UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1909:1)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBEE 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

XII.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

STUTERIÖFVERSTYRELSEN OCH STUTERISTATEN

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1908

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............i—n

Betänkande och förslag.

Stuteriöfyer styrelsen.

Stuteriöfverstyrelsens organisation och ämbetsverksamhet .... 1.

Aflöningsförhållanden....................... 10.

Inkomna framställningar..................... 13.

Kommitténs förslag.

Organisation och aflöningsförmaner............... 38.

Sekreterarens arbetstid..................... 45.

Aflöningsvillkor för sekreteraren................ 47.

Särskilda sammanträden med sakkunniga............ 50.

Stuteristaten.

Stuteristatens organisation och verksamhet............ 53.

Aflöningsförhållanden....................... 89.

Inkomna framställningar..................... 77.

Kommitténs förslag.

Hingstdepåernas personal.................... 95.

Aflöningsförmäner för tjänstemän å ny stat.......... 97.

Betjäningens aflöningsförmäner.................102.

Aflöningsvillkor för depåchefer, beridare och bokhållare......103.

Beridares pensionsålder.................■ . . . 106.

Förslag till stater jämte kostnadsberäkning m. m.

Förslag till stater.......................109

Kostnadsberäkning.......................HO

Disponibla medel år 1906 till hästafvelns förbättrande......111

Upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.......113

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Eders Kung!. Maj:t den 3 oktober 1902
uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. m., får här -

med i underdånighet öfverlämna delen XII af kommitténs betänkanden,
innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande stuteriöfverstyrelsen
och stuteristaten.

Landshöfdingen in. in. Johan Widén, som, på underdånig ansökning,
den 31 nästlidne januari entledigats från uppdraget att vara ledamot
af denna kommitté, har jämväl dessförinnan varit, i följd af ämbetsgöromål
och annat kommittéuppdrag, hindrad att deltaga i de arbeten,
hvilkas resultat föreligger i det nu aflämnade betänkandet.

Stockholm den 1 februari 1908.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor.

Carl Persson.

Henrik Schultzberg.

Tvär Wi.tk.

Allan Cederborg.

Stuteriöfverstyrelsen.

Stuteriöfyerstyrelsous organisation och ämhetsyerksamhet.

Sedan enligt kungl. bref den 28 september 1818 uppdragits åt riks -Styrelsens inmarskalken
m. m. grefve von Essen att öfvertaga styrelsen öfver Ströms- rattande''
holms stuteriinrättning, ställdes genom kungl. bref den 2 december samma
år såväl Strömsholms som Flyinge stuterier under en särskild stuteriöfverstyrelse,
med grefve von Essen såsom chef. Under denna styrelse
lades sedermera äfven det stuteri, som i början af 1830-talet tillkom vid
Ottenby.

Den för stuteriöfverstyrelsen ännu gällande, ehuruväl i vissa delar 1837 års
till följd af förändrade förhållanden ej vidare tillämpliga, instruktionen är Instruldl0n
af Kungl. Majit utfärdad den 18 maj 1837 (svensk författningssamling
n:r 25).

Enligt densamma är styrelsen anförtrodd åt en tills vidare förordnad § i.
chef, biträdd i expeditionsgöromålen af en af Kungl. Maj:t, på chefens
anmälan, tills vidare konstituerad sekreterare.

Styrelsens ändamål angifves i instruktionen vara »att i en förenings- § 2.
punkt verka sammanhållning i det hela och gifva kraft åt verkställigheten
i det speciella af alla de anstalter, som å statens sida vidtagas till inhemska
hästafvelns förkofran».

I sådant syfte fick styrelsen sig öfverlåten högsta administrationen
af rikets stuterier och landtbeskällarinrättningen, m. m.

Det ålades styrelsen tillse, att alla för hästafvelns befrämjande vid- § 3.
tagna anstalter blifva på ändamålsenligaste sätt ordnade, med uppmärksamhet
följa den verkan dessa medföra, samt hos Kungl. Maj:t föreslå de
förändringar och ytterligare åtgärder i afseende därå, som kunna pröfvas nyt ö/o8

Lönereglering skommitténs bet. XII. 1

§ 5.

f 6.

§ 8.

§ 11.

1868 års
riksdag.

tiga. »Styrelsen bör således taga kännedom om de försök och rön, som
tid efter annan i främmande länder kunna göras i hästkulturen, och om
de åsikter, som i följd däraf därstädes gjort sig gällande».

Styrelsen skulle hålla hand däröfver, att kungl. stuterierna förvaltades
i enlighet med fastställda planer och stater samt att de för tjänstemännen
och betjäningen upprättade instruktioner med noggrannhet efterlefdes, bestämma
de hästraser, hvilka företrädesvis borde vid stuterierna fortplantas,
samt tillse, att dessa inrättningars ekonomi på det fördelaktigaste sätt
handhades.

De till hästafvelns förkofran anslagna allmänna medel, hvilka af
statskontoret till stuteriöfverstyrelsen utanordnas, skola disponeras af styrelsen
efter meddelade föreskrifter. Styrelsen är för dessa medel ansvarig
och sekreteraren skall däröfver, under chefens inseende, föra ordentliga
årsräkenskaper. Sekreteraren är pliktig att till belopp, som af chefen
bestämmes, ställa säkerhet för de medel, som kunna af chefen anförtros
honom till omhänderhafvande.

Vid ledighet af chef för något af stuterierna skulle stuteriöfverstyrelsen
hos Kungl. Maj:t föreslå den person, styrelsen ansåg därtill
skicklig och tjänlig. Beridare, veterinärläkare, m. fl. tjänstemän skulle
konstitueras af styrelsen tills vidare, efter därom af stuterichefen gjord
anmälan.

Styrelsen skulle jämväl, efter därom af vederbörande stuterichef
gjord hemställan, besluta alla betydligare inköp och försäljningar vid stuterierna
af hästar, boskap, spannmål, inventarier, m. m., samt granska de
förslag öfver erforderliga reparationer å stuterierna tillhörande boställen
och andra byggnader, hvilka af stuterichefen insändes.

Det föreskrefs ock, att stuteriöfverstyrelsen skulle genom Konungens
befallningshafvande i de län, där landtbeskällare året om äro stationerade,
träffa öfverenskommelser om dessa hingstars vårdande.

I skrifvelse den 13 maj 1868 (n:r 77) anmälde Riksdagen, att hos
densamma fråga blifvit väckt om indragning af det till hästafvelns förbättrande
uppförda anslag samt förändradt användande af de till stuterier
anslagna egendomar, men att Riksdagen, med hänsyn till det stora infly -

tände stuterierna borde utöfva på hela landets hästafvel, icke kunnat
biträda förslaget om indragning af det för dem å ordinarie stat uppförda
anslag. Riksdagen hade likväl icke kunnat förbise vikten däraf, att de
betydliga kostnader, staten årligen utgaf för stuteriernas underhåll, blefve
använda på sådant sätt, att ändamålets ernående kunde med säkerhet vara
att förvänta. Och anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta tillsätta
eu kommitté af sakkunniga män äfven utom kavalleriyrket, med uppdrag
att utarbeta förslag till stuteriväsendets bättre ordnande och därvid taga
i särskildt öfvervägande: om stuteriernas ändamål ej kunde vinnas med
ett mindre antal, men till afvel uteslutande afsedda djur; hvilka raser vid
de olika stuterierna borde vidmakthållas, och lämpligaste sättet att för
framtiden afgöra frågor rörande rasförändring; samt hvilka förändringar
i afseende på stuteriernas ekonomiska och administrativa ordnande i öfrigt
kunde vara påkallade af förändrade tidsförhållanden och leda till besparing
i kostnaderna.

Sedan Kungl. Maj:t den 12 september 1868 uppdragit åt utsedda 1868 års
kommitterade att utarbeta förslag till stuteriväsendets ändamålsenliga ord- kommitténande,
afgåfvo dessa kommitterade den 17 december 1869 betänkande i
ämnet. I detta betänkande, som jämväl innefattar en historisk öfversikt
öfver stuteriinrättningarna och de till hästafvelns befrämjande tid efter
annan vidtagna åtgärder, framställdes förslag dels till åtskilliga nya bestämmelser
i afseende å den chefen för stuteriöfverstyrelseri anförtrodda ledning
och förvaltning af de å statens sida vidtagna anstalter till den inhemska hästafvelns
förkofran, dels ock till förändrad anordning af statens stuterier samt
vidtagande af åtgärder för att genom ett i möjligaste måtto fullständigt
landtbeskälleri äfvensom genom prisbelöningar främja utvecklingen af den
enskilda hästafveln.

Den 1 november 1872 aflat Kungl. Maj:t skrifvelse till chefen för K. skrivelser
st uteriöfv erstyr elsen angående stuteriväsendets ordnande. I denna skrif- Vu 1872''
velse (intagen i svensk författningssamling n:r 74) blef, med tillägg och
ändring i ofvannämnda instruktion för stuteriöfverstyrelsen, förordnadt,
bland annat,

att, på det såväl landtförsvarets som ock jord- och bergsbrukets samt
öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet tjänliga hästar måtte
varda behörigen tillgodosedda, två i hästafveln med hvad därtill hörer
erfarna och kunniga män, hvilka Kungl. Maj:t ville för viss tid utse, böra,
så ofta till afgörande förekomma frågor om förändringar i statsstuteriers
hästbesättning, ombyte af raser därstädes, uppköp af hästar från utlandet,
uppgörande af inkomst- och utgiftsstater, reglementen och instruktioner
för stuterier eller hingstdepåer samt för därvid anställda tjänstemän och
betjänte, åtgärder till landthästafvelns befordran, äfvensom andra hästafveln
i allmänhet rörande viktigare frågor, med chefen för stuteriöfverstyrelsen,
såsom oi’dförande, sammanträda till en stuterikommission, i
hvilken bemälda styrelses sekreterare skall föra protokoll;

att denna kommission skall minst en gång om året på chefens
kallelse sammanträda antingen i hufvudstaden eller ock vid stuteri eller
hingstdepå, samt att chefen för stuteriöfverstyrelsen skall äga att till
sådant sammanträde, därest nödigt finnes, kalla en eller flera af stuteriernas
eller hingstdepåernas chefer för meddelande af erforderliga upplysningar;

att ledamöterna i kommissionen skola äga att i sådana ämnen, som
tillhöra kommissionens handläggning, icke allenast meddela råd och upplysningar
utan ock själfständigt väcka förslag, de där skriftligen aflfattade
böra till chefen för stuteriöfverstyrelsen ingifvas;

att, sedan förekommande ärende blifvit af bemälde chef föredraget och
ledamöterna fått däröfver till protokollet afgifva de upplysningar, råd och
yttranden, hvartill de finna sig befogade, samt ärendet sålunda genom
rådplägning i kommissionen vunnit tillfyllestgörande utredning, chefen för
stuteriöfverstyrelsen, som fortfarande såsom dittills ensam skulle äga beslutanderätt,
skall till protokollet meddela sitt beslut, hvilket skall såsom
styrelsens i vanlig ordning expedieras; samt

att ledamöterna äga att mot chefens sålunda fattade beslut till protokollet
afgifva reservation.

Genom samma kungl. skrifvelse af den 1 november 1872 fastställdes
vidare, till stuteriöfverstyrelsens ledning och efterrättelse, plan för anordnande
af statens stuterier och därmed sammanhängande inrättningar
för inhemska hästafvel^ befrämjande. Enligt denna plan bibehöllos stu -

ferier och hingst- eller landtbeskällardepåer vid Flyinge och Ottenby,
hvaremot stuteriet vid Strömsholm skulle i angifven ordning öfvergå till
uteslutande hingst- eller landtbeskällardepå. Det förordnades dårjåmte
om införande af ett organiseradt preinieringssystem för hela landet.

Sedan vid 1873 års riksdag för införande af prisbelöningar för
hästar beviljats förhöjning i ordinarie anslaget till hästafvel!» förbättrande
med 35,000 riksdaler att såsom reservationsanslag användas uteslutande
till bestridande af dylika belöningar och däraf härflytande kostnader,
fastställdes genom kungl. kungörelse den 20 februari 1874 reglemente
för prisbelönande af hästar (svensk författningssamling n:r 13), enligt
hvilket sedermera upphäfda reglemente stuteriöfverstyrelsen hade att fördela
det för ändamålet beviljade statsanslaget äfvensom att besörja en del andra
bestyr.

Genom kungl. kungörelse likaledes af den 20 februari 1874 fastställdes
jämväl reglemente för landtbeskälleriet i riket (svensk författningssamling
n:r 14), hvilket reglemente fortfarande är till det väsentliga
gällande. Enligt detsamma är riket indeladt i landtbeskällarområden,
ställda under uppsikt af chefen för den depå, hvarifrån området förses
med hingstar. Dessa hingstar kunna antingen för hela året utställas
hos enskilda personer, hvilka ombesörja djurens utfodring, skötsel och
användande (s. k. utplacering), eller ock af depåbetjäningen föras till
samhällen med större häststock och där stationeras under betäckninjrstiden
(s. k. stationering eller hingstkringföring). Det omedelbara ordnandet
af dessa och andra åtgärder rörande landtbeskälleriet tillhör depåcheferna,
men stuteriöfverstyrelsen skall pröfva träffade överenskommelser om utplacering
af hingstar, utfärda kungörelser om utstationering samt, där
inom ett landtbeskällarområde ansökningar om utstationering ej kunnat
bifallas af brist å hingstar, söka fylla behofvet från annat landtbeskällarområde,
bestämma betäckningsafgifter m. m.

Den 13 april 1886 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag
att uppgöra förslag till de förändrade anordningar i afseende å

1874 års
premieringsreglemente.

1874 års
reglemente
för landtbeskälleriet.

1886 års
kommitté.

statens stuteriinrättningar, som kunde finnas af förhållandena påkallade
för vinnande af ett ändamålsenligare användande af de till hästafvel^
förbättrande anslagna tillgångar. Nämnda kommitté afgaf den 13 oktober
1886 betänkande. I detta betänkande, som, med hänvisning till den af
1868 års kommitté utarbetade historiska öfversikten, gifver en öfverblick
öfver den vidare utvecklingen af landets hästafvel, föreslogs, bland annat,
indragning af Ottenby och Flyinge stuterier samt jämväl af hingstdepåen
vid Ottenby. I sammanhang därmed förordades af kommittén den förändring
i afseende å landtbeskälleriet, att statens beskällare skulle stationeras
vid Strömsholm och Flyinge samt att chefen för stuteriöfverstyrelsen, utan
hinder af dittills gällande områdesindelning, skulle äga låta utplacera hingstarna,
där de för tillfället bäst behöfdes. Kommittén hemställde tillika, under
framhållande af premieringens vikt, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande,
om icke anslaget till premieringsväsendet borde ökas.

K. br. */*
1887 och ä6/e
1892.

Genom kungl. bref den 3 juni 1887 förordnades, att stuteriet vid
Flyinge skulle upphöra och därstädes finnas endast hingstdepå; och
den 25 juni 1892 meddelades af Kungl. Maj:t beslut om indragning af
Ottenby stuteri med hingstdepå. Under stuteriöfverstyrelsen höra sedan
dess blott två hingstdepåer, vid Strömsholm och Flyinge.

Förnyade Efter det vid 1889 års riksdag det särskilda anslaget till prisbe Pr7giéménten

löningar för hästar höjts med 15,000 kronor till 50,000 kronor, fastställdes
18i900Ch genom kungl. kungörelse den 7 mars 1890 förnyadt reglemente för prisbelönande
af hästar (svensk författningssamling n:r 6). Sedan ifrågavarande
anslag vid 1899 års riksdag ytterligare höjts till 100,000 kronor,
blef genom kungl. kungörelse den 23 november 1900 utfärdadt ännu gällande
»förnyade reglemente för den med statsmedel understödda hästpremieringem
(svensk författningssamling n:r 85), hvilket reglemente,
utom i viss undantagen del, trädde i kraft den 1 januari 1901.

Då premieringen numera för stuteriöfverstyrelsen innebär ett ganska
betydande arbete, torde här böra redogöras för hufvudbestämmelserna i
sistnämnda reglemente, särskildt i hvad desamma afse stuteriöfverstyrelsen.

Den med statsmedel understödda hästpremieringen har till ändamål
att verka för åstadkommande af goda och för olika trakter inom lan
det fullt lämpliga häststammar.

För tillämpning af reglementet är riket indeladt i sex distrikt och
dessa i underdistrikt, ett för hvarje hushållningssällskaps område.

Premieringen verkställes inom hvarje underdistrikt, vid besiktningsmöten,
af en särskild nämnd, bestående af en ordförande och två ledamöter.
Ordföranden och den ena ledamoten utses af Kungl. Maj:t efter förslag af
stuteriöfverstyrelsen och hafva helt distrikt till verksamhetsområde, medan
den andra ledamoten utses af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
för under distriktet.

Afvelsdjur af ädelt, varmblodigt slag, såväl fullblod som halfblod,
utgöra föremål för premiering inom samtliga underdistrikt, hvaremot
endast vissa kallblodiga slag eller typer kunna blifva föremål för premiering,
och på stuteriöfverstyrelsens bestämmande ankommer, i hvad mån
premiering af sistnämnda slag eller typer må äga rum inom särskilda
underdistrikt.

I reglementet meddelas bestämmelser angående grunderna för premieringen,
uppläggande af stambok för särskilda underdistrikt, hästägares
och premieringsnämnders åligganden m. m.

Premierna utgå under form af penningpris, skådepenningar af silfver,
intyg om godkännande, adelsdiplom och frisedlar.

Uteslutande af statsmedel bekostas vissa rese- och traktamentsersättningar1
samt alla af premieringsväsendet i dess helhet föranledda utgifter för
blanketter, expenser o. dyl., medan en del andra utgifter bestridas uteslutande
med inom underdistriktet tillskjutna medel. Med dylika medel
och statsmedel gemensamt bekostas de inom underdistriktet utgående
penningpris och skådepenningar samt inlösen af frisedlar; och skall därvid
iakttagas, att af statsmedel ej må för sådana premier användas mera än
för samma ändamål inom underdistriktet tillskjutits.

1 Jämlikt kungl. bref den 7 februari 1902 och den 17 mars 1905 har medgifvits
ordförande i premieringsnämnd att, utöfver stadgad resekostnads- och traktamentsersättning,
åtnjuta arfvode af 300 kronor för år, att utgå från anslaget till prisbelöningar för hästar.

Stuteriöfverstyrelsen åligger, enligt reglementet, hufvudsakligen:
att, efter meddelanden från hushållningssällskapen om storleken af
de bidrag, som af vederbörande underdistrikt lämnas till penningpris,
skådepenningar samt inlösen af frisedlar, inom februari månads utgång
uppgöra och Kungl. Maj:t underställa förslag till fördelning af tillgängliga
statsmedel underdistrikten emellan och i förhållande till deras
bidrag;

att, efter det Kungl. Maj:t beslutat rörande fördelningen, meddela
dem, som förordnats att leda premieringen inom de särskilda distrikten,
uppgift å bidragen till premiering af såväl stats- som andra medel för
hvarje underdistrikt, äfvensom uppgift å de bestämda uppvisningsställena
m. m.;

att på rekvisition från ordförandena i premieringsnämnderna utlämna
nödigt antal skådepenningar och blanketter m. m.;

att granska de besiktningsrullor, hvilka jämte tillhörande anmälningssedlar
skola af ordförandena i premieringsnämnderna efter afslutade
resor insändas till styrelsen, samt att efter dylik granskning till vederbörande
hushållningssällskap öfversända ett exemplar af dessa rullor med
därtill hörande af styrelsen stämplade anmälningssedlar jämte de statsmedel,
som på grund däraf tillkomma hvarje underdistrikt;

att hos Kungl. Maj:t föreslå lämpliga personer till ordförande och
ledamöter i premieringsnämnderna;

att, efter förslag af vederbörande hushållningssällskap, bestämma,
hvilken eller hvilka af de kallblodiga raser eller typer, som kunna premieras,
må inom olika underdistrikt blifva föremål för premiering, så ock
område för hvarje ras eller typ;

att på anhållan från vederbörande hushållningssällskap verkställa
granskning af förslag till stambok;

att tillse, att reglementet på ett för olika orters förhållanden afpassadt,
systematiskt sätt tillämpas, och därvid meddela de föreskrifter och
utfärda de närmare bestämmelser, hvilka i öfverensstämmelse med reglementets
anda och syfte för befordrande af därmed afsedt ändamål kunna
vara af behofvet påkallade; samt

att årligen till chefen för jordbruksdepartementet afgifva berättelse
öfver årets premiering och hvad därmed äger sammanhang.

Vid 1907 års riksdag beslöts, på hemställan af Kungl. Maj:t, att
ytterligare höja det särskilda anslaget till prisbelöningar för hästar från
100,000 till 160,000 kronor.

*/o8 Löneregleringskommittén» bet. XII.

Aflöningsstaten
år
1874.

1902 års
riksdag.

Aflöningsförhållanden.

Enligt den aflöningsstat för stuteriöfverstyrelsens och stuteristatens
tjänstemän, som, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, fastställdes
genom kungl. bref den 29 maj 1874, ägde stuteriöfverstyrelsens chef, som
icke uppbar någon lön, åtnjuta ersättning för expenser med 600 kronor,
medan sekreteraren ägde uppbära ett arfvode af 1,500 kronor samt i ersättning
för expenser och vaktmästares aflönande tillhopa 150 kronor. De
sålunda i staten upptagna beloppen utgingo af reservationsanslaget till hästafvelns
förbättrande.

Från det under nämnda anslagstitel ingående särskilda anslaget till
prisbelönande af hästar uppbar sekreteraren ytterligare 150 kronor för
expenser och vaktmästares aflönande.

Vid 1902 års riksdag gjordes af Kungl. Maj:t framställning om beviljande
af arfvode till styrelsens chef och höjning af arfvodet till sekreteraren.

Då frågan om denna framställning den 11 januari 1902 förekom
till behandling inför Kungl. Maj:t, erinrade vederbörande departementschef,
att om än vid den tid, då stuteriöfverstyrelsen inrättades, chefskapet
för densamma kunde betraktas som en hederspost, för hvilken något arfvode
ej behöfde bestämmas, förhållandena dock dåmera i så väsentlig grad förändrats,
att en dylik uppfattning ej längre kunde vara hållbar. På chefens initiativ
och intresse berodde till stor del hästafvelns framåtskridande inom landet, och
ärendenas handläggning kräfde både genom deras antal och omfattning icke
ringa arbete. Det årliga anslaget till hästafvelns förbättrande (då utgörande
159,620 kronor) disponerades genom stuteriöfverstyrelsen, och under densamma
lydde hingstdepåerna med sin talrika personal och dyrbara uppsättning
af hästar, hvilken sistnämnda äfven rekryterades genom styrelsens
chef. Den stora betydelse, hästafveln ägde för vårt land med hänsyn icke

allenast till jordbruket och industrien utan jämvlll till rikets försvar, gjorde
det angeläget, att vid tillsättande af chefsbefattningen Kungl. Maj:t hade
tillfälle välja bland ett så stort antal för landets hästafvel nitälskande
personer som möjligt och ej var uteslutande hänvisad till sådana personer,
som kunde mottaga befattningen icke allenast utan någon som helst godtgörelse
för sitt arbete utan därtill med ekonomisk uppoffring.

Departementschefen anförde vidare, att, om det varit fråga om att
definitivt fastslå stuteriöfverstyrelsens organisation, han antagligen icke
skulle hafva funnit sig kunna underlåta att åt styrelsens chef föreslå ett arfvode
till belopp, närmande sig hvad af nedannämnda år 1896 tillsatta kommitté
ifrågasatts, eller 6,000 kronor, såsom en mot hans arbete och ansvar
svarande aflöning. Men då departementschefen förutsatte, att fråga blott
var om ett ordnande af förhållandena tills vidare i afvaktan på en slutlig
lösning, .hade han funnit sig böra stanna vid ett ersättningsbelopp, som
kunde beräknas fullt betacka de för styrelsens chef i anledning af tjänsten
uppkommande utgifter och därutöfver lämna någon godtgörelse för hans
arbete; och föreslog departementschefen i sådant afseende, att det till
chefen för stuteriöfverstyrelsen utgående expensanslaget måtte utbytas mot
ett arfvode af 2,000 kronor.

Jämväl för styrelsens sekreterare hade, enligt hvad departementschefen
ock framhöll, göromålen i hög grad ökats. I sådant hänseende
erinrades, att anslaget till prisbelönande af hästar, som år 1874
utgick med 35,000 kronor, år 1901 var 100,000 kronor, samt att antalet
prisbelönade hästar stigit från 555 år 1874 till 4,425 år 1901. Då sekreteraren
var den enda hos stuteriöfverstyrelsen anställda tjänstemannen,
måste han verkställa den enligt premieringsreglementet hos styrelsen erforderliga
granskning af rullor och anmälningssedlar, hvarjämte likviderna
med hushållningssällskapen verkställdes genom honom. Departementschefen
föreslog höjning af sekreterarens arfvode från 1,500 till 3,000
kronor, hvaremot någon ändring icke ifrågasattes i afseende å den till
sekreteraren utgående ersättning för expenser och vaktmästares aflönande,
tillhopa 300 kronor.

De föreslagna arfvodena skulle utgå från reservationsanslaget till
hästafvelns förbättrande.

1907 års
riksdag.

K. br. *>/«

1907.

Hvad departementschefen sålunda tillstyrkt och hemställt vann Kungl.
Maj:ts bifall; och affattades i enlighet därmed framställningen i ämnet till
1902 års riksdag.

I skrifvelse den 15 maj 1902 (n:r 118) meddelade Riksdagen, att
den väl funnit tillökning böra beredas i ersättningen till stuteriöfverstyrelsens
chef och i arfvodet till styrelsens sekreterare, men att Riksdagen
ansett en afsevärd och tillräcklig ökning vara beredd genom bestämmande
af arfvodet för chefen till 1,500 kronor och för sekreteraren till 2,500 kronor.

Med dessa belopp utgå fortfarande arfvodena i fråga; men vid 1907
års riksdag beslöts, på framställning af Kungl. Maj:t, att i stuteriöfverstyrelsens
stat skulle från och med år 1908 uppföras ett anslag å 400
kronor för beredande åt sekreteraren dels af semesterledighet under en
månad, dels ock af extra biträde vissa delar af året. Vid samma riksdag
har ock, med afseende därå att styrelsen fått sig anvisad egen lokal,
beslutits att höja det i styrelsens stat för expenser och vaktmästares aflönande
uppförda belopp från 150 till 600 kronor. För sistnämnda ändamål
utgår emellertid därutöfver fortfarande som förut 150 kronor från
det särskilda anslaget till prisbelöningar för hästar.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Kungl. Maj:t enligt
nådigt bref till stuteriöfverstyrelsen den 28 juni 1907 dels medgifvit,
att styrelsens nuvarande chef må vara bosatt å Ellinge i Malmöhus län,
dels ock förklarat, att ersättning för chefens tjänsteresor må, utom för de
fall då resereglementets föreskrifter föranleda till annat, beräknas från
och till hans nämnda hemvist, dock att ersättning icke får beräknas för
de resor, som af honom företagas till hufvudstaden för inställelse till
tjänstgöring i styrelsen, samt för hemresan efter sådan tjänstgöring.

Vid de tillfällen, då chefen företager utrikes resa för hästinköp,
plägar, enligt beslut i de särskilda fallen, honom medgifvas för färden
inom landet rese- och traktamentsersättning enligt eljest gällande grunder
samt för vistelsen utomlands godtgörelse för den verkliga kostnaden.

Inkomna framställningar.

Redan under förra hälften af 1890-talet väcktes bland intresserade
fråga om behofvet af en förändrad organisation af den centrala ledningen
af landets hästväsen, och denna fråga blef föremål för behandling af
olika korporationer och myndigheter samt äfven af särskilda, af Kungl.
Maj:t den 28 mars 1896 förordnade kommitterade.

Uti yttranden och förslag, som i nämnda hänseende afgåfvos, afhandlades,
understundom med ej ringa skärpa, spörsmålet, huruvida fortfarande
borde finnas en särskild centralmyndighet för landets hästväsen
eller om dithörande ärenden borde läggas under landtbruksstyrelsen.

Det af sistnämnda kommitterade den 18 november 1896 afgifna
betänkande äfvensom åtskilliga andra handlingar i ämnet blefvo genom
remiss den 4 maj 1907 från jordbruksdepartementet öfverlämnade till löneregleringskommittén
för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af de från
denna kommitté genom kungl. bref den 21 december 1906 och den 3 maj
1907 infordrade utlåtanden angående lönereglering för under nämnda
departement lydande ämbetsverk, däribland landtbruksstyrelsen.

I anledning däraf har kommittén i sitt den 2 november 1907 afgifna
betänkande, delen VIII, angående landtbruksstyrelsen till behandling upptagit
frågan om öfverflyttning af ärenden rörande hästafveln till sistnämnda
styrelse. A sid. 31—53 i nämnda betänkande har för sådant
ändamål lämnats en redogörelse för yttranden och förslag, som å
skilda tider framkommit rörande en förändrad organisation af den centrala
ledningen af landets hästväsen. Därvid har särskildt beaktats hvad anfördt
blifvit i fråga om bibehållandet af en särskild centralmyndighet för dithörande
ärenden eller förläggandet af dessa under landtbruksstyrelsen.

1896 års
kommittébetänkande.

Allmän

motivering.

Efter att hafva lämnat nämnda redogörelse har kommittén gifvit tillkänna
(sid. 54 i delen VIII), att vid öfvervägande af hvad på den ena och
på den andra sidan blifvit anfördt i fråga om den myndighet, åt hvilken
den centrala ledningen af landets hästväsen bör vara anförtrodd, kommittén
för sin del, med hänsyn till de särskilda intressen, som äro förknippade
med vårdnaden om hästafveln, ansett klokast och lämpligast, att dithörande
ärenden handläggas af en särskild styrelse och alltså fortfai’ande undantagas
från landtbruksstyrelsens ämbetsbefattning.

Under erinran härom och med hänvisning till nämnda redogörelse
öfvergår kommittén nu till att återgifva hvad i kommittébetänkandet af
den 18 november 1896 samt vissa senare yttranden blifvit framhållet i
åtskilliga hänseenden, hvilka för den nu föreliggande regleringsfrågan,
i dess af kommittén fattade läge, synts böra beaktas.

De af Kungl. Maj:t den 28 mars 1896 förordnade kommitterade
fingo i uppdrag att taga i öfvervägande, huruvida en förändrad organisation
af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af landets hästväsen
var anförtrodd, kunde vara af verkligt behof påkallad, och att, därest
efter omsorgsfull utredning så befunnes, afgifva af underdånigt betänkande
i ämnet åtföljdt förslag därom.

I det betänkande, kommitterade den 18 november 1896 afgåfvo,
lämnas redogörelser för organisationen af hästväsendets ledning i åtskilliga
främmande länder samt för vidtagna åtgärder till hästafvelns befrämjande
i Sverige äfvensom för afgifna förslag och yttranden angående en förändring
af den centrala ledningen af landets hästväsen.

För egen del framhöllo kommitterade såsom obestridligt, att de stora
framsteg landets hästafvel under senare tid gjort och den utveckling densamma
vunnit voro till en rätt väsentlig del att tillskrifva det allt mer och
mer växande intresse, som allmänheten visat för denna näringsgren. Detta
intresse hade allestädes tagit sig ett uttryck uti bildande af afvelsföreningar
och inköp af afvelsdjur med kraftigt understöd från de olika hushållningssällskapen
och landstingen, framkalladt och uppmuntradt genom det syn -

nerligen gagnande prisbelöningssystem, som under de senare årtiondena
blifvit i landet tillämpad!.

Men om än dessa framsteg verkligen voro förvånansvärdt stora,
måste man dock — ansågo kommitterade — erkänna, att ganska många
misstag blifvit begångna och ej obetydliga penningbelopp fruktlöst använda
till följd däraf att det vidlyftiga arbetet ej blifvit nog planmässigt
bedrifvet och en tillräckligt sammanhållande och ordnande
kraft saknats. Stuteriöfverstyrelsen hade visserligen i sin instruktion haft
sig ålagdt att äfven bevaka hästafvelns intresse i allmänhet och följa dess
utveckling i landet, men den hade dock i främsta rummet haft sig det
särskilda uppdraget anförtrodt att sköta statens stuterier, så länge sådana
funnos, och därefter de efter hand i deras ställe anordnade hingstdepåerna.
Samverkan mellan denna styrelse och den hästuppfödande allmänheten
samt särskild! de institutioner, som hade att bevaka landtbrukets
intressen, hade, om den också kanske ej fullkomligt saknats, dock varit
otillräcklig.

Utan att vilja på något sätt underskatta betydelsen af statens
hingsthållning såsom medel för hästafvelns förkofran, finge man väl dock
— menade kommitterade — erkänna, att ett kraftigt understödjande och
en klok ledning af enskildes och korporationers åtgärder för hästafveln
vore af stor vikt, och det syntes därför, som om allt borde göras för
att bereda dessa tillfälle att från en erfaren styrelse erhålla råd och upplysningar
och på allt sätt underlätta ett verkligt samarbete i detta afseende.

Kommitterade sade sig därför ej tveka, att, med allt erkännande
af att stuteriöfverstyrelsen, jämlikt sin instruktion och föregående
kommittéers framhållna grundsatser, verksamt arbetat och bidragit till
hästafvelns förkofran, dock instämma i den från flera håll uttalade
åsikten, att de i så många afseenden förändrade förhållandena nödvändiggjorde
en något förändrad organisation och en utförligare instruktion
för den styrelse, som skall hafva sig anförtrodd ledningen af landets
hästväsen.

Efter att hafva — såsom redan är berördt i löneregleringskommitténs
betänkande angående landtbruksstyrelsen (delen VIII sid. 45) •

framlagt skäl mot att till landtbruksstyrelsen öfverlämna ledningen af
landets hästväsen, uttalade kommitterade såsom sin åsikt, att ledningen af
hästafvel borde anförtros åt en särskild sjelfständig styrelse, ställd under
det departement, som handhade landtbruksfrågor i allmänhet, eller för det
dåvarande civildepartementet.

Kommitterade framhöllo vidare, att, mer än i många andra grenar
af landtbruket, hos den person, hvilken såsom chef skulle handhafva ledningen
af landets hästväsen, erfordrades stor fackkunskap och erfarenhet
och att det var af stor betydelse att en särdeles framstående fackman
uppsöktes till chef för en blifvande styrelse. Enligt kommitterades mening
förefanns emellertid föga utsikt att alltid kunna påräkna en person uti en sådan
ekonomisk ställning, att han utan ersättning eller mot en alltför obetydlig
sådan kunde åtaga sig ett dylikt uppdrag, hvilket dessutom, med den störa
utveckling hans verksamhet borde komma att få, nästan uteslutande skulle
komma att taga hans tid och krafter i anspråk. En särskild och helst ej
alltför ringa aflöning måste därför beredas den blifvande chefen. Kommitterade
tänkte sig likväl, att ersättningen endast skulle utgå i form
af ett arfvode och att chefen endast skulle tillsättas på förordnande samt
ej åläggas att vara bosatt i hufvudstaden utan fritt få välja bostadsort,
ehuru alltid själfva expeditionen och styrelsens byrå skulle blifva förlagd
till Stockholm. Kommitterade föreslogo alltså, att för den ifrågavarande
styrelsen skulle tillförordnas en chef med ett visst årligt arfvode.

Ehuru, enligt kommitterades åsikt, chefen i sin ämbetsutöfning borde
beklädas med stor makt och i alla frågor vara ensam beslutande, måste
han dock — anförde kommitterade — alltid vara i tillfälle och till och
med i vissa frågor tvungen att rådföra sig med andra tillgängliga erfarna
personer, hvilka äfven i sin egenskap af representanter för hästuppfödare
skulle på detta sätt hafva tillfälle att för chefen få framlägga sina önskningar
om hästafvelns behof. Vid chefens sida borde därför ställas två
ledamöter, som, ehuru endast rådgifvande, dock skulle hafva skyldighet
att till protokollet anföra sina särskilda meningar, såvida de vore afvikande
från chefens och det af denne fattade beslutet. Då emellertid dessa personers
ämbetsutöfning ej kunde behöfva påkallas i alla frågor och fördenskull,
ehuru ansvarsfull, dock ej blefve så maktpåliggande, borde de kunna

Signa sig äfven åt annan verksamhet, och kommitterade ansågo därför, att
endast ett mindre arfvode kunde behöfva beräknas för dessa ledamöter,
hvarförutom de borde tillförsäkras reseersättning och dagtraktamente, så
att de befriades från särskilda kostnader för sin ämbetsutöfning.

För att handhafva expeditionen och för öfrigt biträda chefen borde
en aflönad sekreterare vara anställd, men då fackkunskapen i hästafvel
rörande frågor var fullt tillräckligt representerad hos chefen och de båda
ledamöterna, ansågo kommitterade sådan kunskap ej böra fordras hos sekreteraren,
helst han däremot, enligt kommitterades åsikt, måste hafva den
juridiska bildning samt den vana och erfarenhet vid expeditionsgöromål,
som i flera förekommande fall kunde vara af nöden, för att ej vid sådana
ärendens förekomst annat särskilt biträde skulle behöfva anlitas.

På grund däraf föreslogo kommitterade, att styrelsen, förutom af
chefen, skulle bestå af två ledamöter, hvarjämte en sekreterare skulle
finnas anställd hos styrelsen.

Under erinran att premieringsväsendet dåmera måste betraktas såsom
ett synnerligen viktigt medel för hästafvelns höjande och förbättrande,
anförde kommitterade, att just med afseende å detsamma — hvars högsta
ledning skulle tillkomma styrelsen för landets hästväsen, men hvars utöfvande
var öfverlämnadt åt särskilda prisbelöningsnämnder— en mera direkt samverkan
mellan dessa senare och styrelsen var af synnerligen stor betydelse,
för att å ena sidan styrelsen måtte vara i stånd att noga kunna följa prisbelöningssystemets
verkningar och få kännedom om de ändringar, som vare sig i
själfva reglementet eller dess tillämpning kunde vara af behofvet påkallade,
samt å andra sidan prisbelöningsnämnderna bättre än dittills sättas
i stånd att tillämpa de grundsatser, som reglementet framhöll.

Det syntes kommitterade, att för detta ändamål styrelsen borde
hafva tillfälle att årligen sammanträffa med ordförandena i de olika premieringsdistrikten,
hvilka då också sinsemellan skulle kunna få utbyta
åsikter uti hithörande frågor. Därigenom skulle såväl de möjligen befintliga
ojämnheterna i premieringens tillämpande, som äfven brister, hvilka erfarenheten
kunde visa vidlåda själfva reglementet, kunna undvikas och
afhjälpas. Då prisbelöningen äfven hade ganska stor betydelse för
statens remonteringsväsende, borde enligt kommitterades mening chefen

9/o8 Löneregler mg skommitténs bet. XII. 3

för remonteringsstyrelsen ock vara närvarande vid en sådan öfverläggning
för att gifva tillkänna sina erfarenheter och önskningsmål. Genom
en sådan årligen återkommande rådplägning med personer, som måste
anses äga grundlig kännedom om förhållandena inom olika orter, syntes
styrelsen för landets hästväsen äfven kunna sättas i tillfälle att inhämta
värdefulla upplysningar rörande hästafvelns ståndpunkt och sålunda noga
följa dess utveckling. Med anledning däraf föreslogo kommitterade, att
styrelsen en gång årligen skulle sammankalla ordförandena i de olika
prisbelöningsnämnderna jämte chefen för remonteringsstyrelsen till ett
gemensamt sammanträde inför styrelsen.

På det att tillfälle måtte lämnas i hästafvel intresserade institutioner
och myndigheter att tid efter annan med styrelsen för landets
hästväsen öfverlägga om frågor rörande hästafvel^ föreslogo kommitterade,
att hvart femte år under ordförandeskap af styrelsens chef och inför dess
öfrio-a ledamöter en kommission skulle sammanträda i hufvudstaden, be c5 stående

af:

cheferna för hingstdepåerna, ordförandena i prisbelöningsnämnderna,
chefen för remonteringsstyrelsen, chefen för landtbruksstyrelsen, en särskild
af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedd representant för
armén samt, såsom ombud för hushållningssällskapen, de inom de olika
länen till medlemmar af prisbelöningsnämnderna utsedda personer.

En tidrymd af fem år mellan kommissionens sammanträden ansågo
kommitterade erfordras för att i någon mån visa verkan af de åtgärder,
som af en föregående kommissions uttalanden kunnat föranledas. Då
chefen för styrelsen för landets hästväsen enligt kommitterades mening
skulle vara allena beslutande i hvad som rörde hans verksamhet, syntes
det kommitterade naturligt, att han icke i något afseende skulle vara bunden
af hvad kommissionen uttalade, utan att han skulle äga att fästa det
afseende han funne för godt vid hvad kommissionens flertal eller enskilda
medlemmar föresloge. Men ehuru alltså kommissionen ej skulle hafva
någon beslutanderätt utan blott en rådgifvande befogenhet, borde dock
de inom kommissionen förda öfverläggningarna vara af stort intresse fölen
större allmänhet och därför äfven förtjäna att offentliggöras.

Kommitterade uttalade jämväl, att, enär åt chefen för den föreslagna
styrelsen måste öfverlämnas en större befogenhet med afseende å tillämpningen
af reglementena för prisbelönande af hästar och för landtbeskälleriet,
i desammas lydelse onekligen kräfdes någon förändring liksom ock uti
instruktionerna för hingstdepåernas chefer. Äfven framhölls önskvärdheten
af att samtliga bestämmelser rörande landtbeskälleriets och hingstdepåernas
verksamhet sammanfördes uti ett reglemente, hvarigenom dessa bestämmelser,
som återfunnos uti derå på olika tider utfärdade kungl. förordningar,
skulle blifva mera öfverskådliga.

Betänkandet innefattar jämväl förslag till instruktion för styrelsen Instruk för

landets hästväsen jämte specialmotivering af de i nämnda förslag före- ^ämtTlpe kommande

bestämmelser. cialmoti venng.

Vid uppgörandet af detta förslag hade den för landtbruksstyrelsen den
13 december 1889 utfärdade instruktionen i många afseenden tjänat till
förebild.

Enligt § 1 i förslaget skulle det åligga styrelsen för landets hästväsen
att med uppmärksamhet följa hästafvel^ tillstånd och utveckling
inom landet och att efter omständigheterna själf vidtaga eller hos Kungl.

Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen ansåge lämpliga för denna närings
befrämjande, på det såväl landtförsvarets som ock jord- och bergsbrukets
samt öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet tjänliga hästar
måtte blifva behörigen tillgodosedda.

Styrelsen skulle öfvertaga den stuteriöfverstyrelsen anförtrodda ledningen
och förvaltningen af de å statens sida vidtagna anstalter till den
inhemska hästafvel^ förkofran äfvensom den sistnämnda styrelse i öfrigt
tillkommande befattning med frågor rörande hästafveln.

Jämlikt § 2 i förslaget borde styrelsen för landets hästväsen stå i
oafbruten förbindelse med länens hushållningssällskap och remonteringsstyrelsen;
och skulle styrelsen för landets hästväsen fördenskull äga att
från hushållningssällskapen, deras förvaltningsutskott samt remonteringsstyrelsen
infordra erforderliga yttranden och upplysningar, liksom å
andra sidan styrelsen för landets hästväsen borde meddela hushållningssällskapen
och remonteringsstyrelsen kännedom om sådant, som kunde vara

af vikt för främjande af deras ändamål, samt kos sällskapen och remonteringsstyrelsen
göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som berörde
deras verksamhet.

Att i § 2 föreslagits samma befogenhet i afseende på samverkan
med hushållningssällskapen, som gällde för landtbruksstyrelsen, hade kommitterade
ansett nödvändigt, då hushållningssällskapen närmast representerade
hästuppfödarna och äfven genom de anslag, som af dem på få
undantag när lämnades till prisbelönande af hästar, visat sig äga ett
lefvande intresse för hästafvelns förbättrande. , Det syntes kommitteradé
vara med dessa sällskap till mellanhand, som den önskade samverkan mellan
styrelsen för landets hästväsen och landets hästuppfödare bäst skulle
uppnås på sådant sätt, att dels sällskapen lämnade upplysningar om hästafvelns
ståndpunkt inom deras områden och om de åtgärder, som de ämnade
vidtaga för dess höjande, samt inhämtade styrelsens råd i ärenden,
som rörde deras verksamhet, dels ock styrelsen å sin sida borde framhålla
de synpunkter, som för hvarje sällskap vore värda beaktande, samt
väcka förslag till åtgärder från sällskapens sida, hvilka styrelsen ansåge
skola främja hästafveln.

Att styrelsen äfven skulle stå i förbindelse med chefen för remonteringsstyrelsen
hade kommitterade ansett nödvändigt åf det skäl, att denne
representerade staten i dess egenskap af största förbrukare af hästar och
således hans åsikter och uttalanden vägde tungt i vågskålen för en styrelse,
hvars förnämsta sträfvan skulle vara att göra hästuppfödningen inbringande
för dem, som ägnade sig däråt. De statistiska uppgifter, som chefen
för remonteringsstyrelsen under sin verksamhet vore i tillfälle att samla,
utgjorde för styrelsen för landets hästväsen ett synnerligen viktigt grundlag
för de årsberättelser, den borde till vederbörande statsdepartement ingifva,
och föröde åtgärder, den vidtoge i afseende på hingstarnas ^placering
m. m. Ä andra sidan kunde styrelsen för landets hästväsen mången
gång vara i tillfälle att gifva remonteringsstyrelsen goda upplysningar och
äfven hafva framställningar att göra, t. ex. rörande bestämmande af minimipris
för remonter.

Årsberättelsen till vederbörande statsdepartement ansågo kommitterade
vara af största betydelse, förutsatt att den af departementet

sedermera offentliggjordes till allmänhetens upplysning. 1 denna berättelse
borde ingå en detaljerad redogörelse för prisbelöningen af hästar,
och denna redogörelse borde lämna en klar bild af de olika hästrasernas
utbredning och förekomst samt hästafvelns ståndpunkt inom olika trakter
äfvensom sätta de olika hushållningssällskapen i tillfälle att erfara, huru
stora anslag lämnades från andra län och huru deras egna anslag fördelades.
I berättelsen borde äfven intagas upplysningar rörande hingstdepåernas
besättning såväl i afseende å raser som verksamhet äfvensom angående
de åtgärder, som för deras remontering vidtagits. Dessa upplysningar
ansågo kommitterade vara af stort allmänt intresse, likasom äfven
meddelanden om hvilka reproduktörer, som visat sig mest framstående i
ena eller andra afseendet. Upprättandet af en dylik berättelse erfordrade
visserligen rätt mycket arbete, men dess nytta och betydelse syntes kommitterade
obestridlig. Hvart femte år borde lämnas en mera omfattande
öfversikt af hästafvelns allmänna ståndpunkt, hvilket ännu mera måste vara
till hästuppfödarnas nytta.

Enligt § 3 i instruktionsförslaget skulle styrelsen för landets hästväsen
tillse, att det af Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för prisbelönande
af hästar tillämpades på ett för olika orters förhållanden afpassadt,
systematiskt sätt, samt därvid meddela de föreskrifter och utfärda de närmare
bestämmelser, hvilka i öfverensstämmelse med ifrågavarande reglementes
anda och syfte kunde för befordrande af därmed afsedt ändamål
vara af behofvet påkallade. Likaledes skulle det åligga styrelsen att öfvervaka
och tillse, att det af Kungl. Maj:t utfärdade reglementet rörande
landtbeskälleriet noga följdes och tillämpades på sådant sätt, att det i alla
afseenden uppfyllde sitt ändamål att verka isynnerhet för den ädlare hästafvelns
förbättrande inom landet.

De till hästafvelns förbättrande anslagna medel skulle, jämlikt § 4,
disponeras af styrelsen, som hade att använda och redovisa desamma i enlighet
med af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

Före november månads utgång hvarje år skulle styrelsen (§ 5) till Kungl.
Maj:t ingifva förslag till inkomst- och utgiftsstat för styrelsen jämte under
densammas ledning stående anstalter till hästafvelns förkofran. Därjämte
skulle styrelsen årligen inom februari månads utgång till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag till fördelning mellan de särskilda underdistrikten
af det för löpande året utgående statsanslag till prisbelönande af hästar.

Enligt § 6 skulle det tillkomma styrelsen att till Kungl. Maj:t afgifva
förslag till ordförande, ledamöter och suppleanter i de olika prisbelöningsnämnderna.
I samma § äro föreslagna bestämmelser i afseende å
tillsättandet af tjänstemän vid bingstdepåerna samt tjänstledighet, förordnanden
och afsked för dem.

Jämlikt § 7 skulle styrelsen hafva att, efter särskilda framställningar
af depåcheferna, besluta om alla betydligare inköp och försäljningar
vid hingstdepåerna. Äfven förslag öfver erforderliga reparationer å hingstdepåerna
tillhörande boställen och andra byggnader skulle af styrelsen
granskas och godkännas, innan de ifrågasatta reparationerna finge utföras.

Af de i instruktionsförslaget intagna bestämmelser rörande styrelsens
organisation må här återgifvas följande.

För styrelsens chef föreslogs benämningen öfverlandtstallmåstare.

Denne och styrelsens ledamöter skulle förordnas af Kungl. Maj:t,
chefen tills vidare och ledamöterna på tre år.

Sekreteraren borde tillsättas medelst förordnande af styrelsen, och
till denna befattning borde ej få antagas annan än den, som aflagt examen
berättigande till inträde i rikets rättegångsverk eller Kungl. Maj:ts
kansli.

Skulle för något ärende erfordras utredning, som icke stode att
vinna hos styrelsen eller hos underlydande tjänstemän, borde styrelsen
äga för sådant ändamål anlita särskilt sakkunnigt biträde.

Styrelsen skulle hafva sitt säte i hufvudstaden, chefen och ledamöterna
dock obetaget att hafva sitt hemvist på annat ställe.

I fråga om ärendenas handläggning innehåller förslaget, bland annat,
följande.

Styrelsen skulle sammanträda på kallelse af chefen, så ofta ärendena
det påfordrade, antingen i hufvudstaden eller vid någondera af hingstdepåerna.

Chefen skulle, med visst angifvet undantag, själf inför styrelsen
föredraga alla förekommande ärenden. Han ägde ock ensam besluta på
sätt i instruktion bestämmes. Han skulle äfven vara ensam ansvarig för

användandet och redovisningen af de till styrelsens disposition ställda, för
hästafvelns förbättrande afsedda medel.

Ledamot skulle åligga, förutom annat, att i sådana ämnen, som tillhörde
styrelsens handläggning, själfständigt väcka förslag, hvilka, skriftligen
affattade, skulle till chefen ingifvas.

Särskilda ärenden uppräknas, vid hvilkas föredragning skulle, utom
chefen, minst en af styrelsens ledamöter närvara och i ärendenas behandling
deltaga.

Vid uppgörandet af ofvanberörda förslag till inkomst- och utgiftsstat
— hvilket ärende skulle förekomma på styrelsesammanträde i hufvudstaden
före november månads utgång — borde cheferna för hingstdepåerna
närvara och hvar för sig inför styrelsen föredraga förslag till dylik
stat för vederbörande depå.

Chefen för styrelsen för landets hästväsen skulle hvarje år, efter
det de med prisbelönandet af hästar förenade arbeten för året afslutats,
kalla ordförandena i prisbelöningsnämnderna att med styrelsen sammanträda
i hufvudstaden för att afgifva redogörelse för prisbelöningsförrättningarna.
Detta sammanträde, till hvilket jämväl chefen för remonteringsstyrelsen
borde kallas, skulle hållas i sammanhang med och omedelbart
före styrelsesammanträdet för uppgörandet af förslag till inkomst- och
utgiftsstat.

I § 20 af instruktionsförslaget har intagits den bestämmelsen, att
chefen må, när han så nödigt finner, företaga ämbetsresor ej mindre för
att inspektera möten för prisbelönande af hästar samt landtbeskälleriets
depåer och stationer, än äfven för att bereda sig kännedom om hästafvelns
allmänna ståndpunkt inom landet.

Dessa ämbetsresor skulle enligt kommitterades åsikt utgöra en mycket
viktig del af chefens verksamhet. Därigenom skulle han sättas i tillfälle
att på ort och ställe förvissa sig om, huru ordförandena i prisbelöningsnämnderna
leda sina förrättningar, och att omedelbarligen inskrida, om
han funne detta påkalladt, äfvensom att själf få en öfverblick af olika
orters hästbesättning. Genom inspektioner på hingstdepåerna borde han
städse öfvervaka deras riktiga och reglementsenliga skötsel. Men ej endast
till inspektionsresor borde chefen inskränka sig. Han skulle äfven

Ekonomiska
förslag och
beräkningar.

äga rättighet och skyldighet att genom besök vid uppvisningar, täfling;! r
och andra tillfällen, då ett större antal hästar vore samlade, samt hos enskilda
hästuppfödare skaffa sig en ännu grundligare inblick i huru hästafvel
i olika orter bedrefves. Kom mit terade skulle till och med velat
ifrågasätta, att dylika ämbetsresor kunde få utsträckas utom landet, men
kostnaderna härför ansågos blifva för dryga och chefen finge dessutom
ändå vid inköp af hingstar i främmande länder tillfälle därtill.

Sekreteraren, hvilken tillika skulle bestrida registrators- och aktuariegöromålen,
skulle hafva till åliggande:

att föra styrelsens protokoll samt uppsätta utgående expeditioner;
att mottaga inkommande handlingar samt ombesörja att remisser
och utgående expeditioner varda behörigen afsända eller till vederbörande
utlämnade;

att öfver inkommande handlingar samt utgående expeditioner föra
särskilda diarier samt upprätta register därtill;

att ordna och förvara alla styrelsens handlingar äfvensom i öfrigt
hafva vården om dess arkiv;

att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplysningar
i tjänsten han vore i tillfälle lämna, på begäran utfärda diariibevis samt
meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af hos styrelsen befintliga
handlingar;

att handhafva och redogöra för styrelsens expensmedel;
att enligt af styrelsen fastställdt formulär och under chefens inseende
föra verkets räkenskaper; samt

att föra protokoll vid sammanträdena inom den kommission, som
enligt § 19 af instruktionsförslaget borde sammanträda hvart femte år.

Uti kommitterades betänkande finnes en särskild utdelning med

rubriken »ekonomiska förslag och beräkningar».

Däri hemställde kominitterade, att aflöning och expensmedel åt styrelsen
för landets häst väsen måtte utgå med 10,000 kronor årligen, hvaraf
till chefen 6,000, till ledamöterna 500 hvardera, till sekreteraren 2,000 och
till hyra för lokal, expenser m. m. 1,000 kronor såsom förslagsanslag, samt
att dessa medel måtte få utanordnas af anslaget till hästafvelns förbättrande.

Kommitterade ansågo chefen vara närmast att jämföra med en öfverdirektör
i afseende på ämbetsställning. Då han emellertid dels ej behöfde
vistas i hufvudstaden och således ej vore underkastad de drygare lefnadskostnader,
som med eu dylik vistelse äro förenade, dels ock af sin ämbetsutöfning
icke fullständigt hindrades från att fortfarande ägna sig åt annan
verksamhet, syntes hans aflöningsförmåner ej behöfva vara lika höga som en.
öfverdirektörs. Enär han likväl mycket ofta m^aste företaga resor mellan sin
vistelseort och den plats — hufvudstaden — där styrelsen hade sitt säte, och
för dessa resor naturligen icke särskild reseersättning för hvarje gång kunde
utgå, ansågs han för desamma böra kunna påräkna ersättning genom de
aflöningsförmåner, som komme honom till del. Därvid borde äfven tagas
i betraktande, att chefen blefve iklädd personligt ansvar för alla de anslag
till hästafvelns förbättring, hvilka stode under styrelsens förvaltning. På
grund af anförda förhållanden hade kommitterade funnit skal'' föreslå, att
arfvodet till chefen måtte utgå med 6,000 kronor årligen.

De två ledamöterna i styrelsen behöfde visserligen icke i så hög
grad som chefen ägna sin tid åt utöfningen af sina ämbetsgöromål,
men finge dock städse vara beredda att på kallelse inställa sig vid
styrelsens sammanträden. De måste därför kunna påräkna någon om ock
ringa ersättning, hvilken kommitterade ansågo böra utgå i form af ett
arfvode, som ej syntes kunna sättas lägre än 500 kronor årligen för hvar
och en af dem.

Sekreterarens arbete komme att blifva förökadt i ganska hög grad.
Den föreslagna årsberättelsen i synnerhet i förening med ett möjligen utveckladt
premieringsväsende komme särskildt att kräfva mycken tid. I
följd däraf hade kommitterade ansett, att arfvode till sekreteraren borde
utgå med 2,000 kronor.

I afseende å de kostnader, som utöfver ofvanberörda aflöningar och
expenser m. m. förorsakades af kommitterades förslag, hemställdes om följande
bestämmelser.

De ämbetsresor, som chefen måste göra förutom dem som afsåge
hans inställelse å den ort, där styrelsen hade sitt säte, borde ersättas från
vederbörande hufvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar i den
klass, Kungl. Maj:t funne skäl förordna.

9/o8 Lönereglering skommitténs bet. XII.

Ledamöterna borde, förutom ofvannämnda arfvode, under deltagande
i styrelsesammanträdena äfvensom på resa till och från den ort,
där dessa ägde rum, åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning
från vederbörande hufvudtitel och i den klass, Kungl. Maj:t funne skäl
förordna.

För det styrelsesammanträde, vid hvilket ordförandena i prisbelöningsnämnderna
och chefen för remonteringsstyrelsen borde vara närvarande,
skulle kostnaderna, i hvad de rörde nämnda ordförande, utgå från anslaget
till prisbelöning af hästar efter samma grunder som vid de vanliga förrättningsresorna.
Chefen för remonteringsstyrelsen skulle för deltagande
i sammanträdet åtnjuta ersättning efter enahanda grunder och från samma
anslag som vid andra hans ämbetsresor.

I fråga om kostnaderna för det ifrågaställda större sammanträdet
hvart femte år, ansågo kommitterade det kunna påräknas, att lokal komrne
att erhållas kostnadsfritt antingen genom landtbruksakademiens i dylika
fall vanliga tillmötesgående eller ock i någon af Kungl. Maj:t disponerad
lägenhet. Ordförandena i prisbelöningsnämnderna och chefen för remonteringsstyrelsen
borde ersättas på samma sätt som vid det i nästföregående
stycket omnämnda sammanträdet. Chefen för landtbruksstyrelsen syntes
såsom bosatt i hufvudstaden icke vara i behof af någon särskild ersättning.
Representanten för armén borde såsom vid öfrigt tjänsteuppdrag åtnjuta
arfvode från fjärde hufvudtiteln. De hushållningssällskap, som åstundade
att låta sig representeras, borde själfva bestrida kostnaderna för ombudens
resor och deltagande i sammanträdet. De öfriga kostnader, som blefve
en följd af detta sammanträde, borde ersättas från anslaget till prisbelönande
af hästar, då afsikten med sammanträdet i främsta rummet varit
att sätta styrelsen för landets hästväsen i stånd att på ett systematiskt och
för olika orters behof afpassadt sätt tillämpa prisbelöningsreglementet.

Yttranden Öfver kommitterades betänkande afgafs den 19 januari 1897 under °fVkomndttéarS

ärligt utlåtande af dåvarande t. f. kavalleriinspektören.
betänkande. Med instämmande i öfrigt uti kommitterades förslag, framhöll ka inspektörens

va-valleriinspektören emellertid såsom sin särskilda mening, att chefen för
yttrande, remonteringsstyrelsen borde ingå såsom ledamot i styrelsen för landets

hästväsen, att tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedda ledamöter
borde deltaga i den hvart femte år sammanträdande kommissionen,
att sekreteraren i styrelsen för landets hästväsen skulle vara en med dennas
verksamhet förtrogen samt i öfrigt lämplig person, samt att sekreterarens
arfvode borde i någon mån höjas och särskilda medel anvisas för ersättning
åt tillfälligt anlitadt juridiskt ombud.

Den 30 oktober 1897 afgafs utlåtande i ärendet af landtbruks- Landtbruksstyrelsen.
Styrelsen, som därvid vidhöll sin förut uttalade uppfattning, att yttrande.
ledningen af hästafvel borde anförtros åt landtbruksstyrelsen, gjorde beträffande
kommitterades förslag angående den hvart femte år sammanträdande
kommissionen ett par erinringar. Den ena gällde den ställning
landtbruksstyrelsens chef borde intaga inom denna kommission. Den andra
gällde frågan om vidsträcktare befogenhet för hushållningssällskapen vid
val af ombud till kommissionen.

Stuteriöfverstyrelsen fick sedermera genom kungl. remiss befallning
att afgifva utlåtande i ärendet. I detta utlåtande, som efter stuterikommissionens
hörande afgafs den 31 augusti 1898, anförde styrelsen till
eu början, att den funnit kommitterades betänkande i flera afseenden förtjäna
erkännande. Åtskilliga erinringar framställdes emellertid.

Så anfördes i afseende å instruktionsförslaget, bland annat, att,
enär tillgodogörandet jämväl af »enskildes» behof af lämpliga såväl lyxsom
öfriga hästar syntes böra utgöra ett viktigt mål för styrelsens för
landets hästväsen verksamhet, äfven detta syftemål borde i § 1 uttryckligen
framhålla?.

I mom. 3 af samma § hade kommitterade föreslagit, att styrelsen
för landets hästväsen skulle hafva att i sin ämbetsutöfning ställa sig till
efterrättelse, bland annat, de särskilda föreskrifter, som funnes meddelade
i afseende å »landtbeskälleriet med tillhörande hingstdepåer». Enär emellertid
enligt stuteriöfverstyrelsens mening statens hingstdepåer så mycket
mindre voro att hänföra under landtbeskälleriet, som hvarje landtbeskällarområde
enligt § 1 i kungl. reglementet för landtbeskälleriet i riket den
20 februari 1874 var ställdt under uppsikt af chefen för den depå, hvar -

Stuteriöfverstyrelsens
yttrande.

ifrån området försågs med hingstar, och således fast hellre lydde under
vederbörande hingstdepå, ansåg stuteriöfverstyrelsen uti ifrågavarande moment
i instruktionen böra insättas, i stället för uttrycket »landtbeskälleriet
med tillhörande hingstdepåer», orden »statens hingstdepåer, landtbeskälleriet».

I sammanhang därmed borde det i instruktionsförslaget begagnade uttrycket
»landtbeskälleriets depåer» utbytas mot benämningen »statens hingstdepåer»
samt uttrycket »landtbeskälleriets depåer och stationer» mot benämningen
»statens hingstdepåer och landtbeskällarstationer».

Det i § 2 föreslagna stadgandet, att styrelsen för landets hästväsen
borde stå i »oafbruten» förbindelse med länens hushållningssällskap
och remonteringsstyrelsen, ansåg stuteriöfverstyrelsen böra omformuleras
sålunda: »Med länens hushållningssällskap och remonteringsstyrelsen
bör styrelsen för landets hästväsen, då så erfordras, sätta sig i förbindelse».

Uti § 4 hade kommitterade föreslagit, att de till hästafvel^ förbättrande
anslagna medel skulle disponeras af »styrelsen», som hade att
desamma använda och redovisa i enlighet med gifna föreskrifter. I § 14
mom. 3 föreslogs däremot, att »chefen» ensam skulle vara ansvarig för
användandet och redovisningen af de till styrelsens disposition ställda, för
hästafvelns förbättrande afsedda medel. Stuteriöfverstyrelsen ansåg dessa
bestämmelser, sådana de affattats, vara sins emellan motsägande eller åtminstone,
trots chefens beslutande myndighet inom styrelsen, högst olämpliga.
Enär styrelsens för landets hästväsen medlemmar skulle äga rätt att
bo hvar som helst inom riket, samt svårighet och tidsutdräkt på grund
däraf ständigt måste uppstå vid de rätt ofta påkommande utbetalningarna
af nämnda medel, om »styrelsens» beslut skulle för dessa utbetalningar erfordras,
ansåg stuteriöfverstyrelsen ifrågavarande medel lämpligast höra
ställas under chefens uteslutande disposition, mot skyldighet för honom
att på eget ansvar använda och redovisa desamma enligt gifna föreskrifter.

I afseende å själfva organisationen af styrelsen för landets hästväsen
erinrade stuteriöfverstyrelsen, att en suppleant borde finnas att vid förfall
för ledamot, eller då ledamot fungerade såsom chef, träda i ledamots
ställe. Stuteriöfverstyrelsen ansåg jämväl nödigt, att uttryckligt stadgande
funnes angående den ordning, i hvilken ledamot skulle vid förfall för
chefen inträda såsom dennes vikarie.

Sekreteraren borde, enligt stuteriöfverstyrelsens åsikt, fortfarande
såsom dittills konstitueras af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande chef.
Och då det syntes stuteriöfverstyrelsen, att sekreteraren borde vara
kompetent ej mindre att bestrida de göromål, som enligt instruktionsförslaget
skulle åligga honom, än äfven att bereda och jämväl inför styrelsen
eller chefen föredraga flertalet ärenden, däribland äfven de juridiska
frågor, som ej sällan kunde förekomma hos styrelsen, men dylik kompetens
ansågs i allmänhet ej ägas af den, som aflagt endast examen till Kungl.
Maj:ts kansli, höll stuteriöfverstyrelsen före, att såsom kompetensvillkor för
erhållande af sekreterartjänst hos styrelsen för landets hästväsen borde
stadgas att hafva aflagt examen berättigande till utöfning af domarämbete.

Enligt instruktionsförslaget skulle styrelsen på kallelse af chefen
sammanträda, så ofta ärendena det påfordrade, antingen i hufvudstaden
eller vid någondera af hingstdepåerna. Enär emellertid erfarenheten visat,
att vägande skäl ofta kunde förekomma för att hålla dessa sammanträden
äfven å andra platser, ansåg stuteriöfverstyrelsen, att några bestämda
ställen för nämnda sammanträdens hållande ej borde föreskrifvas, utan att
chefen borde äga att kalla styrelsen att sammanträda å ställe, som han
funne lämpligt.

Att, såsom kommitterade föreslagit, chefen själf skulle, med visst
angifvet undantag, inför styrelsen föredraga alla förekommande ärenden,
syntes stuteriöfverstyrelsen mindre lämpligt, utan ansåg den, att sekreteraren
borde åläggas ej mindre att till föredragning förbereda än äfven att
inför styrelsen eller chefen föredraga alla till styrelsen inkommande ärenden,
med undantag af de förslag till inkomst- och utgiftsstater för hingstdepåerna,
som borde af vederbörande depåchefer inför styrelsen föredragas.

Bland de ärenden, vid hvilkas föredragning borde närvara, förutom
chefen, minst en af styrelsens ledamöter, hade i instruktionsförslaget upptagits
jämväl »framställningar och utlåtanden till Kungl. Maj:t». I afseende
därå anmärkte stuteriöfverstyrelsen, att dylika framställningar och utlåtanden,
såsom erfarenheten visat, ej så sällan torde komma att påfordras;
och enär styrelsens ledamöter säkerligen komme, såsom dittills varit fallet

med stuterikommissionens ledamöter, att vara bosatta å skilda orter inom
landet, ansåg stuteriöfverstyrelsen, att ett stadgande, enligt hvilket styrelsesammanträde
skulle erfordras beträffande hvarje framställning eller utlåtande
till Kungl. Maj:t, komme att föranleda såväl onödigt dryga resekostnadsersättningar
som tidsutdräkt. Om därför åt chefen öfverläinnades
att bedöma eller uttryckligt stadgande meddelades, hvilka dylika underdåniga
framställningar och utlåtanden borde underställas pröfning jämväl
af en af styrelseledamöterna, skulle därigenom en afsevärd besparing och
tidsvinst säkerligen åstadkommas.

Bland de personer, som skulle kallas till det hvart femte år återkommande
sammanträdet, nämndes i instruktionsförslaget jämväl ett ombud
från hvarje hushållningssällskap, som ville låta sig representeras vid sammanträdet,
hvarvid emellertid den inskränkning gjordes, att ombud från
hushållningssällskap finge endast vara den af sådant sällskap valde ledamot
i prisbelöningsnämnd. Denna inskränkning syntes stuteriöfverstyrelsen
böra bortfalla.

I fråga om sekreterarens åligganden erinrade stuteriöfverstyrelsen,
förutom annat, att enligt förslaget sekreteraren skulle handhafva och redogöra
för styrelsens expensmedel. Eldigt stuteriöfverstyrelsens åsikt kunde
det emellertid finnas lämpligt att låta sekreteraren mot redovisningsskyldighet
handhafva äfven vissa andra styrelsens medel, däribland sådana medel,
som ständigt måste vara tillgängliga för löpande utgifter; och hemställdes
därför, att sekreteraren måtte åläggas att för chefen redovisa omhänderhafvande
medel.

Kommitterade hade föreslagit, att styrelsen skulle äga meddela de
närmare föreskrifter, som, utöfver hvad instruktionen innehölle, kunde erfordras
rörande sättet och ordningen för göroinålens bestridande hos styrelsen.
Dessa föreskrifter borde enligt stuteriöfverstyrelsens mening meddelas
af chefen, ej af »styrelsen», enär denna hufvudsakligen borde hafva att
behandla rena fackfrågor och därmed nära sammanhängande angelägenheter.

I afseende å de i instruktionsförslaget upptagna bestämmelser beträffande
utgående expeditioner och koncept till dessa m. m., anmärkte
stuteriöfverstyrelsen, att — med särskild hänsyn dels därtill att hvarken

styrelsens chef eller dess ledamöter torde komma att vara bosatta i Stockholm,
hvarest emellertid alltid själfva expeditionen och styrelsens byrå
komine att vara förlagda, dels ock därtill att, enligt kommitterades förslag,
framdeles liksom för det dåvarande hos styrelsen torde blifva anställd endast
en tjänsteman, sekreteraren — ifrågavarande bestämmelser borde i
öfverensstämmelse därmed till större delen omarbetas. Bestämmelserna
kunde nämligen vara praktiska hos en styrelse med sådan sammansättning
och arbetssätt som t. ex. landtbruksstyrelsen; men för ett ämbetsverk med
den sammansättning och det arbetssätt, som styrelsen för landets hästväsen
enligt kommitterades förslag skulle erhålla, syntes bestämmelserna vara
såväl opraktiska som ock i vissa fall, om ej omöjliga att följa, så åtminstone
ägnade att synnerligen försvåra och fördröja all expedition. Det
ansågs fördenskull vara nödvändigt att utarbeta nva bestämmelser uti
ifrågavarande hänseende och att därvid såvidt möjligt iakttaga de mest
praktiska anordningar. I sådant afseende fästade stuteriöfverstyrelsen
uppmärksamheten å vissa särskilda punkter, under framhållande därvid
af nödvändigheten att åt chefen lämnades rätt att bestämma om expeditionssättet.

Vid den i instruktionsförslaget förekommande afdelningen om tjänstledighet
m. in. anmärktes saknaden af något stadgande angående semester.
Enligt stuteriöfverstyrelsens åsikt borde emellertid både chefen och ledamöterna
samt sekreteraren i styrelsen för landets hästväsen komma i åtnjutande
af semester, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gräns: kunde äga rum, chefen och ledamöterna under en och en half månad
samt sekreteraren under en månad årligen.

I afseende å kommitterades »ekonomiska förslag och beräkningar»
erinrades, bland annat, att ökningen af sekreterarens arfvode från
1,500 till 2,000 kronor syntes vara väl obetydlig i förhållande till de,
enligt hvad kommitterade själfva framhållit, mycket ökade göromål, som
koinme att åläggas honom. En särskild vaktmästare ansågs nödvändig,
ty då styrelsen erbölle särskild lokal, kräfdes ock en särskild, uteslutande
hos styrelsen anställd vaktmästare, och en sådan syntes ej kunna erhållas
under en årlig lön af minst 600 kronor.

Hushållningssällskapens
om
buds yttrande,

Erinran framställdes ock i fråga om det anslag, hvarifrån en del
kostnader borde utgå, som blefve en följd af de sammanträden, hvilka
enligt kommitterades förslag skulle hållas hvart femte år.

Stuteriöfverstyrelsen hemställde slutligen, att, innan kommitterades
förslag upptoges till slutlig pröfning, Kungl. Maj:t måtte låta vidtaga de
ändringar och tillägg därtill, som med anledning af stuteriöfverstyrelsens
underdåniga yttrande kunde finnas erforderliga.

Efter det genom kungl. stadgan den 31 mars 1900 ärenden rörande
statens stuteriväsen och hästafvelns förbättrande öfverflyttats från civildepartementet
till det nyinrättade jordbruksdepartementet samt tillika bestämts,
att stuteriöfverstyrelsen med stuterikommissionen och stuteristaten
skulle anses höra till jordbruksdepartementet, anbefalldes genom kungl.
remiss den 15 oktober 1901 landtbruksstyrelsen att lämna hushållningssällskapens
under nästföljande november månad i Stockholm sammanträdande
ombud tillfälle att yttra sig i förevarande ärende samt därefter till
Kungl. Maj:t inkomma med ombudens yttrande.

Med underdånig skrifvelse den 6 december 1901 öfverlämnade landtbruksstyrelsen
ombudens yttrande.

I detta yttrande, dateradt den 11 november 1901, anfördes, att ombuden,
hvilkas intresse i föreliggande fråga väl torde framgå af föregående
underdåniga skrivelser den 14 november 1893 och den 13 november 1895
(intagna såsom bilagor i 1896 års kommittés betänkande), tagit del af såväl
kommitterades förslag som de af vederbörande myndigheter däröfver
afgifna yttranden, och att ombuden ej kunde finna annat än att det af
kommitterade afgifna förslaget i hufvudsak fullt motsvarade hvad ombuden
genom sina nyssberörda skrivelser velat ernå och hvad för det dåvarande
syntes kunna åtgöras för befrämjande af landets hästväsen.

Beträffande särskildt själfva hufvudgrunden i förslaget eller att frågor
rörande landets hästväsen skulle behandlas af en själfständig, direkt
under Kungl. Maj:t i det dåmera inrättade jordbruksdepartementet lydande
styrelse, ansågo ombuden, att spörsmålet därom blifvit på ett lyckligt sätt
löst i förslaget. Ombuden sade sig väl finna några af de utaf stuteriöfverstyrelsen
framställda detaljanmärkningar i viss mån befogade, men att

för (''ifrigt de ansett sig endast böra meddela yttrande i den del af förslaget,
dar, så att saga, ombudens intressen sarskildt berördes, nämligen
beträffande den kommission, som föreslagits att sammanträda hvart femte
år för öfverläjjgnino; om frågor rörande bästafveln. I detta hänseende framhöllo
ombuden såsom välbetänkt bestämmelsen därom, att ombud för hushållningssällskap
borde vara den af sådant sällskap valda ledamoten i prisbelöningsnämnd,
dock med det tillägg att det syntes böra stå vederbörande
hushållningssällskap fritt att i händelse af förfall för dylik ledamot eller
dennes suppleant sända annan af hushållningssällskapet vald ledamot till
sammanträdet.

Ombuden hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i hufvudsak godkänna
det af kommitterade afgifna förslaget till instruktion för styrelsen för landets
hästväsen med det af ombuden föreslagna tillägget.

Chefen för stuteriöfverstyrelsen har i en till löneregleringskommittén
ställd skrifvelse af den 12 november 1907 gjort hemställan om väsentligt
förändrad tjÄnsteställning för styrelsens sekreterare.

I denna skrifvelse framhålles — under hänvisning till de vid senaste
löneregleringar för andra ämbetsverk meddelade bestämmelser i fråga om
förening af ordinarie tjänst med annan befattning samt om utsträckt arbetstid
å tjänsterummet — att, därest sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen
äfven framdeles skall tagas bland tjänstemän i annat verk, han måste
utväljas bland de extra ordinarie tjänstemännen. Detta skulle emellertid
medföra ständiga ombyten af sekreterare, och man kunde alltså ej påräkna
den nödvändiga kontinuiteten vid befattningens skötande. Hos en extra
tjänsteman kunde ej heller förutsättas de kvalifikationer, som måste kräfva^
af sekreteraren, för att han må kunna bereda och föredraga de många
ärendena af olika slag hos stuteriöfverstyrelsen, hvilken i allo fungerar såsom
ett centralt ämbetsverk, om äji i mindre skala. I nämnda hänseende
fordrades hos sekreteraren vana samt mångårig och själfständig utbildning
— och detta desto mera, då chefen ej är bosatt i hufvudstaden samt styrelsens
hufvudgöromål äro af synnerligen egenartad karaktär.

Chefen . för stuteriöfverstyrelsen framhåller vidare, att, då sekreteraren
måste vara bevandrad i såväl civila som juridiska spörsmål och dess ®/o8

Löneregleringileommitténs bet. XII. 5

Skrifvelse
**/u 1907
från chefen
för stuteriöfverstyrelsen.

Promemoria
»Va 1907.

utom honom åligger att vara uppbördsman och redogörare, hans ställning
måste göras ekonomiskt trygg, och detta icke minst i chefens inti’esse,
som ytterst ansvarar för alla under styrelsens förvaltning stående medel,
men, såsom boende å annan, aflägsen ort, icke alltid kan ägna medelsförvaltningen
närmare tillsyn.

Beaktas borde ock, enligt chefens uppfattning, att för sekreteraren
hos stuteriöfverstyrelsen utsikt till vidare befordran ej funnes.

Af nämnda skäl och då sekreterarens åligganden, särskild! med
hänsyn till föredragnings- och redovisningsgöromålen, måste, enligt chefens
åsikt, anses både mera omfattande och mera ansvarsfulla än dem, som i
allmänhet pläga tillhöra sekreterare i centrala ämbetsverk, syntes hans
ställning ock böra blifva förmånligare än dessa andras. Chefen föreslår
med afseende härå, att sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen måtte komma
i åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner, som vid 1907 års riksdag tillerkänts
byrådirektör i järnvägsstyrelsen eller lägst 6,600 och högst 7,500 kronor.

Till kommittén har och inkommit en af stuteriöfverstyrelsens nuvarande
sekreterare uppgjord, den 25 november 1907 daterad och af chefen till
riktigheten vitsordad promemoria angående sekreterarens tjänsteåligganden
m. m.

I denna promemoria erinras, att sekreteraren har att tjänstgöra äfven
såsom registrator, redogörare, revisor, arkivarie samt föredragande, hvarjemte
honom åligger att föra protokoll vid stuterikommissionens sammanträden.

I afseende å omfattningen af själfva sekreterargöromålen meddelas, att
antalet till styrelsen inkomna ärenden, som år 1900 utgjorde 200, år 1906
uppgick till 348, samt att antalet utgående skrivelser stigit från 73 år
1900 till 251 år 1906, i hvilket sistnämnda antal ingingo 35 skrifvelse!’
eller utlåtanden till Kung!. Maj:t eller statsdepartement. Det framhålles
tillika, att i det angifna antalet utgående skrivelser ej inginge de s. k. sekreterarskrifvelserna,
hvilkas antal årligen ökats dels genom de till sekreteraren
allt oftare inkommande förfrågningarna i tjänsteangelägenheter, dels
ock genom den af det ökade antalet ärenden påkallade, allt vidlyftigare
skriftväxlingen under hand med cheferna för hingstdepåerna, premieringsnämndernas
ordförande, hushållningssällskapens sekreterare m. fl.

Den sålunda inträdda ökningen i ärendenas och skrifvelsernas antal
kunde med visshet angifvas såsom förorsakad hufvudsakligen af 1900 års
premieringsreglemente och det i sammanhang med premieringen alltjämt
ökade intresset för hästafveln och sträfvandena för densammas höjande.
Detta intresse hade tagit sig uttryck ej endast i underdistriktens allt rikligare
bidrag till och lifligare deltagande i premieringarna än äfven i framställningar
och förfrågningar från hushållningssällskap och intresserade personer
rörande hästafveln och därmed i samband stående anstalter.

Vid 1906 års premieringsmöten blefvo 5,733 hästar premierade,
under det ''motsvarande antal år 1900 utgjorde endast 4,127. Statens och
underdistriktens gemensamma bidrag uteslutande till premier hade stigit
från 183,100 kronor år 1900 till 234,252 kronor år 1906.

I samma mån, heter det vidare i promemorian, som dessa nu nämnda
siffror angifva en betydlig stegring i intresset för hästafveln i allmänhet och
premieringsväsendet i synnerhet, i samma proportion kan ock sekreterarens
arbete beträffande särskildt premieringarna med fog sägas hafva blifvit ökadt.
Sekreteraren åligger nämligen, förutom uppsättandet af alla från stuteriöfverstyrelsen
på grund af premieringsreglementets föreskrifter erforderliga
skrifvelser, att verkställa granskningen af samtliga premieringsrullor med tillhörande
anmälningssedlar, att öfvervaka dessas öfverensstämmelse såväl sinsemellan
som med de öfver premieringarna afgifna protokoll och statistiska
uppgifter, att uppgöra premieringslikviden med hvarje hushållningssällskap
för sig, samt att, beträffande premieringsnämnderna, såväl före premieringsresornas
början ombesörja rekvisitionen af och nämndernas förseende med
erforderliga penningförskott, skådepenningar och blanketter, som ock efter
nämnda resors slut kontrollera de afgifna reseräkningarnas och andra af
nämndernas verksamhet föranledda redogörelsers riktighet äfvensom i öfrigt
i formellt hänseende öfvervaka, att premieringsreglementets föreskrifter
blifvit följda.

Efter en kort redogörelse för de sekreteraren åliggande registratorsgöromål
framhålles, att sekreterarens åligganden som redogörare äro synnerligen
ansvarsfulla. Däri innefattas nämligen skyldigheten ej endast att
föra och i viss mån ansvara för styrelsens räkenskaper utan ock att, då
styrelsens chef icke plägar vara bosatt i Stockholm, tidtals omhänderhafva

och ansvara för ansenliga penningbelopp. Och sekreteraren skall därjämte
omhänderhafva och redovisa förrådet af skådepenningar, af hvilka år 1907
nyanskaffats 2,830 med ett inköpsvärde af 13,473 kronor 6 öre.

På grund af styrelsens nuvarande organisation, enligt hvilken sekreterartjänsten
med dess många förpliktelser måste skötas såsom en bisyssla,
har sekreteraren, såsom i promemorian vidare meddelas, hittills icke kunnat
åt revisionsgöromålen ägna den tid och det arbete, som skulle hafva erfordrats
för en mera ingående granskning af hingstdepåernas årsräkenskaper,
innan desamma öfverlämnas till kammarrätten. Den tjänstgöringstid,
sekreteraren under nuvarande förhållanden måst använda för stuteriöfverstyrelsens
räkning, har ej heller, ehuru förhållandevis drygt tilltagen, medgifvit
den ingående granskning af reseräkningarna från de af Kungl. Maj:t
utsedda funktionärerna i premieringsnämnderna, som varit önsklig, ej minst
för sekreterarens eget vidkommande. Eventuella anmärkningar från kammarrättens
revisionsafdelning mot den stuteriöfverstyrelsens räkenskap, hvari
nämnda reseräkningar ingå, utställas nämligen till förklaring af sekreteraren
såsom redogörare hos styrelsen.

En tillfyllestgörande granskning af såväl berörda reseräkningar som
hingstdepåernas årsräkenskaper skulle, enligt hvad i promemorian betonas,
kräfva så mycken tid, att densamma endast torde kunna åläggas en tjänsteman,
så aflönad, att han kan ägna sin tid och sin erfarenhet uteslutande
åt stuteriöfverstyrelsen.

Jämlikt promemorian hvila vidare å sekreteraren dels förekommande
arkivgöromål, särskildt för att, sedan styrelsen numera erhållit
egen lokal, sammanföra, ordna och förteckna de värdefulla arkivalier angående
landets hästväsen, som nu förvaras i olika statsmyndigheters arkiv,
dels ock vården af det för preraieringsväsendet erforderliga blankettförrådet.

1 promemorian framhålles ock, att det åligger sekreteraren att
bereda och inför styrelsens chef föredraga samtliga hos styrelsen förekommande
ärenden. Detta åliggande kräfver så mycket mera tid, arbete
och omtanke, som föredragningen, på grund af att chefen är bosatt å
annan ort, måste i de flesta fall ske skriftligt genom promemorior.

Då ärendena hos stuteriöfverstyrelsen ofta afse tillämpning af lagar
och författningar, upprättande eller tolkning af kontrakt, expropriation eller

andra frågor af juridisk natur, och då sekreteraren vidare måste stå cheferna
för hingstdepåerna och ordförandena i premieringsnämnderna tillhanda
med råd och upplysningar i de juridiska fall, som ej sällan möta i nämnda
funktionärers tjänsteutöfning, är det, enligt hvad i promemorian betonas,
en oeftergiflig förutsättning, att sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen har
juridisk bildning. Detta betingas äfven af behofvet att inom en snar
framtid få för stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten utarbetade nya instruktioner
i stället för nu gällande föråldrade bestämmelser.

Därjämte framhålles, att, då sekreteraren under chefens bortovaro
från Stockholm kan behöfva i tjänsteangelägenheter företräda denne ej
blott inför allmänheten utan äfven inför vederbörande statsdepartement
och andra statsmyndigheter, af sekreteraren måste fordras verklig inblick
i och kännedom om verkets angelägenheter. Detta är desto nödvändigare,
som det under chefens i regel hvarje år företagna resor till utlandet för
hingstinköp m. in. måste åt sekreteraren anförtros att i förekommande
trängande tjänsteangelägenheter meddela erforderliga provisoriska beslut.

Enligt hvad i promemorian meddelas, hafva göromålen hos stuteriöfverstyrelsen
under nuvarande förhållanden påkallat minst fem timmars dagligt
arbete af sekreteraren, en arbetstid, som emellertid måst utsträckas med
ytterligare några timmar dagligen under den tid af minst en månad årligen,
som brukar ägnas åt granskning af premieringsrullor och anmälningssedlar.

I vissa fall har likväl ej ens den sålunda anslagna arbetstiden varit
tillräcklig, i följd hvaraf, då göromålen af en eller annan anledning hopats,
ärendena ej alltid kunnat vinna den snabba handläggning, som varit önskvärd.
Göromålen hos styrelsen komma ock säkerligen, säges det vidare,
att allt fortfarande ökas i samma mån som hittills, och därest hos styrelsen
anställes en ordinarie tjänsteman, tillräckligt aflönad i förhållande
till göromålens mängd och beskaffenhet, finner styrelsen säkerligen anledning
att ålägga denne åtskilliga utrednings- och andra erforderliga göromål,
som hittills ej kunnat påfordran, då sekreteraren måst ägna sin hufvudverksamhet
åt annan befattning i statens tjänst.

Uti ifrågavarande, af stuteriöfverstyrelsens chef attesterade promemoria
uttalas slutligen det antagandet, att under sålunda förändrade förhållanden
sekreterartjänsten hos styrelsen säkerligen torde komma att väl
påfordra sju timmars dagligt arbete.

Kommitténs förslag.

Organisation Såsom ofvan, sid. 14, blifvit erinradt, har kommittén i sitt betän förmåner.

kande angående landtbruksstyrelsen uttalat den uppfattning att, med hänsyn
till de särskilda intressen, som äro förknippade med vårdnaden om
hästafveln, det är klokast och lämpligast, att dithörande ärenden fortfarande
handläggas af en särskild styrelse.

I sådant hänseende öfvergår kommittén nu till att yttra sig, om och
i hvad mån ändringar må anses påkallade i organisationen af den styrelse,
åt hvilken den centrala ledningen af landets hästväsen nu är anförtrodd
— denna styrelse må för framtiden benämnas »styrelsen för landets hästväsen»
eller bibehålla den hittillsvarande benämningen »stuteriöfverstyrelsen».

Af den i ärendet förebragta utredning framgår nogsamt, att under
senare tid de stuteriöfverstyrelsen tillhörande göromål väsentligt ökats
både i betydelse och omfattning, och att det arbete, som med de nu
för ändamålet disponibla anslag skäligen kan påfordras af styrelsen, ej är
tillräckligt för att i alla erforderliga hänseenden må på ett tillfredsställande
sätt fullgöras hvad på styrelsen ankommer eller bör ankomma
i och för en tidsenligt anordnad ledning af landets hästväsen.
Giltiga skäl torde ock förefinnas för det antagandet, att, med det allt mer
och mer ökade intresset för hästafvelns utveckling, göromålen hos styrelsen
skola komma att framdeles än ytterligare ökas.

Det kunde vid sådant förhållande till äfventyra ifrågasättas, huruvida
man ej borde, med frångående af styrelsens hittillsvarande egenartade
organisation och arbetssätt, skapa för hithörande uppgifter ett centralt
ämbetsverk i vanlig och egentlig bemärkelse, och således äfven med
chefen och öfriga befattningshafvare regelbundet tjänstgörande i hufvud -

staden. En så vidtgående förändring synes emellertid kommittén icke
vara påkallad.

-6e åligganden, som hvila på stuteriöfverstyrclsens chef, hafva visserligen
vunnit eu större betydelse än tillförne och kräfva såväl på grund
häraf som med afseende å den kvantitativa ökningen åtskilligt mera arbete
af honom, ån tidigare torde hafva varit behöfligt och beräknadt, men
arbetet är dock icke, åtminstone ännu, af den ständiga beskaffenhet och
omfattning, att det kan anses behöfva regelbundet taga hans hela arbetskraft
i anspråk. Vid sådant förhållande torde det icke för närvarande
böra ifrågakomma att af chefen fordra ständig tjänstgöring i hufvudstaden,
hvaraf skulle följa en väsentligt större utgift för staten, än som betingas
vid bibehållande af hittillsvarande ordning för uppehållande af chefsbefattningen
och utöfningen af därmed förenade åligganden. Bibehållandet af
denna ordning torde ock erbjuda de största möjligheterna att för chefsbefattningen
förvärfva personer med de särskilda kvalifikationer, som
kräfvas för en framgångsrik och gagnelig ledning af landets hästväsen
med därtill hörande, ofta vanskliga och ömtåliga uppgifter.

Därest sålunda den nuvarande ordningen i afseende å chefsbefattningen
varder bibehållen, anser kommittén ersättningen till chefen böra
fortfarande som hittills utgå i form af ett arfvode. Med hänsyn till
betydelsen och omfattningen af de uppgifter, som numera åligga honom,
bör emellertid detta arfvode väsentligt höjas, på det att detsamma verkligen
må kunna anses innefatta en skälig godtgörelse för åliggande arbete
och ansvar. Kommittén finner sig i sådant hänseende böra, i likhet med
1896 års kommitterade, föreslå arfvodets bestämmande till 6,000 kronor
årligen. Detta arfvode skulle dock tillika anses innefatta godtgörelse för
de resor, chefen har att företaga från sitt hemvist till hufvudstaden eller
annan ort för inställelse till tjänstgöring i styrelsen, samt för hemresa
efter sådan tjänstgöring. Särskild rese- och traktamentsersättning skulle
däremot tillkomma honom för tjänsteresor i öfrigt, såsom för sådan inspektion
af hingstdepåerna, som verkställes utan sammanhang med styrelsesammanträde
därstädes.

Likasom hittills synes chefen böra vara ensam beslutande i alla förekommande
fall. Under den tid, stuterikommissionen varit i verksamhet, torde

emellertid en stadgad erfarenhet hafva vunnits om gagnet däraf, att chefen
i vissa viktigare frågor har tillgång till sakkunniga rådgifvare, hvarigenom
för dylika frågor vinnes en mångsidigare pröfning. Det synes emellertid
icke finnas något skäl att för sådant ändamål bibehålla den mera fristående
institution, som stuterikommissionen utgör, utan torde det vara
lämpligare, att de två särskilda sakkunniga blifva, såsom redan 1896 års
kommitterade föreslogo, ledamöter i styrelsen. I enlighet med nämnda
kommitterades förslag skulle dessa ledamöter sammanträda med chefen, så
ofta han funne ärendena det påfordra, och alltid minst en af dem deltaga
i behandlingen af vissa viktigare ärenden.

1 fråga om hvilka särskilda ärenden, som skola göras till föremål
för gemensam pröfning, anser kommittén sig kunna till det mesta
ansluta sig till 1896 års kommittéförslag.

Vid detta förslag vill kommittén emellertid erinra, att med särskild
hänsyn till den förändrade tjänsteställning, som kommittén i det följande
föreslår för styrelsens sekreterare, kommittén anser denne ej böra, med
ändring af nuvarande ordning, tillsättas af styrelsen utan utnämnas af
Kungl. Maj:t på förslag af styrelsen. Häraf betingas ändringar i det af 1896
års kommitterade afgifna instruktionsförslaget.

Såsom af stuteriöfverstyrelsen framhållits i dess yttrande öfver
nyssnämnda förslag, torde det ej kunna anses påkalladt att i hvarje
fall, då framställning eller utlåtande skall afgifvas till Kungl. Maj:t,
inkalla ledamöterna till styrelsesammanträde, utan synes det böra i de fall,
som ej i sådant hänseende varda uttryckligen angifna i instruktion, få
ankomma på styrelsens chef att pröfva, huruvida ledamöternas deltagande
i dylikt ärende kan anses behöfligt. Till de ärenden, i hvilka de böra
höras, torde emellertid böra hänföras framställningar till Kungl. Maj:t. med
förslag till instruktion för styrelsen eller till ändring af dylik instruktion
äfvensom frågor rörande instruktionsbestämmelser för personalen vid statens
hingstdepåer, vare sig sistnämnda bestämmelser må anses böra meddelas
af Kungl. Maj:t eller kunna få utfärdas af styrelsen själf.

1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller för stuterikommissionens
ledamöter skulle de blifvande ledamöterna i styrelsen ej
allenast hafva att meddela råd och upplysningar i de frågor, uti hvilkas

behandling de deltaga, utan oek vara berättigade att afklarna skriftligen
affattade förslag till åtgärder, som synas dem lämpliga att vidtaga i förekommande
ärenden. Därest uti ärende, i hvars behandling ledamot deltager,
chefen beslutar i strid mot ledamots mening, skulle ledamot äga både rätt
och skyldighet att låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga mening.

Stuteriöfverstyrelsen har i sitt yttrande öfver 1896 års kominittéförslag
erinrat, att i blifvande instruktion borde finnas uttryckligt stadgande
angående den ordning, i hvilken ledamot skulle vid förfall för
chefen .inträda såsom dennes vikarie, äfvensom att en suppleant borde
finnas att vid förfall för ledamot, eller då ledamot fungerade såsom chef,
träda i ledamots ställe.

I fråga om hvem som i förekommande fall bör vara vikarie för chefen,
synes det dock, med den ifrågavarande styrelsens organisation, lämpligast
att icke meddela något stadgande i instruktionen, utan låta det
bero på Kungl. Maj:ts pröfning i särskilda fall.

Godkännes 1896 års kommitterades förslag därom, att pleniärenden
må kunna af styrelsen för landets hästväsen handläggas, äfven om allenast
en af ledamöterna är tillstädes, torde ej heller vara behöflig! att på förhand
utse suppleant för ledamöterna, utan frågan om vikarie för ledamot
kunna pröfvas i särskilda fall.

Lika med 1896 års kommitterade anser förevarande kommitté, att
ledamöter i den ifrågavarande styrelsen böra förordnas på viss tid, lämpligen
tre år, och att till ledamot bör utgå ett årligt arfvode å femhundra
kronor. Därjämte borde ledamot tillgodonjuta rese- och traktamentsersättning
för de af tjänstgöringen föranledda resor.

Styrelsens sammanträden torde i regel komma att äga rum i hufvudstaden
eller vid någon af hingstdepåerna. Men då, såsom stuteriöfverstyrelsen
i sitt yttrande öfver 1896 års kommittéförslag anmärkt, det kan
tänkas lämpligt att hålla sammanträden äfven å andra platser i riket, torde
någon begränsning härutinnan till vissa orter ej böra stadgas.

Hos styrelsen skulle, såsom för närvarande, vara anställd endast en
tjänsteman, sekreteraren, å hvilken komme att hvila enahanda särskilda
åligganden som å befattningens nuvarande innehafvare. Den af honom lämnade
och af chefen till riktigheten vitsordade promemorian gifver vid handen,

®/08 Löneregl er ing ako mmitténs bet. XII. 6

att dessa åligganden delvis äro af ganska kräfvande beskaffenhet, särskildt på
grand af det egenartade verksamhetssättet för styrelsen, i hvilket afseende
någon förändring icke af kommittén ifrågasättes. Af promemorian framgår
ock, att sekreterarens göromål rent kvantitativt ökats i en mycket betydande
grad.

Såsom af stuteriöfverstyrelsens chef antydts, kan det, med de skärpta
aflöningsvillkor, som vid de år 1907 beslutade löneregleringar fastställts
för ordinarie tjänstemän hos olika statsmyndigheter, icke vidare förutsättas,
att sekreterartjänsten hos den ifrågavarande styrelsen skall kunna förenas
med ordinarie befattning i annat ämbetsverk. De åligganden, som tillhöra
sekreteraren, äro ock, åtminstone till en betydande del, af den beskaffenhet
att de icke, annat än undantagsvis, kunna fyllas af en extra tjänsteman. Anlitandet
af denna utväg skulle för öfrigt medföra den olägenheten, att
sekreterartjänsten komme att tidt och ofta byta innehafvare, något som
särskildt hos ett sådant verk som det ifrågavarande lärer böra undvikas.

Kommittén har efter noggrant öfvervägande kommit till den uppfattningen,
att de göromål, hvilka tillhöra sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen,
numera, om de skola på ett fullt tillfredsställande och effektivt
sätt fullgöras, kräfva hans odelade arbetskraft och att befattningen därför
bör göras till en ordinarie tjänst. Och skall man för de delvis ganska
maktpåliggande uppgifterna kunna vinna och behålla en person med vederbörliga
kvalifikationer — hvartill ock hör att han bör vara juridiskt bildad
och administrativt förfaren — lärer det, särskildt med hänsyn därtill att inom
styrelsen ej finnes möjlighet till vidare befordran, vara nödigt att bereda
platsens innehafvare en jämförelsevis förmånlig ställning. Att härutinnan
gå så långt, som af stuteriöfverstyrelsens chef ifrågasatts, synes dock ej
vara påkalladt. Tager man emellertid i betraktande hela den mångfald af
uppgifter, som tillhöra sekreterarbefattningen i fråga, torde det vara väl
motiveradt, att densamma uppföres i samma grad, till hvilken sekreterartjänster
hos de centrala ämbetsverken i allmänhet höra, d. v. s. i andra
normala lönegraden, och i sådant hänseende erhåller enahanda aflöningsförmåner,
som vid 1907 års riksdag tillerkändes tjänstemän af nämnda
lönegrad hos statskontoret.

Då kommittén sålunda förordar, att en ordinarie sekreterarbefattning
inrättas hos styrelsen för landets hästväsen, sker detta emellertid under
den uttryckliga förutsättning, att den ökade arbetskraft, som därigenom
tillföres styrelsen, fullt utnyttjas. Kommittén vill i sådant hänseende särskildt
betona angelägenheten däraf, att såväl hingstdepåernas räkenskaper
som de till styrelsen ingående reseräkningar för deltagande i premieringsnämndernas
resor varda inom styrelsen underkastade en detaljerad och
effektiv revision.

I detta sammanhang må jämväl såsom eu mycket viktig angelägenhet,
af beskaffenhet att böra snarast möjligt handläggas, framhållas utarbetandet
af förslag till nya instruktioner för styrelsen och underlydande.

Såsom å sid. 10—12 blifvit nämndt, utgå till expenser och vaktmästares
aflönande hos stuteriöfverstyrelsen dels sedan längre tid 150 kronor från
det särskilda anslaget till prisbelöningar för hästar och dels, enligt beslut
vid 1907 års riksdag, å styrelsens stat 600 kronor eller sålunda tillhopa
750 kronor. Någon ändring i afseende å beloppet af denna ersättning
har ej ifrågasatts, men i sammanhang med den nya löneregleringen torde
ersättningen med hela sitt sammanlagda belopp böra uppföras å styrelsens
stat.

Vid 1907 års riksdag uppfördes jämväl å styrelsens stat ett anslag
å 400 kronor för beredande åt sekreteraren af semesterledighet under en
månad årligen, till en beräknad kostnad af 100 kronor, och af extra biträde
vissa delar af året. Om sekreteraren, såsom kommittén förordat,
uppföres i andra normala lönegraden, torde han, i likhet med andra
tjänstemän i denna lönegrad, böra erhålla semester under en och en half
månad årligen, och i sådant fall skulle, med de tjänstgöringspenningar
som i samma grad utgå enligt beslut vid 1907 års riksdag, för semestervikariat
behöfva afses ett belopp af 225 kronor. Ifrågavarande särskilda
anslag måste fördenskull i erforderlig mån höjas, och har kommittén
ansett detsamma skäligen kunna bestämmas till 600 kronor.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att styrelsen för landets hästväsen må bestå af en
chef, som ensam äger besluta i alla förekommande ärenden,
samt två ledamöter, hvilka hafva att, på kallelse af
chefen, inställa sig för deltagande i styrelsens sammanträden
i hufvudstaden eller på annan ort inom riket,
som af chefen bestämmes;

att hos styrelsen må, såsom ordinarie tjänsteman,
anställas en juridiskt bildad sekreterare;

att ledamot skall hafva att meddela råd och upplysningar
i de frågor, uti hvilkas behandling han deltager,
och jämväl vara berättigad att aflänma skriftligen
affattade förslag till åtgärder att vidtagas i förekommande
ärenden;

att, därest chefens beslut varder afvikande frän
den af ledamot uttalade mening, ledamot skall vara berättigad
och pliktig att låta anteckna sin mening till
protokollet;

att, förutom chefen, minst en af styrelsens ledamöter
skall närvara vid behandlingen af frågor angående

tillämpning af reglementet för den med
statsmedel understödda hästpremier ing en;

inköp och kassation af hingstar för statens
hingstdepåer;

förslag till Kungl. Maj:t för tillsättande af
sekreter ar tjänsten hos styrelsen och af chefsbefattning
vid hingstdepå;

tjänstefel af den styrelsen underlydande
personal;

förslag till instruktion för styrelsen eller till
ändring af dylik instruktion;

instruktionsbestämmelser för personalen vid
hingstdepåema ;

förslag till reglementen för den med statsmedel
understödda häst premieringen och för landt -

beskälleriet samt till förändring af sådana reglementen
;

förslag till inkomst- och utgiftsstat och till
fördelning af statens anslag för hästaremieringen;
äfvensom

andra frågor, i hvilka styrelsens chef finner
skäl att höra styrelsens ledamöter;
att det må medgifvas styrelsens chef och ledamöter
att vara bosatta utom hufvudstaden;

att chefen må tillerkännas årligt arfvode af 6,000
kronor, innefattande godtgörelse jämväl för de resor, som
af honom företagas för inställelse till tjänstgöring i styrelsen,
samt för hemresa efter sådan tjänstgöring, hvaremot
för de tjänsteresor i öfrigt, som af honom företagas,
han må äga att uppbära särskild rese- och traktamentser
sättning;

att styrelsens ledamöter må förordnas för tre år i
sänder och undfå en hvar ett arfvode af 500 kronor
årligen jämte rese- och traktamentsersättning för de af
tjänstgöringen föranledda resor;

att den hos styrelsen anställda sekreteraren må tilldelas
en aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800
i tjänstgöring spenning ar och 400 i ortstillägg, hvartill
kunna komma tvä dlderstillägg till lönen, det ena med 500
kronor efter fem år och det andra, likaledes med 500
kronor, efter ytterligare fem år; samt

att i styrelsens stat må uppföras särskilda anslag
dels å 600 kronor till vikariatsersättning och extra biträde,
dels ock å 750 kronor till vaktmästares aflönande
och expenser. I

I skrivelser den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny aflöningsstat Sekreterarens
för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala ar s'' ''
förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagifvit, att den såsom förut -

sättning för sitt godkännande af de föreslagna nya aflöningsstaterna för
statskontoret och arméförvaltningen uppställt, att Kungl. Magt före den
1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,
att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens
skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare
fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande
af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen, såsom
i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar måste
vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket »i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra, de fall,
då en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende t. ex.
en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas. Riksdagen
hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet riktad på
tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen erfarenheten gåfve
vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under denna del af året,
på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande arbetsmaterialet,
ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom ämbetsverken
än under året i öfrigt, och då därtill komme, att ett strängt fasthållande
af regeln om 6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid otvifvelaktigt
i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen att
tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade Riksdagen ansett,
att möjlighet borde förefinnas att under exempelvis tiden juni—augusti
medgifva skälig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen
af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen
funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.
Maj:t i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera
intagits i de instruktioner, som den 11 och 18 oktober 1907 utfärdats för
arméförvaltningen och statskontoret.

Under förutsättning att sekreteraren hos styrelsen för landets hästväsen
varder uppförd på stat såsom ordinarie tjänsteman, tillåter sig kommittén
hemställa,

att bemälde sekreterare skall, i den män ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter
pröfning medgifvas, vara ä tjänsterummet tillstädes minst
6 timmar hvarje söckendag.

För sekreteraren hos styrelsen för landets hästväsen torde böra i
tillämpliga delar uppställas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års sekreteraren.
riksdag antogos för statskontoret.

Kommittén hemställer i sådant hänseende,

att för åtnjutande af de aflöningsförmäner, som
varda i blifvande stat för styrelsen för landets hästväsen
upptagna för styrelsens sekreterare, måtte fastställas följande
villkor och bestämmelser, nämligen:

att sekreteraren skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af styrelsen eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest styrelsens
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att densamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk
anses, eller därest vissa styrelsen tillhörande göromål
öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med
bibehållande af den tjänstegrad. och den aflöning han
innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de
med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket
göromålen öfverlämnas;

att med sekreterarbefattningen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med nämnda befattning ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som är med Kungl. Majits oktroj
försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej styrelsen för landets hästväsen uppå därom
gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen hos styrelsen, finner uppdraget
eller befattningen kunna fä tills vidare mottagas och bibehållas; att

tjänstgöring spenning ar få uppbäras endast för
den tid, sekreteraren verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen; att

då sekreteraren af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, han äger uppbära hela lönen jämte
ortstillägget, men att, därest han undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
han kan förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöring spenning ar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till sekreteraren för tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest sekreteraren varder af stängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som

icke af styrelsen pröfvas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej styrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att i fråga om förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattningen tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år,
under villkor att sekreteraren under mer än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på
samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmäla löneförhöjningar angår, att den högre ajlöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd;

att likväl, därest sekreteraren, då han intjänat
stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom
till pension, han icke må samma förhöjning tillträda;

att sekreteraren äger årligen, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester
under en och en half månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid. tiden för den nya statens ikraftträdande
eller för den, som därefter tillträder befattningen,
vid tillträdet till densamma stadgadt; samt

9jo* Lönereglering »kommitténs bet. XII.

Särskilda
sammanträden
med
sakkunniga.

att sekreteraren skall vara skyldig underkasta sig,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattningen
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed.

1896 års kommitterade föreslogo, att chefen för styrelsen för landets
hästväsen skulle en gång årligen sammankalla ordförandena i de särskilda
prisbelöningsnämnderna till ett gemensamt sammanträde inför styrelsen.
Syftet med detta förslag angafs vara, att, å ena sidan, styrelsen måtte
vara i stånd att noga kunna följa prisbelöningssystemets verkningar och
få kännedom om behofvet af ändringar i själfva reglementet eller dess
tillämpning samt, å andra sidan, prisbelöningsnämnderna bättre än
dittills sättas i stånd att tillämpa reglementets grundsatser. Kommitterade
ansågo äfven chefen för remonteringsstyrelsen böra närvara vid det
nämnda sammanträdet för att gifva tillkänna sina erfarenheter och önskningsmål.

Kommitterade förordade tillika, att hvart femte år skulle inför styrelsen
för rådplägningar rörande hästafvel sammanträda en kommission, bestående
af cheferna för hingstdepåerna, ordförandena i prisbelöningsnämnderna,
chefen för remonteringsstyrelsen, chefen för landtbruksstyrelsen, en
representant för armén samt såsom ombud för de särskilda hushållningssällskapen
de från deras sida valda medlemmarna af prisbelöningsnämnderna.

De sålunda framställda förslagen föranledde från stuteriöfverstyrelsens
sida ej annan erinran, än att styrelsen ansåg hushållningssällskapen
i valet af ombud till kommissionen ej böra vara begränsade till medlemmar
af prisbelöningsnämnderna.

Förevarande kommitté finner för sin del goda skäl tala för, att tillfälle
beredes premieringsnämndernas ordförande att årligen sammanträda
med styrelsen och att vid detta sammanträde jämväl chefen för remonteringsstyrelsen
är tillstädes. Det i sådant hänseende framställda förslaget
anser kommittén således böra genomföras.

Hvad åter angår förslaget om den större kommissionen hvart femte
år, kan kommittén ej ansluta sig därtill. Styrelsens chef skulle ju hafva
tillfälle att dryfta viktigare frågor rörande hästafvel ej blott, med styrel -

sens ledamöter och cheferna för statens hingstdepåer utan äfven, vid det
föreslagna årliga sammanträdet, med ordförandena i premieringsnämnderna
och chefen för remonteringsstyrelsen. Med den sistnämnde torde äfven
mellan årssammanträdena öfverläggningar vara påkallade. Och då chefen
för styrelsen för landets hästväsen flera gånger om året måste besöka
hufvudstaden, lärer ej för honom möta hinder att därvid, då sådant finnes
behöfligt eller lämpligt, träda i förbindelse med vederbörande i landtbruksstyrelsen
för utrönande, huruvida från dess sida finnes anledning till önskemål
eller erinringar i fråga om landets hästafvel.

På nämnda sätt och äfven annorledes torde utvägar sålunda ej saknas
för styrelsen för landets hästväsen att, äfven utan en så vidlyftig anordning
som med den ifrågasatta kommissionen, hålla sig förtrogen med
åsikter och önskemål hos de olika vederbörande, hvilka hafva intresse af
hästafvelns utveckling.

Skulle emellertid undantagsvis någon gång finnas önskvärdt att samla
representanter för samtliga olika vederbörande till öfverläggning i särskildt
viktiga och trängande frågor, lärer styrelsen för landets hästväsen eller dess
chef kunna utverka sig bemyndigande i sådant hänseende af Kungl. Maj:t.

Att till en dylik tillfällig samling af intresserade inkalla en medlem
för hvarje hushållningssällskap i riket torde dock näppeligen vara behöfligt.
Tvifvelsutan kunde det lämpligen i förekommande fall så ordnas, att vid
möte i hufvudstaden mellan ombud för de särskilda hushållningssällskapen
några sakkunniga representanter utsåges att deltaga i öfverläggning af
ifrågavarande slag.

Stuteristaten.

Stuteristatens organisation och verksamhet.

Uti det å sid. 3 omnämnda betänkande, som den 17 december 1869
afgafs af särskilda kommitterade med anledning af det dem den 12 september
1868 lämnade uppdraget att utarbeta förslag till stuteriväsendets
ändamålsenliga ordnande, framställdes förslag ej mindre till åtskilliga nya
bestämmelser i afseende på den chefen för stuteriöfverstyrelsen anförtrodda
ledningen och förvaltningen af de å statens sida vidtagna anstalter till
den inhemska hästafvelns förkofran, än äfven till förändrad anordning af
statens stuterier in. m.

Sedan vissa myndigheter blifvit hörda med anledning af detta be-<
tänkande, meddelade Kungl. Maj:t uti den ofvan jämväl åberopade skiifvelsen
den 1 november 1872 föreskrifter angående stuteriväsendets
ordnande.

Under uttalande af sitt gillande af kommitterades åsikter, att framalstrande
af hästar af ädelt slag för det dåvarande icke kunde, oberoende
af utlandet, betryggas annorlunda än genom stamstuterier, att sådana
stuterier därför borde under vissa förutsättningar och villkor tillsvidare
bibehållas, samt att i sammanhang därmed borde, för befrämjande af hästafvel
i allmänhet, ställas ett vidsträckt landtbeskälleri, fastställde Kungl.
Maj:t genom nämnda skrifvelse plan för anordnande af statens stuterier
och därmed sammanhängande inrättningar för inhemska hästafvelns befrämjande.

Eldigt denna plan skulle af de tre då befintliga, staten tillhöriga
stuterierna vid Ottenby, Flyinge och Strnmsholm

a) det vid Ottenby befintliga bibehållas såsom stamstuteri med
hufvudsaklig uppgift att uppdraga och vidmakthålla en i möjligaste mått

1868 ära
kommitté.

r. skrifvelse*
Vn 1872.

ädel afvel, men därjämte innefatta en mindre depå af hingstar eller landtbeskällare; b)

det vid Flyinge hufvudsakligen verka såsom hingst- eller landtbeskällardepå
med så fulltalig uppsättning, som stuteriets tillgångar medgäfve,
men tillsvidare jämväl såsom stuteri, innefattande ett mindre antal
af stam- och afvelsdjur af ädelt slag; samt

c) det vid Strömsholm i den ordning, som i skrifvelsen angafs,
öfvergå till uteslutande hingst- eller landtbeskällardepå, med beskällare
för alla gagnsbruk.

Såsom allmän regel vid förvaltningen af stuterierna och hingstdepåerna
skulle gälla, att, i den mån sådant kunde ske utan förfång för den uppgift,
hvarje dylik inrättning finge sig uppdragen, inrättningens årliga utgifter
afpassades och rättades efter de inkomster, som årligen inflöte dels
från de inrättningen anslagna jordegendomar, dels ock vid försäljning af
därvid uppfödda föl och hästar samt i afgifter för betäckning.

Jämte det vissa särskilda bestämmelser meddelades angående Ottenby
stuteri, hvilka numera sakna betydelse och därför här kunna lämnas
åsido, föreskrefs, att vid Flyinge stuteri sammanräknade hästantalet skulle
tillsvidare uppgå till omkring 20 moderston och 40 hingstar. Om och
när stuteriet icke längre ansågs vara behöflig!, skulle de därifrån afgående
moderstona ersättas af hingstar; och i den mån stogången och fölantalet
förminskades, skulle chefen för stuteriöfverstyrelsen inkomma till Kungl.
Maj:t med förslag till utarrendering af sådan för stuteriets underhåll anslagen
jordegendom, hvilken icke vidare behöfde brukas och skötas för
stuteriets egen räkning.

Hvad Strömsholms stuteri beträffar, föreskrefs, att, i den mån och
så snart sådant kunde utan olägenhet ske, stona skulle försäljas eller förflyttas
till annat stuteri och hingstar inköpas, så att hingstbesättningen
vid det sålunda med tiden till uteslutande hingst- eller landtbeskällardepå
förändrade stuteriet kunde uppgå till omkring 80 fullgoda hingstar,
afsedda till landtbeskällare och tillhörande de särskilda slag, som för sådant
ändamål vore behöfliga och lämpliga. All den Strömsholms stuteri anslagna
jord, som icke oundgängligen erfordrades för stuteriets behof vare sig
såsom betesmark eller såsom aflöningsjord för chefen och betjäningen,

skulle, i den mån sådant kunde ske, utarrenderas, så att något egentligt
jordbruk icke kornme att idkas för den blifvande hingstdepåens räkning.

De vid statens stuterier och hingstdepåer underhållna hästar borde
till kroppsbyggnad och egenskaper genom arbete utvecklas, ridhästar i
ridskola och arbetshästar i förekommande körslor eller genom ridning och
körning under ledning af beridare och kusk, och sålunda en efter djurens
art och beskaffenhet afpassad öfning bibringas dem.

Åt chefen för stuteriöfverstyrelsen öfverlämnades att bestämma, med
hvilka slag af hingstar depåerna borde besättas. Därvid skulle dock såsom
orubblig grundsats gälla, att ett så stort antal fullgoda ädla beskällare
umlerhölles, att därigenom remontering af de för landtförsvarets behof
erforderliga hästar fullt tillgodosåges och betryggades. I öfrigt, skulle
hingstbesättningens art hufvudsakligen komma att bero af de tillkännagifvanden,
som tid efter annan från orterna inginge om särskilda behof,
samt af de iakttagelser om nödvändigheten af ett större eller mindre
antal hingstar af arbets- eller ädelt slag, hvilka depåchefen eller chefen
för stuteriöfverstyrelsen kunde hafva tillfälle att göra.

Den lägre stallbetjäningen vid stuteri eller hingstdepå skulle utgöras
af dels äldre, mera erfarna stalldrängar till erforderligt antal och
dels yngre stall-lärlingar. För de senares utbildande till färdighet och
skicklighet i hästens vård och skötsel samt i ridning och körning borde
vid hvarje stuteri eller depå inrättas en stall- eller kuskskola. Vid denna
skola borde lärjungarna, under den tid de voro stadda och gjorde tjänst
såsom drängar, erhålla undervisning, i körkonsten af kusk, i ridning af
beridare samt i hästens skötsel och vård äfvensom kännedom om hofvens
ans och beslag samt i hästens vanligaste fel och sjukdomar af veterinärläkare.

För att utbilda så många skickliga kuskar som möjligt borde vederbörande
stuteri- eller depåchef till lärlingar antaga så många personer,
som omständigheterna medgåfve, samt, i den mån de äldre afginge, hvarje
höst anställa nya lärlingar. Chefen ägde ock, i hvad på honom kunde
ankomma, söka befrämja lärlingarnas anställande hos enskilda personer
efter väl genomgången kurs; dock alltid med iakttagande, att stallskötseln
vid stuteri eller depå icke komme att lida.

®/o8 Lönereglering skommitténs bet. XII. 8

I afseende å landtbeskälleriet föreskrefs, att, för tillämpning af landtbeskällarsystemet
samt nödig tillsyn däröfver och noggrant iakttagande
af dess resultat, riket skulle indelas i tre landtbeskällarområden af angifven
omfattning, hvart och ett ställdt under uppsikt af chefen för den depå,
hvarifrån området skulle förses med hingstar. Chefen för stuteriöfverstyrelsen
skulle dock vara obetaget att, utan hinder af den sålunda gjorda
indelningen, låta, därest omständigheterna i särskilda fall därtill föranledde,
hingstar utföras till tjänstgöring jämväl utom området för den depå, till
hvilken de hörde.

Härjämte meddelades vissa ytterligare bestämmelser rörande det
sätt, hvarpå landtbeskälleriet borde ordnas.

1874 års
reglemente
för landtbeskälleriet.

Genom kungl. kungörelse den 20 februari 1874 fastställdes särskildt
reglemente för landtbeskälleriet i riket, hvilket reglemente, såsom förut
å sid. 5 blifvit. närnndt, ännu är till det väsentliga gällande.

Enligt detta reglemente bibehölls indelningen af riket i tre landtbeskällarområden,
men erhöllo dessa en något ändrad omfattning.

Landtbeskälleriet ordnades sålunda, att dels hingstar för hela året
utställas hos enskilda personer, hvilka hafva att ombesörja djurens utfodring,
skötsel och användande (s. k. ^placering), dels ock hingstar, två eller flera
tillsamman, från depåerna af deras betjäning vid betäckningstidens början
utföras och under samma tid stationeras å orter med större häststock
(s. k. stationering eller hingstkringföring).

I afseende på depåchefernas åligganden stadgar reglementet först,
att depåchef årligen i mars månad skall ombesörja utfärdande af kungörelser
rörande betäckningen vid depån af ston, tillhörande enskilda
personer.

Beträffande utplacering af hingstar för hela året är föreskrifvet, att
sådan bör äga rum endast hos personer, kända för nit och omsorg om
hästafveln, och under sådana omständigheter, att hingstarnas ordentliga
vård kan anses fullt betryggad. Överenskommelser i nämnda hänseende
skola af depåchefen underställas stuteriöfverstyrelsens bepröfvande; och de
utplacerade hingstarna skola årligen besiktigas af depåchef eller annan af
stuteriöfverstyrelsen förordnad sakkunnig man.

Ansökningar från enskilda om stationering hos dem af hingstar
under betäckningstiden ställas till vederbörande depåchef. Dylik ansökning
skall innehålla, bland annat, uppgift å den persons namn och hemvist,
hvilken åtager sig att i egenskap af stationschef ombesörja hingstarnas
vård, förande af språngrullor m. in. Före utgången af hvarje år bör
depåchefen, sedan han med vederbörande stationsehefer träffat överenskommelser
om billigaste pris för hingstarnas utfodring, stallrum in. m.,
uppgöra och till stuteriöfverstyrelsen insända förteckning å de sålunda
bestämda stationerna för landtbeskällare, med uppgift tillika om de träffade
villkoren. Upplysning skall jämväl lämnas om de ansökningar, hvilka till
följd af bristande tillgång på hingstar ej kunnat af depåchefen bifallas,
på det styrelsen må blifva i tillfälle att om möjligt fylla behofvet från
annat landtbeskällarområde.

Förteckning å stationerna med uppgift om tiden för hingstarnas
därvaro, språngafgifter m. in. skall af depåchefen tillställas vederbörande
länsstyrelser jämte rekvisition å furage och nödigt stallrum för nattläger
åt hingstarna under fram- och återfärden. Instruktion för de hingstarna
åtföljande stallbetjänte utfärdas af stuteriöfverstyrelsen, som ock bestämmer
dessa betjäntes extra aflöning under betäckningstiden. Styrelsen bestämmer
äfven betäckningsafgifterna.

Efter betäckningstidens slut åligger det stationschef att till vederbörande
depåchef insända de förda språngrullorna jämte betäckningsbevisen
såsom verifikationer. Samtidigt afgifves redogörelse för influtna betäckningsafgifter.

Enligt reglementet böra depåcheferna, hvar inom sitt område, sätta
sig i förbindelse med vederbörande hushållningssällskap och föreningar för
hästafvelns befrämjande för att genom deras förmedling på billigaste
villkor anskaffa tjänliga stationer för landtbeskällarna.

Såsom å sid. 5—6 är nämndt, tillsatte Kungl. Magt den 13 april 1886
en kommitté med uppdrag att uppgöra förslag till de förändrade anordningar
i afseende på statens stuteriinrättningar, som kunde finnas af förhållandena
påkallade för vinnande af ett ändamålsenligare användande af
de till hästafvelns förbättrande anslagna tillgångar; och afgaf nämnda

1886 års
kommitté.

kommitté den 13 oktober 1886 betänkande, hvari meddelades, att de tillgångar,
hvilka då voro af statsverket anslagna till hästafvelns befrämjande,
utgjordes af Strömsholms, Ottenby och Flyinge (med Dalby) kungsgårdar
samt ett kontant statsanslag af 58,550 kronor, förutom 35,000 kronor uteslutande
afsedda till premiering.

Kommitterade framhöllo i sitt betänkande, att de väl i princip gillade
stuterisystemets bibehållande, men detta dock under förbehåll att stuteriverksamheten
kunde så ordnas, att den icke — genom att kräfva för stor
del af det begränsade statsanslaget — inverkade hämmande på förmågan
att väl remontera landtbeskällardepåerna, hvilkas materiel hade allt för
stort och direkt inflytande på hela landthästafveln, för att den icke ständigt
borde vara af god, för att icke säga utmärkt beskaffenhet.

Med hänsyn härtill förklarade sig kommitterade eniga därom, att
mera än ett stuteri icke borde finnas i landet. Såsom hufvudskäl, hvarpå
kommitterade grundade denna sin åsikt, anfördes vunnen erfarenhet
i de större kulturländerna, som väl vårdade sin hästafvel, att ett litet
stuteri aldrig kunde bära de kostnader, som nedlades därpå. Att, såsom
vid den tiden ägde rum, fördela de till ett antal af 60 uppgående moderstona
på två håll, ansågo kommitterade mindre välbetänkt, isynnerhet som
detta antal, äfven det, var för litet för ett stuteri, där utgifterna måste
tagas i betraktande. Da enligt kommitterades mening Ottenby var vida
lämpligare än Flyinge till uppfödning af ädla hästar, höllo kommitterade
före, att, om något stuteri skulle bibehållas, detta borde vara förlagdt vid
Ottenby. Kommitterade ansågo sig emellertid böra uttala önskvärdheten
af att jordbruket vid Ottenby, liksom vid Strömsholm och Flyinge, utarrenderades.

Då likväl kostnaden för ett stuteri med 100 moderston, det minsta
stuteri som enligt kommitterades mening borde ifrågakomma, redan kräfde
nära nog hela det dåvarande statsanslaget utan att kunna fylla det årliga
behofvet af landtbeskällare, inskränkte sig kommitterade att, med framläggande
af resultaten af gjorda undersökningar, uttala såsom sin åsikt,
att anläggandet af ett stuteri med de dimensioner, kommitterade ifrågasatt,
borde vara ett eftersträfvansvärdt önskningsmål, enär ett dylikt stuteri,
väl skött, skulle göra landets hästafvel mindre beroende af utlandet, samt

därjämte genom sin storlek lämna garantier för att de uppfödda, för staten
bibehållna afvelsdjuren ej blefve allt för dyra.

För den händelse emellertid Kungl. Maj:t icke skulle dela denna
kommitterades åsikt eller af andra skäl icke taga initiativ till uppnående
af nämnda önskningsmål, ansågo sig kommitterade, på grund af gjorda beräkningar
och med fästadt afseende på nödvändigheten af att kunna disponera
öfver en större del af statsanslaget för landtbeskälleriets räkning,
böra föreslå indragning af Ottenby stuteri, utarrendering af Ottenby kungsgård
och arrendebeloppets ställande till chefens för stuteriöfverstyrelsen
förfogande i och för hästafvelns befrämjande. Dessutom föreslogs, att under
alla förhållanden Flyinge stuteri matte såsom sådant upphöra.

Under erinran, att stuteriernas indragning föreslagits endast af ekonomiska
skäl och i afsikt att kunna förbättra och utvidga landtbeskälleriet,
framhöllo kommitterade, att af alla åtgärder till hästafvelns befrämjande
ingen så kraftigt ingripit uti och direkt befordrat denna afvel som
landtbeskälleriet. Just detta systems direkta ingripande i landthästafveln
gjorde det enligt kommitterades åsikt dubbelt nödvändigt att väl underhålla
och efter olika orters och tiders kraf tillgodose den materiel, hvarmed
detta system verkade.

Att sålunda tillämpa landtbeskällerisystemet utan att omsorgsfullt
och väl sörja för den årliga remonteringen af hingstdepåerna, ansågo
kommitterade hvarken förenligt med god hushållning eller med en praktisk
blick för det mål, hvaråt man sträfvade.

Kommitterade förklarade sig hafva efter noggrant öfvervägande
funnit många skäl tala för landtbeskälleriets utvidgning. Först och främst
manades man därtill — menade kommitterade — genom medvetandet
om de många såsom afvelsdjur olämpliga hingstar, som på flera orter användes
och hvarom en ej ringa del af landets häststock bure vittne. Förkärleken
för den breda, tunga hästen hade så tagit öfverhand, att afvelsdjur
af detta slag mångenstädes användes utan omdöme; inom hushållningssällskapen
och privatindustrien gjordes så litet för att anskaffa
afvelsdjur af ädlare och lättare raser; därför var det af största vikt, att staten,
som borde vaka öfver att hästafveln utvecklades i en för landet i sin
helhet lämplig riktning, sörjde för, att tillgång på det ädlare blodet

icke saknades. De resultat, som redan vunnits, och det förtroende till
landtbeskällerisystemet, som framginge af de med hvarje år ökade anspråken
på hingststationer, talade ock enligt kommitterades åsikt för att,
så långt tillgångarna medgåfve, utvidga landtbeskälleriet.

Kommittera''le, som hemställde om indragning jämväl af hingstdepåen
vid Ottenby, ansågo, att statens beskällare borde ökas till 150 samt stationeras
80, såsom dittills, vid Strömsholm och 70 vid Flyinge; och förordade
kommitterade bemyndigande för chefen för stuteriöfverstyrelsen
att, utan hinder af dittills gällande områdesindelning för landtbeskälleriet,
låta utplacera hingstarna, där de för tillfället bäst behöfdes.

För att underhålla den föreslagna stammen af 150 hingstar syntes
böra beräknas en årlig anskaffning af 15 stycken. Om statsstuterierna
indrogos, återstode enligt kommitterades mening för denna anskaffning
två utvägar, nämligen antingen att inköpa treåriga eller äldre
hingstar från utlandet eller landets hästuppfödare eller ock att årligen
inköpa hingstföl och uppföda dessa vid en därtill afsedd föluppfödningsanstalt.
Visserligen vore mera risk förenad med det sistnämnda sättet, men
å andra sidan syntes man, om inköpet gjordes med sakkännedom och omtanke,
därigenom kunna tillförsäkra sig ett ädlare blod för bättre pris,
än om endast äldre djur inköptes. Mest praktiskt ansågo kommitterade
vara att förena dessa båda vägar, d. v. s. att exempelvis inköpa hälften
fullvuxna och hälften såsom föl, hvilka senare skulle uppfödas vid iöluppfödningsanstalt
och därifrån uttagas vid tre års ålder.

Indragning Hemställan om stuteriets vid Flyinge omorganisation till uteslutande

“''stuteri9* hingstdepå gjordes sedermera af stuteriöfverstyrelsen i underdånig skrifvelse

" 1887*^ den ^5 maJ *887. Såsom skäl för denna hemställan anfördes af styrelsen, att
ett stuteri med så ringa hästbesättning som det vid Flyinge alltid måste blifva
alltför kostsamt i förhållande till det inflytande det kunde utöfva på hästafveln;
att erforderligt antal hingstämnen af vida bättre beskaffenhet än de, som
med dåvarande materiel skulle kunna vid statens stuterier erhållas, kunde
inköpas dels inom landet, men dels och hufvudsakligast från utlandet för
betydligt billigare pris, än hvartill desamma kunde vid statens stuterier
uppfödas; att synnerligast det hästslag, som Kungl. Maj:t bestämt skola

utgöra hufvud föremål för stuteriverksamheten, det engelska full- och halfblodet,
kunde på sådant billigare och åndamålsenligare sätt åt hästafveln
förvärfvas; samt att mångårig erfarenhet från de flesta af kontinentens
kulturländer visade den ofantligt kraftiga och ingripande verkan på hästafveln,
som det i dessa länder tillämpade landtbeskällarsystemet åstadkommit,
men att stuteriet vid Flyinge inverkade hämmande på utvecklingen
af det med denna anstalt afsedda hufvudändamålet att gagna såsom
hingst- och landtbeskällardepå.

I bref till stuteriöfverstyrelsen den 3 juni 1887 förordnade Kungl.
Maj:t, att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra och därstädes finnas endast
hingstdepå.

Uti underdånig skrifvelse den 8 februari 1892 hemställde stuteriöfverstyrelsen,
att Ottenby stuteri med hingstdepå måtte indragas samt
Ottenby kungsgård den 14 mars 1894 få öfverlämnas till domänstyrelsens
förvaltning, men afkastningen däraf fortfarande såsom dittills användas
till hästafvelns befrämjande.

I anledning däraf föreslogs i kungl. proposition (n:r 50) vid 1892
års riksdag, ätt Riksdagen måtte medgifva att, därest Ottenby stuteri med
hingstdepå nedlades, Ottenby kungsladugård jämte den öfriga fasta egendom,
som för stuteriet disponerades, finge utarrenderas och arrendet användas
till de ändamål, för hvilka det å riksstaten uppförda anslaget till
hästafvelns förbättrande var afsedt.

Sedan Riksdagen, enligt skrifvelse den 9 maj 1892 (n:r 42), bifallit
nämnda framställning, fann Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den 25 juni
1892, godt bifalla stuteriöfverstyrelsens hemställan, samt uppdrog åt domänstyrelsen
att ombesörja, att Ottenby kungsladugård jämte den öfriga
fasta egendom, som för Ottenby stuteri disponerades, blefve i den ordning
och på de villkor, som för utarrendering af statens domäner vore i
tillämpliga delar gällande, utarrenderad med lillträdesrätt för arrendatorn
den 14 mars ls94; och bemyndigades stuteriöfverstyrelsen att hos vederbörande
myndighet lyfta de inflytande arrendeafgifterna.

Härmed var det gamla systemet, att staten borde jämväl genom
egna stuterier medverka för anskaffandet af för landet lämplig häst -

Indragning
af Ottenby
stuteri med
hingstdepå.
K. br. «y«
1892.

materiel, öfvergifvet. För staten återstod emellertid i detta hänseende
såsom en särskild hufvuduppgift, förutom premieringen, att för de båda
hingstdepåerna vid Strömsholm och Flyinge anskaffa goda beskällare.
Strömshoims I sådant afseende blef af stuteriöfverstyrelsen uti underdånig skrif °Itingstde-*

velse den 4 december 1902 framhållet, att det då tillgängliga antalet bePåer■
skällare, 61 vid Strömshoims och 92 vid Flyinge hingstdepå, var för
ringa. Äfven om, hvad Strömshoims hingstdepå angick, antalet halfblodsbeskällare
måhända kunde anses för den närmaste tiden tillräckligt, var
dock ej under några omständigheter så fallet beträffande de därstädes uppställda
fullblodsbeskällarna. Och hvad Flyinge hingstdepå vidkom, syntes
de vid depån uppställda såväl fullblods- som halfblodsbeskällarna ej tillnärmelsevis
motsvara den efterfrågan, som inom Flyinge landtbeskällarområde
redan förefanns och hvilken, ifall lämpliga åtgärder vidtoges, vore
att i ännu högre grad därstädes förvänta.

Styrelsen ansåg den sålunda påpekade, då rådande bristen på beskällare
tydligen undertrycka den utveckling och det uppsving af afveln utaf
ädla hästar, som annars vore att förvänta inom vissa delar af landet. Men
den nämnda bristen syntes vara att noga beakta äfven direkt, från statens
egen synpunkt. Skulle det nämligen finnas utsikt för, att det för den nya
härordningens genomförande erforderliga stora antal remonter allt fortfarande
skulle kunna inom landet anskaffas, måste inom de delar af landet,
hvarest afvel af ädla hästar bedrefves, fullgoda beskällare kunna utstationeras
till så stort antal, att afståndet till beskällarstationerna blefve
så pass ringa, att transportens risk och kostnad icke afskräckte vederbörande
stoägare från att mera allmänt föra sina ston till statens beskällare.

Styrelsen meddelade vidare, att den under de senaste tio åren remonterat
depåernas halfblodsbeskällare genom årliga inköp från utlandet af
dels 10—15 hingstföl, hvilka därefter uppdragits å Flyinge hingstdepå,
och dels treåriga hingstar, samt att styrelsen därvid funnit, att de såsom
föl inköpta och på depån uppfödda hingstarna blifvit fullt jämförliga
med och likväl billigare än de såsom treåriga inköpta.

För att på det för såväl staten som hästuppfödarna förmånligaste
sätt kunna icke endast ersätta de beskällare, som på grund af ökade

anspråk på beskällarnas kvalitet eller till följd af för hög ålder skulle vid
depåerna utrangeras, utan äfven genom ökadt 1 ungst materiel sätta depåerna
i stånd att på ett fullt tidsenligt sätt tillfredsställa de alltjämt ökade
fordringarna på fullgoda beskällare, med afseende särskild! fästadt på en
rationellare uppfödning, ansåg stuteriöfverstyrelsen, att nämnda årliga fölinköp
borde ej endast fortsättas utan äfven ökas därhän, att 30 hingstföl
af ädelt halfblodsslag årligen inköptes dels från utlandet och dels,
till direkt uppmuntran för landets egna hästuppfödare, inom landet, samt
att därstädes tillika om möjligt förvärfvades lofvande treåriga hingstar,
äfvenledes af ädelt slag. Därjämte borde tidtals, i den mån tillgängliga
medel det tilläte, från utlandet inköpas fullblodshingstar äfvensom en eller
annan halfblodsbeskällare af hög klass.

Vid föredragning den 12 januari 1903 inför Kungl. Maj:t af stuteriöfverstyrelsens
berörda skrifvelse erinrade vederbörande departementschef
därom, att, enligt hvad erfarenheten visat, de hästar, som vore produkter
af den ädlare afveln, bäst fyllde de fordringar, som ställdes på en för
arméns behof lämplig häst, men att erfarenheten också visat, att den
varmblodiga afveln behöfde statens understöd i form af tillhandahållande
af lämpliga beskällare. Departementschefen framhöll äfven, hurusom tack
vare i främsta rummet det stöd, som staten skänkt genom sina hingstdepåer
vid Strömsholm och Flyinge, den varmblodiga hästafveln under de
senare åren i de delar af landet, som lämpade sig för en sådan afvel,
gjort betydelsefulla framsteg, och hurusom intresset för densamma var, i
synnerhet bland södra Sveriges mindre jordbrukare, i ständigt stigande.
Därom bure vissa angifna kollektivutställningar af varmblodiga hästar, tillhöriga
mindre jordbrukare i Skåne, ojäfaktiga vittnesbörd, och dittills hade
remonteringsstyrelsen kunnat inom landet fylla arméns behof af remonter.
Skulle emellertid detta förhållande kunna fortfara, måste staten tillse, att
ett tillräckligt antal lämpliga hingstar funnes tillgängligt för afvel.

Enligt hvad stuteriöfverstyrelsen framhållit, motsvarade emellertid icke
den statens hingstdepåer tillhöriga hingstmaterielen de kraf, som ställdes
på densamma. Antalet beskällare motsvarade icke det förefintliga behofvet.
Beträffande kvaliteten hos den befintliga hästmaterielen framgick
redan af meddelad uppgift å hingstarnas ålder, att en synnerligen kraftig

9/os Löner egl er ing sJcommitténs bet. XII. 9

remontering inom den närmaste framtiden var nödvändig, men en sådan
betingades äfven däraf, att ett flertal hingstar jämväl i andra hänseenden
brusto i de fordringar, man med rätta borde ställa på en beskällare vid
en statens depå.

Att från hushållningssällskapens eller enskildas sida påräkna medverkan
till fyllandet af behofvet därutinnan syntes, efter hvad erfarenheten
lärt, icke vara skål. Antalet varmblodiga beskällare tillhörande
enskilda hade förminskats och hushållningssällskapen hade i allmänhet
koncentrerat sin direkta verksamhet till hästafvelns befrämjande på den
kallblodiga afveln och uppoffrade på denna afvel, såsom den för landtmannen
för tillgodoseendet af hans eget behof af lefvande dragkraft viktigaste,
betydande belopp.

Departementschefen ansåg därför det af stuteriöfverstyrelsen framställda
förslag att vid Flyinge öka antalet beskällare och för deras remontering
afsedda unghingstar fullt befogadt; och hade han mot omfattningen af
samma förslag intet att erinra.

För bestridande af de kostnader, som voro förenade med genomförandet
af förslaget, blefvo, efter framställningar från Kungl. Maj:t, medel
anvisade af Riksdagen: vid 1903 års riksmöte på extra stat för år 1904
81,500 kronor till bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar
vid Flyinge hingstdepå samt vid 1904 års riksmöte dels på ordinarie
stat genom höjande af den del af reservationsanslaget till hästafvelns
förbättrande, som icke utgjordes af det till prisbelöningar för hästar
särskilt anvisade anslag, från 58,550 till 113,200 kronor och dels på extra
stat för år 1905 3,790 kronor för bestridande af kostnad för extra personal
vid Flyinge hingstdepå. Det sistnämnda anslaget har beviljats äfven för
åren 1906—1908.

Vid det besök, som af vissa utaf kommitténs ledamöter, enligt kommitténs
på Kungl. Maj:ts bemyndigande grundade uppdrag, gjorts vid de
båda hingstdepåerna, meddelades, att remonteringen af nämnda depåer
numera skedde på sätt i stuteriöfverstyrelsens ofvanberörda skrifvelse af
den 4 december 1902 var föreslaget.

För Flyinge depås rakning inköpas sålunda årligen cirka 30 hingstföl
af halfblod i första lefnadsåret. Allteftersom dessa föl visa sig olämpliga
för sin egentliga uppgift, att med tiden användas såsom beska Hare, kastreras
de och säljas. Genom dylika gallringar äfvensom genom döds- eller
olycksfall minskas småningom hvarje årsgrupp, så att af densamma plägar
i regel återstå allenast ett tiotal hingstar i fjärde lefnadsåret, lämpliga
såsom beskällare. Når hingstarna uppnått tre års ålder, börjas deras dresserande,
först genom körning för ett lätt åkdon, sulky, och därefter genom
lättare ridning. Efter att sedermera vid Strömsholm vid dårvarande
ridskola hafva under sex månaders tid erhållit slutlig dressyr i ridning
anses hingstarna vara utbildade till beskällare, och detta vid en ålder
af fyra år. Af de sålunda såsom beskällare godkända unghingstarna behålles
en eller annan vid Strömsholms depå, medan de öfriga återsändas
till depån vid Flyinge.

Under det att remonteringen vid depåerna af halfblodsbeskällare
i regel försiggår såsom ofvan beskrifvits, d. v. s. genom inköp och uppfödande
af ungföl, lärer dock, efter hvad som meddelats kommittén,
äfven en eller annan äldre fullblods- eller halfblodshingst årligen inköpas
från hingstuppfödare inom landet eller från utlandet. Af fullblodshingstar
inköpas ofta sådana, som på kapplöpningsbanor visat sig såsom framstående
löpare, men hvilka till följd af någon ådragen skada icke längre kunna
uppträda i denna egenskap. Dessa betinga emellertid rätt höga pris.

Beträffande antalet vid depåerna befintliga hästar har meddelats, att
vid utgången af september månad år 1907 funnos:

såsom hörande till Strömsholms depå 66 beskällare i femte lefnadsåret
och däröfver, af hvilka 6 hingstar voro placerade vid Uppsala akademi
för att därstädes användas vid den studerande ungdomens undervisande i
ridning,

och såsom hörande till hlyinge depå 106 beskällare i femte lefnadsåret
och däröfver, 15 unghingstar i fjärde, 19 i tredje, 25 i andra och 25
i första lefnadsåret äfvensom 4 valacker eller tillsammans 194 hästar, hvaraf
för tillfället 10 unghingstar i fjärde lefnadsåret voro afsända till Strömsholm
för inridning.

I sammanhang med det ofvan skildrade ordnandet af stuteriväsendet
i Sverige genom 1872 års kungl. skrifvelse befanns det äfven
nödvändigt att delvis omorganisera personalen vid stuterierna och hingstdepåerna
samt vidtaga ändringar i sagda personals aflöningsförhållanden.
Vid redogörandet härför har kommittén ansett sig icke behöfva medtaga
stuteriet och hingstdepåen vid Ottenby, som enligt kungl. brefvet den
25 juni 1892 indrogos.

Då vederbörande departementschef den 9 januari 1874 inför Kungl.
Maj:t föredrog frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, meddelade departementschefen, att stuteriöfverstyrelsen
uppgjort och med underdånigt memorial öfverlämnat förslag till ny stat
för de hos styrelsen och vid stuteristaten i orterna anställda tjänstemän.

Enligt uppgjord tablå funnos då vid Strömsholms och Flyinge stuterier
följande tjänstemannabefattningar, nämligen: vid Strömsholm 1 chef,
1 intendent, 1 förste beridare, 1 andre beridare (platsen hölls dock vakant),
1 kontrollör, 1 människoläkare, 1 hästläkare, 1 skogsförvaltare, 1
skollärare och 2 fodermarskar, samt vid Flyinge 1 chef, 1 förste beridare,
1 bokhållare, 1 hästläkare och 1 fodermarsk.

I sitt underdåniga memorial fästade styrelsen Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på några förhållanden, som enligt styrelsens mening visade,
hvilka verkligen ansvarsfulla åligganden en del tjänstemän vid stuterierna
innehade och huru nödvändigt det var att förse dem med tillräckliga
löner.

Sålunda var vederbörande beridare chefens närmaste man och förde
under hans frånvaro befälet inom stuteriet. Nämnde beridare ålåg att
ansvara för betäckningarna, hvarjämte han inred stuteriets hästar och
undervisade stalleleverna i ridning m. m.

Hästläkaren ålåg, förutom öfriga skyldigheter, att utan särskild ersättning
vid de af Kungl. Maj:t anbefallda stallskolorna meddela undervisning
i veterinärlära och hofbeslag.

Skolläraren vid Strömsholm hade full sysselsättning med det stora
antal barn inom skolåldern, som tillhörde stuteriets personal. Skulle
kommunen i en framtid öfvertaga skolundervisningen, komme troligen

skolan i alla tall att inrättas på stuteriets ägor och underhållet af densamma
att till största delen drabba stuteriet.

Fodermarsk ålåg, utom att vid behof vikariera för beridare, att
hafva närmaste tillsynen öfver hästarna och furaget. Han måste däråt
ägna en oafbruten uppmärksamhet och borde därför aflönas så, att han
kunde existera på lönen och finna sin fördel vid att kvarstanna på platsen,
emedan ett oftare ombyte af fodermarsk menligt inverkade på stalltjänstgöringen
och hästarnas välbefinnande.

Stuteriöfverstyrelsen ansåg vidare, dels att skogsförvaltaren vid
Strömsholm, när dåvarande innehafvaren af befattningen aflinge, borde

o o o 7

utbytas mot en examinerad skogvaktare, dels ock att såväl intendentsbefattningen
som kontrollörstjänsten vid Strömsholm borde kunna indragas.
Bemälde intendents och kontrollörs åligganden kunde, enligt styrelsens
förmenande, väl skötas af en bokhållare, såsom förhållandet var vid de
öfriga då befintliga stuterierna. Äfven en af de två fodermarskarna vid
Strömsholm syntes styrelsen kunna indragas, såsom icke vidare behöflig,
hvarjämte platsen såsom andre beridare därstädes icke ansågs böra i ny
stat upptagas.

Det af stuteriöfverstyrelsen uppgjorda organisationsförslaget upptogs
i Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 till 1874 års riksdag och godkändes
af Riksdagen.

Genom bref till stuteriöfverstyrelsen den 29 maj 1874 fastställde
Kungl. Maj:t aflöningsstat för de hos styrelsen samt vid stuteristatfen i
orterna anställda ämbets- och tjänstemän, att lända till efterrättelse från
och med år 1875.

Enligt denna stat skulle vid hvartdera af Strömsholms och Flyinge
stuterier finnas 1 chef, 1 beridare med skyldighet att vid stallskolan
undervisa i ridning, 1 människoläkare, 1 hästläkare med skyldighet att vid
stallskolan undervisa i »veterinär» och hofbeslag samt 1 fodermarsk
äfvensom vid Flyinge 1 bokhållare. För Strömsholms stuteri upptog
staten, förutom ofvanuppräknade tjänstemän, 1 intendent, 1 kontrollör,
1 skollärare och 1 skogsförvaltare, men med tillägg dels att vid dåvarande
intendentens afgång såväl hans som kontrollörens tjänst skulle indragas och

en bokhållare i stället tillsättas, dels att vid skogsförvaltarens afgång denne
skulle ersättas af en examinerad skogvaktare.

Sedermera har en organisationsförändring i så måtto vidtagits, att,
på förslag af stuteriöfverstyrelsen, enligt kungl. bref den 19 maj 1893
fodermarsk skall hänföras till betjäningen och antagas af vederbörande
depåchef. Såsom skäl för sitt förslag i detta hänseende hade styrelsen
anfört, att de med fodermarskbefattningen förenade göromål voro af den
beskaffenhet, att platsens innehafvare, fastän han icke gjort sig skyldig
till sådana förseelser, som berättigade styrelsen att skilja honom från tjänsten,
borde kunna, då han befunnes mindre lämplig för densamma, afskedas,
efter föregående uppsägning, i likhet med andra tjänare.

Betjäningen vid de numera befintliga hingstdepåerna utgöres, enligt
af Kungl. Maj:t den 10 september 1906 fastställda stater, vid Strömsholm
af 1 fodermarsk, 1 kusk, 30 stallbetjänte, 1 nattvakt, 2 skogvaktare och
1 gårdssmed, samt vid Flyinge af 1 fodermarsk, 1 kus]j, 40 stallbetjänte,
1 nattvakt, 1 statpiga och 1 gårdssmed.

Aflöningsförhållanden.

Det af stuteriöfverstyrelsen afgifna, å sid. 66—67 omnämnda organisationsförslag,
som af vederbörande departementschef den 9 januari 1874
föredrogs inför Kungl. Maj:t, gifver vid handen, att till dåvarande stuteritjänstemän
aflöningen utgick dels med kontanta belopp, dels ock, förutom
med bostad jämte kåltäppa eller mindre planteringsland, med vissa andra
naturaförmåner, råg, korn, kobeten och ved samt vid Strömsholms stuteri
hö och i ett fall halm.

De förhöjningar i aflöningsförmåner, som af stuteriöfverstyrelsen
då föreslogos, ansåg styrelsen påkallade af de högt uppdrifna lefnadskostnaderna
men äfven däraf, att tjänstemännens göromål till följd af kungl.
skrivelser) den 1 november 1872 skulle komma att i icke obetydlig man
ökas dels genom prisbelöningssystemets införande öfver hela riket, dels
ock genom inrättandet af de anbefallda stallskolorna vid stuterierna, därundervisning
skulle meddelas i ridning, körning, »veterinär» och hofbeslag
in. in.

Styrelsen sade sig hafva vid förslagets uppgörande utgått från följande
grunder.

Tjänstemän af samma grad vid de olika stuterierna borde erhålla
samma löner, enär enligt styrelsens åsikt någon omständighet icke förefinna,
som försvarade det dåvarande förhållandet, att t. ex. vid Flyinge
stuteri en del tjänstemän hade mindre löner än tjänstemän i motsvarande
grader vid de andra stuterierna.

Enär enligt de från 1874 års midfasta gällande arrendekontrakten
arrendena vid Strömsholm och Flyinge icke vidare skulle komma att

utgöras i spannmål, hade styrelsen funnit denna i dåvarande stat upptagna
artikel böra förvandlas i penninglön.

1868 års kommitté hade i sitt den 17 december 1869 afgifna betänkande
— under förutsättning att arrendatorerna af kungsladugårdarna
skulle vid arrendenas förnyande tillförbindas att leverera erforderlig mjölk
efter visst pris — ansett kofoder kunna ersättas med penningar. De kontrakt,
som uppgjorts om arrende af såväl Strömsholms som Flyinge och Dalby kungsgårdar,
voro emellertid grundade på kungl. bref den 9 november 1871,
som bestämde att arrendet skulle utgöras endast af hö, halm, hafre och
penningar. Arrendatorerna vid dessa kungsgårdar kunde fördenskull icke
åläggas att leverera mjölk, ännu mindre till ett bestämdt pris. Därför
blefve det för vederbörande löntagare, såvida då utgående utfodring af
lönekor skulle utbytas mot penningar, nödvändigt att anskaffa och underhålla
egna kor, enär han icke på annat sätt kunde erhålla den för hans
hushåll oumbärliga mjölken; och då det dessutom blefve mindre betungande
för staten att lämna redan befintliga naturaprodukter såsom hö,
halm och gräsbete emot att utbetala fullt motsvarande ersättning därför
i penningar, hade stuterikommissionen enhälligt uttalat den åsikt, att det
vore såväl för staten som för löntagaren fördelaktigast, om den senare
bibehölles vid rättigheten att erhålla kofoder in natura, en åsikt som stuteriöfverstyrelsen
för sin del icke kunde annat än biträda. Af dessa skäl
hade styrelsen ansett, att utfodring af och kobete för ett bestämdt antal
statkor borde i nj^a staten bibehållas, dock med den jämkning i dåvarande
antalet kor, att detsamma för hela tiänstemannapersonalen nedsattes från
67 till 54.

Tjänstemännen borde vidare, enligt styrelsens åsikt, bibehållas vid
rätt till bostad med kåltäppa eller mindre planteringsland.

Hvad »människoläkarna» vid stuterierna beträffade, erinrade styrelsen
därom, att lön på stat fanns uppförd för en dylik vid Strömsholm, men
att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 februari 1870 tjänsten ej finge besättas
med ordinarie innehafvare utan uppehölles af eu utaf dåvarande
sundhetskollegium förordnad person. Då emellertid den talrika personalen
vid Strömsholms kungsgård, uppgående till ett antal af 342 individer,
gjorde behofvet af en på stället boende läkare alldeles oafvisligt, hade sty -

relsen ansett sig böra i den uppgjorda staten upptaga för en sådan läkare,
förutom bostad och ved, ett arfvode, förslagsvis beräknadt till 400 riksdaler
eller samma belopp, som då utgick till den tillförordnade läkaren.
Vid Flyinge åter, där personalen var mindre talrik och dessutom närbelägenhet
till stad gjorde behofvet af läkare på stället icke fullt så trängande,
hade styrelsen inskränkt sig till begäran om ett mindre läkararfvode
af 150 riksdaler.

Det af stuteriöfverstyrelsen afgifna förslaget till aflöningsstat hade,
hvad beträffar stuterierna vid Strömsholm och Flyinge, följande lydelse:

	Kontant lön.	Kofoder och	Ved.
''	beten.		Anmärkningar.
	Rdr.	St.	Famnar.
Strömsholins stuteri.
1 chef ..................	5,000	6	50
1 intendent (inberäknadt 300 rdr såsom skrifvar- hjälp) ..... ............ 1 beridare, med skyldighet att vid stallskolan	1,800	4	18 j
undervisa i ridning...........	1,500	O	16	Veden furu, famnen be-
		räknad till 6 fots höjd,
1 människoläkare, arfvode, förslagsvis ....	400	—	16	6 fots bredd och 3 fots
1 kontrollör, arfvode............	300	—		längd eller lika med V* , kubikfamn.
1 hästläkare, med skyldighet att vid stall-				Innehafvare af planterings-
skolan undervisa i veterinär och hofbeslag .	1,400	3	16	land bör från stuteriet erhålla 2 parlass gödsel
1 skollärare................	600	2	10	för hvarje kvadratref
1 skogsförvaltare, arfvode......... i 1 fodermarsk (inberäknadt 200 rdr såsom tjänst-	300	—	—	tjänstejord han innehar.
göringspenningar)............	750	2	8
1 dito i årlig pension...........	100	—	4
Säger rdr 12,150.
Anm. Vid nuvarande intendentens afgång indrages såväl hans som kontrollörens tjänst, hvaremot en bokhållare tillsättes med samma lönevillkor som vid de andra stuterierna. Vid skogsförvaltarens afgång ersättes han af en examinerad skogvaktare.

®/08 Lönereglering skommitténs bet. XII. 10

	Kontant lön.	Kofoder och	Ved.	1
	beten		Anmärkningar.
	Rdr.	St.	Famnar.
Flyiugre stuteri.
1 chef ..................	5,000	6	20 .2
1 beridare, med skyldighet att vid stallskolan
undervisa i ridning...........	1,500	3	5 °
1 bokhållare (inberäknadt 300 rdr till skrifvar-			to o m	Veden bok eller ek, famnen lika med den vid Ströms-
hjälp)..................	1,500	3	O tf	holm.
1 människoläkare, arfvode, förslagsvis ....	150	_	- «*H u	Innehafvare af planterings-land bör från stuteriet
1 hästläkare, med skyldighet att vid stall-				erhålla 2 parlass gödsel
skolan undervisa i veterinär och hofbeslag .	1,400	3	5	för hvarje kvadratref j tjänstejord han innehar, j
1 fodermarsk (inberäknadt 200 rdr såsom tjänst-			.-o
göringspenningar)............	750	2	4 z
Säger rdr 10,300.			e3 c»	1

Den föreslagna staten blef, på Kungl. Maj:ts framställning, vid 1874
års riksdag gillad, hvarefter densamma, enligt nådigt bref den 29 maj
1874 till stuteriöfverstyrelsen, af Kungl. Maj:t fastställdes, att lända till
efterrättelse från och med år 1875. Därvid meddelades ock, i öfverensstämmelse
med hvad afsedt varit vid statförslagets uppgörande, att de,
som förut varit i åtnjutande af bostad med planteringsland, skulle bibehållas
vid sådan förmån.

Med anledning däraf att från den 1 januari 1889 i kronans räkenskaper
och förhandlingar endast det metriska mått- och viktsystemet skulle
användas, fastställde Kungl. Maj:t den 14 december 1888 ny, af stuteriöfverstyrelsen
uppgjord aflöningsstat för tjänstemännen vid Strömsholms och
Flyinge hingstdepåer, att gälla från och med år 1889.

Denna stat var emellertid — oafsedt att i densamma icke upptogos
de tjänstebefattningar, för hvilka i den år 1874 fastställda staten angifvits,
att de skulle vid dåvarande innehafvarnas afgång indragas eller
utbytas mot nya — i sak öfverensstämmande med den sistnämnda, endast
att på grund af metersystemets tillämpning de gamla måtten utbytts
mot nya.

-✓

Vederbörande tjänstemän tillkommande vedkvantiteter bestämdes sålunda
på följande sätt:

Vid Strömsholms hingstdepå:

Chefen.....

Beridarcn . . .
Bokhållaren . .
Mäimiskoläkaren
Hästläkaren . .
Skolläraren . .
Fodermarsken .

14135 kbm. furnvod
4523 > >

45 23 » >

45''23 > >

2827 >

22-61 > »

Vid Fly inge hingstdepå:

Chefen.........................

Beridaren.......................

Bokhållaren......................

Hästläkaren......................

Fodermarsken.....................

56''53 kbm. bok- eller ekved
14''13 » > > >

1413 > > > >

1130 > > > >

bo »
£

Därjämte bestämdes, att innehafvare af tjänst ej ord vid Strömsholm
och Flyinge skulle erhålla 2 parlass gödsel för hvarje 8''8i5 ar sådan jord.

Den år 1888 fastställda staten år ännu gällande, allenast med det
undantag att, såsom ofvan nämnts, i kungl. bref den 19 maj 1893 förklarats,
att fodermarsk skall hänföras till betjäningen.1

Betjäningens aflöningsförhållanden hafva tid efter annan förändrats Betjänt».
och bestämdes enligt senaste, af Kungl. Maj:t den 10 september 1906
fastställda aflöningsstater på följande sätt, att lända till efterrättelse från
och med den 24 oktober samma år:

1 För tjänstemännen vid Strömsholms stuteri samt deras änkor och barn finnes en
särskild pensionsfond, för hvilken Kungl. Maj:t den 28 mars 1851 fastställt reglemente,
hvari vissa ändringar vidtagits enligt kungl. bref den 8 februari 1889. Jämlikt § 2 mom. 2 i
kungl. reglementet den 21 december 1907 för civilstatens änke- och pupillkassa äro från
delaktighet i denna kassa undantagna innehafvare af tjänster, med hvilka är förenad skyldighet
att för beredande af pension åt änkor och barn erlägga afgifter till vissa kassor eller
inrättningar, däribland äfven ofvannämnda pensionsfond.

Vid Ströuisholms liingstdepå

1	Kontant lön.	Städja.	Råg.	Korn.	Hö.	Halm.	Ko- bete.	Plante- rings-	Ved (barr).	i
									land.	Anmärkningar.
	Kronor.	Kro- nor	öre.	Hl.	K,.	Kg.	Kg.	St.	År.	Kbm.
\| 1 fodermarsk . .	1,000	_	_		_	2,040	1,020	2	49-39	22
i 1 kusk .....	350	5	—	8	6go	2,040	1,020	2	24-65	16
! och för skyldighet j att vid stallskolan undervisa i kör-ning, arfvode . .	100										(Efter 5 års oförvitlig
30 stallbetjänte:											tjänst i 3:e löne-
l:a klassen . . . 2:a » ...	300 250	4	50	8 8	6-60	1,020	510	2	24-65		klassen uppflyttas stallbetjänt i 2:a
4	50	6-GO	1,020	510	2	24-65	14	löneklassen och
3:e » ...	200	4	50	6''60	6-60	1,020	510	2	24-65	14j	ingår, efter ytter-ligare 5 års oför-
1 nattvakt . . .	200	4	50	6(50	660	1,020	510	2	24-65	14	vitlig tjänst, i l:a
1 skogvaktare . .	400	—	—	—	—	—	—	2	301-07	17	löneklassen.
1	#	—	—			-		—	1,332-86	—	(Häraf hälften sten-\ bunden mark. Vid nuvarande gårds-
1 gårdssmed . . .											smedens afgång upphör den gårds-
					2,040	1,020.	2	24-65	16	smeden enligt denna aflöningsstat till-kommande förmån att erhålla kofoder.

Stallbetjäning, som icke åtnjuter särskild bostad utan bebor gemensamt för densamma anvisadt
rum, hvilket genom depåens försorg uppvärmes, undfår inga bränsleförmåner in natura.

Vid Flyingc hingstdepu:

							Söt				Ris- brän-
	Kontant lön.	Städja.	Råg.	Korn.	Pota- tis.	mjölk per	Torf.	Sten- kol.	Sur- skog.
							dag.			slc.	Anmärkningar.
	Kronor.	Kro- nor	öre.	Hl.	Hl.	Hl.	L.	Lass.	Hl.	Lass.	Lass.
1 fodermarsk . .	1,000					_	5	6	30	2	2
1 kusk .....	350	5	—	8	6-60	5	3	• l1/»	17	1	2
och för skyldighet att vid stallskolan undervisa i kör-ning, arfvode . .	100											(Efter 5 års oförvitlig
40 stallbeijänte:												tjänst i 3:e löne-
l:a klassen . . .	300	4	50	8	6-60	5	3	l1/»	17	1	21	klassen uppflyttas, stallbetjänt i 2:a''
2:a > ...	250	4	50	8	6-60	5	3	l‘/s	17	1	2l	löneklassen och
3:e > ...	200	4	50	6-00	6''60	2''50	1-5	17«	17	1	2)	ingår, efter ytter-ligare 5 års oför-
1 nattvakt . . .	200	4	50	6-60	6-60	2-50	1-6	1V>	17	1	2	villig tjänst, i l:a
1 statpiga ....	150	4	50	5	5	2-50	1-6	_	_	_		löneklassen.
												Vid nuvarande gårds-
1 gård ssmed . . .												smedens afgång upphör den gårds-
	—				"	3	IV»	17	1	2	smeden enl igt denna aflöningsstat till-kommande förmån att erhålla mjölk.

•

Åt en hvar af tre fölskötare, hvilka af depåchefen utses bland betjäningen, må utbetalas ett
årsarfvode af 150 kronor utöfver den enligt denna stat utgående aflöning.

Stallbetjäning, som icke åtnjuter särskild bostad utan bebor stallkammare eller för densamma
anvisadt gemensamt rum, hvilket genom depåena försorg uppvärmes, undfår inga bränsleförmåner
in natura.

Härförutom gäller fortfarande följande den 19 maj 1893 af Kungl.
Maj:t till efterrättelse från och med den 24 oktober samma år fastställda
beklädnadsstat för stallbetjäningen vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer: -

	Slitningstid.	Ärligt värde 1
	År.	Kronor	öre.
1 ytterrock............................	6	6	_
1 vapenrock med väst af blått kläde.................	3	11	33
1 stalljacka med väst........................	3	10	—
1 mössa..............................	2	2	50
2 par byxor.............................	3	11	50
För stöflar i enlighet med fastställd modell..............	1	12	—
Stöfvelkragar............................	4	2	—
Samma	—	55	31

In ko in ii a framställ ni ngar.

Genom cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallde Kungl. Maj:t ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med
utredning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902
ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid
tillika borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i
förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som
genom de förändrade anordningarna kunde undvaras. I anledning däraf
afgaf stuteriöfverstyrelsen den 31 maj 1902 underdånigt utlåtande i
fråga om behofvet af ändringar i de för styrelsen och statens hingstdepåer
gällande aflöningsstater in. in. Detta utlåtande öfverlämnades till
kommittén från jordbruksdepartementet med skrifvelse den 19 november
1902.

Sedermera har kommittén fått mottaga:

med remisskrifvelse från jordbruksdepartementet den 18 januari 1907
underdåniga framställningar af den 4 maj 1906 från de vid statens hingstdepåer
anställda beridare, bokhållare och veterinärer äfvensom läkaren vid
Strömsholms hingstdepå angående förbättrade aflöningsförmåner, jämte öfver
dessa framställningar afgifna yttranden af chefen för Strömsholms hingstdepå
och stuteriöfverstyrelsen;

med remisskrifvelse, likaledes från jordbruksdepartementet, den 13
februari 1907 stuteriöfverstyrelsens och statskontorets underdåniga utlåtanden
med anledning af Riksdagens i skrifvelse den 13 maj 1904 gjorda

anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke en
omarbetning af kungl. afskrifningsreglementet den 11 augusti 1812 kunde
böra åvägabringas, i syfte att den dittills vissa kronans uppbördsman och
redogörare tillkommande rätt till lösen för behållen afskrifningsprocent må
upphöra; samt

med kungl. bref den 3 maj 1907 en af beridarna, bokhållarna och
veterinärerna vid hingstdepåerna gjord framställning angående tillfällig
löneförbättring, jämte däröfver afgifvet underdånigt yttrande af stuteriöfverstyrelsen.

Härjämte hafva direkt till kommittén inkommit
en skrifvelse från stuteriöfverstyrelsen af den 11 november 1907
angående löneförbättring för en hvar af kuskarna vid Strömsholms och
Flyinge hingstdepåer samt den ene skogvaktaren vid den förstnämnda
depåen, jämte bifogade framställningar i detta hänseende från vederbörande
depåchefer;

en skrifvelse från samma styrelse den 12 november 1907 i fråga om
aflöningsförmånerna till vissa tjänstemän vid hingstdepåerna; äfvensom

en skrifvelse den 6 november 1907, hvarmed sekreteraren i nämnda
styrelse, enligt honom gifvet uppdrag, öfverlämnat uppgifter från beridarna,
bokhållarna och veterinärerna vid de båda hingstdepåerna samt läkaren
vid Strömsholms hingstdepå angående den tid, som för en hvars tjänstgöring
vid depåen dagligen tages i anspråk. •

Från de sålunda inkomna handlingarna anser sig kommittén böra

O Ö

här återgifva följande.

stuteriöfver- I det af stuteriöfverstyrelsen den 31 maj 1902 afgifna underdåniga

utlåtande » utlåtandet — som, enär vid samma års riksdag vissa förändringar i sty1902.
relsens egen stat beslutits, ej innehöll något förslag beträffande styrelsen
— anmäldes, att de vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer anställda
beridare, bokhållare och veterinärer hemställt hos styrelsen om beredande
af förbättrade löneförmåner åt dem. Sökandena hade därvid erinrat,
att de för dem enligt stat bestämda löneförmånerna varit gällande i
28 år och dåmera voro alldeles otillräckliga för deras uppehälle, äfvensom

att, då bostadsförmån ingick i aflöningen, sökandena icke kommit i åtnjutande
af dyrtidstillägg.

Styrelsen framhöll, att enligt gällande, den 14 december 1888 fastställda
aflöningsstat ifrågavarande tjänstemän åtnjöto, förutom fri bostad
och vissa naturaförmåner, i kontant årlig lön, beridarna och bokhållarna
hvardera 1,500 kronor samt veterinärerna hvardera 1,400 kronor, med inberäknande
uti en hvar bokhållares lön af 300 kronor till skrifvarhjälp,
samt att berörda stat ej innehölle någon annan väsentlig ändring i den
därförut ända sedan 1875 gällande, den 29 maj 1874 fastställda aflöningsstaten
för de vid statens stuterier anställda tjänstemän, än som betingats
af införandet från och med år 1889 i kronans räkenskaper och förhandlingar
af det metriska mått- och viktsystemet.

Den ifrågavarande framställningen, hvilken blifvit förordad af vederbörande
depåchefer,’ syntes stuteriöfverstyrelsen billig och synnerligen
behjärtansvärd, och uttalade styrelsen den uppfattningen, att förbättring
uti ifrågavarande tjänstemäns aflöningsförmåner lämpligast borde kunna
beredas i form af ålderstillägg till lönen på det sätt, att den kontanta lön,
som enligt gällande stat tillkomme beridaren, bokhållaren och veterinären
vid en hvar af Strömsholms och Flyinge hingstdepåer, efter fem års väl
vitsordad tjänstgöring kunde höjas med 300 kronor och efter tio års
dylik tjänstgöring ytterligare med 200 kronor.

I detta sammanhang anmälde styrelsen, att tillfälle till indragning
af någon af de vid hingstdepåerna varande tjänster icke under några omständigheter
syntes kunna beredas.

Uti tvenne till Kungl. Maj:t ställda och till stuteriöfverstyrelsen ingifna
framställningar af den 4 maj 1906 anhöllo dels beridarna, bokhållarna
och veterinärerna vid hingstdepåerna, dels ock läkaren vid Strömsholms
depå om förbättrade aflöningsförmåner.

Därvid anfördes af de förstnämnda, att deras aflöningsförmåner utgjorde: -

kontant lön till beridare och bokhållare......................kronor 1,500:_

och till veterinär...................... ... > 1,400:_

äfvensom följande naturaförmåner till en hvar af dem:

9/o8 Löneregleringskommitténs bet. XII. 41

Hissa depåtjänstemäns

framställningar
*/s
1906.

3,061 kg. hö, enligt senaste 10-åriga medelmarkegångspris motsvarande ett värde af . . kronor

1,530 » halm, dito............................... *

3 kobeten, enligt ortspris lika med........................ ’

45-231 kbm. ved, enligt ortspris motsvarande.................... *

49 ar planteringsland, värderade till........................ 1

bostadslägenhet, som i förhållande till belägenhet, inredning samt ortens hyrespris motsvarade
högst.......................... • • • *

eller sammanlagdt (enligt sökandenas beräkning2) för:

172:03
41: 46
36: —
135: 69
10: —

400: —

beridare .

bokhållare

veterinär

kronor 2,285: 18
» 2,285: 18

» 2,185: 18

Det erinrades vidare, att nämnda afiöningsförmåner icke undergått
någon reglering allt sedan år 1874; att sedan dess lefnadskostnaderna
mer än fördubblats och tjänstemän vid de flesta andra statens verk och
inrättningar fått sina löner förbättrade samt dessutom under de senaste
åren kommit i åtnjutande af dyrtid stillägg; att depåernas tjänstemän vore
betagna all möjlighet till befordran; att vid sjukdomsfall sökandena måste
själfva anskaffa och aflöna vikarier eller ock afstå hela kontanta lönen; att
de icke vore i stånd att gifva sina barn den skolunderbyggnad, tiden
kräfde, enär de höga inackorderingsprisen uti angränsande städer toge hufvudparten
af deras inkomster; att depåernas betjäning fått sedan år 1874
vid flera tillfällen förhöjning i sina afiöningsförmåner; samt att med vissa
tjänster vid depåerna vore förenadt uppbördsmannaansvar.

Såsom önskemål framhölls, att kontanta lönen för en hvar af beridarna,
bokhållarna och veterinärerna måtte höjas till 1,800 kronor
med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå efter fem
och tio års väl vitsordad tjänstgöring; att grundlönen måtte fördelas i lön
och tjänstgöringspenningar; och att de ifrågavarande tjänstemännen i likhet
med andra statens tjänstemän måtte komma i åtnjutande af någon tids
årlig semester.

Läkaren vid Strömsholms hingstdepå anförde såsom skäl för sin
framställning om löneförbättring, att arfvodet för hans tjänst utgjorde
endast 400 kronor, hvartill komme bostad och vedbrand; att denna

1 45-23 kbm. furuved vid Strömsholm, men 1413 kbm. bok- eller ekved vid Flyinge. Bägge
dessa vedkvantiteter anses emellertid i värde motsvara hvarandra.

* Rätt räknade, utgöra summorna resp. kronor 2,295: 18, 2,295: 18 och 2,195: 18.

aflöning under minst lika lång tid som för de öfriga tj lins temännen
vid depåerna icke undergått någon reglering; att under denna tid
tjänstemännen vid statens flesta öfriga verk fått sina villkor förbättrade;
att lefnadskostnaderna sedan år 1874 mer än fördubblats; att utsikten
för läkaren att genom praktik skaffa inkomster vore mycket inskränkt på
grund af nära grannskap till tre, på lVs ä 3 mils afstånd från depåen
belägna städer, i hvilka minst femton läkare praktiserade och dessutom
tre lasarett vore belägna; att kommunikationerna till städerna alltjämt
förbättrats, så att befolkningen i trakten i allmänhet hade vida lättare och
bekvämare att resa till någon af städerna än till Strömsholm; att i följd
af den fortgående förbättringen af kommunikationerna till städerna någon
ökning i inkomsterna ej vore att påräkna, men väl minskning; att den del
af befolkningen, som hade bekvämare att söka läkare i Strömsholm än i
städerna, icke ens utgjorde hälften af den folkmängd, som ansåges nödvändig
för att bilda ett läkardistrikt med utsikt till skälig inkomst för läkaren; att
läkarna vid Strömsholm under flera årtionden i regel varit militärläkare,
anställda vid det regemente, som hade sin exercisplats förlagd invid
Strömsholm, hvarför arfvodet vid depåen för dem, af hvilka de flesta varit
regementsläkare, spelat en underordnad roll; samt att det vore fullkomligt
omöjligt för en läkare vid Strömsholm att under nuvarande villkor kunna
beräkna en inkomst, på hvilken det funnes någon möjlighet att anständigt
existera.

Med stöd af det anförda hemställdes, att den vid Strömsholms
hingstdepå anställda läkaren måtte undfå åtminstone samma löneförmåner,
som åtnjötes af depåens veterinär, i all synnerhet som läkarens arbete i depåens
tjänst vore ojämförligt mera tidsödande och betungande än veterinärens.

Anmodad att afgifva yttrande med anledning af de gjorda framställningarna,
tillstyrkte chefen för Strömsholms hingstdepå bifall till de af
vederbörande beridare, bokhållare och veterinär framställda önskemålen.
Beträffande däremot den vid depäen anställda läkaren, hvilken enligt depåchefens
mening egentligen icke var att betrakta såsom en tjänsteman vid
depåen, ställde beinålde chef sig tveksam, huruvida icke läkarbefattningens
uppehållande vid Strömsholm borde anordnas på samma sätt som vid
Flyinge. Därför syntes tala hvad af bemälde läkare framhållits med af -

seende på verksamhetskretsens ringa omfattning, den stora tillgången på
läkare och kommunikationsförhållandena. Då det emellertid onekligen
var en stor fördel att vid svårare fall hafva tillgång till läkare på platsen,
isynnerhet hvad beträffade personalen vid kavalleriets ridskola, som
ofta beböfde hastig hjälp, ansåg depåchefen, att han icke borde motsätta
sig läkarens begäran, men öfverlämnade ärendet till stuteriöfverstyrelsens
eget afgörande och godtfinnande.

Uti det underdåniga utlåtande, som stuteriöfverstyrelsen den 29 november
1906 afgaf med anledning af ofvannämnda framställningar, förklarade
sig styrelsen icke längre vidhålla sitt i det underdåniga utlåtandet
den 31 maj 1902 afgifna förslag till aflöningsförbättring för beridare, bokhållare
och veterinärer vid hingstdepåerna, enär nämnda förslag, enligt
styrelsens åsikt, icke längre kunde motsvara dessa tjänstemäns berättigade
anspråk på förbättrade aflöningsförmåner.

Deras nuvarande aflöningsförmåner, hvilka varit gällande i öfver
31 år, syntes styrelsen, med hänsyn till de rådande dryga lefnadsomkostnaderna
och i betraktande af de med jämförliga tjänster förenade aflöningsförmåner,
dåmera vara allt för ringa och väl påkalla den af vederbörande
depåchefer varmt förordade tillökning i kontant aflöning och rättighet
till ålderstillägg, som af bemälda tjänstemän ifrågasatts. Beträffande
den af nämnda tjänstemän verkställda uppskattningen af rättigheterna till
fri bostad och vissa naturaförmåner, hade styrelsen icke något att däremot
erinra. Styrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva •

att den för beridarna, bokhållarna och veterinärerna vid statens
hingstdepåer bestämda årliga kontanta aflöningen af 1,500 kronor fölen
hvar af beridarna och bokhållarna samt 1,400 kronor för en hvar af
veterinärerna måtte få höjas till 1,800 kronor för en hvar af dem;

att denna kontanta aflöning måtte få utgå med 1,200 kronor såsom
lön och 600 kronor såsom tjänstgöringspenningar;

att bemälda tjänstemän måtte berättigas att efter fem års väl vitsordad
tjänstgöring komma i åtnjutande af ålderstillägg å lönen till belopp
af 500 kronor samt efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring af
ytterligare 500 kronor, med rätt för en hvar af de vid hingstdepå -

erna anställda beridare, bokhållare och veterinärer att, för tillgodonjutande
af dessa ålderstillägg, tillgodoräkna sig de år, han redan varit såsom
tjänsteman anställd vid någon af statens hingstdepåer;

att en hvar af nämnda tjänstemän måtte tillförsäkras att, då sådant
kunde ske utan förfång för tjänstens behöriga uppehållande, komma i åtnjutande
af semesterledighet under en tid af högst en månad årligen, under
villkor i öfrigt att tjänstemannen själf såväl droge försorg därom, att kompetent,
af vederbörande depåchef godkänd vikarie under ledighetstiden
uppehölle hans tjänst, som ock därunder åt vikarien hyresfritt uppläte eller
eljest anskaffade erforderlig bostad på depåen; samt

att till dylik vikarie måtte få utgå ersättning till belopp af 100
kronor för månad räknadt.

Däremot förklarade sig styrelsen icke kunna under förhandenvarande
omständigheter till bifall förorda den af läkaren vid Strömsholms
hingstdepå gjorda framställningen om löneförbättring.

Nämnda framställning skulle visserligen hafva synts styrelsen både
billig och värd all tillstyrkan, därest nämnda läkare var hänvisad att
uppehålla sig uteslutande på den från depåen utgående aflöningen och
särskild läkares stationerande vid depåen fortfarande vore obetingadt nödvändigt.
Men, äfven om vid den nuvarande läkarens afgång det skulle
möta svårigheter att med de gällande aflöningsförmånerna besätta läkarbefattningen
i fråga, syntes det dock styrelsen böra, innan af sådan anledning
förhöjning af dessa förmåner ägde rum, tagas under ompröfning,
huruvida icke läkarvården vid Strömsholms hingstdepå kunde, utan ökade
utgifter för depåen, på tillfredsställande sätt uppehållas genom någon af
de många praktiserande läkarna i de kringliggande tre städerna. På liknande
sätt förfores, enligt hvad styrelsen vidare meddelade, vid Flyinge
hingst depå, där läkarvården sedan långa tider tillbaka utan anmärkning
uppehållits af en i Lund bosatt läkare, och detta ehuru personalen vid Flyinge
depå var betydligt större och kommunikationerna därstädes ända till
på allra sista tiden varit sämre än vid Strömsholms depå.

Enär den af beridarna, bokhållarna och veterinärerna vid />?*-

hingstdepåerna i maj 1906 gjorda ansökningen om aflöningsförbättring wo^om tillfällig
löneförbättring.

icke föranledde någon framställning i den af Kungl. Maj:t vid 1907 års
riksdag framlagda statsverkspropositionen, afläto nämnda tjänstemän en
ny ansökning i ämnet, daterad den 10 februari 1907. I denna ansökning
begärde de, att Kungl. Maj:t måtte vid 1907 års riksdag framläggaproposition
om tillfälligt lönetillägg för dem från och med samma år.

Vid öfverlämnande till Kungl. Magt af denna ansökning, som förordats
af vederbörande depåchefer, hemställde stuteriöfverstyrelsen i skrifvelse
den 21 mars 1907, att, därest Kungl. Maj:t funnit frågan om
aflöningsförbättring för nämnda tjänstemän böra för ytterligare utrednings
vinnande tillsvidare anstå, Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att,
i afvaktan på ärendets slutliga afgörande, måtte beredas dem någon tillfällig
förbättring i deras kontanta aflöningsförmåner. Denna förbättring
syntes styrelsen böra tillerkännas dem från och med år 1907 och för
hvar och en icke understiga det belopp, hvarmed eldigt styrelsens underdåniga
utlåtande den 29 november 1906 den kontanta aflöningen
ansetts böra höjas.

stuteriöfver- Uti den skrifvelse, som stuteriöfverstyrelsen den 12 november 1907

skri frälse™a aflåtit direkt till kommittén, erinrar styrelsen om sitt underdåniga utlå1907
tande den 29 november 1906 och de förslag, styrelsen däri framställt.

Efter nämnda tid hade emellertid — säges det vidare — åtskilliga
verk och inrättningar fått sina aflöningsförhållanden af Kungl. Maj:t och
Riksdagen omreglerade och af de för dem fastställda aflöningsstaterna
framginge, att åtskilliga med beridare, bokhållare och veterinärer vid
hingstdepåerna i viss mån likställda befattningsinnehafvare fått sina aflöningsförhållanden
långt gynnsammare ordnade än hvad af stuteriöfverstyrelsen
föreslagits för dessa depåtjänstemän.

Styrelsen hade därför ansett sig böra för kommittén framhålla,
att det dåmera syntes styrelsen nödvändigt, att de kontanta
lönebelopp, som funnos upptagna i dess till behandling föreliggande
förslag till förbättrade aflöningsförmåner för ifrågavarande depåtjänstemän,
blefve i några fall höjda i erforderlig mån.

Så kunde, enligt styrelsens förmenande, bokhållarna vid hingstdepåerna,
hvilka hade sig ålagd en både ansvarsfull och ansträngande tjänst -

göring under 7 a 9 timmar dagligen, efter nuvarande förhållanden icke
anses blifva tillbörligt aflönade med de förmåner, som för dem föreslagits af
styrelsen i det underdåniga utlåtandet af den ''29 november 1906. Detta hade
äfven af bokhållarna själfva framhållits i en till styrelsens chef ingifven skrift.
Styrelsen ansåg förhållandet vara enahanda beträffande beridarna, hvilkas
tjänst syntes påkalla 5 å 8 timmars daglig tjänstgöring.

Enligt hvad styrelsen vidare meddelar, hade bokhållarna vid hingstdepåerna
i nyssnämnda skrift likställt sig med syssloman vid rikets större hospital,
hvilkas aflöningsförmåner, enligt 1907 års riksdags beslut, bestode af kontant
lön till belopp af respektive 3,200x, 3,700 och 4,200 kronor, allt efter
hospitalens storlek, samt fri bostad, ved och lyse. I anslutning därtill
hade bokhållarna gjort framställning, att deras aflöningsförmåner måtte
bestämmas till antingen 3,700 kronor i kontant lön jämte samtliga öfriga
dem för närvarande tillkommande aflöningsförmåner eller ock 4,000 kronor
i kontant lön samt fri bostad och ved.

Emot denna framställning anser styrelsen sig icke hafva något annat
att erinra, än att styrelsen finner den kontanta aflöningen för depåtjänstemännen
böra vara förenad med ålderstillägg samt att några viktigare skäl
ej synas styrelsen föreligga för ersättande med kontant aflöning af de nuvarande
naturaförmånerna af kofoder och planteringsland.

Med anledning häraf och då bokhållare och beridare enligt styrelsens
åsikt böra vara i aflöningshänseende fullt likställda, föreslår styrelsen för
dessa bådakategorierföljande aflöningsförmåner: kontantaflöning2,700kronor,
däraf 1,800 kronor i lön och 900 kronor i tjänstgöringspenningar; bostadsoch
naturaförmåner såsom hittills, af styrelsen uppskattade till omkring 800
kronor; samt två ålderstillägg till lönen å 500 kronor, det ena efter fem års
väl vitsordad tjänstgöring och det andra efter ytterligare fem års dylik
tjänstgöring.

Beträffande åter veterinärerna vid hingstdepåerna, hvilka enligt styrelsens
mening kunna med sina tjänster förena gifvande enskild praktik,
anser styrelsen någon ändring i de för dem redan föreslagna aflöningsförmånerna
ej böra påkallas. 1

1 Enligt Riksdagens skrifvelse den 31 maj 1907 (n:r 6) utgår till sysslomannen vid fyra hospital
i riket den kontanta aflöningen med lägre belopp.

Däremot finner styrelsen det i aflöningsstaten för Flyinge hingstdepå
upptagna arfvodet till en »människoläkare» af »förslagsvis 150 kronor» böra
höjas till »förslagsvis 300 kronor», enär vid nuvarande läkarens afgång
från sysslan någon annan läkare näppeligen torde kunna anställas mot
lägre arfvode.

Hvad depåchefs aflöningsförmåner angår, syntes dessa styrelsen väl
böra vara så afpassade, att de i kontant värde uppginge till enahanda
belopp som regementschefs aflöning, men anser styrelsen dock depåchefernas
aflöningsförmåner höra kunna bibehållas vid hvad uti nu gällande aflöningsstater
finnes bestämdt för dem, under förutsättning emellertid af bifall
till styrelsens i underdånig skrifvelse den 17 maj 1906 gjorda framställning
om ersättning till nämnda chefer vid upphörande af dem nu tillkommande
rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent.

Styrelsens Uti särskilda skrifvelser till stuteriöfverstyrelsen i oktober 1907

Si907eom af- hemställde cheferna för Strömsholms och Flyinge depåer om förhöjning
nfng9åt0r!ssa aflöningen till den ena skogvaktaren vid Strömsholm samt till kuskarna
betjente. vid de båda depåerna.

Härvid anfördes af depåchefen vid Strömsholm, att den ifrågavarande
skogvaktarsysslan kräfde en nitisk och duglig person; att till följd af
skogarnas stora areal och vidt skilda belägenhet skogvaktarens tjänstgöring
var mycket betungande och ansvarsfull; samt att nuvarande innehafvaren
af ifrågavarande syssla under 16 års tid med nit och skicklighet
skött densamma. Depåchefen hemställde, att skogvaktarens kontanta aflöning
måtte, med hänsyn jämväl till hvad en kronojägare åtnjuter i aflöning
och andra förmåner, höjas till 800 kronor.

Beträffande kusken vid samma depå anförde depåchefen, att skickliga,
pålitliga och absolut nyktra körkuskar voro särdeles eftersökta, att kuskbefattningen
vid depåen ställde stora fordringar på innehafvaren dels
såsom instruktör vid körskolan och dels vid inkörning af hingstar och att
kuskens tid var dagligen strängt upptagen såväl med körning som med rengöring
och skötsel af vagnar och seldon m. m. Det hemställdes af depåchefen,
att kuskens kontanta aflöning måtte förhöjas med 100 kronor och honom

tillerkännas rätt till två ålder stil] ägg, hvardera å 50 kronor, efter 5 och 10
års oförvitlig tjänstgöring.

Chefen för Flyinge hingstdepå anförde, att vid uppgörandet af
den förnyade lönestat för stallbetjäningen vid Flyinge, som fastställdes den
10 september 1906, någon framställning om ökning i kuskens aflöning ej
förelåg. Detta berodde därpå, att löneförhöjning beviljats honom så sent
som den 13 oktober 1899, och att det ansågs kunna beräknas, att kusken,
på grund af sitt ökade arbete genom sulkykörning med de två- och
treåriga unghingstarna, skulle komma i åtnjutande af ett af de s. k.
fölskötararfvodena å 150 kronor. Den dåvarande kusken afflyttade emellertid,
och oaktadt annonsering under såväl år 1906 som år 1907 hade någon
kompetent sökande till kusksysslan ej anmält sig. Ej heller hade någon af
depåens stallbetjäning, ehuru bland dem funnits kompetenta personer, velat
mottaga platsen. Dessa stallbetjänte ansågo sig nämligen vara, oaktadt deras
mindre ansvarsfulla arbete, bättre aflönade än kusken, vid åtnjutande af l:a
klassens aflöning och med inberäknande af arfvode å en krona 50 öre för dag
under utstationeringstiden, hvilken kunde i medeltal beräknas till 105 dagar
om året. Emellertid ansåg depåchefen det ej kunna bestridas att, med de
fordringar, som numera ställdes å kusken, bland annat för att utbilda
depåens yngre betjäning i körning och inköra depåens yngre hingstar
äfvensom verkställa den ansvarsfulla sulkykörningen med två- och treåriga
unghingstar, en kompetent kusk borde aflönas högre än någon af den
öfriga stallbetjäningen. Depåchefen hemställde därför, att kuskens lön, nu
350 kronor, måtte, med bibehållande af öfriga förmåner, höjas med 100
kronor. Med afseende å den synnerliga vikten af att ej för täta ombyten
ägde rum, föreslogs därjämte, att kusken måtte tilldelas två ålderstillägg,
hvart och ett å 50 kronor, att utgå det första efter fem års och
det andra efter ytterligare fem års oförvitlig tjänstgöring.

I den skrifvelse af den 11 november 1907, hvarmed stuteriöfverstyrelsen
öfverlämnat ifrågavarande framställningar till kommittén, har
styrelsen för egen del, med biträdande af de till stöd för framställningarna
åberopade skäl, föreslagit följande ändringar i gällande aflöningsstater
för betjäningen vid statens hingstdepåer.

9/os Lönereglering skommitténs bet. XII.

Den kontanta årslönen höjes för en hvar af depåkuskarna med 100
kronor eller till 450 kronor samt för den ena skogvaktaren vid Strömsholms
depå med 400 kronor eller till 800 kronor, med rätt för kuskarna
att fortfarande åtnjuta det särskilda arfvode af 100 kronor för år, som
enligt gällande stater tillkommer hvar och en af dem såsom ersättning för
undervisning i körning.

Depåkusk berättigas vidare till två ålderstillägg, hvardera å 50 kronor,
det första efter fem års väl vitsordad tjänstgöring och det andra
efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring.

Vtssa depå- Enligt de af stuteriöfverstyrelsens sekreterare med skrifvelse den 6

t/adag^ånS november 1907 öfverlämnade, af depåcheferna attesterade uppgifter rörande
görfngstid. vissa underlydande tjänstemäns dagliga tjänstgöringstid är beridaren vid
Strömsholm sysselsatt med »hingstarnes motionering och rast» 5 å 6 timmar
dagligen. Därutöfver står han till disposition öfriga tider af dagen,
då så påfordras. Under de tre månader, då hingstarna äro utstationerade,
är »kortare tid med rast».

Beridaren vid Flyinge är sysselsatt med visitation och tillsyn, hingstars
motionering m. in. 83A timmar hvarje söckendag mellan kl. 5
f. m. och 7,45 e. m. Hvarje helgdag ägnas 2 timmar åt visitation och
tillsyn. Men ej ens öfver den tid, som efter nämnda tjänstgöring för
honom återstår, kan han disponera för vistelse annorstädes än vid depåen,
ty, exempelvis, vid sjukdomsfall bland hästarna skall han, dag
eller natt, efter kallelse af stallvakten infinna sig för vidtagande af behöfliga
åtgärder. Under betäckningstiden, månaderna mars—juni, då endast
ett tiotal äldre hingstar kvarstå vid depåen, bortfaller en del motioneringsarbete,
men i stället tillkommer betäckningstjänst alla dagar utom söndagar.

Bokhållaren vid Strömsholm är sysselsatt i tjänsten 7 timmar dagligen
alla söckendagar, hvilken arbetstid under arrendeleverans- och bokslutstiderna
utsträckes ytterligare 2 timmar.

Bokhållaren vid Flyinge har en daglig arbetstid af 7 timmar,
som under bokslutstiden torde ökas med ännu en timme.

Veterinären vid Strömsholm aflägger hvarje morgon ett besök i depaens
stall om en halftimmes eller timmes tid; i särskilda fall göras flera

besök allt efter sjukdomsfallets beskaffenhet. Nattjänstgöring förekommer
stundom, ehuru ej ofta. Veterinären måste emellertid vara beredd att på
kallelse infinna sig till tjänstgöring, när så påfordras.

Af veterinären vid Flyinge anföres, att det på grund af tjänstgöringens
beskaffenhet är omöjligt att för densamma fastslå något visst antal
timmar; men då han alltid måste vara beredd att inskrida vid påkommande
sjukdomsfall bland hästarna, anser han sin tjänstgöring böra betraktas
såsom i det närmaste ständig.

Läkaren vid Strömsholm meddelar, att han anslagit två förraiddagstimmar
för daglig mottagning af depåens personal, men att han dessutom
är skyldig att, vid förekommande sjukdomsfall, hvilken tid som
helst af dygnet stå till tjänst med besök i hemmen.

1 skrifvelse den 13 maj 1904 (n:r 108), i anledning af Riksdagens
år 1903 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1902, väckte Riksdagen fråga om upphörande af den enligt
kungl. reglemente den 11 augusti 1812 vissa kronans uppbördsman och
redogörare tillkommande rätt till lösen för behållen afskrifningsprocent.

I sådant hänseende erinrades, att genom nämnda reglemente
blifvit föreskrifvet, bland annat, att uppbördsman och redogörare vid
alla kronans magasin skulle äga rätt till afskrifning å alla varor, som
vid afleverering från magasin vägdes eller mättes, hvilken afskrifning skulle
beräknas och utgå efter viss för de särskilda varuslagen angifven procent.
Därjämte hade i berörda författning stadgats, att, då den sålunda bestådda
afskrifningen blifvit uppbördsmannen till godo beräknad, denne därefter
skulle svara för all å uppbörden uppkommande brist, sedan likväl persedlar,
hvilka vid räkenskapsslutet utfallit med öfverskott, blifvit kvittade,
efter värdet, mot dem, hvarå brist uppstått, samt att, om uppbördsmannens
redogörelse utfölle med öfverskott, som af vederbörande administration
godkändes och fastställdes, detta öfverskott skulle af Kungl. Maj:t och
kronan inlösas efter medelpriset af upphandlingen, hvaremot det skulle
vara uppbördsmannen ovillkorligen förbjudet att om öfverskottet af sin
uppbörd in natura disponera.

Frågan om
upphörande
af rätt till
lösen för
behållen afskrifningsprocent.

Den sålunda medgifna rätten till lösen för behållen afskrifning*-procent hade, beträffande vissa militära befattningshafvande med furageringsuppbörd,
varit föremål för erinran från 1894 års statsrevisorers sida.
Dessa hade därvid uttalat, att för uppbördsmännens betryggande mot förlust
genom afgång å de utlevererade varorna en lämpligt afpassad afskrifningsprocent
visserligen borde såsom dittills vara bestämd, men att
denna procent borde beräknas endast till godtgörelse af den brist, som
vid utlevereringen verkligen uppstått, och icke till någon del, in natura
eller efter lösen, af uppbördsmannen tillgodonjutas, i händelse brist ej
förefunnes eller understege den stadgade afskrifningsprocenten. Nyssnämnda
revisorer ansågo icke giltiga skäl förefinnas för bibehållande i detta fall af
sportelinkomster åt fast aflönade tjänstemän, helst det icke kunde förnekas,
att detta system kunde innebära en frestelse till missbruk. Hvad särskilt
angick den omförmälda furageringsuppbörden, syntes det revisorerna
vara i alla afseenden olämpligt, att de tjänstemän, som i första rummet
borde utöfva kontroll däröfver, att utfodringen skedde i öfverensstämmelse
med gällande rationsbestämmelser, skulle hafva personlig fördel af
en knapp utmätning af rationerna.

Genom kungl. bref den 5 november 1897 hade sedermera föreskrifvits,
bland annat, den ändring i förut gällande bestämmelser angående
afskrifning å varor, som för landtförsvarets räkning magasineras eller afsändas
från ett till annat magasin, att den arméns uppbördsman dittills
medgifna rätt till lösen från kronan för eller disposition af det öfverskott,
som läge inom den medgifna afskrifningsprocenten, skulle från och med
den 1 januari 1898 upphöra.

Riksdagens år 1903 församlade revisorer fästade uppmärksamheten därå,
att i de fall, då ej genom särskild bestämmelse kronans redogörares rätt till
lösen för behållen afskrifningsprocent borttagits, denna rätt fortfarande kvarstode
på grund af reglementet den 11 augusti 1812. Revisorerna hade i detta
hänseende vid granskning af Flyinge hingstdepås räkenskaper för revisionsåret
funnit, att chefen för nämnda depå i lösen för honom tillkommande
afskrifningsprocent å hö och halm för år 1901, hvilken procent
vid siutfodring af nämnda års skörd befunnits vara till fullo i behåll och
inlösts för depåens räkning, uppburit tillhopa 1,354 kronor 50 öre, äfven -

som att den redogöraren vid depåen för år 1901 tillkommande afskrifningsprocent
å hafre för depåens rakning inlösts med 777 kronor 50 öre. Med
afseende å sistnämnda belopp hade väl inom kammarrätten anmärkts, att
bemälde redogörare jämlikt åberopadt stadgande i ofvanberörda reglemente
icke ägt uti ifrågavarande hänseende uppbära mera än 705 kronor 35 öre,
men det hade i allt fall synts revisorerna uppenbart, att det, såsom 1894
års revisorer anmärkt, i hithörande fall åtminstone ofta vore fråga om
en tämligen stadigvarande oclb väsentlig tillökning i vederbörande ämbetsoch
tjänstemäns aflöningsförmåner, hvilken extra inkomst icke vore upptagen
eller beräknad i fastställda aflöningsstater. Hvad 1894 års revisorer
ytterligare anfört angående olämpligheten af en sådan anordning som den
ifrågavarande ägde, enligt 1903 års revisorers mening, full tillämplighet å
de af dem angifna förhållandena; och uttalade de, med anledning af
hvad sålunda förekommit, den mening, att den rätt till lösen för behållen
afskrifningsprocent, som i vissa fall ännu kvarstode på grund af 1812 års
afskrifningsreglemente, borde så fort sig göra läte afskaffas. Särskilt
måste det, enligt sistnämnda revisorers åsikt, efter utfärdandet af kungl.
brefvet den 5 november 1897 anses vara oegentligt, att vissa kronans
redogörare fortfarande ägde tillgodoräkna sig sportelinkomster af förevarande
slag, under det att denna rätt i visst annat fall borttagits.

Stuteriöfverstyrelsen hade i ett den 18 januari 1904 afgifvet utlåtande
förklarat sig för sin del ej hafva något att erinra mot, att den rätt
till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent å hö, halm och spannmål,
som jämlikt kungl. reglementet den 11 augusti 1812 och gällande
instruktioner 1 tillkomme chefer och redogörare vid statens hingstdepåer,
blefve afskaffad, under förutsättning likväl att nämnda tjänstemän samtidigt
blefve befriade från den dem åliggande ansvarsskyldighet för möjligen
uppkommande undermål utöfver den fortfarande medgifna afskrifningsprocenten.

I enahanda riktning hade jämväl depåcheferna och redogörarna vid
Strömsholm och Flyinge i afgifna yttranden uttalat sig.

1 Instruktioner för chefen vid Strömsholms stuteri 18/s 1837 § 12, för intendenten
vid samma stuteri 18/s 1837 § 13, för chefen vid Flyinge hingstdepå UA 1838 § 12 (k.
hr. 4/12 1868) och för stallbokhållaren vid samma depå u/i 1838 § 3.

Riksdagen anförde i sin ofvannämnda skrifvelse, att de i 1812
års afskrifningsreglemente meddelade föreskrifter angående rätt i vissa
fall till afskrifningsprocent utan tvifvel icke stode i öfverensstämmelse
hvarken med de förändrade förhållanden,s som sedan den tiden inträdt
i fråga om varors transporterande och magasinering m. in., eller med
den numera rådande uppfattningen om sättet för tjänstemännens aflönande;
och då, på sätt revisorerna meddelat, ändringar i detta reglemente
redan genomförts hvad arméns redogörare beträffade, syntes detsamma
äfven böra underkastas omarbetning i hvad det berörde andra
förvaltningsgrenar, i syfte att för samtliga uppbördsman och redogörare
vid kronans förråd borttaga rätten till lösen för afskrifningsprocent. Riksdagen
anhöll därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke en omarbetning af ofvannämnda reglemente af den 11 augusti
1812 borde åvägabringas, i syfte att den dittills vissa kronans uppbördsman
och redogörare tillkommande rätt till lösen för behållen afskrifningsprocent
måtte upphöra.

I anledning af denna Riksdagens framställning anbefalldes stuteriöfverstyrelsen
att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till erforderliga
bestämmelser, i syfte att den på grund af nämnda reglemente cheferna
och redogörarna vid Strömsholms och Flyinge hingstdepåer tillkommande
rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent måtte upphöra.

Stuteriöfverstyrelsen afgaf den 17 maj 1906 utlåtande i ämnet.

Däri meddelade styrelsen, att de nämnda depåcheferna och redogörarna
uti infordrade yttranden hemställt, att, därest rätten till lösen af kronan för
behållen afskrifningsprocent komme att upphöra, de måtte befrias från ansvar
för uppkommande undermål utöfver den medgifva afskrifningsprocenten.

För egen del anförde styrelsen, att de af cheferna och redogörarna
vid hingstdepåerna omhänderhafda varor årligen uppginge till högst betydande
kvantiteter. Sålunda utgjorde under hvart och ett af åren 1902—1905
i medeltal värdet af utlevererad spannmål vid Strömsholm 13,585 kronor och
vid Flyinge 24,996 kronor samt värdet af utlevereradt förråd af hö och
halm vid Strömsholm 19,732 kronor och vid Flyinge 27,701 kronor. Styrelsen
ansåg det fördenskull tydligt, att betydande förluster kunde uppstå
genom brister, uppkomna utan chefernas och redogörarnas förvållande.

Denna risk hade emellertid dittills uppvägts af möjligheten till extra
inkomst genom försäljning till kronan af behållen afskrifningsprocent, och
denna inkomst hade för några af nämnda uppbördsman varit rätt betydande.

Styrelsen fann det vara med billighet öfverensstämmande, att, därest
för ifrågavarande depåchefer och redogörare rätten till lösen af behållen
afskritningsprocent skulle upphöra, i stället bereddes dem en särskild
godtgörelse utöfver nuvarande aflöningsförmåner, hvilken godtgörelse, i
likhet med den uppbördsman tillkommande afskrifningsprocenten, syntes
styrelsen lämpligen böra utgå med en viss procent å de under året
utlevererade varor. I hvarje fall syntes nuvarande depåchefer och redogörare
icke böra vidkännas en så betydande minskning i inkomster, som
den af Riksdagen ifrågasatta förändringen i 1812 års afskrifningsreglemente
skulle för en del af dem medföra.

Det hemställdes af styrelsen, att den i åberopade reglementet uppbördsman
medgifna rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent
måtte beträffande cheferna och redogörarna vid Strömsholms och Flyinge
hingstdepåer upphöra från och med ingången af år 1907 samt i stället
tillerkännas nämnda tjänstemän rätt att årligen tillgodoräkna sig godtgörelse,
beräknad med tillämpning af gällande medelmarkegångspris, för
depåchef efter två procent å värdet af utlevereradt förråd af hö och halm
samt för redogörare efter samma procent å värdet af utlevererad spannmål,
dock att dylik godtgörelse ej skulle få uppgå till högre belopp för
någon af dem än 600 kronor för år.

Enligt hvad styrelsen tillika meddelade, skulle, med tillämpning af
sådana bestämmelser och under förutsättning af enahanda utleverering, som
angifvits hafva under åren 1902—1905 ägt rum, den särskilda godtgörelsen
i medeltal uppgå vid Ströinsholm för depåchefen till 394 kronor
64 öre och för redogöraren till 271 kronor 70 öre samt vid Flyinge för
depåchefen till 554 kronor 2 öre och för redogöraren till 499 kronor 92 öre.

En dylik godtgörelse ansåg styrelsen så mycket mera vara af behofvet
påkallad, som de nuvarande aflöningsförmånerna för ifrågavarande
tjänstemän, åtminstone hvad redogörarna angick, vore små i förhållande
till det stora ansvar och de mångahanda maktpåliggande sysslor, som vore
förenade med de af dem innehafda befattningarna. Styrelsen fann sig

däremot icke kunna tillstyrka befrielse för vederbörande depåchefer och
redogörare från ansvar för uppkommande undermål utöfver den medgifna
afskrif ningsprocenten.

Sedan därpå i ärendet infordrats statskontorets utlåtande, afgafs
detta den 31 december 1906.

Beträffande stuteriöfverstyrelsens förslag att den vederbörande nu
tillerkända förmånen skulle utbytas mot en särskild ersättning, sade statskontoret
sig ej kunna biträda detsamma, helst någon dylik ersättning icke
blifvit tillerkänd arméns uppbördsman, då de genom kungl. brefvet den 5
november 1897 frånkändes den dem dittills medgifna rätt till motsvarande
lösen från kronan.

Statskontoret var likväl ense med stuteriöfverstyrelsen därutinnan,
att nuvarande depåchefer och redogörare icke borde utan vidare beröfvas
en så pass betydlig del af sina inkomster, som en förändring i antydd
riktning af 1812 års afskrifningsreglemente skulle för några af nämnda
tjänstemän medföra.

Skyldigheten att ansvara för möjligen uppkommande brist, sedan
författningsenlig afskrifningsprocent beräknats, syntes statskontoret i verkligheten
icke kunna medföra synnerligen stor risk. Skulle emellertid denna
risk anses vara af afsevärd betydelse, borde enligt statskontorets mening en
utredning ske, huruvida afskrifningsprocenten tilläfventyrs vore för en
eller flera varor för låg, i hvilken händelse rättelse borde ske genom denna
procents förhöjning, men icke, såsom stuteriöfverstyrelsen föreslagit, genom
att tillägga vederbörande uppbördsman en direkt tillökning i aflöningen.

Statskontoret hemställde, att den cheferna och redogörarna vid Strömsholms
och Flyinge hingstdepåer på grund af 1812 års reglemente tillkommande
rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent måtte, i
likhet med hvad redan från och med år 1898 föreskrifvits beträffande
arméns uppbördsman, upphöra från och med år 1907, dock att nuvarande
chefer och redogörare finge vid nämnda rätt bibehållas, så länge de kvarstode
i sina respektive befattningar.

ot.%

Kommitténs förslag.

Beträffande tjänstemännen vid hingstdepåerna föreligger i de kommittén
tillhandakomna framställningar från vederbörande depåchefer och
stuteriöfverstyrelsen icke något annat ändringsförslag i organisativt hänseende,
än att chefen för Strömsholms hingstdepå och stuteriöfverstyrelsen
ifrågasatt, huruvida ej vid nämnda depå läkarvården kunde, på sätt vid
Flyinge äger rum, uppdragas åt någon i trakten bosatt läkare och alltså
för framtiden undvaras en på stat anställd läkare.

Kommittén finner ock för sin del af handlingarna bestyrkt, att det
ej vidare kan anses behöfligt att hafva för Strömsholms hingstdepå å stat
uppförd någon läkarbefattning, utan att med läkarvården lämpligen kan
ordnas å nyssberörda sätt. Ifrågavarande befattning synes därför böra
vid nuvarande innehafvarens afgång indragas och i afvaktan därå uppföras
å öfvergångsstat.

Med den ordning för läkarvårdens bestridande, som redan tillämpas
vid Flyinge hingstdepå, torde ej heller å dess stat böra finnas uppförd
någon särskild läkarbéfattning.

För framtiden torde alltså i stat för tjänstemän vid hingstdepå
ej böra upptagas något visst arfvodesbelopp för bestridande af läkarvården
vid depåen, utan ersättning därför få bero på öfverenskommelse med hugad
läkare. Det öfverenskomna ersättningsbeloppet torde sedermera anvisas att
utgå af tillgängliga medel.

Enligt hvad kommittén inhämtat, åligger det skolläraren vid Strömsholm
att undervisa icke blott depåpersonalens barn utan äfven andra barn

®/o8 Löner egt er ingskommi tténs bet. XII. 13

Hingst depåernas persoru -

från Kolbäcks församling, inom hvilken depåen är belägen. Till skolläraren,
hvilken förr tillsatts af stuteriöfverstyrelsen, men numera, enligt lämnadt
medgifvande, förordnas af församlingens skolråd, utgå för hans åligganden
i nämnda egenskap 1,250 kronor jämte bostad, ved, planteringsland och
kofoder. Däraf lämnar församlingen emellertid allenast 650 kronor,
utgörande skillnaden mellan hvad han såsom folkskollärare är berättigad
att undfå i kontant aflöning och hvad han åtnjuter i dylik aflöning från
depåen. Samtidigt uppbär församlingen från statsverket sedvanligt bidrag
till skollärarens aflönande.

För Kolbäcks församling innebära de sålunda träffade anordningarna
en afsevärd förmån i jämförelse med andra kommuner, och en förmån,
för hvilken fog ej torde finnas, då i betraktande tages, att vederbörande
funktionärer vid depåen utgöra kommunalskatt till församlingen och
depåpersonalen väl bör vara berättigad att för sina barn få beredd
undervisning inom församlingen på samma villkor som andra församlingsmedlemmar.

Frågan om en ändring i nu angifna, sedan lång tid tillbaka befintliga
förhållanden synes dock lämpligen böra, utan att vidare sammanbindas
med förevarande löneregleringsförslag, göras till föremål för särskild
utredning. I afvaktan därå torde skollärarbefattningen i fråga böra uppföras
på öfvergångsstat.

öfriga tjänstemannabefattningar vid hingstdepåerna torde böra å
blifvande ny stat uppföras.

Hvad betjäningen vid depåerna angår, föreligger icke någon framställning
om ändring beträffande denna personals organisation och antal;
och har kommittén för sin del ej funnit anledning att framställa något
förslag därutinnan.

Kommittén hemställer här uti nu ifrågavarande hänseende allenast,

att af de tjänstemannabefattningar vid hingstdepåerna,
som för närvarande finnas å stat uppförda,
må i blifvande ny stat uteslutas vid Strömsholm läkaren
och skolläraren samt vid Flyinge läkaren;

att läkarbefattningen vid Strömsholm må vid nuvarande
innehafvarens afgång indragas;

att frågan om ändring i nuvarande förhållanden
beträffande skollär arbefattningen vid Strömsholm må
göras till föremål för särskild utredning; samt

att, i afvaktan å indragning af läkarbefattningen
vid Strömsholm och slutlig pröfning af frågan om skollärarbefattningen
därstädes, dessa båda befattningar må
uppföras på öfvergångsstat.

Vidkommande därefter aflöningsförmånerna till de tjänstemän vid Åmning»-hingstdepåerna, som böra upptagas i blifvande ny stat, har kommittén för tjänsteförst
funnit sig böra till behandling upptaga spörsmålet, i hvad män dessa mananr,tat
tjänstemän böra bibehållas vid nu utgående naturaförmåner, och har det
därvid synts kommittén, att de böra fortfarande i enahanda omfattning
som hittills åtnjuta fri bostad.

Därmed anser kommittén böra, likasom inom vissa andra områden af
statstjänsten, förenas rätt till fritt bränsle. I afseende å dylik rättighet
råder för närvarande det förhållandet, att, förutom det vederbörande tjänstemän
vid bägge depåerna äro tillförsäkrade vissa kubikmeter ved, tjänstemännen
vid Flyinge äga i mån af behof fritt bekomma torf, surskog och ris.

Enligt hvad kommittén inhämtat, hafva emellertid vid Flyinge vissa tjänstemän
för en del af den dem å stat anvisade veden fått uppbära värdet i
penningar.

För framtiden bör enligt kommitténs åsikt rätten till bränsle, af
hvad slag det vara må, inskränkas att afse den bestämda kvantitet, som
må anses erforderlig. Då emellertid detta är väsentligen beroende af den
anvisade fria bostadens omfattning och beskaffenhet i öfrigt, samt förändringar
därutinnan kunna inträda tid efter annan, synes det kommittén
icke vidare böra ifrågakomma att i själfva staten fastslå de bränslekvantiteter,
som skola tillkomma olika befattningshafvare, utan bör i staten blott
medgifvas vederbörande rätt till fritt bränsle samt bestämmelser om arten
och mängden af detta bränsle meddelas af Ivungl. Maj:t på förslag af
styrelsen för landets hästväsen.

Vid hingstdepåerna åtnjutes vidare enligt nu gällande stat rätt till
planteringsland. Vid Flyinge har i detta hänseende ordnats så, att åt
vederbörande anvisats, närmast omkring den åtnjutna bostaden, ett mindre
jordstycke för att, om så önskas, användas till prydnads- och köksträdgård.
Mot en dylik anordning finner kommittén icke något att erinra. Vid
Strömsholm åter har, åtminstone beträffande vissa befattningsbafvare, så
förfarits, att åt dem till köksträdgård upplåtits någon del af den kungsgården
tillhörande åkerjord. Med en sådan anordning kan emellertid förmånen
erhålla en helt annan betydelse, än hvad därmed varit afsedt.
Kommittén anser därför den anordning böra träffas, att åt vederbörande
tjänsteman må såsom tillhörande den fria bostaden afgiftsfritt upplåtas det
jordutrymme närmast omkring bostaden, som kan erfordras för en mindre
trädgård.

Godkännes denna uppfattning, synes det kommittén, att minskning
i lämplig mån bör ske af det område om mera än 2 hektar, som hittills
varit åt chefen vid Flyinge hingstdepå upplåtet till park och trädgård.

För närvarande äro de tjänstemän, som åtnjuta planteringsland,
äfven tillförsäkrade viss kvantitet gödsel. Då kommittén för vederbörande
tjänstemän i förslaget till ny stat upptager rätt till fri bostad
med trädgård, förutsätter kommittén, att de må från depåen fä afhämta
utan betalning de kvantiteter gödsel, som skäligen anses erforderliga för
trädgårdens brukande.

Enligt nu gällande stat åtnjuta de flesta af hingstdepäernas tjänstemän
rätt till visst antal kofoder och beten. Vid indragningar af boställen
inom olika områden af statstjänsten har såsom skäl därför anförts,
att vederbörande tjänsteman, där han själf begagnar sig af förmånen i
fråga, lätteligen föranledes att låta utnyttjandet af densamma inkräkta på
den tid och det intresse, som borde ägnas åt tjänsten, samt att sysslandet
med dylika uppgifter, i de fall där vederbörande ej ägt erforderlig praktisk
läggning eller utbildning, ofta kommit att inveckla honom i svårigheter.
Och om förmånen ej kommit till användning in natura, utan upplåtits till
annans bruk mot kontant vederlag, har man ansett ännu starkare skäl
föreligga att indraga den antydda naturaförmånen och ersätta densamma
med kontant aflöning.

Hvad sålunda anförts synes kommittén ej sakna tillämplighet å depåtjänsternäns
rätt till kofoder och beten. Äfven denna rätt torde
numera i de flesta fall icke utnyttjas in natura utan upplåtas åt andra
mot vederlag i penningar. Den bör därför enligt kommitténs mening
upphöra.

Då kommittén sålunda anser, att af de naturaförmåner, som nu tillkomma
depåtjänstemän, böra i den blifvande nya staten bibehållas allenast
rätt till fri bostad med därtill hörande trädgård samt, i ofvan angifna
omfattning, fritt bränsle, måste naturligen hänsyn härtill tagas vid tillmätandet
af den kontanta aflöningen.

Innan kommittén inlåter sig vidare härå, bör till behandling upptagas
frågan om rätt för chefer och bokhållare vid hingstdepåerna till
lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent.

Hvad i detta hänseende från Riksdagens och dess revisorers sida
anförts och erinrats, synes kommittén innefatta fullgiltiga skäl för upphörandet
af nyssnämnda rättighet. Och, i likhet med statskontoret, kan
kommittén icke finna något skäl, hvarför upphörandet af denna rätt vid
hingstdepåerna skulle böra föranleda till särskild ersättning, då någon
sådan ej tillerkänts de uppbördsman vid armén, hvilka redan tidigare
frånkänts enahanda rättighet. En annan sak är, såsom jämväl af statskontoret
framhållits, att, därest i fråga om ett eller annat varuslag den
nu medgifna afskrifningsprocenten kan visas vara för låg och således medföra
verklig fara för förlust, sådan fara bör förebyggas genom höjning i
erforderlig mån af afskrifningsprocenten.

Lika med stuteriöfverstyrelsen och statskontoret finner kommittén
det emellertid icke böra ifrågakomma att för nuvarande innehafvare af
chefs- eller bokhållarbcfattning vid hingstdepå utan vidare borttaga den
hittills åtnjutna rätten till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent.
Spörsmålet härom synes kommittén lämpligen böra lösas så, att nuvarande
innehafvare af dessa befattningar må fortfarande åtnjuta ifrågavarande rätt,
så länge de kvarstå på hittillsvarande stat, men att samma rätt upphör
med deras inträde å blifvande ny stat och åtnjutande af där utfästa aflöningsförmåner.

100

Såvidt af hingstdepåernas räkenskaper för åren 1899—1906 kunnat
inhämtas, synes lösen för behållen afskrifningsprocent icke hafva utgått
vid Strömsholms depå.

Däremot hafva vid Flyinge chefen och bokhållaren under nämnda I

ppburit i	dylik lösen följande	belopp:
		Chefen.		Bokhållaren.
1899	. . . . . kronor	1,122:_	kronor	516:-
1900	..... »	1,259: 70		652: 50
1901	..... »	1,311: _		660:-
1902	..... »	1,354: 50		705: 35
1903	..... »	1,329:-	»	732: 29
1904	..... »	1,596:12	*	748: 90
1905	..... »	1,837:71	»	705: 74
1906	..... »	2,417:67		756: 80
alltså	Summa kronor i medeltal kronor	12,227:70 1,528: 46	kronor kronor	5,477:58; 6 84 : 70-

I sammanhang med frågan om depåtjänstemännens aflöningsförmåner
torde jämväl böra meddelas inhämtade upplysningar angående biinkomster,
som vissa af dessa tjänstemän åtnjuta.

\ id Strömsholm är depåchefen tillika ståthållare på Strömsholms
slott och åtnjuter i sådan egenskap en inkomst af 300 kronor. Bokhållaren
vid hingstdepåen därstädes uppbär som slottskamrerare 400 kronor,
såsom redogörare vid den till Strömsholm förlagda ridskolan 800 kronor
och såsom räkenskapsförare för tjänstemännens vid Strömsholms stuteri
samt deras änkors och barns pensionsfond 150 kronor. Veterinären vid
Strömsholms hingstdepå åtnjuter i arfvode från ridskolan 600 kronor
och från remontdepåen vid Utnäs löt 600 kronor. Såväl denne veterinär
som veterinären vid Flyinge hafva vidare enskild praktik af afsevärd
omfattning. För veterinären vid Strömsholm uppgifvas inkomsterna af
denna praktik till omkring 3,000 kronor.

101

Hvad nu sedan angår de kontanta aflöningar, som må böra i
blifvande ny stat upptagas för tjänsteman vid hingstdepåerna, anser kommittén
dessa aflöningar böra, med hänsyn jämväl till de inskränkningar i
öfriga hittills utgående förmåner, som af kommittén töreslås, bestämmas
på följande sätt.

Depåchef, som nu åtnjuter i kontant aflöning 5,000 kronor, bör
få denna höjd till 6,000 kronor. Af denna aflöning skulle 4,000 kronor
utgöra lön och 2,000 tjänstgöringspenningar.

För beridare och bokhållare torde den kontanta aflöningen böra
bestämmas till 1,400 kronor i lön och 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar
eller tillhopa 2,600 kronor, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg
till lönen efter 5 och 10 år, hvardera å 300 kronor.

Beträffande åter veterinärerna har kommittén af inkomna handlingar
och eljest vunna upplysningar kommit till den uppfattning, att dessa
tjänstemän icke kunna anses i enahanda omfattning som de ofvan nämnda
upptagna af sin tjänst. Båda de ifrågavarande veterinärerna syssla
jämväl med enskild praktik i ganska stor omfattning. Kommittén anser
därför innehafvarna af dessa befattningar böra erhålla den ställning i
aflöningshänseende, att de, förutom vissa naturaförmåner, bekomma allenast
visst årligt arfvode. Med hänsyn till den inskränkning i naturaförmåner,
som å ny stat skulle inträda enligt kommitténs förslag, synes emellertid
nämnda arfvode böra sättas till 1,700 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att chef för hingstdepå md erhålla 6,000 kronor i
kontant aflöning, hvaraf 4,000 kronor lön och 2,000
kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till fri bostad
med trädgård och fritt bränsle;

att beridare och bokhållare vid hingstdepa må
tillerkännas, förutom fri bostad med trädgård och
fritt bränsle, 1,400 kronor i lön och 1,200 kronor i
tjänstgöringspenningar eller tillhopa 2,600 kronor hvar -

102

till kunna komma tva alderstillägg till lönen, det första
efter fem dr med 300 kronor och det andra efter ytterligare
fem år, likaledes med 300 kronor;

att veterinär vid hingstdepå må erhålla årligt
arfvode å 1,700 kronor jämte rätt till fri hostad med
trädgård och fritt bränsle; samt

att den chef och bokhållare tillkommande rätt till
lösen af kronan för behållen af skrifning sprocent må
upphöra, dock att nuvarande innehafvare af dylik befattning
må, om och sä länge han kvarstår å nu
gällande stat, varda vid sin hittills åtnjutna rätt i
nämnda afseende bibehållen.

Betjäningens

aflönings förmåner.

Bestämmandet af aflöningsförmånerna för betjäningen vid hingstdepåerna
har ansetts tillhöra Kungl. Maj:tx. Då dessa aflöningsförmåner
reglerats så nyligen som år 1906, finner kommittén icke anledning att
därutinnan föreslå andra ändringar än att, med hänsyn till de gjorda framställningarna
om förbättrade löneförmåner för kusken vid hvardera depåen
och för den ena skogvaktaren vid Strömsholm, den kontanta aflöningen må
höjas för hvardera kusken med 100 kronor samt för den nämnda skogvaktaren
med 400 kronor.

Kommittén hemställer,

att för betjäningen vid hingstdepåerna må fortfarande
gälla de genom kungl. bref den 10 september 1906
fastställda aflöning sstater, allenast med de ändringar
att den kontanta aflöningen liöjes för kusk med 100 kronor
samt för den skogvaktare vid Strömsholms depå,
som åtnjuter kontant aflöning, med 400 kronor.

Pa grund af särskilda kungl. bref åtnjuta jämväl vissa afskedade betjänte pension
eller annat understöd från depåerna.

103

1 sammanhang med ordnandet af aflöningsförmånerna för depåchefer, Afisningaberidare
och bokhållare på sätt kommittén ofvan föreslagit, torde för dem depåchefer,
böra i tillämpliga delar uppställas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 ^^//are^
års riksdag antogos för statskontoret.

De afvikelser från berörda aflöningsvillkor, som kommittén här funnit
påkallade, torde ej behöfva särskildt motiveras i annat hänseende än hvad
angår frågan om semester. De ordinarie'' tjänstemännen vid centrala ämbetsverken
äro, som bekant, i allmänhet berättigade till semester under viss tid
årligen, och äfven vid eu del distrikts- och lokalförvaltningar har dylik
förmån medgifvits. För vissa tjänstemän vid centrala verk likasom för en
del kårer (såsom kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän samt öfverjägmästare
och jägmästare) har däremot förmånen af semester ej kunnat
komma till stånd. Sådan förmån har nu af stuteriöfverstyrelsen under •
vissa villkor föreslagits för beridare, bokhållare och veterinärer vid hingstdepåerna,
men kommittén har ansett sig icke kunna tillstyrka detta.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de aflöningsför maner, som
varda, i blifvande ny stat upptagna för chefer, beridare
och bokhållare vid Strömsholms och Fly inge hingstdepåer,
måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen:

att depåclief, beridare och bokhållare skola vara
underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af vederbörande depå eller eljest
i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,
äfvensom därest g öromålen vid depå helt eller delvis
öfverflyttas till annan anstalt eller myndighet, vara pliktiga
att, med bibehållande af den tjänstegracl och den aflöning
de innehafva, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra vid den anstalt eller myndighet,
till hvilken göromålen öfverlämnas;

°/os L ö n eregleri ngsko m m i t ten s bet. XII.

att med ordinarie befattning såsom depåchef, beridare
eller bokhållare icke må förenas annan tjänst å
rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med dylik ordinarie befattning ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom, tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt
ej, hvad angår depåchef, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af beridar- eller bokhållarbefattning,
styrelsen för landets hästväsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinder ligt för
tjänstgöringen vid depåen, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöring spenningar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort, men
för den tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola
utgå till den, som erhållit förordnande att uppehålla
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges frän tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så
mycket af lönen, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

105

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som
icke af styrelsen för landets hästväsen pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom
uppbära något där af;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning är i staten medgifven,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under villkor att innehafvaren under mer
än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för
att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för
andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöning en
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den
tid, som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande.af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,
icke må samma förhöjning tillträda;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

106

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit
bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att enhvar, som med eller efter ingången af det
är, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder
befattning såsom depåchef, beridare eller bokhållare,
skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor
och bestämmelser, samt

att de förutvarande innehafvare af dessa befattningar,
hvilka icke före viss angifven tidpunkt anmäla,
att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagliqen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem
dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den
mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills må hafva tillkommit
dem.

Beridares I de ofvan föreslagna aflöningsvillkoren för depåchefer, beridare och

pensionsålder.bokhållare ingår den bestämmelsen, att i fråga om skyldighet att från
tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad i
särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden
för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af
befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt.

Den 11 oktober 1907 har af Kungl. Maj:t utfärdats lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, att träda i kraft den 1 januari 1908.

107

Enligt denna lag inträder för manliga tjänstinnehafvare i allmänhet
rätt till hel pension vid 67 lefnads- och 35 tjänstår. I fråga om vissa
kategorier af tjänstinnehafvare har emellertid, på grund af tjänstens särskilda
beskaffenhet och de kraf, densamma ställer på vederbörandes krafter,
eller af andra orsaker, medgifvits rätt till hel pension vid lägre lefnadseller
tjänsteålder. Så är, bland annat, stadgadt, att för landtbruksingenjörer
dylik rätt inträder vid 65 lefnads- och 35 tjänstår.

I fråga om skyldighet att från tjänsten afgå gäller i allmänhet enligt
den nya lagen, att tjänstinnehafvare är pliktig afgå vid uppnåendet af
den för rätt till hel pension stadgade lefnadsåldern, Konungen eller, där
viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten afskeda, den myndigheten
obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren
pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
dock icke i något fall längre än till fyllda 70 år.

På grund af de särskilda åligganden, som tillhöra hingstdepåernas
beridare, synes påkalladt att medgifva dem rätt till hel pension vid något
lägre lefnadsålder än för tjänstinnehafvare i allmänhet; och anser kommittén
denna lefnadsålder böra bestämmas till 65 år.

I öfrigt torde uti nu ifrågavarande hänseende böra gälla samma
bestämmelser som för civila tjänstinnehafvare i allmänhet.

Kommittén hemställer,

att för beridare vid hingstdepå skall i fråga om
skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om rätt
till pension gälla hvad enligt lagen den 11 oktober 1907,
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, gäller
för landtbruksingenjörer.

Förslag till stater

jämte kostnadsberäkning m. m.

109

Med tillämpning af hvad kommittén i det föregående föreslagit,
skulle staten för styrelsen för landets hästväsen erhålla följande utseende:

		K r	o n	o r.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- til- lägg.	Arfvode.	Summa.
Chefen......	_	_	-	6,000	6,000
1 ledamot.....	—		—	500	500
1 d:o ..... Sekreteraren .... Till vikariatsersättning och extra biträde	3,600	1,800	400	500	500 5,800 600	tEfter 5 år kan lönen hö-1 jas med 500 kronor och j efter 10 år med ytter-\| ägare 500 kronor.
» vaktmästares af-lönande och ex-
pensel''.....	—	—	—	—	750
Summa	—	—	—	—	14,150

Vid hvardera af statens hingstdepåer skulle, enligt kommitténs förslag,
för tjänstemän gälla följande stat:

8/os Lönereglering skommitténs bet. XII. 15

Förslag till
stater.

Kosinadi beräkning.

		K r o	n o r.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Arfvode.	Summa.
Chef.........	4,000	2,000	_	6,000
Beridare........ (med skyldighet att vid stall-skolan undervisa i ridning)	1,400	1,200		2,600	1 Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 300 kronor och efter 1 10 år med ytterligare 300 kronor.
Bokhållare.......	1,400	1,200	—	2,600	J
Veterinär....... (med skyldighet att vid stall-skolan undervisa i veterinär-lära och hofbeslag) Anm. Samtliga åtnjuta därjämte fri bostad med trädgård och fritt bränsle.			1,700	1,700	i 1
Summa	—	—	—	12,900	1

I afseende å läkar- och skollärarbefattningarna vid Strömsholms
hingstdepå skulle tills vidare gälla följande

Öfvergångsstat.

Kontant

aflöning.

Kofoder

och

beten.

Furuved.

Kronor.

St.

Kbm

Läkare.......

Skollärare.....

400

600

45‘23

28-27

1 Åtnjuta därjämte hvar för sig

1 fri bostad, planteringsland j
| och 2 parlass gödsel för j
J hvarje 8 816 ar däraf.

Enligt nu gällande stat för stuteriöfverstyrelsen utgå i arfvoden till
chefen och sekreteraren tillhopa 4,000 kronor, till vikariatsersättning under
sekreterarens semester och till extra biträde 400 kronor samt till vaktmästares
aflönande och expenser 600 kronor eller sålunda tillsammans 5,000
kronor. Lägges härtill ytterligare det belopp af 150 kronor, som till
expenser och vaktmästares aflönande utgår från anslaget för prisbelönande
af hästar, uppgå utgifterna i nämnda särskilda hänseenden till samman -

hgdt 5,150 kronor. Den af kommittén föreslagna staten för styrelsen för
landets hästväsen slutar — oberäknadt blifvande ålderstillägg för sekreteraren

— å 14,150 kronor; innebärande alltså en ökad utgift af 9,000 kronor.

Hvad hingstdepåerna angår, skulle läkaren och skolläraren vid
Ströinsholms hingstdepå uppföras å öfvergångsstat. Till dessa befattningar
torde fördenskull ej böra tagas hänsyn i detta sammanhang. Enahanda
lärer få anses vara förhållandet med det för närvarande i staten för Flyinge
uppförda arfvodet å 150 kronor till läkare. Detta arfvode skulle visserligen
enligt kommitténs förslag uteslutas från aflöningsstaten för tjänstemän vid
depåen, men medel behöfva dock fortfarande anvisas för bestridande af
läkarvården därstädes.

Beträffande åter depåchefer, beridare och bokhållare samt veterinärer
utgöra deras kontanta aflöningsförmåner nu tillhopa 18,800 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle deras kontanta aflöningar komma att —
frånsedt ålderstillägg till beridare och bokhållare — uppgå till sammanlagdt
25,800 kronor; således en ökning af 7,000 kronor. Från sistnämnda
belopp torde emellertid böra dragas värdet af de till ifrågavarande tjänstemän
nu utgående kofoder och beten, hvilket värde torde kunna uppskattas
till 2,500 kronor. Ökningen skulle då — fortfarande frånsedt ålderstigen

— utgöra allenast 4,500 kronor. Lägges härtill det belopp, 600 kronor,
hvarmed enligt kommitténs förslag aflöningarna till depåbetjäning skulle
höjas, så erhålles för depåerna en ökad utgift på det hela af 5,100 kronor.

Sammanlagdt skulle sålunda, enligt denna beräkning, utgifterna i
nu ifrågavarande hänseenden vid stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten
komma att ökas med 14,100 kronor.

En däremot svarande höjning lärer böra ske af reservationsanslaget
till hästafvelns förbättrande. Samtidigt blifver emellertid å det särskilda
anslaget till prisbelöningar för hästar disponibelt för annat ändamål det
från detta anslag till stuteriöfverstyrelsen nu utgående beloppet, 150 kronor,
för expenser och vaktmästares aflönande. I

I detta sammanhang har kommittén trott sig böra lämna en sam- Disponibla
manställning, utvisande de medel, som — frånsedt det särskilda anslaget *"//// Aåsttill
prisbelöningar för hästar samt det å sid. 64 omnämnda extra anslaget å °bättrande."
3,790 kronor — år 1906 stodo till förfogande för hästafvelns förbättrande.

112

		K	ron	0	r.
Statsanslag, häri ej inräknadt det särskilda reservations-anslaget för år 1906 af 100,000 kronor1 till prisbelönin-gar för hästar...................					113,200
Arrendemedel:
för Strömsholms kungsladugård...........	44,444	25
> Flyinge och Dalby kungsgårdar.........	24,013	88
> Ottenby kungsladugård.............	11.060	61	79,518	74
Jordbruket:
vid Strömsholms hingstdepå, tillfälliga arrenden . . .	195	—
> Flyinge d:o:
gräsbetesafgifter och försäljningsmedel 11,724: 78 värdet å egen skörd........ 2,415: —	14,139	78	14,334	78
Skogarna vid Strömsholms depå:
betesafgifter....................	2,029	—
värdet å ved, timmer m. m. .............	5,884	40	7,913	40
Språngafgifter:
* vid Strömsholms depå................	25,440	—
> Flyinge » ................	65,058	—	90,498	_
Försålda hästar:
vid Strömsholms depå................	580	—
» Flyinge > ................	11,950	—	12,530	_
Räntemedel:
hos stuteriöfverstvrelsen...............	2,040	50
vid Strömsholms depå................	129	95
> Flyinge >................	425	83	2,596	28
Utdelning från allmänna brandförsäkringsverket för bygg-nader på landet:
för Strömsholms kungsladugård...........	592	61
> Flyinge och Dalby kungsgårdar.........	245	79
» Ottenby kungsladugård.............	191	79	1,030	19
Diverse inkomster:
vid Strömsholms depå................	292	50
> Flyinge > ................	66	75	359	25	208,780	64
Summa	—	\|-	—	—	321,980	64

Detta anslag höjdes vid 1907 års riksdag till 160,000 kronor.

113

I delen I (sid. 135—137) har kommittén
grund af hvilka den s. k. post- och telegrafko]
den 31 oktober 1901 föreslog för tjänstemän vid post- och telegrafverken Säkerhet.
upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.

Det omnÄmnes ock, att i kungl. bref till generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen
den 6 juni 1902 förklarades, att befintliga föreskrifter rörande
dylik skyldighet för vissa posttjänstemän och vissa telegrafverkets
tjänstemän skulle upphöra att gälla i fråga om uppbörd, tillhörande tiden
efter utgången af år 1902.

Kommittén har i delen I uttalat, att hvad som anfördes till stöd
för borttagandet af skyldigheten för tjänstemän inom post- och telegrafverken
att ställa uppbördssäkerhet torde i sin allmänlighet äga tillämpning
äfven å andra statsverkets redogörare; hvarför ock, hvad särskilt
de centrala ämbetsverken angick, kommittén uttryckte den mening, att
befintliga föreskrifter om skyldighet för vissa tjänstemän att ställa dylik
säkerhet böra upphäfvas.

I öfverensstämmelse härmed hemställde kommittén i sitt betänkande
rörande statskontoret (delen IV), att föreskrifterna om skyldighet
för registrator!! och stämpelkassören därstädes att ställa uppbördssäkerhet
måtte upphäfvas; och i betänkandet angående landsstaten (delen V) gjorde
kommittén enahanda hemställan beträffande tjänstemän vid landsstaten.

Då statsrådet och chefen för finansdepartementet den 15 mars 1907
för Kungl. Maj:t framlade frågan om lönereglering för statskontoret, erinrade
han om kommitténs förslag rörande upphörande af skyldigheten
för vissa tjänstemän hos statskontoret att ställa uppbördssäkerhet; och
anslöt sig departementschefen till förslaget, under förklarande att de
skäl, som föranledt detsamma, syntes honom äga full giltighet. Vid behandlingen
hos Riksdagen af regleringsförslaget för statskontoret gjordes,
kommittén veterligen, icke någon gensaga mot den af departementschefen
uti ifrågavarande hänseende intagna ståndpunkten.

Enligt 5 § i 1837 års instruktion skall sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen
till säkerhet för de medel, som kunna anförtros honom af
chefen, ställa vederhäftig borgen till det belopp chefen bestämmer. Sty -

redogiort för de skäl, pa Upphörande
. . . , . '' af skyldighet

lmitten i sitt betänkande att ställa

114

relsens nuvarande chef har emellertid, efter hvad kommittén inhämtat,
icke ansett påkalladt att affordra sekreteraren dylik borgen eller annan
uppbördssäkerhet.

Bokhållarna vid hingstdepåerna hafva däremot ställt uppbördssäkerhet.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, tillåter sig kommittén
hemställa,

att vederbörande tjänstemän vid styrelsen för landets
liästväsen och statens hingstdepåer måtte befrias
från skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.