UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1910:3)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖKANDE

LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

XVII.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

FÅNGVÅRDSSTYRELSEN OCH FÅNGVÅRDSSTATEN.

082240

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1909

INNEHÅLL.

Underdånig skrifvelse till Konungen .
Betänkande och förslag.

Fångvårdsstyrelsen.

Inledning...........

Fångvårdsstyrelsens ämbetsverksamhet

Aflöningsförhållanden.........

Inkommen framställning.......

Kommitténs förslag.

Fångvårdsstyrelsens organisation.........

Förhållandet mellan instruktion och arbetsordning''
Ärendens afgörande i generaldirektörens frånvaro
Särskilda åligganden för generaldirektören . . . .
Utsträckt befogenhet för byråcheferna
Särskild föredragande i byråchefs ställe

Styrelsens arbetskontor............

Arbetskontorets föreståndare ....

Sekreterare för arbetsärenden. Styrelsens notarie och ombudsman

Öfriga tjänstemannabefattningar hos styrelsen......

Antalet ordinarie vaktmästare........

Extra biträdespersonal..........

.Kompetensfordringar.........

Aflömngsförmåner för den ordinarie personalen i fångvårdsstyrelsen

Utsträckt arbetstid..........

Aflöningsvillkor........

22io/os. Löneregleringskommittém bet. XVII.

. 36.
. 37.
. 2>

. 38.
. 39.
. 40.
. »

. 42.
. 44.
. 47.

. 48.

. 50.

. 53.

. 57.

. 60.

Anslag till arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar

Ifrågasatt öfverflyttning af det s. k. straffregistret till fångvårdsstyrelsen . 78.

F ångvårdsstaten.

Inledning...................

Fångvårdsstatens organisation och verksamhet

Centrala fångvårdsanstalter........

Länsfängelser och kronohäkten......

Aflöningsförhållanden vid fångvårdsstaten.

A. Tjänstemän...........................

Tjänstemän vid centralfängelser och tvångsurbetsunstalter . . . 104.

Tjänstemän å ordinarie stat..............5

Tjänstemän aflönade af förslagsanslaget.........H9-

Tjänstemän vid länsfängelser och kronohäkten........122.

Tjänstemän å ordinarie stat..............»

Tjänstemän aflönade af förslagsanslaget.........182.

Fråga om semester
Vikariatsersättning ar

B. Vaktbctjäningen.....

Inkomna framställningar . .

133.

135.

152.

Kommitténs förslag.

Särskilda slag af fångvårdsanstalter..................

Förvaltningens organisation och aflöningsförhållanden...........

A) Tjänstemän.........................

Befattningarnas art och antal...............

Kompetens........................

Aflöning.........................

B) Bevakningsjtersonalen.....................

C) Vissa särskilda bestämmelser..................

Förmån af fri bostad jämte bränsle eller ersättning därför . .
Beklädnadsersättning...................

181.

190.

191.

196.

198.

210.

221.

227.

Sid.

Fri läkarvård och medicin................. 228.

Semester eller annan kostnadsfri ledighet.......... 229.

Aflöningsförmåner vid förordnande å tjänst under vakans . . 232.
Upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet .... 233.

Personliga aflöningstillägg m. m............... 234.

Yissa förmåner för extra vaktbetjänte............ 243.

Gratifikationer. ...................... 244.

Aflöningsvillkor vid fångvårdsstaten.................. 247.

Förenklingar i arbetssätt in. in..................... 257.

Förslag till stater jämte kostnadsberäknin g.

Förslag till stater........................ 265.

Fångvårdsstyrelsen....................»

Fångvårdsstaten...................... 266.

Kostnadsberäkning........................ 275.

Fångvårdsstyrelsen ....................»

Fångvårdsstaten...................... 276.

Sär skild t yttrande...................... 279.

Bilagor..............................281.

Sammanställning af aflöningar till tjänstemän vid fångvårdsstaten enligt

nu gällande bestämmelser samt enligt särskilda förslag .... »
Förteckning öfver antalet befallningshafvande af angifna slag, som för
tillgodoseende af bevakningstjänst och arbetsdrift anses erforderligt
vid fångvårdsanstalterna efter föreslagen omorganisations

genomförande..... 295.

Uppgift å aflöningar till vissa befallningshafvande på förslag sstaten för

år 1909, enligt beräkning................. 297.

Till KONUNGEN.

Ten kommitté, som Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatt
för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden m. m., öfverlämnade med under -

dåni«■ skrifvelse den 20 februari 1909 betänkande, delen XVI, angående

länsveterinärerna.

Sedermera har kommittén den 15 mars 1909 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande angående lönereglering för chef, ledamöter och vaktmästare
vid öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

Kommittén får härmed i underdånighet öfverlämna delen XVII af
kommitténs betänkanden, innefattande förslag rörande reglering af löneförhållanden
in. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.

I de arbeten, hvilkas resultat föreligga i detta betänkande, hafva
undertecknad Almquist för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten samt
undertecknad Leander för fångvårdsstaten deltagit i anledning af Eders
Ivungl. Maj:ts nådiga förordnanden för oss att vara ledamöter af kommittén,
eu hvar under den tid det ämbetsverk eller den myndighet, han tillhörde,
utgjorde föremål för kommitténs behandling, samt undertecknad
Almquist jämväl under den tid, då fångvårdsstatens reglering behandlades.

Förste revisorn i kammarrätten H. Schultzberg, hvilken, på underdånig
ansökning, den 22 januari 1909 entledigades från uppdraget att
vara ledamot af kommittén, har deltagit i de förberedande arbetena för
det nu öfverlämnade betänkandet.

Vid detta betänkande är fogadt ett särskildt yttrande, som gemensamt
afgifvits af undertecknade af Callerholm, Almquist och Leander.

Stockholm den 23 mars 1909.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Viktor Almquist. Th. af Callerholm. Philip Kling svor.
Ulrik Leander. Carl Persson. Ivar Wijk.

Elis Sidenbladh.

Fångvårdsstyrelsen.

Inledning*.

De skiftande uppgifter, fängelseväsendet af ålder haft att fylla, framkallade
redan tidigt olika slags anstalter, hvilka allt efter ändamålet eller
förläggningen kommo att stå under ledning af skilda myndigheter. Sålunda
kom öfverinseendet att utöfvas af krigskollegium öfver fästningsfängelserna,
af förvaltningen af sjöärendena öfver arbetshusen och häktena i
Karlskrona, af kommerskollegium öfver spinnhusen i Norrköping och Göteboig,
af öfverståthållarämbetet öfver spinn- och korrektionshusen i Stockholm
samt af Konungens befallningshafvande öfver läns- och kronohäktena.

I den mån emellertid straffbegreppet började förenas med känslan af
samhällets plikt att taga verklig vård om de fångna, insågs önskvärdheten
att åstadkomma större enhet och ansvarighet i ledningen.

Den 3 november 1820 tillsattes en kommitté för afgifvande af förslag
till fångvårdens ordnande, och den 5 mars 1823 afgaf nämnda kommitté
ett betänkande, hvari såsom bästa sättet för främjande af fångvårdens
uppgift framhölls bildandet af ett sällskap, som kunde få sig anförtrodt
att öfva uppsikten öfver fångarnas behandling i alla fängelser. ° Detta sällskap
borde stå under ledning af en centralkommitté i hufvudstaden.

Förslaget, som tog sikte på fångvårdens humanitära uppgift, mottogs
välvilligt af Riksens Ständer och föranledde äfven en skrifvelse från
Kungl. Maj:t af den 3 februari 1825, genom hvilken lades första grunden
till en centralstyrelse för fångvård särenden.

I denna skrifvelse säges, att någon enhet och fullständighet i styrelsen
af fängelser och arbetsinrättningar i riket svårligen vore att förvänta,
så länge vården och förvaltningen af desamma vore delad på flera auktoriteter.
Kungl. Maj:t ville därför bifalla och befordra inrättandet af ett
sådant sällskap, som kommitterade föreslagit, samt tillika uppdraga åt tre
personer att utgöra styrelse öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar.

224%8. LöneregleringsJcommitténs bet. XVII. i

1820 års
kommitté.

K. skr. 3''2
1825.

Meningen torde hafva vant, att sällskapet skulle omhändertaga arbetet
för fångarnas upprättelse, själfva personalvården, under . det att
styrelsen skulle ombesörja den yttre förvaltningen. Öå emellertid något
sällskap icke kom till stånd, fick styrelsen naturligen öfvertaga ledningen
äfven af det humanitära arbetet, något som allt sedermera förblifvit eu af
dess viktigaste uppgifter.

Inströ1,1835. Först den 7 mars 1835 utfärdades fullständig instruktion för »styrelsen

öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket». Denna styrelse, som skulle
bestå af en allena beslutande ordförande med titel af »generaldirektör öfver
fängelser och arbetsinrättningar i riket» och två ledamöter, fick i instruktionen
sig ålagdt att hafva öfverinseende och ledning i allmänhet af
fångvården. Men den speciella tillsynen och förvaltningen inskränktes
till arbets- och korrektionsinrättningarna.

K. br.ts/H och Fn vidsträcktare befogenhet erhöll styrelsen dock redan ar 1841, i

8U U 1841'' det att å densamma öfverflyttades genom särskilda kungl. bref dels den
23 november förvaltningen af de till fångars vård och underhåll anslagna
medel och dels den 30 i samma månad alla frågor rörande nybyggnad
och underhåll af läns- och kronohäkten. Dessa sistnämnda fängelser hafva
dock allt framgent förblifvit under speciell tillsyn af Konungens befallningshafvande,
som i fråga om dem bibehållit jämväl en stor del af den ekonomiska
förvaltningen.

instr. w/n '' Af de förändrade förhållandena påkallades ny instruktion för styrel1859''
sen. Sådan utfärdades den 16 december 1859. I denna instruktion erhöll
ifrågavarande myndighet sin nuvarande benämning fångvårdsstyrelsen.

Styrelsen skulle fortfarande bestå af en allena beslutande ordförande,
som vore generaldirektör öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar,
samt två ledamöter, benämnda departementschefer. 1 öfrigt skulle ämbetsverkets
tjänstemän vara 16.

k. br. 5/i 1869. Genom förenkling i arbetssättet och med tillämpning af grundsatsen

att icke anställa särskilda tjänstemän hufvudsakligen för renskrifning blef
det möjligt att, med föranledande af kungl. bref den 5 januari 1869,
verkställa inskränkning af antalet tjänstemän, så att dessa i det af styrelsen

den 18 november 1873 afgifna förslag till stat kunde upptagas till allenast
9, oberäknadt verkets chef och ledamöter.

en ar 1874 tillsätta kommittén för reglering af de förvaltande 1874 års fåneämbetsverkens
och myndigheternas löneförhållanden in. in afgaf den 9 r,e9,erin^-november 1876 betänkande angående fångvårdsstyrelsen. °

. I detta betänkande förordades i fråga om styrelsens organisation den
förändring, att vissa betydelsefullare ärenden skulle handläggas genom samälld
öfverläggning och beslut, till följd hvaraf generaldirektören icke skulle
vara allena beslutande i dessa ärenden.

Kommitterade föreslogo ock, att styrelsens dåvarande två »departement»
skulle förändras till två byråer, nämligen en kansli- och en kameralbyra,
under hvar sin byråchef. Med förändringen i nämnda hänseende afså°-s
hufvudsakligen, dels att chefskapet öfver de underlydande tjänstemännen
skulle ofvertagas omedelbart af vederbörande byråchef och således upphöra
ej mindre för sekreteraren inom kansliafdelningen än äfven för kamreraren
inom kameralafdelningen och dels att icke heller i andra afseenden kameralafdelmngen
såsom dittills skulle utgöra ett fristående, i viss mån från
byråchefen afskildt kontor, till hvilket ärenden remitterades för afgifvande
åt utlåtanden.

A kanslibyrån skulle vara anställda såsom dittills en sekreterare, eu
registrator och en notarie, hvaremot förut befintliga två kanslisttjänster,
hvilka redan tidigare bestämts till indragning, äfven af kommitterade beiunnos
obehöfliga. Vidare indragningar af ordinarie tjänster å kanslibyrån
kunde, enligt kommitterades åsikt, icke ifrågasättas. Beträffande fördelningen
af göromålen föreslogs — under erinran att registrator, i sammanhang
med kanslisttjänsternas indragning fått sig ålagdt att föra styrelsens
protokoll — att denna skyldighet jämte ombudsmannagöromålen
skulle öfvertagas af notarien, hvaremot registrator borde få i uppdrag
att besörja upprättandet af de till personalredovisningen för fångvårdsirn
rättningarna hörande statistiska tabeller jämte den därmed sammanhängande
skriftväxlingen.

Beträffande den kamerala afdelningen uttalade sig kommitterade
för lämpligheten däraf, att den styrelsens tjänstemän åliggande revision
af fångvårdens räkenskaper måtte komma att upphöra och dessa räkenskaper
undergå specialgranskning allenast i kammarrätten. Kommitterade
hemställde ock, att besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut i
frågor om tillämpning af de utaf fångvårdsstyrelsen utfärdade årliga stater
måtte få anföras omedelbart hos Kungl. Maj:t. Så länge nämligen dessa
mål, som anginge enskildas fordringsanspråk hos statsverket, fortfarande
fullföljdes hos styrelsen, funnes för dem tre instanser, under det att för
dylika fordringsanspråk, anmälda omedelbart hos styrelsen, endast funnes
två. Styrelsen såsom inellaninstans borde, enligt kommitterades åsikt,
kunna undvaras.

Det syntes kommitterade, att i samband med föreslagna förenklingar
den befintliga kamrerartjänsten skulle kunna indragas och därmed förenade
göromål fördelas å kameralbyråchefen och en kammarförvant, tillhörande
första tjänstegraden.

Enligt 1859 års instruktion förestod kamreraren styrelsens kammarkontor,
och han hade i nämnda hänseende, bland annat, att emottaga och
till behörig handläggning befordra alla till kontoret öfverlämnade mål samt
emottaga, till styrelsen ingifva och, där så funnes nödigt, med eget yttrande
beledsaga de framställningar, som af kontorets tjänstemän afgåfvos å tjänstens
vägnar. Kommitterade ansågo, att det omedelbara chefskapet öfver
kameralafdelningen borde öfvertagas af vederbörande byråchef. Därefter
skulle för kameralbyråns arbeten ej behöfvas annan ordinarie personal,
förutom byråchefen, än en kammarförvant, en kassör, tillika bokhållare,
och två revisorer.

För de göromål hos styrelsen, som icke kunde utföras af ofvan angifna
ordinarie tjänstemän, erfordrades emellertid en ytterligare personal,
delvis med särskilda fackinsikter.

Kommitterade föreslogo i sådant hänseende, att styrelsen skulle äga
att på lämpligaste sätt betinga sig det arkitektbiträde, som kunde finnas
erforderligt, äfvensom antaga särskild läkare till biträde i frågor rörande
hälsovården. I öfrigt måste styrelsen sättas i tillfälle att i anledning af

semestrar, tjänsteresor m. m. kunna få använda till sitt biträde extra
ordinarie tjänstemän. Dessas hjälp måste i följd af de föreslagna inskränkningarna
i den ordinarie personalens antal anlitas i betydligt högre grad
än förut.

Vid 1862—1863 årens riksdag hade medel beviljats för anställande
af en intendent och chef för styrelsens byggnadskontor äfvensom af en
s. k. extra konduktör, för att biträda den förre och vid dennes bortovaro
kunna tillhandagå styrelsen. Då under de följande åren fångvårdens byggnadsföretag
blefvo mindre omfattande, i det att cellfängelserna i länen till
största delen fullbordats, framhöll Riksdagen år 1869, att den speciella
tillsynen öfver samtliga fångvården tillhöriga byggnader samt skyldigheten
att vaka öfver ifrågakommande byggnadsarbetens behöriga verkställande
syntes utan olägenhet och till minskning i kostnaden kunna öfverflyttas
på öfverintendentsämbetet; och anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes
låta tillse, huruvida icke genom förändrad anordning af tillsynen öfver
fångvårdens byggnader hela eller större delen af ifrågavarande anslag skulle
kunna besparas.

Fångvårdsstyrelsen, hvars yttrande i anledning däraf inhämtades,
anförde i underdånig skrifvelse den 10 december 1869, att, äfven om den
speciella tillsynen öfver byggnader m. in. öfverflyttades till öfverintendentsämbetet,
styrelsen dock fortfarande hade behof att anlita byggnadskunnig
person. Styrelsen hade nämligen under sin disposition de för
nödiga förändrings- och reparationsarbeten vid fängelserna anvisade medel
och måste därför fortfarande äga att handlägga förekommande frågor om
och på hvad sätt dessa arbeten borde verkställas. Det skulle dessutom
leda till onödig omgång samt oreda och brist på enhet i förvaltningen,
om den ena ämbetsmyndigheten ägde förordna i nämnda hänseende och en
annan tillse verkställigheten.

Kungl. Maj:t fann frågan om öfverintendentsämbetets anlitande för
ifrågavarande göromål icke under dåvarande förhållanden böra föranleda
åtgärd; och 1871 års Riksdag beviljade fortfarande arfvode till en byggnadsintendent
hos fångvårdsstyrelsen, dock under anhållan, att Kungl. Maj:t
ville, då omständigheterna kunde därtill föranleda, låta utreda, huruvida

icke tillsynen öfver fångvårdens byggnader kunde anordnas på lämpligare
sätt.

Nya omfattande byggnadsföretag blefvo emellertid snart beslutade.

Äfven oberäknadt dessa ansåg 1874 års löneregleringskommitté underhåll,
reparation och erforderliga förändringar af fängelsebyggnader för framtiden
komma att göra ett byggnadskunnigt biträde behöflig^ för fångvårdsstyrelsen.
Det syntes dock kommitterade, att ifrågavarande befattning icke
borde i något hänseende betraktas såsom ordinarie tjänst och att fördenskull
arfvode till bestämdt belopp icke borde i staten uppföras för arkitekten
utan beloppet endast tagas i beräkning vid bestämmandet af det
anslag, som ställdes till styrelsens förfogande för aflönande af extra
biträden.

Sä borde enligt kommitterades mening ske jämväl i afseende å arfvodet
till en styrelsen biträdande läkare. En sådan hade varit anställd
hos styrelsen allt sedan år 1845. Den 17 oktober nämnda år hade Kungl. •

Magt meddelat förordnande för en läkare att biträda styrelsen vid behandlingen
af ärenden rörande hälsovården. Visserligen hade Riksens Ständer
i skrifvelse den IG april 1851 uttalat, att det till läkaren utgående arfvodet
syntes kunna indragas. Men då anlitande af sundhetskollegium för *

erhållande af dess. utlåtande i frågor rörande hälsovården vid fängelserna
skulle medföra omgång och hos nämnda ämbetsverk måhända icke alltid
kunde förutsättas den närmare kännedom af fängelserna, som en särskild
läkare borde äga, ansåg fångvårdsstyrelsen befattningen böra bibehållas.

Då styrelsen sedermera den 10 december 1869 afgaf underdånigt
utlåtande angående väckt fråga om nedsättning i ordinarie anslaget för
styrelsen, fann styrelsen sig dock böra framhålla, att arfvodet för särskildt
läkarebiträde för framtiden skulle kunna undvaras, därest den redogörelse
för sjukvården inom fängelserna, som inginge i styrelsens årliga berättelse
om fångvården, komme att öfverflyttas till sund hetskollegii allmänna berättelse
om sjukvården och därest ifrågavarande biträde kunde genom
nämnda kollegium eller annorledes blifva att tillgå för styrelsen.

Sundhetskollegium afstyrkte emellertid detta förslag, och enligt nådigt
bref den 25 maj 1870 fann Kungl. Maj:t den väckta frågan om indrag -

ning af arfvodet åt den biträdande läkaren hos fångvårdsstyrelsen icke
föranleda till någon åtgärd.

Jämväl 1874 års löneregleringskommitté stannade vid den uppfattningen,
att medel äfven fortfarande lomme att erfordras till bekostande
af ett läkarebiträde åt fångvårdsstyrelsen.

I afseende å vaktbetjäningen bos styrelsen föreslogo kommitterade,
i likhet med hvad förut funnits behötligt, två vaktmästare, af hvilka den
ene såsom i en del andra verk borde i stat uppföras såsom förste vaktmästare.

Öfver kommitterades förslag afgaf fångvårdsstyrelsen underdånigt
yttrande den 24 november 1876. Styrelsen hemställde däri, att ordföran- yttrande
dens rätt att allena besluta icke måtte upphäfvas äfvensom att kommit- u/n 1876''
terades förslag om förändrad ordning i afseende å fångvårdsräkenskapernas
granskning då ej måtte blifva föremål för Kungl. Maj:ts beslut. Mot kommitterades
förslag i öfrig!, så vidt de här ofvan berörts, hade styrelsen
icke något att erinra.

I särskild! yttrande framhöll dock kameraldepartementets chef sina Afvikande meJ
. , , ning af kame betänkligheter

mot kamrerartjänstens indragning och ersättande med eu raideparte tjänst

af första graden. År 1845 befunnos de till kameralledamotens mentschefenhandläggning
hörande ärenden vara af den omfattning, att han ansågs icke
ensam kunna bestrida desamma, och blef till följd däraf eu extra kameralledamot
förordnad, hvilken sedermera ända till år 1860 föredrog och
handlade anmärkningsmål. Därefter återföll detta arbete å ordinarie kameralledamoten;
och att ytterligare pålägga honom en del af kamrerarens
göromål, såsom kommitterade föreslagit, syntes kameraldepartementschefen
icke lämpligt, helst, enligt hans åsikt, någon större enkelhet i göromålens
behandling eller andra väsentligare fördelar ej kunde hämtas af kamrerartjänstens
utbytande mot en kammarförvantsbefattning.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 22 december 1876 af kom- /(. proposition
mitterades betänkande afstyrkte chefen för justitiedepartementet förslaget ''"riksdag0™
om en del ärendens undantagande från generaldirektörens allena be -

slutanderätt. Däremot tillstyrkte han förslaget om förändring af fångvårdsstyrelsens
dåvarande två departement till en kansli- och en kameralbyrå.

I fråga om kamrerareänsten anslöt han sig till den af kame1
alledamoten i styrelsen uttalade åsikt, enär äfven efter öfverflyttande
å kamel albyi åchefen af en del af kamrerarens förutvarande åligganden
många andra göromål dock återstode för kamreraren af den vikt, att
de icke lämpligen kunde anförtros åt en första gradens tjänsteman.
Dessutom hade fångvårdsstyrelsen i denna punkt anslutit sig till kommitterades
förslag under den förutsättning, att kameralbyråchefen skulle befrias
från handläggning af revisionsärenden och åtskilliga besvärsmål; men förslaget
om dessa ärendens öfverflyttning till andra myndigheter hade ännu
icke vunnit pröfning och godkännande. Chefen för justitiedepartementet
ansåg fördenskull att kamrerar tjänsten borde bibehållas.

Äfvenledes hemställde han, i likhet med fångvårdsstyrelsen, att den
af kommitterade ifrågasätta förändrade ordning i afseende å fångvårdsräkenskapernas
granskning icke måtte då blifva föremål för Kungl. Maj:ts beslut.
Den omständighet, som kommitterade anfört till stöd för förslaget
att styl elsen ej vidare skulle taga befattning med vissa besvärsmål, syntes
chefen för justitiedepartementet icke innefatta tillräckligt skäl vare sig att
undandraga den förvaltande centralmyndigheten det tillfälle att öfverse
gifna föreskrifters tillämpning, som bereddes genom pröfningen af dylika
besvär, eller att öka antalet af de besvärsmål, som droges under Kungl.
Maj:ts pröfning i statsrådet.

Beträffande öfriga ofvan omnämnda delar af kommitterades förslag
hade chefen för justitiedepartementet icke något att erinra.

JÄ.. Hvad han hemställt vann Kungl. Majrts bifall och, efter framställning
i proposition n:r 4 vid 1877 års riksdag, äfven Riksdagens godkännande
(skrifvelse den 19 maj 1877, n:r 44).

Instr. -Al Ben nya organisation af fångvårdsstyrelsen, som sålunda beslutats,

1877. blef närmare bestämd i den af Kungl. Maj:t den 22 november 1877 utfärdade
instruktion för styrelsen (svensk författningssamling n:r 46).

§ 1. Enligt denna instruktion utgöres styrelsen af en generaldirektör och

två byråchefer, den ene för kansliärenden och den andre för kameralärenden.

Uti alla till fångvårdsstyrelsen hörande mål äger generaldirektören §§ 9 o. 10.
allena besluta. Hvar och en af byråcheferna har att inför generaldirektören
föredraga de till vederbörande byrå hörande ärenden och därvid
tillkännagifva sin mening i frågan. Jämväl den andre byråchefen bör deltaga
i öfverläggning till beslut i vissa närmare angifna ärenden af större
vikt äfvensom sådana, som generaldirektören finner skäl att göra till föremål
för samfälld öfverläggning. Byråchef, som deltager i ett ärendes
handläggning, men ej instämmer i generaldirektörens beslut, skall till protokollet
låta anteckna sin särskilda mening.

I generaldirektörens frånvaro inträder, där ej Kungl. Maj:t särskilt § 13-annorlunda förordnar, äldste byråchefen, med bibehållande af sina öfriga
göromål, i utöfning af generaldirektörens åligganden, och skola därvid
båda byråcheferna deltaga i af görandet af alla förekommande frågor. Vissa
närmare angifna frågor få dock ej afgöras i generaldirektörens frånvaro.

De underlydande tjänstemännen i fångvårdsstyrelsen äro enligt 1877 § s.

års instruktion

å kanslibyrån: en sekreterare, en notarie, tillika ombudsman, samt
en registrator, tillika aktuarie; samt

å kameralbyrån: en kamrerare, en kassör, tillika bokhållare, samt
två revisorer.

Tillika äro, enligt medgifvande i instruktionen, anställda hos styrelsen
en biträdande arkitekt och en biträdande läkare jämte amanuenser.

Sedan i kungl. bref den 14 oktober 1904 meddelats föreskrift därom, k. bref
att de för vissa statsförvaltningar erforderliga persedlar, Indika vore af W°7''
beskaffenhet att lämpligen kunna förfärdigas af fångar, skulle i så stor
utsträckning som möjligt tillverkas å fängelserna, gjorde fångvårdsstyrelsen
den 18 september 1906 underdånig framställning om inrättande hos styrelsen
åt en särskild byrå för besörjande af ärenden rörande arbetsdriften
vid fångvårdsanstalterna. Kungl. Maj:t har sedermera den 27
mars 1907 förordna! om inrättande af en sådan arbetsbyrå på extra stat.

Denna byrå förestås af en arbetsintendent, hvarjämte en sekreterare
finnes anställd därstädes.

2240/oö- Löneregleringslcommitténs bet. XVII.

Fångvårdsstyrelsens ämbetsverksamhet.

De hufvudsakliga bestämmelserna rörande fångvårdsstyrelsens ämbetsåligganden
innehållas i gällande instruktion af den 22 november 1877.

Instr. § 3. Enligt denna åligger styrelsen att hafva öfverinseende å och allmän

ledning af fångvården i riket samt att till följd däraf och under iakttagande
af Kungl. Maj:ts föreskrifter förordna om hvad till god ordning
och hushållning hörer såväl inom rikets fängelser samt straff- och arbetsanstalter
som ock vid fångtransporter.

I sådant hänseende har styrelsen

att förvalta och redovisa de statsmedel och andra inkomster, som
anvisas för fångvårdens behof;

att, såvidt ske kan, jämväl ägna uppmärksamhet åt stads- och häradshäkten,
som bekostas och förvaltas af menigheterna själfva, samt, om missbruk
där förefinnes, göra framställning hos vederbörande om afhjälpande
däraf;

att genom inspektioner — hvilka (jämlikt § 26) böra årligen äga
rum, vid läns- och kronohäktena dock blott i den mån ske kan och nödigt
anses — vaka däröfver, att de föreskrifter, som blifvit meddelade i och
för fångvården, behörigen efterlefvas; samt

att göra hemställan hos Kungl. Maj:t om sådana nödiga och verkställbara
förbättringar i fångvården, rörande hvilkas vidtagande Kungl.
Maj:ts beslut erfordras.

Därjämte åligger det styrelsen att årligen inom föreskrifna tider afgifva-
till Kungl. Maj:t förslag till nya eller ändringar i gällande stater för
fångvården, den för Riksdagens revisorer afsedda berättelse om förvaltningen
af de till styrelsens disposition ställda allmänna medel, likasom ock
underdånig berättelse angående fångvårdens alla förvaltningsgrenar.

Styrelsen har vidare att upptaga och pröfva besvär öfver Konungens
befallningshafvandes beslut i frågor om tillämpning af de för fångvården

fastställda stater samt att döma i anledning af anmärkningar, som veder- § 21.
börande tjänstemän inom styrelsens kameralbyrå kunna framställa vid
granskning af fångvårdsräkenskaperna, såvida icke ersättningsyrkande väckes
mot landshöfding eller landshöfdingämbete.

Fångvårdsstyrelsen äger att tillsätta såväl tjänstemän i första graden §§ 2 o. 4.
samt vaktbetjänte hos styrelsen som ock tjänstemän och betjänte vid samtliga
fångv å r dsan stalter, beträffande länsfängelserna och kronohäktena
efter samråd med Konungens befallningshafvande i det län, där fängelset
är beläget (kungl. reglemente för läns- och kronocellfängelserna i riket
den 28 maj 1867, § 2).

Likaså äger styrelsen bevilja tjänstledighet åt befattningshafvande §§ 39-41.
hos styrelsen och vid fångvårdsanstalterna, enligt närmare gifna bestämmelser,
äfvensom afsked från tjänst, som blifvit tillsatt af styrelsen. 0 d3. 44 <>
Öfver vederbörande tjänstemän och betjänte utöfvar styrelsen extra judiciell
bestraffningsrätt.

Vid sidan af de i instruktionen angifna åligganden har styrelsen på
grund af fångvårdsuppgiftens natur en allmän skyldighet att med sin uppmärksaxnhet
följa och, i den mån förhållandena medgifva, söka främja de
sociala och humanitära sträfvanden, som hafva till föremål de straffades
upprättelse och förekommandet af brott. Med tillhjälp af medel, som för
sådant ändamål ställts till styrelsens förfogande, är den i tillfälle att kraftigt
stödja föreningar och inrättningar till frigifnas hjälp. Men denna del
af fångvårdens uppgift måste äfven kräfva ett personligt arbete, studium
och omfattande intresse i synnerhet af styrelsens chef.

Under senare tid hafva vissa skyldigheter, som icke förefunnos vid k. regi. M/io
utfärdandet af instruktionen den 22 november 1877, tillkommit för styrelsen, författningar.

dels i följd af kungl. reglementet den 24 oktober 1890 angående
arbetspremier vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna i riket
jämte kungl. kungörelsen den 22 juni 1900, enligt hvilka författningar
viss del af fångarnas arbetspremier skall insättas i postsparbanken för att
efter frigifningen tillhandahållas dem under villkor, som skola öfvervakas
genom fångvårdsstyrelsen,

dels i följd af lagen om straffregister den 17 oktober 1900, hvilken
ålägger fångvårdsstyrelsen att lämna till registret vissa uppgifter rörande
frigifna och i fångvårdsanstalt afiidna fångar,

dels i följd af lagen om villkorlig frigifning den 22 juni 1906,
dels ock i följd af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension den 11 oktober 1907 m. in.

För ärendenas behandling sammanträder fångvårdsstyrelsen i regel
tre gånger i veckan, hvarvid i allmänhet föredragas kansliärenden å hvarje
sessionsdag och kameralärenden å två sådana dagar. Arbetsintendenten
har en ordinarie föredragning i veckan, och å en sessionsdag skall biträdande
arkitekten vara närvarande vid byggnadsfrågor handläggning.

Arbetstiden å tjänsterummen är, i öfverensstämmelse med kungl.
bref den 23 oktober 1908, i regel minst fem timmar.

Mönstrings- och inspektionsresor taga för generaldirektören och en
hvar af byråcheferna årligen i anspråk två till tre veckor. På dessa resor
åtföljer merendels någon af styrelsens ordinarie eller extra tjänstemän i
egenskap af mönstringskommissarie eller sekreterare, jämväl i ändamål att
beredas tillfälle lära känna fångvårdspersonalen, byggnaderna och andra
förhållanden i orterna, till gagn för arbetet hos styrelsen.

I fråga om de åligganden, som i instruktionen finnas föreskrifna för
de särskilda tjänstemännen i fångvårdsstyrelsen, må här anföras följande.

Inatr. § 30. Beträffande generaldirektörens skyldigheter nämnes i instruktionen,

att han är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för uppfyllandet af styrelsens
åligganden och bör i sådant afseende tillse, att fångvårdens tjänstemän
med nit och drift fullgöra sina skyldigheter. Generaldirektören öppnar
till styrelsen ankommande bref och bestämmer tid för styrelsens sammanträden.

§ i3.% Enligt instruktionen äro de till styrelsen hörande ärenden fördelade

mellan dess bägge ordinarie byråer på följande sätt.

Till kanslibyrån höra frågor om nya fängelsers samt arbets- eller
förbättringsanstalters anläggande eller förändringar af dem, som redan
finnas; om fångars och lösdrifvares användande i arbete; om ordning,

disciplin, personalredovisning samt religions- och hälsovård; om föreskrifter
i andra fångvården rörande förhållanden, hvilka ej angå ekonomien eller
redogörelseverket; samt om befordran, tjänstledighet och afsked för eller
tjänstefel af tjänstemän inom styrelsens kansli, styrelsens vaktbetjäning
samt tjänstemän och betjänte vid fängvårdsanstalterna, med undantag för
redogörarna.

Till ''kameralbyrån höra frågor, som angå inkomster och utgifter
samt staters upprättande; de till styrelsens handläggning hörande anmärknings-,
besvärs-, afskrifnings- och balansmål samt i öfrigt alla ärenden
af ekonomisk natur; så ock frågor om befordran, tjänstledighet och
afsked för kameralbyråns tjänstemän och redogörarna vid fångvårdsanstalterna,
eller af dessa tjänstemän begångna tjänstefel.

Generaldirektören äger dock att, efter omständigheterna, i särskilda
fall förordna om afvikelse från ofvanberörda, angående ärendenas fördelning
i allmänhet gifna föreskrifter, äfvensom att i tvifvelaktiga fall bestämma,
af hvilkendera ledamoten ärende bör utredas och föredragas.

Byråcheferna åligger i allmänhet:

att hvar och en inom sin byrå hafva inseendet öfver göromålens
behöriga gång samt vaka öfver, att därstädes anställda tjänstemän fullgöra
sina tjänsteåligganden;

att med noggrannhet och skyndsamhet bereda och handlägga de till
enhvars föredragning hörande mål;

att efter skedd föredragning skriftligen anteckna styrelsens beslut
till ledning för uppsättning däraf; samt

att, hvar i afseende å de till hans föredragning hörande mål, i den
mån det finnes behöflig!, granska protokoll och expeditioner, innan de allämnas
till justering.

Särskildt åligger
byråchefen för kansliärenden:

att ägna synnerlig uppmärksamhet åt ordningen och disciplinen
äfvensom religions- och hälsovården inom fängvårdsanstalterna samt anmäla
hos styrelsen, om något anmärkningsvärdt förekommer i dessa hänseenden;

att tillse, det anbefallda rapporter öfver fångar ingå i behörig tid,
och i första rummet ansvara, att försummelse icke äger rum därutinnan;

§ 31.

att i januari och juli månader hvarje år förrätta inventering af
styrelsens säkerhetshandlingar; samt

att med nödigt biträde bereda och uppsätta styrelsens underdåniga
årsberättelse med undantag af de delar, som höra till kameralförvaltningen;
byråchefen för kameralärenden:

att med synnerlig uppmärksamhet följa hushållningen äfvensom uppbörds-
och redogörelseverket inom fångvården och i sådant afseende taga
hufvudsaklig öfversikt af inkomna kassa- och persedelförslag jämte andra
redogörelsehandlingar och årsräkenskaper samt, då något anmärkningsvärdt
förekommer i dessa hänseenden, göra anmälan däi*om hos styrelsen;

att förrätta föreskrifven inventering af fångvårdsstyrelsens kassa; samt
att med nödigt biträde bereda och uppsätta förslag till stat för styrelsen
och de särskilda fångvårdsanstalterna äfvensom de delar af styrelsens
underdåniga årsberättelse, som höra till kameralförvaltningen.

§ 33. Sekreteraren åligger bland annat:

att uppsätta, skyndsamligen låta utskrifva och kontrasignera alla af
styrelsen beslutade utlåtanden, skrivelser och utgående expeditioner med
undantag af dem, i afseende å hvilka ett sådant åliggande tillkommer andra
tjänstemän;

att föra matrikel öfver fångvårdens samtliga tjänstemän och betjänte
samt däri anteckna ålagda bestraffningar för fel eller försummelse i
tjänsten;

att i början af hvarje år inkomma till styrelsen med uppgift om de
förflyttningar af vaktbetjäning från en till annan fångvårdsanstalt, hvarom
anmälan bör göras hos Kungl. Maj:t; samt

att vårda och låta afsända till vederbörande de blanketter och formulär,
som från styrelsen böra tillhandahållas vederbörande fångvårdstjänstemän.

§ 33. Notarien åligger enligt instruktionen hufvudsakligen:

att föra styrelsens protokoll, uppsätta och kontrasignera resolutioner
och skrivelser i anmärknings-, afskrifnings- och balansmål samt utfärda
de beslut, som expedieras genom protokollsutdrag;

att, efter behörig anteckning i expeditionslistor, afsända eller utlämna
utgående expeditioner;

att med ledning af den förteckning å låne- och borgensförbindelser
m. m., som skall upprättas af kamreraren, själfmant anställa de bevakningar,
som erfordras i konkurser, årsstämningsmål eller eljest till bevarande
af fångvårdens rätt;

att vid i (ifrigt förekommande ärenden, vare sig rättegångar eller
andra tvister och afhandlingar, af hvilka fångvårdsstyrelsens rätt är beroende,
iakttaga och bevaka densamma, efter erhållet uppdrag;

att afgifva utlåtande i de mål, som af styrelsen öfverlämnas till
hans yttrande;

att uti de till styrelsens handläggning hörande frågor angående
tjänstefel vara åklagare, då så erfordras; samt

att vara förrättningsman vid de auktioner, som hållas inför styrelsen.
Registratorn är i instruktionen väsentligen ålagdt: §34.

att föra diarium öfver alla inkommande handlingar och atlämna
desamma till vederbörande inom verket;

att verkställa granskning och sammanfattning af de från fångvårdsinrättningarna
inkommande uppgifter angående personalredovisningen,
upprätta de statistiska tabellerna därtill samt- besörja den därför erforderliga
skriftväxling;

att förvara och ordna de till styrelsens bibliotek hörande böcker
och skrifter samt hålla fullständig förteckning öfver dem; samt

att ansvara för vården af de handlingar, som böra förvaras af
honom.

Kamreraren åligger hufvudsakligen: §35.

att föra kassaräkning med riksbanken öfver alla för fångvårdsstyrelsen
gjorda insättningar i banken samt af styrelsen därå utfärdade assignationer; att

granska och med påskrift därom förse de kassaförslag, som upprättas
af kassören för föreskrifna veckoinventeringar af styrelsens kassa,
samt föra protokoll vid dessa inventeringar;

att kontrasignera anordningar å medel och persedlar, dispositioner, äfvensom
assignationer å banken, sedan desamma blifvit bokförda af kassören;

att annotera de kvittenser å influtna medel, som utfärdas af kassören,
samt tillse, att medlen senast påföljande söckendag varda insatta i banken;

§ 30.

att uppgöra och inom tid, som är eller varder föreskrifven, afgifva
förslag till nya eller ändringar i gällande stater för fångvården samt ombesörja
dessa staters utskrifning och därefter kontrasignera desamma;

att utöfva tillsyn öfver upprättandet af styrelsens hufvudböcker och,
jämte kassören, underskrifva dem samt inom tid, som är eller varder bestämd,
ingifva dem till styrelsen;

att, på grund af räkenskaper och andra handlingar, meddela de
utredningar och upplysningar, som infordras af styrelsen eller byråcheferna
i mål rörande hushållningen och redogörelseverket vid fångvården ;

att granska kassaförslag, arbets- och dagsverksrapporter samt redovisning
öfver läns- eller kronocellfängelsernas besparingskassor;

att granska rekvisitioner å medel samt göra framställningar om anordnande
af förskotter, ersättningar eller likvider, som, enligt föreskrift,
skola utbetalas på vissa tider utan föregången rekvisition;

att, på grund af inkomna uppgifter och i mån som dessa inkomma,
uträkna portionspriset för hvarje utspisningstermin vid alla de fångvårdsanstalter,
där fastställd spisordning följes, och upprätta tabellariskt sammandrag
öfver samma pris; samt

att hålla fullständig, i tidsordning upprättad förteckning å låneoch
borgensförbindelser, gällande kontrakt och andra säkerhetshandlingar,
som förvaras af kamreraren jämte sekreteraren och kassören.

Kassören åligger i hufvudsak:

att vara uppbördsman och redogörare för alla till fångvårdsstyrelsen
ingående kontanta medel, i hvilket afseende han skall ställa till vederhäftigheten
styrkt uppbörd ssäkerhet för eu summa af 2,250 kronor;

att föra och afsluta dels memorialbok öfver styrelsens inkomster och
utgifter samt dels persedelanordnings bok;

att bokföra och utskrifva beslutade medels- och persedelanordningar
samt dispositioner och assignationer å banken;

att för hvarje vecka uppgöra och afkunna till kamreraren kassaförslag,
att tjäna till ledning vid föreskrifven eller eljest anbefalld kassainventering;

att årligen upprätta och inom föreskrifven tid afkunna till kamreraren
fullständig kassaredogörelse för föregående år, särskildt öfver hvart och
ett af de olika anslag, som äro öfverlämnade till styrelsens förvaltning;

att uppgöra och inom föreskrifven tid aflemna för bevillningstaxeringar
erforderliga förteckningar;

att hålla inventarium öfver de i styrelsens ämbetsrum befintliga
möbler och effekter samt vårda och redovisa de i styrelsens förråd förvarade
persedlar och modeller;

att årligen å tid, som därför är eller varder föreskrifven, under
kamrerarens inseende upprätta och jämte honom underskrifva styrelsens
hufvudböcker för föregående året; samt

att uppgöra de uträkningar och tabellariska sammandrag, som erfordras
till de ekonomiska afdelningarna af styrelsens underdåniga årsberättelser
om fångvården i riket.

Revisorerna åligger väsentligen: § ,97.

att, sedan till styrelsen ingående räkenskap inkommit, ofördröjligen
företaga eu allmän granskning däraf med hufvudsakligt syfte att upptäcka
möjligen för hand varande propriebalans eller bristande öfverensstämmelse
med fastställdt, formulär eller annan större felaktighet, som påkallar skyndsam
rättelse, samt, om sådan felaktighet finnes, genast göra anmälan därom;

att därefter, efter fastställd fördelning, verkställa den speciella granskningen
af räkenskaperna och däröfver upprätta omslut, hvilka för begagnande
vid bokslutet böra öfverlämnas till bokslutaren på tid, som är eller
varder föreskrifven; samt

att utföra anmärkningsmål, som uppkomma i följd af räkenskapernas
granskning eller eljest, hvarvid, om laga skäl därtill är, yrkande bör
framställas, att den felaktige skall, jämte återbäringsskyldighet, åläggas
gälda stadgadt observationsarfvode.

Samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänstemän inom fångvårds- § 38.
styrelsen äro pliktiga att tillhandagå styrelsen och byråcheferna med det
biträde i öfrigt, som kan finnas erforderligt vid de inom styrelsen förefallande
göromål.

De nya göromål, som tillkommit efter instruktionens fastställande,
hafva medfört en del förändringar i de däri åt de ordinarie tjänstemännen
gifna åliggandena.

2240/o8. Lönereglering skommitténs bet. XVII. 3

K. bref
1892.

K. kung. 11
1907.

Tillämpningen af reglementet den 24 oktober 1890 angående arbetspremier
vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna föranledde,
såsom ofvan antydts, en del nya bestyr inom styrelsen. Dessa syntes
lämpligen böra uppdragas åt registratorn. Men då denne redan var
fullt upptagen af honom enligt instruktionen åliggande göromål, hemställde
styrelsen i underdånig skrifvelse den 4 april 1892 om rätt att
förordna sådan afvikelse från instruktionen, att registratorn blefve befriad
från viss del af honom åliggande bestyr med granskning och sammanfattning
af de från fångvårdsinrättningarna inkommande uppgifter angående
personalredovisningen, upprättande af de statistiska tabellerna därtill samt
besörjande af den därför erforderliga skriftväxling, och att dessa göromål
finge, på sätt styrelsen funne lämpligt och med eu rättvis arbetsfördelning
förenligt, öfverflyttas på sekreteraren eller notarien.

Framställningen bifölls af Kung! Maj:t den 20 april 1892; och uppdrog
styrelsen därefter åt registratorn att tills vidare fullgöra de för tilllämpningen
af premiereglementet erforderliga göromål, såsom samlande,
förande till diarium och kontrollerande af inkommande uppgifter, öfvervakande
af reglementets riktiga tillämpning, uppsättande af rapporter till styrelsen
för postsparbanken samt ombesörjande af nödig skriftväxling. Däremot
skulle registratorn åtnjuta lindring i de honom enligt instruktionen
åliggande bestyr så till vida, att å styrelsens sekreterare tills vidare öfverdyttades
skyldigheten att verkställa granskning och sammanfattning af de
från fångvårdsinrättningarna inkommande uppgifter angående personalredovisningen,
besörja den därför erforderliga skriftväxling samt upprätta vissa
i styrelsens underdåniga berättelse intagna statistiska tabellbilagor.

I anledning'' af det för sekreteraren allt mera växande arbetet i öfrigt

blefvo, vid personalcmbyte å notarietjänsten, nyssnämnda, sekreteraren
gifna åligganden öfverflyttade å notarien, hvars arbetskraft var mindre
tagen i anspråk.

» Den matrikelföring, som föreskrifves i § 10 af kungl. kungörelsen den 11

oktober 1907, med föreskrifter om verkställighet af lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, har uppdragits åt styrelsens sekreterare.

Styrelsen har uppdragit åt sin revision att, i fråga om redovisningen
af pensionsafgifterna vid fångvårdsanstalterna, omedelbart efter kvartals -

räkenskapens mottagande verkställa den i § 3 mom. 2 af sistnämnda
kungl. kungörelse föreskrift^ granskning och för hvardera revisionslotten
öfverlämna sammandrag öfver afgifterna jämte granskningsutlåtande; och
har kamreraren fått sig ålagdt att efter sammandragens kontrollerande
afgifva förslag till afgifternas anordnande till statskontoret tillika med
det yttrande, som kan påkallas i saken.

Här torde ock böra erinras, att, sedan kronan öfvertagit arbetsdriften
vid läns- och kronocellfängelserna, hvarom nedan i detta betänkande
vidare förmäles, åtskillig ökning i göromål inträdt för styrelsens revision,
i det att denna jämlikt styrelsens beslut den 1 mars 1904 fått sig ålagdt
att granska de ganska .vidlyftiga redovisningarna för arbetsdriften vid
nämnda fängelser.

För arbetsintendenten finnes ej annan instruktion gifven än den, som
innehålles i kungl. brefvet den 27 mars 1907 angående inrättande af en
särskild byrå för behandling af ärenden rörande arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Enligt däri gifna bestämmelser har arbetsintendenten till åliggande
att handlägga och inför fångvårdsstyrelsen föredraga ärenden rörande arbetsdriften
vid fångvårdsanstalterna samt vara chef för den till dessa ärendens
besörjande inrättade arbetsbyrån.

Sekreteraren ä arbetsbyrån har enligt samma kungl. bref sig ålagdt
att ombestyra arbetsbyråns expedition; att uppsätta och kontrasignera af
fångvårdsstyrelsen beslutade skrifvelse!'' i arbetsfrågor; att föra diarier och
föredragningslistor öfver inkommande arbetsärenden samt liggare öfver de
af styrelsen åtagna arbeten för statsförvaltningarnas behof; att vid utgången
af hvarje kalenderår upprätta balanslista öfver arbetsärenden, som ej
blifvit slutligen handlagda; att vårda och ordna de till arbetsärendena hörande
handlingar; att tillhandagå med utredningar i arbetsfrågor och i
öfrigt lämna det biträde rörande dylika ärenden, som styrelsen finner erforderligt;
samt att vid arbetsintendentens semester eller eljest vid förfall
för honom öfvertaga dennes handläggning och föredragning af arbetsfrågorna
äfvensom i öfrigt träda i hans ställe.

Fångv.st:ns
beslut 73
1904.

K. bref S7/s
1907.

/»sfr. 35/u
1890 för
arkitekt.

Beträffande bägge befattningarna å arbetsbyrån skall för öfrigt i tilllämpliga
delar gälla hvad enligt den af Kungl. Maj:t gifna instruktion är
föreskrifvet för andra styrelsens tjänstemän och deras tjänstgöring.

Enligt deri instruktion, som fångvårdsstyrelsen den 23 december 1890
utfärdat för sin biträdande arkitekt, åligger det denne:

att öfver ritningar och beskrifningar till samtliga fångvården tillhörande
byggnader föra fullständig liggare, utvisande tillika förhållandet med
åtkomsten till fängelsetomterna;

att väl vårda kartor, ritningar och öfriga handlingar;
att granska inkommande förslag till byggnaders förändring, förbättring
och vidmakthållande;

att till nybyggnad eller förändring, efter erhållen remiss, uppgöra
förslag och ritning, hvartill kopia skall förvaras å tjänsterummet;

att afgifva utlåtande i alla mål och ärenden, som i sådant afseende
hänvisas till honom;

att granska inkommande redogörelser för utgifterna till byggnader
och reparationer ej mindre vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna,
än äfven vid läns- och kronocellfängelserna;

att, i den mån ske kan, utöfva tillsyn öfver fångvården tillhörande
byggnader och anmäla förefallande behof af reparationer samt vaka däröfver,
att beslutade byggnads- och reparationsarbeten varda behörigen verkställda; att,

efter uppdrag af styrelsen, besöka de fångvårdsanstalter inom
riket, där pågående byggnadsarbeten, besiktningar, syner eller andra orsaker
påkalla sådant;

att årligen inom september månads utgång afgifva till styrelsen förslag
öfver byggnads- och reparationsarbeten, som höra verkställas under
nästföljande år, dels särskild! vid läns- och kronocellfängelserna och dels
vid centralfängelserna och tvångsarbetsanstalterna;

att årligen afgifva till styrelsen berättelse öfver byggnadsarbetena;

samt

att vara tillstädes å tjänsterummet de dagar styrelsen sammanträder
och på de tider, som af styrelsen bestämmas.

Denna instruktion är ännu gällande, med den ändring i sista
punkten, att arkitekten är ålagdt vara tillstädes allenast å en bestämd
sessionsdag hvarje vecka.

För biträdande läkaren gäller följande af styrelsen den 9 april 1889 instr. 9,41889
beslutade instruktion: '' '' " för läkarn.

l:o) läkaren bör med uppmärksamhet följa sjukvården vid samtliga
under styrelsens inseende ställda straff- och arbetsinrättningar samt
anmäla hos styrelsen hvad som befunnits erfordra rättelse; ägande han för
sådant ändamål att infordra alla behöfliga upplysningar från de vid dessa
inrättningar anställda läkare;

2:o) utom å den egentliga sjukvården äger läkaren ock att ägna sin
uppmärksamhet å cellstraffets inverkan på fångarnas kropps- och sinnesbeskaffenhet
och å alla sådana förhållanden vid straff- och arbetsinrättningarna,
som kunna öfva inflytande å fångarnas hälsotillstånd, såsom beskaffenheten
af celler och bostäder, utspisning, beklädnad, arbete, extra
judiciella bestraffningar, kroppsrörelser in. in.; och åligger honom att anmäla
hos styrelsen ej mindre därest af ingående sjukrapporter visar sig,
att ett fortsatt förvarande i enrum menligt inverkar på någon fånges hälsa,
än äfven hvad till hälsovårdens förbättrande kan vara att åtgöra;

3:o) alla till styrelsen ingående räkenskaper och verifikationer öfver
sjukvårdskostnader hållas tillgängliga för läkaren; börande han anmäla för
styrelsen hvad som i denna del synes honom utan sjukvårdens försummande
lända till bättre hushållning;

4:o) efter emottagande af de till styrelsen ingående månads- och
kvartalssjukförslag samt årliga berättelser öfver sjukvården upprättar läkaren
eu å dem grundad fullständig sjukdomsstatistik för rikets fångvård
och författar den del af styrelsens underdåniga årsberättelse, som angår
hälsotillståndet och sjukvården;

5:o) läkaren åligger vidare:- att afgifva de upplysningar och yttranden,
som styrelsen finner skäligt att infordra från honom; att första måndagen
i hvarje månad, eller, om denna infaller på helgdag, därpå följande
dag inställa sig i styrelsen, liksom han ock är skyldig att vid kallelse infinna
sig där; att allt emellanåt besöka de i hufvudstaden varande straff -

anstalter; samt att, där styrelsen anser sådant nödigt för visst bestämdt
ändamål, besöka fångvård sinrättningar jämväl i landsorterna.

Till upplysning angående omfattningen af fångvårdsstyrelsens ämbetsverksamhet
och tjänstemännens åligganden har upprättats en tabell öfver
de åren 1907 och 1908 till styrelsen inkomna ärenden.

I afseende å de i denna tabell lämnade uppgifter torde få meddelas,
att å styrelsens registratorskontor föras sju särskilda diarier (kungl. reinissdiariet,
kanslidiariet, kameraldiariet, fångförflyttningsdiariet, postsparbanksdiariet,
donationsdiariet och revisionsdiariet), hvarjämte å arbetsbyrån föres
ett arbetsdiarium.

T kansli- och kameral- samt postsparbanks- och revisionsdiarierna
äro upplagda vissa s. k. allmänna nummer, under hvilka en hel del allmänt
förekommande ärenden sammanföras efter sin likartade beskaffenhet.
Därtill kommer, att i samtliga diarier, när nya handlingar tillkomma i ett
mål, dessa antecknas under hufvudhandlingens nummer. I följd. däraf
öfverensstämma diarienumren till antalet icke tillnärmelsevis med ärendenas
och de inkomna handlingarnas mängd.

De i kansli- och kameraldiarierna upptagna rapporter, hvilka ligga
till grund för styrelsens årsberättelse, äfvensom uppgifter till straffregistret
m. m. kräfva i allmänhet icke direkt behandling -af styrelsen,
men deras granskning och tillsynen öfver deras riktiga insändande medföra
afsevärdt arbete för vederbörande tjänstemän. Hvad sålunda anförts
äger delvis motsvarighet i afseende å numren i postsparbanksdiariet; dock
att de däri antecknade rapporter kräfva betydligt mera arbete, i det att
hvarje uti dessa rapporter omnämnd fånge måste till namn, födelsetid
m. m. antecknas i s. k. lappregister och meddelande efter omsorgsfull pröfning
göras till postsparbanken rörande de förhållanden, som inverka på
fångens rätt till de för hans räkning i banken insatta medel in. in.

I tabellen har icke någon sönderdelning blifvit gjord af de enskilda
numren efter antalet af därunder tillkomna handlingar.

Den ifrågavarande tabellen har följande lydelse:

Till fångvårdsstyrelsen inkomna ärenden åren 1907 och 1908.

Kansli ärenden.

Antal ärenden.

Kungl. remissdiariet. Antal nummer år 1907: 260; år 1,

Kung!, remisser angående organisationsärenden . . .

» > » nådansökningar och ansökningar om

villkorlig frigifning ....

> > > byggnadsärenden.......

» > » annat............

Kungl. bref och utslag................

Kanslidiariet. Antal nummer år 1907: 1,116; år 1908: 1.200.

Allmänna nummer år 1907: 1—26; år 1908 1—27.

Rapporter enligt formulär...........2,842

Öfriga ärenden................ 163 3 005

Tjänsters tillsättande, afsked, tjänstledighet m. in. . . .
Nådansökningar och ansökningar om villkorlig frigifning
Fångars användande till arbete, oduglighet för arbete .

Ordning och disciplin................

Undervisning, religions- och hälsovård........

Premier och understöd................

Byggnadsärenden..................

Annat.......................

Fångförflyttningsdiariet. Antal nummer år 1907: 314; år 1908: 429 . .
Postsparbanksdiariet. Antal nummer år 1907: 6; år 1908: 11 ... .

Summa

År 1907.	År 1908.
275.
o	4
• om
. . 59	67
. . 6	6
. . 10	6
• ■ 183 260	192 275
2,842	2,926
163 3.005	340 3.266
. . 791	864
. . 98	96
. . 34	47
. . 44	10
. . 23	31
. . 28	29
. . 23	6
• ■ 45 4_091	_____90 4,439

314

_770

5,435

429

785

5,928

Kameralärenden.

Kung-i. remissdiariet. Antal nummer år 1907: 53; år 1908: 82.

Kungl. remisser angående understöd............ 7

» »■ > löneförmåner........... 3

» > > annat............... 3

Kung!, bref och utslag.................. 40

Ö6 82

transport

Antal ärenden.

År 1907. År 1908.

transport — 53 — 82

Kameraldiariet. Antal nummer år 190)7: 1,243; år 1908: 1,224.

Allmänna nummer 1—28.

Rapporter enligt formulär........... 799 1,051

Öfriga ärenden................	248 i,047	325 1,376
Rekvisition och anordning af medel.........	... 146	127
Beklädnad, inventarier, anskaffning af råmaterial . . .	. . . 125	102
Proviant, eldnings- och lvsningsämnen, utspisning . . .	... 126	118
Byggnadsärenden..................	... 174	156
Tjänsters tillsättande, afsked, tjänstledighet m. m. . . .	... 47	47
Tjänstemäns och betjäntes aflöningsförmåner......	. . . 210	220
Besvärsmål.....................	... 6	14
Likvid för räkningar................	... 201	215
Riksbanksbesked ..................	... 107	114
Annat.......................	• • • 65 2.254	83	2.572
Donationsdiarlet. Antal nummer år 1907: 27; år 1908: 31	...... 27		31
	Summa 2,334		2,685
Revisionsärenden.
Revisionsdiariet. Antal nummer år 1907: 48; år 1908: 87.
Allmänna nummer år 1907: 1—11; år 1908: 1—12.
Pångvårdslikvider och räkenskapsredovisningar .	... 348	274
Öfriga ärenden...................	• • • 37 385	75	349
Summa kameral- och revisionsärenden 2,719		3,034
Arbetsärenden.
Arbetsdiariet. Antal nummer år 1907: 306: år 1908: 327 .			327
Sammanfattning.
Antalet diarienummer utgjorde	År 1907.	År 1908.
inom kanslibyrån......................	......1,696		1,915
> kameralbyrån med arbetsbyrån.............	......1,676		1,751
	eller tillhopa 3,372		3,666
Antalet ärenden utgjorde
inom kanslibyrån . .....................			5,928
» kameralbyrån med arbetsbyrån.............	......3,025		3,361
	eller tillhopa 8,460		9,289

Till jämförelse meddelas, att, enligt den till 1874 ärs löneregleringskommitté ingifna redogörelsen
för de lios fångvårdsstyrelsen år 1875 behandlade ärendena, diarienumren då uppgingo till 1,493 samt
de handlagda ärendena till 3,315.

Nedanstående tabell afser att visa antalet diarienummer och deras
fördelning på särskilda diarier under år 1878 (från och med hvilket år
ännu gällande instruktionen af år 1877 började tillämpas), åren 1883,
1888, 1893 och 1898 samt åren 1899—1908.

År.	Kung! remiss- diariet.	Kansli- diariet.	Kameral- diariet.	Fång- förflytt- nings- diariet.	PostspaT- banks- diariet.	Dona- tions- diariet.	ftevi- sions- diariet.	Arbets- diariet.	Summa.
! 1878 ......	252	524	680				70		1.526
1883 ......	357	551	681	—	—	—	65	__	1.654
I 1888 ......	331	654	639		_		62	_	1.686
! 1893 ......	438	679	593	—	40	25	62	_	1,837
'' 1898 ......	248	570	674	—	15	13	63	_	1,583
i 1899 .....	238	568	649	—	20	11	55	_	1,541
'' 1000 ......	235	567	598	_	16	13	51	_	1,480
1901......	262	573	596	—	29	12	52	_	1,524
li)02......	260	586	651	—	28	11	50	_	1.586
1903 ......	271	941	690	—	26	11	53	_	1,992
190!......	272	929	670	—	9	15	72	_	1.967
3905 ......	281	1,014	798		7	18	84	_	2,202
1900......	297	1,035	1,145	165	5	23	62	_	2,732
1907 ......	313	1,116	1,242	314	6	27	48	306	3,372
1908 ......	357	1,200	1,224	429	11	31	87	327	3,666

För närmare belysande af arbetsbyråns verksamhet meddelas för år
1904 (då beslut fattades om den nva arbetsdriftens införande) samt åren 1907
och 1908 följande tablå öfver arbetsinkomsten vid fångvårdsanstalterna,
såväl kontant influten som beräknad.

Inkomst af arbeten

	för enskilda arbetsgifva-res räkning (kontant in-fluten in-komst).	för andra statsför-valtningars räkning (be-räknad och förd inom linjen i rä-kenskapen).	Summa.
	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
År 1904 ........	211,372	73		_	211,372	73
» 1907 ........	125,088	40	293,379	00	418,467	52
» 1908 ........	123,455	4G	445,290	74	568,746	20

Till materialier m. in. för tillverkningar åt andra statsförvaltningar
hafva under år 1907 af fångvården förskotterats 453,787 kronor 20 öre.
Motsvarande siffror för år 1908 kunna ännu icke uppgifvas.

224%8. Löneregleringskommitténs bet. XVII.

Aflöningsförhållaiideii.

I det betänkande angående fångvårdsstyrelsen, som af 1874 års
löneregleringskommitté afgafs den 9 november 1876, föreslogos för den af
kommittén upptagna ordinarie personalen vid nämnda styrelse aflöningsförmåner
öfverensstämmande med dem, som redan fastställts eller voro föreslagna
för motsvarande befattningar inom andra centrala verk.

Med den ändring, som föranleddes af kamrerareänstens bibehållande
och uteslutande, i stället, af en kammarförvantsbefattning, blef kommitténs
förslag till stat för den ordinarie personalen af Kungl. Maj:t gilladt och
af 1877 års Riksdag antaget att tillämpas från och med år 1878.

Enligt denna ännu gällande stat åtnjutas följande aflöningsförmåner:

af generaldirektören lön 6,200, tjänstgöringspenningar 2,800, tillhopa
9,000 kronor;

af hvardera byråchefen lön 4,400, tjänstgöringspenningar 2,000, tillhopa
6,400 kronor, hvarjämte lönen efter 5 år kan höjas med 600
kronor;

af sekreteraren och kamreraren hvardera lön 3,000, tjänstgöringspenningar
1,500, tillhopa 4,500 kronor, hvarjämte lönen kan höjas efter 5 år
med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor;

af notarien, registratorn, kassören och två revisorer hvardera lön
1,800, tjänstgöringspenningar 1,200, tillhopa 3,000 kronor, med enahanda
möjlighet till höjning i lönen som för sekreterare och kamrerare;

af en förste vaktmästare lön 800, tjänstgöringspenningar 300, tillhopa
1,100 kronor; samt

af en vaktmästare lön 500, tjänstgöringspenningar 300, tillhopa
800 kronor, hvarjämte lönen efter 5 år kan höjas med 100 kronor.

lill vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar åt extra
bitraden m. m. hade 1874 års kommitté föreslagit ett belopp af 12,500
kronor. Häraf beräknades till en biträdande arkitekt 4,500, till en biträdande
läkare 600, till vikariatser,sättningar 2,200, till godtgöreJse åt extra
ordinarie tjänstemän 4,200, samt till renskrifning och annat mera tillfälligt
biträde 1,000 kronor.

Enligt den vid 1862—1863 årens riksdag fastställda aflöningsstaten
hade det blifvit bestämdt, att 3,000 riksdaler skulle utgå såsom årligt
arfvode åt eu intendent och chef för fångvårdsstyrelsens byggnadskontor.
I underdånig skrifvelse den 18 november 1873 hemställde styrelsen,
att med afseende ej mindre å de förhållanden i allmänhet, som gjorde
en löneförhöjning behöflig, än äfven särskild! å den omständigheten
att ifrågavarande byggnadsintendent^ göromål under flera kommande år
blefve särdeles ansträngande, det honom tillkommande arfvodet måtte
höjas till 4,500 riksdaler, men utan ålderstillägg.

Med hänsyn till de vidlyftiga och maktpåliggande arbeten, som
ålåge fångvårdsstyrelsens byggnadsbiträde, och enär det dåmera svårligen
kunde antagas, att en duglig och praktiskt erfaren arkitekt skulle finnas
villig att i den omfattning, som här ifrågakomme, ägna sin tjänst åt det
allmänna mot billigare ersättning, ansåg 1874 års löneregleringskommitté
det föreslagna beloppet 4,500 kronor åtminstone under närmaste framtiden
blifva behöflig! för ändamålet.

Vid kommittébetänkandets behandling i fångvårdsstyrelsen framhöll
föredraganden i nyssnämnda hänseende, att arfvodet i betraktande af befattningens
omfång, vikt och ansvarsfull het icke syntes under dåvarande
tidsförhållanden för högt, äfven om göromålen framdeles skulle komma
att inskränkas endast till vård och tillsyn af samtliga fångvårdsanstalternas
hus och byggnader.

Såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen godkände, enligt fångvårdsstyrelsens
hemställan, kommitterades beräkning af det belopp, som sålunda kunde
antagas vara behöfligt för arkitektbiträde.

Likaså skedde i fråga om det beräknade arfvodet till läkarebiträde,
600 kronor, hvilket belopp varit anvisadt för ändamålet, så länge läkare
vant anställd hos styrelsen eller från år 1845.

1 kommitterades beräkning i öfrigt beträffande anslaget till vikariats -ersättning m. m. fann Kungl. Maj:t, i likhet med fångvårdsstyrelsen, någon
minskning kunna göras, hufvudsakligen på den grund att byråchef, som
under generaldirektörens bortovaro utöfvade dennes åligganden, ansågs böra
därmed förena utöfningen af sin egen tjänst och att arfvode således ej,
såsom kommittén tänkt sig, behöfde vid sådana tillfällen utgå till vikarie
för byråchefen. Äfven syntes renskrifning kunna erhållas för mindre
kostnad än af kommittén beräknats.

Med iakttagande af nämnda omständigheter upptogs anslaget till
vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m.
i det för 1877 års Riksdag framlagda och af densamma godkända statsförslaget
till sammanlagdt 11,800 kronor.

Staten för fångvårdsstyrelsen, sådan den bestämdes vid 1877 års
riksdag, har intill de sista åren bibehållits oförändrad.

Till följd af arbetsbyråns inrättande har utöfver nämnda stat,
på grund af medgifvande vid 1907 års riksdag, af förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll anvisats ett belopp af 15,000 kronor. Af detta
belopp utgå såsom arfvoden till arbetsintendenten 6,400 kronor, motsvarande,
frånsedt ålderstillägg, byråchefs lön och tjänstgöringspenningar,
och till sekreteraren ä arbetsbyrån 4,500 kronor, motsvarande, likaledes
frånsedt ålderstillägg, lön och tjänstgöringspenningar till styrelsens sekreterare
och kamrerare.

Efter det fångvårdsstyrelsen, tid efter annan, framhållit otillräckligheten
af det ofvannämnda anslaget till vikariatsersättning m. in., 11,800
kronor, gjorde styrelsen i underdånig skrifvelse den 27 september 1907
liknande framställning.

Däri upplyste styrelsen, att af nämnda anslag utginge ersättningar
till biträdande arkitekt och läkare, tillhopa 5,100 kronor, samt arfvoden
till tvä hos styrelsen behöfliga amanuenser med tillhopa 1,800 kronor.
Den ene af dessa amanuenser, anställd å kameralbyrån och med skyldighet
att tjänstgöra tre timmar hvarje dag, åtnjöt ett arfvode åt 1,200 kronor; den

andre, tjänstgörande å kanslibyrån, hade allenast 600 kronor i arfvode. Eu
hos styrelsen anställd renskrifverska, som i regel vore upptagen för ämbetsverket
inemot fem timmar hvarje dag, åtnjöt ett årligt arfvode af 800
kronor. Vikariatsarfvoden under de ordinarie tjänstemännens semestrar
belöpte sig till ett belopp af 1,375 kronor. Efter frånräknande af hvad i
nämnda hänseenden utginge, återstode till styrelsens disposition 2,725
kronor. Häraf bestredes i första rummet kostnaderna för erforderligt
extra vaktmästarbiträde samt för renskrifning, som ej medhunnes af det
hos styrelsen anställda skri! biträdet. Till utdelning som flitpenningar åt
extra ordinarie tjänstemän hade därefter återstått högst omkring 1,500
kronor.

Fångvårdsstyrelsen framhöll i sistnämnda skrifvelse, hurusom med
hänsyn till de fordringar, som dåinera, trettio år efter aflöningsstatens bestämmande,
uppställdes af kompetenta arkitekter, och med hänsyn jämväl
till den efterhand icke obetydligt ökade mängden och betydenheten af
fångvårdens byggnader det till styrelsens arkitekt utgående arfvodet icke
vidare kunde anses vara tillräcklig ersättning för det kräfvande arbetet
för dessa byggnaders tillsyn och behandlingen af alltjämt uppkommande
frågor angående deras underhåll och anpassande efter ändrade förhållanden.

Efter hvad kommittén inhämtat, har ock under senare år vid uppförandet
af byggnader för nya fångvårdsanstalter eller vidlyftigare ombyggnader
allt därför erforderligt arkitektarbete icke ansetts kunna påläggas
styrelsens arkitekt, utan hafva för utarbetande af förslag, ritningar,
beskrifningar och kostnadsberäkningar måst anlitas biträden åt honom,
hvilka aflönats af fångvårdsmedel.

Enligt nådigt bref den 30 december 1901 har Kungl. Maj:t sålunda
ställt till fångvårdsstyrelsens förfogande ett belopp af 5,000 kronor
för erforderliga utredningar, ritningar och kostnadsförslag i anledning
af då uppkommen fråga om ersättning af fängelseutrymmena å Nya varfvet.
Likaså hafva, enligt kungl. bref den 6 september 1907, för liknande
ändamål anvisats 4,000 kronor i följd af förslag om nedläggande af de nuvarande
fängelserna i Malmö och af centralfängelset för kvinnor i Göteborg
samt dessa fångvårdsanstalters ersättande med delvis nya.

Särskildt har Kung!. Maj:t, enligt nådigt bref den 30 mars 1906,
medgifvit, att till styrelsens arkitekt för hans kräfvande arbete för de nya
fängelsebyggnaderna å Härianda invid Göteborg och i Härnösand finge utbetalas
ett tillskott till det i staten beräknade arfvodet med 2,400 kronor
årligen för högst tre år, i följd hvaraf under nämnda tid sammanlagda
arfvodet för hvart år utgjort 6,900 kronor.

Enligt fångvårdsstyrelsens i skrifvelsen den 27 september 1907 uttryckta
åsikt borde ersättningen till arkitekten för hans vanliga löpande
göromål — således frånsedt hvad honom särskildt tillkomme för tillfälliga
större arbeten — höjas med 1,000 kronor till 5,500 kronor.

Det vid kungl. propositionen n:r 1 till 1908 års Riksdag fogade
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari samma
år gifver emellertid vid handen, att chefen för justitiedepartementet väl
höll före, att arfvodet till fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt dåmera
ej kunde anses utgöra tillräcklig ersättning för uppdraget i fråga men enär
en reglering af styrelsens tjänste- och löneförhållanden vore att förvänta
under den närmaste framtiden, ansåg departementschefen en så väsentlig
förhöjning af nämnda arfvode som den af styrelsen föreslagna icke då
böra ifrågakomma. Vid beredande af tillfällig löneförbättring åt biträdande
arkitekten borde enligt departementschefens mening tillämpas enahanda
grunder, som i detta hänseende kunde blifva gällande för de i
aflöningsstaten för fångvårdsstyrelsen upptagna tjänstebefattningar.

I fråga om otillräckligheten i öfrigt af anslaget till vikariatsersättning
m. m. framhöll fångvårdsstyrelsen i sin skrifvelse den 27 september
1907, att med den lätthet, som dåmera funnes för unge män att i praktisk
verksamhet bereda sig god utkomst, utsikt måste vara styrelsen betagen att
för sin rekrytering finna dugliga krafter, så länge amanuensarfvodena
måste hållas så obetydliga som för det dåvarande; och beräknade styrelsen
i följd däraf för de två fast anställda amanuenserna en behöflig höjning
af tillhopa 1,200 kronor. Vidare ansåg styrelsen skrifbiträdet böra komma
i åtnjutande af ett med 700 kronor förhöjdt arfvode eller tillhopa 1,500
kronor.

Hänförande sig därtill att i gällande stat för fångvårdsstyrelsen vore
upptagen aflöning till allenast två vaktmästare, anförde styrelsen i sin

meranämnda skrifvelse, att denna betjäning visserligen på 1870-talet i allmänhet
var tillräcklig för uppvaktningen hos styrelsen, men att i följd af
göromålens ökning och den större ämbetslokal, som blifvit erforderlig,
behofvet att jämväl för vaktmästargöromålen anlita extra biträden betydligt
ökats. För detta ändamål beräknade styrelsen en höjning af anslaget
i fråga med 400 kronor.

Slutligen afsåg styrelsen en höjning i flitpenningarnas belopp med
1,200 kronor, hvarigenom ungefär 2,700 kronor skulle årligen stå till styrelsens
förfogande för nämnda ändamål.

Chefen för justitiedepartementet anförde vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t, att det belopp, styrelsen kunde afse till
amanuensarfvoden och flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, uppenbarligen
vore för ringa såväl med hänsyn till det dåvarande behofvet
af extra, arbetskrafter som äfven särskildt för tillgodoseende af
fångvård sstatens rekrytering för framtiden. Mot de beräkningar styrelsen
gjort i afseende å amanuensarfvodenas höjning samt ökningen af det belopp,
hvilket borde stå till styrelsens förfogande för att utdelas såsom
flitpenningar, liksom beträffande kostnaden för erforderligt extra vaktmästarbiträde,
fann departementschefen icke något vara att erinra. Däremot
syntes styrelsens förslag i fråga om höjningen af arfvodet till det
fast anställda skrifbiträdet gå i viss mån längre, än som under förhandenvarande
omständigheter kunde anses oundgängligen nödigt.

I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t
föreslå Riksdagen att höja det i fångvårdsstyrelsens stat uppförda anslaget
till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar åt extra biti’äden
in. m. med 4,000 kronor eller från 11,800 till 15,800 kronor.

I skrifvelse den 1 juni 1908 (n:r 2) meddelade Riksdagen, att,
då en reglering af fångvårdsstyrelsens tjänste- och löneförhållanden,
enligt hvad departementschefen anfört till statsrådsprotokollet, vore att
förvänta under den närmaste framtiden, Riksdagen ansett pröfningen
af behofvet af en löneförhöjning åt styrelsens biträdande arkitekt kunna
lämpligen tills vidare anstå, detta så mycket mera som det af departementschefen
angifna sättet för beräkning af löneförhöjning åt denne tjänsteman
efter grunderna för den i statsverkspropositionen föreslagna tillfälliga

löneförbättringen för år 1908 åt vissa tjänstemän icke syntes böra tillämpas
i detta fall. 1 öfrigt hade Riksdagen, utan att till alla delar godkänna
hvad fångvårdsstyrelsen anfört såsom skäl för en förhöjning af
ifrågavarande anslag, dock ansett sig böra medgifva detsamma® höjning
med ett till 3,500 kronor jämkadt belopp samt alltså höjt anslaget från

11,800 till 15,300 kronor.

Angående villkoren för åtnjutande af de med ordinarie befattning i
fångvårdsstyrelsen förenade aflöningsförmåner utfärdades kungl. kungörelse
den 1 juni 1877 (bihang till svensk författningssamling n:r 34).

I 22 § af gällande instruktion är stadgadt, att af alla medel, som till
följd af någon fångvårdsstyrelsens tjänstemans anmärkning inflyta i styrelsens
eller underlydande verks kassor och därförutan ej kommit kronan
till godo, anmärkningsförfattaren åtnjuter femton procent observationsarfvode,
men att, om anmärkningen är gjord af extra ordinarie tjänsteman
under revisors tillsyn och af revisor understödd, denne senare tillkommer
en tredjedel af nämnda arfvode.

Hvad i sistnämnda hänseende sålunda finnes bestämdt lärer sedan
en följd af år icke kommit till tillämpning, i det att, enligt hvad kommittén
inhämtat, extra ordinarie tjänsteman, som biträdt vid revisionen
och afgifvit anmärkning, fått enligt vederbörande revisors medgifvande
uppbära observationsarfvodet i dess helhet.

Enligt hvad kommittén meddelats, har observations- eller anmärkningsarfvodet
under nedannämnda år för de två revisionslotterna hos styrelsen
utgjort:

Å r.	Första revisions- lotten.	Andra revis ions-lotten.	Summa.
190(5.............	220	11	158 70	378	81
1907 .............	146	68	143 16	289	84
1908 .............	67	26	51 1 97	119	23

I nämnda belopp ingår såväl hvad de ordinarie revisorerna som hvad
deras vikarier och biträden under omförmälda år uppburit.

Registratorn hos styrelsen har under samma år för ombesörjda afskrifter
af protokoll och vidimationer åtnjutit en extra inkomst af

kr. 8:75
» 5:78

» 4:25

Någon kommissionär finnes icke anställd hos fångvårdsstyrelsen.

Utöfver hvad ofvan nämnts hafva under omförmälda år icke förekommit
sportelinkomster vid någon befattning inom styrelsen.

år 1906
> 1907
» 1908

* * *°/08. Löneregltringskommilténs bet. XVII.

Inkommen framställning-.

Med skrifvelse den 3 december 1902 öfverlämnades från justitiedepartementet
till kommittén ett af fångvårdsstyrelsen den 20 maj samma
år afgifvet underdånigt utlåtande i anledning af det i kungl. cirkuläret
den 25 oktober 1901 gifna förständigande till ämbetsverken att inkomma
med utredning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år
1902 ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid
tillika borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar
i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom
de förändrade anordningarna kunde undvaras.

Enligt fångvårdsstyrelsens i det nämnda utlåtandet innefattade förslag
skulle aflöningarna efter intjänande, i förekommande fall, af ålders -

tillägg slutligen uppgå

för första gradens tjänstemän till .... 5,000 kronor
» andra » » ■».... 6,500 »

» tredje » » > ... . 8,000 »

samt för chef.......» .... 10,000 »

hvartill skulle komma följande hyresbidrag till tjänsteman, som vore
eller varit gift, nämligen:

för första graden............ 500 kronor

» andra s ............500 »

» tredje » 700 »

och för chef..............90b *

För förste vaktmästare borde aflöningen med två

ålderstillägg uppgå till sammanlagdt....... 1,300 kronor

och för andre vaktmästare efter intjänande af
två ålderstillägg till..............1,100 »

hvarjämte till vaktmästare hos fångvårdsstyrelsen, som vore eller
varit gift och icke åtnjöte fri bostad på fångvårdens bekostnad, skulle
utgå hyresersättning med 300 kronor.

I fråga om möjligheten att inom fångvårdsstyrelsen sammanslå tjänster
tillkännagaf styrelsen, att sådant icke för det dåvarande läte sig göra.

Eljest höll styrelsen före, att för befrämjande af sammanslagning af
tjänster inom vederbörande ämbetsverk det kunde vara tillrådligt att, om
göromålen i en sålunda ombildad tjänst komme att kräfva afsevärdt ökadt
arbete utöfver det för första graden vanliga måttet, den ombildade tjänsten
blefve i aflöningsafseende uppflyttad till andra graden.

Hvad styrelsen i öfrigt anfört uti ifrågavarande utlåtande torde icke
numera vara af betydelse att böra här återgifvas.

Kommitténs förslag.

Fåll gvårdsstyrelsen s organisation.

Af den öfversikt, som lämnats i det föregående, framgår, att fångvårdsstyrelsens
göromål i afsevärd grad ökats under den tid, som förflutit
efter det styrelsen år 1877 erhöll sin ännu i hufvudsak bestående
organisation och lönereglering. Delvis är denna ökning en följd af den
omfattande persedeltillverkning, som fångvården under de senare åren
öfvertagit för statsförvaltningarnas behof, men ärendenas antal har äfven
i öfrigt tillväxt i följd af nya uppgifter och på grund af det närmare
samband med fängelseförvaltningarna i landets olika delar, som utvecklingen
medfört.

Emellertid har tillökning af ämbetsverkets personal ägt rum endast
för ledningen af arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna. Eljest har personalen
förblifvit begränsad till hvad år 1877 bestämdes. Och då, efter
hvad upplyst blifvit, personalen, oaktadt åtgärder vidtagits till förenkling
och tidsbesparing, i regel hvarje söckendag haft sysselsättning
inemot den numera genom kungl. bref den 23 oktober 1908 fastställda tiden
af minst fem timmar på tjänsterummet och därutöfver hemarbete förekommer,
för en del tjänstemän åtminstone tidvis i betydande grad, lärer med
bibehållande af ämbetsverkets nuvarande åligganden någon väsentligare inskränkning
i arbetskrafterna icke kunna ifrågasättas, äfven om arbetstiden
å tjänsterummet något utsträckes.

Då ledningen af fångvården fordrar särskild sakkännedom och ett
personligt ingripande äfven i detaljer, torde fångvårdsstyrelsen såsom
själfständigt ämbetsverk allt fortfarande vara fullt ut lika behöflig som
vid dess första tillkomst. Genom förändringar i strafflagstiftningen och i
följd af den sociala utvecklingens fortgång uppstå esomoftast nya kraf, som
fångvården har att fylla, hvarvid en ingående bekantskap med bestående
förhållanden och förefintliga möjligheter erfordras, för att de nya önskemålen
må kunna tillgodoses i den mån sådant är möjligt.

Kommittén finner i beaktande häraf den åt styrelsen från början
gifna organisationen böra i all hufvudsak bibehållas; och synas ej heller i
öfrig! några genomgripande förändringar i grunderna för 1877 års instruktion
vara erforderliga.

En granskning af denna instruktion gifver emellertid, enligt kommit- Förhållandet
téns åsikt, vid handen, att i densamma äro för en del tjänstemän intagna alltför sektion "och
specificerade bestämmelser, hvilka snarare borde finnas i en arbetsordning, arbetsordning.
utfärdad af ämbetsverket själft. Detta förhållande föranleder, att, ehuru
tjänstemännen äro underkastade den ökade tjänstgöring, som kan ifrågakomma,
Kung!. Maj:ts medgifvande om ändring i eller afvikelse från instruktionen
måste inhämtas för att från en till annan tjänsteman öfverflytta
vissa göromål och sålunda mellan personalen rättvist fördela arbetsbördan.

Vid utai-betande af ny instruktion synes antydda förhållandet lämpligen
böra afhjälpas.

Efter förutskickande af ofvannämnda allmänna erinringar öfvergår
kommittén till att angifva de mera speciella hänseenden, i hvilka enligt
dess mening en reglering ur organisativ synpunkt bör äga rum inom
ämbetsverket.

Enligt nu gällande instruktion inträder i generaldirektörens från- Ärendens anvaro,
där ej Kungl. Maj:t särskildt annorlunda förordnar, äldste byrå- generaidirekchefen,
med bibehållande af sina öfriga göromål, i utöfning af general- tore™rg™n''
direktörens åligganden. Denna säregna bestämmelse, som icke öfverensstämmer
med hvad för andra centrala verk tinnes föreskrifvet, har till -

Särskilda
åligganden fö
generaldirek
tören.

dragit sig kommitténs uppmärksamhet. Det måste befaras och har äfven
i verkligheten visat sig, att för den byråchef, som i följd af nämnda bestämmelse
har att jämte sin egen befattning utöfva generaldirektörens
ämbete, göromålen kunna så hopas, att svårighet möter för deras utförande
inom önskvärd tid.

Lämpligast vore till äfventyrs ur sådan synpunkt att efter exemplet
från vissa andra centrala verk befria generaldirektörens ställföreträdare från
utöfvandet af den egna byråchefsbefattningen. Men i ett verk med den
relativt fåtaliga personal som fångvårdsstyrelsen skulle eu sådan anordning
under vissa tider möta hinder på grund af svårigheten att finna passande
vikarier. Det låter redan under nuvarande förhållanden ej alltid sig göra
att utan kännbar olägenhet inpassa semestrar och tidkräfvande tjänsteresor;
och sådant blefve än mera fallet vid nyssnämnda anordning.

Kommittén anser därför den utväg böra väljas, att beslutanderätten
jämte därmed följande ansvar och åligganden varder mellan byråcheferna
så fördelad, att, i händelse af olika meningar, en hvar har afgörandet af
de ärenden, som tillhöra hans byrå, sedan de i byråchefernas gemensamma
närvaro föredragits.

Den för fångvårdsstyrelsen gällande instruktion anvisar icke till
''generaldirektörens personliga utförande någon speciell grupp af ärenden.
Han är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för uppfyllandet af styrelsens
åligganden och bör i sådant afseende tillse, att fångvårdens tjänstemän
med nit och drift fullgöra sina skyldigheter, hvarjämte han har att
öppna till styrelsen ankommande bref och bestämma tid för styrelsens
sammanträden.

Det synes kommittén kunna ifrågasättas, huruvida icke i en blifvande
ny instruktion borde åt generaldirektören uppdragas den direkta
handläggningen af vissa ärenden af allmännare art. Exempelvis kan i
sådant afseende nämnas uppsättandet af styrelsens underdåniga årsberättelse
med ledning af de statistiska tabeller och öfversikter, som de
särskilda byråerna hafva att utarbeta. Sysslandet med nämnda uppsättningsarbete
torde vara ägnadt att leda chefens uppmärksamhet till äfven
de finare skiftningarna och rörelserna inom fångvårdsväsendet samt gifva

uppslag till nyttiga reformer, som betingas af de iakttagna företeelserna,
Därvid vinner fångvårdens chef tillfälle att framlägga sambandet mellan
de sociala frågorna och verkets uppgifter samt att offentliggöra resultaten
af de studier och undersökningar, i hvilkas bedrifvande hans tjänsteåligganden
till ej ringa del bestå,

De iakttagelser, som af generaldirektören göras vid mönstringar
och inspektioner samt andra besök vid fångvårdsanstalterna, äro tydligen
af beskaffenhet att böra bringas till styrelsens kännedom och till beaktande
af den byråchef, hvars tjänsteåligganden beröras af skedda anmärkningar
in. m. Enligt nu gällande instruktion är icke generaldirektören
förelagdt att i likhet med byråcheferna afgifva berättelse öfver hvad
vid inspektion eller mönstring förekommit anmärkningsvärd t. Ehuru sådant
i allt fall plägar ske, torde dock föreskrift därom lämpligen böra införas
i en ny instruktion; och synes det böra tillkomma generaldirektören
att i styrelsen föredraga berättelsen.

Vid generaldirektörens frånvaro eller förhinder kunde postens öppnande
— därest detta göromål ej anses böra såsom annorstädes öfverflyttas
från vederbörande chef till verkets registrator — äfvensom bestämmandet
af tid för styrelsens sammanträden tillhöra äldste byråchefen, men
generaldirektörens speciella göromål i öfrigt, i den mån icke med dem
borde anstå, fördelas såsom andra ärenden å de olika byråerna efter beskaffenheten.

På samma gång som åt generaldirektören öfverlämnas eu del speciella
göromål, synes lättnad kunna beredas honom i andra hänseenden
genom att, i öfverensstämmelse med hvad redan skett inom vissa andra
centrala verk, åt byråcheferna gifva rätten att i vissa löpande ärenden af
enkel art, hvilkas afgörande allenast fordrar tillämpning af fastsl agna regler
och icke kan väcka tvekan eller medföra afvikelse från fastställd a grunder,
själfva utan ärendenas föredragande fatta beslut och expediera desamma.

Till sådana ärenden synas kunna hänföras

inom kanslibyrån: frågor om tjänstledighet för bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalterna på grund af läkarbetyg under tid ej Överskjutande
en månad; förflyttning af fångar för användning eller utbildning i yrken vid

Utsträckt befogenhet
för
byråcheferna.

Särskild föredragande
i
byråchefs
ställe.

Styrelsens

arbetskontor.

de för ändamålet af fångvårdsstyrelsen bestämda anstalter; öfverlämnande
till vederbörande länsstyrelsers pröfning af inkomna framställningar om
lösgifvande af tvångsarbetsfångar, som enligt läkarbetyg äro odugliga till
sådant arbete; insändande till justitiedepartementets statistiska byrå af
uppgifter, som skola af fångvårdsstyrelsen dit afgifvas, m. fl. sådana rena
expeditionsärenden;

inom kameralbyrån: öfverlämnande till statskontorets riksbokslutsbyrå
af bankbesked enligt kungl. kungörelsen den 8 april 1904 äfvensom
af uppgifter enligt kungl. kungörelsen den 22 maj 1908; öfverlämnande
till statskontoret af uppgift å de belopp, som inom hvart och
ett af rikets län under det följande kvartalet erfordras till fångvårdsutgifter;
bestämmandet af bokföringspris å vid fängelserna bakadt bröd och af utlämningspris
å premievaror; samt kommunicering af sådana anmärkningar
af styrelsens revision, mot hvilkas utställande till förklaring kameralbyråchefen
icke har något att erinra, m. m. sådant.

Enligt den för generalpoststyrelsen den 31 december 1902 utfärdade
instruktion, § 61, äger generalpostdirektören undantagsvis, då sådant finnes
af behof påkalladt, förordna hos styrelsen anställd tjänsteman att i
byråchefs ställe föredraga visst ärende eller viss grupp af ärenden. Ett
däremot svarande stadgande finnes intaget i § 13, mom. 3, af den instruktion,
som den 11 oktober 1907 utfärdats för telegrafstyrelsen.

Det måste anses önskvärd!, att en dylik föreskrift jämväl varder
meddelad i hvad fångvårdsstyrelsen angår.

Under åberopande af hvad i förenämnda hänseenden anförts, tillåter
sig kommittén hemställa,

att vid utfärdande af ny instruktion för fångvårdsstyrelsen
afseende mätte fästas vid, de af kommittén
ofvan uttalade önskemål.

Såsom ofvan omnämnts, har för ledning af arbetsdriften vid. fångvårdsanstalterna
anställts inom styrelsen en arbetsintendent, såsom chef

för den s. k. arbetsbyrån, och en sekreterare, båda på extra stat, hvarjemte
biträde anlitats af en amanuens.

Kommittén, som tagit kännedom om göromålen inom denna s. k. byrå,
håller före, att omförmälda tjänstemän varit oundgängligen behöfliga för
att planmässigt. och energiskt kunna igångsätta den omfattande persedeltillverkningen
vid ett stort antal fångvårdsanstalter; och då åtskillig tid
framåt ytterligare fångvårdsanstalter torde komma att tagas i anspråk
för ändamålet samt mer eller mindre omfattande anordningar i följd
däraf måste planläggas och genomföras, lärer någon minskning i byråns
arbetskrafter icke under de närmaste åren kunna ske i afsevärdare mån.

Sedan arbetena uti ifrågavarande hänseende vid en fångvårdsanstalt
kommit i gång och där anställd tjänstepersonal vunnit erfarenhet och
vana vid verksamheten och den därmed förenade redovisningen m. m.,
torde emellertid centralledningens ingripande i detaljerna blifva mindre
behöflig! och åtskilligt, som nu besörjes af densamma, i stället kunna omhänderhafvas
af fångvård sanstaltens föreståndare med anställda biträden.
Mottagandet af ingående beställningar och deras fördelning mellan fångvårdsanstalterna
för bästa tillvaratagande af tid och tillgängliga arbetskrafter,
äfvensom upphandlingen af materialier, kontrollen öfver dessas ändamålsenliga
och ekonomiska användning, tillsynen öfver tillverkningarna och
medelsförvaltningen för det hela måste dock i hufvudsak kvarstå hos fångvårdsstyrelsen.

Äfven om alltså en del af de göromål, som nu tillhöra den centrala
ledningen, framdeles skulle komma att frångå densamma, lära dock under
alla förhållanden särskilda arbetskrafter där blifva för ändamålet behöfliga.
Och det kan än mindre förutsättas, att, sedan det redan visat sig, hurusom
fångvården är i stånd att tillverka fullgoda persedlar för statsförvaltningarnas
behof, dessa skulle hafva anledning att frångå den inslagna
vägen för tillvaratagande af arbetskrafter, som kronan med nödtvång har
att gifva användning. Ej heller torde ifrågakomma, att persedeltillverkningen
blifver för fångarnas sysselsättande obehöflig. Tv det mycket
öfvervägande antalet fångar måste på grund af en ur nästan alla synpunkter
lycklig lagbestämmelse aftjäna straffet i enrum; och för sådana

2240/08. Lönereglering skommitténs bet. XVII.

Arbetskontorets
föreståndare.

fångar är en sysselsättning af nämnda art den allra bästa, uppfostrande
och underlättande framtida försörjning.

Kommittén har vid nu nämnda förhållande ansett sig böra i sitt förslag
tillse, att tillräckliga krafter må finnas anställda för arbetsledningen
under sådana former emellertid, att minskning må kunna ske i mån af
göromålens motsedda nedgång.

I fråga om organisationen tillåter kommittén sig till en början påpeka,
att benämningen sarbetsbyrå» torde böra utbytas mot sarbetskontor».
Då fångvårdsstyrelsen enligt gällande instruktion äger en kanslibyrå och
en kameralbyrå, å hvilka samtliga ärenden, äfven arbetsärendena, äro fördelade,
strider det häremot att gifva en under dessa byråer underordnad
afdelning af verket eu beteckning, som väcker föreställningen om dess jämnställdhet
med nyssnämnda byråer. Och det kan icke vara lämpligt, ej
heller behöfligt, att i instruktionen vidtaga sådan förändring, att den för
arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna sysselsatta afdelning af ämbetsverket
uppflyttas till eu själfständig byrå vid sidan af de två af gammalt befintliga.

Det ligger vikt uppå, att den, som förestår arbetsdriften, icke intager
sådan ställning, att han kan, vid inspektioner och besök eller eljest,
vid fångvårdens anstalter framhäfva arbetsintresset på bekostnad af fångvårdens
öfriga uppgifter. Fängelserna skulle, om allt för stort inflytande
lämnades åt nämnda intresse, kunna neddragas till en art fabriker i strid
med deras egentliga syfte, för hvilket stora ekonomiska uppoffringar
gjorts och alltjämt göras från samhällets sida. Ledningen af arbetsdriften
synes fördenskull fortfarande böra bibehålla en underordnad ställning
i förhållande till kansli- och kameralbyråerna, som hafva att bevaka
fångvårdsintressena i deras helhet.

Arbetsledningens uppgifter äro ej heller af den art, att deras till''
godoscende kräfver en särskild byråchefs odelade uppmärksamhet. Den
nuvarande arbetsintendentens göromål bestå till stor del i praktiska bestyr
utom ämbetslokalen. Han har att mottaga ankommande leveranser, närvara
vid besiktningar, inhämta kännedom om lämpligaste arbetsmetoder
in. m. Därför erfordras snarare en person med affärsvana och yrkes -

kännedom än en utbildad ämbetsman. Detta hindrar dock ej, att befattningens
innehafvare bör inför styrelsen själf kunna föredraga de ärenden,
som tillhöra hans verksamhetsområde. Enligt den åt Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 27 mars 1907 gifna bestämmelse för arbetsintendenten har
denne ock erhållit till åliggande att handlägga och inför fångvårdsstyrelsen
föredraga ärenden rörande arbetsdriften.

Denna föredragningsskyldighet synes, då annat ej nämnes i det
kungl. brefvet, ske på vederbörande byråchefs ansvar. Naturligt är, att
ett sådant ansvar måste för denne kännas betungande och vara förenad t
med obehag, då han i vissa fall ej ens kan vara i stånd att kontrollera
föredragningens riktighet. Det synes kommittén angeläget, att ändring
härutinnan sker. Utan att bryta mot den ofvan uttalade åsikten om
lämpligheten att bibehålla föreståndaren för arbetsdriften å ett plan under
byråcheferna, låter sig väl göra att tillerkänna honom ställningen af ansvarig
föredragande inför styrelsen i arbetsärendena eller någon del af dem.
Exempel å sådan anordning kunna hämtas från andra centrala verk.

Sålunda är i instruktionen för statskontoret den 18 oktober 1907,
§ 7, ålagdt den å dess inkomst-, fond- och stämpelbyrå anställde kamreraren
att, utom öfriga honom enligt verkets arbetsordning tillkommande göromål,
bereda och med enahanda befogenhet och skyldighet som byråchef
föredraga sådana, nämnda byrå tillhörande anordningsmål, som enligt statskontorets
bestämmande kunna varda för dylikt ändamål öfverlämnade till
honom af chefen för byrån.

Likaså är enligt samma § sekreteraren i statskontoret skyldig att, i
den män hans sekreterargöromål det medgifva och statskontoret finner sådant
lämpligt och behöfligt, biträda med beredning och föredragning af
visst ärende eller viss grupp af ärenden, som enligt statskontorets bestämmande
öfverlämnas till honom af vederbörande byråchef; och tillkommer
sekreteraren i egenskap af föredragande lika befogenhet och skyldighet som
annan föredragande inom statskontoret.

I sistnämnda hänseende torde böra erinras, att jämlikt instruktionen
för statskontoret byråchef har att vid föredragningen uttala sin mening
och, om beslutet blifver afvikande därifrån, låta anteckna densamma till
protokollet.

Sekreterare
för arbetsärenden.

Styrelsens
notarie och
ombudsman.

En liknande anordning som den sålunda för statskontoret gällande
torde lämpligen kunna träffas i fråga om fångvårdsstyrelsens arbetsintendent
eller den som eljest förestår arbetsdriften. Med en bestämmelse motsvarande
den för statskontorets sekreterare infria blefve det för fångvårdsstyrelsen
möjligt att allt efter förhållandena förbehålla vissa arbetsärendens
föredragning åt byråcheferna. I den mån arbetskontorets göromål minskas,
på sätt kommittén förutsätter kunna inträffa, behöfver törhända kontorets
föreståndare icke fylla de högre kvalifikationer, som för närvarande erfordras;
och det kan då vara lämpligt att befria honom från föredragningen
af mera maktpåliggande arbetsärenden, hvilkas handläggning, under nämnda
förutsättning, möjligen kunde medhinnas af vederbörande byråchef.

Af det anförda torde framgå, att kommittén icke kan anse lämpligt
att uppföra arbetsintendenten såsom ordinarie tjänsteman. Hans göromål
äro ock af den beskaffenhet, att de särskildt kräfva rörlighet och initiativ.
Bäst torde vara, att befattningens innehafvare kvarstår vid densamma
endast så länge han är i full kraft. För befattningen skulle tilläfventyrs
kunna användas fängelsetjänstemän, som visat sig framstående vid
ledningen af den egna anstaltens arbetsdrift och hvilka kunde för några år
inkallas till tjänstgöring hos fångvårdsstyrelsen med rätt att för ålderstillägg
å ordinarie tjänsten tillgodoräkna sig tjänstgöringen å arbetskontoret. Lämpligen
torde förordnande å ifrågavarande befattning kunna lämnas för vissa
år, exempelvis fem. Därigenom vunnes äfven tillfälle att omlägga eller
möjligen indraga intendentsbefattningen, när tiden synes inne därför.

Kommittén hemställer,

att befattningen såsom arbetsintendent. eller föreståndare
för fångvårdsstyrelsens arbetskontor måtte anordnas
på sätt kommittén ofvan antydt.

Såsom arbetsintendentens biträde är för närvarande anställd en
sekreterare. De för denne i kungl. brefvet den 27 mars 1907 bestämda
åligganden finnas ofvan angifna å sid. 19.

Bland dessa åligganden ingår jämväl att föra diarier och föredragningslistor
öfver inkommande arbetsärenden samt att vårda och ordna de

till arbetsärendena hörande handlingar. Dessa skyldigheter synas kommittén
böra öfverflyttas å fångvårdsstyrelsens registrator, äfven af det skäl att
ar betskontorets ärenden sålunda mera indragas under styrelsens kontroll
och sammanföras med verkets öfriga till handläggning inkomna frågor.

Registrator^ göromål blifva visserligen därigenom ökade, men ej i
större mån än som motsvarar den utsträckning i arbetstiden, som torde
föreskrifvas för verket.

Däremot lättas bördan för sekreteraren å arbetskontoret; och därigenom
öppnas utväg för den sammanslagning af tjänster, som kommittén
anser sig böra enligt följande grunder föreslå.

Såsom gällande instruktion för fångvårdsstyrelsen angifver, finnes å
styrelsens kanslibyrå anställd en notarie, som tillika är ombudsman. Hans
hufvudsakliga åligganden såsom notarie äro att föra styrelsens protokoll, att
uppsätta och kontrasignera resolutioner och skrivelser i revisionsmål samt
att, efter behörig anteckning i expeditionslistor, afsända eller utlämna utgående
expeditioner.

Med den förenkling af protokollsföringen, som numera genomförts
i fångvårdsstyrelsen, kräfver densamma icke synnerligen stort arbete. Antalet
egentliga revisionsärenden, frånsedt inkomna räkenskaper, uppgick år
1908 till allenast 75, hvarför ej heller dessa ärenden kunna anses för notarien
betungande. Själfva expeditionsgöromålen kräfva i genomsnitt ej
mer än 1 ä 2 timmar dagligen.

Såsom ombudsman har samme tjänsteman att bevaka fångvårdens
rätt i förekommande juridiska fall, såsom i rättegångar, vid konkurser och
dylikt, samt att afgifva utlåtande i de mål, som af styrelsen öfverlämnas
till hans yttrande. Enligt det af notarien särskild! förda ombudsmannadiariet
utgjorde dithörande ärenden åren 1904—1908 tillhopa 27.

För att utfylla notariens arbetstid har styrelsen, såsom ofvan omnämnts,
med stöd af kungl. bref den 20 april 1892 öfverfiyttat å notarien
den enligt instruktionen registrator! åliggande skyldigheten att verkställa
granskning och sammanfattning af de från fångvårdsinrättningarna inkommande
uppgifter angående personalredovisningen m. m. samt upprätta vissa
i styrelsens underdåniga berättelse intagna statistiska tabellbilagor

Då det emellertid visat sig, att notariens arbetstid detta oaktadt icke
kunnat för fångvården fullt utnyttjas, och då för denna tjänsteman likasom
för ölriga ordinarie befattningshafvande i fångvårdsstyrelsen torde
komma att föreskrifvas en arbetstid på tjänsterummet af minst sex timmar,
har kommittén ansett, att ytterligare göromål böra kunna påläggas
ifrågavarande tjänsteman. I detta hänseende har kommittén fästat sin uppmärksamhet
å de göromål, som åligga sekreteraren å arbetskontoret.

Dessa göromål kunna ej annat än vinna genom sysslans anförtroende
åt en juridiskt bildad tjänsteman. Inom kontoret förekommer uppsättande
af kontrakt och afhandlingar, likviduppgörelser m. in., hvilket allt ligger
nära en ombudsmannabefattning.

Under förutskickande af den erinran, att amanuensbiträde fortfarande
såsom hittills måste påräknas både för kanslibyrån och för arbetskontoret,
anser kommittén det kunna med visshet antagas, att med anlitande
till någon del, om så erfordras, af dylikt biträde de göromål,
som nu tillhöra sekreteraren å arbetskontoret och notarien, skola kunna
skötas af en och samma person.

De förenade göromålen blifva emellertid därvid sa kräfvande, att
en andra grads tjänst måste för dem anvisas, hvilket framgår redan däraf
att för närvarande aflöningen till sekreteraren å arbetskontoret, utan att
notarie- och ombudsmannagöromålen åligga honom, är bestämd efter sådan
grad.

Om än, såsom ofvan anförts, arbetskontorets göromål framdeles må
komma att lättas och intendentens befattning därför må antagas förr eller
senare blifva mindre fordrande eller till och med kunna i sin nuvarande
form upphöra, lära dock alltid för arbetsdriften behöfvas sekreterargöromål
i ganska stor omfattning.

Kommittén anser sig fördenskull böra hemställa,

att den befattning, som nu innehafves af notarien
och ombudsmannen, uppflyttas i andra lönegraden mot det
att med nämnda tjänst förenas skyldigheten att jämväl
utföra sekt''eter argör omål ä arbetskontoret, med iakttagande
dock att ä styrelsens registrator öfverflyttas att föra dia -

rier och föredragningslistor öfver de till berörda kontor
hörande ärenden samt vårda och ordna dess handlingar.

Den sålunda föreslagna befattningen i andra lönegraden torde lämpligen
böra upptagas såsom sekreterare änst, så att bos styrelsen komme
att vara anställda två sekreterare, båda på grund af arbetets art lydande
under kanslibyrån, den ene med nuvarande ordinarie sekreterarens skyldigheter
och den andre sekreterare för arbetsärenden, med skyldighet att tilllika
fullgöra de åligganden, som nu tillhöra notarien och ombudsmannen.

Beträffande öfriga hos fångvårdsstyrelsen nu befintliga tjänstemanna- öfriga
befattningar finner kommittén icke anledning föreslå indragning eller befattningar
sammanslagning, då göromålen hos styrelsen äro nog omfattande för att*05 strrelssr
gifva innehafvarna af dessa tjänster full sysselsättning.

Enligt instruktionen har fångvårdsstyrelsens kassör att i egenskap
af uppbördsman och redogörare för alla till styrelsen ingående kontanta
medel ställa till vederhäftigheten styrkt uppbördssäkerhet för en summa
af 2,250 kronor.

I likhet med hvad kommittén i delen I af sina betänkanden (sid.

135—137) uttalat beträffande de centrala verken i allmänhet samt i delen
IV (sid. 150, 152) beträffande vissa tjänstemän i statskontoret, finner kommittén
sig böra föreslå,

att föreskriften om skyldighet för fångvårdsstyrelsens
kassör att ställa uppbördssäkerhet måtte upphäfvas. I

I fråga om vaktmästarna hos fångvårdsstyrelsen har kommittén Antalet ordifunnit
ökning af den ordinarie personalen vara behöflig. Redan före ar- mästare.
betskontorets inrättande har sedan en följd af år utöfver de två ordinarie
vaktmästarna en extra vaktmästare varit oafbrutet anställd mot dagaflöning,
äfvensom vissa tider därjämte ytterligare en dylik; och det numera
tillkomna arbetskontoret måste i stor utsträckning anlita bud och påkalla
göromål, att utföras genom vaktmästare.

Kommittén hemställer fördenskull,

Extra biträdespersonal.

Styrelsens

biträdande

arkitekt.

att i blifvande ny stat för fångvårdsstyrelsen måtte
uppföras ytterligare en ordinarie vaktmästarbefattning.

Såsom ofvan blifvit anfördt, finnas hos fångvårdsstyrelsen med arfvoden
från anslag till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar
åt extra biträden in. m. anställda vissa biträdande tjänstemän, bland dem
en arkitekt och en läkare. För de särskilda åligganden, som enligt gällande
bestämmelser tillhöra de båda sistnämnda, är redogjordt å sid. 20—22.
Någon förändring i deras ställning och åligganden synes icke lämpligen böra
vidtagas. De skäl, som af 1874 års löneregleringskommitté framlades till
stöd för nuvarande anordning, torde fortfarande äga giltighet.

O7 O O Ö

Tillsynen öfver fångvårdens talrika öfver hela landet fördelade byggnader
krafvel- tvifvelsutan oaflåtlig uppmärksamhet och omtanke. Såväl
med afseende å förslag till nödiga underhållsarbeten som i all synnerhet
vid planläggandet och utförandet af nya större fängelsebyggnader är det
af vikt, att en med fångvårdsförhålländena förtrogen arkitekt står till fångvårdsstyrelsens
förfogande. Detta är ock nödvändigt för att styrelsen må
kunna tillfredsställande fullgöra sitt åliggande att, på sätt kungl. bref den
14 augusti 1841 föreskrifter, afgifva underdåniga utlåtanden öfver ritningar
till häkten, som af härader och städer uppföras.

För att vid fångvården kunna bibehålla en erfaren, sin uppgift fullt
vuxen arkitekt, måste arfvodet till honom sättas så pass högt, att detsamma
i allmänhet kan anses motsvara hvad lian i enskild verksamhet
skulle förtjäna med ett motsvarande arbete.

Lämpligast torde emellertid vara, att arfvodet afväges i förhållande
till de vanliga, år efter år i ungefär samma omfattning återkommande
göromålen samt att mera undantagsvis påkommande stora arbeten, för
nybyggnader af betydande art in. in., särskildt ersättas med belopp, som
i så fall kunna beräknas och upptagas i kostnadsförslagen för byggnaderna.

Förut i detta betänkande har omnämnts, att för vissa större nybyggnadsföretag
utgått tillskott till det i staten åt styrelsens arkitekt

beräknade arfvodet äfvensom att särskilda belopp ställts till förfogande
för utredningar, ritningar och kostnadsförslag.

Vid den här nedan gjorda beräkningen af arkitektens arfvode
har kommittén ock utgått från förutsättningen, att bestyren med större
ny- och ombyggnader skola särskild! ersättas.

Fångvårdsstyrelsens läkarebiträde torde numera tagas i anspråk Dcn biträallmännare
än förr, i följd af den noggranna uppmärksamhet, hvarmed läkaren.
hälsotillståndet och sundhetsvården bland fångarna måste följas efter införandet
af treårigt cellstraff. Den auktoritet, styrelsens rådgifvare i hälsovårdsfrågor
måste äga gent emot fängelseläkarna, nödvändiggör, att han
väljes bland de mest framstående inom sitt område, och en höjning af det
allt sedan år 1845 med oförändradt belopp utgående arfvodet synes således
oeftergiflig.

Sedan längre tid tillbaka hafva inom styrelsen varit anställda två Amanuenser.
fasta amanuenser, den ene å kameral- och den andre å kanslibyrån.

Därjämte har ett växlande antal extra ordinarie amanuenser tjänstgjort.

Efter hvad kommittén meddelats, har emellertid på grund af otillräckligheten
af det belopp, som varit tillgängligt för flitpenningar, det endast
varit med svårighet som erforderligt antal extra ordinarie amanuenser
kunnat för styrelsen erhållas, i följd hvaraf ock ej sällan lärer hafva varit
svårt att få erforderliga arbeten behörigen fullgjorda.

Genom att, såsom kommittén i det följande föreslår, i tillräcklig
mån höja anslaget till flitpenningar, torde tillfälle erbjuda sig att förvärfva
önskligt antal extra ordinarie amanuenser, behöfliga jämväl, i förekommande
fall, för upprätthållande af vikariat vid fångvårdsanstalterna
under ledighet för där anställda tjänstemän.

Att utbyta ''de extra ordinarie amanuenserna mot fasta sådana synes
kommittén hvarken behöflig! eller ändamålsenligt. Genom att tilldela dem
fasta arfvoden skulle de tilläfventyrs i flera fall föranledas att kvarstå i
tjänstgöringen hos styrelsen i stället för att taga anställning vid fångvårdsanstalterna,
sedan de därför vunnit teoretisk utbildning genom tjänstgöringen
hos styrelsen.

224%>8. Löneregleringskommitténs let. XV11.

Skrifbi
träde.

Kompetens fordringar.

Kommittén anser fördenskull såsom fasta amanuenser icke böra anställas
flera än som erfordras för att inom styrelsens byråer äga tillgångtill
stadigvarande och utbildade biträden vid de viktigare arbeten, som icke
kunna utföras ensamt af de ordinarie tjänstemännen, äfvensom till vikarier
för dessa.

Såsom hitintills torde i sådant hänseende behöfvas två fasta amanuenser.

I fråga om det hos styrelsen anställda kvinnliga skrifbiträdet anser
kommittén samma grunder i afseende å villkoren för anställningen höra
tillämpas, som af kommittén föreslagits i dess betänkande (delen VII)
angående fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och

Ö cd

myndigheter.

Enligt kungl. kungörelsen den 12 maj 1865, angående förändrade
villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, var examen till
rättegångsverken uppställd såsom fordran för inträde i fångvårdsstyrelsens
kansli och kammarkontor, dock att i det sistnämnda kunde anställas äfven
den, som aflagt examen till Kungl. Maj:ts kansli.

Erfarenheten visade emellertid, att ganska få sålunda kvalificerade
personer sökte anställning hos fångvårdsstyrelsen. I följd däraf mötte
svårighet att vid sjukdomsfall eller semester få tjänster inom styrelsen bestridda
af lämpliga vikarier. Och då för handläggning af de göromål, som
lbrekommo på kameralafdelningen, de för ofvannämnda examina föreskrifna
kunskapsprof icke syntes ovillkorligen vara af nöden, hemställde styrelsen
i underdånig skrifvelse den 21 april 1882, att styrelsen måtte tillåtas å
dess kameralbyrå äfven anställa lämpliga personer, som endast undergått
afgångsexamen vid högre elementarläroverk.

Denna framställning vann beaktande; och genom kungl. kungörelse
den 5 maj 1882 gjordes i fråga om behörighet för inträde i fångvårdsstyrelsen
den ändring i 1865 års kungörelse, att examen till rättegångsverken
skulle bereda inträde till tjänstgöring i fångvårdsstyrelsens kanslioch
kameralbyråer; dock att i sistnämnda byrå skulle kunna anställas
äfven den, som endast undergått afgångsexamen vid högre allmänt läroverk.

Öl

På grund af kungl. stadgan den 29 april 1904 angående juridiska
examina har juris kandidatexamen trädt i stället för examen till rättegångsverken
och kommer således att utgöra kompetensvillkor för inträde i
fångvårdsstyrelsens kanslibyrå. För anställning i kameralbyrån erfordras
däremot fortfarande allenast afgångsexamen från högre allmänt läroverk.

Onekligen är emellertid en afsevärd del af de å kameralbyrån förekommande
ärenden af sådan art, att deras handläggning i viss mån förutsätter
författningskännedom och förmåga af lagtolkning. Fördenskull måste
de kunskaper och den omdömesförmåga, som de juridiska examina äro ägnade
att bibringa, vara, om ock ej ovillkorligen nödiga, dock af verkligt gagn
jämväl för tjänstgöring inom fångvårdsstyrelsens kameralbyrå. Det torde
äfven vara af vikt att de, som anställas å kameralbyrån, äga förfarenhet
i bokföring.

Med de förmånligare aflöningar, som enligt kommitténs förslag skulle
komma kameralbyråns tjänstemän till del, synes svårighet icke böra
möta att för befattningarna erhålla personer, som aflagt åtminstone den
i stadgan den 29 april 1904 omförmälda kansliexamen och tillika äga
kännedom i fråga om räkenskapers uppgörande.

Kommittén har sålunda ansett såsom kompetensvillkor för inträde i
fångvårdsstyrelsen böra fordras juris kandidatexamen (eller tillsvidare examen
till rättegångsverken) eller, hvad kameralbyrån beträffar, kansliexamen
jämte vitsord om kunskap i bokföring, dock med följande modifikationer.

För registratorsgöromålen i och för sig synes juris kandidatexamen
icke behöflig, om ock i flera afseenden gagnelig. Fordran å sådan examen
torde dock icke böra eftergifvas, då det gäller ordinarie eller stadigvarande
innehafvare af tjänsten, helst denne bör äga nödiga förutsättningar
för att vid behof kunna vikariera för andra tjänstemän inom kanslibyrån.

Då det emellertid torde blifva med svårighet förenadt att finna personer,
som aflagt denna högre examen, villiga att för kort tid mottaga förordnande
inom ett verk, där utsikterna att vinna något så när snabb befordran
äro ytterst små, synes en lämplig utväg vara att, till undanröjande i någon
män af denna olägenhet, medgifva, att å fångvårdsstyrelsens kameralbyrå
anställd tjänsteman utan sådan examen må kunna på kortare, i in -

struktionen angifven tid förordnas till upprätthållande af registrator* tj än sten
hos styrelsen. Uppenbarligen är det nämligen bättre att få denna befattning,
som i viss mån kräfver kännedom om ärendenas beskaffenhet och innebörd,
under tillfälliga ledigheter skött af en med fångvårdsfrågorna förtrogen
person utan högre juridisk examen än af någon, som väl aflagt sådan
examen men däremot är för de nämnda frågorna främmande.

Då arbetsintendentens befattning är af den säregna art, som ofvan
framhållits, torde kunna inträffa, att den mest lämpliga personen icke
innehar den kompetens, som skulle kräfvas för att kunna antagas till tjänsteman
i verket. Examen vid tekniskt läroverk eller annorledes ådagalagd
förfarenhet synes kommittén böra få gälla såsom tillfyllestgörande kompetensvillkor
för omförmäld a befattning.

För utbildande af tjänstemän, som skola användas å direktörs-, kamrerare-
och assistentbefattningar vid fångvårdsinrättningarna, är tydligen
angeläget att tillfälle beredes aspiranter å dylika befattningar att genom
förberedande tjänstgöring i fångvårdsstyrelsens kameralbyrå inhämta kännedom
om fångvårdsförvaltningen, särskildt i hvad rörer räkenskapers förande
o. d.

De lägre kompetensfordringar, som, enligt kommitténs förslag, skulle
bestämmas för nyssnämnda tjänstemän vid fångvårdsinrättningarna, koinme
emellertid i regel att för ofvanbemälda aspiranter utgöra hinder för tjänstgöring
å styrelsens kameralbyrå. Kommittén anser fördenskull böra medgifvas
tjänstemän vid fångvårdsinrättningarna eller aspiranter å dylika befattningar
att, ehuru i saknad af eljest föreskrifven kompetens, kunna tillfälligtvis
tjänstgöra å nämnda byrå.

Kommittén hemställer,

att vid utfärdande af ny instruktion för fångvårdsstyrelsen
måtte i fråga om kompetensvillkor intagas
föreskrifter i öfverensstämmelse med. de af kommittén
ofvan uttalade åsikter.

Aflöiiingsförmåiier för den ordinarie personalen i
fån gyårdsst jTelsen.

Kommittén öfvergår härefter till framläggande af förslag till aflömngar
för fångvårdsstyrelsens ordinarie personal. För denna personal
torde i allmänhet aflöningarna böra bestämmas i likhet med hvad som
vid 1907 och 1908 arens riksdagar medgifvits motsvarande befattningar vid
statskontoret m. fl. centrala ämbetsverk.

Arbetsintendenten, hvilken af förut anförda skäl torde böra allenast
förordnas tills vidare på viss tid, kan emellertid icke lämpligen inordnas i
någon af de fastställda normalgraderna. Aflöningen till honom måste
nämligen så afpassas, att förordnande å tjänsten må kunna med någon fördel
mottagas af andra gradens tjänsteman inom styrelsen eller af föreståndare
för ett straffängelse.

Aflöningen vid andra gradens tjänst enligt de vid 1907 och 1908
arens riksdagar antagna grunder uppgår till 5,800 kronor jämte två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, alltså slutligen till 6,80(3 kronor.
Direktör vid straffängelse skulle enligt det förslag, kommittén i detta
betänkande afgifver, komma i åtnjutande af löneförmåner, slutligen uppgående
till 5,000 kronor, jämte fri bostad och bränsle. Kommittén anser
därför, att arbetsintendentens arfvode bör sättas till 7,000 kronor, hvaraf

2,000 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att generaldirektören och chefen för fångvårdsstyrelsen
mä erhålla en aflöning af 11,000 kronor, däraf

7,000 i lön, 3,000 i tjänstgöringspenningar och 1,000 i
ortstillägg;

att till hvar och en af de två byråcheferna aflöning
en må utgå med 8,100 kronor, cl draf 5,000 i lön,

2,500 i tjänstgöring spenningar och 600 i ortstillägg,
hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem
år med 600 kronor;

att arbetsintendenten må åtnjuta arfvode af 7,000
kronor, hvaraf 2,000 anses såsom tjänstgöring spenningar; att

i staten för fångvårdsstyrelsen må uppföras
aflöning ar till två sekreterarbefattningar, hvardera med

5,800 kronor, dar af 3,600 i lön, 1,800 i tjänstgöringspenningar
och 400 i ortstillägg, hvartill kunna komma
två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter
fem år och det andra, likaledes med 500 kronor, efter
ytterligare fem är;

att enahanda aflöning som till sekreterarna må utgå
till kamreraren;

att registratorn, jämväl i egenskap af aktuarie,
kassören, som tillika är bokhållare, samt de två revisorerna
må hvar för sig tilläggas en aflöning af 4,000
kronor, däraf 2,200 i lön, 1,500 i tjänstgöring spenningar
och 300 i ortstillägg, hvartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, hvart och ett å 500 kronor, det första
efter fem år, det andra efter ytterligare fem år och det
tredje efter än ytterligare fem år;

att för förste vaktmästaren aflöning en må bestämmas
till 1,500 kronor, däraf 900 i lön, 450 i tjänstgöring
spenning ar och 150 i ortstillägg;

att i staten för fångvårdsstyrelsen må uppföras
aflöningar till två andra vaktmästare, hvardera med

1,200 kronor, däraf 700 i lön, 350 i tjänstgöring spenningar
och 150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett
ålderstillägg till lönen efter fem är med 100 kronor;
samt

att den bestämmelsen intages i staten, att, därest
vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, sd länge denna förmån kvarstår, ortstilläqq
ej till honom utgå äfvensom å lönen af dragas 100 kronor
årligen.

Enligt gällande och ofvan å sid. 32 åberopad bestämmelse åtnjutes
anmärkningsarfvode, med femton procent, af alla medel, som till följd af
någon fångvårdsstyrelsens tjänstemans anmärkning inflyta till statsverket
och därförutan ej kommit detsamma till godo.

Af de å nämnda sida intagna uppgifter framgår visserligen, att de
belopp, som under åren 1906—1908 utgått i anmärkningsarfvode å de särskilda
revisionslotterna i fångvårdsstyrelsen, varit mindre betydande. Uteslutet
är dock icke, att anmärkningsarfvodena må kunna stiga till hö^re
summor.

Uti sitt den 18 juni 1904 afgifna betänkande angående kammarrätten
(delen III, sid. 175) har kommittén beträffande det till tjänstemän å kammarrättens
revisionsafdelning utgående anmärkningsarfvode uttalat, att
kommittén ansett det vara af synnerlig vikt för det allmänna, att vid
räkenskapsgranskningen, hvars noggranna utförande näppeligen kunde kontrolleras,
vederbörande tjänstemän icke må slappas i sitt intresse, utan
sporras till en effektiv granskning; att kommittén därför funnit rätten
för vederbörande granskare att åtnjuta anmärkningsarfvode böra, såsom
tjänande ett maktpåliggande statsintresse, fortfarande kvarstå; men att
det synts kommittén, som om detta arfvode skäligen borde i någon mån
begränsas, då fråga vore om större belopp. Detta uttalande har kommittén
åberopat i sitt betänkande rörande domänstyrelsen (delen X, sid.
58—59).

Vid utfärdande af nya instruktioner för domänstyrelsen den 16 oktober
1908 och för kammarrätten den 23 december samma år har ock
bestämts, att anmärkningsarfvode skall utgå med femton procent å det
influtna medelsbeloppet, därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt med
tio procent å högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor
arfvode skall utgå, enligt ordalydelsen i domänstyrelsens instruktion,

i hvarje fall med 75 kronor eller, såsom bestämmelsen affattats i kammarrättens
instruktion, med femton procent å 500 kronor.

Jämväl hvad fångvårdsstyrelsen angår bör enligt kommitténs åsikt
eu begränsning i omförmälda hänseende äga rum; och får kommittén fördenskull,
under erinran att enligt dess förslag hos nämnda styrelse fortfarande
skulle vara anställda två revisorer, hemställa,

att i fråga om medel, som inflyta till statsverket
i följd af anmärkning, gjord inom fångvårdsstyrelsen
emot densamma underlydande redogörare, den vederbörande
tjänsteman i styrelsen tillkommande rätt till anmärkning
sarf v ode må begränsas på det sätt, att dylikt
arfvode skall utgå med femton procent å det anmärkta
beloppet, därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt
med tio procent å högre belopp, dock att för belopp mellan
500 och 150 kronor arfvodet i hvarje fall skall utgå
med 15 kronor.

Med afseende å den skiljaktiga affattning, bestämmelsen rörande anmärkningarfvodet
för belopp mellan 500 och 750 kronor erhållit i instruktionerna
för domänstyrelsen och kammarrätten, tillåter sig kommittén hänvisa
till hvad kommittén i sitt betänkande angående domänstyrelsen (sid. 59)
anfört uti ifrågavarande hänseende.

Utsträckt arbetstid.

Vid godkännande af föreslagna aflöningsstater för statskontoret in. fl.
ämbetsverk har Riksdagen åren 1907 och 1908 uppställt såsom förutsättning
för godkännandet, att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna
skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga ordinarie
tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall etter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses höra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens
skrifvelse den 14 maj 1907 (n:r 131) angående ny aflöningsstat för
statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare fallet skulle inrymmas
t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande af ett eller
annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen, såsom i annat
ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar måste vara från
tjänstelokalen frånvarande.

Med uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas»
hade Riksdagen afsett, bland andra, de fall, då en mera allmän föreskrift
om inskränkning i arbetstiden, afseende t. ex. en längre tidsperiod
och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas. Riksdagen hade
därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet riktad på tjänstgöringen
under sommarmånaderna. Då nämligen erfarenheten gåfve vid handen,
att ett behörigt skötande af tjänsten under denna de! af året, på grund
af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande arbetsmaterialet,
ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom ämbetsverken än under
året i öfrigt, och då därtill komme, att ett strängt fasthållande af

2!40/o8. Löneregleringskommitténs let. XVII.

regeln om 6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid otvifvelaktigt
i inånga fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen att
tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade Riksdagen ansett-,
att möjlighet borde förefinnas att under exempelvis tiden juni—augusti
medgifva skälig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen
af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen
funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.
Maj:t i ämbetsverkets instruktion.

Bestämmelser i ämnet hafva sedermera intagits i instruktioner för
vederbörande ämbetsverk, i hvithet hänseende särskilt hänvisas till den,
som den 18 oktober 1907 utfärdats för statskontoret (svensk författningssamling
n:r 82).

I underdånigt utlåtande den 3 augusti 1908 har fångvårdsstyrelsen
i detta ämne framhållit, hurusom styrelsens åligganden i åtskilliga delar
vore af en säregen praktisk och social art, som kräfde tillfälle till beröring
med utomstående personer och förhållanden, och att fördenskull styrelsen
i sin verksamhet icke lämpligen torde kunna helt inpassas under
bestämmelser, som vore lämpade för verk, hvilkas ämbets- och tjänsteman
hafva till uteslutande uppgift att syssla med räkenskaper och skrivelser.
Alldeles särskild! gällde detta i fråga om de inom styrelsens arbetsbyra
anställda tjänstemän, af hvilka en eller flera esomoftast måste för utförandet
af vissa värf hafva sin verksamhet förlagd utom tjänsterummet. Generaldirektören
och byråcheferna hade enligt gällande instruktion sm tjänstgöring
förlagd utom tjänsterummen under inspektions- och mönstringsresor
äfvensom vid besök, som borde afläggas vid fångvårdsinrättningarna
i hufvudstaden, »så ofta nödigt är samt öfriga ämbetsgöromål det medgifva».
Hvad sålunda sagts gällde äfven för tjänstemän, som vid nämnda
resor medföljde såsom mönstringskommissarier eller sekreterare.

Genom nådigt bref den 23 oktober 1908 har Kungl. Maj:t sedermera
för styrelsens ordinarie tjänstinnehafvare eller vikarier för sådana bestämt, att,
i den män ej annorlunda stadgades, den dagliga arbetstiden å tjänsterum
niet hvarje söckendag skulle utgöra fem timmar med rätt för öfverordnad

att vid behof påfordra nödig utsträckning. Under meddelande i öfrigt af
föreskrifter i likhet med hvad för nyreglerade verk i allmänhet gäller, bestämmes
vidare i nämnda kung], bref, att, därest i särskilda fall arbete i
tjänsten kan med större fördel utföras utom tjänsterummet, medgifvande
därtill må lämnas af generaldirektören eller, efter dennes bestämmande, af
vederbörande byråchef, samt att fråga om inskränkning i särskilda fall i
öfrigt i den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet skall
pröfvas i enahanda ordning.

Hvad sålunda bestämts skall i tillämpliga delar gälla äfven beträffande
tillförordnade arbetsintendenten och sekreteraren å arbetsbyrån, i
den mån sådant, med hänsyn till arten af den dem åliggande tjänstgöring,
af generaldirektören pröfvas lämpligen kunna ske.

I betraktande al Riksdagens uttalande i ofvanberörda skrifvelse den
14 maj 1907 angående statskontoret anser kommittén de af fångvårdsstyrelsen.
i utlåtandet den 3 augusti 1908 framhållna synpunkterna kunna
bringas i öfverensstämmelse med utsträckningen af arbetstiden å tjänsterummet
för ordinarie tjänstinnehafvare till minst sex timmar hvarje
söckendag.

Kommittén hemställer således,

att såsom förutsättning för den blifvande aflöning
sstaten för fångvårdsstyrelsen uppställes, att samtliga
ordinarie tjänstinnehafvare skola, i den män
ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Aflöningsvillkor.

I sammanhang med fastställandet af ny stat för fångvårdsstyrelsen,
meddelades genom den ofvan å sid. 32 omnämnda kungl. kungörelsen den
1 juni 1877 bestämmelser angående villkoren för åtnjutande af de med
ordinarie befattning i nämnda styrelse förenade aflöningsförmåner.

Vid den blifvande nya staten för fångvårdsstyrelsen torde höra
fästas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års riksdag antogos för
statskontoret, allenast med tillägg af vissa från aflöningsreglementet den 6
juni 1902 för tjänstemän och betjänte vid postverket hämtade bestämmelser.

Enligt § 3 i nämnda aflöningsreglemente, sådan denna § lyder enligt
kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, är tjänsteman af lägre grad hos
generalpoststyrelsen skyldig, äfven när det erfordras till följd af tjänsteresor,
att mottaga förordnande å högre befattning i styrelsen med viss
tidsbegränsning och mot viss ersättning. Äfven utan särskild ersättning
är tjänsteman af lägre grad hos generalpoststyrelsen pliktig att sköta de
till byråchefsbefattning hörande löpande göromål, därest byråchef till
följd af tjänsteresa eller för handläggning af särskilda ärenden är under
allenast några få dagar hindrad att sköta sin befattning. Bestämmelser i
nämnda hänseenden hafva synts kommittén lämpliga äfven vid fångvårdsstyrelsen.

För de postinspektörer, som i postverkets aflöningsstat finnas upptagna
under »distrikts- och lokalförvaltningarna», är aflöningen fördelad i

arfvode och tjänstgöringspenningar. Dessa tjänstemän förordnas af Kungl.
Maj:t på viss tid. Då nu kommittén föreslagit en liknande ställning för arbetsintendenten
i fångvårdsstyrelsen, hafva några däraf föranledda bestämmelser
blifvit i aflöningsvillkoren för sistnämnda styrelse införda, hämtade från
nyssberörda aflöningsreglemente, § 3 och § 8 mom. 1.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som
varda upjitagna i blifvande stat för fångvårdsstyrelsen,
måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i fångvårdsstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket
eller dess särskilda afdelnmgar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,
äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen
sa förändras, att detsamma ej längre kan såsom
själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål öfverjlyttas till
annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af
den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i fångvårdsstyrelsen
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller
kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan
befattning, fångvårdsstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka Underligt för
tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att
tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där
fångvårdsstyrelsen, till befordrande af arbetets oafbrutna
gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöring spenning ar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg
eller i det fall, där ajlöningen utgöres af arfvode, den del
däraf, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i
behörig ordning afstänges frän tjänstgöring eller eljest är
lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget eller
arfvodet, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinneha fn are
för tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af fångvårdsstyrelsen pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej fångvårdsstyrelsen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till
följd af tjänsteresor eller för beredande af semester, tjänsteman
af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i fångvårdsstyrelsen, densamma,
mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för
befattningen anslagna tjänstgöring spenning ar, men eljest
af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgör
ing spenning ar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att emellertid, därest byråchef till följd af tjänsteresa
eller för handläggning af särskilda ärenden är under
allenast några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta
sin befattning, tjänsteman af lägre grad skall vara pliktig
att utan särskild ersättning sköta de till byråchef sbefattning
en hörande löpande göromål;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem är, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, och för andra
förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest
sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på

samma villkor, under iakttagande, hvad hvar'' och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöning sstatens trädande i
kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
på grund af förordnande i följd af frågan om reglering
af löneförhållandena m. m. vid fångvårdsstyrelsen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänstedlder, som berättigar honom till pension,
icke må tillträda samma förhöjning;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta
semester, generaldirektören, byråcheferna, arbetsintendenten
och tjänstemännen af andra lönegraden en hvar under
en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
en hvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året,
som af generaldirektören bestämmes, begagna sig af
semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägg utgå till månadens slut; gällande enahanda
förhållande i det fall, där aflöningen utgöres
af arfvode, den del däraf, som icke anses såsom tjänstgöring
spenningar;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträ -

dande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;
samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit
bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att en hvar, som med eller efter ingången af det år,
med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder
befattning i fångvårdsstyrelsen, skall vara pliktig
att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,
samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar i
fångvårdsstyrelsen, hvilka icke före viss angifven tidpunkt
anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöning sför måner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem.

suo/08. Löneregleringshommitténs bet. XVII.

Anslag till arfyoden och flitpenningar åt extra biträden,
vikariatsersättningar in. in.

Såsom förut är nämndt, har det i fångvårdsstyrelsens stat uppförda
anslag till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar
åt extra biträden m. in. vid 1908 års riksdag höjts från 11,800 till
15,300 kronor.

Från detta anslag torde såsom hitintills böra utgå aflöningar till
styrelsens sakkunniga biträden.

Styrelsens byggnadsbiträde eller arkitekt åtnjuter för närvarande
ett årsarfvode af 4,500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har i sin å sid. 30 omförmälda underdåniga
skrifvelse den 27 september 1907 framhållit, och chefen för justitiedepartementet
har vid föredragning inför Kungl. Maj:t af berörda skrifvelse
instämt däri, att nämnda arfvode icke numera kunde anses utgöra tillräcklig
ersättning för ifrågavarande uppdrag.

Detta uppdrag innefattar enligt den instruktion, som af fångvårdsstyrelsen
den 23 december 1890 utfärdats och hvilken finnes återgifven å
sid. 20—21 i detta betänkande, hufvudsakligen att utöfva tillsyn öfver
fångvården tillhörande byggnader, granska inkommande förslag till dessas
förändring, förbättring och vidmakthållande, efter remiss uppgöra förslag
och ritning till nybyggnad eller förändring, afgifva utlåtande i byggnadsfrågor,
granska inkommande redogörelser för utgifter till byggnader och
reparationer samt afgifva förslag öfver byggnads- och reparationsarbeten,
som böra verkställas under nästföljande år.

Dessa åligganden motsvara ungefärligen intendenternas vid öfverintendentsämbetet
i afseende å de byggnader, som äro ställda under deras

närmaste inseende. Aflöningen till dessa intendenter utgör enligt gällande
stat 3,600 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor. Slutaflöningen
uppgår sålunda till 4,600 kronor. Öfverintendentsämbetet har emellertid
ännu ej varit föremål för de pågående löneregleringarna beträffande
centrala ämbetsverk.

Intendenterna vid öfverintendentsämbetet äro pliktiga att vissa tider
vara tillgängliga å sina tjänsterum.

För fångvårdsstyrelsen vore det onekligen till gagn, om dess biträde
i byggnadsfrågor stode till styrelsens disposition å tjänsterummet mera än
för närvarande är fallet och på grund af arfvodets hittillsvarande belopp
ansetts kunna påfordras.

Under förutsättning att särskild ersättning lämnas för större nybyggnads-
eller ombyggnadsföretag samt att i öfrigt byggnadsbiträdet bibehålies
vid hufvudsakligen de skyldigheter, som finnas angifna i förenämnda
instruktion, anser kommittén byggnadsbitrådets arfvode skäligen
böra beräknas till 5,000 kronor, därvid dock torde böra stadgas, att han
skall vara skyldig att efter styrelsens bestämmande vara tillstädes å tjänsterummet
under erforderlig tid minst två söckendagar hvarje vecka.

Arfvodet till läkaren synes kommittén böra beräknas till 1,000 kronor.

Enligt hvad statsrådsprotokoll för den 15 mars 1907, bilagdt kungl.
proposition (n:r 100) till samma års Riksdag angående ny aflöningsstat
för statskontoret, gifver vid handen, erinrade vid behandling af anslagstiteln
till vikariat, renskrifning, flitpenningar och extra biträden hos sistnämnda
ämbetsverk, chefen för finansdepartementet, att löneregleringskommittén
i sitt allmänna principbetänkande (delen I) till behandling upptagit
frågan angående grunderna för den extra personalens i de centrala
ämbetsverken anställning och aflöning; hvarjämte departementschefen anmälde
i vissa delar en underdånig petition af den 17 maj 1905 från
styrelsen för »de extra ordinaries förening». För egen del anförde departementschefen
därvid, bland annat, följande.

Såsom löneregleringskommittén framhållit, vore ordnandet af den
extra ordinarie tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken

ställning såväl med afseende å sättet för denna personals antagande som
i fråga om dess tjänstgöring och aflöning utan tvifvel en angelägenhet
af icke ringa vikt ej mindre för det allmänna än äfven för tjänstemännen
sjkifva.

Att härvid en viss likformighet emellan de centrala ämbetsverken
vore önskvärd, fann departementschefen vara tydligt. Dock kunde naturligen
understundom ifrågavarande befattningar inom olika ämbetsverk vara
af mer eller mindre olikartad beskaffenhet och olikheter däraf påkallas
såväl med afseende på kompetensvillkoren för anställning i befattning af
förevarande slag och sättet för arbetets ordnande som ock med afseende
å aflöningen.

Hvad särskildt aflöningsförhållandena beträffade, syntes det vara lämpligt,
att de allmänna grunderna för aflöningen fastställdes af Kungl. Maj:t,
om det ock naturligen måste öfverlåtas åt vederbörande ämbetsverk och
myndigheter att inom den sålunda gifna ramen närmare ordna hithörande
förhållanden.

Vidkommande de fast anställda amanuenserna, utginge arfvodena
till dessa med tämligen växlande belopp inom olika ämbetsverk, beroende
af befattningarnas beskaffenhet och omfattningen af därmed förenade göromål.
Gifvet syntes det äfven vara, att, om ock större likformighet därutinnan
vore eftersträfvansvärd, det dock icke gärna kunde komma i fråga
att, på sätt i omförmälda petition begärts, genom en allmän bestämmelse
fastslå ett visst minimiarfvode för befattningar af ifrågavarande slag, afsedt
att under alla förhållanden tillämpas. Uti ifrågavarande befattningars
natur läge nämligen, att därtill hörande åligganden svårligen kunde annat
än efter pröfning af förhållandena inom hvarje särskildt verk bedömas.
Minimiarfvodets belopp måste alltid i viss mån blifva beroende af befattningens
art, därför erforderlig utbildning in. in.

Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och under förutsättning
af en tjänstgöring af den omfattning, kommittén tänkt sig såsom den i
förevarande fall normala1, syntes emellertid såsom regel arfvode för tjänst
af ifrågavarande beskaffenhet icke böra beräknas lägre än till 1,200 kronor

1 Fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt.

för år räknadt, hvilket belopp redan tämligen allmänt betraktades såsom
minimiarfvode för befattning med en så pass utsträckt tjänstgöringsskyldighet,
som kommittén förutsatt. Om befattningen vore jämförelsevis
mera kräfvande eller tjänstetiden afsevärdt längre, än af kommittén angifvits,
syntes det dock vara uppenbart, att ett arfvodesbelopp af 1,200
kronor icke under dåvarande förhållanden kunde anses tillräckligt. Inom
vissa af statsdepartementen, där emellertid arbetstiden för ifrågavarande
amanuenser i medeltal något öfverstege hvad kommittén förutsatt såsom
den normala, äfvensom inom åtskilliga andra verk, där ett liknande förhållande
ägde ruin, utginge ock redan ifrågavarande arfvoden tämligen
allmänt med 1,500 kronor om året. Tydligt vore äfven, att dessa arfvodens
belopp i viss mån måste blifva beroende äfven af tilloppet af sökande till
ämbetsverken och möjligheten att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter
till erforderligt antal.

Att, på sätt i oinförmälda petition blifvit ifrågasatt, beträffande
ifrågavarande befattningar på förhand fastställa ålderstillägg, att utgå med
tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar gällande grunder, ansåg
departementschefen icke vara med ifrågavarande befattningars natur förenligt.
Däremot syntes honom intet hinder böra möta att, i mån som
vederbörande befattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet gjorde
sig däraf förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröfvades,
höja arfvodet. Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande slag förenades
på samma hand, syntes — under förutsättning att begynnelselönen
för första gradens tjänst bestämdes till 4,000 kronor — en dylik förhöjning
af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden och ifall arbetstiden
som regel icke ginge utöfver hvad kommittén förutsatt såsom den
regelmässiga, böra stanna vid 2,000 kronor.

I likhet me4 flertalet af de i ärendet hörda ämbetsverken ansåg
departementschefen skäligt, att ifrågavarande tjänstemän vid sjukdom, där
denna icke öfverskrede viss tid, exempelvis ett år, tillerkändes rätt att
bibehålla en del af deras arfvode, hvilken lämpligen syntes , böra bestämmas
till två tredjedelar däraf. Detsamma syntes böra gälla vid sådan
tjänsteman meddeladt förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordinarie
innehafvares semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock na -

turligen med den inskränkning, som kunde föranledas däraf, att den tjänstledige
pröfvades böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens,
som åtnjöte ledighet för svag hälsas vårdande, syntes däremot böra vara
pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordrades för amanuensbefattningens
skötande eller eljest pröfvades skäligt.

Likaså fann departementschefen önskvärdt och billigt, att åt ifrågavarande
tjänstemän, hvilka i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid,
innan de erhölle fast arfvode, som regel bereddes tillfälle till någon tids
ledighet under hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af
arfvodet. Dock måste naturligen alltid en dylik förmån blifva beroende
däraf, huruvida göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tilläte,
äfvensom däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie
tjänstemän ändock kunde på lämpligt sätt tillgodoses. Därest en föieskiift
i'' dylik riktning ansåges böra meddelas, syntes densamma därför endast
böra erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk att, där
sä funnes lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande
tjänstemän med rätt för dem att under ledigheten bibehålla arfvodet.

Hvad anginge den tid, under hvilken sådan ledighet borde ifrågakomma,
framhöll departementschefen, att detta i viss mån bolde bero af
befattningens beskaffenhet. Såsom regel syntes densamma dock, med hänsyn
därtill att första gradens tjänsteman endast ägde rätt att åtnjuta en
månads semester, lämpligen böra begränsas till två ä tre veckor, med
iakttagande att, därest samma tjänsteman innehade mer än en befattning
af ifrågavarande slag, ledigheten vid båda befattningarna, savidt möjligt,
förlädes till samma tid.

Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjöte
ledighet eller förordnades att uppehålla ordinarie befattning, borde åtminstone
i regel gälla, att annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig
sådan funnes att tillgå, förordnades att bestrida amanuensbefattningen
mot den aflöning, hvilken inom verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode
för sådan befattning, som vore i fråga.

Att, såsom i petitionen blifvit ifrågasatt, extra ordinarie tjänstemän,
som icke åtnjöte fast arfvode, skulle på förhand tillförsäkras gratifikation
till visst belopp för månad, ansåg departementschefen icke kunna ifråga -

komma, då arbetet för dessa tjänstemän så till beskaffenhet som mängd
säkerligen i allmänhet måste blifva tämligen växlande. Ersättningen kunde
därför beträffande dem svårligen bestämmas att utgå efter på förhand bestämda
grunder. En annan sak vore, att det gifvetvis måste anses önskvärd^
att vederbörande anslag tillmättes så, att desamma lämnade möjlighet
till beredande af skälig uppmuntran och nöjaktig godtgörelse äfven
åt dessa tjänstemän.

Departementschefen framhöll slutligen, att med hvad han uttalat
angående grunderna för aflönandet af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen
vid de centrala ämbetsverken han naturligen icke afsett, att de
af honom föreslagna grunderna skulle utan vidare komma till tillämpning
vid dessa ämbetsverk i allmänhet, helst naturligen detta beträffande hvarje
verk ytterst måste blifva beroende däraf, huruvida för ändamålet tillgängliga
medel därtill lämnade tillgång, utan han hade därmed, i det sammanhang
uttalandet skedde, endast velat utreda, i hvad män hänsyn till
de i omförinälda petition framställda önskemål borde tagas vid beräkningen
af det för aflönande af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen inom
statskontoret erforderliga anslag.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställt, föreslogs
i den kungl. propositionen, att anslaget still amanuenser, vikax-iatsersättning,
renskrifning och flitpenningar» vid statskontoret måtte höjas
från 25,900 till 30,700 kronor. Därvid var, såsom af statsrådsprotokollet
framgår, afsedt, att å anslaget jämväl skulle finnas medel till ersättande
af fast anställda amanuensers vikarier under sjukdom och ledighet samt
förordixande att bestrida ordinarie tjänst.

Riksdagen tillkännagaf i sin skrifvelse den 14 maj 1907 angående
ny aflöningsstat för statskontoret, att Riksdagen funnit den föreslagna
förhöjningen af nämnda anslag vara af behofvet påkallad, säi’skildt för
beredande, på sätt föreslagits, af möjlighet att kunna höja de då i allmänhet
med 1,200 kronor utgående amanuensarfvodena till högst 2,000
kronor. Riksdagen uttalade emellertid, att, i den mån ett sådant arfvode
förhöjdes, en något längi-e arbetstid å tjänsterummet än den då för amanuenserna
gällande skäligen syntes kunna utkräfvas af den, som finge
uppbära det förhöjda arfvodet.

Till det statsrådsprotokoll för den 13 mars 1908, som var fogadt
vid den kungl. propositionen (n:r 101) till 1908 års Riksdag angående
reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium, erinrade chefen
för finansdepartementet, att rörande grunderna för aflöningen till de
mera fast anställda amanuenserna inom de centrala ämbetsverken han utförligt
uttalat sig vid föredragningen den 15 mars 1907 af frågan om ny
lönereglering för statskontoret. Han utgick därvid — framhölls vidare —
från den uppfattning, att, under förutsättning af en tjänstgöring af den
omfattning löneregleringskommittén syntes hafva förutsatt såsom den normala,
minimiarfvodet för amanuens i centralt ämbetsverk under vanliga
förhållanden dåmera i allmänhet icke kunde beräknas lägre än 1,200 å

1,500 kronor för år räknadt med eventuell förhöjning i mån af visad flit
och duglighet till 2,000 kronor om året.

1 anseende därtill och med hänsyn till de arfvodesbelopp, som redan
utginge till amanuenserna i kammarkollegium, ansåg departementschefen
det belopp, som vid kammarkollegii nya organisation erfordrades för aflöning
åt amanuenser, icke böra beräknas lägre än kommittén föreslagit,
motsvarande i medeltal 1,800 kronor för dem hvar.

Departementschefen erinrade jämväl, att han den 15 mars 1907 i
sammanhang med behandlingen af hithörande spörsmål uttalat den mening,
att fast anställd amanuens i centralt ämbetsverk äfven borde tillerkännas
rätt att vid sjukdom, ej öfverskridande viss tid, samt vid förordnande å
ordinarie tjänst under den ordinarie innehafvarens semester eller tjänstledighet
såsom regel bibehålla en del af amanuensarfvodet, hvilken lämpligen
syntes böra bestämmas till två tredjedelar, äfvensom att dylik amanuens
borde beredas tillfälle att, i den mån förhållandena inom vederbörande
ämbetsverk sådant tilläte, årligen erhålla någon tids ledighet, förslagsvis
beräknad till två k tre veckor, utan skyldighet att afstå någon del af
arfvodet. Departementschefen hade därjämte vid samma tillfälle framhållit
såsom önskvärdt, att, då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller
eljest åtnjöte ledighet eller förordnades att uppehålla ordinarie befattning,
annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan funnes att tillgå, förordnades
att bestrida amanuensbefattningen mot den aflöning, hvilken inom

verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode för sådan befattning, som
vore i fråga.

Detta hade, enligt hvad departementschefen tillkännagaf, tillämpats
vid beräknandet af det belopp, som vid den nya organisationen af kammarkollegium
skulle erfordras för tillgodoseende af nyssberörda ändamål.

Samma ståndpunkt som i fråga om statskontoret och kammarkollegium
intog chefen för finansdepartementet i förenämnda hänseenden vid afgifvande
af förslag angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarrätten,
såsom synes af statsrådsprotokoll för den 3 april 1908, fogadt
vid den kungl. propositionen n:r 157 till 1908 års Riksdag; och hade
Riksdagen uti ifrågavarande hänseende ej något att anmärka.

Den vid 1908 års statsverksproposition fogade bilagan rörande sjätte
hufvudtiteln gifver ock vid handen, att chefen för civildepartementet, i
fråga om höjning af ordinarie anslaget till amanuenser i departementet in. m.,
till statsrådsprotokoll den 13 januari 1908 dels meddelat, att inom departementet
fast anställda amanuenser gjort framställning om förbättring i sina
aflöningsförhållanden och i sådant hänseende föreslagit ett begynnelsearfvode
af 2,000 och en slutaflöning af 3,000 kronor, dels ock beträffande arfvodena
till ifrågavarande amanuenser uttalat följande:

»Hvad angår beloppet af den ifrågasatta löneförhöjningen har jag
icke ansett mig kunna undgå att taga hänsyn till hvad som uttalats i
anledning af det sistlidet års Riksdag förelagda förslaget till ny aflöningsstat
för statskontoret. Föredragande departementschefen ansåg nämligen,
att förhöjning af det lägsta amanuensarfvodet, åtminstone under vanliga
förhållanden och ifall arbetstiden som regel icke gånge utöfver hvad löneregleringskommittén
förutsatt såsom det regelmässiga — fyra timmar —
borde stanna vid 2,000 kronor. Riksdagen fann också af departementschefen
begärd förhöjning i anslaget till amanuenser m. in. vara af behofvet
påkallad, särskild! för beredande, på sätt föreslagits, af möjlighet
att kunna höja de i allmänhet med 1,200 kronor utgående amanuensarfvodena
till högst 2,000 kronor.

Samma grundsatser synas mig böra i allmänhet tillämpas inom
departementet, därvid jag emellertid tillåter mig påpeka, att den dagliga
arbetstiden för departementets amanuenser i regel öfverstiger fyra timmar,

2t4%8. Lönereglering skommitténs bet. XVII.

och att i vissa fall ovanliga förhållanden kunna anses föreligga med hänsyn
till vederbörandes mer än vanligt långa tjänstetid inom departementet.
Jag anser därför arfvodet böra i ett eller annat undantagsfall kunna sättas
något högre än 2,000 kronor om året, exempelvis då amanuens, som afsevärdt
lång tid tillhört departementet, ägnar så godt som hela sitt arbete
åt denna tjänst».

Uti skrifvelse den 2 juni 1908 (n:r 6) angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte hufvudtitel yttrade Riksdagen rörande
ifrågavarande arfvoden, att den föreslagna förhöjningen i desamma afsåge,
att de i allmänhet skulle komma att utgå med 2,000 kronor samt i ett
eller annat undantagsfall, såsom vid vederbörandes mer än vanligt långa
tjänstetid och trägna tjänstgöring inom departementet, med ett något
högre belopp än 2,000 kronor; och med hänsyn till hvad upplyst blifvit
angående amanuensernas dagliga arbetstid för departementets räkning, i
regel öfverstigande fyra timmar, fann Riksdagen den sålunda föreslagna
arfvodesförhöjningen i det hela icke större än hvad af omständigheterna
under nuvarande förhållanden påkallades.

Kommittén, som anser, att fångvårdsstyrelsen fortfarande har behof af
två fasta amanuenser, har vid beräknandet af det anslag, hvarifrån arfvoden
till dessa amanuenser skola utgå, funnit sig böra ställa beräkningen efter
de grunder, som följts beträffande kammarkollegium och kammarrätten,
eller till i medeltal 1,800 kronor för hvardera amanuensen.

Vid regleringen år 1908 af löneförhållandena vid nyssnämnda två
ämbetsverk har för uppehållande af amanuensbefattning under sjukdom
och semester samt då amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst
under innehafvarens semester och tjänstledighet beräknats omkring 450
kronor för hvarje amanuens. Med tillämpning häraf skulle i sådant hänseende
böra beräknas 900 kronor vid fångvårdsstyrelsen.

Hos fångvårdsstyrelsen är för närvarande anställdt ett kvinnligt
skrifbiträde mot årligt arfvode, och enligt kommitténs åsikt har styrelsen
fortfarande behof af ett dylikt, fast anställdt biträde.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden har kommittén
i delen YII uttalat den mening, att vid nu rådande prisförhållanden i
hufvudstaden begynnelsearfvodet för fasta biträden hos myndigheter därstädes
ej bör bestämmas till lägre belopp än 1,200 kronor för år, hvilket
arfvode sedermera skulle, i den mån sådant funnes påkalladt af förhållandena,
kunna efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor för år.

Kommittén har vidare i nyssnämnda del af sitt betänkande hemställt,
att åt biträden af här i fråga varande slag måtte gifvas rätt till
vissa förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd
m. in.

Till aflöning åt det hos fångvårdsstyrelsen anställda skrifbitfädet
äfvensom till godtgörande af vikarie för detsamma vid semester samt,
inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall har kommittén i sin kalkyl
beräknat 2,000 kronor.

Enligt kommitténs förslag skall rätt till semester, fortfarande liksom
hittills, tillkomma styrelsens ordinarie tjänstemän af tredje och andra grad
under en och en half månad samt af första grad under en månad årligen,
hvarjämte kommittén föreslagit, att dylik kostnadsfri ledighet må beredas
arbetsintendenten under en och en half månad. Till aflönande af vikarier
under dessa semesterledigheter har i kommitténs beräkning upptagits ett
belopp af 2,050 kronor.

Såsom ofvan nämnts, företaga generaldirektören och en hvar af
byråcheferna årligen under två till tre veckor mönstrings- och inspektionsresor,
hvarvid de merendels åtföljas af någon utaf styrelsens ordinarie eller
extra tjänstemän i egenskap af mönstringskommissarie eller sekreterare. Genom
nådigt bref den 15 december 1857 har Kungl. Maj:t förklarat ordinarie
tjänsteman hos styrelsen, som biträder vid dylika mönstrings- och inspektionsförrättningar,
berättigad att under tiden oafkortadt tillgodonjuta sina
löneförmåner hos fångvårdsstyrelsen.

För ledningen af arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna hafva en del
resor måst företagas af arbetsintendenten. Om ock, sedan arbetsdriften blifvit
fullt ordnad och vederbörande mera satt sig in i förhållandena, dylika

resor allt mindre behöfva komma i fråga, torde dock äfven framgent
arbetsintendenten understundom blifva nödsakad att besöka de olika fångvårdsinrättningarna.

Till godtgörande af de vikarier, hvilka under ofvanberörda tjänsteresor
komma att tjänstgöra i styrelsen, har kommittén beräknat ett belopp
af 750 kronor.

I det föregående är omnämndt, hurusom fångvårdsstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 27 september 1907, under framhållande af otillräckligheten
af det i styrelsens stat uppförda anslaget till vikariatsersättning
m. in., meddelat, att styrelsen till utdelning som flitpenningar åt extra
ordinarie tjänstemän haft att disponera allenast ett belopp af högst omkring
1,500 kronor årligen. Vid sin beräkning af den behöfliga förhöjningen
af ifrågavarande anslag afsåg styrelsen en höjning i flitpenningarnas
belopp med 1,200 kronor, hvarigenom ungefär 2,700 kronor skulle årligen
stå till styrelsens förfogande för detta ändamål.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anförde chefen för
justitiedepartementet, att det belopp, styrelsen för det dåvarande kunde afse
till amanuensarfvoden och flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän,
uppenbarligen vore för ringa såväl med hänsyn till det dåvarande behofvet
af extra arbetskrafter som äfven särskildt för tillgodoseende af fångvårdsstatens
rekrytering för framtiden. Mot de beräkningar styrelsen gjort i
afseende å, bland annat, ökningen af det belopp, hvilket borde stå till
styrelsens förfogande för att utdelas såsom flitpenningar, fann departementschefen
icke något att erinra.

Uti det belopp 3,500 kronor, hvarmed 1908 års Riksdag höjde anslaget
till vikariatsersättning in. m., måste äfven anses hafva ingått ett
beräknadt belopp af 1,200 kronor till höjning af flitpenningarna.

Enligt kommitténs beräkningar torde ett belopp af 4,500 kronor
varda erforderligt till flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän och till
ersättning åt extra vaktmästare äfvensom till extra hjälp å arbetskontoret.

Enär det icke kan förutsättas, att det hos styrelsen fast anställda
skrifbiträdet under alla förhållanden skall kunna utföra det för styrelsen
erforderliga renskrifningsarbetet och därmed jämförliga göromål, utan att

härför stundom måste anlitas extra hjälp, har kommittén för sådant ändamål
beräknat ett belopp af 500 kronor för år.

Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att till arfvoden och flitpenningar åt extra Inträden,
vikariatser sättning ar m. m. må i staten för fångvårdsstyrelsen
uppföras ett anslag af 20,300 kronor.

Ifrågasatt öfverflyttning af det s. k. straffregistret till

fångvårdsstyrelsen.

Kommittén anser sig böra omnämna, att med föranledande af ett under
hand till kommittén inkommet förslag upptagits till beaktande frågan,
huruvida icke lämpligen det i justitiedepartementet förda straffregistret
borde därifrån öfverflyttas till fångvårdsstyrelsen.

Då en hel del uppgifter till registret aflämnas genom fångvårdsstyrelsen
och denna styrelse för uppgörande af en individuell brottslingsstatistik
skulle vara betjänt af tillgång till registret, synas skäl för öfverflyttningen
icke saknas.

I händelse justitiedepartementets statistiska byrå, som fått sig anför*
trodt straffregistrets förande, efter registrets öfverflyttning till fångvårdsstyrelsen
blefve obehöflig såsom själfständig byrå, i det att dess återstå
ende arbeten tilläfventyrs kunde utföras genom andra tjänstemän i departementet,
skulle sålunda chefsbefattningen inom byrån ej vidare erfordras.

I nu antydda fall skulle registret kunna skötas af befattningshafvande
i fångvårdsstyrelsen med den tillökning af arbetskraft, som vunnes
genom öfverflyttande dit af den a byran anställda amanuens samt ny
inrättande af en första grads tjänst. Det skulle åligga chefen å styrelsens
kanslibyrå att öfvervaka registrets ordentliga vård och under . generaldirektören
handlägga de registret berörande ärenden, som nu tillkomma
chefen för justitiedepartementets statistiska byrå. En icke obetydlig besparing
i utgifter skulle genom denna anordning vinnas.

Såsom skäl för registrets förläggande till justitiedepartementets
statistiska byrå har i sin tid af vederbörande departementschef anförts,

bland annat, att domstolarna, som hade att för rättsstatistiken afgifva uppgifter
till byrån, skulle, genom att registret upprättades därstädes, undgå
olägenheten att behöfva afgifva dubbla uppgifter i samma mål, en för
rättsstatistiken och en för registret.

Emellertid har vid straffregistrets förande visat sig nödvändigt att för
statistiken göra utdrag ur de för registret inkommande uppgifterna. Sådant
skulle ock ske, om registret vore förlagdt till fångvårdsstyrelsen; och
förändringen skulle således icke föranleda ökadt besvär vare sig för domstolarna
eller eljest.

Då kommittén icke fått denna fråga sig förelagd af Kungl. Maj:t
eller från vederbörande statsdepartement, har kommittén ansett sig icke
böra vidare inlåta sig härpå, allrahelst som spörsmålet om rättsstatistikens
bearbetande utgör föremål för behandling af den kommitté, åt
hvilken Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 uppdragit att verkställa utredning
och afgifva förslag, huru inom rikets officiella statistik största möjliga
enhet och planmässighet äfvensom ökad skyndsamhet i publikationen måtte
kunna åstadkommas.

Fångvårdsstaten.

S240/o8. Löner eg kringsko m in i t tens bet. XVII.

Inledning.

I äldre tid, då förbrytare i allmänhet hade att umgälla sitt brott
med lifvets förlust eller kroppsplikt på rättareplatsen, såvida icke penningebot
gafs och togs, hade häktena allenast till uppgift att hålla förbrytaren
i förvar, till dess domen hunne fällas och verkställigheten ske. Häktena
voro således afsedda för rannsakningsfångar och dem, som afbidade att
undergå sitt straff.

För nämnda ändamål måste finnas fängelser vid alla domsplatser,
stads- och häradshäkten. Men de fasta slotten fingo i sina källarhvalf inrymma
de farligaste brottslingar, dem ordningsmakten höll för viktigast
att hafva i sin hand. Där inrättades hufvudfängelser för länen, länseller
kronohäkten, de förra belägna i residensstäderna, de senare i andra
mera betydande städer eller orter.

I den mån frihetsstraffen vunno insteg till aflösande af de talrika
dödsstraffen, kräfdes större utrymmen och tillfälle att ekonomiskt utnyttja
arbetskraften af fångarna, hvilka drogo kostnader för utspisning, beklädnad
och tillsyn. Fördenskull började man från läns- och kronohäktena,
där blott kortare tids fångar kunde härbärgeras, sammanföra de öfriga till
de rymliga fästningarna, där de kunde sysselsättas med uppförande af
byggnader och förskansningar m. m. Sålunda uppkommo fästnings fängelser.

Jämte dessa straffanstalter upprättades redan tidigt särskilda korrektions-
eller arbetsinrättningar, afsedda jämväl och kanske hufvudsakligen
för de talrika lösdrifvare, som efter de stora krigen utgjorde en allvarlig
samhällsfara. Men antalet af dessa lösdrifvare växte alltmera. De sistnämnda
anstalterna, äfven kallade rasp- och spinnhus, togos mest i användning
för kvinnorna, medan för de manliga lösdrifvarna inrättades efter militäriskt
mönster organiserade arbetskompanier — pioniär- och kronoarbetskårerna
— hvilka förlädes äfven de vid fästningarna eller å andra stationer
för utförande af fortifikationsarbeten, kanalgräfning och dylikt.

Sedan ledningen af fångvården blifvit i väsentliga delar sammanförd
i en central styrelses hand, kvarstodo dock långt inemot närvarande
tid lämningar af den ursprungliga organisationen såsom särtecknande drag
för de olika fångvårdsanstalterna.

Likväl hafva under den tid, som förflutit sedan en styrelse öfver
rikets fängelser och arbetsinrättningar år 1825 inrättades, sådana förändringar
inträdt, att dåvarande förhållanden knappast kunna i något afseende
likställas med de nu rådande.

En synnerligt genomgripande förändring blef en följd af det vid
1840—1841 årens riksdag fattade beslutet om samtliga läns- och kronohäktens
ombyggande efter cellsystem för att användas ej blott för rannsaknings-
och kortare tids fångar utan äfven för sådana, som dömts till
fästningsstraff på högst två år.

I den mån de beslutade nya fängelserna liunno uppföras, hvilket till
största delen skedde under 1850-talet, infördes i desamma i afseende å
tjänstemän och bevakning en organisation, som i hufvudsak ännu består.

För de nya läns- och kronocellfängelserna, Indika ställdes under ledning
af Konungens befallningshafvande i första hand, utfärdades provisoriskt
reglemente af Kungl. Maj:t den 24 november 1846. Detta'' förblef gällande,
till dess detsamma aflöstes af det ännu tillämpade kungl. reglementet den
28 maj 1867 för läns- och kronocellfängelserna i riket.

För straff- och arbetsfängelserna, som voro ställda under omedelbar
ledning af centralstyrelsen och för hvilkas tjänstemän instruktioner fastställdes
den 7 mars 1835 samt den 11 december 18601, åtgick en längre
utvecklingstid, innan de vunno nu bestående former.

I dessa fängelser funnos en betydande mängd fångar sammanförda.
Antalet till straffarbete och enligt försvarslöshetsstadgan dömda personer,
som vid slutet af år 1835 utgjorde tillhopa 2,899, steg år 1845 till 4,162
och utgjorde ännu år 1855 4,085. Dessa voro inom ett fåtal anstalter
samlade i gemensamma rum och flngo inom fängelseområdena jämförelsevis
fritt umgås med hvarandra.

1 För predikanterna vid rikets fängelser och vid kronoarbetskåren utfärdades instruktion
redan den 3 juni 1846.

Säkerheten kräfde vid sådant förhållande, utom en inre. bevakning,
bestående af fångvårdens egen betjäning (vaktknektar), äfven en talrik
yttre bevakning, hvartill användes militärkommenderingar ur regementena.
Äfven vid anstalter, som icke voro förlagda till fästningarna, användes
dylik bevakning. Sålunda var år 1846 eu styrka af 3 officerare, 3 underofficerare,
12 korpraler, 128 soldater och 1 spel förlagd vid Långholmen.

Till följd af mildare lagstiftning, hvarigenom särskilt lifstidsstraffet
inskränktes, aftog småningom antalet straffångar af det slag, som förvarades
vid de stora straffängelserna; och under 1870-talet blef det möjligt
att förse större delen af dessa anstalter med sofceller till fångarnas
särskiljande nattetid. Därigenom erbjöds ock tillfälle att inskränka den
yttre bevakningen, så att fångvården kunde frigöras från militärkommenderingarna
och fick helt lita på egna befattningshafvande. Den sista militära
bevakningen, den å Långholmen, indrogs enligt kungl. bref den 31
mars 1880.

Efter hand medförde nya lagändringar, att äfven de på lifstid eller
på bestämd tid öfver två år dömda straffångarna skulle hållas viss tid i
cell, slutligen intill tre år. Däraf följde uppförandet vid straffängelserna
af byggnader för enrumsstraffets tillämpning; och skillnaden mellan, å ena
sidan, dessa anstalter, numera benämnda centralfängelser, samt, å andra
sidan, läns- och kronocellfängelserna bortföll allt mera.

Till belysande häraf må anföras, att vid 1908 års utgång allenast 155
straffångar höllos i gemensamhetsfängelse, under det att i cell förvarades
vid centralfängelserna 418 och vid läns- och kronocellfängelserna 997.

Jämsides med förändringen af straff- och arbetsfängelserna fortgick
kronoarbetskompaniernas omgestaltning. De gamla stationerna, hvilka anordnats
i likhet med gemensamhetsfängelserna, sådana dessa voro innan
fångarnas särskiljande nattetid genomförts, indrogos efter hand. Tvångsarbetsanstalter
med nattceller för alla fångar inrättades, och år 1891 hade
den sista kvarlefvan af kronoarbetskåren försvunnit. Antalet tvångsarbetsfångar
utgjorde vid 1908 års slut 592.

Efter den genomgångna utvecklingen äro de kronan tillhöriga fångvårdsanstalterna
numera att hänföra under tre grupper:

a) uteslutande cellfängelser,

b) fängelser för både enrums- och gemensamhetsfångar, de sistnämnda
dock åtskilda nattetid i sofceller, samt

c) anstalter för allenast gemensamhetsfångar, alla om natten i skilda
sofceller.

Till gruppen a) höra länsfängelser och kronohäkten, de förra,
såsom namnet angifver, ett för hvarje län. Därvid är dock att märka,
att vid redan verkställda nybyggnader för fångvårdens behof två länsfängelser
ombildats till central fängelser och numera tjänstgöra jämväl såsom
gemensamhetsfängelser.

Efter framställning af Kungl. Maj:t medgaf nämligen 1903 års Riksdag,
att länsfängelset i Göteborg finge försäljas och köpeskillingen jämte andra
medel användas till uppförande af ett nytt fängelse å Härianda invid
Göteborg samt till om- och tillbyggnad af länsfängelset i Härnösand.
De nya fängelserna, hvilka år 1907 blifvit fullbordade, skulle ersätta
det samma år indragna centralfängelset å Nya Varfvet invid Göteborg, hvilket
inrymt på längre tid dömda straffångar, jämväl i gemensamhet, men
tillika skulle dessa nya fängelser tjäna de förra länsfängelsernas ändamål.

Därigenom har uppkommit en delvis ny, under den ofvanberörda
gruppen b) fallande typ af fängelser, samtidigt med att länsfängelser
i förutvarande mening ej vidare finnas i Göteborgs och Bohus samt i
Västernorrlands län.

I underdåniga skrivelser den 1 och den 17 mars 1908 har fångvårdsstyrelsen
föreslagit, att på liknande sätt, med indragning af centralfängelserna
i Göteborg och Malmö, det förstnämnda för kvinnor, anordna
nya fängelser af nyssnämnda typ i Växjö och Malmö, i anledning hvaraf
de nuvarande länsfängelserna i dessa städer likaledes skulle upphöra att
vara enbart cellfängelser. Vid 1909 års riksdag har Kungl. Maj:t afgifvit
propositioner i nämnda syfte; och har framställningen om indragning af
centralfängelset i Göteborg redan blifvit af Riksdagen behandlad och därvid
bifallits. Det har af fångvårdsstyrelsen ifrågasatts att liknande åtgärd
skulle komma att vidtagas äfven i afseende å annat större länsfängelse,
exempelvis det i Örebro.

Här må tillika omnämnas, att vissa kronohäkten, nämligen de å
Långholmen, å Svartsjö och i Landskrona samt för närvarande äfven det i
Norrköping, stå i samband med därstädes befintliga större fångvårdsanstalter.

Under gruppen b) äro att hänföra centralfängelserna å Långholmen
och i Malmö, det senare, enligt hvad nyss nämnts, i sitt nuvarande skick
föreslaget till indragning, samt de nya fängelserna å Härianda och i Härnösand,
dessa bägge dock i vida öfvervägande grad cellfängelser. Äfven de
båda senare benämnas emellertid centralfängelser. Till ifrågavarande grupp
skulle komma att räknas jämväl de föreslagna nya fängelserna i Malmö
och i Växjö samt möjligen ett nytt fängelse i Örebro eller annorstädes.

Till gruppen c) höra, jämte det till indragning bestämda centralfängelset
för kvinnor i Göteborg, samtliga tvångsarbetsanstalter, nämligen
de å Svartsjö och i Karlskrona för män samt i Norrköping och Landskrona
för kvinnor.

För att visa af hvilken väsentligt olika storlek fångvårdsanstalterna
äro, lämnas här nedan sammanställningar af antalet celler vid desamma,
därvid kommittén emellertid erinrar, att icke alla dagcellerna äro tillgängliga
för fångförvar utan åtskilliga af dem användas till förrådsrum in. in.

Centralfängelser och tvångsarbetsanstalter.

		Dagceller.	Sofceller.
Centralfängelset	å Långholmen....................	200	300
T>	i Malmö......................	137	284
>	å Härianda.....................	180	13
)	i Härnösand....................	140	13
	> Göteborg.....................	—	60
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö...................	—	337
>	i Karlskrona.................	—	300
>	> Norrköping................	—	156
>	» Landskrona.................	—	108

Länsfängelser cell kronohäkten.

Kronohäktet å Långholmen . .	.......200	Länsfängelset i Nyköping.........	46
Länsfängelset i Stockholm . .	.......112	> » Luleå...........	36
>	> Linköping . .	.......102	> > Visby...........	34
	» Kalmar . . ■	.......102	> » Halmstad.........	34
>	> Malmö ....	.......102	» » Östersund.........	34
>	> Mariestad . .	.......96	Kronohäktet i Uddevalla..........	34
>	> Gäflo ....	.......93	> » Karlshamn.........	32
>	> Jönköping . .	.......90	> > Varberg...........	24
>	> Växjö ....	.......90	» » Hudiksvall.........	24
>	> Karlskrona . .	.......90	Länsfängelset i Umeå...........	24
>	» Kristianstad .	.......90	Kronohäktet i Eskilstuna .........	22
	> Vänersborg . .	.......90	» > Norrtälje..........	16
>	> Örebro . . .	.......90	> » Haparanda.........	16
>	» Karlstad . . .	.......78	» > Pajala...........	12
>	» Uppsala . . .	.......66	» » Ängelholm.........	8
>	> Västerås . . .	.......66	> » Skellefteå..........	7
>	> Falun ....	.......66	» » Svanesund.........	6
Kronohäktet i Västervik . . .	.......54	> > Lycksele..........	4
	» Ystad ....	.......54
>	» Sundsvall . . .	.......53
	I)en byggnad, i	hvilken kronohäktet i Norrköping varit inrymdt,	är

numera raserad, sedan densamma skadats i följd grundläggningsarbeten å
vidliggande tomt. Ortens rannsakningsfångar förvaras i den vid tvångsarbetsanstalten
därstädes befintliga, för extra judiciella bestraffningar afsedda
cellafdelning.

I underdånig skrifvelse den 1 december 1899 anmälde fångvårdsstyrelsen,
att den vore betänkt på att, i den mån sådant kunde ske, genom
bortflyttande af samtliga till straffarbete eller urbota fängelsestraff dömda
fångar från de mindre kronohäktena låta dessa öfvergå till allenast rannsaknings-
och bötesfängelser, hvarjemte styrelsen hemställde om indragning
af kronohäktena i Kungsbacka och Kisa.

Enligt nådigt bref den 2 februari 1900 biföll Kungl. Maj:t denna
framställning. Sistnämnda båda häkten äro i enlighet därmed indragna;
och tjänstgör kronohäktet i Eskilstuna numera allenast såsom rannsakningsoch
bötesfängelse, hvilket äfven sedan gammalt är fallet med häktena i
Ängelholm, Svanesund, Lycksele och Skellefteå. Öfriga häkten, som enligt
nyssnämnda kungl. bref skulle kunna öfvergå till sådan inskränktare användning,
äro kronohäktena i Norrtälje, Västervik, Karlshamn,
Var berg och Uddevalla.

Fångvårdsstatens organisation och verksamhet.

I afseende å. organisationen har alltjämt fortbestått en viss olikhet
mellan de fångvårdsanstalter, som efter centralstyrelsens inrättande ställdes
under dess omedelbara ledning, och dem, som förblefvo närmast lydande
under Konungens befallningshafvande.

1 denna redogörelse torde därför de olika anstalterna böra behandlas
efter sålunda angifna indelningsgrund.

År 1885 hade, såsom förut antydts, för straff- och arbetsinrättningarna
utfärdats särskilda instruktioner.

Vid »allmänna arbets- och korrektionsinrättningen» å Långholmen
utöfvades chefskapet af en kommendant, som dels var militär befälhafvare
öfver den vid inrättningen förlagda garnisonen och dels äfven »föreståndare»
för korrektionsinrättningen. Därjämte funnos anställda en föreståndare
för arbeten och verkstäder, en kommendantens adjutant, som
hade att öfvervaka ordningen inom inrättningen och öfva tillsyn öfver
garnisonen, en kamrerare, en bokhållare med uppgift att vara kamrerarens
biträde, en befälhafvare öfver inre bevakningen, som hade inseendet
öfver vaktknektarna och anstaltens inre skötsel, samt vidare en
pastor och en läkare.

Vid Malmö »fästnings- och korrektionsfängelse» fanns jämte kommendanten
en särskild föreståndare, hvilken synes hafva hos sig förenat
ej endast en del af de vid Långholmsfängelset åt kommendanten gifna
åligganden utan äfven därvarande kamrerarens och bevakningsbefälhaf 2340/o8.

Löneregleringslcommitténs bet. XVII. * 12

Centrala

fångvårds anstalter.

varens tjänstebefattningar. I (ifrigt funnos vid fängelset i Malmö ej andra
tjänstemän än slottspredikant och läkare.

Vid »allmänna arbets- och korrektionsinrättningarna för kvinnor» å
Norrmalm i Stockholm samt i Norrköping äfvensom vid »korrektionsinrättningen
för kvinnor» invid Göteborg fanns icke någon kommendant utan
allenast en föreståndare, som tillika var kamrerare. Äfven vid dessa
anstalter voro predikant och läkare anställda. Vid inrättningen å Norrmalm
i Stockholm funnos jämväl en bokhållare och eu förestånderska.

Sedan Kungl. Maj:t den 16 december 1859 utfärdat instruktion för
fångvårdsstyrelsen, befanns tiden vara inne att för de underlydande anstalterna
söka erhålla uya, efter de förändrade förhållandena bättie afpassade
instruktioner.

Med underdånig skrifvelse den 14 juni 1860 afgåfvos i sådant hänseende
förslag af fångvårdsstyrelsen, därvid styrelsen uttalade den uppfattning,
att på densamma borde få ankomma att meddela de närmare bestämmelser,
som kunde befinnas nödiga för tjänstemännen, äfvensom erforderliga
föreskrifter för vaktbetjäningen.

Styrelsen omnämnde tillika, att vid straffängelserna i Norrköping och
i Göteborg enligt 1835 års instruktioner funnits en af styrelsen tillsatt
direktion, bestående af två eller tre fabrikanter, med åligganden dels
i afseende å anskaffandet af fängelsets förnödenheter och dels beträffande
kontrollen å fängelsets kassatillgångar. Sedan redogörarbefattning inrättats
vid straffängelset i Norrköping och kontroll öfver medelsförvaltningen
således kunde öfvas af föreståndaren därstädes, ansågs en särskild direktion
ej vidare behöflig vid detta fängelse, hvaremot en sådan syntes böra
bibehållas vid den ifrågavarande fångvårdsin rättningen i Göteborg, där föreståndaren
äfven var redogörare.

1 fråga om den uppbördsborgen, som borde ställas af vederbörande
redogörare, meddelade styrelsen, att sådan, utan föreskrift i instruktion,
dock affordrats redogörarna vid tjänsternas tillsättande. Borgenssummorna
hade satts olika alltefter den större eller mindre uppbörden. 1 styrelsens
förslag hade emellertid dessa summor bestämts lika för redogörarna
vid samtliga ifrågavarande anstalter, emedan enligt styrelsens upp -

fattning tillräckligheten af borgenssumman måste vara vansklig att bedöma
och i allt fall summan icke kunde bestämmas så hög, att den motsvarade
beloppet af de uppbördsmedel, hvilka vid ett och annat, tillfälle kunde
vara redogörarna anförtrodda.

Med afseende å den arbetsföreståndarna vid vissa straff- och arbetsfängelser
åliggande betydliga material- och persedelförvaltning ansåg styrelsen
uppbördsborgen böra ställas äfven af dem.

Kungi. Maj:t fastställde den 11 december 1860 ny instruktion för
åmbets- och tjänstemän vid rikets straff- och arbetsfängelser (svensk författningssamling
n:r 68), hvilken fortfarande är i tillämpliga delar gällande.

1 kung], bref samma dag lämnades fångvårdsstyrelsen rätt att, där
så funnes nödigt, förse hvarje fängelses tjänstepersonal med en efter
fängelsets särskilda förhållanden lämpad instruktion, upptagande, utom
hvad af den gemensamma kungl. instruktionen vore tillämpligt å fängelset,
ej mindre de närmare föreskrifter, som vore behöfliga för de i sistnämnda
instruktion omförrnälda tjänstemän, än ock stadganden angående öfriga
befattningar inom fängelset. I

I den af Kungl. Maj:t den 11 december 1860 utfärdade instruktionen,
som icke innefattar allmän bestämmelse om hvilka tjänstemän skulle
vara anställda vid straff- och arbetsfängelserna, upptagas såsom befattningshafvande,
hvilka kunna förekomma därstädes, kommendant, direktör,
kamrerare, predikant, läkare, befälhafvare för inre bevakningen, arbetsföreståndare
sann, vid kvinnofängelserna, arbetsbokhållare och arbetsförestånderska.
För centralfängelset i Göteborg skulle fortfarande finnas särskild
direktion.

Då kommendant icke vidare förekommer vid någon fångvårdsanstalt,
torde något angifvande af de åligganden, som tillkommo sådan, icke här
behöfvas. Enahanda gäller i afseende å arbetsbokhållare och arbetsförestånderska.
För predikant finnes, såsom i det följande omnämnes,
särskild instruktion.

Beträffande de öfriga befattningshafvandena må från instruktionen
af den 11 december 1860 anföras följande bestämmelser.

§ 2. Direktör åligger hufvudsakligen:

att, i enlighet med gällande författningar, fastställd stat och fångvårdsstyrelsens,
föreskrifter, förvalta fängelset samt vaka öfver ordning och
hushållning inom detsamma;

att i ordningsmål utöfva den bestraffningsrätt, som fångvårdsstyrelsen
inom de för dess straffrätt bestämda gränser uppdrager åt direktören,
samt att hos styrelsen anmäla de förbrytelser, som direktören ej
äger själf bestraffa;

att föra befälet inom fängelset och tillse, att alla befallningshafvande
noggrant fullgöra sina åligganden samt att hvarje fånge riktigt utfår
hvad honom tillkommer;

att ansvara och redovisa för de till begagnande inom fängelset anordnade
beklädnads- och sängklädespersedlar;

att tillse det fångarna, såvidt ske kan, ständigt hållas till sysselsättning
och att fängelsets arbeten varda behörigen verkställda, samt
väcka förslag hos styrelsen om vidtagande af de åtgärder, som må vara
erforderliga för fångarnas sysselsättande;

att utöfva tillsyn öfver arbetsmaterialiers, redskaps och verktygs riktiga
användande och vård;

att föra rullor öfver fångarna enligt fastställdt formulär;
att, då något af vikt förefaller inom fängelset, genast göra anmälan
därom hos fångvårdsstyrelsen eller dess chef; samt

att i fråga om antagande af tjänstemän vid fängelset eller om dit
hörande betjäntes anställande eller entledigande afgifva förslag till fångvårdsstyrelsen,
äfvensom att af tjänstemän och betjänte mottaga och,
jämte eget utlåtande, insända framställningar och handlingar, som höra
ingå till fångvårdsstyrelsen.

Direktör vid fängelse med särskild kamrerare är pliktig att på
lämpliga tider inventera förråden samt minst en gång i månaden anställa
inventering af fängelsets kassa, därvid tillses, att behöriga likvider influtit
i rått tid.

Vid fängelse, där särskild kamrerare ej är anställd, är direktören
tillika fängelsets uppbördsman och redogörare, samt har i sådan egenskap
att ställa sig till efterrättelse de för kamrerare gifna föreskrifter.

Kamrerare, som i egenskap af uppbördsman och redogörare skall ställa § 3.
uppbördssäkerhet för ett belopp af 2,250 kronor, åligger bland annat:
att emottaga och kvittera:

de till fängelsets kassa inflytande kontanta medel,
de proviantartiklar, materialier, inventarier och effekter, som levereras
till fängelsets förråd, samt

de kontanta medel och effekter, som tillhöra fångarna och för deras
räkning ankomma till fängelset eller förvärfvas därstädes;

att ur fängelsets kassa verkställa de utbetalningar, som af direktören
anordnas på grund af gällande stat och författningar eller fångvårdsstyrelsens
beslut;

att utlämna ur fängelsets förråd:

proviant enligt fastställd utspisningsstat eller styrelsens föreskrifter,
beklädnads- och sängklädesmaterialier och persedlar på grund af
styrelsens beslut, samt

materialier för arbetens bedrifvande och inventarier äfvensom fångarnas
tillhörigheter, enligt direktörens anordningar; samt

att föra och afsluta fängelsets räkenskap i öfverensstämmelse med
fastställdt formulär och gifna föreskrifter; börande för hvarje år ett utskrifvet
exemplar af hufvudboken jämte fullständiga verifikationer aflämnas
inom föreskrifven tid för att insändas till fångvårdsstyrelsen.

Vid fängelse, där särskild arbetsföreståndare ej är anställd, åligger
kamreraren att emottaga och efter direktörens föreskrift utlämna det
gods, som aflämnas till förarbetning vid fängelset, och att i enlighet
med lämnade föreskrifter föra nödiga arbetsjournaler samt upprätta premielistor.

Läkare åligger: „ ..

att tillse det sjukvården vid fängelset handhafves på ändamålsenligt
sätt;

att vaka öfver ordningen inom sjukhuset, tillhålla sjukvaktare att
fullgöra sina skyldigheter och anmäla inför direktören eller befälhafvaren
för inre bevakningen, om förseelse begås af fånge;

att undersöka nykommen fånges hälsotillstånd och arbetsförmåga,
minst en gång i veckan eller oftare, om så är nödigt, besöka de
fångar, hvilka förvaras i cell, samt i öfrigt meddela erforderliga upplysningar
och betyg; samt

att föra sjukjournal, afgifva sjukrapporter på bestämda tider och
attestera antalet af utlämnade sjukportioner.

Befälhafvare för inre bevakningen åligger hufvudsakligen:
att tillse, det de för inre bevakningen meddelade föreskrifter noggrant
fullgöras;

att närmast direktören ansvara för ordning inom fängelset och vid
fångarnas arbeten;

att kontrollera antalet af utlämnade matportioner;
att enligt lämnade föreskrifter föra journaler och anteckningar;
att vid fånges ankomst emottaga och öfverlämna till kamreraren
fången tillhöriga kontanta medel och effekter, sedan desamma blifvit i
fångens motbok antecknade, jämte specifik uppgift å effekternas värden; samt
att vid tillfälle, då direktören ej är tillstädes vid fängelset, utöfva
hans befattning, i den mån sådant af omständigheterna påkallas.

Arbets föreståndare, hvilken i egenskap af uppbördsman skall stalla
uppbördssäkerhet till belopp af 2,250 kronor, åligger väsentligen:

att såsom uppbördsman uttaga de för arbetenas bedrifvande erforderliga
materialier, verktyg och redskap;

att tillse det arbetena vid fängelset noggrant och ändamålsenligt
verkställas samt att fångarna med flit och ordning förrätta dem; börande
fånge, som af arbetsföreståndaren beträdes med förseelse, ofördröjligen anmälas
hos direktören eller befälhafvare!! för inre bevakningen;

att afkunna till kamreraren eller, enligt hans rekvisition, utlämna

förfärdigade persedlar och effekter;

att i enlighet med erhållna föreskrifter föra arbetsjournaler och an

teckningar samt upprätta premielistor; samt

att årligen inom föreskrifven tid afgifva fullständig redovisning
för det föregående året för de för arbetenas bedrifvande mottagna, fängelset
tillhöriga materialier, verktyg och redskap.

För ''predikant gäller den af Kling]. Maj:t den 3 juni 1846 utfärdade
instruktion för predikanter vid rikets fängelser och vid kronoarbetskåren.

Enligt denna instruktion skola, predikantens särskilda tjänsteåligganden
i allmänhet vara:

att vid fånges ankomst, eller så fort ske kan, göra sig noga underrättad
om dennes själstillstånd, kristendom skunskap och forna lefnadsförhållanden,

att förrätta offentlig gudstjänst,

att i gemensamhetsfängelse tidtals hålla offentliga kristendomsförhör,
ratt dagligen, eller så ofta som möjligt, hålla religiösa samtal med
ensam fånge eller några få i sänder,

att hafva tillsyn öfver fängelsets skola, där sådan finnes,
att till H. H. nattvard bereda fångar, som ännu ej begått den,
att mottaga och förvara fångarnas prästbevis och utfärda sådana
för dem,

att anmäla, om ankommen fånge befinnes icke hafva åtnjutit behörig
religionsundervisning,

att afgifva årsberättelse om religions vården inom fängelset,
att föra kyrkobok och

att föra dagbok öfver prästerliga förrättningar.

Fångvårdsstyrelsen har, enligt Kung!. Maj:ts bemyndigande, gjort en
del tillägg till de bestämmelser, som gifvits i de ofvanberörda instruktionerna.
Sålunda har direktören medgifvits att, utan särskildt tillstånd för hvarje
gång, för egen del begagna tjänstledighet under högst tre dagars tid samt
kamreraren ålagts att efter direktörens bestämmande hålla redogörarekontoret
öppet hvarje söckendag och minst fyra timmar hvarje sådan dag
själ!'' vara tillstädes där.

Utöfver de nu omförmälda befattningarna, med hvilka de i förenämnda
instruktioner bestämda åliggandena fortfarande äro i allt väsentligt
förenade, förekomma numera en del andra.

Vid slutet af 1860-talet började undervisning att anordnas för yngre
fångar och inrättades därefter vid de större straffanstalterna särskilda
fångskolor med skolföreståndare och skollärare, alla på extra stat.

Vid centralfängelset å Långholmen har, enligt kungl. bref den 20
maj 1898, ä bestämda anslaget till fångars vård och underhåll uppförts
arfvode till ett prästerligt biträde. Denne prästman har sitt arbete hufvudsakligen
förlagdt till kronohäktet å Långholmen.

Vidare hafva numera vid vissa anstalter inrättats assistenttjänster,
hvilka äro afsedda att motsvara kamrerarnas och delvis äfven bevakningsbefälhafvarnas
befattningar.

Beträffande dessa nyinrättade assistentbefattningar, hvilka finnas vid
de nya centralfängelserna å Härianda och i Härnösand och äfven vid länsfängelserna
i Linköping och Jönköping, torde här böra i ett sammanhang
meddelas följande.

I underdånig skrifvelse den 18 september 1906 framhöll fångvårdsstyrelsen,
hurusom, i följd däraf att kronan själf öfvertagit arbetsdriften
vid fängelserna, det blifvit nödvändigt att inrätta kassa- och räkenskapsföring
äfven vid läns- och kronocellfängelsertia. Vid de större biand
dessa kunde persedeltillverkningen uppgå till den omfattning, att redovisningen
gällde ända till hundratusental kronor. Vid dessa fängelser
behöfdes för ändamålet en särskild befattningshafvande, hvilken äfven
i öfrigt kunde biträda direktören vid fängelsets förvaltning såsom närmaste
man och ställföreträdare. Om i dessa befattningshafvande, benämnda
assistenter, erhölles kompetenta redogörare under fängelsedirektörens
kontroll, skulle äfven tillfälle vinnas att från Konungens befallningshafvande,
hvilka redan vunnit befrielse från omsorgen rörande arbetsdriften,
aflyfta jämväl bördan af den ekonomiska förvaltningen i öfrigt
beträffande länens fängelser och att sålunda i detta afseende likställa
nämnda fängelser med de centrala fångvårdsanstalterna.

Styrelsen hemställde i angifna syftet, att fängelsevaktmästarna vid
de större anstalterna måtte utbytas mot assistenter med sådan aflöning,
att därtill kunde påräknas personer af erforderlig bildning och kompetens.

Vid frågans föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907
yttrade chefen för justitiedepartementet, att det i alla afseende!! lyckliga
uppslag, som gifvits genom anordningen att tillgodogöra sig fångarnas arbetskraft
för statens läkning, samtidigt med att de fostrades till dugliga

arbetare, borde på allt sätt utnyttjas och fullföljas, så att det ej af brist
på uppmuntran stannade i växten.

Den betydande industriella verksamhet, som anordningen medförde,
erfordrade helt naturligt en kraftig, insiktsfull och intresserad ledning, om
den ej skulle förfela sitt ändamål. Men en sådan ledning kunde ej utöfvas
af den, hvars hufvudsakliga uppgift vore att öfva tillsyn öfver
fångarna och handhafva förvaltningen af fängelsets ekonomi, eller af eu
underordnad, som närmast hade att svara för bevakningstjänstens rätta
fullgörande samt utöfva därmed förenad kontroll. Vid fängelse, där industrien
nått en större utveckling, måste därför, såvida ej antingen fångvården
eller arbetsdriften skulle blifva lidande, fängelseföreståndaren erhålla
hjälp af fullt lämplig person, som kunde lämna honom erforderligt biträde
såväl vid själfva arbetsdriften i dess olika former som vid den besvärliga
administration, hvilken föranleddes af det hopade antalet fångar vid sådant
fängelse. Vid de fängelser, där assistent behöfde anställas, syntes åt denne
ock kunna uppdragas någon del af de göromål, som eljest utfördes af vaktmästaren.

Styrelsen hade föreslagit, att assistenttjänsterna borde i förhållande
till de olika fängelsernas storlek och betydelse vara af två klasser, den
första för de vanliga och den andra för de mera kräfvande fängelserna.
Chefen för justitiedepartementet ansåg emellertid sådan skillnad icke
böra göras.

Framställning till Riksdagen affattades i öfverensstämmelse med departementschefens
förslag, och jämlikt skrifvelse den 30 maj 1907 (n:r 2)
bestämde Riksdagen i enlighet därmed aflöningsförmåner för fyra assistenter.
Via tillsättandet af assistenter skulle befintliga vaktmästaraflöningar

•in. ° ''O

vid fängelserna i Härnösand, Linköping och Jönköping utbytas mot aflöningar
till förste vaktkonstapel och dåvarande innehafvare af vaktmästartjänsterna
åtnjuta personligt aflöningstillägg af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll.

I sammanhang med assistentbefattningarnas tillsättande har fångvårdsstyrelsen
i fråga om centralfängelserna å Härianda och i Härnösand
meddelat föreskrift, att assistent, hvilken har att för omhänderhafvande
medel ställa säkerhet till belopp af 2,250 kronor, skall åligga hvad för

224%8. Löneregleringskommitténs bet. XVII. 13

kamrerare är föreskrifvet i kungl. instruktionen den 11. december 1860 § 3
mom. 1—6, dock med iakttagande, att assistenten vid mottagande och förvarande
af fångarnas kontanta medel och effekter skall, efter närmare bestämmande
af direktören, biträdas af bevakningsbefälhafvare eller underofficer
vid fängelset.

Beträffande sistnämnda bägge fängelser, Indika, såsom ofvan blifvit
antydt, äfven tjänstgöra såsom länsfängelser till inrymmande af rannsaknings-,
bötes- och andra korttidsfångar, har fångvårdsstyrelsen tillika föreskrifvit,
att, utan rubbning af Konungens befallningshafvandes befattning
med rannsakningsfångarna, i öfrig! skall gälla hvad i instruktionen den
11 december 1860 är föreskrifvet såsom direktörens åliggande, hvarjämte
direktören skall förestå arbetsdriften och sålunda, utom den befattning med
fångarnas sysselsättande honom tillkommer såsom direktör, jämväl bestxdda
arbetsföreståndares funktion vid fängelset.

1 de stater, som af Kungl. Maj:t utfärdats, angifves, hviska tjänstemän
må vara anställda vid de särskilda anstalterna.

Enahanda är förhållandet beträffande vaktbetjäningen, till hvilken
vid de centrala fängvårdsanstalterna räknas fanjunkare, underofficerare,
vaktkonstaplar samt, vid de för kvinnor afsedda anstalterna, vaktfruar
och vaktkvinnor. För dem finnes icke, i hvad de centrala anstalterna angår,
någon gemensam instruktion, utan har fångvårdsstyrelsen tills vidare
uppdragit åt vederbörande direktörer att utfärda erforderliga föreskrifter
i detta hänseende.

Jämlikt bestämmelser, som i enlighet därmed meddelats, åligger i
hufvudsak:

fanjunkare att närmast bevakningsbefälhafvare tillse och upprätthålla
ordningen inom fängelset och utöfva kontroll öfver gifna föreskrifters
noggranna iakttagande bland såväl bevakningspersonalen som fångarna;
att till tjänstgöring fördela bevakningsmanskapet; att vid fånges
intagande mottaga hans kläder och persedlar samt i närvaro af kamreraren
eller hans ombud värdera desamma; äfvensom att vid fånges frigifning
närvara vid den uppgörelse, som då äger rum, m. in.;

underofficerare att löra närmaste befälet hvar öfver sitt distrikt i
fängelset och där öfvervara ordningen äfvensom att biträda å direktörsexpeditionen;
samt

v aktkonstaplar att med noggrannhet bevaka fångarna och därvid
samt i öfrigt iakttaga förmäns föreskrifter.

Vahtfruar och valtkvinnor hafva inom kvinnoafdelningarna enahanda
uppgifter som underofficerare och vaktkonstaplar inom de manliga aldelningarna.

Vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg linnes såsom underbefäl
anställd allenast en vaktmästare.

1 sammanhang med kronans öfvertagande af arbetsdriften vid långvårdsanstalterna
har blifvit nödigt att därstädes anställa yrkesledare, manliga
och kvinnliga. Dessa äro i allmänhet förordnade såsom vaktkonstaplar
eller vaktkvinnor, ehuru deras skyldigheter hufvudsakligen äro af
annan art.

* *

Län sfängelser och kronohäkten, jämväl benämnda läns- och krono- _ Länscellfängelser,
stå, enligt hvad ofvan erinrats, under omedelbar tillsyn af kronohäkten.
Konungens befallningshafvande. Dessas myndighet utöfvas dock vid kronohäkterra
i allmänhet af särskilda tillsyningsman enligt kungl. bref den
28 maj 1867.

Jämlikt detta åligger tillsyningsman vid kronohäkte att, under Konungens
befallningshafvandes lydnad, utöfva i afseende å häktet den befattning,
som vid länsfängelse i stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte,
utöfvas omedelbart af Konungens befallningshafvande. Sistbemälda myndighet
är dock obetaget att, där den finner särskilda omständigheter påkalla sådant,
förbehålla sig själ!'' någon viss del af nämnda befattning. Tillsyningsman
förordnas af Kungl. Maj:t på förslag af Konungens befallningshafvande.

I afseende ä tillsynen vid kronohäktena å Långholmen, å Svartsjö
och i Landskrona gäller emellertid, att befattningen är förenad med direktörstjänsterna
vid därvarande centrala fångvårdsanstalter, dock med viss
inskränkning i fråga om förstnämnda häkte enligt kungl. bref den 11
december 1860.

Konungens befallningshafvandes och i följd däraf tillsyningsmännens
befattning med läns- och kronocellfängelserna framgår af landshöfdingeinstruktionen
jämförd med gällande kungl. reglemente.

Det åligger sålunda Konungens befallningshafvande att i öfverensstämmelse
med därom gifna föreskrifter hafva inseende öfver nämnda
fängelser; låta ombesörja fångars forslande under behörig bevakning; anställa
med till länsfängelse afsända häktade personer de förhör, som kunna
vara af behofvet påkallade; samt låta bestrida de för fångvården nödiga
utgifter, m. in., som genom författningar blifvit Konungens befallningshafvande
anbefalldt i afseende å häktade personer. Vidare har Konungens
befallningshafvande att bevilja tjänstledigheter under vissa betingelser samt
yttra sig angående tjänsters tillsättning m. in.

Såsom förut omnämnts, hade, efter det nya länsfängelser och kronohäkten
enligt cellsystem börjat uppföras, provisoriskt reglemente utfärdats
för dem den 24 november 1846. Sedan erfarenhet vunnits i fråga om
dessa fängelsers förvaltning och i hvad mån det provisoriska reglementets
bestämmelser behof de förändringar, utarbetade fångvårdsstyrelsen förslag
till nytt reglemente, som med skrifvelse den 11 februari 1865 öfverlämnades
till Kungl. Maj:ts pröfning.

öfver detta förslag hördes justitiekanslern och sundhetskollegium,
Indika framställde vissa anmärkningar. Efter det fångvårdsstyrelsen fått
yttra sig i anledning af dessa, utfärdade Kungl. Majrt den 28 maj 1867
reglemente för läns- och kronocellfängelserna i riket, med bemyndigande
tillika för fångvårdsstyrelsen att förse tjänstemannapersonalen med särskilda
efter förhållandena vid hvarje fängelse lämpade instruktioner.

Enligt nyssnämnda reglemente äro vid läns- och kronocellfängelserna
anställda: en fängelseföreståndare, under benämning direktör eller bevakningsbefälhafvare,
samt präst, läkare och vaktbetjaning.

Fängelseföreståndaren åligger, enligt reglementet, hufvudsakligen att
ansvara för ordning och hushållning inom fängelset; vid förekommande
oordningar anmäla förhållandet hos Konungens befallningshafvande för extra

O C; O

judiciell bestraffning; göra framställning hos Konungens befallningshafvande
om anskaffande af fängelsets förnödenheter; under ansvarighet såsom upp -

bördsman — i hvilken egenskap han skall ställa uppbördssäkerhet för det
belopp, fångvårdsstyrelsen bestämmer — emottaga och redovisa proviantartiklar,
materialier in. in. för fängelset, fångarnas kontanta medel och
tillhörigheter in. in.; i allmänhet dagligen besöka hvarje fånge och lämna
honom nödigt biträde vid författande af besvärsskrift eller nådansökning;
söka bereda tillgång på lämpligt arbete för de i fängelset intagna fångar1;
samt föra rulla öfver fångarna, journaler och anteckningar.

För predikant gäller den af Kungl. Maj:t för fångpredikanter i
allmänhet den 3 juni 1846 utfärdade instruktionen.

Läkaren åligger i hufvudsak att vaka öfver hälsovården vid fängelset
och besörja, att sjukvården därstädes handhafves på ändamålsenligt sätt,
för hvilket ändamål han bör, så ofta som erfordras, besöka fångarna, de
sjuka i allmänhet dagligen och ökriga fångar minst en gång i veckan.
Vidare har han att föra sjukjournal, afgifva sjukrapporter och attestera
antalet utlämnade sjukportioner.

Fångvårdsstyrelsen har den 9 april 1869 utfärdat särskild instruktion
för ofvannämnda tjänstemän. De mera speciella bestämmelser, som innefattas
i denna instruktion, torde dock icke vara af vikt att här anoifva.

Såsom i det föregående omnämnts, har enligt beslut vid 1907 års
riksdag en ytterligare tjänstebefattning inrättats vid vissa större länsfängelser
i anledning af de ökade göromål, som följt af därstädes för
kronans räkning i stor omfattning bedrifna yrkesarbeten. Assistenter äro
i enlighet därmed anställda vid länsfängelserna i Linköping och Jönköping.

Med bibehållande för vederbörande direktör af skyldigheten att såsom
uppbördsman ansvara för omhänderhafda medel och artiklar samt att bära
uppbördsmannaansvar för arbetsdriften, skola dessa assistenter, enligt fångvårdsstyrelsens
föreskrifter, vara direktörernas närmaste biträden vid handhafvande!
af ordningen och hushållningen inom fängelserna samt i sådan
egenskap särskild! fullgöra de göromål, som i 1867 års reglemente finnas
ålagda direktören i fråga om redovisningen för penningmedel, materialier
in. in., jämväl i hvad angår arbetsdriften, äfvensom beträffande denna
ombesörja bokföringen.

1 Numera allenast sådana, som ej sysselsättas med arbete för kronans räkning.

100

För vaktbetjäningen vid lansfängelserna och kronohäktena har instruktion
äfvenledes under den 9 april 1869 utfärdats af fångvårdsstyrelsen.

Vid dessa fängelser äro anställda vaktmästare vid de större, där ej
assistenter finnas, och förste vaktkonstaplar vid öfriga större äfvensom vid
flertalet af de mindre anstalterna, med skyldighet att vara föreståndaren
närmast ansvariga för ordningen inom fängelset och i sådant hänseende
tillse, att bevakningen noggrant fullgör sina skyldigheter. Dem åligger
ock att vid föreståndarens frånvaro föra befälet i fängelset.

Den stora expeditionsföring, som förekommer vid fängelserna och
som numera ej kan besörjas af föreståndaren ensam, skötes i ej ringa män
af vaktmästare eller förste vaktkonstaplar, hvilka äfven hafva betydande
uppgifter i afseende å arbetsdriften.

Vaktkonstaplar och vaktkvinnor hafva sig anförtrodd fångbevakningen
likasom vid de centrala anstalterna. Vaktkvinnorna hafva äfven den närmaste
vården om fängelsets sjuka.

Äfven vid länsfängelser har, i sammanhang med kronans öfvertagande
af arbetsdrift, blifvit nödigt att anställa yrkesledare, manliga och
kvinnliga, hvilka jämväl där i allmänhet äro förordnade såsom vaktkonstaplar
och vaktkvinnor.

Vid 1905 års riksdag föreslog Ivungl. Magt på fångvårdsstyrelsens
hemställan, att fånggevaldigersgöromålen måtte få öfverflyttas å vaktkonstaplarna
vid läns- och kronocellfängelserna, hvarigenom skulle vinnas dels
möjlighet att med anlitande af de genom gevaldigersaflöningarnas indragning
uppkommande besparingar öka bevakningsstyrkan, dels ock tillfälle
för vaktbetjäningen till omväxling i deri enformiga och instängda tjänstgöringen.
Efter härtill vunnet bifall hafva vid flertalet fängelser gevaldigersåliggandena
öfverflyttats å vaktkonstaplarna, hvilka således enligt
Kung!. Maj:ts instruktion för fånggevaldiger den 21 december 1865 hafva
att, i tur och ordning, verkställa fångföring och däraf föranledd bevakning.

101

Aflöiringsförhållanden vid fångvårdsstaten.

Å. Tjänstemän.

I)en 18 november 1873 framlade fångvårdsstyrelsen underdånigt
förslag till lönereglering för den personal vid fångvården, hvars aflöning
då utgick af det bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, och
däribland särskildt fångvårdsinrättningarnas å ordinarie stat uppförda
tjänstemän.

Såsom grund för förslaget framhöll styrelsen, att de förut bestämda
löneförmånerna i följd af inträdd stegring af prisen å nödvändiga lifsförnödenheter
dåmera måste anses otillräckliga.

Vid en förbättring i aflöningsstaten syntes styrelsen emellertid den
fordran fullt befogad, att göromålen så ordnades, att tjänstepersonalen erhölle
full sysselsättning och till antalet inskränktes till det ytterst lägsta,
som kunde vara förenligt med göromålens behöriga skötande.

Enligt hvad styrelsen erinrade, hade sedan längre tid tillbaka vissa
tjänstemän vid straff- och arbetsfängelserna varit i åtnjutande af andel af
fängelsernas behållna arbetsinkomst, nämligen direktörer, bevakningsbefälhafvare,
arbetsföreståndare, arbetsbokhållare och arbetsförestånderska. Denna
anordning hade egentligen till ändamål att uppmuntra till anskaffande af
lämpliga arbeten och noggrant öfvervakande af deras utförande. Sedan
emellertid i allmänhet arbetena vid fängelserna öfvertagits af entreprenörer,
vore sådan uppmuntran öfverflödig, och arbetsprovisionen ägde ej

102

annan betydelse än att vara en löneinkomst. Styrelsen ansåg därför den
dittills utgående provisionen å arbetsinkomsten vid straff- och arbetsfängelserna
böra indragas och tjänstemännen i stället förses med bestämda löner.

I fråga om läns- och kronocellfängelserna däremot, vid hvilka äfvenledes
arbetsprovision utgick, ej endast till befälet utan också till vaktbetjäningen,
fann styrelsen provisionen icke kunna borttagas, enär annan
utväg att förse fångpersonalen vid dessa fängelser med arbete icke förefanns,
än att låta det ske på direktörens förlag, då det ej kunde äga rum
på enskildas.

En liknande inkomst tillkom enligt gällande bestämmelser kamrerarna
vid straffängelserna i egenskap af kronans uppbördsman, i det de
bland annat ägde åtnjuta afskrifningsprocent å proviant in. fl. artiklar,
hvilken inkomst kunde uppgå till afsevärda belopp. Någon ändring däri
var icke ifrågasatt; och kunde med afseende därå löneförhöjningen till
kamrerarna inskränkas till ett ringare belopp.

1 fråga om predikanterna framhöll styrelsen, att framgången af
hvarje reform till fångarnas moraliska förbättring ytterst syntes bero på
religionslärarens nit och förmåga; det vore därför af synnerlig vikt, att
fångpredikantsbeställningarna blefve eftersökta af lämpliga personer och beredde
sina innehafvare en från ekonomiska bekymmer fri bärgning.

Visserligen vore det ömkligt, att predikanterna vid de större länsfängelserna
uteslutande ägnade sin tid och sin verksamhet åt fångarnas
undervisning och moraliska förbättring; men styrelsen ansåg likväl de kostnader,
som skulle erfordras för själasörjares anställande uteslutande för
fängelsernas räkning, blifva allt för stora för att ifrågasätta sådant. Vid de
straff- och arbetsanstalter åter, där predikanten kunde förena prästerlig
tjänstgöring jämväl vid läns- och kronohäkte, vore, genom tillgodonjutande
af särskilda arfvoden vid hvartdera af dessa fängelser, löneförmånerna sådana,
att han uteslutande borde ägna sin verksamhet åt fångvårdens tjänst, i
följd hvaraf han med dessa befattningar ej borde få förena annan tjänstebefattning.
Vid de straff- och arbetsanstalter slutligen, där sådan anordning
icke kunde äga rum, borde få ankomma på särskild pröfning, om
med fångpredikantsysslan annan prästerlig tjänstgöring af mindre omfattning,
såsom regemente- eller bataljonspredikantstjänst, finge förenas.

103

Enligt det omnämnda löneregleringsförslaget skulle de till vissa
låntagare utgående anslag af ljus komma att indragas, hvaremot förmånerna
af bostad eller hyresersättning och ved äfvensom i förekommande
fall planteringsland skulle bibehållas.

Till den kontanta aliöningen, bestående af lön samt för vissa
tjänsteman arfvode och skrifvararfvode eller endera däraf, skulle för direktörer,
kamrerare och bevakningsbefälhafvare vid straff- och arbetsfängelserna
(med undantag af straffängelset för kvinnor i Göteborg, om
hvars indragning styrelsen var betänkt att göra framställning under
året) äfvensom för direktörer och bevakningsbefälhafvare vid läns- och
kronohäkten komma två ålderstillägg att utgå, det första efter fem
års tjänstgöring i samma tjänstegrad och det andra efter ytterligare fem
års tjänstgöring i samma grad. En fjärdedel af innehafvande lön och
arfvode jämte hela skrifvararfvodet, där sådant vore anslaget, skulle utgöra
tjänstgöringspenningar, som under tjänstledighet icke tillgodokomme
löntagaren.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 januari 1874
tillstyrkte vederbörande departementschef i allt väsentligt det af fångvårdsstyrelsen
afgifna förslaget med det förtydligande, att jämväl en fjärdedel
af innehafvande ålderstillägg skulle betraktas såsom tjänstgöringspenningar;
och Kungl. Maj:t gjorde i enlighet därmed framställning vid 1874&års
riksdag.

Utan att ingå i definitiv pröfning af den nya aflöningsstaten beviljade
Riksdagen emellertid för ar 1875 den för tillämpning af samma stat
erforderliga förhöjning i det bestämda fångvårdsanslaget, såsom Riksdagens
skiifvelse den 17 maj 1874 n:r 33 utvisar. Af 1876 års Riksdag godkändes
staten definitivt (jfr skrifvelse den 11 maj 1876 n:r 36).

Enligt kungl. bref till fångvårdsstyrelsen den 5 juni 1874 hvilade
aflöningsstaten å följande grunder, nämligen:

att den till direktörer och bevakningsbefälhafvare vid straff- och
arbetsfängelser dittills utgående provision å arbetsinkomsten vid fängelserna
samt anslag af ljus skulle indragas;

224%>8. Löner egleringslcommitténs bet. XVII. -ia

104

att predikanterna vid de straff- och arbetsanstalter, där predikanten
kunde förena prästerlig tjänstgöring jämväl vid läns- och kronohäkte, icke
finge med dessa befattningar förena annan syssla, men att vid de anstalter,
där sådan anordning icke kunde äga rum, såsom vid strafffängelset
i Landskrona1 och kronoarbetskårens station å Tjurkö, det finge
ankomma på särskild pröfning, om med fångpredikantssysslan annan
prästerlig tjänstgöring af mindre omfattning, såsom regements- eller bataljonspredikantstjänst,
finge förenas;

att en fjärdedel af innehafvande lön, arfvode och ålderstillägg jämte
hela skrifvararfvodet, där sådant äfven vore anslaget, skulle utgöra tjänstgöringspenningar,
som under tjänstledighet icke finge tillgodokomma löntagaren
;

att det första ålderstillägget skulle utgå efter fem års tjänstgöring
i innehafvande tjänstegrad och det andra efter ytterligare fem års tjänstgöring
i samma grad;

att, då tjänsteman blifvit transporterad från en till annan likartad
befattning, hela tiden för utöfning af så beskaffad tjänst vid olika
fångvårdsanstalter finge beräknas i fråga om ålderstillägg; samt

att i afseende å rättigheten att tillträda ålderstillägg tjänstetiden
skulle beräknas från början af kalenderåret näst efter det, hvarunder utnämning
till tjänsten skedde.

a.. Tjänstemän vid centralfängelser och tvångsarbetsanstalter.

Tjänsteman å I hvad angår ännu bestående straff- och arbetsinrättningar, numera

ordinarie stat. benämn(la centralfängelser och tvångsarbetsanstalter, har den vid 1874 och
1876 årens riksdagar behandlade staten för fångvårdsanstalternas ordinarie
tjänstemän förblifvit gällande i väsentliga delar.

Af de vid nämnda tid såsom straffängelser betecknade anstalterna
å Långholmen samt i Malmö, Varberg, Norrköping, Göteborg, Karlskrona

1 Då predikanten vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona enligt kung! bref den 6
mars 1908 tillerkänts hyresersättning och vedanslag, har sådant skett under villkor att han
icke må utöfver predikantgöromålen vid kronohäktet därstädes förena annan syssla med sin
befattning vid tvångsarbetsanstalten

105

och Landskrona kvarstå såsom sådana under benämningen centralfängelser
allenast de å Långholmen samt i Malmö och Göteborg1, under det att
de i Norrköping, Karlskrona och Landskrona öfvergått till tvångsarbetsanstalter.
Straffängelset i Varberg har indragits; men enligt kungl. bref
den 9 januari 1882 utgår fortfarande arfvode till den där anställda predikanten,
hvilken icke öfverflyttats till indragningsstat. Såsom nya centralfängelser
hafva tillkommit sådana å Härianda invid Göteborg och i Härnösand.
Ny tvångsarbetsanstalt har inrättats å Svartsjö.

För denna sistnämnda har Riksdagen enligt skrifvelse den 17 maj
1892, n:r 63, antagit stat i nära öfverensstämmelse med den vid 1874 och
1876 årens riksdagar behandlade allmänna staten. För centralfängelserna
å Härianda och i Härnösand har Riksdagen enligt skrifvelse den 30 maj
1907, n:r 2, fastställt stat, intagen här nedan å sid. 117.

Beträffande staterna för öfriga fångvårdsanstalter hänvisas till följande
sammanställning, hvilken å ena sidan upptager de ursprungliga staterna och
å den andra samma stater, sådana de, efter genomgångna förändringar, för
närvarande äro gällande.

Centralfängelset för kvinnor i Göteborg kommer att indragas under våren 1909.

106

Staten af år 1874.

(För Svartsjö af år 1892).

			Krön	o r.
					Ålderstillägg
	Lön.	Arfvode.	Skrifvar- arfvode.	Summa.	efter	efter
Straff- och arbetsfängelset å Lång-					5 år.	10 år.
liolmen.
1 Direktör och kommendant1.......	3,500	—	500	4,000	500	500
1 Kamrerare1 2..............	1,500	—	450	'' 1,950	300	200
1 Pastor3................	—	1,600	—	1,600
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	—	--	2,000	300	200
Straff- och arbetsfängelset i Malmö.
	3,500	—	500	4,000	500	500
1 Kamrerare4 5..............	1,500	—	450	1,950	300	200
1 Pastor6 7 8 9 10................	—	1,600	—	1,600		—
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000			2,000	300	200
Straffängelset i Göteborg.
1 Direktör...............	1,500	—	—
D:o såsom redogörare och för arbetenas				> Z,UUU
bokföring...............	—	ouu		)
1 Predikant...............		500		500
F. (1. straffängelset i Yarberg.
1 Predikant6..............	1,400	—	-	1,400	—	—

1 Därjämte arfvode såsom direktör (numera tillsyningsman) vid Stockholms stads kronohäkte å Lång 2

Därjämte arfvode såsom redogörare vid kronohäktet å Långholmen, 150 kr.

8 Därjämte arfvode såsom predikant vid kronohäktet å Långholmen, 1,000 kr.

4 Så länge afskrifningsprocent å proviantuppbörden icke, såsom vid andra straffangelser, tillgodokom

5 Därjämte arfvode såsom predikant vid länsfängelset i Malmö, 1,000 kr. * ,

6 Predikanten åtnjuter detta arfvode jämlikt kungl. bref den 9 januari 1882; uppbar därjämte arfvode

7 Uppbär därjämte arfvode såsom redogörare vid kronohäktet å Långholmen, 500 kr., och för okade

8 Arfvodet utgör utan förmån af bostad och vedbrand 2,400 kr., men är i följd af sådan formåns åtnju 9

Uppbär tills vidare ett årligt lönetillägg af 1,200 kr. ,

10 Predikanten å Härianda tjänstgör, utan särskildt arfvode, jämväl såsom predikant vid centralfanKelset

107

Nu gällande stat.

			K r o	n o r.
	Lön.	Arfvode.	Skrifvar- arfvode.		Ålderstillägg
Centralfängelset å Långholmen. 1 Direktör1...............	Summa.	efter 5 år.	efter 10 år.
3,500	_	500	4,000	500	500
1 Kamrerare 1..............	1,800	1,000	500	3,300	300	200
1 Pastor8...............	—	1,600	—	1,600	500	_
1 Prästerligt biträde8..........	—	2,100	—	2,100	_	_
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	500	—	2,500	300	200
Centralfängelset i Malmö.
1 Direktör..............	3,500	—	500	4,000	500	500
1 Kamrerare9..............	1,500	—	450	1,950	300	200
1 Pastor5.............	—	1,600	—	1,600	500	_
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	500	—	2,500	300	200
Centralfängelset i Göteborg.
1 Direktör...............	1,500	—	_
D:o såsom redogörare och för arbetenas bokföring..............		800		1 2,300	300	200
1 Predikant10............	—	—	—	—	—	—
F. d. centralfängelset i Yarberg.
1 Predikant6............	1,400	—	—	1,400	—	—

holmen, 300 kr., samt hästlega 300 kr.

kamreraren, åtnjöt han arfvode af 750 kr., som utgick af förslagsanslaget för fångvården.

såsom predikant vid kronohäktet i Yarberg, 600 kr.
bestyr för den nya arbetsdriften högst 500 kr.
tande nedsatt till 2,100 kr. i

i Göteborg.

108

Staten af år 1874.

{För Svartsjö af år 1892).

	Kronor.
					Ålderstillägg
			Skrifvar- arfvode.
	Lön.	Arfvode.	Summa.	efter	efter
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.					5 år.	10 år.

1 Direktör...............	3,000	—	500	3,500	500	500
1 Kamrerare...............	1,500	—	300	1,800	300	200
1 Predikant...............	—	1,500	—	1,500	—	—
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	—		2,000	300	200
Straffiingelset i Karlskrona.
1 Direktör...............	3,000	—	500	3,500	500	500
1 Kamrerare...............	1,500	—	300	1,800	300 ■	200
1 Predikant1.............	—	1,200	—	1,200	—	—
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	—	—	2,000	300	200
Straffängelset i Norrköping.
1 Direktör...............	3,000	—	300	3,300	400	300
1 Kamrerare...............	1,500	—	300	1,800	300	200
1 Predikant1 2..............	—	1,400	—	1,400	—	—
Bevakningsbefälhafvare.........	1,400	—		1,400	200	100
Straffängelset i Landskrona.
1 Direktör...............	3,000	—	500	3,500	500	500
1 Kamrerare3 4 5 6..............	1,500	—	300	1,800	300	200
1 Predikant...............	—	1,500	—	1,500	—	—
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	—	—	2,000	300	200

1 Därjämte arfvode såsom predikant vid länsfängelset i Karlskrona, 800 kr.

2 Därjämte arfvode såsom predikant vid kronohäktet i Norrköping, 600 kr.

s Så länge afskrifningsprocent å proviantuppbörden icke, såsom vid andra straffängelser, tillgodokom

4 Uppbär såsom tillsyningsman vid kronobäktet å Svartsjö 300 kr.

5 Uppbär för skolundervisning 800 kr.

6 Uppbär såsom tillsyningsman vid kronobäktet i Landskrona 300 kr.

t Uppbär därjämte för predikantsgöromålen vid kronobäktet i Landskrona 400 kr. äfvensom tor skot -

Nu gällande stat,

			K r o	n o r.
	Lön.	Arfv ode.	Skrifvar- arfvode.		Ålderstillägg
	Summa.	efter	efter
Tv&ngsarbetsanstalten å Svartsjö. 1 Direktör4............					5 år.	10 år.
3,000	_	500	3,500	500	500
1 Kamrerare.............	1,800	1,000	500	3,300	300	200
1 Predikant5..............	—	1,500	—	1,500	_	_
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	—	—	2,000	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona.
1 Direktör..........	3,000	—	500	3,500	500	500
1 Kamrerare.............	1,800	1,000	500	3,300	300	200
1 Predikant1.............	—	1,200	—	1,200	500	_
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	500	—	2,500	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Norrköping.
1 Direktör.........	3,000	—	500	3,500	500	500
1 Kamrerare..........	1,800	900	300	3,000	300	200
1 Predikant2..........	—	1,400	—	1,400	500	_
1 Bevakningsbefälhafvare.........	2,000	—	—	2,000	300	200
TvSngsarbetsanstalten i Landskrona.
1 Direktör6...........	3,000	—	500	3,500	500	500
1 Kamrerare..........	1,800	700	300	2,800	300	200
1 Predikant7..........	—	1,500	—	1.500	_	_
1 Bevakningsbefälhafvare........	2,000	—	—	2,000	300	200

kamrerare]!, åtnjöt han arfvode af 500 kr., som utgick af förslagsanslaget för fångvården.

undervisning 400 kr.

Beträffande de förändringar, hvilka enligt förestående tabellariska
sammanställning inträdt i de ursprungliga staterna, må, utöfver hvad redan
anförts, här påpekas följande.

I proposition n:r 1 vid 1882 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att
predikanterna vid straffängelserna å Långholmen samt i Malmö, Karlskrona
och Norrköping äfvensom vid andra numera nedlagda anstalter måtte erhålla
rätt till ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem års tjänstgöring i
nämnda befattning.

Till stöd därför hade af fångvårdsstyrelsen blifvit anfördt, att dessa
predikanter vore pliktiga att ägna sin verksamhet uteslutande åt fångvårdens
tjänst samt att predikanternas göromål blifvit betydligt ökade i
följd af de under senaste åren vidtagna åtgärder för en förbättrad fångvård
och den i sådant syfte anordnade undervisning dels i skola för flera
fångar samfälldt och dels i celler för hvarje fånge särskildt. Enligt hvad
erfarenheten gåfve vid handen, erfordrades ock någon längre tids tjänstgöring
och vana vid göromålen inom fängelset, för att själasörjaren där
måtte kunna utöfva allt det gagn, som af honom påräknades; och då det
således vore af vikt, att han icke föranleddes att af utsikten till något
bättre löneförmåner på annat håll alltför tidigt lämna sin tjänst vid fångvården,
hade styrelsen ansett fångvårdens intresse fordra, att till förekommande
däraf utsikt lämnades dessa predikanter att efter några års nitisk
tjänst komma i åtnjutande af någon löneförbättring.

Statsutskottet erinrade däremot, i utlåtande n:r 8, att det ville
synas, som skulle den särskilda slags tjänstgöring, dessa prästmän hade sig
ålagd, bäst lämpa sig för personer i deras kraftigaste ålder, så att det ej
skulle vara önskvärd!, att de kvarstannade till en mera framskriden ålder
vid dessa befattningar; och då därtill komme, att de åtnjöte förutom kontant
lönebelopp antingen fri bostad eller hyresersättning äfvensom ved in
natura, samt deras dåvarande löneförmåner syntes utskottet fullt tillräckliga,
afstyrktes Kungl. Maj:ts framställning.

Vid gemensam omröstning bifölls emellertid framställningen af Riksdagen,
enligt skrifvelse den 19 maj 1882 n:r 56.

Vid samma riksdag hade Eungl. Maj:t afgifvit förslag, att bevakningsbefälhafvarna
vid straffängelsernä å Långholmen samt i Malmö och
Karlskrona jämte annat fängelse, som numera nedlagts, måtte erhålla löneförhöjning
att utgå till en hvar med 500 kronor såsom arfvode.

Fångvårdsstyrelsen hade till stöd därför anfört, att till följd af indragning
under de senare åren af den militära bevakningen vid ifrågavarande
fängelser tillökning ägt rum i den civila bevakningsstyrkan, öfver
hvilken det tillkomme bevakningsbefälhafvaren att utöfva närmaste befäl
och tillsyn, och att genom denna förändring, som föranledt en icke obetydlig
besparing i fångvårdskostnaderna, bevakningsbefälhafvarnas göromål
blifvit i väsentlig mån ökade både i omfång och ansvar.

Kungl. Maj ds framställning i ämnet bifölls af Riksdagen.

Med hänsyn till det ökade arbete, som ålagts bevakningsbefälhafvaren
vid förutvarande centralfängelset, numera tvångsarbetsanstalten i Norrköping
sedan anstalten tagits i användning för kvinnliga tvångsarbetsfångar,
beslöt 1898 års Riksdag, enligt Kungl. Maj:ts förslag, att höja bevakningsbefälhafvarens
aflöning till 2,000 kronor såsom lön jämte ålderstillägg
med 300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år.

Förbättrade löneförhållanden hafva ock inträdt för kamrerarna,
i det att Riksdagen år 1901 i afseende å dem medgifvit nedannämnda
ändringar i förut gällande stat.

Sedan Riksdagen år 1900 i anledning af då afgifvet förslag framhållit,
att sådan ny lönereglering snarast möjligt borde för kamrerarna äga
rum, att hvarje sportelaflöning kunde upphöra och, där så funnes böra
ske, utbytas mot bestämd kontant aflöning, inhämtade Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsens
yttrande därom.

I underdånig skrifvelse den 28 september 1900 anförde styrelsen,
att kamrerarna enligt gällande stat åtnjöte i lön 1,500 kronor samt i
skrifvararfvode vid cen t ral fängel serna å Långholmen och i Malmö 450
kronor samt vid öfriga centrala anstalter 300 kronor, äfvensom ålderstillägg
med 300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter

2040/o8. Lönereglering skommitténs bet. XVII. 15

112

tio år samt tjänstebostad och löneved eller ersättning därför. Därjämte
åtnjöte kamreraren vid centralfängelset å Långholmen ett arfvode af 150
kronor för bestyr vid det å platsen befintliga kronohäktet. Direktören
vid centralfängelset i Göteborg uppbure såsom redogörare och för arbetenas
bokföring ett arfvode af 500 kronor. Då kamrerarna vid fängelserna i
Malmö och Landskrona icke hade någon proviantuppbörd och således ej
uppbure afskrifningsprocent, hade Riksdagen år 1874 af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll beviljat dem såsom ersättning därför extra
arfvoden af 750 kronor till den förre och 500 ki''onor till den senare.
Jämte afskrifningsprocenten hade af ålder s. k. utminuteringsprocent utgått,
utgörande ersättning till kamrerarna dels för besvär och tidsspillan
genom bestyret med de s. k. premievarorna, som fångarna ägde tillhandla
sig för sin arbetsförtjänst, dels ock för förlust vid utininuteringen
af dessa varor ur kamrerarnas förråd. Dessa afskrifnings- och utminuteringprocenter
hade omkring år 1874 uppgått till betydande belopp, vid Långholmen
ända till 4,400 kronor årligen, men därefter hade sportelinkomsten
i hög grad nedgått. Kamrerarnas aflöning vore därefter så knapp, att den
långt ifrån motsvarade hvad deras maktpåliggande tjänsteåligganden billigtvis
kunde kräfva.

I fråga om de belopp, hvartill aflöningen till kamrerarna borde sättas,
erinrade styrelsen, att innehafvarna af dessa tjänster i allmänhet icke
kunde påräkna befordran till högre aflönade befattningar inom fångvården,
såsom förhållandet vore med vissa andra lägre aflönade tjänstemän vid
de centrala fångvårdsanstalterna.

Styrelsen afgaf ett löneförslag, som oförändradt framlades af Kungl.
Maj:t för Riksdagen. Med vissa ändringar blef förslaget godkändt af Riksdagen
enligt dess skrifvelse den 29 maj 1901 n:r 97.

Enligt kungl. bref den 14 juni 1901 var den nya staten för kamrerarna,
i hvad angår nedannämnda centrala anstalter, så lydande:

113

		Krön	o r.
	Lön.	Arfvode.	Skrif-	Summa.	Ålderstillägg
	arfvode.	efter 5 år.	efter 10 år.
Centralfängelset å Långholmen. kamrerare.............. (därjämte arfvode 500 kronor såsom redo-görare vid kronohäktet därstädes.)	1,800	1,000	500	3,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. 1 kamrerare..............	1,800	1,000	500	3,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona. 1 kamrerare..............	1,800	1,000	500	3,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona. 1 kamrerare..............	1,800	700	300	2,800	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Norrköping. 1 kamrerare..............	1,800	900	300	3,000	300	200

I det kungl. brefvet tillkännagafs ock, att Riksdagen
dels medgifvit, att till kamreraren vid centralfängelset i Malmö finge
från och med år 1902 tills vidare, till dess beslut angående detta fängelses
användning för framtiden blifvit fattadt eller kamrerarens aflöning blifvit
fast reglerad, utbetalas af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
ett årligt lönetillägg af 1,200 kronor, däri inbegripet det ofvan berörda
arfvodet 750 kronor, som utgått såsom ersättning för afskrifningsprocent;

dels föreskrifvit, att för åtnjutande af de angifna löneförmånerna
skulle gälla enahanda villkor, som bestämts för innehafvare af lön å då
gällande, af Riksdagen antagna lönestat för tjänstemän vid fångvårdsanstalterna,
med stadgande tillika:

a) att hvarje med inkomst för redogöraren förenad rätt till provision
å hyror, arrenden och jordbruksafkastning m. m. eller till utminuteringsprocent
eller till afskrifningsprocent eller till andra sportler skulle
från och med den 1 januari 1902 upphöra; och

b) att likaledes de åt kamrerarna vid centralfängelset i Malmö och
tvångsarbetsanstalten i Landskrona då af förslagsanslaget till fångars vård

114

och underhåll tillerkända, kontanta ersättningar för mistad inkomst i afskrifningsprocent
skulle indragas från 1902 års ingång.

I underdånig skrifvelse den 27 september 1901 anförde fångvårdsstyrelsen,
bland annat, följande.

Det dåmera, jämlikt kung!, bref den 31 maj 1895, till tvångsarbetsanstalt
för lösdrifvare af kvinnkön omändrade och utvidgade strafffängelset
i Norrköping hade förut varit användt till förvaring af kvinnor,
som dömts till straffarbete på lång tid. Genom ändringen hade dels fångantalet
betydligt stigit, dels ock i följd af tvångsarbetets kortvarighet stark
ökning inträdt i fångpersonalens omsättning. Därigenom hade äfven direktörsgöromålen
i betydande män ökats; och om i betraktande toges, att den
klass fångar, som förvarades vid anstalten, vore genom sin sedliga förvridning
och sitt tygellösa uppförande den mest svårbehandlade inom fångvården,
insåges lätt, att nämnda direktörs tjänst blifvit en af de mödosammaste.

Likaså vore direktörsbefattningen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
i fråga om det arbete och den omtanke, den kräfde af sin innehafvare,
en af de mest sträfsamma inom fångvården. Jämförd med tvångsarbetsanstalterna
i Karlskrona och Landskrona, hvilkas direktörer åtnjöte enahanda
aflöning som den å Svartsjö, företedde sistnämnda anstalt den olikhet,
att arbetet där uteslutande drefves af staten samt till ej obetydlig
del bestode i brytning af sten för stenhuggeri, jordbrukssysslor och andra
göromål å olika platser utanför anstalten. Därtill komme, att utgifterna
för direktör, som hade barn att uppfostra, ställde sig betydligt högre å
Svartsjö än annorstädes i följd af nödvändigheten att bekosta deras skolundervisning
å annan ort.

Styrelsen föreslog, att för hvardera af de nämnda två direktörsbefattningarna
i Norrköping och vid Svartsjö aflöningen måtte bestämmas
till lön 3,500 kronor, skrifvararfvode 500 kronor samt två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor.

Vid förnyad anmälan af detta förslag inför Kungl. Maj:t den 12 januari
1903 uttryckte dåvarande chefen för justitiedepartementet den åsikt,
att det vore angeläget, att löneförhållandena beträffande de nämnda di -

115

rektorsbefattningarna i Norrköping och å Svartsjö med det första bringades
i öfverensstämmelse med den ökning i fångarnas antal och föreståndarnas
göromål, som inträdt därstädes under de senaste åren; och Kungl.
Maj:t gjorde framställning vid 1903 års riksdag i enlighet med ofvan
nämnda förslag.

Statsutskottet förklarade i utlåtande n:r 3, att det icke fann sig
öfvertygadt om behöfligheten af lönetillägg åt direktören å Svartsjö, men
däremot på grund af de angifna förhållandena ansåg någon lönetillökning
böra beredas direktören i Norrköping och hemställde i sådant afseende,
att skrifvararfvodet måtte höjas med 200 kronor och ålderstilläggen med
resp. 100 och 200 kronor till 500 kronor hvardera. Detta blef ock
Riksdagens beslut, enligt skrifvelse den 20 maj 1903 n:r 109.

Enligt kungl. bref den 19 augusti 1881 uppbär direktören vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona ett arfvode af 300 kronor såsom tillsyningsman
vid därvarande kronohäkte. Likaledes uppbär, jämlikt kungl. bref
den 30 augusti 1907, direktören vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö ett
arfvode af 300 kronor i egenskap af tillsyningsman vid det på platsen
inrättade kronohäktet.

Enligt kung!- bref den 6 mars 1908 har kamreraren vid centralfängelset
å Långholmen, tills vidare och intill dess annorlunda kan varda
bestämdt, tillerkänts ett arfvode från förslagsanslaget ej öfverstigande 500
kronor, att utgå efter fångvårdsstyrelsens bepröfvande för bestyr, hvarmed
hans göromål ökats efter införandet af den nya arbetsdriften.

X *

Då under år 1907 de förutvarande länsfängelserna i Göteborg och
Härnösand upphörde såsom enbart sådana och uppgingo i de nya centralfängelserna
å Härianda och i Härnösand, öfverfördes tjänstemännen från
länsfängelserna till de nya anstalterna. De kunde icke därvid åtnöjas
med sina förutvarande aflöningsförhållanden. Under insikt därom gjorde
fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september 1906 framställning
om ny stat för ifrågavarande fängelser.

116

Styrelsen framhöll därvid betydelsen af dessa hufvudsakligen för
längre tids fångar afsedda anstalter, som blefve två af de största i landet.
Med hänsyn därtill samt till fängelseförvaltningarnas däraf beroende omfattande
göromål, ansåg styrelsen motsvarande aflöningar böra i staten
uppföras för direktörerna och predikanterna vid dessa båda fängelser; och
föreslogs för direktörerna en aflöning af 4,000 kronor med två ålderstilllägg,
hvartdera å 500 kronor, hvartill skulle, likasom för alla andra
fängelsedirektörer, komma förmånen af fri bostad med vedbrand.

För predikanterna vid ifrågavarande två fängelser föreslogs en aflöning
af 1,700 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor, hvartill borde
komma, förutom fri bostad med vedbrand eller ersättning därför, särskildt
arfvode 800 kronor, af förslagsanslaget, för den med predikantsbefattningarna
förenade skolundervisningsskyldigheten.

Vid ärendets anmälande inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907
tillkännagaf vederbörande departementschef, att han funnit sig höra biträda
hvad fångvårdsstyrelsen anfört till stöd för sin hemställan, att begynnelseaflöningen
till direktörsbefattningarna vid fängelserna å Härianda och i
Härnösand måtte sättas till 4,000 kronor för hvardera; detta i främsta
rummet på grund af de betydligt ökade göromål, som, jämfördt med direktörernas
vid länsfängelserna i Göteborg och Härnösand dåvarande förvaltningsbestyr,
komme att åligga samma befattningshafvande i egenskap
af direktörer vid de utvidgade fängelserna. På bestämmandet af lönebeloppens
storlek inverkade äfven den omständigheten, att dessa tjänstemän
blefve skyldiga att erlägga pensionsafgift enligt de bestämmelser, som därom
meddelades i ny pensionslag.

Den aflöning, som då kunde varda bestämd för ifrågavarande
direktörer, borde dock enligt departementschefens åsikt anses såsom endast
provisorisk. Fångvårdsstyrelsen hade nämligen afsett åstadkommande
af bättre löneförhållanden äfven för vissa andra fängelsedirektörer, men
det syntes departementschefen ej vara lämpligt att företaga en sådan
partiell lönereglering, innan den pågående undersökningen rörande statstjänstemannens
löneförhållanden hunnit omfatta äfven fångvården. Af
anfördt skäl ansåg departementschefen emellertid mest praktiskt och
otvifvelaktigt redigast, om för direktörerna vid fängelserna å Härianda och

117

i Härnösand den höjda aflöningen uppfördes på bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll.

Äfven förslaget om högre aflöning åt predikanterna vid nyssnämnda
bägge fängelser ansåg sig departementschefen böra förorda, under framhållande
likväl, att ej heller denna löneförbättring borde anses såsom en
slutlig reglering, ehuru jämväl i detta fall vore lämpligast, att den för
själfva predikantssysslan afsedda aflöningen i dess helhet uppfördes på bestämda
anslaget.

Den i enlighet med departementschefens hemställan vid 1907 års
riksdag af Kungl. Maj:t gjorda framställningen vann, enligt skrifvelse den
30 maj 1907 n:r 2, Riksdagens godkännande, med den ändring allenast
beträffande predikanternas arfvode, att en fjärdedel däraf skulle anses utgöra
tjänstgöringspenningar.

Jämlikt kungl. bref till fångvårdsstyrelsen den 28 juni 1907 blef
för direktörerna och predikanterna vid fängelserna å Härianda och i
Härnösand följande aflöningsstat gällande:

			K r	o n o	r.
	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Skrif-	Arfvode.	Summa.	Ålderstillägg
	arfvode.	efter 5 år.	efter 10 år.
För direktören vid centralfängelset och det därmed förenade läns-fängelset å Härianda......	2,200	1,300	500		4,000	500	500
» predikanten vid samma fängelse1	—	—	—	1,700	1,700	500	—
> direktören vid centralfängelset och det därmed förenade läns-fängelset i Härnösand.....	2,200	1,300	500		4,000	500	500
> predikanten vid samma fängelse1	—	—	—	1,700	1,700	500	—
Summa	—	—	—	—	11,400	—	—

I det kungl. brefvet förklarades tillika

ej mindre att i afseende å aflöningsstaten för nämnda direktörer
skola gälla enahanda villkor som i fråga om den år 1903 antagna aflöningsstaten
för föreståndarna vid läns- och krön ocellfängelserna i riket
1 Uppbär därjämte för skolundervisning arfvode af 800 kronor.

118

(sid. 129—130 här nedan), dock med tillägg, att ifrågavarande direktörer
skola vara skyldiga att, mot ersättning för minskade aflöningsförmåner och
flyttningskostnaden, låta sig förflyttas till annan fångvårdsanstalt,

än äfven att för åtnjutande af den för predikanterna bestämda aflöning
skall, i stället för de genom kungl. brefvet den 5 juni 1874 meddelade
bestämmelser (jfr ofvan sid. 103—104), gälla:

att med befattningen icke må ytterligare förenas annan syssla;
att en fjärdedel af arfvodet skall anses utgöra tjänstgöringspenningar,
som under tjänstledighet icke må tillgodokomma tjänstinnehafvaren;

att tj änstinnehafvare, som transporterats till annan predikantsbefatt•
ing vid fångvårdsanstalt, för hvilken ålderstillägg är uppfördt å stat, må
.ör erhållande af ålderstillägg å den nya befattningen räkna sig till godo
tjänstetiden jämväl å den förra;

att i afseende å tillträde till ålderstillägg skall iakttagas, att tjänstetiden
beräknas från början af kalenderåret näst efter det, hvarunder utnämning
till tjänsten ägt rum;

att tjänstinnehafvare skall under mer än fyra femtedelar af den
tjänstetid, som erfordras för rätt till ålderstillägget, hafva med godt vitsord
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan tjänst i fångvården
samt att tj änstinnehafvare må tillgodoräkna sig den tid, som före
den nya lönestatens utfärdande förflutit från hans utnämning till tjänsten;

att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att, mot ersättning för minskade
aflöningsförmåner och flyttningskostnaden, låta sig förflyttas till annan
fångvårdsanstalt;

att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att därjämte mot arfvode,
som Kungl. Maj:t anvisar af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
bestrida befattning såsom skollärare vid den fångvårdsanstalt, där
han anställts såsom predikant; samt

att, med indragning af det i stat uppförda arfvodet till predikant
vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg, predikanten vid fängelset å
Härianda ytterligare skall vara skyldig att, så länge nämnda centralfängelse
kommer att behållas, utan särskild ersättning bestrida predikantsgöromålen
jämväl vid detta fängelse.

119

I samband med frågan om fastställande af stat för de nya fängelserna
å Härianda och i Härnösand förelåg det ofvan å sid. 94—95 omnämnda
förslaget om inrättande af assistenttjänster.

Beträffande dessa tjänster, som enligt fångvårdsstyrelsens förslag
borde vara af tva klasser, hade styrelsen hemställt, att aflöningen måtte
bestämmas för assistent af första klassen till 1,500 kronor, däraf 700 tjänstgöringspenningar,
och för assistent af andra klassen till 1,800 kronor, däraf
850 tjänstgöringSpenningar, jämte tre ålderstillägg för bägge klasserna,
hvart och ett å 100 kronor, efter 4, 8 och 12 år; hvarförutom assistenterna
skulle erhålla fri bostad och vedbrand.

Kungl. Maj:t, som icke ansåg skäl att fördela assistenterna i skilda
klasser, föreslog 2,100 kronor, däraf 900 i tjänstgöringSpenningar, jämte
två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter 5 och 10 år, samt fri bostad
med vedbrand eller ersättning därför Enligt

hvad chefen för justitiedepartementet vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907 anförde, skulle den sålunda
föreslagna aflöningen, oberäknad! förmånerna af bostad och ved, med allenast
250 kronor öfverstiga den, som af löneregleringskommittén föreslagits
för landskanslister och landskontorister; en skillnad, som syntes
departementschefen vara väl motiverad af den assistenten tillkommande
egenskap att jämväl vara kassör. Förrän nödig erfarenhet vunnits rörande
ändamålsenligheten af den föreslagna anordningen samt innan fångvårdstjänsterna
i allmänhet och löneförhållandena därvid blifvit föremål för en
mera ingående undersökning, borde dock enligt departementschefens åsikt
assistentbefattning ej sättas på ordinarie stat, utan medel till assistenternas
aflönande af Riksdagen anslås från det anslag, som i öfrigt upptoge fångvårdens
tjänster på extra stat, nämligen förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll. Bland villkoren för aflöningens åtnjutande syntes departementschefen
böra upptagas skyldighet för assistenterna att, mot ersättning
för flyttningskostnaden, låta sig förflyttas till assistentbefattning vid annat
fängelse.

Den sålunda föreslagna staten blef af 1907 års Riksdag godkänd.
Denna stat, afsedd att gälla för assistenter vid, bland andra, fängelserna å
Härianda och i Härnösand, hade följande lydelse:

2040/08. Löneregleringskommitléns bet. XVII. 16

Tjänstemän
af lönade af
förslagsanslaget.

120

	Kronor.
Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	Ålders efter 5 år.	tillägg efter 10 år.
1,200 3,600	900 2.700	2,100 6,300	200 200	200 200
Summa	4,800 3,600	8,400	—	—

Enligt hvad i knngl. bref den 28 juni 1907 meddelades, skola
assistenterna bestås fri bostad och vedbrand eller ersättning för dessa
förmåner. I de fall, då inrättande af assistentbefattning finnes nödigt vid
annat fängelse än vid de å Härianda samt i Härnösand, Jönköping och
Linköping, må anmälan därom göras hos Riksdagen för aflöningsstaternas
ändring; och skall assistent vara skyldig att mot ersättning för flyttningskostnaden
låta sig förflyttas till assistentbefattning vid annat fängelse. I
öfrigt skola gällande villkor för aflönings åtnjutande å de af Riksdagen
antagna stater för tjänstemän vid fångvårdsanstalterna äga tillämpning.

Vid de centrala fångvårdsanstalterna äro vidare såsom tjänstemän
anställda läkare, skolföreståndare och skollärare samt arbetsföreståndare,
alla aflönade af förslagsanslaget.

I underdånig skrifvelse den 30 oktober 1906 meddelade fångvåids
styrelsen, att ett stort antal läkare vid fångvårdsanstalter anhållit hos styrelsen
om höjning i sina löneförmåner; och erinrade styrelsen, att de lör
läkarebefattningarna vid fängelserna anslagna löneförmåner vore för de
flesta oförändrade sådana de bestämdes, når befattningarna tillkommo.

Med framhållande jämväl af de stora anspråk, som dåmera ställdes
å dessa läkares arbete i fångvårdens tjänst, hemställde styrelsen, att deras
löneförmåner måtte bestämmas till belopp, som upptagits i ett upprättadt
förslag.

Jämlikt nådigt bref den 21 december 1906 godkände Kungl. Maj:t
förslaget, och utgå på grund däraf arfvoden

121

till läkarna vid centralfängelset å Långholmen och vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö med 2,000 kronor, hvarjämte läkaren vid sistnämnda
fångvardsanstalt åtnjuter hyresersättning med 600 kronor samt vedbrand,
samt

till läkarna vid centralfängelset å Härianda med 1,800 kronor, vid
centralfängelset i Malmö och tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona, Norrköping
och Landskrona med 1,400 kronor, vid centralfängelset i Härnösand
med 1,200 kronor och vid centralfängelset i Göteborg ined 400 kronor.

För skolföreståndare och skollärare utgår aflöningen, enligt den för
år 1909 fastställda förslagsstaten,

vid centralfängelset å Långholmen: till en skolföreståndare med 2,000
kronor och till en skollärare med 1,800 kronor;

vid centralfängelset å Härianda: till en skollärare med 2,000 kronor
och

vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö: till en skollärare med 1,800
kronor.

Härjämte åio i staten för centralfängelset i Malmö uppförda arfvoden
enligt kungl. bref den 21 november 1879 till en skolföreståndare 1,500
kronor och enligt kungl. bref den 18 november 1881 till en skollärare

1,200 kronor. Sistnämnda befattningar äro dock, på grund af fängelsets
förändrade användning och förestående indragning, ej besatta med innehafvare.

Till predikanterna vid centralfängelserna å Härianda och i Härnösand
samt vid tvångsarbetsanstalten a Svartsjö utgå tillika arfvoden för
skolundervisning med 800 kronor till dem hvar. Predikanten vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona är pliktig meddela skolundervisning åt fångarna
mot ett arfvode af 400 kronor.

Skolföreståndare och skollärare åtnjuta fri bostad och vedbrand.

Vid centralfängelset å Långholmen finnes såsom arbetsföreståndare
anställd en tjänsteman med arfvode från förslagsanslaget af 2,400 kronor
jämte fri bostad och vedbrand; och äger han enligt kungl. bref den 21
december 1906 dårutöfver, i den man han biträder vid den allmänna
arbetsdriften inom fångvården, därför få sig tilldelad gratifikation efter
fångvårdsstyrelsens bepröfvande intill högst 600 kronor för år.

122

Till organist och klockare utgå enligt staten för år 1909 följande
arfvoden:

å Långholmen 300 kronor, i Malmö 200 kronor, i Göteborg 150
kronor, å Svartsjö 150 kronor och i Norrköping 200 kronor; hvarjämte
vid en del af dessa anstalter utgå särskilda arfvoden för fångarnas undervisning
i sång m. in.

För orgelspelning vid andra centrala fång vårdsanstalter åro särskilda
anslag beviljade.

b. Tjänstemän vid länsfängelser och kronohäkten.

Tjänstemän å Den åren 1874—1876 fastställda staten för tjänstemännen vid fångordmane
stat.y^rdsanstaltema var i fråga om länsfängelsernas och kronohäktenas föreståndare
delvis grundad å arbetsprovision. Däraf följde, att vid skeende förändringar
i fängelsernas betydenhet och användning betänkliga ojämnheter
i fängelseföreståndarnas inkomster uppstodo. Vid vissa fängelser, där det
gick jämförelsevis lätt att anskaffa arbete för fångpersonalen, blefvo aflöningsförmånerna
betydligt högre än vid andra fängelser, hvarest arbetstillgången
var mindre. Jämväl för hvarje särskild fängelseföreståndare
kunde inkomsterna från tid till annan blifva synnerligen växlande.

Följden af provisionssystemet blef ock, att fångarbetet i länsfängeiserna
och kronohäktena, öfver hufvud taget, nedsjönk under hvad som kunde
befinnas önskvärdt, såsom till rensning af kaffebönor, spritning af fjäder
och dun o. d.

I underdånig skrifvelse den 27 september 1901 framhöll fångvårdsstyrelsen,
att ifrågavarande fängelseföreståndares andel i arbetsinkomsten
borde indragas och i samband därmed en lönereglering ske, så att staten,
utan att tillskynda nämnda föreståndare förlust, kunde äfven vid ifrågavarande
fängelser likasom vid de centrala fångvårdsanstalterna öfvertaga
omsorgen om fångarbetet. Genom att i fängelserna inrymma en i möjlig
mån likartad fångbesättning kunde det arbete, som där utfördes, göras så
inkomstbringande som med hänsyn till straffets ändamål läte sig åstadkomma,
på samma gång önskemålet om fångarnas användning till arbeten för statens
räkning kunde utan svårighet vinna förverkligande. Fångvårdsstyrelsen

höll före, att, efter det staten öfvertagit arbetsanskaffningen, man hade
anledning förvänta, att en säker och jämn arbetstillgång skulle kunna åstadkommas.

För beredande af godtgörelse för de andelar i arbetsinkomsten,
hvilka tillföllo föreståndarna för ifrågavarande fängelser, föreslog fångvårdsstyrelsen
en reglering af dessa tjänstemäns löner hufvudsakligen så,
att arbetsinkomsten utbyttes mot fast lön. Åberopande i skrifvelsen anförda
siffror, uttryckte styrelsen den åsikt, att det afgifna förslaget icke
skulle för fängelseföreståndarkåren i dess helhet innebära någon ökning i
de aflöningsförmåner, som föreståndarna vid nämnda tid åtnjöto före uppnåendet
af ålderstillägg, men att inkomsterna skulle blifva utjämnade och
rättvisare fördelade samt vinna i fasthet.

Beträffande ålderstilläggen erinrade styrelsen, att dessa enligt den
gällande staten vore lika för alla de ifrågavarande tjänstemännen, nämligen
200 kronor efter fem och ytterligare 100 kronor efter tio år, alltså
tillhopa 300 kronor. Dessa, såsom det syntes styrelsen, mera för fängelsevaktmästare
afpassade belopp behöllos i förslaget oförändrade vid de minsta
fängelserna, men vid de öfriga voro ålderstilläggen höjda i mån af fängelsernas
betydenhet, vid de största till 500 kronor för hvartdera ålderstilllägget,
eller enahanda belopp, som i allmänhet utgick till direktörerna vid
de centrala fångvårdsanstalterna.

Ifrågavarande förslag framlades af styrelsen ånyo i underdånig skrifvelse
den 30 september 1902.

Vid ärendets anmälande inför Kungl. Maj.-t den 12 januari 1903
ansåg dåvarande chefen för justitiedepartementet sig böra till alla delar
biträda det nämnda förslaget, likasom äfven ett af styrelsen väckt förslag
om utfärdande af ett allmänt stadgande rörande skyldighet för
tjänstemännen vid dessa anstalter att afgå med pension, då de blefve berättigade
därtill.

Vid behandling af Kungl. Maj:ts framställning i ämnet vid 1903
års riksdag uttalade statsutskottet i sitt utlåtande n:r 3 önskvärdheten
däraf, att andel i inkomsten af fångarnas arbete borttoges ur ifrågavarande
tjänstemäns aflöningsförmåner och att till följd däraf eu reglering af aflöningarna
verkställdes. Utskottet ansåg sig likväl icke kunna i allo biträda det

124

framlagda förslaget, enär enligt detsamma aflöningen fortfarande skalle vara,
med bortseende från skrifvararfvodet, fördelad i lön, arfvode och ålderstillägg.

Enligt utskottets mening borde dessa tjänstemän, liksom de flesta
andra statens befattningshafvare, få sin aflöning i staten fördelad uti lön
och tjänstgöringspenningar. Tjänstgöringspenningarna skulle då utgöras
af det föreslagna »arfvodet», hvartill komme skrifvararfvodet. Lönen och
ålders tilläggen skulle jämväl vid tjänstledighet få behållas af befattningsinnehafvaren,
under det att tjänstgöringspenningarna afstodes åt vikarien.

Utskottet vidtog ock den ändring i förslaget, att bägge ålders*
tilläggen sattes till lika belopp inbördes; och framhöll utskottet, att dyrtidstillägg
icke borde ifrågakomma för de tjänstemän, som nu finge sina
löner reglerade.

Vissa villkor för aflöningarnas åtnjutande föreslogos utöfver de af
fångvårdsstyrelsen och Kungl. Maj:t angifna.

Riksdagen godkände, enligt skrifvelse den 20 maj 1903 n:r 109, utskottets
förslag, i följd hvaraf ny aflöningsstat för föreståndarna vid länsfängelserna
och kronohäktena samt bevakningsbefälhafvaren vid Göteborgs
län sfängelse utfärdades af det innehåll och med de betingelser, som här
nedan angifvas.

Följande tabell afser att visa de för nämnda tjänster, såvidt de ännu
finnas kvar, bestämda aflöningsförmåner enligt, å ena sidan, staten af år
1874 med vissa tid efter annan gjorda tillägg eller ändringar samt, å andra
sidan, staten af år 1903.

125

Staten af år 1874 Staten af

med vissa tillägg. år 1903.

1		K.	r o	n o	r.			K	O	n o	r.
	Lön.	Arf-	Skrif- va!-	Sum-	Älders- tillägg	Lön.	Tjänst- görings-	Skrif- va!-	Sum-	Ålders- tillägg
Stockholms stads kro-noh&kte å Långholmen.	vode.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	pennin- gar.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 10 år.

1 Bevakningsbefäihafvare1	1,500	300	—	1,800	200	100	1,800	1,400	300	3,500	500	500
Länsfängelset i Stock-holm.
1 Direktör.......	1,500	300	300	2,100	200	100	1,800	1,400	300	3,500	500	500
Kronohäkfet i Norr-tälje.
1 Bevakningsbefäihafvare	1,000	300	—	1,300	200	100	1,000	500	—	1,500	150	150
Länsfängelset i Uppsala.
1 Direktör.......	1,500	300	200	2,000	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350
Länsfängelset i Ny-köping.
1 Direktör....... 1	1.300	—	—	1,300	200	100	1,600	600	—	2,200	150	150
! Kronohäktet i Eskils-tuna.
1 Bevakningsbefälhafvare	1,000	300	—	1,300	200	100	1,200	600	—	1,800	150	150
Länsfängelset i Lin-köping.
1 1 Direktör.......	1,800	300	300	2,400	200	100	1,800	1,400	300	3,500	500	500
Krouohäktet i Norr-köping.
1 1 Direktör.......	1,300	300	300	1,900	200	100	1,600	600	300	2,500	250	250

1 Benämnes numera, efter år 1903, direktör.

126

Staten af år 1874 Staten af

med vissa tillägg. år 1903.

		K.	r o	11 O	r.			K	r o	n o	r.
	Lön.	Arf-	Skrif- va]?-	Sum-	Ålders- tillägg	Lön.	Tjänst- görings-	Skrif- var-	Sum-	Ålders- tillägg
Länsfängelset i Jön-köping.	vode.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	pennin- gar.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 10 år.

1 Direktör.......	1,500	300	300	2,100	200	100	1.800	1,200	300	3,300	350	350
länsfängelset i Växjö.
1 Direktör.......	1,500	300	300	2,100	200	100	1,800	1,200	300	3,300	350	350
Länsfängelset i Kalmar.
1 Direktör.......	1,800	—	300	2,100	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350
Kronoliäktet i Väster-vik.
1 Direktör.......	1,300	—	200	1,500	200	100	1,300	500	—	1,800	150	150
Länsfängelset i Visby.
1 Direktör.......	1,300	300	—	1,600	200	100	1,600	600	300	2,500	150	150
Länsfängelset i Karls-krona.
1 Direktör.......	1,500	300	300	2,100	200	100	1,600	1,100	300	3,000	250	250
Kronoliäktet i Karls-hamn.
1 Bevakningsbefälhafvare	1,300	—	—	1,300	200	100	1,300	200	—	1,500	150	150
Länsfängelset i Kris-tianstad.
1 Direktör.......	1.500	300	300	2,100	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350
Länsfängelset i Malmö.
1 Direktör.......	1,800	300	600	2,700	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350

127

Staten af år 1874 Staten af

med vissa tillägg. år 1903.

1 1		K	r o	n o	r.			K	r o	11 O	r.
	Lön.	Arf-	Skrif- va!-	Smil-	Ålders- tillägg	Lön.	Tjänst- görings-	Skrif- va!-	Snm-	Älders- tillägg
J Kronohäktet i Ystad1. \| 1 Direktör.......	vode.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	pennin- gar.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 10 år.
1,300	300	300	1,900	200	100	1,600	600	300	2,500	150	150
\| Lansfängelset i Halm-stad.
1 Direktör.......		300	—	1,600	200	100	1,600	600	—	2,200	150	150
j Kronohäktet i Yarberg.
1 Bevakningsbefälhafyare	1,000	300	—	1,300	200	100	1,000	500	—	1,500	150	150
1 { Länsfängelset i Göte-borg.
\| 1 Bevakningsbefälhafvare2	800	200	—	1,000	200	100	800	500	—	1,300	150	150
Kronohäktet i Udde-valla.
1 Direktör.......		300	-	1,600	200	100	1,300	600	—	1,900	150	150
Länsfängelset i Väners-borg.
1 Direktör.......	1,500	300	300	2,100	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350
Länsfängelset i Marie-stad. 1 Direktör.......	1,800		300	2,100	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350
Länsfängelset i Karl-stad. 1 Direktör.......	1,500	300	200	2,000	200	100	1,800	1,200	300	3,300	250	250
Länsfängelset i Örebro. 1 Direktör.......	1,500	300	300	2,100	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350

1 Tillkommet efter 1874: aflöningen bestämd enligt Riksdagens skr. ,0/6 1878 n:r 81.
s Arfvodet, 200 kronor, bar tillkommit enligt Riksdagens skr. 19/s 1882 n:r 56.

2MO/o8. Lönereglering »kommitténs het. XVII.

128

Staten af år 1874 Staten af

med vissa tillägg. år 1903.

		K	r o	n o	r.			K	0	11 0	r.
	Lön.	A rf-	Skrif- va!-	iSum-	Ålders- tillägg	Lön.	Tjänst- görings-	Skrif- var-	Sum-	Ålders- \| tillägg
Länsfäugelset i Väs-terås.	vodo.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 10 år.	pennin- gar.	arf- vode.	ma.	efter 5 år.	efter 1 10 år.

1 Direktör.......	1,500	300	200	2,000	200	100	1.800	1,200	300	3.300	250	250 j
Länsfängelset i Falun. 1 Direktör.......	1,500	300	200	2,000	200	100	1.600	1,100	300	3,000	250	250 j
j Länsfängelset i Galle. 1 Direktör.......	1,500	300	300	2,100	200	100	1,800	1,400	300	3,500	350	350
Kronoliäktet i Hudiks-vall. 1 Direktör.......	1,300	300	200	1,800	200	100	1,600	600	300	2,500	250	250
Kronoliäktet i Sunds-vall ''.
1 Direktör.......	1.500	300	300	2.100	200	100	1,600	1,100	300	3,000	250	250
Länsfängelset i Öster-sund.
1 Direktör.......	1,300	300	200	1,800	200	100	1,600	600	300	2,500	250	250
Länsfängelset i Umeå.
1 Direktör.......	1,300	300	—	1,600	200	100	1.600	600	—	2,200	150	150
Länsfängelset i Luleå.
1 Direktör.......	1.300	300	—	1,600	200	100	1,600	600	300	2,500	250	250
Kronoliäktet i Hapa-randa.
1 Direktör.......	1.300	300	—	1,600	200	100	1,300	600	_	1,900	150	150
Kronoliäktet, i Pa jula-.
1 Direktör.......	1,300	300	—	1,600	200	100	1,300	600	—	1,900	150	150

1 Tillkommet efter 1874; aflöningen bestämd enligt .Riksdagens skr. 10/s 1878 n:r: 31.

2 Tillkommet efter 1874; aflöningen bestämd enligt Riksdagens skr. 9/ö 1888 n:r: 58.

129

I kung!, kungörelsen den 28 juni 1903 (bihang till svensk författningssamling
n:r 56) stadgades, att för åtnjutande af aflöning å staten af
år 1903 för föreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna i riket och
bevakningsbefälhafvaren vid länsfängelset i Göteborg skulle, med upphäfvande
af de angående ifrågavarande tjänstemäns löneförhållanden förut
meddelade bestämmelser, i hvad de strede mot nedannämnda villkor, gälla:

att tjänstinnehafvare, som enligt då gällande bestämmelser åtnjöt
andel i inkomsten af fångarbetet, skulle för tillgodonjutande af den nya
aflöningen vara skyldig vidkännas indragning till statsverket af berörda
andel; att i sammanhang därmed arbetsdriften vid läns- och kronocellfängelserna
skulle af staten till ombesörjande öfvertagas, samt att tjänstinnehafvare,
som inginge på den nya lönestaten, skulle vara skyldig att
utan särskild ersättning underkasta sig såväl det tilläfventyrs ökade arbete,
som af statens öfvertagande af arbetsdriften kunde uppkomma för honom,
som ock de förändringar i afseende på tjänstegöromålens omfattning, som
framdeles kunde af olika anledningar äga rum;

att i afseende på tillträde till ålderstillägg skulle iakttagas, att
tjänstetiden skulle beräknas från början af kalenderåret näst efter det,
hvarunder utnämning till tjänsten ägt rum; att tjänstinnehafvare skulle
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordrades för att
vinna rätt till tillägget, hafva med godt vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan tjänst inom fångvården; att för löntagare,
som blifvit transporterad, denna beräkning skulle omfatta tjänstgöringen
i likartad befattning vid olika fångvårdsanstalter; samt att löntagare finge
tillgodoräkna sig den tid, som före den nya lönestatens utfärdande förflutit
från hans utnämning till tjänsten;

att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigade honom till pension, icke finge tillträda sådant tillägg;

att tjänstinnehafvare, som inginge på den nya staten, skulle vara
skyldig att vid tjänstledighet afstå till vikarien tjänstgöringspenningarna
samt skrifvararfvodet för den tid, ledigheten varade, och att alltså i afseende
å honom de i kungl. brefvet den 5 juni 1874 i detta afseende
gifna bestämmelser (jfr ofvan sid. 104) skulle upphöra att gälla;

130

att icke blott dåvarande tjänstinnehafvare, som komme i åtnjutande
af den nya aflöningen, utan äfven en hvar, som därefter konstituerades
såsom tjänsteman vid fångvårdsanstalterna med aflöning å den af Riksdagen
sålunda godkända lönestaten, skulle vara skyldig att afgå från
tjänsten med pension, så snart han blefve berättigad till sådan, fångvårdsstyrelsen
dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så
länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i
densamma; samt

att, beträffande rätten till pension och pensionsbeloppets storlek, de
för ifrågavarande fångvårdstjänstemän då gällande bestämmelser skulle
lända till efterrättelse äfven för dem, som inginge på den nya staten;
dock att dessa tjänstinnehafvare skulle vara underkastade de förändrade
bestämmelser, som kunde varda stadgade såväl i fråga om pension som i
fråga om villkoren för åtnjutande vid tjänstledighet af lön och tjänstgöringspenningar.

Till förklarande af meningen med det i den sistnämnda punkten
innefattade villkoret beträffande rätten till pension och pensionsbeloppets
storlek torde böra erinras om följande.

Vid behandling af det framlagda förslaget till lönereglering för
ifrågavarande fångvårdstjänstemän hade Riksdagen, lika med statsutskottet,
ansett önskligt, att dessa tjänstemän finge sin aflöning i staten fördelad i
lön och tjänstgöringspenningar.

Enligt hvad i Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1903 n:r 109 yttrades,
skulle emellertid förenämnda fördelning af aflöningen i lön och
tjänstgöringspenningar föranleda därtill att, beträffande nämnda tjänstemäns
pensionering, de i Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1877 och kungl.
bref den 1 juni samma år meddelade bestämmelser borde vinna tillämpning.
Men då förslag om en sådan förändring i pensioneringen för ifrågavarande
tjänstemän icke förelegat, hade Riksdagen ansett sig icke böra
därom fatta något beslut; och hade vid sådant förhållande det ansetts
böra särskildt uttalas, att gällande bestämmelser i fråga om rätten till
pension och pensionsbeloppets storlek skulle för dessa tjänstemän tills vidare
fortfarande lända till efterrättelse. Däremot hade Riksdagen ansett,

131

att, på sätt Kungl. Magt föreslagit, för dem borde stadgas skyldighet att
afgå från tjänsten, då de blifvit berättigade till pension.

Det torde här böra omnämnas, att efter nedläggandet af det förut- •
varande länsfängelset i Göteborg den där anställda och i staten upptagna
bevakningsbefälhafvaren fått sin verksamhet förlagd till centralfängelset å
Härianda.

För predikanterna vid länsfängelserna och kronohäktena har någon
lönereglering icke ägt rum efter år 1874, utan åtnjuta de i allmänhet
arfvoden efter staten af nämnda år. Arfvodena utgöra:

vid länsfängelserna i Uppsala, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar,
Kristianstad, Malmö \ Vänersborg, Mariestad, Karlstad, Örebro, Västerås,
Falun och Galle samt vid kronohäktet å Långholmen1 2 1,000 kronor;

vid länsfängelserna i Stockholm och Karlskrona3 samt vid kronohäktena
i Ystad 4 och Sundsvall 4 800 kronor;

vid länsfängelserna i Nyköping, Visby, Halmstad, Östersund, Umeå
och Luleå samt vid kronohäktena i Norrtälje 5, Eskilstuna, Norrköping 6,
Västervik, Karlshamn, Varberg7, Uddevalla, Hudiksvall och Haparanda
600 kronor samt

vid kronohäktena i Ängelholm och Pajala8 400 kronor.

1 Predikanten vid länsfängelset i Malmö åtnjuter jämväl arfvode såsom pastor vid
centralfängelset därstädes (jfr ofvan sid. 106—107).

2 Predikanten vid kronohäktet å Långholmen åtnjuter jämväl arfvode såsom pastor
vid centralfängelset därstädes (sid. 106—107).

3 Predikanten vid länsfängelset i Karlskrona åtnjuter jämväl arfvode såsom predikant
vid tvångsarbetsanstalten därstädes (sid. 108—109).

4 Kronohäktena i Ystad och Sundsvall tillkomna efter år 1874; afiöningen bestämd
enligt Riksdagens skr. 10/b 1878 n:r 31.

5 Enligt Riksdagens skr. 6/s 1891 n:r 32 höjdes arfvodet för predikanten vid kronohäktet
i Norrtälje från 400 till 600 kronor.

6 Predikanten vid kronohäktet ä Norrköping åtnjuter jämväl arfvode såsom predikant
Vid tvångsarbetsanstalten därstädes (sid. 108—109).

7 Predikanten vid kronohäktet i Varberg åtnjuter jämväl arfvode såsom predikant
vid f. d. centralfängelset därstädes (sid. 106—107).

8 Kronohäktet i Pajala tillkommet efter år 1874; afiöningen bestämd enligt Riks dagens

skr. 9/& 1888 n:r 58.

132

Tjänsteman
aflönade af
förslaqsansla
get.

Fråga om
semester.

Såsom förut är nämndt, beviljade Riksdagen år 1907 medel till assistenter
vid län sfängelserna i Linköping och Jönköping. Aflöningsförmånerna
äro bestämda enligt den ofvan å sid. 120 intagna staten för assistenter.

För de vid länsfängelserna och kronohäktena anställda läkare utgå
arfvoden af förslagsanslaget enligt kungl. bref den 21 december 1906 med
följande belopp, nämligen:

vid länsfängelserna i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar,
Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Vänersborg, Mariestad, Karlstad,
Örebro och Gätle med 800 kronor;

vid länsfängelserna i Uppsala, Nyköping, Västerås, Falun, Östersund
och Luleå samt kronohäktena å Långholmen, i Ystad och i Sundsvall med
600 kronor;

vid länsfängelserna i Visby, Halmstad och Umeå samt kronohäktena
i Norrköping, Västervik, Uddevalla och Hudiksvall med 500 kronor;
vid kronohäktena i Karlshamn och Haparanda med 400 kronor;
vid kronohäktet i Varberg med 300 kronor;
vid kronohäktena i Eskilstuna och Pajala med 250 kronor;
vid kronohäktet i Norrtälje med 200 kronor samt
vid kronohäktet i Ängelholm med 100 kronor.

Till en skollärarinna vid Stockholms länsfängelse utgår arfvode af

1,200 kronor jämte hyresersättning 200 kronor.

* *

Under framhållande af vikten för tjänstemännen vid fångvårdsstaten,
i synnerhet vid de större anstalterna, att understundom få åtnjuta någon
hvila från tjänsten för bibehållande af tillräckliga krafter för sina plikters
fyllande och vaket intresse för det maktpåliggande arbetet till fångars upprättande,
gjorde fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 28 september
1894 framställning om beredande i viss omfattning af semester åt
nämnda tjänstemän.

Enligt styrelsens åsikt borde främst därtill ifrågakomma direktörerna,
predikanterna och bevakningsbefälhafvarna vid de centrala anstalterna

133

äfvensom kamrerarna, i afseende å hvilka sistnämnda det särskilt syntes
önskvärd! att, genom insättande i deras ställe tid efter annan af andra personer,
kontrollera den ordning och redlighet, som ägnades åt uppbörden
och redovisningen.

Men, efter hvad styrelsen höll före, vore äfven vid öfriga fängelser
flerstädes föreståndarnas göromål, i synnerhet där större omsättning af
fångar ägde rum samt där bötes- och rannsakningsfångar förekomme i
större mängd, så mödosamma, att tillfälle till semester borde beredas
jämväl åt dem. Styrelsen hemställde dock i fråga om dessa tjänstemän
allenast att få, efter pröfning, årligen utdela tolf semestrar, hvardera å eu
månad.

Däremot ansågs eu hvar af förutnämnda tjänstemän vid de centrala
fångvårdsanstalterna årligen böra få komma i åtnjutande af semester,
undantagandes predikanten vid centralfängelset i Göteborg, hvilken s anställning
syntes vara af den natur, att någon semester icke borde tillerkännas
honom.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1895
anslöt sig chefen för justitiedepartementet till fångvårdsstyrelsens framställning,
och hemställan i ämnet gjordes af Kungl. Maj:t vid 1895 års
riksdag.

r skrifvelse den 4- maj 1895 (n:r 28) meddelade emellertid Riksdagen,
att, enär för ifrågavarande tjänstinnehafvare hinder ej syntes möta att
med afstående af en ringa del af aflöningen erhålla tjänstledighet samt
Riksdagen befarade, att ett bifall till Kungl. Maj:ts framställning skulle
kunna föranleda likartade anspråk från andra områden af statsförvaltningen,
och Riksdagen dessutom ej fann tiden lämplig för att vidtaga några
förändringar i reglerade aflöningsförh ålland en, vare sig dessa förändringar
komme att inverka på dem direkt eller indirekt, Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning ej vunnit Riksdagens bifall.

Frågan har därefter icke ånyo varit föremål för statsmakternas
pröfning.

Beträffande ersättningen till vikarier, som förordnas att vid förfall
för ordinarie tjänstemän vid fångvårdsinrättningarna upprätthålla deras

Vikariatser sättningar.

134

befattningar, finnas bestämmelser gifna i kungl. bref den 16 februari 1864
och den 7 februari 1890.

Sedan Rikets Ständer vid uppförande å ordinarie riksstat af omförmälda
tjänstemän öfverlåtit åt Kungl. Maj:t att af förslagsanslaget för
fångvården anvisa erforderliga medel till lämpliga arfvoden åt de vikarier,
som i händelse af förfall för de ordinarie innehafvarna kunde behöfva förordnas,
bemyndigades fångvårdsstyrelsen genom kungl. brefvet den 16 februari
1864, till undvikande af särskild underdånig framställning för hvarje förekommande
fall, jämväl i afseende å de tjänster vid fångvårdsinrättningarna,
som blifvit på ordinarie stat uppförda, dels att af förslagsanslaget för
fångvården anvisa lämpliga arfvoden åt de vikarier, som i händelse af
laga förfall för tjänstens innehafvare förordnades att bestrida samma tjänst,
i den mån de, enligt gifna föreskrifter beträffande civila tjänstemän i allmänhet,
uppkomna besparingar å aflöningsstaterna icke blefve för ändamålet
tillräckliga, dels ock att vid inträffande ledighet få för tjänstens
uppehållande, tills densamma blefve återbesatt, disponera den därför i stat
bestämda aflöning.

Med förklaring, att nämnda bestämmelser fortfarande skulle lända
till efterrättelse intill dess annorlunda kunde varda stadgadt, har emellertid
genom kungl. brefvet den 7 februari 1890 därtill gjorts det tillägg,
att, om någon förordnas att såsom vikarie uppehålla tjänstebefattning vid
fångvårdsinrättning, där han själf är tjänsteman, sådan vikarie icke må
tilläggas högre arfvode, än som motsvarar hvad af de i aflöningen för
sagda befattning inbegripna tjänstgöringspenningar belöper på den tid,
förordnandet af vikarien innehafves.

135

B. Vaktbetjäningen.

Efter det att tillförne alla betjänte vid fångvårdsstaten varit aflönade
af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, blefvo vid 1882
års riksdag flertalet aflöningar till manliga vaktbetjänte vid straffångelserna
samt läns- och kronocellfängelserna öfverflyttade till fångvårdens bestämda
anslag och uppförda å ordinarie stat.

De vaktbetjänte af mankön, som, utöfver de i då antagna stat uppförda,
erfordrades vid de i samma stat afsedda fångvårdsanstalterna,
fortforo att aflönas af förslagsanslaget och antogos såsom extra.

A sistnämnda anslag kvarlämnades äfven, enligt hvad fångvårdsstyrelsen
i särskilda underdåniga skrivelser anfört, aflöningarna till manliga
vaktbetjänte vid de år 1882 ännu under omorganisation stående strafffängelserna
för kvinnor och kronoarbetsstationerna äfvensom aflöningarna
till samtliga vaktbetjänte af kvinnkön vid såväl dessa fångvårdsanstalter
som läns- och kronocellfängelserna. Därvid bibehölls med afseende å dessa
manliga och kvinnliga betjäntes anställning och aflöning den ordning, att
de, med undantag af ett fåtal extra, utnämndes af styrelsen såsom ordinarie
med rätt, likasom de ordinarie å riksstat, till aflöning vid sjukdom
och till ålderstillägg. Däremot hade de icke rätt till pension.

Vid 1889 års riksdag utsträcktes den ordinarie lönestaten till att
omfatta äfven de dåvarande tvångsarbetsanstalternas manliga bevakning.

Af de fångvårdsanstalter, som förut lämnats utom den ordinarie
staten, återstår numera, utom det till indragning bestämda centralfängelset
i Göteborg, allenast den efter år 1889 från centralfängelse till tvångsarbetsanstalt
förändrade centrala anstalten i Norrköping.

Beträffande den manliga bevakningens löneförmåner enligt tidigare
stater torde böra omnämnas följande.

Före den lönereglering, som, enligt hvad ofvan berörts, beslutades
år 1882, hade aflöningen för vaktkonstaplarna vid centralanstalterna utgjorts
af 550 kronor i lön och 80 kronor i beklädnadsersättning samt för

2040/o8. Lönercgleringskommitténs bet. XVII. 18

136

vaktkonstaplarna vid länens fängelser af 500 kronor i lön och 60 kronor i
beklädnadsersättning. Därtill kunde för hvarje vaktkonstapel komma ålderstillägg
med 50 kronor efter fem och ytterligare 50 kronor efter tio års tjänstgöring.
Vid tjänstledighet på grund af sjukdom hade jämlikt kungl. cirkulär
den 9 november 1860 afdrag å lönen icke ägt rum under de första två
månaderna och därefter endast till belopp af högst en fjärdedel af lönen.

År 1882, då aflöningen för större delen af personalen öfverflyttades
till bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, fastställdes af Riksdagen
aflöningen, oberäknadt ålderstillägg, för vaktkonstapel vid centralanstalt
till 650 kronor och för vaktkonstapel vid läns- och kronocellfängelserna
till 600 kronor, af hvilka belopp 350 kronor skulle utgå som lön
och återstoden som tjänstgöringspenningar. Beklädnadsersättningen indrogs.

Genom det i kungl. bref den 8 december 1882 innefattade stadgandet,
att tiden för åtnjutande af ålderstillägg skulle räknas, icke såsom förut
från anställningsåret, utan från början af kalenderåret näst efter det, under
hvilket konstitutorial å befattningen erhållits, äfvensom genom bestämmelsen,
att tjänstgöringspenningarna finge åtnjutas endast för den tid
tjänstinnehafvaren verkligen tjänstgjort, medförde den nya lönestaten i
vissa afseenden en försämring, hvilken emellertid ansågs mer än uppvägas
därigenom, att vaktbetjäningen genom dess uppförande å ordinarie
stat skulle vinna pensionsrätt.

År 1890 beviljades en afsevärd förbättring. Riksdagen bestämde
då aflöningen för de å ordinarie stat uppförda vaktkonstaplarna till 400
kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar för vaktkonstapel
vid centralanstalterna och till 400 kronor i lön och 250 kronor i
tjänstgöringspenningar för vaktkonstapel vid läns- och kronocellfångelserna,
hvarjämte de båda ålderstilläggen höjdes till 75 kronor hvartdera.
Tillika tillerkändes en hvar å ordinarie stat uppförd vaktbetjänt, som
vore gift eller änkling med familj och icke på kronans bekostnad åtnjöte
förmånen af fri bostad och vedbrand, hyresersättning med högst 150 kronor
samt vedanslag högst 35 kronor.

Samma löneförmåner som de, hvilka genom Riksdagens sistnämnda
beslut tillerkändes ordinarie vaktbetjänte vid de fångvårdsanstalter, som afsågos
i den af Riksdagen antagna lönestaten, blefvo sedermera af Kungl. Maj:t

137

genom nådigt bref den 28 november 1890 medgifna jämväl åt motsvarande
såsom ordinarie betraktade betjänte vid de öfriga fångvårdsanstalterna.

Det torde här jämväl höra omnämnas, att på grund af kungl. bref den
5 december 1855 och den 3 december 1861 en hvar vaktkonstapel, som
dåraf gjorde sig förtjänt, årligen tilldelades gratifikation till belopp af omkring
75 kronor, hvarförutom, innan arbetsinkomsten i dess helhet indragits
till statsverket, vaktkonstaplarna åtnjöto andel i förtjänsten af fångarnas
arbeten, en förmån i hög grad växlande efter olika fängelser, från
nagra få kronor till 100 kronor och därutöfver för hvar vaktkonstapel.

Sedan ett tiotal år förgått efter den år 1890 beviljade löneförbättringen,
visade sig emellertid aflöningarna till vaktkonstaplarna allt för
knappa. Lefnadskostnaderna hade under de senare åren allt mera stigit;
och fångvårdsstyrelsen fann, på sätt i underdånig skrifvelse den 27 september
1901 anfördes, en lönereglering önskvärd, därvid enligt styrelsens
uppfattning borde iakttagas, att den vaktbetjäningen enligt"gällande
bestämmelser tillfallande andel af arbetsinkomsten indroges till kronan.
Men af en löneförbättring för vaktkonstaplarna följde, att aflöningen måste
i proportion höjas jämväl för öfriga vaktbetjänte vid fångvården.

Dessa åtnjöto följande aflöningsförmåner:

1		K r o	n o r.
		Tjänst-		Ål derstillägg
1	Lön.	görings-	Summa.		—
i		penningar.		efter	efter
				5 år.	10 år.
1 Fanjunkare......	600	400	1.000	100	100
Underofficer . . .	500	300	800	100	100
Vaktmästare.....	500	300	800	100	100
Förste vaktkonstapel . . .	500	300	800	75	75

Därjämte hade de, utom en eller annan som uppbar hyresersättning,
fria bostäder och vedbrand. En hvar af dem, om han gjorde sig förtjänt
däraf, tilldelades äfven gratifikation till belopp af omkring 100 kronor
och däröfver för år. Dessutom åtnjöto vaktmästare och förste vaktkon -

138

staplar vid länens fängelser andel i arbetsinkomsten med växlande belopp
från en obetydlighet till mer än 500 kronor om året, högst vid
länsfängelserna i Linköping och Malmö samt vid kronohäktet å Långholmen.

Med anförande af omnämnda förhållanden framlade styrelsen underdånigt
förslag till ny lönestat.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därå grundade framställning fastställde
Riksdagen år 1902 följande aflöningsstat för de betjänte vid
fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utginge af det å riksstaten uppförda
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll.

		K r	o n o r.
	Lön.	Tjänst-	Summa.	Ålderstillägg
	görings- penningar.	efter 5 år.	efter 10 år.
Fanjunkare.................	650	550	1,200	100	100
Vaktmästare................	550	550	1,100	100	100
Underofficer................	550	400	950	100	100
Förste vaktkonstapel............	550	400	950	75	75
Vaktkonstapel...............	450	350	800	75	75
Fånggevaldiger...............	500	—	500	—	—

Hyresersättningarnas maximibelopp höjdes till 250 kronor, hvarjämte
bestämdes att dessa ersättningar i medeltal icke finge öfverstiga
200 kronor till hvarje vaktbetjänt. I fråga om vedanslaget bestämdes, att
detta finge beräknas efter en kvantitet af 15 kubikmeter barrved. Hyresersättningarna
och vedanslagen skulle emellertid bestämmas efter de å olika
orter gällande hyror å bostadslägenheter och pris å ved.

Vidare medgafs, att vaktbetjänt skulle vid tjänstledighet för styrkt
sjukdom eller för svag hälsas vårdande få behålla sin aflöning oafkortad
under viss tid. Gratifikationer fingo utgå som tillförne.

Enligt kungl. kungörelse den 13 juni 1902 skulle för aflönings åtnjutande
å den nya staten gälla bland annat den bestämmelse, att den
vaktbetjänte vid läns- och kronocellfängelserna, jämlikt hvad dittills gällt,
tillkommande andel af arbetsinkomsten vid dessa fängelser skulle indragas

139

till statsverket. Riksdagen hade emellertid i sammanhang därmed medgifvit,
att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll finge från och med år
1903, då den nya staten skulle börja tillämpas, till en hvar af vaktmästarna
vid länsfängelserna i Linköping och Malmö samt kronohäktet å Långholmen,
så länge dessa vaktmästarbefattningar af dem innehades, utbetalas
fyllnadsersättning för mistad inkomst af fängelsearbetet med 100
kronor för år.

Sedan staten af år 1902 en tid varit tillämpad, ingaf en år 1906 bildad
sammanslutning inom bevakningspersonalen vid rikets fångvårdsanstalter,
benämnd Sveriges fångvårdsmannaförbund, samma år till Ivungl. Magt
fi anställning, afseende bland annat en förbättring af bevakningspersonalens
ekonomiska ställning-.

Förbundet framhöll, att den år 1902 beslutade löneförbättringen
redan från början var otillräcklig och att detta missförhållande därefter
ökats genom de ständigt växande lefnadskostnaderna. För en vaktbetjäntfamilj
af man, hustru och fem barn, åtnjutande fri bostad och vedbrand,
belöpte sig de därutöfver nödvändiga utgifterna enligt en
uppgjord beräkning till 1,500 kronor om året. Med dåvarande inkomster
måste, enligt hvad förbundet höll före, umbärande och försakelser
blifva regel.

Fångvårdsstyrelsen, som den 18 september 1906 afgaf utlåtande i
ärendet, vitsordade, att 1902 års aflöningsstat för manliga vaktbetjänte icke
längre hölle måttet vid jämförelse med de förmåner, som under det pågående
energiska arbetet på det sociala området vunnits åt den samhällsklass,
vaktbetjäningen tillhörde; och föreslog styrelsen därför en förbättrad
lönestat med aflöningsförmånernas höjande till ungefärligen den af fångvårdsmannaförbundet
yrkade nivå. I en del afseenden hemställde dock styrelsen
om afvikelse från förbundets försko-.

* »

För den kvinnliga vaktbetjäningen föreslog fångvårdsstyrelsen lönereglering
i underdånig skrifvelse den 30 september 1902. Till denna per -

140

sonal utgingo aflöningar af förslagsanslaget till fångars vård och under -

håll sålunda:

		K	ron	O I			1
		Tjänst-	Annan			Ålderstillägg
	Lön.	görings-	kontant	summa.		efter 10 år.
		penningar.	förmån.			efter 5 år.
Vid centralfängelse och tvångsarbetsanstalt:
j Vaktfri! och arbetsförestånderska i Göteborg enligt äldre grunder...............	300	200	266: 52	766	52	—	75
Vaktfru i Norrköping.............	350	250	—	600	—	75
D:o i Landskrona.............	—	—	600: -	600	—	—	—
Vaktkvinna i Göteborg och Norrköping.....	300	200	—	500	—	75	75
D:o i Landskrona...........	—	—	500: —	500	—		~
Vid läns• och kronocellfängelser:
Första vaktkvinna i Stockholm........	300	200	—	500		75	75
	250	150	—	400	—	75	75

Till extra vaktkvinnor utgingo växlande belopp.

Utöfver angifna löneförmåner åtnjöt äfven den kvinnliga bevakningsper
sonal en vid läns- och kronocellfängelserna andel i arbetsinkomsten,
från några få kronor till 50 å 60 kronor om året.

Med ett undantag innehade samtliga kvinnliga vaktbetjänte bostadsrum
med nödig uppvärmning vid fångvårdsanstalterna, hvarjämte den kvinnliga
bevakningspersonalen, i likhet med den manliga, var i åtnjutande af
gratifikation, som uppgick för vaktkvinna till omkring 60 kronor och för

vaktfri! till omkring 75 kronor för år.

1 sin underdåniga skrifvelse den 30 september 1902 framhöll fångvårdsstyrelsen
det rättvisa däri, att äfven de i fångvården anställda kvinnliga
befattningshafvandena finge sina löneförmåner reglerade och tillika bereddes
pensionsrätt genom deras uppförande å riksstat. Vid en sådan reglering
borde deras andel i arbetsinkomsten bortfalla; och afgaf styrelsen i fråga
om den kvinnliga bevakningspersonalen förslag till aflöningsstat.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1903 fann
chefen för justitiedepartementet sig böra biträda fångvårdsstyrelsens förslag,

141

så mycket hellre som Kungl. Maj:t vid fastställande af stater å förslagsanslaget
för år 1903 redan fattat beslut om arbetsinkomstens indragning.

I enlighet med nyssberörda förslag framlade Kungl. Maj:t vid 1903
års riksdag nedan angifna aflöningsstat för den kvinnliga bevakningspersonalen,
hvilken stat äfven godkändes af Riksdagen:

		K r	o n o r.
	Lön.	Tjänst-		Alderstillägg
	penningar.	Summa.	efter 5 år.	efter 10 år.
Vaktfri!...................	400	300	700	75	75
Vaktkvinna vid de centrala fångvårdaanstalterna för kvinnor................	350	250	600	75	75
Första vaktkvinna vid läns- och kronocellfängel-serna ...................	350	250	600	75	75
Vaktkvinna vid d:o d:o............	300	200	500	75	75

Vid saknad af bostad vid fångvårdsanstalten, skulle Kungl. Maj:t äga
att i stället åt dylik vaktbetjänt från förslagsanslaget till fångars vård och
underhåll anvisa nödig hyresersättning för ett rum jämte vedanslag.

För aflöningens åtnjutande stadgades, bland annat, att kvinnlig vaktbetjänt,
som inginge äktenskap, skulle vara skyldig, om fångvårdsstyrelsen
så funne nödigt, afgå från tjänsten, samt att, där styrelsen funne kokerskegöromålen
vid mindre läns- eller kronocellfängelse kunna förenas med
vaktkvinnotjänsten, vaktkvinna skulle vara skyldig utan särskild ersättning
bestrida jämväl nämnda göromål. I

I fångvårdsstyrelsens å sid. 139 omnämnda uilderdåniga utlåtande i anledning
af fångvårdsmannaförbundets ofvanberörda framställning om löneförbättring
hade styrelsen såsom sin mening uttalat, att vid en reglering af den
manliga vaktbetjäningens löner ej borde förbises, att jämväl de kvinnliga
vaktbetjänte vid fångvården vore i behof af förbättrade villkor.

Till ett förslag i sådant syfte hade styrelsen funnit en särskild anledning
vid beaktande af de talrika, i synnerhet å centralanstalterna, bland
vaktkvinnopersonalen uppträdande sjukdomsföreteelser af sådan art, att de

142

måste anses vara en följd af det olämpliga kosthåll, hvarmed nämnda betjänte
i anseende till knappheten af deras tillgångar finge åtnöjas.

Styrelsen framlade i enlighet därmed förslag till lönereglering för
den kvinnliga bevakningspersonalen.

* *

1 afseende å det antal vaktbetjänte, manliga och kvinnliga, som borde
upptagas i en ny lönestat, utgick styrelsen i sitt nyssberörda underdåniga utlåtande
från att antalet befattningshafvande, som borde komma i åtnjutande
af de föreslagna förbättrade löneförmånerna, fortfarande inom hvarje grad
skulle beräknas efter det dåvarande antalet å ordinarie stat uppförda vaktbetjänte,
med undantag för en vaktmästare och en fanjunkare, som kunde
undvaras, men med tillägg af de vaktkonstaplar, som enligt 1905 års riksdagsbeslut
ytterligare tillkomme, i den mån de å stat anvisade gevaldigerslönemedlen
förvandlades till aflöningar för vaktkonstaplar. Styrelsen afsåg
därvid, att, så länge ordinarie fånggevaldiger, som ej transporterades till
vaktkonstapel, kvarstode i tjänst, aflöning till sådan gevaldiger skulle enligt
dittills gällande stat utgå af de i den nya staten uppförda vaktkonstapelsmedel.

Chefen för justitiedepartementet underkastade styrelsens förslag en
del jämkningar och framlade det, sålunda ändradt, inför Kungl. Maj:t den
12 januari 1907.

Därvid framhölls, att genom den afvägning af löneförmånerna för olika
grader af vaktbetjänte, som ägt rum i det af departementschefen framlagda
förslaget, icke kunnat förebyggas, att vaktbetjänt, som vid befordran till
högre grad ginge miste om intjänta ålderstillägg, därigenom kunde komma
att, oaktadt befordringen, lida minskning i löneinkomster. Om således en
vaktkonstapel, som uppbure lön och två ålderstillägg, befordrades till förste
vaktkonstapel, ko in me, med tillämpning af den föreslagna nya staten och gällande
tjä.nstetidsberäkning, hans inkomstbelopp att under de fem första
åren minskas med 50 kronor årligen.

För afhjälpande af detta missförhållande erbjöde sig enligt departementschefens
mening ingen annan lämplig utväg, än att vaktbetjänt, som i
det angifna fallet finge vidkännas minskning i löneinkomster, ägde att från

143

förslagsanslaget uppbära erforderligt aflöningstillägg, intill dess han komme
i åtnjutande af ålderstillägg i den högre graden.

Riksdagen hade icke något att erinra mot det af Kungl. Maj:t i
enlighet med departementschefens hemställan framlagda löneregleringsförslaget;
utan blef detsamma godkändt enligt Riksdagens skrifvelse den
30 maj 1907 n:r 2.

Den nya staten, som från 1908 års ingång gäller för de betjänte
vid rikets fångvård sanstalter, hvilkas aflöning utgår af bestämda anslaget
till fångars vård och underhåll, är så lydande: I

		K r	o n o	r.
	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	Ålderstillägg
	efter 5 år.	efter 10 år.
1 fanjunkare................	800	600	1,400	100	100
3 d:o ................	2,400	1,800	4,200	100	100
1 vaktmästare...............	800	600	1,400	100	100
16 d:o ...............	12,800	9,600	22,400	100	100
1 underofficer eller förste vaktkonstapel ....	700	550	1,250	100	100
44 underofficerare eller förste vaktkonstaplar . .	30,800	24,200	55,000	100	100
1 vaktkonstapel...............	600	500	1,100	100	100
385 vaktkonstaplar..............	231,000	192,500	423,500	100	100
1 vaktfru.................	500	400	900	75	75
3 vaktfruar.................	1,500	1,200	2,700	75	75
1 vaktkvinna vid de centrala fångvårdsanstal-terna för kvinnor............	450	350	800	75	75
17 vaktkvinnor vid d:o............	7,650	5,950	13,600	75	75
1 första vaktkvinna vid läns- och kronocell-fängelserna...............	450	350	800	75	75
1 vaktkvinna vid d:o............	400	300	700	75	75
34 vaktkvinnor vid d:o............	13,600	10,200	23,800	75	75
Summa	304,450	249,100	553,550	—	—

I sammanhang med godkännande af denna stat blef, enligt kungl.
bref till fångvårdsstyrelsen den 28 juni 1907 (bihang till svensk författningssamling
n:r 43), af Riksdagen förklarad^

2040/o8. Lönereglering skommitténs bet. XVII.

144

att vaktmästarbefattningarna vid länsfängelserna i Härnösand, Jönköping
och Linköping skola indragas och ersättas af de i ofvanberörda stat
för vaktbetjänte upptagna nya förste vaktkonstapelstjänsterna;

att en hvar af nyssnämnda vaktmästarbefattningars innehafvare,
soin efter nämnda indragning kommer att vid något af dessa fängelser
fullgöra de åligganden, som tillhört fängelsevaktmästare, skall äga dels
att, så länge han kvarstår i denna tjänsteutöfning, af förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll uppbära ett personligt aflöningstillägg, motsvarande
skillnaden mellan den i stat för vaktmästare upptagna aflöning,
däri inräknadt beklädnadsersättning, och aflöningen till förste vaktkonstapel,
dels ock att efter beviljadt afsked från tjänsten uppbära pension
såsom vaktmästare; samt

att gratifikation till vaktbetjänt icke vidare må såsom aflöningsförmån
utdelas.

Vidare har Riksdagen i afseende å den nya aflöningsstaten
ej mindre medgifvit:

att till en hvar å den nya staten för vaktbetjänte uppförd vaktkonstapel,
förste vaktkonstapel, underofficer, vaktmästare och fanjunkare må
af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå beklädnadsersättning
efter 100 kronor för år;

att till en hvar af de å den nya staten uppförda vaktbetjänte, som
är gift eller efter anställandet i tjänsten ingått äktenskap, ehuru detta
sedermera på grund af dödsfall eller af annan anledning upplösts, och som
icke på kronans bekostnad åtnjuter förmånen af fri bostad och vedbrand,
må årligen, intill dess han kan komma i åtnjutande af sådan förmån, af
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå hyresersättning och
anslag till inköp af 15 kubikmeter barrved; dock med iakttagande, att
hyresersättnings högsta årliga belopp icke får annat än i sådana fall, då
synnerliga förhållanden därtill föranleda, öfverstiga 250 kronor, samt att
hyresersättningarna och vedanslagen skola bestämmas efter de å olika orter
gällande hyror å bostadslägenheter och pris å ved; samt

att, så länge ordinarie fånggevaldiger, som ej transporterats till
vaktkonstapel, kvarstår i tjänst, aflöning till sådan gevaldiger enligt dit -

145

tills gällande stat skall utgå af de i den nya staten för vaktbetjänte uppförda
vaktkonstapelslönemedlen;

än äfven stadgat, att i öfrigt då gällande villkor för aflönings åtnjutande
å de af Riksdagen antagna stater för betjänte vid fångvårdsanstalterna
skola äga tillämpning; dock att jämväl för kvinnliga vaktbetjänte
skall iakttagas, att i afseende å rätten till ålderstillägg tjänstetiden räknas
särskilt, för hvarje tjänstegrad.

Ytterligare har af Riksdagen medgifvits, att, där vaktbetjänt, som vunnit
befordran från lägre till högre grad i betjäntklassen, i sin förra tjänst
på grund af intjänade ålderstillägg uppburit aflöning till större belopp än
honom tillkommer vid den nya befattningen, han må äga att af förslagsanslaget
till fångars våla! och underhåll uppbära skillnaden mellan dessa
belopp såsom personligt aflöningstillägg, intill dess aflöningen i den nya
befattningen motsvarar hvad han i den tidigare tjänsten uppbar.

I öfrigt gällande villkor för vaktbetjänte innefattas i förut omnämnda
kungl. kungörelse den 13 juni 1902 (bihang till svensk författningssamling
n:r 63), af hvars bestämmelser följande kvarstå orubbade:

att den vaktbetjänte vid läns- och kronocellfängelserna då tillkommande
andel af arbetsinkomsten vid dessa fängelser skulle indragas till
statsverket;

att vaktkonstapel skall vara skyldig underkasta sig den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet, som kan föranledas af fånggevaldigergöromålens
möjligen skeende öfverflyttning å vaktkonstaplarna;

att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att mot ersättning för flyttningskostnaden
låta förflytta sig till tjänst inom samma grad vid annan
fångvårdsanstalt;

att tjänstgöringspenningarna må vid tjänstledighet på grund af
läkarebetyg under loppet af ett och samma kalenderår åtnjutas af tjänstinnehafvare
under högst femton dagar vid ledighet för svag hälsas vårdande
och under högst fyrtiofem dagar vid ledighet för sjukdom; dock
med iakttagande, att nämnda förmån icke får åtnjutas för mer än sammanlagdt
fyrtiofem dagar hvarje år, samt att i tiden för sökt ledighet för

146

hälsans vårdande må göras deri jämkning, som kan påkallas af förhållandena
och medgifves af den sökandes hälsotillstånd;

att med sålunda stadgadt undantag tjänstgöringspenningarna få uppbäras
endast för den tid, tjänstinnehafvaren verkligen tjänstgjort;

att tjänstinnehafvare under tjänstledighet såväl för sjukdom som
under högst femton dagar af kalenderåret för svag hälsas vårdande äger
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet, kan förpliktas
att under ledigheten afstå så mycket af lönen, som erfordras för tjänstens
uppehållande;

att i afseende på tillträde till ålderstillägg skall iakttagas, att tjänstetiden
skall beräknas från början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
utnämning till tjänsten ägt rum; att tjänstinnehafvare skall under mer
än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna rätt till
tillägget, hafva med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan tjänst inom fångvården; att för löntagare, som blifvit
transporterad, denna beräkning skall omfatta tjänstgöringen i likartad befattning
vid olika fångvårdsanstalter och för ordinarie gevaldiger, som
transporterats till vaktkonstapel, hans tjänstgöring som ordinarie gevaldiger;
samt att löntagare må tillgodoräkna sig den tid, som före den nya
lönestatens utfärdande förflutit från hans utnämning till tjänsten; och

att tjänstinnehafvare, som inginge på den nya staten, skulle vara
underkastad de förändrade bestämmelser, som kunde varda stadgade ej
mindre i fråga om pension än äfven i fråga om villkoren för åtnjutande
vid tjänstledighet af lön och tjänstgöringspenningar.

I fråga om pensionsrätt och tiden för afgång ur tjänsten stadgades
i nämnda kungörelse,

att tjänstinnehafvare skulle vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänstår,
därest löntagaren minst 20 år innehaft ordinarie tjänst på fångvårdens
stat, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
afgå från tjänsten, fångvårdsstyrelsen dock o betaget att
låta anstå med afsked et, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kunde finnas villig att kvarstå i densamma.

147

I fråga om de kvinnliga betjänte är därutöfver, jämlikt kung-!, kungörelsen
den 26 juni 1903 (bihang till svensk författningssamling n:r 56,
sid. 5), stadgadt:

att dylik betjänt, som redan innehade fångvårdsstyrelsens förordnande,
skulle för tillgodonjutande af ålderstillägg äga beräkna tjänstetiden
från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder förordnandet meddelats,
samt att vaktfru, som förut varit vaktkvinna, skulle för dylikt lönetillägg,
enligt därför eljest uppställda grunder, tillgodoräknas föregående
tjänstetid jämväl som vaktkvinna;

att kvinnlig vaktbetjänt, som ingår äktenskap, skall vara skyldig
afgå från tjänsten, om fångvårdsstyrelsen så finner nödigt; samt

att, där fångvårdsstyrelsen finner kokerskegöromålen vid mindre
läns- eller kronocellfängelse kunna förenas med vaktkvinnotjänsten, vaktkvinnan
skall vara skyldig utan särskild ersättning bestrida jämväl nämnda
göromål.

Enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension hafva förenäinnda bestämmelser om tiden för vaktbetjänts
afgång ur tjänsten med pension ändrats. Sålunda inträder rätt till hel
pension för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna vid
65 lefnads- och 35 tjänstår, samt för den kvinnliga bevakningspersonalen,
enligt Kungl. Maj:ts tolkning af § 5 i nämnda lag, vid uppnådda 60 lefnads-
och 30 tjänstår. 1 fråga om skyldighet att afgå från tjänsten samt
om afkortad pension i vissa fall innehåller den nya lagen bestämmelser i
§§ 6 och 7.

Beträffande den del af bevakningspersonalen, som åtnjuter aflöning
d förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, har aflöning fastställts
genom kungl. bref den 6 mars 1908.’

I fråga om dessa befattningshafvande hade fångvårdsstyrelsen meddelat,
att — frånsedt den vid den nya arbetsdriften anställda personalen
äfvensom extra vaktbetjänte med arfvoden — allenast fjorton tjänster
kvarstode, hvilka tillsattes med ordinarie innehafvare men aflönades från

148

förslagsanslaget, nämligen: 1 bevakningsbefälhafvare vid kronohäktet i
Svanesund, 1 vaktmästare vid kronohäktet i Ängelholm, 1 vaktmästare vid
centralfängelset för kvinnor i Göteborg, 1 andre vaktmästare vid kronohäktet
å Långholmen, 1 vaktmästare vid kronohäktet i Skellefteå, 1 vaktmästare
vid kronohäktet i Lycksele samt 8 vaktkonstaplar, häraf 1 vid
centralfängelset för kvinnor i Göteborg och 7 vid tvångsarbetsanstalten i
Norrköping. I bevakningstjänsten äro såsom extra anställda 2 underofficerare
(maskinister), 43 vaktkonstaplar, 7 vaktkvinnor och 7 fånggevaldiger.
I afseende å aflöningen torde följande böra meddelas.

För bevakningsbefälhafvaren i Svanesund samt de förstnämnda 3
vaktmästarna fann Kung!. Maj:t godt bevilja enahanda förmåner, som
funnes upptagna för fängelsevaktmästare å det bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll. För vaktmästarna i Skellefteå och Lycksele samt för
ofvannämnda 8 vaktkonstaplar beviljades aflöning i likhet med hvad som
bestämts för vaktkonstaplar enligt den af Riksdagen antagna stat.

Beträffande de å förslagsanslaget aflönade extra vaktbetjänte medgafs
i samma kungl. bref att tilldela dem arfvode, uppgående till sammanlagda
beloppet af lön och tjänstgöringspenningar för motsvarande ordinarie befattningar,
samt därjämte beklädnadsersättning, såsom för ordinarie, för extra
betjänte af mankön, af hvilka borde fordras, att de i tjänsten bure uniform.

Däremot finge gratifikation till vaktbetjänt å förslagsanslaget icke
vidare utdelas såsom ajlöningsform.

I fråga om löntagare, hvilkas aflöning vore uppdelad i lön och
tjänstgöringspenningar, stadgades vidare af Kungl. Maj:t:

att hyresersättning och vedanslag finge åtnjutas enligt samma bestämmelser,
som gällde för de å riksstat uppförda betjänte, samt

att hvad i öfriga afseenden vore i kungl. kungörelsen den 13 juni
1902 föreskrifvet såsom villkor för aflönings åtnjutande å den af Riksdagen
antagna lönestat för en del vaktbetjänte vid fångvårdsanstalterna
skulle gälla för nu ifrågavarande löntagare, dock med undantag af hvad
i samma kungörelse stadgades angående pension till de å sistnämnda stat
uppförda vaktbetjänte.

Slutligen medgafs ock enligt 1907 års Riksdags beslut, att extra vaktbetjänt,
som efter ett års fortsatt förordnande innehar nytt förord -

149

ilande såsom sådan, må tillåtas, vid tjänstledighet, för styrkt sjukdom
under det nya förordnandet, intill högst den tid af 45 dagar, som det vid
dylika fall är ordinarie vaktbetjänt medgifvet att behålla hela aflöningen,
behålla så stor del af arfvodet såsom extra vaktbetjänt, som motsvarar
lönen i den ordinarie vaktbetjäntsaflöningen.

* *

Enligt kungl. brefvet den 6 mars 1908 må gratifikation utgå till
vaktbetjänte

dels jämlikt bestämmelser, meddelade i kungl- bref den 22 december
1905, för undervisning och handledning i yrkesarbete,

dels ock, efter fångvårdsstyrelsens bepröfvande, såsom särskild ersättning
eller belöning med belopp ej öfverstigande 75 kronor hvarje gång
för visad synnerlig beslutsamhet och handlingskraft vid uppehållandet af
ordningen inom fängelset eller vid behandling af vildsinta fångar och
rymlingar samt med belopp ej öfverstigande 150 kronor om året för utförandet
af göromål och förrättningar, som icke i egentlig mening tillhöra
vaktbetjäntes tjänsteåligganden, äfvensom för kostnader eller utgifter,
som uppkommit för vaktbetjänt genom förflyttning till eller förordnande
vid annan fångvårdsanstalt.

Därest gratifikation synes böra tilldelas vaktbetjänt för visst annat
fall, har fångvårdsstyrelsen att inhämta Kungl. Maj:ts beslut härutinnan.

* *

* I

I kungl. brefvet den 22 december 1905 bemyndigades fångvårdsstyrelsen
att, i den mån så funnes nödigt, anställa yrkesbildade personer
såsom förmän och ledare för arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna mot
den aflöning af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som för
hvarje fall kunde pröfvas skälig; och anbefalldes styrelsen att årligen, i
sammanhang med underdånigt förslag till stater för följande år, anmäla
de åtgärder, som vidtagits af styrelsen för förstärkande af arbetsledningen.

1 enlighet med det sålunda gifna bemyndigandet äro numera för
arbetsdriften anställda: såsom ordinarie 4 förmän och 17 vaktkonstaplar

150

och såsom extra 8 vaktkonstaplar, 2 vakt-fruar och arbetsförestånderskor
samt 1 vaktkvinna.

Aflöningsförmånerna för dessa befa-ttningshafvande hafva uppgjorts
efter med dem träffade aftal enligt grunder, som betingats af deras yrkes*
kunnighet, vana vid arbetsledning in. m.; och har för hvarje år Kungl.
Maj:t, efter anmälan af fångvårdsstyrelsen, fastställt de aftalade löneförmånerna.

I regel utgår aflöningen såsom för ordinarie vaktkonstapel, vaktfru
eller vaktkvinna, för åtskilliga med tillägg af utfäst gratifikation, växlande
från 150 ända till 600 kronor årligen. För vissa förmän är aflöningen
bestämd till visst belopp, 1,200 eller 1,500 kronor årligen.

För vinnande af enhet hade aflöningsförmånerna för dem, som ansetts
böra fastare bindas vid fångvården, i de af fångvårdsstyrelsen till
fastställelse ingifna stater för år 1908 upptagits i form af lön, tjänstgöringspenningar
samt beklädnadsersättning äfvensom ålderstillägg till enahanda
belopp som för motsvarande ordinarie betjänte. För dem bland
arbetspersonalen, Indika betingat sig tillskott utöfver den egentliga aflöningen,
såsom ofvan omnämnts, hade tillskottet, i den mån detsamma ej täcktes af
de genom 1907 års stat förhöjda vaktbetjäntsaflöningarna, upptagits såsom
personligt lönetillägg.

Enligt kungl. brefvet den 6 mars 1908 har Kungl. Maj:t emellertid
förklarat, att löneregleringskommittén borde till undersökning och behandling
upptaga frågan om förändrade grunder för aflönandet af den vid
fångvårdens arbetsdrift anställda personal; och skulle i följd däraf kungl.
brefvet den 22 december 1905 därutinnan fortfarande vara gällande.

Jämte den förutnämnda personalen finnas vid de flesta läns- och
kronocellfängelser särskilda kokerskor, hvilka icke antagas af fångvårdsstyrelsen.

Vid de större fängelserna utgår till dessa arfvode af i allmänhet
500 kronor; vid de mindre nedgår arfvodesbeloppet till 350 kronor eller
därunder. Kokerskorna åtnjuta i allmänhet fri bostad vid fängelset.
Eljest är hyresersättning tillerkänd.

151

Där särskilda kokerskor ej äro anställda och utspisning^ icke, såsom
vid länsfängelset i Stockholm och en del kronohäkten, lämnas färdigberedd
från annan fångvårdsanstalt i orten, besörjes kokerskesysslan af vaktkvinna,
som enligt gällande aflöningsvillkor är skyldig handhafva bestyret utan
särskild godtgörelse.

Det torde böra här omnämnas, att fångvårdsstyrelsen, med förnyande
i hufvudsakliga delar af sina i cirkulär den 31 januari 1848 och den
3 september 1858 meddelade bestämmelser i ämnet, föreskrifvit i cirkulär
till samtliga Konungens befallningshafvande samt direktörerna vid centralfängelserna
och kronoarbetsstationerna den 20 maj 1887, bland annat, att
vaktbetjänt vid fångvardsanstalt må vid sjukdomsfall erhålla kostnadsfri
vård af fängelsets (stationens) läkare och för sin person, men icke för
familj, förses med nödiga läkemedel på fångvårdens bekostnad.

Efter hvad kommittén inhämtat, har fångvårdsstyrelsen vid flera
olika tillfällen erinrat därom, att utom den läkarvård, som bestrides af
fängelsets läkare, någon kostnad vare sig för operation eller vård, som af
annan person än nämnda läkare lämnas, eller för vaktbetjänts vård å allmänt
sjukhus icke blifvit medgifven att utgå af fångvårdsmedlen.

*• *

I fråga om ersättningen till vikarier, som förordnas att vid ordinarie
innehafvares förfall eller vid uppkommen ledighet bestrida vaktbetjäntsbefattning,
är af fångvårdsstyrelsen föreskrifvet, att arfvode till sådan vikarie
må utgå med belopp motsvarande i stat för befattningen uppförda lön
och tjänstgöringspenningar. Innehar den tillförordnade egen ordinarie
befattning, skall han afstå den därmed förenade aflöningen. Afser förordnandet
befattning i högre lönegrad, afstås jämväl de ålderstillägg, till
hvilka han må vara berättigad i den egna ordinarie tjänsten.

204%8. Lönereglering skommitténs bet. XVII.

152

Framställning
från föreståndare
vid kronohäkten.

Inkomna framställningar.

Med skrifvelse den 31 mars 1908 har kommittén fått från justitiedepartementet
mottaga åtskilliga handlingar angående fångvårdsstaten, för hvilkas
innehåll en redogörelse här må lämnas.

I en den 11 december 1906 till nämnda departement inkommen underdånig
framställning hemställde föreståndarna vid kronohäktena i Norrtälje,
Eskilstuna, Västervik, Karlshamn, Varberg, Uddevalla, Haparanda och
Paj ala om åtgärders vidtagande till förbättring af deras löneförmåner. Enligt
hvad sökandena anförde, hade de genom 1903 års riksdagsbeslut beträffande
nya aflöningsförmåner för föreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna
knappast vunnit några fördelar; för flera af dem innebar förändringen
minskning i inkomster, enär första ålderstillägget i den nya
staten satts 50 kronor lägre än förut och deras förutvarande inkomst af
fångarnas arbete varit större än den därför i nya staten beräknade ersättning.
Sökandena föreslogo nu, att aflöningen måtte bestämmas till lön
1,600 och tjänstgöringspenningar 600 kronor, jämte två ålderstil]ägg, hvartdera
å 150 kronor, så att den kontanta aflöningen komme att slutligen
uppgå till 2,500 kronor, hvartill borde läggas bostad och bränsle enligt
gällande stat.

I ett den 18 december 1906 afgifvet yttrande öfver nämnda framställning
erinrade fångvårdsstyrelsen, att den vid 1903 års riksdag antagna
lönestaten egentligen endast innebar en ändring af lönesystemet men icke
var någon lönereglering i vanlig mening för fyllande af de genom nya
tidsförhållanden eller af andra orsaker framgångna kraf på ökade medel
för lefnadsbehofven.

153

Styrelsen hade i följd däraf ock förutsatt, att 1 ön e regler i n gsk o m ~
inittén skulle taga till behandling frågan om lönernas definitiva reglerande
för läns- och kronocellfängelsernas föreståndare efter grunder, som i öfrigt
gjorde sig gällande i fråga om kommitténs arbeten.

I öfrigt påpekade styrelsen, att hvad som på det af sökandena anmärkta
sättet förlorades genom det lägre första ålderstillägget, återvunnes
genom det höjda beloppet af andra ålderstillägget, samt att ifrågavarande
kronohäkten hörde till den grupp af fängelser, till hvilka sökande ur vaktbetjäntklassen
befordrades, och att tjänstinnehafvarna vid dessa häkten,
ehuru af auktoritetsskäl benämnda direktörer eller bevakningsbefälhafvare,
med hänsyn till tjänsternas beskaffenhet snarast vore att räkna till vaktmästarnas
grupp. Därtill komme, att flertalet af ifrågavarande häkten vore
bestämda att, när så kunde ske, förvandlas till enbart i’annsaknings- och
bötesfängelser.

Med åtgärder för höjande af förmånerna för sökandena borde i allt
fall, enligt styrelsens åsikt, anstå, tills resultatet visat sig af fångvårdsmannaförbundets
ofvan (sid. 139) omnämnda framställning om löneförbättring
för vaktbetjänte.

Enligt hvad ett till chefen för justitiedepartementet öfverlämnadt Fångvårdsutdrag
af fångvårdsstyrelsens protokoll den 23 juli 1907 gifven vid handen, sZreghrlngt
fann styrelsen sig emellertid, för att tillmötesgå framställningar, som
gång efter annan skriftligen och muntligen gjordes af fängelsetjänstemännen,
böra till Kungl. Maj:ts behjärtande framlägga behofvet af snar
åtgärd för afvägande af deras löner efter tidens kraf.

Därvid uttalade styrelsen att, då här icke vore fråga om reglering
af tjänster utan endast om lönernas rätta afpassande för befintliga befattningar,
ärendet icke syntes vara af beskaffenhet att kräfva utredning af
löneregleringskommittén, helst genom 1907 års Riksdags bestämmande af
lönerna såväl för vissa ämbetsverk som för tjänstemännen vid centralfängelserna
å Härianda och i Härnösand utgångsplanet för löneafvägningen
måste anses vara lagdt.

Under erinran om Kungl. Maj:ts den 2 februari 1900 lämnade medgifvande
att till bötes- och rannsakningsfängelser förvandla vissa krono -

154

häkten, framhöll styrelsen, att, sedan i och för ordnandet af arbetena å
de större fängelserna ytterligare anledning tillkommit att samla fångarna
dit, tiden nu syntes vara inne att börja i större omfattning realisera
den sålunda godkända planen.

I fråga om de häkten, hvilkas användning sålunda skulle inskränkas,
ansåg styrelsen, att vid därvarande föreståndares afgång ur tjänsten
befattningarna borde öfverföras till vaktbetjäntstaten med något högre aflöning
än fängelsevaktmästare. Så länge nuvarande innehafvarna kvarstode,
borde de få åtnjuta ett personligt lönetillägg af 200 kronor att
utgå af förslagsanslaget. Äfven borde predikantaflöningarna vid dessa
häkten aftoras från bestämda anslaget vid tjänstinnehafvarnas afgång och
åt Kungl. Maj:t öfverlåtas att för själavården åt rannsaknings- och bötesfångarna
anvisa arfvoden af förslagsanslaget.

Med iakttagande att i följd af det sålunda anförda någon reglering
af löneförmånerna till föreståndarna och predikanterna vid ifrågavarande
smärre häkten icke kunde äga rum i aflöningsstaten för tjänstemän vid
fångvårdsanstalterna å bestämda anslaget, äfvensom att dylik reglering ej
heller borde ske i fråga om centralfängelserna i Malmö och Göteborg,
hvilkas indragning vore att förvänta, hade styrelsen utarbetat ett fullständigt
förslag till lönereglering för fångvårdsstatens ordinarie tjänstemän,
hvilket förslag fanns intaget i protokollsutdraget.

Då emellertid styrelsen sedermera, såsom här nedan omnämnes, inkommit
med nytt förslag å delvis andra grunder, torde närmare redogörelse
för det nyss berörda icke vara af betydelse att böra här återgifvas.

Framställning Efter afgifvandet af fångvårdsstyrelsens förslag af den 28 juli 1907

“fångvårds- och därom tagen kännedom inkom svenska fångvårdssällskapet, som bilsäiiskapet.
fiatg af tjänsteman vid rikets fångvårdsanstalter och omfattar det stora
flertalet af de svenska fångvårdstjänstemännen, i september 1907 med en
underdånig framställning om åtgärders vidtagande i ändamål att åstadkomma
vissa förändringar och förbättringar af fångvårdstjänstemännens
aflönings- och andra därmed sammanhängande förhållanden.

Uti denna framställning erinrades till en början, att ingen hela kåren
omfattande allmän reglering ägt rum sedan år 1874; och beträffande de

155

partiella förändringar, som därefter skett, anfördes, hurusom den mest omfattande
af dem, nämligen fastställandet år 1903 af ny aflöningsstat för
föreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna, icke framkallats af önskan
att höja dessa föreståndares löner, utan blott afsåg att vid indragning till
statsverket af den andel i inkomsten af fångarbetet, som dessa föreståndare
förut åtnjutit, tillerkänna dem ett skäligt vederlag för denna minskning i
aflöningsförmåner. Denna reglering medförde emellertid för vissa föreståndare
»n minskning af tusentals kronor.

Enligt sällskapets åsikt innebar nämnda reglering en utjämning af
löneförhållandena emellan de olika fängelsernas föreståndare, men den
kunde ej sägas hafva varit en lönereglering, som afsåg att medföra någon
väsentlig höjning af lönenivån i det hela. Däremot hade regleringen för
statsverket medfört en afsevärd stegring af dess inkomst af fångarbetet.

De dyrtidstillägg, som under senare år kommit tjänstemännen inom
andra administrationer till del, hade i regel ej kunnat erhållas af fångvårdens
tjänstemän, enär dessa i de flesta fall innehade tjänstebostad. Äfven
om detta vore en förmån, syntes denna förmån dock icke böra allt för
högt taxeras, då frågan gällde att söka en motvikt mot de stegrade lifsmedelsprisen.
Chefen för justitiedepartementet syntes ock, enligt statsverks"
propositionen vid 1907 års riksdag, vid föredragning af fångvårdsstyrelsens
då föreliggande förslag till löneförbättring åt vissa af direktörerna vid
centrala fångvårdsanstalterna hafva principiellt erkänt, att en allmän lönereglering
för fångvårdens alla tjänstemän vore af behofvet påkallad.

Vid en förestående lönereglering borde enligt fångvårdssällskapets
mening, bland annat, följande omständigheter förtjäna beaktande såsom
grundläggande för lönebeloppens storlek.

Den svenska fångvården hade sedan år 18761 genomgått en betydande
utveckling och ställde numera helt andra kraf på tjänstemännen i
fråga om kompetens och arbetsintensitet. Beskaffenheten af den tjänstgöring,
som ålåge fångvårdstjänstemännen, bunde dem mer än andra. Direktören
t. ex. hade att ansvara för ordningen inom fängelset lika mycket
under natten som om dagen, lika mycket under sön- och helgdagar som

1 Då staten af år 1874 definitivt antogs.

156

under hvardagar. Den minsta försummelse kunde gifva anledning till missförhållanden
af betänkligaste slag. Fångvårdstjänstemannen kunde* sägas
hafva att svara för ett noggrant iakttagande af sin tjänsteplikt hela dygnet
och, då han ej ägde förmånen att åtnjuta semester, hela året.

Under erinran vidare, att vaktbetjäningen under de sista tjugufem
åren tillerkänts löneförbättringar ej mindre än fyra gånger och därunder
vunnit en förhöjning af inemot 100 %, och att särskildt vaktkonstaplarnas
löneförmåner sedan år 1871 höjts med 225 %, påpekade sällskapet, hurusom
däraf blifvit en följd, att
det inträdt, att, där föreståndaren icke ännu intjänat sina ålderstillägg, men
förste vaktkonstapeln gjort det, denne senares aflöning öfverstege den förres.

Arbetsdriftens öfvertagande af kronan hade medfört betydligt ökade
göromål för fångvårdstjänstemännen och tillika en allt mer framträdande
utjämning af olikheterna mellan de centrala anstalterna och cellfängelserna.
Vid de större bland dessa senare, där yrkeskunniga fångar sammanförts,
hade föreståndarna ofta ej blott lika stor arbetsbörda att svara
för som direktörerna vid centralfängelser utan ej sällan en vida större,
enär de förra vanligen vore så godt som ensamma om hela sitt fängelses
expedition.

Med afseende därå och då arbetsdriftens omreglering ytterligare
medfört olikheter mellan flera af cellfängelserna, ansåg sällskapet sig böra
föreslå, att samtliga straffanstalter i riket i fråga om aflöningen indelades
i blott fem klasser efter anstalternas betydelse, cellernas och fångarnas
antal samt arbetsdriftens omfattning. Grundprincipen hade därvid, i hvad
föreståndarbefattningarna angick, varit att söka få aflöningen så afvägd,
att den någorlunda motsvarade det arbete, som den särskilda föreståndaren
hade att utföra.

I anslutning härtill framlade sällskapet förslag till aflöningsstat dels
för föreståndarna vid rikets samtliga fångvårdsanstalter, dels för kamrerarna,
dels för bevakningsbefälhafvarna vid de centrala anstalterna, dels ock för
predikanterna vid fångvårdsanstalterna i riket.

För vinnande af större öfverskådlighet äro de särskilda förslagen här
nedan sammanförda under de af sällskapet uppställda fem klasserna sålunda:

157

			K r o	n o	r.
	Lön.	Tjänstgö-	Summa.	Ålderstillägg	Särskilda arfvoden.
Första lclassen, centralfängelserna å Långhol-men och Härlancla samt tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:	ringspen- ningar.	efter 5 år.	efter 10 år.

1 Direktör.............	3,500	1,500	5,000	500	500	—
\| Kamrerare (å Långholmen och Svartsjö) ....	3,000	1,000	4,000	500	500	700
[ Bevakningshefålhafvare (å d:o eko)......	2,300	700	3,000	400	400	Långholmen.
i Predikant..............	3,000	1,000	4,000	500	500	—
Prästerlig assistent å Långholmen......	2,300	700	3,000	400	400	—
Andra klassen, centralfängelset i Härnösand, tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona, Norr-köping och Landskrona, länsfängelserna i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växjö, Kal-mar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Väners-borg, Mariestad, Örebro och Gäfle samt krono-häktet å Långholmen:
Direktör..............	3,200	1,300	4,500	500	500	—
Kamrerare (vid tvångsarbetsanstalterna) ....	3,000	1,000	4,000	500	500	—
Bevakningshefålhafvare (vid d:o).......	2,300	700	3,000	400	400	—
Predikant: vid centralfängelset i Härnösand och tvångsarbetsanstalterna..........	3,000	1,000	4,000	500	500
vid öfriga fängelser (undantagandes länsfängel-set i Karlskrona och kronohäktet å Lång-holmen1) arfvode ............	1,500		1,500
Tredje klassen, länsfängelserna i Uppsala, Karl-stad, Västerås och Falun samt kronohäktena i Västervik, Ystad och Sundsvall:
Direktör.............	2,800	1,200	4,000	500	500	_
Predikant, arfvode.........	1,300	—	1,300	_	_	_
Fjärde klassen, länsfängelserna i Nyköping, Visby, Halmstad, Östersund, Umeå och Luleå samt kronohäktena i Norrköping, Uddevalla och Hudiksvall:						•
Direktör.........	2,450	1,000	3,450	400	400	_
Predikant (undantagandes kronohäktet i Norr-köping *) arfvode..........	1,000	—	1,000	—	—	—

De prästerliga göromålen skulle utan särskild ersättning besörjas vid länsfängelset i Karlskrona
af predikanten vid därvarande tvångsarbetsanstalt, vid kronohäktet å Långholmen af prästerna
vid centralfängelset därstädes och vid kronohäktet i Norrköping af predikanten vid därvarande tvångsarbetsanstalt.

158

		Kro	n o	r.
Lön.	Tjänstgö-	Summa.	Ålderstillägg	Särskilda arfvoden.
ringspen- ningar.	efter 5 är.	efter 10 år.
1,800	800	2,600	400	400
700		700

Femte lilassen, kronohäktena i Norrtälje, Eskilstuna,
Karlshamn, Yarberg, Haparanda och
Paj ala:

Direktör..................

Predikant, arfvode.............

Till ofvan angifna kontanta aflöning skulle komma
för direktör, kamrerare, bevakningsbefälhafvare
samt, vid centralanstalt, för predikant
fri bostad eller hyresersättning, ej understigande
1,000 kronor, jämte vedbrand till behöflig
myckenhet.

Till belysande af enskildheterna i de sålunda sammanställda förslagen
anförde sällskapet, bland annat, att en del af femte klassens fängelser
vid nuvarande föreståndarnas afgång syntes kunna antingen indragas eller
så anordnas, att de framdeles komme att förestås af vaktmästare.

Vid aflöningens fördelning i lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg
hade tagits i betraktande, att lönen och ålderstilläggen såsom grundval
för pension skulle blifva nog stora att bereda tillräcklig sådan, med
hänsyn jämväl därtill, att tjänstemannen, som innehaft fri bostad och vedbrand,
vid afskedet från tjänsten ginge miste om nämnda förmåner jämte
tjänstgöringspenningarna.

I fråga om det föreslagna särskilda arfvodet af 700 kronor till kamreraren
å Långholmen meddelades, att detta beräknats såsom ersättning
för hans befattning med rekvisitioner af olika slags persedlar för öfriga
straffanstalter, så länge detta särskilda åliggande tillhörde honom.

Aflöningen till de vid centrala anstalterna anställda predikanterna,
hvilka fortfarande ej borde få med sina sysslor förena annan prästerlig
befattning, hade afvägts med ledning af komministerlönerna i de större
städerna. Det upplystes, att dessa löner numera i Stockholm utginge med

4,000 kronor samt två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, hvartill komme
förmånen af boställsvåning. Tillika omnämndes, att läroverksadjunkt
åtnjöte begynnelseaflöning af 3,000 kronor samt slutaflöning af 5,000 kro -

159

nor och dessutom i flera större städer hyresbidrag. I åtskilliga andra länder
åtnjöte fängelsepredikanterna afsevärdt högre löneförmåner än de svenska
predikanterna enligt nu gällande stat. Sålunda uppginge i Preussen fängelsepredikants
slutlön till 4,800 mark jämte bostad in. in.

Sällskapet hade föreslagit två ålderstillägg för predikanterna vid de
centrala fångvårdsanstalterna af den anledning, att det visat sig vara regel,
att dylik prästman först efter 16 å 17 eller ännu flera tjänstår vid fängelse
kunde ernå befordran till kyrkoherde eller motsvarande befattning.

Beträffande tjänstebostad för predikant vid ifrågavarande anstalter
ansåg sällskapet sig böra uttala önskvärdheten däraf, att denna bostad motsvarade
nämnda tjänstinnehafvares sociala ställning samt beredde honom
tillfälle att bilda familj. Denna synpunkt borde särskildt beaktas vid inredningen
af predikantens tjänstebostad i de nya fängelsebyggnader, som
möjligen kunde komma att uppföras.

1 fråga om den tjänstemannapersonal, som, utöfver hvad i sällskapets
förslag upptagits, linnes anställd vid fängelserna, erinrade sällskapet, hurusom
aflöningen till skolföreståndare och skollärare borde sättas sådan, att
akademiskt bildade personer kunde vinnas för dessa befattningar. I sådant
afseende ansågs skäligt, att skolföreståndare koinme i åtnjutande af
lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 900 kronor och ett ålderstillägg å
400 kronor, eller en slutaflöning af 2,500 kronor, jämte bostad och bränsle
eller skälig ersättning därför. Skollärares förmåner borde uppgå till lön

1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 600 kronor och ålderstillägg 200 kronor
jämte bostad och bränsle lika med skolföreståndare. Där blott en skollärare
vore anställd, borde lönen till honom utgå såsom till skolföreståndare.
Helst borde dessa tjänster uppföras å ordinarie stat.

För den å Långholmen anställda organisten, hvilken toges i anspråk för
gudstjänsterna å sön- och helgdagar både vid centralfängelset och å kronohäktet
samt dessutom undervisade fångpersonalen i sång, föreslogs ett arfvode
af 1,000 kronor om året. Vid öfriga fångvårdsanstalter borde nu utgående
arfvoden till organister höjas proportionsvis efter tjänstgöringsskyldigheten.

I öfrigt erinrades om den enligt sällskapets mening låga aflöning, som
utginge till bevakningsbefälhafvaren vid Svanesunds kronohäkte och till arbetsföreståndaren
å Långholmen.

204%8. Löneregleringskommitténs bet. XVII.

160

Vidare anförde sällskapet, hurusom, enligt 1903 års aflöningsstat
för föreståndare vid läns- och kronocellfängelserna, i fråga om tjänstårsberäkning
gäller, att för löntagare, som blifvit transporterad, denna beräkning
skall omfatta tjänstgöringen i likartad befattning vid olika fångvårdsanstalter.
Däraf hade följt konsekvenser, som ej syntes önskvärda;
så t. ex. vid förflyttning af tjänsteman från länsfängelse till central anstalt
eller från bevakningsbefälhafvare vid sådan till föreståndare vid länsfängelse,
i hvilka fall tjänsterna ansetts icke likställda.

Sällskapet upptog ock den redan tidigare genom fångvårdsstyrelsen
framförda frågan om semesterledighet för fångvårdstjänstemännen och anslöt
sig i sådant hänseende till den framställning i saken, som gjorts till
1895 års Riksdag, dock med tillägg att semestern skulle gifvas helst under
sommaren, samt med uteslutande af en i nämnda framställning förekommande
bestämmelse, att den tjänstledige vore skyldig upplåta boningsrum
i sin tjänstebostad åt vikarien.

Slutligen afgaf sällskapet förslag till aflöningsreglemente för tjänstemän
vid fångvård sanstalterna i riket.

Ur detta reglementsförslag torde följande böra här omnämnas.

Såsom allmänna villkor för åtnjutande af aflöning enligt den nya
staten föreslogs, bland annat,

att tjänsteman skall vara underkastad skyldighet att låta sig förflyttas
till annan tjänstebefattning, som kan varda honom i behörig ordning
ålagd, dock utan minskning i de honom vid förflyttningen tillkommande
aflöningsförmåner;

att, därest tjänsteman i följd af kroppsskada eller sjukdom, ådragen
under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, aflöningen
må kunna, efter fångvårdsstyrelsens bepröfvande, utgå till honom
oafkortad under högst sex månader; hvaremot, i händelse tjänsteförhindret
fortfar efter nämnda tid, på pröfning af Kungl. Maj:t må ankomma, till
huru stor del aflöningen därefter bör utgå till den skadade;

att, när tjänstinnehafvare af lägre grad förordnas att bestrida högre
befattning till följd af semester, han skall äga uppbära allenast den honom
å egen tjänst tillkommande aflöning;

161

att vid förordnande under semester eller sjukdomsförfall å annan
ort, än den förordnades ordinarie tjänstgöringsort, befattningshafvarcn
skall äga att, i händelse förordnandet omfattar högst tre månader, åtnjuta,
utom stadgad reseersättning, ersättning till belopp af minst 3 och högst
5 kronor per dag;

att tjänsteman under mer än lyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna rätt till ålderstillägg, skall hafva med godt
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan tjänst
inom fångvården eller annan statens tjänst eller offentligt uppdrag;

att tjänsteman, som befordras eller förflyttas från en tjänst till en
annan med samma eller högre begynnelselön, skall, i händelse den lön,
han innehade vid befordringen eller förflyttningen, ej understiger begynnelselönen
för den nya tjänsten, uppflyttas i löneklass med närmast
högre lönebelopp än för innehafvande löneklass, med rätt att för uppflyttningen
till närmast därpå högre aflöningsklass tillgodoräkna sig den
tjänstetid, han tillbringat i den löneklass, han tillhörde före befordringen
eller förflyttningen; samt

att, i händelse tjänsteman, vare sig ordinarie eller sådan extra ordinarie,
som är anställd mot årligt arfvode, aflider i följd af skador ådragna
under tjänsteutöfning, ett belopp, motsvarande den aflidnes aflöning eller
arfvode för en månad, må tilldelas hans dödsbo såsom begrafningshjälp. I

I anledning af svenska fångvårdssällskapets framställning infordrades
fångvårdsstyrelsens utlåtande, hvilket afgafs den 27 september 1907.

Uti detta utlåtande påpekade styrelsen till en början, att fångvårdssällskapets
ansökan alldeles otvetydigt förutsatte fortfarande bestånd af
just den organisation, rikets fängelseväsen sedan längre tid tillbaka
ägde, under det att däremot såsom ett önskemål för Riksdagen stode att
i samband med begärda löneregleringar jämväl få inom vederbörande
administrationer genomförda de ändringar, som äfven i fråga om deras
organisation kunde påfordras af tidsförhållandena. För styrelsen, som i
öfrigt instämde i fångvårdssällskapets uttalande om behofvet af ny lönereglering,
måste det därför gälla att främst utreda, huruvida icke någon
ändring af fängelseväsendets organisation i sammanhang med den nya

Fångvårdsstyrelsens

utlåtande
2’/9 1907.

162

lönestaten borde ifrågakomma; och då styrelsen ansåge detta vara förhållandet,
anhöll styrelsen att i första rummet få uttala sig därom.

I sådant hänseende anfördes:

»Redan genom nådiga beslutet den 21 juni 1827 godkändes då föreslagen
plan för rikets fängelseväsen, på grund hvaraf fängelserna skulle
indelas i trenne klasser: den första, bestående af länshäkten, hvari städernas
och häradernas rannsakningshäkten inbegrepos, den andra af fästning
sjang elser och den tredje af korrektionsinrättning av. I länshäktena
skulle förvaras fångar på kortare tid och »med bestämd utsikt till snar
befrielse», likasom ock sådana, som väntade på förflyttning till fästningsfängelse
eller till korrektionsinrättning: det vill säga rannsakningsfångar,
fängelsefångar på kort tid, bysätta och fångar å vatten och bröd. Fästningsklassen
skulle inbegripa straffångar på viss tid och på lifstid, samt
korrektionsinrättningarna det slags dömde, som nu nämnas tvångsarbetsfångar.
Denna synnerligen kloka organisation blef emellertid i icke ringa
mån ändrad i följd af de beslut, som vid riksdagen 1840—1841 fattades
i fångvårdsfrågan. I tydligt tillkännagifven afsikt att förekomma de
olägenheter och utgifter, som oundvikligen medföljde de mångfaldiga, från
länshäktena utgående fångtransporter, genom hvilka ofta hela flockar af
fångar fördes till andra och tredje klassens fängelser, oftast långt aflägsna
från utgångsorten, blef, i sammanhang med cellsystemets införande, den
ändring genomförd i fängelseorganisationen, att länshäktena gjordes till
straffängelser, i hvilka, utöfver 1827 års bestämmelser, jämväl sådana
brottslingar, som ådömts fästningsstraff på högst två år, skulle utstå det
dem ådömda straffet. Då alla sådana fångar därigenom undandrogos de
med gemensamhetsfängelserna oundvikligt förenade demoraliserande inflytelserna,
var tydligen ifrågavarande beslut af den mest ingripande betydelse
för svenska fångvårdsväsendet i hvad detta afsåg att genom ett
ganska utsträckt anlitande af enrumsfängelset möjliggöra eu förbättrad
individuell fångbehandling. Men den decentralisation inom svenska fångvården,
som genom samma beslut åvägabragtes, kunde icke undgå att
oförmånligt påverka fångvårdens möjligheter med hänsyn till fångpersonalens
upplärande i olika slag af yrkeskunnighet».

163

Styrelsen fästade vidare uppmärksamheten därå, hurusom densamma
under de senare åren sökt upphjälpa förhållandena genom att sammanföra
fångar med längre strafftid till de större bland länsfängelserna, hvilket
möjliggjorts genom de förbättrade kommunikationerna och särskild! sedan
befattningshafvandena vid fängelserna i länen ej längre åtnjöte andel af
fångarbetets afkastning samt således ej i sina ekonomiska intressen berördes
af arbetskunniga fångars bortflyttande från ett till annat fängelse.

Därefter anförde styrelsen följande.

Genom kungl. bref den 14 oktober 1904 hade förordnats, att persedeltillverkning
för statsförvaltningarna skulle, så långt ske kunde, verkställas
genom fångar. Därigenom hade styrelsen ock satts i tillfälle att bereda
fångarna passande sysselsättning för deras fostran till arbetsduglighet
och såmedelst ock till förmåga och håg till själfförsörjning efter frigifningen.

Det läge emellertid i sakens natur, att därför icke lämpade sig andra
fängelser än sådana, som vore tillräckligt stora och centralt belägna för
att i dem ett större antal fångar måtte kunna samlas och på samma gång
nödiga krafter och anordningar så väl för fångarnas vård och fostran i
öfrigt som för deras undervisning i arbetet där måtte kunna koncentreras.

De mindre fängelserna och de i aflägsnare orter belägna, hvilka för
öfrigt i följd af det mindre behofvet i dessa orter af fängelseutrymme
alla anordnats med lägre cellantal, måste alltså vara uteslutna från användning
för nu ifrågavarande ändamål. Dessas uppgift kunde numera,
sedan någon svårighet icke vidare mötte för fångförsändningar till andra
fängelser, endast vara att till förvar behålla sådana fångar, för hvilka, enligt
Kungl. Maj ds beslut den 21 juni 1827, de då s. k. länshäktena afsågos.

Efter erinran därom att genom kungl. bref den 2 februari 1900 en
sådan ändring af de smärre häktenas användning gillats i princip, framhöll
styrelsen, att efter afslutandet af fängelsebyggnaderna i Härnösand
jämväl i Norrland funnes ett för denna landsdel förut saknadt centralfängelse
för längre tids fångar, samt att därjämte erfarenheten vid den nya
arbetsdriften hunnit till fullo visa, att för densammas fortgång och utveckling
samtliga arbetsföra fångar med därför tillräcklig strafftid borde kunna
utan svårighet användas.

164

Därtill kornme, att de underhandlingar, som förts angående öfverlåtande
dels till staden Göteborg af det genom stark minskning i antalet
kvinnliga gemensamhetsfångar numera obehöfliga dåvarande centralfängelset
för kvinnor, samt dels till staden Malmö af det såsom otidsenligt
utdömda centralfängelset därstädes och i sammanhang därmed af
det å sistnämnda fängelses område belägna länsfängelset, ledt därhän, att
för de betingade försäljningssummorna, med möjligen något mindre tillskott,
såväl ett nytt tidsenligt centralfängelse af Härlandafängelsets typ
kunde uppföras vid Malmö som äfven det till kvinnofängelse redan i någon
mån använda länsfängelset i Växjö kunde utvidgas till ett större
centralfängelse för kvinnor.

För den nya fängelseorganisationens fulla genomförande skulle därförutom
blott erfordras utbyte af ytterligare ett fängelse mot ett centralfängelse
af berörda typ; och hade styrelsen ansett länsfängelset i Örebro
böra föreslås därtill.

De fängelser, som styi’elsen ansåge enligt nu angifna plan böra afföras
ur antalet af de egentliga straffängelserna, vore de nu s. k. länsfängelserna
i Nyköping, Visby, Halmstad, Östersund, Umeå och Luleå samt
kronohäktena i Norrtälje, Eskilstuna, Norrköping, Västervik, Karlshamn,
Ängelholm, Ystad, Varberg, Uddevalla, Hudiksvall, Sundsvall, Haparanda
och Paj al a, tillsammans 19 fängelser.

Till samma grupp hörde redan, med hänsyn till användningen, de
mindre häktena i Svanesund, Skellefteå och Lycksele äfvensom de med
tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Landskrona förenade och i dem
uppgående häktena.

Det å Långholmen belägna kronohäktet, hvilket, ehuru stående under
tillsyn af direktören vid dämmande centralfängelse och förenadt
med detta genom gemensam ekonomi och redovisning, i öfrigt leddes af
egen direktör, ansåge styrelsen böra för framtiden helt och hållet införlifvas
med nämnda centralfängelse. En sådan åtgärd skulle medföra att,
med indragning af den särskilda direktörsbefattningen vid häktet, i stället
borde, för den närmaste uppsikten i detta, anställas under centralfängelsedirektören
en mot den nu s. k. bevakningsbefälhafvaren vid centralfängelset
svarande tjänsteman.

165

Med inräkning af sistnämnda häkte, hvari fortfarande jämväl fängelsecell
andra kortare tids fångar från Stockholm komme att förvaras, skulle
fångvårdsanstalten å Långholmen hafva plats för omkring 360 enrum,sfångar,
hvarjämte i nuvarande centralfängelseafdelningen skulle kunna inrymmas
landets samtliga i gemensamhet sysselsatta straffarbetsfångar af
mankön, som icke erfordrades för handräcknings- och dylika göromål vid
andra straffängelser.

Näst Långholmsfängelset borde, enligt den föreliggande planen, såsom
straffanstalter komma centralfängelserna å Härianda, i Härnösand,
i Malmö och i Örebro likasom ock centralfängelset för kvinnor i Växjö,
tillsammans fem central fängelser. Utom de till fängelset i Växjö förflyttade
kvinnliga gemensamhetsfångarna samt handräckningsfångarna af mankön
vid de andra fyra, skulle i öfrigt förvaras i dessa fängelser strafffångarna
på längre tid och från vissa distrikt, fördelade i arbete efter
yrken, hvarjämte i särskilda afdelningar skulle där förvaras häktade personer
och kortare tids fångar från de egna länen.

På enahanda sätt men utan inhysande af straffångar i gemensamhet
skulle de nuvarande större länsfängelserna med cellantal från 90 till något
öfver 100 disponeras, nämligen länsfängelserna i Stockholm, Linköping,
Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg, Mariestad
och Gäfle.

Därtill skulle som en reservgrupp af straffanstalter ansluta sig länsfängelserna
i Uppsala, Västerås och Falun med hvardera 66 celler och i
Karlstad med 78 celler, hvilka fängelser, förutom till fyllande af berörda
behof från egna län, stundom kunde erfordras vid tillfällig starkare fångtillströmning
till de öfriga straffängelserna och jämväl lämpade sig för
drifvande af yrken och arbeten, som ej öfvades i sådan omfattning, att
därför kräfdes större cellantal.

I fråga därefter om tvångsarbetsanstalterna, så intoge bland dessa
den för 300 tvångsarbetare anordnade anstalten å Svartsjö genom omfattningen
och beskaffenheten af där förekommande arbeten främsta rummet,
helst om hela Svartsjö kungsladugård med tillhörande stora jordbruk
komme att läggas under anstalten. Anstalten å Svartsjö syntes i betydelse
för fångvården vara att jämnställa med centralfängelset å Långhol -

166

men. Till Svartsjöanstalten anslöte sig närmast tvångsarbetsanstalterna i
Karlskrona och Norrköping, den förra för män och den senare för kvinnor,
likasom ock den sedan år 1902 för kvinnliga tvångsarbetsfångar använda
anstalten i Landskrona. I nämnda fyra anstalter syntes för framtiden
alla tvångsarbetare kunna inrymmas.

Det af styrelsen framlagda organisationsförslaget anslöte sig på det
allra närmaste till grunddragen i ofvannämnda fängelseplan af år 1827.
Det afsåge likasom denna att i bestämda grupper, hvar med sitt särskilda
syfte, samla rikets fångvårdsanstalter och därmed ock efter praktiska grunder
fördela fångarna å dessa. Häktade personer, bötesförvandlings- och
fängelsefångar samt sådana straffångar, som ådömts så korta frihetsstraff,
att någon verklig fångvåi’d i fråga om dem icke kunde åstadkommas, skulle
således förvaras i första klassens fängelser, hvilka alla syntes böra benämnas
kronohäkten; öfriga straffångar skulle däremot med hänsyn till
kön, yrkeskunskap eller fallenhet fördelas å andra klassens fängelser,
hvilka syntes böra benämnas straff äng elser, och de för lösdrifveri dömda
likaledes efter kön och arbetsmöjlighet fördelas å förberörda tvångsarbetsanstalter.

Därefter öfvergick styrelsen till frågan om en med denna organisation
förbunden lönestat; och påpekades därvid främst den minskning i
utgifter, som, särskildt inför de väckta anspråken å allmän löneförhöjning
för fångvårdstjänstemännen, borde kunna åstadkommas, därest styrelsens förslag
om minskning i straffängelsernas antal vunne Kungl. Majtts beaktande.

Med hänsyn till den reducerade användningen af första klassens
fängelser eller kronohäktena syntes icke vidare lämpligt att, såsom för
flertalet af dessa fängelser vore förhållandet, upptaga föreståndaren i lönestaten
som direktör. Lika litet syntes den för den öfriga delen af berörda
föreståndare från de större fångvårdsanstalterna lånade, otidsenliga
titeln »bevakningsbefälhafvare» böra behållas. Vid sådant förhållande hade
styrelsen i sitt statsförslag upptagit samtliga nu ifrågavarande befallningshafvande
allenast såsom häktesföreståndare. Själfva häktena fördelades
dock i två grupper, nämligen de från länsfängelser till kronohäkten öfvergående
samt de större kronohäktena i Västervik, Ystad och Sundsvall i
den ena gruppen och de öfriga kronohäktena i den andra.

167

Vidare uttalade styrelsen i fråga om de i staten å bestämda anslaget
upptagna arfvodena till predikanterna vid nämnda häkten den mening att,
da vid häktenas sålunda föreslagna användning icke vidare syntes vara
behöflig! att vid dem anställa predikanter å fast stat, det borde, med afförande
ur den ordinarie staten af dessa arfvoden, öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att
i stället af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll anvisa den ersättning
för själavården vid sagda häkten, som Kungl. Maj:t efter pröfning
af förhållandena funne skälig för hvarje häkte. Under tiden till de nuvarande
tjänstinnehafvarnas afgång syntes emellertid till dem böra af förslagsanslaget
utbetalas arfvoden till fortfarande enahanda belopp, som vore
å bestämda anslaget anvisade för befattningarna.

Angående de tjänstemän, som kunde erfordras vid de i den
föreslagna nya organisationen ingående andra klassens fängelser eller de
s. k. straffängelserna, fann styrelsen sig böra i sitt förslag till stat upptaga:
för centralfängelset å Långholmen 1 direktör, 2 assistenter, 1 kamrerare,
1 pastor och 1 biträdande pastor, för centralstraffängelserna å Härlanda
samt i Växjö, Malmö, Örebro och Härnösand 1 direktör, 1 assistent
och 1 pastor vid hvartdera fängelset, för straffängelserna i Stockholm, Linköping,
Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg, Mariestad
och Gäfle 1 direktör, 1 assistent och 1 predikant vid hvartdera fängelset,
samt för reservstraffängelserna i Uppsala, Karlstad, Västerås och Falun 1
direktör och 1 predikant vid hvartdera.

För tvång sarbetsamtalterna skulle erfordras 1 direktör, 1 assistent,

1 kamrerare och 1 pastor vid hvardera anstalten.

Vid fängelset å Långholmen och tvångsarbetsanstalterna skulle assistenterna
träda i stället för de s. k. bevakningsbefälhafvarna samt, jämte
åliggandet att likasom dessa vara inför direktören närmast ansvariga för
ordningen, hafva till hufvudsaklig uppgift att biträda direktören i förvalt- .
ningsbestyren och i öfriga göromål, jämväl beträffande tillsynen vid arbetsdriften.
Med denna deras ändrade tjänsteställning syntes icke vidare den
gamla benämningen »bevakningsbefälhafvare» öfverensstämma, hvilken vore
ett minne från den tid, då vid det å straffanstalterna förut enarådande
logements- och gemensamhetssystemet ordningen där uppehölls af militärbevakning.

2040/o8. Lönereglering skommitténs bet. XVII.

De vid ofvanberörda anstalter förordnade kamrerarna syntes höra
tillhöra att, jämte dem åliggande uppbörd och redovisning, vid anstalt, där
icke — såsom vid det stora fångvårdsetablissementet å Långholmen — särskild
person måste vara anställd därför, jämväl uträtta de arbetsbokhållargöromål,
som, efter entreprenadsystemets upphörande och hela arbetsdriftens
öfvertagande af fångvården, borde ombestyras af denna själf. Beträffande
för öfrigt kamrerarna, hvilkas tjänsteuppgift icke vore af beskaffenhet att
fordra tillstädesvaro i fängelset vid hvilken tid af dygnet så än kunde påfordras,
syntes i allt fall, till minskning i behofvet af biträden å kamrerarkontoren,
böra stadgas, att kamrerarne, där icke annorlunda särskild! medgåfves,
skulle vara i tjänstgöring tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag.

Hvad vidare anginge de för centralstraflfängelserna å Härianda, i
Växjö, Malmö, Örebro och Härnösand samt straffängelserna i Stockholm,
Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg, Mariestad
och Häfte föreslagna assistenterna, om hvilkas tillsättande för fängelserna
å Härianda och i Härnösand samt i Linköping och Jönköping
Riksdagen redan beslutat, så syntes ifrågavarande fängelsers enrumsanordning
icke kräfva af assistenten samma ihållande tillsyn öfver ordningen
som vid ofvanberörda för fångarbete i gemensamhet fullständigt eller till
hufvudsaklig del ordnade anstalter, utan medgifva honom att, jämte det
han biträdde direktören i fängelsets skötsel, äfven vara redogörare. Assistentbefattningens
införande vid det antal fängelser, där sådant kunde
finnas nödvändigt, vore af Riksdagen i princip redan godkändt.

Den ökning i utgift, som genom anordningens berörda utsträckning
skulle uppkomma för fångvården, motvägdes af den lättnad, som i sammanhang
därmed skulle inträda för länsstyrelserna i deras mångskiftande
göromål genom deras befrielse från de göromål med fängelsernas ekonomi
och förvaltning, som tillbomme Konungens befallningshafvande utöfver deras
befattning, i egenskap af länens högst;), polismyndighet, med de s. k.
rannsakningsfångarna. Ett sådant frånskiljande af fångvårdsförvaltningen
hade blifvit än mer nödvändigt dels genom fångarnas sammanförande till vård
och arbetsuppfostran i de olika fängelserna icke länsvis utan efter kategorier
från olika delar af landet dels ock i följd af de under de nya förhållandena
uppstående nya och ökade förvaltnings- och redovisningsbestyr,

169

sota icke tillhörde och icke heller billigtvis kunde påföras Konungens befallningshafvande
i de särskilda länen.

För religionsvården vore vid hvarje af de nuvarande centralfängelserna
och tvångsarbetsanstalterna anställd en pastor eller predikant. Med
undantag för predikanten vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona, finge
dessa prästmän icke med anställningen i fångvården förena annan syssla.
Denna anordning syntes böra utsträckas jämväl till de ölriga nu föreslagna
centralfängelserna och för alla de ifrågavarande tjänsterna införas benämningen
»pastor». Vid fängelserna å Långholmen vore därjämte anställd en
biträdande predikant, hvilken ansågs böra uppföras i den nya staten som
biträdande pastor.

Vid de, jämte centralfängelserna, i den nya organisationen ingående
öfriga straffängelserna, där de prästerliga göromålen icke kunde upptaga
en särskild persons hela tid, ansågos dessa göromål, på sätt som nu ägde
rum vid motsvarande fängelser, fortfarande böra anförtros åt någon i annan
tjänstgöring å platsen anställd präst.

Erfarenheten hade emellertid visat, att sålunda anställd predikant i
allmänhet sökt, om han stannat kvar i orten, att för lifstiden få kvarstå i
befattningen vid fängelset, oberoende af om hans sysselsättning i öfrigt
eller hälsa och ålder lämnat honom tid och krafter därtill. Styrelsen
hemställde därför, att bland grunderna för den nya staten i fråga om
dessa prästerliga beställningar måtte intagas sådana bestämmelser, att därigenom
berörda missförhållande måtte för framtiden kunna förekommas.

Styrelsen framlade därefter ett löneförslag, hvilket särskild! ifråga
om föreståndarna för kronohäktena och pastorerna vid centralfängelserna och
tvångsarbetsanstalterna skilde sig från fångvårdssällskapets förslag, i det
att för dessa befattningshafvande aflöningarna i betydande mån sänkts under
de af sällskapet föreslagna.

Hvad anginge föreståndarna vid de nuvarande till kronohäkten öfvergående
mindre länsfängelserna och vid de nu s. k. kronohäktena,
vore, enligt styrelsens mening, sänkningen en naturlig följd af den ändrade
ställning, som dessa fängelser enligt styrelsens förslag skulle intaga
i den nya fängelseorganisationen. Beträffande de nämnda fängelsepastorerna

170

uttalade styrelsen den mening att, om ock aflöningen för dem borde afvägas
så, att för dessa befattningar måtte kunna förvärfvas och under
önskvärd tid behållas framstående prästerliga krafter, det dock måste ligga
i fångvårdens och äfven i fängelsepastorns eget rätt förstådda intresse,
att aflöningen icke, såsom enligt fångvårdssällskapets förslag skulle blifva
förhållandet, så tilltoges, att pastorn däraf hölles kvar så länge, att han,
vid tilläfventyrs med åren och under fängelsetjänstens enformighet aftagande
håg för densamma, jämväl förlorat förutsättningarna för öfvergång
till församlingstjänsten.

Styrelsen erinrade vidare, hurusom de af Riksdagen å bestämda anslaget
anvisade aflöningarna till befattningshafvande vid fångvårdsanstalterna
för närvarande vore uppdelade i två olika stater, den ena för tjänstemän
och den andra för vaktbetjänte. Då likväl intet skäl förelåge att
alltjämt på sagda sätt i själfva lönestaten uppehålla föreställningen om
fångvårdsmännens uppdelande i eu öfver- och en underklass, allra helst
det skulle möta den största svårighet att bestämma, till hvilken af dessa
klasser föreståndarna för de i den nya organisationen ingående kronohäktena
skulle hänföras, ansåg styrelsen riktigast att, i likhet med hvad
ock iakttagits vid de af 1907 års Riksdag antagna stater för telegrafverket
och statens järnvägar, sammanföra samtliga å bestämda anslaget uppförda
befattningshafvande vid fångvårdsanstalterna å en aflöningsstat.

Under framhållande, att den vid 1907 års riksdag för de nu
s. k. vaktbetjänte reglerade aflöning borde lämnas oförändrad, föreslog
styrelsen för dessa befattningshafvande eu del nya benämningar till aflösande,
bland annat, af de militära titlarna. I sådant afseende upptog styrelsen
dels fanjunkare, underofficerare, vaktmästare och förste vaktkonstaplar
såsom bevakning sförmän, fanjunkare och vaktmästare af andra, underofficerare
och förste vaktkonstaplar af första klass, dels ock vaktkonstaplarna
såsom vaktmän, hvarjämte styrelsen, med anslutning till benämningen
»vaktfri!» för den högre kvinnliga bevakningsgraden. för den lägre
föreslog benämningen vaktfröken.

I stället för den såsom tjänsteman i gällande stat vid förra länsfängelset
i Göteborg upptagna bevakningsbefälhafvare föreslogs en bevak -

171

ningsförman af andra klass vid det nya fängelset å Härianda, i hvilket
nyssnämnda länsfängelse ingått.

I anledning af beslut vid 1907 års riksdag, att, då vid annat fängelse
än länsfängelserna i Härnösand, Jönköping och Linköping samt fängelset
å Härlanda inrättande af assistentbefattning funnes nödig, vaktmästartjänst
vid dylikt fängelse skulle utbytas mot förste vaktkonstapelstjänst, ansåg
fångvårdsstyrelsen, att i fråga om fängelserna i Växjö och Örebro samt
i Stockholm, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg, Mariestad och
Gäfle, för hvilka styrelsen nu föreslagit assistenttjänster, bevakningsförmän
af första klass borde uppföras i den nya staten i stället för de nu anställda
vaktmästarna.

För de befattningshafvande vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning
utginge från bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, föreslog
styrelsen följande aflöningar:

		K r	o n o	r.
	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.	Ålderstillägg efter 1 efter 5 år. 10 år.
Centralfängelset å Långholmen:
direktör .................	3,500	2,000	5,500	500	500
en assistent...............	2,000	1,000	3,000	500	500
en d:o ...............	2,000	1,000	3,000	500	500
kamrerare................	3,000	1,500	4,500	500	500
pastor ..................	2,300	1,200	3,500	500	’ —
biträdande pastor.............	2,000	1,000	3,000	500	—
Centralfängelserna å Härlanda samt i Växjö, Malmö, Örebro och Härnösand:
direktör .................	3,300	1,700	5,000	500	500
assistent .................	2,000	1,000	3,000	500	500
pastor ..................	2,000	1,000	3,000	500	—
Straffängelserna i Stockholm, Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Vänersborg, Mariestad och Gräfle:
direktör .................	3,000	1,500	4,500	500	500
assistent .................	1,700	800	2,500	500	500
predikant.................	1,000	500	1,500	—	—

		K r	o n o	r.	J
	Lön.	Tjänst-	Summa.	Ålderstillägg
	göriDgs- penningar.	efter 5 år.	efter 10 år.
Reservstraffängelserna i Uppsala, Karlstad, Västerås och Falun:
direktör .................	2,600	1,400	4,000	500	500
predikant.................	800	400	1,200	—	—
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:
direktör .................	3,500	2,000	5,500	500	500
assistent.................	2,000	1,000	3,000	500	500
kamrerare................		1,500	4,500	500	500
pastor..................	2.300	1,200	3,500	500	—
Tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona, Norrköping och Landskrona:
direktör .................	3,000	1,500	4,500	500	500
assistent .................	2,000	1,000	3,000	500	500
kamrerare................	2,600	1.400	4,000	500	500
pastor..................	2,000	1,000	3,000	500
Kronokäktena i Nyköping, Visby, Halmstad, Öster-sund, Umeå, Luleå, Västervik, Ystad och Sunds-vall :
föreståndare...............	1.500	800	2,300	100	100
Kronohäktena i Norrtälje, Eskilstuna, Norrköping, Karlshamn. Varberg, Uddevalla, Hudiksvall, Ha-paranda och Paj ala:
föreståndare...............	1,300	600	1,1)00	100	100
Befattningshafvande i öfrigt:
bevakningsförman af 2:a klass.......	800	600	1,400	100	100
d:o > l:a > .......	700	550	1,250	100	100
vaktman.................	600	500	1,100	100	300
vaktfri!.................	500	400	900	75	75
vaktfröken af 2:a klass..........	450	350	800	75	75
d:o -t l:a » ..........	400	300	700	75	75

Till de i ofvanstående tabell upptagna aflöningsförtnånerna skulle
dessutom för samtliga befattningshafvandena komma förmånen af bostad och
vedbrand eller ersättning därför, hvaremot särskilda ersättningar till direktörerna
å Långholmen, å Svartsjö och i Landskrona för tillsyn af där -

varande kronohäkten och till den förstnämnda för hästlega samt till kamreraren
å Långholmen för redogörarbestyren vid kronohäktet och till vissa
predikanter för med deras hufvudtjänst förenade predikantsgöromål vid
cellfängelse eller kronohäkte skulle för framtiden upphöra att utgå.

Enär det nya centralfängelset i Malmö icke kunde blifva färdigt
till användning förr än tidigast under år 1911, ansågs detta fängelse
tills vidare böra undantagas från tillämpning af den nya staten och
gällande stat för nuvarande centralfängelset i Malmö och länsfängelset
därstädes i stället tillämpas. Däremot syntes i fråga om fängelserna i
Örebro och Växjö den nya staten kunna utan dröjsmål träda i kraft, enär
dels vid det nuvarande fängelset i Örebro antalet celler vore tillräckligt
för samlandet dit af jämförelsevis stort antal fångar till eu utvecklad
arbetsdrift, och dels redan före afslutandet af utvidgningsarbetena för
fängelset i Växjö kvinnorna från centralfängelset i Göteborg kunde ditflyttas
till vid fängelset i Växjö provisoriskt ordnadt gemensamhetsarbete.

Styrelsen ansåg likväl, att till dess den nuvarande direktören vid
centralfängelset i Göteborg kunde förflyttas till annan tjänstgöring, aflöningen
till honom borde få kvarstå å bestämda anslaget. Likaså syntes det
styrelsen böra förfaras med det enligt kungl. bref den 9 januari 1882 fortfarande
utgående arfvodet till predikanten vid förra straffängelset i Varhet^,
enär, med hänsyn till dennes höga ålder af 80 år, skäl knappast
kunde vara att föreslå hans öfverflyttning till allmänna i nd ragu i n ^staten.

Beträffande den nuvarande innehafvaren af direktörsbefattnino-en vid

kronohäktet å Långholmen borde enligt styrelsens mening så ordnas, att
lian, med bibehållande, så länge han där kvarstode, af sin nuvarande benämning
och pensionsrätt, förklarades berättigad att för samma tid uppbära
personligt lönetillägg från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
motsvarande skillnaden mellan aflöningen enligt den nya staten för
assistenttjänst vid centralfängelset och aflöningen enligt nu gällande stat
för direktören vid nämnda kronohäkte.

Likaledes syntes de nuvarande innehafvarna af befattningarna såsom
direktörer och bevakningsbefälhafvare vid de i den nya organisationen ingående
kronohäktena samt såsom bevakningsbefälhafvare vid centralfängelset
å Härianda böra, för den tid de kunde kvarstå i befattningarna, bibe -

174

hållas vid sill nuvarande benämning och vid ålderstillägg å förslagsanslaget
till dylika tillägg med de belopp, som enligt nu gällande föreskrifter skulle
tillkomma dem, äfvensom tillerkännas den rätt till personliga lönetillägg
och till pension, som kunde erfordras för deras skyddande för förlust
genom den nya anordningen.

På enahanda sätt ansågs jämväl böra förfaras i fråga om de nuvarande
vaktmästarna vid de fängelser, där i följd af föreslaget inrättande
af assistenttjänst bevakningsförman af första klass insatts i den nya staten
i stället för vaktmästare.

1 fråga om de bestämmelser, som, utöfver hvad ofvan berörts, kunde
böra uppställas i fråga om den föreslagna aflöningsstaten, syntes bland
dessa bestämmelser böra inrymmas hvad af 1907 års Riksdag redan stadgats
i fråga om de i den föreslagna staten införda vaktbetjäntlönerna, hvarförutom
i öfrigt bestämmelserna ansågos, utan de tillägg för särskilda förhållanden,
som af fångvårdssällskapet tillstyrkts, böra affattas i nära öfverensstämmelse
med af Riksdagen uppställda, villkor för i senare tid antagna
lönestater.

I sin underdåniga ansökning hade fångvårdssällskapet jämväl anhållit
om beredande åt fångvårdstjänstemännen af semester under en månad
årligen.

Rörande denna fråga erinrade styrelsen, att Kungl. Maj:t redan förut,
på af styrelsen i underdånig skrifvelse den 28 september 1894 gjord framställning,
föreslagit Riksdagen medgifva nämnda tjänstemän dylik ledighet
med rätt till uppbärande därunder af hela afiöningen utan afkortning, men
att framställningen afstyrktes af statsutskottet, och att Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets hemställan.

Då emellertid — yttrade styrelsen — fråga nu vore om fullständig
reglering af nämnda löner samt semesterrätt numera allmänt införts för
statstjänstemannen och i en eller annan form jämväl för statsbetjänte,
borde tiden nu få anses inne för ärendets förnyade upptagande.

I förevarande afseende erinrade styrelsen, att enligt de af Riksdagen
rörande aflöning åt vaktbetjänte redan stadgade bestämmelser samtliga
de i de t nya statsförslaget under rubriken »befallningshafvande i öfrigt»
upptagna ägde att vid ledighet på grund af läkares intyg för häl -

175

sans vårdande eller för sjukdom erhålla full aflöning utan afkortning i
förra fallet intill femton dagar och i senare fallet eller vid ledighet af
bägge anledningarna under tillsammans högst fyrtiofem dagar årligen.

Jämte det styrelsen tillstyrkte, att enahanda förmån jämväl måtte
tillerkännas föreståndarna vid de i den nya organisationen ingående kronohäktena,
framhöll styrelsen, att af angifna orsaker göromålen i allmänhet
vid de öfriga å den nya staten upptagna befattningarna blefve mer än
förut kräfvande, samt uttalade såsom rättvist att, i motsvarighet till nyss
nämnda förmån, medgifvande äfven måtte lämnas om någon semesterhvila
vid berörda öfriga befattningar, dock med undantag för de i staten såsom
»predikanter» upptagna, för hvilka fångvårdstjänsten endast utgjorde bisyssla
till annan prästerlig befattning.

Då emellertid behofvet af sådan hvila måste efter sig teende förhållanden
på olika håll ställa sig olika samt därtill komme att, om semestrarna
en gång för alla bestämdes för en hvar till den af fångvårdssällskapet
önskade tid af en månad årligen, svårighet kunde uppstå att,
äfven om semestrarna förlädes på olika delar af året, finna lämpliga vikarier
för tjänsternas uppehållande under tiden, syntes medgifvandet om semestrarna
böra erhålla den form, att åt fångvårdsstyrelsen öfverlätes att,
efter pröfning af förhållandena, tilldela ifrågavarande befallningshafvande
semester intill högst en månad om året, att åtnjutas å tid, som bestämdes
af styrelsen med hänsyn till tjänstegöromålens jämna gång.

1 sammanhang därmed påpekade styrelsen att bifall till förslaget
om semestrar blefve en ytterligare anledning till äfven eljest behöflig ökning
af anslaget till flitpenningar och arfvoden till extra biträden hos
styrelsen i och för beredande af möjlighet till sådan rekrytering af de
extra krafterna därstädes, att behofvet af vikarier å fångvårdsstaten kunde
fyllas därifrån.

Med anledning af fångvårdsstyrelsens utlåtande den 27 september Ytterligare
1907 inkom svenska fångvårdssällskapet i december 1907 till chefen för ffråTs°enskå
justitiedepartementet med en skrift, hvari sällskapet påpekade, att genom fån9^^^äll~
fångvårdsstyrelsens förslag, som icke blott innefattade lönereglering för
fångvårdsstaten utan äfven omorganisation af fängelseväsendet, en helt annan

2°4°/o8. Löneregler ing skommitténs bet. XVII. 23

situation inträda än den som förelåg, då sällskapet under september månad
samma år afgaf sin underdåniga petition. Sällskapet ansåg sig därför för
det dåvarande böra inskränka sig till anhållan om provisorisk löneförbättring
för fångvårdstjänstemännen. Till stöd för denna hemställan åberopades,
att Riksdagen år 1874 vidtagit en dylik åtgärd.

Det framhölls, till belysande af förhållandena, hurusom vid vissa
större länsfängelser den nya arbetsdriften medfört sådan ökning i föreståndarnas
göromål, att dessa, där assistent icke funnes anställd, måst
skaffa sig skrifbiträden, som de själfva atiönade.

Beträffande centralfängelset i Malmö erinrade sällskapet, att fångvårdsstyrelsen
ej medtagit tjänstemännen därstädes i sitt förslag; men då styrelsen
syntes förutsätta, att det nya fängelset i Malmö, som skulle aflösa det nuvarande
centralfängelset, tidigast år 1911 kunde varda färdigt, ansåg sällskapet,
att äfven sistnämnda tjänstemän borde föreslås till erhållande af provisorisk
löneförbättring, intill dess de förändrade förhållandena inträdde.

Tillika anhöll sällskapet, att förslag om den provisoriska löneförbättringen
måtte framläggas redan för 1908 års Riksdag och förbättringen
ej göras beroende af de utaf fångvårdsstyrelsen framlagda lönebeloppseller
omregleringsförslag, samt att sällskapet måtte sättas i tillfälle att
framdeles inkomma med yttrande i fråga om fångvårdsstyrelsens förslag
till omorganisation af fängelseväsendet.

K. bref * s Till kommittén har ock från justitiedepartementet öfverlämnats

19°8'' transumt af kungl. brefvet till fångvårdsstyrelsen den 6 mars 1908 i hvad
detsamma berör frågan om förändrade grunder för aflönandet af den för
arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna antagna, icke på ordinarie stat uppförda
personalen; och har i sagda kungl. bref, såsom ofvan omnämnts,
förklarats, att berörda fråga bör af kommittén upptagas till undersökning
och behandling.

Framställning Sedan kommittén redan börjat sin behandling af fångvårdsstaten,

och” beträda n- inkom ro o pastorn vid central fängelset å Långholmen samt biträdande prede
predikan- dikanten vid dämmande fängelser den 27 oktober 1908 till kommittén med

ien a Lang- ~

holmen.

177

en skrift, däri de, under åberopande af svenska fångvårdssällskapets motivering
i ämnet, hemställde, att åtminstone begynnelselönen för pastorerna
vid de centrala fångvårdsanstalterna måtte sättas högre, än hvad fångvårdsstyrelsen
föreslagit, äfven om kommittén skulle anse sig förhindrad
att förorda ett andra ålderstillägg. Dessa pastorer nödgades ej sällan
kvarstanna i fångvårdens tjänst i 17 å 20 år samt hade stundom uppnått
50 lefnadsår, innan de vunne befordran till församlingstjänst. Under tiden
utkräfdes deras bästa arbetskraft, och de vore uteslutande bundna vid
fångvårdstjänsten. Att under sådana förhållanden aflöna dem så lågt, som
fångvårdsstyrelsen föreslagit, syntes sökandena svårligen kunna anses motsvara
vare sig pastorernas arbete eller kostnaderna för deras studier.

Det vore obestridligen af högsta vikt att kunna för fångvårdstjänst
erhålla framstående prästerliga krafter, men det kunde ifrågasättas, om
detta skulle blifva möjligt, därest aflöningen sattes så låg, som fångvårdsstyrelsen
föreslagit. Äfven om slutaflöniogen för pastor vid Långholmen
genom tvenne ålderstillägg blefve 5,000 kronor, så vore dock visst, att
han ändock efter 15 års tjänstgöring i fångvården skulle med tacksamhet
utbyta fångvårdsarbetet mot ett församlingsarbete.

Den 18 november 1908 öfverlämnades till kommittén från justitie- Framställning
departementet en underdånig framställning af Sveriges fång v är d s m an n a- fr "fångvård^8
förbund, dagtecknad den 11 i samma månad, angående ny lönereglering för ma^or''
rikets fångvårdsbetjänte. Enligt det uti framställningen innefattade förslaget
till ny aflöningsstat för ifrågavarande betjänte skulle begynnelseaflöningen
utgöra för fanjunkare och vaktmästare 1,800 kronor, för underofficerare
och förste vaktkonstaplar 1,600 kronor samt för vaktkonstaplar
1,400 kronor, hvarförutom samtliga dessa manliga fångvårdsbetjänte skulle
komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter fem
och tio år samt beklädnadsersättning, 100 kronor, jämte fri bostad om minst
två rum och kök äfvensom nödigt bränsle eller, där sistnämnda förmåner
ej kunde dem beredas, ersättning därför enligt i orten gällande pris.

Angående den kvinnliga bevakningspersonalen föreslogs begynnelseaflöningen
för vaktfruar till 1,100 kronor, för vaktkvinnor vid de centrala
fångvårdsanstalterna för kvinnor samt första vaktkvinnan vid länscellfängelset

178

i Stockholm till 900 kronor och för öfriga vaktkvinnor till 850 kronor,
hvartill skulle komma för samtliga kvinnliga betjänte två ålderstillägg,
hvartdera å 75 kronor, efter fem och tio år, jämte bostad om ett ruin och
kök samt nödigt bränsle.

Tillika hemställdes, att för alla grupper förut intjänta ålderstillägg
måtte få bibehållas vid befordran till högre grad.

Beträffande bostad eller bostadsersättning för manliga vaktbetjänte
framhöll förbundet det oegentliga i nu gällande system, enligt hvilket,
dylik betjänt, så länge han vore ogift, ej erhölle vare sig bostad in natura
eller bostadsersättning. Därigenom gåfve staten olika löneförmåner åt den
gifta och den ogifta manliga ordinarie personalen.

1 händelse mot framställningen skulle invändas, att Riksdagen så
sent som år 1907 beviljat löneförbättring åt fångvårdsbetjänte, ville förbundet
erinra om, att de nämnda år fastställda lönerna kommit att afsevärdt
understiga, hvad som från såväl fångvårdsstyrelsens som Sveriges
fångvårdsmannaförbunds sida under löneregleringens förberedelse år 1906
angifvits såsom existensminimum för personalen, samt att efter år 1906
lefnadskostnaderna icke gått ner utan i stället ytterligare stegrats.

Framställning Från predikanterna vid centralfängelserna och tvångsarbetsanstalterna

kanterna^vid inlämnades till kommittén den 23 november 1908 en skrift, däri hem fängelserna

ställdes, att de aflöningsförmåner, som af kommittén komme att föreslås

och tvångs- för predikants- eller pastorsbefattningarna vid de centrala fångvårdsanarbetsanstal-
1 1 . ,

terna. stalterna, måtte varda höjda enligt de grunder, som svenska iangvards sällskapet

framlagt.

Förutom de af sällskapet och prästerna vid Långholmen därför åberopade
skäl anfördes, bland annat, att i följd af fängelsetjänstens beskaffenhet
och genom bestämmelsen, att pastorn vid central fångvårdsanstalt ej finge
med sin tjänst förena annan befattning, han vore utestängd från beröringen
med de vanliga kyrkoförsamlingarna, hvadan han ej af dem blefve känd
och således hade större svårighet än andra prästmän att vinna befordran
i vanlig församlingstjänst. Flerstädes i utlandet hade man vid regleringen
af aflöningsförhållandena tagit hänsyn till den säregna ställning, som
pastorerna vid de centrala fångvårdsanstalterna intoge. 1 Norge, Danmark,

179

Finland och Tyskland vore dessa pastorers löner til] storleken sätta närmast
fängelsedirektörens.

Enligt skrifvelse från justitiedepartementet den 23 december 1908 Kung!, remiss
har Kungl. Maj:t öfverlämnat till kommitténs behandling eu af fångvårds- ”''Ia 1908
styrelsen i underdånig skrifvelse den 27 oktober samma år väckt fråga
angående hyresersättnings utbetalande till vaktbetjänts änka, eller efterlefvande
familj.

Sedan en vaktkonstapel vid centralfängelset i Malmö hos Kungl. Kung!, remiss
Maj:t anfört besvär öfver fångvårdsstyrelsens beslut att icke tillerkänna ‘‘2 1909''
honom godtgörelse för den sjukbehandling, han undergått å allmänt sjukhus,
har Kungl. Maj:t den 12 februari 1909, utan att göra ändring i
fångvårdsstyrelsens beslut, föreskrifvit, att handlingarna i ärendet skulle
öfverlämnas till kommittén för att tagas i öfvervägande vid behandlingen
af reglering utaf löneförhållandena vid fångvård sstaten.

Af handlingarna inhämtas, att bemälde vaktkonstapel till en början
vårdats i sitt hem, men att han, då läkaren funnit sjukdomen med nödvändighet
fordra behandling å sjukhus, öfverflyttats till sådant den 21 mars
1908. A sjukhuset hade han kvarstannat till den 18 maj samma år, således
under 58 dagar, för hvilken tid legosängsafgiften utgjort, efter 50
öre om dagen, tillhopa 29 kronor. Vaktkonstapeln hade sedermera gjort
framställning hos fångvårdsstyrelsen om godtgörelse härför, men enligt
beslut den 26 maj 1908 hade styrelsen funnit sig icke kunna bifalla framställningen,
enär, utom den läkarvård, som lämnas af fängelseläkaren,
någon kostnad för vaktbetjänts behandling af annan läkare eller för hans
vård å allmänt sjukhus icke finge utgå af fångvårdsmedlen.

I de underdåniga besvären har af klaganden framhållits, att vid postverket
betjänte erhölle vård å allmänt sjukhus eller lungsotssanatorium
jämte erforderlig förtäring på bekostnad af postmedel, i de fall, då den
af generalpoststyrelsen särskildt antagne läkaren ansäge sådan vård nödvändig.
Liknande förhållande vore att finna vid statens järnvägar.

I underdånigt yttrande öfver besvären har statskontoret anfört, att
detsamma funne fångvårdsstyrelsens beslut lagligen grundadt, men att,

180

i likhet med hvad fångvårdsstyrelsen i särskild! afgifvet utlåtande hemställt,
statskontoret, med afseende å hvad i ärendet förekommit, ansåge billigt,
att ersättning af allmänna medel bereddes klaganden för ifrågavarande utgift.

mgi. remiss Med skrifvelse från justitiedepartementet den 5 mars 1909 har.enligt

° s 190S'' Kungl. Maj:ts beslut öfverlämnats till kommitténs öfvervägande en af
fångvårdsstyrelsen den 10 april 1908 gjord underdånig framställning om
meddelande af vissa bestämmelser i fråga om den rätt till beklädnadsersättning,
som under tjänstledighet må tillkomma fångvårdsbetjänte och
vikarier för sådana.

181

Kommitténs förslag.

Särskilda slag’ af fän gyårldsan stål ter.

Om, med frånseende af den historiska utvecklingen och de nutida
fångvårdsförhållanden, som framgått därur, tillses, huru fängelse väsendet
helst borde vara organiseradt för att med minsta kostnad bäst fylla
fångvårdens kraf, torde nogsamt visa sig, att hvarken för små eller* förstora
anstalter lämpa sig för vinnandet af detta syfte.

Inrymma fängelserna alltför ringa antal fångar, ställer sig förvaltningen
oproportionerligt dyr, utan att dock anordningarna kunna göras så
mångsidiga som vid större inrättningar.

Göras åter anstalterna alltför stora, blir det väl möjligt att där
träffa de bästa anordningar i öfrigt, men det lärer icke kunna förebyggas,
att de enskilda fångarna blifva blotta nummer och att den ingående individuella
ledning, som är fångvårdens bästa medel att inverka till de straffades
upprättelse, måste väsentligen åsidosättas. Huru många tjänstemän
än anställas, underlättas icke därigenom för föreståndaren och hans närmaste
hjälpare att träda i direkt beröring med fångarna och om dem förvärfva
personlig kännedom, hvarförutan ett godt resultat ej torde stå att
vinna.

Medelstora fängelser äro fördenskull att föredraga. Det högsta antal
fångar, som en fängelseledning kan hålla under något så när individuell
behandling, torde ligga emellan 200 och 300. Tillräckligt många fängelser
för sådant fångantal vore tvifvelsutan lämpligast, jämväl för tillgodoseende
däraf att fångvården blefve i ekonomiskt hänseende anordnad på
önskvärdt sätt.

182

Härvid måste likväl en erinran göras. För fångarnas samlande vid ett
mindre antal fängelser måste långväga transporter förekomma. Sådana
kunna utan olägenhet äga rum i fråga om fångar, som skola någon längre tid
orubbadt förblifva i det utsedda fängelset. Men fångar, som stå under
rannsakning och kunna påkallas till förnyade förhör, lära icke lämpligen
böra förvaras alltför långt från rannsakningsorten. Likaledes bör om
möjligt undvikas, att fångar, som hafva att undergå allenast någon kort
tids frihetsstraff, några dagars förvandlingsstraff för böter o. d., behöfva
för ändamålet sändas till aflägsna fängelser.

Jämte förenämnda hufvudfängelser kräfvas alltså mindre häkten för
rannsaknings- och bötesfångar in. fl. pa orter, som icke stå i nära förbindelse
med ett hufvudfängelse.

Af de å sid. 85—86 intagna tabeller öfver nu befintliga fängelser och
tvångsarbetsanstalter framgår, att 8 af dem innehålla platser för 4 22

fångar, 13 för 24—54, 17 för 60—108 samt öfriga 6 fängelser och 3
tvångsarbetsanstalter för 112—500 fångar, siffror, som dock böra något
reduceras, emedan eu del celler måste på grund af de för ekonomien afsedda
utrymmenas otillräcklighet anlitas för sådant ändamål.

Efterföljande tabell utvisar för hvar däri upptagen fång vårdsanstalt
antalet till fångförvar tillgängliga celler, jämförd t med högsta antalet
fångar, som någon dag under åren 1907 och 1908 varit där intagna.

	Till fång- förvar	Högsta antal fångar1.		Till fång- förvar	Högsta antal fångar1.
	dispo- nibla celler.	1907.	1908.		dispo- nibla celler.	1907.	1908.
Centralfängelset å Långholmen:				Centralfängelset å Härianda v. Göte-borg med länsfängelseafdelningen:
i cell ............	174	180	179	i cell ............	180	224	215
i gemensamhet........	300	149	135	i gemensamhet........	13	10	13
Centralfängelset i Malmö jämte länsfängelset därstädes:				Centralfängelset i Härnösand med länsfängelseafdelningen:
i cell ............	218	167	149	i cell............	122	113	145
i gemensamhet.......•	284	119	38	i gemensamhet........	13	—	10

1 Se noten å sid. 183.

183

	Till	Högsta antal		Till	Högsta antal \|
	fang- förvar	fångar1.		fång- förvar	fångar1. j
	dispo-				dispo-
	nibla	1907.	1908.''		nibla	1907.	1908.
	celler.				celler.
Länsfängelset i Stockholm ....	100	in	108	Länsfängelset i Vänersborg . . .	88	99	83
Kronohäktet å Långholmen . . .	186	193	207	» i Mariestad ....	84	74	86
» i Norrtälje.....	16	20	19	» i Karlstad ....	70	54	69
Länsfängelset i ITppsala.....	59	57	64	» i Örebro.....	78	98	109
» i Nyköping ....	38	33	45	Länsfängelset i Västerås ....	61	75	72
Kronohäktet i Eskilstuna ....	21	26	18	» i Falun......	60	57	62
Länsfängelset i Linköping ....	95	81	83	» i Cräfle......	78	92	80
Kronohäktet i Norrköping (i tvångs-				Kronohäktet i Hudiksvall ....	24	22	25
arbetsanstaltens straffceller) . .	12	11	12	» i Sundsvall ....	47	39	54
Länsfängelset i Jönköping ....	85	94	94	Länsfängelset i Östersund ....	33	37	33
» i Växjö......	82	62	74	» i Umeå......	23	26	24 !
» i Kalmar.....	93	71	74	Kronohäktet i Lycksele.....	4	5	5
Kronohäktet i Västervik ....	44	46	39	> i Skellefteå ....	7	7	8
Länsfängelset i Visby......	29	13	18	Länsfängelset i Luleå......	34	42	36
Länsfängelset i Karlskrona . . .	84	71	85	Kronohäktet i Haparanda ....	14	11	21
Kronohäktet i Karlshamn ....	26	13	25	> i Paj ala......	12	6	4
Länsfängelset i Kristianstad . . .	78	57	65	» å Svartsjö.....	7	7	6
Kronohäktet i Ängelholm ....	8	8	10		Natt-
» i Ystad......	43	SO	21	Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö,	celler.
» i Landskrona ....	29	31	26	i gemensamhet	300	270	285
Länsfängelset i Halmstad ....	30	23	22	» i Karlskrona »	300	211	154
Kronohäktet i Varberg.....	18	13	17	» i Norrköping (för kvinnor") >	156	108	135
» i Uddevalla ....	31	25	31	» i Landskrona
> i Svanesund ....	6	1	4	(för kvinnor) »	108	96	40

Det visar sig af dessa siffror, att i afseende å fångantalet allenast
några få af nu befintliga anstalter kunna helt inordnas under den typ,
kommittén anser såsom lämpligast för hufvudfängelserna. * i

1 Där högsta fångantalet öfyerstigit antalet »till fångförvar disponibla celler», har sådant varit
tillfälligt, beroende på osedvanligt stark tillströmning af fångar, i allmänhet bötesfångar; och hafva då,

i afvaktan å förflyttning till annat fängelse med ledigt utrymme, två eller flera sådana fångar öfver några
dagar måst sammanföras i gemensamt rum, såvida icke arbets- och förrådsceller kunnat utrymmas och
för ändamålet tagas i bruk.

2040/o8. LöneregleringsJcommitténs bet. XVII.

184

En tillökning af centralfängelset i Härnösand och tvångsarbets -anstalten i Norrköping kunde ur ekonomisk synpunkt anses fördelaktig,
men lärer i fråga om fängelset i Härnösand knappast kunna äga rum på
grund af de lokala förhållandena, och ä,r måhända icke tillrådlig i fråga
om anstalten i Norrköping, där de mest svårskötta lösdrifverskorna förvaras.
Eu förändring af lagen angående lösdrifvares behandling kan i
öfrigt medföra, att sistnämnda anstalt i allt fall visar sig tillräcklig för
samtliga kvinnor, som hafva att undergå tvångsarbete. För sådan händelse
synes den mindre, för samma slags kvinnor afsedda tvångsarbetsanstalten
i Landskrona kunna nedläggas utan tillökning af anstalten i Norrköping,
hvilket af ekonomiska skäl måste vara ett önskemål.

Alla de straffinrättningar, som uteslutande tjänstgöra såsom cellfängelser,
äro visserligen mindre än hvad den rätta afvägningen mellan förvaltningskostnaderna
och fångvårdsändamålet förutsätter. Men då för deras
förändrande, i erforderlig mängd, till hufvudfängelser med större cellantal
skulle kräfvas sådana tillbyggnader eller nybyggnader, som icke i allmänhet
kunna ifrågasättas, måste de nuvarande anstalterna i befintligt skick,
så långt behofvet kräfver, därtill användas och förvaltningspersonalen, om
än med väl höga kostnader i förhållande till fångpersonalen, anpassas
efter ändamålet.

Af det anförda följer emellertid, att, i den män cellfängelserna icke
behöfvas såsom hufvudfängelser, de böra, om så erfordras, tagas i användning
endast för rannsaknings- och bötesfångar samt till en eller annan
månads frihetsstraff dömda personer, men eljest nedläggas.

Det organisationsförslag, fångvårdsstyrelsen framlagt i sitt underdåniga
utlåtande den 27 september 1907, öfverensstämmer i det närmaste
med kommitténs här uttalade åsikter.

Enligt nä,randa förslag skulle jämte centralfängelset för kvinnor i
Göteborg äfven det nuvarande centralfängelset i Malmö nedläggas. I stället
skulle länsfängelserna i Växjö och Malmö genom till- eller nybyggnad
tillökas och uppflyttas i de största fängelsernas klass. Likaså ifrågasättes
utbyte af annat länsfängelse, förslagsvis det i Örebro, mot ett af de
störstas typ.

185

Genomförandet af styrelsens förslag i dessa hänseenden skulle obestridligen
innebära ett närmande till det af kommittén uppställda önskemålet.

Indragningen af centralfängelset i Göteborg är nära förestående
och kommittén har fördenskull icke upptagit nämnda fängelse i det löneregleringsförslag,
kommittén har att afgifva.

Den ifrågasatta sammanslagningen af nuvarande centralfängelset
och länsfängelset i Malmö till ett nytt fängelse därstädes torde med all
sannolikhet komma till stånd inom en ej aflägsen framtid. För ändamålet
kräfvas dock vidlyftiga byggnadsföretag, och de båda nuvarande fängelsernas
tjänstemannapersonal måste under tiden åtnjuta aflöning. Kommittén
har fördenskull ansett lämpligast, att denna personal uppföres å öfvergångsstat.

Länsfängelset i Växjö, hvars förändring till centralfängelse torde
vara förestående men icke sammanhänger med indragning af annan i kommitténs
förslag ingående anstalt, äfvensom länsfängelset i Örebro, hvars
omändring är mera oviss, har kommittén ansett sig böra upptaga efter
deras nuvarande storlek bland straffängelserna. I

I enlighet med det sålunda anförda har kommittén i förslaget till
ny ordinarie stat under den af fångvårdsstyrelsen för de största straffanstalterna
bibehållna benämningen centralfängelser upptagit fängelserna
å Långholmen, å Härianda vid Göteborg och i Härnösand; hvaremot det
nuvarande centralfängelset i Malmö upptagits i öfvergångsstat.

På grund af skäl, som fångvårdsstyrelsen anfört, och då erfarenheten
lärer ådagalagt svårigheten att låta kronohäktet å Långholmen skötas af
en i vissa afseenden sjelfständig direktör, som dock i viktiga delar måste
vara underordnad direktören vid centralfängelset därstädes, har kommittén
funnit sig böra förorda styrelsens förslag om sammanslagning af dessa
bägge fängelser till ett under enhetlig förvaltning. Visserligen blifver
fångantalet därigenom större, än kommittén i regel anser lämpligt för en
och samma anstalt. Men då likväl genom anställande af särskild! för
kronohäktesafdelningen afsedd tjänstepersonal olägenheten i viss mån afhjälpes
och densamma onekligen uppväges af de i andra afseenden in -

186

trädande fördelarna, torde den af kommittén här ofvan uttalade principen
icke böra lägga hinder i vägen för förändringen. Genom densamma
bringas ju ock det nuvarande kronohäktet i samma ställning som kronohäktena
å andra orter, där större fångvårdsanstalter äro belägna.

Såsom tvångsnrbetsanstalter har kommittén, i likhet med fångvårdsstyrelsen,
ansett böra upptagas de nuvarande t vångsarbetsan stal terna å
Svartsjö (med tillhörande kronohäkte), i Karlskrona och i Norrköping samt
tills vidare äfven den i Landskrona (med därtill hörande kronohäkte).

Med tvångsarbetsanstalten i Norrköping torde kronohäktet därstädes
böra sammanslås. Sedan i följd af byggnadsarbeten för stadens räkning
å bredvidliggande tomt den byggnad, hvari häktet förut varit inrymdt, lidit
så svåra skador, att den måst raseras, hafva, såsom uti inledningen omnämnts,
ortens rannsakningsfångar förvarats i den vid tvångsarbetsanstalten befintliga
cellafdelningen, under det att öfriga fångar flyttats till länsfängelset
i Linköping och andra straffinrättningar. Efter den nu vunna erfarenheten
om möjligheten af sådana anordningar torde icke kunna ifrågasättas, att
uppförande af nytt häkte bör ske under andra förhållanden, än att förvaltningen
däraf kan omhänderhafvas af tvångsarbetsanstaltens tjänstemän. 1

1 sitt förslag har fångvårdsstyrelsen upptagit de större cellfängelserna,
som icke ingå i centralfängelsernas grupp, såsom straffängelser och vissa
något mindre cellfängelser såsom reservstraffängelser.

Dessa tillsammans skulle, jämte det de tjäna som rannsaknings- och
bötesfängelser för sina orter, mottaga straffarbets- och fängelsefångar äfven
från andra delar af landet och sålunda vara, de förra i regel och de senare,
i mån af behof, en art mindre centralfängelser.

Denna utväg måste, såsom kommittén redan framhållit, anlitas i brist
på tillräckligt antal större fängelser. Kommittén ansluter sig till fångvårdsstyrelsens
förslag också i denna del, dock med den afvikelse, att, enär
skillnaden mellan straff- och reservstraffängelserna ej är af betydelse att
betinga olika namn, kommittén anser dem alla böra benämnas straffängelser.

Efter hvad förut är antydt, har kommittén ej funnit sig böra i sitt
förslag till blifvande stat uppföra fängelserna i Växjö och Örebro såsom

187

centralfängelser. De fängelser, som af kommittén upptagits såsom strafffängelser,
äro de i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona,
Kristianstad, Vänersborg, Mariestad, Örebro och Gäfle samt i en
särskild grupp fängelserna i Uppsala, Karlstad, Västerås och Falun.

Återstående cellfängelser, i den mån de behöfva bibehållas, synas,
på sätt fångvårdsstyrelsen jämväl föreslagit, böra användas såsom kronohäkten
för rannsaknings- och kort tids fångar.

Samtliga de blifvande kronohäktena torde emellertid icke kunna
omedelbart befrias från inrymmandet af straffarbets- och fängelsefångar,
dömda på något längre tid. Fullständigt lärer sådant kunna ske först,
om och när de två åt fångvårdsstyrelsen föreslagna centralfängelserna i
Växjö och i Örebro eller annorstädes kommit till stånd. Dessförinnan
torde dock åtskilliga häkten successivt kunna omgestaltas så långt strafffängelsernas
utrymme medgifver.

En del af nu befintliga kronohäkten synas ur kronans synpunkt
kunna helt undvaras. Hit höra de för närvarande i den ordinarie staten
upptagna, ganska bristfälliga häktena i Eskilstuna och Karlshamn samt de
i förslagsstat upptagna häktena i Ängelholm, Svanesund, Skellefteå och
Lycksele.

Emellertid lärer för nedläggande af vissa bland dessa häkten hinder
möta i de aftal, som vid deras tillkomst eller eljest träffats mellan
kronan, å ena, samt städerna och tingshusbyggnadsskyldiga, å andra
sidan.

Sålunda har i fråga om kronohäktet i Karlshamn genom kungl.
bref den 17 juli 1850 förordnats, att staden och Bräkne härad, mot vissa
åtaganden beträffande kostnaderna för häktet, befriades från vidare skyldighet
att bygga eller underhålla fängelse.

Likaså torde tingshusbyggnadsskyldiga å ön Orust, hvilka tidigare
lämnat bidrag till uppförande af kronohäktet i Uddevalla att användas jämväl
för öns rannsakningsfångar, till äfventyrs därigenom hafva befriats från skyldigheten
att hålla rannsakningsfängelse i hemorten. På framställning år 1867
af Riksdagens justitieombudsman rörande nödvändigheten att hafva särskilt
sådant häkte å Orust har nämligen fångvården ansetts förpliktad att
i tingshusbyggnadsskyldigas ställe uppföra och underhålla dylikt (vid

188

Svanesund). Fångvårdsstyrelsen har dock inledt underhandling om häktets
nedläggande, utan att ännu uppgörelse ernåtts.

Fråga har ock förevarit om indragning af kronohäktet i Ängelholm.
Förslaget har likväl tills vidare öfvergifvits.

Däremot torde hinder icke kunna uppställas från ortsinvånarnas sida
och ej heller invändningar komma att af länsstyrelsen i Södermanlands
län göras mot indragning af kronohäktet i Eskilstuna. Fängelset i länets
residensstad, Nyköping, (i kommitténs förslag upptaget såsom kronohäkte)
synes vara tillräckligt att inrymma jämväl bötesfångarna från Eskilstuna.
Kommittén anser sig under dessa förhållanden icke böra i sitt förslag till
ordinarie stat upptaga häktet i Eskilstuna, utan torde detsamma i stället
böra i likhet med de nuvarande fängelserna i Malmö upptagas i öfvergångsstat.

Så snart järnvägsförbindelse blifver anordnad till Skellefteå, lärer
häktet därstädes kunna indragas. Till dess torde det böra kvarstå i förslagsstaten.
I samma stat torde äfven böra tills vidare bibehållas kronohäktet
i Lycksele.

Med iakttagande af hvad sålunda anförts, har kommittén i sitt förslag
till ordinarie stat upptagit kronohäkten i Nyköping, Visby, Halmstad,
Östersund, Umeå, Luleå, Västervik, Ystad och Sundsvall, hvilka häkten
i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag sammanförts i en öfre grupp,
samt i Norrtälje, Karlshamn, Varberg, Uddevalla, Hudiksvall, Haparanda
och Pajala, hvilka sammanförts i en lägre grupp. Härtill skulle komma
i öfvergångsstat kronohäktet i Eskilstuna samt i förslagsstaten kronohäktena
i Ängelholm, Svanesund, Skellefteå och Lycksele.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att i den ordinarie staten måtte upptagas
såsom centralfängelser

det nuvarande centralfängelset å Långholmen och
det därmed, sammanförda kronohäktet därstädes, samt

centralfängelserna å Härianda vid Göteborg och
i Härnösand;

189

såsom t vång sar b et sanstalt er

tvångsarbetsanstalten ä Svartsjö med tillhörande
kronohäkte, tvångsarbetsanstalten i Karlskrona, tvångsarbetsanstalten
i Landskrona, med därtill hörande kronohäkte
äfvensom den nuvarande tvångsarbetsanstalten i
Norrköping, med sammanförande därmed af kronohäktet
i sistnämnda stad;

såsom sträf fängelser

a) de nuvarande läns fängelser na i Stockholm, Linköping,
Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad,
Vänersborg, Mar iest ad, Örebro och Gäfle,

b) de nuvarande läns fängelserna i Uppsala, Karlstad,
Västerås och Falun;

såsom kronohäkten

a) de nuvarande läns fängelserna i Nyköping, Visby,
Halmstad, Östersund, Umeå och Luleå samt de nuvarande
kronohäktena i Västervik, Tstad och Sundsvall,

b) de nuvarande kronohäktena i Norrtälje, Karlshamn,
Varberg, Uddevalla, Hudiksvall, Haparanda och
Paj alu;

att i öfvergångsstat måtte upptagas nuvarande
centralfängelse och länsfängelse i Malmö samt nuvarande
kronohäktet i Eskilstuna; och

att i den s. k. förs/agsstaten måtte tills vidare
bibehållas nuvarande kronohäktena i Ängelholm, Svanesund,
Skellefteå och Lycksele.

190

Förvaltningens organisation och aflöningsförhållanden.

Beträffande organisationen af fångvår dsanstalternas förvaltning tillåter
kommittén sig till en början erinra om den olikhet, som är rådande mellan,
å ena sidan, de centrala fångvårdsanstalterna enligt instruktionen för
ämbets- och tjänstemän vid rikets straff- och arbetsfängelser den 11 december
1860 och, å andra sidan, länsfängelserna och kronohäktena
enligt reglementet för nämnda fängelser den 28 maj 1867, jämfördt med
instruktionen den 10 november 1855 för landshöfdingarna i rikets län
samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän.

I afseende å denna skillnad har förut i detta betänkande blifvit påvisadt,
att de centrala anstalterna lyda direkt under fångvårdsstyrelsen
med själfständig förvaltning, medan länsfängelserna och kronohäktena
närmast stå under Konungens befallningshafvandes tillsyn, särskild! beträffande
rannsakningsfångarna. Sistnämnda myndighet åligger äfven kontrollen
öfver straffverkställigheten i hvad tiden angår, öfvervakandet af ordningen,
ådömandet af disciplinära bestraffningar samt omhänderhafvandet
af den ekonomiska förvaltningen.

Den anordning, som sålunda sedan gammalt varit bestående, har
tydligen haft sin grund dels däri, att sistberörda fängelser varit i ordets
egentliga mening länsfängelser, afsedda uteslutande för länets fångar, dels
i de mindre fordringar, som ansetts kunna ställas på de jämförelsevis lågt
aflönade föreståndarna för dessa fängelser, och dels slutligen i saknaden
af annan vid fängelset anställd tjänsteman, som kunnat jämte föreståndaren,
med inbördes kontroll dem emellan, sköta medelsförvaltningen.

I samma mån dessa anledningar bortfalla, blifver uppenbarligen möjligt
att närmare inordna ifrågavarande fängelser under centralstyrelsens direkta
ledning, hvilket ur enhetlighetens synpunkt måste betraktas såsom en fördel.

191

Om kommitténs förslag vinner tillämpning, skulle de större strafffängelserna
komma att, i likhet med de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna,
falla under instruktionen den 11 december 1860 och sålunda
helt ställas under fångvårdsstyrelsen jämväl i fråga om den ekonomiska
förvaltningen, med bibehållande likväl hos Konungens befallningshafvande
af dess fängelset berörande åligganden såsom högsta polismyndighet i länet,
särskildt i fråga om rannsakningsfångarna samt fångtransporter.

De större straffängelserna skulle således i förvaltningshänseende hufvudsakligen
komma att intaga samma ställning och med tjänstemän så utrustas
som för närvarande centralfängelserna å Ilärlanda och i Härnösand,
hvilka fortfarande tjänstgöra jämväl såsom rannsakningsfängelser.

De mindre straffängelserna däremot torde icke kräfva lika omfattande
förvaltning och synas i likhet med kronohäktena böra förblifva i sin nuvarande
ställning i förhållande till länsstyrelserna.

Med iakttagande af dessa allmänna organisationsgrunder får kommittén
i fråga om den behöfliga förvaltningspersonalen anföra följande,
därvid hvad tjänstemännen angår ofvan angifna indelning af de olika fångvårdsanstalterna
följes. Bevakningspersonalen behandlas särskildt för sig i
ett sammanhang.

A) Tjänstemän.

Beträffande centralfängelser och tvångsarbetsanstalter delar kommittén
i allmänhet uti förevarande fråga de af fångvårdsstyrelsen uttalade åsikterna.

Vid centralfängelset å Långholmen synas båda predikanterna böra
benämnas pastor. De tjänstgöra för närvarande hufvudsakligen, den
ene vid centralfängelset och den andre vid kronohäktet, med skyldighet
dock för den förre att öfvervälla religionsvården äfven vid kronohäktet.
För deras åtskiljande torde benämningarna förste och andre pastor kunna
införas.

Den ä Långholmen för närvarande på extra stat aflönade arbetsföreståndaren,
hvilken efter arbetsdriftens utveckling ej lärer kunna undvaras
vid detta stora fängelse, synes böra uppföras å ordinarie stat under benämning
assistent och arbetsföreståndare samt jämnställas med de två

2040/o8- Löneregleringskommitléns bet. XVII. 25

Befattningarnas
art och
antal.

Gcntralfängelser
och
tvångsarbetsanstalter.

192

assistenter, som torde böra ersätta nuvarande direktören vid kronohäktet
och bevakningsbefälhafvaren vid centralfängelset. Beträffande den assistent,
som skulle ersätta nämnde bevakningsbefälhafvare, anser kommittén,
att honom bör jämte öfriga göromål åligga att biträda direktören vid
centralfängelseafdelningens expedition, för hvilken bevakningspersonalen i
minsta möjliga mån må användas.

Beträffande tvångarbetsanstalterna finner kommittén följande ändringar
och tillägg böra göras i fångvårdsstyrelsens organisationsförslag.

Då numera till Svartsjö tvångsarbetsanstalt inlagts hela Svartsjö
kungsladugård med ett omfattande jordbruk, blir uppenbarligen nödvändigt,
att såsom direktörens biträde vid jordbrukets skötsel och tillsynen
vid öfriga yttre arbeten anställes en särskild person, hvilken lämpligen
torde kunna i staten uppföras såsom assistent och jordbruksledare
(inspektor).

Anställande af assistenter vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona och
Norrköping, hvarest, likasom vid'' fängelset å Långholmen och vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö, kamrerare torde böra bibehållas, finner kommittén
böra tillstyrkas under den förutsättning, att assistenten i Karlskrona får till
uppgift att hufvudsakligen vara arbetsföreståndare och att assistenten i
Norrköping erhåller i uppdrag att, jämte öfriga åligganden, under direktören
vid anstalten utöfva den närmaste ledningen vid det därmed förbundna
kronohäktet.

Tvångsarbetsanstalten i Landskrona synes kommittén kunna skötas
med en tjänstemannapersonal så sammansatt som vid de större strafffängelserna,
i följd hvaraf kamrerare icke vidare torde böra i staten uppföras
för nämnda anstalt. En assistent torde, i betraktande af det i allmänhet
ringa fångantalet, kunna träda i stället för både kamreraren och
bevakningsbefälhafvaren. Religionsvården lärer kunna anförtros åt någon
i orten anställd prästman och den i fångvårdsstyrelsens förslag införda
benämningen pastor i följd däraf utbytas mot predikant.

A deri ordinarie staten torde jämväl böra uppföras aflöningar till
behöfligt antal skollärare.

193

Två sådana erfordras, såsom för närvarande, å Långholmen. Af
dessa lärare har hittills den ene benämnts skolföreståndare och den andre
skollärare. Jämlikt den af Kungl. Maj:t den 3 juni 1846 utfärdade instruktion
för fångpredikanterna åligger sådan tjänsteman bland annat att
hafva tillsyn öfver fängelsets skola, där sådan finnes. Denna skyldighet
tillkommer sålunda å Långholmen i främsta rummet förste pastor, hvilken,
likasom äfven andre pastor, tillika deltager i skolundervisningen. Vid sådant
förhållande har kommittén icke ansett behöfligt att göra skillnad
emellan de båda skollärarna å Långholmen, då bägge måste anses lydande
under förste pastor i dennes egenskap af skolans föreståndare.

Vidare fordras en skollärare vid centralfängelset å Härianda och
en vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Då anledning ej gifves till det antagande, att de nämnda betydelsefulla
skollärarbefattningarna i framtiden skulle kunna undvaras, lärer skäl saknas
att. hänvisa dem till aflöning från extra stat.

Skolundervisningen vid öfriga centrala anstalter, där pastorer äro anställda
och där fångpersonalen är fåtaligare eller så sammansatt, att undervisning
i större utsträckning ej lämpligen kan ske, torde utan särskild
godtgörelse böra åligga pastor, då hans öfriga arbeten pröfvas kunna medgifva
detta.

Kommittén hemställer,

att å ordinarie stat måtte uppföras afiöningar till
följande tjänstemän vid central fängelser och tv äng sar betsanstalter,
nämligen:

vid centralfängelset å Långholmen:
en direktör, en kamrerare, en förste och en andre
pastor, tre assistenter, af dem en tillika arbetsföreståndare,
samt två skollärare;

vid centralfängelset å Härianda:
en direktör, en pastor, en assistent och en skollärare; vid

centralfängelset i Härnösand:
en direktör, en pastor och en assistent;

194

vid tvångs arbets an st alt en å Svartsjö:
en direktör, en kamrerare, en pastor, två assisten-''
ter, af dem en jordbruksledare, äfvensom en skollärare;

vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona
och Norrköping:

en direktör, en kamrerare, en pastor och en assistent,
vid förstnämnda anstalt hufvudsakligen såsom arbets
föreståndare; samt

vid tvängsarbetsanstalten i Landskrona:
en direktör, en assistent och en predikant.

Därtill skulle vid samtliga dessa anstalter komma läkare, aflönade
af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Därest vid de största
anstalterna särskilda organister erfordras, lärer ersättning till dem såsom
hittills böra utgå af sistnämnda anslag.

Straff- Sedan Riksdagen år 1907 å extra stat uppfört aflöning till assistenter

fånge set jämväj länsf.ängelserna i Linköping och Jönköping, vid hvilka fängelser
en omfattande persedeltillverkning för statsförvaltningarnas behof kommit
till stånd, hafva vid nämnda båda fängelser varit anställda tjänstemän
till det antal och de slag, som af kommittén i allmänhet ifrågasättas för
de större i den nya organisationsplanen ingående straffängelserna.

Såväl fängelserna i Linköping och Jönköping som andra större strafffängelse!''
torde, äfven sedan den ekonomiska förvaltningen öfverflyttats
från Konungens befallningshafvande, kunna på ett tillfredsställande sätt
skötas af direktör, assistent och predikant. I Karlskrona torde emellertid pastorn
vid tvängsarbetsanstalten fortfarande kunna bestrida jämväl de prästerliga
göromål en vid straffängelset i nämnda stad. Vid länsfängelset i Stockholm,
hvilket jämväl användes till förvaring af kvinnliga straffångar med längre
strafftid, finnes anställd en skollärarinna. Aflöningen till denna synes i
likhet med de ofvan nämnda skollärarnas böra uppföras å ordinarie stat.
Kommer ett centralfängelse för kvinnor framdeles till stånd å annan ort,
torde nämnda lärarinnebefattning böra dit öfverflyttas.

Vid straffängelserna af den lägre gruppen, hvilka hafva mindre
fångpersonal och som fortfarande i fråga om ekonomien skulle kvarstå

195

under Konungens befallningshafvandes tillsyn, torde någon assistent ej
erfordras, utan synes nuvarande antal tjänstemän böra bibehållas.
Härvid torde emellertid böra erinras, att, då äfven vid dessa fängelser en
ganska betydande arbetsdrift kommer att utöfvas, fängelseföreståndarens
åligganden i afseende därå lära blifva ganska betydande och tillsammans
med öfriga göromål väl motsvara den arbetsmängd, som kommer att hvila
å direktörerna vid de med assistenter försedda straffängelserna.

, o

l enlighet med hvad nu blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att å ordinarie stat måtte uppföras aflöningar
vid straffängelset i Stockholm till direktör,
assistent, predikant och skollärarinna;

vid straffängelset i Karlskrona till direktör
och assistent;

vid öfriga större sträf fängelser till direktör,
assistent och predikant; samt

vid de mindre straffängelserna till direktör och
predikant.

lofven de vid dessa anstalter behöfliga läkare böra åtnjuta ersättning
från förslagsanslaget. Därest vid annat straffängelse än det, där ofvannämnda
skollärarinna är anställd, äfvensom vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona
särskild skolundervisning anses böra anordnas, torde ersättning därför böra
få utgå från förslagsanslaget. I

I den mån de till kronohäktena hänförda fängelsers bestämmelse
bäfver att innesluta allenast rannsaknings-, bötes- samt andra kort tids
fångar, varda, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, vederbörande föreståndares
åligganden i viss mån förenklade.

Till dessa befattningar synas därför kunna befordras personer, som
genomgått graderna i bevakningstjänsten samt därvid ådagalagt framstående
duglighet, utan att dock äga de förutsättningar, som fordras för direktörer
vid öfriga fångvårdsanstalter.

I likhet med fångvårdsstyrelsen anser kommittén särskilda predikanter
icke böra fast anställas vid dessa häkten, utan torde vid dem ersättning
för själavården, likasom för läkarvården, böra utgå från förslagsanslaget.

Krono häkten.

196

Kompetens.

Frånsedt de prästerliga befattningarna och läkarbefattningarna, hafva
hittills gällande bestämmelser icke innefattat några kompetensfordringar
för vinnande af anställning vid fångvårdsanstalterna.

Väl hafva vid de i viss mån militäriskt organiserade central anstalterna
för manliga fångar såsom direktörer och bevakningsbefälhafvare så godt
som undantagslöst varit anställda militärer, nästan alla ofiicerare, hvilka sålunda
srenomgfått krigsskolan. Under senare år har ock i allmänhet rekryteringen
till föreståndarbefattningarna vid de större länsfängelserna skett genom
urval bland de vid fångvårdsanstalterna anställda skollärare med akademisk
bildning eller de såsom extra ordinarie å styrelsens kameralbyrå inskrifna
tjänstemännen, hvilka sistnämnda måste hafva aflagt mogenhetsexamen,
eller ock bland de reservofficerare, som för vinnande af anställning
i fångvården genomgått en å Långholmen anordnad profkurs. Men det har
äfven förekommit, att personer utan kunskapsprof af förenämnda betydelse
vunnit befordran till di rektorsbefattningar och andra ansvarsfulla tjänster
i fångvården.

Kommittén vill ej bestrida värdet af den duglighet, som beredt tillträde
till dylika befattningar utan föregående, mera omfattande studier,
men anser dock nödigt, att vissa kompetensfordringar varda fastställda.
Vid bedömandet af de lönesatser, som böra bestämmas för tjänstemännen
vid fångvårdsanstalterna, måste, enligt kommitténs mening, afgörande
hänsyn tagas till kompetensfordringarna; och då den högre teoretiska utbildningen
främjas af staten med störa ekonomiska uppoffringar och äfven
ofta ådrager den däraf delaktiga tyngande kostnader, lärer böra tillses, att
kompetensfordringar ej ställas högre, ån sysslans vikt och betydelse
kräfva.

Då kommittén med denna uppfattning utarbetat sitt aflöningsförslag
för fångvårdsstaten, har för åtnjutande af däri upptagna förmåner förutsatts
såsom villkor, att direktör, kamrerare och assistent, som utnämnas
till dylik befattning, efter det den blifvande staten trädt i tillämpning,
skola hafva aflagt godkänd afgångsexamen från högre allmänt läroverk,
krigsskola eller tekniskt läroverk eller annan därmed jämförlig examen.
Lägre kunskapsprof, såsom realskoleexamen, anser kommittén icke för dessa
befattningar tillfyllestgörande, då desamma äro af maktpåliggande art och

197

särskild! hvad direktörstjänsterna beträffar i många afseenden kräfva den
förmåga af urskillning och de insikter, som nyssnämnda högre examina
afse att bibringa. I sistnämnda hänseende bör ock beträffande assistentbefattningarna
uppmärksammas, att direktörerna väl i allmänhet komma att
rekryteras från assistenternas grupp.

Hvad åter angår skollärarbefattningarna, antogos till dessa, i början
af deras införande inom fångvården, personer, som aflagt folkskollärarexamen.
Sedermera har det emellertid blifvit vanligt att fordra minst
afgångsexamen från högre allmänt läroverk af den, som skall erhålla
förordnande att uppehålla dylik befattning. Ofta har det lyckats att
oaktadt arfvodets mindre betydande belopp erhålla akademiskt bildade
män, som sedan utnämnts till föreståndare vid länsfängelse eller kronohäkte.
Denna anordning har, efter hvad fångvårdssällskapet framhållit, visat sig
särdeles välgörande, då därigenom icke blott erfarenhet i fångbehandling
kommit fångvården till godo utan icke sällan jämväl en högre bildning.

Utan att bestrida önskvärdheten häraf, att skollärarbefattningarna,
därest så ske kan, besättas med personer af högre bildning, har dock kommittén
vid uppgörande af sitt aflöningsförslag ansett sig icke kunna uppställa
högre kunskapsprof än vanlig folkskollärarexamen såsom kompetensvillkor
för ifrågavarande skollärarbefattningar. Detta bör naturligtvis icke
lägga hinder i vägen för vederbörande myndighet att hädanefter såsom
hittills till befattningarna antaga personer, som, med lämplighet i öfri«-t,
aflagt högre kunskapsprof.

Gifvetvis må äfven i allmänhet vid meriters pröfning afseende fästas
såväl å aflagda högre examina utöfver de för kompetensen föreskrifna som
ock å tjänsteåren inom fångvården.

För kronohäktenas föreståndare anser kommittén icke särskilda kunskapsfordringar
böra uppställas. Genomgången fullständig folkskolekurs
eller därmed jämförlig skolbildning torde få anses tillräcklig, då det gäller
att under tillsyn af Konungens befallningshafvande eller dess ombud förvalta
ett häkte med fåtalig fångbesättning. Härigenom beredes, såsom ofvan antydts,
möjlighet för den duglige bevakningsrnannen att arbeta sig upp till
en mera själfständig befattning, som kan efter längre tjänstetid tilldelas
honom.

Aflöning.

198

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att vid utfärdande af nya instruktions- eller reglementsbestämmelser
för fångvårdsanstalterna måtte i
fråga om kompetensvillkor för vederbörande tjänstemän intagas
föreskrifter i öfverensstämmelse med de af kommittén
ofvan uttalade åsikter.

Vid afgifvande af förslag till aflöning för den tjänstemannapersonal,
som synts kommittén böra anställas vid de särskilda fångvårdsanstalterna,
har kommittén haft till ledning de af svenska fångvårdssällskapet och af
fångvårdsstyrelsen afgifna löneförslagen, jämförda med nu gällande stater.

Centralfängelset å Långholmen och tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
skulle hvar för sig i sin art förblifva de främsta och viktigaste i landet,
hvarför aflöningarna torde böra därefter bestämmas.

1 betydelse närmast efter nyssnämnda två fångvårdsanstalter komma
öfriga centralfängelser. Efter dem följa tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona,
Norrköping och Landskrona samt straffängelserna. I fråga om predikanterna
synes olikhet i aflöningssatserna böra iakttagas mellan de större och de
mindre straffängelserna, beroende å det mindre fångantalet vid de senare.

Krön ohäktenas olika storlek och betydenhet hafva föranledt deras
uppdelning i aflöningshänseende i två grupper.

Med tillämpning af hvad sålunda anförts har kommittén ansett sig
böra framlägga sitt förslag till aflöningsstat.

Aflöningarna till direktörer, kamrerare, assistenter och föreståndare
för kronohäkten hafva fördelats i lön och tjänstgöringspenningar, hvartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena efter fem och det andra
efter tio års väl vitsordad tjänstgöring.

Hvad pastorer och predikanter angår, kunna de icke inom fångvården
ernå med pensionsrätt förenad anställning. Aflöningen till dem
bör fördenskull utgå såsom arfvode, i följd hvaraf de ock synas böra erhålla
allenast förordnande tills vidare, men ej konstitutorial å befattningen.

Arfvodena till de under benämning pastorer upptagna prästmännen
hafva emellertid i kommitténs förslag uppdelats så, att en del må anses

199

såsom tjänstgöringspenningar. På de af fångvårdsstyrelsen anförda skäl
skulle pastorerna fortfarande kunna komma i åtnjutande af allenast ett
ålderstillägg. Ifrågavarande tjänster böra icke betraktas såsom anställningar
för innehafvarnas återstående lefnadstid, utan böra efter ett antal år, innan
ännu krafterna utslitits i fångvårdsarbetet, utbytas mot kyrkliga befattningar
af annan art. Aflöningarna böra emellertid sättas i förhållande till sysslans
beskaffenhet och den därför erforderliga högre utbildningen. Olägenheten
att nödgas vid fångvården hafva kvar en pastor, hvars intresse slappats
med tilltagande år och som icke ens vid hög ålder kunde berättigas till
pension, torde kunna förekommas, om, såsom förut antydts, konstitutorial
icke meddelas ifrågavarande tjänstemän, utan allenast förordnande.

Predikanterna vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona och vid strafffängelserna
hafva icke ansetts kunna föreslås till erhållande af ålderstillägg,
då deras befattningar vid fångvården äro att betrakta såsom bisysslor.

Äfven för skollärarpersonalen har af skäl, som i det följande
vidare utvecklas, aflöningen upptagits såsom arfvode, hvaraf en del emellertid
skulle anses såsom tjänstgöringspenningar.

I de föreslagna aflöningarna skulle ingå ersättning för samtliga de
till tjänsterna hörande åligganden, i följd hvaraf alla för närvarande medgifna
extra arfvoden till tjänstemännen, såsom hästlega, tillsyningsmansarfvode,
m. m., skulle bortfalla.

Vid upprättande af löneförslaget i hvad direktörerna angår, har Direktörer.
kommittén för att vinna en utgångspunkt först sökt för sig klargöra,
hvilka löneförmåner kunde motsvara de å straffängelsernas föreståndare
ställda fordringarna på duglighet, arbetsförmåga och insikter.

Kommittén har därvid funnit de af fångvårdsstyrelsen för de
större straffängelsernas föreståndare föreslagna aflöningssiffrorna något för
höga, i det att enligt styrelsens förslag slutaflöningen med inberäknande af
de båda ålderstilläggen skulle uppgå till 5,500 kronor. Däremot har kommittén
ansett den aflöning, som af styrelsen föreslagits för direktörerna
vid de mindre straffängelserna (af styrelsen benämnda reservstraffängelser),
vara till slutsumman lämpligt afvägd. Och då kommittén af skäl, som antydts
å sid. 195, funnit aflöningen böra sättas lika för samtliga straffängel 2040/o8.

Lönereglering skommitténs bet. XVII. 26

200

sers direktörer, har kommittén velat föreslå, att till nämnda direktörer må utgå
en aflöning af 4,000 kronor, hvaraf 2,700 såsom lön och 1,300 såsom tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg till lönen, hvardera å 500 kronor.

Vid bestämmandet af lönen i förhållande till tjänstgöringspenningarna
har kommittén ansett hänsyn böra tagas därtill, att ifrågavarande
tjänstemän åtnjuta fri bostad jämte bränsle, utan att dock denna förmån, lika
litet som tjänstgöringspenningarna, får beräknas såsom underlag för pension.

Den sålunda för direktörerna vid straffängelserna föreslagna aflöningen
har ansetts böra tillkomma jämväl direktörerna vid tvångsarbetsanstalterna
i Karlskrona, Norrköping och Landskrona, hvilkas arbete och ansvar äro
att ungefärligen jämnställa med de förres.

Beträffande aflöningen till öfriga direktörer måste, enligt kommitténs
uppfattning, direktörerna vid centralfängelserna å Härianda och i Härnösand
på grund af anstalternas omfattning anses komma att utföra ett arbete
och bära ett ansvar, större än direktörernas vid straffängelserna men
dock ej fullt motsvarande direktörernas å Långholmen och å Svartsjö.
I betraktande häraf har kommittén ansett aflöningen böra så afvägas, att
direktörerna vid förstnämnda två central fängelser få 500 kronor och direktörerna
å Långholmen och Svartsjö 1,000 kronor mera än direktörerna vid
straffängelserna. Härvid har emellertid, hvad de båda sistnämnda direktörerna
angår, den största ökningen lagts å tjänstgöringspenningarna, särskildt
i betraktande däraf att samtliga direktörer synts böra erhålla ungefär
samma pensionsbelopp.

Kommittén hemställer,

att begynnelseaflöningen må bestämmas
för direktörerna vid centralfängelset å Långholmen
och tvåvgsarbetsanstalten å Svartsjö till 5,000 kronor,
däraf 3,000 i lön och 2,000 i tjänstgöring spenningar,
för direktörerna vid centralfängelserna å Härianda
och i Härnösand till 4,500 kronor, däraf 3,000 i lön
och 1,500 i tjänstgöring spenningar,

för direktörerna vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona,
Norrköping och Landskrona samt vid alla straff -

201

fängelser till 4,000 kronor, däraf 2,700 i lön och 1,300
i tjänstgöring spenning ar, samt

att till ofvanberörda begynnelseajlöning skola för
samtliga direktörer kunna, under stadgade villkor, komma
tvä ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter
fem och tio år.

Den reglering, som år 1901 vidtogs beträffande kamrerarnas aflö- Kamrerare.
ningsförmåner, afsåg delvis att godtgöra dem för de extra inkomster i
form af afskrifnings- och utminuteringsprocent, som de förut uppburit.

De fingo fördenskull genom regleringen mindre förhöjning i aflöning än
under nuvarande förhållanden synes böra tillkomma dem.

Kommittén har dock icke kunnat helt biträda fångvårdsstyrelsens
förslag beträffande ifrågavarande tjänstemän. Kamrerarnas åligganden,
ehuru i allmänhet mera maktpåliggande och kräfvande än assistenternas
vid centralfängelser, kunna dock icke anses i så väsentlig grad skilja
sig från dessa sistnämndas åligganden, att en alltför stor olikhet i
aflöningsförinåner bör ifrågakomma. Med hänsyn likväl i viss mån därtill,
att kamrerartjänsterna icke i allmänhet lämna innehafvarna tillfälle till
befordran, har kommittén ansett sig böra föreslå aflöningen för kamrerarna
vid centralfängelset å Långholmen och tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö till 4,000 kronor, däraf 2,700 lön och 1,300 tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt för kamrerarna
vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona och Norrköping till 3,500
kronor, däraf 2,300 lön och 1,200 tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg,
likaledes å 500 kronor hvartdera.

Aflöningen till de båda förstnämnda kamrerarna har satts 500 kronor
högre än till de öfriga med hänsyn till de större arbetskraf, som ställas å dem.

Vid Långholmen åtnjuter kamreraren för närvarande, jämte aflöningen vid
centralfängelset, såsom redogörare vid kronohäktet 500 kronor och för ökade
bestyr med arbetsdriften ytterligare högst 500 kronor. Dessa göromål
skulle utan särskild godtgörelse fortfarande åligga honom. Vid Svartsjö tillkommer
för kamreraren en kräfvande förrådsförvaltning, hvilken än mer
måste ökas, sedan jordbruket nått vidare utveckling.

202

Assistenter.

Kommittén hemställer,

att begynnelseaflöningen må bestämmas
för Tcamrerarna vid centralfängelset å Långholmen
och tvängsarbetsanstalten ä Svartsjö till 4,000 kronor,
däraf 2,700 i lön och 1,300 i tjänstg öring spenning ar,
för kamrerarna vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona
och Norrköping till 3,500 kronor, däraf 2,300 i
lön och 1,200 i tjänstg öring spenning ar, samt

att till of vanberör da begynnelseaflöning skola för
samtliga kamrerare kunna, under stadgade villkor, komma
två ålder stillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter
fem och tio år.

För assistenterna har kommittén ansett aflöningen böra sättas olika,
allt efter de större eller mindre arbetskraf, som ställas å dem vid olika
anstalter; och har kommittén i sådant afseende funnit sig böra föreslå
tre lönegrader och ej såsom fångvårdsstyrelsen endast två.

Vid straffangelse komma assistentens hufvudsakliga göromål att ägnas
åt medelsförvaltningen samt förande af räkenskaper, hvarjämte han har att
vara direktören behjälplig vid fängelsets skötsel. Då vid 1907 års riksdag
aflöningar beviljades till assistenter vid vissa fängelser, bland dem
vid två i kommitténs förslag såsom straffängelser upptagna anstalter,
fastställdes aflöningen till 2,100 kronor, däraf 1,200 lön och 900 tjänstgöringspenningar,
hvartill kunde komma två ålderstillägg, hvartdera å 200
kronor. Kommittén, som funnit erfarenheten bekräfta lämpligheten af
den då träffade tjänsteanordningen, anser ock med fästadt afseende därå,
att ifrågavarande platser böra betraktas såsom öfvergångstjänster, de af
Riksdagen provisoriskt bestämda löneförmånerna i hufvudsak väl afpassade
för assistenter vid straffängelser. Allenast i fråga om dessas
ålderstillägg har kommittén, som för befattningshafvande af lägre kompetens
föreslår sådana till belopp af 200 kronor för hvarje ålderstillägg,
ansett en höjning böra göras; och hafva ålderstilläggen föreslagits till 400
kronor hvartdera.

203

Den sålunda för assistenter vid straffängelser föreslagna aflöningen
torde böra bestämmas jämväl för assistenterna vid tvångsarbetsanstalterna,
med undantag för den ene assistenten å Svartsjö- ''

Såsom förut framhållits, skulle vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona
kamrerare icke vidare finnas, utan dennes göromål öfvertagas af assistent, hvilken
där finge samma tjänsteåligganden äfven i öfrigt som assistenter vid strafffängelser.
Vid de tvångsarbetsanstalter åter, där kamrerare bibehållas, skulle
assistenternas göromål icke komma att innefatta skötandet af räkenskaperna.
I Karlskrona skulle assistenten få till hufvudsakligt åliggande att biträda vid
ledningen af arbetsdriften och i Norrköping att, jämte nuvarande bevakningsbefälhafvarens
tjänstegöromål, bestrida närmaste tillsynen öfver kronohäktet
och handhafva dess expedition. Den assistent å Svartsjö, som af
kommittén ansetts böra tillerkännas samma löneförmåner som assistenter
vid straflä-ngelser, skulle i staten uppföras såsom jordbruksledare.

Vid centralfängelserna å Härianda och i Härnösand har erfarenheten
numera visat, att den å assistenterna hvilande arbetsmängden är synner*
ligen stor. Arbetsdriften och den lifliga omsättningen af fångar vålla nämligen
vidlyftig räkenskaps- och rullföring, som torde afsevärdt öfvergå den vid
straflfängelserna. Kommittén har därför ansett sig höra föreslå en höjning
af aflöningen för assistenterna vid nyssnämnda centralfängelser. Beloppet
föreslås till 2,600 kronor, däraf 1,600 lön och 1,000 tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor.

Beträffande de tre assistenterna vid Långholmen skulle, efter
hvad redan antydts, en af dem öfvertaga närmaste tillsynen af kronohäktet
därstädes och handhafva dess expedition, en sköta nuvarande
bevakningsbefälhafvarens göromål och tillika biträda direktören vid centralfängelseafdelningens
expedition samt slutligen den tredje vara arbetsföreståndare.
Alla dessa assistenters sysslor äro af stor betydelse och kräfva
framstående förmåga. Deras aflöning synes därför böra sättas till 3,000
kronor, däraf 1,900 lön och 1,100 tjänstgöringspenningar, hvartill skulle
kunna komma ålderstillägg såsom för öfriga assistenter.

Hvad sålunda föreslagits för assistenterna å Långholmen anser
kommittén böra gälla äfven för den å Svartsjö anställda assistent, som
skulle aflösa bevakningsbefälhafvaren därstädes i hans fordrande befattning.

204

Präster.

Kommittén hemställer,

att begynnelseaflöningen må bestämmas
för assistenterna vid centralfängelset ä Långholmen
och en af assistenterna vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
till 3,000 kronor, däraf 1,900 i lön och 1,100 i tjänstgör
ing Svenning ar,

för assistenterna vid centralfängelserna ä Härianda
och i Härnösand till 2,600 kronor, däraf 1,600 i lön
och 1,000 i tjänstgöring spenning ar,

för assistenter vid straffängelser och vid tvångsarbetsanstalterna
i Karlskrona, Norrköping och Landskrona
samt för den vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö såsom
jordbruksledare anställda assistenten till 2,100 kronor,
däraf 1,200 i lön och 900 i tjänstgöring spenning ar, samt
att till ofvanberörda begynnelseaflöning skola för
samtliga assistenter kunna, under stadgade villkor, komma
två ålderstillägg till lönen, hvardera å 400 kronor, efter
fem och tio år.

Då kommittén härefter öfvergår till frågan om prästernas aflöning,
förutskickas den erinran, att vid centralfängelserna och tvångsarbetsanstalterna
pastorer och predikanter för närvarande icke äga att med sin anställning
i fångvården förena annan aflönad befattning. Dessa bestämmelser
böra fortfarande gälla för de prästmän, som i kommitténs förslag
upptagits såsom pastorer.

Vidare erinras, att lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension, jämlikt bestämmelsen i § 2, icke äger
tillämpning i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig. Det
är ock med särskilt afseende därå som, enligt hvad redan är antydt,
aflöningen till fängelsepastorerna ansetts böra i staten uppföras allenast
såsom arfvoden.

Redan i sin underdåniga skrifvelse den 18 november 1873 med
förslag till nya aflöningsstater uttalade fångvårdsstyrelsen, att framgången

205

af hvarje reform till fångarnas moraliska förbättring ytterst syntes
bero på religionslärarnas nit och förmåga. Det vore därför af synnerlig
vikt, att fångpredikantsbeställningarna blefve eftersökta af lämpliga
personer och beredde sina innehafvare en från ekonomiska bekymmer fri
bärgning.

Sedan nämnda tid har cellstraffet i betydligt större utsträckning
kommit i användning. Därmed har själasörjarnas arbete blifvit i afsevärd
mån ökadt och samtidigt mer ansträngande, då hvarje enskild fånge måste
i cellen besökas och erhålla religiös vård. Vidare har vikten af de frigifnas
omhändertagande och stödjande vunnit alltmer beaktande; och har
arbetet för detta samhällsnyttiga ändamål i väsentlig grad blifvit ett
fångpredikanternas åliggande. Särskild! i hufvudstaden och öfriga större
städer tager denna uppgift deras tid och omtanke i anspråk.

Vid centralfängelset å Långholmen synes, med hänsyn till ofvanberörda
förhållanden äfvensom till det stora fångantalet och till fängelsets
belägenhet i Stockholm, arfvode! böra bestämmas för förste pastorn till

4,000 och för andre pastorn till 3,500 kronor, jämte ett ålderstillägg för
hvardera å 500 kronor efter fem år. Af arfvode! skulle för förste pastorn
1,300 och för andre pastorn 1,200 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

Enahanda arfvode, som för andre pastor vid Långholmen lärer
böra tillerkännas pastorerna vid tvångsarbetsanstaltema å Svartsjö och i
Karlskrona. Pastorn vid sistnämnda anstalt skulle nämligen utan särskild
ersättning tjänstgöra jämväl vid det i samma stad belägna, ganska betydande
straffängelset.

Vid centralfängelserna å Härianda och i Härnösand samt vid tvångsarbetsanstalten
i Norrköping torde pastorernas arfvoden böra utgöra
3,250 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år. Af arfvode!
skulle 1,150 kronor anses såsom tjänstgöringspenningar.

Predikanter vid större straffängelser äfvensom predikanten vid
tvångsarbetsanstalten i Landskrona torde böra åtnjuta arfvode af 1,500
kronor. Vid de mindre straffängelserna, i Uppsala, Karlstad, Västerås och
Falun, synas arfvodena till predikanter, såsom förut framhållits, kunna
sättas något lägre, och föreslås i sådant hänseende 1,200 kronor.

206

Skollärare.

Beträffande predikanter vid de fängelser, som i kommitténs förslag
upptagas såsom kronohäkten, torde höra erinras, att deras arfvoden äro
afsedda att utgå från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Kommittén hemställer,

att aflöningen må utgöra

för förste pastorn vid centralfängelset å Långholmen
arfvode af 4,000 kronor, hvartill kan komma
efter fem år ett ålder stillägg af 500 kronor, skolande
af arfvodet 1,300 kronor anses såsom tjänstgöring spenningar; för

andre pastorn vid centralfängelset å Långholmen
samt för pastorerna vid tvångsarbetsanstalterna å
Svartsjö och i Karlskrona arfvode af 3,500 kronor, hvartill
kan komma efter fem år ett ålderstillägg af 500
kronor, skolande af arfvodet 1,200 kronor anses såsom
tjänstg öring spenning ar;

för pastorerna vid centralfängelserna å Härianda
och i Härnösand samt vid tvång sarbetsanstalten i
Norrköping arfvode af 3,250 kronor, hvartill kan
komma efter fem år ett ålderstillägg af 500 kronor,
skolande af arfvodet 1,150 kronor anses såsom tjänstgöring
spenning ar ;

för predikanten vid. tv äng sarbetsanstalten i Landskrona
och för predikanter vid större straff äng elser arfvode
af 1,500 kronor; samt

för predikanter vid straff äng elserna i Uppsala,
Karlstad, Västerås och Falun arfvode af 1,200 kronor.

Då för skollärarna kompetensfordringarna inskränkts till folkskollärarexamen
och, i likhet med hvad för de prästerliga befattningarna framhållits,
det måste anses önskvärdt, att en skollärare vid fångvårdsanstalt icke
allt för länge bibehålies i den profvande befattningen utan, därest
han på grund af bristande kompetens icke kan vinna befordran till annan
fångvårdstjänst, beredes möjlighet att öfvergå till befattning vid folkskola,

207

har kommittén ansett nödigt, att för ifrågavarande skollärare så ordnas,
att tjänstårsberäkning och pensionsrätt såsom folkskollärare komma dem
till godo.

För ändamålet synas föreskrifter lämpligen böra meddelas i öfverensstämmelse
med hvad som stadgats genom kungl. kungörelsen den 28
juni 1907 angående delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för
vissa lärartjänster vid folkskoleseminariernas öfningsskolor.

Genom nämnda kungörelse är förordnadt, att hvarje folkskoleseminarium
må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning, för hvar och en af de vid
den med seminariet förenade öfningsskolan befintliga lärartjänster, hvilka
skola uppehållas af examinerade manliga eller kvinnliga folkskollärare,
erhålla delaktighet i pensionsinrättningen efter det högsta lönebelopp,
hvaraf den lärare, som innehar tjänsten, på grund af tjänsteålder, enligt
gällande författning äger att komma i åtnjutande, dock att pension för
ifrågavarande lärare må bestämmas till högst två tredjedelar af tjänsten
åtföljande lön jämte ålderstillägg.

Lärarens afgift till pensionsinrättningen uttages genom afdrag å hans
aflöning.

Examinerad folkskollärare, som efter vederbörligt förordnande bestridt
eller kommer att bestrida sådan lärarbefattning vid öfningsskola,
äger att för åtnjutande af pension från pensionsinrättningen räkna hela
den tid, han i nämnda egenskap tjänstgjort, såsom ordinarie tjänstår.

Med afseende å skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa gäller hvad som är föreskrifvet angående
folkskollärare.

Om i öfverensstämmelse därmed varder förordnadt beträffande skollärarna
vid fångvårdsanstalter, bör tydligen aflöningen till dem uppföras såsom
arfvode, i enlighet med hvad jämväl lärer vara iakttaget i fråga om lärarna
vid ofvannämnda öfningsskolor.

Däraf fölier, att, i händelse annan än examinerad folkskollärare
anställes såsom skollärare i fångvårdens tjänst, sådan befattningshafvande

204%8. Lönereglering skommitténs bet. XVII. 27

208

såsom hittills blir i saknad af pensionsrätt, intill dess han må varda befordrad
till annan fångvårdstjänst, med hvilken sådan rätt är förenad.

Aflöningen för skollärarna vid fångvårdsanstalter har synts kommittén
böra sättas i förhållande till den kompetensfordran, som ofvan ifrågaställts
för befattningarna, eller folkskollärarexamen. I betraktande af de
löneförmåner, folkskollärare i de större städerna åtnjuta, har kommittén
fördenskull funnit sig böra för ifrågavarande befattningar föreslå ett arfvode
af 2,100 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera å 200 kronor,
efter fem och tio år. Af arfvodet skulle 900 kronor anses såsom tjänstgöringspenningar.

Dessa belopp öfverensstämma med hvad kommittén föreslår för de
mindre, i ordinarie stat upptagna kronohäktenas föreståndare. Att sätta
aflöningen för skollärarna lägre torde icke kunna anses med billighet öfverensstämmande.
Det måste nämligen tagas i betraktande, att ifrågavarande
lärare, i olikhet med andra sådana, skulle enligt kommitténs förslag
komma att åtnjuta endast en månads semesterledighet om året, äfvensom
att tillfälle för dem att genom enskild undervisning vinna några biinkomster
torde i de flesta fall vara uteslutet.

Skollärarinnan vid länsfängelset i Stockholm, hvilken för närvarande
från förslagsanslaget åtnjuter ett arfvode af 1,200 kronor jämte hyresersättning
200 kronor, har af kommittén uppförts å ordinarie staten med ett
arfvode af 1,500 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor,
efter fem och tio år. Af arfvodet skulle 500 kronor anses såsom tjänstgöringspenningar.

Därest centralfängelse för kvinnor kommer till stånd å annan ort, lärer,
såsom ofvan påpekats, ifrågavarande lärarinna lämpligen kunna dit öfverflyttas.

Kommittén hemställer,

att till de i fångvårdens tjänst anställda manliga
skollärarna må utgå ett arfvode af 2,100 kronor, hvartill
kunna komma två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor,
efter fem och tio år, skolande af arfvodet 900 kronor anses
såsom tjänstgöring spenning ar; samt

209

att till ofvannämnda skollärarinna må utgå ett
arfvode af 1,500 kronor, hvartill kunna komma två
ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor, efter fem och tio år,
skolande af arfvodet 500 kronor anses såsom tjänstgöring
spenning ar.

Beträffande kronohäktenas föreståndare erinras, att dessa häkten med Förestånhänsyn
till storlek och betydenhet fördelats i två grupper. kronohäkten.

För eu person, som vunnit befordran till den ställning, en befattning
såsom föreståndare vid kronohäkte innebär, låter icke helt sig göra att frånse
de i viss mån större anspråk, som i socialt hänseende ställas på honom. Den
honom tilldelade tjänstebostaden medför äfven en del kostnader utöfver dem,
som mindre lägenheter kräfva. Med hänsyn härtill har kommittén funnit
aflöningen icke böra sättas lägre än den Riksdagen år 1907 bestämde för
assistenter.

Vid häktena i den lägre gruppen, de i Norrtälje, Karlshamn, Varberg,
Uddevalla, Hudiksvall, Haparanda och Pajala, synes aflöningen böra
bestämmas i full likhet med hvad sålunda medgafs assistenter eller till
2,100 kronor, däraf 1,200 lön och 900 tjänstgöringspenningar, jämte två
ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor.

Vid häktena i den öfre gruppen åter, nämligen de i Nyköping,
Västervik, Visby, Ystad, Halmstad, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå,
torde aflöningen böra sättas något därutöfver. För föreståndarna vid dessa
häkten har kommittén ansett sig böra föreslå 2,600 kronor, däraf 1,600
lön och 1,000 tjänstgöringspenningar, hvartill skulle kunna komma två
ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor.

Kommittén hemställer,

att aflöningen må bestämmas
för föreståndare vid kronoliäktena i Nyköping,
Västervik, Visby, Ystad, Halmstad, Sundsvall, Östersund,
Umeå och Luleå till 2,600 kronor, däraf 1,600 i lön
och 1,000 i tjänstgöringspenningar, hvartill skola kunna

210

komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor,
efter fem och tio är; samt

för föreståndare vid kronohäktena i Norrtälje,
Karlshamn, Varberg, Uddevalla, Hudiksvall, Haparanda
och Pajala till 2,100 kronor, däraf 1,200 i lön och .900 i
tjänstgöring spenning ar, hvartill skola kunna komma två
ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter
fem och tio år.

Till ofvanberörda aflöningar för tjänstemän vid fångvårdsanstalterna
skulle komma fri bostad och bränsle eller ersättning därför för samtliga
befattningshafvandena utom för predikanterna vid straffängelserna och
tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Kommittén har upprättat en tabellarisk sammanställning af aflöningar
till vederbörande tjänstemän vid fångvårdsstaten enligt nu gällande
stat och bestämmelser, enligt svenska fångvårdssällskapets och fångvårdsstyrelsens
förslag i september 1907 samt enligt kommitténs förslag.
Denna tabell, i hvilken jämväl angifvas de högsta pensionsbeloppen för
närvarande och enligt de nämnda förslagen, finnes intagen bland bilagorna
till detta betänkande.

B) Bevakningspersonalen.

Genom den vid 1907 års riksdag antagna lönestaten för ordinarie
bevakningspersonal vid fångvårdsanstalterna har nämnda personal
tillerkänts aflöningsförmåner, som synas kommittén i hufvudsak afpassade
efter de större anspråk och de ökade lefnadskostnader, som senare
år medfört.

Sålunda hafva fanjunkare och vaktmästare tillerkänts i begynnelseaflöning
1,400 kronor, underofficerare och förste vaktkonstaplar 1,250
kronor, vaktkonstaplar 1,100 kronor, vaktfruar 900 kronor, första vaktkvinnan
vid länsfängelset i Stockholm och vaktkvinnorna vid de centrala

211

fångvårdsanstalterna för kvinnor 800 kronor samt öfriga vaktkvinnor
700 kronor. Därtill komma för den manliga bevakningspersonalen två
ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, jämte beklädnadsersättning 100
kronor, samt för den kvinnliga personalen två ålderstillägg, hvartdera å
75 kronor.

Med undantag af manlig vaktbetjänt, hvilken icke är och ej heller
varit gift, åtnjuta samtliga dessa befattningshafvande fri bostad och vedbrand
eller ersättning därför.

Vid tillämpningen af nämnda stat har emellertid viss olägenhet framträdt
i följd däraf att en underofficer eller förste vaktkonstapel, som intjänat
två ålderstillägg, åtnjuter 50 kronor högre totalaflöning än en fanjunkare
eller vaktmästare, som ännu ej intjänat ålderstillägg, likasom äfven en vaktkonstapel
under enahanda förhållanden aflönas med 50 kronor mera än en
underofficer eller förste vaktkonstapel utan ålderstillägg.

För befattningshafvande, tillhörande nyssnämnda kategorier, har den
gradering, som framträder i aflöningens olika storlek, visat sig inverka
å uppfattningen om tjänsternas värde, så att innehafvare af en lägre befattning
haft svårt att finna sig underordnad den i tjänsteställning högre
förmannen, som åtnjutit mindre aflöning.

Till undvikande af den olägenhet, som otvifvelaktigt ligger däri,
samt af nedan angifna skäl i öfrigt har kommittén ansett sig böra tillstyrka
en höjning af 100 kronor till fanjunkare och vaktmästare, i kommitténs
förslag benämnda öfverkonstaplar, och af 50 kronor till underofficerare
och förste vaktkonstaplar, de bägge sistnämnda kategorierna i
förslaget sammanförda såsom förste vaktkonstaplar.

I sammanhang härmed har kommittén funnit sig böra omnämna, att
Kungl. Maj:t, på framställning af fångvårdsstyrelsen, den 14 augusti 1908
förklarat, att frågan om och på hvad sätt åt vaktbetjänte bör beredas ersättning
för minskade löneförmåner vid förordnande å högre tjänst lämpligen
bör i hvarje särskildt fall underställas Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande.
Från dylika detaljfrågor skulle Kungl. Maj:t befrias genom antagandet af
kommitténs förslag i förenämnda hänseende.

Den föreslagna höjningen har synts böra läggas å tjänstgöringspenningarna,
hvarigenom ernås, att ingen rubbning sker i pensionsbeloppen.

212

Öfverkonstaplar skulle enligt ett af kommittén gjordt öfverslag
finnas anställda för själfva bevakningstjänsten till ett antal af 10, nämligen
1 vid hvart och ett af centralfängelserna å Långholmen, å Härianda
och i Malmö samt de straffängelser, där assistenter icke skulle finnas, 2 vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö och 1 vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona.

Vid de centrala anstalter, där bevakningsbefälhafvarens befattning
enligt kommitténs förslag utbytts mot assistenttjänst med delvis andra
göromål, blifver tydligen arbetet för öfverkonstaplarna mer ansvarsfullt, i
det att närmaste befälet öfver bevakningsstyrkan kommer att i ökadt mått
åligga dem.

I fråga om fängelset å Härianda må erinras, att den dit från
det förutvarande länsf ängelset i Göteborg öfverflyttade bevakningsbefälhafvartjänsten
kommer att indragas vid nuvarande tjänstinnehafvarens
afgång, hvarefter de med nämnda tjänst förenade skyldigheter tillfalla
öfverkonstapeln.

Vid de mindre straffängelserna kommer öfverkonstaplarnas arbete
att ökas, i den mån dessa fängelser tagas i vidsträcktare användning för
arbetsdriften, enär direktörerna vid densammas ledning samt för bokföringen
m. m. måste påräkna biträde af öfverkonstaplarna, som här i viss
mån ersätta assistenter.

Jämte de öfverkonstaplar, som nu omnämnts, hafva i sådan tjänsteställning
blifvit i kommitténs öfverslag upptagna 4 arbetsledare, däraf 3
å Långholmen och 1 å Svartsjö. Den förmånligare ställning och den
högre aflöning, som sålunda åt dem beredas, gifva större möjlighet att
för arbetsledningen bibehålla eller vinna fullt lämpliga personer.

Vid de med assistenter försedda straffängelserna skulle förste vaktkonstaplarna
intaga de förutvarande vaktmästarnas plats, med bibehållande af
flera bland dessas mest maktpåliggande arbeten utöfver själfva bevakningstjänsten.

Genom att såsom förste vaktkonstaplar upptaga 10 arbetsledare beredes
för dessa en förmån, utan hvilken de för dem afsedda platserna icke
skulle kunna besättas med lika goda krafter.

213

Kommitténs förslag är afsedt att i skälig man tillgodose de af underbefälet
vid fångvårdsanstalterna vid flera tillfällen och särskild! genom
fångvård sm annaförbundets underdåniga framställning den 11 november
1908 framburna önskemål.

Med den af kommittén föreslagna höjningen torde för fångvården
kunna förvärfvas dugande personer, från hvilkas krets jämväl föreståndarbefattningarna
vid kronohäktena må kunna tillfredsställande besättas.
Genom förslaget vinnes dessutom, att de aflöningstillägg bortfalla, som,
enligt Riksdagens medgifvande, vid befordran till högre tjänstegrad utgått
till den befattningshafvande inom bevakningspersonalen, som i förra befattningen
på grund af intjänade ålderstillägg uppburit aflöning till större
belopp än honom omedelbart tillkommer i den nya tjänstegraden.

Vaktkonstaplarna, torde böra bibehållas vid denna sin benämning.
Någon ändring i de från och med år 1908 gällande aflöningssatser har
icke ansetts af förhållandena påkallad för vaktkonstaplarna.

De vaktkonstaplar, som, enligt hvad kommittén inhämtat, komma
att vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö användas för jordbruket och som
kommittén beräknat till ett antal af 20, hafva i kommitténs förslag upptagits
såsom vaktkonstaplar och jordbruk sförmän för att därmed angifva
skyldigheten för dessa att ej blott utöfva bevakning utan äfven deltaga i
jordbruksarbetet, likasom vaktkonstaplar i allmänhet hafva att deltaga
jämväl i arbetsledningen.

Äfven i fråga om den kvinnliga bevakningspersonalen har kommittén
ansett någon jämkning i aflöningsbestämmelserna önsklig.

Såsom ofvan angifvits, äger sådan skillnad i lönehänseende rum
emellan de centrala fångvårdsanstalterna för kvinnor och öfriga anstalter,
att vaktkvinnorna vid de förra åtnjuta 100 kronor högre aflöning.

Fångvårdsstyrelsen har numera, genom cirkulär den 26 juni 1908,
förordnat, att vaktkvinna vid länsfängelse eller kronohäkte, i den mån förhållandena
sådant medgifva, skall biträda med de göromål i köket, som
fängelseföreståndaren finner lämpligen böra åt henne uppdragas, äfvensom
med andra inom fängelset förefallande sysslor, som utan intrång å vakttjänstgöringen
kunna vid sidan däraf utföras af henne.

214

Därigenom hafva vaktkvinnornas hela arbetstid tagits i användning
för fångvårdens räkning äfven vid de anstalter, där deras aflöning för
närvarande är lägre. Då vid sådant förhållande grunden till olikhet i lönehänseende
bortfallit, har kommittén ansett aflöningen till samtliga vaktkvinnor
böra bestämmas i enlighet med hvad nuvarande stat medgifver för
vaktkvinnorna vid de centrala fångvårdsanstalterna för kvinnor.

Med hänvisning till hvad kommittén ofvan anfört rörande förhållandet
mellan aflöningarna för den manliga bevakningspersonalen vid
högre och lägre tjänstegrad samt om inverkan däraf vid befordran, har
kommittén ansett sig böra föreslå, att, enär enligt gällande stat vid de centrala
fångvårdsanstalterna för kvinnor jämväl vaktkvinna, som intjänat
två ålderstillägg, åtnjuter 50 kronor högre lön än vaktfru utan ålderstillägg,
aflöningen för vaktfru måtte höjas med ett belopp af 50 kronor
att tilläggas tjänstgöringspenningarna.

Första vaktkvinnan vid länsfängelset i Stockholm har i kommitténs
förslag blifvit ersatt med en vaktfru.

Utöfver hvad ofvan anförts, har kommittén icke ansett omständigheter
hafva förekommit, som böra föranleda höjning af de aflöningar,
hvilka så sent som år 1907 af Riksdagen reglerats.

Däremot har kommittén ansett skäl förefinnas att från förslagsstaten
öfverflytta till ordinarie stat ett antal af den för egentliga bevakningstjänsten
och för arbetsdriften erforderliga personal.

I nu gällande ordinarie stat äro uppförda 4 fanjunkare, 17 vaktmästare,
45 underofficerare eller förste vaktkonstaplar, 386 vaktkonstaplar,
4 vaktfruar, 1 första vaktkvinna, 18 vaktkvinnor vid centralanstalter
för kvinnliga fångar samt 35 vaktkvinnor vid länsfängelserna och kronohäktena.

Därjämte äro å förslagsstaten uppförda 5 vaktmästare jämte 3 lika
aflönade arbetsledare, 3 underofficerare jämte 2 lika aflönade arbetsledare,
54 vaktkonstaplar i bevakningstjänst och 20 för arbetsdriften, 2 vaktfruar
för arbetsdriften samt 8 vaktkvinnor, däraf 2 vid centralanstalt, bland
dem den ena för arbetsledningen, hvartill komma 20 kokerskor.

215

Det kan, enligt kommitténs mening, icke vara fördelaktigt för fångvården,
att ett så stort antal eller mer än 20 procent af den till fast tjänstgöring
indelade, i tjänsten fullt upptagna bevakningspersonalen sålunda
intager extra ordinarie ställning.

Gifvetvis möter därigenom svårighet att för bevakningstjänst eller
arbetsledning inom fångvården från andra banor förvärfva passande personer,
då dem icke kan erbjudas visshet att inom lämplig tid befordras
till ordinarie plats. Såsom förhållandena för närvarande gestalta sig,

måste de nämligen ända till fyra å fem år och ej sällan därutöfver vänta
på dylik befordran.

Efter det att den föreslagna omorganisationen till fullo genomförts,
skulle, enligt af kommittén verkställd beräkning, vid samtliga fångvårdsanstalter
erfordras för den egentliga bevakningstjänsten 10 öfverkonstaplar,
41 förste vaktkonstaplar, 398 vaktkonstaplar (af hvilka 20 tillika jordbruksförmän),
2 vaktfruar och 51 vaktkvinnor samt för arbetsdriften 4
öfverkonstaplar, 10 förste vaktkonstaplar, 40 vaktkonstaplar, 4 vaktfruar
och 6 vaktkvinnor eller tillhopa 14 öfverkonstaplar, Öl förste vaktkonstaplar,
. 438 vaktkonstaplar, 6 vaktfruar och 57 vaktkvinnor. I dessa
siffror ingår jämväl det antal befattningshafvande af nämnda grader, som
det tillämnade nya centralfängelset i Malmö anses påfordra.

Eu jämförelse emellan antalet nu anställda befattningshafvande och
antalet af dem, som anses erforderliga, gifver vid handen, att den föreslagna
omorganisationen skulle komma att medföra en icke oväsentlig
minskning af bevakningspersonalen. Då kommittén ansett sig böra förorda
en dylik inskränkning i bevakningspersonalens antal, har sådant
emellertid skett under den bestämda förutsättning, att nämnda personal
i regel må komma att användas för sitt egentliga ändamål och åtminstone
ej i den utsträckning som för närvarande tagas i anspråk för att biträda
med expeditionsgöromålen vid fångvårdsanstalterna. För ernående häraf
bär kommittén ansett sig böra i det följande hemställa om åtskilliga
förenklingar i arbetssätt m. in.

Den bevakningspersonal, som af kommittén beräknats såsom erforderlig,
utgör emellertid enligt kommitténs förmenande det minsta antal,
hvarmed bevakningstjänsten och arbetsdriften kunna fullt tillgodoses och

‘“/os- Löneregleringslcommitténs bet. XVII.

216

synes det därför kommittén, att detta antal lämpligen bör uppföras å ordinarie
stat med afräkning endast af så många, soin efter sitt antagande i fång
vårdens tjänst icke kunna anses tillräckligt pröfvade för erhållande af fast
anställning. I sådant hänseende har kommittén beräknat följande antal befattningshafvande
af nedannämnda tjänstegrader med aflöning å de olika
anslagen:

T j änstegrad.	Å bestämda anslaget (= å ordi-narie stat).	Å förslags-anslaget .(= å för-slagsstat).
	14	—
Förste vaktkonstaplar............	Öl	—
Vaktkonstaplar...............	409	29
	6
	50	7
Summa	5:10	36

Därvid hafva inräknats 12 vaktkonstapelsbefattningar, hvilka enligt
1905 års riksdagsbeslut komma att inrättas, i den mån de å ordinarie
stat uppförda fånggevaldigerna, hvilkas antal för närvarande uppgår till
21, afgå från tjänsten och de för dem anvisade lönemedlen blifva tillgängliga
för vaktkonstaplars aflönande.

& ° Då vederbörande ordinarie befattningshafvande numera själfva få

bidraga till sin pensionering, har äfven detta varit ett skäl för kommittén
att förorda ofvanberörda öfverflyttning från extra till ordinarie stat..

Med den af kommittén föreslagna fördelningen emellan ordinarie
och extra befattningshafvande beräknas en tid af minst 2 år åtgå, innan
den, som aflönas från förslagsanslaget, kan konstitueras och vinna ordinarie
anställning.

Utöfver de befattningshafvande, som i ofvanstående tabell upptagits
till aflöning från förslagsanslaget, måste emellertid en afsevärd reservpersonal
finnas tillgänglig att användas såsom vikarier för fast anställda.

Dessutom böra från samma anslag tills vidare aflönas föreståndarna
vid kronohäktena i Ängelholm, Svanesund, Skellefteå och Lycksele, för

217

“mrrda> d“ 1 SVaneS"Dd 00. ^

För forestandarna vid de två förstnämnda häktena, hvilka enligt nu
gäl ande stat uppbära vaktmästaraflöning, synas kommittén böra upptao-fs af

rX700°l tSfVt°nStapIare]ler M°° *“»• “00

lön °ch 700 såsom tjanstgörmgspenningar. Föreståndarna rid do båda aftåga
»Mena, hvilka nu uppbära allenast vaktkonstapelsaflöning, hafva synts böla
i “^ni"S8h“seendo likställas med förste vaktkonstaplar och sålundl åtnjuta
1,300 kronor, hvaraf 700 anses såsom lön och 600 såsom tjänstgöring
p mngar. amf lga hora tillika, såsom för närvarande, åtnjuta två åldcrs lagg,

hvardera a 100 kronor, äfvensom beklädnadsersättning af 100
kronor om året. ö u

Beträffande föreståndarna vid häktena i Skellefteå och Lycksele får
kommittén såsom skäl för den höjda aftal,igen särskild! anföra, afl, på
satt jämväl af dem framhållits i en till svenska fångvårdsmannaförbundet
m amnad skrift, nämnda befattningshafvande utan något biträde handafva
caval expedition som vakttjänstgöring samt sålunda hafva ett upp konftapd.

SOra Tteentli«“ «* uK>l™ fordringarna å eu vak ans!

1“ °!Vannänmda fyra befattninSar a"setts höra bibehållas å förslavsförn‘t“
• '' 1 "PPfiras_ 4 °i''dmarie stat, år föranledt häraf, att, såsom

ifrågasätt”™ S’l lfth”t 7b™*8 framtida behöflighet för kronan kan

som°7e 7 K u “ n I ‘ 8ket* med “dra 8märre

, IdU"f “ka °Ch KlSa'' iäIa «*» «• ifrågavarande i sinom tid
komma att nedläggas 1 sm nuvarande egenskap af kronohäkten.

»ost Tlllredn''"»e" af utspisningen besörjes vid de centrala fångvårdsanstaKerna
hufvudsakligen af gemensamhetsfångar. Vid cellfängelserna
åter dar endast enrumsfångar förvaras, kan - vare sig att dessa fängelser
i den föreslagna organisationen skulle komma att ingå såsom strafftngelser
ell r kronohäkten - liknande anordning i afseende å utspisning™ tilli
ning ej traffas utan åsidosättande af cellstraffets effektiva tillämpninv

af fasfanstäZ ner nw lft***™~* handhafvfs

t tast anställd eller tillfälligt anlitad tjänstepersonal.

218

Vid kronohäktena kunna emellertid såväl den kvinnliga vakthållningen
som tillredningen af maten handhafvas af samma person. Så sker
ock enligt fångvårdsstyrelsens föreskrift redan nu vid åtskilliga mindre
fängelser, i det att antingen vaktkvinnan sköter äfven kokerskegöromålen
eller, vid de minsta häktena, där kvinnliga fångar sällan förvaras, kokerskan
tillika vid förefallande behof har tillsyn öfver nämnda fångar.

Vid de cellfängelser, som i kommitténs förslag betecknas såsom
straffängelser, kunna däremot i allmänhet de båda befattningarna icke helt
förenas, utan måste jämte vaktkvinna äfven finnas särskild person anställd
för matlagningen.

Ur kostnadssynpunkt ställer sig tydligtvis förmånligast att för sistnämnda
ändamål använda kvinnligt biträde eller kokerska.

Dennas göromål äro af ganska ansträngande och tidskräfvande beskaffenhet.
Då det för kokerskan gäller att så godt som ensam, endast
med det biträde vaktkvinnan är i stånd att lämna vid sidan af sina egentliga
åligganden, tillreda utspisningen och utmäta portionerna för en fångpersonal,
som kan närma sig ett hundratal, samt rengöra kok- och matkärl
m. m., inses lätt, att kokerskans hela dag och arbetskraft i regel tagas i
anspråk för fängelsetjänsten.

Vid sådant förhållande och ehuru å de vid fängelserna anställda
kokerskorna icke behöfva ställas anspråk på den utbildning i sjukvård
in. in. och den urskillning samt uppfattningsförmåga, som fordras af vaktkvinnorna,
måste dock anses, att den ersättning, som för närvarande kommer
kokerskorna till del, är väl knappt tillmätt, äfven efter den höjning upp till
500 kronor, som under sista året skett vid de större cellfängelserna. En
förhöjning af ifrågavarande aflöning torde lämpligen böra ske i form af

ålderstillägg, hvarom nedan vidare förmäles.

Jämte aflöningcn åtnjuta kokerskorna i regel bostad vid fängelset
samt vedbrand, men äga däremot icke kosthåll. Någon fridag kan icke

annat än undantagsvis beredas dem.

I detta sammanhang erinras, att vid nuvarande länsfängelset
i Stockholm (i kommitténs förslag upptaget såsom straffängelse) utspisningen
hämtas från centralfängelset å Långholmen, där den färdigberedes.
Så länge detta förhållande fortfar, är kokerskebcfattning icke behöflig vid

219

förstnämnda fängelse. I följd däraf erfordras tills vidare allenast 14 fast
anställda kokerskor vid fängelserna.

Samtliga kokerskor hafva hittills aflönats af förslagsanslaget. Vid
uppnådd hög ålder samt vid sjukdom har så ordnats för dem, att särskild!
biträde anställts, och har, enligt kungl. bref den 21 december 1906, af
fångvårdsmedlen utgått för aflönande af sådant biträde bidrag med belopp
motsvarande högst det i förslagsstat för kokerskegöromålen uppförda
arfvode.

I betraktande särskild! däraf, att antalet fast anställda kokerskor enligt
föreliggande förslag blifver ganska ringa, har det synts kommittén som om
lämpligast vore att uppföra äfven dessa å ordinarie stat. Kommittén
föreslår för sådant fall, att deras aflöning fastställes till 500 kronor,
hvaraf 300 lön och 200 tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg
till lönen, hvardera å 50 kronor, att utgå efter fem och tio år.

Äfven om kokerskorna bibehölles å förslagsstat, borde förhöjd aflöning
på ett eller annat sätt komma dem till del. Deras uppflyttande
å ordinarie stat medför således icke någon egentlig ökning i utgift,
men däremot vinnes trygghet för dem själfva och reda i afseende å vikariatsarfvodena
m. m. Till sin pensionering skulle de såsom ordinarie
statstjänare själfva bidraga.

Bland bilagorna till detta betänkande finnes en förteckning öfver
antalet befallningshafvande, som för tillgodoseende af bevakningstjänst och
arbetsdrift anses erforderligt vid rikets fångvårdsanstalter efter den af kommittén
föreslagna omorganisationens genomförande.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att å ordinarie stat måtte uppföras aftöningar till
14 öfverkonstaplar, 51 förste vaktkonstaplar, 409 vaktkonstaplar,
6 vaktfruar, 50 vaktkvinnor och 14 kokerskor;
att begynnelseaflöningen måtte utgöra
för öfverkonstapel 1,500 kronor, hvaraf 800 i lön
och 700 i tjänstgöringspenningar,

för förste vaktkonstapel 1,300 kronor, hvaraf 700 i
lön och 600 i tjänstgöringspenningar,

för vaktkonstapel 1,100 kronor, hvaraf 600 i lön
och 500 i tjänstgöringspenningar,

för vaktfru 950 kronor, hvaraf 500 i lön och
450 i tjänstgöringspenningar,

för vaktkvinna 800 kronor, hvaraf 450 i lön och
350 i tjänstgöringspenningar, samt

för kokerska 500 kronor, hvaraf 300 i lön och
200 i tjänstgöringspenningar;

att till ofvanherörda hegynnelseaflöningar skola
kunna, under stadgade villkor, komma två ålderstillägg
till lönen efter fem och tio år, hvardera ålder stillägg et å
100 kronor för öfverkonstapel, förste vaktkonstapel
och vaktkonstapel,

75 kronor för vaktfru och vaktkvinna, samt
50 kronor för kokerska; äfvensom
att å den s. k. förslagsstaten måtte, för aflönande
af föreståndarna vid kronohäktena i Ängelholm, Svanesund,
Skellefteå och Lycksele, uppföras följande belopp,
nämligen:

för föreståndarna i Ängelholm och Svanesund begynnelseaflöning
för öfverkonstapel med 1,500 kronor,
hvaraf 800 skola anses såsom lön och 700 såsom tjänstgöringspenningar,
och

för föreståndarna i Skellefteå och Lycksele begynnelseaflöning
för förste vaktkonstapel med 1,300 kronor,
hvaraf 700 skola anses såsom lön och 600 såsom tjänstgöringspenningar;
samt

att till alla dessa föreståndare skola kunna, till
den del af aflöningen, som anses såsom lön, utgå två ålderstillägg,
efter fem och tio år, hvartdera ålderstillägg et
d 100 kronor.

221

C) Vissa särskilda bestämmelser.

För närvarande äga samtliga till fångvårdsstaten hörande befattningshafvande
å ordinarie stat, utöfver den kontanta aflöningen, förmånen af fri
bostad jämte vedbrand eller ersättning därför, med undantag allenast af
predikanterna vid länsfängelserna och kronohäktena samt, hvad den manliga
bevakningspersonalen angår, den som icke är eller varit gift. För den
kvinnliga bevakningspersonalen, såväl den ordinarie som den extra, finnes
däremot i regel tillräckligt antal bostadslägenheter.

Med erinran, att endast i högst få fall en manlig vaktbetjänt, som
nått befordran till ordinarie, är ogift, anser kommittén sig böra förorda,
att fri bostad af ett ruin jämte nödigt bränsle eller ersättning därför
måtte tillerkännas äfven dem af den manliga ordinarie bevakningspersonalen,
som äro ogifta.

Redan under nuvarande förhållanden har understundom kunnat så
ordnas, att ogift vaktkonstapel fått bostad upplåten åt sig i något för tillfället
ledigt rum inom fängelset eller annat till fångvården hörande hus.

Enligt kommitténs uppfattning ligger det ock vikt uppå, att äfven
den ogifte äger en bostad af den beskaffenhet, att han där kan vilja tillbringa
sina lediga stunder, så att han icke på grund af otrefnad i hemmet
frestas till utelif. Såväl fångvårdsintresset som billigheten synes
göra önskligt, att i nu ifrågavarande hänseende den ogifte kommer i åtnjutande
af enahanda förmån som den gifte, dock att naturligen skillnad
bör iakttagas i hvad angår bostadens eller hyresersättningens storlek.

Kommittén hemställer,

att fri bostad jämte bränsle eller ersättning därför
måtte tillerkännas äfven dem af den manliga ordinarie
bevakningspersonalen, som äro ogifta.

Beträffande beräkningen af det belopp, som, då bostad i kronans
hus icke kan anvisas, må såsom hyresersättning tillkomma därtill berättigad
vaktbetjänt, torde skäl föreligga till viss jämkning i de af 1907
års Riksdag antagna bestämmelser i ämnet.

Förmån af fri
tx>stad jämte
bränsle
eller ersättning
därför.

222

Erfarenheten har nämligen ådagalagt, att i åtskilliga orter en
dräglig bostad för familj med fyra å fem barn icke står att erhålla
för det af Riksdagen såsom regel fastställda högsta hyresbeloppet af 250
kronor.

Visserligen har Riksdagen medgifvit, att hyresbeloppet må kunna
höjas därutöfver i sådana fall, då synnerliga förhållanden därtill föranleda,
men stadgandet i detta hänseende medför tydligen, att endast i få undantagsfall
en högre ersättning kan beviljas, ehuru behofvet måste anses
föreligga i vida flera fall.

Utom för ett antal arbetsledare, som betingat sig särskilt förmånliga
villkor, utgå för närvarande hyresersättningar till belopp utöfver 250 kronor
till 18 befattningshafvande inom bevakningskåren enligt följande förteckning.

Vid centralfängelset

> D

i tvångsarbetsanstalten
» länsfängelset

> »

» »

» kronohäktet

å Långholmen
å Härianda
i Karlskrona
i Stockholm
i Karlskrona
i Karlstad
i Sundsvall

1 vaktkonstapel .
1 2>

10 vaktkonstaplar
3 »

1 vaktkonstapel
1 vaktmästare
1 vaktkonstapel

. kr. 300
. > 300
ä » 275

» i 350
. » 275
. 2> 350

. » 275

Då det måste anses såsom ett önskemål, att i enlighet med de sträfvanden,
som för närvarande inom skilda samhällslager göra sig allt mera gällande,
bostadsförhållandena så ordnas, att familjerna åtnjuta verkliga hem,
och då detta önskemål icke alltid kan, hvad fångvårdens bevakningspersonal
angår, nöjaktigt tillgodoses med nu utgående hyresersättningar, anser kommittén
något större frihet böra beredas fångvårdsstyrelsen att höja ersättningsbeloppet
utöfver det såsom regel bestämdt högsta beloppet.

Kommittén finner sig därför böra hemställa, att bestämmelsen i
nämnda hänseende må erhålla sådan förändrad lydelse,

att hyr eser sättning ens belopp väl i allmänhet ej får
öfverstiga 250 kronor, men att dock höjning därutöfver må
ske i de fall, då särskilda förhållanden därtill föranleda.

223

Genom kungl. bref den 6 december 1895 har fångvårdsstyrelsen
bemyndigats att, då vaktbetjänt, hvilken såsom gift eller änkling med
familj fått sig anvisad bostad i kronans hus, aflider, efter pröfning af sig
teende förhållanden medgifva hans änka eller efterlefvande familj att för
afflyttning från bostaden njuta lämplig fardag, dock med iakttagande att
tiden för afflyttning^! skall bestämmas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad i afseende å hyresaftal i stad är i lag stadgadt om fardag.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 27 oktober 1908 rörande fastställande
af stater för fångvården under år 1909 har fångvårdsstyrelsen framhållit,
hurusom det syntes styrelsen, att enahanda grund borde gälla för
fortsatt utbetalande till afliden vaktbetjänts änka eller efterlefvande familj
af den hyresersättning, som han åtnjutit i saknad af bostad i kronans hus,
och har styrelsen hemställt om sådan utsträckning af ofvannämnda bemyndigande,
att styrelsen jämväl skulle äga efter pröfning af förhållandena
medgifva, att till afliden vaktbetjänts efterlämnade änka eller familj
denne tilldelad hyresersättning fortfarande finge utbetalas under motsvarande
tid efter dödsfallet.

Då denna framställning afsåge en utsträckning af den rätt till hyresersättning,
som i gällande lönestater tillerkänts vaktbetjänte vid fångvården,
fann Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den 23 december 1908 den
af fångvårdsstyrelsen sålunda väckta frågan lämpligen böra öfverlämnas
till kommittén för att upptagas till behandling i samband med regleringen
af löneförhållandena vid fångvårdsstaten.

Den princip, som är följd i kungl. brefvet den 6 december 1895
i fråga om bostad i kronans hus och enligt hvilken olägenheterna af en
hastig bortflyttning vid inträffande dödsfall afhjälpts för vaktbetjänts efterlefvande
familj, torde rättvisligen böra tillämpas för alla de fall, då
i följd af dödsfall ombyte af ordinarie tjänstinnehafvare vid fångvårdsstaten
äger rum, och således gälla ej endast då fråga är om vaktbetjänt
utan också i fråga om befattningshafvande af högre tjänsteställning.

Beträffande dessa sistnämnda hafva nämligen i brist på sådan bestämmelse,
som gifvits för vaktbetjäningen, olägenheterna uti ifrågavarande
hänseende vid dödsfall icke kunnat aflägsnas, utan kvarstår för familjen

204%8. Lönereglering skommitténs het. XVII. 29

224

en tryckande osäkerhet, huruvida icke bostaden måste omedelbart eller
efter kort anstånd lämnas. Visserligen har fångvårdsstyrelsen sökt i sin
mån utjämna förhållandet genom att något framskjuta tiden för nyutnämnd
ordinarie innehafvares tillträde till tjänsten, hvarjämte tillträdaren i regel
velat genom personligt tillmötesgående bereda den aflidnes familj möjlighet
att fortfarande fram emot fardag bebo en del af lägenheten, för så vidt
denna medgifvit utrymme därtill. Sakens ordnande sålunda, uteslutande
på godvillighetens väg, synes dock icke tillfyllestgörande.

Kommittén anser sig därför böra förorda, att de i kungl. brefvet den 6
december 1895 gifna bestämmelser, lämpade efter lagen den 14 juni 1907 om
nyttjanderätt till fast egendom, måtte utsträckas att gälla i fråga om samtliga
befattningshafvande å fångvårdsstaten, hvilka åtnjuta bostad i kronans hus.

Beträffande de befattningshafvande åter, som i brist på bostad i kronans
hus fått sig tilldelad hyresersättning, har fångvårdsstyrelsen, i anslutning
till kungl. bref den 12 september 1902, genom cirkulär den 30
december samma år meddelat bland annat, att hyresersättningarna böra månatligen
utbetalas i sammanhang med tjänstgöringspenningarna för den förflutna
månaden, samt att styrelsen vid ifrågakommande längre tjänstledighet än
ett år för sjukdom äfvensom vid tjänstledighet af annan orsak än på grund af
läkarbetyg ville taga under ompröfning, huruvida berörda förmån finge utgå.

Hyresersättning utbetalas alltså, i likhet med tjänstgöringspenningar,
först vid månadens slut och upphör med den dag, då tjänstinnehafvaren
aflider eller efter erhållet afsked frånträder befattningen. Under sjukdom,
som varar öfver ett år, går han i regel miste om hyresersättningen.

Enligt det aflöningsreglemente, som Kungl. Maj:t den 15 november
1907 utfärdat för tjänstemän vid statens järn vagar, är beträffande tjänstemän,
hvilka i stället för fri bostad jämte fritt bränsle uppbära ersättning
därför, bestämdt, att denna ersättning anses tillhöra lönen. Vid tjänstemans
afgång till följd af afskedstagande, entledigande eller dödsfall utgår
lönen till månadens slut; hvaremot tjänstgöringspenningar utgå endast till
och med den dag, afgången sker.

Genom ett sådant stadgande rörande ersättningen för bostad och bränsle
vinnes onekligen större trygghet och ökade förmåner i öfrigt för tjänst -

225

innehafvare!!, enär han efter den ordinarie befattningens tillträdande får
förskottsvis uppbära hyresersättningen samtidigt med lönen samt äfven
under längre tids sjukdom får bibehålla ersättningen, hvilken ock utgår
för hela den månad, hvarunder han aflider eller efter erhållet afsked afgår
från tjänsten.

Ehuru kommittén anser med billighet öfverensstämmande, att tjänstinnehafvare
å fångvårdsstaten i afseende å hyresersättnings åtnjutande beredes
en något fördelaktigare ställning än för närvarande, finner dock kommittén
sig icke kunna biträda det förslag därutinnan, som fångvårdsstyrelsen
framlagt.

En väsentlig olikhet förefinnes nämligen, enligt kommitténs åsikt,
emellan åtnjutandet af bostad i kronans hus och uppbärandet af hyresersättning.

Skulle vid bostadsinnehafvares död familjen genast eller vid månadens
slut mista bostadsförmånen, vore familjen nödsakad att då afflytta
utan hänsyn till svårigheten att kanske midt under löpande kvartal skaffa
sig ny bostad.

Har däremot hyresersättning åtnjutits och för densamma lägenhet
förhyrts, äga de efterlefvande, om också tilläfventyrs med något större
ekonomisk uppoffring än deras förhållanden göra önskligt, kvarbo i lägenheten
till laga fardag eller intill dess billigare bostad hunnit anskaffas.
Det torde äfven böra bemärkas, att den aflidna tjänstinnehafvaren varit i
åtnjutande af hyresersättningen från befattningens tillträdande, ehuru han
väl i regel icke då genast kunnat inflytta i den bättre bostadslägenhet,
till hvars förhyrande ersättningen satt honom i stånd. Hvad familjen efter
hans död får i hyra för den bättre lägenheten utbetala mer än för en
mindre bostad, hvarmed den kunde låta sig nöja, torde i regel ej öfverstiga
hvad tjänstinnehafvaren kunnat vid tjänstetidens början inbespara å
hyresersättningen.

Kommittén anser det därför vara tillfyllest, att för befattningshaf J

7 O

vande å fångvårdsstaten i fråga om hyresersättnings uppbärande meddelas
i ofvanberörda hänseende bestämmelser i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med dem, som gälla för vederbörande tjänstemän vid statens
järnvägar.

226

Hvad därefter angår den rätt till fri vedbrand eller ersättning därför,
som jämte bostadsförmån utgår, är af 1907 års Riksdag i fråga om
bevakningspersonalen bestämdt, att bränsleersättningen skall beräknas efter
15 kubikmeter barrved för hvarje bevakningsbostad. Härutinnan har svenska
fångvårdsmannaförbundet önskat ändring bland annat i syfte att få viss
del af barrveden utbytt mot björkved.

Då bostad upplåtes i kronans hus, lämnas i allmänhet enligt stat
veden till bevakningspersonalen i den kvantitet, som af Riksdagen enligt
ofvannämnda beslut beräknats.

Beträffande öfriga befattningshafvande, som åtnjuta förmånen af fritt
bränsle, bestämmes vedanslagets storlek af Kungl. Maj:t efter förslag af
fångvårdsstyrelsen. Så bör tydligen fortfarande ske.

Under erinran att, i händelse uppvärmning af tjänstebostad sker
genom värmeledning eller dylikt utan kostnad för innehafvaren, motsvarande
minskning bör ske i vedanslaget, anser kommittén svenska fångvårdsmannaförbundets
förenämnda önskemål i viss mån berättigad! och tilllåter
sig fördenskull förorda, att vedanslaget för bevakningspersonalen
må beräknas till att motsvara 8 kubikmeter björkved och 7 kubikmeter
barrved.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att, då tjänstinnehafvare å fångvårdsstaten, som
fått sig anvisad bostad i kronans hus, afliden-, fångvårdsstyrelsen
må, efter ''pröfning af förekommande omständigheter,
medgifva hans änka eller efterlefvande familj
att för afflyttning från bostaden njuta lämplig fardag;

att, där tjänstinnehafvare, i stället för fri bostad
jämte bränsle, åtnjuter ersättning därför, denna ersättning
må utgå i enahanda ordning som lön; samtal,
då vedanslag skall oförrninskadt utgå till befattningshafvande
tillhörande bevakningspersonalen, detta
anslag må beräknas att motsvara 8 kubikmeter björkved
och 7 kubikmeter barrved.

227

Enligt de bestämmelser, som af 1907 års Riksdag meddelades i
sammanhang med den då fastställda aflöningsstaten för vaktbetjänte,
äger en hvar däruti uppförd vaktkonstapel, förste vaktkonstapel, underofficer,
vaktmästare och fanjunkare att af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll uppbära beklädnadsersättning efter 100 kronor för
år. Genom kungl. bref den 6 mars 1908 har, med fastställelse af
stater å nämnda förslagsanslag för år 1908, enahanda förmån medgifvits
jämväl åt de å detta anslag aflönade såväl ordinarie som extra vaktbetjänte
af mankön.

Förmånen af beklädnadsersättning var tillerkänd samtliga vaktbetjänte
vid fångvårdsanstalterna såväl manliga som kvinnliga, ordinarie
och extra, till dess med år 1883 en del af den manliga vaktbetjäningen
uppfördes i stat å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll.
Därmed upphörde för dessa rätt till beklädnadsersättning. Denna förmån,
likasom aflöningen i öfrigt å förslagsanslaget, bibehölls däremot oförändrad
för de från detta anslag aflönade vaktbetjänte, nämligen en del ordinarie
och samtliga extra af mankön äfvensom alla kvinnliga vaktbetjänte, till år
1891, då aflöningarna å förslagsanslaget ändrades till motsvarighet med de
af 1890 års Riksdag fastställda nya aflöningar för de å bestämda anslaget
uppförda vaktbetjänte.

Under den tid ifrågavarande förmån sålunda tillförne ingick i
fångvårdsbetjäntes aflöning, betraktades den af fångvårdsstyrelsen som
tjänstgöringspenningar och behandlades i öfverensstämmelse därmed äfven
af kammarrätten i meddelade beslut uti anmärkningsmål.

Efter beklädnadsersättningens återinförande har emellertid ovisshet
uppstått, huru med denna ersättning skall förfaras vid befattningshafvandes
tjänstledighet, enär några bestämmelser därom ännu icke utfärdats.

I underdånig skrifvelse den 10 april 1908, som, enligt hvad ofvan
å sid. 180 omnämnts, blifvit jämlikt Kungl. Maj:ts beslut öfverlämnad till
kommittén, har fångvårdsstyrelsen gjort framställning om dylika bestämmelser
och därvid uttalat såsom sin åsikt, att, å ena sidan, tjänstledig
vaktbetjänt, som är berättigad att under viss tid, vid ledighet på grund
af läkarbetyg, behålla sina tjänstgöringspenningar, skulle äga under samma

Beklådnads ersättning.

228

tid uppbära jämväl beklädnadsersättningen, och att, å andra sidan, vikarien,
som i första rummet bör hafva rätt till tjänstgöringspenningar, må från
vikariatets början tillerkännas också beklädnadsersättning. Med hänsyn till
ordningen och disciplinen inom fängelset ställes nämligen den fordran på
vikarien, att han i tjänsten skall bära uniform, vare sig han skaffar sig
egen sådan eller mot ersättning bereder sig tillgång därtill af annan.

I anslutning härtill och då tjänstedräktens bärande sammanhänger
med tjänstgöringen, anser sig kommittén höra hemställa,

att beklädnadsersättningen till den manliga bevakning
spersonalen vid fängvårdsanstalterna må utgå i öfverensstämmelse
med hvad som gäller beträffande tjänstgöring
spenning ar eller beträffande ersättning för sådana
vid vissa vikariat.

Foch ''medicin*1 Enligt gällande bestämmelser åtnjuter vaktbetjänt vid sjukdomsfall

för sin person, men icke för familj, kostnadsfri vård af fångvårdsanstaltens
läkare och nödiga läkemedel på fångvårdens bekostnad. För vaktbetjänts
vård å allmänt sjukhus är däremot utgift af fångvårdsmedlen icke medgifven.

Enligt hvad kommittén inhämtat, har svenska fångvårdsmannaförbundet
ingått till fångvårdsstyrelsen med anhållan, att ifrågavarande förmåner
måtte komma jämväl befattningshafvandenas familjer till del.
Därjämte har, såsom å sid. 179 omnämnts, i besvärsväg uppstått fråga
om rätt för fångvårdens bevaktjingspersonal att komma i åtnjutande af fri
vård å allmänt sjukhus.

Beträffande de förmåner, som i hithörande hänseenden finnas tillerkända
befattningshafvande vid andra statens verk, vill kommittén hänvisa
till hvad som är stadgadt beträffande befattningshafvande vid statens
järnvägar samt post- och telegrafverken. Af dessa bestämmelser har kommittén
funnit, att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter vid samtliga
nämnda verk bestås betjäningen vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
samt att för dem jämväl vård i allmänt rum å allmänt sjukhus jämte förtäring
bekostas i de fall, då läkaren anser sådan vård nödvändig, men att
befattningshafvandenas familjer icke hafva motsvarande fördelar i vidare

229

mån än att kostnadsfri läkarvård jämte medikainenter lämnas de vid statens
järnvägars distrikt anställda betjäntes hos dem boende hustrur och oförsörjda
barn.

Kommittén, som trott sig finna, att i de för omförmälda verk utfärdade
specialbestämmelser ifrågavarande förmåner i ett och annat hänseende
blifvit mera omfattande än hvad ursprungligen torde varit afsedt,
anser beträffande fångvården visserligen, att vård af fängelsets läkare och
medicin fortfarande böra kostnadsfritt medgifvas bevakningspersonalen,
men att däremot giltiga skäl ej föreligga att, på sätt fångvårdsmannaförbundet
hemställt, medgifva enahanda förmåner åt befattningshafvandenas familjer.

Enär kommittén föreslår, att bevakningspersonalen ma årligen, utöfver
15 dagars semester, åtnjuta 30 dagars kostnadsfri ledighet i händelse
af sjukdom, finner kommittén fri vård å sjukhus jämte förtäring
icke kunna förordas för bevakningspersonalen under den tid, personalen
sålunda åtnjuter full aflöning. Med afseende emellertid å vikten däraf,
äfven ur statens synpunkt, att icke en dylik befattningshafvande på grund
af kostnader, som för honom må vara allt för kännbara, underlåter att förskaffa
sig behöflig sjukhusvård och därigenom kanske under längre tid än
eljest eller måhända för all framtid blifver tjänstoduglig, anser kommittén
sig böra hemställa,

att vård i allmänt rum å allmänt sjukhus jämte
den förtäring, som under vistelsen därstädes af vederbörande
läkare föreskrifves, må, i de fall att fång vårdsanstalts
läkare anser sådan värd nödvändig, fä, efter
fångvårdsstyrelsens bedröfvande, af fångvård smed len för
bevakningspersonalen bekostas under högst sex månader
årligen, dock ej under det att kostnadsfri ledighet åtnjutes.

Enligt hvad förut meddelats, anhöll fångvårdsstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 28 september 1894, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1895
års Riksdag att bevilja en månads årlig semester åt en hvar af de ordinarie
tjänstemännen vid de centrala fångvård sanstalterna samt åt 12 föreståndare
för länsfängelser eller kronohäkten.

Semester
eller annan
kostnadsfri
ledighet

230

På grund af hvad fångvårdsstyrelsen i ärendet åberopat, biträdde
chefen för justitiedepartementet framställningen, som därpå af Kungl.
Maj:t förelädes Riksdagen.

Riksdagen ansåg emellertid, att hinder ej borde möta för ifrågavarande
tjänstinnehafvare att, med afstående af en ringa del af aflöningen,
erhålla tjänstledighet, och Riksdagen befarade att ett bifall till framställningen
skulle kunna föranleda likartade anspråk från andra områden
af statsförvaltningen. Då Riksdagen tillika ansåg tiden ej vara lämplig att
vidtaga några förändringar i reglerade aflöningsförhållanden, fann Riksdagen
sig ej böra bifalla framställningen.

Förmånen af semester eller därmed jämförlig kostnadsfri ledighet
åtnjutes emellertid nu af ett stort antal andra statstjänare.

Det synes öfverensstämmande med billighet, att förmånen af semester
tilldelas direktörerna vid fångvårdsanstalterna, enär deras tjänstgöring är
mer än vanligt bunden, i det att de kunna sägas i viss mån hafva att
svara för ett noggrant iakttagande af sin tjänsteplikt under hela dygnet,
under sön- och helgdagar lika väl som under hvardagar.

Hvad sålunda sagts om direktörerna, äger i allmänhet sin tillämpning
äfven på assistenter. De vid fångvården anställda pastorernas
tjänsteåligganden skilja sig i mycket från andra prästmäns, särskildt
därutinnan, att de förra hafva att meddela religiös vård och undervisning
i cellerna, där de måste tillbringa en stor del af sin arbetsdag.

De måste därför anses vara i behof af någon tids hvila under året,
därest de skola kunna med tillräcklig kraft och spänstighet ägna sig åt
sina sysslor. Äfven för skollärarpersonalen synes dylik hvila vara behöflig.
Hvad kamrerarna angår, böra de i egenskap af uppbördsman, för

kontrollens skull, vara skyldiga att taga årlig semester, såsom inom åtskilliga
andra tjänsteområden är stadgadt för tjänstemän med liknande befattning.

Då det ej är afsedt, att de prästmän, som i stat upptagas såsom
predikanter, skola ägna hela sin tid åt fångvårdstjänsten, utan denna
för dem mera har karaktären af en bisyssla, har någon semester ej blifvit
af kommittén föreslagen för dessa befattningshafvande.

Beträffande befattningshafvande i öfrigt vid fångvårdsanstalterna
har Riksdagen redan principiellt erkänt behofvet af kostnadsfri ledighet

231

för vaktbetjänte. Enligt bestämmelserna till de för dem vid 1902 och
1907 årens riksdagar antagna aflöningsstater äger nämligen tjänstinnehafvare
att vid ledighet på grund af läkares intyg för hälsans vårdande eller för
sjukdom uppbära aflöningen oafkortad, i förra fallet under högst 15 dagar
och i senare fallet eller vid ledighet af bägge anledningarna under tillsammans
högst 45 dagar årligen.

Vid nämnda staters tillämpning har det också visat sig, att samtliga
ordinarie vaktbetjänte med mycket få undantag kommit i åtnjutande
af förmånen af ledighet under 15 dagar för svag hälsas vårdande, enär
vederbörande läkare med kännedom om den trägna fängelsetjänstgöringens
inverkan på hälsan ansett sig oförhindrade att utfärda intyg om hell
ofvet af dylik ledighet.

Under sådana förhållanden synes stadgandet om kostnadsfri ledighet
för svag hälsas vårdande böra utbytas mot en allmän bestämmelse om
rätt till semester under enahanda tid. Därigenom vinnes befrielse från
eu del skrivelser samt lättnad för läkarna, utan att ökning i fångvårdsutgifterna
behöfver ske i afsevärd mån.

Då föreståndarna för kronohäktena, i händelse af bifall till kommitténs
förslag, skulle komma att rekryteras från öfverkonstaplarnas och förste
vaktkonstaplarnas klass, torde de, i fråga om rätten att under viss tid åtnjuta
ledighet utan afdrag å aflöningen, böra likställas med dessa, således
både i fråga om semester och om tjänstledighet för sjukdom.

I anslutning till hvad nu finnes bestämdt, må emellertid nyssnämnda
förmåner icke under loppet af ett och samma kalenderår åtnjutas för
längre tid än tillhopa 45 dagar.

Tillgodonjutande! af semester betingas gifvetvis af möjligheten att
finna lämpliga vikarier. Vid de fångvårdsanstalter, där assistenter komma
att vara anställda, torde dessa i allmänhet kunna påräknas som vikarier
för direktörerna. Men vid dessa vikariat kunna assistenterna icke samtidigt
bestrida sina egna tjänster, hvilka därtill äro af allt för omfattande
art, utan måste vikarier äfven för dem anskaffas. Sådant blifver
jämväl erforderligt, då assistenterna själfva åtnjuta semester. Men då sålunda
vikariat för assistent i ett flertal fall blefve behöflig! under två
månader om året, lärer det icke kunna, åtminstone med någon bestämdhet,

»"/w. LöneregleiHngsTcommitténs bet. XVII. SO

232

antagas, att tillräckligt antal extra ordinarie tjänstemän inom fångvårdsstyrelsen
skall stå till buds för dylika vikariat.

Det synes därför kommittén kunna ifrågasättas, huruvida icke i
nämnda fall öfverkonstaplar och förste vaktkonstaplar, om de eljest finnas
därtill skickade, skulle kunna, ehuru i saknad af föreskrifven examen, få
användas såsom vikarier för assistenterna. Hinder för en undantagsbestämmelse
i sådant hänseende torde så mycket mindre böra möta, som den
ordinarie eller tillförordnade direktören måste förutsättas öfvervaka den
tjänstfölättande assistentens arbete samt lämna erforderlig handledning.

I fråga om de fyra kamrerarna äfvensom pastorerna och skollärarpersonalen
lära semesterledigheter utan större svårighet kunna inpassas
i mån af tillgång å vikarier.

För kronohäktenas föreståndare och för bevakningspersonalen lära
alltid ställföreträdare kunna erhållas.

Under åberopande af det nu sagda hemställer kommittén,

att semester må årligen, dä sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas å tider,
som fångvårdsstyrelsen bestämmer, af en livar direktör,
kamrerare, pastor, assistent, skollärare och skollärarinna
under en månad samt af föreståndare vid kronohäkten,
öfverkonstaplar, förste vaktkonstaplar, vaktkonstaplar,
vaktfruar, vaktkvinnor och kokerskor en hvar under femton
dagar, utan afdrag å aflöningsförmånerna; samt

att därjämte föreståndare vid kronohäkten och
öfriga sist uppräknade befattningsliafvande må vid tjänstledighet
för sjukdom under loppet af ett och samma
kalenderår åtnjuta full aflöning under högst trettio dagar.

Af/önings- I delen I af sina betänkanden (sid. 134) har kommittén uttalat önsk fförordnande

värdheten däraf, att för de centrala ämbetsverken i allmänhet måtte utå
tjänst <//!*''• färdas bestämmelse därom att den, som på förordnande förvaltar ledig
tjänst, skall under tiden åtnjuta de med densamma törenade atiömngsförmåner.
Det omnämndes tillika, att, i enlighet med hvad sedan lång tid

233

tillbaka gällt inom postverket, en dylik bestämmelse intagits i de vid 1902
års riksdag antagna aflöningsreglementena för tjänstemän och betjänte vid
post- och telegrafverken.

Kommittén upptog detta ämne till behandling äfven i sitt betänkande,
delen V, angående landsstaten (sid. 285—286) och uttalade därvid, att enligt
kommitténs uppfattning det vore såväl i det allmännas intresse för erhållande
af dugande vikarier å vakanta tjänster som ock i öfverensstämmelse med
billighet mot vederbörande vikarier, att jämväl för landsstaten blefve uti
ifrågavarande hänseende gällande hvad som på Ivungl. Maj:ts förslag blifvit
af Riksdagen antaget och godkändt för post- och telegrafverken.

I delen Yl (sid. 233—234) omnämndes, att inom skogsstaten redan
gällde beträffande kronojägarbefattningär, att, då sådan befattning vore
vakant, den, som förordnades att under vakanstiden uppehålla befattningen,
skulle äga att uppbära full kronojägaraflöning, hyresersättning jämväl däri
inbegripen, därest sådan förekomme. I anslutning till hvad som gällde
inom post- och telegrafverken samt hvad af kommittén föreslagits för
centrala ämbetsverk i allmänhet och för landsstaten, höll kommittén före,
att äfven vid skogsstaten ett stadgande af ifrågavarande innebörd borde
finnas, ej blott, såsom för det dåvarande, beträffande kronojägarbefattningar,
utan äfven beträffande öfverjägmästar- och jägmästartjänster.

Angående hvad uti ifrågavarande hänseende gäller för fångvårdsstaten
hänvisas till de redogörelser, som lämnats ofvan å sid. 133—134 och 151.

Åberopande hvad ofvan anförts, tillåter sig kommittén hemställa,

att uttrycklig föreskrift måtte meddelas därom,
att den, som på förordnande förvaltar vakant tjänst vid
fångvårdsstaten, skall under tiden åtnjuta de med tjänsten
förenade aflöning sfär måner. I

I fråga om uppbördssäkerhet för tjänstemän vid fångvårdsstaten
har fångvårdsstyrelsen, på grund af gällande bestämmelser, i flera, å
olika tider utfärdade cirkulär meddelat föreskrifter i ämnet samt bestämt
beloppet af ifrågavarande säkerhet för föreståndarna vid de större
länsfängelserna och kronohäktena till 1,000 kronor, för föreståndarna

Upphörande
af skyldighet
att ställa
uppbördssäkerhet -

234

vid de mindre länsfängelserna och kronohäktena till 600 kronor samt
för kamrerarna vid centrala fångvårdsanstalter, för assistenterna vid
centralfängelserna å Härianda och i Härnösand och för arbetsföreståndaren
vid centralfängelset å Långholmen till 2,250 kronor.

Ofvan å sid. 47 har, i anslutning till hvad som anförts i delen T
af kommitténs betänkanden beträffande de centrala ämbetsverken i allmänhet
och i delen IV beträffande vissa tjänstemän i statskontoret, hemställts,
att föreskriften om skyldighet för fångvårdsstyrelsens kassör att
ställa uppbördssäkerhet måtte upphäfvas.

I sitt betänkande, delen V, angående landsstaten har kommittén
äfven behandlat detta ämne (sid. 287—288). Därvid anfördes, bland
annat, hurusom i kung! bref till generalpoststyrelsen och till telegrafstyrelsen
den 6 juni 1902 förklarats, att befintliga föreskrifter rörande
skyldighet för vissa posttjänstemän och vissa telegrafverkets tjänstemän
att ställa uppbördssäkerhet skulle upphöra att gälla i fråga om uppbörd,
tillhörande tiden efter utgången af år 1902; samt att redan vid 1898 års
riksdag tidigare gällande föreskrifter om skyldighet för vissa riksbankens
tjänstemän att ställa sådan säkerhet blifvit, på bankoutskottets hemställan,
uteslutna ur reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

I enlighet med hvad kommittén i sistberörda betänkande hemställt,
har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 december 1908 förordnat,
att hvad som funnes föreskrifvet om skyldighet för vissa tjänstemän vid
landsstaten att ställa uppbördssäkerhet skulle i fråga om uppbörd, tillhörande
tiden efter utgången af år 1908, upphöra att gälla.

Kommittén hemställer,

att jämväl i hvad fång vårdsstaten angår nu befintliga
föreskrifter om skyldighet för vissa tjänstemän
att ställa uppbördssäkerhet måtte upphäfvas.

Personliga Enär den ifrågasatta omorganisationen af fängelseväsendet bland

afiönings- aimat skulle komma att medföra sammanslagning af det nuvarande centraltiUagg
m. m. ° °

fängelset i Malmö och länsfängelset därstädes till ett enda fängelse under
benämningen »centralfängelset i Malmö», blefve för sådant fall direktörs -

235

tjänsten vid ettdera af förenämnda fängelser öfverflödig; hvarjärnte afsedt
vore, att vid det n}^a centralfängelset assistent skulle bestrida göromål motsvarande
jämväl dem, som tillhöra kamreraren vid nuvarande centralfängelset.

Då innehafvaren af direktörsbefattningen vid det nuvarande centralfängelset
redan lärer hafva uppnått den ålder, att han är berättigad till
pension vid afskedstagande^ torde kunna så ordnas, att direktören vid
det nuvarande länsfängelset varder vid det nya centralfängelsets färdigblifvande
dit öfverflyttad, under det att direktören vid det nuvarande
centralfängelset öfverföres å indragningsstat.

Äfven kamreraren vid nuvarande centralfängelset har, efter hvad
kommittén meddelats, redan uppnått den ålder, att han är berättigad till
pension vid afskedstagande! Han lärer fördenskull ock vid det nya
centralfängelsets färdigblifvande böra öfverföras å indragningsstat.

Vid nu nämnda förhållanden har kommittén ej funnit skäl föreslå
någon tillfällig löneförbättring för direktören och kamrerare» vid nuvarande
centralfängelset i Malmö. Dylik förbättring lärer ej heller behöfva komma
i fråga hvad bevakningsbefälhafvartjänsten därstädes angår, då dess ordinarie
innehafvare för närvarande är och med sannolikhet torde komma att allt
fortfarande under öfvergångstiden vara förordnad såsom direktör vid annat
fängelse. Bevakningsbefälhafvartjänsten torde därefter öfvergå i bättre
aflönad assistentbefattning, med hvilken äfven kamrerargöromålen förenas.

Emellertid böra, såsom förut anförts, direktörs-, kamrerare- och bevakningsbefälhafvaretjänsterna
vid nuvarande centralfängelset i Malmö tills
vidare uppföras å öfvergångsstat med aflöningar enligt den för dem nu
gällande stat.

Slottspastorn vid det nuvarande centralfängelset, hvilken tydligtvis
kommer att öfverflyttas till det nya fängelset och som nu åtnjuter arfvode
af 1,600 kronor från centralfängelset samt 1,000 kronor från länsfängelset
jämte ett ålderstillägg å 500 kronor, bör, enligt kommitténs åsikt, i
aflöningshänseende likställas med pastorerna vid centralfängelserna å Härlanda
och i Härnösand samt fördenskull tills vidare uppföras å öfvergångsstat
med enahanda aflöningsförmåner som dessa.

Med direktörstjänsten vid nuvarande länsfängelset i Malmö är förenad
en aflöning af 3,500 kronor, hvartill kunna komma två ålderstillägg,

236

hvartdera å 350 kronor. Befattningen är mycket kräfvande, hvarför dess
innehafvare synes böra tills vidare å öfvergångsstat erhålla enahanda aflöning
som direktörerna vid straffängelserna.

Rörande den nuvarande innehafvaren af direktörsbefattningen vid
kronohäktet å Långholmen har fångvårdsstyrelsen ansett, att han bör, så
länge han där kvarstår, bibehållas vid sin nuvarande benämning och pensionsrätt
samt uppbära ett personligt aflöningstillägg, motsvarande skillnaden
mellan aflöningen enligt den blifvande staten för assistenttjänst vid centralfängelset
å Långholmen och den aflöning, som enligt nu gällande stat
tillkommer direktören vid kronohäktet. Kommittén anser sig böra biträda
detta förslag.

Hvad angår direktören vid centralfängelset i Göteborg, hvilket
fängelse, såsom redan är nämndt, inom kort kommer att nedläggas, lärer
tillfälle erbjuda sig att jämlikt hans skriftliga medgifvande förflytta honom
till annan befattning.

Sedan den byggnad, där kronohäktet i Norrköping förut varit inrymdt,
blifvit för användning oduglig, hafva de fångar, som skolat förvaras
därstädes, intagits i en afdelning af tvångsarbetsanstalten i samma
stad. Såsom förut nämnts, har kommittén föreslagit, att de båda anstalterna
skulle förenas under samma direktör, såsom fallet är å Svartsjö och
i Landskrona. Så länge emellertid den nuvarande direktören vid kronohäktet
i Norrköping kvarstår i befattningen, bör han med bibehållande af
sin nuvarande benämning och pensionsrätt få tillgodonjuta de aflöningsförmåner,
som enligt nu gällande bestämmelser tillkomma direktören vid häktet.

Vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona, hvarest för den föreslagna assistentbefattningen
begynnelseaflöningen satts 400 kronor och slutaflöningen 100
kronor lägre än den aflöning, som uppbäres af nuvarande bevakningsbefälhafvaren
därstädes, bör tydligen denne, därest han vid den nya statens trädande
i kraft kvarstår i befattningen, bibehållas vid nuvarande pensionsrätt
samt erhålla personligt aflöningstillägg å öfvergångsstat till så stort
belopp, att det motsvarar skillnaden emellan den aflöning, som enligt den

237

nya staten skall utgå till assistenten, och den, som enligt nu gällande stat
tillkommer bevakningsbefälhafvaren.

Vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona finnas för närvarande
såväl kamrerare som bevakningsbefälhafvare, hvilkas göromål hädanefter
anses kunna skötas af allenast en befattningshafvande i egenskap af
assistent, för hvilken begynnelseaflöningen satts till 2,100 och slutaflöningen
till 2,900 kronor. Den nuvarande bevakningsbefälhafvaren torde
före eller vid tiden för den nya statens ikraftträdande kunna placeras å
annan befattning. Kamreraren däremot torde, i likhet med direktören vid
kronohäktet å Långholmen, böra tillerkännas rätt att, med bibehållande af
nuvarande benämning och pensionsrätt, uppbära personligt aflöningstillägg,
motsvarande skillnaden emellan atlöningen för den föreslagna assistenten
och den aflöning, nämnda kamrerare enligt nu gällande stat åtnjuter.

Nuvarande innehafvaren af predikantsbefattningen vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona uppbär, förutom särskild ersättning för skolundervisning,
ett arfvode af 1,500 kronor. För befattningen såsom predikant
vid ifrågavarande tvångsarbetsanstalt med tillhörande kronohäkte har i den
nya staten föreslagits sistnämnda arfvodesbelopp, men befattningens innehafvare
skulle ej åtnjuta fri bostad och bränsle eller ersättning därför.
Då emellertid den nuvarande innehafvaren af predikantsbefattningen vid
tvångsarbetsanstalten uppbär såsom predikant vid kronohäktet i staden ett
arfvode å 400 kronor samt i hyresersättning och vedanslag ett belopp å
800 kronor, utgöra sålunda hans aflöningsförmåner, ersättningen för skolundervisning
oberäknad, tillhopa 2,700 kronor, hvarvid dock fästats det
villkor, ätt han ej får med sina göromål i fångvårdens tjänst förena annan
aflönad syssla. Enligt kommitténs förslag skulle däremot befattningen för
framtiden kunna få förenas med annan prästerlig tjänst, enär det icke kan
antagas, att en prästmans hela arbetstid behöfver tagas i anspråk för religionsvård
åt den numera minskade fångpersonalen vid ifrågavarande anstalt
och häkte. Då emellertid ej kan förutsättas, att den nuvarande predikanten
skall kunna med ens skaffa sig annan aflönad tjänst, synes han
böra tillerkännas rätt att tills vidare uppbära ett personligt aflöningstillägg
å 1,200 kronor.

238

Kronohäktet i Eskilstuna torde, såsom förut framhållits, komma att
indragas, så snart förhållandena sådant medgifva, och har därför icke
upptagits i den nya staten. Vid tiden för häktets indragning synes det
böra blifva föremål för vederbörlig pröfning, huru förfaras skall med där
anställda bevakningsbefälhafvare och predikant. Dessa hafva därför ansetts
böra tills vidare uppföras å öfvergångsstat med samma aflöning som för
närvarande.

Direktören vid kronohäktet i Hudiksvall uppbär för närvarande med
sina båda intjänade ålderstillägg en aflöning af 3,000 kronoi’, under det att
enligt den föreslagna nya staten föreståndaren för nämnda häkte skulle
erhålla en slutaflöning af endast 2,500 kronor. Det torde ej kunna ifrågasättas,
att den nuvarande föreståndaren skulle vilja ingå på den nya staten.
Med bibehållande af nuvarande titel och pensionsrätt torde han derför böra
erhålla personligt aflöningstillägg, motsvarande skillnaden mellan föreståndarens
aflöning enligt nu gällande och enligt ny stat.

Vid kronohäktet i Sundsvall skulle äfven slutaflöningen för föreståndaren,
enligt den föreslagna nya staten, med 500 kronor understiga
den, som nu kan utgå till direktören vid nämnda anstalt. Men där uppehälles
föreståndarbefattningen för närvarande på förordnande och kommer,
på grund af Kungl. Maj:ts beslut, ej att besättas med ordinarie innehafvare,
förrän eventuell ny anordning hunnit genomföras. Något särskildt
lönetillägg erfordras fördenskull icke för föreståndaren vid ifrågavarande
häkte.

Enligt nu gällande stat utgör begynnelseaflöningen för direktörerna
vid länsfängelserna i Östersund och Luleå 2,500 kronor, däraf 1,600 kronor
i lön. Därtill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera å 250
kronor. Enligt den föreslagna staten skulle begynnelseaflöningen till föreståndarna
vid dessa anstalter, benämnda kronohäkten, utgöra 2,600 kronor,
hvaraf 1,600 kronor i lön. Därtill skulle kunna komma två ålderstilläesr
till lönen, hvardera å 200 kronor. Slutaflöningen skulle sålunda blifva
densamma som för närvarande eller 3,000 kronor, men då summan af de båda

239

ålderstilläggen enligt förslaget till den nya staten skulle blifva 100 kronor
mindre än för närvarande, skulle pensionen minskas med samma belopp. Därest
de nuvarande innehafvarna af direktörsbefattningarna vid ifrågavarande
båda fängelser skulle i öfrigt vilja ingå på den nya staten, torde de böra
bibehållas vid rätt att komma i åtnjutande af det pensionsbelopp, som
skulle tillkomma dem enligt nu gällande bestämmelser.

Af öfriga föreståndare för de länsfängelser eller kronohäkten, som
blifvit upptagna i den föreslagna nya staten under den senare benämningen,
är det icke någon, som skulle lida minskning i pensionsbeloppet.
Åtskilliga skulle tvärtom få det i större eller mindre män höjdt. Samtliga
tillföras också viss löneförbättring, och det torde därför kunna antagas,
att icke någon af dem skall tveka att utan vidare ingå på den nya staten.

Den aflöning å 1,400 kronor, som jämlikt kungl. bref den 9 januari
1882 af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll utgår till predikanten
vid förra straffängelset i Varberg, torde böra uppföras å öfvergångsstat.

På grund af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att ä öfvergångsstat må uppföras följande tjänstemän
vid nuvarande centralfängelset i Malmö, nämligen:

direktören med en aflöning af 4,000 kronor,
däraf 3,-500 i lön och 500 i skrifv ar arfvode; hvartill
kunna komma från särskilt anslag två ålderstillägg,
Mundera ä 500 kronor, efter fem och tio är;

kamreraren med en aflöning af 3,150 kronor,
hvaraf 1,500 i lön, 450 i skrif var arfvode samt

1,200 i särskilt lönetillägg; hvartill kunna komma
från särskilt anslag två ålder stillägg, det ena ä
300 kronor efter fem år och det andra å 200
kronor efter tio är;

hevakningsbefälhafvaren med en aflöning af

2,500 kronor, däraf 2,000 i lön och 500 i arf 2040/og.

Lönereglering skommitténs bet. XVII. 3][

vode; hvartill hunna komma från särskilda anslag
två ålder stillägg, det ena å 300 kronor efter fem
år och det andra å 200 kronor efter tio år;
att å öfvergång sstat jämväl må uppföras:

pastorn vid nuvarande centralfängelse och
länsfängelse i Malmö med ett arfvode af 3,230
kronor, hvartill kan komma efter fem är från särskilt
anslag ett ålderstillägg af 500 kronor, skolande
af arfvodet 1,150 kronor anses såsom tjänstg
öring spenning ar;

direktören vid nuvarande länsfängelse i Malmö
med en aflöning af 4,000 kronor, där af 2,700 i
lön och 1,300 i tjänstgöring spenning ar; hvartill
kunna komma från särskildt anslag två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter fem och
tio år;

nuvarande direktören vid kronohäktet i Norrköping
med en aflöning af 2,500 kronor, däraf
1,600 i lön, 600 i tjänstgöring spenning ar och 300
i skrifvar arfvode; skolande därtill komma från
särskildt anslag två ålderstillägg å tillhopa 500
kronor;

bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i
Eskilstuna med en aflöning af 1,800 kronor, däraf

1,200 i lön och 600 i tjänstgöring spenning ar; hvartill
kunna komina frän särskildt anslag tvä ålderstillägg,
hvartdera ä 150 kronor, efter fem och tio
år; samt

predikanten vid kronohäktet i Eskilstuna med
ett arfvode af 600 kronor;
att nuvarande direktören vid kronohäktet å Långholmen
må, sä länge han där kvarstår, med bibehållande
af sin benämning och pensionsrätt fä uppbära å
öfver gångsstat ett personligt aflöning stillägg motsvarande

241

skillnaden mellan aflöningen, enligt blifvande stat, för
assistenttjänst vid centralfängelset å Långholmen och den
aflöning, som enligt nu gällande stat tillkommer direktören
vid kronohäktet därstädes;

att nuvarande bevakningsbefälhafvaren vid tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona må, därest han vid ny
stats trädande i kraft kvarstår i befattningen, med bibehållande
af sin pensionsrätt erhålla personligt aflöningstillägg
å öfvergång sstat, motsvarande skillnaden mellan
aflöningen, enligt blifvande stat, för assistenttjänst vid
nämnda tvångsarbetsanstalt och den aflöning, som enligt
nu gällande stat tillkommer bevakningsbefälhafvaren;

att nuvarande kamreraren vid tvångsarbetsanstalten i
Landskrona må, med'' bibehållande af benämning och pensionsrätt,
få å öfver gångsstat uppbära personligt aflöning stillägg,
motsvarande skillnaden mellan aflöningen, enligt
blifvande stat, för assistenttjänst vid nämnda tvång sarbetsanstalt
och den aflöning, som enligt nu gällande stat
tillkommer kamreraren;

att nuvarande predikanten vid tvång sarbetsanstalten
i Landskrona må, så länge han med sina göromål i
fångvårdens tjänst ej förenar annan aflönad syssla, få
tills vidare, utöfver arfvodet enligt blifvande stat för
predikantsbefattningen vid nämnda anstalt med, tillhörande
kronohäkte, å öfver gång sstat uppbära personligt aflöningstillägg
af 1,200 kronor;

att nuvarande direktören vid kronohäktet i Hudiksvall
må, med bibehållande af benämning och pensionsrätt,
få å öfvergång sstat uppbära personligt aflöningstillägg,
motsvarande skillnaden mellan föreståndarens aflöning
enligt nu gällande och enligt blifvande stat;

att nuvarande direktörerna vid läns fängelserna
i Östersund och Luleå må, därest de i öfrigt vilja ingå
på den blifvande nya staten, bibehållas vid rätt att

242

komma i åtnjutande af pensionsbelopp i enlighet med
nu gällande bestämmelser;

att å öfvergångsstat jämväl må upptagas arfvode,
1,400 kronor, till predikanten vid förra straffängelset i
Varberg; och

att samtliga de belopp, som i ofvan anförda hänseenden
må komma att uppföras å öfvergångsstat, skola
utgå af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Riksdagen bestämde år 1907, i samband med inrättandet af assistenttjänster
vid länsfängelserna i Linköping och Jönköping, att vaktmästarbefattningarna
vid dessa fängelser skalle indragas och ersättas af förste
vaktkonstapelsbefattningar. En hvar af vaktmästarbefattningarnas dåvarande
innehafvare, som efter nämnda indragning komme att vid något af
dessa fängelser fullgöra de åligganden, hvilka då tillhörde fängelsevaktmästare,
skulle dock äga dels att, så länge han kvarstode i denna tjänsteutöfning,
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll uppbära
ett personligt aflöningstillägg, motsvarande skillnaden mellan den i
stat för vaktmästare upptagna aflöning, däri inräknadt beklädnadsersättning,
och aflöningen till förste vaktkonstapel, dels ock att efter beviljadt
afsked från tjänsten uppbära pension såsom vaktmästare.

Kommittén föreslår,

att på enahanda sätt må förfaras i fråga om de
nuvarande innehafvarna af vaktmästarbefattningarna vid
de straffängelser, där, i följd af assistenttjänsts inrättande,
förste vaktkonstapel kommer att anställas i stället
för öfverkonstapel (vaktmästare).

Fångvårdsstyrelsen har föreslagit, att jämväl innehafvaren af bevakningsbefälhafvarbefattningen
vid centralfängelset å Härianda, hvilken befattning
kommer att utbytas mot öfverkonstapelstjänst, må, för den tid
han kvarstår i befattningen, bibehållas vid sin nuvarande benämning och
aflöning. Men då aflöningsförmånerna för denne bevakningsbefälhafvare

243

understiga dem, som af kommittén föreslagits för öfverkonstapel, synes skäl
ej föreligga att träffa särskilda bestämmelser rörande ifrågavarande befattningshafvande.

Enligt kungl. brefvet den 6 mars 1908 har medgifvits att tilldela r/ssa förmåde
från förslagsanslaget aflönade extra vaktbetjänte arfvode, uppgående "vaktbetjänte.
till sammanlagda beloppet af lön och tjänstgöringspenningar för motsvarande
ordinarie befattningar, samt därjämte för extra betjänte af
mankön, af hvilka fordras, att de i tjänsten bära uniform, beklädnadsersättning
såsom för ordinarie befattningshafvande.

Likaledes har på grund af beslut vid 1907 års riksdag medgifvits, att
extra vaktbetjänt, som efter ett års fortsatt förordnande innehar nytt förordnande
såsom sådan, må vid tjänstledighet för styrkt sjukdom under det nya
förordnandet intill en tid af högst 45 dagar årligen (hvarunder det i
dylika fall är ordinarie vaktbetjänt medgifvet att behålla hela aflöningen)
kunna få tillgodonjuta så stor del af arfvodet, som motsvarar lönen i
den ordinarie vaktbetjäntsaflöningen.

Förutom ofvannärnnda förmåner tillkommer, såsom de faktiska förhållandena
gestalta sig, för den extra bevakningspersonalen af kvinnkön,
liksom för den ordinarie, fri bostad jämte vedbrand. Sistnämnda förmån
tillkommer däremot i regel icke de från förslagsanslaget aflönade manliga
vaktbetjänte. Det torde emellertid vara med rätt och billighet öfverensstämmande,
att likställighet de olika könen emellan äger rum i berörda
afseende, och att sålunda äfven extra bevakningspersonal af mankön
kommer i åtnjutande af fri bostad jämte bränsle. Kommittén vill
dock icke ifrågasätta, att denna förmån tilldelas dem strax efter antagandet,
utan torde de böra komma i åtnjutande häraf först efter viss tids
proftjänstgöring. Denna skulle lämpligen kunna bestämmas till ett år,
efter hvilken tid, enligt Riksdagens ofvannärnnda beslut, i hvad angår
tillgodonjutande af aflöning vid ledighet för styrkt sjukdom extra vaktbetjänt
i viss mån likställts med ordinarie.

Vid bifall till förslaget att minska de extra befattningshafvandes
antal genom att uppföra flera platser å ordinarie stat skulle i anseende
till det ringa antalet extra befattningshafvande någon afsevärd kostnad ej

244

Gratifika tionen -

uppkomma för statsverket genom att medgifva extra manlig vaktbetjänt
förmånen att efter ett år erhålla fri bostad jämte bränsle. Genom en
dylik åtgärd skulle däremot den fördelen vinnas, att den, som visat sig
lämplig för befattningen, säkrare skulle kunna bindas vid denna och behållas
för fångvårdstjänsten.

Kan ej bostad beredas, torde ersättning i stället böra gifvas med
enahanda belopp som åt ordinarie. Dessa belopp skulle dock ej, såsom
för ordinarie vaktbetjänte, utgå i förskott vid månads början utan, efter
intjänandet, vid månads slut.

Kommittén hemställer,

att extra vaktbetjänte, manliga såväl som kvinnliga,
hvilka oafbrutet under ett är innehaft och fortfarande
innehafva förordnande såsom sådana, må komma i åtnjutande
af fri bostad jämte bränsle eller ersättning därför
med samma belopp, som äro stadgade för motsvarande
ordinarie befattning skafvande.

I sammanhang härmed anser kommittén sig emellertid böra uttala,
att beträffande den kontanta aflöningen någon skillnad bör göras emellan
ordinarie och extra vaktbetjänt, på det att den senare, som är befriad
från erläggandet af afgifter för sin egen pensionering, ej måtte vid befordran
till ordinarie erhålla mindre aflöningsbelopp, än hvad han uppburit
såsom extra.

Det synes kommittén, att extra vaktbetjänte af mankön böra erhålla
åtminstone 50 kronor och af kvinnkön åtminstone 25 kronor mindre
aflöning än hvad ordinarie vaktbetjänte äga att uppbära i begynnelseaflöning.
Minskningen torde böra beräknas å den del af aflöningen, som
motsvarar lönen i den ordinarie vaktbetjäntsaflöningen.

Enligt kungl. brefvet den 6 mars 1908 får gratifikation till vaktbetjänt
icke vidare utdelas såsom aflöningsform utan endast utgå dels, i
enlighet med närmare bestämmelser i kungl. brefvet den 22 december
1905, för undervisning och handledning i yrkesarbete och dels efter

245

fångvårdsstyrelsens bepröfvande såsom särskild ersättning eller belöning
med belopp, ej öfverstigande 75 kronor hvarje gång, för
visad synnerlig beslutsamhet och handlingskraft vid uppehållandet af ordningen
inom fängelset eller vid behandling af vildsinta fångar och rymlingar
samt med belopp, ej öfverstigande 150 kronor om året, för utförandet
af göromål och förrättningar, som icke i egentlig mening tillhöra
vaktbetjäntes tjänsteåligganden, äfvensom för kostnader eller utgifter, som
uppkommit för vaktbetjänt genom förflyttning till eller förordnande vid
annan fångvårdsanstalt.

Därest gratifikation synes böra tilldelas vaktbetjänt för visst annat
fall, har fångvårdsstyrelsen att därutinnan inhämta Kungl. Maj:ts beslut.

Efter utfärdandet af dessa bestämmelser lärer gratifikation endast i
alldeles särskilda fall utdelas till befattningshafvande, som äro anställda
vid själfva bevakningstjänsten.

Hvad däremot angår dem, som lämna undervisning i yrkesarbete,
skulle dessa enligt kommitténs förslag uppföras på ordinarie stat dels
såsom underbefäl och dels såsom vaktkonstaplar och vaktkvinnor, med
samma aflöningsförhållanden och öfriga förmåner som tillkomma den för
själfva bevakningstjänsten anställda personalen. Vid sådant förhållande
synes utdelandet af gratifikation till arbetsledarna jämväl skola i allmänhet
upphöra. För tjänstinnehafvaren bör det vara mera tryggt att kunna påräkna
en fast, i stat bestämd aflöning, än att bero af en inkomst, som kan växla
under olika år och som, i de fall då gratifikationen synes emottagare!!
knappt tillmätt, framkallar missbelåtenhet hos honom själf eller, då den är
mera rundligt tilltagen, lätt väcker afund hos öfriga likställda befattningshafvande.
För fångvårdsstyrelsen synes det likaledes innebära en förmån att
befrias från ett uppdrag, som det med bästa vilja kan falla sig svårt att
fullgöra till allmän belåtenhet och på ett fullt tillfredsställande sätt.

Vid fångvårdsanstalterna förekomma emellertid vissa göromål, som
kräfva särskilda kunskaper eller handaskicklighet utöfver hvad bevakningstjänsten
i allmänhet fordrar. Såsom uppmuntran härför och då jämväl
eljest uti särskilda undantagsfall en förtjänt belöning kan verka välgörande
och sporrande till nit i tjänsten, har kommittén ansett sig icke böra helt
och hållet afstyrka utdelandet af gratifikation till befattningshafvande vid

246

fångvårdsstaten. Det synes dock kommittén lämpligt, att, därest dylik
uppmuntran anses böra ifrågakomma, framställning därom må göras hos
Kungl. Maj:t.

På grund däraf har kommittén velat hemställa,

att, då gratifikation i visst undantagsfall synes
böra tilldelas befattning skafvande å fångvårdsstaten, fångvårdsstyrelsen
äger att göra framställning därom hos
Kungl. Maj:t.

247

Allöts i Hus vill kol* vid fångvårdsstaten.

De villkor, som för närvarande gälla för tillgodonjutande af de,
enligt Riksdagens beslut, med ordinarie befattningar å fångvårdsstaten
förenade aflöningsförmåner, finnas spridda i åtskilliga kungl. bref och
kungörelser, åberopade ofvan i detta betänkande.

I sådant hänseende erinras om

kungl. brefvet den 5 juni 1874 beträffande direktörer och bevakningsbefälhafvare
vid straff- och arbetsfängelser samt predikanterna vid
vissa straff- och arbetsanstalter (sid. 103—104);

kungl. brefvet den 14 juni 1901 beträffande kamrerarna (sid. 112—114);

kungl. brefvet den 28 juni 1907 beträffande direktörerna och predikanterna
vid centralfängelserna å Härianda och i Härnösand (sid. 117—118);

kungl. kungörelsen den 26 juni 1903 beträffande föreståndarna vid
läns- och kronocellfängelserna samt bevakningsbefälhafvaren vid länsfängelset
i Göteborg (sid. 129—130); äfvensom

kungl. kungörelserna den 13 juni 1902 och den 26 juni 1903 samt
kungl. brefvet den 28 juni 1907 beträffande bevakningspersonalen (sid.
138—139, 143—147).

Härjämte har å sid. 147 hänvisats till bestämmelser i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

För assistenter äro bestämmelser meddelade i kungl. brefvet den
28 juni 1907 (sid. 120).

Då kommittén sökt att sammanfatta de villkor, som, efter antagandet
af ny aflöningsstat, böra gälla för åtnjutande af de med ordinarie
befattning vid fångvårdsstaten förenade aflöningsförmåner, har kommittén
i tillämpliga delar beaktat de aflöningsvillkor, som blifvit af Riksdagen
fastställda vid åtskilliga åren 1907 och 1908 tillkomna löneregleringar.

_°4°/os. Laneregleringslcommitténs bet. XVII. 32

248

Därvid har äfven uppmärksammats, hurusom bland aflöningsvillkoren
för ordinarie befallningshafvande vid skogsstaten upptagits, att jägmästare
må för tillgodonjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
hvarunder lian varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos domänstyrelsen,
dock under de villkor i öfrig!, som gälla för åtnjutande af fastställda
aflöningsförmåner för nämnda styrelse.

Ett däremot svarande stadgande beträffande direktörer och kamrerare
vid fångvårdsanstalter har ansetts lämpligen böra upptagas bland aflöningsvillkoren
vid fångvårdsstaten.

Det torde böra omnämnas, att äfven enligt aflöningsreglemente för
tjänstemän och betjänte vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning (intaget i kungl. kungörelse den 10 juni 1904) tjänstinnehafvare
i fråga om ålderstillägg kan få räkna sig till godo innehafd
befattning inom centralverket.

Med afseende å fångvårdsstaten finnas icke meddelade några bestämmelser
rörande bibehållande af aflöning för den, som i följd af kroppsskada,
ådragen under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till
tjänstgöring, eller rörande begrafningshjälp till dödsboet efter tjänstinnehafvare,
som aflidit i följd af olyckshändelse, timad under tjänsteutöfning.
Däremot hafva dessa frågor varit föremål för uppmärksamhet i hvad angår
post- och telegrafverken samt statens järnvägar och föranledt vissa föreskrifter
i ämnet beträffande där anställd personal.

Då tjänstinnehafvare å fångvårdsstaten såväl under tjänstgöring vid
fångvårdsanstalterna som, hvad bevakningspersonalen angår, vid verkställandet
af fångtransporter äro särskildt utsatta för fara, synes det önskvärd!,
att bestämmelser i ofvannämnda syften måtte inflyta bland aflöningsvillkoren
för fångvårdsstaten. Kommittén har därför ansett sig böra föreslå
sådana bestämmelser, i särskild anslutning till föreskrifterna i aflöningsreglementet
för tjänstemän och betjänte vid postverket den 6 juni 1902,
§ 3 (sådan den lyder enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907) och
§ 9, samt aflöningsreglemente! för tjänstemän vid telegrafverket, intaget
i kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907, §§ 6 och 12.

249

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de enligt blif vande ny stat med
ordinarie befattning vid fångvård sstaten förenade aflöning
sför maner mätte stadgas följande villkor, nämligen:

att innehafvare aj ordinarie befattning vid fångvård
sstaten skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation affångvårdsstaten
eller särskilda delar däraf eller i följd af kronans
ombesörjande af arbetsdriften vid fångvår dsanstalterna
eller eljest af olika anledningar kan varda stadgad;

att innehafvare af ordinarie befattning vid fängvårdsstaten
jämväl skall vara skyldig att, med bibehållande
af den tjänstegrad och den aflöning han innehar,
låta sig förflyttas till annan fångvårdsanstalt; ägande
han emellertid, därest förflyttningen sker utan hans egen
ansökning eller uttryckta önskan, åtnjuta ersättning för
flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning vid fångvårdsstaten
icke må förenas annan tjänst ä rikets, ''Riksdagens eller
kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid fångvår dsstaten ej
heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifva såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej fångvårdsstyrelsen uppå därom
gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
Underligt för tjänstgöringen vid fångvårdsstaten,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare
mottagas och bibehållas;

att kvinnlig befattning skafvande, som ingår äktenskap,
skall vara skyldig afgå från tjänsten, om fångvårdsstyrelsen
så finner nödigt;

att vid kronohäkte vaktkvinna skall efter fångvårdsstyrelsens
bestämmande vara skyldig utan säl skild
ersättning bestrida jämväl kokerskegöromål;

att tjänstgöring spenning ar få uppbäras för den tid,
befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester''eller annan kostnadsfri ledighet, men för den tid,
han eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen eller i de fall, där
aflöning en utgöres af arfvode, den del däraf, som icke
anses såsom tjänstgöring spenning ar, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
ordning afstänges frän tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad, att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå
sä mycket af lönen eller arfvodet, som erfordras för
befattningens uppehållande eller eljest pröfvas skäligt;

att, då tjänstinnehafvare i stället för fri bostad
jämte bränsle åtnjuter ersättning därför, denna ersättning
skall utgå i enahanda ordning som lön;

att, därest tjänstinnehafvare i följd af kroppsskada,
ådragen under tjänsteutövning, blifvit tills vidare oförmögen
till tjänstgöring, aflöningen å stat må, såsom undantag
från hvad ofvan är stadgadt, kunna, efter fångvårdsstyrelsens
bepröfvande, oafkortad utgå till honom
under högst sex månader; ankommande på pröfning af
Kungl. Majd, till huru stor del aflöning kan böra utgå
till den skadade efter omförmäla tid af sex manader;

251

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke af fångvårdsstyrelsen prof vas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej fångvårdsstyrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester eller annan kostnadsfri ledighet,
tjänstinnehafvare af lägre grad. skall vara skyldig att,
om han förordnas till högre befattning vid fångvårdsstaten,
densamma, mot åtnjutande af de för befattningen
anslagna tjenstgöring spenning ar eller däremot svarande
belopp, i stället för egna tjänstgöring spenning ar, bestrida,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett
och samma kalenderår;

att beträffande förhöjning af aflöningen efter viss
tids fortsatt innehafvande af tjänst i samma lönegrad tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under villkor, att innehafoaren under mer
än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridi
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke mä föras honom till last den Hd, han åtnjutit
semester eller annan kostnadsfri ledighet, och för andra
förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år,
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
ornförmälda förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att löntagare därvid bär tillgodoräknas den tid,
som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen, vare sig på
grund af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af
förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållanden
m. m. vid fängvårdsstaten;

att direktör och kamrerare vid fängvårdsanstalt
äfven ma för tillgodonjutande af ifrågavarande aflöninqsförhöjning
räkna sig till godo den tid, hvarunder de varit
ordinarie tjänstemän i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen,
dock under de villkor i öfrigt, som gälla för
åtnjutande af fastställda aflöningsförmåner för nämnda
styrelse;

att, därest ordinarie fång gevaldiger transporterats
till vaktkonstapel vid fångvårdsanstalt, han äger att i
fråga om rätt till ålder stillägg räkna sig till godo den
tid, han varit ordinarie fång gevaldiger;

att, därest ordinarie tjänstinnehafvare, som befordras
till annan befattning vid fängvårdsstaten än den han
dittills innehaft, redan intjänat högre aflöning än begynnelseaflöningen
för den befattning, till hvilken han befordras,
honom skall omedelbart tillgodoföras det eller
de ålderstillägg i den sistnämnda befattningen, att hans
aflöning / densamma icke blir lägre än den aflöning lian
senast åtnjöt före befordringen;

att likväl löntagare, som, då lian intjänat stadgad
hd för erhållande af aflöning sförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till
pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester må årligen, då sådant kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, åtnjutas å tider,
som fångvårdsstyrelsen bestämmer, af en hvar direktör,
kamrerare, pastor, assistent, skollärare och skollärarinna
under en månad samt af föreståndare vid kronohäkten,

öfver konstaplar, förste v aktkonstaplar, v aktkonstaplar,
vaktfruar, vaktkvinnor och kokerskor en hvar under
femton dagar, utan afdrag ä aflöning sförmånerna;

att därjämte föreståndare vid kronohäkten och öfriga
sist uppräknade hefattningshafvande må vid tjänstledighet
för sjukdom under loppet af ett och samma
kalenderår åtnjuta full aflöning under högst trettio dagar;

att tjänstinnehafvare, som har sig anförtrodd upphörd
eller kontroll ä upphörd, är pliktig att begagna sig
af semester å tid af året, som bestämmes af fångvårdsstyrelsen; att

kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter, enligt
de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar, lämnas
åt de till bevakningspersonalen vid fångvärdsstaten hörande
befattningshafrände, men ej åt deras familjer;

att vid afgång från tjänsten till följd aj afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom,
i förekommande fall, hyres- och bränsleersättning
utgå till månadens slut; gällande enahanda förhållande
i de fall, där aflöningen utgöres af arfvode, den del
däraf, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar;

att, därest tjänstinnehafvare aflider i följd af
olyckshändelse, timad under tjänsteutöfning, ett belopp,
motsvarande den aflidnes aflöning för en månad, må
såsom begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo:

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya aflöning sstatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;
samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

254

bestämmande, uppkörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde böra förklaras,

att en hvar, som med eller efter ingången af det
år, med hvars början den nya aflöning sstaten träder i
kraft, tillträder befattning vid fångvårdsstaten, skall vara
pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser;
samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar
vid fångvårdsstaten, hvilka icke före viss angifven tidpunkt
anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöning
sstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöning sförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem.

I sammanhang härmed och i anslutning till hvad som finnes stadgadt
i ofvanberörda aflöningsreglemente för postverket, § 8 mom. 2, § 9
och § 14, samt i afiöningsreglementet för telegrafverket, § 11 mom. 2,
§12 och § 20, tillåter sig kommittén hemställa,

att, då vid fångvårdsstaten anställd person, som
innehar en ä ordinarie stat ej uppförd befattning, afliden,
må, därest och i den mån fångvårdsstyrelsen så pröfvar
skäligt, den för honom bestämda aflöningen utgå till
månadens slut;

att, då dylik person afliden i följd af olyckshändelse,
timad under tjänsteutöfning, ett belopp, motsvarande
den aflidnes aflöning för en månad, må såsom
begrafning s-hjälp tilldelas hans dödsbo; samt

255

att kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter må,
enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar,
lämnas jämväl åt de till bevakningspersonalen vid fångvårdsstaten
hörande extra befattningshafvande, men ej
åt deras familjer.

Beträffande de befattningshafvande, som enligt kommitténs förslag
skulle komma att upptagas å öfvergångsstat, anser sig kommittén böra i
detta sammanhang erinra följande.

För direktören vid nuvarande länsfängelset i Malmö har kommittén
funnit sig böra, å öfvergångsstaten, föreslå samma aflöningsförmåner,
som enligt den ordinarie aflöningsstaten skulle tillkomma direktörer vid
straffängel ser. För pastorn vid nuvarande central- och länsfängelserna i
Malmö föreslås enahanda aflöningsförmåner som för pastorerna vid centralfängelserna
å Härianda och i Härnösand.

Därest ifrågavarande direktör och pastor vilja komma i åtnjutande
af de nämnda, å öfvergångsstaten upptagna aflöningsförmånerna, böra,
enligt kommitténs uppfattning, för dem gälla de aflöningsvillkor, som
varda fästade vid den blifvande ordinarie aflöningsstaten.

För öfriga å öfvergångsstaten upptagna befattningshafvande synas
aflöningsvillkoren böra, i hvad de särskilda befattningshafvandena angår,
vara desamma som för närvarande gälla uti ifrågavarande hänseende.

Enligt kommitténs förslag skulle å förslagsstat uppföras för föreståndarna
vid kronohäktena i Ängelholm och Svanesund enahanda aflöningar
som för öfverkonstaplar samt för föreståndarna vid kronohäktena i
Skellefteå och Lycksele enahanda aflöningar som för förste vakt kon staplar.

För åtnjutande af dessa förmåner synas böra i tillämpliga delar
gälla de aflöningsvillkor, som varda fästade vid den blifvande ordinarie
aflöningsstaten.

«■

För fångvårdsstyrelsen har kommittén såsom för åtskilliga andra
centrala verk föreslagit, att såsom förutsättning för blifvande ny aflönings 204o/o8

Löneregler ingslcommitténs bet. XVII. 33

256

stat måtte uppställas, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare skola, i
den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex
timmar hvarje söckendag. Liknande bestämmelse har däremot, med hänsyn
till göromålens art, in. in., icke ansetts kunna eller böra meddelas i
fråga om sådana lokalförvaltningar som skogsstaten och fögderiförvaltningen.

Beträffande fångvårdsstaten gäller visserligen, att befattningshafvandenas
arbete till allra största delen måste vara förlagdt inom vederbörande,
fångvårdsanstalt; och det kunde sålunda ifrågasättas, huruvida icke viss
tid för arbetet därinom kunde böra uppställas såsom förutsättning för
blifvande ny aflöningsstat. Men då vistelsen inom anstalten, hvad föreståndare
och assistenter såväl som bevakningspersonalen angår, måste utsträckas
vida öfver den aktiva tjänstgöringen, och denna i alla händelser
redan går utöfver ofvanberörda tid af sex timmar, skulle vidkommande
dessa befattningshafvande en föreskrift om viss arbetstid å tjänstelokalen
sakna all betydelse.

För kamrerare, pastorer och skollärare skulle en dylik föreskriftkunna
anses vara på sin plats, därest icke deras tjänsteåligganden vore
sådana, att de i allt fall måste utföras å behörig tid, söm säkerligen påfordran
icke färre utan snarare flera timmar per dag, än hvad för tjänstemännen
inom ofvanberörda centralverk är stadgadt eller föreslaget.

Kommittén har ock sökt tillse, att i dess förslag icke flera befattningshafvande
vid fångvårdsstaten upptagits, än att en hvar må erhålla
full sysselsättning under det antal timmar, som kan anses behöfligt och
skäligt.

Emellertid lärer exempelvis för föreståndare och kamrerare vid fångvårdsanstalter
viss mottagnings- och expeditionstid böra vara för allmänhetens
behöriga tillgodoseende bestämd. Men de föreskrifter, som därför
kunna erfordras, synas böra angifvas i de instruktioner eller reglementen,
som varda utfärdade.

257

Förenklingar i arbetssätt in. m.

Då kommittén hemställt om en ej oväsentlig inskränkning i den nuvarande
bevakningspersonalens antal, har, såsom ofvan anförts, detta skett
under den bestämda förutsättning, att nämnda personal i regel må komma
att användas för sitt egentliga ändamål och åtminstone ej i den utsträckning
som för närvarande tagas i anspråk för att biträda med expeditionsgöromålen
vid fångvårdsanstalterna. Men skall denna förutsättning kunna
förverkligas, måste ock tillses, att genom nödiga förenklingar i arbetssätt
och dylikt vederbörande tjänstemän vid fångvårdsanstalterna sättas i stånd
att medhinna sina åligganden utan att så som för närvarande behöfva
därför påkalla väsentligt biträde från bevakningspersonalens sida.

Tjänstemännens tid torde under nuvarande förhållanden i högre grad,
än hvad ensidigt och erforderligt är, upptagas af mångskiftande skrifgöromål.
Särskildt gäller detta föreståndarna vid fångvårdsanstalterna.

En närmare granskning af deras åligganden i nämnda hänseende lärer
nogsamt gifva vid handen, att förenkling bör låta sig genomföras såväl i
fråga om själfva expeditionen som ock beträffande bokföring.

Exempelvis må här påpekas, att insändandet af de många olikartade
rapporter och sifferuppgifter, hvartill tryckta formulär begagnas, åtminstone
i regel torde kunna ske utan åtföljande s. k. missivskrifvelser.

Äfven eu del rapporter torde numera befinnas obehöflig^ eller kunna
erhålla ett mindre specificeradt innehåll. Hit höra de månatliga uppgifterna
om fångbesättningen vid de särskilda anstalterna, hvilka uppgifter
nu skola innefatta meddelanden om fullgjorda dagsverken, arbetsinkomsten
per fånge och dag, antalet yrkeskunniga fångar in. m. Tillräckligt synes

258

vara, att dessa underrättelser, i den mån de äro behöfliga för statistiken,
lämnas vid årsskiftet för hela det föregående året samt att de månatliga
uppgifterna inskränkas till att endast angifva antalet fångar af olika slag.
Att, såsom för närvarande, från centralfängelset och kronohäktet å Långholmen
för hvarje vecka till fångvårdsstyrelsen afgifva redogörelse för anlända
och afgångna fångar med uppgift om deras namn, ådömda strafftider
in. m. torde medföra större arbete än gagn och icke vara för styrelsens
verksamhet behörigt.

I fråga om beklädnadspersedlar för fångvårdens behof gälla ej mindre
än sju särskilda beklädnadsstater, som fastställts genom kungl. bref
den 25 november 1887, nämligen:

1) för ostraffade tvångsarbetsfångar af mankön,

2) för straffade » * »

3) för straffångar af mankön i centralfängelserna,

4) för fångar af mankön vid läns- och kronocellfängelserna,

5) för straff- och tvångsarbetsfångar af kvinnkön i centralfängelserna,

6) för fångar af kvinnkön vid läns- och kronocellfängelserna, samt

7) för sjuka fångar.

Genom införande af större likformighet i afseende å fångarnas beklädnad
skulle ej blott tillverkningen af beklädnadspersedlarna underlättas
och en onödig sortering undvikas utan ock redovisningen förenklas.

I afseende å redovisningen af fångarnas beklädnad och sängkläder
vid de centrala straffanstalterna gälla fortfarande föreskrifter, som meddelats
af fångvårdsstyrelsen i cirkulär den 3 februari 1846 till straff- och
arbetsfängelserna samt kronoarbetskåren.

Enligt dessa föreskrifter skola vederbörande föreståndare till styrelsen
årligen afgifva fullständigt s. k. persedelförslag, upptagande i särskilda
kolumner antalet af hvarje slag persedlar jämte anteckning om tiden, då
desamma blifvit till bruk utlämnade och, enligt beklädnadsstat, varda
uttjänta. Detta persedelförslag bör åtfölja den för det förflutna årets
medelsförvaltning ingående redovisningen.

Likaledes skall vid hvarje tillfälle, då vinter- eller sommarbeklädnad
aflägges, behörig besiktning anställas icke blott på den då affagda munde -

259

ringen utan äfven på beklädnadspersedlar, som hela året äro i bruk.
Besigtningsinstrument med kostnadsförslag, jämte rekvisition å ny beklädnad
till ersättande af hvad som blifvit uttjänt eller förslitet, skall till fångvårdsstyrelsen
insändas inom den 1 juni för vinter- och inom den 1 november
för sommarbeklädnaden.

De för nämnda redovisning använda blanketter torde få anses svåra
att öfverskåda och mera invecklade, än hvad behofvet lärer påkalla.
Genom den föreskrifna uppställningen af blanketterna torde såväl vederbörande
fängelsetjänstemän som vederbörande revisorer hos fångvårdsstyrelsen
påläggas ett vida större arbete än som ur kontrollsynpunkt lärer
kunna anses behöflig!.

Det synes kommittén böra tagas under öfvervägande, huruvida ej
för ifrågavarande redovisning må kunna jämväl vid centralfängelser och
tvångsarbetsanstalter användas i hufvudsak samma förfaringssätt som vid
de nuvarande länsfängelserna. Därigenom skulle säkerligen ernås både enkelhet
och tydlighet. Särskildt torde ock härvid höra i det allmännas intresse
tillses, att ej genom föråldrade bestämmelser om slitningstid persedlar
må varda såsom uttjänta affärda, fastän de väl kunna fortfarande begagnas.
I detta hänseende bör nogsamt beaktas, att slitningen af särskilda
persedlar i många fall varder väsentligen olika i följd af de olika yrken,
i hvilka fångarna sysselsättas.

Vid länsfängelserna äger allmän besiktning jämte kassation rum
endast en gång om året, vid de centrala anstalterna åter två gånger årligen.
Det torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke lämpligen äfven
vid sistnämnda anstalter en dylik förrättning om året kunde vara till
fyllest. Därigenom skulle vinnas åtskillig besparing både i arbete och i
kostnader, utan att kontrollen därför torde behöfva minskas.

Sedan Riksdagen år 1903 beslutat, att de andelar i inkomsten af
fångarbetet, hvilka förut tillkommit föreståndarna vid länsfängelser och
kronohäkten, skulle från och med 1904 års början indragas till statsverket,
har fångvårdsstyrelsen i cirkulär den 18 december 1903 meddelat viss;1
bestämmelser rörande arbetsdriften och fångarnas ekonomi, att försöksvis
tillämpas från och med ingången af år 1904.

260

En revision af dessa bestämmelser synes böra vidtagas inom den
närmare tiden, för vinnande af förenklingar i flera hänseenden. I sådant
afseende torde, bland annat, böra bemärkas följande.

öfver arbetena vid fängelse skall enligt nämnda cirkulär föras en
liggare i enlighet med angifvet formulär. 1 denna liggare införes dels
uppgift å de för hvarje vecka från fångarna uttagna färdiga arbeten och
dels beräknade pris för dessa arbeten. Ett af vederbörande vaktmästare
underskrift och af fängelseföreståndaren attesteradt transumt af lia-o-aren

skall för hvarje månad inom den 15 i nästpåföljande månad insändas till
fångvårdsstyrelsen.

För hvarje vecka skola upprättas listor öfver af fångarna uttagna
premievaror äfvensom s. k. dagsverksskillingslistor, upptagande af fångarna
utfördt arbete. Dessa listor skola insändas till fångvårdsstyrelsen
kvartalsvis.

Det synes, som om sådan förenkling skulle kunna vidtagas i afseende
å denna redovisning, att de af fångarna verkställda arbetena infördes
i liggaren månadsvis i stället för hvarje vecka, äfvensom att premie- och
dagsverksskillingslistorna upprättades icke för vecka utan för månad.
Namn och siffror m. m. behöfde då skrifvas blott en gång i månaden, i
stället för veckovis.

Beräkning af arbetsinkomsten per fånge och dag skall månadsvis
insändas till fångvårdsstyrelsen. Det torde till äfventyra kunna vara tillfyllest,
om uppgifter i sådant hänseende insändas kvartalsvis.

Enligt fångvårdsstyrelsens cirkulärskrifvelse den 7 december 1846
behöfde vederbörande predikanter ej i kyrkobok införa bötesfångar, som
icke en vecka kvarstannade i fängelset.

Uppå gjord framställning blef af fångvårdsstyrelsen i cirkulär den
27 december 1893 förordnadt, att bötesfångar, som vid länsfängelserna i
Malmö, Göteborg och Gäfle icke kvarstanna i fängelset öfver 15 dagar och
vid öfriga fängelser icke kvarstanna öfver 10 dagar, ej behöfva införas i
kyrkoboken.

För ej länge sedan har vidare, efter det en del af Stockholms stads
bötesfångar kommit att aftjäna förvandlingsstraffet å kronohäktet på Lång -

261

holmen, fångvårdsstyrelsen, med hänsyn till det stora antalet dylika fångar,
rnedgifvit, att endast de, som kvarstanna där öfver 20 -dagar, behöfva införas
i kyrkoboken.

Det synes kommittén, att fängelsepredikanterna borde kunna helt
befrias från skyldigheten att införa bötesfångarna i kyrkobok. Därigenom
skulle vinnas ökad tid för det betydelsefulla arbete, som eljest
åligger dem.

De anteckningar af signalement samt angående medhafva kontanta
medel och persedlar, som för hvarje ankommande fånge göras såväl i en
vid fängelset befintlig s. k. mottagningsbok som i en stamrulla, torde i
fråga om bötesfångarna kunna inskränkas till anteckningar allenast i mottagningsboken.
Det synes nämligen för kontrollen kunna vara nog, att
anteckningarna ske endast på ett ställe beträffande sådana fångar.

Det skulle förvisso lända till ej ringa besparing i fångvårdsutgifter
äfvensom till vinnande af önskvärd likformighet, om i större utsträckning
än hittills de särskilda fångvårdsanstalterna från fångvårdsstyrelsen tillhandahölles
tryckta och upplinjerade blanketter för uppgifter, förteckningar
och rapporter, som skola å regelbundna tider afgifvas.

Kommittén antager, att, i sammanhang med omorganisation och
reglering af aflöningsförhållandena vid fångvårdsstaten, nya efter tidens
kraf och förändrade förhållanden afpassade instruktions- eller reglementsbestämmelser
för den vid nämnda stat anställda personalen komma att
utfärdas och att därvid förenklingar i arbetssätt in. in. varda tillgodosedda
i möjligaste mån. Det torde ock vara angeläget att därvid, i anslutning
till föreskrifter i åtskilliga af Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, uttryckligen
föreskrifves, att, då behofvet så fordrar, hvarje befattningshafvande
vid fångvårdsstaten skall, utan afseende å stadgad arbetsfördelning,
lämna det biträde, som påkallas af vederbörande.

Kommittén hemställer,

att vid utarbetandet af instruktions- eller reglementsbestcimmelser
för fångvårdsstaten afseende äfven måtte

262

fästas vid de önskemål i ofvan angifna hänseenden, åt
hviska kommittén gifvit uttryck.

Komm itténs uppmärksamhet har fästats därå, att vid fångtransporter
i vissa fall tagas omvägar, föranledande större kostnad för statsverket och
längre tidsutdräkt för häktade personer, än hvad som behöfde ifrågakomma,
om dessa transporter finge utan hänsyn till de olika länsgränserna verkställas
närmaste väg.

Enligt hvad nu tillämpas, måste sålunda en person, som skall rannsakas
för brott inom annat län än där han häktats, först inforslas till
fängelse i länet, där häktningen skett, för att därefter, på förordnande af
Konungens befallningshafvande, öfverflyttas till fängelse i rannsakningsorten.
A andra sidan måste en person, som häktats för undergående af ådömdt
straff, inforslas till fängelse i det län, där han häktats, äfven om på
mycket närmare håll och med billigare kommunikationsmöjligheter finnes
fängelse inom annat län.

Till belysande häraf anser sig kommittén böra anföra några exempel,
som meddelats kommittén.

Om en i Sölvesborg häktad person skall inställas i Kristianstad för
rannsakning angående därstädes begånget brott, forslas han först den 31
km. långa vägen till kronohäktet i Karlshamn, hvarest han får kvarsitta
en dag. Därpå sändes han till länsfängelset i Karlskrona, där han afbidar
den allenast en gång i veckan afgående ordinarie fångtransporten. Med
denna forslas han öfver Växjö, Alfvesta och Hessleholm till bestämmelseorten.
Då våglängden mellan Karlshamn och Karlskrona utgör 70 km.,
mellan Karlskrona och Alfvesta 132 km. samt mellan Alfvesta och Kristianstad
129 km., blir hela den väg, som fången forslas, 362 km.

Om fången afsändts direkt till Kristianstad, hade väglängden endast
utgjord! 31 km. och resan kunnat göras på något öfver en timma.

Ungefär enahanda blir förhållandet, om en fånge skall forslas från
Borås till Varberg. I stället för att sändas direkt den 85 km. långa vägen
till sistnämnda stad, transporteras han via Herrljunga till Göteborg
122 km. och därifrån via öxnered till länsfängelset i Vänersborg 86
km. för att af Konungens befallningshafvande i Alfsborgs län vederbör -

263

ligen förpassas. Ifrån Vänersborg återsändes han till Göteborg 86 km.
samt därifrån andeligen till kronohäktet i Varberg 77 km.

Till en resa, som kunde göras på omkring 372 timmar, åtgår genom
dylika omvägar en tid af flera dagar.

Frågan om fångforslingen har oek varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet.
År 1890 gjorde Riksdagens revisorer anmärkning mot de
höga kostnader, hvartill fångtransporterna uppginge, och särskild! mot det
förhållandet, att fångforslingen ofta verkställdes med skjuts, ehuru hela
eller större delen af vägen kunde tillryggaläggas billigare med järnväg.
Med anledning däraf ansåg sig Riksdagen böra i skrifvelse den 13 maj
1891 (n:r 71) fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på nämnda angelägenhet,
på det att, om sådant efter närmare utredning af frågan befunnes
vara af förhållandena påkalladt, en förändring i organisationen af fångforslingen
i dess helhet måtte genomföras. Riksdagen hemställde i sammanhang
därmed, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
åtgärder lämpligen kunde vidtagas till nedbringande af kostnaderna för
fångforslingen.

Fångvårdsstyrelsen utfärdade den 14 februari 1896 cirkulär till
Konungens befallningshafvande i samtliga länen, däri anhölls om öfvervakande
dels att vederbörande, som ägde att utfärda förpassning för fångforslingen,
icke måtte förordna om transportens verkställande med skjuts,
utan att sådant af särskild orsak påkallades, och dels att fångförarna själfva
icke utan dylik föreskrift begagnade skjuts.

Enligt hvad kommittén inhämtat, lärer ändock vid fångforsling skjuts
ännu emellanåt begagnas, oaktadt järnväg med fördel kunde anlitas. Det
synes därför, som om innehållet i fångvårdsstyrelsens nyssberörda cirkulär
behöfde än ytterligare inskärpas.

Med Riksdagens ifrågavarande skrifvelse afsågs att i främsta rummet
vinna rättelse i det missförhållandet, att vid fångforsling skjuts användes
i stället för järnväg. Däremot hade Riksdagens uppmärksamhet
icke kommit att riktas på behofvet af en förändring i afseende å fångforslingen
äfven därutinnan, att häktade personer, som skola forslas från
det ena länet till det andra, måtte såvidt möjligt försändas den kortaste
och billigaste vägen.

204%s. Löneregleringskommitténs bet. XVII. 34

264

Riksdagens justitieombudsman har i skrifvelse till Kungl. Maj:t den
4 oktober 1907 påpekat önskvärdheten af vissa förändringar i afseende å
fångforslingarna; och hafva åtskilliga länsstyrelser i anledning däraf uti
infordrade utlåtanden framhållit olägenheterna af nu gängse förfarande i
fråga om forslande af häktade personer de olika länen emellan.

Då ifrågavarande ärende sålunda redan gjorts till föremål för Kungl.
Maj:ts behandling, har kommittén allenast velat för sin del framhålla vikten
af denna angelägenhets ordnande på ett för det allmänna äfvensom
för fångvården tillfredsställande sätt.

Förslag till stater

jämte kostnadsberäkning.

265

Förslag till stater.

Med tillämpning af hvad kommittén föreslagit, skulle staten för
fångvårdsstyrelsen erhålla följande utseende:

			Krono	r.
			j Tjänst-
		Lön ellei	i görings-	Orts- tillägg.
		motsva- rande.	pennin-gar eller	Summa.
			rande.
Generaldirektören och chefen	7,000	3,000	1,000	11,000
1	byråchef .......	5,000	2,500	600	8,100 1
1	dito .......	5,000	2,500	600	8,100 1
1	arbetsintendent, arfvode .	5,000	2,000		7,000
1	andra gradens tjänsteman
	(sekreterare) ......	3,600	1,800	400	5,800 \|
1	dito (dito).......	3,600	1,800	400	5,800
\| 1	dito (kamrerare) ....	3,600	1,800	400	5,800 \|
1	första gradens tjänsteman (registrator, tillika aktu-arie) .........	2,200	1,500	300	4,000
! 3	dito (kassör, tillika bok-
	hållare, samt revisorer) .	6,600	4,500	900	12,000
1	förste vaktmästare . . .	900	450	150	1,500
1	vaktmästare......	700	350	150	1,200 1
1	dito ......	700	350	150	1,200 f
Till arfvoden och ii i t peri -
	ningar åt extra biträden, vikariatsersättningar in. m.	—	_	_	20,300
	Summa	—	—	—	91,800

Efter 5 år kan lönen ]
höjas med 600 kro-1
nor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter 10 år
med ytterligare 500
kronor.

Ifter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor,
efter 10 år med
ytterligare 500 kronor
och efter 15 år
med än ytterligare
500 kronor.

Ifter 5 år kan lönen
höjas med 100 kronor.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas

bränsle, skall, så länge
100 kronor årligen.

Fångvårds styrelsen.

266

Fångvårds staten.

För fångvårdsstaten skulle gälla följande ordinarie och öfvergångS''

stater.

Ordinarie stat.

	K	r o n o	r.
A. Tjänstemän.	Lön eller motsva-rande.	Tjänst-görings-penningar eller mot-svarande.	Summa.
Centralfängelset å Långholmen: 1 direktör .......	3,000	2,000	5,000 i
1 kamrerare......	2,700	1,300	4,000 1
1 förste pastor, arfvode . .	2,700	1,300	4,000 \|
1 andre dito , arfvode . .	2,300	1,200	3,500 j
1 assistent.......	1,900	1,100	3,0001
1 dito .......	1,900	1,100	3,000 (
1 assistent och arbetsföre-ståndare .......	1,900	1,100	3,000
1 skollärare, arfvode . . .	1,200	900	2,100 \|
1 dito , arfvode . . .	1,200	900	2,100
Centralfängelset å Härlancla: 1 direktör.......	3,000	1,500	4,5001
1 pastor, arfvode ....	2,100	1,150	3,250 j
1 assistent.......	1,600	1,000	2,600 J
1 skollärare, arfvode . . .	1,200	900	2,100
	—	T rpt	42,150 1

| Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare
500 kronor. •

| Efter 5 år kan de» del af
arfvodet, som motsvarar
lön, höjas med 500 kronor.

Efter 5 år kan löaea höjas
med 400 kronor och
efter 10 år med ytterligare
400 kronor.

| Efter 5 år kan den del af
arfyodet, som motsvarar
lön, höjas med 200 kronor
och efter 10 år med
ytterligare 200 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare
500 kronor.

fter 5 år kan den del af
arfyodet, som motsvarar
lön, höjas med 500 kronor.

fter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor och efter
10 år med ytterligare
400 kronor.

| Efter 5 år kan den del af
arfvodet, som motsvarar
lön, höjas med 200 kronor
och efter 10 år med ]
ytterligare 200 kronor.

267

	K	r o n o	r.
	Lön eller motsva-rande.	Tjänst-görings-penningar eller mot-svarande.	Summa.
Centralfängelset i Härnösand:	—	Trpt	42,150
1 direktör.......	3,000	1,500	4,500 <
1 pastor, arfvode ....	2,100	1,150	3,250''
1 assistent.......	1,600	"o o o	2,600
Tvångsarbetsanstalten ä Svartsjö:
1 direktör .......	3,000	2,000	5,000
1 kamrerare.......	2,700	1,300	4,000
1 pastor, arfvode ....	2,300	1,200	3,500
1 assistent.......	1,900	1,100	3,000
1 dito och jordbruksledare .	1,200	900	2,100
i skollärare, arfvode . . .	1,200	900	2,100
Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona:
1 direktör .......	2,700	1,300	4,000
1 kamrerare.......	2,300	1,200	3,500
1 pastor1, arfvode ....	2,300	1,200	3,500
1 assistent och arbetsföre-ståndare .......	1,200	90C	2,100
	—	Trpt	\| 85,300

med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare
500 kronor.

Ifter 5 år kan den del af
arfvodet, som motsvarar
lön, höjas med 500 kronor.

I Efter 5 år kan lönen höj as
med 400 kronor och efter
10 år med ytterligare
400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
, med 500 kronor och efter
j 10 år med ytterligare
500 kronor.

(Efter 5 år kan den del af
arfvodet, som motsvarar
[ lön,höjasmed500kronor.

|Efter 5 år kan lönen höjas
I med 400 kronor och efter
| 10 år med ytterligare

I 400 kronor.

Efter 5 år kan den del af
arfvodet, som motsvarar
lön, höjas med 200 kronor
oeh efter 10 år med
ytterligare 200 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare
500 kronor.

[Efter 5 år kan den del af
I arfvodet, som motsvarar
lön, höjas med 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kronor och efter
10 år med ytterligare
400 kronor.

1 Skall jämväl utan särskild ersättning bestrida de prästerliga göromålen vid straffängelset i
Karlskrona.

268

	K	r o n o	r.
		Tjänst-
	Lön eller	görings-
	motsva-	penningar	Summa.
	rando.	eller mot-svarande.
Tvängsarbetsanstalten i Norr-		Trpt	85,300
köping:	—
1 direktör .......	2,700	1,300	4,000	1 Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter
1 kamrerare......	2,300	1,200	3,500	\| 10 år med ytterligare 1 500 kronor.
1 pastor, arfvode ....				(Efter 5 år kan don del af 1
2,100	1,150	3,250	< arfvodet, som motsvarar
\| lön,höjasmed500kronor. fEfter 5 år kan lönen höjas j

1 assistent.......	1,200	900	2,100	1 med 400 kronor och efter \| \| 10 år med ytterligare \| l 400 kronor.
Tvängsarbetsanstalten i Lands-
krona:				(Efter 5 år kan lönen höjas
1 direktör .......	2,700	1,300	4,000	1 med 500 kronor och efter j 10 år med ytterligare \| ( 500 kronor.
				(Efter 5 år kan lönen höjas
1 assistent.......	1,200	900	2,100
j 10 år med ytterligare 1 [ 400 kronor.

predikantsarfvode ....	—	—	1,500	•
Straffängelset i Stockholm:				(Efter 5 år kan lönen höjas
1 direktör .......	2,700	1,300	4,000	j med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare \| 500 kronor.
				(Efter 5 år kan lönen höjas
1 assistent.......	1,200	900	2,100	) med 400 kronor och efter 10 år med ytterligare ( 400 kronor.
				(Efter 5 år kan den del af
				\| arfvodet, som motsvarar
1 skollärarinna, arfvode	1,000	500	1,500	lön, höjas med 150 kro-nor och efter 10 år med [ ytterligare 150 kronor, j

predikantsarfvode ....	—	—	1,500
	—	Trpt	114,850

269

	K	r o n o	r.
	Lön eller	Tjänst- görings-
	motsva-	penningar	Summa.
Straff äng elser na i Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Kri-	rande.	eller mot-svarande.
stianstad, _Vänersborg, Marie-
stad, Örebro och Gäfle:	—	Trpt	114,850
1 direktör.......	2,700	1,300	4,000	1 Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter
8 direktörer......	21,600	10,400	32,000	\| 10 år med ytterligare \| 500 kronor.
1 assistent.......	1,200	900	2,100	] Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 400 kronor och efter
8 assistenter......	9,600	7,200	16,800	[ 10 år med ytterligare \| 400 kronor.
predikantsarfvode ....	—	—	1,500
8 predikantsarfvoden . . .	—	—	12,000
Straff äng dset i Karlskrona:				(Efter 5 år kan lönen höjas
1 direktör .......	2,700	1,300	4,000	1 med 500 kronor och efter j 10 år med ytterligare \| 500 kronor.
				j Efter 5 år kan lönen höj as
1 assistent.......	1,200	900	2,100	J med 400 kronor och efter 1 10 år med ytterligare l 400 kronor.
Straffang elserna i Uppsala, Karlstad, Västerås och Falun:
1 direktör.......	2,700	1,300	4,000	[Efter 5 år kan lönen höjas I med 500 kronor och efter
3 direktörer.......	8,100	3,900	12,000	1 10 år med ytterligare \| 500 kronor.
predikantsarfvode ....	—	—	1,200
3 predikantsarfvoden . . .	—	—	3,600
Kronohäktena i Nyköping, Väs-tervik, Visby, Ystad, Halmstad,
Sundsvall, Östersund, Umeå
och Luleå:
1 föreståndare......	1,600	1,000	2,600	[Efter 5 år kan lönen höjas t med 200 kronor och efter
8 föreståndare......	12,800	8,000	20,800	( 10 år med ytterligare J 200 kronor.
	—	Trpt	233,550

2040/o8. Lönereglering skommitténs bet. XVII. 35

270

	K	r o n o	r.
		Tjänst-
	Lön eller	görings-
	motsva-	penningar	Summa.
KronohäJäena i Norrtälje,	rande.	eller mot-svarande.
	Trpt	233,550
Karlshamn, Varberg, Uddevalla,
Hudiksvall, Haparanda och
Pajala:
1 föreståndare.....	1,200	900	2,100	1 Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 200 kronor och efter
6 föreståndare......	7,200	5,400	12,600	\| 10 år med ytterligare \| 200 kronor.
(Afiöningar till tjänstemän tillhopa
248,250 kronor.)
B. Bevakningspersonalen.
1 öfverkonstapel .....	800	700	1,500
13 öfverkonstaplar ....	10,400	9,100	19,500
1 förste vaktkonstapel . .	700	600	1,300	Efter 5 år kan lönem höjas med 100 kronor och efter
50 förste vaktkonstaplar .	35,000	30,000	65,000	10 år med ytterligare
1 vaktkonstapel ..... 408 vaktkonstaplar (däraf 20	600	500	1,100	100 kronor.
jämväl jordbruksförmän)	244,800	204,000	448,800
1 vaktfru........	500	450	950	Efter 5 år kan lönen höjas med 75 kronor och efter
5 vaktfruar.......	2,500	2,250	4,750	10 år med ytterligare / 75 kronor. i
1 vaktkvinna......	450	350	800
49 vaktkvinnor.....	22,050	17,150	39,200	!
1 kokerska .......	300	200	500	[Efter 5 år kan lönen höjas [ med 50 kronor och efter
13 kokerskor......	3,900	2,600	6,500	1 10 år med ytterligare j 50 kronor.
(Afiöningar till bevakningspersonalen
tillhopa 589,900 kronor.)
Summa	— —	838,150

271

Öfvergångsstat,

		K	r o	11 0	r.
Central fän g ds et i Malmö:	Lön.	Arfvode.	Tjänst- görings- pen- ningar.	Skrif- var- arfvode.	Särskildt lönetill- lägg.	Summa.

1 direktör ..........	3,500	—	—	500	—	4,000!
1 kamrerare.........	1,500	—		450	1,200	3,150!
1 beyakxiinofsbefälhafvare ....	2,000	500		—	—	O O
Kronohäktet i Eskilstuna:
1 bevakningsbefälhafvare ....	1,200	—	600	—	—	1,800!
1 predikant .........	—	600	—	—	—	600
Kronohäktet i Norrköping:
1 direktör ..........	1,600	—	600	300		2,500!\| ’ 1
Förra straffängelset i Förberg:					.
1 predikant.........		1,400	—	—		1,400
Säger	—	—	—	—	—	15,950

1 Därutöfrer ålderstillägg, som intjänats.

272

	Kronor.
; Tjänsteni fin. Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona:	Personligt aflönings- j tillägg.
..... ,
1 bevakningsbefälhafvare1............	400
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona med tillhörande kronohäkte:
i 1 kamrerare1 2.....................	700
1 predikant, arfvode enligt ny ordinarie stat 1,500 kronor .	1,200
Kronohäktet å Långholmen:
1 direktör3...................	500 !
Kronohäktet i Hudiksvall:
i 1 direktör4 .................... 1	400
Bevakningspersonal vill straffängelser, där assistent anstälies. 1 1 vaktmästare 5....................	100
10 dito5.................	1,000
Säger O	4,300

1 Aflöning enligt hittills varande stat kr. 2,500. Härför att disponera:

Aflöning å ordinarie stat till assistent.........kr. 2,100

Personligt aflöningstillägg å öfvergångsstat.......> 400 v,, o 500

Därutöfver ålderstillägg. '' ’

2 Aflöning enligt hittills varande stat kr. 2,800. Härför att disponera:

Aflöning å ordinarie stat till assistent.........kr. 2,100

Personligt aflöningstillägg å öfvergångsstat.......» 700 t, o ann

Därutöfver ålderstillägg.

3 Aflöning enligt hittills varande stat kr. 3,500. Härför att disponera:

Aflöning å ordinarie stat till assistent.........kr. 3,000

Personligt aflöningstillägg å öfvergångsstat.......> 500 i», q sno

Därutöfver ålderstillägg.

4 Aflöning enligt hittills varande stat kr. 2,500. Härför att disponera:

Aflöning å ordinarie stat till häktesföreståndare.....kr. 2,100

Personligt aflöningstillägg å öfvergångsstat.......» 400 v,. o 500

Därutöfver ålderstillägg. ’ ’

5 Aflöning till vaktmästare enligt hittills varande stat kr. 1,400. Härför att disponera:

Aflöning å ordinarie stat till förste vaktkonstapel .... kr. 1,300

Personligt aflöningstillägg å öfvergångsstat.......» 100 v,, i 400

Därutöfver ålderstillägg.

	K	ron	o r.
Läns fängelset i Malmö: 1 direktör........... 1 predikant, tillika pastor vid nuva-rande centralfängelset, arfvode .	Lön eller motsva-rande.	Tjänst-görings-pennin-gar eller motsva-rande.	Summa.	fEfter 5 år kan lönen I höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kro-nor. Efter 5 år kan den del af arfvodet, som mot-svarar lön, höjas med 500 kronor.
2,700 2,100	1,300 1,150	4,000 3,250
Säger	—	_	7,250

Summa öfvergångsstat A, B och C......kronor 21,500.

(Däraf aflöningar till tjänstemän 26,400 kronor och till bevakningspersonal

1,100 kronor.)

274

Förutom hvad å ordinarie och öfvergångsstaterna finnes angifvet,
skulle till aflöningar åt vissa befattningshafvande följande belopp upptagas

förslagsstaten.

	K	r o n o	r.
		Däraf utgår såsom
	Arfvode.	lön.	tjänst- görings-
			penningar.	>
Föreståndaren vid kronohäktet i
Ängelholm........	1,500	800	700	Efter 5 år kan den del af arfvodet,
D:o vid kronohäktet i Svanesund .	1,500	800	700	som motsvarar lön, höjas med 100 kro-
D:o » » i Skellefteå .	1,300	700	600	nor och efter 10 år
D:o » » i Lycksele. .	1,300	700	600	med ytterligare 100 kronor.
Till predikanter vid kronohäkten. Till läkare vid de centrala fång-	10,200		''
vårdsanstalterna......	13,500	—	—
Till läkare vid straffängelser och
kronohäkten........	21,500	—	—
Till organister och klockare vid
vissa centrala fångvårdsan-stalter..........	1,000	_	_
1 extra vaktkonstapel .....	1,050	550	500
28 » vaktkonstaplar ....	29,400	15,400	14,000
1 » vaktkvinna......	775	425	350
6 » vaktkvinnor..... Till kokerskor och kvinnlig be-	4,650	2,550	2,100
vakning vid vissa mindre krono-häkten ..........	2.325	_	_
Summa	90,000	—	—

275

Kostnadsberäkning.

Medan staten för fångvårdsstyrelsen för år 1909 slutar å ett

belopp af.....................kronor 63,000,

skulle enligt kommitténs förslag staten för styrelsen

sluta å...................... » 91,800

och således öfverstiga den nu gällande staten med 28,800 kronor.

Därest emellertid till slutsumman i den nuvarande staten läggas
dels beloppet af de extra lönetillägg, som år 1908 utgingo till personal
inom fångvårdsstyrelsen, tillhopa 5,375 kronor, dels ock ett belopp af

13,800 kronor, som från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
disponerats till personal vid styrelsens s. k. arbetsbyrå och som beräknats
ej vidare komma att utgå från nämnda anslag, om kommitténs organisations-
och löneregleringsförslag varder antaget, skulle totalsumman för närvarande
uppgå till 82,175 kronor och den verkliga ökningen i utgifter
allenast till 9,625 kronor.

Erinras må emellertid, att vid ofvanstående beräkning hänsyn ej
tagits till ålderstillägg. Dessa utgå för tjänstinnehafvare såväl inom fångvårdsstyrelsen
som vid fångvårdsstaten från ett särskilt förslagsanslag.

Fångvårds styrelsen.

276

Fångvårds staten.

För fångvårdsstaten skulle, därest ofvanstående förslag beträffande
de särskilda staterna, jämförda med staterna för år 1909, läggas till grund
för en kostnadsberäkning, densamma te sig sålunda:

	K r o	n o r.
1	Enligt staterna för	Enligt kommitténs
Ordinarie stat.	år 1909.	förslag.

Aflöningar till tjänstemän . . .	205,350	248,250
D:o till bevakningspersonalen . .	553,550 758.900	589,900 838,150
Ofvergångssta t.
Aflöningar till tjänstemän . . .		26,400
D:o till bevakningspersonalen . .		1,100 27,500
o A för slag sstaten.
Aflöningar till vissa befattnings-
hafvande......... .	1180,305	90,000
Ökade utgifter för beredande af
kostnadsfri ledighet utöfver hvad hittills ägt rum (approximativt beräknade) .........		9,000
Summa kronor	939,205	964,650

Enligt denna beräkning skulle alltså, ålderstillägg oberäknade, utgifterna
för fångvårdsstaten ökas med 25,445 kronor.

Från detta belopp torde emellertid böra dragas hvad som år 1908
utgått i extra lönetillägg till personal å fångvårdsstaten, 5,496 kronor 48 öre.
I sådant fall skulle den ökning i utgifter, som föranledes af kommitténs
förslag beträffande fångvårdsstaten, utgöra allenast 19,948 kronor 52 öre.

Bemärkas bör dock, att kommitténs förslag i fråga om fri bostad
och bränsle eller ersättning därför äfvensom beträffande beklädnadsersätt- 1

1 Angående fördelningen af detta belopp se särskild uppgift i detta hänseende, intagen sist bland
bilagorna till detta betänkande.

277

ning torde komma att medföra ökning i kostnader, under det att däremot
kommitténs förslag i afseende å arfvoden till extra bevakningspersonal
skulle komma att medföra minskning i utgifter. Att till beloppet bestämma
denna ökning och minskning lärer vara med svårighet förenadt,
men torde de approximativt kunna beräknas ungefärligen uppväga hvarandra.
Kommittén har fördenskull vid kostnadsberäkningen ansett sig
kunna lämna å sido berörda ökning resp. minskning.

* *

De belopp, som i kommitténs förslag upptagits för aflöningar å
öfvergångs- och förslagsstater, komma att afsevärdt reduceras, därest ifrågasatta
indragningar af en del fängelser varda förverkligade och den omorganisation
i öfrigt af fängelseväsendet, som innefattas i kommitténs
förslag, varder genomförd.

Enligt hvad ofvan å sid. 25 är omnämndt, utgjorde år 1908 den
beräknade inkomsten för arbeten, som å fångvårdsanstalterna utförts för
andra statsförvaltningars räkning, ej mindre än 445,290 kronor 74 öre.

Såsom förut är antydt, kommer för närvarande denna inkomst icke
fångvården till godo utan föres allenast inom linjen i räkenskapen. Icke
ens för de premier, som utgå till fångarna för ifrågavarande arbeten, erhåller
fångvården ersättning, utan utbetalas de helt och hållet af fångvårdens
medel.

Därest, i öfverensstämmelse med hvad som äger rum vissa andra
statsförvaltningar emellan, fångvården erhölle kontant godtgörelse för de
nämnda arbetena, skulle detta medföra en afsevärd minskning i utgifterna
för fångvården.

Härom har kommittén ansett sig böra erinra.

224%8. LöneregleringsJcommitténs bet. XVII.

Särskildt yttrande.

279

Utdrag af protokoll, hållet hos den af Kungl. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. in.

1909 den 23 mars.

Närvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar Wijk, grefve Klingspor, Carl Persson
och af Callerholin äfvensom Herrar Almquist och Leander.

§ 1.

Behandlades frågorna om reglering af löneförhållanden in. m. vid
fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten; och beslöt kommittén att med
underdånig skrifvelse af denna dag öfverlämna till Kungl. Maj:t förslag i
ämnet, innefattadt i delen XVII af kommitténs betänkande!!.

Därvid afgåfvo Herrar af Callerholin, Almquist och Leander gemensamt
följande yttrande:

»Fångvårdsstyrelsen har uti sitt i kommitténs betänkande omförinälda
utlåtande den 27 september 1907 framhållit önskvärdheten af, att
de hittills använda militära titlarna inom fångvården måtte utbytas mot
andra benämningar. 1 anslutning till denna fångvårdsstyrelsens uttalade
mening, som i hufvudsak delats jämväl af kommittén, tillåta vi oss hemställa,
att den af kommittén emellertid bibehållna titeln förste vaktkonstapel
äfven måtte utbytas mot annan enligt vår uppfattning lämpligare
och befattningens art närmare motsvarande benämning. Titeln förste
vaktkonstapel synes oss nära erinra om förste konstapel vid artilleriregementena,
utan att likväl dessa artillerikonstaplars tjänstegrad kan fullt

280

likställas med den, som intages af de i kommitténs förslag såsom förste
vaktkonstaplar upptagna befattningshafvare. De sistnämnda intaga i själfva
verket en ställning, som är närmast jämförlig med sergeanternas vid regementena
eller öfverkonstaplarnas vid poliskårerna. De hafva också hittills
vid de centrala fångvårdsanstalterna burit titeln underofficerare och
allmänt benämnts sergeanter.

Med hänsyn till såväl disciplinen inom fängelserna som andra förhållanden
inom fångvårdsstaten synes det oss icke sakna en viss betydelse,
att personer i den tjänsteställning, hvarom nu är fråga, bära en titel,
hvilken så nära som möjligt motsvarar deras tjänstebefattning. I alla händelser
lärer väl knappast giltigt skäl föreligga att tilldela en del af ifrågavarande
tjänsteinnehafvare en lägre titel, än den de för sina befattningar
hittills innehaft. Vi hafva därför ansett och inom kommittén föreslagit,
att de befattningshafvare, som af kommittén benämnts förste vaktkonstaplar
och hvilka med sådan titel hittills varit anställda hufvudsakligen vid
kronohäktena, hvarest enligt kommitténs förslag nämnda befattningar härefter
skulle komma att upphöra, måtte få bära titeln öfverkonstaplar, samt
att de befattningshafvare, hvilka i förslaget tilldelats sistberörda benämning,
måtte i stället kallas uppsyningsman.

På grund af hvad vi sålunda anfört anse vi oss böra hemställa,

att de i kommitténs förslag upptagna öfverkonstaplar
(förut fanjunkare och vaktmästare) måtte tilldelas
benämningen uppsyningsman samt att de befattningshafvare,
som af kommittén upptagits under benämningen
förste vaktkonstaplar (hittillsvarande underofficerare
och förste vaktkonstaplar), måtte få bära titeln
öfverkonstaplar.»

In fidem:
Elis Sidenbladh.

Bilagor.

Sammanställning

aflöningar

till

tjänsteman vid fångvårdsstaten

(enligt nu gällande bestämmelser, enligt svenska fångvårdssällskapets och
fångvårdsstyrelsens förslag samt enligt kommitténs förslag).

224%8 Löneregler ing skommitténs bet. XVII.

282

	Enligt nu gällande stat och gifna bestämmelser.		Enligt svenska f&ngv&rds-förslag d. 6/s
Centralfängelset å Långholmen:	Lön.	Tjänst- gö- rings- pen- ningar.	Arf- vode.	Skrif- var- arf- vode.	Sär- skilda anslag.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Aid tillf efter 5 år.	ers- gg efter 10 år.	Sum- ma slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö- rings- pen- ningar.	Arf- vode.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.

1 direktör ...............	3,500	—	—	500	l) 600	4,600	500	500	5,600	3,500	1,500	-	5,000
1 kamrerare..............	1,800	—	1,000	500	s) 1,000	4,300	300	200	4,800	3,000	1,000	3) 700	4,700
1 förste pastor .............	—	—	1,600	—	4) 1,000	2,600	500	—	3,100	3,000	1,000	—	4,000
1 andre pastor (nu prästerligt biträde) . .	—	—	o) 2,100	—	—	2,100	—	—	2,100	2,300	700	—	3,000
1 assistent (nu direktör vid kronobäktet) .	1,800	1,400	—	300	—	3,500	500	500	4,500	3,200	1,300	—	4,500
1 d:o (nu bevakningsbefälhafvare) . .	2,000	—	500	—	—	2,500	300	200	3,000	2,300	700	—	3,000
1 d:o (nu arbetsföreståndare) ....	—	—	2,400	—	6) 600	3,000	—	—	3,000	—	—	9) 3,000	3,000
1 skollärare (nu skolföreståndare).....	—	—	2,000	—	—	2,000	—	—	2,000	1,200	900	—	2,100
1 d:o ..............	—	—	1,800	—	—	1,800	—	—	1,800	1,200	600	—	1,800
Centralfängelset å Härianda:
1 direktör ...............	2,200	1,300	—	500	—	4,000	500	500	5,000	3,500	1,500	—	5,000
1 pastor (nu predikant).........	—	—	1,700	—	u) 800	2,500	500	—	3,000	3,000	1,000	—	4,000
1 assistent...............	1,200	900	—	—	—	2,100	200	200	2,500	1,200	900	—	2,100
1 skollärare..............	—	—	2,000	—	—	2,000	—	—	2,000	1,200	900	—	2,100
Centralfängelset i Härnösand:
1 direktör ...............	2.200	1,300	—	500	—	4,000	500	500	5,000	3,200	1,300	—	4,500
1 pastor (nu predikant).........	—	—	1,700	—	“) 800	2,500	500	—	3,000	3,000	1,000	—	4,000
1 assistent...............	1,200	900	—	—	—	2,100	200	200	2,500	1,200	900	—	2,100
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:
1 direktör...............	3,000	—	—	500	1S) 300	3,800	500	500	4,800	3,500	1,500		5,000
1 kamrerare..............	1,800	—	1,000	500	—	3,300	300	200	3,800	3,000	1,000		4,000
1 pastor (nu predikant).........	—	—	1,500	—	n) 800	2,300	—	—	2,300	3,000	1,000		4,000
1 assistent (nu bevakningsbefälhafvare) . .	2,000		—	—	—	2,000	300	200	2,500	2,300	700		3,000
1 d:o ...............		—	—	—	—	—	—	—	—		—		—
1 skollärare..............	—	—	1,800	_	—	1,800	—	—	1,800	1,20C	900		2,100

283

sällskapets

1907.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag d. 27/9 1907.

Enligt löneregleringskommitténs förslag.

Högsta pensionsbelopp.

Älders-t i Hägg	Summa slut-ad ö-ning.	Lön.	Tjänst- gö- rings- pen- nin- gar.	Arf- vode.	Summa begyn- nelse- uflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö- rings- pen- nin- gar.	Arf- vode.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	0 Ålders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	för när- va- rande.	enligt fång- vårds- säll- skapets för- slag.	enligt fång- vårds- styrel- sens för- slag.	enligt kom- mit- téns för- slag.
efter 3 år.	efter 10 år.	efter D år.	efter 1° år.	efter ) år.	efter 10 år.
500	500	6,000	3,500	2,000		5,500	500	500	6,500	3,000	2,000	_	5,000	500	500	6,000	3,600	4,500	4,500	4,000
500	500	5,700	3,000	1,500	—	4,500	500	500	5,500	2,700	1,300	—	4,000	500	500	5,000	2,300	4,000	4,000	3,700
500	500	5,000	2,300	1,200	—	3,500	500	—	4,000	-	—	6) 4,000	4,000	500	—	5) 4,500	—	—	—	—
400	400	3,800	2,000	1,000	—	3,000	500	—	3,500	—	—	7) 3,500	3,500	500	—	7) 4,000	—	—	—	—
500	500	5,500	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,900	1,100	—	3,000	400	400	3,800	2,800	4,200	3,000	2,700
400	400	3,800	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,900	1,100	—	3,000	400	400	3,800	2,500	3,100	3,000	2,700
—	—	•) 3,000	—	—	9) 3,000	3,000	—	—	0)3,000	1,900	1,100	-	3,000	400	400	3,800	—	—	—	2,700
400	—	2,500	—	—	9)2,000	2,000	—	—	0)2,000	—	—	10)2,100	2,100	200	200	10)2,500	—	—	—	—
200	—	2,000	—	—	0)1,800	1,800	—	—	0)1,800	—	—	10)2,100	2,100	200	200	10)2,500
500	500	6,000	3,300	1,700		5,000	500	500	6,000	3,000	1,500	_	4,500	500	500	5,500	3,200	4,500	4,300	4,000
500	500	5,000	2,000	1,000	—	3,000	500	—	3,500	—	—	IS)3,250	3,250	500	—	12)3,750	—	—	—	—
200	200	°) 2,500	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,600	1,000	—	2,600	400	400	3,400	—	1,600	3,000	2,400
400	—	2,500	—	—	0)2,000	2,000	—	—	«)2,000	—	—	10)2,100	2,100	200	200	■°)2,500	—	—	—
500	500	5,500	3,300	1,700		5,000	500	500	6,000	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	3,200	4,200	4,300	4,000
500	500	5,000	2,000	1,000	—	3,000	500	—	3,500	—	—	12)3,250	3,250	500	—	''0)3,750	—	—	—	—
200	200	9) 2,500	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,600	1,000	—	2,600	400	400	3,400		1,600	3,000	2,400
500	500	6,000	3,500	2,000		5,500	500	500	6,500	3,000	2,000		5,000	500	500	6,000	3,200	4,500	4,500	4,000
500	500	5,000	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,300	4,000	4,000	3,700
500	500	5,000	2,300	1,200		3,500	500	—	4,000		—	7) 3,500	3,500	500	—	7) 4,000		—	—	—
400	400	3,800	2,000	1,000		3,000	500	500	4,000	1,900	1,100		3,000	400	400	3,800	2,500	3,100	3,000	2,700
										1,200	900		2,100	400	400	2,900	—	—	—	2,000
400	—	1 2,500	—	—	0)1,800	1,800	—	—	0)1,800	—	—	w)2,100	2,100	200	200	">)2,500	_	—	—	—

284

		Enligt	nu gällande stat och gifna bestämmelser.	Enligt svenska fångvårds-förslag d. %
	Lön.	Tjänst- gö-	Arf-	Skrif- var-	Sär- skilda anslag.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Ålders- tillägg	Sum- ma slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.
Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona:	pen- ningar.	vode.	arf- vode.	efter 5 år.	efter 1° år.	pen- ningar.	vode.


1 direktör ...............	3,000	—	—	500	—	3,500	500	500	4,500	3,200	1,300	—	4,500
1 kamrerare..............	1,800	—	1,000	500	—	3,300	300	200	3,800	3,000	'' 1,000	—	4,000
1 pastor (nu predikant).........	—	—	1,200	—	14) 800	2,000	500	—	2,500	3,000	1,000	—	20)4,000
1 assistent (nu bevakningsbefälhafvare) . .	2,000	—	500	—	—	2,500	300	200	3,000	2,300	700	—	3,000
Tvångsarbetsanstalten i Norrköping:
1 direktör ...............	3,000	—	—	500	—	3,500	500	500	4,500	3,200	1,300	—	4,500
1 kamrerare..............	1,800	—	900	300	—	3,000	300	200	3,500	3,000	1,000	—	4,000
1 pastor (nu predikant).........	—	—	1,400	—	I6) 600	2,000	500	—	2,500	3,000	1,000	—	4,000
1 assistent (nu bevakningsbefälhafvare) . .	2,000	—	—	—	—	2,000	300	200	2,500	2,300	700	—	3,000
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona:
1 direktör ...............	3,000	—	—	500	16) 300	3,800	500	500	4,800	3,200	1,300	—	4,500
1 kamrerare..............	1,800	—	700	300	—	2,800	300	200	3,300	3,000	1,000	—	4,000
1 predikant...............	—	—	1,500	—	”) 800	2,300	—	—	2,300	3,000	1,000	—	4,000
1 assistent (nu bevakningsbefälhafvare) . .	2,000	—	—	—	—	2,000	300	200	2,500	2,300	700	—	3,000
Straffängelset i Stockholm (nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	500	500	4,500	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent...............
1 predikant ..............	—	—	800	—	—	800	—	—	800	—	—	1,500	1,500
1 skollärarinna.............	—	—	1,200	—	—	1,200	—	—	1,200	—	—	—	—
Straffängelset i Uppsala (nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	350	350	4,200	2,800	1,200	—	4,000
1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,300	1,300
Straffängelset i Linköping (nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	500	500	4,500	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent...............	1,200	900	—	—	—	2,100	200	200	2,500	—	—	—	—
1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1500

285

sällskapets 1907.	Enligt fångvårdsstyrelsens förslag	d. 27A> 1907.	Enligt löneregleringskommittén	s förslag.	Högsta pensionsbelopp.
Älders- tillägg	Summa slut-	Lön.	Tjänst- gö- rings-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut-	Lön.	Tjänst- gö- rings-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut-	för när-	enligt fång- vårds-	enligt fång- vårds-	enligt kom-
efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	pen- nin- gar.	vode.	efter 5 år.	efter 1° år.	aflö- ning.	pen- nin- gar.	vode.	efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	va- rande.	säll- skapets för- slag.	styrel- sens för- slag.	téns för- slag.
500	500	5,500	3,000	1,500	_	4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	3,200	4,200	4,000	3,700
500	500	5,000	2,600	1,400	—	4,000	500	500	5,000	2,300	1,200	—	3,500	500	500	4.500	2,300	4,000	3,600	3,300
500	500	“lö.OOO	2,000	1,000	—	3,000	500	—	3,500	—	—	sj)3 500	3,500	500	—	2o)4,000	—	—	—	—
400	400	3,800	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	2,500	3,100	3,000	2,000
500	500	5,500	3,000	1,500	_	4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	3,200	4,200	4,000	3,700
500	500	5,000	2,600	1,400	—	4,000	500	500	5,000	2,300	1,200	—	3,500	500	500	4,500	2,300	4,000	3,600	3,300
500	500	5,000	2,000	1,000	—	3,000	500	—	3,500	—	—	u)3,250	3,250	500	—	1S)3,750	_	—	—	—
400	400	3,800	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	2,500	3,100	3,000	2,000
500	500	5,500	3,000	1,500	_	4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	3,200	4,200	4,000	3,700
500	500	5,000	2,600	1,400	—	4,000	500	500	5,000	—	—	—	—	—	—	—	2,300	4,000	3,600	—
500	500	5,000	2,000	1,000	—	3,000	500	—	3,500	—	—	1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—
400	400	3,800	2,000	1,000	"	3,000	500	500	4,000	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	2,500	3,100	3,000	2,000
500	500	5,500	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,800	4,200	4,000	3,700
—	—	—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
—	—	1,500	1,000	500	—	1,500	—	—	1,500	—	—	1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	— •
				“	18)1,200	1,200		—	18)1,200	—	—	19)1,500	1,500	150	150	19)1,800	—	—	—	—
500	500	5,000	2,600	1,400		4,000	500	500	5,000	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	3,800	3,600	3,700
		1,300	800	400	-	1,200	—	—	1,200	—	—	1,200	1,200	—	—	1,200	—	—	—	—
500	500	5,500	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,800	4,200	4,000	3,700
—	—	—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
—	—	1,500	1,000	500	—	1,500	—	—	1,500	—	—	1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—

286

	Enligt nu gällande stat och gifna bestämmelser.	Enligt svenska fångvårds-förslag d. 6/o
	Lön.	Tjänst- gö-	Arf-	Skrif- va^	Sär- skilda anslag.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Sum- ma slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.
Straffängelset i Jönköping (nu länsfängelse):	pen- ningar.	Tode.	arf- vode.	efter 5 år.	efter 10 år.	pen- ningar.	vode.

1 direktör ...............	1,800	1,200	—	300	—	3,300	350	350	4,000	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent...............	1,200	900	—	—	—	2,100	200	200	2,500	—	—	—	—
1 predikant ...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500
Straffängelset i Växjö (nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,200	—	300	—	3,300	350	350	4,000	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent............... 1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500
Straffängelset i Kalmar (nu länsfängelse):
1 direktör...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	350	350	4,200	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent ...............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500
Straffängelset i Karlskrona (nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,600	1,100	—	300	—	3,000	250	250	3,500	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent ...............	—
1 predikant...............	—	—	21)-	—	—	21)-	—	—	S1)~	—	—	20) _	20) _
Straffängelset i Kristianstad (nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	350	350	4,200	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent ...............													—
1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500
Straffängelset i Vänersborg (nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	350	350	4,200	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent ...............
1 predikant ...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500

287

sällskapets 1907.	Enligt fångvårdsstyrelsens förslag d. 27/s 1907.	Enligt löneregleringskommitténs förslag.	Högsta pensionsbelopp.
Älders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö- rings- pen- nin- gar.	Arf- vode.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö“ rings- pen- nin- gar.	Arf- vode.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	för när- va- rande.	enligt fång- vårds- säll- skapets för- slag.	enligt fång- vårds- styrel- sens för- slag.	enligt kom- mit- téns för- slag.
efter 5 år.	efter 10 är.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 5 år.	efter 1° år.
500	500	5,500	3,000	1,500	—	4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,000	3,700
—	—	—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
		1,500	1,000	500		1,500			1,500	“		1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—
500	500	5,500	3,300	1,700		5,000	500	500	6,000	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,300	3,700
—	—	—	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	3,000	2,000
		1,500	2,000	1,000		3,000	500		3,500			1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—
500	500	5,500	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,000	3,700
	—	—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
		1,500	1,000	500		1,500			1,500			1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—
500	500	5,500	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,100	4,200	4,000	3,700
—	—	—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
		20) _	1,000	500		1,500			1,500		—	*0) _	—	—	—	20) _	—	—	—	—
500	500	5,500	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,000	3,700
—	—	—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
		1,500	1,000	500		1,500			1,500		—	1,500	1,500	—		1,500	—	—	—	—
500	500	5,500	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,000	3,700
—	—	—	1,700	800		2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	_	2,700	2,000
—	—	1,500	1,000	500		1,500	—	—	1,500	—	—	1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—

288

		Enligt	nu gällande stat och gifna bestämmelser.	Enligt svenska fångvårds-förslag d. 6/a
	Lön.	Tjänst- gö-	Arf-	Skrif- va^	Sär- skilda anslag.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Ålders- tillägg	Sum- ma slut- aflö- ning.	Lön.	Tj anst-öt)-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.
Straffängelset i Mariestad	pen- ningar.	vode.	arf- vode.	efter 5 år.	efter 10 år.	pen- ningar.	vode.
(nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	350	350	4,200	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent ...............
1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500
Straffängelset i Karlstad
(nu länsfängelse):
1 direktör...............	1,800	1,200	—	300	—	3,300	250	250	3,800	2,800	1,200	—	4,000
1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,300	1,300
Straffängelset i Örebro
(nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	350	350	4,200	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent...............
1 predikant ...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500
Straffängelset i Västerås
(nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,200	—	300	—	3,300	250	250	3,800	2,800	1,200	—	4,000
1 predikant...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,300	1,300
Straffängelset i Falun
(nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,600	1,100	—	300	—	3,000	250	250	3,500	2,800	1,200	—	4,000
1 predikant ...............	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,300	1,300
Straffängelset i Gäjle
(nu länsfängelse):
1 direktör ...............	1,800	1,400	—	300	—	3,500	350	350	4,200	3,200	1,300	—	4,500
1 assistent...............
1 predikant.........•......	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,000	—	—	1,500	1,500
Kronohäktet i Nyköping
(nu länsfängelse):
1 föreståndare (nu direktör).......	1,600	600	—	—	—	2,200	150	150	2,500	2,450	1,000	—	3,450
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,000	1,000

289

sällskapets 1907.	Enligt fångvårdsstyrelsens förslag	a. 27A> 1907.	Enligt löneregleringskommitténs förslag.	Högsta pensionsbelopp.
Älders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst gö- rings- pen- nin- gar.	Arf- vode.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö- rings- pen- nin- gar.	Arf- vode.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut- aflö- ning.	för när- va- rande.	enligt fång- vårds- säll- skapets för- slag.	enligt fång- vårds- styrel- sens för- slag.	enligt kom- mit- téns för- slag.
efter 5 ar.	efter 10 år.	efter 5 år.	efter 10 år.	efter 5 år.	efter 1° år.
500	500	5,500	3,000	1,500	_	4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,000	3,700
—	—	—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
		1,500	1,000	500		1,500	—	—	1,500	—	—	1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—
500	500	5,000	2,600	1,400		4,000	500	500	5,000	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,300	3,800	3.600	3,700
		1,300	800	400	“	1,200			1,200	—	—	1,200	1,200	—	—	1,200	—	—	—	—
500	500	5,500	3,300	1,700		5,000	500	500	6,000	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,300	3,700
—	—	—	2,000	1,000	—	3,000	500	500	4,000	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	3,000	2,000
		1,500	2,000	1,000	—	3,000	500	—	3,500	—	—	1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—
500	500	5,000	2,600	1,400		4,000	500	500	5,000	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,300	3,800	3,600	3,700
		1,300	800	400	"	1,200			1,200	—	—	1,200	1,200	—	—	1,200	—	—	—	—
	500	5,000	2,600	1,400		4,000	500	500	5,000	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,100	3,800	3,600	3,700
		1,300	800	400	"	1,200			1,200	—	—	1,200	1,200	—	—	1,200	—	—	—	—
	500	5,500	3,000	1,500		4,500	500	500	5,500	2,700	1,300		4,000	500	500	5,000	2,500	4,200	4,000	3,700
—		—	1,700	800	—	2,500	500	500	3,500	1,200	900	—	2,100	400	400	2,900	—	—	2,700	2,000
		1,500	1,000	500		1,500		—	1,500	—	—	1,500	1,500	—	—	1,500	—	—	—	—
	400	4,250	1,500	800		2,300	100	100	2,500	1,600	1,000		2,600	200	200	3,000	1,900	3,250	1,700	2.000
—	—	1,000

2240/o8 Löneregleringskommitténs bet. XVII. 3g

290

	Enligt nn gällande stat och gifna bestämmelser.	Enligt svenska fångyårds-förslag d. 6/s>
		Tjänst-		Skrif-		Summa	Älders-	Sum-		Tjänst-		Summa
		gö-	A rf-	Sär-	begyn-	tillägg	ma		gö-	A rf-	begyn-
	Lön.		skilda	nelse-			slut-	Lön.	rings-		nelse-
	rings-		arf- vode.		efter 1° år.	vode.
	pen-	vode.	anslag.	aflö-	efter	aflö-		pen-	aflö-
Kronohäktet i Västervik:		ningar.			ning.	5 är.	mng.		ningar.		mng.

1 föreståndare (nn direktör).......	1,300	500	—	—	—	1,800	150	150	2,100	2,800	1,200	—	4,000
1 predikant22).............	. —	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,300	1,300
Kronohäktet i Vishy
(nn länsfängelse):
1 föreståndare (nn direktör).......	1,600	600	—	300	—	2,500	150	150	2,800	2,450	1,000	—	3,450
1 predikant2a).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	■ —	1,000	1,000
Kronohäktet i Ystad:
1 föreståndare (nu direktör).......	1,600	600	—	300	—	2,500	150	150	2,800	2,800	1,200	—	4,000
1 predikant2a).............	—	—	800	—	—	800	—	—	800	—	—	1,300	1,300
Kronohäktet i Halmstad
(nn länsfängelse):
1 föreståndare (nn direktör).......	1,600	600	—	—	—	2,200	150	150	2,500	2,450	1,000	—	3,450
1 predikant2!).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,000	1,000
Kronohäktet i Sundsvall:
1 föreståndare (nn direktör).......	1,600	1,100	—	300	—	3,000	250	250	3,500	2,800	1,200	—	4,
1 predikant22).............	—	—	800	—	—	800	—	—	800	—	—	1,300	1,
Kronohäktet i Östersund
(nu länsfängelse):
1 föreståndare (nu direktör).......	1,600	600	—	300	—	2,500	250	250	3,000	2,450	1,000	—	3,4
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,000	1.
Kronohäktet i Umeå
(nu länsfängelse):
1 föreståndare (nu direktör).......	1,600	600	—	—	—	2,200	150	150	2,500	2,450	1,000	—	3,4
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,000	1,

291

sällskapets 1907.	Enligt fångvårdsstyrelsens förslag d. 27/	1907.	Enligt löneregleringskommittén	s förslag.	Högsta pensionsbelopp.
Älders- tillägg	Summa slut-	Lön.	Tjänst- gö- rings-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut-	Lön.	Tjänst- gö- rings-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut-	för när-	enligt fång- vårds- säll- skapets för- slag.	enligt fång- vårds- styrel- sens för- slag.	enligt kom- mit-
efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	pen- nin- gar.	vode.	efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	pen- nin- gar.	vode.	efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	va- rande.	téns för- slag.
500	500	5,000 1,300	1,500	800	—	2,300	100	100	2,500	1,600	1,000	—	2,600	200	200	3,000	1,600	3,800	1,700	2,000
400	400	4,250 1,000	1,500	800	—	2,300	100	100	2.500	1,600	1,000	—	2,600	200	200	3,000	1,900	3,250	1,700	2,000
500	500	5,000 1,300	1,500	800	—	2,300	100	100	2,500	1,600	1,000	—	2,600	200	200	3,000	1,900	3,800	1,700	2,000
400	400	4,250 1,000	1,500	800	—	2,300	100	100	2,500	1,600	1,000	—	2,600	200	200	3,000	1,900	3,250	1,700	2,000
500	500	5,000 1,300	1,500	800	—	2,300	100	100	2,500	1,600	1,000	—	2,600	200	200	3,000	2,100	3,800	1,700	2,000
400	400	4,250 1,000	1,500	800	—	2,300	100	100	2,500	1,600	1,000	—	2,600	200	200	3,000	2,100	3,250	1,700	2,000
	400	4,250	1,500	800		2,300	100	100	2,500	1,600	1,000		2,600	200	200	3,000	1,900	3,250	1,700	2,000
—	—	1,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—!

292

	Enligt nu gällande stat och gifna bestämmelser.	Enligt svenska fångvårds-förslag d. 6/ö
	Lön.	Tjänst- gö-	Arf-	Skrif- var-	Sär- skilda anslag.	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Sum- ma slut- aflö- ning.	Lön.	Tjänst- gö-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.
Kronoliälctet i Luleå (nu länsfängelse):	rings- pen- ningar.	vode.	arf- vode.	efter 5 är.	efter 1° år.	pen- ningar.	vode.


1 föreståndare (nu direktör).......	1,600	600	—	300	—	2,500	250	250	3,000	2,450	1,000	—	3,450
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,000	1,000
Kronohäktet i Norrtälje:
1 föreståndare (nu bevakningsbefälhafvare)	1,000	500	—	—	—	1,500	150	150	1,800	1,800	800	—	2,600
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	700	700
Kronohäktet i Karlshamn:
1 föreståndare (nu bevakningsbefälhafvare)	1,300	200	—	—	—	1,500	150	150	1,800	1,800	800	—	2,600
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	700	700
Kronohäktet i Varberg:
1 föreståndare (nu bevakningsbefälhafvare)	1,000	500	—	—	—	1,500	150	150	1,800	1,800	800	—	2,600
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	700	700
Kronohäktet i Uddevalla:
1 föreståndare (nu direktör).......	1,300	600	—	—	—	1,900	150	150	2,200	2,450	1,000	—	.3,450
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,000	1,000
Kronohäktet i Hudiksvall:
1 föreståndare (nu direktör).......	1,600	600	—	300	—	2,500	250	250	3,000	2,450	1,000	—	3,450
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	1,000	1,000
Kronohäktet i Haparanda:
1 föreståndare (nu direktör).......	1,300	600	—	—	—	1,900	150	150	2,200	1,800	800	—	2,600
1 predikant22).............	—	—	600	—	—	600	—	—	600	—	—	700	700
Kronohäktet i Pajala:
1 föreståndare (nu direktör).......	1,300	600	—	—	—	1,900	150	150	2,200	1,800	800	—	2,600
1 predikant22).............	—	. —	400	—	—	400	—	—	400	—	—	700	700

293

sällskapets 1907.	Enligt fångvårdsstyrelsens förslag d. 27/ö 1907.	Enligt lönereglerin	gskommitténs förslag.	Högsta pensionsbelopp.
Älders- tillägg	Summa slut-	Lön.	Tjänst- gö- rings-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Ålders- tillägg	Summa slut-	Lön.	Tjänst- gö- rings-	Arf-	Summa begyn- nelse- aflö- ning.	Älders- tillägg	Summa slut-	för när-	enligt fång- vårds- säll- skapets för- slag.	enligt fång- vårds- styrel- sens för- slag.	enligt kom- mit-
efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	pen- nin- gar.	vode.	efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	pen- nin- gar.	vode.	efter 5 år.	efter 10 år.	aflö- ning.	va- rande.	téns för- slag.
400	400	4,250	1,500	800	_	2,300	100	100	2,500	1,600	1,000	—	2,600	200	200	3,000	2,100	3,250	1,700	2,000
—		1,000	"	“
400	400	3,400	1,300	600		1,900	100	100	2,100	1,200	900		2,100	200	200	2,500	1,300	2,600	1,500	1,600
—	—	700
400	400	3,400 700	1,300	600		1,900	100	100	2,100	1,200	900	—	2,100	200	200	2,500	1,600	2,600	1,500	1,600
400	400	3,400	1,300	600		1,900	100	100	2,100	1,200	900		2,100	200	200	2,500	1,300	2,600	1,500	1,600
—	—	700
400	400	4,250	1,300	600		1,900	100	100	2,100	1,200	900	_	2,100	200	200	2,500	1,600	3,250	1,500	1,600
—	—	1,000				"		“
400	400	4,250	1,300	600		1,900	100	100	2,100	1,200	900	_	2,100	200	200	2,500	2,100	3,250	1,500	1,600
—	—	1,000	—	—	—	—	—	—				"	"
_	400	3,400 700	1,300	600	_	1,900	100	100	2,100	1,200	900	—	2,100	200	200	2,500	1,600	2,600	1,500	1,600
	400	3,400	1,300	600		1,900	100	100	2,100	1,200	900		2,100	200	200	2,500	1,600	2,600	1,500	1,600
—	—	700	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—

294

Noter

till förestående tabellbilaga.

'') Däraf 300 kr. i hästlega och 300 kr. såsom tillsyningsman vid Stockholms stads kronohäkte & Långholmen.
— 2) Däraf 500 kr. såsom redogörare vid kronohäktet och 500 kr. (högst) för ökade bestyr för den nya
arbetsdriften. — s) För hans befattning med persedelrekvisitionerna. — 4) Såsom predikant vid kronohäktet. —
5) Däraf anses 1,300 kr. såsom tjänstgöringspenningar. —• 6) Se not 8 å sid. 106—107. — 7) Däraf anses 1,200
kr. såsom tjänstgöringspenningar. — 8) Gratifikation (högst) 600 kr. — 9) Någon ändring i nn utgående aflöningsförmåner
ej föreslagen. — 10) Däraf anses 900 kr. såsom tjänstgöringspenningar. —• u) För skolundervisning. —
ls) Däraf anses 1,1.50 kr. såsom tjänstgöringspenningar. — 1S) Såsom tillsyningsman vid kronohäktet å Svartsjö. —
14) Såsom predikant vid länsfängelset i Karlskrona. — 16) Såsom predikant vid kronohäktet i Norrköping. —
16) Såsom tillsyningsman vid kronohäktet i Landskrona. — 17) Däraf 400 kr. såsom predikant vid kronohäktet och
400 kr. för skolundervisning åt fångarna. — 18) Någon ändring af nn utgående arfvode ej föreslagen. — 19) Däraf
anses 500 kr. såsom tjänstgöringspenningar. — 20) Pastorn vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona skulle utan särskild
ersättning bestrida jämväl de prästerliga göromålen vid straffängelset i nämnda stad. — 21) Befattningen
bestrides af predikanten vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona mot särskild! arfvode af 800 kr. 22) Enligt
fångvårdsstyrelsens och kommitténs förslag skulle särskilda predikanter icke fast anställas vid kronohäkten utan
vid dem ersättning för själavården utgå från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

295

Förteckning

öfver antalet nedannämnda befattningshafvande, som för tillgodoseende af bevakningstjänst
och arbetsdrift anses erforderligt vid rikets fångvårdsanstalter efter
den af kommittén föreslagna omorganisationens genomförande.

Fångvårdsanstalt.	Öfver- kon- staplar.	l:ste vakt- kon- staplar.	Vakt- kon- staplar.	Vakt- fruar.	Vakt- kvinnor.	Koker- skor.
Centralfängelset jämte kronohäktet å Långholmen .	4	9	61	_	_	_
	å Härianda...........	1	4	28	—	1	—
	i Härnösand...........	—	4	23	—	1	—
Fängelserna	i Malmö.........•......	1	4	30	—	1	—
Tvångsarbetsanstalten jämte kronohäktet å Svartsjö .	3	6	45	—	—	—
»	i Karlskrona........	1	4	30	—	—	—
2>	jämte kronohäktet i Norrköping	—	2	10	2	15	—
»	» > i Landskrona	—	1	8	2	8	—
Straffängelset i Stockholm............	—	1	10	1	3	—
>	» Uppsala.............	1	—	8	—	1	1
	» Linköping............	—	2	9	—	1	1
>	» Jönköping .............	—	2	9	—	1	1
	» Växjö..............	—	1	6	1	3	1
>	> Kalmar.............	—	2	9	—	1	1
>	> Karlskrona............	—	2	9	—	1	1
	> Kristianstad...........	—	1	10	—	1	1
>	> Vänersborg............	—	2	9	—	1	1
>	> Mariestad............	—	1	10	—	1	1
»	» Karlstad.............	1	—	8	—	1	1
	> Örebro..............	—	2	9	—	1	1
>	> Västerås.............	1	—	8	—	1	1
	» Falun..............	1	—	8	—	1	1
	» Gäfle..............	—	1	10	—	1	1
Kronohäktet	i Norrtälje.............	—	—	2	—	—	—
>	» Nyköping.............	—	—	4	—	1	—
	> Västervik.............	—	—	5	—	1	—
»	> Visby...............	—	—	4	—	1	—
	» Karlshamn............	—	—	2	—	1	—
»	» Ängelholm.............	— ■	—	1	—	—	—
>	» Ystad...............	—	—	4	—	1	—
	Transport	14	51	389	6	50	14

296

Fångvårdsanstalt.	Öfver- kon- staplar.	l:ste vakt- kon- staplar.	Vakt- kon- staplar.	Vakt- fruar.	Vakt- kvinnor.	Koker- skor.
Transport	14	51	389	6	50	14
Kronohäktet i Halmstad.............	—	—	4	—	1	—
> j Varberg..............	—	—	2	—	—	—
> > Uddevalla.............	—	—	4	—	1	—
> » Hudiksvall............	—	—	4	—	1	—
> » Sundsvall.............	—	—	6		1	—
> » Östersund.............	—	—	5	—	1	—
» » Umeå...............	—	T-	4	—	1	—
> > Luleå...............	—	—	5	—	1	—
» > Haparanda.............	—	—	2	—	—	—
» » Paj ala..............	—	—	1	—	—	—
Aflöningar, disponibla i män af fånggevaldigers afgång	—	—	12	—	—	—
Summa	14	51	488	C	57	14

297

Uppgift

å aflöningar till vissa befallningshafvande på förslagsstaten för år 1909

enligt uppgjord beräkning.

	Kronor.
Föreståndaren vid kronohäktet i Ängelholm........	1,400
D:o » » i Svanesund........	1,400
D:o » » i Skellefteå........	1,100
D:o » » i Lycksele.........	1,100
Assistenter vid vissa fängelser x) ............	8,400
Arbetsföreståndaren å Långholmen 4)...........	2,400
Skolföreståndare, lärare och lärarinna1) .........	8,800
För särskild skolundervisning..............	2,800
Till läkare vid de centrala fångvårdsanstalterna......	13,000
Till läkare vid läns- och kronocellfängelser........	21,150
Till organister och klockare vid vissa centrala fångvårdsan-
stalter......................	1,000
Manligt underbefäl ..................	17,050
Vaktkonstaplar 2)...................	78,100
Vaktfruar och vaktkvinnor3)..............	5,700
Till kokerskor äfvensom till kvinnlig bevakning vid vissa mindre
fängelser 4)....................	11,005
Tilläggsarfvoden åt vissa tjänstemän för hästlega, bestyr med
arbetsdriften, såsom lönefyllnad in. in. samt till arbets-
ledare5).....................	5,900
Summa kronor	180,305

1) Motsvarande befattningar skulle enligt kommitténs förslag uppföras å ordinarie stat.

2) 23 vaktkonstaplar skalle enligt kommitténs förslag öfverflyttas till ordinarie stat; för 29 har
kommittén beräknat aflöningar å förslagsstat.

s) Eu vaktfru skulle enligt kommitténs förslag öfverflyttas å ordinarie stat; för 7 vaktkvinnor
bär kommittén beräknat aflöningar å förslagsstat.

4) 14 kokerskor skulle enligt kommitténs förslag öfverflyttas till ordinarie stat.

6) Dessa arfvoden skalle enligt kommitténs förslag upphöra.

"24ii/o8 LöneregleringsJcommitténs bet. XVII.