UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
Statens offentliga utredningar 1910:4
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
AFGIFVET DEN 3 MAJ 1909
AF DEN FÖR
REVISION AF GÄLLANDE TULLTAXA
AF KUNGL. MAJ:T DEN 22 JUNI 1906
TILLSATTA KOMMITTÉ
STOCKHOLM 1909
ISAAC MARCUS’ BOKTR -AKTIEBOLAG
in
Innehåll.
Sid.
Underdånig skrifvelse .............................................................................................. v
Förslag:
Tulltaxeförordning ............................................................................................... 1
Innehållsförteckning till tulltaxan........................................................................ 22
Tulltaxa................................................................................................................... 25
Tulltaxeunderrättelser.......................................................................................... 157
Register till tulltaxan............................................................................................ 163
Motivering:
Allmän öfversikt .................................................................................................... 223
Speciell motivering:
Tulltaxeförordning ....................................................................................... 305
Tulltaxa............................................................................................................ 329
Tulltaxeunderrättelser.................................................................................... 853
Reservationer:
Ang. tullen å malt ................................................................................................ 859
» tull å tackjärn ............................................................................................ 861
» tullarna å järnvägs- och spårvägsskenor samt annat fasonjärn............ 867
» tullen å blymantlade elektriska ledningskablar........................................ 871
» tullen å kemiskt-tekniska preparat, ej särskildt nämnda .................... 872
» vissa delar af motiveringen........................................................................ 874
.
V
Till Konungen.
Enligt nådigt bref den 22 juni 1906 fann Eders Kungl. Maj:t
godt uppdraga åt en kommitté att verkställa revision af den under
den 8 juni 1906 fastställda tulltaxa; och förordnades i nåder till ord
-
VI
förande i denna kommitté undertecknad Hammarström samt till ledamöter
skeppsredaren, ledamoten af riksdagens andra kammare Daniel
Broström, landtbrukaren, ledamoten af riksdagens första kammare
Paul Paulson och bruksdisponenten Carl Andreas Sahlin jämte undertecknade
Bosmus, Hultgren och Yennersten.
Sedan skeppsredaren Broström, landtbrukaren Paulson och bruksdisponenten
Sahlin efter därom gjorda underdåniga framställningar
entledigats från det dem meddelade uppdraget, förordnade Eders Kungl.
Maj:t den 16 juli 1906 undertecknade Abramson, Göransson och Jesperson
att vara ledamöter i kommittén.
I enlighet med kommittén lämnadt nådigt tillstånd att antaga
sekreterare och eljest nödiga biträden antog kommittén vid sitt första
sammanträde till sekreterare amanuensen i jordbruksdepartementet,
juris kandidaten N. H. It. Themptander, hvarjämte kommittén å olika
tider haft en eller liera tulltjänstemän såsom biträden anställda.
Kommittén, hvars arbeten togo sin början den 31 juli 1906, har
förut enligt särskilda nådiga uppdrag afgifvit underdåniga utlåtanden:
den 2 oktober 1906 i fråga om inrättandet inom generaltullstyrelsen
af en byrå för lämnande af upplysningar i tulltekniskt afseende;
den 3 december 1906 i fråga om utarbetande af en officiell varuförteckning
till tulltaxan;
den 3 december 1906 ifråga om, huruvida med afseende å det
kommittén tilldelade uppdrag kunde anses nyttigt eller önskvärd!, att
ändrade grunder för den officiella handelsstatistiken blefve, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med utarbetadt förslag, inom den närmaste
tiden fastställda; samt
deri 5 december 1907 i fråga om tullbehandlingen af vissa fodervaror
af majs m. in.
Sedan kommittén numera fullgjort sitt hufvudsakliga åliggande,
får kommittén såsom resultat af detta arbete härmed i underdånighet
öfverlämna ett af motiv och bilagor åtföljdt förslag till förordning med
tulltaxa för inkommande varor jämte de mot skilda delar af förslaget
af kommitténs ledamöter afgifna reservationer.
I afseende å själfva förslaget anser sig kommittén redan i detta
VII
sammanhang höra i underdånighet framhålla, att af skäl, som i den
speciella motiveringen till § 2 tulltaxeunderrättelserna anföres, kommittén
icke varit i tillfälle att afgifva förslag till de tarasatser, hvilka kommittén
förutsatt höra i själfva tulltaxan inflyta.
Stockholm den 3 maj 1909.
Underdånigst
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
A. HENRIK GÖRANSSON. AXEL ABRAMSON. ELIS BOS/E US.
CARL HULTGREN. J. P. JESPERSON. AXEL VENNERSTEN.
Il, Them,])länder.
FÖRSLAG.
1
F ö r s I a ^
till
Förordning med tulltaxa för inkommande varor, att lända till
efterrättelse från oeli med - — -...........
§ 1-
Varor, som från utlandet införas, äro, så framt icke annorlunda
här nedan stadgas, underkastade tullafgift enligt hvad vid denna förordning
fogad tulltaxa innehåller.
Varor från land, där svenska fartyg eller varor åtnjuta mindre
gynnsam behandling än andra länders, må kunna efter Konungens förordnande
beläggas med tilläggstull, utöfver den enligt tulltaxan utgående
tullafgift, till högst samma belopp som denna senare, eller, där varan
enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst det belopp, hvartill varans
värde uppgår.
Särskild tullafgift enligt hvad nu är sagdt må åsättas allenast ä
tid, då riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas
näst sammanträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande
och gäller, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändradt,
högst tio dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.
Skall samma varuslag draga olika tull, allteftersom varan förskrifver
sig från olika land, bör vid sådan varas införsel varuägare,
som önskar tillämpning af annan tullsats än den högsta föreskrifna,
1
förebringa den bevisning, som, enligt hvad särskild! stadgas, må
erfordras därom, att sådan gynnsammare tullbehandling författningsenligt
är medgifven. Närmare bestämmelser i detta ämne utfärdas af
Konungen.
o
§ 1
Vara, som införes med främmande lands fartyg, är, sä, vidt icke
särskild! annorlunda stadgas, ej underkastad högre tullafgift än enahanda
vara. då den inkommer med svenskt fartyg.
Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, Indika enligt tulltaxan äro
fria från tullafgift, jämväl för:
a) varor, som inkomma för Konungens eller medlems af det
Kungliga huset räkning;
b) varor, som utländska, här ackrediterade sändebud för eget
behof införa:
c) vapensköldar, flaggor, kontorsförnödenheter och andra likartade,
för tjänsten afsedda föremål, som inkomma till sådana främmande
regeringars härvarande konsulat, Indika inom eget land medgifva Sverige
motsvarande förmån;
d) sådana för land!- eller sjöförsvarets räkning införda effekter,
livilka icke inom landet tillverkas eller, i följd af behof af deras skyndsamma
anskaffning, icke kunnat inom landet erhållas, dock endast
efter pröfning af Konungen i hvarje förekommande fall;
e) gångkläder och sängkläder tillhöriga resande eller ombord å
fartyg anställda personer, när kläderna äro synbart brukade eller, af
ägaren själ! medförda, pröfva? icke öfverstiga hans personliga behof;
f) förnödenheter, tillhöriga resande, ombord å fartyg anställda
personer, tågpersonal eller forman, i den mån sådana förnödenheter
pröfvas icke öfverstiga behofvet under resan samt för så vidt anledning
icke finnes antaga, att de äro afsedda för annat ändamål; skolande
till sådana förnödenheter jämväl hänföras af resande medförd, begagnad
velociped, som enligt af honom på tro och heder afgifven skriftlig försäkran
införes för eget bruk och icke i handelsafsikt;
g) begagnade instrument, redskap, verktyg o. d., som utöfvare
af vetenskap, konst eller handtverk i och för sådan utöfning på resa
medför;
h) skeppsförnödenheter och skeppsinventarier, därunder äfven
inbegripna till fartyg hörande husgerådssaker, för så vidt dessa förnödenheter
eller inventarier med afseende å beskaffenhet och mängd skäligen
kunna anses vara afsedda till begagnande ombord i fartyget, hvari
de införts, och så länge de där kvarblifva;
i) skeppsinventarier. tillhörande i svenskt farvatten förolyckadt
fartyg:
k) skeppsproviant, medförd å fartyg, kommande från utrikes ort.
för så vidt den erfordras ombord till fartygets besättning eller till
medföljande passagerare, så länge fartyget icke efter afslutad resa
afgått till annan svensk plats i inrikes fart; ankommande på tullförvaltningen
å plats, som fartyget under resan eller efter utklarering
till utrikes ort anlöper, att behörigen införsegla samt å märkrulla eller
tullpass anteckna den del af det oförtullade proviantförrådet, som med
afseende å besättnings och passagerares antal samt uppehållet på platsen
och afståndet till nästa anloppsort eller till öppen sjö icke skäligen
kan anses behöflig för nyss angifna ändamål; och skall det sålunda
införseglade proviantförrådet, i mån som det icke efter afskrifning å
märkrulla eller tullpass varder, efter hvad nu är sagdt, utlämnadt till
fritt förfogande och ej heller i behörig ordning återutföres, vederbörligen
förtullas;
l) färdiga hushålls- eller klädespersedlar, införda af utländsk eller
sedan minst ett år i utlandet bosatt svensk undersåte, som i följd af
giftermål med här i landet bosatt person hit inflyttar, sedan nu angifna
förhållanden vederbörligen styrkts och för så vidt ägaren på tro
och heder skriftligen intygar, att persedlarna i anledning af giftermålet
erhållits i hemgift eller såsom bröllopsskänk, samt detta intyg
icke af andra omständigheter motsäges;
in) gamla och brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar, när
de inkomma för sådana personers räkning, hvilka inflytta från utlandet,
eller hvilka, ägande hemvist i Sverige, antingen oafbrutet eller endast
med tillfälliga afbrott vistats utomlands en tid af minst ett år, allt
dock med villkor dels att ägaren på tro och heder skriftligen intygar
ej mindre berörda till tullfrihet föranledande förhållande, än äfven att
han själf begagnat samt för eget bruk och icke i handelsafsikt infört
ifrågavarande persedlar, dels ock att vederbörande tullförvaltning pröfva!’
dem icke öfverstiga ägarens behof;
n) varuprof, som vid införseln sakna handelsvärde eller vid tullbehandlingen
göras värdelösa;
4
o) emballage, hvari varor inkomma, för så vidt det icke skall i
varans vikt inräknas eller ock af dess form och utseende eller af eljest
förekommande omständigheter framgår, att det utgör icke blott emballage
utan jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera användbar
eller i och för sig i handelsafsikt införd artikel; skolande
härvid såsom emballage anses äfven s. k. garneringsmaterial, såsom
mattor, madrasser och dylikt, uppenbarligen afsedt endast till att under
transporten skydda godset och icke inkommande i handelsafsikt;
p) emballage, särskild! inkommande, gammalt och begagnadt,
såsom tomma fat, bleckkärl, lådor och dylikt, när det befinnes inkomma
i retur eller för att återutföras med varor;
q) inom landet alstrade eller tillverkade äfvensom här förut införtullade
utländska varor, när de. efter att hafva till utlandet utförts,
inom tio år från utförseln i oförändradt skick återinföras; dock att i
händelse tullrestitution för varan eller för därtill använda materialier
åtnjutits vid utförseln, det restituerade beloppet skall till tullkassan
återbetalas, samt att, därest å vara af svensk tillverkning eller å kärl
eller omslag, hvari den tydligen är afsedd att hållas till salu, förekommer
beteckning, som angifver varans svenska ursprung, tullfrihet
för sådan vara må åtnjutas af annan ägare än tillverkaren, allenast för
så vidt varuägaren antingen företer tillverkarens förklarande, att denne
icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller annorledes
gör antagligt, att från tillverkarens eller hans rättsinnehafvares
sida icke något hinder i sådant hänseende skäligen kan förutsättas;
r) transportmateriel, som inkommer blott för tillfälligt bruk, inom
landet, såsom järnvägsvagnar, då de begagnas för införsel till eller äro
afsedda för utförsel från riket af gods eller personer; äfvensom, under
den närmare kontroll vederbörande lokala tullmyndigheter i särskilda
fall kunna finna erforderlig, dragare och fordon, som uppenbarligen
användas endast för transport af varor eller personer till Sverige öfver
riksgränsen och omedelbart därefter, i enahanda transport till utlandet
eller eljest, återutföras;
s) af främmande suveräner förlänade ordenstecken och dylikt:
äfvensom utställningsmedaljer eller andra pris, hvilka i allmän täflan
utomlands tillerkänts här i landet bosatt person;
t) likkistor med inkommande lik och urnor med aska af lik:
äfvensom medföljande kransar och dylikt, likasom ock särskild! inkommande
kransar och blommor, afsedda till minnesgärd åt afliden person:
samt
u) naturalier till vetenskapliga samlingar.
De särskilda kontrollföreskrifter ock bestämmelser i öfrigt, Indika
må erfordras till förekommande af missbruk af den enligt denna, §
medgifna tullfrihet, utfärdas af Konungen; kunnande jämväl i enahanda
ordning, där sådant finnes af behof påkalladt. med afseende å fartyg,
som användas i kombinerad in- och utrikes fart, särskilda föreskrifter
meddelas till inskränkning af den här ofvan under k) medgifna tullfrihet
för skeppsproviant.
§ 6-
Vid resa. annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige öfver
nedannämnda delar af gränsen vare det, med undantag för spelkort,
hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin och
sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för hvilka senare
varor tull skall erläggas, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull
underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra följande
mindre partier, nämligen:
a) då resa sker öfver de delar af riksgränsen, som äro belägna
mellan gränsstationen i Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan
Värmland och Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och
Kalls socken äfvensom mellan Kalls och Frostvikens socknar i Jämtland:
bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 10 kilogram,
maltdrycker, alla slag, tillsammans 5 liter,
risgryn, 5 kilogram,
socker och sirap, alla slag. tillsammans 5 kilogram,
spannmål, omalen, 40 kilogram,
» malen, 25 kilogram,
tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor, samt
andra varor till ett sammanlagdt värde af 20 kronor;
b) då resa sker öfver den del af gränsen, som är belägen mellan
gränsen mellan Värmland och Dalarne samt Ljusnebäcken i Härjedalen,
eller öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland samt från södra
gränsen af Frostvikens socken och norr om denna belägna orter:
bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,
6
fläsk, alla slag. tillsammans 10 kilogram.
garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,
kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,
malt, 40 kilogram,
maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,
risgryn, 5 kilogram,
socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,
spannmål, omalen, 150 kilogram,
> , malen, 100 kilogram,
tobak, oarbetad och arbetad, alla slag. tillsammans 1 kilogram,
väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
värde af 40 kronor, samt
andra varor till ett sammanlagd! värde af SO kronor.
Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats,
skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan
införda kvantiteten.
Tullfrihet, hvarom i denna jj sägs. gäller icke för varor, som i
handelsafsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller
för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för
varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, sfi vidt
de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.
Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,
skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, afkimma en under
edlig förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför,
icke införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna
icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den,
för hvilkens räkning de införas. Underlåter vederbörande afkunna dylik
försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.
Hurusom för socker, hvilket enligt denna paragraf införes tullfritt.
jämväl frihet från sockerskatt må åtnjutas, därom är särskild!
stadgadt.
Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger eller
brukar egendom på båda sidor om riksgränsen och dessa egendomar
antingen ligga omedelbart intill hvarandra eller äro så belägna, att afståndet
mellan egendomarnas närmaste gränser ej öfverstiger 20 kilometer,
må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i Sverige
belägna egendomens skötsel, tullfritt dit införas öfver gränsen.
Till förekommande af missbruk af de i §§ 6 orli 7 gjorda medgifvanden
äger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen mot Norge att meddela de närmare kontrollföreskrifter,
som kunna anses erforderliga.
§ 9.
1. Tullfrihet under viss kortare tid må medgifvas för:
a) tullpliktiga varor, som införas i ändamål af reparation eller
komplettering inom landet och som äro afsedda att därefter återutföras;
b) tullpliktiga föremål, hvilka inkomma:
för att- förevisas såsom prof eller utställningsföremål och Indika
sålunda icke äro i och för sig att anse såsom i försäljningsändamål
införda;
för att användas vid anordnad täfling eller vid tillfälliga teatereller
cirkusföreställningar; eller
för att afprofvas och eventuellt återutföras: börande dock i sistnämnda
fall tullfriheten afse antingen blott enstaka föremål eller ock
varor, som icke skäligen kunna antagas vara införda i försäljningsändamål;
samt
c) inkommande tullpliktigt emballage af spånadsvara eller halm,
afsedt att med exportgods återutföras.
Tullfrihet enligt detta moment må icke medgifvas för längre tid
än ett år, och bör, där tullfrihet medgifves för vara, som skall afprofvas
och eventuellt återutföras, eller för emballage, tiden begränsas
till högst tre månader. Medgifvande af tullfrihet, som nu är sagd,
ankommer på generaltullstyrelsen, som därvid äger meddela de kontrollföreskrifter.
hvilka befinnas erforderliga för fastställande åt identiteten
mellan den införda och den utförda varan; och skall såsom
villkor för tullfriheten gälla, att varuägaren jämte iakttagande, i hvad
på honom ankommer, af berörda föreskrifter har att vid varans utbekommande
i tullkassan deponera belöpande tullafgift eller annorledes
ställa af vederbörande tullförvaltning godkänd säkerhet för dess gäldande
i det fall, att återutförseln icke äger rum inom tid, som af
generaltullstyrelsen bestämts, äfvensom i fall att återutförseln icke
varder behörigen styrkt.
2. På pröfning af Konungen ankommer, huruvida och under
hvilka villkor i särskilda fall tullfrihet under viss tid må medgifvas
8
för maskiner, redskap, verktyg och andra förnödenheter, som införas
för användning vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbete,
elektrisk anläggning för allmänt behof eller annat allmännyttigt företag’
och som därefter skola nr riket återutföras.
Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från
Norge till Sverige för att här förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spillning, väfning eller annan dylik bearbetning eller
för reparation, och som efter sådan förädling eller reparation till Norge
återutföras, äro vid införseln fria från tullumgälder, för så vidt varuägaren
ställer sig till efterrättelse de närmare kontrollföreskrifter,
hvilka till förekommande af missbruk kunna varda meddelade af generaltullstyrelsen
eller, i särskilda fall, af tullmyndighet vid gränsen.
4. Därest i fråga om varuprof. kommande från visst land eller
medförda af handelsresande från visst land, särskilda bestämmelser angående
tullfrihet äro meddelade, lände dessa till efterrättelse.
1. För varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation
eller någon bearbetning, hvilken icke väsentligen förändrar deras
karaktär, må återinförsel inom högst ett år efter utförseln medgifvas
mot tullafgift, motsvarande 15 procent af det belopp, hvartill reparations-
eller bearbetningskostnaden uppgått, för så vidt icke varan i
följd af bearbetningen varder hänförlig till tulltaxerubrik med högre
tullsats än den förut tillämpliga, i livilket fall belöpande skillnadstull
i stället skall erläggas. Sådant medgifvande och bestämmande af därvid
erforderliga kontroll föreskrifter ankommer på generaltullstyrelsen.
-■ Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från
Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning.
målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation,
och som efter sådan förädling eller reparation återinföras,
skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder, för så vidt varuägaren
ställer sig till efterrättelse de närmare kontrollföreskrifter.
Indika till förekommande af missbruk, kunna varda meddelade af generaltullstyrelsen
eller, i särskilda fall. af tullmyndighet vid gränsen.
_ För inkommet gods må icke på grund af åkommen skada nedsättning
i den enligt taxan belöpande tull medgifvas utom i det fall,
att ägare till gods. som under transporten till införselorten genom
§ 10.
11.
9
tillfällighet lidit skada, afstår från att själ!'' förfoga öfver godset, i
hvilket fall tullafgiften, där den i taxan är bestämd annorledes än
efter varuvärdet, må kunna nedsättas i samma förhållande, som det.
hvari godsets värde står till värdet af enahanda gods i oskadadt skick.
Varuägare, som påkallar tillämpning af hvad sålunda stadgats,
har att därom göra anmälan hos tullförvaltningen senast två dagar
efter utgången af den tid, inom hvilken godset enligt tullstadgan skall
angifvas till förtullning, samt inom tid, som varder honom af tullförvaltningen
förelagd, förebringa tillförlitlig utredning om skadans
förlopp, hvarefter och sedan genom tullförvaltningens föranstaltande
värdet å godset dels såsom oskadadt dels ock i dess skadade skick
utrönts, enligt hvad i tulltaxeunderrättelserna om varuvärdes bestämmande
sägs, godset skall genom tullförvaltningens försorg försäljas
såsom oförtulladt å offentlig, behörigen kungjord auktion samt, efter
afdrag för tullverkets omkostnader, behållna auktionssumman tillhanda -hållas godsets ägare intill ett år efter auktion sdagen, då beloppet, i
händelse det icke lyftats, tillfaller kronan; skolande, där nye ägaren
vill godset förtulla, dess värde beräknas lika med försäljningsbeloppet.
så framt detta icke understiger det vid värderingen den skadade varan
åsätta värde, men eljest lika med detta senare.
Om och i hvad mån enligt taxan belöpande tullafgift må nedsättas
för utländska varor, som bärgats från strandadt fartyg eller utgöra
strandvrak, bottenfynd eller gods. anträffadt i öppen sjö. därom
förordnar Konungen.
§ 12.
Rätteligen debiterad och erlagd tullafgift må, äfven om varan
återutföres, icke restitueras.
Hvad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning där vara, som
vid vederbörlig undersökning befunnits innehålla arsenik eller annat
giftigt ämne i sådan myckenhet, att varan, enligt gällande giftstadga
icke må hållas till salu, återutföres af den, som varan infört, eller i
fall, då uppenbarligen förutsättningarna för tullfrihet enligt § 9 varit
för handen samt varan återutförts inom tre månader efter införseln och
något tvifvel om identiteten mellan den införda och den återutförda
varan icke skäligen kan förefinnas.
§ 13.
1. Den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller
reparation af fartyg af mer än 40 tons afgiftspliktig dräktighet, vare
2
10
sig svenskt eller utländskt, äge att för därvid använda, från utrikes ort
införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter, däribland inbegripna
sådana i fartyget fast anbragta husgerådssaker, hvilka antingen
icke kunna med bibehållen användbarhet därifrån skiljas eller ock
genom särskild, varaktig beteckning äro tydligen utmärkta såsom för
fartyget uteslutande afsedda, restitutionsvis återbekomma den erlagda
tullafgiften eller i det fall att, enligt medgifvande, som här nedan sägs.
tullafgiften icke blifvit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma
ställts, njuta befrielse från dess gäldande under villkor:
a) att afsikten med de införda artiklarnas användning till förberörda
ändamål vid deras angifning till förtullning skriftligen anmäles;
b) att det fartyg, till hvilket artiklarna användas, inom tre år
från dagen för deras angifning till förtullning styrkes vara i fallfärdigt
skick;
c) att, den, som verkställt nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen.
när fartyget är fullt färdigt till generaltullstyrelsen afkunna!''
eu af honom under edlig förpliktelse afgifven och af två hans biträden,
som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver
myckenheten och beskaffenheten af alla till fartyget använda olika
artiklar, materialförlusten vid arbetet däri inberäknad, för hvilka
restitution af eller befrielse från tullafgift sökes. jämte under samma
förpliktelse afgifven försäkran, att dessa artiklar äro af utländskt
ursprung och att full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd eller
af generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, samt
uppgift ej mindre om dagen, då de angifvits till förtullning, än äfven
därom, huruvida sådan angifning skett från nederlag, från transitupplag,
från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om
den lägenhet, med hvilken införseln skett; skolande, hvad husgerådssaker
angår, dessutom aflämnas bevis af tullförvaltning, att de bär
ofvan beträffande sådana artiklar för den medgifna förmånen stadgade
särskilda villkor vid verkställd besiktning funnits vara för banden; samt
d) att den, som verkställer nybyggnaden, förbyggnaden eller
reparationen, är förbunden att underkasta sig all den kontroll i öfrig!,
hvilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt föreskrifva.
Verkställes nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen af innehafvare
af skeppsvarf eller mekanisk verkstad, och önskar denne
anstånd med erläggande af tullafgift för artiklar, som i detta mom.
afses, till dess frågan, huruvida befrielse från afgiften må njutas, blifvit
afgjord, kan han, efter därom hos generaltullstyrelsen gjord anhållan,
erhålla sådant anstånd, om för samma afgift ställes säkerhet, som
1.1
generaltullstyrelsen finner betryggande: skolande angående tullverkets
rätt att, efter utgången af den tid, för hvilken anstånd med tullafgiftens
erläggande beviljats, af sådan säkerhet göra sig betäckt för
belöpande tullafgift i tillämpliga delar gälla de i § 32 tullstadgan
meddelade föreskrifter.
2. Enahanda förmån, som i mom. 1 sägs, tillkommer under där
nämnda villkor äfven den, som här i riket för vare sig svensk eller
utländsk räkning verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation af
skeppsdocka, dockport, ponton eller slip.
§ 14-
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad afföljande, utaf utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 kilogram raffinerad! socker, topp-, kandi- eller kak- ... 11 öre
1 | dito | kakaopulver .......................................................... | 5 |
.. 1 | dito | kaffe, brand! eller rostadt, icke målet ............ | 14.4 |
.. 1 | dito | bröd ......................................................................... | 6 |
.. 1 | dito | makaroner eller vermiceller af malet eller |
|
|
| krossadt hvete .................................................. | 6.:- |
.. 1 | dito | risstärkelse af vanlig vattenhalt (13 procent) | 7 |
,, 1 | dito | tobak, arbetad: |
|
|
| cigarrer och cigarrcigarretter......... 1 krona | 10 |
|
| cigarretter utan munstycke........... 1 ,. | 7 |
|
| cigarretter med munstycke ............................. | 74 |
|
| kardus-, rall- och presstobak........................... | 70 |
|
| snus ......................................................................... | 48 |
•• 1 | dito | arbeten af papper, under villkor att varan |
|
|
| icke hufvudsakligen består af papper, belagdt |
|
|
| med lägre tullafgift än 10 öre per kilogram | 10 |
.. 1 | dito | ylleväfnad .................................................................... | 20 |
1 | dito | linneväfnad ............................................................. | 20 |
.. 1 | dito | bomullsväfnad ...................................................... | 15 |
hvarvid | för | öfrig! iakttages: |
|
minst 25
kilogram
af hvardera
a) att af de här upptagna varor
skola till export angifvas och på en gång afsända s; kommande dock
denna bestämmelse icke att äga tillämpning, då den vara, för hvilken
tullrestitution sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund
under enahanda förhållanden med dem, då utländska, på frilager upplagda
varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet;
12
b) att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens
under edlig förpliktelse afgifna och. med två vittnen bestyrkta försäkran,
att varan är svensk tillverkning och af utländskt, råämne, för hvilket
full införseltull blifvit erlagd, eller, beträffande väfnader. att de äro
inom landet tillverkade af utrikes spunnet, illpliktigt och behörigen
förtulladt garn; och kommer nu nämnda bevis att biläggas tullkammarjournalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres; och
c) att utförseln verificera» genom intyg af vederbörande ämbetsmyndighet
å lossningsorten, det varan därstädes blifvit lossad, hvilket
intyg bör vara af svensk konsul eller vice konsul, därest sådan å berörda
ort finnes anställd, behörigen legaliseradt; dock att, därest utförseln
skett i fartyg af 30 tons dräktighet eller därutöfver och vid
utförseln iakttagits den kontroll, som i § 39 tullstadgan för reexportgods
finnes föreskrifven, något bevis om varans ankomst till den
utländska lossningsorten ej må för restitutionens beviljande erfordras:
äfvensom att. därest utförseln skett i passagerarångfartyg, som efter
förut kungjord turlista gör reguljära resor och äger en dräktighet af
30 ton eller därutöfver, utförseln må anses behörigen styrkt, då densamma.
verificera» genom anteckning å fartygets tullpass samt vederbörande
tullbetjänts intyg, att exportvaran med orubbad tullförsegling
blifvit under hans tillsyn i fartyget inlastad och fartyget af honom
bevakadt intill dess afgång; skolande, därest annan svensk tullplats
under resan anlupits, jämväl intyg af därvarande tullbevakning bifogas,
att fartyget därstädes bevakats och att varan med orubbad tullförsegling
därifrån afgått.
2. Då jute väfnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage
vid utförsel sjöledes till utrikes ort, må för hvarje kilogram af väfnaden
restitutionsvis af tullmedlen beviljas 10 öre under iakttagande af de
under punkten 1 upptagna bestämmelser; skolande dock den försäkran
om varans ursprung, som det enligt punkten 1 b) åligger tillverkare
att vidfoga angifningsinlagan, i det fall, hvarom här är fråga, afgifvas
åt tillverkaren af den vara, för hvars emballerande juteväfnaden blifvit
använd, samt innehålla, att emballaget utgöres af utländsk juteväfnad,
för hvilken full införseltull blifvit erlagd, äfvensom uppgift om emballagets
vikt; vederbörande tullmyndighet förbehållet att, om anledning
därtill förekommer, genom störtning och profvägning utröna emballagets
vikt. I de sålunda meddelade föreskrifterna må dock generaltullstyrelsen
lämna de lättnader, som. utan åsidosättande af nödig
kontroll, kunna medgifvas.
13
3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles,
medgifves ock
A) åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats
af följande vid kvarnen framställda produkter, nämligen finsiktadt mjöl
af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn. restitution af
den tull. som af honom blifvit erlagd för eu motsvarande kvantitet
direkt från utlandet införd omalen spannmål af samma slag, hvarvid
iakttages, att 100 kilogram hvete anses lämna 75 kilogram mjöl, 100
kilogram råg eller korn 66 A, kilogram mjöl och 100 kilogram hvete
eller korn 66 kilogram gryn, samt i öfrigt under villkor:
a) att afsikten att af den införda spannmålen förmala mjöl eller
gryn för export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang
med spannmålens angifning till förtullning af vederbörande idkare af
kvarnrörelse anmäles; skolande införseln af den omalna och utförseln
af den förmalna spannmålen äga rum vid en och samma tullplats,
från hvilken, därest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver
in- och utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas
till den hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;
b) att minst 2,000 kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag på
eu gång utföras: skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd af tillverkarens
under edlig förpliktelse afgifna och af två vittnen till riktigheten
bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angifna varan
är exportörens egen förmalningsprodukt, samt om varans art och beskaffenhet
i öfrigt;
c) att den omalna spannmål, för hvilken restitution af tullmedlen
beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna
till riket införd;
d) att vederbörande tullförvaltning å den tullplats, hvarifrån
utförseln sker, skall, efter varans undersökning och nettoviktens utrönande
samt säckarnas tullplombering och bevakning under transporten
till och inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken
såsom verifikation jämte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas
liufvudtullkammarens utgående tulljournal;
e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna § finnes stadgadt
beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;
f) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och
en. som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spannmål för
förmalning till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln,
till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt
14
g) att för utbekommande af bär ifrågavarande restitution vederbörande
äga att hvarje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom
vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan;
börande dylik ansökning vara åtföljd af dels utdrag af tullkammarens
afräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å de tullafgifter,
som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna omalna spannmålskvantiteter:
B)
åt innehafvare af riskvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad
af vid kvarnen framställda risgryn eller af rismjöl, förmålet af likaledes
vid kvarnen tillverkade, färdiga, hela eller brutna gryn, restitution af
den tull, som blifvit erlagd för till varans framställning användt, af
kvarninnehafvaren direkt från utlandet eller från frihamn infördt eller
från nederlag uttaget oskaladt ris, hvarvid förhållandet mellan den
införda råvaran och den förädlade produkten beräknas sålunda, att
100 kilogram oskaladt ris anses lämna 75 kilogram gryn eller mjöl;
skolande såsom villkor i öfrigt för restitutionens erhållande gälla:
a) att afsikten att af det förtullade riset förmala gryn eller mjöl
för export anmäles i sammanhang med råvarans angifning till förtullning
;
b) att utförseln sker vid samma tullkammare; där förtullningen
ägt rum, sa vida icke generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda
medgifvit;
c) att minst 2,000 kilogram gryn eller mjöl, hvart för sig eller
tillsammans, på eu gång utföras; skolande exportinlagan vara åtföljd
af tillverkarens under edlig förpliktelse afgifna och af två vittnen till
riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angifna
varan är exportörens egen förmalningsprodukt, äfvensom uppgift om
tiden, då varan blifvit förtullad, och lägenheten, med hvilken införseln
skeft, samt, om varan helt och hållet eller delvis består af rismjöl, att
mjölet framställts uteslutande af färdiga, hela eller brutna risgryn
och är fritt från fodermjöl;
d) att det oskalade ris, som till varans framställning blifvit
användt, skall vara inom de näst före utförseln förflutna tolf månaderna
förtulladt;
e) att vederbörade tullkammare skall, efter exportvarans undersökning
och nettoviktens utrönande samt säckarnas tullplombering
och bevakning under transporten till och inlastning i fartyget, härom
meddela attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och
öfriga intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;
15
i ) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf
finnes stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är
medgifven;
g) att det åligger vederbörande tullkammare att föra ett afräkningsdiarium
för förtullningarna och exporterna, till hvilket formulär
af generaltullstyrelsen fastställes; samt
h) att för utbekommande af bär ifrågavarande restitution vederbörande
äga att i till generaltullstyrelsen ställd, genom vederbörande
tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan; börande
dylik ansökning vara åtföljd af utdrag ur tullkammarens afräkningsdiarium
och kvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa för
i afräkningsdiariet upptagna kvantiteter oskaladt ris.
4. Den här ofvan medgifna tullrestitution äger rum jämväl vid
utförsel med järnväg till Norge under följande för landväga utförseln
gällande särskilda villkor:
a) att varupartiet skall hafva varit hos vederbörande tullkammare
ä afsändningsorten till utförsel angifvet och där blifvit journaliseradt
samt försedt med behörig, till ort, hvarest tullkammare finnes och
förtullning får äga rum, ställd förpassning, hvilken skall godset under
transporten åtfölja;
b) att vid angifningsinlagan alltid skall fogas sådan försäkran
af tillverkaren, som här ofvan i punkten 1 b) eller, beträffande till
emballage använd utländsk juteväfnad, i punkten 2 och, beträffande
mjöl och gryn, i punkten 3 A) b) och B) c) är föreskrifven: samt
c) att genom attest från tullkammaren i norska destinationsorten
skall styrkas, beträffande till emballage använd utländsk juteväfnad.
att varan dit ankommit med orubbad försegling eller plombering,
samt, beträffande öfriga varor, därjämte att desamma till beskaffenhet
och myckenhet funnits med förpassningen öfverensstämmande.
5. Åt näringsidkare, som vill införa utländsk ^illpliktig vara
för att, med eller utan tillsats af inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt
råämne, använda densamma till framställning af exportvara,
må, för särskildt fall eller för viss tid, kunna medgifvas rätt att vid
utförsel af sålunda framställd vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag,
hvarom i mom. 7 stadgas, återbekomma erlagd tull afgift
för den utländska tullpliktiga råvaran eller, ifall tullafgiften, efter hvad
nedan sägs, ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande;
kunnande härvid jämväl tagas hänsyn till råämnesförlust, som finnes
oundviklig vid exportvaras framställning.
16
Sådant medgifvande, hvilket kan lämnas äfven för exportvara,
som i mom. 1 sägs, i händelse den därstädes bestämda restitution
anses icke bereda nöjaktig godtgörelse för den erlagda tullafgiften.
ankommer på pröfning af Konungen, som jämväl bestämmer de närmare
villkoren för rättighetens tillgodonjutande; skolande emellertid denna
anses förfallen med afseende å utländsk råvara, som ingår i exportvara,
hvilken icke inom ett år efter råvarans angifning till förtullning
utförts eller intagits å restitutionsupplag.
Önskar näringsidkare, åt hvilken medgifvits sådan rätt, som nu
är sagd. anstånd med erläggande af tullafgiften för vara, som han i
ofvan angifna ändamål infört, till dess frågan afgjorts, huruvida befrielse
från tullafgiften må njutas, vare han till sådant anstånd berättigad,
därest han, med anmälan om förhållandet, till generaltullstyrelsen
aflämnar säkerhet, som styrelsen finner betryggande, för hvad
honom kan åligga att till tullkassan inbetala.
Har, där anstånd med tullafgiftens erläggande ägt rum, exportvaran
icke blifvit utförd eller å restitutionsupplag lagd inom sådan
tid och under sådana omständigheter, att befrielse från tullafgiften
må njutas, skall denna till tullkassan inbetalas tillika med ränta därå
efter sex för hundra om året från det den införda varan angifvits till
förtullning.
Angående tullverkets rätt att efter utgången af den tid, under
hvilken anstånd med tullafgiftens erläggande må njutas, göra sig af
den ställda säkerheten betäckt för sagda afgift jämte ränta skola i
tillämpliga delar gälla de i § 32 tullstadgan meddelade föreskrifter.
6. Hvad i denna § är föreskrifvet angående tullrestitution eller
befrielse från tullafgift vid utförsel, gäller äfven, då gods, för hvilket
sådan restitution eller befrielse ifrågasättes, utföres till frihamn; skolande
landväga utförsel till frihamn verificeras på sätt särskildt är eller
varder stadgadt, hvaremot i fråga om verificering af utförsel sjöledes
till frihamn skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad förut
i denna £ är föreskrifvet beträffande verificering af utförsel till utrikes
ort.
7. Tullrestitution eller befrielse från tullafgift, efter hvad i denna
$ sägs, må jämväl medgifvas, därest exportvaran i stället för att genast
utföras upplägges i stapelstad under kronans lås å särskildt, för sådant
ändamål inrättadt upplag (restitutionsupplag) inom lägenhet, som af
staden eller vederbörande exportör tillhandahålles och af tullverket
godkänts.
17
Vill ägare af gods, som å restitutionsupplag finnes upplagd!, åter
inom riket förfoga däröfver, skall restitutionsbeloppet jämte därå från
Ivftningsdagen belöpande ränta, efter sex för hundra om året, till
tullkassan återbetalas. Har tullrestitution för godset icke åtnjutits
utan i stället befrielse från tullafgift för däri ingående råämne beviljats,
skall denna afgift till tullkassan inbetalas jämte ränta därå, efter sex
för hundra om året, från det den införda varan angifvits till förtullning.
Lag samma vare, där godset icke inom ett år efter uppläggningen
å restitutionsupplaget utförts; och svare i sådant fall godset för afgiften
jämte räntan.
Närmare föreskrifter angående restitutionsupplag och villkoren
för dess begagnande meddelas af Konungen.
8. Befinnes någon hafva för erhållande af tullrestitution enligt
bestämmelserna i denna § lämnat uppgift, som med verkliga förhållandet
icke öfverensstämmer, kan rätt att vidare erhålla sådan restitution
honom förvägras.
O
§ 15.
Den, som af omalen råg, omalet hvete eller omalet korn, hvaröfver
han utan hinder af tullverket kan inom riket fritt förfoga, på
en gång till utförsel angifver och med en och samma lägenhet sjöledes
eller på järnväg utför minst 500 kilogram af någotdera slaget, äger,
för så vidt den utförda varan skäligen kan anses hafva varit marknadsgill,
att på grund af utförseln erhålla af generaltullstyrelsen utfärdadt
bevis, som berättigar honom eller den, på hvilken beviset behörigen
öfverlåtits, att inom eu tid af högst sex månader efter det varan angifvits
till utförsel, utan tullafgifts erläggande införa omalen spannmål
af följande slag, nämligen råg, hvete, korn eller majs, till så stor
myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är
lika med det tullbelopp, som vid utförseltillfället skolat utgöras för eu
utförselvaran till storleken motsvarande införselkvantitet af samma vara.
Exportör, som önskar erhålla införselbevis, som nu är sagdt, göre
därom anmälan i den till vederbörande tullförvaltning aflämnade utförselangifningsinlaga,
hvilken, därest tullförvaltningen icke är ställd
under tullförvaltares omedelbara öfverinseende, skall jämte här nedan
omförmälda utlåtande samt behörigt intyg om utförseln insändas till
den hufvudtullkammare, hvarunder tullförvaltningen lyder. Tullförvaltningen
åligger därjämte att, sedan exportvarans nettovikt utrönts, för
3
-
18
anstalta, att varan varder på exportörens bekostnad undersökt af två
sakkunniga, ojäfviga personer, hvilka skola afgifva utlåtande, huruvida
varan kan såsom marknadsgill anses, hvarefter och sedan utförseln
blifvit verificerad, på sätt om restitutionsgods är föreskrifvet, samtliga
ärendet rörande handlingar skola af hufvudtullkammaren, jämte eget
yttrande insändas till styrelsen, som låter beviset tillställas vederbörande.
Af Konungen meddelas närmare föreskrifter i fråga om, huru
exportvaran skall vara beskaffad för att anses marknadsgill, likasom
ock i fråga om den kontroll, som inom tullverket skall iakttagas till
förhindrande af missbruk af införselbevis.
Spannmål, införd mot aflämnande af införselbevis, som i denna §
sägs, vare icke i afseende å rätt till tullrestitution, i händelse spannmålen
efter beredning till mjöl eller gryn återutföres, så ansedd, som
därest tullafgiften i vanlig ordning erlagts.
§ 16.
Lastpenningar till Kungl. Maj:t och kronan utgöras till lika belopp
af svenska som af främmande fartyg med 10 öre för hvarje ton, beräknad
efter gällande mätbref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande
och utgående; dock, om ett fartyg under loppet af ett kalenderår gör
flera resor mellan Sverige och utrikes ort, erläggas dessa umgälder för
utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande endast när
fartyget innehar last samt större eller mindre del däraf lossar, och må
härvid jämväl såsom barlastadt anses fartyg, då dess last uppgår till
mindre än en tiondedel af fartygets afgiftspliktiga dräktighet; skolande
vid beräkning häraf en ton anses motsvara för varor, som i fartygets
skeppshandlingar äro upptagna i volym, 2.8 3 kubikmeter och för varor,
som äro upptagna i vikt, 1,360 kilogram.
Då lossning och lastning på flera ställen ägt rum, erläggas lastpenningar
endast å första lossnings- eller lastningsstället, därom bevis
på märkrullan eller passet meddelas.
Från lastpenningars erläggande befrias:
fartyg med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer
och åter utgår i barlast;
fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk
hamn och där endast aflänmar eller emottager passagerare
jämte deras effekter eller ock endast aflastar gods i annat
fartyg för export;
19
fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhämtande af order
för vidare resa anlöper svensk hamn och där icke verkställer
lossning och icke heller företager annan lastning än af förnödenheter
för besättning, medförda resande och fartyg;
fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves,
anlöper svensk hamn och där lossar sin last samt
efter verkställd reparation densamma åter intager och utför;
fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och
densamma till större eller mindre del försäljer, då sådan
försäljning inskränkes till hvad för bestridande af reparationskostnaderna
bevisligen erfordrats; samt
fartyg, som under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn
lossar eller lastar varor till högst fjärdedelen af fartygets lastdräktighet,
för beräknande hvaraf fartygets skeppshandlingar
skola tjäna till grund.
I alla dessa fall skall dock fartygets befälhafvare ställa sig till
efterrättelse de i tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste
tullbetjänt äfvensom om märkrullans aflämnande samt i tillämpliga
delar jämväl iakttaga hvad i nämnda stadga fmnes anbefalldt rörande
uttagande af tullpass.
,
TULLTAXA.
22
Innehållsförteckning
till tulltaxan.
Rubriknummer.
I. Sten och jordarter samt andra mineraliska eller fossila
råämnen, icke flytande; äfvensom arbeten däraf, ej annor
-
städes upptagna .......................................................... 1—48.
II. Djur och animaliska ämnen ................................................ 49—78.
III. Alster af åkerbruk,, kvarnindustri, trädgårdsskötsel m. m.:
A. Spannmål och skidfrukter m. m.............................. 74—104.
B. Frukter, bär, grönsaker och lefvande växter in. m. 105 —134.
IV. Närings- och njutningsmedel, ej annorstädes upptagna 135—192.
V. Hudar och skinn, läderarbeten, pälsvaror m. m............... 198-—-224.
VI. Trävaror, flätade varor, borstbindararbeten samt ben, horn
och andra formbara ämnen m. m............................... 225—293.
VII. Papper och tryckalster m. m.:
A. Pappersmassa, papp och papper; äfvensom arbeten
däraf .............. ...................................................... 294—324.
B. Tryckalster, alster af grafisk konst samt målningar 325—335.
23
VHI. Spånadsämnen ur djur- och växtriket samt däraf fram
ställda varor:
A. Silke, äfven konstgjord t .......................................
B. Ull och andra djurhår..........................................
C. Vegetabiliska spånadsämnen med undantag af
bomull ....................................................................
1). Bomull .....................................................................
E. Spånadsvaror i förening med kautschuk............
F. Spånadsvaror, vattentäta, belagda eller impregne
rade
med annan massa än kautschuk; väfnader,
sammanklistrade med annat ämne än kautschuk
; polerduk ...................................................
G. Sömnads- och andra arbeten, ej särskild t nämnda,
af spånadsvaror, äfven i förening med annat
ämne; hattflätor, hattar, prydnadsfjädrar, solfjädrar
...................................................................
IX. Kautschuk och kautschuksvaror samt packningar af spå
nadsämnen .......................................................................
X. Lervaror ...........................................................................
XI. Glas och glasvaror
XII Metaller:
A. Järn och järnlegeringar samt arbeten däraf ...
B. Koppar och andra, ej förut nämnda oädla
metaller samt arbeten däraf ..............................
G. Arbeten af oädel metall utan afseende å metallens
art...................................................................
1). Adla metaller samt arbeten däraf........................
XIII. Maskiner, apparater, fartyg och fordon:
A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska
B. Elektriska maskiner och apparater in. m..........
G. Fartyg och fordon ................................................
Rubriknummer.
336—353.
354—390.
391—446.
447—502.
503—505.
506—510.
511—584.
585—601.
602 — 626.
627—655.
656—829.
830—880.
881—894.
895—907.
908—1024.
1025—1048.
1049—1056.
24
XIV. Oljor och fett, vax m. m. samt produkter af dessa ämnen,
såsom ljus, tvål m. in...................................................
XV. Produkter af kemisk industri; äfvensom dithörande råämnen,
ej annorstädes upptagna:
A. Kemiska grundämnen och deras föreningar, ej
annorstädes upptagna ........................................
15. Torrdestillationsprodukter och närstående ämnen
C. Färger och färgningsämnen in. m.....................
1). Flyktiga, vegetabiliska oljor, äfvensom parfymerier
och kosmetiska medel in. in...................
E. Konstgödsel ..............................................................
F. Krut och andra sprängämnen; tändstickor och
fyrverkerivaror ....................................................
G. Produkter af öfrig kemisk industri in. m.......
XVI. Varor, ej annorstädes upptagna .........................................
Rubriknummer.
1057—1086.
1087—1129.
1130-1140.
1141—1170.
1171—1185.
1186—1189-
1190—1200.
1201 — 1219.
1220—1281.
25
Tulltaxa.
|
| Kvantitet | Tullsats. |
| I. Sten- och jordarter samt andra mineraliska eller |
| Kr. öre |
1. 2. 3. 4. | Kvarts, kvartssand, flinta, kiselgur och bauxit, in alna ............................................................................ Malm, alla slag, äfven pulveriserad eller briket- terad.............................................................................. Kalkspat och annan kalksten samt magnesit och kalk, släckt ................................................................. Gipssten, rå, samt tungspat, fältspat och råfosfat, | — | fria. fri. 1 fria. fria. |
| Anm. Till gipssten hänföres äfven marienglas. |
|
|
5. | Gips, bränd, äfven malen, emballagets vikt inbe-räknad ........................................................................ | 100 kg. | —: 40 i |
| Anm. Till denna rubrik hänföres äfven s. k. marmor-cement. |
|
|
| Arbeten af gips, äfven med inblandning af annat |
|
|
I 6. 7. : | ämne: formar för industriella ändamål ...................... gipsplattor, härunder inbegripna gipsbräder, | 1 kg. | fria. —: 02 |
4
26
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
I. Sten- och jordarter etc.
ornament och likartade arkitektoniska arbeten
...........................................................
afgjutningar till offentliga samlingar eller till
officiella undervisningsanstalter; äfvensom
modeller till konstnärsarbeten..............
konst- och konstslöjdartiklar samt andra slag,
ej särskildt nämnda, äfven i förening med
trä, oädel metall eller dylikt, vikten af askar,
papper och dylikt omslag inberäknad
Anm. Om en till konst- och konstslöjdartiklar eller arbeten
af gips, andra slag, hänförlig vara per stycke, i den
form den inkommer, väger mer än 5 kg., belägges den
för Överskjutande vikten med en tull af endast 10 öre
per kg.
Lera, alla slag, äfven slammad, malen eller bränd,
porslinslera eller kaolin härunder inbegripen;
äfvensom chamott- och dinasmurbruk .................
Asbest, oarbetad; äfvensom arbeten, ej särskildt
nämnda, af asbest med eller utan inblandning
af annat ämne och äfven i förening med ai
material.....................................................................
Glimmer, oarbetad, äfvensom arbeten däraf.
särskildt nämnda; talk, äfven malen, samt sjöskum,
oarbetad!, äfven konstgjordt....................
Smärgel, pimsten, trippel och liknande mineraliska
slip- eller putsmedel, oarbetade, pulveriserade
eller slammade:
i förpackningar om högst 2 kg. vikt...............
ej
Anm. I varans vikt inräknas det emballage, däri
varan är afsedd att i detaljhandeln försäljas.
i andra förpackningar samt oförpackade.........
Anm. Till här afsedda slip- eller putsmedel hänföres
äfven trippel i formstycken, s. k. trippelsten.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
lkg. | —: 20 |
— | fria. |
lkg. | 1: — |
— | fria. |
— | fria. |
— | fria. |
lkg. | —: 10 |
— | fria. |
to to to to
27
16.
17.
18.
19.
0.
1.
2.
3.
24.
25.
26.
o. ,
I. Sten- och jordarter etc.
Slip-, bryn- eller polerstenar, äfven i form af plattor
eller skifver:
naturliga:
i förening'' med trä, järn eller annan oädel
metall .
utan förening med annat ämne, därunder inbegripna
äfven sådana, som äro försedda
med centrumbeslag af metall
Anm. Därest en naturlig slipsten är till skydd
under transporten försedd med järnband, fästes
därvid ej afseende vid tullbehandiingen.
konstgjorda, äfven i förening med trä, oädel
metall eller annat dylikt ämne
helt eller delvis af smärgel, korundum,
alundum, karborundum eller andra liknande
hårda slipmedel
andra slag
Ädelstenar, oinfattade, alla slag..............................
Sten, ej särskildt nämnd, oarbetad eller pulveriserad;
äfvensom mineralier, alla slag, ej särskildt
nämnda, i stycken eller pulveriserade ......
Kvarn-, defibrör- och koll er gångsstenar:
naturliga, äfven bandade med järn:
af granit .......................................................
bruk afsedda arbeten af lava
konstgjorda ......................................
i träram infattade; samt grifflar, äfven j
konstgjord massa, oinfattade eller infattade
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg- | —: 25 |
— | fria. |
lkg. | —: 25 |
— | fria. |
100 kg. | —: 70 |
100 kg. | fria. 2: — |
100 kg. | 1: — |
| fria. |
28
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
lkg. | fria. |
1 kS- | 1: — |
lkg. lkg. | —: 01 |
— | fria. |
100 kg. | -: 60 |
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
oo.
Sten- och jordarter etc.
Skifvor och plattor af marmor:
opolerade...................................................................
polerade ....................................................................
Konstnärsarbeten af sten..........................
Arbeten, ej särskildt nämnda, af marmor, alabaster,
äfven konstgjord, porfyr och andra finare stenarter,
hufvudsakligen afsedda till prydnadsföremål,
såsom skålar, urnor, statyetter, djurfigurer
m. m., äfven i förening’ med trä, oädel metall
eller dylikt, vikten af askar, papper och dylikt
omslag inberäknad .....................................................
Anm. Om en till denna rubrik hänförlig vara per stycke,
i den form den inkommer, väger mer än 5 kg., belägges
den för öfverskjutande vikten med en tull af endast 10
öre per kg.
Arbeten, af sten, ej särskild! nämnda:
opolerade och oslipade:
af sandsten eller kalksten ...................................
andra slag.................................................................
polerade eller slipade ..............................................
Anm. Om en till arbeten af sten, ej särskildt nämnda,
polerade eller slipade, hänförlig vara per stycke, i den form
den inkommer, väger mer än 100 kg., belägges den för öfverskjutande
vikten med en tull af endast 4 öre per kg.
Jordfärger, såsom bolus, ockror in. fl., oarbetade;
krita, oarbetad; grafit (blyerts), oarbetad, malen
eller slammad; samt grus, sand, ej särskildt
nämnd, äfven renad eller färgad, och jordarter,
till annan rubrik ej hänförliga, oarbetade, brända,
pulveriserade eller slammade, härunder inbegripna
torfmull och torfströ .................................
Port.landscement, vanlig grå, hvit eller färgad, samt
slaggcement, trass och andra för byggnadsändamål
använda cementsorter, emballagets vikt
inberäknad ....................................................................
29
I. Sten- och jordarter etc.
\ Kvantitet
| för tull.
! beräk!
ningen.
:
Tullsats.
Kr. öre !
36.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
43.
44.
Anm. Såsom cement tullbehandlas äfven hvarje till golfbeläggningsmaterial
tjänlig blandning, innehållande en
eller flera mineraliska beståndsdelar i form af pulver jämte
sågspån eller dylikt.
Arbeten af cement:
plattor, äfven af s. k. cementmosaik, samt
ornament ..............................................................
konst- och konstslöjdartiklar: tnllbeliandlas såsom
motsvarande artiklar af gips;
arbeten af s. k. cementmosaik, ej särskildt
nämnda och ej hänförliga till konst- eller
konstslöj dartiklar ..............................................
andra slag, såsom byggnadsmaterial, kärl och
rör, härunder inbegripna arbeten af betong,
äfven armerad.....................................................
Anm. Såsom arbeten af cement tullbehandlas jämväl arbeten
af magnesiacement och annan konstgjord sten
äfvensom kalksandsarbeten, ej särskildt nämnda.
Slagg och annat mineraliskt affall, såsom kisbränder,
erhållet vid eller användbart till hyttedrift,;
äfven pulveriseradt, till gödningsämnen ej hän-:
förligt; äfvensom gasreningsmassa (järnoxidhy
drat) samt aska, till annan rubrik ej hänförlig; —
Stenkol, antracit, torf, koks, träkol, kol- och torf-)
briketter samt andra brännmaterialier, ej sär-!
skildt nämnda; äfvensom retortkol, oarbetade ...J —
Asfalt, nativ och konstgjord, härunder inbegripna
äfven pulveriserad asfaltsten, asfaltkitt och asfaltmastix;
jordvax (ozokerit) samt beck af stenkols
eller
trä tjära ............................................................... —
Anm. Till asfalt hänföres äfven en blandning af nativj
asfalt och mineralolja (s. k. goudron).
Arbeten af asfalt, ej särskildt nämnda, med eller utan!
inblandning af sand, grus, affall af spånadsämnenj
eller dylikt och äfven i förening med annat materiail 100 kg.
Bärnsten och gagat (jet), oarbetade........................... —
100 kg.
100 kg.
100 kg.
1: 25
2: 50
—: 80
fria. 1
i
i
fria.
fria.
1: 25
fria.
so
| I. Sten- och jordarter etc. | Kvantitet för tull-beräk-ningen. | Tullsats. ; | |
|
|
| Kr. | öre |
45. | Arbeten, ej särskildt nämnda, af bärnsten och gagat, |
|
|
|
| vikten af askar, papper och dylikt omslag in- |
|
|
|
| beräknad ....................................................................... | 1 kg. | 2: 50 ! | |
46. | Arbeten af sten i förening med guld eller silfver, | 1 kg. | rf o: |
|
47. | Isoleringsmassa (mot värme eller köld), torr eller |
|
|
|
| våt, bestående af två eller flera mineraliska, | lkg. |
| 02 |
48. | Arbeten af i nästföregående rubrik nämnd massa, | 1 kg. | — | 04 |
| II. Djur och animaliska ämnen. |
|
|
|
| Lefvande djur: |
|
|
|
| hästar: |
|
|
|
49. | föl under ett år .................................................. | — | fr | ia. |
50. | andra slag............................................................... | 1 st. | 50 | — |
51. | nötkreatur .................................................................... | 1 st. | 10 | — |
52. | får ................................................................................... | 1 st. | 1 | -— |
53. | svin ............................................................................. | lkg. | — | 10 |
54. | fåglar; äfvensom alla andra slag, ej särskildt |
|
| |
| nämnda .................................................................. | — | fria. | |
| Fläsk: |
|
|
|
55. | rökt ............................................................................... | lkg. | — | 30 |
56. | andra slag .................................................................... | lkg. | — | 20 |
57. | Ister ................................................................................. | lkg. | — | 15 |
| Kött: |
|
|
|
58. | af fågel ......................................................................... | lkg. |
| 20 |
59. | andra slag, härunder inbegripna till konserver |
|
|
|
| icke hänförliga ätbara djurdelar, ej särskildt | lkg. | — | 07 |
31
|
| Kvantitet |
|
| II. Djur och animaliska ämnen. | för tull-beräk- | Tullsats. |
|
| ningen. |
|
|
|
| Kr. öre |
60. | Talg, äfven premier jus och presstalg .................. | _ | fri. |
61. | Oleomarenrin ................................................... | lkg. | . 1 A |
Anm. Med oleomargarin afses det ur talg afskilda, till | —. ±U | ||
| margarinberedning tjänliga fettämne, hvars smältpunkt |
|
|
| Fisk: |
|
|
62. | kryddad skarpsill (hvassbuk) i tunnor.................. | — | fri. |
63. | ansjovis, annan, samt sardeller och tonfisk, saltade | lkg. | —: 50 |
64. | andra slag .................................................................... |
| fria. |
65. | Ostron, emballagets vikt inberäknad ........................ | lkg. | —: 15 |
| Anm. Ostronyngel eller ungostron, som i minsta diameter |
|
|
| eller bredd icke hålla 5 cm., må tullfritt införas i riket, |
|
|
| utfärdadt intyg därom, att desamma äro afsedda att an-vändas uteslutande för odlingsändamål. |
|
|
66. | Kräftdjur, alla slag, såsom hummer, räkor och |
|
|
| kräftor, okokta eller kokta; äfvensom musslor, |
| fria. |
67. | Döda djur, ej ätbara, äfven uppstoppade eller annor- |
|
|
| ledes konserverade, ej till annan rubrik hän-förliga ............................................................................. |
| fria. |
68. | Svamp, tvätt-.................................................................... Tagel: | — | fri. |
69. | råtagel; äfvensom borst ......................................... | — | fria. |
70. | berest eller bearbetadt, äfven i förening med tagelrep härunder inbegripna............................. Fjäder, ej särskildt nämnd: ospritad........................................................................ | lkg. | —: 20 |
71. | — | fri. | |
72. | spritad; äfvensom dun .......................................... | 1 kg- | —: 20 |
73. | Tarmar, blod och djurdelar, ej särskildt nämnda, |
| |
| äfven saltade, samt animaliskt affall, ej särskildt | _ | fria. |
32
|
| Kvantitet |
|
| III A. Spannmål och skidfrukter m. in. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
| III. Alster af åkerbruk, kvarnindustri, trädgårds- |
|
|
| skötsel in. in. |
|
|
| A. Spannmål och skidfrukter m. m. |
|
|
| Spannmål: |
|
|
| omalen: |
|
|
74. | råg;, hvete, korn samt ärter och bönor........... hafre, vicker och gråärter (sandärter, pelusker) | 100 kg. | 3: 70 j |
75. | — | fria. | | |
76. | malt, äfven krossadt ............................................ | 100 kg. | 5: — j |
-G 00 | majs ....................................................................... 4inrim. sm. o* .............. | 100 kg. | 1: 50 |
| |||
| malen: |
|
|
i 79. | mjöl och gryn, alla slag; äfvensom mjöl af |
|
|
| arrowrot och andra vegetabilier, ej till | 100 kg. | 6: 50 |
! 80. | Ris, oskaladt eller blott befriadt från ytterskalet...... | 100 kg. | 3: 70 |
! 81. | Risgryn och rismjöl...................................................... | 100 kg. | 6: 50 |
1 82. | Gryn, alla slag, ej särskild! nämnda, samt maka- |
|
|
| roner och vermiceller, vikten af askar, papper | lkg. | —: 20 |
! 83. | Stärkelse, alla slag, vikten af askar, papper och | 1 kg- | —: 20 |
S 84. i | Kli, alla slag ..................................................................... Anm. Då utseendet af en kliartad vara af hvete eller råg |
| fritt. |
| i annat fall som mjöl. |
|
|
| Frö: |
|
|
85. | kanarie-......................................................................... | lkg. | —: 10 |
86. | tall- .............................................................................. | lkg. | 4: — |
33
1 " |
| Kvantitet | " 1 |
| Ill A. Spannmål och skidfrukter tn. ni. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
87. | gran- ............................................................................ | 1 kg. | 1: 50 |
88. | timotej- ........................................................................ | lkg. | —: 05 |
89. | andra slag, ej särskildt nämnda; äfvensom frö- |
|
|
i | stoft (sporer) ........................................................... | — | fria. |
90. | Halm och hö; äfvensom gräs, ej särskildt nämndt | — | fria. |
91. | Gräs, tränsadt eller upprispadt, äfven i förening med |
|
|
| hår af tullfri beskaffenhet; äfvensom annat tagel-surrogat, såsom krollsplint och krusad fiber, samt | lkg. | —: 07 |
92. | Humle................................................................................. Potatis: | lkg. | —: 30 |
93. | af det löpande årets skörd och inkommande under |
|
|
| tiden 15 februari—31 juli.................................... | 100 kg. | 2: 50 |
94. | annan, oberedd ............................................................ | fri. | |
95. | skuren och torkad ...................................................... | 100 kg. | 5: — 1 |
| Hvitbetor (sockerbetor): |
|
|
96. | råa ............................................................................ | 100 kg. | 1: — |
97. | sönderskurna och torkade .................................... | 100 kg. | 5: — |
98. | Cikorierot, äfven torkad ............................................. | lkg. | —: 05 |
99. | Pepparrot............................................................................ Rötter, ätbara, ej särskildt nämnda: | lkg. | —: 20 |
100. | med blast ................................................................ utan blast: | lkg. | —: 20 |
101. | färska .................................................................. | lkg. | —: 10 |
102. | skurna och torkade............................................. | lkg. | —: 20 |
103. | Oljekakor; kakor, hoppressade af sammalet majs- |
|
|
| mjöl; ekollon, malna eller omalna; äfvensom | _ | fria. |
104. | Kreatursfoder, ej särskildt nämndt, såsom draf och |
|
|
| drank, glutenfoder, maj skakmjöl och majsgrodd-mjöl, äfven med inblandning af animaliska ämnen | — | fritt. |
| Anm. Till denna rubrik hänföras mjölformiga produkter |
|
|
| af majs, för så vidt de hålla minst 20 procent protein. |
|
|
5
34
105.
106.
107.
108.
109.
no.
in.
112.
113.
114.
115.
116.
117.
III B. Frukter, bär, grönsaker etc.
B. Frukter, bär. grönsaker och lefvande växter in. in,.
Frukter (af träd) och bär:
färska eller enbart kokade, äfven krossade eller
på annat sätt sönderdelade:
apelsiner, citroner, pomeranser och bananer
vindrhfvor och jordgubbar ............................
andra slag, ej särskildt nämnda...................
torkade:
äpplen i skifvor eller bitar, från bvilka skal
och kärnhus icke borttagits (s. k. chopped
äpples till beredning af läskdrvcker) samt
kärnhus och skal af äpplen........ ............
plommon, sviskon, bruneller, fikon och dadlar;
äfvensom apelsinskal, citronskal och
pomeransskal, torkade eller saltade ...............
russin och korinter ..............................................
kokosnötter ...............................................................
kopra ...........................................................................
nötter, val- och andra slag, ej särskildt nämnda;
äfvensom hasselnötter och kastanjer............
mandel samt aprikos-, persiko- och sviskonkärnor;
äfvensom nötkärnor, alla slag,
äfven sönderskurna, s. k. arachidmandel
härunder inbegripen .........................................
andra slag, ej särskildt nämnda; äfvensom
saltade:
ätbara .................................................................
Anm. Vid tullbehandling af saltade ätbara frukter
och bär medgifves icke afdrag för kärlens vikt.
icke ätbara eller till prydnad användbara
inlagda i sprit, ättika eller olja eller syltade,
kärlens vikt inberäknad ......................................
antitet tull- eräk- mgen. | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | —: 10 |
1 kg. | —: 50 |
lkg. | —: 15 |
1 kg. | —: 15 |
1 kg. | —: 25 |
lkg. | —: 15 |
1 st. | —: 10 |
— | fri. |
lkg. | —: 25 |
lkg. | —: 35 |
1 kg. | —: 25 |
— | fria. |
lkg. | —: 50 |
35
III B. Frukter, bär, grönsaker etc.
118.
119.
120.
121.
122.
123.
124.
125.
126.
127.
128.
129.
130.
Köksväxter, ej särskild! nämnda:
färska:
meloner, gurkor ock tomater ...........
sparris, emballagets vikt inberäknad
lök och hvitkål
torkade,
andra slag
äfven i blandning med
saltade eller
rötter ........................................................................
inlagda i sprit eller ättika eller syltade, kärlens
vikt inberäknad ......................................................
Svampar, ätbara ............................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för emballage, hvari
varan är af sedd att jämväl efter transporten förvaras, för
så vidt detta är af annat ämne än trä.
Blomsterlökar ................................. ................................
Liljekonvaljerötter ........................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves endast för ytteremballage
såsom låda eller korg.
Rötter, icke ätbara, ej särskild! nämnda, äfven
pulveriserade.............................................................
Blommor och blomdelar, naturliga, afskinna, friska
och torkade, ej särskild! nämnda:
till prydnad användbara, lösa eller sammanbundna,
vikten af askar, papper och dylikt
omslag inberäknad.............................................
andra slag; äfvensom insektpulver (torkade
och pulveriserade blomdelar, med eller utan
tillsättning af mineraliska beståndsdelar) ...
Växter, ej särskildt nämnda:
lefvande ....................................................................
Anm. 1. Afdrag i vikten medgifves ej för närmaste emballage,
såsom balja eller kruka med jord, bastmattor m. m.
An . 2. Väger en växt mer än 10 kg., skall för den
öf erskjutande vikten tullen beräknas efter endast 3 öre
pe kg.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg- | —: 20 |
Ikg. | —: 40 |
1 kg. | —: 10 |
Ikg. | —: 15 |
Ikg. | —: 25 |
Ikg. | —: 50 |
Ikg. | —: 50 |
| fria. |
Ikg. | —: 10 |
| fria. |
1 kg. | 5: — |
— | fria. |
Ikg. | —: 10 |
36
131.
132. |
133.1
134.
135.
136.
137.
138.
139.
140.
141.
142.
III B. Frukter, bär, grönsaker, efc.
Tullsats
mntren.
Kvantitet
| för tull
i beräk
-
Anm. 3. Växter, som inkomma med knoppar eller blommor,
men utan jord, tullbehandlas såsom blommor,
naturliga, afskurna, till prydnad användbara.
Kr. öre
torkade eller annorledes preparerade, icke till
apoteksvaror hänförliga:
till prydnad användbara, vikten af askar,
papper och dylikt omslag inberäknad .....
andra slag .........................................................
~ j
Kvistar och blad, naturliga:
till prydnad användbara, lösa eller sammanbundna,!
friska, torkade, fernissade, färgade eller på;
annat sätt preparerade; äfvensom till prydnad
användbara preparerade gräs, med eller utan
ax eller vippor...................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper
och dylikt omslag.
1 kg. —: 50
— fria.
andra slag, ej särskildt nämnda
fria.
IV. Närings- och njutningsmedel, ej annorstädes
upptagna.
Mjölk och grädde ...........................................................i
Anm. Kondenserad mjölk hänföres till konserver.
Torrmjölk (mjölk i torr form) ..................................j
Ost, alla slag ................................................................j
Anm. För omslag af papper, stanniol, väf eller dyliktj
ämne, likasom ock för askar, medgifves ej afdrag i vikten-1
I
Smör:
lkg.
lkg,
fria. .
-:15
—: 20 !
naturligt.........................................................................|
konstgjordt (margarin)................................................
Flott (smult) ...................................................................
Honung, äfven konstgjord............................................
Ägg; äfvensom äggula och flytande ägghvita, medj
eller utan tillsats af konserverande medel.........I
lkg.
lkg.
lkg.
lkg.
—: 20
—: 15
—: 20
—:23.5
fria.
37
| ........... ........ - ------- - ...... | Kvantitet |
|
| IV. Närings- och njutningsmedel etc. | för tull-be räk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
143. | Torskrom i tunnor, saltad men utan vidare bearbet- |
|
|
| ning ............................................................................. | — | fri. |
144. | Kaviar och saltad fiskrom, ej särskildt niimnd, |
|
|
| äfven förvarade i hermetiskt tillslutna kärl......... | 1 kg. | 2: 50 |
| Anm. Därest varan inkommer i hermetiskt tillslutet kärl, |
|
|
| inräknas detta i varans vikt. |
|
|
145. | Kräftstjärtar..................................................................... | lkg. | —: 20 |
146 | Korf..................................................................................... | lkg. | —: 50 |
147. | Kokta eller eljest annorledes än genom saltning, |
| |
| torkning eller rökning till förtäring beredda, ej | lkg. | | —: 50 |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper, |
| 1 |
| burkar, flaskor och dylikt emballage. |
|
|
148. [ | Bakverk, finare, såsom tårtor, pepparkakor, käx och | lkg. | —: 50 |
149. | Bröd, alla slag, ej särskildt nämndt........................... Barnmjöl och annat kraftmjöl; äfvensom mjölksocker, | lkg. | —:06.ö |
150 |
|
| |
| maltsocker och s. k. maltextrakt (tjockflytande), | lkg. | — :40 |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper, |
|
|
| burkar, flaskor och dylikt emballage. |
|
|
151. | Jäst, alla slag .............................................................. Kakao: | lkg. | —: 20 |
152. 153. | bönor ocb skal ................... | lkg. lkg. | —: 05 |
pulver...................................................................... | —: 30 | ||
! 154. | Choklad (äfven kakao i block), vikten af askar, |
|
|
i | papper och dylikt omslag inberäknad ................. | lkg. | —: 50 |
38
155.
156.
157.
158.
159. !
160.
IV. Närings■ och njutningsmedel etc.
Kaffe:
obrand! ...............................................................
brand! eller rosladl, äfven malet, sam! kaffe
surroga!,
alla slag .......................................
Te..................................................................................
Socker:
raffinerad!, alla slag, såsom topp-, kandikak-
samt krossadt eller pal veriser adt ...
oraffineradt:
till färgen icke mörkare än n:r 18 af den
i världshandeln gällande holländska stan
dard, hvarå genom generaltullstjrelsens
försorg normalprof hållas tullförvaltnin
-
till
garna tillhanda
färgen mörkare
än nämnda standardnummer,
äfven om varan inkommer i
upplöst eller flytande tillstånd ............
Anm. 1. Sockerlösningar, hvilka i torrsubstansen hålla
mindre än 70 procent polariseradt socker, hänföras allt
efter sin beskaffenhet till sirap eller till honung.
Anm. 2. Socker, kommande från land, som beviljar premier
för tillverkning eller utförsel af sådan vara, belägges med
en tilläggsafgift till den allmänna tullsatsen i enlighet
med hvad särskild! är stadgadt.
Anm. 3. Om ursprungsbevis för utländskt socker gäller
hvad i kung! kungörelsen den 1 juli 1904 stadgas,
Anm. 4. Då socker, äfven sådant i upplöst eller flytande
tillstånd, från tullverket utlämnas till fritt bruk, skall
jämte tullafgiften erläggas sockerskatt enligt hvad därom
är särskilt stadgadt.
| Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | —: 12 |
1 kg. | —: 30 |
lkg. | —: 15 |
lkg. | —: 15 |
lkg. | —: 10 |
161.
Sirap och melass........................................................
Anm. 1. Å stärkelsesocker eller stärkelsesirap, som ingår
i vanlig sirap af brun eller ljusbrun färg, fästes icke
afseende vid tullbehandlingen.
Anm. 2. Medelst invertering af finare socker erhållen
sirap, utmärkt af ljusare färg och större sötma än
lkg.
—: 10
:
i
39
I 1 | IV. Närings- och njutningsmedel etc. | Qvantitet | Tullsats. |
1 ; i 162. | vanlig sirap samt lämnande en askhalt af högst 0.3 Drufsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap......... | lkg. | Kr. öre —:23.5 |
j 163. | Kulör eller s. k. vintinktur, icke innehållande sprit | 1 kg. | —: 20 |
164. | Anm. Innehåller sådan vara sprit, tullbehandlas den som Konfityrer, ej särskild! nämnda, vikten af askar, |
| | |
| papper, burkar, flaskor och dylikt emballage inbe-räknad ......................................................................... | lkg. | —: 50 |
! 165. | Lakrits ............................................................................. | lkg. | —: 12 |
166. | Amu. Lakrits med tillsats af socker, kryddor eller essenser Konserver — i hermetiskt tillslutna eller lufttäta kärl | lkg. | —: 12 |
167. | andra slag, ej särskildt nämnda ........................ | lkg. | —: 50 |
'' ! 168 | Anm. Ätbara varor, inkommande i lufttätt tillslutna kärl, Kryddor. i Senap: omalen (senapsfrö) .................................................. | lkg | —: 10 |
169 | malen eller preparerad, kärlens vikt inberäkna^ | lkg | —: 50 |
! 170 | i Kummin ............................................................................ | lkg | —: 10 |
171 | ! Peppar, alla slag, ingefära samt nejlikor och nejlik 1 omalna ................................................................... | lkg | —: 25 |
172 | malna, vikten af askar, papper, burkar, fiasko1 | r | . —: 40 |
| lkg | ||
173 | .) Kardemumma, muskot och muskotblomma............. | lkg | . 2: — |
40
174.
175.
176.
177.
178.
179.
180.
181.
182.
IV. Närings■ och njutningsmedel etc.
Kanel, härunder inbegripna äfven kanelknopp och
cassia lignea:
omalen ................................................................
malen, vikten af burkar, papper och dylikt
emballage inberäknad ......................................
Anis och stjernanis samt fänkål och koriander......
Lagerblad och lagerbär, torkade ................................
Cassia fistilla och tamarinder .......................................
Kapris, kärlens vikt inberäknad ...............................
Saffran samt vanilj och vanillin .................................
Drycker.
Brännvin och sprit, alla slag, härunder äfven inbegripna
arrak, rom, konjak samt med eterarter,
essenser eller eteriska oljor försatt brännvin:
på fat, större eller mindre..............................
på andra kärl
Anm. 1. Vid förtullning af brännvin och sprit i kolli,
innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ofvan
för tullberäkning bestämda grunder skall tullafgiften
förhöjas, om varan är beredd af ris (arrak) eller af socker,
(rom) med 75 öre per liter, men eljest med 15 öre per liter. J
Anm. 2. Brännvin och sprit af annan alkoholhalt än denj
bär ofvan angifna reduceras till normalstyrka, eller 50
procent på sätt därom är särskildt föreskrifvet.
Anm. 3. Spritlösningar, icke drickbara, i hvilka alkohol-;
halten på grund af förefintligheten af lösta ämnen ej]
kan direkt bestämmas, hänföras till spritfernissa.
Anm. 4. Fabriks- eller yrkesidkare, som styrker sig inne-!
hafva vederbörligt tillstånd att för tekniskt ändamål!
Kvantitet | Tullsats. |
1 kg. | Kr. öre —: 50 |
1 kg. | —: 65 |
1 kg. | —: 25 |
1 kg. | —: 12 |
| fria. |
1 kg. | —: 50 |
1 kg. | 6: — |
tf liter af | ’1:“ |
kohol- | |
halt vid | . 1: 85 |
alkohol- halten. |
|
41
183.
184.
185.
186.
187.
188.
189.
IY. Närings- och njutningsmedel etc.
i Kvantitet
| för tulli
beräk1
ningen.
Tullsats.
Kr. öre
använda skattefri finkelolja, äger att för enahanda ända- j
mål införa finkelolja, hållande minst 75 volymprocent i|
koncentrerad klorkalciumlösning olöslig olja, mot en tull af
75 öre per kg. utan afseende å alkoholhalten med villkor,
att han underkastar sig de särskilda kontrollföreskrifteri
angående varans användning, som meddelas af Konungen.1
Annan finkelolja förtullas såsom brännvin och sprit.
Likör och absint; äfvensom andra spritdrycker, försatta
med socker eller annat främmande ämne, hvar-f
igenom alkoholhalten angifves oriktigt åprofvaren
Vin; äfvensom bär- och fruktsaft:
på fat, större eller mindre ......................................
på andra kärl:
musserande ...........................................................
icke musserande ...............................................
Anm. Vin af mer än 25 procents alkoholhalt tullbe-j
handlas såsom likör.
Maltdrycker och mjöd:
på fat, större eller mindre, fatens vikt inberäknad
på andra kärl ..............................................................
Mineralvatten ...............................................................
1 lit. | 2: 50 | |
Ikg. | —: 65 |
1 lit. | 2: — |
1 lit. | 1: — 1 |
1 kg. | —: 12 |
1 lit. | —: 20 |
— | fritt. |
190.
191.
192.
Tobak:
oarbetad, blad och stjälk .
arbetad:
cigarrer och cigarretter
andra slag......................
1 kg. 4: —
1 kg. 1:20
V. Hudar och skinn, läderarbeten, pälsvaror m. in.
193.
Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk:
oberedda, alla slag, härunder inbegripna äfven
saltade, kalkstrukna eller torkade......................
!
fria.
6
42
V. Hudar och skinn, läderarbeten etc.
: Kvantitet
för tullj
beräkningen.
Tullsats. ;
194.
195.
198.
beredda, half beredda härunder inbegripna:
stil- och bindsulläder samt hvalrosshudar:
kärnstycken (renskurna); äfvensom maskin-j
remläder .........................................................
hela eller halfva hudar samt stycken där af, j
allt, försåvidt de icke äro hänförliga till''
nästföregående rubrik...................................|
andra slag:
i stycken, vägande netto minst 2.5 kg.....
i stycken af mindre nettovikt:
197. lackerade; äfvensom gullskinn ..................
198. andra .................................................................
199. Konstgjord! läder (helt eller delvis af läderaffall);
200. ! Limläder; äfvensom sådant affall af läder eller läder-j
varor, hvithet ej är såsom läder eller lädervarorj
användbart....................................................................j
Läder■ och slcinnarbeten.
Läder- och skinnstycken, utstansade, utskurna ellerj
utklippta, men icke vidare bearbetade, ej särskilda
I nämnda:
201. af stil- eller bindsulläder; äfvensom hästskyltar
och delar häraf ...................................................
202.
203.
andra slag:
lackerade eller af gullskinn.
andra, ränder, äfven hopskarfvade, härunder
inbegripna.........................................................
Anm. till n:r 201 — 203. Kräkning af resefter anses icke
såsom bearbetning.
Skodon:
204. med bottnar af trä; äfvensom becksöms- och
sjöstöflar ..............................................................
andra:
205. af skinn, svartfärgade, lackerade eller fär-!
gade annorlunda än svart ........................j
Kr. öre j
Ilig. | —: 45 | |
1 kg. | —: 35 1 1 |
lkg. | —: 65 |
1 kg- | 2: — |
lkg. | 1: 20 |
lkg. | —: 35 i |
— | fria. |
lkg. | —: 65 |
lkg. | 2:40 |
lkg. | 1: 20 |
lkg. | —: 25 |
lkg. | 6: — |
43
Hudar och skinn, läderarbeten etc.
| Kvantitet
1 för tullj
beräkningen
-
Anm. Till svartfärgade skinn hänföras endast sådana, där
den svarta färgen ej blott utgör ytbetäckning utan nedträngt
i skinnet och färgat snittet.
j 206J af skinn, andra, eller af pälsverk.............
! 207. af hel- eller halfsiden ...................................
| 208.| af väfnad, annan än hel- eller halfsiden, eller
af stampad filt, med eller utan lädersulor
Anm. 1. Ingå i skodonens öfverdelar olika material, tullbehandlas
varan såsom skodon af det slag, för hvilket
högsta tullafgiften är bestämd; skolande dock därvid afseende
ej fästas vid'' foder, resårer, stroppband, plös eller
kantning.
Anm. 2. Nåtlade öfverdelar till skodon tullbehandlas
som skodon.
; 209. Handskar, ej särskild! nämnda ................................
210. Drif- och transportremmar, snören samt slangar af
läder eller tarmar, äfven i förening med spånadsämnen;
ryck-, slag- och syremmar; tekniska
lädervaror, såsom öfverdrag till valsar, samt råhudskolfvar
och packningar; äfvensom guldslagarhinna.
.............................................................................
I 211J Mösskärmar ......................................................................
i 212.1 Väskor, vägande per stycke netto högst 0.5 leg., samt
portföljer, plånböcker och portmonnäer af läder
eller skinn, äfven i förening med annat material
213 j Etuier, med eller utan tillbehör, askar, fodral,
bälten och skärp samt delar till bälten, skärp
eller hängslen, allt försåvidt de utgöras af läder
eller skinn, äfven i förening med annat material
214. Väskor, vägande per stycke netto mer än 0.5 kg.,
koffertar, kappsäckar, hattfodral och dylika reseffekter,
med eller utan inredning, af läder eller
skinn, äfven i förening med annat material..
215. Klädespersedlar af läder eller skinn, ej till annan
rubrik hänförliga, äfven försedda med foder af
spånadsämnen ......................................................
1 kg
1
kg.
lkg.
Tullsats
Kr. öre
2:_
9: —
1: 50
1 kg.
lkg.
lkg.
lkg
lkg
1 kg
8: —
65
60
3:
2;
1: 50
1: 50
44
216.
217.1
218.;
219. j
220. !
221.
222.
223. ;
224.
V. Hudar och skinn, läderarbeten etc.
Anm. Klädespersedlar af läder eller skinn, försedda med
öfvertyg af spånadsämne, förtullas i enlighet med hvad
under Afd. Vill G är stadgadt.
Sadelmakararbeten, äfven af spänadsvaror, samt
andra arbeten, ej särskildt nämnda, af läder eller
skinn, äfven i förening med annat material, såsom
seldon, sadlar, ridspön, piskor, rakstriglar in. m.;
äfvensom fakt- och boxhandskar, alla slag, oafsedt
materialets beskaffenhet..........................................
Pälsverk:
oberedda, alla slag....................................................
beredda, lösa:
af får, get, ren, hund, varg, vanlig räf eller katt
af sibiriskt lam (ej persian), tibet, hamster,
murmel, nutria, bisam, kanin eller hare......i
andra slag..................................................................!
beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade
persedlar, såsom foder; äfvensom konstgjorda!
svansar:
af får, get, ren, hund, varg, vanlig räf, katt,!
sibiriskt lam (ej persian), tibet, hamster,
murmel, nutria, bisam, kanin eller hare!
andra slag ..........................................................!
Anm. till n:r 221 och 222. Afseende fästes ej:
vid sömnadsarbete, som endast afser att återställa!
skinnet till dess naturliga utseende,
fullfärdiga persedlar med pälsverk till öfvertyg
eller foder, såsom mössor, muffar, boor, pälsar,|
kappor och fotsackar:
af får, get, ren, hund, varg, vanlig räf, katt,
sibiriskt lam (ej persian), tibet, hamster,
murmel, nutria, bisam, kanin eller hare:
andra slag .........................................................
Anm. till n:r 205—224. Afdrag i vikten medgifves ej
för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för inläggj
eller kartor.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
Ikg. | 1 1: 50 |
— | fria. |
1 kg. | —: 25 |
Ikg. | - | J _s_ |
Ikg. Ikg. | 3:-6: — |
Ikg. Ikg. | 1 6: — ! |
45
VI. Trävaror, flätade varor etc.
\ VI. Trävaror, flätade varor, borstbindarärbeten samt
ben, horn och andra formbara ämnen m. m.
225. Virke, oarbetadt, alla slag; äfvensom fällda, icke
afkvistade träd ...........................................................
226. Ved, alla slag; äfvensom träull och affall vid trä
;
bearbetning .................................................................
227. Bark, alla slag, ej särskilt nämnd, härunder in
begripna
jämväl näfver, korkbark (äfven i tillskurna
bitar) samt korkbarksaffall .......................
228.1 Stennötter, nötskal och andra likartade vegetabiliska
råämnen, ej särskildt nämnda.................................
229. | Bjälkar och sparrar; bräder och plankor, sågade;
täkter, reglar och ribbor; lister, ej till annan
rubrik hänförliga, samt master, bogspröt, spiror,
pumpstockar och årämnen
230. ! Lådämnen, af 7 mm. tjocklek eller därunder, af
sedda
till cigarr- eller parfymlådor, äfven med
inpressade eller inbrända ornament
231. ; Lådämnen, ej särskildt nämnda, och staf, sågade,
härunder inbegripna sågade lagg- och bottenstäfver;
tunnband och bandstakar; gevärstocks
-
233.
ämnen; käppämnen, äfven böjda; tändsticksämnen
(splint och spån) af asp samt tangent
skifvor.
................................................................
Fanerskifvor af 7 mm. tjocklek och därunder
annat träslag än furu eller gran; äfvensom hoppressade
faner- eller träskifvor (s. k. limbräder
Huggblock (för styckning och hackning af kött);
äfvensom träspån, ej särskildt nämnd och ej
affall hänförlig....................................................
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
| fria. |
| fria. |
| fria. |
— | fria. |
| fria. |
1 kg. | 15 |
| i fria. |
lkg. | —: 10 |
1 kg- | —: 02 |
46
| 1 | Kvantitet | ■ |
| VI. Trävaror, flätade varor etc. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre 1 |
| så färdigarbetade, att de kunna omedelbart til] |
|
|
! 234. | af furu eller gran ................................................... | 1 kg. | —: Öl |
235. | af annat träslag ..................................................... | 1 kg- | —: 04 |
236. | Vagnshjul utan gummiringar, särskild! inkommande, |
| |
| |||
| |||
| skaklar ................................... | 1 kg. | —: 20 |
237. | Träskor och ämnen till infattning af borstar (s. k. |
|
|
| borstträn) samt formar för industriella ändamål | 1 kg. | —: 10 |
238. | Block och läster för tillverkning af skodon............ | 1 kg. | —: 15 |
239. | Skoflar och ugnsspadar, skruftvingar, skrufknektar |
|
|
| och hyfvelstockar; äfvensom skaft till yxor, |
|
|
| hackor, liar och högafflar ...................................... | 1 kg. | —: 05 i |
240. | Remskifvor; brynen samt slip- och polerskifvor, |
|
|
1 | med eller utan slip- eller polermedel; verktygs-skaft, icke hänförliga till nästföregående rubrik; | 1 kg. | —: 10 |
1 241. | Spindlar, bobiner, spolpipor, skyttlar och andra för |
|
|
| af trä; äfvensom bordskifvor och hufvar samt | 1 kg. | -J |
| Träsnittstockar: |
|
|
242. | oskurna .............................................. | — | fria. |
243. * | skurna ................................................................... Käppar och kryckor, äfven i förening med annat | 100 kr. | 15: — |
244. | synbarligen afsedda till paraplyer eller para- |
| 1 |
| soller................................................................... | 1 kg. | —: 25 | |
245. | andra slag............................................................. | 1 kg. | 3:-| |
47
VI. Trävaror, flätade varor etc.
Kvantitet!
för tullberäk
-
Tullsats.
246.i
247.
248.1
249.''
till annan rubrik hänförliga
250.!
251.1
252.
arbeten, icke belagda med massa:
af furu eller gran, icke försedda med snideri:
utan betsning, målning, lackering eller
annan liknande bearbetning af ytan
betsade, målade, lackerade eller på annat
liknande sätt å ytan bearbetade.........
andra slag, alla fanerade och snidade härunder
inbegripna:
utan annan ytbetäckning än målning
och fernissning, icke polerade, bonade
eller med snideri eller inläggningar
försedda; äfvensom alla snidade arbeten
af furu eller gran ...................| 1 kg.
1 kg.
Svarfvade, rund- eller ovalfrästa eller med snideri''
försedda arbeten, ej särskildt nämnda, vägande!
per stycke netto högst 2 kg., äfven i föreningi
med annat ämne än trä...........................................| 1 kg.
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper;
och dylikt omslag.
S. k. wienermöbler..........................................................
Andra snickararbeten samt alla andra bearbetade
trävaror, ej särskildt nämnda, äfven i förening
med annat ämne än trä, härunder äfven inbegripna
svarfvade, frästa och snidade arbeten, vägande
per stycke netto mer än 2 kg.:
arbeten, helt eller delvis belagda med massa,
o färgad eller färgad:
utan annan ytbetäckning, icke polerade
eller bonade .............................................
polerade, bonade, förgyllda, försilfrade,
bronserade, lackerade eller med annan
ytbetäckning försedda, härunder jämväl
inbegripna s. k. japanska arbeten, icke
1 kg -
Ilig.
1 kg.
Ilig.
Kr. öre
1:
-: 50
30
-: 60
-: 05
-: 10
30
48
VI. Trävaror, flätade varor etc.
Kvantitet
för tullberäk!
ningen.
253.
254.
255.
256.
257.
258. |
259.1
260
261.
polerade, bonade, förgyllda, försilfrade,
bronserade, lackerade eller eljest med
annan ytbetäckning än målning och
fernissning; äfvensom alla med snideri
eller inläggningar försedda, ej till
nästföregående rubrik hänförliga
Anm. Arbeten af konstgjordt trä tullbehandlas såsom motsvarande
arbeten af naturligt trä, annat än furu- eller gran-.
Möbler, försedda med stoppning:
utan öfverklädnad: förtullas efter ofvanstående
bestämmelser med 20 procents förhöjning;
med öfverklädnad: förtullas efter nämnda bestämmelser
med 40 procents förhöjning.
Korkaffall, sönderdeladt medelst målning eller på
liknande sätt .........................................................
Block, plattor, rör, formstycken och andra arbeten
af korkaffall i förening med kiselgur, kalk,
cement, lim, asfalt eller annat bindemedel, äfven
med inblandning af kreaturshår .....................
Lifbojar, lifbälten och s. k. fendertar af kork
förening med annat material...............................
Butelj- och andra flaskkorkar utan beslag; äfvensom
skosulor, i eller utan förening med andra ämnen,
samt andra ej särskilt nämnda arbeten af kork
Anm. 1. Korkar med beslag tullbehandlas såsom det
ämne, arbetadt, hvaraf beslaget utgöres.
Anm 2- Konstgjord kork och arbeten däraf tullbehandlas
såsom motsvarande artiklar af naturlig kork.
Rör, vegetabiliska, såsom bambu- och spanska samt
rotting:
utan bearbetning; äfvensom klufven och skalad
eller hyflad rotting samt röraffall..................
polerade, lackerade, svarfvade eller på likartad!
sätt bearbetade; äfvensom hvflade, ej till
nästföregående rubrik hänförliga ................
Tullsats.
1 kg
1 kg.
lkg.
1 kg -
lkg.
lkg.
Kr. öre
—: 60
-: 05
-: 10
-: 20
-: 35
fria.
—: 25
<M Cl
49
VI. Trävaror, flätade varor etc.
262.
263.
264.
265.
66.
67.
268.
269.
270.
271.
272.
273.
Arbeten af rör, vegetabiliska, äfven i förening med:
annat ämne:
käppar och kryckor, synbarligen afsedda till
paraplyer eller parasoller
käppar, ej till nästföregående rubrik hänförliga;
andra slag, ej särskilt nämnda
Anm. Vid förtullning af käppar och kryckor medgifves ej;
afdrag i vikten för askar, papper och dylikt omslag.
Grenar ocb kvistar, äfven skalade och klufna,
spån, strå, vass, säf, fiber, bast ocb andra för
flätning och dylik bearbetning eller till borstbindararbeten
afsedda vegetabiliska ämnen, ej
särskild! nämnda, oarbetade; äfvensom bastrep,!
till varuemballage afsedda bastmattor samt flätor,
ej särskild! nämnda, af säf.
Arbeten, ej särskildt nämnda, af materialier, hänförliga
till nästföregående rubrik, eller af gräs
och rötter:
korgmakararbeten:
af oskalade kvistar och gröfre spån
andra slag, äfven försedda med stoppning;
och öfverklädnad
mattor,
fot- och vagns-; mattor för byggnadsändamål
(reveteringsmateriel); äfvensom mattor, alla
slag, af kokostågor utan inblandning afl
annat spånadsämue ....................................
andra slag, härunder äfven inbegripna
mattor, flätade eller väfda af kokostågor
med inblandning af annat spånadsämne
andra arbeten............................................................
Halm arbeten:
rep .......................................................................
butelj hylsor, lösa ................................................
andra slag, ej särskildt nämnda .....................
äfven i förening med andra ämnen:
Kvantitet | l i Tullsats. ; |
| Kr. öre i |
1 kg- | —: 25 ; |
Ikg | 3: — : |
Lkg. | 1: — ! |
— | i j 1 i i fria. |
1 kg. | —: 10 : |
lkg. | 1: — |
lkg. | —: 07 |
1 % | —: 20 |
lkg. | 1: — |
— | fria. , |
1 kg. | —:07 ! |
lkg? | 1 :— ! |
| 7 |
50
I
VI. Trävaror, flätade varor etc.
Kvantitet
| för tullberäkningen.
Tullsats.
Kr. öre
Borstbindararbeten, såsom borstar, penslar, kvastar
och viskor m. in.:
274.1 af fiber, gräs, rötter eller andra vegetabiliska
ämnen, utan afseende å infattning eller montering
...................................................................
af andra ämnen:
275. med infattning eller montering af järn eller1
opoleradt eller måladt trä; äfvensom1
penslar samt murar- och målarborstar.j
alla slag, ej till nästföregående rubrik!
hänförliga, samt tandborstar med infatt-i
ning af ben eller celluloid .........................|
276. med infattning eller montering af guld eller;
silfver................................................................
Anm. Borstbindararbeten med infattning af guld eller;
silfver skola förses med kontrollstämpel enligt hvad''
för guld- och silfverarbeten är stadgadt.
277. med annan infattning'' eller montering, damm-j
och pudervippor härunder inbegripna.....
Anm. till n:r 274—277. Afdrag i vikten medgifvesj
ej för etuier, askar, papper och dylikt omslag, ej heller!
för kartor.
278. ! Ben och horn, oarbetadt eller sågadt, spjälkadt,
klufvet och raspadt, s. k. hornborst härunder
inbegripet, samt sköldpadd, oarbetad; äfvensom
spjälkade och klufna gåspennor ..........................
Arbeten, ej särskildt nämnda, af ben, horn eller!;
sköldpadd:
279.1 plattor och skifvor för vidare bearbetning,!
tangentskifvor samt knifskaft och ämnen
därtill; äfvensom piskskaftämnen..................
andra arbeten:
280. j af elfenben eller af hvalross- eller flodhäst-!
tänder .........................................................!
281. andra slag; äfvensom arbeten af fjäderspolar
1 kg
lkg.
lkg.
lkg.
lkg.
1 kg.
15
60
6:
1: 50
fria.
fria.
2: 50
80
51
VI. Trävaror, flätade varor etc.
Kvantitet
för tullberäkningen.
Tullsats.
282.
283.
284.
285.
286.
287.
288.
289.
290.
291.
Anm. till n:r 280 och 281. Afdrag i vikten medgifves ej för
etuier, askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor.;
Pärlemor samt skal af musslor och snäckor:
oarbetade; äfvensom knifskaft samt ämnen
därtill ...............................................................
arbeten däraf, ej särskild! nämnda, äfven i förening
med annat ämne med undantag afl
guld eller silfver:
af pärlemor................................................
andra slag.....................................................
Anm. till n:r 283 och 284. Afdrag i vikten medgifves ej för
etuier, askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor.
Koraller, äkta, oarbetade; äfvensom arbetade men
oinfattade.......................................................................j
Pärlor:
oinfattade :
äkta........................................................................
oäkta:
glas-.......................................................................
andra slag ...........................................................
infattade:
i annat ämne än guld, silfver eller platina, arm-!
och halsband samt kedjor härunder inbegripna!
Anm. till n:r 287 — 289- Afdrag i vikten medgifves ej
för etuier, askar, papper, fodral och dylikt omslag, ej:
heller för kartor.
i ädel metall, äfvensom arm- och halsband
samt kedjor med knäppen af dylik metall:
tullbehandlas såsom arbete af sådan me-!
tall.
Celluloid, celloidin, galalit, am brom, eburin och andra
liknande formbara konstgjorda ämnen, ej särskild!
nämnda:
oarbetade; äfvensom plattor, stänger, rör och;
tangentskifvor samt knifskaft och ämnen
därtill ...........................................................
1 kg.
1 kg;
1 kg
1 kg;
1 kg.
Kr. fire
fria. I
2: 50 .
-: 50 !
fria.
fria.
—: 60
2: 50 !
2: 50
52
292.|
293 J
VI. Trävaror, flätade varor etc. | Kvantitet | Tullsats. |
|
| Kr. öre |
andra arbeten, ej särskilt nämnda, äfven i af celluloid eller gal ålit.............................. andra slag...................................................... | Ilig. lkg. | —: 80 |
Anm. till n:r 292 och 293. Afdrag i vikfen medgifves ej |
|
|
VIL Papper och tryckalster in. in. |
|
|
A. Pappersmassa, papp och papper; äfvensom |
|
|
294.1 Pappersmassa, våt eller torr, blekt eller färgad,
af lump eller annat affall af textilämnen, af
trä, mekanisk eller kemisk, eller af halm, espartoi
eller andra växtfiber ................................................i
i Papp:
295.; glansglättad, presspapp, alla slag, härunder in-i
begripen, koustläderpapp samt annan, ej sär-j
skildt nämnd papp, naturfärgad, hvit eller;
färgad i massan, äfven guskad..........................i
| 296.! asfalttakpapp och annan med asfalt, tjära eller1
tjäroljor bestruken eller impregnerad papp,
härunder jämväl inbegripen s. k. asfalt- och;
tjärfilt; äfvensom förhydnings- och grålump
papp
utan impregnering.......................................
I 297.: färgad annorlunda än i massan, impregnerad
eller bestruken med annat ämne än asfalt,
tjära eller tjärolja (äfven s. k. kriterad papp),
öfverdragen med papper, lackerad, belagd
med metall, stansad eller präglad (försedd med
pressade mönster), samt kartong- och målarpapp
..................................................................
lkg
Lkg
fri.
-: 05
02
1 kg -
10
58
VII A. Pappersmassa, papp och papper etc.
i Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
298.
299. |
300. |
301.
302.
Papper:
gult halm-, grålump- och annat naturfärgadtj
(ofärgadt) groft omslagspapper, äfven be-;
struket med asfalt eller liknande ämne .........I
Anm. Omslagspapper, vägande SO gram eller därunderj
per kvm., hänföres till silkespapper.
skri!- och rit-, tryck-, läsk- och filtrer-, kopie-,
silkes- och annat fint omslagspapper samt
andra, ej särskildt nämnda slag af papper,
allt försåvidt det är naturfärgadt, kvitt eller
färgadt i massan:
inkommande med kuverter i askar af papp,1
papper eller trä, äfven med inredning för
anbringande af olika slag af pappersark,!
korrespondenskort eller kuverter (s. k.
papeterier) ................................................ |
andra slag:
försedt med vattenmärke (äfven torr-;
stämpladt); äfvensom linjeradt ..............
icke försedt med vattenmärke och ej
linjeradt......................................................
färgadt annorlunda än i massan, hvartill med hvit
färg bestruket s. k. kriteradt jämväl hänföres,;
förgylldt-, försilfradt eller belagdt med annan:
metall, lackeradt, försedt med tryckta mönster
eller bilder i en eller flera färger, stansadt,
plisseradt eller pressadt, såsom s. k. linneimita-i
tion; äfvensom kartongpapper .........................
Anm. till n:r 300—302. Därest ett och samma kolli:
innehåller olika tullbeskattade slag af papper, hänförligt
till dessa rubriker, tillämpas den högre tullsatsen för
hela innehållet.
kg.
02
1 kg. | —: 50 |
1 kg- | —: 20; |
1 kg. | J. O |
1 kg- | —: 20 '' |
303.
ljuskänsligt fotografiskt papper; pergament-,
äfven imiteradt; impregneradt eller bestru
-
54
VII A. Pappersmassa, papp och papper etc.
304. :
305. |
306.
i 307.
j 308.
ket med kemikalier, desinfektionsmedel, oljor,
fett, vax, lim, gummi och dylika till färger
ej hänförliga ämnen, dock ej asfalt..................
Vulcanfiber och annan kemiskt beredd fiberpapp
i plattor eller skifvor (ark) ..............................
Anm. Vulcanfiber i rör eller stänger hänföres till arbeten
af pappersmassa.
Papper och papp med öfverdrag eller mellanlägg af
väfnad eller tråd af spånadsämne eller metall .
Smärgel-, glas-, sand- och annat slip- eller postpapper
igg
Anmärkningar till rubrikerna för papp och papper.!
1. Skillnaden mellan papp och papper bestämmes sålunda,
att, därest varan väger under 350 gram per''
kvm., hänföres den till papper, eljest till papp.
2. Kartongpapp och kartongpapper utgöres af två eller
flera genom bindemedel förenade pappersark (lameller).
3. Om en till papper eller papp (kartong) eljest hänförlig
vara nedskurits eller på annat sätt sönderdelats
i format af högst 12x20 cm. (visitkortsblanketter och
dylikt), hänföres densamma till blanketter för kort.
Korrespondens- och visitkort, inkommande med kuvert i
askar af papp, papper eller trä, hänföras till papeterier.
4. Vid tryck eller etiketter, åsätta papper eller papp,
som tydligen afsetts endast till omslag, fästes ej afseende
vid tullbehandlingen.
5. Vid tullbehandling af papper, alla slag, rnedgifves
ej afdrag i vikten för askar och pappersomslag.
Tapeter, tapetbårder härunder inbegripna:
relief- (försedda med inpressade mönster), alla
slag, äfven i förening med andra ämnen ......
botten- (å endera sidan bestrukna med grundalla
slag; äfvensom naturelltapeter
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
ikg. | —: 20 |
1 kg. | —: 15 |
1 kg. | —: 40 |
1 kg. | —: 10 |
färg),
(tryckta å i massan färgadt papper), försåvidt
de äro sammetsliknande, pressade (goffrerade),
1 kg
55
i
309.
310. ;
311.
312.
313.
314.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | —: 50 |
1 kg. ! | —: 25 |
lkg- | 2: — |
VII A. Pappersmassa, papp och papper etc.
lackerade eller med glimmer eller metall belagda
...........................................................................
andra slag ...................................................................
Spelkort, alla slag; äfvensom målade eller tryckta,
figurerade eller ofigurerade ark, afsedda att sönderskäras
till spelkort ................................................
Anm. 1. Afdrag i vikten medgifves ej för fodral, askar,
papper och dylikt omslag.
Anm. 2. Vid införsel af spelkort skall dessutom stämpelafgift
erläggas enligt hvad därom särskildt är stadgadt.
Papperspåsar; äfvensom, kuverter för bref, fotografier
och dylikt:
utan förening med andra ämnen och icke försedda
med tryck utvändigt ........................
i förening med pergamentpapper (äfven oäkta),;
metallpapper eller andra ämnen, såsom me-l
tallbeslag, spånadsvaror, gelatin eller stanniol1
eller försedda med tryck utvändigt...............
Anmärkningar till n:r 311 och 312-
1. Kuverter, inkommande tillsammans med papper ij
askar af papp, papper eller trä, hänföras till papeterier!
enligt hvad vid artikeln papper är stadgadt.
2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar och pappers-!
omslag.
1 kg. —: 30
1 kg. —: 50
Frimärksalbum, äfven med däri insatta frimärken,!
samt vykortsalbum; äfvensom delar till sådana!
album ..........................................................................
Fotografialbum och delar därtill .................................
Anmärkningar till n:r 313 och 314-
1. Vid tullbehandling af album och delar därtill fästes!
ej afseende vid om däri ingår annat ämne än pappers-!
massa, papp eller papper.
2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och:
dylikt omslag. _
Notisböcker och andra böcker med inbundet rent
eller linjeradt papper; vers- och urklipps- samt
1 kg. 1: 50
1 kg. 2: —
56
VII A. Pappersmassa, papp och papper etc.
315.
316.
317.
318.j
319.1
andra, ej särskild! nämnda album; lösa bokpärmar;
eller delar därtill samt samlingspärmar för bref,
räkningar och dylikt:
öfverklädda med skinn eller med annan spånads-;
Anm. Vid bokryggar eller bokhörn af spånad*vara
eller skinn fästes ej afseende.
andra slag............................................................
Anm. till n:r 315 och 316. Afdrag i vikten medgifves
ej för askar, papper och dylikt omslag.
Bobiner, spolpipor och verktygsskaft, hålslagna
jacquardkort, äfven sammanhäftade, rör af papper,
ej till annan rubrik hänförliga, samt klistradj
wellpapp eller wellpapper ..................................
Anatomiska modeller för undervisningsändamål
Blanketter utan bokstafstryck, afsedda till visitkort,:
adresskort, matsedlar och dylikt; äfvensom eti
-
320.
321.
322.
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och
dylikt omslag.
Etuier, med eller utan tillbehör, samt askar, dosor,
fodral och attrapper af papp, papper eller pappersmassa
i förening med spånadsvara, innehållande
silke, eller med spetsar, skinn, förgylld eller försilfrad
metall eller med celluloid eller annat dylikt
formbart ämne............................................................
Amu. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och
dylikt omslag.
Arbeten, ej särskild! nämnda, af papp, papper eller
pappersmassa, äfven i förening med annat ämne:
förgyllda, försilfrade, bronserade, fernissade,
lackerade eller beströdda med glimmerbrons
andra slag: -
försedda med prägling, tryck (bokstafs- eller
annat), målning, pussering, gåffrering
; Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg- | 1: — |
Ikg. | —: 50 |
1 kg. | —: 08 |
Ikg. | —: 50 |
lk8''- | 2: — | |
ikg-. | 2: — ; |
57
323.
324.
325.
326.
327.
328.
VII A. Pappersmassa, papp och papper etc.
(pressning)
sådan
eller stansade mönster, äfven
om
bearbetning
å montering eller etikett
anbragts
endast
utan sådan bearbetning ...................................
Anmärkningar till n:r 321—323.
1. Vid tullbehandling af förpackningskartonger med eller
utan fackinredning fästes ej afseende vid en förgylld,
försilfrad, bronserad eller färgad rand eller kant, ej heller
vid beskaffenheten af etikett, med mindre denna är förgylld,
försilfrad eller bronserad eller ock tryckt i mer än en färg.
2. Vid tullbehandling af papp-, pappers- och pappersmassearbeten
medgifves ej afdrag i vikten för askar och
pappersomslag.
Pappersspån (affall vid pappersbearbetning) och
makulerade tryckalster, begagnade frimärken
härunder inbegripna ..................................................
B. Tryckalster, alster af grafisk konst samt
målningar.
Böcker, tryckta, ej särskild t nämnda:
biblar och psalmböcker på svenska språket,
inbundna:
i band af papper eller klot utan guldsnitt
i andra band eller med guldsnitt .....
Amu. till n:r 325 och 326. Afdrag i vikten medgi
ej för fodral, askar, papper och dylikt omslag.
andra slag; äfvensom tidningar, tidskrifter
och handskrifter samt böcker med upphöjda
bokstäfver (s. k. blindskrift) ....................
Kartor, geografiska, topografiska, himmelskartor
samt sjökort och andra kartor för vetenskapliga
ändamål:
med svensk text:
i exemplar eller häftade..................................
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | 1: — |
1 kg. | —: 50 |
| fria. |
1 kg- | —: 50 |
1 kg- | 2: — |
— | fria. |
lkg. | 1: 50 |
58
329.
330.
331.
332.
VII B. Tryckalster etc.
kartonnerade, bundna eller på väf uppfodrade
...........................................................
andra slag; äfvensom glober, alla slag, med
eller utan stativ, s. k. tellurium lunarium
härunder inbegripet .........................................
Musiknoter, oinbundna eller inbundna .....................
Bilder, alla slag, som mångfaldigats genom tryck
eller annorledes, oinfattade, (äfven anbragta på
annat material än papp eller papper) såsom
etsningar, stålstick, kopparstick, träsnitt, ljustryck,
oljetryck, decalcomanier (aftrycksbilder),
litografier, fotografier, härunder inbegripna vykort
och gratulationskort, alla slag, jämväl i
sammansättning med annat ämne; äfvensom
bilderböcker och målarböcker för barn, med eller
utan förklarande text ................................................
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
Ikg. | 2: — |
_ | fria. |
| fria. |
1 kg. | —: 75 |
Anm. 1. Hit hänföras äfven reklamkort och reklamplakat
med bilder men utan sammanhängande text.
Anm. 2. Bilder, tillhörande tryckta verk och med dem
inkommande, tullbehandlas tillsammans med det tryckta
verket såsom del af detta.
Anm. 3. Infattade bilder draga den för infattningen bestämda
tull.
Anm. 4. Bilder, som underkastats ytterligare bearbetning,
såsom pressning eller stansning, tullbehandlas som
arbeten af papp, pappersmassa eller papper.
Anm. 5- Bilder, anbragta å annat ämne än papp, pappersmassa
eller papper, hänföras hit, allenast forsa vidt
bilden utgör hufvudsak och icke blott dekorering å för
visst ändamål afsedd vara.
Anm. 6‘. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper
och dylikt omslag.
Tryckalster, ej särskildt nämnda, såsom kataloger,;
alfärscirkulär och annat merkantilt tryck:
333. | med utländsk text..................................................|
334. andra slag, härunder inbegripna äfven visit -
fria.
59
VII B. Tryckalster etc.
i Kvantitet
1 för tullberäkningen.
33
o.
kort, adresskort, etiketter med bokstafstryck
samt med firmastämpel eller annat bokstafstryck
försedt brefpapper ....................... 1 kg.
Anm- Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper
och dylikt omslag.
Målningar (taflor), äfven på väf, trä, oädel metall
eller sten, oinfattade, ritningar och teckningar,
oinfattade, äfven inbundna eller uppfodrade på
papper, papp, väf eller dylikt............................... —-•
Anm. Infattade målningar, ritningar och teckningar draga
den för ramen bestämda tull.
Vill. Spånadsämnen ur djur- och växtriket samt
däraf framställda varor.
Tullsats.;
K :. öre
75
A. Silke, äfven ''konstgjordt.
336. : Silkesaffall, ofärgadt eller färgad t ...........................
337. ; Vadd .................................................................................
! Ospunnet eller spunnet silke, äfven i förening med
annat spånadsämne:
1 kg.
338. | rått, ofärgadt..... |
| — | fritt. |
| af kokt, äfven blekt, eller färgadt: |
|
| |
339. | i smärre för | detaljhandeln lämpade upp- |
|
|
| läggningar, | såsom dockor, spolar, rullar | 1 kg- | 3: — |
340. | annat ............. |
| 1 kg. | 2: — |
341.
Anm. Effekt- eller fantasigarn, bestående af silke i förening
med annat spånadsämne, hänföres till silke, allenast''
försåvidt silket i en sammanhängande tråd följer garnets:
hela längd.
Filtväfnader med bomullsvarp och inslag af groft:
garn af silkesaffall, afpassade till filtar (s. k.
italienska), äfven fållade eller kantade..................
i kg.
fria.
fritt. I
3: — ;
60
342.
343.
i
I 344.
345.
I
VIII A. Silke, äfven konstgjord.
Fälb-, plysch- och sammetsväfnader, oskurna eller
skurna, af silke enbart eller i förening med annat
spånadsämne.................................................................
Yäfnader, ej särskildt nämnda:
af silke enbart eller i förening med högst 20
procent annat spånadsämne (helsiden).........
af silke i förening med mer än 20 procent
annat spånadsämne (halfsiden):
oblekta och ofärgade, vägande per kvm.
100 gram eller därunder .......................
Anm. Såsom oblekt anses väfnaden, äfven om däri
ingående silkestrådar äro afkokta eller blekta.
andra slag.......................................................
j Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
Ikg. | 10: — |
1 kg. | 10: — |
ikg. | 3: 50 |
ikg. | 5: — |
Anm. Yllekostymväfnader, vägande 300 gränseller
däröfver per kvm. och innehållande trådar,,
helt eller delvis af silke, hänföras, så framt)
silket utgör högst 3 procent af väfnadens hela
vikt, till väfnader af ull.
Anm. till n:r 343—345. Vid bestämmande af procent-!
halten af annat spånadsämne än silke i hit hänförlig väfnad!
räknas såsom annat spånadsämne hvarken metalltråd eller!
med metalltråd eller silke öfverspunnet garn.
Anm. till n:r 341—345. Afdrag i vikten medgifves icke!
för omslag af papper eller väf kring hvarje särskildt stycke,)
ej heller för inlägg, dock att såsom inlägg icke räknas!
sådana på bräden fastsätta järnställningar med krokar,)
på hvilka vissa fälb-, plysch- och sammetsväfnader upp-)
hakas för att skyddas under transport.
i Band, ej särskildt nämnda:
346. ) fälb-, plysch- och sammetsband af silke enbart
eller i förening med annat spånadsämne ...
andra slag:
347. af silke enbart eller i förening med högst
20 procent annat spånadsämne (helsidenband)
.................................................................
1 kg. 10: —
1 kg. 10: — i
61
VIII A. Silke, äfven konstgjord.
jKvantitet
; för tullberäk|
ningen.
848.
349.
350.
351.
352.
I 353.
af silke i förening med mer än 20 procent
annat spånadsämne (halfsidenband) ......... 1 kg.
Anm. Till band hänföras förutom egentliga band, d. v. s. på
bandstol framställda väfnader med varp och inslag,
äfven s. k. konstgjorda band, bestående af i bandform
ordnade längsgående och sammanklistrade spånadsfibrer
eller gam samt i form af band af högst 20 om.
bredd klippt eller skuren väfnad, med undantag af spetsväfnader
och tyll.
Snören och andra snorra akararbeten, ej särskildt
nämnda, af silke enbart eller i förening med
annat spånadsämne, med eller utan inlägg af
trä, metall och dylikt:
flätade, bandliknande snören, utan inlägg och
med raka kanter samt utan annat mönster
än sådant, som åstadkommits genom färgadt
garn eller färgad träd:
af silke enbart eller i förening med högst
20 procent annat spånadsämne ............ 1 kg.
af silke i förening med mer än 20 procent
annat spånadsämne................................... 1 kg.
andra slag.............................................................! 1 kg.
Anm. Besättnings- och garneringsartiklar, ej särskildt
nämnda, medelst sömnad, klistring eller annorledes tillverkade
af band enbart eller af band och snören, äfven
i förening med andra ämnen, tullbehandlas såsom snören
och andra snörmakararbeten, andra slag.
Anm. till n:r 347—350. Vid bestämmande af procenthalten
af annat spånadsämne än silke i band eller snören räknas
såsom annat spånadsämne hvarken metalltråd eller med
metalltråd eller silke öfverspunnet garn.
Spetsar samt spetsväfnader och tyll, ej särskildt
nämnda, af silke enbart eller i förening med!
annat spånadsämne.................................................. lkg.
Strumpstolsarbeten och andra genom virkning,
stickning eller knytning tillverkade varor, ej
Tullsats.
Kr. öre
10:
10: —
12:
62
VIII A. Silke, äfven konstgjorät.
i Kvantitet
för tullberäkningen.
till spetsar eller gulddragararbeten hänförliga, af
silke enbart eller i förening med annat spånadsämne,
härunder inbegripna äfven vantar, sydda;
af väfnad ....................................................................
Anm. till n:r 346—-353. Afdrag i vikten medgifves ej för
askar, papper och dylikt omslag, ej heller för inlägg.
B. Ull och andra djurhår.
354.
DOO.
35 ti.
357.
358.
j 359.
360.
Ull och andra djurhår, ej särskildt nämnda, oberedda,''
tvättade, kardade, kammade, krusade, blekta,
färgade eller tryckta; äfvensom människohår,|
oarbetadt ...................................................................i
Anm. Med ull förstås hår af djur, tillhörande får- och!
getsläktena, samt af kamel, alpacka, lama, vicunna, hare!
och kanin, äfvensom ullhår af andra djur.
Konstull (schoddy och mungo) samt ullaffall, s. k. ullstoft
härunder inbegripet, ofärgade eller färgade^
Vadd:
bestruken med gummi, lim eller annat liknande
ämne ....................................................
annan........................................................................i
Stampad (icke väfd) filt, ofärgad, färgad eller tryckt:
af nöthår eller andra djurhår med undantag!
af ull, äfven med inblandning af vegetabiliskt
spånadsämne........................................................1
af ull, äfven med inblandning af annat spånads-;
ämne med undantag af silke:
ändlös eller i slanuform, för!
maskinfilt.
andra slag;
äfvensom polerskifvor af filt!
Anm. till n:r 358—360. Afdrag i vikten medgifves ej!
för omslag af papper eller väf kring hvarje särskildt
stycke, ej heller för inlägg.
1 kg.
Tullsats.
Kr. öre
9:
fria.
— | fria. |
1 kg. | —: 20 |
1 kg. | fri. |
lkg. | —: 10 |
1 kg- | —: 50 1 |
lkg. | —: 90 |
63
361.
| 362.''
363;
364.|
| 365.''
366 J
367.
i 368.i
VIII B. Ull och andra djurhår.
Garn:
af ull, med eller utan inblandning af annat
spånadsämne med undantag af silke:
enkelt:
oblekt och ofärgadt:
hvaraf 1 kg. innehåller högst 40,000
meter (t. o. m. n:r 40 metriskt)
hvaraf 1 kg. innehåller mer än 40,000
meter (öfver n:r 40 metriskt) .....
blekt, färgadt eller tryckt:
hvaraf 1 kg. innehåller högst 40,000
meter .................................................
hvaraf 1 kg. innehåller mer än
40,000 meter.......................................
två- eller fl enrådigt, ej särskild! nämndt:
oblekt och ofärgadt:
hvaraf 1 kg. innehåller högst 40,000
meter, efter det enkla garnet räknadt.
hvaraf 1 kg. innehåller mer än 40,000
meter, efter det enkla garnét räknadt
blekt, färgadt eller tryckt:
hvaraf 1 kg. innehåller högst 40,000
meter, efter det enkla garnet räknadt
hvaraf 1 kg. innehåller mer än 40,000
meter, efter det enkla garnet räknadt
Anm. till n:r 365—368. Vid utrönande af förhållandet
mellan vikt och längd hos ett tvinnadt
garn tages icke hänsyn till den minskning i det
enkla garnets längd, som förorsakats genom tvinningen.
Anm. till n:r 361—368- Därest ett och samma kolly
innehåller gam af olika nummer, på grund hvaraf
garnet är underkastadt olika tull, och den olika
finleken icke är genom varan åsatt nummerbeteckning
angifven, tillämpas den högre tullsatsen
äfven för det gröfre garnet.
! Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
Ikg. | —: 20 |
1 kg. | —: 30 |
Ikg. | —: 35 |
1 kg. | —: 45 |
I 1 kg. | —: 25 |
Ikg. | —: 35 1 |
Ikg. | —: 40 | |
1 kg. | —: 50 i |
64
369.
370.
571.
372.
373.
374,
375.
Vill B. Ull och andra djurhår.
effekt- eller fantasigarn:
Anm. till n:r 369 och 370- Med effekt- eller
fantasigarn förstås sådant i regel två- eller flertrådigt
garn, som utefter hela sin längd eller på bestämda
afstånd företer noppor, förtjockningar, knutar, öglor,!
slingor, spiraler eller dylikt.
Anm. till n:r 361—370. Såsom oblekt och ofärgadt
garn tullbehandlas äfven s- k. falskfärgadt garn,:
äfvensom grisaillegarn. Med falskfärgadt gårm
förstås sådant för fabriksbehof inkommande garn,''
som vid tvättning i kallt eller kokande vatten!
under 5 å 10 minuter helt och hållet eller åtmin-!
stone till större delen förlorar sin färg, under det
att vattnet genast erhåller en tydlig färgning. Med
grisaillegarn förstås ett af konstull eller ullaffal!
spunnet, enkelt kamullsgarn af en gråaktig, gråbrun
eller i allmänhet tämligen obestämd färg,1
uppkommen genom blandning af ofärgade och,
färgade (respektive mörkare och ljusare eller olikfärgade)
ullhår eller fibrer.
i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar,
såsom dockor, nystan, rullar
och dylikt ...................................................j 1 kg
af andra djurhår, utan inblandning af annat
spånadsämne......................................................... 1 kg.
Väfnader af ull, äfven i förening med annat spånadsämne
med undantag af silke:
pressduk; äfvensom maskinfilt, ändlös eller
rundväfd, för fabriksbehof .............................. lkg.
mattor:
knutna....................................................................! lkg.
plyschartade, icke knutna, oskurna eller
skurna:
metervara.................................................... 1 kg.
Kvantitet | Tullsats. |
ningen. |
|
| Kr. öre |
lkg lkg. | —: 35 |
65
10 1
50
75
65
377.1
378. ;
379.
i 380.
381,
382.
383.
384.
385.
Vill B. Till och andra djurhår.
afpassade, äfven hopsydda, fållade, kantade
eller med vidfästade fransar ................
andra slag:
metervara .....................................................
afpassade, äfven hopsydda, fållade, kantade
eller försedda med påsydda fransar......
sammet och plysch samt sammets- och plysch
artade
väfnader, oskurna eller skurna........
afpassade, ej särskild! nämnda, såsom borddukar,
hufvuddukar, schalar, filtar, draperier,
gardiner, väggbonader m. m...............
tvåskaftade (icke mönsterväfda) utan förening
med annat spånadsämne, oblekta eller blekta,
vägande per kvm. 100 gram eller därunder
andra slag, ej särskild! nämnda:
vägande per kvm. mer än 300 gram .........
vägande per kvm. 300 gram eller därunder:
äfvensom sådana kostymväfnader af mer
än 300 grams vikt per kvm., som innehålla
trådar helt eller delvis af silke, såframt
silket utgör högst 3 procent af väfnadens
hela vikt
Väfnader af tagel eller andra djurhår, ej till ull
hänförliga, äfven i förening med annat spånadsämne
med undantag af silke och ull:
väfd hårfilt .....................................
andra slag ..........................................
Anm. till n:r 384 och 385. Hit hänföras väfnader, allenast
försåvidt de till hufvudsaklig del bestå af tagel eller andra!
till ull ej hänförliga djurhår eller ock åtminstone hela varpen;
eller hela inslaget utgöres af sådant spånadsämne.
Anm. till n:r 373—385.
omslag af papper eller
ej heller för inlägg.
| Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg- | 1: 25 |
j 1 kg- | 0: 60 |
1 kg. | 1: — |
1 kg. | 1: 75 |
1 kg. | 1: 75 |
1 kg. | 1: 75 |
lkg. | 1: 75 |
1 kg. 1 | 2: 50 |
L kg. | —: 25 |
Afdrag i vikten medgifves ej för!
väf kring hvarje särskildt stycke,
9
66
VIII B. Ull och andra djurhår.
\ Kvantitet
för tull
beräkningen.
386. Andra arbeten af tagel, ej särskild! nämnda; äfvensom
perukmakararbeten och andra arbeten afl
i människohår eller efterbildningar häraf, äfven i
förening med andra ämnen.....................................j
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och;
dylikt omslag.
1 887. j Spetsar samt spetsväfnader och tyll, ej särskildtj
nämnda ''....................................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper;
och dylikt omslag, ej heller för inlägg.
388. ; Band, snören och andra snörmakararbeten samt
strumpstolsarbeten och andra genom virkning,!
stickning eller knytning tillverkade varor, ej till!
annan rubrik hänförliga: tullbehandlas lika med''
motsvarande varor af bomull.
389. Sadelgjordsväf: tullbehandlas lika med band.
j 390.| Drif- och transportremmar och andra, ej särskildt!
nämnda tekniska artiklar, äfven i förening med;
andra ämnen med undantag af kautschuk .........j
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och;
dylikt omslag.
C. Vegetabiliska spånadsämnen med undantag
af bomull.
\ 391. Lin, hampa, ranke, jute, kokostågor och andra, ejj
särskildt nämnda vegetabiliska spånadsämnen,
ohäcklade, häcklade eller på annat liknande sätt
beredda, oblekta, blekta eller färgade; äfvensom!
affall däraf, härunder inbegripna blår och dref,
äfven tjärade, samt charpi .......................................
392. Vadd: tullbehandlas såsom vadd af bomull.
Garn:
af kokostågor, utan inblandning af ann afl
393.!
spånadsämne:
1 kg
1 kg
1 kg.
enkelt eller tvåtrådigt
Tullsats.
Kr. öre
2: 50
1:
fria.
fritt.
67
394.
395,
396
397.
398.
399.
400.
401.
402.
403. )
404. !
405. !
Vill C. Vegetabiliska spånadsämnen (ej bomull).
annat: hänföres till tågvirke och linor;
af jute, utan inblandning af annat spånadsämne:
enkelt:
oblekt och ofärgadt .............................
blekt, färgadt eller tryckt .....................
Kvantitet
för tullberäkningen.
två- eller flertrådigt:
af 5 mm. diameter och därunder:
oblekt och ofärgadt ..............................
blekt, färgadt eller tryckt.................
af mer än 5 mm. diameter: hänföres till
tågvirke och linor;
af andra till Afd. Vill C hörande spånadsämnen,
äfven i förening med bomull eller jute:!
enkelt, oblekt och ofärgadt:
n:r 25 (engelsk numrering) och därunder
öfver n:r 25 till och med n:r 75........
öfver n:r 75 ..............................................
enkelt, blekt, färgadt eller tryckt:
n:r 25 ''
öfver n:r
öfver n:r 75
(engelsk numrering) och därunder|
1 kg.
1 kg.
1 kg.
1 kg.
1 kg1
kg.
1 kg -
25 till och med n:r 75.........I lkg.
Tullsats.
Kr. öre
06
18
20
40
—: 20
—: 25
fritt.
—: 40
—: 45
fritt.
Anm. till n:r 400 — 405. Därest ett och samma!
kolli innehåller garn af olika nummer, på grund!
hvaraf garnet är underkastadt olika tull, och denj
olika finleken icke är genom varan åsatt nummerbeteckning
angifven, tillämpas den högre tullsatsen |
äfven för det gröfre garnet eller för garn, som eljest
på grund af finleken skolat åtnjuta tullfrihet.
två- eller flertrådigt, tråd härunder inbe-j
gripen:
406.i oblekt och ofärgadt .............................j
407.! blekt, färgadt eller tryckt ..................|
i Tågvirke och linor samt bind- och segelgarn:
icke flätade, äfven med inlägg af järntråd,
1 kg. —: 45
1 kg. —: 65
68
408.
409.
410.
411.
412.
413.1
414. |
415. ;
416. ;
417.
418.
419.
Vill C. Vegetabiliska spånadsämnen (ej bomull).
med eu diameter:
Ö
mm..
af mer än 5 mm. till och med 15
af 5 mm. eller därunder:
med en vikt af 35 gram eller däröfver för
100 meter, efter det enkla garnet räknadt:
enkelt: hänföres till garn;
tva -
eller flertrådigt:
oblekt och ofärgadt .........
blekt, färgadt eller tryckt
än 35 gram för 100 meter, efter det
enkla garnet räknadt:
enkelt: hänföres till garn;
två- eller flertrådigt:
oblekt och ofärgadt..........
blekt, färgadt eller tryckt...............
med en vikt af 17 gram eller därunder för
100 meter, efter det enkla garnet räknadt:
hänföres till garn;
Anm till n:r 408. Med kabelgarn förstås ett enkelt, oblekt,
ofärgadt, oappreteradt och opoleradt garn af spånadsämnen,
tillhörande Afd. VIII G, med undantag af jute- och kokosfibrer,
hvilket väger 330 gram eller däröfver för 100 meter.
Anm. till n:r 411—416- Vid utrönande af förhållandet
mellan vikt och längd hos ett tvinnadt garn tages icke
hänsyn till den minskning i det enkla garnets längd,
som förorsakats genom tvinningen.
flätade:
oblekta och ofärgade .......................................
blekta, färgade eller tryckta: tullbehandlasi
såsom snören och andra snörmakararbeten.
Y äfnader:
af kokostågor eller kokosgarn, äfven med inblandning
af jute, ej hänförliga till mattor
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
lkg | —: 10 |
1 kg- | —: 15 |
lkg. | —: 20 |
1 kg. | —: 40 |
lkg. | —: 25 |
lkg. | —: 50 |
lkg. | —: 35 |
lkg. | —: 07 |
69
420.
421.
422.
VIII C. Vegetabiliska spånadsämnen (ej bomull).
Anm. Väfnader af kokost,ägor eller kokosgarn med inblandning
af annat spånadsämne tullbehandlas såsom
väfnader af detta senare ämne.
af jute:
utan inblandning åt annat spånadsämne:
säck- och packväfnad, oblekt och ofärgad,
som på en yta af 2 cm. i kvadrat
innehåller sammanlagd!:
| Kvantitet
| för tullI
beräk|
ningen.
högst 17 varp -
och in slagstrådar
varp- och inslagstrådar
mer än 17 varp
Anm. till n:r 420 och 421. Till färgade
ränder i eller invid kanterna eller i midten
af väfnaden, afsedda att tjäna till märke å
däraf förfärdigade säckar, tages vid tullbehandlingen
icke hänsyn.
andra slag.......................................................
Anm. Hit hänföras plyschartade mattor af jute!
äfven med annat vegetabiliskt spånadsämne ii
botten väfnaden.
1 kg.
1 kg.
Tullsats.
Kr. öre
10
13
1 kg.
40
423.
424.
425.1
426. !
427. j
med inblandning till större eller mindre del
af annat spånadsämne: tullbehandlas såsom
väfnad af detta senare spånadsämne;
af andra till Åtel. Vill (( hörande spånadsämnen,
äf ven i förening med bomull eller jute:
sammet och plysch samt sammets- och
plyschartade väfnader, oskurna eller
skurna .....................................................
näsduksväfnader, som på en yta af 1
cm. i kvadrat innehålla sammanlagdt:!
högst 50 varp- och inslagstrådar ...i
mer än 50 varp- och inslagstrådar...j
Anm. Trådantalet i näsduksväfnader räknas
i bottenväfven, ej i bården,
bokbindarklot, äfven i förening med papper:
tullbehandlas lika med motsvarande vara
af bomull;
1 kg. | 1: 75 |
lkg. | 1: 30 |
1 kg- | 2: 25 |
70
| VIII G. Vegetabiliska spånadsämnen (ej bomull). | Kvantitet | Tullsats. |
428. | satin- eller atlasväfnader, hvilkas hela yta | 1 kg. | Kr. öre 1: 25 |
429. | tvåskaftade och kyprade väfnader, ej sär-skildt nämnda, hvilkas hela yta är till väf-nadssättet likartad (icke mönsterväfda): | lkg. | —: 25 |
430. | Anm. Till färgade ränder invid kanterna eller andra, som på en yta af 1 cm. i | 1 kg- | —35 |
431. | blekta, färgade eller tryckta | 1 kg. | —: 50 |
432. | mer än 25 t. o. in. 35 varp- och oblekta och ofärgade ....... | lkg. | —: 55 |
433. | blekta, färgade eller tryckta | lkg. | —: 70 |
434. | mer än 35 t. o. m. 50 varp-och inslagstrådar: oblekta och ofärgade ......... | lkg. | 1: 10 |
435. | blekta, färgade eller tryckta | lkg. | 1: 30 |
436. | mer än 50 t. o. in. 65 varp- och oblekta och ofärgade ......... | lkg. | 1: 90 |
437. | blekta, färgade eller tryckta | lkg. | 2: 25 |
438. | mer än 65 varp- och inslags-trådar ........................................ | lkg. | 1: 75 |
| Amu. till n:r 429 — 4HS. Väfnader, i hvilka ingåi |
|
|
71
Vill C. Vegetabiliska spånaclsämnen (ej bomull). | Kvantitet | Tullsats. |
|
| Kr. öre ! |
439.
440.
441.
442.
andra slag-, ej särskild! nämnda, mönster-1
väfda härunder inbegripna,
som på en yta af 1 cm. i kvadrat inne-!
hålla sammanlagdt:
högst 50 varp- och inslagstrådar...... 1 kg.
mer än 50 varp- och inslagstrådar,;
härunder jämväl inbegripna alla,
som hafva mönster, åstadkommet:
genom olika trådtäthet...................... 1 kg-.
Anmärkningar till n:r 428—440.
1. Valfader, hviikas hela yta är till väfnadssättet likartad,
men som hafva genom färgade varp- eller inslagstrådar,
åstadkomna randningar eller rutningar, tullbehandlas såsom
icke mönsterväfda.
2. För väfnader med inväfda namn, monogram, bok-,
stäfver eller siffror höjes tullsatsen med 20 procent utöfver!
den för väfnaden eljest gällande.
Anm. till n:r 419—440. Vid tullbehandling af väfnader;
nredgifves ej afdrag i vikten för omslag af papper eller
väf kring hvarje särskildt stycke, ej heller för inlägg.
Spetsar samt spetsväfnader och tyll, ej särskildt
nämnda ....................................................................
443.
444.
445.
oblekt och ofärgad.
lk
Anm. Afdrag i vikten nredgifves ej för askar, papper och
dylikt omslag, ej heller för inlägg.
Band, snören och andra snörmakar arbeten samt
strumpstolsarbeten och andra genom virkning,
stickning eller knytning tillverkade varor, ej till
annan rubrik hänförliga: tullbehandlas lika med
motsvarande varor af bomull.
Sadelgj ords väf:
tvåskaftad,
andra slag: hänföres till band.
Slangar samt drif- och transportremmar, osydda;
eller sydda, äfven i förening med annat ämne!
med undantag af kautschuk ...................................
lkg
ko*
ö
2: 50
35
—: 35
72
|
| j Kvantitei |
|
| VIII C. Vegetabiliska spånadsämnen (ej bomull). | | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
i |
|
| Kr. öre |
446. | Fisknät och nät för tekniskt bruk, hängmattor, | lkg. | —: 50 |
| Anm. till n:r 443—446. Afdrag i vikten medgifves |
|
|
| ej för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för |
|
|
| 1). Bomull. |
|
|
| Bomull: |
|
|
447. | oblekt, blekt eller färgad........................................ | — | fri. |
448. | för medicinskt behof beredd, äfvensom kemiskt |
|
|
| renad: tullbehandlas såsom vadd. |
|
|
449. | Bomullsaffall, alla slag, trassel härunder inbegripet | — | fritt. |
450. | bestruken med gummi, lim eller annat liknande |
|
|
| behof beredd i småförpackningar för detalj-försäljning .................................................................. Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper | 1 kg. | —: 20 |
| och dylikt omslag. |
|
|
451. | annan ........................................................................ | — | fri. |
| Garn: |
| |
| enkelt: |
|
|
| oblekt och ofärgadt: |
|
|
452., | under n:r 23 (engelsk numrering) ............. | lkg. | —: 15 |
453. | n:r 23 och däröfver ......................................... blekt, färgadt eller tryckt: | 1 kg. | —: 20 |
454. | under n:r 23 (engelsk numrering) ............. | lkg. | —: 30 |
455. | n:r 23 och däröfver .......................................... | lkg. | —: 35 |
| två- eller flertrådigt, en gång tvinnadt: |
|
|
| oblekt och ofärgadt: |
|
|
456. | under n:r 23, efter det enkla garnet räknadt | lkg. | —: 20 |
457.'' | 1 | —: 25 |
73
Vill D. Bomull.
Kvantitet
för tullberäk
-
458.
459.
460.
461.
462.
blekt, färgadt eller tryckt:
under n:r 23, efter det enkla garnet räknadt 1 kg.
n:r 23 och däröfver ..................................... 1 kg.
Anm. till n:r 456—459. Vid utrönande af ett tvinnadtj
garns nummer tages icke hänsyn till den minskning i det:
enkla garnets längd, som förorsakats genom tvinningen.
Anm. till n:r 452—459. Därest ett och samma kolli
innehåller garn af olika nummer, på grund hvaraf garnet!
är underkastadt olika tull, och den olika finleken icke är[
genom varan åsatt nummerbeteckning angifven, tillämpas
den högre tullsatsen äfven för det gröfre garnet.
flertrådigt, mer än eu gång tvinnadt:
oblekt och ofärgadt ......................................... 1 kg.
blekt, färgadt eller tryckt..................................j 1 kg.
Anm. till n:r 452—461. Merceriseradt garn tullbehandla.®j
lika med blekt, färgadt eller tryckt.
i smärre för detaljhandeln lämpade upplägg-!
ningar, såsom dockor, nystan, rullar och dylikt1 1 kg.
Anm. Tråd tullbehandlas lika med gam.
Tullsats.
Kr. öre
35
40
25
40
—: 40
463.!
464.
effekt- eller fantasigarn: tullbehandlas lika med!
flertrådigt, mer än eu gång tvinnadt garn.
Anm. Med effekt- eller fantasigarn förstås sådant tvåeller
flertrådigt garn, som utefter hela sin längd eller!
på bestämda afstånd företer noppor, förtjockningar, knutar,
öglor, slingor, spiraler eller dylikt.
Väfnader af bomull, äfven i förening med jute:
maskinfilt för fabriksbehof, äfven ändlös: samt;
segelduk, oblekt och ofärgad, af högst 65 cm.j
bredd, vägande minst 650 gram per kvm. och
hållande på en yta af 1 cm. i kvadrat högstj
36 varp- och inslagstrådar...................................j
Amu. Till färgade ränder invid kanterna eller inuti segeiduksväfnad,
afsedda allenast att tjäna till ledning vid
klippning eller sömnadsarbete, tages vid tullbehandlingen
icke hänsyn.
1 kg.
10
74
! 465.
466.
467.
468.
469.
470.
! 471.
472.
473.
474.
475.
476.
Vill D. Bomull.
bokbindarklot, klistrad, äfven i förening med
papper, samt appreterad väf till adresslappar
(s. k. labelklot)...................................................
fälb, plysch och sammet samt sammets- och
plyschartade väfnader; äfvensom afpassade varor
där af:
s. k. manchester:
oblekt och ofärgad.........................................
blekt eller färgad ......................................
andra slag:
oblekta och ofärgade .................................
blekta, färgade eller tryckta ....................
näsduks väfnad er, som på en yta af 1 cm. i
kvadrat innehålla sammanlagdt:
högst 60 varp- och inslagstrådar................
mer än 60 varp- och inslagstrådar..............
Anm. Trådantalet i näsauksväfnader räknas i bottenväfven,
ej i bården.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | —: 40 |
1 kg. | —: 50 |
1 kg. | —: 80 |
1 kg. | 1: 25 |
''
!
andra afpassade, såsom bord- och hufvuddukar,
gardiner m. m., försåvidt hela ytan är till väfnadssättet
likartad,
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla
sammanlagdt:
högst 60 varp- och inslagstrådar..................
mer än 60 varp- och inslagstrådar .............
väfnader, ej särskilt nämnda, hvilkas hela yta
är till väfnadssättet likartad:
vägande per kvm. 250 gram eller däröfver:
oblekta och ofärgade.................................
blekta eller enfärgade..............................
väfda i två eller flera färger; äfvensom
tryckta.............................................
vägande per kvm. 100 gram eller mer
men mindre än 250 gram,
1 kg,
1 kg.
1 kg.
1 kg.
1: 25
1: 50
—: 50
—: 90
1: 10
75
Vill D. Bomull.
Kvantitet
’ör tull
beräk
ningen.
tullsats.
som på eu yta af 1 cm. i kvadrat innehålla
sammanlagdt:
högst 60 varp- och inslagstrådar:
477. | oblekta och o färgade ........................... | 1 kg. | —: 50 |
478. | blekta eller enfärgade ........................j | 1 kg. | —: 90 |
i 479. | väfda i två eller flera färger; äfven-som tryckta ....................................... | 1 kg. | 1: 10 |
| 480. | mer än 60 varp- och inslagstrådar: | 1 kg. | —: 75 | |
| 481. | blekta eller enfärgade........................... | 1 kg. | 1: 25 1 |
482. | väfda i två eller flera färger; äfven-som tryckta .......................................\ | 1 kg- | 1: 50 |
Kr. öre
vägande per kvm. mindre än 100 gram,
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla
sammanlagdt:
högst 60 varp- och inslagstrådar:
483. ; oblekta och ofärgade........................
484. ! blekta eller enfärgade.....................
485. väfd a i två eller flera färger; äfven
som
tryckta....................................!
mer än 60 varp- och inslagstrådar:
486. oblekta och o färgade .....................
487. blekta eller enfärgade.....................
488.. väfda i två eller flera färger; äfvensom
tryckta....................................j
andra slag, ej särskild! nämnda, härunder inbegripna
mönsterväfda, äfven afpassade, såsom!
bord- och hufvuddukar, gardiner m. m.:
489. oblekta och o färgade........................................
490. blekta eller enfärgade.......................................
491.1 väfda i två eller flera färger; äfvensom;
tryckta ..............................................................1
Anm. till n:r 472 — 491. Väfnader, h vilkas hela yta är
till väfnadssättet likartad, men som hafva genom färgade;
t—* r-1 1TV | —: 75 |
1 kg. | 1: 50 |
1 kg. | 1: — |
1 kg. | 1: 75 |
1 kg-1 kg. | 1: — |
1 kg. | 1: 75 |
76
Vill D. Bomull.
[Kvantitet
[ för tulli
beräkj
ningen.
| 492.
493.
| 494.''
495.
496.
Tullsats.
varp- eller inslagstrådar åstadkomna randningar eller rut-j
ningar, tullbehandlas såsom icke mönsterväfda.
Anmärkningar till n:r 464—491.
1. Vid tullbehandling af bomullsväfnader anses mercerigeting
lika med färgning.
2. Väfnader, i hvilka ingår blekt, färgadt eller tryckt,
garn, tullbehandlas, där ej annorlunda är särskilda
stadgadt, såsom blekta, färgade eller tryckta.
3. Afdrag i vikten medgifves ej för omslag af papper:
eller väf kring hvarje särskildt stycke, ej heller för!
inlägg.
Spetsar samt spetsväfnader och tyll, ej särskildt!
nämnda:
trådgardinsväfnad af minst 50 cm. bredd och!
slät (icke män stor väfd tyll..............................
andra slag..................................................................
Band, ej särskildt nämnda............................................
Anm. Till band hänföras förutom egentliga band, d. v. s.
på bandstol framställda väfnader med varp och inslag,,
äfven s. k. konstgjorda band, bestående af i bandform
ordnade, längsgående och sammanklistrade spånadsfibrerl
eller garn samt i form af band af högst 20 om. bredd!
klippt eller skuren väfnad, med undantag af spetsväfnader
och tyll, eller stampad filt.
Snören och andra snörmakararbeten, ej särskildt
nämnda, med eller utan inlägg af trä, metall
och dylikt:
flätade, bandliknande snören, utan inlägg och
med raka kanter samt utan annat mönster,
än som åstadkommits genom färgadt garn
eller färgad tråd .............................................
andra slag..................................................................
Anm. Besättnings- och garneringsartiklar, ej särskild^
nämnda, medelst sömnad, klistring eller annorledes till-!
verkade af band enbart eller af band och snören, äfven!
i förening med andra ämnen, tullbehandlas såsom snören!
och andra snörmakararbeten, andra slag.
1 kg
1 kg
Ikg,
lkg.
Ikg.
Kr. öre
50
95
2: 25
3: —
77
:
i
;
VIII D. Bomull.
497. |
498. |
499.i
500.
501.
502.1
503.
504.
505.
Strumpstols arbeten och andra, genom virkning,
stickning eller knytning tillverkade varor, ej till
annan rubrik hänförliga:
strumpor.....................................................................
vantar, äfven sydda af väfnad; äfvensom underkläder,
vägande högst 1 kg. per dussin ...
andra slag, metervara härunder inbegripen ...
Lamp- och ljusvekar .....................................................
Fisknät och nät för tekniskt bruk samt hängmattor,
tågvirke och linor, äfven i förening
med annat ämne med undantag af kautschuk..
Slangar samt drif- och transportremmar, osydda
eller sydda, solf och andra, ej särskildt nämnda
tekniska artiklar, äfven i förening med annat
ämne med undantag af kautschuk ........................j
Anm. till n:r 492—502. Afdrag i vikten medgifves ejj
för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för inlägg.
E. Spånadsvaror i förening med kautschuk.
Väfnader och andra spånadsvaror, impregnerade
eller öfverdragna med kautschuk eller förenade
medelst kautschukslösning eller genom mellanlägg
af kautschuk; äfvensom elastiska spånadsvaror,
alla slag, innehållande strängar (trådar)
af kautschuk:
af oblekt och ofärgad väfnad eller annan spå-j
nadsvara, tydligen ämnade till tekniskt bruk
andra slag:
innehållande silke................................................!
icke innehållande silke ....................................|
Anm. till n:r 503—505. Vid tullbehandling af väfnader
medgifves icke afdrag i vikten för omslag af papper eller!
väf kring hvarje särskildt stycke, ej heller för inlägg; ij
fråga förn andra hithörande artiklar medgifves ej afdrag
för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för inlägg.
Kvantitet | Tullsats. |
ningen. |
|
| Kr. öre |
1 kg- | 2: — |
lkg. | 2: 50 |
1 kg. | 1: 75 |
lkg. | 1: — |
1 kg. | —: 25 |
1 kg. | 35 |
lkg. | —: 30 |
lkg. lkg. | 4: — 2; _ |
78
VIII F. Spånadsvaror, vattentäta, etc
(Kvantitet
I för tullber
äk!
ningen.
Tullsats.
Kr. öre
F. Spånadsvaror, vattentäta, belagda eller impregnerade\
med annan massa än kautschuk; väfnader,
sammanklistrade med annat ämne än
kautschuk; polerdak.
! 506.i
i 507.1
| 508.
509.|
| 510.
Väfnader och andra spånadsvaror, vattentäta, be-|
lagda eller impregnerade med annan massa änj
kautschuk, härunder inbegripna vaxduk samt!
fernissade eller lackerade väfnader:
mattor, lindeummåttor härunder inbegripna
andra slag ...........................................................
Väfnader, sammanklistrade medelst annat ämne än
kautschuk:
innehållande silke: tullbehandlas lika med siden- (
väfn åder;
andra slag................................................................
Polerduk, såsom smärgel-, karborundum-, pimstens-,
glas- och flintduk m. fl.........................................
Anm. till n:r 506—510 Afdrag i vikten medgifves ej
för omslag af papper eller väf kring hvarje särskildt stycke,
ej heller för inlägg.
Anmärkningar till Af cl. VIII A—F.
1. Då en spånadsvara betecknas såsom vara af visst
spånadsämne i förening med eller med inblandning af annat
sådant ämne, innebär detta, där ej annorlunda är särskildt
stadgadt, att oafsedt den myckenhet, hvari de olika beståndsdelarna
ingå i varan, den först nämnda beståndsdelen
är bestämmande för varans rubricering såsom vara af silke,
ull, lin o. s. v.; dock att afseende ej fästes vid i varan
förekommande enstaka trådar, hvilkas förekomst uppenbarligen
har till syfte att göra densamma hänförlig till en rubrik
med lägre tullsats.
2. Vid tullbehandlingen af väfnader fästes icke afseende
vid stadens beskaffenhet.
3. Hvad rörande kautschuk är stadgadt gäller äfven
guttaperka och balata.
1 kg. —: 30
1 kg. —: 60
1 kg- 1:-1 kg. —: 25
79
VIII G. Sömnads- och andra arheten etc.
j Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
G. Sömnads- och andra arheten, ej särskilt nämnda.,
af spånadsvaror, äfven i förening med annat
ämne; hattflätor, hattar, prydnadsfjådrar,
solfjädrar.
511.
512. j
513.
514.
515.
516.
517.
Spånadsvaror, tillklippta, tillskurna eller utstansade!
men utan sömnadsarbete, ej särskildt nämnda:!
tullbekandlas lika med den spånad svara, afl
hvilken de framställts, utan förhöjning.
Spånadsvaror, fållade eller kantade men utan annat
sömnadsarbete, ej särskildt nämnda: tullbehandla^
lika med den spånadsvara, af hvilken de framställts,
med tillägg af 10 procent af tullbeloppet.[
Anm. Till fållade och kantade varor utan annat sömnadsarbete
hänföras äfven sådana, som i omedelbart sammanhang
med fållen hafva en enkel hålsöm.
Segel: tullbehandlas lika med den väfnad, hvaråt]
de förfärdigats, utan förhöjning.
Anm. till n:r 511—513. Därest vid tullbehandling af segel
eller af tillklippta, utstansade, fållade eller kantade persedlar
af sådan väfnad, för hvilken tullsatsen är beroende
af väfnadens vikt per kvadratmeter, denna vikt icke kan
genom enkel ytberäkning bestämdt utrönas, tillämpas
den högre af de tullsatser, hvilka kunna ifrågakomma,
försåvidt icke varuägaren tillhandahåller för undersökning
lämpligt prof å varan.
Presenningar........................................................................J
Säckar:
tydligen brukade och slitna................................
andra (s. k. droppsäckar härunder inbegripna):
tullbehandlas lika med den väfnad, hvaraf
de äro tillverkade, med tillägg af 15 procent
af tullbeloppet.
Skosulor af spånadsvara, äfven utan sömnadsarbete
Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädningsoch
ärmhållare samt andra dylika persedlar;
1 kg. —: 50
— fria.
lkg.
—: 40
80
518. | Vill G. Sömnads- och andra arbeten etc. äfvensom delar därtill af spånadsvara: af hel- eller halfsiden, af elastiska band eller | Kvantitet 1 kg. | Tullsats. 1 Kr. öre 4: — |
519. | andra slag, härunder inbegripna äfven sådana, | 1 kg. | 2; _ |
520. | Väskor, vägande per stycke netto högst 0.5 kg., | 1 kg. | 4: — |
521. | andra slag............................................................. | 1 kg. | 1: 50 |
522. | Väskor, vägande per stycke netto mer än 0.5 kg., | 1 kg. | 1: 50 |
523. | Sängkläder, såsom madrasser, äfven resårmadrasser med öfvertyg af hel- eller halfsiden ............... | 1 kg. | 6: — |
524. | med öfvertyg af annan väfnad........................... | 1 kg. | 1: 50 |
525. | Kragar, manschetter och skjortbröst, stärkta och | 1 kg. | 4: 50 |
526. | andra slag.............................................................. | 1 kg. | 3: 50 |
527. | Snörlif: af hel- eller halfsiden............................................. | 1 kg. | 8: — |
528. | af annan väfnad ...................................................... | 1 kg. | 2: 25 |
529. | Hatt- och mössfoder af spånadsvara, äfven i före-ning med annat material: af hel- eller halfsiden........................................ | 1 kg. | 4: — |
530. | andra slag................................................................ | 1 kg. | 2: — |
81
531.
532.
533.
534.
535.:
536.1
537.
538.;
539.
Vill G. Sömnads- och andra arbeten etc. | Kvantitet | Tullsats. |
Öfvertyg till paraplyer eller parasoller, tillskuret |
| Kr. öre |
af hel- eller halfsiden............................................. | 1 kg. | 12: — |
af annan väfnad .................................................. Broderier: å remsor af linne- eller bomullsväfnad, med un-dantag af spetsväfnader och tyll, äfven om de | lkg. | 5: — |
afsedda att sönderklippas till remsor ............. å spetsar, spetsväfnader eller tyll, å bel- eller half-siden eller å stampad filt: förtullas med 100 | lkg. | 5:50 |
andra .......................................................................... Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskildt af spånadsvara, innehållande silke, eller med | lkg. | 4: — |
foder af sådan spånadsvara ........................ | lkg. | 8: — |
andra ................................................................... Anm. till n:r 536 och 537. Hit hänföras äfven ärm-lappar af spånadsvara med foder af kautschuk. andra slag: af spånadsvaror, innehållande silke, eller med | lkg. | 2: 25 |
foder af sådan spånadsvara ....................... | lkg. | 6: — |
andra ................................................................. Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskildt | lkg. | 3: — |
11
82
j | Vill G. Sömnads- och andra arbeten etc. | Kvantitet | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
j 540. | oljade eller fernissade efter sömnadsarbetet; |
|
|
| äfvensom mösskärmar ...................................... | 1 kg. | —: 60 |
1 541. | andra slag.................................................................. | 1 kg. | 1: — |
| Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskildt |
|
|
| nämnda: |
|
|
542. | tillverkade af knutna, stickade, virkade eller |
|
|
| på strumpstol förfärdigade varor (äfven |
|
|
| öfverrockar samt rockar, västar och byxor för |
|
|
i | män och gossar af annan väfnad än hel-eller halfsiden: |
|
|
| af ylle-, linne- eller hampväfnad: |
|
|
543. | försedda med foder, uppslag, krage eller |
|
|
| annan besättning af varor, i hvilka |
|
|
| till halfsiden ............................................ Anm. Kantband eller snören, till skydd för | 1 kg. | 4: — |
| kanter eller påsydda för att ersätta knapphål, |
|
|
544. | andra.................................................... | 1 kg- | 3: — |
545. | af annan väfnad, däri silke ej ingår......... | 1 kg. | 2:__ |
| andra slag: |
|
|
| af spetsar, spetsväfnader eller tyll: | lkg. | 20: — |
546. | helt eller delvis af silke ............................. af annat spånadsämne: | ||
|
| ||
547. | med foder af hel- eller halfsiden ......... | 1 kg. | 9: — |
548. | andra .......................................................... | lkg. | 7: — |
| af helsiden: |
|
|
549. | försedda med broderier eller spetsar ...... | lkg. | 20: — |
550. | andra ............................................................... af halfsiden: | lkg. | 16: — |
551. | försedda med broderier eller spetsar ...... | 1 kg. | 10: — |
552.
553.
554.
555,
556,
557.
VIII G. Sömnads- och andra arbeten etc.
andra ...........................................................
af stampad filt..................................................
af annan spånadsvara:
försedda med broderier eller spetsar; äfvensom
sådana som hafva foder, uppslag,
krage eller annan besättning af varor,
i Indika silke ingår................................
Anm. Kantband eller snören, till skydd för
kanter eller påsvdda för att ersätta knapphål,
räknas icke såsom besättning.
andra .....................................................
Anmärkningar till förestående rubriker under Afd.
Vill G.
1. För sydda persedlar tages öfvertyget till grund för
tullberäkningen. Uppstår svårighet att bestämma
hufvudbeståndsdelen, tages till beräkningsgrund det
material, som drager högsta tullafgiften.
2. Med broderi afses all prydnadssöm, hvartill räknas
hålsöm, försåvidt den icke är enkel, s. k. kråkspark,
kedjesöm samt medelst metalltråd eller klistring fastsätta
prydnader; dock att en enkel kedjesöm, som blott
afser att fästa olika delar af en sydd persedel vid
hvarandra, icke räknas såsom broderi.
3. Lika med broderade arbeten skola förtullas sådana,
som äro försedda med applikation, för prydnadsändamål
påsydda band, snören, fransar eller gulddragararbeten.
4. Till varor under denna grupp hänföras äfven plagg
eller persedlar, ej särskildt nämnda, vid hvilkas framställande
i stället för sömnad användts klister, lim,
kautschuk eller liknande ämne.
5. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper
och dylikt omslag, ej heller för inlägg.
Spånadsvaror i förening med finare metalltråd
gulddragararbeten härunder inbegripna:
gulddragartråd .......................................................
band, snören och andra snörmakararbeten, fransar,
spetsar, spetsväfnader och tyll samt
strumpstolsarbeten, innehållande metalltråd
Tullsats
ningen
Kvantitet
för tullberäk
-
1 kg
Ilig.
1 kg -
1 kg.
1 kg.
Ivr. öre
8: —
1: 60
5: 25
3: 50
84
VIII G. Sömnads- och andra arbeten etc.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
558.
559.
560.
561.
562.
563.
564.
565.
566.
eller med metalltråd öfverspunnet garn till
mer än 15 procent af varans hela vikt;
äfvensom paljetter och kantiljer, alla slag,
oafsedt materialets beskaffenhet.....................
andra slag: tullbehandlas efter sin beskaffenhet
i (ifrigt.
Konstgjorda blommor, frukter och växter, förfärdigade
hufvudsakligen af spånadsvaror, papper,
halm eller andra dylika ämnen; äfvensom till
prydnadsändamål afsedda, af enahanda materialier
förfärdigade efterbildningar af fjärilar, skalbaggar,
prydnadsfjädrar och dylikt........................
Delar till konstgjorda blommor och andra i nästföregående
rubrik upptagna artiklar.....................
Anm. Med delar till konstgjorda blommor o. s. v. förstås
blad för sig (äfven om de äro i botanisk mening
sammansatta), ax för sig, knoppar för sig o. s. v., lösa
eller buntade, men ej annorledes sammanbundna.
Anm. till n:r 556—560. Afdrag i vikten medgifves
ej för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för
kartor och inlägg.
Paraplyer och parasoller:
af hel- eller halfsiden...........................................
andra slag..................................................................
Hattflätor:
af halm, gräs, saf, bast, träspån, rot eller
andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsämnen
hänförliga:
af dessa ämnen hvart för sig eller i förening
med hvarandra.................................
i förening med silke eller vara, däri silke
ingår..............................................................
i förening med andra ämnen.....................
af spånadsämnen, tagel härunder inbegripet:
hänföras efter sin beskaffenhet antingen
till band eller till snören.
1 kg.
Ikg
1 kg.
1 st.
1 st.
Ikg.
Ikg.
12:
15: —
6: —
1: 25
—: 65
fria.
2: 50
1: —
85
|
| Kvantitet | Tullsats. |
| VIII G. Sömnads- och andra arbeten etc. | beräk- ningen. | |
| |||
|
|
| Kr. öre |
| Anm. till n:r 564—566. Afdrag i vikten medgifves ej |
|
|
| för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor. |
|
|
| Hattar, färdiga eller haiffärdiga: |
|
|
567. | fruntimmers-, monterade med blommor eller plymer.................................................................. andra slag: | 1 st. | 4: — |
| af vara, i hvilken silke ingår: |
|
|
568. | ogarnerade........................................................ | 1 st. | 1: 50 |
569. | garnerade ......................................................... | 1 st. | 2: — |
570. | monterade ........................................................ | 1 st. | 2: 50 |
571. | af oljad väfnad, s. k. sydvästar..................... af hårfilt: | 1 st. | —: 40 |
572. | ogarnerade......................................................... | 1 st. | —: 75 |
573. | garnerade ......................................................... | 1 st. | 1: — |
574. | monterade ......................................................... af annat ämne, ullfilthattar därunder in- | 1 st. | 1: 50 |
| begripna: |
|
|
575. | ogarnerade, äfvensom mössor, sydda af |
|
|
| till rubrik n:r 563 hänförliga flätor, | 1 st. | —: 60 |
576. | garnerade .................................................. | 1 st. | —: 75 |
577. | monterade.................................................... | 1 st. | 1: 50 |
| Anm. till n:r 568—577. Såsom garnerade anses hattar, |
|
|
| som äro försedda med foder (dock icke af papper) svett-rem, kantband eller andra enkla, fastsydda tillbehör, |
|
|
| sydt till en enkel rosett, men som sakna annan utstyrsel. |
|
|
| Prydnadsfj ådrar (plymer): |
|
|
| strutsfjädrar: |
|
|
578. | oarbetade .............................................................. | 1 kg. | 15: — |
579. | arbetade, s. k. oäkta härunder inbegripna | 1 kg- | 40: — |
580. | oarbetade ............................................................... | lkg. | 10: — |
86
|
| Kvantitet |
|
| Vill G. Sömnads- och andra arbeten etc. | för tull-beräk- | Tullsats. |
| — | ningen. |
|
|
|
| Kr. öre |
581. | arbetade ................................................................. Anm. Såsom prydnadsfjädrar tullbehandla» äfven hela | 1 kg. | 30: — |
| fågelskinn samt hela vingar och andra befjädrade delar |
|
|
| Konstgjordt fjäderpälsverk: |
|
|
582. | af strutsfjäder ......................................................... | 1 kg- | 40: — |
583. | andra slag.................................................................. | lkg. | 30: — |
584. | Solfjädrar, alla slag, oafsedt materialet.................... Anm. till n:r 578—584. Afdrag i vikten medgifves ej för | 1 kg- | 5: — |
| IX. Kautschuk och kautschuksvaror samt packningar |
|
|
| af spånadsämnen. |
|
|
585. | Kautschuk, guttaperka och balata, oarbetade; äfven- |
|
|
| som s. k. regenereradt gummi .......................... | — | fria. |
586. | Kautschuk, upplöst eller i degform (dock ej ut- |
|
|
| valsad i plattor eller vidare bearbetad), med eller | lkg. | —: 15 |
| Arbeten af mjuk kautschuk: |
| |
587. | kautschukstråd för tillverkning af elastiska väfnader, band och snören............................. Anm. Hit hänföres endast tråd, hållande högst 5 mm. i | — | fri. |
| största dimension af tvärsektion. |
|
|
588. | plattor af högst 10 mm. tjocklek (gummiduk) |
|
|
| med inlägg eller omlägg af spånadsämne | lkg. | —: 30 |
87
IX. Kautschuk och kautschuksvaror.
Kvantitet
för tullberäkningen.
589.| mattor, hot- och andra buffertar, proppar,
massiva hjulringar, symaskinsringar, ventiler,
ventilkulor samt kautschuksvaror, ej särskild!
nämnda, för industriella ändamål, allt
i eller utan förening med annat ämne; äfvensom
strängar, plattor och packningar, ej
särskild! nämnda ...............................................
1 kg.
IiiLlsats.
Kr. öre
80
| slangar och rör, äfven i afpassade längder, |
|
590. | spiralslang och pansarslang, äfven försedd |
|
| med kopplingar eller annan aptering...... | 1 kg. |
591. | slangar, utvändigt bestående af rundväfd |
|
| tjockt lager af kautschuk .......................... | — |
592. | andra, äfven i förening med annat ämne... | 1 kg. |
593. | drif- och transportremmar af kautschuk, gutta-perka eller balata, äfven i förening med |
|
| 1 kg. | |
594. | kautschuksskodon................................................... | 1 kg. |
595. | velociped- och motorvelocipeddelar af kautschuk, |
|
| pedal- och bromsgummi................................... | 1 kg. |
596. | andra varor, ej särskildt nämnda, af mjuk |
|
| isblåsor, kirurgiska artiklar och radergummi Anm. Såsom arbeten af mjuk kautschuk anses äfven | lkg. : |
—: 30
fria.
—: 50
—: 35
1: 20
2:
1: 50
88
| IX. Kautschuk och kautschuksvar or. | j Kvantitet | Tullsats. |
597. | Arbeten af hårdgummi, äfven i förening med annat block och plattor, äfven i afpassade stycken | 1 kg- | Kr. öre —: 40 |
598. | stänger, strängar (tråd) och rör, äfven i af-passade stycken, samt packningar ............... | 1 kg. | —: 50 |
599. | knifskaft och ämnen därtill ................................ | — | fria. |
600. | andra varor af hårdgummi, såsom kirurgiska | 1 kg- | 1: 50 |
601. | Anm. till n:r 588— 600. Afdrag i vikten medgifves ej |
| fria. |
| 602. | X. Lervaror. Tegel: mur-, vanligt, oglaseradt (äfven poröst), kalk-sandtegel härunder inbegripet.................... | 100 kg. | 10 |
! 603. | andra slag, ej särskild! nämnda, såsom eldfast, oglaserade ........................................................ | 100 kg. | —: 35 |
604. | glaserade ....................................................... | 100 kg. | 1: — |
605. | Anm. 1. Därest en till glaseradt fasadtegel eljest hän-förlig vara, som har båda de hvarandra motstående Anm. 2. Därest ett och samma kolli innehåller flera slag! oglaserade.................................................................. | 100 kg. | 3: — |
606.j | glaserade..................................................................... | 100 kg. | 10: — |
89
|
| Kvantitet |
|
| X. Lervaror. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
| Golf- och väggplattor: |
|
|
| af 3 cm. tjocklek eller däröfver: |
|
|
607. | enfärgade och oglaserade .................................... | 100 kg. | —: 35 |
608. | flerfärgade eller glaserade.................................... af mindre tjocklek: | 100 kg. | 5: — |
609. | enfärgade, oglaserade........................................... enfärgade, glaserade.............................................. | 100 kg. | 3: — |
610. | 100 kg. | 10: — | |
611. | flerfärgade, oglaserade eller glaserade ........ Anm. Därest ett och samma kolli innehåller golf- och | 100 kg. | 10: — |
| väggplattor af särskilda slag, underkastade olika tullaf-gifter, tillämpas den högsta tullsatsen för hela innehållet. |
|
|
612. | Deglar, äfven af grafitmassa, retorter och mufflar |
|
|
| samt delar därtill; äfvensom alla andra, ej sär-skild! nämnda arbeten af eldfast massa, oglase-rade eller glaserade................................................... | 100 kg. | 1: 50 |
613. | Rör, ej särskild! nämnda, och rördelar samt brunnar |
| |
| och krubbor, oglaserade eller glaserade.............. | 100 kg. | —: 75 |
614. | Kranar, kylrör, sträckstenar och andra för tekniskt |
| |
| |||
| fajans- eller porslinsvaror hänförliga artiklar, äfven |
|
|
| armerade; samt till kulkvarnar afsedda kapslar | 100 kg. | 2: — |
615. | Badkar, tvättställ, disklådor och klosetter, ej hän-förliga till fajans- eller porslinsvaror .................. |
| |
| 1 kg. | —: 05 | |
| Kakel och kakelugnsornament: |
|
|
616. | hvita eller enfärgade ............................................. | 1 kg. | —: 10 |
617. | två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilfrade |
| |
| eller på annat likartadt sätt dekorerade..... Anm. Vid tullbehandiingen fästes afseende endast vid | Ilig. | —: 16 |
| yttersidornas utseende. |
|
|
| Isolatorer, knoppar, inledningsrör, takbrickor och |
|
|
| andra artiklar för isolering af elektriska ledningar: |
|
|
618. | hvita ........................................................................... | lkg. | —: 20 |
619. | andra slag................................................................. | 1 kg- | —: 25 |
12
90
| X. Lervaror. — | Kvantitet | Tullsats. |
| ningen. |
| |
|
|
| Kr. öre |
| Anm. till n:r 618 och 619. Om på en hit hänförlig, i öfrigt |
|
|
| hvit artikel finnes anbragt en pil eller annan beteckning |
|
|
620. | Lyxföremål och andra artiklar, hvilka måste anses |
|
|
| hufvudsakligen afsedda till prydnad och icke | 1 kg- | 1: — |
621. | Fajans- och porslinsvaror i förening med guld eller |
|
|
| silfver, vikten af askar, papper och dylikt omslag | lkg. | 5: — |
622. | Fajans- och porslins varor, ej särskild! nämnda, i | 1 kg. | —: 60 |
| Arbeten, ej särskild! nämnda, af äkta porslin: |
|
|
623. | hvita eller enfärgade ...................*........................ | lkg. | —: 30 |
624. | två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilfrade | lkg. |
|
| eller på annat likartad! sätt dekorerade...... | —: 60 | |
| Arbeten, ej särskildt nämnda, af fajans (oäkta porslin) |
|
|
| samt krukmakargods och andra lervaror, ej sär-skildt nämnda, äfven i förening med järn eller trä: | # |
|
625. | hvita eller enfärgade ............................................. | lkg. | —: 10 |
626. | två- eller flerfärgade eller förgyllda, försilf-rade eller på annat likartad! sätt dekorerade | lkg. | —: 16 |
|
| ||
| hithörande artiklar, som förete samma färg på hela |
|
|
91
| i • XI. Glas och glasvaror. | Kvantitet | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
| XI. (lins och glasvaror. |
|
|
627. | Glas- och glasyrmassa, ofärgad eller färgad, s. k. |
| fria. |
628. | O Glaspulver; äfvensom glitter......................................... | lkg. | |
| Anm. Vid tullbehandling af glitter medgifves ej afdrag |
|
|
629. 630. | Emaljmassa, äfven pulveriserad..................................- Trottoar-, tråd-, katedral-, opalescent- och orna-mentglas samt annat i skifvor gjutet råglas, | 1 kg- | fri. —: 06 |
| Anm. Hit hänföres äfven alabaster- och opalglas, slipadt |
|
|
631. 632. 633. 634. 635. | Dörrfyllningar, fönster och andra arbeten af i skifvor eller annan oädel metall ......................................... Takpannor och tegel samt för fartyg afsedda däcks-och sidventilglas, med eller utan ramar; äfven-som krabbor och tråg............................................. Fönsterglas, äfven färgad!, samt spegelglas: ofolieradt, utan slipning eller etsning, med en af mindre än 135 cm................................. | lkg. lkg. lkg. | 30 —: 10 —: 06 |
af 135 intill 245 cm................................... | —: 09 | ||
af 245 om. eller häröfver .......................... | 1 kg''. | —: 12 | |
Anmärkningar till n:r 633—635. 1. Vid tullbehandling af glas, som icke har rätvinklig, 2. Afdrag i vikten medgifves icke för emballaget |
|
92
636.
637.
638.
639.
640.
641.
642. !
643. !
644.!
645.i
646.1
XI. Glas och glasvaror.
ofolieradt, mattslipadt eller slipadt och polera
dt; äfvensom etsadt:
utan fasett- eller kantslipning .................
andra slag .....................................................
folieradt:
utan fasett- eller kantslipning.......................
andra slag ...........................................................
Fotografiska torrplåtar eller s. k. emulsionsplåtar,
med eller utan negativbilder ...............................
Arbeten, ej särskild! nämnda, af fönster- eller spegelglas,
såsom glasmålningar, speglar, fotografiställ
o. s. v., äfven i förening med annat ämne, dock
ej guld eller silfver .................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och
dylikt omslag.
Flaskor och burkar:
helt oslipade och utan målning, förgyllning
eller eljest annan dekorering än sådan, som
kan åstadkommas genom gravyr i formen:
af högst 100 grams rymd.........................
af större rymd:
buteljer af mörkgrön eller brun massa
för maltdrycker, mineralvatten, läskdrycker,
vin eller spritdrycker; äfvensom
damejeanner af sådan massa ..
andra slag ..................................................
med slipade kanter eller bottnar eller med
inborrade, oslipade eller slipade proppar
men i öfrig! helt oslipade och utan målning,
förgyllning eller eljest annan dekorering
än sådan, som kan åstadkommas
genom gravyr i formen..................................
andra slag, härunder inbegripna flaskor, försedda
med flätning eller annan beklädnad,
som icke utgör emballage ............................
j Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | —: 25 |
Ikg. | —: 45 |
— | fria. |
Ikg. | —: 70 |
Ikg. | —: 10 |
Ikg. Ikg. | —: 02 |
1 kg- | —: 18 |
Ikg. | —: 60 |
93
! 647. | XI. Glas och glasvaror. Anm. Vid tullbehandling af flaskor om minst 3 liters Rör, äfven tillslutna, samt stafva!’............................ | Kvantitet 1 kg- | Tullsats. Kr. öre .—• 10 |
| Anm. Graderade rör hänföras till laboratorieartiklar. |
| |
648. | Laboratorieartiklar, ej särskildt nämnda, såsom prof-glas, kolfvar, pipetter och dylikt.......................... | lkg. | —: 40 |
649. | Optiska glas, oslipade eller slipade, lösa och oin-fattade, härunder inbegripna jämväl s. k. hel-pressaae dioptriska elaslinser ............................. | fria. fria. | |
650. | Emaljögon samt konstgjorda tänder, äfven af pors-linsmassa .......................................... |
| |
651. | Glas- eller emaljvaror i förening med guld eller |
| |
| silfver, vikten af etuier, askar, papper och dylikt | 1 kg. | 5-_1 |
| Glas- och emalj varor, ej särskildt nämnda, äfven i |
| |
652. | förening med annat ämne än guld eller silfver, hushålls- och prydnadsglas, slipadt, etsadt, | 1 kg. | 1: — |
653. | Anm. Vid slipning, som ej afser dekorering, fästes vid råglasämnen till hushålls- eller prydnadsglas; | lkg. | —: 60 |
654, | andra slag............................................ | 1 kg. | —: 45 |
655. | Anm. till n:r 652—654. Därest ett och samma kolli Glasskärf.......................„ |
| fri. |
94
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Kvantitet
för tullberäkningen.
656.
657.
658.
659.
660.
661.
662.j
XII. Metaller.
A. Järn och järnlegeringar samt arbeten däraf.
Tackjärn, spegeljärn, manganjärn, kromjärn, wolframjärn,
molybdenjärn och andra icke smidbara,
ej särskild! nämnda slag af järn och järnlegeringar
Kisel] ärn (ferrosilicinm) och kiselmanganjärn:
hållande högst 15 procent kisel .......................
hållande mer än 15 procent kisel....................
Granuleradt järn, krössaft eller okrossadt, s. k.
stålsand och järnsand härunder inbegripna; äfvensom
s. k. pulveriseradt järn, lyonerspån och
stålull ..........................................................................
Rör och rördelar af icke smidbart gjutgods:
icke bearbetade:
af 145 mm. invändig diameter eller där
öfver
...............................................................
af mindre än 145 mm. invändig diameter, härunder
inbegripna utan afseende å diametern
alla ogängade och i öfrigt oarbetade muffar,
flänsar, proppar och hufvar....................
bearbetade, härunder äfven inbegripna gängade
rördelar; äfvensom brandposter, tackjärnsbrunnar
och sifoner samt slussventiler till
rör, hänförliga till n:r 660...........................
Anmärkningar till n:r 660 — 662.
1. För emaljerade rör och rördelar förhöjas ofvanstående
tullsatser med 5 kr. per 100 kg.
2. Diametern å muffrör mätes ej å muffens insida utan
å rörets.
3. Till rördelar hänföras vinkelrör, T-rör, korsrör och
andra på liknande sätt formade rör, äfvensom muffar,
flänsar, proppar och hufvar.
100 kg
100 kg
100 kg
100 kg
100 kg
Tullsats.
Kr. öre
fria.
fritt.
7: —
2: 50
3:
4:
5:
95
■
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Kvantitet
för tullberäkningen.
Tullsats.
Kr. öre
4. Slussventiler till rör, hänförliga till n:r 661, tullbehandlas
som armatur.
5. Plansvarfning af flänsar å rör föranleder ej, att rören
anses såsom bearbetade.
Se för öfrigt anmärkningarna till Afd. XII A.
663.
664.
665.
666.
667.
668.
Eldstadsroster, lod och vikter; äfvensom gjutna
lyktstolpar och kolonner ........................................
Spisar, ugnar, vattenvärmare, med eller utan eldstad,
samt kaminer, ej särskildt nämnda, icke
elektriska, värme- eller lågtryckspannor, kamflänsrör,
kaloriferer, radiatorer eller värmeelement,
port-, luftväxlings- och andra galler, spjällj
och dragluckor till eldstäder, ugnsramar, mortlar,
grytor, kastruller, pannor och krubbor, bord,
soffor och stolar, äfven i förening med trä, fotskrapor,
spottlådor, tvätt- och diskbord, afloppstrattar,
vattenlås, badkar samt andra dylika, gröfre
för hushållet och renhållningen afsedda, ej särskildt
nämnda artiklar, trappor, trappsteg, staket,
grafvårdar, lyktarmar samt tak-, vägg- och
källarfönster, allt försåvidt de till hufvudsaklig
del utgöras af icke smidbart gods; äfvensom
gjutna delar till sådana föremål:
emalj er ade, förnicklade eller förtenta ............
andra slag ..............................................................
Kopiepressar och delar därtill; äfvensom eldredskaps-
och paraplyställ, etagerer och blomsterställningar,
trädgårdsurnor, stryk- och pressjärn,
ej särskildt nämnda, möbeltrissor och pianorullar,
luftväxlingsventiler, spolcisterner och gjutna delar
till sådana föremål ...................................................
Kulor, särskildt inkommande:
blanka, härdade ....................................................
andra slag.................................................................
100 kg.
lkg.
1 kg
-
lkg.
Ikg.
lkg.
2: 50
—: 10
—: 05
—: 12
1: —
—: 05
■
96
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Kvantitet
för tullberäkningen.
Tullsats
Kr. öre
669.!
i
:
670.1
|
671. ''
672. !
673.
j 674..
675. ;
676.
I
I 677.:
Gjutna konstföremål och andra finare gjutgodsartiklar,
såsom byster, medaljonger, blomstervaser,
skråf- och tändsticksställ, ljusstakar samt
orneradt gjutgods till kronor och lampor........... Ikg.
Göten, smältstycken, råstänger och råskenor, alla
slag, samt ämnen, ovällda eller vällda, öfver 70
mm. i fyrkant med runda hörn, af götmetall
eller annat järn; äfvensom plåtämnen................100 kg.
Anm. Med plåtämnen afses här endast sådana, som hafva
högst 600 mm. längd, minst 200 mm. bredd och minst
30 mm. tjocklek.
Järnvägs- och spårvägsskenor:
vägande 20 kg. eller däröfver per löpande meter
af mindre vikt per löpande meter..................
Stänger, bearbetade, synbarligen afsedda till betongarbeten
..................................................................
Stänger med olika hårdhetsgrader i tvärsektion
(compoundstål), härunder inbegripna äfven vridna
eller på annat sätt fasonerade (s. k. pansarskenor
för kassahvalf); äfvensom varmvalsadt järn i
stänger med invalsade mönster eller eljest genom
varmvalsning åstadkommen olika storlek eller
form å tvärsektion ......................................................
Anm. Stämplar, varumärken och dylika beteckningar göra
ej varan hänförlig till denna rubrik.
Varmvalsadt järn, ej särskildt nämndt:
dubbla T-balkar eller s. k. I-balkar, vägande
60 kg. eller däröfver per löpande meter ...
andra slag i stänger, knippor eller ringar, s. k.
välstånd härunder inbegripen ......................
Anm. År till denna rubrik hänförligt järn öfverdraget
med tenn, zink eller bly eller med legeringar af dessa
metaller, förhöjes tullen med 15 procent.
Snabbsvarfstål, smidt eller valsadt, härunder äfven
inbegripna tillformade ämnen af sådant stål......
100 kg.
100 kg.
100 kg.
100 kg.
100 kg.
100 kg.
—: 50
2: —
2: —
2:50
3: 50
5: —
fria.
2: 50
25: —
97
Kran titel | Tullsats. |
| Kr. öre |
i 100 kg. | 15: — |
100 kg. | 6: — |
100 kg. | 10 :— |
100 kg. | 5: — |
XII A. Järn och järnlef/eringar etc.
Anm. Till snabbsvarfstål hänföres stål, som, helt eller
delvis befriadt från glödspån, två minuter efter nedsänkning
i salpetersyra af rumstemperatur och af 1.20 egentlig
vikt visar ingen eller högst obetydlig gasutveckling.
678. Verktygsstål, i stänger, srnidt, annat än snabbsvarfstål;
äfvensom annat srnidt järn, i stänger...
Kallvalsadt eller kalldraget järn i stänger, knippor
eller ringar, utan afseende på genomskärningens
form, öfver 10 mm. i största dimension af tvärsektion
(bredd):
platt (med två motstående sidor större än de
två öfriga):
af 0.9 mm. tjocklek eller däröfver...........
af mindre än 0.9 men icke under 0.4
mm. tjocklek................................................
af mindre än 0.4 mm. tjocklek ..............
rundt, fyrkantigt (kvadratiskt) eller sexkantigt;
äfvensom svarfvade, släta, cylindriska axelämnen,
ej vidare bearbetade...........................
af annan form ....................................................
Anm. 1. Kallvalsadt eller kalldraget järn företer antingen
en blank oxidfri yta eller ock, om varan glödgats efter,
kallarbetningen, en med tunn oxidhinna försedd yta. i
Anm. 2. Kallvalsadt eller kalldraget järn af 10 mm,
bredd eller därunder hänföres till tråd.
Anm. till n:r 676 och 679—681. Smidbar! järn i form,
af plattjärn, som har en bredd af mer än 250 mm.
och hvars tjocklek icke öfverstiger en tiondedel af bredden,j
förtullas såsom plåt.
Plåtar, klippta eller oklippta:
utan slipning eller polering ocli utan öfverdrag
af annan metall eller annan ytbetäck-l
ning, andra än kallvalsade, äfven om de;
äro korrugerade eller hafva å ena sidan invalsade
mönster:
684. af 3 mm. tjocklek eller däröfver ...........
679.
680.
681.
682.
681
100 kg.
3: 50
13
98
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
I Kvantitet
för tullberäk
-
Tullsats.
ningen.
Kr.
öre
685.
686.
687.
688.
689.
690.
691.
af mindre än 3 mm. men icke under 0.G
mm. tjocklek............................................,100 kg.
af mindre än 0.6 mm. tjocklek; äfvensom
plåtar, alla slag, med olika hårdhetsgrader
i tvärsektion (compoundstålplåtar).
....................................................,100 kg.
slipade, försedda med blank oxidfri yta (kallvalsade
eller med matt oxidfri yta (betade)
eller med speglande oxidhinna (s. k. glansplåt;,
polerade, målade, fernissade, förnieklade,
lackerade, emaljerade, brunerade, pressade
(äfven i mönster), böjda, med uppvikta
kanter eller med hål försedda:
af 3 mm. tjocklek eller däröfver .............. 100 kg.
af 0.2 5 mm. intill 3 mm. tjocklek; äfven-,
som kallvalsad plåt af mindre tjocklek;
än 0.2 5 mm.............................................. 100 kg.
af mindre tjocklek än 0.2 5 mm., andra än
kallvalsade .................................................. —
Anmärkningar• till n:r 687—689.
1. Till kallvalsade plåtar hänföras äfven sådana, som
efter kallvalsningen genom glödgning erhållit en med:
tunn oxidhinna försedd yta.
2. Oljebestrykning, synbarligen endast afsedd att skydda
plåten mot rost, anses icke såsom målning eller fernissning.
3. De i mönster pressade plåtarna förete, i motsats till;
plåtar med invalsade mönster, mönstret motsvarande
upphöjningar eller fördjupningar å baksidan.
med tenn, bly eller eu legering af dessa båda;
metaller öfverdragna......................................... —
med oädla metaller, andra än i n:r 687—690
nämnda, eller deras legeringar öfverdragna,
äfven om de äro korrugerade ....................... 100 kg.
Anm. till n:r 684—691. Ej rätvinklig, här förut nämnd,,
klippt plåt af mindre än 7 mm. tjocklek drager en!
tullförhöjning af 25 procent.
4: 50
5: ■—
6: —
fria.
fria. i
:
99
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
■ Kvantitet
för tullberäk -
Tullsats.
ningen.
Kr.
öre
692.
693.
694.
695.
696.
697.
698.
699.
700.
701.
702.
böjda och med kanterna hopsvetsade; äfvensom
perforerade:
af 3 mm. tjocklek eller där öfver .............j 100 kg.
af mindre tjocklek.......................................llOOko-.
Anm. till n:r 692 och 693. Plåtar, böjda till rör och1
med kanterna hopsvetsade, tullbehandlas såsom rör, för-!
såvidt den inre diametern icke öfverstiger 250 mm.
8:
10:
i
S. k. sträckmetall, framställd af plåt: belägges med;
dubbla tullbeloppet å plåten, hvaraf den är för-j
färdigad.
Plåt- och bleckvaror, ej särskild! nämnda:
förgyllda eller försilfrade ......................................
emaljerade, förnicklade, förkopprade, förmässin-j
gade, bronserade eller lackerade........................
andra slag:
vägande per stycke netto 20 kg. eller däröfver:
pressade, svetsade eller förzinkade ...............t
andra sina; .......................
O ...................
vägande per stycke netto mindre än 20 kg. meni
ej mindre än 1 kg..........................................1
vägande per stycke netto mindre än 1 kg.
Rör, valsade eller varmdragna, framställda antingen
af massiva ämnen eller ock af plattjärn eller plåt!
genom hopböjning, med eller utan efterföljande!
svetsning, lödning, nitning eller falsning, äfven!
med öfverdrag af väf, färg, zink eller dylikt!
rostskyddande ämne:
icke bearbetade; äfvensom lednings- och lyktstolpar
af rör ....................................................
bearbetade, såsom böjda, formade till spiraler,
försedda med flänsar, rör med ökad godstjocklek
på ändarna samt rör med ändarnaj
hopvällda ...........................................................
Anm. Vällda rör, hållande i inre diameter mer än 2501
mm., hänföras till plåtar, böjda och med kanterna hop-;
svetsade.
1 kg- | 1: — i |
lkg. | —: 50 : j |
1 kg. | —: 08 |
1 kg. | —: 06 |
lkg. | —: 15 |
1 kg. | —: 20 |
100 kg. 7: —
100 kg. 9: —
100
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Rör, kalldragna, äfven bearbetade:
703. af 2 mm. eller däröfver i godstjocklek .........
704. af mindre godstjocklek ...................................
Anmärkningar till n:r 701—704.
1. Rör, som på mekanisk väg försetts med ett omhölje;
af nickel, koppar eller kopparlegering, tullbehandlas
som rör af den metall, hvaraf omhöljet består.
2. Angående isoleringsrör, se Afd. XIII B.
Se för öfrigt anmärkningarna till Afd. XII A.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
100 kg. | 8: — |
100 kg. | 10: — |
705.1 Muffar, flänsar, proppar, hufvar, vinkelrör, T-rör,
korsräf och andra på liknande sätt formade rördelar,
allt försåvidt de äro framställda afl
smidbart gods; äfvensom cylindrar för förtätade
gaser...............................................................................i 100 kg.
Tråd, kallvalsad eller dragen, kallvalsadt eller kalldraget
band- och fasonjärn därunder inbegripet,
allt i stänger eller ringar, 10 mm. eller därunder i
största dimension af tvärsektion:
706. polerad (s. k. silfverstål och pianotråd) samt
tråd med växlande tvärsektion å olika delar;
af samma stycke ..............................................1100 kg.
35:
707.
708. |
709.
710. ;
Amu. Till polerad tråd hänföres ej sådan, som endast
genom dragning erhållit en blank yta.
andra slag:
platt (med två motstående sidor större än
de två öfriga):
af 0.6 mm. tjocklek eller däröfver......
af mindre än 0.6 mm. men icke under
0.3 mm. tjocklek.................................
af mindre än 0.3 mm. tjocklek ...........
af annan form än platt, såsom rund, Uformad
o. s. v.:
af 1.5 mm. eller däröfver i största dimension
af tvärsektion .......................
100 kg.
100 kg.
100 kg.
100 kg.
6: —
7: —
10: —
101
711.
712.
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
af mindre än 1.5 mm. men icke under
0.5 mm. i största dimension af tvärsektion
...................................................
af mindre än 0.5 mm. i största dimension
af tvärsektion ...........................
Anmärkningar till n:r 706—-712.
1. Träd, öfverdragen med annan oädel metall med
undantag af koppar och kopparlegeringar, förtullas
med 20 procents förhöjning af tullen för motsvarande
tråd utan öfverdrag.
2. Kallvalsad eller dragen tråd af mer än 10 mm.
i största dimension af tvärsektion förtullas som kallvalsade
stänger.
3. Linor och stängsellinor af järntråd, stängseitråd
med eller utan taggar, stängselduk och annan järntrådsduk,
möbelresårer med lösa eller fastgjorda ändarl
samt torkgaller af tråd till torkinrättningar beläggas;
med dubbla tullbeloppet å tråden, hvaraf de ärcr
förfärdigade.
Ang. valstråd, se rubrik n:r 076.
Jfr anm. 2 till Afd. XII A.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
100 kg. | 8: — |
100 kg. | 12: — |
713. ’ Träd, öfverspunnen eller öfverklädd med spånad»-
ämne eller papper; äfvensom formade fjädrar af
platt tråd af högst 10 mm. bredd till beklädnadspersedlar
eller liknande ändamål, med eller utan
öfverklädnad och beslag...........................................
714. ; Planschetter; äfvensom formade fjädrar af mer än
10 mm. bredd till beklädnadspersedlar eller
liknande ändamål, med eller utan öfverklädnad
och beslag .................................................................
Anm. till n:r 713 och 711. Vid bestämmande af bredden
å öfverkladda fjädrar tages ej hänsyn till öfverklädnaden.
715. Drif- och urfjädrar af band eller af platt tråd, hållande
i bredd mer än o mm.; paraply- och parasollspröt
med tillformade ändar, med eller utan
gafflar, äfvensom gafflar till sådana spröt .........
lkg,
kg.
40
102
!
716.
717.
718.
719.
720.
721.
722.
723.
724.
725.
726.
727.
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Anm. Drif- och urfjädrar af platt tråd med högst 3
bredd tullbehandlas såsom delar af urverk.
Paraply- och parasollställningar, sammansatta, äfven
med käppar af annat ämne än järn................
Solf af järntråd:
af 0.4 5 mm. eller däröfver i största dimension
af tvärsektion................................................
under 0.4 5 mm. i största dimension af tvärsektion
...............................................................
Anm. till n:r 717 och 718. Består varan af sammanlödda,
trådar, läggcs den enkla trådens dimension till grund för
tullbebandlingen.
Sängbottnar af järntråd med ramar af trä.............
järn..........................................................................
Möbelspik och s. k. koffertnaglar, äfven med 1
vud af annan oädel metall eller öfverkladda
Spik och stift, ej särskildt nämnda:
af mindre längd än 45 mm.; äfvensom hästskosöm,
hästskohakar och broddar, alla slag,
samt nubb ................................
af 45 mm. längd eller däröfver
Rälsspik, vägande per stycke netto 250 gram eller
däröfver; äfvensom spett .................................
Rälsspik, vägande per stycke netto mindre än 250
gram.
Cräskrufvar; äfvensom andra gängade eller ogängade
skrufvar, bultar och muttrar, ej särskildt nämnda,
vägande per stycke netto högst 5 kg., samt
mutterbrickor och nitar (naglar):
af 12 mm. eller däröfver i diameter ...............
af 8 intill 12 ram. i diameter samt ringskrufvar
och krokar, alla slag, af järntråd; äfvensom
alla nitar icke hänförliga till nästföregående
rubrik............................................................
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | —: 80 |
1 kg. | —: 75 |
1 kg. | Q. _ |
1 kg. | —: 15 |
1 kg. | —: 10 |
1 kg. | —: 50 |
100 kg. | 15: — |
100 kg. | 3: — |
100 kg. | 4: 50 |
100 kg. | 6: — |
100 kg. | 20: — |
103
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Kvantitet
! för tullberäkI
ning-en.
728.
729.
730.
731.
732.
733.
734.
735.
af 4 intill 8 mm. i diameter
under 4 mm. i diameter........
Anm. 1. Muttrar med blank (oxidfri) yta af 12 mm. eller;
däröfver i diameter draga samma tull som muttrar af 81
intill 12 ram. i diameter.
Anm. 2. En skrufs diameter mätes omedelbart ofvan;
gängan. Med en mutters eller mutterbrickas diameter;
af ses bålets diameter i dagen, dock att, där skruf var inkomma
med påsatta muttrar, desamma i hvarje fall, såvida
icke anm. 1 annorlunda föranleder, förtullas efter;
den för skrufven gällande tullsats.
Kättingar ocli kedjor, ej särskildt nämnda:
s. k. Ewarts kätting samt lösa länkar därtill
andra slag, hvari länkjärnet har en diameter:
af 25 mm. eller däröfver................................
af från och med G till 25 mm.....................
af mindre än 6 mm.; äfvensom ledbnltkät
iingår
(Galls ..................................................
Vagns- och spiralfjädrar, ej särskildt nämnda.........
1100 kg.
100 kg.
;36.
737.
738.
739.
Bottenplåtar, syllar, skarf järn, räls- och mellanklotsar,
spårramar och stödskenor, rnndjärnsstag
och omkastare till spårväxlar, mellanslag (förbindningsjärn),
klämplattor, skenskor samt andra,
ej särskildt nämnda delar till spåranordningar;
äfvensom spårram ar för flyttbara järnvägar ......
Spårväxlar, spårkorsningar, fjäder- och växeltungor,
vändskifvor, äfven gjutna, samt delar därtill;
Centralställverk och delar därtill ........................
Andra, ej särskild! nämnda delar och tillbehör till
signaisäkerhets-, växelförreglings- och vägboms
anordningar
.................................................................
Fackverk och andra dylika järnkonstruktioner, såsom
broar (äfven af plåt), takstolar och stolpar;
äfvensom nitade master.......................................
Anm. Hit hänföras äfven stänger, försedda med hål
Tullsats.
Kr. öre ]
.30:
60:
100 kg. | 15: — | |
100 kg. | 5: — |
100 kg. | 8: —1 1 |
100 kg. | 10: — : |
100 kg. | 20: — |
100 kg. | 2: 50 ! |
100 kg. | 6: — |
100 kg. | 16: — |
[ i 100 kg. | 8: — |
''100 kg. | 4: 50 |
104
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Kvantitet
för tullberäknina-en.
Tullsats.
740. :
741. ;
742.
743.
744.
745.
746.
100 kg
100 kg.
Ankare, draggar, kättingstoppare, kättingkrokar,!
roderjärn och skeppsknän:
vägande per stycke netto 30 kg. eller däröfverj
af mindre vikt .........................................................|
Propellrar (lärdigarbetade); äfvensom färdiga, lösa:
propellerblad:
vägande per stycke netto 100 kg. eller däröfverj 100 kg.
af mindre vikt .........................................................100 kg.
Plogvändskifvor (plogfjölar) och plogbillspetsar..... 100 kg.
Plogbillar och landsidor, hästräfs-, fjäderharts- och''
kultivatorspinnar samt knltivatorsfjädrar ............100 kg:.:
Klensmidesstäd, sparrhorn och ambultar, alla slag;;
skrufstycken, vägande per stycke netto 10 kg.
eller däröfver; skrufnycklar och bräck järn; häst-’
| bågar till sågar.............................................. | 100 kg. | 10: — |
747. | Skrufstycken, vägande per stycke netto mindre än | 100 kg. | 25: — |
748. | Maskin hyfvel] ärn: af 7 mm. tjocklek eller däröfver ............. | lkg. | —: 25 |
749. | af mindre tjocklek................................................. | Ikg. | —: 50 |
750. | Knifvar för användning i papperstillverkningen, | 1 kg. | —: 30 j |
1 Öl. | Anm. Hit hänföras äfven cirkel knifvar. Knifvar till betrifningsmaskiner (schnitzelknifvar) | lkg. | 1: — |
hänförliga
till husgeråd, och!
högafflar och liknande större:
752. Spadar, skyfflar, ej
bladhackor, grepar,
gaffelformiga handredskap samt handräfsor, krattor
och kreatursskrapor, allt med eller utan
skaft; äfvensom andra, ej särskild t nämnda hand
-
Kr. öre
6:
12:
10
12
6:
105
7 oo.l
754.
755.
756.
757.
758.
759.
760.
761.
762.
763.
7 64. >
765.!
XII A. Järn och jwrnlegeringar etc.
redskap för landtbruk eller trädgårdsskötsel,!
gräsklippningsmaskiner härunder inbegripna.
Liar, skaror och kalmknifvar, med eller utan skaft,]
samt trädgårdssaxar för två händer ...................
Sågar, sågklingor och sågblad:
cirkelsågklingor samt stick-, rygg- och handsågar,
tandade eller otandade ......................
blad till bandsågar för trä eller metall .........
blad till lofsäga!'' och till metallsågar (bijouterisågar,
båglilar för hand- eller maskinkraft
och rälssågar); äfvensom kedjesågar]
sågar och sågblad, andra slag, ved- och;
snickarsågar härunder inbegripna; äfvensom;
sågbladsämnen, ej särskild! nämnda ........?...
Anm. Till sågblad och sågbladsämnen hänföras icke stensågblad.
Filur och raspar:
af mer än 35 cm. längd ..................................
af mer än 16 cm. men ej öfver 35 cm. längd]
af högst 16 cm. längd..................................
Hyflar för bearbetning af trä, äfven med trästock,
samt hyfvelstockar af järn ...............................
Hammare, släggor, korpar och mejslar, andra äg
skrufmejslar; äfvensom sättstampar och andra!
verktyg’ (ej pneumatiska) för stenarbeten, med
eller utan skaft:
vägande per stycke netto 5 kg. eller däröfver!
vägande per stycke netto mindre än 5 kg.
men ej under 2.5 kg.; äfvensom yxor och
bilor, alla slag, oafsedt vikten.................
vägande per st}rcke netto mindre än 2.5 kg.!
Spiralborrar för bearbetning af metall eller trä,
borrhylsor, brottschar (upprymmare), gängtappar,
gängbackar, gängkloppor, fräsa! för bearbetning]
Kvantitet I för tull-beräk- | Tullsats. |
ningen. |
|
| Kr. öre |
1 kg. | —: 10 |
1 kg. | —: 15 |
Ikg. | —: 30 |
1 kg. | —: 50. |
! Ikg. | 1: — |
Ikg. | : 20 ! | |
Ikg. | —: 15 |
i 1 kg. | —: 25 |
1 kg. | —: 40 |
Ikg. | —: 25 |
1 kg. | —: 06 1 |
! Ikg. | —: 12 |
Ikg. ] | —: 22 |
14
106
766.
767.
768.
769.
770.
771.
772.
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
■Kvantitet
för tull1
beräk
-
Tullsats.
Kr. öre
af metall eller trä, träsnideriverktyg samt kor-|
dongtrissor................................................................
Borrar, ej särskildt nämnda, borrsvängar, borr-!
eller sparrsockar, tubpressar, ullsaxar, trädgårds-;
saxar för en hand, handplåtsaxar, s. k. bultaf-i
klippare, järn- och metalltrådsaxar, skärcirklar!
och rörafskärare samt delar därtill; äfvensom!
skrufmejslar, med eller utan skaft......................\
Tänger, alla slag, af mer än 16 cm. längd, samt!
färdigarbetade lösa skänk]ar därtill; äfvensom
skiftnycklar, skruftvingar och fästldofvar samt!
delar därtill................................................................;
Tänger, alla slag, af högst 16 cm. längd, samt;
färdigarbetade lösa skänklar därtill ....................j
Cirklar och filklofvar af järn; hyfveljärn, s varf järn,
huggjern, håljärn, stämjärn och bettla!-; skridskor!
och rullskor samt delar därtill; korkskrufvar med!
eller utan skaft; äfvensom andra korkutdrägare!
och delar därtill......................................................
Floretter, sablar, värjor, bajonetter, huggare och!
dylika vapen; äfvensom delar därtill:
förgyllda, försilfrade, förnicklade eller etsade
andra slag..................................................................!
Knif var:
100 kr.
1 kg.
lkg.
1 kg
-
lkg.
1 kg.
lkg.
—: 40 |
—: 20
1: —
—: 50
2: 50 i
1: —
rakknifvar och rakhyflar; äfvensom lösa klingorj
därtill ..................................................................!
andra bopfällbara knifvar, såsom fick- och!
pennknif var:
med ytterskållor af järn med oarbetad,!
grofsmärglad eller pressad yta utan
annan beläggning än fernissa; äfvensom!
med ytterskållor af trä eller gröfre ben-!
sorter, såsom oxben och dylikt:
med högst två blad eller instrument;!
lkg.
5:
107
774.
775.
776.
777.''
XII A. Järn och jårnlegeringar etc.
äfvensom lösa blad till knifvar, hänförliga
till rubrikerna n:r 773—776
med mer än två blad eller instrument
med ytterskållor af horn eller celluloid...
andra slag.........................................................
Anm. Därest hopfällbara knifvar, dragande olika tull,
inkomma uppfästade på kartor, skall den högst fullbelagda
vara bestämmande för tullbehandlingen.
icke hopfällbara knifvar:
sjömans- och gröfre arbetsknifvar;
yrkesknifvar, ej särskild!
nämnda, såsom
778.
779.
780.
781.
782.
hof-, kakel-, sadelmakar- och skomakar
knifvar;
äfvensom lösa blad därtill .........
bordsknifvar och knifvar, andra slag, ej
särskild! nämnda, såsom raderknifvar, samt
bords- och hushållsgafflar och s. k. porterbry
tare:
med skaft af silfver, förgylld eller
försilfrad metall, pärlemor, porslin,
elfenben, hvalrosständer, celluloid
eller ebonit ..........................................
med. skaft af andra ämnen; äfvensom
oskaftade.................................................
Skedar af järnplåt, förtenta ...................................
Saxar, ej särskildt nämnda; äfvensom
tade lösa skänklar därtill:
opolerade:
af mer än 15 cm.
af 15 cm. längd eller därunder; äfvensom
skräddarsaxar samt tandade hår- oc
kreaturssaxar, opolerade eller polerade
Anm. Till skräddarsaxar hänföras saxar af mii
30 cm. längd med ena öglan så formad, att den
lämnar plats för handens alla
men.
färdigarbe -
iängd
fingrar utom tum -
Kvantitet | Tullsats. | |
| Kr. öre |
1 kg. | 1: 50 |
1 kg. | 3: — i |
1 kg- | O. _ |
1 kg''- | 8: — | |
1 kg. | —: 50 |
1 kg- | 1: so; |
lkg. | 50 |
1 kg. | —: 30 |
lkg. | —: 50 |
; ikg. 1 | 1: — |
108
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
; Kvantitet | Tullsats. | |
| Kr. öre ! |
polerade, ej till nästföregående rubrik hänförliga:
783.
; af mer än 15 cm. längd ..........................
784. j af 15 cm. längd eller därunder ..............
; Handkardor:
785. friserkardor ...........................................................
786. ; andra slag, såsom ull- och ryktkardor m. fl.;
äfvensom handkardläder .................................
787. Kardbeslag.........................................................................
788. Spindlar till spinnerimaskiner....................................
789. Sy maskinsnålar..............................................................
790. Synålar, stoppnålar, stickmaskinsnålar och virk
nålar;
äfvensom sylar ...............................................
791. Hårnålar .......................................................................
Verktygslådor, verktygsskåp och vorktygsetuier med!
sorterade verktyg:
792. '' innehållande verktyg, af Indika ett eller flera;
äro små, gjutna och tydligen afsedda till
leksaker; äfvensom särskildt inkommande
dylika verktyg ................................................
793.1 andra slag ...............................................
Anm. 1. Därest verktygslåda, verktygsskåp eller verktygs-1
etui innehåller verktyg af visst slag till större antal än;
som kan anses tillhöra verktygssatsen, samt dessa enlig!
taxan äro underkastade förtullning efter värde, skola de;
förtullas särskildt.
Anm. 2. Såsom verktygslådor tullbehandlas äfven verk-:
tyg, uppfästade å kartor.
794.! Kassaskåp, kassakistor och dokumentskåp samt;
dörrar till kassahvalf eller arkiv ...........................
795.1 Dörrlås och möbellås, helt och hållet af järn, med!
eller utan tillhörande nycklar; äfvensom dörrstängare,
icke förnicklade eller lackerade och icke försedda
med yttre anordning af annan metall än järn!
796.; Dörrlås och möbellås till någon del af annan oädel!
metall än järn samt hänglås, kappsäckslås och
1 kg- | 2: — |
1 kg. | 4: — |
1 kg. | 1: 50 |
lkg. | —: 30 |
1 kg. | —: 25 |
lkg. | —: 10 |
lkg. | 5: — |
1 kg. | 2: — |
lkg. | —: 40 |
Ikg. 2:-1 kg. —•: 50
lkg. : 25
1 kg. —: 30
109
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
Kvantitet
för tull
beräkningen.
Tullsats.
Kr. öre
andra, ej särskild! nämnda lås, alla med eller utan!
tillhörande nycklar; kassa- eller förvaringsfack
samt skåp för nycklar till kassahvalf, kassaskåp
eller kassafack; äfvensom dörrstängare, ej särskild!
nämnda ..........................................................................
Tränsar samt kör- och ridstänger, sporrar och stigbyglar;
äfvensom söljor, beslag och andra dylika
delar eller tillbehör till seldon eller remtyg:
797. polerade, lackerade, förnicklade eller försilfrade!
798. andra slag .............................................................
799. : Gångjärn, hörnjärn, haspar, märlor och andra
dylika beslag, ej särskild! nämnda, för byggnad
der och möbler .........................................................!
800. Reglar och skjutdörrullar ..........................................;
801. Elektriska härdugnar, kokapparater, stryk- ocli press-!
järn, anordnade för uppvärmning med flytande
bränsle eller elektricitet, samt flyttbara spisar,
kök och kaminer för eldning med gasformigt eller!
flytande bränsle, med tillhörande lampor af järn
Sängar; äfvensom gaflar, bottnar, ej särskilda
nämnda, och sidostöd därtill:
802. helt och hållet af järn, äfven med knoppar!
af mässing; ...........................................................I
O
803. andra slag.................................................................j
Anm. till n:r 802 och 803- Vid tullbehandlingen af
sängar må, om varuägaren sådant begär, de i öfvinrubriken
nämnda särskilda delarna förtullas hvar för sig.j
1 kg.
1 kg.
1 kg.
1 kg.
kg.
1 kg.
lkg,
804. Skjutgevär, alla slag, härunder inbegripna äfven
revolvrar, pistoler samt luft- och fjäderbössor,
vikten af fodral och tillbehör inberäknad; maskingevär
och kulsprutor utan lavetter; äfvensom
färdigarbetade delar till sådana skjutvapen.......
Krigsmateriel, ej särskild! nämnd, och delar därtill:
805. pansar ......................................................................
1 kg.
100 kr.
—: 50
—: 50
—: 20
—: 15
—: 25
—: 18
—: SO
—: 50
1: 50
10: —
no
807.
808.
809.
810.
811.
812.
813. ;
814.
815.
816.
817.
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
andra slag, såsom kanoner, haubitser och
mörsare; äfvensom till sådana vapen hörande!
riktmedel samt projektiler och patronhylsor,
tomma (iller ap terade till färdig''ammunition;:
lavetter, förställare och ammunitionsvagnari
samt torpeder .....................................................j
Anm. Till denna rubrik hänföras äfven riktmedel, patron-''
hylsor och torpeder, som helt eller till hufvudsaklig del
bestå af annan metall än järn.
Tackjärnsskrot; äfvensom smidbart skrot.................
Icke smidbart gjutgods och varor däraf, ej särskildt
nämnda:
icke bearbetade:
vägande per stycke netto 100 kg. eller däröfver
vägande per stycke netto mindre än 100
kg. men icke mindre än 25 kg...............I
vägande per stycke netto mindre än 25;
kg. men icke mindre än 3 kg...............j
vägande per stycke netto mindre än 3 kg.j
men icke mindre än 0.5 kg...................
vägande per stycke netto mindre än 0.5 kg.!
bearbetade:
vägande per stycke netto 100 kg. eller där
öfver
.............................................................
vägande per stycke netto mindre än 100
kg. men icke mindre än 25 kg...............
vägande per stycke netto mindre än 25;
kg. men icke mindre än 3 kg.................
vägande per stycke netto mindre än 3 kg.:
men icke mindre än 0.5 kg.....................;
vägande per stycke netto mindre än 0.5 kg.
Smidbart gjutgods och andra varor af smidbart
järn (valsade, smidda, pressade, klippta eller
hejade \ ej särskildt nämnda:
Kvantitet | Tullsats. |
ningen. |
|
| Kr. öre |
100 kr. | 15: -—- |
— | fria. |
1 kg. | —:02,5 |
1 kg. | —: 04 |
1 kg- | —: 06 |
1 kg. | —: 10 |
lkg. | —: 12 |
1 kg. | —: 04 |
lkg. | —: 08 |
1 kg. | —: 12 |
lkg. lkg. | -: 15 |
in
818.
819.
820.
821.
822.
823.
824.
825.
826.
827.
828.
829.
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
j Kvantitet
för tullberäk
-
Tullsats. |
ningen.
Kr. öre ''
icke bearbetade:
vägande per stycke netto 1,000 kg. eller där-''
öfver ..............................................................•....!
vägande per stycke netto mindre än 1,000|
kg. men icke mindre än 100 kg. ............
vägande per stycke netto mindre än 100 kg.j
men icke mindre än 25 kg......................
vägande per stycke netto mindre än 25 kg.
men icke mindre än 3 kg.........................
vägande per stycke netto mindre än 3 kg.
men icke mindre än 0.5 kg. ...................
vägande per stycke netto mindre än 0.5 kg.
bearbetade:
vägande per stycke netto 1,000 kg. eller där-;
öfver ..............................................................
vägande per stycke netto mindre än l,000j
kg. men icke mindre än 100 kg...........;
vägande per stycke netto mindre än 100 kg.j
men icke mindre än 25 kg.......................j
vägande per stycke netto mindre än 25 kg.j
men icke mindre än 3 kg.........................;
vägande per stycke netto mindre än 3 kg.j
men icke mindre än 0.5 kg...................
vägande per stycke netto mindre än 0.5 kg.j
Amu. För varor, hänförliga till någon af rubrikerna n:rj
815—817 eller 827—829 och vägande per stycke högst;
10 kg., tillkommer såsom särskild tilläggstull, då de äroj
förgyllda eller försilfrade, 80 öre per kg., och då de äro!
polerade, förnicklade eller emaljerade, 35 öre per kg. j
1 kg. | —: 04 |
1 kg. | —: 05 |
1 kg. | —: 06 |
1 kg. | —: 08 |
1 kg. | —: 10 |
1 kg. | —: 05 |
1 kg. | —: 06 |
1 kg. | —: 10 |
1 kg | —• 1 o |
1 kg. | —: 15 |
Anmärkningar till Afd. XII A.
1. Med järn afses i denna afdelning äfven stål.
2. Varor af järn, öfverdragna på mekanisk väg (pläte-j
rade) med nickel, koppar eller kopparlegeringar, tullbe-j
handlas som den metall, hvaraf öfverdraget består. Hvad
112
XII A. Järn och järnlegeringar etc.
| Kvantitet
| för tull[
beräkningen.
Tullsats.
Ivr. öre
sålunda stadgats gäller dock icke med afseende å plåt.;
Varor af järn, pläterade med silfver eller guld, tullbehandlas;
såsom försilfrade eller förgyllda.
3. Där i fråga om fabrikat af järn här ofvan göresj
skillnad mellan bearbetade samt icke bearbetade sådana,;
utan att bearbetningens art närmare angifves, skall varan!
anses såsom bearbetad i det fall, att dess yta eller någon!
del däraf undergått särskild bearbetning eller dess form förändrats,
förutsatt att den särskilda bearbetningen eller formförändringen
kan anses hafva haft till syfte att göra varan;
användbar för dess särskilda ändamål, att höja dess utseende!
eller — med nedan angifna undantag — att skydda den?
mot rost.
Till bearbetade hänföras således särskildt alla helt eller;
delvis filade, frästa, svarfvade, borrade, stansade, hyflade,!
slipade, polerade, genom oljeöfverdragning och upphettning!
bibringade en jämn grå, brun eller annan färg, i skur-1
trumma rengjorda; vidare alla helt eller delvis målade,
fernissade, lackerade, emaljerade, med andra oädla metaller,
eller legeringar af oädla metaller öfverdragna (dock med;
undantag, som i rubriken n:r 702 sägs) liksom alla genom!
nitar och skrufvar eller på liknande sätt hopfogade varor.!
Äfven mer eller mindre fullständigt borttagande af råytan
efter gjutning, smidning eller valsning har till följd attj
föremålet behandlas såsom bearbetadt.
Såsom bearbetning anses däremot icke gängning, af-j
skärning, svällning eller strypning af rörändar, bearbetning;
på vissa ställen af ett föremål i och för undersökning af
dess felfrihet, aflägsnande af glödspån genom betning i sjua,
borttagande af gjutgrader och kallflytningar samt andra gjutfel,
af jämnande af brottytor liksom afstötande af sjunkhufvuden,
ingöten och stiggöten samt en öfverstrykning
med olja, oljefärg, tjära, asfalt eller grafit, synbarligen
endast afsedd att skydda föremålen mot rost.
4. Därest en i taxan ej särskildt nämnd järnvara är
sammansatt af smidbart och icke smidbart gods, förtullas
densamma efter hufvudbeståndsdelen.
5. Vid tullbehandling af de i denna afdelning upptagna
metallarbeten medgifves ej afdrag i vikten för fodral, askar,
papper och dylikt omslag, ej heller för kartor.
113
830.
XII B. Koppar etc.
B. Koppar och andra, ej förut nämnda
metaller samt arbeten där af.
metall framställda legeringar, såsom mässing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:
oarbetad eller rå, alla slag; anoder, gjn
äfven försedda med öron, med eller :
bål; äfvensom skrot ...................................
arbeten dåra!'', ej särskild! nämnda:
plåtar och band:
af minst 0.2 mm. tjocklek:
831.
832.
833. !
834.
835.
836.
837.
838.
kanter:
rätvinkliga
andra slag.....................................
hamrade, bockade, kupade, med npp
sätt bearbetade ......................
af mindre än 0.2 mm. tjocklek.
kantig genomskärning
af annan genomskärning
eller ogängade
rör, äfven afsvarfvade på ytan och invändigt:
Kvantitet | Tullsats |
1 1 ii i | Kr. öre ! i 1 ! l |
il | fria. \ |
1 kg. | —: 10 |
1 kg. p r t | —: 12 : i |
1 kg. | —: 20 |
1 kg. aj 1 | —: 25 |
1 kg. | —: 10 |
lkg. | —: 25 |
t 1 kg. e | —: 10 |
•- lkg- | —: 35 |
15
114
XII B. Koppar etc.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
839.
840.
841.
842.
843.
844.
845.
af rund genomskärning'', i raka längder,
ej på annat sätt bearbetade, med hål
försedd stagbultkoppar härunder inbegripen
...................................................
af annan än rund genomskärning eller
ornerade, afskurna i ringar eller på
annat sätt bearbetade...........................
Anm. 1- Till ringar hänföras rör, hvilkas längd
icke öfverstiger rörets minsta utvändiga mått i
tvärsek tion.
Anm. 2. Angående isoleringsrör, se Afd. XIII B.
träd:
valsad eller dragen:
af rund, kvadratisk, rektangulär eller!
sexkantig genomskärning; äfvensom!
s. k. trolleytråd (kontakttråd):
af 0.5 mm. eller däröfver i största
dimension af tvärsektion, utan
öfverdrag af annan oädel metall;
äfvensom s. k. drillerad tråd af
högst 1 mm. i diameter ........
andra slag, ej särskild! nämnda
af annan genomskärning .......................
förgylld eller försilfrad .......................
Anm. Till träd hänföres varan, endast försåvidt
den håller högst 10 mm. i största dimension afl
tvärsektion, dock att denna inskränkning icke!
gäller i afseende å trolleytråd, hvilken artikel!
hänföras till tråd oafsedt bredden.
vriden till linor eller kablar, utan isole-j
ring: drager en tullförhöjning af 50
procent;
försedd med mantel af bly eller annan!
metall, med eller utan armering, äfven j
i förening med annat material; äfven
-
1 kg. —: 15 J
1 kg. —: 35
1 kg- | —: 10 |
Ikg. | —: 12 |
1 kg. | —: 25 |
Ikg. | 2: 50 |
115
846.
847.
848.
849.
! 850,
i 851,
XII B. Koppar etc.
som med dylik mantel försedda elektriska
ledningskablar eller linor, med eller
utan armering:
af högst 25 mm. diameter.................
af större diameter..................................
Anm. 1. Diametern mätes från ytterkant till
ytterkant på manteln.
Anm. 2. Omlindning med stanniol anses icke.
som mantling eller armering.
öfverdragen med gummi, guttaperka eller
annan, icke särskild! nämnd isoleringsmassa,
enbart eller i förening med spånadsämne,
papper eller asbest; äfvensom
på sådant sätt isolerade elektriska
ledningskablar, linor och snören:
oarmerad ................................................
armerad .................................................
omspunnen eller omlindad allenast med
spånadsämne eller omgifven med ett
eller flera af ämnena lack, emalj, papper
eller asbest, enbart eller i förening med
spånadsämne; äfvensom på sådant sätt
isolerade elektriska ledningskablar, linor
och snören:
af högst 0.5 mm. trådtjocklek ........
af större trådtjocklek .........................
Anm. 1. Innehålla kablar, linor eller snören
trådar af olika dimensioner, bestämmes tullsatsen
efter den tråd, som har minsta tjockleken.
Anm. 2. Därest ett och samma kolli innehåller
olika slag af ledningstråd, hänförliga dels till
den ena och dels till den andra af sistnämnda
två rubriker samt de olika slagen icke äro
genom åsatt beteckning utmärkta, förtullas hela
innehållet efter den högre tullsatsen. Efter den
Tullsats.
mmren.
Kvantitet
för tullfa
eräk
-
1 kg.
lkg.
1 kg.
lkg.
1 kg.
lkg.
Kr. öre
-: 12
-: 10
35
25
1:
50
116
I
''
|
j
1
j 852.|
| 854.,
; 855.
I 856.
! 857.
858. ;
859.
860.
861.
! B1y;
862.|
| 863.:
i 864.
XII B. Koppar etc.
högre tullsatsen förtullas ock kablar eller snören,
hvilkas ändar icke äro åtkomliga för uppmätning
af trådens tjocklek.
på annat sätt isolerad; äfvensom andra elektriska
ledningskablar, linor ocli snören
vatten- och andra behållare utan rör och
maskinella anordningar samt vägande per
stycke netto mer än 100 kg..................
Anm. Tillämpning af denna tullsats må äga rum,
oaktadt rör finnas insatta, försåvidt de löstagas
och tullbehandlas särskildt efter hvad för sådana
är stadgadt.
Kvantitet
för tull.
beräkningen.
100 kr.
1 kg.
Tullsats.
Kr. öre
10:
-• ^5;
. uO i
duk:
s. k. viror (ändlösa) samt duk af mer än
1 meters bredd .........................................
andra slag........................................................
propellrar:
vägande per stycke netto högst 50 kg.
af större vikt ..........................................
lampbrännare utan ytbetäckning .................
andra arbeten:
förgyllda eller försil träde ......................... j
förnicklade, fernissade, lackerade eller eljest;
med annan, ej särskildt nämnd ytbetäckning
än förtenning försedda; äfven-;
som toalett-, skriftygs- och bordsartiklar!
utan ytbetäckning med undantag af
skedar och gafflar, mat-, desert- och te-!
andra slag:........................................................
Ö i
oarbetadt; äfvensom skrot...................................
arbetadt:
plåt, rör och rördelar; tråd och linor häraf
samt stänger ..................................................
hagel och kulör...................................................|
1 kg- | —: 60 |
1 kg. | —: 30 |
1 kg- | 1: 20 |
lkg. | —: 40 |
1 kg. | —: 65 |
lkg. | 2: 50 |
lkg. | —: 90 |
lkg. | —: 50 |
— | fritt. |
—— | fria. |
lkg. | —: 10 |
117
| 1 i •* XII B. Koppar etc. andra arbeten, ej särskild! nämnda: | Kvantitet | Tullsats. Kr. öre |
: 865. | l förgyllda eller försilfrade ................... | lkg. | 2: 50 |
; 866. | förnicklade, fernissade, lackerade eller med | ||
| försedda................................. | 1 kg. | —: 90 |
j 867. | andra slag...................................... . Tenn: | lkg. ■ | —: 20 |
i 868. | oarbetad!: äfvensom skrot....................... arbetad!: | — | fritt. |
! 869. | rör och rördelar, plåt och tråd samt stänger | _ | fria. |
; 870. | rör, innehållande lödpasta................... andra arbeten, ej särskildt nämnda: | lkg. | —: 10 | |
! 871. | förgyllda eller försilfrade.......................... | 1 kg. | 2: 50 ! |
! 872. | förnicklade, fernissade, lackerade eller med |
| 1 1 i |
| ning- försedda ............................... | 1 kg. | —: 90 |
873. | andra slag-................................................ Zink: | lkg. | —: 50 |
874. 875. • | oarbetad; äfvensom skrot ................................... arbetad: plåt, äfven med öfverdrag af annan oädel |
| fri. |
| med hål (s. k. ångpannezink) ................. Anm. Tråd öfver 10 mm. i största dimension af |
| fria. |
876. | stängel- .................................................... andra arbeten, ej särskildt nämnda: | lkg. | —: 10 |
877. 878. | förgyllda eller försilfrade ........................... förnicklade, fernissade, lackerade eller med | lkg. | 2: 50 |
| försedda........................................ | lkg. | —: 90 |
879.! | andra slag............................................ | lkg. | —: 20 | |
118
XII B. Koppar etc
880.; Aluminium och nickel samt ej särskild! nämnda
metaller, enkla eller sammansatta; äfvensom arbe-|
ten däraf, ej särskild! nämnda: tullbehandlas
såsom Koppar och motsvarande arbeten däraf.!
Anmärkningar till Afd. XII B.
1. Metallarbeten, pläterade med silfver eller guld.
tullbehandlas som försilfrade eller förgyllda.
2. Vid tullbehandling af de i denna afdelning upptagna
metallarbeten medgifves ej afdrag i vikten för fodral,
askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor.
[Kvantitet
för tullberäkningen.
Tullsats.
Kr. öre
C. Arbeten af oädel metall utan afseende å
metallens art.
881. Tryckstämplar, stilar (typer), patriser och mässingslinjer
för boktryckerier eller bokbinderi!''; äfvensom
fyllnadsmateriel af bly eller blylegeringar,
såsom kvadrater, regietter och steg ..................
882.i Tryckplåtar, af konstnär etsade eller graverade.....
883. '' Musiknotplattor för tryckning, stuckna (punsade)..
884. Tryckplattor, ej särskild! nämnda (klichéer, mon
terade
eller omonterade); äfvensom elektro-,
galvano- och stereotyper ......................................
885J Folier, bly- eller tenn-, stanniol härunder inbegripen
..........................................................
886.! Bladguld och bladsilfver, äfven äkta, samt glansguld
och andra likartade preparater af guld......
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper,
flaskor och dylikt emballage, ej heller för mellanlägg.
i 887. Skrifpennor .......................................................................
1 kg
100
År.
1 kg
-
lkg.
1 kg
—: 25
fria.
fria. j
15: —
—: 50
2: 50
1: 50
119
XII C. Arbeten af oädel metall etc.
Kvantitet
för tullberäkningen.
888.
889.
890.
891.
892,
893.
894.
Fiskkrokar:
med konstgjord! bete, drag och svirflar härunder
inbegripna; äfvensom fiskkrokar, försedda
med tafs ................................................
andra slag .............................................................I 1 kg.
Hattnålar och knappnålar; äfvensom säkerhetsnålarl
och nålar andra slag, ej särskild! nämnda, för
såvidt de ej äro till bijouteri varor hänförliga ,.|
Häktor, hakar och hyskor; äfvensom fingerborgar,
och syringar............................................................
Anm. till n:r 887—891. Afdrag i vikten medgifves ej
för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för1
kartor.
Cirklar och passare, andra än af järn, samt cirkelbestick.
......................................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för fodral, askar,
papper och dylikt omslag.
Mynt ................................................................................
Konstnärsarbeten...............................................................
D. Ädla metaller samt arbeten dåraf.
Guld:
'' 895.j oarbetadt; äfvensom skrot....................................
arbetad!:
896. plåt och tråd.............. ..................................
897. mynt.....................................................................
898. andra arbeten, äfven med infattade stenar
eller pärlor ................................................
Silfver:
899. oarbetadt; äfvensom skrot ...................................
arbetad!:
900. ! stänger, ofasonerade..........................................
901. tråd, ofasonerad; äfvensom plåt,...................
Tullsats
1 kg
1 kg.
1 kg -
1 kg
1 kg,
1 kg
1 kg.
Kr. öre
60
60
50
fria.
fria.
fritt.
2: 50
fria.
30: —
fritt.
fria.
2: 50
120
902.
i 903.
904.
i
i
i
I
I
j |
: 905.!
906. !
I
907.
XII I). Ädla metaller samt arbeten däraf.
träd och. stänger, fasonerade..........................
mynt.....................................................................
andra arbeten, äfven med infattade stenar
eller pärlor .................................
Amu. 1. Vid förtullning af guld- och silfverarbeten medgifves
ej afdrag i vikten för etuier, askar, papper och
dylikt omslag.
Anm. 2. Guld- och silfverarbeten, dragande tull enligt
någon af rubrikerna 898 och 904, skola förses med
kontrollstämpel af kontrollverket enligt hvad därom särskildt
är stadgadt.
Platina:
oarbetad....................................................................;
arbeten däraf:
med infattade stenar eller pärlor..................j
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för etuier, askar,
papper och dylikt omslag.
andra slag ............................................................
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg. | 5: — |
1 kg- | 20: — |
| fri. |
1 kg. | 30: — |
_ | fria. |
!
XIII. Maskiner, apparater, fartyg och fordon.
A. Maskiner, apparater och redskap,*)
ej elektriska.
Ångpannor, stationära eller afsedda för transport.;
förvärmare, ej särskildt nämnda, vatten- och!
andra behållare samt cylindrar för fabriker, brygd
gerier och brännerier, maischor, bokare, diffusörer,
afdunstnings-, vacuum- och dekaterpannor, upp-j
värmnings- och torkskåp, draftorkare och andra!
roterande torkapparater, ej särskildt nämnda,
gasgeneratorer, gasbehållare, gasreningsappara-j
ter, bojar samt behållare för sandblästrar, allt!
försåvidt de hufvudsakligen bestå af smidbar!
järn:
*1 Handredskap upptagas i allmänhet icke i denna afdelning.
121
XIII A. Maskiner etc-, ej elektriska.
ångpannor och förvärmare med tuber eller rör
af annan metall än järn:
908. ; vägande per stycke netto högst 1,500 kg.
909. ; af större vikt.................................................
910. roterande hökare......................................................
andra slag:
911., mångtubiga (med mer än 3 tuber) med rör
af högst 250 mm. diameter och vägande
per stycke netto högst 3,000 kg.......
andra, härunder inbegripna alla utan tuber
och rör:
912.; nitade ...................................................
918.1 pressade eller svetsade.......................
Arbeten af valsad järnplåt till ångpannor, hökare
och behållare, såsom ångpanneeldstäder (korrugerade
eller släta, med eller utan flänsar), ångpannegaflar,
gallowaytuber, domar, manhålsluckor,
manhålsbyglar och dylikt; äfvensom eldningsapparater
för ångpannor och gasverk:
914. ; nitade.........................................................................
915. ! pressade eller svetsade.......................................
Anm. till n:r 908—915. Består varan hufvudsakligen
af annat ämne än smidbart järn, förtullas densamma,
såvidt annorlunda ej är särskildt bestämdt, efter hvad
för hufvudbeståndsdelen är stadgadt. Ångöfverhettare
tullbehandlas såsom rör, bearbetade, af smidbart järn.
916.; Rökgasförvärmare
feconomisers), hela eller
Kondensorer:
917.1 utan tuber ..............................................................
918.j med järntuber ........................................................
919.1 med tuber af annan metall ...............................
| Angturbiner samt särskildt inkommande inre roterande
delar därtill:
920. vägande per stycke netto högst 100 kg......
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
100 kg. | 30: — |
100 kg. | 20: — |
100 kg. | 8: — |
1100 kg. | 9: — |
100 kg. | 6: — |
; 100 kg. | 8:-| |
100 kg. | 6: —- i |
100 kg. | 8: — |
100 kg. | 5: — |
100 kg. | 8: — |
100 kg. | 15: — |
100 kg. | 25: — |
100 kg. | 75: — | |
16
122
921.
922.
923.
924.
925.
926.
927.
928.
929.
930.
931.
932.
933.
934.
935.
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
vägande
mer än 100 kg
per stycke netto
men ej mer än 1,000 kg..........................
vägande per stycke netto mer än 1,000 i
men ej mer än 5,000 kg..........................
vägande per stycke netto mer än 5,000 kg
Ångmaskiner, ej särskildt nämnda:
vägande per stycke netto högst 100 kg.....
vägande per stycke netto mer än 100 kg. me
ej mer än 500 kg......................................
vägande per stycke netto mer än 500 kg. me
ej mer än 2,500 kg.................................
vägande per stycke netto mer än 2,500 lu
men ej mer än 10,000 kg.......................
motiv och ångvältar .............................................
Gas-, fotogen-, bensin- samt andra förbrännings
och explosionsmotorer, äfvensom varmlufts
motorer:
vägande per stycke netto högst 500 kg. ...
vägande per stycke netto mer än 500 kg. men
ej mer än 1,500 k.
g -
men ej mer än 5,000 k.
g -
regulatorer:
vägande per stycke netto högst 1,000 kg.
af större vikt .......................................................
Anm.
hvad för armatur, ej särskildt nämnd, är stadgadt.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
i 100 kg. | 50: — |
llOOkty. | 30: — |
! 100 kg. | 20: — |
100 kg. i; | 50: — |
i 100 kg. Ll | 35: — |
1100 kg. | 20: — |
100 kg. | 16: — |
jlOO kg. | 10: — |
.100 kg. | 9: — |
1.00 kr. | 10: — |
1100 kg. | 25: — |
100 kg. | 15: — |
.100 kg. | 10: — |
jlOOkg. | 15: — |
100 kg. '' | 10: — |
123
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
Kvantitet
för tull!>eräk
-
Tullsats. i
ningen.
Kr.
öre !
936.
! 937.
j
! 938.
i
|
939.
940.
941.
|
942 J
943. |
944.
945.
946.
Anm. till n:r 920 — 935. Svänghjul till de i dessa
rubriker afsedda maskiner skola, försåvidt de ej äro
fastsittande vid maskinen, förtullas särskild! för sig efter
beskaffenheten.
Centrifugal- och rotationspumpar samt fläktar, ventilatorer
och roterande biåsmaskiner; äfvensom
yttre omhöljen och inre roterande delar till
sådana maskiner:
vägande per stycke netto högst 150 kg..... 100 kg.
vägande per stycke netto mer än 150 kg. men
ej mer än 1,000 kg.............................. 1100 kg.
vägande per stycke netto mer än 1,000 kg. 100 kg.
Anm. Fläktar, fast förenade med elektriska motorer, draga
den för dessa senare bestämda tull.
Andra maskindrifna pumpar af järn eller annan
metall, ångpumpar och hydrauliska pumpar härunder
inbegripna; äfvensom kompressorer samt
blås- och kylmaskiner, ej särskild! nämnda:
vägande per stycke netto högst 100 kg. ... 100 kg.
vägande per stycke netto mer än 100 kg. men
ej mer än 1,000 kg. ............................... 100 kg.
vägande per stycke netto mer än 1,000 kg.;
men ej mer än 5,000 kg.......................... j 100 kg.
vägande per stycke netto mer än 5,000 kg. och.
ej hänförliga till nästföljande rubrik ..... 100 kg.
Anm. till n:r 936—942. Pumpar, tydligen afsedda att.i
användas som sprutor, hänföras till sprutor.
Kompressorer och kylmaskiner, vägande per stycke
netto mer än 10,000 kg. ..................................... jlOOkg.
Sprutor, brand- och trädgårds-:
för maskinkraft........................................................100 kg.
andra slag:
vägande per stycke netto mer än 50 kg.jlOOkg.
af mindre vikt; äfvensom sug-, lyft- och;
tryckpumpar för handkraft ........................100 kg.
30: —
15: —
10: —
40: — !
20: - |
15: — !
10: — !
6: 50 |
50: —
30: — |
20: — 1
124
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
[Kvantitet
| för tull;
beräkj
ninsren.
947.
948.
949.
950.
Anm. Sprutor, andra än brand- och trädgårds-, tullbehandlasj
som det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Ugnar för industriella ändamål, såsom kolning,;
torkning, rostning, bränning, härdning, vältning,!
smältning och bakning:
fasta ugnar utan rörelsemekanism.....................100 kg.
andra slag; äfvensom smidesässjor och bläs-!
1''älgar.....................................................................jlOO kg;.
Maskiner, ej särskilt nämnda, för målning eller
sönderdelning, såsom tuggare, med eller utan!
underrede, kul- och rörkvarnar, stampverk och
pendelkvarnar, kollergångar, desintegratorer, des-|
aggregatorer, valskvarnar, valsstolar för oljeslageri-,
stärkelse-, choklad- och dylika industrier,!
potatisrifnings- och torfrifningsmaskiner, rotfruktskärare,
roterande krossare (äfven sädes-j
och oljekakskrossare) samt gröpkvarnar, hackelsemaskiner
och andra för fodervarors sönderdelning
afsedda maskiner; äfvensom maskiner för
blandning af betong, lera, sand eller dylikt......100 kg.
Valsverk för metallindustrien, ånghammare och lufthammare
(ej verktyg) utan stabbe och därtill)
hörande bottenplåt; fjäderhammare, hejare, nitniugs-,
tråddragnings-, spik-, hästsko- och smidesmaskiner;
press-, stans-, klipp-, bocknings- och)
riktningsmaskiner — härunder inbegripna goffre-l
ringsmaskiner samt pressar, ej särskilt nämnda,;
såsom prägel-, förgyllnings-, glätt- och pacInpressa]-
samt tegelpressar — plåtslageri-, kopparslageri-
och bleckslagerimaskiner, alla slag, ejj
här förut nämnda; äfvensom form- och delnings-)
maskiner, alla slag, samt knådningsmaskiner:
för hand- eller fotkraft..........................................j 100 kg.
Tullsats.
Kr, öre
4: 50
6: —
6: —
7:
125
XIII A.
Maskiner etc., ej elektriska.
Kvantitet
för tullberä.
kningen.
Tullsats.
Kr. öre
andra slag:
vägande per stycke netto högst 1,000 kg. L00 kg.
vägande per stycke netto mer än 1,000 kg.
men ej mer än 5,000 kg.......................... 100 kg.
vägande per stycke netto mer än 5,000 kg.
och ej till nästföljande rubrik käaförliga i 00 kg.
Anm. till, n:r 1950—953.
1. Hit hänföras äfven hydrauliska maskiner af bär
nämnda slag.
2. Stabbar med tillhörande bottenplåtar till ång- och
lufthammare förtullas särskild! efter hvad för gjutgods är
stadgadt.
954. Stansmaskiner, fasonjärnsaxar samt bocknings- och
riktningsmaskiner för plåt och rör (äfven hydrauliska)
försåvidt sådana maskiner väga per stycke
netto mer än 8,000 kg.......................................... —
! 955. Lyftblock, alla slag, med eller utan kätting; äfvensom
blockvagnar .........................................................100 kg.
Hissmaskinerier, ej till nästföregående rubrik hänförliga,
samt lyftkranar, vinschar och spel:
956. afsedda att drifvas med handkraft....................100 kg.
957. andra slag..............................................................1100kg.
958.1 Elevatorer och transportörer, ej tillhörande samtidigt
införda maskiner, förtullas efter hvad
taxan stadgar för de särskilda delar, hvaraf
elevatorn består, dock att därvid, därest skopor
och kedjor äro sammanhängande, den högsta
tullsatsen för dessa tillämpas.
959. Borrmaskiner för metaller, försåvidt de väga peri
stycke netto högst 500 kg...................................100 kg.
Svarfvar; fräs-, hyfvel-, gäng- och slipmaskiner;
borrmaskiner, vägande per stycke netto mer
än 500 kg., samt andra maskiner, afsedda att
skära metaller, dock ej klippmaskiner; äfvensom
särskild! inkommande dockor (spindel-, pinol
-
951.
| 952.''
i 958.1
10: —
8: —
4: —
fria.
12: —!
6: — I
8: —
126
960.
961.
962.
963.
964.
965.
966.
967.
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
och stöd-) samt supporter, växellådor och indelningsapparater:
vägande
per stycke netto högst 250 kg.......
vägande per stycke netto mer än 250 kg. men
ej mer än 1,000 kg...........................................
vägande per stycke netto mer än 1,000 kg. men
ej mer än 2,000 kg......................................
vägande per stycke netto mer än 2,000 kg. men
ej mer än 5,000 kg.......................................
vägande per stycke netto mer än 5,000 kg. men
ej mer än 10,000 kg...................................
vägande per stycke netto mer än 10,000 kg.
Sågramar och delar därtill, andra än sågblad.........
Svarfvar samt borr-, stäm-, fräs- och sågmaskin er
för fot- eller handkraft, afsedda för bearbetning
af trä, äfven om de äro försedda med remskifva,
‘g -
968.
969.
970.
971.
972.
netto mindre än 500 kp
Svarfvar samt fräs-, hyfvel-, såg-, borr- och stämmaskiner,
afsedda för bearbetning af trä, ej kän
-
ning af kork:
vägande per stycke netto högst 250 kg.......
vägande per stycke netto mer än 250 kg. men
ej mer än 5,000 kg....................................
vägande per stycke netto mer än 5,000 kg.
Pappers-, papp-, tork- och våtmaskiner med sib
cylindrar eller viror ..................................................
För trämasseindustrien afsedda bark-, klyf- och
huggmaskiner samt slipverk; raffinörer, holländare
och garnityr till sådana samt defibrörer; torkcylindrar
och pressvalsar med stativ för textil
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
100 kg. | 30: — |
100 kg. | 22: — |
100 kg. | 16: — |
100 kg. | 11: — |
100 kg. | 8: — |
100 kg. | 10: — |
100 kg. | 25: — |
100 kg. | 12: — |
100 kg. ! j | 10: — |
127
973.''
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
eller pappersindustrien samt kalandrar, afvel
hydrauliska, oafsedt för hvilken industri de är<
afsedda; äfvensom manglar....................................
Tryckpressar:
snällpressar, äfven tvåturs- och rotationspressar
med tillbehör, samt litografiska pressar, all:
slag, ljustryckspressar härunder inbegripna
äfvensom stilgjuteri- och sättmaskiner sam
till sådana maskiner afsedda matriser ...........
j 974.
975.
976.
977. !
978. :
979.
.. S /
äfvensom xläggningsmaskiner
----- ---------
persedlar ...................................................................
Sy- och stickmaskiner, fast förenade med ställningar
eller för motordrift, nåtlingsmaskinei
härunder inbegripna .................................................
ningar; äfvensom öfverdelar till sy-, stick- och!
nåtlingsmaskiner samt delar därtill, ej särskild!;
nämnda..................................................................
Ställningar för sy-, stick- och nåtlingsmaskiner samtj
delar därtill af järn .................................................
Maskiner för tillverkning af tändsticksaskar samt
för sådana eller andra dylika askars hopskjutning,
etikettering, plåning och fyllning; äfvensom
ramiläggnings- och ramurtagningsmaskiner!
980.
981.
982.1
Maskiner för tvättning af potatis eller sockerbetor
samt lyfthjul till sådana maskiner .......................
Kaffe- och köttkvarnar samt vrid-, fruktskalnings-,
glass- och andra dylika för hushållsbehof afsedda,
ej särskildt nämnda maskiner eller apparater:
vägande per stycke netto högst 15 kg..........
af större vikt...................................
i Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
) 100 kg. | 7: — |
| fria. |
100 kg-. | 12: — |
100 kg. I | 10: — |
100 kg. | 20: — ; 1 |
1100 kg. | 40: — ; |
100 kg. | 8: —1 |
100 kg. | 30: — |
100 kg. | 5: — |
100 kg. | 18: — |
128
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
|
I
Kvantitet | Tullsats. |
i | Kr. öre |
1 983.! Apparater (cylinder- och kolonn-) för tillverkning!
af kolsyrad drycker; äfvensom tapp- och kork-!
ningsmaskiner för rnineralvattensfabrikationen.
med eller utan saftpumpar, eller för bryggerier) 100 kg.
| 984.! Hästhackor; äfvensom vältar, sladdar och andra för!
iordens beredning afsedda, ej särskild! nämndaj
redskap, andra än handredskap..............................400 kg.
985. Plogar, äfven ångplogar,årder och alfluckrare; harfvar;
och andra harfliknande åkerbruksredskap; skörde-|
och slåttermaskiner; hästräfsor, hövändare, ogräs-!
rensare och andra för sådd eller skörd afsedda,
ej särskild! nämnda apparater; harpor, kastmaskiner,
triörer, sädessorterare och andra, ej
särskild! nämnda för sortering, rening och rens-;
ning af säd, frö eller andra frukter afsedda
apparater; äfvensom halmelevatorer och andra.
stackningsmaskiner......................................................1100 kg.
Anm. Till ångplogar hörande lokomobiler och linor för-|
tullas särskild!; efter hvad för dessa artiklar är stadgadt.;
986. Tröskverk, halm- och höpressar samt sånings
maskiner
och gödselspridare....................................400 kg.
Mjölkskumningsmaskiner, alla system, såsom mjölk-;
separatorer, mjölkcentrifuger och radiatorer;
äfvensom emulsorer, fettbestämningscentrifuger;
samt jäst- och slamcentrifuger:
987. för maskinkraft......................................................... 100 kg.
988. ! för hand- eller fotkraft, äfven försedda med;
rems kifva...............................................................i 100 kg.
Kulor till separatorer och fettbestämningscentrifuger
:
989. ; vägande per stycke netto högst 10 kg.; äfven-;
som delar till sådana kulör, alla slag........j 100 kg,
990J af högre vikt........................................................... 400 kg.
991. Centifuger, alla slag, ej särskild! nämnda; äfvensom;
mjölkkylare, mjölkförvärmare, pastorer, kärnor,
22: —
5:
15: —
25: —
I
150: —;
100: —
129
|
| Kvantitet | ....... ‘ - - |
1 | XIII A. Maskiner etc., ej elektriska. smörältningsmaskiuer, ostpressar, ostkvarnar och | beräk- ningen. | Tullsats. Kr. öre |
| för mejerihandtering och margarintillverkning-... | 100 kg. | 10: — |
992. 993. | vägande per stycke högst 12,000 kg. . . | 100 kg. | 18: — |
| ej mer än 20,000 ke-...... | 100 k g. | 1 6- |
|
|
| |
994. | vägande per stycke mer än 20,000 kg. . | 100 kg. | 14: — |
995. | Tendrar.................. | 100 kg. | 12: — |
996. 997. | Järnvägs- och spårvägsvagnar utan motorer: | ||
personvagnar; äfvensom postvagnar, | 100 kg. | 15: — | |
| underreden, med eller utan tillbehör............ Till järnvägs- och spårvägsmateriel afsedda: | 100 kg. | 8: — |
998. | icke bearbetade..... | 100 kg. | 6- |
999. | bearbetade............ | 7: — | |
1000. 1001. | hjul, lösa, ej bearbetade; äfvensom hjulringar... | 100 kg. | 6: — |
O o to | ningar och koppelanordningar .......... Fals- och häftmaskiner för bokbinderi- och pappers-industrierna, kuvert- och påsmaskiuer, bestryk-nings-, bronseriugs- och klistringsmaskiner, | 100 kg. | 7: — |
17
130
| XIII A. Maskiner etc., ej elektriska. | Kvantitet | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
1003. j
1004.
1005.
1006.
1007.
1008.
1009.
1010.
1011.
1012.
1013.
samt perforerade eller annorledes med hål försedda
eller med duk beklädda cylindrar för sil-,
sikt- eller sorteringsmaskiner; filterpressar; ornröringsapparater
för kokare och behållare; bromsapparater,
luft-, vacuum- eller ång-, till järnvägsoch
spårvägsvagnar; äfvensom andra, ej särskild!
nämnda maskiner och apparater samt pneumatiska
verktyg ...............................................................
100 kr.
10: —
Särskild! inkommande bearbetade cylindrar och slidskåp
för maskiner, alla slag, såsom ångmaskiner,
kondensorer, kompressorer, kyl- och biåsmaskiner,
pumpar, sprutor, lokomobiler, lokomotiv, ångoch
lufthammare för smidning samt förbränningsoch
explosionsmotorer m. fl.:
vägande per stycke netto högst 100 kg..........
vägande per stycke netto mer än 100 kg. men
ej mer än 200 kg.............................................
vägande per stycke netto mer än 200 kg. ...
Särskild! inkommande, bearbetade kolfvar, med eller
utan kolfstänger, för maskiner, alla slag:
vägande per stycke netto högst 25 kg.............
vägande per stycke netto mer än 25 men ej
mer än 50 kg....................................................
vägande per stycke netto mer än 50 kg.......
Vefaxlar och vefstakar, alla slag:
blanksvarfvade ............................................................
andra ............................................................................
Valsar till sädes- och oljekakskrossar samt mal
skifvor,
alla slag, till gröpkvarnar.......................
Valsar och valscylindrar, ej särskildt nämnda:
icke bearbetade...........................................................
bearbetade:
med öfverdrag af kautschuk; äfvensom af
järn i förening med annan oädel metall ...
andra slag................................................................
100 kg. | 55: —| |
100 kg. | 30: — |
100 kg. | 16: — |
100 kg. | 55: — |
100 kg. | 30: — |
100 kg. | 16: — |
100 kg. | 10:- |
100 kg. | 6:- |
100 kg. | 15: — |
100 kg. | 2: 50 |
100 kg. | 10: — |
100 kg. | 8: — |
1014.
131
I
!
1015.
1016.
1017.
1018.
1019.
1020.
1021.
1022.
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
Transmissioner, härunder innefattade släta axlar
(försedda med kilspår eller annorledes apterade),
lager, ej särskild! nämnda, och lagerboxar, fasta
axelkopplingar, svänghjul (utan regulator), remoch
linskifvor, ej särskild! nämnda, samt kuggväxlar
med oarbetade kuggar:
vägande per stycke netto högst 500 kg.......
af större vikt...........................................................
Anm. 1. Mellantransmissioner, inkommande tillsammans med
den maskin, för hvilken de äro afsedda, förtullas efter
hvad för maskinen är stadgadt.
Anm. 2. Remskifvor af plåt hänföras till plåt- och bleckvaror,
ej särskildt nämnda.
Roll- och kullager:
vägande per stycke netto högst 1 kg.............!
vägande per stycke netto mer än 1 kg. men
ej mer än 15 kg..............................................
vägande per stycke netto mer än 15 kg. ......
Axelkopplingar, rörliga, såsom friktions-, läder- och
stålbandskopplingar; äfvensom hugg- och skrufväxlar
med bearbetade kuggar:
vägande per stycke netto högst 500 kg.......
af större vikt............................................................
Armatur, ej särskildt nämnd, till maskiner, apparater
och rörledningar, lös eller särskildt inkommande,
såsom ventiler och kranar, ånghvisslor,
smörj apparater, afskiljare och afledare
för kondensationsvatten eller olja, pulsometrar och
vädurar, centrifugalregulatorer och blandningsapparater
för badinrättningar; äfvensom injektorer
och ejektorer:
af järn, vägande per stycke netto högst 5 kg.;
äfvensom till hufvudsaklig del af annan
metall, oafsedt vikten........................................
Kvantitet | Tullsats. |
| Ivr. öre |
100 kg. | 6: — |
100 kg. | 200: — |
100 kg. | 40: — |
100 kg. | 12: — |
100 kg. O | 50 :— |
132
1023. !
1024.
XIII A. Maskiner etc., ej elektriska.
!-
.Tullsats.
Kvantitet
för tullberäkmngen.
andra slag:
vägande per stycke netto mer än 5 kg. men
ej mer än 50 kg..........................................
vägande per stycke netto mer än 50 kg....
Anmärkningar till n:r 1022—1024-
1. Hit hänföras äfven delar till här afsedda, full -
100 kg.
100 kg.
Kr. öre
15:
10:
färdiga artiklar.
2. Är en till någon af berörda rubriker bänförlig
vara helt eller delvis förnicklad, höjes tullsatsen
med 50 procent.
Anmärkningar till Af cl. XIII A.
1. Tullsatserna gälla för maskiner, hela eller söndertagnaj
i delar, äfven om några mindre väsentliga beståndsdelar^
saknas. |
Vid angifning till förtullning eller uppläggning å nederlag
af maskiner, söndertagna i delar, skall, i den månj
i sådant till ledning för tullbehandlingen erfordras, varuägaren;
j afklarna förklarande beskrifning öfver och specifikation af
! delarna jämte afbildning, utvisande att delarna tillsammans
j utgöra en maskin.
j 2. Den omständighet, att eu maskin införes sönder-;
i tagen i delar, som inkomma med olika lägenheter, hindrarj
i icke tillämpning af den för maskinen såsom helhet bestämda
| tullsats.
3. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämplig-j
I heten af hvad här ofvan i anm. 1 och 2 är stadgadt, ut-;
| färdas af Konungen. I
4. Inkommande lösa maskindelar, ej särskild! nämnda,
tullbehandlas såsom varor af det ämne, hvaraf de bestå.;
5. Därest olika maskiner inkomma så förenade, att de!
icke kunna hvar för sig vägas, må vikten på varuägarens;
bekostnad utrönas medelst annan åtgärd, som från tull-;
verkets sida pröfvas betryggande. Äro de förenade på!
gemensam bottenplåt, förtullas denna särskild! såsom det;
ämne, arbetadt, hvaraf den består, forsa vidt den kan lösgöras, i
Hvad nu är sagdt rörande viktens utrönande annorledes
i än genom omedelbar vågning, galle äfven, därest i något!
fall maskinens storlek gör den på platsen tillgängliga våg-j
j attiralj oanvändbar för viktens bestämmande.
133
XIII B. Elektriska maskiner etc.
| Kvantitet
| för tull]
beräk|
ningen.
Tullsats.
B. Elektriska maskiner och apparater rn. m.
Elektriska maskiner, såsom generatorer, motorer!
och omformare; äfvensom transformatorer och]
dämprullar:
1025. ; 1026. | vägande per stycke netto högst 50 kg........... vägande per stycke netto mer än 50 kg. men ej | 100 kg 100 kg | 70: — 50- — |
I 1027. | vägande per stycke netto mer än 100 kg. men |
|
|
; 1028. | ej mer än 500 kg.............................................. vägande per stycke netto mer än 500 kg. men | 100 kg. | 35: — |
| ej mer än 3,000 kg........................................ vägande per stycke netto mer än 3,000 kg. | 100 kg. | 25: — |
;1029. | 100 kg. | 18: — |
Anm. Elektriska maskiner, fästade på gemensam bottenplåt,
förtullas särskild! hvar för sig.
De till Afd. XIII Å fogade allmänna anmärkningar
skola i tillämpliga delar gälla jämväl med afseende å
elektriska maskiner.
1030. Statorer, rotorer, strömsamlare, magnetspolar, borsthållare
och härfvor, särskild t inkommande: draga
tull som elektriska maskiner med 50 procents
1031.
1032.
mng.
Ackumulatorer:
omonterade element; till ackumulatorer hörande,
samtidigt inkommande träställningar och
gångbanor; ackumulatorsplåtar samt till sådana
hörande träskifvor och trästafvar; till
ackumulatorer afsedda rektangulära glaskärl
af minst 3.5 kbdm. rymd och invändigt blyfodrade
trälådor; äfvensom galvaniska element
............................................................
helt eller delvis monterade element och batterier;
äfvensom hoplödda elektroder..............
Kr. öre
100 k
tv
100 kg.
10:
134
| 1033.
I 1034.
j 1035.!
i 1036.
i 1037.
1038.
1039.
1040.
1041.
1042. !
1043. !
'' ''■ —■——" - | Kvantitet |
|
XIII B. Elektriska maskiner etc. | för tull- | Tullsats. |
ningen. |
| |
Glödlampor: koltrådslampor ........................................................ | 1 kg. | Kr. öre 1: 50 |
metalltrådslampor .................................................. | Ikg. | 7: 50 |
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper Båglampor och s. k. nernstlampor, äfven med till-hörande glober; strålkastare samt lyskroppar | 1 kg. | —: 50 |
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper Koltrådar, äfven metalliserade, metalltrådar samt |
| fria. |
För elektrotekniskt ändamål arbetadt kol, ej sär-skild t nämndt: vägande per stycke netto 3 kg. eller däröfver | Ikg. | ce O T |
af mindre vikt: kolborstar, äfven i förening med annat ämne | Ikg. | 3: — |
andra slag ............................................................ | Ikg] | —: 20 |
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper Säkerhetsapparater, monterade på porslinsisolatorer | Ikg. | —: 35 |
Säkerhetsapparater, ej särskildt nämnda, härunder | Ikg. | —: 50 |
Strömställare (strömbrytare och omkastare): olj eströmställare och dosströmställare.............. | Ikg. | —: 55 |
andra slag ............................................................. | 1 kg. | —: 75 |
Anmärkningar till n:r 1040—1043. 1. Hit hänföras icke delar till telefon- eller telegraf-apparater eller till telefonväxlar eller telefonväxelbord. 2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper |
|
|
135
1044.
i 1045.
i 1046.
1047.
XIII B. Elektriska maskiner etc.
T elefonapparater:
vägande per stycke netto mindre än 5 kg.;
äfvensom telegrafapparater, telefonväxlar och
telefonväxelbord, oafsedt vikten...............
af större vikt ....................................................
Ej särskild! nämnda delar till telefon- och telegrafapparater
samt till telefonväxlar och telefonväxelbord
...............................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, pa
och dylikt omslag.
Isoleringsrör (Bergmannsrör samt liknande)
rörvinklar, med eller utan påsittande muffar,
Anm. S.
glimmer.
1048.
Elektrotekniska specialapparater, ej särskild! nämnda,
föring,
hänförliga
röntgenapparater, till annan rubrik ej
apparater för trådlös telegrafi
lister till telefonväxelbord .........................
Elektriska härdugnar och kokapparater m. m.:
XII A.
Elektriska mätinstrument: Se Afd. XVI.
C. Fartyg och fordon.
|
| 1049J Fartyg och båtar, med eller utan tillbehör
j 1050.! Ångmudderverk...................................................
1051.;
1052.1
Velocipeder:
färdiga
Kvantitet | | Tullsats, j i |
| Kr. öre |
1 kg. | 1: 50 |
Ikg. | —: 80 ! |
1 kg. | 9- 1 i |
: i kg. | —: 10 i |
100 kr. | 10: — |
| fria. |
100 kr. | 10: — |
1 st. | 25: — |
Ikg. | g.__ u. |
136
I
| XIII C. Fartyg och fordon. | Kvantitet | Tullsats. |
1053. | Motorvelocipeder: färdiga...................................................................... | 1 st. 1 ko- | Ivr. öre 60- — |
1054. 1055. | delar därtill, ej särskild! näranda: tullbehandlas Barnvagnar .................................................................. | —: 25 | |
1056. | Åkdon ocli fordon, ej särskild! nämnda, äfven med |
| |
| motor försedda, samt underreden därtill; äfven-som med gummiringar försedda hjul till sådana | 100 kr. | 15- — |
| XIV. Oljor och fett, vax m. m. samt produkter af |
| |
1057. | dessa ämnen, såsom ljus, tvål m. in. Mineraloljor, nativa eller råa, äfvensom renade, |
| 1 fria. |
1058. | Vaselin, äfven konstgjord, maskin- och vagnssmörja, | 1 kg. | —: 02 |
1050. | Hartsolior ............................................... |
| fria. —: 07 |
1060. | Vegetabiliska, feta oljor: rå; äfvensom linoljesyra..................................... | 1 kg. | |
1061. 1062. | kokt: tullbehandlas som oljefernissa; | 1 k.o\ | —: 07 fria. |
1063. | oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja, på fat, större eller mindre.............................. |
| |
1064. | på andra kärl, kärlens vikt inberäknad ..... | 1 kg. | —: 05 |
137
1065
1066
1067
1068.
1069
1070
1071,
1072.
1073,
1074.
1075,
1076.
XIV. Oljor och fett, vax etc.
Anm. Oljor, utgörande blandning utaf någon af de i
rubrikerna n:r 1003 och 1004 afsedda feta oljor samt
mineralolja, tullbehandlas såsom mineraloljor,
andra slag, ej till annan rubrik hänförliga, såsom
ricinolja, hampolja och majsolja .....................
Växt!ett, såsom palmolja, palmkärnolja, kokosolja
eller kokosnötolja, kakaosmör, japan vax och andra
vegetabiliska fettämnen, som vid vanlig rumstemperatur
icke pläga förekomma i flytande form
Animaliska oljor, såsom tran, hvalraf olja och isterolja
(lard-oil); djurfett, ej annorstädes upptaget,
såsom hvalraf (spermaceti), späck af hafsdjur,
benfett; ullfett, äfven lanolin, och degras (garfvar
fett)
............................................................................
Olein och andra, ej särskild! nämnda oljesyror.....
Stearin (stearinsyra).........................................................
Glycerin, rå eller renad ...........................................
Vax:
af insekter (bivax)................................................
karnaubavax, palmvax och annat växtvax.....j
Arbeten af vax, ej särskild! nämnda:
mellanväggar för bikupor ................................. j
andra slag, såsom figurer eller delar häraf,
blommor, frukter och dylikt .........................
Anmärkningar till n:r 1073 och 1074.
1. Arbeten af ceresin tullbehandlas såsom arbeten af vax.
2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper
och dylikt omslag.
Fernissa:
sprit-, med eller utan tillsats af färgämne...
Anm. För spritfernissa, som inkommer i kärl, innehållande
mer än 20 kg., och i hvilken spriten vid
tullbehandlingen denatureras, på sätt därom särskildt
är föreskrifvet, utgår tullen med endast 40 öre per kg.
olje-, blekt linolja samt s. k. standolja härunder
inbegripna...............................................
Kvantitet
för tullber
äk
-
Tullsats
ningen
1 kg.
1 kg.
lkg.
1 kg -
lkg.
1 k°\
x.
lkg.
Ivr. öre
fria.
fria.
fria.
fria.
—: 09
—: 04
—: 15
fria.
—: 50
2; -_
1: 60
15
18
138
! XIV. Oljor och fett, vax etc. | Kvantitet | Tullsats. |
|
| Kr. öre j |
1077.
1078.1
1079.1
1080.;
!
1081J
1082.!
Anm. 1. Till oljefernissa hänföres, förutom kokt linolja,;
hvarje kokt fet, vegetabilisk olja med tillsats af mine-j
raliska torkmedel (siccativ) men icke innehållande andra}
ämnen. Till denna rubrik hänföres således icke fernissa,}
som innehåller eterarter, harts, terpentin, asfalt, terpentin-!
olja, mineralolja eller liknande ämnen.
Anm. 2. Såsom oljefernissa tullbehandlas äfven sådana}
siccativ i fast form, som utgöras af olja eller harts i}
förening med metalloxider eller metallsalt^.
andra slag, såsom lackfernissa, äfven s. k.!
ugn sfernissa, samt asfaltlack och zaponlack,
med eller utan tillsats af färgämne ...........
Kitt, beredt af olja och fästa mineraliska ämnen
Ljus:
julgransljus, färgade eller ornerade ljus samt
vaxljus
andra slag
1083,
1084,
Anm. till n:r 1079 och 1080. Afdrag i vikten medgifves
ej för askar, papper och dylikt omslag.
Tvål:
parfymerad; annan, i formade handstycken,
kulor, figurer o. s. v. samt flytande eller;
mjuka tvålsorter, alla slag, i tuber, burkar
och dylikt, äfvensom transparent tvål........|
andra slag................................................................J
Anm. Surrogat för tvål, såsom extrakt af kvillajabarkj
och dylikt, tullbehandlas såsom tvål, andra slag.
Anm. till n:r 1081 och 1082. Afdrag i vikten medgifves}
ej för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för}
tuber och burkar.
Såpa; äfvensom turkrödolja och flytande tvålhaltiga
appreturmedel, icke innehållande dextrin eller
stärkelse .................................................................
Tvål- eller såphaltiga desinfektionsmedel, icke annorstädes
upptagna, såsom lysol och kreolin; tvätt-,
skur- eller polermedel, fasta, flytande eller i
ivg
kg
kg
kg
kg.
kg
1 1<
30
05
25
12
10
05
139
1085.
1086.
1087.
1088.
1089.
1090.
1091.
1092.
XIY. Oljor och fett, vax etc.
pulverform, framställda af tvål, fett eller olja
med tillsats af andra ämnen; äfvensom tvålhaltiga
appreturmedel i fast form, hvilka icke inne
liålla
dextrin eller stärkelse ...............................
Putsmedel, ej sprithaltiga, för läderarbeten:
blanksmörja, svart, icke flytande .....................
andra slag...............................................................
Anm. Sprithaltiga putsmedel för läderarbeten tullbehandlas
såsom spritfernissa.
Anm. till n:r 1084—1086. Afdrag i vikten medgifves ej
för askar, flaskor och dylikt emballage.
XV. Produkter af kemisk industri; äfvensom dithörande
råämnen, ej annorstädes upptagna.
A. Kemiska grundämnen och deras föreningar,
ej annorstädes upptagna.
Förtätade gaser, alla slag, närmaste emballagets
vikt inberäknad...........................................................
Anm. Därest varan inkommer i järn cylindrar, som icke
bevisligen inom landet tillverkats eller förut införtullats,
utgår särskild tullafgift för dessa enligt hvad för dem;
är stadgadt, hvarvid emballagets vikt beräknas utgöra''
två tredjedelar af bruttovikten.
Svafvel, alla slag; äfvensom fosfor, gul (hvit) eller
röd ...............................................................................
Saltsyra (klorvätesyra); äfvensom fluorvätesyra och
fluorammonium ..........................................................
Svafvelsyra och svafvelsyreanhydrid .......................
Salpetersyra, kärlens vikt inberäknad .......................
Borsyra, borax, rå eller renad; äfvensom myrsyra
och mjölksyra...............................................................
Kvantitet
för tullber
åkningen.
1 kg.
1 kg1
kg.
1 kg.
100 kg.
100 kg.
Tullsats. ;
Kr. öre
10
20
30
05
fr
fr
2:
fi -
la.
ia.
C0
ta.
140
|
| Kvantitet |
|
| XV A. Kemiska grundämnen etc. | för tull. | Tullsats. |
| ningen. |
| |
|
|
| Kr. öre |
1093. | Fosforsyra; äfvensom ammonium-, kalium- och |
|
|
| natriumfosfat .............................................................. | 100 kg. | 1: 50 |
| Ättika och ättiksyra, alla slag: |
| |
| på fat: |
|
|
1094. | af till och med 10 procents syrehalt ........ | 1 kg. | —: 10 |
1095. | för hvarje procent högre syrehalt ökas tull- |
| |
| afgiften med 1 öre per kg. |
|
|
| Anm. Därest varan vid tullbehandlingen denatureras, på |
|
|
| sätt därom är särskilt stadgadt, utgår tullen för ättika |
|
|
1096. | på andra kärl, utan afseende på syrehalten .. | 1 kg. | 1: — |
1097. | Oxalsyra samt oxalater af kalium, natrium och |
|
|
| ammonium .................................................................... | 1 kg. | —: 07 |
1098. | Citronsyra, och vinsyra (vinstenssyra); äfvensom |
| |
| vinsten och seignettesalt samt andra tartrater af |
|
|
| kalium, natrium och ammonium............................ Salicvlsyra.......................................................................... | — | fria. |
| 1099. | 1 %• | —: 30 | |
!lioo. | Kaustik ammoniak........................................................... | 1 kg. | —: 05 |
1101. | Kaustikt kali (kalihydrat) och kaustikt natron |
| |
| (kaustik soda, natronhydrat), fasta eller flytande | 100 kg. | 2: 50 |
1102. | Magnesia, bränd eller kolsyrad, och lerjord, ren; |
|
|
| äfvensom lerjordshydrat ........................................... | — | fria. |
1103. | Koksalt (klornatrium), alla slag; ldorkalium, salmiak |
| fria. |
1104.; | Klorkalk ....................................................................... | 100 kg. | 1: — |
1105. | Kaliumklorat (klorsyradt kali) och natriumklorat |
| |
| (klorsvradt natron) ..................................................... | — | fria. |
141
XV A. Kemiska grundämnen etc.
! Kvantitet
| för tull]
boräkI
ningen.
1106.
Alun, alla slag; aluminiumsulfat
(svafvelsyrad ler -
jord); äfvensom vattenglas (kalium- eller natrium-!
silikat'';
1107.; Kaliumsulfat, natriumsulfat (glaubersalt), natriumbisulfat,
ammoniumsulfat (svafvelsyrad ammoniak),
gips, fälld (kalciumsulfät) samt magnesiumsulfat
(svafvelsyrad magnesia); äfvensom natriumsulfit
(svafvel vrlisrt natron
1100 kg,
1108.
1109.
1110.
1111.
1112.
1113.
1114.
1115.
1116.
1117.
1118.:
1119. :
1120.
(svafvelsyrligt natron), natriumbisulfit,
natriumhyposulfit (undersvafvelsyrligt natron)
och natriumhydrosulfit ..............................................
Kalisalpeter (kaliumnitrat) ............................................
Ammoniumnitrat ...........................................................
Pottaska (kaliumkarbonat) samt soda (natriumkarbonat),
kristalliserad eller kalcinerad, och
natriumbikarbonat ....................................................
Hjorthornssalt (ammoniumkarbonat) ..........................
Oyankalium och cyannatrium; äfvensom blodlutsalt,
gult eller rödt (ferro- och ferricyankalium,
ferro- och ferricyannatrium)...................................
Åttiksyradt natron (natriumacetat) ............................
Ättiksyrad kalk, rå eller renad ..................................
Ättiksyrad kromoxid och ättiksyrad järnoxid.........
Kaliumkromat och kaliumbikromat samt natriumkromat
och natriumbikromat; äfvensom kromsyra
Arseniksyrlighet samt arseniksyrligt kali och arseniksyrligt
natron; äfvensom kräkvinsten och andra
antimonföreningar, ej till färger hänförliga ......
Toriumnitrat och andra föreningar af sällsynta jordartmetaller
samt wolframsyra; äfvensom guld
och
platinasalter .........................................................
Järn vitriol ........................................................................
Zinkvitriol (zinksulfat) och klorzink; kopparoxid
och kopparoxidul; äfvensom kopparaska ...........
Anm. Ammoniakalisk kopparoxidlösning tull behandlas såsom
kaustik ammoniak.
1 kg.
1 kg
1 kg.
1 kg.
Ikg
100 kc
Tullsats.
:
Kr. öre
1:
fria.
fri.
10
fria.
—: 07
fria.
10
03
05
fria.
fria. |
fria.
—: 50
fria.
1121.
1122.
1123.
1124.
1125.
1126.
1127.
1128.
1129.
1130.
1131.
1132.
1133.
1134.
XV A. Kemiska grundämnen etc.
Kopparvitriol (kopparsulfat) ..........................................
Blysocker (blyacetat), hvitt eller gult, och blyättika;
''blyoxid (blyglete eller silfverglitt) och blysuperoxid;
äfvensom tennsalt (tennklorur), tennklorid
och tennaska (tennoxid)............................................
Blynitrat.............................................................................
Kvicksilver och. kvicksilfverlegeringar (amalgamer)
Lapis (silfvernitrat)..........................................................
Vätesuperoxid...................................................................
Kalciumkarbid och bariumkarbid .................................
Karborundum (siliciumkarbid) och andra karbider, ej
särskild! nämnda ......................................................
Kolsvafla, klorsvafvel ocli fosforseskvisulfid samt
svafvelkalium, svafvelnatrium; äfvensom svafvellefver,
alla slag..........................................................
Anmärkning till Afd. XV A.
Sura och basiska saker, ej särskilt nämnda, tullbehandlas
såsom motsvarande neutrala saker.
B. Torrdestillationsprodukter och närstående
ämnen.
Stenkolstjära och annan ur fossila ämnen framställd
tjära........................................................................._
Stenkolstjära, medelst tillsättning af kalk, krita,
lera, ''asbest eller andra liknande minerali
ämnen beredd till bestrykning af tak ...........
Bensololjor (stenkolsbensin), karbolsyra, kresol,
naftalin, kreosotolja, karbolineum och andra likartade
destillationsprodukter ur stenkolstjära;
äfvensom karbolkalk...........................................
Trätjära samt tjärpärma ..........................................
Harts, i stycken eller pulveriseradt, samt terpei
(tjock) och annan nativ balsam .......................
Kvantitet | Tullsats. |
1 kg. | Kr, öre —: 05 |
| fria. |
1 kg. | —: 08 |
| fria. |
1 kg. | 2: 50 |
1 kg. | —: 03 |
1 kg. | —: 05 |
— | fria. |
— | fria. |
| fria. |
1 kg. | —: 02 |
| fria. |
— | fria. |
| fria. |
143
1135. | XV B. Torrdestillationsprodukter in. in. Hartstvål eller s. k. liar t slim, fast eller flytande; | Kvantitet 1 kg. | Tullsats. Kr. öre —: 02 |
1136. | Tjäroljor samt andra genom torr destination fram-ställda ämnen, icke annorstädes upptagna........... |
| fria. |
1137. | Terpentinolja .................................................................. | 1 kg. | —: 07 |
1138. | Träsprit, rå eller renad; äfvensom aceton och aceton-olja................................................................... | 1 ko*. | —• 20 |
|
|
|
|
1139. | Formalin i vattenlösning-.............................................. | 1 kg. | —: 10 |
1140. | Formalin i fast form, såsom pulver och tabletter, | 1 ko- | 1-_; |
| 0. Färger och färg ning sämnen m. m. |
|
|
1141. | Jordfärger: krita, malen, slammad eller fälld, kärlens vikt | 100 kg. | 1: — |
1142. | andra (brända, malna eller slammade), torra | fria. | |
1143. | Berlinerblått (pariserblått), torrt eller i degform, | 1 kg. | —: 15 |
1144. | Blyhvitt, zinkoxid (zinkhvitt), zinksulfidhvitt (lito-pon), barvthvitt (permanenthvitt, blanc Axe), |
| fria. |
1145. | Kimrök och likartade svarta färgämnen .................. | 1 kg. | —: 05 |
1146. | Benkol och bensvärta ................................................... | 1 kg. | —: 02 |
t 1 1147. | Bronspulver, äfven broccatbrons, samt glimmer-brons (pulveriserad glimmer), hvit eller färgad, i förpackningar om minst 0.5 kg. bruttovikt | lkg. | —: 50 |
1148. | i förpackningar af mindre bruttovikt............. | Ikgfl | 1: — |
144
|
| Kvantitet |
|
| XV C. Färger och färgningsämnen in. m. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
| Anm. Med förpackning afses här närmaste emballaget |
|
|
| såsom bref, paket eller burkar. |
|
|
1149. | Brons- eller färgfolier, bestående af bronspulver |
|
|
| eller färg på eu hinna af något bindemedel |
| fria. |
1150. | Koschenill, karmin, sepia och andra animaliska |
|
|
| färger ...................................................................... | _ | fria. |
1151. | Indigo, äfven konstgjord, samt andra indigofärg- |
| |
| ämnen........................................................................... | — | fria. |
1152. | Färgträ, samt andra till färgning användbara |
|
|
| växter och växtdelar, ej till annan rubrik hän-förliga, hela eller i stycken, raspade, malna eller |
| fria. |
| Extrakter af vegetabiliska färgningsämnen, flytande |
| |
| eller fasta: |
|
|
1153. | blåträ-, kreuzbär-, kvärcitron-, gulträ- och |
|
|
| rödträextrakter .................................................. | — | fria. |
1154. 1155. | andra slag ......................................................... | 1 k n. | —• 02 |
Alisarin- samt anilin- och andra tjärfärger, ej sär- |
|
| |
| skildt nämnda .......................................................... | — | fria. |
1156. | Anilin (anilinolja), naftol, naftylamin och parani- |
| |
| tranilin samt salter däraf ..................................... | —- | fria. |
1157. | Lackfärger, torra eller i degform, ej särskild! |
| |
'' t i i | nämnda...................................................................... Anm. Mod lackfärger afses sådana i vatten olösliga färger, Tjärfärger och färgextrakter med tillsats af lös-nings- eller betningsämnen, såsom ättiksyra, | 1 kg. | —: 07 |
| |||
1158. |
|
| |
| ningar (s. k. hemfärger) ................................ Anm. I varans vikt inberäknas det emballage, hvari | 1 kg. | —: 25 |
| varan är afsedd att i detaljhandeln försäljas. |
|
|
1159. | i andra förpackningar ......................................... | 1 kg. | —: 07 |
145
1160
1161
1162
XV C. Färger och färgning sämnen m. in.
emballagets vikt
1163.
1164
1165.
1166.
Kvantitet
för tullfa
eräkningen.
1167,
1168.1
gröfre s.
1 kg.
lkg.
1 kg -
Smör- och ostfärger, närmaste
inberäknad ....................................................................
Trycksvärta ........................................................
Färger, beredda med olja, ej särskild! nämnda.....
Anm. 1. Såsom färger, beredda med olja, ej särskild!
nämnda, tullbehandlas äfven s. k. bottenfärger till be
strykning af fartygs bottnar. Ingår i sådan färg sprit
och inkommer den i kärl, innehållande mer än 20 kg.,
må den vid tullbehandlingen denatureras, på sätt särskilt
är stadgadt. Sker ej denaturering, tullbehandlas
varan som spritfernissa.
Anm. 2. Färger, beredda med olja, hvilka vid intorkningen
förhålla sig såsom fernissa (emaljfärger), tullbehandlas,
så framt ej anm. 1 annorlunda föranleder,
såsom fernissa.
Målarfärger, äfven i torr form, beredda med annat
bindemedel än olja, såsom med albumin eller
kasern:
^ i mindre, för detaljhandeln afsedda förpackningar
..............................
Anm. I varans vikt inberäknas det emballage, hvari
varan är afsedd att i detaljhandeln försäljas.
i andra förpackningar ..........................................
Färger, ej särskilt nämnda, oberedda eller beredda
Färglådor med tillbehör samt till färglådor afsedda
färger; äfvensom artistfärger i tuber, glas, porslinsskålar
och dylika för detaljhandeln afsedda
förpackningar ...............................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för lådan, glaset eller
annat tillbehör, ej heller för askar, papper och dylikt
omslag.
Bläck och till beredning af bläck afsedt pulver
(bläckpulver) samt tusch, äfven flytande, närmaste
emballagets vikt inberäknad........................
Blyertspennor och blyertsstift:
k. timmermanspennor...........................j lkg.
Tullsats.
lkg.
lkg,
lkg.
lkg.
Kr. öre
07
07
15
—: 25
—: 07
fria.
1: 50
—: 10
—: 20
19
146
1169.
1 1170.
1171.
1172.
1173.
1174.
1175.
1176.
1177.
1178.
XV C.
Färger och färg ning s ämnen m. m.
Kvantitet
för tullberäkningen.
Tullsats.
Kr. öre
andra slag, härunder inbegripna äfven sådana,
som äro försedda med skyddande hylsa af
annat ämne än guld eller silfver; äfvensom
färgstift, oinfattade eller infattade, samt
svartkrita och pastellkrita......................-.....
Anm. Till denna rubrik hänföras äfven blyertspennor,
försedda med radergummi.
Skol- och skräddarkrita, äfvensom annan krita, ej
särskildt nämnd, i skurna eller formade stycken
Anm. till n:r 1168-1170. Afdrag i vikten medgifves ej
för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor.
1 kg. —•: 50
1 kg. —: 10
D. Flyktiga, vegetabiliska oljor, äfvensom parfymer
och kosmetiska medel m. m.
Flyktiga, vegetabiliska oljor, ej särskildt nämnda,j
kärlens vikt inberäknad:
i kärl, vägande brutto 3 kg. eller däröfver...
i kärl af mindre bruttovikt................................
Anm. Såsom vegetabiliska, flyktiga oljor tullbehandlas
äfven konstgjorda sådana af enahanda sammansättning
som motsvarande naturliga oljor.
Bittermandelolja, äfven konstgjord, kärlens vikt
inberäknad...............................................•..................
Nitrobenzol (mirbanolja), kärlens vikt inberäknad
Kamfer, rå eller renad, äfven konstgjord ..............
Terpineol, safrol och mentol, kärlens vikt inberäknad
Heliotropin, kumarin, mysk och andra inom parfymfabrikationen
använda välluktande ämnen,
naturliga eller konstgjorda, ej särskildt nämnda
och ej till flyktiga, vegetabiliska oljor hänförliga,
närmaste emballagets vikt inberäknad:
i förpackningar, vägande brutto 3 kg. eller
däröfver...................-.......-...................................
i förpackningar af mindre bruttovikt..............
Anm. Med förpackning afses här närmaste emballaget.
1 kg. | 2: — |
1 kg- | O . o. — |
Ikg. | — :40 |
1 kg. | —: 10 |
| fri. |
Ikg. | —: 50 |
Ikg. | 2: — |
1 kg. | O . |
147
| j ~~ ~ ~ | Kvantite |
|
| XV D. Flyktiga, vegetabiliska oljor, parfymer etc. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
| ; |
| Kr. öre |
1179 | ! Rosenvatten och pomeransblomvatten (orangevatten) | 1 kg. lkg. ikg. | ■ 1 fl |
1180 | Lukt- eller toalettvatten, eter- eller sprithaltiga, |
| |
1181. | Puder, smink, tandpulver och tandpasta.......... Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper ock | 1: — | |
1182. 1183. | Pomador, kärlens vikt inberäknad: i kärl, vägande brutto 3 kg. eller däröfver.. | lkg. ikg. | —: 35 i • |
| Amu. Såsom pomador tullbehandlas äfven icke flyktiga |
| |
1184. 1185. | Parfymer och kosmetiska medel, fasta eller fly-tande, ej hänförliga till annan rubrik, såsom | lkg. lkg. | 3: — 2: 50 |
i 1 | Anm. Af de till denna rubrik hänförliga artiklar må eter | ||
| E. Konstgödsel. |
|
|
1186. 1187. | Chilesalpeter (natriumnitrat); stassfurterkalisalter, ej | 100 kg. | fria. |
148
| .... | Kvantitet |
|
| XV E. Konstgödsel. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
1188. | Snnerfnsfat, ._ .................................................. | 100 kg. | —: 25 |
Benmjöl; guano, äfven naturlig, och. annan gödsel |
| ||
1189. |
| ||
| a.f animal isärt affall ........................ | _ | fria. |
| F. Krut och andra sprängämnen; tändstickor |
| |
| och fyrverkerivaror. |
|
|
1190. | Svartkrut (salpeterlut)................................................... | 1 kg. | —: 12 |
1191. | Bomullskrut (nitrerad bomull)....................................... | 1 hg. | —: 30 |
1192. | Röksvagt krut .................................................................. | Ikg. | —: 50 |
1198. | Dynamit och andra sprängämnen, ej särskildt nämnda | Ikg. | —: 20 |
| Anm. till n:r 1190—1193. Afdrag i vikten medgifves |
|
|
| ej för askar, papper och dylikt omslag. |
|
|
1194. | Knallhattar (tändhattar) ................................................ | — | fria. |
1195. | Tandmedel, ej särskildt nämnda, för projektiler och |
|
|
| tidrör, dubbelrör, fyrrör och fyrpatroner............ | 100 kr. | 15: — |
1196. | Patroner, ej särskildt nämnda, oladdade eller laddade | Ikg. | —: 35 |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och |
| |
| dylikt omslag. |
|
|
1197. | Stubintråd och antändningsrör ................................... Tändstickor, närmaste emballagets vikt inberäknad: | Ikg. | —: 15 |
1198. | af trä........................................................................... | Ikg. | —: 05 |
1199. | andra slag, ej till nästföljande rubrik hän- |
| |
| förliga ................................... | 1 ke\ | —: 20 |
|
| O | |
1200. | Fyrverkeriarbeten samt bengaliska tändstickor, |
|
|
| knallsignaler, knallpulver och smällare .............. | Ikg. | 2:_ |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och |
|
|
| dylikt omslag. |
|
|
| G. Produkter af öfrig kemisk industri m. m. |
|
|
1201 | Vegetabiliska garfningsämnen såsom ekbark, garf- |
|
|
| skidor (myrobalaner) och kvebrachoträ, hela ellei |
| fria. |
149
XV G. Produkter af ofria kemisk industri
m. m.
1202.
1203.
1204. !
1205.
1206.1
1207.1
1208.|
1209.)
1210.
1211.
1212.
1213.
1214.
1215.
1216.
1217.
Garfämnesextrakter, flytande eller fasta ..................
Garfsyra (tannin), gallussyra och pyrogallussyra
(pvrogallol).....................................................................
Glntenlim eller växtlim.................................................
Dextrin, i fast eller flytande form ...........................
Anm. Såsom dextrin tullbehandlas äfven stärkelseklister
samt dextrin- eller stärkelsehaltiga appreturmedel.
Lim och gummi, flytande, ej till annan rubrik hänförliga,
med eller utan tillsats af andra ämnen:
i kärl, vägande brutto 3 kg. eller däröfver...
i kärl af mindre bruttovikt, närmaste emballagets
vikt inberäknad......................................
Gummi, nativt, ej särskildt nämndt, gummigutta
och andra gummihartser härunder inbegripna...
Gelatin i tunna, böjliga folier, närmaste omslagets
vikt inberäknad..........................................................
Anm. Gelatin i folier hänföres till denna rubrik, endast
försåvidt foliernas medelvikt utgör högst 8 gram för
100 kvcm.
Draglim eller s. k. snickarlim och andra, ej särskildt
nämnda slag af lim, icke flytande............
Valsmassa (elastiskt lim för boktryckerivalsar),
ofärgad eller färgad, härunder inbegripen äfven
autograf- och hektografmassa .................................
Kollodium, kärlens vikt inberäknad
Albumin och kasern.........................................................
Ostlöpe, flytande eller i form af pulver eller tabletter
Lack .........................................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och
dylikt omslag.
Lödpasta och lödpulver, afsedda att underlätta lödning
af metaller .........................................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, burkar, papper
och dylikt emballage.
Glödstrumpor, af brända, med eller utan stift.........
Kvantitet | Tullsats. |
lkg. | Kr. öre —: 02 |
— | fria. |
lkg. | —: 03 |
lkg. | —: 20 |
lkg. | —: 40 |
lkg. | 1: — |
— | fritt. |
lkg. | 1: 70 |
lkg. | —: 20 |
lkg. | —: 20 |
lkg. | 2: — |
— | fria. |
lkg. | —: 15 |
lkg. | —: 50 |
1 kg- | —: 70 |
1 kg. | 2: 50 |
150
| XY G. Produkter af öfrig kemisk industri m. m. | Kvantitet | Tullsats. |
| ningen. |
| |
|
|
| Kr. öre |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper |
|
|
| och dylikt omslag. |
|
|
1218. | Apoteksvaror, ej särskild! nämnda, enkla eller sammansatta, sackarin härunder inbegripen ...... Anm. Hit hänförliga varor må införas allenast af apo- | — | fria. |
| teksföreståndare eller, efter medicinalstyrelsens, veten- |
|
|
| skapsakademiens, vederbörande universitetsfakultets eller |
|
|
| ningar. | 100 kr. | 15: — |
1219. | Kemiskt-tekniska preparat, ej särskild! nämnda ... | ||
| XYI. Varor, ej annorstädes upptagna. |
|
|
| Instrument: |
|
|
1220. | kirurgiska, medicinska, fysiska, elektricitets- |
|
|
| mätare och andra elektriska mätinstrument | 100 kr. | 10: — |
| Anm. I denna rubrik nämnda instrument hänföras till | ||
| densamma, äfven om de äro försedda med optiska glas. |
|
|
| optiska: |
|
|
| fotografikameror, med eller utan objektiv: |
|
|
1221. | vägande per stycke netto högst 3 kg....... | 1 kg. | 5: — |
1222. | vägande per stycke netto mer än 3 kg. men | Ikg. |
|
| ej mer än 5 kg............................................. | 3: — |
151
| XVI. Varor, ej annorstädes upptagna. | Kvantitet | Tullsats. |
1223. | vägande per stycke netto mer än 5 kg. ... | 1 kg- | Kr. öre 1: — |
1224. | Anm. En kamera tullbehandlas i det skick, hvari den tillbehör, lösa, till fotografikameror, såsom | 1 kg. | 2: — |
1225. | Anm. Objektiv, särskilt inkommande, tullbehandlas andra slag, härunder inbegripna kikare, glas-ögon och infattade optiska glas; äfvensom | 1 kg. | 2: — |
1226. | Anm. Vid förtullning af optiska instrument, andra fyrapparater och delar därtill, ej särskild! nämnda | 100 kr. | 10: — |
1227. | barometrar och termometrar; manometrar och va-cuummetrar samt delar därtill; äfvensom vatten-mätare med högst 40 mm. genomloppsöppning | lkg. | 2: — |
1228. | Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper gasmätare, vägande per stycke netto högst 100 kg; | 1 kg- | —: 50 |
1229. | Anm. Gasmätare af större vikt hänföras till apparater, fortepianon: tafflar och pianinon...................................... | 1 st. | 175: — |
1230. | %g''lar .............................................................. | .1 st. | 250: — |
1231. | Anmärkningar till n:r 1229 och 1230. 1. Tillhörande spelapparater tullbehandlas särskildt så-som delar till musikinstrument. 2. S. k. stomryggar till pianoinstrument, strängade eller positiv (med pipor)........................................ | 1 st. | 10: — |
1232. | speldosor och delar därtill ............................. | lkg. | 3: — |
1233. | ackordion och delar därtill............................. | lkg. | 1: — |
152
i 1234.
! 1235.
1236.
1237.
1238.
1239.
1240.
1241.
1242.
1243.
XVI. Varor, ej annorstädes upptagna.
Anm. till n:r 1232 och 1233. Afdrag i vikten
gifves ej för askar, papper och dylikt omslag.
blåsinstrument:
af trä samt delar därtill ......................
af
annat ämne, äfvensom delar därtill
andra slag; äfvensom särskild! inkommande
delar ocli tillbehör, ej särskildt nämnda
Anm. Instrument, hvilka i anseende till sina mindre
dimensioner och sin beskaffenhet i öfrigt synbarligen ut
till leksaker.
grammofoner, fonografer och dylika för återgifvande
af musik in. in. inrättade instrument
samt delar därtill, såsom plattor och
rullar, trattar, ljuddosor och nålar m. in....
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper
och dylikt omslag.
Vågar:
analys- och apoteksvågar; äfvensom brefvågar
balansvågar, ej särskildt nämnda:
af mässing ........................................
Ur:
andra slag; äfvensom taffel- och hushållsvägar
.............................................................
vågar för lokomotiv och järnvägsvagnar;
äfvensom andra vagnsvågar, vägande per
stycke mer än 500 kg....................................
decimal-, gods-, bagage-, person-, kran- och
kreatursvågar; vagnsvågar, vägande per
stycke högst 500 kg., samt vågar, ej särskildt
nämnda; äfvensom vågbalanser af
järn .....................................................................
fick-:
med helt förgylld eller guldpläterad boett
eller med boett af guld .............................
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
100 kr. | fria. |
100 kr. | 15: — |
1 kg- | —: 75 |
1 kg. | 1: — |
1 kg. | —: 75 |
1 kg. | —: 25 |
lkg. | —: 10 |
lkg. | —: 20 |
1 st. | 1: — |
153
| 1 | Kvantite |
|
| XVI. Varor, ej annorstädes upptagna. | för tull-beräk-ningen. | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
1244. | andra slag ............................................................ | 1 st. | —: 50 |
1245. | urverk, lösa .................................................... boetter, lösa: | 1 st. | —: 50 |
1246. | af annan metall än silfver, helt förgyllda |
|
|
| eller guldpläterade ................................... | 1 st. | —: 50 |
1 1247. | andra slag: förtullas såsom det ämne |
|
|
1248. | 1 st. | 1: — | |
| vägg- och studsar- i foder samt lösa urfoder: |
|
|
1249. | af alabaster eller annan sten, porslin, |
|
|
| terracotta, maj olika eller annat lergods | 1 kg. | 1: 50 |
1250. | af trä eller andra i nästföregående rubrik |
| |
| ej nämnda ämnen..................................... | lkg. | —: 80 |
1251. | lod till ur; äfvensom tornur och delar därtill: |
| |
i | förtullas lika med det ämne arbetadt, hvaraf |
|
|
1252. | lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsar- |
|
|
| ur samt delar af verk till ur, alla slag, utom | 1 ke\ | 1: —- |
| Anm. till n:r 1249, 1250 och 1252. Afdrag i vikten | tD |
|
j | medgifves ej för fodral, askar, papper och dylikt omslag. |
|
|
1253. | Lampor, ej särskildt nämnda, och lyktor: förtullas |
|
|
| såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsak-ligen bestå. |
|
|
| Anm. Inkomma lampor i delar, förtullas hvarje del sär- |
|
|
1 | skildt. År en lampdel sammansatt af ämnen, som draga |
|
|
1254. | Siktar, ej särskildt nämnda (handsiktar) ................. Strängar: | lkg. | —: 60 |
1255. | af metalltråd, icke öfverspunna eller för musikinstru- |
|
|
| ment apterade: tullbehandlas som metalltråd; |
|
|
1256. | andra slag, ej särskildt nämnda ............................. | 1 kg. | 1: 20 |
20
154
1257.
1258.
1259.
1260.
1261.
1262.
1263.
1264.
1265.
XVI. Varor, ej annorstädes upptagna.
Kvantitet
för tullberäkningen.
Tullsats.
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper ocbj
dylikt omslag.
Metspön och metrefvar, monterade, flöten, sänken
och andra dylika till fiskredskap synbarligen afsedda,
ej särskild! nämnda artiklar........................
Leksaker och julgransprydnader, alla slag, titan afseende
å materialet; äfvensom delar därtill .....
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och
dylikt omslag, ej heller för kartor.
Bijouterivaror, alla slag, af annat ämne än guld, silfver
eller platina, såsom armband, broscher, bröstnålar,
hals- och urkedjor, kors, ringar, berlocker,
urhakar, hattspännen, hårspännen och andra hårprydnader,
ej till annan rubrik hänförliga, samt
andra dylika till personligt begagnande afsedda
prydnadsföremål, härunder jämväl inbegripna
ärm- och bröstknappar ...........................................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för etuier, askar,
papper och dylikt omslag, ej heller för kartor.
Knappar, ej särskildt nämnda, och delar därtill:
öfverkladda:
med spånadsämne, hvari silke ingår ...............
med annat spånadsämne ....................................
Anm. Snörmakarknappar, hvilka icke bestå af en öfverklädd
knappform af trä, papp eller metall, tullbehandlas
som snörmakararbete.
helt och hållet af järn, ben, horn eller papier
maclié .......................................................................
helt och hållet af andra oädla metaller än
järn, eller af järn i förening med annan oädel
metall:
förgyllda eller försilfrade................................
100 kr.
1 kg -
andra slag -
helt och hållet af glas eller porslin
1 kg.
1 kgIkg.
1 kg -
1 kgIkg.
Ikg.
Kr. öre
10: —
2: —
2: 50
2:
1:
-: 50
9- 50
90
60
155
1266
1267
1268,
1269.
1270
XVI. Varor, ej annorstädes upptagna.
af stennöt eller pärlemor; äfvensom knappar, oj
särskildt nämnda, sammansatta af två eller
flera ämnen ........................................................
andra slag: tullbehandla» såsom det ämne, ar -
betad^ hvaraf de bestå.
Anmärkningar till n:r 1260 —-1267.
1. Vid tullbehandlingen fästes ej afseende å ögla
eller å mellanlägg af papp- eller pappersskifvor. Om
knappar eller delar däraf, hänförliga under olika tullsatser,
inkomma förpackade i samma ask, tillämpas den
högsta tullsatsen för hela innehållet.
2. Vid tullbehandlingen af knappar, alla slag, och
delar däraf medgifves ej afdrag i vikten för askar, papper
och dylikt omslag, ej heller för kartor.
Koffertar, kappsäckar och hattfodral, ej särskildt
nämnda, med eller utan inredning.......................
Väskor, portföljer, portmonnäer och penningbörsar,
ej särskildt nämnda ................................................
Anm. 1. Består varan af ett ämne, hvilket såsom arbetadt
drager högre tull än den här bestämda, hänföres varan
i stället till arbeten af detta ämne.
Anm. 2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper
och dylikt omslag, ej heller för inlägg.
Etuier, med eller utan tillbehör, samt askar, dosor
och fodral af annat ämne än papp, papper, pappersmassa,
läder eller skinn eller spånadsvara, dock
ej af guld eller silfver:
i förening med elfenben, sköldpadd, pärlemor,
snäckor, bärnsten, agat, förgylld eller försilfrad
metall, kautschuk eller skinn eller
med celluloid, gelatin eller annat dylikt
formbart ämne eller med spetsar eller med
spånadsvara, hvari silke ingår........................
Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar,
papper och dylikt omslag.
Kvantitet | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kg- | 1: — |
1 kg. | —: 60 |
1 kg. | 1: 50 |
1 kg- | 2 :— |
156
| XVI. Varor, ej annorstädes upptagna. | Kvantitet | Tullsats. |
|
|
| Kr. öre |
1271. 1272. 1273. | andra slag: tullbehandlas såsom arbeten af det öfverkladda med väfnad eller eljest med annat ämne än papper................................................. andra slag: tullbehandlas såsom arbeten af det | lkg. | 2: — |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper |
|
|
1274. 1275. | Tobakspipor samt hufvuden och skaft därtill; äfven-som cigarr- och cigarrettmunstycken: af sjöskum, äkta eller oäkta, eller af bärnsten | 1 kg. | 2;_ —: 80 |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för fodral, askar, |
|
|
1276. | Pennskaft samt rit- och skrifstift af annat ämne | lkg. | 1: — |
| Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper och |
|
|
1277. | Oblat och kapslar däraf samt munlack .................... | lkg. | 1: — |
■ | Anm. Afdrag i vikten medgifves ej för askar, papper |
|
|
1278. 1279. 1280. | Konstnärsarbeten, ej särskildt nämnda .................... Affall, ej särskildt nämndt, lump härunder inbegripen råämnen .................................................................... mer eller mindre arbetade.................................. | 100 kr. | fria. fritt. fria. |
157
Underrättelser
om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör.
§ 1.
Vara förtullas i det skick, hvari den inkommer, med iakttagande,
där ej i fråga om vissa varuslag är annorlunda stadgadt:
a) att vara, som utgör en blandning af beståndsdelar, hänförliga
till taxerubriker med olika tullsatser, skall förtullas enligt hvad taxan
stadgar för den beståndsdel, som är underkastad högsta tullafgiften;
skolande emellertid härvid beståndsdelar, som förekomma endast i obetydlig
mängd och icke väsentligen inverka på varans beskaffenhet,
lämnas utan afseende, för så vidt de icke utgöras af sprit eller eter
eller ock afsikt skäligen kan förutsättas att medelst deras inblandning
undandraga dem belöpande tullafgift;
b) att genom mekanisk bearbetning framställd vara, som är sammansatt
af beståndsdelar, hänförliga till taxerubriker med olika tullsatser,
skall förtullas i sin helhet efter hufvudbeståndsdelen, hvarmed förstås
den del, som ger varan dess karaktär (såsom metallvara, glasvara, trävara
o. s. v.); dock att där i fråga om hufvudbeståndsdelen tulltaxan icke upptager
sådan sammansättning, som varan företer, likasom ock i det fall,
att hufvudbeståndsdelen icke kan med säkerhet utrönas, varan förtullas
efter den beståndsdel, som medför högsta tullafgiften, vid tillämpning
hvaraf emellertid sådana beståndsdelar, som erfordras för varans praktiska
användning eller som icke gifva densamma något afsevärdt högre
handelsvärde, lämnas utan afseende; skolande för öfrigt en vara icke
anses såsom sammansatt allenast därför, att däri ingå beståndsdelar,
hvilka såsom spik, vanliga beslag, gångjärn, lås o. d. blott tjäna sådant
ändamål som att förena eller sammanhålla föremålets särskilda delar,
att fästa föremålet vid annat föremål eller att gifva detsamma ökad
hållbarhet o. s. v.;
158
c) att sammansatta varor, hvarom i b) sägs, äro underkastade förtullning
såsom sådana, äfven om de införas i söndertaget skick, allenast
beståndsdelarna inkomma med samma lägenhet, och utan hinder däraf,
att mindre väsentliga beståndsdelar saknas;
d) att, där taxan stadgar samma tullsats för delar till en vara
som för varan i dess helhet, eller eljest innehåller bestämmelser rörande
tullbehandlingen af delar till visst varuslag, stadgandet äger tillämplighet
allenast å föremål, hvilka äro bestämdt igenkännliga såsom delar till
sådan vara; samt
e) att till förgyllda, försilfrade eller med annan metall öfverdragna,
likasom ock till emaljerade, glaserade, målade, fernissade eller lackerade
arbeten äro att hänföra alla sådana, som till någon om ock ringa del
blifvit på förenämnda sätt bearbetade, och till polerade de, som till
större eller mindre del underkastats polering, sä att slipningsstreck
därå ej äro synliga.
§ 2.
1. Tullsats, som i taxan är bestämd efter varans vikt, beräknas,
så framt icke annorlunda är särskildt stadgadt, efter nettovikten, hvarmed
förstås vikten af sjkifva varan utan emballage.
2. I fråga om varor, hvilka inkomma i emballage, bestämmes
i regel netto vikten sålunda, att varan väges brutto utan ompackning
eller annan förändring af det skick, hvari den införts, hvarefter afdrag
från bruttovikten äger rum enligt hvad här eller för den ifrågavarande
artikeln särskildt i taxan stadgas; kunnande med afseende å varor,
hvilkas beskaffenhet sådant föranleder, Konungen medgifva, att bruttovikten
må utrönas genom profvägning eller på annat sätt, som utan
att äfventyra kronans rätt medför lättnader för trafiken.
3. För varor, hvilka icke vanligen vägas netto, och för hvilka
tara likväl icke är i taxan bestämd, eller hvilka inkomma i annat emballage
än det för vederbörande artikel i tarabestämmelserna upptagna,
må, i den mån emballaget icke skall i varans vikt inbegripas, beräknas
tara med följande procentsatser, nämligen: för omslag af enkel väf ....................................................... | 2 | procent |
,, ,, ,, dubbel väf eller matta.............................. | ........... 3 | 11 |
„ fat eller låda .................................................................... | ........... 12 | 11 |
,, askar eller flaskor af bleck ........................................... | ........... 10 | 11 |
„ askar eller flaskor af bly, järn eller koppar............ | ........... 20 | 11 |
„ buteljer och flaskor af glas samt för burkar och krukor aflera 40
v
159
4. I tarabestämmelserna förstås med tungt trä bok, ek och rödbok
äfvensom andra träslag af minst lika specifik vikt med rödbok,
nämligen 0.721; hvaremot med lätt trä förstås al, alm, ask, asp, björk,
furu, gran, hästkastanie, lind, lärkträ, lönn, pil och poppel med flera
träslag under 0.721 specifik vikt.
Såsom af lätt trä anses äfven kärl, som består af tungt trä i förening
med lätt trä, liksom ock träkärl, i afseende hvarå ovisshet äger
rum rörande materialets beskaffenhet.
5. Varuägare, som icke åtnöjes med den i taxan stadgade tara,
äger låta varan störtas till utrönande af dess nettovikt. Tullverket
tillkommer ock enahanda rättighet i afseende å alla varor i fäst form
äfvensom brännvin och sprit men ej för andra flytande varor. Då
varupartiet består af flera kolli af hufvudsakligen lika beskaffenhet, äger
tullförvaltningen efter eget urval störta så många kolli af samma parti,
som pröfvas lämpligt; och beräknas taran för hela partiet efter medeltalet
af den sålunda utrönta; skolande, därest detta medeltal ej utgör
helt tal, närmast högre hela tal utgöra den procent, efter hvilken tara
må beräknas, dock att, när beträffande i bal inkommande spannmål,,
omalen eller malen, ris, risgryn eller rismjöl, kaffe eller superfosfat i
sagda medeltal uppstår brutet tal af 0.5 eller därunder, taran ej må
höjas till helt och i sistnämnda fall endast till närmaste halfva procenttal.
Varuägare, som till utrönande af varans nettovikt påyrkar dess
störtning, är skyldig anskaffa och bekosta såväl det arbetsbiträde som
den materiel, som för störtningens verkställande erfordras. Sker åter
störtningen på yrkande från tullverkets sida, åligger tullverket enahanda
förpliktelse.
6. Vid vågning på decimalvåg af kolonialvaror samt tyngre gods
i allmänhet behöfver vikten icke upptagas med större noggrannhet än
enhet af kilogram, och är alltså den minsta vikt, som vid sådan uppvägning
på decimalvåg användes, ett hektogram.
7. Vid förtullning af flytande varor, inkommande på vanliga
buteljer (icke literbuteljer), skall, där enligt taxan tullafgiften beräknas
efter liter, en butelj räknas lika med 0.7 liter med undantag likväl för
sådana buteljer, hvarå musserande viner i allmänhet förekomma, hvilka
skola räknas lika med 0.7 5 liter; varuägaren eller tullverket dock obetaget
att, om i särskilda fall eller vid förändrade förhållanden omständigheterna
skulle sådant påkalla, genom tömning och mätning af en
eller annan buteljs innehåll speciellt utröna det under tullbehandling
varande partiets storlek.
8. De till vissa rubriker fogade bestämmelser, enligt hvilka af -
160
drag i vikten ej medgifves för askar, papper och dylikt omslag, skola
ej tillämpas på ytteremballage, uppenbarligen endast afsedt till varans
skyddande under transporten.
9. Införas varor af olika slag, förpackade i ett och samma emballage,
och är med afseende å någon af dem stadgadt, att vid förtullningen
vikten af sådant emballage skall i varans vikt inberäknas,
lägges det gemensamma emballagets vikt till vikten af denna vara,
Förekomma i samma förpackning olika varor, i fråga om hvilka sådan
bruttoförtullning är stadgad, lägges emballagets vikt till vikten af den
hufvudsakliga bland dessa varor.
§ 3.
Där tullsats är bestämd till vissa procent af varans värde, beräknas
detta för inkommen oskadad vara lika med varans allmänna marknadspris,
sådant detta vid tiden för varans skeppning ställde sig. vid
kontant inköp i parti å inköpsplatsen eller, i fråga om inkommen ej inköpt
vara, å afsändningsplatsen, med tillägg i hvilketdera fallet som
helst af emballagets värde jämte assurans, frakt, och annan därå använd
kostnad, intill dess varan anländt, därest den fraktats med fartyg, till
hamn, dit den är destinerad eller hvarest den för vidare befordran till
destinationsorten ur fartyget lossas, och, därest den fraktats på annat
sätt, till första svenska tullplats. För vara, som lidit afsevärd skada,
beräknas allenast det lägre värde, varan vid förtullningstillfället befinnes
äga å förtullningsplatsen.
Det åligger varuägaren att uppgifva och, så vidt ske kan, styrka
de belopp, hvilka sålunda tillhopa skola anses utgöra oskadad varas
värde. Närmare bestämmelser angående den bevisning, som i sistnämnda
hänseende erfordras, meddelas af Konungen. Fullgör ej varuägaren
hvad honom sålunda åligger eller finner tullförvaltningen skälig
anledning antaga, att det uppgifna värdet understiger det verkliga,
eller är fråga om skadad vara, har tullförvaltningen att låta genom
två sakkunniga och ojäfviga personer besiktiga varan samt å angifningsinlagan
anteckna det värde, de anse böra åsättas; skolande detta
eller, där besiktningsmännen icke kunnat enas, medeltalet mellan de af
dem åsätta värden läggas till grund för förtullningen, så framt icke
varuägaren, i den ordning här nedan sägs, anmäler missnöje med det
sålunda utrönta värdet.
Inom fem dagar efter besiktningen står det varuägaren öppet att
anmäla missnöje, som nu är sagdt, samt påkalla värdets bestämmande
161
genom skiljenämnd, som skall illgöras af tre ojäfviga och för sakkunskap
kända personer, af Indika tullförvaltningen utser en, varuägaren en och dessa
bägge eller, om de ej kunna om valet åsämjas, magistraten på platsen eller
kronofogden i orten den tredje; skolande nämnden, sedan skäligt rådrum
lämnats parterna att andraga hvad de akta nödigt, dock senast inom tjugu
dagar efter det nämnden blifvit fulltalig, enligt ofvan angifna grunder
bestämma det värde, hvarefter förtullningen skall ske; och skall såsom
sådant gälla det, om hvithet minst två af nämndens ledamöter sig förenat,
eller, om alla tre stannat i olika beslut, medeltalet mellan de värden,
som utgöra medeltal af de bägge lägsta och af de bägge högsta
värdena. Bestämmes värdet högre, än varuägaren uppgifvit, eller varder
i fråga om skadad vara värdet bestämdt till minst samma belopp,
som det vid besiktningen åsätta, drabbar kostnaden för värderingen
varuägaren, och skall han i ty fall jämväl ersätta tullverkets utgift för
den föregående besiktningen. Sker icke någon förhöjning i det värde,
som af varuägaren uppgifvits, eller varder i fråga om skadad vara det
vid besiktningen åsätta värdet nedsatt, har tullverket att vidkännas
värderingskostnaden.
Kostnaderna för besiktning, mot hvilken talan icke fullföljes hos
skiljenämnd, drabbar varuägaren i det fall, att han icke fullgjort sin
uppgiftsskjddighet i fråga om varuvärdet, äfvensom då det vid besiktningen
utrönta värdet med mer än 10 procent öfverskjuter det af varuägaren
uppgifna.
Vill ägare af vara, som nu är sagd, återutföra densamma oförtullad,
därför att han finner det åsätta förtullningsvärdet för högt, vare
han därtill berättigad under iakttagande af hvad angående oförtullade
varors återutförsel är stadgadt och sedan tullverket godtgjorts för belopp,
hvarför varan till äfventyrs häftar.
Hvad i fråga om utrönande af varors värde sålunda stadgats
skall i tillämpliga delar iakttagas jämväl där vid varas tullbehandling
erfordras att bestämma kostnaden för reparation eller bearbetning, som
varan utomlands undergått.
§ 4.
Om hvad iakttagas skall vid inkommande och utgående varors
angifning och journalisering hos tullverket samt huru förhållas bör vid
tullbehandlingen af inkommande varor i allmänhet äfvensom till förhindrande
af införsel utaf varor, hvarå falskt fabriks- eller liandelsmärke
21
162
eller firma eller ock falsk ursprungsort linnes anbragt m. in., därom
länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar är eller varder
stadgadt.
§ 5-
Tullbelopp, som icke uppgår till 5 öre, eftergifves; gällande för
öfrigt vid tullklarering, att brutet öretal, understigande ett hälft öre,
uteslutes och att hvad af sådant brutet tal uppgår till eller öfverstiger
ett hälft öre räknas såsom ett öre.
§ 6-
De närmare föreskrifter angående tulltaxans tillämpning, Indika
utöfver hvad i denna författning stadgas, kunna finnas erforderliga
meddelas af Körningen, i den mån de icke varda upptagna uti offentlig
i enahanda ordning som tulltaxan beslutad förteckning å varor, hänförliga
under tulltaxans rubriker.
f
163
Register till tulltaxan.
A. | Rubrikens nummer. |
Absint .............................. | 183 |
Aceton.............................. | 1138 |
Acetonolja........................ | 1138 |
Ackordion ........................ | 1233 |
Ackumulatorer och de- | |
lar därtill.................... | 1031—1032 |
Ackumulatorsplåtar ...... | 1031 |
Adresskort........................ | 334 |
blanketter därtill ............ | 319 |
Adresslappväf (s. k. la- | |
belklot) ........................ | 465 |
Afdunstningspannor...... | 911—913 |
Affall: | |
animaliskt, ej s. n. A .... | 73 |
bomulls-............................ | 449 |
kautschuks- samt förslitna | |
kautschuksvaror ............ | 601 |
kork-, sönderdeladt ........ | 256 |
arbeten däraf ............ | 257 |
korkbarks- ........................ | 227 |
läder- ................................ | 200 |
mineralisk!........................ | 40 |
pappers- (pappersspån) .... | 324 |
rör- (vegetabiliskt)............ | 260 |
silkes-................................ | 336 |
spånadsämnes-, vegetabi- | |
liskt, annat än bomulls- | 391 |
trä-.................................... | 226 |
| Rubrikens nummer. |
Affall: (forts.) | |
ull-.................................... | 355 |
ej s. n............................. | 1279 |
Affärscirkulär ................. | 333—334 |
Afgjutningar af gips ... | 9 |
Afloppstrattar af icke | |
smidbart gjutjärn...... | 664—665 |
Afskiljare och afledare | |
matur).......................... | 1022—1024 o. anm. |
Aftrycksbilder ............... | 332 |
Alabaster, äfven konst-gjord; se Sten. | |
Alabasterglas .................. | anm. t. 630 |
Album ............................. | 313—316 |
Albumin .......................... | 1213 |
Alfluckrare....................... | 985 |
Alisarinfärger................. | 1155 |
Alster af åkerbruk, | |
gårdsskötsel m.m. (III) | 74—134 |
Aluminium och arbeten | |
däraf............................. | 880 |
Aluminiumsulfat ............ | 1106 |
Alun ................................ | 1106 |
;) ej s. i). == ej särskild! nämnd t.
161
Rubrikens i Rubrikens
nummer. nummer.
Alundum; slipstenar etc.
däraf............................. |
| 18 |
Amalgamer ..................... Ambroin, oarbetad och |
| 1124 |
arbeten däraf ............ | 291. | , 293 |
Ambultar........................... Ammoniak: |
| 746 |
kaustik ............................ |
| 1100 |
svafvelsyrad .................... |
| 1107 |
Ammoniumfosfat............ |
| 1093 |
Ammoniumkarbonat..... |
| 1111 |
Ammoniumnitrat............ |
| 1109 |
Ammoniumoxalat............ |
| 1097 |
Ammoniumsulfat............ |
| 1107 |
Ammoniumtartrat ......... |
| 1098 |
Ammunitionsvagnar...... Anatomiska modeller; se |
| 806 |
Modeller. Anilin (anilinolja) ......... |
| 1156 |
Anilinfärger................... |
| 1155 |
Anis och stjärnanis ...... |
| 176 |
Ankare.............................. | 740- | -741 |
Anoder, gjutna............. |
| 830 |
Ansjovis.......................... |
| 63 |
Antimonföreningar......... |
| 1117 |
A n träd t .......................... |
| 41 |
Antändningsrör............. |
| 1197 |
Apelsiner........................... Apelsinskal, torkade eller |
| 105 |
saltade........................... |
| 109 |
Apoteksvaror, ej s. n. |
| 1218 |
nämningar samt under |
|
|
Apparattaflor, elektriska |
| 1040 |
Appreturmedel ...............| | 1083- anm. t. | -1084 1205 |
Aprikoskärnor.................. |
| 114 |
Arachidi Handel ............... 114
Arachidnötter................. 103
Arachidolja .................... 1063—1064
Arbeten af oädel metall
utan afseende å metallens
art ......... (XII C) 881—894
Arkivdörrar ..................... 794
Armatur .......................... 1022—1024
o. anm.
Armband, af
annat ämne Un guld, silfver
eller platina.................... |
| 1259 |
pärlor ................................ | 289 | -290 |
Arrak (se Brännvin och | ||
sprit).............................. | 181- | -182 |
| 0. | anm. 1 |
Arrowrot; mjöl däraf... |
| 79 |
Arseniksyrlighet............ |
| 1117 |
Artistfärger..................... |
| 1166 |
Asbest: arbeten däraf: plattor och andra pack-ningar i förening med | ||
stearin etc................. |
| 588 |
ej s. n......................... |
| 12 |
oarbetad............................ |
| 12 |
Asfalt................................. |
| 42 |
arbeten däraf, ej s. n..... |
| 43 |
Asfaltfilt .......................... |
| 296 |
Asfalt kitt ....................... |
| 42 |
Asfaltlack ........................ |
| 1077 |
Asfaltmastix ................. |
| 42 |
Asfältsten ....................... |
| 42 |
Asfalttakpapp.................. |
| 296 |
Aska ................................. |
| 40 |
Askar, af | ||
läder eller skinn ............ |
| 213 |
papp, papper eller pappers-massa i förening med | ||
vissa ämnen ............... |
| 320 |
Rubrikens
nummer.
Askar, af (forts.)
spånadsvara .................... 520—521
annat ämne .................... 1270 — 1271
Ateniennprydnader; se
Lyxföremål.
Attrapper af papp, papper
eller pappersmassa
i förening med vissa
ämnen......................... | 320 |
Autografmassa ............... | 1211 |
Ax, konstgjorda............... Axelkopplingar; se Axelämnen, svarfvade, | anm. t. 560 |
släta, cylindriska....... | 682 |
Axlar, släta ..................... | 1015—1016 |
—»—-, vef- .................... | 1009—1010 |
Se äfven Järnvägs- |
|
och spårvägsmate-riel. |
|
B. Badkar, af | |
gjutjärn, icke smidbart.... | 664 — 665 |
lera, ej hänförliga till fajans- | |
eller porslinsvaror ........ | 615 |
Bajonetter........................ | 770—771 |
Bakverk, finare.............. | 148 |
Balata; se Kautschuk. | |
Balkar, järn- ................ | 675—676 |
Balsam, nativ.................. | 1134 |
Bananer ........................... | 105 |
Band, ej s. n., af | |
bomull ............................ | 494 |
silke ................................ | 346-348 |
o. anm.
Band, ej s. n., af (forts.) | 165 Rubrikens nummer. |
garn ............................ | 557 |
ull .................................... vegetabiliska spånadsäm- | 388 |
nen, andra än bomull | 442 |
Band sin k ar ................... | 231 |
Barium karbid.................. Bark: | 1127 |
ek- .................................... | 1201 |
kork- ................................ | 227 |
ej s. n............................. | 227 |
Barn mjöl........................... | 150 |
Barometrar ..................... | 1227 |
Baryt!)vitt ...................... | 1144 |
Bast.................................. | 265 |
arbeten däraf, ej s. n..... | 267-270 |
hattflätor ........................ Bastmattor till varu- | 563 — 565 |
emballage..................... | 265 |
Bastrep.............................. Batterier till ackumula- | 265 |
torer .............................. | 1032 |
Bauxit ............................. | 1 |
Beck ................................. Behållare: af koppar och koppar- | 42 |
legeringar .................... hufvudsakligen af smid- | 853 |
bart järn........................ arbeten därtill af valsad | 911—913 |
järnplåt ........................ | 914-915 |
omröringsapparater därtill Ben: | 1002 |
arbeten däraf, ej s. n..... | 279--281 |
oarbetadt ........................ | 278 |
Benfett............................ | 1067 |
166
Benknappar .................... | Rubrikens j 1262 |
Benkol ........................... | 1146 |
Benmjöl .......................... | 1189 |
Bensin: petroleum- ........................ | 1057 |
stenkols-............................ | 1132 i |
Bensinmotorer .............. | 930—933 i |
Bensololjor....................... | 1132 : |
Bensvärta ........................ | 1146 |
Bergmannsrör.................. | 1047 |
Berlinerblått.................... | 1143 |
Beslag, ej s. n., af järn: | 799 |
» seldon eller remtyg | 797-798 |
Besättningsartiklar; se | 39 |
Bi-Itiar ............................ | 769 |
Biblar, svenska, bundna | 325—326 |
Bijouteri varor af annat | 1259 |
Bilder: infattade............................ | anm. 3 t. 332 |
mångfaldigade genom tryck | 332 |
Bilderböcker för barn... | o. anm. 332 |
Bilor ............................... | 763 |
Bindgarn; se Tågvirke. | 1173 |
Bjälkar.............................. | 229 |
Blad, konstgjorda ......... | 559—560 |
—)>—, naturliga; se | o. anm. |
Rubriken*
nummer.
Bladguld........................... 886
Bladhackor ..................... 752
Bladsilfver........................ 886
Blanc fixe ....................... 1144
Bl andnings app ar åter för
badinrättningar ......... 1022—1024
o. anm.
Blanketter (utan bok
stafstryck)
.................. 319
se äfven anm. 3 till
rubr. för papp och
papper.
Blanksmörja...................... 1085—1086
Bleckvaror; se Plåtvaror.
Block:
hugg- ................................ 283
hårdgummi- .................... 597
korkaffalls-........................ 257
lyft- ................................ 955
sko-.................................... 238
Blockvagnar.................... 955
Blod ................................ *3
Blodlutsalt........................ 1112
Blommor och blomdelar:
konstgjorda:
af vax............................ 1074
andra............................. 559—560
naturliga, afskinna:
till prydnad användbara 128
andra slag .................... 129
Blomsterlökar.................. 125
Blomsterställningar af
järn .............................. 666
Blomstervaser af finare
gjutjärn ........................ 669
Se äfven Lyxföremål.
Bly:
arbetad! ............................ 863—86/
oarbetadt; äfvensom skrot 862
Blyerts, oarbetad, malen
eller slammad ...........
Blyertspennor och blyertsstift
.......................
Blyfolier ..........................
Blyhvitt ..........................
bly n it ra i ..........................
Blyoxid (blyglete eller
silfverglitt) ..................
Blysocker (blyacetat) ...
Blysuperoxid ..................
Blyättika...........................
Blår ...................................
Blåsbälgar........................
Blåsinstrument ...............
Biåsmaskiner:
roterande ........................
ej s. n.............................
Blåträextrakt ...............
Bläck................................
Bläckpulver....................
Bländare till fotografikameror
........................
Bobiner, af
papper ............................
trä ....................................
Boetter till ur ...............
Boggier ...........................
Bogspröt...........................
Bojar af smidbart järn
—»—, lif-, af kork.........
Bokbindarldot..................
Bokpärmar, lösa, eller
delar därtill ...............
Bokstafsstämplar; se
Tryckstämplar.
Boktrycksstilar; se Stilar.
Bolstrar ...........................
Rubrikens |
| 167 Rubrikens |
nummer. |
| nummer. |
| Bolus .............................. | 34 |
34 | Bomolja ........................... | 1063—1064 |
| Bomull............... (VIII D) | 447—502 |
1168—1169 | Bomull .............................. | 447—448 |
885 | —»—, nitre rad............... | 1191 |
1144 | Bomullsaffall .................. | 449 |
1123 | Bomullsfröolja ............... | 1063—1064 |
| Bomullskrut..................... | 1191 |
1122 | Boor af pälsverk............ | 223—224 |
1122 | Borax................................. | 1092 |
1122 | Bord af icke smidbart |
|
1122 | gjutjärn........................ | 664—665 |
391 | Bordslcnifvar .................. | 778—779 |
948 | Borrar: |
|
1234—1235 | spiral-................................ | 765 |
| ej s. n............................. | 766 |
936-938 | Borrhylsor........................ | 765 |
939—942 | Borrsockar........................ | 766 |
1153 | Borr svängar..................... | 766 |
1167 | Borst ................................. | 69 |
1167 | Borstar.............................. | 274—277 |
1224 | ämnen till infattning |
|
317 | trän) ........................... | 237 |
B orstbind ararbeten......... | 274—277 | |
241 | Borsthållare (för elek- |
|
1246—1247 | triska maskiner) ...... | 1030 |
997 | Borsyra.............................. | 1092 |
229 | Bottenfärger .................. | anm. 11. 1162 |
911—913 | Bottenplåtar till spår- |
|
258 | anordningar ............... | 735 |
427, 465 | Boxhandskar..................... | 216 |
| Brandposter.................... | 662 |
315—316 | Brandsprutor .................. | 944—946 |
| Brefkuverter.................... | 311—312 |
| Briketter, kol- och torf- | o. anm. 41 |
523—524 | Se äfven Malm. |
|
168
Britanniametall; so Koppar.
Broar af järn..................
Broccatbrons ...............
Broddar ...........................
Broderier .......................
Brom................................
Bromammonium ............
Bromkalium.....................
Bromnatrium ..................
Bromsapparater för järnvägs-
och spårvägs
vagnar
........................
Brons; se Koppar.
Bronsfolier........................
Bronspulver.....................
Broscher af annat ämne
än guld, silfver eller
platina..........................
Brottschar (upprymmare)
.................................
Brunei ler. torkade.........
Brunnar, af
lera....................................
tackjärn ............................
Brynen af trä ...............
Brynstenar; se Slip-,
bryn-eller polerstenar.
Bräckjärn .......................
Bräder, sågade .............
Brännmaterialier, ej s. n.
Brännvin och sprit:
på fat................................
på andra kärl ................
Bröd:
finare småbröd ................
ej s. n.............................
Rubrikens
nummer.
Rubrikens
nummer.
739
1147—1148
722
533—535
1103
1103
1103
1103
1002
1149
1147—1148
1259
765
109
613
662
240
746
229
41
181
o. anm.
182
o. anm.
148
149
Bröstknappar af annat
ämne än guld, silfver
eller platina ...............
Buffertar:
hof- och andra af kautschuk
till järnvägs- och spårvägsmateriel
........................
Bultafklippare ...............
Bultar:
järn-, ej s. n. (se Skruf var)
koppar-, mässings- etc.....
skarf- och syll-, med muttrar
Burkar af glas...............
Buteljer af glas ...........
Buteljhylsor af halm......
Buteljkorkar.....................
Byggnadsornament; se
Ornament.
Byster af finare gjutjärn
Bågfilar (se Sågar).........
Båglampor........................
Båtar ................................
Bälten och delar därtill, af
läder eller skinn ............
spånadsvara........................
—»—, lif-, af kork.........
Bär:
färska eller enbart kokade
inlagda i sprit eller ättika
eller syltade ................
saltade ............................
torkade ............................
Bärnsten:
arbeten däraf:
munstycken....................
ej s. n.........................
oarbetad ..................,.........
Bärsaft..............................
1259
589
1001
766
726—729
838
736
642— 646
643— 644
272
259
669
756
1035
1049
213
518—519
258
106-107
117
115-116
115-116
1274
45
44
184—186
| Rubrikens nummer. |
Böcker: | |
bilder- och målar-, för barn | 332 |
notis- och andra med in-bundet rent eller linjeradt | |
papper............................ | 315-316 |
tryckta, ej s. n............. | 325-327 |
med upphöjda bokstaf ver | |
(s. k. blindskrift) ........ | 327 |
Bönor .............................. | 74 |
Börsar; so Portmonnäer. C. | |
Cassia fistula ................. | 178 |
—»— lignea .................. | 174—175 |
Celloidin, oarbetad och | |
arbeten däraf, ei s. n. | 291, 293 |
Celluloid, oarbetad och | |
arbeten däraf, ei s. n. | 291—292 |
Cement: | |
marmor- ............................ | anm. t. O |
portlands-, slagg- och annan | |
för byggnadsändamål .... | 35 |
Cementarbeten ............... | 36—39 |
Cementmosaik; arbeten | |
däraf.............................. | 36, 38 |
Centralställverk ........... | |
Centrifugalpumpar......... | 936—938 |
Centrifugalregulatorer... | 1022—1024 o. anm. |
Centrifuger: mjölk-, fettbestämnings-, | |
jäst- och slam- ............ | 987—988 |
oj s. n............................. | 991 |
Ceresin ............................ | 1057 |
arbeten däraf........ anm. 1 | t. 1073—1074 |
Chamottmurbruk............ | 11 |
Charpi ............................ | 391 |
Chilesalpeter .................. | 1186 |
169
Rubrikens
nummer.
Choklad ........................... 154
Chopped äpples ............ 108
Cigarrer och cigarretter 191
Cigarr- och cigarrett
munstycken.
................ 1274-—1275
Cikorierot ........................ 98
Cinnober ......................... 1144
Cirkelbestick ................. 892
Cirkelknifvar .................. anm. t. 750
Cirklar:
af järn ............................ 769
andra ................................ 892
—-»—, skår- .................. 766
Cirkulär, affärs- ............ 333—334
Citroner ........................ 105
Citronskal, torkade eller
saltade.......................... 109
Citronsyra...................... 1098
Compoundstål.................. 674
Compoundstålplåtar ...... 686
Cyankalium..................... 1112
Cyannatrium .................. 1112
Cyklometri*..................... 1220
Cylindrar:
af järn för förtätade gaser 705
af smidbart järn för fabriker,
bryggerier och brän
nerier
............................ 911—913
sil)- .................................... 1002
tork-, för textil- eller pappersindustrien
................ 972
vals-, ej s. n..................... 1012—1014
för sil-, sikt- eller sorteringsmaskiner
........................ 1002
—»— och slidskåp för
maskiner, alla slag,
såsom ångmaskiner,
kondensorer etc....... 1003—1005
22
170
Rubrikens
nummer.
Rubrikens
nummer.
D.
Dadlar, torkade...............
Damejeanner af glas......
Dammvippor .................
Decalcomanier (aftryeks
bilder
...........................
Defibrörer........................
Defibrörstenar..................
Deglar af lera eller grafit
massa
..........................
Degras..............................
Dekaterpannor ...............
Dekorationstallrikar; se
Lyxföremål.
Desaggregatorer ............
Desinfektionsmedel,
tvål- eller såphaltiga,
ej s. n.........................
Desintegratorer...............
Dextrin..............................
Diffusörer ........................
Digelpressar...................
Dinappar af kautschuk
Dinasmurbruk.................
Diskbord af icke smid
bart
gjutjärn .............
Disklådor af lera, ej
fajans- eller porslinsvaror
..........................
Djur och animaliska
ämnen .................. (II)
Djur:
döda, ej ätbara ................
lefvande ............................
Djur delar:
ätbara, ej s. n.................
kokta eller eljest beredda,
ej s. n. varor häraf ....
ej s. n.............................
109
643—644
277
332
972
22_24
612
1067
911—913
949
1084
949 !
1205 I
911—913
974
596
11
664—665
615 !
49—73
67 |
49—54
59
147
73
Djurfett, ej s. n............. Dockor, till metallbear-betningsmaskiner ...... | 1067 |
960—965 | |
Dokumentskåp af järn ... | 794 |
Domar .............................. Dosor: | 914—915 |
till isoleringsrör................ andra; se Askar. | 1047 |
Draf.................................... | 104 |
Draftorkare ..................... | 911—913 |
Drag (till fiske)............... | 888 |
Draggar ........................... Draginrättningar till järnvägs- och spår- | 740—741 |
vägsmateriel ............... Dragluckor af icke smid- | 1001 |
bart gjutjärn............... | 664—665 |
Drank................................. Draperier, afpassade: | 104 |
af ull ................................ andra; se Väfnader. | 380 |
Dref.................................. | 391 |
Drif- och urfjädrar ...... Drifremmar;se Remmar. | 715 o. anm. |
Droppsäckar.................... | 516 |
Drufsocker........................ | 162 |
Drycker ........................... | 181—189 |
Dubbelrör (tändmedel)... gummi-; se Kautschuk. | 1195 |
koppar-, mässings- etc..... | 854-855 |
poler- ............................... | 510 |
press-, af ull .................... segel-; se Segelduk, | 373 |
tråds- .................... anm. Dukar, afpassade: | 3 t. 706—712 |
bomulls-........................ | f 472-473 |
| ! 489-491 |
171
Rubrikens j Rubrikens
nummer, i nummer.
Dukar, afpassade: (forts.)
JL/ LllVCv-L i Cl/l.JeJOJOOCDVAVv . y i''-»i co ylle- ...............................’ | 380 |
andra; se Yäfnader. | |
Dun.................................... | 72 |
Dynamit ........................... | 1193 |
Däcksglas ........................ | 632 |
Dämprullar ..................... | 1025—1029 |
Dörrstängare .................. | 795 — 796 |
E. | |
Eburin och arbeten däraf | 291, 293 |
Economisers..................... | 916 |
Ejektorer ........................ | 1022—1024 o amu. |
Ekbark............................. | 1201 |
Ekollon............................... | 103 |
Eldningsapparater för | |
verk .............................. | 914—915 |
Eldredskapsställ af järn | 666 |
Eldstadsroster af järn ... | 663 |
Elektricitetsmätare......... | 1220 |
Elektriska ledningskab- | |
lar, linor och snören | 845—853 |
Elektriska maskiner och | |
appar aterm. m. (XIII B) | 1025—1048 |
Elektroder ....................... | 1032 |
Elektrotekniska special- | |
apparater, ej s. n. ... | 1048 |
Elektrotyper..................... | 884 |
Element till ackumula- | |
torer .............................. | 1031—1032 |
Elevatorer........................ | 958 |
—»—, halm- .................. | 985 |
Elfenben och arbeten | |
Emaljfärger..................... | anm. 2 t. 1162 |
Emaljmassa ..................... | 629 |
Emalj varor:
i förening med guld eller
silfver ............................ | 651 |
ej s. n............................. | 652-654 |
Emalj ögon........................ | 650 |
Emulsionsplåtar............... | 640 |
Emulsorer........................ | 987—988 |
Etagerer af järn............ | 666 |
Eter.................................... | anm. t. 1185 |
Eterarter........................... | 1185 |
Etiketter af papper...... | 319, 334 |
Etsningar, oinfattade...... | 332 |
Etuier med eller utan | |
läder eller skinn ............ | 213 |
papp, papper eller pappers-massa i förening med | |
vissa ämnen ................ | 320 |
spånadsvara .................... | 520 — 521 |
annat ämne .................... | 1270—1271 |
Ewarts kätting............... | 730 |
Explosionsmotorer......... | 930—933 |
Extrakter:
af vegetabiliska färgnings -
-----ö.....ö iimnen............................ | 1153-1154 |
färg-, med tillsats af lös- |
|
nings- eller betnings- |
|
medel ............................ | 1158-1159 |
garfämnes-........................ | 1202 |
kvillaj abark- .................... | anm. t. 1082 |
kött- ................................ | 147 |
malt- ................................ | 150 |
F.
Fackverk......................... 739
Fajans; se Porslin, oäkta.
Fanerskifvor af annat
träslag; än furu eller
gran
232
172
F anerskifvor, hoppres- | Rubrikens nummer. |
sade (s. k. limbräder) | 232 |
(XIII C) | 1049—1056 |
Fartyg ............................. Fasadtegel; se Tegel. | 1049 |
Fendertar af kork ......... | 258 |
Fernissa ........................... | 1075—1077 |
Ferricyankalium.............. | 1112 |
Ferricyannatrium ........... | 1112 |
Ferrocyankalium............ | 1112 |
Ferrocyannatrinm ........ | 1.112 |
Ferrosilicium .................. Fettämnen: | 657—658 |
benfett ............................ | 1067 |
djurfett, ej s. n............. | 1067 |
ullfett................................ | 1067 |
vegetabiliska .................... Fiber: | 1066 |
krusad ........................ för flätning och dylik be-arbetning eller till borst- | 91 |
bindararbeten............... | 265 |
vulcan- .................... | 304 o. anm. |
Fiberarbeten, ej s. n.... | 267—270 |
Fiberpapp ........................ | 304 |
Fickur och delar därtill | 1243—1247 |
Fikon, torkade .............. | 109 |
Filar och raspar............ | 758—760 |
Filklofvar af järn ......... Filt: | 769 |
asfalt- och fjär-................ maskin-, af | 296 |
bomull ........................ | 464 |
ull ............... Se äfven Väfnad er. | 359, 373 |
Filtar, afpassade, af | Rubrikens nummer. |
silkesaffall, s. k. italienska | 341 |
ull .................................... | 380 |
Filterpressar..................... | 1002 |
Filtrerpapper ................. | 300—301 |
Filtstumpar ................... Fingerborgar af oädel | 575 |
metall........................... | 891 |
Finkelolja............... anm. 4 t. | 181—182 |
Fisk................................... | 62—64 |
Fiskkrokar..................... Fisknät; se Nät. | 888—889 |
Fiskredskap, ej s. n. ... | 1257 |
Fiskrom, saltad............... | 143—144 |
Fjäder ............................. | 71—72 |
Fjäderhammare............... | 950—953 |
Fjäderharfspinnar ........ Fjäderpälsverk, konst- | 745 |
gjordt .......................... Fj äderspolar; arbeten | 582—583 |
däraf ............................ | 281 |
Fjäder- och växeltungor järn: | 736 |
drif- och ur- ................ formade, för beklädnads- | 715 o. anm. |
persedlar o. d......... | 713-714 |
järnvägs- och spårvägs- | 1001 |
kultivators- .................... | 745 |
vagns- och spiral-, ej s. n. | 734 |
prydnads- ........................ | 578-581 |
Fjärilar, skalbaggar,
prydnadsfjädrar o. d.;
efterbildningar däraf
(se Blommor, konstgjorda)
....................... 559—560
Flaskor af glas............... 642—646
173
Flaskkorkar ..................... | Rubrikens nummer. 259 |
Flinta................................. | 1 |
Flintduk .......................... | 510 |
Flodhästtänder, arbeten Floretter ........................... | 770—771 |
Flott ................................ | 140 |
Fluorammonium ............ | 1089 |
Fluorvätesyra................. | 1089 |
Flusspat ......................... | 1 |
Flyglar........................... | 1230 |
Flyktiga, vegetabiliska
oljor, äfvensom parfymer
och kosmetiska
medel m. m. (XV D) 1171—1185
Fläktar.............................. 936—938
o. anm.
Flänsar, af
icke smidbar! gjutjärn .... 661—662
o. anm. 3 o. 5
smidbart järn.................... 705
Fläsk .. ........... 55—56
Flätor af saf; se Saf.
—))—; se äfven Hattflätor.
Flöten .............................. 1257
Fodral, af
läder eller skinn ............ 213
papp, papper eller pappersmassa
i förening med
vissa ämnen ................ 320
spånadsvara .................... 520—521
annat ämne än papp, papper,
pappersmassa, läder eller
skinn ............................ 1270—1271
— »—, hatt-; seHattfodral.
Folier:
bly- eller tenn- ................ 385
brons- eller färg- ............ 1149
Fonografer och delar
därtill ........................... 1237
Rubrikens
| nummer. |
Fordon, ej s. n............. | 1056 |
Formalin ..................... | 1139—1140 |
Formar, af |
|
gips ................................ | 6 |
trä-, för industriella ända- |
|
mål ...................... | 237 |
Formstycken, af |
|
isoleringsmassa ............. | 48 |
korkaffall ........................ | 257 |
Formtegel ........................ | 603—604 |
Fortepianon.................... | 1229—1230 |
F osfa ter: |
|
ammonium-, kalium- och |
|
natriumfosfat ................ | 1093 |
råfosfat ............ | 4 |
superfosfat ........................ | 1188 |
tomasfosfat........................ | 1186 |
Fosfor ........................... | 1088 |
Fosforseskvisulfid ......... | 1129 |
Fosforsyra ..................... | 1093 |
Fotogenmotorer.............. | 930—933 |
Fotografialbum............... | 314 |
Fotografier, oinfattade... | 332 |
Fotografikameror ........... | 1221—1223 |
tillbehör därtill ................ | 1224 |
| o. anm. |
Fotografiramar ............... | 1272—1273 |
Fotografiska torrplåtar | 640 |
Fotografiskt papper ...... | 303 |
Fotografiställ af glas ... | 641 |
Fotsackar af pälsverk .. | 223—224 |
Fotskrapor af icke smid- |
|
bart gjutjärn.............. | 664—665 |
Friktionskopplingar ...... | 1020—1021 |
Frimärken, begagnade | 324 |
Frimärksalbum .......... | 313 |
Friserkardor ........... | 785 |
174
Rubrikens
nummer.
Rubrikens
nummer.
Frukter, bär, grönsaker
och lefvande växter
m. m............ (Ill B) 105—134
Frukter (af träd) och bär:
färska eller enbart kokade 105 —107
inlagda i sprit, ättika eller
olja eller syltade ........ 117
saltade ............................ Ilo—116
torkade ............................ 108—116
konstgjorda och delar därtill:
af vax............................ _ 1074
andra ............................ 559—560
Fruktsaft........................... 184—186
Fräsar .............................. 105
Frästa arbeten af trä;
se Svarfvade arbeten.
Frö .................................... 85—89
•—» —, senaps- ............... 168
Fröstoft (sporer) ........... 89
Fyllnadsmateriel af bly
eller blylegeringar...... 881
Fy rapp ar åter .................. 1226
Fyrrör och fyrpatroner 1195
Fyrverkeriarbeten ......... 1200
Fågelskinn ..................... anm. t. 581
Fåglar, lefvande —...... 54
Får .................................... 52
F äktb andskar.................. 216
Fälb; se Väfnader.
Fältspat ........................... 4
Fänkål.............................. 176
Färger och färgnings -
ämnen m. m. (XV C) 1141—1170
Färger:
jord-:
oarbetade........................ 34
torra eller i degform .... 1142
beredda med olja, ej s. n. 1162
o. anm.
beredda med annat bindemedel
(målarfärger)........ 1163—1164
Färger: (forts.)
ej s. n.............................
Se i (ifrigt deras benämningar.
Färgextrakter med till -
1165
----- —-----0 betningsämnen........... | 1158—1159 |
Färgfolier ........................ | 1149 |
Färglådor ....................... | 1166 |
Färgstift......................... | 1169 |
Färgträ............................. | 1152 |
Fästklofvar ..................... | 7 67 |
Fönster, tak-, vägg- och | |
bart gjutjärn............... | 664—665 |
i Fönsterglas ..................... | 633—639 |
| arbeten däraf, ej s. n..... | 641 |
Förbränningsmotorer ... | 930—933 |
Förgyllningspressar...... | 950—953 |
Förhydningspapp............ | 296 |
| Förställare........................ | 806 |
Förvärmare: | |
mjölk-................................ | 991 |
rökgas- ............................ | 916 |
ej s. n............................. | 908-913 |
G. Gafflar: bords- och hushålls-, af | |
järn................................ | /78—779 |
hö''-.................................... | 752 |
Gagat (jet): | |
arbeten däraf, ej s. n..... | 45 |
oarbetad............................ | 44 |
Galalit, oarbetad och | |
arbeten däraf ............ | 291—292 |
Galler: port-, luftväxlings- och | |
gjutjärn ........................ | 664—665 |
tork-, af järntråd .... amu. | 3 t. 706-712 |
175
| Rubrikens |
| nummer. |
G al lo way tub er ............... | 914—915 |
Galls kätting .................. | 733 |
Gallussyra........................ | 1203 |
Galläpplen....................... | 1201 |
Galvanotyper.................. Gardiner, afpassade: | 884 |
bomulls-.......................... | | 472 - 473 |
ylle- ................................ andra; se Väfnader. Gardin väfnad, tråd-, af | 380 |
492 | |
Garflim.................... G ar fningsäm nen, vege- | 1135 |
tabiliska ....................... | 1201 |
Garfskidor.................... | 1201 |
Garfsyra .......................... | 1203 |
Garfvarfett .......... | 1067 |
Garfämnesextrakter ...... | 1202 |
Garn:
bind- och segel-; se Tåg’ | puke. |
effekt- eller fantasi-, | af |
bomull...................... | 463 |
| o. anm. |
silke i förening med | |
annat spånadsämne... | . anm. t. 338—340 |
ull .......................... | 369 370 |
| o. anm. |
falskfärgadt ....... |
|
grisaille-....................... | . anm. t. 361 — 370 |
kabel-......................... | 408 |
— »—, af |
|
bomull .................. | 452 463 |
i smärre uppläggningar 462 | |
|ute............................. | 395 399 |
kokostågor................... | 393 394 |
ull ...................... | 361 371 |
i smärre uppläggningar 371 | |
andra djurhår ........... | 372 |
Rubrikens
nummer.
Garn, af (forts.)
vegetabiliska spånadsäm -
nen, andra än bomull,
kokostågor och jute .... 400—407
Garneringsartiklar; se
Snören och andra snörmakararbeten.
Gasbehållare .................. 911—913
Gaser, förtätade.............. 1087
Gasgeneratorer............... 911 — 913
Gasmotorer ..................... 930—933
Gasmätare ..................... 1228
o. anm.
Gasolin............................. 1057
Gasreningsapparater...... 911—913
Gasreningsmassa........... 40
Gasverk; eldningsappa
rater
därtill ............... 914—915
Gelatin............................... 1209
o. anm.
Generatorer, elektriska 1025—1029
—, gas- ..................... 9ii_9i3
Gevär................................ 804
Gevärstocksämnen......... 231
Gips, bränd..................... 5
—»—, fälld .................... 1107
Gipsarbeten..................... 6—10
Gipssten........................... 4
Glansguld........................ 886
Glansplåt ....................... 687—689
Glas och glasvaror (XI) 627 — 655
Glas:
alabaster- och opal- ........ anm. t. 630
däcks- och sidventil-........ 632
fönster- och spegel- ........ 633—639
arbeten däraf, ej s. n. 641
optiska:
infattade ........................ 1225
lösa, oinfattade ............ 649
176
Rubrikens ( Rubrikens
nummer. nummer.
Glas: (forts.
trottoar- etc. och annat
i skifver gjutet råglas | 630 |
arbeten däraf ................ | 631 |
Glasburkar...................... | 642—646 |
Glasbuteljer..................... | 643—644 |
Glasdamejeanner............ | 643—644 |
Glasduk .......................... | 510 |
Glasflaskor........................ | 642—646 |
Glasknappar..................... | 1265 |
Glaskolfvar ..................... | 648 |
Glaskrubbor..................... | 632 |
Glaskärl, afsedda, till | 1031 |
Glaslinser, s. k. hel-pressade dioptriska ... | 649 |
Glasmassa........................ | 627 |
Glasmålningar ............... | 641 |
Glaspapper .................... | 306 |
Glaspipetter.................... | 648 |
Glaspulver........................ | 628 |
Glaspärlor, oinfattade... | 287 |
Glasrör.............................. | 647 |
Glasskärf........................... | 655 |
Glasstafvar .................... | 647 |
Glastakpannor ............... | 632 |
Glastegel........................... | 632 |
Glastråg ........................... | 632 |
Glasull............................. | 627 |
Glasvaror: i förening med guld eller | 651 |
laboratorieartiklar, ej s. n. | 648 |
ej s. n............................. | 652—654 |
Glasyrmassa..................... | 627 |
Glasögon........................... | 1225 |
Glaubersalt ..................... | 1107 |
Glimmer, oarbetad och | 13 |
Glimmerbrons................. 1147 —1148
Glitter .............................. 628
Glober .............................. 330
Glutenfoder................... 104
Glutenlim ........................ 1204
Glycerin ........................... 1070
Glättpressar..................... 950—953
Glödlampor ..................... 1033—1034
kol- och metalltrådar samt
socklar därtill................ 1036
Glödstrumpor, af brända 1217
Golfbeläggningsmaterial anm. t. 35
Golf- och väggplattor;
se Plattor.
Gott dron .......................... anm. t. 42
Grafit (blyerts), oarbetad,
malen eller slammad 34
Grafvårdar af icke smid
bart
gjutjärn.............. 664—665
Grammofoner och delar
därtill ........................... 1237
Granfrö ...... 87
Gratulationskort ............ 332
Grenar och kvistar ...... 265
arbeten däraf. ej s. n..... 266—270
G repar .............................. 752
Grifttal-............................. 26
Grisaillegarn............ anm. t. 361—370
Grus ................................. 34
Gryn:
af spannmål .................... 79
ris- .................................... 81
ej s. n............................. 82
Grytor af icke smidbart
gjutjärn .........:............ 664—665
Grålumppapp.................. 296
Grålumppapper............... 298
177
Rubrikens
nummer.
Gråärter ........................... 75
Grädde.............................. 135
Gräs:
prepareradt, till prydnad
användbart ................ 133
tränsadt eller upprispadt 91
ej s. n............................. 90
—))—, arbeten däraf:
hattflätor ........................ 563—565
ej s. n............................. 267—270
Gräsklippningsmaskiner 7 52
Grönsaker; se Köksväxter.
Gröpkvarnar ................. 949
Guano .............................. 1189
Guld:
arbetadt............................ 896—898
bladguld ........................ 886
oarbetad!, äfvensom skrot 895
Gulddragararbeten ........ 556—558
Gulddragartråd............... 556
Guldsal ter ...................... 1118
Guldslagarhinna ............ 210
G ullskinn ....................... 197, 202
Gulträextrakt.................. 1153
Gummi:
flytande ............................ 1206—1207
nativt, ej s. n................. 1208
regenereradt .................... 585
Se äfven Kautschuk.
Gummigutta.................... 1208
Gummihartser ............... 1208
Gurkor.............................. 118
Guttaperka; se Kautschuk.
Gångjärn (af järn)........ 799
Gåspennor, spjälkade
och klufna .................. 278
Rubrikens
nummer.
Gängtappar, gängbac -
kar, gängkloppor ...... 765
Gödsel .............................. 1189
Gödselspridare ............... 986
Göten af järn................. 670
H.
Hackelsemaskiner ......... 949
Hackelsemaskinknifvar.. 750
Hackor:
blad- ................................ 752
häst- ................................ 984
Hafre................................. 75
Hagel................................. 864
j Hakar:
ur-, af annat ämne än guld,
silfver eller platina .... 1259
Se äfven Häktor.
Halm ................................. 90
Halmarbeten .................. 271—273
Se äfven Hattflätor.
Halmelevatorer .............. 985
Halmknifvar .................... 753
Halmpapper..................... 298
Halsband; se Armband.
Hammare ....................... 762—764
ång- och luft- samt fjäder- 950—953
Hampa .............................. 391
Hampolja ........................ 1065
Handkardor och liand
kardläder.
.................... 785—786
Handskar:
fakt- och box- ................ 216
kautschuks- .................... 596
ej s. n. (skinn-)................ 209
23
178
Handskrifter........ |
| Rubrikens nummer. 327 |
Harfvar................. |
| 985 |
fj äderharfspin nar |
| 745 |
Harpor (för rensning af |
| |
säd in. m.)..... | ............ | 985 |
Harts.................... |
| 1134 |
Hartslim.............. |
| 1135 |
Harts oljor ........... |
| 1059 |
Hartstvål............. | ............ | 1135 |
Haspar af järn .. |
| 799 |
Hattar ................. |
| 567—577 |
Hattflätor ........... |
| 563—566 |
Hattfoder af spånads- |
| |
varor................ |
| 529—530 |
Hattfodral, af |
| 214 |
spånads varor ....... |
| 522 |
—))—, ej s. n. ... |
| 1268 |
Hattnålar.............. |
| 890 |
Hattspännen af | annat |
|
ämne än guld, | silfver |
|
eller platina ... |
| 1259 |
Haubitser ............ |
| 806 |
Hejare .............................. 950—953
Hektografmassa.............. 1211
Heliotropin........................ 1177—1178
Hemfärger........................ Hinkar, af andra vegetabiliska spå- | 1158 |
nadsämnen än bomull.... | 446 |
kautschuk ........................ | 596 |
Hissmaskinerier............... | 956—957 |
Hjorthornssalt ............... Hjul: | 1111 |
järnvägs- och spårvägs-.... | 1000 -1001 |
ringar ............................ till åkdon och fordon, ej | 236 |
s. n., med gummiringar | 1056 |
Rubrikens
nummer.
Hjuldelar samt ämnen
därtill af trä............... 236
Hjulringar:
järnvägs- och spårvägs-.... 1000
kautschuks-, massiva........ 589
Ilof buffertar.................... 589
Hoffmans droppar......... anm. t. 1185
Holländare........................ 972
Honung ........................... 141
Horn:
arbeten däraf, ej s. n..... 279, 281
oarbetad! ........................ 278
Hornborst ........................ 278
Hornknappar .................. 1262
Hudar och skinn, läderarbeten,
pälsvaror m. m.
(V) 193—224
Hudar och skinn, ej
pälsverk:
beredda:
sul- och bindsulläder
samt hvalrosshudar | 194-195 |
andra slag ................ | 196-198 |
oberedda ........................ | 193 |
Hufvar (rördelar), af |
|
icke smidbart gjutjärn .... | 661-662 |
| o. anm. 3 |
smidbart järn.................... | 705 |
Huggare.......................... | 770—771 |
Huggblock........................ | 233 |
Huggjärn ....................... | 769 |
Humle ............................. | 92 |
Hummer........................... | 66 |
Hushållsmaskiner ......... | 981—982 |
Hvalraf (spermaceti) ..... | 1067 |
Hvalrafolja ..................... | 1067 |
Hvalrosshudar................. | 194—195 |
Hvalrosständer, arbeten |
|
däraf; se Ben.
Hvassbuk ........................
Hvete ..............................
Hvitbetor ........................
Hvitkål..............................
Hyflar:
för bearbetning af trä ....
rak- och lösa klingor därtill
Hyfvel] ärn:
maskin- ............................
andra ................................
Hyfvelstockar, af
järn....................................
trä ....................................
Hyskor..............................
Håljärn..............................
Hår (se Ull).....................
Arbeten af människohår
eller efterbildningar däraf
Hårprydnader af annat
ämne än guld, silfver
eller platina ...............
Hårspännen af annat
ämne än guld, silfver
eller platina ...............
Hårtinktur......................
Häktor, ha kar och hyskor
Hänglås af järn ............
Hängmattor af vegetabiliska
spånadsämnen:
andra än bomull............
bomull............................
Hängslen; äfvensom delar
därtill af spånads
vara
............................
—))—, delar därtill af
läder eller skinn ......
Härfvor (för elektriska
maskiner).....................
Rubrikens
nummer.
62
74
96-97
120
761
772
748-749
769
761
239
891
769
354
386
1259
1259
1180
891
796
446
501
518—519
213
1030
179
Rubrikens
nummer.
Hästar .............................. 49—-50
Hästhackor ..................... 984
Hästräfsor....................... 985
Hästräfspinnar ............... 745
Hästskor........................... 746
Hästskosöm, hästsko
hakar
och broddar ... 722
Hästskyltar och delar
däraf.............................. 201
Hö....................................... 90
Högafflar.......................... 752
Hörnjärn (af järn)......... 799
Hövändare........................ 985
I.
Indelningsapparater...... 960—965
Indigo .............................. 1151
Indigofärgämnen............ 1151
Ingefära ........................... 171—172
Injektorer (se Armatur) 1022—1024
o. anm.
Insektpulver .................. 129
Instrument........................ 1220—1237
Instrumenttaflor, elektriska
......................... 1040
Isblåsor af kautschuk 596
Isolatorer, porslins-, för
elektriska ledningar... 618—619
Isoleringsmassa ............ 47
arbeten däraf.................... 48
Isoleringsrör .................. 1047
Ister.................................... 57
Isterolja (lärd oil) ......... 1067
J.
Jacklister ........................ 1048
Jacquardkort .................. 317
180
Rubrikens j Rubrikens
nummer. I nummer.
Japanska arbeten af trä 249
Japanvax........................... 1066
Jet:
arbeten däraf, ej s. n..... 45
oarbetad............................ 44
Jod ................................... 1103
Jodammonium ............... 1103
Jodkalium........................ 1103
Jodnatrium ..................... 1103
Jordarter, till annan rubrik
ej hänförliga...... 34
Jordartmetaller; föreningar
däraf............... 1118
Jordfärger:
oarbetade ........................ 34
torra eller i degform........ 1142
Jordgubbar ..................... 106
Jordnötolja ..................... 1063—1064
Jordnötter........................ 103
Jordvax (ozokerit)......... 42
Julgransljus..................... 1079
Julgransprydnader......... 1258
Jute.................................... 391
garn däraf ........................ 395—399
väfnader däraf ................ 420—423
Järn och järnlegeringar
samt arheten däraf
(XII A) 656—829
Järn:
tackjärn, spegeljärn, manganjärn,
kromjärn, wolframjärn,
molybdenjärn
och annat icke smidbart,
ej s. n......................... 656
kiseljärn, kiselmanganjärn 657—658
granuleradt, s. k. stålsand
o ch j ärnsand; s. k. pulveri -seradt; lyonerspån och
stålull ............................ 659
Järn: (forts.) göten, smältstycken, rå-stänger och råskenor; | 670 |
varmvalsadt, ej s. n......... | 675-676 |
kallvalsadt eller kalldraget | (679-683 (706—712 |
smidt, i stänger, ej s. n. | 678 |
plåtar ................................ | 684-693 |
ämnen därtill ................ | 670 |
plåt- och bleckvaror, ej s. n. | 695—700 |
rör: af icke smidbart gjutgods | 660-662 |
valsade, varmdragna eller | o. anm. 701-702 |
kalldragna .................... | 703-704 |
tråd ................................ 676, | 706—713 |
gjutna konstföremål och | o. anm. 669 |
gröfre artiklar för hushållet | 664—665 |
icke smidbart gjutgods och | 808-817 |
smidbart gjutgods och andra | 818-829 |
skrot ................................ | 807 |
Järnkonstruktioner......... | 739 |
Järnoxid, ättiksyrad...... | 1115 |
Järnoxidhy dr åt............... | 40 |
Järnsand ......................... | 659 |
Järnvitriol........................ | 1119 |
Järnvägar, flyttbara, spårramar därtill ...... | 735 |
Rubrikens
nummer.
Järnvägs- och spårvägsmateriel: -
axlar, raka ........................ | 998-999 |
bottenplåtar .................... | 735 |
bromsapparater ................ | 1002 |
buffertar och delar därtill | 1001 |
centralställverk och delar |
|
därtill ............................ | 737 |
draginrättningar ................ | 1001 |
fjäder- och växeltungor .... | 736 |
fjädrar................................ | 1001 |
förbindningsjärn ................ | 735 |
hjtd, ej bearbetade; hjul- |
|
ringar ............................ | 1000 |
hjulsatser; bearbetade lösa |
|
hjul ................................ | 1001 |
klämplattor........................ | 735 |
kopp elanordningar ............ | 1001 |
mellan stag ........................ | 735 |
omkastare till spårväxlar | 735 |
rundjärnsstag .................... | 735 |
räls- och mellanklotsar .... | 735 |
skarf- och syllbultar med |
|
muttrar ........................ | 736 |
skarf järn ............................ | 735 |
skenor ................................ | 671-672 |
skenskor ............................ | 735 |
spårkorsningar ................ | 736 |
spårramar ........................ | 735 |
spårväxlar ........................ | 736 |
stödskenor ........................ | 735 |
syllar ........................ | 735 |
vändskifvor och delar därtill | 736 |
delar, ej s. n., till spåranord- |
|
ningar ........................... | 735 |
delar och tillbehör, ej s. n., |
|
till signalsäkerhets-, |
|
växelförreglings- och väg- |
|
bomsanordningar............ | 738 |
Järnvägsvagnar ............ 992—997
Jäst.................................... 151
| 181 |
| Rubrikens |
| nummer. |
K. |
|
Kabelgarn........................ | 408 |
| o. anm. |
Kablar af koppartråd ... | 845—852 |
Kaffe ............................... | 155—156 |
Kaffekvarnar .................. | 981—982 |
Kaffesurrogat.................. | 156 |
Kakao ............................ | 152—154 |
Kakaosmör ..................... | 1066 |
Kakel och kakelugns- |
|
ornament ..................... | 616—617 |
Kalandrar .............. | 972 |
Kalciumkarbid ............... | 1127 |
Kalciumsulfat.............. | 1107 |
Kali: |
|
arseniksyrligt .................... | 1117 |
kaustikt ............................ | 1101 |
klorsyradt ........................ | 1105 |
Kalihydrat........................ | 1101 |
Kalisalpeter..................... | 1108 |
Kaliumbikromat ............ | 1116 |
Kaliumfosfat.................... | 1093 |
Kaliumkarbonat............... | 1110 |
Kaliumklorat .................. | 1105 |
Kaliumkromat.................. | 1116 |
Kaliumnitrat .................. | 1108 |
Ivaliumoxalat .................. | 1097 |
Kaliumsilikat ................ | 1106 |
Kaliumsulfat ................. | 1107 |
Kaliumtartrat................. | 1098 |
Kalk: |
|
karbol- ........................... | 1132 |
släckt ................................ | 3 |
ättiksyrad ........................ | 1114 |
Kalklafve ................... | 1187 |
Kalksandsarbeten, ej s. n. | anm. t. 39 |
Kalksandtegel.......... | 602 |
Kalkspat............... | 3 |
182
Kalksten......................... | Rubrikens nummer. 3 |
arbeten däraf; se Sten. Kalorifer er........................ | 664—665 |
Kamfer............................. | 1175 |
Kamflänsrör..................... | 664—665 |
Kaminer, järn-, ej s. n., | 664-—665 |
—)>— för eldning med | 801 |
Kammar af hårdgummi | 600 |
Kanariefrö........................ | 85 |
Kanel (kanelknopp och | 174—175 |
Kanoner ......................... | 806 |
Kantilj er........................... | 557 |
Kaolin ............................. | 11 |
Kappsäckar: af läder eller skinn ........ | 214 |
ej s. n............................. | 1268 |
Kapris .............................. | 179 |
Kapslar, af oblat ................................ | 1277 |
porslin till kulkvarnar .... | 614 |
Karaffiner af glas ......... | 652—654 |
Karbid: barium- ............................ | 1127 |
kalcium- ............................ | 1127 |
silicium- ............................ | 1128 |
ej s. n............................. | 1128 |
Karbidkväfve .................. | 1187 |
Karbolineum.................... | 1132 |
Karbolkalk ..................... | 1132 |
Karbolsyra ....................... | 1132 |
Karborundum................. | 1128 |
Se äfven Slip-, bryn- eller Karborundumduk ........ | 510 |
| Rubrikens |
| nummer. |
Kardbeslag, lösa........... | 787 |
Kardemumma................. | 173 |
Kardläder, hand-............ | 786 |
Kardor, hand-.................. | 785—786 |
Karmin............................ | 1150 |
Karnaubavax .................. | 1072 |
Kartonger, förpack- |
|
nings- ............... anm. 1 t. | 321—323 |
Kartongpapp .................. | 297 |
o. anm. 2 t. Papp o. papper. | |
Kartongpapper............... | 302 |
o. anm. 21. Papp o. papper. | |
Kartor ............................ | 328 — 330 |
Kasern .............................. | 1213 |
Kasetter (se Fotografi- |
|
kameror) ................... | 1224 |
Kassafack ....................... | 796 |
skåp för nycklar till kassa- |
|
livalf, kassaskåp och |
|
kassafack........................ | 796 |
Kassahvalfsdörrar ........ | 794 |
Kassakontrollapparater | 1002 |
Kassaskåp och kassa- |
|
kistor ........................... | 794 |
Kastanjer ....................... | 113 |
Kastruller af icke smid- |
|
bart gjutjärn.............. | 664—665 |
Kataloger ........................ | 333—334 |
Katedralglas.................... | 630 |
Kautschuk och kant- |
|
schuksvaror samt packningar
af spånadsämnen
........................(IX) 585—801
Kautschuk:
arbeten, af
hårdgummi .................... 597 — 600
mjuk kautschuk............ 587 — 596
oarbetad............................ 585
183
Kautschuk: (forts.) upplöst eller i degform; | Rubrikens nummer. |
mjuk kautschuk ............ Kautschuksaffall samt | 586 |
varor.............................. | 601 |
Kautschuksskodon ......... | 594 |
Kaviar .............................. | 144 |
Kedjor:
hals- och ur-, af
annat ämne än guld, silfver
eller platina........ 1259
pärlor ............................ 289-290
järn-, ej s. n................. 730—733
velociped-, afpassade........ 1052
Kemiska grundämnen och
deras föreningar, ej
annorstädes upptagna
(XV A) 1087—1129
Kemiskt-tekniska preparat,
ej s. n............. 1219
Kikare ............................. 1225
Kimrök.............................. 1145
Kirurgiska artiklar (ej
instrument), af
hårdgummi........................ 600
mjuk kautschuk................ 596
Kisbränder........................ 40
Kiselgur ........................... 1
Kisel järn........................... 657—658
Kiselmanganjärn ......... 657—658
Kitt............... 1078
asfalt-................................ 42
Klensmidesstäd............... 746
Kli, alla slag.................. 84
Klichéer .......................... 884
Klinker (se Tegel)......... 603—604
Klister, stärkelse- ......... anm. t. 1205
Kloraluminium .............. 1103
Rubrikens
nummer.
Klor ammonium............... 1103
Klor b arium ..................... 1103
Klorkalcium..................... 1103
Klorkalium....................... 1103
Klorkalk.......................... 1104
Klormagnesium............... 1103
Klornatrium..................... 1103
Ivlorsvafvel ..................... 1129
Klorvätesyra.................... 1089
Klorzink .......................... 1120
Klosetter af lera, ej
fajans- eller porslinsvaror
........................... 615
Klyfsten af lera......anm. t. 603—604
Kläder och andra sömnadsarbeten
af spånadsvaror:
af
spånadsvaror, impregnerade
eller öfverdragna
med kautschuk etc.; arheten
af elastiska spå
-
nadsvaror .................... 536—539
af spånadsvaror, vattentäta,
belagda eller impregnerade
med annan massa
än kautschuk ................ 540—541
ej s. n............................. 542-555
Klädespersedlar af läder
eller skinn .................. 215
Klädnings- och ärm
hållare.
.......................... 518—519
Klädsäckar .................... 522
Klämplattor.................... 735
Knallhattar ..................... 1194
Knallpulver ..................... 1200
Knallsignaler .................. 1200
Knappar:
ärm- och bröst- af annat
ämne än guld, silfver
eller platina ............ 1259
ej s. n............................. 1260 -1267
184
Rubrikens
nummer.
Knappnålar ..................... 890
Knifblad, lösa, till skörde
och
slåttermaskiner... 750
Se äfven Knifvar.
Knifskaft och ämnen
därtill, af
ben, horn eller sköldpadd 279
celluloid, galalit, m. fl.
formbara konstgjorda
ämnen, ej s. n........... 291
hårdgummi........................ 599
pärlemor............................ 282
Knifvar:
betrifningsmaskin- (schnitzel
knifvar)
........................ 751
cirkel- ............................... anm. t. 750
hackelsemaskin- ................ 750
halm- ................................ 753
hopfällbara, ej rakknifvar 773—776
icke hopfällbara ................ 777 — 779
maskin-, ej s. n............. 750
pappersmaskin- ................ 750
rak-.................................... 772
Knoppar:
till konstgjorda blommor anm. t. 560
porslins- (se Isolatorer) .... 618—619
Kob oltfärger..................... 1144
Koboltoxid........................ 1144
Koffertar:
af läder eller skinn ........ 214
ej s. n............................. 1268
Koffertnaglar ................. 721
Kokapparater för uppvärmning
med flytande
bränsle eller
elektricitet .................. 801
Rökare.............................. 910—913
arbeten därtill af valsad
järnplåt ........................ 914—915
omröringsapparater därtill 1002
Kokosnötolja .................. 1066
Kokosnötter .................... | Rubrikens nummer. in |
Kokosolja ...................... | 1066 |
Kokostågor .................... | 391 |
garn däraf........................ | 393-394 |
mattor däraf .................... | 268-269 |
andra väfnader däraf........ | 419 |
Koks ................................. | 41 |
Koksalt........................... | 1103 |
Kokta varor af djurs kött | 147 |
Kol: stenkol, antracit, koks, trä-kol; retortkol, oarbetade | 41 |
ej s. n., för elektrotekniskt |
|
ändamål ........................ | 1037-1039 |
Kolborstar........................ | 1038 |
Kolbriketter..................... | 41 |
Kolfvar (för maskiner) . | 1006—1008 |
glas- ................................ | 648 |
råhuds- ............................ | 210 |
Kollergångar ................ | 949 |
Kollergångstenar............ | 22—24 |
Kollo dium ........................ | 1212 |
Kolonner, af gjutjärn... | 663 |
Kolsvafla........................... | 1129 |
Koltrådar till glödlampor | 1036 |
Kompressorer.................. | 939—943 |
Kondensorer................... | 917—919 |
Koniityrer........................ | 164 |
Konj ak (se Brännvin | 181—182 |
Konserver........................ | o. anm. 166—167 |
Konstföremål af gjut-järn .............................. | 669 |
Konst- och konstslöjd-artiklar, af cement ............................ | 37 |
gips ................................ | 10 |
Konstgödsel ...... (XV E) | Rubrikens nummer. 1186—1189 |
Konstläderpapp............... | 295 |
Konstnärsarbeten, af | |
oädel metall .................... | 894 |
sten.................................... | 29 |
—D—, ej s. n................ | 1278 |
Konstull .......................... | 355 |
Kontakttråd.................... | 841—842 |
Kontroller, elektriska ... | 1040 |
300—301 | |
Kopiepressar af järn ... | 666 |
Koppar och andra, ej | |
dåra f (XII B) ............ | 830—880 |
Koppar och däraf fram-ställda legeringar: | |
arbeten, ej s. n................. | 831-861 |
oarbetad; äfvensom skrot | 830 |
Kopparaska..................... | 1120 |
Kopparoxid, kopparoxi- | |
dnl................................ | 1120 |
Kopparoxidlösning, am- | |
moniakalisk ............... | anm. t. 1120 |
Kopparstick, oinfattade | 332 |
Kopparvitriol (koppar- | |
sulfat) ........................... | 1121 |
Koppelanordningar till | |
vägsmateriel .............. | 1001 |
Kopplingar: axel-: | |
fasta ............................ | 1015-1016 |
rörliga............................ | 1020-1021 |
Kopra................................. | 112 |
Koraller .......................... | 285 |
Kordongtrissor ............... | 765 |
Korf.................................... | 146 |
Korgmakararbeten ...... | 266—267 |
| 185 Rubrikens nummer. |
Koriander ........................ | 176 |
Korinter .......................... Kork; arbeten däraf, ej | no |
s. n.............................. —)>—, konstgjord och | 259 |
arbeten däraf............... | anm. 2 t. 259 |
KorkafFall, sönderdeladt | 256 |
Korkar.............................. Korkbark och korkbarks- | 259 o. anm. 1 |
atfa 11.............................. Korkskrufvar och andra | 227 |
korkutdragare........... | 769 |
Korn ................................ | 74 |
Korpar (verktyg)............ | 762—764 |
Korrektnrpressar........... Kort: adress-; se Adresskort. | 974 |
gratulations- .................... | 332 |
j acquard-............................ | 317 |
sjö- .................................... | 328-330 |
spel- ................................ visit-; se Visitkort. | 310 |
_VT- .....................;.............. Korundum; slipstenar | 332 |
etc. däraf..................... | 18 |
Koschenill ........................ | 1150 |
Kosmetiska medel, ej s. n. | 1184 |
Kraftmjöl ........................ Kragar, stärkta och | 150 |
strukna ........................ Kranar, af | 525—526 |
lera .................................... | 614 |
metall ................................ | 1022-1024 o. anm. |
— » —, lyft-..................... | 956—957 |
Krattor.............................. | 752 |
Kreatursfoder, ej s. n. | 104 |
752 | |
Kreolin............................ | 1084 24 |
186
Kreosotolja .....................
Kresol ............................
Ivreuzbärextrakt ............
Krigsmateriel, ej s. n.
Krita:
malen, slammad eller fälld
oarbetad ............................
skol- och skräddar- etc.....
svart- och pastell- ............
Kriterad papp ...............
Krokar, fisk- ..................
—»—, järntråds- ........
Krollsplint........................
Kromjärn ........................
Kromoxid, ättiksyrad ...
Kromsyra ........................
Krossare, roterande, äfven
sädes- och oljekaks-.
.............................
Ivrubbor, af
glas ....................................
lera ....................................
icke smidbart gjutjärn ....
Krukmakargods ............
Krut och andra sprängämnen;
tändstickor och
fyrverkerivaror (XV F)
Krut .................................
Kryckor; se Käppar och
kryckor.
Kryddor ...........................
Kryolit..............................
Kräftdjur...........................
Kräftor..............................
Kräftstjärtar ..................
Kräkvinsten.....................
Kuddar (se Sängkläder)
Kuggväxlar ..................j
Rubrikens
nummer.
1132
1132
1153
805—806
1141
34
1170
1169
297
888—889
727
91
656
1115
1116
949
632
613
664—665
625—626
1190—1200
1190—1192
168—180
1
66
66
145
1117
523—524
1015—1016
1020—1021
Rubrikens
nummer.
Kulkvarnar ..................... 949
Kullager........................... 1017 — 1019
Kulör, af
bly .................................... 864
järn .................................... 667 - 668
porslin, till kulkvarnar .... 614
—»— till separatorer och
fettbestämningscen
trifuger
..................... 989—990
Kulsprutor utan lavetter 804
Kultivatorspinnar samt
kultivatorsfjädrar ...... 745
Kulör..............''................... 163
Kumarin........................... 1177—1178
Kummin........................... 170
Kuverter........................... 311 — 312
o. anm.
Kvadrater (för boktryckerier).
.......................... 881
Kvarnar:
gröp- ................................ 949
kaffe- och kött- ................ 981—982
kul- och rör- samt pendel- 949
kulor och kapslar därtill;
se Kulor och Kapslar.
ost- .................................... 991
vals- ................................ 949
Kvarnstenar..................... 22—24
Kvarts ............................ 1
Kvartssand........................ 1
Kvastar .......................... 274
Kvebrachoträ .................. 1201
Kvicksilver och kvick
silfverlegeringar.
........ 1124
Kvillajabarkextrakt ...... anm. t. 1082
Kvistar; se Grenar och
kvistar.
Kvistar och blad, naturliga: -
o till prydnad användbara.... | 133 |
andra slag ........................ | 134 |
187
| Rubrikens |
| nummer. |
Kvärcitronextrakt ......... | 1153 |
Kylmaskiner, ej s. n. .. | 939—943 |
mjölkkylare........................ | 991 |
Kylrör af lera ............... | 614 |
Källarfönster af icke |
|
sm i eib art gjutjärn...... | 664—665 |
Käppar och kryckor, af |
|
rör, vegetabiliska ............ | 262—263 |
trä .................................... | 244—245 |
Käppämnen .................... | 231 |
Kärnor (för mejerihand- |
|
tering).......................... | 991 |
Kättingar af järn ......... | 730—733 |
Kättingstoppare, kät- |
|
tingkrokar ................. | 740—741 |
Käx.................................. | 148 |
Kök, flyttbara, för eld -
ning med gasformigt
eller flytande bränsle | 801 |
Köksväxter, ej s. n.: |
|
färska ................................ | 118-121 |
inlagda i sprit eller ättika |
|
eller syltade ................ | 123 |
saltade eller torkade ........ | 122 |
Kör- och ridstänger ..... | 797—798 |
Kött.................................. | 58—59 |
kokta eller eljest beredda, |
|
ej s. n. varor af djurs |
|
kött................................ | 147 |
Köttextrakt .................... | 147 |
Köttkvarnar..................... | 981—982 |
L. |
|
Labelklot ........................ | 465 |
Laboratorieartiklar af |
|
glas ........................... anm. | t. 647; 648 |
Lack ................................ | 1215 |
—»—, mun- .................. | 1277 |
Rubrikens
nummer.
Lack; se äfven Fernissa.
Lackfernissa ................. 1077
Lackfärger, torra eller i
degform, ej s. n....... 1157
Lager:
roll- och lrol-.................... 1017—1019
ej s. n............................ 1015 -1016
Lagerblad och lagerbär,
torkade ........................ 177
Lagerboxar ..................... 1015—1016
Lagg- och bottenstäfver;
se Stäfver.
Lakrits............................. 165
Lampbrännare utan yt
betäckning
.................. 858
Lampglas ........................ 653
Lampkupor ..................... 652—653
Lampor:
båg-.................................... 1035
glöd- ................................ 1033-1034
järn-, tillhörande kaminer 801
liernst-................................ 1035
ej s. n........................... 1253
o. anm.
orneradt gjutgods till lampor
och kronor ............ 669
Lampvekar ..................... 500
Landsidor till plogar ... 745
Landsvägslokomotiv...... 929
Lanolin.............................. 1067
Lapis ...... 1125
Lard-oil ........................... 1067
Lava; arbeten däraf för
tekniskt bruk ............ 23
Lavetter .......................... 806
Ledningsstolpar; se
Lyktstolpar.
Lefver .............................. 59
Leksaker....................... 1258
188
Lera, alla slag............... | Rubrikens nummer. 11 |
Lerjord: ren .................................... | 1102 |
svafvelsyrad .................... | 1106 |
Lerjordshydrat ............... | 1102 |
Lervaror................... (X) | 602—626 |
Lervaror; se äfven Porslin. | |
Liar.................................... | 753 |
Lifbojar och lifbälten | 258 |
Likör ................................. | 183 |
Liljekonvaljerötter......... | 126 |
Lim.................................... | (1206 — 1207 |
( 1210 | |
elastiskt (se Valsmassa).... | 1211 |
gluten- ............................ | 1204 |
garf- ................................ | 1135 |
harts- ................................ | 1135 |
växt- ................................ | 1204 |
Limbräder........................ | 232 |
Limläder........................... | 200 |
Lin .................................... | 391 |
Linjer af mässing......... | 881 |
Linneimitation .............. | 302 |
Linoleummattor............... | 506 |
Linolja.............................. | 1060—1061 |
—»—, blekt..................... | 1076 |
Linoljesyra ..................... | 1060 |
Linor, af blytråd ............................ | 863 |
bomull................................ | 501 |
järntråd........................ anm. 3 t. 706—712 | |
koppartråd ........................ | 845—S52 |
Se äfven Tågvirke. | 1015—1016 |
Lister, trä- (sågade)...... | 229 |
Litografier, oinfattade... | 332 |
Litopon ........................... | 1144 |
Ljus ................................. | 1079—1080 |
Rubrikens
nummer.
Ljusstakar af finare gjutjärn
.............................. 669
Ljustryck, oinfattade ... 332
Ljusvekar ........................ 500
Lod af järn..................... 663
—»— till ur .................. 1251
Lokomobiler, ång-,påhjul 929
Lokomotiv:
landsvägs- ........... 929
andra ............................... 992-994
Luckor, drag-, af icke
smidbart gjutjärn...... 664—665
Luft- och fjäderbössor... 804
Lufthammare .................. 950—953
Luftväxlingsgaller af
icke smidbart gjutjärn 664—665
Luftväxlingsventiler af
järn .............................. 666
Luktvatten........................ 1180
Lump................................ 1279
Lyftblock ........................ 955
Lyftkranar........................ 956—957
Lyktarmar af icke smidbart
gjutjärn.............. 664—665
Lyktor .............................. 1253
Lyktstolpar:
gjutna ................................ 663
af rör ................................ 701
Lyonerspån ..................... 659
Lyskroppar till s. k.
nernstlampor............... 1035
Lysol................................. 1084
Lysoljor ............ 1057
Lyxföremål och andra
prydnadsartiklar, af
lera.................................... 620
sten.................................... 30
o. anm.
Lådämnen:
till cigarr- och parfymlådor
ej s. n., sågade ................
Lågtryckspannor af icke
smidbart gjutjärn......
Lås, helt eller hufvudsakligen
af järn........
Läder:
konstgjordt ........................
lim- ....................................
Se äfven Hudar och skinn.
Läder- och skinnarbeten
Läderkopplingar ............
Läkter ..............................
Läster för tillverkning
af skodon „..................
Lödmedel (slaglod) ......
Lödpasta och lödpulver
Lök ...................................
blomsterlökar ....................
M.
Madrasser. (Sängkläder)
Magnesia:
brand eller kolsyrad ........
svafvelsyrad........................
Magnesiacement; arbeten
häraf .............................
Magnesit...........................
Magnesiumsulfat ............
Magnetspolar ................
Maischor...........................
Majs ................................
Majsgroddmjöl ...............
Maj skakmjöl....................
kakor, hoppressade af sam
malet
majsmjöl ............
Majsolja ...........................
Rubrikens
nummer.
230
231
664—665
795—796
199
200
201—216
1020—1021
229
238 |
837
1216
120 |
125
523—524
1102
1107
anm. t. 39
3
1107
1030
911—913
77
104
104
103 |
1065 j
189
Rubrikens
nummer.
Makaroner........................ 82
'' Malm, alla slag.............. 2
Malmseparatorer, elekt
!
riska............................... 1048
Malskifvor till gröpkvar
nar
....................... 1011
Malt ................................. 7 g
j Maltdrycker..................... 187—188
Maltextrakt ............ iso
| Maltsocker........................ 150
Maltvänd are .................... 1002
Manchester (väfnad)...... 466—467
Mandel............................. 114
; Manganjärn ..................... 656
Manglar ......................... 972
Manhålsluckor, man
hålsbyglar.
.................... 914—915
Manometrar...................... 1227
Manschetter, stärkta och
strukna ........................ 525—526
Margarin .......................... 139
Marienglas....................... anm.t. 4
Marmor; se Sten.
Marmorcement ............... anm. t. 5
Maskindelar (särskilt
inkommande delar till
maskiner, appax-ater
och redskap, ej elek -
triska) :
armatur, ej s. n............. 1022 -1024
o. anm.
axelkopplingar; se Kopplingar.
axlar, släta (apterade) .... 1015—1016
Se äfven Vefaxlar.
bobiner för textilindustrien,
af
papp eller papper .... 317
trä ............................ 241
190
Rubrikens
nummer.
Rubrikens
nummer.
Maskindelar: (forts.)
cylindrar (och slidskåp),
bearbetade ....................
, för sil-, sikt- eller
sorteringsmaskiner ........
—» —, vals-, ej s. n.....
dockor (spindel-, pinol- och
stöd-) till metallbearbet
ningsmaskiner.
...............
fj äderharfspinnar................
hyfveljärn (maskin) ........
hästräfspinnar....................
indelningsapparater till metallbearbetningsmaskiner
jacquardkort, hålslagna, af
papp eller papper ........
kapslar af porslin till kulkvarnar
........................
kardbeslag, lösa, af järn
knifvar:
till betrifningsmaskiner
(schnitzelknifvar)........
för användning i papperstillverkningen,
lösa knifblad
till skörde- och
slåttermaskiner samt
hackelsemaskinknifvar,
äfvensom andra maskinknifvar,
ej s. n.........
kopplingar, axel-:
fasta................................
rörliga............................
kuggväxlar:
med bearbetade kuggar
med oarbetade kuggar
kulor, af
järn ................................
porslin, till kulkvarnar
—»— till separatorer och
fettbestämningscentrifu
ger
................................
kultivatorspinnar och kultivatorsfjädrar.
..............
1003-1005
1002
1012-1014
960-965
745 i
748—749 !
745
960-965
317
614 I
787
751 ■
750
1015—1016
1020-1021
1020—1021
1015-1016
667-668
614
989-990
745
Maskindelar: (forts.)
lager:
rall- och kul- ................
ej s. n.........................
lagerboxar ........................
landsidor (till plogar)
linskifvor, ej s. n.............
lyfthjul till maskiner för
tvättning af potatis eller
sockerbetor ....................
löphjul till vattenturbiner
1017—1019
1015-1016
1015-1016
745
1015-1016
980
934—935
nålar:
symaskins- .................... 789
stickmaskins- ................ 790
plogbillar............................ 745
plogvändskifvor (plogfjöl)
och plogbillspetsar........ 744
remskifvor, af
plåt .................... anm. 21.
trä ................................
—» —, ej s. n.................
skrufväxlar med bearbetade
kuggar...........................
slidskåp, bearbetade ........
1015-1016
240
1015-1016
1020-1021
1003—1005
solf, af
bomull............................
järn ................................
skyttlar af trä för textilindustrien
....................
502
717—718
241
spindlar, af
järn till spinnerimaskiner 788
trä för textilindustrien 241
spolpipor, af
papp eller papper ........
trä för textilindustrien
stabbar med tillhörande
bottenplåtar till ång- och
lufthammare ............ anm.
ställningar och delar därtill
af järn till sy-, stick- och
nåtlingsmaskiner............
supporter till metallbearbetningsmaskiner.
...............
317
241
t. 950—953
978
960-965
191
Rubrikens
nummer.
Maskindelar: (forts.) | 1015-1016 |
sågklingor ........................ | 754-757 |
transmissioner.................... | 1015-1016 |
valsar: till sädes- och oljekaks-krossar .................... | o. anm. lön |
ej s. n......................... | 1012-1014 |
vefaxlar och vefstakar .... | 1009-1010 |
växellådor till metallbear-betningsmaskiner | 960-965 |
delar till: behållare (af valsad järn-plåt) ............................ | 914—915 |
centrifugal- och rotations-pumpar samt fläktar, | 936-938 |
holländare (garnityr) .... | 972 |
kokare (af valsad järn-plåt)............................ | 914 915 |
rökgasförvärmare (econo-misers)........................ | 916 |
sy-, stick- och nåtlings-maskiner: bordsilfver, hufvar | 241 |
ställningar och delar | 978 |
öfverdelar samt de-lar därtill, ej s. n. | 977 |
sågramar (andra än såg-blad) ........................ | 966 |
textilmaskin- (ej s. n. | 241 |
ångpannor (af valsad | 914-915 |
ångturbiner (roterande | 920—923 1 |
Maskiner, apparater, far-tyg och fordon.. (XIII) | 908—1056 |
Rubrikens
Maskiner, apparater och | nummer. |
ej elektriska.. (XIII A) | 908—1024 |
(XIII B) Maskiner: | 1025-1048 |
bark- ................................ | 972 |
bestryknings- .................... blandnings- (för betong, lera, | 1002 |
sand eller dylikt) ........ | 949 |
bleckslageri- .................. blås-: | 950—953 |
roterande........................ | 936-938 |
ej s. n......................... | 939- 942 |
bocknings- ........................ borr-: | 950-954 |
för metallbearbetning 959, 961—965 | |
för träbearbetning ........ | 967—970 |
brons erings- .................... | 1002 |
cigarrett-............................ | 1002 |
delnings-............................ | 950-953 |
fals- .................................... | 1002 |
form- ................................ | 950—953 |
fruktskalnings- ................ fräs-: | 981—982 |
för metallbearbetning.... | 960-965 |
för träbearbetning ........ | 967—970 |
fukt- ................................ | 1002 |
glass- ................................ | 981—982 |
goffrerings-........................ | 950—953 |
gräsklippnings- ................ | 752 |
gång- ................................ | 960-965 |
hackelse-............................ | 949 |
hissmaskinerier ................ | 956-957 |
hugg- och klyf- ................ | 972 |
hushålls-, ej s. n............. | 981-982 |
hydrauliska ................| t anm. hyfvel-: | 954 |
t. 950—953 | |
för metallbearbetning.... | 960-965 |
för träbearbetning ........ | 968-970 |
höft- ................................ | 1002 |
hästsko- ............................ | 950—953 |
192
Rubrikens
nummer.
Maskiner: (forts.)
iläggnings- ........................
kafferostnings- ................
kakaorostnings- ................
kapsyl- ............................
kard- ................................
kartong- och kartonnage
kast-
................................
klipp- ................................
klistrings- .......................
knådnings- ........................
kolsyre- (apparater för tillverkning
af kolsyrade
drycker) ........................
kopparslageri-....................
korkbearbetnings- ...........
korknings- ........................
kuvert- ............................
kyl-, ej s. n....................
landtbruks- ........................
målnings- eller sönderdel
nings-
............................
maltrostnings-....................
margarintillverknings
materialprofnings-
............
mejeri-................................
metallbearbetnings-............
mjölkskumnings-................
nitnings- ............................
nåtlings- ............................
papp- och pappers-............
papp- och pappersföräd
lings-
............................
plåtslageri- ........................
pneumatiska ....................
potatisrifnings- ................
potatistvättnings- ............
press- ................................
pås-....................................
ramiläggnings- och ramurtagnings-,
för tändstickstillverkningen
................
riktnings-............................
rugg- ................................
rull-....................................
974
1002
1002
1002
1002
1002
9S5
950 -953
1002
950-953
983
950-953
968-970
983
1002
939—943
984-986
949
1002
991
1002
991
f 950-954
\ 959-965
987-988
950-953
976-978
971
1002
950-953
1002
949
980
950—953
1002
979
950-954
1002
1002
Maskiner: (forts.)
räkne- ................................
signalerings- eller orderöf
verföringsapparater.
.......
sil- och siktapparater........
skrif- ................................
skär- ................................
skörde-................................
slip-....................................
slåtter-................................
smides- ............................
smörältnings- ....................
sorterings-, renings- och
rensnings- (för säd m. m.)
spik- ................................
stacknings- ........................
stans- ................................
stick- ................................
stilgjuteri- ........................
stäm- ................................
sy- ....................................
s&g;....................................
sånings- ............................
sånings- och skördeappara
ter,
ej s. n.................
sätt-....................................
sönderdelnings- (för fodervaror)
............................
tapp-, för mineralvattenfabrikationen
eller för
bryggerier ....................
torfrifnings-........................
tork- ................................
tråddragnings- ................
träbearbetnings- ................
tvätt- (för klädespersedlar)
—»—, (för potatis eller
sockerbetor)...................
tändsticks- (för tillverkning
af askar) ........................
valk- ................................
vrid-....................................
våt- ....................................
j ång-, ej s. n.....................
ej s. n.............................
Rubrikens
nummer.
1002
1048
1002
1002
1002
985
900-965
985
950-953
991
985
950-953
985
950—954
976-978
979
967-970
976-978
967-970
986
985
973
949
983
949
971
950-953
966-970
975
980
979
1002
981-982
971
924-928
1002
Mas kin filt; se Filt.
Maskinhyfveljärn............
Maskinknifvar, ej s. n.
Maskinremläder..............
Maskinremmar; se Drifocb
transportremmar.
Maskinsmörja..................
Massafångare ..................
Master:
järn-, nitade ....................
trä- ....................................
Mastix (asfaltmastix) ...
Matriser till stilgjuteri
och
sättm askin er ......
Matsedlar, blanketter
därtill ...........................
Mattor, af
gräs, rötter eller materialier,
hänförliga till rubr. 265
jute i förening med annat
vegetabiliskt spånads
ämne,
plyschartade........
kautschuk ........................
kokostågor ........................
ull ....................................
—))—, vaxduks- och lino
leum-
..........................
Medaljonger af finare
gjutjärn........................
Mejslar:
skruf- ................................
andra ................................
Melass ..............................
Mellanklotsar..................
Mellanslag (förbindnings]
är n) ....................
Meloner ...........................
Mentol..............................
Rubrikens
nummer.
748—749
750
194
1058
1002
739
229
42
973
319
268-269
anm. t. 422
589
268-269
374-378
506
669
766
762-764
161
735
735
118
1176
|
| 193 |
|
| Kubrikens |
|
| nummer. |
Metaller ........ | ..........(XII) | 656—907 |
Metaller och arbeten
däraf; se metallernas
namn.
—»—, ej s. n., och ar -
beten däraf.................. 880
Metronomer.................... 1220
Metspön och metrefvar,
monterade..................... 1257
Mikanitrör ..................... anm. t. 1047
Mikrometrar..................... 1220
Mineralfärger, ej s. n. .. 1144
Mineralier, ej s. n.......... 21
Mineraloljor .................. 1057
Mineralvatten.................. 189
Mirbanolj a....................... 1174
Mjöd ............................ 187—188
Mjöl:
barn- och annat kraftmjöl 150
majskak- och majsgrodd- 104
ris- .................................... 81
af spannmål, arrowrot och
andra vegetabilier ........ 79
Mjölk ............................... 135
—»—, kondenserad...... anm. t. 135
—»—, torr-..................... 136
Mjölkförvärmare ............ 991
Mjölkkylare ................... 991
Mjölkseparatorer............ 987—988
Mjölksocker ..... 150
Mjölksyra ........ 1092
Modeller:
anatomiska, för undervis
ningsändamål
................ 318
till konstnärsarbeten, af gips 9
Molybdenjärn.................. 656
Montanvax........................ 1057
Mortlar af icke smidbar!
gjutjärn ............ 664—665
25
194
Mossa, till stoppningsmaterial
preparerad...
Motorer:
elektriska............................
gas-, fotogen-, bensin- samt
andra förbrännings- och
explosions-, äfvensom
varmlufts- ....................
Motorvelocipeder; se Velocipeder.
Motstånd, pådrags- etc.
—»— till nernstlampor
Mudderverk, ång- .........
Muffar (af pälsverk)......
Muffar (rördelar), af
gjutjärn, icke smidbart ....
järn, smidbart....................
Mufflar samt delar därtill
af lera...........................
Mungo .............................
Mun har monikor...............
Munlack ...........................
Munstycken, cigarr- och
cigarrett- .....................
Munvatten, ej sprit
haltiga.
........................
Se äfven Toalettvatten.
Murarborstar ..................
Murbruk, chamott- och
dinas- ...........................
Musiknoter........................
Musiknotplattor...............
Muskot och muskotblomma
.........................
Musselskal:
arbeten där af ....................
oarbetade............................
Rubrikens
nummer.
91
1025—1029
930—933
1040
1035
1050
223—224
661-662
o. anm. 3.
705
612
355
anm. t. 1236
1277
1274—1275
1184
275
11
331
883
173
284
282
Rubrikens
nummer.
Musslor, ej s. n............. 66
Muttrar af järn, ej s. n.,
och mutterbrickor...... 726—729
Mynt, af
guld.................................... 897
oädel metall .................... 893
silfver ................................ 903
Myrobalaner..................... 1201
Myrsyra ........................... 1092
Mysk ................................. 1177—1178
Målarborstar ................. 275
Målarböcker för barn ... 332
Målarfärger; se Färger.
Målarpapp........................ 297
Målningar........................ 335
o. amu.
Människohår, oarbetadt 354
arbeten däraf .................... 386
Märlor af järn ............... 799
Mässing:
arbeten, ej s. n................. 831 — 861
oarbetad; äfvensom skrot 830
Mässingslinjer för boktryckerier
och bokbin
derier
.............. 881
Mätband och mätstockar 1220
Mätinstrument, elektriska
........ 1220
Möbelresårer............ anm.3t. 706—712
Möbelspik ....................... 721
Möbeltrissor af järn...... 666
Möbler:
med stoppning ................ 254—255
wiener- ............................ 247
Mönja .................. 1144
Mörsare ........................... 806
Mössfoder af spånads
varor.
............................. 529—530
Rubrikens
nummer.
Mösskärmar, af
läder ................................ 211
spånadsvara........................ 540
Mössor, af
flätor, hänförliga till rubr.
563 ................................ 575
pälsverk ............................ 223—224
N.
Naftalin ........................... 1132
Naftol ............................. 1156
Naftylamin ..................... 1156
N atriumacetat.................. 1113
N atriumbikarbonat......... 1110
Natriumbikromat............ 1116
Natriumbisulfat............... 1107
Natriumbisulfit ............... 1107
Natriumfosfat ................. 1093
N atriumhy drosulfit......... 1107
Natriumhyposulfit ......... 1107
Natrium kar bonat............ 1110
Natriumklorat ................. 1105
Natriumkromat............... 1116
Natriumnitrat.................. 1186
Natrium oxalat................. 1097
Natriumsilikat.................. 1106
Natriumsulfat.................. 1107
Natriumsulfit .................. 1107
Natriumtartrat ............... 1098
Natron:
arseniksyrligt .................... 1117
kaustikt ............................ 1101
klorsyradt ........................ 1105
svafvelsyrligt .................... 1107
undersvafvelsyrligt............ 1107
ättiksyrad! ........................ 1113
Natronhydrat .................. 1101
195
Rubrikens
nummer.
Nattsäckar af spånads
varor.
........................... 522
Necessärer af spånads
varor
........................... 520—521
Nedslagsrör.................... 1195
Nejlikor och nejlik
stjålkar
........................ 171—-172
Nernstlampor samt lyskroppar
och motstånd
därtill ......................... 1035
Nickel och arbeten däraf 880
Nitar (naglar), af
järn .................................... 726—727
koppar och kopparlegeringar
............................ 838
Nitrobenzol ..................... 1174
Njurar .............................. 59
Noter, musik-................. 331
Notisböcker .................... 315—316
Nubb af järn.................. 722
Nyckelskåp ..................... 796
Nysilfver; se Koppar.
Nålar:
bijouteri-............................ 1259
grammofon-........................ 1237
hatt-, knapp-, säkerhetsoch
andra slag, ej s. n.,
ej bijouterivaror............ 890
hår-, af järn .................... 791
sy-, stopp-, stickmaskins
oeh
virk-........................ 790
symaskins- ........................ 789
N åtlade öfverdelar till
skodon................ anm. 21. 204—208
Nåtlingsmaskiner........... 976—978
bordskifvor, hufvar samt
andra delar af trä ........ 241
ställningar af järn ............ 978
öfverdelar ........................ 977
Näfver .............................. 227
196
Rubrikens
nummer.
Rubrikens
nummer.
Närings- och njutningsmedel,
ej annorstädes
upptagna ........... (IV) 135—192
Näsduksväfnader; seVäfnader.
Nät, fisk- ocli andra för
tekniskt bruk, af vegetabiliska
spånadsämnen:
-
andra än bomull................ | 446 |
bomull................................ | 501 |
Nötkreatur........................ | Öl |
Nötkärnor ........................ | 114 |
Nötskal ........................... | 228 |
Nötter: |
|
kokos- ................................ | in |
sten- ................................ | 228 |
val-, hassel- och andra slag | 113 |
0. |
|
Objektiv ........................... | anm. t. 1224 |
Oblat .............................. | 1277 |
Ockror; se Jordfärger. |
|
Ogräsrens are .................. | 985 |
Olein ................................ | 1068 |
Oleomargarin................... | 61 |
Olivolja ........................... | 1063—1064 |
Oljefernissa .................... | 1076 |
| o. anm. |
Olj ekakor ........................ | 103 |
Oljekakskrossare............ | 949 |
Oljesyra: |
|
iin- .................................... | 1060 |
rof- och raps-.................... | 1062 |
ej s. n......;...................... | 1068 |
Oljetryck, oinfattade .. . | 332 |
Oljor och fett, vax m. m.
samt produkter af dessa
ämnen, såsom ljus,
tvål m. m....... (XIV) 1057—1086
Oljor:
aceton- ............................
animaliska ........................
bensol-................................
harts- ................................
kreosot- ............................
mineral- ............................
terpentin- ........................
tjär-....................................
vegetabiliska:
feta........................{ anm. t.
flyktiga ........................
Se äfven Fettämnen.
1138
1067
1132
1059
1132
1057
1137
1130
1060-1065
1063—1064
1171-1172
Omformare ..................... 1025—1029
Omkastare, elektriska ... 1042—1043
—»—, till spårväxlar... 735
Omröringsapparater...... 1002
Opalescentglas .............. 630
Opalglas ........................... amu. t. 630
Orangevatten.................. 1179
Ornament, af
cement................................ 36
gips................ 8
lera eller terrakotta ....... 605—606
—»—, kakelugns- ........ 616—617
Ornamentglas ................. 630
Ost ......... 137
Ostfärger......................... 1160
Ostkvarnar....................... 991
Ostlöpe ............... 1214
Ostpressar ........................ 991
Ostron ............................. 65
Oxalater af kalium, natrium
och ammonium 1097
Oxalsyra........................... 1097
Ozokeidt ........................... 42
p.
Packningar och packningsmaterial,
af
flärd gummi........................
kautschuk, mjuk................
läder ................................
spånads- eller annat ämne
i förening med kautschuk;
af spånadsämne eller asbest
i förening med stearin,
talg, talk och dylika
ämnen ............................
Packpressar.....................
Paljetter, alla slag.........
Palmkärnolja .................
Palmolja...........................
Palmvax...........................
Pannor:
afdunstnings-, vacuum- och
dekater- ........................
värme- eller lågtrycks- eller
för hushållet, af icke smidbart
gjutjärn ................
Pansar (se Krigsmateriel)
...........................
Pansarskenor för kassa
hvalf
.............................
Pansarslang.....................
Papeterier .....................
Papp, papper eller
pappersmassa, arbeten
däraf:
ark, målade eller tryckta,
att sönderskäras till spelkort
................................
knappar af papier maché
wellpapp eller wellpapper,
klistradt ........................
ej s. n.............................
197
Rubrikens
nummer.
598
588—589
210
588
950—953
557
1066
1066
1072
Papp .................................
fiber-, kemiskt beredd ....
well-, klistrad....................
öfverdragen med eller med
mellanlägg af väfnad
eller tråd af spånadsämne
eller metall...................
Papper och tryckalster
m. m................... (VII)
Papper..............................
bref-, med firmastämpel
eller annat bokstafstryck
smärgel-, glas-, sand- och
annat slip- eller poler
papper.
...........................
öfverdraget med eller med
mellanlägg af väfnad eller
tråd af spånadsämne eller
metall ............................
Rubrikens
nummer.
295—297
304
317
305
294—335
298—303
334
306
305
| Pappersmassa, papp och |
911-913 | |
664—665 | Pappersmassa.................. Papperspåsar .................. Pappersrör......................... |
805 | Pappersspån (se Affall) |
674 | Par anitr anilin.................. |
590 | Paraplyer och parasoller |
299 | käppar och kryckor därtill; |
öfvertyg därtill ................
Paraply- och parasollspröt
samt gafflar därtill
................................
Paraplyställ af järn.......
Paraply- och parasollställningar
..................
Parfymbref .....................
310
1262
317
321-323
294—324
294
311—312
317, 1047
324
1057
1156
561—562
531-532
715
666
716
1184
198
Parfymer, ej s. n..........
Parfympåsar.....................
Pariserblått ....................
Passare, andra än af
järn ..............................
Pastellkrita ....................
Pastorer ...........................
Patriser för boktryckerier
................................
Patroner, ej s. n..........
fyrpatroner........................
Patronhylsor ...................
skålformiga ämnen för patrontillverkning
............
Pelnsker (se Ärter) ......
Pendelkvarnar ...............
Penningbörsar; se Portmonnäer.
Pennknifvar.....................
Pennor, skrif- af metall
Pennskaft ........................
Penslar............................
Peppar..............................
Pepparkakor.....................
Pepparrot .......................
Pergamentpapper............
Perkussionsrör ...............
Perm anentb vitt...............
Persikokärnor.................
Perukmakararbeten ......
Petroleumbensin ............
Pianinon...........................
Pianorullar af järn ......
Pianotråd .......................
Pimsten ...........................
Pimstensduk....................
Pipetter, glas-..................
Pipor .................................
Rubrikens i
nummer, j
*
1184
1184
1143
892
1169
991 |
881 |
1196
1195
806 !
833 1
75 ;
949
773 — 776
887
1276
274-275
171—172
148
99
303
1195
1144
114
386
1057
1229
666
706
14—15
510
648
1274—1275
Rubrikens
nummer.
Piskor .............................. 216
Piskskaftämnen af ben,
horn (eller sköldpadd) 279
Pistoler............................. 804
Plankor, sågade ............ 229
Planschetter..................... 714
Platina:
arbeten däraf ................... 906—907
oarbetad ............................ 905
Platinasalter..................... 1118
Plattor, af
asbest i förening med stea -
celluloid, celloidin, galalit,
ambroin, ebnrin ock
andra liknande formbara
konstgjorda ämnen, ej
s. n................................. 291
cement................... 36
gips .................................... 7
horn.................................... 279
hårdgummi ........................ 597
isoleringsmassa ................ 48
kautschuk, mjuk................ 588—589
korkaffall............................ 257
lera:
för kemiskt-tekniska ändamål
samt revete
rings-
........................ 603—604
golf- och vägg- ............ 607—611
sköldpadd ........................ 279
sten:
marmorplattor................ 27—28
takskiffer och plattor till
jäskar ........................ 25
zink (s. k. ångpannezink) 875
—-»—, tryck- ............... 883—884
Plogar .............................. 985
Plogbillar ........................ 745
Plogbillspetsar ...............- 744
199
Rubrikens
nummer.
Ploevändskifvor (plog
fjölar)
........................... 744
Plommon; se Frukter.
Plymer............................. 578—581
Plysch; se Väfnader.
Plånböcker, af
läder eller skinn................ 212
spånadsvaror .................... 520—521
Plåtar, af
bly .................................... 863
guld ................................ 896
järn.................................... 684—693
arbeten af valsad järnplåt
till ångpannor etc. 914—915
koppar och kopparlegeringar
................................ 831—834
silfver................................ 901
tenn.................................... 869
zink.................................... 875
Plåtsaxar; se Saxar.
Plåt- och bleckvaror af
järn, ej s. n................ 695—700
Plåtämnen af järn......... 670
Pneumatiska verktyg ... 1002
Pol er duk .......................... 510
Polermedel af tvål, fett
eller olja ..................... 1084
Polerpapper..................... 306
Polerskiffer, af
filt .................................... 360
trä .................................... 240
Polerstenar; se Slip-,
bryn- eller polerstenar.
Pomador .......................... 1182—1183
Pomeransblomvatten..... 1179
Pomeranser..................... 105
Pomeransskal, torkade
eller saltade ............... 109
Porfyr; se Sten.
Porslin:
i förening med guld eller
silfver ............................
i förening med annan oädel
metall än järn ............
I lyxföremål och andra prydnads
artiklar ....................
ej s. n. arbeten, af
oäkta porslin ................
äkta porslin....................
Porslinslera .....................
Porterbrytare..................
| Portföljer, af
läder eller skinn................
spånadsvaror ....................
| —»—, ej s. n................
| Portgaller af icke smid
{
bart gjutjärn..............
| Portlandscement- ............
| Portmonnäer, af
läder eller skinn................
spånadsvaror ....................
—))—, ej s. n................
Positiv ..............................
Potatis:
oberedd ............................
skuren och torkad............
Potatisrifningsmaskiner
Potatistvättningsmaskiner
samt lyfthjul därtill
.................................
Pottaska (kaliumkarbo
nat)
..............................
Premier jus.....................
Presenningar ..................
Pressar:
filter- ................................
förgyllnings- ....................
Rubrikens
nummer.
621
622
620
625 - 626
623-624
11
778—779
212
520-521
1269
o. anm.
664—665
35
212
520-521
1269
o. anm.
1231
93—94
95
949
980
1110
60
514
1002
950-953
200
Pressar: (forts.)
glatt- ................................
halm- ...............................
hö- ....................................
kopie- ...............................
ost- ....................................
pack- ................................
prägel- ............................
tegel- ................................
tryck- ................................
ej s. n.............................
Pressduk af ull...............
Pressjärn; se Strykjärn.
Presspapp .......................
Presstalg..........................
Pressvalsar för textileller
pappersindustrien
Produkter af kemisk industri;
äfvensom dithörande
råämnen, ej
annorstädes upptagna
(XV)
Produkter af öfrig kemisk
industri m. m.
(XV Gr)
Profglas ...........................
Projektiler........................
Propellrar, af
järn och propellerblad, fär
digarbetade.
...................
koppar och kopparlegeringar
................................
Proppar, af
gjutjärn, icke smidbart ....
järn, smidbart....................
kautschuk, mjuk................
Prydnadsfjädrar ............
—))—; efterbildningar
däraf..............................
Rubrikens
nummer.
950-953
986
986
666
991
950-953
950-953
950-953
973-974
950-953
373
295
60
972
1087—1219
1201—1219
648
806
742—743
856-857
661—662
o. anm. 3
705
589
578—581
559—560
Rubrikens
nummer.
Prydnadsföremål:
till personligt begagnande,
af annat ämne än guld,
silfver eller platina........ 1259
andra; se det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Prägelpressar.................. 950—953
Psalmböcker, svenska,
bundna ........................ 325—326
Puder ............................... 1181
Pudervippor .................... 277
Pulsometrar.................... 1022—1024
o. anm.
Pumpar:
centrifugal- och rotations- 936—938
sug-, lyft- och tryck-, för
handkraft....................... 946
ång-, hydrauliska och andra
maskindrifna ................ 939—-942
—»—, afsedda att användas
som sprutor anm. t. 936—942
Pumpstockar .................. 229
Putsmedel:
för läderarbeten ................ 1085 — 1086
o. anm.
mineraliska ........................ 14 — 15
Pyrogallussyra (pyro
gallol)
........................... 1203
Pytsar, af
andra vegetabiliska spå
nadsämnen
än bomull.... 446
kautschuk ........................ 596
Pälsar ............................ 223—224
Pälsverk:
beredda ............................ 218 — 222
fjäder-, konstgjord! ........ 582—583
fågelskinn ........................ anm. t. 581
oberedda............................ 217
—»—, persedlar däraf:
delvis bearbetade ........... 221—222
fullfärdiga ........................ 223—224
Pärlemor:
arbeten däraf, ej s. n.....
oarbetad ............................
Pärlemorknappar ...........
Pärlor:
infattade ............................
oinfattade ........................
Pärmar, lösa, bok- eller
delar därtill samt samlings-
...........................
R.
Radergummi....................
Raderknifvar .................
Radiatorer (mjölkskum
ningsmaskiner)
.........
Radiatorer eller värmeelement
af icke smid
bart
gjutjärn..............
Raffinörer ........................
Rakbyflar ........................
Rakknifvar........................
Rakstrigel''........................
Ramar, fotografi- och
tafvel-...........................
Ramie ..............................
Randläder (se Ränder) ..
Rapsolja ...........................
Rapsoljesvra....................
Raspar .............................
Redskap:
hand- för landtbruk eller
trädgårdsskötsel, ej s. n.
textil-, af trä samt ämnen
därtill . ...........................
åkerbruks-, ej s. n., andra
än hand-........................
Se äfven Maskiner samt de
olika benämningarna.
|
| 201 |
Rubrikens |
| Rubrikens |
nummer. |
| nummer. |
283 282 1266 | Reglar, järn-.................. —»—, trä-..................... | 800 229 |
Regietter (för boktrycke-rier) .............................. | 881 | |
289-290 | Regulatorer: |
|
286—288 | centrifugal- ........................ | 1022-1024 |
|
| o. anm. |
| elektriska............................ | 1040 |
315—316 | till vattenturbiner ........ anm. | t. 934-935 |
| Remläder, maskin-......... Remmar: | 194 |
596 | drif- och transport-, af | 502 |
778—779
987—988
664-
-665
972
772
772
216
kautschuk, guttaperka
eller balata, äfven i
förening med spånadsämnen
eller af spånadsämnön
i förening med
kautschuk, guttaperka
eller balata...............
läder eller tarmar ........
ull eller andra djurhår
vegetabiliska spånadsämnen,
andra än bomull
............................
593
210
390
445
1272 —
1273
391
203
1062
1062
758—760
752
241
984-986
ryck-, slag- och sy-, af läder
eller skinn .................... 210
Remskifvor:
af trä ................................ 240
ej s. n............................. 1015—1016
o. anm.
Remsor, broderade ........ 533
Rep:
bast- ........ 265
halm- ............................... 271
tagel- ................................ 70
Se äfven Tågvirke.
Reseffekter af läder eller
skinn.............................. 214
Resefter .................. anm. t. 201—203
26
202
Retorter af lera ...........
Retortkol, oarbetade......
Reveteringsplattor; so
Plattor.
Revolvrar ........................
Ribbor, trä-.....................
Ricinolja...........................
Ridspön .........................
Ridstänger.......................
Riktmedel till krigsmateriel
...........................
Ris, oskaladt ..................
Risgryn ...........................
Rismjöl.............................
Ritningar ........................
Ritstift..............................
Roderjärn ........................
Rofolja..............................
Rofoljesyra ....................
Rom (se Brännvin och
sprit).............................
Rom, fisk-; se Fiskrom.
Rosenvatten ....................
Roster, eldstads-............
Rotationspressar ............
Rotationspumpar............
Rotfruktskärare ............
Rotorer..............................
Rotting.............................
Rullager ...........................
Rullskor ..........................
Rundjärnsstag till spårväxlar
...........................
Russin ..............................
Ryckremmar.....................
Ryktkardor ....................
Rubrikens
nummer.
612
41
804
229
1065
216
797—798
806
80
81
81
335
o. anm.
1276
740—741
1062
1062
181—182
o. anm. 1
1179
663
973
936—938
949
1030
260—261
1017—1019
769
735
no
210
786
Rubrikens
nummer.
Råfosfat ........................... 4
Råg ................................... 74
Råglas .............................. 630
arbeten däraf ................ 631
Råglasämnen till hushålls-
eller prydnads
glas
.............................. 653
Råhudskolfvar.................. 210
Råstänger och råskenor
af järn ........................ 670
Råämnen:
vegetabiliska:
för flätning och dylik
bearbetning eller till
borstbindararbeten af
-
sedda, ej s. n......... 265
stennötter, nötskal och
likartade, ej s. n..... 228
icke hänförliga under någon
af de i tulltaxan
upptagna bestämmelser 1280
Räfsor:
hand- ................................ 752
häst- ................................ 985
Räknestafvar .................. 1220
Räkor................................ 66
Rälsklotsar........................ 735
Rälsspik ........................... 724—725
Ränder (s. k. randläder) 203
Rödträextrakt................. 1153
Rökgasförvärmare (eco
nomisers)
..................... 916
Röntgenapparater ......... 1048
Rör och rördelar:
antändnings- .................... 1197
inlednings-, för isolering af
elektriska ledningar .... 618—619
isolerings- (s.k. Bergmannssamt
liknande) ............ 1047
208
Rubrikens
nummer.
Rör och rördelar: (forts.)
perkussion- eller nedslags-,
tid- etc......................... 1195
—))—, af
bly .................................... 863
celluloid, celloidin, galalit,
ambroin, eburin och andra
liknande formbara,
konstgjorda ämnen, ej
s. n............................... 291
cement................................ 39
glas .................................... 647
o. anm.
hårdgummi ........................ 598
järn:
gjutna, icke smidbara.... 660—662
o. anm.
ltalldragna .................... 703—704
kamfläns-........................ 664—665
muffar, flänsar, proppar
m. fl. rördelar af smid
bart
järn.................... 705
valsade, varmdragna eller
framställda af plattjärn
eller plåt.................... 701—702
o. anm. t. 692 — 693
kautschuk, mjuk................ 590—592
koppar och kopparlegerin
gar
............. 839-840
o. anm.
korkaffall............................. 257
lera .................................... 613—614
papper................................ 317, 1047
tenn.................................... 869
■—»—, innehållande löd
pasta
............................ 870
vegetabiliska ämnen ........ 260 — 261
arbeten däraf ................ 262—264
zink.................................... 875
Röraffall; se Affall.
Rörafskärare och delar
därtill ....... 766
Rörkvarnar .................. 949
| Rubrikens nummer. |
Rötter: icke ätbara: | |
liljekonvaljerötter ........ | 126 |
ej s. n......................... | 127 |
åtbära: | |
pepparrot........................ | 99 |
ej s. n......................... | 100—102 |
—)>—, arbeten däraf: | |
hattflätor............................ | 563-565 |
ej s. n............................. | 267-270 |
s. | |
Sablar .............................. | 770—771 |
Sackarin.......................... | 1218 |
Sadelffjordsväf, af | |
ull och andra djurhår .... | 389 |
vegetabiliska spånadsäm- | |
nen, andra än bomull | 443—444 |
Sadelmakararbeten......... | 216 |
Saffran.............................. | 180 |
Safrol................................. | 1176 |
Saft, bär- och frukt- ... | 184—186 |
1099 | |
Salmiak............................. | 1103 |
Salpeter: | |
chile- (natron-) ................ | 1186 |
kali-.................................... | 1108 |
Salpetersyra..................... | 1091 |
Salt: | |
kok-.................................... | 1103 |
seignette- ........................ | 1098 |
Salter: | |
anilin- etc......................... | 1156 |
guld- ................................ | 1118 |
platina- ............................ | 1118 |
stassfurterkali-, ej s. n..... | 1186 |
i tenn- ................................ | 1122 |
—»—, sura och basiska, ej
S. n.... anm. t. Afd.XVA
204
Saltsyra ...........................
Samlingspärmar för bref
etc................................
Sammet; se Yäfnader.
Sand:
järn- och stål....................
kvarts-................................
ej s. n.............................
Sandblästrar; behållare
därtill ...........................
Sandpapper .....................
Sandärter ........................
Sardeller, saltade eller
inlagda .......................
Saxar:
fasonjärn-:
vägande mer än 8,000
kg.....•••••............;......
andra (se Klippmaskiner)
hår- och kreaturs-, tandade
järn- och metalltrådsplåt-:
bänk-
............................
hand- ............................
skräddar-............................
trädgårds-:
för en hand ................
för två händer ............
ull- ....................................
ej s. n.............................
Schalar, afpassade:
ylle ....................................
andra; se Väfnader.
Schnitzelknifvar ............
Schoddy ...........................
Segel ..............................
Segelduk:
bomulls-, oblekt och ofärgad,
vägande minst 650 gram
per kvm. etc.................
annan; se Yäfnader.
Rubrikens |
| Rubrikens |
nummer. |
| nummer. |
1089 | Segelgarn; se Tågvirke. |
|
| Seignettesalt .................. | 1098 |
315—316 | 1 Seldon .............................. söljor, beslag och andra | 216 |
| delar eller tillbehör därtill | 797—798 |
659 1 | 1 Senap................................ | 168—169 |
34 | Separatorer: |
|
| malm- ................................ | 1048 |
911—913 | mjölk-................................ | 987-988 |
306 | Sepia .............................. | 1150 |
75 | Sesamolja ........................ | 1063—1064 |
| Sibcy lind rar..................... | 1002 |
63 | Siccativ ........................... | amu. 2 t. 1076 |
| Sidventilglas .................. | 632 |
| Sifoner af järn.............. | 662 |
954 | Signaleringsapparater, |
|
950—953 | elektriska..................... | 1048 |
782 766 | Signalsäkerhetsanord-ningar, ej s. n. delar |
|
746 | därtill ........................... | 738 |
766 | Siktar, hand- ................. | 1254 |
782 | Sil- och siktapparater... | 1002 |
766 | Silfver: |
|
753 | arbetadt ............................ | 900—904 |
766 | bladsilfver .................... | 886 |
781—784 | oarbetad!; äfvensom skrot | 899 |
380 | Silfverglitt ..................... | 1122 |
Silfvernitrat..................... | 1125 | |
751 | Silfverstål ................... | 706 |
355 | Siliciumkarbid ............... | 1128 |
513 | Silke, äfven konstgjord |
|
i | (Vill A) | 336—353 |
J | Silke ................................. | 338—340 |
464 : | Sil kesa Hall........................ | 336 |
| Silkespapper .................. | 300—301 |
Sirap ................................. | Rubrikens nummer. 161 |
—»—, stärkelse-............ | 162 |
Sjökort.............................. | 328—330 |
Sjöskum, oarbetad!, äf-ven konstgjordt......... | 13 |
Sjöskumspipor ............... | 1274 |
Skaft, af papper(verktygs-) ............ | 317 |
trä:
till yxor, släggor, hammare,
skyfflar, spadar,
grepar, hackor, liar
och högafflar ............ | 239 |
till andra verktyg ........ | 240 |
Skaklar och. ämnen där- |
|
till ............................... | 236 |
Skarf bultar med muttrar | 736 |
Skarf] ärn ....................... | 735 |
Skarpsill (hvassbuk), kryd- |
|
dad................................. | 62 |
Skedar af järnplåt, för- |
|
tenta .............................. | 780 |
Skenor, järnvägs- och |
|
spårvägs- ..................... | 671—672 |
—»—, s. k. pansar-...... | 674 |
Skenskor........................... | 735 |
Skeppsknän ..................... | 740—741 |
Skeppskronometrar ...... | 1248 |
Skidfrukt^” se Spann- |
|
mål. |
|
Skiffer; se Sten. |
|
Skiftnycklar..................... | 767 |
Skinn; se Hudar och |
|
skinn. |
|
arbeten däraf; se Läder |
|
och skinnarbeten. |
|
| 205 Rubrikens nummer. |
Skjortbröst, stärkta och | |
strukna ...................... | 525—526 |
Skjutdörrullar af järn... | 800 |
Skjutgevär........................ | 804 |
Skodon: | |
kautschuks-........................ | 594 |
andra ................................ | 204-208 |
Skofla!- och ugnsspadar | |
af trä ..................... | 239 |
Skol- och skräddarkrita | 1170 |
Skor, trä- ........................ | 237 |
Skosulor, af | |
kork.................................... | 259 |
spånadsvara........................ | 517 |
Skrapor; se Kreaturs-skrapor. | |
Skridskor ........................ | 769 |
Skrifpennor af metall ... | 887 |
Skrifstil;......................... | 1276 |
Skrif- och tändsticks- | |
ställ af finare gjutjärn | 669 |
Skriftaflor af sten......... | 26 |
Skrot, af | |
bly .................................... | 862 |
guld.................................... | 895 |
järn .................................... | 807 |
koppar och kopparlegerin- | |
gar ................................ | 830 |
silfver ................................ | 899 |
tenn.................................... | 868 |
zink.................................... | 874 |
Skrufknektar af trä...... | 239 |
Skrufmejslar .................. | 766 |
Skrufnycklar .................. | 746 |
Skrufstycken .................. | 746—747 |
Skruftvingar, af | |
järn ................................... | 767 |
trä .................................... | 239 |
206
Rubrikens
nummer.
Skrufvar af järn:
ring-, af järntråd ............ 727
trä ........ 726-729
ej s. n............................. 726 — 729
Skrufväxlar..................... 1020—1021
Skurmedel, af tvål, fett
eller olja ............. 1084
Skyfflar af järn, ej lius
geråds-
...................... 752
Skyttlar af trä............... 241
Skänklar, till
saxar ................................ 781—784
tänger................................ 767—768
Skärcirklar ..................... 766
Skäror .............................. 753
Skärp; se Bälten.
Sköldpadd:
arbeten däraf, ej s. n..... 279, 281
oarbetad............................ 278
Sladdar.............................. 984
Slagg................................. 40
—»—, tomas- ............... 1186
Slaggcement .................. 35
Slaglod af koppar och
kopparlegeringar ...... 837
Slagremmar............... 210
Slangar, af
kautschuk ........................ 590—592
Se äfven Velocipeddelar.
läder eller tarmar ............ 210
vegetabiliska spånadsämnen:
med kautschuk ............ 591
utan kautschuk:
andra än bomull ........ 445
bomull ........................ 502
Slidskåp för maskiner... 1003—1005
Slip- eller putsmedel,
miner aliska.................. 14—15
Rubrikens
nummer.
Slip- eller polerpapper 306
Slip- och polerskifvor
af trä .......................... 240
Slip-, bryn- eller polerstenar:
konstgjorda
.................... 18—19
naturliga ........................ 16 — 17
Slipverk för trämasse
industrien.
................... 972
Slussventiler af järn ... 662
o. anm. 4
Slutare (se Fotografikameror)
..................... 1224
Släggor ........................... 762—764
Smidesässjor .................. 948
Smink ............................ 1181
Smult................................ 140
Smällare........................... 1200
Smältpatroner ............... 1041
Smältstycken af järn ... 670
Smältstycken (säkerhetsapparater);
se Elektriska
maskiner........... 1041
Smärgel .......................... 14—15
Se äfven Slip-, bryn- eller
polerstenar.
Smärgelduk..................... 510
Smärgelpapper ............... 306
Smör .................................. 138—139
Smörfärger ....... 1160
Smörjapparater .............. 1022—1024
o. anm.
Smörjmedel, ej s. n., i
hvilka fett eller olja
ingår.............................. 1058
Smörjoljor........................ 1057
Snabbsvarfstål ............... 677
o. anm.
207
Rubrikens
nummer.
Snickararbeten, ej s. n.:
belagda med massa ........ 248—249
icke belagda med massa.... 250—253
snidade (med snideri försedda)
arbeten:
vägande netto högst 2 kg.
per stycke ................ 246
andra ............................ 252-253
Snäckor; skal däraf:
arbetade ............................ 284
oarbetade............................ 282
Snällpressar.................... 973
Snören:
elektriska lednings- ........ 848—852
läder- eller tarm- ............ 210
Snören och andra snörmakararbeten,
af
bomull ............................ 495—496
silke ................................ 349-351
spånadsvaror, innehållande
metalltråd eller med
metalltråd öfverspunnet
garn................................ 557
ull .................................... 388
vegetabiliska spånadsämnen,
andra än bomull.... 442
Snörlif ... ,. ...................... 527—528
Snörmakarknappar amu. 1.1260—1261
Socker ........................... 158—160 |
draf- och stärkelse- ........ 162
malt- ................................ 150
mjölk- ................................ 150
Sockerbetor ..................... 96—97
Socklar till glödlampor 1036
Soda, kaustik................. 1101
—»—, kristalliserad eller
kalcinerad.................. 1110
Soffor af icke smidbart
gjutjärn....................... 664—665
Soja.................................... 147
Solf, af | Rubrikens nummer. |
bomull.................................. | 502 |
järntråd ........................... | 717—718 |
Solfjädrar ........................ | 584 |
Soppor, kondenserade .. | 147 |
ugns- (af trä) .................... | 239 |
andra ............................... Spannmål och skid/Täkter | 752 |
m. m..................(III A) Spannmål: | 74—104 |
malen ............................... | 79 |
omalen................................ | 74—78 |
Sparr ar.............................. | 229 |
Sparrhorn ...................... | 746 |
Sparris.............................. | 119 |
Sparrsockar..................... | 766 |
Spegelglas ....................... | 633—639 |
arbeten däraf, ej s. n..... | 641 |
Spegeljärn........................ | 656 |
Speglar ......................... | 641 |
Spel (se Vinschar) ........ Spelapparater till forte- | 956—957 |
pianon............. anm. l t. | 1229—1230 |
Speldosor ........................ | 1232 |
Spelkort ......................... ark därtill, afsedda att sön- | 310 |
derskäras till spelkort.... | 310 |
Spermaceti .................. Spetsar, spetsväfnader | 1067 |
bomull................................ | 492-493 |
silke.................................... spånadsvaror, innehållande | 352 |
tallträd öfverspunnet garn | 557 |
ull .................................... vegetabiliska spånadsäm- | 387 |
nen, andra än bomull | 441 |
Spetsglans ..................... | 4 |
208
Spett.................................
Spik, af
järn:
möbel-............................
räls-................................
ej s. n.........................
koppar ocli kopparlegeringar
................................
zink....................................
Spindlar, af
järn....................................
trä ....................................
Spiralborrar; se Borrar.
Spiralfjädrar; se Fjädrar.
Spiralslang......................
Spiror, trä- .....................
Spisar, järn-:
flyttbara, för eldning med
gasformigt eller flytande
bränsle............................
ej s. n., af icke smidbar!
gods................................
Spjäll af icke smidbar!
gjutjärn ......................
Splint och spån (se
Tändsticksämnen) ......
Spolcisterner af järn ...
Spolpipor, af
papper................................
trä ....................................
Sporrar.............................
Spottlådor af icke smid
bart
gjutjärn...............
Sprit .................................
Träsprit ............................
Spritdrycker, försatta
med socker...................
andra; se Sprit.
Spritfernissa................
Rubrikens j
nummer.
724
721
724-725
722—723
838
875
7S8
241
590
229
i
801 j
804—665 !
664—665
23 L
666
317
241
797—798
664—665 I
181—182 !
o. anm.
1138
183 j
1075
o. anm. ''
Spritlösningar, icke
drickbara etc. ... anm. 3 ■
Sprutor:
brand- och trädgårds- ....
andra ............................ anm.
Sprängämnen, ej s. n.
Spån, trä-:
af asp (tändsticksämnen)
för flätning........................
arbeten däraf:
hattflätor....................
andra, ej s. n.........
ej s. n.........................
Spånadsvaror i förening
med kautschuk (VIII E)
kläder och andra sömnadsarbeten
däraf ................
Spånadsvaror, vattentäta,
belagda eller impregnerade
med annan massa
än kautschuk; väfnader,
sammanklistrade
med annat ämne än
kautschuk; polerduk
(VIII F) ........................
kläder och andra sömnadsarbeten
däraf ................
Spånadsvaror, fållade
eller kantade...............
—»—, i förening med
finare metalltråd .
—»—, tillklippta, tillskurna
eller utstansade
Se äfven Yäfnader in. in.
Spånadsämnen ur djuroch
växtriket samt däraf
framställda varor
(Vill)..............................
Rubrikens
nummer.
. 181, 182
944—946
t. 944—946
1193
231
265
563-565
266—270
233
503—505
536-539
506—510
540—541
512
o. anm.
556—558
511
336—584
Rubrikens
nummer.
Spånadsämnen, vegetabiliska
:
andra än bomull (Vill C) 391—446
bomull................ (Vin D) 447 —502
Spåranordningar:
delar därtill, ej s. n......... 735
Se äfven Järnvägs- och
sp år vägsm ateriel.
Spår korsningar............... 736
Spårramar........................ 735
Spårvägsskenor (se J ärnvägs-
och spårvägs
materiel).
....................... 671—672
■Spårvägsmateriel; se
J ärnvägsmateriel.
o . .. I 992—994
oparvags vagnar..............j 996_9g ?
Spårväxlar...................... 736
Späck af hafsdjur ......... 1067
Spännen:
hatt- och här-, af annat
ämne än guld, silfver eller
platina............................ 1259
Stabbar till ång- o. luft
hammare
............ anm. 2 t. 950—953
Staf, sågad ..................... 231
Stafvar, glas-.................. 647
Stagbultkoppar, med hål
försedd ....................... 839
Staket af icke smidbar!
gjutjärn ....................... 664—665
Stampverk....................... 949
Standolja ........................ 1076
Stanniol ........................... 885
Stassfurterkalisalter, ej
s. n........................''...... 1186
Statorer ........................... 1030
Statyetter; se Lyxföremål.
| 209 Rubrikens nummer. |
Stearin (stearinsyra)...... | 1069 |
Steg (för boktryckerier) | 881 |
Stegräknare..................... Sten: | 1220 |
asfaltsten............................ | 42 |
gipssten ............................ | 4 |
kalksten ............................ | 3 |
pimsten ............................ | 14—15 |
trippelsten ........................ | anm. t. 15 |
ädelstenar, oinfattade........ ej s. n., oarbetad eller | 20 |
pulveriserad ................ —»—, arbeten häraf: | 21 |
grifflar............................... | 26 |
konstnärsarbeten................ kvarn-, defibrör- och koller- | 29 |
gångstenar .................... | 22—24 |
litografisk sten ................ | 26 |
prydnadsföremål ................ skifvor och plattor af | SO |
marmor ........................ | 27—28 |
skriftaflor............................ slip-, bryn- eller poler- | 26 |
stenar ............................ | 16-19 |
takskiffer........................... | 25 |
för tekniskt bruk, ej s. n. | 25 |
silfver ............................ | 46 |
ej s. n............................. —»—, konstgjord: | 30-33 |
arbeten däraf, ej s. n..... Sten- och jordarter samt | anm. t. 39 |
städes upptagna.....(I) | 1—48 |
Stenkol............................. | 41 |
Stenkolsbensin ............... | 1132 |
Stenkolstjära .................. | 1130—1131 |
destillationsprodukter därur | 1132 |
Stennötsknappar ............ | 1266 27 |
210
Stennötter........................
Stereotyper .....................
Stickmaskiner; se Symaskiner.
Stift; so Spik.
Stigbyglar........................
Stilar (typer) ..................
Stjärn anis ........................
Stoft (s. k. ullstoft)......
Stolar af icke smidbart
gjutjärn......................
Stolpar af järn...............
Stomryggar till pianoinstrument
...... anm. 2 t.
Strumpeband ................
Strumpstolsarbeten och
andra genom virkning,
stickning eller
knytning tillverkade
varor, ej till annan
rubrik hänförliga, af
bomull ............................
silke ............................
spånadsvaror, innehållande
metalltråd eller med
metalltråd öfverspunnet
gam ............................
ull.....................................
vegetabiliska spånadsämnen,
andra än bomull
—»—, kläder och andra
sömnadsarbeten, ej
s. n., däraf..................
Stryk- och pressjärn:
för uppvärmning med flytande
bränsle eller elektricitet.
............................
ej s. n.............................
Strå .................................
arbeten däraf, ej s. n.....
Rubrikens
nummer.
228
884
881
176
355
664—665
739
1229—1230
518—519
497-499
353
557
388
442
542
SOI
666
265
267-270
Rubrikens
nummer.
Strålkastare..................... 1035
Sträckmetall af järnplåt 694
Sträckstenar..................... 614
Strängar, af
hårdgummi........................ 598
kautschuk, mjuk, ej s. n. 589
metalltråd ........................ 1255
Strängar, ej s. n......... 1256
Strömbrytare .................. 1042—1043
Strömsamlare.................. 1030
Strömställare .................. 1042—-1043
Stubintråd........................ 1197
Stndsarur ........................ 1249—-1250
Stål och stålvaror; se
Järn och järnvaror.
Stålbandskopplingar...... 1020—1021
Stålsand ........................... 659
Stålstick, oinfattade...... 332
Stålull .............................. 659
Städ, klensmides- ......... 746
Stäfver, lagg- och botten-:
hyflade etc..................... 234—235
sågade................................ 231
Stämjärn........................... 769
Stänger, af
bly .................................... 863
celluloid, celloidin, galalit,
ambroin, eburin och andra
liknande formbara, konstgjorda
ämnen, ej s. n. 291
hårdgummi ........................ 598
järn:
bearbetade, afsedda till
betongarbeten............ 673
compoundstål (med olika
hårdhetsgrader i tvärsektionen);
med invalsade
mönster etc..... 674
försedda med hål ........ anm. t. 739
kallvalsade eller kall
dragna
........................ 679 — 683
Stänger, af (forts.)
järn:
råstänger och råskenor
varm valsade, ej s. n.....
koppar och kopparlegeringar
.silfver ...............................
tenn.................................
zink....................................
Stängselband af vridet
platt- eller fasonjärn
Stängsellinor, stängseltråd
och stängselduk
anm. 3 t
Stärkelse, alla slag ......
Stärkelseklister ............
Stärkelsesirap..................
Stärkelsesocker...............
Stödskenor .....................
Sill- och bindsulläder ..
stycken däraf, utstansade,
utskurna eller utklippta
Superfosfat .....................
Supporter ........................
Svafvel............................
Svafvelkalium................
Svafvellefver, alla slag
Svafvelnatrium ...............
Svafvelsyra ...................
Svafvelsyreanhydrid......
Svamp, tvätt-..................
Svampar, ätbara............
Svansar, konstgjorda (se
Pälsverk) .....................
Sv ar fjäril ......................
Svarfvar:
metall- ............................
trä -: ................................
för fot- eller handkraft
andra ............................
Rubrikens |
nummer. |
670
676
| 835-836
\ anm. t. 844
900, 902
869
876
720
. 706—712
83
anm. t. 1205
162
162
735 i
194—195
201
1188
960—965
1088
1129
1129
1129
1090
1090
68
124
221_222
769
960-965
967
968-970
211
Rubrikens
nummer.
Svarfvararbeten, ej s. n.,
af trä:
vägande netto högst 2 kg.
per stycke ....................
andra ................................
Svartkrita .......................
Svartkrut .......................
Svin....................................
Svirflar...........................
Sviskon.............................
Sviskonkärnor..................
Svänghjul...............j
° ^ ( anm.
Sydvästar .....................
Sylar .............................
Sy liar, järn- ..................
Syllbultar med muttrar
Sy- och stickmaskiner
bordskifvor och liufvar samt
andra delar därtill af trä
nålar därtill; se Nålar,
ställningar därtill af järn
öfverdelar därtill ............
1015-t. 920-
246
248—253
1169
1190
53
888
109
114
-1016
-935
571
790
976-
736
-97 7
241
978
977
Symaskinsringar af kaut -
schuk .......................... 589
Syremmar ...................... 210
Sy ringar........................ 891
Sågar, sågklingor och
sågblad ... ................... 754—757
järnbågar till sågar ........ 746
Sågbladsämnen, ej s. n. 757
Sågramar ....................... 966
Sågställning^!- och delar
därtill af trä............... 240
Såpa ............................... 1083
Såser ................................ 147
Säckar ............................ 515—516
Säckväfnad; seYäfnader.
Sädeskrossare................ 949
212
Sädessorterare..................
Saf ..................................
flätor däraf:
hatt- ............................
ej s. n.........................
andra arbeten, ej s. n.....
Säkerhetsapparater.........
Säkerhetsnålar ..............
Säkerhetsproppar............
Sängar, järn-.................
Sängbottnar af järntråd
med ramar af trä.....
Sängkläder ...................
Sängskärmar med öfvertyg.
...............................
Sänken till fiskredskap
Sättstampar...................
Sökare (se Fotografikameror)
.....................
Söljor till seldon eller
remtyg ............. ........
Sömnads- och andra arbeten,
ej s. n., af spånadsvaror,
äfven i förening
med annat ämne;
hattflätor, hattar,prydnads
fjädrar,solfjädrar
(Vill G)
T.
Tachometrar.............
Tackjärn...................
Tackjärnskrot...........
Tafflar .......................
Tafvelramar..............
Tagel.........................
Rubrikens
nummer.
985
265
563-565
265
267-270
1040—1041
890
1041
802—803
719
523—524
523—524
1257
762—764
1224
797—798
511—584
1220
656
807
1229
1272 — 1273
69—70
Tagel, arbeten däraf:
hattflätor............................
rep ....................................
väfnader............................
ej s. n.............................
Tagelsurrogat..................
Takbrickor för elektriska
ledningar .........
Takfönster af icke smid
bart
gjutjärn..............
Takpannor af glas.........
Takskiffer ........................
Takstolar och stolpar af
järn ..............................
Taktegel............................
Talg .................................
Talk...................................
Tallfrö ..............................
Tamarinder .....................
Tandborstar med beneller
celluloidinfatt
ning.
.............................
Tandpasta........................
Tandpulver ....................
Tangentskifvor, af
ben ...................................
celluloid, galalit m. fl. formbara,
konstgjorda ämnen,
ej s. n.........................
trä ....................................
Tannin..............................
Tapeter och tapetbårder
Tarmar..............................
slangar däraf ....................
Tartrater af kalium, natrium
och ammonium
Taxametrar .....................
Te.....................................
Rubrikens
nummer.
566
70
384- 385
386
91
618—619
664—665
632
25
739
603—604
60
13
86
178
275
1181
1181
279
291
231
1203
307—309
73
210
1098
1220
157
Rubrikens
nummer.
Teckningar ..................... 335
o. anm.
Tegel.................................. 002—604
—»—, glas-..................... 632
Tegelpressar .................. 950—953
Tekniska artiklar, ej
s. n., af
hudar och skinn ............ 210
lera.................................... 614
sten, såsom plattor till jäskar
in. m..................... 25
ull eller andra djurhår .... 390
vegetabiliska spånadsämnen
:
andra Un bomull............ 446
bomull............................ 502
Telefonapparater............ 1044—1045
delar därtill:
af hårdgummi................ 600
ej s. n......................... 1046
Telefonväxlar och telefonväxelbord
............... 1044
delar därtill, ej s. n......... 1046
jacklister till telefonväxel
bord
................................ 1048
Telegraf apparater ......... 1044
delar därtill:
af hårdgummi................ 600
ej s. n......................... 1046
apparater för trådlös telegrafi
............................ 1048
Tellurium lunarium ...... 330
Tendrar .......................... 995
Tenn:
arbetadt ............................ 869—873
oarbetadt; äfvensom skrot 868
Tennaska (tennoxid)...... 1122
Tennfolier........................ 885
Tennklorid........................ 1122
Tennsalt (tennklorur) ... 1122
213
Rubrik ens
nummer.
Termometrar .......... 1227
Terpentin ........................ 1134
Terpentinolja .................. 1137
Terpineol ........................ 1176
Tidningar, tidskrifter
och handskrifter........ 327
Tidrör ....... 1195
Timotejfrö........................ 88
Tjära:
stenkols- och annan ur
fossila ämnen framställd 1130—1131
destillationsprodukter
däraf .................... 1132
trä- .................................... 1133
Tj är filt.............................. 296
Tjärfärger............ 1155, 1158—1159
Tjär oljor........................... 1136
Tjärpärma........................ 1133
Toalettvatten ................. 1180
Tobak:
arbetad ............................ 191—192
oarbetad............................ 190
Tobakspipor..................... 1274—1275
Tomasfosfat..................... 1186
Tomasslagg, omalen...... 1186
Tomater........................... 118
Tonfisk, saltad eller inlagd
.............................. 63
Torf................................... 41
Torf briketter .................. 41
Torfmull och torfströ... 34
Torfrifningsmaskiner ... 949
Toriumnitrat ........ 1118
Torkapparater, roterande,
ej s. n................... 911—913
Torkcylindrar för textileller
pappersindustrien
.............................. 972
Torkställe!- af järntråd | Rubrikens nummer. |
anm. 3 t. 706 — 712 | |
Torkskåp ........................ | 9,11—913 |
Tornur............................. | 1251 |
Torpeder........................... Torrdestillationsproduk-ter och närstående ant- | 806 |
nen ..................(XV B) | 1130—1140 |
Torrmjölk........................ | 136 |
Torskrom i tunnor ...... | 143 |
Tran ................................. | 1067 |
Transformatorer ............ | 1025—1029 |
Transmissioner............... Transportremmar; se Remmar. | 1015—1016 o. amu. |
Transportörer.................. Trappor och trappsteg af | 958 |
icke smidbart gjutjärn | 664—665 |
ro lrass ................................ | 35 |
Trassel.............................. | 449 |
Trippel ........................... | 14—15 |
Trippelsten ..................... | amu. t. 15 |
Triörer.............................. | 985 |
Trolleytråd (kontakttråd) | 841 — 842 |
Trottoarglas..................... Tryckalster, alster af grafisk konst samt mål- | 630 |
ningar............ (VII B) Tryckalster: | 325—335 |
makulerade ........................ | 324 |
ej s. n............................. | 009 99/ OOö- |
Tryckplattor................... Tryckplåtar, af konstnär | 883 — 884 |
etsade eller graverade | 882 |
Tryckpressar .................. | 973—974 |
T ryckstämplar ............... | 881 |
Rubrikens
nummer.
Trycksvärta..................... 1161
Tråd, af
bly .................................... 863
bomull................................ anm. t. 462
guld.................................... 896
järn:
kallvalsad eller dragen 706—712
stängsel- ................ anm. S t. /06—/12
s. k. valstnid ................ 676
öfverspunnen eller öfverldlidd
med spånadsämne
eller papper .... 713
kautschuk:
hårdgummi ............... 598
mjuk kautschuk ............ 587
koppar och kopparlegerin
gar
........................ 841-852
silfver ................................ 901—902
tenn.................................... 869
vegetabiliska spånadsäm
nen,
andra än bomull.... 406—407
zink.................................... 875
gulddragar-........................ 5 o b
kol- och metalltrådar till
glödlampor .................... 1036
stubin-................................ 1197
Trådglas........................... 630
Tråg af glas .................. 632
Trä, lconstgj ordt, arbeten
j Träd, fällda, icke af
kvistade
........................ 225
Trädgårdssaxar; se Saxar.
! Trädgårdssprutor ......... 944—946
Trädgårdsnrnor af järn 666
j Träkol.......................''....... 41
Tränsar af järn ........... 797—798
| Träskifvor, hoppressade
I (s. k. limbräder)......... 232
Träskor............................. 237
Träskrufvar af järn...... 726 — 729
| Rubrikens |
| Rubrikens | |
| nummer. |
| nummer. | |
Träsnideriverktyg ......... |
| 765 | Tvättställ af lera, ej fa- |
|
Träsnitt, oinfattade ...... |
| 332 | jans- eller porslins- |
|
Träsnittstockar............... | 242- | -243 | varor............................. | 615 |
Träsprit .......................... |
| 1138 | Tvättsvamp ...................... | 68 |
Träspån; se Spån. |
|
| Tyll; se Spetsar. |
|
Hattflätor tläraf ................ | 563 | —565 | Typer .............................. | 881 |
Trät järn ........................... |
| 1133 | Tågvirke och linor: |
|
Träull................................. |
| 226 | af bomull ........................ | 501 |
Trävaror, flätade varor, |
|
| —»—- samt bind- och |
|
borstbindararbeten samt |
|
| segelgarn af andra ve- |
|
ben, horn och andra |
|
| getabiliska spånads- |
|
formbara ämnen m. m. |
|
| ämnen än bomull...... | 408—418 |
(VI) | 225- | -293 | Tårtor .............................. | 148 |
Trävaror: |
|
| Täcken, stickade............ | 523—524 |
bearbetade; se de olika |
|
| Täljknifvar ..................... | 777 |
benämningarna. |
|
| T änder, konstgj orda..... | 650 |
oarbetade (se Virke, oar- |
|
| Tändhattar....................... | 1194 |
betadt)............................ |
| 225 | Tändmedel, ej s. n., för |
|
Tröskverk ........................ |
| 986 | projektiler och skjut- |
|
Tubpressar ..................... |
| 766 | val) en . | 1195 |
|
|
| r |
|
Tliggare ........................... |
| 949 | Tändstickor..................... | 1198—1199 |
Tungspat ......................... |
| 4 | —))—. bengaliska ........ | 1200 |
Tunnband ........................ |
| 231 | Tändsticksställ af finare |
|
Tunnbindar arbeten......... | 234- | -235 | gjutjärn........................ | 669 |
Turbiner: |
|
| Tändsticksämnen (splint |
|
vatten- och särskild! in- |
|
| och spån) af asp ...... | 231 |
kommande löphjul därtill | 934 | -935 | Tänger samt skänldar |
|
ung-.................................... | 920 | —923 | därtill ........................... | 767—768 |
Turistsäckar..................... |
| 522 |
|
|
Turkrödolja ..................... |
| 1083 |
|
|
Tusch.................................. |
| 1167 | u. |
|
Tvål .................................. | 1081- | 1082 | Ugnar: |
|
harts- ................................ |
| 1135 | elektriska härd-................ | 801 |
Tvålsurrogat .................. | anm. t. | 1082 | för industriella ändamål, så-som kolning etc............. | 947—94S |
Tvättbord åt icke smid- |
|
| ej s. n. af icke smidbart |
|
bart gjutjärn............... | 664- | -665 | järn................................ | 664 — 665 |
Tvättmedel af tvål, fett |
|
| Ugnsramar af icke smid- |
|
eller olja...................... |
| 1084 | bart järn ..................... | 664—665 |
216
Rubrikens
nummer.
Ugnsspadar af trä......... 239
Ull och andra djurhår
(VIII B) 354—390
Ull och andra djurhår 354
Ull:
glas- ................................ 627
konst- ........................... 355
stål-.................................... 659
trä-.................................... 226
Ull affall.............................. 355
Ullfett .............................. 1067
Ullkardor........................... 786
Ullsaxar; se Saxar.
Ullstoft.............................. 355
Ultram arin........................ 1144
Underreden, till
järnvägs- och spårvägsvag
nar
................................ 997
åkdon och fordon, ej s. n. 1056 J
Upprymmare .................. 765
Uppvärmningsskåp......... 911 —913
Ur och urdelar............... 1243—1252
Urfjädrar.......................... 715
o. anm.
Urfoder, lösa .................. 1249—1250
Urhakar af annat ämne
än guld, silfver eller
platina........................ 1259
Urkedjor af annat ämne
än guld, silfver eller
platina........................... 1259
Urnor, trädgårds- af järn 666
Urtaflor ........................... 1252
Urvattnare........................ 1002
Urverk, lösa, till
fickur ................................ 1245
vägg- eller studsarur........ 1252 ]
Rubrikens.
nummer.
v.
Vacuummetrar ............... | 1227 |
Vacuumpannor ............... | 911—913- |
Vadd, af | |
bomull................................ | 450—451 |
silke ................................ | 337 |
ull och andra djurhår .... | 356—357 |
vegetabiliska spånadsämnen, | |
andra än bomull............ | 392 |
Vägnar: | |
ammunitions- .................... | 806 |
barn- ................................ | 1055 |
järnvägs- och spårvägs-.... | 992-997 |
ej s. n............................. | 1056 |
Vagnsfjäder, ej s. n.... | 734 |
Vagnshjul; se Hjul. | |
Vagnssmörja .................. | 1058 |
Valsar: press-, med stativ, för textil- | |
eller pappersindustrien | 972: |
till sädes- och oljekaks- | |
krossar ........................ | lön |
ej s. n............................. | 1012—1014 |
öfverdrag därtill af läder | 210 |
Valscylindrar; se Valsar. | |
Valskvarnar.................... | 949 |
Valsmassa........................ | 1211 |
Valsstolar ........................ | 949 |
Val stråd ........................... | 676 o. ännu |
Valsverk för metallin- | |
dustrien........................ | 950—953- |
Vanilj och vanil lin ...... | 180 |
Vantar; se Strumpstols-arbeten. | |
Varmluftsmotorer ......... | 930—933- |
Varor, ej annorstädes | |
upptagna ......... (XVI) | 1220—1281 |
217
Rubrikens
nummer.
Varor, som icke kunna
hänföras under någon
af de i tulltaxan upptagna
bestämmelser:
arbetade ............................ 1281
råämnen ............................ j 280
Vaselin ............................. 1058
V aser, blomster-, af finare
gjutjärn........................ 669
Se äfven Lyxföremål.
Vass ............................ 265
arbeten däraf, ej s. n..... 267—270
Vatten, mineral- ............ 189
Vattenglas....................... 1106
Vattenhjul........................ 984—935
regulatorer därtill, särskild!,
inkommande ............ anm. t. 934—935
Vattenlås af icke smid
bart
gjutjärn ............ 664—665
Vattenmätare .................. 1227—1228
Vattenturbiner och särskilt
inkommande
löphjul därtill ............ 934—935
Vattenvarmare af icke
smidbart järn............... 664—665
Vax:
insekts- (bivax) ................ 1071
japan- ................................ 1066
jord- (ozokerit) ................ 42
karnauba-, palm- oeli annat
växt- ............................ 1072
montan- ............................ 1057
Vaxarbeten, ej s. n....... 1073—1074
Vaxduk ........................... 506—507
Vaxljus ........................... 1079
Ared............................... 226
Vefaxlar och vefstakar 1009—1010
Vekar, lamp- och ljus- 500
Wellpapp och wellpapper
.................................
Velocipeder .....................
delar därtill:
af kautschuk ................
ej s. n.........................
Ventilator^''.....................
Ventiler, af
järn:
luftväxlings- ................
sluss- ............................
mjuk kautschuk ................
se äfven Armatur ............
Ventilkulor af mjuk
kautschuk....................
Verktyg:
(ej pneumatiska) för stenarbeten
........................
pneumatiska ....................
träsnideri- ........................
små, gjutna, tydligen af
sedda
till leksaker........
Se äfven Knifvar samt de
olika benämningarna.
Verktygsetuier ...............
Verktygshandtag af trä
Verktygslådor ...............
Verktygsskaft, af
papper................................
trä ....................................
Verktygsskåp..................
Verktygsstål:
snabbsvarfstål....................
annat smidt........................
Vermi celler .....................
Vicker ..............................
Wienermöbler ...............
Vikter af järn ..............
Rubrikens
nummer.
317
1051, 1053
1052, 1054
936—938
666
662
589
1022—1024
o. anm.
589
762—764
1002
765
792
792—793
240
792—793
o. anm.
317
239-240
792—793
677
67S
82
75
247
663
28
218
| Rubrikens |
| nummer. |
Vin .................................... | 184—186 |
Vindrufvor ..................... | 106 |
Vinschar ........................... | 956—957 |
Vinsten.............................. | 1098 |
Vinstenssyra.................... | 1098 |
Vinsyra ........................... | 1098 |
Vintinktur ..................... | 163 |
Vippor, damm- och pu- |
|
der- .............................. | 277 |
Virke, oarbetadt ............ | 225 |
V irknål ar ........................ | 790 |
Viror (ändlösa)............... | 854 |
Visare till ur.................. | 1252 |
Visitkort .......................... | 334 |
blanketter därtill ............ | 319 |
Se äfven anm. 3 till rubr. |
|
papp och papper (sid. 54) |
|
Viskor (se Borstbindar- |
|
arbeten) ........................ | 274—277 |
Witkerit ........................... | 3 |
Vitriol: |
|
]’äril- ................................ | 1119 |
koppar- ............................ | 1121 |
zink- ................................ | 1120 |
Wolfram]ärn .................. | 656 |
Wolfram syra .................. | 1118 |
Vulcanfiber ..................... | 304 |
| o. amu. |
Vykort .............................. | 332 |
Vykortsalbum.................. | 313 |
Vågar .............................. | 1238—1242 |
Vädurar (se Armatur) | 1022—1024 |
| o. amu. |
V äfnader: |
|
bomulls- ............................ | 464-491 |
fernissade eller lackerade | 506-507 |
kläder och andra söm- |
|
nadsarbeten däraf .... | 540-541 |
Rubrikens
nummer.
Yäfnader: (forts.)
jute-, linne- och af andra
vegetabiliska spånads -
ämnen än bomull ........ | 419-440 |
kautschuks- (i förening med | 503-505 |
kläder och andra söm-nadsarbeten däraf .... | 536-539 |
sadelgjords-; se Sadelgjords-väf. saminanklis trade medelst annat ämne än kautschuk | 508-509 |
silkes- ................................ | 341-345 |
spets- och tyll-; se Spetsar, | o. anm. 384-385 |
ull- .................................... | 373-383 |
stampad (icke väfd) filt | 358-360 |
vattentäta etc. (andra än | 506—509 |
kläder och andra söm-nadsarbeten däraf .... | 540—541 |
fållado eller kantade men | 512 |
tillklippta eller utstansade | 511 |
Väfstol^!''........................... | 1002 |
V ägbomsan ordningar, ej | 738 |
Väggbonader, afpassade: | 380 |
andra; se Väfnador. Väggur ........................... | 1249—1250 |
Vältar: ång-.................................... | 929 |
andra ................................ | 984 |
Vändskifyor..................... | 786 |
219
Rubrikens
nummer.
Rubrikens
nummer.
Värjor .............................. 770—771
Värme- eller lågtryckspannor
och värmeelement
af icke smid bart
gjutjärn ........................ 664—665
Väskor:
af läder eller skinn ........ 212, 214
af spånadsvaror ................ 520—522
ej s. n............................. 1269
o. anm.
Yätesuperoxid.................. 1126
V äxelförreglings anordningar,
ej s. n. delar
därtill ........................... 738
Växellådor till metallbearbetningsmaskiner
960—965
V äxeltungor....................... 736
Växter, ej s. n.:
konstgjorda........................ 559
delar därtill ................ 560
lefvande ............................ 130
torkade eller annorledes preparerade
(ej apoteksvaror) 131—132
Växter och växtdelar, till
färgning användbara 1152
Växtfett ........................... 1066
Växtlim ....... 1204
Växtvax ........................... 1072
Y.
Yxor ................................ 763
Yxskaft ........................... 239
Z.
Zaponlack ........................ 1077
Zink:
arbetad ............................ 875—879
oarbetad; äfvensom skrot 874
Zinkhvitt ........................ 1144
Zinkoxid........................... 1144
Zinksulfidlivitt ............... 1144
Zinkvitriol (zinksulfat) 1120
Å.
Åkdon, ej s. n...............
Ånghammare ..................
Ånghvisslor.....................
Anglokomobiler...............
Ångmaskiner, ej s. n.
Ångmudderverk ............
Ångpanneeldstäder, ångpannegaflar,
gallo waytuber,
domar, manhålsluckor,
manhålsbyglar,
och dylika
arbeten afvalsadjärnplåt
till ångpannor;
eldningsapparater för
ångpannor och gasverk
..............................
Ångpannezink ...............
Ångpannor .....................
Ångplogar........................
1056
950—953
1022—1024
o. anm.
929
924—928
1050
914—915
875
908—913
985
o. anm.
o
Angpumpar .....................
Angturbiner samt särskildt
inkommande roterande
delar därtill
Ångvältar ........................
Ångöfverhettare anm. t.
Årder ...............................
o
Arämnen...........................
939—942
920—923
929
908—915
985
229
Ä.
Ädelstenar, oinfattade .. 20
Ädla metaller, samt arbeten
dciraf. (XIID) 895—907
220
Ägg, äggula och flytande
ägghvita .....................
Ämnen, konstgjorda,
formbara (se Celluloid
etc.) .............................
Äpplen; se Frukter.
Armhållare .....................
Armknappar af annat
ämne än guld, silfver
eller platina ...............
Armlappar........................
Rubrikens |
| Rubrikens |
nummer. |
| nummer. |
| Arter................................ | 74 |
142 | gråärter (sandärter, pelusker) | 7T> |
| Ättika och ättiksyra...... | 1094—1096 |
291—293 | Ö. Öfverdrag af läder till |
|
518—519 | valsar ........................... | 210 |
| Öfverfångstappar ......... | 627 |
| Öfverspännin gsapparater | 1041 |
1259 | Öfvertyg till paraplyer |
|
536—537 | eller parasoller............ | 531—532 |
MOTIVERING.
223
Allmän öfversikt.
Sveriges handels- och tullpolitik företer sedan länge hufvudsakligen
samma utvecklingsgång, som gjort sig gällande inom flertalet
länder pa Europas kontinent. Då i andra länder frihandelsprincipen vid
1800-talets midt trängde igenom och blef förhärskande, medförde detta
äfven hos oss väsentliga modifikationer i förut tillämpade grundsatser
inom tullagstiftningen, klar sedermera vid pass SO år därefter förhållandena,
icke minst i följd af samfärdsmedlens kraftiga utveckling,
åter ändrats sa, att det obe,hindrade internationella varuutbyte, som
tidigare befunnits medföra allmän fördel, gjorde sig — närmast på
jordbruksnäringens område — allt kännbarare gällande såsom en olägenhet
för den nationella produktionen och det nationella välståndet och
då, i följd af bland annat detta förhållande, de europeiska fastländss
tat er na, den ena efter den andra med Frankrike och Tyskland i spetsen,
funno . nödigt att återupptaga tullskyddspolitiken, blef'' detta icke heller
utan inflytande på var tullpolitik. Sålunda togs vid 1888 års riksdag
det första och afgörande steget till ett systemskifte genom återinförande
åt skydd för landtbrukets produkter, under uttryckligt angifven förutsättning,
att tulltaxan oförtöfvadt skulle revideras, äfven hvad industritullarna
angick. Emellertid kunde denna förutsättning för tillfället icke
genomföras vidare än inom jämförelsevis trånga gränser, på sätt åren 1888
< >ch 1889 ägde ruin, i det att svenska riksdagens rådighet öfver tulltaxan tills
vidare var väsentligt inskränkt i följd af ingångna tarifftraktater. Öfvergangen
till en mera skyddsvänlig tullpolitik medförde ändring äfven i
fråga om uppfattningen af dylika traktaters lämplighet, och eu utpräglad
obenägenhet för inskränkningar i rådigheten öfver tulltariffen blef utmärkande.
för 1880-talets tullpolitik. Sverige återfick dock först den
1 februari 1892 full bestämningsrätt i afseende ä sina tullsatser. Våra
därefter gällande handelstraktater hafva till helt nyligen icke förbundit
till mera än behandling i tullhänseende såsom den mest gynnade nation;
och denna obundenhet begagnades redan vid 1892 års riksdag till att
Inledning,
slutföra revisionen af tulltaxan, hvarvid icke blott nödigt ansedt skydd
bereddes industrien i de delar, där sådant dittills icke kunnat ske, utan
ock afsevärda tullförhöjningar genomfördes för vissa varuslag på grund
af deras egenskap af lyxvaror, en åtgärd som dittills likaledes väsentligen
mött hinder i bestående tarifftraktater.
För så vidt fråga är om industritullarna, torde såsom ett allmänt
omdöme om 1892 års tulltaxerevision kunna sägas, att densamma vida
öfvervägande tog sikte på skydd för framställningen af de gröfre varuslagen.
Detta förhållande, hvilket framträder företrädesvis skarpt i fråga
om t. ex. järngruppen samt vissa textilvaror, och hvilket såväl där som
annorstädes förklarar den efter nuvarande förhållanden alldeles otillräckliga
specificeringen af de olika varuslagen, är af flera skäl ganska
naturlig. Särskild! bör i detta afseende framhållas, att den första förutsättningen
för möjligheten af att upptaga en tillverkning af finare
artiklar, nämligen tillgång till en för sådan industri nöjaktigt utbildad
arbetarstam, ännu vid den tid, hvarom här är fråga, på de flesta områden
saknades, och vidare att det inhemska afsättningsområdet då
vida mera än nu var otillräckligt för att medgifva någon långt gående
specialisering i tillverkningen. Gilvet är emellertid, att en tulltariff,
som på detta sätt sammanfattar gröfre och billigare, finare och dyrbarare
fabrikat under en och samma — låt vara för det förra slaget
tillräckligt hög — tullsats, med tiden blifver otillfredsställande, i samma
män som förutsättningar inträda för tillverkning jämväl af finare fabrikat,
vare sig sådan tillverkning kan drifvas särskild! för sig eller endast i
förening med de gröfre artiklarna. Välbekant är ock, att förhållandena
här i landet numera utvecklat sig så, att den år 1892 antagna, i
hufvudsak ännu gällande taxan är bland annat i nyssberörda hänseende
mindre tillfredsställande och tarfvar revision i syfte att tillgodose industriens
utvecklingsmöjligheter genom att — för så vidt skyddssystemet
öfver hufvud taget fortfarande skall utgöra grunden för vår tullagstiftning
— bereda den mera utvecklade förädlingsindustrien ett bättre
afpassadt skydd.
I fråga om skyddssystemets fortfarande tillämpning under nu för
handen varande förhållanden torde emellertid någon större meningsskiljaktighet
inom landet icke kunna förutsättas. Härför talar redan
den omständighet, att riksdagen under årens lopp vid flera tillfällen
fattat beslut, som afsett att bereda bättre skydd för tillverkningen af
åtskilliga artiklar, och att till och med efter det den år 1906 ingångna
handelstraktaten med tyska riket trädde i kraft, riksdagen genom kamrarnas
sammanstämmande beslut vid två särskilda tillfällen begagnat
225
sig af Sverige i traktaten förbehållen rätt att i skyddssyfte åsätta nv
eller förhöjd tull.
Att sålunda äfven de, som principiellt hylla en annan tullpolitisk
åskådning än den, hvarpå vår nuvarande tulltaxa är byggd, böjt sig
tör omständigheterna och funnits villiga att taga konsekvenserna af
vårt lands anslutning till skyddspolitiken, härtill torde, oafsedt insikten
om de faror för ett land och dess näringslif, hvilka äro förenade med
täta rubbningar i de ledande principerna för tullagstiftningen, flera
samverkande omständigheter hafva bidragit. Så torde först och främst
den storartade och mångsidiga utveckling, vårt näringslif i allmänhet
°ch framför allt vår industri vunnit under den tid, som förflutit efter
utfärdandet af 1892 års tulltaxa, haft till följd, att antalet ökats af dem,
som funnit anslutningen till skyddspolitiken betingad af och lämpad för
de närvarande tidsförhållandena.
Angående den glädjande ekonomiska utveckling, som ägt rum Den ekonounder
berörda period, bära tillgängliga statistiska data ett ojäfaktigt misk?
vittnesbörd. Visserligen kan man icke direkt hänvisa till någon officiell under seKte
beräkning af utvecklingens slutresultat, då från det allmännas sida årtionden.
någon uppskattning af vår nationalförmögenhets tillväxt under denna
tid icke föreligger. Erinras kan dock om de resultat, hvartill eu svensk
vetenskapsman kommit vid beräkningen af Sveriges nationalförmögenhet
dels år 1885 och dels år 1898. Bruttoförmögenheten beräknades därvid
år 1885 till 7,206 miljoner kronor och år 1898 till 9,569 miljoner
kronor. Vår utländska skuld skattades är 1885 till 664 miljoner kronor
och ar 1898 till 570 miljoner kronor. Nettoförmögenheten skulle sålunda
under jterioden i fråga hafva ökats från 6,542 miljoner kronor till
8,999 miljoner kronor, eller med 2,457 miljoner kronor. Otvifvelaktigt
är ock, att under de — frånsedt den allra senaste tiden — för näringslifvet
i det stora hela mycket gynnsamma konjunkturerna efter år 1898
förmögenhetsökningen varit proportionsvis ansenligare än under föregående
tid, fastän någon utredning härom icke finnes att tillgå.
Men bortsedt från enskilda sammanställningar af den officiella
statistikens siffror lämnar så väl produktions- som handelsstatistiken
omedelbart påtagliga bevis för näringslifvets kraftiga utveckling under
senare tid. Såsom bilaga till detta betänkande fogas eu af kommittén
ombesörjd sammanställning af de officiella statistiska siffrorna rörande
landets produktionsförhållanden under åren 1896—1907 äfvensom rörande
in- och utförsel för hvarje år från och med år 1885 till och med år 1907
samt, till jämförelse, motsvarande siffror för åren 1871 samt 1875 och
29
226
1880. Dessa siffror, livilka icke jäfvas åt de slutsatser i ämnet, som kunna
dragas ur andra delar af den officiella statistiken, gifva utan allt tvifvel
eu trogen bild af utvecklingen under de senaste årtiondena; och hvad som
därvid0genast faller i ögonen är den förskjutning inom vårt näringsliv som
under denna tid ägt rum i industriell riktning. \ i skönja det redan, om vi
vid sidan af det nämnda statistiska materialet kasta en blick på beiolkningsstatistiken
och taga i betraktande befolkningssiffrornas fördelning på yrkesgrupperna,
Då år 1870 endast 14.71 procent af folkmängden var sysselsatt
med industri och däremot icke mindre än 11.87 procent med jordbruk,
utgjorde år 1000 den industriidkande befolkningen 28.9 0 procent emot
53&6 7 procent af jordbruksidkare. Den största förskjutningen i detta
hänseende har försiggått under åren 1890—1900, således från den tid,
då senaste tulltaxerevision ägde rum, såsom framgår åt följande olversikt:
Procent af folkmängden, sysselsatt med
Hela folkmängden vid slutet af nedanstående år. | jordbruk, | industri, | handel och samfärdsel. | . allmän tjänst in. m. | |
! 1870 | ............... 4,168,525 | 71.87 | 14.7 1 | 5.0 6 | 8.3 6 |
! 1880 | .............. 4,565,668 | 67.4 2 | 17.75 | 7.14 | 7.6 9 |
! 1890 | ............ 4,784,981 | 60.92 | 22.7 2 | 8.9 2 | 7.44 |
i 1900 | ...............i 5,136,441 | KO n r* ÖO. Öl | 28.90 | 10.59 | 6.S4 |
So vi på produktioussiflrorna, framträder förhållandet ännu skarpare.
För så vidt man i fråga om jordbruket fäster sig endast vid sädesskörden,
bär denna sedan 1870-talet visserligen ökats men dock icke
i förhållande till den ökade folkmängden. Då den åren 1871 — 75 uppgick
till 17.5 miljoner deciton i årligt medeltal, både den åren 1886—90 stigit
endast till 20.o miljoner deciton och åren 1901—05 endast till 21
miljoner deciton, livilka fördelade sig pa följande sätt:
|
| 5 e c i t o n. | S:a deciton |
A. 1 (3 11 ! | Hvete. Råg. | Hafre. Korn. 1 Blandsäd. | |
. | 1871—75... | 910,260 4,886,142 | 7,168,554r3,442,590 1,131,022 | 4.ii i |
i 1886—90... | 1,102,356 5,367,808 | 9,491,25213,215,676jl,433,350 | 4.3 5 |
1901—05... | 1,36.1,774 5,550,367 | 9,269,64912,829,58811,991,265 | 4.04 |
227
Under summa tid liar däremot deri industriel:;!, produktionen för -
dubblats mänga
O
gånger
om. Äfven om siffrorna för våra fabriksanlägg OO -
ningar icke aro fullt jämförliga under olika tider, i det att särskildt
Ä; senare åren _ medfört en större fullständighet, så kan man i alla
händelser med siffrornas hjälp skönja utvecklingens allmänna drag.
Pa grund af den antydda förändringen i vår fabriksstatistik. —
S011i ^ på 1890-talet fullständigt omdanades, hvarvid flera fabriksklasser
uppdelades eller sainmanslogos — böra vid eu jämförelse med äldre tid
lind an tagas följande fabriksklasser. Indika först för de bär nedan inom
I
(1892),. fiskberedningsanstalter 1891), kvarnar (1890), bagerier (1896),
bränn vinsbrännerier 1892 , destilleringsverk 1892), mineralvattenfabriker
(1896), punschbryggerier (1892), trädestillationsverk (1896), sågverk 11896),
torf- och torfströfabriker (1891), träkolsverk (1898), kalkbruk (1892;
**eh boktryckerier (1896). Af nedanstående öfversikt, vid hvars upprättande
alltså siffrorna för nyssnämnda industrier, i den män de i
statistiken redovisats, ej medräknats, och i hvilken icke heller bergverken
medtagits, framgår dock tydligt, huru den industriella utvecklingen
fortgått:
|
|
| M e d e 1 t a | 1 årligen. |
|
Aren. |
| Antal fabriker. | Antal | Tillverkningsvärde. | |
|
| arbetare. | Kronor. | Pr inv. | |
1871— | -75 | 2,516 | 52,207 | 143.912.000 219.960.000 | 33: 6 8 |
1886— | •90 | 3,174 | 84,482 ! | 46: so | |
1901- | 05 | 6,968 | 204,973 | 760,941.000 | 145: 49 ; |
Tilläggas för den sista femårsperioden de fabriker, som för jämförelsens
skull härofvan undantaga, blir antalet fabriker under aren
1901—05 i årligt medeltal 11,476 med 271,096 arbetare och 1,116
miljoner kronor tillverkning. Lägger man därtill malmbrytningen, som
under åren 1901—05 drefs vid närmare 400 grillVor med omkring 12,000
arbetare, samt beredningen af järn och stål, som bedrefs vid 180 järnbruk
med 15,000 arbetare, och af koppar, zink och andra metaller, så
får man betydligt högre tal för den industriella produktionen. Den vid
järn-, zink- och koppargrufvor erhållna malmen värderades åren 1901—05
till omkring 21 miljoner kronor årligen, det vid järnbruken beredda
tackjärnet till 37 miljoner kronor och de gröfre slutprodukterna från
samma bruk till ännu mycket högre summor. Räknar man värdet
228
å både mellanprodukter och slutprodukter, uppgår produktionen vid
bergverken och bruken till omkring 160 miljoner kronor årligen d. v. s.
hela vår industriella produktion skulle, oafsedt mejerihandteringen, som
i viss mån också är en industri, uppgå till omkring 1,275 miljoner kronor
om man bortser från den oundvikliga dubbelräkning, som blifver en följd
häraf, att vissa industriers alster ytterligare förädlas inom andra industrier.
Den fortgående utvecklingen af bergshandteringen belyses i någon
mån af följande siffror:
| Uppfordrad järnmalm. Ton. | Beredt tackjärn. Ton. | Tillverkad götmetall. Ton. | Tillverkadt Ton. |
1871- | -75 i 795,263 | 332,456 | 17.144 | 178,661 |
1886- | -90 932,470 | 446,578 | 122,289 | 260,434 |
1901- | -05 | 3,563,214 | 528,255 | 314,919 | 324,071 |
Till hvad ofvan i fråga om produktionens förskjutning i industriell
riktning yttrats beträffande förhållandet mellan jordbruk och industri,
tarfvas här, till förebyggande af möjlig missuppfattning vissa kompletterande
erinringar. Sålunda må uppmärksammas, att, äfven om i följd
af det ständigt växande tilloppet af arbetskraft till industrien jordbruksarbetare
icke öfverallt kunnat erhållas i den utsträckning, som
önskats, detta förhållande icke i och för sig får anses vittna om eu
tillbakagång af vårt jordbruk. Först och främst har nämligen äfven
inom jordbruket en afsevärd besparing i arbetskraft kunnat åstadkommas
genom förbättrade redskap och alltjämt ökad användning af maskinkraft.
Vidare har ock hos oss, likaväl som i andra länder, utvecklingen medfört
en allt längre gående specialisering bland annat i det hänseendet,
att mycket, som förut inrymts under begreppet landtbrukets binäringar,
efter hand öfvergått till själfständig utöfning under industriella former.
Sålunda hafva numera tegelslagning, stenbrytning och skogsafverkning,
äfven om de ännu i många fall drifvas i samband med landtbruket,
i alla händelser sin tyngdpunkt förlagd hos de fullt specialiserade industrianläggningarna.
Äfven trädgårdsskötseln och odlingen af vissa
specialväxter har allt mera lösgjorts från landtbruket. I hög grad är
ju så förhållandet äfven med kvarnrörelsen och i viss män med mejerihandteringen.
I detta sammanhang och särskildt med afseende därå, att sädesproduktionen
icke företer en större ökning, må erinras, att ett af dt''
229
mest karakteristiska dragen lios vårt moderna landtbruk är förskjutningen
irån sädesproduktion till boskapsskötsel. Ehuru den svenska jordens
åkervidd etter hand ökats och af kastningen dels till följd däraf och dels
till följd af jordbrukets utveckling i intensiv riktning'' blifvit betydligt
större än förut, har dock denna ökning icke i någon högre grad kommit
på brödsäden utan till väsentligaste delen fallit på foderväxter. Af kastningen
al råg- och hveteskördarna har sedan 1870-talet visserligen alltjämt
stigit, men från perioden 1871-—75 till perioden 1886—90 var
ökningen kraftigare än från sistnämnda period till perioden 1901—05.
För. blandsäd samt hö- och grönfoder kan man däremot iakttaga, att
ökningen glinder den sista perioden varit betydligt större än under den
första. Skörden af hö- och grönfoder har under de sista femton åren
ökats med närmare 50 procent och af blandsäd med mer än 30 procent,
under det att ökningen af sammanlagda råg- och hveteskördarna icke
uppgår till lägsta tvåsiffriga procenttal.
1 den nyss antydda utvecklingen af vårt jordbruk — eu utveckling,
som dock antages komma att delvis ändra riktning i män af fortsatt
dränering al mark, hvilken hittills icke lämpat sig för odling af
höstsäd — har man otvifvelaktigt att, hvad landet i allmänhet beträffar,
se förklaringen därtill, att under senaste tiden sädesproduktionen icke
utvecklat sig i jämbredd med den ökade åtgången på brödsäd. Men
i fråga om Sveriges södra provinser tillkommer dessutom, att odlingen
af hvitbetor för sockerberedning afsevärdt medverkat till sädesproduktionens.
inskränkning. Erinrar man sig den storartade utveckling, hvitbetsodlingen
tagit under de två senaste årtiondena, torde man finnas
benägen att däri söka en väsentlig anledning till att särskildt afkastningen
af landets hveteskördar under samma tid icke ökats mera än
som skett.
Oafsedt emellertid i hvad mån den ena eller andra af nyss angifna
omständigheter medverkat till det slutliga resultatet, har detta
gifvetvis icke kunnat blifva annat än att trots landtbrukets oafbrutna
framsteg införseln af brödsäd tilltagit. Sedan 1870-talet har först råginförseln
och sedermera hveteinförseln ökats ansenligt, under det att
utförseln af båda sädesslagen efter hand gått tillbaka. Hveteinförseln
har sålunda från perioden 1871—75, då den utgjorde i årligt medeltal
1.2 miljon kilogram, stigit till 203.6 miljoner kilogram, som utgjorde
årsmedeltalet för perioden 1901—05, och samtidigt har den årliga införseln
af råg stigit i medeltal från 58.2 miljoner till 114.9 miljoner
kilogram, medan utförseln af hvete sjunkit från 9 miljoner kilogram till
0.0 5 miljon kilogram och utförseln af råg från 3.6 miljoner kilogram
230
till 0.03 miljon kilogram. Härvid är dock att lagga märke till den
oerhördt ökade konsumtion inom landet, åt brödsäd, som särskilt torde
sammanhänga med industriens utveckling-, industriarbetarnas och i allmänhet
kroppsarbetarnas böjda lefnadsstandard samt den inom dessa
befolkningslager allt allmännare ötvergången till törbrukning- åt hvete
såsom brödsäd. Till förskjutningen hafva för öfrigt flera samverkande
orsaker bidragit. Dessutom bör icke lämnas oanmärkt, att åtminstone
råginförseln på do senaste åren minskats. Från att ar 1904 kat va uto-jort
142,003 ton, nedgick densamma år 1905 till 93,101 ton samt
kalenderåren 1906 och 1907 till resp. 48,700 och 39,600 ton, ålit i afrundade
tal räknad t. Slutligen är oek att märka, att förliallandena växla
afsevärdt under olika år. Vill man se, huru förhållandena gestalta sig
efter en god årsskörd, erbjuda t. ex. 1906 års siffror ett visst intresse.
Af det utaf statistiska centralbyrån utarbetade sammandraget af hushållningssällskapens
berättelser tor är 1906 framgår, att undei konsumtionsåret
1906—07 (Vio 1906—3% 1907) införseln af om alen spannmål
icke omfattade afsevärda kvantiteter åt annan brödsäd än hvete. Undei
sagda tid infördes nämligen 170,517 ton af detta sädesslag, under det
att 1906 års skörd häraf beräknades uppgå till 185,538 ton. Af råg
däremot infördes under nämnda konsumtionsår allenast 23,278 ton.
Skördon af detta sädesslag år 1906 beräknades till icke mindre än 674,767
ton. Tilläggas må, att införseln af rågmjöl och hvetemjöl utgjorde
under ar 1906 allenast resp. 381 ton och 7,463 ton samt år 1907 resp.
407 ton och 11,150 ton, samtidigt hvarmed emellertid nämnda mjölsorter
utfördes till kvantiteter, som, hvad rågmjölet angår, uppgick till i medeltal
ungefär tio gånger sa mycket som införseln.
Hvad beträffar hafre och korn, kan eu likartad, förskjutning som i
fråga om hvete och råg iakttagas. Landets hafre) »reduktion har undei
de lista femton af of vanberörda år till och med minskats, och den ringa
utförseln försvinner emot den. störa införseln, hvilken under aren 1901—05
belöpte sig till i medeltal öfver 60 miljoner kilogram om and och sedermera
ytterligare ökats men på 1870-talet ännu icke uppgicx till 1 miljon
kilogram årligen. Kornet har hos oss funnit allt mindre användning
att "döma dels af skördebeloppet, som i det stora hela äfven det gatt
tillbaka, dels af införselsiffrorna, som varit underkastade endast obetydlig
förskjutning. Utförseln al korn, som pa 1870-talet uppgiv*, till i medel
tal 35 miljoner kilogram årligen, har nu nästan upphört,
Äfven i fråga om hafre och korn växla ju dock skörd ef orhnllandena,
och anmärkas må, att året. 1906 både att uppvisa eu rikligare
skörd äfven af dessa sädesslag än som på länge inhöstats.
231
Om man sammanslår värdesiffrorna för de nämnda fyra sädesslagen
och. ställer de olika årsmedeltalen i jämförelse med hvarandra, framträder
den nu berörda förskjutningen än skarpare. Då under åren
1871 — 75 Sveriges export af hvete, korn, hafre och råg gaf ett öfverskott
på i medeltal 26 miljoner kronor om aret, fanns åren 1886—90
däremot i medeltal ett årligt införselöfverskott pa 2 miljoner kronor,
hvilket åren 1901—05 stigit till 43 miljoner kronor.
Härmed bör dock sammanställas hvad handelsstatistiken utvisar
rörande formalningsprodukterna af spannmål. Införseln af hvetemjöl
och rågmjöl har långt ifrån att stiga tvärt om minskats oj obetydligt
under de sista femton åren, i det att införselsumman för hvetemjöl har
nedgått från 2G miljoner kilogram, som utgjorde medelimporten åren
1886—90, till 7 miljoner kilogram i ärligt, medeltal aren 1901-—05 och
för rågmjöl från 23 miljoner till 3 miljoner kilogram. I stället har
under motsvarande tid utförseln af rågmjöl stigit från 0.9 miljon till
4.5 miljoner kilogram. Detta förhållande sammanhänger därmed att
kvarnindustrien i Sverige under den period, hvarom här är fråga, gjort
beaktansvärda framsteg, framträdande allt mera såsom eu själfständig
tran landtbruket skild industri. Man märker denna utveckling redan
på antalet större kvarnar, som under tioårsperioden 1896—1905 ökats
från 1,102 till 1,681, men än mera på deras produktion, som genom
moderna arbetsmetoder kunnat väsentligen uppdrifvas. Mjöl och gryn
hafva beredts i alltjämt ökad mängd. Då t. ex. år 1896 förmaldes
endast 120 miljoner kilogram hvetemjöl, hade år 1905 tillverkningen af
samma vara ökats till 209 miljoner kilogram.
Med afseende å livad ofvan antydts angående landtbrukets utveckling
i riktning af utvidgad boskapsskötsel skulle måhända den slutsats
ligga nära till hands, att man häri hade att söka orsaken såväl till den
tilltagande hafreinförseln som äfven till den växande införseln af hö.
Så lärer emellertid icke vara förhållandet, utan torde denna import
fastmera sammanhänga med den ökade efterfrågan på dessa fodermedel
för utfodring af stadssamhällenas och arméns hästar. Den kraftigt
ökade införseln af kli (från 0.5 miljon till 107.6 miljoner kilogram), af oljekakor
(från 5.7 miljoner till 79.1 miljoner kilogram) och af kreatursfoder
ej specificerade slag (från 0.05 miljon kilogram till 10.4 miljoner kilogram)
måste däremot hafva sin grund i boskapsskötselns behof. Den
ökning i utförseln, som för ett eller annat af dessa varuslag förekommit,
är endast obetydlig, och för dem alla linnes ett stort införselöfverskott.
Vill man med siffror belysa själfva den näringsgren, på hvars
utveckling ofvan stående antydningar peka hän, så finner man först, att
antalet underhållna kreatur betydligt ökats. Då antalet koråren 1871—75
utgjorde 1,318,327 stycken, uppgick motsvarande siffra för åren 1901—05
till'' 1,773,735 stycken; och då under förstnämnda period antalet svin
uppgick till 404,116, hade detta antal åren 1901—05 ökats till 811,870
struken. Äfven antalet hästar har stigit betydligt.
Mera såsom eu följd af veterinärpolitiska lagstiftningsåtgärder i
utlandet och hemma än såsom vittnesbörd om intresset för uppdrifvande
af en inhemsk kreatursras torde man få betrakta skiftningarna i in- och
utförselsiffrorna för kreatur. Både in- och utförseln af kor har under
de sista femton åren afsevärdt minskats, under det att före år 1889 eu
ökning kunde iakttagas. Svinutförseln gick redan dessförinnan tillbaka.
Endast tjurar samt ungnöt och kali var utföras i ökadt antal, samtidigt
med att kreatursstocken betydligt stiger.
Skarpast framträder emellertid utvecklingens resultat i vår ökade
utförsel af ladugård sprodukter och mejerivaror. Smörexporten är eu åt
landets förnämligare inkomstkällor, och om den också under de allra
senaste åren haft tendens att sjunka, finnes ingen anledning befara, att
den skall mista sin rangplats. Då utförseln åren 1871—75 uppgick
till 8.2 miljoner kilogram med ett värde af 6.1 miljoner kronor, hade
den åren 1886 — 90 vuxit till 14. i miljoner kilogram med värde af 25.4
miljoner kronor och åren 1901—05 till 19.4 miljoner kilogram med ett
värde af 36.5 miljoner kronor, allt i ärligt medeltal räknadt. Samtidigt
har införseln minskats betydligt, sä att det svenska smöret under tiden
också eröfra! den inhemska marknaden. Utförselöfverskottet för artikeln
smör under perioden 1901—05 utgjorde i årligt medeltal nära 19 miljoner
kilogram.
Äfven utförseln af ägg har ökats ehuru under stark konkurrens
med utländsk vara, i det nämligen införseln samtidigt vuxit långt mera
eller i ärligt medeltal från 8 miljoner stycken åren 1886—90 till 74 miljoner
stycken åren 1901—05. Gent emot denna ökning betyder det visserligen
mindre, att utförseln under sagda tid stigit från 9 till 16 miljoner
stycken; men anmärkas bör, med hänsyn till senast tillgängliga statistiska
material, att ökningen i den inhemska äggproduktionen synes afgjordt
fortgå. Under åren 1906 och 1907 kvarstod sålunda införseln ungefär
på samma punkt som år 1905 eller vid en kvantitet af mindre än 70
miljoner stycken om året, hvaremot utförseln, som år 1905 omfattade
32 miljoner stycken, stigit år 1906 till 35.7 miljoner och år 1907
till 36.1 miljoner stycken.
Äfven det svenska köttet och fläsket hafva så småningom lyckats
gorå sig gällande på marknaden. Åren 1901—05 var den svenska
233
köttexporten nästan lika stor som köttimporten hit till landet, utgörande
i årligt medeltal den förra 1.4 miljon och den senare 1.5 miljon kilogram,
hvithet förhållande är beaktansvärdt, då utförsel och införsel åren
1886—90 voro resp. 0.2 och 1.4 miljon kilogram. Oafsedt den
ökade förbrukningen inom landet — hvilken under det ökade allmänna
välståndet och särskildt i följd af de stegrade arbetslönerna varit högst
väsentlig — hade den svenska produktionen sålunda kunnat skaffa sig
en exportökning, som med 1 miljon kilogram öfversteg införselns ökning.
I fråga om fläsk hafva både införsel och utförsel afsevärdt minskats i
senare tid. Högst stod den svenska utförseln under åren 1894—96.
Våra svinslakterier hade då också en tillverkningssumma, som icke sedan
dess uppnåtts.
Det är framför allt det industriella uppsvinget, som skapat en
större rörlighet i vår handelsomsättning. Både införsel och utförsel
hafva under föreliggande perioder stigit afsevärdt, såsom synes af följande
siffror:
Införsel. | Utförsel. | S u m m a o in s ä 11 n i n g. Pr inne-byggare. Kronor. Kronor. | |
Pr inne-byggare. Kronor. ; Kronor. | Pr inne-byggare. Kronor. Kronor. | ||
1871—75|246,372,000 57:64 | 204.525.000 47:85 272.629.000 57: 4 9 410.446.000 78: 47 | 450.897.000 608.156.000 943.837.000 | 105: 4 8 128: 2 5 |
Häraf tyckes visserligen som om införseln stigit relativt mera än
utförseln, som om underbalansen sålunda ökats och som om produktionen
icke hållit jämna steg med konsumtionen. Men först bör dä erinras,
att här är fråga om in- och utförselns värde, och att förty äfven prisförhållandena
spela en väsentlig roll. Om under en period exempelvis
inträffar, att för våra stora exportartiklar järn och trä prisen icke äro
gynnsamma men däremot kolpriset är högt eller råvaror, som vår industri
nödgas utifrån införa, stå högt i pris, så kan detta inverka högst afsevärdt
på betalningsbalansen utan att förhållandet i och för sig vittnar
om något afbrott i produktionens utveckling, lika litet som detsamma
berättigar till den slutsats, att produktionen icke varit lönande. För
öfrigt är att märka, att för bedömande af relationen mellan införsel och
utförsel handelsstatistiken i allmänhet icke erbjuder tillfyllestgörande
30
234
grundval. Också kali nästan intet land, med undantag af de hufvudsakiigeu
sädesexporterande, med sina officiella siffror visa et! utförselöfverskott.
Detta ådagalägger eu ofullkomlighet i statistiken, delvis beroende
därpå, att utförseluppgifterna icke kunna lämnas så exakta som införseluppgifterna.
hvilka senare i allmänhet af tullmyndigheterna kontrolleras i
fiskalisk! syfte. Bekant är ock, att utförselstatistikens bristfällighet i detta
hänseende är särskild! stor här i landet. Den nyssberörda bristande
öfverensstämmelsen mellan olika länders handelsstatistik torde rätt klart
framgå af deri bland de statistiska bilagorna vid kommitténs betänkande
fogade jämförande sammanställningen enligt svensk och utländsk statistik
af Sveriges handel med särskilda länder beträffande åtskilliga varuslag.
Att denna sammanställning icke kunnat göras rikhaltigare i fråga om
antalet varuslag och mera ingående i fråga om specialiseringen, beror
naturligen på den skiljaktiga anordningen af de olika ländernas egen
statistik. För eu jämförelse i afseende ;i Sveriges utrikes handel mellan
olika varugrupper å olika tider, torde emellertid äfven exportsiffrorna i
den svenska statistiken lämna nöjaktigt material.
Sveriges förnämsta exportartikel har sedan lång tid tillbaka utgjorts
af gröfre trävaror och gröfre järnsorter. Vid sidan däraf hafva
såsom dominerande artiklar under de senaste årtiondena framträdt smör,
trämassa, papper och malm. I ställe! har spannmål småningom undanskjutits
från sin ranglats som exportartikel och rent af kommit att
intaga eu så framskjuten plats på motsatta sidan, att den näst stenkol
numera är vår förnämsta importartikel, en omständighet som innebär
ett tydligt vittnesbörd om den småningom skeende öfvergången till
industriell produktion, om och denna delvis utvecklats på landtbruksnäringens
eget område.
Om vår industris utveckling vittna också förändringarna beträffande
importartiklarna. Då på 1870-talet ylleväfnader, socker och
kaffe framförallt voro föremål för import, har nu stenkolen trängt förbi
alla andra artiklar, sockerimporten så godt som upphört, ylleväfnadsimporten
betydligt minskats och i stället råvarorna ull och bomull trängt
sig fram såsom betydande importartiklar. Äfven industrimaskiner samt
mineraloljor för industriens behof hafva blifvit föremål för införsel i
ökad mängd, likaså vissa gröfre järnsorter och mellanprodukter för olika
industrier. Genom en mångsidigare utveckling har också vårt land
småningom kunnat på världsmarknaden utföra ej endast sina råvaror
och halffabrikat, utan äfven slutprodukter af en ganska långt drifven
förädling. Snickerivarorna intaga redan en framskjuten plats bland våra
exportartiklar, tändstickorna hafva knappast ännu tillbakaträngts i mark
-
235
naden, och vår maskinindustri skapar sig allt säkrare förutsättningar fölen
internationell rangplats. Särskilt hafva separatorer och telefonapparater
vunnit världsrykte och öfvat märkbart inflytande på summorna
för vår handelsomsättning. Och i stället för att exportera säd har vår
jordbruksnäring genom boskapsskötseln skapat betydande utförsel värden
i smöret och delvis äfven i köttvaror.
Förhållandet mellan våra förnämsta import- och exportartiklar
framgår a-f följande öfversikt, där talen beteckna miljoner kronor:
Matvaror.
|
| Spannmål. | Smör. | Kött och | fläsk. | Salt Ilsk. | Kaffe. | ! Socker. | |||
|
| In. | ut. | In. | ut. | In. | ut. | In. | Ut. ! : | In. | : i»- |
1871- | —75 | 0.9 : | 35.9 | 2.4 | 6.1 | 6.9 | 0.3 | 7.1 | 0.2 | 14.9 | 15.3 |
1886- | —90 | 20.4 | 17.3 | | B.3 | 25.4 | 6.0 | 3.3 | 1 5-5 | 2.1 | 21.6 | 13.8 |
1901- | — 05 | 46.3 • | 1.1 | i.o: | 36.7 | 5.6 | 3.1 | 1-2.9 | 1.2 | 21.8 | 1.6 |
Textilvaror.
UH. Ullgarn. Ylleväfnad. Bomull.; Bomullsgarn.
|
| In. | Ut. i | In. | Ut. | In. | Ut. | In. | In. | ut. : | In. | Ut. |
1871- | -75 | 6. l | 0.1 | O - O. i | 0.0 | 16.1 | 0.5 | | 10.7 | 3.4 | 0.2 | 7.6 | 1.0 |
1886- | -90 | 6.9 | 0.1 | 5.2 | 0.2 | 22.4 | 1.6 | 12.9 | 2.6 | 0.8 1 | 9.5 | 3.0 |
1901- | -05 | 12.3 | 0.4 ; | 8.6 1 | 0.7 | 11.7 | 0.6 | 15.4 | 1.8 | 0.6 | 6.4 | 0.6 |
Träprodukter.
|
| Gröfre | trävaror. | Snickerivaror. | Trämassa. | Papp och | papper. | stickor. | ||
|
| In. | Ut. | In. | Ut. | in. | Ul. | In. | Ut, | Ut, |
1871- | —75 | 0.8 | 84.7: | 0.3 | 1.7 | O.o ! | 1.1 | 0.9; | 2.3 | 3.6 |
1886- | — 90 | 2.0 | 98.5 | 1.2 | 2.4 | 0.0 i | 6.0 | ! 2.6 | 16.0 | 8.7 |
1901 | —05 | O o 0.3 | 146,2 : | 0.6 | 11.7 | 0.3 | 33. 8 | 3.o | 19.3 : | 8.1 |
236
Mineral och metaller.
|
| Sten- Mineraloljor. | Malm in. fl. | Tack- och | Gröfre järn-sorter. | Maskiner, i redskap och ; | |||||
|
| In. In. | Ut. | In. | Ut. | In. 1 | Ut. | In. | Ut. | In. | ut. |
1871 — | 75! | 13.r. 2 .u | Om | O.o | O.o | 0.:* | 5.7 | 2.1 | 36.8 |
| (1.2)1 |
1886— | -90 | 22.6 5.6 | Om | 0.1 | 2.1» | l.<; | 3.5 | 2.:s | 29.5 | (10.6)! | *2.7,! |
1901 — | 05: | 58.7 ! 13.6 | 0.1 | 3. c. | 23.0 | 2.s | 7.0 | 3.2 | 31.o | 20.6 | 14.6 1 |
De här nämnda hufvudartiklarna öfva i fråga om vår totala
haudelsomsättning ett relativt mindre inflytande på införseln än på
utförseln. Då de endast utgöra 47 procent af värdet på samtliga införda
varor, bilda de däremot hufvuddelen af exportartiklarnas värde
eller ända till 82 procent, hvaraf tydligt nog framgår, att medan införseln
ännu är betydligt mångsidig, Sverige fortfarande är för sin
utländska betalningsbalans hufvudsakligen liänvisadt till några större
standardexportartiklar och följaktligen att, trots senare tiders industriella
uppsving, på detta område ännu mycket återstår, som bidar enskild
företagsamhet och påkallar statsmakternas hägnande omsorg.
En jämförelse mellan de olika tidsperioderna tyder alldeles bestämdt
på, att det är de två senaste årtiondena, som haft att uppvisa det relativt
kraftigaste uppsvinget inom industrien. Detta framgår redan af förhållandet
mellan sädesproduktion och industri men än mera af de ofvannämnda
fabrikssiffrorna i och för sig liksom ock af handelssiffrorna,
hvilka just efter 1880-talets slut fått sin bestämda utvecklingsriktning.
Det är efter den tiden förskjutningen skett i spannmålsomsättningen,
det är efter den tiden införseln af ylle- och bomulls väfnad er gått tillbaka,
medan den förut ökats; efter den tiden har importen af stenkol
och oljor mer än fördubblats samt införseln af ull, bomull och en mängd
industriella mellanprodukter afsevärdt stigit. Trämassa, snickerivaror
och malm hafva också under samma tid trängt fram såsom dominerande
J) Siffrorna för åren 1871—75 och 1886—90 äro för höga för en jämförelse med
åren 1901—-05, beroende därpå, att ett större antal varuslag, såsom ier- och metallrör, maskinremmar,
öfverspunnen och öfverdragen metalltråd m. m., som förut hänförts under rubriken
»maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade», i 1892 års tulltaxa erhållit egna rubriker
och därefter befunnits i statistiken böra upptagas under andra grupper än den här ifrågavarande.
237
vid utförseln. Inom alla grenar af omsättningen visar utvecklingen
under de senaste femton åren en större intensitet och en större mångsidighet
än under de föregående. Detta omdöme torde icke rubbas af
den under fortgången af kommitténs arbete inträdda, såsom det är att
hoppas, mera tillfälliga depression.
Hvad angår det allmänna ekonomiska tillståndet, antyda ock liera
fakta, att detta utvecklats i samma riktning. Visserligen kunna icke de
enstaka siffror, som stå till buds, ens tillnärmelsevis klarlägga ett så
komplicerad! förhållande. Men i alla händelser förtjänar det beaktande,
att ökningen i inkomster, i fastighetsvärde och i arbetslöner varit relativt
större under tiden från 1880-talets slut än närmast före denna
tid. Detta framgår tydligt af nedanstående siffror:
| Invånare- antal. | Taxerings-värde å | Uppskat-tad in-komst af | Pris för sommar- dagsverke. Kr. | Marke-gångspris deciton. Kr. | ||
Mili. Rrv | Per inv. | Milj. Kr. | Per inv. | ||||
1871—75.................. | 4,274,006 | 2,291 | 538 | 225 | 53 | 1: 82 | 12: 30 |
1886—90.................. | 4,741,726 | 3,502 | 738 | 368 | 78 | 1: 58 | 10: 0 5 |
1901—05.................. | 5,230,193 | 5,123 | 980 | 840 | 161 | 2: 2 1 | 12: il |
Frågan, i hvad mån den senaste tidens ekonomiska utveckling här
i landet får tillskrifvas det tullpolitiska system, som under tiden till -lämpats, torde väl icke kunna utan vidare anses besvarad blott och
bart med en hänvisning till en historisk-statistisk redogörelse. Innebörden
af det kommittén lämnade uppdrag innebär emellertid icke någon
bestämd uppfordran för kommittén att inlåta sig på en så vansklig
uppgift som att söka allsidigt utreda detta spörsmål. Kommittén kan
dock icke underlåta att fästa uppmärksamheten på, hurusom ett i väsentlig
mån kompletterande bidrag till frågans utredning är att finna i utvecklingen
af de ekonomiska och handelspolitiska förhållandena i vårt grannland
Norge.
Sedan de förslag till norska tulltaxans omarbetning i skyddsvägg
riktning, hvilka efter mellanrikslagens uppsägning år 1897 förelågo till
stortingets afgörande, endast i mindre omfattning godkänts, tillsattes
år 1903 af finans- och tulldepartementet en kommitté med uppdrag att
238
företaga revision af 1897 ars tulltariff; och innehåller denna kommittés
den 18 augusti 1904 dag-tecknade betänkande uppgifter och uttalanden,
som i nyssberörda hänseende förtjäna synnerligt beaktande. Nämnda
kommitté har, till klargörande af i hvilken riktning dess uppdrag borde
fullgöras, inledningsvis erinrat, hurusom samtidigt därmed att och i
samma män som den internationella skyddspolitiken mer och mer antagit
eu universell karaktär och dess upptagande till och med från
Storbritanniens sida gjorts till föremål för allvarlig utredning— hvars
resultat visserligen ännu icke föreJåge me it som i hvarje fall hade i
hög grad bidragit att rubba tilliten till att denna frihandelns sista fasta
borg under alla tänkbara förhållanden skulle hålla sig såsom sådan —
man också i det rent praktiska, lifvet förmenat sig städse tydligare kunna
påvisa, att skydds politikens konsekvenser ginge de få återstående frihandelsområdena
emot; cell bär ifrågavarande kommitté tillika framhållit,
hurusiun för Norges vidkommande till belastandet af eu sådan
uppfattning bidragit icke minst det abnorma handelspolitiska förhållandet
till Sverige, hvars marknad vore stängd för de allra bestå norska artiklar,
som tidigare hade funnit villiga köpare därstädes, under det att de
vida lägre norska tull,satserna fortfarande på flera- områden möjliggjorde
en för de norska fabrikerna mycket obekväm svensk afsättning i Norge.
Efter att på ett. ställe sid. XXVII) hafva, redogjort ior värdet af
Norges totala export under femårsperioderna 1876—80—85—90—95—
1900 samt åren 1901—02—03, proeentvis fördelad på skilda länder.
och (''fiol- att, med hänvisning- till dessa siffror hafva, konstaterat, att
bland de europeisk;) länderna det öfver hufvud blott vore till de två
väsentligt frihand elsvänl i ga staterna Storbritannien och Holland, som
den norska exporten förmått utveckla sig på ett jämförelsevis gynnsamt
sätt, framhåller kommittén vidare, att detta, följaktligen innebure, att
den norska utförseln under loppet, af den sedan 1870-talets slut pågående
europeiska skyddsperioden antagit eu i fråga om afsättningsmarknad
mer och mer ensidig- karaktär; att sålunda Norge för sin försäljning
till utlandet i stigande grad blifvit beroende af Storbritannien,
medan Tyskland, Sverige, Spanien, Danmark, Frankrike och Ryssland
förlorat i relativ betydelse, då deras inköp från Norge icke hållit jämna
steg med genomsnittsökningen af den norska utförseln; att särskild!
borde märkas, hurusom, under det att den norska exporten till Frankrike
och Tyskland i relativa procenttal gått tillbaka ända sedan senare
delen af 1870-talet eller den tidpunkt, som läge omedelbart före dessa
länders öfvergång till protektionismen, vore det först från åren 1896 t. o. in.
1900 — under hvilken period mellanrikslagen upphörde — som för
Sveriges del öfvergängen till skyddspolitiken hade i förhållande till
239
Norge medfört eu motsvarande, ehuru visserligen ännu starkare accentuerad
nedgång.
Sedan kommittén därefter uppvisat, huru värdet af de liufvudsakligaste
norska industriprodukterna vid skilda tidpunkter under nyss
angifna period tördelat sig på olika länder samt erinrat, att eu betydande
del af ökningen i landets export under denna tid folie på de två artiklarna
trämassa och cellulosa (från 1,171,300 kronor år 1876 till
23,876,600 kronor år 19031, belyser kommittén med såväl absoluta som
relativa tal, huru förhållandet gestaltade sig, därest afdrag gjordes för
de två ifrågavarande artiklarna; och visade sig därvid att, angifven i
procent af varuvärdet, exporten af de hufvudsakligaste norska industriprodukterna
med undantag af trämassa och cellulosa fördelade sig på
följande sätt olika länder emellan:
| 1876. % | 1886. V | 1895. % | 1908. % |
Sverige .......................................... | 52.5 | 39.5 | 39.5 | 2.5 |
Storbritannien .............................. | 20.8 | 32.3 | 34.2 | 59.6 |
Tyskland ...................................... | 17.7 | 12.0 | 12.9 | 19.4 |
F rankrike....................................... | 0.5 | 6.0 | 2.o | 0.6 |
Danmark ....................................... | 7.8 | 3.3 | 3.8 | 5.9 |
Holland ......................................... | 0. G | 0.7 | 2.4 | 4.7 |
Belgien .......................................... | — | 4.o | 3.8 | 2.9 |
Ofriga länder .............................. | O.i | 1.8 | 1.4 | | 4.4 |
Hvad de absoluta talen angår, må endast anmärkas, att de för
exporten till Sverige utgjorde:
1876. | 1886. |
| 1895. | 1908. |
Kronor. | Kronor. |
| Kronor. | Kronor. |
4,995,800.6,014,600; | 10 | ,764,500; | i 796,700; |
»Den hufvudföreteelse, som framgår af dessa siffror är» — säger
kommittén —- »den utomordentligt stora och betydelsefulla förskjutning,
som sedan mellanrikslagens upphörande skett med hänsyn till Norges
industriella export till Sverige och till Storbritannien. Medan ännu år
1895 Sverige köpte nära nog 40 procent af våra utförda industriartiklar,
tog det år 1903 2 Va procent däraf, och medan England år 1895 tog
240
34, köpte det 1903 nära 60 procent. Vår fabriksverksamhets ensidigt
växande beroende af Storbritannien, det enda ännu återstående större
frihandelsvänliga afsättningsområdet, framträder sålunda i slående tal.
En annan omständighet, som tabellerna ögonskenligen visa oss, nämligen
att Tysklands import af norska industri artiklar absolut sedt, är i ganska
stark stigning och att den äfven procentuellt har nått eu viss betydelse,
som i ordningen ställer den näst efter men i och för sig ganska långt
under Storbritanniens, beror däremot utan tvifvel på en ofullkomlighet
i de statistiska uppgifterna. Ett af hufvudföremålen för detta tyska
inköp skulle till exempel vara kondenserad mjölk, men denna vara går
förmodligen till allra största delen till aflägsnare förbrukningsorter öfver
tyska hamnar och torde således gifva en antydning om, i hvilken riktning
förklaringen till berörda statistiska exportökning till Tyskland
öfver hufvud är att söka. Ser man på siffrorna för hela utförseln till
Tyskland af norska industriprodukter — trämassa och cellulosa inräknade
— så ser man och, att ökningen är betydligt långsammare, ty trämassa
är icke i väsentlig grad föremål för transiterande lika litet som
dess utskeppning från Norge till Tyskland gör önskade framsteg. Hvad
öfriga länder angår, gifver eu sammanställning af de absoluta talen med
procenttalen en mycket bestämd föreställning om, att något väsentligt
och afgörande stöd för utveckling af vår inhemska fabriksdrift icke
genom afsättning till dem är att finna. Därtill äro exportvärdena i sig
själfva för obetydliga och deras tillväxt, äfven där sådan kan påvisas,
under rådande tullförhållanden för långsam och osäker)).
Kommittén lämnar vidare följande tabellariska öfversikt öfver införseln
och dess ökning:
Införsel till Norge från åtskilliga länder uttryckt i miljoner kronor.
| 1876 SO. | 1881 85. | 1886 90. | 1891 95. | 1896-1900. | 1901. | 1902. | 1903. |
Storbritannien och |
|
|
|
|
|
|
|
|
Irland ..................... | 42.0 | 41.5 | 48.0 | 58.7 | 78.7 | 79.1 | 76.5 | 68.4 |
Tyskland..................... | 43.1 | 45.9 | 43.7 | 56.4 | 78.0 | 77.5 | 79.3 | 79.0 |
Sverige........................ | 13.0 | 17.4 | 19.6 | 28.7 | 31.4 | 24.0 | 24.3 | 30.s |
Danmark..................... | 16.9 | 14.6 | 9.2 | 10.4 | 14.4 | 18.5 | 18.2 | 17.4 |
Belgien........................ | 2.5 | 2.7 | 5.0 | 7.8 | 12.4 | 12.9 | 12.8 | 11.5 |
Nederländerna............ | 6.4 | 5.6 | 6.2 | 8.5 | 12.1 | 13.3 | 15.1 | 13.3 |
Frankrike .................. | 7.0 | 6. c | 4.1 | 5.0 | 4.8 | 4.4 | 5.3 | 5.6 |
Länder utom Europa | 4.ts | 0.6 | 7.5 | 10.8 | 14.9 | 18.2 | 13.0 | 12.2 |
241
»Häråt framgår» — säger kommittén — »att under det exporten
af norska produkter, såsom ofvan visats, under perioden 1876—80
till 1902 stigit med 69 procent, är procenttalet för importstegringen 83.
Vår försäljning till utlandet liar följaktligen icke på långt när liållit
jämna steg med ökningen i våra inköp därifrån. Så särdeles viktigt
detta faktum redan i och för sig är, blifver det icke mindre betydelse1
ullt, när man lägger märke till, att af de två länder, som vid midten
af 1870-talet voro våra hufvudleverantörer med ungefär samma värdebelopp
för bägge, har det sedermera lyckats det protektionistiska Tyskland
att komma ett stycke före dess frihandelsvänliga konkurrent. För 1903
äro talen för dessa bägge riken t. o. m. sådana, att de i väsentlig grad
synas bestyrka den uppfattningen, att ett kraftigt skydd i högre grad
än frihandeln befordrar utförseln till länder med låga tullsatser».
Efter att i detta sammanhang jämväl hafva redogjort för den tyska
handelsstatistikens uppgifter angående införseln från och utförseln till
Norge yttrar kommittén:
»Tysklands egen handelsstatistik upplyser sålunda om, att dess utförsel
till vårt land under loppet af skyddsperioden stigit till inemot
det femdubbla, medan dess införsel från Norge knappast har fördubblats.
Fn liknande iakttagelse angående skyddsländernas växande öfverlägsenhet
på exportens område kan man emellertid icke heller underlåta att läsa
ut ur de ofvan anförda talen för Sverige. Under det utförseln till
detta land under femårsperioden 1891—95, då mellanrikslagen ännu
ägde bestånd, utgjorde 20.8 miljoner kronor men år 1903 gått ned med
en fjärdedel eller till 15.6 miljoner, har samtidigt införseln från Sverige
stigit från 28.7 till 30.8 miljoner, hvarvid den åter starkt närmar sig
till det ungefärliga maximum, som den nådde under femårsperioden
1896—1900, då den forcerade importen i anledning af mellanrikslagens
förestående upphörande påverkade talen i uppåtgående riktning».
I annat sammanhang påpekas därjämte, hurusom 1903 års siffror
syntes angifva, att Sverige vore på god väg att uppnå samma relativa
betydelse för Norges import som före mellanrikslagens upphörande.
Oaktadt den norska kommitténs uttalanden i åtskilliga hänseenden
torde lämna rum för erinringar, synas dessa uttalanden — hvilka föröfrigt
lära förtjäna särskild! beaktande såsom bevis på verkningarna af
mellanrikslagens upphäfvande — likväl, sammanställda med det förhållande,
att ifrågavarande kommittés uppfattning gjorde sig gällande
hos stortinget, som år 1905 antog ny tulltaxa i allt väsentligt öfverensstämmande
med kommitténs förslag, åtminstone kunna föranleda den
slutsats, att de norska statsmakterna funnit erfarenheten hafva gifvit vid
31
242
handen, att under nuvarande tullpolitiska förhållanden ett mindre land,
som har någon mera afsevärd industri att taga hänsyn till, tvingas att
bereda densamma effektivt skydd mot utlandets konkurrens. Men oafsedt
i hvad mån häraf må kunna hämtas stöd för riktigheten af senare tiders
handelspolitik i Sverige, kvarstår, såsom ofvan påvisats, i hvarje fall det
faktum, att vi för vår del kunna so tillbaka på en tid af stark industriell
utveckling här i landet under ifrågavarande period, hvarmed ock följt
eu ansenlig kapitalökning.
Det sålunda nybildade kapitalet utgöres tvifvelsutan till eu icke
oväsentlig del af besparad inkomst af arbete samt representerar så till
vida arbetslönens andel i produktionens afkastning; och då, såsom kändt
är, den svenska arbetarens lefnadsstandard under denna tid väsentligt
höjts, lärer detta få anses innebära, att inom de flesta produktionsgrenar
arbetslönen stigit afsevärdt mera, än som motsvaras af de samtidigt
stegrade lefnadskostnaderna.
Hvad beträffar stegringen i dessa senare torde kunna hänvisas till
de utredningar, som under senare tid ägt rum i och för reglering af
löner i statens tjänst. Därvid har tydligt nog framgått, huru svårt det
är att räkna med några medeltal, eftersom förhållandena gestalta sig
väsentligt olika på olika platser i riket. Erinras må emellertid, hurusom
i 1901 års statsverksproposition, vid jämförelse mellan dåvarande
prisförhållanden ä ena sidan samt prisförhållandena under senare hälften
af 1870-talet och förra hälften af 1880-talet å andra sidan, det generella
omdöme på grund af verkställd utredning ansågs befogadt, att i
medeltal för hela riket stegringen i den totala lefnadskostnaden kunde
uppskattas till 26.4 procent intill år 1899 och 30 procent till år 1900.
Visserligen ansågs då på i utredningen anförda skäl, att dessa siffor vore
icke obetydligt för höga, men kändt är å andra sidan, att sedan den tiden
lefnadskostnaderna ytterligare afsevärdt stegrats, så att den reduktion i
berörda tal, som då ansågs skälig, numera näppeligen lärer vara befogad.
I afseende ä stegringen i arbetslöner — hvilken gått hand i hand
med ökad efterfrågan på arbetskraft — lämnar den officiella statistiken
besked endast för så vidt angår jordbruket. Man finner där, att vanlig
årslön i husbondes kost utgjort i medeltal för hela riket under år 1906
för dräng 258 kronor och för piga 144 kronor, under det att motsvarande"
siffror för perioden 1886—90 utgjorde resp. 149 och
69 kronor. Prisen på sommardagsverken ställde sig enligt samma
källa i medeltal för hela riket sålunda: för man år 1906 2 kronor 47
öre mot 1 krona 58 öre åren 1886 — 90 samt för kvinna år 1906 1
243
krona 44 öre mot 91 öre åren 1886—90. V iuterdagsverkspriset utgjorde
å motsvarande tider resp. 1 krona 76 öre och 1 krona 4 öre
för man samt 1 krona 4 öre och 61 öre för kvinna. Såsom allmänt
omdöme yttrar statistiska centralbyrån, att den sista perioden af stegring''
i arbetslönerna börjat år 1888 och därefter, oafsedt att prisen åren
1901 och 1902 voro något vacklande, oafbrutet fortfarit, äfvensom att,
om rikets särskilda län i detta afseende jämfördes med hvarandra, det
visade sig, att prisen i norrlandslänen i allmänhet vore högre än i de
öfriga. Att inom vissa industrigrenar stegringen varit vida ansenligare,
iir allmänt bekant; men äfven om man bortser därifrån, torde ändock
riktigheten af hvad ofvan anförts angående förhållandet mellan arbetslönens
och lefnadskostnadernas stegring vara uppenbar.
Erinras må vidare, hurusom likaledes vår kommunala rösträttsstatistik
visar hän på det förhållandet, att arbetets andel i produktionens
afkastning under senare tider alltjämt ökats. I fråga om landskommunerna
framhåller statistiska centralbyråns senaste berättelse i ämnet,
hurusom den lägsta fyrktalsgruppen t, o. m. 25 fyrkar), som hufvudsakligen
omfattade innehafvare af jord om högst 4,100 kronors taxeringsvärde
och inkomsttagare med högst 700 kronors årlig inkomst, alltjämt
förlorade i betydelse, och att detta särskildt varit fallet mellan åren
1892 och 1904. »1 själfva verket» — yttrar byrån — »har procent
talet
för gruppen 1—5 fyrkar minskats från 27.2 till 21.1, för gruppen
6—10 från 13.4 till 12.5 och för gruppen 11—25 fyrkar från 23.9 till
23.7. Nedgången träffar således allra mest innehafvarna af högst 5
fyrkar. Samtidigt har hvar och eu af de högre grupperna sett sin
andel ökas. Allt detta torde få anses bära vittne om, att en genomgående
förskjutning uppåt i samband med det allmänna ekonomiska
uppsvinget gjort sig gällande». Och i fråga om stadskommunerna
konstateras den starka tillväxten under ifrågavarande period i de röstetalsgrupper,
som närmast innefatta den egentliga arbetarklassen, hvari
likaledes byrån finner ett uttryck för det allmänna ekonomiska uppsving,
som ägt rum under mellanliggande år.
Af hvad sålunda anförts torde framgå, att arbetet lika väl som
kapitalet tillgodonjutit frukterna af näringslifvets utveckling under de
sista decennierna, i följd hvaraf ock lärer kunna förutsättas, att, i mån
som denna utvecklings fortgång sammanhänger med vår tulltariff, det
icke minst för den upplysta kroppsarbetande befolkningen skall framstå
såsom ett lifsintresse att medelst lämpliga tullsatser nödig konkurrensförmåga
beredes de svenska näringarna i täflan med utlandet.
I detta hänseende torde ock böra framhållas, att i själfva verket
244
Tullsystem.
gemensamhet i intressen förefinnes för denna de! af landets befolkning,
oafsedt huruvida den näringsverksamhet, af hvilken arbetaren har sin
utkomst, kan såsom sådan anses äga omedelbart intresse af skyddets
upprätthållande eller icke; ty i samma mån som näringsgrenar af brist
på skydd skulle nödgas inskränka eller nedlägga sin verksamhet, skulle
gifvetvis efterfrågan pa arbetskraft minskas, arbetslöshet på många områden
inträda och arbetslönerna i allmänhet sjunka.
En likartad gemensamhet kan äfven konstateras för näringarna
såsom sådana. Då landets produktiva verksamhet ligger till grund för
och uppbär all landets förbrukning, måste det för näringarna, för så
vidt de arbeta för afsättning på den inhemska marknaden, vara åt vikt,
att landets produktion blomstrar, och att hvarje fara, som i afseende
härå kan hota från utlandet, afväges. I afseende å rena exportnäringar
får bland annat icke förbises, att under våra dagars handelspolitiska
förhållanden det ofta nog är genom utlandet gjorda medgifvanden beträffande
tulltariffen, som exporten möjliggöres och främjas, likasom icke
häller att en kraftig export ofta växer fram ur och har sitt starkaste
stöd i en stor och jämn produktion för inhemsk förbrukning.
Ur allmän samfundssynpunkt måste det slutligen anses vara ett
viktigt intresse för alla klasser och alla landsdelar, att det kapital och
de personliga värden, som nedlagts inom landets näringsliv, såvidt
möjligt icke förloras eller äfventyras.
Den relativa stadga cell den frånvaro af skarpare meningsskiljaktigheter,
som, enligt hvad ofvan berörts, utmärkt vår tullpolitik under
senare tid, torde väl ock i väsentlig mån hafva sin grund i det sätt,
hvarpå förhållandena utvecklat sig i andra länder, med b vilka vi till
afse värd grad hafva handelsgemenskap. Och i detta hänseende märkes,
att senaste tiders tullpolitik företett ett oafbrutet fortgående på den
väg, hvarpå de större europeiska fästlandsstaterna i slutet af 1870-talet slogo in, så till vida som man allt mera sökt att förbehålla den
inhemska marknaden åt den inhemska produktionen. 1 ett flertal länder
hafva förutvarande skyddstariffer omarbetats och fullständigats, och vidare
hafva länder, som i det längsta hållit fast vid en frihandelsvänlig politik,
till sist sett sig föranlåtna att bryta med denna och inrätta sig i
enlighet med den förhärskande handelspolitiska strömningen. Bland
dessa senare märkes särskild! vårt grannland Norge, där sedan år 1905
tullsatser tillämpas, Indika på många punkter öfverstiga våra.
1 åtskilliga länder tiar man för öfrig! kunnat tillgodogöra sig
såsom skydd äfven andra åtgärder än sådana, som omedelbart fallit
245
inom tullagstiftningens område. Exempelvis hafva bestämmelser inom
patentlagstiftningen eller åtgärder, som motiverats med veterinärpolitiska
hänsyn, verkat väl så kraftigt som skyddstullar. Man har vidare —
och detta till och med i frihandelslandet England — förbjudit införsel
af varor, som tillverkats i utländska fängelser. Slutligen hafva ock
frakttarifferna visat sig kunna begagnas som ett verksamt medel till
gynnande af inhemsk näringsverksamhet i konkurrensen med utlandet.
Allmänt torde man väl ock med hänsyn ''till dessa förhållanden
vara böjd att äfven hos oss göra det uttalande, »att valet mellan frihandel
och skydd spolitik icke står den nu lefvande generationen fritt».
Men vidare har denna tids tullpolitik inom Europa att uppvisa
ännu eu anmärkningsvärd sida. De större industriländernas produktion
hade efter öfvergången till skyddssystemet snart nog hunnit växa sig
så stark, att man där började känna nödvändigheten af att i största
möjliga utsträckning öka afsättningen af sina tillverkningar utanför det
egna området, Detta på det ekonomiska området framträdande expansionstvång,
hvithet blot* så kännbart, att tyska rikskansleren kunde tala
om nödvändigheten af att exportera »antingen människor eller varor»,
förde å ena sidan till den omfattande kolonialpolitik, hvaråt icke minst
Tyskland under senare tid hängifvit sig, medan man a andra sidan
sökte öka exportmöjligheterna genom internationella handelsfördrag.
Likasom det s. k. västeuropeiska traktatssystemet under frihandelns
dagar ledde sitt ursprung från Frankrike, sä blef det nu, i början af
1890-talet, Tyskland, som ävägabragte ett nytt europeiskt system af
tarifftraktater. En medverkande orsak till, att detta kom till stånd,
var nog den nordamerikanska tullskyddspolitiken, som allt mera inskränkte
Europas exportmöjligheter på den amerikanska marknaden och
åstadkom en allmän sträf v an inom de europeiska industriländerna att
på annat håll få aflopp för sin export; men att särskild! Tyskland i
exportens intresse kände behof af att komma till ett närmare handelspolitiskt
samförstånd med sina grannar, sammanhängde därmed, att
Tyskland vid denna tid förlorade den förmånliga ställning, del under
en följd af ar i kraft af traktater om behandling såsom mest gynnad
nation åtnjutit i förhållande till länder, hvilka dittills tillika varit genom
tarifftraktater hindrade att höja sina tullsatser till skydd mot tysk
konkurrens. Den handelspolitiska situation, som uppstått, sedan detta
hinder för utlandet att gent emot Tyskland fora eu kraftigare tullpolitik
dåmera bortfallit, ad vecklades genom de af rikskansleren grefve Capri vi
åren 1891—93 åvägabragta tarifftraktater med Österrike—Ungern, Italien,
Traktat
potitik.
246
Belgien, Schweiz, Rumänien och Serbien, hvartill efter tullkrig med
Ryssland kom tarifftraktat äfven med detta land år 1894.
Så länge detta traktatsförbund ägde bestånd, åtnjöt bland andra
länder äfven Sverige i sina handelsförbindelser med Tyskland, på grund
af behandling såsom mest gynnad nation, fördelen af den konventionaltariff,
Tyskland tillämpade gent emot dessa makter, utan att i gengäld
rara underkastad någon inskränkning i rådigheten öfver sin egen
tariff. Förklarligt är dock, att ett sådant tillstånd, där vissa länder å
ena sidan sinsemellan träffat överenskommelser om bestämda förmåner
i afseende å det ömsesidiga varuutbytet och å andra sidan fortforo att
hafva aftal om behandling såsom mest gynnad nation med andra nationer.
Indika behöllo full rådighet öfver sina tariffer och sålunda vore oförhindrade
att efter sig företeende omständigheter höja sina tullsatser,
måste för de förra komma att i längden kännas besvärande. Naturligt
är därför äfven, att kraftiga försök skulle göras att förmå dittills pa
detta sätt obundna makter att ansluta sig till tarifftraktatspolitiken, och
härvid har Tyskland fortfarande spelat den ledande rollen. Sträfvande^
att efter utgången af de Capriviska traktaterna ånyo åstadkomma ett
europeiskt trakta! förbund hafva hittills resulterat i Tysklands under åren
1905—00 afsilande tarifftraktater med Italien, Belgien, Ryssland, Rumänien,
Schweiz, Serbien, Österrike-Ungern, Bulgarien och Sverige.
Sedan sålunda Sverige åter föranledts att beträda tarifftraktaternas
väg, borde det naturligtvis framstå såsom en tvingande nödvändighet
att tillse, det vi vid blifvande traktatsunderhandlingar måtte äga eu tulltariff,
som erbjöde lämplig underhand!ingsbas. Att vi ur denna synpunkt
måste ägna synnerlig omsorg åt huru den egna tullmuren uppföres
bevisas icke minst af utlandets tillvägagångssätt. Talrika exempel
i detta afseende kunde anföras äfven från de fem af ofvannämnda stater
utom Tyskland, b vilka efter detta lands föredöme mötte vid traktatsunderhandlingarna
med nya tulltariffer, men såsom för svenska förhållanden
måhända af större intresse torde endast höra framhållas,
huru Tyskland vid antagandet af 1902 års tulltariff förfor med sådana
för den svenska exporten viktiga artiklar som gatsten och lingon.
I det af förbundsrådet beslutade, tyska riksdagen förelagda !inslaget
till tulltariff upptogos de bägge ifrågavarande artiklarna såsom
tullfria men blefven icke desto mindre åsätta tull, gatsten med 40 pff för
100 kilogram och lingon med 5 mark för 100 kilogram. \ isserligen synes
hänsyn till skyddsintressen härvid hafva medverkat; men då i motiven
till tarifförslaget kraftiga skäl emot tullen på gatsten framliöllos, och
247
dä där förklarades, att inga tvingande grunder för tull å sådana bär
som lingon förefunnes, torde det vara uppenbart, att skyddsintresset icke
skulle kunnat göra sig gällande, om det icke vunnit stöd i riksdagens
önskan att bereda verksamma påtryckningsmedel vid de traktatsunderhandlingar
med Sverige som motsågos. Vid behandlingen inom riksdagen
af 1906 års handelstraktat med Sverige erinrades ock från det
mest autoritativa håll, att under tulltarifförhandlingarna förbundsrådet
otvetydigt gifvit uttryck åt den uppfattning, att gatstenstullen »blott
kunde betraktas som en lämplig kompensation vid blifvande traktatsunderhandlingar
».
I afseende å en annan viktig svensk exportartikel, nämligen gröfre
snickeriarbeten, både den förutvarande tull satsen, 3 mark per 100 kilogram,
ansetts icke erbjuda tillräckligt skydd, hvarför tullförhöjning vidtogs i
1902 års tariff; men därvid blef denna förhöjning tilltagen sa rundligt,
att rum lämnades för betydande nedsättning under blifvande traktatsunderhandlingar.
Också nedsattes den nya tullsatsen först enligt traktaten
med Österrike till 6 mark och därefter i traktaten med Sverige
till 4 mark, hvarefter dock den definitiva förhöjningen af den äldre
tullsatsen belöpte sig till 33 1 V, procent.
Dessa exempel från den senaste tyska tulltariffrevisionen — vid
sidan af hvilka skulle kunna ställas liknande riktade mot andra länder,
med hvilka Tyskland har lifligare handelsförbindelse — gifva väl vid
handen, i hvilken riktning förberedelser till underhandling om tarifftraktater
gå. Hvad de däremot icke kunna antyda är, att problemet
att med hänsyn till blifvande traktatsunderhandlingar på lämpligt sätt
ordna tulltaxans uppställning och afväga tullsatserna ytterligare invecklas
i samma män, som man bör räkna med möjligheten af att genom
traktater med flera nationer förskaffa vår export ökade utvecklingsmöjligheter
åt skilda håll.
Att emellertid nödvändigheten af vår tulltariffs omarbetning till
lämplig underhandlingsbas numera är oomtvistad, framgår af förhandlingarna
inom den svenska riksdagen vid godkännandet af 1906 års
traktat''! med Tyskland. Från regeringens sida framhölls i den kung!,
propositionen bland annat, hurusom vår tulltaxa på grund af ålder och
förändrade förhållanden, hvilka särskild! på industriens område inträdt
sedan taxans] upprättande, lede af det betydande felet af allt för ringa
uppdelning af de olika varuslagen; att olägenheterna häraf tydligast
framträdde just Aid förhandlingar med en främmande makt om bindningar
för längre tid af gällande tullsatser, i det att i ett stort antal
fall tullsatserna väl befunnes fullt tillräckliga för enklare slag åt
248
de under en tullposition hänförliga artiklar men otillräckliga att gifva
skydd åt den inhemska tillverkningen af de finare varuslag, som folie
under samma position; samt att detta framför allt gällde om de till
textil gruppen hänförliga varuslag, om gruppen maskiner, redskap och
verktyg äfvensom om kautschuksvaror, etuier, galanterivara^ vissa
metallvaror in. fl. 1 sammanhang härmed betonade chefen för finansdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet äfvenledes, hurusom
den ställning gentemot den tyska industrien, hvari den svenska
på grund af berörda förhållande befunne sig, kräfde så mycket mera
försiktighet med hänsyn till de handelspolitiska förhållandenas ordnande
för framtiden, som den svenska industrien — trots sitt starka uppsving
under senare år och framför allt sin sträfvan att fortskrida till framställande
af fabrikat af allt högre grad af bearbetning — ännu sålänge
just i detta hänseende vore den tyska industrien i synnerligen hög grad
underlägsen; och anförde departementschefen vidare, att af sålunda
anförda skäl det befunnits omö jligt att för längre tid binda något större
antal af i Sverige gällande tullsatser, hvaremot hinder icke synts föreligga
för tillmötesgående i erforderlig utsträckning af Tysklands fordringar
om bindningar af tullsatser för så lång tid, som kunde anses erforderlig
för en fullständig revision af vår tulltaxa, Härvid framhölls äfven
möjligheten af att, på grundval af den nya taxan underhandlingar kunde
komma att inledas icke blott om ny traktat med Tyskland utan äfven
om traktater med andra länder.
Samma uppfattning om behofvet af tulltaxans omarbetning kom
äfven allmänt till uttryck under kamrarnas förhandlingar i ämnet icke
allenast från dem, som ansågo eu sådan omarbetning böra föregå hvarje
tariff traktats af slutande och därför motsatte sig den kung], propositionen,
utan äfven från de talare, hvilka ställde sig på regeringens sida. Från
dessa förhandlingar torde i förevarande sammanhang vara. tillräckligt
att erinra om tvenne uttalanden, nämligen dels det, som fälldes af eu
för öfrig! frihandelsvänlig ledamot af andra kammaren, dä han framhöll
såsom sin öfvertygelse, att, därest traktaten antoges, komrne både
frihandlare och protektionister att vara eniga om att sätta upp en taxa,
med hvilken vi, när tid blefve, kunde med större förutsättningar inlåta
oss pa nya traktatsunderhandlingar, dels ock om ett i bägge kamrarna
från regeringens sida gjordt uttalande i anledning af tyska inrikesstatssekreterarens
vid den svensk-tyska liandelstraktatens behandling i tyska
riksdagen fällda, yttrande därom, att vid blifvande underhandlingar med
Sverige om ny traktat Tyskland kunde med hela tyngden af sin autonoma
tariff häfda sina intressen gentemot Sverige. Berörda uttalande lydde
249
sålunda: »Dessa ord, så allvarliga de än kunna låta, böra dock ej alltför
myckel afskräcka oss. Realiseras den ofvan antydda planen om en
effektiv revision af den svenska tulltaxan, så finnes häri en tryggande
motvikt».
I belysning af livad sålunda anförts torde det kommittén gifna
uppdrag böra ses. Härför talar också hvad statsrådet och chefen för
finansdepartementet till statsrådsprotokollet anförde, då han hemställde
om kommitténs tillsättande. Enligt kommittén delgifvet utdrag af berörda
statsrådsprotokoll yttrade nämligen statsrådet därvid bland annat
följande:
»Den af Eders Kung]. Maj:t under den X innevarande juni fastställda
tulltaxa innehåller vid jämförelse med den äldre ännu gällande
tulltaxan hufvudsakligen endast sådana ändringar, som föranledts af den
mellan Sverige och Tyska riket nyligen afslutade handels- och sjöfartstraktat.
I öfrigt är berörda taxa i stort sedt sedan jämförelsevis lång
tid tillbaka helt och hållet oförändrad. I följd häraf och på grund af
de förändrade förhållanden, hvilka särskild! på industriens område inträd t
efter taxans upprättande, lider densamma af många ojämnheter och
oegentligheter. En fullständig revision af densamma synes därför vara
af behofvet väl påkallad; och torde en sådan revision med hänsyn till
den utveckling, industrien undergått, särskildt böra afse ett uppdelande
och specialiserande af ett stort antal af taxans rubriker i syfte att
ernå ett såvidt möjligt jämnt och väl afvägdt skydd för de inhemska
näringarna, hvarvid, i den män detta lämpligen synes kunna ske, sådan
förändring i tulltaxans uppställning torde böra vidtagas, att artiklar
af sammanhörande eller närstående slag och arter systematiskt sammanföras.
Verkställandet af eu dylik fullständig revision af tulltaxan,
— — — bör vara slutförd så tidigt, att resultatet af densamma kan
föreläggas riksdagen i god tid före den nyligen antagna handelstraktatens
med Tyska riket utlöpande — — —».
Vid fullgörande af sitt uppdrag har kommittén sålunda till en
början haft att tillse, i hvad mån särskilda varuslag, som enligt gällande
taxa äro sammanförda i en rubrik med gemensam tullsats, borde fördelas på
olika rubriker eller eljest göras till föremål för olika bestämmelser; och
anser sig kommittén redan här böra framhålla, att, äfven om kommittén
i afseende å varuindelningen, hvad åtskilliga delar af taxan angår, icke
vågat gå fullt så långt som från vederbörande näringsidkares sida
ansetts önskligt, förslaget dock företer eu så väsentligt genomförd
32
Kommitténs
uppdrag.
Tulltaxan
speciali
sering.
250
specifikation, att densamma ur synpunkten af taxans tillämpning val
lärer kunna vara ägnad att ingifva betänkligheter. Visst är nämligen,
att ett tillfredsställande handhafvande från tullmyndigheternas sida
af eu tulltaxa, sådan som den i kommitténs förslag innefattade, förutsätter
för packliustjänstgöringen en icke obetydligt ökad och väl utbildad
tullpersonal samt större och bättre utrustade packhuslokaler, än som
nu i allmänhet äro ställda till tullverkets förfogande. Gifvetvis kunde
äfven ifrågasättas att varuslag, som i afseende å tullbehandlingen
erbjuda större svårigheter än vanligt, skulle få tullbehandlas allenast
på ett inskränktare antal förtullningsplatser, där ifrån tullverkets sida
särskildt betryggande anordningar kunde vidtagas. Eu sådan, i utlandet
visserligen vanlig men hos oss icke hittills tillämpad anordning skulle
dock otvifvelaktigt väcka starkt motstånd, och kommittén har med
hänsyn därtill icke ansett sig böra afgifva något förslag i sådan riktning.
Att emellertid äfven med afsevärdt ökade garantier för den nya
taxans riktiga handhafvande densamma i ännu ett afseende kan gifva
anledning till anmärkning är påtagligt, i det att den trafikerande allmänheten
torde få räkna med sannolikheten af mindre snabb expedition vid
tullbehandlingen al'' många varuslag. De betänkligheter, som sålunda
i såväl ena som andra hänseendet kunna framställa sig, och för hvilka
kommittén visserligen haft fullt öppen blick, böra dock enligt kommitténs
förmenande få vika inför nödvändigheten af att, med den utveckling
vår industri vunnit och sedan vi åter förts in i tarifftraktatspolitiken,
förskaffa oss en tidsenlig tulltaxa. Svårigheterna, om än
beaktansvärda, lära för öfrig! kunna öfvervinnas hos oss likaväl, som
sådant visat sig vara möjligt i andra länder.
Vill man rörande utförligheten i specifikationen göra jämförelse
med andra länders taxor af nyare datum, skall man till exempel finna,
att både tyska och österrikiska tarifferna, för att nu icke nämna den
starkt specialiserade franska, gå vida längre än här föreliggande förslag
ifråga om uppdelning af de till textilgruppen hörande varuslag’. Skulle
man åter i fråga om andra delar, såsom järn- och maskingrupperna,
vilja, under fasthållande af jämförelsen med tyska tariffen, framhålla,
att kommitténs förslag går längre i specifikation, så finner detta förhållande
sin naturliga förklaring däri, att på dessa områden den tyska
industrien intager en så dominerande ställning på världsmarknaden, att
den icke har behof af någon skarpare differentiering af skyddet för
den inhemska marknaden. I andra nyare taxor kan man emellertid
finna, hurusom just hänsynen härtill föranledt ett vida mera detaljerad!
utmätande af skyddet för motsvarande inhemska industri. Man behöfver
i sådant hänseende endast taga i betraktande exempelvis den österrikiska
tariffens uppdelning af järngruppen.
För öfrigt har denna del af kommitténs utredning, lika väl som
den därmed oskiljaktigt förenade frågan om tullsatserna, varit föremål
för ingående behandling i samråd med näringslifvets representanter
och särskilda tekniskt sakkunniga. Kommittén har till en början haft
att tillgå ett vidlyftigt arbetsmaterial i de, till ett antal af i det närmaste
400 uppgående svaren på kommitténs under sommaren 1906
utsända allmänna, sexton särskilda frågor innehållande cirkulär n:r 1,
hvilket spriddes dels genom vederbörande myndigheter i orterna dels
och genom näringslifvets egna organisationer. Äfven om, såsom förhållandet
varit med en stor del af dessa svar, de icke innehållit annat
än mer eller mindre knapphändigt uttryckta önskningsmål beträffande
eu eller annan detalj, har dock därmed ofta nog uppslag varit gifvet
till vidare undersökningar; och beträffande icke så få af svaren gäller,
att de varit både i detalj utförda och försedda med motivering.
Detta senare gäller såväl beträffande svar från enskilda näringsidkare
som ifråga om svar, aflåtna af korporationer inom olika områden af vårt
näringsliv. Bland dylika, af korporationer afgifna svar torde exempelvis
kunna framhållas — här nämnda i den ordning, hvari de till kommittén
inkommit — svenska garfveriidkareföreningens, Sveriges allmänna exportförenings,
handels- och sjöfartsnämndens samt handelskammarens och
börssällskapets i Göteborg, Eskilstuna fabriksförenings, fullmäktiges i järnkontoret,
Göteborgs textilindustriförenings, maskinverkstädernas kommitterades,
Skånes handels-, industri- och sjöfartskammares, Södra Alfsborgs
läns industri- och handelskammares samt ett gemensamt utlåtande af
representanter för svenska pappersbruksföreningen, Sveriges pappersgrosshandlareförening,
svenska boktryckareföreningen, de litografiska
anstalterna, svenska bokbinderiidkareföreningen, de grafiska reproduktionsanstalternas
förening och svenska tapetfabrikanternas förening.
Det sålunda erhållna materialet har sedermera under arbetets
fortgång af kommittén kompletterats efter skriftliga eller muntliga förfrågningar
ej mindre hos personer, hvilka besvarat cirkuläret, än äfven
hos andra (producenter, konsumenter för produktionsändamål eller försäljare
af olika varuslag samt tekniskt sakkunniga), hvarvid kommittén
jämväl, hufvudsakligen genom insamlande af priskuranter och efterforskningar
beträffande de vanliga rabatterna, sökt utröna de särskilda varuslagens
pris. Syftet med sistberörda undersökningar har naturligtvis
föranledt, att desamma i största möjliga utsträckning omfattat både
Utrednings
materialet.
252
svenska och utländska varor, hvarvid kommittén visserligen icke förbisett,
att, medan priset å de senare bildar en jämförelsevis fast utgångspunkt
vid bedömandet af tullsatsernas lämpliga belopp, den för ändamålet
jämväl nödiga kännedomen om produktionskostnaderna bär i landet
icke utan vidare kan härledas ur uppgifterna om den svenska varans pris.
Ytterligare material för utrönande af priset på vissa varuslag härunder
arbetets sista skede stått kommittén till buds i den officiella
handelsstatistiken. De statistiska uppgifterna angående värdet å varor,
för Indika tulltaxan upptager specifika tullsatser, äro, som bekant, icke
af beskaffenhet att kunna tjäna till ledning vid bestämmande af tullsatserna.
Annorlunda förhåller det sig däremot i fråga om de varuslag,
för Indika värdefull är stadgad. Det för dessa senare i statistiken upptagna
värde är det deklarerade värdet, efter hvithet förtullningen skett,
och lärer således fä anses riktigt. För att kunna användas till det
ändamål, hvarom nu är fråga, kräfves dock tillika, att värdeuppgifterna
beledsagas af kvantitetsuppgifter för samma varor. Uppgifter af sistnämnda
slag för de värdefull underkastade varorna återfinnas emellertid
först i 1907 års handelsstatistik; och då denna, anordnad efter den nya
statistiska varuförteckningen, därjämte ganska utförligt specificerar till
gemensam fullt.axembrik hänförliga varor, erbjuder nämnda års statistik
ett nytillkommet, synnerligen värdefullt material till ledning vid de
nuvarande värdetullarnas evakuering i vikttullar. Då emellertid primäruppgifterna
för det årets handelsstatistik blefvo tillgängliga först under
hösten 1908, har den sammanställning af desamma, som återfinnes bland
de statistiska bilagorna till kommitténs betänkande, såsom nyss antydts,
varit för kommittén att tillgå allenast under eu kortare tid. Redan på
ett något tidigare stadium af arbetet hade emellertid direkt från i tullverket
förefintliga handlingar för kommitténs räkning utarbetats en
särskild sammanställning af siffrorna för första halfåret 1907, i hvad de afsågo
tulltaxerubriken »maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade)''.
I afseende å de af kommittén omedelbart insamlade prisuppgifter
torde i detta sammanhang böra nämnas, att kommittén visserligen icke
förbisett det önskvärda uti att sagda uppgifter kunnat i öfversiktlig form
för samtliga varuslag bifogas betänkandet. En sådan sammanställningskulle
dock biff vit synnerligen tidsödande, och det har synts kommittén,
att, på sätt såväl förut här i landet som utomlands vid tulltaxerevisioner
tillgått, man borde åtnöjas med att i motiveringen angifva slutresultatet
åt dessa undersökningar. Värdet af dylika undersökningar beror naturligtvis
pa urvalet af de undersökta varorna; och de i kommitténs kansli
anställda tulltjänstemän, genom hvilka denna insamling ägt rum, hafva
253
[Kl grundval af egen erfarenhet angående iniportförhållandena och i
samråd med sakkunniga näringsidkare sökt träffa de för importen typiska
artiklarna. Kommittén hyser jämväl den tillförsikt, att detta i
möjligaste man lyckats, ehuruväl kommittén vid jämförelse af de prisuppgifter,
som hos kommittén tillkallade sakkunniga meddelat, funnit,
huru vidt skilda värden kunna såsom medelpris uppgifvas af dem, som
importera och idka handel med utländska artiklar inom samma bransch,
allt eftersom de hufvudsakligen föra i marknaden högre eller lägre
kvaliteter. I detta sammanhang torde ock böra erinras, hurusom vissa
råvaror äro underkastade ganska starka prisfluktuationer. Så har under
fortgången af kommitténs arbete exempelvis kopparn afsevärdt fallit
i pris, under det att kautschukspriset företer en stark stegring.
Då kommittén sålunda stannat vid att i allmänhet angifva endast
slutresultatet af undersökningarna i fråga om varuprisen, har kommittén
dock gjort undantag beträffande en af hufvudgrupperna i taxeförslaget,
nämligen afdelningen för spånadsämnen ur djur- och växtriket samt dåra!''
framställda varor, för hvilken afdelning kommittén ansett sig böra låta
i tabellform sammanställa och sålunda såsom bilagor vid betänkandet
foga de insamlade prisuppgifterna (bil. A). Anledningen till undantaget
är att söka i denna grupps särskildt störa betydelse ur konsumtionssynpunkt
jämte den fullständiga och eu jämförelse med nu gällande
tullsatser försvårande omarbetning, taxan i denna del underkastats.
Kommittén, som vid påbörjandet af sitt arbete från handels- och
sjöfartsnämnder samt industriella och kommersiella korporationer inhämtade
uppgifter å näringsidkare, hvilka ansåges företrädesvis lämpliga
att under fortgången af samma arbete höras såsom sakkunniga i fråga
om de af kommitténs verksamhet berörda intressen, har sedermera i
stor utsträckning begagnat sig af de sålunda vunna anvisningarna dels
för att, på sätt nyss berörts, erhålla svar å särskilda frågor dels ock
vid inkallande af personer, hvilka vid kommitténs eller dess afdelningars
sammanträden i vidsträcktare omfattning hörts såsom sakkunniga. Trots
den undersökning, som sålunda i detalj utförts, måste man dock räkna
med den möjligheten, att icke hvarje inom landet förekommande näringsgren
varit rej>resenterad bland de sålunda inkallade, helst som ett eller
annat för landet nytt företag kan hafva kommit till stånd under utredningsarbetets
gång. Det har icke heller alltid låtit sig göra att med
bestämdhet utröna, huruvida en viss artikel tillverkas inom landet eller
icke, och uppgifterna i detta hänseende hafva stundom varit stridiga.
254
Tullsatsernas
storlek.
Af livad ofvan anförts angående nutidens handelspolitik, torde
framgå, att den nya tulltaxan ingalunda kan motsvara sin uppgift,
för så vidt man icke vid dess antagande fäst tillbörlig uppmärksamhet
vid det förhållande, att eventuella handelstraktater kunna komma att
beröra de ursprungligen bestämda tullsatserna. Denna synpunkts vederbörliga
beaktande är särskildt af vikt i samma män, som afslutandet
af tarifftraktater kan ifrågakomma med länder, hvilkas industri är
mera utvecklad än vår. Förbises bör då icke, att de belopp, till
hvilka tullsatserna genom traktater nedsättas eller bindas, äro, så länge
vederbörande traktat gäller, maximalsatser för det skydd, som kan beredas
industrien i fråga, hvaremot äfven med afseende å tullsatser,
angående hvilka sådant aftal träffas, riksdagen alltjämt är oförhindrad
att, i händelse skyddet finnes för högt tillmätt, vidtaga den nedsättning
däri, som kan anses lämplig.
Hvad i öfrigt tullsatserna beträffar, må framhållas, att olikheterna
med nu gällande taxa väsentligt sammanhänga med den mera vidtgående
specialisering af varuslagen, som uppdelningen af nuvarande taxerubriker
innebär. Då det härvid gällt att taga hänsyn till vår industris utveckling
i senare tid och att tillgodose dess utvecklingsmöjligheter under den
tid tullsatserna kunna komma att genom eventuella traktater blifva
bundna, och då för sådant ändamål det varit nödigt att i högre grad
än hittills fästa afseende vid de finare och mera förädlade samt i följd
häraf dyrbarare varuslagen, hafva gifvetvis för dessa senare, i den män
de ut brutits ur rubriker, som nu omfatta jämte sådana artiklar äfven
gröfre och billigare, bort upptagas tullsatser, som stå i bättre förhållande
till varuvärdet än de nuvarande.
I detta sammanhang kan ock lämpligen erinras om det särskilda
förhållande, som äger rum i fråga om vissa rubriker, omfattande sådana
prydnadsartildar af sammansatta ämnen (glas, porslin, gips, sten m. m.
i förening med oädel metall, trä o. d.), hvilka för närvarande förtullas
såsom »galanterivaror>>, dragande tull af 2 kronor per kilogram, i den mån
vikten ej öfverstiger 5 kilogram per stycke, och för Överskjutande vikten
1 krona per kilogram. Mot detta stadgande i gällande taxa hafva från flera
olika håll tungt vägande anmärkningar framställts. Strängt tillämpadt
medför stadgandet i fråga eu förtullning, som oftast icke står i skäligt
förhållande till varuvärdet. Exempelvis lärer en artikel af glas, hvilken
såsom glasvara skulle draga en tull af 60 öre per kilogram, eller en artikel
af porslin, hvilken såsom porslinsvara skulle vara underkastad tull af 30
eller möjligen 60 öre per kilogram, icke kunna därför, att någon mindre
del af varan utgöres af brons eller mässing, anses äga så betydligt
255
högre värde, än där materialet utgöres uteslutande af glas eller porslin,
att därigenom den afsevärdt högre tull kan motiveras, som varans hänförande
till »galanterivaror» nu medför; och egenskapen af prydnadsartikel,
i den mån sådan egenskap kan påkalla högre tull, förutsätter
naturligtvis icke nödvändigt, att varan skall vara sammansatt, utan kan
lika väl tillkomma den vara, som alltigenom består af samma material.
Därtill kommer, att tullbehandlingen af varor, livilka kunna ifrågasättas
att falla under rubriken »galanterivaror», visat sig ojämn, i det att vid
tillämpningen af denna alltför obestämdt affattade rubrik praxis till eu
viss grad växlat vid olika tillfällen och på olika platser, hvarförutom
den vane importören ofta nog lärer förstått att kringgå tullsatsen genom
att införa varan i söndertaget skick.
Med afseende härå har kommittén ansett lämpligt att, med uteslutande
af den nuvarande rubriken galanterivara!, i respektive afdelningar
för de olika slag material, hvaraf nu ifrågavarande prydnadsartiklar
i allmänhet hufvudsakligen bestå, upptaga särskilda tullsatser
för dylika artiklar, att tillämpas vare sig artikeln består af det ifrågavarande
materialet enbart eller af sådant material i sammansättning med
oädel metall, trä o. d. Dessa tullsatser, om än väsentligt lägre än den
nu för galanterivaror gällande, uppgå dock naturligtvis till högre belopp
än tullsatserna för vanliga varor af glas, porslin, gips, sten o. s. v.
Här inträffa r sålunda, att de nya tullsatserna förete i vissa fall tullnedsättning,
i andra fall åter tullförhöjning, hvilket förhållande emellertid
synts äga vida mindre betydelse än utsikten att ernå eu jämnare och
mera rationell tullbehandling än för närvarande.
Likasom kommittén med afseende å varuvärdet funnit finare artiklar
kunna och böra draga högre tull än den nuvarande jämväl för
gröfre varuslag afsedda, hafva å andra sidan tullsatserna för åtskilliga
af dessa senare varuslag i större eller mindre grad reducerats. Naturligtvis
har kommittén dock hvarken i det ena eller det andra afseendet
kunnat helt tillmötesgå de sinsemellan stridiga önskningar, som från
de närmast intresserade framförts. I betraktande af vårt för de flesta
artiklar jämförelsevis inskränkta afsättningsområde torde väl kunna antagas,
att inom åtskilliga industrigrenar utvecklingen till framställning
af mera förädlade slutprodukter kommer att försiggå endast så småningom
och att den konkurrens de inhemska tillverkarna emellan, som
eljest är ägnad att motverka prisförhöjning såsom följd af tullförhöjningen,
icke kan genast gorå sig gällande; och måste det vid sådant
förhållande och med hänsyn till konsumenterna vara af vikt att begränsa
tullsatserna till hvad som kan antagas oundgängligen nödigt för att
256
Dumpi ng.
trygga produktionen. Att omsorgsfullt iakttaga denna begränsningkan
äfven anses påkalladt i produktionens eget intresse för att icke uppmuntra
tillkomsten af företag, livilka sakna väsentliga förutsättningar
för att kunna bestå och utvecklas. I afseende å sådana finare artiklar,
som icke hufvudsakligen äro att anse såsom slutprodukter, utan som
efter framställning inom eu industri varda i afsevärd omfattning vidare
förarbetade inom andra industrier, tillkommer dessutom hänsynen till
produktionskostnaderna inom dessa senare industrier, eu hänsyn som står
i full öfverensstämmelse med den under skyddssystemet nödvändiga
solidariteten mellan näringslifvets olika grenar.
Med beaktande af dessa synpunkter har kommittén icke kunnat
undgå att i afsevärd utsträckning föreslå betydligt lägre tullsatser, än
som från producenternas sida påyrkats. Om också härvid inträffat, att
omfattningen af det för olika varors framställning erforderliga arbete
icke alltid blifvit så bestämmande för de olika tullsatsernas inbördes
förhållande, som ur produktionssynpunkt till äfventyra kunde anses skäligt,
får dock icke förbises, att i mån som tillverkare af gröfre varuslag-
kunna komma att utvidga sina anläggningar genom att upptaga
tillverkning jämväl af en eller annan finare specialartikel, skyddet för
denna senare icke alltid torde behöfva vara i förhållande till varuvärdet
tillmätt lika högt som för den gröfre och hufvudsaklig;i tillverkningen.
Å andra sidan har kommittén också ansett sig böra iakttaga försiktighet
i fråga om nedsättning i hittills existerande skydd för inhemsk
näringsverksamhet och inskränkt förslagen om tullnedsättning- till sådana
fall, där kommittén ansett öfvervägande skäl tala för att de nuvarande
tullsatserna äro onödigt höga. Oafsedt att blifvande traktatsunderhandlingar
kunna komma att medföra förnyad undersökning om möjligheten
af ändringar i sådan riktning, har det nämligen synts kommittén icke
kunna förbises, att under nuvarande ekonomiska förhållanden produktionskostnaderna
i och för sig icke lika omedelbart som fordom bestämma
varuprisen. Sa är det ju eu ofta iakttagen och framhållen företeelse,
att industriella företag, som inom mindre länder upptaga tillverkningen
af artiklar, hvilka inom de större industriländerna äro föremål för masstillverkning,
ofta under längre eller kortare tid utsättas för skarpt underbjudande
på den inhemska marknaden från utländska konkurrenter,
hvilka söka att sålunda undertrycka det nya företaget samt trygga eller
återeröfra ett hotadt eller förloradt afsättningsområde, något som, i fall
det lyckas, i regel har till följd, att priset åter höjes och därmed äfven
krigsomkostnaderna täckas. Olika svenska industrigrenar lära haft er
-
257
farenhet häraf, och försök i sådan riktning- hafva ingalunda uteslutande
förskrifvit sig från länder, där den inhemska marknaden varit genom
tullar skyddad. För att anföra endast ett sådant exempel kan nämnas,
att, enligt hvad kommittén inhämtat, den i medlet af 1880-talet här i
landet upptagna tillverkningen af träskrufvar under den första tiden
utsattes för en jämförelsevis långvarig och synnerligen häftig konkurrens
från eu på detta område dominerande engelsk firma, som tidigare lärer
hafva med åsyftadt resultat tillämpat samma förfaringssätt gent emot
nytillkomna skruffabriker såväl i England som i andra länder. Då den
engelska firman, trots upprepade prisnedsättningar på den svenska marknaden,
likväl icke lyckades komma det svenska företaget till lits utan
detta ehuru med förlust fortfarande uppehölls, fann den engelska firman,
efter att hafva förvissat sig om det svenska företagets förmåga att hålla
ut i striden, lämpligt att träffa öfverenskommelse om gemensamma
stadigvarande pris; men dessa sattes, enligt den engelska firmans fordran
och i syfte att hindra tillkomsten af nya fabriker, så lågt, att föga behållning
skall hafva uppstått, hvarförutom den svenska tillverkaren lärer
hafva fått underkasta sig äfven andra besvärande inskränkningar med
afseende å denna sin verksamhet för framtiden.
Men därjämte har man under den senaste tiden fått erfara, hurusom
de större industriländernas på den egna marknaden skyddade industri
kunnat på ett mera varaktigt sätt pressa ned prisen på främmande
marknad vida under de pris, som betingats inom eget land.
Detta sammanhänger med den exportpremierande verkan ett effektivt
tullskydd inom ett större land utöfva!- och finner sin förklaring i möjligheten
att nedbringa produktionskostnaderna allt efter som afsättningen
ökas. Ju större den skyddade inhemska marknaden är — där
högre pris kan betingas — desto billigare kan priset utomlands sättas
och ändå lämna vinst; och samtidigt kan detta pris ligga under
det, hvartill varan kan produceras af det mindre, för en inskränktare
marknad arbetande landets industri, utan att i allt fall därstädes de naturliga
förutsättningarna för produktionen behöfva vara sämre. Den i
hög grad ojämna täflan med utlandet, som sålunda många svenska industrigrenar
hafva att utstå äfven under vanliga förhållanden, kan stundom
ytterligare skärpas såsom under kristider eller nedåtgående konjunkturer,
då inneliggande lager afyttras till snart sagdt hvilka pris
som helst. Likaså kan ifråga om artiklar, som för sin afsättning äro
beroende af modets växlingar, hända, att den utländska säljaren nöjer
sig med pris, som icke medgifva täflan från svenska tillverkares sida;
beroende detta därpå att modet hunnit hit, först sedan varan icke
33
258
längre röner efterfrågan i sitt liemland. Det är sådana förhållanden,
som ligga till grund för det ofta hörda talet om utländska »realisationspriser»
och utländsk »dumping». Från att förut hafva förekommit mera
enstaka synas dessa företeelser under de sista åren hafva i viss mån
blifvit satta i system, sedan produktions- och afsättningsförhållandena
ordnats genom de olika slag af sammanslutningar mellan producenterna,
som äro bekanta under benämningarna kartell, syndikat och truster.
Kartellen innebär ett aftal mellan fristående producenter att vid
deras försäljningar hålla samma pris å en vara, därvid tillika ofta nog
öfverenskommelse träffas angående produktionens begränsning till viss
myckenhet för hvarje särskild producent. Eu närmare sammanslutning
producenterna emellan äger rum inom syndikaten, som öfvertaga ansvaret
för och förmedla gemensam försäljning af delägarnas till kvantiteten
kontraktsbéstämda tillverkning. Denna form för sammanslutning har
särskildt i Tyskland vunnit stor utbredning icke minst på järnindustriens
område. Redan ar 1897 funnos i Tyskland 345 syndikat, hvaraf 80
inom järnindustrien. Beträffande slutligen trusterna — hvilken form
af sammanslutning utbildats i Nordamerikas förenta stater — går gemensamheten
inom dem ännu ett steg längre, i det att äfven produktionen
bringats in under gemensam ledning.
Dessa olika slag af sammanslutningar hafva för öfrig! det gemensamt,
att de under vissa förutsättningar underlätta exporten genom utbetalande
från för sådant ändamål sammanskjutna fonder af exportpremier,
afsedda att hålla medlemmarna skadeslösa för de låga prisen utomlands.
För att en sådan anordning skall kunna träffas, fordras dock i
regel eu vida större hemmarknad, än hvad exempelvis vårt land kan
erbjuda sin industri.
I detta sammanhang bör äfven erinras om de s. k. internationella
kartellen — utgörande sammanslutningar mellan olika länders tillverkare
af viss vara — livilka genom uppdelning af marknaden sinsemellan och
genom att följaktligen utesluta all konkurrens sättas i stånd att godtyckligt
bestämma varans pris. En sådan sammanslutning har sedan
länge ägt rum inom rälstillverkningen, hvarvid den svenska marknaden
lärer hafva tilldelats de tyska rälsverken. Äfven karbidfabrikationen
och flera andra industrigrenar äro lagda under internationella kartell.
Såsom redan berörts, är det först i senare tider dessa olika slag af sammanslutningar
vunnit större utbredning. Huruvida under deras fortsatta
utveckling den lofvärda sidan af deras verksamhet, ur eu allmännare synpunkt
sedt, eller sträfvande! att reglera produktionen efter konsumtionens
behof, kan komma att öfverväga olägenheterna af deras störande inverkan
259
på den naturliga prisbildningen, torde val nu icke kunna förutses. I sistberörda
hänseende bör emellertid erinras, att i samma mån, som de bereda
tillfälle till tullskyddets utnyttjande inom det egna landet, de äfven lämna
möjlighet att nedsätta priset för exportvara. Om ock, i stort sedt, våra
tullsatser varit ägnade att skydda mot alltför kännbara verkningar af
dumpingsystemet, sjmes dock den svenska industrien icke lämnats
alldeles oberörd af dess yttringar.
Af de närmare 400 svar, som ingått å kommitténs förenämnda
cirkulär n:r 1, hafva 151 stycken innehållit uttalanden i berörda ämne.
Af dessa angifva 42 — flertalet förskrifvande sig från importörer —
att dumping icke förekommer inom den näringsgren, svaret i öfrigt
afser. Positiva svar till frågans belysande hafva lämnats i 109 svar, af
hvilka dock de flesta inskränka sig till ett uttalande, att dumping förekommer
inom den ifrågavarande industrigrenen. Mera detaljerade uttalanden
hafva afgifvits af, bland andra, representanter för järn-, metalloch
textilindustrierna samt utöfvare af kemiskt-teknisk industri. Emellertid
växlar utgångspunkten för de olika svaren ganska afse värdi I
somliga har man nöjt sig med att konstatera, att den utländska varan
säljes till lägre pris i Sverige än i hemlandet. I andra åter framhålles,
att den utländska varan här utbjudes till lägre pris än det, hvartill
sådan vara hos oss kan — äfven utan beräknande af någon Aunst —
framställas. Endast i ett jämförelsevis mindre antal svar uttalas, att
det pris, hvartill varan här utbjudits, icke gärna kunnat täcka tillverkningskostnaden;
och såsom orsak till sådan försäljning framhålles merendels,
där denna sida af saken beröres, antingen syftet att komma motsvarande
svenska industri till lits eller ock nödvändigheten för den
utländska tillverkaren att till hvad pris som helst realisera hopade
lager. I många svar erinras emellertid därom, att något tillförlitligt uttalande
om, huruvida i Sverige för utländska varor betingade pris ligga
öfver eller under det s. k. själfkostnadspriset, icke kan afgifvas.
De länder, från hvilka, enligt uppgift, dumping till Sverige företrädesvis
skulle förekomma, äro Tyskland (för alster af flertalet industrier),
Nordamerikas förenta stater (järn och läder), Belgien (glas) samt England
och Österrike (textilvaror m. m.).
En närmare redogörelse för de mera anmärkningsvärda svaren,
i hvad de röra denna fråga, återfinnes bland textbilagorna (bil. B).
Vida mera belysande än den utredning i ämnet, som kunnat erhållas
från svenska näringsidkare, äro emellertid de upplysningar, som
vunnits i andra länder. Särskild uppmärksamhet förtjänar i detta afseende
den s. k. Chamberlainska tulltariffkommissionens betänkande
260
af år 1904, hvarför också kommittén ansett sig böra bland textbilagorna
i öfversättning meddela deri del af sagda betänkande, som speciellt
behandlar detta ämne (bil. C).
De förhållanden, hvilka sålunda ej mindre af svenska näringsidkare
än vid undersökningar i utlandet påvisats i fråga om tillvaron
af och orsakerna till dumping, förtjäna utan tvifvel allvarligt beaktande.
Låt vara att icke hvarje såsom dumping betecknad försäljning
skäligen kan rubriceras under denna benämning, och låt vara att försäljning
af utländska varor till underpris stundom kan föranledas af
öfvergående orsaker, hvilkas ofördelaktiga inverkan icke kan i lagstiftningsväg
helt förebyggas, så torde dock företeelserna på ifrågavarande
område icke kunna lämnas åsido vid ordnandet af ett lands
tullförhållanden. Mer eller mindre utpräglade uttryck för denna uppfattning
finner man ock i utländsk tullagstiftning. Det märkligaste
torde vara det, som återfinnes i Canadas tulltariff af år 1907, hvaraf
ett utdrag, innehållande dess bestämmelser rörande dumping, intagits i
öfversättning bland textbilagorna (bil. D).
Den omständighet, att, sedan utlandets industri i stor utsträckning
organiserats i kartell, syndikat och truster, faran för dumping
måste anses vida större än på den tid, då man endast hade att räkna
med de utländska industriidkarnas oorganiserade konkurrens, bör, synes
det, skäligen tillmätas åtminstone den betydelse, att den manar till betänksamhet
vid nedsättning i det vår industri hittills medgifna skydd
äfven i fråga om gröfre artiklar. Icke minst lärer detta få anses vara
förhållandet, i den mån det gäller att för längre tid framåt binda tullsatserna.
För öfrigt har kommittén jämväl trott sig i många fall kunna
utgå från förutsättningen, att en tullnedsättning icke skulle komma att
åtföljas af motsvarande nedsättning af varans pris. Kommitténs undersökningar
hafva nämligen visat, hvad äfven förut vunnen erfarenhet
ådagalagt, att här i landet den inbördes konkurrensen ofta hindrar
tillverkarna att fullt utnyttja tullskyddet, hvaraf torde kunna slutas, att
någon effektiv organisation producenterna emellan i syfte af prisreglering
efter utländskt mönster hittills — äfven inom industrigrenar, där
sådan sammanslutning öfverhufvud taget är möjlig — icke förekommit
i tillnärmelsevis samma utsträckning och under så fasta former som i
de större industriländerna.
Omfattningen af kommitténs hufvudsakiiga uppgift och den begränsade
tid, som stått till kommitténs förfogande, hafva icke tillåtit kommittén
att söka med afseende å svenska förhållanden närmare utreda
denna fråga, för hvars fullt nöjaktiga behandling för öfrigt erforderligt
261
material icke lätteligen torde kunna anskaffas. Emellertid har för kommittén
uppgifvits, att samtliga förenämnda slag af sammanslutningar
kunna anses representerade inom landet, och hafva därvid såsom exempel
anförts följande olika industrier, nämligen cementfabriker, stärkelsefabriker,
kexfabriker, chokladfabriker, sockerbruk, ansjovisberedningen,
fabriker för tillverkning af visst omslagspapper, finpappersbruk, kuvertfabriker,
galoschfabriker, fabriker för tillverkning af eldfasta lervaror,
kristallglasbruk, vissa järnverk, metallindustrien, såpfabriker, kristallsodatillverkning,
^klorat- och fosfatfabriker, karbidfabriker samt tändsticksfabriker.
Åtskilliga sammanslutningar producenter emellan för
andra närliggande syften, såsom förande af gemensam produktionsstatistik
och dylikt, lära icke kunna hänföras hit.
Det ligger i sakens natur, att, sä länge de handelspolitiska förhållandena
påkalla fortsatt tillämpning af skyddssystemet i vår tullagstiftning,
det icke kan undvikas, att äfven mer eller mindre oumbärliga
lifsförnödenheter drabbas af tull. I motsats till hvad som ägde rum
vid senaste revisionen af tyska tulltariffen — därvid särskildt afsågs
att bereda det tyska jordbruket ökadt skydd — har kommittén sökt
undvika förändringar beträffande de egentliga s. k. lifsmedelstullarna.
Så t. ex. har kommittén, ehuruväl ur handelspolitisk synpunkt eu tull å
ägg kunde äga viss betydelse och ehuruväl vårt grannland Norge har
denna artikel tullbelagd sedan åtskilliga år tillbaka, icke ansett sig böra
ifrågasätta någon ändring i den därför nu gällande tullfrihet. Vill man
till denna varugrupp räkna äfven frukter, bär och köksväxter, kunna
visserligen några tullförhöjningar i förslaget påvisas; men dels torde
hithörande artiklar knappast kunna i afseende å betydelse och oumbärlighet
för den enskilda hushållningen likställas med t. ex. spannmål och kött,
och dels lärer det väl svårligen kunna med fog bestridas, att, så som
produktions- och konkurrensförhållanden i senare tid utvecklat sig, trädgårdsodlingen
inom betydande delar af vårt land kan åberopa goda skäl
för sina anspråk på ett något effektivare skydd än det nuvarande.
Äfven i fråga om andra varuslag än lifsmedel kan en varas hänförlighet
till rena lifsförnödenheter påkalla särskild hänsyn. Erinras
må dock, att begreppet lifsförnödenheter ju icke kan hafva annat än
relativ innebörd, då olika lefnadsvanor och lefnadsställning kunna göra,
att hvad som för den ene samhällsmedlemmen framstår såsom en nödvändig
förbrukningsartikel för en annan nära nog antager karaktären
af lyxvara. Framhållas må vidare, att exempelvis förändrade produktion
st örhållanden kunna påkalla tullförhöjning, utan att detta behöfver
Allmänna
grunder för
tulltariffens
anordning.
262
medföra någon ökad tunga för konsumenten. Såsom ett betecknande
exempel i sådant afseende kan hänvisas till den föreslagna tullförhöjningen
för vissa slag af beredda hudar och skinn. Här har nämligen i följd åt
nya garfningsmetoders införande den nu gällande tullsatsen kommit att
stå i ett icke afsedt och icke förutsedt missförhållande till vara värdet,
i hvithet missförhållande nu rättelse funnits nödig. Tullförhöjningen
här är alltså mera skenbar än verklig.
De i utlandets tullagstiftning och handelspolitik under senare
tider allmänt förhärskande sträfvande^ att i möjligaste mån bevara den
inhemska marknaden åt den inhemska produktionen och att i största
möjliga utsträckning inskränka importen till oförädlade varor innebära
visserligen eu kraftig uppfordran älven lör de mindre staterna att så
allsidigt som möjligt värna om sin egen förädlingsindustri, i synnerhet
då, såsom förhållandet är hos oss, landet på grund af aflägset läge,
mindre riklig tillgång på arbetskraft och höga arbetslöner icke har så
lätt att upptaga specialtillverkningar för världsmarknaden; och naturligen
böra därvid beaktas äfven sådana produktionsområden, till hvilka
företagsamheten hittills icke sträckt sig. Kändt- är ju, att varf lands
tillgång på vattenkraft anses grunda stora utvecklingsmöjligheter _ för
svensk företagsamhet; och särskildt hafva malsmän för den kemiska
industrien ansett, att denna naturtillgång och det jämförelsevis begränsade
behofvet af arbetskraft inom sådan industri borde göra denna lämplig
för svenska förhållanden, samt framhållit önskvärdheten af att genom
tullskydd uppamma en svensk tillverkning al vissa viktigare kemiska
produkter, för hvilkas anskaffande vi för närvarande äro hän\ isade
till utlandet. Så bär i eu till kommittén ingifven framställning
från kemistsamfundet uttalats önskan om nya eller höjda tullsatser för
ett flertal på kemisk, särskildt elektrokemisk väg, framställda produkter,
däribland äfven färger och läkemedel, äfvensom för mineraloljor.
Oaktadt kommittén icke kunnat bortse från det förhållande, att
med hänsyn till åtskilliga af dessa artiklars betydelse såsom viktiga
beredningsämnen för flera industrier sadana kraf maste upptagas med
stor varsamhet, bär kommittén dock funnit saken förtjänt af närmaie
utredning, och bär kommittén genom hörande af framstående sakkunniga
sökt vinna närmare upplysning om förutsättningarna för en svensk
industri på detta område. Bland annat har frågan om utsikterna för
upptagande af en svensk tillverkning af tjärfärger varit föremål^ för
undersökning, hvarvid kommittén varit i tillfälle att samråda meci eu
svensk tekniker, som sedan länge är anställd vid eu större utländsk
263
fabrik för sådan tillverkning. Såsom i den speciella motiveringen
närmare utvecklas, har emellertid kommittén funnit antagligt, att för
närvarande en svensk tj är färgsindustri icke kan med fördel igångsättas.
Samma förhållande torde ock få anses äga rum med åtskilliga
andra kemiska produkter. Men på samma gång kommittén sålunda
håller före, att tullfrihet för dem bör tills vidare bibehållas, anser sig
kommittén i detta sammanhang jämväl böra framhålla, att i fråga om
dylika varuslag tullfrihetens traktatsenliga bindning för längre tid måste
möta stora betänkligheter.
De egentliga s. k. finanstullarna, såsom tullsatserna för kaffe, vin Finanstullar
och vissa andra drycker m. fl. artiklar, hafva icke kunnat kräfva någon m mnärmare
granskning från kommitténs sida, då för deras storlek andra
förhållanden böra vara bestämmande än de, som skola ligga till grund
för nu ifrågavarande revision af tulltaxan. För så vidt man hit vill
räkna äfven tullen å socker och tullen å brännvin, tillkommer ytterligare
den omständighet, att tullsatserna stå i omedelbart sammanhang
med accisen å inhemsk vara af samma slag, och att i fråga om bägge
varuslagen tullsatserna nyligen af riksdagen reglerats, hvad socker
beträffar i syfte att åstadkomma stadga i lagstiftningen för den närmaste
framtiden.
Till finanstullarna bör emellertid hänföras äfven tullen å tobak;
och hvad tobaksfabrikat angår kunde visserligen äfven ur skyddssynpunkt
en revision af nuvarande tullsatser måhända anses erforderlig, men då
denna fråga nyligen varit föremål för utredning af sakkunniga, som
chefen för finansdepartementet enligt nådigt bemyndigande tillkallat,
och densamma alltså är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende, har kommittén
icke ansett sig böra ingå i någon undersökning, huruvida och i
hvad mån ur nu berörda synpunkt ändring i gällande bestämmelser
bör ifrågakomma.
För åtskilliga nu tullbeiagda artiklar har kommittén af skäl, som
i den speciella motiveringen angifvas, funnit sig böra föreslå tullfrihet.
Ytterligare i fråga om ett eller annat varuslag har kommittén väl funnit
hinder icke, vare sig ur skydds- eller ur statsfinansiell synpunkt, böra
möta mot medgifvande af tullfrihet. Men kommittén har antingen
funnit sådana artiklar icke för konsumtionen äga den betydelse, att
taxan borde för deras skull ytterligare specialiseras, eller ock har kommittén
kunnat förutsätta, att vid blifvande traktatsunderhandlingar tullfrihet
möjligen kommer att för dem inrymmas.
264
Slumprubriker.
Värdetull
eller vikttull.
I afseende å vissa s. k. slumprubriker kunde visserligen måhända
ifrågasättas, huruvida tullpliktigheten behöft bibehållas. I sådant afseende
skulle kunna framhållas rubrikerna maskiner och apparater, ej särskilt
nämnda, kemiskt-tekniska preparat, ej särskildt nämnda, samt varor i
taxan ej särskildt nämnda, arbetade. Kommittén har dock — äfven om
kommittén ansett sig kunna utgå från förutsättningen, att i blifvande traktater
bindning af vare sig tullsatser eller tullfrihet icke medgifves annat
än för bestämdt specificerade varuslag — trott sig af flera skäl böra
förorda, att för nu åsyftade rubriker tullpliktigheten bibehålies. Redan
svårigheten att under en tid af sådan utveckling inom den inhemska
industrien, likaväl som inom tekniken i allmänhet, som den närvarande
kunna med tillbörlig noggrannhet öfverskåda dessa rubrikers innehåll
kan — såsom nogsamt torde inses vid en blick på de bland textbilagorna
fogade förteckningar å varor, som inom tullverket hänförts till de
viktigare s. k. slumprubrikerna (bil. E) — icke göra det lämpligt att
här stadga tullfrihet. Därigenom att tullpliktigheten för de ifrågavarande
rubrikerna bibehålies, vinnes ock den fördelen, att åtskilliga mindre
viktiga artiklar, hvilka under inga omständigheter kunnat göras tullfria,
icke behöfva särskildt upptagas och öka det i allt fall betydande antalet
af taxans rubriker.
Emellertid ligger det i sakens natur, att tullsatsen för eu i anseende
till dithörande varors beskaffenhet och värde så olikartad samling
som den, hvilken innefattas under eu dylik samlingsrubrik, måste uttryckas
i procent af varuvärdet, och att sålunda värdetullar icke kunna
alldeles undvaras. Kommittén har eljest sökt att i möjligaste mån
undvika sådana. Värdetullarnas förmenta företräde framför specifika
tullsatser — eller som de vanligen kallas vikttullar, då de i allmänhet
äro bestämda i förhållande till varans vikt — erkännes numera allmänt
vara af rent teoretisk art. Och icke ens i detta afseende är deras
företräde obestridt. Man erinrar, och detta väl med log, att, för så
vidt tullsatserna äro åsätta till skydd för inhemsk näringsverksamhet,
afsikten inskränker sig till att bereda skydd för det arbete och det
kapital, som nedlägges på varans framställning inom landet. Det varuvärde,
efter hvilket värdetullen utgår, omfattar emellertid äfven råvaran,
hvaraf följden blifver, att tullen utgår vid stigande råvarupris med
högre och vid fallande råvarupris med lägre belopp, utan att denna
olikhet i skyddet motsvaras af ändrade produktionsförhållanden. Oegentligheten
häraf framträder särskildt där råvaran representerar en väsentligare
del af varuvärdet. För öfrigt kan anmärkas, att tullbeloppets
ökning i jämbredd med varans värdestegring under en uppåtgående
265
konjunktur, då konkurrensen från utlandet bereder mindre svårighet,
ej allenast är opåkallad utan ock, i den mån den inhemska produktionen
brister i förmåga att tillfredsställa landets ökade konsumtion, innebär
en gifven olägenhet. Omvändt visar sig under en vikande konjunktur,
då realisationsförsäljning från utlandet kan befaras och ett kraftigare
skydd därför är af nöden, den i jämbredd med varuvärdets nedgång
sjunkande värdetullen vida mindre effektiv än eljest.
Om sålunda värdetullen äfven rent principiellt icke besitter uteslutande
företräden framför vikttullen, kan emellertid rent praktiskt
sedt företrädet dem emellan icke lämna rum för synnerligt tvifvel.
Äfven med den jämförelsevis ringa omfattning, hvari under senare
tider här i landet värdetull kommit till användning, hafva vi haft
många och talande bevis på svårigheten för tullverket att kontrollera
de vid förtullningen uppgifna varuvärdena och skydda sig mot falska
fakturor. Jämväl den bäst utbildade tull tjänstemannakår måste komma
till korta, då det gäller att bedöma, förutom varornas beskaffenhet,
äfven deras värde, som beror på så många och växlande faktorer. Icke
heller är det tänkbart att allestädes kunna för värdets bedömande
anlita utom tullverket stående fullt kompetenta experter. Omöjligheten
häraf torde, hvad smärre tullplatser beträffar, vara uppenbar. Men
äfven å större platser möta stora svårigheter att inom den trånga krets
af personer, hvilka i hvarje förekommande fall kunna förutsättas vara
på samma gång opartiska samt i besittning af tillräcklig merkantil
såväl som teknisk erfarenhet, finna någon, som är villig att åtaga sig
ett sådant uppdrag. Följden blifver därför ock, att fakturorna i regel
blifva bestämmande för värdesättningen. Och detta förhållande medför
uppenbarligen ej blott afsevärd risk för det statsfinansiella intresset
utan äfven fara för eluderande af det den inhemska industrien medgifna
skydd likasom ock den olägenheten, att den mindre nogräknade affärsmannen
lätteligen undgår att erlägga lika hög tull som den mera
samvetsgranne och sålunda förskaffar sig ett obehörigt försprång i
konkurrensen framför denne senare.
Men äfven oafsedt faran för falska eller eljest felaktiga fakturor
innebär det förhållande, att fakturan får dylik afgörande betydelse för
värdebestämning och förtullning, bestämda olägenheter. Först och
främst vållas däraf ojämnhet i tullbeskattningen. Den enskilda konsumenten,
som införskrifver varor till eget bruk, likasom ock den mindre
köpmannen, som införskrifver endast mindre varukvantiteter för hvarje
gång, får erlägga proportionsvis vida högre tull än den större importören,
som kan betinga sig hög rabatt; och den kapitalstarke importören,
34
266
som vid sinn inköp i utlandet kan erlägga kontant betalning-, njuter
likaledes förmånen åt ett lägre förtullningsvärde än importör, som i
följd åt längre betalningsanstånd bos den utländska säljaren får afstå
från förmånen af sådant diskontoafdrag, som medgifves den förre.
Vidare kan det skydd, som afsetts åt den inhemska industrien, i
väsentlig mån förringas genom tullsatsens bestämmande i form af
värdefull, i det att utländska tillverkare genom att låta sina varor
införtullas af egna, inom landet anställda agenter eller därstädes etablerade
filialer undgå att låta någon handelsvinst inräknas i varuvärdet,
som således kommer att motsvara endast tillverkningskostnaden.
Med hänsyn till dessa förhållanden har man i utlandet allt mera
öfvergifvit förtullning efter värde. Exempelvis företer den nya tyska
tulltariffen intet annat spår af värdetullar än det, som ligger däri, att
den för öfrigt efter stycketal utgående tullen för hästar är olika allt
efter hästarnas hänförlighet till den ena eller andra af tre särskilda,
efter djurens värde bestämda grupper. I Sverige kunna sträfvandena
att komma från värdetulls- till vikttullssystemet föras tillbaka ända till
år 1826. Senaste tullkommitté uttalade sig i sitt den 24 februari 1891
afgifna betänkande med förslag till tulltaxa för värdetullarnas inskränkande
i möjligaste mån, hvarvid kommittén äfven betonade, att den vid vikttullarna
häftande olägenheten, att af de under samma tullsats hänförliga
varuslag det billigare slaget drabbades af tullen hårdare i förhållande
till värdet än det dyrbarare, kunde väsentligen undvikas genom eu så
utsträckt klassifikation som möjligt af de tullpliktiga varorna.
Då en sådan åtgärd som den sist antydda af andra, bär ofvan
anförda skäl i det föreliggande förslaget till tulltaxa genomförts i stor
utsträckning, har redan denna omständighet bort mana kommittén att
tillse, huruvida icke åtskilliga af de ännu bestående värdetullarna kunde
utbytas mot specifika tullsatser. En ytterligare och särskild anledningtill
ett sådant öfvervägande har kommittén emellertid haft i riksdagens
till Kungi. Maj:t aflåtna skrifvelse af den 12 maj 1906, hvilken skrifvelse
sedermera till kommittén remitterats för beaktande vid kommitténs
uppdrag, och i hvilken riksdagen — på anförda skäl och under uttalande
af den mening, att ifrågasättas kunde, huruvida icke tidpunkten
nu vore inne att ytterligare inskränka värdetullarnas antal — anhållit
om utredning och framläggande för riksdagen af förslag angående
lämpligaste sättet för sådan förändring af tulltaxan, att maskiner, redskap
och verktyg, såväl specificerade som ej specificerade, så vidt möjligt
blefve åsätta vikttull i stället för värdetull.
267
Efter hvad sålunda förekommit borde frågan om inskränkning af
antalet värdetullar i den nya tulltaxan kunna förväntas åtminstone principiellt
icke blifva föremål för synnerligen delade meningar. Att detta
oaktadt kommittén ansett sig böra i detta sammanhang företaga frågan
till närmare behandling, har sin grund däri, att kommittén, särskildt under
behandlingen af tullsatserna för vissa maskiner, funnit föreställningen
om värdetulls företräde ännu göra sig gällande på ett och annat hall.
Såsom ofvan berörts, bär kommittén emellertid funnit värdetull icke
kunna undvikas för bland annat slumprubriken maskiner och apparater,
ej särskildt nämnda. Mångfalden och den vidt skilda beskaffenheten af hit
hänförliga artiklar kan enligt kommitténs mening icke _ gorå det möjligt
att här bestämma tullsatsen efter vikt, för så vidt i hvarje förekommande
fall ett skydd af någon betydelse skall kunna åstadkommas. För en
mängd till denna rubrik hänförliga maskiner gäller särskildt det i 1891
års kommittébetänkande såsom skäl lör värdetulls bibehållande anförda
förhållandet, att det å varan nedlagda arbetet representerar ett ojämförligt
större värde än däri ingående materialier, ett förhållande som
likaledes nödvändiggjort värdetulls bibehållande för vissa instrument m. fl.
artiklar. Kommittén har däremot icke ansett sig böra fästa samma
afseende vid det andra i nyssnämnda kommittébetänkande anförda
skälet till värdetulls bibehållande eller svårigheten att vid tull behandlingen
våga större maskiner in. in. INågot oöfvervinnerligt hinder för
vikttulls åsättande lärer i hvarje fall denna svårighet icke mera här i
landet än utomlands kunna utgöra. 1 fall eu sådan större maskin
inkommer med järnvägslägenhet, torde tillfälle gifvas att medelst begagnande
af järnvägen tillhörig vågattiralj utröna vikten; och i andra
fall, där svårighet kan möta för vågning, torde de viktuppgifter, som
i regel lära återfinnas i faktura eller andra godset rörande handlingar,
kunna medelst beräkningar af tillkallad sakkunnig person nöjaktigt
kontrolleras. Naturligtvis måste dock åsättande af vikttull å maskiner
i allmänhet förutsätta särskilda anordningar för vägningen såsom t. ex.
anskaffande af kranvågar i de stapelstäder, där lossningsanordningar
för större maskiner finnas, m. in.
Om än sålunda vissa maskiner fortfarande skulle draga tull, bestämd
efter värdet, skulle dock — hvilket torde förtjäna framhållas — sedan
vikttuil åsätta det störa flertalet maskiner, till dem, för hvilka värdefull
fortfarande skulle gälla, icke komma ''att hänföras några, som för närvarande
kunna anses äga större betydelse för den inhemska maskinindustrien,
eller i fråga om hvilka bibehållandet af värdefull möter aisevärd
betänklighet ur statskassans synpunkt. I den man förhållandena
kunna komma att framdeles förändras beträffande något visst slag åt de
268
Kvantitet
för tullberäkningen.
Emballage.
till den ifrågavarande slumprubriken hänförliga maskiner eller apparater,
torde framdeles böra tillses, huruvida de kunna från rubriken utsöndras
och åsättas vikttull. Erinras bör vidare, att den nuvarande värdefull en
för redskap och verktyg såväl som för delar ej mindre till maskiner än
äfven till redskap och verktyg skulle, så godt som undantagslöst, komma
att ersättas med vikttull, likasom ock förhållandet skulle blifva med de
elektriska maskinerna.
Ett likartadt förhållande som ifråga om maskiner, i taxan ej särskildt
nämnda, äger rum äfven beträffande de artiklar, hvilka enligt
gällande tulltaxa äro hänförliga till rubriken kemiskt-tekniska preparat,
ej specificerade. I den mån produktions- eller konsumtionshänsyn synts
påkalla deras särskiljande, hafva de i taxeförslaget specificerats och vikttull
resp. tullfrihet för dem upptagits. För de i slumprubriken återstående
liar, såsom redan anförts, värdetullen bibehållits. På liknande sätt har
förfarits äfven med tulltaxans sista rubrik eller den för varor, i taxan
ej specificerade, mer eller mindre arbetade.
I gällande tulltaxa äro de specifika tullsatser, som grunda sig på
varans vikt, bestämda i allmänhet efter 1 kilogram såsom viktenhet och mera
undantagsvis — där tullsatsen för 1 kilogram skulle gifva ett ytterst obetydligt
tullbelopp eller varan eljest sällan införes i så små kvantiteter —
efter 100 kilograms vikt. Ifrågasättas kunde visserligen att införa större
enhetlighet i detta hänseende, hvarvid väl närmast borde ifrågakomma
att välja 100 kilogram till allmän viktenhet. Kommittén har dock icke
funnit sig öfvertygad, att en sådan förändring skulle medföra så öfvervägande
och afsevärda fördelar, att den nuvarande, sedan gammalt bestående
anordningen bör frångås; och kommittén har så mycket mindre
haft anledning till tvekan i denna fråga, som från intet håll någon
önskan om förändring till kommittén framförts.
Med frågan om normen för vikttullarnas bestämmande sammanhänger
äfven frågan, i hvad mån varans emballage, där sådant förekommer,
bör vid förtullningen inräknas i varans vikt. De nuvarande
bestämmelserna i ämnet, hvilka i afsevärd utsträckning innefatta tilllämpning
af principen om bnittoförtullning, äro visserligen ägnade att
underlätta och förenkla samt därmed äfven påskynda tullbehandlingen.
Delvis kunna de emellertid ur andra synpunkter icke anses lika tillfredsställande,
och bekant är, att de gifvit anledning till många och
allvarliga erinringar från importörers sida. Sådana anmärkningar förekomma
ock i stort antal bland de till kommittén inkomna framställningar
rörande ändringar i gällande taxa.
269
Frånsedt ett mindre antal, däri såsom önskemål framhålles, att
vid förtullningen afdrag i vikten skulle medgifvas för allt emballage,
hänföra sig dessa framställningar i allmänhet till och beteckna såsom
ett missförhållande, att emballage, afsedt till varans skydd under
transporten, inbegripes i varans vikt vid förtullningen. Särskild! har
det förhållandet, att enligt praxis med skjutlock eller gångjärn försedda
trälådor ansetts som askar och på denna grund kommit att medräknas
i vikten, anförts såsom bevis för behofvet af reviderade bestämmelser
i ämnet. Jämväl framhålles, hurusom det oftast är privatpersoner och
mindre erfarna affärsmän, Indika drabbas häraf, medan den i tullförhållandena
mera förfarne förstår att undandraga sig en allt för kännbar
tillämpning af gällande bestämmelser.
I det hänseende, hvarom nu är fråga, är det särskilt försändelser
med paketpost, beträffande hvilka lindring i emballagebestämmelserna
anses påkallad. I fråga om artiklar, hvilka enligt taxan skola förtullas
med inberäknande i varuvikten af askars vikt, tillkommer här, då importören
för att undgå en allt för hög viktberäkning begagnar sig af
trälåda såsom emballage, jämte den ökade kostnaden för sådant dyrbarare
emballage äfven den olägenhet, att eu väsentlig del af den
enligt postförfattningarna medgifna maximivikt för postpaketförsändelser
tages i anspråk af emballaget och sålunda icke kan för egentlig varutransport
utnyttjas.
Det är företrädesvis beträffande väfnader och andra textilindustriens
alster samt modevaror, som sålunda missnöje med nu gällande emballagebestämmelser
uttalats, men äfven i afseende å andra artiklar,
såsom korta varor in. m., har ändring i berörda afseende framhållits
såsom önskvärd.
Vidare har mot gällande tulltaxa anmärkts, att de särskilda emballagebestämmelserna
vid åtskilliga rubriker, som upptaga likartade
artiklar, såsom t. ex. choklad och konfityrer, icke förete nöjaktig öfverensstämmelse,
i sammanhang hvarmed äfven erinrats, att vid vissa
rubriker, där bestämmelser angående bruttoförtullning kunde anses
erforderliga, sådana saknas.
Slutligen framhålles såsom en brist, att gällande emballagebestämmelser
icke reglera sådana fall, då olika tullbeskattade varor, i fråga
om hvilka bruttoförtullning är stadgad, förekomma i samma förpackning,
hvilken brist anses lämna allt för stort rum för godtycke från den
tullbehandlande tjänstemannens sida.
Inberäknandet af visst slags emballage i varans vikt vid tullbehandlingen
är ingalunda något särskild! för vår tulltaxa utmärkande.
270
1 de flesta länders tullagstiftning återfinnas sådana bestämmelser, till
och med i större utsträckning än hos oss. Så tillämpas i Tyskland
och Österrike bruttoförtullning för alla flytande varor äfvensom i öfrigt,
så snart tullsatsen icke öfverstiger visst, lägre belopp, i Tyskland 6 mark,
i (Österrike 7 k. 50 In, allt per 100 kilogram räknadt. Om än kommittén,
då någon erinran ej förekommit däremot, att hos oss taraafdrag
medgifves i sådana fall som dessa, saknat anledning att ifrågasätta
någon allmännare utsträckning af bruttoförtullningen, har dock det
anmärkta förhållandet — hvithet särskilt bör beaktas vid jämförelser
mellan svenska och utländska tullsatser — redan i och för sig synts
innebära eu uppfordran att icke utan vidare rubba principen lör våra
nuvarande bestämmelser om bruttoförtullning. Gifvet är ock, att aflägsnande
af emballaget vid lortullningen i den utsträckning, som ett
allmänt genomförande af nettoförtullning skulle förutsätta, komme att
i hög grad fördröja och försvåra tullbehandlingen, hvarförutom varorna
skulle löpa risken att skadas. Yrkandet om allmän nettoförtullning —
hvilket naturligtvis ej kan förutsättas åsyfta någon reduktion af tullsatserna
— skulle för öfrigt, därest det vunne beaktande, i och för
sig nödvändiggöra en genomgående förhöjning af tullsatserna, hvilka i
stor utsträckning blifvit fastställda med tagen hänsyn därtill, att askar,
papper och dylikt omslag skulle inbegripas i varans vikt.
Om sålunda kommittén icke kunnat fästa afseende vid berörda,
mera genomgripande ändringsyrkande, har kommittén å andra sidan
icke kunnat undgå att erkänna befogenheten af krafvel! på partiella
jämkningar i de ifrågavarande bestämmelserna. Kommittén har i sådant
afseende till eu början funnit skäligt att beträffande väfnader föreslå,
att afdrag skulle in ed gifva s för kartonger, äfvensom för sådana ställningar
med krokar, på livilka vissa felb-, plysch- och sammetsväfnader
upphakas för att skyddas under transporten. Ku gällande bestämmelser
hafva nämligen hindrat användningen af detta, eljest önskvärda förpackningssätt
och föranledt att i stället ytterlådan, där så ansetts
nödigt, måst förses med särskild inredning. Då gällande bestämmelser
hvarken beredd de inhemska fabrikanterna högre tullskydd eller tillfört
statskassan större inkomst, iin om varan fått tullbehandlas med afdrag
för vikten af det ifrågavarande emballaget, och då, hvad särskildt
berörda ställningar angår, det synes orimligt, att de skola draga väfnadens
tull, har någon betänklighet icke synts böra möta mot den nu föreslagna
ändringen. Ifrågasatt liknande medgifvande beträffande kartonger,
hvari konfekt i < msvar or inkomma, har däremot icke kunnat tillstyrkas.
I afseende å dessa och liknande artiklar må äfven beaktas, att en för
-
ändring i det bestående skulle kunna blifva till afsevärdt förfång för
den inhemska kartongindustrien, som i väsentlig män torde hafva nu
gällande emballagebestämmelser att tacka för sin utveckling. Ej heller
har afdrag ansetts kunna utan allt för stora olägenheter medgifvas för
vanligen förekommande inlägg, Indika för öfrigt i utlandet allmänt
inräknas i vikten.
Beträffande det emballage, som är afsedt uteslutande till skydd
under transporten (det s. k. ytteremballaget), torde väl böra såsom allmän
regel uppställas, att afdrag därför skall äga rum. Anledningen till att
denna grundsats hittills icke kommit att i tillämpningen fullt genomföras,
. lärer, såsom framgår af det ofvan anförda, vara att söka däri,
att vid tolkningen af det under vissa tulltaxerubriker förekommande
stadgandet om askars inräknande i varans vikt man gifvit åt begreppet
askar en vidsträcktare omfattning, än som i detta sammanhang kan
anses påkallad. Till rättelse af det anmärkta missförhållandet har i
förslaget till tulltaxeunderrättelser § 2 mom. 8 införts bestämmelse
därom, att stadgandet i fråga ej skall tillämpas på ytteremballage,
uppenbarligen endast afsedt till varans skyddande under transporten.
Kommittén, som från föreståndarna för tullafdelningen för postpaket
i Stockholm förskaffat sig underrättelse om deras erfarenhet i
ämnet, har därvid erhållit det meddelande, att, enligt deras uppfattning,
ett stadgande af nyss angifna innebörd skulle medföra den fördel för
importören, att han för sådana varor, som under transporten ej behöfde
skyddas af ett mera fast emballage, i större utsträckning än nu kunde
använda pappersomslag i stället för det vida dyrbarare ytteremballaget
af trä; att de artiklar, för Indika förändringen hade ''betydelse, företrädesvis
vore följande, nämligen band, elektriska glödlampor, skinn,
kautschuksarbeten, kläder, litografiska och fotografiska arbeten, metallarbeten,
paraplykäppar, skodon, strumpor, vantar, adress- och gratulationskort
samt väfnader, hvilka varor, då de inkomme med paketpost,
oftast förekomma i sådant ytteremballage, som nu inräknades i varans
vikt; samt att, ehuru eu beräkning af den minskning i tullinkomst, förändringen
i fråga kunde komma att medföra, ej läte sig verkställa, denna
minskning dock ej kunde blifva så pass afsevärd, att densamma ur skyddssynpunkt
kunde hafva nämnvärd betydelse för den inhemska industrien.
Anmärkningarna om bristande öfverensstämmelse i afseende å
emballagebestämmelser för likartade artiklar har kommittén på vederbörliga
ställen i förslaget sökt afhjälpa, och beträffande de fall, då
olika tullbeskattade artiklar inkomma i gemensamt emballage, har stadgande
intagits i förslaget til] tulltaxeunderrättelser § 2 mom. 9.
272
Delar
till varor.
Enkel eller
dubbel tariff.
Eu fråga, som varit föremål för kommitténs oaflåtlig^ uppmärksamhet
i sammanhang med affattandet af de särskilda rubrikerna, är den,
huru delar till de i rubrikerna upptagna varor skola tullbehandlas. Såsom
ledande grundsatser i denna fråga torde böra fasthållas, å ena sidan,
att där tullen för en vara är bestämd högre, än som i allmänhet gäller
för de ämnen, arbetade, hvaraf varan består, de särskilda delarna böra
vara underkastade den för varan i färdigt skick bestämda tullsats, på
det att icke denna tullsats må kunna kringgås genom införande af
delarna hvar för sig, samt, å andra sidan, att hänsyn bör tagas till
undantagsförhållanden i fråga om vissa varuslag, såsom t. ex. att delar
till en vara svårligen kunna erhållas inom landet utan måste importeras
af varans tillverkare och därför böra, så vidt möjligt, befrias från tull,
eller att en viss del af varan är ur tillverkningssynpunkt ojämförligt
värdefullare än de öfriga och därför bör åsättas högre tull o. s. v.
Såsom en allmän regel, åt hvilken gifvits uttryck i tulltaxeunderrättelsernas
§ 1, har ansetts böra gälla, att såsom del af viss Amra må tullbehandlas
endast sådana bearbetade stycken, Indika äro bestämdt igenkännliga
såsom delar till denna vara. I begreppet del af en vara ligger
naturligtvis ock fordran på en viss färdigarbetning. Några närmare
generella bestämmelser härom torde emellertid lika litet hädanefter som
hittills vara behöfliga, och sådana skulle måhända endast gifva anledning
till försök att kringgå de afsedda tullsatseina.
Med afseende ä taxeförslagets innehåll bör vidare framhållas, att
detsamma i likhet med gällande taxa upptager endast en enhetlig tariff.
Kommittén har sålunda icke ansett sig böra utarbeta förslag till särskild
maximal- och särskild minimaltariff, något hvartill för öfrigt icke heller den
kommittén meddelade instruktion synts föranleda. Våra med flertalet handelsidkande
länder afslutade traktatsöfverenskommelser angående behandling
i tullhänseende såsom den mest gynnade nation göra, att en maximaltariff
icke skulle få något väsentligt värde, då hvarje nedsättning i maximaltullsatserna,
som medgåfves något land, utan vidare i kraft af sagda
klausul skulle komma samtliga dessa länder till godo, så länge traktaterna
ägde bestånd; och att frigöra oss från dessa traktater, lärer för
närvarande möta afsevärda betänkligheter i betraktande däraf, att behandling
såsom mest gynnad nation alltjämt, med eller utan traktatsenlig
öfverenskommelse därom, utgör grunden för det normala handelssamkvämet
nationerna emellan. Ovillkorlig tillämpning af en maximaltariff
i hela dess utsträckning möter således betänklighet äfven i fråga
om förhållandet till länder, med hvilka öfverenskommelse af nyssnämnda
273
art icke består. Skulle förhållandena hafva tillspetsat sig så, att tullkrig
med ett visst land befunnes oundvikligt, vore för öfrigt en på förhand
uppgjord maximaltariff, som tagit sikte på införseln från utlandet
i allmänhet, icke det mest tjänliga kampmedlet, utan erfordras under
sådana omständigheter merendels särskilda, för det föreliggande fallet
bättre afpassade föranstaltanden.
Man finner visserligen, att vårt grannland Norge sedan år 1896
— alltså året för mellanrikslagens uppsägning — har sin tulltariff inrättad
efter systemet med maximal- och minimaltullsatser; men kändt
är ock, att dess maximaltullar ännu icke kommit till användning mot
något land. Också har den senaste norska tullkommittén, som enligt sin
instruktion hade att i detta afseende bygga på den förut gifna grunden,
enhälligt utdömt dubbeltariffsystemet, såsom saknande effektivitet och
äfven i öfrigt opraktiskt, samt framhållit såsom vida mera lämpligt, att
regeringen bemyndigades att i fall af handelspolitisk konflikt med annat
land vidtaga de mått och steg, som kunde finnas af situationen påkallade.
Vanligen vore det nämligen för sådant fall blott ett fåtal
maximalsatser, som behöfde eller borde komma till användning.
Lika litet synes antagandet på förhand af en minimaltariff i egentlig
mening — hvilken ju skulle äga sin betydelse i och för blifvande traktatsunderhandlingar
— vara att tillråda; ty såsom ock i motiven för förslaget
till den senast antagna tyska tulltariffen erinras, just ur traktatsunderhandlingssynpunkt
måste minimalsatsers utsättande i taxan möta
afgjorda betänkligheter. Det kan uppenbarligen icke vara till fördel
för underhandlingarnas bedrifvande att på sådant sätt meddela motparten
underrättelse om, hvarest möjligheter till eftergifter finnas och om yttersta
gränsen för dem. Men också finner man, att jämväl s. k. minimalsatser
kunnat göras till föremål för nedsättning. Särskildt Frankrikes
traktatspolitik visar exempel därpå, Ett sådant tillvägagångssätt
torde dock kräfva vissa inrepolitiska förutsättningar, som icke förefinnas
i hvarje land. Det blifver emellertid under dylika omständigheter
icke den s. k. minimaltariffen utan den konventionella eller traktatstariffen,
som medför den mest gynnade behandlingen af införseln
från annat land.
Här i landet har frågan om tillämpning af dubbeltariffsystemet
tidigare varit föremål för behandling, då man ifrågasatt lämpligheten af
att efter uppsägning af de traktater, som stadgade behandling såsom
mest gynnad nation, antaga dels en speciell tariff med de tullsatser, som
enligt afslutade tarifftraktater skulle tillämpas gent emot resp. traktatsländer,
och dels en allmän tariff, afsedd att tillämpas, i mån som tariff
35
-
274
Kamptullsbe
stämmelser.
traktaterna icke lade hinder i vägen därför; men lämpligheten af ett
sådant differentialtullsystem har städse underkänts. Så afstyrktes detsamma
af den s. k. differentialtullkommittén i dess den 15 december
1886 afgifna underdåniga utlåtande, och väckta förslag i ämnet hafva
upprepade gånger af riksdagen afvisats, senast år 1890.
Då kommittén sålunda fasthållit vid den enhetliga tariffen, har
kommittén emellertid ansett sig skyldig taga hänsyn till möjligheten
af att Sverige kunde i afseende å sina handelsförbindelser med något
visst land komma att utsättas för nödvändigheten af försvarsåtgärders
vidtagande. I dylikt tall gäller det naturligtvis icke allenast att handla
med urskiljning utan ock att kunna utan dröjsmål i man al behof vidtaga
effektiva åtgärder. För sådant ändamål torde numera snart sagdt
alla länder hafva i sin tullagstiftning inrymt bestämmelser, som gifva
landets regering nödiga vapen i händerna. Detta har skett genom den
s. k. retorsions- eller kamptullsparagrafen, som i sammanhang med
förberedelserna till de i senare tider afslutade handelstraktater alltmera
utbildats och skärpts.
Uppslaget härtill synes hafva utgått från Frankrike, där år 1878
beslut fattades om eventuell tullförhöjning af ända till 50 procent gent
emot länder, hvilka åsatte franska industrialster högre tull, än som motsvarade
20 procent af varuvärdet. Franska tulltariffen af den 11 januari
1892, art. 8, bemyndigar regeringen att gent emot länder, hvilka låta
franska varor drabbas al tilläggstull eller införselförbud, vidtaga enahanda
åtgärder; skolande desamma emellertid underställas parlamentet oförtöfvadt,
därest kamrarna äro samlade, och eljest vid början af nästa session.
Enligt tyska tulltarifflagen af den'' 15 juli 1879 kunde för tullpliktiga
varor från stater, som behandlade tyska fartyg eller varor mindre
gynnsamt än andra staters, den i tariffen bestämda tullsats höjas intill
50 procent, Detta stadgande motiverades vid tarifförslagets framläggande
därmed, att försvarsåtgärder gent emot handelspolitiska kränkningar
kunde vidtagas allenast på det handelspolitiska området, och
att det enda effektiva medlet för sådant ändamål vore att med särskilda
differentialtullar belägga produkterna från de länder, hvilkas tullocli
handelssystem gåfve anledning till klagomål. Med anledning af det
år 1894 utbrutna tullkriget mellan Tyskland och Spanien beslöt tyska
riksdagen år 1895 en skärpning af kamptullsparagrafen, så att tillägget
till den tariffenliga tullsatsen därefter kunde sättas ända upp till 100
procent, hvarförutom såsom en nyhet tillkom, att varor, som enligt den
allmänna tariffen voro tullfria, finge beläggas med dylik strafftull af
275
till och. med 20 procent af varans värde. Enligt § 10 i 1902 års tvska
tulltarifflag kan tulltillägget för varor, som enligt den allmänna tariffen
äro belagda med tull, sättas ända till 200 procent af denna eller ock
till det belopp, hvartill varans värde uppgår, och kunna tullfria varor
beläggas med strafitull, motsvarande ända till varans halfva värde. Likaledes
kunna, såvidt sådant ej möter hinder i gällande traktatsbestämmelser,
utländska varor underkastas samma tullafgifter och tullbehandlingsbestämmelser,
som i ursprungslandet tillämpas på tyska varor. Bestämmelser
i ämnet utfärdas, efter det förbundsrådet hörts, i form af
kejserlig förordning; men de sålunda träffade anordningarna skola meddelas
riksdagen genast, i händelse den är samlad, och eljest vid nästa
sammanträde, samt skola upphäfvas, om riksdagen icke sanktionerar dem.
I motiveringen till 1902 års lag erinras därom, att Tyskland redan
upprepade gånger nödgats göra bruk af den dittills gällande kamptullsparagrafen,
samt framhålles, att nödvändigheten af sådana bestämmelsers
bibehållande icke kunde dragas i tvifvelsmål. Fastmera hade efter
dittills vunnen erfarenhet och med hänsyn till den ökade konkurrensen
pa alla handelns och samfärdselns områden behof gjort sig gällande af
ytterligare förbättrade skydds- och försvarsmedel vid ett möjligt tullkrig.
I art. T\ af 1906 års tulltarifflag för österrikisk-ungerska tullområdet
stadgas likaledes, att varor, kommande från stater, som, på hvad
sätt det vala ma, behandla österrikiska och ung’erska fartyg- eller varor
mindre gynnsamt än andra staters, kunna vid införseln underkastas en
tilläggsafgift till den i tariffen bestämda tull af ända till 200 procent
af denna eller ända till varans fulla handelsvärde samt, för det fall att
tariffen upptager varan såsom tullfri, eu särskild tullafgift af ända till
100 procent af sagda värde. Erforderliga föreskrifter i ämnet äger
regeringen utan vidare att utfärda.
Enligt 1902 års schweiziska tullag, art. 4, kan förbundsrådet när
som helst, i den mån sådant finnes nödigt, höja den allmänna tariffens
tullsatser med afseende a produkter från länder, hvilka belägga schweiziska
varor med särskildt förhöjda tullsatser eller hvilka behandla sådana
varor mindre gynnsamt än andra länders; ägande förbundsrådet att, där
varan enligt den allmänna tariffen skulle åtnjuta tullfrihet, åsätta särskild
tull. . Förbundsrådet bemyndigas vidare helt allmänt att i händelse
utlandet vidtager åtgärder, ägnade att hämma den schweiziska handeln,
likasom ock i fall verkan af de schweiziska tullarna förlamas genom
exportpremier eller liknande medgifvanden, vidtaga de åtgärder, som
förbundsrådet finner vara efter omständigheterna lämpade. I hvarje fall,
där åtgärd af nu angifna slag vidtagits, har förbundsrådet att därom
276
Tullfri foräd
lingsrörelse
och tullrestitution.
gorå anmälan hos förbundsförsamlingen vid dess nästa session, hvarefter
förbundsförsamlingen beslutar, huruvida åtgärden skall äga bestånd eller
om den skall upphäfvas.
I Norge gäller enligt kungörelsen angående tullafgifter den 1 juli
1908 § 2, att, såvida icke öfverenskommelse med främmande land träffats
beträffande ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden samt sådant
främmande land behandlar norska varor eller norsk skeppsfart mindre
gynnsamt än andra länders, den norska tariffens maximalsatser skola
tillämpas gent emot det landet; samt att, då någon med främmande
land ingången tarifftraktat utlöper, maximaltullsatserna skola tillämpas
för de varor, i fråga om hvilka tullafgiftens storlek varit medelst traktaten
bunden; dock att, när särskilda omständigheter göra sådant önskvärd^
Konungen kan förordna, att ifrågavarande bestämmelser, helt och
hållet eller med afseende å vissa varor, icke skola tillämpas, innan
ärendet förelagts stortinget till slutligt afgörande.
I den nya danska tullafgiftslagen, § 5, stadgas, att varor, som
införas från länder, hvilka behandla danska fartyg eller varor från
danska riket mindre gynnsamt än andra länders fartyg eller varor,
kunna, för så vidt ej sådant möter hinder i traktatsbestämmelser, medelst
kunglig förordning, gällande för eu tid af högst 40 veckor, beläggas
med tilläggsafgift till den i tariffen stadgade tull af intill 40 procent
af denna sistnämndas belopp eller, därest varan är tullfri, med intill
10 procent af dess värde eller intill 1 öre per kilogram. Sådan kungl.
förordning kan gent emot samma land och beträffande samma vara
utfärdas allenast en gång under hvarje treårsperiod.
Den lucka, som i nu förevarande afseende måste anses förefinnas
i den svenska lagstiftningen, torde lämpligen böra fyllas på det sätt,
att riksdagen för nyss angifna ändamål, i den ordning, som gäller för
tulltaxans beslutande, och inom bestämdt utstakade gränser, på Kungl.
Maj:t öfverlåter sin bestämmanderätt i afseende å taxan. Förslag till
erforderligt stadgande i ämnet har inrymts i § 2 tulltaxeförordningen.
Här ofvan har i afseende å vårt näringslifs utveckling och nuvarande
ståndpunkt framhållits, att landets införsel ännu är synnerligen
mångsidig, under det att hufvudsakliga exporten omfattar ett fåtal, till
större delen jämförelsevis föga bearbetade varuslag. Väl är tariffförslagets
bättre afpassade skydd för produkter af mera framskriden
förädling ägnadt att i sin mån åstadkomma ändring i det förhållandet,
att vi för en mångfald förbrukningsbehof äro hänvisade till utlandet;
277
men det är icke nog med att den inhemska produktionen stödjes i sina
sträfvanden att tillgodose landets egna behof, utan lika nödigt är, att
från statens sida göres hvad lämpligen göras kan, för att exporten af
förädlade produkter måtte ökas och komma att omfatta varor af allt
högre förädlingsgrad. Och äfven om, Hvad flertalet artiklar angår, vår
exportindustris utveckling i denna riktning förutsätter erforderligt skydd
för den inhemska marknaden, så kräfvas dock för visso därutöfver
andra, på exportens främjande direkt syftande åtgärder af statsmakterna.
Häribland förekommer — jämte hvad som hänför sig till kommunikationsväsendets
utveckling, trafik- och fraktförhållandens ordnande m. m.
sådant, hvarpå kommittén icke haft att närmare ingå — äfven åtskilligt,
som kan atgöras pa tullagstiftningens område, oafsedt hvad som omedelbart
sammanhänger med traktatspolitiken. I sådant afseende märkes
särskilcit lagstiftningen om tullfri förädlingsrörelse och om tullrestitution,
hvarmed åsyftas att för exportindustrien i möjligaste mån undanröja
olägenheterna af tull på artiklar, som användas för framställning af
exportvaror. Denna frågas vikt likasom ock den jämförelsevis mindre
fullständiga utredning, som hittills hos oss kommit densamma till del,
har föranledt kommittén att ägna särskild uppmärksamhet däråt, och
kommittén har trott en mera omfattande utredning i ämnet här vara på
sin plats, trots det att kommitténs förslag icke afser någon genomgripande
förändring i gällande bestämmelser.
De olika sätt, hvarpå man sökt lösa det nyss berörda problemet,
kunna hänföras till två olika system. Enligt det ena, där den franska
anordningen med »admission temporaire» torde kunna anses erbjuda
den ursprungliga typen, har man medgifvit tullfri disposition inom landet
under viss tid af eljest tullpliktiga varor, afsedda att i förädladt skick
återutföras. Det andra, det s. k. drawback- eller restitutionssystemet,
som har sitt egentliga hemland'' i Nordamerikas förenta stater, där
»allowance of drawback» tillämpas i stor utsträckning, medgifver vid
den förädlade varans utförsel ur landet återbetalning ur tullkassan af
materialietullen. I hvilken grad man medelst det ena eller det andra
systemet lyckas nå syftet med lagstiftningen på ifrågavarande område,
torde dock mindre bero på systemet än på sättet, huru det genomföres
och tillämpas; och just häri torde förklaringen ligga till sådana företeelser,
som att, under det i Frankrike det tidigare tillämpade drawbacksystemet
utbytts mot »admission temporaire», man i Tyskland, där ett
liknande system tillämpas, under senare tider på många håll kraftigt
påyrkat en öfvergång till det amerikanska drawbacksystemet.
278
Vid ett närmare skärskådande af lagstiftningen på detta område
finner man afsevärda skiljaktigheter i följande mera väsentliga hänseenden,
nämligen dels i afseende å krafvet på identitet mellan den in- och
den utförda varan samt den bevisning, som härom erfordras, och i följd
däraf äfven större eller mindre stränghet i kontrollen från tullverkets
sida, dels beträffande fordran på identitet mellan importör och exportör,
dels och slutligen i fråga om, huruvida rätten till tullgodtgörelse vid
export är mer eller mindre villkorlig'', i det att denna rätu antingen
kan stå en hvar omedelbart öppen enligt medgifvande i lagstiftningen
eller ock uppå ansökning inrymmes såsom ett personligt medgifvande,
efter administrativ myndighets pröfning.
I den franska lagstiftningen om »admission temporaire», hvilken
går tillbaka ända till år 1836, fordrades egentligen identitet mellan de
in- och utförda varorna, men denna fordran blef småningom eftergifven
i allt större utsträckning. Särskild! beträffande hvete och järn medförde
detta betänkliga följder, i synnerhet som icke heller fordran på
identitet mellan importör och exportör gjordes gällande, utan afskrifning
af den villkorliga tullskulden för importvaran kunde erhållas, så snart
med uppvisande af den »acquit-å-cautioni), som utfärdats vid råvarans
införsel, erforderlig kvantitet förädlad vara utfördes, oafsedt af hvem
utförseln verkställdes, hvartill kom, att afseende ej heller fästes vid om
utförseln ägde rum vid samma tullförvaltning, där införseln skett, eller
icke. Följden häraf blef, att dessa »acquits-å-caution» gjordes till föremål
för omsättning i stor utsträckning mellan affärsmän, som importerade
råvaran, samt förädlarna af densamma; och alltefter växlande pris på
råvaran inomlands blef det än importören, än exportören, som skördade
den hufvudsakliga vinsten af medgifvandet, i hvarje fall dock till förlust
för statskassan. Genom inskränkande bestämmelser i senare tider hafva
dock de missbruk, hvartill denna ordning ledde, väsentligen undanröjts
och handeln med »acquits» försvårats eller omöjliggjorts. Detta har
emellertid vållat afsevärd nedgång i exporten af ifrågavarande artiklar.
För öfrigt har reformeringen af det franska systemet företrädesvis utvecklat
sig i annan riktning.
De franska tullskyddsvännerna, som i »admission temporaire» sågo
en fara för det åt den "franska näringsverksamheten inrymda tullskydd,
riktade upprepade angrepp mot det förhållande, att sådan tullfri införsel
icke var i lag närmare reglerad utan beroende på tullmyndigheternas
pröfning, samt genomdrefvo år 1892 ändring härutinnan, hvarvid bestämdes,
att »admission temporaire» för framtiden skulle få åtnjutas
allenast i de fall, där lag sådant uttryckligen medgaf; och blefvo i
279
sådant afseende särskilda bestämmelser i sammanhang därmed meddelade,
hvarförutom stadgades, att åtskilliga tidigare gjorda medgifvanden skulle
få fortfarande tillgodonjutas. Åt regeringen inrymdes dock därjämte
befogenhet att äfven för framtiden lämna tillåtelse till tullfrihet på viss
tid i sådana fall, hvilka saknade afsevärd allmän ekonomisk betydelse,
ett undantag, som särskilt omfattar införsel för reparation eller för
profning samt för öfrigt gäller med afseende å individuella och säregna
fall, i fråga om hvilka någon generalisering icke kan antagas komma
att ifrågasättas.
Förteckningen å de varor, för hvilka »admission temporaire» sålunda
är i sjkifva lagen medgifven, har genom senare kompletterande bestämmelser
i någon mån ökats, utöfver hvad år 1892 bestämdes.
Slutligen bör anmärkas, att »admission temporaire» medges för
viss tid, icke öfverstigande 6 månader, samt att, därest den förädlade
varan icke utföres inom bestämd tid, importören af råvaran icke allenast
har att inbetala råvarutullen utan därjämte nödgas erlägga ansenliga böter.
År 1902 utgjorde värdet af införda varor, för hvilka »admission
temporaire» medgifvits, 140,294,000 francs samt värdet af häraf framställda
exportprodukter 185,867,000 francs.
De största införselposterna utgjordes af
Spannmål, hvete.....................................................
Mandlar och nötter .................................................
Rå olivolja..................................................................
Palmolja ....................................................................
Oblekt silke...............................................................
Tackjärn, järnskrot m. m....................................
Aduceradt järn .........................................................
Gjutjärn ....................................................................
Bly ''............................................................................
De förnämsta förädlingsprodukterna representerades af:
Mjöl (hvete-) ............................................................................. 53.1
Kli.................:.......... 3.0
Nudlar af hvetemjöl.................................................................................... 9.1
Malt............................................................................................................. 3. G
Majsstärkelse ............................................................................................ 2.7
Nötter och mandlar, bearbetade ................................................. 4.6
Värde.
Milj. francs.
.. 71.3
.. 3.8
.. 7.2
.. 3.7
.. 23.2
... 2.0
.. 2.7
... 4.1
... 4.6
280
Renad olivolja........................
Rostad eller malen cikoria
Färgadt silke.......................
Färgadt helsiden.................
Choklad ...............................
Maskiner och apparater ..
Arbeten af gjutgods ........
Urin åkeri delar .....................
Blypreparat ...........................
Den år 1892 genomdrifna ändringen i lagstiftningen på ifrågavarande
område omfattade emellertid ytterligare en nyhet, i det att,
samtidigt med upphäfvande af den »admission temporaire», som sedan
år 1883 åtnjutits för bomullsgarn till vissa slags väfnader, partiell tullgodtgörelse
eller s. k. remboursenient ä forfait i stället infördes för
bomullsgarnet i följande slag af bomullsvaror, nämligen: halfsidenväfnader
(af bomull och siden), väfnader af färgadt bomullsgarn, band,
snören, ''musslin, tyll och spetsar. För rätt till sådan godtgörelse fordras,
att varan innehåller en viss viktprocent bomull (i allmänhet 50 procent,
för vissa varuslag 25 procent); och utgår godtgörelsen med 60 procent
af den tullafgift, hvilken skulle belöpa enligt minimitariffen för bomullsgarnet
eller bomullstråden, som ingår i exportvaran, och för hvars
uppskattande till vikt och finlek särskilda närmare föreskrifter finnas
meddelade. För musslin, tyll och spetsar kan den sålunda utrönta
vikten få i och för godtgörelsens beräknande ökas intill 40 procent i
syfte att utjämna förlust och affall vid fabrikationen. Det mest anmärkningsvärda
vid denna remboursenient å forfait — hvilken utgår
ur tullkassan — är emellertid, att densamma beviljas utan afseende å
om garnet eller tråden utgör inhemsk eller utländsk tillverkning. Endast
under den senare förutsättningen innefattar den en tullrestitution; är
däremot äfven materialet inhemsk tillverkning, afse!'' godtgörelsen i
stället att utgöra en ekvivalent för den prisförhöjning; å detta material,
som den inhemska fabrikanten af exportvaran kan få vidkännas i följd af
den franska garntullen. Här har man sålunda gått vida längre än enbart
till eftergift af krafvet på identitet mellan materialierna och exportvaran,
vid hvilken eftergift man eljest dock plägar fasthålla den fordran, att
det material, för hvilket tullgodtgörelse åtnjutes, skall vara från utlandet
införtulladt eller åtminstone motsvaras af inlörtullad utländsk vara.
Vid tillkomsten af bestämmelserna om remboursenient å forfait
hade man beräknat, att detta slag af godtgörelse skulle kosta tullkassan
7.9
3.0
25.4
2.0
2.2
8.7
10.7
2.7
2.7
281
årligen 1.5 miljon francs. Detta belopp har dock ännu ej på långt
när uppnåtts.
År 1902 utbetalades i remboursement å forfait 700,471 francs
för artiklar med en sammanlagd vikt af 1,387,255 kilogram. Af sist
nämnda belopp kom på halfsidenväfnader 370,834 kilogram, på väfnader
af i tråd färgadt bomullsgarn 335,883 kilogram, på spetsar 252,172
kilogram och på flätor 122,292 kilogram.
I detta sammanhang bör slutligen nämnas, att franska varor, som
i och för förädling utföras till utlandet samt i förädladt skick återkomma
till Frankrike, därvid icke lära åtnjuta någon gynnsammare
behandling än vanligt inkommet gods.
Såsom ofvan nämnts tillämpas i Tyskland ett system, väsentligen
likartadt med den franska »admission temporaire». Detta innefattas i
den s. k. Veredlungsverkehr eller der zollfreie Veredlungsverkehr.
Hufvudstadgandet härom återfinnes i § 115 Vereinszollgesetz af den 1
juli 1869. Närmare bestämmelser i ämnet utfärdas af förbundsrådet,
de nu gällande inrymda i Veredlungsordnung af den 5 april 1906.
I fråga om den s. k. aktiva förädlingssamfärdseln — d. v. s. den,
som består däri, att en utländsk vara förädlas inom landet och därefter
återutföres till hemlandet eller för dess räkning försändes till ett tredje
land — stadgar förenämnda § i AVreinszollgesetz, att föremål, som inkomma
för att förarbetas, kompletteras eller repareras och äro afsedda
att återutföras, kunna befrias från införseltull. Därjämte stadgas i fråga
om den s. k. passiva förädlingssamfärdseln — bestående däri, att en
inhemsk vara förädlas i utlandet och därefter återinföres till hemlandet
— att i särskilda fall enahanda frihet kan medgifvas, då föremål för ett
af nyssnämnda olika ändamål gå till utlandet och sedermera återkomma
i förädladt skick.
På grund af nyss anförda hufvudstadgande och i enlighet med
ofvanberörda närmare bestämmelser i ämnet gäller till eu början, att
tullfri införsel för förädling icke medgifves utan vidare d. v. s. allenast
på grund af allmänt stadgande utan måste i de särskilda fallen bero på
medgifvande af vederbörande myndighet. Icke minst i följd däraf, att
dylika frågor afgöras af hvarje förbundsstat för sitt område — hvarvid icke
sällan händt, att hvad som beviljats inom den ena staten afslagits inom
en annan — har ifrågavarande förhållande gifvit anledning till erinringar
inom tyska industrikretsar och framkallat förslag om öfvergång till det
amerikanska systemet, som i detta hänseende intager en helt annan ställning.
Vid den pröfning, som hos respektive förbundsstaters myndigheter
föregår beviljandet af rätt till tullfri införsel af en vara efter utomlands
36
282
verkställd förädling, äro myndigheterna uttryckligen bundna vid den
inskränkande bestämmelsen, att passiv förädlingssamfärdsel får beviljas
allenast i det fall, att förädlingsarbetet icke eller ej utan oproportionerliga
svårigheter eller kostnader kan verkställas inom riket eller ock
fråga är om profning af nya metoder eller nya mönster. I fråga om
aktiv förädlingssamfärdsel har intill senaste tid erfordrats förbundsrådets
godkännande i visst fall, nämligen då den till förädling afsedda varan
genom bearbetningen blifvit så förändrad, att man icke kunnat genom
besiktning vid utförseln konstatera, att dylik vara inginge i utförselvaran.
Detta stadgande återfinnes dock icke i 1906 års förordning,
som emellertid till tryggande af ett enhetligt förfarande i stället föreskrifver,
att så snart fråga är om medgifvande af tullfri införsel för en
»stadigvarande:», förut icke inom riket existerande förädlingsrörelse, förbundsrådets
till- eller afstyrkande yttrande skall inhämtas före frågans
afgörande.
För öfrigt afser ifrågavarande pröfning ej allenast att säkerställa
rikets fiskaliska intressen utan äfven att inrymma vederbörligt beaktande
åt de nationalekonomiska synpunkterna, sådana de framställa sig för
riket i dess helhet och icke allenast för den enskilda förbundsstaten.
I det förra hänseendet bör erinras, att, då vid aktiv förädlingsrörelse
ofta nog tidsfristen för varans förädling och återutförsel faller inom
den tid, för hvilken tullkredit får åtnjutas (denna frist bestämmes nämligen
endast undantagsvis längre än 3 månader), så erfordras vanligen
inga särskilda mått och steg för ändamålet i sådana fall, då förädlingen
försiggår under tullverkets tillsyn och tullverket sålunda kan förhindra
sådant förfogande öfver varan, hvarigenom statskassans anspråk skulle
kunna äfventyras. Eljest har tullverket att kräfva erforderlig säkerhet
för att, därest varan icke inom den för förädlingen bestämda tid varder
behörigen återutförd, belöpande tull erlägges.
Hvad det nationalekonomiska intresset angår, framgår af hvad
ofvan anförts, att tullfrihet för föremål, som i utlandet förädlas, alltså
vid den passiva förädlingssamfärdseln, afsetts att utgöra endast undantag.
Sådan tullfrihet har närmast ansetts befogad, där den ifrågavarande
förädlingsverksamheten icke drifves inom riket eller endast i
otillräcklig omfattning eller icke där utföres på ett tillfredsställande
sätt, eller där det gäller att pröfva nya arbetsmetoder. Ifrågakommer
sådant medgifvande därför, att samma arbete skulle, utfördt inom riket
blifva väsentligt d}^rare, bör medgifvandet i möjligaste mån inskränkas
till varor, som skola återutföras, hvilket allt, ehuru jämväl förut tilllämpadt,
blifvit i den nya förädlingsförordningen uttryckligen angifvet.
283
I det sist berörda fallet är det hänsynen till den tyska industriens
konkurrensförmåga på den utländska marknaden, som spelar en väsentligt
afgörande roll, då däremot i fråga om afsättning på den inhemska
marknaden förutsattes, enligt hvad motiverna för 1906 års förordningvisa,
att det för den förädlade varan bestämda tullskydd skall vara så
afpassadt, att förädlingen i fråga kan förbehållas åt det inhemska arbetet.
Beträffande den aktiva förädlingssamfärdseln ligger, såsom af
det ofvan antydda torde framgå, äfven här tyngdpunkten i hänsynen
till hvad för riket i dess helhet är nationalekonomiskt mest fördelaktigt.
Om, såsom ofta händer, ett halffabrikat eller ett beredningsärnne,
hvarför tullfrihet ifrågasattes, är i sin ordning föremål för afsevärd
inhemsk tillverkning, eller om tullfriheten afser eu råvara, som
inom landet alstras, gäller det att väga och afgöra, huruvida de fördelar
för den ifrågavarande förädlingsindustrien och medelbart för riket,
hvilka tullfriheten kan förväntas medföra, äro så öfvervägande, att man
kan vara berättigad att bortse från det förhållande, att alstrandet åt
råvaran eller tillverkningen af halffabrikatet eller beredningsämnet i
fråga går miste om sitt tullskydd. Då det härvid gäller att taga hänsyn
till de ifrågavarande intressena inom riket såsom ett helt, är det gifvetvis
af betydelse, att, såsom ofvan nämnts, förbundsrådet hädanefter får
tillfälle att ur denna synpunkt yttra sig i hvarje viktigare hithörande fråga.
Dessa nationalekonomiskt inskränkande synpunkter med afseende
å tillåtligheten af tullfri förädlingsverksamhet äga icke tillämplighet å
reparationsverksamhet, och numera fattas detta sistnämnda begrepp icke
heller så inskränkt, att därifrån uteslutes föremåls omarbetning.
I sammanhang med frågan om de nationalekonomiska synpunkternas
beaktande torde jämväl böra nämnas, att enligt motiverna till
1906 års förordning det nationalekonomiska intresset ansetts icke komma
att beröras af för enstaka fall meddelad tullfrihet åt förädlingsverksamhet,
utan vore så förhållandet endast vid »stadigvarande» förädlingsrörelse.
Hvad med »stadigvarande» afsetts, framgår af ett i förordningen icke
förefintligt men i förslaget därtill upptaget stadgande i fråga om, när
förbundsrådets utlåtande skulle inhämtas i anledning däraf, att den förädlingsverksamhet,
hvarför tullfrihet ifrågasattes, vore »stadigvarande,
förut inom riket icke existerande». Där hette det: »Såsom stadigvarande
gäller en förädlingsverksamhet, därest den varumängd, om hvars förädling
fråga är, icke är på förhand bekant; förädling af en begränsad
varumängd under loppet af högst 6 månader gäller såsom ett enstaka
fall». I motiveringen uttalades, att, därest ansökningar, afseende enstaka
fall, ofta upprepades, saken väl kunde synas tvifvelaktig; men om vid
284
pröfningen af sådan ansökning'' man fnnne anledning antaga, att den
skulle komma att upprepas, så borde fråga anses föreligga om en stadigvarande
förädling.
I den tyska lagstiftningen om »Veredlungsverkehr» gäller vidare,
att identitctstvång uppställes såsom regel med afseende å de in- och
utförda varorna, likasom ock in- och utförseln skall verkställas för
samma persons räkning, så att importörens sväfvande tullskuld icke
afskrifves på grund af annan persons utförsel. Identitetskontrollen, som
gestaltar sig väsentligt olika allt efter olika förhållanden, innefattar ett
mer eller mindre oafbrutet öfvervakande från tullmyndighetens sida af
de i den aktiva förädlingsrörelsen införda varorna och deras användning,
eller ock grundar den sig på specifika kontrollåtgärder från tullmyndigheternas
sida, såsom besiktning, vågning och jämförelse af in- och
utförselvarorna jämte, eventuellt, åsättande af märken eller annan beteckning
å införselvaran eller uttagande af prof därå, hvilka senare slag
af kontroll äga betydelse icke minst för den passiva förädlingsrörelsen,
i fråga om hvilken något omedelbart öfvervakande gifvetvis ej kan
anordnas.
Härtill kommer slutligen den kompletterande kontroll, som vid
bägge slagen af förädlingsrörelse kan utöfvas genom rätt för tullmyndigheterna
att granska bokföring och affärskorrespondens. Granska
allmänt‘klagas dock inom de industriella kretsar, hvilka skulle föredraga
det amerikanska drawbacksystemet, öfver det intrång samt de kostnader
och öfriga olägenheter, som äro förenade med ifrågavarande kontroll.
Vid identitetsfrågans afgörande tages hänsyn jämväl till den viktförlust,
som kan uppstå vare sig genom afskiljande af orenlighet, vatten
och dylikt ur råvaran eller genom affall, och medgifves tullfrihet härför,
för affallet dock endast om detta i den form, hvari det vid förädlingen
fallit, är tullfritt; eljest erlägges den för sådant affall stadgade tull.
Understundom bestämmes på förhand en genomsnittssiffra för viktförlusten
såsom t. ex. vid färgning af utländskt ullgarn, vid skalning och
polering af ris o. s. v.
Den befattning förbundsrådet, enligt hvad ofvan omförmälts, före
år 1906 haft med pröfning i vissa fall af ansökningar om tullfri förädlingsrörelse,
har föranledt, att i fråga om ett flertal viktiga exportföretag
villkoren för tullfriheten blifvit fastställda af förbundsrådet. I
fråga om andra åter har förbundsrådet inskränkt sig till att medgifva
tullfriheten men öfverlåtit åt vederbörande staters tullmyndigheter att
ordna kontrollen. Slutligen finnes en tredje grupp, de s. k. exportfabrikerna,
där några detaljerade kontrollföreskrifter icke erfordrats,
285
därför att hela förädlingsrörelsen försiggår i afskrida lokaler under tullverkets
uppsikt.
I utförandet måste understundom, särskild! då vid förädlingen
utländsk vara blandas med likartad inhemsk, den uppställda regeln om
fasthållande af varans identitet tåla någon modifikation. Så t. ex. har
man vid bearbetning af utländskt jämte inhemskt tackjärn till gjutgods
måst nöja sig med en fiktion i stället för eu verklig beräkning af det i
de särskilda pjäserna ingående utländska materialet, i det att vid kvartalsvis
skeende afräkningar till det under det gångna kvartalet utförda gjutgodset
antages hafva åtgått utländskt järn i samma förhållande som
det, hvari bearbetningen inom fabriken under det förflutna året af utländskt
järn stått till bearbetningen samtidigt af inhemskt järn därstädes.
Undantagsvis har man mer eller mindre fullständigt afstått från
krafvet på identitet hvad varan angår. Så är t. ex. förhållandet med
kakaofabrikat. Jämte det att för dylika fabrikat särskilda exportfabriker
finnas, hvilka stå under tulluppsikt och därför åtnjuta tullfrihet
för råvarorna, så har man till förmån för den mindre kapitalstarka
industrien, som icke kunde upprätta dylika uteslutande för export afsedda
fabriker, år 1892 efter mönster från Frankrike genom en särskild rikslag
infört en anordning, enligt hvilken vid utförsel af vissa slag af
kakaovaror tullen å däri ingående råkakao godtgöres ur tullkassan utan
att någon särskild bevisning erfordras om, hvarifrån råvaran förskrifver
sig eller att tull därför erlagts. Ett annat och vida mera betydande
exempel erbjuder i sina senare utvecklingsstadier den likaledes särskilda
lagstiftningen angående utförsel af kvarnarnas förmalningsprodukter.
Det äfven i vår tullagstiftning (tulltaxeunderr. § 9 mom. 3 A)
beaktade behofvet af att vid förmalning blanda inhemsk och utländsk
spannmål föranledde, till fromma för mjölexporten, år 1879 en anordning
inom den tyska lagstiftningen till möjliggörande af att den utländska
spannmål, som ingick i dylik exporterad blandningsvara, skulle lämnas
tullfri. Redan år 1882 utvidgades emellertid denna förmån därhän, att å
importörens (kvarnägarens) tullskuld för importerad spannmål afskrifning
fick äga rum för allt mjöl, som af honom utfördes, oafsedt i hvad mån
det framställts af utländsk eller af inhemsk spannmål och på grund af
ett i lagen fixeradt beräknad t utbyte af spannmål i mjöl, olika för hvete
och för råg. I och med detta medgifvande — som tog hänsyn till behofvet
af att för framställande af lämplig exportvara vid förmalningen
blanda den klirikare ryska spannmålen med den klifattigare men mjölrikare
inhemska, och som åsyftade, att kvarnarna för sin afsättning på
utlandet skulle befrias från verkningarna af den tyska spannmålstullen
286
— hade man frånträdt krafvct på identitet mellan import- och exportvaran,
visserligen dock under fortfarande upprätthållande af krafvet på
identitet hvad importör och exportör beträffade. Genom medgifvandets
begränsning därhän, att den inhemska spannmålen icke fick tagas i beräkning
i vidare mån, än för så vidt den motsvarades af utländsk spannmål,
införd för den exporterande kvarnens räkning, var emellertid tullkassan
tryggad mot direkt förlust.
Medgifvande! i denna nya form motsvarade dock icke heller det
fullt ut hvad exportintressena kräfde. Icke ens för kvarnarna var det
tillfyllestgörande, då möjligheten att i och för anskaffning af råvaran
frigöra sig från den tyska spannmålstullen och sålunda behöfva räkna
endast med världsmarknadspriset icke sträckte sig längre, än så vidt
kvarnens afsättning inom eget land medgaf förmalning af så stor kvantitet
utländsk spannmål, som motsvarade den i de exporterade mjölpartierna
ingående inhemska spannmålen. Men därtill kom vidare, att
genom samma medgifvande icke bereddes någon möjlighet för spannmålshandeln
— som emellertid hade samma behof som kvarnarna att
blanda utländsk spannmål med inhemsk — att frigöra sig från spannmålstullens
verkningar vid försäljning till utlandet. Häraf föranledda
svårigheter för konkurrensen på världsmarknaden, hvilka naturligtvis
ökades genom de under årens lopp vidtagna höjningarna i spannmålstullarna,
" blefvo särskild! kännbara för Tysklands nordliga och östliga
delar, hvilka producerade mera spannmål än som där konsumerades,
och hvilka under nyss angifna förhållanden nödgades söka afsättning
för sitt produktionsöfverskott i södra och västra Tyskland, där produktionen
var mindre än konsumtionen. De härvid uppstående, väsentligt
drygare fraktomkostnaderna än vid den sjöväga utförsel, som förut ägt rum
till England eller de skandinaviska länderna, folio hufvudsakligen på producenterna
och vållade nedgång i spannmålspriset inom förstnämnda trakter.
Härför sökte man nu enligt en förordning af år 1894 råda bot genom
åtgärder, hvilka syftade till att bereda de tyska landsdelar, som producerade
spannmål utöfver eget behof, möjlighet att afsätta detta öfverskott
i utlandet till världsmarknadspris. Innebörden af denna förordning,
som i allt väsentligt ännu gäller, var att på grund af verkställd
utförsel af tysk spannmål, vare sig omalen eller i förädladt skick, befogenhet
skulle kunna lämnas att tullfritt införa utländsk spannmål till
myckenhet, motsvarande hvad som utförts. Denna rätt är fästad vid
särskilda bevis (s. k. Einfuhrscheine), som vid utförsel af den omalna
spannmålen utfärdas på begäran af den, som fraktar varan (»der Warenfuhrer»).
Anmärkas bör, att varan skall vara marknadsgill (»markt
-
287
gängig»). Hvad härmed förstås är genom särskilda detaljbestämmelser
fastslaget. Vid utförsel af förmålen produkt utställes beviset för kvarnen,
hvars innehafvare dock för att erhålla dylika bevis vid utförseln måste
hafva förskaffat sig ett för kalenderåret gällande tillståndsbevis och förbundit
sig att å hvarje tid lämna tullverkets vederbörande tjänstemän
tillfälle att granska affärens böcker, hvilka skola meddela upplysning
om rendementsförhållandet med afseende å utförselvaran. Tillståndsbeviset
skall angifva det maximibelopp, som under året må mot införselbevis
utföras, och bestämmes detta belopp med hänsyn till driftens omfattning
vid kvarnen.
Införselbeviset, som eljest är utställdt till innehafvaren och sålunda
icke såsom 1882 års lagstiftning krafvel- ens personlig identitet, lyder
på ett bestämdt tullbelopp, motsvarande hvad som skolat i tull erläggas
vid införsel af en varukvantitet lika med den utförda, och gäller för
en tid af sex månader från utställandet. Ursprungligen skulle detsamma
berättiga blott till införsel af samma spannmålsslag, som utförts. För
att emellertid införselbevisens värde i marknaden icke skulle nedgå alltför
mycket, medgafs, att det belopp, hvarå de lydde, finge gå i likvid
till tullkassan äfven för tull å vissa andra varuslag efter förbundsrådets
närmare bestämmande. Bland dessa af förbundsrådet bestämda varuslag
torde böra särskildt nämnas vissa utländska träslag, sydfrukter, alla
slags kryddor, saltad sill, kaffe, kakao, ris, skaladt och oskaladt, te,
olivolja och bomullsfröolja på fät, petroleum och smörjoljor in. in. Det
gemensamma kännetecknet för dessa alla tyckes vara, att de antingen
icke produceras inom Tyskland eller åtminstone ur denna synpunkt icke
hafva någon större betydelse. Genom 1902 års tulltariff (se Zolltariffgesetz
§ 11) har ytterligare det medgifvande tillkommit, att införselbeviset
numera går i tullikvid icke blott för samma spannmålsslag som
det utförda utan lika väl för annat sådant varuslag, för hvilket införselbevis
författningsenligt får utfärdas. Likaledes har — i följd af den
enligt nya tulltarifflagen genomförda förändringen, att någon som helst
tullkredit icke vidare medgifves vid införsel af spannmål och mjöl (§ 12)
— en förut gällande inskränkning med afseende å införselbevisens
användning bortfallit, nämligen stadgandet, att införselbevisens giltighet
för tullikvid vid införsel af ofvannämnda andra varor än spannmål
inträdde först fyra månader efter utställandet. Syftet med detta stadgande
hade nämligen, så länge kredit för spannmålstull åtnjöts, varit
att förhindra spannmålsimportören att begagna sig af införselbevis,
utfärdade för spannmål, hvarför belöpande tull ännu ej erlagts, till
betalning af tullen å andra varor, ett förfaringssätt, som skulle
288
medfört obehörigen förlängdt anstånd med tullikviden för dessa andra
varuslag. Tilläggas bör vidare, att antalet af de ofvannämnda varuslag,
för hvilka införselbevis tagas i tullikvid, i senare tid väsentligt
inskränkts.
Slutligen bör ock nämnas, dels att enahanda rätt till »Einfuhrscheine»,
som förunnats kvarnarna, äfven gäller för mälterierna, dels
ock att för kvarnindustrien den år 1882 träffade anordningen bestått
vid sidan af »Einfuhrscheine» ända till dess nu gällande tulltariff trädde
i kraft. Erinras må därjämte, att i och med den nuvarande ordningen
med införselbevis man i Tyskland, hvad den ifrågavarande förädlingsindustrien
angår, helt och hållet uppgifvit krafvet på identitet, så väl
den personliga som den materiella.
Att införselbevisen förorsakade ett betydligt uppsving i utförseln
af tysk spannmål, framgår oförtydbart af utförselstatistiken. I motsats
till hvad förhållandet var med utförseln från nederlag visade nämligen
utförseln i den obundna trafiken — endast vid utförsel »aus dem freien
Verlcehr» meddelas utförselbevis — genast i och med ikraftträdandet
af 1894 års bestämmelser en högst betydande ökning, såsom framgår
af nedanstående siffror.
Utförsel af hvete och råg från tyska tullområdet, i ton räknadt:
|
| Utförsel från | tullnederlag. | Utförsel i | obunden trafik. |
|
| Hvete. | Råg. | Hvete. | Råg. |
o År | 1892 | 130,837 | 37,154 | 244 | 891 |
77 | 1893 | 141,321 | 32,179 | 293 | 271 |
77 | 1894 | 91,534 | 32,773 | 79,191 | 49,712 |
V | 1895 | 123,628 | 27,830 | 69,911 | 35,992 |
Senare tillgängliggjorda statistiska uppgifter utvisa, att motsvarande
siffror utgöra för
År 1905 172,039 11,852 164,657 319,941
Totalutförseln af mjöl visade icke lika stark stegring som utförseln
af omalen spannmål, utan höll sig efter den nya ordningens inträde
någorlunda oförändrad. Men införselbevisen kommo uppenbarligen äfven
här till användning; ty under det att denna utförsel åren 1892 och
1893 försiggick nästan uteslutande från exportkvarnarna (»Muhlenlager»),
inträdde från och med år 1894 eu alltjämt stigande utförsel i
den obundna trafiken, samtidigt med det att utförseln från utförselkvarnarna
nedgick. Från och med år 1899 har den förra öfverflyglat
289
den senare. År 1905 hödo utförseln från exportkvarnarna sjunkit till 20
ton (från 104,933 ten år 1892 och 74,968 ton år 1899), medan exporten
i den obundna trafiken utgjorde 200,675 ton (mot 258 ton år 3892
och 86,908 ton år 1899'';.
Jämte det att sålunda det åsyftade resultatet med afseende å den
tyska spannmålens konkurrensförmåga på världsmarknaden vunnits, hafva,
efter hvad från tysk sida likaledes framhålles, införselbevisen verkat
välgörande för . det tyska landtbruket i det hänseendet, att nordöstra
Tyskland satts i stånd att till utlandet afsätta sitt produktionsöfverskott
oen sålunda för detta kunnat ernå bättre pris än förut, då man såg sig
tvungen att vidkännas betydande frakt- och spedition skostnader för
afsättning till aflägsna trakter inomlands, utan att förhållandet ens medforde
fördelen af billigare spannmål för dessa senare trakter. På samma
g ång sålunda anordningen befinncs verka nationalekonomiskt förmånligt,
anses att, då Tyskland icke genom egen produktion kan täcka sitt behof
af spannmål och sålunda, måste importera mera af denna vara, i samma
man som exporten dåra! ökas, så kan icke heller statskassan lida men
a.i denna ordning, med mindre än och i den mån export äfven utan
införselbevis kunde tänkas äga rum och föranleda motsvarande import
med däraf härflytande tullinkomster. Med denna senare eventualitet
anse! man sig dock icke behöfva räkna, då utan införselbevis någon
nämnvärd export af tysk spannmål icke torde kunna tänkas, ity°att
högre pris borde erhållas å den inhemska marknaden än i utlandet.
_]Je i Österrike gällande hufvudsakliga bestämmelser i fråga om
tullfri förädling'' återfinnas i tulltarifflagen af den 13 februari 1906, art.
13 och 14, samt i tillhörande tillämpningsföreskrifter §§ 31 och 32.
Enligt dessa galler, att tullfri införsel för viss tid åt råvaror
undantagandes spannmål, .äfvensom af half- och helfabrikat för vidare
förädling inom landet kan medgifvas i alla de fall, där den till vidare
förädling införda varans identitet med den till återutförsel ifråga kommande
förädlade varan kan fastställas, hvarförutom med afseende å de fall, där
genom identitetens säkerställande skulle för särskilda, ur ekonomisk eller
industriel! synpunkt, önskvärda förädlings- eller bearbetningsföretag föranledas
sadana svårigheter, att fördelarna af det blifvande medgifvandel
äfventyrades, regeringen äger att vid fastställande af kontrollåtgärderna
undantagsvis eftergifva den stränga identitetsbevisningen.
Tillstånd till tullfri införsel af ifrågavarande slag meddelas allenast
till sådana personer eller firmor, som anses förtjäna myndigheternas förtroende,
som utföra arbetet i eget företag eller på eget ansvar genom andra
personer, och som ställa fullgod säkerhet för de häraf gent emot tull
37
-
290
förvaltningen uppstående förpliktelser, för öfrigt gållei såsom allmän
förutsättning- lör erhållande åt sådant tillstånd, att sökanden förmår tillförlitligen
ådagalägga, att företagets konkurrensförmåga på den utländska
marknaden väsentligen är beroende på tullfri användning åt det ifrågavarande
utländska materialet.
Tillståndet meddelas i regel för eu tid åt tre år med ömsesidig
uppsägningsrätt. Vid missbruk af den sålunda medgifna rättigheten
indrages densamma genast.
Tiden, inom hvilken återutförseln skall ske, är tolf månader men
kan, då fog därför förefinnes, uppå ansökning utsträckas till ytterligare
tolf månader.
Tullfrihet eller tullnedsättning vid återinförsel af inhemska alster,
som i utlandet förädlats, förekommer, så vida icke angående sådant
fall särskild bestämmelse finnes i tariffen meddelad, allenast undantagsvis,
nämligen i fall, där fråga är om dylik eftergift, som vunnit häfd
i den s. k. lika gränstrafiken.
Slutligen är stadgadt, att för varor och föremål, som iniöras för
reparation under villkor af återutförsel inom viss, på förhand bestämd
tid, tullfrihet må åtnjutas, för så vidt vid återutförseln identiteten kali
utrönas; äfvensom att för varor och föremål, som utföras för att i utlandet
repareras och hvilkas identitet vid återinförseln kan styrkas, tullfrihet
må äga ruin utom för de utländska tillsättningarna, livilk;x skola
tariffenligt förtullas. Detta senare medgifvande kan emellertid åt regeringen
upphäfva,s i afseende å samfärdseln med stater, hvilka icke bevilja
reciprocitet.
Enligt förbundslagen beträffande schweiziska tulltaxan den 10 oktober
1902, art. G, äger förbundsrådet med afseende å förädlingssamfärdseln
medgifva tullnedsättning eller fullständig tullbefrielse, och böra dylika
medgifvanden lämnas i den mån särskilda industriella intressen sådant
kräfva och inga mera betydande intressen resa sig däremot, dock under
villkor att varans väsentliga beskaffenhet icke genom förädlingen förändras.
Uttryckligen betonas, att dessa bestämmelser hänföra sig såväl
till den passiva förädlingssamfärdseln som till den aktiva och transitförädlingssamfärdseln.
I motsats till de länder, för hvilkas lagstiftning sålunda redogjorts,
hafva, såsom ofvan nämnts, Nordamerikas förenta stater byggt på och till
sin största fullkomning utvecklat drawbacksystemet, vid hvars tillämpningtullen
för den införda råvaran i vanlig ordning inbetalas till tullkassan
för att, med undantag af eu obetydlig del — 1 procent, som innehålles
såsom förvaltningsbidrag — efter utförseln af den förädlade varan åter
-
291
bekomma;:. Kraf vet på den s. k. materiella identiteten upprätthålles äfven
bär. kör drawbacks erhållande lordras nämligen bevisning om de
varors införsel och förtullning, hvilka användts för eller vid utförselvarornas
framställning. Denna bevisning förutsätter dock icke någon
medverkan åt tullmyndigheterna vare sig före eller under förädlingen,
sålunda icke vare sig tullstämpling eller annan märkning af de införda
varorna ej heller förädlingsverksamhetens öfver vakande af tullpersonal
eller bedrifvande inom särskild t afstängda lokaler, utan bevisningen
grundas på skriftliga, oxportangifningsinlagan vidfogade, på tro
och Leder afgifna intyg angående förädlingen och de därvid använda
utländska varornas införsel ock förtullning. I angifningsinlagan, hvari
anspråket på drawback anmäles, och. hvilken skall ingifvas till vederbörande
tullmyndighet senast 6 timmar före exportvarans inlastning,
skall uppgift lämnas om kvantiteten och värdet af de till exportvaran
använda materialier, lör hvilka drawback äskas, importörens namn och
namnet på det fartyg, hvarmed de införts, tid och plats för införseln
samt ursprungslandet och de11 erlagda tullbeloppet. Äfvenså lämnas
uppgift om platsen, där exportvaran finnes upplagd, och om öfriga för
dess individualisering nödiga förhållanden såsom kollinas beskaffenhet,
antal, märken o. s. v. I intyg, som nyss är sagdt, skall ägaren af det
ifrågavarande förädlingsföretaget tillika med arbetsledare!! och lagerförvaltaren
på tro nch heder (»solemnly and trulv») afgifva försäkran
därom, att de i angifningsinlagan upptagna exportvaror är o tillverkade
i fabriken på viss dag eller under viss tid af nämnda, från utlandet
införda och i enlighet med tariffen förtullade materialier. Har fabrikanten
själf infört dessa, skall intyget tillika innehålla försäkran, att han erlagt
därför belöpande tull, utan att återbetalning eller afdrag ägt rum. Har
importen verkställts åt annan person, som öfverlåtit varan åt fabrikanten,
måste denne förete levereringsattest certificate of delivery) från importören,
hvilken bär att däri edligen försäkra, att han från utlandet infört den
ifrågavarande, närmare angifna varan, att tull därför, utan återbetalning
(dier afdrag, åt honom erlagts, att han öfverlåtit varan åt fabrikanten
samt att ingen annan levereringsattest öfver samma vara utställts.
Därest den. införda varan efter införseln gått genom flera händer, innan
fabrikanten lätt den på sig öfverlåten, skall hvarje öfverlåtelse efter den
första antecknas på den ad importören utgifna levereidngsattesten och
styrkas genom edlig förklaring af mellanhänderna rörande den, af hvilken
de, hvar i sin ordning, ("ifver tagi t varan och rörande den, till hvilken de
öfverlåtit densamma. Bär gäller sålunda icke kraf på personlig identitet
mellan importör å ena sidan och fabrikant eller exportör å andra sidan.
292
Ja det erfordras icke ens, att, kela förädlingsproceduren verkställts på eu
hand. Varan kan efter införseln, innan den öfverlåtes åt den, som
framställer exportvaran, hafva undergått eu förberedande förädling och
i sålunda halfförädladt skick måhända hafva passerat ytterligare en eller
flera mellanhänder förr än den öfverlåtes åt den slutliga förädlaren.
I fall, där förädlingen på detta sätt är fördelad på skilda händer, enordran
ytterligare ett slag af intyg, s. k. certificato of manufacture and transfer,
innehållande dels uppgift om denna förberedande förädlings beskaffenhet
jämte uppgifter och försäkran, på sätt ofvan omförmälts, angående därvid
använda materia i ier, dels ock edlig försäkran om den sålunda framställd
a varans öfverlåtelse till den slutliga förädlaren eller till eu mellanhand.
Passerar varan en eller flera mellanhänder, innan den kommer
i den slutliga förädlarens hand, erfordras särskildt intyg föi hvarje
sådan öfverlåtelse. _ ......
Ytterligare ett intyg Icräfves dock. Rätten till drawback är nämligen
jämväl beroende af, att fabrikanten för noggranna böcker såväl öfver
de införda materialierna som ock öfver de deraf framställa exportvarorna;
och skall för drawbaeks erhållande företes bevis från fänrikens
ägare eller den honom företräder, att sådana böcker föras oen att de å
hvad tid som helst finnas för tullverkets tjänstemän tillgängliga.
Slutligen bör ock nämnas, att, för den händelse exportvaran delvis
består af inhemskt material, rätten till drawback för däri ingående
utländskt material icke är ovillkorlig utan beroende af, huruvida detta
senare eller de deraf framställda delarna i den färdiga artikeln äro så
påvisbara, att deras myckenhet kan utrönas. _
Undersökning af exportvaran äger naturligtvis rum före mlastningen,
och denna öfvervakas af tullverkets personal.
Emellertid är det icke gifvet, att fabrikanten är den, som utbekommer
drawbacksbeloppet. Rätten till drawback är nämligen tillerkänd
i första rummet exportören eller dennes agent. Fabrikanten äger
att själ!'' eller genom sin agent erhålla drawback för vara, som annan
exporterat, allenast för så vidt han styrker, att han gent emot exportören
eller den, till hvilken han öfverlåtit varan, förbehållit sig sådan rätt.
År exportören icke i tillfälle att förebringa den för drawbaeks
erhållande nödiga bevisning inom den för angifningsinlagans aflämnande
föreskrifna tid, kan han inskränka sig till en interimsangifning (prehminary
entry), hvilken sedermera tar inom viss tid efter varans skeppning
kompletteras.
För drawbacksbeloppets utbekommande erfordras därjämte, så framt
beloppet öfverstiger 100 dollars, visserligen icke bevis om varans framkomst
till den utländska destinationsorten men ställande af säkerhet för
293
att stadgad bevisning i nyssberörda hänseende varder inom viss tid
förebragt. Minsta drawbacksbelopp, som utbetalas, är 50 dollars.
Hvad som emellertid främst tilldrager sig uppmärksamhet vid det
amerikanska systemet är, att rätten till tullgodtgörelse vid export är
ovillkorlig, så snart de i lag föreskrifna villkoren för denna rätt uppfyllas.
Här är sålunda icke fråga om en förmån, som af myndigheterna
på grund af föregående pröfning förklaras kunna eller icke kunna medgifvas,
allt eftersom tillfredsställande kontroll anses kunna åstadkommas
eller icke, eller allt eftersom nationalekonomiska hänsyn anses tala för
eller emot bifall. Denna omständighet ej mindre än frånvaron af mera
besvärande kontrollåtgärder från tullverkets sida har mångenstädes och
icke minst inom vissa kretsar i Tyskland förskaffat detta system starka
sympatier.
För att belysa omfattningen af det amerikanska drawbacksystemet
torde följande siffror, som hämtats ur den officiella handelsstatistiken
rörande Nordamerikas förenta stater, kunna anföras. Härvid bör uppmärksammas,
att de siffror, som angifvas röra ett visst år, i själfva
verket på grund af statistikens anordning afse senare hälften af föregående
år och förra hälften af det ifrågavarande året eller med andra
ord tiden den 1 juli—den 30 juni.
Sinder åren 1902—05 har drawback utbetalts med nedanstående,
till jämna hundratal afrnndade belopp.
De råvaror, för hvilka drawbacksbeloppet under år 1905 uppgått
till mer än 100,000 dollars, voro följande:
Hvete, packduk och grof linneväfnad (»bagging for cotton and
barlops»), hudar af nötkreatur, oberedda, tackjärn, förtent järnbleck, bly
(tackor, stänger, affall och skrot), alkohol och råsocker.
De förädlingsprodukter, vid hvilkas framställning helt eller delvis
användts råmaterial, hvarför drawback under år 1905 utbetalts med
mer än 100,000 dollars, hafva utgjorts af följande artiklar, för hvilka
drawback erhållits med nedanstående belopp:
År.
Dollars.
1902
1903
1904
1905
4,947,700
5,058,900
4,809,800
5,806,500
V arfslag.
Hvetemjöl.............................................
Säckar af vegetabiliskt textilämne
Utbetalad drawback.
Dollars.
188,200
277,300
294
Järnvägsskenor af stål........................ | .................. 132,600 |
Sulläder ................................................... | .................. 431,800 |
Annat läder............................................. | .................. 148,800 |
Blyhvitt ................................................. | .................. 104,900 |
Kondenserad mjölk .............................. | .................. 110,400 |
Sirap ........................................................ | 461,500 |
Raffineradt socker ................................. | .................. 355,600 |
Kärl af förtent bleckplåt .................. | ................... 2,273,200 |
Rörande lagstiftningen på nu ifrågavarande område i våra grannländer
Danmark och Norge må följande anföras.
Bestämmelserna i gällande danska tullag i fråga om tullgodtgörelse
för utförda varor äro ganska kortfattade. Förutom specialbestämmelser
angående tullrestitution vid utförsel af tullpliktig trälast
samt brännvin, socker, sirap och vissa sockerhaltiga produkter, förekommer
allenast det i § 31 intagna allmänna stadgandet, att tullverkets
öfverstyrelse är bemyndigad att, efter anställd undersökning i särskilda
fall och under anordnande af nödig kontroll, medgifva restitution af
erlagd införseltull för materialier och beredningsämnen vid utförsel af
inom landet framställda fabrikat, Enligt uppgifter i senaste norska tullkommittés
betänkande med förslag till ny tulltaxa skulle i Danmark
under år 1902 hafva utbetalts medelst restitution af tull och tillverkningsafgifter
(brännvins- och socker- tillhopa 984,717 kronor. I detta belopp
— hvilket enligt specifikation omfattar äfven restitution enligt då gällande
tullag, § 25. som torde afsett återutförsel af föremål, hvilka icke inom
landet undergått någon bearbetning, äfvensom restitution af för mycket
erlagd tull och krigsskatt, utgörande dessa bägge poster tillsammans
21,613 kronor — ingå, bland annat, följande poster:
»Materialtull (tullagen § 27) ’)......................................... kr. 280,174»
»För utfördt inländskt brännvin, akvavit med socker
och likörer m. m., för utländsk förtullad spirituösa ,, 183,058»
»I följd af resolution eller decision, efter specifikation
(krigsskatterestitution inbegripen) ..................... „ 393,507»
Härförutom märkes, att enligt § 27 äger tullverkets öfverstyrelse
att medgifva afskrifning å kreditupplag för varor, som utföras efter
J) Motsvarande § 31 i nu gällande tullag.
295
att hafva bearbetats inom landet, hvarvid styrelsen jämväl bestämmer
villkoren för sådan förmåns åtnjutande.
1 Norge hade redan innan stadgande i ämnet vid 1860-talets bör jan
inflöt i tulltariffen, praxis utvecklat sig därhän, att tullrestitution af
regeringen medgafs i åtskilliga fall för materialier till exportvaror.
Bestämmelserna i ämnet hafva vid upprepade tillfällen varit föremål
för ändringsförslag, och tid efter annan hafva äfven jämkningar— ehuru
af jämförelsevis mindre väsentlig innebörd •— vidtagits. Vid frågans
behandling liar —ehuru t. ex. 1889 års stortings tullkommitté uttalade
sig för att tullrestitution i så vidsträckt omfång och under så enkla
förmer, som vore förenliga med effektiv kontroll, borde beredas eu hvar
exportnäring, som för tillfället ägde någon betydelse eller någorlunda
sannolikt kunde beräknas få sådan — ingalunda kontrollsynpunkten allenast
varit bestämmande. Så t. ex. har, oaktadt upprepade framställningar
från de norska trämasseexportörernas sida om beredande åt dem af
samma förmån, som i Sverige trämasseexporten åtnjöte uti medgifvandet
af tullrestitution för juteväfnad, använd till emballage, sådan tullrestitution
ännu icke medgifvits. Den härvid bestämmande synpunkten bär
varit, att ett sådant medgifvande skulle betänkligt skada landets juteindustri.
Nu gällande bestämmelser i förevarande ämne återfinnas i § 12
af kungörelsen angående tullafgifter, där det heter, att tulldepartementet
kan bevilja återbetalning af införseltull för förtullade råmaterialier och
andra ämnen, som i bearbetadt skick utföras till utlandet eller till skeppsbruk,
för förtullade beredningsämnen, använda till tillverkningar, som
utföras till utlandet eller till skeppsbruk, och efter omständigheterna
för andra förtullade varor, när dessa i oförändrad t skick åter utföras.
I den officiella norska statistiken finnas inga uppgifter om beloppet,
hvartill den årligen beviljade tullrestitutionen uppgår, men den ofvan
nämnda norska tullkommittén har verkställt undersökningar om beloppet
för år 1901, och visade sig sagda belopp uppgå till 509,912 kronor.
De svenska bestämmelserna om tullrestitution återfinnas i tulltaxeunderrättelsernas
§§ 8 och 9, af livilka dock § 8, som handlar om
tullrestitution för materialier, använda vid skeppsbyggnad, är af alldeles
speciell innebörd, så till vida som där icke är fråga allenast om tillverkningar,
afsedda för export. De stadganden, som i förevarande
sammanhang behöfva närmare skärskådas, äro alltså blott de i § 9
inrymda.
296
Under hänvisning- till sagda, paragrafs innehåll i afseende å detaljerna
må här nedan innehållet underkastas eu mera allmän granskning
ur ofvan berörda synpunkter, af hvilken granskning torde framgå, att
ifrågavarande stadgande!! äro till innehållet ganska skiljaktiga.
Enligt mom. 1 medgifves för vissa bestämda artiklar tullrestitution i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det amerikanska drawbacksystemet.
Tullbeloppet för råvaran inbetalas sålunda till tullkassan vid införseln
och restituera^ vid den förädlade varans utförsel. Detta för drawbacksystemet
karakteristiska kännetecken är emellertid icke något för bestämmelserna
i mom. 1 säreget utan genomgår hela vårt tullgodtgörelsesystern.
Någon anordning, motsvarande den franska »admission temporaire»
och den tyska »Veredhmgsverkelig återfinnes, om man frånser
vissa bestämmelser rörande den lilla gränstrafiken på Norge, icke hos
oss utom i § 8, enligt hvilken materialier till skeppsbyggnad kunna få
tullfritt disponeras under eu tid af tre år, hvarförutom den praxis utbildat
. sig, att för varor, som införas för reparation eller liknande bearbetning,
därvid varans individualitet fortbestår äfven efter bearbetningen,
tullfri disposition under viss tid kan på särskild ansökning’
medgifvas. Likasom i förenta staterna kräfves enligt mom. 1 materiell
identitet d. v. s. identitet mellan de införda materialierna samt exportvaran,
men däremot ej att importören är identisk vare sig med tillverkaren
eller med exportören. Likaledes förefinnes i fråga om identitetsbevisningen
deri likhet, att för densammas åvägabringande tullmyndigheternas
medverkan icke erfordras. Äfven hos oss är det enligt detta
moment tillverkarens högtidligen (»under edlig förpliktelse») afgifna
försäkran, som utgör hufvudsakliga bevismaterialet. Komplementet härtill
utgöres dock icke, såsom i Förenta staterna, af tillgång till granskning
åt tillverkarens böcker, utan åt två personers vittnesintyg angående
riktigheten åt tillverkarens uppgifter. För öfrig! äro fordringarna på
identitetsbevisningen hos oss väsentligt lindrigare än i Förenta staterna.
Här fordras icke uppgift om tid och plats för införseln af råvaran utan
allenast försäkran, att exportvaran tillverkats af »utländskt råämne, för
hvilket full införseltull blifvit erlagd»; och denna försäkran afgifves af
tillverkaren, oafsedt om han själ!'' eller annan person infört och förtullat
råämnet, utan att i sistnämnda fall något ytterligare intyg erfordras.
I detta sammanhang torde ock böra erinras, att den bevisning om
varans framkomst till destinationsorten, som i Förenta staterna kräfves,
hos oss numera saknar motsvarighet, utom då utförseln skett med mindre
farkost (under 30 ton , hvilken tillika icke är passagerareångfartyg.
297
Hvad beträffar rätten till tullgodtgörelse enligt mom. 1, är densamma
icke beroende på särskild! medgifvande af myndigheterna -utan
tillkommer eu hvar, som vid export af de i momentet angifna varuslag
kan förebringa där omförmäld bevisning om de förhållanden, som grunda
rätten till tullgodtgörelse. Den väsentliga olikhet med förhållandena i
Förenta staterna äger dock härvid rum, att, under det enligt ifrågavarande
moment fråga är endast om ett fåtal artiklar, Indika upptagits
i momentet efter pröfning af de omständigheter, som i fråga om en hvar
särskildt ansetts förtjäna beaktande, så gäller rätten till tullgodtgörelse
i Förenta staterna åtminstone alla exportvaror, för hvilkas framställning
uteslutande utländska in a teriak er användts, och alltså utan att i fråga
om hvarje särskild artikel någon hänsyn tages (härtill, huruvida och i
hvad mån denna förmån möjligen kan skada inom landet existerande
tillverkning åt halffabrikat eller eljest lända till förfång för något inhemskt
intresse.
1 olikhet med hvad som äger rum i Förenta staterna, där restitutionsbeloppet
bestämmes för hvarje särskildt fall i förhållande till den
myckenhet och det slag af utländskt material, som vid exportvarans
framställning användts, är hos oss enligt mom. 1 restitutionsbeloppet,
per viktenhet räknadt, bestämdt af lagstiftaren. Detta förenklar naturligtvis
väsentligen restitutionsbeloppets utbekommande men medför å andra
sidan, att de i varan ingående materialier, hvilkas tull det gäller att få
restituera (.1, måste i sin helhet vara utländska, in förtulla de varor och
sålunda icke få vara blandade med inhemska varor af samma slag.
Har sådan blandning ägt rum, kan restitution icke erhållas enligt nu
ifrågavarande moment af § 9 men väl enligt mom. 5, i den ordning,
där sägs. Förhållandet medför äfven i annat afseende inskränkning,
nämligen så till vida, att hänsyn icke kan tagas till hela förädlingsproceduren,
där denna består af olika afdelningar. Så t. ex. måste af
den omständighet, att restitutionsbeloppet för svdda bomulls- och linneartiklar
är bestämdt i förhållande till väfnadens tull, följa att, om sådana
artiklar sys af tyg, väfd t af utländskt garn, vid deras export någon
tillämpning af restitutionssatsen för sydda bomulls- eller linneartiklar
icke kan ifrågakomma. Och äfven om restitutionssatsen för bomuliseller
linne väfnad i tv fall finge anses tillämplig, något som dock icke
torde af lagstiftaren afsetts, skulle restitutionen åtminstone icke kunna
omfatta garnet i den del af väfnaden, som vid persedlarnas tillskärning
gått förlorad i form af affall. Enligt mom. 1, likasom enligt öfriga
moment i § 9, kan tullgodtgörelsen icke utanordnas till annan än
exportören eller dennes befullmäktigade ombud, men ordalydelsen i nu
38
298
ifrågavarande moment hindrar icke, att sådan godtgörelse medgifves
jämväl annan exportör än tillverkaren, under villkor dock att något
tvifvel icke förefinnes om identiteten mellan exportvaran och den vara,
som tillverkarens intyg afser.
1 fråga om mom. 1 bör slutligen anmärkas, att, då uppgift om
tiden för råvarans införsel icke kräfves vid den färdiga varans angifning
till export, däraf varder en gifven följd, att rätten till restitution kvarstår
under obegränsad tid, likasom ock att i sammanhang med råvarans
införtullning icke erfordras någon anmälan hos tullmyndigheten rörande
varans framtida användning.
Mom. 2, som innehåller stadgande angående restitution af juteväfnadstullen
vid användning af utländsk juteväfnad till emballage för
exportvaror, är till sitt innehåll väsentligen likartad med mom. 1.
Strängt taget är ju dock här icke fråga om någon annan »förädling»
af den införda varan, än att denna äterutföres i styckadt skick. Stadgandet
i fråga har emellertid stor praktisk betydelse i följd af den
förenklade tullkontroll, som där medgifves.
Mom. 4, som allenast uppställer särskilda, till tullkontrollen sig
hänförande villkor för det fall, att exportvaran utföres icke — såsom
eljest, förutsattes — sjövägen utan öfver landgränsen till Norge, kan
tydligen i detta sammanhang lämnas utan afseende.
Beträffande slutligen mom. 3 och 5 — af hvilka det förra innehåller
en ytterligare specialbestämmelse om tullgodtgörelse, nämligen
för utförda kvarnprodukter, och det senare afhandlar formen och villkoren
för den bär i landet i frågakommande allmänna tullgodtgörelsen för
exportvaror, till h vilkas framställning utländska materiali er användts —
må till en början framhållas, att här kräfves personlig identitet mellan
importör, förädlaro och exportör. Vidare kräfves i regel äfven materiell
identitet. I sistnämnda hänseende äger dock undantag rum enligt mom. 3
A med afseende å förmalningsprodukter af hvete, råg eller korn, beträffande
hvilka här — likasom enligt ofvan omförmälda 1882 års anordning
i Tyskland — det ifrågavarande krafvet icke sträcker sig längre
än därhän, att kvarnägaren-exportören skall hafva från utlandet infört
och förtullat omalen spannmål af samma slag som den i exportvaran
ingående till motsvarande kvantitet. För mom. 3 och 5 är äfvenledes
det villkoret gemensamt, att exporten skall äga rum inom viss tid efter
råvarans import, vid äfventyr att restitutionsrätten eljest preskriberas,
likasom ock villkoret, att vid råvarans införtullning afsikten med införseln
skall hos tullmyndigheten anmälas, hvilken senare föreskrift ej blott
betingas af det nyssnämnda förhållandet, att rätten till restitution pre
-
299
skriberas efter viss tid, utan ock bär sin grund i tullmyndigheternas
skyldighet att vidtaga nödiga mått och steg till konstaterande af identiteten
mellan den in- och utförda varan.
Då det vid granskningen af hos oss nu gällande bestämmelser
angående den i § 9 omhandlade tullrestitution icke torde vara utan en viss
betydelse att erhålla en öfversikt af huru den svenska lagstiftningen
på detta område utvecklat sig, meddelas bland textbilagorna (bil. F)
eu af kommitténs sekreterare utarbetad historik i ämnet.
Såsom textbilaga (bil. G) medföljer ock en af en tjänsteman inom
generaltullstyrelsen upprättad tabellarisk förteckning öfver de af generaltullstyrelsen
lämnade medgifvanden af tullrestitution enligt § 9 mom. 5
under åren 1872—1907. (Momentet i fråga tillkom genom 1871 års
riksdags beslut.)
Till belysande af i hvilken omfattning nu gällande bestämmelser
om tullrestitution vinna tillämpning bifogas dels, i bilaga H, uppgift
å de restitutionsbelopp, som utanordnats enligt hvarje särskildt moment
i § 9 under åren 1903-—05, dels ock, i bilaga I, specifik uppgift
huru det i bilaga H för mom. 1 upptagna restitutionsbelopp för hvart
och ett af berörda år fördelar sig på de särskilda i mom. 1 nämnda
artiklar. Härjämte och då det ur flera synpunkter torde kunna vara
af intresse att se, i hvad män restitutionsbeloppen varit fördelade på
särskilda poster, följer jämväl, i bilaga J, en öfversikt för sagda år
rörande detta förhållande.
De ändringar å nu ifrågavarande område, som af kommittén föreslagits,
innefattas i § 14 tillitaxeförordningen och beröras närmare i
den till denna § hörande speciella motivering.
I afseende å taxeförslagets uppställning innehåller kommitténs uppdrag
den anvisning, att, i den mån detta lämpligen syntes kunna ske,
sådan förändring borde vidtagas, att artiklar af sammanhörande eller
närstående slag ocli arter systematiskt sammanfördes.
Den svenska tulltaxan har hittills varit uppställd alfabetiskt, efter
de i taxan specificerade varuslagens benämning, med några smärre,
hufvudsakligen enligt 1888 års tullkommittés förslag tillkomna ansatser till
systematisering af enskilda grupper såsom t. ex. metallgruppen. Eu
sådan alfabetisk uppställning visar sig, i mån som taxan utbildas på
skyddssystemets grundval, alltmera otillfredsställande. Särskildt gäller
det därvid, att lagstiftaren lätteligen förlorar öfverblicken af sammanhanget
mellan taxans olika delar, och att därför ändringar lätteligen
varda vidtagna, utan att uppmärksamheten fästes vid de jämkningar i
Taxans uppställning.
300
andra delar af oaxan, som däraf borde blifva en följd. Senare tids
riksdagshistoria visar ock, att så ofta nog’ varit förhållandet här i landet.
Och uppenbart synes vara, att med en så starkt specialiserad tulltaxa,
som nu torde komma att antagas, den alfabetiska uppställningen icke
längre kan bibehållas. Kommittén håller äfven före, att handhafvandet
från tullmyndigheternas sida af eu sålunda specialiserad taxa måste
underlättas genom ett fullständigt systematiserande i enlighet med ofvanberörda,
åt kommittén lämnade anvisning.
Erinras må ock, att de allra flesta under senare tid i utlandet
antagna tulltaxor uppställts i systematisk form. Vid anordning af de
särskilda hufvudgrupperna, äfvensom af de särskilda underafdelningarna
och rubrikerna har man där tagit hänsyn till de olika artiklarnas egenskap
af råvara eller af mer eller mindre bearbetade produkter samt i
större eller mindre mån fäst afseende vid råvarans naturliga ursprung,
de färdiga varornas användning o. s. v. Olika principer halva emellertid
tillämpats, och de systematiska- taxorna förete därför större eller
mindre skiljaktig] leter. Koin mittens förslag, h vilket i ifrågavarande afseende
måhända mest närmar sig den schweiziska taxan, har hufvudsakligen
tagit sikte på en anordning efter industrier utan strängare
fasthållande vid naturvetenskapliga synpunkter. De af olika industrier
förarbetade råämnen hafva i allmänhet upptagits i samma gr-upp som
de däraf framställda produkterna. Understundom, där, såsom i fråga
om ler- och glasvaror, de färdiga produkterna omfatta en mångfald olika,
till samma industri Itörande artiklar, hafva dessa senare sammanförts
till en särskild grupp. Vidare hafva naturligtvis produkter af en och
samma industri, hvilka, såsom t. ex. maskiner, framställas af olika materia]
ier, sammanförts utan hänsyn till råvaran; och sist i taxan har
slutligen upptagits eu tämligen heterogen grupp af varor, lör hvilkas
inrymmande inom annan grupp svårighet mött, eller hvilka framställas
af än ett, än ett annat slags råämne, men som detta oaktadt ansetts
kunna- draga samma tull och sålunda icke behöft, till men för taxans
öfverskådlighet, uppföras i de olika, grupper, där råvarorna, återfinnas.
1 förbigående må framhållas, att, då den vid betänkande t fogade sammanställning
af vår officiella statistiks siffror icke anordnats efter
samma plan som taxeförslaget, detta förhållande sammanhänger därmed,
att. berörda sammanställning, såsom afsedd att tjäna till ledning vid
kommitténs arbete, till hufvudsaklig del utarbetades, innan ännu
taxeförslagets uppställning varit föremål för närmare öfverläggning.
Öfverhufvud taget har kommittén sökt göra uppställningen så praktisk
och öfverskådlig som möjligt och för detta måls ernående icke tvekat
301
att, där så erfordrats, göra afsteg från de principer, hvilka eljest i regel
tillämpats. Kommittén har så mycket mindre hyst Hägra betänkligheter i
sådant hänseende, som en systematisk taxa för sin användning ju alltid
förutsätter ett register öfver de olika, i taxan specificerade varuslagen.
Sådant register finnes äfven bifogadt förslaget. Då registret, såvida
det. skall bibehålla sin karaktär af sådant och icke inrymma jämväl
bestämmelser, som tillhöra själfva taxan, bör inskränkas till en alfabetiskt
uppställd förteckning öfver taxans innehåll, har kommittén
i afse värd utsträckning begagnat utvägen att gifva anvisningar för
taxans tillämpning genom exemplifiering i de särskilda rubrikerna,
hvilka exempel kunnat i registret återgifvas. Trots det att taxan härigenom
svällt ut i omfång och förlorat i öfverskådlighet, och ehuruväl
en sådan anordning måhända mindre väl lämpar sig för eu systematisk
taxa, har kommittén ansett densamma tillfyllest motiverad af
nyssberörda praktiska skäl, så länge en verklig officiell varuförteckning
icke förefinnes till ledning för allmänheten och tulltjänstemannen vid
taxans begagnande. Om emellertid, såsom kommittén vågat förutsätta
— en förutsättning, som ock funnit uttryck i § 6 af förslaget till tulltaxeunderrättelser
— eu sådan förteckning efter ungefärligen samma
plan som den tyska »Amtliches Waarenverzeickniss» kommer att utarbetas,
sedan den nya taxan antagits, torde i sammanhang därmed taxan
kunna till formen väsentligen förenklas.
I afseende å taxans formella gestaltning bör slutligen anmärkas,
att, dä den statistiska varuförteckningen fortfarande lärer behöfva gå
vida längre i uppdelning af de olika varuslagen än tulltaxan, det till
lättnad vid varornas attestering inom tullverket torde vara nödigt, att
likasom hittills hvarje tullsats motsvaras af särskildt rubriknummer;
och har kommittén till och med ansett sådant nummer lämpligen böra
utsättas äfven där taxan i stället för särskild tullsats upptager endast
en hänvisning till annan tullsats. Detta förhållande torde särskildt böra
beaktas vid jämförelse med antalet rubriker i sådana utländska taxor,
där, såsom t. ex. i den tyska, flera tullsatser kunna förekomma under
samma rubriknummer.
Jämte den egentliga tulltaxan omfattar kommitténs förslag äfven
tulltaxeförordning samt s. k. tulltaxeunderrättelser. Sedan länge har vår
tulltaxa varit försedd med särskilda bestämmelser, hvilka utgifvit sig för
att innehålla »underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör:»
men hvilka endast delvis kunnat anses göra skäl för benämningen. De
bland dessa bestämmelser, som befunnits vara af instruktionsnatur, hafva,
Tulltaxeförordning
oeSi
tuiltaxeunderrättelser,
302
Förslagets
stats
finausieSia
iinebörd.
efter omständigheterna vederbörligen jämkade och kompletterade, bibehållits.
De återstående — särskildt bestämmelserna om tullrestitution
och de alldeles fristående bestämmelserna om lastpenningar — hafva
öfverförts till tulltaxeförordningen, där de lämpligare torde finna plats.
Där hafva äfven ansetts böra inrymma.s bestämmelserna om den s. k.
lilla gränstrafiken samt åtskilliga bestämmelser, som antingen återfinnas
spridda i åtskilliga författningar eller nu sakna motsvarighet i lagstiftningen,
äfven om rörande dithörande förhållanden viss praxis åtminstone
delvis utbildat sig inom tullverket. I hvilketdera fallet som helst
synas dessa förhållanden böra regleras i den ordning, som gäller för
tulltaxans beslutande, hvilket äfven öfverensstämmer med hvad i allmänhet
i utlandet äger rum. Särskildt torde böra framhållas, att de i
§§ 6, 7 och 8 samt delar af §§ 9 och 10 förekommande bestämmelser om
gränstrafiken — hvilka här likasom uti gällande särskilda förordning i
ämnet äro affattade uteslutande efter hvad svenska intressen påkalla
och sålunda icke uppbäras af några internationella hänsvn — lämpligen
kunna här ingå, på samma sätt som de norska — efter Norges intressen
lämpade — bestämmelserna i ämnet inrymts i norska tulltaxeförordningen.
Ifrågasättas kunde måhända, om icke vissa delar af bestämmelserna
angående den norska gränstrafiken borde göras tillämpliga äfven för
den landväga samfärdseln med Finland; men då såvidt kommittén försport
hittills något behof häraf icke gifvit sig tillkänna, har kommittén
icke ansett sig böra väcka förslag därom.
Hvad angår verkningarna i statsfinansiellt afseende af de föreslagna
förändringarna i tulltaxan bär kommittén af flera skäl ansett sig böra
bortse från desamma. Till en början medgifver den väsentliga omgestaltning
af gällande tulltaxas rubriker, som i förslaget innehålles, icke
ens en rent formell beräkning af den ökning resp. minskning i tullafg-ift,
som skulle kunna följa af taxeförslagets tillämpning i oförändradt
skick, äfven om man därvid finge bortse från det hämmande eller uppmuntrande
inflytande på införseln, som höjning eller sänkning af tullsatser
komme att medföra. Men därtill kommer, att den nya taxan, såsom ansedd
att tjäna till bas för blifvande traktatsunderhandlingar, kan antagas
komma att, då den träder i tillämpning, hafva i vissa delar modifierats,
så att tullinkomsten röner inverkan däraf. Äfven med beaktande
af sistberörda förhållande torde väl dock kunna förutsättas, att åtminstone
någon nedgång i tullinkomst icke bör motses såsom eu följd af
den nya taxans tillämpning, och någon ökning i denna statsinkomst
lärer icke från något håll hafva med tulltaxerevisionen afsetts.
303
Den genomgående omgestaltning, gällande tulltaxa, efter livad
nyss anförts, blifvit underkastad i kommitténs förslag, kunde måhända
anses hafva bort föranleda ett försök att medelst eu jämförande uppställning
i mera sammanträngd form åskådliggöra innebörden i detalj
af kommitténs förslag. En sådan anordning har emellertid befunnits
icke vara utför bar i eu mera skematisk form; och bär vid sådant
förhållande kommittén måst inskränka sig till att för underlättande af
jämförelsen mellan förslaget och gällande taxa bifoga eu tablå med
hänvisning till de rubriker i denna senare, Indika, helt eller delvis, motsvara
de särskilda rubrikerna i den föreslagna tariffen (bil. K).
Bland de olika faktorer, till hvilka man bär att inom handelsfördragspolitiken
taga hänsyn, är äfven varutransporten. Särskild uppmärksamhet
kräfves därvid för den inverkan på det egna landets sjöfart,
som upprätthållandet af ett mer eller mindre lifligt handelssamkväm
med olika främmande länder kan medföra; och. för så vidt frågan
berör den utrikes varutransporten från eller till svenska hamnar, har
kommittén ansett sig skyldig att ägna densamma en så långt förhållandena
medgifvit utredande undersökning. De slutsatser, till hvilka vår
officiella statistik lämnar tillfälle, äro nämligen icke i detta afseende tillräckligt
belysande. Väl finner man därstädes en redogörelse för den omfattning,
hvari svenska och särskilda utländska nationers fartyg deltagit
i sjöfarten mellan Sverige och utlandet, och visserligen göres därvid
åtskillnad mellan lastade och barlastade fartyg, mun den för bedömande
af ifrågavarande sjöfarts nationalekonomiska betydelse viktiga frågan, i
hvad mån lasten varit ur befraktningssynpunkt mer eller mindre värdefull,
kan icke med ledning af den officiella statistiken i någon mån besvaras.
Visserligen lära för tiden t. o. m. ar 1904 finnas uppgjorda —
ehuru icke publicerade — beräkningar öfver huru mycket af hvarje till
Sverige införd eller därifrån utförd vara fraktats med svenska, med
norska och med öfriga utländska fartyg; men då någon specifikation
för deri sistnämnda gruppen icke lärer finnas, är det ej möjligt att af
dessa beräkningar bedöma, i hvilken omfattning särskilda främmande
länders fartyg medverkat vid handeln på Sverige med de olika varuslagen.
En beräkning, som utgår från varan och sammanför lastkvantiteten
utan att räkna resorna, är för öfrigt icke tillräckligt vägledande
i fråga om handelns inverkan på sjöfarten. För bedömande af i hvad
mån varuutbytet mellan Sverige och ett annat land har betydelse för
vår egen och särskilda främmande länders sjöfart, erfordras således till
eu början upplysning om, huruvida en viss fraktad vara utgjort hufvud
-
Sjöfarts
statistik.
304
last för de fartyg, hvarmed den inkommit. Vidare behöfver den officiella
statistiken kompletteras med uppgift om, huruvida fartygen vid
ankomst från eller afgång till det ifrågavarande främmande landet anlöpt
mer än eu plats här i riket. Slutligen bör det äfvenledes vara af
betydelse att åtminstone i någon mån kunna sluta sig till om det hufvudsakligen
är större fartyg eller smärre farkoster, som ombesörjt
transporten.
Kommittén har fördenskull föranstaltat om en särskild statistisk
utredning i ämne i, grundad på tullförvaltningarnas inkommande och
utgående tulljournaler jämte skeppslaterna, i hvilka sistnämnda för hvarje
från utlandet kommande eller dit afgående fartyg anteckningar finnas
om lastens innehåll, summariskt angifvet. För bedömande af hvarje
resas betydelse för varuomsättningen har varit nödvändigt att gifva resan
eu enhetlig lastbeteckning. Visserligen kan denna i viss man anses
som eu konstruktion, så till vida som fartyget kan innehafva äfven last
af annat slag; men i stort sedt torde dock det erhållna materialet lämna
tillfyllestgörande ledning för ett omdöme i frågan, då på grundval däraf
kan påvisas, hurusom vissa varor i allmänhet fraktats såsom hufvudlaster,
hurusom varor af visst slag företrädesvis gått med den nationens
fartyg, andra med den nationens, några varuslag hufvudsakligen med
större fartyg, andra med smärre o. s. v. Däremot lämnar ifrågavarande
statistik icke tillfälle till några slutsatser rörande den totala införseln
eller utförseln af viss vara från eller till resp. länder, då det gifvetvis
kunnat hända, att sådan vara utan att utgöra hufvudlast inkommit eller
utgått med samma lägenhet som andra varor, hvarvid den icke kommit
att särskildt redovisas.
Den ifrågavarande statistiken — hvilken upprättades i slutet af
år 1906 och i början af år 1907 — har grundats på 1904 års siffror
hufvudsakligen med hänsyn till möjligheten af jämförelse med den
officiella handelsstatistiken, hvilken till och med det året mera hade
karaktären af transportstatistik, i det att varorna angifvits såsom införda
från de länder, hvarifrån fartygen inklarerats, samt såsom utförda till
fartygens destinationsorter. Från och med år 1905 åter upptager
handelsstatistiken, såsom bekant, varornas verkliga inköps- och försal
jningsländer, om hvilka eu från sjöfartssiffrorna utgående redogörelse
för varutransporten icke kan lämna någon upplysning.
305
Speciell motivering''.
T ull taxeföro r d ni ngen.
I afseende å behofvet af bestämmelser i det ämne, som i förevarande
§ behandlas, hänvisas till allmänna motiveringen. Här torde
endast behöfva framhållas, att, ehuruväl det ifrågavarande, för handelspolitiska
förvecklingar afsedda försvarsmedlet måste, för att medföra
nödig verkan, kunna i mån af behof ofördröjligen anlitas, frågor af
detta slag dock utan olägenhet torde kunna hänskjutas till riksdagen,
■så snart den är samlad, och att alltså Kungl. Maj:ts rätt att utan
riksdagens hörande pålägga tull, som här afses, lämpligen lärer kunna
inskränkas till tiden mellan riksdagarna. Häraf bör jämväl följa, att
enligt denna paragraf fattadt beslut om tulls åsättande skall underställas
riksdagen så snart som möjligt, i hvilket afseende en tidsgräns
af tio dagar efter riksdagens öppnande synts lämplig, då vid denna
tidpunkt de ständiga utskottens konstituerande medhunnits. Eu vtterligare
följd af det nyss anförda förhållandet bör blifva, att, i händelse
riksdagen ej godkänner Kungl. Maj:ts förslag oförändradt, detta icke
skall äga bestånd längre tid, efter det riksdagen fattat sitt beslut, än
som kan erfordras för utfärdande af vederbörlig kungl. kungörelse och
dess delgifning åt ortstullmyndigheterna, för hvilket ändamål likaledes
en tid af högst tio dagar antagits vara tillräcklig.
Någon tvekan om nu ifrågavarande paragrafs förenlighet med
riksdagens grundlagsenliga rätt öfver bevillningarna torde knappast
kunna råda, då här ju icke är fråga om annat, än att riksdagen skulle
i den ordning, som gäller i fråga om tulltaxans beslutande, och för den
tid, riksdagens berörda beslut afser, åt Kungl. Maj:t delegera sin rätt
i förevarande afseende.
39
306
För att bestämmelser af den beskaffenhet, som i § 2 afses, skola
kunna blifva effektiva, torde i större eller mindre utsträckning ursprungsbevis
behöfva fordras för sådana varor, som den särskilda tullafgiften
afser, närhelst dessa, såsom förskrifvande sig från manat land än det,,
hvaremot den ifrågavarande åtgärden riktats, böra åtnjuta vanlig behandling.
En ovillkorlig fordi''an pa företeende af de för den utländska
samfärdseln öfverhufvud synnerligen hinderliga ursprungsbevisen synes
emellertid icke böra uppställas. I vissa fall kunna exempelvis _ fartygsoch
lasthandlingar, affärskorrespondens och dylikt erbjuda tillfyllestgörande
bevismaterial. Följaktligen lärer åt Konungen, på hvilken i
allt fall de närmare verkställighetsföreskrifterna i ämnet måste ankomma,
böra öfverlämnas jämväl att bestämma om beskaffenheten af den bevisning,
som må anses erforderlig. Därvid lärer tvifvelsutan afgörandet
komma att påverkas af de skilda förhållanden, som kunna föreligga i
fråga om införsel från olika länder.
§ 4.
Motsvarande bestämmelser återfinnas i § 3 af underrättelserna till
nu gällande tulltaxa.
§ 5-
a) och b). Bestämmelser om tullfrihet för varor,_ som inkomma
till Konungen eller medlem af det kungliga huset eller för de utländska
sändebuden, återfinnas i kungl. bref af den 1 juni 1866 och den 2
december 1824. Tullfriheten gäller naturligtvis äfven för det fall, att
varan uttages från nederlag, då den enligt tullförfattningarna först
därvid är att anse såsom till riket inkommen, något som ock i fråga
om införsel för de utländska beskickningarnas räkning i skrifvelse af
generaltullstyrelsen år 1870 uttryckligen framhållits.
De i kontrollsyfte gifna närmare bestämmelser, som innehållas i
berörda kungl. bref i fråga om villkor för godsets tullfria utlämnande
m. m., lära icke vara af beskaffenhet att böra bär inflyta, utan torde
föreskrifter i detta ämne böra i administrativ väg utfärdas i enlighet
med sista stycket af förevarande paragraf.
307
c) . Tullfrihet för sådana konsulatförnödenheter, som här nämnas,
betingas af internationell sedvänja och har under senare tider af
Kungl. Maj:t medgifvits gent emot flera länder, som bevilja .Sverige
reciprocitet.
d) . Enligt kungl. bref den 11 december 1885 har Kung]. Maj:t
förklarat sig vilja på särskild anmälan besluta om den tullfrihet, söm
kan vara påkallad i dylika fall som de, hvilka afses i förevarande
moment.
e) . Motsvarande stadgande i fråga om gångkläder återfinnes i
gällande tulltaxa såsom särskild rubrik under artikeln kläder. Tullfriheten
i fråga har synts skäligen böra omfatta äfven sängkläder.
f) . Innehållet i detta moment har för närvarande motsvarighet i
tulltaxan dels i särskild rubrik under artikeln flyttsaker dels ock i eu
anmärkning under rubrikerna för artikeln velocipeder, hvartill ansluta
sig närmare bestämmelser i ämnet a särskilda ställen i gällande tullstadga.
I fråga om begagnade velocipeder torde försiktigheten bjuda
att fortfarande som hittills uppställa jämväl det villkoret för tullfriheten,
att velocipeden skall af den resande medföras och sålunda icke får sändas
med annan, särskild lägenhet.
g) . Detta moment saknar för närvarande motsvarighet hos oss,
men ett dylikt, af billighetshänsyn betingadt stadgande återfinnes i flera
utländska tulltaxor.
h) . Momentet torde icke tarfva närmare motivering. Med detsamma
böra jämföras gällande taxas stadgande!! om tullfrihet dels för
fartyg och båtar med tillbehör dels för vissa slag af skeppsinventarier
dels ock, i § 8 mom. 3 tulltaxeunderrättelserna, för skeppsförnödenheter,
hvarmed svenskt från utrikes ort återkommande fartyg under
resan blifvit försedt.
i) . Det nuvarande stadgandet om tullfrihet för skeppsinventarier,
alla slag, tillhörande förolyckade fartyg, har ansetts böra uttryckligen
angifvas gälla endast för det fall, att fartyget förolyckats i svenskt
farvatten, hvarjämte särskildt stadgande om tullfrihet för skeppsinventarier,
tillhörande sj oskadade fartyg, icke synts kunna vara af behof
påkalladt.
k). De i § 10 af underrättelserna till gällande tulltaxa meddelade
bestämmelser angående tullfrihet för skeppsprovision äro uppenbarligen
alldeles föråldrade, hänförande sig till en tid, då skeppsfarten drefs
uteslutande med segelfartyg, då, det i följd däraf ej var vanligt, att
fartygen på resan anlöpte ett flertal svenska hamnar eller bedrefvo
kombinerad in- och utrikes fart, och då slutligen passagerarbefordran
308
ej spelade den roll som i våra dagar. Att i tulltaxan meddela
några detaljerade bestämmelser i ämnet kan numera knappast komma
i fråga, då förhållandena i olika fall äro i hög grad växlande. Den
allmänna princip, åt hvilken här gifvits uttryck och till hvilken äfven
tullstadgan ansluter sig, är att från utlandet medförd proviant bör
lämnas till fritt förfogande ombord för besättnings och passagerares
behof så länge, till dess fartygets utländska resa är af slutad. Fartyget
kan emellertid under denna tid befordra passagerare och gods äfven
svenska orter emellan; och att under alla förhållanden låta tullfriheten
tillämpas äfven vid sådan kombinerad in- och utländsk fart, torde möta
betänkligheter, särskild! för det fäll att utländska fartyg komme att i
större utsträckning än för närvarande deltaga i denna fart. Med afseende
härå har synts lämpligt att, på sätt i paragrafens sista stycke
stadgas, Kungi. Maj:t må i mån af behof meddela särskilda inskränkande
föreskrifter i ämnet.
En af Kungl. Magt i enlighet med generaltullstyrelsens därom
gjorda hemställan genom remiss den 28 februari 1907 till kommittén
öfverlämnad framställning från tullkammaren i Landskrona angående
ändringar i § 10 af de till gällande tulltaxa hörande underrättelser
har vid behandlingen af detta moment varit föremål för kommitténs
beaktande.
l) . Saknaden af en bestämmelse, sådan som den här föreslagna,
har ofta gifvit anledning till missnöje, och detta väl icke utan skäl.
Den egentliga utstyrseln torde åtminstone böra lämnas tullfri. Att,
på sätt flerstädes i utlandet förekommer, utsträcka tullfriheten äfven
till vanligt husgeråd, torde däremot få anses mindre nödigt.
m) . Stadgandet äger motsvarighet i särskild rubrik under artikeln
flyttsaker i gällande taxa.
Med anledning af innehållet i detta och nästföregående moment
torde kunna ifrågasättas, huruvida icke § 131 tullstadgan borde erhålla
sådan ändrad affattning, att där stadgade påföljder komme att vinna
tillämpning äfven för fall, dä vid tullbehandling af eljest tullpliktig
vara skriftlig uppgift svikligen afgifves angående något förhållande,
som författningsenligt föranleder varans tullfria utlämnande.
n) . Medgifvande! att låta varuprof vid tullbehandlingen göras
värdelösa för tullfrihets erhållande öfverensstämmer med häfdvunnen
praxis inom tullverket.
o) . Ett motsvarande stadgande rörande tullfrihet för emballage
återfinnes, så vidt frågan är om kärl, hvari flytande varor inkomma,
uti mom. e) af anm. 1 till gällande taratariff. Enahanda föreskrift
309
lärer dock lika val kunna erfordras för icke flytande varor. Hvad
beträffa]- . s. k. garneringsmaterial, innehåller gällande tulltaxa i en
anmärkning vid artikeln mattor stadgande om tullfrihet för berörda
slag af garneringsmaterial; men erfarenheten har gifvit vid handen
behofvet af stadgandets utsträckning, på sätt nu föreslagits.
V)- Angående tullfrihet för sådant emballage, som här omförmäles,
stadgar gällande tulltaxa i särskild rubrik under bokstafven E.
(/). Atc tullfrihet för gods, som här afses, bör äga. rum, ligger i
sakens natur. Genom särskilda kung], bref hafva under tidernas lopp
olika bestämmelser meddelats dels angående tiden, inom hvilken återinförseln
skulle äga ruin, för att tullfrihet måtte få åtnjutas, dels om
den bevisning, som erfordrades angående varans egenskap af reimportvaia.
I förstnämnda hänseende torde stadgande böra bär inflyta; och
bär tiden upptagits lika med hvad som för närvarande enligt kung!,
brefyet den 4 maj 1900 gäller. _ Vidare lärer, i motsats till hvad nu är
förhållandet, uttrycklig föreskrift böra gifvas därom, att för reimportvara,
vid hvars utförsel tullrestitution åtnjutits, tullfrihet icke må åtnjutas,
med mindre än att restitutionsbeloppet återbetalas. Slutligen
har ock ett ytterligare villkor ansetts böra tillfogas med afseende å
vara, som är försedd med svensk ursprungsbeteckning. Detta villkors
upptagande har föranledts af anmälan från eu svensk näringsidkare
därom, att fabrikat, som af honom till utlandet försålts, sedermera vid
tillfälle kastats in på den svenska marknaden i konkurrens med vara
som han här saluförde, hvarvid den ingått tullfritt såsom reimportvara.
"Visserligen lärer detta exempel, så vidt kommittén kunnat utröna,
stå enstaka, men det har dock synts kommittén lämpligt, att för sådant
fall tullfrihet icke (inge åtnjutas, så snart något svenskt producentintresse
kunde däraf tillskyndas skada.
De bestämmelser, som för öfrig! tarfvas till förekommande af
missbruk af tullfriheten för reimportgods, lära fortfarande böra ankomma
på Kung!. Maj:!.
r). Att tullfrihet måste medgifvas för transportmateriel, dragare
och fordon, som här sägs, är naturligt. Delvis äro kontrollföreskrifter
i ämnet meddelade; och enligt den särskilda förordning, som reglerar
gränstrafiken på Norge, äger generaltullstyrelsen eller i särskild! fall
tullmyndighet vid gränsen meddela erforderliga närmare kontrollföreskrifter.
Med afseende å dragare och fordon erfordras emellertid ett
sådant . bemyndigande till särskilda kontrollåtgärders vidtagande för
visso lika väl vid gränsen mot Finland; och torde, då här gäller att
310
lämpa åtgärderna efter omständigheterna i särskilda fall, bemyndigandet
i fråga lämpligen kunna lämnas åt den lokala tullförv altningen.
s) och t). Medgifvande af tullfrihet i fall, som har afses, stadgas
allmänt i utländska tullförfattningar och torde icke tarfva närmare
motivering. _ 0 .. ru
uj. Ett stadgande af enahanda innehåll återfinnes såsom särskild
rubrik i gällande taxa.
§ 6.
Motsvaras af § 1 i kung!, förordningen angående vissa bestämmelser
rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge den lo maj
1908 med den mindre väsentliga förändring, som beslutats vid 1909 ars
riksdag. Det i förordningen förekommande stadgandet, att vid tullfrihet
för infördt socker jämväl skattefrihet skall åtnjutas, har dock synts icke
lämpligen böra inrymmas i tulltaxeförordningen, utan har, under förutsättning
att erforderlig föreskrift i ämnet kommer att inflyta i ioiok -ningen om beskattning af socker, hänvisning här meddelats till hva
särskildt är i sådant afseende stadgadt.
§§ 7 ock 8.
Öfverensstämma, frånsedt ett par oväsentliga redaktionsändringai,
med § 2 mom. 1. och § 3 i den nyss nämnda gränstrafiksförordningen.
§ 9,
1 flertalet af de fall, hvarom handlas i mom. 1 och 2, har af ålder
tullfrihet plägat medgifvas af generaltullstyrelsen. Jämte det rätten till
tullfrihet i sådana fall synts böra här fastslås, har ansetts lämpligt, att
pröfningsrätten i fall, som afses i inom. 2, öfverlämnas åt lvungl. Maj:t,
då därvid hänsyn kan behöfva tagas till förhållanden, hvilka möjligen
icke kunna lika säkert bedömas af ett underlydande ämbetsverk.
Hvad beträffar mom. 1, innehåller detta i a) bestämmelser om ett
visst slag af s. k. aktiv förädlingsverksamhet; och återfinnes dar, pa satt
redan i den allmänna motiveringen erinrats, det enda egentliga exemplet
på »admission temporaire» eller »\ eredlungsverkehr» i svensk tullpraxis.
Det i mom. 1 b) upptagna fallet af tullfrihet för vara, som införes
för att afprofväs och eventuellt åtenitfÖras, får sin största betydelse i
sammanhang med stadgandet i senare delen af § 12. Ganska vanligt
311
är t. ex., att införda maskiner eller maskindelar måste returneras till den
utländska afsändare!! för att utbytas mot annan vara af samma slag men
bättre lämpad för det afsedda ändamålet; och. därvid Länder ofta nog,
att ej blott den senare, inom landet kvarblifvande varan utan äfven den
återutförda drabbas af tull. Detta inträffar nämligen, så snart varuägaren
icke — hvilket hittills, i saknad af uttryckligt stadgande därom,
sällan lärer förekommit — begärt att fä under någon kortare tid förfoga
öfver varan mot deposition i stället för inbetalning af tullafgiften.
Jämte det att bär stadgats uttryckligt medgifvande af sådant förfarande
som det nyssberörda, skulle enligt § 12 möjlighet öppnas att för framtiden
tillgodose billighetens kraf äfven i det fall, att varuägaren icke
vid tull behandlingen visat den förtänksamheten att begagna sig af ifrågavarande,
bär inrymda medgifvande, utan i vanlig ordning inbetalt tullafgiften;
och skulle härmed ändring vinnas i ett förhållande, som hittills
medfört kännbar olägenhet särskild! för personer, Indika icke i handelssyfte
utan för egen förbrukning infört varor, de där sedermera vid
anställd profning befunnits icke motsvara sitt ändamål. Otvifvelaktigt
är det dock af vikt, att det medgifvande i förevarande §, hvarom nu
är fråga, icke lämnas i sådan form, att missbruk häraf kan motses,
hvilket säkerligen blefve förhållandet, om det i lika utsträckning som
för enskild konsuments införsel iinge gälla äfven för varor, som införas
i försäljningsändamål. En häraf betingad inskränkning i medgifvandets
omfattning har fördenskull föreslagits, hvarjämte såsom eu ytterligare
garanti mot missbruk föreslagits, att den tullfria dispositionen öfver
vara, som införes för profning, skall inskränkas till en tid af tre månader.
Stadgandet i mom. 1 c) har föranledts af två till kommittén inkomna
framställningar därom, att den i § 9 mom. 2 af underrättelserna
till gällande tulltaxa medgifna rätt till tullrestitution för juteväfnad, använd
såsom emballage till exportgods, måtte utsträckas att gälla dels
för i utlandet tillverkade nya jutesäckar, som användas till emballage
vid utförsel sjöledes, dels ock för i utlandet tillverkade halmhylsor, som
användas för enahanda ändamål. De exportintressen, som framkallat
dessa framställningar, afse, hvad säckarna angår, superfosfat och, i fråga
om halmhylsorna, glasflaskor; och har beträffande såväl den ena som
den andra af berörda artiklar framhållits nödvändigheten af att till möjliggörande
af täflan med utländska konkurrenter om denna, export undgå
tull för emballaget, som, hvad säckarna angår, ej kunde erhållas från
de svenska jutefabrikerna till närmelsevis det pris, engelska säckar betingade,
och, hvad halmhylsorna beträffar, måste importeras på grund
•af den tyska och holländska halmens bättre beskaffenhet, jämförd t med
312
den svenska. Tillika har framhållits, hurusom det äfven för exporten
af andra kemiska produkter, bland annat kalklafve, vore af stor vikt,
att utländska säckar kunde få användas utan att belastas med tull.
Kommittén, som icke funnit rådlig!, att det af särskilda förhållanden
betingade, i nuvarande § 9 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna meddelade
undantagsstadgande, hvithet ur kontrollsynpunkt kan gifva anledning
till anmärkningar, ytterligare utsträckes, men som å andra sidan
icke kunnat underkänna vikten af hvad uti de ifrågavarande framställningarna
anförts till stöd för att emballage af nu nämnda slag, då det
användes till exportgods, ej måtte belastas med tull, har ansett frågan
kunna nöjaktigt lösas på sätt här föreslagits.
Mom. 3 har för närvarande sin motsvarighet i kung!, förordningen
angående vissa bestämmelse;!- rörande gränstrafiken mellan Sverige
ocli Norge den 13 maj 1908 § 2 inom. 2 och § 3.
§ io.
Mom. 1. Momentet innehåller bestämmelser om den i allmänna
motiveringen närmare af handlade s. k. passiva förädlingsverksamheten,
Indika bestämmelser ansetts böra affattas i nära öfverensstämmelse med
häfdvunnen praxis här i landet. Därest medgifvande af sådan tullindring,
som här afses, skulle, såsom i utlandet vanligen är förhållandet,
göras beroende af nationalekonomiska synpunkter, blefve det utan tvifvel
nödigt, att pröfningen verkställdes af Kungl. Maj:t. Den omgång och
tidsutdräkt, som häraf skulle föranledas, komme dock säkerligen att
kännas synnerligen besvärande, med hänsyn hvartill, och då denna förädlingsverksamhet
hittills icke lärer varit mera afsevärd, kommittén
ansett en sådan förändring icke böra ifrågasättas. Lika litet har kommittén
emellertid ansett rådlig! att, på sätt å andra sidan framhållits
såsom önskvärd!, pröfningen af dylika frågor finge anförtros åt de lokala
tullmyndigheterna.
Mom. 2. Motsvarande bestämmelser återfinnas i den här förut
nämnda förordningen angående gränstrafiken § 2 mom. 2 och § 3.
§ 11.
I nuvarande tulltaxeunderrättelserna § 11 äro bestämmelser gifna
angående tullnedsättning för vara, som under transporten skadats. I
hufvudsak öfverensstämma dessa bestämmelser med de här föreslagna.
Följande afvikelse)- torde emellertid böra framhållas. Det nuvarande
313
villkoret om sjöförklarings afgifvande, hvilket med hänsyn till utlandets
lagstiftning icke alltid kan iakttagas, har ansetts kunna bortfalla, då
äfven därförutan tillförlitlig utredning bör vara möjlig att åstadkomma.
Nuvarande stadgande om viss tid för bevisningsskvldighetens fullgörande
har på grund af den inom tullverket vunna erfarenhet ansetts lämpligen
böra ersättas med en bestämmelse, enligt hvilken tullförvaltningen äger
att med hänsyn till omständigheterna i hvarje särskild! fall bestämma
tidens längd. Slutligen har värdets bestämmande ansetts lämpligen böra
ske i enlighet med de föreslagna nya stadgandena i § 3 af förslaget
1 ill tulltaxeunderrättelser.
Bestämmelser i det ämne, hvarom paragrafens sista stycke handlar,
tillhöra tullstadgan och återfinnas där i fråga om varor, bärgade från
strandadt fartyg, i § 119.
§ 12-
Grundsatsen, att rätteligen debiterad och erlagd tull icke återbetalas
af statskassan, äfven om varan återutföres, har hos oss trots
saknaden af uttryckligt stadgande därom städse i tillämpningen häfdats.
Den enda inskränkning, denna regel hittills lidit, har afsett varor, hvilka
på grund af sin arsenikhalt icke fått hållas till salu, för så vidt man
icke jämväl vill såsom undantag anse bestämmelserna i tulltaxeunderrättelserna
§§ 8 och 9 angående restitution af tull för fartygsmaterialier
och för varor, som efter verkställd förädling återutföras.
Till kommittén har öfverlämnats utdrag af statsrådsprotokollet för
den 16 oktober 1908, hvaraf inhämtats, hurusom statsrådet och chefen
för finansdepartementet anfört, att i åtskilliga under Kung!. Maj:ts pröfning
dragna besvärsmål förekommit, att varuägare — efter det tull för
tullpliktig vara erlagts och varan fått af ägaren disponeras — under
åberopande, att varan omedelbart därefter befunnits för alsedt ändamål
oduglig, gjort framställning att, i sammanhang med reexport af varan,
återfå den för densamma erlägga tullen; att sådana framställningar dock
städse ansetts icke kunna med nu gällande bestämmelser i ämnet bifallas:
men att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke utan åsidosättande
af statens intresse ändring i hithörande bestämmelser kunde
vidtagas, i syfte att under vissa villkor restitution i dylika fall iinge
medgifvas; och har departementschefens på grund häraf gjorda, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda underdåniga hemställan, att kommittén
måtte anbefallas att vid fullgörande af sitt uppdrag taga jämväl nu
40
314
berörda fråga under öfvervägande och afgifva förslag till de bestämmelser,
hvartill utredningen kunde föranleda, i nåder bifallits.
Nödvändigheten af ett jämförelsevis strängt fasthållande vid den
nyss angifna regeln torde ligga i öppen dag. Såväl fiskaliska som
skyddsintressen betinga, att undantagen från regeln icke blifva talrika
och icke medgifva;-; utan synnerligen goda skäl. I den utländska lagstiftningen
saknas visserligen icke exempel på, att dylika undantag medgifvas
i administrativ väg, efter hvad omständigheterna i förekommande
fall kräfva. Bäst öfverensstämmande med den konstitutionella maktfördelningen
i vårt land torde väl dock vara, att i sammanhang med
tulltaxan äfven närmare bestämmelser träffas angående grunden för de
undantag, som må äga rum från den allmänna regeln, att, sedan importören
med tullverket uppgjort sitt mellänhafvande angående en inkommen
^illpliktig vara, denna uppgörelse är definitiv. De fall, då billighetsskäl
kunna ifrågasättas motivera sådana undantag, torde, i stort
sedt, hänföra sig därtill, att varan icke äger de egenskaper, importören
vid förtullningen antog. Bristerna i detta afseende kunna vara af sådan
art, att de icke kunna upptäckas förr, än ägaren får fritt förfoga öfver
varan. Detta är ganska ofta förhållandet med maskiner och dylika
artiklar. Äfven andra föremål af olika slag kunna behöfva afprofvas,
innan man kan förvissa sig om deras lämplighet för afsedt ändamål,
För sådana fall kan importören visserligen redan nu skydda sig genom
att hos tullverket utverka rätt att under någon tid förfoga öfver varan
efter deposition af belöpande tull. En sådan möjlighet torde dock ofta
förbises, äfven om, på sätt i förslaget till denna förordning § 9 mom. 1 b)
skett, uttryckligt stadgande om sådan rättighet meddelas; och i hvarje fall
synes det kommittén, att ingå afsevärda betänkligheter borde möta att
med afseende å dylika fall till importens fromma träffa en anordning i
den af departementschefen antydda riktning. I enlighet härmed har ock,
under iakttagande af erforderliga restriktioner, ett nytt undantag från
den ofvannämnda allmänna regeln införts i slutet af förevarande paragraf.
Anmärkas kan möjligen, att importörens intresse härvid icke
beaktats med afseende ä sådana fall som t. ex. det, att införda födoämnen
och dylika, förskämning underkastade artiklar vid mottagandet
befinnas skadade. Att utsträcka undantaget äfven till sådana fall synes
dock icke af verkligt behof påkalladt. Här bör felet hos varan kunna
upptäckas vid tullbehandlingen, så vidt importören ägnar saken den
uppmärksamhet, som skäligen kan förutsättas, och han har då möjlighet
att skydda sina intressen på olika sätt efter omständigheterna, såsom
genom att vägra mottaga varan eller låta densamma återutföras oför
-
315
tullad, genom att begagna sig af den rätt till nedsättning i tullafgiften,
som enligt nästföregående § 11 i förevarande förslag möjligen kan
erbjuda sig, eller genom att låta sortera varan och erlägga tull endast
för den de! däraf, som är felfri. För den händelse någon jämkning i
de bestämmelser, som nu gälla i detta ämne, är erforderlig, något, hvarom
kommittén saknar kännedom, bör, då de ifrågavarande bestämmelserna
äro inrymda i tullstadgan, pröfning däraf icke erfordras i detta sammanhang.
I alla händelser lärer det knappast vara tillrådligt att med
afseende å sådana fall, då en importör icke vid tullbehandlingen ägnat
den till honom inkomna varan så pass noggrann granskning, att han
upptäckt fel, som därvid skäligen bort upptäckas, meddela något allmänt
stadgande om rätt att i sammanhang med reexport af varan återbekomma
tullafgiften. Skulle i något undantagsfall alldeles särskilda skäl
tala för billigheten af tullrestitution för en vara, som under nyssberörda
omständigheter återutförts, lärer intet hinder möta för att frågan, i
händelse den för öfrigt är af därför tillräcklig betydelse, underställe*
riksdagens pröfning.
§ 13.
De i § 8 tulltaxeunderrättelserna meddelade bestämmelser angående
tullrestitution eller tullfrihet för skeppsbyggnadsmaterialier hafva senast
vid 190-1 års riksdag underkastats förändring, hvarvid de af den s. k.
handels- och sjöfartskommittén föreslagna ändringar genomfördes. Dessa
hafva emellertid icke medfört önskadt resultat; och öfverhufvud torde
kunna sägas, att vår lagstiftning i ämnet icke medfört åsyftadt och
motsedt uppsving inom det svenska skeppsbyggeriet. Vid sådant
förhållande framställer sig helt naturligt den frågan, huruvida icke en
helt ny grund för ifrågavarande lagstiftning är nödig. Denna fråga
krafvel’ öfvervägande äfven ur eu annan synpunkt. Den svenska järnhandteringens
intresse beröres nämligen rätt kännbart af den premiering
för användning af utländskt material till skeppsbyg-gnad, som de nuvarande
bestämmelserna innefatta. Detta förhållande har jämväl framhållits
i den motivering, som fogats vid det af järnkontorets fullmäktige
afgifva förslag till järntullar, då där erinrats om den betydande
ökning, införseln af valsade eller smidda plåtar af 3 millimeters tjocklek
och däröfver under de senaste åren företett. »Statistiken utvisar nämligen»
— heter det vidare — »eu import år 1905 af ej mindre än 6,89ö
ton af detta slags plåt, medan införseln år 1895 uppgick endast till
954 ton. Eu af de förnämsta orsakerna till denna stora import är att
söka däri, att tullafgiften för byggnadsmaterial för fartyg af mer än
316
40 tons afgiftspliktig dräktighet enligt nu gällande bestämmelser restitutionsvis
återbekommes. Tidigare bär det funnits anledning till en
sådan bestämmelse, enär de svenska järnverken icke vore i tillfälle
leverera så stora plåtar, som skeppsbyggarna behöfde, men numera,
sedan dessa järnverk nedlagt stora belopp på inrättandet af valsverk
för framställning af stora plåtar, synes det rättvist, att nödiga anstalter
vidtagas lör tillförsäkrande åt den svenska järnhandteringen af plåtbeställningarna
jämväl för skeppsby ggeriet)>.
Med anledning åt innehållet i en af kommitténs ordförande utarbetad,
bland text bilagorna (bil. L) intagen promemoria, däri förutom
en redogörelse lör nu ifrågavarande lagstiftnings tillkomst och utveckling
tillika lämnas eu framställning af, huru denna angelägenhet ordnats
i åtskilliga främmande länder, och sedan kommittén från handelskammaren
i Galle fått mottaga eu framställning — hvilken jämväl
återfinnes bland textbilagorna (bil. M) — angående önskvärdheten af
viss godtgörelse af tullmedlen per ton för inom landet nybyggda fartyg,
har kommittén genom bemedling af hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena sökt erhålla meddelande om verkningarna under senare
tid af den Iranska och den italienska lagstiftningen i detta ämne. Af
de handlingar, som till upplysning härom tillställts kommittén, har, hvad
italien beträffar, inhämtats, att den italienska handelsflottan, som år
1885 räknade 225 ångfartyg med ett sammanlagdt tontal af 124,600 ton,
sedermera ökats så, att den ur 1907 den Öl december ägde 590 ångfartyg
om sammanlagdt 526,586 ton; samt att systemet med beviljande
af godtgörelse per ton vid nybyggnad af fartyg allt fortfarande''bibehålies.
I. hvad frågan berör Frankrike, har öfverlämnats eu mera utförligredogörelse,
innefattad i en särskild, från svenska beskickningen i Paris
inkommen promemoria, hvilken i sin helhet återgifves bland textbilagorna.
(bil. N) och åt hvilken inhämtas, bland annat, att systemet med
skeppsbyggnadspremier, som år 1881 trädde i stället för den förut medgifna
tullfriheten för skeppsbyggnadsmaterialier, icke g-ifvit anledningtill
klagomål under den tid af mer än 25 år, detta system verkat, samt
att särskildt vitsordats, att det belopp, hvartill premien bör sättas för
att motsvara den förut medgifna tullfriheten för materialierna, later
sig med all nödig noggrannhet beräknas.
En så viktig fråga som den, om de till skeppsbyggerinäringens
understöd i nuvarande § 8 tulltaxeunderrättelserna meddelade bestämmelser
borde utbytas mot andra, fotade på helt annan grund, kräfde
naturligtvis för sin utredning medverkan af skeppsbyggerinäringens
317
egna målsmän; och ehuruväl dessa tidigare synas hafva utan undantag
varit af den mening, att en sådan ändring vore önskvärd, måste dock
saknaden af framställningar från deras sida vid den nu pågående tulltaxerevisionen
gifva kommittén anledning till dét antagande, att deras
uppfattning möjligen ändrats. Kommittén fann sig därför, sedan den
ofvan . omförmälda framställningen från handelskammaren i Gäfle inkommit,
föranlåten att, innan frågan gjordes till föremål för vidare
behandling inom kommittén, afsända en rundskrifvelse till de nio största
svenska varfven med anhållan, att de, hvar för sig, snarast möjligt och
senast inom två månader, ville till kommittén afgifva yttrande öfver
berörda, af handelskammaren i Gäfle gjorda framställning. Något svar
å denna af kommittén i februari månad 1908 aflåtna skrifvelse hade
emellertid icke ingått, då kommittén i december månad samma år
fattade provisoriska beslut rörande lydelsen af dess förslag till tulltaxa
med därtill hörande bestämmelser; och då kommittén vid nu anförda
förhållande måste förutsätta, att den svenska skeppsbyggerinäringens
målsmän åtminstone icke utan vidare vore beredda att ansluta sig till
handelskammarens i Gäfle framställning, ansåg kommittén riktigast, att
från dess sida något formligt förslag icke framlades till en så genomgripande
förändring i nu ifrågavarande lagstiftning, som med berörda
framställning afsetts. Detta ansågs äfven så mycket lämpligare, som
utarbetandet af ett sådant förslag syntes endast kunna vinna på att
anförtros åt särskilda personer, utsedda med hänsyn till sakkunskap
på det ifrågavarande området.
Kommitténs uppfattning, att här föreligger eu angelägenhet, som
äger stor betydelse både för skeppsbyggeriet och för järnhandteringen
och som klöfver snar och grundlig utredning, har emellertid senare
vunnit bekräftelse genom skrifvelser från åtskilliga skeppsbyggare. Så
hafva i kortfattade skrifvelser af den 29 december 1908 samt den 4 januari
1909 dels aktiebolaget Motala verkstads filial dels ock Göteborgs nya verkstads
aktiebolag samt Eriksbergs mekaniska verkstads aktiebolag anslutit
sig till handelskammarens i Gäfle framställning. Enahanda
uttalande har ock i eu mera utförlig skrifvelse af den 28 december
1908 gjorts af Kockums mekaniska verkstads aktiebolag, hvilken skrifvelse
jämväl åberopats af de två här närmast förut nämnda bolagen
och därför, såsom antagligen uttryckande ett flertal svenska varfsägares
uppfattning af frågan, ansetts böra återgifvas bland textbilajrorna
(bil. O).
Då tiden icke medgifvit frågans återupptagande till förnyad ut -
318
redning, efter det dessa yttranden inkommit, har i här förevarande §
innehållet i § 8 af underrättelserna till nu gällande tulltaxa fått inflyta
oförändradt, dock med den uteslutning åt mom. 3, hvartill § 5 mom. h)
föranleder. Eu detaljfråga har emellertid varit föremål tor särskild
behandling inom kommittén, nämligen den i riksdagens skrifvelse till
Kungl. Maj:t den 12 maj 1900 omförmälda, som berör nyssnämnda §
i tulltaxeunderrättelserna, och hvilken remitterats till kommittén för
afgifvande af utlåtande och förslag.
I berörda skrifvelse hade riksdagen med anledning af eu. inom
riksdagen väckt motion anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta. undersöka,
huruvida genom profvägning eller pa annat ändamålsenligt sätt
lättnader i tullbehandlingshänseende kunde medgifvas vid införsel för
innehafvares af skeppsvarf eller mekanisk verkstad räkning af sådana
i § 8 tulltaxeunderrättelserna omförmälda materialier och skeppsförnödenheter,
indika icke vore till husgeråd hänförliga, äfvensom därefter vidtaga
de åtgärder, hvartill eu dylik undersökning kunde gifva anledning.
Kommittén, som med anledning af det sålunda erhållna uppdiaget
vänd! sig till generaltullstyrelsen med anhållan om infordrande och
öfverlämnande till kommittén af yttranden i ärendet från .tullförvaltningarna
i de städer, där tullbehandling i större utsträckning af de i
riksdagens skrifvelse omförmälda materialier och skeppsförnödenhetei
förekomme, har sedermera lått från bemälda styrelse mottaga dylika
yttranden, afgifna af packhusinspektionerna i Stockholm, Göteboig och
Malmö samt tullkamrarna i Oskarshamn, Hälsingborg, Halmstad, Strömstad
och Gärde. Dessa yttranden, ehuru de gifva uttryck åt ganska
olika uppfattning af den föreliggande frågan, kunna dock alla anses
bekräfta den mening, som af riksdagen själ! i dess skrifvelse uttalats,
att i den män föreskrifter kunna meddelas, ägnade att utan större risk
för statsverket bereda varfs- och verkstadsägarna den ifrågasätta förmånen,
dessa föreskrifter icke höra inrymmas i tulltaxan eller därmed
sammanhängande bestämmelser; och har därför kommittén vid den
pröfning, som denna fråga underkastats i sammanhang med hår förevarande
§ i tulltax oför ordningen, funnit sig böra i anledning af omförmälda
remiss afgifva särskild! utlåtande.
1 sammanhang med frågan om skeppsbyggnadsindustrien meclgifna
lättnader torde slutligen uppmärksamheten böra fästas på kommiténs
förslag om tullfrihet för vissa slag af de för denna industri erforderliga
arbetsmaskiner (rubr. n:r 954).
319
§ 14.
Såsom framgår af den statistiska utredning, hvilken åberopats vid
behandlingen i betänkandets allmänna del af frågan om tullrestitution,
har — om man frånser tullrestitutionen för kvarnindustriens alster samt
för den till emballage använda juteväfnaden — tullgodtgörelsen för
exportvaror här i landet icke omfattat några mera afsevärda belopp. Då
emellertid sådan godtgörelse är i hög grad ägnad att främja afsättningen
på utlandet af förädlingsindustriens alster, har i sammanhang med granskningen
af gällande bestämmelser i ämnet och deras ändamålsenlighet
särskildt bort tillses, huruvida desamma möjligen kunde underkastas
ändring i syfte att underlätta tillgången till tullrestitution. Härvid har
kommittén utgått från följande allmänna grundsatser. Tullrestitution
för utländska införtullade materialier till exportvaror bör så vidt möjligt
medgifvas, där icke berättigad hänsyn till sådana materialiers tillverkning
eller alstrande inom landet träder hindrande i vägen, och medgifvandet
bör lämnas i den för exportindustrien minst betungande form,
som låter förena sig med nödigt tillvaratagande af statens fiskaliska
intressen.
Ur denna sistnämnda synpunkt torde ett sådant system som det
amerikanska — hvilket i lag fastställer de villkor, därunder en hvar
äger åtnjuta drawback, och sålunda icke grundar denna rätt på medgifvande
af myndigheterna — vara att föredraga. En allmän tillämpning
häraf låter dock icke den förra principen komma till sin rätt, då
för dess tillgodoseende kräfves särskild pröfning af förhållandena i
fråga om hvarje särskild industri; och så väl Tysklands och Österrikes
som Frankrikes exempel torde visa angelägenheten af dylik pröfning
för de europeiska ländernas vidkommande. Eu sådan kombination af
olika system som den, hvilken för närvarande återfinnes i tulitaxeunderrättelsernas
§ 9, torde emellertid vara ägnad att rätt väl tillgodose
så väl den ena principen som den andra. Om, såsom i § 9 mom. 1 och
2 skett, lagstiftaren med afseende å särskilda industrialster, under beaktande
af både den nationalekonomiska och den fiskaliska synpunkten,
själ!’ afgör frågan om restitutionen, i detalj reglerar villkoren därför
och jämväl fastslår restitutionsbeloppet, per kvantitetsenhet räknadt,
torde detta förfaringssätt bereda exportören största lättnad, förutsatt att
villkoren för restitutionen göras så lindriga som möjligt. Gifvet- är
emellertid, att bestämmelser af nu antydda art icke kunna meddelas för
något större antal artiklar, och vid sådant förhållande måste frågans
320
tyngdpunkt komma att ligga i Indika bestämmelse!*, som meddelas
rörande den allmänna restitutionsrätten. Till eu början kan dock, såsom
af det anförda framgår, något vara att vinna om antalet varuslag,
för indika fix drawbaek enligt mom. 1 är bestämd, kan ökas. Innan
kommittén närmare ingår på denna fråga, bör dock det spörsmålet
upptagas, huruvida anledning skulle kunna finnas att öfvergå från
drawbacksystemet till systemet med »admission temporaire».
En sådan förändring skulle väl förefalla egendomlig i en tid, då
man inom länder, där detta senare system tillämpas, på många håll
sträfvar för öfvergång till det amerikanska systemet, men svaret på
frågan beror dock naturligtvis på hvad som genom den ifrågavarande
förändringen skulle kunna vinnas. Af den ofvan lämnade redogörelsen
för de olika systemen torde framgå, att någon annan med det nya
systemet såsom sådant sammanhängande fördel icke vore att vänta än
möjligen någon rån tebesparing för exportindustrien, då denna icke
behöfde inbetala tullen utan kunde få anstånd med dess gäldande under
sä pass läng tid, att varans förädling därunder medhunnes. Betydelsen
häraf bör dock ej öfverskattas. Vederbörande importör skulle väl
nämligen nödgas ställa nöjaktig säkerhet för tullbeloppet; och skulle
förändringen genomföras äfven för de i mom. 1 och 2 afsedda fall, finge
i sammanhang därmed villkoren därstädes i viss mån skärpas, h ör öfrigt
bör den med »admission temporaire» förenade förmånen af rån tebesparingkunna
beredas förädlingsindustrien äfven inom det nuvarande systemets
ram, såsom af kommitténs förslag framgår; och har vid sådant förhållande
detta senare synts höra byggas på den nu bestående grunden, och
detta sä mycket hellre som i de till kommittén inkomna framställningar
icke någon önskan i motsatt riktning funnit uttryck.
Hvad berörda framställningar angår, har, oafsedt det allmänna
önskningsmålet, att formaliteterna måtte göras så litet betungande som
möjligt, i dem hufvudsakligen framhållits dels önskvärdheten af ökning
i antalet artiklar, för hvilka nu tullrestitution medgifves enligt mom. 1
i tulltaxeunderrättelsernas § 9, dels ock behofvet af utsträckning af den
nu i allmänhet till ett år, från råvarans införsel räknadt, bestämda tid,
inom hvilken förädling och export skall försiggå, samt al nedsättning
i den minimikvantitet af exportvara, för hvilken restitution må åtnjutas.
Bland de nya varuslag, angående hvilkas upptagande med fixa
drawbacksatser önskningar uttalats, har kommittén i mom. 1 upptagit
kakaopulver, brändt eller rostadt kaffe, risstärkelse samt ylleväfnad.
Mot denna ökning af de drawbacksberättigade artiklarnas antal synas
ingå betänkligheter böra möta vare sig med hänsyn till inhemska produktionsintressen
eller ur statskassans synpunkt. I afseende å de tre
321
förstnämnda varuslagen gäller, att de omedelbart framställas af råämnen,
hvilka, såsom icke utgörande föremål för inhemsk produktion, måste
från utlandet importeras.
Beträffande ylleväfnad kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke
ullgarnsspinningens intresse beröres af frågan; men oafsedt att här icke
torde blifva fråga om någon afsevärdare användning af utländskt garn
till exporterade väfnader, kunna betänkligheterna mot medgifvandet icke
gärna vara större vidkommande ylleväfnad än i fråga om linne- och
bomullsväfnader, för hvilka restitutionsförmånen redan är medgifven.
Hvad åter angår statskassans säkerställande mot utbetalning af
dolda exportpremier i och med restitutioneu, lära de föreslagna restitutionssatserna
innebära nöjaktig garanti. Restitutioneu för ylleväfnad
skulle utgå med lägsta föreslagna belopp af ullgarnstullen och medför
förty så långt ifrån någon premie, som den icke ens innefattar godtgörelse
för den viktförlust, som uppkommer genom affallen
Den föreslagna restitutionssatsen för brändt eller rostadt, icke malet
kaffe har grundats på samma beräkning, efter hvilken restitution beviljas
i Tyskland, eller att till 100 kilogram sålunda beredt kaffe åtgå 120 kilogram
oberedd vara; och lärer denna beräkning enligt sakkunnigas uttalande
icke vara för hög. Vidkommande slutligen satserna för kakaopulver
och för risstärkelse så grunda de sig på utredningar af sakkunniga.
Hvad kakaopulver angår, har sådan utredning för kommitténs räkning
verkställts af professorn vid Stockholms högskola G. Lagerheim, och i
fråga om risstärkelse har efter utredning Kungl. Maj:t i särskildt mål
beslutat, att restitution skulle utgå med det här upptagna beloppet per
kilogram af vanlig (13 %) vattenhalt.
Då i åtskilliga till kommittén ingifna framställningar blifvit ifrågasatt
att bland de enligt förevarande moment drawbacksberättigade artiklarna
upptaga äfven choklad, osockrad och sockrad, får kommittén
erinra därom, att den i mom. 1 af § 9 tulltaxeunderrättelserna förut
upptagna artikeln choklad — för hvilken restitution utgick med 5 öre per
kilogram — blef af 1908 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag, ur momentet utesluten, hvilken åtgärd motiverades
därmed, att då restitutionssatsens belopp bestämts uteslutande med
hänsyn till tullen å kakaobönor, men det syntes icke böra vara tillverkare
af choklad förmenadt att, liksom tillverkare af andra varor, därtill socker
användts, vid export erhålla restitution ej allenast af skatten för det
för tillverkningen använda sockret utan äfven, därest utländskt socker
för ändamålet användts, af den därför erlagda tullen, det vore riktigt
och lämpligt, att § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna (motsvarande
41
322
mom. 5 i förevarande § af kommitténs förslag) erhölle tillämpning
jämväl å artikeln choklad.
Åtskilliga artiklar, för hvilka fix drawback enligt förevarande
moment blifvit ifrågasatt, har kommittén ansett sig icke kunna här
upptaga med hänsyn därtill, att för deras framställning användas tull
underkastade halffabrikat, hvilka hafva stor betydelse ur inhemsk produktionssynpunkt.
Den förändring, kommittén föreslagit med afseende å de i mom. 1
förekommande bestämmelserna om drawback för tobaksfabrikat, öfverensstämmer
med hvad särskilda kommitterade i betänkande angående ökad
beskattning å tobak och tobaksfabrikat den 26 januari 1904 hemställt
i frågan om restitution, dock med den olikhet i afseende å restitutionssatserna,
som föranledes däraf, att kommittén haft att utgå från den i
taxeförslaget upptagna råtobakstull, 1 krona per kilogram, då däremot
bemälda kommitterades utgångspunkt varit en till 1 krona 50 öre förhöjd
tullsats för råtobaken.
Såsom motivering för den af kommittén föreslagna ändring åberopas
följande uttalande i nyssberörda betänkande:
»De nuvarande tullrestitutionsbeloppen äro grundade på den utredning
angående åtgången af råvara till de olika fabrikaten, som af 1865
års tullkommitté och bevillningsutskottet vid 1875 års riksdag förebragts.
Af de utaf kommitterade i berörda hänseende nu företagna undersökningar
hafva emellertid framgått resultat, hvilka enligt kommitterades
åsikt torde böra föranleda till vissa förändringar i tullrestitutionsförhållandena,
oafsedt dem som påkallas af den utaf kommitterade föreslagna
höjda tullsatsen å råtobak.»
»Beträffande tillverkningen af cigarrer antogs sålunda af nämnda
kommitté och bevillningsutskott, att därvid omkring 45 procent af råvaran
bortginge såsom affall. Enligt de uppgifter kommitterade erhållit,
användas till framställande af 100 kilogram cigarrer omkring 134 kilogram
råtobak — med så ringa afvikelse från detta medeltal, att därifrån torde
kunna bortses — hvarvid af nämnda råvara erhålles användbart affall
till eu mängd af 20 procent af råvarans vikt eller möjligen något mindre.
För att gifva full ersättning för den tull, som belöper å den i viss
kvantitet cigarrer ingående råvaran och å det vid dessas tillverkning
uppkomna affall, som icke kunnat finna användning inom annan tillverkningsgren,
borde tullrestitutionsbeloppet därför höjas från nuvarande
100 procent till något mer än 107 procent, vid hvilket förhållande och
med hänsyn till den grad af relativ osäkerhet, som i allt fall vidlåder
den grund, på hvilken kommitterade stödt sin beräkning, kommitterade
323
ansett lämpligt att välja deri siffra, hvilken i Tyskland funnit tillämpning
vid motsvarande beräkning eller 110 procent.»
»Vid tiden för de nu gällande tullrestitutionsbeloppens fastställande
torde icke tillverkning af cigarretter hafva förekommit i riket. Enligt
hvad förut statistiskt påvisats, är däremot den cigarrett-tillverkning, som
nu äger rum, ganska betydande och därjämte i tilltagande, hvadan,
om ock icke någon export af cigarretter för närvarande förekommer,
det likväl bör tillses, huru tullrestitutionsbeloppen härvidlag böra anordnas,
för att vid en eventuell export å ena sidan tillbörlig ersättning för
råtobakstullen må gifvas, utan att å andra sidan någon exportpremie
beviljas. De undersökningar, som af kommitterade i anledning häraf
företagits, hafva gifvit till resultat, att pappershylsor eller hylsor och
munstycken kunna antagas uppgå till, alltefter som cigarretterna sakna
munstycken eller äro försedda med dylika, i medeltal resp. 2.9 procent
och 32.8 procent af cigarretternas vikt. Vid framställning af cigarretter
kunna enligt inhämtade upplysningar i det närmaste 10 procent af
tobakens vikt antagas gå förlorade såsom värdelöst affall, hvadan till
100 kilogram cigarretter utan munstycken måste anses åtgå 107 kilogram
råtobak och till 100 kilogram cigarretter med munstycken 74 kilogram
råtobak, å hvilka råtobaksmängder alltså belöpande restitution bör
beräknas.»
»Den till 100 kilogram kardustobak (röktobak) erforderliga minsta
råtobaksmängden antages utgöra 95 kilogram, hvarå intet affall uppstår.
Till eu motsvarande kvantitet rall- och presstobak (tuggtobak) lärer, alltjämt
med stöd af inhämtade upplysningar, kunna anses åtgå minst 85 å 90
kilogram råtobak, å hvilken kvantitet ett användbart affall af omkring 20
procent torde uppkomma. Restitutionsbeloppen synas vid sådant förhållande
kunna beräknas efter resp. 95 och 70 procent af den färdiga
varans vikt. Då emellertid exporten särskilt af röktobak omfattar så
ringa mängder, att man torde kunna nöjas med en gemensam restitutionssats
för bägge slagen af tillverkningar, synes denna kunna beräknas
efter 70 procent af fabrikatets vikt.»
»Hvad slutligen angår snuset, åtgå, enligt till kommitterade från
fabrikanterna lämnade uppgifter, till 100 kilogram af denna vara minst
48 kilogram råtobak, utan att något användbart affall härvid uppstår.
Tullrestitutionsbeloppet för snus torde därför böra beräknas på 48 procent
af den färdiga varans vikt.»
Af de för närvarande i § 9 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna upptagna
artiklar har enligt förslaget uteslutits dels den numera nästan
okända artikeln »flamgarn» dels ock sydda bomulls- och linneartiklar,
324
för hvilken senare vara ett vida effektivare restitutionsförfarande bör
kunna anordnas enligt mom. 5 och hvars bibehållande i mom. 1 så
mycket mindre kan vara af något värde, som restitutionsmedgifvandet
i fråga icke sedan lång tid tillbaka kommit till användning.
I bestämmelserna angående den allmänna restitutionsrätten enligt
mom. 5 ligger emellertid, såsom ofvan erinrats, tyngdpunkten i fråga
om restitutionens betydelse för vår export.
Ofvan har anmärkts, att den tid af högst ett år, som enligt gällande
bestämmelser må förflyta mellan råvarans införsel och den däraf
framställda förädlade varans utförsel, ansetts vara för kort. Olika önskningsmål
hafva uttalats angående förlängning af denna tid till lVs, 2
eller t. o. m. 3 år. Dessa uttalanden synas gifva vid handen, att
den nu medgifna fristen icke alltid är tillräcklig, utan att någon utsträckning
däraf kan vara erforderlig, åtminstone med afseende å varor,
som behöfva lagras en längre tid, innan de blifva färdiga för export,
såsom t. ex. punsch. Emellertid åtnjutes i allmänhet icke längre frist
i utlandet än för närvarande hos oss, och för så vidt jämväl ett annat,
ofvan berördt önskningsmål skall kunna tillgodoses, nämligen att bereda
förädlaren räntebesparing med afseende å tullbeloppet under tiden för
förädlingen, synes det vara betänkligt att ytterligare utsträcka denna
tid. En lämplig lösning af frågan har synts kommittén kunna åvägabringas
på det sätt, att ett särskildt, nytt slag af tullupplag för den
färdiga varan inrättas, där varan kan lagras under erforderlig tid och
där — hvilket väl lika ofta torde kunna beliöfvas — gynnsam konjunktur
för försäljningen kan afvaktas. Bestämmelser om dessa nya
upplag, för livilka benämningen restitutionsupplag synts passande, hafva
införts i mom. 7.
Tillika har föreslagits, att, i analogi med hvad redan nu är medgifvet
enligt § 8 tulltaxeunderrättelserna för fartygsmaterialier, anstånd
med tullafgiftens erläggande må kunna medgifvas under hela förädlingsåret.
Säkerhet för afgiftens eventuella inbetalning måste dock naturligtvis
fordras, och för att medgifvandet icke må missbrukas till beredande
af obehörigt betalningsanstånd för tullen å varor, livilka icke äro
afsedda till förädling och återutförsel, bör en påföljd stadgas, som utan
att verka hinderligt för exportförädlingsindustrien gör betalningsanståndets
tillgodogörande för varor, livilka icke förädlas för export, ändamålslöst.
Fullföljandet af detta syfte bär synts kunna lämpligen äga
rum genom ett sådant stadgande af skyldighet att utgöra ränta som
det i fjärde stycket af mom. 5 intagna.
325
Med tillämpning af nu ifrågavarande nya stadganden skulle den,
som inför utländska råvaror eller beredningsämnen för förädling till
export, kunna utan att behöfva erlägga tull för de införda materialierna
åtnjuta en frist af två år, innan utförseln behöfde vara verkställd, nämligen
ett år i och för själfva förädlingen — under hvilken tid varan
finge obehindradt disponeras — samt ytterligare ett år i och för lagring
eller afvaktande af lämpligt försäljningstillfälle — under hvilken
senare tid dock dispositionsrätten blefve inskränkt, beroende därpå, att
varan vore upplagd under kronans lås. Genom en sådan anordning
skulle, synes det kommittén, i det stora hela vinnas samma förmåner,
som äro förenade med »admission temporaire», eller som åtnjutas i »der
zollfreie Veredlungsverkehr».
Kommitténs förslag till bestämmelser angående nu ifrågavarande
tullrestitution företer emellertid ännu eu väsentlig afvikelse från hvad
nu i detta ämne är gällande. Ansökningar om rätt att för tillverkning
af visst slag tillgodonjuta sådan restitution pröfvas för närvarande af
generaltullstyrelsen, hvars bifall till ansökningen är beroende af, huruvida
tillförlitlig kontroll anses kunna åstadkommas, och som i händelse
af bifall äger meddela de föreskrifter, hvilka anses erforderliga till förekommande
af missbruk. För att industrien må kunna med fördel begagna
sig af ett dylikt medgifvande, är det naturligtvis nödigt, att villkoren
icke blifva alltför betungande. Ett statens verk, som har till
liufvuduppgift att bevaka statens fiskaliska intressen, kan ju emellertid
lätteligen förutsättas i främsta rummet lägga vikten på åstadkommande
af eu säker kontroll med underordnande af nyssberörda andra synpunkt.
Likaledes kan generaltullstyrelsen icke gärna i hvarje fall äga tillfälle
till eu allsidig och tillförlitlig pröfning af frågans nationalekonomiska
sida, på hvilken man, såsom i betänkandets allmänna del omförmälts,
lägger så stor vikt i den utländska lagstiftningen. En sådan pröfning
måste nämligen förutsätta en mera ingående kännedom om den inhemska
industrien, än som kan fordras hos ett ämbetsverk med den
uppgift, som tillkommer generaltullstyrelsen. Under sådana omständigheter
har det synts kommittén, att frågor af detta slag lämpligare borde
afgöras af Kung!. Maj:t, där dessa ärenden kunde erhålla en utredning,
som omfattade icke blott den tulladministrativa sidan af saken. För
landets näringslif äro dylika frågor väl oftast af den vikt, att deras afgörande
på ett ur samtliga ofvanberörda synpunkter tillfredsställande
sätt är att föredraga, äfven om därmed måste följa en något långsammare
behandling.
326
Den, enligt hvad ofvan anförts, från industriens sida uttryckta
önskan om nedsättning af minimikvantiteten för utförsel, som berättigar
till tullrestitution, hänför sig närmast till mom. 1 i nuvarande tulltaxeunderrättelsernas
§ 9, där sådan minimikvantitet bestämmes till 50 kilogram.
Märkas bör dock, att i analogi med berörda stadgande generaltullstyrelsen
i allmänhet torde hafva bestämt äfven minimikvantiteten
för restitution enligt mom. 5 till samma belopp. Kommittén har ansett
denna siffra kunna, utan olägenhet för statsverket, nedsättas till 25
kilogram i mom. 1. För restitution enligt mom. 5 skulle det enligt
förslaget gifvetvis ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning, till hvilket
belopp minimikvantiteten i hvarje särskilt fall skulle sättas.
§ 15-
I betänkandets allmänna del har redogjorts för den tyska anordningen
med s. k. införselbevis för spannmål, omalen, malen eller mältad.
Framställningar om införande af motsvarande anordning bär i landet
hafva till kommittén ingifvits af Malmöhus läns hushållningssällskap,
Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, svenska
landtmännens riksförbund och skånska landtmännens centralförening
samt styrelsen för sörmländska landtmännens centralförening.
Af kommittén tillkallade sakkunniga, representerande såväl landtbruket
som kvarnindustrien och spannmålshandeln, hafva uttalat den
uppfattning, att dylika införselbevis skulle lända till afsevärdt gagn i
flera afseenden.
Till en början skulle en sådan anordning tillgodose det äfven
under vanliga förhållanden föreliggande behofvet att vid brödsädens
förmalning blanda utländsk råvara med den svenska. Såsom ett exempel
på att denna fördel under särskilda omständigheter kan blifva af ovärderlig
betydelse för hela landet, har erinrats om, huru förhållandena
kunna ställa sig efter inhöstande af en till kvantiteten god men till
kvaliteten dålig skörd. Höstsäden är ett sådant år mer eller mindre
otjänlig till framställande af ett godt mjöl, och kvarnarna kunna därför
endast i små kvantiteter använda densamma i blandning med oskadad
vara, importerad från utlandet. Följden blifver då, att en god del af den
svenska skörden icke kan finna afsättning såsom brödsäd, att landtmannen
ej kan genom dess försäljning skaffa sig de penningmedel,
han beräknat, och att han tvingas i sin ladugård fodra upp sin höstsäd.
I händelse tillfälle till erhållande af införselbevis stode öppet,
skulle däremot säden kunna exporteras och landtmannen, i den mån
327
lian behöfde anskaffa fodermedel, i stället kunna inköpa vida värdefullare
kraftfoderämnen. I sammanhang härmed har äfven påvisats,
hurusom den vinstgifvande exporten af utsädesspannmål skulle genom
införselbevisen väsentligt uppmuntras. Sverige skulle efter införandet
af sådana bevis kunna mångdubbla exporten af sitt redan nu utomlands
välkända och till högt pris säljbara utsäde och i stället importera
billigare spannmål för förmalning.
Vidare skulle införselbevisen verka såsom en val behöflig regulator
på spannmålsprisen inom landet, hvilka nu växla högst afsevärdt
i olika landsändar, alltefter som kommunikations- och afsättningsförhållanden
ställa sig olika. Härigenom skulle ock kunna förebyggas
sådana allmänt kännbara olägenheter, som nu mångenstädes förekomma,
då spannmålspriset i en ort bestämmes enväldigt af en kvarn eller, ett
bryggeri.
Det är emellertid ej blott med afseende å olika delar inom landet,
införselbevisen skulle verka prisutjämnande, utan lika viktigt är, att
sädespriset här i landet skulle bringas i bättre samklang med världsmarknadspriset
än för närvarande, då sådana förhållanden kunnat inträffa,
som att vid inhöstandet af en riklig och god skörd priset här i landet
ställt sig lägre än världsmarknadspriset och den svenska tullsatsen sålunda
icke medfört någon verkan, under det att vid ett kvantitativt
klent skörderesultat, då skyddet icke har samma betydelse för producenten,
tullsatsen verkat med hela sitt belopp.
Slutligen skulle — bär man ock framhållit — införselbevisen väsentligen
mildra olägenheterna af spekulationen i spannmål och bidraga
till sundare förhållanden inom den svenska spannmålshandeln.
Hvad angår omfattningen af de till kommitténs beaktande framställda
önskningsmålen i denna fråga, öfverensstämma desamma så till
vida, som införselbevis icke ifrågasatts för annan till utförsel ifrågakommande
spannmål än omalen. Däremot äger olikhet rum härutinnan,
att, medan i ett par framställningar uttalats önskan om, att införselbevisen
skulle få gälla »som betalningsmedel vid förtullning af tullpliktiga
varor», så uttalas åtminstone i en framställning, att införselbevisen
borde allenast berättiga till »tullfri införsel af motsvarande
kvantitet af annan spannmål».
Kommittén, som icke kunnat underkänna vikten af de skäl, hvilka
åberopats för införande hos oss af anordningen med införselbevis, har
ansett, att, om sådana medgåfves endast för utförd omalen, ^illpliktig
spannmål och berättigade till införsel allenast af omalen spannmål, någon
egentlig betänklighet icke borde möta däremot. Någon exportpremie
328
kan ju ej blifva fråga om, så länge bevisen icke utfärdas för annat
än omalen spannmål och ej tagas som tullikvid för annat än omalen
spannmål. För statskassan kan för öfrigt medgifvandet ej heller hafva
någon egentlig menlig verkan, då vår egen produktion af brödsäd ännu
ej motsvarar konsumtionen och vi alltså äro tvungna att importera mera
än som exporteras af dylik vara. Något behof att medgifva införselbevis
för mera än de tre hufvudsakliga spannmålsslagen, råg, hvete
och korn, torde ej föreligga. Vid tullikvid synas emellertid bevisen
böra få gälla äfven för majs.
Stadgandet i paragrafens sista stycke torde väl ej hafva någon
afsevärd praktisk betydelse; men det har dock synts kommittén mest
egentligt, att tullrestitution icke medgåfves med afseende å spannmål,
för hvilken belöpande tull erlagts genom införselbevis.
329
T u 111 a x a n.
1. Sten- och jordarter samt andra xnineraliska eller fossila råämnen,
icke flytande; äfvensom arbeten dåra!'', ej annorstädes upptagna.
Vissa mineralier äro inrymda i andra aldelningar åt taxeförslaget.
Så återfinnas bland kemiska grundämnen svafvel och kvicksilver samt
bland metaller guld. Äfvenledes hafva vissa arbeten af mineraliska eller
fossila råämnen sin plats annorstädes i förslaget antingen såsom själfständiga
grupper, såsom ler- och glasvaror, eller ock sammanförda med
likartade arbeten af andra ämnen, såsom flerstädes i förslagets två
sista afdelningar förekommer.
Till de i denna afdelning upptagna ämnen höra till eu början de i nu
gällande taxa specificerade artiklarna gips, agat, alabaster, asbest, blyerts,
bärnsten, oinfättade juveler, kalk, hvit omalen krita, lera, sand, till gödningsämnen
ej hänförlig slagg, smärgel, tungspat samt spetsglans. Hit
höra vidare alla de råämnen, som nu hänföras till tulltaxerubrikerna
jordarter, ej specificerade, mineralier, ej specificerade, samt sten, ej specificerad.
Kommittén har ansett en mera vidtgående specialisering af
hithörande, för den inhemska industrien viktiga råämnen lämplig; och
har fördenskull upptagit åtskilligt flera och mera detaljerade rubriker
för hithörande naturprodukter, än den nuvarande tulltaxan innehåller.
I fråga om agat och alabaster har dock kommittén med hänsyn till den
obetydliga importen af dessa artiklar funnit obehöflig! att för dem
bibehålla särskilda rubriker, utan ansett dem kunna hänföras till rubriken
sten, ej särskildt nämnd.
Kommittén har vidare hållit före, att lika väl som enligt gällande
taxa tullfrihet äger rum för i stycken krossade eller pulveriserade
mineralier, bör i regel ett mineral, som underkastats målning eller
genomgått en slamnings- eller reningsprocess, åtnjuta tullfrihet. Det
kan nämligen ej anses, att mineralet genom att malas, slammas eller
renas förlorar karaktären af råämne. Också torde enligt nu tillämpad
praxis tullfrihet medgifvas för sålunda behandlade mineralier, där taxan
ej särskildt annorlunda stadgar.
42
380
Kalkspat etc.
N:r 3.
Gipssten etc.
N:r 4 och 5.
Arbeten af
gips.
N:r 6-10.
Beträffande den ordning, i hvilken till mineraliegruppen hörande
ämnen upptagits, torde allenast det vara att anföra, att uppställningen
så till vida bestämts med hänsyn till ämnenas kemiska beskaffenhet, att
först tagits ämnen med bestämd kemisk sammansättning, därvid ordningen
gått från enklare till mera sammansatta produkter, och därefter
behandlats artiklar af växlande kemisk sammansättning. De sistnämnda
åter hafva så vidt möjligt sammanförts i grupper med hänsyn till likartad!
användningssätt.
Med de i denna rubrik upptagna kolsyrade mineraliska råämnena
har krita icke sammanförts, utan har detta ämne på grund af sin användning
förts tillsammans med jordfärger.
I likhet med hvad för närvarande är stadgadt i fråga om bränd
(osläckt) kalk och i öfverensstämmelse med hvad nu i allmänhet äger
rum, har tullfrihet föreslagits jämväl för öfriga i denna rubrik upptagna
mineral i brändt tillstånd.
Enligt gällande tulltaxa drager bränd och malen gips, med inberäknande
af kärlens vikt, en tull af 40 öre per 100 kilogram, hvaremot
andra slag af gips åtnjuta tullfrihet.
Med hänsyn därtill, att genom fällning framställd gips, s. k. pearl
hardening, som utgör en kemiskt-teknisk produkt, sammanförts med öfriga
dylika artiklar samt att bränd omalen gips funnits böra likställas med
bränd och malen gips, hafva tullbestämmelserna för gips underkastats
nödig omformulering.
Marienglas, som enligt gällande tulltaxa hänföres till mineralier,
ej specificerade, har, då varan utgör ett slag af gipsspat, ansetts böra
tullbehandlas som gipssten, hvarom bestämmelse upptagits i en anmärkning.
Då s. k. marmorcement hufvudsakligen utgöres af bränd gips, har
denna artikel ansetts lämpligen böra, i öfverensstämmelse med hvad nu
jämväl i praxis ialcttages, likställas med bränd gips.
För gipsarbeten, ej specificerade, upptager gällande taxa en gemensam
tullsats af 20 öre per kilogram. Med hänsyn till hithörande artiklars
olika beskaffenhet och värde har emellertid kommittén ansett en mera
ingående specialisering nödig och för dessa artiklar i stället uppfört
fem särskilda rubriker.
Formar; för industriens behof tullbehandlas nu, oafsedt materialet,
såsom maskiner, redskap och verktyg. Följaktligen draga jämväl dylika
381
formar af gips en tull af 10 procent af varans värde. Då emellertid
någon fabriksmessig tillverkning af sådana formar inom landet icke lärer
förekomma, men de däremot hafva icke obetydlig användning, särskildt för
gjutning af konstföremål, bär kommittén ansett dem böra vara tullfria.
För gipsplattor och annat likartadt byggnadsmaterial, som vanligen
tillverkas af en med träspån, torf, kolstybb eller annat liknande ämne
uppblandad gipsmassa, lärer en tull af 20 öre per kilogram få anses
verka såsom importförbud. Till kommittén har visserligen icke gjorts
framställning om nedsättning af tullsatsen för dessa varor, men, då
enligt hvad kommittén inhämtat, ifrågavarande artiklars medelvärde
utgör omkring 5 öre per kilogram, har kommittén ansett sig icke kunna
underlåta att föreslå en afsevärdt lägre tullsats, hvilken i enlighet med
sakkunniga personers uttalanden upptagits till 2 öre.
För ornament och likartade arkitektoniska arbeten — där med hänsyn
till orneringarna någon afsevärd inblandning i gipsen af billigare material
icke kan förekomma — torde nu gällande tullsats vara väl afvägd.
Afgjutningar till offentliga samlingar eller till officiella undervisningsanstalter
hafva, likasom modeller till konstnärsarbeten, synts
med hänsyn till sin användning skäligen böra åtnjuta tullfrihet.
Förutom här ofvan nämnda arbeten af gips torde näppeligen finnas
andra gipsvaror än kontslöjdartiklar och smärre afgjutningar af konstföremål.
För fullständighetens skull har emellertid sista rubriken erhållit
en lydelse, hvarigenom den för hvarje fall blifvit fullt uttömmande. För
de till denna rubrik hörande artiklar har ej såsom i vissa främmande
taxor skillnad gjorts mellan o färgade och färgade varor eller mellan
varor enbart af gips och gipsvaror sammansatta med annat ämne, enär
i fråga om gipsarbeten färgning eller sammansättning med annat ämne,
såsom trä eller oädel metall, i regel icke öfvar afsevärdt inflytande på
varornas värde. Vid bestämmande af tullen å berörda artiklar, af hvilka
de sammansatta för närvarande tullbehandlas såsom galanterivaror med
en tullsats af 2 kronor per kilogram, bör hänsyn tagas därtill, att konstoch
konstlöjdartiklar af enklare gipsmassa torde vara föremål för ringa
import — de i handeln förekommande gjutas vanligen inom landet —
under det att införseln till stor del omfattar varor af finare massa,
exempelvis marmorcement, kallipasta o. d. På grund af hithörande
varors mycket växlande värde — enligt af kommittén från åtskilliga
konsthandlare inhämtade uppgifter variera prisen, beroende på materialets
olika beskaffenhet, från 75 öre till omkring 13 kronor per kilogram —
kan något tillförlitligt medelpris ej uppgifvas; dock kan så mycket sägas,
att priset å införda mindre gipspjäser i allmänhet är jämförelsevis högre
332
än å större dylika arbeten. Då tullsatsen synes böra fastställas jämväl
med hänsyn till sistnämnda förhållande, har densamma ansetts lämpligen
kunna upptagas till 1 krona per kilogram med reduktion, på sätt af
anmärkningen framgår, där vikten öfverskjuter 5 kilogram per stycke.
Lera etc. I likhet med hvad hittills i praxis lärer hafva medgifvits för bränd
r '' lera i stycken, har tullfrihet ansetts böra äga rum för dylik råvara,
oafsedt i hvilken form den förekommer. Det har vidare synts lämpligt
att i förevarande rubrik särskildt omnämna den art af lera, som går
under namn af porslinslera eller kaolin, och detta dels på grund af
varans industriella betydelse dels ock enär densamma i det tekniska
språkbruket ofta icke torde inbegripas under uttrycket lera.
Med lera har ansetts böra likställas murbruk, hvaraf dock endast
två särskilda slag veterligen varit föremål för import och därför torde
behöfva nämnas, nämligen chamottmurbruk (blandning af obränd och
bränd, eldfast lera) samt det på kiselsyra rika dinasmurbruket. Dessa
artiklar, som hufvudsakligen användas vid murning med eldfast tegel
för industriella behof, tuilbehandlas nu såsom varor, ej specificerade,
mer eller mindre arbetade, med en tullsats af 15 procent af värdet,
men lära, enligt hvad kommittén inhämtat, kunna utan skada för
något inhemskt intresse göras tullfria.
Asbest etc. Enligt gällande taxa äro asbest, oarbetad, äfvensom arbeten däraf
N r l2- tullfria. Dock förekomma undantag. Så hafva åtskilliga slag af maskinpackningar,
däri asbest ingått jämte annat ämne, tullbehandlats såsom
maskiner, redskap och verktj^g med värdetull af 10 procent.
Efter hvad kommittén inhämtat, förekommer icke inom landet
tillverkning af andra slags asbestarbeten än packningar, hvilka innehålla,
jämte asbest, kautschuk eller andra ämnen, och rörande hvilka
förslaget innehåller stadganden under afdelningen för kautschuksvaror.
Då vidare tillverkning inom landet af andra varor, däri asbest utgör
hufvudbeståudsdelen, på grund ''af bristande tillgång till billig råvara
icke lärer vara att motse, har kommittén ansett, att dessa inom tekniken
så viktiga förbrukningsartiklar fortfarande böra åtnjuta tullfrihet.
Glimmer etc.
N:r 13.
Importen af glimmerarbeten torde vara ganska obetydlig. Såvidt
kommittén kunnat utröna, omfattar införseln hufvudsakligen blott två
artiklar, nämligen dels i skifvor skuren glimmer, afsedd att insättas
som genomlysande delar i kaminer och fotogenkök, dels ock för elek
-
383
friska ändamål afsedda rör af glimmer samt plattor ocli rör, framställda
af en företrädesvis af glimmeraffall bestående massa, benämnd mikanit.
Förstnämnda artikel tullbehandlas nu som glimmer och är följaktligen
tullfri, öfriga ifrågavarande artiklar åter draga tull med 10 eller 15
procent af värdet såsom hänförliga till ej specificerade redskap eller till
varor, ej specificerade, arbetade. Någon tillverkning af glimmer arbeten
lärer ej förekomma inom landet; och har kommittén vid sådant förhållande
funnit lämpligast att dylika arbeten finge åtnjuta tullfrihet.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att sådana artiklar,
däri glimmer förekommer, förarbetad, i sammansättning med annan
beståndsdel — exempelvis rökfångare till fotogenlampor o. d. — på
grund af bestämmelserna i § 1 af de vid förslaget fogade tulltaxeunderrättelserna,
icke äro att hänföra till nu ifrågavarande rubrik.
Till slip- eller putsmedel företrädesvis använda mineralier, såsom
smärgel, pimsten och trippel hafva här sammanförts. Iiit böra naturligen
föras äfven alla för samma ändamål afsedda, ej särskildt nämnda
preparat, utgörande mekaniska blandningar af mineraliska ämnen. Ett
särskildt slag af dylika preparat utgöres af en utaf trippel med tillsats
af annat ämne framställd, tegelformad, för polering af knifvar afsedd
sten. Denna s. k. trippelsten, som hufvudsakligen brukas för hushållsändamål,
bör icke förväxlas med konstgjorda slip- eller polerstenar,
från hvilka den skiljer sig genom mindre fast konsistens. För att
emellertid klart utmärka, att trippelstenen skall hänföras till här afsedda
slip- eller putsmedel, har i eu anmärkning bestämmelse därom upptagits.
Trippelstenen, som vanligen inkommer oförpackad i båtlaster, har
hittills tullbehandlats såsom vanligt murtegel, i följd hvaraf den varit tullfri,
ända till dess murtegel år 1906 belädes med tall af 10 öre per 100
kilogram. Nu ifrågavarande preparat i öfrigt draga för närvarande tull
med 15 procent af värdet såsom varor, ej specificerade, mer eller mindre
arbetade. Vanligen förekomma de i handeln under fantasinamn och
betinga ofta pris, som icke grunda sig på beståndsdelarnas verkliga
värde.
Fn uppdelning af de mineraliska slip- och putsmedlen i oblandade
sådana med tullfrihet och blandade med åsatt tull skulle därför måhända
kunna anses lämplig; men på grund af tulltekniska skäl har i
stället en uppdelning efter sättet, hvarpå varan inkommer, befunnits
vara att föredraga. I stort sedt kommer man därvid i sak till samma
resultat, som skulle vinnas genom en uppdelning efter förstnämnda
grund, i det att, enligt hvad kommittén inhämtat, de oblandade slip
-
Smärgel eio.
Nr 14 och 15.
334
Slip-, bryneller
polerstenar.
N:r 16—19.
och pntsmedlen vanligen, där de icke ingå oförpackade, införas förpackade
i större emballage, såsom balar, lådor och fat, eller, på sätt fallet är
med smärgel, i karduser om 2.5 å 5 kilograms bruttovikt, men de
blandade — med undantag af trippelstenen — i mindre, för detaljhandeln
afsedda förpackningar, merendels pappersomslag eller askar.
Enligt förslaget kommer visserligen trippelstenen att i regel blifva
befriad från tullafgift, men detta torde så mycket mindre möta betänklighet,
som inhemsk tillverkning däraf ej lärer förekomma.
Tullsatsen för de i småförpackningar inkommande artiklar af ifrågavarande
slag har ansetts böra vara densamma som för fetthaltiga skuroch
polermedel eller 10 öre per kilogram, hvilken tullsats äfven torde få
anses lämplig med hänsyn till varans värde, som — frånsedt pristilllägget
på grund af förpackningens art — lärer enligt uppgift utgöra
i medeltal 80 öre per kilogram.
Naturliga slipstenar samt de därmed i tullbehandlingsafseende likställda
naturliga bryn- och polerstenarna åtnjuta för närvarande tullfrihet
under förutsättning, att de icke äro sammansatta med annat ämne.
Med annat ämne sammansatta naturliga slip-, bryn- och polerstenar,
äfvensom alla slags konstgjorda dylika stenar tullbehandlas såsom maskiner,
redskap och verktyg, ej specificerade, med tull af 10 procent af
värdet.
I anslutning till den hittillsvarande åtskillnaden mellan naturliga
och konstgjorda stenar hafva ifrågavarande artiklar i förslaget uppdelats
i särskilda rubriker, på sätt ock exempelvis i den österrikisk-ungerska
taxan förekommer.
Naturliga slip-, bryn- och polerstenar, förenade med trä eller oädel
metall, d. v. s. uppsatta i ställning, delvis omslutna af låda, försedda
med handtag eller på liknande sätt monterade, förekomma af en mångfald
olika slag. Den hufvudsakliga importen lärer emellertid omfatta
monterade brynstenar, hvilka uppgifvits betinga ett medelpris af 4 kronor
per kilogram. Någon inhemsk montering af importerade stenar förekommer
icke, så vidt kändt är. Ehuru sålunda något skydd för monteringen
icke är påkalladt, har dock af tulltekniska skäl befunnits önskligt, att
vid tullbehandlingen af monterade stenar skillnad icke göres mellan
naturliga och konstgjorda; och då den för de sistnämnda föreslagna
tullsatsen, 25 öre per kilogram, synts icke kunna verka betungande, har
kommittén funnit berörda tulltekniska önskningsmål kunna utan olägenhet
tillgodoses.
335
Af naturliga slip-, bryn- och polerstenar utan förening med annat
ämne lära företrädesvis endast sådana slag importeras, som icke kunna
inom landet erhållas af erforderlig hårdhet eller finhet. Någon anledning
att tullbelägga sådana stenar förefinnes alltså icke. Centrumbeslag
af metall har, i motsats till hvad nu äger rum, ansetts icke böra
betraktas såsom fullständig montering och sålunda föranleda tullpliktighet.
Bestämmelsen i anmärkningen under rubriken n:r 17 har till syfte
att förekomma, det de järnband, som i sjkifva verket hafva karaktären
af emballage, skulle betraktas som montering.
Beträffande konstgjorda stenar har skillnad ej ansetts erforderlig
mellan monterade och omonterade. Däremot har kommittén med hänsyn
till varuvärdet funnit åtskillnad påkallad mellan stenar af olika hårdhetsgrad,
_ i det att priset ställer sig afsevärdt högre för stenar af hardt
material än för öfriga. Vid bestämmande af tullsatsen å de hårda
stenarna bör hufvudsaklig hänsyn tagas till smärgelskifvor, det enda
slag af hit hänförliga artiklar, som, såvidt kommittén kunnat utröna,
för närvarande framställes inom landet. Efter hvad som meddelats
kommittén, har den inhemska tillverkningen af dylika skifvor — hvilken
enligt företedda intyg lämnar en god vara — att utstå en hård konkurrens
med importerade smärgelskifvor, och har gällande tullsats visat
sig vara såsom skydd otillräcklig samt därjämte på grund af sin egenskap
af värdefull gynnat införseln af billigare och mindre goda fabrikat.
Kommittén tillhandakomna prisuppgifter utvisa visserligen betydande
värdeskillnad för smärgelskifvor. I allmänhet äro mindre skifvor jämförelsevis
dyrare än skifvor af större dimensioner. Emellertid synes
man kunna räkna med ett medelpris af omkring 1 krona 90 öre per
kilogram. Således skulle nuvarande värdefull i genomsnitt motsvara
en vikttull af 19 öre per kilogram. Kommittén har med afseende å hvad
ofvan anförts ansett tullen böra sättas till 25 öre per kilogram, motsvarande
alltså omkring 13 procent af varans värde.
Under rubriken n:r 19 torde hufvudsakligen komma att falla stenar,
tillverkade af kvartssand eller i allmänhet finfördelade, mindre hårda
mineraliska ämnen, med tillsats af lera eller annat bindemedel. Rubrikens
omfattning torde icke vara särdeles betydande. Såsom en hit
hänförlig, oftare förekommande importartikel torde emellertid kunna
anföras s. k. wienerpimsten, hvars pris uppgifvits vara omkring 35 öre
per kilogram. Med hänsyn härtill har tullsatsen ansetts kunna lämpligen
bestämmas till 4 öre per kilogram.
Ädelstenar.
N:r 20.
Kvarnstenar.
etc.
N:r 22—24.
336
I stället för den i gällande taxa förekommande rubriken juveler,
oinfattade, har här upptagits rubriken ädelstenar, oinfattade, alla slag,
hvarunder naturligtvis ingå förutom verkliga ädelstenar jämväl s. k.
halfädelstenar.
På grund af likartad användning och delvis likartad! utseende
hafva kvarn-, defibrör- och kollergångstenar här sammanförts.
Naturliga kvarnstenar utan sammansättning med annat ämne införas
för närvarande tullfritt. Åro stenarna försedda med band af järn,
afsedda att kvarsitta vid stenarnas användning, hänföras desamma, likasom
alla slags konstgjorda kvarnstenar, till maskiner, redskap och verktyg,
ej specificerade, med tull af 10 procent af värdet. Häri har
kommittén föreslagit ändring, dels i så måtto att med järn bandade
naturliga stenar skulle blifva tullfria — den omständigheten att i förslaget
upptagits tull för stenar af granit saknar betydelse för kvarnstenar,
enär dessa aldrig göras af nämnda stenart — dels ock därutinnan
att konstgjorda kvarnstenar, hvilka vunnit icke obetydlig användning och
hvaraf inhemsk tillverkning förekommer, upptagas under egen rubrik med
vikttull, motsvarande nyssnämnda värdetull, eller då dylika stenar kosta
omkring 20 kronor per *100 kilogram, en tull af 2 kronor per 100 kilogram.
Defibrörstenar framställas af sandsten; konstgjorda förekomma
icke. För denna nu tullfria artikel har påyrkats tull af representanter
för ett par inhemska stenhuggerier, hvarvid framhållits, att den svenska
stenen, ehuru den vore af god beskaffenhet, dock hade svårt att vinna
afsättning i konkurrens med utländsk vara. från representanter för
trämasseindustrien — inom hvilken industri defibrörstenarna finna användning
— har kommittén inhämtat, att inhemsk sten visserligen kunde
med fördel brukas för vissa ändamål, men att den för åtskilliga andra
ändamål icke kunde ersätta importerad sten. I betraktande häraf och med
hänsyn till att nämnda industri hufvudsakligen exporterar sina alster, har
kommittén ansett, att defibrörstenar skäligen böra bibehållas vid tullfrihet.
Jämväl i fråga om kollergångstenar, hvilka nu äro tullfria, bär
påyrkats tull. Till stöd för detta yrkande har anförts, att den på Sveriges
västkust bedrifna tillverkningen af kollergångstenar af granit lede svårt
afbräck genom den stora införseln af dylika stenar från Norge. Ifrågavarande
industri vore därför A7äl i behof åt ett skydd, icke understigande
10 procent af varuvärdet. Kollergångstenar användas inom
cellulosa- och pappersindustrierna, som dock jämväl och detta i alltjämt
ökad utsträckning använda stenar åt lava. Med hänsyn till sistberörda
omständighet skulle, enligt hvad inom kommittén upplysts, afsevärd
337
olägenhet icke tillskyndas nämnda industrier om, med bibehållande af
tullfrihet för kollergångstenar af lava, sådana stenar af granit tullbelades;
och bär kommittén med afseende å hvad sålunda förekommit
och då värdet af kollergångstenar af granit lärer uppgå till 6 å 7
kronor per 100 kilogram, ansett sig böra för rubriken upptaga eu tullsats
af 70 öre per 100 kilogram.
För tekniskt bruk afsedda arbeten af lava torde nu i allmänhet
tullbehandlas som ej specificerade maskiner, redskap och verktyg med
10 procents värdetull. De hithörande artiklar, som ur importsynpunkt
äga egentlig betydelse, lära vara dels kollergångstenar och valsar till
holländare, dels artiklar för den kemiska industrien af s. k. volviclava.
De sistnämnda tillverkas endast vid stenens fyndort, Volvic i Frankrike,
samt hafva på grund af sin hårdhet och stora motståndskraft mot frätande
syror vunnit användning för apparater vid svafvelsy^tillverkning o. s. v.
Priset på dylika artiklar är ganska växlande, exempelvis, enligt för
kommittén tillgängliga handlingar, från 7 kronor 50 öre till 17 kronor
50 öre per 100 kilogram. Detta förhållande har synts kommittén böra,
föranleda, att i likhet med kollergångstenar äfven öfriga för tekniskt
bruk afsedda arbeten af lava göras tullfria; och hafva desamma till
undvikande af särskild rubrik ansetts kunna sammanföras med de tullfria
kvarn-, defibrör- och kollergångstenarna.
Takskiffer, som ej finnes i taxan särskild! omnämnd, är för närvarande
tullfri. Från åtskilliga skifferbruk i västra Sverige bär emellertid,
med begäran om skydd för tillverkningen af denna artikel, framhållits,
hurusom för densamma den utländska konkurrensen, särskild!
från Norge, vore ganska besvärande. Med afseende härå har kommittén
ansett sig böra föreslå en tullsats af 1 krona per 100 kilogram, som
torde motsvara 10 till 15 procent af varans värde. Samma tullsats har
ansetts lämplig jämväl för ej särskild! nämnda stenarbeten för tekniskt
bruk, hvilken artikel ej synts kunna draga den högre tull, som ifrågakommer
för stenarbeten i allmänhet. Bland stenvaror för tekniskt bruk,
h vilka nu i de flesta fall torde hänföras till ej specificerade maskiner,
redskap och verktyg samt delar därtill, bär kommitténs uppmärksamhet
särskildt fästs vid artikeln plattor till jäskar för bryggerier, hvilka inkomma
slipade och enligt uppgift hafva ett värde af omkring 13 kronor
per 100 kilogram.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande stadganden
har kommittén föreslagit, att omfattade eller i träram infattade skriftaflor
af sten skola vara tullfria.
Takskiffer
etc.
N:r 25.
Litografisk
sten etc.
N:r 26.
43
338
Arbeten
sten.
N:r 27-
Någon tillverkning inom landet af griffiar, vare sig af naturligsten
eller af konstgjord massa, förekommer icke. Griffiar af konstgjord
massa draga för närvarande tull såsom varor, i taxan ej särskildt nämnda,
arbetade; men kommittén har ansett, att de lika väl som griffiar af
naturlig sten böra åtnjuta tullfrihet.
af Gällande taxa innehåller angående ej särskildt nämnda arbeten
33 af sten följande bestämmelser:
Sten. ej specificerad:
arbetad:
andra arbeten:
polerade ...................................................... 1 kilogram —: 06
andra slag................................................... — fria.
Anm. Om eu till Sten, arbetad, polerad, lian tor lig vara, i den form
den inkommer, väger per stycke mer än 100 kilogram, utgår
tullen för den Överskjutande vikten med endast 2 öre per kilogram.
Dessa bestämmelser hafva gifvit anledning till erinran dels därutinnan,
att de med samma belopp drabba lyx- och förnödenhetsartiklar,
dels ock i det afseendet, att de icke alls eller endast ofullständigt skydda
finare bearbetning af stenen. I förstnämnda hänseende må erinras därom,
att ett stort antal verkliga lyxartiklar af sten falla under taxans förestående
rubriker. Kommittén har också ansett sig böra i särskild rubrik
upptaga hufvudsakligen till prydnadsföremål afsedda arbeten af sådana
finare stenarter som marmor, alabaster och porfyr, till hvilken rubrik,
i sammanhang därmed att den nuvarande särskilda rubriken för galanterivaror
ur förslaget uteslutits, jämväl hänförts dylika stenarbeten i förening
med trä, oädel metall eller dylikt ämne; och har kommittén för dessa
artiklar föreslagit en tull af 1 krona per kilogram. För att emellertid tullen
ej skall för hardt drabba tyngre hithörande artiklar, har i eu anmärkning
meddelats föreskrift om reduktion af tullafgiften för artiklar, som
i vikt öfverstiga 5 kilogram.
Hvad åter beträffar stenförädlingsindustriens behof af ökadt skydd,
har af representanter för nämnda industri hänvisats på den utländska
konkurrensen, hvars beskaffenhet bäst framginge däraf, att import ägde
ruin af polerad svensk granit, som utförts från landet i oarbetadt skick
och utomlands underkastats förädling. Det bar ock påvisats, att vår
stenindustri vore ogynnsamt ställd i det afseendet, att. stenarbeten, som
339
allenast underkastats slipning, icke vore belagda med tull. Vidare har
framhållits, att huggen sandsten och kalksten, som hade stor användning
för byggnadsändamål, borde åsättas en tull, ägnad att utjämna
de här i landet högre produktionskostnaderna för nämnda stenarbeten.
Slutligen har äfven från ett håll gjorts gällande, att all bearbetning af
sten borde vara skyddad. Kommittén, som visserligen icke blifvit öfvertygad
om behofvet af skydd för hvarje slag af förädlingsarbete å den
råa stenen, har emellertid ansett, att poleringsarbetet borde skyddas bättre
än hittills samt att slipning, som utan tvifvel kräfver en afsevärd arbetskostnad,
bör likställas med polering. Till stöd för eu sådan likställighet
kan jämväl erinras, att enligt flera andra länders tulltariffer slipade
stenarbeten draga samma tull som polerade. Hos oss torde dock undantag
böra göras för slipade skifvor och plattor af marmor, enär dessa införas af
de inhemska stenhuggerierna, hvilka icke finna det ekonomiskt förmånligt
att importera varan oslipad. För öfrigt lärer, enligt hvad af sakkunnig person
uppgifvits, det icke i hvarje fall vara lätt att vid tullbehandlingen
afgöra, huruvida en marmorplatta underkastats slipning eller icke efter sågningen.
Jämte det kommittén sålunda särskildt upptagit skifvor och plattor
af marmor med tullfrihet för de opolerade och med samma tullsats för de
polerade som för polerade stenarbeten i allmänhet, har kommittén i fråga
om ej specificerade arbeten af sten funnit sig böra med de polerade
jämställa de slipade. Visserligen skulle man att döma af de specificerade
importsiffrorna i 1907 års statistik vara benägen att anse den
utländska konkurrensen i afseende å slipade stenarbeten mindre betydande.
Att märka är dock, att enligt gällande taxa sådana arbeten
äro tullfria lika väl som de oslipade, vid hvilket förhållande den sålunda
uteslutande i statistiskt intresse gjorda åtskillnaden mellan ifrågavarande
olika slag af stenarbeten måhända icke kan antagas hafva inom tullverket
genomförts med den grad af tillförlitlighet, att åt dessa siffror
kan tillerkännas afgörande vitsord gent emot industriidkarnas egna
uppgifter. Med afseende å tullen för polerade eller slipade artiklar har
kommittén föreslagit, dels att ofvannämnda, i många fall säkerligen
mindre effektiva tullsats af 6 öre per kilogram höjes till 10 öre, dels
ock att den i förestående anmärkning upptagna bestämmelse om reduktion
af tullafgiften för tyngre varor i så måtto ändras, att den reducerade
tullsatsen bestämmes till 4 öre. Hvad beträffar yrkandet om
tull å arbetad men icke polerad eller slipad sandsten och kalksten, har
kommittén i betraktande särskildt af den jämförelsevis betydande importen
af dessa artiklar — år 1907 utgjorde införseln af arbetad kalksten
435,500 kilogram samt importen af arbeten af sandsten och andra, ej
340
Jordfärger
etc.
N:r 34.
Cement.
N:r 35.
specificerade mjuka stensorter 1,273,515 kilogram — och da liar i hvarje
fall icke är fråga om import af förnödenhets varor, funnit samma yrkande
förtjäna beaktande och med afseende därå funnit sig böra för opolerade
och'' oslipade arbeten af sandsten eller kalksten föreslå eu tull åt 1 öre
per kilogram, hvilken tullsats torde motsvara omkring 10 procent af
ifrågavarande stenarbetens värde.
Oarbetade färgade jordarter, hvilka likasom den beredda varan
o-å under namnet jordfärger, hafva i denna rubrik sammanförts med
krita och grafit, hvilka hafva en användning liknande jordfärgernas.
Samtliga dessa varor i till användning färdigt skick återfinnas bland
färger och färgningsämnen dock med undantag för malen och slammad
grafit, som ansetts lämpligen böra här sammanföras med den oarbetade
varan. Färgad sand hänföres för närvarande till varor, ej specificerade,
mer eller mindre arbetade, med tull af 15 procent af värdet. Äfven
om varan ur importsynpunkt icke kan antagas äga betydelse, synes
dock en ändring i berörda tullbehandlingspraxis lämplig, då det jämförelsevis
ringa arbete, som å varan nedlagts, icke påkallar någon tull
därå. Äfven för brända jordarter har kommittén förordat tullfrihet,
i hvilket afseende kommitténs förslag emellertid icke lärer afvika från
vedertagen praxis.
I fråga om den för cement nu utgående tullafgiften, 60 öre per 100
kilogram, kärlens vikt inberäknad, har kommittén icke funnit anledningföreslå
någon ändring. Däremot har kommittén ansett, att rubriken bör
i anslutning till den tolkning däraf, som gjort sig gällande, gifvas sådan
Ivdelse, att med tydlighet framgår, att endast sådana cementsorter afses,
som användas för byggnadsändamål, d. v. s. för hus- och vattenbyggnader,
väg- och gatuanläggningar eller dylikt, och att sålunda de preparat af
skilda slag, som under namn af cement brukas till lagning af glas och
porslin, till fyllnadsämne i tänder m. m., icke skola såsom cement tullbehandlas.
Vidare har synts lämpligt att i rubriken särskildt omnämna
några, ur olika synpunkter beaktansvärda slag af byggnadscement. Tillverkningen
af hvit eller färgad portlandscement är eu ny industri, som
ännu ej lärer hafva vunnit insteg här i landet; men, enligt hvad kommittén''
inhämtat, torde sådan cement kunna vinna en icke obetydlig
marknad, om konstgjord fasadsten, hvartill den väl lämpar sig, fålen
mera allmän användning såsom byggnadsmaterial. Trass, som
utgöres af pulveriserad vulkanisk tuffsten, är eu först under senare
år på den inhemska marknaden införd vara, som flerstädes utomlands
341
vunnit stor användning särskild! vid undervattensmurning i saltvatten,
men angående hvars lämplighet vid murningsarbeten i vart nordliga
klimat tillräcklig erfarenhet ännu icke synes vara vunnen. Slaggcement
är eu hufvudsakligen vid järnbruken i Westfalen af slagg tillverkad,
särdeles billig vara af mindre god beskaffenhet än vanlig portlandscement,
från hvilken den emellertid ej lärer kunna med blotta ögat
skiljas. Genom handels- och sjöfartstraktaten med Tyska riket har
tullsatsen å cement med undantag af järnslaggcement bundits.
På grund af beskaffenhet och användning hafva blandningar af
mineraliska ämnen med sågspån o. d., hvilka efter tillsats af vissa
cementbildande kemikalier användas till golfbeläggningsmassa, ansetts
böra — i likhet med hvad i utländska taxor föreskrifves — i tullbehandlingsafseende
likställas med cement, ehuruväl varan utan berörda
tillsats icke är för det afsedda ändamålet användbar. Eu ofta förekommande
sådan blandning består af bränd magnesia, sågspån och någon
jordfärg, hvilken blandning efter tillsats af magnesiumkloridlösning
hårdnar till en cementartad massa (magnesiacemenl).
Arbeten af cement eller betong tullbehandlas nu såsom varor, ej
specificerade, mer eller mindre arbetade, efter en tullsats af 15 procent
af värdet.
De upplysningar, kommittén inhämtat angående arbeten af cement,
gifva vid handen, att den inhemska tillverkningen är stadd i kraftig
utveckling, och gäller detta ej blott i fråga om vanliga cementarbeten
utan jämväl och i än högre grad beträffande varor af betong, framför
allt armerad, d. v. s. sådan, hvari järnstänger, nät af järntråd o. d. inbäddats.
Tillverkningen af cementarbeten omfattar företrädesvis byggnadsmaterial
och rör, hvarvid i stor utsträckning armerad betong kommer
till användning, men därjämte förekommer en mångfald andra artiklar
såsom ornament i form af husdekorationer, grafvårdar, kolonner o. d.
samt badkar och andra kärl. Vidare hafva på senaste tid tillkommit
arbeten af s. k. cementmosaik, en polerad eller'' slipad massa af cement
med inblandade marmorskärfvor. Sistnämnda arbeten utgöras mest af
plattor, trappsteg, badkar och bordsskifvor.
Införseln af cementarbeten lärer däremot icke vara särdeles betydande.
Den uppgifves omfatta förnämligast plattor. Anledningen
till, att någon större införsel ej förekommer, torde vara, att flertalet
cementvaror på grund af sitt i förhållande till tyngden ringa värde
icke kunna bära kostnaden af en längre transport, och, hvad särskild!
artiklar af armerad betona; beträffar, därjämte att tillverkningen delvis
Arbeten af
cement,
för 36-39.
342
är skyddad genom patent, som inom landet utöfvas. Icke patentskyddade
arbeten af armerad betong torde emellertid kunna blifva föremål
för mera afsevärd import, då de i följd af de kostsamma maskinella
anordningar, som erfordras för deras framställning, äro i stånd att bära
rätt afsevärd a fraktkostnader.
I förslaget — enligt hvilket, såsom af anmärkningen framgår,
arbeten af magnesiacement och annan konstgjord sten i tullbehandlingsafseen.
de
sakligen tagits till bär ofvan berörda slag af cementarbeten. Därjämte
har emellertid inryckts en bestämmelse, enligt hvilken konst- och konstslöjdartiklar
af cement, såsom prydnadsföremål af hvit eller färgad
poi-tlandscement, af cementmosaik eller af magnesiacement (kajalitvaror),
skola tullbehandlas såsom motsvarande artiklar af gips, med hvilka de
jämväl till utseendet förete likhet.
Bortsedt från konst- och konstslöjd artiklar hafva arbeten af cement
med hänsyn till olika behof af tullskydd upptagits i tre särskilda
rubriker. Härvid hafva först plattor — såväl vanliga cementplattor,
s. k. viktoriaplattor, som plattor af cementmosaik — och ornament
sammanförts i en rubrik. Värdet å olika slag af plattor växlar mellan
5 och 7 kronor per 100 kilogram, och till ornament hänför liga kolonner
kosta omkring 27 kronor per 100 kilogram. I fråga om plattor gäller
gifvetvis icke hvad ofvan anförts rörande transportkostnaden såsom
ett naturligt skydd. I betraktande häraf och med hänsyn till det betydligt
högre priset för ornament har tullsatsen ansetts böra bestämmas
till 1 krona 25 öre per 100 kilogram. Öfriga till konst- och konstslöjdartiklar
ej hänförliga arbeten af cementmosaik hafva upptagits med en
tull af 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, hvilken tullsats, äfven om den
för vissa artiklar är låg — för cementbadkar torde den ej utgöra mera
än ungefär 8 procent af varuvärdet — dock i allmänhet taget torde
befinnas tillräcklig. Slutligen hafva alla öfriga arbeten af cement,
hvaribland ingå järn vill arbeten af oarmerad och armerad betong, inrymts
i en gemensam rubrik, hvilken sålunda kommer att omfatta det stora
flertalet af cementvaror. Värdet å hithörande artiklar är mycket växlande,
och något tillförlitligt medelpris bär icke kunnat utrönas. Med hänsyn
särskildt därtill, att armeringen höjer varans värde per viktenhet, har
kommittén ansett nu ifrågavarande tullafgift böra sättas något högre
än tullen å cement och i sådant afseende föreslagit en tullsats af 80
öre per 100 kilogram.
Frånsedt för murningsändamål afsedt kalksandtegel, hvilket sammanförts
med vanligt murtegel, hafva öfriga slag af kalksandsarbeten —
343
ii vilka sakna betydelse ur importsynpunkt — ansetts kunna likställas
med arbeten af cement, hvarom bestämmelse införts i den under cementarbeten
upptagna anmärkningen.
Kommittén har under denna rubrik upptagit allt vid hyttedrift Slagg etc.
erhållet slaggartadt affall, med undantag likväl af tomasfosfat, samt N:r 40-därmed sammanfört sådana mineraliska affallsprodukter, som hafva
användning vid hyttedrift. Af dessa senare har det koppar- eller
järnlialtiga ämnet kisbränder på grund af sin störa industriella betydelse
särskildt omnämnts. Här har ock upptagits ytterligare en mineralisk
affallsprodukt, nämligen aska.
I rubriken har af praktiska skäl upptagits äfven träkol. Samtliga stenkol etc.
under rubriken fallande brännmaterialier åtnjuta tullfrihet och återfinnas N:r 4Ii
nu gällande taxa dels specificerade såsom stenkol, koks och träkol,
dels under rubriken brännmaterialier, ej specificerade.
Hen jämte brännmaterialier här upptagna artikeln oarbetade retortkol
— en vid destination af lysgas erhållen biprodukt — har på grund
af sin afsevärda användning inom den elektriska industrien ansetts böra
i taxan särskildt nämnas.
Under nativ och konstgjord asfalt, hvilka artiklar fortfarande lära Asfalt etc.
böra vara tullfria, hafva inbegripits, jämte pulveriserad naturlig asfalt- N:r 42''
sten, asfaltkitt äfvensom asfaltmastix eller till framställning: af beläg-nningsmassa
för gator och gårdar in. m. använda asfaltkakor. Såväl
asfaltkitt som asfaltmastix utgöras hufvudsakligen af blandningar af
olika slag af asfaltprodukter.
Förutom asfalt har till denna rubrik hänförts äfven en annan i
naturen förekommande destillationsprodukt ur petroleum, nämligen jordvax
eller ozokerit, hvilket ämne nu tullbehandlas som oraffinerad pavaffin
och följaktligen åtnjuter tullfrihet. Härjämte har här upptagits beck
såväl af stenkolstjära som af trätjära. Orsaken hvarför kommittén fört
beck till denna afdelning, ehuru både stenkolstjära och trätjära återfinnas
i en annan afdelning af förslaget, är att söka däri, att beck,
som till utseendet är rätt likt nativ asfalt, torde vara svårt att skilja
från detta ämne och för öfrigt utgör eu hufvudbeståndsdel i de vanligaste
slagen af konstgjord asfalt.
I en anmärkning under rubriken bär inrymts bestämmelse om
tullbehandlingen af s. k. goudron, hvilken artikel jämväl för närvarande
hänföres till asfalt.
344
Arbeten af
asfalt.
M:r 43.
Arbeten af
bärnsten etc.
Nr 45.
Arbeten af
sten i förening
med guld etc.
N:r 46.
Isoleringsmassa.
N:r 47.
Såsom impregneringsmedel för artiklar, afsedda till isolering mot
väta, har asfalt vunnit stor användning, men då asfalten i dessa artiklar
utgör allenast en mindre betydande del, kunna de ej anses såsom asfaltarbeten
och böra tydligtvis ej heller såsom sådana tullbehand las. Verkliga
asfaltarbeten, i hvilka asfalten sålunda utgör hufvudbeståndsdelen ehuru
vanligen uppblandad med sådana ämnen som sand, grus eller affall af
spånadsvaror, förekomma dock. Praktisk betydelse såsom handelsvara
lärer, enligt hvad upplyst blifvit, knappast kunna för närvarande tillläggas
någon annan hithörande artikel än ett slags för gatubeläggning
afsedda plattor, livilka bestå af eu undre cementliknande del och en
öfre del af asfaltmassa. .Med hänsyn hufvudsakligen till dessa plattor
har kommittén ansett tullen a arbeten af asfalt lämpligen kunna sättas
till samma belopp som för plattor af cement eller till 1 krona 25 öre
per 100 kilogram.
Arbeten af bärnsten torde — där de'' icke utgöras af cigarr- eller
cigarrettmunstycken och tullbehandlas som sådana — på grund af sin
beskaffenhet i allmänhet, likasom arbeten af gagat, vara hänförliga till
rubriken bijouteri varor. För de öfriga varor af sådant material, h vilka
kunna förekomma och ej falla under annan taxerubrik, har här för
fullständighetens skull upptagits särskild rubrik med samma tullsats
som för bijouteri varor.
För arbeten af sten i förening med guld eller silfver, hvilka varuslag
äro att anse såsom lyxföremål, har föreslagits samma tull, 5 kronor
per kilogram, som för motsvarande arbeten af porslin eller glas.
Inom landet förekommer afsevärd tillverkning af isoleringsmassa,
dels torr i form af pulver, dels våt d. v. s. degartad. Sammansättningen
är mycket växlande. Emellertid ingår i massan merendels asbest,
kiselgur, asfalt, lera, cemeut eller kork, hvarförutom någon tillsats
plägar förekomma af ett eller annat spånadsämne, såsom bomullsfibrer,
kreaturshår eller dylikt. År massan afsedd för isolering å köldapparater,
utgör vanligen kork eller asfalt hufvudbeståndsdelen. I sådan massa
åter, som har till uppgift att hindra utstrålning af värme från ångpannor
och ångledningar, ingår företrädesvis asbest, kiselgur eller något
annat af ofvannämnda mineraliska ämnen.
Isoleringsmassa, bestående af allenast ett ämne, exempelvis kiselgur
eller pulveriserad asbest, bör gifvetvis tullbehandlas som det ämne,
hvaraf massan består. Hvad däremot angår sådana blandningsprodukter,
345
som bär afses, böra de i tullbehandlingsafseende likställas, enär det i
många fall skulle erbjuda tulltekniska svårigheter att särskilja isoleringsmassor
af olika sammansättning och de särskilda slagen dessutom hafva
tämligen enahanda värde.
Isoleringsmassa hänföres för närvarande till taxans sista rubrik
och drager följaktligen tull med 15 procent af värdet. Då detta, enligt
livad upplyst blifvit, utgör för importerad vara 15 å 17 öre per kilogram,
har kommittén ansett tullsatsen kunna i jämnt tal omsättas till
2 öre per kilogram. Den mindre nedsättning af nuvarande skydd, som
detta, medför, synes i betraktande af det jämförelsevis ringa arbete,
varans framställning kräfver, icke kunna möta betänklighet, då däremot
varans stora industriella användning talar emot hvarje onödig förhöjning
af tullsatsen.
För arbeten af isoleringsmassa, Indika artiklar för närvarande
likaledes äro underkastade värdetull, i allmänhet 15 procent, och Indika
lära betinga ungefär dubbelt så högt pris som själfva massan, har med
hänsyn härtill upptagits eu tullsats af 4 öre per kilogram.
II. Djur och animaliska ämnen.
Af lefvande djur upptagas i gällande taxa kreatur, fåglar, blodiglar
och bin; för andra djur däremot finnes icke någon rubrik, h vilket
torde få anses som eu ofullständighet, om ock af ringa praktisk betydelse.
Förslaget upptager för åvägabringande af fullständighet i detta afseende
i stället för rubriken »Kreatur» rubriken »Lefvande djur». Då blodighet''
och bin icke äro föremål för nämnvärd import, hafva de icke
ansetts behöfva specificeras.
1 sak innebär förslaget icke någon förändring i gällande taxas
bestämmelser angående lefvande djur. Kommittén har sig visserligen
bekant, att höns, kalkoner och gäss stundom införas för att omedelbart
efter tullvisitationen nedslaktas. Denna import torde dock icke vara af
den omfattning, att den kan anses nämnvärdt beröra gällande tullsats för
kött af fågel. En tull, som drabbade lefvande gäss, skulle för öfrigt
medföra olägenhet för den import af tyska gäss till Skåne, som lärer
äga rum för gödning med spillsäd å åkrarna,
Gällande taxa upptager rubriken .»Ister och flott (smult), äfven
konstgjord!» med eu tullsats af 20 öre per kilogram.
Arbeten af
isoleringsmassa.
N:r 48.
Lefvande
djur.
N:r 49-54.
Ister.
N:r 57.
44
346
Af dessa artiklar har här nämnts endast ister, hvilken artikel,
med hänsyn därtill, att införseln af densamma hufvudsakligen utgöres
af svinister, upptagits närmast efter fläsk. Hvad beträffar naturligt
flott, återfinnes det i förslagets särskilda grupp för närings- och
njutningsmedel, ej annorstädes upptagna, och hvad angår konstister
— en synnerligen obetydlig artikel — synes ett särskildt omnämnande
däraf icke behöfligt, utan bör denna vara, som utgöres af växtfett,
tullbehandlas som annat dylikt fett.
Det torde på goda grunder kunna antagas, att tullen å ister är
högre än som ur skyddssynpunkt är påkalladt och att densamma verkar
onödigt betungande för de industrier, inom hvilka varan användes.
Redan på grund häraf är en nedsättning af tullen motiverad, men
därtill kommer ytterligare ett skäl'' för en dylik åtgärd. Såsom nedan
anföres, har kommittén föreslagit eu nedsättning af tullen å margarin
från 20 öre till 15 öre per kilogram; och då ister har användning
som råämne vid margarintillverkningen, bör rättvisligen tullen å ister
åtminstone icke vara högre än tullen å det färdiga fabrikatet. I betraktande
häraf och då anledning icke förefinnes att uppehålla likheten
i tullsatser för ister samt för smör och fläsk, alldenstund någon konkurrens
mellan ister, som knappast torde hafva omedelbar användning
som födoämne, och de båda andra varuslagen icke lärer förekomma
och ej heller någon svårighet lärer finnas att vid tullbehandlingen
särskilja varorna, bär kommittén ansett sig böra hemställa, att tullen å
ister sättes till 15 öre per kilogram.
Nr »och 59 I fråga om kött upptager kommitténs förslag ingen annan ändring
i gällande bestämmelser, än att till rubriken för kött, andra slag, gjorts
ett förtydligande tillägg, som fastslår nuvarande praxis i fråga om
tullbehandlingen af alla i taxan icke särskildt nämnda och till konserver
icke hänförliga ätbara djurdelar.
Premier jas och presstalg tullbehandlas äfven för närvarande som
talg, hvadan denna rubrik icke företer någon afvikelse i sak från gällande
bestämmelser.
0,e°“ar|iarin- Oleomargarin drager nu tull med 20 öre per kilogram. För att
vid tullbehandlingen skilja oleomargarin från den tullfria ai-tikeln
talg har i praxis användts ett förfaringssätt, hvarvid fettets smältpunkt
varit afgörande för varans hänförlighet till det ena eller andra varuslaget,
i det att den vara, hvars smältpunkt legat öfver + 37° Celsius,
347
hänförts till talg, under det att sådan vara, som smält vid hög’st + 37°,
tullbehandlats som oleomargarin. Mot denna metod har emellertid
anmärkts, att smältpunkten satts för lågt och att tullfriheten därför
icke kommit att begränsas till den vara, som därmed afsetts. I detta
hänseende har framhållits, att oleomargarin hade en smältpunkt, som läge
vid omkring + 30°, under det att smältpunkten hos den renade talg,
som användes vid margarinberedning, nämligen premier jus, läge mellan
+ 44° och + 48°- Genom att inblanda premier jus till lämplig myckenhet
i oleomargarin eller ock genom att uppblanda oleomargarin med
ister (neutral lärd) — hvilken senare artikel förekommer med smältpunkt
af ända upp till + 49° — kunde beredas en produkt med smältpunkt,
liggande öfver + 37°, hvilken produkt, ehuru den i själfva verket
hufvudsakligen utgjordes af oleomargarin och borde såsom sådan förtullas,
likväl i enlighet med förenämnda praxis tullbehandlades som
premier jus, d. v. s. som talg. Det har tillika framhållits, att stor
import måste äga rum af oleomargarin, som uppblandats med premier
jus i afsikt att få varan införd tullfritt. Detta förhållande framginge
nämligen däraf, att pressning af oleomargarin ur premier jus icke
syntes i större omfattning bedrifvas inom landet; och importen af den
såsom oleomargarin rubricerade varan vore alldeles för obetydlig för
att täcka margarinfabrikernas behof af samma vara.
Sedan kommitténs uppmärksamhet blifvit fäst å berörda förhållanden,
fann kommittén eu närmare utredning i saken vara af nöden;
och efter det frågan i närvaro af åtskilliga tillkallade sakkunniga behandlats
vid ett sammanträde inom kommittén, för hvilken sammankomst
närmare redogörelse lämnas i en som bilaga till detta betänkande
fogad promemoria (bil. P), beslöt kommittén att anmoda professorn vid
Tekniska högskolan Peter Kl ason att verkställa undersökning beträffande
smältpunkten hos olika blandningar af talg (premier jus) och oleomargarin
samt att i sammanhang med yttrande härom tillika uttala
sig om lämpligheten af att vid bibehållande af smältpunkten såsom
grund för åtskillnaden mellan förenämnda varuslag sätta gränsen vid
ett högre gradtal än för närvarande.
På begäran af professor Klason anhöll sedermera kommittén, hos
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, att nämnda myndigheter
ville anmoda de af dem förordnade tillsyningsman öfver margarintillverkningen
att, en hvar tillsyningsman för af honom kontrolleradt
tillverkningsställe, till kommittén dels inkomma med uppgifter om i
hvilken omfattning importerad premier jus genom varmpressning öfverfördes
å ena sidan i oleomargarin och å andra sidan i presstalg samt
348
i hvilken omfattning talg af inhemskt ursprung bearbetades till margarin
resp. oleomargarin och presstalg, dels ock insända prof å importera,
d premier jas, importerad oleomargarin och importerad neutral lärd.
De utlåtanden, som med anledning häraf blefvo till kommittén
insända, likasom ock professor Ivlasons utlåtande i frågan, återfinnas
bland textbilagorna till betänkandet (bil. Q).
Af sistnämnda utlåtande framgår otvetydigt, att den antagna
smältpunktsgränsen, + 37° Celsius, icke är lämplig. Densamma medgifver
nämligen attestering i tullverket såsom talg och följaktligen tullfri
införsel af eu vara, i hvilken premier jus icke ingår till mera än
eu fjärdedel af vikten, under det att återstoden utgöres af oleomargarin.
I enlighet med professor Klasons förslag, hvilket biträdts af öfriga vid
ärendets slutliga behandling hos kommittén hörda sakkunniga, har därför
gradtalet ansetts böra höjas till + 42°, hvarom uttryckligt stadgande
införts i en anmärkning under rubriken oleomargarin.
Möjligheten att oleomargarin skulle kunna genom inblandning af
ister (neutral lärd) komma att förete eu högre smältpunkt än 42° och
sålunda, i strid mot § 1 a) förslaget till tulltaxeunderrättelserna, åtnjuta
tullfrihet, synes icke böra tillmätas synnerlig betydelse. Förekomsten
af ister i oleomargarin — likasom ock i premier jus — bör nämligen,
efter hvad upplyst blifvit, framgå af varans utseende; och för öfrigt
lärer, enligt uppgift, i Nordamerikas förenta stater, hvarifrån den
hufvudsakliga exporten äger rum, finnas i lag stadgadt förbud mot
inblandning af ister i oleomargarin. Under sådana omständigheter torde
berörda möjlighet icke behöfva föranleda annan åtgärd, än tilläfventyrs
att de lokala tullmyndigheternas uppmärksamhet fästes därå.
En gifven följd af förenämnda förändring i fråga om tullbehandlingen
af oleomargarin torde blifva, att en afsevärdt större del af arbetet
med framställande af margarin än hittills kommer att utföras inom
landet, i det att pressningen af oleomargarin ur premier jus kan antagas
komma att hufvudsakligen bedrifvas vid de inhemska margarinfabrikerna.
Fördelen häraf är icke blott af nationalekonomisk natur utan är äfven
i hygieniskt afseende beaktansvärd så till vida, som framställningen af
oleomargarin blir underkastad den kontroll, som utöfvas vid nämnda
fabriker.
För den nuvarande likställigheten mellan tullsatserna för oleomargarin
och margarin torde knappast några fullt hållbara skäl kunna
anföras. Tvärtom lärer det vara i sin ordning att tullen å ett halffabrikat,
som har så stor betydelse, sättes lägre än tullen å den färdiga varan,
då ju möjligen i viss män införsel af utländsk oleomargarin fortfarande
349
kan komma att äga rum för margarin till verkningen; och har kommittén
med afseende härå och i sammanhang med upptagande af margarintullen
till 15 öre per kilogram ansett sig böra för oleomargarin föreslå en
tullsats af 10 öre per kilogram.
I gällande taxa upptages artikeln fisk dels såsom »saltad eller inlagd)!
dels såsom »alla andra slag». Förstnämnda slag delas i sin ordning''
i »ansjovis» samt »sardeller och tonfisk». Denna senare uppdelning
gifver emellertid icke någon plats för sådan saltad eller inlagd fisk, som
icke är att hänföra vare sig till ansjovis eller till sardeller och tonfisk,
såsom exempelvis vanlig saltad sill. Uppenbart är emellertid, att taxan
icke kan afse annat, än att sådan saltad eller inlagd fisk skall vara tullfri;
och hafva i öfverensstämmelse härmed ifrågavarande rubriker i
förslaget erhållit erforderligen ändrad redaktion.
I fråga om ostron företer förslaget icke annan olikhet med den
nuvarande taxan, än att uttrycket »kärlens vikt inberäknad» utbytts
mot »emballagets vikt inberäknad». Denna senare formulering bär ansetts
lämpligare därför, att ostron stundom inkomma förpackade i t. ex.
lådor.
1 fråga, om kräftdjur innehåller tulltaxan särskilda bestämmelser
endast hvad angår kräftor och hummer. För öfriga slag saknas uttryckliga
föreskrifter; desamma torde dock, i den män de varit föremål för
import, hafva i likhet med kräftor och hummer åtnjutit tullfrihet. I
förslaget fastslås tullfriheten uttryckligen likasom ock hittills tillämpad
praxis i fråga om tullfrihet för kokta kräftdjur. I rubriken hafva slutligen
upptagits de jämväl för närvarande tullfria slagen af musslor, d. v. s.
alla andra slag än ostron.
Angående döda, icke ätbara djur finnes i gällande taxa icke någon
bestämmelse. Uppstoppade eller annorledes konserverade lära de antingen
hafva inkommit tullfria såsom naturalier till vetenskapliga samlingar
eller ock, i händelse de icke varit afsedda för sådant ändamål, dragit
tull med 15 procent af värdet såsom hänförliga till taxans sista rubrik.
Oafsedt syftet med införseln torde sistberörda, skäligen obetydliga importartikel,
likasom döda, icke ätbara djur i allmänhet, böra åtnjuta
tullfrihet, hvarom i ifrågavarande rubrik införts bestämmelse med tillägg,
betingadt af anmärkningen under rubrikerna för prydnadsfjädrar.
Fisk.
N:r 62—64.
Ostron.
N:r 65.
Kräftdjur etc.
N:r 66.
Döda djur etc.
N:r 67.
350
Tagel etc.
N:r69och70
Fjäder.
N:r 71 och 72.
Tarmar etc.
N:r 73.
Af djurhår hafva i denna afdelning'' upptagits endast tagel och borst.
’ 1 en till kommittén ingifven framställning har föreslagits, att olika slag
af tagel, såsom hästsvans- och hästmantagel samt ox- eller kosvanstagel
måtte, enär de betingade olika pris, i taxan specificeras och åsättas olika
tullsatser. Enligt hvad kommittén inhämtat, är det emellertid af tulltekniska.
skäl omöjligt att vid tullbehandlingen göra åtskillnad på olika
slag af tagel, hvadan redan af denna anledning någon sådan uppdelning
icke lärer kunna ifrågakomma. Men härtill kommer, att tullen
å tagel så nyligen som år 1907 varit föremål för riksdagens pröfning,
och har jämväl på grund häraf någon ändring af gällande bestämmelser
icke synts böra nu vidtagas. 1 förslaget hafva särskild! omnämnts ett
par slag af bearbetningar af tagel, hvilka enligt uttrycklig föreskrift i
taxan eller vedertagen praxis äfven nu hänföras till beredd eller bearbetad!
tagel.
I fråga om fjäder, annan än sådan som är hänförlig till prydnadsfjädrar,
upptager kommitténs förslag i likhet med gällande taxa tullfrihet
för ospritad och en tullsats af 20 öre per kilogram för spritad,
hvarjämte, likaledes i öfverensstämmelse med nuvarande taxa, dun likställts
med spritad tjäder.
I eu inkommen framställning har ifrågasatts att i taxan göra åtskillnad
mellan orensad och rensad fjäder i stället för mellan ospritad
och spritad, äfvensom att taxans bestämmelser för denna artikel skulle
ytterligare specialiseras. Den sålunda ifrågasatta åtskillnaden mellan
orensad och rensad fjäder förefanns i den äldre tyska tariffen men fick
vid upprättandet af 1902 års tariff bortfalla, bland annat därför, att
densamma beredt allt för störa svårigheter vid tullbehandlingen. Med
hänsyn härtill torde det icke vara lämpligt att nu införa denna åtskillnad
hos oss. Och då ifrågasatt ytterligare specialisering icke torde böra få
medföra inskränkning i den nu gällande tullfriheten, lärer en sådan
åtgärd sakna afl betydelse. Importen af spritad fjäder och dun är
nämligen så obetydlig, att någon uppdelning däraf ej torde åsyftas.
De artiklar, som i förslaget upptagits under denna rubrik, hafva
hittills hänförts till taxerubriken för ej specificerade råämnen och sålunda
åtnjutit tullfrihet. Någon förändring i sistberörda hänseende har ej
ifrågasatts; men vid taxans förändrade uppställning hafva de ansetts
böra i denna afdelning specificeras.
351
1 El. Alster af åkerbruk, kvarnimlustri, trädgårdsskötsel in. in.
A. Spannmål och skidfrukter m. m.
I fråga om eif'' särskilda rubrikerna för spannmål är endast följande
att anföra.
I rubriken för hafre och vicker hafva upptagits jämväl gråärter
eller sandärter. Gråärtväxten, hvaraf en bladrikare art benämnes pelusker,
odlas nästan uteslutande som grönfoderväxt, oftast i blandning med
vicker, och fröet af densamma användes — stundom tillsammans med
andra baljväxters frön — till kreatursfoder. Till människoföda lämpa
sig gråärter föga på grund af sin beska smak. Då sålunda dessa ärter
icke hafva nämnvärd användning annat än som kreatursföda eller ock
till utsäde för grönfoder, har kommittén funnit det vara riktigast, att
de, på sätt i praxis äger rum, i tullbehandlingshänseende likställas med
vicker.
Till kommittén hafva gjorts åtskilliga framställningar, afseende
höjning af tullen å malt. Kommittén har emellertid, på sätt af förslaget
framgår, icke velat förorda ökning af denna tull; och hafva härvid
nedan angifna skäl varit för kommittén bestämmande.
Till eu början framgår af den officiella statistiken, att införseln
af malt är ganska obetydlig i jämförelse med den inhemska tillverkningen
af varan. Under femårsperioden 1901—05 utgjorde maltproduktionen
i medeltal 47,921,912 kilogram per år, hvaremot den årliga
införseln under samma tid uppgick till i genomsnitt blott 2,833,702
kilogram, och importen har sedermera sjunkit, så att den år 1907 belöpte
sig till allenast 929,937 kilogram. Vidare har för kommittén blifvit
upplyst, att, såsom af ofvanstående siffror ock bestyrkes, de inhemska
bryggerierna företrädesvis använda svenskt malt och att införsel äger
rum blott då dylikt malt icke är af beskaffenhet att gifva brygden
lämplig färg utan för detta ändamål kräfves uppblandning med annat
malt. Det införda maltet tages så godt som uteslutande från Böhmen
eller Mähren, och importen lärer icke med fördel kunna ersättas af införsel
från nämnda länder af korn till maltberedning, enär kornet på
grund af sin starka groningsenergi lätt tager skada under transporten
och blir mindre lämpligt att mältas. Slutligen har en för kommittén
Spannmål.
N:r 74-79.
N:r 75.
N:r 76.
352
N:r 79.
Ris.
N:r 80.
Gryn etc,
Nt 82.
Stärkelse,
N:r B3.
företedd utredning rörande maltprisen under åren 1898—1908 visat, att
prisen vant växlande å såväl svensk som utländsk vara, för den förra
mellan 22 kronor 50 öre och 26 kronor samt för den senare mellan
25 kronor och omkring 30 kronor, allt per 100 kilogram räknadt, men
att under hvart och ett af berörda år lägsta priset å utländskt malt alltid
stått högre än högsta priset å svenskt malt, hvilken prisskillnad växlat
mellan 1 krona och 5 kronor per 100 kilogram. Genom hvad sålunda
blifvit ut m! I, har kommittén bibragts den öfver ty gelsen, att en höjd
tull å malt icke skulle lända den inhemska malttillverkningen eller kornodlingen
till nytta utan allenast verka som (in beskattning a bryggerinäringen.
I rubriken n:r 79 har jämte mjöl och gryn, alla slag, af spannmål
jämväl upptagits mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, ej till annan
rubrik hänförligt, hvilken artikel äfven nu drager samma tull som mjöl
af spannmål.
I stället för den nu i taxan förekommande rubriken »Ris, oskaladt
eller Paddy» upptager förslaget »Ris oskaladt, eller blott befriad t
från ytterskalef». Med denna förändrade affattning afses att fastslå
nuvarande praxis, enligt hvilken såsom ris tullbehandlas, utom den
oskalade produkten, jämväl den vara, som befriats från ytterskalef, men
hvarå innerskalet eller den s. k. silfverhinnan kvarsitter. Ris, från
hvilket silfverhinnan helt eller delvis afhigsnats, bör däremot hänföras
till risgryn, enär silfverhinnans aflägsnande — medelst slipning — utgör
det väsentliga i beredningen af risgryn. Enligt den tyska tullagstiftningen
dragés på liknande sätt gränsen mellan polera dt och opoleradt ris.
Enligt vedertagen praxis hänföras makaroner och vermiceller till
gryn, andra slag. Då förevarande rubrik i förslaget motsvarar taxans
rubrik för gryn, andra slag, och då det synes lämpligt, att makaroner
och vermiceller fortfarande tullbehandlas såsom gryn af detta slag, hafva
dessa jämförelsevis betydande artiklar ansetts böra här särskild t omnämnas,
så mycket mera som de icke äro egentliga gryn. För samtliga
till rubriken hänförliga artiklar hafva likartade emballagebestämmelser,
som redan nu gälla i fråga om stärkelse, ansetts böra i förslaget upptagas.
Den nuvarande lydelsen af rubriken för stärkelse har synts mindre
lämplig, då stärkelse af andra än vegetabiliska ämnen icke lärer finnas,
35S
hvarjemte angifvandet af vissa slag af stärkelse ansetts öfverflödigt, och
liar därför i förslaget användts uttrycket »stärkelse, alla slag».
Maisena (mjöl af majsstärkelse), om hvilken artikel taxan nu stadgar,
att den skall tullbehandlas såsom stärkelse, innefattas tydligen lika
väl som annat stärkelsemjöl under nu ifrågavarande rubrik.
Hos kommittén har hemställts dels om höjande af tullen å timotej- Frö.
frö dels ock om åsättande af tull å andra slag af gräsfrö samt å klöfver- N:r 85~89-frö. Såsom af förslaget framgår, har kommittén dock icke ansett sig
kunna biträda dessa framställningar. Kommittén har visserligen icke
förbisett, att det, särskildt med hänsyn därtill, att svenskt frö som utsäde
i allmänhet gifver bättre skörd än importeradt sådant, vore förmånligt,
om landets behof af klöfver- och gräsfrö kunde fyllas af inhemsk
vara. Då emellertid de upplysningar, kommittén inhämtat, gifva
vid handen, såväl att någon möjlighet icke för närvarande finnes att
erhålla tillräckligt med frö inom landet som ock att allt det svenska
frö, som utsläppes på den inhemska marknaden, med lätthet vinner
afsättning på grund af sin goda beskaffenhet, oaktadt detsamma vanligen
betingar dubbelt så högt pris som utländsk vara, synas öfvervägande
skäl tala för att icke vidtaga ändring i nuvarande bestämmelser.
I rubriken n:r 89 har inryckts artikeln fröstoft eller sporer, hvarmed
särskildt afsetts den jämväl nu tullfria artikeln nikt, som utgöres af
fröstoft från en art Lyeopodium.
I gällande taxa stadgas tullfrihet för gräsrep, under det att trän- Gräs, tränsadt
gräs är åsatt tull med 7 öre per kilogram. Då emellertid gräsrep, som g*0-för öfrigt är en obetydlig importartikel, endast utgör ett särskildt slag
af tränsadt gräs, har artikeln i fråga ansetts böra tullbehandlas lika
med annat tränsadt gräs och fördenskull icke blifvit särskildt omnämnd.
För färgadt gräs är för närvarande bestämd samma tullsats, 7 öre
per kilogram, som för tränsadt eller upprispadt. Kommittén har ansett
färgadt gräs böra tullbeläggas allenast för så vidt det är afsedt till
prydnad. I den mån, det har praktisk användning, torde det vara afsedt
till råmaterial inom industrien och lämpligen kunna lämnas tullIritt.
I förstnämnda fall har det synts böra, jämte för prydnad sändamål
annorlunda prepareradt gräs, sammanföras med blad, som äro till prydnad
användbara; i det senare fallet åter skulle detsamma enligt förslaget
komma att hänföras till gräs, ej särskildt nämndt (rubr. n:r 90).
Hvad i öfrigt angår kommitténs förslag till lydelse af rubriken n:r
91, afser det icke någon ändring af bestående tullförhållanden. Tagel -
45
354
Humle.
N:r 92.
Potatis.
N:r 93 -95.
surrogat och till stoppningsmaterial preparerad mossa skola nämligen
enligt gällande taxa tullbehandlas som tränsadt gräs, och gräs i förening
med annat hår än tagel lärer hänföras till tagelsurrogat.
Humle är enligt gällande tulltaxa belagd med en tull af 10 öre
per kilogram. För närvarande tages så godt som all inom landet använd
humle utifrån, särskild! från Bayern och Böhmen, och endast en
mycket ringa del af bryggeriernas behof af humle tillgodoses åt den
inhemska humleodlingen. Enligt uppgift användes svensk humle egentligen
endast vid mindre svagdricksbryggerier.
Den nuvarande tullsatsen, hvilken är bunden genom tyska handelstraktaten,
är otvifvelaktigt ganska låg i förhållande till varuvärdet.
Medelpriset har nämligen uppgifvits utgöra 1 krona 75 öre a 2 kronor
per kilogram. I motiveringen till senaste tyska tulltarifförslaget uppgifves
medelpriset för den till Tyskland införda humlen hafva utgjort
2 mark G0 pf. per kilogram. Att tullsatsen bör utan alltför kännbar
olägenhet för bryggeriindustrien kunna afsevärdt höjas, framgår
äfven af en jämförelse med tullsatserna å humle i våra grannländer,
hvilka belagt denna artikel med tull, Norge till belopp af 50 öre
(maximalsats 70 öre) och Danmark till belopp af 30 öre, allt per kilogram
räknadt. Lägre än till sistnämnda belopp har kommittén ansett
tullsatsen icke böra sättas.
Denna tullförhöjning torde äfven vara ägnad att främja den
inhemska humleodlingen. På senare tid hafva nämligen försök inom
landet gjorts att uppdrifva denna odling, och dessa försök, som lära
gifvit vid handen, att svensk jordmån väl lämpar sig för humleodling,
skola ock hafva lämnat ett godt resultat. Enligt hvad för kommittén
uppgifvits, komma dessa försök att fortsättas i större utsträckning än
hittills. För att eu mera utvecklad humleodling skall kunna inom landet
motses, torde dock vara nödvändigt att genom en någorlunda effektivtull
stödja de igångsatta försöken.
Potatis, äfven krossad eller rifven, åtnjuter nu tullfrihet. Varan
belädes år 1888 med eu tull af 50 öre per 100 kilogram, hvilken tull
emellertid borttogs redan år 1892. Sedermera har frågan om återinförande
af tull å potatis varit föremål för riksdagens pröfning vid
flera tillfällen, senast år 1902, men förslagen hafva icke blifvit af riksdagen
godkända.
I åtskilliga till kommittén gjorda framställningar hafva nu yrkandena
om åsättande af tull å potatis återupptagits, hvarvid dels förordats tull
355
å all potatis dels ock föreslagits, att färsk potatis måtte under viss del
af året beläggas med införselafgift.
Det liufvudsakliga skäl, som föranledde potatistullens borttagande
och som sedermera med framgång anförts mot tullens återinförande,
liar varit potatisens betydelse såsom näringsmedel särskildt för de
mindre bemedlade. Detta skäl har äfven kommittén funnit tungt
vägande. . Härtill kommer, att det synts kommittén, som om tullskydd
för potatisodlingen i allmänhet icke vore af verkligt behof påkalladt,
dd den potatis, som under senare tid införts, till allra största delen
lärer användts för industriellt ändamål och minskning i denna import
— i den män användning af inhemsk råvara anses böra, främjas —
torde kunna vinnas på annan väg.
Från att under tioårsperioden 1888—97 icke hafva under något
år uppgått till mera än omkring 8,000 ton steg potatisinförseln under
följande femårsperiod till i årligt medeltal ungefär 70,000 ton för att
under perioden 1903—07 åter nedgå till i årligt medeltal omkring
23,000 ton. Dessa siffror, sammanställda med eu till Kungl. Maj-t
under år 1903 ingifven, af särskilda kommitterade för landets brännvinsbrännerier,
stärkelsefabrikanter och potatisodlare undertecknad framställning
om framläggande af förslag till lagbestämmelser, afsedda att
gifva ett verksamt skydd åt den inhemska potatisodlingen och på densamma
grundade industrier, särskildt stärkelsefabrikationen — hvilken
framställning blifvit genom nådig remiss den 7 februari 1908 öfverlämnad
till kommittén för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af
det kommittén lämnade uppdrag — gifva tydligt nog stöd för nyss
uttalade uppfattning angående den importerade potatisens liufvudsakliga
användning. Denna uppfattning vinner ock bekräftelse af det förhållande,
att den betydande nedgången i importen, som inträdde med
år 1903, sammanfaller med ikraftträdandet af den vid samma års riksdagbeslutade
högre skatten för brännvin, tillverkadt af utländsk potatis.
Med ganska stor visshet torde äfven kunna antagas, att, om man frånser
den införda tidiga tyska potatisen, återstoden af importen till en
väsentlig del utgöres af potatis, som förarbetas till stärkelse. Också har
1907 års riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande
och framläggande för 1908 års riksdag af förslag till bestämmelser om
skatt å fin stärkelse, tillverkad af majs eller utländsk potatis.
Då det förslag, som med anledning däraf förelädes sistnämnda
års riksdag och jämväl af densamma antogs, inskränkts till att afse
allenast majsstärkelse, hade detta, såsom af den kungl. propositionen i
356
ämnet framgår, sin grund däri, att bestämmelserna i den år 1906 afslutade
handelstraktaten med Tyska riket hindrade antagande af motsvarande
bestämmelser för potatisstärkelse.
Vid en jämförelse mellan importen och landets egen skörd al
potatis framstår ock den förra såsom numera af icke allt för stor betydenhet.
Enligt den officiella statistiken utgjorde den årliga införseln
af potatis under femårsperioden 1901—05 i medeltal . 49,609 ton,
under det att landets potatisskörd under samma tid uppgick till 19,327,126
hektoliter per år, motsvarande — med en antagen medelvikt af 66
kilogram per hektoliter — i rundt tal 1,276,000 ton.
Hvad sålunda förekommit synes gifva vid handen, att det i ofvanberörda
framställning uttalade önskemål bör, i den mån det icke redan
rönt tillmötesgående, kunna efter tyska traktatens utlöpande ytterligare
tillgodoses, på sätt riksdagen ifrågasatt, genom särskild beskattning al
den färdiga produkten i stärkelse!abrilcerna och icke genom en råvaran
åsatt tull, som skulle drabba äfven för omedelbar konsumtion afsedd
potatis. _ ,.0 „ ....
Ehuruväl sålunda kommittén icke velat föreslå, att tull asättes all
potatis, har kommittén dock funnit sig oförhindrad °att förorda en tull
för färsk potatis, som införes under den del af året, då den färska
potatisen i öfvervägande grad har karaktären af en öfverflödsartikel.
En dylik tull vore dessutom ägnad att främja den inhemska trädgårdsodlingen,
äfven den, som drifves i mindre skala. För att tullsatsen
skall i detta afseende kunna medföra någon verkan, synes den icke
höra sättas lägre än 2 kronor 50 öre per 100 kilogram; och tiden,
hvarunder densamma skall gälla, torde kunna bestämmas lika som för
denna säsongtull i Tyskland eller från och med den 15 februari till
och med den 31 juli.
Skuren och''torkad potatis, som nu hänföres till varor, ej specihcerade,
arbetade, med tull af 15 procent af värdet, är föremål för
en afse värd import från Tyskland och har användning företrädesvis till
skeppsproviant. Vid tullsatsens omsättande till vikttull har denna med
hänsyn till beskaffenheten af och kostnaden för den beredning, varan
undergått, ansetts icke behöfva sättas högre, än som motsvarar 10
procent af värdet eller, då detta lärer utgöra 50 kronor per 100 kilogram,
5 kronor för samma myckenhet.
Krossad eller rifven potatis lärer ej vara föremål för import,
hvadan särskild taxebestämmelse angående dylik vara icke ansetts
erforderlig.
357
Beträffande hvitbetor har kommittén icke föreslagit annan ändring,
än att i öfverrubriken upptagits ordet sockerbetor för att tydligt utmärka,
att här afses endast dylika betor och att sålunda hvita foderbetor icke
böra tullbehandlas efter förevarande rubriker.
Genom att i rubriken upptaga bestämningen »äfven torkad» har
kommittén afsett att få nu gällande praxis i fråga om tullbehandlingen
af torkad cikorierot fastslagen.
Samtliga till förevarande rubriker hänförliga varor tullbehandlas
som ej specificerade ätbara rötter och åtnjuta sålunda tullfrihet.
I kommittén tillhandakomma framställningar har framhållits, hurusom
den inhemska trädgårdsodlingen, särskildt odlingen af köksväxter,
ganska kännbart berördes af den utländska konkurrensen. Vissa af dess
alster vore tullfria; andra visserligen belagda med tull, men till otillräckligt
belopp. Vid öfvervägande af hvilka förändrade taxebestämmelser
här kunde anses erforderliga, borde särskild hänsyn tagas till de höga
arbetslönerna här i landet, likasom ock till stegrade pris å gödningsämnen
samt till de för afsättning af utlandets alster gynnsamma fraktförhållandena,
hvaröfver särskildt trädgårdsodlare i södra Sverige klagat.
Genom den enstämmighet, hvarmed krafvet på ett bättre skydd
för trädgårdsskötseln blifvit till kommittén framfördt från denna närings
representanter, och medelst de upplysningar, kommittén dessutom varit
i tillfälle att i denna fråga inhämta, har kommittén öfvertygats om behof
vet af någon ändring i hithörande bestämmelser. Kommittén håller
ock före, att lämpligt afvägda tullsatser för trädgårdsprodukter icke
behöfva nämnvärdt fördyra sådana trädgårdsalster, som äro föremål för
större konsumtion.
Hvad nu närmast beträffar ätbara rötter, har kommittén funnit eu
uppdelning af den nuvarande rubriken för ej specificerade sådana rötter
erforderlig. Till en början har sålunda för pepparrot xxpptagits särskild
tullsats. Denna artikel, hvarå priset på olika jxlatser och under olika
årstider växlar mellan 40 öre och 1 krona per kilogram, är enligt uppgift
föremål för stor import till vissa delar af landet. Pepparrotsodlingen
är emellertid för vårt land särdeles naturlig, och med stöd af
lämpligt skydd borde den kunna fylla landets behof af varan. För
detta ändamål har kommittén funnit en tull af 20 öre per kilogram
lämplig. I fråga om andra ätbara, ej särskildt nämnda rötter har gjorts
åtskillnad mellan rötter med blast och sådana utan blast. Det förstnämnda
slaget, för hvilket en tull af 20 öre per kilogram föreslagits,
Hvitbetor.
N:r96 och 97.
Cikorierot.
N:r 98.
Rötter, etc.
N:r 99-102.
358
omfattar, förutom de tidiga rädisorna, hufvudsakligen, morötter och
palsternacka-, hvilka under årets första månader äro föremål för en ej
obetydlig import. Den kvarsittande blasten hindrar de oftast späda
rötterna att alltför fort skrumpna. Priset å morötter och palsternackor
är under denna årstid ganska högt, och den föreslagna tullen lärer förde
konsumenter, hos hvilka varan kan beräknas finna afsättning, icke
verka afsevärdt betungande. Hvad angår rötter utan blast har för
skurna och torkade sådana, hvilken artikel införes företrädesvis från
Tyskland och uppgifvits betinga ett medelpris af omkring 67 kronor
per 100 kilogram, upptagits en tull af 20 öre per kilogram och för
färska rötter, som i vikt betydligt öfverstiga de torkade, föreslagits
hälften så hög tull eller 10 öre per kilogram.
De billigaste slagen af rötter, såsom kålrötter m. fl., äro icke
föremål för import, hvadan den nu föreslagna tullen icke kan komma
att inverka på priset å dessa, särskild! för de mindre bemedlade klasserna
ej oviktiga konsumtionsartiklar.
B. Frukter, bär, grönsaker och lefvande växter m. m.
Beträffande ifrågavarande grupp, som omfattar flertalet trädgårdsalster
äfvensom närstående produkter, såsom olika slag af sy dfrukter,
företer kommitténs förslag i formellt afseende afvikelse från motsvarande
bestämmelser i gällande taxa dels därutinnan, att å ena sidan trädfrukter
och bär samt å andra sidan köksväxter, hvartill äfven räknas
sådana frukter som meloner och gurkor, upptagits under skilda öfverrubriker,
dels ock så till vida som under de olika öfverrubrikerna inryckts
åtskilliga dithörande artiklar, som nu äro på skilda ställen i taxan
specificerade. Öfriga formella olikheter mellan gällande och nu föreslagna
bestämmelser framgå, i den mån de ansetts behöfva särskildt
omnämnas, af hvad här nedan anföres. I fråga om åsättande af
tull å de till gruppen hörande ätbara varor hafva motsatta intressen
funnit uttryck i de till kommittén inkomna framställningar, i det att den
inhemska trädgårdsskötselns målsmän påyrkat ett kraftigt skydd för sin
näring, under del att representanter för den vegetarianska rörelsen
hemställt om tullfrihet i största möjliga utsträckning för här upptagna,
till människoföda tjänliga alster. Kommittén har ansett sistberörda intresse
icke böra få utgöra hinder för beredande af erforderligt skydd åt
den inhemska trädgårdsodlingen; och synes det så mycket mera påkalladt
359
att söka främja denna näring, som densamma, särskild t livad angår frambringande
af nu ifrågavarande alster, kan i stor utsträckning bedrifvas
af landets småbrukare. I den mån krafvet på tullfrihet afser sydfrukter,
blir frågan af hufvudsakligen statsfinansiell innebörd, och kan kommittén
alltså med afseende å framställningarna i denna del inskränka sig till
att hänvisa till hvad i den allmänna motiveringen anförts angående de
s. k. finanstullarna.
De rubriker i gällande taxa, som handla om e j specificerade frukter, Frukter och
bär och grönsaker äro af följande lydelse: N-r jj^g)(7
Frukter, Bär och Grönsaker, ej specificerade:
friska ..................................................................... 1 kilogram —: 10
inlagda i brännvin eller ättika, kärlens vikt 1 :» —: 50
torkade eller saltade .......................................... 1 » —: 25
syltade: hänföras under Konfityrer.
Med friska eller, som de lämpligare torde böra benämnas, färska N:r 105—107
trädfrukter och bär, hafva i öfverensstämmelse med gängse praxis likställts
frukter och bär, som enbart kokats, äfvensom sådana, som krossats
eller eljest sönderdelats.
Då gällande tull för färska frukter och bär visat sig otillräcklig
såsom skydd mot en tidtals synnerligen skarp utländsk konkurrens, har
kommittén ansett fog förefinnas för en tullförhöjning, hvilken emellertid,
i betraktande af den stora förbrukningen af färsk frukt och denna
varas karaktär af en allmänt mycket uppskattad förbrukningsartikel, bör
begränsas så, att den icke i händelse af dåliga fruktår kännes allt för
besvärande. Kommittén, som med hänsyn till sistberörda förhållande
icke kunnat fästa afseende vid ett från flera håll framställ dt förslag om
en tull af 25 öre per kilogram, har ansett det nödiga skyddet kunna vinnas
med eu. tullsats af 15 öre. Under denna tullsats, som alltså i förslaget
upptagits för färska frukter och bär, andra slag, falla visserligen ej
blott inhemska fruktsorter, utan äfven de utländska, som ej särskildt
specificerats; men oafsedt att ingen af dem är någon ur importsynpunkt
afsevärd artikel, torde de i allmänhet utgöras af sådan bordsfrukt, för
hvilken den föreslagna tullsatsen snarare torde vara för låg än för hög.
För apelsiner, citroner, pomeranser och vindrufvor, hvilka artiklar äro
i gällande taxa specificerade, likasom för bananer hafva nuvarande tullsatser
bibehållits. Jordgubbar åter, hvilka nu draga tull med 10 öre per
360
kilogram, hafva ansetts kunna likställas med vindrufvor och sålunda åsättas
en tull af 50 öre per kilogram, hvilken tullsats funnits lämplig såsom
skydd för den inhemska odlingen af tidiga jordgubbar. Då dessa bär äro
föremål för import endast under den del af året, då de betinga ett
synnerligen högt pris, och då de sålunda äro att betrakta som en ren
öfverflödsartikel, hafva desamma ansetts utan olägenhet kunna draga
den sålunda föreslagna förhöjda tullen.
Under afdelningen för närings- och njutningsmedel återfinnas
sådana frukter och bär, som äro till kryddor hänförliga. Däremot falla
under förslagets rubrik n:r 107 de nu tullfria artiklarna enbär och enbärsmos.
Någon betänklighet mot tull å dessa artiklar lärer så mycket
mindre kunna förutsättas, som något egentligt skäl icke torde kunna
anföras för att enbär, hvilka ymnigt förekomma inom landet, eller af
dessa bär beredd mos skola intaga eu undantagsställning i förhållande
till andra skogsbär och annat bärmos.
N:r 108. Kungl. Maj:t har jämlikt beslut den 6 mars 1908 uppdragit åt
kommittén att vid fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag jämväl
taga i öfvervägande riksdagens skrifvelse till Konungen den 21
februari samma år i anledning af väckt motion om nedsättning af tullen
å s. k. »chopped äpples».
Riksdagens ifrågavarande skrifvelse är af följande lydelse:
»Inom Riksdagen har enskild motionär hemställt, att tullen å s. k.
chopped äpples, importerade från Nordamerika, måtte bestämmas till 4
öre för kilogram.
Enligt upplysningar, meddelade af en härvarande importör, aktiebolaget
Pomril, utgör »chopped äpples» tredje produkten af Baldwinsäpplen.
Första produkten utgöres af äpplen, plockade från träden, och
hvilka säljas friska. Andra produkten är nedfallna äpplen, något stötta,
hvilka användas till s. k. ringäpplen, och tredje produkten äpplen, som
äro sämre än de föregående. Dessa skäras i bitar med skal, kärnhus och
stjälk, hvarefter de torkas och säljas under namn af »chopped äpples».
Riksdagen finner visserligen ifrågavarande framställning vara värd
beaktande, men anser likväl i sakens nuvarande outredda skick frågan
om en tullnedsättning, på sätt af motionären blifvit ifrågasatt, icke mogen
till afgörande.
Den svenska trädgårdsodlingen befinner sig i ständigt framåtgående
och vid sådant förhållande synas åtgärder böra undvikas, hvilka kunde
komma att inverka menligt på denna näring. Den möjligheten är nämligen
icke utesluten, att äfven inhemsk frukt skulle kunna komma till
361
användning vid tillverkning af vare sig pomril eller andra af samma
råämne framställda, likartade drycker. Enligt upplysningar från landtbruksakademien,
lär afsikten vara att inom den närmaste framtiden anskaffa
och vid akademiens experimentalfält invid hufvudstaden uppsätta
en maskin för torkning af äpplen, afsedda att användas vid här ifrågavarande
tillverkning.
Vidare synes det med hänsyn till den betydande införseln af
torkad frukt från utlandet (företrädesvis Nordamerika och Tyskland)
vara nödigt att, innan tullnedsättning vidtages, förvissa sig’ om att den
särskilda vara, om hvilken här är fråga, kan bestämdt särskiljas från
annan frukt, särskildt sådan, som är afsedd för matlagning. Och utredning
i detta hänseende torde lämpligen kunna anförtros åt den nu
arbetande kommittén för revision af gällande tulltaxa. Under tiden lärer
man ock hafva vunnit erfarenhet, huru här ofvan omförmälda försök
med torkning af frukt utfallit.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungi. Magt täcktes låta verkställa utredning angående tullsatsen för
här ifrågavarande artikel samt därefter till Riksdagen göra den framställning
i ämnet, hvartill utredningen må föranleda.»
Beträffande de försök med torkning åt frukt, hvilka anställts vid
landtbruksakademiens experimentalfält, har, på kommitténs begäran,
föreståndaren för akademiens trädgårdsafdelning och trädgårdsskola aflämnat
en den 23 oktober 1908 dagtecknad redogörelse, hvarur må anföras,
att försöken, som ägt rum i ett efter amerikansk modell uppfördt
torkhus, icke vore vid nämnda tidpunkt fullt afslutade, hvarför
fullständiga sifferuppgifter icke kunde erhållas. Emellertid upplystes,
att under tiden 25 augusti—7 september vid verkställd torkning åt
sommarfrukt för erhållande af chopped äpples erhållits af 1,292 kilogram
rå frukt 214 kilogram torkad åt 18.3 procents fuktighetsgrad eller i
medeltal 1 kilogram torkad af 6 kilogram rå frukt. Resultaten af torkningen
af vinterfrukt vore ännu icke kända men syntes säkerligen ställa
sig något gynnsammare. Endast fallfrukt af mindre värde hade användts
vid dessa försök. För torkning af 100 kilogram chopped äpples
hade i medeltal åtgått 66 kilogram krossad koks. Med de nuvarande
torkningsanordningarna erhölles omkring 50 kilogram chopped äpples
per dygn, men genom lämpliga förändringar å torkugnen syntes torkningsresultatet
lätt kunna uppbringas till det dubbla. Arbetskostnaderna
för 100 kilogram chopped äpples beräknades med nuvarande torkningsanordningar
och med rådande arbetspris till 6 kronor, men kunde helt
säkert betydligt nedbringas. Bränsle- och arbetskostnaderna för tork
46
-
362
ning åt 100 kilogram chopped äpples syntes sålunda i rundt tal kunna
beräknas till 8 kronor per 100 kilogram eller 8 öre per kilogram, hvartill
komme ränta och amortering å anläggningskostnaderna. Efter ett
pris af 50 öre per kilogram å chopped äpples, hvilket pris syntes kunna
beräknas i betraktande af att fuktighets halten vore lägre än hos den
amerikanska varan, skulle alltså fruktodlarna erhålla bortåt 42 öre per
kilogram för den torkade varan eller omkring 7 öre per kilogram för
den råa frukten. Från sistnämnda belopp måste emellertid dragas kostnaden
för transport af den råa frukten till torkhuset, hvadan fruktodlaren
i bästa fall kunde räkna med en behållning af 6 öre per kilogram
rå frukt.
Från aktiebolaget Pomril, som torde utgöra en af de största
konsumenterna af chopped äpples, har kommittén fått emottaga en
framställning, däri bolaget, under yrkande om nedsättning af tullen
å nämnda vara till det inom riksdagen ifrågasatta beloppet af 4 öre
per kilogram, anfört, bland annat, att under den tid, bolaget varit i verksamhet,
hade gällande höga tullsats för torkad frukt verkat hämmande
på företagets sunda utveckling. Bolaget hade nämligen från början för
att göra pomril till en verklig folkdryck satt priset så lågt som till 12
öre per halfflaska vid partiförsäljning och 13 öre vid minutförsäljning.
Det hade emellertid visat sig, att detta pris vore ruinerande för bolagets
ekonomi, och under år 1908 hade priset böjts med y3 öre per flaska,
hvilken prisförhöjning dock stött på starkt motstånd hos konsumenterna.
I bolagets skrifvelse har vidare framhållits, att bolaget föredroge att
i sin fabrikation använda svensk frukt, i den mån tillgången däraf
gjorde det möjligt, men det vore ej troligt, att den behöfliga mängden
af chopped äpples kunde frambringas inom landet, isynnerhet under
dåliga fruktår och med hänsyn därtill, att chopped äpples, som vore
äldre än ett år, vore odugliga för tillverkning af pomril och liknande
drycker. Det vore därför orättvist att åsätta ett oumbärligt råmaterial
eu abnormt hög tull.
Enligt hvad för kommittén blifvit upplyst, utgör medelpriset
å amerikanska chopped äpples 20 å 25 öre per kilogram oförtullad
vara. Vidare har inhämtats, att af 1 kilogram chopped äpples kan tillverkas
10 å 12 halfflaskor pomril.
Vid denna frågas bedömande har man visserligen att taga hänsyn
till läskedryckstillverkningens behof af billig råvara men också, såsom
i riksdagens skrifvelse framhålles, till de ansatser, som inom landet
förekommit att tillvarataga frukten medelst torkning.
T förstnämnda hänseende torde vara nog att anföra, hurusom de
863
upplysningar, som meddelats om varans pris, lära få anses påkalla eu
nedsättning af den nuvarande tullsatsen. Hvad åter fruktodlingens intresse
beträffar, måste det för denna vara af vikt, att fallfrukt och annan
mindervärdig frukt kunna tillgodogöras och att de planer i detta syfte,
som börjat realiseras och enligt hvilka torkhus skulle uppföras på flera
ställen i landsorten, komma att fullföljas. Men för att så skall kunna
ske, lärer det vara nödvändigt, att priset på torkad frukt hålles så pass
högt, att det för fruktodlarna blir förenad! med någon vinst att tillvarataga
och torka eller till torkning afyttra frukt af nyssnämnda beskaffenhet.
Äfven om den beräkning i berörda afseende, som finnes
ofvan anförd, icke får tillmätas större betydelse på grund af den jämförelsevis
ringa erfarenhet, hvarpå den grundar sig, torde den dock
visa, att om skyddet för torkningen skulle, på sätt ifrågasatt blifvit,
reduceras till 4 öre per kilogram, det vore osannolikt, att något tillvaratagande
af frukt inom landet för torkning kunde motses. För ett
framgångsrikt tillvaratagande af frukt på nämnda sätt synes emellertid
icke vara erforderligt att bibehålla nu gällande tullskydd oförändradt;
och nyssnämnda beräkning gifver ej heller stöd för ett sådant antagande.
Nödig försiktighet synes i hvarje fall fordra, att tullen icke sättes lägre
än till 15 öre per kilogram. Fn ytterligare nedsättning skulle för öfrigt
sannolikt icke för konsumenterna af ifrågavarande läskedrycker medföra
lägre pris än som kan motses redan vid en tullsats af 15 öre.
Såsom i riksdagens skrifvelse omförmäles, utgöras chopped äpples
af äpplen, som — utan att skal och kärnhus aflägsnats — skurits i bitar
och torkats. Den omständigheten, att skal och kärnhus icke bortrensats,
utgör ett karakteristiskt kännetecken ä varan i fråga och skiljer den
från annan torkad frukt. Med hänsyn härtill lära några svårigheter
vid tullbehandlingen icke möta. I anslutning till varans beskaffenhet
har en beskrifning å densamma upptagits i förslaget, hvarjämte till
säkerställande af tullen därå under samma rubrik äfven upptagits kärnhus
och skal af äpplen.
Dadlar, som nu draga tull med 50 öre per kilogram, hafva likställts N:r 109.
med öfriga i denna rubrik upptagna torkade frukter, enär enligt kommitténs
förmenande intet skäl finnes att belägga dadlar med högre tull
än exempelvis fikon och sviskon. Ehuru torkade apelsin-, citron- och
pomeransskal icke äro frukter eller bär, halva de dock såsom dessa
produkter mycket närstående artiklar och, då de älven för närvarande
äro underkastade samma tullafgift som dessa, inrymts i förevarande
rubrik. Jämväl saltade dylika skal, i den mån de förekomma till införsel,
hafva synts böra hit hänföras.
364
N:r 113.
N:r 114.
Då hasselnötter, livilka för närvarande i likhet med nötter, alla
andra slag än kokos-, draga tull med 25 öre per kilogram, icke kunna
anses vara trädfrukter, har det befunnits nödigt att här särskildt nämna
denna artikel. Någon import af andra kastanjer än ätbara sådana torde
icke förekomma.
Tillsammans med mandel hafva upptagits aprikos-, persiko- och
sviskonkärnor, hvilka användas såsom surrogat för mandel. Enligt
bestämmelse i taxan tullbehandlas nu persikokärnor som mandel, hvaremot
aprikos- och sviskonkärnor enligt praxis draga 15 procents värdetull,
såsom varor, ej specificerade, arbetade. Vidare hafva i rubriken
inrymts dels hela nötkärnor, som nu draga samma tull som mandel eller
35 öre per kilogram, dels ock sönderskurna nötkärnor, hvarmed företrädesvis
afses utom s. k. arachidmandel jämväl en i konditorierna
använd vara, som består af kokosnötens sönderskurna, torkade fröhvitamne.
Sistnämnda artikel äfvensom arachidmandel tullbehandlas nu
likaledes som varor, ej specificerade, arbetade, med en tull af 15 procent
af värdet.
N:r 115 och
116.
Med torkade frukter och bär, andra slag, ej särskildt nämnda,
hafva i öfverensstämmelse med gällande taxas bestämmelser likställts
saltade sådana artiklar. Hit bör äfven föras den i gällande taxa specificerade
artikeln torra pomeransblomknoppar.
För icke ätbara eller till prydnad användbara torkade eller saltade
frukter och bär, af hvilken artikel import förekommer för industriellt bruk,
har tullfrihet föreslagits. Sådana frukter och bär tullbehandlas nu i allmänhet
som ej specificerade råämnen och äro i så fall redan nu befriade
från tullafgift.
för ätbara torkade eller saltade frukter och bär utgör, såsom ofvan
nämnts, gällande tullsats 25 öre per kilogram.
Enligt hvad för kommittén uppgifvits, betinga de vanligaste slagen
af torkad frukt följande pris per kilogram, nämligen äpplen 72 till 90 öre,
päron 87 öre till 1 krona 36 öre, aprikoser 1 krona 84 öre till 2 kronor
24 öre, plommon 42 öre till 1 krona 10 öre och persikor 1 krona 6 öre
till 1 krona 40 öre.
Åt representanter för den inhemska trädgårdsodlingen har påyrkats
höjning af tullen a torkad frukt. Inom kommittén har varit ifrågasatt
att förorda ett dylikt förslag, men frågan härom har fått förfalla. Kommittén
har nämligen icke kunnat undgå att finna, att nu utgående tullafgift,
såsom af de anförda prisuppgifterna framgår, är ganska hög.
365
En väsentlig del af importen utgöres af de från Nordamerika införda
s. k. ringäpplena, som betinga ett jämförelsevis lågt pris.
Af saltade frukter finnas i gällande taxa särskild! upptagna oliver
med en tullsats af 50 öre per kilogram. Som emellertid denna artikel
— hvars pris kan enligt uppgift växla mellan något mer än 1 krona
och 2 kronor eller något häröfver per kilogram — icke är föremål för
någon större import, då t. ex. år 1907 infördes allenast 7,256 kilogram,
har ett specificerande af densamma icke ansetts erforderligt. Enligt
kommitténs förslag kommer således artikeln att falla under rubriken
n:r 115 och draga tull med endast 25 öre per kilogram. Då oliver
äro underkastade bruttoförtullning och ändring härutinnan icke synes
böra äga rum, har till nämnda rubrik fogars en anmärkning, innehållande
bestämmelse om dylik förtullning för saltade ätbara frukter och bär.
Den sålunda föreslagna ändringen är icke af någon praktisk betydelse,
då nämnvärd import af andra hithörande artiklar än oliver icke förekommer.
För frukter och bär, inlagda i sprit eller ättika, eller syltade N:r 117.
hafva nu gällande taxebestämmelser bibehållits allenast med den modifikation,
att de syltade varorna i förslaget sammanförts med de inlagda
och icke såsom i gällande taxa hänvisats till konfityrer, hvar] ände med
de i sprit eller ättika inlagda likställts de, som inkomma inlagda i olja,
såsom förhållandet kan vara med oliver.
I dessa rubriker hafva upptagits de köksväxter, som ej återfinnas Köksväxter,
under afd. TII A af förslaget. '' N:r ll8-‘23-
Meloner, gurkor och tomater äro föremål för rätt stor import N:r 118.
under vintern och de tidigare vårmånaderna, då de betinga ganska höga
pris, växlande mellan 2 och 3 kronor per kilogram; men samtidigt därmed
att priset sjunker — sommartiden kan priset per kilogram nedgå
för meloner till'' 75 öre, för gurkor till 30 öre och för tomater till 1
krona 50 öre eller lägre — afstanna!- införseln. Emellertid lärer den
inhemska odlingen af dessa alster vara så pass högt uppdrifven, att
den skulle, om den bereddes ökadt skydd, kunna i hufvudsak tillgodose
landets behof af nämnda artiklar äfven under den kallare årstiden. Eu
häraf betingad förhöjning af tullen till 20 öre per kilogram torde, i
den män den föranleder prisförhöjning, väsentligen drabba konsumenter,
som icke kunna däraf nämn värdi betungas.
366
N:r 119.
N:r 120.
N:r 121.
N:r 122.
N:r 123.
Den inhemska sparrisodlingen har enligt kommittén meddelade
upplysningar äfven med den tullsats af 30 öre per kilogram, som gällde
före den svensk-tyska handels- och sjöfartstraktaten, haft att utstå eu
afsevärd konkurrens från utlandet, särskild! från Tyskland. Då därtill
kommer, att priset å sparris är jämförelsevis högt, växlande mellan 6
kronor ocht 1 krona 50 öre per kilogram och varan sålunda synes
kunna bära en något förhöjd tull, har kommittén icke tvekat att förorda
en tullsats för sparris af 40 öre per kilogram.
Med hänsyn därtill, att afsevärd import förekommer af sådan lök,
som ej kan med fördel odlas inom landet, har kommittén icke ansett
sig kunna tillmötesgå framställda kraf på förhöjning af tullen för denna
vara. Likaså har tullen för hvitkål synts böra bibehållas vid nu stadgadt
belopp. Följaktligen och då kommittén förordat höjning af tullen å
färska köksväxter, andra slag, hafva förstnämnda två artiklar särskild t,
upptagits med bibehållande af nuvarande tullsats.
I till kommittén ingifna svar å kommitténs frågeformulär n:r 1
bär framhållits, att åtskilliga slag af köksväxter, såsom rabarber, blomkål
och selleri i stor myckenhet importerades; att denna införsel nästan
omöjliggjorde inhemsk odling af flera slag af ifrågavarande produkter
under annan tid än sommarmånaderna; samt att ifrågavarande växter
med fördel skulle kunna odlas inom landet i eu för det inhemska behof
vet tillräcklig omfattning.
Med hänsyn till hvad sålunda uppgifvits och af kommittén i öfrigt
inhämtade upplysningar gifvit vid handen, har kommittén funnit sig
böra förorda, att tullen å ej specificerade köksväxter höjes från 10 öre
till 15 öre per kilogram. Fn sådan åtgärd till köks växtodlingens främjande
skulle säkerligen icke minst lända till fördel för småbrukare och
egnahemsinnehafvare i närheten af städer och andra tätare bebyggda
samhällen.
Stadgandet, att den för saltade eller torkade köksväxter bestämda
tullsats skall gälla äfven för sådana i blandning med rötter, öfverensstämmer
med nuvarande tullbehandlingspraxis.
Syltade köksväxter hafva utbrutits från rubriken för konfityrer,
till hvilken de nu hänföras, och upptagits i denna rubrik, som eljest
öfverensstämmer med motsvarande rubrik i gällande taxa.
367
Den för svampars tullbehandling nu gällande bestämmelse, enligt Sranpar.
hvilken i varans vikt skall inräknas vikten af kärlet, hvari densamma
inkommer, har enligt kommitténs mening i vissa fall ledt till en allt
för hög tullafgift för ifrågavarande artikel, och har därför i förslaget
intagits en något modifierad föreskrift angående emballagets inräknande
i varans vikt.
Inom vårt land finnas icke obetydliga anläggningar för drifning Biomsteraf
blomsterlökar, och dessutom har under vintern en mängd i mindre N;°c“25.
skala arbetande trädgårdsmästare sin hufvudsakliga inkomst af lökdrifning.
Dessa näringsfång skulle tillskyndas stort men, om blomsterlökar,
livilka icke kunna inom landet produceras, skulle åsättas tull.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett sig icke kunna förorda
de yrkanden om tull å denna artikel, som framställts i afsikt att till
förmån för odlingen af inhemska blomväxter söka få den stora importen
af holländska blomsterlökar inskränkt.
Kommittén har fått emottaga förslag om åsättande af tull å alla Blomsterslag
af blomsterrötter. Af tulltekniska skäl låter sig emellertid ett dylikt N;rr^Q roch
förslag icke i sin helhet genomföra, enär man i allmänhet icke kan vid 127.
tullbehandlingen skilja blomsterrötter från andra, icke ätbara rötter.
Kommittén har därför icke ansett sig böra förorda detsamma i vidsträcktare
mån, än för så vidt detsamma afser liljekonvaljerötter, livilka
äro lätt igenkännliga. Sistnämnda slag af rötter lärer införas i stor
mängd, men skall, enligt uppgift, kunna i en för det inhemska behofvet
tillräcklig omfattning produceras inom landet. Vid sådant förhållande
synes det vara skäligt, att dessa rötter beläggas med tull, hvilken
kommittén ansett böra sättas till samma belopp som för lefvande växter
eller till 10 öre per kilogram.
För andra blomsterrötter än liljekonvaljerötter samt för öfriga
icke ätbara rötter har gällande tullfrihet bibehållits.
I förevarande rubrik har jämväl införts bestämmelse för pulveriserade
icke ätbara rötter. Dessa, som torde utgöra en obetydlig importartikel,
tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, arbetade, med en
tull af 15 procent af värdet. På grund af ifrågavarande varors användning
hufvudsakligen för tekniskt ändamål Jiafva de i förslaget upptagits
med tullfrihet.
För att vinna större reda och öfverskådlighet i taxeförslagets
uppställning har det synts lämpligt, att naturliga blommor upptagas
Blommor.
N:r 128 och
129.
368
Växter.
N:r 130.
N:r 131 och
132.
Kvistar och
blad.
N:r 133 och
134.
särskild för sig och icke, såsom i gällande taxa, sammanföras med
kvistar och blad. Med hänsyn till att import förekommer af torkade,
till prydnad användbara fröhus och andra blomdelar, hvilka plägat tullbehandlas
som blommor, hafva i förevarande rubriker jämte blommor
upptagits blomdelar. Tillika har i rubriken n:r 129 inrymts den nu
tullfria artikeln insektpulver, som utgöres af torkade och pulveriserade
blomdelar, med eller utan tillsättning af mineraliska beståndsdelar.
I öfrig! förete nu ifrågavarande rubriker, frånsedt den redaktionella
affattningen, icke någon afvikelse från taxans bestämmelser om naturliga
blommor.
Tullsatsen för lefvande växter är i förslaget återställd till samma
belopp som före ikraftträdandet af den svensk-tyska handels- och
sjöfartstraktaten. Eljest öfverensstämmer förslaget med gällande taxas
stadganden i ämnet. Ett uttalande, att åtgärder till förekommande af
införsel af mindre växtkraftiga fruktträd och bärbuskar skulle vara af
nöden, bär kommittén icke funnit bekräftadt, och har kommittén alltså
icke kunnat understödja ett i anslutning därtill framställdt förslag om
tullsatsens förhöjning.
För torkade eller annorledes preparerade växter, som icke äro
till apoteksvaror hänförliga, hafva i förslaget upptagits särskilda bestämmelser.
För närvarande hänföras dylika växter, för så vidt de icke äro
till prydnad användbara, till varor, ej specificerade, råämnen, och åtnjuta
sålunda tullfrihet. Aro sådana växter däremot användbara till prydnad,
tullbehandlas de efter arten af den bearbetning, de undergått, antingen
som konstgjorda växter med en tull af 15 kronor per kilogram eller
som varor, ej specificerade, arbetade, med en tull af 15 procent af värdet.
I anslutning till nu rådande tullbehandlingspraxis hafva ifrågavarande
växter i förslaget uppdelats i sådana, som äro till prydnad användbara,
och andra slag. För de senare har förordats bibehållande af tullfrihet.
I fråga om prydnadsväxterna har kommittén föreslagit tullens bestämmande
till samma belopp som tullen för till prydnad användbara kvistar
och blad eller 50 öre per kilogram. Detta innebär visserligen en betydande
reduktion af tullafgiften för sådana hithörande artiklar, hvilka nu
tullbehandlas som konstgjorda blommor, men häremot torde så mycket
mindre vara att invända, som den nuvarande höga tullen nästan omöjliggjort
import af ifrågavarande, jämförelsevis billiga varor.
Enligt gällande taxa draga friska eller torkade, till prydnad användbara,
lösa eller sammanbundna kvistar och blad en tull af 50 öre per
369
kilogram. Den något vidlyftigare affattning, som i förslaget gifvits åt
detta stadgande, afser icke någon ändring i sak utan endast ett förtydligande.
Att, på sätt ifrågasatt blifvit, med högre tull belägga ett
visst slag af målade blad (cykasblad), har kommittén icke funnit erforderligt,
dels emedan de målade bladen redan i följd af sin större tyngd
draga högre tull än de enbart torkade, dels ock enär stora utsikter väl
ej torde förefinnas, att en förhöjning af tullen skulle framkalla någon
beredning af målade blad inom landet. Ej heller i Tyskland — där
tullsatsen för cykasblad är 2 mark 50 pf. per kilogram — göres
någon åtskillnad mellan de torkade och de jämväl målade. Råvaran,
de torkade cykasbladen, lärer importeras från Japan.
Jämte till prydnad användbara kvistar och blad har i rubriken
n:r 133 äfven upptagits för dylikt ändamål afsedt gräs. Sistnämnda
artikel tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, arbetade, med 15
procents värdetull.
Förslagets rubrik n:r 134 öfverensstämmer i sak med motsvarande
stadgande i gällande taxa. För flätning och dylik bearbetning afsedda
kvistar äro upptagna i rubriken n:r 265.
IY. Närings- och njutningsmedel, ej annorstädes upptagna.
I de fall, då mjölk och grädde varit föremål för import, hafva
de hittills hänförts till varor, ej specificerade, råämnen, och sålunda
åtnjutit tullfrihet. Kommittén har ansett varorna i fråga böra i förslaget
specificeras. Med anledning häraf har det synts nödigt att jämväl upptaga
särskild bestämmelse om tullbehandlingen af kondenserad mjölk.
Denna vara, hvilken alltid lärer importeras i hermetiskt slutna kärl,
hänföres nu till konserver. Härutinnan har kommittén icke velat föreslå
ändring, då, enligt hvad från sakkunnigt håll upplysts, den för konserver,
andra slag, gällande tullen af 50 öre per kilogram synes vara lämplig
för kondenserad mjölk. Uttrycklig bestämmelse angående varans tullbehandling
har inrymts i en anmärkning under förevarande rubrik.
Torrmjölk tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, arbetade,
och drager följaktligen tull med 15 procent af värdet.
Inom landet förekommer numera fabriksmässig framställning af
mjölk i torr form eller, såsom varan vanligen kallas, torrmjölk. Vid
47
Mjölk etc.
N:r 135.
Torrmjölk.
N:r 136.
370
denna fabrikation, som hufvudsakligen bedrifves efter den s. k. Ekenbergska
metoden, lärer i allmänhet förarbetats endast skummad mjölk.
Enligt hvad upplyst blifvit, hafva i England verkställda undersökningar
utvisat, att den Ekenbergska torrmjölken är af bättre beskaffenhet och
tillika billigare än andra torrmjölksfabrikat. Till följd af den svenska
varans goda beskaffenhet lärer någon nämnvärd införsel af torrmjölk
icke äga rum. Priset å torrmjölk af skummjölk utgör omkring 50 öre
per kilogram, och å torrmjölk af oskummad vara torde värdet uppgå
till 1 krona 25 öre å 1 krona 50 öre per kilogram. Ehuru denne icke
obetydliga värdeskillnad kunde synas påkalla olika tullsatser för nämnda
varuslag, bär likväl kommittén, såväl i betraktande af att tullskyddet
lärer äga jämförelsevis ringa betydelse för den inhemska fabrikationen
och öfva föga inflytande på torrmjölkens marknadspris inom landet, som
ock med hänsyn därtill, att det vid tullbehandlingen torde mota svårighet
att skilja mellan torrmjölk af olika slag, ansett sig böra föreslå allenast
en gemensam tullsats, hvilken i enlighet med sakkunniga personers
uttalande upptagits till 15 öre per kilogram.
Ost. Ett till kommittén inkommet förslag om höjning af tullen ä desert
N:r
137. otg ]lar kommittén funnit sig icke böra biträda, då det i många fall
torde möta svårighet att bestämdt afgöra hvad som skall till desertost
hänföras. Dock har, i betraktande däraf att flertalet slag af desertost
inkommer i askar, under det att annan ost icke packas i sådant emballage,
föreslagits, att vid tullbehandlingen afdrag i vikten ej måtte
medgifvas för askar.
Konstgjord Då fråga väckts om nedsättning af tullen å konstgjord! smör
N*M39. eller margarin, hvilken tull nu utgår med samma belopp som för natursmör
eller 20 öre per kilogram, har kommittén till eu början haft att
tillse, huruvida eu dylik nedsättning kan vidtagas utan att skada de
intressen, som tullen å naturligt smör afser att skydda.
Vid 1888 års riksdag, då nämnda tullsats infördes för de ifrågavarande
förut tullfria artiklarna, framhölls i bevillningsutskottets betänkande,
att mejerihandteringen syntes komma att lida ett högst väsentligt
afbräck genom täflan med det delvis för samma ändamål användbara
och i alla händelser billigare konstgjorda smöret. Den sålunda befarade
konkurrensen mellan mejerihandteringen och margarin tillverkningen har
emellertid, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, visat sig icke
lända till förfång för vår smörproduktion, och för närvarande torde
nämnda näringsgrenar hafva förvärfvat sig såpass skilda afsättningsområden,
371
att, äfven om priset ä margarin genom en reduktion af tullsatsen för
denna vara komine att något sjunka, detta icke skulle inverka hinderlig!
för afsättningen af smör. Ej heller tulltekniska skäl kräfva bibehållande
af likställigheten mellan dessa båda varuslag; och linnes sålunda ur
nämnda synpunkter intet hinder för eu nedsättning af tullen å margarin.
Under sked d af denna tull har margarinindustrien emellertid
kraftigt utvecklat sig, i synnerhet sedan densamma efter mellanrikslagens
upphörande under år 1897 blef fullt verksam äfven mot Norge.
Af den officiella statistiken framgår, att tillverkningen af margarin, som
år 189b utgjord*; 2,399,709 kilogram, under den följande tioårsperioden
steg från 3,729,562 kilogram år 1897 till 14,373,608 kilogram år 1906,
under det att införseln af samma vara sjönk från 1,776,556 kilogram
år 1897 till 6,296 kilogram år 1906, och exporten, som år 1897 stod
ovanligt högt — nära 200,000 kilogram högre än såväl nästföregående
som närmast efterföljande år — ökades från 262,354 kilogram år 1897
till 658,642 kilogram år 1906. 1907 års statistik utvisar eu ytterligare
nedgång af importen till 3,200 kilogram och en export af 1,194,841
kilogram eller nära nog en fördubbling mot föregående år.
Dessa siffror visa, att gällande tullskydd varit synnerligen effektivt
och gifva äfven, i betraktande af importens så godt som fullständiga
upphörande och med hänsyn till andra under tiden uppkomna förhållanden,
anledning att undersöka, om icke margarinindustrien skulle vara tillräckligt
skyddad med eu lägre tull, tillmätt utan hänsyn till tullen å
naturligt smör.
Af de råämnen, som vid margarintillverkningen ifrågakomma,
åtnjuta flertalet tullfrihet såsom råtalg och premier jus, feta oljor, mjölk
och salt. Däremot äro ister och smör liksom äfven halffabrikatet oleomargarin
tullbelagda, och torde för margarintillverkningen särskild! tullen
å ister vara af betydelse. Denna vara måste nämligen till hufvudsaklig
del importeras. Då emellertid ister eller rättare den af ister framställda
produkten neutral lärd icke i något fall lärer ingå i margarinet till
mer än 30 å 40 procent och i fråga om totaltillverkningen motsvarande
procenttal torde ställa sig betydligt lägre, synes tullen å råämnena icke
motivera eu så hög tullsats för den färdiga varan, som den nuvarande.
Hvad vidare beträffar själfva fabrikationen, lärer den vara af förhållandevis
enkel beskaffenhet. Vid jämförelse mellan margarintillverkningen
och en annan i vissa afseenden närstående industri inom fettämnenas
områd*;, nämligen stearinljusfabrikationen, visar sig, såsom ock
från sakkunnigt håll påvisats, att sistnämnda fabrikation såväl med
afseende å maskinella anordningar samt bränsle och kemikalieåtgång
272
som med hänsyn till erforderligt antal arbetare och behofvet af tekniskt
utbildadt arbetsbefäl ställer sig afsevärdt dyrare. Visserligen har margarinfabrikationen
att bära kostnaden för den vid densamma förekommande
kontrollen, men denna kostnad lärer mer än väl uppvägas af
ljusfabrikernas större utgifter för arbetsledare. Trots den väsentligt
dyrbarare driften vid stearinljustillverkningen har denna industri dock
med en tullsats, som med 8 öre per kilogram understiger margarintullen,
varit tillräckligt skyddad.
Jämväl den omständigheten, att en kartellartad sammanslutning
mellan flertalet af landets margarinfabriker nyligen trädt i verksamhet
i syfte att reglera priset och de olika fabrikernas försäljning, synes
förtjäna beaktande, då den innefattar eu särskild anledning att tillse,
att margarintullen icke hålles högre, än som nödvändigt erfordras för
tryggande af margarinindustriens bestånd och utveckling. I följd af
sammanslutningen skulle nämligen ett högre skydd, än som är nödigt,
lätteligen kunna komma att verka mer än skäligt fördyrande på den
viktiga förbrukningsartikel, hvarom här är fråga, och hvilken särskild!
bland de mindre bemedlade klasserna vunnit stor användning.
Om än kommittén sålunda varit öfvertygad om, att margarintullen
kan nedsättas utan fara för margarinindustrien, likasom ock därom, att
eu dylik nedsättning bör ske, har det dock icke framstått lika tydligt,
huru långt nedsättningen lämpligen borde gå. Kommittén har emellertid
funnit öfvervägande skäl tala för att icke gå längre ned än till
samma belopp som i Norge eller 15 öre per kilogram. Med hänsyn
till ofvan framhållna förhållanden förefinnes visserligen, enligt kommitténs
mening, grundad anledning för den uppfattning, att en nedsättning
af tullen till samma belopp, hvarmed tullen på ljus utgår, icke skulle
i och för sig innebära någon större risk vare sig för att det inhemska
kapital, som nedlagts inom den ifrågavarande industrien ej skulle kunna
lämna skälig vinst, eller för att det vida ansenligare utländska kapital,
hvarpå den svenska margarinindustrien är grundad, skulle dragas utlandet,
men i betraktande af den omläggning af margarintillverkningen,
som, på så sätt förut framhållits, torde blifva en följd af bifall till den
af kommittén förordade förändringen i fråga om gränsen i tullbekandlingshänseende
mellan oleomargarin och talg, och med hänsyn till de
mindre gynnsamma produktionsvillkor, detta kan komma att innebära,
har kommittén funnit med nödig varsamhet mest förenligt att icke nu
ifrågasätta reduktion i nuvarande skydd med mera än 25 procent.
Beträffande den nedsättning af tullsatserna för ister och oleomargarin,
som föreslagits i sammanhang med nedsättningen af margarintullen,
hänvisas till motiveringen för de båda ifrågavarande artiklarna.
373
Sedan, utredningen i frågan blifvit slutförd och kommitténs förslag
i denna de! redan förelåg tryckfärdigt, ingick den 27 januari
1909 från sex af landets margarinfabriker, hvilka bildat den ofvan
berörda sammanslutningen, den inlaga i ämnet, som återfinnes bland
bilagorna till kommitténs betänkande (bil. R); och ehuru tiden icke medgifvit
upptagande till närmare granskning af detta nya inlägg, anser
sig kommittén dock, under framhållande att en eller flera representanter
för de ifrågavarande margarinfabrikerna vid mer än ett tillfälle varit
under utredningen inkallade för att höras, böra i korthet beröra några af
de invändningar, som mot den föreslagna tullnedsättningen framställts.
Beträffande hänvisningen till andra länders tullsatser för margarin
torde — o afse dt att de i inlagan inom parenteser anförda minimaltullsatserna
äro de,, som egentligen förtjäna uppmärksamhet — vara nog
att påminna därom, att i dessa länder margarin tullen säkerligen, liksom
på sin tid hos oss, bestämts äfven med hänsyn till tullen å natursmör,
och att antagligen ingen anledning att rubba sambandet mellan nämnda
tullar sedermera där tillkommit. För ett smörexporterande land som
vårt ställa sig förhållandena, såsom redan påvisats, helt annorlunda.
Möjligheten att med utsikt till framgång vid införsel utgifva
billigare smörsorter för margarin synes vara utesluten, då ett djdikt,
i tullförfattningarna med straff belagdt tullsvek säkerligen icke kunde
undgå upptäckt.
Den förmenta faran för vår smörexport af en lägre tullsats för
margarin än för natursmör synes allt annat än påtaglig. Margarinindustriens
påstådda sträfvan att genom befordrande af ökad margarinkonsumtion
främja natursmör exporten kan väl nämligen icke gärna motverkas
af ett i följd af minskadt tullskydd för såväl margarinet som
därtill erforderliga råvaror möjligen något reduceradt margarinpris.
Det proportionella fördyrande af margarinindustriens materi ali er,
som befarats följa däraf, att nämnda industri nödgades använda smör,
för hvilket priset vore noteradt under högre skydd än det för margarinet
gällande, torde icke heller behöfva tagas i betraktande, då det svenska
smörpriset icke lärer vara högre än världsmarknadspriset å smör af motsvarande
kvalitet. I den mån ett billigare margarin uttränger natursmöret
på den inhemska marknaden, synes snarare tullnedsättningen
för margarinet kunna bidraga till reglerande af smörpriset.
Hvad angår fördelen af att kunna inom eget land öfvervaka tillverkningen
af margarin, så synes denna fördel hittills hafva i viss mån
saknats hos oss, i det att framställningen af för den svenska margarintillverkningen
erforderlig oleomargarin hufvudsakligen skett utomlands
374
och sålunda varit undandragen svensk kontroll. Förändrade bestämmelser
i enlighet med kommitténs förslag angående hvad som skall till
oleomargarin hänföras, torde dock vara ägnade att medföra ändring i
detta förhållande; och i den mån dessa bestämmelser skulle kunna ur
berörda synpunkt kompletteras med lämpliga stadganden, afsedda att
försvåra importen af »okontrollerad billighetsmargarin», lärer därigenom
konsumenternas likaväl som de svenska margarinfabrikernas välförstådda
intresse tillgodoses.
Honung. Af Sveriges allmänna biodlareförening bär i en till kommittén
N:r 141. ingifven framställning föreslagits förhöjning af tullen ä honung från
nuvarande belopp, 10 öre per kilogram, till 50 öre per kilogram, hvarvid
såsom hufvudsakligt skäl åberopats stark utländsk konkurrens. Enligt
hvad upplyst blifvit, lärer emellertid det pris, som erhålles för svensk
honung, hvilken är mera begärlig än utländsk, och hvarå efterfrågan
till och med är större än tillgången, kunna anses fullt tillfredsställande.
Från skyddssynpunkt sedt torde därför ej föreligga skäl att höja tullen
å honung. Då kommittén icke desto mindre föreslagit en förhöjning
af denna tull till 23.5 öre per kilogram, har orsaken därtill varit följande.
Med naturlig honung måste af tulltekniska skäl likställas konstgjord
honung, som svårligen lärer kunna ens vid kemisk undersökning
skiljas från den naturliga. Den konstgjorda honungen, hvilken utgör
eu kemisk produkt, erhållen ur raffinerad t, eller åtminstone mycket rent
socker, är en artikel, som i sin tur står mycket nära ett slag af sirap,
som beredes af raffinadsocker genom invertering med en syra och
hvilken, förutsatt att dess askhalt uppgår till högst 0.3 procent, tullbehandlas
såsom stärkelsesirap och alltså drager tull med 23.5 öre per
kilogram. Då sådan sirap, hvilken icke skäligen bör draga lägre tull
än stärkelsesirap, svårligen kan vid tullbehandlingen skiljas från konstgjord
honung, synes det följaktligen af goda skäl påkalladt att till
sistnämnda belopp bestämma tullsatsen för all honung, vare sig naturlig
eller konstgjord.
*99 (etc. I rubriken för ägg hafva jämväl inrymts äggulor och till albumin
rubriken
n:r 1213 icke hänförlig ägghvita, d. v. s. sådan, som är flytande.
Sistberörda artiklar tullbehandlas nu som varor, ej specificerade, råämnen,
och åtnjuta följaktligen tullfrihet.
Kaviar etc.
N:r 144. ,
och
Enligt nuvarande tullbehandlingspraxis hänföres äfven sådan kaviar
saltad fiskrom, som förvaras i hermetiskt slutna kärl, till kaviar,
07^
fj/O
och inräknas vid tullbehandlingen i varans vikt jämväl vikten af kärlet.
1 förslaget har nu uttrycklig bestämmelse härom inryckts.
Färsk fiskrom lärer bära hänföras till rubriken »djurdelar, ej särskild!
nämnda».
Af de varor, som finnas upptagna i denna rubrik, tullbehandlas Beredda köttflertalet.
såsom varor, ej specificerade, arbetade, med en tull af 15 procent VN™r|47C"
af värdet. Soja och såser däremot draga tull med 50 öre per kilogram.
För rubrikens tillämplighet på djurdelar, som beredts till människoföda,
kräfvés, såsom af ordalydelsen framgår, att beredningen varit af
eu mera ingående beskaffenhet än de enkla procedurerna saltning,
torkning eller rökning, Indika i allmänhet icke ansetts böra föranleda
annan tullbehandling än den, som föreskrifves för den helt och hållet
oberedda varan.
I betraktande däraf, att en stor del af de till denna rubrik hänförliga
varor, hvad beredningssättet beträffar, äro att likställa med konserver,
samt äfven med hänsyn till det pris hithörande artiklar i allmänhet
betinga, har den för konserver, andra slag, fastställda tullen —
hvilken nu likaledes utgår för soja och såser — synts lämplig för samtliga
bär ifrågavarande artiklar. Vanliga köttstycken, införda i steriliserad!
skick, afses naturligen icke i denna rubrik.
Enligt gällande taxa draga finare småbröd, bakelser, käx, peppar- Fi«are kakkakor
in.'' fl. dylika slag af bröd, Indika ej kunna hänföras till konfi- Nt I48.
tyrer, en tull af 30 öre per kilogram, hvaremot bröd, som rubriceras
som konfityrer, belägges med eu tullafgift af 50 öre per kilogram.
Den ur importsynpunkt mest betydande af hit hänförliga varor
är käx, hvilken artikel tullbehandlas såsom konfityrer, när varan är
öfverdragen med socker, choklad eller liknande ämne, och eljest som
finare småbröd. Medelpriset beräknas för det förra slaget till 1 krona
90 öre och för det senare till 1 krona 10 öre per kilogram.
Denna artikel är emellertid äfven föremål för betydande inhemsk
tillverkning, hvilken lyckats i högst väsentlig man uttränga den utländska
varan. På senare tid har dock importen visat sig vara i stigande; och,
enligt hvad som meddelats kommittén, skulle särskild! under allra senaste
tid konkurrensen från engelsk och tysk sida hafva bedrifvits på ett för
den inhemska tillverkningen högeligen besvärande sätt. Åt en representant
för käxindustrien har också framhållits, att ifrågavarande industris läge
numera vore synnerligen ogynnsamt, hvilket bäst framginge häraf, att
under senare år flera käxfabriker måst upphöra med sin verksamhet.
376
Barnmjöl etc.
N:r 150.
Detta öde syntes komma att drabba äfven de återstående, om icke
erforderlig höjning af skyddet bereddes. Härjämte har erinrats därom,
att de för käxtillverkningen viktiga ingredienserna mjöl och socker betingade1
ett betydligt lägre pris i England än i vårt land.
De förhållanden, hvilka sålunda påvisats, torde vittna om, att
det nuvarande skyddet för käxtillverkningen är väl knappt, något som
icke heller motsäges af en jämförelse med tullsatserna i åtskilliga främmande
länder. 8å drager käx exempelvis i Tyskland tull med 60 pf.
och i Norge vanligen med 50 öre per kilogram.
Med hänsyn härtill samt till det. förhållande, att hvarken käx eller
annat finare bakverk lärer kunna anses såsom en nödvändig förbrukningsartikel,
torde någon betänklighet icke böra möta däremot, att, på sätt
kommittén föreslagit, den osockrade käxen likasom finare bakverk i allmänhet
åsättes samma tull, som nu gäller för sockrad käx. Ett sammanförande
af käx under en enda rubrik erbjuder dessutom en fördel i
tulltekniskt afseende. Det har nämligen blifvit upplyst, att nuvarande
åtskillnad mellan osockrad och sockrad käx vållat synnerligt stor tidsutdräkt
vid tullbehandlingen och äfven, enär nya slag af käx oupphörligen
släppas ut i marknaden, förorsakat en viss osäkerhet vid förtullningen.
Ur tullbehandlingssynpunkt måste det därför betecknas som
eu vinst, om uppdelning af varan kan undvikas.
1 denna rubrik hafva sammanförts åtskilliga, hufvudsakligen som
stärkande näringsmedel för barn och svaga personer använda preparat
af företrädesvis vegetabiliskt ursprung. Barnmjöl och annat kraftmjöl
samt s. k. maltextrakt tullbehandlas nu som varor, ej specificerade,
arbetade, med en tull af 15 procent af värdet. Mjölksocker och maltsocker
förtullas däremot som stärkelsesocker och beläggas följaktligen
med eu tullafgift af 23.5 öre per kilogram.
Enligt kommittén meddelade uppgifter utgör värdet per kilogram
å olika slag af barnmjöl i medeltal 2 kronor, å mjölksocker 65 öre och
ä maltextrakt 1 krona 80 öre till 2 kronor 20 öre.
Efter sakkunnigas hörande har kommittén upptagit tullsatsen till
40 öre per kilogram. För mjölksocker är visserligen denna tullsats hög
i förhållande till priset; men å andra sidan torde det nuvarande partipriset
vara onaturligt lågt, hvartill kommer att priset i minut för denna
vara ställer sig betydligt högre och ingalunda sänkts i förhållande till
partiprisets nedgång. För öfrigt är tullförhöjningen nödvändig för att
skydda den nyligen inom landet upptagna tillverkningen af mjölksocker.
Ifrågavarande fabrikation, som, då den tillvaratager eu eljest så godt som
377
värdelös affallsprodukt eller mjölkvassla]! vid mejerierna, lärer vara förtjänt
af att på allt sätt stödjas, har nämligen att utstå en särdeles skarp
konkurrens med tysk vara, som i betydande mängd och till mycket
billigt pris införes. I sistnämnda afseende har för kommittén blifvit
upplyst, att så länge mjölksocker icke framställdes inom landet, hölls
det tyska exportpriset uppe i 110 å 120 mark per 100 kilogram, under
det att priset å tyskt mjölksocker, afsedt för export till Sverige, numera
utgjorde 70 mark per 100 kilogram, samtidigt därmed, att samma
vara vid försäljning inom Tyskland noterades till 110 a 115 mark
per 100 kilogram.
Sådant mjölksocker, maltsocker och maltextrakt, som inkommer i
hermetiskt slutna kärl, bör, såsom hittills, hänföras till konserver och
sålunda icke falla under denna rubrik. Hit bör vidare icke hänföras
tunnflytande maltextrakt, hvilken artikel likasom tillförne blifver att hänföra
till maltdrycker. Sistnämnda vara går oftast under namn af s. k.
sundhetsöl och importeras vanligen från Danmark.
En till kommittén inkommen framställning om nedsättning af tullen
å jäst har kommittén icke funnit anledning att i förslaget tillmötesgå,
då en rubbning af den nuvarande tullsatsen sannolikt skulle skada den
svenska jästfabrikationen, hvars produkt nu enligt samma framställning
säljes till skäligt pris.
För kommittén har framhållits möjligheten af att import kunde
förekomma af malen eller rifven osockrad kakaomassa, som skulle komma
att tullbehandlas som malen eller rifven kakao och draga tull med o0
öre per kilogram, då däremot den omalna kakaomassan, ellei, som artikeln
vanligare benämndes, kakao i block, hänfördes till choklad och sålunda
drabbades af en tull af 50 öre per kilogram.
Med anledning häraf har kommittén ansett ett förtydligande erforderligt
till utmärkande däraf, att den lägre tullsatsen afser allenast
kakaopulver, på sätt äfven vid tillkomsten af denna tullsats år 1892
utan allt tvifvel åsyftats.
I enlighet med nuvarande praxis och för större tydlighets skull
liar i rubriken för choklad intagits cm. erinran, att kakao i block bör dil
hänföras. 1
1 denna rubrik har för brändt eller, som det äfven kallas, rostadt
kaffe, i öfverensstämmelse med hvad som nu tillämpas, upptagits tillägget
»äfven målet».
Jäst
N:r 151.
Kakao och
choklad.
N:r 152-154.
Brändt kaffe,
etc. N:r 156.
48
378
Socker.
N:r 158—160.
Det tullskydd, som käft eros tmngsindustri eu åtnjuter här i landet,
uppgår till 8 öre per kilogram, om man frånser viktförlusten vid röstningen.
Detta skydd är anmärkningsvärd! lågt och i flera främmande
länder är skillnaden mellan tullarna å obränd t och bränd t kafle betydligt
större. I Norge utgör densamma 20 öre, i Tyskland 20 pf.
och i Österrike-Ungern minst 25 h., allt per kilogram räknadt. Den
inhemska kafferostningsindustrien har ock rönt olägenhet af det anmärkta
förhållandet, och representanter för denna industri hafva i en till kommittén
inlämnad framställning begärt, att tullen å rostadt kaffe måtte
höjas från 20 till 30 öre per kilogram, då sålunda tullsatsen för brändt
eller rostadt kafle skulle komma att öfverskjuta tullen å det obrända
med 18 öre per kilogram. Till stöd för denna framställning har hufvudsakligen
åberopats, att industrien i fråga vore jämförelsevis ny och
arbetade under ogynnsamma förhållanden, samt att, sedan den tyska
kafterostningsindustrien helt nyligen erhållit betydande lättnader i afseende
ä villkoren för tullrestitution vid export af rostadt kaffe, det vore
att befara, att eu för den svenska industrien ödesdiger konkurrens från
Tyskland skulle uppstå, om ej nu gällande skydd höjdes. Kommittén,
som i detta sammanhang erinrar om hvad i motiveringen till § 14 tulltaxeförordningen
anförts angående viktförlusten vid kaffets rostning, har,
då den gjorda framställningen synts befogad, funnit sig böra för brändt
eller rostadt kaffe i förslaget upptaga eu tull af 30 öre per kilogram.
Någon anledning att icke låta kaffesurrogat fortfarande draga samma
tull som den vara, hvilken den afser att ersätta, har kommittén icke
funnit forell o''o-a.
OO
Det kan med skäl ifrågasättas, huruvida nuvarande uppdelning af
artikeln socker i taxan är tillfredsställande. Uppdelningen i oraffineradt
och raffinera dt har redan tidigare gifvit anledning till erinringar. Här
må ytterligare framhållas, att särskiljandet enligt gällande föreskrifter af
de olika slagen af den oraffinerade varan är ganska vanskligt. De föresimma
normalprofven utgöras nämligen af rörsocker, hvilket vid profvets
renhetsgrad företer en gråaktig färgton, under det att betsocker af motsvarande
renhet stöter i gult, hvarigenom jämförelsen försvåras. Dessutom
lärer möjlighet till missbruk genom färgning af socker icke vara
utesluten. Andra och säkrare sätt att bestämma en lämplig gräns
mellan de renare och värdefullare sockerslagen, ä ena sidan, samt de
mindre rena och billigare, å den andra, lära finnas, om än äfven de
bereda svårigheter vid tillämpningen. Emellertid låter det sig icke göra
att med annan indelning komma till fullt samma resultat, som den nu
-
379
varande medför; och då riksdagen så nyligen som sistlidet år reglerat
förhållandet mellan tull och skatt å socker, samt därvid bibehållit hittillsvarande
uppdelning i taxan af de olika sockerslagen, har kommittén
ansett ändring däri icke nu böra ifrågasättas.
i gällande taxa saknas närmare bestämmelser angående förtullning
af sockerlösningar, och svårighet kan därför yppa sig att skilja dem
från sirap likasom från konstgjord honung. Till af hjälpande af denna
brist har, i enlighet med hvad af sakkunnig person förordats, intagits
eu föreskrift i anm. 1, enligt hvilken gränsen för hvad som skall anses
såsom socker bestämts i enlighet med hvad redan förut gäller i fråga
om beskattning'' af socker.
Bestämmelser om de tilläggstullar, som på grund af Sveriges anslutning
till Brusselkonventionen skola utgå för socker, kommande från
land, som beviljar premier för tillverkning eller utförsel af sådan vara,
återfinnas nu i taxan. Då dessa bestämmelser emellertid sällan behöfva
tillämpas men äro underkastade ofta återkommande förändringar, synas
desamma lämpligare böra införas i en särskild förordning. Därest så
skulle blifva förhållandet, lärer det dock vara nödvändigt att, på sätt i
anm. 2 skett, här intaga en hänvisning till denna förordning.
Den i en anmärkning under rubrikerna för socker i nu gällande
tulltaxa upptagna föreskriften om tullbehandling af i ett och samma
kolli inkommande särskilda sockerslag, som äro underkastade olika tullsatser,
har, i den mån föreskriften i fråga icke återfinnes i anm. 1 till
rubriken för sirap eller i § 1 a) tulltaxeunderrättelserna, ansetts öfverflödig
såsom saknande praktisk betydelse.
Sådan sirap, som framställes genom invertering af raffinadsocker
med eu syra, kännetecknas genom ljusare färg och större sötma än
vanlig sirap samt har på grund af sin stora sötningsförmåga i praxis
tullbehandlats icke såsom annan sirap utan såsom stärkelsesirap med en
tull af 28.5 öre per kilogram. 1 regel lärer redan af varans utseende
kunna bedömas, om den utgör sirap af förstnämnda slag, men i
tvifvelaktiga fall har för varans identifiering måst anlitas utvägen att
undersöka dess askhalt, Till stärkelsesirap har då hänförts endast sådan
sockersirap, som hade eu askhalt af högst 0.3 procent. Något skäl att
ändra tullen för denna vara synes icke förefinnas. Däremot torde det
vara oegentlig! att hänföra varan till stärkelsesirap, enär, enligt hvad
som uppgifvits, i densamma alls icke ingar vare sig stärkelsesirap eller
stärkelsesocker. Då ifrågavarande sockersirap till sin kemiska beskaffenhet
står konstgjord honung mycket nära, har det synts lämpligt, att den
-
Sirap och
melass.
N:r 161
380
Konfityrer.
N:r 164.
Lakrits.
N:r !65.
Konserver.
N:r (66 och
167.
Kryddor.
N:r f68 —180.
samma blefve hänförd till sistnämnda varuslag, för hvilket eu tullsats
af 23.5 öre per kilogram i förslaget upptagits.
Beträffande melass har yrkande framställts om borttagande af nu
utgående tullafgift. Kommittén har emellertid ansett sig icke böra förorda
detta förslag, då, enligt hvad upplyst blifvit, det möter stora tulltekniska
svårigheter att skilja mellan melass och lägre kvaliteter af sirap.
Det till rubriken för konfityrer fogade tillägget »ej särskildt
nämnda» har afseende på syltade frukter, bär och köksväxter, hvilka
äro upptagna under andra rubriker i förslaget. De emballagebestämmelser,
som i gällande taxa innehållas i en anmärkning, hafva i förslaget
intagits i rubriken i en något förändrad affattning, afseende större likformighet
vid tullbehandlingen.
f ör lakrits upptager förslaget nu gällande tullsats. Enligt nuvarande
praxis tullbehandlas lakrits med tillsats af socker, kryddor eller
essenser såsom konfityrer, och har i en anmärkning uttrycklig bestämmelse
härom införts.
i fråga om konserver har icke föreslagits annan förändring än att
genom tillägget »åt animaliskt eller vegetabiliskt ursprung» de olika
hufvudgrupperna åt här ifrågavarande artiklar antydts.
Med hänsyn till det förhållande, att vissa ätbara varor understundom
importeras i lufttätt tillslutna kärl, hvilka endast äro afsedda att
skydda varan under transporten och icke användas vid varans försäljning
i detaljhandeln, samt då sådana matvaror icke synas böra draga
den för konserver afsedda tull, har i eu anmärkning upptagits en med
nuvarande praxis öfverensstämmande föreskrift i syfte att förebygga ett
dylikt förtullningssätt. Någon svårighet att vid tullbehandlingen skilja
sålunda i lufttätt emballage inkommande varor från verkliga konserver
lärer icke möta, då berörda emballage vanligen utgöres af hoplödda
bleckkanistrar med helt annat utseende än konservförpackningar.
För kommittén har det framstått som en brist i gällande taxa,
att med undantag af senap kryddor draga samma tull, vare sig de
importeras hela eller form alna. Härigenom har importen af mulna
kryddor, ofta af underhaltig beskaffenhet, uppmuntrats till förfång för
den förmalningsindustri, som under senare år uppstått här i landet.
Också hafva representanter för denna industri hos kommittén gjort
framställning om tullskydd för sin tillverkning, därvid de bland annat
381
uppgifvit, att den svenska fabrikanten stundom finge för den omalna
råvaran betala högre pris, än hvad å utländsk marknad begärdes för
malen vara, samt att svensk vara vanligen vore af oklanderlig beskaffenhet,
synnerligast som flera inhemska kryddmalningsanstalter ställt sig
under sakkunnig kontroll. Tillika har upplysts, att de slag af kryddor,
som plägade förmalas, vore peppar, alla slag, ingefära, nejlikor och
kanel. På grund af hvad sålunda anförts, har kommittén funnit sig
böra i fråga om nämnda slag af kryddor upptaga särskilda tullsatser
för malen och omalen vara.
Ehuruväl anmärkt blifvit, att tullsatserna för vissa slag af kryddor
äro rätt höga, liar kommittén dock endast i ett par fall föreslagit
ändring, då den industri, som företrädesvis beröres af dessa tullar, nämligen
konservindustrien, enligt infordrade upplysningar icke nämnvärdt
betungas af desamma.
Beträffande senap innehåller gällande taxa följande bestämmelser:
Senap:
omalen ................................................................... 1 kilogram —lö
malen, kärlens vikt Oberäknad ..................... 1 .. —: 30
preparerad, kärlens vikt inberäknad............... 1 ,, —: 50
Senap.
M:r 168 och
169.
Tullen å omalen senap är hufvudsakligen att anse som en finanstull,
då senapsfrö hittills icke torde hafva producerats annat än
för husbehof i vissa delar af landet. Kommittén bär icke ansett sig
böra förorda en framställning om att omalen senap eller senapsfrö måtte
i likhet med i taxan ej särskild! nämnda frösorter göras tullfria. Däremot
har kommittén Upptagit ett af en inhemsk näringsidkare framställdt förslag
att låta malen senap draga samma tull som preparerad. Den verkställda
utredningen har nämligen visat, att skillnaden mellan malen och
preparerad senap är svår att bestämma, hvilket ock förorsakat ojämnhet
vid tullbehandlingen; att malen senap icke importeras för vidare industriell
bearbetning här i landet; men att däremot eu stor mängd dylik senap
för utländska firmors räkning införes för att efter någon preparering''
förpackas i för detaljhandeln afsedt emballage och föras ut på den
inhemska marknaden till förfång för den svenska beredningsindustrien.
För att tydliggöra, att med omalen senap afses senapsfrö, och för
att i taxeförslaget bereda plats för denna benämning har densamma
upptagits i rubriken för omalen senap.
382
Peppar etc.
N:r 17! och
(72.
Kanel.
N:r !74 och
175.
Anis etc.
N:r 176—180.
Brännvin etc.;
Likör etc.
N:r 181—183.
I fråga om peppar, alla slag, ingefära samt nejlikor och. nejlikstjålkar
hafva olika tullsatser föreslagits för omalen och malen vara.
För nämnda kryddor, omalna, tiar i förslaget bibehållits nu utgående
Till!afgift, 25 öre per kilogram, hvaremot eu tull af 40 öre per kilogram
förordats för berörda kryddor, om de underkastats målning, hvilken
beredning enligt uppgift kostar, för peppar 20 öre samt för ingefära
och nejlikor 30 öre per kilogram.
För de ifrågavarande mulna kryddorna har, i likhet med hvad nu
är föreskrifvet för peppar, föreslagits brutto förtullning. Bestämmelserna
härom hafva emellertid ansetts böra göras något mera omfattande än i
nu gällande taxa i fråga om hvad som skall räknas till ^illpliktigt
emballage.
Enligt särskild föreskrift i tulltaxan tullbehandlas nu syltad ingefära
som konfityrer. Då kommittén ansett själffallet, att denna artikel
liksom andra syltade kryddor bör hänföras till konfityrer, har bestämmelse
härom synts obehöflig.
Medelpriset å olika slag af kanel utgör omkring 2 kronor per
kilogram. Gällande tull, 60 öre per kilogram, torde således vara jämförelsevis
hög. Kommittén har af denna anledning och för att bereda
skydd för förmalningsindustrien föreslagit nedsättning af tullen till 50
öre för omalen kanel och höjning af tullen för malen till 65 öre per
kilogram, hvarjämte bruttoförtullning föreslagits för sistnämnda artikel.
Enligt inhämtad upplysning uppgår kostnaden för målning af kanel till
omkring SO öre per kilogram.
Bestämmelserna i rubrikerna n:r 176—180 äro lika med motsvarande
föreskrifter i gällande taxa med det undantag, att för tamarinder, som
nu draga en tull af 10 öre per kilogram och hvilka — vanligen importerade
i form af mos — företrädesvis användas vid beredning af tuggtobak,
föreslagits tullfrihet.
Under rubrikerna för brännvin och sprit i gällande taxa finnes i
en anmärkning föreskrifvet, att, om varan befinnes vara försatt med
socker eller annat främmande ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves
oriktigt å profvaren, skall erläggas tull såsom för likör. Denna bestämmelse
har kommittén ansett böra bibehållas endast med afseende å
drickbara spritlösningar. Stadgande härom har införts i samma rubrik,
som upptager likör och absint. Hvad åter angår icke drickbara spritlösningar,
h vilkas alkohol halt, på grund af förefintligheten af lösta ämnen,
383
icke kan direkt bestämmas, har det synts vida naturligare att hänföra
dem till spritfernissa, hvarom ock bestämmelse upptagits i anm. 3.
I en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har ett inhemskt aktiebolag
för tillverkning af sprängämnen gjort framställning därom, att bolaget
vid införsel af amylalkohol (finkelolja) för sin kruttillverkning måtte få
åtnjuta lindring i tullen, motsvarande den brännvinstillverkningsafgift,
som belöpte på samma mängd inom landet framställd amylalkohol. Till
stöd för sin ansökan har bolaget anfört, att amylalkohol af erforderlig
beskaffenhet, utvunnen ur inhemsk skattefri finkelolja, ställde sig alldeles
för dyr, samt att från utlandet införd amylalkohol likaledes betingade
ett alltför högt pris för att kunna användas för ifrågavarande
ändamål, hvilket senare berodde därpå, att amylalkohol eller finkelolja
tullbehandlades såsom brännvin och sprit; och har vidare framhållits,
att, därest icke den för bolagets tillverkning af röksvagt krut erforderliga
amylalkoholen finge på andra villkor införas från utlandet, bolaget
vore nödsakadt nedlägga denna tillverkning. Sedan generaltullstyrelsen
öfver denna ansökning afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvaraf
inhämtas, att amylalkohol eller finkelolja är i tullbehandlingsafseende hänförlig
till brännvin och sprit, har Kungl. Magt genom nådig remiss
den 4 juni 1907 anmodat kommittén att taga detta ärende i öfvervägande
vid fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag.
Enligt gällande författningar kan fabriks- eller yrkesidkare förvärfva
rättighet att på vissa villkor och under viss kontroll inköpa och
för sin rörelse eller sitt yrke använda skattefri finkelolja, som tillverkats
inom landet. Näringsidkaren beredes härigenom tillfälle att erhålla
finkelolja, som icke är fördyrad genom tillverkningsskatt. Denna förmån
gäller dock endast med afseende å inom landet framställd sådan
olja. För införd vara däremot skall tull alltid erläggas med fulla beloppet
utan afseende å varans användning. Emellertid synes hinder icke
böra möta att äfven i fråga om importerad finkelolja bereda näringsidkare
eu motsvarande förmån som den nyss omförmälda; och lärer detta lämpligast
kunna ske genom att reducera tullafgiften med så stor del, som
motsvarar bränn vinstillverkningsafgiften. En dylik åtgärd bör icke
kunna gifva de inhemska reningsverken, vid hvilka finkeloljan erhålles
som biprodukt, anledning till berättigad erinran, alldenstund de fortfarande
skulle komma i åtnjutande af det skydd, som ursprungligen
afsetts; och för staten skulle minskningen i inkomst blifva af ringa
betydelse, då importen af finkelolja är obetydlig (år 1907 belöpte den
sig till 3,672 liter å 50 procent). En afsevärd fördel skulle däremot be
-
Finkeiolja
384
redas de industrier, för hvilkas tillverkning'' finkelolja är ett nödvändigt
beredningsämne. Hvad särskild! beträffar fabrikationen af röksvagt
krut, har kommittén ansett det vara så mycket lämpligare, att den
komrne i åtnjutande af en dylik förmån, som kommittén funnit sig icke
kunna förorda framställdt förslag om höjning af tullen för det färdiga
fabrikatet. Rätt att införa finkelolja mot den lägre tullafgiften bör
gifvetvis endast tillerkännas fabriks- eller yrkesidkare, som är berättigad
använda skattefri finkelolja, och denna rätt bör afse endast olja af samma
beskaffenhet som den, för hvilken inom landet åtnjutes skattefrihet, eller
med andra ord finkelolja, som håller minst. 75 volymprocent i koncentrerad
klorkalciumlösning olöslig olja. För öfvervakandet att finkelolja,
för hvilken erlagts reducerad tullafgift, icke kommer till obehörig användning,
erfordras uppenbarligen anordnandet af kontroll. Denna borde
lämpligen kunna ansluta sig till den kontroll, som för närvarande utöfvas
öfver användningen af skattefri finkelolja, så att redan vid varans
undersökning inom tullverket och densammas försegling därstädes anlitas
biträde af vederbörande denatureringskontrollant. De närmare föreskrifterna
angående denna kontrolls anordnande lära emellertid böra
ankomma på Kungl. Maj:t.
Tullafgiften för brännvin och sprit, inkommande på fat, regleras
efter varans alkoholhalt. Då finkelolja tullbehandlas som brännvin och
sprit, blir jämväl i fråga om denna artikel, när den intages på fat,
styrkan bestämmande för tullafgiftens storlek. Det torde dock icke
vara nödvändigt att, hvad beträffar för tekniskt bruk införd finkelolja,
låta tullsatsens storlek röna inflytande af oljans styrka, enär, enligt
hvad från sakkunnigt håll upplysts, för dylikt ändamål användbar finkelolja
i allmänhet visar en styrka på brännvinsprofvaren af 86 procent.
För denna olja, för hvilken tullen torde böra beräknas efter varans vikt,
synes vara tillfyllest att upptaga en fix tullsats samt bestämma denna
med hänsyn till tullen för vara af nämnda styrka. För brännvin
af 50 procents alkoholhalt utgör tullen 1 krona och tillverkningsafgiften
65 öre, allt per liter räknadt. Vid restitution af skatten för finkelolja
innehålles emellertid som afgift för oljans undersökning 2 öre för hvarje
liter af normalstyrka, hvadan det restituerade beloppet uppgår till 63
öre per liter. Då jämväl ifråga om införd finkelolja tarfvas undersökningvid
tullbehandlingen för utrönande, om varan är af beskaffenhet, som ofvan
angifvits, lärer äfven för den importerade varan en dylik undersökningsafgift
böra gäldas och tullafgiften icke reduceras med större belopp än
som motsvarar 63 öre för en liter af normalstyrka eller med andra ord
bestämmas efter en tull af 37 öre för samma myckenhet. I anslutning
385
härtill och med beräkning, på sätt nyss angifvits, af eu styrka hos
varan af 86 procent erhålles, då, enligt uppgift, 1 kilogram finkelolja
utgör l.is liter, en tull för finkelolja af ^
37 x 86 x 1.18''
50
= 75.0952 öre
per kilogram. Till sistnämnda belopp, afrundadt till 75 öre, bör ock,
enligt kommitténs mening, tullafgiften för finkelolja, som importeras för
tekniskt bruk, lämpligen bestämmas. Stadgande härom synes böra upptagas
under taxans rubriker för brännvin och sprit; och ett stadgande
i detta s_yfte återfinnes i anm. 4 till berörda rubriker. I samma
anmärkning har jämväl intagits föreskrift om tull behandling af annan
finkelolja än den nyssnämnda.
1909 års riksdag har beslutat, att, så länge den med Frankrike
afslutade handelstraktaten af den 30 december 1881, sådan den blifvit
förlängd genom konventionen, undertecknad den 13 januari 1892, förblifver
i kraft, tullen å icke musserande vin af 14 procents alkoholhalt
och därunder skall utgöra, då vinet införes på fat, 34 öre för kilogram
och, då vinet införes på andra kärl än fat, 69 öre för liter. Då emellertid
efter ikraftträdande af ny tulltaxa de sålunda nedsatta tullarna
lämpligen synas böra tillämpas, förutom mot Frankrike, endast mot länder,
som förvärfvat rätten att behandlas som mest gynnad nation, hafva
dessa tullsatser icke upptagits i förslaget, hvilket innehåller de före
nedsättningen gällande tullsatser.
Tullen å maltdrycker och mjöd utgör för närvarande, om dessa
varor inkomma på fat, 8 öre per kilogram, fatets vikt inberäknad,
samt, om de införas på andra kärl, 15 öre per liter. Under erinran
därom, att tullen å maltdrycker icke höjdes samtidigt med införandet
af gällande maltskatt, hafva representanter för den inhemska bryggerinäringen
påyrkat, att enär genom nämnda skatt öltillverkningen fördyrats
med 3 öre per liter, tullarna å maltdrycker måtte höjas till 10
öre per kilogram för vara, införd på fat, och 18 öre per liter för vara,
införd på andra kärl. Denna framställning har kommittén funnit vara
befogad; och har kommittén med afseende å den förhöjning af maltskatten,
som nu torde förestå, ansett tullsatserna böra bestämmas till
resp. 12 öre per kilogram och 20 öre per liter. Mjöd förtullas äfven
enligt gällande taxa såsom maltdrycker.
Beträffande de skäl, som föranledt kommittén att i förslaget i
oförändradt skick upptaga taxebestämmelserna för tobak, hänvisas till
den allmänna motiveringen.
Vin etc.
N:r !84—M*S,
Maltdrycker
etc.
N:r 187 ock
188.
Tobak.
N:r 190-192.
49
386
V. Hudar och skinn, läderarbeten, pälsvaror in. m.
I den allmänna motiveringen har påvisats, hurusom landtbruket
alltmera utvecklats i riktning af utvidgad boskapsskötsel, och naturligt
är, att denna utveckling medfört ökad tillgång på hudar och skinn.
Denna ökade tillgång har tagit sig uttryck närmast i en starkt väsande
export af oberedda hudar och skinn men ock i en förhållandevis mindre
stark stegring af importen af samma varuslag, samtidigt därmed, att
garfveriernas produktion afsevärdt ökats, hvilket senare förhållande
utan tvifvel sammanhänger därmed, att de inom landet erhållna hudarna
till väsentlig del äfven blifva inom landet beredda. Exporten af oberedda
hudar och skinn uppgick i årligt medeltal åren 1871 — 75 till 673,661
kilogram, 1886—90 till 1,801,218 kilogram och 1901—05 till 5,790,458
kilogram, samtidigt hvarmed motsvarande införsel belöpte sig till, i
årligt medeltal, resp. 3,659,562 kilogram, 2,884,910 kilogram och
7,478,043 kilogram. Garfveriernas årsproduktion steg, hvad angår suloch
bindsulläder, från 1,877,114 kilogram år 1896 till 6,246,925 kilogram
år 1906. I fråga om läder, andra slag — för hvilken artikel på grund
af ändrade garfningsmetoder en jämförelse mellan tillverkningskvantiteten
under olika perioder icke gifver tillförlitligt utslag och beträffande
hvilken kvantitetsuppgifter för de senaste åren icke heller återfinnas
i den officiella statistiken — har år 1896 att uppvisa en tillverkning af
1,338,781 kilogram med ett beräknadt värde af 3,064,977 kronor. År
1904 voro motsvarande siffror 1,966,102 kilogram och 5,337,801 kronor.
För år 1906, då kvantitetsuppgift saknas, utgjorde tillverkningsvärdet
7,362,794 kronor. I förestående siffror äro ej inräknade vare sig smågarfveriernas
produktion eller den beredningslöu, som de större garfveri
erna intjänt.
I detta sammanhang må erinras om den tullförhöjning, som år
1897 genomfördes för sulläder och bindsulläder från 24 till 40 öre per
kilogram och för andra slag från 47 till 65 öre per kilogram, hvilken
förhöjning synes, hvad beträffar förstnämnda varuslag, hafva varit fullt
effektiv. I afseende å ofvanläder har däremot berörda förhöjda tullsats
så småningom kommit att innefatta ett vida mindre effektivt skydd, än
som vid dess antagande tydligen afsågs. Ofvanlädersberedningen, vid
hvilken på 1890-talet ännu vegetabiliska garfningsämnen kommo till
användning, har nämligen under senare tid i stor utsträckning öfvergått
till s. k. mineralgarfning; och vid denna erhålles ett läder, så betydligt
387
lättare än det efter äldre metoder garfvade, att enligt meddelade uppgifter
detsamma stundom icke har mer än hälften så hög specifik vikt
som detta sistnämnda. Denna förändring i garfningsmetod måste gifvetvis
föranleda, att om skyddet för ofvanlädersberedningen skall bibehållas
så, som år 1897 afsågs, den nuvarande tullsatsen höjes i motsvarande
mån. Den ofvan berörda betydande exporten af oberedda hudar
och skinn lärer också, då vi ännu i stor utsträckning importera läder
och beredda skinn, vittna om, att inom garfverinäringens område ännu
finnas möjligheter för förädling af svensk råvara i afsevärdt större
utsträckning än för närvarande.
Rubriken för oberedda hudar och skinn har fullständigats genom
uppräkning af de vanligaste fprmer, i Indika varan såsom råmaterial
för garfveriindustrien inkommer. Dock hafva spaltade hudar ej upptagits
bland de oberedda, ehuru de enligt nuvarande praxis äro tullfria.
Af läderimportörer har tullfrihet förordats under motivering, att varan
ifråga vore att betrakta som råmaterial för garfverierna. Emellertid
hafva garfveriidkarna skälfva bestämdt påyrkat, att spaltade hudar måtte
tullbehandlas som beredda, och därvid anfört, att skyddet för de sistnämnda
för närvarande vore i vissa fall illusoriskt i följd af svårigheter
att vid tullbehandlingen särskilja spaltade hudar från andra, i viss mån
beredda. Under sådana omständigheter har eu ändring i nuvarande
praxis synts kommittén befogad.
Äfvenledes bär i framställning till kommittén påyrkats, att, såsom
skett i Tyskland, Österrike och Frankrike, tullen å halfberedda, ofärgade
får och getskinn måtte borttagas eller betydligt nedsättas i ändamål
att gynna en ökad tillverkning inom landet af chagrin och saffian.
Dessa skinn erhölles nämligen från Ostindien till så billigt pris, att de
i förädladt skick kunde säljas billigare än motsvarande vara, beredd
af inhemska get- och fårskinn. Så länge tullsatsen vore densamma för
halffabrikatet som för den förädlade varan, saknades erforderligt skydd
för upptagande af eu tillverkning, baserad på ostindiska skinn. Denna
framställning förskref sig från innehafvaren af eu större fabrik af
finnfisk- och glacéläder, hvilken redan år 1899, under instämmande
från ett större antal skofabriker, framförde samma begäran till bevillningsutskottet,
som emellertid icke med anledning däraf vidtog någon
åtgärd. Motion i ämnet väcktes vid 1900 års riksdag men afslogs,
efter det bevillningsutskottet afstyrkt densamma. För sitt afstyrkande
åberopade utskottet i hufvudsak dels det skälet, att borttagande af eller
en väsentlig nedsättning i tullen skulle i hög grad inskränka beredningen
Hudar och
skinn,
oberedda.
N:r f93.
388
Hudar och
skinn,
beredda.
N:r 194—198.
af inhemska får- och getskinn till nackdel för såväl de garfverier, Indika
hittills arbetat därmed, som ock för svenska landtbruket, dels ock ett
tulltekniskt skäl, nämligen att halfgarfvade får- och getskinn, å ena
sidan, samt helgarfvade sådana skinn äfvensom garfvade kalfskinn, å
den andra, blott mod svårighet kunde tulltekniskt skiljas.
Kommittén bär funnit de af bevillningsutskottet anförda skälen
och särskild! dess farhåga för en ogynnsam inverkan på den svenska
jordbruksnäringens afsättning af fårskinn alltjämt grundade. Därjämte
hafva representanter fö]- landets garfverinäring afstyrkt förslaget, därvid
framhållande, att den ökade tillverkning af chagrin, saffian och liknande
skinn, som i följd af tullnedsättningen skulle kunna motses, ej torde
medföra fördelar stora nog att uppväga risken för att garfverier i
grannländerna till filialer härstädes öfversände garfvade skinn, som efter
en obetydlig och billig eif erbehandling inom Sverige kunde på den
svenska marknaden konkurrera med fabrikat, som helt och hållet tillverkats
inom landet. För dessa sistnämda blefve då skyddet utan nytta.
På grund häraf bär kommittén funnit sig icke kunna tillmötesgå den
ifrågavarande framställningen.
Af beredda hudar och skinn draga sulläder och bindsulläder eu
tull af 40 öre per kilogram, under det att andra slag äro åsätta eu tull
af 65 öre per kilogram.
Den enklaste och mest rationella uppdelningen i tullbehandlingsafseende
af beredda hudar skulle erhållas genom att åsätta de olika tullsatserna
efter styckevikten och utan afseende ä varans beskaffenhet i
öfrig!. Så har skett i den tyska tulltariffen, hvars styckeviktgränser
äro 3 kilogram och 1 kilogram. Samma uppdelning och viktgränser
hafva ock under utredningen förordats af svenska importörer. Emellertid
hafva representanter för garfveriindustrien bestämdt påyrkat, att bottenläder
och ofvanläder fortfarande må hållas åtskilda och att endast
sistnämnda slag uppdelas efter styckevikt, hvarvid samma viktgränser
som i tyska tariffen borde ifrågakomma och tullsatserna bestämmas
till, per kilogram räknadt, 65 öre för stycken, vägande mer än 3
kilogram, 1 krona för stycken af 1—3 kilograms vikt och 1 krona
50 öre för stycken, vägande mindre än 1 kilogram. En sådan anordning
gjorde det möjligt att undvika den tullförhöjning för bottenläder,
som nödvändigt måste medfölja det andra alternativet, då vid dess
antagande bottenlädret skulle erhålla samma tullsats som smorläder och
annat tyngre ofvanläder och för detta någon tullnedsättuiug icke kunde
vidtagas utan synnerlig risk för den inhemska tillverkningen.
389
Då garfveriindu siden är att räkna bland landets mera betydande
näringar, liar, ehuru någon jämkning i den ganska höga tullen på en
så oumbärlig förbrukningsartikel som det grofva ofvanlädret vore
mycket önskvärd, en sådan jämkning likväl synts icke böra genomföras
med risk för tillverkningens fortsatta bestånd inom landet. Kan sålunda
konsumenternas intresse ej i denna del tillgodoses, måste skälig hänsyn
till detta intresse dock anses utgöra ett hinder för att höja tullen å
det lättare ofvanlädret i den utsträckning, som garfveriidkarna begärt,
ehuruväl eljest med hänsyn till hvad ofvan anförts angående förändrad
garfningsmetod fog därför måhända icke skulle saknas. Därtill kommer,
att med skäl kan ifrågasättas, om ens de af garfveriidkarna föreslagna
tullsatserna, utgörande 10 å 15 procent af värdet, skulle vara tillräckliga
att framkalla eu svensk industri för sådana lättare slag af ofvanläder,
som hittills icke kunnat tillverkas inom landet, när den redan blomstrande
tillverkningen af tyngre kvaliteter ej anses kunna bestå utan ett skydd,
som närmar sig 25 procent af värdet.
På grund af hvad sålunda anförts hafva beredda hudar uppdelats
i sill- och bindsull åder jämte närstående slag å ena sidan och alla öfriga
slag å den andra. Beträffande de sistnämnda åter har kommittén, med
hänsyn till hvad nyss anförts, ansett sig böra stanna vid blott två
viktgrupper, med gräns vid 2Vs kilogram per stycke, i stället för af
garfveriidkarna föreslagna tre grupper. Ytterligare skäl för detta förslag
har kommittén funnit i det förhållandet, att de flesta lättare skinn,
som beredas inom landet, och för hvilka högre tullskydd i främsta
rummet torde erfordras, väga mellan 1 och 2 kilogram per stycke i
hel hud och att sålunda eu rubrik för skinn, vägande 1 kilogram eller
därunder per stycke, med en särskild, högre tullsats icke synes vara
af behofvet påkallad. Nu importeras visserligen eu med nämnda svenska
vara konkurrerande utländsk i halfva hudar, vägande 1 kilogram eller
därunder per stycke, men denna sistnämnda vara komme sannolikt att
importeras i hela hudar, därest, på sätt här ofvan anförts, ytterligare
en viktgräns vid 1 kilogram per stycke infördes. En högre tullsats
för skinn, vägande 1 kilogram per stycke eller därunder, skulle dessutom
komma att drabba icke blott de finare och dyrare skinnsorterna såsom
chevreau utan äfven de för skofabrikationen viktiga, billiga, färgade
fårskinnen, s. k. saffianer, som icke tillverkas inom landet, och hvilka
icke kunna tulltekniskt skiljas från chevreau. Eu af importörer framställd
begäran att, om blott två viktgrupper skulle ifrågakomma, sätta
gränsen vid 2 kilogram i stället för vid 2Va kilogram per stycke har
kommittén icke ansett sig kunna tillmötesgå, enär erfarenheten från
390
Norge, där vid senaste tulltaxere vision en viktgräns vid 2 kilogram
infördes, lärer gifvit vid handen, att den därmed åsyftade verkan delvis
uteblifvit, i det att man i stället för de förut i marknaden vanliga
halfva hudarna importerat hela hudar af samma slag, vägande något
öfver 2 kilogram per stycke.
Då kärnstycken af sul- och bindsulläder i allt större utsträckning
börjat föras i marknaden och deras värde per viktenhet är 20 å 25 procent
högre än värdet å hela eller halfva hudar, har förstnämnda vara ansetts
böra upptagas under särskild rubrik, hvars tullsats föreslagits till 45 öre,
motsvarande 16 till 18 procent af värdet, eller ungefärligen samma skydd,
som den icke renskurna varan enligt förslaget skulle erhålla. Maskinremläder,
som i handeln alltid förekommer renskuret, står, frånsedt
högre fetthalt, sullädret mycket nära och betingar blott cirka 10 procent
högre pris än detta. Det lärer hittills stundom hafva förtullats med
65 öre per kilogram, men torde, särskildt med hänsyn till sin industriella
betydelse, böra i tullhänseende jämställas med renskuret sulläder. Det
har föreslagits att hit hänföra jämväl plattläder, som också står sullädret
nära, ehuru dess fetthalt är ändå högre än remlädrets. Emellertid
användes jämte det billigare svarta plattlädret äfven i betydlig utsträckning
färgad! sådant, hufvudsakligen för militära ändamål och i. ett
prisläge af 4 till 6 kronor per kilogram. Då för det sistnämnda slaget
den hittillsvarande tullsatsen af 65 öre per kilogram synes ur skyddssynpunkt
erforderlig och det ej är lämpligt att vid tullbehandlingen
gorå skillnad mellan olika färgade slag af plattläder, har allt plattläder
ansetts böra såsom hittills hänföras till beredda hudar, andra slag.
De vid hudars renskäring fallande stycken från hufvud, hals, buk
och ben förekomma i marknaden till lägre pris än hela eller halfva
hudar eller ungefär 1 krona 50 öre per kilogram. Kommittén kar
emellertid icke ansett denna affall sprodid-ct vara af den betydelse, att för
densamma särskild rubrik med lägre tullsats bort i förslaget upptagas.
Då kommittén funnit det nuvarande skyddet för sullädertillverkningen
böra, i stort sedt, bibehållas oförändradt och faran för någon mera
besvärande utländsk konkurrens väl — af de till kommittén ingifna
framställningar att döma — hufvudsakligen hänför sig till möjligheten
af införsel af renskuret läder, har kommittén ansett den för sistnämnda
slag förordade tullförhöjning böra åtföljas af en motsvarande nedsättning
af tullen å hela och halfva hudar, hvilken därför blifvit i förslaget
391
upptagen till 35 öre per kilogram, motsvarande 16 ii 18 procent å priset
för hela eller halfva hudar och 20 å 25 procent å värdet af hudstycken.
Enligt denna rubrik bibehålies den nuvarande tullsatsen för det tunga N:r 196.
ofvanlädret och går densamma för den mest använda kvaliteten upp till
25 procent af värdet. För boxsidor, som dock i regel falla under viktgränsen,
kan tullafgiften emellertid gå ned ända till 7 procent af värdet.
Inhemsk tillverkning af lackeradt skinn förekommer blott i helt N:r l97-ringa skala, och det torde ännu vara för tidigt att döma om dess utvecklingsmöjligheter.
Priset å varan växlar mellan 11 och 20 kronor
per kilogram. Då lackeradt skinn är att i de flesta fall betrakta som
lyxvara, har ansetts berättigad! att höja tullen därå till 2 kronor per
kilogram, motsvarande 10 till 18 procent af värdet. Härigenom skulle
varan drabbas af en tull, ungefär motsvarande tullen å flertalet öfriga
skinnslag; och anses en sådan tullförhöjning kunna komma att föranleda
fördyrande af lackerade skor med ungefär 50 öre per par.
Tullsatsen 1 krona 20 öre per kilogram utgör 6 till 18 procent af N:r 198.
värdet, hvarvid märkes, att den för chevreau kommer nära det lägre
procenttalet, medan den åter för boxkalfskinn, boxhudar och saffianer
närmar sig det högre.
Konstgjord! läder, hvilket nu tullbehandlas såsom varor, ej specifice- Konstgjord*
rade, arbetade, eller som sulläder, är en mycket underhaltig vara, be- N.® 199,
tingande ett pris af ungefär 80 öre per kilogram. Då ur konsumentsynpunkt
import däraf icke är önskvärd och då varans användning till
förfång för den inhemska lädertillverkningen därför icke synes böra
främjas, har tullsatsen ej ansetts böra sättas lägre än den för sulläder
föreslagna eller 35 öre per kilogram.
Limläder har hittills åtnjutit tullfrihet såsom affall, ej specificerad!. Limiäder^tc.
Då det såsom råmaterial för tillverkning af draglim har ganska stor
betydelse, har det här särskild! omnämnts. (Ifrigt till denna rubrik
hänförligt affall har för närvarande användning blott som råmaterial
för konstgjord! läder.
De mest betydande af hit hänförliga artiklar äro s. k. resefter Läder- och
till skodon. Dessutom förekomma utskurna stycken till handskar och
andra läderarbeten. Hittills hafva dessa halffabrikat i allmänhet tull- etc.
behandlats såsom den råvara, hvaraf de tillverkats, alltså med tullsats N:r 201-203.
392
af 40 eller 65 öre per kilogram. Då detta förhållande af samma skål,
som anförts beträffande kärnstycken, kan göra råvarutullen mindre
effektiv, än afsedt vant, har denna senare här ansetts böra förhöjas
enligt samma princip, som tillämpats rörande kärnstycken; dock hafva
omkring ö
kronor 50 öre
hästskyltbitar, som betinga ett lågt pris __o _ _______
per kilogram och synas hafva föga intresse för svenska tillverkare,
sammanförts med bitar af sulläder under gemensam tullsats af 65 öre
per kilogram, motsvarande den tull, hästskyltar nu draga. Rubriken har
samtidigt sa formulerats, att äfven hästskyltar, som ej skurits till resefter,
fälla därunder. Hopskarfvade ränder draga redan nu, såsom hänförliga
till ej specificerade läderarbeten, tull med 1 krona 20 öre per kilogram.
■*r204—208 Beträffande tullsatserna å skodon har den önskan uttalats, att tull
''
satsen för do slag af skodon, som upptagits i rubriken n:r 578 i gällande
taxa, måtte höjas till 6 kronor per kilogram eller samma belopp,
som gällde före handelstraktaten med Tyskland, hvar jämte yrkats, att
skodon af annan väfnad än hel- eller halfsiden måtte erhålla samma
tullsats af 5 kronor per kilogram, som nu gäller för sagda rubrik, af
hvilka framställningar kommittén dock funnit blott den förstnämnda
tillräckligt motiverad. Vidare har i tulltekniskt hänseende gjorts anmärkning
mot den otidsenliga formuleringen af nyssberörda rubrik och
i samband därmed föreslagits en uppdelning af skodonen efter vikt i
stället för efter däri ingående material. Genomförandet af sistnämnda
förslag har emellertid vid samråd med sakkunniga funnits möta alltför
stora svårigheter.
Den formulering, som gifvits åt förslagets rubrik n:r 205 med
tillhörande anmärkning, öfverensstämmer med nuvarande tullbehandlingspraxis,
enligt hvilken såsom skodon af färgade svarta skinn tullbehandlas
endast de, där den svarta färgen genomträngt narfven och
färgat snittet, såsom a chevreau och boxkalf’. Benämningarna saffiansoch
karduans- samt pressade hafva ansetts kunna utgå, då skodon af
därmed betecknade skinn numera dels hafva ringa användning dels
tillika äro svartfärgade eller färgade annorlunda än svart.
Mandskar.
N:r 209.
Af Sveriges handskfabrikantförening har påyrkats ett väsentligt
högie tudskydd a handskar än det nu gällande, 6 krono!'' per kilogram,
under anförande att den svenska tillverkningen måst afsevärdt inskränkas.
under senaste år samt att dumping förekommit från länder med
billigare tillverkningskostnader. Statistiken gifver ock vid handen, såväl
att den inhemska produktionen är stillastående som att importen
393
är afsevärd. Därest man med ledning'' af de viktuppgifter, som återfinnas
i senaste tullkommittés betänkande af den 24 februari 1891 jämför
produktionsstatistiken, där tillverkningskvantiteten angifves i par,
och handelsstatistiken, som angifver införseln i kilogram, synes af jämförelsen
framgå, att den senare omfattar inemot hälften så stor kvantitet
som tillverkningen inom landet. Hufvudsakliga importen äger
ruin från Tyskland och Österrike, men äfven England och Frankrike
bidraga med finare kvaliteter. Då därtill kommer, att råmaterialet för
handskfabrikalionen skulle fördyras genom den föreslagna tullförhöjningen
för skinn och tillskurna delar af sådana från 65 öre per kilogram
till 1 krona 20 öre per kilogram, har kommittén ansett skäl föreligga
för höjning af tullsatsen, hvarvid denna, utan åsidosättande af
nödig hänsyn till den af senaste tullkommitté berörda faran för smuggling,
torde kunna bestämmas till 8 kronor per kilogram. Värdet å
handskar växlar mellan 20 och 100 kronor per kilogram med ett
medeltal af ungefär 55 kronor, hvarå den föreslagna tullsatsen alltså
utgör 14 å 15 procent. 1 enlighet med nuvarande praxis hafva fäktoch
boxhandskar blifvit i tullbehandlingshänseende likställda med sadelmakararbeten.
I denna rubrik hafva sammanförts de flesta lädervaror med teknisk Drif- och
användning, bland hvilka de olika slagen af maskinremmar hafva den största traJJ)8apr0^trcem~
betydelsen. Dessa draga för närvarande tull med 10 procent af värdet, N:r 210.
om de äro hopsydda, hopnitade eller på annat sätt hopfästade eller
eljest synbarligen ämnade att begagnas såsom dragremmar till maskiner,
hvilket i allmänhet är förhållandet med här angifna slag af remmar
med undantag af syremmar, hvilka nu tullbehandlas såsom hudar och
skinn, ej pälsverk, beredda, andra slag, med en tullsats af 65 öre per
kilogram. Såsom maskinremmar tullbehandlas äfven för liknande ändamål
apterade snören af läder. Öfriga här upptagna artiklar hafva dragit
den för delar till maskiner, redskap och verktyg bestämda tull, 10 procent
af värdet, med undantag dock af guldslagarhinna, som hänförts till tulltaxans
sista rubrik med tullsats af 15 procent af värdet. Enligt hvad
kommittén inhämtat, utgör ungefärliga medelvärdet å drifremmar 6 kronor,
å ryck- och slagremmar 7 kronor 50 öre samt å syremmar 4 kronor,
allt per kilogram räknadt. Äfven med fullt beaktande af den hänsyn,
varans användning kräfver, lärer tullsatsen icke kunna sättas lägre än
tullen för utstansade eller utskurna stycken af sulläder. En tull af 65
öre per kilogram lärer för öfrigt icke, i allmänhet taget, öfverstiga den
nu för dessa varuslag utgående. Jämväl för öfriga i denna rubrik uppåt)
-
394
Mösskärmar.
N:r 211.
Väskor, vägande
per st.
netto högst
0.5 kg. etc.
N:r 212.
Etuier etc.
N:r 213.
Väskor, vägande
per st.
netto mer än
0.5 kg. etc.
lN:r 214.
tågna artiklar liar den föreslagna tullsatsen synts väl afpassad efter de olika
artiklarnas värde med undantag dock för guldslagarhinna, som betingar
ett pris af SO till 500 kronor per kilogram. Då emellertid denna artikel,
som har obetydlig användning, numera ej lärer tillverkas inom landet,
bör ur nu ifrågavarande synpunkt hinder ej möta för dess upptagande
i denna rubrik.
Mösskärmar, som tidigare förtullades efter det ämne, hvaraf de
tillverkats, hafva sedan år 1882 haft gemensam rubrik i taxan, men hafva
1 enlighet med det föreliggande förslagets uppställning åter uppdelats
och finnas förutom i denna rubrik särskildt. nämnda äfven i afdelningen
för spånadsvaror. Tullsatsen är på båda ställena oförändrad. Importen
har uppgått till ett värde af omkring 70,000 kronor årligen under
senare tid.
Portföljer, plånböcker och portmonnäer af skinn draga för närvarande
tull med 1 krona 20 öre per kilogram. Ett genomsnittsvärde
för dessa varor är gifvetvis mycket svårt att fastställa, men torde ett
sådant, ej få beräknas lägre än 15 å 20 kronor per kilogram, ehuruväl
mycket billiga kvaliteter förekomma i marknaden. Konkurrensen utifrån
är mycket kännbar för de svenska fabrikanterna, som därjämte betungas
af tullen på skinn; och har kommittén med hänsyn härtill ansett
en tullförhöjning till 3 kronor per kilogram berättigad. Med nämnda
artiklar hafva lättare skinnväskor ansetts böra jämställas. Den hufvudsakliga
importen af de i rubriken upptagna artiklar förskrifver sig från
Tyskland. Af dylika varor af annat ämne än siden infördes år 1906
98,478 kilogram, däraf icke mindre än 85,064 kilogram kornrno från
Tyskland.
Etuier, helt eller delvis öfverklädda med skinn, draga nu tull med
2 kronor, läderbälten och skärp 1 krona 75 öre, cigarrfodral 1 krona
20 öre samt askar, helt eller delvis af skinn, resp. 1 krona 20 öre
eller 1 krona per kilogram. Den föreslagna gemensamma tullsatsen
utgör i genomsnitt 10 procent af varuvärdet eller något däröfver.
På grund af den föreslagna högre tullen å skinn har nuvarande
tullsats för hithörande varor, 1 krona 20 öre per kilogram, höjts
till 1 krona 50 öre, som utgör 15 till 25 procent af varuvärdet. Tilläggas
bör, att den nuvarande tullsatsen för en eller annan hithörande artikel,
som hänförts till etuier, utgått med 2 kronor per kilogram.
395
Samma skäl för höjning af tullsatsen till 1 krona 50 öre per
kilogram, som vid nästföregående rubrik anförts, gäller äfven de i dessa
rubriker upptagna varor.
Emot hittillsvarande tullbestämmelser för lösa, beredda pälsverk
bär anmärkts, dels att särskiljandet af de med olika tullsatser belagda
skinnsorterna, såsom gränsen nu är dragen, fordrar stor varukännedom
och ofta vållar svårigheter vid tullbehandlingen, dels att tullen, som
för vissa, särskild! nämnda dyrbarare slag utgår med 50 öre och för alla
öfriga med 25 öre per kilogram, är alltför låg i förhållande till värdet af
dessa varor, hvilka till mycket stor del kunna betraktas som lyxartiklar.
Emot åsättandet af högre tullsatser än de nuvarande har å andra sidan
anförts, att enligt statistiken importen af dyrbarare, lösa, beredda pälsverk
uppginge blott till 1,000 å 2,000 kilogram årligen, hvarför en lyxtull
därå blefve af jämförelsevis ringa betydelse, samt att en sådan tull komme
att vålla ej obetydligt afbräck för de svenska pälsvarufabrikerna, enär
den skulle minska deras konkurrensförmåga såväl i den numera icke
så obetydliga exporthandeln som ock vid afsättning^! till utländska
turister i Sverige. Restitution af tullen vid export skulle i praktiken
ej kunna genomföras, då den exporterade varan vore sammansatt af olika
material i mycket varierande förhållande.
Kommittén, som ansett fog förefinnas för eu lyxtull å sådana pälsvaror,
som ej äro att anse som nödvändighetsartiklar, har emellertid
funnit denna synpunkt lämpligen kunna tillgodoses endast i den mån,
förhöjda tullsatser icke kunna antagas allvarligt äfventyra exporthandelns
intresse. Från denna utgångspunkt har hittillsvarande lägsta
tullsats, 25 öre per kilogram, bibehållits för de billigaste slagen af
beredda lösa skinn af inhemska djur. Tullen är därvid att anse blott
som nödigt skydd för beredningen. Nuvarande högre tullsats af 50 öre
per kilogram för beredda lösa skinn har föreslagits för öfriga vanligast
förekommande och lättast igenkännliga pälsverk. Tullsatsen torde för
dessa i genomsnitt utgöra ungefär 5 procent af varuvärdet. Alla förut
ej nämnda beredda lösa skinn, eller, med andra ord, de dyrbaraste äro
sammanförda i rubriken n:r 220 med en tullsats af 1 krona per kilogram.
som i vissa fall utgör 5 till 10 procent af varuvärdet men i regel
icke ens så mycket.
I anledning af hemställan från päls varu fabrikanter har, i motsats
till hvad nu är fallet, skillnad gjorts mellan delvis bearbetade persedlar
å ena sidan och fullt färdiga å den andra. Då ett flertal sådana hall
-
Klädespersedlar;
sadelmakararbeten
etc.
N:r 215 och
216.
Pälsverk,
lösa.
N:r 218-220.
Pälsverk,
hopsydda.
N:r 221—222.
396
Fullfärdiga
persedlar af
pälsverk.
N:r223—224.
fabrikat, såsom foder af hamster, bisam och nutria samt konstgjorda
svansar af hare, get och räf, äro föremål för hemindustri och i sålunda
bearbetadt skick inköpas af pälsvarufabrikanterna, har ej ansetts lämpligt
att föreslå höjning af nuvarande tullsats, 3 kronor per kilogram, för
halffabrikat af de i n:r 218 och 219 upptagna skinnen.
Likaså har tullsatsen 6 kronor per kilogram bibehållits för halffabrikat
af de hittills särskildt namngifna finaste pälsverken, men däremot
inträder enligt nu föreslagna formulering en tullförhöjning från
3 till 6 kronor per kilogram för vissa för närvarande mera sällan använda
eller jämförelsevis dyrbara skinn, såsom å ena sidan opossum,
mufflon och wallaby, samt å andra sidan gråverk och persian.
De föreslagna tullsatserna för fullfärdiga persedlar af pälsverk
innebära i stort sedt en tullförhöjning från 3 till 6 kronor per kilogram
för mera vanliga artiklar och från 6 till 9 kronor för de dyrbaraste
skinnvarorna. Här likasom i fråga om de delvis bearbetade persedlarna
gäller dock, att för vissa mera sällan förekommande eller jämförelsevis
dyrbara skinn tullförhöjningen blifver ansenligare, i det att den nuvarande
tullsatsen 3 kronor i förslaget motsvaras af 9 kronor per kilogram.
Varor af billigare skinn tillverkas inom landet i ganska stor utsträckning
handtverksmässigt; och enär konkurrensen de inhemska tillverkarna
emellan torde hålla sådana varor fortfarande nere i pris, lära icke
ens i fråga om dem de höjda tullsatserna behöfva blifva mera kännbara.
11. Trävaror, ilätade varor, borstbindararbeten samt ben, horn och andra
formbara ämnen in. m.
Sveriges införsel af trävaror är gentemot utförseln försvinnande
liten. De enda nämnvärda införselartiklar af furu och gran äro spiror
och timmer, hufvudsakligen mindre sådant, samt ved. Införsel af furuoch
granved öfverstiger till och med afsevärdt utförseln. Så är äfven
förhållandet med björkved liksom ock med oarbetade trävaror af annat
slag än furu och. gran, i fråga om hvilka införseln hufvudsakligen lärer
omfatta aspvirke.
Sveriges export af gröfre trävaror bär icke hämmat utvecklingen
af den finare trävaruindustrien, utan har äfven denna, synnerligast efter
1880-talet, att uppvisa ett mycket kraftigt uppsving. Betydande trävara
-
397
fabriker kafva anlagts för speciella tillverkningar, samtidigt med att de
gamla kandtverkerierna uppdrifvit sin rörelse i fabriksmässig skala. Särskild!
betydande kar utvecklingen varit för snickeri- ock möbelfabrikerna,
för lådfabrikerna och för träsko- och lästfabriker (svarfverier). Vid sidan
däraf äro att nämna träull- ock möbelspånfabriker, reveteringsmattfabriker,
tunnbinderier, skopliggfabriker och persiennfabriker, för kvilka
dock, om man undantager de båda förstnämnda, tioårsperioden 1896—
1905 icke uppvisar något egentligt uppsving. För vissa andra hithörande
slag af fabriker, såsom käpp- ock pip fabriker, synes man kunna iakttaga
en tillbakagång.
Flera af dessa fabriker kafva särskild! inriktat sin verksamhet på export.
Följden har också blifvit en betydande omkastning ifråga om
handelsutbytet med andra länder på dessa områden såsom helt betraktade,
i det att utförseln ökats och införseln gått tillbaka. Då vid slutet
af 1880-talet införseln af snickararbeten, möbler, tunnbindar- och svarfvararbeten
m. in. ännu värderades till 1.2 miljon kronor emot en utförsel
af 2.4 miljoner kronor, utgjorde införseln 1901—05 i årligt
medeltal endast 0.G miljon kronor emot eu utförsel af 11.7 miljoner
kronor. Dessa siffror utvisa en förskjutning, betydligt kraftigare än
inom andra förädlingsindustrier; och är det framförallt på rena snickararbeten
(byggnadsmaterial, möbler m. in.), som den stora ökningen faller.
Då någon gång import af julgranar lärer kunna förekomma, bär
jämte oarbetad! virke äfven artikeln fällda, icke afkvistade träd ansetts
böra i rubriken upptagas.
Träull drager för närvarande tull med 15 procent af värdet. Framställningen
af denna artikel torde på grund af varans beskaffenhet och
med hänsyn till fraktförhållandena knappast tarfva skydd; och kommittén
har därför ansett tullfrihet kunna medgifva s för träull. Med träull afses
här emellertid allenast den till förpacknings- eller stoppningsändamål
tjänliga varan och icke en under samma namn stundom förekommande
artikel, bestående af sönderraspad eller malen trämassa, preparerad med
något desinfektionsmedel för medicinskt bruk.
Den i gällande tulltaxa tillsammans med korkbark upptagna artikeln
cols, hvarmed afses till korkämnen delvis bearbetadt korldbarksaffall,
torde, såvidt kommittén kunnat erfara, numera icke förekomma i
handeln åtminstone under detta namn, hvarför densamma uteslutits.
Skulle sådan vara inkomma, lärer den i allt fall komma att, såsom
hänförlig till rubriken n:r 227, åtnjuta tullfrihet.
Virke etc.
N:r 225.
Ved, träull
pff*
N:r 226.
Bark.
N:r 227.
398
Biälkar ete. Samtliga här upptagna artiklar äro äfven nu tullfria. Den för närvarande
icke särskild! specificerade artikeln reglar, har i enlighet med
sakkunnigas uttalande blifvit särskild! omnämnd.
Lister hänföras till denna rubrik endast för så vidt de äro ohyflade;
hyflade, polerade, belagda med massa eller på annat liknande sätt bearbetade,
äro de att hänföra till »andra bearbetade trävaror».
Lådämnen af Till cigarrlådor ämnade träskifvor af 7 millimeters tjocklek och
7 lek’ etc"* därunder äro i gällande tulltaxa likställda med fanerskifvor af samma
N:r 230. tjocklek och draga — då de icke torde kunna tillverkas af furu eller
gran — tull med 10 öre per kilogram.
Förbrukningen af cigarrlådämnen inom landet är ganska afsevärd;
man beräknar, att sådana erfordras till ungefär 3 miljoner lådor årligen.
Emellertid lära de inhemska fabrikerna utan svårighet kunna
fylla detta behof, men från deras sida klagas öfver, att de lida svårt
intrång genom konkurrens från Tyskland, hvilken konkurrens särskildt
i tider af öfverproduktion inom nämnda land blifver ytterst kännbar.
Härförutom anföres till stöd för anspråk på högre tull, att likställigheten
med fanerskifvor icke är befogad, då för framställning af
dessa senare afsevärdt mindre arbete erfordras. Erinras kan ock, att
i Norge minimal tullsatsen för cigarrlådämnen är 20 öre per kilogram.
Kommittén har med afseende härå ansett fog förefinnas för eu höjning
af tullsatsen till 15 öre, hvilket belopp cigarrfabrikanter, som därom
tillfrågats, i allmänhet ansett icke vara oskäligt.
Till parfymlådor afsedda, hyllade träskifvor — af asp eller annat
löfträ — hvilka nu tullbehandlas såsom snickararbeten, hafva undergått
eu med cigarrlådämnen likartad bearbetning. Med anledning däraf hafva
de ock ansetts böra med cigarrlådämnen likställas.
Inpressning eller inbränning af ornament föranleder för närvarande,
att lådämnen af ifrågavarande slag hänföras till snickararbeten med
en tull af 30 öre (för förgyllda 60 öre) per kilogram. Då denna ytterligare
bearbetning ej nämnvärdt fördyrar varan, har kommittén ansett
densamma icke böra inverka på tullbehandlingen.
Benämningen parfymlådämnen lärer icke behöfva eller böra tolkas
så inskränkt, att icke därunder må inbegripas äfven ämnen till lådor,
som användas för inpackning af andra toalettmedel än parfymer. Något
särskiljande af det ena slaget från det andra vid tullbehandlingen torde
för öfrigt knappast vara möjligt.
399
Böjda käppämnen tullbehandlas nu såsom snickararbeten. Den be- Lådämnen
arbetning, varan undergått, är dock ganska obetydlig och torde knappast ochN.fa23ietC‘
ändra dess egenskap af råvara, så mycket mindre som nämnda bearbetning
måste utföras på växtorten eller i dess närhet. Vid sådant förhållande
har kommittén i anledning af därom gjord framställning funnit
sig böra upptaga varan såsom tullfri.
En annan artikel, för hvilken tullfrihet begärts i liera till kommittén
inkomna framställningar, är tändsticksämnen (splint och spån) af
asp, hvilken artikel, äfven den, för närvarande hänföres till snickararbeten
och sålunda drager tull med SO öre per kilogram.
1 följd af bristande tillgång inom landet på för tändsticksfabrikationen
erforderligt aspvirke äro de svenska tändsticksfabrikerna nödsakade
att från utlandet fylla sitt behof af denna vara, hvilket hittills
skett genom införsel af helt och hållet oarbetade stockar. En afsevärd
lättnad skulle emellertid, enligt hvad berörda framställningar gifva vid
handen, kunna beredas den svenska tändsticksindustrien, om i stället
för oarbetadt aspvirke däraf framställda tändsticksämnen, dels splinten
till stickorna och dels spånen till askarna, kunde införas, hvilket dock
nu omöjliggöres genom den höga tullen. Kommittén har så mycket
mindre haft anledning att ställa sig afvisande till ifrågavarande begäran, som
aspvirkets bearbetning till tändsticksämnen inom landet lärer bedrifvas
allenast af tändsticksfabrikerna själfva.
Tangentskifvor af ebenhols äro enligt föreskrift i gällande taxa
tullfria. Tangentskifvor af annat träslag däremot rubriceras som ej
specificerade, särskildt inkommande delar och tillbehör till musikaliska
instrument och draga sålunda tull med 15 procent af värdet. Då det
lärer vara förenad! med svårighet att vid tullbehandlingen afgöra, huruvida
materialet utgöres af ebenhols eller af genomfärgadt trä, har kommittén
ansett lämpligt att föreslå tullfrihet äfven för tangentskifvor af
annat träslag.
Fanerskifvor af furu eller gran, som nu äro åsätta tull af 5 öre per Fanerskifvor
kilogram, äro så sällan föremål för import, att särskild rubrik för denna fj.^2''32
artikel icke ansetts behöflig. År 1891 infördes 182 kilogram; sedermera
har ingen import däraf förekommit förr än år 1907, då 304 kilogram
infördes.
Hvad angår fanerskifvor af annat träslag har visserligen från eu
fabrik hemställts om förhöjning af nuvarande tullsats, 10 öre per kilogram;
men med hänsyn till denna artikels betydelse för våra snickerifabriker,
hvilka framhållit önskvärdheten af att råvaror och halffabrikat
400
ej fördyras och beträffande faner till och med påyrkat borttagande af
tullen, bär det synts kommittén lämpligast, att tullsatsen i fråga bibehålies
vid nuvarande belopp, hvilket uppgifvits motsvara omkring 10
procent af det pris, de till import vanligen förekommande slagen af fanerskifvor
betinga.
Af hoppressade faner- eller träskifvor bestående s. k. limbräder
draga för närvarande tull med 30 eller 60 öre per kilogram, allt
efter det olika träslag, hvaraf de bestå. Någon inhemsk framställning
af detta för vissa slag af snickararbeten särskild! lämpade material lärer
icke förekomma; och sedan kommitténs uppmärksamhet blifvit fäst därpå,
att med tillämpning af nuvarande tullsatser import af varan knappast
kan äga rum, då dess värde icke lärer uppgå till fullt 1 krona per
kilogram, har kommittén ansett sig skäligen böra hemställa om dess
likställande med den i visst hänseende jämförliga artikeln fanerskifvor.
Huggblock Huggblock för styckning och hackning af kött tullbehandlas nu
N-^233 såsom redskap, ej specificerade, med en tull af 10 procent af värdet.
Då värdet lärer utgöra allenast omkring 20 öre per kilogram, skulle
varans hänförande i tullbehandlingshänseende till vanligt snickararbete
— såsom följden blefve, därest icke i sammanhang med nyssnämnda
rubriks bortfallande varan i taxan särskild! upptoges — medföra
en alldeles för hög tull, hvarför artikeln i fråga, trots dess jämförelsevis
ringa betydelse ur importsynpunkt, ansetts böra specificeras.
Träspån, afsedd till rening af maltdrycker eller andra vätskor, är däremot
en rätt afse värd importartikel, som för närvarande tullbehandlas
enligt taxans sista rubrik med en tull af 15 procent af värdet.
Detta lärer utgöra 12 å 14 öre per kilogram. Den här upptagna tullsatsen,
2 öre per kilogram, skulle alltså för bägge de nu nämnda
artiklarna ungefär motsvara den nuvarande tullen. Spån för taktäckning,
lärer sällan vara föremål för import. Varan bör gifvetvis hänföras
till denna rubrik. För tändstickstillverkning äfvensom för flätning afsedd
spån har upptagits i andra rubriker.
Tannbindar- Jämlikt bestämmelse i gällande taxa, upptagen i en anmärkning
N-rr234-eoch ^ rubrikerna n:r 659 och 660, skola såsom tunnbindararbeten förtullas
235. lagg- oc''l1 bottenstäfver, som äro så färdigarbetade, att de kunna omedelbart
till kärl sammansättas. Försök lära emellertid hafva gjorts att
kringgå afsiktcn med denna föreskrift genom att låta någon obetydlig
del af stäfvernas bearbetande återstå ofullbordad vid införseln. Med
anledning häraf och till förekommande af olikformig tullbehandling,
401
synes stadgandet böra så fullständigas, att äfven helt eller delvis hyflade
stäfver få draga den för tunnbindararbeten bestämda tull.
Hos kommittén gjord framställning om tull å allenast sågade stäfver
har kommittén icke kunnat biträda.
Lösa vagnshjul, som äro föremål för afsevärd tillverkning inom Vagnshjul etc.
landet, tullbehandlas såsom ej specificerade vagnmakararbeten med en ^:r
tull al 15 procent al värdet. Priset å dylika hjul växlar allt efter
materialets beskaffenhet och den olika graden af bearbetning. Värdet
bär uppgifvits utgöra i medeltal 70 öre för enklare hjul ocli 2 kronor
för hjul, afsedda för finare åkdon, allt per kilogram räknadt. Med hänsyn
därtill att företrädesvis det senare slaget af hjul är föremål för import,
har kommittén ansett tullsatsen ej böra sättas lägre än 20 öre per kilogram,
hvilken tullsats ansetts böra upptagas äfven för hjuldelar och skaklar
samt ämnen till dessa artiklar. Skaklar hänföras för närvarande till
vagnmakararbeten, under det att hjuldelar och ämnen därtill tullbehandlas
i enlighet med hvad för trävaror är stadgadt. Dessa båda sistnämnda
artiklar hafva i följd häraf, särskildt om de tillverkats af utländskt
träslag eller varit helt eller delvis svarfvade, drabbats af en i
förhållande till värdet onaturligt hög tull, nämligen 30 eller 60 öre
eller till och med 1 krona per kilogram, hvilket verkat betungande för de
inhemska vagnfabrikanterna, som genom import måste fylla sitt behof
af hjuldelar af utländskt träslag. Visserligen är äfven den nu föreslagna
tullsatsen rätt hög, då fråga är om sådana hjuldelar och ämnen därtill,
som äro tillverkade af inhemska träslag, i det att tullen i dylika fall
lärer motsvara omkring 40 procent af värdet, men denna omständighet
torde icke vara af den betydelse, att olika, efter träslagets beskaffenhet
lämpade tullsatser böra ifrågasättas, alldenstund dessa artiklar enligt
uppgift kunna erhållas vid fabriker inom landet till samma pris eller
till och med billigare än den utländska varan.
Beslag, anbragta å här ifrågavarande artiklar, synas ej böra utöfva
inflytande å tullbehandlingen. Däremot hafva med gummiringar
försedda hjul ansetts böra draga en efter deras högre värde bättre afpassad
tull, och sålunda ej hänförts till förevarande rubrik, utan upptagits
i rubriken n:r 1056.
k ör industriella ändamål afsedda formar af trä, likaväl som af Träskor, forannat
ämne, tullbehandlas nu såsom ej specificerade maskiner, redskap ®ar „e^-
och verktyg, med tull af 10 procent af värdet. Med hänsyn därtill, att * ''
dylika formar, enligt för kommittén tillgängliga prisuppgifter, i medel 51 -
402
tal kosta omkring 1 krona per kilogram, har den tullsats af 10 öre per kilogram,
som i gällande taxa är åsatt träskor och s. k. borstträn, och hvari
ändring ej blifvit ifrågasatt, synts lämplig äfven för nu ifrågavarande
artikel.
Block och Block och Bister till skoarbeten äro nu åsätta en tull af 10 öre per
N:rS238. kilogram. Sådana block och läster, som användas för att bevara formen å
färdiga skodon, äro vanligen urhålkade och försedda med gångjärn, samt
betinga enligt uppgift ett afsevärdt högre pris, per kilogram räknadt, än
blockoch läster för skotillverkning och hafva under senaste tid icke tullbehandlats
såsom block och läster till skoarbeten utan såsom snickararbeten.
Denna praxis har kommittén genom den i rubrikens formulering föreslagna
förändringen afsett att fastslå.
Af läster för tillverkning af skodon betinga s. k. lian delsläster,
som användas af skomakare, ett pris af 70 å 80 öre per kilogram, under
det att värdet af de för mekanisk skofabrikation afsedda lästerna, hvilka
i allmänhet äro å undersidan helt eller delvis försedda med beslag af
järn, uppgår till omkring 2 kronor per kilogram.
Enligt hvad som blifvit kommittén meddeladt, har den inhemska
skolästfabrikationen haft svårighet att konkurrera med åtskilliga utländska
fabriker; och särskildt skall detta gälla i fråga om handelsläster,
hvilka ofta nog lära utbjudas till underpris. Med hänsyn härtill
har kommittén ansett sig böra så till vida tillmötesgå en till kommittén
inkommen framställning om fördubbling af den nuvarande tullsatsen,
att kommittén upptagit denna med ett till 15 öre förhöjdt belopp.
Skofla!-, rem- För de i rubrikerna n:r 239—241 upptagna artiklar utgår tullen
8k''larretcnd" för närvarande med 10 procent af värdet. Undantag göra dock i detta
Nr 239-24!. afseende de till rubriken n:r 241 hänförliga ämnen af trä till ej särskildt
nämnda maskindelar eller redskap, afsedda lör textilindustrien, i
det att sådana ämnen ofta nog lära hafva tullbehandlats såsom snickararbeten.
N:r 23S. Tillgängliga prisuppgifter gifva vid handen, att värdet å de i
rubriken n:r 239 upptagna artiklar utgör, per kilogram räknadt, för skofla!’
och ugnsspadar 30 å 60 öre, för skruftvingar 36 å 63 öre, för skrufknektar
50 å 71 öre, för hyfvelstockar 70 öre å 3 kronor 50 öre, för yxskaft
32 öre å 1 krona för släggskaft 40 å 48 öre, för hammarskaft 37 å 80 öre,
för skyffelskaft 30 å 58 öre, för spadskaft 44 öre, för skaft till hackor
50 öre, för lieskaft 65 öre och för skaft till högafflar 20 å 26 öre.
403
Härjämte tiar upplysts, att hyfvelstockar icke äro föremål för tillverkning-
inom landet samt att en afsevärd del af de öfriga hithörande
artiklar, som införas, utgöras af jämförelsevis dyrbara skaft af hickory
och andra utländska träslag.
Den föreslagna tullsatsen synes sålunda, på samma gång den möjligen
medför ett något ökadt skydd för vissa inom landet tillverkade
artiklar, innebära en väsentlig - nedsättning af tullen å andra artiklar,
som icke äro föremål för tillverkning inom landet, däribland verktygsskaft,
af Indika redskapstillverkningen har behof.
För de till rubriken n:r 240 hänförliga träarbeten har en tullsats
af 10 öre per kilogram, motsvarande 8 å 15 procent af värdet, ansetts
erforderlig till skydd för den inhemska tillverkningen. För kommittén
har uppgifvits, att priset, per kilogram räknadt, utgör för remskifvor
samt slip- och polerskifvor omkring 70 öre, för verktygsskaft 70 öre till
1 krona 25 öre samt för sågställningar 70 öre till 1 krona.
Inom textilindustrien använda maskindelar och redskap af trä,
såsom spindlar, bobiner, spolpipor och skyttlar in. m., Indika i värde
växla — enligt uppgift från 60 öre till omkring 3 kronor per kilogram
— allt efter den olika grad af bearbetning de undergått, äro visserligen
föremål för tillverkning inom landet, men förbrukarna af dessa artiklar
lära dock vara nödsakade att till största delen fylla sitt behof genom
import. Med hänsyn till den inhemska fabrikationen har tullsatsen ej
ansetts höra sättas lägre än 20 öre per kilogram, hvilken tullsats i stort
sedt torde ungefärligen motsvara den nuvarande värdetullen.
I denna rubrik hafva äfven upptagits delar af trä till sy-, stick- och
nåtlingsmaskiner, såsom bordskifvor, hufvar och trampstickor. För de väsentligaste
af dessa delar, nämligen bord och hufvar, beräknas ett medelvärde
af resp. 1 krona 10 öre och 2 kronor 50 öre per kilogram.
Med hänsyn härtill och i betraktande däraf, att den utländska varan på
grund af massproduktion och billigare arbetskraft kan säljas till lägre
pris än den svenska, torde eu lägre tullsats än 20 öre per kilogram icke
kunna antagas bereda den svenska tillverkningen nödigt skydd. För närvarande
lära särskild! de utländska symaskin sfabrikanter, hvilka hit importera
delar af symaskiner för att här sammansättas, i afsevärd omfattning
importera äfven nu ifrågavarande artiklar.
Såväl skurna som oskurna träsnittstockar äro för närvarande tullfria.
För de senare, som tillverkas af buxbom och ej lära kunna erhållas
här i landet, torde tullfriheten böra bibehållas. Skurna träsnitt
-
N:r 240.
N:r 24L
Träsnittstockar.
N:r 242 och
243.
404
Käppar etc.
N:r 244 och
245.
stockar däremot hafva synts i tullbehandlingshänseende böra likställas med
klichéer; och har alltså den för sistnämnda artikel föreslagna tullsats,
15 procent af värdet, upptagits jämväl för skurna träsnittstockar. Visserligen
kunde med visst fog ifrågasättas att för konstnärligt skurna
träsnittstockar bereda tullfrihet, men då sådana ytterst sällan förekomma
till införsel och det skulle blifva förenad t med stora vanskligheter att
vid tullbehandlingen afgöra, om en träsnittstock vore att anse såsom
konstnärsarbete eller icke, lärer någon åtskillnad mellan olika slag af
skurna träsnittstockar icke behöfva eller böra göras.
Enligt gällande taxa äro för käppar följande tullsatser bestämda,
nämligen för sådana, som synbarligen äro afsedda till paraplyer eller
parasoller, 25 öre och för andra 2 kronor 70 öre, allt per kilogram räknadt.
Af en inhemsk käppfabrikant har, under åberopande af svårigheten
att kunna konkurrera med de utländska fabrikerna, gjorts framställning
om väsentligt ökadt tullskydd för ifrågavarande artikel.
Visserligen har äfven införseln af andra käppar än de till paraplyer
och parasoller afsedda under senaste tiden ökats, så att den från
att i början af 1890-talet icke hafva uppgått till mer än några hundra
kilogram om året, år 1907 belöpte sig till nära 3,400 kilogram; men den
hufvudsakliga importen omfattar dock paraply- och parasollkäppar, hvaraf
sistnämnda år infördes nära 30,000 kilogram. Paraply- och parasollkäppar
tagas, enligt uppgift, hufvudsakligen från de stora fabrikerna i Tyskland,
hvillca inrättat sig särskildt för tillverkning af delar till paraplyer och parasoller
och lära fullständigt behärska världsmarknaden å detta område. De
försök, som af härvarande paraplyfabrikanter gjorts att upptaga tillverkningen
af paraply- och parasollkäppar, torde också få anses hafva gifvit vid
handen, att äfven med afsevärdt högre tullskydd än det nuvarande denna
tillverkning ej skulle kunna blifva någon lönande industri; och har med
hänsyn härtill kommittén ansett sig icke böra föreslå någon höjning af
tullen å detta slag af käppar. Värdet därå lärer växla mellan 1 och
7 kronor per kilogram.
Värdet å andra slag af käppar har för kommittén uppgifvits utgöra
8 å 9 kronor per kilogram för de till införsel vanligast förekommande
slagen. Då i betraktande häraf gällande tullsats -—• hvars storlek torde
hafva bestämts hufvudsakligen med hänsyn därtill, att de införda käpparna
i allmänhet hafva karaktär af lyxvara — bör anses innefatta ett
ingalunda lågt skydd, bär kommittén icke funnit annan ändring påkallad,
än att tullsatsen lämpligen torde kunna afrundas till 3 kronor
per kilogram.
405
Lösa kryckor af trä till käppar af sist omförmälda slag lära ej
förekomma i marknaden. Däremot äro dylika kryckor till paraply- och.
parasollkäppar föremål för afsevärd import och tullbehandlas nu såsom
snickar- eller svarfvararbeten. För underlättande af den nu tidsödande
sorteringen vid tullbehandlingen hafva dessa synts böra likställas med
käppar, helst som intet svenskt industriellt intresse lärer skadas af den
nedsättning i tullen, som förändringen innebär.
Beslag af metall eller annat ämne, hvilka stundom finnas anbragta
å hithörande artiklar, hafva ej ansetts böra utöfva något inflytande
å tullsatsen.
Stadgandet angående inräknande i varans vikt af visst emballage har
affattats med hänsyn till de olika förpackningssätten för här sammanförda
artiklar och öfverensstämmer med hvad nu är stadgadt i fråga
om paraply- och parasollkäppar.
För svarfvar- och bildhuggararbeten, ej specificerade, stadgas i
gällande taxa en tull af 1 krona per kilogram, dock att, om vikten af
varan per stycke öfverstiger 2 kilogram, tullen för den Överskjutande
vikten beräknas som för snickararbeten.
Vid tullbehandlingen af hithörande artiklar lärer ofta nog osäkerhet
råda i fråga om huru stor del af varan, som skall vara svarfvad
eller snidad för att varan rätteligen bör hänföras till svarfvar- och bildhuggararbeten.
Med hänsyn härtill samt då lämpligheten af uttrycket
bildhuggararbeten, för så vidt därmed — såsom enligt häfdvunnen tullbehandlingspraxis
är förhållandet — skall afses ej blott verkliga konstnärsarbeten
utan äfven andra med rikare snideri försedda arbeten, torde
kunna ifrågasättas, har kommittén ansett, att åt rubriken borde gifvas
en något tydligare affattning. Tillika har i densamma, i anslutning till
hvad redan nu i tillämpningen iakttages, upptagits oval- och rundfrästa
arbeten. Rubrikens omfång för öfrigt har dock ansetts böra väsentligen
inskränkas. Någon egentlig anledning att tillämpa en särskild,
högre tullsats för möbler och andra dylika tyngre snickararbeten därför,
att svarfning, fräsning eller snidning till någon större eller mindre del
ingått i arbetet, synes icke förefinnas, då detta förhållande icke lärer i
nämnvärd grad fördyra arbetet. Däremot torde för smärre svarfvade,
frästa eller snidade artiklar, med hänsyn till deras på beskaffenhet och
afsedd användning grundade högre värde i förhållande till vikten, en
högre tull än för snickararbeten vara skälig; och torde i anslutning till
den ofvan omnämnda nuvarande viktgränsen denna tullsats kunna be
-
Svarfvararbeten
etc.
N:r 246.
406
S. k. wienermöbler.
N:r 247.
Snickararbeten.
N:r 248—253.
stämmas att gälla för dylika artiklar, för så vidt de väga netto högst 2
kilogram per stycke.
S. k. wienermöbler, hvilka vanligen äro gjorda af rödbok och
varit föremål för bearbetning i fräs ma sk in, hafva tidigare på grund
af tillverkningssättet ansetts hänförliga till svarfvararbeten, men tullbehandlas
numera, i anslutning till Kungl. Maj:ts i särskild! mål meddelade
beslut, såsom snickararbeten och draga således i allmänhet en
tull af SO öre per kilogram.
Eu inhemsk snickerifabrik, som sedan flera år tillbaka bedrifvit
tillverkning af wienermöbler, därvid enligt uppgift sysselsättande ett
40-tal arbetare, har gjort framställning om ökadt tullskydd för att
sättas i stånd att möta den starka konkurrensen med införda dylika
möbler. Om också anledning ej synts föreligga att, på sätt i berörda
framställning föreslagits, upptaga tullsatsen till det belopp, hvarmed
densamma tidigare utgick, eller 1 krona per kilogram, i den mån vikten
per stycke icke öfversteg 2 kilogram, har dock kommittén med hänsyn
till den omfattande bearbetning varan undergått i jämförelse med det å
vanliga snickarvaror i allmänhet nedlagda arbete, ansett eu till 50 öre per
kilogram bestämd tullsats icke bereda den inhemska tillverkningen högre
skydd än skäligt.
Beträffande snickararbeten samt andra, ej specificerade, bearbetade
trävaror innehåller tulltaxan följande bestämmelser:
Trävaror:
snickararbeten samt alla andra mer eller mindre
bearbetade trävaror, ej specificerade:
af furu eller gran:
utan betsning, målning eller lackering...... .1 kilogram
med betsning, målning eller lackering...... 1 „
af alm, ask, björk, bok, ek och andra inhemska,
ej specificerade träslag, massiva eller därmed
fanerade, äfvensom arbeten, belagda
med massa, utan målning eller annan
^betäckning ..................................................... 1
af päron och valnöt samt af mahogny,
jakaranda och andra utländska träslag,
massiva eller därmed fanerade, äfvensom
arbeten, försedda med äkta eller oäkta
—: 05
—: 10
—: 30
407
förgyllning eller belagda med färgad eller
förgylld massa.................................................. 1 kilogram —: 60
Anm. Är arbetet sammansatt af flera träslag, sker förtullningen efter det slag
däribland, som drager högsta tullafgift.
Med det till öfverrubriken för ifrågavarande artiklar i förslaget
fogade tillägget »äfven i förening med annat ämne än trä» åsyftas allenast
att fastslå nuvarande tullbehandlingspraxis. För öfriga af kommittén
föreslagna, delvis ganska genomgripande förändringar af berörda taxebestämmelser
redogöres bär nedan under de särskilda rubrikerna.
Arbeten, belagda med massa, hafva i förslaget upptagits under N:r 248 och
egna rubriker. Vid affattande! af dessa bär hänsyn tagits därtill, att
dylika arbeten, hvilka företrädesvis utgöras af lister till fotografi- och
tafvelramar eller färdiga sådana ramar, ofta äro endast delvis belagda
med massa. Värdet å här ifrågavarande artiklar lärer vara ungefärligen
lika, vare sig den pålagda massan såsom sådan är ofärgad eller färgad,
och de inhemska fabrikanterna lära understundom hafva intresse af
att för en jämförelsevis låg tull få införa sådana s. k. rålister, som
äro belagda med färgad massa. I betraktande häraf bär kommittén
ansett massans egenskap af ofärgad eller färgad ej höra. utöfva inflytande
på tullbehandlingen. Den däraf påkallade förändringen af gällande
bestämmelser torde äfven ur tullteknisk synpunkt vara att förorda.
Polerade och bonade snickararbeten, delvis belagda med massa,
synas böra draga samma tull som öfriga polerade och bonade snickararbeten,
i följd hvaraf de upptagits i rubriken n:r 249.
I samma rubrik hafva äfven inrymts alla s. k. japanska arbeten,
som ej äro hänförliga till annan rubrik — såsom exempelvis fölhållandet
är med askar och etuier af trä i förening med vissa andra
materialier. Japanska arbeten tullbehandlas nu efter arten af det trä,
hvaraf de äro framställda. Det föreslagna sammanförandet af dem
i en gemensam rubrik har ansetts särskildt lämpligt med hänsyn till
de olägenheter, som äro förknippade med den nuvarande tullbehandlingen.
För att utröna träets art måste nämligen den å varan anbragta
lackeringen på någon del af föremålet aflägsnas, hvarigenom
föremålet mer eller mindre skadas. Fn tullsats af 60 öre per kilogram
synes för öfrigt icke vara för hög, då dessa arbeten till stor del utgöras
af prydnads- och toalettartiklar.
För arbeten af furu eller gran, icke belagda med massa, hafva N:r 250 och
nu gällande tullsatser bibehållits. Med snideri försedda dylika arbeten,
408
vägande per stycke netto mer än 2 kilogram, Indika enligt gällande
taxa skola förtullas efter hvad för svarfvararbeten stadgas, hafva emellertid,
då de nu skola förtullas som snickararbeten, ansetts icke böra
draga den här bestämda låga tullen utan i stället upptagits i nästföljande
rubrik med tull af 30 öre per kilogram. Fernissade arbeten hafva
funnits skäligen böra likställas med betsade, målade och lackerade.
Gällande taxa upptager som hufvudgrund för olika tullsatser å
snickararbeten och bearbetade trävaror af annat träslag än furu eller
gran träslagets egenskap af inhemskt eller utländskt. Denna åtskillnad
synes emellertid mindre lämplig, ty oafsedt svårigheten i många fall,
särskildt beträffande polerade, bonade eller på liknande sätt å ytan
bearbetade trävaror, att vid tullbehandlingen afgöra, af hvilket träslag
varan består, är oftast träets art föga normgifvande för värdet. 1
detta afseende kan framhållas, att lyxmöbler och andra finare snickararbeten
numera i stor utsträckning tillverkas af inhemska träslag
och betinga höga pris, under det att arbeten af utländska träslag
ofta äro afsevärdt billigare. Jämväl en annan omständighet talar för
omläggning åt tullarna å här ifrågavarande artiklar. Då kommitténs
förslag icke upptager särskild rubrik för ej specificerade redskap och
verktyg samt delar därtill, komma dessa, för så vidt de äro af trä och
i den män de icke äro i förslaget särskildt nämnda, att blifva hänförliga
till här ifrågavarande trävaror. Dessa för industriellt bruk eller
för handtverkeri behof afsedda artiklar äro ofta förfärdigade af utländskt
träslag och den för bearbetade trävaror af dylikt träslag stadgade
tullen blefve här utan tvifvel ganska dryg och äfven i det afseende!
föga motiverad, att i regel dessa artiklar icke underkastats någon
långt drifven bearbetning.
Med bibehållande af gällande två tullsatser, 30 och 60 öre, för
kilogram räknadt, har en lämpligare och — då oarbetad! virke såväl af
inhemskt som af utländskt träslag är tullfritt — rättvisare uppdelningsynts
kunna ernås därigenom, att graden af bearbetning, som varan undergått,
gjorts bestämmande för tillämpligheten af den ena eller andra af
nämnda tullsatser.
Beträffande förevarande rubriker torde ytterligare endast behöfva
nämnas, att, ehuruväl skäl kunde anföras för en lägre tull å gröfre
snidade arbeten, tulltekniska hänsyn torde omöjliggöra en åtskillnad
mellan gröfre och finare snidade arbeten likasom ock mellan snidade
arbeten och skulptur- eller bildhuggararbeten, hvilka senare i förslaget
äro inbegripna under snidade arbeten.
409
Arbeten af konstgjord^ trä hafva likställts med arbeten af annat
naturligt trä än furu eller gran, hvarom bestämmelse inrymts i en
under förevarande rubriker intagen anmärkning.
För möbler hafva nu gällande bestämmelser bibehållits oförändrade;
dock har med hänsyn till sådan öfverklädnad, som utgöres af läder eller
skinn, uttrycket »öfvertyg)) utbytts mot »öfverklädnad».
Medelst målning eller på liknande sätt sönderdeladt korkaffall,
hvilken artikel har användning för olika ändamål, såsom i linoleumindustrien
samt för tillverkning af de i nästföljande rubrik upptagna
artiklar, drager nu tull enligt taxans sista rubrik med 15 procent af
värdet. Den af kommittén föreslagna tullen af 5 öre per kilogram motsvarar
ungefär 15 procent af det uppgifna medelvärdet å ifrågavarande
artikel.
För de i denna rubrik upptagna artiklar — hvilka hafva användning
hufvudsakligen såsom byggnads- eller isoleringsmateriel — utgår tullen
efter varuvärdet. För flertalet billigare hithörande artiklar, såsom block
och plattor, utgör densamma 15 procent af värdet, under det mera
förarbetade och dyrbarare varor, såsom formstycken, draga allenast
10 procent, då de hänföras till rubriken maskiner, redskap och verktyg,
ej specificerade. Den af kommittén föreslagna tullen, 10 öre per kilogram,
torde tämligen nära öfverensstämma med den tull, som nu belöper å
flertalet af här ifrågavarande artiklar, hvaraf för öfrigt landets behof lärer
till största delen fyllas genom inhemsk tillverkning. Till jämförelse må
nämnas, att motsvarande tullsats i den tyska tulltariffen är 10 mark
per 100 kilogram.
Lifbojar, lifbälten och s. k. fendertar, hvilka varor bestå af kork
i förening med väfnad, utgöra jämförelsevis obetydliga importartiklar. De
hafva dock ansetts icke lämpligen böra draga den för korkarbeten, ej
särskildt nämnda, föreslagna tull och därför särskildt upptagits med en
lägre tullsats, 20 öre per kilogram, som synts komma att öfver hufvud taget
nära motsvara den nuvarande värdetullen, hvilken utgår med 10 procent
för lifbojar och lifbälten samt 15 procent för fendertar.
I gällande taxa stadgas för korkar, skurna, utan beslag, hvarmed
likställts korksulor, en tull af 35 öre per kilogram och för korkar med
beslag en tull af 1 krona 20 öre per kilogram.
Möbler.
N:r 254 och
255.
Korkaffall.
N:r 256.
Arbeten af
korkaffall.
N:r 257.
Arbeten af
kork.
N:r 258.
N:r 259.
52
410
1 fråga om sistnämnda artikel må framhållas, att den däri ingående
korken till såväl vikt som värde i allmänhet är af så underordnad
betydelse i förhållande till beslaget, att varan knappast kan betraktas
som korkarbete, utan synes böra förtullas såsom arbete af det
ämne, hvaraf beslaget består. Bestämmelse härom har upptagits i en
anmärkning under denna rubrik.
Skurna korkar utan beslag utgöras företrädesvis af butelj- och
andra flaskkorkar. Hos kommittén hafva två korkfabrikanter, under
framhållande af de mindre gynnsamma förhållanden, under hvilka de
svenska korkfabrikerna arbeta, jämfördt med utlandets, gjort framställning
om ökadt skydd för tillverkning af dylika korkar, därvid de påyrkat
skilda tullsatser för ölkorkar och vinkorkar, hvilka olika slag
skulle särskiljas efter korkarnas mindre eller större diameter. Tillika
har uppgifvits, att priset utgjorde å de förra 3 å 4 kronor och å de
senare 8 å 10 kronor, allt per kilogram räknadf.
Enligt den officiella statistiken har in- och utförseln af korkar
utan beslag — däri inräknad äfven den obetydliga artikeln korksulor —
under femårsperioden 1903—07 utgjort:
Åv | Införsel. | Utförsel. |
| Kg. | Kg. |
1903 | 76,415 | 63,766 |
1904 | 60,215 | 40,545 |
1905 | 35,537 | 43,027 |
1906 | 33,924 | 73,484 |
1907 | 29,390 | 53,128 |
Tillverkningen inom landet af skurna korkar har under samma tid
uppgått till:
År. | Stycken. |
1903 | 454,239,354 |
1904 | 509,500,627 |
1905 | 453,528,423 |
1906 | 538,459,653 |
1907 | 529,415,070 |
Af dessa siffror framgår, att införseln är stadd i stadigt sjunkande,
under det att utförseln och den inhemska tillverkningen i stort sedt icke
visa någon nedåtgående tendens. Det vill sålunda synas, som om korkfabrikernas
ställning, så vidt den af officiella siffror kan bedömas, icke
med nödvändighet kräfde ökadt skydd. Visserligen må medgifvas, att
411
nuvarande tull är ganska låg för den dyrbara artikeln vinkork; men
då, enligt uppgift, införseln af det slags kork, som enligt bemälda fabrikanters
förslag skulle anses såsom vinkork, icke lärer omfatta mera än
högst en femtedel af hela importen af korkar samt det sålunda torde
vara ovisst, om en höjd tull å vinkork skulle lända korkfabrikationen
till något större gagn, och då därtill kommer, att upptagande i fasan
af en särskild, högre tull för denna artikel möter svårighet i tulltekniskt
hänseende, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon ändring
af tullen å korkar utan beslag.
Arbeten, ej särskild! nämnda, af kork, såsom skifvor för mellanlägg
i hattar och andra smärre artiklar, hvilka nu draga tull med 15
procent af värdet, hafva ansetts lämpligen kunna sammanföras med
skurna korkar utan beslag.
I likhet med hvad under trävaror föreslagits för arbeten af konstgjordt
trä, har äfven beträffande konstgjord kork och arbeten däraf ansetts
skäligt att likställa den konstgjorda varan med den naturliga.
Dessa rubriker innehålla i sak endast den förändring af gällande
bestämmelser, att tullfrihet föreslagits för klufven och. skalad eller hyflad
rotting. Dylik rotting, hvilken har stor användning vid korgfabrikationen,
lärer nämligen ej med fördel kunna beredas inom landet.
Vass, som i taxan återfinnes bland vegetabiliska rör, har i förslaget
upptagits bland de för flätning och dylik bearbetning afsedda
vegetabiliska ämnena.
De sakliga förändringar i gällande bestämmelser för arbeten af
rör, som af kommittén föreslagits, betingas däraf, att käppar och kryckor
ansetts böra likställas med motsvarande artiklar af trä; och innebära
dessa förändringar, att tullen å käppar höjts från 2 kronor 70 öre till
3 kronor per kilogram, samt att tullen å här ifrågavarande kryckor
nedsatts från 1 krona till 25 öre per kilogram. Dessutom bör anmärkas,
att till rubriken n:r 264 blifver hänförlig en i handeln förekommande
artikel, hvilken nu tullbehandlas som ej specificerade redskap med 10
procents värdefull, nämligen rottingbyster till skyltfigurer. Det till
öfverrubriken fogade tillägget »äfven i förening med annat ämne» medför
icke någon afvikelse från nuvarande praxis.
Samtliga här upptagna vegetabiliska råämnen åtnjuta för närvarande
tullfrihet med undantag af spån, då den är hyflad, i hvilket fall
den förtullas som snickararbete. Tullfrihet äger likaledes rum för bastrep
Vegetabiliska
rör.
N:r 260 och
261.
Arbeten af
rör.
N:r262—264.
Flätningsämnen
etc
N:r 265.
412
och bastmattor. Beträffande sistnämnda artikel har ansetts att tullfriheten
bör inskränkas att gälla endast för sådana bastmattor, som äro afsedda
till varuemballage. Någon anledning att stadga tullfrihet för fotmattor af
bast, hvaraf tillverkning bedrifves som hemslöjd inom vissa delar af
landet, synes nämligen icke föreligga.
Inom korgfabrikationen använda flätor al saf lära icke kunna
erhållas inom landet till något så när samma pris, som de utländska
betinga. Emellertid fördyras dessa senare afsevärdt genom den tull af
1 krona per kilogram som nu tillämpas för dem, då de förtullas som
arbeten al rör. I korgmakerinäringens intresse har kommittén därför
ansett sig böra föreslå tullfrihet för ifrågavarande artikel lika val, som
till hattfabrikationens fromma tullfrihet medgifvits för hattflätor af saf,
hvilken senare artikel återfinnes i afd. Vill G.
Korgmakar
arbeten etc
N:r266
Vissa
270. hänförliga
slags
arbeten af de i rubriken n:r 265 angifna materialier äro
till särskilda rubriker, såsom barnvagnar, leksaker in. fl. De
öfriga, hvilka icke äro sålunda särskild! nämnda, hafva här upptagits
tillika med ej särskild! nämnda arbeten af gräs och rötter.
För korgm akararbeten hafva nu gällande tullsatser bibehållits oförändrade.
S. k. korgmöbler draga nu samma tull, oafsedt om de äro
försedda med stoppning och öfverklädnad eller om så icke är förhållandet;
och då med hänsyn till tullsatsens belopp samt stoppningens
och öfverklädnadens värde i förhållande till själfva möbelns icke något
torde vara att häremot erinra, har uttrycklig bestämmelse om sådan
tullbehandling fått här inflyta.
Mattor af spån, strå, rötter, gräs, vass, säf, kokostågor eller rottingdraga
nu tull med 7 öre per kilogram. Med den affattning, som gifvits åt
kommitténs förslag, skulle mattor af rotting drabbas af en tull af 1
krona per kilogram. Detta torde dock sakna praktisk betydelse, alldenstund
mattor af rotting ytterst sällan torde förekomma.
För mattor af gräs i förening med bomullsgarn har, med stöd af
generaltullstyrelsens i särskild! mål meddelade beslut, tullen utgått med
15 procent af varuvärdet. Likaså draga för byggnadsändamål afsedda
mattor s. k. reveteringsmattor — bestående af vass, sammanbunden
medelst metalltråd — tull med 15 procent af värdet. Slutligen hafva
ock mattor af kokostågor i förening med hampa tullbehandlats som
hampväfnader. Det synes emellertid icke vara lämpligt att låta tullbehandlingen
af mattor, tillverkade af här ifrågavarande flätnings
-
413
materialier, påverkas däraf, att i dem möjligen äfven ingår något annat
ämne — exempelvis metalltråd, varp af spånadsämne till mattväfnaden
eller, såsom äfven förekommer, foder af något groft tyg —; och förslaget
har därför synts böra så affattas, att därunder innefattas äfven mattor
af sistberörda slag.
Af här nämnda slag af mattor utgöra de af kokostågor förfärdigade
den största importartikeln. Dessa likasom öfriga här ifrågavarande
mattor utom reveteringsmattorna förekomma dels i afpassade stycken,
såsom fot- och vagnsmattor, dels ock i längder. I allmänhet lära de
i längder förekommande vara af finare beskaffenhet och därför afsevärdt
dyrare än de afpassade. Ett undantag härifrån göra dock mattor
af kokostågor utan inblandning af annat spånadsämne, hvilka, då de
förekomma i längder, icke lära i pris mycket skilja sig från afpassade
dylika mattor. I anslutning till nu berörda förhållanden har kommittén
funnit en uppdelning af ifrågavarande varuslag erforderlig, hvarvid för
de billigare slagen, till hvilka äfven reveteringsmattorna hänförts, den
nuvarande tullsatsen, 7 öre per kilogram, bibehållits, under det att för
den värdefullare gruppen en tullsats af 20 öre per kilogram ansetts
lämplig, dåden, enligt uppgift, motsvarar ungefär 15 procent af medelvärdet
på därunder fallande varor.
För arbeten, upptagna i rubriken n:r 270, hvilka i praxis hänförts
till korgmakararbeten, andra slag, har nu gällande tullsats ansetts
böra bibehållas.
Förevarande bestämmelser äro i sak lika med motsvarande stadganden
i gällande taxa.
För borstbindararbeten innehåller tulltaxan följande bestämmelser:
Bor stbindar arbeten:
af fibrer, gräs, rötter eller andra vegetabiliska
ämnen, utan afseende å infattningen; äfvensom
penslar, murar- och målarborstar, alla slag...... 1 kilogram —: 15
af andra ämnen:
med infattning af opoleradt eller måladt trä
eller järn ........................................................ 1 „ —: 50
med annan infattning ............................................ 1 ,, 1: 20
Anm. Afdrag i vikten göres ej för askar, papper eller dylikt omslag samt kartor.
N:r 270
Haimarbeten.
N:r 271 —273.
BorstbimSararbeten.
N:r274—277.
414
Till borstbmdararbeten bär kommittén funnit böra hänföras äfven
kvastar och viskor, hvilka artiklar i allmänhet icke ansetts elit hänförliga
utan dragit värdefull. Kvastar och viskor lära enligt förslaget komma att
i regel beläggas med eu tull af 15 öre per kilogram, hvaremot intet torde
vara att erinra, då de betinga ett pris af 70 öre till 1 krona 50 öre
per kilogram. Damm- eller pudervippor, som nu likaledes förtullas
efter värdet, hafva inrymts i rubriken n:r 277, hvars tullsats, 1 krona
50 öre per kilogram, lärer beträffande dammvippor innefatta en obetydlig
ökning och vidkommande pudervippor medföra en nedsättning af
nu utgående tullafgift.
I åtskilliga till kommittén ingifna framställningar hafva tillverkare
af borstbmdararbeten gjort gällande, att nuvarande tullsatser vore otillräckliga
såsom skydd för den inhemska borstbinderiindustrien, därvid
bland annat framhållits, att eu stor del af de för denna industri erforderliga
råvaror måste importeras från utländska specialfabriker och
droge en tull, som i vissa fall öfvers tege tullen å det färdiga fabrikatet.
Därjämte har äfven betonats, att den utländska tillverkaren hade tillgång
till billigare arbetskraft och billigare arbetsmaskiner, hvarförutom
han ägde större möjlighet att specialisera sin fabrikation. Särskildt i
fråga om penslar samt murar- och målarborstar hade den utländska
konkurrensen blifvit svårt kännbar för den svenska industrien.
Att borstbinderiindustriens ställning är mindre god, synes ock
framgå af den officiella statistiken, som visar, att årliga införseln af
borstbmdararbeten af fibrer, gräs, rötter m. m. samt af penslar, målaroch
murarborstar under åren 1901—07 stigit från 18,607 kilogram till
51,791 kilogram, af hvilken sistnämnda kvantitet 33,595 kilogram utgjorde
penslar och 7,220 kilogram murar- och målarborstar; att utförseln
af samma varuslag under berörda tid nedgått från 51,902 kilogram år
1901 till 1,468 kilogram år 1907; samt att årsimporten under nämnda
period af dels borstbmdararbeten af andra ämnen med infattning af trä
eller järn dels borstbmdararbeten af andra ämnen med annan infattning
ökats från resp. 2,026 kilogram och 15,670 kilogram till 6,849
kilogram och 32,849 kilogram. Tilläggas kan, att af hela införseln af
borstbmdararbeten den ojämförligt största delen kommer från Tyskland.
N:r 275. Redan 1888 års tullkommitté fann skäligt föreslå en tullsats af
50 öre per kilogram för penslar samt murar- och målarborstar, hvilken
tull emellertid bevillningsutskottet vid 1892 års riksdag ansåg sig ej
böra tillstyrka. I enlighet med utskottets förslag bestämdes tullsatsen
i stället till det ännu gällande beloppet. I betraktande däraf, att medel
-
415
värdet å nämnda artiklar lärer utgöra, lågt räknadt, omkring 7 kronor
per kilogram samt med hänsyn till den stegrade importen af dessa
varor, synes för penslar samt murar- och målarborstar — andra än
sådana af fibrer, gräs, rötter eller andra vegetabiliska ämnen — en tull
af GO öre per kilogram böra vara af förhållandena motiverad. Penslar
förfärdigas vanligen af borst, men därjämte finnas penslar af hår, hvilka
äro betydligt dyrare än borstpenslarna och kunna betinga ett pris af
ända till flera hundra kronor per kilogram. Kommittén har emellertid
funnit hårpenslarna vara för obetydlig artikel för att tarfva annan tullsats
än den för penslar af borst föreslagna. De borstbinda rarbeten, som nu
draga tull med 50 öre per kilogram, synas, då äfven för dem någon
ökning af tullsatsen lärer vara behöflig, lämpligen kunna sammanföras
med de nyssnämnda i gemensam rubrik.
På framställning af en importör hafva i denna rubrik upptagits
de vanligaste slagen af tandborstar, nämligen sådana, som hafva infattning
af ben eller celluloid. Då dylika borstar icke lära tillverkas
inom landet, synes intet vara att invända mot en nedsättning af tullen
å dessa nödvändighetsartiklar. Deras medelpris lärer utgöra omkring
12 kronor 50 öre per kilogram.
Såsom en brist i gällande taxa har anmärkts, att rubrik saknas N:r 276
för borstbindararbeten med infattning eller montering af guld eller
silfver. Förhållandet lärer ock hafva förorsakat osäkerhet vid tullbehandlingen.
Särskild rubrik för varan ifråga har nu upptagits med
en såsom lämplig ansedd tullsats af G kronor per kilogram.
Frånsedt den ofvan omförmälda artikeln vippor, lära de till denna N:r 277
rubrik hänförliga slag af borstbindararbeten företrädesvis utgöras af
hår-, klädes- och nagelborstar. Kommittén har inhämtat, dels att medelpriset,
per kilogram räknadt, för svensk vara utgör för hårborstar af
bästa beskaffenhet 22 kronor 50 öre och för dylika borstar af enklare
slag 10 kronor 70 öre samt för klädesborstar af bättre slag 22 kronor
10 öre och af enklare slag 7 kronor 90 öre, dels ock att importerad
vara af i allmänhet enklare slag i medeltal kostar per kilogram, hårborstar
i infattning af polera dt trä eller celluloid 11 kronor, klädesborstar
i dylik infattning 7 kronor 25 öre och nagelborstar i beninfattning
9 kronor 40 öre, samt att medelpriset å importerade borstar i allmänhet
ej torde få sättas lägre än till 12 kronor per kilogram. I betraktande
häraf och med hänsyn till den ökade importen af bär ifrågavarande
borstbindararbeten har kommittén ansett sig äga skäl biträda gjord fram
-
416
Ben och
horn.
N:r 278.
Arbeten af
ben,horn eller
sköldpadd.
N:r 279-281.
Pärlemor etc.
K:r282—284.
ställning om eu till 1 krona 50 öre pr kilogram förhöjd tullsats för
dessa artiklar.
Till förtydligande af taxebestämmelserna för borsfbindararbeten
har uttrycket »infattning» ansetts böra fullständigas genom tillägg af
ordet » montering».
Då ben och horn äro ämnen med likartad användning och jämväl
ur tullteknisk synpunkt skäl tala för deras likställande i tullhänseende,
hafva desamma, tillika med sköldpadd, som redan nu tullbehandlas
som horn, här sammanförts.
8. k. hornborst samt spjälkade och klufna gåspennor, hvilka
artiklar nu draga tull med 15 procent af värdet, hafva användning inom
borstbinderiyrket. Med hänsyn till denna deras användning som råvara
och till den jämförelsevis obetydliga bearbetning, de undergått, synas
artiklarna i fråga böra upptagas till tullfrihet.
Plattor och skifvor af horn eller sköldpadd åtnjuta nu tullfrihet,
under det att dylika artiklar af ben med undantag af tangentskifvor
draga tull. Kommittén har emellertid ansett, att likställighet borde
åvägabringas mellan dessa artiklar, och med hänsyn till den inhemska
förädlingsindustriens intressen föreslagit tullfrihet äfven för plattor och
skifvor af ben. Dock bör, enligt kommitténs mening, med afseende å
såväl horn eller sköldpadd som ben tullfriheten utom i fråga om tangentskifvor
afse endast plattor och skifvor, som kunna betraktas som halffabrikat
för vidare bearbetning.
På framställning af eu piskfabrikant har tullfrihet i detta sammanhang
äfven föreslagits för piskskaftämnen.
Med arbeten af elfenben och hvalrosständer, hvilka nu draga
samma tull som bijouteri varor eller 2 kronor pr kilogram, hafva, såväl
af tulltekniska skäl som med hänsyn till värdet, arbeten af flodhästtänder
ansetts böra likställas, och har tillika tullsatsen för samtliga dessa
artiklar bragts till öfverensstämmelse med den för bijouterivai’or föreslagna.
I rubriken n:r 281 hafva upptagits arbeten af fjäderspolar, för
hvilka tullen nu i allmänhet utgår med 15 procent af värdet. För dessa
arbeten, hvilka utgöras af tandpetare in. fl. smärre artiklar, som ej äro
föremål för tillverkning inom landet, lärer den föreslagna tullen, 80 öre
per kilogram, i allmänhet medföra en nedsättning af nu utgående tullafgift.
Samtliga här upptagna ämnen, oarbetade, äfvensom knifskaft samt
ämnen därtill af pärlemor äro nu tullfria. Andra arbeten af pärlemor
417
draga tull med 2 kronor per kilogram, hvilken tullsats i förslaget höjts
till samma belopp som den af kommittén förordade tullen å bijouterivaror
eller till 2 kronor 50 öre per kilogram. För arbeten af musseleller
snäckskal, i den mån de icke äro hänförliga till galanterivaror,
utgår nu tull med 15 procent af värdet, och lärer den för dessa artiklar
föreslagna tullsatsen, 50 öre per kilogram, ungefärligen motsvara nämnda
värdetull.
De i förevarande rubriker upptagna bestämmelser innebära i hufvudsak
allenast den afvikelse från gällande taxas föreskrifter, att tullsatserna i
rubrikerna n:r 288 och 289 höjts från 2 kronor till 2 kronor 50 öre
per kilogram, hvilken förändring ansetts påkallad af motsvarande höjning
af tullen å bijouteri varor.
Konstgjorda formbara ämnen hafva vunnit allt större användning
dels som ersättning för ben, horn, sköldpadd och liknande naturliga
ämnen dels ock för andra ändamål. Främst bland dessa ämnen framställer
sig celluloid, som sedan det för ungefär 40 år sedan först kom i
marknaden fått användning för allt flera olika ändamål. Af detta ämne
tillverkas kragar och manschetter, biljardbollar, knifskaft och diverse
toalettartiklar in. m. I rubriken nämnas vidare celloidin och galalit,
hvilket senare ämne liksom celluloid brukas som ersättning för kautschuk,
exempelvis vid tillverkning af kammar, samt eburin och ambroin. Dessa
sistnämnda ämnen hafva hufvudsaklig användning för tillverkning af
maskin- och apparatdelar, särskild! elektriska.
Beträffande celluloid innehåller gällande taxa, frånsedt en anmärkning
med föreskrift om bruttoförtullning. följande bestämmelser:
Celluloid:
oarbetad .......................................................................... — fri
arbetad:
tangentskifvor samt knifskaft och ämnen därtill — fria
andra slag, äfven i förening med väf ............... 1 kilogram —: 80
Öfrig::!, bär ifrågavarande konstgjorda ämnen och arbeten däraf
tullbehandla^ i regel som varor, ej specificerade, arbetade, med tull af
15 procent af värdet. Vissa sådana arbeten hänföras dock till andra
rubriker, såsom till maskiner, redskap och verktyg eller delar däraf, ej
specificerade, såsom ock förhållandet är med vissa arbeten af celluloid.
Då inom landet tillverkning af här upptagna ämnen icke lärer
förekomma, synes den nu för oarbetad celluloid stadgade tullfrihet böra
53
Parter.
N:r286—290.
Celluloid etc.
N:r 291—293,
N:r 291.
418
utsträckas äfven till de öfriga, då de förekomma i oarbetad! skick. Med
hänsyn till den afsevärda inhemska produktionen af celluloidarbeten samt
för att underlätta upptagande af framställning inom landet af arbeten af
öfriga formbara konstgjorda ämnen har tullfrihet ansetts böra föreslås
jämväl för plattor, stänger och rör af dessa ämnen, hvarjämte den för
tangentskifvor samt knifskaft och ämnen därtill af celluloid nu stadgade
tullfrihet funnits böra göras gällande äfven för dylika artiklar af andra
här nämnda ämnen.
N:r 292 och För arbeten af celluloid, hvilkas värde, enligt uppgift, växlar mel
293,
lan 7 och 20 kronor per kilogram — priset å flertalet inhemska
fabrikat, såsom kragar o. d., ligger i närheten af den lägre siffran —
har med nyss nämndt undantag gällande tull synts böra bibehållas. Då
galalit äfven användes som ersättningsämne för celluloid, torde det vara
lämpligt, att arbeten däraf i tullbehandlingsafseende likställas med arbeten
åt celluloid. För galalitvaror har uppgifvits pris, växlande mellan 7 och
15 kronor per kilogram.
Beträffande arbeten af öfriga hithörande konstgjorda ämnen har
blifvit ifrågasatt, huruvida eu uppdelning af desamma med olika tullsatser,
allt eftersom materialet i varan vore af öfvervägande organiskt eller af
oorganiskt ursprung, möjligen skulle kunna vara lämplig, hvarvid i
händelse tvifvel uppstode om ett ämnes beskaffenhet, varans askhalt
möjligen skulle kunna göras utslagsgifvande för tullbehandlingen. Af
sakkunnig person har emellertid konstaterats, att, med hänsyn , till dessa,
ämnens växlande sammansättning, en dylik uppdelning vore opraktisk.
Den enhetliga tullsats för arbeten af samtliga här ifrågavarande konstgjorda
ämnen, som sålunda bort föreslås, har i betraktande däraf, att
ingen tillverkning af sådana artiklar lärer bedrifvas inom landet, samt
med hänsyn till dessa varors betydelse för åtskilliga industrier ansetts
icke böra sättas högre än 20 öre per kilogram. Arbeten af ambroin,
ebroin och dylika ämnen lära kosta 1 krona 50 öre till 4 kronor 50 öre
eller ännu mera per kilogram.
I anslutning till taxans bestämmelse om att i arbeten af celluloid
må få ingå väf, utan att detta inverkar på tullbehandlingen, samt i anseende
därtill, att åtskilliga hithörande tekniska artiklar äro beslagna
med oädel metall eller på annat, liknande sätt monterade, har till här
ifrågavarande öfverrubrik fogats tillägget »äfven i förening med väf,
oädel metall eller dylikt)).
*/
419
YII. Papper och tryckalster m. in.
Eu artikel, som sedan. 1870-talet trängt sig fram till en särskild!
framskjuten ställning i den svenska marknaden, är trämassa. Då tillverkningsvärdet
vid landets samtliga trämassefabriker år 1896 beräknades till
18.7 miljoner kronor, både summan år 1905 stigit till 52.8 miljoner
kronor, och då förstnämnda år trämassa utfördes för 14.4 miljoner
kronor, värderades utförseln sistnämnda år till 42.8 miljoner kronor.
Hela exporten bar på de sista trettio åren stigit så, att, då dess värde
åren 1871—75 utgjorde l.l miljon kronor och åren 1886—90 uppgick
till 6.0 miljoner kronor, beräknades detsamma åren 1901—05 till 33.8
miljoner kronor, allt i årligt medeltal räknadt. Under de allra senaste
åren bar dock utförseln stigit ännu mera. Den största ökningen kommer,
såväl i fråga om tillverkning som utförsel, på kemisk massa.
I närmaste samband med träm as seindustri eu står den alltmera
utvecklade pappersfabrikationen. Såsom framgår af jämförelsen mellan
beredning och utförsel af trämassa, bär förbrukningen af denna artikel
inom landet alltjämt ökats. Den beräknades redan år 1905 uppgå till
10 miljoner kronor årligen och torde numera hafva stigit till minst 15
miljoner kronor; och är det just pappersindustrien, som bär är konsumenten.
Pappersfabrikationen är i Sverige gammal; men. det är först sedan
trämassa kommit till användning inom denna industri, som den fått
verklig betydelse för vårt ekonomiska lif. Lump användes numera
endast i jämförelsevis ringa omfattning vid pappersfabrikationen. Emellertid
införes denna vara i ökad mängd, samtidigt med att utförseln minskas.
De svenska pappersbrukens antal och tillverkning har efterhand
ökats betydligt. Från 1896 till 1905 har tillverkningen nästan tredubblats.
Den största ökningen kommer på kardus- och makulaturpapper,
på post-, skrif- och tryckpapper samt på förhydnings-, pressocb
takpapp.
Om Sveriges utförsel af papper och papp också icke ökats så
relativt hastigt som trämasseexporten, har den i alla händelser framstående
betydelse för vår handelsomsättning med utlandet. Särskildt
har Sverige bragt i marknaden billigt papper och papp. I statistiken
420
Pappersmassa.
N:r 294.
angifna exportvärden äro visserligen missvisande, då de tidigare använda
genomsnittsprisen tydligen vant alltför höga. Med skäl kan
emellertid anses, att värdet stigit nära no g i samma proportion som
kvantiteten, hvilken, hvad angår papp, andra slag, åren 1886—90 utgjorde
1.9 miljon kilogram samt 1901—05 icke mindre än 9.9 miljoner
kilogram och i fråga om papper, andra slag, resp. 6.7 miljoner och
72.7 miljoner kilogram, allt i årligt medeltal räknadt. Det är också
dessa två stora varugrupper, som göra, att Sverige har ett betydligt
utförselöfverskott för papp och papper, medan däremot af vissa specialiteter
införseln mer eller mindre öfverstiger utförseln. Så t. ex. införas
förhydnings-, press- och takpapp samt poler-, smärgel-, förgylldt, försilfradt
och glacépapper fortfarande i större mängd än de utföras. Sistnämnda
förhållande lärer ock, ehuru det ej framgår af nuvarande statistik,
gälla med afseende å finare skri!-, rit- och silkespapper, pergamentpapper,
bestruken och obestruken kartong, fotografiskt papper m. fl.
sorter. Landets hela utförsel af papp och papper värderades 1901—05
till 19.3 miljoner kronor, och införseln till 3.0 miljoner kronor i årligt
medeltal. Båda dessa siffror hafva under de senaste åren stigit.
Tillverkningen af åtskilliga pappersarbeten har också alltmera
börjat drifvas fabriksmässigt. Särskildt hafva svenska papperspåsar
och kuverter, album, portföljer och kartonger samt bokbinderiarbeten
börjat uttränga motsvarande utländska varor. Landets tapetfabriker
hafva också väsentligen utvecklats; och numera torde det vara hufvudsakligen
blott dyrbarare tapeter, som importeras, om än införseln ännu
öfverstiger utförseln.
A. Pappersmassa, papp och papper; äfvensom arbeten däraf.
I det i allmänna motiveringen omförmälda, af representanter för
svenska pappersbruksföreningen m. fl. afgifna utlåtande bar i afseende
å pappersmassa föreslagits införande af den i Tyskland, Frankrike in. fl.
länder föreskrifna makuleringsskyldigheten till skiljande af torr pappersmassa
från papp eller papper. Kommittén har dock icke funnit anledning
att biträda detta förslag. Det föreligger nämligen, som erfarenheten
visat, ingen nämnvärd tullteknisk svårighet att äfven utan makulering
skilja den tullfria artikeln pappersmassa från de fullbelagda artiklarna
papp och papper. Makuleringen medför alltså inga afsevärda
fördelar, men skulle i viss mån vålla fabrikanten af pappersmassa kost
-
421
nåd och. besvär, som kunde komma att för den svenska köparen medföra
ökadt pris på varan.
Beträffande rubrikens afsedda omfattning bör nämnas, att kommittén
ansett, att till pappersmassa bör hänföras äfven filtrermassa af
lumphalftyg, som vanligen förekommer pressad i plattor af 3 centimeters
tjocklek och användes bland annat vid ölbryggerier. Likaledes bör en
tillsats af lim, fyllnadsämnen eller dylikt till pappersmassa ej inverka
på tullbehandlingen.
Artikeln papp har fördelats på tre rubriker, af hvilka den första
omfattar varor, som ej vidare förarbetats, de två sista åter sådana,
som undergått någon fabrikationsprocess utöfver den vanliga på pappmaskinen.
Presspapp, som åtminstone i de bättre kvaliteterna tillverkas af
lumphalftyg, användes till pressning af väfnader. Varan har hittills
ej kunnat med framgång tillverkas i Sverige på grund af det låga tullskyddet,
1 öre per kilogram; men de svenska fabrikanterna anse sig i
stånd att upparbeta en fullgod vara, om den föreslagna tullsatsen, som
utgör ungefär 8 procent af värdet, antages. Med undantag af presspapp
draga de i rubriken upptagna slag af papp redan nu en tull
af 5 öre per kilogram. Hit hör, bland annat, den stora artikeln vanlig trämassepapp.
Med konstläderpapp afses en läderliknande papp af lumphalftyg,
cellulosa eller basad trämassa, utan tillsats af läderaffall.
Genom tillägget »äfven guskad» utmärkes, att hit hänföres sådan
papp, som i pappmaskin eller för hand i vått tillstånd sammanpressats
af flera skikt utan användning af bindemedel. Sådan vara användes
bland annat i stor utsträckning till järnvägsbiljetter.
Nuvarande tullsats, 1 öre per kilogram, utgör omkring 5 procent
af värdet å impregnerad papp, hufvudsakligen utgörande takpapp samt
förhydnings- och isoleringspapp. Eu tullförhöjning till 2 öre synes
kommittén vara skälig särskild! med hänsyn till den i jämförelse med
utländsk vara afsevärdt bättre kvalitet, som tillverkas vid de svenska
fabrikerna. Dessa använda som råmaterial hufvudsakligen halfylle,
under det att den importerade pappen innehåller slipad trämassa och
andra billiga ämnen, som i hög grad nedsätta varans motståndskraft
mot atmosfärens inverkan.
Papp.
:r295-297.
Presspapp
etc.
N:r 295.
Asfaltpapp
etc.
N:r 296.
422
Till denna rubrik har äfven hänförts s. k. asfalt- och tjärfilt, som
användes dels till bitning af fartygsdäck, dels till mellanlägg i skodon.
Den är till fabrikat) onssätt och värde närmast likställd med asfaltpapp
och utgör trots benämningen ingalunda något slag af filt, äfven om
till någon del nöthår eller dylikt ämne däri ingår. Under samma tullsats
som den impregnerade pappen har likaledes ansetts böra uppföras
annan för byggnadsändamål använd grof papp, nämligen förhydnings(väggpapp)
och grålumppapp (golfpapp), icke impregnerad. Detta innebär
så till vida en oegentlighet, som i förhållande till varuvärdet per viktenhet
den gemensamma tullsatsen ställer sig vida högre för den impregnerade
pappen än för den icke impregnerade. Visserligen är den senare
råvara för framställning af den förra — takpapp göres af grålumppapp,
som därför äfven kallas råpapp — men kostnaden för impregneringen
och därvid använda beredningsämnen är ganska ringa, och därtill kommer,
att impregneringen medför en väsentlig förtyngning af varan.
I impregneradt skick ställer sig därför denna 10 till 50 procent per kilogram
billigare än den icke impregnerade. På grund häraf hafva ock
i andra länder, såsom Tyskland, tullsatserna ursprungligen bestämts
högre för deri icke impregnerade varan; och pappfabrikanterna i
Sverige hafva föreslagit samma förfaringssätt här. Otvifvelaktigt är,
att därigenom skulle man i hög grad råda bot för det nu förefintliga
missförhållandet, att billig utländsk råpapp af underhaltig kvalitet importeras
till svenska tjärdränkerier för att sedermera från dessa efter
impregnering försäljas som svensk vara i konkurrens med den utmärkta
vara, som erhålles af svensk råpapp. Då det är svårt att bedöma
egenskaperna bos impregnerad papp, förrän den varit i bruk något år,
länder denna trafik byggnadsindustrien till stort men. Emellertid är
förhållandet det, att i Sverige samtliga fabriker, som tillverka icke impregnerad
papp, förarbeta den i eget tjärdränkeri och sålunda icke afyttra
den till annan för impregnering. På kontinenten däremot äro
i regel råpappsfabrikerna och tjärdränkerierna skilda affärer. Medan
exempelvis de tyska tjärdränkerierna utan svårighet förskaffa sig inhemsk
råpapp, äro de svenska, om de ej tillhöra eu pappfabrik, uteslutande
hänvisade till importerad råpapp; och deras fortsatta existens
skulle sålunda sannolikt omöjliggöras, om råpappstullen gjordes nämnvärdi
högre än tullen å impregnerad vara. Inför denna konsekvens,
om den än i stort sedt ej vore att synnerligen beklaga, har kommittén
icke ansett sig böra föreslå ändring i nuvarande förhållande.
Till förhydningspapp är att räkna äfven halmpapp.
423
Till papp, som undergått annan efterarbetning än bestickning eller Färgad^ !ia'')p
impregnering med asfalt, tjära eller tjäroljor, bör jämväl hänföras taktäck- N.r 297.
ningsämnet ruberoid, hvars impregnering uppgifves i hufvudsak ske med
stearin, järnoxid m. fl. ämnen, och som till utseendet väsentligen skiljer sig
från vanlig takpapp, ehuru den för närvarande tullbehandlas som sådan.
1 afseende på tillverkningssättet skiljes kartongpapp från den
ofvan omnämnda guskade pappen därigenom, att den består af flera
skikt papp eller papper (lameller), som förenats genom något bindemedel.
Sålunda tillverkad papp är af betydligt bättre kvalitet än guskad
papp och har hittills tullbehandlats som papper, alltså dragit 10 eller 20
öre per kilogram, alltefter ytbehandlingen. Enligt förslaget skulle den
vid eu vikt af 350 gram eller mera per kvadratmeter oafsedt sina
egenskaper i öfrigt tullbeläggas med 10 öre.
Öfriga hithörande pappsorter hafva hittills dragit tull med blott
5 öre per kilogram. Kommittén har dock ansett den föreslagna höjningen
till 10 öre vara fullt motiverad af det högre värdet, jämfördt
med det å icke förarbetad vara.
Beträffande åtskillnaden mellan papp och arbeten däraf har kommittén
ej afsett ändring i hittillsvarande tullbehandlingspraxis, enligt
hvilken varan behandlas som papp allenast när den införes i rullar eller
som ark i form af rät- eller snedvinklig^ paralellogrammer.
Papper har liksom papp uppdelats med hänsyn till graden af den
bearbetning det undergått.
Rubriken motsvarar nuvarande tulltaxas n:r 511, hvars termer Papper, grå»kardus-
och makulaturapper» dock enligt nutida språkbruk mindre be- i“^p29t8c‘
teckna viss kvalitet än ett användningssätt. Märkas bör, att de viktigaste
hithörande importartiklarna, halmpapper och grålumppapper, ehuru
de betecknas som omslagspapper, mindre användas till omslag än som
halffabrikat för annan svensk industri, nämligen vid tillverkning af
wellpapp och vulkanfiber. Vore ej så förhållandet, kunde förevarande
rubrik saklöst indragas i den för dyrbarare pappersslag afsedda, enär
omslagspapper liksom tidningspapper, hvilket det i pris står nära, genom
konkurrensen mellan de svenska bruken hittills vanligen sålts till pris,
oberoende af tullsatsen och för öfrigt så lågt, att import ej heller
framdeles är sannolik. Det har ansetts nödvändigt att från denna
rubrik genom särskild anmärkning frånskilja det tunnaste papperet eller
det, som väger 30 gram eller mindre per kvadratmeter, enär detsamma
dels i värde ligger högre än öfriga hithörande varor dels ofta svårligen
kan skiljas från silkespapper.
424
PapPetc8krif ^ ^et ^^anberörda utlåtandet af representanter för pappersbruken
N:r 299—301. m- har föreslagits att nedsätta tullen å tidningspapper från 10 till
4 öre per kilogram. Medgifvas måste ock, att den nuvarande tullsatsen
år alltför hög i förhållande till varans värde, som allt efter olika kvaliteter
växlar mellan 15 och 30 öre per kilogram. Emot ett särskiljande
af tidningspapper från öfriga pappersslag talar emellertid den tulltekniska
svårigheten vid att snabbt och säkert konstatera den för tidningspapper
bestämmande halten af slipmassa. Mindre halt af slipmassa
låter sig rätt väl fastställa medelst vissa reagenser; men om slipmassan
ingår till hälften eller däröfver af papperets vikt, kan bestämningen
ske endast genom eu omständlig mikroskopering. Därtill kommer också,
att tidningspapperets pris hittills, tack vare konkurrensen mellan de inhemska
fabrikanterna, varit lägre i Sverige än å världsmarknaden. Sålunda
uppgifves, att 1907 års svenska, till 25,000 tons uppgående konsumtion
såldes till ett genomsnittspris af 15.5 öre vid ett samtidigt
världsmarknadspris af 18.75 öre per kilogram. Då under sådana omständigheter
tullsatsens större eller mindre belopp synes vara utan
egentlig betydelse, torde åtminstone tills vidare, så länge icke någon
varaktig sammanslutning till skyddets utnyttjande fabrikanterna emellan
kan konstateras, ej vara skäl att närmare inlåta sig på en så svårlöst
fråga.
De till dessa rubriker hörande papperskvaliteter hafva mycket
växlande prislägen. Frånses tidningspapperet, ligger priset å tryckpapper
mellan 30 öre och 1 krona per kilogram; å skrifpapper växlar priset
mellan 35 öre och 3 kronor, hvarjämte eiy särskild grupp, konceptpapper,
kommer så lågt som 25 till 35 öre. Å läskpapper är priset 50 öre
till 1 krona, å filtrerpapper går det upp till 15 kronor, å silkes- och kopiepapper
utgör det 30 öre till 2 kronor, å fint omslagspapper såsom sulfitpåspapper
och kraftpapper 20 till SO öre, samt å olifantpapper 25 till
50 öre, allt per kilogram räknadt. De viktigaste slagen äro gifvetvis
tryck- och skrifpapper. I Norge har man skilt dem åt och åsatt olika
tullsatser om resp. 3 och 13 öre per kilogram; men skiljemärket -— användbarheten
för skrifning •— är ej bestämdt nog att hindra tvistigheter,
hvarför subsidiärt arkstorleken måst göras bestämmande för åtskillnaden.
Vida enklare blir tullbehandlingen, om den gamla genomsnittstullen
bibehålies, oaktadt den drabbar ganska ojämnt. Någon framställning
från förbrukarnas sida angående en uppdelning föreligger ej heller.
Bör man sålunda, enligt kommitténs mening, afstå från att söka skilja
mellan tryck- och skrifpapper, kan man däremot i syfte att skilja mellan
mer och mindre dyrbara slag af skrifpapper med fördel följa Norges,
425
Danmarks och Schweiz’ exempel att bestämma en högre tullsats för
maskinlinjeradt papper. Samma syfte torde äfven, och detta till och
med ändå bättre, kunna fullföljas g’enom att på samma sätt förfara
med vattenmärkt papper, vare sig vattenmärket utgöres åt figurer, bokstäfver
eller linjatur, dock naturligtvis icke vanlig tät randning. Visserligen
medför linjeringen i och för sig ganska obetydlig prisförhöjning
(4 till 10 öre per kilogram) och samma är förhållandet med vattenmärke.
Men bådadera och särskildt vattenmärket äro i regel kriterium
på högre kvalitet och däraf följande högre värde hos varan. Medelvärdet
å det papper, som skulle drabbas af den föreslagna högre tullen, kan
sättas till 70 öre å 1 krona 50 öre per kilogram. Ett särskildt skäl för
tullförhöjningen ligger också däruti, att de svenska finpappersbruken
därigenom kunna erhålla något vederlag för de ökade kostnader, som
de hafva att motse, därest den föreslagna tullsatsen för den hittills tullfria
klorkalken antages.
Emellertid har inför kommittén af en bland landets största importfirmor
i branschen påyrkats, att den föreslagna tullförhöjningen, hvars
berättigande i öfrigt erkändes, skulle utgå för papper al visst mindre
format i stället för vattenmärkt eller linjeradt sådant. I enlighet härmed
skulle rubrikerna n:r 299—302 erhålla följande affattning:
Skri!-, rit- och tryckpapper:
inkommande med kuverter i askar af papp,
papper eller trä, äfven med inredning för anbringande
af olika slag af pappersark, korrespondenskort
eller kuverter (s. k. papeterier) 1 kilogram —: 50
i annan förpackning:
hvit!, naturfärgadt eller färgad! i massan, i
ark om minst 1,385 kv.-cm. storlek............ 1 „ —: 10
andra slag.............................................................. 1 ,, —: 20
Anm. Såsom tryckpapper, andra slag, tullbehandlas
äfven med hvit färg bestruket,
s. k. kriteradt papper.
Läsk-, filtrer-, kopie-, silkes- och annat fint
omslagspapper samt andra ej särskildt nämnda
slag af papper:
302 naturfärgadt, livitt eller färgadt i massan... 1 „ —10
302 Vs färgadt annorlunda än i massan, förgyll dt,
299
300
301
54
426
försilfradt eller belagdt med annan metall,
lackeradt, försedt med tryckta mönster eller
bilder i en eller flera färger, plisseradt eller
pressadt, äfvensom kartongpapper.................. 1 kilogram —: 20
Genom detta förslag skulle man vinna en bekvämare tullbehandling,
i det att intet öppnande af papperspaketen för undersökning om
förekomst af vattenmärken eller liniering behöfde ifrågakomma. Verkställda
undersökningar hafva äfven ådagalagt, att de kvantiteter importeradt
papper, som skulle träffats af tullförhöjningen, blefve ungefär
lika stora, vare sig kommitténs förslag eller det här omförmälda blefve
tillämpad!. Då emellertid, om endast arkstorleken skulle vara bestämmande
för tullsatsens storlek, den högre tullsatsen körnare att drabba
en så allmän konsumtionsartikel som vanligt brefpapper i s. k. träfri
kvalitet, äfven om det ej vore linjeradt, med 40 å 50 procent af dess
värde, har kommittén ej ansett sig kunna biträda förslaget i fråga.
Till förebyggande af eu alltför tidsödande och omständlig tullbehandling
vid antagande af kommitténs förslag har i eu anmärkning
till rubrikerna n:r 300—302 tätt — likasom på åtskilliga andra ställen
i förslaget och efter föredöme från gällande taxa — inflyta en bestämmelse,
som kan förutsättas skola hafva till följd, att papper, underkastadt
olika tull, endast undantagsvis inkommer förpackadt i samma
kolli.
Med papeterier betecknar man askar —- äfven fackinredda — innehållande
brefpapper eller korrespondenskort tillsammans med kuverter.
i den af pappersbrukens representanter m. fl. afgifna framställningen
har föreslagits höjning af nuvarande, genom tyska handelstraktaten fastställda
tullsats, 25 öre per kilogram, till dubbla detta belopp. Enligt prisuppgifter
från eu af landets största importörer af denna vara utgör den
nuvarande tullsatsen 3 till 25 procent (i medeltal 13.5 procent) af värdet,
den föreslagna åter 27 procent. Från importörer har, och visserligen
icke utan skål, erinrats, att vid den ringa omsättningen på inhemsk
marknad svenska fabrikanter ej kunna tillfredsställa köparnas fordringar
på rikhaltiga sortiment, hvarför under alla förhållanden eu stor del af
landets konsumtion af denna vara måste importeras. Därjämte kan icke
förbises, att ej ens af de hittills rätt väl skyddade billigare kvaliteterna
någon svensk tillverkning af betydenhet ännu kommit till stånd. Då
emellertid å andra sidan kan anföras, att det här uteslutande gäller eu
lyxartikel, hvars något högre tullbeläggande ej blir afsevärdt kännbart för
427
konsumenten, äfvensom att, om ock förhållandena hittills, då vår papperstillverkning
företett en så betydande produktionstillväxt, ej lockat till
upptagande af förädlingsindustri, tiden därför numera torde vara inne,
synas tillräckliga skäl föreligga för ifrågavarande förslag. En tull af
50 öre stämmer ock med de tull satser, som föreslagits för åtskilliga
af de i papeterier ingående artiklar såsom brefkuverter samt visit- och
korrespondenskort. Papeterierna, likasom det linjerade papperet, åro ju
ock att betrakta såsom alster af mera framskriden förarbetning, ehuru
de ansetts böra sammanföras med det pappersslag, hvarifrån man vid
förädlingen utgått.
Ofri ga ytterligare förarbetade pappersslag äro uppdelade på fyra
rubriker. I den första af dem bär med de i nuvarande taxerubrik
n:r 512 omnämnda slagen, annorlunda än i massan färga (it, iörgylldt
m. fl., för livilka gällande tullsats skulle bibehållas, sammanförts papper
med tryckta mönster eller bilder, samt stansadt, pressadt, såsom s. k.
linneimitation, äfvensom kartongpapper. Till annorlunda än i massan
färgadt papper har tänkts hänförligt äfven brefpapper med sorgkanter.
Likaledes afses, att papper med guldsnitt skall tullbehandlas som förgylldt.
Af eu fabrik för fotografiska artiklar har begärts tullfrihet för
s. k. barytpapper, hvilken artikel ej kunnat i fullgod kvalitet erhållas
inom landet. Detta papper kan emellertid icke vid tullbehandlingen
skiljas från det för tryckeriändamål använda s. k. kriterade papperet,
hviiket åter är föremål för betydande svensk tillverkning, som sannolikt
skulle tillintetgöras genom borttagande af skyddet.
Papper, försedt med tryckta mönster eller bilder, bör hänföras
hit och ej till bilder, så snart mönstren eller bilderna allenast afse att
åt papperet förläna prydligare utseende. Exempel på sådant är försättspapper
för bokbinderier, koffertpapper samt tryckta eller målade
papper för varuemballering.
Från plisseradt papper, som å särskild maskin veckats i regelbundna
större veck, bör skiljas det kreperade, som direkt å pappersmaskinen
försetts med oregelbundna smårynkor. Det sistnämnda,
enfärgad!., är afsedt att som hittills draga tull t tf blott 10 öre per
kilogram. Pussering och pressning användas i stor utsträckning å silkespapper,
ofta äfven efter föregående impregnering. Pressning i halande!''
mellan mönstervalsar eller tygstycken i fråga kommer för brefpapper, som
får en tygliknande yta eller förses med ränder, motsvarande liniering,
Papper,
färgadt, etc.
N:r 302.
428
Papper,
fotografiskt
etc.
N:r 303.
äfvensom för ett flertal s. k. fantasipapper, oftast dock därjämte »annorlunda
än i massan färgadt». Ett pressadt papper är äfven det s. k.
peltinlädret, bestående af flera sammanguskade lager af långa fibrer,
genomdränkt med kautschukslösning samt på ena sidan färgadt och
pressadt till likhet med läder.
Kartongpapper har hittills dragit en tull af JO öre per kilogram.
Dess genomsnittsvärde ligger mellan 50 öre och 1 krona 50 öre per
kilogram, hvarvid emellertid märkes, att den svåraste konkurrensen från
utlandet äger rum i afseende å de dyrbaraste kvaliteterna. Då tillverkningen
af dessa ännu är helt ny inom Sverige och bevisligen har att
kämpa mot svåra underbud från tyska fabriker, skulle den erhålla ett
godt stöd genom den föreslagna tuilförhöjningen.
fotografiskt papper har hittills, något oegentligt, tullbehandlats,
’ såsom »annorlunda än i massan färgadt». Det har numera blifvit af vida
större betydelse än förr som importartikel och torde därför böra särskild!
nämnas. Det är också i någon mån föremål för inhemsk fabrikation.
Donna har emellertid att kämpa med betydande svårigheter, hvartill
säkerligen äfven tullförhållandena bidraga. Den hittillsvarande
tullsatsen, 20 öre per kilogram, motsvarar endast 1.5 procent af genomsnittsvärdet,
under det att tullen å de viktigaste råvarorna, eter, alkohol,
kolodium, lapis och råpapper, uppgifvas tillsammans öka tillverkningskostnaden
med omkring 10 procent af saluvärdet. Om tullen
skulle blifva effektiv borde den därför, såsom ock af en fabrikant föreslagits,
höjas till belopp, motsvarande minst nämnda procent å värdet
eller ungefär 1 krona 30 öre per kilogram. Å andra sidan har emellertid
framhållits, att i betraktande af den jämförelsevis obetydliga inhemska
marknaden och de afsevärda tekniska svårigheterna vid fabrikationen,
t vilka senare gifvetvis ej så lätt kunna öfvervinnas vid mindre fabriker,
utsikterna för en fotografipappersfabrikation inom landet äro mycket
små, äfven om skyddet sättes jämförelsevis högt. Under sådan förhållanden
lärer någon förhöjning af hittillsvarande tullsats icke kunna anses
lämplig.
Priset a äkta pergamentpapper uppgifves till ungefär SO öre per
kilogram och varan är föremål för ej obetydlig import. Förutsättningar
för dess tillverkning inom landet finnas; men ett omfattande
försök, som nyligen gjorts, ledde ej till något resultat, hufvudsakligen
på grund af öfvermäktig konkurrens från Tyskland. Om emellertid,
på sätt förslaget innehåller, skyddet höjes till 20 öre per kilogram,
429
torde bättre framgång för svensk fabrikation vara att vänta, imiteradt
pergamentpapper, s. k. pergamyn, bör, med hänsyn till sin likhet med
det äkta, tullbehandlas som detta. Att tullsatsen därvid blir hög, jämförd
med varans pris (30 till 60 öre per kilogram), torde ej betyda
svnnerligen mycket, enär här inträffar samma förhållande som i fråga
om tidningspapper, eller att skyddet i följd af konkurrens mellan de
inhemska fabrikerna ej kan utnyttjas. Öfriga i denna rubrik sammanförda
slag af papper tillverkas visserligen icke eller endast i ringa mån
inom landet; men då behofvet däraf utan olägenhet borde kunna fyllas
af inhemska fabriker, har det synts vara skäligt att tullsatsen å den
förädlade varan blefve bestämd i ungefär samma proportion till den
oförädlade varans tull som den, hvari de olika varuslagens pris stå till
hvarandra.
Vulkanfiber är föremål för tillverkning vid tvenne svenska fabriker Vulkanfiber
och drager för närvarande tull efter värdet med 10 procent, då varan N.ret|g4
inkommer i form af plattor (såsom »redskap och verktyg») samt 15 procent,
då den förekommer i form af rör eller stänger (såsom »varor, ej specificerade,
arbetade»). Med hänsyn till konkurrens från Förenta staterna
bör hittillsvarande tullskydd ej borttagas. Den föreslagna tullen motsvarar
11 till 14 procent af värdet.
Nuvarande rubricering »papper i förening med bomulls- eller linne- Papper med
väfnad» synes icke nog tydligt angifva, att spånadsvaran har till ändamål
allenast att förstärka papperet, som är den väsentliga beståndsdelen.
Ett förtydligande bär därför ansetts påkalladt, hvarvid med de nämnda
slagen af väfnad likställts väfnader af andra textilämnen, såsom jute
eller silke, samt metallduk likasom ock tråd af textilämnen eller åt
metall, enär tråden tjänar samma ändamål som väfnaden. Till denna
rubrik böra exempelvis hänföras s. k. papyrolin lör adresslappar samt för
öfverklädnad af planschettfjädrar afsedt papper i förening med bomullsväfnad
(äfven kallad kaschierter Schirting), hvilken sistnämnda artikel
nu tullbehandlas som blekt bomullsväfnad med tull af 90 öre per kilogram.
De till rubriken för slip- eller polerpapper hörande varor hafva Polerpapper.
hittills förtullats med 10 procents värdefull. Priset, per kilogram räknadt, . N r 3 6‘
växlar mellan 40 öre för de billigaste och 1 krona 20 öre för de
dyraste slagen, hvarför kommittén ansett en vikttull af 10 öre per
kilogram till fullo motsvara nuvarande värdefull. Tillverkning åt denna
vara bedrifves vid en svensk fabrik.
430
lapp och" Kommittén har afsett att viktgränsen skall under alla förhållanden
papper, vara utslagsgifvande för åtskillnaden mellan papp och papper och ej
blott, såsom enligt den tyska taxan, när utslaget ej kan fällas på grund
af andra egenskaper hos varan.
lappSoch* Denna bestämmelse, hvarmed afses att för visitkortsblanketter,
papper, korrespoudenskort och dylikt bereda ett efter varans högre värde — jämfördt
med värdet å papp och papper — afpassadt skydd, förutsätter för
tillämpning af blankettullen, att kortet eller blanketten samtidigt haren
längd af högst 20 centimeter och en bredd af högst 12 centimeter.
Tapeter etc.
N:r307—309.
Senast år 1905 hafva landets tapetfabriker vädjat till riksdagen
angående ökadt skydd för de bättre och dyrbarare tapetsorterna, och
uppenbart synes vara, att deras framställning käft berättigande. Importen
af tapeter ökas årligen och exporten synes vara i aftagande, något som
torde bero på den mängd af nya tapetfabriker, som på senare tid uppstått
i utlandet, framför allt i Tyskland, och hvilka tydligen exportera
sitt produktionsöfverskott af nämnda högre kvaliteter till själfkostnadspris.
Därjämte underlättas tapetimporten medelst den lindring i bestämmelserna
angående handel med arsenikhaltig;'', varor, som inträdde
genom den från och med den 1 februari 1907 tillämpade nya giftstadgan.
Exporten från Tyskland lärer ock, enligt uppgift, främjas
genom därstädes existerande exportpremier och låga exportfrakttariffer.
Under dessa förhållanden ock då nu gällande tullsats är fullt
tillräcklig att skydda de billigare kvaliteterna, synes det vara skäl
att genom uppdelning af rubriken n:r 515 i gällande taxa bereda
möjlighet att träffa de dyrbarare tapeterna med en mot deras värde
svarande högre tull. De föreslagna tullsatserna motsvara, enligt prisuppgifter
från svenska fabriker, för relieftapeter omkring 14 procent,
för bottentapeter och pressade naturelltapeter 12.5 procent samt för
vanliga naturelltapeter omkring 25 procent af värdet. Förslaget öfverensstämmer
med bevillningsutskottets förslag vid 1905 års riksdag med
blott den afvikelse, att relieftapeter upptagits med särskild, högre
tullsats.
Spelkort etc. Tull satsen för spelkort har upptagits lika med tullsatsen för lacke
fs''r
3i0'' rade papp- och pappersarbeten, ej särskilt nämnda, hvarjämte rubriken
genom tillägget »alla slag», gjorts så omfattande, att dit böra hänföras
patience- och spelkort af hvilken storlek och form som helst. Hittills
har kunnat inträffa, att dylika kort hänförts i vissa fall till leksaker
431
och i andra — där de inkommit i ark — till litografiska arbeten. Huruvida
häraf påkallas någon jämkning i gällande bestämmelser om stämpelafgift
för spelkort, har kommittén ansett icke påkalla undersökning
eller yttrande från kommitténs sida.
Enligt inhämtade uppgifter växlar priset å vanliga kuverter mellan
50 öre och 2 kronor 90 öre och å påsar mellan 33 öre och 1 krona
20 öre per kilogram. Kommittén har ansett hittillsvarande tullsats böra
för dem bibehållas. Kuverter och påsar med tryck utvändigt hafva
däremot på grund af det ytterligare arbete, som å dem nedlagts, funnits
skäligen böra beläggas med högre tull, hvilken upptagits till 50 öre
per kilogram. Med dessa senare hafva ock, på grund af likställighet i
värde, sammanförts kuverter och påsar, bestående af papper i förening
med andra ämnen, såsom t. ex. de med väf, stanniol, metallpapper o. s. v.
fodrade. Den högre tullsatsen blifver däremot icke tillämplig därför,
att på insidan anbragts litografisk! eller annat tryck för att göra papperet
mindre genomskinligt.
Före tillkomsten af handelstraktaten med Tyskland drogo alla slag
af album en tull af 2 kronor per kilogram. Enligt nämnda traktat äro
däremot numera tre olika tullsatser gällande för samma artikel, allt
eftersom fråga är om frimärksalbum, brefkortsalbum eller andra album.
Kommittén har i enlighet med hvad pappersbrukens representanter m. fl.
föreslagit, ansett sig böra likställa brefkortsalbum med frimärksalbum,
då deras värde är ungefär detsamma; och har den gemensamma tullsatsen
upptagits lika med den för brefkortsalbum nu gällande eller
1 krona 50 öre per kilogram. Därjämte har ansetts lämpligt att utbyta
den nuvarande beteckningen brefkortsalbum emot vykortsalbum, enär det
stora flertalet i sådana album uppsatta brefkort utgöres af s. k. vykort.
Med delar till album förstås i förslaget likasom enligt gällande taxa
endast sådana, som äro bestämdt igenkännliga såsom af sedda till album.
Detta har emellertid numera icke behöft särskildt utsättas, då den generella
bestämmelsen i tulltaxeunderrättelserna § 1 d) härvid är tillämplig.
Beträffande fotografialbum har saknats skäl till ändring af nuvarande
tullsats.
Efter öfriga album hafva i rubriken för böcker med inbundet,
rent eller linjeradt papper sammanförts födelsedags-, vers-, skiss- och
s. k. scrapsalbum, beträffande hvilkas tullbehandling hittills rådt en viss
Papperspåsar
etc.
N:r 311 och
312.
Frimärksalbum
etc.
N:r 313.
Fotografialbum.
N:r 314.
Notisböcker
gIc.
N:r 315 och
316.
432
Bobisier,
verktygsskafi
etc.
N:r 317.
Modeller,
anatomiska.
N:r 318.
osäkerhet. De till denna rubrik hörande varor växla afsevärdt i pris,
hufvudsakligen beroende på det material, hvaraf pärmarna förfärdigats.
Med hänsyn därtill och då konkurrensen från utlandet är mycket kännbar,
särskildt hvad de dyrare slagen beträffar, har en uppdelning på
två olika rubriker ansetts nödig. Den föreslagna högre tullsatsen beräknas
drabba annotationsböcker o. d. med ungefär 8 procent af genomsnittsvärdet.
Den lägre tullsatsen innefattar visserligen äfven den en
förhöjning af den nu gällande (35 öre per kilogram); men den torde
ej kunna sättas lägre, om den skall kunna bereda nöjaktigt skydd mot en
för de svenska tillverkarna svår konkurrens med underhaltig utländsk vara,
hvilken, såsom på goda grunder antages, ofta utgöres af fängelsearbete.
Kontorsböckerna skulle, om de i nämnvärd mån vore föremål för
import, högst afsevärdt drabbas af tullsatserna ifråga. Men det ligger
i sakens natur, att de i allmänhet måste tillverkas inom landet under
nära förbindelse mellan fabrikanter och köpare för att kunna lämpas
efter de sistnämndas mycket växlande behof. Etuier eller fodral, inrymmande
ett mindre antal notisböcker och afsedda för uppställning å
skrifbord in. m., hafva hittills tullbehandlats som pappersarbeten, men
torde böra ingå under här ifrågavarande rubriker.
Verktygsskaft samt inom textilindustrien använda bobiner och
spolpipor af pappersmassa äfvensom inom samma industri förekommande
jacquardkort af papp tullbehandlas nu som redskap med 10 procents värdetull.
Dessa artiklars pris växlar mellan 60 öre och 2 kronor per kilogram.
Då de ej tillverkas inom landet, har en tullsats af 8 öre per kilogram,
motsvarande den nuvarande tullen å de billigare slagen, ansetts ej böra
öfverskridas. Vid de snören, hvarmed jacquardkort äro sammanbundna,
fästes ej afseende.
_ _ En lågvärdig vara, ehuru den på grund af sitt framställningssätt
möjligen borde hänföras till arbeten af papper, är den till förpackning
använda artikeln wellpapp eller wellpapper, bestående af genom pressning
vågigt halmpapper, sammanklistradt med ett eller flera lager plant sådant
papper. Den har ansetts lämpligen kunna föras till denna rubrik; den föreslagna
tullsatsen utgör 16 till 20 procent af varans värde. För att emellertid^
förväxling ej må uppstå med pressadt papper af högre kvalitet,
har hit hänförts blott klistrad wellpapp eller wellpapper, ej dylik vara
af ett enda vågigt eller annorlunda pressadt papperslager.
De för skolundervisningen i allt större utsträckning använda anatomiska
modellerna af papier maché äro icke och kunna ej gärna antagas
4B3
blifva föremål för lönande svensk tillverkning. Kommittén bär därför
ansett sig böra föreslå tullfrihet för dessa, hittills som lackerade pappersmassearbeten
tullbelagda varor. Rubriken afser emellertid äfven de af
utskurna, litografisk tryckta pappers- eller pappstycken bestående,
olackerade, hopläggbara anatomiska modeller, som åtfölja vissa läroböcker
och nu hänföras till pappersarbeten, olackerade. Dessa kunna
visserligen tänkas tillverkade inom landet, men utgöra, jämförda med
de nyssnämnda, en alltför obetydlig artikel för att behöfva undantagas
från den föreslagna tullfriheten.
Eu icke obetydlig importartikel är kortblanketter, ofta försedda
med prägling, guld- eller silfvertryckta kanter eller annan dylik bearbetning,
samt afsedda att förses med texttryck vid svenska tryckerier.
Då de för pappersarbeten föreslagna tullsatserna i viss;: fall skulle drabba
dessa varor för hardt, hafva de, såsom ock i gällande tulltaxa är fallet,
uppförts i särskild rubrik med tullsats af 50 öre per kilogram. Vid jämförelse
med den nuvarande rubriken befinnas dock uteslutna dels gratulationskort,
som enligt förslaget skulle falla under rubriken för bilder,
dels pappkort för fotografier, som enligt förslaget böra tull behandlas
som. papparbeten, dels slutligen alla till merkantilt tryck hänförliga kort,
hvilka i tryckerinäringens intresse uppförts med särskild, högre tull.
De å adresskort och etiketter ofta förekommande metallbeslagen hafva
ej ansetts böra inverka på tullbehandlingen.
Rubriken öfverensstämmer i hufvudsak med gällande taxas rubrik
n:r 107, för så vidt där är fråga om etuier, hvilka väsentligen bestå af
papp, papper eller pappersmassa. Fodral och attrapper äro underkastade
olika tullbehandling allt efter beskaffenheten. Askar och dosor, icke fackinredda,
af sammansatta ämnen draga tull med 1 krona per kilogram.
Artiklar af här nämnda slag, hufvudsakligen bestående af papp, papper
eller pappersmassa i förening med andra ämnen än de i rubriken nämnda,
komma att förtullas som ej särskildt nämnda arbeten af papp, papper
eller pappersmassa.
I anslutning till nuvarande tulltaxa hafva arbeten af papp, papper
eller pappersmassa, hvilka ej särskildt rubricerats, i förslaget uppdelats
med hänsyn till utstyrseln. Den nuvarande uppdelningen i lackerade,
bronserade, förgyllda eller försilfrade, å ena, samt olackerade, å andra
sidan, har dock ansetts behöfva i viss mån jämkas. Sålunda hafva med
lackerade o. s. v. sammanförts fernissade, som, ehuru en billigare vara,
55
Blanketter
utan tryck,
etc.
N:r 319.
Etuier etc.
N:r 320.
Papparbeten
ctc
N:r 321-1-323.
434
dock ofta vid tullbehandlingen svårligen kunna skiljas från de lackerade.
Vidare hafva af de olackerade arbetena ansetts böra med särskild, högre
tullsats utskiljas de mera bearbetade, ofta till lyx- eller reklamvaror
hänförliga.
Af tillverkare föreslagen tullförhöjning för askar och kartonger
från nuvarande 50 öre till 1 krona per kilogram har synts kommittén förtjäna
afseende endast för så vidt sagda varor genom rikare utstyrsel angifva
ett högre värde. . 1 afsikt att vanliga, jämförelsevis enkla förpackningskartongor
icke må få vidkännas någon tullförhöjning, har ock ansetts
nödigt att från sådana, hvilka skola anses såsom försedda med dylik rikare
utstyrsel, undantaga dem, som allenast försetts med eu dekorativ rand
eller kant, likasom äfven att afseende ej fästes vid påklistrad etikett
utan dekorativt tryck. Bestämmelse härom återfinnes i anm. 1 under
rubrikerna n:r 321—323. Hvad särskildt etiketter beträffar, bör, enligt
kommitténs åsikt, förefintligheten af sådana, om de äro genom guld-,
silfver- eller färgtryck eller genom prägling eller på annat liknande
sätt dekorerade, föranleda varans hänförande under högre tullsats.
Etiketten kan nämligen utöfva ett väsentligt inflytande å värdet af lyxkartonger
och askar.
Bland artiklar, som skulle komma att beläggas med den föreslagna
tullsatsen af 1 krona per kilogram, kan framhållas till eu början pappersfiltra
i etiketterade förpackningar för detaljhandeln. Importerade sådana
konkurrera nu i pris med i kvalitet öfverlägsen svensk vara och torde ingalunda
blifva för högt fullbelagda med förenämnda tullsats, som utgör 10 till
20 procent af värdet, flit höra vidare, i allmänhet taget, sådana artiklar
som masker (värde 2 kronor till 5 kronor 25 öre per kilogram), reklamskyltar,
i den män de ej falla under den högre tullsatsen af 2 kronor
per kilogram (värde 3 till 5 kronor per kilogram), fat- och tårtpapper
med utstansadt mönster (värde c:a 3 kronor per kilogram), hyllremsor
(värde 1 krona 40 öre till 2 kronor 50 öre per kilogram) samt pappersservetter
med färgtryck. Tullsatsen kan synas hög men motiveras af
den nuvarande starka konkurrensen utifrån, som landets fabrikanter ej
anse sig kunna med utsikt till framgång möta, om de icke vid pappersförädlingsindustriens
upparbetning till storindustri stödjas åt den föreslagna,
ifrigt påyrkade tullförhöjningen.
Med samma tull som för närvarande, 50 öre per kilogram, skulle
enligt förslaget sådana varor beläggas som enklare kartonger och askar,
vanliga obundna block af skri!- eller ritpapper å pappskifva, därest de ej
i följd af tryckt försättsblad falla under högre tullsats, utskurna schabloner, (
gummerade fönsterremsor i detaljförpackning, s. k. konietti, hjul- och
435
reinskifvor af pappersmassa, kannor för spinnerier af vulkanfiber samt
andra kärl af pappersmassa.
Till ifrågavarande rubriker hänförliga artiklar lalla delvis under
andra rubriker i nuvarande taxa än de för papp-, pappers- cell pappersmassearbeten
gällande. Så t. ex. förtullas vissa såsom galanterivaror;
cigarrfodral draga den för dylika artiklar bestämdt!, tull af 1 krona 20 öre
per kilogram; masker äro särskild t i taxan upptagna med tull af 50 öre
per stycke.
Jämte makulerade frimärken — livilkas värde ej står i något Papperssoin
helst förhållande till vikten och hvilka för öfrigt vid införseln lätt
kunna undandragas hvarje tull — äro under denna rubrik upptagna
makulatur och affallsprodukter vid pappersförarbetningen, användbara
blott som råmaterial för pappers- och papptillverkning samt som billigt
förpackningsmaterial.
B. Tryckalster, alster af grafisk konst samt målningar.
I tullsatserna för bundna, på svenska språket tryckta biblar och Biblar etc.
psalmböcker har ändring ej föreslagits. Andra böcker, tryckta i utlandet 32gÉ
på svenska språket, hafva varit föremål för växlande bestämmelser i raböeker
taxan. Före år 1860 drogo de såsom häftade en tull af 15 öre och n:r 327.
såsom inbundna 20 öre per skålpund. Sistnämnda är nedsattes tullen
å de inbundna till samma belopp som för de häftade, och år 1874 gjordes
bägge slagen tullfria. Motioner om återinförande af boktullen ledde vid
1882 och 1884 årens riksdagar ej till resultat, men år 1885 åsattes
inbundna böcker eu tull af 25 öre per kilogram. Redan år 1888 afskaffades
emellertid denna, och tullfrihet har sedan dess ridt.
Boktryckerierna hafva nu, i förening med samtliga större tillverkare
och konsumenter af papper med undantag af bokförläggarna,
hemställt, att på svenska språket i utlandet, dock ej i Finland, tryckta
böcker måtte oinbundna åsättas eu tull af 30 öre per kilogram och
inbundna samma tull, som nu biblar och psalmböcker draga, eller 50
öre per kilogram, då de förekomma i band af papper eller klot utan
guldsnitt, och 2 kronor per kilogram, då de äro bundna i andra band.
Såsom stöd för denna framställning har anförts, att böcker och
andra tryckalster på- senare tid i mycket stor omfattning trycktes i
utlandet, och att de svenska tryckerierna, utan skydd för egen näring,
486
vore betungade af tull å nästan alla de utensilier och materialier som
för boktryckeriyrkets utöfvande vore nödvändiga, såsom maskiner, papper,
stilar, färger och fernissor. Häremot hafva representanter för svenska
bokförläggareföreningen anfört, att införseln af utomlands annorstädes
än i Finland tryckta böcker ej vore af nämnvärd betydelse. Den torde
nämligen inskränka sig till ett par arbeten i populärmedicin, förlagda
af tyska firmor, som ej lyckats sälja författarrätten för Sverige till
någon svensk förläggare, samt ett fåtal af svenska förläggare utgifna
böcker, som ej kunnat tryckas inom landet af tekniska skäl eller på
grund af hinder från utländsk rättsinnehafvare. Det föreslagna skyddet
skulle sålunda blifva af ringa nytta för boktryckerierna. Däremot skulle
det vålla betydande svårigheter vid reimport af svenska böcker och
kunna föranleda repressalier från Finland — det för detta land föreslagna
undantag torde nämligen icke kunna genomföras — och från Förenta
staterna samt äfven från de öfriga länder, där svenska bokförlag, om än
mera i undantagsfall, vunnit marknad.
Kommittén kan ingalunda underkänna befogenheten af de erinringar,
boktryckerinäringens representanter framställt i afseende å denna
närings nuvarande ställning. Också bär kommittén, såsom på annat ställe
i förslaget inhämtas, funnit sig böra till boktryckerinäringens förmån föreslå
tullfrihet för de viktigaste slagen af tryckpressar. Emellertid vill det
synas, som om boktryckeriernas förespråkare ej tillräckligt beaktat den
skillnad, som måste göras mellan böcker af hufvudsakligen litterärt
eller vetenskapligt innehåll, å ena sidan, och merkantila tryckalster, å
den andra. Det af bokförläggarnas representanter påvisade förhållandet,
att till den. förra gruppen af tryckalster hörande, på svenska språket
utomlands tryckta böcker, ej i nämnvärd mån importeras, bär kommittén
funnit bekräftadt; men på samma gång har också framgått, att
klagomålen öfver svår konkurrens från utlandet äro fullt berättigade
i fråga om merkantilt tryck. Kommittén, som ej förbisett vare sig
vikten af, att ej genom tullbeskattning hämsko lägges på andlig
odling, eller de af bokförläggarnas representanter påvisade praktiska
svårigheterna vid en tull å böcker, bär ansett sig tillmötesgå alla
berättigade intressen genom att föreslå bibehållande af nu gällande
tullfrihet för böcker men samtidigt tillse, att därmed ej må, såsom
i nuvarande taxa, likställas annat boktryck eller sådana tryckalster
som priskuranter, kataloger och prospekt, broschyrer för reklamändamål
och liknande. Dylika tryckalster hafva i förslaget erhållit särskild
rubrik med tullsats af 75 öre per kilogram. Tilläggas må, att
äfven i Tyskland, där dock förutsättningarna för lönande utförande af
437
merkantil t tryck äro vida bättre än hos oss, har man ansett sig hora
sätta tull å dylika alster.
Att i bokbinderinäringens intresse tullbelägga på svenska språket
tryckta böcker, som införas inbundna, under det att oinbundna skulle
vara tullfria, kan kommittén med hänsyn till erfarenheterna från den
tid, åren 1885—88, då dylik tull förekom, ej anse lämpligt. År
1888 upphäfdes denna tull på hemställan af, bland andra, representanter
för bokbinderiet, i hvars intresse den tillkommit.
Tidningar och tidskrifter böra gifvetvis i likhet med böcker vara
tullfria. De i modetidningar ofta förekommande bilagor af papper, som
utstansats eller skurits till mönster för delar af klädespersedlar, torde
rätteligen vara att anse blott såsom en del af tidningen och böra i
denna egenskap vara tullfria. Enahanda är förhållandet med såsom
bilagor i barntidningar inkommande spel, figurer o. d. af papper
eller papp. Såsom handskrifter lära böra tullbehandlas jämväl aktier,
obligationer, sedlar och dylika med namnteckning — äfven i facsimile
— eller annan handskrift försedda värdepapper. Blanketter till sådana
utan namnpåskrift äro däremot tydligen att betrakta som merkantilt
tryck.
Till kommittén har ingått dels hemställan om bibehållande af den
för kartor med svensk text nu bestämda tullsats, 1 krona 50 öre per
kilogram för sådana i exemplar eller häftade och 2 kronor per kilogram
för kartonnerade, bundna eller på väf uppfodrade, dels ock om tullfrihet
för alla slag af kartor. Sistnämnda förslag, hvilket afgifvits af
representanter för svenska bokförläggareföreningen, har motiverats bland
annat därmed, att som våra skolors behof af väggkartor och skolatlaser
näppeligen kunde tillgodoses af utländska tryckerier, då geografiundervisningen
fordrade ett inhemskt och för svenska förhållanden lämpadt material,
så vore tullen obehöflig ur skyddssynpunkt. Tullen vållade vidare
tidsutdräkt i följd däraf, att kartorna i många fall inkomme i
samma kolli som tullfria böcker. Den nuvarande importen af fullbelagda
kartor vore ock mycket ringa. Då emellertid representanter försvenska
litografiska anstalter bestämdt framhållit, att tullfrihet å kartor
skulle gorå konkurrensen gent emot utländska tryckerier med deras
större resurser alltför betungade, har kommittén ansett sig ej böra föreslå
ändring i nuvarande tullsatser.
I fråga om musiknoter har af svenska bokförläggare föreslagits tullfrihet;
från annat håll däremot har ifrågasatts ej blott bibehållande af
Kartor otc.
M:r 328-330.
Musikanter.
N:r 331.
438
Bilder etc.
N:r 332.
nuvarande tullsats å de inbundna, 1 krona per kilogram, utan därjämte
ny tull af 30 öre per kilogram å oinbundna musiknoter med svensk text.
Motiveringen för sistnämnda förslag ansluter sig till den från samma håll
afgifna för tull å svenska böcker i allmänhet.
Kommittén liar för sin del funnit de från bokförläggare anförda
skälen emot nuvarande och föreslagna tullar mest vägande. Dessa skäl
äro, beträffande tullen å den inbundna varan, att som musiknoter i flertalet
fall importeras och försäljas i obundet skick, enär de i regel utgöras
af tunna häften om några blad, hvilkas inbindning ej skulle löna
sig, så är tullen utan nytta. Emot tull för de obundna noterna har
anförts, att tryckning af musiknoter i Sverige icke skulle ekonomiskt
bära sig med den ringa omsättning, som här kan ifrågakomma; att
också det enda svenska tryckeri, som i någon mån sysslat med sådant
tryck, saknat större intresse för denna verksamhetsgren, och att sålunda
de svenska bokförläggarna nästan uteslutande vore hänvisade till utlandet
för tryckning af sina hithörande förlagsartiklar; att musikarbeten af
utländska tonsättare och försedda med svensk text ofta nog på grund af
hinder från utländska rättsinne!)afvare ej finge tryckas i Sverige; samt att
sådan tull skulle verka godtyckligt, då den drabbade blott sångmusik men
ej instrumentalmusik. 1 tulltekniskt hänseende skulle äfven svårigheter
kunna möta, då ofta ej vore lätt att afgöra, i hvad mån förekommande
musiktermer vore att hänföra till svensk text eller ej, hvartill korame,
att vid förpackning af musiknoterna blandning af tullfria och tullpliktiga
lätt kunde ske.
De i gällande tulltaxa förekommande rubrikerna för boktryck samt
för litografiska m. fl. arbeten hafva på grund af tryckeri teknikens snabba
utveckling under senare år vållat svårigheter vid tullbehandlingen, beroende
därpå, att åtskillnad mellan de i nämnda rubriker augifna reproduktionsmetoder
och ett flertal sådana, som senare kommit i bruk,
ofta ej kan göras af andra än fackmän på området. På grund häraf
har i förslaget ingen skillnad gjorts mellan olika reproduktionsmetoder,
men i stället skiljes på bildtryck och texttryck, hvarvid till förstnämnda
kategori föras jämväl sådana artiklar som vykort, gratulationskort samt
bilderböcker och målarböcker för barn, kvilka visserligen kunna förete
äfven något texttryck men där detta i regel ej ger varan dess karaktär.
En tullsats af 75 öre per kilogram torde ej vara för hög, åtminstone
för gratulations- och vykort, då den enligt insamlade prisuppgifter
icke synes utgöra mera än omkring 15 procent af de mest
gångbara sorternas värde. För billigare sådana kort äfvensom för målar
-
439
och bilderböcker, som i mycket underhaltiga kvaliteter införas från utlandet,
kan tullsatsen visserligen uppgå ända till 40 å 50 procent, men någon
verklig olägenhet häraf kan väl knappast befaras, då våra litografiska
anstalter och tryckerier förmå lämna en i konstnärligt hänseende fullgod
vara till billigt pris. För varor af verkligt konstvärde såsom etsningar
och kopparstick, hvilka gifvetvis så litet som möjligt böra drabbas
af tull, är ock den föreslagna tullsatsen för lag att kunna nämnvärdt
inverka på priset. Tullsatsen kommer dock gifvetvis att verka
mycket ojämnt. Införskaffade uppgifter om hithörande varors värde —
de till konstverk hänförliga dock ej medtagna — hafva gifvit till resultat,
att detta kan växla mellan 1 krona 50 öre och 15 kronor per
kilogram. Med anledning häraf hafva undersökningar gjorts, huruvida
den i norska tulltaxan tillämpade uppdelningen med olika tullsatser
efter antalet färger i trycket möjligen skulle kunna med fördel tillämpas.
En sådan uppdelning har emellertid blifvit på det bestämdaste
åtrådd af sakkunniga inom tryckeribranschen, Indika framhållit den
stora svårigheten för andra än fackmän att vid det nu vanliga s. k.
krom otryck et — med i hvarandra förtonande färger — afgöra färgantalet.
'' Med tryckta bilder hafva fotografiska arbeten likställts.
Bilder, som tillhöra tryckta verk och med dem inkomma, äro för
närvarande tullfria. Enligt förslaget skulle de tullbehandlas såsom del
af det tryckta verket, hvilket innebär, att de blifva tullfria, allenast om
det tryckta verket ej är att hänföra till merkantilt tryck. Iakttagas
bör naturligtvis, att det tryckta verket är hufvudsaken och ej tydligen
blott bilaga till en eljest under rubriken n:r 032 hänförlig artikel.
Vid tullbehandling af infattade bilder bör, i enlighet med hvad
ock nu är fallet, infattningen vara afgörande för rubriceringen.
Bilder, livilka — såsom t. ex. karamell omslag o. d. — erhållit
jämväl annan bearbetning än den, som åstadkommes genom tryckförfarande,
böra tullbehandlas efter hvad för pappersarbeten, ej särskild t
nämnda, är stadgadt.
Såsom redan framhållits i motiveringen till artikeln böcker, lider
den svenska tryckerinäringen afsevärdt intrång genom utländsk konkurrens
i merkantilt tryck, och kännes den nuvarande bristen på skydd
mot denna konkurrens så mycket hårdare, som de flesta tryckerimaterialier
äro fullbelagda. De af boktryckeriernas representanter framhållna skä
-
Anm. 2 till
nr 332.
Anm. 3 till
n:r 332.
Anm. 4 till
n r 332.
Tryckalster
etc.
N:r 333 cell
334.
440
len för åsättande åt tull å tryckalster hafva ej heller från något håll
gendrifvits ifråga om merkantilt tryck. Förslaget afser ock att bereda
skydd åt allt merkantilt tryck, som ej innehåller utländsk text, sålunda
utom de särskildt uppräknade artiklarna äfven för exempelvis tabelltryck
till kataloger o. d. Tullsatsen har föreslagits till 75 öre per kilogram
med hänsyn därtill, att de kortblanketter, hvarå eu stor del af hit häniörligt
tryck anbringas, vid import skulle, enligt förslaget liksom hittills,
draga en tull af 50 öre per kilogram och sålunda först det belopp,
hvarmed tullsatsen öfverstiger 50 öre, kan anses utgöra skydd för själfva
tryckerinäringen.
Vill. Spånadsämnen ur djur- ock växtriket samt däraf
framställda varor.
Redan de statistiska data, som anförts i den allmänna motiveringen,,
antyda, att textilindustrien spelar en betydande roll inom landets produktion.
Visserligen gäller detta icke i fråga om förädlingen af samtliga
slag af mera betydande spånadsämnen. Så finner man, hurusom
den redan förut obetydliga tillverkningen af sidenvaror under senare
tider gått ytterligare tillbaka. Ser man däremot till, huru förhållandena
ställa sig inom de viktiga ylle- och bomullsindustrierna, faller genast i
ögonen, hvilken betydande insats dessa göra i landets näringslif, likasom
ock huru storartad utvecklingen inom dem bägge varit under de
senaste två årtiondena.
Den tillförlitligaste måttstocken för ett omdöme i denna fråga torde
vara att söka i importsiffrorna för råvaran. År 1886 infördes af ulloch
konstull 2.7 miljoner kilogram och af bomull 10.6 miljoner kilogram,
år 1896 resp. 4.:! miljoner kilogram och 13.9 miljoner kilogram samt år
1906 resp. 7.1 miljoner kilogram och 20.7 miljoner kilogram. Går man
vidare till halffabrikatet, garnet, så finner man, hvad först ullgarnet beträffar,
att under det införseln år 1886 omfattade sammanlagdt 1.3 miljon
kilogram och år 1896 både stigit till 2.7 miljoner kilogram, var densamma
år 1906 allenast 1.6 miljon kilogram. Bomullsgarn infördes
år 1886 till en myckenhet af 1.6 miljon kilogram; år 1896 hade införseln
stigit till 2.4 miljoner kilogram för att år 1906 förete en nedgång
till 1.4 miljon kilogram.
Af ofvanstående siffror synes den slutsats kunna dragas, att utvecklingsgången
varit följande. Före den senaste systemförändringen inom
441
vår tullpolitik — hvarvid dock visserligen icke några mera afsevärda
förändringar för textilindustrien vidtogos — var importen såväl af råvara
som af halffabrikat mindre betydande. Under de närmaste åren efter
denna förändring stegrades importen märkbart både i fråga om råvara
och halffabrikat. I mån, som industrien sedermera hann att anpassa sig
efter de nya förhållandena, minskades importen af halffabrikatet samtidigt
därmed, att råvaruimporten steg i ökad progression.
I öfverensstämmelse härmed står förloppet med afseende å väfnadsimporten
under samma tid. År 188G infördes af ylleväfnader 2. i
miljoner kilogram och af bomullsväfnader 1.0 miljon kilogram. År
1896 voro motsvarande importsiffror 2.5 miljoner kilogram och 1.9 miljon
kilogram. År 1906 slutligen hade importen af ylleväfnader nedgått
till 1.7 miljon kilogram, under det att bomullsväfoadsimporten
visserligen något ökats, i det den uppgick till 2.0 miljoner kilogram.
Den vid betänkandet fogade produktionsstatistiken gifver äfven den
en klar belysning af utvecklingen, hvad de sista tio åren beträffar, om
än dess siffror af naturliga skäl icke kunna vara lika noggranna som
importstatistikens. År 1896 tillverkades inom landet 5.1 miljoner kilogram
ullgarn och 12.9 miljoner kilogram bomullsgarn samt 4.9 miljoner
kilogram ylleväfnader och 9.4 miljoner kilogram bomullsväfnader. År
1906 uppgick tillverkningen af ullgarn till 9.7 miljoner kilogram, af
bomullsgarn till 15.1 miljoner kilogram, af ylleväfnader till 8.1 miljoner
kilogram samt af bomullsväfnader till 10.9 miljoner kilogram.
Såväl om ylle- som om bomullsindustrien gäller, såsom naturligt
är, att de hafva sin hufvudsakliga afsättning inom landet, och att de
för sitt bestånd och sin utveckling i stort sedt äro hänvisade till den
inhemska marknaden. Med hänsyn härtill må erinras om, hurusom dessa
industrier intill senaste tid hufvudsakligen befattat sig med tillverkningen
af de gröfre artiklarna; och synas de inom detta område hafva i det
närmaste nått gränsen för landets konsumtionsförmåga.
Tillgodoseende äfven af behofvet af finare varor torde alltså vara
ett mål, som ifrågavarande industrier hafva att för framtiden för sig
uppställa, och angelägenheten af att under den fortsatta utvecklingen
äfven tillverkningen af finare alster må kunna upptagas i större omfattning
än hittills, framgår med ökad styrka af det förhållande, att i
jämbredd med stigande välstånd och köpförmåga hos allt större lager
af befolkningen efterfrågan å dessa alster tilltager. Härtill kommer,
att icke heller en i förhållande till folkinängdstillväxten fortgående ökning
af åtgången af de gröfre varorna kan motses, då, förutom det att landsbygdens
befolkning, bland hvilken dessa varor haft sin förnämsta af
56
-
442
sättning, icke företer den tillväxt som städernas, denna befolkning i afseende
å efterfrågan af de finare varorna följer den allmänna smaken.
Vid sidan af ylle- och bomullsindustrierna liar äfven tillverkningen
af lin- och liampvaror raskt utvecklat sig. Äfvenså utgör tillverkning
af juteväfnader en icke obetydlig faktor inom den inhemska textilindustrien,
ehuru densamma icke företett någon egentlig utveckling under
de sista tio åren.
Bland textilfabriker, Indika icke medräknats i förestående redogörelse
för ylle- och bomullsindustrierna, märkas trikå fabriker, bandfabriker
och gardinfabriker, Indika representera afsevärda tillverkningsvärden.
Särskild uppmärksamhet förtjäna de förstnämnda, Indika under
tioårsperioden tredubblat sitt tillverkningsvärde och tillika med den på
detta område betydande hemindustrien i det närmaste täcka landets behof
af trikåvaror, frånserlt strumpor och vantar.
Att en utveckling af landets textilindustri bör gå i här ofvan
an gifven riktning, därom synas också dess målsmän vara ense. I de
flesta till kommittén inkomna framställningar från korporationer och
enskilda industriidkare klagas nämligen (ifver, att nu gällande taxa på
grund af dess allt för ringa specialisering icke; skänker nödigt skydd
för eu del lättare och dyrare varor, hvilka till följd af hård konkurrens
från utlandet icke nu kunna fabriceras inom landet, ehuru för öfrigt
förutsättningar finnas för sådan tillverkning. Till denna omständighet
har vid förslagets utarbetande också tagits särskild hänsyn. Som en
* följd häraf och på grund af spånadsämnenas mångfald och skiftande
värde samt det stora antal olika förädlingssätt, som förekomma, har
gruppen blifvit en af de mest omfattande af alla i det föreliggande
förslaget, eller ungefär 250 rubriker, hvilka i nu gällande, i bokstafsföljd
efter varornas benämning ordnade tulltaxa motsvaras af omkring
hälften eller 130 stycken.
Vid förslag till tullsatser har, så vidt varit möjligt, hänsyn tagits
ej blott till framställningar från olika grenar inom textilindustrien utan
äfven från importörer. I öfrigt har den princip följts, att råvaror, af
hvilka jute, hampa, ramie, bomull m. fl. icke alls, och öfriga, såsom t. ex.
ull och lin, icke på långt när tillräckligt för behofvet produceras inom
landet, böra vara tullfria, samt att balffabrikat, som icke nu kunna och
ej heller inom öfverskådlig framtid torde komma att fabriceras inom landet,
böra lämnas tullfria eller beläggas med låg tull. Sådana varor åter,
hvilka. säkerligen kunna blifva eller redan äro föremål för fabrikation
inom landet, hafva efter graden af förädling uppdelats och tullsatserna
föreslagits så, att de så vidt möjligt komma att stå i lämpligt förhållande
443
till varornas värde. Härvid hafva i de flesta fall och alltid, då sa varit
möjligt, värdet å importerad, oförtullad vara lagts till grund för beräkningen.
Å. Silke, äfven konstgjord!:.
Bestämmelsen, att konstgjordt silke skall vid tullbehandlingen likställas
med naturligt, finnes i nu gällande tulltaxa införd i anmärkningen
under rubriken n:r 574 men har i förslaget uppflyttats till öfver rubriken.
Stadgandet i fråga bär väl från en del håll varit föremål för invändningar,
men kommittén har det oaktadt bibehållit detsamma dels på
grund af svårigheten att skilja mellan naturligt och konstgjordt silke,
och dels emedan det konstgjorda silke! användes som ersättning för
det äkta. Äfven om det konstgjorda silke! är billigare, öfverstiger dock
dess pris för närvarande hälften åt det äkta silkets. Under de senaste
åren har en fabrik för konstgjord! silke (cellulosasilke anlagts inom
landet, men synes densamma vara oberoende af tullskydd för sin produkt.
det ofärgade konstsilket, då tillverkningen uteslutande lärer vara
afeedd för export.
1 gällande taxa innefattas under rubriken )> Affall, ej specificeradt»
de flesta slag däraf. Med hänsyn till den i förslaget genomförda systematiska
uppdelningen af varuslagen har emellertid ansetts, att äfven
affall borde, allt efter den ursprungliga varans art, hänföras till olika
afdelningar. Beträffande silkesaffall har det ofärgade hänförts till taxans
rubrik ntr 1 och sålunda vant tullfritt, hvaremot sadant affall, som efter
uppraspningen färgats, till följd af denna förarbetning hänförts till
rubriken n:r 740 och sålunda dragit en tull af 15 procent af värdet.
Detta senare slag af silkesaffall utgör emellertid råvara för bland annat
vaddtillverkning, som bedrifves inom landet; och har kommittén, efter det
att från representanter för denna industrigren uttalats önskan, att sådan
vara måtte i likhet med öfriga färgade spånadsämnen åtnjuta tullfrihet,
så mycket hellre ansett sig höra tillmötesgå denna, önskan, som något
uttalande i motsatt riktning icke förekommit och någon färgning af
dylikt affall inom landet veterligen icke äger rum.
Gällande tulltaxa skiljer mellan vadd, bestruken med lim eller
gummi, samt annan (rubr. n:r 680 och 682). Medan det förra slaget
drager eu tull af 8 kronor per kilogram, är det senare tullfritt. För
-
SiikesaffaM.
N:r 336,
Vadd.
N:r 337.
444
slaget upptager i motsats härtill silkesvadd under gemensam rubrik med
eu tullsats af 3 kronor per kilogram. Kommittén har ansett sig kunna
föreslå tull för den hittills tullfria artikeln oklistrad silkesvadd, sedan
upplyst bill vit, att framställandet af själfva den oklistrade vadden eller
kardningen _ är det hufvudsakliga arbetet, under det att klistringen —
som för Girigt ifrågakommer endast för en mindre del af vadden —
drager vida mindre kostnad. Erinras bör oek, att importen af silkesvadd,
såväl klistrad som oklistrad, är synnerligen obetydlig — år 1907
förekom ingen import af klistrad silkesvadd — hvaremot export af svensk
vara enligt eu tillverkares uppgift lärer äga rum till Ryssland och
Finland.
Silke, etc.
N:r 338—340.
Oarbetad! silke, likasom oek spunnet eller tvinnadt, finnes i Gällande
tulltaxa upptaget under rubrikerna n:r 573 och 574, den förra
omfattande rätt, ofärgadt silke, den senare färgadt eller blekt. Af dessa
båda slag åtnjuter det förra tullfrihet, hvaremot för det senare är fastställd
en tullsats af 2 kronor per kilogram.
I fråga om benämningen af de under denna rubrik hänförliga
varor må till en början framhållas, att som blekt silke oftast lärer rubriceras
äfven sådan vara, som endast genom degummering eller s. k.
afkokning, d. v. s. kokning i såpvatten, befriats från basten eller det
limartade öfverdraget och icke därefter underkastats blekning, alltså icke
blott silke, som undergått verklig blekningsprocedur med eller utan
föregående afkokning, iled hänsyn härtill har ordet »blekt» ersatts
med uttrycket »alkokt, äfven blekt», i öfverensstämmelse med rådande
praxis har vidare i förslaget icke gjorts någon skillnad mellan spunnet
och ospunnet silke utan endast mellan rått, ofärgadt, å ena sidan, samt
afkokt, äfven blekt eller färgadt, å den andra.
För rätt, ofärgadt silke har föreslagits tullfrihet, i öfverensstämmelse
med hvad nu äger rum. I fråga om öfriga slag af silke skulle
möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke någon nedsättning af gällande
tullsats, 2 kronor per kilogram — exempelvis till I krona, såsom den
närmast före år 1899 utgjorde — kunde vara befogad, särskildt i betraktande
åt varans betydelse som halffabrikat eller förnödenhetsartikel
för viktiga industrier, såsom för tillverkningen af tråd för elektriska
ledningar, åt band och väfnader, för sömnadsindustrien, sko fabrikationen
in. il. Förslag i sådan riktning hafva också framkommit från en de!
industriidkare, som i sin fabrikation använda färgadt silke. Å andra
sidan hafva i framställningar från silkefärgare uttalats önskan om eu
förhöjning af den nuvarande tullen, med 30 till 50 procent, hvarjämte
445
särskild* anhållits, att spoladt silke skulle beläggas med 50 procent högre
tull än hittills. Till denna senare begäran, som kommittén funnit hafva
skäl för sig, bär hänsyn tagits så till vida, att för silke, blekt eller
färgadt, som importeras i smärre, för detaljhandeln lämpade uppläggningar,
såsom dockor, spolar, rullar o. d., föreslagits en tullsats af
3 kronor per kilogram. 1 (ifrigt har däremot kommittén icke funnit
skäl föreligga att tillmötesgå framställningarna om ändring af tullsatsen.
Anmärkningen afser att ersätta anmärkningen under rubriken n:r Anm. till
170 i gällande taxa, i hvad den senare rör garn af blandade spånads- n''r 340
ämnen, innehållande silke. I tydlighetens intresse har uttrycket »sammanhängande
tråd» användts i stället för enbart »sammanhängande»,
hvilket senare uttryck varit utsatt för olika tolkning.
Här nämnda, till filtar afpassade väfnader draga nu en tull af 6 Filtväftaadw
kronor per kilogram, om de äro enbart af silke eller innehålla jämte silke n-^341
annat spånadsämne till myckenhet af högst 15 procent, i Indika fall de
betraktas såsom helsidenvaror, och 2 kronor 50 öre per kilogram, om
de innehålla jämte silke mer än 15 procent annat spånadsämne. Kantade
eller fållade draga de samma tull med tillägg af 10 procent.
De varor, som i denna rubrik afses, utgöras af s. k. italienska
filtar, hvilka enligt till kommittén lämnade uppgifter i icke obetydlig
mängd lära införas af resande för personligt bruk och sålunda tullfritt.
Priset på dessa filtar, hvilka väga omkring 1 kilogram per stycke,
är, på grund däraf att vid fabrikationen silkesaffall kommer till användning,
ganska lågt, varierande mellan 4 och 7 kronor per stycke. Genom
att, såsom i förslaget skett, skilja dessa varor från andra väfnader af
silke samt för dem. upptaga en till 2 kronor nedsatt tullsats, har kommittén
velat tillmötesgå från importörer af dessa varor gjorda framställningar
och åstadkomma ett rimligare förhållande mellan tullsatsen
och värdet för den vanligast förekommande varan.
Väfnader af hithörande slag draga nu såsom hel- eller halfsiden Fälb, plys»*
tull med 6 kronor eller 2 kronor 50 öre per kilogram. I en till rubrikerna N.ret^2
n:r 703 och 704 i gällande taxa fogad anmärkning är vidare stadgadt,
att fälb-, plysch- och sammetsväfnader skola tullbehandlas såsom helsiden,
så snart hela ytan utgöres af silke, ehuru frånsidan utvisar annat
spånadsämne.
Kommittén har ansett lämpligast att upptaga nu ifrågavarande
slag af väfnader under en särskild rubrik, utan uppdelning i hel- och
446
Väfnådår.
N:r 343-345.
halfsiden, med den för helsiden väfnader föreslagna tullsatsen af 10
kronor per kilogram. Varor af ifrågavarande slag, i hvilka icke hela
ytan ntgöres af silke, förekomma nämligen sällan, och för varor, hvilkas
yta till någon del ntgöres af annat spånadsämne än silke, ställer sig
priset i allmänhet lika högt som för helsidenväfnader. Därtill kommer
ock, att en undersökning af ytan i syfte att utröna närvaron af annat
spånadsämne erbjuder svårigheter. Af i saken hörda importörer har
någon erinran mot förslaget i denna del icke framställts.
Efter utbrytning af de i föregående rubrik omnämnda fälb-, piyschoch
sammetsväfnader, och sedan spetsväfnader och tyll sammanförts med
spetsar, återstå de här upptagna, egentliga sidenväfnaderna, hvilka liksom
i nu gällande taxa uppdelats i hel- och halfsidenväfnader, hvarjämte
af de senare en ytterligare uppdelning ägt. rum, nämligen i oblekta och
ofärgade, vägande per kvadratmeter 100 gram eller därunder, samt andra
slag. 1 eu anmärkning har vidare stadgats undantag för s. k. yllekostymväfnader,
hvilka, om de väga 300 gram eller däröfver per kvadratmeter
och hafva effekttrådar, helt eller delvis af silke, skulle hänföras till
väfnader af ull, så framt silket utgör högst o procent af väfnadens hela
vikt. Det slag af yllekostym väfnader, som här åsyftas, är sådana, hufvudsakligen
till manskläder afsedda ylleväfnader, hvilka innehålla effekttrådar
af silke, enstaka eller flera tillsammans men dock icke på ytan så framträdande,
att varan därigenom förlorar sin karaktär af ylle väfnad och
företer utseendet af verklig halfsiden väfnad. Hit böra naturligen hänföras
icke blott väfnader, afsedda till hela kostymer, utan äfven byx- och
ö fv err o cksty ger.
Enligt tui gällande tulltaxa är eu väfnads hänförlighet till heleller
halfsiden beroende af den omständigheten, huruvida uti varan ingår
mer än 15 procent andra spånadsämnen än silke eller icke, i det att
väfnaden i förra fallet betraktas såsom halfsiden, i det senare åter såsom
helsiden. Ifrågavarande gräns, som före afslutandet af handelstraktaten
med tyska riket år 1906 icke var i taxan bestämd, sattes enligt traktaten
till 15 procent från att förut enligt på prejudikat grundad praxis hafva
varit 20 procent. Denna senare gräns, som bestämts efter hörande af
sakkunniga, har i förslaget återupptagits.
Tullsatserna för sidenväfnader utgöra för närvarande, för helsiden
6 kronor och för halfsiden 2 kronor 50 öre per kilogram, och voro
före afslutandet af nämnda traktat resp. 8 och 3 kronor. I framställningar,
som till kommittén inkommit, har hemställts om återinförande
af dessa senare tullsatser, hvarvid framhållits, att sidenväfnader
447
äro att betrakta såsom lyxvaror samt tidigare visat, sig väl kunna bära
nämnda högre tullsatser. Hvad helsiden väfnad er beträffar, har emellertid
kommittén med hänsyn till deras höga värde ansett sig böra föreslå
en tullsats af 10 kronor per kilogram, utgörande enligt verkställda
undersökningar för 33 olika prof 17.4 procent af varornas medelvärde i
oförtulladt skick. Då 1888 års tullkommitté dels för att skydda inhemsk
industri på detta område och dels på grund af hithörande väfnaders
egenskap af lyxvara föreslog en tullsats af 12 kronor per
kilogram för sidenväfnader och eu sådan tullsats icke skulle utgöra mer
än 20.8 procent af varuvärdet, efter nyssberörda prof räknadt, kunde
möjligen denna högre tullsats ifrågasättas. Men då 1892 års riksdag
icke godkände tullkommitténs förslag i denna del, och då faran för
omfattande smuggling vid höga tullsatser icke är utesluten, har kommittén
stannat vid ofvannämnda, i förslag .‘t upptagna tullsats.
För halfsidenväfnader har upptagits eu tullsats af 5 kronor per
kilogram. Halfsidentullens bestämmande till hälften af helsidentullens
belopp hade af gammalt ansetts lämpligt, tills ändring häri genomfördes
i enlighet med 1888 års tullkommittés förslag. Den då antagna lägre
halfsidentullen motiverades därmed, att till halfsidenväfnader räknades
en del varor, som icke hade karaktär af sidenväfnader. Sedan i föreliggande
förslag yllekostymväfnader, som hafva effekttrådar helt eller
delvis af silke, utbrutits och hänförts till ylleväfnader, torde nämnda
skäl för eu halfsidentull, lägre än halfva helsidentullen, hafva bortfallit.
I vissa andra länders tulltaxor utgör halfsidentullen antingen hälften af
helsidentullen eller ännu mera. Den föreslagna tullsatsen utgör för
22 undersökta prof af halfsidenväfnader 18 procent af medelvärdet å
varorna, oförtullade. För oblekta och ofärgade halfsidenväfnader, vägande
per kvadratmeter 100 gram eller därunder, har emellertid en tullsats af
endast 3 kronor 50 öre upptagits. Väfnader af detta slag äro nämligen att
betrakta såsom hallfabrikat för vidare förädling, och eu förädlingsindustri,
som lämpligen kan upptaga äfven bearbetningen af dessa väfnader,
linnes sedan lång tid tillbaka inom landet. På detta sätt uppkommeren
skillnad i tull mellan halflfabrikatet och den förädlade varan af 1
krona 50 öre per kilogram, hvilken skillnad visserligen till afsevärd del
uppväges af under förädlingen uppkommande viktförlust men dock torde
vara stor nog att möjliggöra import af hallfabrikatet för förädling inom
landet.
I detta sammanhang bör måhända nämnas, att enligt uttalande
från sakkunnigt håll den föreslagna tullen för sidenväfnader icke torde
kunna åstadkomma någon ökad tillverkning af sådana väfnader inom
448
Anm. till
H:r 343—345.
Anm till
n:r 341—345.
Band.
N:r346—348.
landet, hvilken tillverkning-, såsom af nedanstående siffror framgår, under
1 O-årsperioden 1897—1906'' gått tillbaka, under det att importen ökats.
Fabrikationen inom landet visade åren 1897 och 1906:
År.
1897
1906
Antal
fabriker.
3
9
Antal
arbetare.
233
99
Tillverkning.
Kilogram.
6,501
2,875
Tillverkningens värde.
Kronor.
357,898
168,333
Importen af sidenväfnader uppgick under åren 1898 och 1907 till:
Helsiden. ^ Halfsiden.
År. | Kilogram. | Kronor. | Kilogram. | g|: Kronor. |
1898 | 46,132 | 2,168,204 | 108,981 | 2,942,487 |
1907 | 96,670 | 4,523,582 | 92,711 | 2,781.330] |
Benämningarna guld- och silfvertyg, hvilka återfinnas i gällande
taxas rubrik n:r 703, hafva i det föreliggande förslaget uteslutits, enär
desamma dels torde vara föråldrade och dels gifvit anledning till olika
tolkningar. T stället har i anmärkning till n:r 343—345 införts en
bestämmelse, enligt hvilken i sidenväfnad ingående metalltrådar eller
med metalltråd eller silke öfverspunnet garn icke skola bidraga att
göra varan hänförlig till halfsiden.
I fråga om denna anmärkning hänvisas till hvad i allmänna motiveringen
anförts beträffande förändrade emballagebestämmelser.
Tillägget »ej särskildt nämnda» i öfverrubriken afser att fästa
uppmärksamheten på, att en del band, innehållande metalltråd eller med
metalltråd öfverspunnet garn, hänföras till gulddragararbeten, upptagna
i rubriken n:r 557, samt att band i förening med kautschuk eller annan
vattentät massa föras till sina respektive rubriker under afd. VIII E och F.
I gällande tulltaxa finnes icke någon bestämmelse om, hvad som
bör. hänföras till band och till snören. Också har uppfattningen härom
varit sväfvande, hvithet naturligtvis medfört olägenheter vid tullbehandlingen.
Detta missförhållande har kommittén sökt afhjälpa genom
det i en anmärkning införda stadgande, enligt hvilket till band af spånadsvaror
hänföras:
1) egentliga band, d. v. s. på bandstol framställda, smala väfnader
med varp och inslag;
2) s. k. konstgjorda band, bestående af i bandform ordnade längsgående
och sammanklistrade spånadsfibrer eller garn; samt
449
3) i form af band, om högst 20 centimeters bredd, klippt eller
skuren annan väfnad än spetsväfnader och tyll.
De under 2) omnämnda s. k. konstgjorda banden hafva hittills
förts till rubriken »Varor, som icke kunna hänföras under någon af de
i tulltaxan upptagna bestämmelser» och dragit en tull af 15 procent
af värdet. Kommittén har emellertid ansett dem på grund af likhet
med egentliga band samt med hänsyn till användningssätt och värde
böra föras till »band». De under 3) nämnda hafva förts till band,
emedan desamma icke utan betydande olägenheter vid tullbehandlingen
skulle kunna, såsom hittills skett, likställas med väfnader, för hvilka
senare enligt kommitténs förslag i många fall vikten per kvadratmeter
måste utrönas.
Tullsatserna hafva likasom i nu gällande taxa upptagits till samma
belopp som för motsvarande väfnader. Dessa tullsatser utgöra för i
rubrikerna n:r 347 och 348 upptagna varor 11.7 och 10.7 procent af
medelvärdet.
Enligt gängse praxis hafva en del bandliknande, flätade snören Snören etc.
hänförts till band, sannolikt för att åt dessa i fråga om värde N:r 349 ~351
och användning likställda varuslag bereda likställighet i afseende å
tullsats men i strid mot ett uttalande af 1888 års tullkommitté. Med
den definition på band, som förslaget innehåller, kunna sådana snören
icke längre utan särskild bestämmelse tullbehandlas såsom band. Då
emellertid, enligt kommitténs förmenande, samma skäl alltjämt tala
för bibehållande af enahanda tullsats för båda varuslagen, hafva i
särskilda rubriker ifrågavarande bandliknande snören upptagits med
samma tullsatser som de för band föreslagna. Dock har denna undantagsbestämmelse
icke ansetts böra sträckas längre än till att omfatta
sådana billigare bandartade snören utan inlägg och med raka kanter,
hvilka antingen sakna mönster eller förete allenast sådant mönster, som
åstadkommits genom färgade trådar. Hvad åter beträffar de med mönster
af annat slag eller med inlägg försedda, så äro dessa i regel dyrare,
hvarför de ansetts icke böra i något fall draga lägre tull än 10 kronor
per kilogram.
Genom nu föreslagna förändringar i fråga om band och snören
har, på samma gång den i praxis fastslagna likställigheten mellan band
och bandartade snören i hufvudsak bibehållits, erforderlig reda och tydlighet
med afseende å tullbehandlingen af dessa varuslag vunnits. De
föreslagna tullsatserna utgöra för varor, hänförliga till rubriken n:r 349,
57
450
Anm. till
n:r 351.
Anm. till
n:r 347 -350.
Spetsar, tyll
etc.
N:r 352.
Strit mpstolsarbeten
etc.
N:r 353.
Ull etc.
N:r 354.
22.9 procent samt för varor, hänförKga till rubriken n:r 351, lo procent
af medelvärdet.
Såsom af denna anmräkning framgår, hafva vissa besättningsoch
garneringsartiklar, som merendels iiro högre förädlingsprodukter af
band eller snören, ansetts böra draga den för snören, andra slag, föreslagna
högre tullsatsen af 10 kronor per kilogram.
Denna anmärkning — hvilken i likhet med anmärkningen till n:r
343—345 är ägnad att bereda lättnad vid tullbehandlingen — motiveras
af det jämförelsevis höga värdet hos sådana trådar, som äro täckta
med silke eller metalltråd.
Uttrycket »ej särskild! nämnda» har i rubriken införts för att
fästa uppmärksamheten vid liknande varor, innehållande metalltråd,
hvilka äro särskild! upptagna under afd. Vill Gr (rubr. n:r 557).
Spetsar af silke förtullas enligt gällande taxa med 12 kronor per
kilogram (rubr. n:r 605), hvaremot tyll tullbehandlas såsom väfnad (oftast
helsiden) och spetsväfnader dels såsom väfnad, dels såsom spetsar. I
förslaget hafva samtliga dessa varor sammanförts under en gemensam
rubrik med tullsats, motsvarande nuvarande spetstull. Såsom skäl för
förändringen må framhållas, att dessa varor oftast äro sinsemellan likvärdiga
och ifråga om till verkningssätt hvarandra närstående, att en
del spetsar icke äro annat än ur spetsväfnad klippta remsor samt att,
hvad angår tyll, denna vara ofta är försedd med mönster, som ger den
utseende af spetsväfnad. Den föreslagna tullsatsen utgör för undersökta
prof af hit hänförliga varor 8.6 procent af medelvärdet.
Uttrycket »blonder» i nu gällande tulltaxa har, såsom föråldrad t
och obehöflig!, i förslaget uteslutits.
Det sammanfattande uttrycket strumpstolsarbeten har i förslaget
användts i stället för det i nu gällande taxa förekommande »strumpor
och andra på strumpstol — — — tillverkade arbeten», hvarjämte hit
hänförts äfven vantar, som nu hafva egen rubrik i taxan. Denna sammanslagning
har nödvändiggjort tillägget »härunder inbegripna äfven
vantar, sydda af väfnad». För i rubriken upptagna varuslag har föreslagits
nu gällande tullsats af 9 kronor per kilogram, hvilken i procent
af medelvärdet för undersökta prof utgör 8.6.
B. Ull och andra djurhår.
De i denna rubrik omnämnda varor återfinnas i nu gällande taxa
dels under rubriken n:r 672, ull, ofärgad och färgad, tullfri, och dels under
451
rubriken n:r 231, som upptager hår. andra slag-, ej specificerade, Indika
likaledes äro tullfria. I förslaget hafva ull och andra djurhår med
undantag af tagel och borst sammanförts i gemensam rubrik, omfattande
hithörande varor såväl i oberedt skick som i olika stadier af förädling
före spinningen. Under rubriken »Hår, andra slag» i gällande taxa
hänföras äfven människohår. Denna vara har i förslaget genom ett
särskild! tillägg till nu ifrågavarande rubrik förts hit. I anmärkningen
till rubriken har vidare angifvits, hvad som skall med ull förstås, och
har definitionen därå affattats efter samråd med sakkunniga. Anledningen
därtill, att äfven »ullhår af andra djur» medtagits i begreppet
ull, är svårigheten att vid tullbehandlingen skilja dem från vanlig ull.
Enligt förslaget innefattas sålunda i begreppet ull alla slag af finare
djurhår, under det att gröfre slag af hår, såsom nöthår, hästhår m. fl.,
falla under »andra djurhår». Hvad tagel beträffar, har detsamma upptagits
under afdelningen för djur och animaliska ämnen.
I rubriken u:r 567 i nuvarande taxa upptages såsom tullfri artikeln
schoddy eller konstull, alla slag, färgad eller ofärgad. Härutinnan har i sak
icke vidtagits någon ändring. Konstull, med eller utan inblandning af
annat spånadsämne, utgör råvara för framställning af billigare streichgarner.
Den förekommer dels i form af s. k. schoddy, som framställes
genom rifning eller uppkardning af ovalkade hel- (dier halfyllevaror
eller affall där af, och som vanligen har en större hårlängd, samt dels
såsom s. k. mungo, hvilken framställts af valkade eller filtade varor
eller affall däraf och i regel har kortare hårlängd än schoddy. Beteckningen
schoddy användes emellertid oftast, såväl hos oss som i utlandet,
för konstull i allmänhet.
Förutom konstull har i den ifrågavarande rubriken upptagits äfven
ullaffall, därunder inbegripet s. k. ullstoft. Denna senare produkt, som
bland annat finner användning inom tapetfabrikationen, har enligt den nu
gällande taxan hänförts till rubriken n:r 617, stoft, ofärgadt eller färgad!.
Den egentliga införseln af denna artikel torde hafva omfattat just ullstoft.
Ehuru vadd af ull icke torde hafva någon nämnvärd betydelse, N.r 35g och
bär denna vara dock för fullständighetens skull upptagits i förslaget med '' 35?.
enahand a bestämmelser som för vadd af bomull. Tillägget »annat liknande
ämne» i rubriken n:r 356 bär gjorts med hänsyn därtill, att äfven andra
klistrande ämnen än gummi och lim kunna förekomma vid vaddberedning.
Enligt gällande taxebestämmelser åtnjuter stampad nöthårsfilt tull- Nöthårsfilt,
frihet. T till kommittén ingifna framställningar hafva tillverkare af
452
sådan filt uppgifvit, att icke väfda nöthårsfiltar framställas äfven på
annat sätt än genom valkning och stampning, samt hemställt, att
ifrågavarande taxerubrik måtte erhålla en lydelse, som gåfve uttryck
åt detta förhållande. Emellertid torde den på annat sätt än genom
stampning beredda, icke väfda filten förete samma utseende som den
stampade, hvarför någon svårighet eller tvekan vid tullbehandlingen
knappast torde kunna uppstå. Under alla förhållanden bör dylik filt,
så snart den icke är väfd, hänföras till denna rubrik.
Af stampad nöthårsfilt förekomma flera kvaliteter, af hvilka de
billigaste tillverkas enbart af nöthår eller liknande gröfre djurhår och
mest användas till värmeisolering, såsom till beklädnad af väggar, vid
ångpannor, värmeledningar och kylanordningar, men äfven såsom ljuddämpande
materiel för en del maskiner. För framställning af sådan filt
fanns tidigare inom landet en fabrik, som dock, enligt uppgift hufvudsakligen
på grand af utländsk konkurrens, måst nedlägga driften. Fabrikationen
har senare upptagits af ett aktiebolag, som anskaffat moderna
maskiner och vidtagit tidsenliga anordningar för framställande af varan.
Från detta bolag har emellertid i flera till kommittén inkomna framställningar
klagats öfver, att denna industri fortfarande har att dragas med
svårigheter i följd af utländsk konkurrens, som är så mycket mera besvärande,
som alla våra grannländer hafva tullskydd för stampad nöthårsfilt.
Så har t. ex. Norge, hvilket land liksom Sverige icke äger
mer än en fabrik i denna bransch, helt nyligen (år 1905) pålagt sådan
vara en tull af 10 öre per kilogram. Detta synes hafva åstadkommit,
att Sveriges export af nöthårsfilt till nämnda land totalt upphört, under
det att svenska förbrukare från Norge importera en del af sitt behof.
Enligt i de inkomna framställningarna lämnade uppgifter, hvilka, i den
mån de icke direkt framgå af tulltarifferna, icke kunnat af kommittén
kontrolleras, ställa sig tullsatserna för nöthårsfilt i de länder, hvilkas
konkurrens gör sig mest kännbar, sålunda:
Per kilogram.
Kr. öre.
Danmark
02.5
52.5
Finland
Ryssland
2: 45
(eller, därest styrkas kan, att filten skall användas
till fabriksändamål) ...........................
Tyska riket
j—: 90
\—: 02.7
453
Exporten af stampad nöthårsfilt, som ett år (1903) uppgick till
12,050 kilogram, upphörde därefter helt och hållet till år 1907, då den
utgjorde 5,313 kilogram, under det att importen, som år 1898 utgjorde
34,110 kilogram, år 1907 vuxit till 85,075 kilogram med ett beräknadt
pris af lika många kronor, fördelad på olika länder, som följer:
Från Kilogram.
Norge ......................................................... 3,110
Danmark .................................................. 8,235
Finland ...................................................... 1,875
Ryssland ................................................... 12,170
Tyska riket............................................... 19,315
Storbritannien .......................................... 40,370
Summa 85,075
Kommittén har på grund af anförda förhållanden i förslaget upptagit
en tullsats af 10 öre per kilogram för nöthårsfilt, stampad (icke
väfd), hvilken tullsats motsvarar 15.4 procent af medelvärdet för
undersökta prof.
Understundom är det förenadt med svårighet att afgöra, huruvida
eu filt är tillverkad af enbart nöthår eller af nöthår i förening
med ull. Sådana tullbehandlingsfrågor hafva ock vid åtskilliga tilltallen
dragits under generaltullstyrelsens pröfning, hvarvid bestämts, att filt
af nöthår för att få såsom sådan tullbehandlas icke må innehålla större
kvantitet ull, än som motsvarar den mängd ullhår, som vissa tider af
året kan ingå i hårbeklädnaden hos nötkreatur och andra djur med
gröfre hår. Den princip, som sålunda tillämpats, synes kommittén riktig
och så naturlig, att särskild bestämmelse i ämnet icke kan erfordras.
Stampad maskinfilt af ull torde enligt gällande taxa få anses vara
underkastad en tull af 60 öre per kilogram i likhet med annan stampad
(icke väfd) filt af ull. Denna tullsats har, för så vidt den afser maskinfilt,
nedsatts till 50 öre per kilogram för åvägabringande af öfverensstämmelse
med den för väfd maskinfilt upptagna. Någon tillverkning af
stampad maskinfilt, ändlös eller i slangform, förekommer icke inom landet.
Med uttrycket maskinfilt »i slangform», som för fullständighetens skull
tillagts i förevarande rubrik, afses s. k. manchonfilt, hvilken inom
pappers- och textilindustrierna användes till öfverdrag å valsar.
Till rubriken bör hänföras afl stampad filt, som icke är ändlös
och ansedd för fabriksbehof eller på grund af materialets beskaffenhet
hänförlig till rubriken n:r 358, således äfven stampad filt af nöthår med
Maskinfilt,
stampad.
N:r 359.
Stampad filt,
andra slag.
N:r 360.
454
Garn
af all etc.
Hs 361—370.
inblandning af större mängd ull, än som i motiveringen till sistnämnda
rubrik angifvits. För sådan vara gäller nu en tullsats af 60 öre per
kilogram. Tillverkning af de flesta hithörande varuslag har under eu
längre tid bedrifvits af-åtminstone två fabriker inom landet. I framställning
från den ena af dem bär anförts, att vinsten på tillverkningen
af de flesta filtsorter till följd af tryckande utländsk konkurrens vore
ringa eller ingen, samt att- en del sorter, såsom t. ex. mattfilt, icke ens
kunde tillverkas inom landet, ehuru maskiner för tillverkningen vore
anskaffade. 1 samma framställning yrkas på eu tullsats af 1 krona
eller åtminstone 90 öre per kilogram för all ullfilt. Öflig;; framställningar,
som inkommit från representanter för spinneri- och väfnadsindustrierna,
gå ut på att jämställa den stampade filten med ylleväfnader,
för hvilka föreslås tullsatser från 1 krona 25 öre till 2 kronor 50 öre per
kilogram allt efter olika vikt per kvadratmeter. Bland flit hänförliga filtsorter
märkas filt för broderi och annat sömnadsarbete, mattfilt, sadelfilt,
toffelfilt, filt till polerskifvor samt filt för isoleringsändamål. Priset
å de olika filtsorterna växlar högst betydligt, beroende på det material,
hvaraf de tillverkats. Så t. ex. är priset för vissa slag af importerad
mattfilt, 2 kronor 80 öre, medelpris för broderfilt 5 kronor 50 öre, för
sadelfilt 5 kronor, för filt till polerskifvor 6 kronor 20 öre, för toffelfilt
3 kronor 75 öre, allt per kilogram. För åvägabringande af bättre öfverensstämmelse
mellan värde och tull å dessa varuslag hade det varit
önskligt att kunna verkställa en uppdelning i flera rubriker med olika
tullsatser, men detta bär visat sig praktiskt omöjligt. Uppdelning efter
vikt per viss ytenhet är icke lämplig af den anledning, att filt af för
öfrigt samma beskaffenhet kan vara af väsentligt olika tjocklek utan att
priset per kilogram växlar; uppdelning åter efter materialet är till följd
af de tulltekniska svårigheter, som skulle vara därmed förknippade, utesluten.
Gemensam tullsats för samtliga hithörande filtsorter bär därför
måst bibehållas, och har denna i förslaget upptagits till 90 öre
per kilogram, utgörande 17.8 procent af medelvärdet för undersökta prof.
I denna rubrik hafva äfven polerskifvor af filt upptagits, på det
att de icke måtte, såsom eljest fallande under rubriken n:r 390, komma
att draga lägre tull än den filt, hvaraf de vanligen tillverkas.
För garn af ull, alla slag,
ning och tullsatser:
enkelt:
ofärgadt och oblekt .........
färgad* blekt eller tryckt
innehåller tulltaxan följande uppdel -
. 1 kilogram
. i :»
Tullsats.
Kronor.
Tullsats.
Kronor.
455
två- eller flertrådigt:
ofärgadt och. oblekt ........................... 1 kilogram —: 25
färgadt, blekt eller tryckt, s. k.
briljantgarn därunder inbegripet... 1 » —: 40
I framställningar, som till kommittén inkommit, hafva tillverkare
af ullgarn efter samråd med representanter för flera af de största
förbrukarna, ylleväfverierna, hemställt om en uppdelning af ullgarn i
två hufvudafdelningar, nämligen en för kardulls- eller s. k. streichgarn,
framställdt af kardad ull med i regel kortare fibrer, och en annan för
kamullsgarn, tillverkadt af kammad, mera långfibrig ull, hvarjämte inom
hvardera afdelningen ytterligare uppdelning skulle äga rum i öfverensstämmelse
med nu gällande taxa. 1 en af framställningarna har vidare
föreslagits eu utbrytning af sådant garn, som framställts af hår från
andra djur än får, alpacca, lama och kamel, hvarvid denna grupp skulle
åsättas en enhetlig tullsats af 12 öre per kilogram. Andra inkomna
framställningar innehålla en längre gående specialisering, i det att »garn
af ull eller andra djurhår» uppdelats i — förutom de redan omnämnda
grupperna, kardulls- och kamullsgarn — följande tre grupper:
1) garn af nöthår utan inblandning af andra spånadsämnen;
2) garn af hår från djur, tillhörande häst-, hund- eller svinsläktet,
med eller utan inblandning af andra animaliska eller vegetabiliska
spånadsämnen med undantag af silke, fåra 11 eller gethår;
3) garn af gethår, med eller utan inblandning af andra animaliska
eller vegetabiliska spånadsämnen, med undantag af silke eller fårull.
För dessa tre grupper har dessutom föreslagits en uppdelning i
enkelt och två- eller flertrådigt garn samt för hvardera slaget ytterligare
uppdelning i, å ena sidan, oblekt och ofärgad samt, å andra sidan, blekt,
färgad eller tryckt vara. Beträffande den i dessa framställningar föreslagna
ytterligare specialiseringen må nämnas, att i samtliga förslagförekommer
en uppdelning af kardullsgarn i två finhetsgrader med gräns
vid sådan vara, som håller 15,000 meter enkelt garn per kilogram, motsvarande
n:r 15 efter metrisk numrering, och en liknande uppdelning
af kamullsgarn med gräns vid 40,000 meter per kilogram eller vid n:r
40 efter metrisk numrering. Hvad angår tullsatserna, tiar man i allmänhet
önskat den nuvarande tullen bibehållen för de gröfre gar ris! agen,
samtidigt därmed att för de finare vidtoges en förhöjning med 10 öre
per kilogram. För nöthårsgarn upptager en af framställningarna följande
tullsatser, nämligen:
456
Per kilogram.
enkelt: Kronor
o
färgad t och oblekt................................................... —: 07
färgad!, blekt eller tryckt...................................... —: 15
två- eller flertrådigt:
ofärgadt och oblekt.................................................. —: 10
färga dt, blekt eller tryckt ...................................... —: 18
hör garn af hår från djur, tillhörande häst-, hund- eller svinsläktet,
upptager samma förslag tull satser af resp. 20 och 30 öre samt 25 och
35 öre, allt per kilogram, efter samma indelningsgrunder som för nöthår.
Tilläggas bör, att, de framställningar, för Indika nu redogjorts, äro afgift
af representanter för flertalet af Sveriges mest betydande ullgarnsspinnerier
och ylleväfverier.
1 motiveringen för förslaget har bland annat anförts, att hittills
gällande tullsatser visat sig alltför låga för finare garn, medan de i fråga
om de gröfre garnnumren befunnits tillfredsställande. Vidare har såsom
svar på eu förfrågan, huruvida det vore sannolikt, att utländsk tillverkning
sålts hit till landet till pris, som understigit produktionskostnaden,
eller åtminstone utan vinst, framhållits, att en stor tysk firma, som har
vidsträckta förbindelser i Sverige, enligt allmän uppfattning tidvis
»dumpat» hit afsevärda partier garn. Detta skulle vanligen bero antingen
på tillfällig öfverproduktion eller ock därpå, att den utländska
tillverkaren, i fall han vid prisfall a råvaran hade stora garnpartier på
lager, ofta nog funne med sin fördel förenligt att sälja billigt till utlandet
och taga den mindre förlusten lör att undgå den större, som ett
ytterligare prisfall skulle medföra. I sammanhang härmed har anförts,
att England skulle i hög grad vara besväradt af »dumping» från de
störa belgiska kamgarnsspinneriernas sida. Till åskådliggörande af
tullens förhållande till varuvärdet har i en af framställningarna anförts,
att enkelt, oblekt kamullsgarn af n:r 40 i lägsta kvalitet vid tiden för
framställningens afgifvande kostade omkring 5 kronor per kilogram,
hvadan alltså den nuvarande tullsatsen af 20 öre per kilogram här utgjorde
4 procent af varuvärdet. Det torde dock böra anmärkas, att
garnprisen vid nämnda tidpunkt voro osedvanligt höga. Genomsnittspriset
å nyssnämnda garnsort torde för de sista 10 åren hafva utgjort
ungefär 4 kronor per kilogram. Slutligen har i nu ifrågavarande framställningar
hänvisats till den utländska industriens i de flesta afseenden
gynnsammare ställning samt till de åtgärder, som i vissa större industriländer
vidtagits för främjande af exporten.
457
Under utredningen liar kommittén tagit i öfvervägande, huruvida
i förslaget, liksom fallet är såväl i den tyska som i den österrikiska
tulltaxan, åtskillnad borde göras mellan garn af mollah--, alpacca- och
liknande ullsorter, å ena sidan, samt garn af annan ull, å den andra,
i syfte att det förra slaget, oaktadt detsamma är finare och dyrare,
skulle åsättas eu lägre tull än det senare. En dylik anordning skulle
betingas däraf, att mohair- och alpaccagarn icke tillverkas inom landet,
och antogs kunna utan att skada något inhemskt intresse främja tillverkningen
af väfnad er af sådant garn inom landet. Emellertid hafva
representanter för spinneriindustrien motsatt sig en dylik uppdelning;
och som tanken ej heller från annat håll rönt något understöd, har
densamma fått förfalla, hvartill äfven den omständighet bidragit, att en
utbrytning af de nämnda garnslagen skulle vålla en viss svårighet vid
tullbehandlingen. Det har vidare under kommitténs förhandlingar satts
i fråga att i förslaget sammanföra oblekt och blekt ullgarn i afsikt att
undanröja den svårighet att skilja dessa varuslag från hvarandra, som
åtskilliga gånger yppat sig vid tullbehandlingen. Äfven detta ändringsförslag
bär emellertid på grund af inhämtade upplysningar fått förfalla.
Efter upprepade öfverläggningar med de i frågan intresserade,
såväl tillverkare som förbrukare, bär kommittén slutligen stannat vid
att uppdela garn af djurhår i, ä ena sidan, ullgarn, d. v. s. af i regel
finare djurhår, och, å andra sidan, garn af gröfre djurhår. En ytterligare
uppdelning af det egentliga ullgarnet i streichgarn och kamullsgarn
liar däremot icke ansetts lämplig. Det har nämligen för kommittén
upplysts, att krafvet på särskiljande af streichgarnet från annat ullgarn
delvis haft sin grund i önskan att erhålla ett högre skydd för s. k.
effekt- och fantasigarn; och detta önskemål har kunnat i förslaget på
annat sätt tillgodoses. Under utredningen har vidare af eu kamgarnsspinnare
framhållits, att intet skäl förelåge att belägga de finare numren
af streichgarn med högre tull än motsvarande nummer af det i regel
dyrare kamgarnet, i hvilket uttalande äfven förbrukare instämt. Dessutom
har eu under utredningen tillkallad streichgarnsspinnare förklarat sig
nöjd med nu gällande tullsats å streichgarn, under förklaring att upptagandet
af tillverkningen af finare nummer af streichgarn äfven vid
högre tullsats än den nuvarande knappast kunde ifrågasättas. Genom
att bibehålla likställigheten mellan streichgarn och kamgarn undgår man
ock svårigheten att i tvifvelaktiga fall afgöra, huruvida en vara är att
hänföra till det ena eller andra slaget, en svårighet, med hvilken dock
måste räknas, då garn, utgörande en blandningsprodukt af kamull
och kardull, förekommer. Enligt den officiella statistiken utgjorde im
58
-
458
porten af kam garn år 1907 1,488,802 kilogram (häri inberäknadt 46,496
kilogram alpacca- och mohairgarn), under det att endast 280,868 kilogram
annat ullgarn, antagligen uteslutande streichgarn, samtidigt infördes.
Sammanlagda tillverkningen af kamullsgarn vid 6 svenska
fabriker utgjorde under år 1907, enligt kommittén lämnade upplysningar.
2,218,200 kilogram.
För att emellertid tillmötesgå krafvet på ett högre skydd för
de finare garnsorterna har beträffande ullgarn föreslagits en uppdelning
i två rubriker med gräns vid n:r 40, metrisk numrering, d. v. s. sådant
garn, hvaraf 1 kilogram innehåller 40,000 meter. För det gröfre,
oblekta och ofärgade enkla garnet har den nuvarande tullen af 20 öre
per kilogram bibehållits, utgörande denna tullsats vid ett genomsnittspris
af 3 kronor 80 öre per kilogram något mer än 5.2 r. procent af
varans värde. För de finare garnnumren, Indika uteslutande utgöras af
kamgarn, i det att streichgarn icke spinnes finare än n:r 40, har föreslagits
en tull af 30 öre per kilogram, utgörande, vid ett genomsnittspris
af 5 kronor 50 öre per kilogram, i det närmaste 5.5 procent af
varuvärdet.
För två- eller fiertrådigt, garn äfvensom för den genom blekning,
färgning eller tryckning förädlade varan innehåller förslaget samma förhöjningar
af tullsatserna för det oblekta och ofärgade enkla garnet,
som nu gällande taxa upptager.
1 anmärkning till rubrikerna n:r 365-—368 har bestämmelse införts
därom, att vid utrönande af ett tvinnadt garns nummer hänsyn icke
skall tagas till s. k. tvinningsförlust, d. v. s. den minskning i det enkla
garnets längd, som uppstår vid tvinningen, och som är olika, allt efter
som den tvinnade varan är mer eller mindre snodd. Stadgandet i fråga
är nödvändigt för undvikande af allt för stor tidsutdräkt vid tullbehandlingen.
För effekt- och fantasigarn, hvilka, enligt hvad i anmärkning
till rubrikerna n:r 369 och 370 närmare angifves, i regel äro tvåeller
flertrådiga, hafva föreslagits samma tullsatser som för två- eller
fiertrådigt ullgarn, finare än n:r 40. De hafva förutom af redan angifna
skal äfven af den anledning måst upptagas i särskilda rubriker, att ett
fastställande åt numret för dylikt garn icke kan ifrågakomma. Genom -snittspriset för hithörande garn utgör enligt till kommittén lämnade upplysningar
7 kronor 25 öre per kilogram för färgad vara, motsvarande
sålunda tullsatsen icke fullt 7 procent af varuvärdet. För oblekt garn
m
af nu ifrågavarande slag torde motsvarande procentsats blifva ungefär
densamma, möjligen något lägre.
Anmärkningen till rubrikerna n:r 361—370 har tillkommit för att
underlätta införseln af de uteslutande för fabriksbehof afsedda garnsorterna
falskfärgadt garn och grisaillegarn. För att utmärka, huruvida ett garn skall
användas till varp eller till inslag, huruvida det är höger- eller vänstersnod t
o. s. v., underkastas garnsorterna stundom en viss, mycket svag men olika
färgning, som dock icke ger varan karaktär af i vanlig mening färgad!
garn och ej heller gör densamma såsom sådant användbar. Denna färgning
(s. k. falskfärgning) är nämligen endast en behandling af garnet
med eu svag färglösning vid sådan temperatur och på sådant sätt, att
färgämnet icke fixeras. Kommittén har inhämtat, att om också till
import förekommer färgadt garn, hvars färg icke kan betecknas såsom
äkta, och hvithet sålunda möjligen skulle kunna förväxlas med det falskfärgade
garnet, så har dock det förra utfärgats under kokning, eller vid
sådan temperatur, att färgen icke försvinner vid den behandling, som
enligt anmärkningen skulle tjäna att skilja falskfärgadt garn från annat.
Från tulltjänstemannahåll har emot den föreslagna bestämmelsen om
det falskfärgade garnets tullbehandling såsom oblekt och ofärgadt gjorts
den anmärkning, att svårligen kan afgöras, huruvida falskfärgadt garn
före färgningen'' vant blekt eller oblekt, och att alltså ett blekt garn,
inkommande såsom falskfärgadt, kunde blifva förtulladt efter den för
oblekt vara föreslagna lägre tullsatsen. Emellertid torde denna anmärkning
sakna praktisk betydelse, enär, enligt hvad kommittén inhämtat,
någon import af falskfärgadt, blekt garn icke förekommer och
det knappast torde vara tänkbart, att falskfärgning kunde förekomma
allenast i syfte att erhålla gynnsammare tullbehandling, emedan kostnaden
för färgningen och dess borttagande helt visst skulle öfverstiga
skillnaden i tullbelopp mellan blekt och oblekt vara.
Hvad åter beträffar grisaillegarn, är det en produkt af konstull
eller schoddv, som icke färgats efter uppraspningen. De i affallet förekommande
olika färgerna förläna åt den nva garnprodukten en tämligen
obestämd färg, från gråaktig till gråbrun eller smutsigt rödbrun,
beroende på huru mycket ofärgad ull som inblandats i schoddymaterialet,
eller på dettas olika färger. Förbrukare af grisaillegarn hafva i framställningar
till kommittén anhållit, att varan måtte i tullbehandlingshänseende
jämställas med oblekt och ofärgadt garn. Då ifrågavarande
garn är billigare än garn af ren ull, då det icke underkastats färgning
eller spunnits af material, som blifvit färgadt, och svårighet icke torde
460
Garn för
detaljhandel!!
N:r 37L
mota att, åtminstone med tillhjälp af mikroskop, afgöra, huruvida i ett
ullgarn ingår — förutom oblekt och ofärgad ull — äfven affall efter
färgade varor åt ull, har kommittén här tillmötesgått nämnda framställningar.
En liknande bestämmelse återfinnes i "den tyska tulltaxan,
h rån sakkunnigt håll har upplysts, att grisaillegarn alltid är streichgarn
(garn af kardad ull), samt att kamullsgarn icke kan spinnas af konstull
eller åt sådant kortare ullaffall, som förekommer i grisaillegarn. Tvinnadt
grisaillegarn kan möjligen tänkas förekomma, men för industrien
;ir det hufvudsakligen af betydelse, att det enkla grisaillegarnet blir
tillförsäkrad) den lindrigare, nu föreslagna tullbehandlingen.
Den i nuvarande taxa (rubr. n:r 160) förekommande bestämmelsen,
att s. k. briljantgarn skall tullbekandlas såsom två- eller flertrådigt
ullgarn, färgadt, blekt eller tryckt, liar i förslaget uteslutits,
enär dylikt garn, som i regel utgöres af bomullsgarn i förening med
metalltråd, numera icke torde importeras, och därest det skulle åter
förekomma till import, lämpligen torde kunna hänföras till effekt- eller
fantasigarn.
Den nyhet, som förslaget, enligt hvad nyss nämnts, innehåller i
afseende å garntullen, i def att olika tullsatser skulle tillämpas allt
efter olika garnnummer, bör icke i tillämpningen medföra någon större
svårighet, hör utrönande af garnets nummer betjänar man sig af en för
ändamålet särskild! konstruerad mätningsapparat, å hvilken af enkelt
garn lämpligen 400 meter afhasplas för vågning. Af två- eller flertrådigt
garn tages motsvarande mindre garnlängd, således af tvåfaldigt
garn 200 meter o. s. v. Väger nämnda garnlängd 10 gram eller
däröfver, hänföres garnet till garn n:r 40, metrisk numrering, eller
gröfre. År vikten mindre än 10 gram, tullbehandlas garnet såsom
finare, än n:r 40. Erforderliga närmare instruktionsföreskrifter för tullmyndig]
i eterna lära gifvetvis böra i administrativ väg meddelas. Därvid
torde möjligen äfven böra beaktas, att understundom garn, afsedt för
varp och hållande en viss bestämd längd, inkommer i s. k. »färdiga
varpar» antingen i nystan eller i långa flätor eller upprulladt på s. k.
varpbommar. Da den för undersökning erforderliga kvantiteten garn
icke kan tagas från flätan, nystanet eller varpbommen utan att varan
skadas, sa torde uppmärksamheten böra fästas därå, att varan i och för
tullbehandlingen bör åtföljas af en viss mindre mängd garn af samma
exempelvis 1,000 meter, afsedt för de undersökningar, som tullbehandlingen
kraf ver.
Upptagandet i särskild rubrik af hithörande varor betingas dels
'' af svårigheten vid tullbehandlingen att efter nummer åtskilja sådant
461
garn, som inkommer i särskilda uppläggningar, och dels af varans,
hufvudsakligen af högre arbetskostnad härflytande, större värde. I framställningar,
som till kommittén ingifvits, har också, på sätt i förslaget
skett, en utbrytning af ifrågavarande artiklar påyrkats samt för dem
föreslagits en tullsats af 50 öre per kilogram utöfver det för garnet
eljest utgående tullbelopp. Vid af kommittén företagna undersökningar
har det visat sig, att garn i sådana uppläggningar, som i förevarande
rubrik afses, vanligen är flertrådigt, blekt, färgadt eller tryckt och i
regel icke finare än n:r 40, alltså sådant garn, som i vanlig förpackning
fortfarande skulle draga en tull af 40 öre per kilogram. Med
hänsyn till den förut omnämnda ökade arbetskostnaden för garn, hvarom
nu är fråga, har kommittén ansett en förhöjning af den nämnda
garntullen med 25 öre per kilogram vara lämplig och skälig. En motsvarande
högre tullsats för garn i småförpackningar förekommer äfven
i vissa främmande länders nyare tulltaxor. Anmärkas bör, att, såvidt,
kommittén kunnat utröna, garn af andra djurhår än ull icke förekommer
i småförpackningar för detaljhandeln.
Garn tillhörande denna grupp har, för så vidt varan icke innehållit
någon inblandning af ull, hittills hänförts under rubriken n:r 740 i
gällande taxa och sålunda dragit eu tull af 15 procent af värdet.
Kommittén har emellertid, såsom redan nämnts, ansett nu ifrågavarande
garn lämpligen böra i förslaget upptagas under särskild rubrik. I vissa
framställningar har, såsom ock i det föregående omnämnts, föreslagits,
att garn af gröfre djurhår skulle uppdelas såväl efter råvarans beskaffenhet
som efter olika förädlingsgrad. En annan framställning upptager för
allt garn af gröfre djurhår en enhetlig tullsats af 12 öre per kilogram.
Vid den utredning, som af kommittén verkställts, har det visat
sig, att en vidare uppdelning, än förslaget innehåller, hvarken är af
praktiska hänsyn påkallad eller i tulltekniskt hänseende lämplig. Det
kan icke anses föreligga skäl för att i tulltaxan göra någon åtskillnad
vare sig mellan enkelt samt två- eller flertrådigt sådant garn eller
mellan oblekt och ofärgadt, å ena sidan, samt blekt, färgadt eller tryckt,
å den andra, emedan sådant garn icke är någon särdeles betydande
artikel samt tvinning, färgning eller blekning antingen icke alls eller
endast obetydligt inverkar på de här hufvudsakligen ifrågakommande
garnsorternas pris. Med hänsyn till hvad nu framhållits, har kommittén
funnit sig böra föreslå eu enhetlig tullsats för allt garn af gröfre djurhår,
och har denna upptagits till 10 öre per kilogram, hvilket belopp utgör
i genomsnitt 15 procent af värdet å de undersökta garnsorterna.
Garn af andra
djurhår.
H-.r 372.
462
Väfnader
af ull etc.
Mt 373 - 383.
Åt öfverrubrikem bär gifvits en lydelse, som afser att fastslå det
tnllbehan dl i ngssätt, som nu tillämpas för väfnader, innehållande förutom
ull äfven andra spånadsämnen med undantag af silke, och blifva härigenom
alla väfnader, som innehålla till, men ej silke, under densamma
hänförliga. Förhållandet i fråga betonas ytterligare i anm. 1 till afd.
VIII A—F.
Pressduk etc.
N:r 373.
Hithörande varor, hvilka uteslutande användas för tekniskt bruk,
äro äfven i gällande taxa upptagna under särskild rubrik (n:r 705),
dragande en tull af 25 öre per kilogram. Uti inkomna framställningar
hafva representanter för två filtfabriker inom landet begärt höjning af
tullen för maskinfilt till 1 krona per kilogram. Samma tullsats har af
garn- ocli väfnadsfabrikanter, hvilka äfven representera förbrukare af
maskinfilt, påyrkats för såväl pressduk som ändlös maskinfilt för fabriksbehof.
1 den från Södra Älfsborgs läns industri- och handelskammare
inkomna framställning anföres, att som ifrågavarande väfnader icke
fabricerades inom handelskammarens verksamhetsområde, förfrågningar
angående lämplig tullsats gjorts ä andra orter hos flera olika fabrikanter
af maskinfilt. Då härvid enhälligt uttalats, att eu tullsats af 1 krona
per kilogram vore erforderlig, hade handelskammaren ansett sig böra
i sitt förslag upptaga densamma. Tullsatsen syntes emellertid vara
alltför högt tilltagen, men handelskammaren tilltrodde sig icke att med
säkerhet bedöma, hvilken lägre tullsats kunde anses vara för ifrågavarande
industrigrens behof tillräcklig.
Vid den tidpunkt, då nu gällande tullsatser fastställdes, var tillverkningen
inom landet af såväl maskinfilt som pressduk synnerligen
obetydlig. Sedermera har visserligen den inhemska fabrikationen af
dessa väfnader ökats, men enligt lämnade upplysningar har denna jämförelsevis
nya industri att kämpa med stark konkurrens från utlandet,
hvilken är så mycket kännbarare, som skydd saknas, då gällande
tullsats för dessa varor är densamma som tullsatsen för det garn, som
ingår i väfnaden. Hvad beträffar priset å maskinfilt, torde detta utgöra
för sådan vara, som användes inom textilindustrien, likaväl som för
motsvarande filt för pappersindustriens behof 8 kronor per kilogram
eller något därunder. Då detta senare slag utgör den ojämförligt största
delen af den maskinfilt, som inom landet förbrukas, skulle den från
flera håll föreslagna tullsatsen af 1 krona per kilogram utgöra omkring
12 procent af varans värde. Emellertid har af representanter för pappersindustrien
framhållits, att den inhemska tillverkningen af maskinfilt
kunnat val utvecklas äfven under hittillsvarande tullförhållanden; att
463
den begärda tullsatsen af 1 krona skulle innebära en alltför stor tullförhöjning;
samt att eu tullsats af 50 öre per kilogram vore den högsta,
som med hänsyn till pappersindustrien borde ifrågakomma. Denna tullsats
utgör ungefär 6 procent af värdet å de filtslag, hvilka vanligast förekomma
inom nämnda industri.
1 öfverensstämmelse med hvad i gällande taxa är fallet har i förevarande
rubrik upptagits äfven pressduk, som är till beskaffenhet och
värde jämställd med maskinfilt.
Tullsatsen för mattor af ylle har hittills varit 60 öre per kilogram,
för så vidt icke på varan nedlagts något sömnadsarbete. Uti en till
kommittén afgifven framställning (från Södra Ålfsborgs läns industriocli
handelskammare) föreslås nu beträffande hithörande varor följande
specialisering och tullsatser:
Per kilogram.
Kronor.
mattor
knutna ................................................................... 2: —
plyschartade (uppskurna och ouppskurna)
afpassade................................................................. 1: 50
metervara .............................................................. 1: —
andra slag
afpassade................................................................1: —
metervara .............................................................. 0: 60
Ett annat förslag, som inkommit från handelskammaren i Göteborg
och utarbetats af särskilda af handelskammaren utsedda komrnitterade,
upptager följande indelning jämte tullsatser:
Per kilogram.
Kronor.
mattor
knutna........................................................................... 2: —
plysch och plyschartade, häri inbegripna imiterade
orientaliska................................................ 1: 50
kidderminster ......................................................... 1: —
andra slag ................................................................. 1: —
Detta senare förslag åtföljdes af en motivering, hvilken kommittén
funnit lämpligt att här in extenso återgifva.
»Sammanförandet af alla slags yllemattor under en rubrik utan
underafdelningar samt fastställandet af en och samma tullafgift för alla
till denna grupp hörande varor anse kommitterade synnerligen olämpligt.
Kvaliteten af de olika slagens yllemattor och i följd däraf också
Mattor.
N:r 374-378.
464
priserna äro mycket växlande, från 36 kronor och. därutöfver per kvadratmetern
ned till 2:5 0 kronor. Redan af denna anledning förmena
kommitterade, att en uppdelning af hufvu drubriken mattor i skilda
grupper och ett bättre afvägande af tullskyddet är en nödvändighet.
Sedan 1866 bär i hufvudsak den nuvarande tullsatsen af 60 öre per
kilogram vant gällande; den obetydliga förhöjning från 25 öre per
skålpund till 60 öre per kilogram, som företagits, har endast afsett
att till eu rund summa af jämna det tal, som erhölls vid omräkning af
tullsatserna, när metersystemet infördes. Under den långa tidrymd,
som sedan dess förflutit och särskildt under sista tiden, har textilindustrien
inom Sverige tagit ett storartadt. uppsving och produkter, hvilka
förr alltid måste importeras, tillverkas numera i stor mängd och af
god kvalitet inom landet. »
vhitt undantag från detta allmänna uppsving inom textilindustrien
utgör matt- och den därmed i allra närmaste samband stående möbeltygstillverkningen.
Visserligen hafva betydande ansatser äfven inom
denna gren af textilindustrien icke felats, och en rätt afsevärd industri
förefinnes redan inom landet, men det ekonomiska resultatet af driften
har i regel varit föga tillfredsställande samt icke lockat till efterföljd.
Orsaken till detta förhållande anse kommitterade ligga i den starka
konkurrens, som detta slags produktion har varit utsatt för, särskildt
från Tyskland. Mot denna konkurrens är den nuvarande tullsatsen af
60 öre per kilogram ett ringa och otillräckligt skydd. De svenska mattfabrikanterna
äro i regel hänvisade att förse sig med sitt råmaterial —
färgadt eller tryckt flertrådigt ullgarn — från utlandet, och fa för detta
vid införseln erlägga eu tullsats af 40 öre per kilogram. Det verkliga
skydd, den färdiga produkten åtnjuter, uppgår således i regel endast till
20 öre per kilogram. Men äfven för det fall, att inhemskt råmaterial
användes, ställa sig tullsatserna, enligt kommitterades förmenande, allt
för låga för att gifva den inhemska industrien det skydd mot särskildt
den tyska konkurrensen, som är nödvändigt för att densamma skall
kunna bestå och utveckla sig. Enligt de kommitterade meddelade uppgifterna
ställer förhållandet mellan varans värde och tullsatserna sig följande.
Genomsnittspriset för det i forsta gruppen upptagna mattslaget
— knutna mattor (äkta orientaliska och smyrnamattor) — uppgår till
25 kronor per kvadratmeter och genomsnittsvikten per kvadratmeter till
2.7 50 kilogram. Med den nuvarande tullsatsen af 60 öre per kilogram
betalas i tull för detta slags varor i genomsnitt 1:6 5 kronor per kvadratmeter,
utgörande 6.6 procent åt varans värde. För de under andra gruppen
upptagna mattslagen — plyschartade mattor (axminster-, velour-, bryssel
-
465
mattor) uppgår genomsnittspriset till 6 kronor per kvadratmeter och
genomsnitt,svikten till 1.150 kilogram för samma mått. Den nuvarande
tullsatsen uppgår i genomsnitt till 69 öre per kvadratmeter eller 11.5
procent af värdet. Inom den tredje gruppen mattor — yllemattor andra
slag, kidderminster m. m. — ställer sig medelpriset till 3 kronor 25 öre
per kvadratmeter och genom snittsvikten 0.7 so kilogram. Den nuvarande
tullen utgår i genomsnitt med 45 öre per kvadratmeter eller 13.8 procent
af värdet. De tullsatser, kommitterade föreslå för de olika grupperna,
äro ungefär desamma, som förefinnas i den tyska tulltaxan samt utgöra,
om samma genomsnittsvärden och vikter läggas till grund för beräkningen,
för de respektiva grupperna 22, 28.7 och 30.7 procent af värdena.
Visserligen kunna dessa tullsatser synas höga, men de öfverskrida
ej det skydd, som i genomsnitt tillförsäkrats industrien genom den nuvarande
tulltaxan».
Lika lydande uttalanden i frågan hafva gjorts af börssällskapet i
Göteborg samt af handels- och sjöfartsnämnden därstädes.
Under den af kommittén verkställda utredningen hafva importörer
af mattor gjort invändningar såväl mot den i förslaget genomförda
specialiseringen af dessa varor som mot de föreslagna tullsatserna. Till
dessa invändningar har kommittén så till vida tagit hänsyn, att, efter
samråd med såväl tillverkare som importörer, endast för knutna mattor
den ofvan anförda, högre tullsatsen i förslaget upptagits, hvaremot för
plyschartade, icke knutna mattor endast en mindre förhöjning föreslagits.
För öfriga slag har den nu gällande tullen bibehållits, såvidt fråga är
om metervara, hvaremot afpassad vara, som kräfver högre tillverkningskostnad,
ansetts böra draga en tull af 1 krona per kilogram.
Enligt nu gällande bestämmelser skall för fållade eller kantade
likasom för hopsydda mattor utgå en förhöjning af 10 procent å den
för väfnaden fastställda tullsatsen och för mattor med påsydda fransar
en tullförhöjning af 75 procent. I förslaget hafva emellertid sådana
mattor likställts med afpassade. Att sömnadsarbetet icke ansetts böra
föranleda tullförhöjning, beror därpå, att fällningen och kantningen merendels
endast afser att skydda varan under transporten, samt att, hvad
beträffar mattor med påsydda fransar, det stundom erbjuder svårigheter
vid tullbehandlingen att skilja mellan påsydda fransar och sådana, som
på annat sätt anbragts å varan. Med de i förslaget omnämnda, hopsydda
mattorna afses sådana i regel afpassade mattor, som af tekniska
skäl framställts i delar, hvilka, därefter hopsytts.
Hithörande varor, hvilka enligt nu gällande taxa hänföras under
rubriken n:r 707, »ylleväfnader, andra slag» och draga en tull af 1 krona
59
Sammet,
plysch etc,
N:r 379.
466
Af passad 8
väfnader.
N:r 380.
Väfnader,
oblekta etc.
N:r 381.
Väfnader,
andra slag.
N:r 382 och
383.
75 öre per kilogram, hafva i förslaget måst upptagas under särskild rubrik,
emedan de icke utan olägenhet kunna underkastas den undersökning
beträffande vikt per kvadratmeter, som föreslagits för de flesta med dem
för närvarande likställda ylleväfnader. I nu gällande tullsats, som i
medeltal för undersökta prof utgör 19.5 procent af värdet, har ändring
icke blifvit från något håll ifrågasatt.
Af samma skäl, som ofvan anförts beträffande sammet och plysch,
hafva de i förevarande rubrik omförmälda varor utbrutits från den stora
gruppen för vanliga slag af ylleväfnader. Den nuvarande tullsatsen,
1 krona 75 öre per kilogram, har i förslaget bibehållits; utgörande densamma
för undersökta prof af hithörande varor 24.7 procent af medelvärdet.
Äfvenledes hafva vissa lättare ylleväfnader upptagits i särskild
rubrik med bibehållande af nu gällande tullsats af 1 krona 75 öre per
kilogram. Dessa väfnader utgöra nämligen ett inom landet för närvarande
knappast tillverkadt halffabrikat och äro i förädladt skick föremål
för en icke obetydlig import, om ock denna starkt beröres häraf, att
efterfrågan å dessa varor är mycket växlande. Genom att för halffabrikatet
bibehålla den lägre tullsatsen synes utsikt förefinnas, att förädlingen
af varan skall komma att upptagas inom landet, och att därigenom så
småningom äfven framställningen af själfva väfnaden skall kunna visa
sig mera lönande.
Af de väfnader, som dessa två rubriker omfatta, draga nu de i
n:r 383 upptagna yllekostymväfnader, såsom innehållande silke, den för
halfsidenväfnaderna bestämda tull. alla andra 1 krona 75 öre per kilogram.
Mot denna senare tullsats, som synts allt för summarisk, hafva
de flesta, som i detta ämne inkommit med framställningar, uttalat sig
och föreslagit större specialisering. I en af dessa framställningar har
betonats, att skillnad borde göras mellan hel- och halfylleväfnader. 1
en annan har man, efter att för pressduk, ändlös maskinfilt, mattor,
möbeltyger och remmar hafva föreslagit särskilda tullsatser, uppdelat
öfriga ylleväfnader sålunda:
Tull per kilogram.
Kronor.
vägande per kvadratmeter
högst 150 gram .................................................................... 2: 50
mera än 150 gram, men icke öfver 300 gram............... 2: 25
mera än 300 gram ................................................................ 1: 75
467
med det tillägg, att afpassade varor af här nämnda väfnader borde draga 25
öres högre tull per kilogram. I en tredje framställning har för de slag
af väfnader, som nyss återgifna uppdelning omfattar, jämte möbeltyger
och stampad filt föreslagits följande indelning:
Tull per kilogram.
Kronor.
vägande per kvadratmeter
t. o. m. 150 gram............................................................... 2: 50
mera än 150 gram, men ej öfver 300 gram.............. 2:25
mera än 300 gram, men ej öfver 700 gram ............ 1:75
mera än 700 gram, men ej öfver 900 gram ............ 1: 50
mera än 900 gram............................................................... 1: 25
hvartill skulle komma 25 öres tillägg per kilogram för afpassade varor.
Som skäl för en dylik, jämförelsevis långt gående specialisering
anföres prisskillnaden per kilogram mellan lättare, af finare garn väfda
samt tyngre och i regel af gröfre garn förfärdigade väfnader. Vidare
anföres, att högre tullsats för lättare väfnader än för tyngre är en
princip, som tillämpats uti alla moderna tulltaxor.
Hvad först beträffar krafvet på uppdelning af ylleväfnader i heloch
halfyllevaror, är det nogsamt bekant, att en del halfylleväfnader
kunna vara betydligt billigare än likartade helylleväfnader. Att uppdraga
en gräns mellan hel- och halfylleväfnader skulle emellertid vara
förenadt med stora svårigheter, och dessutom skulle det blifva praktiskt
omöjligt att tillämpa sådana bestämmelser på grund af de svårigheter
vid tullbehandlingen, som en ingående undersökning af väfnaderna ofta
skulle medföra. En väfnad kan nämligen i såväl varp som inslaginnehålla
garn af olika slag af spånadsämnen, oblandade, eller garn,
utgörande eu blandningsprodukt af olika spånadsämnen. Däremot har
kommittén redan från början af frågans behandling varit öfvertygad
om, att för här ifrågavarande väfnader måste sökas någon annan indelning,
som möjliggör att bättre än hittills skott lämpa tullsatserna
efter väfnadernas olika värde. Vid föregående revisioner af tulltaxan
hafva förhållandena ställt sig väsentligt annorlunda. Den nuvarande
tullsatsen, 1 krona 75 öre per kilogram, tillkom på en tid, då visserligen
ylleindustrien inom landet var gammal och i afseende å tillverkningens
såväl beskaffenhet som mängd stod högt, men då den dock
endast befattade sig med framställning af tyngre väfnader. Under åtnjutande
af det nuvarande skyddet har också tillverkningen af dessa
tyngre väfnader nått en utveckling, som måste betecknas såsom tillfredsställande,
då importen af ylleväfnader numera i hufvudsak torde
468
omfatta lättare väfnad er. Någon fabriksmässig tillverkning af lättare
och finare ylleväfnader torde däremot knappast hafva förekommit inom
landet före år 1892, då sådan tillverkning upptogs af eu fabrik. Den
har emellertid sedan dess utvecklat sig så, att för närvarande åtminstone
6 mera betydande fabriker befatta sig därmed. Detta oaktadt
importeras betydande kvantiteter sådana varor. Införseln af ylleväfnader
utgjorde år 1907 1,417,762 kilogram med värde af 11,441,610 kronor;
och såsom redan härofvan påpekats, omfattade den helt visst till större
delen lättare väfnader. Till framställande af dessa användas hufvudsakligen
finare garnnummer och ofta de dyrbara kamullsgarnerna, hvaremot
det billigare konstullsgarnet, som i stor utsträckning användes vid
tillverkning af tyngre väfnader, härvid mindre torde komma i fråga.
Äfven måste, hvad de lättare väfnaderna beträffar, mönstren oftare och
rikare varieras, något som gifvetvis också inverkar på tillverkningspriset.
På grund af dessa omständigheter har nuvarande tullsats af 1 krona
75 öre per kilogram för sådana väfnader visat sig för låg, då den icke
kunnat hindra, att utländsk konkurrens på detta område blifvit synnerligen
tryckande. Med hänsyn härtill och till följd af att ullgarn i förslaget
blifvit uppdeladt i två grupper med högre tullsats för det finare,
har kommittén ansett de finare, lättare väfnaderna böra skiljas från
de gröfre och tyngre. Vikt per kvadratmeter har härvid visat sig
som den enda användbara indelningsgrunden. Däremot har af liera
skäl en så långt gående uppdelning, som i ofvan omförmälda framställningar
begärts, icke kunnat föreslås. Vid utredning på grundval
af införskaffade prof och prisuppgifter har utrönts, att de i en af framställningarna.
föreslagna viktgränserna vid 700 och 900 gram torde sakna
större praktisk betydelse. Af samtliga undersökta prof af utländsk tillverkning
hade nämligen intet så hög vikt. Emellertid hafva vissa
fabrikanter af gröfre ylleväfnader uttalat farhåga för utländsk konkurrens,
om tullen skulle nedsättas för varor, som hittills kunnat med fördel
fabriceras inom landet. Dessutom har framhållits, att den svenska tillverkningen
af gröfre väfnader är fullt tidsenligt ordnad och stor nog
att fylla landets behof samt att priset på svenskt fabrikat till följd af
inhemsk konkurrens är lågt. Med hänsyn härtill har en uppdelning af
de tyngre vlleväfnaderna, vägande mer än 300 gram per kvadratmeter,
nu icke ansetts lämplig.
Vid undersökning af prof, vägande högst 150 gram, och af
sådana, som vägde mera än 150 men mindre än 300 gram, allt per
kvadratmeter, bär befunnits, att medelvärdet för 39 stycken af det förra
slaget uppgick till 11 kronor 26 öre, under det att för 55 stycken af
469
det senare slaget medelvärdet utgjorde 9 kronor 81 öre per kilogram.
Då skillnaden icke är större, liar viktgräns vid 150 gram icke ansetts
nödig, samt därför och då hvarje ytterligare viktgräns medför betydande
svårigheter vid tullbehandlingen, funnits ej böra föreslås. Under utredningens
gång har från sakkunniga, företrädande importintressen, föreslagits
eu viktgräns af 250 gram i stället för 300 gram. Därmed skulle
emellertid en stor grupp af ylleväfnader, nämligen foderväfnader, hvilka
både hvad material och värde beträffar äro likställda, blifva hänförliga
till rubriker med olika tullsatser, i det att undersökta prof visat sig
falla dels öfver och dels under denna gräns, hvilken därför synts olämplig.
Kommittén har sålunda funnit sig böra föreslå uppdelning af ylleväfnader,
andra slag, ej särskild! nämnda, i två grupper, nämligen väfnader,
som väga per kvadratmeter mer än 300 gram, och sådana, som
väga per kvadratmeter 300 gram eller därunder, med nu gällande tull
för de förra samt för de senare en tullsats af 2 kronor 50 öre per kilogram.
Dessa tullsatser utgöra för undersökta prof af väfnader, vägande
mer än 300 gram, 19.2 och för de lättare 23.9 procent af medelvärdet.
För sådana hit hänförliga kostym väfnader, om hvilka redan i anmärkning
till rubriken n:r 345 stadgats, har föreslagits samma tullsats som den nu
gällande. Denna utgör 19 procent af medelvärdet för undersökta prof.
Ylleväfnader med effekttrådar, innehållande silke, som icke följer garnets
hela längd, hvilka väfnader i nu gällande tulltaxa omnämnas i anmärkning
till rubrikerna n:r 703 och 704, hafva icke ansetts böra med hänsyn
till nu angifna egenskap göras till föremål för särskilda bestämmelser.
Åro de yllekostymväfnader, lära de väl ock i allmänhet ttppfylla de i
anmärkningen till rubriken n:r 345 omförmälda öfriga förutsättningar
för att blifva hänförda till rubriken n:r 383. Oftast torde de emellertid
utgöras af andra slags ylleväfnader, hvilka tidtals förekomma i marknaden
och vanligen äro en för den mera köpstarka publiken afsedd
modevara, som väl tål den för halfsiden föreslagna tullen. Ett ytterligare
skäl att icke göra något undantag för desamma, är svårigheten
att utröna, huruvida i en sådan väfnad ingående silke följer garnets
hela längd.
Förevarande rubriker med tillhörande anmärkning öfverensstämma
med gällande taxa, såsom denna tillämpats.
De i denna rubrik upptagna varor återfinnas i gällande taxa i
rubriken n:r 232 såsom »Hår-''och Tagelarbeten, ej specificerade» med
tullsats af 2 kronor per kilogram. Bland hit hänförliga tagelarbeten
Tagelväfnader
ete.
N:r 384 och
385.
Andra tagelarbeten
eto.
N:r 386.
470
Spetsar,
tyll etc.
M:r 387.
Band, snören
etc.
N:r 388.
Sadelgjords
väf.
N:r 389.
Drifremmar
etc.
N:r 390.
torde emellertid äfven förekomma en del lyx- och prydnadsartiklar, hvilka
rätteligen äro att betrakta såsom bijouterivaror och sålunda böra i afseende
å tullsats jämställas med dessa. Då i förslaget upptagits en
till 2 kronor 50 öre förhöjd tullsats för bijouterivaror, har det ansetts
lämpligt att till samma belopp höja tullen för de i denna rubrik upptagna
andra arbeten af tagel. Hvad beträffar perukmakararbeten, hafva dessa
hittills liksom hår- och tagelarbeten förtullats med 2 kronor per kilogram
men komma enligt förslaget att drabbas af den förutnämnda tullförhöjningen
af 50 öre. Som emellertid importen af sådan vara är mycket obetydlig
(år 1906 endast 256 kilogram, med beräknadt värde af 50 kronor
per kilogram) och det föreslagna tullbeloppet endast skulle utgöra 5
procent af detta värde, torde tullsatsen icke böra möta någon betänklighet.
Spetsar och spetsväfnader af ull eller andra djurhår utgöra för
närvarande en synnerligen obetydlig artikel men hafva tidigare förekommit
till import i afsevärdt större omfattning. Någon tillverkning
af sådana varor inom landet torde icke förekomma. I förslaget hafva
dessa varor sammanförts af samma skäl, som anförts vid motsvarande
rubrik under afd. Vill A (silke, rubr. n:r 352).
Band och snörmakararbeten samt strumpstolsarbeten af ull eller
andra djurhår äro för närvarande i tullbehandlingshänseende likställda
med dylika varor af andra spånadsämnen med undantag af silke. Härutinnan
har i förslaget icke gjorts ändring. Hvad för öfrigt beträffar
uppdelning af och tullsatser för hithörande varuslag, hänvisas till hvad
vid motsvarande rubriker under afd. Vill D anföres.
Sadelgjordsväf af ull har hittills tullbehandlats såsom band eller
väfnad af detta spånadsämne och i bägge fallen dragit tull med 1
krona 75 öre per kilogram. Då emellertid i förslaget väfnader af ull
uppdelats i flera rubriker med olika tullsatser, har det blifvit nödvändigt
att i särskild rubrik upptaga sadelgjordsväf, och har varan ansetts böra
tullbehandlas lika med band. Samma skäl, som i motiveringen under
utdelningen för bomull anföras i fråga om förhöjningen af tullen å band,
gälla äfven för sadelgjordsväf. Den föreslagna tullsatsen utgör för de
prof, som undersökts, 23.5 procent af medelvärdet.
Bortsedt från de ofvan omnämnda varuslagen, maskinfilt och pressduk,
torde drifremmar vara den förnämsta af de tekniska artiklar,
som höra till denna afdelning. Dylika remmar draga enligt gällande
471
taxa (rubr. n:r 547) tull med 10 procent af varans värde. I fråga
om tullsatsens belopp föreligger ingen framställning; efter samråd med
tillverkare och importörer har kommittén föreslagit en tullsats af 3o
öre per kilogram, såsom enligt verkställda undersökningar närmast motsvarande
den nu gällande värdetullen. För slangar och öfriga hithöiande
tekniska artiklar blifver tullsatsen visserligen låg; men de utgöra nödvändiga
förbrukningsartiklar för en mängd olika industrier och äro icke
föremål för mera afsevärd inhemsk tillverkning.
C. Vegetabiliska spånadsämmen med undantag af bomull.
Samtliga de i förevarande rubrik upptagna varor åtnjuta enligt
uttrycklig bestämmelse i gällande taxa eller enligt vedertagen praxis
tullfrihet, och har härutinnan ingen ändring föreslagits. Det i nuvarande
taxerubnken nir 97 förekommande uttrycket ))drefmat)) hai, såsom föråldradt,
uteslutits. Märkas bör för öfrigt, att »drefmat», som utgör ett
slags afl all af förbrukadt tågvirke, såsom sadant är i denna rubiik inbegripet.
Emedan vadd af andra vegetabiliska spånadsämnen än bomull
någon gång torde förekomma, har varan omnämnts med föreskrift att
densamma, liksom nu är fallet, skall tullb ekan dias lika med vadd af
bomull.
Med afseende därå, att kokostågor vid införsel städse förete en
viss bearbetning, bestående däri, att de färska fibrerna å.växtorten
sammansnotts, hafva de hittills tullbehandlats såsom varor, i taxan ej
nämnda, arbetade, med tull af 15 procent af värdet. ^ Då emellertid sådan
bearbetning icke bör anses förtaga karaktären af råvara och da aitikeln
i fråga äfven användes såsom råmaterial för tillverkning af tågvirke,
mattor och dylikt, har densamma ansetts böra åtnjuta tullfrihet. Dock
har tullfriheten inskränkts till att gälla, förutom den otvinnade, endast
tvåtrådig vara, då det ifrågavarande råmaterialet i allmänhet icke förekommer
i annan form. Flertrådigt garn af kokostågor har, i öfverensstämmelse
med hvad hittills förekommit, hänvisats till tågvirke.
I fråga om detta garn torde först böra erinras, hurusom riksdagen
år 1888 beslöt att åsätta ofärgadt och oblekt jutegarn, hvilken
artikel före nämnda år var tullfri, en tull af 6 öre per kilogram, samt
att höja tullen å färgadt, blekt eller tryckt jutegarn från dess dåvarande
Lin, hampa
etc.
N:r 391.
Vadd.
N:r 392.
Garn af
kokostågor.
N:r 393 och
394.
Jutegarn.
Nr 395—399.
472
Garn af
etc.
N r400—
belopp, 10 öre per kilogram, till 18 öre, i sammanhang hvarmed stadgades,
att dubbleradt eller tvinnadt jutegarn skulle förtullas såsom
bindgarn. Dessa bestämmelser, som sedan dess icke ändrats, hafva i
förslaget i hufvudsak bibehållits. Så äro i fråga om det enkla garnet
ingå andra ändringar vidtagna än smärre redaktionsjämkningar. Hvad
beträffar det två- eller flertrådiga, har emellertid i öfverensstämmelse
med eu praxis, som under årens lopp utbildat sig, gjorts eu uppdelning
'' två grupper, finare och gröfre vara. Gränsen mellan dessa båda har
böjts från hvad nu i detta hänseende tillämpas eller 4 millimeter till
5 millimeter för vinnande af likformighet med hvad i fråga om tågvirke
föreslås. I sak har ingen annan ändring föreslagits.
,in . För lm- och hampgarn upptager nu gällande taxa särskilda
405. rllbriker, enligt hvilka enkelt garn, ofärgadt och oblekt, drager tull med
20 öre per kiiogram samt färgad!, blekt eller tryckt 40 öre. Två- eller
flertrådigt tullbehandlas såsom tråd och drager såsom sådan eu tull af
40 öre per kilogram såsom oblekt samt 60 öre såsom blekt eller färgadt.
Sedan vidare jämväl bomullsgarn och jutegarn specificerats, stadgas i
den nuvarande taxan, att garn af andra vegetabilier skall förtullas lika
med segel- och bindgarn.
I förslaget har icke denna skillnad bibehållits mellan linne- och
hampgarn, å ena sidan, samt garn af »andra vegetabilier», å andra
sidan. Det har nämligen befunnits, att af sistnämnda slag intet annat
garn än ramiegarnet förekommer till import i nämnvärd myckenhet,
och detta står lingarnet till beskaffenhet och värde så nära, att del
synes böra därmed likställas. Tillägget i öfverrubriken »äfven i förening
med bomull eller jute» afser att för dessa varuslag ersätta bestämmelsen
i anmärkningen under rubriken n:r 170 i gällande tulltaxa
angående beräkning af tullafgiften för garn, spunnet af olika råämnen
eller tvinnadt af till råämnet olika garnsorter.
Bortsedt från en framställning om kombinerad vikt- och värdetull,
hvithet förslag af principiella skäl lämnats utan afseende, har i samtliga
inkomna framställningar rörande det hithörande enkla garnet föreslagits
en uppdelning, af såväl det oblekta och ofärgade som det blekta, färgade
eller, tryckta i lem olika grupper. Gränsen mellan grupperna har befunnits
satt vid n:r 14, 25, 40 och 75 (engelsk numrering), och hafva
tullsatserna beträffande det oblekta och ofärgade garnet föreslagits till
20 öre per kilogram för den lägsta gruppen med 2 öres förhöjning;
för hvarje grupp intill 28 öre för de finaste numren, det vill säga för
garn af högre nummer än 75., samt i fråga om det blekta, färgade eller
473
tryckta garnet till 40 öre per kilogram för de lägsta numren eller t. o. m.
n:r 14 med motsvarande förhöjning upp till 48 öre för de finaste garnsorterna.
I fråga om tullsatserna har förslaget omfattats af landets alla
större fabrikanter på hithörande område, såväl spinnare som väfvare,
med undantag af en enda, hvilken hufvudsakligen befattar sig med tillverkning
af gröfre garn och väfnader. Hans förslag afviker emellertid
endast därutinnau från de öfrigas, att tullsatsen för de gröfsta garnerna,
till och med n:r 14, af honom upptagits till 18 öre per kilogram.
Med hänsyn till de svårigheter i tulltekniskt afseende, som skulle
blifva därmed förenade, har eu så långt drifven specialisering icke
kunnat förordas. Beträffande det enkla garnet har dock, med bibehållande
af nuvarande uppdelning i oblekt och ofärgadt, å ena sidan, samt blekt,
färgad! eller tryckt, å den andra, i förslaget gjorts eu ytterligare uppdelning,
nämligen efter garnets finlek, hvarvid gränserna satts vid n:r
25 och 75 (engelsk numrering). För den första gruppen af oblekt och
ofärgadt garn har nuvarande tullsats af 20 öre per kilogram, utgörande
cirka 8.5 procent af varuvärdet, bibehållits; för de finare garnerna, öfver
n:r 25 till och med n:r 75, har föreslagits en tullsats af 25 öre per
kilogram, utgörande ungefär 7.5 procent af varans värde; och slutligen
har för de finaste numren (öfver 75) upptagits tullfrihet. För enkelt,
blekt, färgadt eller tryckt garn föreslås tullsatser af resp. 40 och 45
öre per kilogram, medförande detta samma förhållande mellan tullsatserna,
som hittills gällt. För de finaste numren, d. v. s. för garn öfver n:r 75,
föreslås tullfrihet liksom i fråga om motsvarande oblekta garn.
Efter upprepade öfverläggningar med såväl tillverkare som förbrukare
af nu ifrågavarande garn sorter bär kommittén stannat i den
uppfattning, att något ökadt tullskydd för garn under n:r 25 icke klaf
behofvet påkalladt. Härunder faller det billigare, gröfre lingarnet,
som till största delen framställes af blår. Garn af detta senare ämne
spinnes nämligen hufvudsakligen gröfre än n:r 25, och endast i mindre
omfattning förekommer här i landet, att däraf tillverkas något finare
nummer, dock icke öfver n:r SO. Garn af lin framställes däremot icke
i gröfre nummer än 25. Vid n:r 25 vidtager för svenska spinnare
svårigheten att framställa garn af blånor och vid n:r 30 samma svårighet
beträffande lingarn. Enligt lämnade uppgifter har inom landet spaning
af blångarn hittills i allmänhet icke sträckt sig längre än till n:r 22
och i fråga om garn af lin icke längre än till n:r 40. Några svenska
spinnerier tillverka visserligen eu del finare nummer, upp till 60 och
möjligen något därutöfver, men i obetydlig mängd, och garn af blånor,
finare än n:r 22, samt lingarn, finare än n:r 40, måste därför importeras.
60
474
Då gröfre garn vanligen spinnes i jämna nummer, har till lättnad för
tullbehandlingen gränsen mellan första och andra gruppen satts vid
n:r 25. Under den första gruppen ingår allt hampgarn, då sådant garn
icke spinnes finare än n:r 20.
Någon tillverkning af lingarn n:r 75 eller finare nummer förekommer,
såsom redan nämnts, icke inom landet och torde enligt lämnade
upplysningar ej heller för framtiden komma att uppstå. Dessa garnnummer
framställas nämligen knappast ens i Tyskland utan nästan
uteslutande i Storbritannien eller Irland, hvarest tillgången på lämpligaste
råvara och ett för spinningen gynnsamt klimat utgöra särskilda
förutsättningar för denna tillverkning. Garn af denna finlek användes
till framställning af finare linneväfnader, afsedda för broderiändamål
eller för tillverkning! af kragar, manschetter och dylikt. Under det att för
öfriga linneväfnader tullsatserna höjts, har i fråga om dessa finare slag
just med hänsyn till deras nyssnämnda användning såsom halffabrikat
för viktiga grenar af sömnadsindustrien den nuvarande tullsatsen bibehållits.
Den för det finare lingarnet föreslagna tullfriheten torde emellertid
i och för sig kunna bidraga till, att framställningen af finare linneväfnader
inom landet i större utsträckning än hittills upptages.
Anm. till Anmärkningen åsyftar att förmå importören föranstalta om ett
n:r400—405. förpackningssätt, som förebygger allt för stor tidsutdräkt vid tullbehandlingen.
Träd ctc. Enligt gällande taxa tullbehandlas två- eller flertrådigt linne
N:r
407 0Ch oc^1 hampgarn såsom tråd; och utgöra tullsatserna 40 öre per kilogram
för oblekt samt 60 öre för blekt eller färgad vara. Anledning att
minska skillnaden mellan tullen å det enkla garnet — hvithet kan anses
såsom halffabrikat för det två- eller flertrådiga — och tullen å detta
senare föreligger icke. Då vidare för tillverkning af två- eller flertrådigt
garn de finare numren, för hvilka en förhöjning af 5 öre per
kilogram föreslagits, användas i så stor utsträckning, att en uppdelning
äfven af det tvinnade garnet efter finleken icke synts erforderlig, hafva
de nuvarande tullsatserna för två- eller flertrådigt garn, tråd därunder
inbegripen, höjts med 5 öre per kilogram.
Tågvirke, De här under gemensam hufvudrubrik sammanförda varor, som i
segeigänfeic afseende å råämne och tillverkningssätt äro nära besläktade, återfinnas
N:r 408—416. i gällande taxa under rubriker n:r 668 »Tågvirke, nytt» samt 169 och
170 »segel- och bindgarn» (under hufvudrubriken garn). För tågvirke
475
utgör tullen nu 10 öre per kilogram; för segel- och bindgarn 20
öre i fråga om oblekt och ofärgadt samt 40 öre, då det är blekt, färgadt
eller tryckt. Till tågvirke hafva i praxis räknats repslagarvaror med
en genomskärning af 4 millimeter eller däröfver, medan sådana varor af
mindre genomskärning tullbeliandlats såsom segel- och bindgarn, för
så vidt de icke på grund af sin beskaffenhet hänförts till lin- eller
hampgarn eller till tråd af sådant garn. Gränsen mellan segel- och
bindgarn, å ena sidan, samt tråd, å den andra, har emellertid varit
obestämd, hvilket föranledt svårigheter och ojämnheter vid tullbehandlingen.
Hvad först tågvirke beträffar, förekomma i de framställningar,
som af Sveriges repslageriidkareförening samt större fabrikanter af hithörande
varor till kommittén ingifvits, klagomål öfver det otillräckliga
skydd, repslagerihandteringen förmenas för närvarande åtnjuta, samt
öfver den svåra konkurrens, för hvilken på grund af nämnda förhållande
tillverkarna inom landet vore utsatta. 1 dessa framställningar föreslås
för den skull en höjning af tullen för allt tågvirke till 20 öre per
kilogram. Det framhålles emellertid samtidigt, att tullskyddet i sig
själft vore illusoriskt, då sju tiondelar af det tågvirke, som användes
af svenska fartyg, köpes utomlands eller tages från tullnederlag, i hvilka
fall tullafgift icke behöfver erläggas. Såsom bevis för den brist på
uppmuntran, som anses hafva visats den svenska repslagerinäringen,
anföres vidare, att svenska flottan alltjämt själf tillverkar sitt tågvirke
på gammaldags sätt genom handspinning i stället för att köpa den
billigare och bättre fabriksprodukt, som framställes inom landet. Enligt
samma framställningar föredraga köparna ofta utländskt fabrikat i
stället för svenskt på grund af en oberättigad förkärlek för den främmande
varan, och har man i allmänhet större anspråk på kvaliteten, då
det gäller svenskt fabrikat. Så lärer särskild! i fråga om tågvirke
från 8 till 15 millimeters genomskärning importeras belgisk vara af låg
kvalitet, tillverkad af Bombay-hampa. Såsom anledning till, att utländskt
tågvirke ofta betingar ett lägre pris än det svenska, anföros vidare att
exempelvis i Belgien arbetslönerna äro synnerligen låga.
Under utredning af hithörande frågor inom kommittén har en af
landets största tillverkare af tågvirke framhållit, att en höjning af tullen
å skeppstågvirke skulle ytterligare befordra inköpet af utländsk vara,
på grund hvaraf nämnda fabrikant bestämdt afrådde från en sådan
åtgärd. Äfven om de smärre tillverkarna, repslagarna, möjligen kunde
hafva fördel af höjningen för sin afsättning till fartyg och båtar, som
476
icke angöra utländska hamnar, samt för annan förbrukning inom landet,
så skulle däremot de större tillverkarna, som under nu rådande förhållanden
och trots de ofvan omnämnda tullfria inköpen kunde vinna
afsättning för en del af sitt fabrikat äfven till fartyg i utländsk
fraktfart, tillfogas skada genom den ifrågasatta tullförhöjningen. Häremot
ansåg samma fabrikant en höjning af tullen för finare tågvirke,
af 5 till 15 millimeters genomskärning, icke vara olämplig. Under det att
gröfre tågvirke för närvarande vid högt liamppris betingade ett pris af
cirka 80 öre per kilogram, hvarå nu gällande tullsats utgjorde 12.5
procent, ställde sig medelpriset för det finare tågvirket vida högre, då
däribland förekomme, förutom vanligt skeppstågvirke af mindre genomskärning,
äfven bättre kvaliteter, såsom finare linor af 5 till 8 millimeters
genomskärning, för hvilka medelpriset torde utgöra 1 krona 10 öre per
kilogram. En tullsats af 15 öre skulle för dessa senare varor utgöra
likaledes 12.5 procent af värdet. Med afseende å tillverkningskostnaden,
som först i afseende å vara åt 8 millimeter eller därunder i genomskärning
ställde sig högre, kunde möjligen ifrågasättas, att gränsen mellan
gröfre och finare tågvirke borde sättas vid 8 millimeter. Då emellertid
den mindre fabrikanten kunde hafva verklig nytta af eu tullförhöjning
endast under förutsättning, att man gånge så pass långt upp som till
15 millimeter, så syntes denna sistnämnda gräns höra väljas.
Under den fortsatta utredningen hafva dessa uttalanden i hufvudsak
bekräftats. På grund häraf har också i förslaget tågvirke uppdelats
i två grupper med gräns vid 15 millimeters genomskärning, hvarvid
för det gröfre gällande tullsats bibehållits samt för det finare, d. v. s.
med genomskärning af mer än 5 till och med 15 millimeter, en till 15
öre per kilogram förhöjd tullsats upptagits. Då den nedre gränsen satts
vid 5 millimeter i stället för hittillsvarande 4 millimeter, må nämnas, att
denna från olika håll påyrkade ändring förordats af samtliga i frågan
hörda sakkunniga, och torde jämväl böra framhållas, att genom val af
ifrågavarande gräns likformighet vinnes med flera nyare utländska tulltaxor.
De flesta, linor komma i allt fall icke att draga högre tull än 15
öre per kilogram, då desamma vanligen hålla mer än 5 millimeter i
diameter.
Till det gröfre tågvirket, d. v. s. af mer än 15 millimeters diameter,
har i öfverensstämmelse med nu gällande stadgande (anm. vid rubr.
u:r 162) hänförts s. k. kabelgarn, som utgör en mellanprodukt vid tillverkning
af tågvirke. En höjning af tullen för denna vara skulle
blifva utan betydelse för de större fabrikanterna till följd af förhållanden,
som i det föregående anförts. Hvad angår de mindre tillverkarna
477
af tågvirke, torde de importera kabelgarn, eu omständighet, som jämväl
talar emot en tull förhöjning.
De till gruppen hörande artiklar, som hafva eu genomskärning
af 5 millimeter eller därunder, hafva uppdelats efter vikt per 100 meter
efter enkelt garn räknadt). Äfven i fråga om dessa har förslag framställts
om uppdelning efter tjocklek. En dylik uppdelning skulle emellertid
här möta svårigheter vid att noggrant fastställa diametern, hvartill
kommer, att denna uppdelningsgrund skulle verka orättvist, då
det är det i varan ingående enkla garnets finlek, som i hufvudsak
bestämmer värdet, och icke den färdiga varans större eller mindre
genomskärning. För de grofva varorna komma finare garnnummer
mera sällan till användning, hvarför i fråga om dem hänsyn icke
behöfver tagas till garnets nummer. Genom den valda indelningsgrunden
vinnes äfven trygghet för likformig tullbehandling. I den senaste
norska tulltaxan har man med frångående af varans genomskärningsåsom
indelningsgrund likaledes användt uppdelning efter det i varan
ingående enkla garnets vikt för viss längd; hvaremot de tyska och
österrikiska tulltaxorna bibehållit diametergräns äfven för ifrågavarande
varor.
Hvad härefter angår tullsatserna, har i inkomna framställningar
föreslagits höjning af de nuvarande, 20 öre för ofärgadt och oblekt
och 40 öre för färgadt, blekt eller tryckt, till resp. 25 och 50 öre,
allt per kilogram; och har såsom skäl för den sålunda önskade förhöjningen
framhållits den svåra konkurrens, särskildr i fråga om de
finare garnsorterna, som de svenska tillverkarna hade att utstå med
utländsk vara. Kommittén, som icke kunnat förorda eu höjning af
tullen för det gröfre bindgarnet, har emellertid genom den ofvan omförmälda
uppdelningen funnit utväg att lämpa tullen för det finare,
efter hvad omständigheterna ansetts kräfva. Sålunda har, i fråga om
det två- eller flertrådiga, för de gröfre slagen nu gällande tullsatser
bibehållits och för de finare, som i regel framställas af garn u:r 5
eller högre nummer, eu förhöjd tullsats af 25 resp. 50 öre per kilogram
föreslagits. Till den senare gruppen torde dessutom komma att
hänföras allt egentligt segelgarn för sömnad af segel, presenningar och
dylikt, hvilket i betraktande af detta garns värde, som är betydligt
högre än värdet å vanligt bindgarn, också synes vara riktigt. Det
enkla har utan afseende på vikt hänförts till garn, hvarigenom såväl
det gröfre som det finare enkla bindgarnet kommer att falla under den
för gröfre garn (n:r 25 och därunder) föreslagna, äfven nu gällande
tullsatsen af 20 öre per kilogram, för så vidt det icke är af jute, i
478
Anm. till
n:r 408.
Anm. till
n:r 411—416.
Tågvirke,
fiäiadt.
N:r 417 och
418.
livilket fall det hänföres till garn af detta spånadsämne. Beräknadt
efter noteringar, upptagna i en prislista af den 4 november 1907 från
en af utlandets förnämsta tillverkare, skulle de föreslagna tullsatserna
komma att variera mellan 10 och 15 procent af resp. varors värde.
Af eu svensk tillverkare har uppgifvits, att priset för det gröfre
bindgarnet i de billigaste kvaliteterna utgör omkring 80 öre per kilogram
och i bättre kvalitet 1 krona 50 öre samt att importeradt finare
garn skulle betinga ett pris af 1 krona 40 öre å 1 krona 50 öre
oförtulladt, och skulle med denna beräkningsgrund de föreslagna tullsatserna
utgöra för det gröfre garnet 25—13 procent och för det finare
omkring 17 procent af varans värde.
Genom den föreslagna bestämmelsen, att segel- och bindgarn,
vägande 17 gram eller därunder per 100 meter, skall hänföras till
garn, torde svårigheten att skilja mellan segel- och bindgarn, å ena sidan,
samt garn och tråd, å den andra, i hufvudsak hafva undanröjts. Sådant
segel- och bindgarn, hvarom här är fråga, är såväl till beskaffenhet som
till pris fullt jämställdt med garn eller tråd, och den nämnda viktgränsen
torde också i det närmaste motsvara den, som man nu i praxis
söker gorå gällande.
I denna anmärkning har lämnats definition på kabelgarn, hvarvid
afsetts att förebygga, att s. k. skördegarn, ett typiskt, enkelt bindgarn,
må, såsom hittills skett, tullbehandlas såsom kabelgarn. I frågan hörda
förbrukare af skördegarn hafva för sin del icke haft något att erinra
emot, att detta garn likställes med bindgarn.
Hvad denna anmärkning beträffar, hänvisas till hvad som anförts
i fråga om anmärkningen till rubrikerna n:r 365—368.
Ehuru gällande tulltaxas ordalydelse i rubriken n:r 590 borde
gifva anledning till den tolkning, att snodda och flätade snören af lin,
hampa och dylika vegetabiliska ämnen skulle föras till denna rubrik,
har dock så ej skett, utan hafva de hänförts till tågvirke eller till bindoch
segelgarn, beroende på deras större eller mindre genomskärning.
Tullsatsen för hithörande varor af 4 millimeters tjocklek och häröfver har
sålunda utgjort 10 öre per kilogram, oafsedt om desamma varit oblekta,
blekta eller färgade, under det att varor af mindre än 4 millimeter i
genomskärning dragit tull med 20 öre resp. 40 öre per kilogram såsom
bindgarn. I förslaget har för flätade, oblekta, oafsedt tjockleken, upptagits
eu tullsats af 35 öre per kilogram, utgörande vid ett uppgifvet
479
pris af 1 krona 98 öre för utländsk, oförvållad vara 17.7 procent af
värdet, under det att blekta, färgade eller tryckta hänvisats till snören
och andra snörmakararbeten, dit de på grund af både värde och beskaffenhet
rätteligen höra.
Frånsedt artikeln kokosmattor, som upptagits i rubriken n:r 268,
synes af väfnader, tillverkade af enbart kokostågor, egentligen endast
ett slag, nämligen s. k. pressduk, vara föremål för import. Denna
väfnad har på grund häraf, att gällande taxa icke innehåller någon
annan rubrik, under hvilken den lämpligen kunnat hänföras, förtullats
såsom linneväfnader, innehållande mindre än 25 trådar per centimeter
i kvadrat och betingat en tull af 25 öre per kilogram (gällande taxa
rubr. n:r 708). Då varan i fråga emellertid är till pris och beskaffenhet
jämställd med mattor af kokostågor, har samma tullsats som för dessa
senare eller 7 öre per kilogram ansetts böra i förslaget upptagas. Hit
hafva också hänförts väfnader af kokostågor och jute, ej till mattor
hänförliga, för hvilka den föreslagna tullsatsen äfvenledes synts lämplig.
Väfnader af kokostågor i förening med annat spånadsämne äro,
så vidt undersökta prof gifvit vid handen, i värde jämförliga med motsvarande
väfnader af detta senare och hafva ansetts böra med dem
likställas.
Gällande tulltaxa uppdelar juteväfnader i oblekt och ofärgad säckeller
packväf, med tullsats af 10 öre per kilogram, samt andra slag,
dragande en tull af 40 öre per kilogram. Olika önskningsmål rörande
tullen å juteväfnad hafva till kommittén framförts. Sålunda hafva inhemska
tillverkare af hithörande väfnader hemställt om eu förhöjning
i tullsatsen för oblekt säck- och packväf till 15 eller, under viss förutsättning,
13 öre per kilogram, medan däremot innehafvaren af en sulfitfabrik
föreslagit borttagande af tullen å packväfnader, afsedda för emballering
af trämassa. Jutefabrikanterna hafva till stöd för krafvet på ökadt skydd
hänvisat till, bland annat, den inhemska juteindustriens ringa afkastning
under nuvarande förhållanden. Så skulle ett af landets större juteväfverier
under åren 1900—05 hafva gifvit en årlig nettovinst af i medeltal
endast 17,000 kronor, hvarvid dessutom någon afskrifning å maskiner
och redskap, uppgående i värde till ungefär 1 miljon kronor, icke
kunnat göras.
I riksdagen har fråga om höjning af tullsatsen för oblekt säckoch
packväf förevarit åren 1904 och 1905. Vid förstnämnda riksdagyrkades
uti en i första kammaren afgifven motion, att tullen måtte
Väfnader af
kokostågor.
Nr 419.
Anm. till
n:r 419.
iuteväfnader.
N:r420—422.
480
Anm. till
n:r 420 och
421.
höjas till 13 öre per kilogram. Bevillningsutskottet hemställde om anslag,
och efter gemensam votering i frågan blef denna hemställan, riksdagens
beslut. Nästföljande år väcktes i andra kammaren motion om
tullsatsens höjning till 15 öre per kilogram. Denna gång föreslog
bevillningsutskottet eu tullförhöjning, dock endast till 13 öre; men efter
gemensam votering afslog riksdagen såväl den i ärendet väckta motionen
som utskottets hemställan.
1 den nuvarande rubriken för oblekt och o färgad säck- eller packväf
ingår emellertid ej blott den glesa och billiga packväfven, som man
vid tullfrågans behandling synes hufvudsakligen hafva fäst sig vid, utan
äfven den tätare och dyrare säckväfven. Väf af hirra slaget, som
användes till packningsändamål, kunde enligt af jutefabrikanter lämnade
uppgifter hösten 1907 framställas till omkring BO öre per kilogram vid
ett jutepris, som under samma år växlat mellan 337 och 437 kronor
för 1,016 kilogram, hvadan den nuvarande tullsatsen af 10 öre per
kilogram skulle utgöra 12.5 procent af varans värde. Finare jutesäckväf
åter såsom s. k. tine hessians skulle enligt samma källa kosta 95
öre å 1 krona per kilogram. Med afseende härå har kommittén, efter
öfverläggningar med såväl tillverkare som importörer af jnteväl, i förslaget
uppdelat oblekt och ofärgad säck- och packväf i i va rubriker
efter trådtal per 2 centimeter i kvadrat, hvarvid gränsen mellan de
båda grupperna satts vid 17 trådar. För sådan vara, som håller högst
3 7 varp- och inslags trådar på ofvan angifna yta, har gällande tullsats
bibehållits, hvaremot för den tätare föreslagits eu tullsats åt 13
öre per kilogram. Härigenom blir trämasseväfven, som aldrig lärer
innehålla mer än 16 trådar per 2 centimeter i kvadrat, alldeles oberörd
af tullförhöjningen. Det torde för (ifrigt böra erinras, att trämassefabrikanterna
vid export af sin tillverkning åtnjuta tull restitution för af dem
till omslag använd importerad juteväf. Med hänsyn härtill har icke
heller ansetts behöfligt att till närmare behandling upptaga det från
en enstaka trämassefabrikant framställda krafvel på tullfrihet för nu
i frågavar ande v äfn åder.
Uppdelning af juteväfnader efter trådtalet förekommer äfven i de
franska, tyska och österrikiska tulltaxorna. Den tyska taxan har indelat
oblekta juteväfnader i tre grupper med gränser vid 40 och BO trådar
per 2 centimeter i kvadrat samt med tullsatser af resp. 12, 24 och 36 pf.
Denna anmärkning afser att fastslå nuvarande, på prejudikat
grundade praxis, att sådana ränder, som i anmärkningen beskrifvas,
icke föranleda väfnadens tullbehandling såsom färgad. Bestämmelse
481
härom liar, oaktadt invändningar från tillverkare af säckväf, ansetts
böra i förslaget upptagas.
Anmärkningen afser att bibehålla däri nämnda mattor vid den
tullsats, som tillämpas enligt nu gällande tulltaxa. Sådana mattor blifva,
då de, såsom vanligen är fallet, bestå af jute i förening med bomull,
tullbehandlade såsom mattor af bomull och draga eu tull af 40 öre per
kilogram, men skulle enligt förslaget, i hvilket särskild rubrik för bomullsmattor
icke förekommer, falla under rubrik med högre tullsats, om
särskild! stadgande till förebyggande häraf icke infördes.
Väfnader af jute med inblandning till större eller mindre del af
annat spånadsämne tullbehandlas äfven nu såsom väfnad af detta senare
spånadsämne.
Gällande taxa indelar väfnader af lin, hampa eller andra ej specificerade
vegetabiliska spånadsämnen, med eller utan inblandning af bomull
eller jute, på följande sätt och med nedanstående tullsatser:
Tallsats.
Kronor.
al släta, tvåskaftade och sådana kyprade, hvilkas hela
yta är till väfnadssättet likartad (icke mönsterväfd),
satin- eller atlasväfnad undantagen:
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla tillsammans
högst 25 varp- och inslagstrådar,
äfvensom all segelduk:
oblekta och ofärgade ....................................... 1 kilogram —: 25
andra slag ........................................................... „ „ —: 40
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla tillsammans
mer än 25 t. o. m. 85 varp- och
inslagstrådar ........................................................... „ „ —: 45
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla tillsammans
mer än 35 t. o. in. 50 varp- och
inslagstrådar ............................... ,, ,, 1: -—
som på en yta af 1 cm. i kvadrat innehålla tillsammans
mer än 50 varp- och inslagstrådar „ „ 1: 75
b) till a) ej hänförlig mattväfnad .................................... ,, „ —: 40
-c) till a) ej hänförlig bolstervars- och s. k. korsettväf ,, „ —: 90
•d) andra slag........................................................................... 1: 50
61
Anm. till
n:r 422.
Väfnader af
jute och
annat spånadsämne.
N:r 423.
Linne- och
hampväfnader.
N:r424 —440.
482
I inkomna framställningar har föreslagits förändrad och längre
gående specialisering af hithörande väfnader, med tullsatser, som i flera
fall skulle blifva afsevärdt högre än de nuvarande, såsom ock framgår af
följande utdrag ur det förslag, som inkommit från de sju större fabriksföretag
inom landet, hvilka uteslutande eller hufvudsakligen sysselsätta
sig med tillverkning af lingarn och linneväfnader.
Föreslagen
tullsats per kgv
Kronor.
»Väfnader:
af lin, hampa eller andra ej specificerade vegetabiliska
spånadsämnen, i hvilka väfnader sådana spånadsämnen
förekomma oblandade eller blandade:
a) släta väfnader, det vill säga tvåskaftade, kyprade
eller satinväfnader (icke mönsterväfda, ej heller till
<•) hänförliga väfnader. Se anm.), som på en yta af
1 cm. i kvadrat innehålla tillsammans:
1) högst 25 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. —: 45
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... —: 55
2) mer än 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. —: 60
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... —: 70
3) mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. 1: 30
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... 1: 45
4) mer än 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade............................................. 2: 10
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda............................................................... 2: 45
Amu. Till färgade och tryckta väfnader hänföras under a) äfven
enbart genom färgade och tryckta varp- eller inslagstrådar
eller bådadera framställda randningar och rutningar, som
till sitt väfnadssätt eljest kunna hänföras till släta, kyprade
eller satinväfnader.
b) mönsterväfnader (sådana randiga, rutiga, småmönstrade
och jacquardväfnader, hvars mönster uppkommit på
annat sätt än i enkla väfnader förekommande genom
Föreslagen
tullsats per k
. Kronor.
färgade varp- eller inslagstrådar bildade ränder och
rutningar), ej. hänförliga till d) och e), som på en
vta af 1 om. i kvadrat innehålla tillsammans:
1) högst 25 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade........................................ 1: _
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda....................................................... 1: lo
2) mer än 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade ....................................... 1: 55
blekta, färgade, appreterade eller på annat, sätt
beredda ................................... 1: 70
3) mer än 35 till och med 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade ........................................ 1: 95
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda ........................................................ 2: 15
4) mer än 50 varp- och inslagstrådar:
oblekta och ofärgade ........................................ 2: 35
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda ........................................................ 2: 75
c) väfnader, ej mönstrade, som på endera eller båda
sidor äga en af öglor eller plyschartad lugg (fälb)
bildad yta (t. ex. vissa badväfnader och dammdukar,
s. k. linneplvsch och vissa slag af mattor), samt därtill
hänförliga väfnader:
oblekta och ofärgade .............................................. 1: 75
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda ........................................ 1: 85
d) mönstrade väfnader, som på endera eller båda sidorna,
äga en af öglor eller plyschartad fälb bildad yta
(t. ex. mönstrade badväfnader, band, dammdukar, s. k.
linneplysch och vissa slag af mönstrade mattväfnader)
samt därtill hänförliga väfnader:
oblekta och ofärgade ............................................. 2:_
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda .............................................................. 2: 25
e) väfnader med inväfda namn, monogram eller siffror
draga 75 procents förhöjning å den tullsats resp.
väfnader eljest draga.
484
Föreslagen
tullsats per kgKronor.
f) andra slag, ej liänförliga till kläder:
oblekta och ofärgade ............................................. 2: 35
blekta, färgade, appreterade eller på annat sätt
beredda .............................................................. 2: 75
Anm. Segel, presenningar, säckar och dylikt förtullas såsom
den väfnad, hvaraf de framställts, med 10 procents förhöjning.
Anm. Väfnad, sammansatt af till råämnen olika garnsorter,
skall beräknas efter högsta afgiftsbestämmelsen.»
Från detta förslag skilja sig öfriga framställningar angående specialisering
af och tullsatser för linneväfnader endast i oväsentlig mån;
dock må anmärkas, att det här ofvan vid rubrikerna för lingarn omnämnda
särskilda förslaget — afgifvet af en fabrikant, hvilken endast
befattar sig med tillverkning af gröfre väfnader — upptager såväl för
gröfre som för finare väfnader tullsatser, hvilka i eu del fall äro 5 å
20 procent lägre än de i ofvanstående förslag förekommande men i
öfrigt lika höga eller högre.
De nämnda förslagen äro till sin motivering i stort sedt lika, och
må här såsom uttryck för den allmänna uppfattningen bland representanterna
för landets linneindustri anföras följande uttalanden, hämtade
ur en af de inkomna framställningarna.
»Fabriksmässig tillverkning af linnevaror är eu jämförelsevis ny
industri för vårt land, och behöfver densamma gynnas med ett jämnt
och väl afvägdt tullskydd. Särskild! talar härför den omständigheten,
att det är möjligt att förskaffa åtminstone en stor del af den erforderliga
råvaran inom landet, därest tidsenliga linberedningsanstalter anläggas.
De odlingsförsök af lin, som gjorts litet hvarstädes i vårt
land, utvisa, att så är fallet. Det anses till och med, att en inhemsk
lin- och hampodling kan gifva nästan lika godt ekonomiskt resultat
som odlandet af sockerbetor, och beräknas den areal, som måste besås
för att fylla den nuvarande importen af lin och hampa i rått och förädladt
tillstånd till c:a 18,000 tunnland. Att beakta är dessutom, att
lin och hampa äro de enda vegetabiliska spånadsfibrer, som äro odlingsbara
inom vårt land.»
»Att de nu gällande tullsatserna i allmänhet äro för låga framgår
af den betydliga importen. Under år 1903 importerades ensamt från
Tyskland väfnader af linne till ett värde af 1,158,005 kronor. Därutöfver
importerades under rubriken kläder linneväfnader, som undergått
fållning, t. ex. näsdukar och bäddlinne, till högst betydligt värde, utan
485
att man dock på grund af deri bristfälliga statistiken kan uppgifva
något exakt belopp. Till jämförelse må nämnas, att exporten till Tyskland
af väfnader af alla slag (sålunda ej blott linne- utan äfven ylle-,
bomulls- m. in.) under år 1903 uppgick till ett värde af endast 37,675
kronor, och däribland ingingo med all säkerhet icke alls några linneväfnader.
»
»Det är i första hand de finare kvaliteterna af linnevaror, som tarfva
högre tullskydd. Under nuvarande förhållanden fylles nämligen den
hufvud sakligaste delen af behofvet af sådana kvaliteter genom import.
Såsom ett exempel på svårigheten för den svenska linneindustrien att
härutinnan konkurrera med t. ex. den tyska, må nämnas, att, oaktadt
leveransanbud gjorts från flera svenska linnefabriker, till Statens Järnvägar
inköpts ganska betydliga kvantiteter af tyska linneväfnader,
hörande under den grupp (väfnader a) 3), som föreslås skola draga 1
krona 30 öre i tull.»
»Beträffande svenska tulltaxans n:r 715 »andra slag» etc. påpekas
det oegentliga i att t. ex. mönsterväfnader draga samma tull oberoende
af varans värde. En fin damastvara med ett försäljningspris af 5 kronor
per meter och en vanlig jacquardväfnad af samma bredd, tillverkad af
groft garn med ett försäljningspris af kronor 1,7 5 per meter draga
alltså samma tull per kilogram, hvilket ej sällan är liktydigt med lägre
tull för den fina väfnaden än för den gröfre, emedan den förra ofta är
proportionsvis lättare än den senare. Dessa tullförhållanden tarfva med
nödvändighet rättelse.»
»Men det nuvarande skyddet är icke heller i allmänhet tillräckligt
i fråga om de gröfre kvaliteterna. Utländska fabriker sälja här vissa
två- och fyrskaftade väfnader några öre billigare per meter än vi kunna
tillverka dessa varor, och af så kallade slaglärft eller kanvas, som faller
under de grupper väfnader, som föreslås skola draga 45 resp. 60 öre
i tull, och hvilka slag af väfnader särskild! på senare tider blifvit eu
högst betydlig artikel, importeras för närvarande nästan hela vårt
lands behof. Detta beror med all säkerhet på de nuvarande låga tullsatserna.
Den hufvudsakligaste konkurrensen härrör från Tyskland och
Österrike. Näsdukar importeras lika mycket från Irland som från de
båda förstnämnda länderna tillsammans.»
»Bland orsakerna därtill att från sagda länder varan kan säljas till
pris, med hvilket svenska tillverkare hafva svårt att konkurrera, må
särskild! anmärkas den större arbetsintensiteten inom sagda staters
industrier, deras större anläggningar, deras större inhemska marknad,
som möjliggör specialisering och fördelaktigare fraktsatser för exportgods.»
486
»Vidare är att märka, att arbetslönerna i Tyskland i genomsnitt
äro betydligt lägre än hos oss. Det är ingen öfverdrift att påstå, att
lönerna inom den svenska linneindustrien äro allra minst 25 procent högre
än inom den tyska, och våra löner synas äfven stiga i starkare proportion
än de tyska.»
»När en arbetare i Schlesien förtjänar t. ex. Mk. 1,20—1,50 per
dag, så betalas en arbetare för samma slags vara kronor 2,— å 2,2 5
här i Sverige per dag. För ackordsarbete t. ex. betalas för en vara
(150 cm. bred) här 15 å 18 öre per meter och i Schlesien 10 å 12
pf. per meter. I Westfalens linnedistrikt betalas visserligen något
högre arbetslöner än i Schlesien, men dock ej på långt när så höga
som i den svenska linneindustrien.»
»I utlandet, i synnerhet i Tyskland råder, såsom bekant, en synnerligen
fast ringbildning, som förhindrar den enskilde fabrikanten att
afyttra sin vara inom landet under ett visst, af ringen fastställdt pris.
För att öka sin omsättning och därigenom nedbringa sina produktionskostnader
finner emellertid fabrikanten med sin fördel förenligt, att till
ett ej obetydligt lägre pris sälja till utlandet, hvarest han har fria,
händer att nedsätta priset. Linnefabrikanterna lida i hög grad af konkurrens
med dylikt varuöfverskott från utlandet.»
»Vidare fästes uppmärksamheten på att anläggningen af frihamnar
torde komma att för liera industrier, däribland linneindustrien, försvåra
konkurrensen med utlandet. Det är nämligen att antaga, att utländska
fabrikanter och grossörer komma att i frihamn upplägga större partier
af sina varor och därifrån förmedelst agenter sälja i mindre poster.
Därigenom förlorar den svenska varan sitt nuvarande företräde att vara
lättare tillgänglig än den utländska.»
»Som ett bevis på de schlesiska linneväfnadsfabrikanternas öfverlägsna
konkurrensstyrka må nämnas följande:
En af de större firmorna där, sysselsättande c:a 10,000 arbetare,
lät genom sin representant i Sverige meddela personer, som voro intresserade
för ett projekteradt linneväfveri och ledare af ett här redan
befintligt etablissement, hvilket de hade för afsikt att utvidga, att därest
de genom ökad inhemsk tillverkning sökte minska ifrågavarande schlesiska
firmas import hit, denna senare firma vore beredd att under en period
af 3—5 år sälja sina varor hit, utan någon som helst förtjänst för att
säkra sin afsättning, och sade den sig vara i stånd härtill just genom
de låga lönerna såväl för handväfvarne som maskinväfvarne, i synnerhet
de förstnämnda, samt äfven på grund däraf att maskinerna uti ifrågavarande
firmas fabriker voro nästan helt och hållet amorterade. Vi
487
draga ej i tvifvel, att, därest ifrågasatta nya linneväfveri kommit till
stånd, omnämnda firma skulle satt detta hot i verkställighet, emedan
deras konkurrensmöjligheter äro oss allt för väl kända.»
»Att andra tyska fabrikanter hysa liknande åsikter som ofvan antydda
firma, framgår af det bekanta yttrandet i tyska riksdagen under
förhandlingarna angående traktatsförbindelse med ''Sverige, då den 4 Vränga
traktatstiden ansågs för kort, att tyska fabriker, som ville utvidga
sig särskildt för exporten å Sverige, ej hunne få dessa utvidgningar
hastigt nog färdiga för att kunna hinna afskrifva dem i någon nämnvärd
grad under berörda korta traktatstid.»
»Erfarenheten ger vid handen, att varor af utländsk tillverkning
sålts hit till landet till pris, som sannolikt understigit produktionskostnaden
eller åtminstone sålts utan vinst, »dumping». De tillfälliga
ringbildningarna, särskildt i Rhenlandet, omöjliggjorde för några
år sedan för de svenska lingarnsspinnarna försäljning af vissa garnnummer
till och med för enbart produktionskostnaden, så att en del
svenska spinnerier måste upptaga fabrikationen af andra nummer till
försäljning och afyttra lager af förstnämnda garner till underpriser.»
Produktionsstatistiken upptager i afseende å tillverkningen inom
landets linne- och hampväfverier för åren 1897 och 1906 följande siffror:
Antal Antal Tillverkning.
År. väfverier. arbetare. Kilogram. Kronor.
1897.................. 9 580 683,124 1,407,190
1906.................. 10 942 1,408,941 3,376,412
Införseln af hithörande varor har enligt handelsstatistiken för åren
1898 och 1907 omfattat följande kvantiteter:
af släta tvåskaftade väfnader, innehållande
per 1 cm. i kvadrat:
högst 25 trådar: | Kilogram. | Kronor. |
1898................................ | ............. 327,478 | 654,956 |
1907................................ | .............. 303,454:) | 703,742 |
26—35 trådar: 1898................................ | ............. 114,133 | 342,399 |
1907............................... | ............. 208,808 | 532,324 |
*) Häraf oblekta och ofärgade 174,974 kilogram med värde af 374,623 kronor
samt andra slag 128,480 ,, v 329,119 ,,
488
36 — 50 trådar: | Kilogram. | Kronor. |
1898............................................ | 38,501 | 154,004 |
1907............................................. | 53,288 | 290,762 |
mer än 50 trådar: | ||
1898........................................... | 32,238 | 161,190 |
1907............................................ | 23,751 | 210,993 |
af till a) ei hänförlig mattväfnad: | ||
1898............................................. | 971 | 1,942 |
1907............................................. | 324 | 972 |
af till a) ej hänförlig bolstervar-och korsettväfnad: | ||
1898............................................. | 5,660 | 22,640 |
1907............................................. | 2,442 | 9,768 |
samt af andra slag af linneväf-nader : | ||
1898........................................... | 79,565 | 413,671 |
1907............................................. | 42,567 | 367,460 |
Utförseln af alla slags linneväfnader
utgjorde:
1898............................ | ................. 10,210 | 40,840 |
1907........................... | ................ 10,928 | 25,788 |
I de förslag’, som innefattas i ofvan berörda framställningar, har
kommittén beträffande såväl specialisering som tullsatser funnit väsentliga
jämkningar af nöden. Visserligen har det under utredningen visat
sig, att den nuvarande tullsatsen för olika slag af linneväfnader är låg,
i det att skyddet för en hel del artiklar utgör endast 7 å 15 procent
af varans värde; men i afseende å ett flertal andra gäller däremot, att
de nu gällande tullsatserna lämna linneväfnadsindustrien tillräckligt
skydd, ett förhållande, hvarom också de ur produktionsstatistiken anförda
siffrorna bära vittne. Kommittén har efter upprepade öfverläggningar
med de i saken intresserade, hvarvid äfven representanter för importhandeln
varit tillstädes, funnit sig böra stanna vid den specialisering
och de tullsatser, som i förslaget upptagits. Särskildt torde i detta
sammanhang böra påpekas, att den i gällande taxa förekommande
gruppen linneväfnader, »andra slag», som nu omfattar såväl mönsterväfda
varor som plyschartade väfnader, satinväfnader m. fl., ansetts
böra, sedan såväl sammets- och plyschväfnader som släta satin- och atlas
-
489
väfnader utbrutits, till följd af hithörande varors olika värde uppdelas
i två rubriker efter antal trådar per centimeter i kvadrat.
För sammets- och plyschväfnader har, såsom nämnts, upptagits
särskild rubrik med tullsats af 1 krona 75 öre per kilogram eller 25 öre
högre än den nu gällande. Bestämmande för förslaget i denna del
har varit, att rubriken i fråga omfattar linneplysch, som är en dyrbar
lyxvara, samt plyscliartade badväfnader, hvilka utan att utgöra någon
stor förbrukningsartikel hufvudsakligen Unna användning hos den ekonomiskt
bättre situerade publiken. Importen af hithörande varor är med
säkerhet icke betydande, och särskild rubrik för dem hade visserligen
icke erfordrats, därest den hittillsvarande rubriken för linneväfnader,
»andra slag», icke måst af ofvan angifna skäl uppdelas.
Äfven näsduksväfnader hafva upptagits i särskilda rubriker.
Eu uppdelning af dessa varor har vidare ägt rum i två grupper efter
trådtal på en centimeter i kvadrat med gräns vid 50 trådar. Enligt
uppgift väfvas i Sverige näsdukar af importeradt oblekt garn, dock
icke finare än u:r 60, hvaremot fabriksmessig tillverkning af finare
näsdukar icke äger rum; och torde öfver hufvud taget fabrikationen af
linnenäsdukar inom landet endast bedrifvas i ringa omfattning. Den
nuvarande tullsatsen för näsduksväfnader, innehållande högst 50 varpoch
inslagstrådar per centimeter i kvadrat, har således icke visat sig
förmå framkalla någon mera omfattande tillverkning ens af gröfre slag.
Näsduksväfnader, som innehålla mindre än 35 trådar per centimeter
i kvadrat, torde knappast förekomma. Nu gällande tullsats utgör för
de varor, med 50 trådar och därunder, som undersökts, 14.9 procent
af medelvärdet; den föreslagna tullsatsen skulle uppgå till 19.3 procent.
För hithörande väfnader med mer än 50 varp- och inslagstrådar per
centimeter i kvadrat utgör den föreslagna tullsatsen, 2 kronor 25 öre
per kilogram, 23.7 procent af de undersökta profvens medelvärde.
Importerade näsdukar, väfda af blekt garn, äro i allmänhet
hellinne. Visserligen förekommer äfven import af halflinnenäsdukar,
men dessa äro i regel färgade eller tryckta. Ej heller för dessa torde
de föreslagna tullsatserna vara för höga, enär de af färgadt garn
väfda näsdukarnas pris gifvetvis ställer sig högre vid användning af
samma garnnummer än priset på sådana, som väfts af blekt garn.
Med hänsyn till den bård, som förekommer i näsduksväfnader,
borde desamma egentligen anses som mönsterväfnader, men hafva vanligen
i praxis icke betraktats såsom sådana utan tullbehandlats såsom släta
62
Sammet etc.
N:r 424.
Näsduksväfnader.
N:r 425 och
426.
490
Anm. till
1N:r 425 och
426.
Bokbindar
klot.
N:r 427.
Satin och
atlasväfnader.
N:r 428.
Tvåskaftade
och kyprade
väfnad er.
N:r429 -438.
väfnader. Genom näsduksväfnadernas upptagande i särskilda rubriker
har all tvekan i detta afseende försvunnit.
Den anmärkning, som tinnes införd efter rubriken n:r 426, afser
endast fastslående af nuvarande praxis.
Priset å bokbindarklot af linne är högre än å vanlig bokbindarklot
af bomull, men då ''någon tillverkning inom landet af förstnämnda
vara eller förutsättningar för upptagande af dylik fabrikation icke för
närvarande torde förefinnas, och då endast en bråkdel af all importerad
klot är linneklot, har likställighet mellan dessa båda slag af väfnader
ansetts lämpligen kunna åvägabringas, helst därigenom en fördel beredes
bokbinderiindustrien, utan att något svenskt industriintresse trädes för nära.
Enligt gällande taxa hafva, såsom förut nämnts, satin- och
atlasväfnader hänförts till linneväfnader, andra slag, med en tullsats
al 1 krona 50 öre per kilogram. Då de i förslaget erhållit särskild
rubrik, motiveras detta därmed, att de eljest skulle hafva fallit under
rubriken mönsterväfnader och sålunda vid tullbehandlingen måst underkastas
trådräkning, hvilket, om än de flesta hithörande väfnader hålla
mer än 50 varp- och inslagstrådar per centimeter i kvadrat, skulle
hafva medfört afsevärda svårigheter. Härtill kommer, att den för
mönsterväfnader med öfver 50 trådar upptagna tullsatsen af 2 kronor
25 öre per kilogram synts alltför hög för här i frågakommande varor.
För samtliga dessa väfnader har föreslagits eu enhetlig tullsats af
i krona 25 öre per kilogram. En uppdelning efter väfnadernas beskaffenhet
af oblekta och ofärgade, å ena sidan, samt blekta, färgade
eller tryckta, å den andra, bär nämligen synts obehöflig af anledning,
att dessa väfnader, hvilka mest användas till gångkläder, sällan torde
förekomma eller importeras i annat än oblekt tillstånd. Den föreslagna
tullsatsen innebär eu nedsättning af den nu gällande med 25 öre per
kilogram, hvilket synts motiveradt af varornas hufvudsakliga användning
till beklädnad för post- och järnvägspersonal, och hafva för öfrigt
under utredningen hörda tillverkare af satinväfnader förklarat sig icke
hafva något att erinra mot en sådan nedsättning. Den föreslagna tullsatsen
motsvarar 17.0 procent af medelvärdet för undersökta prof.
Tillägget i öfverrubriken »ej särskildt nämnda» afser, förutom
ofvan nämnda väfnader, äfven den i särskild rubrik upptagna artikeln
sadelgjordsväf.
491
För hithörande väfnader har, i stort sedt, den nuvarande indelningsgrunden
bibehållits. I stället för bestämmelsen, att segelduk skall
vara underkastad samma tullsats som sådana släta, tvåskaftade väfnader,
hvilka på en yta af 1 centimeter i kvardat innehålla högst 25 varpocli
inslagstrådar, har emellertid i förslaget införts eu särskild rubrik
för oblekta och ofärgade hithörande väfnader, som, oafsedt trådtalet,
väg a per kvadratmeter 500 gram eller däröfver. Härunder skulle då
falla all den segelduk, som kan hafva någon betydelse för den stora
förbrukningen, enär sådan duk är oblekt och ofärgad samt icke väger
under 500 gram per kvadratmeter. Tullsatsen har bibehållits vid nuvarande
belopp 25 öre. Visserligen blifva enligt denna anordning vissa
slag af gröfre väfnader, som nu skola draga högre tull än segelduk,
likställda med denna; men dels torde de väfnader af denna vikt, hvilka
hålla mer än 25 trådar per kvadratmeter, endast i ringa utsträckning
kunna blifva föremål för import, dels innebär likställigheten eu afsevärd
lättnad i tullbehandlingen, då det torde vara svårt och ofta omöjligt
att afgöra, om eu gröfre linneväfnad skall användas till segel, presenningar,
maskindragremmar eller andra ändamål. Förslag om sådan
likställighet har för öfrigt framställts af en af landets största tillverkare
af grafva linneväfnader. I praxis har man såsom segelduk förtullat
sådana oblekta och ofärgade varor, som hållit högst 36 trådar per
centimeter i kvadrat och i öfrigt företett viss beskaffenhet i fråga om
täthet och väfnadssätt, hvarvid dock svårighet och osäkerhet vid tullbehandlingen
icke kunnat undvikas.
Anmärkningen fastslår den i afseende å tullbehandling af segelduk
nu rådande praxis, att afseende icke fästes vid längs väfnadens stad
löpande färgade trådar, samt utsträcker denna princip att gälla äfven
för ränder inuti väfnaden, hvilka tjäna till ledning vid klippning eller
sömnadsarbete.
Beträffande andra tvåskaftade och kyprade väfnader, som på en yta
af 1 centimeter i kvadrat innehålla sammanlagdt 25 varp- och inslagstrådar,
har föreslagits förhöjning i nu gällande tullsats med 10 öre
såväl för oblekta och ofärgade som för blekta, färgade eller tryckta.
I de ofvannämnda framställningarna från industriidkare har begärts,
att appreterade väfnader skulle jämställas i afseende å tullsats
med blekta, färgade eller tryckta. Såsom skäl härför har anförts, att
appreteringen utgjorde en förädling, som till kostnaden vore jämförlig
med blekning eller färgning. De i saken hörda importörerna hafva
N:r 429.
Anm. till
n:r 429.
N-.r 430 och
431.
492
N:r 432 och
433.
N:r 434 och
435.
emellertid motsatt sig förändringen i fråga. Med hänsyn därtill, att
den appreterade varan genom själfva klistringen högst betydligt ökas
i vikt, har kommittén för sin del ansett appreteringen icke behöfva
särskild! tullskydd. Den genom appreteringen tillkomna viktökningen
utgjorde för fyra undersökta prof 15, 15, 25 och 50 procent. Mot
förändringen talar ock i sin män det förhållande, att i många fall svårighet
skulle möta att skilja mellan appreterade och oappreterade väfnader.
De föreslagna tullsatserna utgöra för de prof, som undersökts af
oblekta och ofärgade väfnader, 16.7 och för blekta och färgade 17.i mot
11.9 och 13.7 vid nuvarande tullskydd, allt i procent af medelvärdet.
Af tvåskaftade och kyprade släta väfnader med mer än 25 t. o. m.
35 varp- och inslagstrådar, likasom ock af dem med högre trådtal, hvilka
finnas upptagna i de efterföljande rubrikerna, har uppdelning skett i,
å ena sidan, oblekt och ofärgad vara och, å den andra, blekt, färgad
eller tryckt. Kommittén har nämligen ansett, att, sedan tillverkningen
af linneväfnader utvecklat sig, den år 1902 införda skillnaden mellan
oblekt och blekt väfnad, hållande högst 25 varp- och inslagstrådar,
borde utsträckas äfven till öfriga grupper. Blekt vara är i genomsnitt
dyrare än oblekt, per kilogram räknadt, i det att viktförlusten vid
blekningen kan uppgå ända till 30 procent, hvartill kommer kostnaden
för blekningen. Till blekta väfnader böra dock hänföras äfven de, som.
endast undergått en ofullständig blekning, s. k. V.-, Va- och 3/.j- blekta.
De för ifrågavarande grupp föreslagna tullsatser utgöra för oblekt
och ofärgad vara 18.8 samt för blekt, färgad eller tryckt 19.9 procent
af medelvärdet; motsvarande, nu gällande tull belöper sig- till 15.4
och 12.8 procent.
Bufvuddelen af importerade väfnader, hörande till de två första
grupperna, utgöres dels af s. k. kanvas (slaglärft), hvilken i regel inkommer
i oblekt, hardt appreteradt skick, och dels af handduksväf, som
vanligen importeras i blekt eller färgadt tillstånd.
Under denna grupp, som omfattar väfnader med mera än 35
t. o. m. 50 varp- och inslagstrådar per centimeter i kvadrat, faller den
hufvudsakliga importen af lakanslärfter samt en del väfnader för tillverkning''
af damklädningar och underkjolar äfvensom s. k. kadettyg
för mans- och gosskläder. De för denna grupp föreslagna tullsatser
utgöra för oblekt och ofärgad vara 25.1 och för blekt, färgad eller
tryckt 19.5 procent af medelvärdet; motsvarande, nu gällande tull
493
uppgår till 22.8 och 15 procent. Enligt uppgift har det hittills varit
för svenska tillverkare omöjligt att i fråga om sådana lakanslärfter,
som falla under denna grupp, upptaga konkurrens med utlandet. Hvad
särskildt dessa väfnader beträffar, har den föreslagna tullförhöjningen
för oblekt vara ringa betydelse, i det att varan vanligen importeras blekt.
Väfnader af nu ifrågavarande slag med mer än 50 t. o. m. 65
varp- och inslagstrådar utgöras hufvudsakligen af finare lakanslärfter
äfvensom af finare lärfter för tillverkning af underkläder. Enligt inhämtade
upplysningar väfvas sådana lärfter i regel af garn n:r 50—70
och betinga i oblekt tillstånd ett pris af 10 å 12 kronor per kilogram.
Med hänsyn härtill och då, hvad särskildt hellinneväfnader af denna
trådtäthet beträffar, sådana äro att anse väsentligen såsom lyxvaror,
har för väfnader i denna grupp föreslagits eu tullsats af 1 krona 90 öre
för oblekt och ofärgad vara samt 2 kronor 25 öre för blekt, färgad
eller tryckt, utgörande för det förra slaget, efter nyss angifna värdeberäkning,
17.3 procent samt för det senare 22 procent af medelvärdet.
Nuvarande tull belöper sig till 15.9 och 17. i procent. Mot de sålunda
föreslagna tullbeloppen hafva de under utredningen hörda representanterna
för importhandeln icke haft något att erinra.
Den nya grupp, som omfattar hithörande väfnader med mer än
65 varp- och inslagstrådar, liar särskiljts från den nästföregående
för att kunna bibehålla vissa för tillverkning af kragar, manschetter
och skjortbröst i stor omfattning använda väfnader vid samma tullsats
som den nu gällande. Detta halffabrikat för en näringsgren, hvilken
inom landet nått en ej obetydlig utveckling, har så mycket mindre
ansetts böra underkastas tull förhöj ning, som detsamma till stor del torde
framställas af garn, finare än n:r 75, för hvilket tullfrihet föreslagits.
Äfven med bibehållande af nu gällande tull för dessa finare linneväfnader,
torde utsikten för upptagande inom landet af tillverkning däraf
hafva i viss mån ökats i följd af den föreslagna tullfriheten för garnet.
En uppdelning af denna, grupp i, å ena sidan, oblekta och ofärgade
och, å andra sidan, blekta, färgade eller tryckta väfnader har visat sig
obehöflig, då hithörande varor knappast torde importeras i oblekt
skick. Färgade väfnader af denna trådtäthet synas vara en obetydlig
importartikel, och tryckta sådana torde sällan förekomma.
Enär vid tullbehandlingen icke utan svårighet kan utrönas, huruvida
varan är väfd af blekt garn eller först efter väfningen blifvit
N:r 436 och
437.
N:r 438.
Anm. till
n:r 429-438.
494
Väfnader,
andra slag.
N:r 439 och
440.
blekt, har det befunnits nödigt stadga att, därest till framställande af
en väfnad användts blekt garn, densamma skall tullbehandlas såsom
blekt väfnad. Här har för vinnande af likformighet äfven införts bestämmelse
därom, att väfnader, som äro väfda af färgad! eller tryckt
garn, jämställas med färgade eller tryckta väfnader. Dessa bestämmelser
innebära emellertid endast ett fastslående af nu vid tullbehandlingen
rådande praxis.
Under denna öfverrubrik innefattas alla öfriga, ej särskildt nämnda
slag af linneväfnader eller, i stort sedt, de mönsterväfda. Den vidtgående
specialisering af mönsterväfda varor, som de ofvan berörda framställningarna
innehålla, har ej kunnat i förslaget genomföras, utan har det
befunnits nödigt att inskränka uppdelningen till två grupper med gräns
vid 50 trådar på en väfnadsyta af 1 centimeter i kvadrat. Då sålunda
förslaget upptager trådräkning äfven för mönsterväfnader, bör
nämnas, att denna indelningsgrund icke utan tvekan godkänts, enär
trådräkning för andra än tvåskaftade och kyprade väfnader erbjuder
afsevärda svårigheter. Emellertid har någon annan möjlighet icke stått
öppen. En uppdelning efter väfnadssätt eller han delsbeteckning, t. ex.
damast och liknande, är nämligen ohållbar till följd häraf, att antydda
beteckningar äro synnerligen sväfvande och svårbestämbara. I Tyskland
är äfven trådtalsräkning föreskrifven beträffande mönsterväfda
linneväfnader, i det att den tyska tulltariffen för dessa varor upptager
två grupper med gräns vid 120 trådar på en yta af 2 centimeter i
kvadrat, motsvarande 60 trådar på 1 centimeter i kvadrat. Då i förslaget
gränsen mellan de båda grupperna satts vid 50 trådar per centimeter
i kvadrat, har detta sin grund däri, att väfnader med öfver 50
trådar utgöra den hufvudsakligaste delen af importerade mönsterväfda
varor. Den inhemska tillverkningen har nämligen vid redan bestående
tullskydd kunnat utveckla sig så, att den täcker behofvet inom landet
af hithörande gröfre väfnader (d. v. s. med mindre än 50 trådar), men
har däremot icke kunnat i nämnvärd grad upptaga konkurrens med utlandet
i fråga om finare väfnader (med mer än 50 trådar). Då nu
gällande tullsats bestämdes, förekom icke inom landet någon annan
fabriksmässig tillverkning af mönsterväfda linnevaror än möjligen af
gröfre handduks väfnader. Däremot bedrefs redan då tillverkning af
handväfda varor af något finare slag, men måste denna tillverkning
sedermera upphöra, ej blott på grund af otillräckligt tullskydd utan
äfven till följd däraf, att den fabriksmässiga tillverkningen alltmer inkräktade
på det område, som dittills behärskats af handväfnadsindu
-
495
strien. Emellertid liar, såsom ofvan antydts, fabrikationen utvecklat sig
i fråga om sådana varor, för hvilka den nuvarande tullsatsen i allmänhet
beredt tillverkarna skydd mot utländsk konkurrens, men står, efter hvad
de inom denna industri sarskildt sakkunniga allmänt anse, om den skall
kunna gå en gynnsam utveckling till mötes och i någon mån tillfredsställa
det stegrande behof vet af bättre väft) åder, inför nödvändigheten att
söka förskaffa sig ett bättre skydd för finare kvaliteter. En lägre tullsats
än 2 kronor 50 öre har icke ansetts kunna effektivt skydda tillverkningen
af dessa finare varor. Som en följd af denna tullförhöjning har
emellertid tullsatsen för varor med högst 50 trådar på eu yta af 1 centimeter
i kvadrat mast upptagas med 25 öres högre belopp än nu gällande
tullsats, då det är att befara, att en större skillnad mellan tullsatserna
för gröfre och finare varor än 75 öre skulle kunna alltför starkt gynna
importen af varor, som hålla 50 trådar eller något därunder. En dylik
förhöjning torde, hvad de allmännast använda gröfre varorna angår,
icke förorsaka någon höjning af den svenska varans pris. Konkurrensen
mellan de inhemska tillverkarna är nämligen på detta område tillräckligt
stor för att hindra skyddets fulla utnyttjande. Däremot har uppdelning
i oblekta och ofärgade väfnader å ena sidan samt blekta, färgade eller
tryckta å den andra icke föreslagits, då någon import af oblekta väfnader
af hithörande slag icke torde förekomma.
Enligt lämnade upplysningar och företedda prof utgjorde priset
för hithörande väfnader ined mer än 50 trådar, inköpta af en svensk
importör och utgörande tre af dennes mest betydande importartiklar,
11 kronor, 11 kronor 15 öre och 13 kronor per kilogram, men dessutom
förekomma till import duktyger med priser, växlande från 10 kronor
70 öre och 13 kronor 25 öre ända till 24 och 26 kronor, allt per kilogram.
. A andra sidan har en representant för kontinentens största linneväfveri
företett tva prof, som vid normala prisförhållanden skulle kosta
resp. 4 kronor 90 öre och 8 kronor per kilogram. Tages hänsyn därtill,
att hvarken de billigaste eller de dyraste varorna utgöra hufvuddelen
af importen, utan att denna består af mellankvaliteter, så torde ett
genomsnittspris af 10 kronor per kilogram utan tull kunna beräknas,
och skulle den föreslagna tullsatsen då utgöra 25 procent af värdet.
För de profver, som af kommittén undersökts, utgör den föreslagna
tullsatsen 24.3 procent af medelvärdet.
Emot bestämmelsen, att sådana varor, som på olika ställen af
väfnadens yta _ förete olika trådtal, skola jämställas med de finare
mönsterväfda linneväfnaderna (med mer än 50 varp- och inslagstrådar),
kunde möjligen den invändningen göras, att bestämmelsen skulle komma
496
att medföra, att vissa gröfre väfnader belädes med en tull, som vore
för hög i förhållande till värdet. Häremot kan emellertid framhållas,
att sådana väfnader icke utgöra någon konsumtionsartikel för den stora
allmänheten, utan äro lyxvaror. Härtill kommer, att, enligt inhämtade
upplysningar från en af landets största importörer, säkerligen minst
nio tiondelar af de importerade varor, som skulle falla under rubriken
ifråga, innehålla mer än 50 trådar per centimeter i kvadrat, hvadan de
i alla händelser skulle komma att draga den för de finaste väfnaderna
föreslagna tullen.
Såsom af en jämförelse mellan gällande taxa och förslaget framgår,
har i det sistnämnda icke upptagits de under taxans rubriker n:r 713
och 714 hänförliga mattväfnader samt bolstervars- och s. k. korsettväf.
Särskild rubrik för dessa varor synes icke böra bibehållas, enär de merendels
äro i värde jämställda med andra mönsterväfda linnevaror och
för öfrigt endast med svårighet kunna skiljas från dessa, Anmärkas bör
ock, att sådana väfnader numera icke äro föremål för någon afsevärd
import, enär tillverkning af desamma upptagits inom landet.
Anm. till 1. Då vanliga, tvåskaftade väfnader stundom benämnas mönster
n:r428—440.
väfda, om i dem genom färgade trådar åstadkommits ränder eller rutor,
har bort påpekas, att i taxeförslaget uttrycket »mönsterväfda» ej afser
varor med så beskaffade mönster. Denna begränsning öfverensstämmer
ock med nu rådande praxis.
2. I de ingifna framställningarna hafva fabrikanterna begärt
särskild^ högre skydd — 75 eller 100 procent utöfver de vanliga,
allmänna tullsatserna — för sådana väfnader, som äro försedda med
inväfda namn, monogram, bokstäfver eller siffror. Ehuruväl godkännande
af så långt gående kraf icke synes kunna ifrågasättas, har
dock frågan funnits förtjäna beaktande. Vid undersökning bär nämligen
visat sig, att framställningen af dylika med namn o. s. v. försedda väfnader
drager, allt efter partiets storlek, en 10 till 20 procent högre arbetskostnad
än väfnader utan sådan utstyrsel. Med afseende härå har i
förevarande anmärkning föreslagits eu höjning af det eljest utgående
tullbeloppet med 20 procent, hvarvid hänsyn äfven tagits därtill, att
vid tillverkning af sålunda märkta väfnader felaktigheter ofta uppstå och
att den felväfda varan icke lian afyttras utan afsevärd förlust. Tullförhöjningen
torde vara af så mycket större betydelse för den inhemska
tillverkningen, som användningen af väfnader med inväfda namn synes
vinna allt större utsträckning, särskildt för hotell och restaurator.
Anledning torde också finnas antaga, att med stöd af ifrågavarande
497
tull förhöjning- den inhemska fabrikationen skall blifva i stånd att inrätta
sig- för produktion i större skala af hithörande varor. Därest en med
inväfdt monogram eller dylikt försedd vara för öfrigt icke är mönsterväfd,
bör tull satsen beräknas såsom för icke mönsterväfd, med den i
anmärkningen föreslagna förhöjningen.
Af skal, som anförts bär ofvan vid motsvarande rubrik under
afd. . Vill A (n:r 352), hafva dessa varuslag sammanförts i gemensam
rubrik. Beträffande den föreslagna tullsatsen hänvisas till den motivering
som lämnas vid motsvarande rubrik under åtel. Vill D.
Bestämmelsen, att hithörande varor skola tullbehandlas lika med
motsvarande varor af bomull, öfverensstämmer med nu gällande föreskrift,
och hänvisas i öfrigt till den vid rubriken n:r 494 gifna motivering.
Uttrycket Dej till annan rubrik hänförliga:» syftar, i likhet med
uttrycket »ej särskildt nämnda» i rubriken n:r 441, på de varor af liknande
beskaffenhet, som upptagits i rubriken n:r 557.
Enligt praxis, som utbildat sig vid tullbehandlingen af sadelgjordsvall,
uppdelas densamma efter sin bredd i två slag med gräns vid
35 millimeter. De smala slagen behandlas som band, de bredare åter såsom
väfnader. Genom denna anordning hafva i synnerhet de sistnämnda
kommit att underkastas eu mycket omständlig- uppdelning efter trådtal
och beskaffenhet i öfrigt. Bibehållande af en dylik grund för tullbehandlingen
af en så enkel och i allmänhet likartad vara som den här
ifrågavarande har emellertid synts olämpligt. I anseende härtill och
då sadelgjordsväf närmast har karaktären af band, har ansetts höra
uppställas såsom regel, att sadelgjordsväf skall såsom band tullbehandlas.
Undantag bär ciock gjorts för tvaskaftad, oblekt och ofargad vara, hvilken
på grund åt sitt laga pris och sin störa användning inom sadelmakeriet
och möbeltillverkningen ansetts höra upptagas med lägre tullsats, 35
öre per kilogram, motsvarande 25.7 procent af medelvärdet å de gröfre,
vanligen förekommande sorterna, Tullsatsens bestämmande till högre belopp
an 25 öre per kilogram skulle måhända kunna synas obehöflig. Emellertid
tillverkas varan af garn, som enligt förslaget drager en tull af 20 öre
per kilogram. Härtill kommer vidare, att tullsatsen för sådana linneväfnåder,
med hvilka den nu ifrågavarande sadelgj ordsväfven hittills
varit likställd, i förslaget höjts till 35 öre per kilogram, hvarjämte bör
erinras, att eu del hithörande varor, nämligen de, som hålla mindre än
35 millimeter i bredd, hittills tullbehandlats såsom band med en tull af
63
Spetsar eie.
N r 441.
Band etc.
N:r 442.
Sadelgjord^-
väf.
N:r 443 och
444.
498
1 krona 75 öre per kilogram. Med hänsyn till dessa olika omständigheter
torde den föreslagna tullsatsen kunna anses lämplig.
Slangar och Slanga!'' af lin, hampa och andra hithörande spånadsämnen, väfd»
eller flätade, hafva-, såsom tillbehör till brandsprutor, förtullats med be‘r
‘ lopp, utgörande 10 procent af varans värde. Efter samma beräkningsgrund
har tullsatsen utgått äfven för drif-och transportremmar. Dessa värdetullar
hafva i förslaget omsatts till vikttull af ungefär motsvarande belopp.
I inkomna framställningar hafva också- inhemska tillverkare af slangar
föreslagit en tullsats af 85 öre per kilogram, under anförande, att densamma
utgjorde 7 ;\ 10 procent af varuvärdet.
Fisknät etc. I denna rubrik hafva fisknät och nät för tekniskt bruk, häng
N;r
446. mattor, pytsar eller hinkar och andra ej särskild! nämnda tekniska
artiklar, äfven i förening'' med annat ämne med undantag åt kautschuk,
sammanförts. Åt dessa varor hafva hittills fisknät, dragit samma tull
som det för varan använda garnet med 10 procents tillägg, hvilket vid
eu tullsals af 40 öre för det vanligen använda tvinnade garnet motsvarar
en tull af 44 öre per kilogram för den färdiga- varan. Andra nät- lära
stundom förtullats som fisknät. Rätteligen synas de dock hora- enligt
gällande bestämmelser hänföras till knutna varor och törtullas såsom
strumpstolsarbeten med 1 krona 75 öre per kilogram. Samma tullsats
gäller för knutna hängmattor, hvaremot sådan;), som äro sydda af väfnad,
draga olika tull allt efter den väfnads beskaffenhet, hvaraf de äro förfärdigade.
Pytsar eller hinkar, sydda af gröfre segelduk, lortullas nu
som slöjdvara, af sådan duk, alltså, med samma tullsats som för vålnaden
eller i vanliga, fall 25, 40 eller 45 öro per kilogram. Slutligen äro hit
hänförliga ett fatal artiklar, som nu tullbehandla» såsom ej. specificerade
redskap eller som slöjdvaror åt sammansatta ämnen eller som tågvirke.
Samtliga dessa varuslag hafva synts böra underkastas enhetlig tullbehandling,
och har vid undersökning utrönts, att för de flesta hithörande
varor en tullsats af 50 öre per kilogram skulle nära motsvara nu
gällande tull.
D. Bomull.
Bomull. I gällande taxa stadgas tullfrihet för bomull, ofärgad eller färgad.
M:r 447 och Härutinnan har ingen annan ändring vidtagits än att uttrycket »ofärgad»
448'' blifvit ersatt med »oblekt eller blekt» för att tydligen angifva, att blekt
bomull är tullfri.
499
För medicinskt behof beredd bomull är äfven nu, enligt stadgande
under rubriken vadd, tullfri. Kemiskt renad bomull linnes visserligen
icke i taxan särskildt nämnd, men den tullbehandlas likaledes såsom vadd.
I likhet med hvad som ägt rum under öfriga afdelningar för
spånadsämnen, har äfven här särskild rubrik för affall spröd likt er ansetts
böra upptagas. Importen af trassel är betydande och uppgick år 1907
till 1,849,576 kilogram med ett uppgifvet värde af 1,109,746 kronor.
1 eu från ägaren af en nyanlagd teknisk fabrik inkommen framställning
har begärts, att kommittén skulle föreslå eu tullsats af 20 öre
per kilogram för s. k. nitrerbomull. Denna artikel utgöres oftast af
uppraspadt bomullsaffall, som sedermera genom en reningsprocess, med
efterföljande uppluckring, gjorts lämplig för framställande af bomullskrut.
Till följd af det dyrbara förarbetet, som kan betinga eu kostnad
af upp till 35 öre per kilogram, anses varan enligt nämnda framställning
icke längre kunna räknas såsom råämne utan böra betraktas såsom
halffabrikat. Såsom ytterligare skäl för varans beläggande med
tull har framhållits, att tyska fabriker, för att försvåra konkurrensen
för den svenska fabriken, betydligt nedsatt sin varas pris, hvithet skulle
framgå af nedanstående, af den svenska fabrikanten lämnade prisuppgifter.
År. t''er 100 kg.
Kronor.
1906 ................................................................. 84 å 65
1907 .................................................................. 91 å 65
1908 .............................................................. 59 å 48
Kommittén, som vid mottagande af ifrågavarande framställning
redan slutfört det för taxeförslagets affattande erforderliga utredningsarbetet,
har sedermera icke medhunnit att ägna denna fråga en allsidig
och uttömmande granskning. Dock har kommittén inhämtat yttranden
såväl från eu krutfabrik som ock från ytterligare en förbrukare af varan,
nämligen en konstsilkefabrik. Bägge''hafva motsatt sig tull för denna
för dem nödiga råvara, hvilken, enligt hvad de framhållit, åtnjutit tullfrihet
alltsedan de började drifva sin verksamhet. Vidare har kommittén,
med anledning af gjord förfrågan hos Åkers krutbruk, fått från arméförvaltningens
artilleridepartement mottaga en''; skrifvelse af den 14
december 1908, hvari likaledes tull å ifrågavarande artikel afstyrkes.
Emellertid lärer fragan om rätta tullbehandlingen åt nitrerbomull för
närvarande vara föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, sedan generaltullstyrelsen
i ett under år 1908 afgjordt tullbehandlingsärende hänfört
artikeln i fråga till varor, i taxan ej specificerade, arbetade, och be
-
BomullaafTali.
för 449.
Vadd.
N:r 450 och
431.
500
svär mot detta styrelsens beslut anförts. Då vid prutningen åt dessa
besvär frågan kan väntas erhålla den erforderliga utredningen, har
kommittén ansett lämpligast, att artikeln icke nu i förslaget specificeras.
Beträffande artikeln vadd bär ingen annan förändring vidtagits, än
att kemiskt renad eller för medicinskt behof beredd vadd, inkommande i
småförpackningar för detaljförsäljning, ansetts böra beläggas med samma
tullsats, 20 öre per kilogram, som gäller för den med gummi, lim eller
liknande ämne bestrukna. Den arbetskostnad, som på dessa varor genom
förpackningen nedlagts, har nämligen ansetts kunna väl motsvara den
af kliatringen eller limningen föranledda. Åtgärden är ytterligare motiverad
af den af kommittén förut uttalade åsikten om lämpligheten af,
att varor af skilda slag, som importeras i småförpackningar och äro afsedda
för detalj försäljning, åsättas särskild tullsats i afsikt att främja
dylik förpackningsverksamhet inom landet.
Under senare skedet af kommitténs arbeten, då etter utredningens
afslutande förslaget till tulltaxa redan förelåg i utkast, har från tio åt
landets vaddfabriker hemställts, att, med bibehållande af tullfrihet för
all okardad bomull, rå, blekt, färgad eller kemiskt renad, tull måtte
åsättas alla kardade tillverkningar af bomull eller bomullsaffall, vare sig
dessa införas i balar eller paket. Såsom skäl för denna hemställan framhålles
den svara konkurrensen med utlandet, äfvensom att de flesta
konkurrerande länder, såsom Norge, Danmark, Finland, Tyska riket,
Österrike, Ryssland och Frankrike, hafva skyddat sin fabrikation af hithörande
slag genom tullar, hvarjämte anföres, att, om enbart vadd i
småförpackningar skulle beläggas med tull, apotek och större affärer
skulle importera varan i balar och själfva förpacka densamma och att
sålunda därigenom intet skydd bereddes tillverkningen af vadd inom
landet. Hvad kemiskt ren bomull beträffar, önskades fortfarande tullfrihet,
emedan den utgjorde eu viktig råvara för vaddfabrikationen,
ehuruväl samma vara, därest denna industrigren gåfves till!allo att utveckla
sig, helt visst med fördel skulle kunna tillverkas inom landet.
Visserligen utvisar importstatistiken, att införseln af obestruken vadd
under tioårsperioden 1898—1907 ökats från 36,337 till 132,o02 kilogram
(sistnämnda kvantitet motsvarande i värde 177,791 kronor), alltså nära
fvrdubblats, under det att tillverkningen inom landet endast ökats från ett
värde af 500,534 kronor år 1897 till 796,801 kronor år 1906; men då å
andra sidan en större del al importen torde utgöras af kardad bomull
för sjukvårdsändamål, och då ytterligare utredning icke medhunnits, har
det ansetts lämpligt att tills vidare bibehålla tullfrihet för denna vara.
501
Enligt gällande tulltaxa uppdelas bomullsgarn på följande sätt
och drager nedannämnda tullsatser:
enkelt:
ofärgadt ..............................................
färgadt eller tryckt .......................
två- eller flertrådigt:
ofärgadt ............................................
färgadt eller tryckt .......................
I inkomna framställningar bär
specialisering af bomullsgarn med i
satser, cell följer här det utförligaste, det
handelskammare afgifna, förslaget beträffande
för garn af bomull:
ofär
1
1
1
1
kilogram
Tullsats.
Kronor.
—: 15
—: 30
—:20
—: 35
vida längre gående
begärts en
många fall väsentligt höjda tull -
v
af Södra
uppdelning
Ålfsborgs
läns
och tull satser
| Per kilogram |
•gadt och oblekt: | |
under n:r 12 enligt engelsk numrering............ | .......... —: 12 |
n:r 12—23................................................................ | ............ —: 15 |
öfver n:r 23 t. o. m. 38 ...................................... | ........... : 18 |
öfver n:r 38............................................................... | ......... —: 25 |
igogne- och imitatgarn: | |
under n:r 9 ............................................................. | ........... —: 15 |
n:r 9 och högre nummer...................................... | ........... —: 20 |
färgadt, blekt eller tryckt:
(samma uppdelning som ofvan)
två- eller flertrådigt, en gång tvinnadt:
ofärgadt och oblekt :
(samma uppdelning som ofvan) ..
färgadt, blekt eller tryckt:
(samma uppdelning som ofvan) .
flertrådigt, tvinnadt mer än en gång:
ofärgadt och oblekt ................................
färgadt, blekt eller tryckt ....................
j iulien på
J oblekt garn
| -!- 15 öre
tullen på
motsvarande
nummer
j enkelt, oblekt
[garn 4- 5 öre
f tullen på
: motsvarande
•'' nummer
] enkelt, oblekt
(garn + 20 öre
—: 40
—: 55
Sam.
N:r 452!—461.
502
i berörda framställning bar —■ i afsikt att påvisa behofvet af
högre tullskydd för de finare nummer af bomullsgarn, i fråga om hvilka
konkurrensen från England omöjliggjort upptagandet af tillverkning
här i landet — intagits i öfversättning följande utdrag ur nederländska
konsulns i Manchester ämbetsrapport för år 1905:
»Manchesters handel och industri 1905.
Boniullsaffärerna.
Bomullsindustrien, hvars återuppblomstring bevittnats af 1904 års
senare hälft, har ökats och utvecklats öfver all förväntan. Det var
den lifligaste period vi någonsin upplefva!, i vår stapelhandtering. Hvarje
väfstol och spindel arbetade med full kraft. Yäfveriernas och spinneriernas
produktion liar aldrig varit större. Öfverflödande tillgång på
råmaterial och — under årets första del — måttliga priser därpå tillsammans
med ökad efterfrågan från Indien och China satte väfvare och
spinnare i stånd att sälja en mycket ökad produktion af garn och väfnader
till fördelaktiga priser. Hela året har arbetats full tid, och aktiebolagen
hafva gifvit ståtliga utdelningar. Vid slutet af augusti 1905
visade det sig, att den amerikanska bomullsskörden gifvit 15,557,000
balar emot 10,124,000 säsongen 1903—1904. Spinnare af amerikansk
bomull hafva icke en så god ställning vid årets slut som vid dess början,
då råvarupriserna stått högre och skillnaden i pris för färdig produkt
och råvara till täckande af arbetslöner och vinst har minskats. Följande
tabell visar detta tydligt nog:
Genomsnittspriser.
1905. Middling amerikansk. 82 varp gods. Skillnad.
Per Ib. Per Ib. Per Ib.
Jan. 3 .................. 3,83 d. 7 % d. 3,54 d.
Dec. 29 ................. 6,24 d. 9 d. d. 2,76 d.
Sådana nummer, som användas i hemlandet, voro mycket begärliga
till slutet af juni och stor förtjänst uppstod. Sedan dess har efterfrågan
minskats. Tillgången på garn har varit något större än väfstol
arnas behof. I följd häraf har skillnaden mellan garnpris och
bomullspris så småningom minskats till en ren obetydlighet.
503
Beträffande det egyptiska garnet hafva förhållandena varit helt
olika. Boltongarner (spunna af egyptisk bomull) voro i ett dåligt läge
under flere månader. För ett par månader sedan började likväl en
förbättring inträda, som tyckes komma att fortfara. Skillnaden i pris
mellan garn och egyptisk bomull är för närvarande större än den varit
på 4 år.
I början af året gjorde spinnarne och kardrumsarbetarne anspråk
på att få någon del i arbetsgifvarnes fördel af de gynnsamma konjunkturerna
och en strejk tycktes nära förestående. Manchesters lordmayor
visade sig emellertid hafva en rätt syn på tingen, då lian föranledde
arbetsgifvarnes och arbetarnes representanter att sammanträda till konferens
på rådhuset under sistlidne augusti, hvarvid ömsesidiga medgifvanden
gjordes, strejktillkännagifvandet togs tillbaka och arbetsgifvarne
gingo in på att lämna 5 procents förhöjning under 12 veckor (utom i
Bolton-distriktet . Då hvardera parten är fri och obunden, må lönefrågan
komma upp igen den 1 mars 1906. Vid konferensen skisserades
anordningar, genom hvilka lönefrågor skulle för framtiden regleras
automatiskt. Dock har man sig icke bekant, att något vidare steg
tagits i denna riktning.
På grund af uppblomstra ngen under de senaste 18 månaderna
hafva många utvidgningar af spinnerier beslutats. Hela antalet spindlar
i bomullsspinnardistriktet uppskattas till 51,000,000. Genom de omnämnda
utvidgningarna uppkommer en ökning al 5,000,000 spindlar
fördelade tämligen lika emellan 30 spinnerier för tillverkning åt egyptiskt
och 27 för tillverkning af amerikanskt garn. Man får eu idé om
Lancashire-industriens ofantliga betydelse, då man besinnar att Frankrike
har endast något öfver 6 millioner spindlar och Tyskland mindre än 9
millioner. Det finnes i Oldham flera spindlar än i hela Tyskland.
504
Åt nedanstående tablå framgår spinneriindustriens nettovinst och
förlust från 1884.
År. | Viu.u. Pd st, . | Förlust. Pd st. | Genomsnitt per bolag. Genomsnitt j utdelning j Vinst. Förlust, j per §r Pd st. j Pd st. | | |
1905 ............ | 693,070 |
| 7.701 | 7 |
1904 .......... | 31,729 | — | 352 | 2 V, |
1903 ............ | — | 45,322 |
| 503 3 |
1902 ........ |
| 1,436 | — | 16 4 % |
1901............. | 279,345 |
| 3,494 | 7 7c i |
! 1900 .......... | 344,548 |
| 4,307 | 7 V* I |
1 1899 .......... | 381,176 |
| 4,432 | 6 7c |
1 1898 ............ | 271,804 | ! | 3,020 | 4 7» 1 |
1897 ....... | 157,570 |
| 1,676 | O 0 |
1896 ........... | 49,631 |
| 528 | 1 7, |
1895 ............ | 63,167 |
| 672 | 1 7* |
1894 ............ | 4,491 |
| 48 | 1 7, |
1893 ........... | ----- | 60,790 | — | 613 i 1 |
1892 .......... |
| 94.770 | -- | 957 i 1 7i |
1891 ...... | 38,758 |
| 383 | 5 7, |
1890 .......... | 384,050 |
| 4,220 | — 7 |
1889 ............ | 220,587 |
| 2,565 | 5 |
1888 ........... | 250,932 | - 1 | 2,925 | 5 |
1887 .......... | 86,810 |
| 986 | 4 7± |
1886 ........ |
| 61,718 | — | 686 I 3 |
1885 .......... | — | 2,750 |
| 31 ! 2 |
1884 ......... | i 25,000 | — | | 2,083 | 5 |
Ofvanstående tabell visar, att af de 22 sista åren hafva 16 varit
vinstgifvande, summan af vinsten uppgående till pd st. 3,382,868; då
förlusten för de andra 6 åren varit pd st. 266,766, skördades eu
nettovinst af pd st, 3,116,102.
Herrar Ellissons7 årliga öfversikt af bomullsindustrien framhåller
att 96 spinnerier offentliggjorde sina bokslut. Alla både att uppvisa
vinst för åren. Något dylikt bär icke förekommit under de sista 20
eller 30 åren. Vinsterna hafva icke endast varit allmänna, de hafva
också varit rikliga. De 96 bolagens hela vinst — efter afdrag natur
-
505
''ligtvis för af sk ritningar, räntor cell andra kapitalomkostnader — uppgick
till den väldiga summan af pd st. 746,913 eller pd st. 7,780 per
bolag. Våra i tabellform uppställda rapporter gå tillbaka till 1884,
och sedan dess har vinsten per bolag aldrig uppgått till ett liknande
belopp. Den högsta punkt, som förut uppnåtts, var pd sr. 4,406 under
1899, 1890 var beloppet pd st. 4,177 och 1900 var det pd st. 4,179,
och dessa siffror visade »högvattenstånd» under föregående blomstringsperioder
inom bomullsindustrien».
I flera af do inkomna framställningarna har föreslagits en nedsättning
af tullen å gröfre garn (under n:r 12) till 12 öre per kilogram.
Till detta förslag har kommittén emellertid icke anslutit sig. Anledningen
härtill är, att genom ett särskiljande af detta gröfre garn och den däraf
föranledda nya rubriken skulle uppstå eu ökning af arbetet vid tullbehandlingen,
som icke synts uppvägas af någon verklig fördel för gamförbrukarna,
i det att tillverkarna af dessa gröfre nummer inom landet
på grund af inbördes konkurrens eller af andra orsaker icke till fullo
utnyttjat det nu bestående skyddet af 15 öre per kilogram. Det
torde i detta sammanhang böra anmärkas, att export af svenskt bomullsgarn
förekommer i ej ringa utsträckning, och att, enligt uttalanden
af samtliga i ärendet börda sakkunnig;!, det just är gröfre garn, som
exporteras.
Under utredningen har vidare ifrågasatts att för oblekt bomullsgarn
af mycket fina nummer (90 och däröfver) föreslå tullfrihet. Ej heller
till detta förslag har emellertid kommittén ansett sig böra taga hänsyn,
dels för att undvika den därmed förenade ytterligare uppdelningen med
åtföljande ökadt arbete vid tullbehandlingen, och dels med hänsyn till
dessa fina nummers i jämförelse med andra garnsorter afsevärdt höga
pris, hvaraf den föreslagna tullsatsen utgör endast eu. ringa bråkdel.
Tullfrihet för ifrågavarande finare nummer skulle visserligen för de
industrier, som använda dem, särskild! tillverkare af öfverspunnen,
elektrisk ledningstråd, medföra eu viss lättnad, men i den män dessa
industrier arbeta för export torde, på grund af möjligheten att erhålla
restitution af tullen för till exportvaror använda råmaterialier, den ifrågasatta
tullfriheten vara af mindre betydelse.
Ett ännu viktigare ändringsförslag har under utredningen förevarit,
nämligen om tullfrihet för sytråd. Af representanter för spinneriindustrien
och öfriga i frågan börda sakkunniga hafva ej heller några invändningar
emot berörda förslag framställts, och detta helt naturligt, då sytråd
icke är eller torde komma att blifva föremål för tillverkning inom landet.
På grund af denna varas allmänna användning synes ock ett bort
64
-
506
tagande af tullen vara ägnadt att medföra afsevärd lättnad för konsumenterna.
Emellertid liar af personer, som äro närmare förtrogna med varans
försäljning inom landet, påpekats, att ett borttagande af tullen alldeles
icke kan beräknas medföra eu motsvarande nedsättning i trådpriset.
Detta förhållande skulle vara beroende på, att priset å varan, som
för närvarande af svenska importörer köpes tullfritt levererad i svensk
hamn, bestämmes af en större trustartad sammanslutning mellan
trådfabrikanter i utlandet och på grundval af helt andra förhållanden
änji de olika länderna gällande tullsatser. Detta till synes egendomliga
förhållande har från fullt tillförlitligt håll bekräftats, och skulle därför
tullens borttagande sannolikt icke medföra någon afsevärd lättnad för den
svenska konsumenten men däremot beröfva statskassan en säker inkomst
af cirka 140,000 kronor årligen. Det torde dock äfven böra i detta
sammanhang nämnas, filt i ett af eu kommittéledamot på privat väg
inhämtadt meddelande i frågan från trådtrustens centralledning den
åsikten uttalats, att borttagande af tullen a sytråd skulle medföra
motsvarande minskning i priset.
I den nuvarande uppdelningen af bomullsgarn i ofärgadt, å ena
sidan, samt färgadt eller tryckt, å den andra, har i förslaget vidtagits
den förändring, att blekt garn, som nu hänföres till ofärgadt, sammanförts
med färgadt »iller tryckt. Denna åtgärd, hvartill motsvarighet
återfinnes på flera ställen i tulltaxan, är motiverad dels af det blekta
garnets egenskap af förädlad vara och dels af hänsyn till den viktförlust,
som uppstår vid blekningen af garnet. Importen af blekt garn
är numera icke betydande, då garnblekning utföres inom landet i stor
utsträckning och till billigt pris.
I förslaget har bomullstråd hänförts till garn. Vid sådant förhållande
skulle fortfarande större delen af sytråd, som utgör den hufvudsakliga
i småförpackningar importerade varan, komma att lika som hittills
draga en tull af 40 öre per kilogram. Tråd i annan uppläggning kommer
däremot i de flesta fall, då fråga icke är om fyrtrådig vara, mer än
en gång tvinnad, att enligt förslaget draga lägre tull än hittills. Genom
trådens likställande med garn vinnes eu afsevärd lättnad i tulltekniskt
hänseende. Hittills hafva många fall förekommit, då man vid tullbehandlingen
varit tveksam, om eu vara vore hänförlig till garn eller
till tråd.
I förslaget har vidare, för tillmötesgående af önskemål, som uttalats
i flera af de ingifna framställningarna, gjorts åtskillnad mellan
två- eller flertrådigt garn, en gång tvinnadt, samt flertrådigt, mer än
en gång tvinnadt, i syfte att, hvad det senare beträffar, undvika eu
507
efter garnets finlek gjord uppdelning, som här skulle vålla svårigheter
vid tullbehandlingen. I)å vidare detta senare slag af garn, i den mån
det förekommer till import, oftast torde vara tillverkadt af enkelt garn
af de finare numren, skulle uppdelning efter nummer praktiskt taget
vara utan betydelse. Beträffande uppdelningen i (ifrigt skiljer den sig
i det afseendet från den nuvarande, att med undantag, som nyss berörts,
uppdelning ägt rum ej blott efter olika förädlingsgrad utan äfven
efter finleken al'' det enkla garnet, därvid gränsen blifvit satt vid n:r 23
(engelsk numrering... Don svenska spinneriindustrien har hittills icke lyckats
att i större skala drifva upp tillverkningen till finare nummer än 40.
Visserligen förekommer, fastän i ringa utsträckning, fabrikation af något
finare nummer, men med nu gällande skydd och vid normal efterfrågan
å garn kan denna tillverkning af finare nummer förvisso icke vara i
stånd att tillfredsställande utveckla sig. Till oeli med ett så groft
O Ö
nummer som 24 är äfven under vanliga förhållanden föremål för import.
Den längre gående uppdelning, som upptages i de till kommittén
ingifna förslagen, bar däremot icke kunnat vinna lina letande, enär
därmed förenade svårigheter vid tull behandlingen samt däraf föranledda
ökade kraf på tullpersonal och utrymme icke synts kunna uppvägas af
motsedd fördel för den inhemska spinneriindustrien. För industrien
gäller det att vinna ett bättre skydd för de finare numren, hvilket mål
i hufvudsak synes kunna ernås äfven med den förenklade uppdelning,
som förslaget innehåller.
Hvad själfva tullsatserna beträffar, bär för oblekt och ofärgadt,
enkelt garn under n:r 23 upptagits samma belopp som i nuvarande
taxa, eller 15 öre per kilogram; för garn af nämnda nummer och däröfver
åter ett med 5 öre förhöjdt belopp, eller 20 öre. Tullsatserna
för öfriga rubriker bestämmas af de nu nämnda. 1 förslaget bär nämligen
bibehållits det nuvarande förhållandet i afseende å tullbeloppen mellan
de olika förädlingsgraderna. De föreslagna tullsatserna utgöra för gröfre
nummer 9 procent och för finare 8 å 9 procent af varuvärdet, beräknad!
efter ett bomullspris af 6 pence per engelskt skålpund; dock bör
anmärkas, att vid denna, procentberäkning hänsyn icke tagits till de
finasto numren .''öfver 100-, hvilkas pris är mycket högt, men som
endast i mindre omfattning importeras.
Beträffande innehållet i dessa båda anmärkningar hänvisas till motiveringen
för anmärkningarna till rubrikerna n:r 365—368 och 400—405.
På grund af framställning från en inhemsk tillverkare af merceriseradt
garn bär föreslagits, att dylikt garn skall tullbehandlas lika med
Anm. till
n:r 456—459
och
452 -459
Anm. till
n:r 452 — 46!
508
Sant för
detalj
handeln.
N:r 4S2.
Effektgarn.
N:r 463.
blekt, färgadt eller tryckt. Såsom skäl för detta förslag må framhållas,
att merceriseringsprocessen innebär eu lika hög grad af förädling sota
blekning eller färgning, samt att vid sådan behandling uppstår en betydande
viktförlust, hvilken kan uppgå ända till 10 procent. Vid vissa tullförvaltningar
lärer mereeriseradt garn tidigare hafva tullbehandlats såsom
blekt eller färgadt. Ändring häri skall dock numera hafva inträdt,
sedan riktigheten af sådan tullbehandling underkänts af generaltullstyrelsen,
som icke funnit stöd därför i gällande tulltaxa. Mercerisering
har ock först på 1890-talet — sålunda efter det den senaste tulltaxerevisionen
ägde rum — vunnit industriell betydelse.
I nyare utländska tulltaxor föreskrifves beträffande mereeriseradt
cjam, antingen att detsamma skall tullbehandla^ såsom blekt, eller ock
att för sådant garn skall beräknas en särskild förhöjning åt den eljest
gällande tullsatsen, vare sig det är oblekt, blekt eller färgadt, så att
exempelvis för ett både färgadt och mereeriseradt garn tullen är högre
än för ett, som endast är färgadt. Slutligen torde böra nämnas, att,
enligt ett af packhusinspektionen i Göteborg afgifvet utlåtande, det icke
förefinnes någon tullteknisk svårighet att skilja mereeriseradt garn från
icke mereeriseradt.
Garn, som i denna rubrik afses, utgöres, såsom ofvan nämnts,
hufvudsakligen af hvad som i handeln går under namn af sytråd. Rubriken
omfattar emellertid äfven garn, såsom t. ex. s. k. ankartråd och annat
garn i nystan samt brodergarn i dockor. Här har ansetts nödvändigt
att föreslå enhetlig tullsats, dels emedan garnnumret svårligen kan
kontrolleras, utan att varan skadas, och dels af samma skäl, som nämnts
i fråga om småförpackningar under andra afdelningar i förslaget. Beträffande
den af hithörande artiklar, som förutom sytråd mest torde
förekomma till import, nämligen ankartråd, gäller, att densamma hittills
tullbehandlats såsom tråd, d. v. s. med samma tullsats, som nu föreslagits.
För här nämnda varuslag har föreslagits likställighet med ffertrådigt,
mer än eu gång tvinnadt garn. .Detta har skett med afseende
å den oegentlighet, det skulle innebära, om effektgarnet, hvilket oftast
är tvåtrådigt, skulle jämställas med annat tvinnadt garn. För detta
senare gäller nämligen såsom regel, att eu högre vikt för viss längd gör
varan billigare, något som däremot icke kan sägas vara förhållandet
med effekt- eller fantasigarn, hvilken artikel jämväl med hänsyn till
värdet snarare bör likställas med det mer än eu gång tvinnade garnet.
Den föreslagna tullen utgör i medeltal 8.9 procent af värdet för
509
blekt eller färgad vara. Oblekt och ofärgadt effekt- eller fantasigarn
torde knappast förekomma.
1 denna anmärkning bär upptagits samma definition på effekt- ^nrm4^11
och fantasigarn, som återfinnes vid motsvarande rubrik under afd.
VIII B.
Nu gällande tulltaxa upptager i rubriken n:r 716 »maskinfilt, Maskinfilt
ändlös för fabriksbehof» med en tullsats af 20 öre per kilogram. cohNsres4e6,J,,kEnligt
den i förslaget upptagna ändrade lydelsen kommer att härunder
hänföras äfven sådan maskinfilt, som är afpassad i längder,
hvilken vara på grund af sin likvärdighet, med den förutnämnda och
på grund af sin stora betydelse för pappersindustrien, inom hvilken den
kommer till användning i vissa pappersmaskiner af amerikansk typ, synes
skäligen böra föras till samma rubrik som den ändlösa. Tullsatsen har
bibehållits vid samma belopp som den nu lör ändlös filt, gällande,
hvarigenom ett från förbrukare framställd! kraf vunnit beaktande.
I de framställningar, som till kommittén inkommit, har i fråga
om väfnader, vägande mer än 250 gram per kvadratmeter, icke gjorts
någon uppdelning, bortsedt dock från ett förslag, som upptager 3 olika
rubriker för hithörande varor, med gränser vid 500 och 1,000 gram
per kvadratmeter. Samtliga förslag utgå ifrån, att intet skäl förefinnes
att för segelduk medgifva gynnsam,mare tullbehandling än för
annan liknande väfnad, samt hänvisa till omöjligheten att skilja dessa
varuslag från hvarandra. Trots nu gällande tulltaxas beteckning »segelduk»
har bomullsväfnad, afsedd för sko fabrikationen eller för tillverkning
af remmar, presenningar, tält och markiser, hvilken vara i de flesta fall
har samma utseende och är tillverkad på samma sätt som segelduk, säkerligen
kunnat hittills införas till den för sistnämnda artikel gällande lägre
tullsatsen. Om emellertid segelduk skulle jämställas med andra liknande
väfnader, skulle detta medföra en afsevärd tullförhöjning, och då kommittén
ansett den olägenhet, som därigenom kunde tillskyndas den
svenska fiskerinäringen och sjöfarten med mindre farkoster, hafva större
betydelse än berörda tulltekniska svårigheter och textilindustriens intresse
i denna fråga, så har för segelduk — med den begränsning,
som förslaget upptager, och hvilken i hufvudsak öfverensstämmer med
den tolkning af begreppet segelduk, som nu tillämpas — gällande tullsats
af 20 öre per kilogram bibehållits och varan förts till samma
rubrik som maskinfilt. Genom att för segelduk bestämma en största
bredd af 65 centimeter har åsyftats att i viss mån förebygga,
510
att såsom segelduk må kunna införas liknande väfnad, afsedd till annat
ändamål. Från sakkunnigt håll liar nämligen inhämtats, att den i allmänhet
använda segelduken har omkring 60 centimeters bredd.
Anm. till
segelduk.
N:r 464.
Anmärkningen vid denna rubrik fastslår rådande tullbehandlingspraxis
i fråga om ränder invid kanterna å segelduks väfnad. Principen
har emellertid utvidgats att omfatta äfven ränder inuti väfnaden. som
tjäna till ledning vid klippning eller sömnadsarbete.
Bokbindar
klot
etc.
N:r 465.
I gällande tulltaxa upptages i rubriken n:r 719 »bokbindarklot af
bomull, klistra! I och pressad eller med eu täckande färg öfver dragen»
med en tullsats af 50 öre per kilogram. Den nämnda beskrifningen å
varan har vållat tvistigheter och gif\ it anledning till olika tullbehandling.
Enligt prejudikat har ett slags vanlig bokbindarklot af sämre kvalitet
och ringare värde än annan samt, för att hindra klistret att slå igenom
på framsidan, förstärkt med papper, hä nförts till bo i null sväfnader, andra
slag, samt tullbelagts såsom färgad med ''JO öre och såsom pressad
med 1 krona 10 öre per kilogram. Tryckt bokbindarklot har inåst
hänföras till tryckt väfnad med tullsats af 1 krona 10 öre per kilogram,
då i rubriken n:r. 719 tryckt vara icke omnämnes. Däremot har
eu del icke pressad och ej med papper förstärkt klot, ehuru den icke varit
med läckande färg öfverdragen, tullbehandlats såsom bokbindarklot. Till
aflägsnande af dessa olägenheter för förbrukarna bär begreppet bokbilldarklot
i förslaget gjorts mera omfattande, hvarigenom alla sådana varor,
som bär ofvan beskrifvits, och som äro verklig bokbindarklot, komma
att hänföras till donna, rubrik. Någon obehörig utvidgning af rubrikens
omfattning torde icke vara att befara, då bokbindarklot är en typisk,
lätt igenkännlig vara, som i motsats till de flesta andra väfnader importeras
i rullar samt i allmänhet äfven därigenom kan lätt identifieras, att
den i regel vid fuktning färgar starkt ifrån sig. Dock finnes numera
vara, som har i detta afseende mera hållbar färg.
Från förbrukare af hithörande vara hafva ingifvits framställningar
om tullsatsens nedsättning till 30 öre per kilogram, hvarjemte eu kartongfabrikant
påyrkat tullfrihet för varan. För att i någon mån tillmötesgå
dessa framställningar bar kommittén föreslagit eu nedsättning af tullen
till 40 öre per kilogram, hvilken tullsats enligt verkställda beräkningar
skulle utgöra cirka 11 procent af varans värde. Denna nedsättning
har ansetts så mycket hellre kunna förordas, som någon tillverkning
åt egentlig bokbindarklot icke, så vidt utrönas kunnat, förekommer
inom landet. Visserligen har meddelats, att vid två fabriker man skulle
511
vara betänkt på att upptaga eller redan hafva upptagit denna tillverkning,
men närmare upplysningar har kommittén icke lyckats erhålla.
Väf till adresslappar (labelcloth) utgöres af eu hvit, mycket starkt
appreterad, gles bomullsväfnad med vikt af ungefär 225 gram per kvadratmeter,
hvilken vara efter tvättning förlorar mer än två tredjedelar
af sin ursprungliga vikt. Den tullbehandlas nu såsom bomullsväfnad,
andra slag, blekt, med tullsats af 90 öre per kilogram. Denna tullsats
har synts alltför hög, i det att den utgör SO procent af varuvärdet för
de prof, som undersökts. Till följd häraf, och då varan hvad beträffar
värde och tillverkning närmast synts jämförlig med bokbindarklot, har
den upptagits i samma rubrik, och utgör den föreslagna tullsatsen
omkring 22 procent af varuvärdet.
Af fälb, plysch och sammet upptager gällande taxa i särskild
rubrik (n:r 720) endast de båda första slagen, för hvilka gäller en tullsats
af 90 öre per kilogram, hvaremot sammet hänföres till bomullsväfnader,
andra slag. Då det i många fall torde vara svårt att särskilja
dessa likartade slag af väfnader, hafva de sammanförts i gemensam
rubrik, liksom förhållandet varit med samma slags varor under föregående
afdelningar af spånadsgruppen.
För den sammetsartade vara, som går under benämningen manchester
och som utgöres af en randig, uppskuren, grof s. k. bomullskor
deroj, vanligen vägande mer än 400 gram per kvadratmeter, stundom
äfven något lättare, har särskild rubrik ansetts nödvändig. Varan är
nämligen jämförelsevis billig, användes hufvudsakligen till arbetarekläder
och kan icke i fråga om värde jämställas med öfriga slag af bomullssammet.
Af de vid förslaget fogade tabeller framgår, att nuvarande
tullsats för manchester utgör 29.2 procent af den färgade varans värde,
hvarför någon höjning icke torde böra ifrågakomma. Den mindre förhöjning
af tullsatsen, som i flera inkomna framställningar begärts, har
sålunda icke kunnat vinna beaktande. Tryckt manchester tillverkas icke
inom landet och torde ej heller förekomma till import. För öfriga slag
af fälb-, plysch- och sammetsväfnader har i samtliga framställningar
begärts ganska afsevärd förhöjning af tullsatserna. Emellertid hafva
anspråken, både hvad specialisering och tullsatser beträffar, varit väl
vidgående. Så torde väfnader, som väfts af blekt, färgadt. eller tryckt
garn i två eller liera färger, äfvensom tryckta, icke vara af den betydelse
eller af det högre värde, att särskild rubrik för dem erfordras. För
likställande af den färgade och den tryckta varan talar dessutom den
O J
Fäibsammet
etc.
N:r 466—469.
512
Näsduksväfnader.
N:r 470 och
471.
omständigheten, att fargningen af finare bomullssammet torde vara en
lika omständlig och dyrbar procedur som tryckningen. Som nuvarande
tullsats af 90 öre per kilogram för färgad väfnad är i förhållande till
värdet jämförelsevis lag, i medeltal för undersökta prof icke mer
än 10 procent, har en höjning af densamma synts befogad, i all synnerhet
som på senare tid tillverkning af sammets- och plyschväfnader upptagits
af åtminstone en svensk fabrik, hvarförutom en tidigare igångsatt
tillverkning inom landet förekommer af handduks- och lakansväfnader
för badändamål m. m. — väfnader å en eller två sidor försedda med
öglor eller plyschartad lugg — hvilka genom tillägget i öfverrubriken
»samt sammets- och plyschartade väfnader» falla under denna rubrik.
För oblekta och ofärgade fälb- och plyschväfnader, hvilka knappast
torde importeras, inträder enligt förslaget en minskning i tullsatsen
med 10 öre per kilogram. , För färgade väfnader af hithörande slag utgör
den föreslagna tullsatsen 17.8 procent af medelvärdet.
Som afpassade varor af hithörande väfnader i de flesta fall äro
dyrare än metervara och sålunda böra draga minst samma tull, har
till rubriken fogats tillägget »äfvensom afpassade varor däraf», för att
ej, såsom eljest blefve fallet, sådana varor må hänföras till rubrik med
lägre tullsats.
För näsduks väfnader liar särskild rubricering ansetts erforderlig.
Varan har dels af tulltekniska skäl icke kunnat upptagas bland sådana
väfnader, för hvilka tull efter vikt per kvadratmeter föreslagits, dels ej
heller kunnat hänföras till mönsterväfda, afpassade varor, dit den egentligen
hör, men för hvilka icke föreslagits någon indelning efter trådtal per
centimeter i kvadrat. Näsduksväfnaders pris bestämmes nämligen i stort
sedt efter numret å det garn, som till desamma användts, och torde
det lämpligaste sättet att taga hänsyn härtill vara att indela dem efter
trädtalet i två grupper med gräns vid 60 trådar. För sådana näsduksväfnader,
som hålla högst 60 varp- och inslagstrådar per centimeter
i kvadrat, har föreslagits tull af 1 krona 25 öre samt för dem, som hålla
mer än 60 varp- och inslagstrådar, 1 krona 50 öre, allt per kilogram.
Som dessa väfnader, livad vikt per kvadratmeter och värde beträffar,
äro närmast jämställda med de bomullsväfnader, ej särskild!
nämnda, som väga mindre än 100 gram, bär vid föreslåendet af dessa tullsatser
tagits hänsyn till de för de blekta eller enfärgade väfnaderna
inom nämnda viktgrupp föreslagna. Praktiskt taget innebär detta ett
jämställande af näsduksväfnader med sagda bomullsväfnader, vägande
mindre än 100 gram, i det man i fråga om näsduksväfnader icke torde
513
behöfva taga hänsyn till olika grad af förädling. Oblekta sådana torde
nämligen icke importeras; fler färgade och tryckta äro eu mindre betydande
införselartikel och lära dessutom i regel vara, per kilogram räknadt,
billigare än de blekta till följd af billigare material eller gröfre garn
som kommer till användning.
I detta sammanhang bör anmärkas, att, ehuru för eu stor del näsduksväfnader
de föreslagna tullsatserna innebära en förhöjning i jämföielse
med de nu gällande, det dock, enligt uppgifter från importörer,
för närvarande införes en ganska afsevärd mängd näsduksväfnader, som per
centimeter i kvadrat innehålla sammanlagdt 80 varp- och inslagstrådar eller
häröfver, och hvilka enligt gällande taxa draga en tull af 1 krona 75
öre per kilogram. För dessa innebär förslaget sålunda eu ^nedsättning
af 25 öre per kilogram. De föreslagna tullsatserna utgöra för näsduksväfnader
med högst 60 trådar 24.2 procent och för de öfriga 17.5
procent af medelvärdet för undersökta prof.
I denna anmärkning har i öfverensstämmelse med den praxis, som Anm.
nu följes, föreskrifvits, att trådtalet i näsduksväfnader skall räknas i tin ":r 470
bottenväfven och icke i bården. och 471''
Beträffande afpassade, till föregående rubriker ej hänförliga varor, Afpassade,
såsom bord- och hufvuddukar, servetter, gobelänger in. fl., bär svång- släta väf
heten att bestämma en enhetlig tullsats varit större än i fråga om näs- NaMT^ och
duksväfnader, i det att bland de förra kunna förekomma varor af de 473-mest skiftande slag med högst varierande vikt per kvadratmeter och
med större eller mindre trådtäthet, Sedan mönsterväfda, afpassade varor
sammanförts med motsvarande väfnader, återstå emellertid endast sådana
icke mönsterväfda varor, som antingen genom fransning eller genom
färgade trådar, genom tryckning, målning, ritning eller på annat liknande
sätt afpassats för visst ändamål. 1 likhet med hvad som skett
beträffande näsduksväfnader, bär en uppdelning af hithörande varor ägt
rum efter trådtal med gräns vid 60 trådar; och har för den grupp, som
omfattar varor med högst 60 trådar, föreslagits en tullsats af 1 krona
25 öre och för den andra gruppen 1 krona 50 öre per kilogram eller
samma tullsatsei som för näsduksväfnader. Härvid bär hänsyn tagits
därtill, att varor, hänförliga till ifrågavarande rubriker, skulle, därest de
vägde under 100 gram per kvadratmeter och, såsom ofta torde vara
lället, äro väfda i två eller flera färger eller tryckta, draga tull med 1
krona 50 öre resp. 1 krona 75 öre per kilogram, beroende på trådtätheten,
för så vidt de icke, såsom nu skott, i förslaget i särskild rubrik
* 65
514
upptoges. Emellertid hafva en del hithörande varor en vikt af öfver
100 gråta per kvadratmeter, i hvilket fall de under samma förutsättningenligt
förslaget skulle draga tull af 1 krona 10 öie resp. 1 kiona 50
öre per kilogram. Den föreslagna tullsatsen för varm med högst 60
trådar utgör sålunda ett ungefärligt medeltal al de tullsatser, som skulle
ifrågakommit, om dessa afpassade varor icke särskild! upptoges, utan
att väsentligen afvika från den lör motsvarande, icke afpassade Velin ad er
föreslagna eller 1 krona 10 öre per kilogram, hvaremot varor med mer
än 60 trådar i de flesta fall torde komma att draga samma tull som
motsvarande, icke afpassade välnader, då alpassade varor af denna trådtätliet
i regel lära väga mer än 100 gram per kvadratmeter.
Såsom ett ytterligare skäl lör föreslagna uppdelning och tullsatsei
kan framhållas fördelen åt att hithörande varor blifva i tullbehandlingshänseende
jämställda med näsduksväfnader, från hvilka de i vissa fall
torde vara svåra att skilja. _ -n .,
Afpassade varor al välnader, som icke äro hänförliga till rubrikerna
n:r 464—491, såsom tyll, böra gifvetvis icke hänföras hit utan lörtullas
efter sin beskaffenhet som motsvarande väfnader eller sömnadsarbeten
häraf.
Väfnader, ej Öfriga väfnader åt bomull uppdelas i gällande taxa pa följande
nämnda!^, sätt och draga nedannämnda tullsatser (rubr. n:r 718 samt 720-725):
N;r 474-''-491 Tullsats.
Kronor.
mattor ..............................................................................
filtar och parkum .........................................................
tyll ....................................................................................
andra helt och hållet eller delvis glesa väfnader,
såsom gas, stramalj m. fl., äfvensom
täta, tvåskaftade sådana, som öfverallt eller
delvis på eu yta af 1 centimeter i kvadrat
innehålla tillsammans minst 80 varp- och in
slagstrådar.
................................................................
andra slag:
oblekta, ofärgade och otryckta...........................
blekta eller färgade................................................
tryckta eller pressade.............................................
kilogram
n
11
—: 40
—: 90
2: 50
11
1: 75
11
11
11
—: 50
—: 90
1: 10
515
Denna uppdelning har visat sig synnerligen otillfredsställande och
vållat svårigheter såväl för importörer som för tulltjänstemän samt gifvit
anledning till tvister och ojämnheter vid tullbehandlingen. Såsom exempel
på anmärkningar, som kunna framställas mot gällande taxa i denna
del, kan till en början anföras, att i en särskild rubrik upptagas varor,
rörande hvilkas beskaffenhet ingen annan antydan lämnas än den, som
kan ligga i en viss beteckning, angifvande användningssättet eller utgörande
en vanlig handelsterm. Dylika beteckningar äro emellertid
synnerligen godtyckliga och ofta af ''tillfällig natur samt tydas af olika
personer på olika sätt. Också hafva ifrågavarande bestämmelser af de
af tullverket anlitade sakkunniga ofta nog tolkats på ett sätt, som synes
knappast kunna hafva varit i taxan afsedt. (Som bevis härpå må anföras,
till en början i fråga om den förut omnämnda artikeln segelduk,
. att en väfnad, för att få såsom segelduk tullbehandlas, af sakkunniga
förklarats icke få innehålla mer än 36 varp- och inslagstrådar
på en yta af en centimeter i kvadrat, ehuru all segelduk till bistock
fiskjakter torde innehålla större antal trådar och är till väfnadssättet
fullkomligt likartad med den, som på samma yta innehåller färre
trådar. Hvad angår rubriken mattor, torde det möta svårigheter att
noggrant angifva, hvad som dit bör hänföras, enär en väfnad, afsedd
att användas exempelvis som gångmatta, ofta kan med samma fördel
brukas till handdukar, möbeltyg och dylikt. Rörande den vara, som
upptages under benämningen parkum, hafva noggranna undersökningar
anställts. Därvid har visat sig, att man i köpmannakretsar därmed
förstår varor af vidt skilda slag; den vanligaste åsikten torde dock vara
den, att med parkum menas ett visst slag som fodervara använd kyprad
väfnad. Denna senare har emellertid hittills icke tullbehandlats såsom
parkum, ehuru den såsom färgad drager samma tull som den för parkum
bestämda. Den vara däremot, som enligt hos tullverket förvarade prof
bör såsom parkum tullbehandlas, och som är en kyprad eller mönsterväfd
vara, ruggad å ena sidan, kallas i handeln icke parkum. Till filtar
hänföras nu enligt prejudikat endast afpassad vara af filtväfnad, hvaremot
tidigare äfven oblekt och å båda sidor ruggad väf dit hänförts.
Hvad de glesa väfnaderna angår, är det öfverlämnadt åt tulltjänstemännens
subjektiva omdöme att afgöra, om eu väfnad skall anses såsom
gles eller icke; och i praxis hafva äfven flera egendomligheter vid tullbehandlingen
af dylika väfnader utbildat sig. Så t. ex. har inom tullverket
på sista tiden tillämpats den grundsatsen, att en väfnad skall
»verka» gles, d. v. s. äga en viss grad af genomskinlighet, för att såsom
gles tullbehandlas. Vidare har fastslagits, att s. k. viktorialawn
516
bör hålla mindre än 66 trådar per centimeter i kvadrat för att betraktas
såsom gles, ehuru sådan väfnad enligt anmärkning till rubriken n:r 722
i gällande taxa synes i hvarje fall böra tullbehandlas såsom gles väfnad.
Ihågkommas bör ock, att sådana väfnader äro dyrare, i mån af högre trådtal.
Likaså har beträffande förbands- och fodergas bestämts, att dylika väfnader,
innehållande 27 trådar eller därunder per centimeter i kvadrat,
skola tullbehandlas såsom glesa väfnader, hvaremot sådana med mer än
27 trådar tullbehandlas såsom bomullsväfnader, andra slag. Härvid är liksom
i fråga om viktorialawn att beakta, att genom nämnda godtyckliga
bestämmelse de dyrare väfnaderna komma att draga en lägre tull än
den billigare varan. Hvad som emellertid särskildt förtjänar att i detta
sammanhang framhållas, är det missförhållandet, att de i rubrikerna n:r
720 och 722 af gällande taxa upptagna varuslag icke på något sätt uppdelats
efter olika grad af förädling, hvilket missförhållande framför allt
gör sig kännbart i afseende å rubriken n:r 722. I fråga om hithörande
väfnader framträder nämligen skillnaden i värde allt efter olika grad
af förädling ofta nog vida skarpare än i fråga om väfnader, för hvilka
uppdelning efter förädlingsgraden är genomförd. I afseende å denna
rubrik märkes ock, att, då man enligt densamma afsett att belägga
vissa väfnader af högre trådtäthet (minst 80 trådar) med högre tull,
men därvid upptagit endast tvåskaftade väfnader, så hafva härigenom
flera väfnadsslag kommit att uteslutas, hvilka på lika goda skäl bort
vid motsvarande högre trådtäthet draga högre tull, ett förhållande, som
särskildt gäller i fråga om de i stor utsträckning förekommande satin -väfnaderna.
Då kommittén i särskilda rubriker upptagit en del bomullsväfnader,
hvilka antingen icke kunnat sammanföras med sådana väfnader, som
enligt förslaget skola uppdelas efter vikt per kvadratmeter, eller af annan
orsak måst specificeras, så hafva därvid beteckningar eller bestämningar
användts, som torde utesluta tvekan om hvad som bör till dessa särskilda
rubriker hänföras. Beträffande artikeln manchester kan i detta sammanhang
påpekas, att denna vara redan tidigare varit i den svenska tulltaxan
omnämnd samt att dylik väfnad är till utseende och beskaffenhet
så typisk, att enhetlig tullbehandling lätt torde kunna åstadkommas.
Till kommittén hafva inkommit åtskilliga framställningar, innehållande
förslag om en synnerligen detaljerad uppdelning af bomullsväfnader.
Af dessa förslag må här intagas ett, som synes i stor utsträckning
omfattas af representanter för landets bomullsväfnadsindustri:
517
Bomullsväfnader:
för möbel- och rumsutstyrsel med undantag af mattor,
glesa gardiner, sammet och plysch samt sammets- och
plyschartade väfnader, äfven blekta, färgade, tryckta
eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn:
såsom metervara.........................................................
afpassade, såsom borddukar, portierer m. in., äfven om
de äro garnerade eller försedda med fransar...............
Föreslagen
tullsats per kg.
Öre.
120
160
mattor:
metervara........................................................................ 5 q
afpassade ................................................................................. 75
sammet och plysch, sammets- och plyschartade väfnader:
s. k. Manchester:
oblekta och ofärgade............................................................
blekta, färgade eller tryckta ...............................................
andra slag:
oblekta och ofärgade........................................................
blekta och färgade .................................................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
gardiner, glesa:
metervara...............................................................
afpassade ..................................................................
andra glesa väfnader såsom gas, stramalj, tyll m. fi.:
oblekta och ofärgade...............................................................
blekta eller enfärgade ........................................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
filt:
60
100
100
200
250
175
225
150
l''tullen på väf:
nåden, oblekt,
( + 100 öre
(tullen på väfInaden,
oblekt,
( + 150 öre
metervara:
oblekta ............................................................
blekta eller färgade ........................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller trvckt.
afpassade ..........................................................
......... 50
......... 100
garn 125
( tullen på
........; metervaran
I + 20 öre
518
näsdukar:
metervara:
oblekta .......................................................................................
blekta eller färgade ...............................................................
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
afpassade ..................................................................................j
remmar ...........................................................................................
andra slag:
oblekta och ofärgade:
a) vägande 250 gram per kvadratmeter eller mera,
oberoende af trådtätheten .........................................
b) vägande 130 gram eller mera, men mindre än
250 gram per kvadratmeter:
om sammanlagda antalet väft- och varptrådar på
en centimeter i kvadrat uppgår till 60 eller
mindre ......................................................................
om trådtalet är större än 60, men mindre än 80
om trådtalet är större än 80 ..............................
c) vägande 65 gram eller mera, men mindre än 130
gram per kvadratmeter:
om sammanlagda antalet väft- och varptrådar på
en centimeter i kvadrat uppgår till 60 eller
mindre......................................................................
om trådtalet är större än 60, men mindre än 80
om trådtalet är större än 80 .................................
d) vägande mindre än 65 gram per kvadratmeter,
såvida de icke hänföras till glesa väfnader
Föreslagen
tullsats per kg.
Öre.
blekta eller enfärgade
och c) ...................
väfnader af »andra slag»
A bl
100
150
175
tullen på
metervaran
+ 20 öre
50
50
50
70
90
80
110
150
150
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
af »andra slag» a), b) och c)........................................
blekta eller enfärgade väfnader af »andra slag» d)
tryckta eller väfda af blekt, färgadt eller tryckt garn
af »andra slag» d) .................................................................
( tullen på
. 1 väfnaden +
1 50 öre
tullen på
j väfnaden +
1 75 öre
( tullen på
. { väfnaden
! 100 öre
+
t tullen på
I väfnaden +
t 150 öre
519
Såsom i del föregående antydts, är för närvarande indelningen af
bomullsväfnader, bortsedt från några undantag, grundad på skillnaden
mellan täta och glesa väfnader samt på väfnadernas olika grad af förädling.
I kommitténs förslag bär, med bibehållande af den senare indelningsgrunden,
upptagits eu ny sådan, nämligen efter vikt och trådtal
per ytenhet. De afvikelser, som ägt rum från denna indelningsgrund,
bero hufvudsakligen på tulltekniska skäl. Att för bomullsväfnader
bibehålla enhetliga tullsatser utan hänsyn till vikten per viss
ytenhet torde icke böra ifrågakomma, då därigenom den skjuldade industrien
drifves till framställning af gröfre varor, i det dessa i allmänhet
äro tyngre och därför blifva bättre skyddade än de lättare och finare
varorna. Lika olämpligt skulle det vara att bestämma olika tullsatser,
grundade allenast på vikt per kvadratmeter eller efter trådtal, enär man
i intetdera fallet ens närmelsevis kan sätta tullsatserna i lämpligt förhållande
till varornas värde. Däremot kan man med tillämpning samtidigt
af båda de ifrågavarande indelningsgrunderna särskilja de finare
väfnaderna, för att belägga dem med en högre tullsats, och erhålla en
visserligen icke fullkomlig men dock betydligt bättre anpassning af tullsatserna
efter väfnadernas värde än hittills. Förslaget afser i denna del
att, så långt möjligt är. främja den ännu icke till önskvärd höjd utvecklade
inhemska produktionen af bättre, fingarniga bomullsväfnader
genom att för sådana åstadkomma ett mera verksamt skj-dd. Den inhemska
tillverkningen af bomullsväfnader har hittills åtnjutit ett skydd,
som för de gröfre slagen, hvilka äro föremål för den största förbrukningen,
tämligen fullständigt uteslutit utländsk konkurrens, ett förhållande,
som genom förfrågningar hos industriens målsmän, kunnat
konstateras. Den tilltagande införseln består också hufvudsakligen af
finare väfnader. Om man icke bereder tillverkningen af fingarniga väfnader
ett högre skydd än det nu gällande, kommer hädanefter såsom hittills
denna tillverkning att på den inhemska marknaden befinna sig i
underlägsenhet gentemot den utländska, särskild! den engelska konkurrensen.
Det engelska finväfveriets höga ståndpunkt beror, liksom förhållandet
ock är med framställningen af finare bomullsgarn, till stor del på
Englands tidiga industriella utveckling, hvilken fortgått så raskt, att de
engelska bomullsväfverierna för närvarande äga mera än 600,000 mekaniska
väfstolar, ett antal, som icke i något annat land ens närmelsevis
uppnåtts.
Likasom den af kommittén antagna grunden för uppdelningen
har stöd i vederbörande industriidkares framställningar, så hafva äfven
de importörer, som under utredningens gång blifvit hörda, anslutit sig
52ö
till förslaget. Kommittén inser dock val, att detsamma kommer att
ställa betydligt ökade anspråk på tullverket och medföra afsevärda
kostnader. Detta oaktadt bär kommittén icke ansett sig kunna förorda
en enklare uppdelning. Vid jämförelse med hvad fabrikanterna i detta
afseende begärt torde väl framgå, att kommitténs förslag innebär väsentliga
förenklingar, och att till de tulltekniska svårigheterna tagits hänsyn
så långt möjligt varit. Det torde i detta sammanhang förtjäna anföras,
att en importör, som biträdt vid utredningen, för sin del uttalat den
mening, att såväl uppdelningen som tullsatserna i det föreliggande förslaget
vore riktiga och måste anses nödvändiga, om den svenska bomullsväfnadsindustrien
skulle kunna framgångsrikt vidare utvecklas. Nämnda
importör har såsom skäl för denna sin åsikt anfört, att den svenska
industrien på detta område med nuvarande summariska tullsatser endast
ifråga om tillverkning af väfnader med upp till 60 trådar kunnat tillfredsställande
utveckla sig, att det vore uppenbart, att vid uppdelningen
hänsyn måste tagas till såväl väfnadernas vikt som trådtal, att de
svenska tulltjänstemannen redan ägde vana vid trådräkning upp till 80
trådar, samt att sålunda ett införande, såsom i förslaget skett, af trådtalsgräns
vid 60 trådar, innebure en förenkling och i vissa fall eu lättnad
i jämförelse med nu gällande bestämmelser.
Emot uppdelning efter trådtal har särskild! den invändning gjorts,
att ett fastställande af trådtalet vid tullbehandlingen i många fall vore
svårt. Detta gällde särskild! mönsterväfda bomullsvaror och inom
denna grupp speciellt sådana slag, hvilka företedde olika trådtal på
olika ställen af väfnadsytan. Beträffande dessa sistnämnda kunde trådräkningen
icke verkställas enbart på en yta af en centimeter i kvadrat,
utan måste, för erhållande af ett medeltal per centimeter, antalet trådar
räknas från ett visst ställe å väfnaden till motsvarande ställe, där
samma mönster ånyo upprepades. Vid mycket stora mönster skulle
därför trådräkning mången gång erbjuda oöfverstigliga svårigheter. Till
dessa anmärkningar har kommittén också tagit hänsyn så till vida,
som förtullning efter vikt per kvadratmeter och trådtal inskränkts till
släta, d. v. s. icke mönsterväfda varor, och de mönsterväfda uppdelats
endast efter olika grad af förädling. Då den tyska tulltariffens uppdelning
af äfven mönsterväfda varor efter trådtäthet åberopats som skäl
för en dylik specialisering, torde böra framhållas, hurusom i motiven
till den nya tyska taxan uttalas, att i fråga om dessa väfnader skäl
kunde vara att frångå trådräkningen, men att man afstått därifrån, då
frågan ej bragts på tal vid hörandet af de sakkunniga.
521
Då sålunda förslaget i fråga om icke mönsterväfda bomullsväfnader
inför trådräkning mera allmänt, bör uppmärksamheten fästas därpå, att
trådräkning redan nu förekommer för linneväfnader äfvensom i fråga
om tvåskaftade bomullsväfnader af ända upp till 80 trådar per centimeter
i kvadrat, där, såsom redan i det föregående anförts, svårigheterna vid
trådräkning äro större än intill 60 trådar. Visserligen motväges denna
lättnad af svårigheten att utföra trådräkning äfven å andra väfnader än
tvåskaftade, såsom exempelvis satin väfnader, men i fråga om väfnader
med intill 60 trådar och möjligen något därutöfver torde antydda svårigheter
likväl icke vara större än att de genom anlitande i svårare fall af
de utvägar, som för ändamålet begagnas i utlandet, kunna öfvervinnas.
Det har upplysts, att man i Tyskland för att utröna trådtalet stundom använder
en dubbelsax, medelst hvilken man kan afskära de enligt den tyska
tulltaxan föreskrifna 5 millimeter af väfnaden för att genom utplockning
räkna trådarna. I Österrike användes för samma ändamål ett dubbelt
huggjärn, hvars begagnande dock icke lärer visat sig fullt så praktiskt.
Vid den indelning af de släta väfnad erna efter trådtalet, som sålunda
förekommer jämte indelning efter vikt per kvadratmeter, har
gränsen blifvit satt vid 60 trådar, sedan under utredningen visat sig,
att den inhemska tillverkningen af bomullsväfnader i stort sedt kunnat
tillfredsställande utveckla sig i fråga om hithörande väfnader, som hålla
högst 60 varp- och inslagstrådar per centimeter i kvadrat, och att
importen till öfvervägande del utgöres af väfnader med mer än 60 trådar.
Då i fråga om väfnader, vägande 250 gram eller däröfver
per kvadratmeter, den hufvudsakliga förbrukningen torde omfatta sådana
gröfre varor, som redan vid nu gällande tullsats blifvit föremål för stor
tillverkning inom landet och därför endast i obetydlig mängd importerats,
har för dem i hufvudsak nuvarande tullsatser bibehållits. En nedsättning
af tullen skulle här med all sannolikhet icke medföra någon sänkning
af försäljningspriset, enär den inhemska fabrikationen nått så långt,
att dessa varor delvis äro föremål för export, i följd hvaraf konkurrensen
inom landet är tillräckligt stor för att omöjliggöra fullt utnyttjande af
det bestående skyddet.
Vid bestämmandet af den lägre viktgränsen för de till rubrikerna
n:r 477—482 hänförliga väfnader har kommittén måst taga
hänsyn såväl till det i ofvan nämnda framställningar från fabrikanter
inom landet framlagda förslag att sätta denna gräns vid 130 ^
gram som till den önskan, som af en större importör uttalats, att
gränsen måtte sättas så, att vissa såsom konsumtionsartikel viktiga
66
522
foderväfnader folie inom denna grupp. Genom att sätta gränsen
vid 100 gram tiar kommittén i hufvudsak tillmötesgått denna senare
önskan utan att åsidosätta den svenska tillverkningens intressen, då
äfven för dessa foderväfnader, för så vidt de hafva mer än 60 trådar
per centimeter i kvadrat, förslaget upptager förhöjda tullsatser.
Under utredningen har med anledning af gjorda framställningar
ifrågasatts att upptaga ytterligare en viktgrupp, som skulle omfatta väfnader,
vägande per kvadratmeter mindre än 65 gram. Efter noggranna
undersökningar och upprepade öfverläggningar med representanter för
industrien och importhandeln har kommittén emellertid funnit sig icke
höra göra en sådan uppdelning. De väfnader, som skulle komma att till
den ifrågasatta gruppen hänföras, utgöras visserligen till stor del af finare
lyxvaror, hvilka såsom sådana skulle kunna åsättas en relativt hög tull.
Emellertid omfattar importen äfven en ej obetydlig mängd billiga varor,
som finna vidsträckt användning, t. ex. tarlatan, lättare smörduksväfnad
o. d., för hvilka de i förslaget upptagna tullsatserna torde vara fullt
tillräckliga. Besinnas bör ock, att hvarje ny viktgräns medför olägenheter
vid tullbehandlingen i form af ökade utgifter för statsverket och större
tidsutdräkt för importören. Härtill kommer, att de i ämnet hörda representanterna
för väfnadsindustrien förklarat, att ett högre tullskydd för
dessa lätta väfnader icke torde kunna framkalla någon tillverkning inom
landet af andra hithörande slag än de, som redan nu här framställas.
Vid bestämmandet af nuvarande skillnad mellan tullsatserna för
å ena sidan oblekta och ofärgade bomullsväfnader och å andra sidan
samma varor i olika grader af förädling, torde hufvudsaklig hänsyn
hafva tagits till de i regel gröfre slag af väfnader, som hittills tillverkats
inom landet. Om emellertid en uppdelning skall ske i gröfre
och finare väfnader, bör för de senare ifrågavarande skillnad göras större
än för de gröfre väfnaderna. Framställningar i detta syfte hafva också,
såsom ofvan anförts, till kommittén ingått. Däri har framhållits, att
väfnaderna under förädlingen ofta underginge en afsevärd viktminskning,
uppgående ända till 20 procent af råvarans vikt, äfvensom att användningen
af sådana väfnader, som i förädladt skick hade eu lägre vikt
än motsvarande oberedda vara, under senare år blifvit allt större,
hvilket särskildt gällde merceriserade varor. Dessa underginge merendels
icke någon klistring, enär vålnadens genom merceriseringsprocessen
s förhöjda utseende därigenom åter skulle försämras. Vidare har erinrats,
att förädlingskostnaden för de finare varorna voi’e större, särskildt därför,
att massfabrikation härvid vore utesluten. Enligt uppgift är kost
-
523
nåden för tryckning af en lätt väfnad af vanligaste slag, vägande 50 till
100 gram per kvadratmeter, ofta ända till 10 gånger högre, per kilogram
räknadt, än tryckningen af en tyngre vara med en vikt af 200
gram per kvadratmeter och däröfver. Härtill bidrager såväl kostnaden
för siälfva mönstret som den större omsorg, med hvilken den lättare
varan under förädlingsproceduren måste behandlas.
Den nu gällande tulltaxan känner icke någon åtskillnad mellan
väfnader, väfda af färgad! garn, samt färgade väfnader. Det är emellertid
uppenbart, att förstnämnda slag af väfnader, s. k. mönsterväfnader,
rättvisligen bör draga högre tull. Tillverkningen af dylika
väfnader kan med undantag för vissa allmännare kvaliteter icke ske i
större skala, i följd hvaraf den dryga kostnaden för uppläggande af
nya mönsterkollektioner för hvarje säsong återkommer. Vidare uppstår
med nödvändighet vid tillverkning af väfnader i två eller flera
färger mindrevärda garnrester i vida högre grad än vid tillverkning
af andra väfnader, hvilket är af afsevärd betydelse i fråga om produktionskostnadens
storlek. Med hänsyn härtill och i öfverensstämmelse
med hvad andra länders nyare tulltaxor i detta hänseende innehålla, hafva
väfnader, väfda i två eller flera färger, i förslaget likställts med tryckta
väfnader. Däremot hafva väfnader, framställda af färgad! garn i en
färg, fortfarande jämställts med enfärgade eller blekta dels på grund
däraf, att hvad ofvan yttrats om väfnader, väfda af färgadt garn, hufvudsakligen
gäller sådana, som äro utförda i två eller liera färger, och dels
med hänsyn till svårigheten och i många fall omöjligheten att skilja
mellan en enfärgad vara. som färgats efter väfningen, och en sådan
vara, väfd af färgadt garn. Med varor, väfda i två eller liera, färger,
afses äfven sådana, som äro väfda af hvita (blekt eller oblekt) garn i
för enm o* med färgadt, d. v. s. det blexta eller oblekta garnet betraktas i
detta fåll såsom färgadt. En väfnad, framställd af blekt eller oblekt
garn och företeende ett mönster af t. ex. röda trådar, räknas sålunda som
en i två färger väfd vara. Däremot bör en vara, väfd af oblekt och blekt
garn tillsamman, anses såsom blek! och icke såsom väfd i två färger.
De i förslaget upptagna tullsatserna äro, där förhöjning skett
af de nu gällande, betydligt lägre än de, som upptagas i ofvan berörda,
från industriidkarnas sida gjorda framställningar. Kommittén
har, såsom redan nämnts, ansett ett bättre skydd erforderligt för väfnader,
hållande mer än 60 trådar per centimeter i kvadrat, äfvensom
för de lättare och finare väfnaderna i allmänhet. Såmedelst bör åt den
inhemska industrien beredas möjlighet att utveckla sig vidare i fråga
om tillverkning af finare produkter, sedan denna industri nu nått den
524
punkt, att den antingen måste upptaga tillverkning af sådana varor,
ii vilka med den stigande konsumtionsförmågan inom landet röna allt
större efterfrågan, eller ock afstå från tanken på vidare utveckling.
I detta sammanhang bör erinras, att vid bestämmande af tullsatserna
för väfnader hänsyn äfven måste tagas till den föreslagna tullförhöjningen
för de finare garnsorterna. Äfvenledes torde uppmärksamheten
böra fästas därå, att förslaget icke upptager någon tullsats, som öfverstiger
den nu gällande högsta, eller 1 krona 75 öre per kilogram. För
de väfnader, som enligt gällande taxa draga denna högsta tull, innebär
förslaget i många fall en tullnedsättning, i det att tullsatsen i fråga
endast bibehållits för sådana varor, som undergått eu högre grad af
förädling, medan däremot alla oblekta och ofärgade äfvensom blekta och
enfärgade åsatts eu tull, som med belopp, varierande mellan 1 krona
och 25 öre per kilogram, understiger den nu gällande.
Pa grund af svårigheterna att å mönsterväfnader af bomull —
hvilka förekomma i sådan mångfald — utföra trådtalsräkning hafva
dessa, såsom ofvan anförts, icke uppdelats efter sådan indelningsgrund.
Kommittén har däremot under utredningen tagit i öfvervägande lämpligheten
af att för mönsterväfnader föreslå eu uppdelning efter vikt
pei kvadratmeter med gräns vid 250 gram. Den tyngre gruppen,
d. v. s. den, som skulle omfatta varor, vägande 250 gram och däröfver,
Lomme i sådant fall att till väsentlig del utgöras af möbeltyger och
kiknande väfnader. För sfi vidt dömas kan af det undersökningsmaterial,
som stått till kommitténs förfogande, skulle genomsnittsvärdet för dessa
varor, hvilka i allmänhet äro väfda i tvä eller flera färger, utgöra 6 kronor
42 öre per kilogram, samt för motsvarande väfnader, tillhörande den
lättare gruppen, d. v. s. väfnader, vägande mindre än 250 gram, uppgå
till 7 kronor 49 öre per kilogram. Vid sådant förhållande har tillräcklig
anledning icke ansetts föreligga att föreslå någon uppdelning efter
vikt, utan hafva samtliga mönsterväfda varor i förslaget sammanförts
i. en grupp med uppdelning endast efter förädlingsgraden, hvarjemte
hit äfven hänförts alla afpassade varor af mönsterväfnader. Eu betydande
lättnad vid tullbehandlingen skulle härigenom vinnas, samtidigt
därmed att en utbrytning af afpassade mönsterväfda varor blifvit
öfverflödig. Med hänsyn till hithörande varors värde har för dem föreslagits
samma tullsatser som för de lättaste, icke mönsterväfda bomullsväfnaderna.
. Beträffande de föreslagna tullsatsernas förhållande till varuvärdet
hänvisas till de tabeller, som åtfölja förslaget. Här må endast framhållas,
att för oblekta och ofärgade släta väfnader med mindre än 60
525
trådar per centimeter i kvadrat utgjorde medelpriset för åren 1904—
1906 2 kronor 39 öre per kilogram och för dylika vålnader med mer än
60 trådar 2 kronor 96 öre per kilogram för oförtullad vara med tillägg
af frakt. Denna beräkning grundar sig på uppgifter af importörer,
hvilka under de nämnda tre åren infört sammanlagdt 454,361 kilogram.
Större delen af ifrågavarande väfnader med mera än 60 trådar vägde
mer än 100 gram per kvadratmeter.
I förslaget hafva pressade väfnader, Indika i gällande taxa äro
likställda med tryckta, icke särskildt omnämnts. Dessa väfnader skulle
sålunda komma att behandlas efter sin beskaffenhet i öfrigt, oafsedt
pressningen. Såsom skäl härför må framhållas svårigheten att skilja
vissa slag af dylika väfnader från icke pressade, i det att pressningen
understundom åstadkommits med så fint reffiade valsar, att densamma
knappast är för blotta ögat skönjbar. Enligt praxis tullbehandlas såsom
pressade väfnader visserligen endast sådana, som förete en tydligt
markerad, genom mönstervalsar åstadkommen pressning, hvaremot sådana,
som pressats med reffiade valsar, likasom ock sådana vattrade eller
moarerade väfnader, som erhållit ett oregelbundet mönster därigenom,
att två väfnader pressats mot hvarandra mellan släta valsar, enligt
prejudikat tullbehandlas såsom icke pressade. Denna tämligen godtyckliga
skillnad, som för öfrigt vållar svårigheter, kan icke motiveras
af varornas olika värde. Importen af med mönstervalsar pressade
väfnader torde vara obetydlig, och kostnaden för själfva pressningen
kan icke jämställas med kostnaden för tryckning. Under sådana omständigheter
har kommittén icke ansett sig böra upptaga dessa väfnader
särskildt i förslaget, hvilket ej heller synes vara fallet i andra nyare
tulltaxor.
Angående motiven för denna anmärkning hänvisas till hvad här
ofvan anförts beträffande lika lydande anm. 1 till n:r 428—440.
1. Denna anmärkning motiveras däraf, att merceriseradt garn
enligt förslaget skall tullbehandlas lika med färgadt garn.
2. Hörande denna anmärkning hänvisas till hvad i motiveringen
tidigare anförts angående väfnader, i hvilka ingår blekt, färgadt eller
tryckt garn (anm. till n:r 429—438).
Af samma skäl, som anförts vid motsvarande rubrik i afd. VIII A,
hafva i förevarande öfverrubrik spetsar samt spetsväfnader och tyll
sammanförts. För närvarande hänföras spetsar af bomull till spetsar och
Anm. till
n;r472—491.
Anm. till
n:r 464—491.
Spetsar,
spetsväfnader
6tc.
N:r 492 och
493.
526
Band.
N:r 494.
blonder, andra slag, och draga eu tull af 4 kronor per kilogram. Spetsväfnad
och tyll däremot tullbehandlas dels såsom spetsar, andra slag-,
och dels såsom bomullstyll (rubr. n:r 721) med en tullsats af 2 kronor
50 öre per kilogram. Under denna sistnämnda rubrik har enligt rådande
praxis hänförts äfven trådgardins väfnad.
I särskild rubrik hafva upptagits trådgardinsväfnad och slät (icke
mönsterväfd) tyll, för hvilka varu sia.g nu gällande tullsats af 2 kronor
50 öre per kilogram bibehållits, hvaremot för hithörande väfnader af
andra slag föreslagits en tullsats af 4 kronor per kilogram. Då å ena
sidan är lämpligt, att alla verkliga spetsar underkastas enhetlig tullbehandling'',
och å andra sidan till trådgardiner afsedd väfnad i allmänhet
ej torde hafva mindre bredd än 50 centimeter, har det synts skäligt att
inskränka begreppet trådgardinsväfnad, på sätt bär ägt ruin.
Kommittén har ansett sig böra bibehålla den nuvarande tullen å
trådgardinsväfnad och slät tyll, enär dessa varor, som äro afsevärdt
billigare än andra, för lyxändamål afsedda spets- och tyllvaror, utgöra
en stor konsumtionsartikel. Den nuvarande tullen har visat sig fullt
tillräcklig för att uppamma en betydande tillverkning af trådgardinsväfnad
inom landet. Hvad tyllen åter beträffar, torde densamma icke
blifva föremål för inhemsk tillverkning''. Enligt af en större importör
lämnade uppgifter, som dock icke kunnat af kommittén kontrolleras,
utgör den föreslagna tullen för spetsar från 10 till 34.7 procent af
varuvärdet och för spetsväfnader 24.2 procent. För slät, icke mönsterväfd
tyll utgör den föreslagna tullsatsen 5 procent af medelvärdet.
Det i rubriken förekommande uttrycket »ej särskildt nämnda» har
tillkommit af skäl, som i motiveringen tidigare anförts, under afd. Vill A,
silke, rubrikerna n:r 346—348.
Enligt gällande taxa hänföras band af bomull under rubriken n:r 24,
»Band, andra slag», och draga en tull af 1 krona 75 öre per kilogram,
hvilken tullsats enligt motiveringen till senaste tullkommittés förslag
bestämts med hänsyn till högsta, för motsvarande väfnad fastställda
tullsats. I det nu föreliggande förslaget hafva tullsatserna för vissa väfnader
blifvit höjda, hvadan det med tillämpning af nämnda grundsats
kunnat ifrågasättas att höja bandtullen till 2 kronor 50 öre, d. v. s. till
öfverensstämmelse med den högsta, för ylleväfnader föreslagna tullsatsen.
En sådan förhöjning har också, oafsedt den ifrågavarande principen,
påyrkats i flera till kommittén ingifna framställningar. Emellertid har
efter verkställda utredningar befunnits, att tillverkningen af band
inom landet redan med nuvarande tullskydd nått en betydande utveck
-
527
ling, under det att importen samtidigt väsentligt minskats, hvarför
kommittén icke ansett sig kunna i vidare män tillmötesgå krafven på
ökadt skydd för denna artikel än genom att med hänsyn till tullförhöjningen
för vissa slag al garn och väfnader i förslaget upptaga en tullsats
för band af 2 kronor 25 öre per kilogram.
Beträffande denna anmärkning hänvisas till motiveringen vid motsvarande
rubriker (n:r 346—348) under afd. Vill A. Anmärkningarnas
innehåll är detsamma, frånsedt att den nu ifrågavarande fått tillägget
»eller stampad filt» med hänsyn därtill, att band af ull hänvisats till
motsvarande varor af bomull.
Uppdelningen af hithörande varor i dels snören, flätade i bandform
och af viss i rubriken n:r 495 närmare angifven beskaffenhet, och
dels »andra slag», föranledes af den begränsning i visst afseende, som
begreppet band enligt förslaget erhållit, och afser att utbryta de nu såsom
band tullbehandlade bandliknande snörena i afsikt att för dem bibehålla
samma tullsats som för band. Någon ändring i nuvarande tullbehandlingspraxis
beträffande snören och andra snörmakararbeten har genom denna
uppdelning i stort sedt icke skett, men däremot större säkerhet för
likformig tuilbehandling vunnits. Det har under utredningen ifrågasatts,
huruvida icke äfven vissa andra slag af snören än de bandliknande
borde åsättas en lägre tullsats. På grund af svårigheten att erhålla lasta
och bestämbara gränser vid en sådan uppdelning har kommittén emellertid
måst stanna vid ofvanberörda utbrytning.
Denna anmärkning är likalydande med motsvarande under afd.
VIII A, silke (rubr. n:r 351), och hänvisas till hvad där i motiveringen
yttrats.
Hithörande varor återfinnas i gällande taxa dels under rubriken
strumpor etc. (n:r 619) och dels under den särskilda rubriken för
vantar (n:r 687). I förslaget hafva samtliga strumpstolsarbeten sammanförts
under gemensam öfverrubrik. För sådana varor al annat spånadsämne
än silke utgår för närvarande tullen med samma belopp, vare
sig fråga är om strumpor och med dem jämställda varor eller om
vantar, nämligen 1 krona 75 öre per kilogram.
De hufvudsakliga framställningar, som beträffande strumpstolsarbeten
inkommit, upptaga följande uppdelning och tullsatser:
Anm. till
n:r 494.
Snören etc.
N:r 495 och
49o.
Asm. till
n:r 496.
Strumpor,
vantar etc.
N:r497—499
528
strumpstolsarbeten: vägande per dussin: | Föreslagen tullsats |
till och med 1 kilogram ..................... | .......... 3: — |
mer än 1 till och med 2 kilogram .... | .......... 2: 50 |
mer än 2 till och med 3 kilogram .... | 2; _ |
mer än 3 kilogram ................................. | .......... 1: 75 |
metergods alla slag ..................................... vantar: | .......... 3: — |
ylle och bomull i tät väfnad..................... | .......... 3: — |
i genombruten väfnad.............................. | ......... 4: 50 |
i tät väfnad med skinnbesättnine;....... O | ......... 9: — |
Tillverkningen inom landet vid trikå- och strumpfabriker utvisar
följande siffror:
År. Antal fabriker. Antal arbetare. Tillverkningsvärde.
Kronor.
1897 ........................ 42 2,415 4,893,795
1906 ........................ 48 3,262 9,920,988
Importen under åren 1898 och 1907 utgjorde:
af strumpor och strumpstolsarbeten, andra slag:
År. | Kilogram. | Värde. Kronor. |
1898 ........................................... | .. 104,008 | 829,880 |
1907 .......................................... | .. 137,172 | 1,646,561 |
af vantar, andra slag: |
|
|
1898 ........................................... | .. 28,106 | 421,590 |
1907 .......................................... | .. 39,570 | 831,645 |
Såsom af förestående statistiska uppgifter framgår, har den inhemska
tillverkningen af strumpstolsarbeten nått eu betydande utveckling,
och kan den import, som för närvarande äger rum, sägas i stort
sedt vara obetydlig redan i jämförelse med landets fabriksmässiga produktion,
oafsedt den högst betydande tillverkning, som äger rum
inom hemindustrien. De hufvudsakligaste importartiklarna äro vantar
och strumpor, hvarjämte en del finare underkläder och annat dussin
-
529
gods, såsom barnsockor, mössor, hufvuddukar, axelschalar m. m., äfvensom,
om än i mindre utsträckning, metervara, äro föremål för import.
Hvad särskild! angår strumpor — hvilken artikel först i 1907 års statistik
uppförts särskild! för sig — utgjorde importen häraf nämnda år
87,146 kilogram med ett värde af 974,887 kronor.
Efter det kommittén tagit närmare del af de olika synpunkter,
från hvilka tillverkare och importörer velat fa frågan skärskådad, har
kommittén funnit sig böra förorda, att, frånsedt strumpor och vantar,
hithörande artiklar i öfrig! med undantag af de finaste slagen af underkläder
bibehållas vid nu gällande tullsats. Nyssberörda slag af underkläder,
hvilkas vikt naturligtvis är obetydlig, hafva med hänsyn till
sitt högre värde ansetts böra draga en tull af 2 kronor 50 öre per
kilogram, hvilken tullsats, därest, såsom i förslaget förekommer, maxirnivikten
bestämmes till 1 kilogram per dussin, icke torde öfverstiga 12
procent af värdet. Gängse praxis, att begreppet strumpstolsgods omfattar
äfven metervara, har ansetts höra fastslås.
Sedan sig visat, att under hägn af gällande tullsats endast gröfre
strumpor kunnat med framgång inom landet tillverkas, har, i syfte att främja
fabriksmässig tillverkning äfven af medeltunga kvaliteter, tullsatsen ansetts
böra höjas till 2 kronor per kilogram. Likaledes har ej mindre med
hänsyn till varuvärdet än äfven för att befordra utvidgad tillverkning af
vantar tullen å denna artikel ansetts böra sättas till samma belopp som
för de lättaste underkläderna, hvilket, då de till import vanligast förekommande
vantarna lära betinga ett medelpris af 34 kronor per kilogram,
skulle motsvara ungefär 7.5 procent af värdet. En uppdelning, på sätt
ifrågasatt blifvit, i genombrutna och täta — med högre tullsats för
de förra, som hafva låg vikt men betinga hög framställningskostnad —
har af tulltekniska skäl icke kunnat förordas.
För lamp- och ljusvekar, hvilka i gällande taxa återfinnas under
rubriken n:r 692, har den nuvarande tullsatsen, 1 krona per kilogram,
bibehållits. Visserligen har garntullen delvis förhöjts, men denna höjning
torde i fråga om hithörande varor sakna betydelse, enär lampoch
ljusvekar i allmänhet framställas af gröfre garn, för hvilket ingen
höjning af tullen föreslagits. Det nuvarande skyddet synes för öfrig!
vara fullt tillräckligt. Med hänsyn därtill, att vekar ofta äro flätade
och sålunda i fråga om framställningssättet jämställda med snörmakararbeten,
har icke heller skäl ansetts föreligga att förorda tullnedsättning.
Fisknät hafva hittills förtullats lika med det garn, hvaraf de äro
tillverkade, med tillägg af 10 procent. Vid en tull af 20 öre för tvin
67
-
Lampvekar
N:r6t500.
Fisknät etc.
N:r 501.
530
Slangar etc.
Nr 502.
nadt garn, hvaraf denna vara i allmänhet förfärdigas, har sålunda
den nuvarande tullsatsen utgjort 22 öre. I förslaget har emellertid
tullen för flertr&digt, mer än en gång tvinnadt garn höjts till 25 öre.
Då kommittén föreslagit samma tull för fisknät som för det. garn,
hvaraf denna vara framställes, har detta skett med hänsyn därtill, att
ansenligare höjning af tullen för en vara, som i så stor utsträckning
användes inom eu näring, hvilken sjä-lf icke åtnjuter något tullskydd, ej
synes vara tillrådlig. Med fisknät hafva nät för tekniskt bruk likställts.
Hittills hafva sådana ofta importerats under benämningen fisknät till
den för dessa senare fastställda lägre tullsatsen. Såsom,, exempel på hithörande
varor kunna nämnas nåt för torkning af lim. Ofriga slag af nät
komma enligt förslaget att liksom hittills hänföras till strumpstolsarbeten.
För tågvirke och linor, hvilka varor, därest de varit försedda med
koppling, hittills förtullats med 10 procent af värdet och i annat fall
såsom det enkla garn, hvaraf de varit framställda, skulle tullsatsen nu
blifva lika med den för mer än eu gång tvinnadt, oblekt garn gällande.
Med tågvirke och linor af ses här gröfre, snodda eller flätade artiklar,
framställda af i regel oblekt, ofärgadt garn, som dock stundom kan
vara impregneradt. Hit hänföras äfven transmission slinor. . .Tågvirke
och linor af blekt eller färgadt garn torde mera sällan förekomma.
Finare artiklar, flätade eller snodda, tullbehandlas efter sin beskaffenhet
såsom snören eller garn.
För slangar, hvilka hittills för tullats med 10 procent af värde i,
har i inkomna framställningar påyrkats eu tull af 50 öre per kilogram.
Priset skulle enligt lämnad uppgift utgöra 2 kronor 39 öre per kilogram.
Med slangar hafva likställts väfda eller af väfnad sydda drifremmar
af bomull, hvilkas värde enligt inhämtade upplysningar växlar
mellan 2 kronor 36 öre och 2 kronor 61 öre per kilogram. Ehuruväl för
drif- och transportremmar, som äro föremål för afsevärd tillverkning inom
landet och ofta sys af två eller flera lag af gröfre, oblekt bomullsväf — för
hvilken vara den föreslagna likasom den nuvarande tullsatsen utgör 50 öre
per kilogram -— en tullsats till nämnda belopp kunde synas motiverad,
har dock, med hänsyn till varans stora betydelse för industrien och dess
uppgifna värde, tullsatsen ansetts böra upptagas allenast till 35 öre per
kilogram. Artikeln solf, som i hufvudsak består af tvinnadt och fernissadt
garn och som hittills varit belagd med tull af 10 procent af värdet,
har ansetts äfven kunna lämpligen här upptagas, då den föreslagna
tullsatsen motsvarar nära 10 procent åt värdet enligt af förbrukare
till kommittén lämnade prisuppgifter. En tillverkare har emel
-
531
lertid begärt afsevärdt högre tullsats för denna vara. Till rubriken hafva
äfven hänförts andra, ej särskilt nämnda tekniska artiklar af bomull, i
hvilka kautschuk eller liknande ämne icke ingår.
För vissa till rubriken hänförliga varor, hvilka hittills tullbehandlats
såsom band, exempelvis i spinnerier använda spindelband, innebär den
i förslaget upptagna tullsatsen en betydande nedsättning. Såsom motiv
härför må framhållas, att dylika artiklar, hvilka i likhet med maskinremmar
vanligen äro framställda af oblekt bomullsgarn, äro med
dessa senare i pris likställda. Den hittillsvarande tullsatsen, 1 krona
75 öre per kilogram, har sålunda utgjort 70 å 75 procent af varans
värde. Tullbehandlingen af sådana band bär också, enligt hvad kommittén
erlarit, nyligen varit föremål för besvär hos Kungl. Maj:t, som
emellertid på grund af nu gällande bestämmelser icke kunnat tillmötesgå
yrkandet på tillämpning af lägre tullsats.
E. Spånadsvaror i förening med kautschuk.
I denna afdelning af spånadsgruppen hafva sammanförts väfnader
och andra varor af spånadsämnen i förening med kautschuk, vare sig
kautschuken ingår såsom impregneringsämne eller har till uppgift att
göra varan elastisk.
Tullbehandlingspraxis med afseende å varor, hörande till nu ifrågavarande
afdelning, har i stort sedt stadgat sig sålunda.
Om en väfnad på båda sidor är (Överdragen med kautschuk, häntöres
den till gällande taxas rubriker n:r 282 eller 731, d. v. s., om
varan är af 1 millimeters tjocklek eller däröfver, åtnjuter den tullfrihet,
hvaremot vara af mindre tjocklek än 1 millimeter tullbehandlas såsom
vattentät väfnad med en tullsats af 1 krona 75 öre per kilogram. År
varan försedd med väfomlägg, äfven om sådant endast förekommer på ena
sidan, hänföres den likaledes till rubriken n:r 731. Strumpstolsgods med
öfverdrag af kautschuk har hänförts till strumpstolsgods, »andra slag»
(rubr. n:r 619), äfvenledes med tull af 1 krona 75 öre. Dylika varor,
innehållande silke, med öfverdrag af kautschuk, torde knappast hafva
förekommit till import. Skulle stampad filt, öfverdragen med kautschuk,
hafva förekommit, torde den hafva tullbehandlats såsom väfnader med
kautschuk, eftersom stampad filt i taxan finnes upptagen under öfverrubriken
»väfnader». Spånadsvaror med. öfverdrag af kautschuk, andra
än de ofvan nämnda, torde knappast förekomma.
Väfnader, Impregnerade
med kautschuk
etc.
N:r 503—505.
Denna tullbehandlingspraxis liar emellertid lämnat rum för befogade
anmärkningar. Sä har t. ex. en för packningsändamål afsedd
gummiplatta med väfnadsöfverdrag a endera sidan eller å båda sidorna
tullbehandla!» såsom vattentät väfnad, oaktadt den med afseende å såväl
användning som värde vant likställd med sådana gummiplattor, Indika
nu allt efter tjockleken antingen äro tullfria eller draga en tull af 1
krona 75 öre per kilogram. Därest emellertid samma gummiplatta inkommit
utskuren till färdiga packningar, har den förtullats med blott 10
procent af varans värde, i hvithet fall den mera förarbetade varan dragit
en bråkdel af den tullafgift, som utgått för halffabrikatet, gummiplattorna.
En annan oegentlighet, hvarom äfven kan erinras, har varit, att en för
packningar afsedd vara under 1 millimeters tjocklek dragit den höga tullen
af 1 krona 75 öre per kilogram, under det att samma slags vara af
större tjocklek varit tullfri. Ej heller har den nuvarande taxan tagit
hänsyn till beskaffenheten hos den vara, som öfverdragits eller impregnerats
med kautschuk, i föl jd hvaraf t. ex. en sil besvara dragit enahanda
tull som varor af annat spånadsämne.
För elastiska spånadsvaror hafva hittills följande bestämmelser
gällt (rubr. n:r 24 och 590). Band cell väfnader, innehållande trådar
af kautschuk, hafva tullbehandlats såsom band, andra slag, med en tull
af 1 krona 75 öre per kilogram, äfven om de innehållit silke; och snören
hafva dragit en tull af 3 kronor per kilogram, äfvenledes oafsedt spånadsmaterialet.
Kommittén har tillämpat annan indelningsgrund för varor, impregnerade
eller öfverdragna med kautschuk, i det att först och främst
undantag gjorts för allt egentligt packningsmaterial, i hvithet kautschuk
utgör hufvudsakliga beståndsdelen (med vare sig inlägg eller omlägg af
väfnad och utan afseende å varans tjocklek), hvilket varuslag hänförts
till afd. IX. Under spånadsgruppen hafva endast sådana med kautschuk
impregnerade eller öfverdragna varor ansetts böra hänföras, där spånadsvaran
kan sägas utgöra den hufvudsakliga beståndsdelen, och i hvilka
kautschuk endast förekommer såsom en tunn hinna, antingen utgörande
ytbetäekning eller sammanhållande två eller flera lag af väfnad.
I rubriken n:r 503 har därefter upptagits för tekniskt bruk afsedda
varor. Hit skulle komma att hänföras, bland annat, vissa för
fabriksbehof inkommande s. k. tryckfiltar, som icke bestå af egentlig
fil tvåfotad utan utgöras af två eller flera hvarf af oblekt och ofärgad
bomullsväfnad, förenade genom kautschukslösning, samt väfnader, af
-
533
sedda för kardläderfabrikationen. Tullsatsen har ansetts lämpligen kunna
bestämmas till samma belopp som för gummiduk af högst 10 millimeters
tjocklek med inlägg eller omlägg af väf (rubr. n:r 588), d. v. s. BO
öre por kilogram.
Öfriga varuslag hafva uppdelats i sådana, som innehålla silke, för
hvilka föreslagits en tullsats af 4 kronor per kilogram, samt sådana,
som icke innehålla silke, för hvilka förslaget upptager eu tullsats af 2
kronor per kilogram. Uppdelningen i två rubriker har erfordrats med
hänsyn till de väsentligt olika tullsatserna för halffabrikatet, allt efter
som detta utgöres af siden eller annan spånadsvara. Det har nämligen
ansetts orimligt, att med kautschuk impregneradt siden fortfarande skulle
draga samma tullsats som eu på samma sätt preparerad bomullsväfnad. Den
föreslagna tullsatsen, 4 kronor per kilogram, har valts med hänsyn till
den stora ökning af halflabrikatets vikt, som impregneringen åstadkommer,
och hvilken torde utgöra minst 100 procent. Den förhöjning i
nuvarande tull, som tullsatsen i rubriken n:r 505 företer med 25 öre
per kilogram, motiveras af föreslagen tullförhöjning för halffabrikatet.
Att märka är dock, att denna förhöjning inträder allenast för band och
vålnader. För snören däremot innebär tullsatsen en tu linea sättning
med icke mindre än 1 krona per kilogram. Band och snören af ifrågavarande
slag torde dock såväl i fråga om värde som framställningssätt
vara sa likställda, att äfven likställighet i tullsats är påkallad. Någon
afsevärd olägenhet för svensk industri af tullnedsättningen antages icke
vara att befara. Ä andra sidan gäller såsom skäl för tullförhöjningen,
att en tull af 1 krona 75 öre per kilogram visat sig otillräcklig såsom
skydd för den inhemska tillverkning af elastiska spånadsvaror, som
inom landet upptagits.
De föreslagna tullsatserna utgöra för elastisk;! spånadsvaror, innehållande
silke, 12.8 och för elastiska, spånadsvaror, andra slag, 15.5
procent af medelvärdet för undersökta prof, under det att nuvarande
tullsatser utgöra för elastiska band med silke 5.0, för elastiska snören
med silke 11.9, för band utan silke 12. 2 och för snören utan silke 30.8
procent af medelvärdet.
Elastiska varor, hänförliga till rubriken n:r 503, torde knappast
förekomma.
534
Väfnader, vat
tentäta etc.
N:r 506 och
507.
Väfnader,
sammanklistrade
etc.
N:r 508 och
509.
F. Spånadsvaror, vattentäta, belagda eller impregnerade med annan massa
än kautschuk; väfnader, sammanklistrade med annat ämne
än kautschuk; polerduk.
I denna afdelning'' hafva sammanförts varor, som i nuvarande taxa
återfinnas i rubrikerna n:r 732 och 733, samt delvis i rubriken n:r 731,
k varjämte polerduk, såsom smärgel-, karborundum-, pimstens-, glasoch
flintduk, ansetts kunna lämpligen här upptagas.
Beträffande varor, i förslaget upptagna under rubrikerna n:r 506 och
50/, har till eu början den förändring ägt rum, att beteckningen vattentät
för massan, hvarmed de äro belagda, blifvit, såsom obehöflig och i
detta sammanhang svårtolkad, i förslaget utesluten, och att ? öfverrubriken
tillagts uttrycket »impregnerade» för att tydligt utmärka, att
den massa, hvarmed varan behandlats, icke behöfver utgöra endast
^betäckning. Härtill kommer, att ordet »andra» i nu gällande taxas
motsvarande rubrik, genom hvilket vaxduk oriktigt betecknas såsom
fernissad eller lackerad väfnad, utelämnats. Anmärkas bör dessutom,
att öfverrubriken fått sådan affattning, att band, klippta ur väfnad, fortfarande,
som hittills, kunna hit hänföras.
I rubriken n:r 506 hafva linoleummattor upptagits i öfverensstämmelse
med gängse tullbekandlingspraxis. Dylika mattor äro den
egentliga hithörande importartikeln. Trots inhemsk tillverkning äger
en synnerligen stor och alltjämt stegrad import rum från Tyskland
och England; och har med hänsyn härtill en förhöjning af tullsatsen
med 5 öre per kilogram synts påkallad.
Till dessa rubriker skulle ock, såsom ofvan berörts, de i nu
gällande tulltaxa under rubriken n:r 731 upptagna vattentäta, dubbla
väfnader, sammansatta med annat ämne än kautschuk, blifva hänförliga.
1 fråga om dem skulle sålunda nuvarande tullsats af 1 krona 75 öre
blifva nedsatt till 60 öre per kilogram, hvilken tullsats dock synes stå
i lämpligare förhållande till varuvärdet än den nuvarande. Det har
nämligen visat sig, att hithörande varor i regel bestå af billigare,
gröfre väfnader, som dessutom vanligen genom sammanklistringen erhållit
en betydligt ökad vikt.
I dessa rubriker upptagas sådana icke vattentäta varor, som
bestå af t va eller flera lag af väfnader, sammanklistrade med annat ämne
än kautschuk, exempelvis med något appreturmedel. Afsikten med
535
upptagande af rubriker för sådana varor bär varit att förebygga svårigheter,
som skulle uppstå, därest dylika varor skulle tullbehandlas
såsom andra väfnader, hvarvid utrönande af trådtal samt vikt per
kvadratmeter kunde ifrågakomma. Såsom exempel, på dylika sammanklistrade
väfnader kan anföras den för tillverkning af hattstommar
använda artikeln »marin». Då emellertid för sidenväfnader någon uppdelning
efter vikt per kvadratmeter icke föreslagits, bär beträffande
sammanklistrade sådana väfnader, därest de skulle förekomma till
import kunnat föreskrifvas, att de skola tullbehandlas såsom sidenväfnader.
För andra hithörande väfnader åter har föreslagits en tullsats
af 1 krona per kilogram eller 25 öre mindre, än i förslaget upptao-its
för de väfnader, Indika ingå i artikeln mark, en nedsättning, som
motiveras af den viktökning, hvilken uppstår genom klistringsämnet.
Möjligheten att använda rubriken n:r 509 till kringgående af för vissa
väfnader föreslagna, högre tullsatser genom att införa , dem sammanklistrade
torde icke äga någon praktisk betydelse, da klistring en alltid
gör varan tyngre, samt det dessutom måste vara förenad t med besvär
och kostnad att åtskilja de sammanklistrade väfnaderna.
De i gällande taxa under rubriken n:r 586 omnämnda artiklarna
smergel-, glas- och flintduk hafva i förslaget upptagits . under den
gemensamma beteckningen polerduk, hvarjemte exemplifieringen äfven
upptager karborundum- och pimstensduk, hvilka varuslag hittills tullbehandlats
såsom smärgelduk. Tullsatsen för dessa varor har i förslaget
bibehållits oförändrad.
1. Denna anmärkning har nödvändiggjorts af de föreslagna
bestämmelserna i tulltaxeunderrättelsernas § 1, hvilka eljest skulle kunna
gifva anledning till ett tullbeliandligssätt i fråga om spånads\aioi af
blandade spånadsämnen, stridande mot det nu tillämpade, hvithet det
föreliggande förslaget i stort sedt afser att bibehålla.
2. Denna anmärkning fastslår ett tullbehandlingssätt, som föi
vissa varor börjat tillämpas, och som enligt kommitténs förmenande
bör utsträckas att gälla alla väfnader. Stadgandet bör dock gifvetvis
gälla endast stad af vanlig beskaffenhet och icke sådan, som kan afse
att vid varans användning tjäna något prydnadsändamål..
3. Genom denna anmärkning hafva med kautschuk likställts guttaperka
och balata, såsom äfven i afdelningen för kautschuk och kautschuksvaror
är fallet.
Polerduk etc.
N:r 510.
Anmärkningartill
afd.
Vill A—F.
536
G. Sömnads- och andra arbeten, ej särskilt nämnda, af spånadsvaror.
äfven i förening med annat ämne; hattfiätor, hattar,
prydnadsfjädrar, solfjädrar.
Da för flera olika slag af väfnader indelning efter vikt per kvadratmeter
föreslagits och för väfnader i allmänhet specialiseringen gjorts
betydligt utförligare än hittills, har kommittén ansett sig i allmänhet
böra för sömnads- och andra arbeten af väfnader föreslå fasta tullsats Gaper
kilogram.
Spånadsvaror, Bestämmelsen, att tillklippta, tillskurna och utstansade varor utan
“ÄS * * 8 * 10* sömnadsarbete skola tullbehandla» lika med den vara, hvaraf de framställts,
utan förhöjning, öfverensstämmer med hvad nu tillämpas.
Mot nuvarande tullbehandlingssätt i fråga om de i denna rubrik
upptagna varor bär riktats den anmärkningen, att därigenom det för
spånadsvaran afsedda skydd reduceras, då affallet undgår att draga tull.
Emellertid synes denna anmärkning sakna praktisk betydelse. Verkliga
olägenheter af förhållandet hafva i hvarje fall icke påvisats. Tillägget
»ej särskild t nämnda» har införts med hänsyn till de under rubrikerna
n:r 517, 529 och 530 samt 531 och 532 eller annorstädes i förslaget
upptagna tillskurna varor.
Sfäi"adeVotcr’ öällaritie bestämmelse, att kläder af linne eller bomull samt
Nfr 512. alla siags sydda lmshållspersedlar skola, för sa. vidt de endast äro fållade
eller kantade, draga väfnadstullen med tillägg af 10 procent, har i förslaget
utsträckts att gälla alla sömnadsarbeten, för så vidt sömnaden endast
utgöres af fållning eller kantning. Någon anledning att i afseende å
vissa slags väfnader låta denna bestämmelse fortfarande gälla endast
hushållspersedlar har icke synts föreligga. Såsom eu oegentlighet måste
väl nämligen betecknas, att enligt gällande tulltaxa och prejudikat exempel
vis
kantade hästtäcken skola, såsom icke hänförliga till hushållspersedlar,
draga väfnadstullen med tillägg af 75 procent, under det att samma
sömnadsarbete på t. ex. en duk icke höjer tullen för varan med mer än
10 procent utöfver väfnadstullen. Kantningen ökar dock icke i ena
fallet varans värde med större belopp än i det andra. Af utlåtande från
sakkunnigt håll har framgått, att det på nu nämnda varor nedlagda arbete
i de flesta fall fullt skyddas åt det föreslagna procentuella tillägget.
537
Med enkel hålsöm afses här en samtidigt med fållens sömnad Anm. till
nen på samma maskin som denna åstadkommen, långs med fållen mr 5I2‘
löpande rad af hal, som tydligen uppkommit genom varp- och inslag,strådarnas
undanskjutande och tillfästande utan utdragning af trådar i
väfnaden.. Detta sömnadsarbete, som är betydligt billigare än sådan
hålsöm, vid hvilken en del trådar ur väfnaden utdragits, har synts böra
i öfverensstämmelse med gängse praxis jämställas med fållning, hvarmed
det ock i fråga om arbetskostnad torde vara jämförligt. ^
■Segel draga nu väfnadens tull utan förhöjning. Anledning att Segel.
häri föreslå någon förändring synes icke föreligga, då importen af segel N:r 5I3-är obetydlig (för ar 1907 endast 1,251 kilogram och i medeltal för
åren 1898 1907 896 kilogram) och då någon framställning i berörda
afseende under utredningen icke inkommit.
I eu till kommittén inkommen framställning hafva tillverkare af Presenningar,
piesennmgar anhållit, att tullen för denna artikel måtte föreslås till N.t 514.
samma, belopp som för den väfnad, hvaraf presenningarna förfärdigats.
med tillägg af 15 procent. Tullsatsen är nu 25 öre por kilogram, i
det att varan enligt gällande tulltaxa hänvisats till väfnader, vattentäta,
mattor.. Presenningar kunna vara förfärdigade antingen af grofva segelduksväfnader
af lin, hampa eller bomull — i gällande taxa fullbelagda,
lin- och hampduk med 2o öre samt horn ullsduk med 20 öre per kilogram
— eller ock af något finare väfnader, såsom t. ex. 36—50 trådig
linneväfnad (tullsats 1 krona per kilogram) eller af mer än 36-trådig,
oblekt eller färgad bomullsväfnad (tullsats 50 resp. 90 öre per kilogram).
I de två förstnämnda fallen kostar den färdiga varan sålunda
i . tull antingen lika mycket som eller 5 öre mera än den till presenningen
använda, väfnaden; i de öfriga fallen drager väfnaden högre
tull an ^en färdiga varan. Enligt förslaget skulle de väfnader, hvaraf
pi esenningar förfärdigas, draga tull med följande belopp, nämligen linnevara
i regel 2o öre, men äfven 35 öre, 55 öre och 1 krona 10 öre
samt bomullsvara 50 eller 90 öre, allt per kilogram.
. En tullsats för presenningar lika med väfnadstullen med tillägg
af vissa procent, såsom i framställningen begärts, skulle emellertid
vara förenad med svårigheter vid tullbehandlingen, då man nödgades
bestämma vikt per kvadratmeter eller trådtätheten, för en afpassad,
fäidigsydd vaxa, försedd med olika tillbehör och ofta impregnerad. En
enhetlig, tullsats af 50 öre per kilogram eller samma tullsats som för
den väfnad, af hvilken presenningar oftast torde tillverkas, har därför
68
538
Säckar.
N;r 515 och
516.
synts vara att föredraga. Det på den färdiga varan nedlagda arbetet
torde i allmänhet fullt skyddas genom den högre tull för densamma,
som betingas af den viktökning, impregneringen och i fabrikatet ingående
tågvirke eller andra tillbehör förorsaka. Enligt inhämtade prisuppgifter
utgör den föreslagna tullsatsen mellan 11 och 15 procent al
varuvärdet.
Tydligen brukade och slitna säckar äro enligt gällande tulltaxa,
rubriken n:r 634, tullfria. Tvenne tillverkare af säckar hafva, med erinran
om den skada, deras fabrikation finge vidkännas i följd af denna tullfrihet,
hemställt, att varan måtte åsättas tull, om ock lägre än c eu
för nya säckar föreslagna. Under utredningen har upplysts, att vid
tullbehandlingen tvist ofta uppstått, huruvida säckar skolat anses vara
slitna eller icke; och befaras kan, att man ofta nog lagt hufvudvikten
på bestämningen »brukade». Af följande tablå ur den oificiella
statistiken framgår också, att den tullfria importen af säckar förtjänar
beaktande.
År.
1894
1898
1902
1907
Värde.
Kronor.
134,910
282,546
365,733
722,797
Äfven om på grund af växlande kvaliteter, olika slitning ellei andra
olikheter i afseende å de säckar, som under de olika åren införts,
värdesiffrorna icke skulle utan vidare kunna antagas såsom fullt tillförlitliga
mätare af importen, framgår dock tydligt nog, att densamma äi
ansenlig och stadd i tillväxt. Detta oaktadt har kommittén med hänsyn
hufvudsakligen till de inhemska konstgödselfabrikernas behof al. dylikt
emballage för sin tillverkning, ansett sig icke kunna förorda tullfrihetens
upphäfvande. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om icke vid bibehållande
af tullfrihet för tydligen brukade och slitna säckar kontrollen
vid tullbehandlingen skulle kunna skärpas så, att endast säckar, som
verkligen äro genom ett längre begagnande slitna, lämnas tullfria.
Från fabrikanter af juteväfnad och säckar hafva inkommit, framställningar
om högre tullsatser för båda varuslagen, under uppgift att
konkurrensen i fråga om säckar vore synnerligen svår, samt att betydliga
partier från utlandet sålts hit till pris, som måste understiga tillverkningskostnaden.
Importstatistiken utvisar också under 1 O-årsperioden 1898
1907 en betydlig ökning. Från att år 1898 hafva utgjort 42,040 kilo
-
539
f1’a.nj f.f1 ett värde af 46.244 kronor och ett ur, nämligen 1901, endast
/,ol/ kilogram med ett värde al 8,049 kronor, hade importen 1907 vuxit
till 342,Tis kilogram med ett värde af 384,228 kronor. Krafvel på
tuilforhojiiing lör säckar har därför ansetts befogadt, och har tullsatsen
upptagits lika med väfnadstullen med tillägg af 15 i stället för förutvarande
10 procent. Denna tullsats utgör för under utredningen undersökta
prof i. medeltal 15 procent af värdet. Tilläggas kan, att gällande
1yska tulltariff upptager för säckar 15 procents tillägg till väfnadstullen,
som för vissa slag af säckväfnader dessutom är högre än det föreliggande
förslagets motsvarande tullsatser.
Ia01n, ett flertal industrier _ användas ett slags säckar af konisk
01nb benamnc!a droppsäckar, hvilka i regel äro förfärdigade af gröfre
våtväder. Dylika säckar, hvilka enligt prejudikat tullbehandlas såsom
slöjdvara af väfnaden, hvaraf de äro framställda, och sålunda med
samma tullsats som denna, hafva i förslaget på grund af sömnadsarbetets
beskaffenhet jämställts med andra säckar.
För närvarande tullbehandlas skosulor af spånadsvaror på flera
ouka sätt, varierande från tullfrihet, såsom för skosulor, utstansade ur
stampad nöthårsfilt, till 1 krona 5 öre per kilogram för sydda sulor af
stampad yllefilt. Skulle skosulor af väfd filt eller annan ylleväfnad förekomma,
kan tullsatsen uppgå ända till 3 kronor 6 öre per kilogram.
Äfven en tullsats af 15 procent af varans värde kan i en del fall
förekomma. . Dock torde de oftast inkommande skosulorna af spånadsvaror
vara tillverkade af stampad nöthårsfilt. För att åt ifrågavarande
artikel bereda enhetlig tullbehandling har densamma funnits böra erhålla
egen rubrik; och har såsom lämplig ansetts eu tullsats af 40 öre per
kilogram, i medeltal utgörande, enligt uppgift, omkring 15 procent af
de vanligast förekommande varornas värde.
. Enligt gällande bestämmelser draga hithörande varor af hel- eller
halfsiden en tull af 3 kronor samt andra slag, därunder inbegripna
äfven sådana af silke, i hvilka kautschuk eller dylikt ämne ingår, 1
^r0“;a. 75 ore Per kilogram. Dessa tullsatser hafva måst upptagas till
förhöjda belopp med hänsyn till den tullförhöjning, som föreslagits för
band af hel- och halfsiden, af ull, lin och andra vegetabiliska spånadsämnen
samt för elastiska band, hvilka varor användas som material
vid tillverkning af hängslen, bälten etc. Tullsatsen för bälten af gulddragararbete
är nu 1 krona 75 öre per kilogram, under det att det
Skosulor.
N:r 517.
Hängsle!) eto.
iN:r 518 och
519.
540
material, hvaraf varan hufvudsakligen består, drager eu tull åt 9 kronor
per kilogram. Som, trots det att det färdiga bältet oftast till icke
oväsentlig de! tynges af metallspännen, förhållandet i fråga får anses
innebära en oegentlighet, hafva i förslaget bälten och likartade varor
af gulddragararbete ansetts böra likställas med sädana ar oklar åt
hel-'' eller halfsiden, hvarmedelst inkomna framställning;!!- i ämnet i viss
mån vunnit beaktande. Till samma tullsatser, som föreslagits lör hängslen,
bälten och andra till dessa rubriker hörande varuslag, hafva, i öfverensstämmelse
med hvad nu gäller, äfven upptagits delar till sadana, för så
vidt dessa delar äro tillverkade af spånadsämnen. Delar af läder eller
skinn till dylika artiklar, äfven i förening med annat material, finnas
upptagna i afdelningen för läder- och skinnarbeten.
Tullsatserna, om k vilkas lämplighet tillkallade importörer och
fabrikanter i hufvudsak varit ense, utgöra, beräknadt eitei de pioi,
kommittén haft tillfälle att undersöka, för varor under rubriken n:r 518
14.7 samt för varor under rubriken n:r 519 16.6 procent af värdet.
Väskor. Af de i dessa tvä rubriker upptagna varor halva portmonnäer,
stycke enetto penningbörsar, -plånböcker, väskor samt necessärer hittills varit jämhögst
0.5 ställda med portföljer, d. v. s. dragit eu tull af 4 kronor, om de varit
kNOrB520 och'' af fiol- eller halfsiden, samt 1 krona -JO öre, om de utgjorts af andra
521 slag. Artiklarna fodral och necessärer, hvilka — frånsedt eu eller annan
specialartikel — hittills icke varit i tulltaxan nämnda, hafva här upptagits,
enär de synts höra likställas med öfriga i rubrikerna nämnda
varor. Äfven etuier och askar, åt hvilka de förra nu draga eu tull
af 2 kronor och do senare 1 krona per kilogram, hafva, såsom i afseende
å pris och tillverkning närstående, ansetts höra hit hänföras.
Med anledning däraf, att särskildt necessärer och etuier pläga vara
försedda med inredning, har i rubriken tillägget .»med eller utan inredning''»
införts. Hvad väskor ånger, upptagas bär endast sådana, som
väga netto högst 0.5 kilogram per stycke, hvarigenom öfverensstämmelse
vunnits med uppdelningen i rubrikerna för väskor af läder eller skinn.
Tillägget »klädda med» i rubriken n:r 520, hvilket icke har motsvarighet
i nu gällande taxa, medför den ändring i nu rådande piaxis,
att hänsyn kommer att tagas älven till foder af hel- eller halfsiden. I afseende
å”de föreslagna tullsatserna erinras, att ingen förändring föreslagits
för varor, klädda med eller bestående af hel- eller halfsiden, hvaremot
för andra slag, i likhet med hvad som skett för motsvarande artiklar
af läder, upptagits eu med 30 öre per kilogram förhöjd tullsats, hvilken
motsvarar ungefär 26 procent af värdet ä undersökta varor.
541
I denna rubrik, där förutom väskor, vägande per stycke netto mer Väskor,
än 0.5 kilogram, upptagits äfven nattsäckar, turist- och klädsäckar samt StnfZ
hattfodral, förekommer samma tullsats som för liknande varor af läder mer än 0.5
eller skinn. , kilogram, etc.
M:r 522.
Ehuruväl de uppgifter om införseln, som den officiella statistiken Sängkläder
innehåller, icke torde vara fullt tillförlitliga, då dels gällande bestämmelse, N.r och
att sängkläder skola tullbehandlas såsom den väfnad, hvaraf öfvertyget '''' 524.
består, torde föranleda, att importerade sängkläder stundom attesteras
såsom motsvarande väfnad, dels vissa hithörande artiklar ingå under
andra rubriker, lider det dock intet tvifvel, att icke införseln af sådana
varor är högst obetydlig. På grund af den specialisering, som förslaget
upptager för väfnader, delvis efter vikt för kvadratmeter, hafva för
sängkläder och öfriga i rubriken omnämnda varor föreslagits enhetliga
tullsatser.
Tullsatsen liar för varor med öfvertyg af hel- och halfsiden upptagits
till 6 kronor, då hänsyn ansetts böra tagas hufvudsakligen till den tullsats,
som föreslagits för halfsidenväfnader. Särskilda rubriker för varor med
öfvertyg af helsiden och för sådana med öfvertyg af halfsiden hafva ansetts
öfverflödiga med hänsyn till den obetydliga importen samt till
svårigheten att å färdigsydda persedlar af ifrågavarande slag bestämma,
huruvida öfvertyget utgöres af hel- eller halfsiden.
För hithörande varor, med öfvertyg af annan väfnad, har föreslagits
en tull af 1 krona 50 öre per kilogram med hänsyn till tullsatsen
för de såsom öfvertyg vanligast ifrågakommande väfnadsslagen.
Lämpligheten åt de tullsatser, hvilka, efter samråd med importörer
och fabrikanter blifvit i förevarande rubriker upptagna, bör bedömas
äfven med hänsyn därtill, att varorna ifråga tyngas af stoppningsmaterial.
som ofta har betydligt lägre värde än öfvertyget.
Sedan enhetliga tullsatser föreslagits, har anledningen till den i
nu gällande tulltaxa under rubriken sängkläder införda anmärkningen
bortfallit.
Hithörande artiklar, hvilka nu förtullas såsom klädespersedlar af Kragar etc.
linne eller bomull, hafva redan på grund af sin betydelse ur handels- N:r 52$ och
och bnp ortsynpunkt ansetts böra för sig upptagas. Dessutom har, livad 526''
särskild! angår de med broderier eller spetsar försedda, en sådan anordning
påkallats däraf, att tullsatsen bär bör sättas lägre än för andra
542
Snörlif.
M:r 527 och
528.
med broderi eller spetsar försedda linne- och bomullspersedlar, Indika
senare ej blott pläga vara försedda med rikare dylik utstyrsel utan ock
i regel äro lättare än de stärkta artiklarna.
Svenska tillverkare af kragar, manschetter och skjortbröst hafva
såsom ett synnerligen beaktansvärdt skäl för höjning af tullen å dessa
artiklar framhållit, att tillverkningen däraf i vissa främmande länder i
stor utsträckning och med ringa arbetskostnad sker i straffanstalter för
kvinnor och att sålunda tillverkade varor icke lära få försäljas inomlands
utan måste exporteras, eu omständighet, som gör det ytterst svårt
för den svenska industrien på detta område att uthärda konkurrensen
med utlandet. Äfven för dylika artiklar, tillverkade i utländska fabriker,
lärer arbetskostnaden ställa sig afsevärdt lägre än här i landet.
Tullsatsen i rubriken n:r 526 utgör för undersökta prof 32.2
procent af medelvärdet.
Nuvarande tullsats för snörlif utgör, för sådana af helsiden 10 kronor
50 öre eller 12 kronor, för dem af halfsiden 4 kronor 37.5 öre eller
5 kronor samt för vanligast förekommande snörlif af bomulls- eller
linneväfnad 1 krona 57.5 öre och 1 krona 80 öre, allt per kilogram.
Då sidensnörlif icke äro någon afsevärd importartikel, kan uppdelning
i sådana af hel- och sådana af halfsiden icke erfordras, utan
synes man kunna åtnöjas med en enhetlig tullsats af 8 kronor per
kilogram, utgörande ett ungefärligt medeltal af nuvarande tullsatser
och motsvarande omkring 12. i procent af värdet för oftast förekommande
hithörande varor. Mot en högre tullsats talar den stora viktökning,
som orsakas af tillbehör, såsom planschetter, fjädrar och snören.
Beträffande snörlif af annan väfnad har eu af landets största
tillverkare uppgifva, att genomsnittsvärdet af den inhemska produktionen
utgör 26 kronor 48 öre per dussin, hvithet med en medelvikt
af 2 kilogram per dussin skulle utgöra 13 kronor 24 öre per kilogram.
Enligt eu annan uppgift skulle den väfnad, som åtgår för framställande
af ett dussin, till en vikt af 2.8 8 0 kilogram beräknade korsetter väga
1.7 00 kilogram och sålunda efter en tullsats af 90 öre per kilogram
draga en tull af 1 krona 53 öre. Därjämte åtginge spetsar, som beräknades
draga en tull af 50 öre; och tillkomme slutligen tull för planschetter,
fjädrar och annat tillbehör till belopp, som tillsamman med de
ofvan nämnda skulle motivera en tullsats af 3 kronor per kilogram
för den färdiga varan, därest denna fabrikation skulle erhålla något
skydd.
543
Med hänsyn härtill och på grund af den föreslagna tullförhöjningen
för de väfnader, hvaraf här ifrågavarande slag af snörlif oftast
äro tillverkade, har tullsatsen för snörlif af annan väfnad än hel- eller
halfsiden — hvilken tullsats för närvarande i regel kan beräknas utgöra
1 krona 80 öre — i förslaget höjts till 2 kronor 25 öre per kilogram,
som motsvarar för undersökta prof 28.1 procent af medelvärdet.
Den nuvarande tulltaxan innehåller bestämmelse, att hattfoder af Hatt- och
väfnad utan förening med annat material skola tullbehandlas såsom den Nmös5S29der''h
väfnad, hvaraf de hufvudsakligen bestå, hvarjämte för hattfoder af 530. °C
väfnad i förening med annat material stadgas en tullsats af 1 krona
80 öre per kilogram, oafsedt väfnadens art. På samma sätt förtullas
äfven mössfoder. Denna uppdelning synes otillfredsställande så till
vida, som hel- eller halfsidenfoder i förening med en obetydlighet papper
kunna införas till en i jämförelse med väfnadstullen alldeles för låg tullsats
och som i fråga om foder af andra väfnader väfnadstullens tilllämpning
skulle blifva förenad med svårigheter i följd af nödvändighet
att bestämma väfnadens vikt per kvadratmeter. Lämpligare synes då
vara att utan hänsyn till möjligen ingående annat material bestämma
fixa tullsatser, olika allteftersom väfnaden är siden eller annat slag.
Då i fråga om sidenfoder hufvudsakligen halfsidenvara torde importeras
och då foder af siden i förening med annat material nu kan
införas till den låga tullsatsen åt 1 krona SO öre per kilogram, har
för denna artikel, som utgör hallfabrikat för en betydande svensk
industri, föreslagits en tullsats af 4 kronor, något understigande halfsidentullen,
Pullsatsen för hattfoder, andra slag, har föreslagits till 2
kronor per kilogram med hänsyn till den föreslagna höjningen af tullen
för vissa väfnader.
Importen af hatt- och mössfoder i färdigt skick synes, af statistiken
att döma, vara obetydlig. Också lära de svenska hatt- och mössfabrikanterna
i stor utsträckning själfva tillverka sina foder. De föreslagna
tullsatserna motsvara för hattfoder af halfsiden 25.6 och för hattfoder
af bomullsväfnad 24 procent af värdet å undersökta prof.
taxa
Paraply öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas
lika med den väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg
Tullsatserna äro sålunda:
för paraply öfvertyg af helsiden ......................................
» » » halfsiden.......................
enligt gällande Paraplyaf
50 procent. öperbB- etc.
1 N:r 53! och
532.
Per kilogram.
Kr. öre.
...... t): —
o.
75
544
Per kiiogram.
Kr. öre.
för paraplyöfvertyg af ylleväfnad ...................................... 2: 62.5
)j ;» '' » 80-trådig bomullsväfnad ............... 2: 62.5
>, » » bomullsväfnad, andra slag, färgad 1: 35
Paraplyöfvertyg af sistnämnda väfnad äro de vanligaste.
Från svenska paraply tillverkare har till kommittén inkommit framställning
med anhållan, att tullsatserna för sammansatta ställningar och för
öfvertyg måtte bestämmas per stycke och sättas till nedan nämnda belopp:
Per stycke.
Kronor.
öfvertyg, tillskurna eller sydda:
af hel- eller halfsiden .......................... 1: —
andra slag ............................................... 0: 50
ställningar, sammansatta ............................. 0: 25;
samt att tullsatsen för paraplyer och parasoller, andra slag, måtte sättas
till 7 5 öre per streke. Dessa tullsatser ansåges erforderliga till ställande
af den import af lösa paraplydelar (färdiga käppar, ställningar eller öfvertyg),
genom hvilken nu stadgade stycketull för den färdiga varan kringginges.
Paraplyfabrikanterna måste äfven importera det mesta af tillbehören
för sm tillverkning, dock icke pa nämnda sätt utan i form
af t. ex. spröt, löpare, kronor, stoppare, tofsar, käppar och kryckor
hvar för sig, hvarjemte öfvertyget importerades såsom metervara.
Utredningen'' har visat, att tullen för dessa materialier ställer sig
sålunda:
Tull för lösa delar
till ett dussin paraplyer.
Kronor.
för paraplyer med öfvertyg af:
bomullsväfnad, andra slag, färgad 4: 81 5: 501)
bomullsväfnad med 80 eller flera
trådar per cm. i kvadrat... 6:48 7:160
ylleväfnad, andra slag........................ 6: 21 6: 901)
under det att tullen för ett dussin färdiga paraplyer i alla dessa fall
utgör 6 kronor.
Utredningen har sålunda gifvit till resultat, att tullen å delarna
och tillbehören i fyra fall öfverstiger den för färdig vara utgående.
Om färdiga ställningar och öfvertyg importeras hvar för sig, ställer sig
tullen för ett dussin paraplyer på följande sätt:
b De högre tullbeloppen betingas af s. k. själfspännande ställningar, hvilka äro
tyngre än vanliga.
545
Tull.
Kronor.
12 stycken ställningar, vägande per st. 230
gram, 2.7 6 0 kilogram ä kr. 0: 80............ 2:21
12 stycken öfvertyg af bomullsväfnad, andra slag,
färgad, vägande per stycke 100 gram,
1.2 00 kilogram å kr. 1: 3 5 ................... 1: 62
Summa 3: 83
Då ett dussin paraplyer af ifrågavarande slag drager en tull
af 6 kronor, skulle sålunda en i det närmaste färdig vara kunna importeras
mot en tullafgift, som med 2 kronor 17 öre understiger tullen
lör ett dussin fullt färdiga paraplyer af samma slag. För att undanröja
detta missförhållande, som tydligen måste vålla de inhemska paraplytillverkarna
stor olägenhet, har för öfvertyg till paraplyer och parasoller
af hel- eller halfsiden föreslagits en tullsats af 12 kronor och för sådana
af annan väfnad en tullsats af 5 kronor, allt per kilogram. Dessa tullsatser
torde i vanliga fall — äfven vid bibehållen tullsats för ställningarna
— komma att hafva den verkan, som afsetts af fabrikanterna.
Ställningarna återfinnas i järngruppen.
Rörande tullsatserna för broderier å remsor af linne- eller bomullsväfnad
samt för broderade sådana väfnader, synbarligen afsedda att
sönderklippas till remsor, hafva flera såväl skriftliga som muntliga framställningar
gjorts. Å ena sidan hafva förbrukare begärt, att dessa varor,
som utgöra en synnerligen viktig artikel för den inhemska sömnadsindustrien,
särskild! till utstyrsel å kläder för kvinnor och barn, måtte
åsättas en tull af 4 kronor per kilogram eller densamma, som nu gäller
och äfven i förslaget upptagits för spetsar af ull, lin eller bomull. Å
andra sidan har en tillverkare, som enligt egen uppgift under år 1907
till den 1 november fabricerat 2,415 kilogram broderade remsor med
ett värde af 64,700 kronor, motsatt sig hvarje nedsättning i nu gällande
tull. Denna, som före år 1901 var lika med tullen för väfnaden, som
användts till broderiet, med tillägg af 100 procent, höjdes vid sagda
års riksdag på grund af den svenska broderiindustriens trångmål till
en fast tullsats af 5 kronor 50 öre per kilogram. Tullsatsen bestämdes
till detta belopp efter ett nära nog enhälligt tillstyrkande af bevillningsutskottet,
i det endast en ledamot reserverat sig. Trots denna betydligt
höjda tull har importen af hithörande varor under de år, för hvilka
exakt statistik kunnat erhållas, eller åren 1902—07, varit stadd i ständigt
stigande, i det att införseln utgjort:
Broderade
remsor etc.
M:r 533.
69
546
Broderier å
spetsar etc.
N:r 534.
Andra
broderier.
N:r 535.
År. | Kilogram. | Värde. Kronor. |
1902 ............ | 6,824 | 341,200 |
1903 ........... | 13,930 | 696,500 |
1904 ........... | 14,146 | 707,300 |
1905 ........... | ....... 15,677 | 783,850 |
1906 ........... | 18,801 | 940,050 |
1907 .......... | 19,983 | 601,010 |
Då häraf synes framgå, att tnllsatsen icke varit såsom skyddstull
för högt tilltagen, har kommittén icke ansett sig höra föreslå någon
nedsättning af densamma, hvilken för öfrigt icke synts för hög i förhållande
till varuvärdet, i det den för 108 undersökta prof af importerad
vara utgjort 17.9 procent af medelvärdet.
För dessa arbeten har upptagits samma tullsats som för det
material, hvarå broderiet utförts, med tillägg af 100 procent. Härutinnan
öfverensstämmer förslaget med nu gällande bestämmelse utom i
fråga om broderade remsor af bomullstyll samt broderad sådan tyll,
synbarligen afsedd att sönderklippas till remsor, för hvilka varor 1901
års riksdag samtidigt med höjningen af tullen för broderade remsor å
annan bomullsväfnad bestämde en tullsats af G kronor 50 öre per kilogram.
Då sådana broderier emellertid icke tillverkas inom landet, men
utgöra ett viktigt halffabrikat för den inhemska sömnadsindustrien, har
kommittén, därvid tillmötesgående från sagda industris målsmän uttalade
önskningar, i förslaget icke upptagit särskild rubrik för ifrågavarande
broderier å tyll. Härigenom blifva i tullbehandlingshänseende dessa
varor jämställda med andra broderier å spetsväfnader och tyll, med
hvilka de i fråga om värde äro likställda, och innebär således denna
förändring en nedsättning af tullsatsen från 6 kronor 50 öre till 5
kronor per kilogram för broderad bomullstyll i remsor eller afsedd att
till sådana sönderklippas.
För andra broderier har, på grund af den långt gående uppdelningen
för vissa väfnader, en enhetlig tullsats visat sig nödvändig, och
har densamma föreslagits till samma belopp som för ylle-, linne- och
bomullsspetsar, med hvilka varor ifrågavarande broderier i afseende å
värde ofta äro jämställda. Härigenom vinnes äfven eu viss lättnad
vid tullbehandlingen, i det eu stor del hithörande varor hafva liknande
utseende och samma karaktär i öfrigt som spetsar och spetsväfnader.
Vissa spetsväfnader äro nämligen framställda genom broderi å väfnad,
hvars icke broderade delar därefter bortklippts eller bortetsats.
547
Af hithörande varor hafva s. k. ärmlappar, såsom varande föremål
för stor tillverkning'' inom landet och" en icke ringa import, erhållit
särskilda rubriker. För sådan vara med öfvertyg af siden utgår nu
en tull af 10 kronor 50 öre per kilogram, d. v. s. sidentullen, 6 kronor,
med tillägg af 75 procent, under det att, om öfvertyget är af bomullsväfnad
men fodret af siden, tullen beräknas som för bonnillsväfnaden
med tillägg af 75 procent och sålunda ställer sig betydligt lägre än i
förra fallet. Xågon anledning att sätta olika tull å sådan vara, allteftersom
öfvertyg eller foder utgöres af siden, lärer så mycket mindre
förefinnas, som priset torde ställa sig lika. Och har för den skull upptagits
en enhetlig tullsats, som med hänsyn till den af kautschuksimpregneringen
eller kautschuksfodret förorsakade viktökning satts till
8 kronor per kilogram.
Tullsatsen för ärmlappar, i hvilkas öfvertyg eller foder silke ej
ingår, har upptagits till 2 kronor 25 öre per kilogram, utgörande ett
afrundadt medeltal af de för dessa varor nu gällande tullsatser, b vilka
äro, för ärmlappar af blekt bomullsväfnad 1 krona 57.5 öre, för sådana
af bomullsväfnad, hållande per centimeter i kvadrat 80 eller flera varpoch
inslagstrådar, eller af vattentät kautschuksväfnad 3 kronor 6 öre
samt för ärmlappar af trikåväfnad 1 krona 75 öre, allt per kilogram.
Hvad beträffar ärmlappar af trikåväfnad, torde importen numera vara
högst _ obetydlig, då behofvet till större delen täckes af inhemsk tillverkning.
En jämförelse mellan den föreslagna tullsatsen och de nu
gällande visar i procent af varuvärdet följande tal:
Enligt nu Enligt
gällande föreslagen
tullsats: tullsats:
af bomullsväfnad, andra slag, blekt ... 9.9 14.2
af bomullsväfnad med 80 trådar eller
däröfver per cm. i kvadrat samt
af vattentät kautschuksväfnad ...... 26.6 19.5
För andra slag af hithörande sömnadsarbeten och därmed jämställda
varor, hvilka oftast utgöras af regnrockar och regnkappor, har
i allmänhet, oafsedt om silke i dem ingått eller ej, erlagts en tull af
3 kronor 6 öre; dock att tullsatsen, därest sidenfoder förekommit, utgjort
3 kronor 50 öre per kilogram. Då emellertid de spånadsvaror, som till
ifrågavarande artiklar användas, uppdelats i sådana, som innehålla silke,
och . andra slag, har motsvarande uppdelning måst göras äfven för de
färdiga persedlarna; och hafva tullsatserna föreslagits till belopp, som
motsvara tullen för spånadsvaran med tillägg af 50 procent eller sålunda
Kläder af
kautschuksväfnad
etc.
ISI:r536—539.
548
resp. 6 och 3 kronor per kilogram. Den senare tullsatsen utgör för undersökta
prof 27.8 procent af medelvärdet, under det att motsvarande
procenttal nu är 28.4.
Anm. till Största delen af de ärmlappar, som importeras, torde vara sådana,
n:r 536 och gom afges t denna anmärkning:. Dessa skulle icke utan särskildt stadgande
blifva hänförliga till ifrågavarande rubriker.
Kläder af För oljade eller fernissade klädespersedlar beräknas enligt gällande
N rX540 och ^axa tuIhi(giften, efter hvad för tyget är bestämdt, utan tullförhöjning;
541. men möter i något fall hinder att utröna, af hvad slags tyg oljade
eller fernissade kläder äro tillverkade, hänföras de till väfnader, vattentäta,
med annan vattentät massa belagda, andra slag, och draga alltså
en tull af 60 öre per kilogram. För undvikande af de med ett dylikt
tullbehandlingssätt förenade olägenheter har för oljade eller fernissade
persedlar den i de flesta fall nu utgående tullen af 60 öre per kilogram
föreslagits, hvarjämte i öfverensstämmelse med nu rådande praxis införts
den bestämmelse, att varorna skola vara oljade eller fernissade efter
sömnadsarbetet. På sådant sätt äro äfven de billigare oljekläder, som användas
af sjömän, lotsar och fiskare, tillverkade. Mösskärmar, sydda af vaxduk,
hvilken artikel för närvarande drager en tull af 60 öre per kilogram,
äro föremål för import, och det har synts lämpligt att här upptaga dem.
De i rubriken n:r 541 inrymda varuslag draga enligt nu gällande
bestämmelser i allmänhet en tull af 1 krona 5 öre per kilogram eller
tullen för tyget, hvaraf de äro förfärdigade, med tillägg af 75 procent.
Varor, för hvilka tillägget skulle utgöra 100 procent, torde nämligen
knappast förekomma. Vid sådant förhållande har den först nämnda
tullsatsen, afrundad till 1 krona, upptagits.
Kläder etc. Sedan i föregående rubriker särskildt upptagits: 1) alla fållade
N:r542—555. oc]| kantade artiklar, ej särskildt nämnda, 2) kragar, manschetter och
skjortbröst, stärkta och strukna, 3) snörlif samt 4) kläder och andra
arbeten, ej särskildt nämnda, af vattentäta eller elastiska spånadsvaror,
hafva alla öfriga enligt gällande taxa såsom »kläder, ej specificerade» betecknade
varuslag jämte alla andra, i förslaget ej särskildt nämnda sömnadsarbeten
af spånadsvaror sammanförts under denna öfverrubrik. Hit
blifva sålunda hänförliga de flesta persedlar, som nu tullbehandlas med
100 eller 75 procents tillägg till tullen för den väfnad, hvaraf de äro
förfärdigade. Det högre tillägget utgår enligt gällande taxa för alla
kläder, försedda med broderi, samt för kläder af hel- och halfsiden,
ylleväfnad eller stampad yllefilt, så framt de äro försedda med fransar,
549
snörmakerier, spetsar eller blonder eller med foder, som drager högre
tull än det tyg, hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består, under
det att 75 procents tillägg beräknas för alla andra i taxan ej specificerade
kläder och klädespersedlar. Dessa senare voro före den 1 april 1908
belagda med ett procentuellt tillägg af endast 50 procent till väfnadstullen.
Med anledning af den motion vid 1908 års riksdag, som resulterade
i nämnda tullförhöjning, lät riksdagens bevillningsutskott verkställa
nödig utredning och meddelade i sitt afgifna betänkande upplysningar
och prisuppgifter, ägnade att möjliggöra ett allsidigt bedömande
af frågan om lämpliga tullsatser för dessa varuslag. I anslutning till
denna utredning framhöll utskottet, att de i motionen anmärkta förhållanden
påkallade ett bättre skydd för sömnadsindustrien inom landet
och att, äfven om det då föreliggande förslaget icke kunde undanröja
de befintliga olägenheterna, det dock gifvetvis innebure en förbättring,
den enda som för tillfället på grund af bestämmelserna i den år 1906
med Tyska riket afskräde handels- och sjöfartstraktaten kunde vidtagas.
Denna utredning visade dessutom, att tullsatserna borde bestämmas
efter annan grund än den nuvarande. Kommittén har också ansett sig
böra frångå de gamla bestämmelserna om procentuellt tillägg till väfnadstullen
och i stället upptagit fixa tullsatser efter den färdiga varans vikt.
En dylik förändring påkallas för öfrigt äfven af den här ofvan påpekade
omständigheten, att ett utrönande af vikten per kvadratmeter å
den i sömnadsarbetet ingående yäfnaden möter nära nog oöfverstigliga
svårigheter.
Kläder, som utgöras af knutna, stickade, virkade eller på strumpstol
förfärdigade varor (äfven metervara) förtullas nu såsom strumpstolsarbeten
utan förhöjning, enligt hvad gällande taxa under rubriken
»Kläder» innehåller. Den inskränkande bestämmelse, som på grund af
traktaten med Tyskland tillkom år 1906, och enligt hvilken berörda
tullbehandlingssätt tillämpas allenast då klädespersedeln är utan tillbehör
eller försedd med blott vanligt sådant, kan icke anses hafva någon
nämnvärd praktisk betydelse men är däremot ägnad att afsevärdt försvåra
tullbehandlingen och har med afseende därå uteslutits. I öfrigt
och då klädespersedlar, som »utgöras af» strumpstolsgods, själffatlet
skola såsom strumpstolsarbeten tullbehandlas, innefattar förslaget ingen
ändring i sak.
För färdigsydda kläder hafva Stockholms och Uppsala skrädderiidkareföreningar
i till kommittén ingifna framställningar begärt 25 procents
Kläder af
strumpstol»''
arbeten.
N:r 542.
Öfverrockar
etc.
N:r543—545.
550
värdetull under framhållande af, att med nuvarande tullbehandlingssätt
kläder af gröfre och tyngre material draga relativt högre tull än sådana
af finare och lättare väfnader, och att förbrukare af detta senare varuslag
i allmänhet tillhörde den mera köpstarka publiken. Då emellertid
införande af värdefull icke lärer böra ifrågakomma och en uppdelning
efter väfnadens art synes utesluten, har kommittén icke kunnat tillmötesgå
dessa framställningar. Då dessutom eu förhöjning af tullen
för de vanligast förekommande slagen af mans- och gosskläder icke
visat sig behöflig, i det att importen däraf synes vara föga betydande,
och då de större inhemska tillverkarna förklarat sig nöjda med nuvarande
tullskydd, hafva för mans- och gosskläder af annan väfnad än
hel- eller halfsiden särskilda rubriker uppförts med fasta vikttullar,
nära anslutande sig till nu gällande tullsatser.
Då af hithörande varor sådana, som förfärdigats af ylle-, linneeller
hampväfnader, i regel ställa sig högre i pris än öfriga slag,
hafva de sammanförts i en grupp, hvilken i sin ordning uppdelats i
två rubriker.
N:r 543. Den första af dessa omfattar kläder, försedda med foder, uppslag,
krage eller annan besättning af varor, i Indika silke ingår, samt af
yllekostymväfnader, innehållande silke (rubr. n:r 383), och har för dessa
upptagits en tullsats af 4 kronor per kilogram. Då för yllekostymväfnader
af nyssberörda beskaffenhet tullsatsen nu är 2 kronor 50 öre,
xippgår för närvarande tullen för kläder däraf, som äro försedda med
foder, dragande högre tull än öfvertyget, eller med snören, till 5 kronor
samt för andra slag till 4 kronor 37.5 öre per kilogram, hvilken senare
tullsats torde vara den vanligen ifrågakommande. För öfriga hit hänförliga
kläder af ylleväfnad äro motsvarande tullsatser 3 kronor 50 öre
och 3 kronor G öre per kilogram. Den föreslagna tullsatsen skulle sålunda
i en del fall understiga, i andra fall däremot öfverstiga den nu
gällande. Som emellertid de varor, för hvilka förslaget innebär en
tullnedsättning, icke äro och ej heller torde blifva föremål för nämnvärd
import och de öfriga utgöras af just sådana, för den mera köpstarka
publiken afsedda, hvilka åsyftas i skrädderiidkarnas framställningar,
torde förslaget i denna del icke gifva anledning till erinran.
Den föreslagna tullsatsen skulle för öfrig! i allmänhet komma att stå
i bättre öfverensstämmelse med varuvärdet än nu gällande. Kläder
af linne- och hampväfnader, som skulle komma att blifva till denna
rubrik hänförliga, torde knappast förekomma.
N:r 544. För de under denna rubrik hufvudsakligen fallande slag af kläder,
nämligen sådana af ylleväfnad, är den vanligen ifrågakommande tull -
551
satsen nu 3 kronor 6 öre per kilogram, och kar samma tullsats,
afrundad till 3 kronor också här upptagits. För kläder af linneväfnad
innebär detta visserligen någon tullförhöjning, hvilken dock med hänsyn
till de föreslagna höjningarna af motsvarande väfnadstullar synes befogad.
Sådana kläder af linneväfnad torde för öfrigt icke vara föremål
för någon mera betydande import.
Till denna rubrik komma hufvudsakligen att hänföras kläder af N;r 545-bomullsväfnad, hvilka nu i allmänhet draga en tull af 1 krona 57.5
öre för obroderad och 1 krona 80 öre per kilogram för broderad vara.
Med hänsyn till den för vissa bomullsväfnader föreslagna tullförhöjning
har en tullsats af 2 kronor per kilogram ansetts lämplig.
De föreslagna tullsatserna utgöra i rubriken n:r 543 19.2, i rubriken
n:r 544 20.s samt i rubriken n:r 545 19.8 procent af medelvärdet för
undersökta prof.
Importen af mans- och gosskläder af ylle-, linne- eller bomullsväfnad
utgjorde år 1907:
Kilogram. Kronor.
kläder af ylleväfnad 32,542 520,672
. ,, ,, linneväfnad 2,082 16,656
,, ,, bomullsväfnad 23,772 237,720
Tullsatsen för kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskildt Kläder af
nämnda, andra slag, af spetsar, spetsväfnader och tyll, helt eller ^^546—^48
delvis af silke, har upptagits till 20 kronor. Denna tullsats utgör i
afrundadt tal den för materialet föreslagna med tillägg af 75 procent
eller samma tullsats, som i de flesta fall nu torde ifrågakomma för
dessa varor.
Kläder och andra sömnadsarbeten, andra slag, af spetsar, spetsväfnader
och tyll af annat spånadsämne än silke hafva uppdelats i sådana,
som äro försedda med foder af hel- eller halfsiden samt andra;
och har för de förstnämnda föreslagits en tullsats al 9 kronor, för
öfriga åter 7 kronor per kilogram. Bestämmande för det förra beloppet
har varit hänsyn därtill, att kläderna i fråga kunna betraktas såsom
kläder af siden med besättning af spetsar, spetsväfnader eller tyll, och
att fodret ofta torde utgöras af halfsiden. Det senare beloppet mot
svarar
tullen för spetsar, spetsväfnader och tyll af här i fråga varande
slag med tillägg af 75 procent och öfverensstämmer sålunda med nu
utgående tull utom i afseende å med broderier försedda kläder, för hvilka
tillägget nu utgör 100 procent.
552
Kläder af
helsiden.
N:r 549 och
550.
Kläder af
halfsiden.
N:r 551 och
552.
Kläder af
stampad filt.
N:r 553.
Kläder af
annan
spånadsvara.
N:r 554 och
555.
Med hänsyn till de i förslaget upptagna förhöjda tullsatser för
sidenväfnader hafva för här ifrågavarande sömnadsarbeten väsentligen
höjda tullsatser måst upptagas, eller 20 kronor och 16 kronor i stället
för nu utgående 12 kronor och 10 kronor 50 öre. De föreslagna tullsatserna
utgöra för undersökta varor 12.6 och 18.6 procent af medelvärdet.
Tullsatserna för varor, hänförliga till dessa rubriker, hafva upptagits
till hälften af motsvarande tullsatser för varor af helsiden.
För rosetter, kravatter och slips af hel- eller halfsiden väfnad,
hvilka utgöra en afsevärd del af den nuvarande importen af varor, tillhörande
rubrikerna n:r 550 och 552, motsvara de föreslagna tullsatserna
omkring 20 procent af medelvärdet.
Tullsatsen för dessa varor, hvilken nu utgör 1 krona 5 öre eller 1 krona
20 öre per kilogram, har upptagits till närmast afrundade tal, som motsvarar
den föreslagna tullen för stampad yllefilt med tillägg af 75 procent.
Bland varor, enligt förslaget hänförliga till kläder och andra
sömnadsarbeten, tilldraga sig de i dessa rubriker upptagna artiklarna
särskild uppmärksamhet såväl med hänsyn till sin allmänna användning
som till den stora import, för hvilken de äro föremål. I fråga om dem
har det hittillsvarande tullskjMdet varit synnerligen ojämnt. Procentuellt
tillägg till väfnadstullen verkar nämligen här ganska olika för klädesplagg,
som dock äro alldeles likställda, såsom lärer framgå af efterföljande
sammanställning, där de väfnadsslag, som i sömnadsindustrien
oftast användas, medtagits och tullskyddet beräknats efter 75 procent
af väfnadstullen:
för plagg
11 | ii |
11 | ii |
ii | ii |
ii | ii |
ii | ii |
af ylleväfnad, andra slag ...................
„ linneväfnad, 35-trådig .......................
,, „ 50-trådig .......................
,, „ mer än 50-trådig ........
,, bomullsväfnad, gles och 80-trådig..
„ bomullsväfnad, andra slag:
oblekt och ofärgad ....................
färgad eller blekt ......................
tryckt eller pressad .....................
Tullskydd för
sömnadsarbetet.
Per kg.
Kr. öre.
1: 31
—: 34
-: 75
1: 31
1: 31
—: 37.5
—: 67.5
—: 82.5
553
Härvid är att märka, att sömnadsarbetet oftast betingar lika stor
kostnad för de varor, som hafva det lägsta skyddet, som för de högst
fullbelagda.
Till belysande af, huru ojämnt gällande bestämmelser drabba, kan
vidare framhållas, hurusom, under det att exempelvis tullskyddet för
sömnadsarbetet å ett bluslif af ylleväfnad med utstyrsel af fransar,
spetsar eller snörmakerier utgör 100 procent af tullen för väfnaden,
är skyddet för enahanda arbete och utstyrsel på ett bluslif af linneeller
bomullsväfnad endast 75 procent af väfnadstullen. Närmare utfördt
innebär detta, att skyddet för sömnadsarbetet på yllelifvet utgör
per kilogram 1 krona 75 öre, medan motsvarande arbete på ett bluslif
af linne eller bomull skyddas med resp. 34, 37.5, 67.5, 75 och 82.5
öre samt 1 krona 31 öre per kilogram. Och ändock väger icke alltid
ett sådant plagg af ylleväfnad mindre än ett likadant af linne eller
bomull, utan oftast vida mer, i det att till persedlar af linne eller
bomull med nu nämnd utstyrsel i regel användas fina och lätta tyger.
Under utredningen har äfven det missförhållandet påvisats, att, hvad beträffar
en del inom landet tillverkade klädespersedlar, summan af tullsatserna
för till dem använda materialier och sybehör betydligt öfverstiger
tullen för den färdiga varan.
Eu öfvergång till fixa tullsatser, beräknade efter persedlarnas vikt,
synes erbjuda den enda lämpliga utvägen att ernå ett tillfredsställande
resultat. Mot bibehållande af förtullning efter väfnadens tullsats med
visst procentuellt tillägg talar för öfrigt den omständigheten, att en sådan
anordning skulle visa sig så godt som praktiskt omöjlig vid bifall till
kommitténs förslag om ett flertal väfnaders uppdelning i afseende å
tullsats efter vikt per kvadratmeter. Hvad tullsatserna angår, synas de
böra bestämmas så, att de tillgodose den på flera områden uppblomstrande
inhemska sömnadsindustriens intresse, och samtidigt, så vidt
möjligt är, blifva afvägda med hänsyn till varornas olika värde och till
den mer eller mindre dyrbara utstyrsel, som vanligen förekommer.
För persedlar med sådan utstyrsel, som här sägs, har, i öfverens- M:r 554
stämmelse med hvad sakkunniga tillstyrkt, tullsatsen ansetts böra bestämmas
50 procent högre än för persedlar utan dylik utstyrsel.
På grund af verkställd utredning rörande beskaffenheten af och N:r 555
prisförhållandena i fråga om hit hänförliga artiklar och sedan i särskilda
rubriker upptagits sådana eljest hithörande kläder och andra sömnadsarbeten,
som på grund af lägre värde borde draga lägre tull, har tullsatsen
upptagits till 3 kronor 50 öre per kilogram.
70
554
De i rubrikerna n:r 554 och 555 föreslagna tullsatser utgöra för samtliga
undersökta varor, hörande till den förra rubriken, 17.2 och för dem,
som falla under den senare, 19.3 procent af medelvärdet. Till jämförelse
må anföras, att för motsvarande varor den nya tyska tulltariffen upptager
samma tullsatser i mark, som här äro föreslagna i kronor.
A"m- *!“ 1. Motsvarande bestämmelse i fråga om gångkläder återfinnes i
n:r 5il—555. o o o
gällande taxa.
2. Till vinnande af likformig tullbehandling hafva bestämmelser
ansetts erforderliga angående hvad som skall med broderi förstås. Af
de olika slag sömnadsarbete, hvilka, såsom tjänande samma ändamål
som broderiet, funnits böra därmed likställas, hafva s. k. kråkspark och
kedjesöm hittills vanligen betraktats såsom broderi. I slutet af anmärkningen
har emellertid undantagits sådan kedjesöm, som endast afser att fästa
delar af en sydd persedel vid hvarandra, och hvilken i de flesta fall
hvarken kan anses såsom ett för prydnadsändamål åstadkommet arbete
eller torde fördyra varan. Hvad åter beträffar hålsöm, annan än
enkel, hvilken senare omnämnts i anmärkning till rubriken n:r 512, är
dylikt sömnadsarbete ett typiskt broderiarbete och bör därför behandlas
såsom sådant. Att arbeten af spånadsvaror, som medelst metalltråd
eller klistring försetts med prydnader, böra hänföras till broderier, betingas
däraf, att sådant arbete höjer varans värde och i de flesta fall
tillkommit i prydnadssyfte.
3. I särskilda, till kommittén inkomna framställningar och däribland
i sådana från Göteborgs handels- och sjöfartsnämnd, Göteborgs
handelskammare samt en af landets största tillverkare af damkappor,
har uttalats den mening, att applikationer böra betraktas såsom ett sömnadsarbete,
jämställdt med broderi och annan prydnadssöm. Detta slag
af arbete utföres antingen genom att i figurer utstansa eller bortklippa
delar af bottenväfnaden, hvarefter i deras ställe på undersidan fastsys
väfnad af samma eller annan beskaffenhet, eller ock genom att i form af
remmar (band) eller figurer fastsy spånadsvaror på bottenväfnaden. Då
sådant arbete är tidsödande och kräfver stor arbetsskicklighet, betingar
det ett betydligt högre pris än vanligt sömnadsarbete, och har därför
äfven kommittén ansett, att applikationer böra i tullbehandlingshänseende
jämställas med broderier. Anbringande i prydnadsändamål å väfnad
eller klädesplagg af band, snören, fransar eller gulddragararbeten är
strängt taget icke annat än applikation.
555
De flesta hithörande artiklar falla under rubriken n:r 198 i gällande ^eteifetc
taxa och draga enligt denna en tull af 9 kronor per kilogram, vare sig N:r 556-558.
de äro »äkta eller oäkta» och utan afseende å beskaffenheten i öfrigt.
Tullsatsen nedsattes enligt traktaten med Tyskland till detta belopp
från förutvarande 12 kronor, hvarvid jämväl tillkom det i en rubriken
tillhörande anmärkning inrymda stadgande, att varor af i rubriken afsedt
slag, hvilka innehålla guldtrådar eller gulddrageri till en kvantitet
af högst 15 procent af varans hela vikt, icke skola tullbehandlas såsom
gulddragararbeten utan efter varans beskaffenhet i öfrigt. Af gulddragararbeten
märkes först och främst gulddragartråden, som intager
en särskild ställning, så till vida som den utgör materialet eller halffabrikatet
för öfriga hithörande varor. Den består antingen af silke
eller, såsom vanligen är fallet, af bomullsgarn, som på maskin öfverspunnits
med en tunn, platt metalltråd, hvarigenom varan förlänas ett
guld-, silfver- eller bronsliknande utseende. Af tråden förekomma två
slag, äkta och oäkta, båda i en mängd olika kvaliteter med betydligt
växlande värde. Sålunda lärer den s. k. äkta gulddragartråden betinga
ett pris af ända upp till 400 kronor, under det priset på den oäkta
kan variera från 10 till 50 kronor, allt per kilogram.
I framställningar från gulddragare inom landet har framhållits
det oegentliga däri, att halffabrikatet drager samma tull som däraf framställd
Vara. Äfven från band- och snörtillverkare har klagats öfver
den enligt deras åsikt dryga tullsatsen. För deras fabrikat får tråden
nämligen allt större betydelse, och är det härvid företrädesvis de
billigare kvaliteterna, som finna användning. För att tillmötesgå dessa
tydligen befogade erinringar har kommittén för gulddragartråd föreslagit
en särskild, lägre tullsats eller hälften af den för gulddragararbeten
i förslaget upptagna. Från sakkunnigt håll har vitsordats, att det
äfven för fackmannen är svårt att skilja på äkta och oäkta gulddragartråd.
Frånsedt gulddragartråden har gällande taxa till gulddragararbeten N:r 557.
fört, förutom en del rena metallarbeten, snörmakararbeten, innehållande
gulddragartråd. Dessutom har dit hänförts band med gulddragartråd,
emedan beteckningen »galoner», som i rubriken förekommer, ansetts
syfta på så beskaffade band. Däremot hafva icke spetsar, spetsväfnader,
tyll och strumpstolsaxheten, innehållande metalltråd eller med metalltråd
öfverspunnet garn, inbegripits under gulddragararbeten, och detta därför,
att dessa artiklar äro i taxan specificerade. Såväl språkbruket som
värdeförhållandet har emellertid synts påkalla ändring häri och dessa
senare artiklars likställande med öfriga gulddragararbeten. Då äfven
556
N:r 558.
Konstgjorda
blommor etc.
N:r 559.
Delar till
konstgjorda
blommor etc.
!M:r 560.
paljetter och kantilj er ansetts böra bär upptagas, hafva de måst särskild!
nämnas, enär paljetter veterligen aldrig bestå af spånadsvara
utan uteslutande af metall, ebonit, gelatin och dylika ämnen samt kantiljer
oftast förfärdigas enbart af metall.
Hvad tullsatsen för de i rubriken n:r 557 upptagna varor beträffar,
har den med hänsyn till varornas relativt höga värde och deras
egenskap af att uteslutande tjäna lyxändamål, upptagits till samma belopp
som före den tyska traktaten; utgörande detta för samtliga undersökta
prof 11.3 procent af medelvärdet.
Varor af spånadsämnen i förening med metalltråd eller därmed
öfverspunnet garn till högst 15 procent af varans hela vikt hafva ansetts
fortfarande böra förtullas utan hänsyn till denna beståndsdel och sålunda
efter sin beskaffenhet i öfrig!.
Af dessa varor återfinnas konstgjorda blommor af tyg, halm,
papper, fjädrar eller andra dylika ämnen i gällande tulltaxa under
rubriken »Blommor» (n:r 46). Dit hänföras äfven konstgjorda växter.
Däremot hafva konstgjorda frukter tullbehandlats såsom varor, som
icke kunna hänföras under någon af de i taxan upptagna bestämmelser,
arbetade, och sålunda dragit en tull af 15 procent af värdet. Som icke
blott dylika växter och frukter utan äfven efter bildningar af fjärilar,
skalbaggar, prydnadsfjädrar m. m. — hvilka artiklar vanligen plägat
förtullas som bijouterivaror — i afseende å såväl pris som användnings-
och tillverkningssätt i de flesta fall kunna likställas med konstgjorda
blommor, hafva de i förslaget sammanförts med sistnämnda
artikel. Tullsatsen har upptagits till samma belopp, som nu utgår för
konstgjorda blommor, eller 15 kronor per kilogram.
Några skriftliga framställningar om ändringar i gällande tulltaxa
i fråga om konstgjorda blommor eller delar till sådana hafva icke
till kommittén inkommit. Däremot hafva under utredningen såväl tillverkare
som importörer framhållit önskvärdheten af, att efterbildningar
af i botanisk mening sammansatta blad blefve hänförliga till denna
rubrik och ej som nu till färdiga blommor eller växter. Sådana blad
äro exempelvis törnrosblad, klöfverblad m. fl. Med hänsyn till denna
begäran, som synts befogad, har kommittén i anmärkning, motsvarande
den under rubriken n:r 47 nu befintliga, upptagit en bestämmelse i
detta syfte. I öfrig! har i anmärkningen icke gjorts annan väsentlig
ändring, än att bestämmelsen om, att blad skola importeras i buntar
557
för att hänföras under denna rubrik, uteslutits, då det synts egendomligt,
att lösa blad skulle behandlas på annat sätt än sådana, som
importeras hopbuntade. I tullsatsen har ingen ändring vidtagits.
För paraplyer och parasoller af siden har nuvarande tullsats ansetts
tillfredsställande. Hvad åter angår paraplyer och parasoller, andra
slag, hvilka nu äro åsätta en tull af 50 öre per stycke, har i flera framställningar
begärts, att tullsatsen måtte höjas till 75 öre. Denna anhållan
har motiverats med hänvisning till det förhållandet, att för en
del hithörande varor den sammanlagda tullen för delarna, importerade
hvar för sig, är högre än för den färdiga paraplyen eller parasollen,
något som äfven med siffror påvisats i motiveringen för rubrikerna n:r
531 och 532. Då dessutom tullsatsen för sådana väfnader, hvaraf paraplyer
och parasoller, andra slag, förfärdigas, i förslaget höjts med belopp,
som för undersökt paraplyöfvertyg af bomullsväfnad i det närmaste
motsvarar 9 öre per stycke, och för plaraplyöfvertyg af ylleväfnad
öfverstiger denna siffra, har kommittén för hithörande varor upptagit eu
tullsats af 65 öre per stycke.
Nuvarande tulltaxa upptager i motsvarande rubrik endast en obetydlig
del af de hattflätor, som förekomma, nämligen sådana af bast, halm
eller träspån. Utom dessa finnes dock en mängd andra, af olika material.
Nuvarande praxis i afseende å tullbehandling af oftast förekommande
hithörande varor utvisas af följande sammanställning:
Tullsats per
kilogram.
Kronor.
Hattflätor:
af bast, halm eller träspån.................................................................... fria
af samma ämnen:
med materialet sammanhållet af garn eller tråd...................... 1: —
med inflätade band:
af helsiden ...................................... 6: —
af halfsiden......................................................................................... 2: 50
af annan väfnad ............................................................................ 1: 75
med inflätade:
silkessnören .................................................................................. 9: —
snören, andra slag ......................................................................... 3: —
med omvirad eller omklistrad väfnad............... för 100 kronor 15: —
med inflätade s. k. konstgjorda band.............. » » » 15: —
Paraplyer
otc
N:r 561 och
562.
Hattflätor.
N:r 563-566.
558
Tullsats per
kilogram.
flätade af konstgjorda band eller af garn eller tråd resp..........
flätade af konstgjorda band eller af spånadsvaror, i förening
med snören resp...............................................................................
flätade af klippta remsor:
af stampad yllefilt eller af väfnad:
enbart, förtullas lika med väfnaden
i förening med snören, lika med snören eller resp............
i förening med konstgjorda band ............... för 100 kronor
Till pärlbroderi eller annat sömnadsarbete på hattflätor
tullbehandlingen icke tagits hänsyn.
För främjande af stråhattstillverkningen inom landet beslöts af
1906 års riksdag tullfrihet för halm- och bastflätor, hvilka dittills varit
underkastade en tull af 1 krona per kilogram, hvarefter år 1907 på
grund af kungl. proposition denna tullfrihet utsträcktes att gälla äfven
hattflätor af träspån. Samtidigt infördes en särskild rubrik för hattflätor
uteslutande af halm, bast eller träspån, hvarvid de under rubrikerna
n:r 26 och 201 sedan föregående år med tullfrihet upptagna artiklarna
halmflätor och bastflätor ur nämnda rubriker uteslötos. Flätor
af gräs torde nu tullbehandlas såsom hattflätor af halm, hvaremot
flätor af rot eller säf tullbehandlas såsom arbeten af vegetabiliska rör
med tullsats af 1 krona per kilogram.
I syfte att åvägabringa reda och likformighet i tullbehandlingen
hafva här sammanförts alla i handeln under benämningen hattflätor
gående varor, äfven om de till följd af materialets beskaffenhet strängt
taget icke skulle kunna anses höra under denna afdelning.
För hattflätor af halm, bast eller träspån har, i likhet med hvad
nu är fallet, tullfrihet ansetts böra äga rum; och med dem hafva jämställts
flätor af gräs, säf, rot och andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsvaror
hänförliga. Hvad beträffar flätor af gräs, kunna de i en del fall ej särskiljas
från flätor af halm. Flätor af säf och flätor af rot torde både
till utseende, värde och tillverkningssätt stå de nu tullfria hattflätorna
så nära, att äfven de böra vara tullfria. 1 rubriken hafva äfven upptagits
Kronor.
f 6
2
1
50
75
I 9:
\ 3:
f 9
! 3
15
har vid
559
flätor af andra vegetabiliska ämnen med undantag af spånadsämnen,
därest sådana skulle kunna tänkas förekomma. Härigenom har den
tankegång, som legat till grund för ofvan omnämnda riksdagsbeslut
fullföljts. livad särskild! beträffar flätor af saf, har inhämtats, att de
utgöra föremål för husslöjd i sådana trakter, hufvudsakligen i Tyskland,
där råmaterialet växer. Försök hafva gjorts att importera detta och
här fläta varan, men försöken hafva misslyckats. Blandningar af de
olika ämnena lära förekomma.
Jämte de af ofvan nämnda ämnen allena fabricerade hattflätor
förekomma sådana i förening med spånadsvaror. För flätor af berörda
ämnen i förening med silke har den tullsats af 2 kronor 50 öre per
kilogram, som redan nu gäller för många af dem, synts lämplig.
Hattflätor af i öfverrubriken nämnda material i förening med
andra ämnen än silke hafva upptagits med en tullsats af 1 krona
per kilogram. Denna, som redan nu tillämpas för en del hithörande
varor och öfverensstämmer med tullsatserna för halmarbeten och korgmakararbeten,
andra slag, utgör, beräknadt efter en del undersökta
prof, endast några få procent af varuvärdet. Då emellertid för flätor
af den hufvudsakliga beståndsdelen föreslagits tullfrihet och varan utgör
ett halffabrikat för en betydande industri inom landet, har tullsatsen icke
ansetts böra sättas högre.
Hattflätor af spånadsvaror eller tagel utgöra antingen band eller
snören eller ock äro de likartade med af sådana tillverkade besättningsartiklar
fastän oftast försedda med starkare appretur. Som de i regel
icke kunna från sagda varor särskiljas och dessutom, hvad värdet beträffar,
äro med dem jämställda, hafva de hänvisats att efter sin beskaffenhet
tullbehandlas såsom band eller snören. Den föreslagna tullsatsens
förhållande till varuvärdet framgår af nedanstående sammanställning,
därvid materialets beskaffenhet angifves genom hänvisning inom
parentes till den rubrik i förslaget, dit detta i och för sig vore hänförligt.
De föreslagna tullsatserna för varor, fallande under rubriken n:r
566, utgöra i procent af medelvärdet:
Procent.
Vara, hänvisad till n:r 349 ......... 18.8
■» » » » 351 25.4
» » » » 494 26.4
5> » » j> 495 28.9
)> » j> » 496 18.9
N:r 564.
för 565.
N:r 566.
560
Hattar. Tillägget »färdiga eller halffärdiga» har återuppflyttats till öfver
N.
r567—577. där det förefanns, innan med blommor, plymer och spetsar
monterade fruntimmershattar erhöllo egen rubrik. Det har emellertid
visat sig, att dessa senare kunna förekomma till import i halffärdigt skick.
Fruntimmers- Nu gällande tullsats af 4 kronor per stycke har i förslaget
hattar, mon- bibehållits, men rubriken har ansetts böra undergå den förändterade
etc. 7 o
Nr 567. ring, att fruntimmershattar, monterade med spetsar, uteslutits. Af
importörer har nämligen framhållits, att med värdefullare spetsar
monterade fruntimmershattar ytterst sällan förekomma till import, utan
att de äfven äro monterade med blommor eller plymer. Däremot förekomma
flickhattar, vanligen af blekt bomullsväfnad, med en enkel spets
i brättets kant, för Indika en tullsats af 4 kronor per stycke i de flesta
fall öfverstiger varuvärdet. Såväl dessa flickhattar som ock, i den mån
de förekomma, med spetsar monterade fruntimmershattar blifva enligt
förslaget efter sin beskaffenhet hänförliga till någon af rubrikerna n:r
570, 574 eller 577 med tullsatser, bättre afpassade efter varornas värde.
I gällande tulltaxa indelas hattar, andra slag, allt efter det material,
hvaraf de äro förfärdigade, i tre grupper, nämligen 1) af hel- eller
halfsiden, med tullsats af 2 kronor per stycke, 2) af vaxduk, äfvensom
hattar af vaxad väfnad, s. k. sydvästar, med tull af 40 öre per stycke,
samt 3) af annat ämne, med resp. 75 öre och 50 öre per stycke, allt
efter som de är försedda med foder, svettrem, band eller dylikt tillbehör,
eller sakna sådant tillbehör. Mot denna indelning likaväl som mot tullsatserna
har såväl i skriftliga framställningar som muntligen af tillkallade
sakkunniga erinran gjorts, hvarvid framhållits, dels att tullsatserna
äro för låga för att skydda den inhemska hattindustrien, dels att indelningen
är alltför summarisk med hänsyn till varornas olika värde.
Hattar med Ofverrubriken har fått ändrad lydelse, emedan det synts riktigt
N:r568—570. att med hattar af hel- eller halfsidenväfnad likställa andra hattar
af vara, innehållande silke. Hittills hafva t. ex. hattar, sydda af
silkessnören (schniljer), och hattar, sydda af flätor, i Indika silke ingått,
måst till följd af rubrikens affattning hänföras till hattar af annat ämne.
Till följd af den sålunda ändrade lydelsen har tillägget »fälbhattar härunder
inbegripna», såsom onödigt, uteslutits.
Hvad garnering eller utsmyckning af hattar beträffar, har af
hattfabrikanter inom landet klagats däröfver, att i nu gällande taxa för
hattar af hel- eller halfsiden samt för hattar af vaxduk icke alls tages
hänsyn till, huruvida de äro garnerade eller ogarnerade, samt att, då i
561
fråga om hattar af annat ämne eu sådan åtskillnad gjorts, man därvid
inskränkt sig till uppdelning i två slag, nämligen med eller utan i rubriken
nämndt tillbehör. De hattar, som komme att höra till först berörda grupp,
d. v. s. de garnerade, vore dock sinsemellan så olika i värde, att de icke
borde likställas. En del fruntimmershattar — andra än de med blommor
eller plymer försedda — försåges dessutom ofta med så rik utsmyckning,
s. k. montering, att det till desamma använda garneringsmaterialet enligt
uppgift ofta droge högre tull än den färdiga hatten och borde därför
upptagas särskild! för sig med högre tull än de med vanlig enkel
garnering försedda. I anledning häraf hafva i förslaget hattar, andra
slag, med undantag dock för sydvästar, uppdelats i monterade, garnerade
och ogarnerade med den åtskillnad mellan de två senare slagen, som i
anmärkningen under rubriken n:r 577 närmare angifves. Med monterade
afses naturligtvis de, som hafva rikare utsmyckning än de blott garnerade.
Ett slag af sådan rikare utsmyckning, nämligen med spetsar, har ofvan berörts.
För öfrigt användas för ändamålet band, snörmakerier, spännen, in. m.
För ogarnerade sidenhattar har föreslagits en nedsättning af den
nuvarande tullsatsen med 50 Öre eller, till 1 krona 50 öre per stycke,
mot hvilken förändring hörda fabrikanter och importörer icke haft något
att invända.
För de till denna rubrik hänförliga, garnerade sidenhattarna bär
ingen förändring i gällande tullsats föreslagits.
För monterade sidenhattar har däremot föreslagits en med 50 öre
per stycke höjd tull eller 2 kronor 50 öre, en förhöjning, som ansetts
lämplig icke minst med hänsyn till ifrågavarande hattars på grund af
utstyrseln jämförelsevis höga värde.
I motsvarande rubrik af nu gällande taxa upptagas äfven hattar,
sydda af vaxduk, såsom t. ex. matroshattar, en modevara med ofta högre
värde än hattar af flätor, samt kuskhattar, livilkas värde kan uppgå till
14 kronor per stycke. I förslaget hafva emellertid dylika vaxdukshattar
ansetts böra få ingå under hattar af annat ämne. För sydvästar, hvilka
användas af lotsar, sjömän och fiskare, liar den nuvarande tullsatsen
bibehållits.
Af filthattar finnas två i värde vidt skilda slag, nämligen hårfilthattar
och ull filthattar. Af dessa äro endast de senare föremål för
afsevärd tillverkning inom landet. Hårfilthattfabrikationen lärer visserligen
i mindre omfattning hafva upptagits af åtminstone en fabrik inom
landet; men enligt uppgift har det nuvarande tullskyddet visat sig otill
71
-
N:r 568.
N:r 569.
N:r 570.
S. k. sydvästar.
N:r 571.
Hattar af
hårfilt eller
annat ämne
etc.
N:r572—577.
562
fredsställande för denna jämförelsevis dyra vara, och har tillverkningen
därför icke kunnat utveckla sig. A andra sidan har uppgifvits, att de
svenska hattfabrikerna icke skulle kunna upptaga denna fabrikation samt
i alla händelser icke kunna, vare sig hvad pris eller kvalitet beträffar,
täfla med de stora utländska fabrikerna. Då emellertid, såsom ofvan anförts,
tillverkning af hårfilthattar om ock i ringa omfattning inom landet
upptagits, då vidare afsättningen af dylika hattar enligt uppgift är stadd
i tillväxt, och då varan i främsta rummet torde användas af den mera
köpstarka publiken, har kommittén ansett sig böra tillmötesgå framställningarna
om högre skydd för hårfilthattar än för ullfilthattar och i
sådant afseende för ogarnerade hårfilthattar upptagit eu tullsats af 75
öre per stycke.
Emot en uppdelning af filthattar i sådana af hårfilt och sådana
af ullfilt har anmärkts, att det skulle medföra tulltekniska svårigheter
att skilja dem åt. Fabrikanter af de olika varuslagen anse emellertid,
att eu sådan åtskillnad icke bör vara förenad med någon större svårighet.
Hårfilten kännes vid strykning med handens insida len och silkesartad,
ullfilten däremot sträfvare. Också skiljes i flera utländska tariffer mellan
hattar af hårfilt och hattar af ullfilt. Så är förhållandet exempelvis i
tyska, österrikiska och franska tarifferna.
I sammanhang därmed, att tullsatsen för ogarnerade hårfilthattar i förslaget
upptagits med höjdt belopp, har gifvetvis tullsatsen för garnerade
sådana hattar ansetts böra undergå motsvarande höjning. För monterade
hattar af hårfilt eller »af annat ämne» har af'' samma anledning,
som här ofvan anförts i fråga om hattar af vara, i hvilken silke ingår,
förhöjning af tullsatsen föreslagits, nämligen till 1 krona 50 öre per
stycke. Värdet af så utstyrda hattar är nämligen mera beroende på
utstyrseln än på hattens beskaffenhet i öfrigt, hvartill kommer, att
tullen för de till monteringen använda materialier kan uppgå till samma
belopp som tullen för den färdiga hatten eller mera.
N:r 575. Till denna rubrik, som motsvarar n:r 211 i gällande taxa, hafva
hänförts äfven mössor, sydda af såsom tullfria specificerade hattflätor,
samt hattstumpar. Mössor af berörda slag, hvilka nu tullbehandlas
som korgmakararbete eller halmarbete med en tullsats af 1 krona per
kilogram, äro nämligen i fråga om tillverkning och värde närmast jämförliga
med hattar, sydda af liknande flätor.
Hvad hattstumpar eller filtstumpar beträffar, voro de före år 1886
icke i tulltaxan omnämnda. Enligt beslut vid det årets riksdag infördes
emellertid i taxan uttryckligt stadgande, hvarigenom de hänfördes till
568
halffardiga hattar. I framställningar från firmor, som för sin tillverkning
använda filtstumpar, har nu anhållits, att artikeln i fråga skulle
uppdelas efter olika^ bearbetning med lägre tullsatser för den mindre
bearbetade varan. Å andra sidan har från inhemska hattfabrikanter,
som tillverka filtstumpar, framhållits, att framställandet af stumpar vore
det dyrbaraste, svåraste och sålunda viktigaste arbetet i hattillverkningen;
att konkurrensen med utlandet vore så svår, att högre tullskydd
väl erfordrades; men att i hvarje fall en tullnedsättning skulle göra
tillverkningen inom landet omöjlig.
Då en uppdelning af hattstumpar, sådan som den ofvan föreslagna,
af tulltekniska skäl synts mindre lämplig, och då af enahanda skäl
jämväl ansetts ensidigt, att nuvarande likställighet mellan hattstumpar och
ogarnerade hattar bibehölles, där ej tungt vägande skäl talade för ett särskiljande,
har för de varor, som skulle blifva hänförliga till förevarande
rubrik, föreslagits en gemensam tullsats af 60 öre per stycke. För en
sådan förhöjning talar ej blott hvad redan anförts utan äfven den höjning
af produktionskostnaderna, som ägt rum, sedan nu gällande tullsats
fastställdes. Af inhämtade uppgifter framgår nämligen, att hattar,
som inom landet vid nämnda tidpunkt kunde framställas för en kostnad
af 18 kronor per dussin, nu icke kunna åstadkommas under 29 å 30 kronor.
För hithörande garnerade hattar har upptagits samma tullsats, N:r 576 och
som nu gäller. Beträffande tullsatsen för de monterade hänvisas till 577-hvad som anförts i sammanhang med frågan om monterade hårfilthattar.
Gällande taxas bestämmelser om hattar, sammansatta af flera
materialier, samt om hattstommar hafva, såsom öfverflödiga, icke i förslaget
upptagits.
I gällande tulltaxa upptagas, under rubrikerna n:r 531 och 532, Prydnadsplymer,
oarbetade och arbetade, med tullsatser af resp. 15 och 30 kronor
per kilogram. Benämningen plymer bär här utbytts mot prydnadsfjädrar
såsom mera omfattande och bättre anslutande sig till den tolkning,
som i praxis gifvits åt ifrågavarande rubriker. Af prydnadsfjädrar
förekommer till import en mångfald olika slag, vidt skilda till utseende
och värde. Fn uppdelning af dessa varor har synts lämplig, och de
dyrbara strutsfjädrarna hafva erhållit egen rubrik. En ytterligare uppdelning
i oarbetad och arbetad vara liar dessutom skett i öfverensstämmelse
med nu gällande taxa.
För de oarbetade strutsfjädrarna har föreslagits samma tullsats,
som nu gäller, eller 15 kronor per kilogram.
SÖ4
Konstgjord!
fjäderpälsverk.
N:r 582 och
583.
Solfjädrar.
N:r 584.
Tullsatsen för de arbetade har däremot föreslagits till 40 kronor
per kilogram. Denna förhöjning har vidtagits dels på grund däraf, att
varan under bearbetningen förlorar mer än hälften af sin vikt, dels
emedan arbetade strutsfjädrar uteslutande äro att anse som lyxvara.
Tullsatsen är i jämförelse med värdet visserligen låg, men en högre
tullsats torde icke vara tillrådlig, då varan lätt kan göras till föremål
för oloflig införsel.
Andra slag af prydnadsfjädrar äro betydligt billigare, och har för
en del af dem, såsom t. ex. oarbetade gås- och kalkonfjädrar, nuvarande
tullsats af 15 kronor per kilogram synts väl hög. I förslaget har också
för oarbetade prydnadsfjädrar, andra slag, upptagits eu tullsats af allenast
10 kronor per kilogram, under det att för de bearbetade föreslagits
bibehållande af nu gällande tull, SO kronor per kilogram.
I anmärkningen till prydnadsfjädrar har nuvarande, delvis på
prejudikat grundade tullbehandlingssätt fastslagits.
Denna artikel har i gällande taxa upptagits under hudar och
skinn och hänvisats till pälsverk, beredda, hopsydda, af blåräf etc., med
en tullsats af 6 kronor per kilogram. Som emellertid varan icke är
annat än bearbetade prydnadsfjädrar och i värde, efter vikt rälmadt,
öfverensstämmer med sådana, hafva tullsatserna i förslaget utförts med
samma belopp som för arbetade prydnadsfjädrar eller, om varan förfärdigats
af strutsfjädrar, 40 kronor per kilogram samt eljest 30 kronor.
Rubriken öfverensstämmer med motsvarande i nu gällande taxa,
utom hvad angår tillägget »oafsedt materialet», som tillkommit, då äfven
solfjädrar af andra ämnen än spånadsvaror skola hit hänföras.
IX. Kautschuk och kautsehuksraror samt packningar af spånadsämnen.
Kautschuksvaruindustrien, som inom allt flera områden framträder
såsom konkurrent till läderindustrien, har i Sverige under de senaste åren
nått ett betydligt uppsving. Redan summorna för införsel af råvara tala
i detta hänseende ett tydligt språk. Från det att på 1880-talet nästan ingen
kautschuk infördes, uppskattades årsinförseln 1901—05 till i medeltal
3 miljoner kronor. Landets gummifabriker hafva också ökat sin omsättning,
synnerligast hvad angår galosch er, hvaraf utförseln numera afse
-
.565
värdi öfverstiger införseln (år 1905 1.9 miljon kronor införsel mot
5.1 miljoner kronor utförsel). Äfven beträffande öfriga kautschuks-och
guttaperkaarbeten förete de svenska fabrikerna en afsevärd utveckling, om
de också icke ännu kunna helt fylla landets behof. Af importen belöper
emellertid icke mindre än omkring’ 1.5 miljon kronors värde på hittills
tullfria kautschuks artiklar; och man har, säkerligen på goda grunder, ansett,
att eu stor del af dessa artiklar skulle komma att tillverkas inom landet,
därest tillverkningen erhölle ett måttligt skydd. Motioner i sådant syfte
hafva ock väckts vid 1901 och 1903 årens riksdagar samt i bevillningsutskottet
rönt gynnsam behandling, ehuru de ej vunnit riksdagens bifall.
Skälen för afslag synas i hufvudsak hafva varit, att man ansåg de föreslagna
tullsatserna, som skulle drabba artiklar af nästan uteslutande teknisk användning,
betungande för landets öfriga industrier och för rederinäringen.
Härvid må dock erinras först och främst, att kautschuksindustrien icke
äger sämre naturliga förutsättningar i vårt land än i de större industriländerna,
hvarför tillverkningskostnaden, i den män afsättningen ökas,
bör alltmera kunna nedbringas till öfverensstämmelse med hvad utländsk
vara af motsvarande kvalitet i verkligheten kostar. En annan omständighet,
som likaledes förtjänar beaktande, är att man på marknaden
har att räkna med en mängd tekniska gummivaror af underhaltig kvalitet,
hvilkas ringa värde dock icke förr, än varan någon tid användts, kan af
köparna konstateras; och skydd mot osund utländsk konkurrens med
sådana underhaltiga kvaliteter är visserligen önskvärd! äfven från konsumenternas
synpunkt sedt. Slutligen är med hänsyn till de tekniska
gummivarornas stora betydelse för kommunikationsväsendet en inhemsk
tillverkning däraf, nog stark och produktionskraftig att i händelse af
ofred göra landet oberoende af importen, ganska önskvärd.
Äfven om man ville räkna med eu sådan, ganska visst icke inträffande
förutsättning, som att tullsatsen drabbade konsumenterna med
hela sitt belopp, skulle häraf för närvarande icke kunna föranledas en
ansenligare totalbelastning än ungefär 300,000 kronor årligen, därest
tullen bestämmes så, att den— hvithet här torde visa sig tillfyllestgörande
— motsvarar ungefär 10 procent af varans värde. Värdet af tillverkning
och import tillhopa öfverstiger nämligen föga 3 miljoner kronor.
Den inhemska konkurrensen kan emellertid antagas förhindra ett sådant
utnyttjande af skyddet. Härtill kommer vidare, att förslaget innebär
tullnedsättning för flera tekniska artiklar, som hittills dragit tull
med 1 krona 20 öre per kilogram. Till stor del faller för öfrigt den
möjligen ökade kostnaden på industrier, som skälfva äro tullskyddade,
såsom sockerfabriker, bryggerier, kvarnar och brännerier; och för export
-
566
Kautschuk,
oarbetad, etc.
N;r 585.
Kautschuk,
upplöst, etc.
N:r 586.
Kautschuks
tråd.
N:r 587.
industrierna, såsom pappers- och trämassefabrikerna samt sågverken, kan
merkostnaden i följd af tullsatsen ej blifva betungande. Ångbåtarna, som
ock äro afsevärda förbrukare af kautschuksvaror, kunna ju, om de
gå på utländska hamnar, där fylla sitt behof, därest den svenska varan
blefve afsevärdt dyrare, och i den mån de användas för inhemsk sjöfart,
lärer deras konkurrensförmåga ej beröras af tullen.
I betraktande af alla dessa omständigheter har kommittén icke kunnat
undgå att i princip ansluta sig till den ståndpunkt, som af bevillningsutskottet
vid 1903 års riksdag intogs, med iakttagande af de modifikationer,
som ifrågavarande industris senare utveckling påkallar.
I denna rubrik har, jämte de i gällande taxa såsom tullfria upptagna
artiklarna kautschuk och guttaperka, ansetts böra nämnas det närstående
ämnet balata, hufvudsakligen användt för remmar, samt regenereradt
gummi, bestående af från kautschuksaffall, förbrukade gummigaloscher
o. d. utlöst kautschuk, som pressats i plattor med skroflig yta.
Kautschuk, guttaperka och balata importeras antingen råa, i skrofliga
plattor, flaskor, block m. fl. former, eller renade, i bvilket skick de förekomma
såsom skrofliga, med hål försedda plattor. Bägge slagen böra
naturligtvis, såsom råmaterial för kautschuksindustrien, fortfarande åtnjuta
tullfrihet.
Hit hänförliga importartiklar äro s. k. gummisolution för hopkittning
af gummivaror samt skocement. Den förra betingar ett pris
af ungefär 4 kronor per kilogram, den senare ungefär 1 krona per
kilogram. Till rubriken hänföras vidare kautschuk i degform, äfven
med tillsats af andra ämnen, af hvilka svafvel är det vanligaste, samt
konstgjord kautschuk, s. k. faktis, ett preparat af feta oljor med svafvel
eller klorsvafvel, med eller utan inblandning af naturlig kautschuk. Värdet
å faktis är ungefär 1 krona 25 öre per kilogram. Den drager liksom
öfriga till rubriken hörande artiklar för närvarande tull med 15 procent
af värdet.
För att icke äfventyra fördyrande af ett för skofabrikerna erforderligt
beredningsämne, har kommittén ansett önskligt, att tullsatsen icke
komme att öfverstiga den nu för skocement utgående, med hänsyn hvartill
densamma upptagits till blott 15 öre per kilogram, ehuru detta belopp,
hvad gummisolution beträffar, är ganska lågt.
Kautschukstråd för elastiska spånadsvaror tillverkas ej inom landet;
och bär därför för sådan vara tullfrihet ansetts böra bibehållas. Af
567
sakkunniga har meddelats, att tjockleken af kautschnkstråd, afsedd för
ifrågavarande ändamål, ej öfverstiger 5 millimeter. Tråd af gröfre dimensioner
skulle enligt förslaget rubriceras som strängar.
Packningar och packningsmaterial, däri kautschuk ingår, förekomma
i mångahanda former, med högst växlande kautschukshalt samt
för olika användning. Af tulltekniska skäl har ansetts lämpligt, att
alla dessa slag af packningar, äfven om kautschuk ej utgör hufvudbeståndsdelen,
hänföras till kautschuksgruppen, hvarvid de dock uppdelats
på tre olika rubriker. Denna uppdelning är betingad af, å ena sidan,
kautschuksfabrikanternas intresse, att packningar uteslutande af mjuk
kautschuk eller, eventuellt, med en mindre inblandning af grafit, svafvel
eller dylikt, eller hufvudsakligen af hårdgummi, ej erhålla lägre tullsatser
än öfriga för industriell användning afsedda artiklar af motsvarande
material, samt, å andra sidan, hela den öfriga industriens
intresse af, att den betydande förbrukningsartikel, som utgöres af packningar
af jämförelsevis ringa kautschukshalt och därmed också af mindre
betydelse för kautschuksindustrien, ej onödigtvis fördyras. Olikhet i
tullsatser påkallas äfven af det olika värde dessa skilda slag af packningar
äga.
Till det billigaste slaget af nu ifrågavarande packningar höra de,
som upptagits i rubriken n:r 588. Ofta förekommande artiklar af detta
slag äro t. ex. blockpackning af spånadsämne med eu liten kärna af
kautschuk äfvensom moorit, klingerit och liknande kompositioner af asbest
och kautschuk. Med hänsyn till värdet och svårigheten att vid tullbehandlingen
skilja vissa hit hänförliga packningar från andra sammansatta
packningar, däri kautschuk icke alls ingår, har det ansetts lämpligast,
att äfven vanligen förekommande sådana af det senare slaget
här upptagas, oaktadt de ju icke äro kautschuks varor. Packningar,
bestående af enbart ett ämne, annat än kautschuk eller hårdgummi, förtullas
naturligtvis såsom detta ämne, arbetadt, äfven om de icke äro,
såsom förhållandet är med läderpackningar, i taxan särskildt omnämnda.
Medelvärdet å nu nämnda, till rubriken n:r 588 hänförliga packningar
har beräknats utgöra 2 kronor per kilogram. Till denna rubrik
har emellertid på grund af sin användning förts äfven gummiduk af visst
slag. Denna artikel har hittills tullbehandlats sålunda, att densamma utan
inlägg eller o inlägg af väf varit tullfri oafsedt tjockleken; att den,
försedd med sådant inlägg, åtnjutit tullfrihet vid tjocklek af 1 millimeter
eller däröfver och dragit tull, såsom vattentät väfnad, med 1 krona
75 öre per kilogram, om tjockleken understigit 1 millimeter; samt att
Packningsmaterial.
N:r 588.
568
den, försedd med omlägg, alltid, oafsedt tjockleken, tullbehandlats som
vattentät väfnad. Gummiduk med metallinlägg har hänförts till »maskiner,
redskap och verktyg» med 10 procents värdetull. Af sakkunniga har
nu upplysts, att gummiduk med inlägg eller omlägg af väf — dit naturligtvis
väfnader, allenast impregnerade eller sammanklistrade med eu lösning
af kautschuk, icke räknas — i regel har likartad industriell användning
och samma prisläge oafsedt tjockleken, och att sålunda eu gräns
af 1 millimeter såsom grund för olika tullbehandling icke är befogad. Med
hänsyn härtill har all gummiduk med inlägg eller omlägg af väf ansetts
böra hit hänföras. Med densamma har ock gummiduk med metallinlägg
likställts, ehuruväl sådan vara ställer sig något dyrare. Om den vanligast
förekommande gummiduken med inlägg eller omlägg af väf beräknas
hafva ett prisläge af 1 krona 50 öre eller något därunder, per kilogram
räknadt, torde den med metallinlägg försedda ställa sig 10 å 15 öre
per kilogram dyrare. Ehuruväl gummiduk, tjockare än ungefär 5 millimeter,
icke torde förekomma, har dock gränsen mot andra gummiplattor
för säkerhets skull satts så högt som vid 10 millimeter.
Hvad tullsatsen för denna rubrik beträffar, har från fabrikanternas
sida påyrkats samma belopp, som föreslogs i motion vid 1903 års riksdag,
eller 40 öre per kilogram. Kommittén har dock med hänsyn till hithörande
artiklars värde och industriella användning ansett sig höra stanna
vid 30 öre.
Vid rubrikens behandling har kommittén tagit under öfvervägande
en framställning från maskinpackningsaktiebolaget i Sandbäckshult angående
tullen å maskinpackningar, hvilken framställning blifvit genom
remiss den 28 januari 1908 från kungl. finansdepartementet till kommittén
öfverlämnad.
Mattor etc.
N:r 589.
Mattor, hofbufifertar, proppar och de i rubriken nämnda slag af
ringar hafva hittills, såsom hänförliga till »kautschuk, arbetad, andra slag,
ej specificerade», dragit eu tull af 1 krona 20 öre per kilogram. Här
upptagna, för industriella ändamål afsedda artiklar, såsom exempelvis
trattar till radsåningsmaskiner, s. k. nutchers, hattformar, ventilkulor och
ventiler, hafva i regel, såsom hänförliga till redskap eller till formar för
industriens behof, dragit 10 procents värdetull. Buffertar, andra än hofbuffertar
och bestående endast af kautschuk, hafva, likasom strängar,
plattor och packningar, varit tullfria. De plattor, som här afses, äro sådana,
som ej äro hänförliga till nästföregående rubrik, således alla utan mlägg
eller omlägg, oafsedt tjockleken, däribland äfven så beskaffad gummiduk.
I denna rubrik har ej ansetts nödigt att jämte packningar upptaga äfven
569
termen packningsrnaterial, enär detta senare innefattas under »strängar
och plattor». Symaskinsringar äfvensom ringar för industriella behof
kunna ofta nog icke utan svårighet skiljas från packningar; men detta förhållande
saknar praktisk betydelse, om, såsom här föreslagits, samtliga
dessa varuslag fälla under samma tullsats.
Medelpriset för de i rubriken sammanförda varuslag torde kunna
uppskattas till omkring 8 kronor per kilogram. Ehuruväl de olika,
varuslagen sinsemellan kunna anses tämligen likställda till värdet, kan
dock för eu och samma artikel priset växla afsevärdt efter olika kvalitet.
Spiral- och pansarslangar äro till förstärkning försedda med spiral
eller flätning af järn eller annan metall, som i och för sig är af betydligt
lägre värde än kautschuk, och. ställer sig därför priset per viktsenhet
lägre än å andra slangar. Spiralslang har hittills varit tullfri,
därest den ej genom aptering varit utmärkt såsom tillbehör till sprutor.
Pansarslang har såsom redskap dragit 10 procents värdetull. Medelvärdet
å dessa slag af slangar är 2 kronor 50 öre å 3 kronor per kilogram.
Den föreslagna tullsatsen understiger sålunda i allmänhet icke
10 procent af värdet.
Det, i rubriken beskrifna slaget af slangar begagnas för eldsläckningsändamål.
Sådana slangar hafva såsom oapterade hittills varit tullfria; och
då de tros ej kunna med fördel tillverkas inom landet, har tullfriheten
ansetts böra bibehållas. Kautschukslagret å dessa slangar har blott tätningsändamål
och bör icke, där det är ojämnt pålagdt, på något ställe vara
tjockare än 2 millimeter. Skulle så vara fallet, bör slangen, liksom om
den har koppling eller annan aptering, hänföras till nästföljande rubrik.
Hithörande slangars värde varierar betydligt alltefter kvaliteten af
kautschuken i varan. Som genomsnittspris torde kunna antagas 5 å (5
kronor per kilogram. Den föreslagna tullsatsen utgör alltså 10 procent
af värdet eller något därunder.
Drifremmar ; af kautschuk draga nu i allmänhet, såsom hänförliga
till »ej specificerade dragremmar till maskiner», tull med 10 procent af
värdet. Den vikttullsats, som nu föreslagits, motsvarar så nära som. möjligt
denna värdetull. Det har ansetts praktiskt att här sammanföra alla
drifremmar, i hvilka kautschuk, guttaperka eller balata jämte spånaclsämne
ingår, äfven om detta senare ämne skulle utgöra hufvudbeståndsdelen.
Eu hit hänförlig, synnerligen betydande artikel är de s. k. balataremmarna.
Transportremmar — eu artikel, som på grund af växande
72
Spiralslang
etc,
N:r 590.
Slangar de.
N:r 391.
Slangar etc.
N:r 592.
Remmar.
N:r 593.
570
Skodon.
N:r 594.
Volocipeddelar
etc.
N.r 595.
Kautschuksvaror
etc.
N:r 596.
Arheten af
hårdgummi.
N:r 597-600.
användning inom tekniken ansetts böra särskildt nämnas — hafva jämställts
med drifremmar, hvilka de, frånsedt gröfre dimensioner och ofta
förstärkt ytbetäckning, fullständigt likna.
Rubriken, hvari gällande tullsats bibehållits, afser icke heller
någon ändring i hittillsvarande tullbehandlingspraxis, enligt hvilken till
kautschukskodon föras endast sådana, som utvändigt äro helt och hållet
klädda med kautschuk, alltså galoscher. Med tyg på yttersidan försedda
kautschukskodon, såsom s. k. snow-boots, skola såsom förut hänföras
till skodon af annan väfnad än hel- eller halfsiden.
Enligt denna rubrik skulle för velocipeddelar af kautschuk, hvilka
hittills ingått i den allmänna rubriken velocipeddelar, gällande tullsats
bibehållas.
Af de artiklar, som i gällande taxa innefattas under rubriken
»kautschuk, arbetad, andra slag, oj specificerade», hafva i förslagets föregående
rubriker åtskilliga särskildt upptagits, såsom galoscher samt tekniska
gummivaror, och sedan dessa sålunda utsöndrats, synes skäligt att
för återstoden eller de i denna rubrik upptagna höja tullsatsen från
1 krona 20 öre till 1 krona 50 öre per kilogram. Om än för de många
olikartade varuslag, som äro hit hänförliga, tullsatsen i något fall kan
blifva hög, är dock så i allmänhet icke förhållandet; och för öfrigt är
ingen af dessa artiklar så betydande i förbrukningen, att tullsatsen ur denna
synpunkt kan hafva större betydelse. Den utgör i genomsnitt 13 procent åt
värdet å slitskenor till automobiler, 8 procent tör luftrör till automobiler,
mindre än 5 procent för kirurgiska artiklar, 5 till 50 procent för diverse
varor såsom tobakspungar, myntbrickor, biljardband, doppskor och battonger
samt 25 till 100 procent för radergummi, sistnämnda procentsats
dock blott för sådana af faktis och dylikt tillverkade sämre kvaliteter,
hvaraf import ej torde vara önskvärd. Med radergummi afses i denna
rubrik endast i bitar för direkt användning apteradt eller i trähylsor
infattadt sådant. Till sönderstyckning afsedda plattor af radergummi
böra, såsom plattor utan inlägg, draga tull af 80 öre per kilogram.
Imitationer af hårdgummi (i handeln vanligen kalladt ebonit), såsom
eburin, ebroin och ambroin, äga ej blott afsevärdt lägre värde än den
äkta varan utan äro ock lätta att skilja från denna. Ebonit har nämligen,
i olikhet med imitationer häraf, t}"pisk lukt af kautschuk samt
drager efter gnidning till sig små pappersbitar och dylika lätta kroppar.
I motsats till hvad beträffande likartade förhållanden eljest i förslaget
är regel, hafva därför imitationer af ebonit ej likställts med den äkta
varan utan upptagits bland formbara ämnen i afd. VI.
571
Oarbetadt hårdgummi i form af block och plattor, hvilken artikel
betingar ett pris af 5 å 6 kronor per kilogram och hittills ej närnnvärdt
varit föremål för svensk tillverkning, införes för närvarande tullfritt.
För bibehållande af tullfriheten talar visserligen i sin mån den
omständighet, att varan utgör ett viktigt råmaterial för j acklister i telefonväxelbord
samt för telefonapparater, alltså artiklar, som äro föremål
för betydande svensk export. A andra sidan har emellertid af representanter
för kautschuksindustrien framhållits, att fabrikation af block
och plattor skulle under förutsättning af nödigt tullskydd kunna upptagas
inom landet, lika väl som ebonitstänger kunnat under skydd af
gällande tullsats här tillverkas. Kommittén har ansett sig i så måtto
böra taga hänsyn till detta uttalande, att för varan ifråga föreslagits
en tullsats, motsvarande ungefär 8 procent å de billigaste slagen.
Enligt gällande tulltaxa är tråd af kautschuk tullfri. Detta stadgande
har tolkats sålunda, att kautschuksträngar (tråd) af intill 10 millimeters
tjocklek fått införas tullfritt, hvaremot gröfre vara (stänger) af
samma material hänförts till »kautschuk arbetad, andra slag, ej specificerade»
och sålunda dragit tull af 1 krona 20 öre per kilogram. På
grundval af detta tullskydd har ock, såsom ofvan antydts, tillverkning
af ebonitstänger upptagits inom landet. Då emellertid varans värde är
5 å 6 kronor per kilogram, torde skyddet kunna anses väl högt för ett
hallfabrikat, och kommittén har funnit tullsatsen böra kunna nedsättas
till 50 öre per kilogram (motsvarande 8 å 10 procent af värdet), förutsatt,
att denna tullsats komme att gälla äfven för de hittills tullfria
strängarna. Rör af hårdgummi, äfvenledes hittills tullfria, betinga
ett pris af 5 å 6 kronor per kilogram för hårda kvaliteter och omkring
2 kronor per kilogram för mjuka s. k. genomföringsrör för elektrisk
installation. Den föreslagna tullsatsen af 50 öre per kilogram är visserligen
ganska hög för de sistnämnda, men ett undantag för dessa skulle
vålla praktiska olägenheter, enär de lätt förväxlas med »andra» rör af
mjuk kautschuk (rubr. n:r 592). Bibehållas båda dessa slag af rör vid
föreslagna lika tullsatser, behöfver förhållandet ej vålla svårighet för
tullbehandlingen. Till denna rubrik hafva äfven förts hittills tullfria
packningar af hårdgummi. Värdet å dessa är ungefär 5 kronor per kilogram,
och tullsatsen beräknas möjliggöra svensk tillverkning, särskildt
af den hithörande betydande artikel, som benämnes jenkinspackning.
Tullsatsen synes för åvägabringande af likställighet med de i
rubriken n:r 596 upptagna artiklar af mjuk kautschuk böra, likasom för
N:r 597.
N:r 598.
N:r 600.
dessa, höjas från 1 krona 20 öre till 1 krona 50 öre per kilogram. För
kirurgiska artiklar utgör denna tullsats 2 till 5 procent, för kammar
8 till 10 procent af värdet.
X. Lervaror.
Denna afdelning omfattar först och främst de slag af lervaror,
som i gällande taxa återfinnas under öfverrubriken »Lervaror, ej specificerade».
Därtill kommer emellertid ytterligare ett afsevärdt antal
artiklar och särskild! flertalet sådana lervaror, hvilka nu tullbehandlas
såsom maskiner, redskap eller verktyg eller såsom galanterivaror. I
öfrigt innebär förslaget här, likasom annorstädes, en större specialisering
af de särskilda varuslagen, än hvad gällande taxa innehåller. —
I motsats till hvad eljest i allmänhet i förslaget förekommer, är det
ifråga om denna afdelning egentligen endast de gröfre varuslagen,
för hvilka tallförhöjning funnits nödig. Tillverkningen af gröfre lervaror
måste anses vara en för vårt land i hög grad naturlig näring.
1 södra Sverige linnes god tillgång på utmärkta leror, och särskild!
lärer den i Skåne förekommande eldfasta leran vara en af de bästa,
som stå att få. Visserligen företer också lervaruindustrien inom nämnda
provins icke ringa lifaktighet, hvilket bäst framgår af de afsevärda
kvantiteter gröfre lervaror, som exporteras från sydsvenska hamnar;
men då man därjämte ser, att landets totala produktion af de gröfre
lervarorna med undantag af vanligt murtegel icke har att uppvisa någon
starkare tillväxt, och att alltjämt en betydande införsel förekommer, särskild!
af vissa hithörande artiklar, samt att denna införsel i stället för
att aftaga tvärtom under senaste tid ökats, kan man svårligen anse, att
ifrågavarande industri intager den ställning inom vårt näringslif, som
borde kunna tillkomma densamma. Vidare synas åtskilliga omständigheter
tala för, att från andra länder, hvilka exportera lervaror, i främsta
rummet Tyskland och England, allvarliga försök kunna motses till kringskärande
af den svenska lervaruindustriens afsättningsmöjligheter på vår
egen marknad. Vid sådant förhållande och i betraktande häraf, att våra
grannländer Tyskland och Norge ansett sig behöfva skydda sin industri
på ifrågavarande område med vida högre tullsatser än de hos oss
gällande, är det förklarligt, att så enträgna framställningar om ökadt
tullskydd för tillverkning af dessa varor framkommit som de, hvilka
kommittén fått emottaga från denna industris målsmän, framställningar
som kommittén funnit sig icke höra lämna obeaktade.
578
Tegel, andra slag, ej specificerade, hvilken rubrik i gällande taxa
praktiskt taget knappast omfattar annat än murtegel; åsattes år 1906
en tull af 10 öre per 100 kilogram, hvarmed afsågs att sätta tegelbruken
i de sydvästliga delarna af Sverige i stånd att på vår inhemska
marknad konkurrera med tegelslagerierna i angränsande trakter
af Norge. Angående dess verkningar torde ännu vara för tidigt att
döma. Något ändringsförslag har emellertid icke förelegat, och vid sådant
förhållande har för artikeln oglaseradt murtegel gällande tullsats upptagits
oförändrad. Glaseradt murtegel däremot — en sannolikt rätt
sällan förekommande artikel — har, hufvudsakligen af tulltekniska skäl,
ansetts böra sammanföras med annat glaseradt tegel och sålunda ingå
under förslagets rubrik n:r 604.
Hos kommittén gjord framställning om en högre tullsats för s. k.
poröst tegel, har, sedan upplyst blifvit, att någon import af sådant
tegel icke gärna kunde motses, enär varan icke vore i stånd att bära
fraktkostnaderna, lämnats utan afseende. Då emellertid tvekan måhända
skulle kunna uppstå, huruvida poröst murtegel vore att inbegripa under
vanligt murtegel, bär en förtydligande bestämmelse i sådant hänseende
intagits i förslaget.
Till förevarande rubrik har med hänsyn till varans användning
förts äfven kalksandtegel, ehuru detta icke tillverkas af lera. Denna
artikel tullbehandlas för närvarande såsom varor, ej specificerade, arbetade,
och drager följaktligen tull med 15 procent af värdet. För priset
å kalksandtegel torde tullen därå vara utan afsevärd betydelse, helst
artikeln i fråga lärer vara föremål för ytterst obetydlig import.
Enligt bestämmelse i gällande taxa draga eldfast tegel och fasadtegel
tull med 20 öre per 100 kilogram. 1 praxis har såsom fasadtegel
tullbehandlats äfven det slag af formtegel, som benämnes profiltegel.
Annat formtegel samt klinker för murningsändamål — en sannolikt
högst obetydlig importartikel — lära rubricerats som tegel, andra
slag, med en tull af 10 öre per 100 kilogram. Trottoar klinker hafva
hänförts till trottoarsten af lera och såsom sådan drabbats af en tull
af 20 öre per 100 kilogram. Hvad syrefasta formtegel och plattor för
kemiskt-tekniska ändamål beträffar, hafva de, i den mån de ej hänförts
till rubriken för maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade, och
sålunda dragit tull med 10 procent af värdet, belagts med tull af 20
eller 10 öre per 1.00 kilogram, allt efter som de bestått af eldfast tegel
eller ej. Den senare tullsatsen torde dock ytterligt sällan hafva kommit
Murtegel.
N:r 802.
Tegel,
andra slag.
N:r 603 och
604.
574
till användning. För oglaseradt taktegel är den nuvarande tullsatsen
15 öre och för glaseradt 25 öre, allt per 100 kilogram räknadt.
Af eldfast tegel förekomma flera olika slag, exempelvis chamottoch
dinastegel, kvarts- eller silikategel samt bauxit- och magnesittegel.
Dessa tegelsorter hafva stor användning för olika industriella ändamål
såsom inom järn-, pappersmasse- och glasindustrierna samt vid gasverken.
Landets behof af eldfast tegel lärer endast till en del fyllas af inhemsk
vara; och enligt uppgift skola särskild! kvarts- och magnesittegel af
inhemskt material ännu icke kunna, hvad varans godhet beträffar, mäta
sig med utländska, företrädesvis engelska och tyska fabrikat. Emellertid
lära kraftiga försök göras från den svenska lervaruindustriens sida att
förbättra tillverkningen. Enligt hvad som blifvit kommittén meddeladt,
utgör priset per 100 kilogram å chamott-tegel 7 kronor, å dinastegel 4
kronor 50 öre å 5 kronor 50 öre, å kvartstegel 5 kronor samt å magnesittegel
11 kronor.
I fråga om betydelsen och omfattningen af benämningen klinker
lära delade meningar råda. Enligt inhämtade upplysningar förstås dock
i allmänhet därmed sådant tegel, som har form af vanligt murtegel men
är af bättre material, starkare brändt och oftast syrefast. Klinker,
hvarå medelpriset uppgifvits utgöra omkring 2 kronor 50 öre per 100
kilogram, torde till allra största delen användas till gatubeläggning.
Ett särskild! slag af klinker utgöres af inom tekniken användt syrefast
formtegel såsom sulfitkokartegel och silplattor.
Till fasadtegel bör räknas hvarje oprofileradt eller i form icke
dekoreradt tegel, som underkastats vidlyftigare bearbetning än vanligt
tegel i afsikt att göra varan användbar för fasadmurning, hvarvid man
i allmänhet torde kunna utgå ifrån, att en af sidorna skall vara felfri,
d. v. s. att en längd- eller kortsida är fullkantig. Däremot är icke
slät eller regelbunden yta utmärkande för fasadtegel, ty äfven om
dylikt tegel vanligen har sådan yta, förekommer dock numera emellanåt
handslaget fasadtegel, som företer en skroflig yta. Ett slag af fasadtegel
är den s. k. verblendstenen, hvilken utgöres af mindre, till beklädnad
af väggytor afsedt tegel. Verblendstenen lärer dock i allt större
utsträckning ersättas af vanligt fasadtegel. Medelpriset för oglaseradt
fasadtegel har för kommittén uppgifvits utgöra ungefär 3 kronor per
100 kilogram.
Af formtegel för byggnadsändamål har bär ofvan nämnts profiltegel.
Medelpriset å denna artikel, hvilken emellertid numera börjat
ersättas med granit och sandsten, har uppgifvits utgöra omkring 5 kronor
per 100 kilogram för oglaserad vara. Men därjämte förekommer
575
sådant formtegel, åt hvilket gifvits en särskild form för att göra det
lämpligt att inmuras i hvalfkonstruktioner, för att förstärka järnbalkar
i trossbottnar eller dylikt. Ett särskildt slag däraf är s. k. Frazzitegel,
som lärer betinga ett pris af i genomsnitt 9 kronor per 100 kilogram.
Al tegel tillverkare har framhållits, att tullsatserna för fasad- och formtegel
vore alldeles för låga, hvilket framginge bland annat däraf, att
tillverkningen i Skåne af s. k. gult Flensburgertegel måst nedläggas på
grund af öfvermäktig utländsk konkurrens. Med formtegel hafva slutligen
s. k. reveteringsplattor — afsedda att å trähus bilda underlag för
vanlig puts af murbruk — ansetts böra likställas. Priset å denna vara
utgör 2 kronor 50 öre å 3 kronor per 100 kilogram.
Af taktegel, som införes företrädesvis från Norge, Tyskland och
Holland, förekomma dels de billigare vanliga takpannorna dels ock ett
dyrare slag, falstaktegel. Enligt erhållna upplysningar växlar priset å
oglaseradt taktegel mellan 1 krona och ungefär 3 kronor samt å glaseradt
mellan 2 kronor 50 öre och 6 kronor 50 öre, allt per 100 kilogram
räknadt. De för taktegel nu gällande tullsatser tillkommo år
1906. Redan då var det emellertid tydligt, att de icke gärna kunde
bereda den inhemska taktegeltillverkningen något mera kraftigt skydd,
ty enligt k de vikt- och prisuppgifter, som meddelades af bevillningsutskottet
i dess utlåtande, skulle tullsatserna uppgå för det oglaserade till
föga mer..än 4 procent af värdet och för det glaserade till icke fullt
3 procent. I framställningar, som af tegeltillverkare till kommittén ingifvits,
har också framhållits, att för detta slag af tegel en väsentlig tullförhöjning
erfordrades, och särskildt, att detta vore förutsättning för att
den inhemska tillverkningen af glaseradt falstaktegel skulle kunna utvecklas.
I fråga om alla slag af tegel har i de inkomna framställningarna
framhållits nödvändigheten af att i tullbehandlingsafseende göra skillnad
mellan glaserad och oglaserad vara samt åsätta den förra högre tull.
Härvid har betonats, att glasering af en tegelvara vore en jämförelsevis
svår och dyrbar procedur, vid hvilken en mängd tegel förstördes. Till
följd häraf ställde sig priset å glaseradt tegel ganska högt; det uppginge
till minst dubbelt men vanligen tredubbelt mot priset å oglaseradt
tegel. Af hörda sakkunniga hafva ock dessa uppgifter bestyrkts,
hvar)ämte upplysts, att af glaseradt tegel äro fasad- och profiltegel samt
taktegel de ojämförligt vanligaste slagen.
Kommittén, som med beaktande af berörda förhållanden funnit
den för närvarande allenast i fråga om taktegel genomförda olikheten
Anm. 1 tiii
n:r602—604.
Byggnadsornament.
N:r 605 och
606.
576
i tullsatser för det oglaserade och det glaserade böra utsträckas att
gälla för allt tegel, bär, hvad angår tullen å det oglaserade, ej till vanligt
murtegel hänförliga, ansett eu tullsats åt o5 öre per 100 kilogram
lämplig. Mot detta belopp hafva de af kommittén hörda sakkunniga,
som representerat förbrukare af tegel, icke gjort någon egentlig erinran
utom för så vidt tullsatsen afsåge eldfast kvarts- och magnesittegel, för
hvilka artiklar lägre tull ansågs önskvärd. Kommittén har dock icke
kunnat fästa afseende vid denna erinran, då inhemsk tillverkning åt
dessa tegelslag icke lärer kunna motses med eu lägre tullsats, då vidare
denna tullsats icke kan anses oskäligt hög i förhållande till varuvärdet
och då slutligen det lärer möta stor svårighet att vid tullbehandlingen
skilja åtminstone kvartstegel från annat eldfast tegel.
Beträffande tullsatsen för det glaserade teglet har kommittén, med
afseende å hvad ofvan anförts, ansett densamma skäligen böra bestämmas
till ungefär tre gånger så högt belopp som tullen för oglaserade
hithörande artiklar och i enlighet därmed upptagit densamma till 1
krona per 100 kilogram. ...... .....
Utom glasering förekommer jämväl annan bearbetning åt ytan a
tegelvaror, nämligen engobering och fanering. I motsats till glasering
lära dock dessa'' bearbetningar icke medföra nämnvärd förhöjning af
varans värde, hvadan särskild hänsyn till engoberadt och faneradt tegel
icke ansetts behöfva tagas.
Enligt hvad upplyst blifvit, förekommer en ej obetydlig import åt
fasadtegelj"'' som har båda de hvarandra motstående största ytorna glaserade
och genom perforering, Etsning eller annorledes så formats, att
teglet med lätthet kan delas till plattor (s. k. klyfsten). Dessa lära användas,
i stället för vanliga pressade väggplattor, till beklädnad af
väggar och dvlikt. Då de sålunda utgöra ersättningsartiklar för väggplattor
och för vissa ändamål konkurrera med dessa, synas de ock
lämpligen hora sa. förtullas, hvarom stadgande inrymts i anm. 1 under
förevarande rubriker.
Tullsatsen för oglaserade, enfärgade byggnadsornament af vanligt
lergods blef genom handelstraktaten med Tyskland nedsatt från 3 kronor
till02 kronor per 100 kilogram. (Kriga slag af byggnadsornament tullbehandlas
som »andra arbeten» af lera och draga följaktligen, om_ de
äro hvita eller enfärgade, eu tull af 10 öre per kilogram samt eljest
en tull af 16 öre per kilogram.
577
I ett till kommittén ingifvet förslag till ändringar i tullsatserna
för lervaruindustriens alster har upptagits eu tull af 5 kronor per 100
kilogram å alla oglaserade byggnadsornament af lergods, äfven af terrakotta,
samt 10 kronor per 100 kilogram för de glaserade, hvarvid
framhållits, dels att förbrukningen af dessa artiklar visserligen för närvarande
vore rätt obetydlig men att, dä en förändring i detta afseende
mer än val vore tänkbar, tillverkningen borde åtnjuta skäligt skydd,
■dels ock att de vanliga ornamenten och ornament af det något dyrare
materialet terrakotta stode i ungefär samma pris, enär ifråga om berörda
artiklar bearbetningskostnaden vore den hufvudsakligen värdebestämmande
faktorn. Vidare har upplysts, att byggnadsornament utgjordes
dels af egentliga ornament, såsom kapitäler, konsoler och fyllningar,
dels ock af orneringstegel, som genom betydligt rikare dekorering skilde
sig från fasad- och formtegel.
Kommittén, som funnit berörd:: förslag vara att föredraga framför
gällande bestämmelser, har dock ansett tullen å oglaserade ornament
icke böra sättas högre än 3 kronor per 100 kilogram.
Golf- och väggplattor, livilka i gällande taxa återfinnas under artikeln
tegel, hafva med afseende å varans beskaffenhet ansetts böra särskildt
för sig upptagas.
Dylika plattor af 3 centimeters tjocklek eller däröfver, hvilka så godt
som uteslutande utgöras af golfplattor, draga nu tull med 20 öre per
100 kilogram. För enfärgade, oglaserade plattor af denna tjocklek —
hvilka lära betinga ett pris af omkring 3 kronor 50 öre per 100 kilogram
— har föreslagits samma tull, som för oglaserad klinker, d. v. s.
35 öre per 100 kilogram. Af tulltekniska skäl är det nämligen önskvärdt,
att likställighet i afseende å tullsats äger rum mellan sådan klinker
och de ifrågavarande gröfre golfplattorna. Jämväl varans värde torde
fullt motivera den föreslagna tullsatsen.
Flerfärgade eller glaserade plattor af 3 centimeters tjocklek eller
däröfver lära ej tillverkas inom landet, och importen af dessa artiklar
torde vara ringa eller ingen. För att förebygga den af sakkunniga framhållna
möjligheten, att tullen å de tunnare plattorna skulle kunna
kringgås genom import af plattor, som för ändamålet framställts i en
tjocklek, obetydligt öfverstigande 3 centimeter, synes emellertid försiktigheten
bjuda, att tullsatsen för de tjockare plattorna bringas mera i öfverensstämmelse
med tullsatserna för de tunnare, än hvad nu är fallet;
och har i detta syfte tullsatsen för de i rubriken n:r 608 upptagna föreslagits
till 5 kronor per 100 kilogram.
Golf- och
väggpiattor.
N:r 807—611.
73
578
Deglar, etc.
N:r 612.
För plattor af mindre tjocklek än 3 centimeter hafva gällande tullsatser
bibehållits utan annan ändring, än att tullen för enfärgade, oglaserade
plattor — hvarå priset enligt för kommittén tillgängliga uppgifter
växlar mellan 5 och 30 kronor per 100 kilogram återställts till
det belopp, den hade före ikraftträdandet af handelstiaktaten med Tyskland.
Af en importör har till kommittén framställts förslag, om ytterligare
uppdelning af glaserade plattor af ifrågavarande tjocklek, så
att olika tullsatser skulle bestämmas för plattor af minst 1.5 centimeters
tjocklek och för plattor af mindre tjocklek. Fn dylik uppdelning har
dock kommittén lika litet som sakkunniga, hvilkas mening inhämtats,
funnit vara af något egentligt behof påkallad.
De i taxan "vid golf- och väggplattor upptagna benämningarna
»tiles» och »flisor» hafva, såsom öfverflödiga, uteslutits.
Gällande taxa stadgar tullfrihet för deglar, mufflar och retorter,
hela eller i delar. _ .
Till kommittén har gjorts framställning om en tull åt ^ kionoi
per 100 kilogram a dessa artiklar såsom nödvändig för möjliggörande
af inhemsk tillverkning. Därjämte har blifvit upplyst, att fabrikation
af retorter för gasverk förekommer vid Ifö kaolinbruk; men enligt
uppgift skall företaget hafva att utstå en hård konkurrens med tyska
tillverkare, livilka lära bildat en försälj ningsring, såsom det antages, i
afsikt att genom låga pris eröfra hela den svenska marknaden. Af en
inhemsk förbrukare af gasretorter har uppgifvits, att retorter . af tysk
tillverkning, som kostade omkring 12 kronor 50 öre per 1.00 kilogram,
vore hållbarare än svensk vara i något högre prisläge. Enligt hvad som
meddelats kommittén, har dock på annat hall en ^motsatt erfarenhet,
angående den svenska varans hållbarhet vunnits, k örslaget . att åsätta
deglar tull har mötts af starka invändningar från glasbruksindustriens
sida, därvid bland annat framhållits, att de svenska lergodsverken,
som icke i tillräcklig omfattning tillhandahölle olika slag af deglar,
hade ett naturligt skydd i den omständigheten, att sådan vara pa
grund af sin tyngd icke tålde nagra af sevärda fraktkostnadei. Somliga
slag af deglar vore t. o. m. sa. stora och tunga, att de måste
tillverkas på den plats, där de användes. Däremot hafva representanter
för järnindustrien icke haft någon erinran att gorå mot tull
å deglar, eu artikel som inom denna industri komme till användning
endast vid framställning af degelstål. Slutligen har utredningen
visat, att mufflar lämpligen kunde i förtullningsafseende jämställas
med retorter.
579
Då numera inom landet förekommer tillverkning af ifrågavarande
artiklar, hvilka skäligen borde kunna med fördel här framställas, lärer
den industri som befattar sig därmed, få anses vara lika berättigad som
andra näringsgrenar att komma i åtnjutande af nödigt skydd. Äfven
om detta skulle komma att medföra någon mindre prisförhöjning, lärer
denna omständighet icke få tillmätas afgörande betydelse, i synnerhet
om denna olägenhet drabbar eu förbrukare, som själf åtnjuter skydd
för sin tillverkning. Hvad särskild! glasfabrikationen beträffar, torde
denna industri kunna i afsevärd mån gorå sig oberoende af tullen å deglar
genom att — såsom hittills i stor utsträckning lärer hafva förekommit —
låta förfärdiga dessa vid glasbruken. Hänsynen till bär ifrågavarande
artiklars industriella användning lärer dock kräfva, att vid tullens
bestämmande särskild varsamhet iakttages; och har det synts kommittén,
att en tull af 1 krona 50 öre per 100 kilogram skulle kunna bereda
tillverkningen skydd utan att för hardt betunga förbrukarna.
Med deglar af lergods äro deglar af blyerts nu i tullbebandlingsaiseende
likställda. Kommittén, som saknat anledning att föreslå ändring
härutinnan, har dock i stället för uttrycket blyerts användt den inom
tekniken vanligare benämningen grafitmassa. Då priset å grafitdeglar
uppgifvits utgöra 18 kronor per 100 kilogram, lärer den föreslagna tullsatsen
icke verka nämnvärdt betungande för de industrier, som använda
grafitdeglar.
Förutom eldfast tegel och nyss nämnda artiklar finnas åtskilliga,
hufvudsakligen inom järnindustrien använda varor, hvilka tillverkas af
eldfast massa, såsom stoppare, tärningar och bessemerbottnar. Dessa
artiklar, hvilka nu tullbehandlas som delar till maskiner, redskap och
verktyg, ej specificerade, med 10 procents värdetull eller ock som »andra
arbeten» af lera, hafva ansetts lämpligen kunna i afseende å tullsats,
likställas med deglar, retorter och mufflar.
I eu till kommittén inkommen framställning från en tillverkare af Rgr etc
gröfre lergods liar begärts, att oglaserade dräneringsrör utan muffar ffcr 6i3.
matte åsättas en tull åt 50 öre per kilogram samt att för glaserade
rör, rördelar, brunnar och krubbor måtte upptagas en tullsats af 1 krona
per 100 kilogram, hvilka belopp skulle motsvara omkring 20 procent af
varuvärdet. Till stöd härför har anförts, att för rör, med undantag af oglaserade
dräneringsrör likasom ock för rördelar vore gällande tull, 75 öre per
100 kilogram, för låg för att skydda den inhemska tillverkningen mot
befarad svårare engelsk konkurrens. Däremot syntes tullen å oglaserade
580
Kranar etc,
M:r 614.
Badkar etc.
M:r 615.
dräneringsrör vara onödigt hög och kunna utan olägenhet sänkas till
50 öre per 100 kilogram. Vidare borde med glaserade lerrör likställas
de grofva och billiga artiklarna brunnar och krubbor, hvilka hittills
tullbehandlats som »andra arbeten» af lera med tull af 10 kronor per
100 kilogram.
Kommittén har icke funnit anledning biträda detta förslag, i vidare
mån, än att brunnar och krubbor sammanförts med rör i gemensam
rubrik, för hvilken den nuvarande rörtullen bibehållits. Den inhemska
lerrörstillverkningen synes nämligen redan för närvarande åtnjuta tillräckligt
skydd för sina artiklar, och, iifven om tullen a dräneringsrör,
hvarmed hufvudsakligen torde afses täckdikningsrör, är väl hög i förhållande
till varans värde, saknas enligt kommitténs förmenande tillräcklig
anledning att belasta taxan med särskild rubrik för en artikel,
hvilken så godt som uteslutande framställes inom landet och hvars pris
bestämmes oberoende af tullen. Den genom upptagande af brunnar
och krubbor i denna rubrik föreslagna nedsättningen af tullen för dessa
artiklar åstadkommer, utan att medföra någon olägenhet för lervaruindustrien,
ett lämpligare förhållande mellan tullsats och varuvärde än
det nuvarande.
I denna rubrik hafva sammanförts eu mångfald, för tekniskt bruk
afsedda artiklar, nämligen dels ett flertal till fajans- eller porslinsvaror
icke hänförliga artiklar (af s. k. stengods), af hvilka förutom de i rubriken
uppräknade bär må nämnas cisterner, bonboner, turiller och kristallisationsu
pparater, dels ock kapslar och kulör af porslin till kulkvarnar.
Sådana artiklar lära ännu icke i nämnvärd omfattning tillverkas
inom landet utan hufvudsakligen importeras, därvid flertalet tullbehandlas
som maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade, med 10
procents värdetull. Priset är mycket växlande. Enligt uppgift kosta
porslinskulor omkring 24 kronor per 100 kilogram, och för stengodsartiklarna,
hvilka kunna vara armerade, växlar värdet mellan 65 kronor
och 500 kronor eller mera per 100 kilogram. 1 betraktande af bär
upptagna artiklars tekniska användning, har kommittén ansett tullen ej
böra sättas högre än 2 kronor per 100 kilogram.
Badkar, tvättställ, disklådor och klosetter af gröfre, icke till fajans
eller porslin hänförligt lergods (s. k. stengods) tullbehandlas nu såsom
»andra arbeten» af lera och draga sålunda tull med minst 10 öre per
kilogram. Enligt uppgift utgör emellertid medelpriset per kilogram å
badkar allenast omkring 60 öre och å tvättställ endast 48 öre. Värdet
581
å disklådor lärer växla mellan 31 öre och 56 öre per kilogram. Den
nu utgående tullen är sålunda ganska hög; och då fråga är om rätt
stora förbrukningsartiklar, har kommittén i anledning af gjord framställning
om nedsättning af tullen och efter att hafva förvissat sig om,
att någon svårighet att vid tullbehandlingen skilja mellan ifrågavarande
artiklar och motsvarande artiklar af fajans eller porslin icke anses vara
att befara, funnit sig böra föreslå eu till 5 öre per kilogram nedsatt
tull, hvilken torde motsvara ungefär 10 procent af artiklarnas medelvärde.
Af inhemska porslinstillverkare har visserligen uttalats betänkligheter
mot en dylik tullnedsättning, hvilken befarades komma att menligt
inverka på afsättningen af motsvarande fajansvaror, men kommittén har
icke kunnat dela dessa betänkligheter i betraktande häraf, bland annat,
att stengodsartiklar på grund af godsets groflek och varans större tyngd
åtnjuta ett högre naturligt skydd än fajansvaror.
Kakel och kakelugnsornament hafva ansetts vara så pass betydande
artiklar, att de borde särskildt upptagas i taxan. De hafva hittills hänförts
till »andra arbeten» af lera och följaktligen dragit tull, om de varit hvita
eller enfärgade, med 10 öre per kilogram, samt, om de varit förgyllda,
försilfrade, målade eller tryckta, med 16 öre per kilogram. Härutinnan
har kommittén icke föreslagit annan ändring, än att den högre tullsatsen,
16 öre, upptagits för två- eller fierfärgade eller förgyllda, försilfrade
eller på annat likartadt sätt dekorerade varor, i öfverensstämmelse
med hvad som föreslås för de i rubrikerna n:r 623—626 upptagna
varor och af skäl, som i motiveringen för dessa rubriker angifvits.
Vid tullbehandlingen af kakel och kakelugnsornament har helt
naturligt hänsyn plägat tagas allenast till den eller de sidor af varan,
som äro afsedda att vid användningen framträda i dagen, så att exempelvis
den omständighet, att yttersidan på ett kakel varit grönfärgad
och baksidan företett massans naturliga färg, icke föranledt att varan
tullbehandlats annorlunda än som enfärgad. För tydlighetens skull
har uttrycklig bestämmelse härom upptagits i en anmärkning under
rubrikerna i fråga.
I förevarande rubriker upptagna isoleringsartiklar för elektriska ledningar
tillverkas af äkta porslin och tullbehandla^ nu som arbeten af sådant
material med tull af 30 öre per kilogram för hvit eller enfärgad vara
och 60 öre per kilogram för andra slag. Dessa tullsatser äro anmärkningsvärd
t höga, i det att de, enligt hvad inhemska tillverkare upp
-
Kake! ete.
N:r 6!6 och
617.
isolator etc.
N:r 618 och
619.
lyst, motsvara från 20 till inemot 100 procent af varuvärdet. Ehuruväl
tillverkarna ingalunda lära hafva utnyttjat skyddet, hafva dock målsmän
för den elektriska industrien kraftigt yrkat på eu nedsättning af
v tullsatserna för ifrågavarande isoleringsartildar, hvilka, enligt hvad de
framhållit, måste importeras vid tillfällen, då de svenska tillverkarna
äro öfverhopade af beställningar eller eljest icke kunna tillgodose behofvet.
De af kommittén hörda representanterna för porslinsindustrien
hafva icke heller motsatt sig den föreslagna tullnedsättningen.
Pa sätt af den under rubrikerna upptagna anmärkningen framgår,
skulle enligt förslaget vissa icke i dekorativt syfte anbragta märken
eller beteckningar å en i öfrig! hvit isoleringsartikel icke inverka på
tullbehandlingen. Denna bestämmelse, ehuru stridande mot nu rådande
praxis, innebär ett tillmötesgående af ett det praktiska lifvets kraf,
hvaremot någon erinran icke under utredningen förekommit.
LlM-M520,‘ 1 anslutning till de i taxeförslagets första afdelning upptagna
rubrikerna för konst- och konstslöjdartiklar af gips och för prydnadsföremål
af finare steuarter samt med afseende därå, att i förslaget uteslutits
gällande taxas rubrik för galanterivaror af sammansatta ämnen,
har här intagits eu rubrik för lyxföremål eller andra prydnadsartiklar
af lergods jämväl i förening med trä, oädel metall eller dylikt ämne.
Då särskildt i fråga om lervaror olika meningar ofta torde kunna uppstå
om hvad som skall förstås med prydnadsartiklar, har det synts kommittén
angeläget att gifva rubriken eu affattning, ägnad att underlätta
tillämpningen. Den föreslagna tullsatsen, 1 krona per kilogram,
har satts lika med den för ofvannämnda motsvarande rubriker upptagna
och torde i betraktande af hithörande artiklars allmänna karaktär
icke kunna anses för hög. Med hänsyn till dessa artiklars synnerligen
växlande värde lärer ett tillförlitligt medelpris knappast kunna angifvas.
De prisuppgifter, som stått kommittén till buds, tyda emellertid på ett
medelpris af .''i kronor 50 öre per kilogram.
Porslinsvaror Till förebyggande af att med tillämpning af de i § 1 b) af för
''fg™''"etc6d
s^aoet ^ tulltaxeunderrättelser införda allmänna bestämmelser porslinsN:r
821. eller fajansvaror, sammansatta med guld eller silfver, skulle komma att
förtullas som guld- eller silfverarbeten, bär kommittén, ehuruväl införsel
af dylika artiklar sällan torde förekomma, ansett lämpligt upptaga
eu särskild rubrik för dylika varor, för k vilka eu tull af 5 kronor
per kilogram föreslagits.
583
Fajans- ock porslins varor i förening med annan oädel metall än
järn tullbehandlas nu i allmänhet som arbeten af den metall, hvilken
ingår i varan. Då denna oftast utgöres af mässing eller annan kopparlegering
och vanligen är försedd med ytbetäckning, komma ifrågavarande
artiklar antagligen i de flesta fall att drabbas afen tull af 75 öre
per kilogram. Med hänsyn därtill, att hithörande artiklar ofta nog utgöras
af brickor, brödkorgar och andra hushållsartiklar, som icke äro
föremål för tillverkning inom landet, och då medelvärdet å dem, enligt
hvad kommittén kunnat utröna, icke torde öfverstiga. 4 kronor per
kilogram, synes ofvannämnda tull vara väl dryg. Kommittén har ansett,
att tullsatsen icke borde sättas högre än den för dekorerade arbeten
af äkta porslin bestämda eller 60 öre per kilogram, hvarjämte synts
lämpligt, att, i likhet med hvad för porslinsvaror i allmänhet gäller,
nettoförtullning finge tillämpas.
Gällande taxa upptager för arbeten af äkta porslin samt för andra,
ej särskildt nämnda arbeten af lera i rubrikerna n:r 358 361, ioljande
bestämmelser:
Lervaror, ej specificerade:
[ _ Tullsats,
arbeten af äkta porslin: Kronor.
hvila eller enfärgade ............................................ 1 kilogram —: 30
förgyllda, försilfrade, målade eller tryckta...... 1 kilogram —: 60
andra arbeten af lera, såsom kakel och kakelugnsornament,
krukmakargods, arbeten af
terrakotta, terralit, majolika, s. k. oäkta porslin
och andra slag af fajans m. m.:
hvita eller enfärgade.......................................... 1 kilogram —: 10
förgyllda, försilfrade, målade eller tryckta 1 kilogram —: 16
Anm. till n:r 358—-361. Hvita eller enfärgade lervaror,
å livilka fabriksmärke eller fabrikens namn eller ock en
ingraverad rymdbeteckning finnes anbragt, skola i
följd däraf icke behandlas såsom målade eller tryckta.
1 förslagets motsvarande rubriker hafva med nedan nämndt undantag
gällande tullsatser bibehållits oförändrade. Däremot har eu ändring
och i sammanhang därmed ett förtydligande af taxans ofvan intagna
bestämmelser ansetts erforderliga. Mot dessa bestämmelser, i hvad de
afse enfärgade och målade varor, har nämligen anmärkts, att af dem
Porslinsvaror
i förening med
mässing etc.
N:r 622.
Arbeten af
fajans samt
af äkta
porslin
m. m.
N:r623—626.
584
icke fullt tydligt framginge, livilka artiklar som vore att anse såsom
enfärgade och livilka som borde hänföras till målade. Också hafva i
detta hänseende olika tolkningar gjort sig gällande. A ena sidan har
ansetts, att med målade varor skulle afses endast sådana, som vore
dekorerade med mönster. Å andra sidan har framförts den mening,
som ock torde hafva legat till grund för taxebestämmelserna, att med
enfärgade varor borde förstås sådana, hvarå färgen anbragts genom
neddoppning i färgad glasyr, medan målade varor vore sådana, som,
innan färglös glasyr medelst pensel a dem anbragtes, genom doppning
eller påblåsning försåges med färgbetäckning (engoberades). Sistnämnda
tolkning lärer ock med enstaka undantag hafva hittills tillämpats. Emellertid
medför en dylik tillämpning den olägenhet, att det vid tullbehandlingen
är svårt att skilja mellan det i glasyren färgade och det engoberade
lergodset och har dessutom till följd, att engoberade varor, hvilkas
värde icke nämnvärdt öfverstiger i glasyren färgade varors, beläggas
med en betydligt högre tull än den för de sistnämnda utgående. Det
synes därför vara riktigare, att alla enfärgade artiklar, vare sig de äro
i glasyr färgade eller engoberade, blifva i tullbehandlingsafseende likställda,
och att för båda slagen den lägre tullsatsen fastställes. 1 detta
syfte hafva i förslaget, i stället för »målade», upptagits bestämningarna
två- eller fierfärgade, hvarjämte i eu anmärkning uttryckligen förklarats,
hvad som skall förstås med enfärgade varor. Det i senare delen af
denna anmärkning intagna stadgande, att vid tullbehandlingen afseende
icke skall fästas vid färgen å bottnars undersida och dylika, för varans
utseende oväsentliga delar af ytan samt ej heller vid ojämnheter i
färgen, livilka föranledas af tillverkningssättet och synbarligen icke tillkommit
i dekorativt syfte, ansluter sig till den i handeln gängse uppfattningen
om hvad som menas med enfärgade varor. Med ojämnheter
i färgen afses hufvudsakligen sådana tunnt färgade, vanligen hvitaktiga
kanter och fläckar, som på en vara uppstå därigenom, att efter varans
neddoppning den färgade glasyren afrinner ojämnt. Utom ofvan berörda
ändring af saklig innebörd, företer denna del af förslaget den formella
skiljaktighet från gällande taxa, att bestämningen »tryckta» ersatts med
orden »på annat likartadt sätt dekorerade». Härigenom afses att bättre
än nu är fallet utmärka, att med den högre tullafgiften skola beläggas
alla hithörande, annorledes än i formen eller genom sammansättning
med andra ämnen dekorerade artiklar. Såsom exempel på dekorering,
som icke åstadkommes genom färgning eller tryckning, kan nämnas
schablonering och anbringande af lyster eller metallskiftande glans.
Vidare bär kommittén funnit den i taxan förekommande uppräkningen
585
af olika finare slag af lergods onödig och i öfverrubriken till n:r 625
och 626 upptagit allenast de vanligaste slagen af dithörande varor.
Det till öfverrubriken gjorda tillägget »äfven i förening med järn
eller trä» innebär, i stort sedt, ett fastslående af nuvarande tullbehandlingspraxis.
De artiklar, som företrädesvis beröras af detta stadgande, utgöras af
porslinsvaror. Värdet å dessa lärer växla mellan 35 öre och 2 kronor
per kilogram.
Den i gällande taxa förekommande, ofvan återgifna anmärkning,
hvilken tillkommit genom traktaten med Tyskland, har i förslaget uteslutits.
XI. Glas och glasvaror.
Den svenska glasindustrien är stadd i tämligen jämn utveckling.
Dess tillverkningar hafva på ett tiotal år ungefär fördubblats. Värdet
uppskattades år 1906 till 9.1 miljoner kronor. Samtidigt har utförseln
stigit, medan införseln för vissa slag af glas gått tillbaka. Landets
hela export af glasvaror uppgick i medeltal åren 1901—05 till 3.4
miljoner kronor årligen, medan införselsumman endast var 1.4 miljon
kronor. Det är framförallt oslipade flaskor samt glas af ej specificeradt
slag, som utgöra föremål för export. Hvad däremot fönster- och spegelglas
angår, är utförseln knappast nämnvärd (i årligt medeltal 1901—05
uppskattad till ett värde af 47,852 kronor), medan importen är betydande
och särskild! under de senare åren visat tendens till stegring. Från att
under åren 1901—05 hafva utgjort i årligt medeltal 1,292,311 kilogram,
steg densamma år 1906 till 2,405,7 11 kilogram och år 1907 till 2,828,122
kilogram.
(flas- och glasyrmassa hafva i allmänhet tullbehandlats såsom i
taxan icke specificerade råämnen och följaktligen varit tullfria. Färgad
glasmassa — särskilt den, som går under namn af öfverfångstappar —
torde dock merendels hafva hänförts till varor, ej specificerade, arbetade,
med tull af 15 procent af värdet, hvilken tullsats jämväl tillämpats
för glasull.
Enär glas- och glasyrmassa, såväl färgad som ofärgad, äro råämnen
för glasfabrikationen, har kommittén ansett, att all sådan massa
bör åtnjuta tullfrihet. Någon tull synes ej heller höra åsättas glasull,
hvilken artikel lärer hafva användning företrädesvis för laboratorie- och
isoleringsändamål. 74
G tast»assa
etc.
N:r 627.
586
Glaspulver
etc.
N:r 628.
Trottoarglas
etc.
N:r 630.
Glaspulver drager nu en tull af 2 öre per kilogram. Hos kommittén
kafva olika framställningar gjorts beträffande denna vara. Å
ena sidan har man önskat tullfrihet; å andra sidan har man velat få
tullsatsen höjd till 10 öre per kilogram.
I betraktande af nämnda artikels betydelse för tändsticksindustrien
torde tullsatsen icke böra höjas. Med hänsyn till den inhemska tillverkningen
af glaspulver har kommittén emellertid icke heller ansett
den nu utgående tullen böra sänkas. Med glaspulver har här likställts
den mindre betydande artikeln glitter, hvilken nu tullbehandlas såsom
varor ej specificerade, arbetade, och företrädesvis användes för dekorering
af gratulations- och dylika kort.
Enligt gällande taxa inbegripas under oslipadt och ofolieradt
fönster- och spegelglas jämväl s. k. glasämnen. Med sistnämnda artikel
torde hafva afsetts råglas i skifvor, hvilken vara också i regel lärer
hafva förtullats på nu antydda sätt. Af råglas förekomma flera slag,
med olika benämningar. Gemensamt för alla till förevarande rubrik
hänförda slag af råglas är, att de bestå af i skifvor gjutet glas, hvars
yta icke underkastats någon bearbetning. Trådglas utgöres af dylika
glasskifvor med inlägg af tråd eller metallnät; katedralglas är ett med
valsar bearbetadt glas; opalescenlglas är ett visst slag af glasskifvor,
som synas skifta i olika färger.
Om man undantager en mindre betydande fabrikation af trottoarglas,
kan sägas, att råglas icke är föremål för tillverkning inom landet;
och, enligt hvad kommittén trott sig finna, äro förutsättningarna fölen
utvecklad sådan industri här icke stora. Omsättningen inom landet
är nämligen allt för obetydlig och export omöjliggöres genom billigare
tillverkningskostnad utomlands.
Enligt tillgängliga statistiska uppgifter infördes under år 1907
457,766 kilogram glasämnen med ett uppgifvet värde af 73,242 kronor.
Ehuru värdet å råglas lärer vara växlande — för gröfre sorter omkring
22 öre och för finare slag ungefär 50 öre, allt per kilogram — har
kommittén likväl, med hänsyn till råglasets jämförelsevis ringa betydelse
såsom importartikel ansett, att eu uppdelning kunde undvikas, samt
föreslagit eu gemensam tullsats för gröfre och finare vara, och bär beloppet
synts lämpligen kunna sättas lika med lägsta tullsatsen för
oslipadt, ofolieradt fönsterglas.
Till nu ifrågavarande rubrik har, på sätt af anmärkningen framgår,
ansetts lämpligen kunna föras äfven alabaster- och opalglas. Nämnda
glassorter, som vanligen förekomma slipade och användas till beklädnad
587
af jäskar i bryggerier, till väggbeklädnad i operationssalar m. in., lära
tillverkas vid fabrik i Tyskland efter en metod, som utgör fabrikens
hemlighet. Priset utgör, för alabasterglaset — som är hvit! till färgen
— omkring 47 öre och för opalglaset — som är färgad! — 51 å 52
öre, allt per kilogram.
De i förevarande rubrik upptagna artiklar hafva enligt gängse
praxis antingen dragit tull som det oinfattade glaset eller ock belagts
med tull såsom för det ämne, arbetadt, hvaraf infattningen bestått.
Detta har gifvetvis medfört en rätt ojämn tullbehandling. För den
inhemska tillverkningen af ifrågavarande artiklar har det dessutom inneburit
föga uppmuntran, att den färdiga varan kunnat förtullas efter
samma tullsats som det i varan ingående glas, hvilket måste importeras
från utlandet. Rättelse häri har också synts kommittén påkallad; och
då priset å hithörande artiklar i allmänhet lärer utgöra 3 å 4 kronor
per kilogram, har en tullsats af 30 öre per kilogram synts lämplig.
Glastakpannor och för fartyg afsedda sidventilglas draga nu eu
tull af 10 öre per kilogram. Jämväl glastegel och däcksglas hafva
belagts med enahanda tull, då de ansetts utgöra hvad taxan afsett med
uttrycket patentglas. Däremot hafva krubbor och tråg tullbehandlats
än såsom glas, andra slag, än såsom bunkar och burkar.
Någon tillverkning af nämnda artiklar torde icke förekomma
inom landet. I betraktande häraf och med hänsyn till hithörande varors
jämförelsevis låga värde — så kostar t. ex. tegel 30 öre per kilogram
— har tullen ansetts böra sättas till. samma belopp som den för flertalet
hit hänför liga artiklar nu utgående eller 10 öre per kilogram.
i likhet med hvad redan nu är stadgadt för sidventilglas, har
jämväl beträffande däcksglas den omständighet, att glaset är försedt med
ram, ansetts icke böra inverka på tullbehandlingen.
Beträffande fönster- och spegelglas innehåller gällande taxa följande
bestämmelser:
Glas: fönster- och spegel-: Tullsats,
oslipade och ofolierade, s. k. glasämnen därunder Kronor,
inbegripna:
af t. o. in. 7-> kvadrameters yta.................... 1 kilogram —: 7
af större dimensioner.......................................... 1 kilogram —: 10
infattadt
råglas.
N:r 631.
Takpannor
etc.
N:r 632.
Fönster- och
spegelglas.
N:r633—639.
588
ofolierade, mattslipade eller slipade och polerade:
af t. o. m. 1/2 kvadratmeters yta ...................... 1 kilogram —: 20
af större dimensioner ............................................ 1 kilogram —: 30
lolierade:
af t. o. m. Vs kvadratmeters yta ...................... 1 kilogram —: 30
af större dimensioner .......................................... 1 kilogram —: 50
I kommitténs förslag har åtskillnaden mellan det ofolierade och
det folierade glaset bibehållits.
Beträffande det ofolierade glaset upptager förslaget, likaledes i
öfverensstämmelse med nuvarande bestämmelser, för slipadt och poleradt
högre tullsatser än för oslipadt. Etsadt glas, hvilket hittills i tullbehandlingshänseende
likställts med oslipadt, har i förslaget i stället
jämställts med slipadt. Härigenom skulle den inhemska etsningsindustrien
beredas ett skydd, som denna fabrikation, till afsevärdt men för dess
utöfvare, hittills saknat. Skyddet synes vara så mycket mera berättigad!,
som etsning lärer vara en kostsammare bearbetning än mattslipning.
I anslutning till häfdvunnen praxis har färgad! fönsterglas ansetts böra
draga samma tull som det ofärgade.
N:r633—635. Fönsterglastillverkningen inom landet bär vunnit den utveckling,
att den borde kunna fylla landets behof af fönsterglas. Denna industri
har emellertid att kämpa med stark utländsk konkurrens, företrädesvis
från Belgien; och enligt hvad som uppgifvits, har under senaste år den
belgiska varan sålts till så afsevärdt nedsatta pris, att det svenska
glasets afsättningsmöjligheter äfven på den skyddade svenska marknaden
allvarligt hotats. Införseln har också stigit afsevärdt. Under det att
införseln af ofolieradt och oslipadt fönster- och spegelglas år 1901 utgjorde
allenast 330,978 kilogram, både den år 1907 stigit till 1,972,764
kilogram. Af sistnämnda kvantitet utgjordes endast en mindre del af
spegelglas och glasämnen; största delen bestod af fönsterglas, som sålunda
direkt konkurrerade med de svenska fönsterglasbrukens tillverkning.
Med hänsyn härtill och till denna näringsgrens allmänt kända ekonomiska
trångmål i senare tid, har kommittén funnit en höjning af skyddet för
glas fabrikationen väl kunna ifrågasättas. Emellertid liar det synts
kommittén möta afgörande betänkligheter i varans egenskap af förnödenhetsartikel
att höja tullen för glas af mindre dimensioner, för
hvilket tullen redan uppgår till inemot 40 procent af varuvärdet. I
fråga om glas af större dimensioner, beträffande hvilket nyssberörda
589
synpunkt icke torde göra sig i lika hög grad gällande, liar kommittén
däremot funnit sig böra förorda förhöjd tull.
Beträffande skyddets anordnande har kommittén ansett sig böra
frångå gällande taxas bestämmelser. Dessa, hvilka göra tillämpligheten
af de olika tullsatserna beroende på glasets ytinnehåll, ansluta sig nämligen
icke nöjaktigt till varans värde. Priset bestämmes nämligen icke
med hänsyn till ytinnehållet utan, enligt en i alla glasproducerande
länder vedertagen praxis, efter glasets sammanlagda längd och bredd
eller, såsom handelstermen lyder, »efter förenade centimeter». Efter
denna grund hafva därför äfven tullsatserna synts böra bestämmas.
Därvid undvikes sådana oegentligheter, som nu kunna inträffa, då två
glasrutor, som — enär summan af deras längd och bredd är lika — hafva
samma värde, kunna falla under skilda tullsatser. Uppdelningen grundar
sig på hörda sakkunnigas uttalanden angående de olika dimensionernas
marknadsvärde. Framhållas bör, att rubriken för glas af mindre än
135 förenade centimeter i det närmaste sammanfaller med gällande taxas
rubrik för glas med yta af högst V2 kvadratmeter.
Fönster- och spegelglas tullbehandlas nu netto, och utgör enligt
gällande taratariff taran 20 procent för fönsterglas i lådor. Från de
inhemska glasbruken har anmärkts, att denna tara vore för hög och
borde nedsättas till 14 procent för glas med en sammanlagd längd och
bredd af högst 245 centimeter. Kommittén, som inhämtat, att taran
icke lärer afsevärdt växla för detta slag af glas, anser den i förevarande
afseende anmärkta olägenhet kunna enklast af hjälpas genom införande
af bruttoförtullning, på sätt i allmänhet är stadgadt i utlandet. Då
vidare den af fönsterglasbruken förordade taran lärer, i stort sedt,
öfverensstämma med den verkliga, och då med afseende å de större
dimensionerna anledning till erinran mot den nuvarande legala taran ej
förefinnes samt i följd häraf synes kunna räknas med eu tara af 14
procent för de bägge första rubrikerna och 20 procent för rubriken
n:r 635, skulle den nuvarande tullen, bibehållen vid oförändrad höjd
men omsatt till bruttotull för de ifrågavarande tre rubrikerna belöpa
sig till resp. 6.02, 8.6 och 8 öre per kilogram. Såsom förut framhållits,
anser kommittén emellertid, att på samma gång glas af mindre
dimensioner bör bibehållas vid nuvarande tull, ett bättre skydd bör
beredas den inhemska tillverkningen af det större glaset. I öfverensstämmelse
härmed hafva i förslaget tullsatserna för de olika rubrikerna
upptagits till resp. 6, 9 och 12 öre per kilogram.
I eu anmärkning under rubriken har införts bestämmelse om,
590
huru den sammanlagda längden och bredden skall beräknas för glas,
som icke har rätvinklig, fyrhörnig form.
N:r 636-639. Gällande taxas bestämmelser angående det till ifrågavarande rubriker
hänvisade glas hafva ansetts böra underkastas jämkning i tvenne afseenden.
Den nuvarande åtskillnaden mellan hithörande glas af större
och af mindre dimensioner, är, enligt hvad kommittén inhämtat, icke
påkallad af något inhemskt fabrikat]''onsintresse. Ej heller har värdet
å de olika kvaliteter, som väsentligen förekomma till import, synts behöfva
föranleda olika tullsatser. Äfven det folierade glaset — hvilket
till allra största delen kommer från Tyskland — lärer nämligen, enligt
hvad upplyst blifvit och såsom jämväl den statistiska värdesättningen
antyder, till hufvudsaklig del bestå af slipadt glas; och i afseende å det
slipade glaset inverka icke dimensionerna i högre grad på värdet. Om
sålunda berörda åtskillnad synts kunna bortfalla, har däremot ett annat
förhållande ansetts tala emot enhetliga tullsatser. Från de under senare
tid inom landet anlagda fabrikerna för fasett- och kantslipning af glas
har nämligen framhållits, att denna industri icke kunnat med framgång
upptaga konkurrensen med utlandet, enär fasett- och kantslipning för
närvarande vore helt och hållet i afsaknad af tullskydd. För fasettoch
kantslipadt spegel- och fönsterglas har därför påyrkats införande
af högre tull, ett yrkande, som, då det för kommittén framstått såsom
en brist i gällande taxa, att berörda bearbetning, genom hvilken glasets
värde lärer höjas med en tredjedel, icke åtnjuter något som helst skydd,
ansetts förtjänt af beaktande; och har kommittén sålunda funnit så väl
det slipade, of olierade, som det folierade glaset böra, sedan dimensionsgränsen
bortfallit, åsättas olika tull, allt efter som det är försedt med
eller saknar fasett- eller kantslipning.
Hvad beträffar ofolieradt slipadt eller ctsadt glas utan fasett- eller
kantslipning, hvarå medelvärdet lärer uppgå till omkring 75 öre per
kilogram, har tullen för detsamma ansetts böra sättas till medeltalet af
gällande tullsatser för dylikt glas eller till 25 öre per kilogram. — För
folieradt glas utan fasett- eller kantslipning har tullsatsen ansetts böra
sättas något närmare den högre nu utgående tullen eller till 45 öre
per kilogram. För fasett- och kants lip ningen har ett skydd af 15 öre
per kilogram befunnits lämpligt och har därför det fasett- eller kantslipade
glaset upptagits med tullsatser af resp. 40 och 60 öre per kilogram.
Inom kommittén har ifrågasatts att föreslå bruttoförtullning för
de till ifrågavarande rubriker hänförliga artiklarna. En utredning i ämnet
591
har emellertid gifvit vid handen, att eu dylik bestämmelse skulle komma
att verka ganska ojämnt, enär taran för dessa artiklar visat sig vara
mycket växlande.
Den i gällande taxa upptagna tull å fotografiska torrplåtar, 30
öre per kilogram, infördes år 1895 till skydd för då förefintlig inhemsk
tillverkning af ifrågavarande artiklar. Denna tillverkning har emellertid,
enligt hvad upplyst blifvit, numera nedlagts, och, såvidt kommittén
kunnat inhämta, lära inga utsikter finnas för dess återupptagande. På
grund häraf och då tullsatsen onekligen verkar betungande för de fotografiska
ateljeerna inom landet — importen af denna artikel utgjorde
under femårsperioden 1901—05 i årligt medeltal omkring 120,000 kilogram
•—- har kommittén ansett artikeln i fråga höra upptagas såsom tullfri.
Till underlättande af tullbehandlingen — särskilda af passagerargods
— hafva äfven de med negativbilder försedda torrplåtarna ansetts kunna här
upptagas. De tullbehandlas nu som fotografiska arbeten, andra slag.
Andra arbeten af fönster- och spegelglas än de i nästföregående
rubrik eller eljest särskildt nämnda hafva här sammanförts. Desamma
hafva hittills tullbehandlats efter olika grunder. Så draga speglar en
tull af 60 öre per kilogram, under det att öfriga hithörande arbeten vanligen
tullbehandlas antingen såsom fönster- och spegelglas eller, i den mån
de äro försedda med någon mera afsevärd dekorering i form af målning
eller dylikt, såsom varor, ej specificerade, arbetade, eller ock slutligen,
då de äro sammansatta med annat ämne, såsom detta ämne, arbetadt.
Med den för dylika varor här föreslagna gemensamma rubriken torde
\lnnas
har ansetts lämpligen kunna sättas till 70 öre per kilogram. Detta
innebär visserligen någon förhöjning i tullen å speglar, men densamma
påkallas däraf, att tullsatsen för vissa slag af folieradt spegelglas i förslaget
upptagits till 60 öre per kilogram. Vidare bör framhållas, att
den föreslagna tullsatsen skulle komma att för tillverkningen af sådana
hit hänförliga artiklar, som nu tullbehandlas såsom fönster- eller spegelglas,
medföra ett välbehöfiigt, hittills saknadt skydd. För arbeten af
fönster- och spegelglas i sammansättning med annat ämne skulle däremot
tullsatsen i stort sedt ungefär motsvara nuvarande tull, som, då
sammansättningsämnet vanligen utgöres af ett med ytbetäckning försedt
arbete af kopparlegering, utgår med 75 öre per kilogram.
Rubrikerna n:r 176—178 i gällande tulltaxa innehålla i fråga om
bunkar, burkar, buteljer och flaskor följande bestämmelser:
Fotografiska
torrplåtar.
N:r 640.
Arbeten af
fönsterglas
m, ra.
N:r 641.
Flaskor och
burkar.
N:r 642-646.
592
bunkar, burkar, butelj er och flaskor, helt och Tullsats.
" t oi • n Kronor.
hållet oslipade och utan målning eller annan
dekorering-:
af mörkgrön eller brun massa. ..................... 1 kilogram —: 2
af annan massa................................................... 1 kilogram —: 6
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, med slipade
kanter eller bottnar eller inslipade proppar,
men utan annan slipning och utan målning
eller annan dekorering.......................................... 1 kilogram —: 10
Artikeln bunkar, hvaraf ingen nämnvärd import lärer förekomma
och som ifråga om såväl till verkningssätt som användning är likställd
med vanligt hushållsglas, har ansetts böra, i likhet med sådant, tullbehandlas
såsom glasvaror, ej särskild! nämnda, och förty här uteslutits.
Med afseende a det i gällande taxa förekommande uttrycket dekorering
har ansetts böra uttryckligen angifvas, att därmed icke skall afses
sådan dekorering, som åstadkommes genom gravyr i formen. Tillika har
förgyllning, som hittills ansetts ingå under begreppet dekorering, särskild!
omnämnts.
I till kommittén inkomna framställningar har för pressblåsta flaskor,
hvilken artikel icke tillverkas inom landet, påyrkats högre tull i syfte
att skydda den tillverkning af flaskor, som inom landet förekommer.
Pressblåsning är en hittills företrädesvis i Amerika använd ny
metod för framställning af glas, hvilken skiljer sig från äldre metoder
hufvudsakligen därigenom, att man vid blåsningen betjänar sig af maskinkraft
för luftens inpressning. Denna metod fordrar dyrbara anläggningar,
och torde detta vara det förnämsta skälet, hvarför den icke
kommit till användning i vårt land. Metoden ifråga lärer emellertid
vara ekonomiskt fördelaktigare än den vanliga blåsningen, i följd hvaraf
pressblåst glas ställer sig billigare än annat glas. Med hänsyn härtill
synes lämpligheten af att genom förhöjd tull å pressjäst glas söka
skydda ett till verkningssätt, som i fråga om massfabrikation måhända är
på väg att blifva föråldrad!, kunna ifrågasättas. Men oafsedt denna synpunkt
har kommittén funnit sig icke böra föreslå olika tullsatser för
pressblåst och icke pressblåst glas, enär det lärer vara förenad! med
svårighet att vid tullbehandlingen afgöra, huruvida en glasvara är pressblåst.
eller icke.
N:r642—644. Till kommittén har från inhemska tillverkare inkommit, ett flertal
framställningar om ett mer verksamt skydd än det nuvarande för
oslipade, till buteljer ej hänförliga flaskor. 1 syfte att tillmötesgå denna,
593
■enligt kommitténs mening berättigade begäran, liar kommittén dels
upptagit hit hänförliga artiklar af högst 100 grams rymd — hvarunder
falla hufvudsakligen medicinflaskor med ett uppgifvet medelpris af 50
öre per kilogram — i särskild rubrik med tull af 10 öre per kilogram,
dels ock i fråga om större flaskor och burkar vidtagit eu uppdelning,
•enligt hvilken de vanliga buteljerna likasom ock damejeanner af mörkgrön
eller brun massa, skulle bibehållas vid gällande tull af 2 öre per
kilogram, medan däremot för öfriga hit hänförliga artiklar borde bestämmas
eu högre tullsats, hvilken, då medelpriset för ett flertal af
dessa artiklar befunnits uppgå till omkring 40 öre per kilogram, ansetts
kunna sättas till 6 öre.
Buteljernas särskiljande enligt rubriken n:r 648 efter olika varuslag,
för hvilkas förvaring de skulle vara afsedda, syftar naturligtvis på
deras vanliga form, oafsedt ändamålet, för hvilket de i särskilda fall
kunna komma att användas.
Den officiella statistiken utvisar, att införseln af här ifrågavarande Nr 645
.artiklar varit stadd i ständigt stigande under senare år, så att samma
import — hvilken hufvudsakligen förskrifver sig från Tyskland — från
att år 1900 hafva utgjort 43,593 kilogram ökats till icke mindre än
146,128 kilogram år 1907. I betraktande häraf har kommittén funnit
sig böra tillmötesgå gjorda framställningar om ökadt skydd för den
inhemska tillverkningen af hithörande artiklar, för hvilka uppgifvits ett
medelvärde af 1 krona per kilogram. Erinras bör emellertid att äfven
»pressade» flaskor, hvilka nu draga tull med 60 öre per kilogram, blifva,
såsom »i formen graverade», hänförliga till denna rubrik, i den mån de
icke falla under de ännu lägre tullsatserna i de tre nästföregående
rubrikerna. Tullsatsen har kommittén ansett lämpligen böra sättas till
.18 öre per kilogram.
Slipade proppar, hvilka hittills, äfven om de inkommit med tillhörande
flaska, ofta nog tullbehandlats som glas, andra slag, med tull af
60 öre per kilogram, hafva ansetts böra få förtullas lika med tillhörande
flaska. Under utredningen har nämligen upplysts, att värdet å en flaska
med propp i regel icke afsevärdt förhöjes därför, att proppen är försedd
med slipning. I stället för det i gällande taxa förekommande uttrycket
»inslipade» proppar har upptagits den i tekniken vanligen använda
termen »inborrade» proppar.
Till denna rubrik hänförliga artiklar tullbehandlas för närvarande Nr 846
såsom glas, andra slag. Följaktligen innebär förslaget icke någon förändring
i afseende å dem.
75
594
Bör etc.
N'':r 647.
Laboratorie
artiklar.
N:r 648.
Äfven sådana, för tekniskt bruk använda damejeanner och större
glasflaskor, hvilka till skydd mot stötar äro försedda med gröfre korgflätning,
beläggas nu, i den mån flätningen ej är att hänföra till emballage,
med tull af 60 öre per kilogram. Då emellertid en sådan tullsats
måste anses för hög för dessa jämförelsevis billiga artiklar och då,,
enligt hvad kommittén inhämtat, något inhemskt fabrikationsintresse
icke krafvel'', att högre tull åsättes dem på grund däraf, att de försetts
med dylikt omhölje, liar i anmärkning under denna rubrik föreslagits,,
att afseende ej skall fästas vid dylik flätning å större flaskor.
Rör, i båda iindarna öppna, draga nu tull med 10 öre per kilogram,
under det att stafvar och i ena ändan slutna glasrör hänföras
till glas, andra slag, med tull af 60 öre per kilogram.
Uti inkomna framställningar har påyrkats tullfrihet för råa, röroch
stafformiga glasämnen, afsedda till parl- och konstglasfabrikation.
Då emellertid dylika glasämnen svårligen kunna skiljas från andra slag
af glasrör och stafvar, bar kommittén icke ansett sig kunna förorda
bifall till detta förslag.
Af hithörande artiklar äro stafvar en obetydlig handelsvara, hvaremot
rör hafva rätt stor användning dels vid konstglasfabrikationen dels
ock i laboratorier och för industriellt bruk, t. ex. såsom vattenståndsrör.
Någon nämnvärd fabrikation af förevarande artiklar lärer icke förekomma
inom landet. Då anledning icke synes föreligga att i tullbehandlingsafseende
skilja mellan öppna och slutna rör samt då stafvar lämpligen
torde kunna här likställas med rör, hafva ifrågavarande artiklar upptagits i
en gemensam rubrik. Tullsatsen har föreslagits till samma belopp som den
för öppna rör nu gällande, hvilken synes vara väl afpassad efter värdet, då
medelpriset å rör, enligt uppgift, utgör ungefär 1 krona 10 öre per kilogram.
Ehuruväl graderade rör i regel äro att betrakta såsom laboratorieartiklar
och sålunda hänförliga till nästföljande rubrik i förslaget, har
dock särskild! stadgande därom, på sätt anmärkningen visar, ansetts
påkalladt, då dylika rör hafva jämväl annan användning, såsom exempelvis
vid tillverkning af termometrar och andra instrument.
»Kemiska glas» draga nu en tull af 10 öre per kilogram. Enligt
hvad kommittén inhämtat, har alltsomoftast tvekan uppstått om, hvad
som skall förstås med kemiska glas. Kommittén har därför ansett
lämpligt att utbyta ifrågavarande benämning mot uttrycket laboratorieartiklar,
en beteckning, som förordats af hörda sakkunniga, och som
tydligare angifver, hvad som bör till rubriken hänföras. Därjämte hafva
vissa viktigare slag af hithörande artiklar i rubriken omnämnts.
595
Sedan härdadt glas af god beskaffenhet numera karl framställas
inom landet och i följd däraf en inhemsk tillverkning af åtskilliga slag
af laboratorieartiklar uppstått, har ett förhöjdt tullskydd för de till ifrågavarande
rubrik hörande artiklar påyrkats af de inhemska tillverkarna.
Den åtskillnad, som härvid ifrågasatts mellan å ena sidan hyttarbetadt och
å andra sidan lamparbetadt glas, lärer, på grund af svårigheten att vid
tullbehandlingen utröna framställningssättet, icke kunna genomföras. I
fråga om tullsatsens storlek påkallas varsamhet af det förhållande, att
eu afsevärd del af dessa artiklar icke är föremål för tillverkning inom
landet utan måste importeras. Så är exempelvis förhållandet med glas,
som fordrar en mycket hög grad af hållbarhet, likasom oek med sådana
slag af laboratorieartiklar, beträffande hvilka gäller, att den inhemska
förbrukningen af hvarje särskild sort är jämförelsevis ringa. Enligt
kommittén meddelade uppgifter uppgår priset, per kilogram räknadt,
för vanligen förekommande laboratorieartiklar af glas till följande belopp,
nämligen för kolfvar af svensk tillverkning 1 krona 25 öre, för tyska
kolfvar 2 kronor 90 öre, för exsiccatorer af svenskt fabrikat 65 öre och
af tysk tillverkning 1 krona 80 öre samt för profglas och pipetter af
tyskt fabrikat resp. 3 kronor 10 öre och 11 kronor. Med hänsyn till
dessa värdeuppgifter har en tullsats af 40 öre per kilogram synts
kommittén lämplig.
Från en tillverkare af nautiska instrument har inkommit fram- Optiska glas
ställning, däri framhållits oegentligheten i nuvarande tullbehandlings- N:r 649,
praxis rörande s. k. helpressade dioptriska glaslinser för fartygslanternor
och mindre fyrapparater. Dessa linser — för hvilkas tillverkning intet
svenskt glasbruk kunnat förmås intressera sig, sannolikt därför, att afsättningen
vore jämförelsevis liten och kostnaderna för gjutformars
anskaffande betydande, och hvilka importerades hufvudsakligen från
England — tull behandlades nu, såvidt bekant vore, sålunda, att de
helrunda, som omfattade hela horisonten och vore afsedda för ankarlanternor,
droge en tull af 60 öre per kilogram, under det att de icke
lielrunda, som omfattade endast en del af horisonten och vore afsedda
lör topp-, sido- och akterlanternor, betingade en tull af 7 öre per
kilogram. Linserna vore dock, oafsedt berörda olikhet i formen, af
samma kvalitet, och skillnaden i tullafgift blefve med så olika tullsatser
rätt betydande på grund af linsernas stora tyngd. En enhetlig tullbehandling
vore af omständigheterna betingad.
Enligt hvad kommittén inhämtat, synes tullbehandlingspraxis i
afseende å ifrågavarande artikel vara vacklande. 1 allmänhet torde de
596
Emaljögon
etc.
N:r 650.
Glasvaror i
förening med
guld etc.
N:r 651.
Giss- och
emaljvaror
etc
l*ä:r 652-654.
dock hafva belagts med tull. Då de emellertid torde kunna betraktas
som ett särskild! slag- af den tullfria artikeln optiska glas, då de svenska
glasbruken icke synas hafva något intresse i frågan, och då det måste
lända till gagn såväl för den inhemska tillverkningen af skeppsl anternor
som i viss mån äfven för sjöfartsnäringen, att varan får obehindradt
införas, har kommittén ansett sig höra i rubriken för optiska glas införa
uttrycklig bestämmelse därom, att jämväl s. k. helpressade dioptriska
glaslinser skola därunder inbegripas.
Konstgjorda tänder tullbehandlas nu såsom varor, ej specificerade,
arbetade, med tull af 15 procent af värdet.
Denna artikel, som framställes af porslin eller emaljmassa, betingar
jämförelsevis högt pris, enligt kommittén meddelade uppgifter
växlande mellan 150 och 660 kronor per kilogram. I följd af detta
höga värde draga de konstgjorda tänderna en ganska afsevärd tullafgift,
och då varan är mycket litet skrymmande, lärer det icke
kunna förhindras att — såsom med bestämdhet uppgifves hafva skett
— konstgjorda tänder insmugglas till riket. Med hänsyn härtill och
då intet produktionsintresse lärer påkalla tull å denna artikel, har
kommittén funnit sig böra föreslå, att konstgjorda tänder i förtullningshänseende
likställas med den redan nu tullfria artikeln emaljögon.
I likhet med hvad under afcl. I, stenarter etc., och afd. X, lervaror,
är föreslaget, hafva jämväl glas- eller emaljvaror i förening med guld
eller silfver funnits höra upptagas med särskild tullsats, hvars belopp
öfverensstämmer med motsvarande tullsatser i nyssberörda bägge utdelningar
af förslaget.
Gällande taxa upptager för glas, andra slag, ej specificerade,
kara !ii ner och pressade eller slipade flaskor därunder inbegripna, en
tullsats af 60 öre per kilogram.
Med den uppställning, kommitténs förslag erhållit, komma »pressade»
och slipade flaskor att hänföras till rubriken för flaskor och burkar.
Däremot komma alla till bijouteri varor icke hänförliga glas- och emaljvaror
i förening med annat ämne än guld och silfver att höra till förevarande
rubriker.
Vid behandlingen af frågan om tull å de artiklar, hvilka kunna
hit hänföras, har kommittén haft att taga i öfvervägande framställningar
från de svenska glasbruken, afseende högre tull ej mindre å kristallglas
än ock å annat glas, som dekorerats annorlunda än genom gravyr
i formen. Till stöd för denna begäran bär framhållits, att, medan det
597
nuvarande skyddet vore tillräckligt för enklare hushålls- och prydnadsglas,
vore så icke förhållandet i fråga om dekoreradt glas, beträffande
hvilket i allmänhet, men särskild! det dyra kristallglaset, konkurrensen
från utlandet vore mycket besvärande för de svenska bruken. Då i
sammanhang därmed särskild, högre tull å kristallglas blifvit ifrågasatt,
bär kommittén ansett sig böra genom sakkunnig person låta undersöka,
huruvida kristallglas kan tulltekniskt skiljas från annat glas. Därvid
har emellertid framgått, att kristallglasets utseende lika litet som dess
kemiska sammansättning eller egentliga vikt — indika sistnämnda
egenskaper i hög grad växla — lämnar tillräcklig ledning i berörda
hänseende. Då emellertid nästan hvarje till kristallglas hänförlig vara,
om man frånser de i särskild rubrik upptagna råglasämnena, är dekorerad
genom slipning, etsning eller förgyllning, torde kristallglasbrukens berättigade
intresse kunna i hufvudsak tillgodoses, därest och i män som
den äfvenledes påyrkade tullförhöjningen för dekoreradt glas, oafsedt
dess egenskap af kristallglas, vinner beaktande; och för sin del har
kommittén ansett sig icke kunna underlåta att föreslå tullförhöjning
för det dekorerade hushålls- och prydnadsglaset till beredande af ett
bättre skydd för den svenska tillverkningen. På samma gång har
kommittén emellertid funnit sig böra hemställa, att tullsatsen å enklare
hushållsglas sänkes så, att den bättre än hittills afpassas efter varans
värde, hvarvid jämväl, enligt anmärkningen under rubriken n:r 652, under
denna lägre tullsats förts sådana jämförelsevis billiga varor, hvilkas
slipning ej tillkommit i dekorationssyfte, såsom dricksglas med slipade
kanter och bottnar.
i fråga om råglasämnen till hushålls- och prydnadsglas — eu
artikel, som lärer importeras för slipning inom landet — likasom ock i
fråga om lampglas och enklare lampkupor har hittillsvarande tullsats
ansetts böra kvarstå.
I förslaget hafva således för glas- och emaljvaror, ej särskildt
nämnda, upptagits tre olika rubriker. För de i n:r 652 upptagna dyrbarare
glasvarorna, hvarå priset enligt uppgift växlar mellan 1 krona
50 öre och 11 kronor med ett medelpris af 5 kronor, allt per kilogram
räknadt, har kommittén funnit en tullsats af 1 krona per kilogram vara
lämplig. För råglasämnen och till rubriken n:r 652 ej hänförliga lampkupor
samt för lampglas har, såsom redan nämnts, bibehållits eu tullsats
af 60 öre per kilogram. Öfriga slag af glasvaror, hvilkas medelvärde,
enligt uppgift, utgör 2 kronor 50 öre per kilogram, synas utan olägenhet
för den inhemska tillverkningen kunna åsättas en till 45 öre per
kilogram reducerad tull.
598
Af sammansatta artiklar, hänförliga till rubrikerna n:r 652—654,
tullbehandlas för närvarande, såsom i annat sammanhang omförmälts,
en del såsom galanterivaror. Andra hänföras till arbeten af metall eller
till askar, sammansatta.
XII. Metaller.
A. järn och järalegeringar samt arbeten däraf.
De svenska järnbruken, hvilkas produkter en gång spelade en stor
roll på världsmarknaden, då Sverige på 1700-talet producerade minst
10 procent af allt järn, som fördes i marknaden, hafva i kvantitativt
hänseende förlorat sä godt som all betydelse, då deras tillverkning nu
föga öfverstiger 1 procent. Orsaken härtill måste sökas däri, att vid
den starka utveckling, som under senaste seklet ägt rum, särskildt inom
kommunikationsväsendet och byggnadsverksamheten, man funnit järn, tillverkadt
med fossilt bränsle, i allmänhet vara tillräckligt godt för ifrågakom
mande konstruktioner. Råvara för massfabrikation af dylika artiklar
har i utlandet stått till buds i det på nära håll tillgängliga koksjärnet, som
ställt sig vida billigare i pris än Sveriges förträffliga, för annan —
ehuru mindre omfattande — tillverkning erforderliga träkolskvalitet.
Sverige har sålunda blifvit hänvisadt att förse världsmarknaden med
dess behof af verkligt kvalitetsjärn och är en öfverallt gärna sedd
leverantör af dylik vara. På detta område hafva vi äfven gjort ansträngningar
att hålla oss i jämnhöjd med utvecklingens kraf.
1 stället för den mängd små bruk, som för 40 år sedan nästan
uteslutande sysselsatte sig med tillverkning af tackjärn och stångjärn,
har nu de verksamma brukens antal inskränkts till några jämförelsevis
få, moderna järnverk af större dimensioner, där en högre kvalitetsförädling
bedrifves, än som kunde äga rum vid de gamla små bruken.
Däremot har tillverkningen af gröfre järnsorter af nyare typer, vid
hvilkas framställning i utlandet alltid användes fossilt bränsle, än så
länge hållits i bakgrunden, såsom mindre lämplig vid användning af
träkol. Tackjärnstillverkningen har på tio år i afseende å tillverkningskvantiteten
stigit från 487,000 ton år 1896 till 530,000 ton år 1905. Af det
inom landet tillverkade tackjärnet har, för att nämna femårsperioden
1901—05, exporterats i årligt medeltal 85,000 ton, medan samtidigt
46,000 ton införts till landet. På de allra sista åren har tillverkningen
ökats betydligt. År 1907 uppgick den till 605,000 ton. Till nu au
-
599
gifna tillverkningskvantitet, som utgöres af verkligt tackjärn, komma
■dessutom cirka 8,000 ton vid masugnarna tillverkadt gjutgods.
Bland de gröfre mellanprodukterna är det synnerligast göt —
inberäknadt stålgjutgods — som tillverkats i ökad mängd, medan tillverkningen
af ovällda smältstycken och råskenor så småningom minskats,
helt säkert därför att dessa varor allt mera ersättas af götmetall. Årliga
medeltillverkningen af göt- och stålgjutgods uppgick 1901—05 till
■315,000 ton men ökades raskt under 1906 och 1907 års högkonjunktur,
så att den år 1907 utgjorde ej mindre än 420,000 ton. Af det tillverkade
exporterades dock endast omkring 10,000 ton årligen; resten
åtgick för landets egna förädlingsverlc. Under åren 1901—05 var
årliga medeltillverkningen af smältstycken, råskenor, blåsstål och oräckt
brännstål 184,000 ton. Häraf tog utlandet jämförelsevis mera i anspråk,
då i medeltal årligen 29,000 ton exporterades. För båda varugrupperna
gäller, att utförseln ökats under de sista femton åren.
Ingen af nämnda produkter är föremål för någon afsevärd införsel.
Däremot införes numera järnskrot i betydliga kvantiteter för industriens
behof. Under 1880-talet utgjorde denna införsel endast 2,900 ton i
årligt medeltal, medan medelinförseln 1901—05 stigit till 27,900 ton.
Utförseln har samtidigt nedgått från 14,900 till 8,900 ton.
Beträffande slutprodukterna företer tillverkningen i det stora hela
eu jämn stigning, om också missgynnande konjunkturer vissa år verka
hämmande. Om till stångjärn i vidsträckt bemärkelse hänföras — utom
hvad i egentlig mening därmed förstås — äfven vällda blooms och
billets, fasonjärn, valstråd och tubämnen, så har tillverkningen af dessa
artiklar (af välldt järn eller götmetall) omfattat under åren 1901—05
i årligt medeltal 324,000 ton. Härvid kan anmärkas, att det gamla
•smidda stångjärnet alltmer försvinner och ersättes af valsade produkter.
Så tillverkades år 1900 af smidt stångjärn och stål 36,000 ton men
1905 endast 30,000 ton.
Af nyssnämnda tillverkningskvantitet för stångjärn, eller 324,000
ton, exporterades åren 1901—05 i årligt medeltal 181,000 ton, under
det att importen utgjorde icke fullt 4,000 ton. Medelexporten under
perioden 1886—90 utgjorde något mera eller 194,000 ton om året,
hvilket förhållande, då tillverkningen vid denna tid icke var större, visar,
att landets konsumtionsförmåga under de sista 15 åren ökats.
Af gröfre manufaktur, såsom grofplåt, hjulringar, axlar och andra
gröfre smiden, tillverkades i årligt medeltal 1901—05 ungefär 21,000
ton, hvaraf 14,000 ton plåt. Tillverkningen har emellertid, hvad denna
varugrupp beträffar, på senaste tiden sprungit upp afsevärdt, tack vare
600
särskildt den ökade plåttillverkningen, som år 1907 uppgick till 21,000
ton. Af plåt infördes i medeltal 1901—05 årligen 14,000 ton, och år
1907 hade denna siffra, trots den ökade tillverkningen inom landet, växt
till 18,000 ton emot 4,600 ton i årligt medeltal under perioden 1886—
90, hvaraf framgår, att förbrukningen af plåt inom landet ökats afsevärdt.
Utförseln af plåt är jämförelsevis obetydlig. Den uppgick 1901—05 i
ärligt medeltal till omkring 2,000 ton, hvaraf det mesta gick till Finland.
Förutom denna för Sverige särskildt naturliga järntillverkning faller
under järnverksdriften tillika framställning af en stor grupp produkter,,
som hittills knappast tillverkats inom landet, emedan, som förut antydts,
tillverkningen företrädesvis bör ske med fossilt bränsle. Så är nämligen
förhållandet med tillverkningen af järnvägsskenor och eu del annat järn -vägsmateriel, likasom ock af hörn-, balk- och annat fasonjärn samt i
öfrigt en del järn för ändamål, som icke betinga någon särdeles framstående
kvalitet. Med den utveckling, den moderna byggnadsverksamheten
i allmänhet och särskildt järnvägsbyggandet numera vunnit, har
landet ett stort behof af dylikt materiel, som nu också i stora mängder
importeras från utlandet. År 1905 infördes 57,000 ton järnvägsskenor med
ett värde af 5 miljoner kronor, annan, icke rullande, järn vägsmateriel till
ett värde af 957,000 kronor samt dessutom 27,500 ton hörn-, balk- och annat
fasonjärn med ett värde af 2.8 miljoner kronor. Häri ligger den naturliga
förklaringsgrunden till det vid en blick på handelsstatistiken genast i
ögonen fallande förhållandet, att i afseende å gruppen arbetade järn- och
stålvaror ett införselöfverskott förefinnes. Under åren 1901—05 värderades
den årliga införseln af dylika varor (med undantag af redskap och verktyg
m. in.) till närmare 20 miljoner kronor, medan utförseln belöpte sig till
endast omkring 12 miljoner kronor; år 1906 voro båda siffrorna högre, men
mest hade dock utförselsiffran, stigit. Frånräknas järnvägsskenor samt
hörn-, balk- och fasonjärn, blir införseln under den nyssnämnda femårsperioden
endast 12 miljoner kronor eller ungefär lika i värde med utförseln.
Ser man på järnindustriens utveckling vid de egentliga järnbruken
under de 15 åren 1891 —1905, finner man, att den icke utvecklat sig så
särdeles mycket i kvantitativt hänseende. Ökningen i tackjärnstillverkningen,
som utgör den bästa mätaren för industriens utveckling, framgår
af följande, ur den officiella statistiken angående bergshandteringen
hämtade siffror. Under åren 1891—95 tillverkades i medeltal 471,000
ton om året; år 1905 åter hade tillverkningen ännu icke stigit till mera
än 530,000 ton. Det lider dock intet tvifvel, att man icke under denna
tid rustat sig för framtiden dels genom modernisering af arbetssättet
dels genom att ordna sig för tillverkning af nya artiklar.
601
Inom den finare järnmanufakturen kan man konstatera en kraftig utveckling
under de senaste 10 åren. De fabriker och stålverk, som sysselsätta
sig med sådan tillverkning, hafva i antal ökats från 499 stycken
år 1896 till 630 år 1905; och den där anställda arbetsstyrkan öfverstiger
nu 20,000 personer. Tillverkningen af järn- och stålvaror samt
gjutgods hade under åren 1901—05 att uppvisa ett tillverkningsvärde
af omkring 59 miljoner kronor i ärligt medeltal och hade från 1896 till
1905 stigit från 34 till 63 miljoner kronor.
Inom nästan alla ämnesgrupper kan eu ökning iakttagas. En
exakt jämförelse mellan dessa tillverkningssiffror samt de anförda inoch
utförselsiffrorna låter sig icke verkställa, då uppdelningen icke är
densamma inom produktionsstatistiken som inom handelsstatistiken; men
i alla händelser kan dock konstateras, att, i stort sedt, hufvuddelen af
de förbrukade järn- och stålvarorna redan tillverkas inom landet och
att utvecklingen bestämdt tenderar till att göra flera af dessa varor till
viktiga exportartiklar.
De grupper, för Indika, åtminstone hvad värdet beträffar, ett utförselöfverskott
redan förefinnes, äro gröfre och finare gjutgods samt
rör och rördelar. Arbetade järn- och stålvaror, i taxan ej specificerade,
visa ett vackert utförselöfverskott, både hvad vikt och värde beträffar,
samt spik ett mycket betydande sådant. Af saxar och knifvar samt
kassaskåp och kassakistor är importen försvinnande liten, jämfördt med
hvad som tillverkas inom landet.
Dessa statistiska data gifva en ungefärlig öfverblick af järnindustriens
nuvarande ståndpunkt inom landet. Kommittén har emellertid vid siffrornas
granskning icke kunnat undgå att fästa sig vid den lucka i tillverkningen,
som bildas därigenom, att en så stor varugrupp som järnvägsskenor,
hörn-, balk- och annat fasonjärn samt dylikt gods nu icke
i nämnvärd grad tillverkas inom landet. Anledningen till den bristande
företagsamheten på detta område är den redan angifna, nämligen att
den svenska träkolstillverkningen är för dyrbar för att komma till användning
vid framställning af dylika varor, som i stället böra tillverkas
med fossilt bränsle; och kommittén har vid sådant förhållande icke
kunnat undgå att taga i allvarligt öfvervägande, huruvida icke utvecklingen
af en koksjärnindustri inom landet borde uppmuntras och underlättas
genom lämpliga tullsatser för hithörande artiklar. Eu sådan
industri har först under de senare åren börjat allvarsamt påtänkas i
vårt land. En koksjärnindustri fordrar nämligen mycket stora kapitalanläggningar,
om man vill arbeta under förhållanden, hvilka något så
när motsvara de utländska; och den inhemska förbrukningen har ur
76
602
denna synpunkt icke ansetts tillräckligt stor för att uppbära en dylik
industri. Emellertid har förbrukningen inom landet af järnvägsskenor,
balkar och dylika artiklar numera ökats så, att den snart nog torde
kunna beräknas årligen till mer än 100 tusen ton, en siffra, som till
och med redan nu ett år öfver skridits. Redan detta förhållande har
bragt frågan i ett annat läge. Men äfven andra omständigheter hafva
medverkat till, att planerna på eu inhemsk koksjärnindustri i senare tid
tagit allt fastare form.
Järnverksägare hafva börjat, inse, att om man önskar en utveckling
af landets järnindustri, kunna icke alla trängas på de gamla vägarna,
utan erfordras, att man sprider sig öfver nya fält. Träkolstillverkningen
begränsas mer och mer, isynnerhet sedan sågverksägarna börjat använda
sågningsaffallet för tillverkning af cellulosa; och man börjar känna vådan
af att göra sig helt och hållet beroende af träkolet. Man beaktar ock,
att icke blott järnvägsskenor och balkar utan äfven åtskilligt annat gods,
såsom en de! plåt, spantjärn och handels]ärn m. m., icke krafvel- högre
kvalitet, än att det mycket väl kan tillverkas af koksjärn. Slutligen
har äfven en annan faktor inom järnindustrien utvecklat sig så, att den
bidragit till den antydda benägenheten att slå in på nya vägar. Kraftfrågan,
är nämligen numera icke lika tungt vägande för ett järnverk
som förut. Räcker icke vattenfallet hemma vid bruket till, så hämtar
man kraft medelst elektrisk öfverföring från ett annat fall. Man har
också lärt sig att bättre tillvarataga den kraft, som finnes vid bruket.
Man utnyttjar den från masugnarna bortgående gasen, hvilken lämnar
ett godt bränsle för ångpannor eller, ännu bättre, kan användas till gasmotorer,
som antingen direkt lämna kraft eller ock generera elektrisk sådan.
Den stämning, som sålunda förefinnes för upptagande af en inhemsk
koks järnindustri, synes värd all skälig uppmuntran. Föremål, som icke
kräfva starkare material, blifva i hvarje fall, tillverkade af koksjärn,
billigare, än om de skola framställas af träkolsjärn; och hitförande af
fossilt bränsle kommer dessutom, rent nationalekonomiskt sedt, att medföra
den fördel, att vårt dyrbara träkolsbränsle, som är så nödvändigt
för Sveriges egentliga järn tillverkning, kvalitetstillverkningen, icke behöfver
tagas i anspråk för en del enkla ändamål, hvartill användning
af träkol aldrig skulle ifrågasättas i andra länder.
Emellertid kan eu koksjärnindustri här i landet icke gärna tänkas
komma till stånd, med mindre den erhåller ett efter omständigheterna
afpassadt skydd för sina produkter, hvilka otvifvelaktigt måste komma
att ställa sig dyrare i tillverkningen än alstren af utlandets massproduktion,
som dessutom oftast har fördelen af att äga bränslet lätt tillgängligt.
603
De utländska tillverkare, som nu förse vårt land med koksjärnindustriens
alster, lära icke heller godvilligt afstå från den svenska
marknaden; och det torde icke blifva så synnerligen lätt att konkurrera
med de trust- och kartellartade sammanslutningar, hvilka i stor utsträckning
förefinnas inom den utländska järnindustrien, och hvilka delvis
lära vara af internationell karaktär. Enligt hvad för kommittén
uppgifvits, inträffar esomoftast, att dessa sammanslutningar åsätta sina
varor högre pris vid försäljning till länder, som icke hafva egen tillverkning
af sådana varor, och som på grund af bristande tullskydd icke
heller äga möjlighet att upptaga en dylik fabrikation.
Vid öfvervägande af nu anförda omständigheter, hvilka blifvit af
sakkunniga med mycken styrka inför kommittén framhållna, bär kommittén
däri funnit fullgiltig anledning att föreslå dels i viss män förhöjda
tullsatser för vissa gröfre järnvaror dels ock en måttlig tull å
andra dylika artiklar, hvilka hittills varit tullfria. Dock har kommittén,
såsom bär nedan närmare utvecklas, funnit sig icke böra förorda tull
på eu råvara som tackjärn.
Utom de tullar, som föreslagits i syfte att bereda understöd åt
koksjärnindustrien, upptager förslaget under denna afdelning äfven åtskilliga
andra tullförhöjningar samt företer en betydligt större specialisering
än gällande taxa. Äfven om förslaget i sistberörda hänseende
kan synas gå långt, är det dock ingalunda så vidlyftigt, som hvad
flerstädes utomlands anses behöflig!. I detta afseende må exempelvis
hänvisas till ett på franska deputeradekammarens bord under nästlidna
höst inkommet förslag till revision af de franska järntullarna,
hvaraf ett sammandrag, utarbetadt af en af kommitténs ledamöter, återfinnes
bland textbilagorna till detta betänkande (bil. S).
I detta sammanhang bär ock synts lämpligt att för jämförelse
hänvisa till förhållandena i ett främmande järnproducerande land, som
erbjuder vissa likheter med vårt eget, nämligen Osterrike-Ungern, hvarvid
följande, kommittén meddelade upplysningar återgifvas. OsterrikeUngern
lider brist på koksande stenkol, och på grund häraf måste en
del af den järnmalm, som i afsevärd myckenhet brytes, exporteras.
Långa transporter af malm och kol fördyra tillverkningen, hvarjemte
afsättningen inom landet är sä pass begränsad, att en verklig masstillverkning
med däraf betingade anläggningar icke lärer kunna komma
till stånd. Men icke förty har man här genom lämpligt afvägda skyddstullar,
sammanhållning mellan järnverken och koncentrering af fabrikationen
till de bäst belägna verken förmått öfvervinna berörda svårigheter,
lyckats rätt väl hålla jämna steg med de stora järnprodu
-
604
Tackjärn etc.
N:r 656-658.
cerande länderna och bibehållit den plats, landet sedan gammalt ägt
såsom det sjätte i ordningen bland järn tillverkande länder. Men också
finner man, att exempelvis de österrikisk-ungerska järnvägarna använda
endast hjulringar af inhemsk tillverkning, att maskin verkstäderna hafva
upphört att införa engelskt verktygsstål, samt att behofvet af pansarplåt,
kanoner, projektiler och annan krigsmateriel fylles inom landet.
Förevarande afdelning af taxeförslaget omfattar dels järnbrukens
produkter, i den mån dessa ej upptagits bland maskiner och apparater,
dels allt manufaktursmide af järn dels ock gjuteriernas och de mekaniska
verkstädernas alster, såvidt dessa utgöras af s. k. handelsgjutgods, verktyg
och handredskap.
Hvad särskild! beträffar sistnämnda bägge varugrupper, må —
med hänvisning till hvad i den allmänna motiveringen anförts angående
olika medelvärden för importerade varor, allt efter som högre eller
lägre kvaliteter föras i marknaden af olika importörer — här omförmälas,
hurusom under utredningsarbetets senaste skede till kommitténs
förfogande ställdes prisuppgifter rörande den hufvudsakliga importen
till en af rikets större städer af handredskap och verktyg, hvilka uppgifter
syntes gifva vid handen, att berörda import omfattade betydligt
lägre kvaliteter än den motsvarande import till hufvudstaden, beträffande
hvilken härvarande importörer meddelat värdeuppgifter. Såsom en
sannolik förklaring till detta förhållande har uppgifvits, att importen till
förstberörda stad mestadels torde afsätta» till detaljhandlande i landsorten,
under det att importen till Stockholm till stor del vore afsedd
för tillgodoseende af de mekaniska verkstädernas behof. Emellertid
kan gifvetvis vid värdetullens omsättning till vikttull icke undvikas, att
för de lägre kvaliteterna en tullförhöjning inträder, då det medelvärde,
efter hvilket evalveriugen verkställes, icke kan beräknas med uteslutande
eller ens hufvudsaklig hänsyn till de lägsta och billigaste kvaliteterna.
I gällande taxa finnas i gemensam rubrik såsom tullfria upptagna
artiklarna tack- och barlastjärn samt skrot. Af dessa artiklar återfinnes
i förevarande rubriker det egentliga tackjärnet jämte de öfriga slag af
järn och järnlegeringar, icke smidbara, hvilka nu tullbehandla» som tackjärn,
under det att skrot finnes upptaget i senare delen af denna afdelning.
Beteckningen barlastjärn har uteslutits såsom föråldrad, för så vidt
därmed skall afses visst slag af järn.
Till kommittén hafva inkommit såväl framställningar om åsättande
af tull å tackjärn, hvarvid föreslagits eu tullsats af 1 krona per 100
kilogram, som ock framställningar om bibehållande af gällande tullfrihet.
605
Meningarna i denna gamla tvistefråga äro sålunda fortfarande delade;
och med hänsyn till detta förhållande likasom ock till frågans stora
vikt torde vara lämpligt att erinra om dess tidigare behandling.
År 1888 beslöt riksdagen att åsätta tack- och barlastjärn samt
skrot eu tull af 80 öre per 100 kilogram. Som, hvad tullen å tackjärn
beträffar, detta beslut emellertid stod i strid med då gällande,
mellan Sverige och Spanien år 1883 afslutade handelstraktat, fann
Kung!. Maj:t detsamma icke kunna föranleda till vidare åtgärd. Frågan
om tull å tackjärn upptogs sedermera af 1888 års tullkommitté, som i
sitt den 24 februari 1891 afgifna betänkande härom yttrade i hufvudsak
följande.
Eu af de tullsatser, hvilkas lämplighet varit mest omtvistad, vore
den å tackjärn. Det tackjärn, som hit importerades, vore uteslutande
gjuttackjärn, och det syntes kommittén antagligt, att importen häraf
skulle, till förmån för inhemska tillverkare af gjuttackjärn och utan
afsevärd olägenhet för landets förädlingsindustri, kunna väsentligen inskränkas.
För vissa gjutgods artiklar kunde visserligen det svenska gjuttackjärnet,
sådant detta dittills blifvit med träkol tillverkadt, icke helt
och hållet ersätta det i allmänhet mera lättflytande och mera lättarbetade
engelska, men till det handels- och maskin gjutgods, som erfordrade ett
starkt material, borde det vara fördelaktigare att, åtminstone till större
delen, använda det renare och starkare svenska gjuttackjärnet, äfven
om priset å detta senare skulle ställa sig något högre än å det engelska.
För de flesta maskiner betydde nämligen ett något högre pris å materialet
föga, enär priset å själfva maskinen hufvudsakligen betingades af
det å densamma nedlagda arbetet och per centner sällan understege 25
kronor, men ofta uppginge till 100 kronor och häröfver. Mången gångkunde
ock det högre materialpriset helt och hållet utjämnas genom
minskade dimensioner hos det starkare materialet. En mängd annat
gjutgods åter, för hvilket materialets styrka vore af mindre vikt, men
hvilket fordrade ett lättflytande tackjärn — och ett sådant kunde jämväl
af flera svenska malmer framställas — betingade vanligen ett
så högt pris (8—50 kronor och häröfver per centner), att ett något
högre pris å materialet icke vore af synnerlig betydelse. Då således
vårt behof af gjuttackjärn åtminstone till största delen syntes kunna
tillgodoses genom användning af svenskt tackjärn och ökade”afsättningstillfällen
för detta icke kunde vara annat än fördelaktiga för den inhemska
järnhand teringen, ansåge sig kommittén böra förorda tackjärnets
beläggande med tull. Tullsatsen borde för att kunna medföra det
gagn, som därmed åsyftades, åtminstone vara så hög, att konkurrens
606
jämväl i pris med engelskt gjuttackjärn bär i landet i allmänhet möjliggjordes,
och hade kommittén med afseende därå ansett tullsatsen ej
höra bestämmas lägre än 1 krona per 100 kilogram, på sätt äfven de
tillkallade fackmännen föreslagit.
Vid betänkandet fanns emellertid fogad en af kommittéledamoten,
förutvarande öfverdirektören Styffe i denna fråga afgifven reservation,
däri jämväl en annan af kommitténs ledamöter instämt, och i hvilken
följande afvikande uppfattning gjordes gällande. Det tackjärn, som hit
importerades, vore uteslutande gjuttackjärn, och åt allt det tackjärn,
som här i landet användes till framställning af gjutgods, vore blott eu
mindre del svenskt, hvilket, ensamt eller i blandning med engelskt,
företrädesvis användes till maskindelar och andra föremål, hvartill ett
starkt material erfordrades. Det engelska tackjärn, som hit infördes,
vore, hufvudsakligen till följd af sin stora kiselhalt, visserligen svagare
än det kiselfattigare och äfven i öfrigt renare svenska, men det vore i
allmänhet icke blott mera lättflytande utan ock mycket lättare att efter
gjutningen bearbeta samt både vida mindre benägenhet att vid gjutningen
blifva spröd! och skulle därför till de flesta gjuteribehof föredragas
framför vanligt svenskt gjuttackjärn, äfven om prisen å båda
vore lika. Af så kiselrikt gjuttackjärn som det engelska funnes veterlig!
icke för det dåvarande i Sverige någon regelbunden tillverkning,
och för att utan alltför stor kolåtgång kunna framställa ett sådant, erfordrades
en mycket hög temperatur hos blästern vid masugnsprocessen,
till åstadkommande hvaraf åter behöfdes högst kostsamma varmapparater.
Blott två svenska järnverk vore försedda med dylika apparater, och
vid så små tillverkningsbelopp, som våra allra flesta verk ägde, kunde
det alldeles icke löna sig att ensamt för tillverkning af gjuttackjärn
gorå så dyrbara anläggningar. En tillverkning af gjuttackjärn med
så hög kiselhalt, som det engelska hade, skulle alltså för det dåvarande
bär endast kunna ifrågakomma vid de nämnda två järnverken; men
då träkol vore ett vida dyrare bränsle än koks i stenkolförande länder,
måste tillverkningskostnaden för sådant gjuttackjärn ensamt al denna
anledning här alltid komma att blifva mycket högre än i England.
Erfarenheten visade ock, att sådant engelskt gjuttackjärn, som i Sverige
mest användes (Cleveland n:r 1 och 3), i Stockholm oftast ställde sig
mer än 1 krona billigare per 100 kilogram än svenskt gjuttackjärn.
Äfven med den föreslagna tullen af 1 krona per 100 kilogram skulle
alltså svenska tillverkare af gjuttackjärn i allmänhet icke kunna ens x
Stockholm i pris täfla med det engelska samt ännu mindre i rikets
södra och västra orter, dit det mesta engelska tackjärnet infördes, och
607
dit trakten från våra bergslager vore betydligt högre. Att använda ett
så rent och dyrbart bränsle som träkol för tillverkning af gjuttackjärn
voro för öfrigt ett slöseri, och det vore för oss vida fördelaktigare att
spara våra mycket begränsade tillgångar å träkol till sådana fabrikater,,
som fordrade ett rent bränsle och bättre betalades på världsmarknaden.
Af alla järnfabrikater vore oförädladt tackjärn naturligtvis det billigaste;
och med den träkolsmängd, som erfordrades till sådant, i fall det skulle
tillverkas uteslutande med träkol, kunde framställas andra mera föradlade
järnvaror af liera gånger högre saluvärde, helst om annat inhemskt
eller utländskt bränsle begagnades till de processer, där ett
mindre rent bränsle utan olägenhet kunde användas. Huruvida åter det
vid en införseltull å tackjärn skulle löna sig att här anlägga koksmasugnar,
för att tillverka gjnttackjärn m. m., berodde väsentligen ej blott
al denna tulls storlek, utan äfven af de tullsatser, hvarmed vissa andra
järneflekter, som vid de nya verken skulle kunna framställas, komme
att beläggas, samt huruvida dessa tullsatser en längre tid Unge fortfara,
hvithet väl svårligen syntes kunna anläggare garanteras. Eu enda
koksmasugn .af nyare konstruktion kunde nämligen tillverka mycket
iner gjnttackjärn, än Sverige importerade, hvarför en sådan anläggning
ej gärna kunde grundas uteslutande på tillverkning af dylikt tackjärn.
Om emellertid en eller liera koksmasugnar skulle komma att anläggas
t. ex. vid Oxelösund, hvarifrån ett engelskt bolag några år exporterat
tämligen störa kvantiteter rik och billig järnmalm, finge de förutvarande
svenska tillverkarna af gjuttackjärn naturligtvis en ny konkurrent, som
kanske ensam toge fördelen af tackjärnstullen, och denna konkurrent
kunde möjligen blifva ett utländskt bolag. En tackjärnstull skulle därtör
icke kunna gagna den dåvarande svenska järnhandteringens idkare,
men den komme säkerligen att medföra en tuilen ungefär motsvarande
prisstegring å sådant gjuttackjärn, som hit infördes, och därigenom
äfven en märkbar prisstegring åtminstone å allt gröfre gjutgods, samt
vore följaktligen till skada icke blott för våra gjuterier och mekaniska
verkstäder, utan äfven lör alla andra, som använde gröfre gjutgods.
Någon prisförhöjning å smidestackjärn kunde en tackjärnstull icke medföra,
enär .det utländska tackjärnet icke med fördel kunde af oss såsom
smidestackjärn användas, och vi exporterade ungefär dubbelt så mycket
smidestackjärn, som vi importerade gjuttackjärn. Eu höjning af priset
å smidestackjärn skulle dessutom vara mycket ofördelaktig för alla järnbruk,
som köpte sådant, och kunde icke för vår järnhandtering vara
önskvärd i annan .händelse, än att priset å allt svenskt järn å världsmarknaden
samtidigt stegrades.
608
I Kung!. Maj:ts, med anledning af tullkommitténs förslag, till
1892 års riksdag aflåtna proposition angående ny tulltaxa hemställdes,
att tullen å tackjärn skulle, i öfverensstämmelse med hvad al 1888 års
riksdag beslutats, sättas till 80 öre per 100 kilogram. Detta förslag
blef ock af riksdagen bifallet.
Tackjärnstullen kvarstod sedermera till den 1 januari 189/, ^då
den enligt beslut af 1896 års riksdag upphörde att gälla. Nämnda års
riksdags bevillningsutskott konstaterade, att tullsatsen icke medfört den
därmed åsyftade verkan.
De skal, som nu anförts för återinförande åt tull å tackjärn, kunna
i hufvudsak sammanfattas sålunda. Inom landet funnes en betydande
tillverkning af smidestackjärn, tillverkadt med träkol, hvarjämte äfven
något gjuttackjärn tillverkades på samma sätt. Däremot importerades
fortfarande allt det med koks tillverkade gjuttackjärn, som åtginge för
landets gjuteribehof. Äfven om det tillförne mött tekniska svårigheter
att här producera sistnämnda slag al tackjärn, vore sa icke fallet numera.
Det funnes icke några tekniska hinder mot att i vårt land framställa
ett tackjärn, lika godt som det engelska. Tillgången pa billigmalm
och den numera rätt afsevärda inhemska förbrukningen af gjuttackjärn
hade och föranleda att man under sista tiden på derå håll
öfvervägt möjligheten af att här i landet upptaga tillverkningen al
kokstackjärn med uteslutande koks som bränsle. Då det i Tyskland
visat sig lönande att vid järnverk, belägna vid Östersjökusten, tillverka
dylikt järn af från Sverige importerad malm med engelska stenkol,
kunde med skäl antagas, att det skulle blifva ekonomiskt möjligt att
bär bedrifva en tackjärnstillverkning, baserad på inhemsk malm. A isserligen
vore konsumtionen inom vårt land icke rikligare, än att ett
enda större verk kunde producera långt mera, än som beliöfdes föi
att tillgodose det inhemska behofvet. Men det vore ingalunda nödvändigt
att anlägga ett stort verk, utan syntes det vara lämpligare
att, såsom ofta vore förhållandet utomlands^ bygga några mindre
verk, där tackjärnstillverkningen kunde kombineras med annan järnproduktion.
Man kunde på goda grunder antaga, att Sveriges behof
af gjuttackjärn snart skulle kunna fyllas af inländsk tillverkning.
Då denna emellertid måste grundas på importeradt fossilt bränsle, vore
tullskvdd oafvisligen behöflig!, och tullen syntes lämpligen böra sättas
till samma belopp, som föreslagits af 1888” års tullkommitté. Med eu
så måttlig tull å tackjärn syntes någon afsevärd ökning af tillverkningskostnaden
för gjutgods ej vara att befara. Slutligen borde framhållas,
609
att alla järnproducerande länder med undantag af England funnit det
vara angeläget att med tull skydda sin tackjärnstillverkning.
Såsom af det anförda framgår, afse de, livilka numera ifra för
eu tackjärnstull, åstadkommande af en på importeradt fossilt bränsle
baserad inhemsk tillverkning af det för landets behof erforderliga gjuttackjärn.
Omfattningen af detta behof utmärkes af den nuvarande
tackjärnsimporten, som uteslutande omfattar kokstackjärn för gjuteriändamål.
Under åren 1898—1907 infördes i medeltal årligen omkring
52,912 ton tackjärn. I förhållande till omfattningen af vår järntillverkning
spelar ju denna införsel ingen synnerligt stor roll. Såsom framgår
af ofvan återgifna statistiska data, är vår tackjärnsproduktion tio gånger
större; och vi exportera äfven vida mer träkolsjärn än vi importera
koksjärn. Då det ofvan antydda önskemålet att få till stånd en inhemsk
koksjärnindustri för framställning af räls, balkar och dylika
artiklar kan, enligt hvad jämväl ifrare för tackjärnstull medgifvit, låta
sig realisera äfven utan särskild! tullskydd för tackjärnet, torde icke
ens ur järnhand teringens egen synpunkt större betydelse kunna tillmätas
möjligheten att medelst inhemsk tillverkning af kokstackjärn uttränga
den nuvarande tackjärnsimporten.
Värdet af den ifrågasatta tackjärnstullen minskas emellertid ytterligare
därigenom, att med en tull af 1 krona per 100 kilogram säkerligen
möjlighet icke förefinnes för det eller de svenska verk, kvilka
förutsättas vilja upptaga tackjärnstillverkning, baserad på utländskt
bränsle, att eröfra mer än en del af den inhemska gjuterimarknaden.
Sannolikt är väl nämligen, att, då anordningarna för eu modern framställning
af kokstackjärn äro dyrbara och i följd där af sådan tillverkning
lärer kunna upptagas endast på ett fåtal ställen, densamma, om
den skall, såsom ifrare för tackjärnstull antydt, drifvas i sammanhang
med annan järntillverkning, kommer att förläggas till något eller några
af de i mellersta Sveriges bergslag belägna järnverk. Någon plan att
på annat sätt lösa frågan har åtminstone icke till kommittén framförts.
Kostnaderna för transport af kol eller koks från utlandet till verk i
bergslagen och därefter af tackjärnet till konsumenterna komme emellertid
utan tvifvel att ställa sig så höga, att för afsättning till flertalet af
landets gjuterier, indika ligga rätt aflägset från bergslagen, den ifrågasatta
tullsatsen icke blefve tillräcklig för att i erforderlig grad utjämna
prisskillnaden mellan svenskt och engelskt tackjärn, då man hade att
räkna icke blott med den vida lägre produktionskostnaden vid den i
stor skala drifna engelska tillverkningen utan ock med de billiga
sjöfrakterna från engelsk hamn. Det lärer sålunda få anses ganska
77
G10
antagligt, att vid åtskilliga gjuterier engelskt koksjärn allt fortfarande
skulle komma att användas i stället för inhemskt. Till ett sådant förhållande
medverkar jämväl eu annan omständighet. För åstadkommande
af ett godt gjutgods skall nämligen, enligt uppgift, erfordras
att använda blandningar af olika sorters tackjärn, och det är därför
ingalunda osannolikt, att gjuterierna äfven af tekniska skäl komme att
hafva förråd af engelska gjutjärnsorter, till hands.
Af de 3 miljoner kronor, i rundt tal, som nu årligen gå ur landet
för anskaffande af utländskt gjuttackjärn, skulle sålunda i hvarje fall
säkerligen endast eu del kunna komma den svenska koksjäril.tillverkningen
till godo; och för ernående af detta resultat måste denna tillverkning
troligen helt och hållet utnyttja det medgifna tullskyddet, hvilket
betyder eu motsvarande belastning af de inhemska gjuterierna och
maskinverkstäderna med risk att åtminstone i någon mån hämma
den hittills tillfredsställande utvecklingen af vår gjutgods- och maskinexport.
Att märka är nämligen, hurusom vid sådan export svårligen
någon restitution af tackjärnstullen mera allmänt kan påräknas. Dels
lära nämligen, enligt hvad upplyst blifvit, exportkvantiteterna i hvarje
särskild sändning ofta nog vara för små för att kunna bära de med
restitutionsförfarandet förenade omkostnader och dels skulle, särskild!
vid blandning af inhemsk och utländsk råvara, svårighet möta att
anordna en för tullverket nöjaktig'' identitetskontroll. Också hafva såväl
gjuteriernas som den mekaniska verkstadsindustriens representanter
enstämmigt protesterat mot tullbeläggande af denna deras råvara.
Gent emot denna uppfattning, att tackjärnstullen icke skulle för
eu inhemsk koksjärnindustri hafva så stor betydelse, som tullens förespråkare
förmena, och att i allt fall fördelen upp v ii ges af de olägenheter,
som häraf skulle tillskyndas gjuterier och mekaniska verkstäder,
framhålles emellertid exemplet från Tyskland, i hvars Östersjöhamn ar
nyligen koksjärntillverkning upptagits, baserad på import af såväl malm
som kol. Eu sådan jämförelse torde dock i själfva verket vara föga
beviskraftig. Gifvet är, att ett land med så stor konsumtion af tackjärn
som Tyskland, där årligen ett tiotal miljoner ton förbrukas, erbjuder
helt andra förutsättningar för en inhemsk koks järntillverk ning än
ett land med jämförelsevis så ringa konsumtionsförmåga i detta afseende,
som Sverige, efter hvad ofvan påvisats, äger. Och då Tyskland
på detta område icke kunnat åstadkomma någon nämnvärd export, kan
uppenbarligen icke heller eu eventuell koksjärntillverkning härstädes
räkna med någon sådan. Vidare hafva de ifrågavarande tyska Östersjöverken
bakom sig en vidsträckt konsumentkrets, som, i händelse den
611
fortfarande ville begagna sig af utländskt i stället för tyskt tackjärn,
måste införa detta just öfver samma Ostersjöhamnar och sålunda vidkännas
högre fraktkostnad än för anskaffande af tysk vara, ett förhållande,
som i konkurrenshänseende gifver dessa verk en helt annan ställning
än ett svenskt bergslagsverk. Ej nog med att transportkostnaden
för bränslet till ett sådant svenskt verk ställer sig högre än motsvarande
transport till de tyska verken, utan här tillkommer den omständighet,
att det konkurrerande utländska järnet icke såsom i Tyskland behöfver
passera genom masugnsdistriktet utan finner vida genare och billigare
väg till de inhemska konsumenterna. Slutligen bör ock framhållas,
att den effekt, som åsyftades och vanns med den tyska tackjärnstullen,
hos oss föreligger såsom ett af tullskydd oberoende faktum, i det att
den öfvervägande delen af svensk järntillverkning icke med nuvarande
anordningar använder utländskt tackjärn. Såsom i motiven till det senaste
tyska tulltarifförslaget påvisas, gick under tiden närmast före den tyska
tackjärnstullens införande importen af tackjärn till Tyskland upp ända till
motsvarande en tredjedel af landets tackjärnsproduktion, då däremot år
1900 — det senaste året för hvilket motiveringen innehåller statistiska
uppgifter — importen belöpte sig till 741,000 ton mot en inhemsk tillverkning
af 8,469,000 ton, d. v. s. importen hade i följd af skyddet nedgått
så, att den motsvarade allenast ungefär en elftedel af produktionen. För
Sveriges del ställa sig motsvarande siffror år 1900 så, att, medan
importen belöpte sig till, i rundt tal, 51,000 ton, utgjorde tillverkningen
519,000 ton, d. v. s. importen motsvarade ungefär en tiondel af produktionen.
i betraktande af nu anförda omständigheter kan kommittén icke
finna annat, än att öfvervägande skäl tala för bibehållande af tullfrihet
för artikeln tackjärn.
Med tackjärn har flertalet öfriga, som tackjärn nu tullbehandlade,
icke smidbara slag af järn och järnlegeringar likställts. Af dessa senare
hafva de industriellt mest betydande slagen uppräknats. Särskildt upptagna
äro endast kiseljärn och kiselmanganjärn.
Af kiseljärn (ferrosilicium), som i afsevärd omfattning tillverkas
inom landet, förekomma två bestämdt åtskilda slag, nämligen dels högprocentig
vara, hvars kiselhalt vanligen utgör 45 till 75 procent men i
enstaka fall kan nedgå ända till 30 procent; dels ock lågprocentig vara
med eu kiselhalt af 10 till 15 procent. Det högprocentiga kiseljärnet
framställes i elektrisk ugn och är eu jämförelsevis dyrbar artikel, på
hvars tillverkningskostnad priset å den elektriska kraften öfvar stort
inflytande. Då nu kiseljärntillverkning i stor skala försiggår i Norge,
612
Granulera^
järn etc.
N:r 659.
svnes, alldenstund vattenkraften för elektriskt bruk i regel är billigare
i'' Norge än hos oss, det norska kiseljärnet, kunna komma att försvåra
afsättningsmöjligheten för svenskt dylikt järn på vår egen marknad.
Med afseende härå har en lämplig tull a högprocentigt kiseljärn ansetts
vara af nöden, och kommittén har därför funnit sig böra till bifall förorda
ett af järnkontoret framställd! förslag om en tull af 7 kronor per 100
kilogram, hvilken tullsats torde motsvara omkring 20 procent af varans
värde. Från annat järn, lågprocentigt kiseljärn däri inbegripet, lärer
högprocentigt kiseljärn utan större svårighet kunna skiljas genom utseendet
samt på grund af sin sprödhet och lättheten, hvarmed det i
Följd däraf kan sönderslås.
Lågprocentigt kiseljärn tillverkas i koksmasugn, men torde icke
blifva föremål för tillverkning inom landet och har dessutom betydligt
lägre värde än det högprocentiga. För tull jämväl å det lågprocentiga
järnet kunde den omständigheten tala, att detta i många fall kan ersätta
det högprocentiga; men då lågprocentigt kiseljärn vid tullbehandlingen
icke torde kunna skiljas från annat järn, lärer för detsamma tullfrihet
böra bibehållas. Gränsen mellan det hög- och det lågprocentiga har, i
öfverensstämmelse med hvad järnkontoret förordat, ansetts böra bestämmas
så, att till lågprocentigt räknas det, som håller högst 15 procent
kisel, och till högprocentigt den kiselrikare varan.
Med kiseljärn har kommittén i enlighet med järnkontorets förslag
sammanfört kisel manganjärn, hvaraf förekommer såväl lågprocentig vara,
hållande endast omkring 10 å 12 procent kisel, som ock en vara med
rätt hög halt af kisel. Det högprocentiga kiselmanganjärnet har Först
på senaste tid kommit i marknaden och tillverkas liksom det högprocentiga
kiseljärnet på elektrisk väg.
Granuleradt järn liksom antagligen äfven s. k. stälsand — Indika
artiklar nu tullbehandla» som tackjärn — framställe» genom att låta det
smälta järnet i eu smal stråle rinna på ett i vatten roterande hjul, hvilket
sönderpiska!- järnstrålen så att små, vanligen ihåliga kulor bildas. Da
tillverkning af granuleradt järn redan nu äger rum och äfven framställning
af stålsand utan svårighet synes kunna uppstå här i landet,
har järnkontoret föreslagit en tull af 4 kronor per 100 kilogram å ifrågavarande
artiklar. Kommittén, som, med afseende å hvad sålunda anförts,
och ehuruväl ifrågavarande artiklar icke torde äga större betydelse, ansett
skäl förefinnas för åsättande af tull, bär funnit tullsatsen lämpligen
kunna bestämmas lika med tullen för gröfsta slaget af ej specificerad!
gjutgods eller till 2 kronor 50 öre per 100 kilogram. Med granuleradt
613
järn hafva sammanförts s. k. pulverisera*!! järn, lyonerspån och stålull.
Förstnämnda artikel hänföres nu till andra ej specificerade järnvaror och
drager alltså tull med 20 öre per kilogram. De båda öfriga artiklarna
tullbehandlas som varor ej specificerade, arbetade, med tull af 15 procent
af värdet. Pulveriseradt järn har såväl medicinsk som teknisk användning
och kostar omkring SO kronor per 100 kilogram. Lyonerspån brukas inom
pyrotekniken och betingar ett pris af cirka 70 kronor per 100 kilogram.
Hvad slutligen beträffar stålull, har denna vara, som företrädesvis lärer
nyttjas till putsning af parkettgolf, ett marknadsvärde af ungefär 170
kronor per 100 kilogram. För samtliga artiklarna innebär förslaget en
tullnedsättning, hvaremot intet torde vara att erinra.
I enlighet med förslag af 1888 års tullkommitté belädes år 1892 gjutna Gjutna rör
rör och rördelar af 15 centimeters inre diameter eller därunder med en tull af N:r660—662.
1 krona 50 öre per 100 kilogram, under det att tullfrihet bibehölls för gjutna
rör och rördelar af gröfre dimensioner. Tullkommittén motiverade sitt förslag
därmed, att medan upptagande af tillverkning af gröfre rör här i
landet på grund af tillrustningarnas dyrbarhet och den inhemska konsumtionens
starka växling icke kunde motses, rör af mindre diameter
däremot syntes kunna blifva föremål för inhemsk tillverkning. Den
sålunda uttalade förhoppningen om en inhemsk tillverkning af klenare
rör har emellertid icke gått i uppfyllelse, i det att ännu icke inom landet
någon fabriksmässig tillverkning af gjutna rör kommit till stånd;
beroende detta måhända delvis därpå, att nuvarande tullsats icke beredt
tillräckligt skydd. Emellertid synas utsikterna för eu sådan tillverkning
numera vara vida bättre, isynnerhet om öfver hufvud taget en inhemsk
koks järnindustri kan förväntas komma att upptagas. Behofvet af gjutna
rör — som användas till vatten- och gasledningar samt, hvad de mindre
dimensionerna beträffar, äfven till afloppsledningar — har nämligen väsentligt
stegrats och torde allt jämt komma att ökas. Den möjlighet, som
sålunda förefinnes för att fn till stånd eu inhemsk tillverkning af gjutna
rör, lärer ock, enligt hvad järnkontoret meddelat, kunna förväntas blifva
utnvttjad, för sä vidt ett effektivt tullskydd beredes. Med hänsyn till
anläggningarnas dyrbarhet kräfves emellertid, att tullen bestämmes till
sådant belopp, att möjlighet förefinnes att möta den på. detta område
mäktiga utländska konkurrensen. Fördenskull och då ett sådant rörverk,
som måste anläggas i stor skala, .bland annat är ägnadt att gifva sysselsättning''
åt ett afsevärdt antal arbetare, har kommittén funnit sig böra
till antagande i hufvudsak förorda af järnkontoret föreslagna tullsatser
för gjutna rör.
eu
Enligt detta förslag göres åtskillnad mellan bearbetade rör samt
icke bearbetade. Frågan om livad som skall förstås med bearbetade
och icke bearbetade rör är afsedd att afgöras enligt de allmänna anmärkningarna
till denna afdelning. Undantag från dessa bestämmelser
skulle dock äga rum, så till vida som, i öfverensstämmelse med fackmäns
uttalade åsikt, i anm. 5 under förevarande rubriker föreslagits,
att plansvarfning af flänsar å rör ej måtte föranleda, att rören tullbehandlas
som bearbetade.
För icke bearbetade rör bär skillnaden mellan gröfre och klenare
dimensioner bibehållits, men gränsen dem emellan har nedflyttats från 15
till 14.5 centimeters diameter. Till stöd för denna nedflyttning må anföras
hänsynen till det i flera, till kommittén inkomna framställningar påpekade
förhållande, att en afsevärd del af importen af gjutna järnrör kommer från
England och utgöres af rör med en inre diameter af 6 engelska tum, motsvarande
152 millimeter, samt att, då rörens diameter ofta nog växlade
inom en gräns af ett par millimeter, beroende på ofullkomligheter i gjutniugen,
det vore olämpligt att sätta diametergränsen så, att rör, afsedda
att äga samma dimension, kunde komma att falla än öfver och
än under denna gräns och sålunda draga olika tull. Importören kan
under sådana omständigheter icke med säkerhet beräkna, hvilken tullbehandling
eu beställd vara kommer att underkastas. Beträffande de
föreslagna tull sat serna för icke bearbetade rör må nämnas, att de äro
lägre än i flera andra järnproducerande länder. I Tyskland, där olika
tullsatser gälla allt efter olika godstjocklek, har visserligen för de
tjockare den autonoma tullsatsen, 3 mark per 100 kilogram, genom
fördrag blifvit nedsatt till 2 mark 50 pf., men för de klenare gäller
fortfarande en tull af 4 mark.
För att underlätta vatten!edningsanläggningar har blifvit ifrågasatt
att från tullpliktigheten undantaga muffrör. Kommittén har dock icke
kunnat förorda ett sådant undantag, hvarigenom den vida öfvervägande
delen af gröfre rör skulle lämnas utan skydd och sålunda den med
tullen åsyftade verkan antagligen komma att i väsentlig män förfelas.
.Det i en anmärkning: intagna stadgandet rörande sättet för bestämmande
af diametern å muffrör öfverensstämmer med hvad i praxis
nu tillämpas.
Enligt kommittén meddelade uppgifter har under år 1907 medelpriset
för gjutna rör utgjort, per 100 kilogram räknadt, för afloppsrör
af mindre än 145 millimeters invändig diameter 14 kronor 80 öre, för
vattenledningsrör af motsvarande dimension 10 kronor 50 öre å 11
kronor 50 öre; för gas- och vattenledningsrör af gröfre dimension
615 •
9 kronor 50 öre å 11 kronor samt för vattenledningsrör med svarfvade
flänsar 12 kronor 50 öre.
Rördelar, hvaraf inom landet tillverkas flera till klenare rör hörande
standardtyper, tullbehandlas nu som rör. Afvikelse härifrån har föreslagits
i ett par afseenden. Till en början hafva alla ogängade och i
öfrigt oarbetade muffar, flänsar, proppar och hufva]- utan afseende å
diametern upptagits under en tullsats och likställts med de klenare
rören. Det möter nämligen ofta svårighet att vid tull behandlingen afgöra,
hvar diametern skall mätas å dylika rördelar, och för öfrigt lärer
värdet å rördelar till gröfre rör motivera, att å delarna sättes eu högre
tull än å rören. Vidare hafva gängade rördelar likställts med bearbetade
rör. Därmed afses att förekomma ett kringgående af tullen å smidbara
rördelar. Gängade rördelar af icke smidbar! gods kunna nämligen nyttjas
till att i rörledningar af smidbart järn, där dessa äro utsatta för mindre
högt tryck, ersätta smid bara rördelar. Däremot brukas de endast undantagsvis
till icke smidbara rör, hvilka senare blott sällan förekomma
gängade. Jämväl priset gifver anvisning å eu högre tullsats för de
gängade än fö]- de ogängade gjutna rördelarna, i det att, då de förra
kosta 45 kronor per 100 kilogram, de senares pris är endast 19 å 22
kronor.
För att tvekan ej må uppstå om hvad som afses med rördelar,
har bestämmelse därom upptagits i en anmärkning under förevarande
rubriker. Stadgandet i fråga öfverensstämmer med gängse praxis utom
beträffande proppar, hvilka för närvarande ej räknas till rördelar utan
förtullas som andra ej specificerade järnvaror. Sistberörda förtullningssätt
vållar emellertid omgång och tidsutdräkt, enär det ofta nog nödvändiggör
sortering af i gemensamt emballage inkommande rördelar.
I enlighet med sakkunnigas uttalanden hafva i rubriken n:r 662
upptagits äfven brandposter, tackjärnsbrunnar och sifoner samt slussventiler
till gröfre rör. Dessa artiklar lära i allmänhet hafva tullbelrandlats
som redskap med 10 procents värdetull. Enligt hvad för
kommittén uppgifvits, utgör priset, per 100 kilogram räknadt, å brandposter
40 å 45 kronor, å tackjärnsbrunnar omkring 22 kronor 50 öre,
å sifoner 17 å 25 kronor samt å slussventiler 40 å 50 kronor.
Någon nämnvärd import af ifrågavarande artiklar lärer ej förekomma.
Då slussventiler till smärre rör svårligen kunna skiljas från ventiler,
som äro att hänföra till armatur, hafva de i afseende å tullbehandlingen
dit hänvisats enligt stadgande i anm. 4.
Det lärer ej möta svårighet att A id tullbehandlingen afgöra, till
616
Eldstadsroster
etc.
ft:r 663.
Spisar etc.
N-.r 664 och
665.
hvilketdera slaget af rör eu slussventil hör, alldenstund ventilhalsens,
öppning har samma diameter som det rör, hvartill ventilen är afsedd.
Emaljerade gjutna rör draga nu samma tull som oemaljerade.
Från representanter för de inhemska emaljeringsverken har gjorts framställning
om skydd för emaljeringsarbetet. Härvid har framhållits, hurusom
under nuvarande förhållanden det vore omöjligt att inom landet
verkställa emaljering af rör. Sattes emellertid tullen å de emaljerade
rören högre än å de oemaljerade, skulle emalj eringsverken utan tvifvel
komma att upptaga eu dylik fabrikation, helst de därigenom sattes i
stånd att hålla emaljeringsugnarna ständigt i gång. diet har vidare
upplysts, att priset å emaljerade rör vore 70 till 75 procent högre än
å de icke emaljerade, samt att vanligen endast rör af mindre dimensioner
underkastades emaljering. Efter samråd med fackmän har kommittén
funnit sig böra föreslå, att tullen för emaljerade rör och rördelar
förhöjes med 5 kronor per 100 kilogram, utöfver hvad för de oemaljerade
upptagits. Bestämmelse härom återfinnes i anm. 1.
För gjutna balkar, eldstadsroster, hällar, lod och vikter stadgar
gällande taxa en tull af 2 öre per kilogram. Lyktstolpar och kolonner
åter draga tull med I öre per kilogram.
Af dessa artiklar har kommittén ansett balkar och hällar icke
behöfva i taxan specificeras. Någon nämnvärd användning af gjutna
balkar lärer nämligen icke förekomma, och behofvet af hällar torde
helt fyllas inom landet.
För lyktstolpar och kolonner, hvaraf importen icke torde vara stor
och Indika artiklars värde utgör omkring 20 kronor per 100 kilogram,
synes tullen utan olägenhet kunna sänkas till det belopp, 2 kronor 50 öre
per 100 kilogram, som af kommittén föreslagits för gröfsta slaget af ej
särskildt nämndt gjutgods. Då, med den alltjämt ökade användningen
af smidda stolpar till elektrisk och luxbelysning, tänkbart är, att dylika
stolpar kunna införas, har uttryckligen angifvits, att här är fråga endast
om gjutna lyktstolpar och kolonner. Af återstående hithörande artiklar
betinga eldstadsroster ett pris af omkring 25 kronor per 100 kilogram.
Samma pris har ock uppgifvits för de större slag af lod och vikter,
som någon gång importeras. Äfven för den händelse sistnämnda tre
varuslag skulle vara framställda af smidbart gods, hafva de ansetts
kunna lämpligen hit hänföras.
De i förevarande rubriker sammanförda artiklar hafva tullbeh and l ats
antingen i enlighet med följande rubriker i gällande taxa:
617
Tullsats.
Järn och stål: Kronor.
spisar, ugnar, kaminer, kolonner, lyktstolpar,
staket, grafvårdar samt gjutna, icke med
emalj eller annan ytbetäckning försedda
grytor, pannor, mortlar, krabbor och aflopps
t
ra tiar ................................................................... 1 kilogram —: 04
bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, portoch
dörrfyllningar, lyktarmar, press- och
strykjärn samt gjutna, med emalj eller annan
ytbetäckning försedda grytor, pannor, mortlar,
krabbor och afloppstrattar................................ 1 —: jo
eller ock såsom andra, ej specificerade järnvaror enligt följande bestämmelser:
förgyllda
eller försilfrade ...................................... 1 kilogram 1: —
förnicklade, polerade, bronserade, emaljerade
eller lackerade ................................................. 1 -—; 50
andra slag ............................................................. 1 „ —: 20
Anm. 1. Om en till andra ej specificerade järn- och
stålvaror hänförlig vara per stycke, i den form den inkommer,
väger mer än 10 kilogram, belägges den för den Överskjutande
vikten med en tull af endast 4 öre per kilogram.
Beträffande tillämpningen af gällande taxa i nu anförda delar må
anmärkas, att såsom ugnar tullbeliandlats vattenvärmare, lågtryckspannor,
kamflänsrör, kaloriferer och radiatorer; att som port- och dörrfyllningar
rubricerats samma varor, som i förslaget upptagits under namn af portoch
andra galler; samt att till ej specificerade järnvaror hänförts luftväxlingsgaller,
spjäll och dragluckor till eldstäder, tvätt- och diskbord,
vattenlås, badkar, trappor och trappsteg, tak-, vägg- och källarfönster
likasom ock troligtvis samtliga till förevarande rubriker i förslaget hänförliga
gröfre, för hushållet och renhållningen afsedda, ej särskildt
nämnda artiklar, äfvensom delar till gjutgodsvaror.
För nu ifrågavarande artiklar, hvilka till den långt öfvervägande
delen af hvad inom landet förbrukas, tillverkas af vår kraftigt utvecklade
gjutgodsindustri, hafva uppgifvits följande pris per 100 kilogram — som,
där icke annorlunda är särskildt anmärkt, afser svenskt fabrikat —
nämligen för spisar 20 kronor 50 öre å 24 kronor (medelpris 23 kronor),
för utländska spisar 21 kronor, för ugnar 28 kronor, för vattenvärmare 26
kronor 50 öre, för kaminer 28 kronor 50 öre å 60 kronor (medelpris
78
618
39 kronor 75 öre), för gröfre kaminer af utländsk tillverkning 27 kronor,
för portgaller 37 kronor, för radiatorer 27 kronor, för luftväxlingsgaller
22 å 49 kronor (medelpris 35 kronor 50 öre), för andra galler 40
kronor, för spjäll 16 kronor 50 öre ä 32 kronor 50 öre (medelpris
23 kronor), för dragluckor 24 kronor 50 öre å 58 kronor 50 öre
(medelpris 43 kronor), för ugnsramar 30 kronor 50 öre, för mortlar 30
kronor 50 öre, för grytor af olika slag, svarta 17 kronor 50 öre ä 42
kronor 50 öre (medelpris 26 kronor) och emaljerade 29 kronor 50 öre
ä 72 kronor (medelpris 48 kronor 50 öre), för kastruller, svarta 28 kronor
och emaljerade 41 kronor 50 öre, för limpannor, svarta 49 kronor 50 öre
och emaljerade 65 kronor 50 öre, för andra pannor, svarta 21 kronor
å 48 kronor 50 öre (medelpris 34 kronor 50 öre) och emaljerade 62
kronor, för krubbor, svarta 26 kronor och emaljerade 45 kronor, för
bord 34 kronor, för soffor 33 kronor, för soffgaflar 26 kronor, för stolar
44 kronor 50 öre, för fotskrapor 38 kronor, för spottlådor 42 kronor,
för tvätt- och diskbord, målade 30 kronor och emaljerade 51 kronor
50 öre, för afloppstrattar, svarta 28 kronor och emaljerade 46 kronor,
för vattenlås 40 kronor, för badkar af utländsk tillverkning, emaljerade
35 kronor 50 öre å 40 kronor, för kittlar 15 kronor å 24 kronor
(medelpris 19 kronor 50 öre), för ugnsgimor 27 kronor 50 öre, för
cisterner 39 kronor 50 öre, för varmugnsluckor 34 kronor 50 öre, för
stänkplåtar, emaljerade 37 kronor 50 öre, för golfsifoner 66 kronor,
för trappor och trappsteg 20 kronor, för grafvårdar 65 kronor samt
för fönster 32 kronor 50 öre.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett från flertalet af landets
gjutgodsfabrikanter till kommittén inlämnadt förslag hafva samtliga nu
behandlade artiklar sammanförts i en gemensam grupp. Med hänsyn
därtill, att den utländska konkurrensen i fråga om deu förnämsta af hithörande
importartiklar, nämligen radiatorer eller värmeelement, hvilkas
användning med det tilltagande bruket af centralvärmeledningar kommer
att ökas, är mycket afsevärd, och då åtskilliga af här upptagna artiklar
nu draga tull med 10 öre per kilogram eller tullbekandlas som ej specificerade
järnvaror, har tullen för hithörande icke emaljerade, förnicklade,
eller förtenta varor ansetts icke lämpligen kunna sättas lägre än 5 öre
per kilogram. För varor, som underkastats emaljering, förniekling eller
förtenning, de enda slag af ytbetäckning, hvartill för nu ifrågavarande
artiklar hänsyn lärer behöfva tagas, har en tull af 10 öre per kilogram
ansetts lämplig. Gifvetvis kommer sistnämnda tullsats aldrig till användning
för åtskilliga af de i öfverrubriken uppräknade artiklarna, hvilka
icke lära blifva underkastade sådan bearbetning.
619
Beträffande till denna grupp hörande artiklar torde ytterligare
följande böra anföras.
Af spisar, ugnar, kaminer och vatten värm are hafva här upptagits
endast de vanliga, under det att, med undantag af härdugnar, de elektriska
icke i förslaget specificerats. Elektriska härdugnar, andra ugnar
för industriellt ändamål, likasom ock flyttbara spisar, kök och kaminer
för eldning med gasformigt eller flytande bränsle återfinnas annorstädes
i förslaget (rubr. n:r 801, 947 och 948).
Grjutjärnsmöblers värde höjes visserligen genom målning, men då.
enligt hvad från sakkunnigt håll meddelats, fraktkostnaden spelar afgörande
roll för dylika möblers afsättning, hafva målade gjutjärnsm fibler
ansetts icke'' tarfva högre tull än omålade.
S( un en brist i gällande taxa har anmärkts, att särskild föreskrift
saknas, huru delar till ajutgodsvaror skola tullbekandlas. Med afseende
härå hafva, där så funnits erforderligt, bestämmelser i detta ämne i förslaget
införts, enligt hvilka gjutna delar af varan skola tullbehandla»
såsom denna. Särskild! inkommande, icke gjutna delar till en gjutgodsartikei
synas höra förtullas, icke efter den för gjutgods utgående låga
tullen, utan efter sin beskaffenhet, för så vidt ej, såsom i fråga om
kopiepressar, undantag från denna regel stadgas därigenom, att delarna
särskild! omnämnas utan inskränkning till de gjutna.
Kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ, blomsterställningar och
trädgårds urnor draga nu tull med 20 öre per kilogram, press-och strykjärn
däremot ined 10 öre, hvilken senare tullsats tillämpas äfven för etagerer.
Möbeltrissor, pianorullar, luftväxlingsventiler och spolcisterner samt
delar till i rubriken nämnda artiklar tullbehandla» som andra, ej specificerade
järnvaror. Beträffande hithörande artiklar har för kommittén funnits
tillgängliga följande, per 100 kilogram beräknade, prisuppgifter, hvilka,
där icke annorlunda särskildt anmärkts, afse svenskt fabrikat, nämligen
för kopiepressar 41 kronor 50 öre, för eldredskapsställ 75 kronor, för
paraplyställ 46 å 198 kronor : medelpris 89 kronor), för trädgårdsurnor
59 kronor, för pressjärn 27 å 80 kronor, för strykjärn 93 kronor,
för dylika af utländsk tillverkning 52 kronor, för stenfotsventiler 31 kronor
50 öre, för jalusi- och fjäderventiler 89 kronor, för amerikanska luftväxlingsventiler
af plåt 150 kronor samt för spolcisterner 57 kronor å 72 kronor
50 öre och för utländska dylika 43 kronor 50 öre å 62 kronor 50 öre.
Att döma af de anförda uppgifterna synes priset å de af ifrågavarande
artiklar, för hvilka tullen nu utgår med 20 öre per kilogram,
hafva nedgått, sedan denna tullsats fastställdes. En så hög tull är följaktligen
icke af nöden, och den af kommittén förordade neclsättningen
Kopiepres&ar
etc.
N:r 666.
620
till 12 öre per kilogram har heller icke mött gensägelse från tillverkarnas
sida. För kopiepressar kunde till och med ifrågasättas ytterligare
nedsättning, men då utländsk konkurrens gjort sig kännbar beträffande
denna artikel, torde försiktigheten bjuda att stanna vid den nu föreslagna
siffran. Möbeltrissor och pianorullar lära icke tillverkas inom
landet. Samtliga till rubriken hänförliga helfabrikat göras i regel af
icke smidbar! gjutgods. Någon olägenhet synes emellertid ej vara att
befara af en sådan anordning, att rubriken får omfatta äfven de jämförelsevis
obetydliga artiklar af nu ifrågavarande slag, Indika, såsom
exempelvis plåtventiler, jämväl pläga framställas af smidbart gods.
Hvad spolcisterner angår, hafva tillverkare, under hänvisning till
den utländska konkurrensen i denna artikel, påyrkat en tull af 20 öre
per kilogram, då däremot i framställningar, representerande konsumentintresset,
framhållits, att varuvärdet och hänsyn till angelägenheten
däraf, att fullt hygieniska renhållningsanordningar kunna utan allt för
dryga kostnader åstadkommas, påkallade tullsatsens bestämmande till
allenast 10 öre per kilogram.
Kulör Särskild! inkommande kulör, som nu i regel hänföras till andra,
N:r och ej specificerade järnvaror, hafva ansetts vara en sä pass betydande artikel,
att särskildt rubricerande däraf funnits lämpligt. Tvä till såväl utseende
som värde skilda slag af kulor finnas, nämligen kulor till kulkvarnar och
kulör till velociped- och andra kullager. Det förra slaget, som återfinnes
i rubriken n:r 668, utgöres antingen af smidda eller ock af gjutna
(kokillhärdade) kulor. Priset liar uppgifvits för de smidda till 28 öre
och för de gjutna till 35 öre per kilogram; och har med hänsyn därtill en
tull af 5 öre per kilogram synts skälig. För närvarande draga de en tull
af 20 öre per kilogram. Det andra slaget består af blankslipade kulor
af härdadt stål, indika ej tillverkas inom landet utan måste importeras,
därvid de företrädesvis tagas från Tyskland. Utsikter för upptagande
af en inhemsk fabrikation af dylika kulor lära emellertid förefinnas.
Värdet å de vanligast förekommande storlekarna växlar mellan 3 och 16
kronor per kilogram och tullen har i enlighet med af sakkunniga personer
uttalad mening föreslagits till 1 krona per kilogram. Dessa förtullas
nu i allmänhet såsom polerade järnvaror med tull af 50 öre per kilogram.
Gjutna konst- Förevarande rubrik motsvarar i sak gällande taxas rubrik för
ÖnTg69!C'' hnare, ej specificerad! gjutgods. Allenast exemplifieringen af de till
rubriken hänförliga artiklar företer någon olikhet. Verkställd undersökning'',
huruvida med afseende å orneradt gjutgods till kronor och
621
lampor möjligen någon jämkning i tullsatsen skulle kunna äga rum,
liar gifyit till resultat, att däraf vore att befara kännbar skada för en
icke obetydlig inhemsk tillverkning af dylikt gods. I öfrigt torde tullsatsen
till öfvervägande grad hafva karaktären af lyxbeskattning.
Vid bearbetning af tackjärn och skrot för åstadkommande af smidbart
järn erhållas som första produkt antingen smältstycken (vid den
äldre järntillverkningsmetoden, härdfärskningen) eller göten (vid den
nyare metoden, götmetalltillverkningen). Smältstyckena pläga ofta, utan
att vällas, genom enkel grofvalsning erhålla en förändrad dimension —
förlängas och tillplattas. De kallas då råstänger och råskenor. Nästa
förädlingsprodukt •—- hvilken erhålles genom att i göt- eller grofvalsverken
medelst hammarverk eller pressar utsträcka göten (götmetall)
eller smältstycken — kallas ämnen (på engelska blooms och billets, på
tyska Luppen och Kniippel). Dessa äro ovällda, om de underkastats
endast enkel valsning vid den relativt låga temperatur, som fordras för
att gifva dem förändrade dimensioner, och vällda, om valsningen försiggått
vid så hög värme, att otätheter i massan, särskild!, i ytan, hopsvetsats.
Till ämnena räknas i allmänhet allt valsfabrikat med rundade
hörn och till färdig vara sådant med skarpa hörn. Runda hörn förekomma
dock mest å gröfre dimensioner, öfver 70 millimeter i fyrkant.
Det har därför synts lämpligt att till ämnena hänföra allt med runda
hörn öfver 70 millimeter och till stänger (rubr. n:r 676), förutom allt med
skarpa hörn, tillika sådant med runda hörn, hvilket är 70 millimeter i fyrkant
eller klenare.
Enligt gällande taxa draga järn- och stålgöten samt smältstycken
en tull af 2 kronor per 100 kilogram. För valsade eller smidda stänger,
utan afseende på genomskärningens storlek och form, är tullsatsen
2 kronor 50 öre per 100 kilogram. Till följd af taxans ordalydelse
hafva nu råskenor och jämväl ämnen med runda kanter, öfver 70 millimeter
i fyrkant, hänförts till stångjärnsrubriken. Detta torde emellertid
få anses oegentligt, då nämnda artiklar, hvad graden af förädling beträffar,
stå närmare göten och smältstycken än stänger, och en rättelse
härutinnan är, såsom ock från sakkunnigt håll framhållits, påkallad. I
förslaget äro därför råskenor samt ovällda eller vällda ämnen, öfver 70
millimeter i fyrkant med runda hörn, upptagna tillsammans med göten
och smältstycken. Med fyrkant betecknas i tekniken endast kvadratiska
sektioner, ej däremot rektangulära eller andra fyrsidiga.
Ehuru det halffabrikat för plåttillverkningen, som benämnes plåtämnen
(slabs, Platinen), är en något mera förädlad produkt än de här
förut nämnda ämnena, hafva dock äfven dessa af sakkunniga ansetts
Göten etc.
N:r 670.
622
Järnvägsskenor
etc.
N:r 67! och
672.
lämpligen böra här upptagas. Gränsen mellan plåtämnen och stångjärn
har bestämts på sätt anmärkningen utvisar.
I syfte att stödja då förefintlig inhemsk tillverkning af järnvägsskenor
föreslog 1888 års tullkommitté en tullsats af 2 kronor per 100
kilogram för denna artikel.
Nämnda kommitté, som med afseende därå, att åtminstone tillverkningen
af gröfre skenor ställde sig något billigare än tillverkningen
af stångjärn, ansåg tullen å skenor kunna sättas lägre än tullen å stångjärn,
anförde rörande detta ämne för öfrigt i hufvudsak följande.
Den inhemska förbrukningen af järnvägsskenor vore så betydande,
att det ur ekonomisk synpunkt måste anses önskvärd!, att tillverkningen
däraf inom landet uppehölles. Under de senare åren hade årligen
något mera än 30,000 ton skenor funnit användning i Sverige. Visserligen
ägde den närvarande tidens skenor vida större hållbarhet än de,
som förr tillverkades, och det kunde antagas, att till följd däraf den årliga
åtgången af skenor komme att med tiden lida någon inskränkning; men
då våra äldre järnvägar vid den tiden ännu vore till stor del belagda med
järnskenor, hvilka i den mån de försletes, utbyttes mot de mera hållbara
stålskenorna, antogs någon afsevärd minskning i förbrukningen
af skenor icke komma att tills vidare inträda, i synnerhet som järnvägsbyggandet
inom landet förutsattes icke på länge vara afslutadt. Ett
afsevärdt skäl till den inhemska rälstillverkningens uppehållande, om
äfven med någon ekonomisk uppoffring från det allmännas sida, läge
också i den betydelse, järnvägarna ägde för landet, och vikten af att
inom landet hafva tillgång till skenor och icke vara helt och hållet beroende
af den utländska tillförseln, för hvilken, synnerligast i tider af
ofred, väsentliga hinder kunde uppstå. Tvifvelaktigt kunde däremot
vara, huruvida den form, i hvilken, till följd af omständigheterna, staten
dittills beredt ifrågavarande industri nödig uppmuntran, vore den lämpligaste.
Kommittén hölle före, att ett måttligt tullskydd vore vida ändamålsenligare
än det mera direkta statsunderstöd, som i berörda syfte
då utginge till ett enda järnverk medelst betalning till i allmänhet
högre pris än motsvarande vara af utländsk tillverkning betingade.
Genom eu väl afpassad tullsats skulle nämligen icke allenast den inhemska
tillverkningens fortbestånd tryggas, utan ock tillfälle beredas
andra järnverk att ägna sig åt denna industri, hvilken senare omständighet
särskildt borde kunna blifva af betydelse under tider af lågt
pris å stångjärnet.
Tullkommitténs ifrågavarande förslag vann ej Kung!. Maj:ts godkännande
och blef följaktligen ej framlagdt för riksdagen.
623
De skäl, som då företrädesvis anfördes mot en tull å järnvägsskenor,
voro, att konsumtionen inom landet vore för ringa för att en rälstillverkning,
åtminstone om tullen sattes så lågt, som ifrågasatt vore, skulle
blifva lönande, samt att tullen i hvarje fall skulle tillskynda de enskilda
järnvägarna alltför kännbara utgifter, enär för flertalet af dem återstode
att utbyta de gamla järnskenorna mot stålskenor.
Sedan nämnda tidpunkt hafva emellertid förhållandena väsentligen
förändrats. Den årliga konsumtionen af räls har betydligt stigit, hvithet
framgår däraf, att medan under femårsperioden 1886—90 importen
af järnvägsskenor, af därtill hörande bottenplåtar, syllar och skarfjärn
samt af flyttbara järnvägar utgjorde omkring 25,851 ton per
år, uppgick införselsiffran för samma varor under åren 1901—05 till
i medeltal ungefär 58,429 ton per år. Också har den vid Domnarfvet
bedrifna tillverkningen af skenor till bredspåriga järnvägar,
hvilken en tid legat nere, numera återupptagits under former, som berättiga
till antagande, att, om åt rälstillverkningen lämnas samma understöd
i form af tullskydd, som åtnjutes af annan inhemsk järntillverkning,
denna tillverknings fortbestånd inom landet skall kunna anses
tryggadt och vårt land icke komma att bero af den världskartell
af rälstillverkare, som nu icke allenast enväldigt bestämmer priset utan
ock synes vilja bestämma den kvalitet, som må till oss utbjudas. Ifrågavarande
sammanslutning har nämligen, enligt hvad järnkontoret anfört,
bestämt, att Sveriges behof af räls skall tillgodoses af de tyska rälsverken.
Dessas tillverkning är emellertid baserad hufvudsakligen på Thomasprocessen;
och följaktligen skulle vi, om den inhemska rälstillverkningen
komme att nedläggas, kunna blifva urståndsätta att förse oss med räls
>0 den beskaffenhet, som här i landet anses bäst.
Dessa förhållanden och hvad för öfrig! här ofvan i inledningen
till motiveringen af kommitténs, järngruppen berörande, förslag anförts
i fråga om angelägenheten af att stödja en inhemsk koksjärnindustri,
torde få anses kraftigt tala för åsättande af tull å ifrågavarande artikel.
För de enskilda järnvägarna kan visserligen en tull ä räls komma
att i någon mån medföra ökade utgifter; men denna omständighet bör
numera icke tillmätas samma betydelse, som då frågan förra gången var
uppe. Det utbyte af järnskenor mot stålskenor, som då förestod, torde
numera i allmänhet vara verkställdt; och något extraordinärt behof af
räls för de enskilda järnvägarna torde därför icke vara att motse.
Härtill kommer, att en inhemsk koksjärnindustri otvifvelaktigt är ägnad
att tillföra åtskilliga enskilda banor afsevärdt ökade frakter.
Järnkontoret har för järnvägs- och spårvägsskenor, vägande 20
624
Stänger till
toetongarbeten.
N:r S73.
Coinpotmfistål
etc.
S:r 674.
kilogram eller däröfver per löpande meter, föreslagit en tullsats af
2 kronor och för lättare dylika skenor 2 kronor 50 öre, allt per 100
kilogram räknadt. Hvad den förra tullsatsen beträffar, synes den stå i
lämpligt förhållande till varuvärdet. Priset var nämligen under hösten
1908 för utländska räls 98 å 105 kronor per ton och för svenska 120
kronor. Jämväl den senare tullsatsen har kommittén funnit lämplig i
betraktande däraf, att de lättare skenorna i fråga om tillverkningsvärde
äro närmast jämställda med annat varmvalsadt järn.
Hen i förevarande rubrik upptagna artikel lärer nu tullbehandlas
som andra, ej specificerade järnvaror, hvilket för en vara, som har
endast obetydligt högre värde än vanligt stångjärn, medför ett obehöfligt
högt tullskydd. Då därtill kommer, att bearbetade järnstänger för betongarbeten
hafva stor betydelse för den nu i starkt uppsving varande
betongindustrien, har tullnedsättning för ifrågavarande artikel ansetts
böra äga rum; och har kommittén efter samråd med sakkunniga upptagit
den nya tullsatsen till 3 kronor 50 öre per 100 kilogram.
För de särskilda slag af stänger, som upptagits i förevarande
rubrik, har med hänsyn till deras högre värde den för andra valsade
eller smidda stänger bestämda tullsats ansetts för lag.
Å compoundstål — bestående af på varm väg hopvällda eller
hopgjutna järnstänger af olika hårdhetsgrad •— har under senare tid
priset, delvis på grund af stark konkurrens från Tyskland, sjunkit från
50 till 35 kronor per 100 kilogram. S. k. pansarskenor — utgörande
ett särskild! slag af compoundstål, som genom ytterligare bearbetning
bibragts en särskild form — användas, likasom vanligt compoundstål,
bland annat vid uppförande af kassahvalf. Compoundstål lärer utan
större svårighet vid tullbehandlingen kunna skiljas från annat stål genom
utseendet å klipp- eller bearbetningsytor eller vid undersökning
med en fil, hvarvid järnlagrens olika hårdhetsgrad kan konstateras.
Under beteckningen varmvalsadt järn i stänger, med invalsade mönster
eller eljest genom varmvalsning åstadkommen olika storlek eller
form å tvärsektionen, falla, bland annat, koniska bösspipämnen, mönstrade
balkong-, kassaskåps- och tröskeljärn samt vissa järndelar till skördemaskiner.
Då stämplar, varumärken och dylika beteckningar förekomma invalsade
i järnet, kunde befaras, att de möjligen blefve betraktade som
mönster. Till förebyggande af eu sådan tolkning har anmärkningen
under rubriken tillkommit.
625
Före år 1907 åtnjöto balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej
hänförligt s. k. fasonjärn tullfrihet, om sådant järn vägde 20 kilogram
eller däröfver per löpande meter. Lättare dylikt järn drog tull till samma
belopp som ej specificerad t stångjärn eller 2 kronor 50 öre per 100
kilogram. I den sålunda för vissa slag af fasonjärn gällande tullfrihet
skedde nämnda år den inskränkning, att efter sammanstämmande beslut
af riksdagens båda kamrar järn af berörda slag, vägande mindre än
60 kilogram men mer än 20 kilogram per löpande meter, belädes
med eu tull af 1 krona 50 öre per 100 kilogram och tullfriheten sålunda
bibehölls allenast för det fasonjärn, som vägde minst 60 kilogram
per löpande meter. Denna förändring, som enligt slutprotokollet till
gällande svensk-tyska handels- och sjöfartstraktat Sverige förbehållit
sig att få vidtaga i en för öfrigt genom traktaten bunden tullsats, tillkom
hufvudsakligen för att stödja eu begynnande inhemsk industri för
valsning af dubbla T-balkar och annat fasonjärn af gröfre beskaffenhet.
Såsom ytterligare ett syfte med förändringen hade de motionärer, på
hvilkas förslag densamma antogs, framhållit angelägenheten att söka
förekomma den illojala konkurrens, som uppgafs äga rum därigenom,
att i strid mot taxans tydliga mening ämnesjärn infördes tullfritt såsom
fasonjärn.
Vid motionens behandling inom andra kammaren framhölls af
en talare — hvilken för öfrigt motsatte sig bifall till motionen — att
eu tullsats af 1 krona 50 öre per 100 kilogram, den högsta, som på
grund af tyska traktaten då kunde ifrågakomma, kunde i jämförelse
med andra tullsatser synas rätt låg. Erinras må jämväl, att den tyska
tullsatsen är 2 mark 50 pf. Också har järnkontoret i sitt till kommittén
afgifna förslag till tullsatser likställt fasonjärn med annat, ej särskild!
nämndt, varmvalsadt järn i stänger, hvarvid emellertid tillika uttalats,
att sådana sektioner, som inom öfverskådlig tid ej komme att inom
landet tillverkas, kunde lämnas tullfria.
På grundval af uttalanden, som af de tillkallade sakkunniga lämnats,
synes kunna anses öfvervägande sannolikt, att gröfre fasonjärn än
sådant, som väger högst 60 kilogram per löpande meter, icke, åtminstone
under den närmaste tiden, kommer att här i landet tillverkas.
I enlighet med hvad flertalet af de tillkallade sakkunniga ansett
lämpligt, har kommittén alltså funnit ur ren tillverkningssynpunkt tillfyllest,
om allt fasonjärn af högst nämnda vikt belädes med samma
tull som stångjärn; men då mer än väl tänkas kan, att tyngre fasonjärn
med enkel konstruktion, sådant som icke eljest har någon större
användning, komme att som ämnesjärn införas till plåtvalsverken, har
79
Varmvalsadt
järn.
N:r 675 och
676.
626
Sttabbsvarf
stål.
®:r 677.
kommittén ansett lämpligast, att under tullfrihet bibehölles endast dubbla
T-balkar, äfven kallade I- eller H-balkar, med vikt af 60 kilogram eller
där öfver per löpande meter, samt att allt annat, ej särskild!'' nämnd t
fasonjärn sammanföres med ej specificeradt, varmvaisadt stångjärn till
den för denna artikel gällande tull, hvilken ansetts böra bibehållas vid
sitt nuvarande belopp. De nämnda balkarna, Indika på grund af sin
fason icke lämpa sig för bearbetning till plåt, utgöra det ojämförligt
mest betydande slaget af gröfsta sortens fasonjärn. — Den affattning,
som gifvits åt rubriken för stångjärn, afser att till ledning vid tullbehandlingen
angifva de olika former, i indika denna vara kan inkomma.
Förment eller s. k. galvaniseradt järn, hvilken användes till beslag
å plåtkärl, likasom ock förzinkadt bandjärn är föremål för rätt stor
import. Detta ej mindre än förblyadt järn har på grund af ökad tillverkningskostnad
och därmed följande högre värde ansetts böra draga
15 procents högre tull än annat till rubriken n:r 676 hänförligt järn,
hvarom bestämmelse upptagits i en anmärkning under denna rubrik.
Bestämmelse om, huru gränsen skall dragas mellan stänger och
plåt, återfinnes i eu anmärkning under kallvalsadt järn.
Med snabbsvarfstål betecknas stålsorter, som förutom vanlian
mängder af kol, mangan, kisel m. in., innehålla jämförelsevis hög procenthalt
krom och wolfram. Dylikt stål, som först på senare tid börjat
tillverkas, såväl utomlands som här hemma, har fått en hastigt tilltagande
användning särskildt till verktyg för snabbsvarfning likasom
äfven till framställning af spiralborrar och fräsar för metallers bearbetning.
Varan betingar mycket högt pris, 400 till 800 kronor per 100
kilogram, beroende på den ingående mängden och priset å de dyrbara
ingredienserna krom, wolfram och eventuellt vanadin, samt på de
stora fabrikationssvårigheter, som äro förenade med varans framställande.
Af sevärda kvantiteter snabbsvarfstål införas för närvarande från Tyskland
och England i konkurrens med de fyra å fem svenska stålverk,
som upptagit tillverkning af varan, och Indika framställa ett fabrikat,
fullt jämförligt med det utländska. Ett efter varans tillverkningsvärde
bättre afpassadt tullskydd än det nu gällande, då den drager samma
tull som andra valsade eller smidda stänger, synes därför vara af behofvet
påkalladt, och kommittén har efter sakkunnigas hörande ansett tullsatsen
lämpligen kunna sättas till 25 kronor per 100 kilogram.
Snabbsvarfstål, som företrädesvis utgöres af smidd vara, men äfven
förekommer valsadt, kan icke till utseendet skiljas från annat smidt
627
stål. Verkställd sakkunnig utredning lian emellertid anvisat eu tillförlitlig-
metod, som utan svårighet lärer kunna användas för att vid tullbehandlingen
utröna, om stålet besitter de egenskaper, hvilka göra det
hänförligt till snabbsvarfstål. Närmare anvisning i ämnet återfinnes i
den till rubriken hörande anmärkning. Anmärkas bör dock, att metoden
i fråga hänför sig endast till snabbsvarfstål, sådant det nu är sammansatt.
Skulle åt den i marknaden förekommande varan framdeles kunna
gifvas förändradt innehåll, exempelvis genom utbyte af wolfram mot
molybden, medför eu sådan förändring möjligen nödvändighet att anlita
ann an undersökningsmetod.
Angående annat, i stänger srnidt verktygsstål än snabbsvarfstål
samt annat srnidt järn i stänger, hvilka artiklar nu draga tull med 2
kronor 50 öre per 100 kilogram, har kommittén från sakkunnigt håll
lätt emottaga följande uppgifter.
Hvad som af dessa artiklar infördes till landet, utgjordes nästan
uteslutande af s. k. gjutstål eller verktygsstål, hvithet funne användning
inom den mekaniska verkstadsindustrien till framställning af verktyg,
såsom mejslar, svarfstål, fräsar in. in. Det importerade stålet utgjordes
delvis af i degel tillverkadt stål af svenska råmaterialier, men
bestode äfven till en del af i England eller Österrike utsmidda svenska
stålgöten, som återinfördes hit under benämningen gjutstål och ofta
betingade mer än dubbla priset mot i Sverige utsmidt stål af motsvarande
kvalitet. Möjligheten af ett sådant förhållande sammanhängde
därmed, att verkstadsägarna ofta föranleddes att köpa utländsk vara
därför, att deras arbetare i rätt stor utsträckning ägde kvar en gammal
fördom att anse utländskt verktygsstål, särskildt engelskt, såsom öfverlägset
det svenska.
De svårigheter, mot hvilka den svenska verktygsstålindustrien sålunda
har att kämpa, synas förtjäna beaktande. A andra sidan är att
märka, att hvarken srnidt borrstål eller något annat slag af srnidt järn
än verktygsstålet är föremål för import, hvadan en eventuell förhöjning
af tullsatsen i denna rubrik kan hafva praktisk betydelse endast med afseende
å sistnämnda artikel; och har under sådana omständigheter kommittén
ansett sig kunna förorda, att tullsatsen sättes till 15 kronor
per 100 kilogram. Gjutstål af prima kvalitet har uppgifvits kosta 1
krona å 1 krona 50 öre per kilogram.
Någon större svårighet att skilja srnidt verktygsstål från valsadt
eller draget järn lärer icke förefinnas, då dessa olika slag af järn äro,
hvad beträffar ytans utseende, helt olika.
Verktygsstål.
N:r 678.
628
^ärrfetc* Kallvalsadt eller kalldraget järn tullbehandla» nu som valsadt järn
N:r679—683. och drager följaktligen tull med 2 kronor 50 öre per 100 kilogram.
I betraktande af värdet å kallarbetadt järn är denna tullsats mycket
lag; och sedan kallvalsning af järn — eu procedur, som krafvel- afsevärd
kostnad — nu verkställes inom landet samt den därvid framställda
produkten visat sig vara lika god som det importerade — företrädesvis
från Tyskland men äfven från Nordamerikas förenta stater kommande —
kallarbetade järnet, synes det vara allt skäl att belägga denna artikel
med en tull, som bereder det inhemska arbetet ett lämpligt skydd. Med
afseende å skyddets storlek bör erinras, att af kallarbetadt järn två
olika slag förekomma, nämligen dels ett hårdt stål, hvars framställning
är särdeles dyrbar, dels ock en mjukare sort, som är betydligt billigare
att tillverka. Nu bör enligt kommitténs förmenande vid tullens bestämmande
hänsyn tagas hufvudsakligen till det senare slaget, som är
det, hvilket företrädesvis förbrukas inom landet. Härutinnan skiljer
sig kommittén från järnkontoret, som med de af detsamma föreslagna
höga tullsatser för vissa slag af kallarbetadt järn (det platta järnet),
synes i första rummet hafva velat bereda skydd för tillverkning af hardt
stål. Tullens bestämmande med hufvudsaklig hänsyn till detta senare
skulle dock icke allenast kännbart drabba förbrukningen af mjukt järn
utan skulle tillika vara den inhemska tillverkningen till föga nytta, då
det hårda stålet icke har stor marknad inom landet.
För rundt, för fyrkantigt (hvarmed i enlighet med tekniskt språkbruk
bör förstås kvadratiskt) samt för sexkantigt kallvalsadt. eller kalldraget
järn — hvilka dimensioner hufvudsakligen användas till axlar,
muttrar och annat billigt material — har kommittén i likhet med järnkontoret
ansett eu tullsats af 5 kronor per 100 kilogram lämplig. 1
fråga om kallarbetadt järn, som är platt, d. v. s. som är fyrsidigt med
två motstående sidor större än de två öfriga, har eu uppdelning efter
järnets tjocklek funnits nödig. Gränserna hafva bestämts med hänsyn
till skiljaktigt värde å olika, till industriellt bruk förekommande dimensioner.
Inom lås- och gångjärnsindustrierna samt vid separatorsfabrikationen
— med hänsyn till hvilka industriers exportförmåga varsamhet
i fråga om tullens belopp påkallas — brukas mycket järn, som har en
tjocklek af 0.9 millimeter eller däröfver. På grund häraf har lägsta
tullsatsen, 6 kronor per 100 kilogram, ansetts böra gälla ned till denna
gräns. Beroende på tjockleken växlar priset å dylikt järn något, men
de vanligaste slagen eller de, som ligga vid 0.9 millimeter eller något
däröfver, kosta 27 till ‘52 kronor per 100 kilogram. Kallarbetadt platt
-
629
järn af 0.70, 0.60 eller 0.51 millimeters tjocklek vinner stor afsättning
inom velocipedindustrien, och jämväl separatorsindustrien brukar järn af
sistnämnda dimension eller något därunder. Priset å dessa järnsorter
uppgår till omkring 50 kronor per 100 kilogram, med hänsyn hvartill
tullsatsen i rubriken n:r 680 upptagits till 7 kronor per 100 kilogram.
För kallarbetadt plattjärn af mindre än 0.4 millimeters tjocklek, som
nyttjas vid tillverkning af knappar (knapp-plåt), plansch etter och stålpennor,
har eu tull af 10 kronor per 100 kilogram ansetts lämplig. De
klenaste dimensionerna eller plattjärn, tunnare än 0.2 millimeter, lära
icke vara föremål för nämnvärd konsumtion inom landet. Kallvalsadt
eller kalldraget järn af här förut icke nämnd form, hvarunder komma
företrädesvis järn för velocipedhjulband, med olika tjocklek i midten och
kanterna, står ganska högt i pris; äfven för detta har upptagits en tullsats
af 10 kronor per 100 kilogram.
Då förslaget, i motsats till hvad hittills förekommit, skiljer mellan
kallarbetadt och icke kallarbetadt järn, har det befunnits angeläget
att i taxan bestämdt angifva, hvad som skall förstås med kallarbetadt
järn. Bestämmelse härom har upptagits i en anmärkning
under förevarande rubriker.
Gränsen mellan järn i stänger och tråd har i förslaget dragits
på samma sätt, som nu är fallet, så att till järn i stänger hänföres den
vara, som har en bredd af öfver 10 millimeter, under det att vara af
mindre bredd rubriceras som tråd. Hvarandra kompletterande bestämmelser
härom hafva inryckts i själfva rubriktexten samt i en anmärkning
under rubrikerna.
Med rundt kallvalsadt järn hafva svarfvade, släta, cylindriska axelämnen
likställts. Dylika axelämnen — hvaraf import från Amerika
förekommer, men hvilka ock börjat blifva föremål för inhemsk tillverkning
— kunna nämligen i många fall ersätta axelämnen af kallvalsadt
järn. Därest axelämnen, hvarom nu är fråga, efter svarfningen
undergått vidare bearbetning, såsom t. ex. om kilspår därå anbragts,
äro de att anse såsom axlar och i följd däraf hänförliga till rubriken
n:r 1015 i förslaget.
Med afseende å såväl vanligt, varmvalsadt järn i stänger som
kallvalsadt järn, kan, då varan har form af plattjärn, fråga uppstå,
hvarest gränsen mellan sådant järn, å ena sidan, samt plåt, å andra
sidan, skall anses förefintlig. Erforderligt stadgande i detta ämne har
inrymts i förevarande anmärkning.
Anm. till
n:r 676 och
679-681.
630
Plåtar. I fråga om plåtar innehåller gällande taxa följande bestämmelser:
N:r 684-893.
Plåtar, valsade eller smidda, äfven om de äro klippta,
böjda, med hål försedda eller hafva kanterna
uppvikta:
utan slipning eller polering och utan öfverdrag
af annan metall eller annan å dem anbragt
ytbetäckning:
af 3 mm. tjocklek och däröfver ................
af mindre tjocklek ...........................................
slipade, polerade, målade, fernissade, lackerade,
emaljerade äfvensom med zink och annan
oädel metall, med undantag af tenn, öfverdragna:
af
1/4 mm. tjocklek och däröfver..................
af mindre tjocklek............................................
med rent eller blyhaltig! tenn öfverdragna......
I dessa bestämmelser hafva väsentliga förändringar föreslagits;
och kommittén har därvid sökt att med hänsyn till plåtens egenskap
af mer eller mindre bearbetad vara lämpa tullsatserna efter det å varan
nedlagda arbete.
Klippning, böjning, anbringande af hål eller uppvikning af kanterna
föranleder enligt gällande taxa icke, att plåten anses annorlunda
än såsom oarbetad. Af dessa slag af bearbetning intager klippningen
så till vida en särställning, som det stora flertalet plåtar underkastas
denna bearbetning i sammanhang med valsningen. Också har densamma
ansetts fortfarande böra vara utan inverkan på tullsatsen. (Kriga förenämnda
slag af bearbetning — hvilka vanligen utföras icke i valsverket
utan i de mekaniska verkstäderna — synas däremot skäligen böra
föranleda varans hänförande till den bearbetade plåten.
N:r 684—S86. Med den vanliga, oarbetade s. k. svartplåten (förslagets rubr.
n:r 684—686) hafva, i öfverensstämmelse med nuvarande praxis, korrugerade
plåtar samt plåtar med å ena sidan invalsade mönster likställts.
Af oarbetad plåt af 3 millimeters tjocklek eller däröfver har införseln
under senare år betydligt ökats. Medan den i början af 1890-talet ännu
understeg 1,000 ton, har den i senare tid uppgått till 6 å 7 tusen ton
om året. Med hänsyn härtill har en förhöjning åt tullsatsen från 3
kronor till 3 kronor'' 50 öre per kilogram synts befogad. Hvad angår
oarbetad plåt af mindre än 3 millimeters tjocklek, är äfven sådan före
-
Tullsats.
Kronor.
100 kilogram 3: —
100 kilogram 4: —
100 kilogram 6: —
— fria
— fria
631
mål för eu alltjämt stegrad införsel. De gröfre storlekarna åtgå till
en mångfald olika ändamål, i regel dock ej storindustriella; de klenare
slagen åter användas, bland annat, inom plåtkärls- och den elektriska
verkstadsindustrien. För plåt, afsedd för sistnämnda industri, hafva
dess representanter yrkat tullfrihet, under uppgift att dylik plåt icke
tillverkades inom landet. De svenska tunnplåtsverken lära dock hafva
så stor tillverkningsförmåga, att de mer än väl kunna fylla landets
behof af tunnplåt; och hvad särskilt angår tunnplåt för elektriska
maskiner, hvartill nu jämte svensk plåt användes från Tyskland
importerad, som föredrages framför den svenska, torde inom vårt land
finnas minst lika goda förutsättningar som i Tyskland för tillverkning
af plåtar, lämpliga för nämnda ändamål. Till kommitténs kännedom
har ock kommit, att i början af år 1909 ett nytt tunnplåtsverk inom
landet uppförts, hvilket verk kommer att ägna särskild uppmärksamhet
åt tillverkning af plåt till elektriska maskiner. På grund häraf och
då våra tunnplåtsverk, för så vidt den inhemska marknaden kunde
mera än hittills påräknas för afsättning, säkerligen skulle kunna betydligt
öka sin produktion, har kommittén icke tvekat att, i öfverensstämmelse
med hvad af järnkontoret förordats, föreslå ett något högre
skydd för tunnplåtstillverkningen än det nuvarande. I sådant afseende
har för plåtar af mindre än 3 millimeter men icke under 0.6 millimeter
i tjocklek upptagits eu tullsats af 4 kronor 50 öre och för plåtar af
mindre tjocklek en tullsats af 5 kronor, per 100 kilogram räknadt.
(Priset å svensk plåt af sistnämnda slag utgör 27 å 28 kronor per 100
kilogram.)
Sos kommittén har påyrkats, att gränsen mellan de båda rubrikerna
för oarbetad tunnplåt måtte sättas, icke vid 0.6 utan vid
0.5 millimeters tjocklek, och har såsom skäl därför anförts, att
galvaniseringsindustrien, som använde dylik plåt af 0.5 6 millimeters
tjocklek, och kokkärlsfabrikationen, vid hvilken begagnades plåt af
tjocklek mellan 0.5 och 0.6 millimeter, icke borde drabbas af den högre
tullen. Då emellertid, enligt hvad kommittén inhämtat, en gräns vid
0.6 millimeter lärer vara ur rent teknisk synpunkt den lämpligaste,
har berörda yrkande icke kunnat vinna beaktande. Samma tullsats,
som föreslagits för den tunnaste svartplåten, har ansetts lämplig äfven
för det särskilda slag af plåtar, som består af lager af olika hårda järnsorter,
s. k. compoundstålplåtar. Dessa, som brukas till framställning
ad kassahvalf, äro afsedda att hänföras hit, oberoende af sin tjocklek och
äfven om de underkastats någon bearbetning, exempelvis om de försetts
med hål.
632
N:r 687-689. I förevarande rubriker hafva inrymts flertalet plåtar, som efter
valsningen underkastats särskild behandling eller bearbetning annorledes
än genom öfverdragning med metall. Af metallöfverdragna plåtar
hafva dock de förnicklade jämväl här upptagits. Till denna grupp
hafva äfven hänförts kallvalsade plåtar, hvilka nu tullbehandlas som
oarbetad plåt, men på grund af tillverkningens dyrbarhet synts böra
draga samma tull som de bearbetade.
De pressade plåtarna hänföras enligt gängse praxis till ej specificerade
järnvaror. Med afseende å dem innebär sålunda förslaget en
tullnedsättning, som emellertid torde få anses motiverad af bearbetningens
art och varans värde. Betning och brunering hafva hittills icke
åtnjutit särskildt skydd. Icke heller har glansplåt tullbehandlats annorlunda
än den vanliga oarbetade plåten.
Hvad angår storleken af det särskilda skydd, som ansetts erforderligt
för den ytterligare behandling eller bearbetning, plåtar, tillhörande
nu ifrågavarande grupp, underkastats, må erinras, att motsvarande skydd
enligt gällande taxa utgör för plåtar af 3 millimeters tjocklek eller däröfver
3 kronor per 100 kilogram. Oaktadt den föreslagna höjningen af tullsatsen
för dylik svartplåt har dock kommittén icke ansett sig höra här föreslå
någon tullförhöjning utan bibehållit tullsatsen vid nuvarande belopp af G
kronor per 100 kilogram. För plåtar i tjocklek mellan 3 millimeter och
0.2 5 millimeter utgör för närvarande det särskilda förädlingsskyddet 2
kronor per 100 kilogram. Den nu föreslagna tullsatsen af 7 kronor
per 100 kilogram innebär, då oarbetad svartplåt af denna tjocklek
enligt förslaget skulle draga i tull antingen 4 kronor 50 öre, eller 5
kronor, delvis en mindre, med den förändrade uppdelningen sammanhängande
tullförhöjning, som i och för sig knappast torde vara ägnad
att väcka betänklighet. Af tunnare plåt användes den af mindre tjocklek
än 0.2 5 millimeter, företrädesvis vid knappfabrikationen. Dylik
plåt, som till betydande del utgöres af förnicklad vara, är, bortsodt
från den kallvalsade, för närvarande icke föremål för inhemsk tillverkning,
och utsikterna för upptagandet af dylik tillverkning lära icke
vara stora. Med hänsyn härtill hafva de icke kallvalsade plåtarna af nämnda
tjocklek ansetts fortfarande böra åtnjuta tullfrihet. De kallvalsade af
nu ifrågavarande tjocklek, hvilka, såsom nyss antydts, äro föremål för
tillverkning inom landet, höra vid sådant förhållande gifvetvis icke draga
lägre tull än de i tjocklek närmast gröfre. Snarare kunde med fog en
högre tullsats ifrågasättas, då nedbringandet af kallvalsad plåt till så
tunn dimension är förenadt med betydande kostnad.
633
För plåtar, öfverdragna med rent eller blyhaltigt tenn, liar järn- N;r 690.
kontoret föreslagit tull, och har i detta hänseende andragits i hufvudsak
följande. Ehuru vanlig järnplåt vore belagd med tull, hade likväl förtent
plåt såväl som med blyhaltigt tenn öfverdragna plåtar hittills
varit tullfria. Orsaken härtill vore, att förbrjikningen inom landet intill
de sista åren icke varit af den omfattning, att den kunnat lämna tillräcklig
sysselsättning åt en väl ordnad tillverkning af förtent järnplåt. Men
då detta skäl nu icke längre förelåge, kunde lämpligt tullskydd möjliggöra
uppkomsten af en sådan industri inom landet. Som emellertid
priserna å förtent järnplåt för närvarande vore ganska låga till följd
bland annat däraf, att England efter förlusten af den nordamerikanska
marknaden måst för sin ofantliga produktion söka afsättning i andra
länder, så borde den tull, som kunde komma att bestämmas, vara jämförelsevis
hög för att blifva effektiv. Af europeiska länder stode för
närvarande endast Sverige och Norge utan tull å förtent plåt; och
exemplen från främmande länder syntes utgöra eu kraftig maning äfven
för vårt land att söka komma en inhemsk produktion till hjälp genom
tull å denna artikel. Sedan Förenta staterna, hvarest ända till omkring
år 1890 ingen lönande inhemsk tillverkning kunnat bedrifvas, belagt
förtent plåt med tull, motsvarande omkring 75 procent af varans
värde — hvilken tull dock sedermera något minskats — kunde numera
icke blott hela den inhemska förbrukningen därstädes tillgodoses genom
tillverkning inom landet, utan produkter af denna tillverkning vore
äfven föremål för export till andra världsdelar. Då för denna industri
särskildt lämpadt järn numera med lätthet kunde framställas i Sverige
och priset å öfriga erforderliga materialier, såsom tenn, syror, talg m. m.,
icke i afsevärd mån syntes ställa sig dyrare än i England, kunde man
vara öfvertygad om, att under skyddet af en lämplig tull tillverkningen
af med rent eller blandad t tenn öfv erdragen plåt skulle kunna här
upptagas och äga bestånd.
Enligt upplysningar, som en af kommitténs ledamöter på enskild
väg anskaffat, kan England ingalunda sägas hafva förlorat den amerikanska
marknaden för sin förtenta plåt. Sant är visserligen, att Nordamerikas
förenta stater på sin tid åsatte ifrågavarande artikel tull till så högt
belopp som 75 procent af värdet i afsikt att framkalla en inhemsk tillverkning
och göra sig oberoende af England. Man fann dock sedermera,
att man icke kunde undvara den engelska plåten helt och hållet,
och tullsatsen nedsattes då så, att den numera belöper sig till cirka 45
procent (1.5 cent per pound). För närvarande föreligger förslag om
80
634
ytterligare nedsättning. Förenta staterna äro äfven fortfarande Englands
största kund i denna artikel och importerade år 1907 förtent järnplåt
för icke mindre än 833,880 pd. st.
På liknande sätt förhåller det sig med Tysklands försök att frigöra
sig från importen af förtent plåt från England. Trots det skydd
af 5 mark — efter senaste tariffrevisionen delvis 5 mark 50 pf. — tillverkningen
af ifrågavarande artikel därstädes sedan länge åtnjutit, har denna
industri icke utvecklat sig tillfredsställande, utan en ansenlig import
förekommer alltjämt, och denna kommer nästan uteslutande från England.
Så importerades år 1905 från nämnda land icke mindre än 29,700 ton
med ett värde af ungefär 8 miljoner mark. År 190(5 var motsvarande
import ännu större, i det att den då utgjorde 32,557 ton.
Såvidt kommittén har sig bekant, synas ej heller i andra främmande
länder förhållandena hafva utvecklat sig så, att utlandets föredöme kan
med afgörande styrka åberopas till förmån för införande i Sverige af
tull å förtent plåt.
Hvad angår vårt land, torde till eu början kunna ifrågasättas, om
det inhemska behofvet af förtent plåt är tillräckligt stort, för att en
lönande industri på detta område skall kunna komma till stånd. Visserligen
är importen afsevärd. Den utgjorde år 1907 omkring 6,215 ton;
men om man betänker, att eu stor del af hvad som nu införes, fortfarande
måste komma att importeras äfven efter en eventuell tulls åsättande
samt att på hvarje sådant plåtverk, hvarom nu är fråga, i Tyskland
och England lärer såsom årstillverkning beräknas i medeltal 8 å 9,000
ton, torde man icke kunna undgå att hysa starka tvifvel på den ekonomiska
bärkraften af eu dylik industri i Sverige, helst som man kan
vara förvissad om, att de engelska tillverkarna icke skulle utan strid
uppgifva den svenska marknaden. Vidare tillkommer, att produktionsvillkoren
här ingalunda ställa sig så gynnsamma som i Wales, där den engelska
tillverkningen är koncentrerad. Den förnämsta orsaken till Englands dominerande
ställning inom denna industri är, att befolkningen i Wales, hvilken
sedan gammalt till stor del hufvudsakligast sysselsatt sig med tillverkning
af förtent järnplåt och däri uppnått en ovanligt stor arbetsskicklighet,
åtnöjer sig med mycket små arbetslöner, hvilket förhållande särskildt
framträder inom denna industri, där kvinnor i stor utsträckning användas.
I länder, hvilka skola upptaga tillverkningen som en nyhet, lära icke
arbetarna vilja åtnöjas med samma magra förtjänst som i Wales, och i
hvarje fall äro våra svenska arbetare vana vid en högre lefnadsstandard
än de walesiska. Äfven i afseende å tillgång till lämpligt råmaterial
635
har utan tvifvel England företräde. Icke så, att ej vårt svenska järn
i kvalitet med lätthet uthärdar täflan med det engelska, men det är
ingalunda lika lätt att i prisbillighet täfla med det järn, som i Wales
användes för ifrågavarande fabrikation. Slutligen förtjänar uppmärksammas,
att för närvarande åtskilliga andra fält finnas, där vår järnindustri
kan med betydligt större utsikt till framgång och förtjänst
upptaga nya företag, och att det måhända torde vara lämpligare om
sträfvande! att utveckla järnindustrien varder för en tid framåt koncentrerad!
på ett färre antal områden, än om utvecklingsmöjligheter sökas
i alltför många riktningar.
Om sålunda betydelsen för järnindustrien af en tull å förment
plåt torde få anses åtminstone ganska tvifvelaktig, lärer a andra sidan
med tämlig visshet kunna påstås, att tullen skulle kännbart betunga
åtskilliga andra näringar. Redan tillförne, då Iråga förevarit om tull a
förtent plåt, har framhållits olägenheten af denna tull ej mindre för
tändsticksindustrien, som har behof af dylik plåt som emballage vid
tändsticksexport, än äfven för konservindustrien. Ytterligare eu industri,
för hvilken tullen skulle blifva än mera kännbar, är numera att
räkna med, nämligen bleckkärlsfabrikationen. Denna industri, som pa
senare år nått större utveckling, har att utstå en ganska skarp konkurrens
med från Tyskland importerade blockkärl. Skulle den nu la
sitt hufvudsakliga råmaterial, det förtenta järnblecket, tullbelagdt, kan,
såsom ock dess representanter kraftigt framhållit, befaras, att den lider
kännbart afbräck och åtminstone hämmas i sin utveckling. Tydligt™
skulle bieckkärlstillverkningens ställning kunna stärkas genom böjda
tullar å det färdiga fabrikatet; men en sådan åtgärd möter den betänklighet,
att därigenom en så viktig nödvändighetsvara som bleckkärl
skulle kunna fördyras.
På grund af hvad sålunda anförts, har kommittén funnit sig icke
kunna förorda införande för närvarande af tull ä förtent järnplåt.
Om alltså tullfrihet bibehålies för plåtar, öfverdragna med rent
eller bly häftigt tenn, torde tullfrihet höra medgifvas äfven för de med
tennhaltigt bly öfverdragna, då det ofta visat sig svårt att vid tullbehandlingen
afgöra, om en plåt skolat anses såsom öfverdragen ined
tennhaltigt bly eller med blyhaltig! tenn, och då någon inhemsk tillverkning
af plåtar, öfverdragna med tennhaltigt bly, icke förekommer.
Sistberörda förhållande gäller emellertid äfven med afseende å förblyade
plåtar; och då deras befriande från tullafgift skulle medföra afsevärd
fördel för, bland andra, tändsticka-, klorat- och karbidindustrierna, som
636
i stor myckenhet använda dylika plåtar för emballageändamål, har äfven
för dem tullfrihet ansetts böra äga ruin.
N:r 69!. I fråga om plåtar, öfverdragna med andra oädla metaller än nickel,
tenn eller bly eller med legeringar af dessa andra oädla metaller, har
en tullsats ansetts tillfyllestgörande. Tillräcklig anledning lärer icke
förefinnas. vare sig att, såsom järnkontoret föreslagit, åsätta olika tullsatser
för plåtar af olika dimensioner eller att bibehålla tullfrihet för
plåtar af mindre tjocklek än V* millimeter, Indika utgöra en föga betydande
handelsartikel. Under år 1907 infördes 26,279 kilogram. Å
andra sidan torde införsel af bearbetade metallöfverdragna plåtar så
sällan förekomma, att särskild tullsats för dem icke gärna kan erfordras.
Såsom ofvan nämnts, har plåt, som användes inom galvaniseringsindustrien,
en tjocklek af 0.5 6 millimeter. Enligt förslaget utgör sålunda,
lika väl som enligt gällande taxa, skyddet för galvaniseringsarbetet
— skillnaden mellan tullsatserna för galvaniserad (förzinkad)
plåt och svartplåt — 2 kronor per 100 kilogram. 1 en till kommittén
inkommen framställning har anmärkts, att detta skydd vore för ringa,
särskild! hvad anginge galvanisering af korrugerade plåtar. Råvaran
till dessa, eller den svarta plåten, måste importeras, och konkurrensen
med engelsk vara vore synnerligen skarp. Det vill emellertid synas,
som om galvaniseringsindustrien icke kunde anses vara så otillräckligt
skyddad, som sålunda förmenats. Enligt hvad kommittén inhämtat, utgör
nämligen priset per 100 kilogram å från England införd korrugerad
svartplåt omkring 16 kronor och å galvaniserad plåt, införd från samma
land och af motsvarande kvalitet, ungefär 22 kronor 50 öre. Prisskillnaden
uppgår alltså till 6 kronor 50 öre per 100 kilogram; och tullskillnaden
torde vid sådant förhållande icke behöfva eller lämpligen böra
vara större än den nuvarande. Med afseende å den galvaniserade, släta
plåten — hvartill vanligen svensk råvara användes — lärer ännu mindre
anledning förefinnas att ifrågasätta ökadt skydd för galvaniseringen.
Anm. till Plåtar förekomma vanligen rätvinkliga, men emellanåt gifves åt
n:r 684 691. dem genom klippning annan, oftast rund, form. Vid rundklippning bortgår
minst 22 å 23 procent af godset. Med hänsyn därtill har järnkontorets
förslag om högre tull — 25 procents förhöjning af eljest
utgående tull — för den plåt, som genom klippning erhållit annan än
rätvinklig form, synts befogad!. l)å emellertid, enligt hvad upplyst
blifvit, en dylik tull förhöj ning skulle verka synnerligen betungande, i
händelse den skulle drabba äfven importen af runda ämnen till ting
-
637
pannegaflar, har den ansetts höra, i likhet med hvad fallet är i Tyskland,
begränsas att gälla allenast tunnare plåt. I Tyskland tillämpas
dylik procentisk ökning af plåttullen endast för plåt, som är tunnare
än 5 millimeter. Då här i stället valts eu gräns af 7 millimeter, har
detta skett med hänsyn därtill, att tullen å plogvändskifvor icke kan
blifva fullt effektiv, med mindre ämnena därtill, Indika hafva ända till
6.5 millimeters tjocklek, draga högre tull än vanlig plåt.
Plåtar, hvilkas kanter böjts tillsammans och hopsvetsats, tullbe- N:r 692 och
handlas nu, efter sin olika beskaffenhet i öfrig!, än som rör, än som 693-redskap, än som andra, ej specificerade järnvaror. Med hänsyn till det
kostsamma arbete, som erfordras för framställningen af svetsade plåtrör
— hvarvid vanligen vattengas kommer till användning — och då det
är af vikt, att effektivt skydd beredes den nyligen bär i landet upptagna
tillverkningen af detta slags rör, har fog ansetts föreligga för järnkontorets
förslag till tullsatser, sådana de återfinnas i förevarande rubriker.
Enahanda tullsatser som för plåtar, böjda och med kanterna hopsvetsade,
hafva ansetts lämpliga äfven för perforerade plåtar, hvarmed
afses sådana, hvilka öfver en större del af ytan hafva systematiskt ordnade
hål, åstadkomna genom pressning. Med perforerade plåtar äro sålunda
icke att förväxla de till rubrikerna n:r 687—689 hänförliga, med hål
försedda plåtarna, hvilka hafva ett mindre antal eller blott enstaka hål,
som vanligen framställts genom borrning, punsning eller på annat
liknande sätt, och som icke äro utbredda öfver någon större del af
plåtens yta. De perforerade plåtarna — hvilka komma till användning i
afsevärd och alltjämt ökad utsträckning samt för olika ändamål, såsom
t. ex. i anrikningsverk vid malmgrufvor, till galler omkring värmeledningar
o. s. v. — tullbehandlas enligt nuvarande praxis såsom med
hål försedda plåtar; dock hafva sådana perforerade plåtar, som äro försedda
med andra än runda, regelbundna hål, hänförts till andra, ej
specificerade järnvaror. Det synes emellertid icke vara lämpligt att
göra förtullningen beroende af hålens form, utan torde en mera likformig
tullbehandling vara att föredraga. Vidare är det, då under senare
tid tillverkning af perforerad plåt inom landet upptagits, af vikt, att
tullen därå bestämmes så, att denna tillverkning erhåller skäligt skydd.
Med afseende därå bör erinras, att tillverkningen af perforerad plåt är
förenad med icke obetydliga kostnader. Särskildt är råämnesförlusten
betydande och lärer uppgå till 25 å 55 procent. Också hafva tillkallade
fackmän förklarat tullsatserna icke böra sättas lägre än förslaget upptager.
S. k. sträckmetall.
N:r 6S4.
Plåt- och
faieckvaror.
N:r 695- 700
638
S. k. sträckmetall tullbehandla» nu som andra, oj specificerade järnvaror.
Denna artikel, som icke tillverkas inom landet, framställe? af
plåt, i tjocklek varierande mellan. <U och 0.4 millimeter, samt erhålles
genom att underkasta plåten eu maskinell behandling, hvarvid den förses
med klippta skåror och medelst sträckning utdrages. Sträckmetall
nyttjas för flera olika ändamål och synes särskildt få alltmer ökad användning
vid utförande af betongarbeten. Emellertid läror nu utgående
tull — hvilken, då den beräknas för hvarje plåt särskildt, i allmänhet
icke utgår med något väsentligt reduceradt belopp, på sätt förhållandet
är med tyngre, ej specificerade järnvaror — så godt som omöjliggöra
import af denna vara. Enligt uppgift växlar priset å sträckmetall mellan
.''50 och 60 kronor per 100 kilogram och utgör för de till betongarbeten
använda standardtyperna omkring 35 kronor per 100 kilogram.
En af sevärd tullnedsättning måste med hänsyn härtill anses påkallad.
Emellertid bar tullen, i betraktande däraf, att, åtminstone sedan nu
existerande patentskydd för tillverkning af sträckmetall upphört, inhemsk
tillverkning åt denna artikel kan förutsättas, ansetts icke böra sättas
lägre än dubbla bidoppet af tullen å plåten, hvaraf varan är framställd.
Det bär synts kommittén ändamålsenligt att till eu särskild grupp
sammanföra sådana plåt- och bleckvaror, hvilka icke, såsom plåtrör
och fackverk af plåt samt bladhackor, spadar och andra redskap af
plåt, blifvit i förslaget särskildt nämnda.
I fråga om uppställning af och tullsatser för denna grupp bär kommittén
delvis följt gällande taxas bestämmelser för andra, ej specificerade
järnvaror, dit ifrågavarande artiklar nu äro hänförliga.
Den hänsyn till förhållandet mellan varans vikt och värde, som i
gällande taxa fått sitt uttryck i stadgandet om reducerad tullsats för
hit hänförliga varor, vägande mer än 10 kilogram per stycke, bär kommittén
— med beaktande åt de från olika hall framställda anmärkningar
mot berörda stadgande, hvilket ansetts medföra, att tullen drabbar
synnerligen ojämnt — sökt göra bättre gällande genom uppdelning i
olika viktgrupper med lägre tullsats per viktenhet för tyngre än för
lättare vara. Gifvetvis är det i fråga om egentliga plåtslagar arbeten,
som dylik hänsyn till varans vikt har största betydelse. Med afseende
å arbeten af vanligt järnbleck torde mindre ofta så hög vikt förekomma,
att den nuvarande reducerade tullsatsen finner användning''. I alla händelser
kan anses gifvet, att för bleck- eller plåtvaror, försedda med
någon dyrbarare ytbetäckning, intet behof af olika, efter vikten lämpade
tullsatser förefinnes. Berörda uppdelning har därför inskränkts
639
till att afse allenast artiklar, som sakna ytbetäckning eller är o försedda
med annan sådan än förgyllning'', försilfring, emaljering, förnickling,
förkoppring, förmässingande, bronsering eller lackering.
För förgyllda eller försilfrade varor bär gällande tullsats, 1 krona
per kilogram, bibehållits. Likaså återfinnes i förslaget gällande taxas
tullsats, 50 öre per kilogram, för emaljerade, förnicklade, bronserade
eller lackerade artiklar. I några till kommittén inkomna framställningar
har visserligen påyrkats nedsättning af tullen å emaljerade plåtvaror
med hänsyn särskilt till kokkärl och andra hushållsartiklar af emaljerad
plåt. Men, ehuru nuvarande tullsats är rätt hög — priset å de slag’
af emaljerade kokkärl, som äro föremål för import, utgör i medeltal 1
krona 60 otc å 1 krona 70 öre per kilogram — har kommittén dock icke
ansett redligt att tillmötesgå berörda önskan. Det har nämligen ansetts
kunna skäligen befaras, att den utländska konkurrensen i dylika artiklar
— hvilka särskildt i Österrike lära vara föremål för masstillverkning —
lätteligen skulle kunna öfverflygla den för närvarande i ganska lofvande
utveckling stadda inhemska industrien på detta område. Icke heller har
kommittén funnit sig böra, på sätt jämväl hos kommittén påyrkats, föreslå
särskild, förhöjd tullsats för varor af dekorerad bleckplåt. Med tullsats af
50 öre per kilogram hafva jämväl upptagits förkopprade (på galvanisk väg
öfverdragna med koppar) och förmässingade plåt- och bleckvaror, hvilka,
hvad beträffar värdet, i allmänhet äro likställda med de förnicklade och
de bronserade. Till polering har däremot hänsyn icke tagits, enär
polerade plåtvaror ytterst sällan torde förekomma. Icke heller har förtenning
ansetts böra föranleda annan, högre tullsats än den, som föreslagits
för de hithörande artiklar, hvilka sakna ytbetäckning. Visserligen
har ett yrkande i motsatt riktning till kommittén framförts; men
detsamma har ansetts böra lämnas utan afseende, helst som kommittén
förordat fortfarande tullfrihet för deri förtenta plåten. Hvad slutligen
angår plåt- och bleckvaror utan ytbetäckning, hafva de med hänsyn till
ii vad ofvan anförts, uppförts under tre olika viktgrupper.
Inom den första gruppen, upptagande varor, som väga per stycke
netto 20 kilogram eller däröfver, falla gröfre plåtarbeten, b vilka, i regel
ej tillverkas i bleckslagerierna utan vid de mekaniska verkstäderna.
Dessa artiklar hafva ansetts höra åsättas tull någorlunda i öfverensstämmelse
med hvad som föreslagits för andra likartade plåtarbeten, nämligen plåtrör
och hopsvetsade plåtar, och har, i anslutning härtill samt med hänsyn
därtill, att för förzinkad plåt hemställts om eu tull af 7 kronor per 100
kilogram, i förslaget upptagits eu tull af 8 öre per kilogram för pressade,
Rör, valsads
etc.
W:r 701 och
702.
640
svetsade eller förzinkade varor samt eu tull af 6 öre per kilogram lör
andra slag af här ifrågavarande artiklar.
Inom den andra viktgruppen, som omfattar plåt- ock bleckvaror,
vägande per stycke netto mindre än 20 kilogram men ej mindre än 1
kilogram,’ falla hufvudsakligen mjölkflaskor samt kinkar ock baljor.
För" dessa artiklar, Ii vilkas pris växlar mellan 40 öre ock 1 krona 30
öre per kilogram, kar en tull åt 15 öre per kilogram synts lämplig.
Till den tredje gruppen, som upptager varor af mindre äu 1 kilograms
vikt per stycke, kommer den stora mängden af bleckkärlsindustriens
alster. Såsom förut framhållits är denna här i landet jämförelsevis
nya industri stadd i kraftigt Iram åtgående, hvarför någon rubbning
i gällande skydd icke synes böra ifrågakomma.
Enligt gällande taxa draga smidda, valsade eller dragna rör eu
tull af 4 kronor per 100 kilogram. Efter denna tullsats torde flertalet
i förevarande rubriker upptagna varor hafva tullbehandla!»; åtskilliga
hit hänförda artiklar, såsom nitade eller falsade rör, till spiraler formade
rör, rör med ändarna hopvällda samt lednings- och lyktstolpar, torde
dock i allmänhet hafva rubricerats såsom andra, ej specificerade järnvaror.
Då rör numera icke framställas genom suddning, hafva smidda
rör icke omnämnts.
De mera betydande artiklar, som falla under rubriken n:r 701,
äro, jämte lednings- och lyktstolpar, smidesjärnrör för vatten-, gas- och
ängledningar, hvilka vanligen äro valsade eller varmdragna. Därjämte
äro hit hänförliga flera andra slags rör, af hvilka kunna nämnas falsade
rör till stuprännor.
Värdet per 100 kilogram utgör, enligt uppgift, för gasrör 27 å 29
kronor, för vatten- och ångrör 35 å 40 kronor samt för ledningsstolpar
35 kronor. Stuprör äro billiga artiklar, hvilkas pris endast obetydligt
lärer öfverstiga gasrörens.
Tillverkning af vatten- och ångrör har på senare tid upptagits
inom landet. Det vill emellertid synas, som om denna vore i bebo! af
ökadt skydd, och den af järnkontoret i detta afseende föreslagna
tullsats af 7 kronor per 100 kilogram torde få anses lämplig. Denna
tullsats har ock funnits passande för lednings- och lyktstolpar af rör. ^
Tullen å bearbetade valsade eller varmdragna rör har kommittén
efter inhämtande af sakkunnigas mening ansett böra sättas 2 kronor
högre än den tull, som föreslagits för icke bearbetade rör, på grund
hvaraf i denna rubrik upptagits eu tullsats af 9 kronor per 100 kilo
-
gram.
641
Af järnkontoret liar ifrågasatts, att såsom bearbetade rör skulle
tullbehandlas rör med utvidgade eller förminskade ändar. Då emellertid
den bearbetning, sistnämnda rör undergått, är rätt obetydlig och föga
kostsam, kafva dylika rör ansetts böra likställas med oarbetade rör,
hvilket framgår af bestämmelserna i n:r 3 af de allmänna anmärkningarna
till denna afdelning.
Till bearbetade rör enligt förslaget lära komma att hänföras icke
blott verkliga halffabrikat utan äfven vissa fullfärdiga rörarbeten, såsom
t. ex. öfverhettare till ångpannor.
Rör, som framställts genom hopböjning och icke hafva kanterna
fast förenade (på engelska eloge jointed tubes), betraktas för närvarande
icke som egentliga rör utan tullbehandlas som ej specificerade järnvaror.
Dessa artiklar användas, bland annat, dels vid järnsängsfabrikationen,
därvid de öfverdragas med tunna mässingsrör, dels ock — vanligen
ut- och invändigt lackerade — såsom elektriska isoleringsrör. De till
järnsängar afsedda rören kosta, enligt uppgift, 21 kronor per 100 kilogram,
de lackerade 29 kronor per 100 kilogram. Dylika rör, hvilka icke
tillverkas inom landet, hafva på grund däraf, att de dragit tull med
resp. 20 och 50 kronor per 100 kilogram, svårligen kunnat importeras,
och de inhemska fabrikanterna af sängrör hafva varit hänvisade att i stället
från utlandet införa dyrbarare hopvällda rör. Med den formulering,
som i förslaget gifvits åt ifrågavarande rubriker, bör det anmärkta missförhållandet
blifva undanröjdt, i det att äfven hopböjda rör, hvilkas
kanter icke äro fast förenade, komma att hit hänföras.
Då det är förenadt med svårighet att vid tullbehandlingen skilja
vällda rör från sådana, som utgöras af hopsvetsade plåtar, då vidare
vanliga vällda rör sällan förekomma med större diameter än 250 millimeter,
och då slutligen, å andra sidan, rör af mindre diameter vida oftare
torde vara vällda än hopsvetsade af plåtar, har det befunnits ändamålsenligt
att låta diametergränsen i stället för framställningssättet blifva
bestämmande för, huruvida varan skall tullbehandlas såsom rör eller
såsom plåtar, böjda och med kanterna hopsvetsade.
Nuvarande tullsats för dragna rör, hvilken åsattes vid en tidpunkt,
då tillverkning af kalldragna rör ännu icke förekom här i landet, kan
icke anses afpassad med hänsyn till det dyrbara material och den dryga
arbetskostnad, som kräfvas för framställning af kalldragna rör. Också
har den tillverkning af dylika rör, som sedermera inom landet uppstått
och nu drifves i stor omfattning, haft skår]) känning af den ut
81
-
Anm. till
n:r 70! och
702.
Rör, kalldragna.
N:r 703 och
704.
642
Anm. I till
n:r 701—704.
Rördelar,
smidbara, etc.
N:r 705.
ländska konkurrensen. Särskilda, efter varans värde bättre afpassade
tullsatser för rör af ifrågavarande slag, äro därför utan tvifvel erforderliga.
Såsom afsevärdt inverkande på priset, bör godstjockleken i viss
mån betinga olika tullsatser. Däremot synes ej erforderligt att skilja
mellan icke bearbetade och bearbetade sådana rör.
Med tillämpning af nu angifna grunder och då kalldragna rör,
hållande 2 millimeter eller däröfver i godstjocklek, betinga ett pris af
45 till 50 kronor samt rör af mindre godstjocklek 81 till 86 kronor per
100 kilogram, hafva tullsatser af resp. 8 kronor och 10 kronor per 100
kilogram synts lämpliga.
Enligt nuvarande praxis äro järnrör, som försetts med omhölje åt
nickel, koppar eller kopparlegeringar — anbragt vare sig genom plätering
eller genom pådragning — underkastade tullbehandling som rör
af den metall, hvaraf omhöljet består. Uttrycklig bestämmelse därom
har ansetts böra i taxan inflyta.
Flertalet i denna rubrik upptagna artiklar tullbehandlas nu som
rördelar. Dock hafva proppar, likasom äfven cylindrar för förtätade
gaser, hänförts till andra, ej specificerade järnvaror.
Hvad beträffar rördeiar, har kommittén funnit sig böra förorda
enhetlig tullbehandling af alla rördelar af smidbart gods. Det synes
icke finnas skäl att göra skillnad mellan icke bearbetade samt bearbetade
rördelar, ty i regel äro rördelar frästa och ofta äfven gängade. Det
förstnämnda slaget af bearbetning skall, enligt n:r 3 af de allmänna
anmärkningarna till förevarande afdelning, föranleda, att varan anses
såsom bearbetad, och genom gängningen ökas värdet å eu rördel vida
mera än å ett rör, med hänsyn hvartill äfven en gängad rördel skäligen
borde betraktas såsom bearbetad. Men om frästa och gängade rördelar
skulle anses såsom bearbetade, blefve det utan praktisk betydelse att
åsätta särskild, lägre tullsats för icke bearbetade rördelar. Till rör af
mindre dimensioner brukas vanligen rördelar af aduceradt gjutgods, som
i genomsnitt kosta omkring 100 kronor per 100 kilogram, under det att
till gröfre rör företrädesvis begagnas smidda delar, hvarå priset uppgifvits
utgöra 70—112 kronor per 100 kilogram. Af aducerade rördelar förekommer
sedan någon tid inhemsk tillverkning. Den har, enligt hvad
kommittén inhämtat, redan lyckats åstadkomma en god vara och synes
vara stadd i rask utveckling, men på grund af nuvarande låga tullskydd
har den en hård konkurrens med utlandet. Representanter för
industrien ifråga hafva ock hos kommittén hemställt om ett effektivare
643
skydd och i sådant afseende begärt, att tullen måtte bestämmas så, att
den motsvarade 15 procent af varuvärdet. Då detta kraf ansetts befogadt,
och då smidda rördelar synts med afseende å tullsats böra
likställas med rördelar af aduceradt gjutgods, bar kommittén föreslagit
eu tull af 15 kronor per 100 kilogram för alla bär ifrågavarande rördelar.
Denna tullsats bär ansetts lämplig äfven för cylindrar för förtätade
gaser. De vanligaste slagen däraf lära kosta omkring 145 kronor
per 100 kilogram.
Enligt tulltaxans bestämmelser är dragen tråd af från och med Tråd.
1.5 millimeter till och ined 10 millimeter i diameter belagd med tull N:r7°6—7<2.
åt 4 kronor samt dylik tråd af mindre tjocklek med en tull af 8 kronor
per 100 kilogram. Dragen tråd öfver 10 millimeter i diameter samt
all valsad men ej dragen tråd (valstråd), äfven om den är kallvalsad,
tullbehandlas däremot som valsade eller smidda stänger med tull af 2
kronor 50 öre per 100 kilogram. Tråd med växlande tvärsektion å
samma stycke och tråd af mera ovanlig sektion, såsom U-formad, torde
i praxis rubriceras som andra, ej specificerade järnvaror.
I fråga om den egentliga valstråden, d. v. s. tråd, som endast
varmvalsats, innebär kommitténs förslag icke ändring i hvad nu gäller.
Icke heller föreslås ändring i afseende å gränsen mellan dragen tråd
och stänger.
Däremot har kallvalsad tråd i förslaget likställts med dragen tråd,
hvilket betingas af likhet i såväl värde som utseende.
I rubriken n:r 706 hafva upptagits ett par särskilda slag af tråd, 706.
hvilka betinga afsevärdt högre pris än den vanliga tråden. Polerad
tråd utgöres dels af s. k. silfverstål, dels af pianotråd. Allt silfverstål
är visserligen icke poleradt — s. k. prima silfverstål har icke genomgått
någon särskild poleringsprocess — men har dock undergått sådan
behandling, att dess yta företer samma utseende, som om varan vore
polerad. Silfverstål, som användes till mindre borrar och stansar, göres
inom landet; däremot tillverkas här icke pianotråd men väl stora kvantiteter
valstråd, som i utlandet, mest i Tyskland, färdigdrages till pianotråd
och därefter delvis återinföres till Sverige. Tråd med växlande
tvärsektion å olika delar af samma stycke nyttjas bland annat till ekrar
å velocipedhjul.
Priset å silfverstål växlar med hänsyn till dimension och kvalitet
mellan 150 och 450 kronor per 100 kilogram. Pianotråd kostar omkring
400 kronor per 100 kilogram. I betraktande af dessa värden
644
har kommittén ansett den af järnkontoret föreslagna tullsatsen 35
kronor per 100 kilogram lämplig.
N:r7Q7—712. Andra slag af tråd än de nyssnämnda hafva uppdelats i två
grupper, af hvilka den ena omfattar platt träd och den andra träd af
annan form än platt.
Den platta tråden har synts höra i hufvudsak likställas med kallvalsadt
plattjärn. Dimensionsgränserna i de olika rubrikerna hafva dock i
enlighet med sakkunnigas uttalanden blifvit upptagna något annorlunda.
Under tråd af annan form än platt faller den vanliga runda tråden,
d. v. s. den ojämförligt största delen af all järntråd. Af gröfre rund
tråd, eller sådan af minst 1.5 millimeter i diameter, förekommer ganska
afsevärd införsel. Särskild! vissa år har den tagit en för den inhemska
tillverkningen rätt besvärande omfattning, med hänsyn hvartill af järnkontoret
förordad höjning af tullen från 4 till 6 kronor per 100 kilogram
synts välbetänkt. Af finare rund tråd än den nyssnämnda är
importen visserligen vida mindre betydande; men i afseende å de minsta
dimensionerna, som äro besvärliga att framställa, måste medgifvas, att
nuvarande tullsats icke står i lämpligt förhållande till värdet, hvarför
kommittén ansett skäligt att ansluta sig till järnkontorets förslag, att
tullsatsen för tråd af mindre än 0.5 millimeter i största dimension åt
tvärsektion skulle sättas till 12 kronor per 100 kilogram, hvilken tullsats
torde motsvara omkring 17 procent af medelvärdet af därunder
hänförlig tråd. Tråd, som har annan form än platt eller rund, är visserligen
i allmänhet dyrare än rund tråd, men är för liten handelsvara för
att behöfva egen rubrik, utan torde kunna sammanföras med den runda.
Anm. till 1. I fråga om järntråd, öfverdragen med annan oädel metall, stadgas
n:r 706—712. j anm | till rubrikerna n:r 706—712." För närvarande drager sådan tråd
samma tull som träd utan öfverdrag, men metallöfverdragen tråd, hvaraf den
förzinkade och den förtenta äro de viktigaste slagen, är så pass mycket
dyrare än vanlig tråd, att en högre tull är väl motiverad; och då valsade
stänger med enahanda öfverdrag enligt förslaget skulle draga en tullförhöjning
af 15 procent utöfver eljest utgående tull samt öfverdragningen
ställer sig kostsammare i fråga om tråd, har tullförhöjningen
ansetts böra utgå med 20 procent. Däremot har kommittén icke kunnat
förorda, att, på sätt ifrågasatt blifvit, lackerad tråd skulle draga högre
tull än olackerad. Oafsedt att lackeringen ofta kan vara af föga värde,
lärer nämligen lackerad tråd af bättre beskaffenhet icke vara föremål
för nämnvärd införsel. Vidare skulle tullförhöjningen icke heller afse
645
tråd, öfverdragen med koppar eller kopparlegeringar. 1 allmänhet gäller,
att förkoppringen icke tillkommit för att höja trådens värde eller öka
dess lämplighet för visst ändamål utan för att underlätta dragningen.
3. Den i gällande taxa förefintliga bestämmelse, att vissa angifna
arbeten af tråd skola beläggas med dubbla tullbeloppet å tråden, hvaraf
de äro förfärdigade, har i förslaget utvidgats att gälla beträffande ytterligare
en del arbeten af tråd, nämligen stängseltråd med eller utan
taggar, möbelresårer med lösa eller fastgjorda ändar samt torkgaller af
tråd till torkinrättningar. I afseende å samtliga dessa artiklar gäller
nämligen, att varans värde väsentligen beror på värdet af den tråd,
hvaraf de förfärdigats. För närvarande tullbehandlas stängseltråd och
möbelresårer som ej specificerade järnvaror samt torkgaller såsom ej
specificerade maskiner, redskap och verktyg.
Enligt gällande taxa draga karkaser och karkasband en tull af Tråd, tifver1
krona samt planschetter 40 öre per kilogram. Skäl torde icke finnas att pianschetter
ändra tullen vare sig å förstnämnda bägge artiklar, som äro föremål för etc.
inhemsk tillverkning, eller för planschetterna, en artikel, som ej torde till- N:r och
verkas inom landet. En beskrifning å varan har emellertid ansetts
vara att föredraga framför benämningarna karkaser och karkasband.
En karkaser och planschetter rätt närstående artikel äro s. k.
liffjädrar och andra fjädrar till beklädnadspersedlar eller liknande ändamål.
För närvarande tullbehandlas de, allt efter som de äro öfverkladda
eller icke och, i senare fallet, efter sin olika bredd, än som
karkaser, än åter som tråd eller bandjärn; dock att formade fjädrar hänföras
till ej specificerade järnvaror. En förenklad tullbehandling torde vinnas,
därest de, allt efter bredden, likställas med karkaser eller planschetter.
Urfjädrar tullbehandlas nu som delar af ur med tull af 1 krona per Drif och turkilogram,
och så torde äfven drift]ädrar vanligen tullbehandlas. Denna
tullsats, som synes lämplig för det finaste slaget af dylika fjädrar, nämligen
fickurs fjädrar, är däremot utan tvifvel för hög, då fråga är om
gröfre klockfjädrar och driffjädrar. Den afsevärda inhemska tillverkningen
af olika slags hithörande fjädrar lärer ock kunna anses fullt
tillräckligt skyddad, om, med bibehållande af gällande tull å fickursfjädrar,
tullsatsen för andra ifrågavarande fjädrar — hvilkas medelpris utgör
omkring 3 kronor per kilogram — ned sättes till hälften af hvad nu gäller.
På grund häraf och då, enligt hvad upplyst blifvit, fickursfjädrar hålla
högst 3 millimeter i bredd, har för de drif- och urfjädrar af bandjärn
eller tråd, som hafva större bredd, upptagits en tullsats af allenast 50 öre
646
per kilogram, under det att de smalare fickursfjädrarna hänvisats att
fortfarande förtullas som delar al urverk.
Paraply- och parasollspröt samt gafflar därtill, hvilka artiklar nu
tullbehandlas som andra, ej specificerade järnvaror och alltså, då varan
alltid är lackerad, draga tull med 50 öre per kilogram, tillverkas inom landet
af paragontråd (U-fonnad tråd) och äro i följd af trådens beskaffenhet
betydligt lättare än om de, såsom utomlands äfven förekommer, framställas
af massiv, rund tråd. Då enligt uppgift paragontråd betingar ett
pris, som med 20 öre per kilogram öfverstiger värdet af den till spröt använda
massiva tråden, synes anledning ej förefinnas att rubba det skydd,
ifrågavarande tillverkning för närvarande åtnjuter, och hvars bibehållande
påyrkats. För att varan skall kunna anses såsom spröt, och
ej blott som ämnen därtill, fordras dock, att ändarna tillformats för
sprötens hopfogande och öfvertygets påsättande.
Paraplyställ- Denna rubrik öfverensstämmer i sak med motsvarande stadgande
tfm0'' i gällande taxa.
Solf. 1 stället för solf af spånadsämnen hafva på senare tid solf al
N:r yjg och järntråd i stor utsträckning kommit till användning inom väfverierna.
Tillverkning af järntrådssolf har också upptagits i Sverige, sedan de
svenska tråddragerierna börjat framställa för solf lämplig järntråd, boll
förtullas nu som ej specificerade redskap och draga följaktligen tull med
10 procent af värdet. Tillverkare af varan hafva emellertid framhållit
önskvärdheten af, att vid värdetullens omsättande till vikttull skyddet
måtte i någon man höjas, hvarjämte förordats en rätt vidlyftig specialisering
med tullsatser ända upp till 2 kronor 70 öre per kilogram.
Då beståndet af en inhemsk tillverkning af järntrådssolf lärer vara
af betydelse för våra väfverier, hvilka därigenom beredas en bekväm
tillgång till sådana sorter af solf, som lämpa sig för deras speciella
behof, torde intet vara att erinra mot, att berörda framställning i hufvudsak
vinner beaktande. Dock torde syftet med framställningen kunna
uppnås, utan att taxan belastas med något större antal rubriker för en
på det hela taget så pass obetydlig artikel. Enligt hvad från tillverkare
upplysts, omfattar den liufvudsakliga importen solf, framställda af
träd n:r '' 26 eller 27 enligt engelsk numrering (Birmingham Wire
gånge), hvilken tråd håller i diameter resp. 0.4 5 7 och 0.4166 millimeter.
Äfven n:r 25 (0.508 mm.) och n:r 28 (0.376 mm.) användas dock
i afsevärd utsträckning. På grund af inhämtade upplysningar har
kommittén ansett tillfyllestgörande, om varan uppdelas på två rubriker
647
med tull satser af 75 öre per kilogram för de gröfre slagen ock 2
kronor för de finare. Fråga har då uppstått, huru med hänsyn till
berörda fyra nummer gränsen lämpligen borde bestämmas. Från solftillverkningens
sida har påyrkats, att gränsen måtte sättas så, att samtliga
dessa nummer komme att falla under den högre tullsatsen. Väfveriernas
målsmän åter hafva intagit en sinsemellan något olika ställningtill
frågan. Från Norrköping har emellertid uttalats önskan, att nämnda
fyra nummer måtte få falla under den lägre tullsatsen. Kommittén har
ansett skäligt, att gränsen sättes så, att n:r 25 och 20 få den lägre
tullen, n:r 27 och 28 åter den högre. Äfven om, såsom icke osannolikt
är, försök komma att göras, så långt tekniska förhållanden det medgifva,
att undgå den högre tullsatsen genom begagnande af gröfre solf,
kommer dock i alla händelser skyddet att blifva afsevärdt bättre än
för närvarande och torde i genomsnitt icke komma att understiga 20
procent af värdet.
Vid affattningen af förevarande rubriker har hänsyn tagits därtill,
att solf kunna framställas utom af rund tråd äfven af platt. Då solf
hafva ett platt utseende, beror detta ofta därpå, att tvenne runda trådar
äro hoplödda. I sådana fall tages hänsyn till de särskilda trådarnas
dimension — ej däremot till trådarnas gemensamma bredd.
För sängbottnar af järntråd med ramar af trä, hvilken artikel nu sängbottnar,
tullbehandlas som andra, ej specificerade järnvaror, har, i enlighet med N:r 719
hvad af järnkontoret förordats, upptagits en tullsats af 15 öre per kilogram
eller i det närmaste dubbla tullbeloppet å tråden, hvaraf bottnarna
äro förfärdigade. De göras nämligen vanligen af tråd, hänförlig till
rubriken n:r 711. Priset å här ifrågavarande sängbottnar lärer utgöra
omkring 45 öre per kilogram.
Stängselband, framställda af vridet platt- eller fasonjärn, lära nu stängseltullbehandlas
som andra, ej specificerade järnvaror. Då stängselband
vanligen inkomma i rullar om 15 kilograms vikt, belöper sig alltså tullafgiften
för eu dylik rulle till 2 kronor 20 öre, hvilket emellertid måste
anses väl högt i förhållande till varans värde, som uppgifvits utgöra
allenast omkring 35 öre per kilogram. Tullsatsen har fördenskull ansetts
böra i någon mån nedsättas.
Samma tullsats som för möbelspik har ansetts böra gälla äfven Möbelspiketc.
för s. k. koffertnaglar, hvilka nu tullbehandlas efter beskaffenheten af N:r 721,
nagelns hufvud och på grund häraf vanligen draga tull med 50 eller 75
648
öre per kilogram. Koffertnaglar skilja sig från möbelspik allenast därigenom,
att de hafva klufvet stift. Benämningen tännlikor, hvarunder
möbelspik upptages i nu gällande taxa, har såsom föråldrad uteslutits.
Spik etc. 1 fråga om vanlig spik företer förslaget den afvikelse från gäl
N:r
och laude taxa, att tullen för den gröfre varan höjts från 5 kronor till
6 kronor 50 öre per 100 kilogram, hvilken ändring betingas däraf, att
tullen för tråd, hvaraf gröfre spik tillverkas, enligt förslaget skulle utgöra
C kronor per 100 kilogram. Trådstift och skostift draga nu oafsedt
storleken samma tull som spik af mindre längd än 45 millimeter,
d. v. s. 15 kronor per 100 kilogram. Enligt förslaget skola de helt likställas
med spik och sålunda, om de i längd hålla 45 millimeter eller däröfver,
beläggas med tull af endast 6 kronor 50 öre per 100 kilogram. Stift af
denna längd lära mindre ofta förekomma; och i hvarje fall torde någon
egentlig betänklighet icke böra möta mot den sålunda föreslagna likställigheten,
genom hvilken den lättnad vid tullbehandlingen beredes,
att man icke behöfver skilja mellan spik och stift.
Med stift kan här gifvetvis icke afses andra artiklar än sådana
som de nyss angifna; ej däremot sådana som t. ex. gängade stift, af~
sedda till skrufkrokar.
Lika med spik hafva hittills i praxis tullbehandlats hästskosöm och
broddar till hästskor. Af dessa artiklar äro särskildt hästskosöm föremål
för eu icke obetydlig import från Norge; och de därstädes för afsättning
i Sverige tillverkade s. k. stjärnbroddarna, hvilka lära göras
något längre än 45 millimeter, införas på grund däraf till den jämförelsevis
låga tullen af 5 kronor per 100 kilogram. Med hänsyn härtill och då
såväl söm som broddar i värde afsevärdt öfverstiga spik af den längre
dimensionen, har det synts lämpligt, att bägge de ifrågavarande artiklarna
Unge draga samma tull som den kortare spiken. Tillika hafva
hästskohakar ansetts böra likställas med broddar, i stället för hvilka de
börjat användas. Dylika hakar, hvaraf finnas dels kilhakar och dels skrufhakar,
tillverkas inom landet, men äro ock föremål för afsevärd import,
därvid de tullbehandlas som andra, ej specificerade järnvaror.
Rälsspik etc. Rälsspik drager nu tull med 2 kronor 50 öre per 100 kilogram.
N:r 725 °Ch ^ denna artikel förekommer dels ett gröfre slag, som väger omkring
260 gram per stycke och användes till järnvägsskenor, dels ock eu
klenare, som väger mindre än 250 gram per stycke och nyttjas till
spårvägsskenor. Priset för det förra slaget har uppgifvits till 19 å 20
kronor och för det senare till 22 å 30 kronor, allt per 100 kilogram
649
räkxiadt. I enlighet med uttalanden af tillkallade sakkunniga hafva
olika tullsatser upptagits för ifrågavarande artikel, allteftersom dess
vikt per stycke uppgår till minst 250 gram eller faller under denna
gräns.
Samma tullsats som för det förra slaget har ansetts kunna föreslås
äfven för artikeln spett, hvilken, därest den någon gång importerats,
bör hafva rubricerats som ej specificerade redskap och sålunda
dragit tull med 10 procent af värdet, och hvilken på grund af sin
ringa betydelse ur importsynpunkt icke gärna kan erhålla egen
rubrik.
Med undantag, som nedan angifvas, omfattar denna grupp alla Skrufvar etc
slag af skrufvar, tillverkade vare sig af järntråd eller af valsadt järn N:r726—729
och afsedda att medelst gängorna sammanhålla två eller liera föremål.
Tillika hafva i gruppen upptagits några artiklar, som på grund af användning
eller värde eller eljest stå skrufvar nära.
Hvad träskrufvar angår, har ändring ansetts erforderlig med afseende
å skrufvar, som äro under 4 millimeter i diameter. I fråga om
dem må erinras, att medan importen af skrufvar af 8 millimeter
eller däröfver i diameter varit jämförelsevis ringa (under åren 1901—
05 i medeltal årligen allenast 23,496 kilogram), har däremot införseln
af klenare skrufvar under samma tid uppgått till icke mindre än 142,534
kilogram i årligt medeltal. Denna import, som till största delen härrör
från Storbritannien och Tyskland, lärer företrädesvis omfatta skrufvar af
mindre än 4 millimeters diameter. För de svenska skruftillverkarna lärer
svårighet särskildt göra sig kännbar i konkurrensen med de tyska träskrufvarna,
hvilka här utbjudas till synnerligen låga pris. En 3.6 millimeters
skruf af tysk tillverkning — motsvarande den svenska skruf, som kostar
45 öre per gross — lärer säljas i Tyskland för 37 öre, men utbjudes här i
landet, tullen oräknad, till 29 öre per gross. En annan skruf — 2 millimeter
i diameter •—• likaledes af tysk tillverkning skall i Tyskland kosta 66
öre och i Sverige utan tull 53 öre, allt per gross räknadt. Samma skruf,
gjord här i landet, betingar ett pris af 93 öre per gross. Med hänsyn
till dessa förhållanden har kommittén ansett sig böra ansluta sig till
järnkontorets förslag om åsättande å skrufvar af mindre än 4 millimeters
diameter af en från 30 till 60 kronor per 100 kilogram förhöjd tull.
Då medelvärdet å dylika skrufvar uppgår till ungefär 230 kronor per
100 kilogram, utgör denna tull omkring 26 procent af värdet.
Skrufvar, afsedda att anbringas i järn eller annan metall, draga
nu, för så vidt de äro 12 millimeter eller däröfver i diameter, tull med 6
82
650
kronor per 100 kilogram; därest de hafva mindre diameter, tullbehandla»
de som andra, ej specificerade järnvaror.
Af dylika skrufva!’ förekomma två olika slag, nämligen dels en
gröfre, pressad eller smidd vara och dels ett finare maskinarbetadt
fabrikat. Bägge slagen användas så godt som uteslutande inom industrien
och tillverkas ofta i sammanhang med de föremål, hvarå de anbringas.
Tillverkning till afsalu förekommer dock äfven. Det förstnämnda
slaget eller de gröfre, som utgör den stora massartikeln, håller
vanligen mer än 4 millimeter i diameter. Skrufvar för anbringande i järn
eller annan metall betinga: då de hafva en diameter af 8 till 12 millimeter
85 kronor, då diametern utgör 4 till 8 millimeter 185 kronor och
då diametern understiger 4 millimeter 600 kronor, allt i medeltal och
per 100 kilogram räknadt. Med hänsyn till hvad nu anförts, synes
lämpligt att låta samma uppdelning och tullsatser, som upptagits för
träskrufvar, gälla äfven de här ifrågavarande skrufvarna. Genom att
icke vidare låta de mindre tullbehandlas som andra, ej specificerade järnvaror,
vinnes ock fördelen af likformig tullbehandling, oafsedt om skrufvens
hufvud är förnickladt eller icke.
Till nu ifrågavarande skrufvar böra gifvetvis endast egentliga
skrufvar hänföras; sålunda icke transport- och ledarskrufvar. För att
utmärka denna begränsning har det befunnits lämpligt att upptaga en
viktgräns, och har därvid, då vanliga skrufvar sannolikt ytterligt
sällan uppnå en vikt af 5 kilogram, men ledar- och transportskrufvar
betydligt öfverstiga denna vikt, föreslagits, att hit skola hänföras endast
skrufvar, som väga per stycke högst 5 kilogram, hvilken viktgräns
synts lämpligen kunna tillämpas äfven i fråga om bultar, likasom
ock för muttrar, ifall sådana skulle förekomma med så hög vikt.
Bultar, som skilja sig från skrufvar därigenom, att de utefter hela
sin längd äro jämntjocka, samt kunna vara ogängade, tullbehandlas nu
som andra, ej specificerade järnvaror, men torde böra likställas med
skrufvar. På annat ställe i förslaget —- rubriken n:r 736 — finnas
upptagna skarf- och syllbultar, hvilka särskilda, slag af bultar icke äro
jämntjocka men väl gängade.
Muttrar, hvilka — så väl ogängade som gängade — nu äro i
afseende å tullsats likställda med skrufvar, hafva ock ansetts böra så
förblifva. Muttrar till skarf- och syllbultar upptagas tillsammans med
dessa artiklar. Med de regler för mätning af muttrars och skrufvars
diameter, som förslaget innehåller, skulle emellertid kunna inträffa, att
en skruf och den därtill hörande muttern komme att falla under olika
tullsatser, hvilket blefve förenadt med den olägenheten, att muttrar, som
651
vid införseln befunnes anbragta å dylika skrufvar, Unge löstagas och särskild!
mätas. Till förebyggande af sådan omgång vid tullbehandlingen,
har i anm. 2 under dessa rubriker införts stadgande därom, att,
då skrufvar inkomma med påsatta muttrar, dessa senare skola förtullas
efter den för skrufven gällande tullsats. Med tillämpning af
amu. 1 kan dock i ett fall inträffa, att mutter och skruf måste förtullas
hvar för sig. Enligt sistnämnda anmärkning skola muttrar med
blank (oxidfri) yta af 12 millimeter och däröfver i diameter draga tull
med 20 kronor per 100 kilogram, under det att skrufvar af samma
dimension äro belagda med en tull af blott 6 kronor por 100 kilogram.
Den högre tullen för dessa muttrar motiveras därmed, att värdet
å det gångbaraste slaget ligger så högt, att det utgör omkring 200
kronor per 100 kilogram, samt att en för den inhemska tillverkningen
högst besvärande import af dylika muttrar lärer äga rum från Tyskland.
Gällande taxa innehåller inga särskilda bestämmelser om mutterbrickor;
och det har anmärkts som en oegentlighet, att de vid sådant
förhållande förtullas sola muttrar. I)å de emellertid synas böra med
dem likställas, hafva de ock här upptagits.
Af nitar eller naglar lära endast ångpanne- och blecknitar vara
föremål för afsevärd införsel. De förra, som inkomma företrädesvis
från England, äro alltid öfver 12 millimeter i diameter och draga
enligt gällande taxa tull med 6 kronor per 100 kilogram. De kosta omkring
30 kronor per 100 kilogram. De senare åter, hvilka vanligen
äro af tyskt ursprung, betinga pris, växlande efter nitamas storlek och
utgörande för de gångbaraste slagen SO å 130 kronor per 100 kilogram.
Blecknitarnas diameter når i regel icke upp till 12 millimeter, och de för•tullas
därför såsom ej specificerade järnvaror. Då den nuvarande tullen
ansetts icke höra höjas, hafva nitara a upptagits såsom hänförliga allenast
till rubrikerna n:r 726 och 727.
1 sistnämnda rubrik hafva ock upptagits ringskrufvar och krokar,
alla slag, af järntråd, för hvilka gällande tull, 20 öre per kilogram,
synts böra bibehållas. Medelpriset å dessa artiklar utgör visserligen
endast omkring 1 krona per kilogram, men då den inhemska tillverkningen
icke lärer drifvas med någon afsevärd ekonomisk framgång,
torde försiktigheten bjuda, att det nuvarande skyddet icke sänkes.
Den i anm. 2 intagna föreskriften om, huru en skruf skall mätas,
öfverensstämmer med hvad i detta afseende nu är stadgadt. Däremot
är föreskriften om, huru muttrars och mutterbrickors diameter skall
beräknas, ny.
652
Kättingar Med anledning åt den rätt afsevärda import af medelgrofya och
N?r730—733. oröfre kättingar samt kedjor, som under senare år ägt rum, har kommittén
ansett sig höra- förorda ett af järnkontoret framställdt förslag
om höjning af tullen å dessa artiklar, enligt hvilket förslag tullsatsen
för kättingar och kedjor, hvari länkjärnet har en diameter af 25 millimeter
eller däröfver, skulle ökas från 3 kronor 50 öre till 5 kronor per
100 kilogram samt tullsatsen för kättingar och kedjor med länkjärnsdiameter
af från och med 6 till 25 millimeter från 7 till 8 kronor per
100 kilog ram. Enligt hvad. kommittén inhämtat, utgör priset per 100
kilogram å kättingar och kedjor, hänförliga till rubriken n:r 731, omkring
30 kronor, å dylika artiklar, hänförliga till rubriken n:r 732, 30
till 55 kronor samt för kättingar och kedjor af mindre än (5 millimeters
länkj ärnsdia no eter 80 kronor.
Till kättingar lull va ansetts höra. hänföras äfven de såsom andra,
ej specificerade järnvaror nu tullbehandlade artiklarna ledbultkättingar
((ialls kätting) och s. k. Ewarts kätting. Dessa slag af kätting, som
hafva platta länkar, tillverkas vid våra järnverk. Ledbultkättingama, som
betinga ett pris af omkring 75 kronor per 100 kilogram, hafva ansetts
höra draga samma tull, eller 10 kronor per 100 kilogram, som kättingar
med eu länkj ärnsdia meter af mindre än 6 millimeter. För Ewarts kätting
åter bör, enligt sakkunnigas åsikt, tullsatsen icke sättas lägre än 15
kronor per 100 kilogram. Då sådan kätting ofta inkommer i delar,
/ bär ansetts nödigt, att lösa länkar tullbehandlas lika med själfva
kättingen.
1 likhet med hvad för närvarande är fallet, skulle genom tillägget
»ej särskild! nämnda» från rubricering såsom kättingar och kedjor undantagas
afpassade velocipedkedjor, Indika hänföras till delar till velocipeder.
Vagn8-_och För sådana vagnsfjäder, som icke äro hänförliga till järnvägs
8Äal"
materiel, samt för andra., spiralfjädrar än möbelresårer bär upptagits
egen rubrik. Dessa, artiklar tullbehandlas nu som andra, ej specificerade
järnvaror. Då spiralfjädrarna, som brukas i såningsmaskiner, hästskydda,
re, båtlinor in. m., i allmänhet äro jämförelsevis lätta artiklar
om ett eller annat kilograms vikt, och då medel vikten för de gångbaraste
slagen af vagnsfjäder uppgår till 12 kilogram, i följd hvaraf
gällande tull för dessa artiklar i genomsnitt föga understiger 20 öre
per kilogram — för så vidt de ej såsom lackerade draga ännu högre
tull — innebär förslaget, i stort sedt, ingen tullförhöjning. Priset
å vagnsfjäder, som framställas af plattstål, lärer utgöra 1 krona å 1
krona 50 öre per kilogram.
653
För bottenplåtar, syllar, skarf)ärn, räls- och mellanklotsar samt Bottenplåtar
spårramar och stödskenor till spåranordningar äfvensom för flyttbara N.^3g
järnvägar, hvilka artiklar nu, jämlikt uttrycklig föreskrift i taxan eller
i enlighet med gängse praxis vid taxans tillämpning, åtnjuta tullfrihet,
har järnkontoret föreslagit tull med 2 kronor 50 öre per 100
kilogram eller med samma belopp som för lättare järnvägsskenor, med
hvilka de i tillverkningsvärde äro likställda. Hvad särskildt beträffar
flyttbara järnvägar — hvilken artikel ansetts lämpligare höra benämnas
spårramar för flyttbara järnvägar — bär järnkontoret framhållit, att
tillverkningen af denna, nu i stor mängd importerade artikel skulle
med lätthet kunna uppdrifva^ så, att det inhemska behofvet af spårramar
till flyttbara järnvägar kunde helt tillgodoses inom landet. För
framställande af denna artikel erfordrades nämligen ej, såsom i fråga
om gröfre järnvägsskenor, speciellt för ändamålet byggda valsverk.
Då kommittén funnit sig böra förorda tull ä järnvägs- och spår vägsskenor,
hafva gifvetvis äfven nu ifrågavarande artiklar ansetts höra
åtnjuta skydd; och har kommittén icke funnit något att erinra mot
den af järnkontoret föreslagna tullsatsen. Till samma tullsats har
kommittén jämväl upptagit följande, till järn''vägsmateriel, andra slag,
för närvarande hänförliga och följaktligen 10 procents värdetull underkastade
artiklar, nämligen rundjärnsstag och omkastare till spårväxlar,
mellanslag (förbindningsjärn), klämplattor och skenskor samt andra, ej
särskildt nämnda delar till spåranordningar.
Enligt inhämtade uppgifter skulle följande pris per 100 kilogram
kunna beräknas, nämligen för syllar 12 kronor 25 öre till 13 kronor 75
öre, för skarfjärn 11 kronor 50 öre till 16 kronor, för räls- och mellan
klotsar
21 kronor, för spårramar 13 kronor, för stödskenor 32 kronor,
för rundjärnsstag 35 kronor, för omkastare 45 kronor, för mellanstag 18
till 33 kronor, för klämplattor 30 till 33 kronor, för skenskor 38 kronor
samt för spårramar till flyttbara järnvägar 12 kronor 25 öre.
I maskinverkstädernas kommitterades framställning hafva före- spårväxlar
slagits följande tullsatser, per 100 kilogram räknadt, nämligen för spår- etc.
växlar, spårkorsningar samt fjäder- och växeltungor 8 kronor, för vänd- N''r736—738"
skifver och delar därtill 7 kronor, för centralställverk och delar därtill
16 kronor samt för andra, ej särskildt nämnda delar och tillbehör till
signalsäkerhets-, växelförreglings- och vägbomsanordningar 8 kronor.
Af dessa artiklar tullbehandlas nu spårväxlar, spårkorsningar samt fjäderoch
växeltungor såsom järnvägsskenor och åtnjuta följaktligen tullfrihet,
under det att de öfriga, såsom hänförliga till järnvägsmateriel, andra slag,
654
draga tull med 10 procent af värdet. I fråga om centralställverk och
delar därtill — hvarmed afses icke sådana yttre tillbehör som ledningar,
trissor och järnlinor utan de i själfva apparaterna ingående, lätt igenkännliga
delarna — likasom ock i fråga om delar och tillbehör till
signalsäkerhets- med flora anordningar har kommittén icke funnit något
att erinra mot berörda förslag. För spårväxlar, spårkorsningar, fjäderoch
växeltungor samt vändskifvor och delar därtill hafva däremot de
ifrågasatta tullsatserna- synts väl höga. Kommittén har nämligen inhämtat,
att priset, per 100 kilogram räknadt, kan anses utgöra för spårväxlar
22 till 35 kronor, för spårkorsningar 22 till 42 kronor, för fjäderocli
växeltungor 20 till 35 kronor samt för vändskifvor 25 till 40 kronor.
Med hänsyn härtill har för samtliga ifrågavarande, i rubriken n:r 736
inrymda artiklar en tullsats af 6 kronor per 100 kilogram ansetts lämplig.
I samma rubrik hafva jämväl upptagits skarf- och syllbultar med
muttrar. De förra draga redan nu tull med 6 kronor per 100 kilogram;
de senare tull behandlas däremot som andra, ej specificerade järnvaror.
Då emellertid skarf- och syllbultar äro i värde likställda — 30
till 90 kronor per 100 kilogram — har likställighet äfven i tullsats
ansetts påkallad.
Fackverk eic. Fackverk och öfriga i denna rubrik upptagna artiklar tullbehand
N:r
739. jas nu som andra, ej specificerade järnvaror. Då emellertid, äfven vid
deras införsel i delar, i allmänhet de särskilda delarnas vikt är betydande,
kommer vanligen tulien att mycket mera närma sig 4 öre
än 20 öre per kilogram. Fackverk, som ingår i broar, takstolar,
stolpar och dylika konstruktioner, består af vinkel- och annat fasonjärn
samt plåt. Värdet utgör 30 å 45 kronor per 100 kilogram. Ungefär
samma värde hafva äfven balkkonstruktioner och andra fackverksliknande
järnkonstruktioner. Den föreslagna tullsatsen, 4 kronor 50 öre
per 100 kilogram, motsvarar sålunda, i genomsnitt beräknadt, något
mera än 10 procent af värdet. Till rubriken hafva äfven nitade master
till fartyg ansetts lämpligen kunna föras. Dessa, som förfärdigas af
plåt, skilja sig genom sin koniska form från nitade rör, hvilka vanligen
äro cylindriska. Bojar och dylika plåtarbeten, hvilka icke äro fackverksliknande,
falla ej under ifrågavarande rubrik.
Ankare etc. De i förevarande rubriker upptagna artiklarna draga nu tull med
N:1'' och 4 proiior per 100 kilogram. Denna tullsats har dock, särskildt beträffande
de mest betydande af dem, nämligen ankare och draggar, visat sig icke
innebära nödigt skydd för den inhemska tillverkningen, hvilken ock,
655
under stark utländsk konkurrens, gått mycket tillbaka och numera är
helt obetydlig. Den borde emellertid kunna drifvas upp, då ju råmaterial
— gjutet martinstål — af yppersta beskaffenhet finnes inom landet.
Om än sålunda en bättre afpassad tullsats må anses erforderlig, gäller
dock, att varsamhet bör iakttagas vid tullförhöjningen, så att icke den
högre tullsatsen alltför mycket frestar till anskaffning utomlands af här
ifrågavarande artiklar till de svenska fartygens utrustning. Med beaktande
af dessa synpunkter har kommittén trott, att för dessa artiklar
lämpligen kunde sättas ungefär samma tull som för ej särskildt nämndt,
smidbar! gjutgods af motsvarande vikt. Särskildt med hänsyn till artikeln
draggar, hvaraf ofta sådana förekomma, som väga mindre än
30 kilogram, har eu viktgräns vid denna siffra ansetts skälig, hvarvid
för de mindre artiklarna — hvilka ofta äro galvaniserade — upptagits
samma tullsats, som föreslagits för bearbetadt smidbart gjutgods af 25
till 3 kilograms vikt. De större pjäserna äro ofta tunga, och, hvad
ankare angår, måste man i allmänhet räkna med en vikt af mer
än 100 kilogram. Med hänsyn härtill har den lägre tullsatsen funnits
böra upptagas till samma belopp som tullsatsen för bearbetadt, smidbart
gjutgods af 100 till 1,000 kilograms vikt.
Importerade vanliga skepps- och båtankare lära kosta resp. 40
och 60 kronor per 100 kilogram.
Såväl propellrar som lösa blad därtill tullbehandlas nu som maskiner,
redskap och verktyg, ej specificerade, med tull af 10 procent
af värdet.
Propellrar tillverkas vid flera af våra järnverk och gjuterier; och
importen däraf torde hufvudsakligen omfatta blott sådana, som utomlands
anbringas å svenska fartyg. Icke färdigarbetade propellrar och
propellerblad hafva ansetts böra tullbehandlas efter sin beskaffenhet
som ej särskildt nämndt smidbart eller icke smidbart gods. För färdigarbetade
propellrar däremot — med hvilka de i värde likställda, färdiga,
lösa propellerbladen sammanförts — hafva särskilda rubriker här upptagits,
med skilda tullsatser allt efter som varans vikt uppgår till minst
100 kilogram eller är mindre. Ett till kommittén framställdt förslag
att upptaga ytterligare eu tullsats, nämligen för propellrar, vägande
mindre än 40 kilogram per stycke, har icke synts böra vinna beaktande,
då så små propellrar af järn — och om andra är här icke fråga —
mera sällan torde förekomma och i hvarje fall icke ofta importeras.
Propellrar förekomma dels af smidbart gjutgods, dels af icke smidbart
järn. Endast de förra torde hafva intresse ur importsynpunkt, då det är
Propellrar.
N:r 742 och
743.
656
Pfogbiilar
etc.
N:r 744 och
745.
M:r 744.
N:r 745.
föga troligt, att tackjärnspropellrar blifva föremål för införsel i handelsafsikt.
Tullsatserna hafva därför afpassats med uteslutande hänsyn till propellrar
af4 stålgjutgods. Tullsatsen för de tyngre propellrarna har visserligen
upptagits till belopp, som med 1 krona per 100 kilogram öfverstiger
den föreslagna tullsatsen för ej särskildt nämndt, bearbetadt smidbart
gjutgods af motsvarande vikt; men detta förklaras häraf, att propellrar
äro mera svårgjutna än gröfre stålgjutgods i allmänhet. Införskaffade
prisuppgifter utvisa följande medelvärden, per 100 kilogram räknadt,
nämligen för tackjärnspropellrar omkring 100 kronor, då propellerns
vikt understiger 100 kilogram, och 54 kronor för de tyngre samt för
stålpropellrar resp. 200 kronor och 103 kronor, allt efter som vikten
under- eller öfverstiger 100 kilogram.
De i förevarande rubriker upptagna artiklar tullbehandlas nu såsom
maskiner, redskap och verktyg, ej specificerade, med tull af 10 procent
af värdet.
Plogvändskifvor af vanlig stålplåt äro föremål för afsevärd tillverkning
inom landet, och på grund af den svenska varans prisbillighet
förekommer icke någon nämnvärd konkurrens från utlandet. Däremot
äger från Nordamerikas förenta stater en betydande import rum af
plogvändskifvor af compoundstål och af mycket god beskaffenhet. Priset
skulle enligt eu uppgift icke ställa sig högre än 50 kronor per 100
kilogram. Äfven inhemsk tillverkning af plogvändskifvor af compoundstål
förekommer dock, ehuru ej af alla i marknaden, förekommande slag.
Då emellertid den utländska konkurrensen visat sig ganska besvärande
för den inhemska tillverkningen, har kommittén med stöd af sakkunnigas
uttalanden ansett sig höra för plogvändskifvor föreslå en tull af 12
kronor per 100 kilogram, mot hvilket belopp en i ämnet hörd inhemsk
plogfabrikant icke haft något att erinra. I enlighet med de sakkunnigas
tillstyrkande har bär upptagits äfven artikeln plogbillspetsar, som för
smidd vara betingar ett pris af ungefär 60 kronor per 100 kilogram.
Plogbillar tillverkas antingen af stål eller af kokillhärdadt järn.
Plogbillar af sistnämnda slag — Indika enligt en uppgift skulle kosta
30 kronor per 100 kilogram — äro föremål för import från Nordamerikas
förenta stater. Under de senaste åren har emellertid inhemsk
tillverkning af stålplogbillar, afsedda att ersätta de amerikanska, upptagits;
och är det med hänsyn härtill, som kommittén funnit sig böra
657
föreslå en tull af 6 kronor per 100 kilogram för plogbillar, hvilket för
plogbillar af stål skulle, enligt eu svensk plogfabrikants utsago, icke
nämnvärdt öfverstiga nuvarande tull. Samma fabrikant bar ock uppgift,
att stålbillarna alltmer uttränga de kokillliärdade. Med plogbillar
hafva jämlikt sakkunnigas förslag landsidor likställts.
Vidare hafva i rubriken inrymts äfven hästräfs-, fjäderharts- och
kultivatorspinnar samt kultivatorsfjädrar. Visserligen äro dessa artiklar
af finare material — härdadt stål — och mycket mera bearbetade än
plogbillar; och det kan måhända anses mindre egentligt att sammanföra
så pass olikartade artiklar. Men å andra sidan lärer tullsatsen icke
äga så stor betydelse för nu ifrågavarande artiklar, att taxan bör för
deras skull belastas med en särskild rubrik. Någon nämnvärd import
lärer icke förekomma; och i följd af stark konkurrens de inhemska tillverkarna
emellan har priset på den svenska varan nedbringats så, att
exempelvis hästräfs- och fjäderharfspinnar betinga endast 30 å 38 kronor
per 100 kilogram.
Med undantag af hästskor, indika tullbehandlas som andra, ej
specificerade j ärnvaror, draga för närvarande öfriga i dessa rubriker upptagna
artiklar, såsom hänförliga till maskiner, redskap och verktyg, ej
specificerade, tull med 10 procent af värdet.
För ldensmidesstäd och sparrhorn har järnkontoret föreslagit olika
tullsatser, till belopp af 7 kronor 50 öre och 15 kronor per 100 kilogram,
allt efter som varans vikt per stycke uppginge till minst 20
kilogram eller folie under denna gräns. Med hänsyn till den obetydliga
importen har emellertid kommittén ansett endast en tullsats vara behöflig,
hvarvid denna upptagits till 10 kronor per 100 kilogram, sedan
upplysning’ vunnits, att medelpriset skall kunna beräknas till, per 100
kilogram, 127 kronor för sparrhorn och 109 kronor för klensmidesstäd.
Hvad sistnämnda artikel beträffar, har kommittén visserligen erhållit
prisuppgifter, som gått så långt ned som ända till 42 kronor per 100
kilogram; men därmed torde afsetts vissa gröfre slag. Med klensmidesstäd
och sparrhorn hafva sammanförts ambultar, hvarmed afses inom
plåtslageriet använda, fyrkantiga städ.
Skrufstycken, vägande per stycke 10 kilogram eller däröfver, betinga
ett medelpris af omkring 105 kronor per 100 kilogram, hvadan den
föreslagna tullen, 10 kronor per 100 kilogram, endast kan anses innebära
en omsättning af nu gällande värdetull. För lättare skrufstycken
åter — hvilkas medelpris uppgår till cirka 220 kronor per 100 kilogram,
och livilka lära vara föremål för afsevärd införsel — innebär förslaget
83
Kiensmidesstäd
etc.
N:r 74S och
747.
658
en mindre tullförhöjning, som dock redan i och för tullsatsens utjämnande
torde få anses påkallad.
Ungefär enahanda förhållande äger ock rum med afseende å den
i rubriken n:r 746 upptagna artikeln skrufnyoklar, hvaraf nämnvärd
import icke förekommer annat än i sammanhang med införsel af maskiner.
Priset å skrufnycklar — hvaraf förekomma gjutna, smidda och
hejade — lärer uppgå till 90 öre å 1 krona per kilogram.
Ehuru hästskor icke torde i nämnvärd myckenhet importeras, och
ehuru tullen därå följaktligen saknar större betydelse, har dock, da värdet
ej uppgår till mera än ungefär 25 öre per kilogram, den nuvarande tullsatsen,
20 öre per kilogram, ansetts böra nedsättas till halfva beloppet.
Tullsatsen i denna rubrik har med hänsyn till varuvärdet likaledes
ansetts lämplig för öfriga här upptagna artiklar.
Maskin- Maskinliyfveljärn hänföras nu till ej specificerade redskap och draga
hyfveljärn. följaktligen tull med 10 procent af värdet. För denna mycket förädlade
N r 749 ooh järnvara, som tillverkas inom landet till myckenhet, fullt motsvarande
den inhemska förbrukningen, torde någon tullförhöjning icke erfordras.
Med hänsyn till det mycket olika värdet å gröfre och finare maskinhy fveljärn
hafva två tullsatser upptagits, en för sådana järn af 7 millimeters
tjocklek och däröfver och den andra för järn af mindre tjocklek. Priset
per kilogram a det förra slaget växlar enligt uppgift mellan 1 krona
40 öre och 2 kronor 85 öre; det senare slaget lärer betinga pris mellan
3 kronor 25 öre och 19 kronor 50 öre per kilogram. Kommittén har
räknat med medelpris af resp. 2 kronor 50 öre och 5 kronor.
Maskin- I rubrikerna n:r 750 och 751 upptagna maskinknifvar tullbehandlas
knjtvar- nu som ej specificerade delar till maskiner med tull af 10 procent af
.r 750 oo yärcjet j)en • i-utkiken n:r 750 upptagna tullsatsen, 30 öre per kilo
gram,
lärer kunna, hvad angår knifvar för användning i pappeistillveikningen,
anses motsvara nu utgående värdetull. För hackelsemaskinknifvar
innefattar den visserligen någon förhöjning i den nuvarande tullen;
men detta förhållande saknar betydelse, då redan nu nästan uteslutande
svenska sådana knifvar användas inom landet (år 1907 infördes icke
fullt 1,700 kilogram mot en utförsel af nära 10,000 kilogram). För
öfrigt kan tullen för dem icke gärna bestämmas lägre än för lösa knifblad
till skörde-och slåttermaskiner (trekantiga knifblad, af sedda att fästas
vid knif stången i dylika maskiner). Dessas medelpris har uppgifvits till
ungefär 1 krona 10 öre per kilogram, och innebär alltså med afseende
å dem den föreslagna tullsatsen eu ganska afsevärd tullförhöjning,
659
hvilken emellertid af järnkontoret framhållits såsom synnerligen önskvärd
med hänsyn till den hårda utländska konkurrens, denna vid flera svenska
verkstäder upptagna tillverkning för närvarande har att utstå.
. lubriken n:r <50 hafva slutligen förts alla ej särskild! nämnda
maskmknifvar. Enligt hvad från sakkunnigt håll upplysts, har den inhemska
tillverkningen af maskmknifvar icke intresse af att tullen å
dylika knif var sättes högre än till SO öre per kilogram, medan, å andra
sidan, den tullnedsättning, som genom en sådan tullsats skulle inträda
för vissa slag af maskmknifvar, måste anses befogad, då dessa icke tillverkas
inom landet eller kunna antagas, åtminstone inom en närmare
tid, blifva föremål för inhemsk tillverkning. Så är exempelvis för1
allandet med ett slag inom textilindustrien nyttjade spiralformiga skärrnaskmknifvar.
'' '' °
Knifvar till betrifningsmaskiner eller s. k. schnitzelknifvar (ej
äril er vexla med knifvar, som vid betupptagning användas för betornas
aflastning) tillverkas i stor utsträckning inom landet, och den svenska
varan, som betingar ett pris af omkring 7 kronor per kilogram, lärer
vara af utmärkt beskaffenhet. Eu icke obetydlig import af denna artikel
^gei emellei tid 111m från Tyskland, därvid priset lärer utgöra omkring
8 vionoi per kilogram. En tull åt 1 krona per kilogram har på grund
häraf synts lämplig.
Enligt säl skild! stadgande i taxan eller ock såsom ej specificerade
redskap draga de i förevarande rubrik upptagna artiklar för närvarande
tull med 10 procent af värdet; dock att kreatursskrapor tullbehandla^
som andra, ej specificerade järnvaror.
. . . Medelpriset å svenska spadar, skyfflar och bladhackor har uppgifvits
till 45 å do ore per kilogram. Motsvarande redskap af utländsk
tillverkning, i den man de under senare tider förekommit till import
hafva företett afsevärd olikhet i pris, tydligen hänförande sig till större
skiljaktighet i kvalitet. Så t. ex. har enligt uppgift priset ä spadar
växlat mellan 45 öre och 1 krona per kilogram; skyfflar hafva importerats
i prislägen ända upp till 1 krona 60 öre och bladhackor till
1 krona 20 öre per kilogram. Anmärkas bör dock, att de statistiska
uppgifterna tyda pa ett lägre medelvärde. Att utan vidare lägga detta
senare till grund för värdetullens evalvering till vikttull synes emellertid
knappast lämpligt, särskildt i betraktande däraf, att för råvaran, plåtarna,
tullförhöjning föreslagits. Erinras bör ock, hvad särskildt spadar
beträffar, att i England råvaran ställer sig betydligt billigare än hos
oss, enär, enligt uppgift, till billigare spadar afsedd plåt därstädes valsas
Spadar etc.
N:r 752.
660
af kasserade järnvägsräls, hvilka i olikhet med de svenska skenorna
lära hafva en sektion, som lämpar sig för dylik utvägning. Då inom
hushållet använda skyfflar, såsom sopskyfflar och matbordsskyfflar, vanligen
äro betydligt dyrare än de vid landtbruket begagnade skyfflarna,
hafva de förra ej upptagits härstädes, utan ansetts böra hänföras till
plåt- och bleckvaror, ej särskild! nämnda.
Enligt för kommittén tillgängliga prisuppgifter utgör värdet per
kilogram å grepar för landtbruket i medeltal 75 öre, å koks- och barkgrep
ar 1 krona 80 öre, å högafflar i medeltal 55 öre, å krattor 48 till
80 öre samt å hästskrapor 70 öre till 1 krona 15 öre. Med grepar och
högafflar torde andra liknande större gaffelformiga handredskap vara i
värde likställda. Likaså öfverensstämmer nog värdet å handräfsor rätt nära
med priset å krattor, och koskrapor lära, ehuru af enklare beskaffenhet än
hästskrapor, ej mycket skilja sig från dessa i värde, per kilogram räknadt.
I denna rubrik hafva slutligen ansetts böra upptagas för landtbruket
eller trädgårdsskötseln afsedda, ej särskildt nämnda handredskap,
hvartill äfven gräsklippningsmaskiner hänförts. Medelpriset å sistnämnda
artikel utgör omkring 80 öre per kilogram.
Liar ete. Här upptagna artiklar tullbehandlas nu som ej specificerade redskap
N:r 753.'' och äro följaktligen belagda med tull af 10 procent af värdet.
För liar, hvilken artikel icke är föremål för nämnvärd import,
samt för skäror och halmknifvar, hvaraf måhända någon införsel äger
rum, har uppgifvits ett gemensamt medelpris af 1 krona 50 öre per
kilogram. Den föreslagna tullen motsvarar sålunda den nu gällande.
Samma tullsats har af sakkunniga förordats jämväl för trädgårdssaxar för
två händer, hvilka uppgifvits kosta, gräskantsaxar 90 öre och häcksaxar
1 krona per kilogram.
SåBar etc. Sågar, sågklingor och sågblad draga för närvarande tull med 10
N:r 754 -757. procent af värdet.
Vårt land har numera en väl ordnad och högt uppdrifven sågbladstillverkning;
och genom energiskt tekniskt och kommersiellt arbete har
det efter hand lyckats att väsentligt inskränka den förut betydande
införseln från utlandet. I allmänhet taget synes därför någon förhöjning
af gällande tull icke erforderlig, hvilket emellertid ej utesluter, att förvissa
slag af sågar, i fråga om hvilka den utländska införseln ännu är
dominerande, en måttlig tullförhöjning kan vara lämplig, dill förhindrande
af att tullen å sågblad kringgås därigenom, att otandade
sågbladsämnen införas för att här tandas, synas dylika ämnen höra
draga samma tull som själfva sågbladen. Emellertid låter sig icke alltid
661
gorå, att skilja på sågbladsämnen och annat ämnesjärn; så är t. ex.
ämnet till en handsåg icke annat än handjärn. Också har kommittén
endast i de fall, där sågbladsämnen kunna igenkännas såsom sådana,
upptagit dem tillsammans med sågbladen.
Cirkelsågklingor, hvilkas pris enligt uppgift växlar mellan 1 krona N:r 754.
70 öre och 7 kronor 50 öre per kilogram, hafva ansetts böra beläggas
med införselafgift åt 30 öre per kilogram. Till samma tull hafva ock
upptagits stick-, rygg- och handsågar. I fråga om dessa innebär dock
tullsatsen en icke obetydlig förhöjning af gällande tull. Sistnämnda slag
.o sågar äro emellertid de, som företrädesvis importeras, och här finnes
alltså möjlighet att betydligt utvidga den inhemska tillverkningen.
Handsågar, hvilka äro såväl det mest betydande som det värdefullaste
slaget, lära kosta omkring 2 kronor 40 öre per kilogram.
Bandsågblad af yppersta beskaffenhet göras i Sverige. Priset å N:r 755.
en-tums sågblad, som utgör den gångbaraste varan, uppgår till 4 kronor
50 öre per kilogram. Två-tums kosta 3 kronor och half- till trekvarttums
o kronor 50 öre per kilogram. En tull af 50 öre per kilogram
har ansetts skälig.
Såsom redan antydts, kunna i denna rubrik ej lämpligen upptagas
ämnen till bandsågblad. Men i detta fall torde någon olägenhet icke
vara att befara däraf, att ämnena icke få samma tull som sågbladen
och öfverhufvud ej blifva förtullade som sågbladsämnen, ty af här ifrågakommande
ämnesjärn — härdade och polerade band — förekommer stor
export, hvarför det är föga troligt, att införsel skulle försökas i afsikt
att här bearbeta varan till sågblad.
Af järnkontoret har föreslagits en tull af 1 krona 20 öre per kilo- N:r 756.
gram för löf- och metallsågblad samt andra sågblad af mindre längd
än 350 millimeter. Maskin verkstädernas kommitterade hafva förordat
samma tull å löfsågar af högst 350 millimeters längd samt för större
löfsågar hemställt om en tull af 25 öre per kilogram. För öfriga nyssnämnda
sågblad upptager maskinverkstädernas förslag en tull af 20'' öre
per kilogram.
Kommittén har inhämtat, att löfsågar alltid hafva mindre längd
än 350 millimeter; att metallsågar, hvilka — med undantag af rälssågar
— likaledes äro under 350 millimeter i längd, hafva ungefär samma
värde, per kilogram räknadt, oafsedt längden; samt att de sågblad, andra
än löf- och metallsågblad, som äro kortare än 350 millimeter, äro helt
obetydliga artiklar. Med anledning häraf har kommittén, som ansett
662
N:r 757.
Filar och
raspar.
N:r 758-760.
sistnämnda slag- af sågblad icke behöfva särskild! upptagas, funnit
lämpligt, att för alla blad till löf- och metallsågar bestämmes en gemensam
tullsats, hvilken synts icke böra sättas högre än 1 krona per kilogram.
Inom parentes hafva angifvits de olika slag af metallsågar, som förekomma.
Beträffande rubrikens innehåll i öfrig! må nämnas, att medelpriset
å bågfilblad uppgifvits till 10 kronor per kilogram, samt att kedjesågen -—
en i båda ändar med handtag försedd kedja, bildad af länkar, som
å ena kanten hafva sågtänder — lärer företrädesvis användas inom armén.
För de i denna rubrik upptagna sågar och sågblad, d. v. s. alla
icke förut nämnda, har kommittén, i öfverensstämmelse med hvad af
maskinverkstädernas representanter hemställts, föreslagit en tull af 20
öre per kilogram. Denna tullsats är åtskilligt lägre än de tullar, hvilka
järnkontoret, som förordat eu något vidlyftigare specialisering, upptagit
för en del hit hänförliga artiklar. Hvad särskildt beträffar ved- och
justersågblad, hvilka i järnkontorets förslag åsätta eu tull af 40 öre
per kilogram, må erinras, att de förra, som till största delen, af hvad
bär förbrukas, göras inom landet, kosta endast omkring 1 krona 20 öre
per kilogram, samt att de senare visserligen äro rätt värdefulla — betingande
ett pris af ungefär 3 kronor 50 öre per kilogram — och varit
föremål för en icke obetydlig import, men att deras användning är i
aftagande, sedan justersågarna allt mer börja att i brädgårdarna ersättas
af elektriska kapverk.
I vissa stenbearbetningsmaskiner, benämnda stensågar, användas
för stenens sönderdelning s. k. sågblad, som bestå af vanligen otandadt
plattjärn, betingande ett pris af omkring 20 öre per kilogram. Denna
artikel är emellertid trots namnet ett helt annat fabrikat än vanliga
sågblad och bör icke i tullbehandlingsafseende likställas med sådana,
hvarom erinrats i en anmärkning under rubrikerna för sågar.
Filar och raspar finnas ej i taxan särskildt nämnda, hvarför de
hänföras till ej specificerade verktyg och sålunda draga tull med 10
procent af värdet.
De här upptagna bestämmelserna om filar och raspar öfverensstämma
i sak med två sinsemellan likalydande förslag i ämnet, af hvilka
det ena afgifvits af maskin verkstädernas representanter och det andra
inkommit från Eskilstuna fabriksförening. Då, enligt kommittén lämnade
uppgifter, medelpriset per kilogram utgör för filar af högst 16
centimeters längd omkring 9 kronor, för filar af mer än 16 men ej
66S
öfver 35 centimeters längd 1 krona 35 öre för svensk och 2 kronor
25 öre för amerikansk vara, för raspar af sistnämnda storlek — mindre
raspar torde ej förekomma — 1 krona 20 öre och för filar af mer än
35 centimeters längd 1 krona 15 öre, innefattar förslaget en väsentlig
nedsättning, hvad tullen för de minsta filarna beträffar, men däremot,
i större eller mindre mån, höjning af nu utgående tull för gröfre filar
och raspar. Denna tullförhöjning lärer emellertid vara af behofvet påkallad
som skydd mot den utländska konkurrensen, hvilken gör sig
särskild! kännbar i fråga om de medelstora filarna, hvaraf stor införsel
från Nordamerikas förenta stater äger rum.
Medelpriset för de vanligast förekommande järnhyflarna för bearbetning
af trä torde ligga mellan 2 och 3 kronor per kilogram. Dylika
hyflar, hvilka icke torde tillverkas inom landet, hänföras nu till ej
specificerade verktyg med tull af 1.0 procent af värdet, hvadan den i
förslaget upptagna tullen ungefär motsvarar gällande tull. Jämväl för
hyflar med trästock, hvaraf nämnvärd import icke lärer förekomma,
samt hyfvelstockar af järn har nämnda tullsats funnits lämplig.
Hyflar etc.
N:r 76i.
De artiklar, som återfinnas i förevarande rubriker, draga nu, såsom Hammare etc.
hänförliga till ej specificerade redskap och verktyg, tull med 10 procent
af värdet. I järnkontorets framställning har beträffande samtliga berörda
artiklar utom yxor, som där icke omnämnts, förordats vikttullar,
motsvarande nu gällande värdetull; och hafva i sådant afseende föreslagits
tre, efter hithörande varors större eller mindre tyngd afpassade
tullsatser. Kommittén, som funnit de föreslagna viktgränserna lämpliga,
har anslutit sig till järnkontorets förslag, äfven hvad tullsatserna
beträffar, ehuruväl antagligt synes vara, att mellangruppens tullsats
kommer att i någon mån öfverstiga 10 procent af medelvärdet. Med
denna grupp hafva därjämte yxor och bilor synts böra, oafsedt vikten,
sammanföras. Inom landet förekommer stor tillverkning af yxor, hvilken
artikel äfven är föremål för en icke obetydlig export. Medelpriset å
denna vara utgör 90 öre per kilogram.
De i rubriken n:r 765 upptagna artiklarna draga enligt gällande Spiralborrar
taxa, såsom ej specificerade verktyg, tull med 10 procent af värdet. N.r 765_
Inhemsk tillverkning af åtskilliga hithörande artiklar förekommer sedan
flera år tillbaka, men konkurrensen från utlandet lärer vara synnerligen
svår. Särskild! skall detta gälla i fråga om spiralborrar och fräsar, af
hvilka artiklar en mycket högt uppdrifven tillverkning förefinnes i Tysk
-
664
Borrar etc.
N:r 766.
Tänger etc.
N:r 767 och
768.
land och Amerika, hvarifrån ock vårt lands behof till stor del fylles.
Redan hänsynen till ifrågavarande tillverkning i och för sig synes därför
påkalla ett mera effektivt skydd än för närvarande. Men här tillkommer
vidare, likasom i fråga om Eskilstunaindustriens fabrikat i allmänhet,
hänsyn till det förhållande, att det för den svenska stålindustrien
är af stor fördel, att inom landet existerar en för framställning
af mera förädlad manufaktur afsedd, någorlunda utvecklad industri,
hvars erfarenheter rörande det svenska stålets hållbarhet och lämplighet
i öfrig! för finare stålvaror stålindustrien kan tillgodogöra sig. Priset
är, hvad flertalet af de till rubriken hörande varuslag beträffar, mycket
växlande alltefter verktygens storlek och graden af förädling; och en
mycket långt genomförd specialisering, upptagande ett eller annat tiotal
tullsatser, skulle därför erfordras för att ernå vikttullsatser, som något
så när motsvarade gällande värdetull. Denna omständighet har föranledt
kommittén att här undantagsvis förorda värdetullens bibehållande.
Äfven i maskinverkstädernas förut omförmälda förslag finnes värdefull
upptagen för samtliga här ifrågavarande verktyg utom för spiralborrar
för bearbetning af trä, hvilken artikel kommittén dock icke funnit böra
tullbehandlas annorlunda än öfriga spiralborrar. Tullsatsen har, med
hänsyn till hvad ofvan anförts, upptagits till lo procent af värdet, och
öfverensstämmer förslaget äfven härutinnan med maskinverkstädernas.
De i förevarande rubrik sammanförda artiklarna hafva hittills rubricerats
som ej specificerade redskap och verktyg med tull åt 10 procent
af värdet.
För nedanstående artiklar utvisa tillgängliga värdeuppgifter följande
medelpris per kilogram, nämligen för borrar 2 kronor 90 öre,
för borrsvängar 2 kronor 80 öre, för borr- eller sparrsockar 3 kronor
70 öre, för tubpressar 3 kronor 10 öre, för ullsaxar 2 kronor 30 öre,
för handplåtsaxar 3 kronor 70 öre, för rörafskärare 4 kronor 70 öre
samt för skrufmejslar 4 kronor.
Den föreslagna tullsatsen har, hvad flertalet hithörande artiklar
angår, upptagits äfven i maskinverkstädernas förslag.
De slag af verktyg och delar därtill, som återfinnas uti ifrågavarande
rubriker, draga nu, såsom hänförliga till ej specificerade verktyg
eller, i vissa fall, till kirurgiska instrument, tull med 10 procent af värdet.
I enlighet med den mening, som uttalats af flertalet utaf de hörda
sakkunniga, hafva tänger, alla slag, sammanförts under allenast två tullsatser,
med uppdelning efter tängernas längd. Därvid har ifrågasatts
665
att sätta gränsen vid 15 centimeter. 13å kommittén emellertid bestämt
sig för 16 centimeter, bär detta skett med hänsyn till införseln af tänger,
hållande i längd 6 engelska tum (15.2 cm).
Vid afvägande af tullsatserna, hvillca likaledes upptagits i enlighet
med de sakkunnigas mening, har hänsyn tagits till den olika beskaffenheten
af tänger, som nyttjas inom handtverk och för liknande ändamål,
å ena sidan, samt de mindre och finare slagen, såsom exempelvis
nageltänger o. d., å den andra sidan. På grund af artikelns obetydlighet
har emellertid afseende icke fästs vid det högre värdet hos förnicklade
tänger. Den inhemska tillverkningen af tänger är ganska betydande.
Å tänger af mer än 16 centimeters längd växlar värdet mellan
1 krona 40 öre och 4 kronor 30 öre per kilogram. Af tänger om
högst 16 centimeters längd kosta per kilogram, i medeltal, flacktänger
4 kronor 27 öre, afbitartänger 6 kronor 31 öre, böj- och flacktänger
4 kronor 70 öre, mindre hoftänger ungefär 2 kronor samt nageltänger
mellan 12 och 20 kronor, ehuru äfven sådana till ungefär 6 kronor
lära förekomma. Till det höga värdet å sådana slag som kirurgiska
och tandläkartänger (växlande mellan 15 och SO kronor per kilogram)
har hänsyn icke kunnat tagas. Den inhemska tillverkningen af dylika
tänger lärer för öfrigt icke vara beroende af tullskydd.
Gränsen mellan saxar och tänger har kommittén tänkt sig sålunda,
att, om vid skänklarnas möte skären icke gå förbi hvarandra, bör verktyget
anses såsom tång.
Åf skiftnycklar förekommer eu icke obetydlig inhemsk tillverkning.
Då det gångbaraste slaget betingar ett pris af omkring 1 krona
90 öre per kilogram, har kommittén funnit denna artikel kunna lämpligen
upptagas i samma rubrik som gröfre tänger. Därstädes hafva
ock inrymts de föga betydande artiklarna skruftvingar och fästklofvar,
hvilka kosta i genomsnitt, de förra 1 krona 15 öre och de senare 2
kronor 20 öre, allt per kilogram räknadt.
För närvarande draga alla cirklar eu tull af 1 krona 50 öre per
kilogram. Detta medför dock en allt för hög tull för sådana grofva
arbetscirklar som exempelvis timmermanscirklarna. Då dylika cirklar
till skillnad från de finare preeisionsarbetade cirklarna vanligen äro
uteslutande af järn, har kommittén ansett sig böra, i öfverensstämmelse
med hvad Eskilstuna fabriksförening förordat, för cirklar af järn upptaga
en till 50 öre per kilogram nedsatt tullsats. Vanliga järncirklar
kosta omkring 6 kronor per kilogram; skomakarcirklar af plåt betinga
ett pris af ungefär 3 kronor per kilogram. Jämväl i öfverensstämmelse
Cirklar etc.
N:r 769.
666
med nämnda förenings mening bär kommittén föreslagit, att filklofvar
af järn måtte åsättas tull af 50 öre per kilogram. Sistnämnda artikel
tullbehandlas nu som ej specificerade verktyg med tull af 10 procent
af värdet.
Hyfvel]ärn, svarfjärn, huggjärn, håljärn, stämjärn och bettlar hänföras
nu till ej specificerade redskap och verktyg med tull af 10 procent
af värdet.
Enligt för kommittén tillgängliga uppgifter utgör medelpriset, per
kilogram räknadt, för hyfveljärn 5 kronor 50 öre, för svarfjärn 2 kronor
90 öre, för huggjärn 4 kronor 20 öre, för skölpar (håljärn) G kronor,
för huggpipor (håljärn) 3 kronor 30 öre. Den under de senaste
årtiondena inom landet upptagna tillverkningen af huggjärn, däri inbegripna
stämjärn och bettlar, samt af hyfveljärn har på grund af fabrikatets
utmärkta beskaffenhet lyckats ej blott att till stor del utestänga
importen al dessa artiklar, särskild t af de engelska hugg- och liyfveljärnen,
utan äfven att vinna betydlig afsättning pa den utländska marknaden.
Emellertid synes försiktigheten bjuda att, vid gällande värdetulls
utbytande mot vikttull, tullsatsen för ifrågavarande artiklar icke
bestämmes lägre än till 50 öre per kilogram.
Skridskor och rullskor tullbehandlas för närvarande som andra, ej
specificerade järnvaror och draga i regel en tull af 20 öre per kilogram.
Denna tull har visat sig vara alldeles för låg såsom skydd för den inhemska
skridskoindustrien, som hårdt tränges af den starka konkurrensen från
Tyskland. Särskild! lärer förekomma eu afsevärd import af mycket
billiga skridskor från den tyska fabriksorten Kemscheid. Dessa uppgifvas
betinga, remmar inberäknadt, ett pris af endast 62 öre per kilogram.
Medelvärdet å i öfrigt från Tyskland importerade skridskor utgör
enligt uppgift 2 kronor å 2 kronor 25 öre per kilogram, under det
svenska skridskor i genomsnitt kosta 2 kronor 50 öre per kilogram.
Från tillverkare al skridskor liar till kommittén inlämnats framställning
om väsentligt höj dt skydd för skridskofabrikationen, med skilda tullsatser
för smärglade och för polerade eller förnicklade skridskor. Den
utredning, kommittén med biträde af sakkunniga personer ägnat åt
denna fråga, har gifvit till resultat, att allenast en tullsats kan behöfva
upptagas, samt att, om denna sättes till 50 öre per kilogram, ett godt
stöd beredes den svenska skridskotillverkningen. Med skridskor torde
rullskor böra likställas.
Korkskrufvar och andra korkutdragare tullbehandlas nu som andra,
ej specificerade järnvaror. Då den förra artikeln vanligen är förnicklad
eller polerad och den senare lackerad eller förnicklad, blir nuvarande tullafgift
667
oftast 50 öre per kilogram. För korkskrufvar har Eskilstuna fabriksförening
föreslagit eu tull af 1 krona per kilogram. Då emellertid
importen af denna vara, som i medeltal kostar omkring 5 kronor per
kilogram, lärer vara helt obetydlig och blott omfatta vissa specialartiklar,
bär kommittén ansett en tull af 50 öre per kilogram tillräcklig.
Äfven för s. k. korkutdragningsmaskiner med stativ af icke smidbart
gjutgods, hvilka kosta omkring 2 kronor 75 öre per kilogram, samt
för lösa skrufvar därtill, med värde af ungefär 6 kronor per kilogram,
torde denna tullsats kunna lämpa sig.
Floretter, sablar, värjor, bajonetter, huggare och dylika vapen Floretter etc.
samt delar därtill tillverkas, enligt hvad upplyst blifvit, till allra största
delen inom landet. Någon mindre import af sablar och värjklingor
förekommer dock, beroende oftast därpå, att varan icke kan inom
erforderlig tid erhållas inom landet. Vid sådant förhållande har kommittén
icke funnit sig i vidare mån böra fästa afseende vid gjord framställning
om höjdt skydd för hugg- och stickvapenfabrikationen, än att
med afseende å varans beskaffenhet tullsatsen för förgyllda, försilfrade,
förnicklade och etsade vapen af här ifrågavarande slag upptagits med
ett till 2 kronor 50 öre per kilogram förhöjdt belopp.
M:r 770 och;
771.
I fråga om knifvar innehåller gällande taxa följande bestäm- KnifVar.
ö o . N:r772 —i
melser:
Knifvar:
Tullsats.
Kronor.
rak- och penn-.............................................................. 1 kilogram 3: —
Amu. Såsom pennknifvar förtullas äfven knifvar, hvari
jämte pennknifblad äfven finnas andra knifblad eller
redskap.
tälj-, sjömans- eller gröfre arbets- ....................... 1 kilogram —: 50
bords- och andra slag, ej specificerade, samt
gafflar:
med skaft af silfver, förgylld eller försilfrad
metall, pärlemor, porslin, elfenben eller
hvalrosständer.............................................. 1 kilogram 1:50
med skaft af andra ämnen ............................ 1 kilogram —: 50
Anm. 1. Aro knifvar eller gafflar helt och hållet
af silfver, nysilfver eller annat ämne, förtullas
de såsom det ämne, arbetad!, hvaraf
de bestå.
Anm. 2. Afdrag i vikten medgifves ej för askar,
fodral, kartor eller pappersomslag.
668
i rån tillverkare af rakknifvar har kommittén fått emottaga en
framställning, däri framhållits, att gällande tull å rakknifvar, oafsedt
dess stora variation i förhållande till värdet (från l.i till 23 procent),
vore otillfredsställande äfven i det hänseende, att den icke beredde
tillräckligt skydd för den inhemska tillverkningen, på grund hvaraf
yrkats antingen åsättande af vikttullar, bestämda i relation till varans
värde per dussin, eller ock att rakknifvar skulle uppdelas i två grupper,
allt etter som de vägde mera än eller högst 500 gram per dussin och
med tullsatser, hvilka jämväl borde bestämmas olika, allt efter som fråga
vore om opolerade eller om polerade knifvar. Oafsedt att intetdera af
dessa förslag är praktiskt lämpligt, torde förhållandena knappast påkalla
någon närmare specialisering af ifrågavarande artikel. Införseln år 1907
uppgick icke till mera än 1,395 kilogram, med ett värde af i rundt
tal 46,000 kronor, hvaremot svarade en export af 3,316 kilogram med
värde åt nära 166,000 kronor. Också har Eskilstuna fabriksförening
icke ifragasatt mer än en tullsats för rakknifvar. Med hänsyn till det
ganska enstämmiga krafvet på törhöjdt skydd för rakknifstillverkningen
och i betraktande däraf, att medelvärdet å de gångbaraste slagen af
rakknifvar utgör omkring 33 kronor per kilogram, har kommittén ansett
sig böra upptaga tullsatsen till det af bemäld a fabriksförening föreslagna
belopp af 5 kronor per kilogram.
Pennknifstillverkningen, som är eu gammal industri här i landet,
lärer för närvarande icke arbeta under gynnsamma förhållanden. Den
nuvarande enhetliga tullsatsen för pennknifvar torde ock verka ganska
ojämnt, Med hänsyn härtill synes en någorlunda ingående specialisering
åt ifrågavarande artikel tartvas i syfte att bereda ett lämpligare afpassadt
skydd för de finare slagen, i hvilka konkurrensen från utlandet, särskildt
tran Tyskland, är ganska kännbar. De finare pennknifvarna kunna väl
ock åsättas en tämligen hög tull, utan att detta behöfver väcka betänklighet
med hänsyn till förbrukarna. I sammanhang med den tullförhöjning,
som sålunda föreslagits, har tullsatsen för de enklare och
billigare slagen upptagits med allenast hälften af nuvarande belopp.
f ör de. slag, som bilda medelgruppen, har den nuvarande tullsatsen
bibehållits oförändrad.
trots den betydande tullnedsättning, som sålunda föreslagits för
vissa hithörande knifvar, innebär dock tullsatsen ett delvis ganska högt
skydd. . Priset kan nämligen gå ned ända till 3 kronor 50 öre per kilogram.
Försiktigheten har emellertid synts bjuda, att icke vidtaga en alltför
genomgripande rubbning af hittillsvarande skydd; och för öfrigt lärer
669
den stora inhemska tillverkningen af billiga knifvar kunna antagas
hindra hvarje prisförhöjning. Redan nu lärer priset a dylika knifvar
hållas så lågt, att de svenska tillverkarna varit i stånd att från den
finska marknaden, dit sådana knifvar exporteras, utestänga tyska knifvar.
För de pennknifvar, för Indika förordats bibehållande af gällande tull,
växlar priset mellan 4 kronor 50 öre och 24 kronor per kilogram.
Importen af dylika knifvar lärer icke vara af större betydenhet. Däremot
äro, såsom redan nämnts, de dyrbaraste slagen af knifvar föremål
för stor införsel från Tyskland, särskild! från Solingen, där på grund
af flera samverkande omständigheter tillverkningen af finare pennknifvar
kunnat uppdrifvas betydligt högre än hos oss.
Icke minst af tulltekniska skäl har det ansetts önskvärd!, att alla
andra hopfällbara knifvar, än rakknifvar blefve sammanförda. Beteckningen
pennknifvar i gällande taxa har nämligen varit föremål för olika
tolkning. Den förändring, som förslaget i detta hänseende innehåller,
berör företrädesvis hopfällbara sjömansknifvar och trädgårdsknifvar, hvilka
nu i allmänhet torde förtullas som knifvar, andra slag, ej specificerade.
Särskild! de sistnämnda äro emellertid föremål för sa stor inhemsk tillverkning,
att anledning icke finnes antaga, att tullsatsens belopp skall
inverka på priset. Sjömansknifvar lära i afsevärd mängd importeras
från Tyskland. Den nuvarande tullsatsen lärer icke belöpa sig till mera
än i medeltal 9 procent af värdet.
Sedan kommittén föreslagit uppdelning åt pennknifvar, har till
underlättande af tullbehandlingen särskild bestämmelse om fortullningen
af på kartor uppfästade pennknifvar funnits erforderlig.
För icke hopfällbara talj-, sjömans- och gröfre arbetsknifvar liar N-.r 777.
gällande tullsats bibehållits. ’ Visserligen hafva tillverkare ifrågasatt
tullförhöjning, men kommittén har icke kunnat finna tillräcklig anledning
därtill. Tullsatsen kan icke anses särskild! låg i förhållande till knifvarnas
värde — sjömansknifvar kosta 3 kronor 30 öre per kilogram—
hvartill kommer, att medan införseln under senare tid i medeltal per år hållit
sig ganska konstant vid 1,500 till 1,600 kilogram, har utförseln varit i
stigande; den utgjorde år 1907 omkring 36,500 kilogram. Med nyssnämnda
knifvar hafva likställts ej särskildt nämnda yrkesknifvar, hvilka nu,
såsom hänförliga till ej specificerade verktyg, draga tull med 10 procent
af värdet. Med afseende å dem torde den föreslagna tullsatsen i allmänhet
någorlunda motsvara den nu gällande. Skomakarknifv ar kosta
omkring 5 kronor per kilogram.
670
1 Öfverrubriken till n:r 778 och 779 öfverensstämmer i hufvudsak
med den i gällande taxa förekommande rubriköfverskriften »Knif var
— — — bords- och andra slag-, ej specificerade, samt gafflar». Det
har emellertid ansetts lämpligt att dels utmärka, hvilka slags gafflar
här är fråga om, dels ock tutt öra porterbiytare, hvilka för närvarande
tullbehandlas som ej specificerade järnvaror.
Den viktigaste af här ifrågavarande artiklar är bordsknifvar.
Priset per kilogram a bordsknifvar har beräknats till, då skaftet utgöres
af elfenben 36 kronor 80 öre, af pärlemor 101 kronor 10 öre, af försilfrad
metall 16 kronor 50 öre, af celluloid 13 kronor 25 öre, af ebonit 10 kronor
50 öre, af solid ebenholts 6 kronor 40 öre, af nitad ebenhols med
beslag 4 kronor, af nitad ebenholts utan beslag 2 kronor 50 öre, af
färgadt trä 2 kronor 25 öre, af järn 2 kronor 50 öre, af förnickladt
järn eller stål 4 kronor 40 öre. Det har vidare upplysts, att de gångbaraste
slagen äro knifvar med nitade ebenholtsskaft med beslag; att
de knifvar, som företrädesvis importeras, äro, i främsta rummet, celluloidskaftade
knifvar från England och vidare knifvar med förnickladt stålskaft
från Tyskland; samt att bordskniffabrikationen är en jämförelsevis lönande
industri med ett årligt tillverkningsvärde af omkring eu miljon
kronor. Gafflar samt bröd- och förskärarknif var lära vara af ungefär
samma värde som bordsknifvar, beroende värdet alltså hufvudsakligen på
beskaffenheten af skaftet.
Kommittén har icke funnit anledning till annan ändring, än att
med afseende a det jämförelsevis höga värdet å celluloid- och ebonitskaftade
knifvar och gafflar dessa förts under den högre tullsatsen.
Under rubrikerna n:r 778 och 779 falla äfven slidknifvar, hvarå priset
för de bättre slagen utgör 4 kronor 60 öre per kilogram, samt dolkar,
d. v. s. slidknifvar med parerstång. Dessa senare äro rätt dvrbara
artiklar, men utgöra eu så obetydlig handelsvara, att hänsyn icke torde
behöfva tagas till dem vid tullens bestämmande.
Till förebyggande af kniftullarnas kringgående sålunda, att lösa
blad intagas utifrån och här endast förses med skaft, har det befunnits
nödigt att upptaga särskilda bestämmelser rörande tullen å dylika blad,
hvilka eljest skulle tullbehandlas som ej särskild!, nämnda järnvaror.
Nuvarande anm. 1 klöfver ingen motsvarighet i en systematiskt
uppställd taxa. Hvad angår nuvarande anm. 2, innefattas motsvarande
stadgande i n:r 5 af de allmänna anmärkningarna till ifrågavarande
afdelning.
671
Förtenna skedar af järnplåt draga nu, såsom hänförliga till andra,
ej specificerade järnvaror, tull med 20 öre per kilogram. Enligt hvad
för kommittén från sakkunnigt håll upplysts, är denna tullsats för
låg, för att varan skall kunna med fördel tillverkas inom landet i
konkurrens med Tyskland, där råmaterialet är billigare än härstädes.
För kommittén har vidare uppgifvits, att medelpriset per kilogram i
rundt tal utgör, å matskedar 90 öre, å teskedar 1 krona 50 öre och å
slefvar 1 krona 45 öre. En till SO öre per kilogram förhöjd tullsats
bär ansetts kunna trygga denna tillverknings bestånd inom landet.
Frånsedt föreskrifterna angående skräddarsaxar samt tandade barock
kreaturssaxar, öfverensstämma förslagets här upptagna bestämmelser
om saxar med motsvarande stadganden i gällande taxa; dock, att till
tullsatsernas säkerställande, lösa skänklar till saxar likställts med den
färdiga varan. Från representanter för den inhemska saxtillverkningen
har kommittén visserligen fått emottaga olika framställningar med förslagdels
om en hög värdefull å saxar, dels om vikttullar med mycket långt
gående specialisering och väsentligt höjda tullbelopp. Vid den undersökning,
kommittén med biträde af sakkunniga personer ägnat frågan, har
emellertid icke kunnat utrönas, att ifrågavarande tillverkning vore i
behof af ökadt skydd. Erinras må, att importen af saxar under senare
år vant jämförelsevis obetydlig. Under åren 1901—05 uppgick importen
i årligt medeltal till icke fullt 2,000 kilogram.
För skräddarsaxar, som nu tullbehandlas som ej specificerade
maskiner, redskap och verktyg, med tull af 10 procent af värdet, har
en tull af 1 krona per kilogram synts lämplig, sedan upplyst blifvit.
att medelvärdet å de slag af dylika saxar, Indika tillverkas inom landet,
uppgår till omkring 10 kronor per kilogram. För de dyrbara skräddarsaxar,
som importeras från Förenta staterna (värda 21 å 22 kronor per
kilogram), innebär detta visserligen en betydande tullnedsättning; men
då sådana icke tillverkas inom landet, lärer däremot icke något vara
att erinra.
Åt begreppet skräddarsaxar synes inom tullverket hittills hafva
gifvits en väl snäf tolkning. Ett bestämdt stadgande om, hvad därmed
bör förstås, har fördenskull ansetts höra här inflyta; och har den för
sådant ändamål införda anmärkning a hätta ts i samråd med sakkunniga
personer.
1 rubriken n:r 782 hafva upptagits äfven tandade hår- och kreaturssaxar,
hvilka artiklar nu hänföras till ej specificerade järnvaror. Då de
oftast äro förnicklade eller polerade, draga de alltså vanligen tull med
50 öre per kilogram. Denna tullsats bär emellertid visat sig vara all
-
Skedar af
järnplåt,
förtenta.
N:r 780.
Saxar.
N:r 781-784.
672
Handkardor.
N:r 785 och
786.
Kardbesiag.
N:r 787.
Spindiar tiii
spinnerimaskiner.
N:r 788.
cleles för lag för att bereda effektivt skydd åt eu under senare år här
i landet upptagen tillverkning af dylika artiklar, såsom af representanter
för denna tillverkning'' framhållits. I betraktande häraf och då priset
per kilogram kan beräknas utgöra, för hästsaxar 4 kronor, för andra
kreaturssaxar 5 kronor och för hårsaxar 6 kronor 50 öre, torde tullsatsen
kunna anses lämplig äfven för ifrågavarande artiklar.
Af handkardor, hvilken artikel är föremål såväl för inhemsk tillverkning
som för import — särskild! från Tyskland och Norge —
hafva de olika slagen här sammanförts i två rubriker, omfattande den
ena friserkardor, som nu tullbehandlas som sadelmakararbeten med tull
af 1 krona 20 öre per kilogram, och den andra öfriga slag af handkardor,
såsom ull- och ryktkardor, för hvilka tullen nu utgår med 10 procent af
värdet. Friserkardor kosta 7 kronor 50 öre till 12 kronor 70 öre per
kilogram. Medelpriset för andra slag af handkardor utgör 2 kronor 90
öre per kilogram. För den förra rubriken har upptagits samma tull
som för läderarbeten eller 1 krona 50 öre per kilogram. Den senare
rubrikens tullsats har ansetts böra bestämmas till 30 öre per kilogram,
hvilket i det närmaste motsvarar gällande värdefull.
Kardbeslag, som äro tillbehör till de inom textilindustrien använda
kardmaskinerna, utgöras af kardkrokar, fästade på ett underlag af väfnad,
öfverdragen med kautschuk, af stålband, af läder eller af ett par af
dessa materialier i förening. Artikeln i fråga hänföres nu i tullbehandlingshänseende
till maskiner, redskap och verktyg eller delar däraf, ej
specificerade, med tull af 10 procent af värdet.
Af kardbeslag förekommer veterligen ingen inhemsk tillverkning,
och möjlighet att inom landet åstadkomma dylik tillverkning, nog
kraftig att med framgång kunna upptaga konkurrensen med de stora
utländska fabrikerna på detta område, lärer, enligt sakkunnigas uttalanden,
icke förefinnas. Vid sådant förhållande har kommittén ansett,
att tullen för denna artikel, som enligt kommittén tilllxandakomna uppgifter
kostar omkring 4 kronor 50 öre per kilogram, icke bör sättas
högre än 25 öre per kilogram.
För spinnerimaskiner afsedda spindlar tullbehandlas nu såsom
maskindelar, ej specificerade, och draga följaktligen tull med 10 procent
af värdet. Enligt hvad upplyst blifvit, finnes icke någon inhemsk tillverkning
af spindlar af järn. Förbrukningen inom landet torde ock
vara allt för ringa, för att sådan tillverkning skall kunna här upptagas.
Priset har uppgifvits utgöra 2 kronor å 2 kronor 7 5 öre per kilogram;
673
och liar, med hänsyn till hvad sålunda upplysts, tullsatsen ansetts icke
höra sättas högre än 10 öre per kilogram.
Enligt gällande taxa draga symaskinsnålar och synålar, hvartill «tcf
jämväl
stoppnålar hänföras, en tull af 30 öre per kilogram. Stickmaskins- T “
nålar och sylar draga för närvarande tull med 10 procent af värdet.
Virknålar rubriceras som andra, ej specificerade järnvaror, och hårnålar
äro, såsom hänförliga till nålar, andra slag, åsätta en tull af 40 öre
per kilogram.
Genom traktaten med Tyskland blef tullen å synålar och symaskinsnålar
nedsatt från 40 till 30 öre per kilogram, och bands tullen å nålar,
andra slag, vid förstnämnda belopp.
Med undantag af en rätt stor hårnålsindustri finnes ingen inhemsk
tillverkning af nålar af här ifrågavarande slag, men, enligt uppgift af
järnkontoret, torde goda förutsättningar finnas, för att eu nålfabrikation
skall kunna inom landet upptagas, om den erhåller nödigt tullskydd.
Järnkontoret har i detta afseende erinrat om den betydliga och alltjämt
ökade förbrukningen af nålar likasom ock därom, att vårt stål lämpar
sig utmärkt för förädling till nålar, hvilket senare förhållande bäst framginge
däraf, att detsamma i Tyskland och England i rätt stor utsträckning
användes för nål tillverkning.
Enligt meddelad uppgift utgör priset vid inköp från utlandet
af större partier symaskinsnålar 42 kronor per kilogram. Eu annan
uppgift upptager emellertid ett pris af 88 till 97 kronor. Å synålar,
hvarmed stopp-, stickmaskins- och virknålar lära vara i värde någorlunda
likställda, skall priset växla mellan 16 och 30 kronor per kilogram.
Med hänsyn till dessa värden synas tullsatserna, om de skola kunna
bereda skydd åt inhemsk industri, icke gärna kunna sättas lägre än hvad
förslaget innehåller. 1 Tyskland draga sy- och stickmaskinsnålar en tull
af 5 mark samt synålar 1 mark per kilogram. Järnkontorets förslag
upptager en tull af 5 kronor 50 öre för symaskinsnålar samt 2 kronor
50 öre för synålar, stickmaskinsnålar och virknålar. De föreslagna tullsatserna
torde icke behöfva nämnvärdt fördyra varan för den förbrukande
allmänheten, tv i förhållande till försäljningspriset i minut äro tullsatserna
låga. Enligt hvad för kommittén uppgifvits, vägde ett i detaljhandel
för 1 krona inköpt parti symaskinsnålar 1.9 2 6 gram, hvilket motsvarar
ett pris af i rundt tal 520 kronor per kilogram. Synålar uppgifvas vid
liknande försäljning betinga ett pris af 51 kronor per kilogram.
Då sylar, hvaraf ingen tillverkning inom landet lärer förekomma,
85
674
kosta omkring 20 kronor per kilogram, skulle för denna artikel den
föreslagna tullsatsen motsvara nu utgående värdetull.
I fråga mil hårnålar har gällande tullsats ansetts böra bibehållas
oförändrad.
Bi ■ träff;ä ii de km ippnålar, säkerhet-snåla r och andra slag af nålar, som förfärdigas
utom af järn äfven af annan metall, hänvisas till rubriken n:r 890.
Verktygs- Verktyg, afse dd a till leksaker, likasom ock verktygslådor och
N:x*792 och verktygsskåp, innehållande dylika verktyg, tullbehandlas nu som lek793.
saker." 1 detta hänseende åsyftas här ingen egentlig ändring. Den förändrade
redaktionen afser emellertid, att förtullningen såsom leksaker
må i möjligaste man inskränkas till hvad som skäligen kan såsom leksaker
anses och ej utsträckas till sådana för barn afsedda verktyg,
hvilka äro praktiskt användbara.
Beträffande verktygslådor och andra verktygsbeliullare, innehållande
sorterade verktyg, andra än till leksaker afsedda, behöfdes naturligtvis
ej med nödvändighet särskilda bestämmelser, utan verktygen
kunde förtulla* hvar för sig, etter hvad för de olika slagen är stadgadt,
och behållaren särskild!, för sig. Ett sådant förtullningssätt skulle dock
såväl för importören som för tullverket blifva synnerligen obekvämt.
Också hafva maskin verkstädernas representanter ansett sig böra för
dessa artiklar upptaga gemensam tullsats, 50 öre per kilogram. Mot
tullsatsens belopp torde knappast något vara att erinra, Medelpriset
på verktygslådor går visserligen icke högre än till 1 krona 90 öre per
kilogram; men å andra sidan betinga verktygsetuier pris al 4 kronor
50 öre till 15 kronor per kilogram.
Då emellertid denna tullsats skulle för flertalet af de i rubriken
n:r 765 upptagna verktyg medföra betydligt lägre tullafgift, än om de
tullbehandlades enligt sagda rubrik, har, till förebyggande af möjliga
missbruk, ett stadgande af det innehåll, anm. 1 under rubriken n:r 793
utvisar, ansetts erforderligt,
Verktygssatser inkomma emellanåt upplastade å kartor. Dessa,
som vanligen äro afsedda till leksaker, hafva ansetts böra tullbehandlas
som verktygslådor, hvarom bestämmelse inrymts i anm. 2.
Kassaskåp Kassaskåp och kassakistor, hvartill enligt praxis hänföras jämväl
(etc. dokumentskåp, hvilka skilja sig från kassaskåp endast ifråga om in
N.
r 794. redningen, draga nu tull med 15 procent åt värdet. Dörrar till kassuhvalf
eller arkiv tullbehandlas som andra, ej specificerade järnvaror.
Enligt kommittén meddelade uppgifter utgör värdet å s. k.
pansarskåp med inredning af kassafack omkring 1 krona 50 öre per
675
kilogram, under det att andra kassaskåp, kassakistor och dokumentskåp
kosta 1 krona till 1 krona 25 öre per kilogram. 1 maskinverkstädernas
till kommittén inlämnade förslag upptages för förstnämnda slag af
kassaskåp en tull af 30 öre per kilogram och för andra kassaskåp samt
kassakistor och dokumentskåp en tull af 20 öre per kilogram. Det
torde emellertid icke vara behöflig t att för olika slag ai kassaskåp
hafva skilda tullsatser; och kommittén har funnit lämpligast att för
kassaskåp och öfriga nyssnämnda artiklar föreslå en gemensam tull af
25 öre per kilogram.
Hvad angår inredningar till kassahvalf och arkiv samt delar därtill,
lärer någon nämnvärd import af dessa föremål, som till största
delen plåga göras å platsen, icke vara att motse utom möjligen i fråga
om kassafack och dörrar till hvalf eller arkiv, hvilka ock ansetts böra
i taxan särskild* upptagas. Kassafacken hafva, på sätt nedan omförmäles,
hänförts till rubriken n:r 796. Hvad åter dörrarna beträffar.
hafva, de synts lämpligen kunna åsättas samma tull som kassaskåp.
Kassaskrin hafva ej synts behöfva särskild! upptagas. Af eldfasta kassaskrin
torde nämligen ej förekomma import, och de mycket brukliga
plåtskrinen synas böra hänföras till ej särskild* nämnda plåtvaror.
De i rubrikerna u:r 795 och 796 upptagna artiklarna tullbehandlas
nu som andra, ej specificerade järnvaror och draga sålunda, frånsedt
den tullreduktion, som inträder för varor, vägande mer än 10 kilogram
per stycke, eu tull af 50 öre per kilogram, om de äro förnicklade,
polerade, bronserade eller lackerade, samt eljest i allmänhet en tull af
20 öre per kilogram.
Beträffande lås må till en början framhållas, att af kommittén
verkställd undersökning gifvit vid handen, att ett lås icke äger väsentligt
högre värde därför, att detsamma matt- eller glanslackerats, förmässingats
eller försetts med annan dylik ytbetäckning. På grund
häraf bär kommittén ansett, att vid bestämmande af tullsatserna för
lås hänsyn icke bör tagas till. huruvida varan är försedd med ytbetäckning
eller icke.
I fråga om dörrlås och möbellås hafva följande prisuppgifter erhållits.
Af dörrlåsen betinga de, som äro helt och hållet af järn, pris
af 80 öre till 2 kronor per kilogram. 8. k. amerikanska tamburlås,
som i regel innehålla delar af mässing, kosta cirka 4 kronor per kilogram.
Möbellås, enbart af järn, hafva ett värde af ungefär 90 öre
per kilogram. Dylika lås med stolpe af mässing kosta i medeltal 2
kronor per kilogram.
Läs etc.
N:r 795 och
796.
676
Af dörrlås lära endast de af järn i förening med mässing vara
föremål för import. Hvad möbelläs angår, skall, enligt hvad kommittén
försport, den inhemska tillverkningen vara utsatt för svår konkurrens
från Tyskland, där på grund af högt uppdrifven arbetsskicklighet
och billiga råmateriali er dylika lås kunna tillverkas mycket billigare än
i vårt land. Beredos emellertid den inhemska fabrikationen ett lämpligt
tullskydd, lärer denna hafva störa förutsättningar för att nå eu
betydlig utveckling. Med afseende härå har för möbellås, hvarmed dörrlås
af tulltekniska skäl böra likställas, upptagits en tullsats af SO öre
per kilogram för det fall, att låset är helt och hållet af järn samt 50
öre, då någon del är af annan oädel metall.
Ä hänglås af järn förekomma vanligen icke andra delar af mässing
än en nyckelhålsbricka. Detta slag af lås är föremål för afse värd
införsel, hvilken enligt uppgift lärer, på grund däraf att tullen å
olackerade las är sä betydligt lägre än ä lackerade, till största delen
omfatta olackerad vara. Dock införas äfven mycket fina las, sådana som ej
äro föremål för inhemsk tillverkning. Värdet å hänglås af utländsk tillverkning
växlar, om man frånser de dyrbaraste slagen, vanligen mellan SO öre
och 3 kronor per kilogram. Svenska lås — galvaniserade eller lackerade
— kosta i medeltal 2 kronor 50 öre per kilogram. Hänglås och kappsäckslås,
hvilka senare hafva ungefär samma värde som hänglås, hafva,
likasom ock andra, ej särskildt nämnda järnlås, synts lämpligen kunna
sammanföras med de i rubriken n:r 796 upptagna dörr- och möbellås.
Dörrstängare hafva, enligt hvad för kommittén nppgifvits, ända
till för kort tid sedan uteslutande tagits från utlandet. Nu har emellertid
inom landet uppstått tillverkning af dörrstängare, bestående af
lackerade spiralfjädrar, hvilken tillverkning dock har att kämpa mot
svår konkurrens från Amerika. Kommittén, som ansett gällande tullsats
böra bibehållas för de lackerade och förnicklade, har funnit en lägre
tullsats icke gärna kunna bestämmas för dem, som hafva yttre anordning
af annan metall än järn. De öfriga hafva ansetts kunna sammanföras
med dörrlås och möbellås, som äro helt och hållet af järn. Dörrstängare,
som till hufvudsaklig del bestå af annan metall än järn, böra
tydligtvis tullbehandlas som arbeten af denna metall.
Etter inhämtande af fackmäns yttrande har kommittén funnit
tullsatsen i rubriken n:r 796 lämplig jämväl för kassa- eller förvaringsfack
—- priset per kilogram utgör för de vanligaste slagen 2 kronor
å 2 kronor 25 öre och för mindre storlekar upp till 5 kronor — samt
för skåp för nycklar till kassahvalf, kassaskåp eller kassafack. Sådana
skåp med inredning kosta 5 å 7 kronor per kilogram.
677
I förevarande rubriker upptagna artiklar förtullas nu som andra,
ej specilicerade järnvaror.
1 betraktande dåra!, att a bär ilrågavaxlande artiklar af järn icke
plägar anbringas annan, å tullbehandlingen inverkande ytbetäckning än
polering, lackering, förnickling eller försilfring, innebär det i samråd
med sakkunniga personer uppgjorda förslaget till lydelse* af dessa rubriker
ingen annan förändring i gällande bestämmelser, än att tullen, å
försilfrade artiklar satts lika med den å lackerade.
Priset lärer, per kilogram räknadt, utgöra å förtenta tränsar 80 öre
till 1 krona 30 öre, å kör- och ridstänger 2 kronor, ä sporrar 3 kronor
samt å stigbyglar 2 kronor.
Itc artiklar, som återfinnas i förslagets rubriker n:r 799 och 800,
tullbehandlas nu som andra, ej specificerade järnvaror. Af dessa artiklar
lärer numera icke någon nämnvärd införsel äga rum; däremot förekommer
en betydande utförsel. Å nedanstående artiklar hafva uppgå fvits följande
pris, per kilogram, nämligen å gångjärn, vanligen blanklackerade, 40
öre, a gångjärn af kallvalsad plåt till möbler 60 öre, å hörnjärn 55
öre, å haspar 30 öre, a märlor (fönster-) och fönsterbeslag 40 öre, a reglar
60 öre till 1 krona 50 öre samt å skjutdörrullar 1 krona till 1 krona
f‘9 öre. Vidare har upplysts, att anbringande af ytbetäckning å här
ifrågavarande artiklar icke i afsevärd grad inverkar på deras värde, i
följd hvaraf hänsyn ansetts icke behöfva tagas till sådan ytterligare
bearbetning.
Af de anförda prisuppgifterna framgår, att reglar och skjutdörrullar
höra kunna jämställas, under det att öfriga beslag för byggnader och
möbler bilda eu sinsemellan i värde ganska likställd grupp; och. som
med hänsyn till den utveckling, nu ifrågavarande industri redan vunnit,
eu reduktion af tullskyddet utan olägenhet torde kunna företagas, hafva
tullsatserna upptagits för reglar och skjutdörrullar till 25 öre samt
för öfriga beslag till 15 öre per kilogram.
Här upptagna artiklar torde — i den man de ej äro i taxan
specificerade — i allmänhet tullbehandla* som andra, ej'' specificerade
järnvaror med undantag dock af lampor till kaminer, ifall de äro af
mässing, då de rubriceras som andra arbeten af koppar.
1 öfverensstämmelse med hörda sakkunnigas mening hafva do
artiklar, som återfinnas i denna rubrik, ansetts böra sammanföras, hvarvid
hänsyn hufvudsakligen tagits till likställigheten i afseende å användning
eller konstruktion. Den omständighet, att varuvärdet icke i allo företer
Tränsar etc.
N:r 797 och
798.
Gångjärn etc.
N:r 798 och
soo.
Elektriska
härdagnar
etc.
N:r 801.
678
Sängar.
N:r 80.i och
803.
enahanda öfverensstämmelse, liar icke ansetts behöfva utgöra något hinder
för sammanförandet, då hithörande mera värdefulla artiklar ej äro föremål
för inhemsk tillverkning. Priset, per kilogram räknadt, anses utgöra i medeltal
för gaskök 1 krona, för elektriska kokapparater 3 kronor, för strykjärn
för uppvärmning med sprit 2 kronor 90 öre, för elektriska strykjärn
4 kronor 50 öre, för elektriska kaminer 5 kronor, för fotogenkaminer
1 krona 95 öre samt för spritkök 1 krona 80 öre.
I en från landets gjutgodsfabrikanter till kommittén inlämnad
framställning, upptagande samtliga i förevarande rubrik inrymda artiklar
utom härdugnar, bär för desamma föreslagits en något högre tull än
den i förslaget upptagna eller 20 öre per kilogram.
Till rubriken skola naturligtvis hänföras endast sådana kokapparater
samt stryk- och pressjärn, som äro försedda med skönjbara anordningar
för uppvärmning med flytande bränsle eller elektricitet; den omständigheten,
att en dylik artikel är af sedd för sådan uppvärmning, är däremot
icke tillräcklig för att gorå den hit hänförlig.
Sängar tullbehandla* nu som andra, ej specificerade järnvaror;
dock hafva, sådana delar, som till öfvervägande del bestått af mässing,
förtullats som koppar, arbetad, andra arbeten, och, efter beskaffenheten
i öfrig!., dragit tull med 50 eller 75 öre per kilogram. Då järnsängar
så godt som alltid äro lackerade och vanligen inkomma söndertagna i
delar, hvilka oftast väga under eller åtminstone obetydligt öfver 10
kilogram per stycke, har gällande tullafgift för järndelar till sängar i
regel utgjort 50 öre per kilogram. Denna tullsats är dock ganska
hög. Sängar med runda rör kosta nämligen i medeltal 7 7 kronor 50 öre
och sängar med fyrkantiga rör 165 kronor, allt per 100 kilogram. Också
har tullsatsen föranleda att så godt som ingen införsel af sängar lärer
förekomma. Den inhemska järnsängsindnstrien synes emellertid icke
vara i behof af ett så högt skydd; och en reduktion däraf har därför
ansetts lämplig, hvarvid dock hänsynen till den inhemska tillverkningen
påkallat varsamhet.
Då sängar med andra mässingsbeslag än knappar ansetts icke böra
draga lägre tull än den för vanliga obestrukna mässingsarbeten gällande,
har det synts skäligt, att möjlighet bereddes importören att få de
hufvudsakliga delar af sängen, hvarå sådant beslag ej förekommer, förtullade
efter deu för sängar, som äro helt och hållet af järn, föreslagna
lägre tullsatsen, livilket skulle möjliggöras genom den under rubrikerna
intagna anmärkning.
679
Beträffande skjutgevär innehåller förslaget icke någon egentlig
ändring i sak af gällande bestämmelser, sådana dessa i praxis tillämpats.
Rubrikens omfattning har emellertid synts böra förtydligas genom anförande
af några exempel på hithörande skjutvapen, som måhända vanligen
icke inbegripas under benämningen gevär, nämligen revolvrar,
pistoler samt luft- och fjäderbössor. Maskingevär och kulsprutor —
Indika artiklar nu tullbehandlas som andra, ej specificerade järnvaror —
hafva af tulltekniska skäl sammanförts med gevär. Tullsatsen I >1 ifver i
allt fall för dessa artiklar obetydlig i förhållande till värdet.
Frågan om tull å den uteslutande för statens räkning inkommande
artikeln krigsmateriel iir icke utan betydelse för de inhemska tillverkarna;
tv vid pröfning af till miUtärförvaltningen ingifna anbud å leverans till
staten af krigsmateriel tillägges, för erhållande af en lämplig utgångspunkt
vid jämförelse mellan svenska och utländska anbud, till dessa
senare» slutsumma den a de
För närvarande saknar tulltaxan särskild bestämmelse om krigsmateriel,
och tullen utgår alltså efter hvarje särskild artikels beskaffenhet oafsedt
dess användbarhet för krigsändamål. Så tullbehandlas pansar som plåt,
kanoner, hanbitser, mörsare, projektiler och torpeder som andra, ej
specificerade järnvaror samt lavetter, förställare och ammunitionsvagnar
som slöjdvaror eller vagnar. Fn mera likformig och efter värdet
bättre anpassad förtullning af ifrågavarande'' artiklar kan sä mycket
lättar<> åstadkommas, som bär en af de väsentligaste betänklig]letema
mot äsättande af värdefull bortfaller, i det att tullverket ägor garanti
för erhållande af riktiga värdeuppgifter, då dessa afiämnas af statens
egna organ. 1 fråga om tullsatsens storlek bör erinras, att tillverkningen
af krigsmateriel endast i mycket ringa gr afl kan lura knä- afsättning
på främmande marknader, af Indika det störa flertalet- är stängdt
genom direkt förbud mot införsel af krigsmateriel, genom höga tullar
eller genom andra- omständigheter, som faktiskt omöjliggöra dylik införsel.
Företag af detta slag äro följaktligen, till allra, största union hänvisade
till den a isättning, som kan vinnas inom landet, där efterfrågan, som
ju beror på storleken af de för inköp af krigsmateriel anslagna medlen,
nr mycket växlande. Ena året kunna beställningar göras för liera
miljoner kronors värde, ett annat år måhända allenast för några hundra
tusen kronor. Detta medför tydligen stor osäkerhet för industrien och
motiverar, att skyddet ej sättes allt för lågt. Detta betingas ock däraf,
att denna industri måste, för att kunna följa med den hastiga utvecklingen
inom tekniken, nedlägga stom kostnader på experiment och
Skjutgevär
etc.
Na 804.
Krigsmateriel.
N:r 805 och
806.
680
Skrot.
N:r 807.
Järnvaror,
ej särekildt
nämnda.
N:r808—829.
anskaffande af nya konstruktioner. Kommittén har med hänsyn härtill
ansett sig böra föreslå eu tull af 15 procent af värdet för här ifrågavarande
krigsmateriel med undantag af pansar. För sistnämnda artikel,
SOU) tillverkas i betydliga kvantiteter, skulle en sådan tullsats blifva
val dryg, och tillverkarna af krigsmateriel, hvilka till en början uttalat
sig för 15 procents värdetull å krigsmateriel i allmänhet, hafva sedermera
medgifvit, att tullen å pansar bör kunna begränsas till 10 .procent.
Enligt hvad upplyst blifvit, tillverkas icke för närvarande alla slag af
kri gsmateriel inom landet, men för upptagande af tillverkning af de
viktigaste slagen, nämligen ythärdadt pansar och torpeder, lärer endast
införandet af ett effektivt skydd afvaktas.
Artikeln skrot är nu tullfri. Härutinnan föreslår kommittén ingen
ändring, men med hänsyn till den uppdelning i icke smidbart och smidbart
gods, som i öfrig! i väsentliga delar genomförts, hafva i rubriken
omnämnts de båda olika slagen af skrot, nämligen tack järnsskrot och
smidbart skrot.
bill förslagets rubriker n:r 808—829 hänförliga artiklar tullbehandla»
nu som andra, ej specificerade järnvaror, i den mån de icke
förtulla» som ej specificerade delar till maskiner, redskap och verktyg..
Redan bär ofvan i motiveringen för ej särskild!, nämnda plåt-och
bleck varor har anförts, hurusom anmärkningar framställts mot den i
gällande taxa, förekommande bestämmelsen, att ej specificerade järnvaror,
som per stycke väga mer än 10 kilogram, skola för den Överskjutande
vikten beläggas med en tull af endast 4 öre per kilogram. I detalj
bär påvisats, hurusom den föreskrifna reduktionen af tullafgiften bär
till följd, att tullbeloppet, per kilogram räknadt, blir högst varierande
och hurusom skiljaktigheterna särskild! skarpt framträda i fråga om
sådana artiklar, Indika tillverkas i långa banor, och i fråga om hvilka
det ofta nog kan bero på eu tillfällighet, hvilken vikt hvarje stycke
erhåller.
1 stället för reduktion af tullbeloppet vid högre vikter har kommittén
föreslagit skilda tullsatser för varor af olika tyngd. Härvid
kunna tullsatserna bättre afvägas i förhållande till varornas värde och
genom att upptaga ett större antal tullsatser med icke allt för stor
skillnad mellan de närstående blifver växlingen i tullafgifternas storlek,
per kilogram räknadt, betydligt mindre. För att få lämpligt afpassade
tullar bar härvid, med hänsyn särskildt därtill, att maskinsmiden och
den stora mängden maskindelar komma att hänföras hit, befunnits nödigt
681
skilja på icke bearbetade och bearbetade artiklar. Huru kommittén
tänkt sig- denna skillnad genomförd, framgår af innehållet i anm. 3
till denna afdelning. Eu dylik uppdelning af ej specificerade järnvaror
efter graden af det arbete, som nedlagts å dem, förekommer ock
i åtskilliga, främmande tulltaxor, såsom den tyska och den österrikiskungerska.
Indelningen i viktgrupper och tullsatsernas afvägande har företagits
i samråd med särskildt tillkallade sakkunniga, därvid kommittén sökt
anpassa tullarna efter hvad för specificerade järnvaror föreslagits och
till beredande af nödigt skydd för den inhemska tillverkningen. Erinras må,
hurusom under senare år tillverkning af smidbar! gjutgods, såväl aduceradt
som stålgjutgods, börjat upptagas inom landet. Tillverkningen af aduceradt
gjutgods synes drifvas med stor energi och hafva göda, utsikter
till utveckling, men som den ännu delvis befinner sig på experimentens
stadium — framställning af sådant gjutgods fordrar stor erfarenhet och
är i hög grad beroende på, huru järnsorterna blandas — samt har att
uthärda stark konkurrens från utlandet, särskildt från Tyskland och
Förenta staterna, lärer ett bättre skydd vara behöfligt. Jämväl tillverkningen
af stålgjutgods, som upptagits vid flera af landets järnbruk,
lärer tryckas af den skarpa utländska konkurrensen, något som af
representanter för denna industri kraftigt betonats. Aduceradt gjutgods
och stålgjutgods inkomma hufvudsakligen som maskindelar, i följd
hvaraf tullen nu utgår med 10 procent af varuvärdet. De af kommittén
föreslagna tullsatserna lära, enligt hvad utredningen gifvit vid handen,
i stort sedt innebära en måttlig förhöjning af gällande tull. Att berörda
tullsatser äro något lägre än som från tillverkarnas sida påyrkats, kar
sin förklaring i hänsyn till angelägenheten af, att maskinindustriens
halffabrikat icke måtte mer än nödigt fördyras.
Med afseende därå, att icke smidbart gjutgods och varor häraf i
allmänhet hafva lägre värde än smidbara järnartiklar, hafva de förra
upptagits i en särskild grupp. För att underlätta tull behandlingen hafva
dock för de lättare varorna föreslagits lika tullsatser i de skilda grupperna.
Därigenom torde de från tullteknisk synpunkt resta betänkligheterna
mot särskiljande af icke smidbart och smidbart gods hafva i väsentlig
män förlorat sin betydelse. Kommittén har för öfrigt icke kunnat
tillägga dessa betänkligheter afgörande betydelse gent emot industriens
enstämmiga kraf på en dylik uppdelning, hvilken återfinnes i flera utJändska
taxor. Enligt hvad kommittén inhämtat, lärer dessutom, om
af eu varas utseende icke kan bedömas, till hvilkendera gruppen den är
att hänföra, detta kunna utrönas på jämförelsevis enkelt sätt. Om på
86
682
Anm. till
afd. XII A
en med sandpapper eller fil rengjord del af föremålets yta anbringas
en droppe vanlig saltsyra., och denna efter omkring 5 minuter borttorkas,
uppstår på varor af icke smidbar! järn en svart fläck, under det att
syran på artiklar af smidbar! järn antingen icke efterlämnar någon
fläck eller allenast en ljusbrun sådan.
Till här ifrågavarande smidbara gjutgods och andra varor af smidbar!
järn höra artiklar, som, efter det järnet genomgått valsverket eller
ånghammaren, bearbetats genom ytterligare valsning eller suddning
eller genom pressning, klippning eller hajning. Hit gå vidare järnvaror,
som i valsverket erhållit annan form än af stänger, plåt, rör eller
tråd, och som ej heller eljest i taxeförslaget särskildt omnämnts. Såvidt
upplyst är, kan den uppräkning af olika sätt för behandling af smidbara
järnvaror, som i öfverrubriken inom parentes angifvits, anses uttömmande.
Skulle någon ny metod för bearbetning af smidbar! järn
uppstå, utesluter detta gifvetvis ej, att sålunda bearbetade artiklar hit
hänföras.
Beträffande ej specificerade järnvaror upptager gällande taxa särskilda,
afsevärdt högre tullsatser för det fall, att varans yta är på visst
sätt bearbetad. Sålunda utgör tullsatsen för förgyllda eller försilfrade
varor 1 krona samt för förmedlade, polerade, bronserade, emaljerade
eller lackerade f>0 öre per kilogram. Kommittén bär ansett denna förhöjning
af grundtullen böra bibehållas i hufvudsak, för så vidt fråga
är om artiklar af högst 10 kilograms vikt, hvarom stadgande återfinnes
i den till ifrågavarande rubriker hörande anmärkning. Dock har bronsering
— som ej i högre grad okär varans värde — ansetts icke böra
föranleda sådan högre tull, likasom icke heller lackering; till stöd för
hvilket senare undantag kan anföras, att det af tulltekniska skäl är
mycket önskvärd!, att, där icke skyddssynpunkten annorlunda nödvändigt
påkallar, skillnad ej göres mellan målade och lackerade artiklar.
Gällande taxas särskilda rubrik för den obetydliga importartikeln
strumpstiekor återfinnes icke i förslaget. Artikeln i fråga blifver följaktligen
hänförlig till ej särskildt nämnda varor af smidbart järn, hvarom
en erinran ansetts höra i detta sammanhang göras.
1. I öfverensstämmelse med hvad nu gäller och mod hvad i fler•
talet utländska tulltaxor är föreskrifvet, bär föreslagits, att järn och
stål skola vara i tullbehandlingsafseende likställda.
2. Här upptagna bestämmelser innebära ett fastslående af nuvarande
tullbehandlingspraxis. Hvad beträffar plåtar har i eu till kommittén
683
från svenska metallverkens försäljningsaktiebolag inkommen framställning
påyrkats, att dessa artiklar måtte i likhet med andra pläterade
varor likställas med den metall, hvaraf öfverdraget består. Med hänsyn
därtill, att dylika plåtar hafva afsevärd betydelse som halffabrikat, särskildt
för Eskilstunaindustrieii, samt i betraktande däraf, att tillverkning
af varan icke förekommer inom landet, har kommittén dock funnit sig
icke böra förorda ifrågavarande framställning.
3. Stadgandena i denna anmärkning’, hvilka tillkommit på förslag af
järnkontoret, öfverensstämma i hufvudsak med motsvarande bestämmelser
i deri tyska tariffen.
B. Koppar och andra, ej förut nämnda oädla metaller samt
arbeten däraf.
Koppartillverkningen, som i Sverige har äldre anor an någon annan
industri, förmår numera icke tillfredsställa landets behof af ifrågavarande
metall. Då sålunda under åren 1901—05 exportvärdet å oarbetad koppar
och skrot beräknades till i medeltal 2.3 miljoner kronor årligen, var
motsvarande importvärde ej mindre än 7.6 miljoner kronor.
Äfven af öfriga, ej förut nämnda metaller förekommer större införsel
än utförsel. Båda hafva dock ] stort sedt efter hand stigit.
Ej heller synes den fabriksmässiga bearbetningen af dessa metaller
hafva varit föremål för någon anmärkningsvärd utveckling. Visserligen
hafva landets metallvarufabriker afsevärdt ökat sin tillverkning, då den
fyradubblats på tio år, och visserligen synes utförseln af åtskilliga
arbeten af koppar och kopparlegeringar hafva stigit relativt mera än
införseln, men för alla hithörande artiklar finnes ännu ett betydligt
införselöfv erskott.
(lallande taxas föreskrift om tullfrihet för oarbetad koppar är i
sak oförändrad. Till tullfrihet har här upptagits äfven artikeln gjutna
annoder, detta med hänsyn till den icke obetydliga införseln af nickelannoder,
som, då ej särskild! nämnda metaller och arbeten däraf skola
tullbehandlas som koppar och koppararbeten, blifva hit hänförliga.
Nickelannoder, som användas vid förnickling, äro för närvarande i praxis,
såsom hänförliga till oarbetad metall, tullfria, för så vidt do icke äro
försedda med hål, då de tullbehandlas som andra arbeten af koppar.
Äfven i sistnämnda fall svnas de emellertid skäligen höra åtnjuta
Koppar,
oarbetad, ete.
N:r 830
684
tullfrihet, helst som någon inhemsk framställning af annoder ej lärer
förekomma. Tullfriheten har dock ansetts böra inskränkas till de gjutna;
dess utsträckande äfven till de valsade skulle nämligen kunna medföra
tara för att tullen å plåt kringginges. Valsade annoder lära i följd af
sin beskaffenhet komma att hänföras till plåtar.
Framställdt förslag om inskränkning af tullfriheten för skrot till
att afse allenast sådan vara, som är afsedd att nedsmältas, har icke
kunnat vinna afseende, då, frånsedt det ur tullteknisk synpunkt betänkliga
i att göra tullbehandlingen beroende af varans blifvande användning,
jämväl sådant skrot, som skall genom krossning förarbetas till bronspulver,
bör åtnjuta tullfrihet.
och* feland Enligt gällande taxa drager plåt af koppar, om den är valsad, eu
N:r 831—834. tull ad 10 öre per kilogram samt, om den är hamrad, bockad, kupad,
försedd med uppvikta kanter eller med hål eller på annat sätt bearbetad,
10 procent af värdet.
Då plåten numera tran i ställes icke blott genom valsning utan äfven
genom pressning i hydraulisk press, hafva med valsade plåtar likställts
pressade s;i,dana. Med pressade plåtar afses sålunda här icke mönsterpressade.
b rån de inhemska tillverkarnas sida hafva framställts anspråk på
högre tullskydd för nedannämnda sia,g af plåtar, som, enligt uppgift,
icke kunna anses tillhöra den s. k. störa tillverkningen, utan för
hvilkas framställning fordras speciella anordningar, nämligen dels för
plåtar af mindre än 0.2 5 millimeters tjocklek dels ock för valsade eller
pressade plåtar, som bibragts annan än rätvinklig form. Dessa båda
kraf har kommittén efter öfverläggning med sakkunniga funnit sig böra
delvis förorda. Hvad det förstnämnda beträffar, bar ansetts, att tullförhöjningen
bör inskränkas att gälla plåtar af mindre än 0.2 millimeters
tjocklek. Visserligen stiger plåtpriset redan vid gröfre dimension, vanligen.
så snart tjockleken nedbringats under 1 millimeter, men först vid
betydligt lägre dimensioner uppnår varan sådant värde, att eu ökad
tull är motiverad. Medelpriset å plural'' af mindre tjocklek än 0.2
millimeter utgör, enligt uppgift, 3 till 4 kronor per kilogram. För
dylika plåtar bar kommittén lunnit en tull af 25 öre per kilogram
lämplig. För den händelse kopparfolier skulle blifva föremål för import,
bör varan tydligtvis hänföras till rubriken n:r 834. I fråga om yrkandet
på högre tull för valsade eller pressade plåtar af annan än rätvinklig
torna, må framhållas, att detsamma afser hufvudsakligen plåtar, som
genom stansning, klippning eller annorledes bibragts rund form. Dessa
685
plåtar nyttjas företrädesvis vid kokkärlsfabrikationen. Smärre plåtstycken,
af ungefär en femörings storlek användas vid patron tillverkningen. I
betraktande såväl af kostnaden för framställning af dylika plåtar som
ock af den därvid uppkomna råämnesförlusten, som utgör minst 27
procent, har det synts skäligt, att sådana plåtar beläggas med 2 öres
högre tull än. de rätvinkliga. För de sistnämnda har gällande tull
bibehållits.
Värdet å vanlig kopparplåt utgör 1 krona 40 öre å 1 krona 50
öre per kilogram; vanlig mässingsplåt kostar omkring 1 krona 25 öre
per kilogram.
Från åtskillig;'' af landets ny silfverih brikanter samt andra yrkesidkare,
som förarbeta koppar- och mässingsplåt, har kommittén fått
emottaga framställning om nedsättning till 5 öre per kilogram af tullen
å valsad plåt. Härvid har särskildt framhållits, att man icke lyckats
framställa s. k. nysilfverplåt inom landet. Detta önskemål har emellertid
icke kunnat vinna beaktande, då det i tulltekniskt hänseende erbjuder
allt för störa svårigheter att särskilja nysilfverplåten eller
åtminstone gröfre sådan plåt från åtskilliga slag af mässingsplåt. För
öfrigt skulle enligt förslaget nysilfvertillverkningen erhålla ökadt skydd
för en del af sina fabrikat.
I rubriken n:r 883 hafva upptagits skålformiga ämnen, afsedda för
patrontillverkning och dylikt, hvilka artiklar nn tullbehandlas som andra
arbeten, andra slag, af koppar med eu tull af 50 öre per kilogram.
Denna tull lärer emellertid icke stå i skäligt förhållande till värdet af
det å varan nedlagda arbetet, som synes vara närmast likställdt med
den bearbetning-, hvilken kommit plåtar med uppvikta kanter till del.
Frånsedt bestämmelsen om berörda ämnen företer nämnda rubrik äfven den
olikhet med motsvarande rubrik i gällande taxa. att uttrycklig bestämmelse
om polerade plåtar — en icke obetydlig handelsartikel — däri inryckts.
Någon ändring i sak torde detta ej medföra. Då värdet af de till
rubriken hänförliga plåtarna i allmänhet taget är rätt likartadt, möter
ingen större svårighet att omsätta den nn utgående värdetullen till
vikttull, hvarigenom särskildt den fördel uppnås, att tullen icke påverkas
af de förändringar, som så ofta förekomma i priset å råkoppar. De
hufvudsakliga handelsartiklar, som hit hänföras, äro fyrbox- och andra
eldstadsplåtar samt tubplåtar. Priset å dessa uppgick vid tiden för
utredningen af denna särskilda fråga till omkring 1 krona 50 öre å
1 krona 70 öre per kilogram. Då emellertid detta pris torde förutsätta
en notering å råkoppar, som i någon mån understiger den normala,
synes tullsatsen böra sättas så, att den motsvarar något mera än 10
686
Stäager.
N r 835 och
836.
procent af berörda medelvärde. Äfven i det af maskinverkstädernas
representanter till kommittén inlämnade förslaget upptages för bearbetade
plåtar en tullsats af 20 öre per kilogram.
I fråga om stänger af koppar och kopparlegeringar innehåller
tulltaxan följande bestämmelser:
i uilsatä.
Kronor.
stängel-, valsade, dragna eller smidda:
af rund, fyrkantig eller sexkantig genomskärning,
ej på annat sätt bearbetade ...... 1 kilogram —: 10
fasonerade (af annan än rund, fyrkantig eller
sexkantig genomskärning), ej på annat sätt
bearbetade........................................................... 1 kilogram •—: 35
Utom genom valsning, dragning eller suddning framställas stänger
numera äfven genom profilpressning, eu i stångens längdriktningverkande
procedur. Med afseende härå har i öfverrubriken upptagits äfven
bestämningen profilpressade, hvarjämte därstädes hänsyn tagits till det
förhållande, att dylika stänger pläga förekomma upplindade i knippor
eller ringar.
Mot afl åtta ingen af den ofvan först anförda rubriken har anmärkts,
att uttrycket rund borde förtydligas till cirkelrund, att taxans mening
med begreppet fyrkantig vore oklar, samt att uttrycket sexkantig borde
fullständigas med tillägg af ordet regelbundet. Valsade stänger äro
emellertid sällan fullt cirkelrunda, och eu inskränkning i bestämningen
sexkantig lärer icke vara af något praktiskt behof påkallad. Däremot
har ett förtydligande af bestämningen fyrkantig ansetts lämpligt. Därmed
höra uppenbarligen, i öfverensstämmelse med tekniskt språkbruk,
afses endast stänger af kvadratisk sektion. För att tillmötesgå den
elektriska industriens kraf på tullindring för kopparstänger till elektriska
ändamål, hafva emellertid äfven stänger af rektangulär genomskärning
här upptagits. I fråga om såväl kvadratiska som rektangulära stänger
har ansetts böra gälla, att sektionens beskaffenhet icke bedömes olika,
allt efter som hörnen äro skarpa eller rundade.
Då värdet å fasonerade stänger i genomsnitt icke lärer utgöra
mer än omkring 1 krona 25 öre per kilogram, är gällande tullsats för
dylika stänger afsevärdt hög. Till fasonerade stänger höra enligt förslaget
dels s. k. lamellkoppar och andra stänger af annan fyrsidig
genomskärning än kvadratisk eller rektangulär — hvilka artiklar i stor
utsträckning förbrukas inom den elektriska industrien — dels ock eu
687
mångfald olika slag af annorledes profilerade stänger, livilka komma till
användning inom skilda industrier, om än icke för .hvarje särskildt slagtill
större mängd. Kommittén, som med afseende å berörda industriers
intresse ansett någon nedsättning i gällande tull lämplig — hvaremot
icke heller någon kraftigare gensaga från tillverkarna mött — har, å
andra sidan, måst taga hänsyn äfven därtill, att tillverkningen af profilstänger
är rätt dyrbar, att den nuvarande tullsatsen fastställts så nyligen
som år 190S, samt att fog sannolikt icke saknas för tillverkarnas farhåga,
att en mera betydande rubbning af skyddet skulle gifva särskildt
de t vska metallverken eu alltför kraftig handräckning i deras försök
att underlägga sig- den svenska marknaden. Tullsatsen för fasonerade
stänger liar under sådana omständighet er ansetts böra upptagas till 25
öre per kilogram.
För lödningsändamål — med användning inom veloei pedfabrikationen
och annan manufakturindustri — tillverkas inom landet slaglod,
som i regel består af en legering af koppar, zink, tenn och bly
samt förekommer i gjutna klumpar, krössaft till korn eller trast till
spån. Denna artikel är äfven föremål för eu icke obetydlig import,
hvarvid varan hänföres till oarbetad koppar och sålunda åtnjuter tullfrihet.
Då varans medelpris lärer utgöra ungefär 1 krona 16 öre per
kilogram, bär den af representanter för tillverkningen af slaglod framställda
önskan, att till skydd mot den utländska, konkurrensen en tullsats
af 10 öre per kilogram måtte bär upptagas, synts billig.
Enligt gällande taxa drager spik öfver 25 millimeter i längd
äfvensom bult tull med 35 öre per kilogram. Kortare spik, alla slags
nitar samt gängade bultar tullbehandlas däremot som andra arbeten af
koppar.
På förslag af de utaf kommittén hörda sakkunniga, som upplyst,
att samtliga förenämnda artiklar vore med afseende å tillverkningssättet
likartade, har kommittén sammanfört dem i denna rubrik med
den lägre nu gällande tullsatsen. Utbytet af uttrycket bult mot bultar,
afser att bringa taxans terminologi i öfverensstämmelse med det tekniska
språkbruket, som med bult betecknar stänger, under det att den artikel,
som här åsyftas, eller skarfbultar och ämnen därtill, benämnes bultar.
Valsade, dragna, hamrade eller gjutna rör, i raka längder men ej
på annat sätt bearbetade, draga nu tull med 15 öre per kilogram. Kör,
som fasonerats, ornerats, afskurits i ringar eller på annat sätt bearbetats,
tullbehandlas som arbetad koppar, andra arbeten, och beläggas sålunda,
Slaglod.
N:r 337.
Spik etc.
ft-.r 838.
Rör.
N:r 839 och
340.
688
om de sakna ytbetäckning, med en tull af 50 öre samt, om de äro
fernissade eller försedda med öfverdrag af annan oädel metall, med 75
öre per kilogram.
Enligt livad upplyst blifvit, förekommer numera icke tillverkning
åt rör enbart genom hamring, hvaremot rör i stor utsträckning framställas
genom lödning. Emellertid har det synts öfverflödigt, att i detta
sammanhang angifva de olika framställningssätten. I öfverrubriken har
i stället införts ett tillägg, enligt hvilket rör icke upphöra att tullbehandlas
såsom sådan a därför, att de befinnas på ytan och invändigt afsvärjande.
Härmed asyl tas att från rubricering som andra arbeten af
koppar undantaga sådana vanligen grofva, för vidare bearbetning afsedda
rör, som underkastats en enkel afsvarfning, hvilken har till ändamål
att möjliggöra undersökning af rörets täthet.
Med anledning af yrkande, framstålldt af representanten* för flen
inhemska metallindustri eu, har den nuvarande tullsatsen för ej bearbetade
rör i raka längder inskränkts att gälla endast för rör af rund genomskärning,
hvaremot rör med oval eller annan, icke rund genomskärning,
hvilkas tillverkning är förenad med drygare kostnad än framställa ingen
af runda rör, förts tillsammans med de bearbetade. Ett — i syfte att
få den lägre tullsatsen tillämplig allenast för rör, inkommande i vanliga
fabrikationslängder — framstå!ldt förslag att låta denna tullsats afse
endast rör af mer än 1 meters längd bär så mycket mindre ansetts
böra vinna afseende, som en sådan inskränkning skulle kännbart beröra
ett par industrier, Ii vilka hafva behof af rör, fabricerade i kortare
längder än 1 meter, nämligen tändsticks- och sprutfabrikationerna, inom
hvilka rör af resp. 40 millimeters och något öfver 100 millimeters
längd komma till användning. Enligt uppgift utgör medelvärdet å till
rubriken n:r 839 hänförliga rör af koppar 1 krona 70 öre samt å dvlika
rör af mässing 1 krona 35 öre, allt per kilogram räknadt.
En artikel med afsevärd industriell användning är den med hål
försedda stagbultkopparn, ett slags rör, utmärkta af eu i förhållande
till den inre diametern betydande godstjocklek. Artikeln i fråga tullbehandlas
nu som andra arbeten af koppar, andra slag, med tull
af 50 öre per kilogram. En så hög tull lärer emellertid icke erfordras
till skyddande för den inhemska tillverkningen, utan en tullsats
af 15 öre per kilogram har synts böra vara för sådant ändamål tillräcklig,
i följd hvaraf artikeln i fråga upptagits i rubriken n:r 839,
dit den för öfrig! i fabrikationsafseende närmast hör. Att, såsom i
gällande taxa, likställa bearbetade rör med andra arbeten, d. v. s.
fullfärdiga artiklar, af koppar synes mindre lämpligt, tv, oafsedt att
689
detta i allmänhet leder till för hög tull för de med ytbetäckning
försedda rören, synes, åtminstone hvad angår de i handeln vanligen
förekommande slag af rör, värdet icke vara så olika, att ej en
tullsats kan vara tillräcklig; och då medelvärdet å de vanligast förekommande
fasonrören utgör omkring 3 kronor 50 öre per kilogram,
synes denna tullsats icke behöfva sättas högre än 35 öre per kilogram.
I fråga om gränsen mellan rör i raka längder och ringar lärer
någon stadgad praxis icke hafva utbildat sig. Ett stadgande i ämnet
har därför ansetts erforderligt, och har detta affattats i samråd med
tillkallade sakkunniga.
Tulltaxans bestämmelser rörande tråd af koppar och kopparlegi Tullsats. Kronor. träd: | ||
förgylld eller försilfrad ............................... | 1 kilogram | 2: 50 |
vriden till linor eller kablar utan isolering | 1 kilogram | —: 15 |
annat textilämne.......................................... öfverdragen uteslutande med gummi- eller | 1 kilogram | 1: — |
ledningskablar, på sådant sätt isolerade |
| fria |
pressade eller järnarmerade..................... på annat sätt isolerad, äfvensom andra | — | fria |
100 kronor | 10: — | |
andra slag ...................................................... | 1 kilogram | —: 10 |
Tråd.
N:r 841-852.
Rubrikerna n:r 841 — 843 motsvara den nuvarande för tråd, andra slag. N:r 841—843.
Af de svenska metallverken har påyrkats högre skydd för fasonerad
tråd, d. v. s. tråd af annan än rund, kvadratisk eller sexkantig
genomskärning, samt för annan tråd af mindre tjocklek än 1 millimeter
eller öfverdragen med annan oädel metall. Dylik tråd skulle nämligen
ställa sig vida dyrare i tillverkningen än den vanliga. I viss män synes
detta yrkande vara befogadt. Den utländska, särskild! den tyska, konkurrensen
på detta område är utan tvifvel mycket skarp. Anledning
torde sålunda förefinnas att här, likaväl som i fråga om stänger, åsätta
den fasonerade varan en högre tull. I själfva verket synes skäl finnas
för likställighet mellan de bägge artiklarna, så att tullsatsen för faso
87
-
690
nerad tråd bestämmes lika med tullsatsen för fasonerade stänger, hvarvid
jämväl tråd af rektangulär genomskärning — som har betydande
användning inom den elektriska industrien — likställes med kvadratisk
tråd och sålunda icke hänföres till den fasonerade. Ännu mindre än i
fråga om stänger bör här kunna ifrågasättas, att afseende skall fästas
vid beskaffenheten af hörnen å den kvadratiska eller rektangulära tråden.
Till den för icke fasonerad tråd afsedda lägre tullen har, på yrkande
af representanter för den elektriska industrien, förts äfven s. k.
trolleytråd, ett slags tråd af rund eller vanligen 8-formig genomskärning
som är en stor förbrukningsartikel inom sagda industri. Den
kostar omkring 1 krona 60 öre per kilogram, under det att vanlig tråd
betingar ett pris af ungefär 1 krona 50 öre. Hittills har trolleytråden
allt efter sin dimension tullbehandlats som tråd eller som stänger. Under
det att den hittills i praxis iakttagna dimensionsgränsen för åtskillnad
mellan tråd och stänger — utgörande, likasom för motsvarande artiklar
af järn, 10 millimeter — bibehållits med afseende åtråd i allmänhet, har, för
vinnande af förenklad uppställning, trolleytråden oafsedt dimensionen
förts till tråd.
Vid bibehållande af gällande tullsats för den icke fasonerade tråden
i allmänhet har gällt att pröfva, å ena sidan, i hvilken omfattning metallverkens
anspråk på högre tull för vissa slag af dylik träd borde beaktas,
samt, å andra sidan, hvithet afseende borde tillmätas likaledes framställdt
yrkande om tullfrihet för fosforbronstråd, ett slag af tråd, som utgör
råmaterialet vid den betydande inhemska tillverkningen af pappersmaskins-,
dukar, s. k. viror. I sistberörda hänseende har kommittén icke kunnat förorda
något undantag från den allmänna tullsatsen. Framställning af
gröfre fosforbronstråd förekommer nämligen redan nu inom landet, och
fabrikation af dylik tråd af för viror lämplig finlek kommer sannolikt att
upptagas. Härtill kommer dessutom, att fosforbronstråd svårligen lärer
kunna skiljas från åtskilliga andra slags tråd af kopparlegeringar. Behofvet
af billigt råmaterial för tillverkningen af viror har kommittén dock funnit
böra såtillvida tillgodoses, att tullförhöjning icke vidtages för sådan oöfverdragen
tråd, som ej neddragits till klenare dimension än 0.5 millimeter,
0 hvar jämte s. k. drillerad tråd (sammansnodd eller tvinuad af metalltrådar
järnte eu eller annan tråd af spånadsämne), hvilken hittills hänförts
till tråd, andra slag, bibehållits vid gällande tull i den män, den
har betydelse för ifrågavarande industri, eller intill 1 millimeter i diameter.
Den inskränkning i tillämpligheten af en högre tullsats, som
med afseende å dimensionen sålunda funnits påkallad, då tullförhöjningen
skulle gälla allenast tråd af mindre dimension än 0.5 millimeter,
691
betingas ock af hänsyn till den elektriska industrien, inom hvilken mycken
tråd i tjocklek mellan 0.5 och 1 millimeter kommer till användning.
Den högre tullsatsen har efter samråd med fackmän upptagits
till 12 öre per kilogram.
Tullsatsen för tråd, vriden till linor eller kablar, är för närvarande
50 procent högre än tullsatsen för den enkla tråden. Häri har ingen
ändring i sak föreslagits. Ändringen i formen motiveras af önskan att
undvika den med den förändrade trådtullen följande specialisering, som
blefve nödvändig, därest tullsatsen skulle i kolumn utföras.
Såsom ofvan anförts, upptager gällande taxa under artikeln koppartråd
bestämmelser angående isolerad tråd och elektriska ledningskablar.
Däremot äro för elektriskt ändamål isolerade linor och snören
icke i taxan särskilt nämnda, hvithet emellertid ej hindrar, att de allt
efter isoleringsmaterialets beskaffenhet hänförts under de olika rubrikerna
för isolerad tråd. Den likställighet i tullbehandlingsafseende, som
sålunda förefinnes mellan isolerad tråd samt elektriska ledningskablar,
linor och snören, har här bibehållits. Att snören icke omnämnts i rubrikerna
n:r 846 och 847, är naturligt, då med blymantel försedda snören
icke torde förekomma.
I stället för taxans uttryck »ompressad» har upptagits den i tekniken
vanligare beteckningen »försedd med mantel», hvar] ämte här ifrågavarande
stadgande utvidgats att äfven omfatta undantagsvis förekommande
kablar och tråd, som försetts med mantel af annan metall än bly.
Blymantlad tråd och med blymantel försedda ledningskablar utgöra
betydande importartiklar, som hafva stor användning inom den
elektriska industrien för såväl högspännings- som lågspänningsledningar.
Dessa artiklar, hvilka nu åtnjuta tullfrihet, hafva ända till för kort tid
sedan icke varit föremål för tillverkning inom landet. Nu har emellertid
detta förhållande ändrats, och för den inhemska tillverkningen kräfves
tullskydd. Representanter för den elektriska industrien hafva medgift,
att det, ur synpunkten af denna industris eget intresse vore
önskligt, om en inhemsk tillverkning af blymantlade kablar kunde
komma till stånd, då denna lättare än den utländska skulle kunna specialisera
sig på de dimensioner, som lämpa sig för vårt land. Å andra
sidan har dock äfven framhållits, att en tull å blymantlade kablar måste
komma att blifva kännbar för den elektriska industrien, åtminstone så
länge den inhemska kabelindustrien icke vunnit den utveckling, att den
N:r 845.
N:r 846-852.
N:r 846 och
847.
692
kan med framgång upptaga tillverkning af alla de olika slag af kablar,
som här erfordras. . , .. ,
Från en mera allmän synpunkt vore det gifvetvis mycket onsk
värdt,
att en artikel, som redan i så hög grad är och med tiden i än
högre grad måste blifva föremål för förbrukning mom landet, också
kunde här framställas. Vår import af blymantlad tråd och blymantlade
kablar under år 1907 representerade enligt den officiella statistiken ett
värde af mer än 5 miljoner kronor, hvaraf mer än 4.6 miljoner kronor
belöpte på införseln från Tyskland. Emellertid lärer det kunna anses som
visst, att den nu inom landet upptagna kabeltillverkningen icke har utsikt
till framgång, med mindre den erhåller stöd i en måttlig skyddstull.
Hänsyn till det viktiga förbrukningsintresset krafvel- emellertid,
att särskild varsamhet i afseende å tullsatsen iakttages. Kablarna, som
omfatta den ojämförligt största delen, efter vikt räknadt, af importen,
upptagas visserligen i den officiella statistiken till ett värde af 1 yrona
per kilogram; men enligt de uppgifter, kommittén erhållit, skulle detta
värde kunna anses inemot 20 procent för högt. Under sådana omständigheter
skulle måhända en tullsats af 12 öre per kilogram kunna anses
taga vederbörlig hänsyn till såväl förbrukare- som skyddsmtresset.
Ett visst stöd för denna siffra skulle ock kunna hämtas från det förhållande,
att i Tyskland den allmänna tullsatsen före senaste tariffrevision
utgjorde 12 mark per 100 kilogram, och att den nedsättning till 8 mark,
som då vidtogs, motiverades allenast med hänvisning till den obetydliga
införseln till Tyskland jämte de tyska kabelverkens betydande utförselintresse.
Kommittén har dock ansett den sålunda ifrågasätta tullsatsen
böra något jämkas i afseende å de gröfre kablarna. Väl ligga
dessa i värde icke under utan snarare öfver kablar af mindre dimensioner;
men värdet torde till väsentlig del bestämmas af den i dem ingående
större mängden koppar, och det lärer icke böra frånses, att denna råvara
i sig är tullfri. Vidare bör väl ock någon hänsyn tagas till de gröfre
kablarnas ansenliga tyngd, som gör tullen i förhållande till kablarnas
län o-d betydligt mera'' kännbar. Och slutligen får ej lämnas ur sikte,
att, innan den svenska kabelindustrien hinner fullt utveckla sig, de gi öfre
dimensionerna alltjämt lära blifva föremal för införsel.
Med afseende härå har tullsatsen för de gröfre kablarna ansetts
böra sättas 2 öre per kilogram lägre än för de klenare dimensionerna.
N:r 848 och Till dessa rubriker äro hänförliga trådar, kablar, linor och snören,
849‘ som äro öfverdragna med gummi, guttaperka eller annan, i rubrikerna
n:r 850 och 851 icke omförmäld isoleringsmassa, och detta äfven for
693
det fall, att isoleringsmassan förekommer i förening med spånadsämne,
papper eller asbest.
Af tråd eller kabel, hänförlig till rubriken n:r 848, utgör sådan,
som för närvarande åtnjuter tullfrihet, d. v. s. den uteslutande med
gummi- eller guttaperkamassa öfverdragna, en jämförelsevis obetydlig
artikel, som enligt sakkunnigas mening bör likställas med den medelst
dylik massa i förening med spånadsämne isolerade. Till rubriken hänförliga
artiklar användas hufvudsakligen för belysningsledningar. Landets
behof lärer till betydande del tillgodoses af den inhemska tillverkningen.
Från dess sida har påyrkats en tullsats af 35 öre per kilogram
; och då verkställd undersökning visat, att detta icke utgör i medeltal
mer än ungefär 13 procent af varuvärdet eller föga mer än den
för flertalet hithörande artiklar nu utgående värdefull, har nämnda tullsats
i förslaget upptagits.
Guttaperkaisolerad, armerad tråd och kabel, som utgör hufvudartikeln
under rubriken n:r 849, har sin förnämsta användning vid undervattensledningar
för telegrafändamål. Medelvärdet lärer kunna beräknas
till 1 krona 50 öre per kilogram. Den ojämförligt största förbrukaren
torde vara statens telegrafverk. Tullsatsen har ansetts lämpligen kunna
upptagas till det belopp af 25 öre per kilogram, som af tillverkare
framhållits såsom önskvärdt.
Tråd, öfverspunnen med silke eller annat textilämne, förbrukas i N:r. 850 och
stor mängd inom olika grenar af den elektriska industrien. Ehuruväl 851-behofvet till största delen tillgodoses medelst inhemsk tillverkning, och
importen sålunda icke har stor betydelse, hafva dock förbrukare af varan
önskat eu nedsättning af den nuvarande tullsatsen, 1 krona per kilogram,
hvad angår den gröfre, företrädesvis med bomull eller ylle isolerade
tråden. Vid frågans närmare behandling har någon meningsskiljaktighet
rådt mellan tillverkare och förbrukare i fråga om gränsen för
de olika tullsatsernas tillämplighet. Särskildt för telefonens behof önskades,
att den nuvarande, högre tullsatsen icke måtte tillämpas å tråd, öfverstigande
0.3 millimeter i diameter. Med hänsyn till den afsevärda nedsättning
i hittillsvarande skydd, som föreslås för den gröfre tråden, har
dock kommittén funnit det från tillverkningens representanter uttalade
önskemålet, att gränsen icke måtte sättas lägre än vid 0.5 millimeter,
böra vinna beaktande. *
Då numera tråd af ifrågavarande slag ofta nog plägar före omspinningen.
eller omlindningen lackeras eller emaljeras, har äfven sådan,
694
N:r 852.
Vattenbehållare
etc.
N:r 853.
Duk.
N:r 854 och
855.
likasom ock några andra i afseende å isoleringen närstående slag i detta
sammanhang upptagits.
Enligt inhämtade uppgifter utgör medelvärdet, per kilogram, å
silkesomspnnnen tråd af högst 0.5 millimeters tjocklek 24 kronor, å
dylik tråd af större tjocklek 4 kronor, å tråd af större tjocklek än 0.5
millimeter, omspunnen med silke och bomull, 4 kronor 30 öre samt å tråd
af sistnämnda tjocklek, omgifven med bomull och ylle, 2 kronor 70 öre.
Med nu föreslagna, ganska utsträckta specialisering af artiklarna
ledningstråd, kablar, linor och snören lärer för närvarande omfattningen
af denna rubrik ej blifva särdeles betydande, men med nutidens hastiga
utveckling på detta område kan förhållandet lätt nog ändras; och med hänsyn
till denna möjlighet torde en värdetull här tillsvidare bäst lämpa sig.
På det att en del gröfre artiklar af enklare konstruktion, hvilka
nu tullbehandlas som maskiner, redskap, verktyg eller delar häraf med
10 procents värdefull, men som enligt förslaget skola förtullas som det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå, icke måtte komma att hänföras till
andra arbeten af koppar och därigenom drabbas af en i förhållande till
värdet för hög tull, har det befunnits nödigt att upptaga dem i särskild
rubrik. Tullsatsen har synts lämpligen kunna sättas till 25 öre per
kilogram. Att till rubriken ej må hänföras behållare med rör, torde vara
naturligt, då eljest rören ofta nog kunde komma att draga för låg tull;
dock har hänsyn till importörens intresse att få tillgodonjuta den här
upptagna, lägre tullsatsen ansetts påkalla det i anmärkningen införda
undantag från eljest tillämpad regel, att en vara skall tullbehandlas i
det skick, hvari den inkommer.
Med den affattning, förevarande rubrik erhållit, torde väl dock
äfven under densamma falla en del artiklar, hvilka nu förtullas som
andra arbeten af koppar. Den tullnedsättning, som skulle komma dessa
till del, är dock billig i betraktande af varuvärdet.
Enligt bestämmelse i gällande taxa belägges duk af koppartråd
med dubbla tullbeloppet å tråden, hvaraf den är förfärdigad, hvithet i
de flesta fall medför en tullafgift af 20 öre per kilogram. Duk, som
apterats till viror, tullbehandlas som maskindelar med tull af 10 procent
af värdet.
Från tillverkare af ifrågavarande artiklar bär kommittén fått emottaga
framställning om höjning af tullen å duk till 30 öre per kilogram
och om åsättande af 60 öres tull per kilogram å viror. Enligt hvad
695
upplyst blifvit, användes duk utom till viror jämväl till siktar, såll och
åtskilliga andra, mindre betydande artiklar, för hvilkas tillverkning- den
ifrågasatta tullförhöjningen dock icke kan spela någon nämnvärd roll.
Kommittén har så mycket mindre haft någon betänklighet vid att föreslå
en tullsats af 30 öre per kilogram för den vanliga duken, som enligt
den officiella värdesättningen i 1907 års statistik priset ligger så högt
som 5 kronor per kilogram för kopparduk och 4 kronor 50 öre för
mässingsduk. Äfven om dessa värden skulle kunna anses vara något
höga, torde de dock ej kunna antagas tåla allt för stor nedprutning,
då man i motiven till det senaste tyska tarifförslaget finner, att den där
föreslagna, sedermera äfven antagna tullsatsen af 30 mark per 100
kilogram beräknades motsvara endast omkring 6 procent af värdet.
Hvad beträffar den ifrågasatta tullsatsen för viror, har äfven den befunnits
lämplig. Om den ock skulle innefatta någon förhöjning i nuvarande
tull, torde den afsevärda inhemska tillverkningen väl behöfva
ett något bättre skydd mot den tyska konkurrensen, som här lika väl som
i fråga om tråden gör sig starkt gällande.
Till förhindrande däraf, att tullen å viror kringgås på sådant
sätt, att färdigarbetad duk införes i till viror afpassade längder och här
allenast underkastas det jämförelsevis enkla arbete, som består i dukens
hopsättande, har föreslagits, att duk af mer än 1 meters bredd, d. ä.
sådan, som användes till viror, skall draga samma tull som viror.
Propellrar draga nu, såsom hänförliga till maskiner, redskap och
verktyg, ej specificerade, tull med 10 procent af värdet.
För propellrar af annan metall än järn upptagas i maskinverkstädernas
förslag tre skilda rubriker, att tillämpas allt eftersom propellrarna
väga per stycke högst 40 kilogram, mer än 40 kilogram men ej
mer än 100 kilogram eller öfver 100 kilogram. De därvid föreslagna
tullsatserna utgöra resp. 1 krona 20 öre, 60 öre och 30 öre per kilogram.
Då, enligt hvad kommittén inhämtat, mindre metallpropellrar —
ofta framställda af manganbrons — äro, efter vikt räknadt, väsentligt
dyrare än större sådana, har särskild rubrik för smärre propellrar funnits
påkallad. Efter samråd med sakkunniga har emellertid viktgränsen
satts något högre, än hvad af maskinverkstäderna ifrågasatts, eller vid
50 kilogram. För metallpropellrar, vägande mer än 50 kilogram,
har allenast en tullsats ansetts behöflig. Någon mera omfattande
inhemsk tillverkning af metallpropellrar lärer ej, åtminstone för en
närmare framtid, vara att motse. Den tillverkning däraf, som drifves
Propellrar.
N:r 856 och
857
696
Lampbrännare.
N:r 858.
vid några mekaniska verkstäder, torde hufvudsakligen omfatta propellrar
till där förfärdigade maskinerier. I betraktande häraf och då
priset å smärre propellrar lärer växla mellan 10 och 80 kronor, med
ett medelpris af omkring 33 kronor, allt per kilogram räknadt, har
en tullsats af 1 krona 20 öre per kilogram synts lämplig för propellrar,
vägande högst 50 kilogram per stycke. För propellrar af större
vikt, hvilkas medelvärde beräknats till 2 kronor 50 öre å 3 kronor 50
öre per kilogram, har tullsatsen ansetts kunna bestämmas till 40 öre
per kilogram.
I en till kommittén inkommen framställning från ett par af landets
lampfabriker har påyrkats en tull af 65 öre per kilogram för lampor,
belysningsarmatur och delar därtill utan ytbetäckning. Härvid har
erinrats, att den nuvarande tullsatsen, 50 öre per kilogram, fått kvarstå
oförändrad äfven efter år 1903, då plåt och ämnen för vidare bearbetning
af koppar påfördes en från 5 till 10 öre per kilogram höjd tull, och
då sistnämnda tullsats äfven åsattes de förut tullfria halfiäbrikaten plåt
och ämnen af yellowmetall, som i stor utsträckning användas vid tillverkning
af vissa delar till lampor och brännare, samt att då tullförhöjningen
— med beräkning att alfabet vid tillverkningen belöpte sig
till 33 V3 procent i genomsnitt — föranledde en ökning af råmaterialiernas
pris med cirka 7.5 öre per kilogram vid användning af vanlig plåt
och med 13 V3 öre vid användning af yellowmetall, rättvisa och billighet
bort kräfva, att äfven skyddet för helfabrikatet ökats. Tillika har framhållits,
att den nuvarande skillnaden mellan tullsatsen för fernissade
lampartiklar och tullsatsen för dylika artiklar utan ytbetäckning, eller
25 öre per kilogram, icke borde ökas. Redan för närvarande hade man
nämligen kunnat iakttaga benägenhet hos de utländska fabrikanterna
att leverera lampor och andra metallvaror utan den skyddande fernissa,
hvarmed finare metall arbeten plägade förses, och denna benägenhet
skulle gifvetvis — till skada för konsumenterna, som ofta ej förstode
att bedöma varan — ökas, om tullskillnaden gjordes större.
Af 1907 års införselstatistik inhämtas, att importen nämnda år af
lampor och ljuskronor af mässing utan ytbetäckning utgjorde 12,875
kilogram samt att införseln af lampbrännare utan ytbetäckning uppgick
till 61,856 kilogram. Utförseln af dessa varuslag belöpte sig samtidigt
till resp. 329,916 och 10,459 kilogram. Häraf liksom af de
upplysningar, kommittén i öfrigt erhållit, synes icke framgå, att den
inhemska tillverkningen af här ifrågavarande lampor är i oafvisligt
behof af ökning i det nuvarande skyddet, som, enligt uppgift, i medel
-
697
tal motsvarar omkring 15 procent af varuvärdet. Faran för en i större
utsträckning ökad införsel af ofernissade mässingslampor kan väl, i betraktande
af deras oftast underhaltiga beskaffenhet, icke heller antagas
vara så öfverliängande. Om kommittén sålunda icke kunnat förorda
framställningen i denna del, har däremot krafvet på ett effektivare
skydd för tillverkningen af lampbrännare ansetts befogadt. Det vill
nämligen synas, som om 1903 års tullförhöjning för åtskilliga halffabrikat
af koppar och kopparlegeringar i väsentlig grad försvårat ställningen
för denna industri, som, på sätt äfven af statistiken antydes,
hårdt tryckes af utländsk konkurrens. Särskild! tillverkningen af rundbrännare
och andra mera komplicerade typer lärer hafva visat sig
vansklig, och vid en af våra största lampfabriker har denna tillverkning
måst nedläggas. Emellertid finnes, enligt hvad upplyst blifvit,
grundad anledning antaga, att med det af lampfabrikerna begärda ökade
skyddet nämnda tillverkning skall återupptagas, likasom ock nödig lättnad
beredas den tillverkning af lampbrännare, som ännu, trots det ogynnsamma
läget, består. Vid sådant förhållande och då enligt uppgift den
ifrågasatta tullen skulle höja priset å en medelstor brännare, som,
gällande tull inberäknad, kostar 35 öre per stycke, med icke fullt 2
öre, har kommittén icke tvekat att för lampbrännare utan ytbetäckning
föreslå en tull af 65 öre per kilogram. Medelpriset å dylika brännare
lärer utgöra 3 kronor 60 öre per kilogram.
Andra arbeten af koppar äro enligt gällande taxa åsätta följande Koppar,andra
tullsatser, nämligen:
Tullsats.
Kronor.
arbeten.
N:r 859-861.
förgyllda eller försilfrade ................................. 1 kilogram 1: 50
förnicklade fernissade, lackerade eller med
annan ytbetäckning försedda...................... 1 kilogram —: 75
andra slag............................................................ 1 kilogram —: 50
Beträffande tullen å förgyllda eller försilfrade arbeten af koppar och
därmed likställda legeringar, af hvilka arbeten de försilfrade (nysilfverarbeten)
utgöra en långt viktigare artikel än de förgyllda, har i framställningar
från ett flertal tillverkare af nysilfverarbeten, med förmälan att importen
af dylika varor vore i ständigt stigande, påyrkats förhöjning af berörda
tull till 2 kronor 50 öre per kilogram. Af den officiella statistiken
bestyrkes uppgiften om den stegrade införseln, då det visar sig, att den
årliga importen af förgyllda eller försilfrade koppararbeten under femårsperiodeii
1903—07 ökats från 38,093 kilogram till 59,771 kilogram.
Äfven hänsynen till varans värde synes kunna göra en tullsats
88
698
af 2 kronor 50 öre per kilogram skälig. Medelvärdet har nämligen på
grundval af en ganska rikhaltig samling prisuppgifter beräknats till
18 å 20 kronor per kilogram.
Jämväl för nysilfverindustriens halffabrikat, den oförsilfrade men
i öfrigt färdigarbetade varan, har ökadt skydd begärts. Till stöd för
detta yrkande har anförts, att till förfång för den fabriksmässiga tillverkningen
af nysilfverartiklar en ganska omfattande import ägde rum
af dylika halffabrikat, afsedda att här i landet före försäljningen försilfras.
Särskild! gällde detta om toalett-, skriftygs- och bordsartiklar. Den
ifrågavarande införseln hade i synnerhet visat sig tilltaga, sedan de svenska
nysilfverfabrikernas ställning i konkurrensen försvagats genom 1903 års
tullförhöjning för plåt af kopparlegeringar utan motsvarande höjning af
tullen å färdiga nysilfverarbeten.
Med hänsyn till nu anförda förhållande torde det få anses lämpligt,
att toalett-, skriftygs- och bordsartiklar utan ytbetäckning — hvilka
artiklar icke i nämnvärd mån äro föremål för annan import än den, som
äger rum i ofvan angifna syfte — göras i tullbehandlingsafseende likställda
med koppararbeten, försedda med annan ytbetäckning än förgyllning
eller försilfring. Undantag härifrån bör dock äga rum för
mat-, dessert- och teskedar samt motsvarande gafflar, hvilka artiklar
äro föremål för massfabrikation flerstädes utomlands till så billigt pris,
att inhemsk tillverkning däraf icke kunnat och sannolikt ej heller för
framtiden kan med fördel upptagas.
Värdet å åtskilliga slag af koppar- och mässingsarbeten utan ytbetäckning
eller med annan ytbetäckning än förgyllning eller försilfring
framgår af nedanstående tabellariska öfversikt, som kommittén låtit uppgöra
med ledning af från flera olika firmor insamlade prisuppgifter:
Varor utan ytbetäckning:
Kranar, ventiler, krokar och fästen ...
Lås, ringklockor, ringar och. skrufva!-
Medelvärde per kg.
Kronor.
4: 15
5: 25
Förtenta varor:
Husgerådsartiklar.....
4: 40
Fernissade varor:
Lamp- och armaturdelar
12: 90
7: 80
6: 50
4: 60
d:o
Husgerådsartiklar ...............
Diverse obetydliga artiklar
699
Förnicklade varor:
Kranar ............................................................................................... 6: —
Husgerådsartiklar.............................................................................. 9: 50
Dessa prisuppgifter bestyrka de uttalanden, som gjorts uti till
kommittén inkomna framställningar från såväl lampfabrikanter som
andra tillverkare af metallvaror, att gällande tullskydd för arbeten med
ytbetäckning är i stort sedt jämförelsevis lågt. Då i dessa framställningar
vidare anföres, att den utländska konkurrensen är ganska betungande,
vinner denna uppgift stöd i den officiella statistiken, som
utvisar, att införseln af med annan ytbetäckning än förgyllning eller
försilfring försedda arbeten af koppar och kopparlegeringar från år «•
1903, då den utgjorde 274,432 kilogram, stigit till 415,187 kilogram
år 1907, hvaraf importen af lampor och ljuskronor af mässing belöpte
sig till 45,262 kilogram. Den allra största delen af denna import förskrifver
sig från Tyskland.
Erinras kunde måhända, att fernissning icke i och för sig borde
kunna höja den obestrukna varans värde så betydligt, att varans upptagande
under den högre tullsatsen kunde anses befogad!,. En jämförelse
mellan de ofvan anförda värdeuppgifterna för förnicklade och för
fernissade artiklar visar dock, att så är förhållandet; och detta finner
sin förklaring däri, att fernissning i allmänhet anbringas endast å
finare metallarbeten och sålunda kan antagas utgöra ett kriterium på
högre värde hos varan äfven före fernissningen.
Den betydande och alltjämt ökade konkurrens, som den svenska
industrien på nu ifrågavarande område möter från utlandet, och skyldig
hänsyn till tullen å vissa inom denna industri erforderliga halffabrikat,
hafva synts motivera förhöjd tull för arbeten af koppar och kopparlegeringar
med annan ytbetäckning än förgyllning eller försilfring, och har
tullsatsen ansetts lämpligen böra sättas till 90 öre per kilogram. Från
den ifrågavarande rubriken hafva, såsom af förslaget framgår, utbrutits
förtenta varor. Dessa hafva nämligen, på sätt ofvanstående prisuppgifter
gifva vid handen och jämväl för öfrigt upplysts, i regel icke
högre värde än metallarbeten utan ytbetäckning.
En framställning om höjd tull å arbeten af britanniametall utan
ytbetäckning har så mycket mindre ansetts böra föranleda något
ändringsförslag, som importen af dylika artiklar synes vara rätt obetydlig
(år 1907 blott 6,977 kilogram).
700
Blyplåt etc,
M:r 863.
Hagel etc.
lV:r 864.
Bly, andra
arbeten.
N:r865—867.
Plåt, rör och rördelar samt tråd af bly äro nu tullfria; linor af
blytråd samt stänger af bly draga, såsom hänförliga till andra arbeten
af bly, andra slag, en tull af 20 öre per kilogram.
Beträffande rör och tråd har från inhemska tillverkare yrkats
åsättande af tull. Med hänsyn till de ovissa utsikterna för en sådan
industri, och då hvad särskildt beträffar den viktigare artikeln, rören,
icke lärer vara antagligt, att den inhemska fabrikationen blir i stånd att
med ekonomisk fördel tillverka de specialkvaliteter, som äro betydande förbrukningsartiklar
vid landets sulfitfabriker, har emellertid kommittén trott
sig böra förorda bibehållande af tullfrihet jämväl för rör och tråd.
Med anledning af sakkunnigas uttalanden angående lämpligheten af
likställighet mellan tråd och stänger har ock sistnämnda artikel här
upptagits.
Till packningar nyttjas linor, gjorda af mycket tunn blytråd.
Med åberopande däraf, att dylika linor icke göras inom landet, har
begärts lindring i tullen för desamma. Kommittén har ansett hinder
icke möta för deras befriande från tull.
Hagel och kulor äro nu åsätta en tull af 10 öre per kilogram.
Enligt kommittén lämnade uppgifter utgjorde hösten 1908 medelpriset
å hagel af extra hård kvalitet 37 öre per kilogram samt genomsnittspriset
å de gångbaraste slagen 31 öre. Under de senare åren
lärer medelpriset å hagel utgjort lägst 28 öre och högst 44 öre per
kilogram. Med hänsyn därtill, att gällande tull sålunda innebär ett
ganska afsevärdt skydd för den inhemska tillverkningen, och då denna
efter den sammanslutning fabrikerna emellan, som lärer ingåtts, torde
vara i stånd att utnyttja berörda skydd, bär en hos kommittén gjord
framställning om höjning af tullen ansetts icke böra föranleda någon
åtgärd.
Enligt gällande taxa äro tullsatserna för andra arbeten af bly,
försedda med ytbetäckning, lika med tullsatserna för motsvarande arbeten
af koppar. Denna öfverensstämmelse, som är af tulltekniska skäl väl
motiverad, lärer böra bibehållas; och hafva i anledning häraf tullsatserna i
rubrikerna n:r 865 och 866 upptagits till samma belopp som i motsvarande
rubriker under koppar.
För andra arbeten, andra slag, har gällande tullsats bibehållits.
701
Plåt och. tråd samt stänger af tenn tullbehandlas nu som ej specificerade
arbeten af tenn och draga såsom sådana i regel en tull af
50 öre per kilogram. Då emellertid intet inhemskt fabrikationsintresse
krafvel’ tull å dessa artiklar, hvilka äga afsevärd användninginom
åtskilliga grenar af den kemiska industrien, hafva de ansetts
böra sammanföras med de redan nu tullfria artiklarna rör och rördelar.
Till användning vid lödning af metaller importeras tennrör, innehållande
lödpasta, hvilken artikel nu tullbehandlas som varor, ej
specificerade, arbetade, med 15 procents värdetull. Någon inhemsk
tillverkning häraf lärer visserligen icke förekomma, men med hänsyn
därtill, att andra lödmedel framställas inom landet, lärer varan icke böra
lämnas tullfri. Priset utgör enligt uppgift ungefär 1 krona 50 öre per
kilogram, och vid sådant förhållande torde lämpligen samma tullsats,
10 öre per kilogram, som föreslagits för slaglod, kunna åsättas. Med
ifrågavarande artikel hade, i anseende till användningen, lödtråd måhända
bort likställas; men då densamma vid tullbehandlingen icke utan
svårighet torde kunna skiljas från vanlig tenntråd, har den icke ansetts
böra särskildt upptagas.
Tullsatserna för andra arbeten af tenn äro för närvarande lika
med tullsatserna för andra arbeten af koppar. För fortfarande likställighet
i detta hänseende, hvad de med ytbetäckning försedda arbetena
angår, tala tulltekniska skäl. Icke heller de utan ytbetäckning varande
böra draga lägre tull än motsvarande arbeten af koppar, då de i allmänhet
stå högre i pris än dessa.
För användning bland annat vid tillverkning af knappar och möbelbeslag
införes förnicklad zinkplåt. Denna artikel, liksom ock med
andra oädla metaller än nickel öfverdragen zinkplåt, tullbehandlas nu
som zinkplåt och åtnjuter sålunda tullfrihet. Uttrycklig bestämmelse
härom har emellertid synts böra i förslaget upptagas.
Till ångpannors skyddande mot pannstensbildning är brukligt att
inuti pannan upphänga zinktackor, hvilka undergått valsning för att
blifva mera motståndskraftiga. Sådana tackor, hvilkas bearbetning består
i, förutom valsningen, anbringande af hål i tackans midt i och för
upphängningen, tullbehandlas nu som andra arbeten, andra slag, af
zink med tull af 20 öre per kilogram. I flera till kommittén inkomna
framställningar har framhållits, hurusom sådana tackor, s. k. ångpannezink,
vore en vida mindre bearbetad vara än de tullfria artiklarna rör
Tennrör etc.
N.r 869,
Rör med lödpasta.
N:r 870.
Tenn, andra
arbeten.
N:r 871-873.
Zinkplåt etc.
N:r 875.
702
och rördelar; och då någon inhemsk tillverkning af ångpannezink icke
förekommer, lärer intet vara att erinra mot, att artikeln i fråga, pa sätt
i berörda framställningar påyrkats, göres tullfri.
2 nkstänger. Stängel- af zink tullbehandlas nu som andra arbeten, andra slag,
N:r 876’ af zink och draga följaktligen tull med 20 öre per kilogram. Denna i
förhållande till värdet (60 öre per kilogram) jämförelsevis höga tullsats
har ansetts verka onödigt fördyrande vid varans användning till
elektriska batterier och lärer äfven efter en afsevärd reduktion innebära
tillräckligt skydd för inhemsk tillverkning. Kommittén har ansett
tullsatsen kunna nedsättas till hälften af nuvarande belopp.
Zink, andra Hittillsvarande likställighet mellan zink- och koppararbeten, då de
N r877e-879 är0 med ytbetäckning försedda, hvilken likställighet påkallas icke minst
af tulltekniska skäl, har bibehållits.
Amn. till afd. 1. Förevarande bestämmelse öfverensstämmer med hittillsvarande
xn B‘ tullbehandlingspraxis.
C. Arbeten af oädel metall utan afseende å metallens art.
I denna grupp äro sammanförda åtskilliga metallarbeten, hvilkas
värde endast i obetydlig grad bestämmes af värdet hos den metall,
hvaraf de äro förfärdigade, eller beträffande hvilka ett särskiljande efter
metallens art skulle medföra olägenheter af tullteknisk art. Vidare
hafva här upptagits mynt och konstnärsarbeten af oädel metall.
Tryckstämp- ] denna rubrik hafva, med omnämnande af de viktigaste slagen,
N-r 881 upptagits de artiklar, som enligt nuvarande praxis hänföras till gällande
taxas rubrik för bokstafsstämplar och boktrycksstilar. _ Med hänsyn därtill,
att under bokstafsstämplar äro hänförliga älven sifferstämplar, har
uttrycket tryckstämplar ansetts vara att föredraga. Den ojämförligt
viktigaste artikeln är boktrycksstilar, hvilken i alltjämt ökad omfattning
är föremål för tillverkning inom landet. Då det ligger i de inhemska
stilgjuteriernas intresse, att det hittills atnjutna tullskyddet bibehalles
orubbadt och från boktryckeriernas sida anspråk på nedsättning däraf
ej framställts, har nu gällande tullsats, 25 öre per kilogram, bibehållits
oförändrad.
703
Enligt livad kommittén inhämtat, utgör priset å boktrycksstilar
2 kronor 30 öre till 7 kronor per kilogram, och lärer medelvärdet ligga
närmare det förstnämnda priset, enär det är de billigaste stilsorterna,
som hafva den största användningen. Fyllnadsmateriel, som tillverkas
af sämre legering, har ett värde af endast 1 krona 28 öre till 2 kronor
50 öre per kilogram. Då en lägre tullsats för denna artikel skulle förorsaka
en besvärlig och tidsödande sortering vid förtullningen af tryckeriutensilier,
har kommittén ansett fyllnadsmateriel böra liksom hittills
likställas med stilar.
I detta sammanhang må erinras därom, att s. k. slutningsmateriel,
som i allmänhet tillverkas af järn, någon gång af zink, och som för
närvarande i allmänhet tullbehandlas såsom maskiner, redskap och verktyg
eller delar därtill med värdetull af 10 procent, enligt förslaget blir
hänförlig till någon af rubrikerna för ej särskild! nämnda varor af järn
eller zink, hvarigenom denna vara träffas af tullsatser, som, enligt hvad
af sakkunniga förklarats, lära vara lämpliga i förhållande till varans
värde.
För tryckning af affischer o. d. afsedda stilar af trä äro af allt
för underordnad betydelse för att förtjäna upptagas i särskild rubrik.
På grund af sin beskaffenhet lära de blifva hänförliga till förslagets
rubrik n:r 252.
Med hänsyn därtill, att kommittén ansett sig böra föreslå tull för
tryckplattor i allmänhet, hafva de plattor, för hvilka nu gällande tullfrihet
synts böra bibehållas, måst särskild! upptagas. Hvad beträffar
af konstnär etsade eller graverade tryckplåtar, som understundom förekomma
till import, lärer i betraktande af dessa plåtars höga pris en
efter värdet bestämd tull blifva allt för betungande. Kommittén har
visserligen icke förbisett, att ett specificerande af dylika plåtar kan medföra
olägenhet, i det att understundom svårigheter kunna uppstå för
tulltjänstemannen att konstatera en varas egenskap af konstnär sprodukt;
men en dylik tullbehandlingssvårighet synes ej böra tillmätas afgörande
betydelse, då, för den händelse plåten åsatt signering icke gifven tillräcklig
ledning för tullbehandlingen, utlåtande i frågan kan inhämtas
af sakkunnig person.
Musiknotplattor, som vanligen framställas af zink, äro ej föremål
för tillverkning inom landet, och, enligt hvad från sakkunnigt håll upplysts,
lärer ej heller förutsättning finnas för, att eu sådan tillverkningskall
komma att här uppstå. Med hänsyn härtill torde musiknotplattor
fortfarande böra åtnjuta tullfrihet. Genom formuleringen af rubriken
Tryckplåtar
af konstnär
och musiknotplattor.
N:r 882 och
883.
704
Tryckplattor
etc.
N:r 884.
n:r 883 åsyftas att utmärka, att här afses plattor för tryckning af musiknoter
och alltså icke sådana notplattor, som utgöra tillbehör till vissa
musikinstrument (ariston).
Enligt hvad upplyst blifvit, äro de alster, som framställas af de
svenska kemigrafiska anstalterna, i anseende till kvaliteten fullt jämförliga
med utlandets produkter på detta område; och representerar den
årliga tillverkningen vid nämnda anstalter ett värde af 500,000 å 600,000
kronor. Emellertid lärer det ekonomiska resultatet af klichétillverkningen
vara otillfredsställande. Detta förhållande skall, enligt hvad representanter
för ifrågavarande tillverkning i en till kommittén gjord framställning
förklarat, till väsentlig del hafva sin grund i gällande tullbestämmelser,
enligt hvilka för fabrikationen erforderliga råmaterialier,
maskiner och apparater äro tullbelagda, under det att det färdiga fabrikatet
åtnjuter tullfrihet. Härtill komme — enligt hvad ytterligare
framhålles — att de utländska klichéanstalterna intoge en gynnsammare
ställning till följd af lägre arbetspris och i öfrigt billigare omkostnader.
Den utländska konkurrensen, särskildt från Danmark och
Österrike, hade också gjort sig kännbar. Det syntes alltså finnas fullt
fog för införande af skydd för den inhemska klichétillverkningen.
Hvad sålunda anförts till förmån för eu tull å klichéer, har kommittén
funnit beaktansvärdt. Visserligen hafva af representanter för de
svenska bokförlagen framförts invändningar mot en dylik tull, hvarvid
särskildt framhållits de svårigheter, som skulle uppstå dels vid införsel
af köpta eller lånade klichéer till sådana större verk, hvaraf upplagor
utgåfves i flera än ett land, dels ock vid transport hit till landet af
sådana klichéer, som gemensamt ägdes af svenska och utländska bokförlag.
Att tullen skulle verka nämnvärdt betungande i förstberörda
fall, torde väl dock knappast kunna antagas; och hvad beträffar de
klichéer, som äro föremål för samäganderätt, lära utländska sadana, sedan
de en gång införtullats, kunna huru ofta som helst efter återutförsel
tullfritt införas såsom reimportgods. För dylika klichéer af
svenskt ursprung behöfver gifvetvis aldrig tull erläggas.
Med hänsyn till här ifrågavarande artiklars synnerligen växlande
värde — enligt ‘hvad upplyst blifvit, kan priset å klichéer om 100 grams
vikt variera mellan 3 kronor och 200 kronor per stycke har icke
vikt- utan värdetull synts lämpligen böra ifrågakomma. Framställdt
yrkande om tullsatsens bestämmande till 25 procent af värdet har icke
kunnat biträdas, utan har 15 procent synts lämpligare. Denna senare
705
tullsats har jämväl förordats i det förut omförmälda utlåtandet af representanter
för svenska pappersbruksföreningen in. fl.
h ör bär upptagna artiklar har nu gällande tullsats, mot hvilken Folier, bianmärkning
ej förekommit, bibehållits oförändrad. ^^etc6""
N:r 885.
Artiklarna äkta bladguld och äkta bladsilfver hafva, ehuruväl de Bladguld och
utgöra arbeten af ädla metaller, upptagits under denna grupp, enär äkta !llad0bti(lfver
och oäkta vara äro så likartade, att de vid tullbehandlingen svårligen N:r 886.
kunna åtskiljas. Redan af hänsyn till denna tulltekniska svårighet lärer
ett framställdt förslag om nedsättning af tullen å oäkta bladguld icke
kunna vinna beaktande. En dylik nedsättning synes icke heller för
ifrigt vara påkallad, då, enligt hvad upplyst blifvit, oäkta bladguld balett
värde af 18 till 31 kronor per kilogram.
Hela importen af här upptagna artiklar utgjorde i medeltal under
perioden 1903—07 cirka 2,400 kilogram per år.
De till rubriken fogade emballagebestämmelser hafva ansetts böra
bringas till öfverensstämmelse med hvad för likartade varor är föreslaget,
hvilket i sak ej innebär nämnvärd afvikelse från hvad nu finnes
stadgadt.
Skrifpennor, som vanligen tillverkas af järn men undantagsvis Skrifpenna!-.
äfven af annan metall, exempelvis nickel, draga nu tull med 1 krona N:r 887-50 öre per kilogram. Då tillverkning af denna vara, om än i mindre
omfattning, äger rum inom landet och förutsättningarna för upptagande
al tillverkningen i större skala hufvudsakligen lära sammanhänga med
möjligheten att erhålla nödig arbetskraft till pris, som medgifver täflan
med utländska företag på detta område, har gällande tullsats ansetts
böra bibehållas.
Fiskkrokar och med dem här likställda artiklar tullbehandlas nu Fiskkrokar,
som ej specificerade redskap med 10 procents värdetull. N:r 888 och
Verkställd utredning har gifvit vid handen, att den inhemska tillverkningen
omfattar endast krokar af mässing, angelkrokar af järn samt
enklare drag och svirflar, likasom ock att specialiseringen af här ifrågavarande
artiklar kan inskränkas till hvad hänsynen till nyssnämnda tillverkning
kräfver. Enligt hvad upplyst blifvit, utgör priset å stålkrokar
2 kronor 50 öre till 10 kronor per kilogram, hvarvid medelpriset ligger
närmare den förra, än den senare siffran. Metkrokar af mässing lära
i medeltal betinga ett pris af omkring 5 kronor samt drag och svirflar
89
706
Hattnålar etc.
N:r 890.
Häktor etc.
N:r 891.
Cirklar etc.
N:r 892.
ungefär 20 kronor per kilogram. Andra krokar med konstgjord! bete
betinga i allmänhet högt pris. Så kosta exempelvis flugkrokar 60 till
250 kronor per kilogram. Fiskkrokar, försedda med tafs, kosta 15 till
80 kronor per kilogram.
I denna rubrik upptagna artiklar tullbehandlas nu som nålar,
andra slag, med tull af 40 öre per kilogram. Dock hafva eu del finare
hattnålar hänförts till bijouterivaror, hvilket förhållande emellertid
medfört rätt stor osäkerhet vid tullbehandlingen. En enhetlig förtullning:
af denna senare artikel kan så mycket hellre förordas, som intet
O # J _ ’
inhemskt tillverkningsintresse ställer sig däremot.
Den af järnkontoret för flertalet i denna rubrik inrymda artiklar
förordade tullsats af 80 öre per kilogram har synts väl hög, och en
tullsats till samma belopp som i nästföregående rubrik torde kunna
anses tillräcklig.
Då någon större svårighet icke lärer förefinnas att med afseende
å säkerhetsnålar och ej särskild! nämnda nålar afgöra, huruvida varan
är att hänföra till bijouterivaror eller ej, har taxans bestämmelse om
vissa dylika nålars tullbehandling som bijouterivaror bibehållits.
Förevarande rubrik öfverensstämma’ i sak med gällande taxas
bestämmelser.
Ifrågasatt upptagande i denna rubrik äfven af snörhålsringar och
snörhakar har mött öfvervägande betänkligheter, särskildt med hänsyn
därtill, att den tullnedsättning, som därmed skulle inträda för de såsom
med vtbetäckning försedda arbeten af koppar nu tullbehandlade hvitkoka
ringarna och hakarna, skulle hardt drabba den hemslöjd, som i
vissa delar af vårt land sysslar med tillverkning af sådana artiklar.
Cirklar, passare och cirkelbestick draga nu tull med 1 krona
50 öre per kilogram.
Från inhemska tillverkare af dessa artiklar har kommittén fått
mottaga framställning om förhöjning af tullen, därvid jämte erinran
om den utländska konkurrensens hämmande inverkan på den svenska
cirkelbesticksindustrien framhållits, bland annat, olägenheten af det
förhållande, att tullsatsen för lösa etuier, som erfordrades till cirkelbestick,
vore 50 öre per kilogram högre än här ifrågavarande tullsats.
Införseln af hithörande artiklar har visserligen under senare tid
ökats men ingalunda så, att den kan böra föranleda någon mera väsentlig
707
höjning af tullsatsen. Sedan särskild, lägre tull åsatts cirklar af järn,
har dock tullsatsen i denna rubrik ansetts böra upptagas till samma
belopp, som gäller för de tomma etuierna.
Ifrågasättas kunde att i rubriken för mynt upptaga äfven medaljer.
Då emellertid enligt § 5 s) tulltaxeförordningen utställningsmedaljer skulle
komma i åtnjutande af tullfrihet, torde anledning därtill saknas. Andra
medaljer, om sådana någon gång inkomma, torde väl lämpligen kunna
tullbehandlas efter sin beskaffenhet.
Mynt.
N:r 893.
D. Ädla metaller samt arbeten däraf.
Af den officiella statistiken framgår, att den inhemska tillverkningen
af guldsmedsarbeten under senare tid varit stadd i tillväxt, men
äfven att införseln af dylika arbeten ökats i minst lika hög grad. Detta
bestyrkes jämväl af nedanstående, från kontrollverket erhållna uppgift
på mängden af under åren 1898—1907 kontrollstämplade guld- och
silfverarbeten.
Guldarbeten. Silfverarbeten.
| I Sverige tillverkade. | Importerade. | I Sverige tillverkade. | Importerade. | ||||
År. | Kilogram. | Gram. | Kilogram. | Gram. | Kilogram. | Gram. | Kilogram. | Gram |
1898 .. | .... 562 | 710.6 | 64 | 947.0 | 4,161 | 147 | 1,971 | 090 |
1899 .. | . . 601 | 557.0 | 69 | 723.0 | 4,582 | 395 | 1,785 | 966 |
1900 ... | ... 630 | 820.2 | 76 | 499.4 | 4,332 | 312 | 1,928 | 538 |
1901 ... | ... 637 | 541.4 | 90 | 681.0 | 5,295 | 015 | 2,294 | 376 |
1902 ... | ... 620 | 027.o | 83 | 988.0 | 5,113 | 215 | 2,134 | 836 |
1903 | . 663 | 432.8 | 70 | 885.0 | 5,611 | 596 | 2,325 | 030 |
1904 ... | ... 694 | 904.8 | 94 | 614.0 | 5,876 | 898 | 2,717 | 472 |
1905 ... | ... 744 | 135.4 | 91 | 869.0 | 6,710 | 616 | 2,936 | 004 |
1906 ... | ... 829 | 410.6 | 151 | 245.4 | 6,644 | 262 | 2,959 | 158 |
1907 . | .. 910 | 796.0 | 156 | 755.0 | 6,472 | 388 | 3,037 | 941 |
Guldplåt tullbehandlas nu som andra arbeten af guld med tull af 15 Plåt etc. af
kronor per kilogram. Med hänsyn till varans egenskap af ett half- N:rU896.
fabrikat torde den lämpligare böra likställas med guldtråd, som nu drager
en tull af 2 kronor 50 öre per kilogram.
708
Andra arbeten
af guld.
N:r 898.
Stänger, tråd
och plåt af
silfver.
N:r900—902.
Andra arbeten
af silfver.
N:r 904.
Arbeten af
platina.
N:r 906 och
907.
Andra arbeten af guld draga nu, såsom nyss nämnts, tull med
15 kronor per kilogram.
Med hänvisning till den årligen växande importen af guldsmedsarbeten
hafva representanter för guldsmedsyrket framställt begäran om
höjdt tullskydd. Då kommittén funnit sig böra föreslå förhöjning af
den nuvarande tullsatsen, har dock skyddssynpunkten varit mindre bestämmande
än hänsyn till varans egenskap af lyxartikel. Mot eu
ansenligare tullförhöjning än den föreslagna talar den jämväl af 1888
års tullkommitté framhållna omständigheten, att varan lätteligen kan
göras till föremål för oloflig införsel, hvartill gifvetvis ökad frestelse
framställer sig, i samma mån som tullsatsen höjes.
Enligt gällande taxa draga plåt och träd af silfver tull med 2
kronor 50 öre per kilogram, under det att andra arbeten af silfver äro
åsätta eu tull af 15 kronor per kilogram. I praxis har under tråd hänförts
endast ofasonerad sådan, hvaremot pärltråd och annan fasonerad
träd tullbehandlats som andra silfverarbeten. Då den tull, som sålunda
drabbar den fasonerad© tråden, hvilken har afsevärd användning inom
guldsmedsyrket, lärer vara väl hög, har kommittén ansett sig böra, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med framställdt yrkande från representanter
för berörda näring, upptaga fasonerad tråd med lägre tullsats,
hvilken ansetts lämplig äfven för fasonerade stänger. Ofasonerade stänger,
Indika äro att betrakta såsom råvara, hafva upptagits till tullfrihet.
Af väsentligen samma skäl, som anförts i fråga om arbeten af
guld, har äfven för silfverarbeten tullsatsen ansetts höra höjas. Med
hänsyn till varuvärdet och den omständighet, att silfverarbeten i allmänhet
äro vida tyngre pjäser än arbeten af guld, har emellertid tullsatsen
här synts böra sättas lägre än för arbeten af guld.
Under senare tid har platina börjat komma till användning vid
infattning af juveler. Dylika arbeten torde nu tullbehandlas som bijouterivaror
med tull af 2 kronor per kilogram. Då emellertid platinasmycken
lära vara dyrbarare än guldsmycken, synes tullen för de förra
åtminstone icke böra vara lägre än tullen för de senare.
709
XIII, Maskiner, apparater, fartyg och fordon.
A. Maskiner, apparater och redskap, ej elektriska.
Den mekaniska verkstadsindustrien, som i regel drifves tillsammans
med fabrikationen af gjutgods, bär i vårt land gått betydligt framåt
under de senare åren. Verkstädernas antal, som år 1896 utgjorde 296,
uppgick år 1905 till 424 med en arbetsstyrka af nära 20,000 personer. Tillverkningen
belöpte sig åren 1901—05 till omkring 53 miljoner kronor
i årligt medeltal och visar — vid beräkning för enstaka år — en
stigning från 32 miljoner kronor år 1896 till 53 miljoner kronor år 1905.
Den största ökningen kommer på ångmaskiner och ej elektriska motorer
samt på arbetsmaskiner och redskap för träindustrien och för jordbruket
äfvensom på vapenfabrikationen, hvars alster — projektiler, kanoner och
gevär — emellertid icke äro upptagna i denna afdelning.
Beträffande en stor mängd arbetsmaskiner gäller dock, att de
inhemska verkstäderna endast fylla den mindre delen af landets behof,
i det att införseln är större än tillverkningen. Detta är särskildt fallet
med maskiner för metallindustrien, textilindustrien, sädeskvarns-, chokladoch
bageriindustrierna samt socker-, sprit- och margarinindnstrierna.
Äfven maskiner för trämasse- och pappersindustrierna samt läderoch
kautschuksindustrierna införas i större mängd, än de inom landet
tillverkas. Gfifvetvis är då också utförseln af dylika maskiner betydligt
mindre än införseln.
I afseende å ångpannor, ångmaskiner och lokomotiv torde kunna
sägas, att den svenska tillverkningen utvecklat sig på ett tillfredsställande
sätt. Införseln af dessa artiklar är jämväl mindre betydande.
Äfven någon utförsel förekommer, om också ej af större omfattning.
Tillverkningen af landtbruksmaskiner är afsevärdt större än införseln;
för vissa slag representera de införda maskinerna blott en tiondel
af landets egen produktion. För några grupper linnes ett småningom
ökadt utförselöfverskott, och för mejerimaskiner — separatorerna —
stiger detta öfverskott till nära 8 miljoner kronor. Sistnämnda maskiner,
som bilda den största gruppen bland de svenska verkstädernas tillverkningar,
äro till öfvervägande del föremål för export.
Sveriges hela utförsel af maskiner och redskap, så vidt här är i
fråga, uppgick åreu 1901—05 till närmare 14 miljoner kronor årligen,
710
medan införseln steg till närmare 17 miljoner kronor. Såsom af det
ofvan anförda, framgår, är det vissa arbetsmaskiner, som åstadkomma
införselöfverskottet. Eu jämförelse med motsvarande siffror för äldre
perioder visar nogsamt, att den svenska verkstadsindustrien afsevärdt
utvecklats, då ökningen af landets utförsel på ifrågavarande område
varit betydligt större än ökningen af införseln.
Samma språk tala äfven siffrorna för åren efter 1905, då både inocli
utförseln stigit, men den senare ökats relativt kraftigare än den förra.
Vid behandlingen af den del af taxeförslaget, som innefattas i den
till afd. XIII hörande underafd. A, har kommittén haft förmånen
af en fast utgångspunkt i det af maskinverkstädernas förut omförrnälda
kommitterade utarbetade förslaget, livilket finnes som bilaga
fogadt vid detta betänkande (bil. T). Beträffande _ detta förslag må
först erinras, att detsamma upptager åtskilliga artiklar, hvilka hafva
sin plats inom andra delar af taxeförslaget än den nu ifrågavarande.
Särskild! må — med afseende därå, att gällande taxa sammanfört maskiner,
redskap och verktyg — framhållas, att de till verktyg hän!örliga
artiklar i allmänhet återfinnas såsom varor af det material, hvaraf de
framställts. Så t. ex. i afdelningen för trävaror och ännu mer i afdelningen
för järnvaror. Samma förhållande äger ock i allmänhet rum
med handredskap, då därmed förstås flyttbara redskap af enklaste konstruktion
och jämförelsevis ringa vikt, af sedda att brukas för handkraft,
utan rörliga delar eller med blott ett fåtal sådana.
1 hvad det af maskinverkstädernas kommitterade upprättade förslaget
af ser maskiner och därmed jämförliga artiklar, har dess uppställning
hufvudsakligen byggts på den statistiska varuförteckningens indelning
af maskiner, där dessa i stort sedt uppdelas efter de industrier, hvarinom
de användas. Denna gruppering, som ur statistisk synpunkt kan hafva
sitt stora intresse, kan dock näppeligen i lika stor utsträckning genomföras
i tulltaxan, som vida mera än den statistiska varuförteckningen
måste kräfva säkert och bestämdt dragna gränser de olika rubrikerna
emellan. Nu förhåller det sig emellertid så, att samma eller liknande
slag af maskiner ofta hafva användning inom flera olika industrier, samt
att inom samma industri nyttjade maskiner esomoftast hafva alltför olika
värden för att låta sig inbegripas under en och samma vikttullsats. Kommittén
har vid sådant förhållande måst äfven i afseende å uppställningen
underkasta maskinverkstädernas förslag en genomgående omarbetning, därvid
biträde erhållits icke allenast af åtskilliga bland de verkstädernas kommitterade,
hvilka utarbetat berörda förslag, utan äfven af ett betydande
antal andra representanter för den svenska verkstadsindustrien samt för
711
maskin- och redskapshandeln. Emellertid hafva vid behandlingen af denna
afdelning svårigheter tidt och ofta mött, beroende bland annat därpå,
att de på detta område speciellt sakkunniga vanligen behärska hvar
sin grupp af hithörande artiklar men mera sällan i detalj de delar af
området, som falla därutanför, likasom ock därpå, att inom tullverket
för närvarande föga sakkunskap linnés att tillgå, då det gäller att
skilja mellan olika slag af närstående maskiner, hvilket sistberörda
förhållande finner sin helt naturliga förklaring däri, att hittills, då tullbehandlingen
af maskiner kraft allenast utrönande af varuvärdet, tulltjänstemännen.
saknat anledning att göra någon undersökning angående
sådana varuslags konstruktion och tillämnade användning.
I det föreliggande förslaget har kommittén sökt att i de särskilda
rubrikerna sammanföra till konstruktion, värde och användning likartade
artiklar. Otvifvelaktigt kan särskild!, i denna del mot förslaget anmärkas,
att det går långt i specialisering och att det ställer stora kraf
på tulltekniska insikter vid tull behandlingen. I förstnämnda hänseende
gäller dock, hvad redan i den allmänna motiveringen antydts, att ett
i industriellt hänseende mindre utveckladt land måste söka skydda
sig gent emot den mäktiga utländska konkurrensen; och detta kräfver,
för så vidt tullen icke skall blifva oproportionerligt hög på billigare
artiklar, en vidlyftig specifikation. Ännu mera måste detta vara behörigt,
då det, såsom, här, gäller att träffa lämpliga tullsatser på ett hittills i
afseende å tullagstiftning ganska opröfvadt område. Framdeles torde
med ledning af vunnen erfarenhet förenklingar kunna införas. Hvad
krafvet på tulltjänstemännens insikter beträffar, torde införande af vikttullar
å maskiner böra förbindas med anordnande af särskild instruktion
för tulltjänstemännen i sådana varuslags tullbehandling.
Ifrågasättas torde ock kunna, huruvida icke tullstadgans föreskrifter
angående tull angåfningsinlagas innehåll borde med afseende å
sådana varuslag, hvarom nu är fråga, modifieras så, att importören
finge till åliggande att redan i inlagan meddela vissa, till ledning för
tullbehandlingen lämpade uppgifter, såsom angående en införd maskins
benämning och tillämnade användning, allt under ansvar för oriktiga
uppgifter.
I afseende å tullsatserna i denna afdelning kan i största allmänhet
sägas, att, där icke särskilda skäl för ökning eller minskning af
nuvarande skydd förelegat, kommittén sökt afpassa dem så, att de skulle
komma att i möjligaste mån motsvara nu gällande värdetull med någon
mindre jämkning uppåt, föranledd närmast af föreslagen tullförhöjning
å vissa för verkstadsindustrien erforderliga halffabrikat.
712
Med vikttnllars införande följer, att, hvad beträffar ett flertal maskiner,
en uppdelning i viktgrupper måste verkställas för att hindra
alltför ojämn verkan af dessa tullar. Det torde emellertid hvarken med
hänsyn till skyddets jämna afvägande vara nödigt eller ur tullteknisk
synpunkt vara tillrådligt att drifva denna uppdelning så långt, som af
maskinverkstäderna föreslagits. De af kommittén hörda sakkunniga
hafva ock funnit ett mindre antal viktgrupper i ett flertal fall kunna
göra tillfyllest. För att tullen må drabba någorlunda jämnt, kräfves
vidare, att maskinerna förtullas efter sin nettovikt. Härvid möter emellertid
svårigheten af nettoviktens utrönande. Äfven om vikten af varuemballaget
i många fall torde kunna fastställas genom profvägning af
någon del dåra!'', exempelvis en sida af en låda, eller med ledning af
de i företedd faktura intagna uppgifter om brutto- och nettovikt, lärer
dock lör den verkliga nettoviktens bestämmande ofta nog befinnas nödvändigt
att uppacka maskinerna. De af kommittén hörda fackmännen
hafva emellertid framhållit, att uppackning — afklädande — af maskinerna
vanligen vore tidsödande och ofta förenad med risk för skada
å godset, hvarförutom en sådan åtgärd vore särskildt betänklig i de fall,
då varan skulle försändas vidare från förtullningsorten. Dessa olägenheter
kunna emellertid väsentligen afhjälpas genom införande af lämpligt
afvägda tarasatser för maskiner, då varans störtning i de flesta fall
synes kunna undvikas. Legal tara för maskiner återfinnes också i flera
utländska tulltariffer. 1 den tyska tariffen är taran bestämd till 13 procent
för maskiner, inkommande i låda eller fat, och till 6 procent för
maskiner, inkommande i korg. Den österrikiska tariffen innehåller
samma föreskrift, men därjämte stadgas dels tara af 8 procent för maskiner,
inkommande i »Halbkisten y dels tara af 4 procent för maskiner,
inkommande i, bland annat, balar eller träramar. Fn i Stockholms
tullpackhus verkställd undersökning har gifvit vid handen, att nämnda
tarasiffror, då till »Halbkisten» räknats häckar, i regel understiger den
verkliga taran, likasom ock att de nu gällande s. k. allmänna tarasatserna
icke lämpa sig för maskiner. Enligt sakens natur måste visserligen den
legala taran bestämmas så, att den i stort sedt är lägre än den verkliga,
Syftet med den legala taran, eller förenkling af tullbehandlingen,
lärer dock ej härigenom äfven tvras, tv i betraktande af maskin tullarnas
belopp) torde, om skillnaden mellan den legala och den verkliga taran
icke är alltför stor, importören i regel till undvikande af olägenheterna
med varans störtning föredraga, att den legala taran tillämpas. Å andra
sidan torde väl ock kunna antagas, att de fall, där fråga kan uppstå
om eu maskins hänförlighet till den ena eller andra af två, olika tull
-
71S
satser underkastade viktgrupper, allt eftersom den legala eller den verkliga
taran beräknas, icke skola blifva synnerligen talrika, samt att särskilda
bestämmelser kunna träffas för sådana undantagsfall, såsom t. ex.
angående medgifvande af profvägning — där emballaget är af normal
beskaffenhet — och dylikt, med eller utan visst, inskränkt vitsord åt
uppgifter i företedd faktura. Frågan härom, likasom ock om bestämmande
af legal tara för maskiner torde emellertid tarfva en på utförligare
undersökningar i packhusen grundad utredning, än den kommittén kunnat
åvägabringa.
Såsom af rubriken framgår, är förevarande underafdelning af afd. XIII
i taxeförslaget afsedd att omfatta, förutom vissa, särskildt specificerade
slag af redskap, alla icke elektriska maskiner och apparater. Med
hänsyn till omfattningen af slumprubriken (n:r 1002) är sålunda af
vikt, att dessa bägge sistnämnda begrepp kunna anses i erforderlig
grad bestämda. De i frågan hörda fackmännen hafva ansett den beskrifning,
som i förklaringen till österrikisk-ungerska tariffen lämnas ä
maskiner och apparater böra kunna tjäna till nödig ledning för afgörande
af, huru långt dessa bägge begrepp tillsammans kunna anses sträcka sig.
Gränsen dem emellan är tydligen i detta sammanhang utan betydelse.
I nämnda förklaring uttalas, att maskiner äro inrättningar — oftast
större — för utförande af ett mekaniskt arbete därigenom, att särskilda
delar i desamma sättas i rörelse medelst kraftpåverkan; samt att apparater
äro inrättningar — äfven de af en viss storlek — vid h vil kas
användning det afsedda resultatet vinnes genom fysikaliska eller kemiska
processer, om ock maskinella anordningar ofta äro erforderliga för användningen.
Det torde väl knappast behöfva påpekas, att denna beskrifning
bör, hvad maskiner beträffar, anses omfatta såväl kraft-som arbetsmaskiner.
Tillä gg as kan, att chefen för tullpackhuset i Stockholm, som jämväl
deltagit i frågans behandling, icke hyst betänkligheter vid slumprubrikens
affattning så, att den komme att omfatta jämväl alla ej särskildt
nämnda apparater.
Såsom alster af den mekaniska verkstadsindustrien har jämväl
rullande järnvägs- och spårvägsmateriel fått plats i nu ifrågavarande
underafdelning. Vidare upptagas här sådana till berörda artiklar hörande
delar, angående hvilkas förtullning särskilda bestämmelser funnits erforderliga,
äfvensom armatur. Icke minst i fråga om maskiner kräfves uppmärksamhet
för den redan i allmänna motiveringen berörda frågan om
tullen på delar till en vara, likasom förhållandet ock är med afseende å
förtullningen af maskiner, inkommande i delar. Vid öfvergång från nuvarande
bestämmelser, enligt indika oj specificerade delar till maskiner
90
714
draga samma värdetull — 10 procent — som själfva maskinen, ligger det
tydligtvis stor vikt uppå, att de nya stadgandena afpassas så, att å ena
sidan icke tullen ä de färdiga maskinerna kan kringgås genom införsel
af maskinerna, söndertagna i delar, samt å andra sidan den legitima
importen af reserv- och ersättningsdelar till maskiner icke onödigtvis
betungas. I fråga om söndertagna maskiner har varit tydligt, att dylika
måste behandlas såsom hela maskiner, och detta utan hinder däraf,
att en eller annan mindre väsentlig beståndsdel saknas. Likaså har
kommittén i likhet med maskinverkstädernas kommitterade ansett, att
sådan tullbehandling icke bör vara utesluten därför, att maskindelarna
inkomma med olika lägenheter. Den af maskinverkstäderna i detta
sammanhang upptagna bestämmelse, att maskindelar, inkommande inom
loppet af tre månader och bevisligen utgörande delar till samma maskin,
skola tullbehandlas såsom färdig maskin, bär kommittén dock icke
funnit böra i taxan införas utan ansett, att närmare föreskrift i ämnet
bör ankomma på Kungl. Maj:t. Med de tullsatser, som skulle gälla vid
förtullning af särskild!, inkommande delar, torde det nämligen ofta nog
lända importören till fördel att få en sönder tagen, i olika sändningar
inkommande maskin förtullad som ett helt; och för denna rättighets
tillgodonjutande torde kunna uppställas iakttagande från importörens
sida af särskilda villkor till tryggande af statsverkets rätt, såsom
att anmälan om de framdeles införväntade sändningarna skall göras
redan vid tullbehandlingen af första sändningen, att erforderlig säkerhet
skall ställas för tullafgiften, till dess beloppet kan slutligen fastställas,
in. m., hvarom bestämmelser lämpligast torde träffas i tulladministrativ
väg. De i taxan erforderliga bestämmelser i ämnet hafva inryckts i
anm. 1—3 under denna afdelning. Där har jämväl intagits föreskrift
om skyldighet för varuägaren att i mån af behof vid tullbehandlingen
förete vissa handlingar, ägnade att underlätta varans identifierande.
Hvad beträffar tullbehandlingen af särskild! inkommande delar till
maskiner, hafva meningarna varit betydligt mera växlande. Af maskinverkstädernas
kommitterade hade föreslagits, att ej specificerade delar
till maskiner eller redskap skulle förtullas efter samma grunder som
den färdiga maskin, till hvilken de hörde, med iakttagande af att för
delar till sådana maskiner, hvilka droge olika tull efter olika styckevikt,
tullbeloppet skulle beräknas efter hvarje maskindels egen vikt. Ett
stadgande af detta innehåll skulle dock svårligen kunna tillämpas, då
beträffande eu stor mängd maskindelar det skulle möta alltför stora
svårigheter att vid tullbehandlingen urskilja, till hvad slags maskin de
hörde. Därtill kommer ock, att, då maskindelens egen vikt skulle blifva
715
bestämmande för den viktgrupp, till hvilken den skulle föras i sådana
fall, där tullsatsen vore högre i samma mån, som maskinen företedde
en lägre vikt, så skulle den föreslagna anordningen i många fall medföra
en orimligt hög tull.
De af kommittén hörda sakkunniga hafva ej heller velat förorda
ett dylikt förfärande ens i en efter mönster från den österrikisk-ungerska
tullagstiftningen modifierad form. En del af dessa sakkunniga hafva
däremot föreslagit, att å maskindelar skulle bibehållas nuvarande värdetull.
Andra åter hafva påvisat, att en lösning af frågan på sistberörda
sätt föga stode i öfverensstämmelse med den eljest förordade öfvergången
från värde- till vikttullar och att därmed i många fall de af
kommittén föreslagna vikttullsbestämmelserna skulle göras illusoriska.
Efter upprepade öfverläggningar med de sakkunniga och efter ingående
undersökningar har kommittén stannat vid att förorda den med motsvarande
tyska bestämmelse öfverensstämmande föreskrift, att inkommande
lösa maskindelar skola tullbehandlas såsom varor af det ämne,
hvaraf de bestå. Från detta stadgande, som inryckts i anm. 4
till denna afdelning, hafva dock vidgående undantag blifvit gjorda.
Ett konsekvent genomförande af angifna regel skulle nämligen i många
fall leda till föga önskvärda resultat. Det för den inhemska maskinindustrien
afsedda skydd skulle säkerligen på mer än ett sätt äfventyras.
I många fall blefve skillnaden mellan tullafgiften för en hel maskin
och sammanlagda tullbeloppen för de delar, hvaraf maskinen bestode,
så betydande, att den inbjöde till ett kringgående af maskintullen.
Eller ock kunde hända, att, trots kostnaden för sammansättningen,
allenast vissa delar af eu maskin importerades för att här hopfogas
med andra, inom landet tillverkade, hvarvid det val oftast blefve de
dyrbarare och lättare, som importerades, samt de billigare och tyngre,
som de inhemska verkstäderna finge tillverka. Till förebyggande häraf
hafva eu stor mängd maskindelar i förslaget specificerats samt upptagits
under högre tullsatser, än som föreslagits för varor af det ämne,
hvaraf maskindelarna bestå. Härvid hafva delarna upptagits antingen
tillsammans med den maskin, hvartill de höra, eller i särskilda rubriker.
Till det förra slaget höra inre roterande delar till ångturbiner, centrifugalpumpar
in. fl. maskiner, yttre omhöljen till, bland andra, dylika
pumpar, löphjul till vattenturbiner, dockor, supporter, växellådor och
indelningsapparater till vissa metallbearbetningsmaskiner samt delar till
sy-, stick- och nåtlingsmaskiner. Af det senare slaget må, beträffande
i denna afdelning upptagna artiklar, erinras om, förutom kulor
till separatorer och fettbestämningscentrifuger, de synnerligen viktiga
maskindelar, som finnas upptagna i rubrikerna n:r 1003—1010. Dessa
utgöras af hufvudsakliga delar i kraftmaskiner. Eu dylik specificering
af de förnämsta delarna till arbetsmaskiner bär icke ansetts erforderlig,
då särskild import af sådana delar mera sällan torde förekomma.
I förslaget hafva vidare särskildt upptagits några maskindelar, som,
tullbehandlade efter hufvudregeln, skulle drabbas för hårdt af tullen.
Af dessa artiklar — Indika dock icke återfinnas inom denna afdelning
— må nämnas vissa delar af trä eller järn till textilmaskiner. Slutligen
hafva, till förenkling af tullbehandlingen, under egna rubriker sammanförts
vissa maskin- och apparatdelar, exempelvis arbeten af valsad järnplåt
till ångpannor samt valsar och transmissioner.
I denna afdelning upptagna artiklar äro för närvarande i allmänhet
hänförliga till någon af taxerubrikerna maskiner, redskap och
verktyg eller delar däraf, ej specificerade, järnvägsmateriel, andra slag,
ej specificerade, eller delar däraf, brand- och trädgårdssprutor äfvensom
tillbehör, symaskiner och stickmaskiner eller delar däraf, ej specificerade,
samt ångmaskiner, ej specificerade, och ångpannor. I alla dessa
fall draga de nu tull med 10 procent af värdet.
Med ångpannor hafva jämställts vissa, särskildt med hänsyn
till pris och användningssätt närstående apparater. Den inskränkning
i afseende å rubrikens omfattning har dock med hänsyn till tullsatserna
ansetts nödig, att här är fråga allenast om apparater, som hufvudsakligen
bestå af smidbart järn.
För ernående af lämpligt afvägda tullsatser hafva här ifrågavarande
artiklar måst uppdelas på sex olika rubriker.
Till rubrikerna n:r 908 och 909 lära, enligt kommitténs förslag,
hufvudsakligen komma att hänföras ångpannor, afsedda för transportabla
eller stationära ångsprutor. Dessa pannor, som hufvudsakligen tillverkas
inom landet, kosta, då de i vikt icke öfverstiga 1,500 kilogram, 300 till 440
kronor (medelpris 395 kronor) och, då de väga mer än 1,500 kilogram,
215 till 255 kronor (medelpris 235 kronor), allt per 100 kilogram räknadt.
Då dessa pris afse inhemsk tillverkning, torde de emellertid vara
för höga för att läggas till grund för tullsatserna, och kommittén har,
efter hörande jämväl af representanter för den inhemska tillverkningen,
ansett sig böra räkna med något lägre medelpris samt på grund häraf
föreslagit tullsatserna till resp. 30 och 20 kronor, allt per 100 kilogram
räknadt.
717
. Med ångpannor, försedda med tuber eller rör af annan metall än
järn, hafva förvärmare med dylika rör ansetts böra i tullbehandlingshänseende
likställas. Hvad beträffar öfriga i förevarande rubriker upptagna,
med röranordningar af koppar försedda artiklar, lära för dem,
enligt hvad kommittén af sakkunniga inhämtat, icke erfordras särskilda
bestämmelser, utan synas de, helst som de icke äro föremål för nämnvärd
tillverkning inom landet, böra i förtullningsafseende jämställas med
dylika apparater, försedda med järnrör.
För roterande kokare har särskild tullsats ansetts erforderlig, och
bär densamma, sedan inhemska tillverkare af ifrågavarande artikel
lämnats tillfälle att yttra sig, upptagits till 8 kronor per 100 kilogram.
De artiklar, som falla under denna rubrik, utgöras hufvudsakligen
af cylindriska ångpannor. Deras medelpris har beräknats till 65 kronor
per 100 kilogram. Med hänsyn till den ganska kännbara konkurrens
beträffande sådana pannor, om hvilken den betydande införseln vittnar,
har ansetts skäligt att, i nära öfverensstämmelse med hvad maskinverkstädernas
kommitterade förordat, här upptaga en tullsats af 9
kronor per 100 kilogram. Emellertid hafva prisförhållandena synts
betinga, att denna tullsats icke, såsom enligt maskinverkstädernas förslag,
göres tillämplig på så stora pannor som upp till 5,000 kilograms vikt,
utan att gränsen sättes redan vid en vikt af 3,000 kilogram.
1 anledning af den i förevarande rubrik föreslagna diametergränsen
för rören må erinras, att diametern ä rören i de småtubiga pannorna
vanligen icke öfverstiger 135 millimeter, medan däremot i pannor
med större tuber rörens diameter är minst 600 millimeter. Gränsen 250
millimeter bär valts närmast med afseende å det förhållande, att i afdelningen
för järn och järnlegeringar motsvarande gräns uppdragits mellan
egentliga rör och till rör hopböjda plåtar; och är sålunda i sak afvikelsen
från maskinverkstädernas förslag beträffande denna detalj utan
betydelse.
Till rubrikerna n:r 912 och 913 komma enligt förslaget att hänföras,
bland annat, vattenrörspannor, Indika stå de i rubriken n:r 911 upptagna
pannorna nära men i vikt vanligen öfverstiga 5,000 kilogram. Medelpriset
å sådana beräknas till 53 kronor per 100 kilogram. Hit komma
vidare cylindriska pannor, i vikt öfverstigande 3,000 kilogram (medelpris
60 kronor per 100 kilogram), tvåtubiga lancashirepannor (40 kronor per
100 kilogram), entubiga cornischpannor, mångtubiga pannor med stora
N:r 910.
N:r 91!.
N:r 912 och
913.
718
Arbeten af
valsad järnplåt
till ångpannor
etc.
N:r 914 och
915.
rör (40 till 45 kronor per 100 kilogram), entubiga donkeypannor 60
kronor per 100 kilogram), en- och tvåtubiga lokomobilångpannor,
stöpkar (65 till 70 kronor per 100 kilogram), kolcisterner (30 kronor per
100 kilogram), bryggkar (70 kronor per 100 kilogram), bryggpannor
75 till 100 kronor per 100 kilogram), maischor 50 till 70 kronor per 100
kilogram), bokare och cliffusörer, afsedda till pappersmasseindnstrien,
60 till 70 kronor per 100 kilogram) samt dylika apparater, afsedda till
bland annat limindnstrien (60 till 100 kronor per 100 kilogram), draftorkare
(115 till 130 kronor per 100 kilogram), andra roterande torkapparater
med undantag af de icke hit hänförliga centrifugerna (45 till
65 kronor per 100 kilogram) samt gasreningsapparater (100 kronor per
100 kilogram).
Då de nu uppräknade, likasom öfriga till rubrikerna n:r 912 och
913 hänförliga artiklar, hufvudsakligen utgöras af plåtslagararbete, synes
tullsatsen böra fastställas i öfverensstämmelse med hvad för andra plåtslagararbeten
förordats, eller för nitade varor 6 kronor och för pressade
eller svetsade 8 kronor, allt per 100 kilogram räknadt.
Af hit hänförliga roterande torkapparater — hvilka i stor utsträckning
användas inom jäst- och bryggeriindustrierna äfvensom vid cementtillverkningen
— lärer, enligt uppgift, inhemsk tillverkning icke förekomma,
dock möjligen med undantag hvad beträffar de vid cementtillverkningen
använda. Deras pris lärer uppgå till 65 kronor per 100
kilogram. Beträffande gasreningsapparaterna åter gäller, att ingen nämnvärd
import äger rum. Enligt sakkunnigas mening skola äfven förutsättningar
saknas för någon ändring i detta förhållande, och tullsatsens
storlek torde därför icke äga vidare betydelse för artikeln i fråga.
För delar af järn till ångpannor har af maskinverkstädernas kommitterade
förordats en tull af 7 kronor per 100 kilogram. Kommittén
har dock icke kunnat biträda detta förslag i oförändradt skick. A ena
sidan har nämligen rubriken ansetts böra begränsas att omfatta endast
de hufvudsakliga delarna, eller arbeten af valsad järnplåt, och, å andra
sidan, har äfven här tullsatsen synts böra bringas i öfverensstämmelse
med de för plåtslagararbeten i allmänhet föreslagna tullsatser.
Den i fråga om de färdiga ångpannorna föreslagna likställigheten
med bokare och behållare lärer följdriktigt böra utsträckas äfven till
de ifrågavarande delarna.
Till förevarande rubriker hafva, efter sakkunnigas hörande, hänförts
äfven eldningsapparater till ångpannor (stokers) och gasverk.
Enär priset å dess.) artiklar lärer utgöra omkring 100 kronor per 100
719
kilogram, innebär i afseende å dem förslaget en tullnedsättning, som
emellertid, då- någon inhemsk tillverkning ej förekommer, icke torde
böra möta någon erinran.
Särskilda bestämmelser angående artiklar, som här afses, finnas
meddelade i fråga om lågtryckspannor af icke smidbar! gjutgods samt
vissa slag af behållare af koppar.
Till ångpannor hörande ångöfverhettare äro i själfva verket endast
bearbetade rör och böra naturligen såsom sådana tullbehandlas.
Rökgasför värm are, med hvilken benämning s. k. economisers
ansetts lämpligen kunna betecknas, lära för närvarande icke vara föremål
för inhemsk tillverkning. Den ojämförligt största införseln af rökgasförvärmare
äger rum från England. I öfrigt förekommer import från
Tyskland. Varan, som tillverkas af icke smidbar! gjutgods, utgör hufvudsakligen
ett system af rör, med hänsyn hvartill tullsatsen upptagits
till samma belopp som tullen å bearbetade gjutna rör, eller 5 kronor per
100 kilogram. Den tullhöjning, som detta skulle innebära —• medelpriset
lärer nämligen utgöra omkring 25 kronor per 100 kilogram — kan,
enligt hvad sakkunniga uppgifvit, icke antagas komma att afsevärdt
betunga förbrukningen, men skulle däremot göra det möjligt för inhemska
verkstäder att upptaga tillverkningen af denna betydande artikel.
Af kondensorer förekomma i marknaden dels sådana utan tuber,
hvaraf det vanligaste slaget benämnes strålkondensorer, dels med tuber
försedda. Tuberna bestå vanligen af koppar, men kunna äfven vara af järn.
Enligt meddelade uppgifter utgör priset å strålkondensorer omkring
100 kronor och å luftpumpskondensorer utan tuber omkring 75
kronor, allt per 100 kilogram räknadt; och har med hänsyn härtill en
tullsats af 8 kronor per 100 kilogram synts lämplig för kondensorer
utan tuber.
För kondensorer med järntuber, i den mån sådana förekomma,
har med hänsyn till det högre värde de lära äga, en tullsats af 15
kronor per 100 kilogram blifvit af sakkunniga förordad.
A kondensorer med tuber af annan metall än järn växlar priset
enligt uppgift mellan 160 kronor och 200 kronor per 100 kilogram. Med
hänsyn härtill torde den föreslagna tullsatsen, 25 kronor per 100 kilogram,
kunna anses lämplig. För tullsatsens upptagande till detta belopp
talar äfven en jämförelse med tullsatsen för de likartade arbeten af koppar,
som äro hänförliga till rubriken n:r 853. Jämväl med afseende därå,
Anm. till
n:r 908-915.
Rökgasförvärmare.
N:r 916.
Kondensorer.
N:r 917—919.
720
att för ångpannor och förvärmare med tuber af annan metall än järn
i förslaget upptagits tullsatser om 20 och SO kronor per 100 kilogram,
lärer denna tullsats för kondensorer med koppartuber få anses skäligt
afvägd.
Ängturbiner. Den inhemska tillverkningen af ångturbiner, hvilken företer en
■ aktningsvärd utveckling, fyller det inhemska behofvet af mindre ångturbiner.
Af de större äger däremot en icke obetydlig import rum.
Vid införskaffande af prisuppgifter hafva sådana för lättare maskiner,
upp till 1,000 kilograms vikt, kunnat erhållas endast ä den svenska
(de Lavalska) typen, som för mindre kraftbelopp är dominerande.
Beträffande åter tyngre turbiner har kommittén haft att tillgå pris å
såväl svenska som utländska maskiner; och framhållas må, att, hvad
angår maskiner upp till 150 hästkrafter, de svenska befunnits billigare
än utländska för motsvarande kraftbelopp.
Med hänsyn till de pris, som uppgifvits för de i förslaget upptagna
olika viktgrupperna, har kommittén funnit sig böra för ångturbiner
föreslå tullsatser af resp. 75, 50, 30 och 20 kronor, allt per
100 kilogram räknadt och utgörande 8 till 15 procent af genomsnittsvärdena.
Ångmaskiner. Enligt för kommittén tillgängliga uppgifter betinga vanliga ång
M.
r924—928. magp|ner följande pris, nämligen:
Vikt. | Pris per | 100 kilogram. |
Kilogram. | Svensk tillverkning. | Utländsk tillverkning. |
Kronor. | Kronor. | |
100—500 | 250—330 |
|
500— 2,500 | 140—230 | 1.02—140 |
| 2,500—10,000 | 100—170 | 87—125 |
! mer än 10,000 70—137 72—96
Beträffande värdet å utländska ångmaskiner, vägande mindre än
500 kilogram, har kommittén icke haft att tillgå uppgift å mer än
eu enda maskin, utvisande ett värde af endast 123 kronor per 100
kilogram. Att detta värde emellertid icke kan anses vara representativt
för maskiner af denna storlek, synes tydligt nog framgå redan af det
förhållande, att den tyska tariffen, som har ganska låga tullsatser för
tyngre ångmaskiner, belägger sådana af nu ifrågavarande vikt med
721
tullar, växlande mellan 100 och. 25 mark per 100 kilogram. Särskild
uppmärksamhet bör här säkerligen ock ägnas åt den omständighet, att
vid jämförelse mellan värdet af det å varan nedlagda arbete och materialvärdet
det förra representerar en ojämförligt större del af varans
hela värde, då fråga är om de små lätta ångmaskinerna, än i fråga
om de större. För öfrigt äro de mindre ångmaskinerna, särskildt de,
som väga under 100 kilogram, en föga betydande artikel, som allt
mera börjar ersättas af elektriska eller explosionsmotorer. Den stora
mängden af ångmaskiner utgöres af ansenliga pjäser, som i vikt vanligen
öfverstiga 2,500 kilogram.
Om äfven en afsevärd import af ångmaskiner ännu förekommer,
synas dock en så långt gående specialisering och så höga tullsatser, som
maskinverkstäderna ifrågasatt, icke kunna erfordras. Också har kommittén,
jämte det antalet rubriker upptagits till allenast hälften mot hvad
maskinverkstädernas kommitterade funnit nödigt, ansenligt reducerat de
af bemälda kommitterade föreslagna tullsatser. Detta oaktadt innefattar
kommitténs förslag en väsentlig höjning af gällande tull.
Benämningen ånglokomobiler utesluter hänförande till förevarande
rubrik af fotogenmotorer, hvilka i marknaden understundom äfven
benämnas lokomobiler. Hit höra sålunda endast lokomobiler i vanlig
bemärkelse, d. v. s. de med ångkraft drifna, och icke ens alla sådana
utan endast de, som fortskaffas på hjul. Andra ånglokomobiler
hafva på grund af sitt högre värde ansetts böra hänföras till ångmaskiner.
Af dessa maskiner förekommer en ganska betydande import. År
1907 — det enda år, beträffande hvilket specificerade statistiska uppgifter
i dylikt hänseende varit för kommittén tillgängliga — utgjorde
importen af lokomobiler 438,136 kilogram. Införseln förskrifver sig
hufvudsakligen från Tyskland och England. På grund däraf, att lokomobiler
i dessa länder äro föremål lör massproduktion, kunna de atyttras
hit till billigare pris än de svenska maskinerna betinga. De svenska
anses emellertid allmänt vara i kvalitet de utländska öfverlägsna.
Enligt tillgängliga uppgifter betinga lokomobiler följande pris per 100
kilogram, nämligen, tyska 75 kronor, andra utländska fabrikat 58 tilL
60 kronor samt svenska 75 till 117 kronor.
Priset per viktenhet å ånglokomobiler al olika storlek är, enligt
hvad kommittén trott sig finna, icke i så hög grad växlande, att, på sätt
af maskinverkstädernas kommitterade föreslagits, skilda tullsatser för
maskiner af olika storlek kunna anses erforderliga. Fn gemensam tull
91
-
Ång
lokomobiler
etc.
N:r 929.
722
Motorer.
N:r 930—933.
sats af 9 kronor per 100 kilogram har ansetts kunna bereda nödigt
skydd mot den utländska konkurrensen utan att verka afsevärdt fördyrande
a denna såväl för industrien som för landtbrukot viktiga maskin.
Lands vägslokomotiv, Indika till värdet äro likställda med ånglokomobiler,
äro föremål för endast obetydlig inhemsk tillverkning, som
dock antages med ett något bättre skydd hafva göda förutsättningar
för utveckling. Sakkunniga hafva uttalat sig för, att sa val landsvägslokomotiv
som ångvältar borde här upptagas. De senare lära betinga
pris af 60 å 63 kronor per 100 kilogram.
Af icke elektriska motorer äro gas-, fotogen- och. benzinmotorer
jämte Dieselmotorer de i marknaden vanligast förekommande. Dieselmotorerna
sakna emellertid betydelse ur importsynpunkt, då de motorer
af detta slag, Indika inom landet afyttras, äro föremål för patentskyddad
inhemsk tillverkning, i följd hvaraf vid tullsatsernas bestämmande hänsyn
icke behöfver tagas till dessa jämförelsevis dyrbara motorer. Jämte
tillverkningen af Dieselmotorer förekommer eu af se värd inhemsk tillverkning
af fotogenmotorer. Äfven tillverkas icke obetydligt med gasmotorer.
Däremot är fabrikationen af benzinmotorer jämförelsevis obetydlig.
Importen af motorer är ganska betydande och stadd i stigande.
Den lärer företrädesvis omfatta benzinmotorer, särskilt, mindre sådana,
men äfven gasmotorer. Gasmotorer användas vanligen i tryckerier och
inom den mindre industrien, under det att fotogen- och benzinmotorer
nyttjas för transportändamål. Benzinmotorer, som utgöra det dyrbaraste
slaget af motorer, brukas företrädesvis till automobiler. Af fotogenmotorer
förekommer stor användning, bland annat till fiskebåtar.
Priset a mindre motorer växlar afsevärdt. Enligt inhämtade upplysningar
utgör priset ä motorer, i vikt uppgående till högst 500 kilogram
— under hvilken viktgräns flertalet benzinmotorer torde falla —
125 till 8,400 kronor per 100 kilogram. I likhet med maskinverkstädernas
kommitterade har kommittén därför funnit värdetull böra bibehållas
för motorer inom denna viktgrupp, men någon anledning att, på sätt
bemälda kommitterade föreslagit, höja den nuvarande tullen torde knappast
föreligga.
Äfven i fråga om motorer, i vikt öfverstigande 500 kilogram, är
priset växlande, ehuru dock ej i högre grad, än att vikttull torde kunna
åsättas. I enlighet med den mening, som uttalats af de i ämnet hörda
sakkunniga, och med ledning af inkomna prisuppgifter hafva sådana
motorer hänförts till tro olika viktgrupper, enligt hvad rubrikerna n:r
931—933 innehålla. Priset ställer sig på följande sätt, per 100 kilo
-
723
gram räknadt, nämligen å de i rubriken n:r 931 upptagna: benzinmotorer
275 till 810 kronor, fotogenmotorer 215 till 255 kronor och gasmotorer
80 till 140 kronor; å de till rubriken n:r 932 hänförliga: fotogenmotorer
115 till 215 kronor och gasmotorer 70 till 100 kronor; samt å de under
rubriken n:r 933 hörande: fotogenmotorer omkring 75 kronor och gasmotorer
70 till 100 kronor. T fråga om benzinmotorer, hänförliga till
rubriken n:r 932 — Indika sällan torde förekomma — har för kommittén
uppgifvits allenast ett pris, nämligen 750 kronor per 100 kilogram. Å
Dieselmotorer, som i vikt vanligen öfverstiga 5,000 kilogram, lärer priset
uppgå till 125 å 160 kronor per 100 kilogram.
De af kommittén föreslagna vikttullsatserna, resp. 25, 15 och 10
kronor per 100 kilogram, lära, efter en af sakkunniga gjord uppskattning
af medelvärdet ä de inom hvarje grupp fallande motorerna, med
undantag af Dieselmotorerna, endast kunna anses innebära eu afrundning
af nu utgående tull.
För hithörande maskiner upptager det af maskinverkstädernas
kommitterade afgifna förslaget nio olika tullsatser, varierande mellan
6 och 60 kronor per 100 kilogram. Då emellertid priset å vattenturbiner
icke lärer per viktenhet vara synnerligen växlande, beroende därpå,
att den å turbinerna nedlagda bearbetningen är af jämförelsevis
mindre betydelse, har det synts tillräckligt att uppdela dem på allenast
två rubriker, omfattande den ena vattenturbiner af högst 1,000 kilograms
vikt och den andra sådana af större vikt.
Vattenturbiner tillverkas i stor omfattning inom landet. De större,
vanligast förekommande, äro föremål för en hård konkurrens från utlandet,
särskildt från Tyskland; och ehuru de svenska anses fullt jämgoda
med de utländska, lära dock de svenska verkstäderna under nuvarande
förhållanden endast med svårighet kunna bestå i konkurrensen.
Enligt uppgift utgör medelpriset å vattenturbiner, i vikt öfverstigande
1,000 kilogram, 68 å 69 kronor per 100 kilogram. Med hänsyn härtill
har för de i rubriken n:r 935 upptagna eu tullsats af 10 kronor per 100
kilogram ansetts skälig. För turbiner med vikt af högst 1,000 kilogram
har, efter samråd med sakkunniga, tullsatsen upptagits till 15 kronor per
100 kilogram. Maskinverkstädernas förslag om likställande af vattenhjul
och vattenturbiner har förordats af de sakkunniga, Indika likaledes
ansett, att såväl särskildt inkommande löphjul till vattenturbiner som
ock till turbiner eller vattenhjul hörande regulatorer, hvilka inkomma
samtidigt med maskinen, böra tullbehandlas enligt förevarande rubriker.
Maskinverkstädernas kommitterade hafva föreslagit särskilda rubri -
Vattenturbiner
etc.
N:r 934 och
935.
724
Anm. till
n:r 920-935.
Centrifugal
pumpar etc.
N:r936—938.
ker för regulatorer till vattenturbiner. Då emellertid dylika regulatorer
svårligen lära kunna vid tullbehandlingen skiljas från andra regulatorer
och då skäl torde saknas att föreskrifva annan tullbehandling för särskilt
inkommande regulatorer till vattenturbiner än för regulatorer till
ångmaskiner — hvilket senare slag af regulatorer jämväl enligt bemälda
kommitterades förslag skulle tullbehandlas såsom armatur, ej särskildt
nämnd — har här i stället införts föreskrift därom, att särskildt inkommande
regulatorer till vattenturbiner och vattenhjul skola förtullas
efter hvad för armatur, ej särskildt nämnd, är stadgadt.
Svänghjulet till kraftmaskiner utgöres vanligen af groft, föga bearbetadt
gods och har i regel betydligt lägre värde än den maskin
det tillhör. Hvad beträffar mindre maskiner, som vid införseln vanligen
hafva svänghjulet fastsittande å maskinen, torde hjulets inräknande i
maskinens vikt ej öfva afsevärdt inflytande på tullens storlek. I fråga
om större maskiner däremot, hvilkas svänghjul — som alltid importeras
löstaget från maskinen — har en betydande vikt, skulle förtullning af
svänghjulet tillsammans med maskinen dels verka förryckande på den
tull, som afsetts för maskinen, dels föranleda oskäligt hög tull för själfva
hjulet. På grund häraf har kommittén, i likhet med hörda sakkunniga,
ansett, att icke fastsittande svänghjul böra förtullas särskildt för sig.
Af pumpar hafva i de af maskinverkstäderna föreslagna, mot
förevarande rubriker svarande bestämmelser endast upptagits centrifugalpumpar.
Kommittén har emellertid, efter samråd med hörda sakkunniga,
funnit sig böra med nämnda slag af pumpar likställa rotationspumpar.
Ett från representanter för den kemiska industrien framställdt förslag
att från dessa rubriker utbryta pumpar af stengods och låta dem hänföras
till andra tekniska artiklar af dylikt gods (rubr. n:r 014), har
icke synts kommittén tillräckligt motiveradt.
Här upptagna artiklar äro, enligt hvad upplyst blifvit, föremål
för omfattande inhemsk tillverkning, och af flertalet förekommer jämväl
export. Emellertid lärer äfven eu afsevärd import af ifrågavarande
artiklar äga rum; och har med hänsyn till denna någon höjning af
nuvarande tull synts skälig.
Af centrifugalpumpar tillverkas inom landet två skilda slag. Det
stora flertalet utgöres af pumpar af jämförelsevis enkel konstruktion,''
men därjämte tillverkas äfven centrifugalpumpar, afsedda att tillfredsställa
mycket stora kraf på kapacitet och energibesparing. Dessa senare,
som äro högt bearbetade artiklar, vanligen till större eller mindre
725
del bestående af annan metall än järn, hafva afsevärdt högre värde än
andra centrifugalpumpar. Priset växlar enligt uppgift mellan 150 och
500 kronor per 100 kilogram. Då dessa dyrbara centrifugalpumpar
svårligen tulltekniskt kunna skiljas från de vanliga centrifugalpumparna
— metalldelarna sitta ofta dolda inne i pumphuset — har särskilt
rubricerande af dem icke kunnat äga rum. Det torde för öfrigt icke
vara behöflig! att särskild! upptaga ifrågavarande pumpar med tullsatser,
afpassade efter deras högre värde, ty de lära på grund af sin goda
konstruktion vinna afsättning oberoende af tullskyddets storlek. Kommittén
har därför vid afvägande af tullsatserna ansett sig icke böra taga
hänsyn till de finare centrifugalpumparna.
Den af maskinverkstäderna föreslagna uppdelningen i sju viktgrupper
har synts kommittén liksom de af kommittén hörda sakkunniga
onödigt vidlyftig. Tre skilda viktgrupper hafva ansetts göra tillfyllest.
Enligt inhämtade upplysningar ställer sig priset per 100 kilogram för
här ifrågavarande maskiner, med undantag af de dyrbarare centrifugalpumparna,
sålunda: för maskiner, vägande högst 150 kilogram, centrifugalpumpar
93 till 169 kronor, skrufventilatorer 97 till 160 kronor,
andra ventilatorer 55 till 276 kronor och roterande biåsmaskiner 434
kronor; för maskiner, vägande mer än 150 men ej mer än 1,000 kilogram,
centrifugalpumpar 60 till 165 kronor, fläktar 50 till 117 kronor,
ventilatorer 65 till 130 kronor och roterande biåsmaskiner 90 kronor;
samt för maskiner, vägande mer än 1,000 kilogram, centrifugalpumpar 45
till 75 kronor, fläktar 40 till 75 kronor och ventilatorer 50 till 85 kronor.
Tullsatserna för berörda tre viktgrupper hafva synts skäligen
böra sättas till resp. 30, 15 och 10 kronor per 100 kilogram, Indika
tullsatser af kommittén hörda sakkunniga ansett kunna beräknas öfver
hufvud taget motsvara 15 procent af värdet å hit hänförliga maskiner,
frånsedt de dyrbarare centrifugalpumparna.
Med här nämnda maskiner hafva af skäl, som i annat sammanhang
anförts, likställts yttre omhöljen och inre roterande delar till samma
maskiner.
Af de allmänna anmärkningarna till förevarande afdelning likasom af
anmärkningarna till rubrikerna för elektriska maskiner framgår, att tillsammans
inkommande maskiner skola, äfven om de äro fäst förenade,
tullbehandlas hvar för sig. Här stadgas ett undantag från denna regel
med afseende å fläktar, fast förenade med elektriska motorer, då den
för dessa senare utgående tull torde väl lämpa sig äfven för dylika,
jämförelsevis små och dyrbara fläktar.
726
Andra maskindrifna
pumpar etc.
N:r939—942.
Kompressorer
etc.
N:r 943.
Sprutor etc.
N:r944 —946.
De viktigaste af hit hänförliga pumpar äro ungpumpar och hydrauliska
pumpar. Med ångpumpar hafva här afsetts sådana pumpar, hvilka
äro sä fast Jiopbvggda med eu ångeylinder, att de icke utan svårighet
kunna skiljas från donna. Därmed afse» sålunda icke sådana pumpverk,
som allenast äro sammankopplade med ångmaskin. Till ifrågavarande
rubriker hafva jämväl hänförts kompressorer och kyImaskiner samt icke
roterande biåsmaskiner, hvilka samtliga stå, såväl till utseende och byggnadssätt
som till värde, de icke roterande maskindrifna pumparna nära.
Kompressorer och kylmaskiner med en vikt af öfver 10,000 kilogram
hafva emellertid ansetts kräfva en särskild, lägre tullsats än den eljest
för hithörande större maskiner lämpade. För öfrig! hafva de ifrågavarande
maskinerna uppdelats i fyra viktgrupper, i öfverensstämmelse
med hvad de sakkunniga förordat.
Enligt tillgängliga uppgifter betinga nedannämnda maskiner följande
pris, per 100 kilogram räknadt, nämligen pumpar af högst 100
kilograms vikt 220 till 750 kronor, pumpar, vägande 100—1,000 kilogram,
75 till 250 kronor, kompressorer af samma vikt 95 till 170 kronor.
pumpar, vägande 1,000—5,000 kilogram, 70 till 190 kronor, kompressorer
af denna vikt G5 till 100 kronor samt pumpar af högre vikt
än 5,000 kilogram 60 till 100 kronor och kompressorer, vägande 5,000
■—-10,000 kilogram, 50 till 95 kronor.
Hänsyn till den utländska konkurrensen har föranledt, att delvis
någon tullförhöjning, om också ej af större betydenhet, här föreslagits.
För sprutors särskiljande från pumpar har kommittén icke kunnat
anvisa annan grund än den tillämna do användningen — i den mån denna
vid tullbehandlingen kan konstateras — såsom föranledande tillämpning
af den för sprutor föreslagna högre tullsatsen.
Kompressorer och kylmaskiner af här ifrågavarande vakt äro icke
föremål för tillverkning inom landet. Priset å dylika kompressorer utgör,
enligt uppgift, 45 till 95 kronor per 100 kilogram.
Beträffande brand- och trädgårdssprutor har eu uppdelning i
maskindrifna och andra slag funnits nödig. För de med maskinkraft
dufna brand- och trädgärdssprutorna, som enligt uppgift betinga ett
medelpris af 450 kronor per 100 kilogram, har en tullsats af 50 kronor
per 100 kilogram synts lämplig. Af andra, eller icke maskindrifna
sprutor förekomma i handeln såväl lättare som tyngre. Enär de senare
förete ett vilsen Iligt finare arbete än de förra och i följd däraf betinga
högre pris. har eu uppdelning efter vikt ansetts erforderlig, därvid, i
enlighet med sakkunnig'',ms uttalanden, gränsen satts vid 50 kilogram.
Priset utgör, enligt uppgift, för de tyngre omkring 270 kronor och förrän
liga assuranssprutor, som tillhöra den lättare gruppen, Ilo till 225
kronor, allt per 100 kilogram räknadt. Med hänsyn härtill har kommittén
för ifrågavarande slag af sprutor — Indika lika litet som de
m askin drifna äro föremål för någon mera a i sevärd import — föreslagit
tullsatser af resp. 30 och 20 kronor per 100 kilogram.
Svårigheten att uppdraga eu bestämd gräns mellan handkraftssprutor,
ä ena sidan, samt sug-, lyft- och tryckpumpar för handkraft,
ä andra sidan, har föranledt, att äfven dessa senare förts till rubriken
n:r 946. Trots det lägre pris, dylika pumpar betinga, kan knappast
någon olägenhet af förslaget i denna del befaras, då varan är föremål
för omfattande tillverkning inom landet och med afseende därå tullsatsen
icke torde öfva synnerligt inflytande på priset.
Rubrikerna rörande ugnar för industriella ändamål öfverensstämma
i hufvudsak, i fråga om såväl uppställning som tull satser, med det af
maskinverkstädernas kom mitterade afgifna förslaget. Dock hafva, af
tulltekniska skäl, fasta ugnar med rörelsemekanism och roterande ugnar
sammanförts, hvarvid i den gemensamma rubriken upptagits den tullsats,
som bemäld a kommitterade föreslagit för det förra slaget af ugnar.
Beträffande hithörande artiklar hafva följande prisuppgifter, per 100
kilogram räknadt, varit tillgängliga, nämligen för fasta härdugnar utan
rörelsemekanism, för eldning med petroleum 54 till 67 kronor, för smältugnar
utan rörelsemekanism 90 kronor och för smältugnar med dylik
mekanism (tippbara) 95 till 110 kronor. Osäkert torde dock vara, om
dessa slag kunna anses typiska.
Till rubriken n:r 948 hafva jämväl hänförts blåsbälgar, hvilka enligt
uppgift betinga ett pris af 60 kronor per 100 kilogram, äfvensom
smidesässjor, hvilka lära få anses stå blåsbälgarna ganska nära, äfven
om priset är lägre. Tullsatsen torde med afseende å dessa senare icke
hafva synnerlig betydelse, då de till allra största delen lära tillverkas
inom landet och konkurrensen skall vara skarp de inhemska tillverkarna
emellan.
I förevarande rubrik hafva, efter samråd med sakkunniga, upptagits
eu mångfald till konstruktion eller användning hvarandra närstående
maskiner, hvilka efter ingående undersökningar, utförda under
medverkan af fackmän, ansetts kunna lämpligen beläggas med här
föreslagen tull af 6 kronor per 100 kilogram.
Ugnar etc.
N:r 947 och
948.
Maskiner för
målning etc.
N:r 949.
728
På grund af sakkunnigas meddelanden hafva beräknats följande
pris per 100 kilogram: å tuggare och rörkvarnar 40 till 50 kronor,
å kulkvarnar 30 till SO kronor, å stenkrossare 25 till 70 kronor, å
vissa andra, hit hänförliga stenbearbetningsmaskiner 35 till 45 kronor,
a kollergångar 40 till 90 kronor, å desintegratorer och desaggregatorer
80 till 160 kronor. Maskiner af nu nämnda slag lära hufvudsakligen
importeras, ehuruväl äfven afsevärd inhemsk tillverkning förekommer.
I hufvudsak likartade med de inom sädeskvarnsindustrien använda
valskvarnarna eller valsstolarna äro de valsstolar, som komma till
användning inom åtskilliga andra industrier. Enligt kommittén tillhandakomna
uppgifter utgör priset, per 100 kilogram räknadt, å krossvalsstolar
af svensk tillverkning 60 till 110 kronor, å vanliga valsstolar,
likaledes svenska, 75 till 90 kronor, å dylika valsstolar af utländsk
tillverkning 50 till 100 kronor samt å utländska valsstolar af stålgjutgods
85 till 140 kronor. Beträffande dessa maskiner gäller, att vid tullsatsens
bestämmande något större afseende icke torde böra fästas vid
de finare slagen, då de icke lära vara föremål för svensk tillverkning.
Den inhemska tillverkningen torde till största delen omfatta billigare
valsstolar. Äfven den inhemska tillverkningen af torfrifningsmaskiner
— af hvilken artikel import knappast lärer vara att motse — har af
de hörda fackmännen ansetts tillräckligt skyddad medelst den i rubriken
föreslagna tullsats.
Potatisrifningsmaskiner hafva trots sitt jämförelsevis höga värde
— priset för svensk tillverkning har uppgifvits till 85 å 140 kronor
per 100 kilogram — funnits böra upptagas i denna rubrik, enär de
svårligen kunna skiljas från åtskilliga andra, hit hänförliga maskiner.
Af rotfruktsskärare förekommer enligt inhämtade upplysningar betydande
inhemsk tillverkning, hvaremot införseln är ringa. Svensk vara
lärer kosta omkring 40 kronor per 100 kilogram; en från England
införd rotfruktsskärare hade betingat ett pris af 57 kronor per 100
kilogram. Af roterande krossare förekommer såväl inhemsk tillverkning
som import. Priset liar uppgifvits utgöra, per 100 kilogram, å sädeskrossare
omkring 45 kronor, å oljekakskrossare ungefär 35 kronor samt
å benkrossare 56 till 80 kronor. Gröpkvarnarnas pris har uppgifvits
växla mellan 45 och 100 kronor per 100 kilogram. Tillverkning af
denna artikel har upptagits vid ett flertal inhemska verkstäder. Den
föreslagna tullsatsen torde i stort sedt innebära någon nedsättning af
nu gällande tull. Emellertid hafva de af kommittén hörda represen
-
729
tanterna för denna tillverkning icke gjort någon erinran däremot, att
gröpkvarnar upptoges i denna rubrik, till hvilken de efter sin beskaffenhet
närmast höra.
Importerade hackelsemaskiner hafva enligt uppgift kostat 53 kronor
per 100 kilogram.
Maskiner för blandning af betong, lera och sand äro föremål för
icke obetydlig import men tillverkas äfven inom landet. De betinga
enligt uppgift pris, växlande mellan 65 och 140 kronor per 100 kilogram.
Detta jämförelsevis höga pris lärer emellertid, enligt hvad upplyst
blifvit, delvis vara beroende på patentafgifter. Den inhemska tillverkningen
torde vara tillräckligt skyddad genom den här föreslagna
tullsatsen.
Under utredningen har varit ifrågasatt att uppdela de i förevarande Valsverk etc.
rubriker upptagna maskiner i flera olika grupper. Emellertid hafva N:r95°—953
hörda sakkunniga framhållit, att af tulltekniska skäl en dylik uppdelningvore
mindre lämplig samt att, å andra sidan, dessa maskiner kunde
utan olägenhet sammanföras under gemensamma tullsatser. Hänsyn till
de tulltekniska krafvel! såväl som till värdet hafva föranledt, att
äfven hydrauliska maskiner af här afsedda slag medräknats.
Vanliga valsverk för metallindustrien, hvilka enligt uppgift oftast
väga öfver 40 ton per stycke, betinga pris af 30 å 40 kronor per
100 kilogram eller, då fråga är om kallvalsverk, något mera. Sådana
mindre valsverk, hvilka användas inom guldsmedsyrket — i vikt vanligen
uppgående till omkring 1 ton per stycke och betingande pris af
omkring 230 kronor per 100 kilogram — lära icke vara föremål för
inhemsk tillverkning. Värdet å ånghammare har uppgifvits utgöra
omkring 40 kronor per 100 kilogram. Till dessa, liksom äfven till
lufthammare, höra stabbar med bottenplåt samt städ af gröfre gjutgods.
Stabbarna och bottenplåtarna äga en betydande vikt och afsevärdt
lägre värde än maskinen i öfrigt. Af denna anledning har det synts
kommittén lämpligt, att stabbe med bottenplåt förtullas särskild! för
sig, efter hvad för gjutgods är stadgadt, hvarom stadgande införts i
anm. 2 till förevarande rubriker.
Fjäderhammare och hejare tillverkas inom landet. De senare väga
i allmänhet mellan 1 och 5 ton per stycke och kosta omkring 65 kronor
per 100 kilogram. I afseende å här upptagna nitningsmaskiner
erinras, att de äro afsedda för nitningsarbeten och ej böra förväxlas
med maskiner för tillverkning af nitar. I fråga om tråddragnings
92
-
730
maskiner hafva följande prisuppgifter, per 100 kilogram räknadt, erhållits,
nämligen för maskiner, vägande under 1,000 kilogram, 60 till 90 kronor
och för maskiner, vägande 1,000—3,000 kilogram, omkring 40 kronor.
Priset å dessa till konstruktionen skäligen enkla maskiner lärer icke
afsevärdt påverkas af tullsatsens belopp, då de väl mera sällan torde
komma att importeras.
Spikmaskiner af svensk tillverkning betinga följande pris per 10Ö
kilogram, nämligen maskiner, vägande under 1,000 kilogram, omkring
100 kronor, maskiner, vägande 1,000—5,000 kilogram, 60 till 155 kronor
och maskiner af högre vikt 85 kronor. Af hästsko- och smidesmaskiner
skall importen vara jämförelsevis obetydlig. Hästsko- men
icke smidesmaskiner lära vara föremål för inhemsk tillverkning. Smidesmaskiner
med en vikt af mera än 5,000 kilogram per stycke uppgifvas
kosta mellan SO och 105 kronor per 100 kilogram.
En omfattande grupp i och. för sig utgöres af press-, stans-, klipp-,
bocknings- och riktningsmaskiner, under hvilken grupp inbegripits äfven
goffreringsmaskiner och ej särskild! nämnda pressar. Pressar, som särskilt
specificerats, äro halm-, hö-, ost- och filterpressar. Maskiner,
hänförliga till nu ifrågavarande grupp, äro föremål såväl för inhemsk
tillverkning som för import. En mängd uppgifter beträffande dylika
maskiner har insamlats, och utvisa de följande pris, per 100 kilogram
räknadt, nämligen: i fråga om maskiner, vägande högst 1,000 kilogram,
för pressmaskiner och pressar 45 till 135 kronor, för stansmaskiner
65 till 105 kronor, för klippmaskiner 40 till 65 kronor samt
för bockningsi na skiner omkring 65 kronor; i fråga om maskiner,
vägande 1,000—5,000 kilogram, för pressmaskiner och pressar 35 till
90 kronor, för stansmaskiner 40 till 50 kronor, för klippmaskiner
50 kronor samt för bockningsm askin er 57 kronor; i fråga om maskiner,
vägande mer än 5,000 kilogram, för pressmaskiner och pressar 35 till
65 kronor, för stansmaskiner omkring 45 kronor samt för klippmaskiner
37—40 kronor.
Andra plåtslageri-, kopparslageri- och bleckslagerimaskiner än sådana,
som utgöras af press-, stans-, klipp- och dylika maskiner, äro af
rätt växlande värde — enligt uppgift från 50 till 500 kronor per 100
kilogram. De af kommittén hörda fackmännen hafva dock ansett lämpligast
att hänföra dem till förevarande rubriker. Af de dyrbarare slagen
lärer inhemsk tillverkning icke förekomma.
Formm a skir, er, livilka, särskild! för gjuterierna viktiga, maskiner
till större delen äro föremål för import, betinga enligt uppgift följande
731
pris, per 100 kilogram, nämligen maskiner, vägande högst 1,000 kilogram,
65 till 175 kronor och maskiner, vägande 1,000—5,000 kilogram,
80 till 150 kronor. Delningsmaskinerna, som torde .hafva sin största användning
inom bageriindustrien, lära till största delen importeras. En
för nämnda industri afsedd delningsmaskin, som i vikt icke öfverstiger
1,000 kilogram, lärer kosta omkring 78 kronor per 100 kilogram.
Jämväl knådningsmaskiner hafva stor användning inom bagerierna, men
dylika maskiner nyttjas också inom andra industrier, exempelvis inom
lerindustrien. För knådningsmaskiner af högst 1,000 kilograms vikt
utgör priset 50 till 90 kronor per 100 kilogram; dylik;!, maskiner, vägande
1,000—5,000 kilogram, kosta 50 å 60 kronor per 100 kilogram.
Knådningsmaskiner torde, åtminstone de inom bagerierna använda, ej
tillverkas inom landet.
Af de i förevarande rubriker upptagna maskiner hafva åtskilliga
stor användning inom handtverkerierna. Så är särskild! förhållandet
med mindre press- och stansmaskiner samt plåtslageri-, kopparslagerioch
bleckslagerimaskiner. Till största delen lära de icke vara föremål
för inhemsk tillverkning; och då de i allmänhet utgöras af jämförelsevis
små maskiner, skulle de vid tillämpning af den allmänna viktgruppsindelningen
komma att falla under högre tullsats, än som kan anses
förenligt med skälig hänsyn till handtverksnäringens intresse af billigdriftkostnad.
Att tillgodose detta intresse möter visserligen svårighet, då
dylika maskiner i många fall icke kunna skiljas från liknande, inom den
större industrien använda. En utgångspunkt torde emellertid finnas, från
hvilken frågan kan på ett i hufvudsak tillfredsställande sätt lösas.
Handtverksmaskinerna äro nämligen — äfven om jämväl på detta område
användningen af motordrifna maskiner tilltager — dock vanligen
ännu apterade för hand- eller fotkraft; och hafva med hänsyn härtill
maskiner af sistnämnda slag upptagits i särskild rubrik med jämförelsevis
låg tullsats. Efter det sålunda de hand- eller fotdrifna maskinerna
blifvit afskeda, hafva de öfriga, hufvudsakligen för den större industrien
afsedda, blifvit med ledning af prisuppgifterna uppdelade på tre olika viktgrupper
med tullsatser af resp. 10, 8 och 4 kronor per 100 kilogram.
Omfattningen af den grupp, inom hvilken de tyngsta maskinerna
af nu ifrågavarande slag skulle falla, har dock i viss män inskränkts
genom nästföljande rubrik.
I eu till kommittén ingifven framställning hafva representanter
för den inhemska skeppsbyggerinäringen påyrkat tullfrihet för vissa vid
skeppsbyggeri;-t använda arbetsmaskiner, för så vidt dessa i vikt öfver
-
Stansmaskiner
etc,, vägande
mer
än 8.000 kg.
N:r 954.
732
Kissmaskinerier
etc.
N:r 955-957.
stiga 8,000 kilogram per stycke; och har härvid åberopats skeppsbyggerinäringens
behof af understöd i dess nuvarande tryckta läge liksom
ock det förhållande, att dylika maskiner icke tillverkades inom landet
och med all sannolikhet icke heller komme att här tillverkas, då åtgången
inom landet vore alltför begränsad.
Då af kommittén verkställd utredning bekräftat, att inhemsk tillverkning
af här åsyftade maskiner — åtminstone för afsalu — icke förekommer,
och då skeppsbyggerinäringen väl lärer vara i behof af det
understöd, som skäligen kan beredas densamma, har tullfrihet ansetts
böra medgifvas för de i förevarande rubrik upptagna, företrädesvis inom
skeppsbyggeriet använda maskiner.
Hos kommittén har eu representant för tillverkningen af hissmaskinerier,
lyftkranar och dylika artiklar påyrkat ökadt skydd för nämnda
artiklar. Härvid har framhållits, att konkurrensen från utlandet vore
synnerligen svår, särskildt beträffande block och blockvagnar, samt att
med nuvarande låga tullskydd och uppdrifna arbetspris det ofta vore
omöjligt att med framgång möta denna konkurrens.
Af 1907 års specificerade införselstatistik framgår, att nämnda år
infördes 1,096,811 kilogram hissar, lyftkranar och spel samt 52,836 kilogram
hissblock (utan kättingar). Dessa data jämte de upplysningar,
kommittén i öfrigt inhämtat, bestyrka, att på detta område den inhemska
tillverkningen är utsatt för skarp utländsk konkurrens. Isynnerhet lärer
fabrikationen af lyftblock och blockvagnar samt af handdrifna vinschar
och kranar vara i behof af ökadt skydd.
Af lyftblock förekomma flera olika slag. Inom landet tillverkas
företrädesvis s. k. Liiderska block, livilka äro jämförelsevis dyra. Priset
å utländsk vara växlar mellan 75 och 135 kronor per 100 kilogram med
ett medelvärde af omkring 90 kronor. Andra slag af block, såsom
skifblock, ginblock och differentiallyftblock, äro vanligen billigare och kosta
45 till 90 kronor med ett medelvärde af 60 kronor, allt per 100 kilogram
räknadt. Emellertid lärer det icke vara lämpligt att i tullbehandlingsafseende
skilja på olika slag af block; och kommittén har därför i
en gemensam rubrik upptagit alla lyftblock, hvarmed blockvagnar ansetts
böra likställas. Vid tullsatsens bestämmande synes, med afseende
å hvad ofvan anförts, hänsyn få tagas icke minst till de dyrbarare
slagen; och har på grund däraf tullsatsen upptagits till 12 kronor per
100 kilogram. Eu stor del lyftblock, nämligen sådana, som hafva fastsittande
kätting, tullbehandlas nu efter hvad för kedjor och kättingar
är bestämdt. För att den föreslagna tullen å block skall blifva effektiv,
733
lärer det emellertid vara erforderligt, att äfvren block med fastsittande
kätting förtullas som block; och har bestämmelse i detta syfte intagits i
rubriken n:r 955.
Hvad beträffar andra hiss maskinerier än block, likasom ock lyftkranar,
vinschar och spel, hafva de uppdelats i sådana, som äro afsedda
att drifvas med handkraft, samt andra slag. Å de handdrifna lärer
medelpriset utgöra omkring 40 kronor eller möjligen något högre per
100 kilogram. Kranar och traverser för elektrisk drift kosta, exclusive den
elektriska utrustningen, 53 till 72 kronor och ångkranar 50 till 65 kronor,
allt per 100 kilogram räknadt. Med afseende å dessa pris hafva tullsatserna
ansetts böra upptagas till resp. 6 och 8 kronor per 100 kilogram.
För elevatorer, transportörer, slipverk, transportskrufvar och skak- Elevatorer
rännor samt linbanemateriel (utom linor) har i maskinverkstädernas för- N.® g58
slag upptagits särskild tullsats. Då emellertid ifrågavarande maskinerier
hufvudsakligen bestå af fackverk, plåtarbeten, kedjor eller transmissioner
och då dessa artiklar, hvilkas rent maskinella anordningar torde vara
helt obetydliga, i allmänhet införas söndertaga, synes särskild tullsats
icke vara påkallad, utan har kommittén anslutit sig till hörda sakkunnigas
åsikt, att de olika maskindelarna böra förtullas hvar för sig efter sin
särskilda beskaffenhet.
Enär de till elevatorer hörande skopor och kedjor, i motsats till
öfriga här nämnda artiklar, vanligen inkomma icke lösa, hvar för sig,
utan sammanlänkade, har dock särskild bestämmelse angående tullbehandlingen
af dessa artiklar påkallats.
Från den omfattande grupp af metallbearbetningsmaskiner, som Borrmaskiner
ingå under rubrikerna n:r 960—965, har utbrutits och i förevarande D''h.^eAalinn
rubrik upptagits ett särskiidt slag, nämligen smärre borrmaskiner. Här kg. vikt.
äger ett likartadt förhållande rum som i rubriken n:r 950, att frågan N:l'' 959-gäller jämförelsevis billiga maskiner med hufvudsaklig användning inom
handtverkerierna, hvilka maskiner vid tillämpning af den allmänna viktgruppsindelningen
enligt förstnämnda rubriker skulle drabbas af för högtull.
Värdet har beräknats till 50 å 100 kronor per 100 kilogram.
Dylika maskiners vikt öfverstiger vanligen icke 500 kilogram. A andra
sidan lära för den större industrien afsedda borrmaskiner af så ringa
vikt sällan förekomma, med afseende hvarå och ehuru dessa sistnämnda
betinga afsevärdt högre pris — ända upp till 225 kronor per 100 kilogram
— det synts icke böra vara förenadt med någon egentlig olägenhet
att låta samtliga ifrågavarande smärre borrmaskiner draga eu efter
734
Svarfvar för
metallindustrien
etc.
N:r960—965.
Träbearbetningsmaskiner
etc.
N:r966—970.
N:r 966.
hithörande handtverksmaskiners värde lämpad tullsats af 7 kronor per
100 kilogram.
I dessa rubriker hafva upptagits svarfvar och de till närmast föregående
rubrik, n:r 959, icke hänförliga borrmaskiner jämte alla andra
olika slag af maskiner, afsedda att skära metaller, med undantag dock
af klippningsmaskiner.
Enligt meddelade uppgifter ställer sig medelvärdet per 100 kilogram
å hithörande maskiner inom nedan angifna viktgränser sålunda:
F
tullsatser
kronor per
h öt
har
tull. I
— till
värden
Vikt. | Värde. |
Kilogram. | Kronor. |
högst 250 ............. | ...................................... 200 |
L>50— 1 000 | ........ 170 |
1,000— 2,000 ............. | ......................................... 135 |
2,000— 5,000 ............ | ...................................... 85 |
5,000—10.000 | .................................... 55 |
or maskiner inom ofvan | angifna viktgrupper hafva |
16, 11 och 8 kronor. Den tullsats af 5
som upptagits för hithörande maskiner af
gre vikt än 10,000 kilogram — livilka icke lära tillverkas inom landet
af sakkunniga ansetts ungefärligen motsvara nu gällande värde
-
om resp. 30, 22,
100 kilogram,
fråga
ö _ .
om vissa, till de olika grupperna hörande specialmaskiner
livilka hänsyn icke tagits vid beräknandet af förestående medel—
innebära de föreslagna tullsatserna visserligen en icke oväsentlig
varit i tillfälle att
nedsättning i nu utgående tull; men så vidt kommittén
inhämta, äro sådana specialmaskiner icke föremål för inhemsk tillverkning.
Såsom i annat sammanhang redan antydts, har det ansetts lämpligt
att med förevarande maskiner sammanföra vissa i
maskindelar.
öfverrubriken angifna
Af maskiner för bearbetning af trä och därmed jämförliga ämnen
äro flertalet föremål för tillverkning vid inhemska verkstäder i en omfattning,
som synes i hufvudsak tillgodose förbrukningen inom landet.
Importen är också jämförelsevis ringa. Under år 1907 infördes sålunda
träbearbetningsmaskiner med en sammanlagd vikt af allenast 288,300
kilogram, och någon höjning af tullskyddet synes därför ej heller erfordras.
De sågramar, som importeras, lära till större delen komma från
Norge. Från England förekommer ock någon import af sågramar för
kantsågning af finare virke. Enligt uppgift betinga sågramar pris,
n ok
/öt>
växlande mellan 70 och 105 kronor per 100 kilogram. Hörda sakkunniga
hafva ansett sågramar kunna utan hänsyn till vikten åsätta?
en enda tullsats, hvilken synts böra upptagas till 9 kronor per 100
kilogram. I syfte att förhindra tullsatsens kringgående torde vara nödigt
att med sågramar likställa andra, därtill afsedda lösa delar än de i afdelningen
för järnvaror särskild! upptagna sågbladen.
Här, likasom i rubrikerna n:r 950 och 959, har kommittén sökttaga
hänsyn till handtverksindustriens behof af billiga maskiner. Af
insamlade prisuppgifter har ock framgått, att träbearbetningsmaskiner
för fot- eller handkraft betinga afsevärdt lägre pris än träbearbetningsmaskiner
för maskinkraft och att de sålunda icke skäligen kunna medtagas
i den allmänna viktgruppsindelningen. En lämplig gräns för den
särskilda grupp handtverksmaskiner, för hvilken egen rubrik sålunda
befunnits påkallad, har synts kunna uppdragas medelst bestämningarna,
att maskinerna skola vara apterade för fot- eller handkraft samt väga
mindre än 500 kilogram. Hvad den förstnämnda inskränkningen angår,
har emellertid nödig hänsyn tagits till det förhållande, att dylika handtverksmaskiner
ofta nog, ehuru afsedda att drifvas med fot- eller handkraft,
äfven kunna vara försedda med remskifva. Värdet å de nu ifrågavarande
maskinerna, af Indika eu del icke torde tillverkas inom landet,
synes växla mellan 65 och 165 kronor och i medeltal kunna beräknas
till 112 kronor, allt per 100 kilogram räknadt.
Under dessa rubriker hafva sammanförts det störa flertalet träbearbetningsmaskiner.
De värdeuppgifter, kommittén haft att tillgå,
hafva gifvit vid handen, att här ifrågavarande maskiner lämpligen kunna
indelas i tre viktgrupper.
Utländska hithörande maskiner hafva funnits betinga följande pris
per 100 kilogram, nämligen maskiner, vägande högst 250 kilogram,
95 till 375 kronor (medelpris 210 kronor), maskiner, vägande 250—5,000
kilogram, 75 till 190 kronor medelpris 140 kronor) och maskiner,
vägande öfver 5,000 kilogram, 75 till 115 kronor (medelpris 103 kronor).
För svenska maskiner, hänförliga till de båda senare grupperna,
utgör priset per 100 kilogram resp. 45 å 125 kronor och omkring 65
kronor. För den första gruppen har en tull af 25 kronor per 100
kilogram funnits lämplig. Hvad de båda andra grupperna beträffar, har
med afseende ä de inhemska fabrikernas dominerande ställning i fråga
om de slag, som af dem tillverkas, tillräckligt skydd svnts kunna beredas
den svenska tillverkningen med tullsatser, något understigande
N:r 967.
N:r968-970.
736
Pappersmaskiner
etc.
N:r 971.
Sarkmaskiner
etc.
N:r 972.
10 procent af medelvärdet å importerad vara; och hafva efter sakkunnigas
hörande tullsatserna därför upptagits till allenast 12 och 8 kronor per
100 kilogram.
Med här upptagna träbearbetningsmaskiner hafva alla slags maskiner
för bearbetning af kork synts böra likställas. Dessa, hvaraf nämnvärd
inhemsk tillverkning icke förekommer, lära på grund af sin vikt i allmänhet
blifva hänförliga till rubriken n:r 968. Medelpriset har uppgifvits
utgöra omkring 240 kronor per 100 kilogram.
Då pappers-, papp-, tork- och våtmaskiner äro till konstruktionen
så likartade, att, enligt uppgift, de i många fall endast af en fackman
kunna särskiljas, hafva de synts lämpligen böra sammanföras i gemensam
rubrik. Visserligen är värdet å hithörande maskiner rätt växlande.
Så kosta, enligt uppgift, pappersmaskiner 70 till 90 kronor,
pappmaskiner 75 till 125 kronor och torkmaskiner 50 till 75 kronor.
Vid tullsatsens bestämmande torde emellertid hänsyn böra tagas endast
till de dyrbarare slagen, enär importen så godt som uteslutande omfattar
dylika. Priset å de billigare slagen af hithörande maskiner lärer
genom konkurrensen de inhemska tillverkarna emellan bestämmas oberoende
af tullsatsen, som med afseende å dessa förhållanden synts lämpligen
kunna bestämmas till 10 kronor per 100 kilogram.
Å de till förevarande rubrik hänförda maskiner hafva följande pris
per 100 kilogram uppgifvits, nämligen, å bark-, klyf- och huggmaskiner
för trämasseindustrien i genomsnitt omkring 75 kronor, å slipverk
47 till 90 kronor, å raffinörer 55 till 70 kronor, å holländare 40 till 60
kronor, å defibrörer omkring 50 kronor, å torkcylindrar med stativ 50
till 60 kronor, å pressvalsar, likaledes med stativ, 70 till 90 kronor, å
kalandrar 35 till 125 kronor samt å manglar 20 till 25 kronoio
Ehuru, såsom af förestående prisuppgifter framgår, priset å ifrågavarande
maskiner är ganska växlande, halva de dock på grund af likartad
användning eller konstruktion ansetts böra sammanföras; och då
flertalet tillverkas vid samma verkstäder, torde med den af kommittén
föreslagna tullsatsen, 7 kronor per 100 kilogram, den inhemska tillverkningen
af ifrågavarande maskiner i stort sedt beredas samma tullskydd,
som den för närvarande äger.
Hvad beträffar torkcylindrar med stativ, har anmärkts, att det
innebure en oegentlighet, att desamma åsattes lägre tull än den färdiga
torkmaskinen, hvarigenom tullen å sistnämnda slag al maskiner skulle
kunna kringgås. Enligt hvad inom kommittén upplysts, lärer man
737
dock icke hafva anledning- att räkna med någon fara i detta hänseende,
hvaremot eu högre tullsats å torkcylindrarna skulle innebära en onödig
tunga för den industriidkare, som för utvidgning eller reparation af en
importerad pappers- eller pappmaskin behöfde införa torkcylindrar med
stativ särskildt för sig.
Efter samråd med fackmän hafva tryckpressar uppdelats i två Tryckpressar.
grupper. De i rubriken n:r 974 upptagna äro i någon mån föremål ^974 och
för tillverkning inom landet, och förutsättningar synas finnas för att
denna tillverkning skall kunna utvecklas. Däremot äro de till rubriken
n:r 973 hänförliga, hvilka utgöra den långt öfvervägande delen, icke
föremål för inhemsk tillverkning, och utsikterna för dylik tillverkning,
som vid ett par tillfällen utan framgång upptagits, torde ej vara stora.
Då vid sådant förhållande tullen å dessa maskiner, som vanligen betinga
ett högt pris, innebär en allenast till statskassans förmån boktryckerinäringen
påhvilande tunga och då, såsom i annat sammanhang
erinrats, denna näringsgren kan anses äga särskildt berättigande att,
i den mån sådant kan ske utan intrång för annan näringsverksamhet,
röna hänsynstagande inom tullagstiftningen, har kommittén funnit sig
böra föreslå tullfrihet för ifrågavarande slag af tryckpressar. Enahanda
skäl påkalla tullfrihet äfven för stilgjuteri- och sättmaskiner jämte därtill
afsedda matriser.
De till rubriken n:r 974 hänförliga tryckpressar betinga, enligt uppgift,
följande pris, per 100 kilogram räknadt, nämligen digelpressar, med
eller utan färgverk, 96 å 138 kronor, korrekturpress ar 90 å 140 kronor
och korrekturhandpressar 108 kronor. Då, öfverhufvud taget, någon
tullnedsättning icke synts böra äga rum, har tullsatsen upptagits till
12 kronor per 100 kilogram, hvilken tullsats de tillkallade sakkunniga
ansett lämplig äfven för i läggnings maskiner, en artikel, som lärer vara
föremål för patentskyddad inhemsk tillverkning.
I enlighet med inhemska tillverkares förslag har för ifrågavarande Maskiner för
maskiner upptagits eu tullsats af 10 kronor per 100 kilogram. För
■ kommittén tillgängliga prisuppgifter utvisa å tre olika konstruktioner af
sådana maskiner pris af resp. 85, 180 och 195 kronor per 100 kilogram.
I gällande tulltaxa äro, såsom förut nämnts, sy- och stickmaski- Sy- och stickner
upptagna i gemensam rubrik med tull af 10 procent af värdet. ^976—978
Trots förefintlig skillnad i värde mellan sy- och stickmaskiner har lik
93
-
738
ställ i g W. i afseende å tullsats ansetts kunna förordas. De stickmaskiner,
som oftast förekomma i marknaden — de prisbilligare — stå nämligen
i värde symaskinerna tämligen nära. Att i flertalet utländska
tulltaxor sy- och stickmaskiner upptagits under gemensamma rubriker,
har äfven synts gifva ett visst stöd för ett dylikt sammanförande.
I öfverensstämmelse med maskinverkstädernas förslag har åtskillnad
gjorts mellan, å ena sidan, sy- och stickmaskiner, fast förenade
med ställningar, eller för motordrift, och, å andra sidan, sådana maskiner
för handkraft och utan ställningar, med hvilken senare grupp öfverdelar
till sy- och stickmaskiner sammanförts.
Den inhemska tillverkningen af sy- och stickmaskiner har nått
en betydande grad af utveckling och för sina erkändt goda alster lyckats
vinna marknad äfven utom landet. Enligt den officiella statistiken
öfversteg tillverkningsvärdet såväl under år 1906 som- under år 1907
en miljon kronor. Exporten under samma år uppgick i värde till resp.
192,114 kronor och 284,555 kronor. På den inhemska marknaden hafva
emellertid de svenska symaskinsfabrikerna att utstå en hård täflan med
utländska konkurrenter. Importen, som särskild! under senaste tia tilltagit,
uppgick år 1907 i värde till mer än 2,350,000 kronor för syoch
stickmaskiner sammanlagdt, hvaraf mer än 2,100,000 kronor belöpte
på symaskiner. Enligt inhämtade upplysningar lära kompletta, för motordrift
afsedda sy- eller stickmaskiner knappast vara föremål för införsel;
och införseln af andra slag af stickmaskiner, särskild! af sådana
med ställningar, skall ock vara ringa. Däremot förekommer en mycket
betydande och för den inhemska tillverkningen kännbar import af symaskiner
för handkraft, hvilken import omfattar dels kompletta maskiner,
vanligen inkommande till mindre firmor lör försäljning af dylika
artiklar, dels ock maskinöfverdelar, som af maskinfirmor införskrifvas
för att sammansättas med inom landet tillverkade underreden.
I afseende å symaskiner, fast förenade med ställningar, har meddelats,
att priset å tre standardtyper utgjorde resp. 100, 122 och 148
kronor per 100 kilogram samt att det billigaste slaget vore den i marknaden
mest gångbara sorten. Beträffande stickmaskiner med ställning
har kommittén icke lyckats erhålla prisuppgifter. Dylika maskiner lära
nämligen, såsom förut framhållits, sällan importeras.
För symaskiner med ställning har af representanter för den
inhemska tillverkningen påyrkats högre tull till skydd mot utländsk konkurrens.
Äfven firmor, som representera den inom landet existerande
industrien för hopsättande af importerade symaskinsöfverdelar med inom
landet tillverkade ställningar, anse, att till skyddande af deras intresse
739
eu dylik tull förhöj ning vore önskvärd. Från bägge dessa håll har föreslagits
en tull af 20 kronor per 100 kilogram, hvilken ock synts böra
upptagas för såväl sy- som stickmaskiner af detta slag.
Hvad beträffar sy- och stickmaskiner för handkraft, utan ställningar,
äfvensom öfverdelar till sy- och stickmaskiner, hafva följande
pris, per 100 kilogram räknadt, uppgifvits, nämligen för symaskiner
175 till 210 kronor, för öfverdelar till stickmaskiner 230 till 650 kronor
och för symaskinsöfverdelar 150 till 270 kronor med ett medelvärde
lör de sistnämnda åt 215 kronor. Jämväl i fråga om dessa artiklar
hafva från de inhemska tillverkarnas sida påyrkats ett mera effektivt
skydd än det nuvarande. I anseende härtill och med afseende å särskildt
stickmaskinsöfverdelarnas höga värde, har kommittén ansett sig
böra för rubriken n:r 977 föreslå eu tullsats af 40 kronor per 100 kilogram.
Med symaskiner hafva nåtlingsmaskiner ansetts böra likställas.
Sådana lära tillverkas inom landet och betinga, enligt uppgift, ett pris
af 180 å 190 kronor per 100 kilogram.
I särskild rubrik hafva upptagits ställningar till sy-, stick- och nåtlingsmaskiner
samt delar därtill af järn. Tullsatsen har upptagits till 8
kronor per 100 kilogram, hvilket ''belopp förordats af, bland andra, de
inhemska tillverkarna. Därest ifrågavarande artiklar, hvilka bestå af
icke smidbart gjutgods, skulle, såsom förhållandet blefve, i händelse de
icke. särskildt upptoges, förtullas enligt slumprubrikerna i afdelningen
för järnvaror, komme de att drabbas af en utan tvifvel allt för hög tull.
Inom landet förekommer afsevärd tillverkning af maskiner för Maskiner för
tändsticksindustriens behof. Denna tillverkning, som delvis är skyddad
genom patent, utöfvas dels — för eget behof — vid ett par af våra N:r 979."
större tändsticksfabriker dels ock, såsom sjelfständig industri, vid några
mekaniska verkstäder. Dessa senare hafva afsättning för sin tillverkning
äfven till utlandet. År 1907 uppgick värdet af denna export till
inemot en half miljon kronor. Importen däremot är föga betydande,
utom hvad beträffar askifyllningsmaskiner, hvaraf införsel från Tyskland
förekommer.
Efter samråd med sakkunniga har kommittén funnit de viktigaste
specialmaskinerna för tändsticksindustrien jämte närstående maskiner
böra särskildt upptagas; och då medelpriset å ifrågavarande maskiner
enligt uppgift utgör omkring 280 kronor per 100 kilogram, har tullsatsen
synts lämpligen kunna sättas till 30 kronor per 100 kilogram,
hvilken tullsats torde innebära tillräckligt skydd äfven för tillverkningen
740
Maskiner för
tvättning af
potatis etc.
N:r 980.
Kaffe- och
köttkvarnar
gtc.
N:r 981 och
982.
Apparater för
tillverkning
af kolsyrade
drycker etc.
N:r 983.
af askifyllningsmaskiner, hvilkas pris lärer växla emellan 225 och 235
kronor per 100 kilogram.
De i förevarande rubrik upptagna maskiner tillverkas i stor utsträckning
inom landet. Enligt uppgift utgör priset å en tvättmaskin
af bär ifrågavarande slag omkring 45 kronor per 100 kilogram, med
hänsyn hvartill en tullsats af 5 kronor per 100 kilogram lärer kunna
anses lämplig. För den hit jämväl hänförda artikeln lyfthjul till dylika
maskiner lärer priset icke afsevärdt afvika från maskinens pris, efter
motsvarande vikt räknadt.
Tullen för här upp tagna artiklar utgår för närvarande med 20
öre per kilogram.
Enligt tillgängliga uppgifter betinga ifrågavarande artiklar följande
pris per 100 kilogram, nämligen kaffekvarnar af svensk tillverkning
90 till 110 kronor, dylika kvarnar af utländsk tillverkning 120 till
125 kronor, köttkvarnar, svenskt fabrikat, 75 till 140 kronor och utländskt
fabrikat 95 till 140 kronor, vridmaskiner af utländsk tillverkning 135
till 150 kronor, glassmaskiner af svensk tillverkning 100 till 140 kronor,
mandelkvarnar, utländskt fabrikat, omkring 150 kronor samt utländska
korfstoppningsmaskiner 65 till 105 kronor.
Af dessa värdeuppgifter framgår, att den nu utgående tullen
är ganska hög, och torde densamma utan olägenhet kunna nedsättas.
Kommittén tillhandakomma uppgifter synas gifva vid handen, att den vid
de inhemska gjuterierna bedrifna tillverkningen af hithörande artiklar
mest omfattar smärre maskiner, i vikt icke öfverstigande 15 kilogram
per stycke, med hänsyn hvartill beträffande de lättare maskinerna endast
en mindre nedsättning'' i tullen torde böra vidtagas, under det att för
artiklar af större vikt än 15 kilogram en vida ansenligare tullnedsättning
synts kunna äga rum. Hithörande artiklar torde ofta nog måhända
riktigare böra betecknas som apparater än som maskiner.
De viktigaste apparaterna för tillverkning af kolsyrade drycker
äro cylinder- och kolonnapparater. Dessa artiklar, kvilka hufvudsakligen
bestå af koppar, lära till allra största delen tillverkas inom landet.
Enligt hvad kommittén inhämtat, utgör medelpriset per 100 kilogram å
cylinderapparater omkring 200 kronor och å kolonnapparater omkring
265 kronor. Med afseende å omfattningen, hvari de olika slagen förekomma,
anses man kunna räkna med ett gemensamt medelvärde af om
-
741
kring 220 kronor per 100 kilogram; och har vid sådant förhållande
tullsatsen upptagits till 22 kronor per 100 kilogram.
Med stöd af sakkunnig persons utlåtande hafva jämväl tapp- och
korkningsmaskinerför mineralvattenfabrikationen och bryggerier blifvit här
upptagna. Enligt uppgift betinga tappmaskiner för bryggerier ett pris af
350 till 430 kronor samt korkningsmaskiner för samma industri 150
till 270 kronor, allt per 100 kilogram.
Af hästhackor förekomma i marknaden en-, två-, tre-, fyra- och
sexradiga af hvilka åtminstone de båda sistnämnda slagen äro tunga
redskap af grof konstruktion. Ehuru hästhackor äro föremål för inhemsk
tillverkning, lärer dock flertalet af de i vårt land använda vara
af amerikanskt ursprung. Medelpriset å enrådigt hästhackor utgör,
enligt uppgift, 37 kronor 80 öre per 100 kilogram.
Af maskinverkstädernas kommitterade har för dessa redskap
föreslagits en tull af 7 kronor per 100 kilogram. Erforderligt skydd
för den inhemska tillverkningen har dock synts kunna beredas med
en tullsats af 5 kronor per 100 kilogram eller samma belopp, som
af maskinverkstädernas kommitterade föreslagits för öfriga i denna
rubrik inrymda redskap. Hvad dessa senare beträffar, blifver tullsatsen
visserligen rätt hög i förhållande till värdet. Priset å ringvältar
lärer exempelvis icke uppgå till mer än 20 å 25 kronor per
100 kilogram. Detta förhållande torde emellertid betyda föga, då sådana
artiklar icke lära vara föremål för nämnvärd import samt priset oberoende
af tullsatsens storlek regleras af konkurrensen de inhemska tillverkarna
emellan, en uppfattning, som delats jämväl af de hörda sakkunniga.
I förevarande rubrik hafva, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad af maskinverkstädernas kommitterade föreslagits, sammanförts ett
flertal för landtbruket afsedda maskiner, redskap och apparater.
Den inhemska tillverkningen af plogar har under årens lopp utvecklats
högst betydligt. År 1907 exporterades, enligt den officiella statistiken,
plogar och årder till värde af öfver 120,000 kronor. Importen
är emellertid afsevärdt större. Värdet däraf för nämnda år upptages
till mer än 300,000 kronor. Det lärer särskildt vara från Nordamerikas
förenta stater, som konkurrensen i denna artikel gör sig kännbar, ehuruväl,
enligt kommittén meddelade uppgifter, priset å de amerikanska
plogarna i allmänhet icke skall ställa sig lägre än omkring 60 kronor
per 100 kilogram. En måttlig tullförhöjning synes här vara på sin
plats. Vid ångplogars likställande med vanliga plogar har afvikelse
Hästhackor
etc.
N:r 984.
Plogar etc.
N:r 985.
742
ägt ruin från maskinverkstädernas förslag, som för ångplogar upptager
tullsatser af 8 och 10 kronor per 100 kilogram, allt efter olika vikt.
Dessa jämförelsevis höga tullsatser torde möjligen motiveras af värdet
å den till en ängplog hörande lokomobilen. Då emellertid, enligt den
under ifrågavarande rubrik införda anmärkning, till ångplogar hörande
lokomobiler skulle, likasom tillhörande linor, förtullas enligt hvad för
dessa artiklar är stadgadt, torde ångplogar utan olägenhet kunna åsättas
samma tullsats som vanliga plogar. Importen af årder och alfluckrare
lärer vara mycket obetydlig. Priset per 100 kilogram utgör, enligt
uppgift, för de förra omkring 86 kronor och för de senare cirka 63
kronor.
Den officiella statistikens medelvärde för harfvar utgör 59 kronor
50 öre per 100 kilogram. Detta bestyrker riktigheten af kommittén
meddelad uppgift, att importen väsentligen skulle omfatta speciella
slag af harfvar. Priset å de svenska harfvarna, som lära utgöra en
massartikel af något lägre kvalitet, ställer sig nämligen afsevärdt lägre.
Det har nämligen uppgifvits till allenast 33 till 40 kronor per 100
kilogram.
Den inhemska tillverkningen af skörde- och slåttermaskiner står
högt och omfattar alla slag af hithörande maskiner. Också äger en
betydande utförsel rum, särskildt af slåttermaskiner. Men äfven en afsevärd
införsel förekommer, enligt uppgift särskildt från Förenta staterna; och
omfattar importen förnämligast skördemaskiner, hvaraf under år 1907
infördes för inemot en miljon kronor. Statistiken räknar för bägge
slagen med ett medelvärde af omkring 50 kronor per 100 kilogram.
Kommittén meddelade prisuppgifter upptaga för själfafläggande skördemaskiner
54 kronor och för själfbindande omkring 71 kronor samt för
slåttermaskiner 47 kronor, allt per 100 kilogram. Representanter för
denna industri hafva förklarat, att en lägre tull än den af maskinverkstädernas
kommitterade föreslagna, 7 kronor per 100 kilogram, icke
kunde innebära tillräckligt skydd.
Den inhemska tillverkningen af hästräfsor fyller så godt som helt
och hållet landets behof, och för denna vara, hvars pris uppgifvits utgöra
ungefär 43 kronor per 100 kilogram, torde tullsatsen icke äga större
betydelse, då den inhemska konkurrensen lärer kunna antagas motverka
hvarje försök till prisförhöjning. Af hövändare, hvilka enligt uppgift
betinga ett pris af omkring 50 kronor per 100 kilogram, lärer ingen
inhemsk tillverkning förefinnas. I betraktande af den tilltagande användningen
af denna artikel anses det dock vara sannolikt, att en
dylik tillverkning kan komma till stånd inom landet.
743
Harpor och kastmaskiner lära icke importeras. Tillverkning af
dylika maskiner torde bedrifvas äfven såsom hemslöjd inom vissa delar
af landet.
Triörer äro föremål såväl för inhemsk tillverkning som för import.
För triörer och sortercylindrar hafva uppgifvits pris, växlande mellan
60 och 250 kronor per 100 kilogram. Af kommittén hörda sakkunniga
hafva emellertid ansett, att den inhemska tillverkningen af triörer kunde
anses tillräckligt skyddad med en tull af 7 kronor per 100 kilogram.
Med sädessorterare och andra dylika för landtbruket afsedda maskiner
hafva, enligt tillstyrkande af de hörda sakkunniga, sammanförts de inom
vissa andra industrier, såsom sädeskvarns- och chokladindustrierna, använda
sorterings-, rensnings- och reningsmaskiner. Enligt uppgift betinga
dylika följande pris, per 100 kilogram räknadt, nämligen sorterare 95
till 117 kronor, borstmaskiner 108 till 128 kronor, rensmaskiner 104
till 120 kronor samt bräck- och reningsmaskiner 70 till 100 kronor.
Då, enligt hvad blifvit upplyst, medelpriset å halmelevatorer,
hvilkas användning skall vara i aftagande, lärer utgöra allenast omkring 50
kronor per 100 kilogram, har den af maskinverkstädernas kommitterade
föreslagna tullen af 8 kronor per 100 kilogram synts val hög; och har
kommittén ansett lämpligare att hänföra halmelevatorer jämte andra
stackningsmaskiner till förevarande rubrik.
Den inhemska tillverkningen af tröskverk har numera nått eu hög
grad af utveckling, hvilket bäst torde framgå af den betydande exporten.
Värdet å 1907 års export af ångtröskverk och öfriga slag af tröskverk
uppskattas i den officiella statistiken till mer än 340,000 kronor.
Gent häremot synes visserligen importen icke vara af synnerligen stor
omfattning, då dess värde år 1907 enligt den officiella uppskattningen
icke uppgick till fullt 90,000 kronor. Emellertid klaga inhemska tillverkare
öfver svårigheten att kunna i pris täfla med vissa slag af utländska
tröskverk. Så skola, medan svenska tröskverk stå i ett pris
af ungefär 85 kronor per 100 kilogram, enligt uppgift tyska betinga
allenast 65 kronor och engelska 70 till 88 kronor, från hvilket sistnämnda
pris afgår den importfirman tillkommande rabatt. Med afseende
härå hade i det af maskinverkstädernas kommitterade uppgjorda förslaget
upptagits tullsatser af 9 kronor för tyngre och 10 kronor för lättare
tröskverk, allt per 100 kilogram räknadt. Till en dylik uppdelning
har dock anledning så mycket mindre synts förekomma, som en af
landets största tillverkare af tröskverk upplyst, att införseln af de
lättare maskinerna vore obetydlig. Den för tröskverk af olika slag
Tröskverk
etc.
N:r 986.
744
Mjölkskumningsmaskiner
etc,
N:r 987 och
988.
Kulör till
separatorer
etc.
N:r 989 och
990.
gemensamma tullsats, som alltså synts tillfyllestgörande, har — ehuruväl statistiken
angifver ett vida lägre medelvärde än de nyss anförda — i enlighet
med de sakkunnigas mening upptagits till 8 kronor per 100 kilogram. På
förslag af bemälda sakkunniga hafva till förevarande rubrik hänförts jämväl
halm- och höpressar, af hvilka de förra vanligen äro afsedda att kombineras
med tröskverk. Den inhemska tillverkningen lärer i fråga om höpressar helt
och hållet fylla landets behof, och, hvad beträffar halmpressar, tillgodose
större delen af detta behof. Halmpressar af svensk tillverkning betinga,
enligt uppgift, ett pris af omkring 112 kronor per 100 kilogram. Till
rubriken hafva vidare förts äfven såningsmaskiner och gödselspridare,
som af maskinverkstädernas kommitterade ansetts böra draga tull med 8
kronor per 100 kilogram. Såningsmaskiner tillverkas i stor utsträckninginom
landet, men därjämte äger en icke obetydlig import rum, särskildt
från Tyskland. Priset å såningsmaskiner af tysk tillverkning har uppgifvits
utgöra något mera än 60 kronor per 100 kilogram. Gödselspridare
lära visserligen vara i någon mån billigare än såningsmaskiner,
men detta oaktadt synas de böra med dem likställas, då de i hufvudsak
förete enahanda konstruktion.
Mjölkskumningsmaskiner, bland hvilka separatorerna utgöra de
viktigaste, äro, såsom förut nämnts, en viktig exportartikel. Införseln
af dylika maskiner är däremot mycket ringa och uppgick år 1907 endast
till 8,983 kilogram. Den inhemska tillverkningen tillgodoser sålunda
så godt som fullständigt konsumtionen inom landet. Detta resultat har
ernåtts tack vare omständigheter, hvari tullskyddet icke lärer spela någon
afsevärd roll. Emellertid torde i allt fall någon rubbning i nuvarande
skydd icke höra ifrågasättas; och då de tullsatser, som af maskinverkstädernas
kommitterade föreslagits, enligt hvad upplyst blifvit, understiga
nuvarande tull, har kommittén följaktligen icke ansett sig kunna
förorda desamma. Enligt hvad från sakkunnigt håll meddelats, lärer
icke vara erforderligt att i afseende å hithörande maskiner göra annan
åtskillnad än mellan maskiner för maskinkraft och maskiner för handeller
fotkraft. Tullsatser till resp. 15 och 25 kronor per 100 kilogram
skulle ungefär motsvara nu utgående värdetull.
Med mjölkskumningsmaskiner hafva, i enlighet med sakkunnigas
uttalanden, sammanförts emulsorer, fettbestämningscentrifuger samt jästoch
slamcentrifuger.
Den värdefullaste beståndsdelen i såväl separatorer som fettbestämningscentrifuger
utgöres af de i maskinerna ingående kulorna. Dessa,
745
hvilka bestå af brons i förening med stål- ocli järnplåt, skulle, därest
de komme att tnllbehandlas enligt bestämmelserna i anm. 4 till afd.
XIII A, draga alltför låg tull. Med hänsyn härtill och då man
synes böra räkna med möjligheten till försök att kringgå tullen å
den färdiga, varan genom import af dylika kulor för sammansättning
med inom landet tillverkade öfriga delar af maskinen, hafva, såsom i
annat sammanhang redan nämnts, ifrågavarande kulör ansetts böra särskilt
upptagas i förslaget. I betraktande däraf, att de förete väsentlig
olikhet, i fråga om såväl vikt som värde per viktenhet, allteftersom de
äro afsedda för handdrifna eller för maskindrifna maskiner, hafva olika
tullsatser funnits erforderliga och tillämpligheten af dessa kunnat göras
beroende af kulans vikt. Tullsatserna — hvilka enligt det anförda icke
kunna äga omedelbart intresse för förbrukningen af hithörande maskiner —
hafva upptagits till de belopp, som fackmän med afseende å deras ändamål
förordat. Priset uppgifves utgöra för kulor af det mindre slaget omkring
1,800 kronor och för de större ungefär 750 kronor, allt per 100 kilogram
räknadt. Äfven delar till kulor hafva ansetts böra specificeras.
Dylika delar, hvaribland förekomma s. k. centrumkors och plåtsatser,
böra, enligt fackmäns mening, oafsedt, om de höra till kulor af högre
eller lägre vikt, draga den för de lättare kulorna föreslagna tull.
Af centrifuger förekomma flera olika slag. Förevarande rubrik
upptager alla de slag, hvilka icke inrymts i rubrikerna n:r 987 och 988.
För kommittén tillgängliga uppgifter utvisa följande pris per 100
kilogram å nedannämnda slag af centrifuger, nämligen för sockercentrifuger
85 till 120 kronor (medelpris 100 kronor), för limcentrifuger 60 kronor,
för stärkelsecentrifuger 70 till 100 kronor, för kraftcentrifuger, afsedda för
läderfabriker, 70 till 105 kronor (medelpris 87 kronor) samt för tvättcentrifuger
af svensk tillverkning ett medelpris af 140 kronor.
Det inhemska behofvet af centrifuger fylles till största delen
genom import. Tillverkningen inom landet lärer dock äga förutsättningar
för utveckling. I betraktande häraf torde någon väsentligare
rubbning af det nuvarande skyddet icke böra vidtagas, med hänsyn
hvartill och då sockercentrifuger skola utgöra det vanligaste slaget af
här ifrågavarande maskiner, en tullsats af 10 kronor per 100 kilogram
ansetts af omständigheterna betingad.
Denna samma tullsats har synts äfvenledes utan olägenhet kunna
tillämpas för åtskilliga här upptagna maskiner och apparater för mejerihandtering
och margarintillverkning. Ifrågavarande artiklar äga visserligen
ganska växlande värde; men de af kommittén hörda sakkunniga
94
Centrifuger
etc.
N:r 991.
746
Lokomotiv
etc.
N:r992 —994.
Tendrar.
N:r 995.
hafva såsom sin mening uttalat, att en med hänsyn därtill i stället
genomförd specialisering icke kunde anses erforderlig hvarken för tillgodoseende
af konsumentintresset eller för skyddande af den inom
landet förefintliga tillverkningen af en del af dessa maskiner.
För lokomotiv bestämmer gällande taxa tull med 10 procent af
värdet, under det att järnvägs- och spårvägs vagnar i förening med
motorer draga 15 procents värdefull.
Landets behof af lokomotiv fylles till allra största delen af inhemsk
tillverkning. Den import, som förekommer, lärer i allmänhet omfatta
endast mindre lokomotiv. Jämväl införseln af spårvägs- eller järnvägsvagnar
i förening med motorer är ganska obetydlig. Anledning synes
sålunda knappast föreligga att vidtaga en så afsevärd höjning i tullen
å ifrågavarande artiklar som den af maskinverkstädernas kommitterade
föreslagna. Däremot har bemäld a kommitterades förslag till specifikation
i hufvudsak lagts till grund för uppdelningen. Deras förslag upptager
tre viktgrupper med gränser vid 10,000 och 20,000 kilogram. Mot
denna indelning har emellertid anmärkts, att, då spårvagnarnas vikt
utgjorde omkring 10,000 kilogram men kunde falla än öfver och än
under denna gräns, olika tullsatser alltså komme att på dem tillämpas,
utan att olikhet i värde sådant betingade. På sakkunnigas inrådan
har därför kommittén höjt gränsen till 12,000 kilogram. .
Enligt meddelade uppgifter utgör medelpriset å spårvägsvagnar
med elektriska motorer omkring 130 kronor per 100 kilogram. Likaledes
per 100 kilogram beräknadt lärer priset utgöra för lokomotiv,
vägande högst 12,000 kilogram, 110 å 190 kronor, för lokomotiv,
vägande 12,000—20,000 kilogram, 95 å 110 kronor och för lokomotiv,
vägande öfver 20,000 kilogram, 92 å 110 kronor. Beträffande spårvägsvagnar
med ångmotorer samt i fråga om järnvägsvagnar med motorer
likasom ock angående spårvägs- och järnvägsvagnar med ångmaskiner —
b vilka sistnämnda vagnar kommittén ansett böra likställas med de
motordrifna — hafva prisuppgifter icke kunnat erhållas; men dylika
vagnar torde i värde stå spårvägsvagnar med elektrisk motor eller mindre
lokomotiv ganska nära.
Äfven med beaktande af föreslagen tullförhöjning för åtskilliga
till ifrågavarande artiklar erforderliga materialier har kommittén ansett
sig icke böra för de tre viktgrupperna föreslå högre tullsatser än
resp. 18, 16 och 14 kronor per 100 kilogram.
Tendrar draga för närvarande en tull af 15 procent af värdet.
Någon ändring i det nuvarande skyddet lärer icke vara påkallad, och
747
den af kommittén föreslagna tullsatsen af 12 kronor per 100 kilogram
lärer ungefär motsvara nu utgående tull.
Järnvägs- och spårvägsvagnar äro i gällande taxa upptagna med
en tull af 15 procent af värdet. Boggier och underreden till dylika
vagnar draga, såsom hänförliga till ej specificerad järnvägsmateriel,
tull med 10 procent af värdet.
I enlighet med hvad af maskinverkstädernas kommitterade förordats,
har för personvagnar och postvagnar upptagits en tullsats af 15
kronor per 100 kilogram. Priset å dylika vagnar, hvaraf jämförelsevis
obetydlig import förekommer, lärer utgöra 86 till 112 kronor per 100
kilogram. Ehuruväl värdet å första och andra klassernas vagnar är
något högre än å tredjeklassvagnarna, lärer denna prisskillnad dock icke
vara så stor, att däraf en uppdelning af personvagnarna nödvändiggöres.
Enligt uppgift utgör priset å tippvagnar 22 till 40 kronor, å
cisternvagnar i medeltal 58 kronor samt å andra godsvagnar 30 till 58
kronor, allt per 100 kilogram räknadt. Importen af tippvagnar —
hvilken till ojämförligt största delen förskrifver sig från Tyskland —
är rätt afsevärd, hvaremot öfriga slag af godsvagnar i allmänhet tillverkas
inom landet. Att vid sådant förhållande, på sätt maskinverkstädernas
kommitterade föreslagit, specialisera dessa senare, med en
högre tullsats för cisternvagnar och eu lägre för öfriga slag, lärer icke
kunna anses vara erforderligt. Efter samråd med sakkunniga har
kommittén kommit till den uppfattning, att en tullsats af 8 kronor per
100 kilogram är lämplig för godsvagnar, alla slag, hvilken tullsats äfven
lärer kunna lämpa sig för boggier och underreden vid det förhållande,
att dessa artiklar skola betinga pris af resp. 63 och 47 kronor per 100
kilogram.
Till en gemensam grupp hafva här sammanförts vissa delar till
rullande järnvägs- och spårvägsmateriel.
Raka axlar, hjul, hjulband eller, såsom sistnämnda artikel numera
vanligen benämnes, hjulringar samt hjulsatser och fjädrar, hvilka för
närvarande draga tull med 5 kronor per 100 kilogram, äro hvarandra
till värdet ganska närstående, enligt uppgift betingande pris, som växla
mellan 20 och 40 kronor per 100 kilogram. Importen, som till allra
största delen kommer från Tyska riket, är ganska betydande och uppgick
under år 1907 för hjul, lösa, till 258,767 kilogram, för hjulsatser
järnvägsvagnar
etc.
N:r 998 och
997.
N:r S96.
N:r 997.
Axlar till
järnvägs- och
spårvägsniateriel
etc.
N:r 998-1001.
748
till 508,875 kilogram samt för hjulringar till 1,053,013 kilogram. Med
hänsyn ej mindre härtill än ock till de tullsatser, som i afdelningen för
järnvaror föreslagits för vissa jämförliga artiklar, har någon förhöjning
af nuvarande tull synts påkallad, hvarvid tillika i viss mån åtskillnad
gjorts efter den olika grad af förädling, varan företer. Under den
högre af de två tullsatser, som i sådant hänseende upptagits, hafva förts
jämväl draginrättningar och koppelanordningar äfvensom buffertar och
delar därtill, hvilka samtliga artiklar nu draga tull med 10 procent af
värdet. Beträffande dem hafva följande pris, per 100 kilogram räknadt,
uppgifvits, nämligen, för koppelanordningar 35 till 50 kronor, för
buffertar omkring 50 kronor och för buffertdelar 50 till 75 kronor.
Maskiner, ej Redan i betänkandets allmänna del har framhållits nödvändig
närcindai^etc.
h-eten att bibehålla värdetull för denna rubrik. Olägenheten af en sådan
N:r 1002. anordning förlorar, rent praktiskt sedt, väsentligt i betydelse därigenom,
att hithörande mera afsevärda maskiner och apparater komma till användning
inom industrien och vanligen importeras omedelbart af den
industriidkare, som har behof af dem, men däremot mera sällan föras i
lager för afsättning inom landet. Faran för felaktiga fakturor blifver i
följd däraf ringa, och man har icke att räkna med de mera svårbestämliga
och ojämna pris, som förekomma, då försäljningen till förbrukaren
förmedlas genom inhemska mellanhänder eller sker från utlänningars
konsignationslager här i landet.
För att icke den i allt tall mycket specialiserade maskinafdelningen
i förslaget skulle än ytterligare svälla ut och försvåra tillämpningen,
har det varit nödigt att låta förevarande slumprubrik få en jämförelsevis
vid omfattning. I fråga om ett eller annat slag af maskiner hafva
dock särskilda skäl kunnat föranleda deras bibehållande i denna rubrik.
Så är förhållandet med en betydande grupp, nämligen textilmaskinerna.
Där har framförallt svårigheten att sammanjämka förbrukarnas och tillverkarnas
motsatta intressen bidragit till, att specifika tullsatser icke
upptagits. I det utkast till afdelningen för maskiner, som af kommittén
underställdes tillkallade sakkunniga, hade upptagits, bland annat, följande
rubriker:
Kard- och ruggmaskiner med en cylinderbredd
af 1,250 millimeter eller däröfver, med eller
utan påsatt kardbeslag ......................................
Upprifnings- och blandningsmaskiner äfvensom
Tullsats.
Kronor.
100 kilogram 10: —
749
Tullsats.
väfstola]- samt alla andra, ej särskildt nämnda
maskiner, afsedda uteslutande för textil- och
hattmakeriindustrien........................................... 100 kilogram 6: —
Anm. Särskildt inkommande jacquard- ock skaftinrättningar
för väfstolar tullbehandlas som väfstolar.
De tullsatser, som sålunda afsetts för textilindustriens maskiner,
hade beräknats komma att — efter vederbörligt taraafdrag — i stort
sedt ungefär motsvara nuvarande värdetull. Förslaget i denna del mötte
emellertid gensägelse från såväl förbrukare som tillverkare. Af de förra
önskade flertalet bibehålla värdetullen och framhöllo för öfrig!, att ett
med hänsyn till textilindustriens olika grenar lämpligt afvägande af
textilmaskinernas tull kräfde en vida utförligare specialisering, hvaremot
representanter för den inhemska tillverkningen af textilmaskiner —
hvilken omfattar hufvudsakligen endast vissa maskiner för ylleindustrien
— förklarade sig helst se, att för samtliga textilmaskiner sattes en enhetlig
tullsats af minst 8 kronor per 100 kilogram. Skulle emellertid
en uppdelning ske i enlighet med utkastet, vore för den senare af de
anförda rubrikerna en tull af 7 kronor per 100 kilogram den minsta
möjliga, för så vidt icke det nuvarande skyddet skulle, till stor skada
för tillverkningen, reduceras.
Med hänsyn till svårigheten att uppdraga gränsen mellan pneumatiska
verktyg och pneumatiska maskiner samt i betraktande af det
mycket växlande värdet å förstnämnda artiklar hafva desamma upptagits i
denna rubrik.
På sätt. i inledningen till motiveringen för maskingruppen framhålles,
hafva åtskilliga maskindelar specificerats i syfte att hindra ett
kringgående af de för färdiga maskiner föreslagna tullsatser. De tullsatsei*,
som i detta syfte upptagits i denna och efterföljande rubriker,
hafva tillkommit efter särskilda undersökningar och efter upprepade
öfverläggningar med fackmän.
Hvad beträffar den för cylindrar och slidskåp, vägande högst 100
kilogram, föreslagna tullsats, kan densamma väl synas något hög. Den
torde emellertid icke lämpligen kunna sättas lägre i betraktande däraf,
att under densamma falla flertalet dyrbara cylindrar för bensinmotorer,
hvilka cylindrar, enligt uppgift, betinga ett pris af 500 kronor eller
däröfver per 100 kilogram.
Tullsatsen för blanksvarfvade vefaxlar och vefstakar har ansetts
Cylindrar,
kolfvar, vefaxlar
etc.
N:r 1003—
1010.
750
Valsar etc.
N:r 1011-!0I4.
Transmis
sioner.
Nr 1015 och
3016.
höra sättas afsevärdt högre än. tullsatsen för andra vefaxlar och vefstakar
till skydd för den inhemska tillverkningen mot en påträngande konkurrens
af blanksvarfvade vefaxlar, särskild! från Danmark.
De sakkunniga hafva förordat, att alla slag af valsar och valscylindrar
måtte sammanföras. Därvid har dock befunnits nödigt att
för ernående af lämpligt afpassade tullsatser uppdela artiklarna i fråga
på fyra olika rubriker. Sedan valsar till sädes- och oljekakskrossar
samt malskifvor till gröpkvarnar afskilts och upptagits i särskild rubrik,
hafva de återstående åsatts olika tull, allt efter som de äro bearbetade
eller icke. För icke bearbetade valsar och valscylindrar, hvarunder
företrädesvis torde falla icke bearbetade valsar till valsverk och valsstolar
— vanligen bestående af icke smidbart gjutgods — har föreslagits
tull till samma belopp, 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, som
för icke bearbetadt, ej särskild! nämndt dylikt gjutgods af minst 100
kilograms vikt. Enligt uppgift utgör priset per 100 kilogram å gummiklädda
valsar 90 till 345 kronor, å valsar med bronsöfverdrag 100 till
130 kronor, å kopparklädda valsar af olika slag 130 till 200 kronor.
I betraktande däraf, att det höga värdet hos flertalet af dessa valsar
beror på det ingående materialets dyrbarhet och sålunda icke på det å
valsarna nedlagda arbetet, har kommittén funnit en tull af 10 kronor
per 100 kilogram vara tillfyllestgörande. Under rubriken n:r 1014 blifva
hänförliga åtskilliga slag af valsar, såsom kokillhärdade järnvalsar till
valsverk (pris 32 kronor per 100 kilogram), icke härdade dylika valsar
(pris omkring 20 kronor per 100 kilogram), pressvalsar af järn (pris
45 till 55 kronor per 100 kilogram), kokillvalsar för maskiner inom
pappersindustrien (pris 75 till 90 kronor per 100 kilogram) samt, registervalsar
af mässing eller koppar (pris 200 till 300 kronor per 100 kilogram).
Vidare falla härunder kopparvalsar för tygtryckerier. En
tull af 8 kronor per 100 kilogram har synts lämplig. Visserligen
blir denna tull låg för koppar- och mässingsvalsarna. Däremot
torde dock intet vara att erinra, ty ifrågavarande valsar för textilindustrien
göras icke inom landet,, och hvad beträffar registervalsar, som
tillverkas vid de inhemska verkstäderna, lärer föga sannolikt vara, att
dessa enkla och lätt konstruerade valsar göras till föremål för import
annat än tillsammans med den maskin, till hvilken de höra, hvarvid de
draga den för denna bestämda tull.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med. hvad af maskin verkstädernas
kommitterade föreslagits, har kommittén i en särskild grupp upptagit
751
flertalet transmissioner. För kommittén hafva uppgifvits följande pris
per 100 kilogram å nedannämnda, hit hänförliga artiklar, nämligen å
släta axlar 25 till 30 kronor, å lager 27 till 70 kronor, å lagerboxar
50 till 120 kronor, å takrörelser 70 till 110 kronor samt å svänghjul
27 till 44 kronor. Bemälda kommitterade hade för transmissioner föreslagit
en gemensam tullsats af 8 kronor per 100 kilogram. Denna tullsats
har emellertid synts kommittén liksom hörda sakkunniga väl hög; och
sedan hit blifvit förda äfven svänghjul utan regulator, hvilka ofta
äro ansenliga pjäser med jämförelsevis lågt värde per viktenhet,
har det befunnits lämpligt att för transmissioner, vägande öfver
500 kilogram, upptaga en särskild tullsats, lägre än den allmänna,
för transmissioner af ringare vikt afsedda. Denna senare har ansetts
böra bestämmas till 6 kronor per 100 kilogram; och för de tyngre har i
betraktande häraf, att svänghjulen, hvilka torde vara de enda af här ifrågavarande
artiklar, som uppnå en vikt af 500 kilogram, bestå af icke smidbart
gjutgods, tullsatsen synts böra föreslås till samma belopp, 4 kronor
per 100 kilogram, som för bearbetadt, ej särskild! nämndt, icke smidbart
gjutgods af minst 100 kilograms vikt.
Då en tull af 6 kronor per 100 kilogram synts vara väl lag
såsom skydd för den inhemska tillverkningen af remskifvor af plåt och
då de för ej särskild! nämnda plåt- och bleckvaror upptagna tullsatser
befunnits vara för berörda ändamål lämpligare afvägda, hafva, på sätt
anm. 2 under förevarande rubriker utvisar, dylika remskifvor blifvit
hänvisade till förtullning såsom dylika plåt- och bleckvaror. De vanligaste
slagen af plåtremskifvor lära i vikt växla mellan 4 och 20 kilogram per
stycke samt kosta 55 till 95 kronor per 100 kilogram.
Af kullager förekomma två väsentligt olika slag, nämligen ett
slag, tillverkade af fint material, hvarå ett omsorgsfullt och omfattande
arbete nedlagts, och ett annat slag, som utgöres af en gröfre och mindre
bearbetad vara. De förra äro vanligen så små, att det stora flertalet har
en styckevikt, som icke öfverstiger 1 kilogram, hvaremot de senare
alltid äro af högre vikt, växlande mellan ett par kilogram och flera
hundra kilogram. Gifvetvis är äfven åtskillnaden i värde högst betydande.
Med hänsyn härtill har kommittén funnit nödigt upptaga en
särskild tullsats för lager, vägande högst 1 kilogram per stycke. För
dylika lager, hvaraf finnes afsevärd tillverkning inom landet och hvilka
hafva stor användning inom velocipedindustrien, har tullsatsen ansetts
böra sättas lika med den för velocipeddelar gällande eller 200 kronor
per 100 kilogram. Priset å kullager af högst 1 kilograms vikt af
Kull- och kullager.
N:r 1017—
1019.
752
svensk tillverkning lärer växla mellan 1,700 och 7,000 kronor per
100 kilogram.
Hvad beträffar andra slag af kullager äfvensom rullager, Indika
senare städse väga mer än 1 kilogram per stycke, hafva för kommittén
tillgängliga prisuppgifter gifvit vid handen, att lämpligt afvägda tullar
för dessa artiklar kunna ernås genom deras uppdelande i två viktgrupper
med gräns vid 15 kilogram. Kull- och kullager, vägande 1—15
kilogram kosta 240 å 600 kronor per 100 kilogram, frånsedt dock
finarbetade kullager af denna vikt, till hvilken jämförelsevis obetydliga
artikel hänsyn emellertid icke lärer böra tagas. Priset å ruff- och kullager
af högre vikt än 15 kilogram utgör 70 till 235 kronor per 100
kilogram.
Axelkopp- På förslag af de i ämnet hörda sakkunniga hafva särskildt för
lingar etc. gjg upptagits rörliga axelkopplingar, af hvilka flera olika slag föreT
mit °C komma såsom friktions-, läderbands-, stålbands-, hyls-, skif- och klokopplingar.
Tillgängliga prisuppgifter synas gifva vid handen, att
allenast två tullsatser för ifrågavarande artiklar kunna anses erforderliga,
den ena för kopplingar, vägande högst 500 kilogram, och den andra
för kopplingar af större vikt. Priset å friktionskopplingar af den mindre
vikten utgör, enligt uppgift, 100 till 225 kronor med ett medelpris af
155 kronor, allt per 100 kilogram. Af öfriga hithörande axelkopplingar
torde emellertid flertalet äga ett vida lägre värde, och har med hänsyn
härtill tullsatsen ansetts icke böra sättas högre än 12 kronor per 100
kilogram. Beträffande rörliga axelkopplingar, vägande mer än 500
kilogram, lära dessa till största delen utgöras af friktionskopplingar,
och då värdet å dylika, till denna viktgrupp hörande kopplingar lärer
utgöra 85 till 95 kronor per 100 kilogram, har en tullsats af 9 kronor
per 100 kilogram synts lämplig.
Med axelkopplingar hafva här likställts hugg- och skrufväxlar
med bearbetade kuggar. Medelpriset å sådana lärer utgöra, allteftersom
de äro tillverkade af icke smidbart järn eller al stål, resp. 85
och 170 kronor per 100 kilogram.
irmatur etc. Armatur till maskiner, apparater och rörledningar tullbehandlas
N:r 1022- nu SOm ej specificerade delar till maskiner, redskap och verktyg med 10
l024, procents värdetull eller ock, i vissa fall, som det ämne arbetad!, hvaraf
varan består.
Kommittén har i likhet med hörda sakkunniga ansett, att under
armatur bör inbegripas icke blott, såsom af maskinverkstäderna före
-
758
slagits, armatur för ånga, gas, vatten och syror utan äfven annan armatur,
exempelvis den, som är afsedd för olja, fett eller grafit. Likaså lärer böra
hit hänföras elektrisk maskinarmatur, i den mån den ej är i förslaget
särskildt upptagen. Under armatur har kommittén vidare, i olikhet med
maskinverk städernas kommitterade, inbegripit pulsometrar och vädurar,
hvilka äro enkla behållare, närmast likställda med kondensationsvattenafledare.
Slutligen hafva, såsom förut omförmälts, regulatorer till vattenturbiner
ansetts böra hänföras till armatur.
Armatur, som i stor utsträckning tillverkas inom landet, göres dels
af järn, dels af annan metall, vanligen koppar eller mässing, dels ock af
järn jämte annan metall. För armatur, som till hufvudsaklig del består
af annan metall än järn, har tullen ansetts böra sättas till samma belopp
som för andra arbeten af koppar, andra slag, eller 50 kronor per 100
kilogram. Med hänsyn icke blott till värdet af det å lättare järnarmatur
nedlagda arbetet utan äfven därtill, att det ofta torde erbjuda svårighet
att ifråga om mindre armaturartiklar, sammansatta af olika metaller,
afgöra, hvilken metall som ingår i varan till hufvudsaklig del, har
armatur af järn, vägande högst 5 kilogram, likställts med armatur, bestående
till hufvudsaklig del af annan metall. Tyngre järnarmatur har
kommittén i samråd med sakkunniga uppdelat i två viktgrupper med
gräns vid 50 kilogram. Tullsatserna hafva i anslutning till maskinverkstädernas
förslag upptagits till resp. 15 och 10 kronor per 100
kilogram.
I betraktande däraf, att injektorer alltid och ejektorer vanligen
lära vara atl: betrakta som ett slags armatur, hafva dessa artiklar synts
lämpligen böra hänföras till dessa rubriker. Injektorer och ejektorer
bestå merendels af annan metall än järn och betinga pris, som enligt
uppgift växlar mellan 325 och 490 kronor per 100 kilogram.
Enligt de sakkunnigas tillstyrkande har, till säkerställande af här
föreslagna tillsatser, i anm. 1 under förevarande rubriker intagits föreskrift,
att delar till nu ifrågavarande artiklar skola tullbehandlas såsom
den fullfärdiga varan.
Då föruicklad armatur i allmänhet lärer äga högre värde än annan
armatur, har, på sätt anm. 2 utvisar, den förnicklade varan ansetts
böra draga högre tull.
Beträffande motiveringen för dessa anmärkningar hänvisas till
hvad i inledningen till denna afdelning af taxeförslaget anförts, hvarjämte
erinras om hvad här ofvan i motiveringen för rubrikerna n:r
936—938 anförts med afseende å anm. 5.
Anm. till
åtel. X!l! A.
95
754
Elektriska
maskiner etc
N:r 1025—
1029.
B. Elektriska maskiner och apparater m. m.
På förslag af representanter för den elektriska industrien och i
öfverensstämmelse med den tyska tulltariffen hafva i denna afdelning
sammanförts icke allenast elektriska maskiner och apparater utan i
öfrigt äfven flertalet elektrotekniska artiklar. Erinras bör emellertid i detta
sammanhang, att likasom kablar upptagits i samband med isolerad tråd
inom afdelningen för kopparvaror, så återfinnas på andra ställen i förslaget
artiklarna elektriska härdugnar samt kokapparater, stryk- och
pressjärn, anordnade för uppvärmning med elektricitet, äfvensom elektriska
mätinstrument.
Den i förslaget genomförda specialiseringen af elektriska maskiner
och apparater grundar sig på en med biträde af ett flertal sakkunniga
personer, representerande olika intressen inom den elektriska industrien,
gjord utredning.
De elektriska maskinerna dynamomaskiner, elektromotorer och
transformatorer samt delar däraf draga för närvarande tull med 15
procent af värdet. Denna tull fastställdes vid 1904 års riksdag, hvarförinnan
elektriska maskiner tullbehandlats som andra maskiner med en
tull af 10 procent af värdet. De skäl, som föranledde denna höjning
af skyddet för den elektriska industrien, och hvilka hufvudsakligen hänförde
sig till det förhållande, att denna för vårt land lika viktiga som
naturliga näringsgren hade att kämpa med öfvermäktig konkurrens från
utlandet, särskildt Tyskland och Schweiz, äga fortfarande giltighet.
Värdet å de inom landet tillverkade elektriska maskiner och apparater
— häri ej inberäknade telegraf- och telefonapparater in. m. — har
enligt produktionsstatistiken stigit från 2,688,487 kronor år 1903 —
det första år för hvilket uppgift föreligger — till 7,762,825 kronor år
1907. Trots denna den inhemska industriens ansenliga utveckling har
dock införseln af de slag af elektriska maskiner, som äro i taxan specificerade,
ökats från ett värde af 323,206 kronor år 1904 — det första
året, för hvilket specifikation förekommer — till 1,453,514 kronor år
1907. Med afseende å dessa senare siffror bör därjämte ihågkommas, att införselvärdena
möjligen äro låga i förhållande till det verkliga handelsvärdet
i följd däraf, att de utländska fabrikanterna i stor utsträckning lära leverera
maskiner till filialer eller dotterbolag här i landet, hvarvid maskinerna
kunna faktureras till själfkostnadspris. Under sådana omständigheter synes
755
vid värdetullens omsättning till vikttull böra iakttagas, att man räknar
med högre medelvärden i förhållande till maxim!- och minimipris,
än hvad eljest i allmänhet plägar iakttagas.
I fråga om indelningen har visat sig, att skillnad bör göras icke
mellan olika slag af hithörande maskiner utan allenast mellan olika
stora typer., d. v. s. indelningen bör omfatta endast olika viktgrupper.
Till en början torde dock den nuvarande rubriceringen — oafsedt att
delar till ifrågavarande maskiner böra utbrytas — tarfva ändring.
Mot denna rubrik har nämligen från sakkunnigt håll anmärkts,
dels att den vore för snäf, då den endast omfattade nu förefintliga
maskiner och icke lämnade utrymme för de nya maskiner, som inom
den kraftigt framåtgående elektriska industrien utan tvifvel komme att
framställas, dels att rubrikens affattning vore otillfredsställande såväl
därutinnan, att den upptoge benämningen dynamomaskiner — ett inom
den elektrotekniska terminologien rätt sväfvande begrepp — som ock
med hänsyn därtill, att transformatorer betecknades som maskiner, hvilket,
hvad flertalet transformatorer beträffade, vore mindre egentligt. Tilllika
har påpekats, att med transformatorer borde i tullbehandiingsafseende
likställas dämprullar. Med anledning häraf har öfverrubriken
omredigerats.
Hvad härefter angår viktgränserna, har kommittén sökt att, så
långt likhet i värde det medgåfve, draga dessa så, att minsta möjliga
antal viktgrupper behöfde upptagas, samt att om möjligt anpassa gränserna
efter naturlig åtskillnad. I detta afseende kan framhållas, att under
50 kilograms vikt ligger en stor grupp ganska dyrbara småmaskiner,
och att viktgränsen 3,000 kilogram lärer kunna anses i regel beteckna
den öfre gränsen för standardtyper, öfver hvilken gräns i allmänhet
endast särskildt. tillverkade specialmaskiner förekomma.
Tullsatserna äro beräknade på grundval af och med hänsyn till
ett stort antal från olika håll införskaffade prisuppgifter, hvilka gifvit
vid handen, att inom de föreslagna fem viktgrupperna priset per 100
kilogram å olika slag af elektriska maskiner och därmed likställda
artiklar utgöra resp. 200 till 700 kronor, 180 till 380 kronor, 105 till
275 kronor, 95 till 200 kronor och 85 till 140 kronor.
För tullbehandlingen af elektriska maskiner, inkommande! delar,
och af särskildt inkommande, ej specificerade lösa delar till dylika
maskiner har kommittén ansett samma bestämmelser böra gälla,
som föreslagits för icke elektriska maskiner. Vidare har till förekommande
häraf, att viktsindelningen skulle kunna medföra den icke
Anm. tilE
n.r 1025—
1029.
756
Statorer m. m,
M:r 3030.
Ackumula
torer.
N;r 1031 och
1032.
afsedda påföljd, att sammanbyggda maskiner kunde införas efter lägre
tullsats, än om de inkomme livar för sig, upptagits bestämmelse därom,
att elektriska maskiner, fästade på gemensam bottenplåt, skola förtullas
hvar för sig. Med afseende å innehållet i anm. 5 till afd.
XIII A skall — där ej, såsom i fråga om fläktar, annorlunda är särskilt
stadgadt — enahanda förfarande iakttagas äfven i det fall, att
en elektrisk och eu icke elektrisk maskin inkomma, förenade på samma
platta. Härigenom undanröjes den hittillsvarande svårigheten för tullmyndigheterna
att i hvarje enskildt fall afgöra, huruvida en sålunda
sammansatt maskin är att anse som en elektrisk maskin eller ej.
Representanter för den svenska elektriska industrien hafva inför
kommittén framhållit, att om ej effektiv vikttull åsattes de finare, mera
bearbetade delarna till elektriska maskiner, man hade grundad anledningbefara,
att utländska tillverkare komrne att här bedrifva en sammansättningsindustri
för sådana maskiner, hvarvid endast de gröfre delarna
komme att här framställas, under det att de finare komme att införas
från utlandet. För att förebygga en dylik möjlighet, syntes tullen å
ifrågavarande maskindelar böra sättas betydligt högre än tullen å den färdiga
maskinen. Det i berörda syfte här inrymda, af de sakkunniga gillade
förslaget lärer, efter hvad verkställd undersökning gifvit vid handen,
medföra för här ifrågavarande artiklar en tull, motsvarande i genomsnitt
ungefär 15 procent af värdet.
Ackumulatorer hänföras för närvarande till rubriken maskiner,
redskap och verktyg, ej specificerade, och draga sålunda 10 procents
värdetull.
Af ackumulatorer förekomma flera olika slag, som efter användningssättet
pläga betecknas såsom stationära eller såsom transportabla
ackumulatorer. De förra utgöras till största delen af blyackumulatorer,
bestående af glasburkar eller invändigt blyfodrade trälådor med däri
nedsatta blyplåtar jämte träskifvor och trästafvar för plåtarnas fästande
och isolerande. Priset å blyackumulatorer ställer sig för tre olika
storlekar i resp. 100, 72 och 70 kronor, allt per 100 kilogram
räknadt. Af bly ackumulatorer förekommer jämväl en mindre konstruktion,
som användes för transportändamål, dock ej till automobiler. Omsättningen
af denna typ, hvars medelpris beräknas till 180 kronor per
100 kilogram, lärer emellertid vara ganska obetydlig. Den stora mängden
af transportabla, företrädesvis till automobiler nyttjade ackumulatorer
utgöras af i burkar af ebonit, celluloid eller metall inneslutna
757
element al växlande sammansättning. Medelpriset ä automobilackumulatorer
har uppgifvats från ett håll till 287 kronor, från ett annat till
• 524 kronor, allt per 100 kilogram räknadt. Tillverkning af denna
artikel har upptagits inom landet, och utsikter lära finnas för att denna
tillverkning skall kunna kraftigt utvecklas. Såsom af de anförda prisuppgifterna
framgår, hafva stationära och de flesta transportabla
ackumulatorer sinsemellan mycket olika värden. En gemensam, efter
vikt bestämd tullsats skulle sålunda drabba dem ganska olika. Vidare
tillkommer, att den svenska ackumulatorstillverkningen gifvetvis ej bör
beröfvas något af det skydd, den hittills åtnjutit, medan- å andra sidan,
så länge någon inhemsk tillverkning af blyackumulatorer icke är att
motse, skäl ej finnes att höja tullen å dessa. Eu uppdelning af artikeln
ackumulatorer synes sålunda erforderlig i och för åsättande af olika
tullsatser. Att härvid upptaga en högre tull för transportabla ackumulatorer
och eu lägre för stationära låter sig emellertid icke göra,
enär någon bestämd gräns emellan de bägge slagen icke kan angifva®.
Utom de ofvan nämnda viktigare slagen af ackumulatorer
lära nämligen äfven andra typer förekomma, såväl stationär;! som
transportabla, och intet hinder lärer möta att använda vissa slag
af transportabla batterier för stationära ändamål, hvilka kräfva svag
ström. Så skola emellanåt transportabla ackumulatorer begagnas för
telegrafapparater och mätningsändamål. Kan man sålunda icke göra
skillnad mellan transportabla och stationära ackumulatorer, så finnes
dock enligt de tillkallade sakkunnigas enstämmiga uttalande otc annat
sätt för frågans lösning, hvarigenom syftet att få eu lägre tull å blyackumulatorer
och en högre å automobilackumulatorer i hufvudsak
vinnes, nämligen genom att skilja mellan, å ena sidan, omonterade (icke
hopsatta) element till ackumulatorer, d. v. s. i delar inkommande
ackumulatorer, samt, å andra sidan, helt eller delvis monterade ackumulatorselement,
hvarmed åt ses helt eller delvis hopsatta ackumulatorer.
Förhållandet lärer nämligen vara, att blyackumulatorer alltid införas,
söndertagna i delar, under det att automobilackumulatorer inkomma
hopsatta, åtminstone till väsentliga delar, alldenstund det skulle blifva
för dyrt att verkställa en mera betydande del af hopsättning^,rbetet
annat än i sammanhang med ackumulatorernas tillverkning.
Med hänsyn till de ofvan angifna värdena hafva tullsatserna ansetts
böra upptagas till resp. 10 och 02 kronor, per 100 kilogram räknadt.
Till större blyackumulatorer höra träställningar och gångbanor.
Dessa hafva hittills, då de inkommit tillsammans med ackumulatorn,
förtullats som denna. Då detta förhållningssätt synes böra bibehållas,
758
, Glödlampor.
N:r 1033 och
1034.
har ett stadgande i detta afseende intagits i rubriken för omonterade
element. Vidare hafva i samma rubrik upptagits bestämmelser, enligt
Indika vissa till blyackumulatorer hörande delar, nämligen plåtar, träskkol'',
trästafvar, blyfodrade trälådor och glaskärl, skola, äfven då de
inkomma särskildt för sig, draga samma tull som den färdiga apparaten.
Sistnämnda stadgande, som torde vara en naturlig följd af föreskriften
om särskild tullsats för omonterade element, och som tydligtvis länder
förbrukarna af ackumulatorer till fördel, afviker i sak från nuvarande
tullbehandlingspraxis endast så till vida, som trälådor och glaskärl hittills
icke förtullats som delar till maskiner och redskap utan som respektive
snickararbeten och glasburkar. Kommittén har emellertid ansett sig så
mycket hellre kunna förorda ett afsteg från denna praxis, som, hvad
trälådorna beträffar, dessa göras af pitchpine — ett amerikanskt träslag
— och ej tillverkas inom landet, samt i fråga om glaskärlen de svenska
glasbruken icke synas hafva intresse af att tullen sättes högre än 10
öre per kilogram. Till förebyggande af, att som glaskärl för ackumulatorer
skulle förtullas för sådant ändamål icke afsedda glasburkar, har en
inskränkning i tullsatsens tillämplighet å burkar gjorts medelst uppställande
af fordran på några för ackumulatorskärl karakteristiska egenskaper.
Den för omonterade ackumulatorselement föreslagna tullsatsen kar
ansetts lämplig jämväl för galvaniska element, hvilken artikels medelpris
torde ligga något öfver 100 kronor per 100 kilogram. Äfven de
tullbehandlas nu som maskiner och redskap.
Element till automobilackumulatorer inkomma ofta förenade till ett
batteri, inneslutet i en låda. För att utmärka, att eu dylik låda bör,
såsom en integrerande del af apparaten, tullbehandlas med denna, har
jämte monterade element upptagits äfven benämningen batterier. Då
elektroder, som inkomma hoplödda, nästan alltid äro afsedda för transportabla
ackumulatorer, kunna hoplödda elektroder lämpligen sammanföras
med helt eller delvis monterade element. Hoplödda elektroder hafva
hittills hänförts till rubriken för maskiner, redskap och verktyg, ej
specificerade.
Elektriska glödlampor draga nu tull med 1 krona 50 öre per
kilogram.
Af dylika lampor finnas två olika slag, de vanliga koltrådslamporna
och metalltrådslampor. Dessa senare hafva först helt nyligen kommit i
marknaden, men så stor erfarenhet angående metalltrådslamporna synes
dock hafva vunnits, att man med rätt stor sannolikhet kan antaga, att
759
de, särskilt på grund däraf att de äro betydligt mera strömbesparande
än koltrådslampor, skola vinna stor användning. Vid sådaut förhållande
och då metalltrådslampor hafva ett betydligt högre värde än
koltrådslampor, hafva metalltrådslamporna ansetts böra särskildt upptagas
med egen tullsats. Priset å detta slag af glödlampor uppgår, så vidt
utrönas kunnat, till 55 å 65 kronor per kilogram, under det koltrådslamporna
lära betinga allenast ett pris af omkring 8 kronor 30 öre per
kilogram.
Enligt hvad upplyst blifvit, tillverkas koltrådslampor vid två fa- •
b riker inom landet, af h vilka den ena tillhör ett ■— flertalet glödlampsfabriker
å kontinenten omfattande — syndikat, som bestämmer maximikvantiteten
af fabrikens afsättning'' samt fastställer priset å dess tillverkning.
Från denna fabriks sida har någon erinran icke gjorts mot
den nuvarande tullsatsen. Af en representant för den andra inhemska
fabriken åter har framhållits, att tullförhållandena vore för industrien
ogynnsamma, och särskildt att tullskyddet för det färdiga fabrikatet
vore otillräckligt, hvilket ansåges framgå, bland annat däraf, att åtskilliga
förut här i landet existerande glödlampsfabriker måst nedlägga
sin verksamhet. Kommittén, som icke ansett sig böra föreslå någon
höjning af ifrågavarande tull, har i syfte att bereda lättnad åt den
ifrågavarande industrien i stället till tullfrihet uppfört vissa för tillverkningen
nödiga materialier. För metalltrådslampor åter har en tull
af 1 krona 50 öre per kilogram befunnits alldeles för låg. Att till grund
för tullsatsen lägga ofvan angifna pris torde dock ej vara lämpligt, då
i detsamma ingår ersättning för betydande patentafgifter. Däremot
torde en något så när tillförlitlig utgångspunkt för skyddets bestämmande
kunna vinnas, om hänsyn tages därtill, att kostnaden för tillverkningen
af en metalltrådslampa lärer vara ungefär fem gånger
större än tillverkningskostnaden för en koltrådslampa; och har i enlighet
härmed tullsatsen upptagits till 7 kronor 50 öre per kilogram. Såsom
koltrådslampor böra, enligt uttalande af sakkunnig person, äfven lampor
med metalliserad kolträd anses. Sådana lära stå allenast ungefär 20
procent högre i pris än koltrådslampor. Någon svårighet att vid tullbehandlingen
skilja mellan koltråds- och metalltrådslampor lärer ej
förefinnas, då metalltrådslamporna, åtminstone hvad hittills använda
konstruktioner beträffar, till utseendet helt skilja sig från koltrådslamporna.
Båglampor, som, frånsedt glasgloben, bestå af två hufvuddelar, Bågiampor
nämligen mekanismen och garnityret, hvilken senare del är sammansatt, 1035.
760
af omhölje! och upphängning^ byglarna, hafva hittills tullbehandlats efter
det hufvudsakligen ingående materialets beskaffenhet och till följd häraf
vanligen rubricerats som andra arbeten af koppar, fernissade, eller som
ej specificerade, lackerade järnvaror med tull af resp. 75 och 50 öre
per kilogram. Har glasgloben undantagsvis inkommit samtidigt med
lampan, har den tullbebandlats som denna senare.
Enligt hvad upplyst blifvit, förekommer inom landet icke tillverkning
af båglampor i den omfattning, att någon mera afsevärd
hänsyn därtill behöfver tagas i tulltaxan; och fabrikationen af båglampor
lärer vara en föga lönande industri, som icke kan väntas blifva härstädes
upptagen i större omfattning.
Under sådana omständigheter har till förenkling af tullbehandlingen
en enhetlig tullsats för alla båglampor synts vara att föredraga, hvilken,
då medelpriset å olika slag af båglampor uppgifvits utgöra något
öfver 5 kronor per kilogram, synts kunna lämpligen bestämmas till
50 öre per kilogram.
Ehuru värdet å s. k. nernstlampor är åtskilligt högre än å båglampor
eller ungefär 12 kronor per kilogram, hafva de dock ansetts
kunna upptagas med samma tullsats som båglampor. Af nernstlampor
förekommer nämligen icke inhemsk tillverkning, och den olägenhet, som
i konkurrenshänseende möjligen skulle kunna uppstå för glödlampsindustrien
genom åsättande af en låg tull å nernstlampor, lärer ej kunna
tillmätas nämnvärd betydelse. Nernstlampor, som bestå af lyskropp.
motstånd, sockel och glasglob, lära alltid inkomma i delar, därvid hittills
hvarje del tullbehandlats för sig, nämligen lyskroppen som varor,
ej specificerade, arbetade, med 15 procents värdefull, motståndet som
ej specificerade maskindelar med 10 procents värdefull, sockeln, hvilken
vanligen är af fernissad mässing, som det ämne arbetadt, hvaraf den
bestått, och sålunda i regel med tull af 75 öre per kilogram, samt
slutligen glasgloberna som glas, andra slag, med tull af 60 öre per
kilogram. Den af kommittén föreslagna enhetliga tullbehandlingen
innebär sålunda en betydande förenkling. Det har ansetts nödigt att i
rubriken intaga ett uttryckligt stadgande därom, att med båg- eller
nernstlampor inkommande glober skola förtullas som dessa.
Den i denna rubrik jämväl upptagna artikeln strålkastare drager
nu såsom liänförlig till ej specificerade redskap 10 procents värdefull.
Medelvärdet lärer utgöra omkring 5 kronor 30 öre per kilogram.
Hvad beträffar särskildt inkommande delar till båglampor, nernstlampor
och strålkastare, hafva speciella bestämmelser funnits erforderliga
endast för lyskroppar och motstånd till nernstlampor, hvilka delar med
761
ett uppgifvet medelvärde af resp. 26 kronor 50 öre och 26 kronor
25 öre per kilogram, lämpligen synts kunna likställas med färdiga
lampor. Ofriga delar torde utan olägenhet kunna förtullas efter materialets
beskaffenhet.
Jämte krafvet på högre tullskydd för glödlamptillverkningen har
från ifrågavarande industris sida framställts yrkande om tullfrihet för
kol- och metalltrådar samt metalliserade koltrådar till glödlampor äfvensom
för socklar till sådana lampor. Det har upplysts, att någon inhemsk
tillverkning af berörda artiklar icke förekommer. Metalltråden
framställes hufvudsakligen genom gjutning af wolframmetall. Socklar
till glödlampor bestå af en kärna af porslin, försedd med åtskilliga
beslag och anordningar af metall. Dylika socklar göras vanligen vid
specialfabriker, och enligt lämnad uppgift skulle dessa i allmänhet förse
jämväl utländska glödlampfabriker med socklar.
Koltrådar, äfven de metalliserade, hafva tullbehandlats som varor,
ej specificerade, arbetade; metalltrådar hafva hänförts till koppartråd,
och socklar lära vanligen hafva rubricerats som andra arbeten af koppar,
andra slag.
Då, såvidt kommittén kunnat utröna, någon inhemsk industri icke
har intresse af att tull å ifrågavarande artiklar bibehålies, men en sådan
anordning gifvetvis måste fördyra den inhemska tillverkningen af glödlampor,
hafva, nämnda, varor upptagits såsom tullfria.
För kol, som är arbetadt för elektrotekniskt ändamål och ej hänförligt
till nästföregående rubrik, hafva här upptagits särskilda tullsatser.
Dylikt kol drager nu tull med 15 procent af värdet, enär det hänföres
till varor, ej specificerade, arbetade, eller, hvad kolborstar angår, till
delar till elektriska maskiner.
Här ifrågavarande artiklar äro föremål för inhemsk tillverkning,
och hänsynen till denna synes kräfva upprätthållande af nuvarande
skydd. För värdetullens omsättande i vikttull har emellertid, i betraktande
af det olika värdet å särskilda slag af hithörande artiklar,
funnits nödigt att uppdela dem på tre rubriker. Under rubriken n:r
1037 skulle, i stort sedt, falla artikeln elektrodkol, som tulltekniskt lärer
kunna skiljas från andra kolfabrikat genom sin högre vikt. Den i
rubriken upptagna viktgränsen har satts efter samråd med sakkunniga
och återfinnes äfven i den tyska tulltariffen. Med hänsyn till priset å
denna vara — omkring 20 öre per kilogram — har tullsatsen upptagits
96
Koltrådar etc.
N: r 1036.
Kol för elektrotekniskt
ändamål.
för 1037—
1039.
762
Säkerhetsapparater
etc.
N:r 1040-1043.
till 3 öre per kilogram. Motsvarande tyska tullsats är 3 mark per 100
kilogram. Värdet å de i rubriken n:r 1038 upptaga!a kolborstarna lärer
utgöra ungefär 20 kronor per kilogram. De viktigaste till rubriken
n:r 1039 hänförliga artiklarna äro båglamps- eller belysningskol (pris
70 öre till 1 krona 30 öre eller möjligen något högre per kilogram),
mikrofonkol (pris 60 till 700 kronor per kilogram) samt elementkol
(pris omkring 1 krona 25 öre per kilogram). De hörda sakkunniga
hafva ansett tullsatsen böra sättas till 20 öre per kilogram. Visserligen
innebär detta så godt som tullfrihet för mikrofonkol, men enligt
hvad en inhemsk tillverkare upplyst, saknar tullsatsens belopp betydelse
för denna artikel, hvaraf ingen införsel men väl afsevärd export förekommer.
De i rubrikerna n:r 1040—1043 upptagna artiklar torde nu tullbehandlas
som maskiner, redskap och verktyg eller som fysiska instrument
med tull i bägge fallen af 10 procent af värdet; dock att dosströmställare
förtullas som det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå, därvid
sannolikt i flertalet fall den för andra arbeten af koppar, fernissade,
stadgade tullsats af 75 öre per kilogram kommer till tillämpning.
Från två firmor, hvilka uppgifvits bedrifva fabriksmässig tillverkning
af flertalet hithörande artiklar för högspänd ström, har
kommittén fått emottaga framställning angående en enhetlig tullsats
af 50 öre per kilogram för samtliga till rubrikerna n:r 1040—1042
hänförliga artiklar. I denna har framhållits, hurusom i fråga om
elektriska apparater konkurrensen med den utländska massproduktionen
vore ännu svårare än i fråga om elektriska maskiner. Då det emellertid
syntes vara för landet af största betydelse, att en verklig tillverkning
af dylika apparater upptoges, hade eu sådan startats, och för denna
vore den föreslagna tullsatsen, som i stort sedt motsvarade nuvarande
värdetull, af nöden. Emot detta förslag har från elektriska fabriker,
där apparater af nu ifrågavarande slag icke tillverkas, och från andra
förbrukare af varan anmärkts, att den ifrågasatta tullsatsen, som i vissa
fall blefve högre än gällande tull, skulle sätta flertalet elektriska installationsaffärer
i alltför stort beroende af de inhemska tillverkarna af starkströmsapparater.
För sin del har kommittén, med behjärtande af sist anförda synpunkt,
ansett tillverkningen af ifrågavarande artiklar böra såvidt möjligt
åtnöjas med tullsatser, motsvarande nuvarande tull, hvilket ock torde
kunna utan större olägenhet iakttagas, då, enligt hvad upplyst blifvit,
afsättningsmöjligheterna, hvad dessa artiklar beträffar, bero mindre på
priset än på varans beskaffenhet. Kommittén har sålunda sökt så afpassa
tullsatserna, att de skulle motsvara eller åtminstone icke afsevärdt
öfverstiga 10 procent af värdet å sådana hithörande artiklar, som äro
föremål för inhemsk tillverkning. Framhållas bör måhända ock, att,
äfven om anledning kunde finnas att skilja mellan apparater för högspänd
ström och dylika för lågspänd ström — af hvilket senare slag
landets behof tillgodoses så godt som uteslutande medelst den inhemska
tillverkningen — en sådan uppdelning möter hinder i tulltekniskt
hänseende.
På porslinsisolatorer monterade säkerhetsapparater, olika slag^ af
motstånd samt kontroller — hvilka sistnämnda, ofta med motstånd förenade
apparater äro afsedda för elektriska spårvagnar o. d. lära,
enligt från olika håll meddelade, samstämmande uppgifter, äga ett medelvärde
af omkring 3 kronor 40 öre per kilogram, efter de gångbaraste
slagen räknadt. Fn tullsats af 35 öre per kilogram har därför synts
lämplig; och har samma tullsats af sakkunniga ansetts böra få gälla
äfven för alla till motstånd eller kontroller ej hänförliga elektriska
regulatorer. Vidare hafva till rubriken lör dessa artiklar lörts monterade
elektriska apparat- och instrumenttaflor, en artikel, som dock sällan
torde förekomma till import. Vid bedömande af tullsatsens lämplighet
för densamma bör hänsyn tagas ej blott till det höga värdet å själ!va
apparaterna utan jämväl till plattornas ansenliga tyngd och det låga
värde, de representera i förhållande till hela täflan.
Under säkerhetsapparater, andra än de på porslinsisolatorer monterade,
inbegripas äfven säkerhetsproppar, smältstycken och smältpatroner
äfvensom öfverspänningsapparater (åskledare och spolar). Den lör dessa
artiklar föreslagna tullsats, 50 öre per kilogram, har af sakkunniga
förklarats innefatta tillräckligt skydd för den mindre betydande inhemska
tillverkningen inom detta område utan att onödigt betunga förbrukarna.
Enligt uppgift utgör priset per kilogram å säkerhetsproppar och smältpatroner
resp. 3 till S kronor och 2 till 75 kronor.
Beträffande strömställare, hvarmed lärer böra förstås såväl strömbrytare
som omkastare, har eu uppdelning i två rubriker, nämligen en
för olje- och dosströmställare samt en för andra slag hvarunder
falla hufvudsakligen knif strömställare — ansetts erforderlig. ° Det har
upplysts, att oljeströmställare och knifströmställare äro föremål för inhemsk
tillverkning, hvaremot dosströmställare icke göras inom landet.
Medelvärdet å olj eströmställare uppgår till omkring 5 kronor 50 öre
per kilogram, under det att dosströmställare i genomsnitt kosta 7 kronor
per kilogram. Den för de bägge artiklarna gemensamma tullsatsen
764
har, i öfverensstämmelse med hvad förut anförts, ansetts höra bestämmas
hufvudsakligen med hänsyn till oljeströmställarna. Hvad angår den
föreslagna tullsatsen i rubriken n:r 1043 har densamma upptagits till
belopp, som af hörda sakkunniga ansetts ungefär motsvara nuvarande
värdetull.
Telefonapparater
etc.
N:o 1044 och
1045.
Den inhemska tillverkningen af telefonapparater, telefonväxlar och
telefonväxelbord är ganska betydande och öfverstiger vida landets eget
behof, hvadan stor export förekommer. Emellertid lärer det måttliga
skydd, som denna industri för närvarande åtnjuter — förenämnda artiklar
draga nu tull med 10 procent af värdet — vara behöfligt till
bevarande af hemmarknaden. Särskildt i fråga om mindre apparater,
afsedda för telefonering på mindre afstånd, såsom mellan olika delar
af ett hus, lärer den utländska konkurrensen göra sig kännbar. Enligt
meddelad uppgift utgör medelvärdet å de slag af telefonapparater, hvaraf
import företrädesvis äger rum, omkring 15 kronor per kilogram. Med
hänsyn härtill har af tillverkare framhållits önskvärdheten af att tullen
bestämdes till 1 krona 50 öre per kilogram. Kommittén har emellertid
ansett sig böra förorda detta förslag, allenast för så vidt fråga är om
apparater af mindre vikt än 5 kilogram. För de tyngre åter, som
hufvudsakligen utgöra b af de vanliga vägg- och bordstelefonerna, skulle
nämligen en tull af 1 krona 50 öre per kilogram blifva väl hög i
betraktande häraf, att medelpriset å sådana apparater utgör allenast
omkring 7 kronor 75 öre per kilogram. Mot den för de tyngre telefonerna
föreslagna tullsatsen, 80 öre per kilogram, som ju i det närmaste
motsvarar nuvarande värdetull, bär från de inhemska tillverkarnas sida
icke gjorts annan erinran, än att den sannolikt blefve otillräcklig förde
på senaste tid i bruk komna eentralbatteriapparaterna, hvilka visserligen
nu vägde mindre än 5 kilogram men framdeles nog komme att
öfverstiga denna viktgräns, då man sökte att ersätta i dem ingående delar
af trä med järn.
Alla för enskildt bruk använda telegrafapparater likasom ock eu
del åt statens torde göras inom landet. För dessa apparater —- hvilkas
medelvärde lärer utgöra omkring 19 kronor per kilogram — har från
tillverkarnas sida icke framställts anspråk på högre tull än 1 krona 50
öre per kilogram.
Delar till hör delar till telefon- och telegrafapparater samt till telefonväxlar
^rateretc8'' oc^ telefonväxelbord har särskild tullsats ansetts nödig. Ett flertal af
N:r 1046.’
765
dessa delar hafva hittills hänförts till rubriken för fysiska instrument
med 10 procents värdetull. Andra hafva tullbehandlats som varor, ej
specificerade, arbetade, och följaktligen dragit tull med 15 procent af
värdet. Slutligen hafva några förtullats som det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestått.
I den mån sådana delar kunna identifieras som delar till förenämnda
apparater, har en enhetlig vikttull synts lämpligen böra åsättas,
med undantag dock för de i rubriken n:r 1048 upptagna jacklisterna.
A nedannämnda artiklar har uppgifvits följande ungefärliga medelpris
per kilogram, nämligen å mikrotelefoner 33 kronor, å mindre dylika
14 kronor, å hörtelefoner 21 kronor, å mindre växlar 18 kronor samt å
växelbordomkastare 22 kronor. Medelvärdet å ifrågavarande artiklar
tillsammans torde ligga mellan 22 och 23 kronor. En tullsats motsvarande
10 procent af värdet skulle sålunda utgöra omkring 2 kronor
25 öre per kilogram, men har detta belopp ansetts kunna utan olägenhet
afrunda^ nedåt till 2 kronor.
Isoleringsrör för isolering af elektriska ledningar utgöras företrädesvis
af s. k. Bergmannsrör, Indika, hvad materialet beträffar, äro af
flera olika slag.
De vanligaste äro dels s. k. mässingsklädda, dels s. k. förblyade.
Båda slagen bestå af ett inre rör af papp eller pappersmassa (asfalterade)
med ett metalliskt hölje, bestående i förra fallet af mässingsplåt, i det
senare af förblyad järnplåt. Dessutom förekomma oklädda papprör (s. k.
svarta Bergmannsrör) samt sådana med ett hölje af massivt järn (pansarrör).
Då isoleringsrör hittills förtullats efter rörens olika beskaffenhet,
är gifvet, att ett flertal tullsatser måst tillämpas. Boren hafva sålunda
exempelvis varit hän förliga än till andra arbeten af koppar, än till papparbeten,
ej specificerade, olackerade, än till ej specificerade järnvaror.
Intet inhemskt intresse synes emellertid hindra åsättande af en enhetlig
tullsats.
Enligt inhämtade upplysningar kosta mässingsklädda rör i medeltal
omkring 1 krona 75 öre per kilogram. Medelpriset å förblyade rör
utgör cirka 1 krona 30 öre per kilogram. Stålpansarrör betinga ett pris
af 80 öre per kilogram och rör af papp växla i pris mellan 70 öre och
1 krona per kilogram. De hörda sakkunniga hafva ansett en tull af
10 öre per kilogram lämplig.
Börvinklar till isoleringsrör — hvilka artiklar utan svårighet lära
kunna igenkännas såsom afsedda för dylika rör — hafva, ehuru de
Isoleringsrör
N t* 1047.
766
Elektrotekniska
specia!-apparater
eie.
N:r 1048.
äga högre värde, per kilogram räknadt, än rören, dock ansetts böra i
tnllbehandlingsafseende likställas med dessa. Särskild! inkommande
muffar till isoleringsrör torde höra förtullas efter sin beskaffenhet, da
de icke lära kunna skiljas från andra slag af muffar..
Förevarande rubrik omfattar jämväl dosor till isoleringsrör, s. k.
afgreningsdosor, med afseende å hvilka den föreslagna tullen i följd af
dosornas vanligen höga värde blir att anse endast som en inregistreringsafgift.
De af eu hufvudsakligen af glimmeraffall bestående massa framställda
s. k. mikanitrören, hvilka äga användning för elektriska ändamål,
hafva ansetts böra likställas med andra glimmerarbeten och sålunda
åtnjuta tullfrihet.
Jämte de i denna afdelning eller annorstädes i förslaget specificerade
gifves det ock ett stort antal andra elektriska apparater. Da
emellertid tillverkningen däraf inom landet är föga betydande, hafva
de icke ansetts behöfva specifikt upptagas. Sådana artiklar af berörda
slag, hvilka äga teknisk användning, hafva dock funnits lämpligen böra
i denna afdelning utan specifikation sammanföras, vid hvilket förhållande
tullsatsen naturligtvis måst upptagas i form af värdefull. Under ifrågavarande
samlingsrubrik komma att fälla dels åtskilliga apparater, som
nu tullbehandlas såsom ej specificerade maskiner, redskap, och verktyg,
dels ock ett antal till fysiska instrument nu hänförliga artiklar. För att
utmärka rubrikens gränser har den angifvits omfatta elektrotekniska
specialapparater, hvarjämte upptagits en rätt vidsträckt exemplifiering.
Beträffande rubrikens omfattning må vidare framhållas, att under apparater
för signalering komma såväl vanliga ringledningar som brandalarmapparater,
samt att utom malmseparatorer lära hit böra hänföras
alla andra slag af fasta och roterande magneter. Nattvaktskontroller
och vattenståndsvisare böra gifvetvis ock tullbehandlas .enligt denna
rubrik. Ej särskild! specificerade elektriska artiklar, hvilka icke äro
hänförliga till denna rubrik, torde utan olägenhet kunna i tullbehandlingshänseende
likställas med motsvarande icke elektriska artiklar. Jacklister
till telefonväxelbord hafva ansetts icke böra likställas med öfriga
delar till dylika bord samt till telefonväxlar och telefonapparater. Från
sakkunnigt håll har nämligen inhämtats, att jacklister, som äro en mycket
betydande artikel — vid upprättandet af en större telefonstation lärer
värdet af jacklisterna uppgå till inemot hälften af hela anläggningskostnaden
— betinga väsentligt högre pris, omkring 44 kronor per kilogram
767
räknadt, än öfriga delar till telefonindustriens apparater, och att lämpligast
vore, om för jacklister gällande värdetull, 10 procent, finge
kvarstå.
B. Fartyg och fordon.
Af maskinverkstädernas kommitterade har föreslagits den inskrän- Fartyg och
ning i nu gällande tullfrihet för fartyg och båtar, att dylika med eu n:mo49.
bruttodräktighet af högst 75 registerton eller, alternativt, eu nettodräktighet
af högst 40 registerton blefve belagda med 10 procents värdetull.
Enligt hvad som inhämtats, skulle med den föreslagna tullsatsen
hufvudsakligen afses att, hvad beträffar byggandet af fraktbåtar, stödja
de inhemska varfven i konkurrensen med danska och norska skeppsvarf,
hvilka åtnjuta fördelen af tillgång på i allmänhet tullfria materialier.
Då emellertid den föreslagna tullsatsen skulle komma att träffa
äfven för fiskerinäringen erforderliga fartyg och båtar, hvilka tulltekniskt
ej lära kunna särskiljas från fraktbåtar, och en sådan tull,
enligt hvad upplyst blifvit, kan befaras medföra stor olägenhet för
denna näring, har kommittén funnit sig ej böra tillstyrka den gjorda
framställningen. Kommittén har dock härmed ingalunda velat underkänna
vikten af, att något åtgöres med anledning af det förhållande,
hvilket, enligt hvad nyss anförts, föranledt ifrågavarande förslag. För
så vidt icke, på sätt ofvan i motiveringen till § 13 i tulltaxeförordningen
berörts, en mera genomgripande förändring snart vidtages beträffande
de för närvarande i § 8 tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelser,
torde särskildt böra undersökas, om och i hvad mån sistnämnda bestämmelser
lämpligen böra utsträckas att gälla äfven sådana smärre
fartyg, hvarom nu är fråga.
Ehuru ångmudderverk äro försedda med maskinella anordningar, Ångmuddersom
hvad värdet beträffar ofta nog lära utgöra den väsentligaste beståndsdelen,
hafva desamma dock enligt gängse praxis hänförts till fartyg och
sålunda åtnjutit tullfrihet.
Af representanter för den inhemska tillverkningen, som lärer vara
rätt afsevärd, har framhållits önskvärdheten af nödigt skydd mot den
påträngande utländska konkurrensen; och har med afseende härå kommittén,
som med hänsyn till de med viktens utrönande förenade svårigheter
funnit vikttull här vara olämplig, ansett sig böra biträda maskin
-
768
Velocipeder
6tc.
N:r 1051 och
1052.
Motorvelocipeder
etc.
N:r 1053 och
1054.
Barnvagnar.
N:r 1055.
verkstädernas kommitterades förslag om bisättande af 10 procents
värdefull.
För velocipeder och delar därtill hafva nu gällande tullbestämmelser
bibehållits i sak oförändrade.
Under gruppen för kautschuk och kautschuksvaror finnas specificerade
velocipeddelar af kautschuk. Gällande bestämmelse angående tullfri
införsel för af resande medförd, begagnad velociped återfinnes i §
5 tulltaxeförordningen.
Ett till kommittén framställdt förslag att med olika tullsatser upptaga
rådelar, halffabrikat och färdiga delar till velocipeder har kommittén
icke funnit tillräckligt motiveradt och i hvarje fall ur tullteknisk synpunkt
föga tillrådligt.
För motorvelocipeder, Indika nu draga tull såsom vagnar och åkdon,
ej specificerade, med 15 procent af värdet, har stycketull ansetts lämpligare;
och har densamma, med hänsyn därtill att priset å en färdig
motor velociped lärer utgöra cirka 400 kronor, upptagits till 60 kronor.
Med undantag af motorer har flertalet andra delar till motorvelocipeder,
då de svårligen kunna skiljas från delar till vanliga velocipeder, i praxis
tullbehandlats som dessa senare. Denna praxis har synts böra fastslås
att gälla alla, ej särskildt nämnda delar till motorvelocipeder.
Barnvagnar äro enligt gällande taxa belagda med 15 procents
värdetull.
I till kommittén inkomna framställningar hafva representanter för
den inhemska tillverkningen af barnvagnar klagat öfver otillräckligheten
af denna tullsats såsom skydd betraktad, särskildt vid nu gällande jämförelsevis
höga tullsatser å sådana råmaterialier som klufven rotting, kautschuksringar,
metallarbeten in. m., hvilka måste införskrifvas från utlandet.
Det anmärkta förhållandet hade ock förorsakat, att vissa fabriker
här i landet måst nedlägga sin tillverkning af barnvagnar. I en framställning
har påyrkats eu tull af 50 öre per kilogram.
Enligt de upplysningar,» kommittén inhämtat, växlar värdet, per
kilogram räknadt, å importerade barnvagnar af bättre kvalitet mellan 1
krona 15 öre och 1 krona 62 öre. En sammanställning af den officiella
statistikens siffror, som utvisa, att under år 1907 infördes 3,325 stycken
barnvagnar med ett medelvärde af ungefär 10 kronor 70 öre per sty cke, och
en kommittén meddelad uppgift, att medelvikten i fråga om barnvagnar
769
åtskilligt öfverstiger 10 kilogram, gifver emellertid vid handen, att
priset per kilogram å importerade barnvagnar i allmänhet torde ställa
sig lägre än hvad ofvan angifvits. Med hänsyn härtill och i betraktande
jämväl däraf, att kommittén föreslagit tullfrihet för en för tillverkningen
så viktig råvara som klufven rotting, har kommittén ansett en tull
åt 25 öre per kilogram höra medföra erforderligt skydd för tillverkningen.
För vagnar och åkdon, ej specificerade, äfvensom vagnmakararbeten,
ej specificerade, stadgar nu gällande taxa en tull af 15 procent
af värdet.
De officiella uppgifterna angående hithörande artiklar utvisa en
stark stegring af importen under de senaste åren nämligen från ett
värde af 166,083 kronor år 1902 till 1,861,437 kronor år 1907, medan
värdet af exporten under samma tid endast ökades från 43,931 kronor
till 120,728 kronor. Denna väsentligt ökade import är gifvetvis till
hufvudsaklig del förorsakad af den allt större användning, som automobiler
under de senaste åren vunnit — i ofvan angifna import för
år 1907 ingå med motorer försedda vagnar och åkdon med ett värde
af 1,607,923 kronor. Inom landet har tillverkning af automobiler först
under de senare åren upptagits i större skala, men synes vara stadd i
framåtgående.
Från främmande länders tullagstiftning kunna visserligen exempel
anföras på tillämpning af såväl vikt- som stycketullar å vagnar och
åkdon, men då af inhämtade upplysningar och prisuppgifter framgår,
att annan norm för tullbehandlingen än varuvärdet äfven med en långt
genomförd specialisering komme att drabba synnerligen ojämnt i förhållande
till varans värde, har kommittén ej funnit sig böra, mot såväl
fabrikanters som importörers enstämmiga yrkande, föreslå ett frångående
af nu tillämpade värdefull, hvilken äfven hvad storleken beträffar i allmänhet
ansetts utgöra ett skäligt skydd.
T stället för taxans uttryck vagnar har i förslaget upptagits det
något vidsträcktare begreppet fordon.
Af vagnmakararbeten blifva åtskilliga slag hänförliga till andra
afdelningar af förslaget. Här hafva emellertid ansetts böra med värdefull
bibehållas underreden och med gummiringar försedda hjul till
nu ifrågavarande åkdon och fordon.
Åkdon och
fordon etc.
N:r 1056.
97
770
Mineraloljor
etc.
N:r 1057.
XIV. Oljor oeli fett, vax m. in. samt produkter af dessa ämnen,
såsom ljus, tvål in. m.
Gällande taxas föreskrift om tullfrihet för så väl nativa eller råa
som renade mineraloljor har bibehållits i förslaget, där tillika de viktigaste
slagen af renade oljor — lysoljor, smörjoljor och gasolin —
uppräknats.
Hvad beträffar smörjoljor, som ej särskild! nämndes, då 1888 års
riksdag beslöt borttaga införselafgiften för s. k. rectificerade oljor, med
hvilket beslut närmast afsågos lysoljor, kunde visserligen ifrågasättas,
om de ej borde likställas med det närstående ämnet maskinsmörja och
följaktligen tullbeläggas; men då, enligt hvad kommittén inhämtat, någon
nämnvärd inhemsk beredning af dylika oljor, som äro för de flesta industrier
viktiga förbrukningsartiklar, icke förekommer, och det hittills
ej visat sig medföra svårighet att vid tullbehandling skilja smörjoljor
från maskinsmörja, hvilken senare artikel vanligen har fastare konsistens
än oljorna, har kommittén funnit riktigast att vid gällande tullfrihet
för smörjoljor får bero.
I åtskilliga kommittén tillhandakomna framställningar har föreslagits,
att mineraloljor, blandade med oljor af vegetabiliskt eller animaliskt
ursprung, skulle åsättas eu tull af 7 öre per kilogram, hvilket
förslag hufvudsakligen motiverats därmed, att det vore svårt att afgöra,
hvilka slags oljor inginge i en dylik blandning.
Enligt § 1 a) i förslaget till tulltaxeunderrättelser skulle en blandning
af tullfri och tullpliktig olja beläggas med tull. För det fall, att
den ena beståndsdelen utgöres af en olja, som — allt efter införsel i
olika kärl — kan vara antingen tullpliktig eller tullfri, regleras förhållandet
genom anmärkning under rubriken n:r 1064. För så vidt nyssberörda
förslag emellertid åsyftar att i vidsträcktare mån, än hvad enligt
nu antydda bestämmelser blifver förhållandet, göra oljeblandningar
tullpliktiga, har kommittén icke kunnat fästa afseende därvid. För industrien
torde det nämligen vara af stor betydelse, att tullfrihet bibehålies
för hittills tullfria oljeblandningar, och någon större svårighet att
vid tullbehandlingen utröna, huruvida i en oljeblandning ingår en
afsevärd mängd sådan fet olja — lin-, rof- eller rapsolja — som skulle
föranleda, att blandningen blefve tidlbelagd, lärer, enligt hvad kommittén
inhämtat, icke förefinnas.
771
Sedan före år 1879 både oraffinerad och raffinerad paraffin dragit
tull med 5 procent af värdet, borttogs nämnda år tullen å oraffinerad
paraffin på grund af denna artikels stora betydelse såsom beredningsämne
vid tändsticksfabrikationen, och vid 1892 års riksdag gjordes jämväl
raffinerad paraffin tullfri. Som skäl för sistnämnda åtgärd anfördes
hufvudsakligen, att raffinering af paraffin icke bedrefves inom landet,
samt att tullmyndigheterna börjat att till raffinerad paraffin hänföra
icke blott den hvita, till konsistensen fasta paraffin, som användes dels
å apoteken och dels vid ljustillverkningen, utan äfven den mindre rena
paraffin af mörkare färg och mindre fast konsistens, som ägde användning
inom tändsticksfabrikationen. Nu har emellertid i ett par till
kommittén ingifna framställningar påyrkats återinförande af tull å
raffinerad paraffin. Med nämnda artikel afses i dessa, framställningar
hård, färg- och tuktlös vara med en stelningspunkt, liggande icke
under + 50° Celsius, hvilken artikel uppgifves kunna1 utan svårighet
skiljas från den halffasta (gulaktiga) och svagt luktande paraffin, som
användes inom tändsticksindustrien. Af berörda framställningar härrör
den ena från innehafvaren af en oljefabrik, vid hvilken enligt uppgift
raffinering af paraffin förut bedrifvits men numera nedlagts på grund
af bristande tullskydd. Såsom lämplig tullsats har ifrågasatts dels
samma belopp som tullen å stearin, eller 9 öre per kilogram, dels, under
uppgift att tullen å stearin motsvarade vid normalt pris omkring 13
procent af varans värde, motsvarande belopp eller 6 å 7 öre per kilogram.
Genom den ifrågasatta tullen skulle enligt förslagsställarnas
mening kunna framkallas icke blott en ej obetydlig inhemsk raffineringsindustri,
hvarvid såsom biprodukter kunde vinnas smörjoljor, utan måhända
äfven, genom torrdestillation eller extraktion ur bränntorf, tillverkning
af råparaffin.
Rörande de paraffinförbrukande industriernas ställning till frågan
har följande inhämtats.
För tändsticksindustrien vore en tull å s. k. ljusparaffin icke
menlig under förutsättning, att ljusparaffinen genom tydliga bestämmelser
åtskiljdes från den vid tändstickstillverkningen använda paraffinen,
så att tull under inga förhållanden komme att drabba sistnämnda vara.
Af ljustillverkningens målsmän har en del icke haft någon invändning att
göra mot att hård, hvit paraffin belägges med tull. Andra åter hafva
motsatt sig tullen under framhållande af, att genom densamma skulle tillverkningen
af ljus, särskild! paraffinljus, fördyras och sålunda konkurrensen
med importerade paraffinljus högst betydligt försvåras. Fn fabrikant har
därjämte uttalat den mening, att den inhemska marknaden för raffinerad
772
Vaselin etc
N:r 1058.
paraffin vore för liten, för att det skulle blifva ekonomiskt lönande att
inom landet verkställa sådan raffinering, hvilken komme att ställa sig
mycket kostsam, då densamma icke här, såsom fallet vore i Österrike
och Nordamerika, hvarifrån den hufvudsakliga exporten af raffinerad
paraffin ägde ruin. kunde ske i sammanhang med raffinering af petroleum.
En representant för sprängämnesindustrien har förklarat den
ifrågasatta tullen mindre fördelaktig för denna industri, inom hvilken
vid förpackning af sprängämnen användes omslagspapper, till hvars
beredning åtginge icke obetydliga kvantiteter raffinerad paraffin.
För sin del har kommittén, jämväl för det fall att en praktiskt tilllämplig
gräns mellan oraffinerad och raffinerad paraffin skulle kunna så
uppdragas, att den s. k. tändsticksparaffinen icke blefve ansedd såsom
raffinerad, funnit sig böra förorda fortfarande tullfrihet äfven för den
raffinerade varan. Kommittén har nämligen icke öfvertygats om, att
en måttlig tull å denna sistnämnda artikel skulle vara ägnad att framkalla
en lifskraft^ raffineringsindustri här i landet.
I stället för de i gällande taxa till paraffin fogade bestämningarna
oraffinerad och raffinerad hafva i förslaget de svenska benämningarna
rå och renad upptagits.
Ceresin liar hittills tullbehandlats som paraffin. Artikeln i fråga
har likasom montanvax ansetts böra i rubriken upptagas.
Med afseende å vaselin bär kommittén icke föreslagit annan förändring
än intagande af ett uttryckligt stadgande därom, att jämväl
den konstgjorda varan skall tullbehandlas som vaselin.
Med hänsyn till likställigheten i fråga om utseende och användning
mellan vaselin samt maskin- och vagnssmörja lära dessa artiklar fortfarande
som hittills böra draga samma tull. Denna utgår för närvarande
med 2 öre per kilogram.
Enligt inhämtade upplysningar är vagnssmörja föremål för inhemsk
tillverkning i sådan omfattning, att förbrukningen inom landet därigenom
till väsentlig del tillgodoses. Den vagnssmörja, som införes, torde i
regel också vara af sämre beskaffenhet än den svenska. Hvad maskinsmörja
åter beträffar, lärer importen däraf, särskild! af konsistensfett,
vara afsevärd. Af konsistensfett förekommer nämligen icke någon nämnvärd
tillverkning inom landet. Däremot lära här i någon mån tillverkas
andra slag af maskinsmörja än konsistensfett likasom ock vissa andra
liknande smörjmedel.
För maskin- och vagnssmörja — med undantag dock af artikeln
konsistensfett — har tullförhöjning ifrågasatts af inhemska smörjmedels
-
773
tillverkare till skydd mot importen af dålig vagnssmörja och till uppmuntran
af den inhemska tillverkningen af maskinsmörja. Då det
emellertid, enligt hvad kommittén inhämtat, skulle erbjuda stora svårigheter
att vid tullbehandlingen skilja mellan konsistensfett och annan
maskinsmörja, och då en tullförhöjning, som möjligen kunde ytterligare
skärpa den, enligt hvad det uppgifves, redan förut tillspetsade konkurrensen
mellan de inhemska tillverkarna, sannolikt vore i näringslifvets
eget intresse föga gagnelig, har kommittén funnit sig icke böra tillmötesgå
berörda, af tillverkarna uttalade önskan. Den nuvarande tullsatsen
torde motsvara omkring 10 å 12 procent af de vanligast förekommande
smörjmedlens värde.
Som maskinsmörja tullbehandlas nu en mängd olika smörjmedel
— kugghjulsmörja eller kuggfett, drifremsmörja eller remsmörja, adhesionsfett,
krankiksmörja o. s. v. — Indika äro afsedda antingen att, i
likhet med vanlig maskinsmörja, minska friktionen mellan maskindelar
eller att göra remmar mera hållbara genom att minska deras nötning
eller att öka friktionen mellan draghjul och rem för att hindra remmens
simning. Men dessutom förekomma åtskilliga till användningen
likartade smörj ämnen, såsom rem vax, slippomada och linsmörja, h vilka
för närvarande hänföras till rubriken varor, ej specificerade, mer eller
mindre arbetade, med en tull af 15 procent af värdet. För så vidt
sistnämnda smörjmedel innehålla fett eller olja, torde de emellertid böra
likställas med maskinsmörja; och har kommittén i sådant syfte föreslagit
utvidgning af rubriken för maskin- och vagnsmörja, så att den
skulle omfatta jämväl alla andra ej — såsom förhållandet är med vaselin,
feta oljor och talg — särskildt nämnda smörjmedel, i hvilka fett eller
olja ingår.
Hartsoljor, hvilka brukas som råvara vid beredning af lackfernissa,
boktrycksfärger m. m., hafva på den grund, att de sålunda användas
för enahanda ändamål som åtskilliga andra i förevarande afdelning upptagna
oljor, hänförts hit, ehuru öfriga torrdestillationsprodukter återfinnas
under produkter af kemisk industri. Alla genom torr destination
framställda oljor och sålunda äfven hartsoljor åtnjuta för närvarande
tullfrihet.
För närvarande inrymmas under taxans bestämmelser för feta, icke
flyktiga oljor såväl vegetabiliska och animaliska flytande fettämnen —
med undantag af den i särskild rubrik upptagna artikeln tran •— som
Hartsoljor.
N:r 1059.
Feta oljor
N:r *1060—
1067.
774
ock vegetabiliska, icke flytande fettämnen. Berörda bestämmelser i gällande
taxa äro af följande lydelse:
Tullsats.
Kronor.
Oljor:
feta, icke flyktiga:
kroton-; hänföres till Apoteksvaror.
lin-, rot- ecb raps- ................................... 1 kilogram —: 07
andra slag:
på fat, större eller mindre ................ — fria
på andra kärl, kärlens vikt inberäknad 1 kilogram —: 05
kokade; tullbehandlas såsom Fernissa.
Tran, alla slag..................................................... — fri
Såväl ur rent formell synpunkt som ock för att kunna lämpa bestämmelserna
i fråga, efter hvad för de olika varuslagen kräfves, har
en i någon mån ändrad uppställning ansetts påkallad. Till en början
har bestämmelsen om tullbehandlingen af kokta oljor — tillkommen,
enligt beslut vid 1862—63 årens riksdag, till förekommande af tvister
rörande sådana oljors tullbehandling — inskränkts att gälla linolja,
som torde vara den enda olja, hvilken i kokt tillstånd är föremål för
import. För öfrigt hafva här ifrågavarande feta ämnen upptagits i tre
grupper, omfattande, den ena vegetabiliska fettämnen af flytande konsistens
— vegetabiliska feta oljor — den andra vegetabiliska fettämnen
af fast konsistens — växtfett -..... och den tredje animaliska fettämnen
af flytande konsistens — animaliska oljor. I formellt hänseende har
nämligen kommittén funnit det mindre lämpligt, att så pass olikartade
artiklar som de förevarande äro sammanförda, och särskild! har det
synts oegentligt, att ämnen af fäst konsistens rubriceras som oljor.
Visserligen gå några sådana ämnen, såsom t. ex. palmolja och kokosolja,
under namn af oljor — hvilket förklaras däraf, att de i varmare
länder förekomma i flytande tillstånd — men då de i vårt klimat vanligen
ej äro flytande och således icke hafva den konsistens, som i allmänhet
anses vara för en olja utmärkande, bör namnet ej lämpligen
göras bestämmande för rubriceringen i taxan.
Hvad gränsen mellan de olika grupperna beträffar, torde denna i
fråga om afskiljandet af de animaliska oljorna vara själffallen. Gränsen
mellan vegetabiliska feta oljor och växtfett däremot tarfva!'' ett fixerande,
enär åtskilliga till den sistnämnda gruppen hörande ämnen öfvergå
från’ fast till flytande form vid så pass låg värmegrad, att de åtminstone
under sommarmånaderna kunna förekomma till tullbehandling i
flytande tillstånd. Kommittén, som ansett, att den normala konsistensen
vid vanlig rumstemperatur (d. v. s. + 15° å 20° Celsius), borde vara
afgörande för tullbeliandlingen, har sålunda föreslagit, att vegetabiliska
fett-ämnen, som vid sagda temperatur icke pläga förekomma i flytande
form, skola tullbehandlas som växtfett. Att ovillkorligen fordra, det
fettämnena vid sådan temperatur skola hafva fast form i hvarje förekommande
fall, låter sig näppeligen göra till följd däraf, att ett i flytande
form bragt växtfett icke genast vid temperaturens nedbringande
till vanlig rumstemperatur återtager fast konsistens.
Till grund för kommitténs förslag rörande vegetabiliska feta oljor
hafva legat gällande taxas bestämmelser angående feta oljor. Förutom
den förändring, som, på sätt ofvan nämnts, föreslagits beträffande föreskriften
om tullbehandlingen af kokta oljor, hafva i nuvarande bestämmelser
gjorts åtskilliga ytterligare ändringar, såsom af det nedan anförda
framgår.
Tullen för feta oljor, andra slag, torde väl egentligen åsyfta de
oftast mera dyrbara oljor, som inkomma på flaskor eller i krus för
bordet eller eljest för användning vid födoämnens tillredning; och vid
sådant förhållande synes en något förändrad affattning, hvilken når berörda
syftemål utan att, såsom nu är förhållandet, tillika medföra tullbeläggande
af för tekniskt bruk afsedda oljor, då de inkomma exempelvis
i bleckkärl eller damejeanner, vara önskvärd. Då inhämtade upplysningar
gifvit vid handen, att för förstberörda ändamål hittills endast
oliv- och i någon mån arachidolja införts, samt att med undantag
möjligen af bomullsfrö- och sesamolja, hvilka i åtskilliga främmande
länder nyttjas till matlagning, sannolikt icke ytterligare någon olja
kommer att här i landet finna användning för sådant ändamål, har den
nuvarande tullpliktigheten för feta oljor, andra slag, på andra kärl än
fat, inskränkts att gälla allenast för nämnda fyra slag af dylika oljor.
Med tillämpning af § 1 a) i förslaget till tulltaxeunderrättelser,
skulle oljor, som utgöra blandningar af oliv-, arachid-, sesam- eller bomullsfröolja
samt mineralolja, blifva tullbelagda, om de infördes på andra
kärl än fat. På grund af tillsättningen af mineralolja äro emellertid
dylika blandade oljor odugliga till människoföda, och då därtill kommer,
att åtskilliga af dem hafva stor industriell användning, hafva ifrågavarande
oljeblandningar ansetts under alla förhållanden böra vara
N:r 1060—
1065.
776
tullfria, i hvithet syfte föreslagits, att de skola tullbehandlas som
mineraloljor.
Från representanter för, enligt uppgift, landets samtliga oljeslagerier
har ingått en framställning med begäran, att majsolja måtte
beläggas med samma tull som linolja eller 7 öre per kilogram, hvarvid
framhållits, att de svenska oljeslagerierna ej mäktade tillfredsställa
efterfrågan af linfrökakor, enär de under nuvarande förhållanden icke
kunde vinna ökad omsättning af den produkt — linoljan — som samtidigt
med lin frökakorna erhölles vid pressning af linfrö. Orsaken till
begränsningen i omsättningen af linolja vore den, att såpfabrikerna, till
hvilka förr betydande mängder svensk linolja afyttrades, numera alldeles
upphört att använda dylik olja. Vid såptillverkningen hade nämligen
linoljan ersatts af majsolja, hvilken, såsom varande tullfri, kunde
utbjudas till pris, väsentligt understigande hvad linoljan betingade. Till
skydd för linoljetillverkningen borde därför majsoljan i vårt land, i likhet
med hvad förhållandet vore i flertalet andra europeiska länder, beläggas
med tull.
Ett vid 1897 års riksdag väckt förslag om åsättande af tull å
majsolja blef på hemställan af bevillningsutskottet afslaget. Utskottet
ansåg, att man icke borde söka upphjälpa oljeslagerinäringen genom
att sätta tull å majsolja, som utgjorde råvara för en viktig näring och
icke kunde blifva föremål för inhemsk framställning. Emot den föreslagna
tullen framhöll utskottet vidare, dels att oljeslagerierna syntes i
främsta rummet böra söka afsättning för linoljan, som vore en torkande
olja, pa de områden, där den icke kunde ersättas af den icke torkande
majsoljan, nämligen vid tillverkning af oljefärg och fernissa m. in.
dylikt, hvilken tillverknings behof af linolja icke kunnat fyllas af de
inhemska oljeslagerierna, dels ock den omständigheten, att fabrikationen
af tvål och såpa, med afseende å tillverkningens värde och antalet
arbetare, vore eu näring af större betydelse än oljeslagerinäringen.
De skäl, som sålunda anförts mot den ifrågasatta tullen, anser
kommittén fortfarande äga giltighet, och den invändning, att flertalet
europeiska länder belagt majsolja med tull, innebär, i betraktande däraf,
att enligt de flesta utländska tulltaxor feta oljor i allmänhet äro belagda
med införselafgift, intet annat eller mera, än att majsoljan där icke
intager någon undantagsställning. Tilläggas kan ock, att det ingalunda
lärer vara visst, att den ifrågasatta tullen skulle under normala förhållanden
på marknaden så inverka på priset å majsolja, att såptillverkarna
funne det fördelaktigare att i dess ställe använda linolja.
1 den ifrågavarande framställningen från oljeslagerierna har jämväl
777
påyrkats, att oljesyrorna af de fullbelagda lin-, rof- och rapsoljorna måtte
beläggas med samma tull som nämnda oljor. Som skäl härför har
anförts, att numera åtminstone den viktigaste af nämnda oljesyror, linoljesyran,
börjat utbjudas i handeln till i regel billigare pris än den
olja, hvaraf den framställdes, samt att, då oljesyror tullbehandlades som
olein och sålunda åtnjöte tullfrihet, det vore uppenbart, att oljeslageriernas
skydd vore i fara att rubbas. Enligt hvad kommittén inhämtat, kunna
ifrågavarande oljesyror i stor utsträckning ersätta lin-, rof- och rapsoljor.
Med hänsyn härtill och då de lära kunna tulltekniskt skiljas från
andra oljesyror, har kommittén ansett dem böra i tullbehandlingsafseende
likställas med motsvarande olior.
O
Bland feta vegetabiliska oljor har den i gällande taxa specificerade
krotonoljan icke upptagits, då den, såsom ägande uteslutande medicinsk
användning, synes böra ingå bland apoteksvaror. Till feta vegetabiliska
oljor hafva, såsom ofvan omförmälts, icke heller hänförts åtskilliga fasta
vegetabiliska fettämnen, hvilka gå under namn af oljor. Med afseende
å denna begränsning i omfattningen af gruppen vegetabiliska feta oljor
har till rubriken n:r 1065 fogats tillägget »till annan rubrik ej hänförliga))
.
Enligt hvad ofvan omförmälts, tullbehandlas växtfett såsom feta, N:r 1066.
icke flyktiga oljor, andra slag. Varan är följaktligen tullfri, om den
inkommer på fat, men drager tull med 5 öre per kilogram, om den
införes i andra kärl. Flera näringsidkare hafva påyrkat,_ att växtfett,
äfven då det inkommer förpackadt i balar eller andra kärl än fat,
måtte få åtnjuta tullfrihet. I öfverensstämmelse med sin här ofvan i
fråga om de feta oljorna uttalade uppfattning har kommittén funnit
denna framställning böra vinna beaktande.
Ifrågasatt har varit att från denna rubrik utbryta sådant växtfett,
som i sig själf är eller genom att renas gjorts tjänligt till människoföda,
exempelvis s. k. kokossmör eller renad kokosolja, hvithet
ämne på senare tid börjat få stor användning vid matlagning och
inom bagerier i stället för smör. Men på grund däraf, att, enligt hvad
från sakkunnigt håll inhämtats, dylika renade produkter vid tullbehandlingen
icke kunna skiljas från annat växtfett, med mindre än att en
synnerligen ingående kemisk undersökning af varan verkställes, och då
sålunda allt för stor omgång vid förtullningen skulle blifva en följd af,
att matnyttigt växtfett i taxan särskild! upptoges, har frågan därom
fått förfalla.
98
778
N:r 1067.
Olein eie.
N:r 1068.
Kommittén hav ansett anledning'' icke förefinnas att bibehålla den
nuvarande tullpliktigheten för animaliska oljor, andra slag än tran; och
hafva de alltså upptagits till tullfrihet utan inskränkning i anseende
till varans emballage vid införseln. Det vid isterolja inom parentes
tillfogade förklarande tillägget afser att utmärka, att med isterolja afses
här endast den lättflytande olja, som i handeln vanligen går under namn
af lard-oil, och att sålunda till förevarande rubrik ej bör hänföras isterolja
af fastare konsistens, som kan ersätta ister.
I denna rubrik hafva jämväl upptagits åtskilliga animaliska fettämnen
af icke flytande konsistens, djurfett, med hufvudsakligen teknisk
användning. Här återfinnes dock icke sådant djurfett som talg och
ister, hvilka artiklar jämte oleomargarin, margarin och smör inrymts i
andra afdelningar af förslaget. Med djurfett har, hufvudsakligen af
praktiska skäl, sammanförts ullfett — äfven den renade, med vatten utrörda
varan, som benämnes lanolin — ehuru ullfettet kemiskt taget icke är
att betrakta som ett egentligt fettämne. Under degras — sämsk- eller
garfvarfett — bör inbegripas icke blott det som affallsprodukt vid sämskgarfverierna
erhållna fettämne, hvithet ursprungligen betecknades med
benämningen degras, utan äfven den i bruket numera vanligare, på
konstgjord väg framställda produkten med samma namn. Tullfrihet äger
redan nu rum för förenämnda artiklar med undantag af lanolin och degras.
Gällande taxa stadgar nämligen uttryckligen tullfrihet för spermaceti eller
hvalraf samt späck af hafsdjur; och i praxis har tullfrihet medgifvits
för ben fett och ullfett, då de tullbehandla ts det förra som talg och det
senare som råämne, i taxan ej specificerad!. Lanolin och degras draga
tull med 15 procent af värdet. Den förra artikeln hänföres nämligen
till kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade, andra slag, och den senare
till varor, ej specificerade, arbetade. Då emellertid dessa båda artiklar hafva
afsevärd industriell användning —- lanolin som råämne vid tillverkningen
af kosmetiska medel och degras som ett viktigt beredningsämne inom
garfverinäringen — då vidare tullpliktigheteus bibehållande icke lärer knifvas
af något inhemskt tillverkningsintressa — sämskgarfning 1 >edrifves inom
landet i mycket ringa omfattning — och då slutligen, hvad artikeln degras
beträffar, tillkommer, att den är en affallsprodukt, har tullfrihet synts
böra medgifvas.
Olein är enligt taxan tullfri, och som olein hafva oliesyror tullbehandlats.
Framställdt förslag att till förmån för eu inhemsk fettspaltningsindustri
tullbelägga oljesyror har af flertalet i ämnet hörda sakkunniga
779
afstyrka och har, frånsedt de; ofvannämnda, af särskilda skäl föranledda
förslaget om tull å lin-, rof- och rapsoljesyror, lämnats utan afseende,
då det ännu synes vara för tidigt att söka bedöma utsikterna för en
sådan industri här i landet.
Då vid 1892 års riksdag tullsatsen för kemiskt-tekniska preparat, Glycerin,
ej specificerade, jämlikt förslag af 1888 års tullkommitté höjdes från 5 N:r l070''
till 15 procent af värdet, upptogs — likaledes i enlighet med kommitténs
hemställan — glycerin, hvilken artikel förut tullbehandlats som dylikt
preparat, i särskild rubrik i tulltaxan med den förutvarande tullsatsen.
Tullkommittén hade som skäl för sitt förslag i detta hänseende
åberopat dels glycerinens användning inom flera näringsgrenar, särskildt
som ett mycket viktigt råämne för sprängämnesindustrien, dels ock den
omständigheten, att varan inom landet icke tillverkades i tillräcklig
myckenhet för landets behof. Dessa förhållanden äro, åtminstone hvad
den renade varan beträffar, i stort sedt oförändrade; och har därför
kommittén ansett annan ändring icke böra vidtagas, än att tullsatsen
omsättes till vikttull. Härvid kunde till följd af det olika värdet å rå
och å renad glycerin ifrågasättas att upptaga två skilda tullsatser.
Emellertid torde i betraktande däraf, att någon nämnvärd import af rå
glycerin icke förekommer, och att det skulle erbjuda stora tulltekniska
svårigheter att skilja mellan rå och renad vara, allenast en tullsats böra
ifrågakomma; och har med hänsyn därtill, att renad glycerin för tekniskt
bruk, enligt uppgift, betingar ett medelpris af omkring 80 öre per kilogram,
denna upptagits till 4 öre per kilogram.
Enligt gällande tulltaxa drager vax, alla slag, en tull af 15 öre Vax.
per kilogram. Denna tull, som tillkommit för att skydda vår inhemska N:r ^och
biodling, torde, ehuru den numera med den utveckling, biskötseln erhållit,
spelar mindre roll, likväl böra bibehållas för insektsvax, hvaraf
bivaxet gifvetvis är det ojämförligt viktigaste slaget. Beträffande åter
växtvax, livilket ej fram ställes inom landet, och hvaraf åtskilliga slag
förekomma med afsevärd användning inom olika industrier — karnaubavax
vid skokrämtillverkningen, palmvax vid ljus fabrikationen — har
kommittén med tillmötesgående af därom gjord framställning upptagit
tullfrihet för dylikt vax.
Arbeten af vax blifva, efter sin beskaffenhet i öfrig!, hänförliga Arbeten af
till olika rubriker i taxeförslaget. Så äro vaxljus hänförliga till ljus, N.r och
vaxtändstickor till tändstickor, dockhufvuden af vax till leksaker o. s. v. '' 1074.
Här upptagna arbeten af vax tullbehandlas för närvarande såsom varor,
780
Spritfernissa.
N:r 1075.
ej specificerade, arbetade, och draga följaktligen tull med 15 procent af
värdet. Dock hänföras vaxblomma- till konstgjorda blommor. Nu
ifrågavarande vaxarbete!! lära vara föremål för ganska ringa införsel
och hafva ansetts kunna åsättas gemensam vikttull, sedan mellanväggar
för bikupor upptagits i särskild rubrik. Beträffande sistberörda artikel
har från sakkunnigt håll upplysts, att rätt stor tillverkning däraf förekomme
inom landet, att varan betingade ett pris af 3 kronor till 3
kronor 50 öre per kilogram, samt att eu särskild anledning till åsättande
af tull förefunnes däri, att dylika mellanväggar af utländsk tillverkning
understundom vore förfalskade. Med hänsyn till mellanväggarnas
värde har tullsatsen för dem upptagits till 50 öre per kilogram. Af
öfriga ifrågavarande arbeten af vax torde figurer och delar därtill ätvensom
blommor och frukter vara de vanligast förekommande. För dessa
har eu tull af 2 kronor per kilogram ansetts lämplig.
På grund af vaxartadt utseende och jämväl vaxartad beskaffenhet
har ceresin användning som surrogat för vax. Då vid sådant förhållande
det lärer vara lämpligt, att arbeten af ceresin tullbehandlas som arbeten
af vax, bär bestämmelse härom intagits i en anmärkning under vaxarbeten.
Vid 1862—63 årens riksdag infördes i tulltaxan bestämmelse därom,
att s. k. fernissa af sprit med en obetydlig tillsats af harts skulle tullbehandlas
under tillämpning af hvad taxan stadgade för artikeln brännvin
och sprit, en bestämmelse, som tillkom med anledning däraf, att
försök gjorts att som fernissa få införtulla en vätska, bestående al ren,
stark sprit med däri upplöst hartsämne af så obetydlig mängd, att nio
tiondelar af lösningens volym kunde afdestilleras såsom ren sprit af 90
procents alkoholhalt, innan återstoden erhöll den konsistens och de egenskaper,
som utmärka, lackfernissa. Denna bestämmelse förblef — med
ett år 1880 gjordt tillägg, att tillsatsen kunde utgöras äfven af annat
ämne än harts'' — gällande till år 1888. Enär uttrycket »eu obetydlig
tillsats» ej gaf tillräcklig ledning för tullbehandlingen, erhöll stadgandet
sistnämnda år den lydelse, att s. k. spritfernissa skulle tullbehandlas
under tillämpning af hvad taxan stadgade för brännvin och sprit.
Enligt förslag af 1888 års tullkommitté upptogs emellertid redan
följande år spritfernissa som särskild rubrik i tulltaxan med egen tullsats,
hvilken, då en liter vanlig spritfernissa uppgifvits bruka väga
omkring 1 kilogram men högst sällan innehålla mer än 80 procent
alkohol, och då tullen å absolut alkohol utgjorde 1 krona 50 öre per
liter, bestämdes till 1 krona 20 öre per kilogram.
781
När sedermera tullen å brännvin och sprit år 1903 höjdes från 75
öre till 1 krona per liter af 50 procents alkoholhalt vid + 15° Celsius,
förblef detta oaktadt tullen å spritfernissa oförändrad. Sammanhanget
mellan tullen å dessa båda varuslag synes vid frågans behandling icke
hafva närmare beaktats.
För att erhålla upplysning, huruvida i någon mån de skäl förlorat
sin giltighet, hvilka på sin tid föranledde därtill, att sprithaltig fernissa
i tullbehandlingsafseende likställdes med sprithaltiga drycker, och om
nu gällande tullsats för spritfernissa kunde anses fortfarande innebära
betryggande skydd mot försök till kringgående af tullen å brännvin och
sprit, har under år 1906 kommittén hos finansdepartementets dåvarande
kontroll och justeringsbyrå anhållit om utredning i ärendet; och har i
anledning häraf nämnda byrå, i afgifvet yttrande förklarat, att de förutsättningar,
som lågo till grund för spritfernisstullens bestämmande till
ännu gällande belopp af 1 krona 20 öre per kilogram ■—• motsvarande 80
procent af dåvarande tull på alkohol — ännu syntes gälla, hvarför
byrån ansåge, att tullen å spritfernissa borde numera höjas till 1 krona
60 öre, motsvarande 80 procent af den nuvarande, till 2 kronor bestämda
alkoholtullen. Härjämte har byrån i sitt berörda yttrande anmärkt,
att tullen för spritfernissa, som före tullbehandlingen denaturerats, hvilken
tull nu utgår med 40 öre per kilogram, syntes hafva tillkommit på det
sätt, att hela å den beräknade alkoholmängden belöpande tillverkningsskatt
— utgörande enligt den före år 1903 gällande skattesats af 50
öre per liter 50-procentig alkohol ett belopp af 80 öre — fråndragits
den till 1 krona 20 öre bestämda fernisstullen, samt att, äfven efter
eventuell höjning af tullen för spritfernissor till 1 krona 60 öre per
kilogram, denna grund för bestämmande af tullen å denaturerad spritfernissa
syntes böra bibehållas. Med nu gällande tillverkningsskatt, 65
öre per liter 50-procentig alkohol blefve skatten för 1 liter fernissa,
innehållande 80 procent sprit, 1 krona 4 öre, och borde följaktligen
tullen för denaturerad spritfernissa blifva 56 öre per kilogram.
Med anledning af berörda utlåtande har tullsatsen å spritfernissa
upptagits till 1 krona 60 öre per kilogram. Tullförhöjningen torde icke
i nämnvärd grad, beröra de industrier, som hafva behof af spritfernissa,
enär importerad sådan vara vanligen lärer vid förtullningen denatureras.
Hvad däremot beträffar den af kontroll- och justeringsbyrån ifrågasatta
höjningen af tullen å spritfernissa, som vid tullbehandlingen denatureras,
synas icke tillräckliga skäl därför föreligga. Vid bestämmande af tullsatsen
för denna, uteslutande till tekniskt bruk användbara artikel synes
nämligen hänsyn till brännvinsbeskattningen icke behöfva tagas; och
782
Oljefernissa.
N:r 1076.
erinras må jämväl, att vid bestämmande af nuvarande tull å denaturerad
spritfernissa, på sätt framgår af bevillningsutskottets betänkande i ämnet
vid 1889 års riksdag, hänsyn togs icke till då gällande brännvinsbeskattning,
utan till den konkurrens med utomlands af denaturerad sprit tillverkad
fernissa, som vid den tiden gjort sig kännbar.
Det till spritfernissa i förslaget gjorda tillägget »med eller utan
tillsats af färgämne)) afser endast att fastslå nuvarande praxis.
Den i gällande taxa upptagna anmärkning angående tullbehandling
af spritfernissa, som denatureras, har underkastats den oväsentliga
förändring, att orden »före tullbehandlingen denaturerats» utbytts mot
orden »vid tullbehandlingen denatureras», hvarmed afses att tydliggöra,
det denatureringsmedlet ej bör inräknas i varans vikt, i hvilket
afseende vid förtullning af spritfernissa tvekan understundom lärer hafva
yppat sig.
T åtskilliga, till kommittén ingifna framställningar har påyrkats,
att nuvarande tullsats för oljefernissa, SO öre per kilogram, måtte, hvad
angår åtskilliga slag af sådan fernissa, nedsättas. Härvid har anförts,
att af oljefernissor vore den af linolja beredda den ojämförligt mest
betydande. Dylik fernissa ginge i handeln vanligen under namn af
kokt linolja samt utgjordes också någon gång af sådan olja utan hvarje
tillsats. Då framställningen af fernissa af linolja -..... den råa oljans kok
ning,
ofta under inblåsning af luft och i de flesta fall med tillsättning
af torkmedel — vore eu ganska enkel fabrikation, som näppeligen
kräfde större kostnad, torkmedlet oräknadt, än 2 öre per kilogram,
syntes det oegentligt — helst de torkmedel, som tillsattes, vore af
mindre värde än själfva oljan — att, medan tullen å rå linolja utginge
med endast 7 öre per kilogram, den kokta oljan eller linoljefernissan
skulle draga så hög tull som SO öre per kilogram.
Den utredning, som i anledning häraf kommittén med biträde af
ett flertal sakkunniga — däribland äfven representanter för den inhemska
fernisstillverkningen — verkställt, har gifvit vid handen, att
nämnda tillverkning icke kan anses vara i behof af så högt skydd för
linoljefernissa som det nuvarande, samt att med linoljefernissa lämpligen
böra i tullbehandlingshänseende likställas förutom oljefernissor,
beredda af annan olja iin linolja, jämväl de båda fernissande produkterna
blekt linolja och s. k. standolja. Den förra erhålles genom inverkan
af luft och solljus på linolja, den senare genom oljans upphettning till
hög temperatur. Standolja användes till beredning af boktrycksfärg.
Ifrågavarande bägge artiklar betinga pris af resp. cirka 65 och 50 öre
783
per kilogram, medan den vanliga linoljefernissans pris uppgår till 40 å
50 öre per kilogram.
Att tullen a oljefernissa borde nedsättas, därom har enighet rådt
bland de hörda sakkunniga, men i fråga om, huru långt nedsättningen
borde gå, hafva meningarna varit i viss mån delade. Kommittén har
emellertid funnit lämpligast begränsa nedsättningen till 15 öre per kilogram,
hvarigenom ock den tulltekniska fördelen vinnes, att tullsatsen
blifver lika med den för färger, beredda med olja. Från åtskilliga håll
har uttalats farhåga för svårigheter att vid tullbehandlingen skilja
oljefernissa från andra slag af fernissa. Enligt anm. 1 under rubriken
n:r 107G bär emellertid åt begreppet oljefernissa gifvits eu noga
begränsad omfattning; och genom anställande i tvifvelaktiga fall af
prof, som finnas omförmälda i ett bland betänkandets textbilagor
(bil. U) intaget, af professorn vid tekniska högskolan Peter Klason afgifvet
utlåtande, torde sådana svårigheter, där de yppa sig, kunna
öfvervinnas.
Närbesläktade med fernissa äro de i handeln under namn af siccativ
i fast form förekommande preparat, som utgöras af olja eller harts
i förening med metalloxider eller metallsalter, och för hvilkas beredning
till fernissa endast fordras tillsättande af terpentinolja vid jämförelsevis
lag temperatur. Denna artikel, som enligt uppgift har ett
värde af 30 å 40 öre eller obetydligt däröfver per kilogram, har hittills
rubricerats som kemiskt-tekniskt preparat, ej specificeradt, andra slag,
med tull af 15 procent af värdet, och har följaktligen — till rätt stort
men för den inhemska fernissfabrikationen — inkommit för en tullafgift
af omkring 5 å 6 öre per kilogram. Denna artikels likställande i
tullbehandlingshänseende med oljefernissa har därför ansetts lämpligt.
För fernissa, andra slag, hvaribland lackfernissa är den mest betydande
artikeln, betingande ett medelpris af omkring 1 kr. 50 öre per
kilogram, har gällande tullsats ansetts böra bibehållas. Den har, enligt
uppgift, varit ägnad att till stor del förhindra införsel af underhaltig vara.
I enlighet med under senaste år följd praxis har bland fernissa upptagits
zaponlack.
Den i förslaget upptagna rubriken för kitt är, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med nu tillämpad tolkning af taxans rubrik »Kitt,
alla slag» begränsad att gälla sådana slag af kitt, som äro beredda, af
olja och fasta mineraliska ämnen, såsom vanligt s. k. glasmästarkitt,
bestående af slammad krita och linolja, mönjekitt, afsedt till tätning
Fernissa,
andra slag.
N:r 1077.
Kitt.
N:r 1078.
784
af gas-, vatten- och andra rörledningar och utgörande eu blandning af
mönja och linolja, s. k. metallkitt, innehållande jämte grafit samma
beståndsdelar som mönjekitt, samt andra dylika under olika benämningar
förekommande slag af kitt. Gällande tullsats, 5 öre per kilogram,
som synes väl afpassad efter medelpriset å hithörande artiklar, har
bibehållits oförändrad.
Ljus. För ljus upptagas i nu gällande taxa rubrikerna »talgljus» och
N:r ^79 »ljus, andra slag» med tullsatser af resp. 7 och 12 öre per kilogram.
Då bruket af talgljus numera torde hafva i det närmaste upphört
och importen däraf följaktligen icke är nämnvärd — under åren 1901
—05 utgjorde införseln i medeltal allenast 347 kilogram per år —
har kommittén ansett särskild tullsats för dylika ljus icke vara af nöden.
Om sålunda talgljus funnits kunna tullbehandlas som ljus, andra slag,
hafva å andra sidan ur denna rubrik ansetts höra utbrytas artiklarna
julgransljus, färgade eller ornerade ljus samt vaxljus, för hvilka upptagits
en till 25 öre per kilogram förhöjd tull. Enligt hvad kommittén
inhämtat, lärer nämligen eu icke så obetydlig import, särskild! af julgransljus,
äga rum, och berörda varor torde i stort sedt utan olägenhet
kunna bära en något högre tull, isynnerhet som godt svenskt fabrikat
finnes att tillgå.
Tvål. Bestämmelserna i dessa rubriker afvika från gällande taxas före
N:r
och skrifter i ämnet endast så till vida, som till den högre tullsatsen,
hvilken nu utgår för, bland annat, all parfymerad tvål, upptagits äfven
oparfymerade, flytande eller mjuka tvålsorter, som inkomma i tuber,
burkar och dylikt. Däremot har oparfymeradt tvålpulver, som användes
inom barberaryrket, ansetts böra fortfarande draga tull med endast 10
öre per kilogram. Ett förslag att i taxan fastslå den storlek, som skulle
vara utmärkande för tvål i formade handstycken, bär ansetts icke böra
vinna beaktande. 1) olika bestämmelser torde lämpligare hafva sin plats
i en blifvande varuförteckning.
T ett tidigare skede af utredningsarbetet gjordes hos kommittén
från ett flertal tvåltillverkare framställning om en väsentlig höjning af
tullen å tvål, andra slag, till skydd mot den växande importen af särskildt
tvättvål. Emellertid hafva sedermera representanter för denna
tillverkning inför kommittén förklarat, att ökadt skydd befarades kunna
föranleda, att utländska firmor komme att bär i landet upptaga tillverkning
af tvättvål, samt att förhoppning kunde hysas om möjlighet
att med bestående skydd hålla ut i konkurrensen mot utlandet.
785
Den i eu anmärkning under tvål intagna bestämmelsen, att surrogat
för tvål skall tullbehandlas såsom tvål, andra slag, innebär allenast
ett fastslående af nu tillämpad praxis.
Flytande tvålhaltiga appreturmedel, icke innehållande dextrin eller Såpa och
stärkelse, hafva med hänsyn till beskaffenhet och värde ansetts lump- turkerti)cdo|ia
ligen kunna likställas med såpa. Äfven turkrödoljan är eu så pass N:r 1083.
närstående artikel, att den ansetts böra här upptagas, i synnerhet som
den understundom ej är annat än eu tvålartad produkt. Den tyska tulltariffen
upptager likaledes nu ifrågavarande artiklar med en och samma
tullsats. För närvarande draga såväl de nu nämnda appreturmedlen
som turkrödolja tull med 15 procent af värdet, hvilket lärer utgöra för
sistberörda vara omkring, 50 å 60 öre per kilogram och för appreturmedlen
något mindre. Åtminstone i afseende å turkrödoljan innebär
sålunda förslaget någon tullnedsättning, men denna omständighet torde
ej vara ägnad att väcka betänklighet, då tillverkningen lärer vara jämförelsevis
enkel och har sina hufvudsakliga råmaterialier — ricinolja
och svafvelsyra — tullfria eller endast lågt tullbelagda.
I denna rubrik hafva till en början upptagits tvål- eller såphaltiga Tvålhaltiga
desinfektionsmedel, hvilka icke på grund af sin beskaffenhet, såsom t. ex. ^"/efetc8
lysoformtvål, äro hänlörliga till annan rubrik. Hithörande desinfektions- N:r 1084.
medel, af hvilka lysol och kreolin torde vara de oftast förekommande,
innehålla jämte tvål eller såpa vanligen någon antiseptisk tjärolja eller
annan antiseptisk torrdestillationsprodukt. Så utgöras såväl lysol som
kreolin af kresol och såpa. Ifrågavarande artiklar hafva hittills vanligen
tullbehandlats som varor, ej specificerade, arbetade, med tull af
15 procent af värdet. Med hänsyn därtill, att inhemsk tillverkning af
desinfektionsmedel förekommer, synes eu måttlig tullsats böra åsättas,
men å andra sidan torde dessa varors användning påkalla särskild varsamhet,
så att skyddet icke blifver högre, än nödigt är. Med afseende å
värdet, som, hvad lysol och kreolin beträffar, lärer utgöra omkring 1 krona
15 öre per kilogram, har eu tullsats af 10 öre per kilogram synts lämplig.
Till denna rubrik hafva vidare, på grund af beskaffenheten, hänförts
tvätt-, skur- och polermedel, framställda af tvål, fett eller olja
med tillsats af andra ämnen, vare sig de förekomma fasta, flytande eller
i pulverform. Sådana artiklar tillverkas vid flera fabriker inom landet,
och importen torde vara ringa. Värdet lärer, hvad beträffar de billigare
artiklarna tvätt- och skurmedel, utgöra omkring 50 öre per kilogram,
medan det för polermedlen, hvilkas pris är något växlande, allt efter
99
786
Putsmedc!
för läderarbeten.
N:r 1085 och
1086.
olika beskaffenhet och förpackningssätt, torde uppgå till i medeltal omkring
1 krona per kilogram. Artiklarna ifråga tullbehandlas nu antingen
som tvål, därvid i de flesta fall den för tvål, andra slag, gällande
tullsats, 10 öre per kilogram, tillämpas, eller som varor, ej specificerade,
mer eller mindre arbetade, med tull af 15 procent af värdet.
Tullsatsen i denna rubrik har slutligen befunnits lämplig äfven för
tvålhaltiga appreturmedel i fast form, Indika icke innehålla dextrin eller
stärkelse.
Den mångfald olika, för putsning af läderarbeten afsedda preparat,,
som förekomma i marknaden, och af Indika skoputsningsmedel gifvetvis
utgöra den långt öfvervägande delen, hafva, med undantag dock för
sådana, som innehålla sprit, af tulltekniska skäl sammanförts till en
grupp, som följaktligen har något större omfattning, än den nuvarande
rubriken »blanksmörja, blanksvärta och skovax» äger, äfven om hänsyn
tages till den utvidgning, samma rubrik fått därigenom, att i praxis dit
hänförts jämväl alla icke svarta skokrämer. Den nuvarande tullsatsen
för blanksmörja, blanksvärta och skovax har synts böra bibehållas för
den billiga, stora förbrukningsartikeln, vanlig blanksmörja. Andra slag
af hithörande putsmedel, hvaribland ingå ett flertal artiklar, som icke
hafva karaktären af nödvändighetsvaror, hafva däremot synts utan
olägenhet kunna draga en något högre tull. Importen af blanksmörja,
blanksvärta och skovax, som under de sista två år, för hvilka importsiffrorna
varit för kommittén tillgängliga, utgjort ungefär 175,000
kilogram årligen, har i senare tid ansenligt ökats. Större delen af importen
kommer från Tyskland.
Sprithaltiga putsmedel hafva ansetts, i likhet med hvad nu äger
rum, böra tullbehandlas som spritfernissa, och har bestämmelse härom
upptagits i en anmärkning under rubrikerna för läderputsmedel.
XY. Produkter af kemisk industri; äfvensom dithörande råämnen,
ej annorstädes upptagna.
Den kemiska industrien är med hänsyn till omfånget och de ekonomiska
förhållanden i öfrigt, hvarunder den arbetar, af två väsentligt
olika slag. Å ena sidan märkes den kemiska storindustrien, som drifver
sin tillverkning i större skala, och hvars produkter hufvudsakligen hafva
industriell användning. För ett framgångsrikt drifvande af sådan industri
fordras vissa naturliga förutsättningar. Hit bör hänföras fabrikation
787
af svafvelsyra, soda och kaustika alkalier, klorater, torrdestillationsprodukter,
konstgödsel, krut och andra sprängmedel, garfningsämnen m. fl.
A andra sidan finner man tillverkningen af artiklar för konsumtion i småpartier,
oftast för andra ändamål än rent industriella. Här är stordrift
ej något lifsvillkor, likasom ej heller de naturliga förutsättningarna spela
någon afse värd roll i dess framställningskostnader. Sådana artiklar ii ro
exempelvis ett flertal kemiska och farmaceutiska preparat. Gifvetvis
måste dessa båda grupper bedömas olika vid tullsatsernas reglerande,
då därmed afses att bereda industrien nödigt skydd mot utländsk konkurrens.
Som allmän regel torde kunna sägas, att industrier, tillhörande
första gruppen, böra skyddas, därest de i afseende å naturliga
förutsättningar äro i Sverige ungefär lika väl situerade som i öfriga på
världsmarknaden konkurrerande länder. Åro de naturliga förutsättningarna
i vårt land särskildt gynnsamma, är tullskydd ofta öfverflödigt,
och saknas de, lärer ej heller, utom i undantagsfall, denna brist böra
ersättas af stöd genom tull. I fråga om den andra gruppen åter torde
beredandet af tullskydd böra bero på, om landets konsumtionsförmåga
är stor nog att uppbära tillverkning inom landet, i hvilket fall ett måttligt
skydd ansetts i regel påkalladt.
Med afseende å hvad nyss anförts angående behof af naturliga förutsättningar
för kemisk storindustri, må här erinras om, huru i detta hänseende
förhållandena gestalta sig i Sverige. I jämförelse med de stora
industriländerna Tyskland, England, Frankrike och Förenta staterna är,
tyvärr, vårt land ej lyckligt lottadt beträffande tillgång på egna råmaterial
och fossilt bränsle, en nackdel, som emellertid till eu viss grad
motväges af vår rika vattenkrafttillgång.
Af inom landet förekommande mineralier, som äro af värde för här
afsedda industrier, är det åtminstone för närvarande egentligen endast ett,
som har större betydelse, nämligen kalksten.
Utvinningen af produkter ur barrved genom torrdestillation hänger
intimt samman med vår skogshandtering samt vår sågverks- och järnindustri.
Träkolet är fortfarande af fundamental betydelse för vårt järn.
Öfriga vid torrdestillationen erhållna produkter, hvaraf de viktigaste äro
ättiksyrad kalk, träsprit, terpentin och tjära, tillvaratagas ännu i högst
ringa mån. Vid en årligen kolad vedkvantitet om sammanlagdt 9,000,000
kubikmeter kolas blott omkring 500,000 kubikmeter i ugnar eller retorter.
Äfven om hänsyn tages därtill, att på grund af lokala och
andra förhållanden ugnskolningen aldrig kan mer än delvis uttränga
milkolning, så föreligga dock för den förra högst betydande utvecklings
-
788
möjligheter. Det får visserligen ej förbises, att vid barrvedskolningen
blott hälften så stort utbyte af ättiksyra och träsprit erhålles som vid
löfvedskolningen, hvilken senare är den i utlandet hufvudsakligen förekommande.
Men denna omständighet uppväges i någon mån af den
utvunna tjärans värdefullare beskaffenhet likasom ock af det lägre priset
å barrveden. Därtill kommer, att vid världsmarknadens stigande behof af
dessa varor utlandets fabriker måste söka fylla detta genom kvantitativt
ökad produktion med höjd förbrukning af ett allt dyrare råmaterial,
under det att de svenska vinna samma ändamål blott genom rationellare
fabrikationsmetod, som, utan ökning af den använda veden, skulle kunna
tillfredsställa eu dubbelt så stor värld skonsumtion som den nuvarande.
Eu annan industri, hvilken likasom den kol förbrukande järntillverkningen
är af stor betydelse vid tillgodogörande af våra skogars råmaterial,
trämassetillverkningen, företer det i detta sammanhang anmärkningsvärda
förhållande, att en del af råvaran, barken, hvilken inom ifrågavarande
industri kan vinna användning allenast som bränsle, är användbar
såsom ett värdefullt råmaterial för eu ny kemisk industri, nämligen
garfämnesextraktionen af granbark, hvarvid den har ett flera
gånger högre värde än såsom bränsle. Granvirke för trämassa kan
nämligen utan olägenhet fällas under safningstiden, då garfämneshalten
är störst och barken lätt kan afskalas. Då Sveriges trämasseindustri
numera beräknas årligen förbruka cirka 4.2 miljoner kubikmeter fast mått
granved och vid åtminstone en sjättedel af denna Qvantitet barken, som
utgör ungefär 60 kilogram per kubikmeter vedmassa, bör kunna tillvaratagas
på nämnda sätt. kan sålunda vid ett värde å barken af 3 öre
per kilogram, exelusive frakt, omkring 1.2 5 miljon kronor tillgodogöras
till förmån för landets skogsliandtering. Det för granbarken här beräknade
värdet lämnar dessutom en god vinstmarginal för extraktfabrikerna.
Granbarksextråktets betydelse ligger däri, att det genom sin höga halt
af syrebildande ämnen kompletterar de på sådana mera fattiga, men på
garfämnen rikare exotiska råvarorna; och erfarenheten har visat, att den
svenska granbarken är ett i kvalitativt hänseende utmärkt råmaterial.
Af de naturliga förutsättningar, vårt land äger för kemisk industri,
torde emellertid vår billiga vattenkraft böra sättas i första rummet.
Ofverslagsberäkningar hafva visat, att utöfver hittills tillgodogjorda eller
under utbyggnad varande omkring 220,000 hästkrafter torde efter reglering
af våra sjöar kunna påräknas ytterligare cirka 3.5 miljoner hästkrafter.
Det är sannolikt, att en betydande del af denna kraftmängd
kan tillgodogöras endast genom i stor skala drifna elektrokemiska fabriker.
Äf representanter för den kemiska industrien har på grund häraf kraf
-
789
tigt påyrkats, att verksamt tullskydd måtte beredas ej blott alla sådana
varor, som framställas på elektrokemisk väg, utan ock flertalet andra
kemiska produkter, hvilkas tillverkning’ anses kunna drifvas upp på
grundvalen af en inhemsk elektrokemisk industri. Med fullt uppskattande
af den betydelse, den elektrokemiska industrien en gång i framtiden
kan komma att erhålla för vårt land, har dock kommittén ansett dessa
önskemål. ej böra för den tid, den nu föreslagna nya tulltaxan kan
tänkas blifva gällande, röna tillmötesgående i afsedd utsträckning, utom
hvad angår vissa af alkaliindustriens produkter och på elektrokemisk
väg framställda gödselmedel. Kommittén har nämligen måst taga hänsyn
därtill, att ifrågasatt tull a viss;;, kemiska produkter, som ännu ej tillverkas
inom landet, skulle blifva afsevärdt betungande för den inhemska
förbrukningen utan att antagligen kunna inom den närmaste tiden framkalla
det åsyftade resultatet. Förhållandet är nämligen, att den elektrokemiska
industrien — frånsedt metallurgiska processer, hvilkas produkter
behandlas i annan afdelning af taxeförslaget — för ekonomisk framgång
fordrar billigare drifkraft än annan i landet bedrifven fabrikation. Vid
utbyggandet af våra vattenfall komma gifvetvis de energikonsumenter,
som kunna betala kraften bäst, att i första hand tillgodoses. Särskild!
torde därvid af dem, som nu arbeta med importerad! bränsle, de
mekaniska industrierna, textil- och cellulosaindustrierna samt småindustrierna
ifrågakomma. Vidare landtbruket samt, åtminstone delvis,
pappersbruken och träsliperierna. Äfven af andra skäl än hänsyn till
priset torde därjämte belysningsanläggningar likasom järnvägsdriften
komma att tillgodoses före den elektrokemiska industrien. .Sammanlagda
kraftbehofvet för dessa olika ändamål är emellertid så stort, att
det näppeligen kan fyllas af den vattenkraft, som med hänsyn till ekonomiska
förhållanden torde kunna blifva utbyggd under de närmaste 10 å
15 åren. Vid sådant förhållande kan ej i afscvärd mån till för elektrokemisk
industri antagligt pris beräknas disponibel annan kraft än den,
som. vid något enstaka, mycket stort fall, såsom Trollhättan, i saknad
af distributionsmöjlighet ej kan afsättas till bättre betalande konsument;
och torde för sådant fall kraftmängdens utnyttjande redan tillräckligt
gynnas genom bibehållna eller föreslagna nya tull satser för å ena sidan
kiseljärn och stål, samt å andra sidan de hit hänförliga artiklarna förtätade
gaser, kaustika alkalier, klorkalk, karbider, kalkkväfve m. in.
790
Förtätade
gaser,
W:r 1087.
Å. Kemiska grundämnen och deras föreningar, ej annorstädes upptagna.
Af de råämnen eller kemiska produkter, Indika med allmänt kända
termer betecknas såsom grundämnen, syror, baser och salter, hafva här,
i nu anförd ordning, upptagits alla sådana, som ansetts böra särskild t
specificeras, hvarjämte hit äfven hänförts några andra kemiska föreningar,
som icke inrymmas under någon af nyssnämnda beteckningar.
Förtätade gaser tullbehandlas nu som kemiskt-tekniska preparat,
ej specificerade, och draga följaktligen tull med 15 procent af varans
värde. Hos kommittén har emellertid gjorts framställning om ökadt
tullskydd för tillverkningen af flytande kolsyra, hvarvid anförts, att
import från Tyskland stundom ägt rum till pris ända ned till 12 å 15
öre per kilogram, under det att den svenska varan ej utan förlust för
fabrikanterna kunde afyttras under 35 öre per kilogram. Gjorda försök
att genom prisöfverenskommelser göra konkurrensen utifrån mindre
kännbar hade ei ledt till varaktigt resultat, och det kunde befaras, att
de svenska fabrikerna, om ej ökadt skydd erhölles, skulle utträngas från
marknaden. En högre tullsats borde ej heller blifva betungande för
konsumtionen, som hufvudsakligen förekomme inom läskedrycksindustrien
samt för visst slag af belysning (luxljus). Exempelvis skulle_ en tullsats
af 15 öre per kilogram kolsyra, om den fullt utnyttjades, ej
höja tillverkningskostnaden per flaska kolsyrad! vatten med mera än
0.0 7 5 öre.
Kommittén, som funnit den inhemska tillverkningen af flytande
kolsyra i behof af ett kraftigare skydd, har i sådant hänseende ansett
eu tullsats af 5 öre per kilogram brutto, hvilken nära torde komma att
motsvara den af fabrikanterna påyrkade, 15 öre per kilogram netto, vara
af beliofvet påkallad. Denna tullsats understiger något den i Tyskland
gällande, G mark per 100 kilogram brutto. Kommittén hai’ utgått ifrån att
man i regel kan räkna med, att importen sker på järn cylindrar, vägande
ungefär dubbelt mot den däri inneslutna komprimerade kolsyran.
Af tulltekniska skäl har rubriken utsträckts att omfatta alla förtätade
gaser, helst som fabrikation af flera sådana, såsom syrgas och vätgas,
redan upptagits inom landet. Då kolsyrans industriella betydelse är
ojämförligt större än öfriga hithörande varors, har dock tullsatsens belopp
föreslagits uteslutande med hänsyn till förstnämnda artikel. Kommittén
har'' visserligen icke förbisett, att stundom förtätade gaser —
791
•exempelvis flytande luft — måste transporteras i annat emballage än
järncylindrar, men sådana undantagsfall hafva ansetts ej böra inverka
på beräkningen för bruttoförtullning.
I den svenska järnindustriens intresse har kommittén funnit lämpligt
föreslå särskild förtullning af såsom emballage använda järncylindrar
af utländsk tillverkning, hvilka ej förut införtullats.
Gällande taxa upptager i särskild rubrik artiklarna svafvel och Sv^ve,l08egC‘
svafvelblomma. Då i praxis hit hänförts alla slag af svafvel, rått eller
renadt, och sålunda äfven t. ex. svafvelmjölk, har åt rubriken gifvits
en härmed öfverensstämmande lydelse.
I samma rubrik har äfven upptagits fosfor, som nu är tullfri.
Under uppgift att tillverkning på elektrokemisk väg af denna
artikel vore inom landet tillämnad, har tull å fosfor påyrkats. Så länge
emellertid någon mera betydande industri på detta område ännu icke
kommit till stånd, synes det icke böra ifrågasättas att tullbelägga detta,
för en så pass betydande exportnäring som tändst-icksindustrien viktiga
ämne.
För saltsyra (klorvätesyra) har nu gällande tullfrihet bibehållits. Saltsyra etc.
I samma rubrik hafva äfven upptagits artiklarna fluorvätesyra och N,r 108
fluorammonium. Dessa draga nu tull med 15 procent af värdet såsom
kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade, andra slag. De äro emellertid
ej föremål för inhemsk tillverkning, vid hvilket förhållande och då
de hafva rätt stor användning inom glasindustrien som etsningsmedel,
tullfrihet för dem ansetts påkallad.
För svafvelsvra utgår nu tull med 0.5 öre per kilogram. Af Svafvelsyra
representanter för åtskilliga näringar har gjorts framställning om tull- N;r 10''g0>
frihet för denna vara. Härvid har uppgifvits, att starkt koncentrerad
syra, som för vissa tekniska ändamål vore erforderlig, ej fabricerades
inom landet. Å andra sidan hafva tillverkare af svafvelsyra ej blott
motsatt sig förslaget om tullens borttagande utan yrkat på dess höjande.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett lämpligast att i sak bibehålla
nu gällande tullsats. Densamma utgör icke mer än 10 å 12 procent åt
varans värde, hvilket skydd den inhemska tillverkningen, som fyller
största delen af landets behof, icke torde kunna undvara. I rubriken
har äfven upptagits svafvelsyreanhydrid, en artikel, som på senare tid
börjat få rätt stor användning, bland annat i färgerier, i stället för vanlig
svafvelsyra.
792
Salpetersyra.
N:r 1091.
Borsyra etc.
N:r 1092.
Fosforsyra
etc.
N:r 1093.
Då man måste räkna med möjligheten af import af svafvelsyra i
tankvagnar och brnttoförtullning i sådant fall svårligen kan tillämpas,,
har nettoförfållning ansetts böra förordas, så att taraafdrag medgifves ej
blott såsom nu för korg och packning utan för emballaget i sin helhet,
hvilket naturligtvis förutsätter, att tullsatsen i motsvarande mån höjes.
Härvid lärer man böra räkna med den vanliga införseln af syran i
damejeanner, med Itvilkas vikt den nuvarande, till 9 procent bestämda
taran alltså ökas. Med hänsyn härtill har vid nettoförtullning eu tullsats
af 60 öre per 100 kilogram ansetts motsvara den nuvarande, 50 öre brutto.
De största förbrukarna af salpetersyra inom landet torde vara
sprängämnesfabrikerna, som dock med egen tillverkning fylla sitt behof af
varan, i följd hvaraf tullen, som nu utgår med 2 öre per kilogram, lärer
sakna betydelse för denna industri. Emellertid förekommer jämväl annan
icke så obetydlig inhemsk salpetersyretillverkning, hvilken lärer vara
väl i behof af nuvarande skydd. Då härtill kommer, att svafvelsyra,
som vanligen användes vid framställning af salpetersyra, ansetts böra
fortfarande draga tull, bär för nu ifrågavarande artikel tullsatsen bibehållits
oförändrad.
Såväl borsyra som borax (natriumtetraborat) äro nu tullfria, och
någon ändring härutinnan lärer icke böra ifrågakomma. Dessa inom
åtskilliga industrier — såsom fabrikationen af emaljerade kärl, porslinstillverkningen
och beredningen af antiseptiska medel — i ej obetydligmängd
använda ämnen äro nämligen icke och torde ej heller blifva
föremål för framställning inom landet.
1 samma rubrik hafva upptagits myrsyra och mjölksyra, hvilka
nu hänföras till rubriken kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade,
andra slag. Dessa syror äro till användningssätt och värde hvarandra
närstående. Hvad myrsyran beträffar, har den till någon mindre del
kunnat ersätta ättiksyran inom textilindustrien särskild! vid tillfällen, då
tillgången å ättiksyra af inhemsk tillverkning varit knapp. Ifrågavarande
syror lära icke tillverkas inom landet och torde utan olägenhet
kunna göras tullfria, i synnerhet som de icke under normala förhållanden
konkurrera med ättiksyran.
Fosforsyra drager för närvarande tull med 5 procent af värdet,
och har värdetullen utbytts mot vikttull till ungefär motsvarande belopp.
Visserligen kunde ifrågasättas att, då detta ämne icke i afsevärd
mängd tillverkas inom landet för afsalu, gorå detsamma tullfritt, men
793
då tullfrihet för fosforsyra utan tvifvel komme att medföra fara för
superfosfattullens effektivitet, har kommittén funnit sig- icke höra tillstyrka
en sådan förändring. Enligt uppgift utgör priset å fosforsyra
dO å 30 kronor per 100 kilogram; och har med hänsyn därtill, att en
vikttull gynnar införseln af starkare syra, tullsatsen beräknats efter det
högre priset.
Med fosforsyra hafva likställts de nu som kemiskt-tekniska preparat,
ej specificerade, andra slag, tullbehandlade artiklarna ammonium-, kaliumoeh
natriumfosfat, Indika hafva rätt stor industriell användning och icke
tillverkas inom landet.
Gällande taxas bestämmelser om tull å ättika och ättiksyra hafva
kompletterats med det för den tekniska förbrukningen betydelsefulla
tillägget att, om varan vid tullbehandlingen denatureras, tullen skall
utgå för vara af mera än 12 men icke öfver 55 procents syrehalt med
allenast 12 öre och för vara af högre syrehalt med 25 öre, allt per
kilogram räknadt.
Nuvarande bestämmelser, hvilkas tillämpning, enligt uppgift från
tullverket, icke medfört större svårighet, oaktadt tullen oftast utgår efter
varans syrehalt, hafva tagit hänsyn hufvudsakligen till spritättika. Ifråga
om denna artikel, hvilken så godt som uteslutande torde användas inom
hushållen och konservindustrien och hvaraf landets förbrukning helt och
hållet lärer kunna fyllas medelst inhemsk tillverkning, har behof af
ändring icke yppat sig. Från förbrukare af varan har icke framställts
någon anmärkning, och spritättiksfabrikanterna synas bestämdt motsätta
sig hvarje tullnedsättning. Helt annorlunda är däremot förhållandet
med den hufvudsakligen för teknisk användning afsedda träättiksyran.
Dylik syra framställes här i landet antingen ur importeradt kalkacetat
eller direkt ur trä genom destination; men de inhemska fabriker,
som framställa träättiksyra, äro icke alltid i stånd att tillfredsställa det
stora behofvet, och vid tillfällen, då man till följd häraf behöft importera
varan, har nuvarande tull visat sig medföra afsevärd olägenhet för
de förbrukande industrierna. För den vara, som vanligen finner användning
inom tekniken, eller syra med 50 procents syrehalt, uppgår
tullafgiften till 50 öre per kilogram, under det att priset å varan
under senare år utgjort i Köpenhamn 28 öre och i Sverige å vara af
inhemsk tillverkning 30 å 32 öre, per kilogram räknadt, hvadan
tullen har karaktär nära nog af importförbud. Då härtill kommer, att
en så hög tull ingalunda påkallas af hänsyn till träättiksyrefabrikationen,
har det synts angeläget att söka tillmötesgå från representanter för åt
100
-
Ättika etc.
N:r 1094—
1096.
794
Oxalsyra etc.
N:r 1097.
Citronsyra
N:ret|098.
skilliga industrier framställdt kraf på nedsättning af tullen å ättiksyra
för tekniskt bruk. Vid öfvervägande af de åtgärder i berörda syfte,
som lämpligen kunna ifrågasättas, visar sig till en början, att en uppdelning
i spritättika — hvars syrehalt aldrig öfverstiger 15 procent — och
träättiksyra icke kan användas, emedan den senare genom utspädning
med vatten kan göras användbar till matättika och sålunda ersätta spritättikan.
Då vidare ej heller eljest någon åtgärd, som kunde menligt
inverka på spritättiksfabrikationen, lärer böra ifrågakomma, har kommittén
stannat vid ofvan omförmälda förslag om lägre tullsats för ättika,
som underkastas denaturering. En i frågan verkställd sakkunnig utredning
har gifvit vid handen, att ättiksyra utan olägenhet för dess
tekniska användning kan göras olämplig till förtäring genom uppblandning
med det s. k. allmänna denatureringsmedlet, bestående af 10 delar
träsprit och 3 delar pyridinbaser, hvarvid beräknats, att till 1 kilogram
100-procentig ättiksyra skulle sättas 52 kubikcentimeter denatureringsmedel.
Närmare bestämmelser angående denatureringen lära böra utfärdas
på administrativ väg. De i förslaget upptagna tullsatserna för
denaturerad ättika af olika styrka hafva tillkommit efter samråd med
sakkunniga. Mot de föreslagna bestämmelserna hafva hvarken tillverkare
eller förbrukare af varan haft något att erinra.
I förevarande rubrik upptagna artiklar tullbehandlas nu som kemiskttekniska
preparat, ej specificerade, andra slag. Oxalsyran har sin största
användning inom färgeri- och tygtryckeriindustrien. Af oxalaterna är kaliumbioxalat
det industriellt viktigaste. Det användes inom textilindustrien
i likhet med oxalsyran. Förutsättningarna att inom landet få till stånd
tillverkning af oxalsyra och dess salter torde vara rätt goda. Kommittén
har också ansett sig böra förorda bibehållande af nuvarande tull,
omsatt till vikttull. I betraktande däraf, att oxalsyra)! lärer betinga
ett medelpris af omkring 50 öre per kilogram och att det viktigaste saltet,
kaliumbioxalat, kostar ungefär 70 öre per kilogram, samt med hänsyn
till syrans öfvervägande betydelse har tullen föreslagits till 7 öre per
kilogram.
På grund af citronsyrans och vinsyrans likartade användning, bland
annat för beredning af konstgjorda fruktsafter, hafva dessa syror sammanförts
i eu rubrik, i hvilken jämväl upptagits dels vinsten af olika
sammansättning, dels ock det särskildt i medicinen använda seignettesalt
samt andra tartrater af kalium, natrium och ammonium. För
samtliga dessa ämnen har tullfrihet ansetts böra äga rum, hvilket, hvad
795
de viktigaste artiklarna citronsyra, vinsyra och surt vinsyrad^ kali
(vinsten) beträffar, öfverensstämmer med nu gällande stadganden. Enligt
kommitténs förslag komma citrater, som hittills varit tullfria, att falla
under rubriken för kemiskt-ietniska preparat, ej särskildt nämnda,
och draga tull med 15 procent åt värdet, men någon olägenhet häraf
synes ej vara att befara, då ifrågavarande salter lära hafva obetydlig
och hufvudsakligen medicinsk användning.
Salicylsyra är ett ämne med så vidsträckt användning på olika
områden, dels inom medicinen, dels inom hushållen och födoämnesindustrien
såsom konserveringsmedel, dels ock för färg- och parfymtillverkning,
att det ansetts böra i förslaget särskildt upptagas. Da
denna syra, som nu tullbehandlas som kemiskt-tekniskt preparat, ej
specificeradt, andra slag, enligt uppgift kostar 2 kronor per kilogram,
har tullsatsen upptagits till 30 öre per kilogram.
Möjligheten af, att tillverkning af denna vara kan komma att
upptagas inom landet, synes icke vara utesluten.
Kaustik ammoniak har i förslaget upptagits med oförändrad tullsats,
5 öre per kilogram.
Importen af denna vara har under de senaste åren afsevärdt minskats
(importen år 1907 utgjorde ungefär 58 ton), hvaremot tillverkningen
inom landet under samma tid sa utvecklats, att, från det att
före år 1907 ingen export ägde rum, nämnda år icke mindre än 96
ton utfördes.
Vid elektrolys af klorkalium och koksalt för tillverkning ai korkalk
erhålles jämte klor äfven kaustik alkali, kaustik kali och
kaustik natron. För sistnämnda, artiklar, som hittills varit tullfria,
hafva representanter för den kemiska industrien påyrkat en tullsats af
2 kronor 50 öre per 100 kilogram, hvarvid samma skäl anförts som
för tull å klorkalk, hvarom hänvisas till motiveringen vid denna
artikel. Kommittén liar af hvad i saken förebragts funnit, att, äfven
om den inhemska tillverkningen af dessa artiklar ännu icke nått någon
större utveckling, man väl kan räkna med möjligheten af en ändring
härutinnan under förutsättning af lämpligt tullskydd. Vidare har framgått,
att den ifrågaställa tullsatsen icke torde blifva sa betungande för
förbrukarna, att olägenheterna i detta hänseende kunna antagas upp
-
Salicylsyra.
N:r (099.
Kaustik
ammoniak.
N:r 1100.
Kaustikt
kali etc.
N:r KOI.
796
Magnesia etc.
N:r 1102.
Koksalt etc.
N:r 1103.
våga de motsedda fördelarna. Kaustikt alkali användes bland annat
inom textil-, pappersmasse- och pappersindustrierna. Inom dessa industrier
har dock förbrukningen ingalunda den omfattning, att en måttlig
tull å varan kan spela någon nämnvärd roll. I större mängd användes
den visserligen för tillverkning af tvål och såpa; men äfven om alkalipriset
skulle stegras med hela beloppet af den föreslagna tullsatsen,
ökades dock ej tillverkningskostnaden för 100 kilogram råtvål, hvari
ingå 10 å 12 procent kaustikt natron, med mera än 25 å 30 öre, och
tvålen drager ju tull med icke mindre än 10 kronor för samma kvantitet.
Afsevärdt ogynnsammare skulle inverkan af eu fullt utnyttjad
tull på kaustikt kali blifva för s ap tillverkningen, som då finge att
räkna med ökad kostnad af 45 a 60 öre per 100 kilogram såpa, under
det att för den färdiga produkten tullen utgår med 5 kronor per 100
kilogram. Då emellertid sistnämnda tullsats icke lärer kunna sägas
vara knappt tillmätt och taran för utländsk konkurrens i hvarje fall
icke torde vara synnerligen stor, synes möjligheten af alkalitullens
motsägande icke innebära någon mera svårlöst kalkylfråga. Kommittén
har därför och med hänsyn till erhållna prisuppgifter funnit sig höra
förorda den begärda tullsatsen. Enligt nyssberörda uppgifter beräknas
priset å fast kaustikt natron till 22 kronor 50 öre, å fast 75-procentigt
kaustikt kali till 99 kronor samt å flytande 36-procentigt sådant till
27 kronor, allt per 100 kilogram räknadt. Af tull tekniska skäl kan
åtskillnad icke göras mellan kaustikt natron och kaustikt kali trots deras
olika värde, likasom ej heller mellan alkali af olika styrka.
Gällande taxa upptager i särskild rubrik såsom tullfria artiklarna
magnesia och magnesiasalter. Kommittén, som på olika ställen i förslaget
specificerat de magnesiapreparat, hvilka hafva större betydelse,
har i förevarande rubrik upptagit det ämne, som inom kemien bär
namnet magnesia, nämligen magnesiumoxid, samt den produkt, som
vanligen betecknas med namnet magnesia, nämligen kolsyrad magnesia.
Här hafva vidare inrymts de äfven nu tullfria artiklarna ren lerjord
och lerj ordshy draf. Lerj ordshy draf spelar en allt större roll som råvara
för den äfven här i landet bedrifna tillverkningen af järnfri svafvelsyrad
lerjord. Att tullfriheten bibehålies, är därför af stor vikt.
_ Koksalt, alla slag, åtnjuter för närvarande likasom enligt förslaget
tullfrihet. Ifrågasättas kunde måhända, om ej sådana slag af koksalt,
797
som endast till en del utgöras af klornatrium och som ofta inkomma
i mindre, för detaljhandeln afsedda förpackningar, exempelvis cerebossalt
— bestående af jämte klornatrium en mindre mängd fosforsyrad, fälld
kalk — borde åsättas tull. Men jämväl dylika slag- af koksalt hafva stor
betydelse vid tillredning'' af lifsmedel, hvarför äfven de synas böra åtnjuta
tullfrihet.
Någon inhemsk framställning af öfriga klorider förekommer ej.
Vid sådant förhållande torde tullfrihet böra medgifvas för de hithörande
salter, som hafva någon större industriell användning. Af dessa äro
klorkalium och salmiak (klorammonium) äfvensom klormagnesium redan
nu tullfria, hvaremot de öfriga i rubriken upptagna tullbehandlas såsom
ej specificerade kemiskt-tekniska preparat, andra slag. Klorkalcium användes
bland annat i köldmaskiner, klorbarium vid färgtillverkning och
kloraluminium inom färgeriindustrien.
De i gällande taxa specificerade, tullfria ämnena brom och jod
samt bromkalium, bromnatrium, jodkalium och jodnatrium hafva jämväl
här upptagits såsom tullfria. Enahanda är förhållandet med de till
användningen likartade, såsom ej specificerade kemiskt-tekniska preparat,
andra slag, nu tullbehandlade artiklarna bromammonium och jodammonium.
Klorkalk åtnjuter för närvarande tullfrihet. Artikeln i fråga är
en af den elektrokemiska industriens mera betydande produkter, och för
denna industris utveckling är det af stor betydelse att kunna med ekonomisk
fördel tillverka och afyttra klorkalk. För att emellertid den
inhemska varan skall kunna konkurrera med den engelska och tyska
klorkalk, som för närvarande importeras i betydande mängd, erfordras ett
måttligt tullskvdd. Klorkalken användes hufvudsakligen som blekningsmedel
för pappersmassa. Från pappersbrukens sida torde dock invändningar
ej göras mot tull å klorkalk. Flertalet pappersbruk hafva nämligen
god tillgång på vattenkraft och kunna, om priset å klorkalk skulle
nämnvärd t stegras, göra sig oberoende af användningen af varan genom
att verkställa blekningen på elektrolytisk väg. Å andra sidan skulle
det för åtskilliga pappersbruk vara fördelaktigt, om de kunde få sitt
behof af klorkalk fylldt inom landet och sluppe att för den tid, den
utrikes sjöfarten är stängd, upplägga stora förråd af klorkalk, som förlorar
i värde genom att förvaras. Kommittén har därför ansett ifrågavarande
artikel böra beläggas med tull, hvilken i enlighet med såväl
alkaliindustriens representanters som öfriga sakkunnigas mening upptagits
till 1 krona per 100 kilogram. Priset å klorkalk har under
Klorkalk
N:r 1104
798
Kaliumklorat
N:r6tnÖ5.
Alun etc.
N:r 1106.
senare år varit ganska växlande. År 1902 utgjorde det omkring 12
kronor per 100 kilogram men nedgick sedermera på grund af stark
konkurrens mellan de utländska klorkalkfabrikerna till omkring 8
kronor.
Från kemistsamfundet har inkommit framställning om eu tull af
5 öre per kilogram å kaliumklorat och natriumklorat. Den begärda tullsatsen
har uppgifvits vara behöflig för den inhemska tillverkningens
skyddande mot dumping, och har tillika framhållits, att utländska fabrikex-,
särskildt franska och amerikanska, äro starkt tullskyddade. Emellertid
äro de ifrågavarande ämnena af stor betydelse för tändsticksfabrikationen,
och endast eu del åt landets tändsticksfabriker bedrifva själfva
klorattillverkning, hvarför kommittén ej ansett rådligt föreslå frångående
af gällande tullfrihet. Öfriga klorater synas, likasom perklorater,
icke vara af den betydelse, att de böra i taxan särskildt omnämnas.
De senare användas inom sprängämnesfabrikationen men torde icke
vara föremål för import.
Alun, alla slag, drager nu tull med 1 krona 25 öre per 100 kilogram.
Svafvelsyrad lerjord samt s. k. alunkakoi’ äro åsätta en tull åt
i krona per 100 kilogram.
Hos kommittén hafva gjorts framställningar dels om borttagande
dels om höjning af tullen å svafvelsyrad lerjord, och har till stöd för
förstnämnda'' förslag åberopats varans betydelse såväl för pappers- som
för färgindustrien, hvilken sistnämnda använde absolut arsenikfri svafvelsyrad
lerjord, ett ämne, som icke vore föremål för nämnvärd framställning
inom landet. Yrkandet om tullförhöjning har icke motiverats, men
synes åsyfta, att den inhemska tillverkningen skulle uppdrifvas så, att
den kunde fylla landets behof af ifrågavarande artikel. Kommittén har
ansett nuvarande tullsats böra bibehållas oförändrad.
Då vidare lerjordsalun eller det slag af alun, som hufvudsakligen
användes, i allt större utsträckning ersättes med svafvelsyrad lerjord,
har den tullnedsättning, som ett sammanförande i denna rubrik af de
bägge varuslagen medför, icke synts innebära afsevärd olägenhet.
Artikeln alunkakor har icke ansetts behöfva specificeras, då den
torde kunna betraktas som ett slag af svafvelsyrad lerjord och sålunda
Titan särskild föreskrift bör som sistnämnda ämne tullbehandlas..
I förevarande rubrik har äfven upptagits vattenglas, hvarigenom
varan bibehålies vid sin nuvarande tullsats.
799
I förevarande rubrik upptagna svafvelsyrade salter äro äfven för Kaliumsulfat
närvarande tullfria. Fälld gips går i handeln ofta under olika fantasi- N.et,<||)7
namn, såsom satinit o. d. På annat ställe i förslaget, nämligen bland
färger, har permanenthvitt (barramsölfat) upptagits.
Svafvelsyrad, surt svafvelsyrligt (natriumbisulfit) och undersvafvelsyrligt
natron åtnjuta för närvarande tullfrihet, och någon ändring häri
torde ej böra äga rum. Med dem har natriumhydrosulfit ansetts höra
likställas. Sistnämnda artikel, som nu drager tull med 15 procent af
värdet, tillverkas icke inom landet. Den användes inom textilindustrien.
Såsom natriumhydrosulfit torde äfven böra behandlas blandningar af
denna vara med mindre mängder andra ämnen, afsedda att göra varan
mera hållbar, hvilka blandningar inkomma under olika namn, såsom
hyraldit och rongalit.
Kalisalpeter (salpetersyradt kali) lärer på grund af sin stora bety- Kalisalpeter,
delse för kruttillverkningen fortfarande böra vara tullfri. Något afseende ‘r
lärer sålunda icke kunna fästas vid en hos kommittén gjord framställning
om tull å detta ämne.
För ammoniumnitrat (salpetersyrad ammoniak) har nu gällande Ammoniumtullsats,
10 öre per kilogram, bibehållits. Att specificera öfriga nitrater n-mim.
— bortsedt från chilesalpeter, som återfinnes under konstgödsel, och den
ofvan nämnda artikeln kalisalpeter — har icke ansetts nödigt, då de
utan olägenhet torde kunna ingå i slumprubriken för kemiskt-tekniska
preparat, ej särskildt nämnda. För det öfvervägande flertalet af dem,
såsom salpetersyrad kalk, salpetersyrad baryt och salpetersyrad strontiumoxid,
innebär detta ingen förändring. Däremot blir salpetersyrad
magnesia, som nu hänföres till de tullfria magnesiasalterna, fullbelagd,
men detta torde sakna betydelse, då ämnet i fråga veterligen icke har
nämnvärd praktisk användning.
Inkomna framställningar om tull å den nu tullfria artikeln pottaska Pottaska etc.
hafva icke vunnit beaktande. Någon inhemsk framställning af pottaska W:r lil0-under en nära framtid torde nämligen ej vara att förvänta, medan däremot
artikeln i fråga har afsevärd industriell användning, särskildt inom
glastillverkningen.
Surt kolsyrad! kali, som finnes såsom tullfritt upptaget i gällande
taxa, bör fortfarande vara tullfritt, hvilket det äfven blifver med tillämp
-
800
ning af anmärkningen till afd. XV A. Soda och natriumbikarbonat
(s. k. bikarbonat) äro nu tullfria.
Af tillkallade representanter för alkaliindustrien har fråga väckts
om åsättande af tull å all soda eller åtminstone å den kristalliserade.
Härvid har emellertid a andra sidan erinrats om sodans stora industriella
användning. Denna artikel användes nämligen, förutom till hushållsbruk,
i synnerligen stor utsträckning inom textil-, glas-, cellulosa- och pappersindustrierna
m. 11. Vidare har anmärkts, att en tull å kalcinerad soda
skulle lända den inhemska sodatillverkningen till skada, då denna tillverkning
hittills uteslutande bestått i framställning af kristallsoda med
importerad kalcinerad soda såsom utgångsmaterial.
Åsättande af tull endast å kristallsoda möter å andra sidan den
tulltekniska svårigheten, att någon bestämd gräns mellan kristallsoda
och annan soda näppeligen kan uppdragas.
Vidare har det ock synts, som om en dylik tull vore af behofvet
mindre påkallad, då flera fabriker för tillverkning af kristalliserad soda
kunnat utan tullskydd uppstå, livilket säkerligen sammanhänger med det
förhållande, att tillverkningen har ett naturligt skydd i de jämförelsevis
höga fraktkostnaderna för den kristalliserade sodan, som håller ända
till 60 procent vatten eller däröfver.
Hjorthorns- I gällande tulltaxa finnes kolsyrad ammoniak (hjorthornssalt) upp
N-mhi
tagen med en tull af 7 öre per kilogram, och har kommittén icke funnit
anledning att häruti föreslå någon ändring. Såsom hufvudord har i
rubriken varans vanligaste benämning hjorthornssalt upptagits.
Af kolsyrade salter, som ej upptagits i rubrikerna n:r 1110 och 1111,
återfinnas kolsyrad magnesia i rubriken för magnesia samt fälld kolsyrad
kalk eller krita bland färger och färgningsämnen.
Cyan kal ium Cyankalium är för närvarande tullfritt, och någon ändring härutinnan
t°rde ej böra vidtagas. Med detta ämne har cyannatrium, livilket har
samma användning som cyankalium, synts böra likställas.
Enligt gällande taxa äger tullfrihet rum äfven för gult och rödt
blodlutsalt. Såsom sådant lärer dock, enligt uppgift, endast ferro- och
ferricyankalium hafva tullbehandlats, under det att motsvarande natronsalter
i allmänhet torde hafva tullbehandlats som ej specificerade
kemiskt-tekniska preparat, andra slag. Någon anledning att i t-ullbehandlingsafseende
här skilja mellan kali- och natronsalterna lärer icke
801
förefinnas, hvarför i förslaget angifvits, att båda slagen böra tnllbeliandlas
såsom blodlutsalt.
Då kommittén föreslagit bibehållande af tullfrihet för blodlutsalt,
torde böra erinras därom, att, sedan äldre tillverkningsmetoder att utvinna
ämnet ur animaliskt affall trädt tillbaka för fabrikationen af blod1
lits altet som biprodukt från lysgasverken, den enligt sistnämnda metod
ntvunna varan ej blott torde komma att täcka landets behof utan äfven
medgifva en afsevärd export.
1 betraktande däraf, att ättiksyrad kalk är ett viktigt råämne för
ättiksy re tillverkningen, har densamma, som nu tnllbeliandlas som ej
specificeradt kemiskt-tekniskt preparat, andra slag, särskildt upptagits.
Då eu afsevärd inhemsk tillverkning af denna torrdestillationsprodukt
redan förekommer och produktionen torde komma att ökas, i den mån
den nya metoden för framställning af träkol medelst kolning i ugn
vinner större användning, lärer tullpliktigheten höra bibehållas, men
tullsatsen bestämmas efter vikt. Vid bestämmande af lämplig vikttull
möter dock eu viss svårighet härutinnan, att priset å varan är mycket
växlande, beroende på marknadsförhållandena i Amerika, hvarifrån största
delen af världsbehofvet för närvarande täckes. Under det att varan vid
tiden för utredningen betingade ett pris af 24 öre per kilogram, har
priset tidigare växlat mellan 13 och 32 öre per kilogram. Då emellertid
enligt samstämmande uppgifter från förbrukare och tillverkare af denna
artikel en tull af 3 öre per kilogram för såväl rå som renad vara
synes vara väl afvägd, har denna tullsats blifvit i förslaget upptagen.
Ättiksyrad kromoxid och ättiksyrad järnoxid, hvilka nu tullbehandla»
som kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade, andra slag, med
tull af 15 procent af värdet, hafva likartad användning såsom betningsmedel
inom färgeriindustrien, i följd hvaraf sistnämnda ämne upptagits
på denna plats i förslaget och icke bland tunga metallsalt^-. Priset å
ättiksyrad kromoxid utgör enligt uppgift 31 kronor 50 öre och å ättiksyrad
järnoxid 61 kronor, allt per 100 kilogram räknadt. Då det förra
ämnet torde vara det mera betydande, har tullsatsen för dessa råvaror
ansetts icke böra upptagas högre än till 5 öre per kilogram.
För de i gällande taxa upptagna kromsyrade och surt kromsyrade
kali- och natronsalterna har tullfrihet bibehållits, då dessa saker val äro
föremål för stor användning men icke för tillverkning inom landet. Sådan
101
Ättiksyrad
kalk.
N:r i!94.
Ättiksyrad
kromoxid etc.
N:r U!5.
Kaliumkromat
etc.
N:r 1116.
802
tillverkning är enligt kemist-samfundets uttalande visserligen tänkbar,
men då svåra yrkessjukdomar därvid stundom lära uppstå, synes upptagandet
af denna fabrikation icke vara önskvärd. Kromsyran, som
icke kan framställas utan i samband med kromaterna, bör under sådana
förhållanden äfven vara tullfri.
Arsenik- Arseniksyra i gliet eller hvit arsenik åtnjuter för närvarande tull
8yrM-M»7etC''
frihet, under det att de jämväl inom åtskilliga industrier använda arseniksyrliga
kali- och natronsalterna draga tull som kemiskt-tekniska preparat,
ej specificerade, andra slag, med 15 procent al värdet. Da tillverkning
inom landet af dylika saker ej förekommer eller torde vara att förvänta,
hafva de upptagits till tullfrihet.
Angående villkoren för införsel af arseniksyrlighet. och nämnda
arseniksyrliga saker finnas 1 öreskrifter gillra i giftstadgan, och lärer
vid sådant förhållande bestämmelse därom icke böra — såsom nu är
förhållandet med afseende å arseniksyrlighet — inflyta i tulltaxan.
Enär ett flertal kemiska föreningar, i Indika antimon ingår, genom
detta ämne erhålla sin karaktär, har i fråga om antimonföreningar i
förslaget gjorts undantag från den eljest i hufvudsak tillämpade regeln
att endast'' specificera bestämdt individualiserade kemiska preparat, och
hafva alla slag af antimonföreningar, Indika ej, såsom antimoncinnober,
äro hänförliga till färger, upptagits i en gemensam rubrik, i hvilken
dock särskild! omnämnts den mest betydande, nämligen kräkvinsten
(antimonkaliumtartrat). Da antimonföreningar icke tillverkas inom landet
och sådan tillverkning icke torde vara att vänta samt dessa ämnen hafva
afsevärd användning inom flera stora näringsgrenar, såsom kautschuksoch
textilindustrierna, torde desamma i stället för att, såsom nu sker,
tullbehandlas som kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade, andra slag,
böra vara tullfria,
Toriumnitrat Vid 1897 års riksdag gjordes kemiskt-tekniska preparat af de såll
etc.
synda jordartsmetallerna cerium, lantan, didym, yttrium, erbium, torium,
N:r (118. tpau^ /irkonium och beryllium tullfria, hufvudsakligen med hänsyn till
deras användning vid preparering al glödstrumpor. Då ifrågavarande
ämnen fortfarande användas för samma ändamål, därvid dock till öfvervägande
del toriumnitrat brukas, lärer tullfrihet böra bibehållas. Däremot
torde det vara obehöflig!, att i taxan uppräkna de sällsynta jordmetallerna,
utan synes det, enligt hvad från sakkunnigt håll förklarats,
vara tillfyllest att jämte omnämnande af toriumnitrat endast använda
uttrycket »andra föreningar af sällsynta jordartmetaller».
803
Wolframsyra hänföres nu till ej specificerade kemiskt-tekniska
preparat, andra slag-, och drager följaktligen tull med 15 procent af
värdet. Då denna artikel har alsevärd användning inom järnindustrien
och tillverkning häraf icke lärer förekomma inom landet, har kommittén,
i enlighet med hvad af järnkontoret föreslagits, upptagit ifrågavarande
ämne såsom tullfritt.
I rubriken hafva äfven guld- och platinasalter upptagits. Före år
1901 tullbehandlades dessa ämnen som ej specificerade kemiskt-tekniska
preparat, andra slag, med tull af 15 procent af värdet, men sistnämnda
år utbrötos de viktigare slagen, hvilka hafva afsevärd användning inom
fotografien, och bestämdes därvid för dem eu särskild tullsats af 8 öre
per kilogram. Denna tullsats står dock icke i något rimligt förhållande
till ifrågavarande salters högst betydande värde eller till arbetskostnaden
vid framställningen. Fn effektiv höjning af densamma torde emellertid
få anses mindre tillrådlig på grund däraf att, om berörda saker beläggas
med en efter värde! bättre afpassad tull, fara uppstår, att importen,
hvilken vanligen äger rum i små och mycket litet skrymmande partier,
undandrages tullbehandling. Då härtill kommer, att den årliga importen
ej uppgår till mer än några tiotal kilogram samt den nuvarande
tullen sålunda icke har någon betydelse för statskassan, har tullfrihet
ansetts böra medgifvas för samtliga guld- och platinasalter. Med guldoch
platinasalter afses här alla saker, äfven dubbelsalter. hvari guld
eller platina ingår.
För järnvitriol har i stället för nuvarande 10 procents värdetull
upptagits en däremot svarande vikttull af 50 öre per 100 kilogram.
Zinkvitriol drager nu, såsom hänförlig till rubriken »vitriol,
alla slag», tull med 10 procent af värdet. Då emellertid denna artikel
ej är föremål för inhemsk tillverkning och ej lämpligen kan ersätta
andra tullskyddade sulfater, liar den ansetts böra åtnjuta tullfrihet.
Klorzink tullbehandlas nu som kemiskt-tekniskt preparat, ej speciiiceradt,
andra slag. Med hänsyn till dess användning ej mindre inom
åtskilliga industrier, såsom vid tillverkning af vulkaniserad fiber och inom
färgindustrien, än äfven såsom konserveringsmedel för trä och då inhemsk
tillverkning däraf icke lärer förekomma, synes äfven för denna
artikel tullfrihet böra medgifvas.
Med de nu tullfria artiklarna kopparoxid och kopparaska har
kopparoxidul ansetts böra likställas. Artiklarna i fråga hafva icke obe
-
Jämvitrioi.
N:r 1119.
Zinkvitriol
etc.
N:r 1120.
804
Kopparvitriol.
N:r 1121.
Blysocker etc.
N:r 1122.
tydlig användning inom glasindustrien och kopparaska därjämte för
framställning af mässing.
Till förekommande af tvekan vid tullbehandlingen och med hänsyn
till tullen å kaustik ammoniak har i en anmärkning under denna
rubrik intagits bestämmelse därom, att ammoniakalisk kopparoxidlösning
— ett ämne som användes bland annat inom konstsilkeindustrien —•
skall tull behåll dias som kaustik ammoniak.
Landets behof af kopparvitriol fylles helt och hållet al inhemsk
tillverkning, livarjämte en betydande export förekommer. Ehuru således
denna tillverkning nått afsevärd utveckling, torde det dock för dess
fortbestånd vara af vikt, att det nuvarande skyddet, 10 procent af
varans värde, bibehålies och allenast omsättes i en ungefärligen motsvarande
vikttull. Priset å kopparvitriol är liksom priset å koppar
rätt växlande. En tull af 5 öre per kilogram synes emellertid lämpligen
kunna ersätta nuvarande värdefull.
1 eu gemensam rubrik hafva sammanförts sådana blysal tor och
andra blyföreningar, som ansetts böra åtnjuta tullfrihet.
Gällande taxa upptager tullfrihet för artikeln blysocker. Till
förebyggande af, att, såsom hittills åtminstone på vissa ställen lärer
hafva skeft, det mindre rena, gula blysockret förtullas såsom ej specificeradt
kemiskt-tekniskt preparat, andra slag, har uttrycket hvitt
eller gult bär tillagts. Med blysocker har likställts blyättika eller
blyvatten, som utgöres af en utspädd lösning af basisk ättiksyrad
blyoxid.
Den i taxan med tullfrihet upptagna rubriken glete (dier silfverglitt,
alla slag, har, då därunder icke torde kunna hänföras annat än olika
slag af blyoxid, fått utgå, och i stället har här upptagits artikeln blyoxid.
Beteckningarna blyglete och silfverglitt återfinnas inom parentes. I
rubriken har vidare upptagits blysuperoxid, hvilket inom tändsticksindustrien
använda ämne — nu tullbehandladt som ej specificeradt
kemiskt-tekniskt preparat, andra slag — ansetts böra vara tullfritt, dä
såväl blyoxid som mönja, båda syreföreningar af bly, åtnjuta tullfrihet.
Till denna rubrik blir äfven hänförlig den nu tullfria artikeln blyaska.
Af tennsalterna, bvilka nu alla åtnjuta tullfrihet, hafva bär upptagits
allenast de, som hafva mera afsevärd betydelse ur förbrukningssynpunkt,
hvaremot de öfriga utan olägenhet torde kunna hänföras
till kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda.
805
Blynitrat, som har rätt stor användning inom färgfabrikationen
cell färgerierna äfvensom inom pyrotekniken, tnlibehandlas nu som ej
specificeradt kemiskt-tekniskt preparat, andra slag, med en tull af 15
procent af värdet men har ansetts böra särskilt upptagas med en den
nuvarande värdetullen motsvarande vikttull, hvilken, beräknad efter ett pris
af 58 kronor per 100 kilogram, ansetts böra utgöra 8 öre per kilogram.
Enligt kommitténs förslag komma under rubriken kemiskt-tekniska
preparat, ej särskildt nämnda, att falla flertalet blysalt er, såsom svafvelsyrad
blyoxid, borsyrad blyoxid och mangansyrad blyoxid, äfvensom
alla blysyrade salter. Detta innebär ingen förändring i tullsats för
dessa artiklar, med undantag likväl för svafvelsyrad blyoxid, som, ehuru
ett olösligt salt, dock under namn af blyvitriol hittills tullbehandlats
som vitriol med tull af 10 procent af värdet, Då emellertid artikeln
ur importsynpunkt torde vara utan nämnvärd betydelse, synes denna
tullförhöjning icke kunna medföra någon olägenhet. gy
Då kvicksilver och kvicksilver!egeringar (amalgamer) hafva annan
användning än tunga metaller i öfrig!, har kommittén ej upptagit dem
i afdelningen för metaller utan, i likhet med hvad i tyska tulltaxan ar
fallet, hänfört ifrågavarande artiklar till gruppen kemiska grundämnen
och deras föreningar. Vidare har tullfrihet föreslagits ej blott såsom
nu för artikeln kvicksilver utan äfven för legeringarna, hvilka hittills
dragit tull med 15 procent af värdet.
För lapis, som liar rätt stor användning inom fotografien och deri
galvanoplastiska industrien, har tullfrihet ifrågasatts. Då tillverkning,
om än icke i större omfattning, förekommer inom landet och då den
nuvarande tullsatsen, 5 procent af värdet, torde hafva föga betydelse
för förbrukarna af varan, har emellertid artikeln ansetts fortfarande
böra draga tull och värdetullen allenast omräknats till motsvarande
vikttull. Efter ett uppgifvet medelpris å lapis af omkring 50 kronor
per kilogram har tullsatsen alltså upptagits till 2 kronor 50 öre per
kilogram.
För blekning af vissa textilvaror in. in. användes vätesuperoxid.
En högprocentig vara går i handeln under namnet perhydrol. För
tekniskt bruk nyttjas vanligen 3-procentig lösning. Med hänsyn till
värdet af sistnämnda vara, hvilken vid tullbehandlingen svårligen kan
skiljas från starkare lösningar, har tullen föreslagits till 3 öre per kilo
-
Blynitrat.
N:r 1123.
Kvicksilver
etc.
N:r 1124.
Lapis.
N:r H25.
Vätesuper
oxid.
N:r H26.
806
Kalciumkar
bid etc.
N:r 1127.
Karborundum
etc.
N:r 1128.
Kolsvafla etc.
N:r H29.
Anm. till afd.
XV A.
gram, som ungefär motsvarar den för varan nu utgående tull, 15
procent af värdet.
Den inhemska tillverkningen af kalciumkarbid, hvilket ämne nu,
såsom hänförligt till kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade, andra
slag, drager tull med 15 procent af värdet, lärer, enligt livad kommittén
inhämtat, under nuvarande förhållanden på världsmarknaden icke vara
i behof af skydd. Men sådana förändrade förhållanden kunna lätt inträffa,
att en skyddstull är af nöden för att hindra en för den svenska
industrien förödande import af utländsk vara, särskild! från Italien —
hvarest kraftiga ansträngningar lära göras att utveckla den inhemska karbidindustrien
till en stor exportindustri ■—- äfvensom från Norge. På grund
häraf har kalciumkarbid blifvit i förslaget upptaget med en tullsats af
5 öre per kilogram, motsvarande, enligt uppgift, 20 å 25 procent af
värdet. Med kalciumkarbid har likställts bariumkarbid, hvilken artikel
är af betydelse såsom utgångspunkt för framställning af cyanföreningar.
Karborundum, som är ett viktigt slipmaterial, framställes icke
inom landet ; och det lärer med skäl kunna ifrågasättas, om en ekonomiskt
lönande produktion af detta ämne hos oss kan komma till stånd.
Vid sådant förhållande har kommittén ansett detta — nu som ej specificeradt
kemiskt-tekniskt preparat, andra slag, tullbehandlade — ämne böra
göras tullfritt. Då, frånsedt de i nästföregående rubrik upptagna, ej
heller några andra karbider torde kunna antagas blifva föremål för
inhemsk tillverkning, har tullfriheten synts böra utsträckas till alla
i förslaget ej särskild! nämnda karbider. Bland dem må särskild! framhållas
siloxicon, som på grund af eldfasthet och motståndskraft mot
syror och alkalier vunnit stor användning för mufflar, ngnsbeklädn ad er o. d.
I förevarande rubrik omnämnda svafvelföreningar, hvilka nu hänföras
till kemiskt-tekniska preparat, ej specificerade, andra slag, hafva
med afseende å sin användning inom åtskilliga industrier ansetts böra
åtnjuta tullfrihet. För garfverierna har borttagandet af tullen å svafvelnatrium
afsevärd betydelse.
I denna anmärkning intagna stadgande motiveras af de tulltekniska
svårigheter, som skulle uppstå, därest bär nämnda olika slag
af salter icke i tullbehandlingsafseende likställdes, och innebär för öfrig!
allenast eu. utsträckt tillämpning af en redan nu för flera viktiga saker
gällande tullbehandlingsprincip.
807
B. Tordestillationsprodukter och närstående ämnen.
Afdelningen för torrdestillationsprodukter omfattar varor, som genom
torrdestillation utvunnits ur fossilt brännmaterial, trä eller harts,
äfvensom åtskilliga af samma varor erhållna artiklar, hvarjemte här
gifvits plats åt några torrdestillationsprodukterna närstående ämnen,
såsom harts och vissa hartspreparat.
För stenkolstjära och annan ur fossila ämnen framställd, tjära, Stenkolstjära
såsom brunkolstjära och torftjära, har gällande tullfrihet bibehållits. N:r |j3o.
Såsom takbestrykningsmedel lärer enligt uppgift användas, förutom stet^°‘^ära
vanlig stenkolstjära, äfven från vatten befriad dylik tjära, med eller utan bestickning,
tillsars af kalk, krita, lera, asbest eller andra liknande mineraliska ämnen. N:r H3l.
Vattenbefriad stenkolstjära utan tillsats af annat ämne skall enligt
uttalande af sakkunnig person icke med erforderlig säkerhet kunna ens
genom kemisk undersökning särskiljas från vissa slag af asfaltlackfernissa,
och man torde sålunda höra räkna med, att varan i fråga kommer
att draga tull såsom asfaltlackfernissa. Detta förhållande är
emellertid utan egentlig betydelse, då den beredning af tjäran, som består
i vattnets aflägsnande, lika väl kan verkställas inom som utom
landet och vid behof lätteligen kan till och med af förbrukaren själf
utföras.
Hvad däremot beträffar den med förenämnda mineraliska ämnen
uppblandade stenkolstjära!!, möter i afseende å den ingen tull teknisk
svårighet af nyss antydda art. I följd af inblandningen af de mineraliska
beståndsdelarna, hvilka vid tjäråns utstrykning blifva skönjbara, kan
nämligen sådan vara lätt skiljas från asfaltlackfernissa., och den kan icke
begagnas till att ersätta denna senare artikel. Den med mineraliska
beståndsdelar uppblandade tjäran, som i handeln går under en mångfald
olika namn, såsom »asfaltfernissa», dachpix, christol in. fl., har på
senare tid tullbehandlats som ej specificerad! kemiskt-tekniskt preparat,
andra slag, med tull af 15 procent af värdet. På grund af varans rätt
stora användning har den här upptagits i särskild rubrik, hvilken ansetts
böra få sin plats omedelbart efter rubriken för stenkolstjära. Då
varans värde lärer växla mellan 9 och 15 öre per kilogram, har en
808
Bensoleijor
etc.
N:r (132.
Trätjära etc.
Nrr 1133.
tull af 2 öre per kilogram ansetts i det närmaste motsvara nuvarande
värdetull.
Denna rubrik a!ser att omfatta med andra ämnen icke sammansatta
produkter, som vunnits ur stenkolstjära genom direkt destination.
Hithörande varor hafva stor användning, särskild t såsom konserveringseller
desinfektionsmedel och vid beredning af färger. Då de i allmänhet
icke framställas inom landet och ej heller med fördel torde komma
att här tillverkas, synes lämpligt att bibehålla den tullfrihet, som nu för
flertalet al dem är i taxan stadgad eller i praxis tillämpad, samt utsträcka
denna tullfrihet att gälla äfven för de hithörande artiklar, Indika
i likhet med naftalin — som, ehuru eu ren destillationsprodukt ur stenkolstjära,
rubricerats som ej speciliceradt kemiskt-tekniskt preparat,
andra slag — enligt praxis varit belagda med införselafgift.
1 denna rubrik har inrymts plats jämväl åt karbolkalk, hvarmed
bör förstas icke blott den i gällande taxa såsom tullfri upptagna karbolsyrade
kalken utan äfven kresoler i förening med kalk.
Till kommittén har ingått framställning om tullbeläggande af trätjära,
hvarvid framhållits, att den svenska tjära, som numera i stor
mängd erhållen vid ugnskolning, borde kunna ersätta den från Finland
och äfven delvis från Polen importerade mildalstjäran.
Då vid tidigare tillfällen, när fråga förevarit om tull a trätjära,
hänvisats till de svårigheter, som vid tillämpning-af eu sådan tull skulle
uppstå vid finska gränsen, där tjärtunnorna medelst flottning i gränsälfvarna
ned forsla; I es till kusten, har kommittén genom generaltullstyrelsens
bemedling införskaffat yttrande från tullkammaren i Haparanda,
huruvida och i hvad man nämnda svårigheter förtjäna beaktande. Af
tullkammarens yttrande framgår, att verksam kontroll öfver den nedflotta
de tjärans ursprung visserligen torde kunna anordnas, men att kostnaden
för denna kontroll måhända knappt skulle motsvaras af den tullinkomst,
tjäran komme att inbringa. Af sakkunniga har vidare meddelats,
att ugnstjära ej kan i allo ersätta mildalstjära, hvarför, om import
af billig utländsk vara åt sistnämnda kvalitet försvårades genom tull,
tara torde föreligga, att vi för den inhemska förbrukningen måste använda
den på exportmarknaden inarbetade och till högre pris noterade
svenska, mildalstjäran.
Då af hvad i saken anförts synes framgå, att svårigheten att vinna
önskad afsättning inom landet för ugnstjäran ej beror på utländsk kon
-
809
kurrens, som i detta tall tack vare gynnsamma naturliga förutsättningar
lätt torde kunna mötas af de svenska tillverkarna, utan fastmer därpå,
att det inhemska behofvet af varan ifråga är jämförelsevis litet, och då
därjämte den ifrågasatta tullen skulle medföra kostnad och besvär, som
icke stode i lämpligt förhållande till däraf motsedda fördelar, har berörda
framställning icke ansetts böra föranleda förslag om åsättande
af tull å ifrågavarande artikel.
Gällande taxa upptager såsom tullfria artiklarna harts och harpojs.
Denna senare benämning, hvilken numera kommit ur bruk och hvarmed
sannolikt endast betecknats ett visst slag af harts, har ansetts böra ur
taxan utgå. Däremot har, till förebyggande af tvekan vid tullbehandlingen,
till harts fogats bestämningen »i stycken eller pulveriseradt».
Import förekommer nämligen af pulveriseradt harts, som användes vid
åstadkommande af litografiska plåtar, och denna artikel bör gifvetvis i
likhet med andra pulveriserade råämnen vara tullfri. I sammanhang
med harts hafva de detta ämne närstående, jämväl för närvarande tullfria
artiklarna tjock terpentin och annan nativ balsam upptagits. Balsam
förekommer äfven konstgjord, men då sammansättningen af dylik
balsam är mycket växlande allt efter det ändamål, hvartill den skall
användas, torde det icke vara lämpligt att särskildt upptaga konstgjord
balsam, utan lära de olika slagen däraf böra tullbehandlas efter sin
beskaffenhet.
I stället för de i gällande taxa till terpentin fogade bestämningarna
nativ och rå, hvilka icke hafva hemul hvarken i vetenskapligt eller i
kommersiellt språkbruk, har inom parentes förklaringen »tjock» tillagts.
Af 1 uirts och soda framställas hartstvålpreparat, som gå under
namn af hartslim och hafva stor användning vid papperstillverkningen
för papperets limning. De större pappersbruken torde i allmänhet
själfva framställa hartslim för täckande åt'' eget behof, medan däremot
de mindre bruken ofta köpa varan, hvilken också i någon mån är
föremål för särskild tillverkning inom landet. Artikeln, som i regel
förekommer i flytande form, därvid den betingar ett pris af 15 å 20
öre per kilogram, har tullbehandlats som ej specificerad! kemiskt-tekniskt
preparat, andra slag, med tull af 15 procent af värdet. Med hänsyn
till varans betydelse i ofvanberörda hänseende har tullsatsen efter omräkning
till vikttull afrundats nedåt till 2 öre per kilogram. Med hartslim
har s. k. garflim ansetts böra likställas. Denna senare, äfvenledes inom
102
Harts etc.
N:r 1134.
Hartstvål etc.
N:r 1135.
Tjäroljor etc.
N:r 1136.
Terpentinolja.
N:r 1137.
810
pappersindustrien till användning- ifrågakommande artikel består af
hartslim jämte någon mindre mängd animaliskt lim och garfämnen ur
sulfitlut.
Under denna rubrik, som omfattar icke annorstädes upptaga a rena
torrdestillationsprodukter, falla hufvudsakligen oljor men äfven fasta
produkter. Då genom torr destination framställda oljor redan för närvarande
åtnjuta tullfrihet och då åtskilliga andra torrdestillationsprodukter
i praxis torde- tullbehandla? som dylika oljor, lärer den föreslagna
tullfriheten icke innebära nämnvärd afvikelse från nu bestående förhållanden.
flit komma bland annat älven de nu i taxan särskildt nämnda
artiklarna kreosot och kreosottjära att hänföras. De hafva synts vara
alltför obetydliga för att behöfva specificeras.
Artikeln hartsoljor liar, ehuru eu torrdestillationsprodukt, a! förut
anfördt skål upptagits j afdelningen för oljor in. in.
Hos kommittén liar hemställts dels om borttagande ai den nuvarande,
till 7 öre per kilogram bestämda tullsatsen för terpentinolja,
dels ock om en väsentlig höjning åt samma tullsats. Det förra yrkandet
bär gjorts af representanter för fernisstillverkningen och malaryrket;
det senare har framkommit i samband med öfriga yrkanden, som afse
att främja tillvaratagandet af vid ugnskolning erhållna biprodukter.
Till förmån för krafvel a tullfrihet bär anförts, att ur svenska
träslag utvunnen terpentin på grund af en obehaglig empyreumatisk
lukt och vissa föroreningar icke lämpade sig för beredning af oljefärg till
rumsm ädling eller till beredning åt kopalfernissor; att i följd häraf och
trots det, att svensk terpentin ej betingade högre pris än omkring 50
öre per kilogram, då däremot den amerikanska och franska kostade omkring
1 krona per kilogram, sto i- import af sådan utländsk terpentin
förekomma, att tillverkningen af kopalfernissa vore i frarnatgående, men
hade att utstå eu afsevärd konkurrens med importerad vara och framför
allt hade svårt att på världsmarknaden konkurrera med kopalfernissa,
tillverkad i länder, där tullfrihet ä terpentinolja vore rådande; samt att
borttagande af nu gällande tullsats icke borde kunna menligt inverka
på den svenska varans afsättningsmöjligketer.
A andra sidan bär som skäl för ökning af tullen framhållits, flit
för de flesta tekniska ändamål, hvartill importerad terpentinolja användes,
borde svenskt fabrikat kunna finna användning, att då svensk terpentinolja
af prima beskaffenhet, som erhölles vid sulfutkokning- och vid kolning''
af stubbar, icke vore behäftad med för stark lukt, det sv ntes bero
811
på en fördom, att utländsk vara föredroges; samt att ökadt tullslcydd
skulle kraftigt bidraga till försök att ytterligare förbättra den svenska
terpentinoljan.
Då af kommittén inhämtade upplysningar gifva vid handen, att
man åtminstone icke ännu lyckats inom landet framställa terpentinolja
af fullt så god beskaffenhet som den utländska vara, som användes vid
fernisstillverkningen, och då redan för närvarande importerad terpentinolja
betingar betydligt högre pris än den inhemska varan, har någon
höjning af tullen å terpentinolja icke synts böra ifrågakomma. Kommittén
har dock ej heller funnit sig böra föreslå tullfrihet för varan.
Tullfriheten skulle nämligen kunna medföra import af billig terpentinolja
till förfång för den inhemska tillverkningen.
För närvarande lärer allra största delen af den träsprit, som tillverkas
inom landet, exporteras, men framdeles torde varan komma att
blifva föremål för inhemsk användning, särskild! inom cellulosasilkeindustrien
och vid tillverkningen af formaldehyd. Gällande tullsats, 30
öre per kilogram, synes väl hög i förhållande till varans värde, som
för teknisk produkt af 90 procents sprithalt utgör 85 öre per kilogram,
och torde utan olägenhet kunna sänkas till samma belopp som den för
aceton föreslagna tullen eller 20 öre per kilogram. För lika tull å träsprit
och aceton talar för öfrigt den omständigheten, att dessa båda varor
emellanåt lära inkomma blandade med hvarandra.
Aceton, hvilket ämne har rätt vidsträckt användning dels vid fernissoch
framställning af bomullskrut dels ock som upptagningsxnedel
för acetylen, har under senaste tid börjat tillverkas inom landet,
där förutsättningarna för ett verksamt bedrifvande af denna fabrikation
synas rätt göda. särskild! om ättiksyrad kalk, som är det hufvudsakliga
råämnet för aceton till verkningen, blir föremål för ökad inhemsk produktion.
Fn nedsättning af det nuvarande skyddet ■— som, då aceton
tullbehandlats som ej specificeradt kemiskt-tekniskt preparat, andra slag,
vara tillråd -
tillverkning
utgör 15
som
procent af
lig, medan å andra
påkallad. Då priset å
bär därför tullsatsen
Acetonolja, som
varans v
ar de
torde emellertid icke
sidan
aceton
omkring
föreslagits till 20
O
35
vara
öre
utgör
har ansetts böra likställas med sistnämnda ämne.
höjning däraf icke lärer
är omkring 1 krona
öre per
en biprodukt, erhållen vid rening af aceton,
kilogram.
af behofvet
per
Träsprit etc,
N:r 1(38.
kilogram,
ligen
Det ur träsprit framställda ämnet formalin, som tidigare egentanvändes
som desinfektionsmedel men på senare år allt mer börjat
FarmaJta.
N:r 1139 acta
1140.
812
Jordfärger.
N:r 1141 och
1142.
tillgodogöras för industriella behof, tillverkas sedan någon tid tillbaka
inom landet. Konkurrensen med från Tyskland importerad vara är dock
svår, särskilt beträffande formalin i fast form. Oafsedt den lättnad,
som kan beredas tillverkningen genom deri föreslagna ned sättningen af
tullen a träsprit, synes därför någon höjning af tullen å formalin i fast
form vara tillrådlig. För närvarande tullbehandlas formalin som ej specificeradt
kemiskt-tekniskt preparat, andra slag, och drager således tull
med 15 procent af värdet. Då priset a 85- till 40-procentig formalinlösning
vanligen utgör omkring 70 öre per kilogram och formalin i fast
form betingar ett medelpris af 5 kronor per kilogram, skulle vikttullar,
motsvarande den nuvarande värdetullen, komma att för de båda slagen
af formalin utgöra resp. 10.5 och 75 öre, per kilogram räknadt. Den
förra har afrundats till 10 öre, medan däremot den senare, på grund
af livad ofvan anföris, höjts till 1 krona.
C. Färger och färgningsämnen m. m.
Flertalet färger och färgningsämnen åtnjuta för närvarande tullfrihet.
I stort sedt är så förhållandet äfven enligt förslaget. På sätt
till kommittén inkomna framställningar gifva vid handen, synas visserligen
planer vara å bane att inom landet få till stånd eu färgfabrikation
i stor skala, omfattande tillverkning af indigo samt åtskilliga slag
af t jär färger, men dessa planer torde dock icke stå sitt förverkligande
så nära, att det för närvarande bör ifrågasättas att med tull belägga
för skilda industrier så viktiga förbrukningsartiklar. Frånsedt vissaslag
af färgämnesextrakter, har inskränkning i gällande tullfrihet föreslagits
endast, i afseende å ett fatal hit hänförliga artiklar, såsom i fråga
om pariserblått och lackfärger, Indika artiklar äro föremål för alsevärd
inhemsk tillverkning, som är i behof af skydd och synes kunna skyddas,
utan att nämnvärd olägenhet däraf följer för andra industrier. Hvad
den på det hela taget icke synnerligen stora svenska färgindustrien i
öfrigt beträffar, har kommittén till lättnad för densamma föreslagit tullfrihet
för åtskilliga råmaterialier, såsom Herbarium och klorzink.
Till denna afdelning hafva hänförts jämte färger och färgningsämnen
de dessa produkter närstående artiklarna bläck, tusch, blyertspennor
och blyertsstift samt krita i skurna eller formade stycken.
Med undantag af malen eller slammad, hvit krita, som finnes i
taxan specificerad med tullsats af 1 krona per 100 kilogram, hafva
öfriga jordfärger, hvarmed i förslaget afses brända, malna eller slam
-
813
made färg]ordarter, hittills hänförts till den tullfria rubriken färger och
färgningsämnen, andra slag. Då jämte malen eller slammad krita här
äfven upptagits fälld (fälld kolsyrad kalk), innebär detta ingen ändring
i sak, enär denna artikel i praxis tullbehandlats som malen krita. Icke
heller i öfrigt afses någon ändring i gällande bestämmelser. Då förslaget
i fråga om den tullpliktiga kritan icke upptager bestämningen »hvit»,
beror detta därpå, att krita af annan färg icke plägar förekomma i
handeln i malen, slammad eller fälld form.
Den omfattande och viktiga gruppen mineralfärger har med undantag''
af blyhvitt, zinkhvitt och koboltoxid, hvilka äro i taxan specificerade,
hittills hänförts till färger, andra slag. Samtliga äro nu tullfria förutom
koboltoxid, som drager tull med 1 krona per kilogram. I fråga om några
hithörande färger, nämligen berlinerblått, kromgnlt och cinnoberimitationer,
hafva tillverkare yrkat afsättande af tull. Kommittén har ansett
sig böra tillmötesgå denna önskan, i hvad den afser berlinerblått, den
viktigaste af de nyss nämnda färgerna; och har i sådant afseende upptagit
en tullsats af 15 öre per kilogram att gälla för denna färg, vare
sig den inkommer torr eller i degform. Till berlinerblått*) tillsättes ej
sällan något annat ämne, såsom tungspat, gips, lera, kaolin eller stärkelse,
i syfte att gifva färgen olika nyanser, hvarefter varan ofta går
under särskild t namn. En sådan sammansättning kallas pariserblått .
En sålunda behandlad färg kan, äfven om den går under annat namn,
dock icke anses vara annat än berlinerblått och bör alltså äfven den
anses hit lhinförlig. Hvad åter angår kromgult och cinnoberimitationer,
hafva tillräckliga skäl för tulls .-isättande icke synts föreligga.
I rubriken n:r 1144 uppräknas de viktigaste slagen af mineralfärger.
Frånsedt berlinerblått, torde de mineral färger, som icke falla under
denna rubrik, vara fåtaliga.
Att koboltoxid genom att hänföras till förevarande rubrik göres
tullfri, lärer vara i sin ordning, då någon inhemsk tillverkning af detta
viktiga färgämne icke torde förekomma.
Kimrök drager för närvarande tull med 5 öre per kilogram. Härutinnan
föreslås ingen ändring. Men då, enligt hvad från sakkunnigt
håll meddelats, det visat sig vara ganska vanskligt att skilja kimrök från
andra svarta färgämnen, som innehålla kol — hvilket förhållande med
*)
För att utröna, om eu blå färg utgör berlinerblått, drypes å ett med densamma
färgadt föremål en droppe natronlut. Om därvid färgen försvinner, kan med
säkerhet, antagas, att berlinerblått föreligger.
Mineralfärger.
M:r 1143 och
1144.
Kimrök etc
N:r 1145.
814
Benkol etc.
M:r 1146
Bronspulver.
M:r 1(47 och
1148.
fort rätt stor ojämnhet i tullbehandlingen, då man haft att välja mellan
deras hänförande till kimrök, till färger, andra slag'', eller till kemiskttekniska
preparat, ej specificerade — hafva med kimrök likartade svarta
färgämnen ansetts lämpligen höra med detta ämne likställas. Sådana
ämnen äro pnlveriserade träkol, blodlutkol och frankfurtersvart.
Rubriken företer icke någon annan afvikelse från gällande taxa,
än att i stället för uttrycket »bensvärta upptagits den vanligare benämningen
»bensvärta)). Ett till kommittén framställ dt förslag rörande nedsättning''
i tullen å begagnade benkol till 1 öre per kilogram har kommittén
icke kunnat förorda, då importen af dylika benkol, som skulle
införas för att ombrännas till »friska» kol, icke lärer kunna få någon afsevärcl
omfattning samt, enligt hvad en af sakkunnig person utförd
undersökning'' visat, begagnade benkol ofta icke kunna vid tullbehandlingen
skiljas från friska kol.
Bronspulver, hvaraf eu mängd olika slag förekomma, såsom guld-,
silfver-, aluminium- och s. k. kulörta bronspulver, utgöres af pulveriserade
metaller. Ett särskild!) slag af bronspulver är broceatbrons,
som genom metallpartiklarnas större groflek skiljer sig från annat bronspulver.
I stället för bronspulver användes stundom glimmerbrons, som
består af malen glimmer, och som förekommer dels hvit, d. v. s.
med glimmerns naturliga färg, dels färgad med anilinfärger eller annat
färgämne. Bronspulver och glimmerbrons, hvilka artiklar i tullbehandlingsafseende
böra vara likställda, användas hufvudsakligen inom tapettillverkningen.
Sedan några år tillbaka har tillverkning inom landet af
bronspulver ägt rum. De därvid framställda fabrikaten lära vara af lika
god beskaffenhet som från Tyskland importeradt pulver; dock tiar den
svenska tillverkningen ännu ej kunnat utvidgas till att omfatta alla de
olika slag, som i marknaden efterfrågas. För att den inhemska tillverkningen
skall kunna ytterligare utveckla sig, torde den vara i behof
af skydd för sina nu tullfria artiklar. Från tapetindustriens sida har
erinran icke gjorts mot förslaget om tulls åsättande; men gifvetvis erfordras
särskild hänsyn för den förbrukning, som äger rum inom industrien;
och från denna synpunkt har tullsatsen för vara, som kan anses
afsedd för berörda ändamål, synts icke böra sättas högre än 50 öre per
kilogram, hvilket belopp förordades af bevillningsutskottet vid 1904 års
riksdag. Den vara åter, som icke är afsedd till användning inom industrien,
och hvilken vanligen förekommer packad i mindre emballage,
såsom bref, paket o. d., synes kunna åsättas väsentligt högre tull.
815
En tullsats af 1 krona per kilogram för dylik vara torde icke vara för
högt tilltagen. Då sådana småförpackningar i vikt vanligen icke uppgå
till 0.5 kilogram stycket, under det att|bronspulver för industriellt bruk
nog i regel inkommer i betydligt större förpackningar, torde, om, på
sätt kommittén föreslagit, tillämpningen af de båda ifrågasatta tullsatserna
göres beroende af förpackningarnas bruttovikt, praktiskt taget den
lägre tullen träffa allenast den inom industrien använda varan.
Till denna rubrik böra hänföras jodbly, wolframnatron och mussivguld
(tennsulfid), som användas som surrogat för bronspulver. Däremot
böra med bronspulver icke förväxlas sådana vegetabiliska extraktfärger,
som på grund af sin metallskiftande glans gå under namn af brom sfärger.
Brons- eller färgfolier, s. k. oeseriölier, Indika bestå af bronspulver
eller färg på en hinna af något bindemedel, såsom albumin eller gelatin,
hafva på grund af sin användning inom bokbinderiindustrien ansetts
böra bibehållas vid den tullfrihet, de nu, såsom hänförliga antingen till
bronspulver eller till färger, andra slag, åtnjuta.
Gällande taxa upptager i samma rubrik som indigo äfven kochenill,
hvarmed torde afses såväl den äkta, genom torkning af nopals köldlusen
erhållna färgen som ock den oäkta varan, hvilken fås af kermessköldlusen.
Öfriga animaliska färger hänföras till färger, andra slag. Dessa
hafva dock så stor användning, att det torde vara motivoradt att för
dem jämte kochenill upptaga särskild rubrik. Af de i rubriken nämnda
färgerna är karmin — med lerjord utfälld kochenill —• en lackfärg,
hvilken i följd af sin hänförlighet till denna rubrik skulle, i motsats
till öfriga lackfärger, komma att åtnjuta tullfrihet. Mot en dylik särställning
för den industriellt viktiga karminfärgen torde dock så mycket
mindre vara något att invända, som de inhemska färgtillverkarna ej synas
göra anspråk på tull därå.
För närvarande är tullfrihet stadgad för indigo, indigoextrakt,
indigokarmin och syntetisk indigo. I förslaget har benämningen syntetisk
indigo utbytts mot uttrycket konstgjord indigo, hvarjämte åt rubriken
gifvits en affattning, enligt hvilken till densamma böra hänföras
alla indigofargämnen, oafsedt sammansättning och färgnyans.
I denna rubrik upptagna artiklar hänföras nu antingen till färgträ,
helt och oraspadt, samt andra till färgning användbara, oberedda växter
Broiisfolier.
N:r 1149.
Kochenill etc.
N:r 1150.
indigo etc.
N:r 1151.
Färgträ etc.
N:r 1152.
816
Extrakter etc.
N:r 1153 och
1154.
Alisarinfär
ger etc.
N:r 1155.
Anilin etc.
N:r 1156.
och växtdelar, ej specificerade, eller till färger och färgningsämnen, andra
slag-, oj specificerade, oberedda eller beredda, och åtnjuta i hvilketdora
fallet som helst tullfrihet. Rubriken öfverensstämmer således i sak med
gällande bestämm el ser.
De i rubriken n:r flod upptagna extrakter af vegetabiliska färgningsämnen
hafva sin hufvud sakliga användning inom färgningsindustrien
och böra, då hvarken de själfva eller ersättningsprodukter för
derå äro föremål för inhemsk tillverkning, bibehållas vid gällande tullfrihet.
För andra slag af vegetabiliska färgextrakter torde samma tull
böra ifrågakomma, som kan varda åsatt garfextrakter, enär någon
bestämd gräns icke låter sig uppdraga mellan dessa båda varuslag.
För färgningsindustrien torde denna tull icke komma att blifva synnerligen
betungande, då ox trakterna, numera lära i stor utsträckning hafva
ersatts af anilinfärger och andra tjärfärger.
Den rubrik i gällande taxa, hvari föroskrifves tullfrihet för allarm
samt anilin och andra tjärfärger, synes vara mindre väl affattad
så till vida, som i densamma med anilin tydligen afses anilinfärger,
under det att anilin enligt ve lam skapligt språkbruk icke betecknar någon
färg utan en oljeartad produkt (anilinolja), hvilken dels själf användes
som färgämne, dels tjänar som råämne för framställning af anilinfärger.
Tullfrihet bör, på sätt här ofvan i annat sammanhang framhållits,
fortfarande gälla för hithörande tjärfärger. Fn tjärfarg, som enligt
förslaget icke skulle fälla under denna rubrik, är konstgjord indigo.
Den i taxan till tjärfärger nu fogade anmärkningen, hvari föreskrifves
tullfrihet för tjärfärgningsämnen, äfven om de innehålla en
ringa mängd andra ämnen, bär tillkommit genom svensk-tyska handelstraktaten.
En liknande bestämmelse torde dock ej behöfva inflyta i en
blifvande taxa, utan synes förtullningen af dylika blandningar böra
regleras af de allmänna föreskrifterna om tullbehandlingen af blandade
varor.
Anilin, d. v. s. anilinolja, tullbehandlas nu i praxis som ej specificeradt
kemiskt-tekniskt preparat, andra slag. Den tullafgift, som
sålunda pålägges anilin, torde vara så mycket mindre motiverad, som
tjärfärger, hvartill, såsom nyss nämnts, anilinen är råämne, åtnjuta
tullfrihet. Uttryckligt stadgande om tullfrihet har jämväl ansetts påkal
-
817
ladt för de viktigaste ur stenkolstjära ut vunna färgningsämnena samt
för salter af dem. Af sistberörda färgningsämnen torde åtskilliga,
såsom exempelvis paranitranilin, redan för närvarande införas tullfritt,
då de rubriceras som färgningsämnen, andra slag.
Hos kommittén har gjorts framställning om tullskydd för tillverkningen
af lackfärger, hvilka nu, såsom hänförliga till färger, andra
slag, äro tullfria; och har därvid framhållits, att de lackfärger, som
göras inom landet, och hvilka företrädesvis användas vid tillverkningen
af tapeter, äro af lika god beskaffenhet som från Tyskland impprterade,
samt att ett måttligt skydd icke skulle fördyra priset å varan utan
allenast bidraga att minska införseln. Från tapettillverkarnas sida har
man, under vitsordande af uppgiften om de svenska lackfärgernas goda
beskaffenhet, icke ställt sig alldeles afvisande mot tanken på tull å dylika
färger. Från detta håll har ''lock anmärkts, att ett eventuellt tullskydd
icke skulle medföra stor nytta för färgtillverkarna, emedan åtskilliga
tapetfabrikanter komme att själfva tillverka de nödiga färgerna, om
tullen nämnvärdt ökade färgernas pris. Skäl har sålunda icke synts föreligga
att undandraga den inhemska fabrikationen af lackfärger stödet af en
måttlig tull å dess alster. Beträffande tullsatsens storlek har af färgtillverkarna
ifrågasatts 10 öre för torra färger och 5 öre för en-påtefärg
;er eller färger i degform, allt per kilogram räknadt; men häremot
har invändts, att den förra tullsatsen vore för hög, såväl i betraktande
af genomsnittspriset, hvilket för olika slag af torra färger växlade från
35 öre till 60 öre per kilogram, som ock i jämförelse med den senare tullsatsen.
De torra färgerna hölle nämligen i regel ej öfver 25 å 30
procent mera färgämne än do med vatten uppblandade en-påte-färgerna.
För sin del har kommittén icke funnit anledning att för olika slag af
en så jämförelsevis föga betydande artikel som lackfärg föreslå två,
med blott ett eller annat öre från hvarandra sig skiljande tullsatser,
utan har i förslaget upptagit allenast en tullsats, hvilken, med hänsyn
därtill att medelpriset å lackfärger torde utgöra 35 å 40 öre per kiiogram,
ansetts kunna skäligen sättas till 7 öre per kilogram.
Såsom af det föregående framgår, faller karmin icke under denna
rubrik.
Då med lackfärger ursprungligen torde hafva afsetts allenast vegetabiliska
med betningsmedel utfällda färger, men numera till lackfärger
räknas äfven på liknande sätt behandlade animaliska färger och tjärfärger,
har det ansetts nödigt, att i förslaget upptaga en definition
på lackfärger.
Lackfärger,
N:r 1157.
103
818
Tjärfärger,
beredda, etc.
N:r 1158 och
1159.
Smör- och
ostfärger.
N:r !!60.
S. k. hemfärger, som utgöra med alun eller annat betningsmedel
tillsatta färger, vanligast anilinfärger, hafva på grund af likartad
sammansättning förts tillhopa med sådana beredda extraktfärger, som
bestå af något vegetabiliskt färgextrakt med tillsats af lösnings- eller
betningsämnen, såsom ättiksyra, acetin, garfsyra, något svafvelsyrligt
salt, kromoxid eller tennsalt. Hemfärgerna hafva, såsom namnet ant}Mer,
sin hufvudsakliga användning för hemfärgning. De preparerade extraktfärgerna
åter, hvaraf under senare år en icke obetydlig inhemsk tillverkning
uppstått, finna afsättning förnämligast till tapetfabriker, tygtryckerier
och färgerier. I fråga om nuvarande tullsats gäller, att hemfärger
tullbehandlas som varor, ej specificerade, arbetade, med tull af
15 procent af värdet, en tullsats, som äfven tillämpas för den viktigaste
af extraktfärgerna, nämligen den, som i handeln går under benämningen
norr réduit. Med afseende å värdet skilja sig hemfärger och extraktfärger
åt så afsevärdt, att olika tullsatser synas höra drabba de båda
varuslagen. Men då det ur tullteknisk synpunkt lärer vara mindre
lämpligt att i taxan skilja på hemfärger och extraktfärger, torde nämnda
artiklars olika förpackningssätt i stället kunna göras normerande för
deras tullbehandling. Hemfärger inkomma nämligen i regel i mindre,
för detaljhandeln afpassade förpackningar, under det att extraktfärger
för industriellt bruk alltid försändas i större partier. Om därför skilda
tullsatser sättas för småförpackningar och andra förpackningar, komma
tullsatserna, praktiskt taget, att gälla, den ena för hemfärger och deri
andra för extraktfärger. De föreslagna vikttullsatserna motsvara enligt
gjorda undersökningar i det närmaste nuvarande värdetull å de viktigaste
hithörande varorna.
O
I framställning till kommittén från en tillverkare af smör- och
ostfärger har — under framhållande af det oegentliga förhållande, att
de färdiga produkterna, smör- och ostfärger, finge tullfritt införas, medan
det hufvudsakliga beredningsämnet för dem, rapsolja, droge tull —
hemställts om åsättande af en tull af 20 öre per kilogram å åtskilliga
mejeripreparat, däribland i främsta rummet smör- och ostfärger. Kommittén,
som funnit framställningen värd beaktande, har dock, med hänsyn
till mejerinäringens intresse af, att icke alltför kännbart drabbas af tull
å ifrågavarande, för densamma nödvändiga artiklar, ansett tullsatsen
för smör- och ostfärger böra bestämmas till vida lägre belopp än det
sålunda begärda. Med afseende å hvad nyss anförts torde kunna anses
lämpligt att hos oss, på sätt förhållandet är i Tyskland, belägga ifrågavarande
färger med samma tull som den för rapsolja bestämda.
819
Hittills hafva bok-, sten- och kopp artrycksfär ger varit sammanförda
under gemensam rubrik med tullsats af 7 öre per kilogram. Emellertid
är värdet å dessa färger ganska växlande. Enligt uppgift kan
beräknas ett pris af 4 kronor per kilogram för kulört färg; för svart
färg åter lärer priset ställa sig sålunda, nämligen för tidningsfärg 50
öre, för accidens- samt bok-, sten- och koppartrycksfärg 1 krona 50 öre,
för illustrationsfär g 3 kronor, allt per kilogram räknadt. Vidare synes
behofvet af ökadt skydd för den numera ganska betydande inhemska
tillverkningen väl motiveradt i afseende å kulörta tryckfärger, under det
att samma förhållande icke kan anses äga rum i fråga om de svarta.
Af dessa senare, hvilka tulltekniskt näppeligen kunna skiljas
från hvarandra och sålunda torde böra, trots olika värde, draga samma
tull, är den billiga tidningsfärgen den ojämförligt viktigaste, och bör dess
värde vara bestämmande för tullen å svart tryckfärg. För denna artikel,
som under benämningen trycksvärta upptagits i särskild rubrik,
har därför gällande tullsats bibehållits, medan däremot enligt förslaget
kulört tryckfärg skulle falla under nästföljande rubrik, färger, beredda
med olja, och sålunda draga tull med 15 öre per kilogram.
Enligt gällande taxa draga målarfärger, beredda med olja, en tull
af 15 öre per kilogram. Den förändrade affattning, denna rubrik erhållit
i förslaget, betingas däraf, att dit, på sätt redan nämnts, hänförts
en del boktrycksfär ger m. m.
Den under denna rubrik införda anm. 1 angående tullbehandlingen
af s. k. bottenfärg har motsvarighet i gällande taxa.
Den i anm. 2 upptagna bestämmelsen, enligt hvilken med olja
beredda färger, som vid intorkningen förhålla sig som fernissa, skola
tullbehandlas som fernissa, innebär allenast ett fastslående af nuvarande
tullbehan dlingspraxis.
Målarfärger förekomma numera beredda äfven med andra bindemedel
än olja, särskilda kasein. Sådana målarfärger, hvilka säljas under
en mångfald olika fantasinamn, såsom »fasadin», »murianfärg», »kasinat»,
»indurin» in. fl., förekomma vanligen i pulverform och erfordra
endast en tillsats af vatten för att kunna omedelbart användas. Bindemedlet
kan ock någon gång vara af flytande beskaffenhet, vanligen i
vatten upplöst borsyra, hvarvid ingen ytterligare behandling af färgen
erfordras för att göra den användbar. Tillverkning af dylika målar
-
Tryeksvärta.
N:r U61.
Färger, beredda
med
olja.
N:r 1162.
Målarfärger,
icke beredda
med olja.
N:r 1163 och
1164.
820
Färger, ej
särskilt
nämnda.
it r 1165.
FärgSådor
etc.
N:r 1166.
Bläck eie.
N:r 1167.
färger förekommer inom landet. De tullbehandlas nu som färger, andra
slag, och äro följaktligen tullfria. En ändring härutinnan synes motiverad
ej mindre af det förhållande, att det hufvudsakliga slaget af målarfärger
— de med olja beredda — draga tull, än äfven med hänsyn till
den inhemska tillverkningens behof af skydd. Då torra målarfärger äro
till utseendet rätt lika hemfärger och vissa extraktfärger samt därjämte
emellanåt förekomma i för detaljhandeln afsedda förpackningar, liar det
ansetts lämpligt, att målarfärger, beredda med annat bindemedel än olja,
finge tullbehandlas efter enahanda grunder och med samma tull, som för
hemfärger och extraktfärger föreslagits. Priset å torra målarfärger af
svensk tillverkning utgör omkring 20 öre per kilogram, men är betydligt
högre för åtskilliga slag af importerad vara. Så kosta vissa från Amerika
införda dylika färger 50 å 60 öre per kilogram.
Efter den vidlyftiga specificering af färger, som i förslaget genomförts,
lärer under förevarande rubrik, för hvilken gällande tullfrihet
bibehållits, ej falla något större antal artiklar, flit komma dock, jämte
några andra'', äfven vissa vegetabiliska färger såsom hematein och dylikt.
Den för färglådor med tillbehör samt till färglådor afsedda färger
gällande tullsats, 1 krona 50 öre per kilogram, lärer visserligen vara
rätt hög, hvad enklare hithörande, hufvudsakligen från Tyskland kommande
artiklar beträffar; men då sådana färglådor och färger i afse värd
utsträckning kunna anses såsom leksaker, torde någon ändring af tullen
icke böra ifrågakomma. Enligt föreskrift i gällande taxa äro färger i
tuber, musslor, glas o. s. v. i tullbeliandlingsafseende likställda med färglådor.
Med detta stadgande har uppenbarligen afsetts att träffa s. k.
artistfärger. Bestämmelsen i fråga är dock icke fullt tydligt affattad
och har lämnat rum för olika tolkning, hvarför en något förändrad redaktion
ansetts påkallad. Enligt den nu föreslagna kommer visserligen
en eller annan artistfärg, som hittills varit tullfri, exempelvis på små
glasburkar inkommande gouachefärger, att blifva tullbelagcl, men detta
torde vara af mindre betydelse i jämförelse med sannolikheten för en
likformig tullbehandling.
Kommittén har ansett, att tullen å bläck borde sättas till det belopp,
10 öre per kilogram, hvartill densamma var fastställd, innan den
genom traktaten med Tyskland sänktes till 8 öre per kilogram. Med
bläck har i förslaget jämställts bläckpulver, afsedt till beredning af
821
bläck. Dylikt bläckpulver, som hittills hänförts till ej specificerade kemiskttekniska
preparat, andra slag, bör ej förblandas med den artikel med
samma namn, som nyttjas till att ur kläder och dylikt aflägsna rost- och
bläckfläckar, och som i regel består af kaliumbioxalat. I denna rubrik har
jämväl upptagits tusch i fast och flytande form. Redan för närvarande
tullbehandlas i praxis flytande tusch som bläck. Däremot har tusch i
fast form hänförts till färger, andra slag, och sålunda åtnjutit tullfrihet.
Artikeln torde emellertid, oafsedt att den naturligen hör hit, äga förringa
betydelse att behöfva upptagas i särskild rubrik. Ej heller lärer
en tull af 10 öre per kilogram spela någon afsevärd roll för konsumenterna
af varan.
Dill blyertspennor hafva utom vanliga sådana hänförts dels, enligt
föreskrift i taxan, i trä infattade färgstift samt infattad krita dels ock,
enligt praxis, oinfattade grafitstift, gröfre och finare, samt blyertspennor,
delvis omslutna åt en lös metallhylsa, med eller utan radergummi. Däremot
hafva blyertspennor och blyertsstift, som varit helt och hållet omslutna
af hylsa, förtullats såsom det ämne, arbetadt, hvaraf hylsan bestått,
och oinfattade färgstift tullbehandlats som varor, ej specificerade,
arbetade. I syfte af förenkling i tullbehandlingen hafva samtliga förenämnda
artiklar här sammanförts, hvarförutom blyertspennor, försedda
med radergummi, synts lämpligen böra förtullas utan hänsyn till detta. I
betraktande däraf, att åtskilliga hithörande föremål hittills såsom metallarbeten
dragit rätt hög tull, har den allmänna tullsatsen ansetts kunna
sättas något högre än den nuvarande, till 35 öre per kilogram bestämda
tullen för blyertspennor. Då emellertid denna allmänna tullsats skulle
väl hårdt drabba gröfre, s. k. timmermanspennor, hafva dessa, som
i genomskärningen äro af fyrkantig eller oval form och hafva en grof,
fyrkantig kärna af blyerts samt följaktligen äro lätt igenkännliga, utbrutits
och upptagits med särskild, efter deras lägre värde afpassad tullsats.
Blyertspennor med hylsa af guld eller silfver lära böra förtullas
såsom arbeten af dessa metaller.
Någon särskild föreskrift, att infattad krita bör hänföras till rubriken
n:r 1169, torde icke vara erforderlig, alldenstund dylik krita uppenbarligen
är ett slags färgstift.
I sistnämnda rubrik hafva äfven de till utseende och användning
lärgstiften närstående artiklarna svartkrita och pastellkrita upptagits.
Visserligen stadgar gällande taxa tullfrihet för dessa artiklar, men
denna bestämmelse har i praxis tillämpats allenast för det fall, att varan
icke innehållit fettämne. I motsatt fall har den hänförts till varor, ej
Blyertspennor
etc.
N:r 1168 och
1169.
822
Skolkrita etc.
N:r 1170.
Flyktiga,
vegetabiliska
oljor.
N:r 1171 och
1172.
specificerade, arbetade, och dragit tull med 15 procent af värdet. En
enhetlig tullbehandling synes så mycket mera vara att föredraga, som
det icke alltid är lätt att vid tullbehandlingen utröna, om fett ingår i
varan eller icke. Förändringen i fråga torde, ur förbrukningssynpunkt
sedt, icke vara af större betydelse.
Rödkrita, som äfven särskildt nämnes i gällande taxa, torde
handeln näppeligen förekomma i oformadt tillstånd utan blifva hänförlig
till rubriken n:r 1170.
Skolkrita i runda eller fyrkantiga stänger, med eller utan öfverdrag
af papper, tullbehandlas nu enligt praxis som varor, ej specificerade,
arbetade, med tull af 15 procent af värdet. Samma tullbeliandling
tillämpas äfven på skräddarkrita, hvilken artikel trots namnet ofta
utgöres af hufvudsakligen andra ämnen än krita, exempelvis talk. Någon
inhemsk tillverkning af skolkrita förekommer icke. Skräddarkrita däremot
är föremål för fabriksmässig framställning inom landet. Med hänsyn
till sistberörda omständighet och då ifrågavarande artiklar synas skäligen
böra lika tullbehandlas, har på grundval af genomsnittspriset nuvarande
värdetull omsatts till en motsvarande vikttull. Annan i skurna eller
formade stycken förekommande krita — ej hänförlig till rubriken n:r
1169 — synes jämväl, till förenkling af tullbehandlingen, kunna hit
hänföras. Af sådan krita må särskildt framhållas skuren, till märkning af
timmer använd rödkrita samt biljardkrita.
D. Flyktiga, vegetabiliska oljor, äfvensom parfymer och kosmetiska
medel m. m.
Den tull, som hvilar å parfymfabrikationens viktigaste råvaror,
fiyktiga vegetabiliska oljor och andra välluktande ämnen, synes med
hänsyn till arten af de artiklar, till hvilkas framställning dessa råvaror
användas, böra bibehållas i hufvudsak oförändrad. Från nämnda industri
framställda yrkanden om tullnedsättning hafva därför icke vunnit
beaktande.
Flyktiga, vegetabiliska oljor ej blott utvinnas ur växtdelar utan
framställas ock i stor utsträckning på kemisk väg. De sålunda erhållna
konstgjorda oljorna betinga i regel betydligt lägre pris än de äkta.
Ehuru vid sådant förhållande ifrågasättas kunde att belägga de förra
med lägre tull än de senare, lärer dock en sådan anordning vara mindre
lämplig, enär en konstgjord olja i regel har samma kemiska samman
-
823
sättning som motsvarande äkta och det sålunda skulle erbjuda stora
svårigheter att vid tullbehandlingen skilja de båda slagen åt. De konstgjorda
flyktiga vegetabiliska oljorna torde därför lämpligen böra tullbehandlas
som motsvarande naturliga oljor.
Den föreslagna höjningen, från 1 till 3 kilograms varuvikt, af
gränsen mellan tillämplighetsområdena för de två för flyktiga vegetabiliska
oljor gällande tullsatserna afser att åvägabringa likformighet med motsvarande
bestämmelse för andra till parfymfabrikationen använda välluktande
ämnen. Höjningen lärer, enligt hvad kommittén inhämtat, icke
medföra olägenhet för de industrier, inom hvilka flyktiga oljor användas.
Benzaldehyd eller konstgjord bittermandelolja, som hittills rubricerats
såsom ej specificerad! kemiskt-tekniskt preparat, andra slag, har
på grund af sin stora industriella användning, företrädesvis vid tvålfabrikationen,
ansetts böra särskilt upptagas. Den föreslagna vikttullsatsen
motsvarar 13 å 14 procent af värdet. Den naturliga bittermandeloljan,
hvilken såsom handelsartikel icke har stor betydelse, har af ofvan angifna
tulltekniska skäl jämväl måst här upptagas.
Konstgjord kamfer, som icke utan svårighet kan skiljas från äkta,
har på grund däraf blifvit upptagen i denna rubrik. Varan, som
framställes af terpentinolja, tillverkas ej nu inom landet men torde
framdeles, om vår terpentin oljeindustri vinner större utveckling, blifva
en icke obetydlig fabrikationsartikel.
Terpineol och safrol, hvilka ämnen i stor utsträckning användas
inom parfymindustrien, hafva på grund af sitt jämförelsevis låga värde
— vanligen 3 kronor till 3 kronor 50 öre per kilogram — ansetts icke
böra upptagas tillsammans med öfriga luktämnen. Den föreslagna vikttullsatsen
motsvarar ungefär nuvarande värdetull. Med dessa ämnen
har mentol, som användes dels i munvatten, dels till s. k. migränstift,
synts lämpligen kunna sammanföras.
Vid tullbehandling af välluktande ämnen för tillverkning af parfymer
o. d. lärer för närvarande tillämpas den praxis, att vara med
oljeartad konsistens hänföres till flyktiga vegetabiliska oljor, att välluktande
sprit- eller eterhaltiga extrakter rubriceras som parfymer samt
att välluktande ämnen med flytande, men icke oljeartad konsistens eller
inkommande i fast (kristallinisk) eller vid vanlig temperatur degartad
form, såsom terpineol, safrol, heliotropin, kumarin, konstgjord mysk
Bittermandel
olja.
N:r 1173.
Kamfer.
N:r 1175.
Terpineol etc.
N:r 1176.
Heliotropin
6tc.
N:r 1177 och
1178.
824
o. s. v., förtullas såsom kemdsld,-tekniska preparat, ej specificerade, andra
slag, eller undantagsvis såsom flyktiga oljor eller parfymer.
I tullbehandlingen af de oljeartade ämnena och de eter- eller sprithaltiga
extrakterna lärer någon ändring icke böra ifrågasättas. Vidkommande
åter öffiga välluktande ämnen har kommittén ansett dem
böra i taxan specificeras. Vid upptagande i förslaget af sistnämnda
ämnen har skillnad icke gjorts mellan naturliga och konstgjorda produkter,
enär, enligt hvad från sakkunnigt håll uppgifvits, ett dylikt särskiljande
skulle i hög grad försvåra tullbehandlingen och för öfrig! icke
kan anses vara af behofvet påkalladt.
Vikttull, motsvarande nuvarande värdetull, för dessa artiklar låter
sig icke bestämma på grund af det synnerligen växlande värdet — från
några kronor upp till flera hundra kronor per kilogram — och för
öfrigt äro artiklarna i fråga icke af sådan betydelse, att någon utförligare
specialisering af dem kan anses lämplig. Vid sådant förhållande och
då, å andra sidan, värdetullens bibehållande är förenad! med olägenhet
på grund af ofta förekommande starka prisfluktuationer för hithörande
varuslag, hafva de synts i afseende ä tullsats lämpligen kunna likställas
med flyktiga vegetabiliska oljor. Ett särskild! skäl för ett sådant likställande
ligger dessutom däri, att det möter svårighet att uppdraga en
bestämd tullteknisk gräns mellan ä ena sidan flyktiga oljor och å andra
sidan flytande eller degartad c luktämnen. Emellertid har den för de
olika tullsatsernas tillämplighet bestämmande viktgränsen ansetts höra
flyttas från 1 till 3 kilogram, enär åtskilliga hithörande ganska dyrbara
luktämnen, livilka ofta införas i partier af något högre vikt än 1 kilogram,
eljest skulle komma att draga lägre tull, än som kan anses skäligt.
Med hänsyn till beskaffenheten af det emballage, hvari hithörande varor
kunna inkomma, har det under rubrikerna för flyktiga oljor använda
ordet kärl bär utbytts mot ordet förpackning.
Till ifrågavarande rubriker har jämväl det nu tullfria ämnet
naturlig mysk hänförts. Denna artikel, för hvilken särskild rubrik icke
synes vara af nöden, har ett så betydande värde — 4,000 å 5,000 kronor
per kilogram — att den tull, af hvilken varan genom att härstädes
upptagas kommer att drabbas, icke kan möta någon betänklighet
äfven med betraktande af varans medicinska användning.
För parfymfabrikationen — hvarmed här afsetts ej blott tillverkningen
af luktvatten utan äfven framställningen af öfriga parfymerade
toalettartiklar, såsom parfymerad tvål, munvatten m. m. — torde de
föreslagna tullsatserna för luktämnen" i stort sedt icke medföra någon
ökad tunga, utan torde den höjning af tullen, som förslaget innebär i
825
afseende å vissa inom denna fabrikation använda ämnen, ungefärligen
motväga^ af den reduktion i tullen å dyrbarare hithörande artiklar,
som blifver en följd af värdetullens utbytande mot vikttull.
I förevarande rubrik upptagna artiklar, Indika utgöras af vattenlösningar,
erhållna genom destination af rosor eller pomeransblommor
med vattenånga, äro viktiga beredningsämnen vid lukt vatten stillverkningen.
Priset å rosenvatten och pomeransblomvatten belöper sig till
60 å 70 öre per kilogram. Pomeransblomvatten är i taxan specificeradt,
under det att rosenvatten torde hafva tullbehandlats som varor, ej
specificerade, arbetade, och sålunda dragit tull med 15 procent af värdet.
[)å denna senare tullsats, omsatt till vikttull, synes ungefär motsvara
den för pomeransblomvatten nu gällande, 10 öre per kilogram, hafva
bägge de ifrågavarande artiklarna kunnat sammanföras och tullsatsen
upptagas till sistnämnda belopp. Ingår sprit eller eter i någon af förenämnda
varor, bör varan gifvetvis förtullas som luktvatten.
(lallande taxa upptager i skilda rubriker men med samma tullsats,
3 kronor per kilogram, luktvatten, alla slag, och parfymer, ej
specificerade. Gränsen mellan dessa båda varuslag torde dock vara
sväfvande, och i hvarje fall kan det icke anses erforderligt att uppföra
dem under skilda rubriker. Enligt tekniskt språkbruk omfattar luktvatten
äfven parfymer. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med nuvarande
tullbehandlingspraxis hafva eter- eller sprithaltiga toalettvatten
samt hårtinktur likställts med luktvatten. Den i rubriken intagna bestämmelsen,
enligt hvilken luktvatten, för att till rubriken hänföras, skall
innehålla eter eller sprit, innebär i sak ingen ändring af nu bestående
förhållanden, enär alla luktvatten, som äro föremål för import, lära vara
eter- eller sprithaltiga.
Någon nämnvärd tillverkning inom landet af puder och smink
lärer ej förekomma, hvaremot fabrikationen af tandpulver och tandpasta
är ganska afsevärd. Sistnämnda vara har i tullbehandlingsafseende
hittills rubricerats som parfymerad tvål med tull af 1 krona per kilogram,
under det att öfriga, i rubriken upptagna artiklar tullbehandlats
såsom varor, ej specificerade, arbetade. Samtliga synas lämpligen kunna
draga enahanda tull som parfymerad tvål.
Med pomada alses bär dels den vanliga pomadan för toalettbruk
dels ock sådana fasta eller flytande ämnen •— i regel något fettänuie,
104
Rosenvatten
etc.
N:r 1179.
Luktvatten
N:rH80.
Puder etc.
N:r S18f.
Pomador.
N.r 1182 och
1183.
826
Parfymer etc,
N:r 1184.
Eterarter etc
N:r 1185.
Chilesalpeter,
stassfurterkalisalter
etc.
N:r 1186.
vaselin, paraffin eller vaselinolja — som äro bärare af välluktande ämnen,
afsedda att brukas vid parfymfabrikationen. De i gällande taxa för
pomada upptagna tullsatser hafva i allmänhet tillämpats å samtliga
ifrågavarande artiklar.
Under denna rubrik falla en stor mängd rätt olikartade artiklar.
Utom de i rubriken nämnda föremålen, parfymbref och parfympåsar
samt icke sprithaltiga munvatten, böra nämligen till densamma hänföras
jämväl sådana varor som hårfärgningsmedel och alla andra slag
af icke eter- eller sprithaltiga toalettvatten. Ingen af dessa artiklar
torde ur importsynpunkt vara af någon nämnvärd betydelse, då antingen
konsumtionen är ringa eller ock den inhemska tillverkningen helt tillgodoser
förbrukningen. Under sådana omständigheter spelar tullsatsen
ingen egentlig roll. Lämpligast synes dock vara, att tullen sättes till
samma belopp som för parfymer, helst som åtskilliga hithörande artiklar,
såsom parfymbref och parfympåsar, för närvarande tullbehandlas som
parfymer.
Enligt rådande tullbehandlingspraxis hänföres med eter försatt
brännvin till eterarter. Ett uttryckligt stadgande härom har ansetts
lämpligen böra intagas i förslaget.
E. Konstgödsel.
I förevarande afdelning hafva upptagits sådana artiklar, som hafva
uteslutande eller hufvudsaklig användning som gödslingsmedel.
Sådana stassfurterkalisalter. hvilka icke såsom klorkalium äro i
förslaget särskildt nämnda, hafva här upptagits. Jämte det att de hufvudsakligen
användas som konstgödsel, brukas de i afsevärd utsträckning
som råämnen, företrädesvis inom alkali- och kloratindustrierna. Ifrågavarande
salter hafva hittills tullbehandlats som gödningsämnen och följaktligen
varit tullfria, och tullfriheten lärer böra bibehållas samt gälla
äfven för de raffinerade. De flesta stassfurtersalterna lära nämligen i
regel redan omedelbart efter brytningen på fyndorten underkastas en
viss beredning.
Tomasfosfat, som vinnes genom målning af den vid framställning
af smidbar! järn enligt Thomasprocessen erhållna slaggen, åtnjuter nu
tullfrihet, alldenstund varan rubriceras som gödningsämne. Af representanter
för järnindustrien har påyrkats tull å denna artikel, likasom å
827
tomasslagg, till främjande af den utveckling, som nu påginge i riktning af
att inom eget land tillgodogöra sig våra fosforhaltiga malmer. Då emellertid
de ansträngningar, som hittills gjorts från järnindustriens sida att
uppdrifva produktionen af tomasfosfat, icke torde hafva varit af beskaffenhet
att kunna motivera en tull, som blefve betungande för landtbruksnäringen
och särskildt komme att fördyra uppodlingen af mossmarker,
för hvilkas gödsling tomasfosfat äger stor betydelse, har kommittén
funnit berörda yrkande icke böra föranleda något förslag om
ändring i nuvarande bestämmelser.
Karbid- eller kalkkväfve (kalciumcyanamid), hvilken artikel nu tullbehandlas
som ej specificeradt kemiskt-tekniskt preparat, andra slag,
med tull af 15 procent af värdet, är ett först under senaste tid framställdt
gödslingsmedel, som synes kunna i tillräcklig mängd för landets
behof erhållas inom landet, om den inhemska tillverkningen erhåller
verksamt skydd mot den utländska konkurrens, som torde vara att motse
särskildt från Frankrike och Norge. Tillverkningen sker på ett med
framställning af kalciumkarbid likartad! sätt, och, enligt hvad kommittén
från sakkunnigt håll erfarit, synes det vara lämpligt att åsätta karbidkväfve
tull till samma belopp som kalciumkarbid. Visserligen är denna
tullsats afsevärd i betraktande däraf, att priset å karbidkväfve enligt
uppgift utgör allenast 18 å 25 öre per kilogram, men den torde icke
öfva nämnvärd inverkan på den inhemska varans pris, som regleras af
priset å det kväfverikare ämnet chilesalpeter.
Anledning till ändring i gällande tullsats för denna artikel har
icke synts föreligga.
Med konstgjord guano har af tulltekniska sked sammanförts naturlig
guano, hvarjämte i samma rubrik upptagits annan gödsel af animaliskt
affall. Samtliga ifrågavarande artiklar åtnjuta äfven enligt gällande
taxa tullfrihet.
F. Krut och andra sprängämnen; tändstickor och fyrverkerivaror.
Rubrikerna för krut, dynamit och andra sprängämnen öfverensstämma
i sak med motsvarande bestämmelser i gällande taxa; de af
kommittén föreslagna ändringar äro allenast af redaktionell beskaffenhet.
Till kommittén ingifven framställning om höjning af tullen å röksvagt
Karbidkväfve.
N:r 1187.
Superfosfat
N:r 1188.
Benmjöl,
guano etc.
N:r 1189.
Krut etc.
N:r 1190 -1193.
828
Knallhattar.
N:r 1194.
Tandmedel.
N:r 1195.
Tändstickor,
fyrverkeriarbeten
etc.
N:r 1598 -1200.
Vegetabiliska
garfningsämnen
etc.
N:r 1201.
krut har ansetts icke böra föranleda åtgärd, enär, såvidt kommittén kunnat
utröna, afsevärdt ändrade förhållanden icke inträdt, sedan denna tullsats
jämte öfriga sprängämnes tullar fastställdes af 1896 års riksdag.
Knallhattar eller tändhattar draga nu tull med 1 krona 20 öre
per kilogram. Inom landet bedrifves fabrikation af hithörande artiklar
blott af staten och omfattar endast gevärsknallhattar. Enligt hvad
upplyst blifvit, hafva dynamitknallhattar tidigare tillverkats vid ett inhemskt
verk, men då tillverkningen ställde sig för kostsam, har den
nedlagts. Jämväl framställningen af gevärsknallhattar lärer ställa sig så,
att det icke är sannolikt, att sådan tillverkning upptages af någon enskild.
Vid sådant förhållande och då från sprängämnesindustriens sida framställts
kraf på tullfrihet för dynamitknallhattar, har tullfrihet för knallhattar,
alla slag, synts lämpligen kunna medgifvas.
För andra tandmedel för projektiler och skjutvapen än knallhattar
har tullen synts böra utgå med samma belopp som för annan krigsmateriel
än pansar eller 15 procent af varuvärdet.
Små bengaliska tändstickor tullbehandlas enligt praxis som leksaker.
Större sådana hänföras till fyrverkeriarbeten. Tillräcklig anledning
till en sådan åtskillnad synes knappast förefinnas, utan hafva
bengaliska tändstickor, alla slag, här förts samman med fyrverkeriarbeten,
dit de naturligen höra. Förutom det, att bestämmelserna rörande
tändstickor rönt en häraf betingad inskränkning, hafva dessa bestämmelser
i öfrig! lämnats oförändrade.
Lika med fyrverkeriarbeten har kommittén funnit knallsignaler,
knallpulver och smällare böra tullbehandlas.
G. Produkter af öfrig kemisk industri m. m.
I gruppen för produkter af öfrig kemisk industri hafva upptagits
ej blott dylika produkter utan äfven vissa råämnen, som hafva användning
inom kemiska industrier, nämligen vegetabiliska garfningsämnen
och galläpplen.
Förslaget om tullfrihet för vegetabiliska garfningsämnen öfverensstämmer
i sak med gällande taxas bestämmelser, enligt hvilka tullfrihet
829
äger ruin för bark, alla ej specificerade slag, för garfskidor och för
kvebrackoträ, i block eller raspadt. Af representanter för den på extraktion
af garfämnen ur granbark grundade inhemska industrien har påyrkats
tull å raspadt trä för garfningsändamål. Detta kraf har kommittén
dock så mycket mindre ansett sig böra förorda, som en dylik
tull synes vara af mindre vikt för ifrågavarande industri, under det att
tullfrihetens bibehållande kan sätta garfverinäringen i stånd att lättare
bära den för garfämnesextrakter föreslagna tullen. I denna rubrik har
äfven den nu tullfria artikeln galläpplen upptagits.
Garfämnesextrakter tullbehandlas nu såsom garfsyra eller färgningsämnen,
andra slag, och åtnjuta sålunda tullfrihet. Hänsyn till
den jämförelsevis nya inhemska industrien för framställning af garfämnesextrakter
ur granbark torde dock kräfva tull å granbarksextrakter.
Svårigheten att vid tullbehandlingen skilja dylika extrakter från åtskilliga
andra slag af garfämnesextrakter, likasom ock möjligheten
att vid garfningen i större eller mindre män ersätta granbarksextrakt
med andra extrakter, påkallar, att tullsatsen får gälla för samtliga de i
rubriken n:r 1202 afsedda artiklar.
I fråga om tullsatsens storlek har från tillverkarnas sida hemställts,
att garfämnesextrakter, innehållande intill 25 procent garfvande beståndsdelar,
måtte åsättas en tull af 2 öre per kilogram, och att dylika extrakter
af högre halt måtte beläggas med dubbelt så hög tuli. Dessa
tullsatser, af hvilka, praktiskt taget, den lägre komme att drabba de
flytande och den högre de fasta eller degformiga extrakterna, öfverensstämma
i hufvudsak, frånsedt skillnaden mellan kronor och riksmark,
med i Tyskland för ekträ-, granbarks- och kastanjeträextrakter gällande
tullar. Då emellertid skilda tullsatser å extrakter af olika styrka gifvetvis
skulle betydligt försvåra tullbehandlingen, torde gemensam tullsats
böra föredragas, och med hänsyn till garfveri i läringens intresse att
ej få ifrågavarande viktiga beredningsämne afsevärdt fördyradt har
kommittén ansett sig icke böra upptaga denna med högre belopp än 2
öre per kilogram.
De till ifrågavarande rubrik hänförliga artiklars betydelse för garfverinäringen
likasom ock ur importsynpunkt framgår af det afsevärda
importvärdet, utgörande enligt den officiella statistiken för år 1907
ett belopp af mer än 1.2 miljon kronor, häraf omkring hälften representerade
införseln allenast från Tyskland. A andra sidan förekommer,
enligt uppgift af en inhemsk tillverkare af granbarksextrakt, att den
svenska tillverkningen af denna artikel, för hvilken vid tillverkningens
Garfämnesextrakter.
N:r 1202.
830
Garfsyra etc.
M:r 1203.
Glutenlim.
K:r 1204.
Dextrin.
N:r 1205.
Lim, flytande,
gtc.
N:r 1206 och
1207.
upptagande afsättning till Tyskland beräknats, är genom de i den nya
tyska tariffen, åsätta tullsatser utestängd från den tyska marknaden.
Garfsyra åtnjuter för närvarande tullfrihet. Gallussyra och pyrogallussyra
åter draga, såsom hänförliga till kemiskt-tekniska preparat,
ej specificerade, andra slag, tull med 15 procent af värdet. Då inhemsk
tillverkning ej torde förekomma af de båda sistnämnda, garfsyran rätt
närstående ämnena, hvilka hufvudsakligen användas inom fotografien
och galvanoplastiken, hafva jämväl de synts böra upptagas till tullfrihet.
Gluten- eller växtlim — ett vegetabiliskt, genom jäsning af
gluten erhållet lim — användes företrädesvis som appreturmedel inom
textilindustrien och tullbehandlas nu som ej specificeradt kemiskt-tekniskt
preparat, andra slag, med tull af 15 procent af värdet. Då någon ändring
af tullens storlek icke synes erforderlig, har värdetullen allenast
utbytts mot en motsvarande vikttull, hvilken, i betraktande däraf, att
priset å växtlim, som vanligen inkommer i lösning på fät, uppgifvits
utgöra omkring 20 öre per kilogram, föreslagits till 3 öre per
kilogram.
I gällande taxa upptages, med tullsats af 20 öre per kilogram,
dextrin eller dextringummi. 1 stället för den senare benämningen, hvarmed
afses flytande dextrin, har här angifvits, att under dextrin inbegripes
äfven sådan vara i flytande form.
Med dextrin hafva stärkelseklister samt dextrin- eller stärkelsehaltiga
appreturmedel ansetts lämpligen kunna likställas. De draga nu
tull med 15 procent af värdet, i det de förtullas, stärkelseklister såsom
ej specificeradt, kemiskt-tekniskt preparat, andra slag, samt appreturmedlen
antingen såsom oj specificerade kemiskt-tekniska preparat, andra
slag, eller såsom varor, i taxan ej specificerade, arbetade.
Tulltaxan sammanför för närvarande i gemensam rubrik artiklarna
»flytande lim, diamantkitt, syndetikon o. d.» med tullsats af 1 krona
per kilogram. Här är väl egentligen fråga om lim, beredt af husbloss
eller annat fiskaffall, med eller utan tillsats af andra ämnen. Äfven de
under benämningarna diamantkitt och syndetikon i handeln förekommande
limsorterna äro af sådant slag, i det att de utgöras af med ättik
-
831
syra på olika sätt behandladt fisklim. Den nuvarande tullsatsen för
flytande lim synes emellertid vara skälig, endast för så vidt fråga är om
syndetikon och dylika, af den stora allmänheten i småpartier använda
limmande preparat. Däremot torde den få anses alldeles för hög för
det flytande lim, som användes inom industrien, nämligen vanligt fisklim.
Sådant framställes endast i ringa utsträckning inom landet och
måste följaktligen till största delen importeras, därvid det vanligen tages
från Norge. Tullen blifver därvid ganska kännbar för de näringsgrenar,
hvilka, såsom t. ex. bokbinderierna, förbruka varan i större utsträckning.
En väsentlig nedsättning af tullen å sådant lim, som har industriell
användning, synes därför välbetänkt; och då dylikt lim vanligen införes
på fat eller eljest på större kärl, som, innehållet inberäknadt, icke gärna
kunna antagas hålla mindre vikt än 3 kilogram, under det att lim
för hushållsbehof plägar importeras i småkarl, torde det kunna anses
ändamålsenligt att, jämte det nuvarande tullsats bibehålies för lim af
nu ifrågavarande slag i kärl af mindre bruttovikt än 3 kilogram, nedsätta
tullen för dylikt lim, inkommande i större kärl, till det i förslaget
upptagna belopp af 40 öre per kilogram. I anslutning till hvad ofvan
anförts om det flytande limmets ursprung, torde böra erinras, att ifrågavarande
rubriker icke uteslutande afse fisklim, ty, äfven om, frånsedt
det i annan rubrik upptagna glutenlimmet, det flytande limmet i allmänhet
framställes af fiskaffall, är så dock icke alltid förhållandet. Så
framställes kaseinlim af det ur mjölk erhållna ostämnet, kasern, hvarförutom
af gelatin beredes ett lim, som måste anses hit hänförligt, hvilket
ock betingas såväl af dess användning som af dess prisbillighet. I öfverensstämmelse
med hvad gällande taxa stadgar angående tullbehandlingen
af flytande gummi, har denna artikel sammanförts med flytande lim.
Gummi, alla andra slag än flytande, är enligt gällande taxa tullfritt.
Härutinnan har ingen ändring i sak föreslagits. I rubriken har
intagits uttrycklig bestämmelse därom, att under nativt, här upptaget
gummi skola inbegripas gummigutta och andra gummihartser. Till
rubriken blifver jämväl den i taxan specificerade artikeln myrra hänförlig.
På annat ställe i förslaget återfinnes ett visst slag af gummi, nämligen
kautschuk.
Ehuru den tull, 1 krona 70 öre per kilogram, som är åsatt gelatin,
torde vara hög i förhållande till varans värde — svensk gelatin har
uppgifvits kosta 3 kronor 30 öre å 4 kronor per kilogram och införd
vara af medelgod beskaffenhet något mindre — har kommittén likväl,
Gummi,
nativt.
N:r 1208,
Gelatin.
N:r 1209,
832
Draglim etc.
N:r 1210.
i betraktande däraf, att den inhemska tillverkningen af gelatin ännu
svnes vara i behof af ett jämförelsevis högt skydd, äfvensom med hänsyn
därtill, att gelatin icke lärer kunna anses vara en nödvändighetsartikel,
icke velat här ifrågasätta någon tullnedsättning. Tullsatsen är
emellertid afsedd att drabba endast sådant gelatinfabrikat, som inkommer
i form af papperstunna blad, d. v. s. den gelatin, som har sin
hufvudsakliga användning inom hushållen. Däremot bör s. k. gelatinlim,
som införes i något tjockare folier och som har afsevärd industriell
användning, tullbehandlas icke efter förevarande rubrik utan som lim,
andra slag. Nu lärer emellertid, enligt hvad för kommittén uppgifvits,
på grund af svårighet att afgöra, hvad som skall förstås med taxans
bestämmelse om tunna folier, emellanåt hafva inträffat, att gelatinlim
tullbehandlats som gelatin. I anledning häraf har med stöd af sakkunnigas
utlåtande föreslagits, att under den högre tullsatsen skola hänföras
allenast sådana gelatinfolier, som oj väga öfver 8 gram per 100 kvadratcentimeter
i medeltal. Visserligen lära de för hushållsändamål afsedda
folierna ligga afsevärdt under denna viktgräns — de väga vanligen
blott 1 å 2 gram per 100 kvadratcentimeter — men gränsen torde
ej böra sättas lägre, om tullskyddet skall kunna väntas blifva fullt effektivt.
Gällande taxa upptager i samma rubrik som gelatin artikeln husbloss.
Då emellertid, såvidt kommittén kunnat utröna, anledning icke
förefinnes att låta denna artikel draga den för gelatin fastställda, höga
tullen, har husbloss uteslutits från denna rubrik. Som ämnet icke lärer
hafva någon större användning, har ett specificerande däraf icke ansetts
vara af nöden. Allt efter sin konsistens kommer husbloss sålunda att
hänföras till flytande eller icke flytande lim.
Den för lim, andra slag, nu stadgade tullsatsen, 20 öre per kilogram,
torde ej böra rubbas, då den synes vara väl afvägd med hänsyn
till, å ena sidan, den inhemska limtillverkningens behof af skydd och, å
andra sidan, flera industriers och handtverks berättigade intresse, att en
sä viktig förbrukningsartikel som lim icke oskäligt fördyras. Hvad
rubrikens affattning angår, har ansetts lämpligt att särskilt omnämna
den viktigaste af hithörande limsorter, nämligen den, som i handeln går
under namn af draglim eller snickarlim. Varan ifråga utgöres antingen
och vanligast af benlim, som beredes uteslutande af ben, eller ock af
hud- eller läderlim, som fås af hudar, hudaffall, sonor o. d. På annat
ställe i förslaget återfinnes s. k. hartslim äfvensom s. k. garflim.
Agar-agar, en i vissa fall som surrogat för gelatin och lim använd
algart, hvilken enligt bestämmelse i gällande taxa tullbehandlas som
833
lim, andra slag, lärer, utan att särskild föreskrift därom behöfver meddelas,
komma att hänföras till denna rubrik.
Landets behof af valsmassa tillgodoses till största delen medelst
inhemsk tillverkning. Af näringsidkare har uttalats önskvärdheten däraf,
.att i taxan närmare bestämdes, hvad som bör med valsmassa förstås;
och har i följd däraf till ordet valsmassa fogats inom parentes det förklarande
tillägget »elastiskt lim för boktrycksvalsar», hvarjämte angifvits,
att till rubriken skall hänföras valsmassa, vare sig den är ofärgad eller
färgad. Den för valsmassa nu stadgade införselafgiften, 20 öre per
kilogram, synes icke vara för hög, då varan betingar ett pris af omkring
2 kronor 50 öre per kilogram. De enligt rubriken under valsmassa
inbegripna artiklarna autograf- och hektografmassa, hvilka till såväl
sammansättning som användning äro med valsmassa likartade, lära redan
för närvarande tullbehandlas som valsmassa.
När kollodium år 1889 upptogs i egen taxerubrik, bestämdes tullsatsen
till samma belopp som för eter eller 1 krona 75 öre per liter,
och då jämlikt förslag af 1888 års tullkommitté etertullen år 1892 omsattes
i en vikttull om 2 kronor per kilogram, blef, jämväl i enlighet
med bemälda kommittés förslag, tullen å kollodium ändrad till 2 kronor
per kilogram. Sedermera höjdes år 1903 på förslag af Kungl. Magt
tullen å eter till 2 kronor 50 öre per kilogram, utan att dock vid detta
tillfälle någon motsvarande ökning af tullen å kollodium ifrågasattes.
Nu hafva tillverkare af fotografiutensilier och åtskilliga andra näringsidkare
hemställt, huruvida icke tullen å kollodium skulle kunna nedsättas;
och har med anledning däraf kommittén låtit genom sakkunniga utreda,
huruvida sådan nedsättning i samband med denaturering vore genomförbar
utan risk för i större skala bedrifven destination af eter ur den
importerade varan. Denna undersökning har emellertid gifvit vid handen,
att effektiv denaturering ej kan ske utan att varans tekniska användbarhet
afsevärdt inskränkes, och då kollodium indirekt genom sin eterhalt
är ett alkoholpreparat samt tillika har direkt tillsats af ej oväsentlig
mängd alkohol, torde det vara nödvändigt att här taga hänsyn till
alkoholbeskattningen och bibehålla kollodiumtullen vid belopp, motsvarande
skatten å den för dess framställning använda kvantitet absolut
alkohol. Denna sistnämnda beräknas till ungefär 1.5 liter per kilogram
kollodium; och då skatten utgör 1 krona 30 öre per liter absolut alkohol,
belöper alltså på 1 kilogram kollodium en alkoholskatt af 1 krona
105
Valsmassa.
N.t 121!.
Kollodium.
N:r 1212.
834
Albumin
etc.
N:r 1213.
Ostlöpe.
N:r 1214.
Lödpasta
etc.
N:r 1216.
Glödstrumpor.
N:r 1217.
95 öre. Med hänsyn härtill synes någon nedsättning i nuvarande kollodiumtull
icke kunna förordas.
Albumin och kasern draga nu tull med 15 procent af värdet, i det
att clen förra artikeln hänföres till ej specificerade kemiskt-tekniska preparat,
andra slag, och den senare till varor, ej specificerade, arbetade..
Af albumin lärer icke förekomma annan tillverkning inom landet än
den, som bedrifves å apoteken för medicinskt behof, jämte den, som
kan förekomma i tekniska fabriker för beredning af ägghvitehaltiga
näringsmedel. Tillverkningen af albumin är emellertid tidsödande, och
det lärer därför icke vara ovanligt, att såväl apoteken som de kemiskttekniska
fabrikerna importera varan i fråga. Kasern torde icke framställas
inom landet. Vid sådant förhållande och då albumin likasom
kasein har afsevärd användning inom åtskilliga näringsgrenar, såsom
textil- och pappersindustrierna, har tullfrihet för dessa artiklar synts
vara af förhållandena betingad.
Ostlöpe tuUbehandlas nu som ej specificerad t kemiskt-tekniskt
preparat, andra slag, med 15 procents värdetull. Af eu inhemsk tillverkare
af ostlöpe har framhållits, att den nuvarande tullsatsens otillräcklighet
möjliggjort stor införsel af utspädd, prisbillig ostlöpe, till stor
olägenhet såväl för konsumenterna som för den inhemska tillverkningen.
Det syntes vara riktigare att åsätta vikttull, bestämd med hänsyn
till värdet å fullgod vara. Sådan kostade omkring 1 krona 10 öre
per kilogram. I betraktande af ostlöpets omfattande användning inom
mejerihandteringen har tullsatsen synts icke böra sättas högre än 15
öre per kilogram.
För att underlätta lödning af metaller brukas en mångfald olika
slag af lödpastor och lödpulver med mycket växlande värden. Dessa
artiklar tuUbehandlas nu som varor, ej specificerade, arbetade, med tull
af 15 procent af värdet. Kommittén har ansett en vikttull lämpligare;
och har med stöd af sakkunniga personers uttalanden denna ansetts
kunna upptagas till 70 öre per kilogram.
Afbrända glödstrumpor hafva med afseende å sin beskaffenhet ansetts
böra upptagas i denna afdelning. De tuUbehandlas nu som varor,
ej specificerade, arbetade, med 15 procents värdetull. Ifrågavarande
artikel lärer vara föremål för eu ganska betydande inhemsk tillverkning;.
Emellertid förekommer äfven import, särskild! af gasglödstrumpor.
835
Gasgiödstrumpor med stift kosta enligt uppgift omkring 20 kronor per
kilogram, medan öfriga slag af glödstrumpor lära ställa sig något billigare.
Den föreslagna tullsatsen, 2 kronor 50 öre per kilogram, torde därför
i stort sedt ungefär motsvara nuvarande tull.
Med afseende å den inskränkning i rätten till införsel af apoteksvaror,
som enligt förslaget likasom i gällande taxa föreskrifves, måste
det anses lämpligt, att närmare bestämmelser meddelas i fråga om hvad
som rätteligen bör till apoteksvaror hänföras. Sådana bestämmelser
synas emellertid icke hafva sin rätta plats i tulltaxan.
Gällande taxas föreskrift därom, att sådana varor som aloe, kubeber,
prustrot, räfkakor och spanska flugor skola hänföras till apoteksvaror,
torde få anses öfverflödig. Däremot har det ansetts nödigt fortfarande
stadga, att saekarin skall hit hänföras.
Denna rubrik omfattar åtskilliga kemiskt-tekniska preparat, hvilkas
ringa betydelse för landet, åtminstone ur importsynpunkt, ansetts icke
böra föranleda deras specificerande i taxan. Utom det stora antal hithörande
varor af växlande sammansättning och namn samt för olika
användning, hvilka föras i marknaden som produkter från kemiska
fabriker, faller härunder äfven eu mångfald kemiska grundämnen och
till sammansättningen kända föreningar af sådana.
Då under denna rubrik fäller en mängd artiklar med mycket
växlande värde, och då rubrikens omfattning är obestämd så till vida,
som det icke är möjligt att förutse alla artiklar, hvilka kunna komma
att hit hänföras, kan man här näppeligen tänka sig en väl afvägd vikttullsats.
Med den kraftiga utveckling, som försiggår inom den kemiska
industrien, och hvarom bland annat det stora antal nya artiklar, som alltjämt
föres i marknaden, bär vittne, blefve en låg vikttull, hvarmed
möjligen ett land med starkt utvecklad industri kunde åtnöjas, otillräcklig
såsom skydd för vår uppspanande kemiska industri. A andra
sidan skulle utan tvifvel en vikttull till belopp, ägnadt att bereda industrien
i fråga ett effektivt skydd, blifva afsevärdt betungande för konsumenterna
— såväl industrier som eu skilda — af ej specificerade kemiska
produkter. Med hänsyn härtill torde värdetullen böra bibehållas,
helst som densamma på detta område ej visat sig medföra svårare olägenheter.
Icke heller i afseende å tullsatsens belopp synes ändring böra
äga rum. Att, på sätt i åtskilliga till kommittén inkomna framställningar
föreslagits, nedsätta den nuvarande tullsatsen till 10 procent torde,
med afseende å hvad ofvan anförts om den kemiska industriens stän
-
Apoteksvaror.
K:r I2É8.
Kemiskttekniska
preparat.
N:r 1219.
836
Instrument,
kirurgiska
N:M220.
digt fortgående utveckling, icke vara tillrådligt. Af kemistsamfundet
har ock föreslagits, att tullen måtte bibehållas vid sitt nuvarande belopp.
En till rubriken hänförlig artikel, som för närvarande icke är af större
betydelse, kan inom kort vara föremål för afsevärd förbrukning; och
det är då icke minst under öfvergångstiden af vikt, att skyddet för den
inhemska tillverkningen är någorlunda tillräckligt. Ett dylikt skydd
synes jämväl erforderligt för sådana fall, då försök göras att med nya
artiklar af utländsk tillverkning ersätta inom landet framställda preparat.
Eu effektiv tullsats minskar i dylika fall svårigheterna för den redan
existerande inhemska tillverkningen och torde i regel vara eu nödvändig
förutsättning, för att tillverkning af den nya varan skall kunna inom
landet upptagas. Det får å andra sidan icke förbises, att, sedan i förslaget
flertalet nu kända viktigare kemiska artiklar specificerats, eu
sådan nedsättning icke ur förbrukarnas synpunkt kan på långt när vara
af den betydelse som för närvarande, då motsvarande taxerubrik har
betydligt större räckvidd. Slutligen är att märka, att i förslaget upptagna
vikttullar för kemiskt-tekniska preparat, som nu äro med värdetull
belagda, i regel motsvara 15 procent af varuvärdet, samt att åtskilliga,
om ock mindre betydande artiklar fått kvarstå såsom hänförliga
till slumprubriken i stället för att — såsom ifrågasatt varit — upptagas
i särskild rubrik, under förutsättning, att tullsatsen för slumprubriken
bibehölles vid 15 procent.
XVI. Varor, ej annorstädes upptagna.
Till denna rubrik hänförliga instrument draga nu tull med 10
procent af värdet, med undantag dock af stegräknare och cyklometri-,
hvilka, liksom ock delar till de flesta här uppräknade instrument, tullbehandlas
såsom det ämne, arbetad!, hvaraf de hufvudsakligen bestå,
Då emellertid stegräknare och cyklometrar till sin konstruktion äro fullt
jämförliga med öfriga här upptagna artiklar, hafva desamma synts
lämpligen böra hit hänföras. Delar till instrument, hänförliga till denna
rubrik, äro understundom föremål för import och hafva, hufvudsakligen
af tulltekniska skäl, synts böra draga den för instrumenten bestämda tull.
Till fysiska instrument hänföras nu flertalet medicinska — ej kirurgiska
— instrument. De hafva dock ansetts böra särskildt omnämnas.
Genom den till rubriken fogade anmärkning har kommittén velat
fastslå den vid tullbehandlingen nu i allmänhet följda praxis beträffande
instrument, försedda med optiska glas.
837
Gällande värdetull har, i betraktande af de olika instrumentens
mycket växlande pris, ej ansetts lämpligen kunna utbytas mot vikttull.
För optiska instrument äro i gällande taxa följande tullsatser stadgade.
Fotografikameror och delar däraf,
i den form de inkomma:
Tullsats.
Kronor.
vägande per stycke 5 kilogram och däröfver 1 kilogram 1: —
vägande per stycke mindre än 5 kilogram ... 1 kilogram 5: —
Instrumenter:
optiska, ej specificerade, därunder inbegripna
kikare, glasögon och infattade optiska glas af
alla slag ................................................................... 1 kilogram 2: —
Instrument,
optiska.
N:r 1221 —
(225.
En vid 1902 års riksdag genomförd tullförhöjning för fotografikameror
och delar därtill synes ej hafva medfört det uppsving för den
svenska kameraindustrien, man kunnat förvänta. Tvärtom lära de inhemska
fabrikanterna hafva inskränkt tillverkningen till några få modeller
af handkameror, hvilka i följd af sin tyngd äro jämförelsevis högt
skyddade. Orsaken till detta förhållande uppgifves vara att söka företrädesvis
däruti, att omsättningen inom landet icke är tillräckligt stor
samt att det svenska fabrikatet ej kan täfla med det utländska på världsmarknaden.
Jämväl handelsstatistikens siffror antyda, att den inhemska
tillverkningen icke utvecklats. Importen är nämligen stadd i raskt
stigande. Af kameror, vägande 5 kilogram och däröfver, infördes år
1903 endast 284 kilogram men år 1907 icke mindre än 1,127 kilogram.
Importen af kameror af mindre vikt uppgick nämnda bägge år
till resp. 1,426 och 3,911 kilogram. Något yrkande om högre
skydd har icke blifvit framställdt. Däremot har ett flertal importörer
gjort framställning om nedsättning af de nuvarande tullsatserna. Härvid
har särskildt med afseende å delar till fotografikameror framhållits,
att, då de i allmänhet folie under den lägre viktgränsen, nu gällande
tullsats visat sig synnerligen betungande. Så hade exempelvis tullen å
kasetter kunnat uppgå till belopp, öfverstigande varans värde. Också
bär kommittén funnit öfvervägande skäl tala för en nedsättning af
tullarna å fotografikameror och delar därtill. Såväl i betraktande af den
jämförelsevis korta tid, som förflutit, sedan ifrågavarande tullar voro
föremål för riksdagens pröfning, som äfven med hänsyn till den inhemska
tillverkningen torde dock varsamhet böra härvid iakttagas.
Med afseende härå likasom ock af tulltekniska skäl har kommittén funnit
sig icke böra taga hänsyn till en hos kommittén gjord hemställan,
838
att til] kameror skulle hänföras endast sådana, som inkomma med
objektiv, medan öfriga skulle tullbehandlas efter hufvudbeståndsdelen.
En sådan anordning skulle nämligen utan tvifvel omöjliggöra förverkligandet
af syftet med den nuvarande tullen och tillika medföra svårigheter
vid rubriceringen af de utan objektiv inkommande kamerorna, i
det att frågan, hvilken beståndsdel som skulle anses utgöra hufvudbeståndsdelen,
ofta nog torde komma att gifva anledning till tullbekandlingstvister.
Däremot har en nedsättning i tullsatsen från 5 till 3
kronor per kilogram synts böra medgifvas för kameror med eu nettovikt
per stycke af mer än 3 men icke mer än 5 kilogram, hvarigenom
tullen kommer att bättre afpassas efter artiklarnas värde. Äfvenledes
har lindring i tullsatsen synts böra beredas för lösa tillbehör till fotografikameror,
såsom kasetter, sökare, slutare och bländare, hvillca på grund
af sin jämförelsevis ringa tyngd nu i allmänhet draga tull med 5 kronor
per kilogram. Af sådana tillbehör hafva kasetter den ojämförligt största
betydelsen, och har med hänsyn till dessas värde, som uppgifvits utgöra
9 till 17 kronor per kilogram, tullsatsen synts lämpligen böra nedsättas
till 2 kronor per kilogram.
Enligt generaltullstyrelsens i särskilda mål meddelade beslut tullbehandlas
nu lösa objektiv till fotografikameror såsom delar till sådana,
medan däremot för skioptikon afsedda objektiv hänföras till instrumenter,
optiska, ej specificerade. Då det emellertid icke lärer vara lätt att afgöra,
för hvilket ändamål ett särskildt inkommande objektiv är afsedt,
synes ett sådant utan afseende å tillämnad användning böra i hvarje
fall tullbehandlas såsom öfriga infattade optiska glas, hvarom i den till
rubriken n:r 1224 fogade anmärkning särskildt stadgats. Den häraf följande
nedsättningen i tullen å objektiv till fotografikameror lärer ej medföra
olägenhet för någon svensk industri, då objektiv ej tillverkas inom landet.
Beträffande andra slag af optiska instrument har allenast den förändring
vidtagits, att ej särskildt nämnda delar därtill af annat ämne
än guld eller silfver —- nu underkastade förtullning efter hufvudbeståndsdelen
— likställts med instrumenten. Här kan nämligen ofta vara fråga
om hela instrumentet med undantag af det optiska glaset, för hvilket
tullfrihet åtnjutes. Den föreslagna förändringen synes därför nödig för
att göra tullen a den fullfärdiga varan effektiv.
Glasögon, försedda med plåna glas, såsom olika slag af skyddse''iasöuon,
torde fortfarande såsom hittills komma att förtullas såsom
O 0 7
det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen Destå.
Barometrar, Tullsatsen för barometrar, termometrar och manometrar har åter
sasmätare
ställts till det belopp, hvartill den var bestämd närmast före afslutandet
N:r 1227 och
1228.
839
af traktaten med Tyskland, eller 2 kronor per kilogram. Vacuummetrar,
hvilka nu tullbehandlas såsom fysiska instrument med 10 procents värdetull,
äro enligt sakkunnigas utlåtande i alla afseenden jämförliga med
manometrar och hafva därför upptagits i denna rubrik.
Delar till nu nämnda instrument importeras understundom och
draga då tull såsom det ämne, arbetad!, hvaraf de hufvudsakligen bestå,
därvid i allmänhet tullen ställer sig proportionsvis lägre än för instrumentet
i sin helhet. Barometerdelar lära ej vara föremål för införsel, och
hvad delar till termometrar beträffar, torde intet vara att erinra mot en dylik
tullbehandling, då det synes ligga i den inhemska instrumenttillverkningens
intresse att till en något lägre tullsats få införa vissa sådana delar.
För fabrikationen af manometrar och vacuummetrar åter kan nuvarande
tullbehandling medföra olägenheter. Till säkerställande af tullen å dessa
artiklar har föreslagits, att delar till dem skola i tullbehandlingshänseende
likställas med det fullfärdiga instrumentet.
Fn för landet jämförelsevis ny industri är tillverkningen af vattenmätare.
Dessa draga nu 10 procents värdetull. Arbetskostnaden å en
mindre vattenmätare lärer vara ungefärligen lika hög som å eu större,
hvaraf följer, att priset, per kilogram räknadt, stiger i samma mån som
storleken minskas. Därvid kan äfven materialets beskaffenhet inverka.
Vattenmätarna bestå vanligen af annan metall än järn, men i de större
ingår ofta ett silhus af järn. Af tillgängliga prisuppgifter framgår
emellertid, att värdet, per kilogram räknadt, ej visar större växlingar
än att vikten utan olägenhet kan läggas till grund för tullsatsen, förutsatt
att eu uppdelning sker och olika tullsatser bestämmas, allteftersom
instrumentet i fråga har högst 40 millimeters genomloppsöppning eller
större sådan. Värdet, per kilogram räknadt, å de mindre vattenmätarna
utgör 8 å 12 kronor för svenskt och 6 å 8 kronor för utländskt fabrikat.
De större af svensk tillverkning kosta 3 kronor 30 öre till 4 kronor
25 öre per kilogram, medan utländska dylika lära betinga ett något
lägre pris. Med hänsyn till den påbörjade inhemska tillverkningen,
hvarå afsevärda kostnader lära hafva nedlagts, har höjning af gällande
tull synts påkallad, och hafva tullsatserna ansetts lämpligen kunna upptagas
till belopp af 2 kronor per kilogram för de mindre och 50 öre
per kilogram för de större.
Gasmätare draga nu tull med 10 procent af värdet. De vanligen
förekommande slagen betinga enligt uppgift ett pris af 2 kronor 80 öre
till 3 kronor 70 öre per kilogram, och torde de med hänsyn härtill
lämpligen kunna likställas med de större vattenmätarna, för så vidt
nämligen denna tullsats begränsas att gälla gasmätare af högst 100
840
Instrument
musikaliska.
N:r (229-1236.
kilograms nettovikt. För större gasmätare däremot, särskild! för sådana,
som äro afsedda att vid produktionsplatsen uppmäta den tillverkade
gaskvantiteten, skulle en dylik tullsats blifva för hög. I betraktande
af de afsevärda växlingarna i priset å större gasmätare torde för dem
nu gällande värdetull böra bibehållas, i hvilket syfte föreslagits, att gasmätare
med en nettovikt per stycke af mer än 100 kilogram skola hänföras
till ej särskild! nämnda apparater.
För musikaliska instrument äro enligt gällande tulltaxa följande
tullsatser stadgade, nämligen för tafflar och pianinon 150 kronor, för
flyglar 200 kronor och för positiv 10 kronor, allt per stycke, för speldosor
eller delar däraf 3 kronor samt för ackordion eller delar häraf
50 öre per kilogram. Andra slag, äfvensom särskild! inkommande delar
och tillbehör, ej specificerade, draga tull med 15 procent af värdet.
Under hägn af dessa tullsatser har den inhemska fabrikationen haft att
glädja sig åt ett raskt uppsving. Tillverkningsvärdet, som år 1896
uppgick till 1,039,688 kronor hade år 1906 stigit till 2,633,645 kronor
och år 1907 till 2,888,869 kronor. Att en ingalunda oväsentlig del
häraf kommer på pianofabrikationen, framgår däraf, att tillverkningsvärdet
af pianoinstrument under år 1906 beräknades uppgå till omkring1
miljon kronor. Emellertid har denna fabrikation att kämpa med en
skarp utländsk konkurrens. Importen af tafflar och pianinon, som under
år 1896 uppgick till 332 stycken, hade år 1906 stigit till 479 stycken
och år 1907 till 702 stycken, under det antalet importerade flyglar
under nämnda år utgjorde resp. 21 samt 71 och 102. Nu ifrågavarande,
likasom alla öfriga slag af musikaliska instrument, hvilka äro föremål
för införsel, inkomma till allra största delen från Tyskland. Den stegring-,
som importen, enligt hvad nu anförts, företer, har uppgifvits till stor
del bero därpå, att utländska fabrikanter ej blott här afsatte sitt produktionsöfverskott
utan ock hit afyttrade en del, af sämre materialier
tillverkade s. k. exportinstrument, som på grund af jämförelsevis lågt
försäljningspris lätt funne köpare bland en okritisk allmänhet. Under
hänvisning till denna osunda konkurrens från utlandets sida hafva ett
trettiotal inhemska fabrikanter gjort framställning om förhöjning af nu
gällande tullsatser till 200 kronor för tafflar och pianinon samt 250
kronor för flyglar. Kommittén, som visserligen ansett fog förefinnas
för någon tullförhöjning, har dock funnit framställningen i fråga, för
så vidt tafflar och pianinon angår, icke böra föranleda förslag om högre
tullsats än 175 kronor per stycke. På grund af den rådande skarpa
841
konkurrensen mellan de inhemska fabrikerna torde den föreslagna tullförhöjningen
föga inverka på priset å fullgoda svenska instrument.
Gjord framställning om tullfrihet för eller nedsättning af tullen å
vissa för pianotillverkningen erforderliga materialier, såsom klaviaturer,
stämnaglar och fanerskifvor, har synts icke böra vinna afseende, då
dessa artiklar antingen redan tillverkas inom landet eller synas lätteligen
kunna göras till föremål för tillverkning härstädes. Hvad särskildt
beträffar klaviaturer, som, oafsedt den tillverkning, hvilken förekommer
vid vissa pianofabriker för eget behof, framställas i större skala vid
åtminstone en inhemsk fabrik, skulle, af inhämtade upplysningar att
döma, en tullnedsättning kunna äfventyra denna tillverknings fortbestånd.
Den inhemska tillverkningen af pianoklaviaturer lärer nu afsevärdt öfverstiga
importen, hvilken senare år 1907 uppgick till 995 stycken med
ett värde af 39,745 kronor.
På sista tiden hafva i marknaden förekommit s. k. själfspelande
pianoinstrument. Till sådana hörande spelapparater, livilkas pris enligt
uppgift utgör 600 å 700 kronor per stycke, draga nu, om de inkomma
lösa, tull med 15 procent af värdet, hvaremot, om de äro fastsittande
vid instrumentet, de lära anses såsom en del af detta och sålunda undgå
all tull. Detta senare förhållande har dock synts innebära en oegentlighet,
som påkallat rättelse på sätt anm. 1 till rubrikerna n:r 1229
och 1230 utvisar.
Begagnade pianon komma lika litet enligt förslaget som enligt
gällande taxa att tullbehandlas annorlunda än nya, för så vidt icke
stadgandet i § 5 in) tulltaxeförordningen i särskildt fall finner tillämpning.
Enligt rådande praxis tullbehandlas alla positivliknande vefinstrument
såsom positiv och draga sålunda en tull af 10 kronor per stycke.
Denna tullsats har dock synts allt för hög för vissa med metalltungor
försedda dylika instrument, s. k. ariston m. fl., hvilkas värde ofta ej
lärer uppgå till högre belopp än som motsvarar tullen. På förslag af
hörda sakkunniga har därför rubriken inskränkts att omfatta endast
egentliga positiv, d. v. s. sådana, som äro försedda med pipor.
För ackordion och delar häraf har tullsatsen återställts till det
belopp, som gällde före traktaten med Tyskland, eller 1 krona per kilogram.
Alla slags blåsinstrument draga för närvarande, såsom redan nämnts,
tull med 15 procent af värdet. År 1907 uppgick införseln af blåsinstrument,
efter värdet räknadt, till 19,468 kronor för dylika instrument
af trä och 39,360 kronor för dylika instrument af metall. Med afseende
å blåsinstrument af trä synes tullsatsen utan olägenhet kunna bortfalla,
enär sådana instrument för närvarande ej äro föremål för tillverkning
106
842
firammofoner
etc.
N:r 1237.
Vågar.
N:r 1238-1242.
inom landet och sannolikhet ej heller finnes, för att dylik tillverkning i
en närmare framtid skall komma att här uppstå. Hvad åter beträffar
blåsinstrument af annat ämne, hvilka till öfvervägande del utgöras af
mässingsinstrument, hafva representanter för den inhemska tillverkningen
af dylika instrument gjort gällande, att den nuvarande tullsatsen
ej innebure tillräckligt skydd mot den påträngande konkurrensen utifrån;
och har därvid framställts förslag till tullsatser, utgående efter
stycketal med olika belopp för olika slags blåsinstrument och mekanismer
därtill. Då emellertid värdet å sådana instrument är synnerligen
växlande och eu stycketull, som beredde effektivt skydd för ett fullgodt
instrument, skulle omöjliggöra importen af de billigare, har det förefintliga
behofvet af ett bättre skydd än det nuvarande synts böra tillgodoses
icke på det föreslagna sättet utan genom höjning af gällande värdefull
till 25 procent.
Med nu angifna undantag hafva de för musikaliska instrument
för närvarande gällande bestämmelser bibehållits i sak oförändrade.
Grammofoner, fonografer och dylika för återgifvande af musik
in. m. inrättade instrument äro ej föremål för tillverkning inom landet.
År 1907 hade importen däraf ett värde af 157,862 kronor — hvaraf
135,650 kronor kommo på importen från Tyskland ■—• medan för dylika
instrument afsedda rullar och plattor samtidigt infördes för ett belopp
af 165,361 kronor, däraf 150,639 kronor belöpte på införsel från Tyskland.
Instrumenten draga nu såsom fysiska instrument tull med 10
procent af värdet. Af delar till dessa instrument äro plattor och rullar
de mest betydande. De hänföras för närvarande till taxans sista rubrik
och draga sålunda tull med 15 procent af värdet. Medelvärdet å instrumenten
utgör enligt uppgift 6 kronor per kilogram; plattor och
rullar betinga ett medelpris af närmare 4 kronor per kilogram. Ofriga
delar, såsom trattar, ljudclosor, nålar in. in., hvilka företrädesvis bestå
af metall, hafva dragit den. för metallarbeten bestämda tull. För samtliga
dessa artiklar har en enhetlig tull af 75 öre per kilogram synts lämplig.
Enligt gällande taxa hänföras kemiska vågar till kemiska instrument
med 10 procents värdetull, och tullbehandlas andra slag af vågar
såsom slöjdvaror. Dessa senare förtullas sålunda lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller draga, om detta ämne
ej kan urskiljas, tull med 15 procent af värdet. Sistnämnda tullsats
torde nästan alltid komma till användning beträffande decimalvågar, då
däremot med afseende å öfriga slag hufvudbeståndsdelen i allmänhet
torde kunna utrönas. Det i hög grad växlande värdet å olika slag af
843
vågar har befunnits nödvändiggöra en ganska utförlig specialisering af
ifrågavarande artikel för möjliggörande af lämpliga vikttullars åsättande.
Med hänsyn till sin användning torde kemiska vågar kunna be- Analys-och
nämnas analys- och apoteksvågar. För dylika precisionsvågar inne- apot8ekt*vågar
bär en tullsats af 1 krona per kilogram visserligen en tullnedsättning N:r 1238.
— värdet öfverstiger nämligen i allmänhet icke obetydligt beloppet 10
kronor per kilogram — men däremot torde intet vara att erinra, då
sådana vågar ej lära i nämnvärd omfattning tillverkas inom landet.
Med analys- och apoteksvågar hafva brefvågar likställts. Dessa, Indika
till största delen importeras, betinga ett pris af 4 till 10 kronor per
kilogram.
Balansvågar af mässing äro i regel fernissade eller hafva annan Balansvågar
ytbetäckning, och tullen utgår sålunda nu med 75 öre per kilogram N.p 0C|r
eller samma belopp, som här upptagits. 1240.
Andra slag af balansvågar, likasom ock taffel- och hushållsvägar,
bestå hufvudsakligen af järn och hafva i allmänhet undergått sådan
bearbetning, att de enligt gällande taxa äro underkastade en tull af 50
öre per kilogram, i den mån vikten icke öfverstiger 10 kilogram per
stycke. Efter samråd med sakkunniga har för dylika vågar upptagits
en tullsats af 25 öre per kilogram, hvilken tullsats lärer motsvara omkring
18 procent af medelvärdet och bör innefatta ett tillräckligt skydd
för den inhemska tillverkningen.
Vågar för lokomotiv och järnvägsvagnar lära i likhet med andra Vågar för
vagnsvågar, vägande per stycke mer än 500 kilogram, här i landet i järnvägsvagC-h
allmänhet tillverkas endast efter beställning och kräfva, enär de sålunda nar etc.
ej äro föremål för tillverkning i parti, högre skydd, än som föreslagits N,r 241''
för ej särskildt nämnda varor af smidbart järn inom samma viktgräns.
Den föreslagna tullsatsen utgör enligt uppgift 18 till 20 procent af
medelvärdet.
Här ofvan ej särskildt omnämnda vågar hafva ansetts lämpligen Decimalvågar
kunna sammanföras med gemensam tullsats. För automatiska vågar, n-M242
såsom kol-, spannmåls- och mejerivågar, hvilka ej i nämnvärd omfattning
äro föremål för inhemsk tillverkning, kommer den här föreslagna
tullsatsen visserligen delvis att motsvara endast 6 procent af värdet, men
denna låga tullsats torde vid nyss anförda förhållande icke vara olämplig.
Hvad åter beträffar decimalvågar, lärer en tullsats af 20 öre per kilo -
844
Fickur.
N:r 1243—
1247.
Vägg- och
studsarur etc.
N:r 1249 och
(250.
gram visserligen motsvara 15 till 30 procent af värdet; men den
tnllförhöjning, som sålunda skulle inträda för dylika vågar, torde icke
få någon egentlig betydelse, då de svenska decimalvågarna, hvilka
äro kända för sin goda beskaffenhet, redan nu tillverkas i till och med
större mängd, än som motsvarar den inhemska förbrukningen.
För fickur, likasom ock för lösa urverk till sådana, hafva gällande
tullsatser bibehållits oförändrade. Emellertid hafva i rubriken för fickur
med boett af guld upptagits äfven fickur med helt förgylld eller guldpläterad
boett. De sistnämnda, hvilkas boett i allmänhet är af mässing,
på mekanisk väg öfverdragen med en tunn guldhinna, förtullas dock
redan nu i praxis såsom fickur med boett af guld. Ett sådant förtullningssätt,
hvilket påkallas af tulltekniska skäl, på grund af svårighet
att utröna om boetten är af guld eller endast guldpläterad eller förgylld,
är ock ägnadt att i viss mån verka tillbakahållande på importen
af de oftast underhaltiga uren med boett af förgylld eller
pläterad mässing, hvilka vid försäljningen icke sällan utgifvas för äkta
guldur.
För att tullen å dylika ur må blifva effektiv, har föreslagits, att
lösa boetter af annan metall än silfver, helt förgyllda eller guldpläterade,
skola draga tull med 50 öre per stycke. Den omständigheten, att en
boett har förgylld kant, har i och för sig icke synts böra föranleda,
att den anses såsom förgylld, utan skall densamma för att så anses vara
helt förgylld. Här äger sålunda ett undantag rum från den allmänna
regeln i tulltaxeunderrättelserna § 1 e).
Vägg- och studsarur i foder samt lösa urfoder draga för närvarande
tull med 1 krona 50 öre per kilogram, då varan är af alabaster eller
porslin, med 75 öre, då den är af metall, och med 80 öre, då den är
af trä eller andra ämnen. Då ur och urfoder af annan stenart än alabaster
eller af annat lergods än porslin, såsom terrakotta, icke ställa
sig billigare än motsvarande artiklar af alabaster eller porslin samt nu
nämnda artiklar i allmänhet torde hafva karaktär af lyxvara, hafva de
samtliga ansetts böra draga den nu för nr och urfoder af alabaster
eller porslin utgående tull. Med dem har ock — på sätt före tillkomsten
af traktaten med Tyskland var förhållandet — den afsevärda importartikeln
ur i foder af metall samt lösa sådana foder likställts.
845
Förevarande rubrik öfverensstämmer i sak
rubrik n:r 679, sådan denna i praxis tolkats.
med gällande
taxas Lösa verk ti!)
vägg- eller
studsare etc.
N:r 1252.
Här inrymda bestämmelser öfverensstämma i hufvudsak med hittills- Lampor etc.
varande praxis, som dock, särskildt i afseende å sammansatta tamp- N:r l253''
delar, torde hafva varit något vacklande.
Tullen för siktar och såll utgår för närvarande med 60 öre per
kilogram. Importen af dessa artiklar, utgörande under åren 1901—05
i medeltal endast 394 kilogram om året, torde så godt som uteslutande
omfatta handsiktar, efter hvilkas värde tullsatsen synes väl afpassad.
Hvad beträffar såll af gröfre spån synes för dem, om de någon enstaka
gång skulle förekomma till import, den för andra dylika korgmakararbeten
gällande tullsatsen vara mera lämplig. Det i rubriken förekommande
uttrycket »ej särskildt nämnda» bär afseende å sil- och
siktapparater, hvilka finnas upptagna i afd. XIII A.
Siktar.
N:r 1254.
I)et har synts oegentligt, att sådana icke öfverspänna strängar Strängar,
af metalltråd, som äro apterade för gitarrer, zittror, fioler in. fl. dylika N:r ^g5 och
musikinstrument, och å hvilka sålunda ett särskildt arbete nedlagts,
skola vara i tullbehandlingshänseende likställda med den oarbetade
metalltråden. Lämpligare torde vara, att de likställas med »strängar,
andra slag».
Bland arbeten af oädel metall finnas i förslaget upptagna fiskkrokar, Metspön etc.
drag och svirflar. Ofriga fiskredskap draga för närvarande 10 procents f''!;r l257-värdetull, hvaremot vissa smärre, för fiskredskap afsedda artiklar, såsom
sänken m. fl., i allmänhet lära hafva tullbehandlats såsom arbeten af
det ämne, hvaraf de bestå. Med den här föreslagna lydelsen komma
äfven dessa artiklar att draga värdefull, en förändring, som ej har
nämnvärd betydelse i annat hänseende, än att den skulle onödiggöra
den nuvarande, synnerligen tidsödande sorteringen vid tullbehandlingen.
Till leksaker hänföras på grund af stadgande i gällande tulltaxa Leksaker och
äfven julgransprydnader, så framt de icke efter sin beskaffenhet draga 1 nade?Seted
lägre tull. Då en likformig tullbehandling af alla julgransprydnader N:r 1258.
utan afseende å det ämne, hvaraf de äro förfärdigade, af flera skäl är
att föredraga, hafva desamma utan inskränkning upptagits i förevarande
rubrik.
846
Bijouterivaror
etc.
N:r 1259.
Af de officiella uppgifterna angående Sveriges import åt leksaker
— häri inbegripna vissa slag af julgransprydnader — framgår, att
införseln stigit från 102,895 kilogram år 1903 till 246,685 kilogram
år 1907. Den inhemska tillverkningen däremot lärer ej hafva att uppvisa
nämnvärd stegring under senare år. Tullsatsen, som genom handelstraktaten
med Tyskland sänktes från 2 kronor till 1 krona 20 öre per
kilogram, har återställts till förstnämnda belopp.
«
I flera till kommittén ingifna framställningar har framhållits, att
taxans bestämmelser om bijouteri varor vore sväfvande, något som
vållade osäkerhet i tullbehandlingen. Med afseende härå har till förtydligande
angifvits, att dylika artiklar böra vara afsedda till personligt
begagnande, såsom genom att fästas i klädedräkter eller eljest bäras
till prydnad. Därjämte hafva liera exempel uppräknats, än som finnas
anförda i gällande tulltaxas rubrik för ifrågavarande artiklar, hvarvid
särskild! afseende fästs vid sådana artiklar, beträffande hvilka tullbehandla
gspraxis hittills varit sväfvande. Eu sådan artikel är t. ex.
spännen, af hvilka vissa slag, såsom de här upptagna hatt- och hårspännena
obestridligen hafva karaktär af prydnadsföremål, under det
att skärp- och skospännen i allmänhet knappast torde kunna anses
såsom sådana.
Hvad beträffar hårprydnader, afser tillägget »ej till annan rubrik
hänförliga» att fästa uppmärksamheten därå, att sådana artiklar som
koaffyrer och dylika till hårprydnader använda sömnadsarbeten ej äro
att hänföra till denna rubrik.
Årm- och bröstknappar äro i nu gällande tulltaxa anförda såsom
exempel på bijouterivaror. Då dessa artiklars egenskap af prydnadsföremål
i många fall kan vara omtvistad, men kommittén ej ansett
skäl till ändring föreligga, hafva dessa slag af knappar särskild!
omnämnts.
Den tull förhöj ning af 50 öre per kilogram, som föreslagits, för
bijouteri var or, har synts påkallad däraf, att tullen för denna artikel,
som till stor del utgöres af förgyllda eller försilfrade metallarbeten,
ej torde böra utgå med lägre belopp än för andra dylika arbeten af
koppar och däraf framställda legeringar.
Under år 1907 infördes enligt den officiella statistiken bijouterivaror
till ett sammanlagdt värde af 682,344 kronor, däraf i rundt tal
för 45,000 kronor från Danmark, för 574,000 kronor från Tyskland,
för 23,000 kronor från Frankrike och för 30,000 kronor från Österrike.
847
Förutom vissa till bijouterivaror hänförliga knappar upptager gällande
taxa ben- och hornknappar, med tullsats af 50 öre per kilogram,
äfvensom, i afseende å öfriga slag af knappar, följande stadgande^
Tullsats.
Knappar, ej specificerade: Kronor,
af silke, ensamt eller i förening med annat material 1 kilogram 2: —
af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen, med undantag af knappar, i hvilka
silke ingår.............................................................. 1 kilogram 1: —
andra slag; tullbehandlas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Anm. 1. Då knappar icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade,
än att öglan är olikartad, böra de förtullas på sätt taxan stadgar
för det ämne, arbetadt, hvaraf själfva knapparna äro förfärdigade.
Af praktiska skäl hafva de vanligast förekommande slagen af
knappar ansetts böra sammanföras till en gemensam grupp. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med under senare år gängse tullbehandlagspraxis
har kommittén föreslagit, att delar till knappar skola draga den
för knapparna bestämda tullen.
Med spanadsämne öfverkladda knappar utgöra en stor importartikel
och hafva synts böra särskild! upptagas med bibehållande af
gällande tullsatser. Den till förevarande rubriker fogade anmärkning
angående tullbehandling af vissa slag af snörmakarknappar innebär ingen
nämnvärd förändring af nuvarande praxis men afser att åvägabringa
likformighet i tullbehandlingen af dylika artiklar.
Knappar, som helt och hållet bestå af järn, hänföras nu till ej
specificerade järnvaror, med följande tullsatser:
Tullsats.
Kronor.
förgyllda eller försilfrade ....................................
förnicklade, polerade, bronserade, emaijerade eller
lackerade ....................................................................
andra slag ..................................................................
1 kilogram 1: —
1 kilogram —: 50
1 kilogram —: 20
Större delen af de järnknappar, som nu importeras, draga tull
med 50 öre per kilogram. Beträffande öfriga järnknappar innebär förslaget
dels tullnedsättning dels tullförhöjning. För förgyllda eller försilfrade
järnknappar skulle tullen nedsättas från 1 krona" till 50 öre per
kilogram. Da emellertid dylika järnknappar mycket sällan förekomma
Knappar.
N:r 1260—
1267.
Knappar, öfverkladda
med spånadsämne.
N:r 1260 och
1261.
Knappar, helt
och hållet af
järn, etc.
N:r 1262.
848
Knappar af
andra oädla
metaller än
järn etc.
N:r 1263 och
1264.
i handeln, lärer denna nedsättning ej hafva nämnvärd praktisk betydelse.
Samma förhållande lärer ock äga rum med afseende å de järnknappar,
för Indika tullförhöjning skulle inträda. Järnknappar, hvilkas
yta icke är sä bearbetad, att de redan nu draga tull med 50 öre per
kilogram, torde nämligen icke ofta införas; och i den mån sådana
knappar förekomma, kunna de ej gärna i pris afsevärdt skilja sig från
åtskilliga slag af de järnknappar, som redan nu äro underkastade tull
af 50 öre per kilogram. Från två inhemska knappfabrikanter har gjorts
framställning om höjning af tullen å alla slags järnknappar till 1
krona per kilogram. Kommittén har emellertid funnit eu så hög tullsats
icke stå i skäligt förhållande till varans värde, som lärer utgöra 2
å 4 kronor per kilogram för de vanligast förekommande slagen. Med
tull af 50 öre per kilogram hafva vidare upptagits förutom knappar af
ben eller horn jämväl sådana af papier maché, Indika nu draga tull såsom ej
specificerade papp-, pappers- och pappersmassearbeten, lackerade, med
1 krona 50 öre per kilogram, till hvilket belopp samma tullsats genom
traktaten med Tyskland nedsattes från förutvarande 2 kronor per kilogram.
Enligt hvad upplyst blifvit, tillverkas dylika knappar icke inom
landet, och anledning torde ej förefinnas, att sådan tillverkning här kan
motses inom en närmare framtid. Användningen af dem är emellertid
icke obetydlig, särskild! inom skofabrikationen. And sådant förhållande
och då de icke lära betinga högre pris än 1 krona 15 öre å 3 kronor
30 öre per kilogram, torde fog förefinnas för den tull nedsättn ing, förslaget
i fråga om denna artikel innehåller.
Till förevarande rubriker hänförliga knappar bestå vanligen helt
och hållet eller delvis af mässing eller andra kopparlegeringar. Endast
i undantagsfall äro de förfärdigade af annan oädel metall. I de hithörande
knappar, hvari järn ingår, utgör denna metall den mindre
väsentliga beståndsdelen. Med hänsyn till nu anförda förhållanden har
det synts lämpligt, att ifrågavarande artiklar åsattes tullar i öfverensstämmelse
med hvad som föreslagits för ej särskildt nämnda arbeten åt
koppar och däraf framställda legeringar. Då emellertid här ifrågavarande
knappar i allmänhet ej lära förekomma utan ytbetäckning,
hafva här upptagits endast två tullsatser om resp. 2 kronor 50
öre och 90 öre per kilogram. Oafsedt att tullförhöjningen för de förgyllda
eller försilfrade knapparna betingas af varans likställighet med
andra förgyllda eller försilfrade metallarbeten, måste densamma anses
befogad äfven ur knapptillverkningens synpunkt. Inhemska knapptillverkare
hafva nämligen i sammanhang med begäran om tull förhöj ning
849
påvisat den skarpa konkurrensen från utlandet. Jämväl varuvärdet gifver
stöd för förslaget. Så t. ex. skola, enligt uppgift, förgyllda uniformsknappar
kosta 20 kronor 25 öre till 28 kronor 90 öre per kilogram,
f ör damkonfektionen kunde måhända en tullförhöjning tänkas medföra
olägenhet; men de därstädes använda knappar, hvilka kunde ifrågasättas
blifva tullbehandlade såsom förgyllda, äro, enligt verkställd undersökning
af sakkunnig person, icke att anse såsom verkligen förgyllda
utan falla under den föreslagna tullsatsen 90 öre per kilogram. Försilfrade
knappar lära inom damkonfektionen användas i så ringa omfattning,
att ej heller med hänsyn till dem tullsatsen kan ingifva några
betänkligheter. Af de till rubriken n:r 1264 hänförliga knapparna
draga för närvarande en del tull med 50 öre per kilogram såsom andra
arbeten af koppar, andra slag, under det att flertalet, såsom innehållande
ett mellanlägg af papp, tullbehandlas som knappar af sammansatta
ämnen med tull af 1 krona per kilogram. Enligt bestämmelse i anm.
1 till rubrikerna n:r 1260—1267 skulle emellertid afseende ej fästas
vid dylikt mellanlägg.
Enligt gällande bestämmelser utgår tullen för knappar af glas
med 60 öre per kilogram. Enahanda tullsats gäller äfven för knappar
af äkta, måladt porslin, hvaremot knappar af äkta, omåladt porslin draga
tull med endast 30 öre per kilogram. Knappar af oäkta porslin
lära icke förekomma. Från sakkunnigt håll har framhållits svårigheten
att vid tullbehandlingen skilja mellan knappar af glas och
knappar af porslin; och med hänsyn härtill har det synts lämpligt
att i gemensam rubrik upptaga alla slag af knappar, hvilka helt och
hållet bestå af glas eller porslin. Tullsatsen har i betraktande däraf,
att det ojämförligt största antalet af hit hänförliga knappar utgöres af
glasknappar, synts höra sättas till 60 öre per kilogram.
Med hänsyn till den störa användningen af stennötknappar -— år
1907 utgjorde importen ungefär 55,000 kilogram — hafva dylika knappar
ansetts böra i taxan särskildt omnämnas.
Knappar af pärlemor tullbehandlas nu såsom pärlemor, arbetad,
andra slag, med tull af 2 kronor per kilogram. Enligt kommittén
tillhandakomma upplysningar äro dylika knappar icke föremål för tillverkning
inom landet. Något inhemskt industriellt intresse torde alltså
icke kräfva bibehållande af gällande tull. Artikeln i fråga har vid
sådant förhållande ansetts kunna sammanföras med öfriga i rubriken
n:r 1266 upptagna slag af knappar.
Knappar, helt
och hållet af
glas eller
porslin.
N:r 1265.
Knappar af
stennöt eller
pärlemor etc.
N:r 1266.
107
850
Anm. I till n:r
1260—1267.
Koffertar etc.
N:r 1268.
Väskor etc.
N:r 1269.
Etuier etc.
N:r 1270 och
1271.
Enligt livad upplyst blifvit, lärer i en knapp anbragt mellanlägg
af papp- eller pappersskifvor icke öfva nämnvärdt inflytande på varans
värde. Ett dylikt mellanlägg synes sålunda icke, såsom hittills varit
fallet, böra inverka på tullbehandlingen.
Angående här ifrågavarande artiklar, för sä vidt de bestå åt läder
eller skinn, finnes särskilt stadgadt i afd. Y. Likaledes finnes i utdelningen
för sömnads- och andra arbeten, ej särskildt nämnda, af spånadsvaror
artikeln hattfodral upptagen med samma tullsats som för nyssberörda
arbeten af läder eller skinn, nämligen 1 krona 50 öre per kilogram.
Koffertar af annat ämne än läder eller skinn draga nu tull med
60 öre per kilogram, under det att kappsäckar och hattfodral oafsedt
materialets beskaffenhet äro åsätta en tull af 1 krona 20 öre per kilogram.
Med hänsyn därtill, att denna rubrik kommer att omfatta företrädesvis
billigare artiklar, i allmänhet bestående af papp eller trä, har
den för koffertar, andra slag, nu gällande tullsats synts lämpa sig äfven
för öfriga här ifrågavarande artiklar, hvilkas medelvärde knappast lärer
uppgå till 4 kronor per kilogram.
Väskor, portföljer, portmonnäer och penningbörsar äro med hänsyn
till det material, hvaraf de äro förfärdigade, i allmänhet hänförliga till
afdelningarna för läder- eller sömnadsarbeten. Kommittén har dock
ansett nödigt upptaga särskild rubrik för dylika artiklar, som bestå af
andra ämnen än skinn eller spånadsvara. Tullsatsen synes lämpligen
kunna bestämmas lika med tullsatsen i rubrikerna n:r 521 och 522,
dock med den inskränkning, som i anm. 1 angifves. Nu gällande tullsats
utgör 1 krona 20 öre per kilogram.
Begreppet etuier har, såsom alltför sväfvande, icke lämnat erforderlig
ledning vid tullbehandlingen. Också har i ett flertal till kommittén
ingifna framställningar klagats öfver den nuvarande tillämpningen
af den särskilda tull, som taxan upptager för etuier. Till en väsentligdel
torde de öfverklagade olägenheterna hänföra sig till svårigheten att
skilja mellan, å ena sidan, etuier samt, å andra sidan, askar, dosor och
fodral. I tillämpningen torde dessutom den inskränkning, som taxan
afser, då den stadgar särskild tull för etuier för det fall allenast, att
de bestå af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen,
icke hafva kommit till sin fulla rätt. Slutligen lärer man ej heller
kunna alldeles underkänna befogenheten af de erinringar, som gjorts
därom, att etuitullen tillämpats i fall, där det s. k. etuiet påtagligen
851
varit af jämförelsevis ringa värde och endast afsedt att tjäna till skydd
för det däri förvarade föremålet utan att förläna detta något prydligare
utseende, såsom exempel hvarpå anförts s. k. etuier till billigare kammar,
borstar, speglar och dylika artiklar.
Vid den omarbetning, hithörande bestämmelser underkastats, har
skillnaden mellan etuier och öfriga förenämnda artiklar fått bortfalla.
Det är nämligen vida mera materialets beskaffenhet än varans form,
som är afgörande för värdet och som sålunda bör läggas till grund
för tullsatsens belopp. Med hänsyn till detta förhållande hafva till en
början i vederbörliga afdelningar af förslaget särskilda bestämmelser
upptagits för nu ifrågavarande artiklar af vanligast förekommande materialier,
hvilka bestämmelser så affattats, att de enkla och billiga artiklarna
skulle, oafsedt om de äro fäckinredda eller icke, undandragas
etuitullen (jfr särskildt anm. 1 till rubr. n:r 321—323). Vid bestämmelsernas
affattande har för öfrigt vederbörlig hänsyn tagits till
den inhemska etui- och kartongtillverkningen. Nyssberörda syfte har
emellertid äfven fullföljts vid upptagandet i förevarande afdelning af
det jämförelsevis mindre antal dylika artiklar, hvilka ej falla under
ofvan antydda bestämmelser i andra delar af taxeförslaget. Äfven här
har den i regel högre tullen — hvilken upptagits till det belopp af
2 kronor per kilogram, hvartill etuitullen var bestämd före tillkomsten
af traktaten med Tyskland — inskränkts till att afse sådana sammansättningar,
hvad materialet angår, som kunna anses grundlägga ett
högre varuvärde. Slutligen må erinras, att i bestämmelserna om bruttoförtullniug
vid åtskilliga af förslagets rubriker stadgats, att etuier lika
väl som askar skola i vikten inräknas.
Tafvelramar, med hvilka fotografiramar i förslaget likställts, förtullas
'' enligt gällande taxa såsom det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvud- N:r
sakligen bestå utan afdrag i vikten för täflan, därå anbragt glas in. m.
Häri har ändring icke föreslagits utom ifråga om de i rubriken n:r 1272
upptagna ramarna. För dessa, hvilkas hufvudsakliga beståndsdel kan
vara svår att vid tullbehandlingen utröna utan att varan skadas, har
en enhetlig tullsats synts lämplig, och har densamma med hänsyn till
dessa artiklars egenskap af prydnadsföremål föreslagits till 2 kronor
per kilogram, motsvarande, enligt uppgift, omkring 20 procent af
medelvärdet.
Taxans föreskrift, att afdrag i vikten ej får äga rum för å
täflan anbragt glas, lärer få anses öfverflödig, då någon tvekan i detta
hänseende icke gärna torde ifrågakomma.
Ramar.
1272 och
1273.
852
Tobakspipor
6tc.
N:r J274 och
1275.
Oblat etc.
N:r 1277.
Konstnärsarbeten.
N:r 1278.
Aftal I.
N:r 1279.
Varor, ej
specificerade.
N:r 1280 och
1281.
För tobakspipor, pipliufvuden och cigarrmunstycke]! utgår enligt
gällande taxa eu tull af 2 kronor, om de äro af sjöskum, och 80 öre
för andra slag, allt per kilogram räknadt. Enligt gängse praxis hafva
med dessa artiklar likställts cigarrettmunstycken samt lösa pipskaft.
Med hänsyn till värdet hafva vidare artiklar af här ifrågavarande slag
af bärnsten synts böra i anseende till tullsats jämställas med sådana
artiklar af sjöskum.
Oblat samt kapslar och skifver häraf tullbehandlas för närvarande
såsom munlack med en tull af 1 krona per kilogram. Om oblatskifvor
synes särskild! stadgande icke erforderligt.
Bland arbeten af sten samt arbeten af oädel metall, utan afseende
a metallens art, hafva konstnärsarbeten upptagits såsom tullfria, hvarjämte
rubrik finnes för af konstnär etsade eller graverade tryckplåtar.
Då emellertid konstnärsarbeten kunna förekomma, utförda äfven i annat
material, än nyss berörts, har en kompletterande bestämmelse, på sätt
förevarande rubrik innehåller, ansetts erforderlig.
Under denna rubrik lära äfven ett par i gällande taxa specificerade,
obetydliga artiklar, nämligen russinstjälkar och torr vindraf, komma
att hänföras. Bägge åtnjuta redan nu tullfrihet.
Ehuru lump ej är en aifallsprodukt i egentlig mening, har den
dock synts lämpligen kunna här upptagas. På grund af sin betydelse
såsom råvara inom vissa industrier torde den i hvarje fall böra särskildt
nämnas.
Äfven med den större specialisering, som föreliggande taxeförslaginnehåller
i jämförelse med gällande taxa, lära dock åtskilliga varor
finnas, hvilka svårligen kunna inordnas under någon af öfriga rubriker.
Slumprubriker för råvaror och bearbetade varor torde sålunda böra
bibehållas. Lika litet som rubbning i tullfriheten för de förra kan
ifrågasättas, lika litet lärer anledning finnas att ändra nu gällande tullsats
för de bearbetade.
853
TuUtaxeimderrättelserna.
§ i
a)
0°h b). Motsvarande bestämmelser återfinnas endast delvis i
gällande tulltaxa, som i detta hänseende blott innehåller några enstaka,
hufvudsakligen på grund af handelstraktaten med Tyskland tillkomna
stadgande^ om bortseende vid tullbehandlingen från vissa mindre väsentliga
beståndsdelar i sammansatta varor. De principer, på hvilka förslaget
i denna del är grundadt, torde dock, i allmänhet taget, redan nu
tillämpas. Anmärkas bör emellertid, att mom. b), som innehåller vissa
nyheter, får en särskild betydelse i följd däraf, att förslaget saknar
motsvarighet till gällande taxas bestämmelse i fråga om »slöjdvaror»,
att, om det ämne, hvaraf varan hufvudsakligen består, ej kan bestämdt
urskiljas, varan skall draga tull med 15 procent af värdet. Ett dylikt
stadgande är utan tvifvel att betrakta som en nödfallsutväg, hvilken i
tillämpningen måhända blifvit väl ofta anlitad. I främmande tulltariffer
;,f nyare datum återfinnes i allmänhet icke någon motsvarighet; och
kommittén har ansett, att med tillämpning af de här föreslagna bestämmelserna
ett mera tillfredsställande tullbehandling''sresultat bör ernås.
c). Den grundsats, åt hvilken här gifves uttryck, har i viss mån
tidigare vunnit tillämpning hos oss och torde, mer eller mindre strängt
genomförd, behöfva upprätthallas till förebyggande af vissa tullsatsers
eluderande. En motsvarighet återfinnes i de föreskrifter, hvarmed den
tyska varuförteckningen inledes. I tillämpningen kan stadgandet naturligtvis
icke under alla förhållanden genomföras, då det icke är möjligt
för den tullbehandlande tjänstemannen att i hvarje fäll veta, huruvida
med samma lägenhet inkommit gods, hvilket tillsammans med det, som
tullbehandlas, utgör en vara; och någon retroaktiv tillämpning för
redan utlämnad t gods bör gifvetvis icke ifrågakomma.
854
d) . Beträffande delar till album blef på grund af tyska liandelstraktaten
i taxan infördt ett stadgande af enahanda innehåll. I praxis har
emellertid jämväl i afseende å delar till andra varor den ifrågavarande
grundsatsen städse ansetts tillämplig, något som för öfrigt torde ligga
i sakens natur.
e) . Momentet öfverensstämmer i allt väsentligt med anm. 1 under
grånande taxas sista rubrik.
0
§ 2.
blår förutsattes, att de specificerade tarasatserna införas i själfva
taxan, i eller under de särskilda rubrikerna; att., såsom nu är förhållandet,
skillnad göres mellan lätt och tungt trä; samt att taran för vissa varuslag
beräknas äfven i halfprocent. För öfrigt återfinnas här intagna
stadganden till hufvudsakliga delar i anmärkningar till nu gällande
taratariff eller, såsom förhållandet är beträffande mom. 3, i själfva taratariffen.
Detta gäller dock icke med afsende å mom. 8 och 9, rörande
hvilkas innehåll hänvisas till hvad i den allmänna motiveringen anförts
1 fråga om emballagebestämmelser.
Förslag till tarasatser har icke kunnat af kommittén utarbetas.
Tarasatserna måste nämligen grundas på utredning, som erfordrar omständliga
vägningar i tullpackhusen af inkommande varuförsändelser
med hänsyn tagen till den i taxeförslaget genomförda specialiseringen.
Bestämmelserna i denna paragraf äga sin motsvarighet i stadgande^
i § 5 af gällande tulltaxeunderrättelser. De förändringar, som föreslagits,
öfverensstämma i hufvudsak med de uttalanden, som återfinnas
i riksdagens skrifvelse den 2 maj 1907 i anledning af väckt motion om
ändring af §§ 5 och 6 i tulltaxeunderrättelserna, hvilken skrifvelse
Kungl. Maj:t den 14 juni 1907 remitterat till kommittén för att tagas
i öfvervägande vid fullgörande af cfet kommittén lämnade uppdrag.
Vid förslagets utarbetande i denna del har hänsyn tagits jämväl till
generaltullstyrelsens, i riksdagens skrifvelse berörda, till bevillningsutskottet
afgifna utlåtande i frågan.
I § G tulltaxeunderrättelserna finnes för närvarande föreskrifvet,
att på vederbörande fabriks- och handtverksföreningar eller, där sådana
ej finnas, på vederbörande kommunalstyrelse må ankomma att utse en eller
flera personer i hvarje stapelstad, som äga att tillse, det de till särskilda
855
yrken hörande varor blifva efter riktiga värden och benämningar förtullade;
dock att dessa ombuds frånvaro icke må hindra tullbehandlingens
företagande och fortgång.
Någon tillämpning af detta gamla stadgande har, såvidt kommittén
erfarit, icke i mannaminne förekommit, hvarför kommittén funnit detsamma
böra, såsom föråldradt, uteslutas. Tullbehandlingen äger ju i
allt fall vanligen rum i offentliga lokaler och för öppna dörrar.
§ 4-
Motsvarar § 7 i nuvarande tulltaxeunderrättelser.
§ 5-
Bestämmelsen, att tullbelopp, som icke uppgår till 5 öre, skall
eftergifvas, är ny, men torde påkallas af praktiska hänsyn och äger
motsvarighet i flertalet främmande tulltariffer. I öfrigt äger paragrafen
motsvarighet i § 1 af nuvarande tulltaxeunderrättelser.
§ 6.
Beträffande den officiella varuförteekning, hvars tillkomst här förutsättes,
hänvisas till den allmänna motiveringen.
BE SERYA TION ER.
108
¥
859
Reservationer
angående tullen å malt.
Herr Jesper son har anfört:
Från liera håll hafva framställningar gjorts till kommittén om
höjning af tullen å malt, enär den nuvarande tullen, 5 kronor per 100
kilogram, icke lämnar något skydd för det vid mältningen nedlagda
arbetet utan, i den mån den öfverskjuter korntullen för samma kvantitet,
endast täcker den råämnesförlust, som uppstår, vid mältningen.
Till 100 kilogram malt åtgå nämligen 133 å 135 kilogram korn, hvarå,
efter en tullsats af 3 kronor 70 öre per 100 kilogram korn, en tullafgift
af ungefär 5 kronor belöper.
Mälterierna borde dock lika val som den närstående kvarnindustrien
kunna skäligen göra anspråk på skydd, i synnerhet som mältningskostnaden
— hvilken lärer uppgå till i medeltal 3 kronor 50 öre
per 100 kilogram — till stor del utgöres af arbetslön. Förbises bör
ej heller, att vid mältningen icke såsom vid förmalning af spannmål
några värdefulla affallsprodukter uppstå.
Man har visserligen invändt, att importen af malt hittills varit
jämförelsevis ringa, åtminstone under de år, då kornskörden inom landet
varit af god beskaffenhet, och att priset å importerad! malt alltid ställt
sig högre än å inhemskt; men då det importerade maltet vanligen är
något extraktrikare och dessutom lättare att arbeta med, hvarför det af
bryggmästarna lärer ganska allmänt föredragas, kan man befara, att
importen skall tilltaga till men äfven för den inhemska kornodlingen.
Detta antagande får ännu mera sannolikhet för sig, om maltskatten
höjes, ty den utgår ju per viktenhet oberoende af varans kvalitet. Till
ökning af importen kunna ock andra omständigheter, såsom exempelvis
förhållandena på arbetsmarknaden, tänkas medverka, så att bryggeri
-
860
erna äfven med hänsyn därtill möjligen kunde föredraga att importera
malt framför att själfva mälta. På grund af hvad sålunda anförts och
då råämnesförlusten vid mältning af korn ställer sig ungefär lika med
råämnesförlusten vid förmalning af hvete till sikt, anser jag, att kommittén
bort föreslå förhöjd tull på malt till belopp af 6 kronor 50 öre
per 100 kilogram.
Herrar Hammarström och Vennersten hafva instämt i förestående
reservation.
861
Reservation
angående tull å tackjärn.
Herr Hultgren har anfört:
Ifråga om tull å tackjärn är jag af annan mening än kommitténs
flertal och tillåter mig här nedan anföra de skäl, som synas mig afgjordt
ådagalägga, att tiden nu är inne att äfven i Sverige åsätta denna viktiga
vara en lämplig tullafgift.
Till en början är af vikt att ihågkomma, att det tackjärn i egentlig
mening, som till Sverige införes, nästan uteslutande utgöres af ett med
koks blåst gjuter itack järn. Detta är tekniskt taget en fullt fristående
artikel och får icke förblandas med annat tackjärn, afsedt att genom
forskningsprocesser (martin, degelsmältning, aducering in. in.) förändras
till smidbart järn och stål o. s. v. Hela Sveriges export af tackjärn
omfattar järn af sistnämnda beskaffenhet, hvilket järn därjämte är en
specialkvalitet, framställd med träkol ur rena malmer och sålunda
synnerligen fritt från »oarter». Att jämföra denna vår export med vår
import af koksblåst gjuteritackjärn kan därför lätt blifva vilseledande.
Gjuteritackjäril har sedan gammalt tillverkats i Sverige med träkol,
ehuru i ringa omfattning och till högt pris. Det är sådant slags
tackjärn, som alltid afsetts, då det tillförne vant hos oss fråga om
tullskydd för tackjärn. Tanken att i Sverige tillverka med koks blåst
tackjärn lag nämligen förr så fjärran lör vår järnhandtering, att planer
pa eu dylik tillverkning knappast kunde tänkas realiserade. I järnverkskretsar
hystes allmänt den åsikten, att det rent af skulle vara farligt
för det svenska järnets anseende, om öfver hufvud taget något tackjärn
häi i landet blåstes med koks. I själfva Aerket utöfvade denna på sin
tid förklarliga åsikt ett så starkt inflytande, att den försökstullsats af
80 öre per 100 kilogram, som af 1892 års riksdag beslutades, ännu år
1896 ej föranledt upptagande af kokstackjärnstillverkning inom landet,
på grund hvaraf ock tullen ifråga vid sistnämnda års riksdag borttogs.
862
Nu äro emellertid förhållandena helt och hållet förändrade.
Enligt hvad jag haft tillfälle att inhämta, använda redan tre
svenska järnverk i stor omfattning koks som smältningsbränsle i masugnarna,
''och det största af dessa verk har därmed hållit på i omkring
tio år. Två af nämnda verk äro utrustade med moderna blästervarmapparater
af Cowpers system och blåsa delvis enbart med koks.. Det
ena, af dessa verk, om hvars vilja och förmåga att följa utvecklingen
— äfven då det gäller nybyggnader på miljoner kronor — man häleri
lång och pålitlig erfarenhet, har för afsikt att under närmaste tiden
uppföra en stor och modern koksmasugn till ersättning för de mindre
dylika ugnar, som nu äro i bruk. Utom de nu berörda järnverken
har ännu ett af de större bruken försöksvis uppsatt koks i en af sina
masugnar. Och hvad beträffar ytterligare två masugnar, den ena
belägen vid kusten och den andra vid en af våra inre vattenvägar, har
undersökning skett eller pågår rörande möjligheten af tackjärnsblasning
med koks. På två ställen vid kusten hafva ock ganska långt avancerade
planer varit å bane att anlägga moderna verk för koksning af stenkol
för masugnarnas behof, fastän fjolårets kris mellankom och föranledde
uppskof i denna som all annan företagsamhet.
Häraf framgår, att den nutida gröfre järnhandteringen i Sverige
står på helt annat sätt rustad än någonsin tillförne, då det varit fråga
om tull på tackjärn. På skäl, som i kommittébetänkandet angifvas,
lärer det dock vara omöjligt att inrikta den pågående tackjärnstillverkningen
med koks på framställning af gjuteritackjärn, så länge dylikt
järn får tullfritt införas. Ett 1908 anställdt försök vid ett af de omnämnda
verken lärer tydligen hafva ådagalagt detta förhållande. Försöket
måste nämligen snart inställas.
Jämväl andra förhållanden, som inträdt, sedan frågan om tackjärnstull
behandlades år 1892, motivera nu införandet af en dylik tull.
Landets tillgång på rika och billiga järnmalmer har belagts med
brytning i storartad skala, och dessa malmer stå vår järnhandtering till
buds i större urval efter beskaffenheten och till billigare pris än förut.
Det är ock ett mer och mer erkändt och i alla afseenden riktigt önskemål,
att möjligast mycket af denna malm vinner användning i Sverige.
Och tillverkning af gjuttackjärn är just ett sadant ändamål, hvartill
de billigare malmerna skulle kunna användas. En årlig tillverkning af
gjuteritackjärn om cirka 100,000 ton, hvartill landets årsförbrukning af
varan, såsom nedan nämnes, inom några år torde uppgå, skulle, om
detta järn komme att framställas i Sverige, medföra omkring 180,000
tons ökad malmanvändning inom landet och cirka 100,000 tons ökad
863
kolfning med framställning därvid af 5,000 ton stenkolstjära, 2,000 ton
ammoniaksalter och 1,300 ton bensel som biprodukter.
Det bör äfven erinras därom, att importen af tackjärn vuxit till
ett mycket afsevärdt belopp. År 1891, då senast förslag- om en tackjärnstull
var under utarbetning, infördes allenast 28,139 ton, medan
däremot under 1908 importerades omkring 71,000 ton. Jag kan omö jligen
med kommitténs flertal finna, att denna sistnämnda kvantitet från
vår järnhandterings synpunkt är att anse som ringa. Man måste dock
komma ihåg, att den faktiska tackjärnstillverkningen i riket år 1907
utgjorde allenast 4,737 ton per masugn. Importen motsvarar således
15 masugnars tillverkning, sådant medeltalet af stora och små hyttors
produktion faktiskt föreligger. Härmed är naturligtvis ej sagd t, att
15 masugnar skulle sysselsättas med importens ersättande. Men man
har rätt att gent emot de ständigt framdragna utländska jätteanläggningarna
erinra därom, att vi här i landet måste tänka oss allting i en
vida mindre skala än t. ex. i Amerika. Importen är ock stadd i
stigande, och inom ytterligare tio år torde vi importera omkring 30,000
ton mera, d. v. s. omkring 100,000 ton tackjärn per år.
Järnhandteringen kan emellertid ej längre med fördel drifvas som
småindustri. Den måste äfven i ett litet land tilltagas i relativt stora
dimensioner, om den skall förblifva lifskraftig. Vårt land erbjuder ett
sä inskränkt afsättningsfält, att järnhandteringen behöfver få taga om
hand alla de större grofartiklarna, om densamma skall kunna beräkna
förräntning af de erforderliga dyrbara anläggningarna.
Af det sagda synes mig otvetydigt framgå, att starka skäl finnas
för att med tull skydda den spirande inhemska tillverkningen af kokstackjärn.
1 likhet med järnkontoret anser jag en tull af 1 krona per
100 . kilogram vara för detta ändamål tillfyllest. Af motståndarna till
tackjärnstullen har framhållits, att eu tullsats af 1 krona per 100 kilogram
skulle vara alltför obetydlig för att framkalla en bestående tillverkning
åt gjuteritackjärn, framställd! med koks. Af den som bilaga
vid reservationen fogade grafiska framställningen rörande till Sverige
importerad! tackjärn under aren 1880—1907 synes emellertid framgå,
att redan den tull af 80 öre per 100 kilogram, som var gällande åren
1892 96, verkade hämmande på den i tilltagande stadda införseln
af utländskt tackjärn. Det återstår dock att tillse, om de skäl, som
kunna anföras mot en tackjärnstull, äro af den beskaffenhet, att de böra
förhindra införandet af det skydd för tackjärnstillverkningen, hvartill den
i likhet med all annan järntillverkning synes berättigad. Tackjärnet
torde väl nämligen ingalunda kunna anses såsom råvara utan snarare
såsom ett halffabrikat, framställdt i ganska dyrbara anläggningar och
förutsättande såväl malmbrytning som koksberedning.
Kommittén antager, att en gjuteritackjärnstillverkning skulle förläggas
i det inre af landet i Bergslagen, hvarom förslag varit å bane,
och anser ett sådant läge medföra för dryga frakter. Såsom jag redan
nämnt, har äfven vid tvenne hamnplatser, där masugnar finnas, uppta;
ande af en sådan tillverkning varit ifrågasatt eller är under öfvervägande.
Utmed kusten ligga för öfrigt redan 12 af landets i gångvarande
masugnar, af hvilka de flesta äro efter svenska förhållanden
stora och moderna hyttor. Jag kan alltså icke i någon mån inse nödvändigheten
däraf, att gjuteritackjärnet blir föremål för tillverkning
endast i landets inre och kan därför icke heller vara öfvertygad om
beviskraften af betänkandets på ett sådant antagande byggda argument
mot tullsatsen.
Såsom varit att vänta bär från tackjärnsimportörer och gjuterier
invändning gjorts mot hvarje tull å tackjärn, hvilken förklarats komma
att fördyra tillverkningen af taekjärnsgjutgods.
Då taekjärnsgjutgods endast i ringa omfattning säljes af gjuterierna
i rätt tillstånd, är man berättigad att uttrycka det fördyrande, som den
föreslagna tullen skulle medföra, i procent af det salufärdiga gjutgodsets
värde. Det belinnes efter här nedan angifna exempel växla mellan
0.4 och 3.4 procent, beroende på graden af bearbetning.
Varuslag. | Vikt Kg. | Pris Kr. | Tullafgift | Tullafgift |
Kokspisel ................................................ | 160 | 54: — | 160 | 3.o |
Gryta, 2.5 liter, utan lock: |
|
|
| 3.o |
ej emaljerad, svart ............................ | 2.6 | 1: — | 8 | |
emalj erad ............................................ | 2.6 | 1: so | 3 | 1.7 |
Gryta, 18 liter, utan lock: |
|
|
| 3.4 |
ej emaljerad, svart ............................ | 11.2 | 3: 20 | ii | |
emaljerad ............................................ | 11.2 | 6: 9 0 | ii | 1.6 |
Stekpanna, 260 mm. diameter: |
|
|
| 2.o |
ej emaljerad, svart ............................ | 2.3 | 1: — | 2 | |
emaljerad ............................................ | 2.3 | 1: 65 | 2 | 1.2 |
Strykjärn n:r 3, blankslipadt ................ | 2.7 | 1: 9 5 | 3 | 1.5 |
„ „ 5. lackeradt ................... | 3.5 | 2: 35 | 3 | 1.3 |
Dörrmatta, n:r 1 .................................... | 17 | 6: — | 17 | 2.8 |
Kaffekvarn. n:r 1 .................................... | 1.15 | 2: 8 5 | 1 | 0.4 |
Pressjärn, n:r 4........................................ | 8 | 7: — | 8 | 1.1 |
865
Det torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida verkligen eu sfi
ringa fördyring skulle vara af någon praktisk betydelse på den inländska
marknaden, där ifrågavarande gjutgods af tackjärn enligt kommitténs
förslag skulle komma att åtnjuta ett tullskydd af 12.8 till 22.7 procent.
Det är vidare bekant, att nästan allt det maskingods och tackjärnsgjutgods,
som från Sverige exporteras, funnit sin marknad i andra
länder på grund af framstående konstruktiva egenskaper hos varan,
som därjämte i allmänhet är långt bearbetad. Hvar och en vet, att eu
dylik vara är vida mindre beroende af en ringa förhöjning af råvarans
pris än vanligt massgods af gjutjärn. För att visa, hvilken roll en tackjärnstull
af 1 krona per 100 kilogram skulle spela, må som exempel
på exportgjutgods väljas en köttkvarn. En dylik, som i partihandeln
kostar 4 kronor, väger 3.9 kilogram. Tack]ärnstullen utgör sålunda på
denna artikel högst 4 öre eller 1 procent af värdet.
Den föreslagna tullsatsen på tackjärn kan alltså icke anses verka
nämnvärdt fördyrande på gjutgodstillverkningen eller i någon afsevärd
mån försvårande på exporten af tackjärnsgjutgods. Det bör för öfrigt
med styrka betonas, att olägenheten i hvarje fall är en obetydlighet
mot det gagn landet i stort sedt skulle hafva af en ökad järn tillverkning
med därtill hörande malmbrytning och koksberedning.
Slutligen bör erinras därom, att det tullskydd, som 1892 beviljades
den svenska gjuteriindustrien, till sitt belopp bestämdes under
förutsättning af en tackjärnstull, hvilken ju äfven ett antal år var
gällande. När sedermera tackjärnstullen borttogs, bibehölls ändock gjutgodstullen
oförändrad. Härtill bör nu läggas, att i föreliggande betänkande
gjutgodstullen är i flera hänseenden föreslagen till ytterligare
höjning. Äfven från synpunkten af en lämplig afvägning af tullsatserna
mellan de olika industrigrenarna finner jag det sålunda vara
skäligt att tackjärn belägges med tull.
Om Sverige skyddar öfriga järnprodukter, men bibehåller tackjärn
tullfritt, stål- Sverige ensamt i detta hänseende bland alla länder,
som med tull skydda sin järnhandtering.
Ett tullbeläggande af tackjärn lärer med nödvändighet fordra att
jämväl tackjärnsskrot åsättes tull. Med hänsyn till skrotets ringare
värde synes dock tullen därå icke böra sättas högre än till 75 öre per
100 kilogram.
Jag får alltså för min del föreslå, att rubrikerna n:r 656, 657 och
807 i kommitténs förslag måtte erhålla följande förändrade lydelse:
109
866
656. Tackjärn, spegeljärn, manganjärn, kromjärn,
wolframjärn, molybdenjärn och andra icke
smidbara, ej särskild! nämnda slag af järn
och järnlegeringar........................................... 100 kilogram 1: —
657. Kisel]ärn ferrosilicium) och kiselmanganjärn,
hållande högst 15 procent kisel ................ 100 ,, 1:—•
807. Tackjärnsskrot ................................................... 100 ,, —: 75
807 Va.Smidbar! skrot.................................................... — fritt
Bilaga till herr Hultgrens reservation.
Sveriges import af tack- och barlastjärn under åren 1880—1907.
tull.
Spärr[irlOOhg. w.
80000
70 000
00 000
50 000
30000
96 97 98 99 1900 Öl 08 03 08 05 06 07
86 87 88 89 90 9/ 92 93 9i 95
1880 81 88 83 8''/ 8.
867
Reservationer
angående tullarna å järnvägs- och spårvägsskenor samt annat fasonjärn.
Herr Göransson har anfört:
Uti kommitténs förslag att åsätta järnvägs- och spår vägsskenor
en tull af 2 kronor per 100 kilogram (rubr. n:r 671), att förhöja tullen å
annat fasonjärn, vägande från 20 kilogram till 60 kilogram från 1 krona
50 öre till 2 kronor 50 öre per 100 kilogram, samt att belägga det nu
tullfria fasonjärnet af andra sorter än dubbla T-balkar, vägande öfver
60 kilogram per meter, med samma tull af 2 kronor 50 öre per 100
kilogram (rubr. n:r 676) kan jag icke instämma.
Sedan den för Sverige naturliga järnindustrien fått sitt tillbörliga
tullskydd och kommittén i sitt nu föreliggande betänkande föreslagit
en del förbättringar i detsamma för artiklar, som ansetts däraf vara i
behof, kan jag icke finna det lämpligt att ytterligare utsträcka skyddet
åt tillverkningar, om hvilkas nytta för landet meni no-ar na äro mycket
delade.
Utlandet har så mycket bättre förutsättningar än vi att med fördel
kunna tillverka både skenor och balkar, att jag icke kan anse det
vara skäl för Sverige att göra några särskilda uppoffringar för att
kunna täfla med detsamma. Det fossila bränslet fattas oss, och att hämta
hit det för att tillverka varor, som vi lika fördelaktigt kunna taga från
utlandets masstillverkningar, är icke tilltalande. Vi få icke dessa varor
billigare genom eu dylik inhemsk tillverkning; de komma alltid att
kosta minst lika mycket mera än de utländska, som tullen utgör. Tillverkarna
måste alltid fullt utnyttja tullen, om de öfverhufvud skola få
någon behållning af sitt arbete och af det nedlagda kapitalet, och vid
tider då de utländska priserna stå särskildt lågt, hvilket vid fallande
konjunkturer lätt inträffar, är det mycket osäkert, om de ens med den
föreslagna tullen få någon behållning.
868
Alldeles uteslutet är det att just vid sådana tider lämna våra
vanliga svenska järnverk fyllnadsgods genom att låta dem valsa räls.
Det är under sådana tider svårare än någonsin att täfla med utlandet,
och valsverk, som icke hafva räls till specialitet, kunna omöjligt göra
det. Ej heller kunna våra svenska valsverk i allmänhet åtaga sig beställningar
ä balkar, som nämnvärdt öfverstiga 20 kilogram per meter
i vikt. Vill man undvika att förlora på för mycket stump, måste man
åtminstone kunna valsa 10 meters längd (i Amerika valsas vanligen
60 å 90 fots längd) och detta går ej för ett vanligt verk, afsedt att
valsa vinkeljärn. Trots det tullskydd, som sedan gammalt linnes för
balkar under 20 kilogram per meter, har mycket litet däraf här i landet
producerats, utan har man i regel varit hänvisad att taga äfven sådana
från utlandet, och då är det föga tilltalande, att genom förhöj dt skydd
a de gröfre sorterna ytterligare betunga byggnads- och konstruktionsindustrien
därmed.
Jag kan så mycket mindre so, att landet får någon direkt nytta
af dessa tillverkningar, som de bereda arbete åt jämförelsevis få arbetare,
tv på nyssanförda skäl kommer nog 1888 års tullkommittés förhoppning
om sysselsättning åt flera verk äfven nu att gäckas, då Sveriges konsumtionsförmåga
är så liten jämförd med hvad de moderna verken
kunna tillverka, att man icke kan räkna på att ytterligare ett stort
valsverk skall uppföras inom eu öfverskådlig tid, sedan nyligen ett
sådant uppförts, hvarom det uppgifves, att det nu har en tillverkningskapacitet
af 1,000 ton per vecka, som lärer kunna fyrdubblas, och det
är kändt, att detta verk, som är väl inrättadt med automatiska inrättningar,
sysselsätter ett jämförelsevis litet antal arbetare.
Kommittén befarar, att vi utan en inhemsk tillverkning skola
blifva för mycket beroende af de utländska kartellbildningarna, både
hvad kvalitet och pris beträffar. Hvad kvaliteten beträffar, så tror jag
icke att man behöfver synnerligen befara detta. Svenska staten har
ganska stränga kvalitetsfordringar å räls, lika för utlänningar som för
svenskar. Utlänningarna underkasta sig desamma, och jag antager
äfven, att statens kontrollörer tillse, att deras skenor stå de föreskrift^
profverna. I trafiken har man icke hört några särskilda omständigheter
emot dem, och för närvarande är det svårt att jämföra dem med
den nya svenska tillverkningen, som knappast hunnit tillräckligt pröfvas
ännu.
Hvad priset beträffar, så torde det bero af konjunkturerna, och
äro tiderna dåliga, så vet man, att karteller äfven kunna sälja till under
-
869
pris. Jag tror icke, att vi öfverhufvud kunna klaga öfver att hafva
blifvit uppskörtade, och har hört, att det nuvarande kartellpriset måste
anses vara lågt. Det är ju emellertid omöjligt att förutsäga, hvilka
mått och steg en kartell kan företaga i eu framtid, eller hur länge den
kommer att fungera, men blifva förhållandena sådana, att priserna
tendera uppåt, så är det antagligt, att det svenska verket gärna följer
med, ty dess affär blir nog icke mera lysande, än att det behöfver
begagna sig af hvad marknaden erbjuder, och följden blir nog alltid
den, att vi få betala de priser, som utlänningen fordrar, med tillägg
åt eu eventuell tull. Detta blir alltid betungande för de svenska järnvägarna,
ty om de flesta äfven redan äro försedda med stålräls, så
byggas nya enskilda järnvägar alla år; och mig synes det vara lämpligare,
att staten, beträffande inhemsk rälstillverkning, fortsätter samma
politik som år 1906 och betalar en premie af 2 kronor per 100 kilogram
för att uppmuntra den svenska tillverkningen, men att den enskilda
konsumenten icke tvingas att under form af tull betala samma premie
till det svenska verket. Kommitténs skål, att behofvet i landet växt
så mycket, att det 1901—05 årligen importerades i medeltal cirka
58,000 ton, tyckes icke heller vara mycket att bygga på, ty år 1906 importerades
endast 35,358,867 kilogram och år 1907 29,780,669 kilogram,
hvadan de skäl, som anfördes emot 1888 års tullkommitté, för närvarande
åter hafva sin vägande kraft.
Det kan nog finnas skäl att uppmuntra en ny koksjärnsindustri
inom landet, där man tydligen ser, att landet har nytta däraf, och
gäller detta närmast sådana produkter som plåt, vinkeljärn, spikjärn,
vanligt handelsjärn etc-., som ännu till väsentlig del tillverkas endast af
våra dyrbara träkol, äfven om kvalitetsfordringarna icke nödvändiggöra
detta. Häri föreligger en verklig misshushållning, och jag delar fullkomligt
kommitténs åsikt, att det är eu fördel för landet, om koksjärnstillverkningen
införes och stödjes. Det är dock den skillnaden, att, om
dessa artiklar tillverkas af nyssnämndt järn, man kan hoppas på billigare
priser, än hvad man nu betalar, alltså rena motsatsen till hvad förhållandet
blir med en tullskyddad tillverkning af järnvägsskenor och
balkar. Ehuru jag icke vill yrka på att den tull, som 1907 års riksdag
åsatt balkar öfver 20 kilograms vikt, åter borttages, kan jag icke
tillstyrka, att den ytterligare förhöjes eller skarpes, lika litet som jag
kan tillstyrka, att de nu tullfria järnvägsskenorna beläggas med tull.
870
Herr Äbramson har instämt i förestående .reservation.
Herr Bosceus har med instämmande i herr Göranssons reservation
förklarat sig'' anse, att järnvägs- och spårvägsskenor, vägande minst 20
kilogram per löpande meter (rubr. n:r 671), borde vara tullfria, samt att
varmvalsadt järn, ej särskildt närnndt, andra slag (rubr. n:r 676), borde
draga tull med blott 1 krona 50 öre per 100 kilogram, om det vägde
20 kilogram och däröfver intill 60 kilogram per löpande meter, samt
vara tullfritt, om det efter samma beräkningsgrund vägde 60 kilogram
eller däröfver.
871
Reservationer
angående tullen å blymantlade elektriska ledningskaklar.
Herr Göransson liar anfört:
Beträffande blymantlade elektriska ledningskablar eller linor (rubr.
n:r 846 ocb 847) anser jag, att gränsen emellan de lättare och de gröfre
kablarna icke bör sättas så högt som vid 25 millimeter utan vid 15
millimeter. Den moderna industrien, som för sin utveckling behöfver
grafva elektriska kablar, hvilka genom de tunga blymantlarna få eu
afsevärd vikt per meter, bör icke allt för mycket betungas genom tullsatser,
så mycket mera som just råmaterialet till denna tunga blymantel
får importeras tullfritt.
Herr Bosceus bär, med förmälan att han ansåge diametergränsen
mellan finare och gröfre blymantlade elektriska ledningskablar (rubr.
n:r 846 och 847) höra sättas vid 15 millimeter, instämt i förestående
reservation.
872
Reservationer
angående tullen å kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda.
Herr Bosceiis har anfört:
Jag anser att kemiskt-tekniska preparat, ej särskildt nämnda
(rubr. n:r 1219) böra draga tull med högst 10 procent af värdet i stället
för af kommitténs flertal föreslagna 15 procent.
Hufvudparten af nämnda varor tillverkas dels för industriell konsumtion,
dels för hushållsbehof och därmed likartade ändamål. Beträffande
de sistnämnda torde med visshet kunna sägas att reklamen för och
utstyrseln af artiklarna inverka vida mer på afsättningen än saluprisets
ändring med några procent, hvarför tullsatsens belopp är af relativt
liten betydelse för de svenska tillverkarna. Tullbeskattning å kemiskttekniska
preparat för industriell konsumtion torde böra ifrågakomma
blott då den fördel, som därmed gifves eu viss industrigren, ej til!fullo
motväges al därmed förenade nackdelar för landets industri i öfrigt.
I föreliggande fall synes mig erfarenheten visa, att med teknikens
utveckling oupphörligt nya preparat komma till användning inom
industrien — ej minst vår exportindustri — i hvarje särskildt fall visserligen
ej till så betydande mängd att däraf kan beräknas att nytt initiativ
till förändring i tulltaxan framkallas, men tillsammans af afsevärd
ekonomisk betydelse. Ilvilket stort antal varor man därvid bär aft
räkna med framgår ej minst vid ett studium af prejudikatsamlingarna
rörande kemiska preparats tullbehandling, hvarvid äfven blir tydligt att,
i trots af den i taxeförslaget genomförda specificeringen af dessa artiklar,
ifrågavarande rubrik därstädes ej kommer att väsentligt skilja sig från
motsvarande i hittills gällande taxa hvad beträffar antalet därunder
fallande varor. Värdeskillnaden å importen under respektive rubriker
blir visserligen afsevärdt större, än hvad antalet olika varor under
hvardera ger vid handen, men med säkerhet dock ej så betydande att
icke tullbeskattningen å den nya rubriken, hvars importbelopp sålunda
878
ej torde böra skattas under några hundratusental kronor, kommer att
rätt kännbart drabba industrien i dess helhet.
A andra sidan synes mig framgå af det material, som stått till
kommitténs förfogande för bedömande af den kemiska industriens förutsättningar
i vårt land, att dessa för den tid, som här kan afses, hänvisa
på eu utveckling af tillverkningen af de i förslaget särskildt specificerade,
relativt stora förbrukningsartiklarna, men ej på fabrikation af
ett flertal olikartade preparat af hvart för sig relativt ringa användning,
för bvilka vårt land ej erbjuder tillräcklig hemmarknad och exportmöjlighet
ej heller föreligger, enär hufvudkonsumtionen torde ligga i
de stora industristaterna, som redan, ofta därjämte under tullskydd,
själfva tillverka sitt behof af sagda artiklar.
I föreliggande fall torde alltså konsumentintresset väga mer än
producenternas och på grund dåra!'' tullsatsen åtminstone ej sättas högre
än de 10 procent af värdet, hvartill sk}rddet begränsats för exempelvis
hufvuddelen af vår maskinindustri, där på analogt sätt industriella
intressen stå emot hvarandra i afseende på tullskyddet. Därjämte torde
ej böra förbises, att i fråga om kemiskt-tekniska preparat värdet af
nedlagdt arbete, som den föreslagna tullsatsen ju i första hand afser
att skydda, i regel utgör ojämförligt mindre del af totalvärdet än vid
maskinindustriens produkter.
Herr Göransson har gifvit tillkänna, att han instämde i herr Bosaei
reservation beträffande kemiskt-tekniska preparat, ej särskildt nämnda
(rubr. n:r 1219), hvarå han ansåge värdetullen endast böra utgöra 10
procent.
110
874
Reservationer
angående vissa delar af motiveringen.
Herr Göransson har anfört:
Jag nödgas anmäla, att jag beträffande följande punkter i betänkandets
motivering är af en från tulltaxekommitténs majoritet afvikande
mening.
l:o) I den allmänna motiveringen bär tulltaxekommittén, sid.
237—241, ägnat mycken uppmärksamhet åt de åsikter, som gjorde sig
gällande i Norge år 1905, då det protektionistiska systemet där slutligt
infördes, och ehuru kommittén medgifver, att den norska kommitténs
uttalanden i åtskilliga hänseenden torde lämna rum för erinringar, anses
de dock vara af den beskaffenhet, att de förtjäna ett synnerligt beaktande,
och hafva därför influtit tämligen spatiöst i tulltaxekommitténs
betänkande. För min del kan jag ej finna dessa uttalanden vara värda
någon för oss grundläggande uppmärksamhet, isynnerhet som de delvis
äro missvisande och icke passa in på våra förhållanden.
Tulltaxekommittén betonar, att de föranleda den slutsats, att de
norska statsmakterna funnit erfarenheten hafva gifvit vid handen, att
ett mindre land, som har nå gon afse värd industri att taga hänsyn till,
tvingas att bereda densamma effektivt skydd mot utlandets konkurrens.
Det var nog på sin plats att framhäfva detta i Norge år 1905 för
att öfvertyga de tveksamma om nödvändigheten att öfvergå till tullskydd
systemet, men jag inser icke, hvilket praktiskt värde denna sats
har i Sverige år 1909, då den i detta land fastslogs och vann burskap
redan år 1892 och man väl icke har anledning befara, att några allvarliga
ansatser skola göras att nu stjälpa omkull densamma.
Genom att anföra den norska kommitténs påståenden framföras
äfven en del satser, som jag icke utan gensaga kan underteckna.
Så t. ex. påstås det, att Norge kommit i ett beklagligt beroende
af det frihandelsvänliga England, ett förhållande, som dock ej torde
875
hafva något samband med Norges tullpolitik före ar 1905. Äfven Sverige
bär fortfarande sin största export till England, ehuru vi varit protektionistiska
sedan år 1892 — under åren 1896—1905 exporterade vi dit för
cirka 150 miljoner kronor årligen — och icke lära vi väl hafva anledning
att beklaga oss däröfver. Saken är helt enkelt den, att sedan
gamla tider har England varit bägge ländernas största kund, och hvarför
vi skeppa mera dit än till de protektionistiska länderna Tyskland
och Frankrike torde val helt enkelt bero därpå, att vi i England lättare
finna kunder, som vilja betala, de priser vi begära för våra exportvaror,
än på andra ställen.
Icke desto mindre har äfven Tysklands inköp från Norden växt
under de senare åren. Från Sverige köpte det under samma tid för
cirka 60 miljoner kronor årligen. Huru mycket det absoluta beloppet var
från Norge, framgår icke af de anförda siffrorna, endast att det under
ifrågavarande tid växt med cirka 50 procent, ehuru norrmännen i konsekvens
med föregående tullpolitiska resonemang ej gärna vilja själfva
tro därpå, utan befara i detta fall en ofullständighet i deras statistik.
Äfven inträffande importen tyckes man hysa misstro mot egen
statistik, som icke nog klargör satsen, att ett väl tullskyddadt land är
särdeles starkt i exporten till illa skyddade länder.
Man anför visserligen norska siffror, enligt Indika Tysklands försäljning
till Norge icke fördubblats, sedan det blef protektionistiskt,
från 43.1 miljoner år 1880 till 79 miljoner År 1903, men straxt därefter
anföres »Tysklands egen handelsstatistik)'', enligt hvilken den tyska
exporten till Norge »femdiibblats» utan angifvande af några vidare
detaljer.
Beträffande Sveriges förhållande till Norge sedan mellanrikslagen
upphäfdes, så torde det icke vara någon hemlighet, att under det
Sveriges export till Norge förblifvit ungefär densamma som före nämnda
tidpunkt, har den norska exporten till Sverige minskats helt betydligt.
Det är ju helt behagligt, att genom det norska kommittébetänkandet
af den 18 augusti 1904 kunna konstatera detta erkännande från norsk
sida, men därför behöfver ju icke eu del norska uttalanden, som äro
missvisande och icke passa in på våra förhållanden, läggas till grund
för det arbete, som kommittén nu förehaft, och i framtiden kunna påvisas
såsom högt värdesatta af kommittén i dess helhet.
Utan att nu fördjupa mig i flera analyser af detta ämne, måste
jag därför inlägga min gensaga emot, att detta refererande af de norska
åsikterna till ett sådant omfång fått inflyta i tulltaxekommitténs allmänna
motivering.
876
2:o) År 1904 tillsatte mr Chamberlain i England en tullkommitté,
bestående åt'' skyddsvägg» personer, för att söka framkalla ett yttrande
till fördel för protektionismen.
Då det ansetts lämpligt att af denna »tariff-kommissions» rapport
låta öfversätta den afdelning, som handlar om »dumping», för att bifogas
tulitaxekommilténs betänkande, anser jag det vara nyttigt att äfven
framhålla, hvad det i England rådande frihandelspartiet har för åsikter
i detta ämne.
Jag tillåter mig därför härmed återgifva det svar, som CobdenKlubben
härom lämnade mr Chamberlain, sedan lian gjort sin långa
agitation sturné hösten 1908°;.
Kapitlet XV.
»Dumping)).
Det torde vara skäl att återgifva mr Chamberlains definition i
hans egna ord: »Hvad är dumping? Dumping är att placera öfverskottet
af en hemtillverkning i ett främmande land utan hänsyn till
dess original och normala kostnad. Dumping äger rum, när det land,
som ägnar sig däråt, har en tillverkning, som är större än dess egna
behof. Då det icke kan placera öfverskottet hemma, dumpar det detsamma
någon annorstädes (skratt). Nu är Storbritannien det enda
land, dit denna dumping-process kan ske med fördel, emedan vi äro
det enda land, som håller hamnarna öppna. Alla andra stora länder
skydda sig emot dumping genom att genast sätta till en tariff, hög
eller låg, för att stänga ut dessa dumpade artiklar. Det säregna i förhållandet
är, att dessa artiklar icke komma in under vanliga konkurrensvillkor.
De äro öfverskottslager, som man vill blifva af med under
kostnadspris; och alldeles som Ni finner, att en öfverskottsrealisation af
ett jättelikt affärsföretag kan medföra ruin för alla små bodar i grannskapet,
så kan väl öfverskottet af hela världens producerande länder
mycket väl ruinera detta lands affärer.» Liverpool 27 oktober 1908.
Vi äro icke förvånade vid denna mycket lösa framställning —
som knappast kan kallas en definition — att uttrycket »dumping» så
ofta användes vid publika möten såsom ett uttryck af ovilja eller af
protest gentemot någon större import af främmande vara, som kommer
i konkurrens med hemprodukter och sänker priserna.
*) Fact versus fiction, the Cobclen Clubs reply to mr Chamberlain. (..''assel &
Company Limited London, 1904.
877
Det tiar nyligen blifvit ett vanligt talesätt bland jordbrukare att
tala om amerikansk dumping af spannmål till detta land. Det är
emellertid en integrerande del af mr < Jhamberlains definition att den
»dumpade» artikeln säljes under sitt kostnadspris. Detta, medgifver
mr Chamberlain, sker af folk här hemma lika väl som i utlandet. Så
snart det är en konkursrealisation eller en slutförsäljning af öfverskottslager
till mycket låga priser, kan det sägas, att godset dumpas öfver
trakten till priser, som kunna synas illojala emot andra försäljare
därstädes.
Det säges äfven, att fall icke sällan förekomma, då tillverkare,
under önskan att erhålla ett monopol i sin bransch, hafva dumpat sina
varor till mycket låga priser i närheten af konkurrenter för att tvinga
dessa antingen att komma till eu öfverenskommelse eller ock drifva
dem från affären. Detta må ju vara en illojal konkurrens, men är
kanske brukligt i affärer. Ingen har någonsin föreslagit, att mått och
steg skulle företagas att förekomma slutrealisationer eller konkursförsäljningar
eller sådana andra transaktioner, som vi hafva beskrifvit.
Dumping af utländskt gods är af en analog beskaffenhet. De
hufvudsakliga klagomålen riktas emot Tyskland.
Det protektionistiska systemet i detta land har framkallat talrika
truster eller karteller, hvilka hafva skapat monopol i vissa branscher
af industrien och hafva betydligt höjt priserna.
Det händer ofta, när deras tillverkning blir större än efterfrågan
i deras eget land, att de finna det bättre att placera öfverskottet genom
att exportera det och få hvad de kunna därför, än att sätta ned priserna
åt sina hemkunder.
Mr Chamberlain har gjort sig skyldig till två störa misstag vid
sin beskrifning'' af dumping. För det första säger han, att vårt är det
enda land, till hvilket dumpade varor sändas eller kunna sändas. Om
mr Chamberlain hade gjort sig besväret att göra de mest enkla förfrågningar,
skulle han hafva funnit, att tyska varor dumpades icke blott
till frihandelsländerna England och Holland eller Belgien med dess
låga tariff, utan äfven till högt skyddade länder såsom Österrike och
Schweiz och till själfva Förenta staterna.
För det andra säger mr Chamberlain, att alla andra stora länder,
om dumping förekommer, genast sätta till eu tariff hög eller låg för
att hålla dumpade varor ute. Detta göra de visst icke. År 1900 var
Tyskland så långt ifrån dumping, att det importerade själ!’ mycket
järn och stål. År 1901 sjönk landets behof och det började dumpa.
Mr Chamberlain kan icke nämna ett enda land, stort eller litet, som
878
satte till särskilda tullar för att möta den tyska dumpningen. Alla
liksom vi togo det och »lågo stilla». Det billiga tyska stålet fann sin
väg till Holland och Belgien och Schweiz och Österrike lika öfverallt.
Amerika har tagit enorma kvantiteter af det sedan år 1900. Uppgiften,
att vi ensamma underläte att stänga ut det billiga tyska stålet, är helt
enkelt osann.
Det torde vidare observeras, att mr (''barnberkan icke lyckats visa
ett enda fall, i hvilket någon industri har blifvit ruinerad eller allvarligt
skadad af dumping i den mening, han beskrifver denna process. Det
har redan blifvit visadt i vårt kapitel om »Industrier som påståtts
ruinerade», att det emellanåt klagats öfver dumping, men att förhållandet,
när undersökt, utmynnade i intet.
Vi behöfva icke förvånas öfver, att mr Chamberlain fullständigt
misslyckats att bevisa sina vilda allmänna påståenden genom att anföra
konkreta fall, för det är naturligtvis omöjligt att ruinera ett land genom
att gifva det rätt att byta produkterna af dess arbete för det bästa
värde, som världen har att erbjuda.
Det torde observeras, att mr Chamberlain icke klagar öfver dumping
af öfverskott af råmaterialier: han tyckes till och med välkomna import
af ull, malm och hudar huru låga än i pris, ehuru de konkurrera
med hemproducenten precis lika väl som de andra dumpingartiklarna.
Saken är den, att mr (Jhamberlain, likasom de vanliga protektionisterna,
hvilkas åsikter han öfvertagit sedan sistlidne maj månad, glömmer, att
eu stor del af de artiklar, som vi tillverka hemma, och större delen af
de tillverkningar, vi importera, icke köpas direkt af konsumenterna utan
af industriidkare, att af dem användas såsom materialier, anordningar,
maskiner eller verksanläggningar för brittisk industri. Järn- och stålsdumpningar»
blifva icke köpta af husmödrar utan af industriidkare.
Denna omständighet utfärdar frågan, att tillförsel af billiga fabrikat er
eller halffabrikater borde utestängas genom tullar.
Billigt tackjärn, hvilket är tillverkning och dock ett råmaterial,
skulle icke mer belastas med införseltull än s. k. »rå» bomull, hvilken
bär plockats och undergått eu tillverkningsprocess i bomullsrensningsmaskinen.
I hvarje dumpingaffär tinnes en köpare och eu säljare,
och om det passar eu stackars tysk att sälja järn eller stål—- ett mycket
nyttigt material — till ett pris under kostnadsvärdet, så torde det nog
äfven passa någon annan t. ex. i Belgien att köpa det. — Kvintessensen
i denna affär är, att Tyskland har påtagit sig besväret att
bryta kol, malm och kalksten, att smälta malmen och tillverka eu nyttig
879
metall däraf samt att det sedan har sålt den till Belgien för mindre än
den är värd.
Belgien lager järnet och använder det till material. Slutligen är
det användt antingen i en byggnad eller ett skepp, i eu maskin eller
ångpanna i Belgien, eller är det snidt med förtjänst till ett tredje land,
kanske till och med till själfva Tyskland.
Om någon har rättmätigt skäl att klaga öfver eu sådan affär, .så
är det icke det land, som haft fördelen af tillförseln af billigt tyskt
järn, utan den tyska byggmästare, ingenjör eller ångpannebyggare, som
under skyddstullen har tvungits att betala sina materialier med högre
priser, än hvartill de säljas utomlands.
Här är ett bevis från amerikanska konsuln i Frankfurt från eu
rapport, daterad 20 juni 1903:
»Tyska tidningar meddela, att eu engelsk firma har erhållit kontrakt
på eu stor gasklocka för Köpenhamns stad, då de lämnat det
lägsta anbudet, 53,185 dollars, under det att det lägsta tyska anbudet
var 54,742 dollars. Det märkvärdiga häruti är, att den engelska firman
tänker använda tyskt material och därmed förfärdiga klockan i England.
Det köpes i Tyskland till exportpriser, liviika motsvara ungefärliga
kostnadspriserna eller något därunder.
Tidningarna uppgifva, att tyska tillverkare af gasldockor icke
kunna köpa sina råmaterialier i Tyskland så billigt som utländska firmor
kunna, och kunna därför icke konkurrera med de engelska tillverkarna.»
Sådana fakta som dessa borde lugna dem, som lyssna till mr
Chamberlain. Export under kostnadspris är icke en konkurrens, som är
farlig, då den endast kan blifva tillfällig. Vi veta, att det har påståtts,
att ett systematiseradt försök att ruinera brittisk industri har gjorts af
utländska »dumpare», men detta påstående har icke det minsta stöd
af bevis.
Åsikten, att den tyska »dumping», som pågått de senare åren,
endast varit en export på grund af svaghet och depression hemma, är
fullt uttryckt af en opartisk auktoritet — the Board of Trade —- som
säger i deri fiskala blå-boken:
»Det är naturligtvis lätt att förutsätta ett sådant förhållande, att en
kartell eller en sammanslutning af karteller kunna afsiktligt exportera
till ett lågt pris med det hufvudsakliga eller uteslutande målet att skada
och till och med helt och hållet ruinera och bringa till ett slut eu viss
industri i ett främmande land. Det kan dock icke sägas, att det är
något klart bevis på en sådan verksamhet hos. de tyska sammanslutningarna,
hvilkas exportpolitik intill nuvarande tid synes hufvudsakligen
880
bero därpå, att tillförseln öfverstiger efterfrågan på den tyska hemmarknaden.
»
Naturligtvis är det alltid ett faktum, att tillverkarna i intet land
i världen sälja billigare än de måste. Sådant gods, som har dumpats
ill i detta land, i Amerika, i Holland, i Belgien och i själfva Tyskland
under de senaste åren, har utgjort tvungna försäljningar af de olyckliga
tyskarna under en kommersiell kris af en karaktär, som vi i det frihandelsvänliga
England lyckligtvis äro främmande för.
Slutligen, om dumping är ett midt, så har intet botemedel blifvit
föreslaget för det. — Det är ganska klart, att en tull af 10 procent
(den tullsats, som mr Chamberlain tänkt sig) icke skall utestänga dumpade
varor. Det är sannolikt, att ingenting annat än införselförbud
skall uppnå målet.
Men hvem skall bestämma, när ett botemedel behöfves och huru
länge det skall användas och huru skilja mellan varor, dumpade till
orättmätiga priser, och samma sorts varor, sålda till rättmätiga priser?
Vi tro, att sådana frågor icke kunna lösas och att det bästa sättet
är att behandla dylika transaktioner i utländska handeln med samma
lugn, som vi behandla dem i våra hem affärer.
3:o) Till motiveringen, hvarför kommittén under rubriken n:r 690
bibehållit tullfrihet å med tenn etc. öfverdragna plåtar, önskar jag tillägga
ytterligare ett skäl, hvarför Sverige får svårt att täfla med England
i denna artikel, och det skälet är, att de engelska plåtverken gärna
begagna sig af tyskarnas begär att »dumpa» och på så sätt erhålla plåtämnen
till billigare pris, än hvartill de kunna köpas i England. Denna
möjlighet är utesluten för Sverige, dels därför att frakten hit blir dyrare
än till Wales, och dels därför att den svenska tullen å plåtämnen möter.
Enligt den förut anförda chamberlainska tariffkommissionens rapport,
infördes (enligt uppgift, under §§ 269 och 288, af firmorna n:r 911 och
1,375) år 1903 till Newport i Wales 250,000 ton plåtämnen till underpris.
Trots denna stora dumping-import och trots de då rådande dåliga tiderna
hade England år 1903 en större tillverkning af stål än under något år af
föregående tioårsperiod. (Handbook to the Tarif Question, London
Ereetrade union Publ. 1908 pag. 120). Dumping-införseln har således
icke varit så skadlig för landet, som tullskyddsifrarna i allmänhet vilja
framställa den.
881
Herr Abramson har gifvit tillkänna, att han icke kunde till alla
delar instämma uti hvad kommittén yttrat angående vikttullars företräde
framför värdetullar.
in