UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1910:3)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

KOKANDE

ING IF

VII.

FASTARE ANSTÄLLNING FÖR
VISSA BITRÄDEN

HOS STATENS ÄMBETSVERK OCH MYNDIGHETER

1286/07

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen............. x—n.

Betänkande och förslag.

Inledning........................... 2__7

Utredning angående nuvarande förhållanden.......... 8_48.

A. Statsmyndigheter utan ständiga biträden af ifrågavarande

sla9.......................... 9—13.

B. Statsmyndigheter med ständiga biträden af ifrågavarande
slag, men icke eller blott till mindre del aflönade direkt af

staten.........................23_27.

C. Statsmyndigheter med ständiga biträden af ifrågavarande

slag, helt eller hufvudsakligen aflönade direkt af staten . . 17—46.
Statsmyndigheter, hvilkas biträden intaga en särställning . . . 46—48.

Statsmyndigheternas ställning i allmänhet til! frågan om fastare

anställning för biträden af ifrågavarande slag....... 49—64.

Förslag i speciella hänseenden från statsmyndigheternas sida . 65—88.

A. Kompetensfordringar..................65_66.

B. Ordningen för biträdens anställande...........66_67.

C. Tjänstgöringstid.................... 67.

D. Aflöningar.......................67_73.

E. Semester........................73_75^

E. Sjukhjälp.......................75_77_

Gr. Alderdomsunderstöd..................77_84.

Sid.

H. Förslag och uttalanden i vissa andra hänseenden beträffande
ständiga biträden................ 84— 86.

I. Öfver gång sförhållanden............... . 86— 87.

J. Extra eller tillfälliga biträden............ 87—• 88.

Till kommittén öfverlämnad framställning från kvinnliga biträden . 89— 92.

Kommitténs förslag........................ 93—112.

Anställande af fasta biträden................... 96—108.

De fasta biträdenas ställning och ordningen för deras antagande 97—101.

Tjänstgöringstid.....................101—102.

Aflöning......................... 102—103.

Semester......................... 104.

Sjuhhjälp........................ 104.

Ålderdoms- eller invaliditetsunderstöd........... 104—106.

Öfvergångsförhållanden.................. 106—107.

Ordningen för de föreslagna bestämmelsernas genomförande . 107—108.

Tillfälliga biträden....................... 109.

Hemställan ..........................109-112.

Tabellbilagor..........................115—131.

Formulärblanketter........................ 132—135.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, som Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatt för
afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden m. m., fick genom nådig remiss den 22

februari 1907 uppdrag att yttra sig i anledning af den i Riksdagens skrifvelse
den 23 maj 1906, n:r 171, innefattade framställning i fråga om beredande
af någon fastare anställning åt personer, som äro hos statens ämbetsverk
och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål
och dylika sysslor.

Efter det Eders Kungl. Maj:t sedermera den 20 september 1907 förordnat
om befordrande till trycket af det betänkande, som komme att af
kommittén afgifvas uti ifrågavarande ämne, får kommittén härmed i underdånighet
öfverlämna utlåtande och förslag i ämnet, utgörande delen VII
af kommitténs betänkanden.

Stockholm den 31 oktober 1907.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspok. Carl Persson. Henrik Schultzberg.
Johan Widén. Ivar Wijk.

Allan Cederborg.

Fastare anställning för
vissa biträden

hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Inledning.

I en vid 1905 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion
(n:r 164) hemställde herr C. A. Lindhagen, att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
i hvad mån hos statens ämbetsverk och myndigheter personer voro på ett
stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor utan
att äga någon fast anställning, äfvensom i anledning af denna utredning
föreslå Riksdagen erforderliga åtgärder i ändamål att jämväl dessa biträden
måtte i likhet med öfriga ämbets- och tjänstemän samt vaktbetjänte erhålla
fast anställning med rätt till sjukhjälp, semester och pension.

Till stöd för sin hemställan anförde motionären, bland annat, följande.

I statens ämbetsverk åtnjöte ämbets- och tjänstemännen samt vaktbetjänte
i allmänhet förmånen af ordinarie anställning med däraf härflytande
rättighet att ej kunna godtyckligt afskedas, att i händelse af
sjukdom eller annat laga förfall för tjänstgöring ej behöfva af lönen afstå
mer än de s. k. tjänstgöringspenningarna, att få semester samt att erhålla
pension vid afskedstagande!. Visserligen anställdes dessutom en del extra
tjänstemän, som ej åtnjöte dessa fördelar, men de ägde i stället utsikter
att i mån af ledighet få befordran till ordinarie befattning.

Det fanns emellertid i de flesta ämbetsverk en klass tjänstgörande,
som fyllde en ordinarie uppgift inom verket, men ändock betraktades såsom
till och med endast privat anställda. De omnämndes oftast icke ens i
någon organisation eller lönestat och befordran till ordinarie tjänst var
för dem utesluten. Det sörjdes icke i vidare mån för dem, än att de
erhölle betalning för det arbete de voro i stånd att utföra, så länge hälsan

i23ö/07. Lönereglering slcommitténs bet. VII. 1

räckte. När de ofta efter flera årtiondens utslitande tjänstgöring ansågos
för gamla, afskedade man dem utan vidare. Motionären sade sig härmed
syfta pa de kvinnliga biträden, som förrättade de oundgängliga renskrifningsarbetena
inom verken och dessutom ofta användes såsom ett slags amanuenser
att bistå vid expeditionen och mångahanda andra sysslor af mera
mekanisk beskaffenhet.

Motionären ansåg detta vara en orättvisa, som enligt hans uppfattning
icke borde vidare få fortfara. Dessa skrifbiträdens arbete utgjorde en
oeftergiflig länk i ämbetsverkets funktioner. De tjänstgjorde ock regelbundet
på ämbetsrummet under förmiddagarna och mången gång längre
tid än den ordinarie tjänstemannen, då de skulle ordna för denne, innan
han kom, och stöka undan efter honom, sedan han gått. De hade också,
till skillnad från mången ordinarie tjänsteman, oftast hemarbete på eftermiddagarna
till långt inpå nätterna. Att de dessutom nästan undantagslöst
utmärkte sig för synnerlig flit* ordningssinne och försynthet i uppträdandet,
borde icke kunna annat än räknas dem ytterligare till förtjänst. Det borde
också erinras, att deras enformiga och mycket stillasittande sysselsättning
var särskildt ägnad att slita på deras hälsa samt att de därför voro i
synnerligt behof af tillfälle att kunna begagna sig af någon semester. De
voro ock utan tvifvel i behof af pensionsrätt vid en tidigare ålder än de
manliga tjänstemännen.

Ibland afton ades visserligen dessa skri!biträden icke direkt af staten
utan af s. k. renskrifningspengar eller lösen för utgående expeditioner,
som uppburos af en ordinarie tjänsteman. Dessa indirekta aflöningsformer
komme dock att med tiden alltmera borttagas. Och äfven där ett dylikt
betalningssätt ännu ägde rum, kunde detta, enligt motionärens mening,
rättvisligen ej få af staten tagas till förevändning för att, såsom nu skedde,
sätta skrifbiträdena alldeles utom räkningen. Allraminst kunde däraf
hämtas anledning att undandraga dem stöd vid sjukdom, semester och
pension, då ju staten icke vid bestämmandet af den ordinarie tjänstemannens
renskrifningspenningar eller expeditionslösen beräknat, att denne
därvid skulle bekosta sitt skrifbiträde äfven nämnda förmåner. Däremot
borde naturligtvis den betalning, som skrifbiträdena erhölle på detta sätt,
tagas i beräkning vid bestämmandet af deras aflöningsförmåner.

Det syntes motionären, att ej heller från statens sida kunde med
fog invändas, att skrifbiträden i kommuners och enskildes tjänst, för att
ej tala om den stora massan af folket, hade en lika vansklig ställning
som statens skrifbiträden nu intoge. Utvecklingen måste alltmer gå i den
riktningen, att stöd i sjukdom och vid oförmåga till arbete bereddes alla
människor. Och då nu staten sedan gammalt därvid tagit initiativ till
förmån för sina tjänstemän, så funnes ingen rättsgrund, hvarför staten
därvid skulle göra ett undantag för sina ringaste tjänare.

Hvad sålunda sagts om kvinnliga skrifbiträden gällde äfven om bi*
träden, som utan fast anställning bestrede liknande sysslor, såsom kartritning,
bokföring, siffergranskning med mera. Användes i dylika befattningar
ännu i något fall manliga biträden, så hade dessa, enligt motionärens
bestämda åsikt, samma rättsanspråk på förbättring af sin ställning.

Såsom eu särskild anledning till att nu uppmärksamma ifrågavarande
angelägenheter framhöll motionären de pågående arbetena inom löneregleringskommittén
samt vissa uttalanden, som kommittén haft i afgifna betänkanden.

Uti en senare vid samma riksdag väckt motion (n:r 279) åberopade
motionären såsom ytter! igare stöd för sin hemställan vissa handlingar,
däribland redogörelse för en af Fredrika-Bremerförbundet i Stockholm
föranstaltad statistisk utredning rörande löneförhållanden in. m. för de
vid vissa statens centrala ämbetsverk jämte några andra allmänna verk
anställda kvinnliga extra biträden.

I memorial (n:r 119) i anledning af ifrågavarande motioner yttrade
statsutskottet, att det icke ville bestrida, att i vissa fall extra ordinarie
befattningar i statens tjänst kunde böra förändras till ordinarie och att
på grund af särskilda förhållanden åt kvinnor, som under lång tid och
på stadigvarande sätt för statens räkning arbetat i sådana anställningar,
hvarom i motionerna förmäldes, borde — i likhet med hvad Riksdagen
under år 1905 i ett fall medgifvit — beredas något understöd, när de på
grund af sjukdom eller ålder icke längre kunde fortsätta sitt arbete. Men
med afseende å de synnerligen vidtgående konsekvenser, som tillämpningen
af de af motionären uttalade tankarna skulle medföra, och då frågan
om extra ordinarie — manliga och kvinnliga — biträdens ställning i de af

motionären angifna hänseenden syntes höra i ett sammanhang tagas i
öfvervägande, ansåg utskottet sig icke böra tillstyrka hvad af motionären
föreslagits, utan hemställde, att ifrågavarande motioner icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation var dock anförd af en af utskottets ledamöter från Andra
Kammaren, som yrkat, att utskottet måtte hemställa om bifall till motionerna.

Utskottets afstyrkande hemställan biträddes af Första Kammaren,
hvaremot Andra Kammaren, med afslag å utskottets hemställan, i stället
biföll den afgifna reservationen. Frågan hade sålunda för sagda riksdag
förfallit.

Vid 1906 års riksdag väcktes af herr lindhagen ny motion i ämnet
(n:r 105), däri han, under åberopande af enahanda skäl, som af honom
anförts i motionen n:r 164 vid 1905 års riksdag, upprepade sin framställning
och yrkade, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån hos
statens ämbetsverk och myndigheter personer äro på ett stadigvarande
sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor utan att äga någon
fast anställning, äfvensom i anledning af denna utredning föreslå Riksdagen
erforderliga åtgärder, i ändamål att jämväl dessa biträden, kvinnor
såväl som män, må i likhet med öfriga ämbets- och tjänsteinnehafvare
samt vaktbetjänte erhålla fast anställning med rätt till sjukhjälp, semester
och pension.

I afgifvet utlåtande (n:r 96) hemställde statsutskottet äfven nu, att
motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Sex af utskottets
ledamöter afgåfvo emellertid gemensam reservation, och blef denna
af båda kamrarna bifallen.

1 öfverensstämmelse därmed gjorde Riksdagen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t den 23 maj 1906 (n:r 171) följande uttalande och hemställan i ämnet:

»Den i motionen väckta frågan, huruvida icke åt de personer, hvilka
på ett stadigvarande sätt äro hos statens ämbetsverk och myndigheter
sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor af mera mekanisk beskaffenhet,
borde beredas en fastare anställning med därmed förenade förmåner,
synes Riksdagen vara värd att tagas i öfvervägande. Det gäller

emellertid härvid att bestämma, i hvilken utsträckning dessa biträden böra
anses fylla en ordinarie uppgift inom de särskilda ämbetsverken samt
tillse i hvad mån svårigheterna i följd af de i motionen framhållna olikheterna
i sättet för aflöningen må kunna öfvervinnas. En utredning är
därför erforderlig, och får alltså Riksdagen, med anledning af förevarande
motion, anhålla, det Eders Kung!. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och i hvad mån personer, som äro hos statens ämbetsverk och
myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och
dylika sysslor, må kunna erhålla någon fastare anställning, äfvensom för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning må föranleda».

För att närmare klargöra innebörden af Riksdagens skrifvelse i ämnet,
torde från öfverläggningarna vid 1906 års riksmöte få anföras några
uttalanden.

Inom Första Kammaren framhölls af en talare, att frågan afsåge att
bereda en fastare anställning åt dem, som i egenskap af extra biträden vore
sysselsatta med skrifgöromål och dylikt hos ämbetsverk och myndigheter.
Dessa extra biträden måste man anse vara arbetskx-after, som staten onekligen
behöfde; de voro af en ganska stor betydelse för arbetet, och när
staten behöfde dem, syntes det också vara både rimligt och rätt, att staten
icke helt och hållet lämnade dem åsido utan sökte i någon mån taga till
vara deras berättigade intressen att få en något fastare ställning. Det arbete,
hvarom här var fråga, utöfvades till det mesta, sannolikt till det allra
mesta, af kvinnliga biträden. Deras arbete med skrifgöromål och hvad därmed
sammanhängde var synnerligen ansträngande, och den, som något
haft tillfälle att bedöma hvad ett sådant arbete kräfde, insåg, att det
verkligen icke kunde betraktas såsom ett obetydligt eller ens såsom ett
lätt arbete. Att de, som under en lång följd af år varit sysselsatta med
arbete i statens tjänst, icke ägde någon utsikt till att i händelse af ålderdom
eller sjukdom kunna få någon hvila eller hjälp, kunde icke vara rätt.

Frågan gällde, framhölls ock af samme talare, icke mera tillfälliga
biträden, utan sådana, som visserligen benämndes extra biträden,
men hvilkas arbete dock kontinuerligt fortginge det ena året efter det
andra. Dessa borde, sedan de under en följd af år arbetat i statens tjänst,
i denna sin tjänstgöring beredas eu förmån och en trygghet, t. ex. genom

semester, utan skyldighet att då åt en annan afstå från sina små inkomster,
samt vid inträffande sjukdom och ålderdom understöd i form af pension
eller likartad! uttryck af erkänsla.

Vidare syntes det talaren klart, att, om man på detta sätt beredde
en fastare anställning åt dessa skrifbiträden, deras antal ej behöfde blifva
sä stort, i tv att de gifvetvis, genom att få en säkrare ställning och en
mera tryggad framtid, mera odeladt kunde ägna sig åt sitt arbete, hvarigenom
det blefve möjligt att få arbetet utfördt genom ett mindre antal
personer än som eljest fordrades, då de arbetade under så osäkra förhållanden.

En annan talare i Första Kammaren erinrade, att det i ämbetsverken
funnes åtskilliga mekaniska göromål, som icke ansågos böra utföras af
tjänstemännen själfva, ehuruväl de sammanhängde med tjänsten. De skulle
taga upp deras tid alltför mycket, det behöfdes icke de förutsättningar,
som tjänstemännen hade, för att utföra dessa mekaniska arbeten, och
till följd deraf var det praktiskt och ändamålsenligt att befria tjänstemännen
med deras högre utbildning från dessa mekaniska arbeten och låta
dem utföras af personer, som icke hade någon högre utbildning. Detta hade
också löneregleringskommittén tydligt framhållit, då den sagt, att från
tjänstemännens åligganden borde undantagas sådana rent mekaniska arbeten
som renskrifning och dylikt, »hvilka icke vore ägnade att framkalla ämbetsmannaduglighet
och den för vidare befordran nödiga skickligheten».
Det vore således gifvet, att dessa skrifbiträden mera än hittills komme att
göras till en verklig institution vid ämbetsverken. Kunde det då vara
rättvist, att de personer, som fullgjorde detta för staten viktiga uppdrag,
icke skulle ställas på fastare fot än för närvarande?

»Nu är här sagdt»— yttrade talaren jämväl — »att Riksdagen genom
att begära en utredning har bundit sig. Det är sant, att Riksdagen har
bundit sig vid, att den vill göra något. Men om Kungl. Maj:t skulle komma
att föreslå alltför många sådana här fasta platser, hvithet ju skulle kunna
tänkas, icke har Riksdagen då bundit sig vid att taga alla de platser, som
Kungl. Maj:t föreslår; det kan ju möjligen vara nog att taga några».

Vid ärendets behandling i Andra Kammaren yttrade sig allenast eu
ledamot, hvilken ock deltagit i reservationen mot statsutskottets hemställan.

Han erinrade om, att frågan förekommit inom Riksdagen år 1905 och
att Andra Kammaren då uttalade sig i enlighet med motionärens förslag;
och han uttryckte den förhoppning, att Kammaren skulle vidhålla denna
ståndpunkt, »så mycket mera» — tilläde han — »som reservanterna nu ha
i vissa afseenden begränsat frågans omfattning». »I fjolårets kammarbeslut
liksom i årets motion talas det om att bereda dessa personer en »fast anställning!»
Reservanterna hafva ändrat detta till en »fastare anställning» —
af hvilken natur denna skulle vara, det får den blifvande utredningen gifva
vid handen. Vidare talas det i motionen om, att den fasta anställningen
skulle gifva rätt till sjukhjälp, semester och pension. Äfven härom skulle
eu utredning ske, så att man icke skulle på frågans nuvarande stadium
så bestämdt uttala sig i dessa punkter».

Vid föredragning hos Kung!. Maj:t af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse
beslöts att öfver den i skrifvelsen innefattade framställningen infordra
utlåtanden från ämbetsverk och myndigheter. Sedan dessa utlåtanden inkommit,
anmäldes ärendet åter hos Kungl. Maj:t den 22 februari 1907.

Med hänsyn till de vidt skiftande meningar och förslag till lösning
af den i Riksdagens skrifvelse berörda frågan, som af de olika ämbetsverken
framställts, samt behofvet af ytterligare utredning i vissa hänseenden,
innan frågan företogs till afgörande, fann Kungl. Maj:t emellertid
nödigt öfverlämna handlingarna i ärendet till löneregleringskommittén med
uppdrag att yttra sig i ämnet.

Bland dessa handlingar var äfven ett tryckt häfte n:r 8 för år 1905 af
»Dagny, tidskrift för sociala och litterära intressen, utgifven af FredrikaBremerförbundet»,
i hvilket häfte fanns under rubrik »De kvinnliga skrifbiträdena
vid statens ämbetsverk» lämnad en redogörelse för ofvannä randa,
genom Fredrika-Bremerförbundet åvägabragta statistiska utredning.

Sedermera har under den 1 maj 1907 till kommittén öfverlämnats
en i särskilda, sinsemellan lika lydande, tryckta exemplar till finansdepartementet
ingifven framställning från ett stort antal kvinnliga biträden
hos statsmyndigheter om förbättring i deras ställning.

Utredning angående nuvarande förhållanden.

I Riksdagens skrifvelse den 23 maj 1906 har den äskade utredningen
angifvits böra afse personer, som äro hos statens ämbetsverk och myndigheter
på ett stadigvarande sätt sysselsatta med »skrifgöromål och dylika
sysslor».

Af de yttranden, som af vederbörande statsmyndigheter afgifvits,
har emellertid visat sig, att hos en del af dessa myndigheter finnas anställda
extra biträden med enahanda ställning som de i Riksdagens skrifvelse
omförmälda, men hvilkas göromål icke äro af beskaffenhet att rätt väl
kunna hänföras under det ofvan citerade uttrycket. Då likväl intet skäl
lärer finnas att, vid i öfrigt jämförliga förhållanden, låta arten af det arbete,
hvarmed biträden sysselsättas, gifva anledning till åtskilluad dem emellan
i nu ifrågavarande hänseende, har — i öfverensstämmelse med hvad i
själfva verket torde hafva varit åsyftadt — inom kommittén ansetts, att
utredningen borde i allmänhet omfatta alla de till vederbörande statsmyndigheters
ordinarie eller extra tjänstemän och betjänte ej hörande personer,
hvilka äro hos dylika myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta med
arbete, tillhörande vederbörande myndighets ordinarie uppgifter.

Utgående från denna uppfattning har kommittén, efter tagen
närmare del af de till densamma öfverlämnade handlingarna i ärendet,
funnit nödigt att i vissa hänseenden fullständiga det föreliggande materialet;
ocli hafva i sådant syfte till åtskilliga statsmyndigheter öfversändts
frågeformulär att ifyllas dels af de hos dessa myndigheter anställda biträden
af det slag, hvarom nu är fråga, dels ock för respektive myndigheter
af vederbörande tjänstemän. De därigenom erhållna uppgifterna
hafva sedermera, enligt uppdrag, bearbetats af aktuarien A. E. M. Ericsson;
och är redogörelse för den på detta sätt åvägabragta statistiska utredningen
meddelad å sid. 18—45 i det följande.

Af de upplysningar, som sålunda och eljest vunnits, framgår, att i nu
förevarande hänseende statsmyndigheterna äro — med vissa undantag, om
hvilka särskild! skall nämnas — att hänföra till tre skilda hufvudgrupper,
nämligen

dels sådana, hos hvilka ej finnas ständiga biträden af ifrågavarande
slag (hvarvid med ständiga biträden afses sådana, som hafva stadigvarande
anställning och i denna anställning hafva sin uteslutande eller åtminstone
sin hufvudsakliga sysselsättning),

dels statsmyndigheter, hos hvilka finnas ständiga biträden af ifrågavarande
slag, hvilka biträden dock icke eller blott till mindre del aflönas
direkt af staten,

dels slutligen statsmyndigheter, hos hvilka finnas ständiga biträden af
ifrågavarande slag, hvilka biträden helt eller hufvudsakligen aflönas direkt

o O

af staten.

A. Statsmyndigheter utan ständiga biträden af ifrågavarande slag.

Till denna grupp höra af centrala myndigheter eller institutioner
justitiekanslersämbetet, Göta hofrätt, hofrätten öfver Skåne och Blekinge,
chefen för flottans stab, inspektören af flottans öfningar till sjöss, försäkringsinspektionen,
mynt- och kontrollverken, nationalmusei nämnd, stuteriöfverstyrelsen,
nautisk-meteorologiska byrån, universitetskanslern, direktionen
för gymnastiska centralinstitutet, styrelsen för farmaceutiska institutet,
akademien för de fria konsterna, musikaliska akademien, direktionen
för veterinärinstitutet och landtbruksakademien.

Af andra myndigheter eller institutioner höra till denna grupp
Konungens befallningshafvande i Kristianstads, Hallands, Ålfsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, domkapitlen
i Uppsala, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Kalmar, Karlstads, Luleå
och Visby stift, Stockholms stads konsistorium, direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk, direktionen öfver institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda, styrelsen öfver förskolan för blinda i Växjö,
styrelserna för tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro,
Borås och Härnösand, styrelsen för tekniska skolan i Stockholm, direk 128ö/07.

Lönereglering sTcommitténs bet. VII. "

tionen för tekniska skolan i Eskilstuna, direktionen för seraf!merlasarettet
i Stockholm, barnmorskelärarna i Stockholm, Göteborg och Lund,
landsarkivet i Uppsala och arkiv depåen i Visby samt styrelserna för landtbruksinstitutet
vid Ultima och landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.
Till denna grupp torde ock böra — i öfverensstämmelse jämväl med vederbörandes
egen åsikt — hänföras domkapitlet i Göteborgs stift, å hvars
expedition visserligen är mot årligt arfvode anställdt ett skrifbiträde, men
hvilket biträdes göromål icke äro af den omfattning, att de kunna utgöra
en persons uteslutande eller ens hufvudsakliga sysselsättning, med afseende
hvarå arfvodet ock är så ringa, att endast en person, som därjämte har
annan inkomst, kan åtaga sig uppdraget i fråga.

Några af ifrågavarande myndigheter hafva gifvit särskildt tillkänna,
att, såvidt nu kan förutses, eller om förhållandena ej ändras, något behof
för deras vidkommande af sådana biträden, som i Riksdagens skrifvelse
afses, ej finnes, åtminstone för den närmaste framtiden. Sådana myndigheter
äro Göta hofrätt, försäkringsinspektionen, myntverket, styrelsen för
farmaceutiska institutet och direktionen för serafimerlasarettet.

Men, äfven oafsedt hvad sålunda särskildt tillkännagifvits, gäller
uppenbarligen beträffande flertalet af de ofvan uppräknade myndigheter,
som sakna ständiga biträden af ifrågavarande slag, att de hos dem förekommande
skrifgöromål eller andra arbeten, som skulle kunna anförtros åt
dylika biträden, icke äro af den omfattning eller stadigvarande beskaffenhet,
att anställande af sådana biträden kan anses påkalladt. Sagda arbeten
torde i regel besörjas af tillfälliga biträden eller, hvad renskrifningsgöromål
angår, genom anlitande af s. k. renskrifningsbyråer.

Exempelvis må här anföras, huru hos justitiekanslersämbetet hithörande
förhållanden ordnats. Renskrifningen verkställdes där tillförne af
amanuenser, men sedan göromålen väsentligen ökats, har justitiekanslern
vidtalat en renskrifverska från en af Stockholms renskrifningsbyråer att,
mot en ersättning af SO kronor i månaden, hvarje söckendag två timmar
uppehålla sig i ämbetets lokal för att verkställa förekommande renskrifning.
Vissa dagar är hon icke under dessa två timmar helt och hållet
sysselsatt med skrifning för ämbetets räkning och är då oförhindrad använda
tiden till renskrifning för sin byrås räkning. Ibland inträffar åter.

att så mycket renskrifningsarbete hopar sig, att det icke medhinnes på de två
timmarna, i hvilket fall renskrifningsbyrån anlitas mot särskild godtgörelse.

Af länsstyrelsen i Hallands län har meddelats, att renskrifningsarbetet
vid landskansliet och landskontoret i nämnda län besörjes, mot
ersättning för ark, af i Halmstad boende, vid landsstaten icke anställda
personer, en eller flera på hvardera afdelningen, allt efter som göromål en
det kräfva, samt utföres till största delen af dessa personer i deras hem.
Då mängden af arbetet är högst växlande, så att vissa dagar intet eller
endast en obetydlighet tinnes att utlämna, under det andra dagar arbetet
åter är af de ansenliga proportioner, att detsamma för skyndsamhets
vinnande måste fördelas på flera, kan, enligt länsstyrelsens åsikt, ingen
af antydda personer sägas vara på det stadigvarande sätt hos länsstyrelsen
sysselsatt med skrifgöromål, som i motionen och Riksdagens skrifvelse
åsyftas. Länsstyrelsen har därjämte upplyst, att utgifterna för ren*
skrifning böra beräknas årligen belöpa sig å landskansliet till omkring 750
kirnnor och å landskontoret till omkring 600 kronor.

En särskild ställning intaga vissa myndigheter, hos hvilka förekommande
renskrifning helt eller delvis besörjes — på grund af meddelad
föreskrift eller särskilt åtagande — af vederbörande tjänstemän.

Så är af universitetskanslern meddeladt, att med tillämpning af den
för kansler sexpeditionen gällande stat det åligger kanslerssekreteraren att
bestrida alla erforderliga kostnader % för expenser. Något särskildt anslag
till bestridande af renskrifningskostnader och dylikt vid expeditionen
finnes icke anvisadt. Oafsedt de till renskrifning hänförliga göromål, som
stundom utföras af den vid expeditionen anställda amanuens, verkställes
renskrifningsarbetet i regel af tillfälliga biträden, vare sig efter förmedling
af renskrifningsbyråer eller annorledes.

Vid stuteriöfverstyrelsen åligger det sekreteraren att ombesörja och,
i förekommande fall, jämväl bekosta1 renskrifning och liknande sysslor,
och hos nationalmusei nämnd samt fria konsternas akademi utföras eller
skötas skrifgöromålen i regel af vederbörande sekreterare.

1 Härvid är emellertid att märka, att vid 1907 års riksdag i stuteriöfverstyrelscns
stat uppförts ett anslag å 400 kronor till semesterarfvode och extra biträde i syfte, bland
annat, att sekreteraren under vissa tider af året må blifva i tillfälle att utan egna kostnader
anlita hjälp i sitt arbete af skrif- och läskunnig person.

Af direktionen för Stockholms stads undervisningsverk har meddelats,
att vid de under direktionen lydande läroverken rektorernas skrifbiträden
utan undantag utgöras af vid läroverken tjänstgörande lärare.
Hos styrelsen öfver förskolan för blinda i Växjö besörjas skrifgöromål och
dylika sysslor af skolans rektor mot åtnjutande af ett i staten uppfördt
mindre arfvode. Vid arkivdepån i Visby hafva af- och renskrifter besörjts
antingen af föreståndaren själf å tid utom den reglementerade tjänstetiden
eller ock af hans hustru. Och vid landsarkivet i Uppsala har dylikt arbete
i allmänhet utförts af de vid arkivet anställda amanuenserna.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge upplyser, att inom verket skrifgöromål
och dylika sysslor icke förrättas af andra personer än verkets
tjänstemän, men att de vidlyftigare renskrifningsarbeten, som erfordras —
såsom utskrifvande af domar och utslag samt längre afskrifter — verkställas
i hemmen af renskrifvare, hvilka emellertid ofta växla och i regel
äfven hafva andra sysselsättningar. Hofrätten tillfogar själf, att åtskilliga
af de arbeten, som nu inom hofrätten utföras af examinerade tjänstemän,
möjligen skulle kunna anförtros åt oexaminerade biträden.

Hos länsstyrelsen i Skaraborgs län besörjes all renskrift af extra
ordinarie tjänstemän. Och hos länsstyrelserna i Kristianstads, Ålfsborgs,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län besörjes renskrifningsarbetet
delvis — och sannolikt till mycket betydande del — af extra
ordinarie tjänstemän vid länsstyrelserna eller aspiranter till befattningar
vid underlydande landsstat. I öfrigt anlitas där för sagda arbeten tillfälliga
biträden eller renskrifningsbyråer, dock att i Värmlands län en del
renskrifning besörjes äfven af länsstyrelsens vaktmästare.1

1 afseende å omfattningen af renskrifningsarbetet hos nämnda länsstyrelser
föreligga ej detaljerade uppgifter för Kristianstads, Skaraborgs och
Norrbottens län. Länsstyrelsen i Älfsborgs län har upplyst, att behofvet af
biträde för renskrifning af personer utom länsstyrelsen — frånsedt således
den renskrifning, länsstyrelsens tjänstemän besörja — är å landskontoret mera
tillfälligt och icke så stort, att det skulle kunna motivera anställandet af ett
fast skrifbiträde, men däremot å landskansliet så pass omfattande, att det
kan anses lämna full och stadigvarande sysselsättning åt en särskild renskrifvare.
V id länsstyrelsen i Värmlands län hafva renskrifningskost -

naderna — inberäknadt hvad till tjänstemän utbetalats — under åren 1903,
1904 och 1905 utgjort å landskansliet respektive kronor 1,376: 10,
1,151:90 och 1,499:20 samt å landskontoret respektive kronor 903:—,
883:20 och 648:70. Länsstyrelsen i Örebro län meddelar, att hos densamma
från sjätte hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser
under de sistförflutna åren för renskrifning utbetalats omkring 600 kronor
årligen, men att, med den alltjämt fortfarande ökningen af göromålen hos
länsstyrelsen, nämnda belopp kom me att för framtiden i väsentlig mån
höjas, i synnerhet om, såsom löneregleringskommittén antydt, de extra
ordinarie tjänstemännen hädanefter icke borde sysselsättas med rent mekaniska
arbeten såsom renskrifning och dylikt. Och hos länsstyrelsen i
Kopparbergs län har kostnaden för sådan renskrifning, som skall af statsmedel
gäldas, under treårsperioden 1903—1905 uppgått till i medeltal
3,067 kronor 23 öre om året, däraf på landskansliet 1,506 kronor 41 öre
och på landskontoret 1,560 kronor 82 öre.

Rörande anledningen till, att sålunda tjänstemän anlitats för renskrifning,
har länsstyrelsen i Värmlands län framhållit, att med de ringa
arfvoden som hittills kunnat beredas extra landskanslister och landskontorister,
af hvilkas arbete länsstyrelsen är i behof, det varit nödvändigt
anförtro dem åtskillig renskrifning till ökning i deras inkomster, samt att
likaså vid länsstyrelsen biträdande länsmansaspiranter beredts renskrifningsarbete,
i den mån de så önskat och omständigheterna i öfrigt det
medgifvit, för att sålunda bereda dem något bidrag till deras uppehälle.
Och länsstyrelsen i Kopparbergs län meddelar, att renskrift i allmänhet
lämnas endast de yngre extra tjänstemännen, hvilka icke åtnjuta något
eller blott obetydligt arfvode, i syfte, bland annat, att bereda dem bidrag
till lefnadsomkostnaderna. Ett liknande meddelande föreligger äfven från
länsstyrelsen i Skaraborgs län.

B. Statsmyndigheter med ständiga biträden af ifrågavarande slag’, men
icke eller blott till mindre del afiönade direkt af staten.

Till denna grupp höra nedre justitierevisionen, Svea hofrätt och
krigshofrätten.

Nedre justitierevisionen meddelar, att enligt verkets instruktion protokollssekreterarna
hafva att bestyra om renskrifning af utgående expeditioner,
samt att det dessutom åligger dem att låta verkställa utskrift af
nedre revisionens betänkanden, de förslag till rubriker, som böra biläggas
högsta domstolens protokoll, de s. k. konseljpromemoriorna, samt de af
vederbörande revisionssekreterare å tjänstens vägnar aflåtna skrifvelser m. m.
I ersättning för denna renskrifningsskyldighet åtnjuter hvarje protokollssekreterare
enligt gällande lönestat renskrifningspenningar med 800 kronor.
Vidare har registratorn att meddela och bekosta begärda afskrifter af tillgängliga
handlingar mot åtnjutande af afskriftslösen. Amanuenserna1
åligger att utan ersättning ombesörja utskrifter ur nedre revisionens protokoll,
hvilket arbete dock icke är af någon större omfat träns''.

Härförutom förekommer emellertid sedan åtskilliga år tillbaka utskrift
för öfvertryck och hektografering. På framställning af högsta domstolens
ledamöter mångfaldigas nämligen ej mindre de af föredragandena uppsatta
förslag till rubriker i nästan alla mål och ärenden, som föredragas i domstolen,
än äfven för föredragningen erforderliga utredningar samt nedre
revisionens betänkanden i den mån, de innefatta förslag till ändring'' af
öfverklagade beslut, in. m., allt i ändamål, att eu hvar af högsta domstolens
vid föredragningen närvarande ledamöter må erhålla sitt exemplar.
Ofvertrycket utföres vid straffanstalten å Långholmen, hvaremot hektograferingen
verkställes inom nedre revisionen. Kostnaden för såväl mån "faldigandet
som de därför erforderliga utskrifterna betalas direkt af verkets
expensmedel.

För närvarande sysselsättas inom nedre revisionens lokaler tre af
ämbetsverket antagna skrifbiträden, Indika utföra dels utskrifterna för
öfvertryck och hektografering äfvensom själfva hektograferingen, dels ock
det renskrifningsarbete, som kan åt dem uppdragas af registratorn, protokollssekreterarna
och amanuenserna. Däremot hafva biträdena icke någon
befattning med kollationeringen af de af dem verkställda utskrifterna.
Enligt uppgift äro biträdena med nämnda göromål sysselsatta 8 å 10

1 Vissa i gällande stat upptagna amanuenser med högre arfvode och med renskrifningspenningar
till belopp af 300 kronor hvardera S37nas af nedre revisionen vara uti nu förevarande
hänseende sammanförda med protokollssekreterarna.

timmar dagligen och uppehålla sig därvid i regel 4 timmar hvarje söckendag
i verkets lokaler.

Skrifbiträdena erhålla för vanlig utskrift 50 öre för ark samt för
den mera tidkräfvande utskriften till öfvertryck och hektografering BO öre
för ark, hvilket sista pris äfven betalas för hvarje ark, som hektograferas.
Den årliga inkomsten har utgjort för det äldsta biträdet 700—800 kronor
och för hvardera af de två öfriga omkring 1,000 kronor.

Af ifrågavarande tre skrifbiträden har ett tjänstgjort sedan år 1864,
ett sedan år 1895 och ett sedan år 1906.

Efter verkställd beräkning skulle fem skrifbiträden hafva full sysselsättning
med utförande af nedre revisionens renskrift. Att likväl så många
skrifbiträden icke antagits, har delvis berott därpå, att registrator»
och protokollssekreterarna öfverlämnat åtskillig renskrift till renskrifningsbyråer
— hvilka utfört arbetet till något lägre pris än det till biträdena
utgående — hvarförutom eu del renskrift utförts af protokollssekreterarna
skälfva samt medlemmar af deras familjer.

Det för nedre revisionens räkning erforderliga skrifarbetet betalas
således blott till en mindre del direkt af staten.

Af Svea hofrätt har anförts, att de hofrättens tjänstemän, som hafva
att expediera af hofrätten beslutade domar, utslag, skrifvelser och utlåtanden
m. m., äro skyldiga att skälfva bekosta utskrifning af expeditionerna.
Flertalet af dessa tjänstemän, nämligen arkivarien, notarier och
fiskaler, uppbära för bekostandet af dylik renskrift renskrifningspenningar
till belopp af 400 kronor för notarie och 200 kronor för arkivarie eller
fiskal. De icke juridiskt bildade personer, hvilka utföra det renskrifningsarbete,
som tjänstemännen ej medhinna att själfva verkställa, äro enligt
hofrättens uppfattning att betrakta såsom tjänstemännens enskilda biträden.

Inom hofrättens ämbetslokaler äro, enligt hvad hofrätten vidare meddelar,
tio dylika biträden, alla kvinnliga, sysselsatta på ett stadigvarande
sätt. Af dessa tio biträda två aktuarie» och arkivarien, hvilka med dem
aftalat om sättet för deras aflönande. De åtta öfriga, hvilka utföra erforderlig
renskrifning för andra tjänstemäns räkning, antagas af advokatfiskalen,
som jämväl bestämmer grunderna för ersättning till dessa biträden.

Vederbörande tjänsteman äger emellertid själf afgöra, om han vill öfverlämna
renskrift till något af dessa i hofrätten fast anställda biträden eller
till andra renskrifvare, och i förra fallet hvilket biträde han vill anlita.
Nämnda å gammal praxis grundade anordning med tillsättande af visst
antal stadigvarande skrifbiträden betingas af önskvärdheten att vinna tillbörlig
jämnhet och skyndsamhet i skrifarbetets utförande samt att städse
hafva tillgång till fullt pålitliga och lämpliga personer.

Det arbete, som ombesörjes af förenämnda biträden, utgöres hufvudsakligen
af skrifning och kollationering, med undantag dock för aktuariens
biträde, som har till hufvudsaklig syssla att stämpelbelägga utgående expeditioner,
tillhandahålla dem åt vederbörande och uppbära afgift för desamma.

Aktuariens biträde uppehåller sig å tjänsterummet en dag i veckan
fem timmar och öfriga söckendagar fyra timmar, men har i regeln ej
något hemarbete. För arkivarie^ biträde är arbetstiden å tjänsterummet
fyra timmar dagligen, hvartill sedan kommer hemarbete, enligt uppgift i
medeltal omkring tre timmar dagligen, öfriga åtta biträden äro i regel
tillstädes åtminstone fem söckendagar i veckan å särskild, åt dem anvisad
lokal under fyra och en half till fem timmar dagligen. Med inberäknande
af hemarbete uppgifves deras hela dagliga arbetstid till i medeltal sju till
åtta timmar.

Beträffande aflöningarna till ifrågavarande biträden upplyses, att
aktuariens biträde åtnjuter 75 kronor i månaden jämte en årlig gratifikation
af 100 kronor eller sammanlagdt 1,000 kronor för år, medan för
öfriga biträden, hvilka godtgöras med vissa belopp för hvarje skrifven sida,
den årliga inkomsten växlar mellan 400 och 800 kronor och torde i medeltal
kunna beräknas till 600 kronor.

Af ifrågavarande biträden hafva tre oafbrutet tjänstgjort under 22
—25 år, en 17 år och en 16 år samt de öfriga under tid, växlande mellan
2 och 9 år.

Hvad krig skof rätten angår, meddelar denna, att ansvaret för all inom
verket förekommande renskrifning liksom bestyret med det skrifnas kollationering
är fördeladt mellan sekreteraren och krigsfiskalen. Det biträde,

beraälda båda tjänstemän anlita, är följaktligen enligt krigshofrättens åsikt
att anse såsom dessas enskilda biträde.

Enligt hvad upplyst blifvit, bär sedan en lång följd af år ett af
sekreteraren antaget kvinnligt biträde varit på ett stadigvarande sätt
sysselsatt med arbete af nämnda beskaffenhet. I allmänhet har detta
arbete tagit det väsentliga af hennes tid och krafter i anspråk. Med hänsyn
till önskvärdheten att för göromålens jämna gång i verket äga tillgång
till ett pålitligt biträde har det ålagts henne att å vissa tider uppehålla sig
inom verkets lokal. Ersättningen till biträdet har utgått enligt de för renskrifning
i allmänhet gällande grunder och i medeltal uppgått till omkring
500 kronor om året.

C. Statsmyndigheter med ständiga biträden af ifrågavarande slag, helt
eller hufvudsakligen aflönade direkt af staten.

Till denna grupp höra af centrala myndigheter eller institutioner
samtliga statsdepartement, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, kammarkollegium,
statskontoret, kommerskollegium, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska
centralbyrån, öfverintendentsämbetet, postsparbanksstyrelsen, patentoch
registreringsverket, riksarkivet, kungl. biblioteket, öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk, domänstyrelsen, landtbruksstyrelsen, landtmäteristyrelsen,
rikets allmänna kartverk, flottans pensionskassa, karolinska medikokirurgiska
institutet, tekniska högskolan, vetenskapsakademien (naturhistoriska
riksmuseum och statens meteorologiska centralanstalt), vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien samt folkskolelärarnas pensionsinrättning.

Af andra myndigheter eller institutioner höra till denna grupp lotskaptensexpeditionerna,
öfverståthållarämbetet, Konungens befallningshafvande
i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Västmanlands, Gäfieborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens
län, domkapitlen i Linköpings, Lunds och Härnösands stift, Chalmers’
tekniska läroanstalt samt landsarkiven i Vadstena och Lund.

12S8/o7. Löneregler ing skommitténs bet. VII.

Rörande förhållandena hos ofvannämnda myndigheter och institutioner
är det, som kommittén funnit nödigt åvägabringa den statistiska utredning,
hvarom redan är nämndt å sid. 8.

De frågeformulär (intagna, n:r 1 å sid. 132 och n:r 2 å sid. 134),
som för denna utredning blifvit uppgjorda, utsändes under maj månad
1907 till vederbörande myndigheter och institutioner. Uppgifterna inkommo
sedermera efter hand under sommarens lopp, från två myndigheter dock
ej förr än i slutet af augusti månad.

Till den redogörelse för utredningens resultat, som här nedan följer,
ansluta sig de däri åberopade tabellbilagorna 1—10, införda å sid. 115—131.

Ständiga

biträden.

Antal, kön
och fördelning
på olika
myndigheter.

Uppgifter enligt formulär 1 hafva inkommit från tillhopa 320 ständiga
biträden, af Indika 29 män och 291 kvinnor. Följande gruppering af dessa
biträden framgår af tab. 1:

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
	Antal.	%	Antal.	*	Antal.	%
Centrala myndigheter och institutioner..........	7	24-1	258	88-7	285	82-8
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna........	14	48-3	28	9-6	42	13 l
Öfriga lokala myndigheter och institutioner.......	8	27 g	5	1-7	18	4-1
Summa	29	IOOo	291	100o	320	100-o

Det öfvervägande flertalet biträden, eller 82''s %, återfinnes således
hos centrala myndigheter.

Af de 7 manliga biträden, som tjänstgöra hos sådana myndigheter,
äro 2 anställda i utrikesdepartementet samt 1 hos hvar och en af följande
myndigheter: finansdepartementet, generalpoststyrelsen, kommerskollegium,
statistiska centralbyrån och vetenskapsakademien (naturhistoriska riksmuseum).
Hos länsstyrelserna tjänstgöra: i Göteborg 4, i Linköping 3,
i Nyköping 2, i Umeå 2, i Uppsala 1, i Karlskrona 1 och i Gäfle likaledes
1 manligt biträde. Af de 8 hos öfriga lokala myndigheter tjänstgörande
manliga biträdena återfinnas 1 hos domkapitlet i Linköping, 1 hos dom -

kapitlet i Lund, 1 vid landsarkivet i Lund samt 1 vid hvar och en
af lotskaptensexpeditionerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och
Galle.

Beträffande de kvinnliga biträdena gifver tab. 1 vid handen, att
från postsparbanken redovisats ej mindre än 66, samt att motsvarande antal
utgör 41 i generalpoststyrelsen, 20 i kommerskollegium och 19 i
statistiska centralbyrån. För dessa fyra ämbetsverk uppgår således det
redovisade antalet kvinnliga biträden . sammanlagd t till 146 eller ungefär
hälften af det antal, för hvilket uppgifter nu föreligga. Vidare sysselsätta
domänstyrelsen och vetenskapsakademien (naturhistoriska riksmuseum och
statens meteorologiska centralanstalt) hvardera 9, rikets allmänna kartverk
8, ecklesiastikdepartementet och arméförvaltningen hvardera 7, riksförsäkringsanstalten
6, utrikes- och civildepartementen, patent- och registreringsverket
samt karolinska institutet hvartdera 5, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
landtbruksstyrelsen och vitterhetsakademien hvardera 4 samt
marinförvaltningen, statskontoret och landtmäteristyrelsen hvardera 3
kvinnliga biträden. Sammanförda under rubriken »öfriga statsdepartement»
äro 6 biträden, af hvilka 1 i hvart och ett af justitie-, landtförsvars-,
sjöförsvars- och finansdepartementen samt 2 i jordbruksdepartementet.
Hos öfriga centrala myndigheter äro anställda tillhopa 19 kvinnliga biträden;
dessa äro fördelade på lotsstyrelsen, kammarrätten, generaltullstyrelsen,
riksarkivet, flottans pensionskassa och tekniska högskolan med
hvardera 2 samt fångvårds- och medicinalstyrelserna, kommerskollegium,
öfverintendentsämbetet, kungl. biblioteket, läroverksöfverstyrelsen och folkskolelärarnas
pensionsinrättning med hvardera 1 biträde.

Hos öfverståthållarämbetet tjänstgöra 3 kvinnliga biträden och hos
länsstyrelserna följande antal: i Härnösand 5, i Stockholm, Jönköping,
Växjö, Kalmar, Malmö, Västerås, Östersund och Umeå 2 på hvarje ort
samt i Uppsala, Linköping, Visby och Gäfle 1 på hvarje ort.

Vid öfriga lokala myndigheter äro, såsom af tab. 1 framgår, anställda
tillhopa 5 kvinnliga biträden; af dessa tjänstgöra 1 vid lotskaptensexpeditionen
i Luleå, 1 vid domkapitlet i Härnösand, 1 vid Chalmers’
tekniska läroanstalt samt 1 vid hvartdera af landsarkiven i Vadstena
och Lund.

Åligganden. I tab. 1 äro ifrågavarande biträden fördelade efter arten af dem

åliggande göromål. Gifvetvis är en sådan fördelning i vissa fall tämligen
vansklig, då biträdenas åligganden ofta nog icke äro noggrant bestämda
och stundom äro af växlande beskaffenhet. Med denna erinran må emellertid,
under åberopande i (ifrigt af de i tab. 1 meddelade tal, här anföras
följande slutsiffror.

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
	Antal.	%	Antal.	%	Antal.	%
Renskrift.......................	9	310	75	25-8	84	20-2
Statistik .......................	9 u	6''9	42	14-4	44	138
Revisionsgöromål...................	—	—	23	7-9	28	7-2
Bokföring.......................	1	3-5	32	11-0	33	10-3
Expedition......................	—	—	16	5-5	10	5-0
Andra eller olikartade göromål.............	17	58-i;	CO O	35''4	120	37-5
Summa	2!)	100 o	291	100o	320	100 o

Det är sålunda tillhopa endast 200 biträden (62*5 %), hvilkas göromål
kunnat hänföras under de särskilda grupperna renskrift, statistik, revisionsgöromål,
bokföring eller expedition; ökriga 120 biträden äro sådana, som
haft att utföra göromål af flerahanda slag eller andra göromål än som
redan nämnts. Då det emellertid torde vara ett af den förevarande utredningens
viktigare moment att angifva arten af de göromål, som utföras
af de biträden, hvilka utredningen skolat afse, synes här böra
detaljeradt redogöras äfven för de åligganden, som tillhöra sistnämnda
120 biträden.

Af de 17 manliga bland dessa biträden äro anställda:

i utrikesdepartementet 2 för siffergranskning, bokföring och expeditionsgöromål,
i kommerskollegium 1 för statistik, siffergranskning och expeditionsgöromål,
hos vetenskapsakademien (naturhistoriska riksmuseum) 1 för registrering och etikettering af
naturalier, spritpåfyllning m. m. (denne är därjämte vaktmästare och gårdsfogde),

vid vissa lotskaptensexpeditioner 4 för renskrift, statistik, siffergranskning, bokföring, expeditionsgöromål
och, i ett fall, uppsättning af enklare skrifvelser,

hos vissa länsstyrelser 7 för renskrift, siffergranskning, bokföring, expeditionsgöromäl och, i
särskilda fall, registrering, diarieföring m. m.,

hos domkapitlet i Lund 1 för renskrift och expeditionsgöromäl och
vid landsarkivet i Lund 1 för arkivgöromål.

Af de 103 kvinnliga biträdena med olikartade eller till öfriga grupper
ej hänförliga göromål äro anställda:

i utrikesdepartementet 1 för maskinskrift, textning, expeditionsgöromäl och öfversättning, 2
för maskinskrift och expeditionsgöromäl samt 2 för arkivgöromål,

i civildepartementet 1 för renskrift och expeditionsgöromäl, 1 för renskrift, expeditionsgöromäl
och stenograf samt 1 för expeditionsgöromäl, registrering, arkivgöromål m. m.,

i ecklesiastikdepartementet 1 för bokföring samt distribution af undervisningsmateriel,
i generalpoststyrelsen 3 för öppnande af obcställbara försändelser, 5 såsom kontrollanter
vid frankoteckenstillverkning, 2 för taxearbeten och 5 för renskrift, statistik, bokföring, expeditionsgöromål
samt, i särskilda fall, registrering, öfversättning och arkivgöromål,

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1 för renskrift, expeditionsgöromäl, uppsättning af skrifvelser
och anteckning i liggare samt 1 för registrering och vård af styrelsens ritning sarkiv, kartkopiering
och granskning af kontraktshandlingar,

i riksförsäkringsanstalten 6 för renskrift, statistik, bokföring, expeditionsgöromäl och, i ett fall,
registrering,

i statskontoret 1 för renskrift, siffergranskning, anteckningar i liggare och stater samt korrekturläsning
och 1 för statistik, siffergranskning, bokföring och expeditionsgöromäl,

i kommerskollegium 3 för renskrift, expeditionsgöromäl och, i vissa fall, ritning, registrering,
korrekturläsning m. m.,

hos öfverintendentsämbetet 1 för renskrift, diarieföring och expeditionsgöromäl,
hos postsparbanken 12 för renskrift, siffergranskning, bokföring, expeditionsgöromäl samt, i några
fall, kansli- och kassagöromål,

i patent- och registreringsverket 4 för renskrift, expeditionsgöromäl samt, i ett fall, granskning
och klassificering af varumärken m. m.,

i riksarkivet 2 för renskrift, expeditionsgöromäl, registrering m. m.,
i kungl. biblioteket 1 för maskinskrift och katalogisering,
i domänstyrelsen 2 för renskrift och bokföring samt 1 för kartritning,

i landtbruksstyrelsen 1 för registrators- och expeditionsgöromäl, statistik, bokföring, kalenderarbete
oeb korrekturläsning, 1 för renskrift, diarieföring, statistik och expeditionsgöromäl, 1 för renskrift,
statistik, siffergranskning och expeditionsgöromäl samt 1 för utvägning af tuberkulin, bokföring,
statistik och expeditionsgöromäl,

hos landtmäteristyrelsen 1 för renslcrift och bokföring samt 2 för kartritning,
i rikets allmänna kartverk 7 för kartritningsgöromål samt 1 för retuschering af heliogravyr,
vid flottans pensionskassa 2 för renskrift, expeditionsgöromål m. in.,

vid karolinska institutet 1 för biblioteksarbete, 1 för ritning, 1 för preparationer och museikatalogisering
samt 1 för kemiska analyser,

vid tekniska högskolan 1 för renskrift, siffergranskning, expeditionsgöromål m. m.,
vid vetenskapsakademien 1 för preparatorsgöromål och 3 för konservatorsgöromål (dessa 4
vid naturhistoriska riksmuseum) samt 5 för rakne- och skri/''arbete (vid meteorologiska centralanstalten),
vid vitterhetsakademien 1 för renskrift och expeditionsgöromål, 1 för katalogisering och ritning
samt 1 för katalogisering,

vid folkskolelärarnas pensionsinrättning 1 för renskrift, statistik, siffergranskning, bokföring
och expeditionsgöromål,

vid lotskaptensexpeditionen i Luleå 1 för renskrift, bokföring och expeditionsgöromål,
hos öfverståthållarämbetet 1 för renskrift, expeditionsgöromål, registrering m. m.,
hos länsstyrelsen i Linköping 1 för renskrift, expeditionsgöromål, diarief "öring, registrering m. m.,
hos länsstyrelsen i Malmö 1 för renskrift och expeditionsgöromål och 1 för diarieföring och
expeditionsgöromål,

vid Härnösands domkapitel 1 för renskrift, diarieföring och registrering,
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt 1 för renskrift och siffergranskning samt
vid landsarkivet i Lund 1 för renskrift och arkivgöromål.

Ofvan meddelade uppgifter torde ådagalägga, dels att de göromål,
som åligga ett kvinnligt biträde, ofta nog äro af växlande beskaffenhet,
dels ock att kvinnlig personal numera är satt att hos statens myndigheter
utföra icke blott sådana mera mekaniska Göromål, som i reg-el icke ålägg-as
manliga tjänstemän, såsom renskrift o. d., utan äfven en hel del arbeten,
hvilka ända intill senare tider i allmänhet ansetts icke kunna anförtros åt
andra än tjänstemän, exempelvis diarieföring och registrering. Särskildt
torde det böra uppmärksammas, att af ifrågavarande 291 kvinnliga biträden
allenast 75 mera uteslutande och omkring 50 delvis sysselsättas med renskrift,
men att öfriga kvinnliga biträden, således mer än hälften, äro
anställda för helt andra göromål.

Lefnads- I tab. 2 lämnas rörande personalens lefnadsålder och civilstånd en

öilclcv och/

civilstånd, öfversikt, hvars slutsiffror sammanfattas här efteråt.

Ålder.	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
Antal.	%	Antal.	%	Antal.	%
Högst 20 år................	_	_	11	38	11	34
21—25 >................	o	10''4	45	15-6	48	15 o
26-30 »................	4	13-8	43	14-8	47	14 7
31—35 >................	3	10''3	37	12-7	40	12-5
36—40 >................	1	3*5	41	14l	42	131
41—45 >................	1	3-5	36	12-4	87	116
46 50 > ................	5	17-2	33	11-3	3S	119
51—55 » ................	3	10-3	20	6''9	23	7-2
56 60 > ................	3	10-3	10	3-4	18	4i
61—65 > ................	2	6-9	8	2-7	10	31
Mer än 65 år...............	4	13-8	7	2-4	11	34
Summa	29	100-o	291	1000	320	100-o
Däraf ogifta................	14	48-3	249	85-6	263	82-2
> gifta................	14	48-3	12	4-1	26	8-1
> förut gifta.............	1	3-4	30	10-3	31	9 7

Af de 4 manliga biträden, som uppnått mer än 65 års ålder, återfinnas
1 hos vetenskapsakademien (71 år; museibiträde, vaktmästare och
gårdsfogde), 2 hos länsstyrelser (resp. 66 och 76 år) och 1 hos domkapitlet
i Linköping (71 år). Hvad beträffar de 7 kvinnliga biträden, hvilkas ålder
öfverstiger 65 år, tjänstgöra 1 i generalpoststyrelsen (sortererska,

66 år), 1 hos kammarkollegium (renskrifverska, 66 år), 1 i statistiska
centralbyrån (statistiskt arbete, 67 år), 1 i domänstyrelsen (renskrifverska,

67 år), 1 vid rikets allmänna kartverk (kartritningsgöromål, 69 år) och 2
hos vetenskapsakademien vid statens meteorologiska centralanstalt (beräkning
af meteorologiska observationer, resp. 68 och 72 år).

Såsom af tab. 2 vidare inhämtas, är åldersfördelningen väsentligen
olika hos de olika myndigheterna. Beträffande de fyra ämbetsverk, där
antalet kvinnliga biträden är störst, må följande jämförelse rörande denna
kvinnliga personal här anföras.

	Högst 40 år.	41—55 år.	Mer än 55 år.	Tillhopa.
Generalpoststyrelsen ............	21	16	4	41
Kommerskollegium.............	18	2	—	20
Statistiska centralbyrån...........	13	4	2	19
Postsparbanken...............	37	28	1	66

Då sålunda i generalpoststyrelsen de högre åldersklasserna äro förhållandevis
talrikt representerade, torde orsaken därtill delvis vara att söka
i den omständigheten, att ett ej ringa antal biträden anställts i detta
ämbetsverk först vid mera framskriden ålder.

Angående fördelningen på civilstånd må, under hänvisning i öfrig!
till tab. 2, här endast framhållas, att bland 30, som förut varit gifta, ej mindre
ån 12 återfinnas hos generalpoststyrelsen. Några af dessa äro änkor efter
aflidna posttjänstemän.

Kompetens- I det ämbetsverk, som sysselsätter det största antalet biträden, näm fordnngai.

pgen postsparbanken, gälla numera såsom villkor för anställning, att
sökandens lefnadsålder ej öfverstiger 25 år samt att hon antingen aflagt
afgångsexamen från högre läroverk för flickor (8 klasser) med åtminstone
vitsordet godkänd i svenska språket och matematik samt därjämte genomgått
handelsskola eller kurs i bokhålleri med minst godkända insikter i
bokhålleri, handelskorrespondens och allmänna kontorsgöromål, eller ock aflagt
realskoleexamen med minst vitsordet godkänd i svenska språket och matematik;
styrelsen dock obetaget att medgifva undantag från dessa fordringar.

För anställande i generalpoststyrelsen och kommerskollegium äro
några kompetensfordringar icke fastställda; detta är ej heller fallet i statistiska
centralbyrån, där dock i allmänhet endast anställas kvinnor, som
genomgått fullständig elementarskola eller äga däremot svarande bildning.

Hvad angår myndigheter med ett mindre antal biträden, må
nämnas, att för anställning vid ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning
i allmänhet fordras afgångsbetyg från fullständigt flickläroverk;

enahanda kunskapsmått är fastställdt beträffande biträden i statskontoret,
och af biträdena i flottans pensionskassa samt hos länsstyrelsen i Växjö
fordras likaledes elementarskolebildning. Vid landskontoret i Göteborg
skall biträde hafva aflagt mogenhetsexamen eller realskoleexamen eller ock
hafva genomgått mot sistnämnda examen svarande klasser i elementarläroverk.
Vid karolinska institutet fordras af ett biträde sex klasser i allmänt
läroverk och af ett annat högre skolbildning, särskild! i främmande språk.

Beträffande öfriga myndigheter äro några bestämmelser rörande biträdenas
allmänbildning icke meddelade. Enligt uppgift från vissa af
dem, såsom generaltullstyrelsen, landtmäteristyrelsen, vetenskapsakademien
in. fl., kräfves emellertid äfven af där anställda biträden ett visst mått af
skolbildning. Och gifvetvis måste under alla förhållanden, exempelvis af
renskrifverskor, fordras, förutom lämplig handstil (eller färdighet i maskinskrifning),
den skolunderbyggnad, som kräfves för att äga säker kännedom
om svenska språket.

I den mån biträdenas åligganden äro af mera speciell beskaffenhet,
hafva emellertid speciella kompetensfordringar fastställts. Sålunda fordras
vid karolinska institutet af ett biträde, som är sysselsatt med kemiska
analyser, filosofie kandidatexamen med särskilda kurser i födoämnenas kemi,
af ett annat kunskap i ritning, jämväl mikroskopisk, samt i fotografering
och af ett tredje, jämte skolbildning, kunskap i katalogisering och öfriga
biblioteksgöromål. Två biträden i landtmäteristyrelsen skola äga fullständig
färdighet att kopiera vanliga landtmäterikartor. För de kvinnliga biträdena
i utrikesdepartementet, liksom för biträdena i kungl. biblioteket och
riksarkivet, är språkkännedom erforderlig; hos sistnämnda myndighet fordras
jämväl, liksom vid Vadstena landsarkiv, färdighet att läsa äldre (tysk)
handstil.

Vid rikets allmänna kartverk förfares vid tillsättning af ifrågavarande
platser sålunda, att bland sökande den uttages, som genom inlämnade
examensbetyg och betyg om föregående tjänstgöring visar sig äga de största
förutsättningarna och som tillika är fullt frisk.

Färdighet i maskinskrift fordras beträffande biträden i riksförsäkringsanstalten,
generaltullstyrelsen och kungl. biblioteket samt hos länsstyrelserna
i Nyköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Västerås och Östersund.

1236/ 07 Lönereglering skommitténs bet. VII. 4

Biträdet vid Linköpings domkapitel skall besitta färdighet i bokföring och
räkenskapsafslutning.

I kammarrätten och rikets allmänna kartverk vinnes anställning; först
efter viss tids proftjänstgöring.

Åtnjuten I tab. 3 hafva sammanförts de uppgifter, som biträdena salfva

undervisning . . . . J

och annan lämnat rörande åtnjuten allmän undervisning och specialutbildning. I
utbildning. förgtnämnda hänseende framgå af tabellen följande tal.

	Män.	Kvinnor.
	Antal.	%	Antal.	%
Mogenhetsexamen.............	8	27-6	8	2-8
Högre läroverk, resp. högre flickskola1:
minst 8 klasser.............	—	—	78	26-8
6-7 » ........	5	17-3	81	27-8
högst 5 > ............	7	241	42	14-4
Endast folkskola eller privat undervisning . .	9	310	82	28-2
Summa	29	100 o	291	100-o

Det är anmärkningsvärdt, att af det afsevärda antal unga kvinnor, som
årligen aflägga mogenhetsexamen, allenast 8 återfinnas såsom biträden hos
nu ifrågavarande myndigheter. Detta förhållande torde bero därpå, att
för den i viss mån kvalificerade kvinnliga arbetskraften erbjudes på andra
områden högre ersättning än som i ämbetsverken i regel betalas de biträden,
hvilka här äro i fråga.

Af nyssnämnda 8 kvinnliga biträden tjänstgöra 3 i kommerskollegium,
1 (filosofie kandidat) vid karolinska institutet samt de öfriga 4 i resp. generalpoststyrelsen,
postsparbanken, landtbruksstyrelsen och vitterhetsakademien.

Inom de fyra ämbetsverk, där de kvinnliga biträdenas antal är störst,
visar tab. 3 i fråga om åtnjuten allmän undervisning för dessa biträden
följande tal.

1 Vid uppgifterna i tabellen angående antalet genomgångna klasser för män och
kvinnor må erinras, att klassindelningen ej är densamma i högre läroverk för gossar som i
högre flickskolor.

	Mogenbets-		Högst 5 klasser.	Endast folk-
	examen eller minst 8	6—7 klasser.	skola eller privat under-	Tillhopa.
	klasser.			visning.
Generalpoststyrelsen......	13	10	4	14	41
Kommerskollegium.......	9	9	1	1	20
Statistiska centralbyrån.....	5	4	3	7	19
Postsparbanken........	SO	22	17	7	66

I fråga om den specialutbildning, som af biträdena åberopats, lämnas
här nedan en sammanställning af slutsiffrorna i tab. 3.

	M	n.	K v i	i n o r.
	Antal.	Procent af hela antalet.	Antal.	Procent af hela antalet.
Handelsskola eller bokhållerikurs.......	4	13-8	89	30'' 6
Kartritning.................	—	—	14	4-8
Maskinskrifning..............	—	—	31	10-7
Språkundervisning.............	3	104	95	32-6
Annan specialutbildning...........	11	37-9	38	13-1

Inemot en tredjedel af samtliga kvinnliga biträden hafva sålunda
åtnjutit undervisning vid handelsskola eller genomgått bokhållerikurs; af
dessa återfinnas 35 i postsparbanken. Likaledes har omkring en tredjedel
af de kvinnliga biträdena uppgifva sig hafva åtnjutit särskild undervisning
i språk. Rörande beskaffenheten af den utbildning, som angifvits
under rubriken »annan specialutbildning», torde få hänvisas till anmärkningarna
i tab. 3.

Mer än hälften af de biträden, om hvilka här är fråga, hafva an- Ordningen
ställts genom beslut af vederbörande myndighet eller dennas chef. Detta ^Zesanstälär
förhållandet med biträdena i sjöförsvars- och ecklesiastikdepartemen- landeten,
arméförvaltningen, fångvårds-, lots-, generalpost-, väg- och vattenbyggnads-
samt medicinalstyrelserna, riksförsäkringsanstalten, kammarkollegium,
statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån,
öfverintendentsämbetet, postsparbanken, riksarkivet, kungl.

biblioteket, läroverksöfverstyrelsen, landtbruksstyrelsen, rikets allmänna kartverk,
vitterhetsakademien, folkskolelärarnas pensionsinrättning, tekniska högskolan,
lotskaptensexpeditionerna, vissa länsstyrelser, Härnösands domkapitel,
Chalmers’ tekniska läroanstalt samt landsarkiven i Vadstena och Lund.

1 utrikesdepartementet, kommerskollegium och domänstyrelsen anställas
vissa biträden genom ämbetsverkets eller chefens beslut, andra
genom vederbörande afdelningschef; i patent- och registreringsverket samt
landtmäteristyrelsen anställas några biträden genom beslut af ämbetsverket,
men andra genom aftal med tjänsteman.

I justitie-, civil-, finans- och jordbruksdepartementen är det expeditionschefen,
som anställer biträdena.

Genom afdelningschef sker anställandet hos karolinska institutet,
vetenskapsakademien (intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum och
föreståndaren för meteorologiska centralanstalten), öfverståthållarämbetet
och flertalet länsstyrelser; genom annan tjänsteman i marinförvaltningen
(sekreteraren), hos direktionen öfver flottans pensionskassa (kamreraren)
samt hos Linköpings och Lunds domkapitel (konsistorienotarien).

Ålder vid Rörande ålder vid första anställning hos vederbörande myndighet

an~ hämtas ur tab. 4

ställning hos
vederbörande
myndighet.

Kvinnor.

Tillhopa.

Antal.

Högst 15 år

16—20 »

21—25 >

26—30

31—35 >

36-40 »

46—50

Mer än 60 år

Summa

Äfven om man tager hänsyn därtill, att, såsom i det följande omnämnes,
några af de kvinnliga biträdena före erhållandet af sin nuvarande
befattning tjänstgjort hos annan myndighet, är det dock anmärkningsvärdt,
att af dessa biträden ett betydande antal vunnit sin nuvarande
anställning först vid ganska framskriden ålder. Ej mindre än 92
(af hela antalet 31''6 %) hade vid anställandet uppnått mer än 30 år, 26
(8-9 %) hade öfverskridit 40 år, och ännu vid så hög ålder som 63 år balett
biträde år 1904 anställts i generalpoststyrelsen.

Af dessa siffror, sammanställda med hvad förut anförts rörande kompetensfordringar
och form för anställandet, torde kunna dragas den slutsatsen,
att i åtskilliga fall tillsättandet af biträdesbefattningar skett icke
med tillämpning af principerna om konkurrens och offentlighet, utan på
grund af ömmande omständigheter eller andra personliga förhållanden.

Närmare upplysningar angående åldern vid anställandet hos de olika
myndigheterna lämnas i tab. 4. Under hänvisning i öfrigt till denna
tabell må här endast påpekas, att anställning vid jämförelsevis unga år vunnits
af kvinnliga biträden i riksförsäkringsanstalten, patent- och registreringsverket
samt landtbruksstyrelsen (alla biträden anställda vid högst 25 års
ålder), utrikesdepartementet (alla biträden anställda vid högst 30 års ålder)
samt kommerskollegium (af 20 biträden 19 anställda vid högst 30 år).
Såsom redan nämnts, gäller numera i postsparbanken som villkor för anställning,
att sökande icke uppnått 25 års ålder.

Uppgifter hafva infordrats äfven om föregående anställning hos annan
myndighet. I detta hänseende har beträffande manliga biträden meddelats,
att de 2 i utrikesdepartementet före och jämsides med sin anställning i
departementet varit tjänstemän i riksbanken; den ene har numera lämnat
riksbanken och är fattigvårdsinspektör i Stockholm. Vidare har det manliga
biträdet i statistiska centralbyrån före där erhållen anställning under
3 år tjänstgjort i kommitté; af länsstyrelsernas biträden har 1 varit skrifvare
hos domhafvande, 1 tjänstgjort vid landsstaten, 1 varit anställd vid
hospital och 1 vid flottan, och af de vid lotskaptensexpeditionerna anställda
biträdena har 1 tjänstgjort vid flottan och lotsverket samt 1 vid
armén.

Föregående
anställning
hos annan
myndighet.

De uppgifter, som i förevarande afseende lämnats af de kvinnliga
biträdena, synas ofta afse allenast kortvariga vikariat eller annan tjänstgöring
af mera tillfällig beskaffenhet. Om man utgallrar dessa fall och
tager hänsyn blott till anställning af någorlunda stadigvarande beskaffenhet,
visar det sig att endast 16 kvinnliga biträden omedelbart före anställande
i sin nuvarande befattning innehaft jämförlig befattning hos annan
statsmyndighet. Dessutom har det i några fall förekommit, att biträde,
som numera är änka, före sitt giftermål innehaft dylik anställning men vid
äktenskapets ingående eller dessförinnan lämnat densamma. Antalet sådana
och andra fall, där längre eller kortare tid förflutit mellan föregående och
nuvarande anställning, utgör tillhopa 11. Slutligen hafva 3 kvinnliga biträden
åberopat föregående tjänstgöring hos kommunal institution och 12
anställning i enskild verksamhet, häraf 5 å skrifbyrå.

Med afseende å den föregående anställningens längd i de fall, som
afse anställning hos statsmyndighet, lämna de inkomna uppgifterna följande
upplysningar.

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
	Antal.
Högst 1 år................		6	6
1— 3 » ................	3	8	11
3— 5 > ................	—	6	6
5—10 . ................	3	4	7
Mer än 10 år...............	3	3	6
Summa	9	27	86

Tjänsts- Enligt hvad tab. 5 gifver vid handen, erhåller man vid en beräk a

e’'' ning af ifrågavarande biträdens tjänsteålder år 1907, räknad från första

anställandet hos de myndigheter, där biträdena vid uppgifternas afgifvande
voro anställda, följande resultat.

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
	Antal.	%	Antal.	fi	Antal.	%
Högst 5 år................	14	48-3	122	41-9	136	42-5
6—10 >................	4	13-8	52	17-9	56	175
11—15 >................	5	17-2	49	16-8	54	16''9
16-20 >................	i	3-4	22	7''5	23	7-2
21-25 >................	o o	10-3	29	10-0	32	100
26-30 »................	1	3''5	6	2-1	7	2-2
Mer än 30 år...............	1	3-5	11	3-8	12	3-7
Summa	29	100-0	291	100 0	320	100 0

Mer än 30 tjänsteår hafva alltså 1 man (hos länsstyrelsen i Linköping,
34 år) och 11 kvinnor, nämligen 3 hos vetenskapsakademien (resp.
31, 34 och 34 år), 2 hos domänstyrelsen (resp. 38 och 39 år) samt 1 hos
hvar och en af följande myndigheter: lotsstyrelsen (38 år), generalpoststyrelsen
(31 år), kammarkollegium (40 år), statistiska centralbyrån (31 år),
rikets allmänna kartverk (41 år) och tekniska högskolan (35 år).

Om man i de ofvan berörda fall, då biträde omedelbart före anställande
i sin nuvarande befattning innehaft jämförlig befattning hos
annan statsmyndighet, tager hänsyn äfven till den föregående tjänstgöringen,
så komma de förut meddelade siffrorna rörande tiänsteåldern att i
någon mån förändras. Hvad männen beträffar, utgår talet 1 för gruppen
16—20 år, medan för gruppen 26—30 år antalet kommer att utgöra 2.
För de kvinnliga biträdena visar sig nu följande fördelning.

	Antal.	%
Högst 5 år.................	119	40-9
6—10 >.................	54	18.5
11—15 >.................	46	15’8
16—20 >.................	23	7-9
21—25 >.................	29	10-0
26 30 » .................	7	2-4
\| Mer än 30 år................	13	4-5
Summa	291	100o

De två personer, som här tillkommit inom den högsta gruppen,
äro 1 biträde i civildepartementet, som 12 år tjänstgjort i detta departement
och dessförinnan 20 år i Svea hofrätt, och 1 biträde i domänstyrelsen,
som tjänstgjort i Svea hofrätt 4 år, i kammarkollegium 3 år och i
domänstyrelsen 24 år, tillhopa alltså 31 år.

A det formulär, som varit afsedt att ifyllas af biträdena själfva
(n:r 1), framställdes äfven fråga, när biträde erhöll sin första anställning
hos vederbörande myndighet mot fast aflöning. De svar, som afgifvits å
denna fråga, äro emellertid ofta så sväfvande eller ofullständiga, att någon
ingående bearbetning af desamma ej kunnat verkställas. Med hänsyn till
den ovissa ställning, som dessa biträden ända intill senaste tiden intagit
i ämbetsverken, torde det ock i många fall hafva varit omöjligt att afgöra,
när aflöningen varit att anse såsom fast, och särskild! gäller detta
beträffande de biträden, hvilkas aflöning utgått per timme eller efter beting
(per ark renskrift o. s. v.).

Af de inkomna uppgifterna synes emellertid framgå, att någon
väntetid, motsvarande den, som i regel förlöper för en nyantagen extra
ordinarie tjänsteman, innan han erhåller förordnande såsom amanuens, i
allmänhet icke förekommer för ifrågavarande biträden, åtminstone icke hos
de myndigheter, där biträdenas antal är ringa. Äfven i ämbetsverk med
så stor personal af ifrågavarande slag som kommerskollegium och statistiska
centralbyrån erhålla biträdena i regel genast eller efter kort tid fast
aflöning. Ett motsatt förhållande äger rum inom generalpoststyrelsen, där,
med en del undantag, aspiranten haft att genomgå en väntetid, växlande
mellan 1 och 5 år; inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksförsäkringsanstalten,
där väntetiden i allmänhet utgjort 1 å 2 år, och
inom postsparbanken, där under de senare åren väntetiden utgjort 4 å 6 år.

Tjänstyö- I tab. 6 lämnas en öfversikt öfver den ordinarie tjänstgöringen per

tingsfall. g5Cperi(]ag) (1. v. s. det antal timmar, som biträdena hafva att tillbringa
på tjänsterummet eller som ersättes genom fast, för månad eller annorledes
bestämd aflöning. Ur tabellen hämtas de slutsiffror, som ingå i
följande sammanställning.

	Män.	Kvinnor.	1 Tillhopa.
	Antal.	%	Antal.	%	Antal.	%
Högst 3 timmar..............	2	6-9	6	2''0	8	2-5
3 å 4 > ..............	1	3-5	9	3''1	10	3-1
4 > ..............	5	17-2	45	15 5	50	15-6
4 i 5 > ..............	3	10-3	14	4-8	17	5-3
5 » ..............	4	13-8	87	29-9	91	28-5
5 å 6 » ..............	3	10-4	29	10''0	32	10-o
6 5 ..............	5	17-2	86	29-5	91	28-5
Mer än 6 » ..............	0	17-2	6	2-1	11	3-4
Ej nppgifvet...............	1	3''5	9	31	10	3-1
Summa	29	lOOo	291	100 o	320	100o

Denna öfversikt gifver vid handen, att för ej mindre än 214 biträden
(motsvarande 67''o %) den dagliga ordinarie tjänstgöringstiden utgör
minst 5, högst 6 timmar. Såsom af tab. 6 framgår, visar sig emellertid
en betydande växling i arbetstiden ej blott vid jämförelse mellan olika
myndigheter, utan äfven för olika biträden hos samma myndighet.

Af de 11 biträden, som uppgifvit längre ordinarie tjänstgöring för
dag än 6 timmar, återfinnas de flesta, eller 9, hos öfverståthållarämbetet
och länsstyrelserna.

Till den ordinarie tjänstgöringen kommer för flertalet biträden ett i
många tall betydande öfvertidsarbete, hvilket till stor del utföres i hemmet.
Man finner af tab. 6, att, enligt uppgift, af de 29 manliga biträdena 19
(eller 65''5 %) och af de 291 kvinnliga biträdena 198 (eller 68''o %) haft
öfvertidsarbete i större eller mindre utsträckning. Sålunda är öfvertidsarbete
regel för biträdena i exempelvis de flesta statsdepartementen, riksförsäkringsanstalten,
statistiska centralbyrån, postsparbanken samt öfverståthållarämbetet
och vissa länsstyrelser, men undantag för biträdena hos generalpoststyrelsen
m. fl. myndigheter.

1236/o7. Lönereglering skommitténs bet. VII. 5

Till detta öfvertidsarbete har hänsyn tagits vid utarbetande af tab. 7.
I de fall, då någorlunda exakta uppgifter förelegat angående öfvertidsarbetets
omfattning, har öfvertiden sammanförts med den ordinarie tjänstgöringstiden
och antalet timmar i medeltal per söckendag uppförts i tabellen.
I sådant hänseende har exempelvis, om ett biträde haft att utföra
arbete å öfvertid 2 timmar dagligen under 3 månader af året, detta öfvertidsarbete
ansetts motsvara en half timme per dag året rundt och sålunda
den ordinarie tjänstgöringstiden per dag ökats med en half timme.

Genom en dylik beräkning erhållas helt andra tal rörande tjänstgöringstiden
än de förut meddelade. Tab. 7 lämnar i detta hänseende

o Ö

följande resultat.

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
	Antal.	%	Antal.	%	Antal.	%
Högst 3 timmar..............	1	3-4	4	1''4	5	1-6
3 ä 4 » ..............	2	6-9	9	31	11	34
4 > ..............	3	10 3	17	5-8	20	6-3
4 a 5 > ..............	1	3-5	21	7-2	22	6-9
5 . ..............	B	17-2	48	165	53	10 6
5 a 6 » ..............	1	3''6	42	14-4	43	134
6 » ..............	3	10-3	29	100	32	10 o
6 ä 7 » ..............	1	3-5	‘31	10-7	32	10o
7 » ..............	4	13-8	48	16-5	52	162
7 i 8 v ..............	2	6-9	7	2-4	9	2-8
8 • ..............	1	3-5	13	4''5	14	4-4
8 a 10 » ..............	3	10-3	8	2-7	11	34
10 » och däröfver........	i	3-5	5	1-7	0	To
Ej uppgift^...............	i	3-4	9	31	10	31
Summa	29	1000	291	lOOu	320	100 o

Man finner häraf, att den dagliga tjänstgöringstiden (inberäknadt
öfvertidsarbete) öfverstiger 6 timmar för ej mindre än 124 biträden, mot -

svarande 38''7 % af hela antalet. Af dessa biträden hafva 40, eller af
hela antalet 12''5 %, en tjänstgöringstid öfverstigande 7 timmar per söckendag;
för 17 biträden — af hvilka 4 män och 13 kvinnor — uppgår den
dagliga tjänstgöringstiden i medeltal till mer än 8 timmar.

De 4 manliga biträden, för hvilka den dagliga tjänstgöringen öfverstiger
8 timmar, äro samtliga anställda hos länsstyrelse; för två af dessa
utgör tjänstgöringstiden i medeltal 8V2, för en 9 och för en 10 timmar
per söckendag.

De 13 kvinnliga biträden, som hafva mer än 8 timmars tjänstgöring
per söckendag, äro följande:

3 i utrikesdepartementet (för en af dessa utgör tjänstgöringstiden i
medeltal 972 och för hvardera af de öfriga i medeltal 872 timmar),

2 i ecklesiastikdepartementet (resp. 12 och 11 timmar),

1 i kommerskollegium och 2 i kammarrätten (8 å 9 timmar),

1 i patent- och registreringsverket och 1 i landtbruksstyrelsen
(9 timmar),

2 i öfverståthållarämbetet (den ena 11 å 13, den andra 13 å 14
timmar) samt

1 hos länsstyrelse (10 timmar).

Söndagsarbete förekommer regelbundet för vissa biträden i utrikesdepartementet
men eljest i enstaka undantagsfall.

Vid en redogörelse för biträdenas aflöningsförhållanden torde böra Aflöning.
i första rummet tagas i betraktande aflöningens form, hvilken är af hufvudsakligen
två olika slag, nämligen tidlön, utgående med visst belopp per
år, månad, dag eller timme, och stycklön, ackords- eller betingslön, hvilken
betalas för särskilda arbetsprestationer, exempelvis för renskrift med
viss summa per ark eller sida. Äfven förekomma kombinationer af dessa
aflöningsformer, hvarjämte i några fall öfvertidsarbete ersatts med en rund
summa i form af gratifikation.

En öfversikt öfver aflöningsformerna lämnas i tab. 8, ur hvilken följande
slutsiffror framgå.

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
	Antal.	%	Antal.	%	Antal.	%
a) Ordinarie tjänstgöring.
Tidlön: per år eller månad.........	10	345	231	79’4	241	75-3
> dag..............	1	3''6	2	0-7	3	0''9
> timme.............	5	17-2	30	10 3	35	10-9
Stycklön .................	9	31-0	19	6‘5	28	8-8
Tid- ocli stycklön (kombinerad).......	4	13''8	9	31	13	4-1
Summa	29	100 0	291	100 o	320	100 o
b) Öfvertidsarbete.
Tidlön: per månad.............	—	—	6	3-0	6	2-8
» timme.............	3	15-8	129	65''2	132	608
Stycklön .................	5	26-3	37	18-7	42	193
Tid- och stycklön (kombinerad).......	4	21-0	14	7-1	18	8-3
Gratifikation................	1	5-3	7	3-5	8	37
Ingen ersättning..............	6	31-6	5	2-5	11	5-1
Summa	19	100-0	198	100 o	217	100 o

För den ordinarie tjänstgöringen utgår sålunda i de flesta fall ersättningen
i form af arfvode per år eller månad. Med sådant arfvode
aflönas 241 biträden, motsvarande 75''3 % af hela antalet. Timpenning och
betinsrslön förekomma emellertid, särskildt beträffande renskrift, i stor utsträckning
hos länsstyrelserna och i viss mån äfven hos andra myndigheter.

öfvertidsarbete utföres oftast mot timpenning (132 fall, motsvarande
60''8 %). Efter ackord ersättes öfvertidsarbete i 42 fall, motsvarande 19*3 %,
medelst gratifikation i 8 fall, och i 11 fall utgår för öfvertidsarbete icke
någon särskild ersättning.

Rörande beloppet för månad af det års- eller månadsarfvode samt
rörande storleken af den timpenning, som betalas till biträden hos olika
myndigheter, lämnas en öfversikt i tab. 9. Någon åtskillnad har här icke
gjorts mellan ersättning för ordinarie tjänstgöring och för öfvertidsarbete.
Tabellens slutsiffror hafva sammanförts i följande sammanställning.

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa. ...... 1
	Antal.	%	1 Antal.	%	Antal.	*
a) Beloppet för månad af års- eller
månadsarfvode.
Högst 50 kronor..............	—	—	8	3‘5	8	33
51- 60 > ..............	—	—	6	2 (5	6	2-5
61 70 - ..............	2	20-0	4	1-7	(>	2-5
71 80 > ..............	1	10 0	54	23-4	55	22-8
81 90 > ..............	2	200	66	2S-6	68	28-2 \|
91 100 » ..............	3	300	43	18-6	46	19-1
101 no » ..............	—	—	18	7-8	18	7-5
in 120 > ..............	1	10o	20	8 6	21	8-7 j
121 130 » ..............	1	10-0	3	13	4	1-7 j
131- 140 - ..............	—	—	8	35	8	3-3 i
141- 150 » ..............	—	—	1	0 4	1	04
Summa	10	100''0	231	100 o	241	100 0 i
bl Timpenning.
Högst 40 öre...............	2	33-8	4	25	6	3-6
41-50 > ...............	1	167	32	200	33	109
51 60 > ...............	_	—	58	362	58	34 9
61 70 > ...............	\| —	—	30	18 8	SO	18 1
71 80 » ...............	2	338	34	212	SO	217 ;
1 Mer än 80 »...............	1	16-7	2	18	! o	1 8 !
Summa	6	100 0	160	100 0	i 166	100 0

För 169 biträden eller i mer än två tredjedelar (70’i %) af samtliga
fall utgår sålunda arfvodet, för månad räknadt, med 71 —100 kronor.
Till högre belopp än 100 kronor i månaden komma endast 52 biträden
(21''6% af hela antalet). Timpenningen är i det öfvervägande flertalet fall
bestämd till belopp, öfverstigande 40 men ej 80 öre.

Betingsarbete har endast undantagsvis förekommit i andra fall än i
fråga om renskrift. För renskrift, som utförts efter beting, hav ersättningen
i allmänhet utgått med 40 å 50 öre per ark, i några fall med
högre belopp.

Lönetillägg (dyrtidstillägg), motsvarande 10 % af det fasta arfvodet, har
för hvart och ett af åren 1905 och 1906 tilldelats postsparbankens biträden.
Därjämte hafva gratifikationer till större eller mindre belopp förekommit
hos ett flertal myndigheter. 1 några fall har, såsom redan är
nämndt, med dessa gratifikationer afsetts att bereda biträde ersättning för
öfvertidsarbete.

Det torde icke sakna sitt intresse att här något närmare beröra de
regler, som gälla beträffande aflöningen hos de myndigheter, där antalet
biträden är störst.

I postsparbanken äro biträdena uppdelade i fem klasser med följande
aflöning.

Klasa.	Fast månads- arfvode.	Timpenning arb Söckendag före kl. 5 e.m.	or öfvertids-ete. Söckendag efter kl. 5 e.m. samt sön- och helgdagar.
Kr.	Öre.	Öre.
T..............	75	50	55
IT..............	85	55	60
Ill..............	95	60	65
IV..............	no	65	70
V..............	120	70	75

Därutöfver åtnjuta 7 biträden i egenskap af kontrollanter ett månadsarfvode
af 15 kronor hvar. För uppflyttning i högre löneklass fordras,
att biträde minst 3 kalenderår tillhört den lägre arfvodesklassen och därunder
i mer än 2 år med godt vitsord bestridt egen eller på grund af
förordnande annan befattning vid postsparbanken. Att under åren 1905 och
1906 dyrtidstillägg tilldelats biträdena vid postsparbanken, är förut nämndt.

För de kvinnliga biträdena i statistiska centralbyrån utgör månadsarfvodet
till en början 75 kronor, men höjes efter 5 år till 90 kronor och
efter ytterligare 5 år till 100 kronor. Timpenningen för öfvertidsarbete
utgår, allt efter månadsarfvodets belopp, med resp. 55, 65 eller 75 öre.

Till biträden i general poststyrelsen utgå fasta arfvoden, som, i förhållande
till vederbörandes tjänstetid, dagliga arbetstid och arbetets beskaffenhet,
äro bestämda till någotdera af följande belopp per år: 960, 1,080,
1,200, 1,320, 1,440 eller 1,560 kronor.

I kommerskollegium gälla olika grunder för aflöningen till biträden
å olika af delningar; de flesta af dessa biträden uppbära månadsarfvoden å
80 eller 90 kronor.

Den viktigaste faktor, till hvilken man beträffande aflöningsförhållandena
har att taga hänsyn, torde vara beloppet af den årsinkomst, som tillflutit
biträdena för deras tjänstgöring. Upplysning rörande beloppet af
denna inkomst under år 1906 lämnas i tab. 10; i denna tabell hafva sålunda
inräknats ej blott ersättning för ordinarie tjänstgöring och öfvertidsarbete, utan
äfven dyrtidstillägg och gratifikationer. Tabellen upptager emellertid endast
sådana biträden, som varit i tjänstgöring under minst 9 månader af
året. En sammanställning af de erhållna resultaten lämnas här nedan.

	Män.	Kvinnor.	Tillhopa.
	Antal.	%	Antal.	%	Antal.	*
Högst 500 kr...............	4	15''4	18	70	22	7-7
501— 600 » ..............	1	3-9	5	1''9	6	2-1
601 700 > ..............	2	7-7	12	4-6	14	1-9
701 800 > ..............	4	15-4	13	50	17	6-0
801 900 » ..............	—	—	16	6-2	16	5-6
901 1.000 > ..............	3	11-6	21	8-1	21	8-4
i 1,001 1.100 . ..............		15-4	51	19-7	55	19-3
1,101—1,200 > ..............	5	19-2	31	12-0	36	12-6
: 1,201 1,300 > ..............	—	—	27	10-4	27	9 5
1,301 1,400 » ..............	i	3-9	14	5-4	15	5-3
1,401 1.500 . ..............	i	3-8	14	5-4	15	5-8
1,501 1.600 > ..............		t _	4	1-0	4	14
1,601 1,700 > ..............	-	—	13	5-0	13	1''6
i 1,701 1,800 > ..............	—	—	7	2-7	7	2-4
1,801 1,900 . ..............	—	—	4	1-5	4	1''4
i 1,901 2,000 > ..............	—	—	3	1-2	3	IT
j Mer än 2,000 > ..............	i	3-8	6	2-3	7	2-4
Summa	26	100-o	] 259	\| 100''0	285	lOO-o

Annan inkomst
af
statsmedel.

Om denna öfversikt ytterligare sammandrages, finner man, att årsinkomsten
utgör högst 800 kronor för 59 biträden eller 20''7 %, 801—1,200
kronor för 131 biträden eller 45’9 %, 1,201—1,600 kronor för 61 biträden
(dier 21''5% och mer än 1,600 kronor för 34 biträden eller W<d%>.

Rörande förhållandena hos olika myndigheter torde få hänvisas till
tab. 10.

Inkomstens belopp är i ej ringa mån beroende af arbetets beskaffenhet,
på sätt nedanstående sammanställning ådagalägger.

	Renskrift.	Statistik.	Revisions- göromål.	Bokföring.	Expedition.	Andra eller olikartade göromål.
Män	Kvin- nor.	Män.	Kvin- nor.	Män.	Kvin- nor.	Män.	Kvin- nor. 1	Män.	Kvin- nor.	Män.	Kvin- nor.
Högst 800 kr. .	5	26		i			1	i			5	20
801—1,200 » .	3	29	1	17	—	15	—	10	_	5	8	43
1,201—1,600 > .	—	16	—	11	—	4	—	11	—	4	2	13
Mer än 1,600 > .	—	1	1	3	—	3	—	8	—	7	__	11
Summa	8	72	2	32 i	—	22	1	30 \|	—	16 \|	lo	87

Om man här närmast fäster afseende vid de kvinnliga biträdena,
visar det sig, att en årlig inkomst af mer än 1,200 kronor uppnåtts af
68''8 % af biträden med expeditionsgöromål, 6 3‘3 % af bokförerskor, 43‘s % af
biträden med statistiskt arbete, 31''s % af biträden med revisionsgöromål,
27’6 % af biträden med »andra eller olikartade göromål», men endast af
23''6 % bland renskrifverskorna.

Enligt en approximativ beräkning skulle under år 1906 af nu ifrågavarande
statsmyndigheter hafva utbetalats till ständiga biträden i ersättning
för deras arbete sammanlagdt omkring 340,000 kronor. I

I frågeformulär n:r 1 har äfven eftersports, huruvida biträde åtnjutit
annan inkomst aj statsmedel, i hvilket fall borde uppgifvas inkomstens
art och dess sammanlagda belopp år 1906. Här efteråt återgifvas de
uppgifter, som i förevarande afseende lämnats.

	Inkomst af arbete.	Pension.
	Män.	Kvinnor.	Män.	Kvinnor.
Högst 200 kr.........		7		3
201— 300 j......	. -	3	—	6
301— 400 >..........	1	—	—	1
601— 700 ..........	1	—	—	_
701— 800 »......	—	—	—	1
801— 900 ............	—	1	—	1
901—1.000 >...........	—	—	1	—
1,001—1,100 »...........	—	—	1	—
1,601-1,700 >...........	1	—	—	—
2,900 — 3,000 >...........	1	—	—	—
Summa	4	11	2	12

Beträffande de manliga biträden, som åtnjutit annan inkomst
af statsmedel, har sålunda inkomst af arbete uppgifvits i 4 fall, nämligen
för ett biträde i utrikesdepartementet, som äfven är tjänsteman i riksbanken
(kr. 2,933), ett biträde i generalpoststyrelsen, som äfven tjänstgör
å Stockholms postkontor (kr. 1,645), ett biträde vid naturhistoriska
riksmuseet, som äfven är vaktmästare (kr. 700) och gårdsfogde (åtnjuter
såsom sådan fri bostad och vedbrand), samt ett biträde å en lotskaptensexpedition,
som äfven tjänstgör såsom vaktmästare å expeditionen
(kr. 400). Sistnämnda person äfvensom ett biträde hos en länsstyrelse
uppbära pension såsom f. d. militärer.

Bland kvinnliga biträden hafva 11 åtnjutit inkomst af arbete och 12
inkomst af pension; i 2 af dessa fall har emellertid inkomst af båda slagen
varit förenad på samma hand. Af de 12 pensionärerna äro 8 anställda
hos generalpoststyrelsen.

Semesterledighet i större eller mindre utsträckning har medgifvits ett
större antal af de biträden, om hvilka här är fråga. Hos vissa myndigheter
åtnjutes sådan ledighet af samtliga biträden och hos andra endast
af en del biträden, under det att hos ännu andi’a någon ledighet

m6/<w. Lönereglering skommitténs bet. Vll. 6

Semester.

icke förekommer annat än mot afdrag å aflöningen. En öfversikt öfver
dessa förhållanden lämnas bär efteråt.

Utan afdrag å aflöningen, där ej annat är nedan anmärkt, medgifves
regelbunden ledighet i följande utsträckning per år:

6 veckor i justitiedepartementet;

4 veckor eller 1 månad i utrikesdepartementet (till 3 biträden med fast arfvode; ett fjärde
biträde, som aflönas med timpenning, åtnjuter samma ledighet och uppbär för denna tid 80 kronor),
medicinalstyrelsen (för ledighetstiden medgifves, i stället för mistad inkomst, en gratifikation af 100
kronor), öfverintendentsämbetet (högst 1 månad), postsparbanken (biträden tillhörande klasserna IV och V
behålla hela arfvodet, öfriga biträden endast den del, som öfverstiger 50 kronor för månad), landtbruksstyrelsen,
rikets allmänna kartverk (7 biträden) och vitterhetsakademien (2 biträden);

3 veckor i civildepartementet (1 biträde), ecklesiastikdepartementet (biträden å statistiska afdelningen),
jordbruksdepartementet (1 biträde), marinförvaltningen (1 biträde med arfvode behåller detta;
2 biträden med timpenning erhålla gratifikation, motsvarande inkomsten af 5 timmars arbete för dag),
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten (om möjligt) och statistiska centralbyrån
(för biträden med minst 13 års tjänstgöring);

2 ä 3 veckor i statskontoret;

2 veckor eller 15 dagar i sjöförsvarsdepartementet, civildepartementet (4 biträden), generalpoststyrelsen
(vissa biträden), kommerskollegium (1 biträde å byråerna samt biträdena å de statistiska
afdelningarna), generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån (biträden med minst 8 års tjänstgöring), domänstyrelsen
(7 biträden med fast arfvode), flottans pensionskassa (»intill 2 veckor»), länsstyrelsen i Malmö
och Härnösands domkapitel;

1 å 2 veckor i lotsstyrelsen; och

1 vecka i statistiska centralbyrån (biträden med minst 3 års tjänstgöring).

Undantagsvis och för kortare tid har ledighet af ifrågavarande slag
medgifvits i arméförvaltningen och där blott till vissa biträden, och från
Linköpings domkapitel uppgifves, att, »där så kunnat ske», kortare ledighet
beviljats.

Biträdena i kammarrätten, till hvilka aflöningen utgår med dels 15
kronor i månaden, dels visst belopp för renskrifven sida, åtnjuta 5 veckors
ledighet med bibehållande af månadsarfvodet, och i riksarkivet äga
biträdena, som aflönas med dels fast arfvode å resp. 300 och 200 kronor
för år, dels särskild ersättning per timme eller per ark, under 1 månads
ledighet behålla det fasta arfvodet.

Ledighet med rätt att själf aflöna vikarie medgifves biträden hos folkskolelärarnas
pensionsinrättning (6 veckor), länsstyrelsen i Uppsala (14
dagar a 1 månad) och, undantagsvis, kammarkollegium.

Semesterledighet medgifves icke vid vetenskapsakademien, vid lotskaptensexpeditionerna,
hos öfverståthållarämbetet och de flesta länsstyrelser
m. fl. myndigheter.

Hos några myndigheter, såsom postsparbanken, har ledighets beviljande
gjorts beroende däraf, att arbetet under semestertiden kunnat så
anordnas, att i tjänst varande biträden utfört arbete, som eljest skolat
åligga semesterlediga, så att medgifvandet af ifrågavarande förmån icke
medfört någon särskild kostnad för ämbetsverket.

Vid inträffande sjukdomsfall har hos några myndigheter biträde Sjukhjälp.
tillerkänts rätt att uppbära hela aflöningen eller viss del däraf, på sätt
nedan förmäles.

Till kartriterskor hos rikets allmänna kartverk utbetalas, jämlikt särskilt kung! beslut, vid
styrkt sjukdomsfall full månadsaflöning under de första 2 månaderna samt tre fjärdedelar af aflöningen
under den följande tiden intill 1 år, hvarefter frågan underställes Kungl. Haj:ts pröfning.

I riksförsäkringsanstalten och postsparbanken behålles under högst 3 månader af kalenderår
hvad af arfvodet öfverstiger 50 kronor för månad.

Hos vitterhetsakademien har biträde fått behålla hela aflöningen; längre sjukdomsfall än 2 månader
hafva ej förekommit.

I civildepartementet har ett biträde med fast arfvode, efter mångårig tjänstgöring, vid två
sjukdomstillfällen fått behålla sitt arfvode.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har biträde vid kortare sjukdomsfall, då tillfälligt biträde
ej behöft antagas, fått behålla hela aflöningen under 1 månad.

I statistiska centralbyrån kan biträde, efter öfverdirektörens pröfning, få uppbära sitt arfvode,
helt eller till någon del.

I öfverintendentsämbetet har vid de kortare sjukdomsfall, som förekommit, biträde fått behålla
full aflöning.

I riksarkivet har det ett par gånger inträffat, att biträde fått behålla det fasta arfvodet —

200 ä 300 kronor för år — under några veckors sjukdom.

I domänstyrelsen åtnjuta de biträden, som uppbära fast arfvode, full aflöning under kortare tid.

Hos flottans pensionskassa och länsstyrelsen i Malmö åtnjutes full aflöning vid kortare sjukdomsfall;
ett biträde å landskontoret i Malmö har därjämte under de senare åren beviljats 1 månads
ledighet af hälsoskäl, hvarvid aflöningen fått behållas för en tid af 14 dagar och ersättning för den
återstående tiden sedermera lämnats biträdet i form af gratifikation, därest medel funnits att tillgå.

Vid Härnösands domkapitel har för biträde längre sjukdomsfall ej förekommit; vid förfall
under en eller annan dag göres ej afdrag å aflöningen.

I arméförvaltningen och vid lotskaptensexpeditionerna äger biträde rätt att själf aflöna vikarie.

I lotsstyrelsen fär, vid tillfälligt förhinder för någondera af de två biträdena, det i tjänst varande
biträdet genom öfvertidsarbete hjälpa det frånvarande.

Hos folkskolelärarnas pensionsinrättning hafva i de fall, som någon enda gång förekommit, biträdets
bestyr öfvertagits af tjänstemännen eller bestridts från renskrifningsbyrå.

De biträden, för hvilka sålunda vid inträffande sjukdomsfall understöd
i eu eller annan form förekommit, utgöra tillhopa inemot hälften af
den personal, som här är i fråga.

Till biträden hos öfriga, här ofvan ej nämnda myndigheter synes
däremot, så vidt de inkomna uppgifterna gifva vid handen, någon sjukhjälp
icke lämnas. I några fall har emellertid det spörsmål, som å frågeformuläret
n:r 2 framställts angående förmåner vid sjukdomsfall, besvarats
därmed, att några bestämmelser därom icke äro meddelade.

Timniga Uppgifter hafva äfven, enligt frågeformuläret n:r 2, begärts rörande

den utsträckning, i hvilken tillfälliga biträden af ifrågavarande slag varit
hos vederbörande myndigheter sysselsatta under år 1906, samt beträffande
sammanlagda beloppet af den ersättning, som för nämnda år utbetalats till
sådana tillfälliga biträden. Af de i sådant hänseende lämnade uppgifter,
hvilka emellertid angifvits i vissa fall icke vara fullständiga, framgår,
att anlitande af tillfälliga biträden förekommit i en icke obetydlig omfattning.

Sålunda hafva under hela år 1906 tillfälliga biträden varit anställda
hos postsparbanken, till antalet växlande mellan 54 i juli och augusti samt
124 i januari; hos statistiska centralbyrån hafva 28 tillfälliga biträden
tjänstgjort vid utredning af den kommunala rösträtten m. m.; hos generalpoststyrelsen
hafva under längre eller kortare tider af året tillhopa 19
tillfälliga biträden varit sysselsatta o. s. v. Hos några myndigheter, såsom
kammarrätten samt patent- och registreringsverket, har anlitandet af
tillfälliga biträden skett genom förmedling af de ständiga biträdena, som
själfva aflöna! den tillfälliga personalen.

För tillfälligt biträde af ifrågavarande slag hafva hos nedan angifna

myndigheter under år 1906 utbetalats följande belopp, i några fall approxi-mativt angifna: Transport kr. 67,180:71
justitiedepartementet.......	kr. 82: 25 \|	patent- och registreringsverket . .		3,765: -
utrikesdepartementet.......	» 405:47	läroverksöfverstyrelsen......		1,583: 60
sjöförsvarsdepartementet.....	> 74:30	domänstyrelsen.........	»	1,707: 49
finansdepartementet.......	» 250: —	landtbruksstyrelsen.......	1>	905: 30
ecklesiastikdepartementet.....	» 200: —	landtmäteristyrelsen.......	»	1,140: 05
marinförvaltningen........	> 289: —	rikets allmänna kartverk.....	3>	1,040: 95
lotsstyrelsen ...........	» 181:23	tekniska högskolan.......	>	63: 50
generalpoststyrelsen.......	> 4,533: 49	meteorologiska centralanstalten . .	>	1,087: 08
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen .	> 1.083:94	länsstyrelsen i Nyköping.....	»	87: 20
riksförsäkringsanstalten.....	» 79:50	> » Jönköping ....	3>	3,201: 92
kammarkollegium........	> 1,800: —	» 5 Karlskrona ....	>	244: 95
statskontoret..........	» 912:44	» » Malmö......	>	2,000: —
kommerskollegium........	» 1,300: —	> > Gäfle.......	»	850: —
statistiska centralbyrån.....	» 11,014:09	> » Östersund.....	»	520:-
öfverintendentsämbetet......	> 134: 10	> » Umeå.......	>	83: —
postsparbanken.........	> 44,840:90	j landsarkivet i Lund.......	>	690:-
Transport	kr. 67,180:71	Summa	kr.	86,150: 75

Såsom redan är antydt, äro de föreliggande uppgifterna i fråga om Årlig kostnad
tillfälliga biträden icke fullständiga. Vid eu approximativ beräkning torde fåf ifrågavaman
kunna antaga, att hos nu ifrågavarande grupp af myndigheter och rande s,a9
institutioner sammanlagda kostnaden för de tillfälliga biträden, som här
äro i fråga, år 1906 uppgått till omkring 90,000 kronor. Då vidare ersättningen
till de ständiga biträdena därsammastädes beräknats för
samma år utgöra omkring 340,000 kronor, torde det arbete, som biträden
af ifrågavarande slag, ständiga och tillfälliga, utfört hos här afsedda myndigheter,
kunna antagas hafva år 1906 betingat en ersättningssumma af,
approximativt beräknadt, omkring 430,000 kronor.

A sid. 7 har omförmälts, hurusom till kommittén öfverlämnats
tryckt redogörelse för en af motionären i ämnet åberopad, af FredrikaBremerförbundet
åvägabragt statistisk utredning rörande löneförhållanden
m. in. för kvinnliga biträden hos vissa myndigheter och institutioner.

I fråga om denna utredning är emellertid att märka, att densamma
icke omfattar alla de statsmyndigheter, hvilkas biträden afses i den af
kommittén åvägabragta utredning, men å andra sidan biträden hos vissa
institutioner, hvilka icke äro att betrakta som statsmyndigheter. Med
hänsyn härtill och då vidare Fredrika-Bremerförbundets utredning hänför
sig till eu tidigare tidpunkt än kommitténs, nämligen till förhållandena
år 1904, har det icke ansetts af nöden att här framlägga resultaten af
sagda äldre utredning, helst dessa finnas för den, som däraf önskar taga
del, i tryck tillgängliga i häftet 8 år 1905 af tidskriften »Dagny».

Statsmyndigheter, hvilkas biträden intaga en särställning.

Såsom i det föregående antydts, finnas några statsmyndigheter, hvilka,
med afseende å sina biträden, icke kunna sammanställas med öfriga myndigheter
utan intaga en särställning.

Hit hör först telegrafstyrelsen. Hos denna styrelse hafva funnits
anställda en del biträden, hvilka, ehuru af sina befattningar fullt sysselsatta,
ej varit uppförda å ordinarie stat utan intagit en ställning, jämförlig
med de ständiga extra biträdenas inom andra verk. De särskilda
kommitterade, hvilka den 14 januari 1907 afgåfvo betänkande i fråga
om förändrad organisation af telegrafstyrelsen m. m., uttalade emellertid
i nämnda betänkande den uppfattningen, att, då dessa biträden — en
föreståndare för katalogexpeditionen och kvinnliga byråbiträden — utförde
ett nödvändigt och stadigvarande arbete samt hade samma regelbundna
tjänstetid som styrelsens öfriga tjänstemän, de ock borde uppföras på
ordinarie stat. Arbetet å katalogexpeditionen ökades år för år, och att
arbetet för de kvinnliga byråbiträdena ej komme att minskas enligt det
framlagda förslaget ansågo kommitterade tydligt, då såsom en genomgående
grundsats däri framhållits, att det arbete, som ej kräfde särskild!
kvalificerad personal, borde öfveidämnas till kvinnliga biträden. Kommitterade
föreslogo, att å ordinarie stat skulle uppföras föreståndaren för
katalogexpeditionen och, under benämning »kontorsskrifvare», aderton kvinnliga
biträden, hvilka utgjorde »hela antalet enligt kommitterades förslag
hos styrelsen behöfliga extra kvinnliga biträden».

Då kommitterades betänkande den 8 mars 1907 underställdes Kungl.
Maj:t, förordades deras förslag i nämnda del af vederbörande departementschef
under uttalande, att förslaget var väl motiveradt af den stadigvarande
beskaffenheten af det arbete, som skulle åt biträdena anförtros. Förslaget
vann ock Kungl. Maj:ts och sedermera äfven Riksdagens bifall.

När den beslutade nya organisationen af telegrafstyrelsen med år
1908 träder i kraft, komma sålunda, i afseende å denna styrelse, de åt
motionären i ämnet uttalade önskemål att vara förverkligade.

Hvad järnvägsstyrelsen angår, meddelas i det af denna styrelse till
Kungl. Magt afgifna utlåtande öfver Riksdagens här ifrågavarande skrifvelse,
att styrelsen redan i hufvudsak tillmötesgått de i riksdagsskrifvelsen angifna
krafven på fastare anställning för biträden af nu ifrågavarande
slag. Efter antagande i vederbörlig ordning hafva nämligen jämväl de
biträden hos styrelsen och underlydande distriktsförvaltningar, hvilka på
ett stadigvarande sätt äro sysselsatta med renskrifningsarbete, bokföring,
siffergranskning och liknande andra göromål af mera mekanisk beskaffenhet,
redan nu i regel utsikt att vinna befordran till ordinarie befattning, där
icke gällande föreskrifter i fråga om åldersgräns och kompetens därför
lägga hinder. Emellertid har inträffat, att personer antagits i arbete under
sådana förhållanden, att, enligt gällande bestämmelser om åldersgräns och
kompetens, hinder måst föreligga för befordran till ordinarie befattning;
och bifogar styrelsen en förteckning öfver dessa biträden.

Styrelsen framhåller, att äfven sistnämnda biträden i regel medgifvits
viss tids årlig ledighet utan arfvodesafdrag, där göromålens behöriga
gång icke därför lagt hinder i vägen, samt att såväl denna förmån som
rätt till sjukaflöning — hvilken redan i regel tillkommer äfven extra
tjänstehafvare — torde inom kort tillerkännas enhvar tjänstehafvare vid
statens järnvägar med stadigvarande sysselsättning.

Efter det dessa uttalanden gjordes, har vid 1907 års riksdag, i anledning
af framställning från Kungl. Maj:t, beslut fattats angående förändrad
organisation af förvaltningen vid statens järnvägar samt ny lönereglering
för den vid denna förvaltning anställda personal, men torde

dessa beslut icke hafva medfört någon förändring, som inverkar på den
fortfarande giltigheten af järnvägsstyrelsens ofvanberörda uttalanden.

Det må tilläggas, att i såväl dittills gällande som vid 1907 års riksdag
beslutade aflöningsstater för personalen vid statens järnvägar finnas upptagna
kontorsbiträden, kontorsskrifvare och bokhållare af både manligt *
och kvinnligt kön.

En särställning i nu förevarande hänseende synes jämväl sjökarteverket
intaga. Af chefen för nämnda verk har meddelats, att vid verket
sysselsättas, förutom dess personal å stat, gravörer, ritare och tryckeripersonal,
hvilka i allmänhet innehafva sina beställningar endast på grund
af aftal med verkets chef, samt att deras arbete aflöna^ dels med fasta dagseller
månadsarfvoden, dels och hufvudsakligen enligt ett till sin nuvarande
form genom mångårig erfarenhet utbildadt och nödvändigt befunnet ackordssystem.
Och har det förefallit kommittén åtminstone tvifvelaktigt, huruvida
nämnda vid sjökarteverket utom stat anställda personal må kunna
anses jämförlig med de biträden hos andra statsmyndigheter, om hvilka
nu är fråga.

Till ifrågavarande grupp har kommittén slutligen funnit sig böra
hänföra äfven Sveriges geologiska undersökning. I afseende å denna myndighet
förekommer nämligen, att dess senast afgångne chef väl ifrågasatt
beredande af fastare ställning åt en ritare, en laborator och en preparator,
men att, vid behandling inom kommittén af frågan om reglering af löneförhållanden
m. m. vid verket, dess representant meddelat, att verkets
nuvarande chef ansåge ändamålsenligast, att i förevarande sammanhang
icke blefve fråga om någon förändring i nämnda personers ställning.

Statsmyndigheternas ställning i allmänhet till frågan om fastare
anställning för biträden af ifrågavarande slag.

Af de statsmyndigheter, hos hvilka icke iinnas anställda ständiga biträden
af ifrågavarande slag, hafva de flesta ej funnit påkailadt att
uttala någon mening i afseende på den väckta frågan om fastare anställning
för dylika biträden.

Bland de myndigheter, från hvilka uttalanden i ämnet föreligga,
hafva vissa, såvidt deras egna förhållanden angår, förordat bibehållande
af nuvarande anordningar eller ställt sig tveksamma till frågan
om en förändring därutinnan, därtill föranledda af olika åberopade omständigheter,
af hvilka dock åtskilliga äro af mera tillfällig art. Men icke
någon af dessa myndigheter har ställt sig afvisande till den väckta frågan
i dess helhet, utan framgår fast hellre mer eller mindre direkt af deras
uttalanden, att de i princip ställa sig gynnsamt till densamma.

Så har liofrätten öfver Skåne och Blekinge väl anfört, att det knappast
torde vara af nöden och ej heller synes vara i Riksdagens framställning
åsyftadt, att de personer, som i sina hem syssla med renskrifning för hofrätten
och hvilka ofta växla och i regel äfven hafva andra sysselsättningar
skulle beredas någon fastare anställning. Men hofrätten, som
tillika framhållit möjligheten af att vissa arbeten, som nu inom hofrätten
utföras af examinerade tjänstemän, skulle kunna anförtros åt oexaminerade
biträden, har därvid anmärkt, att dessa då lämpligen borde äga fast anställning.

Länsstyrelsen i Hallands län uttalar, att ett så jämnt arbete
med skrifgöromål och dylika sysslor i oafbruten följd under året icke kan
vid länsstyrelsens särskilda afdelningar beredas de personer, som därvid
användas, att dessa böra på ordinarie stat uppföras, och hemställer läns i236/07

Löneregleringshommitténs bet. VII. 7

Statsmyndigheter
utan
ständiga biträden.

styrelsen därför, att nuvarande aflöningssättet för ifrågavarande arbeten
må tills vidare bibehållas.

Domkapitlet i Göteborgs stift framhåller den obestridliga fördelen af,
att skrifgöromålen hos domkapitlet utföras af en därmed förtrogen person
och ofta återkommande ombyten af denna undvikas. Till uppnående
af detta önskemål skulle otvifvelaktigt i hög grad bidraga, om skrifbiträdet
tillförsäkrades sådana förmåner, som de af Riksdagen ifrågasatta. Men då
Riksdagen torde hafva afsett — hvilket ock synes domkapitlet lämpligast
— att de föreslagna förmånerna skulle tillkomma endast biträden, som
hafva ifrågavarande arbete till sin uteslutande eller åtminstone hufvudsakliga
sysselsättning, och detta ej är förhållandet med skrifbiträdet på
domkapitlets expedition, finner domkapitlet ej skäl att för detta biträde
föreslå någon förändring. Hvad åter angår frågan i dess allmänlighet,
synes det domkapitlet vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att en mera tryggad ställning beredes biträden af ifrågavarande
slag, h vil ka, såsom motionären hos Riksdagen framhållit, fylla
en ordinarie uppgift inom vederbörande ämbetsverk och hvilkas arbete
utgör en oeftergiflig länk i ämbetsverkets funktioner. Domkapitlet
håller äfven före, att en dylik förändring skulle i viss mån blifva till
gagn för det allmänna, enär däraf skulle följa ökad möjlighet för ämbetsverk
och myndigheter att erhålla och vid sig fästa dugande krafter.

Länsstyrelsen i Alf sborgs län omförmäler, att under nu gällande
ordning behofvet af skrifbiträde af personer utom länsstyrelsen blott
å landskansli är nog omfattande att lämna full och stadigvarande sysselsättning
åt en särskild renskrifvare. Länsstyrelsen ställer sig emellertid
tveksam till frågan om lämpligheten att anställa ett dylikt biträde och
anför i sådant hänseende följande.

inom sådana ämbetsverk, där renskrifningsarbetet kräfver ständigt
anlitande af flera särskilda renskrifvare, som därmed hafva jämn
och full sysselsättning, torde det vara med fog påkalladt att söka bereda
fast anställning åtminstone åt ett eller annat särskildt skrifbiträde.
Tillfälle funnes inom ett dylikt verk att efter noggrann pröfning och gallring
till fast anställning bland dem, som blefve anlitade för renskrift, utvälja
en eller annan, hvars duglighet och pålitlighet man ansåge vara till

fullo konstaterade. Skulle möjligen härutinnan ett misstag blifva begånget,
betydde sådant ej så synnerligen mycket, då hvad som bruste hos den utsedde
kunde antagas komma att utan större olägenhet fyllas af de öfriga,
som inom verket vore med samma slags arbete sysselsatta. Där återigen,
såsom hos länsstyrelsen i Vänersborg, renskrifningsarbetet icke kan lämna
full och stadig sysselsättning åt mera än en enda särskild skrifvare, ställer
sig förhållandet annorlunda. Med den fasta anställning, som för denne
ifrågasattes, skulle följa nödvändigheten för länsstyrelsen att, vid uppkommen
ledighet, träffa ett för framtiden bindande val, och sådant skulle helt
visst kunna medföra svårighet. Det kunde bero på en tillfällighet, huruvida,
när platsen skulle fyllas, lämplig kandidat stode att finna; och skulle
valet utfalla mindre lyckligt, följde därmed framtida och fortvarande olägenheter,
från hvilka man skulle hafva varit befriad, om man, såsom för
närvarande är fallet, fått ordna det extra renskrifningsarbetet genom fritt
aftal.

Af dessa skäl har länsstyrelsen funnit sig icke hafva anledning att
för sin del påyrka någon ändring af den i förevarande afseende nu gällande
ordning. Däremot ville länsstyrelsen lifligt framhålla önskvärdheten
däraf, att sådana personer, som troget och länge biträdt vid länsstyrelser
eller andra statens verk med renskrifning eller därmed jämförliga sysslor,
men åt hvilka anställning på stat ej ansetts böra beredas, måtte tillförsäkras
för sin ålderdom ett skäligt och från nöd tryggande statsunderstöd
och att sådan förmån måtte blifva efter vissa grunder på förhand bestämd
och försäkrad.

Länsstyrelsen i Kristianstads län förordar likaså ålderdomsunderstöd
åt skrifbiträden, på det sätt nämligen att årlig inbetalning skulle ske till
lifränteanstalt. Eu liknande anordning föreslås under vissa villkor af länsstyrelsen
i Skaraborgs län, som tillika framställer förslag i syfte, att efter
viss tids stadigvarande tjänstgöring biträde ej må kunna utan giltig anledning
skiljas från sin anställning.

Länsstyrelsen i Värmlands län har meddelat, att hos densamma
icke finnas anställda personer, som, uteslutna från någon befordran, allenast
sysselsättas med skrifgöromål. Ehuru åtskilliga fördelar antagligen
vore att hämta af mera fast anställda skrifbiträden, som kunde förvärfva

större säkerhet och vana vid renskrifning, särskilt maskinskrifning, syntes
det dock icke för närvarande böra ifrågasättas att anordna renskri fningsgöromålen
på annat än hittills vanligt sätt, enär med de förändrade
anordningarna de extra tjänstemannabiträdena vid länsstyrelsen skulle
beröfvas det synnerligen välbehöfliga bidrag till sitt uppehälle, som
de nu hämta af renskrifningsgöromålens utförande. Länsstyrelsen anser
sig fördenskull sakna anledning och tillräcklig erfarenhet att i annan
mån yttra sig i den fråga, som Riksdagens skrifvelse afser, än att
det synes vara med billighet öfverensstämmande, att en mera tryggad ställning
må kunna beredas personer, som åro hos statens ämbetsverk och myndigheter
på ett mera stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål.

Jämväl länsstyrelsen i Kopparbergs län ställer sig tveksam i fråga
om lämpligheten af en förändring af nuvarande anordning i afseende på
renskrifningen. Redan förefintliga svårigheter att rekrytera den extra
ordinarie tjänstemannapersonalen med dugliga krafter skulle än mera ökas,
därest icke ens ersättning för renskrift i afvaktan på arfvode kunde beredas
de extra tjänstemännen. För att dessa emellertid ej allt för mycket må
sysselsättas med renskrifning och andra därmed jämförliga mera mekaniska göromål
vore det, enligt länsstyrelsens uppfattning, mycket lämpligt, om på hvardera
af länsstyrelsens afdelningar anställdes en person uteslutande för dylika
göromåls bestridande. Då för en sådan person någon befordran näppeligen
kunde ifrågakomma, syntes rättvisa och billighet fordra, att hans anställning
blefve af något fastare beskaffenhet. Lämpligen kunde för honom bestämmas
ett visst fast arfvode och rätt till ledighet under någon kortare tid
af året efter länsstyrelsens bepröfvande med bibehållande af hela det fastställda
arfvodet, hvilket jämväl borde oafkortad! åtnjutas under ledighet
för sjukdom. Jämte detta arfvode kunde till en dylik person jämväl utbetalas
godtgörelse för det af honom utförda arbetet med exempelvis
hälften af därför eljest utgående ersättning.

Bland myndigheter, hos hvilka ej finnas anställda ständiga biträden af
ifrågavarande slag, men hvilka dock utan förbehåll uttalat sin anslutning
till den ifrågasatta förändringen, må först omförmälas länsstyrelsen i
Örebro län. Därest hos densamma skulle anställas ett mera stadigvarande och
på tjänstelokalen arbetande skrifbiträde, skulle, enligt länsstyrelsens me -

ning, därigenom otvifvelaktigt befordras arbetets utförande i behörig tid
och ordning, och anser länsstyrelsen i så fall önskligt, att, under vissa
villkor i afseende å tjänstgöringens omfattning, åt ett dylikt biträde kunde
beredas en fastare anställning med därvid förenade löneförmåner, ålderstillägg
och rätt till pension.

Styrelsen för nautisk-meteorologiska hyrån meddelar, att, därest ett
föreliggande förslag till utvidgning af byråns verksamhet skulle vinna
Kungl. Majtts och Riksdagens1 godkännande, byrån torde komma att se sig
i ganska stor omfattning hänvisad till begagnande af sådana arbetskrafter,
som afses i Riksdagens skrifvelse. Därtill torde kunna i afsevärd utsträckning
användas personal, tillhörande kungl. flottan, dels, under vintermånaderna,
i tjänst varande, dels och hufvudsakligen pensionerad personal;
och torde i dessa fall icke några ytterligare förmåner utom de byråns personal
redan tillförsäkrade kunna och böra vederbörande beredas. Men därjämte
torde för löpande skrifgöromål, korrekturläsning o. dyl. kvinnlig arbetskraft
eller äldre personer med i öfrig! nedsatt arbetsförmåga kunna med fördel
användas; och för dessa vore tvifvelsutan åtgärder i den af motionären
åsyftade riktning af särdeles stor och behjärtansvärd betydelse. Att anställa
denna personal på ordinarie stat synes dock icke styrelsen välbetänkt, helst
byrån olika år torde komma att i väsentligt olika omfattning behöfva dess
biträde, men hemställer styrelsen, att sagda personal efter vissa års tjänstgöring
och under angifna villkor i öfrigt måtte komma i åtnjutande af
ålderdomsunderstöd enligt vissa af styrelsen närmare utvecklade grunder.

Medan sålunda de båda sistnämnda myndigheterna uttalat sig blott
angående egna biträden, yttrar sig länsstyrelsen i Norrbottens län öfver
frågan i dess helhet och tillkännagifver i sådant hänseende, att länsstyrelsen
anser motionen i ämnet vara grundad på mycket goda skäl, enär
det nu rådande systemet för aflöning af biträden af ifrågavarande slag
måste anses i hög grad otillfredsställande. Ändrade bestämmelser, ägnade
att bereda en tryggare ställning åt en klass, som utför ett omfattande,
ofta mycket maktpåliggande arbete, äro därför enligt länsstyrelsens uppfattning
af högsta behof påkallade.

1 Vid 1907 års riksmöte har Riksdagen, med godkännande af föreslagen ny stat för
nautisk-meteorologiska byrån, höjt anslaget till hyrån från 9,000 till 24,000 kronor.

Stutenöfverstyr elsen, akademien för de fria konsterna, domkapitlen i
Uppsala, Karlstads och Luleå stift, Stockholms stads konsistorium samt
styrelserna för tekniska elementarskolorna i Norrköping och Malmö, hafva
likaledes uttalat sin anslutning till motionen eller sitt behjertande af dess
syfte.

Statsmyndig- Nedre justitierevisionen anför, att olika meningar kunna råda därom,

heter med huruvida det skulle vara för staten lämpligt att, med indragning af de
biträden, icke ht vissa tjänstemän anslagna renskrifningspenningarna, sjelf direkt bemMre°deiaf-tala
hela renskrifningen, och att i hvarje fall en dylik förändring näppel
igen torde kunna äga rum annat än i sammanhang med blifvande lönereglering.
Emellertid synes det nedre revisionen vara uppenbart, att
de personer, hvilka på ett stadigvarande sätt sysselsättas med skrifarbete
för statens räkning — betalningen för detta arbete må nu erläggas af
staten omedelbart eller genom någon af dess tjänstemän — stå i sådan
ställning'' till staten, att åt dem böra i hufvudsak beredas samma förmåner,
som tillkomma ordinarie statstjänare.

Visserligen utföres för närvarande icke allt renskrifningsarbete hos
nedre revisionen af personer med sådan stadigvarande sysselsättning, men
det framstår för nedre revisionen såsom ett önskemål, att så mycket som
möjligt af sagda arbete och i all synnerhet utskrifvandet af ännu icke
anslagna beslut må komma att utföras af personer, hvilka hafva en fastare
anställning. I afseende å beskaffenheten af denna anställning anser nedre
revisionen det böra föreskrifvas, att skrifbiträdena skola antagas af
ämbetsverket och icke må utan giltig orsak kunna skiljas från sin anställning.

Svea hofrätt, som framhåller, att ett betydligt och för hofrätten
nödvändigt, tidtals mycket ansträngande arbete utföres af där anställda
skrifbiträden, ansluter sig till den uppfattningen, att dylika biträden böra
beredas en fastare anställning än förut och i sammanhang därmed rätt till
åtnjutande af viss tids ledighet från arbetet samt understöd vid inträffande
sjukdom och framskriden ålder. Anställningen skulle vara af den
art, att biträde ej kunde entledigas, utan att det beträdts med opålitlighet,
försumlighet eller annan förseelse i tjänsten. Antalet fasta biträden be -

räknas af hofrätten till tio. Vidkommande aflöningssättet anser hofrätten
goda skäl tala för, att skrifbiträdena i hofrätten såsom inom andra ämbetsverk
borde erhålla hela sin aflöning direkt af statsverket. Utom att
biträdena härigenom skulle kunna påräkna säkra inkomster och därigenom
vinna en af dem eftersträfvad betryggad ekonomisk ställning, skulle en
sådan förändring för ämbetsverket medföra den synnerligen viktiga fördelen,
att allt förekommande renskrifningsarbete utfördes af inom ämbetsverket
tjänstgörande personer under tjänstemannaansvar. I betraktande af beskaffenheten
af arbetet, som till öfvervägande del består i utskrifning af ännu ej anslagna
domar och utslag, vore det uppenbarligen af stor betydelse, att utförandet
af sådant arbete kunde anförtros personer, af hvilka ej blott nödig
ordentlighet, utan äfven oeftergiflig tystlåtenhet vore med säkerhet att påräkna.
Men då en förändring af antydda innebörd, såsom medförande, bland
annat, indragning af de å hofrättens stat uppförda renskrifningspenningar
till vissa tjänstemän, icke torde kunna vidtagas annorledes än i sammanhang
med en blifvande lönereglering för hofrättens tjänstepersonal, har
hofrätten stannat vid att framlägga ett provisoriskt förslag, rörande hvilket
här blott må meddelas, att detsamma afser bibehållande i hufvudsak
af det nuvarande aflöningssättet, men att därutöfver skulle till biträdena
utgå vissa årliga arfvoden af statsmedel för uppvaktningen i ämbetsverket.

Vid afgifvandet af hofrättens yttrande i ämnet har en ledamot varit
skiljaktig och uttalat den uppfattningen, att, så länge den af statsmedel utgående
ersättningen för renskrifning tillfaller vederbörande tjänstemän med
rättighet att anlita hvem de önska för utförande af den renskrifning, de
ej själfva medhinna, det svårligen kunde låta sig göra att på det sätt, som
hofrätten föreslagit, bereda de där sysselsatta kvinnliga skrifbiträden förbättrade
villkor. Redan af biträdenas uppgifter om deras inkomster syntes
det reservanten framgå, att allenast de, som nådde den högsta inkomsten,
800 kronor eller så omkring, kunde anses hafva full sysselsättning.
Men vidare kunde nuvarande eller blifvande tjänstemän komma att i vidsträcktare
grad, än nu syntes vara fallet, begagna sig af sin rätt att
själfva skrifva eller anförtro dem åliggande renskrifning åt andra personer,
exempelvis familjemedlemmar eller anhöriga, och följden blefve då, att af
de föreslagna tio fasta biträdena en stor del skulle, ehuru ej fullt syssel -

satta, hufvudsakligen blott för att komma i åtnjutande af sitt arfvode
uppehålla sig i hofråtten. Äfven reservanten ansåg det emellertid vara
ett önskemål, att all i hofråtten erforderlig renskrifning framdeles komme
att besörjas af fast anställda biträden med årlig aflöning och pensionsrätt,
i hvilket fåll det af hofråtten föreslagna antalet biträden måhända blefve
erforderligt. I afvaktan på förändrade anordningar i angifvet syfte borde,
enligt reservantens åsikt, beredas möjlighet till gratifikationer och i vissa
fall ålderdomsunderstöd.

Krig skof rätt en anser, att det vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande
samt jämväl för arbetet i krigshofrätten ändamålsenligt,
om åt det af sekreteraren antagna kvinnliga skrifbiträdet kunde beredas
en fastare anställning med rätt till semester, sjukhjälp och ålderdomsunderstöd.
Då en förändring därhän, att biträdet skulle helt aflönas af
statsmedel, ej torde kunna genomföras annat än i sammanhang med en
omorganisation af krigshofrätten, föreslås för närvarande, att, utöfver den
biträdet tillkommande ersättning af vederbörande tjänstemän, lämnas ett
mindre arfvode af statsmedel.

StZete7méd~ Af de ^^myndigheter, hos hvilka finnas ständiga biträden, helt eller

träden “helt ^lAvudsa^^&en aflönade direkt af staten, har vitterhets-, historie- och antieiier
hufvud- hvitetsakademien icke angifvit sin ställning till den föreliggande frågan.

lönade "direkt Aa&on bestämd uppfattning i sådant hänseende vinnes ej heller af riksaraf
staten. Icivariens yttrande.

Öfriga myndigheter, som mera ingående behandlat det väckta spörsmålet,
hafva så godt som samtliga, mer eller mindre utförligt och med
större eller mindre kraft, uttalat sin anslutning till den i motionen
häfdade uppfattningen, att biträden af ifrågavarande slag rättvisligen och
billigtvis höra tillerkännas förmånerna af semester, sjukhjälp och ålderdomsunderstöd.
Och flertalet af dessa myndigheter hafva därvid, i öfverensstämmelse
med hvad uti motionen skett, framhållit, att ifrågavarande
biträden utföra ett för vederbörande myndigheter oeftergifligt, ofta
ansträngande och ganska ansvarsfullt arbete — att de hafva en ordinarie
uppgift lika väl som den å stat uppförda personalen.

Däremot hafva mellan myndigheterna yppats skiljaktiga meningar,
i hvad man dylika biträdens anställning borde genom på förhand träffade
bestämmelser göras fastare, än hvad nu är fallet.

I den öfversikt, som här nedan lämnas af det viktigare innehållet i
sådant hänseende uti vederbörande myndigheters yttranden, har grupperingen
af myndigheterna skett med hänsyn till deras olika uppfattning i
nämnda hänseende.

Härvid möta då först vissa myndigheter, enligt hvilkas uppfattning Myndighet
det icke är påkalladt att bereda biträdena fastare anställning. föreslå''1

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner det icke ligga i statens in- Iställning!''
tresse att i fast anställning med viss årslön anställa personer, hvilkas enda
uppgift är att förrätta renskrift, men förordar under vissa förutsättningar
rätt till någon pension och årlig semester.

Generalpoststyrelsen meddelar, att de hos styrelsen anställda biträden
med fasta arfvoden antagas för kalenderår, samt anför, att det visserligen
synes, som skulle vid sådant förhållande deras ställning vara vansklig,
men att i verkligheten så ingalunda är fallet. Det har nämligen icke
någon gång inträffat, att biträde entledigats utan egen begäran. Med
hänsyn härtill och af vissa i öfrigt anförda grunder anser styrelsen icke
erforderligt eller ens lämpligt, att dylika biträden anställas på annat sätt
än hittills, men finner dock rätt och billigt, att biträdena tillförsäkras rätt
till semester, sjukhjälp och ålderdomsunderstöd.

Kammarrätten anför, att en så vidt gående förändring som biträdenas
likställande med de ordinarie tjänstemännen ej torde vara erforderlig
vare sig för att gifva biträdena skydd mot oberättigadt afskedande eller
för att inom lämpliga gränser bereda dem de förmåner af viss tids kostnadsfri
ledighet samt af sjukdoms- och ålderdomsunderstöd, hvaraf de, i
likhet med andra, hvilkas tjänster staten tager i anspråk, torde böra
komma i åtnjutande. Fördelen för ett ämbetsverk att få behålla ett dugligt
skrifbiträde, som på tillfredsställande sätt fullgör sina åligganden, är
så uppenbar, att något äfventyr icke kan anses förefinnas för, att ett sådant
biträde skulle utan tvingande skäl aflägsnas. A andra sidan är dylikt
biträdes arbete så enkelt och ställer så små anspråk på föregående

1236/o7. L öneregl er ing sk o mmitt ens bet. VII. 8

utbildning, att staten knappast torde böra så binda sig vid ett dylikt biträde,
att, därest detsamma icke skulle visa sig motsvara förväntningarna
eller måhända efter en kortare tids anställning blifva af sjukdom för all
framtid oförmöget till arbete, staten dock skulle nödgas alltjämt aflöna
detsamma och samtidigt få bekosta utförande genom annan af det arbete,
för hvilket biträdet varit afsedt. Kammarrätten anser därför de för ämbetsverket
erforderliga skrifbiträden böra såsom hittills antagas endast
tills vidare.

Jämväl öfverintendentsämbetet anser skrifbiträdena böra anställas tills
vidare, genom utfärdade förordnanden eller antagningsbevis. Med hänsyn
emellertid till biträdenas, om än icke i intellektuellt afseende särdeles påfordrande,
dock i allt fall icke oviktiga och ganska slitande arbete borde
dem tillförsäkras förmånerna af såväl något understöd vid sjukdom som
semester och pension.

Till nu ifrågavarande grupp af ämbetsverk lärer vidare vara att hänföra
medicinalstyrelsen, som väl säger sig anse renskrifningsbiträden höra »uppföras
å ordinarie stat» med rätt till semester, sjukhjälp och pension, men tillika
finner dylikt biträdes anställning böra endast vara »tillsvidare och så länge
han (hon) till styrelsens belåtenhet fullgör sina åligganden». Och en liknande
ställning intager Jcomrnerskollegium. Hos kollegium skulle väl, enligt
dess förslag, »på ordinarie stat» anställas erforderligt antal kvinnliga biträden,
hvilka, i likhet med hvad förhållandet är hos järnvägsstyrelsen,
skulle delas i två kategorier, »kontorsskrifvare» och »bokhållare», de förra
för göromål af mindre kräfvande art och de senare för arbete, hvartill
fordras högre kvalifikationer. Men samtliga dessa biträden skulle dock
antagas allenast »medelst konstitutorial, gällande tills vidare».

Hit torde jämväl böra hänföras väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Den anser biträdena böra beredas en fastare anställning med förmånerna
af semester, sjukhjälp och pension, och anför beträffande anställningens
art, att antagning bör ske genom ämbetsverkets beslut och antagningsbevis
eller fullmakt utfärdas; hvarefter dock tillägges: »redan genom erhållande
af dylikt bevis eller fullmakt, skulle skrifbiträde erhålla en viss garanti
för att ej utan vidare kunna afskedas».

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som finner det högst önskvärdt, att biträden,
som tjänstgjort längre tid, kunde beredas stöd och trygghet för uppehället,
då ålder eller ohälsa lägga hinder i vägen för deras vidare sysselsättning,
anser dock sådant, åtminstone med nu gällande organisation af länsstyrelserna,
näppeligen kunna ske genom deras konstituerande såsom ordinarie,
enär något stadigvarande behof af dylika biträden ej kan sägas vara
för handen. Lämpligaste och enda sättet att bereda dylika biträden ekonomiskt
stöd synes länsstyrelsen vara, att ett anslag för ändamålet ställdes
till Kungl. Maj :ts förfogande att användas till understöd, då sådant finnes
böra utgå. Pröfning skulle sålunda ske i hvarje särskildt fall, men vid
anslagets beviljande kunde de allmänna grunderna för dess användning
bestämmas så, att biträde efter viss tids oförvitlig tjänstgöring ägde trygghet
för att icke i händelse af sjukdom eller ålderdom lämnas hjälplöst. Äfven
länsstyrelsen i Gäfleborgs län hemställer, att medel, i form af förslagsanslag,
må årligen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att disponeras efter pröfning
af omständigheterna i hvarje särskildt fall, då fråga uppstår om
understöd åt afgånget biträde.

Länsstyrelsen i Jämtlands län vill tillerkänna biträden af ifrågavarande
slag rätt till sjukhjälp, semester och ålderdomsunderstöd eller
pension, men anser det mycket tveksamt, om det kan vara lämpligt att
gifva dem den fastare anställning, som i allmänhet tillkommer ordinarie
tjänstemän, då det torde vara nödigt, att vederbörande ämbetsmyndighet
är i tillfälle att afskeda sådant biträde, som vanskött sitt arbete eller är
oförmöget att fullgöra sina åligganden.

En särskild ställning intager postsparbanksstyrelsen. Den anser visserligen
i hög grad ömkligt, att dess kvinnliga biträden beredas — förutom semester
och sjukhjälp — en mera fast anställning samt rätt till pension, men,
vid det förhållande att postsparbanken ännu ej uppförts å ordinarie stat
och således dess tjänstemän ännu äro anställda blott på förordnande utan
rätt till pension, finner styrelsen någon fastare anställning än den, som
tillkommer tjänstemännen, för närvarande ej kunna tillförsäkras de kvinnliga
biträdena.

En skiljaktig ståndpunkt har emellertid intagits åt föredraganden,
chefen för postsparbanksbyrån, hvilken ansett för de kvinnliga biträdena

Myndigheter,
som
föreslå
viss uppsäg
ningstid.

höra, oafsedt de af styrelsen anmärkta förhållanden, föreslås sådan ställning,
att de ej kunna skiljas från ämbetsverket utan att hafva gjort sig
skyldiga till fel eller försummelser i sin tjänstgöring, hvarjämte han hemställt
om deras uppdelning i två kategorier, kontorsskrifvare och bokhållare,
i enlighet med kommerskollegii ofvannämnda förslag.

Slutligen äro att här omförmäla länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Kronobergs, Gottlands och Vösternorrlands län samt öfverbibliotekarien
och vetenskapsakademien, af hvilkas yttranden ej med bestämdhet framgår, om
och i hvad mån de afse, att åt ifrågavarande biträden borde beredas en annan,
fastare ställning än för närvarande. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det
billigt, att stadigvarande biträden komma i åtnjutande åtminstone af några
af de med ordinarie befattningar förenade förmåner, såsom viss tids kostnadsfri
ledighet årligen, sjukhjälp och pension. Länsstyrelsen i Östergötlands
län föreslår för dylika biträden fast aflöning med ålderstillägg. Af
länsstyrelsen i Kronobergs län hemställes, att dess ständiga biträden må upptagas
i lönestaten med rätt till semester, sjukhjälp och pension. En liknande
ställning intaga länsstyrelserna i Gottlands och Västernorrlands län
samt öfverbibliotekarien. Vetenskapsakademien bifogar yttranden dels af
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum, hvilka för museets biträden
önska rätt till semester, sjukhjälp och pension, dels ock af föreståndaren
för statens meteorologiska centralanstalt, som anser de uti motionen i ämnet
framhållna önskemål i någon mån hafva tillämpning äfven å anstaltens
biträden. För egen del uttalar akademien, att den till fullo erkänner vikten
af de i sagda yttranden och Riksdagens skrifvelse uttalade önskemål, men
icke för närvarande ser sig i stånd afgifva närmare bestämdt förslag
angående sättet för frågans ordnande.

Af direktionen öfver flottans pensionskassa samt länsstyrelsen i Jönköpings
län har föreslagits, att biträden af ifrågavarande slag skulle anställas
med viss uppsägningstid.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför såsom motiv för sin ställning
till frågan, bland annat, att det ej torde vara lämpligt öka de ordinarie
tjänstemännens antal i annat fall, än där oundgängligt behof förefinnes,
och att, där renskrifvare icke fullgör sin tjänst till belåtenhet eller eljest

befinnes olämplig, det är behöflig!, att vederbörande myndighet äger rätt
afskeda honom.

Från länsstyrelsens utlåtande har emellertid landssekreteraren i länet
varit skiljaktig och uttalat, att såväl för skrifbiträdenas egen skull som ur
synpunkten att af dem erhålla ett mera plikttroget och pålitligt arbete
biträdena borde gifvas en säkrare ställning och en mera tryggad framtid,
samt att biträdena syntes honom i sagda afseende ej böra vara sämre
ställda än vaktmästare vid ämbetsverk.

Båda de nu ifrågavarande myndigheterna hafva hemställt, att biträdena
skulle komma i åtnjutande af semester, sjukhjälp och pension.

En något fastare ställning för biträden af ifrågavarande slag har Myndigheter,
förordats af riJcsförsäkringsanstalten, som föreslagit, att biträde ej skulle åt™ biträden
kunna skiljas från ämbetsverket utan att hafva gjort sig skyldigt till fel
eller försummelse i sin tjänstgöring. Och en dylik uppfattning uttalas jämväl annat än vid

• -t __ _ , IJCmSVCT 60

af landtmätenstyrelsen, då denna hemställer, att biträde icke må utan egen e. dyl.
begäran entledigas från sin anställning, därest icke biträdet vid arbetets
utförande visat försumlighet eller oskicklighet eller utan tillstånd under
längre tid afhållit sig från tjänstgöring.

En liknande ställning för biträdena torde få anses åsyftad af
generaltullstyrelsen, som vill tillerkänna biträde rättighet att ej kunna
godtyckligt afsked as.

Riksförsäkringsanstalten, generaltullstyrelsen och landtmäteristyrelsen
anse de ständiga biträdena böra komma i åtnjutande af semester, sjukhjälp
och pension.

Slutligen föreligga från nitton särskilda myndigheter förslag, hvilka Myndigheter,
verkligen innebära, att biträden af ifrågavarande slag skulle — i vissa fall ^li^tnnedock
endast under angifna förutsättningar i afseende å tjänstgöringstid -

in. m. — uppföras å ordinarie stat samt därmed komma i åtnjutande af förande på

„1 1 . ° ordinarie

semester, sjukhjälp och pension. stat.

Vissa af dessa myndigheter hafva ej uttryckligen angifvit, huruvida
biträdenas ställning skulle blifva lika fast som den, hvilken i allmänhet
tillkommer ordinarie tjänstemän, eller mera jämförlig med hvad som gäller

för flertalet ordinarie vaktmästare hos statsmyndigheter. Detta är förhållandet
med fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, patent- och registreringsverket,
domänstyrelsen samt öfverståthållarämbetet.

Andra myndigheter åter hafva uttalat eller antydt, att den ställning,
som borde tillkomma biträdena, skulle vara ungefärligen den, som nu tillkommer
ordinarie vaktmästare hos statsmyndigheter i allmänhet. Hit hör
marinförvaltningen, som anser de å dess kansli anställda kvinnliga renskrifningsbiträden
böra erhålla konstitutorial samt i fråga om tillsättning,
afsked, ansvar för tjänstefel och aflöningsvillkor underkastas i tillämpliga
delar hvad för ämbetsverkets vaktbetjänte är förordnadt. Enahanda ställning
för biträdena torde tilläfventyrs afses af lotsstyrelsen. Denna föreslår,
att konstitutorial skulle kunna af densamma utfärdas för skrifbiträden hos
styrelsen och, i vissa fall, jämväl för dylika biträden å lotskaptensexpeditionerna.
Enligt styrelsens åsikt är det emellertid ofta fördelaktigt att till
skrifbiträden å dylika expeditioner antaga äldre pensionerade personer af
underbefäls grad, i hvilket fall ordinarie anställning och pensionsrätt icke
behöfver ifrågasättas. För de manliga biträden å expeditionerna, hvilka ej
tillhöra nämnda kategori, bör i vanliga fall kunna beredas fast anställning
vid lots- eller fyrstaten. De ordinarie biträdesplatserna å lotskaptensexpeditioncrna
skulle sålunda afses egentligen för kvinnliga skrifbiträden.

En liknande uppfattning som den af marinförvaltningen uttalade i
afseende å de ordinarie biträdenas blifvande ställning har gjorts gällande
jämväl af länsstyrelsen i Södermanlands län, kammarkollegium, statskontoret,
statistiska centralbyrån och öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk. De
tre sistnämnda myndigheterna hafva för de blifvande ordinarie biträdena
föreslagit titeln »kontorsskrifvare», därvid statistiska centralbyrån särskildt
framhållit, att denna benämning förekomme exempelvis inom järnvägsstyrelsen
för personer i eu ställning, närmast jämförlig med den, som nu
ifrågavarande biträden inom statistiska centralbyrån innehade.

Till ifrågavarande grupp af myndigheter torde vidare vara att hänföra
direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning, som hemställer, att
fö]'' biträde af ifrågavarande slag vid pensionsinrättningen må utfärdas
konstitutorial, i följd hvaraf biträdet icke må kunna skiljas från sin tjänst
i annan ordning, än som i § 40 af pensionsinrättningens reglemente linnés

angifven, och landtbruksstyrelsen, som föreslår, att, om biträde beträdes
med opålitlighet, försummelse, olydnad eller annan förseelse i tjänsten,
styrelsen må äga varna eller bötfälla eller på längre eller kortare tid från
tjänst och aflöning suspendera eller ock afskeda den felaktige.

Till samma resultat i afseende å fastheten af biträdes anställning
leder, med afseende å föreskrifterna i gällande landshöfdingeinstruktion,
jämväl det af länsstyrelsen i Blekinge län framställda förslaget, att rörande
biträdes tillsättning och afskedande skola tillämpas samma bestämmelser,
som nu gälla i fråga om landskanslister. Och, ehuru sådant ej uttryckligen
blifvit nämndt, torde med säkerhet kunna antagas, att enahanda
ställning åsyftats för de skrifbiträden hos länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar,
Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, om hvilkas uppförande
å ordinarie stat dessa länsstyrelser gjort hemställan.

1 detta sammanhang må slutligen återgifvas uttalanden i nu förevarande
hänseende från två bland de ämbetsverk, hvilka i det föregående
betecknats såsom intagande en särställning i biträdesfrågan, nämligen järnvägsstyrelsen
och sjökarteverket.

Järnvägsstyrelsen yttrar i fråga om de biträden vid statens järnvägar,
hvilka enligt gällande bestämmelser därstädes om åldersgräns och kompetens
ej kunna befordras till ordinarie befattning, att det icke synes styrelsen
tillrådligt att för dessa biträden i allmänhet skapa en rätt till pension
vid viss iefnads- och tjänsteålder, utan att, där förhållandena för
särskilda fall synas påkalla understöd i form af pension, frågan därom
torde böra tagas i öfvervägande i hvarje särskildt fall.

Chefen för sjökarteverket anför, att verkets personal utom stat otvifvelaktigt
intager eu tämligen prekär ställning, om än det icke gärna torde
från personalens sida behöfva befaras, att den utan grundade anledningar
blifver afskedad. Efter mer eller mindre långvarig tjänst måste emellertid
alltid komma en tidpunkt, då vederbörande icke kan fullgöra hvad tjänsten
eller yrkesarbetet nödvändigt af honom kräfver, och huru skötsam,
ihärdig och duglig personen i fråga än må hafva varit, äro dock de med arbetet
inom verket förenade inkomsterna icke tillräckligt höga att kunna lämna
tillgång till besparingar, nog afsevärda att bereda den uttjänte en något

så när rimlig bärgning för ålderns återstående dagar. Då likväl verket
svårligen skulle göra någon vinst på att upptaga sådana yrkesarbetare som
gravörer, ritare och koppartryckare på ordinarie stat, har chefen ansett sig
i stället böra framställa förslag om beredande åt ifrågavarande personal
efter viss tids tjänstgöring af ålderdomsunderstöd enligt närmare angifna
grunder.

Förslag i speciella hänseenden från statsmyndigheters sida.

A. Kompetensfordringar.

Å sid. 24—26 har redogjorts för de kompetensfordringar, som hos
vissa statsmyndigheter för närvarande ställas å deras biträden. Därutinnan
har någon ändring icke ifrågasatts af vederbörande.

Däremot hafva bland de myndigheter, hvilka hittills icke träffat
några särskilda bestämmelser i förevarande hänseende, två förmält sig
anse, att, i sammanhang med en förändring i biträdenas ställning, äfven
vissa kompetensfordringar borde å dem ställas. Dessa två äro väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och kommerskollegium.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser minimiåldern för vinnande
af ständig biträdesbefattning böra bestämmas till tjugu år, enär i regel en
kvinna ej torde före denna ålder besitta tillräckliga kroppskrafter för det
stillasittande och enerverande arbete, som åligger dylika biträden. Å
andra sidan håller styrelsen före, att, då i medeltal ej kan påräknas längre
tjänstetid än tjugufem år, det bör anses önskvärdt, att åldersgränsen
uppåt för anställning sättes vid trettio år, om pensionsrätt tillerkännes.
hull kännedom om svenska språkets stafning och någon kännedom om utländska
språk finner styrelsen vara en nödvändig förutsättning för att
kunna väl utföra de arbeten, som åligga skrifbiträden, och bör därför
såsom villkor för anställning stadgas, att sökanden skall hafva genomgått
minst fem klasser af allmänt läroverk för flickor eller jämförligt läroverk
eller ock visa sig vara i besittning af motsvarande kuuskapsmått.

Kommerskollegium framhåller, att för dess biträden särskilda kompetensvillkor
måste anses erforderliga såväl med afseende på det statistiska
arbetets ofta ganska kräfvande beskaffenhet som ock med hänsyn till
arten af det skrifarbete, som för kollega byråers räkning af de kvinnliga
biträdena kan komma att fordras. Ej så sällan förekommer nämligen, att
kollega skriftväxling sker på tyska, franska eller engelska språken, och
än oftare ifrågakommer hos kollegium afskrifvande af handlingar, affattade

1236/07. Lönereglering skommitténs bet. VII. 9

på något af dessa språk, hvarför någon kunskap i nämnda språk är nödig''
för den, som har hand om renskrifningen af från kollegium utgående expeditioner.
På grund däraf har det ansetts, att som villkor för anställning
hos kollegium bör fordras afgångsexamen från högre läroverk för
flickor (8 klasser), dock med rätt för kollegium att efter pröfning i särskilda
fall medgifva undantag från dessa fordringar. En dylik dispensrätt.
anser kollegium önskvärd, då många kvinnor kunna, i följd af på
annat sätt bedrifna studier eller en omsorgsfull uppfostran i hemmet,
hafva förvärfvat mot förenämnda examen svarande kunskapsmått och vara
väl lämpade för anställning hos kollegium, utan att de därför äro i stånd
att förete examensbetyg. För anställning bör dessutom fordras under
tjänstgöring — hos kollegium eller i annat ämbetsverk •— ådagalagd fallenhet
för och insikt i de arbeten, som i hvarje förevarande fall afses.

Af två myndigheter, nedre justitierevisionen och länsstyrelsen i Västernorrlands
lita, har hemställts, att af biträde skulle fordras proftjänstgöring,
hvars längd sistnämnda myndighet föreslagit till 1 år. Härmed torde
kunna sammanställas de uttalanden, som från lotsstyrelsen och länsstyrelsen
i Skaraborgs län gjorts därom, att konstitutorial eller antagningsbevis för
skrifbiträde med däraf följande förmåner borde erhållas först efter 3, resp.
5 års tjänstgöring.

B. Ordning-en för biträdens anställande.

Af den utredning rörande nuvarande förhållanden, som i det föregående
lämnats, framgår, att för närvarande hos åtskilliga statsmyndigheter
de ständiga biträdena eller vissa af dem antagas af afdelningschef
eller annan underlydande tjänsteman.

De af dessa myndigheter, hvilka framställt förslag, som innebära
biträdenas uppförande på ordinarie stat, torde därmed få anses hafva angifvit,
att biträdena skola antagas af vederbörande myndighet själf.
Men enahanda uppfattning uttalas jämväl af andra myndigheter, hvilka
icke velat göra biträdenas ställning så fast. Så hafva Svea hofrätt,
där skrifbiträdena nu antagas af olika tjänstemän, och direktionen öfver
flottans pensionskassa, hvarest kamreraren nu antager nödiga biträden,
båda föreslagit, att antagning af biträden skall ske af hofrätten, resp. direktionen.
Och medan nu vissa biträden hos kommerakollegium och landt -

mäteristyrelsen antagas af särskild tjänsteman, hemställes i yttranden från
dessa ämbetsverk, att samtliga biträden skola härefter antagas af ämbetsverket.

Icke i något af de föreliggande yttrandena har ifrågasatts, att antagande
af fasta biträden skulle få ankomma på underlydande tjänstemän.

C. Tjänstgöringstid.

! sammanhang med framställande af förslag rörande de förmåner,
som skulle tillkomma fasta biträden, hafva åtskilliga myndigheter — vissa
af dem såsom förutsättning för sagda förmåners åtnjutande — angifvit den
dagliga ordinarie arbetstid, som ansetts böra af dylika biträden fordras.

Denna arbetstid är föreslagen af statskontoret, öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk och länsstyrelsen i Örebro till minst 4 samt af
generaltullstyrelsen till minst 5 timmar, af statistiska centralbyrån till 51/-,
af arméförvaltningen till i medeltal 6, af kommerskollegium till 6, af
kammarkollegium till i medeltal 6—8 timmar, af öfverståthållarämbetet
till 7 och af länsstyrelsen i Skaraborgs län till i medeltal 8 timmar.

Medicinalstyrelsen förordar, att i arbetsordning för biträde stadgas
såväl viss ordinarie arbetstid som ock ett visst arbetsminimum, hvithet,
skall under denna tid utföras.

Jämväl kammarkollegium har ifrågasatt meddelande af bestämmelser
rörande ett visst arbetsminimum.

D. Afiöningar.

Beträffande de afiöningsförmåner, hvilka böra tillerkännas de fasta
biträdena, föreligga en mängd förslag, sins emellan ganska skiftande i afseende
å såväl aflöningens form som dess belopp.

Hvad aflöningsformen angår, hafva två myndigheter, nämligen läns- Aflöning
styrelserna i Jönköpings och Skaraborgs län, ansett aflöningen böra be-efter arbei*-räknas uteslutande efter arbetsprodukten och utgå med stycke- eller timlön, stycke- eller

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller till stöd för denna upp- timlönfattning,
att kostnaden för utskrift ställer sig olika inom skilda delar af
landet samt förändras betydligt under tidernas lopp, hvadan det är synnerligen
svårt att för längre tid framåt bestämma någon definitiv årlig
aflöning för en renskrifvare. Aflöningens storlek bör jämväl vara bero -

ende på renskrifvarens större eller mindre flit och förmåga att snabbt
och ordentligt verkställa honom anförtrodd utskrift äfvensom på den växlande
tillgång på utskrift, som förefinnes.

Från det yttrande, som afgifvits af länsstyrelsen i Skaraborgs län,
må anföras, att länsstyrelsen anser den föreslagna stycke- eller timlönen
böra, »oberoende af möjligheten att på grund af konkurrens sänka
priset», utgå efter sådan beräkningsgrund, att inkomsten må kunna genom
flitigt arbete — i medeltal 8 timmar hvarje söckendag — uppbringas till
minst 3 kronor dagligen, om biträdet ägnar sig uteslutande eller åtmin <;a

7 o o

stone hufvudsakligen åt myndighetens tjänst.

Fzst aflöning Vissa myndigheter hafva förordat, att biträdena skulle tillerkännas,

ning efter ar- jämte ersättning efter arbetsprodukten, äfven viss fast aflöning.
betsproduk- Till denna grupp af myndigheter höra först nedre justitierevisionen,

ten.

Svea hofrätt och krigshofrätten. Såsom framgår af förut lämnad redogörelse,
aflönas sk rif biträdena. hos dessa myndigheter helt eller delvis af
särskilda tjänstemän hos samma myndigheter; och härutinnan hafva de
nämnda myndigheterna icke funnit sig, åtminstone för närvarande, böra
eller kunna ifrågasätta någon mera genomgripande förändring. Men förslag
har af dem framställts, att biträdena skulle, jämte den ersättning de
bekomma för utförd arbetsprodukt, tilldelas af statsmedel visst arfvode,
afsedt att ersätta dem för åliggandet att viss tid på dagen uppehålla sig
inom vederbörande myndighets lokal för att vara att påräkna för mottagande
och verkställande af renskrifning eller för kollationering.

Nedre revisionen har i sådant hänseende föreslagit, att en mindre
del af biträdes förtjänst, förslagsvis 20 procent, eller tillämpadt å nuvarande
förhållanden 200 kronor om året, skulle utgå af statsmedel såsom
fast lön, därvid emellertid motsvarande minskning skulle ske i den styckelön,
som nu tillkommer biträdena. Den fasta lönen skulle genom ålderstillägg
ökas efter tio år med 100 kronor och efter tjugu år med ytterligare
100 kronor. Svea hofrätt och krigshofrätten åter hemställa, att biträde,
jämte den inkomst, som åtnjutes i form af betalning från vederbörande
tjänstemän, må af statsmedel erhålla ett årligt arfvode å 420 kronor.

Redan nu är förhållandet i kammarrätten, att dess skrifbiträden
erhålla, jämte viss styckelön, ett årligt arfvode å 180 kronor för biträde

vid kollationering af utskrifter. I sålunda träffade bestämmelser anser
kammarrätten icke någon annan ändring påkallad, än att det fasta arfvode!,
med afseende därå att detsamma jämväl bör utgöra ersättning för
skyldigheten att viss tid dagligen finnas tillstädes i ämbetsverket, höies
till 400 kronor.

Till nu ifrågavarande grupp höra vidare länsstyrelserna i Uppsala,

Gottlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län. Länsstyrelsen i
Uppsala län föreslår, att dess ordinarie skrifbiträden må åtnjuta fast lön
å 800 kronor samt tjänstgöringspenningar i form af ersättning för utfördt
arbete, så afpassad, att de kunde beräknas uppgå till 400 kronor. Länsstyrelsen
i Gottlands län föreslår en lön å minst 500 kronor och tjänstgöringspenningar,
beräknade i förhållande till arbetets mängd och beskaffenhet
på olika orter. Af länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är
hemställdt, att biträde må erhålla fast lön och rätt till ålderstilläys: samt
(i är utöfver ersättning för verkställd renskrifning efter ark räknadt. Och
länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar visst fast arfvode samt därutöfver
godtgörelse för det utförda arbetet med exempelvis hälften af därför eljest
utgående ersättning.

Slutligen hafva ett stort antal myndigheter hemställt, att biträden af uteslutand*
ifrågavarande slag måtte tilldelas uteslutande fast aflöning. I sådant fa^ aflöning.
hänseende hafva några föreslagit ett odoladt fast arfvode, andra åter aflön
in gens uppdelande å lön eller fast arfvode och tjänstgöringspenningar; hvarjämte
af flertalet förordats ålderstillägg.

Af hithörande myndigheter har öfverbibliotekarien, som icke föreslagit
aflöningens fördelning å olika titlar, ej heller angifvit dess belopp. Riksförsäkringsanstalten
uttalar som sin uppfattning, att biträdena böra åtnjuta
en på förhand bestämd lön jämte två eller flera ålderstillägg, men angifver
ej några aflöningssatser. Och enahanda är i sistnämnda hänseende förhållandet
med direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning, hvilken
emellertid hemställer om aflöningens fördelning å lön och tjänstgöringspenningar,
de senare beräknade för viss daglig tjänstgöring å expeditionslokalen,
samt två ålderstillägg till lönen efter fem och tio års tjänstgöring.

Från de i nedanstående tabell uppräknade myndigheter föreligga
följande till siffran bestämda förslag till aflöningssatser:

					K r	0 11	o r.
	Begynnelseaflöning.			Älderstillägg efter			Slntaf- löning.
Myndighet.	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Sum- ma.	3 år.	4 år.	5 år.\|6 år.	8 år.	9 år.	10 år.	12 år.	15 år.
\| Landtbruksstvrelsen1) . .	500	1.800	2,300	—	—	100	_	—	—	100		_	2,500
Kommerskollegium2) . .	1,200	600	3) 1,800	—		300	—	—	—	300	—		3) 2,400
\| Arméförvaltningen . . .	800	400	1,200	200	—	—	200	—	200	—	—	—	t.800
t Kommerskollegium4) . .	800	400	3) 1,200	150	—	—	150	—	150	—	150	—	s) 1,800
j Domänstyrelsen5) ....	500	900	1,400	—	—	150	—	—	__	150	—	—	1,700
I Marinförvaltningen . . .	1,000	500	1,500	—	—	—	—	—	—	150	—	—	1,050
j Kammarkollegium . . .	1,000	500	1.500	—	—	—-	—	—	—	150		—	1,650
! Domänstyrelsen13) ....	500	720	1.220	—	—	150	—	-	—	ISO		—	1,620
Fångvårdsstyrelsen . . .	800	400	1.200	—	100	—	—	100	—	—	100	—	1,500
Generaltullstyrelsen . .	600	600	1,200	—	—	150	—	—	—	150	—	—	1.500
Medicinalstyrelsen . . .	800	400	3) 1,200	—	—	—		—	—	300	—	—	3)l,500i
Lotsstyrelsen .....	500	700	1,200	—	—	100		—	—	100	—	100	1,500
Statistiska Centralbyrån	—	—	3) 900		—	200	—	-	—	200	—	200	»). 1,600
Väg- och vattonbyggnads-i styrelsen......	666*67	333*33	01,000	_	_	150	__	_	._	150	_	150	’) 1,450
Statskontoret.....	500	720	3) 1.220	—	—	100	—	—	—	100	—	—	3) 1,420
Öfverstyrelse!! för rikets allmänna läroverk . .	500	720	3) 1,220	_	_	100	_	_	_	100		_	)1.420
Landtbruksstvrelsen1) . .	500	720	1,220	-	—	100	—	—	—	100		—	1,420
Länsstyrelsen i Blekinge län.........	800	400	1,200	_	_	100	_	_		100	__	__	1,400
Öfverintendentsämbetet .	—	—	s) 1,200				—	—		—	—	—	8) 1,200
Öfverståthållarämbetet .	600	:;oo	=1900	Tv	i. ål	derstillägg	, hr	mrtdera å	100	kr.	3)1.!00
Länsstyrelsen i Kalmar län.........	500	400	900,			100	_	_		100		_	1.100
Länsstyrelsen i Öster-götlands län.....	500	300	800		_	100	_	_	_	100		100	1,100
Landtmäteristyrelsen . .	600	100	1,000!	_	_	—		—	—	-	—	—	1.000
Länsstyrelsen i Västcr-norrlands län ....	600	300	9001 -									900
Länsstyrelsen i Väster-•bottens län .....	600	300	900	_			_	_	___	_	_	__	900
Länsstyrelsen i Krono-bergs län......			800i	_	_	_	_	_	_	100	_	—	iiOO

’) För 1 biträde. 2) För bokhållare. s) Därutöfver särskild ersättning för öfvertidsarbete.
4) För kontorsskrifvare. 5) För en kartriterska. 6) För verkets öfriga biträden. 7) Därutöfver särskild
ersättning af högst 500 kr. för år till biträde, som ej sysselsattes hufvudsakligen med renskrifningggöromål,
utan kan utföra äfven andra uppgifter. K) Föreslås, med hänsyn till hufvudstadsförhållandena,
arfvode af minst 100 kr. i månaden.

Åtskilliga, af de myndigheter, hvilka föreslagit ålderstillägg, hafva
uttryckligen angifvit, att dessa skulle tilläggas lönen, och torde sådant vara
afsedt jämväl af de öfriga med undantag för domänstyrelsen, som uttryckligen
angifvit, att af åld er st illäggen två tredjedelar skulle vara lön och en
tredjedel tjänstgöringspenningar.

Ett i viss mån fixeradt förslag föreligger äfven från länsstyrelsen i
Södermanlands län, som anser biträdenas löneförmåner böra bestämmas
väsentligen i likhet med dem, som tillkomma länsstyrelsernas vaktmästare.

Chefen för postsparbanksbyrån, hvilken, enligt hvad förut nämnts,
varit skiljaktig från det af postsparbanksstyrelsen afgifna yttrandet i
ämnet, har beträffande biträdenas aflöning framställt ett förslag, i allo
öfverensstämmande med det af kommerskollegium afgifna.

Af de i tabellen angifna myndigheter hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, kommerskollegium och öfverintendentsämbetet
till stöd för de af dem framställda förslag särskild! åberopat de rådande
höga lefnadskostnaderna i hufvudstaden.

Till utredning om dessa lefnadskostnader har statskontoret, enligt

O 7 o

hvad i dess yttrande omförmäles, införskaffat uppgifter dels från i hufvudstaden
befintliga inackorderingsbyråer, dels ock från ett antal hos statens
ämbetsverk anställda biträden.

Därvid har af Stockholms uthyrningsbyrå meddelats, att det vanligaste
inackorderingspriset för månad är 80 kronor för deladt rum och 100
kronor för ensamt ruin, medan Th. Tjäders byrå angifvit medelprisen för
deladt rum till 70—75 kronor och för ensamt rum till 85—90 kronor i
månaden. Från Fredrika Bremerförbundets byrå har statskontoret mottagit
en uppgift, lämnad af ett antal »kvinnor, hvilka i många år arbetat i
statens tjänst», och hvilken uppgift betecknats som synnerligen tillförlitlig.
Dessa kvinnor, hvilka, för att i möjligaste mån nedbringa lefnadskostnaderna,
icke varit inackorderade, utan hyrt rum och hushållat för sig själfva,
hafva haft följande årliga utgifter:

	Kr.	öre.
Skatt..................	50
Hyra.........................■............	400	—
Ved (l''/s famn å 33 kr.)..............	49	50
Lyse..................................	20	—
Brandförsäkring...............	2	_
j Stöldförsäkring...................	2	_
j Sjukkassa...................	18	—
Tvätt.................	50	_
i Kokgas..................	12
Trappans och förstugans rengöring...........	15
Morgonkaffe, frukost, middag, kaffe, kväll ä kronor 1: 95 per dag . . .	711	75 \|
Summa	1,330	25 1

I uppgiften ingå icke kostnaderna för kläder, skodon, sänglinne, upplossning,
bostadens rengöring och lifränta, liksom cj heller för postporto,
spårvagnspenningar, tidning och nöjen.

Statskontoret erinrar vidare därom, att i en till telegrafstyrelsen år
1906 ingifven skrift om löneförhöjning de biträdande telegrafisterna lämnat
följande öfversikt öfver års utgifterna, sådana de ställa sig i Stockholm
uti genomsnittsfall:

	Kr.	öre.
Inackordering med eget rum ä 90 kr. för månad........	1.080	1
Pensionsafgifter och skatter, lägst.........	100	_ f
Tvätt, lyse, drickspenningar till tjänare m. m..........	50
Försäkrings- och sjukkasseafgifter...........	20	—
Summa	1,250

Därtill komma beklädnad, förströelser och dylikt.

Vid det af statskontoret framställda förslag är att märka, att
nämnda ämbetsverk ansett biträdes tjänstgöringspenningar böra bestämmas
efter det föreskrifna antalet arbetstimmar å tjänsterummet, och att, då
statskontoret satt tjänstgöringspenningarna till 720 kronor, ämbetsverket
utgått från den förutsättningen, att den ordinarie arbetstiden å tjänsterummet
skulle vara minst 4 timmar. Vid längre arbetstid skulle alltså

motsvarande ökning af tjänstgöringspenningarna ske. Enahanda
ställning intager öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

båsom af tabellen å sid. 70 framgår, har af statskontoret äfvensom vissa
andra myndigheter afsetts, att särskild ersättning skulle utgå för öfvertidsarbete.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om särskild högre
godtgörelse till biträden med mera kvalificerade åligganden. Förslag af
enahanda innebörd föreligga, enligt hvad tabellen utmärker, jämväl från
kommerskollegium, domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen. Äfven riksförsäkringsanstalten
och statskontoret hafva gjort uttalanden i samma riktning.

E. Semester.

Beträffande semesterledighet hafva åtskilliga myndigheter intagit den
ställning, att dylik förmån — med bibehållande under tiden af full aflöning
— borde tillkomma alla deras ständiga biträden och till lika tidslängd
för alla. I sådant hänseende föreslås 1 manad af arméförvaltningen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen,
öfverintendentsämbetet, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk,
landtbruksstyrelsen, landtmäteristyrelsen samt öfverståthållarämbetet
och länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge och Västernorrlands län; högst
1 månad af lotsstyrelsen; 3 veckor af domänstyrelsen, minst 14 dagar
af länsstyrelsen i Västerbottens län samt 14 dagar af länsstyrelsen i
Kalmar län och domkapitlet i Lunds stift.

Andra myndigheter vilja val bereda samtliga ständiga biträden semester
med full aflöning, men till olika tidslängd för skilda biträden. Så föreslå
marinförvaltningen och kammarkollegium 14 dagars semester för biträde,,
som ännu ej åtnjuter ålderstillägg, och 1 månad för de öfriga. Kommerskollegium
hemställer om 14 dagars semester under de första fem
åren af biträdes anställning och därefter 1 månad. Statistiska centralbyrån,
som förordat tre ålderstillägg för sina biträden, föreslår 2
veckor för biträde, som ännu ej erhållit ålderstillägg, 3 veckor för biträde,
som erhållit blott första ålderstillägget, och 1 månad för de öfriga.
Riksförsäkringsanstalten anser semester böra beredas samtliga biträden och

m6/o7. Löneregleringskommitténs bet. VII. 10

tidslängden däraf, åtminstone efter någon tids anställning, kunna uppgå
till 1 månad.

Vidare finnas åtskilliga myndigheter, Indika anse rätten till semester
böra inträda först efter viss tids tjänstgöring. Generalpoststyrelsen förordar
14 dagars semester för biträde, som tre år haft anställning med fast
arfvode. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår rätt till 1 månads semester
efter fem års tjänstgöring, med bibehållande under semestertiden af
den medelaflöning, som per månad utgått under det näst föregående året.
Och styrelsen för postsparbanken hemställer om 1 månads semester, dock
ej förr än från och med kalenderåret näst efter det, då tre år förflutit
från det kvinnliga biträdets anställning; medan chefen för postsparbanksbyrån
i sitt särskilda yttrande föreslår 1 månads semester för bokhållare
och för de kontorsskrifvare, som tillträdt första ålderstiliägget.

Fångvårdsstyrelsen, öfverbibliotekarien, intendenterna vid naturhistoriska
riksmuseet samt direktionerna öfver flottans pensionskassa och folkskolelärarnas
pensionsinrättning äfvensom länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,
Gottlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs och
Jämtlands län samt landsarkivarien i Lund hafva uttalat sig för någon tids
kostnadsfri ledighet årligen åt biträdena, utan att dock angifva i hvilken
utsträckning.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser biträde böra tillerkännas 3
veckors ledighet årligen med rätt att under ledigheten uppbära visst af
Kungl. Maj:t för hvarje län bestämdt belopp, i Stockholms län förslagsvis
75 kronor.

Fn särskild ställning intager länsstyrelsen i Skaraborgs län, som väl anser
semester ej kunna medgifvas, men föreslår, att betalningen för biträdenas
arbete må afvägas så pass rundligt, att biträde må kunna genom något
arbete utöfver deri förutsatta dagliga tjänstgöringstiden förtjäna hvad som
•erfordras för att kunna under 1 månads tid årligen åtnjuta hvila. Från
det föregående lärer härvid böra erinras, att bemälda länsstyrelse föreslagit
den ordinarie arbetstiden för biträde till i medeltal 8 timmar med en
aflöning för denna arbetstid af minst 3 kronor för dag.

Slutligen är att nämna, att nedre justitierevisionen, Svea hofrätt,
krigshofrätten och kammarrätten, hvilka för biträdena föreslå, jämte er -

sättning efter arbetsprodukten, ett mindre, fast arfvode, vilja tillerkänna
biträdena någon tids ledighet årligen med bibehållande af det fasta arfvode!
Nedre revisionen föreslår emellertid tillika, att biträde må, utöfver
det fasta arfvodet, tilldelas 50 kronor för semestertiden, på det biträde
må finna med sin fördel förenligt att begagna sig af ledigheten.

Krigshofrätten bär ej fixerat längden af den årliga ledigheten. Af
nedre justitierevisionen föreslås densamma till 1 månad, af kammarrätten
till 5 veckor och af Svea hofrätt till 1 V2 månad.

F. Sjukhjälp.

Uti de af vederbörande myndigheter afgifna yttranden har ganska
allmänt gifvits uttryck åt den uppfattningen, att förmånen af sjukhjälp
bör framdeles tillkomma de ständiga biträdena.

I sådant hänseende föreslås af fångvårdsstyrelsen, armé- och marinförvaltningarna,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, kammarkollegium,
generaltullstyrelsen, domänstyrelsen, landtbruksstyrelsen,
landtmäteristyrelsen, direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning,
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västerbottens län
samt landsarkivarien i Lund, att biträde må äga vid sjukdom behålla lön
eller fast arfvode oafkortadt. Detsamma torde vara afsedt jämväl af
kommerskollegium. Enahanda uppfattning, dock med viss begränsning
i afseende å tidslängden, uttalas af chefen för postsparbanksbyrån i dennes
särskilda yttrande.

Landtmäteristyrelsen hemställer tillika om bemyndigande att, efter pröfning
i hvarje särskilt fall. tilldela biträde sjukhjälp utöfver det fasta arfvodet.

Bibehållande af det fasta arfvodet och därutöfver särskild sjukhjälp
föreslås äfven af nedre justitierevisionen och Svea hofrätt. Det förstnämnda
af dessa ämbetsverk fixerar den särskilda sjukhjälpen till 35 kronor
i månaden.

Öfverintendentsämbetet hemställer, att ständigt biträde må vid sjukdom
äga uppbära sjuttiofem procent af arfvodet. Riksförsäkringsanstalten föreslår
tre femtedelar af aflöningen. Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle biträde
vid sjukdom få behålla två tredjedelar af arfvodet, dock icke mera än 720

kronor för år, hvarjämte af samma styrelse hemställes, att, om sjukdomshindret
fortfar utöfver ett år, på Kungl. Maj:ts pröfning må ankomma, till huru stor
del arfvode kan böra utgå efter denna tid. Med detta generalpoststyrelsens
förslag öfverensstämmer det af styrelsen för postsparbanken framlagda,
blott med den afvikelse, att sistnämnda styrelse föreslår det arfvodesbelopp,
som högst må vid sjukdom behållas, till 70 kronor i månaden eller
840 kronor för år.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar som önskemål, att, därest biträde,
utöfver föreslagen semester, medgifves ytterligare ledighet för sjukdom,
biträde må vid sådan ledighet äga under 1 månad årligen uppbära
två tredjedelar af den medelaflöning, som per månad utgått till biträdet
under det nästförflutna året.

Statistiska centralbyrån vill tillerkänna biträde sjukhjälp med 2 kronor
för dag eller 60 kronor för månad, dock högst för en tid af fem år
och i intet fall för längre tid än den, hvarunder biträdet i fråga tjänstgjort
inom ämbetsverket såsom ordinarie eller extra ordinarie. Biträde,
som varit sjukt längre tid, än som nu nämnts, borde, enligt ämbetsverkets
åsikt, anses hafva afgått från verket.

Kammarrätten hemställer, att biträdena må vid sjukdom tilläggas
särskildt understöd, som allt efter omständigheterna skulle få af kammarrätten
bestämmas till högst 50 kronor i månaden, dock att under en tidsperiod
af fem år dylikt understöd skulle få uppbäras högst 1 år.

Af länsstyrelsen i Stockholms län är föreslaget, att efter vissa års
tjänstgöring biträde må i händelse af sjukdom äga under viss tid årligen
uppbära af Kung]. Maj:t för hvarje län bestämdt belopp, för Stockholms
län förslagsvis 100 kronor för månad.

Krigshofrätten, öfverbibliotekarien, direktionen öfver flottans pensionskassa,
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum, länsstyrelserna i Kronobergs,
Gottlands, Västernorrlands och Jämtlands län samt domkapitlet i
Lunds stift framhålla helt allmänt, att vid iråkad sjukdom biträde bör
äga rätt behålla någon del af aflöningen eller njuta understöd i annan
form från statens sida.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har hemställt, att ett anslag må
ställas till Kungl. Maj ds förfogande att användas till understöd, där

sådant finnes böra utgå vid fall af sjukdom eller ålderdom. Och
länsstyrelsen i Skaraborgs län har föreslagit, att, därest biträde ingår
som delägare i registrerad sjukkassa eller annan godkänd sjukförsäkrings -anstalt, halfva den stadgade årsafgiften må gäldas af statsmedel.

G. Ålderdomsunderstöd.

Af de myndigheter, hvilka uttalat sig i fråga om beviljande af ålderdomsunderstöd
åt biträden af ifrågavarande slag, har det alldeles öfvervägande
flertalet förordat, att biträden skulle tillförsäkras rätt till pension.

En dylik uppfattning har uttalats af nedre justitierevisionen, Svea
hofrätt, fångvårdsstyrelsen, armé- och marinförvaltningarna, lotsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
kammarkollegium, statskontoret, kommerskollegium, generaltullstyrelsen,
statistiska centralbyrån, öfverintendentsämbetet, patent- och registreringsverket,
öfverbibliotekarien, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk,
domänstyrelsen, landtbruksstyrelsen, landtmäteristyrelsen, direktionen öfver
flottans pensionskassa, intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum, föreståndaren
för statens meteorologiska centralanstalt, direktionen öfver folkskolelärarnas
pensionsinrättning, öfverståthällarämbetet, länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Gottiands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län, domkapitlen i Linköpings och
Härnösands stift samt landsarkivarien i Lund.

Generalpoststyrelsen, som, enligt hvad förut nämnts, ej anser påkalladt
att bereda biträdena någon fastare ställning än för närvarande, vill emellertid,
att dem tillförsäkras rätt att vid viss högre lefnads- och tjänsteålder
komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd af angifven storlek.

Den ställning, ofvannämnda myndigheter sålunda intagit till nu föreliggande
fråga, har af åtskilliga bland dem blifvit mer eller mindre utförligt
motiverad. I sådant hänseende må här anföras några uttalanden.

Statistiska centralbyrån yttrar: »Att det icke kan vara staten värdigt
att på deras ålderdom lämna utan understöd personer, af hvilkas arbets -

Fårslag om
pension eller
därmed jämförligt
ålderdomsunderstöd.

Ålder.

kraft den under en hel mansålder dragit fördel, synes vara själfklart, så mycket
mera när, såsom förhållandet varit beträffande statistiska centralbyråns tillfälliga
biträde]!, den för det utförda arbetet gifna ersättningen varit så
knapp, att den icke ens kunnat gifva en anständig bärgning, än mindre
medgifvit något sparande för ålderdomen. I antydt fall skulle centralbyrån
därför anse som sin skyldighet att till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med underdånig framställning om beredande af pension åt afskedstagande
biträde, och hyser ämbetsverket den vissa förhoppning, att en dylik framställning
icke skulle komma att af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen afslås.
Emellertid förefaller det vara staten värdigast såväl som otvifvelaktigt tryggast
och fördelaktigast för såväl ämbetsverket som naturligtvis i ännu högre
grad de ifrågavarande biträdena själfva, att en allmän rättighet till pension
tillerkännes dessa biträden och pensionen sålunda ej först vid afskedstagande!
beviljas som ett slags nådegåfva».

Generalpoststyrelsen framhåller att, därest understöd å ålderdomen
ej beviljas, skulle de flesta af biträdena då befinna sig utan existensmedel,
enär deras arfvode!! i regel tagas fullt i anspråk för lefnadskostnaderna
och några besparingar sålunda endast undantagsvis
kunna ifrågakomma. Äfven för ämbetsverket själft vore det, enligt generalpoststyrelsens
åsikt, ömkligt att bereda biträdena sagda, förmån, enär eljest
torde blifva nödigt att behålla dem kvar i tjänst långt efter det de upphört
att vara fullt arbetsdugliga samt att, för erhållande af nöjaktigt arbetsresultat,
med särskild kostnad genom ytterligare biträden fylla hvad som
brister i de äldre biträdenas arbetsförmåga. Obilligt och hardt, säger styrelsen,
skulle det vara att utan vidare entlediga dem, som under mångårigt
arbete hos styrelsen förlorat sina krafter.

Domkapitlet i Lunds stift har, i fråga om pension åt biträdena, uttalat,
»att, om i allmänhet från stats finansiell synpunkt sådant må finnas
tillrådligt, det skulle vara att önska, det jämväl sistnämnda förmån kunde
samma personer beredas». I

I afseende å den lefnads- och tjänsteålder, som bör berättiga till
pension eller därmed jämförligt understöd, hafva kammarkollegium, statistiska
centralbyrån, domänstyrelsen och länsstyrelsen i Kronobergs län

föreslagit samma lefnads- och tjänsteålder, som hittills varit gällande för
civila tjänstemän i allmänhet eller 65 lefnads- och 35 tjänsteår. Kammarkollegium
och statistiska centralbyrån hafva därvid särskildt betonat, att
de ej i arbetets beskaffenhet eller eljest funnit tillräckliga skäl föreligga
att för biträden af ifrågavarande slag föreslå en lägre pensionsålder än
för civila tjänstemän i allmänhet.

Jämväl öfverståthållarämbetet uttalar den uppfattningen, att renskrifvare
eller renskrifverskor ej kunna anses i behof af pension vid tidigare
ålder än de manliga tjänstemännen. Och detsamma torde vara afsedt
af länsstyrelsen i Södermanlands län, då den förordat, att biträdena
må erhålla rätt till pension väsentligen i likhet med länsstyrelsernas vaktmästare.

De öfriga hithörande myndigheter, hvilka uttalat sig i ämnet, hafva
däremot ansett, att den ålder, efter hvars uppnående pension eller därmed
jämförligt understöd skulle tillkomma ifrågavarande biträden, bör sättas
lägre än hvad hittills varit gällande för tjänstemän i allmänhet. I sådant
hänseende åro af nedannämnda myndigheter framställda följande förslag:

	Lefnadsår.	Tjänsteår.
Öfverintendentsämbetet....................	65	30
Nedre justitierevisionen, statskontoret1), generaltullstyrelsen, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk1), landtbruksstyrelsen1) och direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning...........	60	30
Landtmäteristyrelsen och länsstyrelsen i Jönköpings län........	bo	25
Kommerskollegium, direktionen öfver flottans pensionskassa, länsstyrel-sen i Västerbottens län2)...............	55	30
Svea hofrätt, armé- och marinförvaltningarna, lotsstyrelsen, generalpost-styrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret2), öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk2), landtbrnksstyrelsen2) och länsstyrelsen i Stock-holms län.................	55	25

Länsstyrelsen i Kalmar län föreslår, att för kvinnliga biträden den
lefnadsålder, som berättigar till pension, ej må sättas högre än 55 år. Af
länsstyrelsen i Västernorrlands län hemställes, att biträde må erhålla pension
efter 25 tjänsteår. Länsstyrelsen i Uppsala län anser pensionsåldern

’) För manliga biträden. 2) För kvinnliga biträden.

Belopp.

möjligen böra sättas något lägre för biträden af ifrågavarande slag än för
tjänstemän i allmänhet; och ett liknande uttalande göres beträffande kvinnliga
biträden af riksförsäkringsanstalten.

Några af de myndigheter, hvilka sålunda föreslagit en lägre
ålder, hafva såsom stöd härför åberopat antingen renskrifningsarbetets
beskaffenhet i och för sig eller ock det, enligt vederbörandes uppfattning,
af erfarenheten styrkta förhållandet, att kvinnor vid mera framskriden ålder
icke så val uthärda strängt, regelbundet arbete som män. En liknande
uppfattning ligger tydligtvis till grund för de förslag, som af vissa
myndigheter framställts om olika pensionsålder för manliga och för kvinnliga
biträden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har, i sammanhang med sitt förslag
rörande pensionsålder för kvinnliga biträden, tillika hemställt, att såsom
manliga biträden må antagas allenast pensionerade underofficerare för
den tid, de må befinnas tjänstbara, utan rätt för dem att vid afgång från
skri fl > i trio I esbefått rii ngen tilldelas särskild pension.

Åtskilliga myndigheter, hvilka hemställt om pensionsrått för biträden,
hafva jämväl framställt förslag om afkortad eller lägre pension för biträde, som
afgår vid tidigare ålder än den för full pension erforderliga. För dessa
förslag redogöres nedan.

Här är slutligen att erinra, att vissa myndigheter anse tjänsteåldern
böra räknas från inträdet i statens tjänst, men att, å andra sidan, äfven
förekommer uttalande i den riktning, att tjänsteåren skulle räknas allenast
från tiden för vunnen ordinarie biträdesbefattning.

Af de myndigheter, som hemställa om pension åt biträden, hafva åtskilliga
föreslagit tillämpning af hvad för civila tjänstemän i allmänhet vant gällande,
eller att pension skall utgå med fulla beloppet af lönen, inberäknadt
ålderstillägg till denna. Och sådant torde få anses åsyftadt äfven af
de myndigheter, hvilka, efter att hafva föreslagit fördelning af biträdes aflöning
å lön och tjänstgöringspenningar med eller utan ålderstillägg, förordat
rätt till pension utan att angifva dennas storlek.

N|gra myndigheter hafva föreslagit, att pension må utgå med viss
kvotdel af åtnjuten aflöning. Så hemställer öfverintendentsämbetet, att

pension må utgå med sjuttiofem procent af arfvodessumman. Och enligt
Svea hofrätts förslag bör pensionen utgöra två tredjedelar af den totala
årsinkomsten. Härmed må sammanställas generalpoststyrelsens förslag, att
ålderdomsunderstöd skall utgå med två tredjedelar af senast åtnjutet årsarfvode,
dock högst 720 kronor.

Andra myndigheter hafva föreslagit ett visst belopp i pension
utan att närmare angifva de grunder, som föreligga för dess beräknande.
Och slutligen gifvas åtskilliga, hvilka ej alls fixerat sin ståndpunkt till
frågan eller ock inskränkt sig till ett allmänt uttalande, att pensionen bör stå
i visst förhållande till tjänsteålder, åtnjuten aflöning, åliggandenas art o. s. v.

I följande tabell åro sammanställda de förslag rörande beloppet af
full pension eller därmed jämförligt understöd, hvilka, såvidt af de inkomna
handlingarna kunnat utrönas, blifvit framställda af nedannämnda
myndigheter:

	Kronor.
Kommerskollegium* 1)..............	1,800
* > 2) och arméförvaltningen.................	1,400
Marinförvaltningen och kammarkollegium.............	1,150
Fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen............	1,100
Länsstyrelsen i Blekinge län....................	1,000
Öfverintendentsämbetet3) och länsstyrelsen i Stockholms län............	900
Lotsstyrelsen, öfverståthållarämbetet och länsstyrelsen i Uppsala län........	800
Statistiska centralbyrån.................	750
Generalpoststyrelsen...............	7204)
Statskontoret, öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, domänstyrelsen, landtbruks-styrelsen och länsstyrelsen i Kalmar län........... . .	700
Nedre justitierevisionen, generaltullstyrelsen, landtmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i Södermanlands, Västernorrlands och Västerbottens län.....	600
Direktionen öfver flottans pensionskassa och länsstyrelsen i Jönköpings län.....	500

Åtskilliga af de myndigheter, hvilka förordat pensionsrätt, hafva,
enligt hvad förut erinrats, upptagit frågan om biträdes afgång, under

'') För bokhållare. 2) För kontorsskrifvare. s) Minimibelopp i Stockholm. 4) Maximibelopp:
tillika föreslås, att för biträde, som åtnjuter pension från civilstatens änke- och pupillkassa, pensionen
.& biträdesbefättningen skall afkortäs med. motsvarande belopp.

1“:iS 07. Lönereglerings kommitténs bet. VII.

Aflcortaå

pensum.

Förslag i
''ifrigt om
ålderdomsunderstöd.

vissa förhållanden, från tjänsten med afkortad pension redan före den stadgade
pensionsåldern.

Så anse domänstyrelsen samt länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens
län, att vid stadigvarande nedsättning af arbetsförmågan eller för
framtiden bestående otjänstbarhet biträde bör vara skyldigt att före pensionsåldern
afgå med behörigen afkortad pension. Och kammarkollegium
yttrar, att, i händelse skrifbiträde skulle lida sådan stadigvarande nedsättning''
i skrifförmågan, att det i mera afsevärd mån varder urståndsätta att
nöjaktigt fullgöra sina åligganden, med statens ej mindre än med biträdets
egna befogade anspråk torde öfverensstämma, att biträdet skall vara skyldigt
lika väl som berättigad! att äfven före uppnådd pensionsålder afgå
ur tjänsten mot åtnjutande af pension, som dock torde böra inskränkas
till halfva beloppet af eljest gällande pension.

Lotsstyrelsen hemställer, att biträde skall vara skyldigt, om så påfordras,
att vid uppnådda 50 lefnads- och 20 tjänsteår, räknade från tiden för
vunnen ordinarie anställning, afgå med pension af 600 kronor. Och direktionen
öfver flottans pensionskassa föreslår pension af 400 kronor för den,,
som tjänat i 25 år och därjämte antingen uppnått 55 års ålder eller ock,
efter uppnådda 50 lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet för
framtiden oförmögen till arbete vid kassan, samt pension å 300 kronor
för den, som efter 20 års tjänst antingen uppnått 55 års ålder eller också,
efter uppnådda 50 lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet för
framtiden oförmögen till arbete vid kassan.

Medan sålunda de ofvan nämnda myndigheterna önska på förhand
träffade allmängiltiga bestämmelser äfven rörande afkortad pension, anser
generaltullstyrelsen, att fråga om pension vid tidigare lefnadsålder eller efter
kortare tjänstetid än den för full pension stadgade bör få bero på Kungl.
Maj:ts pröfning i hvarje förekommande fall.

Af de öfriga myndigheter, hvilka förordat ålderdomsunderstöd i en
eller annan form, har krigshofrätten ej närmare angifvit sin ställning till
frågan.

Kammarrätten anser det vara i hög grad önskvärdt, att ålderdomsunderstöd
må kunna komma skrifbiträdena till del. Med afseende på

de mångskiftande förhållanden, som kunna förekomma beträffande såväl
det ai bete, hvarmed biträdena sysselsättas, arbetstiden och aflöningens
anordning som åldern, i hvilken anställningen erhållits, och den ålder,
vid hvilken behof af understöd inträder, vore det, enligt kammarrättens
åsikt, måhända ändamålsenligast, om ämbetsverken bemyndigades att i
hvarje särskilt fall, när fråga om tilldelande af understöd uppkomma?,
ingå med framställning i ämnet till Kungl. Maj:t. Därest emellertid en
sådan anordning icke skulle finnas lämplig, förordar kammarrätten, med
ledning af ämbetsverkets förhållanden, att skrifbiträde, som uppnått 60
års ålder och varit 25 år anställdt med arfvode vid statens ämbetsverk,
må äga att, när anställningen upphör, komma i åtnjutande af understöd
för sin återstående lifstid af 600 kronor. Samtidigt hemställes
emellertid om bemyndigande för vederbörande ämbetsverk, att, därest biträdes
afgång till följd af sjukdom nödvändiggöres före pensionsålderns
uppnående, inkomma till Kungl. Maj:t med den framställning om lägre
understöd, hvartill förhållandena må föranleda.

Af länsstyrelsen i Älfsborgs län har framhållits önskvärdheten af,
att sådana personer, som troget och länge biträdt vid länsstyrelser eller
andra statens verk med renskrifning eller därmed jämförliga sysslor, men
åt h vil ka anställning på stat ej ansetts böra beredas, måtte tillförsäkras
för sin ålderdom ett skäligt och från nöd tryggande statsunderstöd, och
att sådan förmån måtte blifva efter vissa grunder på förhand bestämd och
försäkrad.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser lämpligt att, för beredande af
ålderdomsunderstöd åt biträden, ett anslag ställes till Kungl. Maj:ts förfogande
att användas till understöd, då sådant finnes böra utgå. Och en
liknande hemställan göres af länsstyrelsen i Gäfleborgs län.

Af länsstyrelsen i Kristianstads län har anförts, att under nuvarande
förhållanden personer, anställda hos länsstyrelserna såsom endast
renskrifvare, i allmänhet icke torde kvarstå så länge, att de kunna ernå
pensionsrätt, men att i stället bidrag till ålderdomsunderstöd borde beredas
biträdena genom årlig inbetalning till lifränteanstalt under den tid,
de hafva anställning såsom renskrifvare. I enahanda syfte hemställes af
länsstyrelsen i Skaraborgs län, att för antaget skrifbiträde må årligen in -

till dess biträdet uppnått 55 års ålder, om anställningen fortfar så länge,
för beredande af lifränta efter det nämnda ålder uppnåtts, af statsmedel
insättas minst 30 kronor i lifränte- och kapitalförsäkringsanstalt, med villkor
att biträdet själf för samma ändamål insätter minst lika mycket.

Det har förut omnämnts, att styrelsen för nautisk- meteorologiska
byrån framlagt förslag om ålderdomsunderstöd för den biträdespersonal,
som — frånsedt personer, tillhörande flottan — torde komma att, sedan
numera ny stat för byrån antagits, i och för utvidgande af dess verksamhet
där anställas. I sådant hänseende föreslår styrelsen, att dylik personal
tillförsäkras rätt att efter minst tio års väl vitsordad verksamhet vid
byrån eller delvis vid byrån och delvis vid annat statens ämbetsverk få,
vid därefter inträdd och vederbörligen styrkt nedsättning af arbetsförmågan,
åtnjuta ett årligt ålderdomsunderstöd af statsmedel, att utgå med
50 procent af medelinkomsten för nämnda tio år. I händelse vederbörande
biträde tjänstgjort femton år, skulle understödet utgå med 65 procent,
efter tjugu års tjänstgöring med 80 procent och efter tjugufem års tjänstgöring
med 100 procent af medelinkomsten per år under tjänstgöringstiden.
»Allt detta under förutsättning, att medelbeloppet af i fråga varande
persons årsinkomst icke visat sig öfverstiga 1,500 kronor. Skulle åter
detta vara fallet, borde motsvarande ålderdomsunderstöd utgå med endast
80 procent af de förut föreslagna».

Härmed öfverensstämmer i allo det förslag till ålderdomsunderstöd,
som af chefen för sjökarteverket framställts för där anställd personal.

H. Förslag1 och uttalanden i vissa andra hänseenden beträffande

ständiga biträden.

7, antagande En af de i ärendet hörda myndigheterna, nämligen arméförvaltningen,

“kvinnliga har föreslagit, att till ordinarie skrifbiträden må endast antagas kvinnor.
biträden. De flesta öfriga myndigheter hafva uppenbarligen tagit för gifvet,

att åtminstone i regel de biträdesbefattningar, om hvilka nu är fråga,
skulle komma att besättas med kvinnliga biträden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har, iämte framställande af förslag Användning
beträffande kvinnliga biträden, uttalat, att till manliga biträden må antagas radt underendast
pensionerade underofficerare.

Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har, såsom förut nämnts,
tillkännagifvit, att såsom biträden därstädes torde kunna i afsevärd utsträckning
användas personal, tillhörande kungl. flottan, dels, under vintermånaderna,
i tjänst varande, dels och hufvudsakligen pensionerad personal.

I detta sammanhang må ock erinras om lotsstyrelsens uttalande, att
till skrifbiträden å lotskaptensexpeditioner ofta kunna med fördel antagas
äldre pensionerade personer af underbefäls grad, samt att för de manliga
biträden i öfrigt, som där iinnas, i vanliga fall torde kunna beredas fast
anställning vid lots- eller fyrstaten.

1 det af statskontoret afgifna yttrande framhålles, hurusom, i mån öfveriämaf
arbetets tillväxt, det blifver nödigt att från tjänstemännens handläggning biträden af
frånskilja allt arbete, som möjligen kan utföras af oexaminerad personal,

Efter hvad redan är nämndt, förekommer i det af hofrätten öfver
Skåne och Blekinge afgifna utlåtande ett uttalande, att åtskilliga af de
arbeten, som nu inom hofrätten utföras af examinerade tjänstemän, möjligen
skulle kunna anförtros åt oexaminerade biträden. Ett liknande uttalande
göres för kungl. bibliotekets vidkommande af öfverbibliotekarien.

Af de myndigheter, hvilka förordat uppförande af biträdesbefatt- Biträdenas
ningar å ordinarie stat, hafva några uttryckligen angifvit, att sådant skulle "ch^antal
ske genom beslut af Kungl. Maj:t och Riksdag; och detta torde vara jämväl
af öfriga ifrågavarande myndigheter afsedt.

I afseende å antalet biträden med rätt till semester, sjukhjälp m. in.
har medicinalstyrelsen uttalat den åsikt, att i allmänhet borde anställas
endast 1 dylikt skrifbiträde i hvarje ämbetsverk eller, om verket är af
större omfattning, 1 sådant biträde å hvarje dess hufvudafdelning. För
eget vidkommande anmäler medicinalstyrelsen behof af 1 dylikt biträde.

De öfriga myndigheter, hvilka uttalat sig i fråga om antalet biträden,
hafva därvid afsett en hvar allenast det egna behofvet. Enligt
dessa uttalanden skulle krigshofrätten, fångvårdsstyrelsen, öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, direktionen öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning,
öfverståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Blekinge
och Örebro län behöfva en hvar 1 biträde, kammarkollegium, statskontoret,
generaltullstyrelsen, landtbruksstyrelsen samt länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs och Kopparbergs län
en hvar 2 biträden, länsstyrelsen i Västerbottens län 3, länsstyrelsen i
Västernorrlands län 4, nedre justitierevisionen 5, arméförvaltningen 7,
domänstyrelsen 9, Svea hofrätt 10 och statistiska centralbyrån 16 biträden
samt kommerskollegium 18 biträden, hvaraf 13 kontorsskrifvare och 5
bokhållare.

Kammarrätten anser sig fortfarande som hittills hafva behof af 2
ständiga skrifbiträden.

Kvinnligt Åtskilliga myndigheter hafva bragd på tal frågan, huru förfaras

big&ng8vid skall beträffande kvinnligt biträde, som ingår äktenskap.
giftermål. [ sådant hänseende föreslå väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

länsstyrelserna i Jönköpings och Västerbottens län, att dylikt biträde,
efter äktenskaps ingående, icke må få kvarstå i sin befattning. En liknande
uppfattning uttalas af chefen för postsparbanksbyrån i dennes särskilda
yttrande. Fångvårdsstyrelsen och marinförvaltningen hemställa, att
i dylikt fall kvinnligt biträde skall vara skyldigt afgå, därest ämbetsverket
finner sådant nödigt. Och kommerskollegium föreslår, att kvinna,
som innehar tjänst »å ordinarie stat», skall, om hon träder i gifte, anses
hafva frånträdt sin befattning, dock med rätt för ämbetsverket att låta henne
kvarstå som extra biträde. I.

I. Öfvergångsförhållanden.

Såsom var att vänta, hafva åtskilliga myndigheter, i sammanhang
med förslag om beredande åt biträden af en fastare ställning med däraf
följande förmåner, äfven riktat sin uppmärksamhet därå, i hvad mån deras
förutvarande biträden borde få, för ernående af dylika förmåner, räkna
sig tillgodo förutgående tjänstgöring.

Så uttalar kommerskollegium, att föreskrifter böra meddelas, huruvida
och i hvilken mån hos kollegium nu tjänstgörande kvinnliga biträden
må ffenom tillgodoräknande af den tid, de varit hos kollegium anställda,
komma i åtnjutande af föreslagna ålderstillägg.

Marinförvaltningen, lotsstyrelsen och landtbruksstyrelsen hemställa,
att hos dem redan anställda biträden må få i fråga om ålderstillägg räkna
sig tillgodo den tid, de tjänstgjort hos vederbörande myndighet. Enahanda
hemställan göres af statistiska centralbyrån, dock med afdrag för
den tid, som kan anses i allmänhet erforderlig för att vinna fullständig
vana vid göromålen, lämpligen beräknad till tre år.

Armé förvaltningen, kammarkollegium och statskontoret hemställa,
att förutvarande tjänstgöring må räknas biträde till godo för både ålderstillägg
och pension. Och detsamma synes vara afsedt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtmäteristyrelsen.

Chefen för postsparbanksbyrån föreslår i sitt särskilda yttrande, att
vid postsparbankens uppförande å ordinarie stat där anställda kvinnliga
biträden må, i den mån de befordras till ordinarie befattning, äga att
i fråga om ålderstillägg och pension tillgodoräkna sig den tid, de före
den nya statens trädande i kraft tjänstgjort som extra biträden.

J. Extra eller tillfälliga biträden.

Af åtskilliga myndigheter har framhållits, att förutom de ständiga
biträdena torde kräfvas extra eller tillfälliga biträden för att fullgöra de
skråf- och andra göromål, som ej medhinnas af de ständiga biträdena,
samt för att vikariera för dessa vid semester och annan ledighet.

1 afseende å godtgörelsen till dylika extra eller tillfälliga biträden
hafva några myndigheter föreslagit, att densamma skulle utgå med styckeeller
timlön. Andra åter hafva ifrågasatt månadsarfvoden. Så hemställer
kommerskollegium, att dylika extra biträden skulle för 6 timmars arbete
om dagen åtnjuta en godtgörelse af 75 kronor i månaden under första
året, 90 kronor under de följande tre åren och sedermera 100 kronor i
månaden, allt förutom särskild ersättning för öfvertidsarbete.

I några fall har betonats nödvändigheten af att bereda dessa extra
biträden vid vikariat viss godtgörelse utöfver fast biträdes tjänstgörirespenningar.
Så anser länsstyrelsen i Västerbottens län fyllnad böra ske i
sådan mån, att ersättningen till vikarie ej kommer att understiga 600
kronor för år. Generaltullstyrelsen föreslår godtgörelsen för vikarie till
högst 100 kronor i månaden. Och kammarkollegium hemställer, att
vikarie må, utöfver den tjänstlediges tjänstgöringspenningar, bekomma så
mycket, att vikariatsersättningen uppgår till ett belopp, motsvarande hvad
som skulle hafva intjänats genom renskrifning i motsvarande omfattning.

Af statistiska centralbyrån har särskildt framhållits, att tillfälligt
biträde, soin befordras till ordinarie tjänst, bör få för ålderstillägg räkna
sig till godo sin tjänstgöringstid som tillfälligt biträde, med afdrag dock
för den tid, som kan anses i allmänhet erforderlig för att vinna fullständig
vana vid göromålen, lämpligen beräknad till fre år.

Den till kommittén öfveiiäiimaäe framställningen från

kvinnliga biträden.

Såsom å sid. 7 omnämnts, bär under den 1 maj 1907 till kommittén
öfverlämnats en i särskilda, sinsemellan lika lydande, tryckta
exemplar till finansdepartementet ingifven framställning från ett stort
antal kvinnliga biträden hos statsmyndigheter om förbättring i deras
ställning.

Framställningen i fråga är daterad i december 1906 och undertecknad
åt 233 biträden, anställda de flesta hos centrala statsmyndigheter,
men eu del äfven hos lokala sådana.

Sökandena erinra, att det torde få betraktas såsom ett allmänt
erkändt önskemål beträffande anställning i såväl enskild som offentlig''
tjänst, att stadigvarande arbete om möjligt bör utföras af fast anställd
och skäligt aflönad personal. Endast under denna förutsättning torde
nämligen af den arbetande kunna förväntas det allvarliga intresse för den
förelagda uppgiften, som för dennas lösande på bästa sätt är oundgängligt.
I öfverensstämmelse med denna grundsats vore också, i stort sedt, statstjänsten
i vårt land anordnad beträffande manliga både tjänstemän och
betjänte. Sant vore, att nämnda princip af en eller annan anledning i
vissa fall ej vunnit full tillämpning, men principens rättmätighet och
nytta bestredes ej, och sträfvandena för dess fulla genomförande hade
alltid vunnit statsmakternas välvilliga beaktande.

\ idare anföres åt sökandena, att, äfven om det arbete, som tidigare
plägat anförtros åt kvinnliga biträden, betraktats såsom och i viss mån
äfven varit af mera tillfällig natur, förhållandena dock i detta hänseende
efter hand undergått en bestämd förändring. Redan 1870-talets löne me/o7.

Löneregleringskommitténs bet. VII. 12

regleringar hvilade på den förutsättning, att en afsevärd del af det tjänstemännen
åliggande ordinarie arbetet skulle ötverflyttas å extra biträden.
Och sedermera hade utvecklingen fortgått i samma riktning, så att nu
åtskilliga ämbetsverk funnes, där de kvinnliga biträdena voro lika många
eller flera än de där anställda tjänstemännen. Någon förändring härutinnan
vore, enligt sökandenas förmenande, ej heller att förvänta i samband
med den nu ifrågasatta löneregleringen för de centrala ämbetsverken, enär
löneregleringskommittén i sitt s. k. principbetänkande förutsatt, att vissa
af de enklare arbeten, som för närvarande utföras af examinerade tjänstemän,
framdeles skulle ombesörjas af extra biträden.

Oaktadt det sålunda — fortsätta sökandena — syntes vara en hos
snart sagd! alla ämbetsverk och myndigheter numera genomförd och
erkänd princip, att »alltjämt återkommande regelbundet arbete» i större
eller mindre utsträckning verkställdes af kvinnliga biträden, hade dessa
ingalunda erhållit eu däremot svarande fast och stadigvarande anställning.
Ingå likartade former funnos föreskrifna för deras antagande, inga enhetliga
kompetensbestämmelser gåfvo dem garanti för, att utbildning och duglighet
därvid blefve afgörande. Deras aflöningsfönnåner voro små och
ovissa och fingo vanligen ej åtnjutas vid sjukdom, när de dock allra mest
voro af nöden. Och när efter mångårig sträfvan i statens tjänst arbetsförmågan
började aftaga, tingo de lämna rum för andra, utan att något,
ens det ringaste understöd vore dem rättmätigt tillerkändt för att lätta
deras bekymmer under ålderdomens dagar. De saknade ej blott rätt till
utan äfven möjlighet att komma i åtnjutande af åtskilliga utaf de hithörande
förmåner, som numera enskilda arbetsgivare i allmänhet ansåge
sig förpliktade tillerkänna de såväl kvinnor som män, hvilka under längre
tid ägnat dem plikttroget och nyttigt arbete.

Sökandena hemställa, att vid utarbetande af det utaf Riksdagen
begärda förslaget i förevarande ätande måtte fastställas såsom ledande
princip, att de kvinnliga biträdena hos samtliga ifrågakommande statsmyndigheter
beredas fast anställning, motsvarande i tillämpliga delar den,
som för närvarande åtnjutes af ordinarie manliga tjänstemän. Sökandena
säga sig emellertid ingalunda förbise nödvändigheten af, att antagandet i
sådan fast anställning måste förutsätta viss ådagalagd kompetens äfvensom

föregås af proftjänstgöring, hvilken senare själffallet jämväl för den kvinnliga
personalen vore erforderlig för utrönande af vederbörandes duglighet
för ifrågakommande arbeten samt nit och plikttrohet vid desammas utförande.

Därest denna tjänstgöring såsom extra ordinarie icke utsträckes till
längre tid, än som är af nöden, och sålunda betraktas mera såsom en
nödvändig förberedelse för fast anställning, anse sökandena arfvodet under
nämnda tjänstgöring kunna sättas till ett belopp af lägst 75 kronor i
månaden eller 900 kronor för år.

Med afseende å aflöningsförmånerna för de fast anställda kvinnliga
biträdena åberopa sökandena de utredningar om dylika biträdens lefnadskostnader,
som meddelas i statskontorets yttrande i ärendet och för hvilka
utredningar å sid. 71—72 redogjorts. Med stöd däraf och under åberopande
af sill personliga erfarenhet rörande de dyra lefnadsförhållandena i Stockholm
framhålla sökandena, att, därest de skola för sitt arbete beredas
nödtorftigt uppehälle, aflöningsförmånerna vid inträdet i fast anställning
icke rimligen kunna sättas lägre än till 1,350 kronor för år. Till denna
aflöning borde sedan komma lämpliga ålderstillägg, så att enhvar efter
viss tids väl vitsordad tjänstgöring kunde nå eu aflöning af lägst 1,800
kronor för år. För högre kvalificerade biträden, använda i mera ansvarsfullt
arbete, borde, enligt sökandenas mening, aflöningen till eu början
sättas åtminstone till det belopp, som vid tiden, då sökandena afgåfvo sin
framställning, var tillerkändt vissa kvinnliga befattningshafvare inom
järnvägsstyrelsen, eller lägst 1,800 kronor för år, för att sedan genom
lämpliga ålderstillägg höjas till 2,400 kronor för år.

Samtliga sålunda föreslagna aflöningsbelopp hade af sökandena beräknats
under förutsättning, att den dagliga arbetstiden för den kvinnliga
personalen blefve bestämd lika med den, som för vederbörande ämbetsverk
gällde vid tiden för afgifvandet af sökandenas framställning.

Sökandena hemställa tillika om aflöningens fördelning å lön och
tjänstgöringspenningar efter enahanda grunder som för ordinarie tjänstemän,
om rätt att vid sjukdom få behålla lönen med ålderstillägg, samt
vidare om rätt till årlig semester under en månad och pension. 1 afseende
å pensionsåldern framhålles, att skäligt afseende bör fästas därvid, att den

kvinnliga personalen i allmänhet inträder i statens tjänst vid mycket tidig
ålder och därigenom riskerar mer än tjänstemännen att blifva i förtid
utsliten. Och sökandena hemställa jämväl, att frågan om de kvinnliga
biträdenas ställning måtte behandlas i ett sammanhang för samtliga af
densamma berörda myndigheter.

Kommitténs förslag.

Vid den på 1870-talet verkställda allmänna löneregleringen för de
centrala ämbetsverken indrogos i allmänhet därstädes befintliga ordinarie
tjänstemannabefattningar i den dåvarande lägsta lönegraden, d. v. s. kanslistoch
därmed likställda befattningar. Det ansågs nämligen, att renskrifning
och de andra enklare göromål, som inom denna grad utgjort den hufvudsakliga
sysselsättningen, icke vidare borde besörjas af ordinarie tjänstemän,
utan af extra tjänstemän under den första tiden af deras anställning, i och
för egen utbildning, samt i öfrigt af extra biträden.

Några särskilda uttalanden eller bestämmelser rörande dessa extra
biträdens ställning förekommo icke, utan blef deras anställning af helt
tillfällig art.

Under de årtionden, som sedan dess förflutit, har antalet dylika
biträden varit i ständigt stigande. Statsförvaltningens uppgifter hafva
under denna tid vunnit en betydligt ökad omfattning. Redan ökningen
i arbetet har betingat en ökning i biträdenas antal, men därjämte har det
befunnits nödigt att ytterligare från tjänstemännen å biträden af ifrågavarande
slag öfverflytta särskilda grupper af göromål, delvis mera kräfvande
ån de hufvudsakligen mekaniska arbeten, hvilka tidigare dem anförtroddes.

Ehuru sålunda framträdt ett stadigvarande och växande behof af
extra biträden, har i allmänhet icke skett någon förändring i deras ställning.
Hos järnvägsstyrelsen med dess distriktsförvaltningar äga visserligen
dylika biträden utsikt att vinna befordran till ordinarie tjänst;
och enligt den nya stat för telegrafstyrelsen, som med år 1908 träder i

kraft, kommer äfven där sådan befordran att stå till buds. Men hos de
öfriga statsmyndigheter, hvilka anlita ständiga extra biträden, vissa i
mycket betydande omfattning, är biträdenas ställning fortfarande lika
löslig som tillförne, gällande endast för år eller tills vidare.

I öfrigt har emellertid, i den mån biträdenas verksamhet i statens
tjänst kommit att blifva af mera stadigvarande beskaffenhet, på åtskilliga
ställen funnits påkalladt att bereda dem vissa förmåner utöfver den direkta
aflöningen. Sålunda visar utredningen i det föregående, att flertalet centrala
statsmyndigheter funnit skäl medgifva ständiga biträden viss tids
årlig ledighet med bibehållande helt eller delvis af eljest utgående arfvode,
samt att ett ej ringa antal dylika biträden äfven äga utsikt att vid sjukdom
få, åtminstone under någon kortare tid, uppbära större eller mindre
del af aflöningen. Och där det händt, att biträde kvarstått i sin befattning
under så lång tid och till den lefnadsålder, som för ordinarie statstjänare
i allmänhet bereda rätt till pension, hafva statsmakterna visat sig
behjärta billigheten af, att sådant biträde blefve för ålderns dagar tillförsäkradt
skäligt understöd. På framställningar af Kungl. Maj:t hafva fattats
beslut om ålderdomsunderstöd, vid 1904 och 1906 årens riksdagar till ett
manligt skrifbiträde i ecklesiastikdepartementet och vid 1905 års riksdag
till ett kvinnligt skrifbiträde hos telegrafstyrelsen.

De förmåner, som sålunda i ena och andra hänseendet beredts biträden
af ifrågavarande slag, innefatta emellertid endast medgift anden,
hvad ålderdomsunderstöd beträffar, för de särskilda fallen och, beträffande
öfriga förmåner, tills vidare. Någon rätt till dylika förmåner finnes
ej för de ständiga biträdena hos statsmyndigheterna, blott med ofvan angifna
undantag för järnvägsstyrelsen med underlydande och, från och med
år 1908, telegrafstyrelsen.

Den i det föregående lämnade utredningen visar, hvilken betydande
mängd ständiga biträden äro anställda endast för år eller tills vidare.
De ständiga biträden, hvilka helt eller hufvudsakligen aflönas direkt af
staten, äro till antalet flera än 300; och härtill komma sedan biträdena
hos nedre justi tierevisionen, Svea hofrätt och krigshofrätten, hvilka helt
eller hufvudsakligen aflönas af vissa hos dessa myndigheter anställda tjänste -

män. Af redogörelsen för förstnämnda biträdens åligganden framgår, att
dessa äro synnerligen olikartade — från renskrifning och dylika enkla
sysslor npp till göromål, hvilka äro lika kräfvande som de, hvilka besörja»
af åtskilliga ordinarie tjänstemän.

Frågar man sig, huruvida det är att antaga, att behofvet för statstjänsten
af dylika biträden skall för framtiden minskas, måste svaret blifva
nekande. Fast hellre kan förutses, att detta behof kommer att ganska
starkt ökas. Kommittén har redan i förut afgifna betänkanden framhållit,
att det måste anses som eu misshushållning och böra undvikas att
låta tjänstemän verkställa rent mekaniska arbeten såsom renskrifning och
dylikt. Riktigheten af denna uppfattning torde numera vara ganska allmänt
erkänd. Och i den mån de stegrade lefnadskostnaderna nödvändiggöra
hejda aflöningar till statstjänarna, framstår öfver hufvud såsom ur
statens synpunkt nödvändigt, att för arbetet i statstjänsten ej användes
högre kvalificerad och därmed dyrare arbetskraft, än arbetets art i de särskilda
fallen verkligen krafvel’. Uttalanden i sådan riktning hafva på
senare tid gång efter annan framkommit. Men af hvad nu blifvit anfördt
torde ock framgå, att biträdenas antal kommer att än ytterligare
tillväxa.

Då sålunda allt fort för eu omfattande och ingalunda oviktig del
af statsförvaltningens arbete måste litas till biträden af ifrågavarande slag,
synes det kommittén öfverensstämma med billighet och rättvisa, att af
dylika biträden de, hvilkas arbetskraft tages helt eller hufvudsakligen i
anspråk för statstjänsten och hvilka sålunda, för att citera riksdagsskrifvelsen
i ämnet, »höra anses fylla en ordinarie uppgift», varda tillförsäkrade
en fastare ställning, närmare jämförlig, äfven beträffande förmåner
i öfrigt, med den, som staten redan gifvit sina ordinarie tjänstemän.
Ett erkännande af det befogade härutinnan lärer äfven ligga i Riksdagens
skrifvelse i ämnet; och af de statsmyndigheter, som yttrat sig i .ärendet,
bär det öfvervägande flertalet — af dem, hvilka sysselsätta stärjdiga biträden,
. nästan alla — förordat eu dylik förändring. Till stöd för densamma
''talar äfven det ofvan åberopade förhållandet, att hos tvenne ämbets -

Anställande
af fasta
biträden,

verk för biträden af ifrågavarande slag redan erbjudas eller komma att
erbjudas samma ställning och förmåner som för dessa verks personal i öfrigt.

Olika meningar hafva emellertid mellan de i ärendet hörda myndigheterna
yppats därom, huru långt den ifrågasatta förändringen borde
sträcka sig, särskildt i fråga om fastheten i biträdenas ställning, men
äfven i afseende å deras förmåner i öfrigt. Och då det här är fråga om
eu redan nu talrik och i tillväxt stadd personal, manar frågans räckvidd
förvisso till ett noggrant öfvervägande. A ena sidan böra biträdenas
berättigade intressen tillgodoses i all den mån, som kan anses förenlig
med hänsyn till statens ekonomi, men å andra sidan bör, i statens intresse,
noga'' tillses, att de bestämmelser, som föreslås, varda ägnade att, såvidt
möjligt, tillförsäkra staten ett arbete, som både till kvantitet och kvalitet
är så godt som inom ifrågavarande område öfverhufvudtaget kan åstadkommas.

Då kommittén nu går att framlägga sitt förslag i ämnet, må den
erinran förutskickas, att kommittén närmast haft i ögonsikte förhållandena
hos de centrala statsmyndigheterna i hufvudstaden. Dessa sysselsätta, så
godt som alla, ständiga biträden af det slag, hvarom här är fråga, och
äfven i öfrigt äro, beträffande dem, förhållandena sinsemellan närmare
jämförliga. I de fall emellertid, där hos annan myndighet finnes stadigvarande
behof af dylika biträden, lärer förslaget böra, åtminstone i de
flesta delar, kunna vinna tillämpning äfven för sådan myndighet.

Den förändring, som kommittén till en början finner sig böra förorda,
går därpå ut, att hos statsmyndigheter må kunna anställas fasta
biträden, med hvilkas befattningar skulle, förutom viss aflöning, följa,
i den mån nedan sägs, rätt till semester, sjukhjälp och ålderdomsunderstöd.

Det bör redan här erinras, att, såsom i det följande närmare angifves,
kommittén tänkt sig, att dessa befattningar skulle i regel beklädas
af kvinnor, men, därest undantagsvis så ej kan ske, företrädesvis af pensionerade
underofficerare.

Med hänsyn till de förmåner, som skulle åtfölja de ifrågavarande
biträdesbefattningarna, lärer det varda af vikt att tillse, att sådana be -

fattningar inrättas endast i den mån, detta kan anses af förhållandena
verkligen betingadt. Det måste i sådant hänseende förutsättas, att en
dylik anställning ej ifrågakommer annat än för biträde, hvars arbetskraft
varder, i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,
utnyttjad för statstjänsten. Men det bör därjämte kräfvas utredning därom,
att behofvet för vederbörande myndighet af dylik arbetskraft till
nämnda omfattning är af stadigvarande beskaffenhet.

Enligt hvad förut framhållits, äro för de ständiga biträdena hos De fasta
olika statsmyndigheter göromålen af mycket skiftande och mer eller mindre ställning och
maktpåliggande beskaffenhet. Och den frågan framställer sig, huruvida ^^eras
fasta biträdesbefattningar må böra inrättas äfven för biträden med enklare antagande.
göromål eller förbehållas allenast åt biträden med mera kräfvande uppgifter.

Uppenbart är, att, ur synpunkten af arbetsresultatet, det egentligen
är af vikt att för de mera kvalificerade göromålen hafva tillgång på fast,
vederbörligt skolad personal, medan däremot i fråga om renskrift och dylika
enklare sysslor utsikten är större att få arbetet nöjaktigt förrättadt
äfven med arbetskraft, anlitad och betald endast för tillfället. Och hvad
särskildt renskrifningen beträffar, torde tillfällig arbetskraft af fullt tillfredsställande
beskaffenhet, åtminstone i de flesta städer eller andra större
samhällen, nästan ständigt stå till buds.

Emellertid låter sig icke förnekas, att äfven i fråga om renskrifning
det för arbetet erbjuder vissa fördelar att hafva tillgång på arbetskraft,
van såväl vid de inom ett verk förekommande ämnen som vid där begagnade
beteckningar och skrifsätt m. m. Och för de myndigheter, hos
hvilka renskrifning förekommer regelbundet i mera afsevärd omfattning,
skulle det onekligen lända till ganska stor omgång, därest icke inom
tjänstelokalen funnes ständig tillgång på skrifbiträde. Anlitandet af tillfälliga
biträden kan dessutom erbjuda betänkligheter i de i synnerhet
hos vissa myndigheter förekommande fall, där det skrifnas innehåll icke
bör, åtminstone före viss tid, blifva kändt för utomstående. Allt detta
har föranleda att flertalet centrala myndigheter funnit sig böra anställa
ett eller flera ständiga skrifta träden.

1236/oy* LöneregleringsJcommitténs let. VI].

Det synes nu kommittén, att det skulle vara obilligt, om dessa biträden,
där deras arbetskraft tages i fullt mått och på stadigvarande sätt i anspråk
för statstjänsten samt således äfven å dem kan sägas hvila eu ordinarie''
uppgift i statens tjänst, skulle utestängas från de förmåner, som
de fasta biträ desbefattningarna skulle erbjuda. Mot eu dylik åtskillnad
mellan olika biträden efter arten af deras åligganden talar äfven den
omständigheten, att biträdena i detta hänseende icke allestädes bilda skarpt
skilda grupper, utan i åtskilliga fall den ena gruppen, så att säga, flyter
i den andra.

Kommittén afser sålunda, att i fasta biträdesbefattningar skola
kunna anställas biträden af nu ifrågavarande slag, oberoende af beskaffenheten
af deras åligganden. Men kommittén vill dock framhålla, att i
fråga om biträden för renskrifning det bör särskild! noga tillses, att fast
anställning beredes endast biträde, för hvars arbetskraft vederbörande myndighet,
under alla förhållanden, har full och stadigvarande användning,
medan för renskrifningen i öfrigt böra anlitas tillfälliga biträden eller
renskrifningsbyråer.

Af den i det föregående lämnade utredningen framgår, att hos flertalet
af de statsmyndigheter, Indika sysselsätta ständiga biträden, icke
finnas träffade några föreskrifter rörande biträdenas kompetens.

Med den ställning, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma
de fasta biträdena, anser kommittén emellertid nödvändigt, att för dem
uppställas vissa kompetensfordringar. Med hänsyn till den skiftande arten
af biträdenas åligganden och arbetets olika beskaffenhet hos särskilda myndigheter
lärer dock icke böra ifrågakomma att i sådant hänseende uppställa
några allmängiltiga villkor, utan böra föreskrifter därom meddelas
särskildt för hvarje myndighet, hvilka synas lämpligen böra inflyta i dess
instruktion.

1 afseende å dessa kompetensfordringar vill kommittén emellertid
i allmänhet framhålla önskvärdheten af, att anspråken på förbildning för
särskilda biträdesbefattningar icke må ställas högre, än som kan anses af
förhållandena verkligen betingadt. Äfven på detta område lärer nämligen
i regel för den högre kvalificerade arbetskraften betingas en högre ersätt -

ning. Och det torde icke vara utan skal, som det klagas öfver, att man
i vårt land år benägen att i viss man öfverskatta den teoretiska bildningens
betydelse, med förbiseende däraf, att, särskilt å ett mera begränsad!.
arbetsområde, äfven eu lägre teoretisk förbildning kan, i mån af
vunnen praktisk erfarenhet, lämna fullgod! resultat.

Då med de fasta biträdesbefattningarna skulle, under vissa villkor,
följa rätt till sjukhjälp och ålderdomsunderstöd, har inom kommittén varit
satt i fråga, huruvida för antagande till dylik befattning borde företes
friskbetyg och föreskrifvas viss maximiålder. Enär emellertid fall kunna
tänkas, i Indika föreskrifter i nämnda hänseenden skulle finnas obilliga eller
olämpliga, har kommittén stannat vid att icke i sådant afseende framställa
något förslag; men torde vederbörande myndigheters uppmärksamhet böra
fästas å angelägenheten af att härutinnan det allmännas intresse varder i
afl erforderlig mån beaktadt.

Öfver hufvud taget är det angeläget, att vid besättandet af sådana
befattningar, om Indika nu är fråga, kommer att såsom det väsentliga
beaktas, att staten erhåller den i olika afseende!! bästa och lämpligaste
arbetskraft. Ur denna synpunkt finner kommittén sig tillika böra, i det
allmännas intresse, föreslå, att för antagande till fast biträde må fordras
föregående prof tjänstgöring, hvars längd torde böra bestämmas till minst
ett är; dock att på särskild pröfning af vederbörande myndighet må kunna
ankomma, om och i hvad mån föregående verksamhet som tillfälligt eller
ständigt biträde hos samma eller annan statsmyndighet må kunna ersätta
prof! j änstgöri n gen. I

I afseende a den ställning, som bör tillkomma de fasta biträdena,
må erinras, att äfven bland de myndigheter, Indika ifrågasatt biträdenas
uppförande på ordinarie stat, flertalet ansett deras ställning ej böra göras
fastare än den, som tillkommer ordinarie vaktmästare hos statsmyndigheter
i allmänhet. Den uppfattning, åt hvilken antydda myndigheter sålunda
gifvit uttryck, är i hufvudsak densamma, som framförts af vissa andra
myndigheter, då de hemställt, att biträde icke skulle kunna afskedas annat
än vid fel eller försummelse i tjänsten.

100

Nära jämförligt härmed, ehuru möjligen ej alldeles af samma innebörd,
är det uttalandet från ett centralt ämbetsverk, att biträden ej skulle
kunna »godtyckligt afskedas» — ett uttryck, som motionären i ämnet själf
användt i sin motion till kännetecknande af skillnaden i ställning mellan
verkens ordinarie personal och deras extra biträden.

Äfven kommittén är af den mening, att de fasta biträden, om
hvilkas anställande här är fråga, icke böra kunna godtyckligt afskedas.
För ernående häraf är det dock icke behöfligt att uppföra dem på ordinarie
stat, hvarigenom hvarje särskild dylik biträdesbefattning skulle blifva eu
stående tjänst, hvilken följaktligen, så länge icke förändring i verkets stat
ägde rum, skulle komma att med innehafvare städse besättas, och med
hvilken någon förändring icke skulle få vidtagas, oafsedt behofvets möjliga
växling eller lämpligheten att tillgodose detta på annat sätt. En sådan
anordning skulle, enligt kommitténs mening, blifva till olägenhet för statsändamålet,
utan något motsvarande gagn för biträdenas ställning.

Den åsyftade tryggheten i biträdes ställning bör nämligen enligt
kommitténs åsikt kunna vinnas genom sådana föreskrifter, att biträde icke
må före den lefnadsålder, vid hvilken biträdet skulle vara pliktigt att afgå
från sin befattning, entledigas annat än af viss bestämd anledning, samt
att dylikt entledigande skall ske genom formligt beslut af vederbörande
myndighet, hvilket beslut må kunna af biträde öfverklagas. Såsom giltig
anledning till entledigande måste i sådant fall betecknas fel eller försummelse
i tjänsten af sådan beskaffenhet, att vederbörande myndighet finner
sig icke vidare kunna för biträdet hafva förtroende.

I det allmännas intresse synes äfven böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke vederbörande myndighet må lämnas möjlighet att kunna
entlediga biträde vid stadigvarande, väsentlig nedsättning i biträdets arbetsförmåga.
Enligt hvad i det följande nämnes, afser kommittén, att vid
sjukdom biträde må under viss tid årligen kunna erhålla en del af aflöningen
såsom sjukhjälp; och äfven om sjukdomsfall räcker längre tid än
den sålunda förutsatta, lärer, därest vederfående är att vänta eller biträdes
arbetsförmåga icke väsentligt påverkas af sjukdomen, biträde böra bibehållas
vid sin anställning. Men därest det skulle visa sig, att biträdes

101

arbetsförmåga kommer att blifva för all framtid väsentligt nedsatt, synes
sådant böra få anses innebära giltig anledning att entlediga biträde, möjligen
dock med åtnjutande af viss kortare respittid.

En särskild fråga blifver sedan, under hvilka betingelser och i hvad
mån vid entledigande af dvlik anledning det kan ifrågakomma att tilldela

g J O o

biträde något understöd. Till detta spörsmål återkommer kommittén vid
behandling af frågan om ålderdomsunderstöd.

Med en ställning för biträdena af den fasthet, som ofvan angifvits,
anser kommittén deras intressen vara i all berättigad mån tillgodosedda.

I det föregående har framhållits, att hos skilda myndigheter ordningen
för tillsättande af biträdesbefattningar är synnerligen växlande.

Hos vissa myndigheter sker tillsättningen genom beslut af myndigheten
eller dennas chef, hos andra genom underlydande tjänsteman, och stundom
förekomma båda dessa antagningssätt jämsides med hvarandra hos
samma myndighet.

Med hänsyn till vikten för det allmänna, att för fasta biträdesbefattningar
må erhållas fullt lämpliga arbetskrafter, anser kommittén det
böra föreskrifvas, att dylik befattning skall tillsättas af myndigheten själf.

Kommittén har förut uttryckt den åsikt, att fasta biträdesbefatt- Tjänstningar
icke borde ifrågakomma för andra biträden än sådana, k vilkas g°ringsti<i''
arbetskraft vederbörande myndigheter behöfva utnyttja i hufvudsakligen
samma omfattning som de ordinarie tjänstemännens.

Med de löneregleringar, som år 1907 beslutats för statskontoret,
arméförvaltningen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen, har förknippats
villkor om viss daglig arbetstid å tjänsterummet för den ordinarie personalen.
Men denna arbetstid har bestämts olika, nämligen vid telegrafstyrelsen
och järnvägsstyrelsen till minst 7 effektiva timmar samt vid
statskontoret och arméförvaltningen till minst 6 timmar, allt hvarje söckendag,
i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas.

Då emellertid, enligt hvad redan är nämndt, telegraf- och järnvägsstyrelserna
i fråga om biträdena intaga en undantagsställning, har det

102

Aflöning.

synts kommittén, att de för nämnda myndigheter träffade bestämmelserna,
rörande arbetstiden icke höra här komma i betraktande.

Den arbetstid åter, som bestämts för den ordinarie personalen vid
statskontoret och arméförvaltningen, torde, vid stundande löneregleringar
för andra centrala ämbetsverk, i allmänhet komma att vinna tillämpnings
äfven för dessas ordinarie personal. Vid sådant förhållande synes en
daglig arbetstid å tjänsterummet af enahanda längd böra i regel föreskrifvas
äfven för de fasta biträden, som må komma att hos samma myndigheter
anställas.

Härvid är emellertid att märka, att för den ordinarie personalen hos
dessa myndigheter den föreskrift^ arbetstiden å tjänsterummet utgör
allenast en minimitid, med skyldighet för vederbörande att därutöfver,
utan särskild ersättning, å tjänsterummet eller i hemmet åt tjänsten ägna
den ytterligare tid, som må finnas erforderlig.

En dylik förpliktelse anser kommittén dock ej billigtvis böra ifrågasättas
för en personal i den ställning, som de fasta biträdena skulle erhålla;
utan synes det, att för dem den föreskrifna arbetstiden å tjänsterummet
bör innefatta det mått af arbete, som af dem kräfves såsom,
vederlag för den tillerkända aflöningen. Något öfvertidsarbete och därmed
förbunden särskild ersättning bör, enligt kommitténs åsikt, i regel icke för
dem förekomma, enär däraf lätteligen kunde blifva följden, att biträdenas
arbetskraft, till men såväl för dem själfva som för det allmänna, i förtid
bry tes. Visar sig mera regelbundet eller för längre tid, att göromålen
icke af de fasta biträdena medhinnas under den stadgade arbetstiden, böra
i erforderlig mån anlitas tillfälliga arbetskrafter eller ock den fasta biträdespersonalen
i behörig ordning förstärkas.

Hvad för fasta biträden hos de centrala verken må komma att bestämmas
i fråga om den dagliga arbetstiden å tjänsterummet, synes ock
kunna i möjligaste mån tillämpas äfven hos andra myndigheter, där fasta
biträden må komma att anställas.

Hvad angår aflöningen till de fasta biträdena och först formen för
densamma, skulle det visserligen kunna sägas, att den af en del myndigheter
förordade anordningen med ett ackordssystem, d. v. s. ersättnin -

103

gens utgående i förhållande till arbetsprodukten, erbjöde den fördelen, att
biträdena direkt och effektivt uppmuntrades till arbetsamhet. Ett dylikt
system låter sig dock tillämpas allenast på mera mekaniska göromål, i
fråga om hvilka kan på förhand med tämlig visshet beräknas, hvilken tid
de böra kräfva. Däremot skulle ett försök att tillämpa systemet på uppo-jfter,
som hufvudsakligen kräfva tankearbete, icke verka tillfredsställande.
Detsamma torde gälla beträffande den af några myndigheter ifrågasatta
anordningen att af biträde kräfva ett visst minimum arbete årligen. Och
då ej heller torde böra ifrågakomma att för de fasta biträdena tillämpa
olika aflöningsformer, alltefter biträdenas åligganden, har kommittén för
sin del funnit sig höra hemställa, att aflöningen till de fasta biträdena må
utgå med bestämda arfvoden, att lyftas månadsvis. Det bör sedan tillhöra
vederbörande myndighet att behörigen tillse, att för denna aflöning lämnas
tillbörligt vederlag i aiåoete.

Med afseende å den betydande skiljaktigheten, biträden emellan, beträffande
åligganden, kompetensfordringar, in. in. lärer något generellt
förslag med fixerade aflöningssatser icke kunna här framläggas, utan torde
man få stanna vid vissa minimi- och maximibelopp, inom hvilka aflöningarna
skola bestämmas. För att, så långt görligt är, vinna eu önskvärd
likformighet har kommittén funnit sig höra förorda, att det må ankomma
på Kungl. Maj:t att inom sålunda angifva gränser bestämma
grunderna för de fasta biträdenas aflöning på förslag af vederbörande
myndighet.

Hvad berörda minimi- och maximibelopp beträffar, har det synts
kommittén, att, vid nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden, begynnelsearfvodet
för fasta biträden hos myndigheter därstädes ej bör bestämmas
till lägre belopp än 1,200 kronor för år. Detta arfvode skulle sedermera,
i den mån sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna efter hand
höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor för år.

Vid inrättande af fast biträdesbefattning hos statsmyndighet annorstädes
än i hufvudstaden torde arfvodet på de flesta ställen kunna sättas
något lägre. Minimibeloppet torde dock icke i något fall böra sättas lägre
än 900 kronor för år.

104

Semester.

Sjukhjälp.

Ålderdomseller
invaliditetsunderstödr -

För samtliga fasta biträden anser kommittén böra medgifvas rätt
till en månads semester årligen, med bibehållande af arfvodet för denna
tid, dock att, i likhet med hvad för ordinarie tjänstemän gäller, härvid
bör fogas den begränsningen, att semester må åtnjutas endast när sådant
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång. Därjämte torde böra
meddelas den föreskrift, att semester ej må åtnjutas förr än från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder den fasta biträdesbefattningen erhållits.

Hos flertalet myndigheter, särskildt hos centrala ämbetsverk, lärer, för
arbetets ostörda fortgång, finnas erforderligt att under biträdes semester
låta dess befattning uppehållas af vikarie. Godtgörelse till vikarien torde
böra utgå med belopp, motsvarande på semestertiden belöpande andel af
det lediga biträdets begynnelseafiöning.

c'' o*/ o

I afseende å understöd till fast biträde vid sjukdomsfall har kommittén
funnit sig böra föreslå, att vid ledighet på grund af styrkt sjukdom
biträde må under högst tre månader af ett och samma kalenderår bekomma
sjukhjälp, utgående med två tredjedelar af biträdets arfvode. Återstoden af
arfvodet skulle användas till vikaries aflönande, där sådan förordnas, eller
ock besparas.

Ersättning till dylik vikarie torde böra beräknas efter samma grund,
som ofvan föreslagits beträffande semestervikariat.

Medan tidigare hos statsmyndigheterna icke sällan förekommo manliga
biträden af här ifrågavarande slag, har på senare tider den kvinnliga
arbetskraften allt mer träd! i stället för den manliga. Utredningen i det
föregående visar, att bland ständiga biträden kvinnor ingå till mer
än tio gånger större antal än män; och hvad särskildt centralförvaltningen
angår, förekomma där manliga biträden endast i några enstaka
fall.

Kommittén har ock för sin del, enligt hvad redan är nämndt, afsett,
att såsom fasta biträden skulle i regel anställas endast kvinnor.

Dessa kvinnliga biträden böra, enligt kommitténs mening, vara
skyldiga att vid uppnådda 60 lefnadsår afgå från sin befattning, dock med

105

rätt för vederbörande myndighet att, därest biträde är villigt kvarstå i
befattningen och finnes fortfarande kunna, med fördel för det allmänna,
vid befattningen bibehållas, låta med entledigandet tills vidare anstå, dock
högst till dess biträde uppnått 65 års ålder.

Vid entledigande efter uppnåendet af 60 lefnads- och 30 tjänstår skulle
det kvinnliga biträdet vara berättigadt att för sin återstående lifstid åtnjuta
ålderdomsunderstöd med 50 procent af medelbeloppet af de till biträdet
under de sista fem åren utgångna fasta arfvoden, dock att, därest biträde
tillätes kvarstå efter 60 lefnadsår, sådant icke under något förhållande
må föranleda högre ålderdomsunderstöd, än hvartill biträdet varit berättigadt,
då det uppnådde 60 lefnadsår.

Tjänståren böra räknas från antagandet till fast biträde, dock att
pa särskild pröfning ma kunna bero, om och i hvad män därutöfver må få
tillgodoräknas föregående tjänstgöring såsom ständigt biträde.

För det fall att kvinnligt biträde, som uppnått 60 års ålder, vid entledigande
icke räknar 30 men dock minst 15 tjänstår, borde biträdet från
entledigandet äga åtnjuta afkortadt ålderdomsunderstöd, hvars belopp skulle
stå i samma proportion till fullt ålderdomsunderstöd enligt ofvan angifna
grunder som antalet innehafda tjänstår till 30.

Någon skyldighet för biträde att- bidraga till ålderdomsunderstöd
anser kommittén ej böra ifrågasättas.

Pröfningen däraf, huruvida i särskilda fall betingelserna för utgående

e O o

af helt eller afkortadt ålderdomsunderstöd äro för handen, bör tillhöra
Kung]. Maj:t, efter framställning i ämnet från vederbörande myndighet.

Därest undantagsvis lämplig kvinnlig arbetskraft icke finnes att
tillgå för fast biträdesbefattning, eller af annan anledning befinnes lämpligt
att anlita manlig arbetskraft, har kommittén ansett, att därvid böra, så vidt
ske kan ocli särskild! där det gäller biträdesbefattning för renskrift eller
andra enklare göromål, komma i åtanke pensionerade underofficerare.
Dessa pensioneras vid så pass tidig ålder, att de ännu länge kunna äga
tillräckliga själs- och kroppskrafter för sådan sysselsättning, hvarom här
är fråga, och de äro ofta äfven väl lämpade för densamma. Därest sådan
funktionär anställes i fast biträdesbefattning, skulle han äga åtnjuta den

1236/o 7. Löner egl er ing skommitténs bet. VII. 14

med befattningen förenade aflöning samt äga rätt till semester och sjukhjälp,
men däremot icke kunna förvärfva rätt till ålderdomsunderstöd.
Dylikt biträde bör vara skyldigt att från befattningen afgå vid 65 års
ålder, vederbörande myndighet dock obetaget att, under enahanda förutsättningar,
som gälla för anstånd med kvinnligt biträdes entledigande utöfver
60 års ålder, låta med entledigandet anstå, till dess biträdet fyllt
70 år.

För de undantagsfall, i hvilka må komma att såsom fasta biträden
anställas män, ej tillhörande nyssnämnda kategori, anser kommittén icke
lämpligen böra meddelas några allmänna bestämmelser rörande ålderdomsunderstöd,
utan fråga om sådant böra i tilläfventyrs förekommande fall
göras till föremål för statsmakternas särskilda pröfning.

Kommittén har ofvan uttalat den mening, att biträde äfven före den
lefnad sålder, vid hvilken inträder skyldighet att afgå från befattningen,
skulle kunna entledigas vid stadigvarande, väsentlig nedsättning i arbetsförmågan.
I dylikt fall torde höra på särskild pröfning af Kung!. Maj:t
få ankomma, huruvida kvinnligt biträde, hvars tjänstår uppgå till minst
15, må böra för framtiden tilldelas årligt understöd, afpassadt med hänsyn
till förhållandet mellan den lefnads- och tjänstålder, som biträdet uppnått,
och den, som berättigar till fullt ålderdomsunderstöd.

öfverqångs- Enligt hvad förut nämnts, hafva åtskilliga myndigheter, i sam fÖrh£°n''

man hårig med förslag om en fastare ställning för biträdena, upptagit
till behandling den frågan, i hvad mån förutvarande ständiga biträden
skulle få tillgodoräkna sig sin tidigare tjänstgöring för föreslagna ålderstillägg
och pension.

Med det förslag, kommittén nu framlagt, äger den sålunda berörda
frågan betydelse egentligen endast i afseende å ålderdoms- eller invaliditetsunderstöd.
I sådant hänseende anser sig kommittén icke kunna
förorda, att förutvarande tjänstgöring såsom ständigt biträde skulle
utan vidare få inräknas i tjänståren. Denna förutvarande tjänstgöring
har nämligen varit af mycket olika omfattning och beskaffenhet hos olika
myndigheter och för olika biträden. Äfven om man tager i beräkning

107

öfvertidsarbete, finnas åtskilliga ständiga biträden, hvilkas hela dagliga
arbete omfattat vida kortare tid än den, kommittén funnit böra såsom
daglig ordinarie tjänstgöringstid fordras af de fasta biträdena. Det torde
visserligen anses billigt, att förutvarande tjänstgöring tages i beräkning,
men detta lärer, åtminstone i allmänhet, ej böra ske annorledes än med
en viss reduktion, växlande efter de olika omständigheterna hos skilda
myndigheter.

Det synes därför kommittén vara riktigast, att i hvarje särskildt
fall må på Kungl. Maj:ts pröfning bero, om och i hvad mån kvinnligt
biträde må äga att, för ålderdoms- eller invaliditets understöd, tillgodoräkna
sig förutvarande tjänstgöring som ständigt biträde1 hos statsmyndighet.

Vid behandlingen af frågan om semester har ofvan blifvit uttaladt,
att sådan borde få åtnjutas först från och med kalenderåret näst efter det,
hvarunder fast biträdesbefattning erhållits. Kommittén har emellertid icke
afsett, att denna begränsning skulle gälla äfven de förutvarande ständiga
biträden, som erhålla fast biträdesbefattning, helst ju af dessa åtskilliga
torde redan tillförne hafva varit i åtnjutande af dylik förmån.

Kommittén har nu angifvit, huru den i princip tänkt sig de fasta
biträdenas ställning jämte därmed förbundna förmåner. 1 afseende emellertid
å frågan, hos hvilka myndigheter dylika befattningar böra inrättas
och till hvilket antal, är kommittén icke i tillfälle att framställa något
generellt förslag. Från åtskilliga myndigheter föreligger ej uppgift, i hvilken
omfattning de hafva behof af sådan arbetskraft, hvarom här är fråga;
och äfven i de fall, där särskilda myndigheter angifvit, hvilket antal ständiga
biträden de behöfva, har detta i allmänhet skett med beräkning af
en annan arbetstid än den, kommittén ansett höra af de fasta biträdena
kräfvas.

För den händelse att kommitténs principförslag skulle vinna godkännande,
erfordras sålunda från vederbörande myndigheters sida å detta
förslag baserad utredning, om och i hvilken omfattning, med tillämpning''
af de principer, som kommittén uppställt, böra inrättas fasta biträdesbefattningar.
Detta gäller äfven beträffande myndigheter, rörande hvilkas
löneförhållanden in. m. kommittén redan afgifvit betänkande!!.

Ordningen
för de
föreslagna
bestämmelsernas
genomförande.

108

I fråga åter om de särskilda under jordbruksdepartementet lydande
myndigheter, för hvilka kommittén, samtidigt med behandlingen af förevarande
fråga, haft att utarbeta regleringsförslag, har, i sammanhang därmed,
föranstaltats om erforderlig utredning äfven i afseende å biträdesfrågan,
hvadan kommitténs betänkanden rörande dessa myndigheter äfven
komma att innefatta uttalande, huruvida och i hvad mån fasta biträden
böra hos dem anställas. Vid pröfning hos Kungl. Maj:t och Riksdagen af
regleringsfrågorna för nyssnämnda myndigheter torde sålunda äfven
kommitténs förslag i detta ämne komma under bedömande.

Vinner förevarande förslag statsmakternas godkännande, skulle, såsom
kommittén tänkt sig, därefter, hvad angår andra myndigheter, i allmänhet
få ankomma på vederbörande själfva att hos Kungl. Maj:t göra af vederbörlig
utredning åtföljd framställning om inrättande af fasta biträdesbefattningar.
Med afseende å de förmåner, som skulle åtfölja sådana
befattningar, lärer det nämligen ej kunna ifrågakomma att låta myndigheterna
på egen hand afgöra denna fråga.

En särskild fråga som, i sammanhang med principförslagets pröfning,
måste tagas under öfvervägande, är den, i hvilken form medel höra
af Riksdagen ställas till förfogande att användas till ålderdoms- eller
invaliditetsunderstöd åt entledigade fasta biträden. Lämpligast torde
vara, att under tionde hufvudtiteln uppföres ett förslagsanslag för dylika
understöd, afsedt för statsförvaltningen i dess helhet, med undantag för
myndigheter, hvilka enligt gifna föreskrifter skola af egen uppbörd bestrida
de statsverket åliggande utgifter för pensionering af deras ordinarie personal.
För dessa myndigheter skulle i de stater, som för dem utfärdas,
uppföras särskilda förslagsanslag för ändamålet.

Då kommittén icke kunnat ingå i något allmänt bedömande af, huru
stort antal fasta biträden må böra anställas, är kommittén ej heller i
tillfälle att framlägga någon ens approximativ beräkning rörande de ökade
kostnader, som en tillämpning af kommitténs principförslag skulle kunna
väntas medföra för statsverket.

Denna omständighet torde dock icke böra föranleda betänkligheter
mot att gifva dessa biträden den ställning, kommittén föreslagit. Frånsedt

109

den ökade fastheten i denna deras ställning, innefattar kommitténs förslag
i öfrigt beträffande dessa biträdens förmåner i tjänsten egentligen allenast
en allmännare tillämpning af hvad redan förut i särskilda fall medgifvits.
Utredningen i det föregående visar nämligen, att en mängd myndigheter
redan beredt ständiga biträden årlig ledighet med bibehållande helt eller
delvis af aflöningen, och att i åtskilliga fall dylika biträden jämväl erhålla
sjukhjälp. 1 några särskilda fall har jämväl, på Kungl. Maj:ts förslag, af
Riksdagen beviljats ålderdom sunderstöd åt skrifbiträden. För dylika biträden
hos två ämbetsverk, telegraf- och järnvägsstyrelserna, har ock redan
beredts en fast ställning genom deras uppförande på ordinarie stat. Ett
antagande af kommitténs förslag synes fördenskull ej komma att för
staten medföra någon synnerligt betydande kostnad utöfver hvad redan
utgår och, äfven oafsedt kommitténs förslag, varit att i en nära framtid
förvänta.

Utöfver det slag af biträden, hvarom här förut talats, komma natur- Tillfälligo
ligen tillfälliga biträden att allt fort blifva behöfliga inom statsförvalt- bitradenningen.

I redan afgifna betänkande!! har kommittén, beträffande de extra
tjänstemännen, framhållit, att, till begränsning i görligaste mån af den
tid, de hafva att tjänstgöra såsom extra ordinarie, dylika tjänstemän böra
antagas allenast i män af yppadt behof. En dylik varsamhet lärer ock
böra iakttagas beträffande antagandet af tillfälliga biträden.

1 afseende å godtgörelse vid vikariat för fast biträde i anledning af
semester eller sjukdom har kommittén redan uttalat sig. I öfrigt finner
kommittén ej anledning yttra sig rörande ersättningen till tillfälliga biträden
eller formen för densamma.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att åt biträden, som för stadigvarande arbetsuppgifter
äro hos statsmyndigheter anstå,lida eller hädanefter
anställas, må gifvas en fast ställning, på sätt här nedan
säges:

Kungl. Maj:t bestämmer, i deri man befintliga anslag
därtill lämna tillgång, om och i hvilken omfattning
dylika biträden må inom ett ämbetsverk anställas.

Antagande såsom fast biträde sker genom vederbörande
myndighet; och må såsom fasta biträden i regel
anställas endast kvinnor.

För att kunna såsom fast biträde antagas erfordras
att hafva fullgjort de kompetensfordringar, som må
varda angifna i den för myndigheten gällande instruktion,
äfvensom att hafva undergått prof''tjänstgöring under
minst ett av, dock med rätt för vederbörande myndighet
att pröfva, om och i hvad mån föregående tjänstgöring
såsom tillfälligt eller ständigt biträde hos samma eller
annan statsmyndighet må kunna ersätta prof tjänstgöringen.

Fast biträde skall vara skyldigt att arbeta å tjänsterummet
hvarje söckendag under den tid, som för den
ordinarie personalen hos vederbörande myndighet utgör
föreskrifven minimitid.

Biträde, som gjort sig skyldigt till fel eller försummelse
i tjänsten af sådan beskaffenhet, att vederbörande
myndighet finner sig icke vidare kunna för
biträdet hafva förtroende, kan af myndigheten från befattningen
entledigas. Vid stadigvarande, väsentlig nedsättning
i biträdes arbetsförmåga må och dylikt entledigande
kunna äga rum.

Grunderna för aflöningen till ifrågavarande biträden
bestämmas af Kungl. Maj:t, på förslag af vederbörande
myndighet, inom de af kommittén ofvan angifna.
rninimi- och maximibelopp. Aflöningen utgår med bestämdt
arfvode, att lyftas månadsvis.

Biträde må från och med kalenderåret näst efter
det, dä biträdet blifvit antaget, äga att ärligen, när
sådant kan ske utan länder för görornälens behöriga
gång, åtnjuta semester under en månad, med bibehållande

a,f arfvodet för denna tid■ Till vikarien mä i sådant
fall utgå godtgörelse af statsmedel med belopp, motsvarande
på semestertiden belöpande andel af det lediga
biträdets begynnelseaflöning.

Vid tjänstledighet på grund af styrkt sjukdom
skall Inträde äga att under högst tre månader af ett
och samma kalenderår såsom sjukhjälp behålla två tredjedelar
af belöpande arfvode. Under nämnda tid skall ersättning
till vikarie beräknas och utgå efter samma grund
som för semestervikariat.

Biträde skall vara pliktigt att från befattningen
afgå, kvinna vid 60 och man vid 65 lefnadsår, vederbörande
myndighet emellertid obetaget att, därest biträdet
är villigt kvarstå i sin befattning och finnes fortfarande
kunna däri, med fördel för clet allmänna, användas,
låta med entledigandet tills vidare anstå, dock högst
intill 65 år för kvinnligt och 70 år för manligt biträde.

Kvinnligt biträde, som uppnått 60 års ålder och
minst 30 tjänstår, skall frän entledigandet vara för
sin återstående lifstid berättigadt till ärligt ålderdomsunderstöd,
utgående med 50 procent af medelbeloppet af
biträdets fasta arfvoden under de sista fem åren, dock
att för biträde, som tillåtits kvarstå i sin befattning
efter 60 lefnadsår, ålderdomsunderstöd icke under något
förhållande må utgå med högre belopp än det, hvartill
biträdet varit berättigadt vid 60 lefnadsår.

Kvinnligt biträde, som vid uppnående af 60 års
ålder icke innehar 30, men dock minst 15 tjänstår,
skall för tiden från entledigandet vara berättigadt till
afkortadt ålderdomsunderstöd, som till beloppet af fullt
ålderdomsunderstöd. står i samma förhållande som antalet
af biträdets tjänstår till 30.

På Kungl. Majt.-s pröfning ankommer, huruvida i
särskilda fall ålderdomsunderstöd må böra utgå.

112

Därest kvinnligt biträde före 60 lefnadsår varder
på grund af stadigvarande, väsentlig nedsättning i arbetsförmåga
entledigadt från sin befattning, må, om biträdet
innehar minst 15 tjänstår, på Kungl. Majds profning
fä ankomma, huruvida biträdet bör för framtiden komma
i åtnjutande af årligt understöd, afpassadt med hänsyn
till förhållandet, mellan den lefnads- och tjänstålder, som
biträdet vid entledigandet uppmått, och den, som berättigar
till fullt ålderdomsunderstöd.

I fråga om bekommande af ålderdoms- eller invaliditetsunderstöd
skola tjänstår räknas från antagandet
till fast biträde, dock att på Kungl. Maj:ts pröfning må
fä ankomma, om och i hvad män därutöfver må få
tillgodoräknas föregående tjänstgöring såsom ständigt biträde
hos statsmyndighet.

Därjämte hemställer kommittén,

att för bestridande af ofvanberörda ålderdoms- och
invaliditetsunderstöd uppföres ett förslagsanslag ä riksstatens
tionde hufvudtitel, afsedt för statsförvaltningen i
dess helhet, med undantag för sådana myndigheter, hvilka
enligt gifna föreskrifter skola af egen uppbörd bestrida
de statsverket åliggande utgifter för pensionering af deras
ordinarie personal; skoland,e i de stater, som utfärdas
för dylika myndigheter, uppföras särskilda förslagsanslag
till bestridande af ålderdoms- och invaliditetsunderstöd.

Slutligen hemställer kommittén, beträffande tillfälliga biträden hos
statsmyndigheter,

att dylika biträden må i regel antagas endast i
män af behof.

Tabellbilagor

och

formulärblanketter,

tillhörande

utredningen angående ständiga biträden, helt eller
hufvudsakligen aflönade direkt af staten.

i286/o7 Lönereglering skommitténs bet. VI1.

''I

115

Tab. 1. Ständiga biträden, fördelade efter arten af deras tjänsteåligganden.

~ 1.	2.	3.	4-	1 5-	1 6.	7.	1 8-
Myndigheter.	Antal personer med nedan angifna hufvudsakliga åligganden.	Antal personer med förut ej nämnda eller med olikartade göromål.	Summa.
Ren- skrift.	Stati- stik.	Revi- sionsgö- romål.	, Bok-föring.	Expe- dition.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . .	1	2	—	—	—	4	7
Länsstyrelserna.............	7	—		—	—	7	14
Ofriga lokala myndigheter och institutioner	1	—	—	1	—	6	8
Summa	9	o	—	1	—	17	29
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet..........	—	—	—	—	—	5	5
Civildepartementet...........	2	—	—	—	—	3	5
Ecklesiastikdepartementet........	2	4	—	—	—	1	7
S Ofriga statsdepartement........	6		—	—	—	—	6
Arméförvaltningen...........	6	—	—	—	1	—	7
Marinförvaltningen.......	3	—	—	—	—	—	3
Greneralpoststyrelsen..........	4	3	'') 17	—	2	15	41
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ....	2	—	—	—	—	2	4
Riksförsäkringsanstalten........	—	—	—	—	—	6	6
Statskontoret.............	1		—	—	—	2	3
Kommerskollegium...........	2	15	—	—	—	3	20 I
Statistiska centralbyrån.........	—	19	—	—	—	—	19 i
Postsparbanksstyrelsen.........	2	1	6	32	13	12	66 !
Patent- och registreringsverket......	1	—	—	—	—	4	5
Domänstyrelsen............ .	6	—	—	—	—	3	9
Landtbruksstyrelsen...........	—	—	—	—	—	4	4
Landtmäteristyrelsen..........	—	—	—	—	—	3	3
Rikets allmänna kartverk........	—	—	—	—	—	8	8
Karolinska institutet..........	1	—	—	—	_	4	o
Vetenskapsakademien..........	—	—	—	—	—	9	9
Vitterhetsakademien ..........	1	—		—	—	3	4
Ofriga centrala myndigheter och institutioner	11	—		—	—	8	19
Ofverståthållarämhetet och länsstyrelserna	24	—	—	—	—	4	28
Ofriga lokala myndigheter och institutioner	1	—		—	—	4	5
Summa \|	75	42	éJÖ	32	16	103	291

j) Bär hafva inräknats 13 biträden med uteslutande eller hufvudsakligt åliggande att sortera
verifikationer (postanvisningar m. m.).

llfi

Tab. 2. Lefnadsålder

1.	2.	3.	4.	- 1	G.	7.	8.	9.
	Högst	21—25	26—30	31-35	36—40	41—45	46—50	51—55
Myndigheter.	20 år.	år.	år.	år.	år.	år.	år.	år.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . . .	—	—	—	1	—	—	2	1
Länsstyrelserna..............	—	3	3	1	i	—	2	—
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	—	—	1	1	—	i	1	2
Summa	—	3	4	3	i	i	5	3
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet...........	—	1	—	—	i	2	—	1
Civildepartementet............	1	1	1	—	i		~~	1
Ecklesiastikdepartementet.........	—	1	—	1	2	2	i
Öfriga statsdepartement..........	1		—	—	2		1	2
Arméförvaltningen............	—	1	1	1	1			1
Marinförvaltningen............	—		—	—	2	i	—
Generalpoststyrelsen............	—	3	3	7	8	5	10	i
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.....	—		1	—	1	1	1
Riksförsäkringsanstalten..........	—	4	2	—	—
Statskontoret...............	—	—	1	•-	—			1
Kommerskollegium............	3	7	4	3	1	1	1	—
Statistiska centralbyrån..........	1	1	4	3	4	4	—	—
Postsparbanksstyrelsen..........	—	2	16	8	11	16	9	3
Patent- och registreringsverket.......	2	2	1	—	—	—
Domänstyrelsen..............	—	1	—	—	1	—	3
Landtbruksstyrelsen............	1	1	—	1	1		~	~
Landtmäteristyrelsen...........	—	1	—	—	—		1	1
Rikets allmänna kartverk.........	—	, 2	1	2	—	—		1
Karolinska institutet...........	—	—	2	1	i	—	—	i
Vetenskapsakademien...........	1	2	—	1	—	—	—	i
Vitterhetsakademien............	—	—	2	1	—	—	1
Öfriga centrala myndigheter och institutioner	—	2	—	4	—	3	2	4
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna .	1	11	3	4	3	1	2	2
Öfriga lokala myndigheter och institutioner . Summa	—	2	1	—	1	—	1	—
11	45	43	37	41	36	33	20

117

och civilstånd.

10.	11.	12.	13.	i 14.	\| 15.	\| 16.	1.
56—60 år.	61—65 år.	Mer än 65 år.	Samma.		Där	a f	Myndigheter.
ogifta.	gifta.	änkl. ell. änkor och frånskilda.
							Manliga Ibiträden.
i	i	i	7	2	5	—	Centrala myndigheter och institutioner.
i	i	2	14	10	3	1	Länsstyrelserna.
i	—	i	8	2	6	—	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
3	2	4	29	14	S4	1	Summa.
							Kvinnliga biträden.
—	—	—	5	5	—	—	Utrikesdepartementet.
—	—	—	5	4	—	1	Civildepartementet.
—	—	—	7	5	1	1	Ecklesiastikdepartementet.
—	—	—	0	6	—	—	Öfriga statsdepartement.
2	—	—	7	6	1	—	Arméförvaltningen.
—	—	—	O	2	1	—	Marinförvaltningen.
2	i	1	41	28	1	12	Generalpoststyrelsen.
—	—	—	4	2	1	1	Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
—	—	—	0	6	—	—	Riksförsäkringsanstalten.
1	—	—	3	3	—	—	Statskontoret.
—		—	20	17	2	1	Kommerskollegium.
1	—	1	19	18	—	1	Statistiska centralbyrån.
—	i	—	66	62	—	4	Postsparbanksstyrelsen.
—	—	—	5	5	—	—	Patent- och registreringsverket.
2	i	1	9	8	—	1	Domänstyrelsen.
—	—		4	4	—	—	Landtbruksstyrelsen.
—	—	—	3	2	i	—	Landtmäteristyrelsen.
—	i	1	S	8	—	—	Rikets allmänna kartverk.
—	—	—	5	4	—	1	Karolinska institutet.
i	i	2	9	7	i	1	V etenskapsakademien.
—	—	—	4	3	—	1	Vitterhetsakademien.
i	2	1	19	15	i	3	Öfriga centrala myndigheter och institutioner.
—	i	—	28	26	i	1	Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna.
—	—	—	5	3	i	1	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
10	8	7	291	249	12	30	Summa.

118

Tab. 3. Allmän undervis -

1.	2. \|	3. \|	4. 1	5. \|	6. \|	7.
	Allmän	undervisning.
Myndigheter.		Högre läroverk, resp. högre	Endast	Hela
Mogen- hets- examen.	fl Minst 8 kl.	ickskola.* (1—7 kl.	) Högst 5 kl.	folkskola eller pri-vat under-visning.	antalet.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner.....	5	—	1	1	—	7
Länsstyrelserna................	2	—	4	4	4	14
Öfriga lokala myndigheter och institutioner . . .	1	—	—	2	5	8
Summa	8	—	5	7	9	29
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet..............	—	4	—	—	1	5
Civildepartementet...............	—	1	i	2	1	5
Ecklesiastikdepartementet............	—	1	i	—	5	7
Öfriga statsdepartement.............	—	—	i	1	4	e
Arméförvaltningen...............	—	3	—	—	4	7
Marinförvaltningen..............	—	—	i	—	2	3
Generalpoststyrelsen..............	1	12	10	4	14	41
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen........	—	1	1	1	1	4
Riksförsäkringsanstalten............	—	5	1	—	—	6
Statskontoret.................	—	2	—	—	1	3
Kommerskollegium...............	3	6	9	1	1	20
Statistiska centralbyrån............	—	5	4	3	7	19
Postsparbanksstvrelsen.............	1	19	22	17	7	66
Patent- och registreringsverket.........	—	2	o O	—	—	5
Domänstyrelson................	—	2	4	—	3	9
Landtbruksstyrelsen..............	1	3	—	—	—	4
Landtmäteristyrelsen..............	—	2	—	—	1	3
Rikets allmänna kartverk...........	—	—	3	2	3	8
Karolinska institutet..............	1	—	2	2	—	5
Vetenskapsakademien.............	—	1	1	2	5	9
Vitterhetsakademien..............	1	1	1	—	1	4
Öfriga centrala myndigheter och institutioner . .	—	2	6	2	9	19
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna ....	—	4	9	4	11	28
Öfriga lokala myndigheter och institutioner . . .	—	2	1	1	1	i 5
Summa	8	78	81	42	82	291

*) Vid uppgifterna i tabellen angående antalet genomgångna klasser för män och kvinnor må erinras,

uing och specialutbildning,

8.	9.	10.	11.	12.	13.
	Specialutbildning.
Vid han-delsskola eller bokhålleri- kurs.	Kart- ritning.	Maskin- skrifning.	Språk- undervis- ning.	Annan special- utbildning.	Anmärkningar.
1			2	>) 3	’) Däraf 2 vid universitet och 1 vid skollärare-
1			1	a) 4 3) 4 11	seminarium och slöjdskola.
2 4	—	—	3	2) Däraf 1 vid bergsskola, 1 vid lärareseminarium (folkskollärareexamen), 1 vid flottan och 1 vid universitet (kameralexamen).
		2	4	_	s) Däraf 2 vid landtbruksskola, 1 vid slöjdskola och vid flottan samt 1 vid lärareseminarium (små-skolelärareex.) och vid underoflicersskola.
—	—	2	1	4) 1	4) Stenografi.
2	—	1	3	—	6) Däraf 1 vid borgareskola. 1 vid teknisk skola och
2	—	—	2	—	1 vid slöjdskola.
3			3	8) 3	6) Däraf 1 vid högre konstindustriella skolan i Stock-
i	—	—		holm, 2 vid teknisk skola samt 1 vid folkskole-lärarinneseminarium: 1 har genomgått tele-
8	—	2	17	o) 5	grafistkurs.
_	1	_	2	7) 1	7) Stenografi.
i	_	3	1	_	8) Vid teknisk skola.
_	_	_	2	8) 1	9) Stenografi.
7	_	5	6	8) 3	10) Däraf 3 vid teknisk skola och 2 vid borgareskola.
7		2	5	JO) 5	n) Däraf 1 vid lärarinneseminarium. 1 vid teknisk
35	—		25	ii) 7	skola och 2 vid borgareskola; 3 hafva genom-gått kurs i stenografi.
—	—	2	—	12) l	12) Vid småskolelärarinneseminarium.
2	1	3	1	IS) 2	1S) Däraf 1 vid borgareskola och 1 vid teknisk skola.
—	1	i	2	—	’4) Däraf 1 vid slöjdskola, 1 vid slöjdskola och
	2		1		skrifkurs, 1 vid småskolelärarinneseminarium.
2	6 2	—	5	ii) 4 «) 2	1 vid folkhögskola och fotografikurs. 1S) Däraf 1 vid teknisk skola och 1 vid universitet (filosofie kandidatexamen).
—	—	—	1	—	16) Däraf 1 vid teknisk skola; 1 har genomgått som-
—	—	—	—	''«) 2	markurs vid utländskt universitet.
7	—	3 ''	7	—	H) Stenografi.
11	i	5	7	17) 4
1	—	—	—	—
89	14	31	95	38
att klassindelningen ej	är densamma i högre läroverk för gossar som i högre flickskolor.

120

Tab. 4. Ålder vid första anställning hos vederbörande myndighet.

1.	2.	3.	4-	5.	6.	7.	8.	9.	10.	11.	12.	13.
	Högst 15 år.	16-	21—	26-	31—	36-	41-	46-	51-	56-	Mer
Myndigheter.	20	25	30	35	40	45	50	55	60	än	Summa.
	år.	år.	år.	år.	år.	år.	år.	år.	år.	60 år.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . . .	—	—	—	i	3	—	i	2	—	—		7
Länsstyrelserna..............	—	i	5	i	3	—	i	—	—	2	1	14
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	—	2	1	—	—	—	2	2	—	~	1	8
Summa	—	3	6	2	6	—	4	4	—	2	2	29
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet...........	—	1	1	3								5
Civildepartementet............	—	1	1	1	—	i	1	—	—	—	—	5
Ecklesiastikdepartementet.........	2	—	1	—	2	2	—	—	—	—	—	7
Öfriga statsdepartement..........	—	1	—	1	2	1	1	—	—	—	—	6
Arméförvaltningen............	—	2	2	1	—	1	1	—	—	—	—	7
Marinförvaltningen............		1	—	1	1	—	—	—	—	—	—	3
Generalpoststyrelsen............	—	3	11	5	8	6	7	—	—	—	1	41
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.....	—	1	—	1	—	2	—	—	—	—	—	4
Riksförsäkringsanstalten..........	—	3	3								—	6
Statskontoret...............	—	—	—	1	—	1	1	—	—		—	3
Kommerskollegium............	—	7	8	4	—	1	—	—	—		—	20
Statistiska centralbyrån..........	—	6	4	4	4	—	—	—	i	—	—	19
Postsparbanksstyrelsen..........	—	22	18	12	12	1	—	1	—	—	—	6<i
Patent- och registreringsverket.......	—	3	2								—	5
Domänstyrelsen..............	—	2	1	2	2	1	1	—	—	—	—	9
Landtbruksstyrelsen............	—	2	2	—	—	—	—	—	—	—	—	4
Landtmäteristyrelsen...........	—	1	—	—	—	—	1	1	—	—	—	3
Rikets allmänna kartverk.........	—	2	2	2	—	2	—	—	—	—	—	8
Karolinska institutet...........	—	1	2	1	1	—	—	—	—	—	—	5
Vetenskapsakademien...........	—	1	3	1	1	2	—	1	—	—	—	9
Vitterhetsakademien............	—	—	2	1	—	—	1	—	—	—	—	4
Öfriga centrala myndigheter och institutioner	—	4	—	6	3	3	1	. 1	i	—	—	19
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna .	—	12	6	2	2	2	4	—	—	—	—	28
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	—	1	2	—	—	2	-	—	—	—		5
Summa	2	77	71	49	38	28	19	4	2		1	291

121

Tab. 5. Tjänsteålder år 1907.

1.	2-	3-	i.	5.	c.	7.	8.	9.
Myndigheter.	Högst 5 år.	6—10 år.	11—15 år.	16—20 21—25(26—30 år. år. \| år. 1 !	Mer än 30 år.	Summa.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . . .	2		2	1	3	—	—	7
Länsstyrelserna.............	10	i	1	—	1	—	1	14
Öfriga lokala myndigheter och institutioner	2	3	2	—	—	1	—	8
Summa	14	4	5	1	3	1	1	29
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet...........	1	—	2	*)1	1	—	—	5
Civildepartementet............	4	—	1	—	—	—	__	5
Ecklesiastikdepartementet.........	4	—	1	1	1	__	—	7
Öfriga statsdepartement..........	3	1	1	—	—	1	—	6
Arméförvaltningen............	1	2	1	1	1	1	—	7
Marinförvaltningen............	—	2	_	—	1	—	—	3
Genoralpoststyrelsen...........	20	10	5	2	0 O	— •	1	41
Väg- och vattenbyggnadsstyrelscn.....	—	3	1	—	—	__	—	4
Riksförsäkringsanstalten.........	6	—	—	—	—	—	—	(i
Statskontoret..............	1	—	—	2	—	—	—	3
Kommerskollegium............	14	3	2	1	—	—	—	20
Statistiska centralbyrån.........	4	8	1	2	2	1	1	19
Postsparbanksstyrelsen..........	8	15	25	5	13	—	—	66
Patent- och registreringsverket......	5	—	—	—	—	—	— *	5
Domänstyrelsen.............	2	—	1	_	4	_	2	9
Landtbruksstyrelsen ...........	2	1	—	1	—	—	—	4
Landtmäteristyrelsen...........	2	1	—		—	—	—	3
Pikets allmänna kartverk........	4	—	2	—	1	—	1	8
Karolinska institutet...........	2	1	—	2	—	—	—	5
Vetenskapsakademien...........	4	—	—	2	—	—	3	9
Vitterhetsakademien...........	4	—	—	—	—	—	—	4
Öfriga centrala myndigheter och institutioner	9	2	2	__	—	0 0	3	19
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna .	19	2	Q O	2	2	—	—	28
Öfriga lokala myndigheter och institutioner	3	j	1	—		—		5
Summa	122	52	49	22	29	6	11	291

*) 26 år, med 9 års bortovaro.

1286/o7. LöneregleringsJcommitténs bet. VIL 16

122

Tab. 6. Ordinarie tjänst -

1- 1	2.	3.	4-	5.	6.	7.	8.	9.
Myndigheter.	Högst 2 t:ar.	2 ä 3 t: ar.	3 tiar.	3 ä 4 t: ar.	4 t: ar.	4 ä 5 t:ar.	5 tiar.	5 ä 6 t:ar.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . . .	—	1	—	1	2	—	—	1
Länsstyrelserna..............	1	—	—	—	1	2	3	1
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .		—	—	—	2	2)1	1	1
Summa	1	1	—	1	5	3	4	8
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet...........	—	—	—	—	—	—	5	—
! Civildepartementet............	—	—	—	—	3	—	2	—
j Ecklesiastikdepartementet.........	—	—	1	—	—	—	-1
1 Öfriga statsdepartement..........	—	—	—	—	O	3	—	—
I Arméförvaltningen ............	—	—	—	—	3	—	3	1
j Marinförvaltningen............	.....	—	—	—	—	—	3	—
Generalpoststyrelsen............	...	—	...	4	5	i	30	1
! Väg- och vattenbyggnadsstvrelsen.....	-	—	—	...	—	—	—	4
[ Riksförsäkringsanstaltcn..........	_	—	—	—	—	—	ti	—
! Statskontoret ...............	—	—	—	—	3	—	—	—
! Kommerskollegium............	—	—	1	—	—	—	2	—
j Statistiska centralbyrån..........	—	—	...	—	—	—	—	19
Postsparbanksstyrelsen...........	—	—	—	—	_	—	~	- 1
Patent- och registreringsverket.......	—	—	—	—	4	—	1	—
Domänstyrelsen..............	-	—	—	—	—	—	9	—
Landtbruksstyrelsen............	—	—	1	—	—	2	__	—
Landtmäteristyrelsen...........	—	—	—	—	—	—	—	—
Rikets allmänna kartverk.........	__	—	_	—	—	—	7	1
Karolinska institutet...........	__	—	3)1	1	4) 2	—	—	6) 1
Vetenskapsakademien...........	9)1	—	—	—	1	1	») 2	—
Vitterhetsakademien............	—	—	—	—	4	—	—	—
Öfriga centrala myndigheter och institutioner	—	—	—	1	8	3	5	6)1
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna. .	—	—	1	2	9	3	7	1
j Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	—	__	—	1	—	1	1	—
Summa	1	—	5	9	45	14	87	29

!) Arbeta,!'' omkring 10 dagar i månaden. — 2) Under 5 månader af året; Sfriga tider i mån af behof.

10 månader af året. — 6) Tjänstgör 3 timmar om dagen 4 dagar i veckan under 9 månader af året. — 7) En af

123

göling per söckendag.

10.	11.	12.	13. j	14.	15. \|	16.	17.	1.
6 t: ar.	6 ä 7 t: ar.	7 t:ar.	7 ä 8 kar.	8 t:ar.	Ej upp-gifvet.	Summa.	Där-jämte öfver-tids ar-bete för:	Myndigheter.
								Manliga biträden.
1	—	—	—	—	*)i	7	2	Centrala myndigheter och institutioner.
2	2	2	—	—	—	14	11	Länsstyrelserna.
2	—	1	—	—		8	6	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
5	2	3	—	—	i	29	19	Summa.
								Kvinnliga biträden.
—	—	—	—		—	5	5	Utrikesdepartementet.
—	—	—	—	—		5	2	Civildepartementet.
2	—	—	—	—	—	7	6	Ecklesiastikdepartementet.
__	—	—	—	—	—	6	ii	Öfriga statsdepartement.
—	—*	—	—	—	—	7	5	Arméförvaltningen.
—	—	—	—	—	—	3	o O	Marinförvaltningen.
—	—	—	—	—	—	41	14	Generalpoststyrelsen.
—	—	—	—	—	—	4	3	Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
—	—	—	—	—	—	6	6	Riksförsäkringsanstalten.
—		—	—	—	—	3	3	Statskontoret.
16	1	—	—	—	—	20	ii	Kommerskollegium.
—	—	—	—	—	—	19	17	Statistiska centralbyrån.
66	—	—	—	—	—	66	57	Postsparbanksstyrelsen.
—	—	—	—	—	—	5	4	Patent- och registreringsverket.
—	—	—	—	—	—	9	7	Domänstyrelsen.
1	—	—	—	—	—	4	3	Landtbruksstyrelsen.
—	—	—	—	—	3	3	—	Landtmäteristyrelaen.
—	—	—	—	—	—	8	—	Rikets allmänna kartverk.
—	—	—	—	—	—	5	3	Karolinska institutet.
1	—	—	—	—	3	9	3	V etenskapsakademien.
—	—	—	—	—	—	4	1	V itterhetsakademien.
—	—	—	—	—	1	19	15	Öfriga centrala myndigheter och institutioner.
—	1	3	—	1	—	28	23	Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna.
—	—	—	—	—	2	5	1	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
86	2	3	—	1	9	291	\| 198	Summa.

*) Omkring 10 månader af året. — 4) Den ena omkring 9, den andra omkring 10 månader af året. — 5) Omkring
dessa tjänstgör endast 9 månader af året. — 8) Omkring 9 månader af året.

124

Tab. 7. Beräknad tjänstgöring per

i.	2- 1	3.	4-	5.	6.	7-	8.
Myndigheter.	Högst 3 t:ar.	3 ä 4 t:ar.	4 t:ar.	4 ä 5 t:ar.	5 t:ar.	5 ä 6 Lar.	6 Lar.
Manliga biträden. Centrala myndigheter och institutioner.......	1	1	2				1
Länsstyrelserna.................	—	1	—	—	3	1	—
Öfriga lokala myndigheter och institutioner.....	—	—	1	2)1	2	—	2
Summa	1	2	8	1	5	1	3
Kvinnliga biträden.
1 Utrikesdepartementet...............	_	—	—	—	—	—	1
1 Civildepartementet................	—	—	3	—	2	—	—
\| Ecklesiastikdepartementet.............	1	~~	—	—	—	—	—
Öfriga statsdepartement..............	—		—	—	—	1	1
Arméförvaltningen................	—	—	1	2	1	3	—
Marinförvaltningen................	—	—	—	—	—	3	—
Generalpoststyrelsen...............	—	3	5	2	27	4	—
Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen.........	—	—	—	—	—	4	—
Eiksförsäkringsanstalten.............	—	—	—	—	—	6	—
Statskontoret..................	—	—	—	3	—		—
Kommerskollegium................	1	—	—	—	—	1	8
Statistiska centralbyrån.............	—	—	—	—	—	9	1
Postsparbanksstyrelsen..............	—	—	—	—	—	—	10
Patent- och registreringsverket..........	—	_	i	1	1	—	—
Domänstyrelsen.................	—	—	—	—	2	3	2
Landtbruksstyrelsen...............	1	—	—	—	—	—	1
Landtmäteristyrelsen...............	—	—	—	—	—	—	—
Rikets allmänna kartverk.............	—	—	—	—	7	1	—
Karolinska institutet...............	—	3) 2	*)i	5)1	—	4)1	—
Vetenskapsakademien...............	6)1	—	i	1	7) 2	—	1
Vitterhetsakademien...............	—	—	3	1	—	—	—
Öfriga centrala myndigheter och institutioner ....	—	1	2	3	2	6)1	3
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna.....	—	2	—	6	3	5	1
Öfriga lokala myndigheter och institutioner ....	—	1	—	1	1	—	—
Summa	4	9	17	21	t 48	42	29

x) Arbetar omkring 10 dagar i månaden. — 2) Under 5 månader af året; öfriga tider i mån af behof. —
af året. — 6) Tjänstgör 3 timmar om dagen 4 dagar i veckan under 9 månader af året. ''— ’) En af dessa tjänst -

söckendag, inklusive öfvertidsarlbete.

9.	10.	11.	12.	13.	j 14.	\| 16.	16.	i- I
6 ä 7 tar.	7 tiar.	7 ä 8 tiar.	8 tiar.	8 ä 10 t: ar.	10 tar och där-öfver.	Ej : upp-giftet.	Summa.	Myndigheter.
								Manliga biträden.
—	—	i	—	—	—	l)l	7	Centrala myndigheter och institutioner.
—	3	i	1	3	1	—	14	Länsstyrelserna.
1	1	—	—	—	—	—	8	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
t	4	2	1	3		1	29	Summa.
								Kvinnliga biträden.
—	—	—	1	3	—	—	O	Utrikesdepartementet.
~	—	—	—	—	—	—	5	Civildepartementet.
2	1	1	—	—	2	—	7	Ecklesiastikdepartementet.
—	1	1	2	—	—	—	6	Öfriga statsdepartement.
—	—	—	—	—	—	—	7	Arméförvaltningen.
—	—	—	—	—	—	—	3	Marinförvaltningen.
—	—	—	—	—	—	—	41	Generalpoststyrelsen.
—	—	—	—		—	—	4	Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. ,
—	—	—	—	-	—	—	6	Riksförsäkrings anstalten.
—	—	—	—		—	—	3	Statskontoret. j
5	2	—	2	1	—	—	20	Kommerskollegium.
8	—	1	—		—	—	19	Statistiska centralbyrån.
9	43	2	2		—	—	66	Postsparbanksstyrelsen.
1	—	—	—	1	—	—	5	Patent- och registreringsverket.
2	—	—	—	—	—	—	9	Domänstyrelsen.
1	—	—	—	1	—	—	4	Landtbruksstvrelsen.
—	—	—	—	—	—	3	3	Landtmäteristyrelsen.
—	—	—	—	—	—	—	8	Rikets allmänna kartverk.
—	—	—	—	—	—	—	5	Karolinska institutet.
—	—	—	—	—	—	3	9 i	Vetenskapsakademien.
—	—	—	—	—	—	—	4	Vitterhetsakademien.
2		1	1	2	—	1	19	Öfriga centrala myndigheter och institutioner.
1	1	1	5	—	3	—	28	Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna.
—	—	—	—	—	—	2	5	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
31 \|	48	7	13	8	5 i	9 i	291	Summa.

a) En af dessa tjänstgör omkring 10 månader af året. — 4) Omkring 10 månader af året. — 6) Omkring 9 månader
gör endast 9 månader af året.

126

Tab. 8. Af -

1.	2-	3.	4-	6.	6.	7-
Myndig liote r.		för	ordinarie tjänstgöring.
T	i d 1 ö	n:	Styck- lön.	Kombinerad tid- och stycklön.	Summa.
per år ell. månad.	per dag.	per timme.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . . .	a	—	3	—	1	7
Länsstyrelserna..............	1	1	2	7	O O	14
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	6	—	—	2	—	8
Summa	10	1	5	9	4	29
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet............	3	—	2	—	—	5
Civildepartementet.............	3	—	2	—	—	5
Ecklesiastikdepartementet.........	5	—	—	2	—	7
Öfriga statsdepartement..........	4	—	1	1	— .	0
Arméförvaltningen.............	4	1	2	—	—	7
Marinförvaltningen .............	1	—	2	—	—	3
Generalpoststyrelsen............	41	—	—	—	—	41
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen......	4	—	—	—	—	4
Riksförsäkringsanstalten..........	6	—	—	—	—	0
Statskontoret...............	3	—	—	—	—	> >
Kommerskollegium.............	19	—	1	—	—	20
Statistiska centralbyrån..........	19	—	—	—	—■	19
Postsparbanksstyrelsen...........	66	—	—	—	—	6(1
Patent- och registreringsverket.......	4	—	—	—	1	5
Domänstyrelsen..............	7	—	—	2	—	9
Landtbruksstyrelsen............	4	—	—	—	—	4
Landtmäteristyrelsen............	—	—	—	2	1	3
Rikets allmänna kartverk.........	8	—	—	—	—	8
Karolinska institutet ...........	5	—	—	—	—	5
Vetenskapsakademien...........	4	—	3	2	—	9
Vitterhetsakademien............	2	—	2	—	—	4
Öfriga centrala myndigheter och institutioner	10	1	2	2	4	19
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna . .	5	—	12	8	3	28
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	4	—	1	—	—	5
Summa	231	2	30	19	9	291

127

löningsformer.

8.	1 9-	\| 10.	11.	\| 12.	S 13.	\|\| 14.	1.
		För	öfvertidsarbete.		Myndigheter.
Tidlön:	Styck- lön.	Kombinerad tid- och stycklön.	Gratifi- kation.	Ingen ersätt- ning.	Summa.
per månad.	per timme.
!							Manliga biträden.
—	i	1	—	—	—	2	Centrala myndigheter och institutioner.
—	2	4	4	—	1	ii	Länsstyrelserna.
—	—	—	—	1	5	G	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
—	3	5	4	1	G	19	Summa.
							Kvinnliga biträden.
—	5	—	—	—	—	5	Utrikesdepartementet.
—	—	2	—	—	—	2	Civildepartementet.
—	4	2	—	—	—	G	Ecklesi astikdepartementet.
—	—	5	1	— .	--	G	Öfriga statsdepartement.
—	1	—	4	—	—	5	Arméförvaltningen.
—	—	3	—	—	—	3	Marinförvaltningen.
6	4	—	—	4	—	14	Generalpoststyrelsen.
—	O O	—	—	—	—	3	Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
—	6	—		—	—	G	Riksförsäkringsanstalten.
—	1	2	—	—	—	3	Statskontoret.
—	10	—	—	—	1	11	Kommerskollegium.
—	17	—	—	—	—	17	Statistiska centralbyrån.
—	57	—	—	—	—	57	Postsparbanksstyrelsen.
—	2	—	1	—	1	4	Patent- och registreringsverket.
—	2	3	2	—	—	7	Domänstyrelsen.
—	2	—	1	—		3	Landtbruksstyrelsen.
—	—	—	—	—	—	—	L andtmäteristyrelsen.
—	—	—	—	—	—	—	Rikets allmänna kartverk.
—	2	1	—	—	—	3	Karolinska institutet.
—	3	—•	—	—	—	3	V etenskapsakademien.
—	1	—	—	—	—	1	V itterhetsakademien.
—	—	9	1	3	2	15	Ofriga centrala myndigheter och institutioner.
—	9	10	4	—	—	23	Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna.
—	—	—	~	—	1	1	Öfriga lokala myndigheter och institutioner.
(i	129	37	14	7	5	198	Summa.

128

Tab. 9. Beloppet, för månad riiknadt, af års- eller

......“ .....1. 1	2- 1	3. \|	4- 1	5. !	6. \|	7. !	8.	9. \|	10. 1	n. \|	12. !
									P e	r	m å-
Myndigheter.	Högst	51—	61-	71—	81-	91—	101-	in—	121—	131-	141—
	60	70	80	90	100	no	120	130	140	150
	>0 kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Manliga biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . .	—	—	—	1	1	1	—	—	—	—	—
Länsstyrelserna.............	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—
Öfriga lokala myndigheter och institutioner	—	—	2	—	—	2	—	i	i	—	—
Summa	—	—	2	1	2	3	—	i	i	—	—
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet...........		—	—	—	—	—	—	2	—	1	—
Civildepartementet............		—	—	2	—	1	—	—	—	—	—
Ecklesiastikdepartementet ........	1	—	—	2	2	—	—	—	—	—	—
Öfriga statsdepartement.........	—	—	—	2	2	—	—	—	—	—	—
Arméförvaltningen............	—	—	—	4	—	—	—	—	—	—	—
Marinförvaltningen............	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—
Generalpoststyrelsen...........	—	—	—	1	21	10	5	2	2	—	—
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.....	—	—	—	1	2	1	—	—	—	—	—
Riksförsäkringsanstalten.........	—	—	—	2	3	1	—	—	—	—	—
Statskontoret ..............	—	—	—	—	—	3	—	—	—	—	—
Kommerskollegium............	—	—	—	4	13	2	—	—	—	—	—
Statistiska centralbyrän.........	—	—	—	4	8	7	—	—	—	—	—
Postsparbanksstyrelsen..........	—	—	—	13	10	9	12	15	—	7	—
Patent- och registreringsverket.....	—	—	—	4	—	—	—	—	—	—	—
Domänstyrelsen.............	—	—	—	5	—	2	—	—	—	—	—■
Landtbruksstyrelsen...........	—	2	—	1	—	—	—	—	1	—	—
Landtmäteristyrelsen...........
Rikets allmänna kartverk........	—	—	—	—	4	2	—	1	—	—	i
Karolinska institutet ..........	2	1	i	—	—	1	—	—		—	—
Vetenskapsakademien..........	—	2	—	2	—	—	—	—	—	—	—
Vitterhetsakademien...........	—	—	—	2		—	—	—	—	—	—
Öfriga centrala myndigheter och institutioner	1	1	2	2	—	3	1		—	—	—
Öfverståthällarämbetet och länsstyrelserna .	2	—	—	2	1	—	—	—	—	—	—
Öfriga lokala myndigheter och institutioner	2	—	1	—	—	1	—	—	—	—	—
Summa	8	c	4	54	<56	48	18	20	3	8	i

129

månadsarfvode och storleken af timpenning.

\| 13.	14.	15.	\| 16.	17.	\| 18.	\| 19.	20.	I 21-	1.
nåd.		P	e r	t i	ni m e.		Myndigheter.
Mer än 150 kr.	Summa.	Högst 40 öre.	41—50 öre.	51—60 öre.	61—70 öre.	71—80 öre.	Mer än 80 öre.	Summa.
									Manliga biträden.
—	8	—	—	—	—	2	1	3	Centrala myndigheter och institutioner.
—	1	2	i	—	—	—	—	3	Länsstyrelserna.
—	6	—	—	—	—	—	—	—	Ofriga lokala myndigheter och institutioner.
—	10	2	i	—	—	2	1	0	Summa.
									Kvinnliga biträden.
—	3	—	i	—	4	—	—	5	Utrikesdepartementet.
—	3	—	—	—	—	2	—	2	Civildepartementet.
—	5	—	—	2	—	2	—	4	Ecklesiastikdepartementet.
—	4	—	—	1	—	—	—	1	Ofriga statsdepartement.
—	4	—	—	6	—	—	—	6	Arméförvaltningen.
—	1	—	—	2	—	—	—	2	Marinförvaltningen.
—	41	—	i	—	—	3	—	4	Generalpoststyrelsen.
—	4	—	3	—	—	—	—	3	Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
—	6	—	—	6	—	—	—	6	Riksförsäkringsanstalten.
—	3	—	—	—	1	—	—	1	Statskontoret.
—	19	—	—	7	—	3	1	11	Kommerskol legitim.
—	19	—	—	4	7	6	—	17	Statistiska centralbyrån.
—	er»	—	5	19	18	15	—	57	Postsparbanksstyrelsen.
—	4	—	—	3	—	—	—	3	Patent- och registreringsverket.
—	7	—	4	—	—	—	—	4	Domänstyrelsen.
—	4	—	2	—	—	1	—	3	Landtbruksstyrelsen.
—	—	—	—	1	—	—	—	1	Landtmäteristyrelsen.
—	8	—	—	—	—	—	—	—	Rikets allmänna kartverk.
—	5	—	—	—	—	1	1	2	Karolinska institutet.
—	4	1	—	3	—	—	—	4	Vetenskapsakademien.
—	2	—	—	2	—	1	—	3	Vitterhetsakademien.
—	10	—	3	2	—	—	—	5	Ofriga centrala myndigheter och institutioner.
—	5	2	13	—	—	—	—	15	Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna.
—	4	1	—	—	—	—	—	i	Ofriga lokala myndigheter och institutioner.
—	231	4	32	58	30	34	2	160	Summa.

1236/o7. Lönereglering skommitténs bet. VII. 17

130

Tab. 10. Års -

1.	2.	3.	4.	5.	6.	7-	1	9.	\| 10.
	Högst	501-	601—	701—	801—	901—	1.001-	1,101-	1,201-
Myndigheter.	500	600	700	800	900	1,000	1.100	1,200	1,300
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Manlig''» biträden.
Centrala myndigheter och institutioner . . .	—	—	—	i	—	2	i	2	—
Länsstyrelserna..............	3	i	2	—	—	—	3	2	—
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	1	—	—	3	—	1	—	1	—
Summa	4	i	2	4	—	3	4	5	—
Kvinnliga biträden.
Utrikesdepartementet............	—	—	—	1	—	—	—	—	—
Civildepartementet.............	—	—	—	1	—	1	1	—	—
Ecklesiastikdepartementet.........	1	—	—	—	—	—	1	1	—
j Öfriga statsdepartement..........	—	—	—	—	—	1	—	1	—
Arméförvaltningen.............	—	i	1	1	—	2	1	—	i
Marinförvaltningen.............	—	—	—	—	—	1	2	—	—
Generalpoststyrelsen............	—	—	—	—	—	2	22	8	4
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen......	—	—	—	—	i	1	1	—	1
Riksförsäkringsanstalten..........	—	—	—	—		1	1	2	—
Statskontoret...............
Kommerskollegium.............	—	—	—	—	—	—	5	4	2
Statistiska centralbyrån..........	—	—	—	1	3	—	4	2	3
Postsparbanksstyrelsen...........	—	—	—	1	1	5	6	6	7
Patent- och registreringsverket.......	—	—	1	—	—	—	1	—	—
Domänstyrelsen..............	—	—	—	—	—	—	3	1	4
Landtbruksstyrelsen............	—	—	—	1	—	—	1	—	—
Landtmäteristyrelsen............	—	—	1	1	1	—	—	—	—
Rikets allmänna kartverk.........	—	—	—	—	—	4	—	2	1
Karolinska institutet............	1	i	1	—	—	1	—	—	—
Vetenskapsakademien...........	4	i	—	1	2	—	—	—	—
Vitterhetsakademien............	—	—	1	—	2	1	—	—	—
Öfriga centrala myndigheter och institutioner	1	2	3	—	1	—	—	3	4
Öfverståthållarämbetet och länsstyrelserna . .	8	—	4	4	5	1	2	1	—
Öfriga lokala myndigheter och institutioner .	3	—	—	1	—	—	—	—	—
Summa	18	5	12	18	16	21	51	31	27

131

inkomst 1906.

11.	12.	13.	14.	\| 15.	\| 16.	17.	18.	19.	1.
1,301— 1,400 kr.	1,401— 1,500 kr.	1,501- 1,600 kr.	1,601— 1,700 kr.	1,701— 1,800 kr.	1,801- 1,900 kr.	1,901- 2,000 kr.	Mer än 2,000 kr.	Summa.	Myndigheter.
									Manliga biträden.
—	—	—	—	—	—	—	1	7	Centrala myndigheter och institutioner.
— .	—	—	—	—	—	—	—	11	Länsstyrelserna.
1	1	—	—	—	—		—	8	Ofriga lokala myndigheter och institutioner.
1	1	—	—	—	—	—	1	26	Summa.
									Kvinnliga biträden.
—	—	—	1	_	—	—	3	5	Utrikesdepartementet.
—	—	—	—	—	—	—	—	3	Civildepartementet.
—	2	—	—	1	—	—	—	6	Ecklesiastikdepartementet.
1	1	1	—	—	—	—	—	5	Ofriga statsdepartement.
—	—	—	—	—	—	—	—	7	Arméförvaltningen.
—	—	—	—	—	—	—	—	8	Marinförvaltningen.
1	2	—	—	—	—	—	—	39	Generalpoststyrelsen.
—	—	—	—	—	—	—	—	4	Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
1	—	—	—	—	—	—	—	5	Riksförsäkringsanstalten.
—	—	1	1	—	—	—	—	2	Statskontoret.
—	2	—	—	—	—	—	—	13	Kommerskollegium.
1	1	—	1	—	—	—	—	16	Statistiska centralbyrån.
6	5	2	9	5	4	3	2	62	Postsparbanksstyrelsen.
—	—	—	—	—	—	—	—	2	Patent- och registreringsverket.
—	—	—	—	1	—	—	—	9	Domänstyrelsen.
—	—	—	—	—	—	—	1	3	Landthrnksstyrelsen.
—	—	—	—	—	—	—	—	3	Landtmäteristyrelsen.
1	—	—	—	—	—	—	—	8	Rikets allmänna kartverk.
—	—	—	—	—	—	—	—	4	Karolinska institutet.
—	—	—	—	—	—	—	—	8	Vetenskapsakademien.
—	__	—	—	—	—	—	—	4	Vitterhetsakademien.
1	1	—	1	—	—	—	—	17	Ofriga centrala myndigheter och institutioner.
2	—	—	-	—	—	—	—	27	Ofverståthållarämhetet och länsstyrelserna.
—	—	—	—	—	—	—	—	4	Ofriga lokala myndigheter och institutioner.
14 j	14	4	13	7	4	3	6	259	Summa.

132

1902 års

löneregleringskommitté.

U ppgifter

från

Formulär 1.

(fullständiga namn.)

biträde i _______________________________

(ämbetsverkets namn.)

Frågor.	Svar.
1. Födelseår?
2. Civilstånd (ogift, gift etc.)?
3. Åtnjuten undervisning: i folkskola? vid annan läroanstalt (ele-mentarläroverk, handels-skola, bokhållerikurs etc.): hvilken? huru många klasser? eller huru lång tid? utbildning annorledes än vid läroanstalt (i kartritning, maskinskrifning, främmande språk etc.)?	....................................................................................
4. Första anställning i ämbets-verket: när? Första anställning i ämbetsver-ket mot fast aflöning: när? Föregående anställning hos annan myndighet: när och huru länge? hos hvilken myndighet? i hvilken egenskap?

133

5. Nuvarande åligganden (ren-	\|
skrift, statistik, siffergransk-
ning, bokföring, expeditions-
göromål etc.)?
6. Ordinarie tjänstgöring: antal timmar per söckendag?
ersättning för denna tjänst-
göring (belopp per månad,
per timme, per ark etc.)?
7. Förekommer arbete utöfver den ordinarie tjänstgöringen?
huru stor del af året? huru många timmar i medel-
tal per söckendag?
huru beräknas i detta fall
ersättningen (belopp per timme, per ark etc.)?
8. Hafva gratifikationer eller dyr-
tidstillägg förekommit, och, i
sådant fall, till hvilket be-
lopp år 1906?
9. Sammanlagd inkomst genom tjänstgöring i ämbetsverket
år 1906?
10. Åtnjutes annan inkomst af stats-medel (såsom pension etc.)?	.......................................................... ..............
hvilket slags inkomst? sammanlagdt belopp år 1906?
11. Särskilda uppgifter (som biträdet önskar bringa till kommitténs kännedom): ...........

Stockholm den ______________________________ 1907.

(underskrift.)

134

1902 års

löneregleringskommitté.

Uppgifter

rörande

Formulär 2.

biträden i ........................................

(ämbetsverkets namn.)

Frågor.	Svar.
1. Huru många biträden äro för närvarande hos ämbetsverket på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor?





2. Huru anställas dessa biträden: genom beslut af ämbetsverket? genom tjänsteman?

3. Hvilka kompetensfordringar gälla beträffande dylik anställning?
.................................................................................. ....................................................................................
4. Hvilka regler tillämpas i fråga om tjänstgöringstiden?
5. Efter hvilka grunder utgår af-löningen: för ordinarie tjänstgöring? för öfverarbete?

135

6. Förmåner vid sjukdomsfall:
äger biträde behålla någon del

af aflöningen?
huru stor del?
under huru lång tid?
åtnjuter biträde annat understöd
(i hvilken form)?

7. Äger biträde åtnjuta semester ledighet? under

huru lång tid?
huru ställa sig aflöningsvillkoren
under denna tid?

8. I hvilken utsträckning hafva till fälliga

biträden af ifrågavarande
slag varit hos ämbetsverket
sysselsatta underår
1906?

Sammanlagda beloppet af den
ersättning, som för år 1906
utbetalats till sådana tillfälliga
biträden?

9. Särskilda uppgifter (till hvilka ämbetsverket må finna anledning):

- deri ______________________________ 1907.

(vederbörlig underskrift.)