UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1910:3)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

XVIII.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

BETRÄFFANDE

STATENS UPPFOSTRINGSANSTALT Å BONA.

091010

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT &l SÖNER

1909

INNEHÅLL.

Sid

Underdånig skrifvelse till Konungen..............i—n

Betänkande och förslag.

Inledning............................. j

Anstaltens organisation och verksamhet m. m...........36

Kommitténs förslag.......................56

I fråga om styrelsen för anstalten................

Anstaltens uppförande å ordinarie stat.............59

Personal...........................60

Aflöning s för måner å stat...................65

Vissa särskilda bestämmelser.................71

Aflöning svillkor........................74

Pensionsåldern för maskinist och förmän............80

Stat.............................82

Kostnadsberäkning......................83

Nya eller förändrade stadge- eller instruktionsbestämmelser ... »

Särskilt yttrande........................84

Till KONUNGEN.

Den kommitté, som Eder* Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatte
för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., fick genom nådigt

bref den 6 december 1907 sig föreskrifvet att efter afslutandet af vissa
föregående arbeten öfvergå till behandling af frågorna om reglering af
löneförhållandena m. m. vid åtskilliga angifna ämbetsverk och myndigheter,
däribland äfven fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten; och förordnade
Eders Kungl. Maj:t undertecknade Almquist och Leander att vara
ledamöter af kommittén, hvardera under den tid, det ämbetsverk eller den
myndighet han tillhörde utgjorde föremål för kommitténs behandling,
samt undertecknad Almquist att vara ledamot af kommittén jämväl under
den tid, då fångvårdsstatens reglering behandlades.

Sedermera uppdrog Eders Kungl. Maj:t den 30 oktober 1908 åt kommittén
att i sammanhang med frågorna om reglering af löneförhållandena
m. m. vid fångvårdsstaten äfven till behandling upptaga motsvarande frågor
beträffande statens uppfostringsanstalt å Bona.

Efter det kommittén, med underdånig skrifvelse den 23 mars 1909,
öfverlämnat utlåtande och förslag angående fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten
(delen XVII af kommitténs betänkanden), samt Eders Kungl.
Maj:t den 27 maj 1909 förordnat undertecknad Vide att vara ledamot af
kommittén, får kommittén härmed i underdånighet öfverlämna delen XVIII
af dess betänkanden, innefattande utlåtande och förslag rörande statens
uppfostringsanstalt å Bona.

Vid ifrågavarande betänkande finnes fogadt ett särskilt yttrande af
undertecknad Leander.

Kommitténs ledamot godsägaren m. m. Ivar Wijk har i följd af
sjukdomsförfall ej kunnat deltaga i den slutliga behandlingen af detta betänkande.

Stockholm den 22 juni 1909.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Viktor Almquist. Th. af Callerholm. Philip Klingspor.

Ulrik Leander. Carl Persson. Richard Vide.

Elis Sidenbladh.

Statens uppfostringsanstalt

å Bona.

Inledning.

I skrifvelse den 25 april 1896 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag om åtgärder för
beredande af lämplig uppfostran dels åt minderåriga förbrytare, dels ock
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse beslöt Kungl. Maj:t
den 16 oktober 1896 att åt särskilda kommitterade anförtro utredningen
af dessa frågor.

Den 26 oktober 1898 afgåfvo kommitterade betänkande och förslag
angående minderåriga förbrytares behandling. De till detta betänkande
hörande förslag afsågo, bland annat, lag angående ändring i vissa delar af
strafflagen den 16 februari 1864, lag, innefattande vissa bestämmelser angående
handläggning af brottmål rörande minderåriga, samt lag om tvångsuppfostran
på grund af domstols förordnande.

På grundvalen af kommitterades förslag men med iakttagande af
vissa ändringar utarbetades inom justitiedepartementet förslag till lag om
ändrad lydelse af 5 kap. 1 och 2 §§ strafflagen, lag angående verkställighet
af domstols förordnande om tvångsuppfostran och lag, innefattande
vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande minderåriga.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 november 1899 inhämtades
högsta domstolens utlåtande öfver de sistberörda förslagen.

Sedan med anledning af vissa inom högsta domstolen gjorda anmärkningar
de nämnda lagförslagen blifvit omarbetade, föreslog Kungl. Maj:t
uti proposition af den 29 november 1901 Riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till lag om ändrad lydelse af 5 kap. 1, 2, 3
och 6 §§ strafflagen, lag angående verkställighet af domstols förordnande

1—091010 LöneregleringsJcommitténs bet. XVII T.

om tvångsuppfostran samt lag, innefattande vissa bestämmelser om förfarandet
i brottmål rörande minderåriga.

Uti skrifvelse den 15 maj 1902, n:r 108, tillkännagaf Riksdagen,
att den antagit Kungi. Maj:ts förslag till den förstnämnda lagen, men att
Riksdagen, som funnit Kungl. Maj:ts förslag till de båda öfriga lagarna
icke kunna oförändrade antagas, för sin del antagit lagar i ämnet af angifven
lydelse.

Den 27 juni 1902 utfärdade Kungl. Maj:t dels lag om ändrad lydelse
af 5 kap. 1, 2, 3 och 6 §§ strafflagen, dels lag angående verkställighet af
domstols förordnande om tvångsuppfostran, dels ock lag, innefattande vissa
bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande minderåriga (svensk författningssamling
n:r 72). Dessa lagar skulle träda i kraft den 1 januari
1905.

Andrad lydelse
af strafflagen
5:3.

Genom förstnämnda lag har 3 § af 5 kap. strafflagen erhållit följande
lydelse.

Har brott blifvit begånget af någon, som fyllt femton, men ej aderton
år, och dömes han härför till böter eller till fängelse i högst sex månader,
må domstolen, där den brottsliges sinnesbeskaffenhet och omgifning samt
graden af hans förståndsutveckling pröfvas sådant föranleda, förordna, att
han skall, i stället för att undergå det ådömda straffet, insättas i allmän
uppfostringsanstalt.

Förekomma på en gång till verkställighet sådant förordnande och annat
tidigare meddeladt beslut, hvarigenom samma person blifvit dömd till straff,
skall detta straff, så vidt det utgöres af fängelse eller böter och de förskyllda
straffen tillsammans ej uppgå till fängelse i mera än sex månader, anses
inbegripet i förordnandet.

Inträffar sådant fall, att meddeladt förordnande, enligt hvad särskildt
stadgas, är förfallet, gäller om det ådömda straffets förening eller sammanläggning
med annat straff och om dess verkställande hvad eljest är föreskrifvet.

Trångsupp- Enligt lagen angående verkställighet af domstols förordnande om

lagen. tvångsuppfostran skall allmän uppfostringsanstalt, som i 5 kap. 3 § straff1
§■

lagen afses, upprättas af staten. Konungen äger dock såsom dylik anstalt
erkänna jämväl anstalt, som af kommun eller enskilde blifvit, med eller
utan bidrag af statsmedel, anordnad för uppfostran af vanartade minderårige;
sådant erkännande kan emellertid när som helst återkallas.

Ehvad allmän uppfostringsanstalt upprättats af staten eller af kommun
eller enskilde, skall den stå under sådan särskild uppsikt, som af Konungen
bestämmes.

Har domstol jämlikt 5 kap. 3 § strafflagen förordnat om minderårigs ä §.
insättande i allmän uppfostringsanstalt, skall den minderårige genom Konungens
befallningshafvandes försorg öfverlämnas till sådan anstalt. Förordnandet
skall genast gå i verkställighet utan hinder däraf att det ej
vunnit laga kraft.

Allmän uppfostringsanstalt skall vara så anordnad, att en hvar af 3 §.
dess elever må komma i åtnjutande af den särskilda handledning och vård,
som erfordras för hans uppfostran till gudsfruktan och arbetsduglighet.

Elever åt olika kön må ej intagas i samma anstalt.

Har minst ett år förflutit, sedan elev blifvit intagen i allmän upp- i §■
fostringsanstalt, äger anstaltens styrelse, därest sådant finnes för eleven
gagneligt, tills vidare eller för viss tid öfverlämna honom till enskild vård
och tillsyn eller anställa honom i tjänst eller yrke. Sådan åtgärd må ock
vidtagas tidigare, om särskilda omständigheter det föranleda, och den
myndighet, som äger uppsikt öfver anstalten, därtill samtycker.

Då elev sålunda öfverlämnas till enskild vård och tillsyn eller anställes
i tjänst eller yrke, skall förbehåll göras om rätt för anstaltens styrelse att
när som helst återtaga eleven; och är styrelsen skyldig återtaga honom,
om hans uppförande eller annat förhållande därtill föranleder.

Öfver elev, som vistas utom anstalten, skall styrelsen öfva tillsyn.

För sådant ändamål äger styrelsen påkalla biträde af prästerskap, koinmunaleller
polismyndighet.

Då i allmän uppfostringsanstalt intagen elev vunnit nödig stadga i s §.
sinnesriktning och uppförande, skall han utskrifvas från anstalten. Utan
särskildt tillstånd af den myndighet, som äger uppsikt öfver anstalten, må
dock utskrifning ej ske, förr än två år efter det eleven intogs i anstalten.

Senast då elev uppnått tjugu år, skall han utskrifvas från anstalten.

6 §. Under den tid, elev är inskrifven vid allmän uppfostringsanstalt, skall

han stå under dess styrelses och föreståndares husbondevälde samt vara
underkastad disciplinär bestraffning af dem.

Styrelsen har att för elev, som utskrifves, utse första anställningen,
hvilken eleven icke äger lämna utan styrelsens tillstånd, förr än ett år
förflutit efter utskrifningen.

7 §. Misstänkes den, som på grund af domstols förordnande blifvit in tagen

i allmän uppfostringsanstalt, att hafva före intagandet i anstalten
begått brott, därför han icke undergått rannsakning, må, ändå att brottet
hörer under allmänt åtal eller det af målsäganden angifvits till åtal, allmän
åklagare ej därå tala, utan att Konungens befallningshafvande i den
ort, där brottet är begånget, gifver lof därtill.

Enahanda gäller, där den, som intagits i allmän uppfostringsanstalt,
misstänkes att hafva gjort sig skyldig till brott efter intagandet i anstalten
och innan han därifrån utskrifvits.

8 §. Blir någon, sedan domstol förordnat om hans insättande i allmän

uppfostringsanstalt, men innan han utskrifvits från anstalten, öfvertygad att
hafva begått annat brott, är förordnandet förfallet.

Förekomma på en gång till verkställighet sådant förordnande och
annat beslut, hvarigenom samma person blifvit dömd till straff, är förordnandet
ock förfallet, så framt detta straff är af svårare art än fängelse,
eller ock de förskyllda straffen tillsammans uppgå till fängelse i mera än
sex månader.

9 §. Har ej domstols förordnande om minderårigs insättande i allmän

uppfostringsanstalt gått i verkställighet, innan han uppnått aderton år, är
förordnandet förfallet.

10 §. Allmän uppfostringsanstalt äger att för elevs vård och underhåll inom

anstalten af elevens egna medel eller hos hans föräldrar uttaga godtgörelse
intill ett belopp af 40 öre för hvarje dag, eleven vårdats vid anstalten, dock
icke för längre tid än till dess eleven uppnått aderton år. För kostnad,
som anstalten fått vidkännas för elevs vård och underhåll utom anstalten
till följd af åtgärd, som afses i 4 § 1 mom., äger anstalten rätt till dylik
godtgörelse, dock ej med högre belopp än 30 öre för hvarje dag. För hvad

af förenämnda godtgörelse ej kan utfås, äger anstalt, som ej upprättats af
staten, undfå ersättning af statsmedel.

I afseende på handläggning af ärende, som afses i 10 §, skall hvad 11 §■
om frågor angående ersättning för lämnad fattigvård är stadgadt äga motsvarande
tillämpning; dock att allmän uppfostringsanstalt äger att anställa
talan om utbekommande af stadgad godtgörelse för elevs vård och underhåll
inom en tid af ett år, efter det eleven blifvit från anstalten utskrifven.

* *

I sammanhang med framläggandet af ofvanberörda lagförslag vid Anordnande
1902 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (uti proposition n:r 8) Riksdagen att "fostrhlgsanmedgifva,
att till anordnande af en af staten inrättad tvångsuppfostrings-sfa/f a Bona
anstalt för 100 elever finge från kronodomänen Bona upplåtas från riksdag.
och med den 14 mars 1904 V* mantal Bona med skattetorpstället Kostenshult,
V4 mantal Dansbränna, V2 mantal Frängsjö, Va mantal Bockfall,

1/4 mantal Eldsbränna eller Tryfall och V2 mantal Ubbelsby med skyldighet
för domänstyrelsen att tills vidare, intill dess Kungl. Maj:t kunde finna
godt annorlunda bestämma, förvalta den till dessa fastigheter hörande skogsmark,
men med rätt för förvaltningen af tvångsuppfostringsanstalten att
för anstalten använda hvad i behörig ordning blefve å nämnda skogsmark
utsynadt till afverkning.

Enligt hvad som upplyses uti ett vid propositionen fogadt utdrag af
protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 29 november 1901, är
kronodomänen Bona belägen i Västra Ny socken och Aska härad af Östergötlands
län samt på ett afstånd af sex kilometer från Karlsby järnvägsstation
å Krylbo—Mjölby järnväg.

I fråga om arealen af de hemman, hvilka skulle tagas i anspi-åk
för tvångsuppfostringsanstalten, meddelades uti statsrådsprotokollet följande
tabell.

	Tomt, träd-gård och åker.	Skoglös äng.	Skogsmark.	Impediment.	Summa.
	Td.	Kpl.	1 Td.	Kpl.	Td.	Kpl.	Td.	Kpl.	Td.	Kpl.
Bona, 1/t mtl frälse med skattetorpet Kostenshult...........	28	24			138	19	58	24	226	3
Dansbränna, l/i mtl kronoskatte . . .	42	16	—	—	131	25	21	25	196	2
Frängsjö, ''/s mtl kronoskatte ....	16	19	15	12	232	22	104	26	369	15
Bockfall, / mtl frälse.......	80	—	5	—	255	17	93	1	433	18
Eldsbränna eller Tryfall, V< mtl kronoskatte...........	50	29	_	_	477	11	7	21	535	29
Ubbelsby, Va mtl frälse......	26	31	\| —	—	386	25	70	—	483	24
Tillsammans	245	24	20	12	1,622	23	856	1	2,244	27

Det framhölls af dåvarande departementschefen, att de byggnader,
som redan funnes uppförda å egendomen, syntes kunna lämna tillfälle till
anvisande af bostadslägenheter åt största delen af den personal, som kunde
beräknas blifva behöflig vid anstalten. I befintliga verkstäder funnes
dessutom tillfälle till en mångsidig undervisning i smide och slöjd. Vid
sådant förhållande ansåg departementschefen de nybyggnader, som skulle
blifva behöfliga för anstalten, kunna inskränkas till två elevbyggnader,
hvardera beräknad för 50 elever, samt en ekonomibyggnad, innefattande
hufvudsakligen kök jämte förrådsrum och matsal.

I skrifvelse den 20 maj 1902, n:r 130, anmälde Riksdagen, att
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition blifvit af Riksdagen bifallen.

I yttrande till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 11 januari 1902 meddelade vederbörande departementschef, att, förutom
andra afgifna förslag, af fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt, hofintendenten
G. Lindgren, upprättats ritningar och kostnadsförslag, i två alternativ,
å erforderliga nybyggnader vid uppfostringsanstalten.

Det syntes departementschefen, att vid bedömande af då föreliggande
förslag lämpligen kunde tjäna till ögonmärke, att ifrågavarande byggnader,
så vidt möjligt, borde uppfylla hufvudsakligen följande i disciplinärt
intresse uppställda fordringar, nämligen:

_ att de båda elevbyggnaderna vore oberoende af hvarandra, så att
icke i någondera byggnaden gemensamma lokaler funnes inrymda;

att inom hvardera byggnaden bevakningsförhållandena vore så ordnade,
att byggnaderna kunde förläggas på tämligen långt afstånd från
hvarandra och att i följd däraf ett effektivt särskiljande under fristunderna
af elevernas två hufvudgrupper kunde genomföras utan oskälig kostnad;

att förläggandet af boställslägenheter för tjänstepersonalen till elevbySK^dcrna
blefve inskränkt sa vidt med upprätthållandet af verksam
tillsyn vore förenligt, och att dylika lägenheter i hvarje fall erhölle egna
ingångar, alldeles skilda från de för eleverna afsedda;

att inom hvardera elevbyggnaden samtliga sofplatserna för elever
bekvämligen kunde nattetid bevakas af en enda tillsyningsman; samt

att inom hvarje elevbyggnad underafdelningar om högst 25 elever
erhölle skilda sofsalar och dagrum.

Af de uppgjorda förslagen förordade departementschefen det af
hofintendenten Lindgren upprättade, såsom alternativ A betecknade förslaget.

Kostnaden för detta alternativ var beräknad till 395,000 kronor,
däraf 120,000 kronor till hvardera af två elevbyggnader, 145,000 kronor
till ekonomibyggnaden och 10,000 kronor till planering, vägar och
hägnader. Af nämnda belopp ansåg departementschefen för år 1903 erfordras
136,000 kronor.

I anslutning till den af departementschefen gjorda hemställan föreslog
Kungl. Maj:t uti den till 1902 års Riksdag aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof, att — under förutsättning af Riksdagens
bifall till de kungl. propositionerna med förslag till förenämnda
lagar och om upplåtande af vissa delar af kronodomänen Bona — för
uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvanberörda af hofintendenten
Lindgren upprättade förslag, af ekonomibyggnad och två elevbyggnader
för en tvångsuppfostringsanstalt å Bona och för utförande af
de för anstalten erforderliga planerings-, väg- och hägnadsarbeten måtte
beviljas ett anslag af 395,000 kronor och däraf på extra stat för år 1903
anvisas 136,000 kronor.

1903 års
riksdag.

1901 års
riksdag.

Riksdagen, som icke fann något att erinra mot det till byggnader
m. m. begärda beloppet, beviljade, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning,
på extra stat för år 1903 136,000 kronor.

Därefter anvisade 1903 års Riksdag, för ifrågavarande ändamål å
extra stat för år 1904 ett belopp af ytterligare 136,000 kronor.

Uti statsverkspropositionen till 1904 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t
jämväl framställning om anslag för anstalten å Bona.

Enligt ett vid propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokoll för
den 12 januari 1904 framhöll vederbörande departementschef vid ärendets

föredragning, bland annat, följande.

Före det definitiva fastställandet af ritningar till de nya byggnaderna
vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona hade en omarbetning af vissa delar af
ofvan omförmälda, med alternativ A betecknade förslag ansetts böra äga rum.

Med anledning däraf och då det jämväl i öfrigt varit nödigt, att
särskilda personer förordnades att omhänderhafva anordnandet af den nya
anstalten, uppdrog Kungl. Maj:t jämlikt beslut den 10 och den 24 oktober
1902 åt tre delegerade, bland annat, dels att låta i enlighet med
Kungl. Maj ds af Riksdagen bifallna framställning upprätta ritningar
och kostnadsförslag till två elevbyggnader och en ekonomibyggnad vid
ifrågavarande anstalt jämte förslag till de öfriga anordningar vid anstalten,
som kunde befinnas erforderliga, samt underställa dessa ritningar och förslag
Kungl. Majds pröfning, dels ock att, efter det ritningar och förslag
blifvit af Kungl. Majd godkända, låta i öfverensstämmelse därmed på
entreprenad utföra arbetena med sådan skyndsamhet, att anstalten kunde
vara färdig att tagas i bruk den 1 januari 1905-

Med underdånig promemoria den 6 februari 1903 ingåfvo bemälda
delegerade till Kungl. Maj ds pröfning af hofintendenten Lindgren omarbetade
ritningar och kostnadsförslag till byggnader vid anstalten. Ifrågavarande
omarbetade ritningar och kostnadsförslag blefvo sedermera i hufvudsak
godkända af Kung]. Maj:t.

Vid omarbetningen hade förutom andra ändringar vidtagits den
anordning, att vissa enligt det äldre förslaget i ekonomihuset inrymda
lägenheter förlagts till en särskild byggnad, ångpannehuset eller brygghuset.

Beträffande inredningen af elevbyggnaderna yttrade delegerade i
promemorian, att enligt den omarbetade ritningen skulle i hvardera elevbyggnaden
båda sofsalarna komma att ligga eu trappa upp, afskeda från
hvarandra genom vaktrummet och med skilda ingångar från byggnadens
gaflar. Hvarje sofsal skulle blifva afdelad i två afdelningar, hvardera
för 12 elever, utan någon som helst förbindelse af delningarna emellan
nattetid. Genom vaktrummets förläggning emellan sofsalarna kunde, oaktadt
nyssnämnda särskiljande, en fullt effektiv tillsyn öfver samtliga fyra afdelningar
i byggnaden utöfvas af en tillsyningsman.

A nedra bottnen inrymdes två dagrum — ett för hvarje sofsals elever
— med ingång från hvar sin af byggnadens gaflar, och funnes vid
hvarje dagrum ett tjänsterum, hvari elev kunde inkallas för samtal med
lärare, tillsyningsman, afdelningsföreståndare eller anstaltens direktör m. fl.,
samt ett förrådsrum och ett torkrum för elevernas under arbete nedvätta
persedlar.

I byggnadernas midt vore förlagda två bostadslägenheter, den ena
å 3 rum och kök för föreståndaren för den afdelning, som vore inrymd i
byggnaden, och den andra å 2 rum och kök för en tillsyningsman. Ingången
till bostadslägenheterna vore upptagen å byggnadernas midt, helt
och hållet skild från uppgångarna å gaflarna till elevernas sofsalar och dagrum.

Det område, som befunnes omedelbart utanför ingången till bostadslägenheterna,
förutsattes blifva afstängdt och jämte ett motsvarande afstängdt
område vid midten af byggnaden på motsatta sidan komma att
uteslutande disponeras af bevakningspersonalen. De sålunda afstängda
områdena, hvilka eleverna icke skulle hafva rättighet att beträda, utgjorde
följaktligen för elever från olika sofsalar ett hinder att komma i beröring
med hvarandra under vistelsen ute i elevbyggnadernas närhet.

Genom den anordning, som elevbyggnaderna komme att erhålla,
skulle för hvarje afdelning af 24 elever åstadkommas såväl under natten
som under den från arbete fria tiden om dagen lika fullständig isolering
från öfriga afdelningar, som om särskild byggnad för hvarje sådan afdelning
blifvit uppförd.

Därjämte erinrade delegerade, att den upprättade ritningen för elevbyggnader
vore uppgjord för ett antal af 48 elever, men att vid upp 2—091010

Löneregleringskommitténs bet. XVIII.

förandet af den andra elevbyggnaden borde iakttagas, att utrymme däri
bereddes för 52 elever.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelade, upptoges uti de
omarbetade kostnadsförslagen kostnaderna för hvardera elevbyggnaden till

103.000 kronor, för ekonomibyggnaden till 132,500 kronor, för ångpannehuset
till 32,000 kronor, för uppförande af en ångskorsten till 3,200 kronor
och för ångpanneanläggning till 11,300 kronor. Sammanlagda kostnaden,

385.000 kronor, vore således densamma som i ofvannämnda alternativet A
upptogs för bägge elevbyggnaderna och ekonomibyggnaden; och borde
enligt departementschefens mening på 1905 ars stat anvisas det ännu icke
beviljade beloppet, 123,000 kronor, af de enligt förslaget till 395,000 kronor
beräknade kostnaderna för samtliga förenämnda byggnader samt för
planerings-, väg- och hägnadsarbeten.

Delegerade hade emellertid äfven i öfrigt hemställt om anslag till
en del mindre byggnadsarbeten och reparationer äfvensom till anskaffande
af inventarier, anordnande af elektrisk belysning, m. m.

Enligt delegerades förslag, hvilket biträddes af departementschefen,
syntes det erforderligt att för anstaltens bebyggande och utrustning begära
på 1905 års stat följande belopp:

återstoden af den till 395,000 kronor beräknade kostnaden
för uppförande af två elevbyggnader, ekonomibyggnad
och ångpannehus samt för erforderliga planerings-, väg och

hägnadsarbeten eller..............kronor 123,000

för uppförande af ytterligare nybyggnader vid anstalten

och reparationer å äldre där befintliga hus .... »

j, inköp af kreatur och öfriga jordbruksinventarier . . »

» inköp af vårutsäde, gödningsämnen och foder .... »

» inlösen af vissa utaf förutvarande ägaren af Bona

hembjudna maskiner............. »

> anskaffande af inre inventarier till de tre under upp förande

varande byggnaderna......... »

> införande af elektrisk belysning i samma byggnader . >

eller tillsammans kronor 209,205,
hvilket belopp ansågs böra afrundas till 210,000 kronor.

38,500

15,000

6,500

4,455

14,300

7,450

Beträffande frågan om den för anstalten erforderliga personal, erinrade
departementschefen vid föredragningen den 12 januari 1904, att Kungl. Maj:t
på framställning af delegerade berättigat dem att för tiden från den 1
februari 1904 till den 14 mars 1905 antaga en landtbruksinspektor mot
en aflöning af 150 kronor i månaden äfvensom att för stundande brukningsår
anställa nödigt antal arbetare för jordbruket. Aflöningen till dessa
sistnämnda syntes departementschefen böra såsom en driftskostnad utgå af
egendomens afkastning, hvaremot inspektörens aflöning från och med 1905
års början borde uppföras å anstaltens stat.

I fråga om den öfriga personalen och aflöningen för denna hade
delegerade anfört följande.

Den för tvångsuppfostringsanstalten behöfliga personal — med frånseende
af den arbetspersonal, som erfordrades för skötseln af landtbruksegendomen
— syntes med ledning af den erfarenhet, som vunnits vid
likartade anstalter, böra upptagas till

1 direktör,

1 predikant och förste lärare,

1 andre lärare,

2 afdelningsbefälhafvare,

1 bokhållare,

1 maskinist och eldare,

8 förmän, tjänstgörande tillika, en som sjukvårdare och de öfriga
såsom arbetsledare i något af yrkena jordbruk, trädgårdsskötsel,
snickeri, smide, skrädderi, skomakeri eller måleri,

1 husmoder med nödigt biträde.

Läkarvården vid anstalten ansågs kunna bestridas af någon läkare
i orten mot arfvode.

Med hänsyn till nödvändigheten af en effektiv bevakning jämväl
under elevernas fritid och om natten kunde enligt delegerades åsikt antalet
förmän icke sättas lägre än det ofvan angifna. Förrän den andra elevbyggnaden
blifvit uppförd och tagen i bruk, erfordrades likväl icke tillsättande
af andre läraren, en afdelningsbefälhafvare och 4 förmän.

Vidkommande aflöningarna för befattningshafvande vid anstalten
äfvensom för landtbruksinspektoren syntes det delegerade, att nämnda

tjänstemäns löneförmåner borde bestämmas i öfverensstämmelse med hvad
för likartade befattningar vore beviljadt och med iakttagande särskildt- att
aflöningsförmånerna för direktören, därest utsikt skulle finnas att erhålla
för platsen lämplig person, icke kunde sättas lägre än de löneförmåner,
hvilka framstående tjänstemän inom fångvården kunde hysa förhoppning
att uppnå.

I enlighet härmed upptogos löneförmånerna till följande belopp. * 1

Direktören...........

Predikanten och förste läraren .

Andre läraren.........

Afdelningsbefälhafvare.....

Bokhållaren..........

Förman............

Husmodern, jämte fri kost . . .

Maskinisten..........

Läkaren............

Landtbruksinspektoren.....

Lön.

2,500

1,200

1,000

450

300

550

1.200

	Tjänst- görings- penningar.	Arfvode.	Summa.	Ålderstillägg
efter 5 år.	efter 10 år.
	1,500				4,000	_	500	_	500	_
—	—	—	2,400	—	2,400	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	1,200	—	200	—	200	—
—	600	—	—	—	1,600	—	200	—	200	—
—	—	—	1,200	—	1,200	—	—	—	—	—
—	400	—	—	—	850	—	75	—	75	—
—	200	—	—	—	500	—	50	—	50	—
—	400	—	—	—	950	—	75	—	75	—
—	—	—	500	—	500	—	—	—	—	—
—	600	—	—	—	1,800	—	200	—	200	—

Därtill skulle för samtliga befattningshafvande med undantag af
läkaren komma fri bostad och vedbrand.

1 fråga om åtnjutande af ålderstillägg syntes vanliga villkor böra
stadgas; dock att direktören och afdelningsbefälhafvare borde vara berättigade
att vid beräkningen af tjänstetid för rättigheten till ålderstillägg
räkna sig till godo jämväl föregående tjänstetid såsom innehafvare
af annan befattning i statens tjänst. Då organisationen af tvångsuppfostringsanstaltens
personal med nödvändighet måste vara sådan, att till
nämnda befattningar icke med någon större sannolikhet framdeles kunde
påräknas lämpliga sökande bland redan anställda befattningshafvande vid
anstalten, syntes rättighet i berörda hänseende böra stadgas för erhållande
af sådana sökande bland tjänstemän stående utom anstalten.

Pensionsåldern ansågo delegerade böra bestämmas för direktören,
afdelningsbefälhafvare, förmän och maskinisten samt husmodern till 60 år
med en tjänstgöringstid af minst 20 år samt med skyldighet att afgå vid
fyllda 65 år.

Beträffande antalet af de för anstalten erforderliga tjänstemän och
betjänte anslöt sig departementschefen till hvad delegerade uttalat. Han
hade ej heller något att erinra mot de föreslagna löneförmånerna.

Hvad särskildt anginge aflöningen för direktören, syntes denna departementschefen
upptagen till det lägsta belopp, som förhållandena medgåfve.
I) i rektors b e f attri i ngen vid en anstalt sådan som den ifrågavarande
ställde tydligen mycket stora kraf på sin innehafvare, och ville man verkligen
med anstalten vinna det gagn, som därmed åsyftades, vore första
villkoret, att man för denna befattning lyckades förvärfva en därför lämplig
person. Vid sådant förhållande läge det stor vikt på, att aflöningen vore
tillräcklig, och under alla omständigheter syntes den, såsom delegerade ock
framhållit, icke böra sättas lägre än de löneförmåner, som tjänstemän vid
fångvårdsanstalterna kunde uppnå. I detta afseende erinrade departementschefen,
att direktörerna vid de största centrala fångvårdsanstalterna hade
samma löneförmåner som de för ifrågavarande befattning föreslagna samt att
vid de öfriga centrala anstalterna och vid de större länsfängelserna direktörerna
åtnjöte 3,500 kronor förutom ålderstillägg.

Ehuru således den af delegerade föreslagna organisationen borde
kunna godkännas, ansåg dock departementschefen det icke vara tillrådligt
att redan då definitivt fastslå densamma genom att uppföra några befattningar
vid anstalten på ordinarie stat, utan vore det lämpligast att tills
vidare, till dess tillräcklig erfarenhet vunnits om huru anstalten bäst borde
organiseras, hela personalen anställdes på extra stat.

Då, på sätt delegerade erinrat, andre läraren, den ene afdelningsbefälhafvaren
och fyra af förmännen icke vore behöfliga, så länge endast
den ena elevbyggnaden vore tagen i bruk, skulle enligt den föreslagna
aflöningsstaten under år 1905 erfordras följande aflöningsbelopp:

till direktören...............kronor 4,000

» predikanten och förste läraren...... » 2,400

» en afdelningsbefälhafvare........ » 1,600

» bokhållaren.............. » 1,200

» fyra förmän.............. » 3,400

» husmodern.............. » 500

» maskinisten.............. » 950

» läkaren............... » 500

» landtbruksinspektoren.......... » 1,800

eller tillsammans kronor 16,350

Emellertid syntes det under vissa omständigheter blifva nödigt att
för aflöningar kunna disponera ett något högre belopp. Såsom förut
nämnts, hade delegerade ansett, att direktör och afdelningsbefälhafvare
borde vara berättigade att vid beräkning af tjänstetid för rättighet till
ålderstillägg räkna sig till godo jämväl föregående tjänstetid såsom
innehafvare af annan befattning i statens tjänst. Medgifvandet af en dylik
förmån, dock så begränsad att endast tjänstetid i befattning, som kunde
anses likartad med de ifrågavarande, finge tagas i beräkning, syntes departementschefen
vara högeligen välbetänkt. I annat fall kunde det lätt inträffa,
att man beröfvade sig möjligheten att för befattningarna vinna lämpliga
och kompetenta personer. Så till exempel skulle väl, menade departementschefen,
utan sådant medgifvande ingen fängelsedirektör, som
innehaft sin befattning några år, vara villig att mottaga direktörstjänsten
vid anstalten. Då enligt delegerades förslag bägge ålderstilläggen för direktören
skulle utgöra tillhopa 1,000 kronor och för afdelningsbefälhafvaren
400 kronor, skulle den förordade anordningen kunna komma att medföra
en ökning i ofvan angifna för år 1905 erforderliga aflöningsbelopp af högst
1,400 kronor; och syntes det vid sådant förhållande departementschefen
nödigt att för aflöningar begära ett anslag af högst 17,750 kronor.

Beträffande slutligen öfriga för anstaltens upprätthållande erforderliga
kostnader hade delegerade anfört, att för elevernas beklädnad och förpläg -

ning, till bränsle och lyse samt till bestridande af diverse omkostnader
erfordrades ett förslagsanslag å 13,000 kronor.

Äfven detta anslag syntes departementschefen böra tills vidare uppföras
å extra stat.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen att på extra stat för år 1905 bevilja

till byggnader och reparationer samt yttre och inre inventarier
m. m. vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona ett belopp af 210,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp under år 1904 förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna hvad som kunde finnas erforderligt,

till afiöningar åt tjänstemän och betjänte vid samma anstalt ett belopp
af högst 17,750 kronor, samt

till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. in.
ett förslagsanslag af 13,000 kronor.

I skrifvelse den 24 februari 1904 (n:r 12) tillkännagaf Riksdagen,
att den på anförda skäl ansett sig kunna minska det för byggnader och
reparationer m. m. äskade anslag med 5,000 kronor, och att det i Kungl.
Maj:ts framställning till 210,000 kronor upptagna beloppet för ifrågavarande
ändamål alltså bestämts till 205,000 kronor.

Hvad därefter anginge det till afiöningar åt tjänstemän och betjänte
vid anstalten begärda extra anslag å 17,750 kronor, hade Riksdagen icke
haft något att erinra mot själfva beloppet eller mot de särskilda i detsamma
ingående aflöningsposterna; och då aflöningarna enligt förslaget
tills vidare skulle komma att utgå på extra stat, hade Riksdagen saknat
anledning att ingå på bedömande af frågan, huruvida och i hvad mån
anstaltens tjänstemän och betjänte borde erhålla den fasta anställning, som
syntes vara afsedd att beredas dem.

Riksdagen erinrade vidare, hurusom af vederbörande departementschefs
yttrande till statsrådsprotokollet rörande detta ärende framginge, att
det jämväl blifvit ifrågasatt, att vissa beställningshafvare vid Bona skulle
vara berättigade att afgå med pension vid 60 års ålder och 20 års tjänstetid
samt skyldiga att afgå vid 65 års ålder.

1905 års
riksdag.

Beträffande detta förslag hade Riksdagen fäst sin uppmärksamhet vid
den stora skillnad, som, därest det blefve godkändt, skulle komma att äga
rum mellan denna personals pensionsålder och den, som vore bestämd för
fångvårdens tjänstemän och betjänte; men då fråga ej förelåge om uppförande
af de vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona anställda tjänstinnehafvare
å ordinarie stat, hade Riksdagen ansett sig för det dåvarande
icke heller böra ingå i pröfning vare sig huruvida de öfver hufvud taget
skulle vara berättigade till pension eller huru, i dylikt fall, deras pensionsförhållanden
borde ordnas.

Med afseende å det till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna
elever m. m. begärda anslag af 13,000 kronor hade Riksdagen, vid
det förhållande att ifrågavarande anslag vore äskadt under form af förslagsanslag,
som endast i mån af behof finge anlitas, icke ansett sig böra
ifrågasätta någon minskning af detsamma.

Kungl. Maj:t utfärdade den 16 september 1904 stadga för tvångsuppfostringsanstalten
å Bona.

Vid föredragning den 14 januari 1905 inför Kungl. Maj:t af frågan
om anslag till uppfostringsanstalten å Bona för år 1906 meddelade vederbörande
departementschef, att anstalten, såsom från början varit afsedt, vid
ingången af år 1905 delvis var färdig att träda i verksamhet och kunde
mottaga 50 elever. Samtliga de byggnader, för hvilka anslag vid föregående
riksdagar beviljats, voro i hufvudsak färdiga utom den ena elevbyggnaden,
kallad elevbyggnaden B. Äfven denna vore afsedd att före slutet af år
1905 kunna fullständigt tagas i bruk.

Kostnaden för uppförandet af de omförmälda byggnaderna syntes
icke komma att uppgå till mer än hvad kostnadsförslagen angåfve. Däremot
hade det för införande af elektrisk belysning beräknade beloppet
befunnits otillräckligt, hvarjämte det visat sig nödigt att uppföra en smedja
vid anstalten samt att verkställa reparationer i den till bostad åt direktören
afsedda byggnaden. För dessa ändamål erfordrades därför anslag liksom
ock för inköp af ytterligare inventarier.

Till betäckande af kostnaderna för anstaltens fullständiga bebyggande

och utrustning erfordrades sålunda följande belopp:

för den elektriska belysningsanläggningen.......kronor 10,890

» uppförande af en smedja............. » 3,500

» reparationer å direktörsbostaden.......... » 3,000

» inköp af en del inventarier för själfva anstalten. . . » 11,300

» inköp af ytterligare inventarier till en befintlig ångsåg,

af en lokomobil samt åkdon in. m........ » 5,900

» inköp af kreatur................ » 6,700

Summa kronor 41,290

Med erinran att under år 1905, då endast 50 elever skulle kunna
mottagas, andre läraren, den ene afdelningsbefälhafvaren och fyra af förmännen
icke ansågos behöfliga, yttrade departementschefen, att, såvidt erfarenheten
dittills gåfve vid handen, icke något vore att erinra mot de
beräknade aflöningsbeloppen till återstående befattningshafvande utom i
fråga om maskinistbefattningen, för hvilken i förslaget upptagits en aflöning af
950 kronor. Det hade nämligen visat sig, att för denna aflöning icke stått
att erhålla någon lämplig och fullt kompetent person för ifrågavarande
ganska maktpåliggande befattning, till hvilken hörde skötseln af såväl ångpannorna
med de för värmeledningen erforderliga rörledningar som ock
det elektriska belysningsmaskineriet med tillbehör. Vid sådant förhållande
hade det befunnits oundgängligen nödigt att höja aflöningen för denna
befattning med 200 kronor till 1,150 kronor.

Med beräkning af sagda förhöjning och med iakttagande däraf, att
under år 1906 samtliga befattningshafvande vid anstalten syntes komma
att blifva erforderliga, skulle aflöningarna för nämnda år komma att uppgå
till 22,750 kronor enligt följande förteckning:

till direktören...................kronor 4,000

» predikanten och förste läraren.......... » 2,400

» andre läraren.................. » 1,200

s> två afdelningsbefälhafvare............ » 3,200

» bokhållaren................... » 1,200

3—091010 LöneregltvingsJcommitténs bet. XVIII.

Transport kronor 12,000

till åtta förmän.................. » 6,800

» husmodern................... » 500

» maskinisten................... * 1,150

d läkaren.................... » 500

» landtbruksinspektoren......... » 1,800

Summa kronor 22,750

Till detta belopp ansåg departementschefen böra läggas 1,800 kronor
för möjligen erforderliga ålderstillägg till direktören och afdelningsbefälhafvarna,
och skulle således till aflöningar erfordras högst 24,550
kronor.

För elevernas beklädnad och förplägning, till bränsle och lyse samt
till bestridande af diverse omkostnader hade utgifterna under år 1906, då
elevantalet antoges komma att uppgå till 100, beräknats till 24,000 kronor.

Uti statsverkspropositionen vid 1905 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t, i öfverensstämmelse med departementschefens hemställan, Riksdagen
att på extra stat för år 1906 bevilja dels till byggnader och reparationer
samt yttre och inre inventarier in. in. vid tvångsuppfostringsanstalten
å Bona 41,290 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp under
år 1905 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad som kunde finnas
erforderligt; dels till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid samma
anstalt ett belopp af högst 24,550 kronor; dels ock till kost och beklädnad
åt de vid anstalten intagna elever in. m. ett förslagsanslag af 24,000 kronor.

Såsom af skrifvelse den 19 maj 1905, n:r 139, framgår, beslöt Riksdagen
i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning. Riksdagen yttrade emellertid,
i anslutning till den af föregående års Riksdag uttalade mening, att, då
aflöningarna åt anstaltens tjänstemän och betjänte vore afsedda att jämväl
för år 1906 utgå på extra stat, Riksdagen ansett sig sakna anledning
att ingå på bedömande af frågan, huruvida och i hvad mån anstaltens personal
borde erhålla fast anställning eller icke. Riksdagen ville dock redan såsom
sin åsikt hafva uttalat, att fast anställning icke borde innehafvas af den
för skötseln af anstaltens jordbruk anställda personal.

Riksdagen hade vidare funnit sig böra framhålla önskvärdheten däraf,
att elevernas arbetskrafter i så stor utsträckning som möjligt anlitades för
utförande af arbeten med åkerbrukets förbättring genom dikning, åkerns
befriande från sten in. m.

De befattningar, hvarför anslag sålunda beviljades för år 1906, voro
emellertid icke samtliga tillsatta under hela året, i det en afdelningsbefälhafvartjänst
och andre lärarbefattningen först den 1 juli 1906 erhöllo
innehafvare, hvarjämte under årets första månader blott fyra förmansaflöningar
togos i anspråk. Det för maskinisten bestämda arfvodet, 1,150
kronor, fördelades enligt den för år 1906 fastställda aflöningsstaten så, att
650 kronor skulle anses utgöra lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar.

På framställning af Kungl. Maj:t beviljade därefter Riksdagen,
enligt skrifvelse den 19 maj 1906, på extra stat för år 1907 dels till
aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostringsanstalten å
Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor, dels ock till kost och beklädnad
åt de vid anstalten intagna elever in. m. ett förslagsanslag af
24,000 kronor.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 19 oktober 1906 anförde styrelsen
för uppfostringsanstalten, att, såvidt erfarenheten dittills gifvit vid handen,
de fastställda aflöningsförmånerna möjliggjort de i aflöningsstaten upptagna
befattningarnas besättande med dugliga och lämpliga personer. När andre
lärarbefattningen kungjordes, anmälde sig dock blott en sökande till platsen;
och efter en kortare tids tjänstgöring på förordnande vid anstalten hade
denne sökt och erhållit bättre aflönad tjänst. Vid det förhållandet, att
folkskollärarnas aflöningsvillkor blifvit genom Riksdagens beslut år 1906
afsevärdt förbättrade, syntes det styrelsen ej heller vara att vänta, att andre
lärarbefattningen vid uppfostringsanstalten — hvars innehafvare borde uppfylla
de villkor, som vore föreskrifna för anställning såsom lärare vid folkskola
— skulle utan ökning af den för befattningen fastställda aflöning
kunna på nöjaktigt sätt besättas. Vid den knappa tillgången på
lärarkrafter för folkskolan ansåg styrelsen det ock vara oundgängligen

1906 års
riksdag.

1907 års
riksdag.

nödigt, att en tjänst, som måste anses särdeles ansträngande och kräfvande
med hänsyn såväl till lärjungarnas ofta klena intellektuella begåfning som
till deras i allmänhet låga sedliga ståndpunkt, gjordes mera begärlig genom
bättre aflöning.

Äfven om minimiaflöningen för folkskollärare med 1907 års ingång
blefve 900 kronor, eller 300 kronor lägre än begynnelselönen för andre
läraren vid den ifrågavarande anstalten, borde dock, enligt styrelsens förmenande,
icke förbises, att folkskollärare vanligen rätt snart erhölle ökade
inkomster genom undervisning i slöjd samt i fortsättningsskola, hvarjämte
folkskollärares minimiaflöning utginge för undervisning under åtta
månader eller 34V2 veckor, under det att andre läraren vid anstalten i
fråga hade att deltaga i tillsynen å eleverna under hela året med undantag
af den kortare ledighet, som kunde medgifvas befattningshafvande i
allmänhet. Det syntes ock styrelsen vara gifvet, att en förhöjd aflöning
skulle möjliggöra anställandet af en person, som kunde göra en betydande
insats i anstaltens uppfostringsarbete och som sedermera kunde, såvida
han ej återginge till folkskolans tjänst, med den å anstalten vunna erfarenheten
finna användning på annat område af samhällets skyddsuppfostrande
verksamhet.

Styrelsen ansåg emellertid en ändring i den fastställda lönestaten icke
böra företagas så kort tid efter det anstalten trädt i verksamhet, utan
att intill dess organisationen af anstalten hunnit ytterligare pröfvas beträffande
den del af uppfostringsarbetet, hvarom fråga vore, eu inkomstökning
skulle kunna beredas andre läraren genom ett arfvode för bestridande
af orgelspelningen vid gudstjänsterna å anstalten samt för deltagande
i elevernas undervisning i sång.

För orgelspelningen vid gudstjänsterna, hvilka enligt stadgan för
anstalten skulle hållas hvarje sön- och helgdag, hade styrelsen dittills nödgats
till särskilda personer i orten utbetala ersättningar för hvarje gång.
Men genom ett bemyndigande att utbetala ett bestämdt årligt organistarfvode,
hvilket med hänsyn till de å landsbygden vanligen förekommande
organistaflöningarna samt den ifrågasatta skyldigheten att deltaga i sångundervisningen
ansetts lämpligen kunna bestämmas till 400 kronor att utgå
af förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever

m. m., skulle sannolikt kompetent person kunna erhållas för andre laxarbefattningen.

Under erinran, att icke alla i lönestaten upptagna befattningar varit
tillsätta under hela år 1906, anmälde styrelsen att, sedan antalet
till anstalten öfverlämnade minderåriga förbrytare under årets lopp alltjämt
ökats, hela den förvaltningspersonal, för hvilken aflöning funnes disponibel,
måst tillsättas. Det hade emellertid synts styrelsen ovisst, om, sedan numerären
ytterligare ökats, särskilt antalet förmän blefve tillräckligt för
utöfvande af den i stadgan för anstalten föreskrifna ständiga tillsynen å
eleverna samt deras handledning i olika arbetsgrenar och yrken.

Till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.
ansåg styrelsen för år 1908 erfordras ett anslag af 29,400 kronor, hvilket
belopp sålunda med 5,400 kronor öfversteg motsvarande anslag för år 1907.

Af dessa 5,400 kronor betingades 400 kronor till arfvode åt andre
läraren för orgelspelning m. in.

I fråga om återstående 5,000 kronor torde böra omnämnas, att
styrelsen uti en till Ivungl. Maj:t tidigare ingifven framställning uttalat,
att eleverna vid ankomsten till anstalten i de flesta fall vore försedda
med dåliga och otillräckliga beklädnadspersedlar, och att, då dessa vid
elevens utskrifning naturligtvis vore urvuxna, det syntes blifva nödvändigt
att vid utskrifningen utrusta honom med erforderlig beklädnad. Med hänsyn
därtill hade styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 19 oktober
1906 vid beräkning af förslagsanslaget till kost och beklädnad m. m. för
år 1908 upptagit 5,000 kronor till bestridande af kostnaderna för utrustning
åt utskrifna elever med högst 100 kronor för en hvar af 50 elever. Detta antal
syntes från och med år 1908 årligen komma att utskrifvas från anstalten.

Sedan Kungl. Maj:t, i anslutning till styrelsens förslag, uti statsverkspropositionen
vid 1907 års riksdag gjort framställning i ämnet, tillkännagaf
Riksdagen uti skrifvelse den 30 maj 1907, att den dels
på extra stat för år 1908 beviljat: till aflöningar åt tjänstemän och betjänte
vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona ett förslagsanslag högst
24,550 kronor och till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna
elever m. in. ett förslagsanslag af 29,400 kronor, dels ock medgifvit, "att

1908 års
riksdag.

af 1907 års förslagsanslag till kost och beklädnad in. m. finge användas
erfotderliga medel till utrustning af de elever, som samma år utskrefves,
äfvensom utbetalas arfvode för orgelspelning vid gudstjänsterna samt elevernas
undervisning i sång med 400 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 19 oktober 1907 rörande anstaltens
anslagsbehof för år 1909 framhöll styrelsen, att en förbättring af löneförmånerna
för samtliga befallningshafvande vid anstalten med undantag
endast af läkaren vore af största behof påkallad. Under erinran att 1907
års Riksdag för större delen af de vid rikets fångvård anställda befallningshafvande
beslutat afsevärda löneförhöjningar, hvilka finge åtnjutas
från och med år 1908, samt med åberopande af de grunder, som i allmänhet
iakttagits vid senare regleringar af lönestaterna äfven vid andra statens
verk, framlade styrelsen följande förslag till ny lönestat vid anstalten:

Befallningshafvande.	Lön.		Tjänst- görings- penningar.	Arfvode.	Summa.	Ålderstillägg		Slut- aflöninj
					efter 5 år.	efter 10 år.	!>•
Direktören.......	3,500	_	1,500	_	500	_	5,500	—	500	—	500	—	6,500	—
Predikanten ock förste läraren .......	1,500	_	1,000	_	_	__	2,500	—	500	—	500	—	3,500	—
Andre läraren.....	1,000	—	600	—	—	—	1,600	—	200	—	200	—	2,000	—
1 afdelningsbefälhafvare .	1,200	—	900	—	—	—	2,100	—	200		200	—	2,500	—
1 d:o	1,200	—	900	—	—	—	2,100	—	200	—	200	—	2,500	—
Bokhållaren......	1,000	—	600	—	—	—	1,600	—	200	—	200	—	2,000	—
1 förman........	600	—	500	—	—	—	1,100	—	100	—	100	—	1,300	—
9 förmän........	5,400	—	4,500	—	—	—	9,900	—	900	—	900	—	11,700	—
Husmodern, jämte fri kost	400	—	200	—	—	—	600	—	75	—	75	—	750	—
Maskinisten......	800	—	600	—	—	—	1,400	—	100	—	100	—	1,600	—
Läkaren........	—	—	—	—	500	—	500	—	—	—	—	—	500	—
Landtbruksinspektoren .	1,400	—	800	—	—	—	2,200	—	400	—	400	—	3,000	—
Summa kronor	18,000	—	12,100	—	1,000	—	31,100	—	3,375	—	3,375	—	37,850	—

Hvad först anginge de förökade aflöningar, som sålunda föreslagits
för direktören samt predikanten och förste läraren, erinrade styrelsen om
hvad fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september 1906

angående anslagen till fångvården år 1908 anfört rörande behofvet
af lönereglering för motsvarande tjänstemän vid fångvården, hvarjämte
styrelsen tillika åberopade den utförliga underdåniga framställning, som
i samma syfte nyligen blifvit öfverlämnad till Kungl. Maj:t af svenska
fångvårdssällskapet.

Styrelsen påpekade vidare, hurusom vid föredragning inför Kungl.
Maj:t af ärendet rörande det anslagsbehof för anstalten å Bona, hvarom
proposition afgafs till 1904 års Riksdag, dåvarande chefen för justitiedepartementet
anfört, bland annat, följande:

»Hvad särskild! angår aflöningen för direktören, synes denna upptagen
till det lägsta belopp, som förhållandena medgifva. Direktörsbefattningen
vid en anstalt sådan som den ifrågavarande ställer tydligen mycket
stora kraf på sin innehafvare, och vill man verkligen med anstalten vinna
det gagn, som därmed åsyftas, är första villkoret, att man för denna befattning
lyckas förvärfva en därför lämplig person. Vid sådant förhållande
ligger det stor vikt på, att aflöningen är tillräcklig, och under alla omständigheter
synes den, såsom delegerade ock framhållit, icke böra sättas
lägre än de löneförmåner, som tjänstemännen vid fångvårdsanstalterna kunna
uppnå.»

Direktören, som, jämlikt § 16 af den för anstalten gällande stadga,
af Kungl. Maj:t förordnades tills vidare, hade — fortsatte styrelsen — såväl genom
berörda stadga som genom bestämmelser, intagna i allmänna lagen, fått
ett mycket ansvarsfullt kall åt sig uppdraget. Jämte ombesörjandet af
mångskiftande och omfattande förvaltningsbestyr, icke minst af ekonomisk
art, hvilka icke kunde öfverskjutas på hans medarbetare, kräfdes af honom
en personlig ledning af hela uppfostringsverksamheten, som toge all hans
tid och arbetsförmåga i anspråk. Hans aflöning borde därför bereda honom
bekymmersfrihet i ekonomiskt afseende.

Det för direktören föreslagna arfvodet af 500 kronor afsåge att utgöra
ersättning för hans arbete såsom föredragande och sekreterare i anstaltens
styrelse. Berörda funktion, som blifvit en nödvändig följd af den
ställning — särskildt såsom verkställare af styrelsens beslut — som direktören
intoge, ökade hans arbete i sådan grad, att det ifrågavarande
arfvodet måste anses mycket måttligt. Direktören hade exempelvis att,

utom vidlyftig brefvexling i eget namn, uppsätta förslag till och kontrasignera
styrelsens skrifvelser och dess underdåniga redogörelser för anstaltens
verksamhet äfvensom fullgöra andra dylika arbeten, hvilka annars
plägade utföras inom centralstyrelser och förvaltande verk. Med hänsyn
därtill att den öfverledning, som anstaltens styrelse hade att utöfva i fråga
om dess förvaltning, ej föranledde någon annan kostnad för staten än
de författningsenliga resekostnads- och traktamentsersättningarna för ledamöterna
uti ifrågavarande styrelse, finge det enligt styrelsens åsikt ock anses
svara mot billighetens fordringar, att föredraganden erhölle särskild godtgörelse.

Då predikant- och förste lärarbefattningen gifvetvis ställde stora
anspråk på innehafvaren, som borde äga särskilda förutsättningar för
sitt kall, och då den erfarenhet, han i sitt arbete vid anstalten förvärfvade,
borde tillgodogöras anstalten under en ej alltför kort tid, hade
styrelsen vid jämförelse med motsvarande platser inom fångvården ansett
de i föreslagna lönestaten upptagna löneförmånerna af 2,500 kronor med
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, ingalunda för höga. Dessa förmåner
ansåg styrelsen böra utgå i form af lön och tjänstgöringspenningar
och ej såsom arfvode.

Enligt bestämmelser, intagna i stadgan för anstalten, skulle den
därstädes anställde landtbruksinspektoren vara en kunnig och skicklig
jordbrukare, och han hade att samverka med direktören för att uppfostringsanstaltens
ändamål måtte i möjligaste mån vinnas. För att kunna
för anstalten förvärfva och där kvarhålla en person, så kvalificerad, att
han, med öppen blick för sin pedagogiska uppgift beträffande anstaltens
elever, förstode att utnyttja egendomens resurser och drifva ett rationellt
och efter nutidens fordringar anordnadt jordbruk, ansåg styrelsen den
föreslagna aflöningen för landtbruksinspektoren icke kunna sättas lägre.

Aflöningen för andre läraren hade styrelsen velat afväga så, att densamma
skulle komma att blifva någorlunda jämförlig med de löneförmåner,
som dåmera bereddes folkskolans lärarkrafter i städer och större
samhällen.

Afdelningsbefälhafvarna syntes med hänsyn till deras tjänsteställning
och de viktiga uppgifter, som ålagts dem i fråga om ordningen och disciplinens
upprätthållande, rättvisligen böra i aflöningshänseende jämställas med

assistenter vid fångvården, för hvilka af 1907 års Riksdag bestämts en
slutaflöning af 2,500 kronor.

Med hänsyn till det trägna arbete, som nttoges af anstaltens bokhållare,
ansåg styrelsen det till denne utgående arfvodet vara alltför knappt
tilltaget. För att sätta honom i tillfälle att med blygsamma lefnadsanspråk
kunna stifta familj syntes en förhöjning af hans inkomster till föreslaget
belopp vara nödvändig. Ifrågavarande belopp hade uppdelats i lön
och tjänstgöringspenningar, och till begynnelseaflöningen hade lagts ålderstillägg
af samma storlek som för afdelningsbefälhafvarna i ändamål att
möjliggöra, att en med de särskilda bokhållargöromålen å anstalten invand
person kvarstannade på platsen.

Den för husmodern upptagna förhöjda aflöningen hade af styrelsen
föreslagits med hänsyn till det af 1907 års Riksdag för vaktfru vid fångvården
beviljade belopp. Slutaflöningen för sistnämnda befattningshafvande
utgjorde 1,050 kronor (500 kronor lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar
och två ålderstillägg, hvartdera å 75 kronor). Då emellertid husmodern vid
Bona lämpligen borde fortfarande åtnjuta fri kost, hade slutaflöningen för
henne satts till 750 kronor.

Skötseln af anstaltens centralvärmeledning och dess elektriska belysningsanläggning
fordrade en erfaren och duglig maskinist. Den för honom
afsedda aflöningen måste därför, framhöll styrelsen, sättas så, att hans
ekonomiska villkor blefve någorlunda jämförliga med dem, som stode till
buds för kompetent folk inom den enskilda industrien. Reparations- och
underhållsarbeten hade visat sig kunna utföras på platsen utan anlitande
af utomstående och till billig kostnad, därest maskinisten varit kunnig i
metallarbete. Honom ålåge ock att förestå den vid anstalten anordnade
mekaniska verkstaden och att där handleda elever, då hans öfriga göromål
sådant inedstyfve.

Behofvet af inkomstökning hade emellertid, enligt styrelsens åsikt,
gjort sig mest gällande med afseende å förmännen. Vid 1907 års riksdag
hade för vaktkonstapel vid fångvården bestämts en slutaflöning af 1,300 kronor
(lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 500 kronor samt två ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor, efter resp. 5 och 10 år) jämte beklädnadsersättning
efter 100 kronor för år samt fri bostad och vedbrand eller ersättning därför.

4—091010 Löneregleringslcommitténs bet. XVIII.

Den till förman å Bona utgående slutaflöningen af 1,000 kronor, bestående åt
450 kronor lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar samt två ålderstillägg,
hvartdera å 75 kronor, efter resp. 5 och 10 år, vore visserligen 50 kronor högre
än den för fångvårdsvaktkonstapel intill år 1908 bestämda, men därvid vore
att märka, att sistberörda funktionär uppburit årlig gratifikation med vanligen
högre belopp än 50 kronor. Någon förmån af dylik art hade däremot
icke varit medgifven för förman vid Bona.

Vid jämförelse mellan fångvårdsvaktkonstapels och vid Bona anställd
förmans åligganden och tjänsteansvar syntes det styrelsen vara ställdt utom
all fråga, att den, som hade att i första hand fostra och utbilda en minderårig
förbrytare till eu dugande medborgare, samtidigt med att han öfver
honom utöfvade tillsyn, måste anses hafva en svårare och mera kräfvande
uppgift än den, som hufvudsakligen vore fångbevakare. Därtill komme,
att det af både ekonomiska och pedagogiska skäl stadgats för förman, att
han skulle personligen deltaga i det arbete, hvari han undervisade och
handledde anstaltens elever. Förmannen åstadkomma alltså en ren arbetsprodukt
af stort värde för såväl jordbruks- som yrkesarbetsdriften vid
anstalten. Förglömmas borde ej heller, att denna anstalt vore organiserad
såsom en öppen institution utan alla de tekniska hjälpmedel, som i eu
fångvårdsanstalt underlättade bevakning och utgjorde svåra och understundom
oöfverstigliga hinder för otillåtna företag från de bevakades sida.
Därigenom ställdes betydande kraf på förmännens påpasslighet, ihärdighet
och omdöme.

Det anförda syntes styrelsen vara nog för att ådagalägga, att de
skäl, som i statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag blifvit förebragta
för behofvet af löneförbättring för vaktkonstapel vid fångvården,
i lika, om icke i högre grad gällde beträffande förman vid Bona. För
lyckosamma resultat af anstaltens verksamhet vore det af yttersta vikt att
kunna för densamma förvärfva dugliga och såsom fostrare lämpliga arbetsledare.
Att de vid anstalten tjänstgörande förmännen kunnat därstädes
kvarhållas, hade till en stor del berott på den förhoppning, de trott sig
kunna hysa om att snart nog erhålla behöflig ökning i sina löneförmåner.
Det kunde ej heller anses mer än billigt, att yrkesskickliga eller eljest
dugliga män med de personliga kvalifikationer i öfrigt, som kräfdes för det

tunga och tålamodspröfvande arbetet vid anstalten, erhölle sådan aflöning,
att de blefve åtminstone jämställda med deras vederlikar på andra förvaltningsområden.

Vidkommande den i nya lönestaten föreslagna ökning af förmännens
antal anförde styrelsen, att den i sin i’edogörelse för anstaltens verksamhet
undei ar 1906, bland annat, anmält, att behofvet af tillsyningspersonal
vid anstalten icke vore tillgodosedt med endast de åtta förmän, som blifvit
dittills uppförda i anstaltens lönestat.

Styrelser! hade därför under loppet af år 1907 sett sig nödsakad att
såsom extra förmän anställa fyra personer, hvilkas aflöning utgått å de
titlar i anstaltens räkenskaper, å hvilka de af dem utförda arbeten blifvit
bokförda. I stället för att utbetala daglöner åt extra personer för utförande
af, exempelvis, reparationsarbete å ekonomihusen, beredning af bränntorf,
skogsarbete och dylikt hade det visat sig fördelaktigare att tills vidare
mot månadsarfvoden, beräknade i allmänhet efter medgifven aflöning till
ordinarie förman, antaga extra dylika, hvilka, efter erhållet förordnande
af styrelsen, under tjänsteansvar kunnat handhafva elever i arbete. Styrelsen
ansåg det emellertid vara gifvet, att det icke i längden ginge för
sig att låta det för uppfostringsarbetet så viktiga förmansuppdraget utföras
af personer med så pass lös anställning vid anstalten. Bristen på familjebostäder
hade ock vållat, att till extra förmän endast kunnat antagas yngre,
ogifta personer.

Den ur pedagogisk synpunkt nödvändiga frånvaron å anstalten af
sådana tekniska hjälpmedel, hvilka underlättade övervakning, förutsatte
en så mycket mer effektiv tillsyn af de å anstalten intagna. De olika behandlingsmetoder,
som i jämförelse med de å straff- och tvångsarbetsanstalter
gängse tillämpades å denna anstalt, och det med normala sociala
förhållanden mera likartade lifvet därstädes med dess mångskiftande arbeten
ute på åker och i skog samt i stall, ladugård och verkstäder hvilade på
den grundsatsen, att eleverna i regel skulle kvarhållas med moraliska band
och att de skulle påverkas af det personliga inflytande, som utginge från
deras öfverordnade. För sådant ändamål måste de åt resp. arbetsledare
anförtrodda elevgrupperna begränsas. Med endast åtta förmän (däraf en
sjukvårdare) och det dåvarande elevantalet, 89, komine elevgruppen att

bestå af 11 på hvar. Emellertid kunde icke alla åtta förmännen tjänstgöra
på en gång under dagens alla timmar, enär ledigheter för måltider och
hvila måste lämnas. Därunder hade ännu större elevgrupper måst sammanföras
under en förman.

Att det under sådana förhållanden icke alltid varit möjligt att iakttaga
lagens fordran, att »allmän uppfostringsanstalt skall vara så anordnad, att
en hvar af dess elever må komma i åtnjutande af den särskilda handledning
och vård, som erfordras för hans uppfostran till gudsfruktan och
arbetsduglighet», syntes styrelsen tydligt. Ej heller borde det kunna förvåna,
att svårigheterna varit stora att förekomma rymningar af elever.
De minderåriga förbrytare af 15 till 18 års ålder, hvilka öfverlämnades
till anstalten och där kunde få tvärstanna till uppnådda 20 års ålder, hade
understundom varit af rätt svårhandterlig art.

Vid bedömandet af frågan om behöfligt antal förmän syntes ock
böra tagas i betraktande, att elevernas arbetskraft icke kunde på ett rationellt
sätt tillvaratagas, om för stora elevgrupper sammanfördes. Nästan
allt vid jordbruket förekommande arbete hade kunnat utföras af
elever, om de blott haft tillsyn och ledning. Lagstadda tjänare hade därför
icke behöft antagas till större antal än 4 på hufvudgården Bona med
cirka 50 hektar spridd åkerjord (1 kusk, 1 ladugårdsförman, 1 mjölnare,
tillika maskinistens biträde vid elektriska kraftstationen, och 1 stensprängare),
2 på egendomen Bockfall och 1 på egendomen Tryfall. De sistnämnda
gårdarna, hvilkas åkerareal utgjorde resp. omkring 50 och 20 hektar, vore
belägna på ett afstånd från hufvudgården af, den ena, omkring 4 och,
den andra, omkidng 3 kilometer.

Vid jämförelse mellan personalen å Bona och den personal, som vid en
tvångsarbetsanstalt användes för bevakning af lösdrifvare, sysselsatta till största
delen på ett inhägnadt och mycket begränsadt område, visade det sig, att
exempelvis vid Svartsjö under femårsperioden 1901—1905 erfordrats omkring
47 underbefäl och vaktkonstaplar för ett medeltal tvångsarbetare
per dag af 203.

Då organisationsarbetet å anstalten vid Bona icke ännu kunde anses afslutadt
och det alltså ej kunde blifva fråga om att genom de till befattningshafvande
därstädes utgående lönernas öfverförande till ordinarie stat slutligt

fixera dessas antal, hade styrelsen för det dåvarande icke ansett sig böra
hemställa om upptagande i lönestaten af mer än två förmanslöner utöfver
de redan medgifna. De personer, som ytterligare kunde erfordras för tillsyn
och arbetsledning, syntes under ännu någon tid kunna anställas såsom
extra förmän. För en sådan anordning tills vidare talade ock, att något
konstant elevantal icke kunde med ledning af dittills vunnen erfarenhet
beräknas. Styrelsen hade därför till bestridande af kostnaderna för extra
tillsyningspersonal upptagit ett belopp af 3,000 kronor bland beräknade
utgifter å förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna
elever m. m.

I fråga om anslagsbehofven för anstalten framhölls ock af styrelsen,
att direktören och afdelningsbefälhafvarna redan medgifvits rätt att tillgodoräkna
sig tjänstår i likartad annan befattning i statens tjänst och att
därför liksom under föregående år ett belopp af 1,800 kronor borde finnas
disponibelt för ålderstillägg.

För år 1909 skulle alltså till aflöningar åt befattningshafvande vid
anstalten med tillämpning af den föreslagna lönestaten erfordras ett be -

lopp af ...................... kronor 31,100

hvartill komme till ålderstillägg........... » 1,800

eller sammanlagdt...........• • .... kronor 32,900

Med ledning af de utgifter, som dittills förekommit och som måste
anses blifva konstanta, ansåg styrelsen det under år 1909 erforderliga
förslagsanslag till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever
m. m. böra beräknas sålunda:

till anskaffning och underhåll af beklädnad åt 100 elever,

80 kronor för hvarje elev...........kronor 8,000

» utrustning åt afgående elever........... » 5,000

» resor för anskaffande af anställningar åt afgående elever,
deras inställelse vid dessa, utgifter för tillsyn å villkorligt
utskrifna elever samt styrelsens resekostnader » 2,000

» bränsle och lyse................ » 6,000

» elevers förplägning..........• . . . . > 13,500

Transport kronor 34,500

Transport

till husmoderns vivre samt aflöning och kosthåll åt tjänstefolk
till biträde åt husmodern •........

> orgelspelnings- och sångundervisningsarfvode ....

5> underhåll af anstaltens byggnader och inventarier . .

> beklädnadsersättningar åt 10 förmän och 1 maskinist,

100 kronor för en hvar............

s extra tillsyningspersonal och arbetsledare......

» allmänna omkostnader såsom yttre nattvakt, utskylder,
medicin, telefon, frakter, renhållning, tvätt, rymda
elevers efterspanande och ersättningar för deras gripande
och återförande, annonser, tryckning m. m.
» ammunition m. m. för elevers målskjutningsöfningar

kronor 34,500

» 1,500

» 400

3 3,000

> 1,100

» 3,000

3,000

500

Summa kronor 47,000

Beträffande sistnämnda förslag fastade styrelsen uppmärksamheten därpå,
hurusom vid jämförelse med den för år 1908 gjorda beräkningen af
ifrågavarande anslag framginge, att vissa nya. utgiftsposter tillkommit för
år 1909 såsom exempelvis beklädnadsersättningar för vissa befattningshafvande,
kostnader för elevers placerande i tjänster och årbetsanställningar
samt för tillsyn af villkorligt utskrifna, styrelsens resekostnader, hvilka
under anstaltens första verksamhetsår betalades af medel anvisade i samband
med utgifterna för anstaltens anordnande, äfvensom underhåll af anstaltens
byggnader och inventarier, hvilken kostnad dittills icke behöft
tagas i betraktande, då såväl byggnader som inventarier varit alldeles nya.
Vidare hade styrelsen bland utgifterna för år 1909 upptagit 500 kronor till
ammunition m. m. för elevers målskjutningsöfningar. Därjämte hade det,
såsom styrelsen ock framhöll, visat sig nödigt att beräkna förhöjda belopp
till bränsle och lyse samt till elevers förplägning.

I fråga om anslag för byggnadsändamål höll styrelsen före, att
anstaltens utveckling kräfde, att medel anvisades för beredande af bostäder
åt de två nya förmän, hvilkas anställande föreslagits.

Därjämte erinrades, hurusom, alltsedan den till anstalten hörande egendomen
öfvertogs af staten, de till jordbruket hörande byggnaderna, hvilka

alla vid köpet voro gamla och delvis i förfallet skick, icke kunnat undergå de
grundliga reparationer, af hvilka dé vore i behof. Jordbruksdriften, som påbörjats
med ringa uppsättning och otillräckligt rörelsekapital, hade nämligen
icke förmått åstadkomma medel till annat än nödtorftiga lappningar. Det hade
därför synts styrelsen vara mest fördelaktigt för institutionens ekonomi,
om ett anslag kunde utverkas för om- och nybyggnad af de hus, som mest
vore i behof däraf.

För byggnadsändamål skulle fördenskull enligt styrelsens förslag
erfordras sammanlagdt 17,100 kronor.

Styrelsen erinrade vidare, att enligt Kungl. Maj:ts den 27 november
1903 lämnade medgifvande det till anstaltens egendom hörande hemmanet
Ubbelsby med 12,54 hektar åkerjord vore utarrenderadt på fem år från
den 14 mars 1904. Då arrendetiden år 1909 utginge, förelåge emellertid
enligt styrelsens åsikt intet skäl att förnya utarrenderingen, enär anstalten
såsom i det närmaste fullbesatt förfogade öfver tillräcklig arbetskraft för
skötseln äfven af denna gård. Till uppsättning å Ubbelsby af inventarier
samt till dragare därstädes hade styrelsen beräknat åtgå ett belopp af
3,000 kronor.

Tillökningen i antalet dragare vid Ubbelsby vore behöflig redan under
år 1908 för att kunna verkställa de körslor, som komme att erfordras
i händelse af bifall till styrelsens byggnadsförslag. Förmansbostäderna
måste ock finnas disponibla snarast möjligt, hvadan styrelsen ansåg erforderliga
medel af de till dessa ifrågasatta anslag böra finnas tillgängliga
redan under år 1908.

Slutligen hemställde styrelsen, huruvida icke en förändring af själfva
anstaltens benämning vore lämplig i syfte att motverka den af styrelsen
konstaterade, alltför gängse uppfattningen af Bonainstitutionen såsom ett
slags straffanstalt och i stället få fram i förgrunden dess pedagogiska och
sociala uppgifter. För det allmänna föreställningssättet blefve nämligen
skillnaden mellan en tvångsuppfostringsanstalt och en tvångsarbetsanstalt
förklarligt nog icke så tydlig, som den enligt styrelsens åsikt borde vara.

Anstalten å Bona hade till uppgift att, bland annat, genom tillämpning
af tvångsuppfostringslagens föreskrifter om elevers öfverlämnande till enskild
vård och tillsyn samt deras anställande tills vidare eller för viss tid i tjänst

eller yrke förmedla deras fullständiga återbördande åt samhället. Vid fyllandet
af nämnda uppgift vore det, enligt hvad styrelsen ansåg för gifvet,
af stor betydelse, huru allmänheten uppfattade den anstalt, hvarifrån eleverna
utginge. Med särskild hänsyn därtill hade också vid den nya preussiska
uppfostringslagens tillkomst uttrycket »Zwangserziehung» blifvit, då
lagen behandlades i representationen, utbytt mot »Filrsorgeerziehung».

Den namnförändring, som styrelsen ansåge önskvärd, syntes icke nödvändiggöra
någon ändring i själfva tvångsuppfostringslagens lydelse. I
denna talades nämligen endast om »allmän uppfostringsanstalt». Blefve ifrågavarande
anstalts officiella benämning helt enkelt »statens uppfostringsanstalt
å Bona», vore därigenom såväl dess statsliga karaktär som dess pedagogiska
och sociala syften framhållna.

Vid föredragning af ifrågavarande ärende inför Kungl. Maj:t den
13 januari 1908 anförde chefen för justitiedepartementet följande.

I afseende å grunderna för det af delegerade för anstalten år 1903
upprättade löneförslaget hade vid förslagets afgifvande framhållits, att
löneförmånerna blifvit satta i öfverensstämmelse med hvad för likartade
befattningar vore beviljadt och med iakttagande särskilt att aflöningsförmånerna
för direktören, därest utsikt skulle finnas att erhålla för platsen
lämplig person, icke kunde sättas lägre än de löneförmåner, hvilka
framstående tjänstemän inom fångvården kunde hysa förhoppning att
uppnå.

Uti yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904 öfver
delegerades berörda förslag hade dåvarande chefen för justitiedepartementet
— med förklaring att han icke hade något att erinra mot de föreslagna
löneförmånerna — särskild! framhållit angående aflöningen för
direktören, att denna ej borde sättas lägre än de löneförmåner, som
tjänstemän vid fångvårdsanstalterna kunde uppnå, och hade i detta sammanhang
erinrats, att direktörerna vid de största centrala fångvårdsanstalterna
hade samma löneförmåner som de för direktörsbefattningen vid Bona
föreslagna.

Uti underdånig skrifvelse från anstaltens styrelse den 19 oktober 1906
hade rörande aflöningsförmånerna vid anstalten blifvit anfördt, att, såvidt

erfarenheten dittills gifvit vid handen, dessa möjliggjort de i afiöningsstaten
upptagna befattningarnas besättande med dugliga och lämpliga personer.
När andre lärarbefattningen kungjordes ledig, hade dock endast en sökande
anmält sig, och efter en kortare tids tjänstgöring på förordnande vid
anstalten hade denne sökt och erhållit bättre aflönad tjänst. Styrelsen
hade därför ansett, att tjänsten borde göras mera begärlig genom högre
aflöning. Emellertid hade styrelsen uttalat, att en ändring i den fastställda
lönestaten ej borde vidtagas så kort tid efter anstaltens trädande i verksamhet,
samt ifrågasatt, huruvida ej en inkomstökning kunde beredas
andre läraren genom att bestämma ett visst arfvode för orgelspelning vid
gudstjänsterna och sångundervisning, hvilket äfven beviljats.

Att den sålunda tillkomna lönestaten redan skulle vara otillräcklig
och kräfva lönetillägg af den omfattning, som styrelsen föreslagit, syntes
departementschefen ingalunda framgå af hvad styrelsen i ärendet anfört.
Departementschefen ansåg visserligen ej osannolikt, att för åtskilliga af befattningshafvandena,
särskildt de lägst aflönade, en löneförhöjning inom en ej aflägsen
framtid kunde befinnas erforderlig. Men att redan, så kort tid efter det
anstalten trädt i verksamhet, ändra den antagna lönestaten, syntes honom icke
lämpligt. Därtill komme, att frågan om lönereglering för fångvårdens tjänstemän
gjorts till föremål för behandling af löneregleringskommittén, och det
syntes departementschefen med hänsyn till den öfverensstämmelse, som
borde råda mellan fångvårdens lönestater och lönestaten för Bona, lämpligt
att afvakta resultatet af sagda arbete, innan frågan om ny lönestat
för Bona upptoges till behandling. Att med anledning af den för vissa
af fångvårdsstatens befattningshafvande år 1907 verkställda lönereglering
göra partiella ändringar i lönestaten för Bona, ansåg departementschefen
ej nödigt.

Han fann sig fördenskull icke böra biträda styrelsens framställning i
nu ifrågavarande del.

Däremot syntes honom styrelsens begäran om anslag till ytterligare
två förmän vara förtjänt af bifall.

Redan uti skrifvelsen den 19 oktober 1906 hade styrelsen uttalat
farhåga att, sedan elevernas antal ökats, det dåvarande antalet
förmän icke skulle vara tillräckligt för utöfvande af den i stadgan för

5—091010 Löneregl tving skommitténs bet. XVIII.

anstalten föreskrifna ständiga tillsynen öfver eleverna samt deras handledning
i olika arbetsgrenar och yrken; och den erfarenhet, som sedan
vunnits, syntes hafva ådagalagt behofvet af den begärda förstärkningen i
arbetskrafter. På grund däraf hemställde departementschefen, att i staten
måtte uppföras anslag till två nya förmän med samma aflöning som de
förutvarande.

Beträffande den af styrelsen begärda ökning uti anslaget till kost
och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever in. in. ansåg departementschefen,
i öfverensstämmelse med hvad han uttalat rörande den föreslagna
ökningen af löneförmånerna för befattningshafvande vid anstalten, särskild
beklädnadsersättning åt tio förmän och en maskinist för det dåvarande
ej böra utgå, hvarjämte han ej fann skäl tillstyrka bifall till det äskade
anslaget om ammunition för elevers målskjutningsöfningar. I öfrigt hade
han ej funnit anledning till erinran mot hvad styrelsen med afseende
å ifrågavarande anslag anfört.

På grunder, som styrelsen anfört, ville departementschefen, i händelse
medel komme att beviljas till anställande af ytterligare två förmän, förorda
bifall till styrelsens framställning om ett anslag å 7,000 kronor till
uppförande af en bostadsbyggnad för hvardera af dessa förmän.

Enär öfriga af styrelsen föreslagna ny- och ombyggnader syntes
vara af behofvet påkallade samt kostnaderna därför skäliga, fann departementschefen
sig böra tillstyrka de begärda anslagens beviljande.

Liksom styrelsen ansåg han fördelaktigt, att, då arbetskraft för
brukande af hemmanet Ubbelsby funnes att tillgå vid anstalten, driften
af gården öfvertoges af denna, och hade han intet att erinra emot det af
styrelsen äskade anslaget af 3,000 kronor till inventarier och dragare å
gården liksom ej heller emot styrelsens begäran att dessa medel äfvensom
medel för uppförande af de föreslagna två förmänsbyggnaderna ställdes till
styrelsens förfogande redan under år 1908.

På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt, hemställde departementschefen,
som ansåg goda skäl tala för den af styrelsen föreslagna förändringen
i anstaltens benämning, att Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1909 bevilja:

till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostringsanstalt
å Bona ett förslagsanslag högst 26,250 kronor,

till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m. ett
förslagsanslag af 45,400 kronor samt

till ny- och ombyggnader samt inventarier in. m. ett belopp af
20,100 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att af sistberörda belopp under år 1908
förskottsvis af tillgängliga medel utanordna, hvad som kunde finnas erforderligt.

Uti den till 1908 års Riksdag aflåta a propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof gjorde Kungl. Maj:t framställning i ämnet i
enlighet med departementschefens förslag. Under anförande, att Riksdagen
icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag om förändringen af anstaltens
benämning, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908, att de af
Kungl. Maj:t äskade beloppen blifvit af Riksdagen beviljade.

På framställning af Kungl. Maj:t har 1909 års Riksdag på extra stat
för år 1910 beviljat dels till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid
statens uppfostringsanstalt å Bona ett förslagsanslag högst 26,250 kronor,
dels ock till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. in.
ett förslagsanslag af 45,400 kronor.

1909 års
riksdag.

Stadgan

1904.

§1-

§2.

§3.

§ 4.

§ 3.

§ 6.

Anstaltens organisation och verksamhet in. m.

8 Som ofvan är nämndt, utfärdade Kung!. Maj:t den 16 september
1904 stadga för tvångsuppfostringsanstalten å Bona (svensk författningssamling
n:r 41).

Enligt de i stadgan gifna allmänna bestämmelser är anstaltens ändamål
att, i öfverensstämmelse med lagen angående verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran den 27 juni 1902, för uppfostran till
gudsfruktan och arbetsduglighet intaga minderåriga af mankön, om hvilka
domstol förordnat, att de skola, i stället för att undergå straff, insättas i
allmän uppfostringsanstalt.

Eleverna skola vid anstalten undervisas i kristendom och i öfrifft
erhålla erforderlig själavård samt, därest de före intagningen i anstalten
icke blifvit beredda till sin första nattvardsgång, åtnjuta sådan beredelse.
Hvarje sön- och helgdag skall gudstjänst förrättas vid anstalten.

För elevernas utbildning till dugliga arbetare skola de, alltefter anlag
och förmåga, användas vid de med egendomens skötsel förenade göromål
samt tillika inöfvas i enklare slöjd eller handtverk.

Eleverna skola erhålla undervisning i folkskolans läroämnen på den
tid och i den ordning, som af styrelsen bestämmes, så att de vid utskrifningen
från anstalten äro i besittning af åtminstone det kunskapsmått,
som äry föreskrifvet för afgång från folkskolan.

A tider, då öfriga göromål det medgifva och sådant lämpligen kan
ske, öfvas eleverna i gymnastik äfvensom, där anlag därtill finnes, i sång
och instrumentalmusik.

Eleverna skola ständigt öfvervakas samt hållas till ordning, flit och
goda seder.

I fråga om elevernas brefväxling och främmande personers besök
vid anstalten äger styrelsen meddela erforderliga föreskrifter.

Bryter elev mot föreskrifven ordning, må han tillrättavisas med § 7.

a) förlust af företrädesrätt, hvaraf elev kan vara i åtnjutande, eller
inskränkning i de friheter, hvilka i allmänhet äro medgifna eleverna;

b) minskning af bekvämligheter;

c) förknappning i vanlig kost med högst en tredjedel af dess
näringsvärde under högst åtta dagar enligt de närmare föreskrifter, som
i hvarje särskildt fall meddelas af läkaren; och i svårare fall:

rf) lämplig kroppslig aga;

e) afskiljande från öfriga elever under arbete, måltider, fritid och
softid under högst fjorton dagar.

Vid användande af tillrättavisning, som omförmäles i mom. d eller
e, skall tillses, att den ej medför men för elevens hälsa.

Öfver tillrättavisning enligt mom. c, d eller e skall särskild journal
föras.

Vid anstalten skall föras minnesbok enligt af styrelsen fastställdt § 8.

formulär, upptagande för hvarje elev ålder, tiden för hans intagande vid
anstalten, de upplysningar, som ingått rörande hans föregående lefnad
samt de förhållanden, under hvilka han uppväxt; hans uppförande och
flit, de framsteg han gjort i arbetsduglighet och kunskaper; beskaffenheten
af honom tilldelade tillrättavisningar samt de omständigheter,
som föranledt besluten därom; beslut angående hans öfverlämnande till
enskild vård och tillsyn eller anställande i tjänst eller yrke; tiden för hans
afgång från anstalten, den persons namn och boningsort, hos hvilken han
då blifvit anställd, samt de upplysningar, som erhållas angående hans uppförande
och vandel efter det han afgått från anstalten.

Styrelsen öfver anstalten utgöres af en ordförande och fyra andra § 9.
ledamöter, hvilka Kungl. Maj:t utser bland därtill lämpliga personer. Styrelsen
utser årligen inom sig vice ordförande. Från styrelsen afgår årligen
en ledamot i den ordning, som första gången medelst lottning mellan
samtliga ledamöterna blifvit bestämd, och skall styrelsen göra anmälan
hos Kungl. Maj:t om ledigheten.

5 10.

Styrelsen åligger:

att utöfva tillsyn öfver anstalten och högsta ledningen af dess förvaltning
i enlighet med lagen angående verkställighet af domstols förordnande
om tvångsuppfostran, nu ifrågavarande stadga och i öfrigt gällande
bestämmelser;

att på ordförandens kallelse sammankomma å dag, som af ordföranden
bestämmes, en gång hvar tredje månad till ordinarie sammanträde
samt däremellan till extra sammanträde, så ofta styrelsens ordförande sådant
pröfvar nödigt eller två af styrelsens ledamöter det begära; ordinarie
sammanträde skall hållas vid anstalten;

att utfärda nödiga instruktioner för direktören, predikanten och förste
läraren, andre läraren, afdelningsbefälhafvarna, bokhållaren och landtbruksinspektoren
samt bestämma tjänstgöringsskyldigheten för förmännen, maskinisten
och husmodern;

att efter förslag af direktören fastställa ordningsstadga, dagordning,
spisordning samt klädsel för eleverna;

att fastställa läsordning för eleverna samt fördela undervisningsskyldigheten
mellan lärarna;

att vaka däröfver att anstaltens statsanslag och öfriga inkomster i
behörig ordning handhafvas;

att, efter det konsistorium yttrat sig öfver sökandenas kompetens,
tillsätta predikant, som tillika är förste lärare, och att antaga andre lärare,
afdelningsbefälhafvare, bokhållare, förmän, maskinist och husmoder;

att, då direktören af sjukdom eller annan anledning under längre
tid än en månad är förhindrad att utöfva sin befattning eller i händelse
han aflider, göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t;

att meddela tjänstledighet och förordna vikarie för direktören under
högst en månad; dock är styrelsens ordförande berättigad att, därest direktören
önskar erhålla tillfällig tjänstledighet, för hvarje gång högst en vecka,
och därom äfvensom angående anledningen till tjänstledigheten gör anmälan,
meddela den sökta ledigheten samt tillförordna vikarie;

att i öfrigt vidtaga de på styrelsen enligt stadgan ankommande åtgärder
i fråga om tjänstledighet och förordnande af vikarie för annan
tjänsteman vid anstalten;

att antaga läkare för bestridande af hälsovården vid anstalten;
att med villkor om sex månaders ömsesidig uppsägning antaga
landtbruksinspektor för egendomens skötsel;

att, då landtbruksinspektoren af sjukdom eller annan anledning är
förhindrad att utöfva sin befattning, förordna vikarie för honom; dock är
styrelsens ordförande berättigad att, därest landtbruksinspektoren önskar erhålla
tillfällig tjänstledighet, för hvarje gång högst en vecka, meddela
den sökta ledigheten samt i händelse af behof förordna vikarie;

att bestämma aflöningsförmånerna för tjänare vid anstalten och
egendomen äfvensom för andra underhafvande vid egendomen;

att på förslag af landtbruksinspektoren bestämma grunderna för
egendomens skötsel;

att i alla mål och ärenden, som angå egendomen, genom af styrelsen
förordnadt ombud å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar tala och svara samt
dess rätt och bästa lagligen iakttaga och bevaka, äfvensom att genom af
styrelsen befullmäktigadt ombud för egendomen föra talan och utöfva
rösträtt å kommunal- och kyrkostämmor samt vid prästval;

att utöfva husbondevälde öfver eleverna och, därest så finnes erforderligt,
bestämma angående disciplinär bestraffning af elev inom de gränser,
som i stadgan äro föreskrifna;

att fastställa formulär för minnesbok och för kyrkobok öfver eleverna; att

besluta om elevs utskrifning från anstalten samt för honom utse
första anställningen;

att, då skäl därtill förefinnes, tills vidare eller för viss tid öfverlämna
elev till enskild vård och tillsyn eller låta anställa honom i tjänst
eller yrke och att utöfva tillsyn öfver elev, som vistas utom anstalten;

att, i det fall ersättning af elevs egna medel eller af hans föräldrar
skall utgå för elevens underhåll och vård, ombesörja, att denna ersättning
kommer anstalten till godo;

att vid hvarje ordinarie sammanträde granska journalen öfver tillrättavisningar
och göra anteckning i samma journal om denna granskning;

att genom en af styrelsens ledamöter minst en gång om året verkställa
särskild mönstring af eleverna vid anstalten;

att genom en af styrelsens ledamöter vid årets slut samt dessutom
minst en gång årligen verkställa kassainventering äfvensom en gång om
året inventering af anstaltens inventarier och förråd;

att årligen före april månads utgång till kammarrätten insända anstaltens
räkenskaper för föregående år; samt

att inom utgången af april månad hvarje år till Konungens befallningshafvande
i Östergötlands län insända sin till Kungl. Maj:t ställda
redogörelse för anstaltens verksamhet under föregående kalenderår, åtföljd
af predikantens årsberättelse angående religionsvården vid anstalten.

§ u. För besluts fattande skola utom ordföranden eller, om han är från varande,

vice ordföranden minst två ledamöter vara närvarande. Vid omröstning,
som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gäller den
mening, som ordföranden biträder.

§ 12. Vid styrelsens sammanträden skall protokoll föras af direktören eller

af annan, som af styrelsen för visst tillfälle blifvit utsedd därtill. Ledamot,
som ej delar de flestas åsikt, äger att låta i protokollet intaga sin skiljaktiga
mening.

§ 13. Styrelsens ordförande och ledamöter åtnjuta icke lön eller arfvode,

men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest i styrelsens
ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen
af gällande resereglemente.

§ 14. Beträdes tjänsteman, som blifvit af styrelsen tillsatt, med fel eller

försummelse i sin befattning, äger styrelsen varna honom eller afstånga
honom på högst tre månader från tjänst och lön. Låter han ej rätta sig
däraf eller är felet af svårare beskaffenhet, må den felaktige af styrelsen
skiljas från befattningen.

§ 15. Öfver styrelsens beslut äger den med beslutet missnöjde att an föra

underdåniga besvär. Styrelsens beslut om tjänstemans afstängning
från tjänstgöring går dock i verkställighet utan hinder af besvärs anförande.

§ 16. Kungl. Maj:t förordnar lämplig person att tills vidare vara direktör

vid anstalten.

Direktören åligger:

att under styrelsens ledning handhafva den närmare förvaltningen
af anstalten och utöfva öfverinseendet öfver alla vid anstalten intagna
elever i öfverensstämmelse med lagen angående verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran, ifrågavarande stadga och de af styrelsen
gifna bestämmelser, därvid direktören städse skall rikta sin verksamhet därpå
att det med anstalten afsedda ändamål, elevernas uppfostran till gudsfruktan
och arbetsduglighet, blir i möjligaste måtto uppfylldt;

att förskaffa sig personlig kännedom om hvarje elev och tillse, att
han kommer i åtnjutande af den särskilda handledning, som erfordras för
hans uppfostran;

att utöfva husbondevälde öfver eleverna och tillse, att ordning och
tukt uppehälles bland dem, samt att inom de af stadgan bestämda gränser
utöfva disciplinär bestraffningsrätt öfver eleverna;

att tillse, att af styrelsen för eleverna utfärdade ordningsstadga,
dagordning, spisordning och läsordning behörigen följas;

att utöfva förmanskap öfver samtliga befattningshafvande och tillse att
de noggrant fullgöra sina åligganden; ägande direktören af dem fordra
lydnad och hörsamhet;

att uppbära och redovisa statsmedel och anstaltens öfriga inkomster,
äfvensom att till löpande eller af styrelsen särskilt beslutade utgifter
utlämna nödiga medel emot behöriga kvittenser, hvilka skola biläggas
räkenskaperna; ägande direktören underteckna för sådant ändamål erforderliga
anvisningar;

att i bank eller annan penninginrättning, som bestämmes af styrelsen,
insätta inflytande medel, hvilka ej erfordras till löpande utgifter;

att göra framställning hos styrelsen om anskaffande af de för anstalten
erforderliga förnödenheter;

att föra anstaltens räkenskaper samt att vid hvarje ordinarie styrelsesammanträde
till styrelsen afgifva kassarapport för sistförflutna och kassaförslag
för nästkommande kvartal;

att årligen före den 15 mars till styrelsen aflämna föregående års
räkenskaper med tillhörande verifikationer;

att ansvara och redovisa för anstaltens förråd;

6—091010 LöneregleringsTcommitténs bet. XVIII.

§ 17

§ 18.

§ 19.

§ 30.

§ 21.

att närvara vid den inventering af anstaltens inventarier och förråd,
som årligen skall verkställas;

att antaga och afskeda vid anstalten anställda tjänare samt efter
samråd med landtbruksinspektoren antaga de för egendomens skötsel erforderliga
lagstadda tjänare; ägande direktören utöfva husbonderätt öfver
tjänarna;

att till styrelsen afgifva förslag till erforderliga reparationer;

att till styrelsen afgifva förslag om utskrifning af elev och första
anställning för honom;

att, då skäl därtill förefinnes, till styrelsen afgifva förslag att tills
vidare eller för viss tid öfverlämna elev till enskild vård och tillsyn eller
låta anställa honom i tjänst eller yrke; samt

att föra protokollet vid styrelsens sammanträden.

Vid sin verksamhet för anstaltens ändamål skall direktören låta sig
angeläget vara att samverka med lärarna, afdelningsbefälhafvarna och landtbruksinspektoren
samt minst fyra gånger om året hålla sammanträden med
dem för öfverläggning om frågor, som röra elevernas uppfostran vid anstalten.
Referat af hvad vid sammanträdena förekommit afgifvas till styrelsen.
Tid efter annan skall af direktören hållas sammanträden med
förmännen för meddelande af upplysningar och råd angående deras verksamhet
vid anstalten.

Då elev genom Konungens befallningshafvandes försorg öfverlämnas
till anstalten, skall direktören föranstalta, att denne ofördröjligen undergår
besiktning af läkare.

Afviker elev från anstalten, skall direktören ofördröjligen anmäla
förhållandet hos Konungens befallningshafvande i Östergötlands län och
polismyndighet i orten, hvilka hafva att lämna handräckning för den afviknes
efterspanande och återförande.

Landtbruksinspektoren, hvilken skall vara en kunnig och skicklig
landtbrukare, åligger:

att samverka med direktören för att anstaltens ändamål må i möjligaste
måtto vinnas, följa direktörens föreskrifter i fråga om de vid jordbruksarbetena
använda elevernas behandling samt tillse, att de sysselsättas

vid dessa arbeten på sådant sätt, att deras arbetsduglighet främjas och
utvecklas;

att svara för egendomens skötsel och tillse, att alla vid jordbruket
förekommande arbeten verkställas i behörig tid och ordning;

att antaga de tillfälliga arbetare, som kunna erfordras för jordbruket; att

före hvarje ordinarie styrelsesammanträde aflämna till direktören
kassaförslag, såvidt det angår egendomen, för nästkommande kvartal;
att på kallelse närvara vid styrelsens sammanträden, samt
att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som i instruktionen
eller eljest af styrelsen meddelas honom.

Ifråga om öfriga befattning skafvande gäller den gemensamma bestämmelse,
att befattningshafvande åligger ställa sig till efterrättelse stadgan
för anstalten och noga efterfölja de honom i instruktion eller eljest af
styrelsen gifna föreskrifter. Vid fullgörandet af sina åligganden bör han
hafva sin uppmärksamhet riktad därpå, att det med anstalten afsedda
ändamål främjas. Han må ej meddela upplysningar till obehöriga om
eleverna och förhållandena i öfrigt vid anstalten.

Följande särskilda föreskrifter äro därjämte gifna uti ifrågavarande
stadga.

Predikanten och förste läraren, hvilken skall vara präst, åligger:
att handhafva religionsvården vid anstalten;

att bestrida kristendomsundervisningen och jämte andre -läraren uppehålla
undervisningen i öfriga läroämnen;

att förrätta gudstjänst vid anstalten hvarje sön- och helgdag och i
öfrigt fullgöra de kyrkliga förrättningar, som kunna förekomma;

att genom enskilda samtal med eleverna förskaffa sig noggrann
kännedom om hvarje elev och verka för deras sedliga förbättring;

att föra kyrkobok öfver eleverna, mottaga och förvara deras prästbetyg
samt meddela de uppgifter, som äro föreskrifna i förordningen om
kyrkoböckers förande;

att inom utgången af januari månad hvarje år till direktören aflämna
en till styrelsen ställd årsberättelse om religionsvården inom anstalten;

§ 22.

§ 23.

att enligt styrelsens närmare föreskrifter, i den mån som med hans
verksamhet i öfrigt är förenligt, deltaga i tillsyn öfver eleverna, samt

att ställa sig till efterrättelse hvad i allmänhet är föreskrifvet för
präst i svenska kyrkan.

§ 24. Andre Läraren, hvilken skall uppfylla de villkor, som äro stadgade

för anställning såsom lärare vid folkskola, åligger att i enlighet med den
af styrelsen fastställda ordning jämte förste läraren bestrida elevernas
undervisning samt att enligt styrelsens närmare bestämmelser deltaga i
tillsynen öfver eleverna.

§ 25. Afdelningsbefälhafvare åligger:

att närmast direktören vara föreståndare för och utöfva tillsyn öfver
den afdelning af eleverna, som är anförtrodd åt honom, samt ansvara för
ordningen inom afdelningen;

att förskaffa sig noggrann kännedom om anlag, lynne och sinnesbeskaffenhet
hos de elever, hvilka tillhöra hans afdelning;

att, därest elev inom hans afdelning begått förseelse, hvilken afdelningsbefälhafvaren
anser böra föranleda tillrättavisning enligt § 7, genast göra
anmälan hos direktören om förseelsen; samt

att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter som meddelas
honom af direktören.

§ 26. Förmännen åligger att utöfva tillsyn öfver eleverna samt leda och

undervisa dem i olika arbetsgrenar, allt i öfverensstämmelse med den af
styrelsen fastställda ordning, äfvensom i öfrigt ställa sig till efterrättelse
de af direktören gifna bestämmelser och föreskrifter.

§ 27. Bokhållaren åligger:

att biträda direktören med räkenskapernas förande;
att hafva tillsyn och vård öfver anstaltens förråd samt efter direktörens
föreskrift därifrån utlämna proviant och annat, som erfordras för
anstaltens behof;

att enligt styrelsens närmare bestämmelser, i den mån som är förenligt
med hans öfriga göromål, deltaga i tillsynen öfver eleverna samt att i öfrigt
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas honom af direktören.

§ 28. Husmodern åligger:

att förestå hushållet vid anstalten;

att utöfva tillsyn öfver de elever, som anvisas till biträde i köket,
och ansvara för ordningen inom köket med därtill hörande lägenheter;

att utöfva tillsyn och vård öfver de inventarier, som äro henne
anförtrodda, samt

att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de af direktören gifna föreskrifter.

Direktören äger bevilja tjänstledighet under högst en vecka åt predi- § 29.
kanten och förste läraren, andre läraren, afdelningsbefälhafvare, förman,
bokhållaren, maskinisten och husmodern samt att förordna behörig person
till befattningens bestridande under tiden, dock med villkor att utgift för
anstalten dåraf ej föranledes. Aro dessa tjänstemän i behof af längre
ledighet, skall ansökning om ledighet göras hos styrelsen. Beviljas ledigheten,
förordnar styrelsen annan person att under tjänstledigheten bestrida
befattningen.

År predikanten och förste läraren, andre läraren, afdelningsbefäl- § 30.
häfvare eller bokhållaren af sjukdom förhindrad att utöfva sin befattning,
skall anmälan därom göras hos styrelsen, som meddelar tjänstledighet och
förordnar vikarie. Direktören äger dock att förordna om befattningens
uppehållande, till dess styrelsen hinner besluta i ärendet.

År förman, maskinisten eller husmodern af sjukdom förhindrad att § 31.
utöfva sin befattning, äger direktören förordna lämplig person till befattningens
bestridande. Varar sådant hinder under längre tid än en månad,
skall af direktören göras anmälan om förhållandet hos styrelsen, hvilken
har att lämna föreskrift om befattningens uppehållande. I

I fråga om öfver inseendet öfver anstalten gäller följande.

Inseende och kontroll öfver anstalten skall utöfvas af Konungens § 32.
befallningshafvande i Östergötlands län, som i sådant afseende har att
ställa sig till efterrättelse hvad i lagen angående verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran finnes föreskrifvet i fråga om myndighet,
som har uppsikt öfver allmän uppfostringsanstalt.

Konungens befallningshafvande har att vaka öfver stadgans behöriga § 33.
iakttagande, att minst en gång hvarje år inspektera anstalten samt att inom
utgången af maj månad hvarje år till Kungl. Maj:t ingifva sitt yttrande

§ 34.

Instruktioner
för befatta
ningshafvande
vid anstalten.

Anstaltens

verksamhet.

öfver anstalten jämte styrelsens redogörelse för anstaltens verksamhet under
föregående kalenderår.

Därjämte förordnar Kungl. Maj:t tid efter annan om inspektion af
anstalten genom särskilt därtill utsedd person.

Med stöd af § 10 i stadgan för anstalten har styrelsen den 29 maj
1905 fastställt särskilda instruktioner för direktören och vissa andra befattningshafvande.

Kommittén har ansett sig böra med ledning af de utaf styrelsen
för uppfostringsanstalten å Bona afgifna redogörelser för åren 1905—1908
lämna eu del uppgifter till belysande af anstaltens verksamhet.

Med stöd af lagen angående verkställighet af domstols förordnande
om tvångsuppfostran hafva till anstalten öfverlämnats minderåriga förbrytare
till följande antal: år 1905 16, år 1906 54, år 1907 37 och år
1908 32.

Nedanstående tabell utvisar arten af de förbrytelser, hvilka föranledt
minderårigs insättande å anstalten, samt antalet för de särskilda förbrytelserna
sakfällda och under nedannämnda år nyinkomna elever:

Förbrytelsens art.	Äntå’	sakfällda, inkomna under år
	1905	1906	1907	1908
Våld under upplopp.........................	—	—	2	—
Hemfridsbrott............................	—		3	1
Förfalskning............................	—	1	—	—
Misshandel.............................	1	5	1	3
Vållande till annans död genom grof vårdslöshet...........	—	—	1	—
Fylleri samt olydnad och vanvördnad mot förman...........	—	—	1	—
> och oljud..........................	—	—	1	—
Svår misshandel mot djur......................	—	1	—	—
Snatteri..............................	6	13	8	12
Stöld ...............................	5	28	14	12
» med inbrott.........................	3	4	4	1
Bedrägeri.............................	1	—	1	—
Förskingring............................	—	2	1	3

De för ofvan angifna förbrytelser ådömda, men med tillämpning
af lagbestämmelserna om tvångsuppfostran icke verkställda straffen utgjorde: -

Ådömdt straff.		Antal sakfälla, inkomna under år
		1905	1906	1907	1908
Böter.........................		6	15	13	12
Fängelse i 1 månad...................		2	5	6	6
2 2 månader..................		4	10	4	3
> 3 > ..................	. . . . »	2	8	6	4
> 4 > ..................		1	6	3	5
> 5 2 ..................		1	2	2	2
> 6 » ..................		—	8	3	—

Omsättningen af eleverna under ifrågavarande år framgår af nedanstående
sammanställning:

	Vid årets		Före-		Af kela antalet kafva under året
År.	början kvar-varande från före-gående år.	Nyin- komna.	gående år rym-da, under året er- tappade.	Summa.	aflidit	dömts till straff-arbete 0. afförts ur anstal-tens rulla	rymt ock ej ertap-pats	villkor-ligt ut-skrifvits	definitivt utskrif- va	Kvar-varande vid årets slut.
1905		16		16	_			__	_	16
1906	16	54	—	70	1	1	4	—	—	64
1907	64	37	3	104	—	1	2	11	4	86
1908	86	32	1	119	—	—	3	13	8	95

Elevernas medelålder vid ankomsten till anstalten utgjorde

år 1905 ........ 16 år 13 dagar

» 1906 ........ 16 » 4 månader 24 »

» 1907 ........ 16 » 3 » 21 »

» 1908 ........ 16 » 2 » 7 »

Medelåldern för samtliga kvarvarande elever uppgick vid slutet af
år 1907 till 17 år 5 månader och 15 dagar samt vid slutet af år 1908
till 17 år 7 månader och 10 dagar.

I ofvanstående tabell angående omsättningen af eleverna har angifvits
antalet dels rymda och under ett efterföljande år ertappade dels
rymda och ej ertappade, men äfven i öfrigt hafva under åren förekommit
en del rymningar eller rymningsförsök.

I detta hänseende har styrelsen uti redogörelsen för år 1906 anfört,
bland annat, följande.

Då en uppfostringsanstalt, äfven om den vore afsedd för minderåriga
förbrytare, måste organiseras såsom en öppen institution utan de i
fångvårdsinrättningar vanliga skyddsmedlen mot rymningar, syntes sådana
icke kunna undvikas och icke heller böra föranleda sådana åtgärder att
den rörelsefrihet, som af pedagogiska hänsyn måste medgifvas eleverna,
äfven med fara att den kunde missbrukas, allt för mycket inskränktes.
Anstaltens organisation måste enligt styrelsens mening i främsta rummet
afse att så långt möjligt främja deras fostran, hvilkas ambition ännu kunde
väckas och som därför eggades till strid mot de onda böjelserna och de
dåliga vanorna i samma mån som från de fostrandes sida visades dem
förtroende och uppmuntrande välvilja.

Den redan vunna erfarenheten hade ock gifvit vid handen, att elever,
som under den första tiden af sin vistelse på anstalten gjort sig skyldiga
till rymningar, icke alltid hörde till dem, som sedermera visade sig mest
svåruppfostrade.

Såsom i styrelsens redogörelse för år 1907 omnämnes, hade genom
medverkan från ortsbefolkningens sida rymlingarna med endast ett par
undantag blifvit återförda till anstalten inom loppet af några timmar
eller dagar.

Förutom rymningar och försök därtill hafva af elever under vistelsen
vid anstalten begåtts en del förseelser, hvilka föranledt sådana strängare
bestraffningar, som skola antecknas uti den jämlikt § 7 af stadgan för
anstalten förda särskilda journalen öfver tillrättavisningar. Af nedanstående
sammanställning framgår arten af de särskilda förseelserna och antalet
meddelade bestraffningar.

Förseelse.	Antal fall, bestraffade år
	1905	1906	1907	1908
Olofligt afvikande från anstalten eller försök därtill..........	1	16	16	9
> » > anställning utom anstalten...........	—	—	2	2
Delaktighet i rymningsförberedelser.................	—	—	—	1
Oloflig vistelse utanför medgifvet område för anskaffande af förbjudna varor .............................	_	_	_	. 4
Stöld, snatteri eller annan oärlighet.................	—	10	12	18
Olofligt innehafvande af penningar, tobak eller andra förbjudna varor . .	—	3	18	2
Oskickligt och skamligt beteende...................	—	2	4	2
Skadegörelse............................	—	—	—	1
Slagsmål och misshandel . .....................	1	3	2	1
Trots och olydnad samt uppvigling af kamrater...........	1	3	5	1
Summa	3	371	592	411 2 3

Elevernas
jande sätt:

sysselsättning år 1908 har af styrelsen redovisats på
antalet utgjorda elevdagsverken:

jordbruket................6,781

stallet.................. 713

ladugården................1,562

föl -

svinhuset ................. 360

trädgården och parken........... 942

skogen.................. 892

ångsågen................. 346

kvarnen................. 268

mejeriet................. 54

byggnads- och reparationsarbete.......1,262

tillverkning af torfströ och bränntorf..... 476

stensprängning .............. 123

13,779

Transport 13,779

1 Dessa 37 tillrättavisningar hafva tilldelats 21 elever, i det att 3 elever bestraffats fyra gånger,
1 elev tre gånger, 5 elever två gånger och öfriga elever en gång hvar.

2 De under året meddelade 59 tillrättavisningarna hafva afsett 89 elever. Af dessa har 1 bestraffats
fem gånger, 3 tre gånger, 10 två gånger och öfriga en gång hvar.

3 De under år 1908 meddelade 41 tillrättavisningarna hafva tilldelats. 32 elever; 1 elev har
bestraffats fem gånger och 5 elever hafva bestraffats två gånger hvar.

7—091010 Löneregler inrj t kommitténs bet. XVIII.

Transport 13,779

huggning och körning af ved........1,475

ångpanneeldning.............. 617

renhållning................1,170

tvätt................... 687

köket................... 77

bageriet.................. 461

skräddareverkstaden............1,402

skomakare- » 1,383

snickare- » 1,865

smedjan och mekaniska verkstaden . . . . . . 1,711

målarverkstaden.............. 537

diverse arbeten............. 212 11,597

25,376

antal icke utgjorda dagsverken:

på grund af sön- och helgdagar.......4,491

» » » sjukdom............1,207

» » » bestraffning.......... 398

» » » andra orsaker........ 46 6,142

Summa 31,518

Af ofvanstående uppgifter framgår, såsom styrelsen påpekat, att
mer än hälften af den disponibla arbetskraften användts för jord- och skogsbrukets
samt dess binäringars behof.

Användningen af tillfälliga, legda arbetare hade, framhöll styrelsen
uti berättelsen för år 1907, inskränkts utöfver hvad förut ägt rum, i det att
elever kunnat under ledning af förmän utföra sådant arbete, som under
de första organisationsåren måst bortackorderas dels emedan eleverna då
ännu varit alltför ovana och opålitliga, dels därför att de varit för fåtaliga
för den omfattande driften.

I redogörelsen för år 1906 erini’ade styrelsen, hurusom, sedan
anstaltens eget behof af inventarier och redskap blifvit så tillgodosedt,
att tillfälle gåfves att utföra äfven annat arbete, det syntes styrelsen,

som om den inom fångvården dåmera tillämpade grundsatsen att i största
möjliga utsträckning utföra arbete endast för statens räkning, borde införas
äfven å Bona till förekommande af konkurrens med det fria arbetet.

Styrelsens årsredogörelser och därvid fogade berättelser af predikanten
och förste läraren vid anstalten gifva vid handen, att i enlighet med
den för anstalten utfärdade stadgan undervisning meddelats eleverna i folkskolans
läroämnen. Denna undervisning har varit förlagd dels till morgnarna
och dels till eftermiddagarna, alltså före och efter det öfriga dagsarbete^
och har pågått omkring 7 månader af året. Förutom det att
högmässogudstjänster hållits hvarje sön- och helgdag, hafva under vintermånaderna
nästan hvarje söndagseftermiddag föredrag i olika ämnen
förekommit. Dessutom har anordnats en och annan fosterländsk fest. A
lediga stunder hafva äfven förekommit sång- och ritöfningar samt högläsning,
hvarjämte undervisning i instrumentalmusik meddelats åt de elever,
som därför ägde anlag. I den vid anstalten följda uppfostringsmetoden
ingå ock lekar och idrottsöfningar samt gymnastik.

Såsom förut är antydt, hafva under år 1908 dels definitivt utskrifva
8 elever dels ock villkorligt utanför anstalten placerats 13 elever.

De förra anställdes såsom:

drängar vid jordbruk ..... 3

kreatursskötare........ 1

volontär vid kavalleriregemente . 1

snickare........... 2

kakelmakare......... 1

Summa 8

De villkorligt placerade eleverna erhöllo följande sysselsättningar:

drängar vid jordbruk..... 5

kreatursskötare........ 5

snickare........... 1

smed............ 1

skomakare.......... 1

Summa 13

För fullgörandet af den i lag föreskrift^ tillsynen öfver elever, som
vistas utom anstalten, har, enligt hvad i redogörelserna för åren 1907
och 1908 meddelas, anstaltens direktör under resor för anskaffande af
anställningar åt elever jämväl besökt en del af de utplacerade. Med
de öfriga har förbindelse uppehållits genom brefväxling.

I de skriftliga aftal, som uppgöras med elevers husbönder eller
arbetsgivare, hafva ock särskilda bestämmelser intagits för att så långt
möjligt är befordra och betrygga ett fortsatt fostrings- och utbildningsarbete.
Där vid större verkstäder tillsynen icke kan personligen utöfvas
af arbetsgifvarna, hafva överenskommelser träffats med särskild! utsedda
vårdare.

Tvångsupp- Innan kommittén öfvergår till att framlägga sitt förslag i ämnet,

minderåriga bär kommittén trött sig böra i korthet omnämna de åtgärder, som från
kv‘nbrytare°r''statens sida vidtagits för beredande af tvångsuppfostran åt minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön.

Med stöd af 1 § i lagen angående verkställighet af domstols förordnande
om tvångsuppfostran, erkände Kungl. Maj:t den 31 december 1904
diakonissanstaltens i Stockholm skyddshem vid Sjötorp i Stockholms
län såsom allmän uppfostringsanstalt. Vid 1905 års riksdag beviljades
på extra stat erforderliga medel för beredande vid detta skyddshem af
uppfostran åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön.

Åt delegerade för anordnande af tvångsuppfostringsanstalten å Bona
uppdrogs genom kungl. bref den 31 december 1904 att med diakonissanstalten
uppgöra närmare aftal angående villkoren för dylika förbrytares
mottagande vid skyddshemmet. Enligt det aftal, som därutinnan träffades
med diakonissanstalten, åtog sig denna att under en tid af två år, räknadt
från 1905 års början, å skyddshemmet mottaga högst sex minderåriga
kvinnliga förbrytare.

Sedan detta aftal underställts Kungl. Maj:ts pröfning, blef jämlikt
kungl. bref den 30 juni 1905, med godkännande i hufvudsak af berörda
aftal, bestämdt bland annat, att diakonissanstalten skulle vara berättigad
att uppbära dels för nödig inredning och nyanskaffning i lokalerna äfvensom
i hyresafgift och för eventuellt återställande af lokalerna i deras förra

skick en angifven summa för en gång, dels och för beklädnad, kost, undervisning,
sjukvård m. m. en dagafgift för hvarje elev, ej understigande 1
krona 50 öre och ej öfverstigande 2 kronor, däri ej inräknadt resekostnader
eller utrustning vid elevs utskrifning från skyddshemmet.

Sedermera förklarade sig emellertid diakonissanstalten icke kunna
efter den 1 januari 1907 mottaga minderåriga kvinnliga förbrytare till
uppfostran å skyddshemmet vid Sjötorp, men erbjöd sig att på vissa villkor
å den af diakonissanstalten inköpta egendomen Viebäck i Västra härad af
Jönköpings län från och med den 1 januari 1907 tills vidare och intill
två år efter skedd uppsägning mottaga till uppfostran högst tolf sådana
förbrytare.

Sedan Kungl. Maj:t, med stöd af detta erbjudande, vid 1906 års
riksdag gjort framställning om beviljande af medel för beredande af uppfostran
åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols
förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, anvisade Riksdagen,
med bifall till denna framställning, på extra stat för år 1907 dels ett bestämdt
belopp att utgå såsom ersättning för hyra, ved, inventarier in. m.
samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinna vid sådan anstalt, dels och
ett förslagsanslag till godtgörelse af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,
beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård in. in. äfvensom till
utrustning vid elevs utskrifning.

Därefter erkände Kungl. Maj:t den 16 juni 1906 diakonissanstaltens
skyddshem å Viebäck såsom allmän uppfostringsanstalt, afsedd att med
1907 års ingång mottaga minderåriga kvinnliga förbrytare. I sammanhang
därmed meddelade Kungl. Maj:t, med godkännande af diakonissanstaltens
erbjudande och de af anstalten därför uppställda villkor, bestämmelser
om hvad diakonissanstalten skulle vara berättigad att uppbära af
statsmedel såsom ersättning för de utgifter, skyddshemmet på grund af
det gjorda erbjudandet Ange vidkännas.

För ifrågavarande ändamål anvisades på extra stat för år 1908 enahanda
belopp, som vid 1906 års riksdag beviljats.

Lti underdånig skrifvelse den 25 oktober 1907 meddelade diakonissanstalten,
att å skyddshemmet å V iebäck dåmera vore intagna nio minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön.

Då det antal elever, för hvilket hemmet å Viebäck vore afsedt, sålunda
i en snar framtid syntes blifva fylldt, hade diakonissanstalten ansett
sig böra anmäla detta förhållande för den åtgärd, Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt vidtaga. För den händelse upprättandet af ett nytt skyddshem
å Viebäck för ifrågavarande ändamål ansåges lämpligt, förklarade sig
diakonissanstalten beredd att åtaga sig detta uppdrag, och åberopades med
afseende därå en vid skrifvelsen fogad, af anstaltens föreståndare upprättad
promemoria i ämnet.

I denna promemoria anfördes, bland annat, att vid öfvervägande
af de olika sätt, på hvilka tvångsuppfostran kunde beredas för ett
ökadt antal minderåriga kvinnliga förbrytare, hufvudsakligen tre vägar
erbjöde sig:

a) upprättande af en statsanstalt i öfverensstämmelse med den för
manliga elever å Bona;

b) ökande af antalet elever i det redan befintliga skyddshemmet å
Viebäck, eller

c) upprättande af ännu ett skyddshem därstädes af samma storlek
som det sistnämnda.

Mot alternativet a) syntes utom ekonomiska skäl tala, att, äfven om
antalet kvinnliga elever visat sig växa hastigare än som vid det gällande
aftalets ingående beräknats, det dock vore sannolikt, att detta antal komine
att vida understiga antalet minderåriga manliga förbrytare, hvarjämte synnerligen
starka pedagogiska grunder talade mot ett sammanförande i samma
hem af ett större antal minderåriga kvinnliga förbrytare.

Alternativet b) kunde såväl af nyssberörda principiella skäl, hvars
riktighet på det kraftigaste bestyrkts genom den af diakonissanstalten
vunna erfarenhet, som ock af lokala och andra orsaker icke heller förordas.

Alla skäl talade däremot för anlitande af alternativet c) eller upprättande
af ännu ett vårdhem af samma storlek som det dåvarande hemmet
vid Viebäck, vare sig det nva vårdhemmet tänktes inrättadt med eller
utan samband med det redan befintliga.

Då det af alla sakkunniga kraftigt framhölles, att smärre vårdhem
för vilsekomna vore att i hög grad föredraga, och diakonissanstalten på

flera närbesläktade områden gjort samma erfarenhet, tillstyrktes i den
nämnda promemorian, att ytterligare ett skyddshem måtte upprättas
vid Viebäck, hvilket hem borde förläggas på ett afstånd af omkring
V2 kilometer från det förra hemmet, skil dt därifrån genom skog,
samt stå under samma öfverledning som detta. Det andra hemmet beräknades
likaledes för 12 elever.

1 promemorian framhölls ock, att, därest ifrågavarande två hem i en
framtid skulle visa sig icke vara tillräckliga — detta i hög grad beroende
på den domstolspraxis, som kunde komma att utbilda sig — inrättandet
af ytterligare ett mindre hem vore den naturliga och följdriktiga utvecklingsvägen;
och då diakonissanstaltens egendom Viebäck hade en areal af
flera hundra tunnland och dess läge ur alla synpunkter vore det bästa,
syntes en sådan möjlighet icke behöfva ingifva tvekan.

Sedan Kungl. Maj:t med stöd af diakonissanstaltens sålunda gjorda
erbjudande gjort framställning till Riksdagen om beviljande af medel för
beredande af uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare, anmälde
Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908, att Riksdagen ansett diakonissanstaltens
omförmälda förslag innebära en ur såväl ekonomisk som andra
synpunkter synnerligen ändamålsenlig lösning af föreliggande fråga, samt att
Riksdagen fördenskull, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning, för beredande
af uppfostran åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols
förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, på extra stat
för år 1909 anvisat dels ett belopp af 6,500 kronor att utgå såsom ersättning
för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till aflöning
åt föreståndarinnor och biträden vid sådan anstalt, dels ock ett förslagsanslag
å 6,000 kronor till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers
bespisning, beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård m. m. äfvensom
till utrustning vid elevs utskrifning.

Vid anmälan den 17 juni 1908 af Riksdagens nyssberörda skrifvelse
godkände Kungl. Maj:t diakonissanstaltens ifrågavarande erbjudande och
meddelade i sammanhang därmed vissa bestämmelser rörande den ersättning,
som diakonissanstalten skulle äga uppbära af statsmedel.

Jämväl vid 1909 års riksdag hafva för ändamålet anvisats på extra
stat för år 1910 samma belopp, som beviljades för år 1909.

Kommitténs förslag.

Då kommittén nu går att för egen del yttra sig beträffande statens
uppfostringsanstalt å Bona, anser sig kommittén böra erinra, att, efter erhållet
medgifvande af Kungl. Maj:t, vissa af kommitténs medlemmar besökt
ifrågavarande anstalt för att taga närmare kännedom om verksamheten därstädes
och den där tjänstgörande personalens förhållanden. Kommittén
har fördenskull till grund för sitt förslag i ämnet kunnat lägga äfven de
iakttagelser, som nämnda kommittémedlemmar gjort på stället.

/ fråga om Statens uppfostringsanstalt å Bona är, såsom af det föregående in Stanstalten.

rhämtas, ställd under ledning af en särskild styrelse, hvars medlemmar äro
såsom sådana oaflönade och icke i vanlig mening statens tjänstemän.
Nämnda styrelse, hvilken i likhet med fångvårdsstyrelsen lyder under justitiedepartementet,
utöfvar i afseende å uppfostringsanstalten å Bona ungefärligen
samma åligganden som fångvårdsstyrelsen i afseende å fängelser och
tvångsarbetsanstalter.

Uti det ofvan åberopade, den 26 oktober 1898 afgifna kommittébetänkandet
angående minderåriga förbrytares behandling framhölls, hurusom
allmänna uppfostringsanstalter för unga förbrytare hellre borde stå
under ecklesiastikdepartementet än under justitiedepartementet, enär vid
dem i främsta rummet vore fråga om en särskild form af uppfostran, som
samhället ägnade vilseförda minderåriga, samt frågan om brott och straff
så mycket som möjligt borde hållas i bakgrunden. Valet af de olika
ståndpunkterna berodde, enligt kommitterades mening, på, huruvida man
ville lägga den hufvudsakliga vikten på »den penitentiära eller på den pedagogiska
uppgift», som uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare

på en gång kunde sägas fullfölja. För sin del befarade kommitterade, att,
därest dessa anstalter förlädes under justitiedepartementet, deras verksamhet
komine att betraktas snarast såsom en art af fångvård, hvilket kommitterade
velat undvika.

Ehuru detta uttalande icke föranledde, att anstalten å Bona ställdes
under ecklesiastikdepartementet, torde dock de framhållna synpunkterna
hafva orsakat, att anstaltens förvaltning då icke uppdrogs åt fångvårdsstyrelsen.
Denna hav till uppgift att öfvervaka behandlingen af personer, hvilka
dömts förlustiga sin frihet; men det torde hafva ansetts, att de ynglingar,
som intoges i uppfostringsanstalten å Bona, helst icke borde i det allmänna
föreställningssättet uppfattas såsom fångar.

I viss mening är dock väl äfven eleven å Bona sin frihet förlustig1.
Han får icke lämna anstalten af egen vilja; han hålles därstädes under
nätterna innesluten i cell af samma slag som de vid gemensamhetsfängelserna
befintliga nattceller. I likhet med den, som i fängelse undergår
straff, har han efter rannsakning vid allmän domstol befunnits brottslig
och skyldig till straff. Detta sakförhållande ändras icke däraf, att han
pröfvats böra intagas i uppfostringsanstalt i stället för att undergå straffet.

Dessutom torde böra uppmärksammas, att äfven i den egentliga fångvården
ett uppfostrande ändamål ingår såsom ett synnerligen viktigt moment.
Fängelsets uppgift sammanfaller fördenskull i viktiga delar med
uppfostringsanstaltens å Bona.

Om emellertid önskemålet att i afseende å de unga hålla frågan om
brott och straff i bakgrunden må anses innebära ett skäl att i förvaltningshänseende
gifva anstalten å Bona en särställning från fängelset, torde
dock kunna ifrågasättas, huruvida ej detta önskemål ändock skulle låta
sig förena med anstaltens förläggande under fångvårdsstyrelsen.

I detta hänseende torde kunna erinras, hurusom fångvårdsstyrelsen
har ledningen jämväl af tvångsarbetsanstalterna i riket, samt att dessa
anstalter icke heller kunna sägas hafva någon straffuppgift.

Den där intagne har nämligen ditförpassats, icke på grund af brott
mot strafflagen, utan emedan han underlåtit att på lofligt sätt förvärfva
sitt uppehälle. Tvångsarbetsanstaltens uppgift är ej blott att, så länge
han där vistas, hålla honom till arbete utan också att söka bibringa honom

8—091010 Löneregleringskommitténs bet. XVIII.

förmåga och håg att uti samhället på egen hand redligt försörja sig och
de sina. Denna uppgift sammanfaller på det närmaste med den allmänna
uppfostringsanstaltens.

En jämförelse mellan anordningarna vid anstalten å Bona och, exempelvis,
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö visar ock, att likheten i ändamål
medfört nästan fullständig likhet i den inre organisationen. Ett afsevärdt
antal af tvångsarbetarna vid sistnämnda anstalt äro unga, delvis mellan
18 och 21 år, samt sysselsättas med jordbruksarbete in. m. och erhålla
äfven skolundervisning.

Vid nu antydda förhållanden har kommittén ansett det böra tagas
under öfvervägande, huruvida icke lämpligt vore att i förvaltningshänseende
ställa anstalten vid Bona under fångvårdsstyrelsens ledning.

Äfven med nuvarande organisation har anstalten vid Bona ej kunnat
helt frigöras från sammanhanget med fångvården. Ända från anstaltens
öppnande har såsom föreståndare därstädes tjänstgjort eu ordinarie fängelsedirektör
; och den ene afdelningsbefälhafvaren är ordinarie underofficer vid
centralfängelset å Långholmen. I samband härmed må ock omnämnas, att,
enligt hvad kommittén inhämtat, från och med år 1904 vid fängelserna i
ganska stor utsträckning tillverkats persedlar för anstaltens å Bona behof.
Sålunda hafva dit från fångvården levererats 342 kavajer, 200 jackor,
1,049 par byxor, 1,550 skjortor, 900 par kalsonger, 800 par strumpor,
150 madrasser med kuddar och 620 par skodon in. in.

Därest anstalten å Bona blefve ställd under samma ledning som fångvården,
skulle otvifvelaktigt fördelar vinnas i afseende å möjligheten att
vid anstalten alltid hafva tillgång till en tjänstepersonal, som kunde motsvara
den mångsidiga och fordrande uppgiften. Vid nyanställning kunde
bland fångvårdens talrika befattningshafvande utväljas personer, som redan
i fångvårdstjänsten pröfvats och ådagalagt för uppfostrarplikten å Bona
erforderliga egenskaper. Sedan efter ett antal år dessa personer vid mera
framskriden ålder ej vidare kunde anses fullt lämpliga för tjänstgöringen
å Bona, skulle desamma kunna erhålla en lugnare och lör deras krafter
mera passande verksamhet genom anställning vid mindre kräfvande fängelser.

Säkerligen skulle det ock vara till gagn, om yrkesarbetena vid Bona
ställdes under samma ledning som dylika arbeten vid fångvårdsanstalterna.

Därigenom kunde vinnas tillfälle för uppfostringsanstaltens elever att af
de talrika beställningar, som inneligga hos fångvården, få till sig för tillverkning
öfverlämnadt hvad som bäst passade dem.

Hvad den ekonomiska förvaltningen angår, lärer ock i och för utgifternas
begränsning till skäliga belopp en centralmyndighet med ett stort
antal underlydande inrättningar få anses hafva vidare öfverblick och större
erfarenhet, än en lokalmyndighet. Särskilt må i detta hänseende erinras,
hurusom vid upphandling af materialier o. d. billigare pris måste kunna
betingas, då upphandlingen sker för ett flertal anstalter gemensamt, såsom
i allmänhet är fallet inom fångvården, än då varorna uppköpas allenast
för en enda anstalt, såsom den å Bona.

Vid 1909 års riksdag har beslut fattats om framställning till Kungl.

Maj:t i syfte att tvångsuppfostringslagens tillämplighetsområde må varda
utvidgadt och sålunda minderåriga förbrytare i flera fall än för närvarande
må kunna intagas i allmän uppfostringsanstalt i stället för att
undergå straff. Om en sådan förändring kommer till stånd och i följd
däraf behof skulle uppstå af flera sådana anstalter som den å Bona, varder
det gifvetvis oundgängligt, att samtliga dessa anstalter för ernående af
enhetlig ledning ställas under gemensam förvaltning, och i dylikt fall
torde än större skäl föreligga att öfverlämna ledningen åt fångvårdsstyrelsen.

Enligt kommitténs åsikt bör emellertid, på grund af hvad ofvan anförts,
sådant ske redan innan flera liknande anstalter må varda inrättade,
och hemställer därför kommittén,

att statens uppfostringsanstalt å Bona ställes under
fångvårdsstyrelsens ledning.

Kommittén har dock affattat sitt förslag rörande uppfostringsanstalten
å Bona så, att detsamma må kunna tillämpas vare sig att anstalten lägges
under fångvårdsstyrelsen eller en särskild styrelse bibehålies.

Såsom ofvan är nämndt, hafva medel till aflöningar åt befattnings- Anstaltens

hafvande vid uppfostringsanstalten å Bona samt öfriga årliga utgifter för uppförande å
....... o & ö ordinarie stat

denna anstalt hittills anvisats å extra stat.

Enär emellertid tillräcklig erfarenhet numera torde hafva vunnits
beträffande anstaltens organisation och anledning sålunda ej vidare synes
förefinnas att bibehålla nämnda provisoriska förhållande, hemställer
kommittén,

att statens uppfostringsanstalt å Bona må uppföras
å ordinarie stat.

Personal. För närvarande finnas vid anstalten anställda, med aflöning från

förslagsanslaget till aflöningar åt tjänstemän och betjänte därstädes, följande
befattningshafvande, nämligen: en direktör, eu predikant och förste
lärare, en andre lärare, två afdelningsbefälhafvare, en bokhållare, tio förmän,
en maskinist, en husmoder, en landtbruksinspektor och en läkare.
Indragning Vid öfvervägande huruvida samtliga dessa befattningar äro för an bruksinspek-

stalten oundgängligen erforderliga, har det synts kommittén, att landttc"ningen!*"
bruksinspektorsbefattningen skulle kunna indragas.

För skötseln af ett jordbruk med icke större omfattning än det å
Bona torde en särskild landtbruksinspektor icke vara af nöden. Det bör
i detta hänseende erinras, hurusom jordbruket öfvertogs för anstaltens
räkning redan den 14 mars 1904, sålunda en afsevärd tid innan någon
arbetskraft kunde påräknas af elever, hvarför jordbruket ock till en början
uteslutande och sedermera i väsentlig omfattning sköttes med legda arbetare.
Vid sådant förhållande erfordrades gifvetvis en person, som skulle
förestå jordbruket, och erhöllo, såsom förut är nämndt, vederbörande delegerade
tillstånd att från den 1 februari 1904 anställa en landtbruksinspektor.

Sedan anstalten kommit i gång, bibehölls denna befattning, och åligger
det enligt stadgan för anstalten inspektören, bland annat, att samverka
med direktören för att anstaltens ändamål må i möjligaste måtto vinnas,
att följa direktörens föreskrifter i fråga om de vid jordbruksarbetena använda
elevernas behandling samt tillse, att de sysselsättas vid dessa arbeten
på sådant sätt, att deras arbetsduglighet främjas och utvecklas. Inspektören
är tillika ålagdt att svara för egendomens skötsel och tillse, att
alla vid jordbruket förekommande arbeten verkställas i behörig tid och
ordning.

Den omständigheten torde emellertid här förtjäna särskildt beaktande,
att enligt stadgan det åligger afdelningsbefälhafvare att närmast direktören
vara föreståndare för och utöfva tillsyn öfver den afdelning af eleverna,
som är anförtrodd åt honom, samt ansvara för ordningen inom afdelningen.

Vid jordbruket sysselsattes ungefär halfva antalet elever, tillhörande
hufvudsakligen den afdelning, som är ställd under den ene af de båda
afdelningsbefälhafvarna. Då nu de elever, som sysselsättas vid jordbruket,
under arbetstiden stå under tillsyn af landtbruksinspektoren, kan vederbörande
afdelningsbefälhafvare endast under elevernas fritid fullgöra sina
åligganden beträffande deras uppfostran.

De olägenheter, som däraf uppkomma, synas kommittén lämpligast
kunna undanröjas, om åt den ene afdelningsbefälhafvaren uppdrages att
handhafva jämväl de hufvudsakliga åligganden, som nu skola fullgöras af
landtbruksinspektoren. Såsom en gifven följd häraf måste naturligen föreskrifvas,
att ifrågavarande afdelningsbefälhafvare skall äga erforderlig kompetens
för nämnda uppdrag.

Genom den sålunda föreslagna anordningen skulle äfven vinnas en annan,
icke oväsentlig, om ock indirekt fördel. Predikanten och förste läraren vid
anstalten, hvilken för närvarande har sin bostad i en äldre byggnad å den
omkring 3 kilometer från hufvudgården belägna utgården Tryfall, skulle
nämligen kunna erhålla bostad helt nära anstalten i den nuvarande inspektorsbyggningen,
där äfven, om så erfordras, rum torde kunna beredas
andre läraren. I det sålunda ledigblifna boningshuset vid Tryfall, hvilket
enligt uppgift innehåller 8 rum och 2 kök, skulle då kunna blifva plats
för ett tjugutal mera pålitliga befunna elever jämte befäl.

Den friare ställning, som gifvetvis skulle komma dessa vid Tryfall
boende elever till del, kunde tjäna såsom en lämplig öfvergångsform till
den villkorliga placeringen utom anstalten. En ökning af antalet disponibla
elevplatser är ock redan nu med anstaltens tidtals hårdt anlitade
utrymme synnerligen önskvärd. Därest en utvidgning af tvångsuppfostringslagens
tillämplighetsområde skulle komma till stånd och i sammanhang
därmed befinnes lämpligt att vidare öka elevantalet vid Bona, skulle
genom nämnda anordning behofvet af ytterligare elevbostäder åtminstone
till en del kunna anses vara täckt.

Direktörs befattningen -

Med åberopande af hvad ofvan anförts och med erinran att enligt
§ 10 i den för anstalten gällande stadgan landtbruksinspektoren antages
med villkor om sex månaders ömsesidig uppsägning, hemställer kommittén,

att landtbruksinspektor sbefattningen mätte varda
indragen.

Öfriga ofvannämnda befattningar hafva synts kommittén böra bibehållas,
om än med någon jämkning i åligganden.

Hvad till en början direktören beträffar, lärer, därest anstalten å
Bona ställes under fångvårdsstyrelsen, direktörens ställning såsom föredragande
icke vidare kunna ifrågakomma. Han torde i sådant fall närmast
vara att jämnställa med en direktör & central fångvårdsanstalt.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra något beröra en fråga,
som, enligt hvad kommittén förnummit, varit föremål för olika åsikter,
nämligen angående ställföreträdare för direktören i förekommande fall.

1 nämnda hänseende är, enligt § 10 af stadgan för anstalten, ålagdt
styrelsen att, då direktören af sjukdom eller annan anledning under längre
tid än en månad är förhindrad att utöfva sin befattning eller i händelse
han aflider, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, samt vidare att meddela
tjänstledighet och förordna vikarie för direktören under högst en
månad. Styrelsens ordförande är dock berättigad att, därest direktören
önskar erhålla tillfällig tjänstledighet, för hvarje gång högst en vecka, och
därom äfvensom angående anledningen till tjänstledigheten gör anmälan,
meddela den sökta ledigheten samt tillförordna vikarie.

Enligt den af styrelsen den 29 maj 1905 utfärdade instruktion för
direktören skall denne, då han aflägsnar sig från anstalten, öfverlämna
befälet därstädes till den å anstaltens inhägnade område jourhafvande
afdelningsbefälhafvaren.

Enär sistnämnda stadgande endast torde afse sådana fall, då direktörens
frånvaro från anstalten icke har karaktären af tjänstledighet utan
han fortfarande är att anse såsom tjänstförrättande, har kommittén funnit
detsamma, särskildt under nuvarande förhållanden, icke böra föranleda
något vidare uttalande från kommitténs sida.

Vidkommande de fall, då direktören åtnjuter sådan kortare ledighet,
som meddelas af styrelsen för anstalten eller dess ordförande, har jämväl
den meningen sökt göra sig gällande, att innehafvaren af viss befattning
vid anstalten skulle vara själfskrifven såsom direktörens vikarie. Kommittén
kan emellertid icke biträda denna mening, utan anser, att uti ifrågavarande
fall bör till vikarie för direktören förordnas den tjänstinnehafvare
vid anstalten, hvilken med hänsyn till sina personliga egenskaper kan antagas
vara därtill bäst skickad.

Beträffande vidare predikanten och förste läraren samt andre lära -Predikanten
ren är ofvan omnämndt hvad dem i särskilda hänseenden åligger enligt läraren
stadgan för anstalten. Däribland ingår äfven att meddela eleverna under-saJäraren.&
visning i folkskolans läroämnen. Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida
två lärarkrafter skulle vara erforderliga för denna undervisning och
om icke andre lärarbefattningen skulle kunna indragas. Då kommittén
likväl icke ansett sig böra framlägga förslag i nämnda hänseende, har
detta skett under den uttryckliga förutsättning att, därest elevantalet, af
skäl som förut antydts, skulle komma att väsentligen ökas, dock icke må
för undervisningen påfordras något ■ biträde utöfver nämnda bägge befattningshafvande.

Enär emellertid skolundervisningen för närvarande endast lärer pågå
under omkring 7 månader årligen, torde böra tillses, att äfven under den
öfriga delen af året ifrågavarande befattningshafvandes tid blir till fullo
tagen i anspråk för anstaltens räkning.

Kommittén har . därvid särskilt fästat sin uppmärksamhet å de
expeditionsgöromål, som närmast åligga direktören. Redan nu lära, enligt
hvad kommittén inhämtat, såväl predikanten som andre läraren biträda direktören
vid nämnda göromål. Det torde dock ej böra få bero på vederbörandes
beredvillighet i nämnda hänseende, utan bestämd skyldighet därtill
åläggas dem.

Såsom ofvan är nämndt, utför andre läraren erforderlig orgelspelning
vid gudstjänsterna samt meddelar undervisning i sång åt eleverna, detta
emot ett särskildt arfvode af 400 kronor från förslagsanslaget till kost
och beklädnad åt elever m. m. Vid en reglering af andre lärarens af -

löningsförmåner bör gifvetvis åläggas honom att utan särskild ersättning
utföra nämnda bestyr. Äfven skyldigheten att undervisa i gymnastik synes
lämpligen kunna ingå bland andre lärarens åligganden.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra framhålla önskvärdheten
däraf, att predikanten och förste läraren, oberoende af huruvida
landtbruksinspektorsbefattningen indrages eller ej, må erhålla sin bostad i
närheten af anstalten. Det torde nämligen icke kunna anses lämpligt, att
predikanten, såsom för närvarande är fallet, nödgas använda en afsevärd
tid för färder emellan bostaden och den plats, där han har sin verksamhet.
Då jämväl, enligt hvad kommittén inhämtat, anstalten tidtals måste tillhandahålla
predikanten skjuts för dessa färder, torde en icke oväsentlig besparing
kunna åvägabringas genom förläggande af ifrågavarande tjänstemans bostad
invid anstalten.

Afdelnings
befälhafvarna.

Hvad afdelningsbefälhafvarna angår, är ofvan antydt, att enligt kommitténs
mening den ene af dem borde handhafva skötseln af anstaltens
jordbruk. Den andre afdelningsbefälhafvaren skulle, såsom redan för närvarande
är fallet, hafva uppsikt öfver elevernas arbeten inom verkstäderna,
hvilka arbeten i allmänhet äro af enkel art och i första hand lära ledas af
yrkeskunniga förmän. Denne afdelningsbefälhafvare synes sålunda icke
själf behöfva besitta särskilda yrkeskunskaper.

Öfrig a le- I fråga om öfriga befallningshafvande vill kommittén erinra, att

hafvande, utöfver de tio ofvannämnda förmännen finnas anställda extra förmän till
ett antal af fyra med aflöning dels från förslagsanslaget till kost och beklädnad
in. m. och dels af andra disponibla medel. Kommittén har väl funnit, att
antalet förmän icke gärna kan nedbringas under det nämda. Det torde emellertid
vara lämpligt, att en del af förmännen bibehållas såsom extra. De förmän,
som utan föregående tjänstgöring vid fångvården nyanställas vid anstalten å
Bona, behöfva nämligen, i likhet med hvad som gäller i fråga om vaktkonstaplarna
vid fångvården, någon tid pröfvas för erhållande af ordinarie anställning,
och har kommittén med hänsyn därtill ansett, att för närvarande
endast tio förmän böra uppföras å ordinarie stat.

Skulle Riksdagens ofvannämda framställning i fråga om utvidgning
af tvångsuppfostringslagens tillämplighetsområde föranleda eu väsentligare
stegring af elevantalet, synas emellertid flere förmän blifva erforderliga,
och torde då ett ytterligare antal sådana böra uppföras å ordinarie stat.

I detta sammanhang anser sig kommittén ock böra erinra, att vid
anstalten finnas anställda ett antal lagstadda tjänare. Att sådana i
viss mån äro behöfliga, lärer icke kunna bestridas, men kommittén har
dock velat framhålla såsom sin uppfattning, att denna personal borde kunna
något inskränkas. Detta gäller särskild! om de kvinnliga tjänare, som äro
anställda i köket, där elever synas kunna användas i större omfattning, än
hvad nu äger rum.

Beträffande aflöningsförmånerna å stat vid uppfostringsanstalten å AfiöningsförBona
har kommittén ansett dessa böra, i möjligaste mån, bestämmas i Tillra,''710"6''''
öfverensstämmelse med hvad kommittén uti sitt betänkande, delen XVII,
ifrågasatt för motsvarande befattningshafvande vid fångvårds staten.

Hvad då först angår aflöningen till direktören, vill kommittén er- Direktören.
inra, att den nuvarande aflöningen i afseende å såväl begynnelse- som
slutbelopp öfverensstämmer med de aflöningar, som för närvarande äro
bestämda för direktörerna vid centralfängelserna å Härianda och i Härnösand.
Olikhet äger dock rum med afseende å aflöningarnas fördelning på
särskilda titlar.

Direktören å Bona åtnjuter nämligen lön 2,500 och tjänstgöringspenningar
1,500, tillhopa 4,000 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år; för direktörerna vid nämnda centralfängelser
är aflöningen fördelad i lön 2,200, tjänstgöringspenningar 1,300
och skrifvararfvode 500, tillhopa 4,000 kronor, hvartill likaledes kunna
komma två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

Den nuvarande öfverensstärnmelsen mellan ifrågavarande befattningar
i afseende å begynnelse- och slutaflöningarnas belopp har synts kommittén
lämpligen böra fortfarande bibehållas, och torde sålunda direktören vid
anstalten å Bona böra komma i åtnjutande af enahanda aflöning, som af

9—091010 Löneregleringslcommitténs bet. XVIII.

kommittén föreslagits för direktörerna vid nämnda centralfängelser. Enligt
kommitténs hemställan (delen XVII sid. 200—201) skulle aflöningen för
sistnämnda direktörer bestämmas till 4,500 kronor, däraf 3,000 i lön och
1,500 i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera
å 500 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

Styrelsen för anstalten har för direktören å Bona föreslagit ett särskilt
arfvode med afseende å hans arbete såsom föredragande och sekreterare
i styrelsen. Om anstalten enligt kommitténs förslag ställes under
fångvårdsstyrelsen, bortfaller gifvetvis direktörens nyssnämnda uppdrag.
Men äfven vid bibehållande af särskild styrelse för anstalten å Bona anser
kommittén sig sakna anledning att tillstyrka särskilt arfvode för hans
nämnda åliggande.

Kommittén har nämligen uti sina löneregleringsförslag i allmänhet
sökt att afväga aflöningsbeloppen så, att de må utgöra skälig ersättning
för samtliga göromål i tjänsten; och äfven den nu föreslagna aflöningen
för direktören vid anstalten å Bona synes kommittén vara så tilltagen, att
den jämväl kan anses, innefatta godtgörelse för hans ifrågavarande bestyr.

Kommittén får alltså hemställa,

att direktören vid statens uppfostringsanstalt å
Bona må erhålla en aflöning af 4,500 kronor, däraf
3,000 i lön och 1,500 i tjänstgöringspenningar, hvartil.
kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å
500 kronor, efter fem och tio år.

Predikanten I fråga om aflöningen till predikanten och förste läraren anser kom läraren,

mittén densamma böra, i likhet med hvad fallet är beträffande pastorerna
vid fångvården (jfr delen XVII sid. 204), i staten uppföras allenast såsom
arfvode.

Den af styrelsen för anstalten föreslagna begynnelseaflöningen för
predikanten, 2,500 kronor, har synts kommittén skälig.

Då emellertid de vid fångvårdsstaten anställda präster äro, för såvidt
de för närvarande kunna komma i åtnjutande af ålderstillägg, berättigade
till endast ett sådant och kommittén jämväl uti sitt förslag beträffande

pastorerna vid fångvårdsstaten upptagit allenast ett dylikt aflöningstillägg,
bör, enligt kommitténs mening, icke heller för predikanten vid Bona bestämmas
mer än ett ålderstillägg.

Kommittén hemställer,

att till predikanten och förste läraren vid ifrågavarande
anstalt må utgå ett arfvode af 2,500 kronor,
hvartill kan komma ett ålderstillägg å 500 kronor efter
fem år; skolande af arfvodet 1,000 kronor anses såsom
tjänstgöring spenning ar.

För andre läraren har styrelsen hemställt om en begynnelsea fl orang Andre läraaf
1,600 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor.

Kommittén, som icke trott sig böra göra någon erinran mot själfva
beloppet af den sålunda föreslagna aflöningen, anser emellertid — med åberopande,
i tillämpliga delar, af hvad uti delen XVII (sid. 206—208) anförts
i fråga om skollärarna vid fångvårdsstaten — att aflöningen bör utgå i
form af arfvode, samt att af arfvodet 700 kronor skola betraktas såsom
tjänstgöringspenningar.

Under erinran om hvad kommittén ofvan anfört i fråga om skyldighet
för andre läraren att utan särskild ersättning bestrida orgelspelningen
m. m. vid anstalten, hemställer kommittén,

att till andre läraren må utgå ett arfvode af 1,600
kronor, hvartill kunna komma två ålderstillägg, hvartdera
å 200 kronor, efter fem och tio år; skolande af arfvodet
700 kronor anses såsom tjänstgöringspenningar.

Af de bägge afdelningsbefälhafvarna skulle, såsom förut är nämndt, Afdelningsden
ena enligt kommitténs förslag tillika handhafva skötseln af anstaltens 6färna
jordbruk. För kompetens härtill synes böra fordras genomgående af landtbruksskola
eller motsvarande utbildning. Innehafvaren af denna tjänst torde
sålunda i viss mån kunna jämföras med jordbruksledaren vid Svartsjö, om
ock å sistnämnda befattningshafvare gifvetvis bör ställas fordran å större
kvalifikationer.

Kommittén har fördenskull ansett enahanda begynnelseaflöning, som
af kommittén föreslagits för nyssnämnda befattningshafvande vid Svartsjö,
böra tilldelas den nu ifrågavarande afdelningsbefälhafvaren, hvaremot denne
synes kunna åtnöjas med ålderstillägg till samma belopp, som föreslagits
för föreståndare vid kronohäkten.

Aflöningen skulle sålunda motsvara den, som enligt kommitténs
förslag skulle utgå till föreståndarna vid mindre kronohäkten. Genom
att på detta sätt afväga den ifrågavarande afdelningsbefälhafvarens aflöning,
skulle han vid mera framskriden ålder, därest föidiåliandena därtill
föranledde, lämpligen kunna befordras till föreståndare vid något af de
större kronohäktena.

Hvad åter angår den andra afdelningsbefälhafvaren, har kommittén
ansett till fyllest, att denne erhåller den aflöning, som föreslagits för andre
läraren och som redan nu, om ock med något olika fördelning mellan
lön och tjänstgöringspenningar, utgår till afdelningsbefälhafvare.

Kommittén hemställer,

att begynnelseaflöning en må bestämmas
för en afdelningsbefälhafvare, tillika jordbruksledare,
till 2,100 kronor, där af 1,200 i lön och 900 i
tjänstgöringspenningar, och

för en afdelningsbefälhafvare till 1,600 kronor,
däraf 900 i lön och 700 i tjänstgöringspenningar; samt
att till begynnelseaflöningen skola för bägge afdelning
sb ef älhaf v ärna kunna. komma två ålderstillägg till
lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Bokhållaren. Vid bedömande af den aflöning, som skäligen må böra bestämmas
för bokhållaren vid Bona, torde hänsyn icke kunna tagas allenast till hvad
som plägar bestås motsvarande befattningshafvande vid mera betydande
landtegendomar. Det lärer nämligen ej kunna bestridas, att ett större ansvar
hvilar på ifrågavarande bokhållare. Denne har nämligen, utöfver hvad
i allmänhet åligger en landtbruksbokhållare, att ansvara för de stora förråder,
som anskaffas för förbrukning vid anstalten samt för arbetsdriften
därstädes.

Kommittén har därför trott sig böra, i nära anslutning till styrelsens
förslag, hemställa,

att för bokhållaren aflöningen må bestämmas till
1,600 kronor, där af 900 i lön och 700 i tjänstgöringspenningar,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till
lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

För maskinistbefattningen bestämdes, såsom förut är nämndt, afiö-Maskinisten.
ningen ursprungligen till 950 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å
75 kronor. Då för nämnda aflöningsbelopp icke kunde erhållas lämplig
och fullt kompetent person, höjdes detsamma till 1,150 kronor med bibehållande
af samma ålderstillägg som förut.

Uti sin ofvanberörda framställning den 19 oktober 1907 framhöll
styrelsen för anstalten, bland annat, att för skötseln af centralvärmeledningen
och den elektriska belysningsanläggningen fordrades en erfaren och
duglig maskinist. Till hans göromål hörde ock, enligt hvad styrelsen vidare
meddelade, att förestå den s. k. mekaniska verkstaden och att där
handleda elever.

Fn person med de kvalifikationer, som sålunda måste anses erforderliga
hos innehafvaren af maskinistbefattningen, torde inom den enskilda industrien
kunna påräkna jämförelsevis hög aflöning. Då det synes vara af vikt att
för befattningen kunna erhålla och där bibehålla en verkligt duglig person,
har kommittén ansett aflöningen för maskinisten icke kunna sättas lägre
än den, som af kommittén föreslagits för förste vaktkonstaplar vid fångvården.

Kommittén hemställer alltså,

att aflöningen för maskinisten må utgöra 1,300
kronor, där af 700 i lön och 600 i tjänstgöring spenning ar,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera
å 100 kronor, efter fem och tio år.

Aflöningen till förmännen bestämdes på sin tid till 50 kronor högre Förmännen.
belopp än hvad som då utgick till ordinarie vaktkonstaplar vid fångvården.

Dock bör därvid iakttagas, att de sistnämnda i regeln utöfver aflöningen

uppburo årlig gratifikation med belopp öfverstigande berörda skillnad i
aflöning.

Vid 1907 års riksdag höjdes aflöningen till vaktkonstaplar, och bestämdes
i sammanhang därmed, att gratifikation icke vidare finge utdelas
såsom aflöningsförmån. Förmännen å Bona hafva däremot icke kommit i
åtnjutande af någon förhöjning i den ursprungligen bestämda aflöningen.

Då vaktkonstaplarna vid fångvården och förmännen vid Bona synas
böra likställas i aflöningshänseende, hemställer kommittén, i anslutning till
styrelsens förslag,

att aflöningen till förman må utgå med 1,100 kronor,
däraf 600 i lön och 500 i tjänstgöringspenningar,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera
å 100 kronor, efter fem och tio är.

Husmodem. Husmoderns aflöning är för närvarande bestämd till, förutom fri

kost, 500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 50 kronor, efter resp.
5 och 10 år. Såsom förut är nämndt, har styrelsen för anstalten föreslagit
hennes aflöning till 600 kronor, däraf 400 i lön och 200 i tjänstgöringspenningar,
samt två ålderstillägg, hvartdera å 75 kronor, hvartill
skulle komma fri kost.

Till stöd för sitt förslag har styrelsen åberopat, att för vaktfru vid
fångvårdsanstalt aflöningen vid 1907 års riksdag bestämdes till 900 kronor,
däraf 500 i lön och 400 i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg,
hvartdera å 75 kronor. Med hänsyn emellertid därtill, att husmodern
å Bona fortfarande borde åtnjuta fri kost, har styrelsen upptagit
hennes aflöning till ett i jämförelse med vaktfruns aflöning med 300 kronor
nedsatt belopp.

Att, såsom styrelsen föreslagit, i aflöningshänseende jämföra husmodern
å Bona med vaktfru vid fångvården synes kommittén äga fog för sig.

Husmodern åligger nämligen, enligt hvad kommittén inhämtat, icke
blott att, såsom kokerskorna vid fångvårdsanstalterna, tillreda den för
hvarje dag erforderliga maten, utan hon har att mottaga och förvara slaktade
kreatur samt ansvara för de förråd, som blifva henne anförtrodda;

äfven ingår bland hennes åligganden att ombesörja all bakning föranstaltens
behof.

På skäl, som i delen XVII, sid. 214, anförts, har kommittén föreslagit,
att begynnelseaflöningen för vaktfri! må utgöra 950 kronor, hvaraf
500 i lön och 450 i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, hvartdera
å 75 kronor, efter resp. 5 och 10 år.

Då i olikhet mot vaktfru husmodern å Bona skulle åtnjuta fri kost
och kommittén uppskattat denna förmån till 350 kronor för år, har kommittén
ansett tjänstgöringspenningarna till den senare böra med nämnda
belopp understiga de för vaktfru föreslagna.

I öfverensstämmelse härmed får kommittén hemställa,

att husmodern tilldelas förutom fri kost en aflöning
af b 00 kronor, däraf 500 i lön och 100 i tjänstgöringspenningar,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till
lönen, hvartdera å 15 kronor, efter fem och tio är.

Till läkaren vid anstalten utgår för närvarande ett arfvode af 500
kronor och torde någon förändring därutinnan icke påkallas.

Samtliga vid uppfostringsanstalten å Bona i stat upptagna befattningshafvande
med undantag af läkaren åtnjuta jämte den kontanta aflöningen
äfven förmånen af fri bostad och bränsle. Det ligger i förhållandenas
natur, att dessa förmåner fortfarande skola tillkomma dem.

I fråga om befattningshafvande vid fångvårdsstaten har af kommittén
föreslagits, att, då tjänstinnehafvare, som fått sig anvisad bostad i
kronans hus, aflider, fångvårdsstyrelsen må efter pröfning af förekommande
omständigheter medgifva hans änka eller efterlefvande familj att för afflyttning
från bostaden njuta lämplig fardag. I öfverensstämmelse härmed
anser kommittén, att vid anstalten å Bona anställd befattningshafvandes
änka eller efterlefvande familj bör få innehafva den anvisade lägenheten
till den dag, som vederbörande styrelse finner lämpligt bestämma för lägenhetens
frånträdande.

Enligt af anstaltens styrelse utfärdad instruktion åligger det förmännen
att i all tjänstgöring vara iklädda fastställd tjänstedräkt. Kom -

Läkararf vode.

Vissa särskilda
bestämmelser.

mittén anser, att, om också under arbetet i jordbruket in. in. tjänstedräkten
vid vissa tillfällen för bekvämlighetens skull bör kunna utbytas mot
annan dräkt, beklädnadsersättning, beräknad till 100 kronor årligen, likväl
skäligen bör tillerkännas förmännen äfvensom maskinisten. I motsatt fall
finge nämligen dessa sämre aflöningsförmåner än motsvarande personal
vid fångvårdsanstalterna.

Vid fångvårdsstaten åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser vaktbetjänt
vid sjukdomsfall för sin person, men icke för familj, kostnadsfri
vård af fångvårdsanstaltens läkare och nödiga läkemedel på fångvårdens
bekostnad. Bestämmelser härom äro bibehållna i kommitténs betänkande,
delen XVII, där ock gjorts hemställan i fråga om vård å allmänt sjukhus
i vissa fall.

Liknande förmåner torde böra vid anstalten å Bona tillkomma motsvarande
personal, nämligen maskinisten, förmännen och husmodern.

Vid ledighet för hälsans vårdande eller för sjukdom äger ordinarie
vaktbetjänt vid fångvårdsstaten, enligt bestämmelserna till de vid 1902 och
1907 årens riksdagar antagna aflöningsstater, uppbära aflöningen oafkortad,
i förra fallet under högst 15 dagar och i senare fallet eller vid ledighet
af hänge anledningarna under tillsammans högst 45 dagar årligen.

Kommittén har i delen XVII föreslagit, att nämnda stadgande angående
kostnadsfri ledighet för svag hälsas vårdande må utbytas mot en
bestämmelse om rätt till semester under enahanda tid utan afdrag å aflöningsförmånerna.
I sammanhang därmed har kommittén hemställt, att
bevakningspersonalen skulle utöfver semestern äga vid tjänstledighet för
sjukdom under loppet af ett och samma kalenderår åtnjuta full aflöning
under högst 30 dagar.

I öfverensstämmelse med hvad i sistnämnda hänseende föreslagits, har
kommittén ansett maskinisten, förmännen och husmodern vid anstalten å
Bona böra äga att vid tjänstledighet för sjukdom bibehålla full aflöning
under högst 30 dagar om året.

Däremot har kommittén icke funnit kostnadsfri semester vara af behofvet
påkallad för befattningshafvande vid anstalten å Bona. Att sådan

föreslagits för ordinarie tjänstinnehafvare vid fångvårdsstaten, har hufvudsakligen
föranledts af dessas i allmänhet mycket bundna och instängda
tjänstgöring.

I detta sammanhang må erinras, att vid behandlingen af frågorna
om reglering af löneförhållandena in. in. för den till landsstaten hörande
fögderiförvaltningen samt för den vid skogsstaten anställda personalen
äfvensom för länsveterinärerna, kommittén icke ansett sig kunna tillstyrka
semester inom dessa tjänstegrupper.

Kommitténs uppfattning i detta hänseende har ock af Riksdagen
godkänts hvad skogsstaten och länsveterinärerna angår. Såsom bekant
äro aflöningsfrågorna för fögderiförvaltningens personal ännu icke slutbehandlade.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att, då tjänstinnehafvare vid uppfostringsanstalten
å Bona afliden, dennes änka eller efterlefvande familj
må medgifvas att bibehålla den tjänstinnehafvaren anvisade
bostadslägenheten till den dag, som vederbörande
styrelse finner lämpligt bestämma för lägenhetens frånträdande; att

beklädnadsersättning af 100 kronor årligen må
utgå till maskinisten och hvar och en af förmännen vid
ifrågavarande anstalt i öfverensstämmelse med hvad som
i nämnda hänseende varder bestämdt för bevakningspersonalen
vid fångvårdsstaten;

att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter må
enligt de närmare bestämmelser, som varda utfärdade,
lämnas åt maskinisten, förmännen och husmodern, men ej
åt deras familjer;

att vård i allmänt rum å allmänt sjukhus jämte
den förtäring, som under vistelsen därstädes af vederbörande
läkare föreskrifves, må, i de fall att uppfostringsanstaltens
läkare anser sådan vård nödvändig, få,

10—091010 Löneregleringshommitténs bet. XVIII.

Aflönings villkor.

efter vederbörande styrelses bedröfvande, af anstaltens
medel för maskinisten, förmännen och husmodern bekostas
under högst sex månader årligen, dock ej under det att
kostnadsfri ledighet åtnjutes", samt

att maskinisten, förmännen och husmodern må vid
tjänstledighet för sjukdom under loppet af ett och samma
kalenderår åtnjuta full aflöning, under högst trettio
dagar.

Beträffande de extra förmännen vid anstalten å Bona anser kommittén,
att för dem böra i tillämpliga delar gälla enahanda bestämmelser,
som för extra vaktbetjänte vid fångvårdsstaten, dock att den tid, hvarunder
extra förman vid Bona må äga att vid styrkt sjukdom uppbära viss del
af aflöningen, ej bör få utsträckas längre än till 30 dagar om året.

Vid uppgörande af förslag till aflöningsvillkor för innehafvare af
ordinarie befattningar vid statens uppfostringsanstalt å Bona har kommittén
sökt affatta dessa villkor i nära öfverensstämmelse med de uti
delen XVII (sid. 247—254) föreslagna aflöningsvillkoren vid fångvårdsstaten.

Beträffande sistnämnda villkor tillåter sig kommittén erinra, hurusom
vid deras affattande beaktats de aflöningsvillkor, som blifvit af Riksdagen
fastställda vid åtskilliga åren 1907 och 1908 tillkomna löneregleringar.

Såsom ofvan är nämndt, uttalade de för anordnande af uppfostringsanstalten
å Bona utsedda delegerade uti sin den 6 februari 1903 afgifna
promemoria såsom sin åsikt, att direktören och afdelningsbefälhafvare
borde vara berättigade att vid beräkningen af tjänstetid för rättigheten
till ålderstillägg räkna sig till godo jämväl föregående tjänstetid såsom
innehafvare af annan befattning i statens tjänst.

Beträffande denna fråga yttrade vederbörande departementschef
till statsi’ådsprotokollet den 12 januari 1904, att det syntes vara högeligen
välbetänkt, att en dylik förmån medgåfves, dock så begränsad, att
endast tjänstetid i befattning, som kunde anses likartad med de ifrågavarande,
Unge tagas i beräkning.

Enligt kommitténs uppfattning bör rättigheten i nämnda hänseende
uttryckligen begränsas till befattningar inom fångvården. Då kommittén
emellertid sökt i möjligaste mån åvägabringa öfverensstämmelse mellan
aflöningsförmånerna för befattningshafvande vid anstalten å Bona och vid
fångvårdsstaten, har kommittén trott sig böra föreslå, att, förutom direktör
och afdelningsbefälhafvare, äfven innehafvare af andra ordinarie befattningar
vid anstalten å Bona må för tillgodonjutande af ålderstillägg räkna
sig till godo den tid, hvarunder de innehaft motsvarande eller jämförlig
befattning vid fångvårdsstaten.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra anmäla, att kommittén
uti skrifvelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
föreslår ett motsvarande stadgande beträffande rätt för innehafvare af
ordinarie befattning vid fångvårdsstaten att tillgodoräkna sig tjänstetid
vid anstalten å Bona.

I delen XVII (sid. 252) har kommittén föreslagit, att direktör och
kamrerare vid fångvårdsanstalt äfven må för tillgodonjutande af ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, hvarunder de varit ordinarie tjänstemän
i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen, dock under de villkor i
ifrigt, som gälla för åtnjutande af fastställda aflöningsförmåner för nämnda
styrelse. Enahanda rätt har kommittén ansett jämväl böra tillkomma direktören
vid uppfostringsanstalten å Bona.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de med ordinarie befattning
vid statens uppfostringsanstalt å Bona förenade aflöningsförmåner
måtte stadgas följande villkor, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid nämnda
anstalt skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af anstalten
eller eljest kan varda stadgad;

att innehafvare af ordinarie befattning vid anstalten
jämväl skall vara skyldig att, med bibehållande

af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, låta
sig förflyttas till annan dylik anstalt eller till fångvårdsanstalt;
ägande han emellertid, därest förflyttningen sker
utan hans egen ansökning eller uttryckta önskan, åtnjuta
ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning vid uppfostringsanstalten
å Bona icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid nämnda uppfostringsanstalt
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som
är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af
hvad slag som helst, såframt ej vederbörande styrelse uppå
därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hederligt för tjänstgöringen vid uppfostringsanstalten,
finner uppdraget eller befattningen kunna få
tills vidare mottagas och bibehållas;

att, därest husmodern vid ifrågavarande anstalt
ingår äktenskap, hon skall vara skyldig afgå från befattningen,
om styrelsen så finner nödigt;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras för den tid,
befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
kostnadsfri ledighet, men för den tid, denne eljest varit
befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen; gällande enahanda beträffande den
husmodern tillkommande fria kosten;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen eller i de fall, där
aflöningen utgöres af arfvode, den del däraf, som icke
anses såsom tjänstgöringspenningar, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda an -

gelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten, utöfver sina tjänstgöring spenning ar och,
hvad husmodern beträffar, den fria kosten, afstå sä mycket
af lönen eller arfvodet, som erfordras för befattningens
uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;

att, därest tjänstinnehafvare i följd af kroppsskada,
ådragen under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen
till tjänstgöring, aflöningen å stat må, såsom undantag
frän hvad ofvan är stadgadt, kunna, efter styrelsens
bepröfvande, oafkortad utgå till honom under
högst sex månader; ankommande på pröfning af Kungl.
Majd, till huru stor del aflöning kan böra utgå till den
skadade efter omförmäla tid af sex månader;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhällit sig från tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke af styrelsen pröfvas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära
något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af kostnadsfri ledighet, tjänstinnehafvare
af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning vid anstalten, densamma, mot åtnjutande
af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
eller däremot svarande belopp, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att beträffande förhöjning af aflöning en efter viss
tids fortsatt innehafvande af tjänst i samma lönegrad tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under villkor, att innehafvaren under mer
än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
kostnadsfri ledighet, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
förhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd;

att löntagare därvid bör tillgodoräknas den tid,
som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen;

att innehafvare af ordinarie befattning vid ifrågavarande
anstalt äger att i fråga om rätt till ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, han varit innehafvare
af motsvarande eller jämförlig ordinarie befattning vid
fångvår dsstaten;

att direktören vid uppfostringsanstalten äfven må
för tillgodonjutande af ifrågavarande aflöning sförhöjning
räkna sig till godo den tid, hvarunder han varit ordinarie
tjänsteman i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen, dock
under de villkor i öfrigt, som gälla för åtnjutande af
fastställda aflöning sför maner för nämnda styrelse;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af aflöning sförhöj ning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till
pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att maskinisten, förmännen och husmodern må vid
tjänstledighet för sjukdom under loppet af ett och samma
kalenderår åtnjuta full aflöning under högst trettio dagar;

att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter, enligt
de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar, lämnas
åt de sist omförmäla befattning skafvandena, men ej åt
deras familjer;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut; gällande enahanda förhållande i de
fall, där aflöning en utgör es af arfvode, den del där af,
som icke anses såsom tjänstg öring spenning ar;

att, därest tjänstinnehafvare afiider i följd af
olyckshändelse, timad under tjänsteutöfning, ett belopp,
motsvarande den aflidnes aflöning för en månad, må
såsom begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo;

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya aflöning sstatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;
samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed. I

I sammanhang härmed och i anslutning till hvad kommittén föreslagit
beträffande extra personal vid fångvårdsstaten, tillåter sig kommittén
hemställa,

att, då vid uppfostringsanstalten å Bona anställd
extra förman afliden, må, därest och i den mån styrelsen

så prof var skäligt, den för honom bestämda aflöning en
utgå till månadens slut;

att, då sådan extra befattning skafvande afliden i
följd af olyckshändelse, timad under tjänsteutöfning, ett
belopp, motsvarande den aflidnes aflöning för en månad,
må såsom begrafningslijälp tilldelas hans dödsbo; samt
att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter må,
enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar,
lämnas jämväl åt ifrågavarande befattning skafvande, men
ej åt deras familjer.

Pensions- Enligt § 1 i lagen den 11 oktober 1907 tillkommer rätt till pension

åldern för . n _ . 1

maskinist ochvin årgång tran tjänst, med vissa undantag och under stadgade villkor,
forman. en pvar ordinarie innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit
fastställd af Konungen och Riksdagen.

Jämlikt § 5 i samma lag inträder i allmänhet rätten till hel pension
för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda 67 lefnads- och 35 tjänstår samt
för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänstår.
1 fråga om vissa kategorier af tjänstinnehafvare har emellertid, på grund
af tjänstens särskilda beskaffenhet och de kraf, densamma ställer på vederbörandes
krafter, eller af andra orsaker, medgifvits rätt till hel pension
vid lägre lefnads- eller tjänsteålder. Sålunda inträder för den manliga
bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna rätt till hel pension vid 65
lefnads- och 35 tjänstår. För den kvinnliga bevakningspersonalen inträder,
enligt Kungl. Maj:ts tolkning af § 5 i pensionslagen, nämnda rätt såsom
för kvinnliga tjänstinnehafvare i allmänhet vid 60 lefnads- och 30 tjänstår.

I fråga om skyldighet att från tjänsten afgå gäller i allmänhet enligt
ifrågavarande lag, att tjänstinnehafvare är pliktig afgå vid uppnåendet
af den för rätt till hel pension stadgade lefnad såldern, Konungen eller, där
viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten afskeda, den myndigheten
obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren
pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
dock icke i något fall längre än till fyllda 70 år.

Det synes kommittén, att pensionsåldern för maskinisten och förmännen
vid uppfostringsanstalten å Bona bör bestämmas i enlighet med
hvad som gäller för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna.

Kommittén hemställer fördenskull,

att för maskinisten och förmännen vid statens uppfostringsanstalt
a Bona skall i fråga om skyldighet att
af9& från tjänsten äfvensom i fråga om rätt till pension
gälla hvad enligt lagen den 11 oktober 1907, angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, gäller för den
manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna.

11—091010 Löneregler ing skommitténs bet. XVIII.

Stat.

Enligt kommitténs förslå» skulle den ordinarie aflöningsstaten för
uppfostringsanstalten å Bona få följande utseende:

	Kronor.
		Tjänst-
	Lön eller	görings-
	motsva- rande.	pennin-gar eller motsva-	Summa.
		rande.
				(Efter 5 år kan lönen höjas med
1 direktör ........	3,000	1,500	4,500	500 kronor och efter 10 år 1 med ytterligare 500 kronor.
1 predikant och förste lä-				[Efter 5 år kan den del af arf-
rare, arfvode.....	1,500	1,000	2,500	1 vodet, som motsvarar lön, höj as l med 500 kronor.
				[Efter 5 år kan den delafarfvodet,
1 andre lärare, arfvode . .	900	700	1,600	1 som motsvarar lön, höjas med ] 200 kronor och efter 10 år
				[ med ytterligare 200 kronor.
1 afdelningsbefälhafvare, till-
lika jordbruksledare . .	1,200	900	2,100	Efter 5 år kan lönen höjas med
1 afdelningsbefälhafvare . .	900	700	1,600	1 200 kronor och efter 10 år \| med ytterligare 200 kronor.
1 bokhållare.......	900	700	1,600
1 maskinist.......	700	600	1,300	Efter 5 år kan lönen höjas med
1 förman........	600	500	1,100	l 100 kronor och efter 10 år \| med ytterligaro 100 kronor.
9 förmän........	5,400	4,500	9,900
				(Efter 5 år kan lönen höjas med
1 husmoder, jämte fri kost	500	100	600	J 75 kronor och efter 10 år med \| ytterligare 75 kronor.
läkararfvode.......	—	—	500
Summa	—	—	27,300

Åt de vid anstalten å Bona anställda befallningshafvande, som åt- Kostnadanjuta
aflöning från förslagsanslaget till aflöningar åt tjänstemän och betjänte beriiknin9''

därstädes, hafva aflöningarna, oafsedt ålderstillägg, för år 1910 beräknats
till ett sammanlagd t belopp af............kronor 24 450.

Den af kommittén föreslagna ordinarie aflöningsstaten,
hvilken, likaledes oberäknadt ålderstillägg, slutar å ... » 27,300

öfverstiger alltså förstnämnda summa med 2,850 kronor.

De befallningshafvande enligt kommitténs förslag tillkommande ålderstillägg
torde böra utgå af andra hufvudtitelns gemensamma anslag till
ålderstillägg.

Da, såsom förut är antydt, det arfvode af 400 kronor för orgelspelning
vid gudstjänsterna samt elevernas undei''visning i sång, hvilket för
närvarande utgår till andre läraren från förslagsanslaget till kost och beklädnad
m. m., icke vidare skulle ifrågakomma, uppstår alltså i detta hänseende,
^ vid bifall till kommitténs förslag, en besparing å sistnämnda anslag.

A andra sidan torde böra tillses, att å samma anslag finnes tillgång
till erforderligt belopp för beklädnadsersättningar åt vissa befattningshafvande.

Kommittén antager, att i sammanhang med den reglering af löne- Nya eller fSrförhållanden
in. m. beträffande statens uppfostringsanstalt å Bona, hvarom
kommittén nu framlagt förslag, nya eller förändrade stadge- eller instruk- str^Hons.
tionsbestämmelser komma att utfärdas för anstalten och där anställda ^e_bestamme,serfattningshafvande
och att i samband därmed förenklingar i arbetssätt m. in.
varda i erforderliga hänseenden tillgodosedda. Det torde ock vara angeläget
att därvid, i anslutning till bestämmelser i åtskilliga af Kungl. Maj:t
utfärdade instruktioner, uttrycklig föreskrift meddelas därom, att, då behofvet
så fordrar, hvarje befattningshafvande skall, utan afseende å stadgad
arbetsfördelning, lämna det biträde vid anstalten, som påkallas af
vederbörande.

Utdrag af protokoll, hållet hos den af Kungl. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. m.

1909 den 22 juni.

N ärvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar Grefve Klingspor, Carl Persson, af
Callerholm och Vide, äfvensom Herrar Almquist och Leander.

§ I Behandlades

frågorna om reglering af löneförhållanden m. in. beträffande
statens uppfostringsanstalt å Bona; och beslöt kommittén att med
underdånig skrifvelse af denna dag till Kungl. Maj:t öfverlåmna förslag i
ämnet, innefattadt i delen XVIII af kommitténs betänkanden.

Herr Leander afgaf därvid följande särskilda yttrande:

»Undertecknad har ej kunnat dela kommitténs åsikt, att den afdelningsbefälhafvare,
som det åligger att ha uppsikt öfver verkstäderna
och öfvervaka elevernas utbildning i skilda yrken, icke själf behöfver vara
yrkeskunnig. Tvärtom bör lian, enligt min mening, för att kunna rätt
fylla sin uppgift icke blott äga praktisk blick och godt omdöme utan äfven
ha förskaffat sig en ganska mångsidig fackkunskap, som fullt ut torde
motsvara den, som af kommittén förutsatts böra finnas hos den andre afdelningsbefälhafvaren
eller jordbruksledaren.

Denne sistnämnde har af kommittén i viss man jämförts med jordbruksledaren
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö och tilldelats samma be -

gynnelseaflöning som denne. Det kan emellertid ligga lika nära till hands
att i flera hänseenden jämföra verkstadsföreståndaren å Bona med arbetsföreståndarna
vid vissa centrala fångvård sanstalter, h vilka sistnämnda tjänstinnehafvare
enligt kommitténs förslag i likhet med jordbruksledaren å
Svartsjö erhållit assistents ställning och aflöning.

Då jag i hvarje fall hyser den uppfattning, att elevernas yrkesutbildning
efter de olika anlagen med nödvändighet krafvel'', att de båda
afdelningsbefälhafvarna besitta samma skicklighet och insikter, hvar och
en på sitt område, har jag ej kunnat biträda kommitténs förslag att sätta
aflöningsförm ån er n a olika för ifrågavarande båda befattningshafvande och
sålunda gifva den ene en fördelaktigare ställning än den andre.

Hänsyn bör äfven tagas därtill, att de båda afdelningsbefälhafvarnas
uppgift i öfrigt är helt och hållet densamma. Enligt den för anstalten
utfärdade stadgan skall hvar och en af afdelningsbefälhafvarna närmast direktören
vara föreståndare för och utöfva tillsyn öfver den afdelning af eleverna,
som är åt honom anförtrodd, samt ansvara för ordningen inom densamma.
Det skulle följaktligen väcka ett enligt mitt förmenande icke oberättigadt missnöje
hos verkstadsföreståndaren, om han, som måste bära samma ansvar och
fullgöra samma arbete som den andre afdelningsbefälhafvaren, dock nödgades
nöja sig med betydligt mindre aflöning. Enär det måste anses med rätt
och billighet öfverensstämmande, att fullt motsvarande befattningar lika
aflönas, har jag fördenskull inom kommittén påyrkat, att jämväl den afdelningsbefälhafvare,
som har att svara för verkstadsdriften med dess
mångskiftande bestyr, måtte erhålla samma aflöningsförmåner, som af kommittén
föreslagits för jordbruksledaren, och tillåter jag mig på grund af
det anförda hemställa,

att för livar och en af de häda afdelningsbefälhafvarna
aflöningen må bestämmas till 2,100 kronor,
där af 1,200 i lön och 900 i tjänstgöring spenning ar,
hvartill kunna komma två ålder stillägg till lönen, hvardera
å 200 kronor, efter fem och tio år.i>

fn fidem:

Elis Sidenbladh.