UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1909:1)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖKANDE

XI.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING

»»“/os

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............i—n.

Betänkande och förslag.

Historisk öfversikt....................... 4

Sveriges geologiska undersöknings verksamhet och organisation i

allmänhet........................ 45

Nuvarande aflöningsförhållanden m. m.......... 25.

Inkomna handlingar rörande Sveriges geologiska undersökning . . 30.

Kommitténs förslag.

Uppförande af Sveriges geologiska undersökning på ordinarie stat . 41.

Organisation......................... 45

Kompetens- och he fordrings för hållanden.............50.

Utsträckt arbetstid vid byråarbetena...............54.

Aflöningar.............................

Aflöning svillkor för den ordinarie personalen...........61.

Geologernas pensionsålder....................67.

Bestämmelser rörande praktiskt geologiska undersökningar åt enskilda 69.

Anslag till extra geologer och andra biträden samt vikariatsersättning 70.

Anslag för bibliotekariegöromål samt för vetenskapligt författarskap 76.

Anslag i öfrigt för verket....................77,

Förslag till stat........................78_

Kostnadsberäkning.......................79.

Förenklingar i afseende å arbetssättet..............80.

Samarbete med andra myndigheter................80.

Bilagor..............................85.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902
uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., får här -

med i underdånighet öfverlämna delen XI af kommitténs betänkanden,
innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande Sveriges geologiska
undersökning.

På grund af Eders Kungl. Maj:ts nådiga förordnande har undertecknad
Santesson varit ledamot af kommittén under det att ifrågavarande
institution utgjort föremål för kommitténs behandling.

Stockholm den 14 december 1907.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor.
Henrik Schultzberg.

Carl Persson.
Johan Widén.

Henrik Santesson.
Ivar Wijii.

Allan Cederborg.

Reglering af löneförhållanden m. m.

vid

Sveriges geologiska undersökning.

Historisk öfversikt.

Till 1856—1858 årens riksdag gjordes af Kungl. Maj:t proposition 1858—1858
(n:r 22) om anslag för geologiska undersökningar öfver hela riket samtarens n s ae‘
utgifvande af därpå grundade geognostiska kartor.

Det anfördes till stöd därför, bland annat, att, utom det rent vetenskapliga
intresse, geologien uppväckte hos sina idkare, densamma, likasom
de öfriga naturvetenskaperna, äfven på det kraftigaste ingrep i det praktiska
lifvet. Bergshandteringen, byggnadskonsten, flerfaldiga andra näringsgrenar,
men måhända framför alla landtbruket hade många viktiga lärdomar,
många nyttiga råd och upplysningar att på detta fält hämta. Inom ett
flertal länder hade därför utsändts geologiska kunskapare, hvilka icke blott
tagit närmare kännedom om de olika fasta berglagren, såväl till deras utsträckning,
ömsesidiga begränsning och relativa åldersföljd som till deras
allmännyttiga användbarhet för ett eller annat ändamål, utan äfven ägnat sina
forskningar åt de allra öfverst i ytan liggande löst sammansvämmade yngsta
jordbildningarna och dessas mer eller mindre fördelaktiga egenskaper i
agrikulturkemiskt och tekniskt hänseende. På detta sätt hade inom dessa
länder tid efter annan utkommit eller voro under utgifning mer och mindre
fullständiga geologiska beskrifningar, åtföljda af en mängd general- och
specialkartor samt profiler, hvaraf en, såvidt möjligt, trogen bild af hela
landets skaplynne i denna riktning blifvit uppdragen. Genom de samlingar
af berg- och jordarter, som under fortgången af undersökningarna
blifvit tillvägabragta samt sedermera på lämpligt sätt ordnade och upplagda
i en för allmänheten öppen lokal, hade resultaten af dessa forskningar
fått ett än mer ökadt praktiskt värde, i anseende till de för hvar och en
lätt tillgängliga upplysningar, som i nyssnämnda afseende där kunde sökas
och erhållas rörande landets mest skilda trakter.

8043/o7. Lönereglering skommittén» bet. XI.

Af de länder, anfördes det vidare i propositionen, som med afseende
på andlig kultur och materiell utveckling intogo en mera framstående plats,
var Sverige ett bland de få, som ännu icke föranstaltat dylika mera omfattande
specialundersökningar af dess jord- och berglager. Genom ett enskilt
samfund, brukssocieteten, både visserligen med berömvärd frikostighet
åtskilligt i detta hänseende inom landet åstadkommits; men de af brukssocieteten
föranstaltade undersökningarna hade till följd af sakens natur, i anseende
till landets vidsträckta areal, de få medhjälpare, som därvid varit
att påräkna, och den jämförelsevis korta tid, som varit använd på det helas
utförande, icke kunnat vinna den utsträckning eller den specialriktning,
som var nödvändig, utan hufvudsakligen inskränkts till framställandet af
en mera allmän bild af landets skaplynne, med endast här och där några
mera skarpt utkastade detaljdrag.

I yttrande till Kungl. Maj:t öfver ansökningar om anslag till vissa
geologiska undersökningar hade ock landtbruks- och vetenskapsakademierna
sammanstämmande uttalat den åsikten, att en noggrann geologisk undersökning
öfver hela riket var högligen att önska såväl i rent vetenskapligt
som i ekonomiskt afseende, men att statens mellankomst därvid nödvändigt
erfordrades, dels i anseende till de stora kostnaderna, dels ock på det att
arbetet måtte efter en allmän plan och af därtill skickliga personer kunna
med enhet och kraft verkställas och på detta sätt en allmän geologisk
karta öfver riket erhållas inom en jämförelsevis kort tid, till ledning och
begagnande vid de mera detaljerade undersökningar, hvilka blefvo nödiga
för särskilda landskap eller län och som dessa själfva borde på sin bekostnad
företaga.

Såsom plan för arbetets utförande hade vetenskapsakademien föreslagit,
att undersökningen af Sveriges allmänna geognostiska beskaffenhet
och utgifvandet. af en geologisk generalkarta med beskrifning skulle uppdragas
åt en därtill skicklig person, hvilken, såsom chef för undersökningen,
skulle ensam leda densamma på sitt ansvar. Under de första åren skulle
denne geolog själf lägga hand vid undersökningen samt undervisa och
bilda elever för att kunna användas såsom biträdande geologer. I mån af
tillgång på skickliga personer borde därefter antagas fyra biträdande
geologer, hvarjämte elevernas antal alltid skulle hållas vid fyra. Dessutom

skulle till biträde antagas eu paleontolog samt anslås arfvoden för utförande
af behöfliga botaniska forskningar och kemiska undersökningar. Då
personalen vid den sålunda planerade geologiska kommissionen förutsattes
vara sysselsatt med sina arbeten året om, borde en särskild lokal anskaffas,
där alla, under chefens öfverinseende, förrättade sina arbeten under de tider,
då rekognosceringar ej ägde rum, och hvarest utrymme borde finnas för
samlingar, instrument och laborationer.

För verkställande af en så beskaffad allmän geologisk undersökning af
Sverige hade vetenskapsakademien uppgjort specificeradt kostnadsförslag. Enligt
detta skulle årligen utgå arfvoden till chefen eller förste geologen med

4.000 riksdaler, till en hvar af fyra biträdande geologer med 2,000, till
hvar och en af fyra elever med 1,000, till eu paleontolog med 2,000, till
kemiska undersökningar med 2,000 och till botaniska undersökningar med
250 riksdaler, allt riksmynt. Därtill skulle komma vissa resekostnads- och
traktamentsersättningar samt lokalhyra in. in., i följd hvaraf de årliga utgifterna
beräknades till 27,000 riksdaler, hvarjemte upptogos »diverse utgifter
för hela tiden», afseende sammandragning af landtmäterikartor för
län, Indika topografiska kåren ej hunnit rekognoscera, inköp af instrument,
materiel m. m. och slutande med 15,000 riksdaler.

Vetenskapsakademien hade tillika uttalat den förmodan, att hela
landets geologiska undersökning, enligt den sålunda uppgjorda planen,
skulle kunna medhinnas under loppet af 19 år, om ej förr, och att, då därefter
troligen 3 år erfordrades för berättelsens redigerande jämte den sista
handläggningen och arbetenas tryckning, den allmänna geologiska kartan
öfver hela riket, jämte tillhörande beskrifning, följaktligen kunde vara utgifven
efter 22 års förlopp.

Slutligen hade akademien tillagt, att, i anseende till brist på tillräckligt
antal lämpliga personer för undersökningarnas anställande, ett anslag af

15.000 riksdaler för första året, 20,000 för andra och 25,000 för tredje
året syntes tillräckligt, hvarefter för den följande tiden de årliga utgifterna
antogos uppgå till den i kostnadsförslaget beräknade summan af 27,000
riksdaler; samt att det dessutom var sannolikt, att af första årens anslag
tillgång skulle uppstå för inköp af större delen af de behöfliga instrumenten.

Under åberopande häraf föreslogs i ofvannämnda kungl. proposition,
att Rikets Ständer till en början för den tid, närmaste statsreglering kom
att omfatta, måtte ställa till Kungl. Maj:ts disposition ett anslag af tillsammans
60,000 riksdaler riksmynt, för att, enligt den af vetenskapsakademien
uppgjorda och af Kungl. Maj:t godkända planen, begagnas till
ofvan omförmälda ändamål.

1 skrifvelse den 3 februari 1858 (n:r 204) meddelade Rikets Ständer,
att Kungl. Maj:ts förslag till en omfattande specialundersökning
af landets jord- och berglager befunnits förtjänt af största uppmärksamhet,
helst med tämlig visshet kunde förutses, att landets materiella utveckling
därigenom i hög grad skulle främjas och kostnaden snart nog måhända
blifva betäckt af de nyttiga och välgörande frukter, landet däraf borde
kunna påräkna. Rikets Ständer föreställde sig dock, att öfvertygelsen om
den verkligen stora nytta, de flesta näringsgrenar kunde hämta af sålunda
ifrågaställda geologiska undersökningar, säkrast och mera allmänt, än dittills
varit fallet, skulle kunna bibringas och utbredas, om ifrågavarande undersökningar
till en början icke företogos i allt för stort omfång, utan inskränktes
till någon eller några delar af landet, så att dessa arbeten hunno afslutas
inom åren 1858, 1859 och 1860 och kommo att utgöra ett helt för sig,
hvars resultat då jämväl af Kungl. Maj:t skulle meddelas Rikets nästsammanträdande
Ständer. Således kunde Ständerna bäst komma i tillfälle att
pröfva och bedöma ändamålsenligheten och nyttan af dylika företag samt
i anledning däraf fatta beslut för framtiden. I öfverensstämmelse med
dessa grunder och med stöd af de i den kungl. propositionen i öfrigt anförda
skäl hade Rikets Ständer, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning, för
den då ingångna statsregleringsperioden å riksgäldskontoret anvisat till
Kungl. Maj:ts disposition 60,000 riksdaler att användas för det i propositionen
omförmälda ändamålet.

Beslut om per- Sedan Kungl. Maj:t därefter den 23 februari 1858 förordnat chef för

gar m. m. de beslutade undersökningarna med årligt arfvode af 6,000 riksdaler, med1858m
delades denne genom kungl. skrifvelse den 27 april 1858 (intagen i svensk
författningssamling för samma år n:r 36), att Kungl. Maj:t funnit godt
såsom allmän regel i afseende å sagda undersökningar fastställa, att de
borde företagas efter en gemensam plan, som hade till hufvudsakligt

syfte att, med iakttagande af vetenskapens, fordringar och med särskild!
filstad uppmärksamhet å jord- och berglagrens vikt och inflytande i ekonomiskt
hänseende, uppdaga och genom fullständiga kartor och beskrifningar
meddela kännedom om landets allmänna geognostiska beskaffenhet,
och att sålunda förbereda och underlätta de mera detaljerade forskningar,
hvilka, såsom ländande till speciellt gagn för skilda trakter af landet, borde
tillhöra vederbörande kommuner eller enskilda att hvar i sin ort föranstalta
och bekosta. Under åren 1858—1860 borde undersökningarna så
inskränkas, att arbetena för denna tid kommo att utgöra ett helt för sig,
hvars resultat kunde föreläggas nästa riksmöte.

1 nämnda kungl. bref förordnades tillika, att, enär chefen förklarat
anställande vid undersökningarna af en särskild paleontolog icke då vara
erforderligt, frågan därom fick tills vidare anstå, hvaremot medhjälparna
i öfrigt, hvilkas antal till eu början ej fick öfverstiga åtta, borde af chefen
antagas, i den män skickliga personer blefve tillgängliga. Dessa medhjälpare
skulle äga uppbära, förutom skjutsersättning och dagtraktamente vid
tjänstgöring utom Stockholm, visst årsarfvode, utgående under första tjänsteåret
med 600 riksdaler och därefter årligen höj dt, till dess detsamma under
sjätte tjänståret nådde maximibeloppet, 2,000 riksdaler.

Vid 1859—1860 årens riksdag äskade Kungl. Maj:t (i proposition ™59-i8M
n:r 17) för fortsättning af undersökningarna och upprättande af därpå
grundade geognostiska kartor ett reservationsanslag af 30,000 riksdaler
för hvart och ett af de år, som närmaste statsreglering kom att omfatta,
samt för samma statsregleringsperiod ett reservationsanslag af 10,000
riksdaler till bestridande af kostnaderna för gravering och tryckning i
viss angifven skala af de blad utaf landets geologiska kartverk, som efter
hand blefvo fullbordade.

Enligt skrifvelse den 24 oktober 1860 (n:r 167) beviljade Rikets
Ständer det äskade årliga anslaget för undersökningarnas fortsättande och
geognostiska kartors upprättande; och under framhållande af den synnerliga
vikten däraf, att kartorna utgåfvos i så stor skala, att de kunde på ett
fullständigt sätt och med tillräcklig tydlighet framställa alla de geologiska
förhållanden, som kunde tjäna till upplysning för jordbrukaren eller industriidkare^
ställde Rikets Ständer ett reservationsanslag å 20,000 riks -

daler till förfogande under närmaste statsregleringsperiod till bestridande
af kostnaderna för gravering och tryckning, i en större skala än den
af Kungl. Maj:t föreslagna, af de blad utaf landets geologiska kartverk,
som under denna tid blifvit fullbordade.

1862-1863 Vid 1862—1863 årens riksdag gjordes af Kungl. Maj:t framställninor

om ytterligare anslag för de geologiska undersökningarna och kartverket.

Under framhållande, i proposition n:r 39, att någon giltig anledning
dåmera icke förefanns att bestämma anslag särskildt till själfva undersökningarna
och särskildt till kartornas tryckning, föreslog Kungl. Maj:t
Rikets Ständer att till de geologiska undersökningarnas fortsättande och
till utgifvande åt därpå grundade kartor för närmaste statsregleringsperiod
bevilja 50,000 riksdaler årligen, att såsom reservationsanslag ingå ibland
de medel, som å riksstatens sjätte hufvudtitel uppfördes till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar».

Uti skrifvelse i november 1863 (n:r 149) meddelade Rikets Ständer,
att de tagit kännedom om de värderika resultaten af de geologiska undersökningar,
som dåmera hunnit verkställas, samt, i öfverensstämmelse med
de af Rikets Ständer vid de två sistförflutna riksmötena uttalade åsikter,
högt uppskattade dylika undersökningars vikt och betydelse ej blott i vetenskapligt
hänseende, utan äfven för jordbrukets och många andra näringars
utveckling och förkofran, men att de likväl ansågo anslag därför ännu icke
böra på ordinarie stat uppföras, och att de fördenskull för nästa statsregleringsperiod
beviljat det för ifrågavarande ändamål äskade reservationsanslaget,
att, enligt Kungl. Maj:ts disposition, utgå från riksgäldskontoret.

1865—1866 Vid 1865- 1866 årens riksdag äskade Kungl. Maj:t till fortsättande

rent riksdag. ftf fje gCO]0gjspa undersökningarna och utgifvande af geologiska kartor ett
anslag för år 1867 af 60,000 riksdaler samt därförutom till inredande
af den för »geologiska byrån» i slöjdskolans nya hus i Stockholm afsedda arbets-
och samlingslokal in. m. för en gång 18,000 riksdaler. Med afseende
å den äskade förhöjningen i årsanslaget framhölls, bland annat, att
aflöningen åt medhjälparna vid ifrågavarande undersökningar — Indika
medhjälpare enligt kungl. bref den 4 april 1861 utgjordes af nio »biträdande
rekognoscera’» och en »aftagare» eller nivellör — ökades gradvis
från 600 till 2,000 riksdaler och att med år 1867 alla medhjälparna upp -

nätt högsta lönegraden. Af anslaget i fråga afsågs vidare minst 500 riksdaler
att af chefen disponeras såsom arfvode till den af medhjälparna,
som kunde finnas innehafva egenskaper att blifva chefen ett biträde i den
nödiga kontrollen öfver de under sommaren i olika delar af landet stationerade
medarbetarna äfvensom i andra hänseenden samt att kunna, vid
möjligen inträffande förfall för chefen, förordnas att provisoriskt leda
undersökningarna.

De af Kungl. Maj:t äskade anslagen blefvo af Rikets Ständer beviljade.

Genom kungl. bref den 13 juli 1866 medgafs, att från och med år K. br. ''ah

o " *—} 1866

1867 en särskild amanuens fick af chefen för Sveriges geologiska undersökning
antagas mot en årlig aflöning af tvåtusen riksdaler, hvilken amanuens,
med bostad på stället, skulle hafva till åliggande icke allenast att
vårda alla verkets tillhörigheter af stuffer, böcker, kartor, instrument
m. in., däröfver upprätta och fortfarande hålla förteckning, förevisa det
blifvande museet för besökare och för öfrigt tillhandagå chefen med hvarjehanda
biträde, utan jämväl att å verkets laboratorium utföra de kemisktanalytiska
undersökningar, som icke medhunnos af de egentliga geologerna.

Vid 1867 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t om godkännande af 1867-1869
den ändring i aflöningsstaten för biträdena vid de geologiska undersök- r gar,
ningarna, att, sedan biträde, efter förut fastställd ordning, uppnått 2,000
riksdalers årsaflöning och med denna aflöning tjänstgjort i fem år, biträde
skulle från och med början af nästföljande kalenderår uppflyttas till eu
aflöning af 2,500 riksdaler och vidare, efter hvarje femårsperiods förlopp
samt för nit och skicklighet vitsordad tjänstgöring, erhålla en ytterligare
tillökning i aflöningen af 500 riksdaler, till dess densamma uppgick till
högst 3,500 riksdaler. Tillika äskades för fortsättande af undersökningarna
och utgifvande af geologiska kartor enahanda anslag, som för år 1867
beviljats, eller 60,000 riksdaler.

Riksdagen, som fann högsta aflöningsbeloppet för biträdena böra
fastställas till 3,000 riksdaler, beslöt, med godkännande i öfrigt af Kungl.

Maj:ts förslag, att för år 1868 anvisa det begärda anslagsbeloppet, 60,000
riksdaler.

Enahanda anslag beviljades jämväl för åren 1869 och 1870. I den
kungl. proposition, som föranledde anslagets beviljande för sistnämnda år,

upplystes, att arbetsstyrkan, oberäknadt chefen, utgjordes af 10 personer,
hvaraf 8 biträdande geologer, en nivellör och en amanuens, som tillika var
kemist.

K. br. ''Vuoeh Den 16 november 1869 biföll Kungl. Maj:t gjord framställ 1870

års riks- ning om anställande vid det geologiska undersökningsverket af en paleondag''
tolog i stället för en afgången geolog, och efter det verkets förste
chef aflidit, förordnades den 7 december 1869 en af geologerna vid
verket att intill 1870 års slut utöfva ledningen af undersökningarna
mot en aflöning, som med 2,000 riksdaler, för år räknadt, understeg
den förre chefens. I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 14 december 1869
anförde den tillförordnade chefen, att, då genom det honom meddelade
förordnandet en geologbefattning blifvit ledig, borde, vare sig densamma
förblef obesatt under hela den tid, chefsförordnandet varade, eller extra
biträde i stället användes, en större eller mindre besparing i 1870 års
utgifter uppstå, samt att, om därjämte togs i betraktande, bland annat,
skillnaden mellan förre chefens lön och den tillförordnade chefens, denne,
under antagande att föregående årens besparingar fingo öfverföras till
1871 års räkenskaper, ansåg ett anslag af endast 55,000 riksdaler för år
1871 böra hos Riksdagen begäras.

I enlighet därmed gjordes af Kungl. Maj:t vid 1870 års riksdag framställning,
som af Riksdagen bifölls.

K 1870*''* Genom kungl. bref den 16 april 1870 förklarades, att, intill

dess annorlunda förordnades, den behållning, som kunde uppkomma å ett
års anslag för de geologiska undersökningarna, fick öfverföras till nästföljande
års anslag.

K. br. u/n I kungl. bref den 11 november 1870 föreskrefs sedermera, bland

1870. .

annat, att nivellören skulle tillika vara aktuarie samt i sistnämnda egenskap
ej mindre biträda chefen vid expeditionsgöromålen, än äfven föra
diarium och räkenskaper, hafva vård om biblioteket och kartförrådet
och sköta i sammanhang därmed stående arbeten samt ombestyra
andra till rit- och kartafdelningen hörande göromål, som icke egentligen
kunde anses tillkomma geologerna, samt att denne nivellör och aktuarie
skulle äga åtnjuta samma löneförmåner som öfriga tjänstemän.

Genom sistnämnda, kungl. bref bemyndigades jämväl chefen att
för sådana af honom anbefallda vinterarbeten, som han fann icke kunna
verkställas å den i arbetsordningen bestämda ordinarie arbetstiden, bevilja
Lämplig extra ersättning inom det för sådant ändamål afsedda belopp,
som i utgifts- och aflöningsstaten fastställdes.

Enligt bestämmelse i kungl. bref den 15 december 1871 åtskildes br. 16/n

° ° 1871

från och med år 1872 kemist- och amanuensbefattninffarna.

För år 1872 höjdes anslaget till Sveriges geologiska undersökning till 1871—1873
57,000 riksdaler samt för åren 1873 och 1874 ytterligare till 58,000 riks- °r<”ägor.***
daler. Af kungl. proposition vid 1873 års riksdag framgår, att för sagda ar
chefens aflöning var i fastställd stat upptagen till 5,500 riksdaler, samt
att i samma stat aflöningar voro uppförda för fem geologer, tre biträdande
geologer, hvaraf eu tillika paleontolog, eu aktuarie och nivellör, eu
kemist och eu vaktmästare. Därjämte var upptaget särskildt arfvode till
biträde åt chefen vid utöfvandet af kontrollen öfver arbetena: under årets
första kvartal efter 1,000 riksdaler för år räknadt och under de tre senare
kvartalen, jämlikt kungl. bref den 6 december 1872, efter 500 riksdaler
för år räknadt.

I den sistberörda kungl. propositionen omnamnes ock, att genom
kungl. bref den 12 maj 1871 medgifvits, att, när i jordbrukets, bergshandteringens
eller andra näringars intresse utförande af speciella geoJogiska
undersökningar, som icke direkt ingingo i den allmänna undersökningens
plan, af enskilda, bolag eller kommuner påkallades, chefen för
Sveriges geologiska undersökning, efter att hafva i hvarje särskildt fall
erhållit chefens för civildepartementet samtycke, fick, såvidt med den
ostörda gången af institutionens arbeten var förenligt, låta verkställa
sådana speciella undersökningar genom dess tjänstemän eller tillfälliga biträden,
med villkor att de däraf förorsakade kostnaderna ersattes af dem,
som påkallat undersökningarna, och ersättningarna redovisades i verkets
räkenskaper. I anledning däraf hade departementschefen tillåtit institutionens
chef att mottaga och använda ett anslag, som fullmäktige i järnkontoret
anvisat att med 3,000 riksdaler årligen utgå under tre år räknade
från och med den 1 juli 1871 för anställande af geologiska undersökningar
inom Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs bergslag.

304s/o7. Löner tgl er in g sk o mmitténs bet. XI. 2

1874 års riksdag.

K. br. 5/e och
”, 10 1874.

1875 års riksdag.

Ny aflöningsstat.

Vid 1874 års riksdag beviljades för fortsättande under år 1875 af
de geologiska undersökningarna ett anslag af 69,100 kronor, däri inberäknade
dyrtidstillägg.

1 afseende å verkets personal bör här omnämnas, att genom kungl.
bref den 5 juni 1874 förordnades, att särskilda arfvoden å 500 kronor
skulle utgå dels till den af geologerna, som förordnades till chefens
biträde, och dels till en geolog, hvilken förordnades att, med bibehållande
af sin geologbefattning, vara amanuens vid institutionen med skyldighet
att åt amanuensgöromålen ägna sä mycket arbete, som pröfvades motsvara
två timmars dagligt öfvertidsarbete. Och genom kungl. bref den 23 oktober
1874 åtskildes nivellörs- och aktuariebefattningarna samt föreskrefs, att
höjdmätningarna skulle framdeles förrättas af tillfälliga biträden, medan
till aktuarie skulle förordnas en af geologerna med skyldighet att, i den
mån aktuariegöromålen tilläto, deltaga i fältarbetena.

Då chefen för civildepartementet den 9 januari 1875 hos Kungl.
Maj:t föredrog frågan om reglering af utgifterna under riksstatens sjätte
hufvudtitel för år 1876, framlade han jämväl förslag till ny lönereglering
för personalen vid Sveriges geologiska undersökning. Detta förslag gick
därpå ut,

att aflöningen för chefen måtte bestämmas till 7,000 kronor;

att för biträdande tjänsteman aflöningen skulle bestämmas att utgöra
ett belopp från och med 1,000 till och med 2,400 kronor;

att aflöningen för tjänsteman skulle bestämmas till 2,500 kronor,
och att denna aflöning skulle efter innehafvares af sådan beställning väl
vitsordade tjänstgöring under en tid af fem år, räknade från och med året
näst efter det, då han blifvit antagen, få ökas med 500 kronor till 3,000
kronor, vidare efter fem års enahanda tjänstgöring höjas till 3,500 kronor,
ytterligare efter fem års sådan tjänstgöring höjas till 4,000 kronor och
slutligen efter fem års enahanda tjänstgöring ökas med 500 kronor till
4,500 kronor; samt

att vaktmästarens aflöning skulle bestämmas till 750 kronor.

I de till chefens biträde och amanuensen utgående arfvoden ifrågasattes
icke någon förändring.

I sammanhang med löneregleringsförslagets framläggande hemställde
departementschefen, att Kungl. Magt mätte, med ändring af förut i kungl.
bref den 11 november 1870 innefattad bestämmelse, stadga, att biträdande
tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning fick, sedan han vunnit
nödig erfarenhet och skicklighet uti de vid institutionen förefallande
göromål, uppå förslag af dess chef erhålla chefens för civildepartementet
förordnande att tills vidare vara tjänsteman vid institutionen.

Med afseende särskildt å »tjänstemännens» aflöning anförde departementschefen,
att, då hos tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning
måste, såvida institutionen skulle kunna motsvara de anspråk, som ställdes
på densamma, fordras en vetenskaplig ståndpunkt fullt jämförlig med
den, som lektorerna vid rikets elementarläroverk i allmänhet innehade,
och då anställning såsom tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning
icke i allmänhet ansågs kunna vinnas tidigare än befordran till lektor, samt
tjänstgöringen vid nämnda institution måste anses både trägnare och mera
hälsoförstörande än lektorernas, det syntes departementschefen, att begynnelseaflöningen
eller »första gradens aflöning» för tjänstemännen därstädes
borde bestämmas till 2,500 kronor, så att deras aflöningsvillkor blefvo lika
med lektorernas vid rikets elementarläroverk, sådana de då voro bestämda
enligt vissa åberopade kungl. cirkulär.

Departementschefen hemställde slutligen, att, för fortsättande under
år 1876 af de geologiska undersökningarna och på det föreslagna aflöningsgrunder
därunder måtte kunna tillämpas, hos Riksdagen måtte äskas ett
extra anslag för år 1876 till belopp af 70,300 kronor.

Hvad departementschefen sålunda yttrat och hemställt vann Kungl.

Maj:ts bifall, i enlighet hvarmed framställning i ämnet skedde vid 1875
års riksdag; och blef sagda framställning af Riksdagen bifallen, såsom dess
skrifvelse den 21 maj 1875 (n:r 27) gifver vid handen. Genom kungl. bref
den 16 juni 1875 meddelades därpå den beslutade aflöningsstaten till vederbörandes
efterrättelse.

Sedan anslaget till de geologiska undersökningarna för år 1877 blifvit, Riksdagarna
i syfte, bland annat, att påskynda utgifningen af geologiska kartblad, bestämdt
till 81,000 kronor, höjdes detsamma vid sistnämnda års riksdag för
år 1878 ytterligare till 83,000 kronor. I den kungl. proposition, som

föranledde beviljandet af sistnämnda anslag, meddelades, bland annat, att
personalen vid Sveriges geologiska undersökning då utgjordes af chef, sju
tjänstemän och två biträdande tjänstemän, samt att, efter det under flera
år en person, som på sommaren biträdt vid fältarbetena, under vintern
användts för utförande af arbeten i institutionens museum och laboratorium,
godtgörelsen till denne i egenskap af andre vaktmästare med 600
kronor ansetts böra uppföras bland aflöningsmedlen.

Tid efter annan beslötos sedermera ändringar i beloppet af det årliga
anslaget till geologiska undersökningar, beroende, bland annat, på tillämpningen
af den genom kungl. brefvet den 16 juni 1875 fastställda aflöningsstaten.
För tiden efter år 1878 till och med år 1900, hvilket sistnämnda
k. br. 5/n år anslaget utgick med 95,500 kronor, må här meddelas, att genom kungl.
1880- bref den 5 november 1880 medgafs, att från och med år 1881 ett årligt
arfvode af 500 kronor fick tilldelas en af institutionens tjänstemän
mot åliggande att ej mindre vårda dess bibliotek samt besörja fördelningen
af dess publikationer och därmed förknippad brefväxling, än
äfven i mån af behof biträda chefen vid uppsättande af skrivelser in. in.,
allt till den omfattning, att ifrågavarande tillökning i arbete under bemälde
tjänstemans vistande i hufvudstaden motsvarade en utsträckning af den vanK.
br. »/« liga arbetstiden med två timmar dagligen. Genom kungl. bref den 17
1897■ december 1897 föreskrefs, att chefsbiträdesbefattningen skulle omedel bart

indragas.

Vid framläggande af förslag till reglering af utgifterna under riks1900
års riks- n o o n

dag. statens sjätte hufvudtitel för år 1901 väcktes af chefen för civildepartementet,
^1875 fatt- efter framställning från chefen för Sveriges geologiska undersökning, förSntngsstaten
s^a° om ändring i deri för personalen gällande aflöningsstaten.

I90ia9i906 Departementschefen erinrade därvid, att i framställningen till

1875 års riksdag med förslag till sagda aflöningsstat tjänstemännen
jämförts med lektorerna vid rikets elementarläroverk och förty ansetts
böra åtnjuta samma löneförmåner som dessa. Hvad dessa lektorer
angick, påpekade departementschefen, att deras aflöning i lägsta lönegraden
visserligen allt fortfarande utgick med 2,500 kronor, men att
lektorer i nämnda lönegrad allt sedan år 1883 fått sig tillerkänd tillfällig
löneförbättring med 500 kronor, samt att orsaken därtill, att sagda löne -

tillökning icke ingått i den ordinarie aflöningen, torde fa anses hafva varit
aflöningsfrågans sättande i samband med en organisationsfråga på läroverkens
område, till hvilken någon motsvarighet icke förefanns inom
Sveriges geologiska undersökning.

Den ändring i aflöningsstaten, hvarom departementschefen gjorde
hemställan, skulle bestå däri, att för tjänsteman, som därefter blef
antagen eller redan var anställd vid institutionen med aflöning i
lägsta lönegraden, aflöningen bestämdes till 3,000 kronor, samt att
denna aflöning skulle efter innehafvares af sådan beställning väl vitsordade
tjänstgöring under eu tid af fem år, räknade från och med
året näst efter det, då han antagits, ökas med 500 kronor till 3,500
kronor, vidare efter fem års enahanda tjänstgöring höjas till 4,000 kronor
och slutligen efter fem års sådan tjänstgöring eller från och med
sextonde tjänståret ökas med 500 kronor till 4,500 kronor årligen. Särskild!
erinrades af departementschefen, att förslaget icke afsåg någon förhöjning
i geologernas slutaflöning.

I enlighet med departementschefens hemställan gjordes vid 1900
års riksmöte framställning, som af Riksdagen bifölls, jämlikt skrifvelse
den 14 maj 1900 (n:r 77). Enligt denna skrifvelse utgjorde för år 1901
anslaget för de geologiska undersökningarnas fortsättande m. m. 96,000
kronor. Med detta belopp har anslaget i fråga upptagits äfven för åren
1902—1907.

Den 2 juni 1882 erhöll Sveriges geologiska undersökning sin första in- instruktioner.
struktion, införd i svensk författningssamling nämnda år under n:r 31. I denna
instruktion gjordes genom kungl. kungörelsen den 17 december 1897 vissa ändringar,
föranledda af den ofvanberörda chefsbiträdesbefattningens indragning.

Nu gällande instruktion är utfärdad den 3 oktober 1902 (svensk
författningssamling n:r 116).

Enligt sistnämnda instruktion utgöras institutionens tjänstemän
af en chef, geologer och biträdande geologer till det i stat bestämda antal
samt en aktuarie och en amanuens. Dessutom må anställas en bibliotekarie
samt, i mån af behof, extra geologer och andra tillfälliga biträden.

Den för år 1907 gällande lönestaten, fastställd genom kungl. bref Löneataten
den 7 december 1906, upptager, förutom chefen, tio geologer samt en 0

1907 års riksdag.

aktuarie och kemist äfvensom en förste vaktmästare och en andre vaktmästare.
Därjämte äro i staten upptagna arfvoden till amanuens och bibliotekarie,
hvilka befattningar under en följd af år uppehållits, den förra
af nuvarande äldste geologen och den senare af nuvarande aktuarien.

I nyssnämnda kungl. bref medgafs, i enlighet med hvad allt
från år 1902 ägt rum, att en af de i staten upptagna geologbefattningarna
i lägsta lönegraden fick tills vidare vara obesatt och den därigenom uppkommande
besparingen användas till uppehållande af arbetet å institutionens
kemiska laboratorium. Sagda arbete har besörjts af en särskild
laborator.

Under år 1907 har i afseende å personalen vidtagits den förändring,
att laboratorn blifvit af chefen för jordbruksdepartementet förordnad
till geolog, ehuru han fortfarande tjänstgör som kemist. För närvarande
äro således vid institutionen anställda, förutom chefen, elfva tjänstemän,
nämligen dels tio geologer, däraf en kemist och en tillika amanuens,
dels ock en aktuarie, tillika bibliotekarie.

Vid 1907 års riksdag har anslaget till Sveriges geologiska undersökning
för år 1908 höjts till 106,200 kronor, i syfte, bland annat, att bereda
tillfällig löneförbättring åt en hvar af elfva tjänstemän med 900 kronor
och åt förste vaktmästaren med 350 kronor.

Sveriges geologiska undersöknings verksamhet och organisation

i allmänhet.

Enligt gällande instruktion hav Sveriges geologiska undersökning
till uppgift att, med iakttagande af vetenskapens fordringar och med
särskild t fäst uppmärksamhet på berg- och jordarternas betydelse i ekonomiskt
hänseende, inhämta tillförlitlig kännedom om landets allmänna
geognostiska beskaffenhet.

Institutionens arbeten bedrifvas under sommaren å tältet, hvarefter
det insamlade materialet bearbetas. Frukterna af institutionens verksamhet
göras för allmänheten tillgängliga dels genom geologiska kartor med
tillhörande beskickningar, dels ock genom afhandlingar och uppsatser, sou?
behandla såväl rent vetenskapliga som ur praktisk synpunkt viktiga
specialfrågor.

Mera detaljerade forskningar, ländande till speciellt gagn för någon
viss trakt, må, när de i jordbrukets, bergshandteriiigens eller andra näringars
intresse af enskilda eller kommuner begäras, efter i hvarje särskilt
fall erhållet samtycke af chefen för jordbruksdepartementet, genom institutionens
försorg utföras, med villkor att planen för de allmänna arbetena
ej därigenom rubbas, att däraf föranledda kostnader ersättas af dem, som
påkallat utredningarna, och att ersättningarna redovisas i verkets räkenskaper.

I afseende å de genom Sveriges geologiska undersökning utarbetade
kartor är att erinra, att rörande skalan för dessa och deras beskaffenhet i
öfrig!, å olika tider träffats olika bestämmelser.

Sedan den förste chefen i underdånig berättelse den 1 september
1859 beträffande skalan framhållit tre alternativ, nämligen antingen

Åmbtts uppgifter.

begagnande af förefintlig militärkarta i skalan 1 : 100,000 såsom stomkarta
och anbringande därpå af de geologiska färgerna genom färgtryck,
eller särskild gravering utan terräng af militärkartor i skalan
1 : 50,000 och vidare färgtryckning eller och särskild gravering utan terräng
af militärkartan i skalan 1 : 100,000 och färgtryckning, gjordes af
Kung]. Maj:t till 1859 —1860 årens riksdag framställning om ett anslag
för då stundande statsregleringsperiod af 10,000 riksdaler till bestridande af
kostnaderna för gravering och tryckning, enligt sistnämnda alternativ,
åt kartblad i skalan 1 : 100,000. Enligt skrifvelse den 24 oktober 1860,
omnämnd ofvan å sid. 5—6, ställde emellertid Rikets Ständer ett anslag
å 20,000 riksdaler till Kung!. Maj:ts disposition i och för gravering och
tryckning af kartbladen, enligt det andra af de tre ofvannämnda alternativen,
i skalan 1 : 50,000.

I anslutning härtill föreskref Kung]. Maj:t, att kartorna skulle utgifvas
i skalan 1: 50,000 utan terräng, hvarvid såsom stomkarta skulle
användas antingen topografisk konceptkarta i skalan 1 : 50,000 eller tryckt
ekonomisk karta i samma skala eller ock topografisk stomkarta likaledes i
skalan 1 : 50,000.

Uti skrifvelse den 9 maj 1870 (n:r 37) anhöll Riksdagen, att Kungl.
Maj:t täcktes taga under ompröfning, i hvad mån de topografiska, ekonomiska
och geologiska kartverken kunde med hvarandra ställas i närmare
samverkan, efter hvilken plan i afseende på skalor, omfattning och utgifning
dessa kartverk framgent kunde böra fortgå, samt i hvad mån kostnaderna
därför skulle kunna inskränkas. Kungl. Maj:t uppdrog åt en särskild
kommitté att härutinnan åstadkomma erforderlig utredning, och den
6 februari 1871 afgåfvo kommitterade sitt betänkande.

Med stöd af detta föreskrefs genom kungl. bref den 15 december
1871, att den vid de geologiska undersökningarna begagnade arbetsskalan
1 : 50,000 borde i allmänhet fortfarande tillämpas; att för de trakter,
Indika i geologiskt afseende voro af det intresse och den omväxling, att
konceptkartan däröfver upprättades i skalan 1 : 50,000, samma skala borde
fortfarande som dittills användas vid kartans utgifning; samt att å de
geologiska kartorna därefter borde mera än dittills, och såvidt utan uppoffring
af deras egentliga ändamål kunde ske, upptagas ägogränser, vägar,

gångstigar och mera sådant, som tjänade till att underlätta möjligheten
att med ledning af kartan återfinna de därå afbildade geologiska förhållandena
i verkligheten.

Till utrönande, huruvida icke mindre arbets- och utgifningsskalor
skulle kunna befinnas tillfredsställande, blot* genom kungl. bref den 12
april 1872 medgifvet, att eu geologisk konceptkarta i skalan 1 : 100,000,
afsedd att utgifvas i skalan 1 : 200,000, finge upprättas öfver södra delen
af Småland. Frågan om denna utgifningsskalas lämplighet var föremål
för behandling inom den genom kung], bref den 18 maj 1877 tillsatta
kommittén, hvars uppgift var att utarbeta förslag till ordnande af de
allmänna kartarbetena i riket.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i dess betänkande af den
6 maj 1878 framlagda planen blef i kungl. bref den 28 maj 1880 förordnadt,
att den då pågående geologiska kartläggningen i skalan 1 : 50,000 skulle
upphöra, sedan ett lämpligt helt åstadkommits af de i denna skala färdiga
eller påbörjade arbeten; att med nyss anförda inskränkning sådana trakter,
där Geologisk undersökning då ännu icke blifvit utförd, borde bearbetas i
skalan 1 : 100,000 och kartor öfver dem utgifvas i skalan 1 : 200,000; samt
att kartor i sistnämnda skala borde utgifvas äfven öfver de delar af landet,
som blifvit geologiskt kartlagda i skalan 1 : 50,000.

Det dröjde emellertid icke länge, innan mot de geologiska kartorna
i skalan 1 : 200,000 från allt flera håll framställdes anmärkningar. Dessa
föranledde förnyad utredning, sedan chefen för civildepartementet genom
skrifvelse den 25 januari 1886 anmodat chefen för Sveriges geologiska
undersökning att meddela yttrande, huruvida detta utgifningssätt enligt
dittills vunnen erfarenhet medfört de afsedda fördelarna samt förty borde
fortfarande bibehållas. I underdånigt betänkande den 22 november 1887
tillstyrkte chefen för institutionen i princip ersättandet af skalan
1: 200,000 med 1 : 100,000 samt plankartornas utbytande mot terrängkartor.

Sträfvandena att vinna en kartografiskt nöjaktig produkt framtvingade
emellertid vidlyftiga försöksarbeten, hvilka drogo så långt ut på tiden, att
definitivt förslag först den 30 oktober 1894 öfverlämnades till Kungl. Maj:t.
Detta åtföljdes af några på prof tryckta jordartskartor, af hvilka 1895 års

504ä/o7. Löneregleringskommitténs bet. XI. ®

riksdag sattes i tillfälle att taga del. Riksdagen fann dem dock ej tillfredsställande,
ty i skrifvelse den 14 maj 1895 (n:r 32) förklarade Riksdagen
sig anse, att genom terrängbeteckningens medtagande lätt uppstode
en otydlighet, som upphäfde de fördelar, man med detta förfaringssätt
åsyftat vinna, hvarför frågan om sättet för de geologiska kartornas reproduktion
syntes böra tagas under nytt öfvervägande.

Sedan berörda olägenheter genom ytterligare tryckförsök ansågos
vara öfvervunna, ingaf chefen för institutionen den 17 april 1896 slutligt
betänkande i ärendet, hvarefter nya bestämmelser i nu förevarande
hänseende meddelades genom kungl. bref den 9 december 1896.

Dessa bestämmelser innehöllo, att utgifningen af kombinerade berg- och
jordartskartor i skalan 1 : 200,000 utan terrängbeteckning skulle upphöra,
(ifver de delar af landet, hvilka de dittills utgifna geologiska kartorna icke
omfattade och öfver Indika topografiska kartblad i skalan 1 : 100,000 utgifvits
eller komme att utgifvas, skulle — med undantag för vissa särskilt
angifna delar af landet, för Indika meddelades andra bestämmelser uti
ifrågavarande ämne — samtidigt utgifvas dels jordartskartor med terrängbeteckning
i skalan 1 : 100,000, tryckta på underlag af de topografiska
kartbladen, och dels bergartskartor utan terrängbeteckning i skalan
1 : 200,000, hvarjemte framdeles i män af tillgängliga medel sådana kartor
borde utgifvas jämväl öfver de delar af landet, Indika redan kartlagts i
skalan 1 : 200,000. I lämpliga skalor skulle utgifvas såväl öfver siktskartor
som, där skalan 1 : 100,000 visade sig otillräcklig, specialkartor i större
skala; och stadgades därjämte, att samtliga geologiska kartblad skulle åtföljas
af beskrifningar.

Sedan 1899 års riksdag, efter tagen kännedom om en i öfverensstämmelse
med föreskrifterna i senast omförmäla kungl. bref utgifven
jordartskarta, i skrifvelse den 13 maj samma år (n:r 65) anmärkt, att det
för Riksdagen framlagda kartbladet dels i det af 1895 års riksdag anmärkta
afseendet icke företedde någon väsentlig olikhet med det då företedda
proftrycket, dels ej syntes för jordbruket medföra det gagn, som
med det geologiska kartverket varit afsedt, och att därför kunde ifrågasättas,
huruvida utgifvandet från trycket af sådana kartor borde fortsättas,
återupptogs på Kungl. Maj:ts befallning frågan om ändamålsenligaste

11)

sattet att kartognifiskt åskådliggöra de geologiska rekognosceringarnas
resultat. De i ärendet afgifna utlåtandena hade till följd, att Kungl. Maj:t,
med ändring i viss mån af då gällande bestämmelse!-, den 23 november
1900 förordnade,

att utgifningen af jordartskartor på de topografiska terrängkartorna
såsom underlag skulle upphöra;

att kombinerade jord- och bergartskartor i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den före utfärdandet af kungl. brefvet den 9 december 1896
tillämpade typen skulle utgifvas öfver de delar af södra och mellersta Sverige,
öfver hvilka sådana kartor ännu icke blitvit utgifna;

att skalan för dessa kartor skulle, allt efter de olika landsdelarnas
beskaffenhet, blifva antingen 1 : 100,000 eller 1 : 50,000 i enlighet med de
bestämmelser, som Kungl. Maj:t ville framdeles meddela på af chefen för
Sveriges geologiska Undersökning i samband med afgifvande af förslag till
årsplaner för institutionens arbeten gjorda framställningar; samt

att jämte berörda kombinerade jord- och bergartskartor särskilda bergartskartor
skulle utgifvas i öfverensstämmelse med därom förut gällande
föreskrifter.

Jämlikt den för Sveriges geologiska undersökning gällande instruktionen
förordnas chefen af Kungl. Maj:t, hvaremot geologer, aktuarie och
amanuens förordnas af chefen för jordbruksdepartementet, sedan institutionens
chef i ärendet-afgifvit förslag. Biträdande geologer och bibliotekarie
förordnas af sistnämnde chef, hvilken ock antager tillfälliga biträden
och vaktbetjänte. Det är föreskrifvet, att geolog eller biträdande geolog
ej må förordnas till bibliotekarie.

För erhållande af anställning såsom geolog eller biträdande geolog
fordras att hafva aflagt antingen filosofisk licentiatexamen med väl vitsordade
insikter i geologi eller ock examen för inträde i bergsstaten; dock
med de undantag härifrån, som kunna betingas af redan ådagalagd framstående
fallenhet för och skicklighet i institutionen tillkommande
arbeten.

Personalens

anställande

och

kompetens.

Chefen är, enligt instruktionen, Kung!. Maj:t ansvarig för göromålens

Fördelning

af tjänste- _ . ,

åliggandena. 1 »ehöriga. gång och för förvaltningen af de penningmedel, som ställas till
verkets förfogande.

Honom åligger, bland annat,

att årligen upprätta och till Kungl. Maj:t ingifva förslag till arbetsplan
samt till inkomst- och utgiftsstat för det närmast stundande året
äfvensom förslag beträffande storleken af det statsanslag, hvilket för det
därefter följande året anses böra hos Riksdagen äskas,

att före medlet af april månad hvarje år hafva meddelat personalen
fullständig plan för fältarbetena samt att före utgången af oktober månad
hafva ordnat personalens vintergöromål,

att såväl på fältet som vid utredandet af de vunna resultaten öfvervika
sina underlydandes arbeten, på det att nödig enhet i dessas utförande
må åvägabringas, samt att för arbetenas fördelning meddela de särskilda
föreskrifter, som utöfver hvad instruktionen innehåller kunna finnas

erfor derb o-a,

att anställa i samband med institutionens uppgift stående forskningar
af såväl rent vetenskaplig som öfvervägande praktisk art,

att före april månads utgång hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva
berättelse öfver verksamheten under det senast förflutna året och till kammarrätten
insända räkenskaperna för samma år, samt

att i män af behof rekvirera beviljade anslag och tillhandahålla
aktuarien de för verkets utgifter nödiga medlen.

I de frågor, som till handläggning och afgörande hos Sveriges geologiska
undersökning förekomma, äger chefen ensam beslutanderätt, dock
beträffande vissa ärenden efter rådplägning med aktuarien och den enligt
tjärn tårsberäkningen äldste geologen.

Dessa ärenden äro: infordrade underdåniga utlåtanden, framställningar
om erforderliga anslag, förslag till arbetsplan samt till inkomst- och
utgiftsstat, förslag till ändringar i institutionens organisation samt
frågor om tjänstemäns eller betjäntes försummelse i tjänsten. Öfver handläggningen
af dylika ärenden skall föras protokoll och till detta i förekommande
fall antecknas den särskilda mening, som må varda af aktuarien
eller äldste geologen uttalad. År någon af dem hindrad deltaga i råd -

plägning, inträder i hans ställe den enligt tjänstårsberäkning näst äldste
bland vid tillfället tjänstgörande geologer.

När chefen åtnjuter semester eller eljest under tid, som ej öfverstiger
fjorton dagar, är förhindrad att utöfva sitt ämbete, skall, där ej
Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, den af geologerna, hvilken det enligt
ofvanberörda bestämmelser tillkommer att vara chefens rådgifvare, inträda
i utöfningen af chefens ämbete, med vissa angifna inskränkningar.

Geologerna och biträdande geologerna hafva att efter chefens föreskrift
deltaga i sommar- och vinterarbetena samt handleda och hafva tillsyn
öfver därvid anlitade tillfälliga biträden.

Fältarbetena taga sin början omkring medlet af maj och fortgå till
slutet af september, därest väderleks- och andra förhållanden så medgifva.
Härvid upprättas geologiska kartor och insamlas material till de beskrifningar,
som skola åtfölja desamma. Dessutom anställas forskningar för
utredande af frågor, som äga rent vetenskaplig eller öfvervägande praktisk
betydelse. Under alla fältarbeten och resor, som företagas på institutionens
bekostnad, antecknas dagligen de gjorda iakttagelserna. De dagböcker,
som sålunda åstadkommas, förvaras såsom arkivhandlingar.

Under den del af året, då undersökningar på fältet ej äga rum,
bearbetas det insamlade materialet samt utarbetas kartor och beskrifningar.
Alla sådana arbeten tillhöra geologernas ordinarie åligganden och böra i
regeln utföras på tjänsterummet, där den ordinarie tiden för all tjänstgöring
är från klockan 10 f. m. till 3 e. m. hvarje söckendag.

Äktuarien åligger

att biträda chefen vid expeditionsgöromålen,
att emottaga, vårda och diarieföra inkommande skrivelser,
att kontrasignera och i afskrift förvara rekvisitioner af penningar och
alla öfriga utgående ämbetsskrivelser,

att föra verkets räkenskaper och med de penningmedel, som chefen
till honom utlämnar, bestrida dess utgifter samt lämna chefen redovisning
härför en gång i hvarje kvartal och för öfrigt när helst så påfordras,

att ordna och vårda arkivet samt hafva tillsyn öfver kart- och boktrycket,

Uppgifter
angående
verksamhetens
om
fattning.

att omhänderhafva de för arbetena nödiga förråd af utensilier, hålla
tillsyn öfver arbetslokaler med inventarier och materiel samt i allmänhet
ombesörja verkets ekonomiska angelägenheter, äfvensom

att för öfrigt deltaga i förekommande arbeten i den utsträckning,
som chefen med fäst afseende på hans göromål såsom aktuarie pröfvar skäligt
föreskrifva.

Till amanuensens åligganden hör

att hafva inseende öfver institutionens museilokaler samt vårda,
ordna och katalogisera där befintliga samlingar,

att åt tjänstemännen ur samlingarna på begäran tillhandahålla behöfliga
föremål,

att på de tider, då museet hålles öppet för allmänheten, tillhandagå
besökande med upplysningar,

att öfver museets förvärf genom gåfvor och köp årligen afgifva förteckning
till chefen, samt

att för öfrigt, efter chefens föreskrift, deltaga i institutionens arbeten.
1 instruktionen finnes stadgadt, att, når aktuarie» åtnjuter semester
eller har tjänstledighet under tid ej öfverstigande fjorton dagar, sådana
hans åligganden, som ej tåla uppskof, skola bestridas af amanuensen jämte
dennes egna göromål, och att på enahanda sätt amanuensens åligganden
skola under dennes semester eller dylik ledighet bestridas af aktuarien.

Innehafvare!! af bibliotekariebefattningen åligger enligt instruktionen
att handhafva, vårda och katalogisera bok- och kartsamlingen,
att i föreskrifven ordning besörja distributionen och det internationella
utbytet af institutionens publikationer äfvensom föra därmed förknippad
brefväxling, samt

att omedelbart efter hvarje distribution öfver densamma meddela
aktuarien fullständig förteckning.

1 betänkanden, som kommittén afgifvit rörande vissa andra statsmyndigheter,
har i sammanhang med redogörelse angående beskaffenheten
af den ämbetsverksamhet, som af vederbörande myndighet utöfvas, ansetts
böra lämnas någon utredning rörande omfattningen af nämnda verksamhet.

Eu dylik utredning erbjuder emellertid, hvad angår Sveriges geologiska
undersökning, vissa svårigheter. Ifrågavarande institution är nämligen
icke i afseende å uppgifter och arbetsformer att jämföra med de egentliga
förvaltande ämbetsverken, beträffande indika upplysningar om antalet inkommande
och afgjord a mål in. m. kunna erbjuda åtminstone någon ledning
vid bedömande af arbetets omfattning. Sveriges geologiska undersöknings
uppgift är, har det blifvit sagdt, att vara »ett af rikets offentliga kartverk,
vidare eu anstalt för vetenskaplig geologisk forskning, men samtidigt
också en byrå för verkställande af geologiska utredningar till praktiskt gagn»-

Kommittén har likväl funnit angeläget att vid behandlingen af
Sveriges geologiska undersökning särskildt få ådagalagdt, huru långt dess
arbeten med rekognoscering och kartläggning af vårt land fortskridit. I
sådant syfte har, på kommitténs begäran, vid institutionen utarbetats
här bifogade karta, hvarå utmärkts, på hvilken ståndpunkt nyssnämnda
arbeten för närvarande befinna sig.

Vid sidan af dessa och andra praktiska eller vetenskapliga geologiska
arbeten, hvilka tagit det hufvudsakliga af personalens tid och arbetskrafter
i anspråk, förekomma gifvetvis äfven en del förvaltningsärenden, remisser
med infordrande af yttranden och dylikt, samt däraf föranledda expeditionsoch
skrifgöromål. Till upplysning i sådant hänseende må hår återgifvas
följande från institutionen meddelade uppgifter:

	Diarieförda skrivelser.
	Inkomna.	Utgångna.
I medeltal åren 1858—1862 ...................	9	12
	16	24
, > . 1868 1872 . ..................	35	48
> > > 1873—1877 ....................	32	38
> » > 1878—1882 ...................	39	35
> . > 1883 1887 ...................	42	48
> . > 1888—1892 ...................	43	37
. . > 1893-1897 ...................	57	48
> . > 1898-1902 ....................	43	43
År 1903 ............................	37	29
> 1904 ............................	49	37
» 1905 ............................	40	56
> 1906 ............................	50	56
> 1907 (januari—november)...................	96	81

Det är likväl att märka, att icke alla inkommande eller utgående
skrivelser ingå i Sveriges geologiska undersöknings diarium. Till det
praktiska gagn, institutionen sökt åstadkomma, hör äfven, att enskilda
personer tillåtas vända sig dit med begäran om utlåtande öfver bifogade
prof på malmer, stenarter eller jordslag, hvilket utlåtande då lämnas
kostnadsfritt. Dylika förfrågningar och svaren därå ingå ej i diariet,
utan föras öfver dem särskilda anteckningar. Enligt dessa har antalet
sådana förfrågningar under åren 1903—1906 utgjort respektive 24, 26,
27 och 90 samt under månaderna januari—november år 1907 148.

Det

GEOLOGISKA KARTVERKETS

STÅNDPUNKT
vid slutet af
år 1907

Mmm.

Utgifna blad:
Jord - och bergarts -IcaTtor

i sKaUmfr50000

1:100000

Berttrundskartor -

1.200000

Ws-SZ''

tryckta, nitid.

30 99

43 > 104 +

31 i 97

w/m

0 58

II?

oaj

Utgifna kartor öfver län eller större länsdelar

Jord- och hergartskartor. Beréérundskartor. Jordartskartor

6en. Stab. Lit Anst.Stookh.

Nuvarande aflöningsförhållanden in. in.

Såsom af den historiska öfversikten framgår, antogs vid 1875 års
riksdag en ny afiöningsstat för personalen vid Sveriges geologiska undersökning,
enligt hvilken stat aflöningarna bestämdes:
för chefen till 7,000 kronor;

för tjänsteman vid institutionen till 2,500 kronor med fyra ålderstillägg,
hvart och ett å 500 kronor, efter 5, 10, 15 och 20 år;

för biträdande tjänsteman till belopp från och med 1,000 till och
med 2,400 kronor; samt

för vaktmästaren till 750 kronor.

Från och med år 1878 uppfördes å staten 600 kronor till aflöning
åt en andre vaktmästare, och vid 1900 års riksdag höjdes begynnelseaflöningen
för tjänsteman vid institutionen från 2,500 till 3,000 kronor,
utan förhöjning af slutaflöningen.

Den genom kungl. bref den 7 december 1906 fastställda »aflöningsoch
utgiftsstaten för Sveriges geologiska undersökning under år 1907»
har följande lydelse:

Afluningen:

Undersökningens chef...................-........ kr.

5 geologer a 4,500 .............................

2 > » 3,500 ......................•......,

3 » » 3^000 .............................

1 aktuarie och kemist...........................

l:ste vaktmästaren.............................

2:dre > .............................

Arfvode till amanuensen enligt nåd. brefvet den 5 juni 1874 ........>

Arfvode till bibliotekarien enligt nåd. brefvet den 5 november 1880 .....>

Extra arfvoden till geologerna enligt nåd. brefvet den 11 november 1870, förslagsvis
...............................>

Ersättning till extra geologer och andra tillfälliga biträden enligt nåd. brefven
den 16 april 1870 och den 12 maj 1871, förslagsvis..........>

7,000: -22,500: —

7,000: —

9,000: —

4,500: -750: —

600: —

500: -500: —

1,500: -4»600: — 58,450:

3043

07.

L/lneregleringskommittens bet. XI.

Af lön ingåoch utgifttstat.

Fältarbetena:

Rese- och traktamentsergättning till chefen, geologerna och nödigt antal fältbi''

träden, förslagsvis.........................

Inköp af verktyg m. m., förslagsvis....................

Transport kr. 58,450: —

kr. 16,500: —

» 50<>: — 17,000: —

Byråafdelningeii:

Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. m., förslagsvis.................kr. 2,000: —

Biblioteket och samlingarna:

Inköp och underhåll in. m., förslagsvis........................kr. 1,700: —

Kart- och boktrycket:

Tryckning af geologiska kartor, beskrifningar och uppsatser, förslagsvis........kr. 15,000: —

Diverse utgifter:

Värme, lyse, renhållning m. in., förslagsvis......................kr. 2,350: —

Summa kronor 96,500: —

I kungl. brefvet den 7 december 1906 medgafs, såsom dessförinnan
under flera år ägt rum, att en af geologbefattningarna i lägsta lönegraden
fick lämnas obesatt och därigenom uppkommande besparing användas till
aflönande af laboratorn. Denne har emellertid under år 1907 blifvit af
chefen för jordbruksdepartementet förordnad till geolog, men tjänstgör
uteslutande såsom kemist.

Vid 1907 års riksdag höjdes anslaget till Sveriges geologiska undersökning
för år 1908 till 106,200 kronor, i syfte, bland annat, att bereda
tillfällig löneförbättring åt en hvar af elfva tjänstemän med 900 kronor
och åt förste vaktmästaren med 350 kronor. I

Arfvoden till
tjänstemän
utöfver den
fasta aflöningen.

Arfvoden
till amanuens
och
bibliotekarie

I ofvanstående aflönings- och utgiftsstat finnas uppförda vissa arfvoden,
hvilka tillkomma tjänstemän vid institutionen utöfver den fasta aflöningen.

I sådant hänseende möta först arfvodena, hvart och ett å 500 kronor,
till amanuensen för vård af samlingarna samt till bibliotekarien. För
dessa arfvoden kräfves minst två timmars dagligt arbete utöfver den allmänna
byråtiden. Såsom å sid. 14 omnämnts, bestrider en geolog amanuensbefattningen,
medan aktuarien tillika är bibliotekarie.

A staten är vidare upptaget ett belopp af 1,500 kronor till extra
arfvode!! åt geologerna enligt kungl. brefvet den 11 november 1870. Genom
nämnda kung], bref medgafs chefen att för sådana af honom anbefallda
vinterarbeten, som han fann icke kunna verkställas å den i arbetsordningen
bestämda ordinarie arbetstiden, bevilja lämplig extra ersättning. Sådan
har utgått dels för författande af kartbladsbeskrifningar eller andra geologiska
uppsatser, dels ock för arbete i öfrigt, som måst förrättas å
öfvertid.

Enligt hvad från verket meddelats, hafva de belopp, som af anslaget
i fråga tilldelats särskilda funktionärer, varit af växlande storlek. Det
största belopp, som under något af åren 1897—1906 tilldelats någon, har
varit 650 kronor, hvilket belopp år 1906 utgick till en geolog.1 I öfrigt
har dylik ersättning icke något af dessa år för en och samma person uppgått
till så högt belopp som 500 kronor, men väl i flera fall utgått med
belopp under 50 kronor.

I aflönings- och utgiftsstaten för år 1907 linnes uppfördt ett förslagsanslag
å 16,500 kronor för rese- och traktamentsersättning till chefen,
geologerna och fältbiträden.

I detta hänseende torde böra meddelas, att, sedan på gifven anledning
infordrats från chefen förslag till ändring i grunderna för beräknande
af rese- och traktamentsersättning till geologer under fältarbeten, Kungl.
Maj:t den 19 oktober 1906 föreskrifvit,

dels att vid Sveriges geologiska undersökning anställd tjänsteman
från och med ingången af år 1907 må, där han under pågående rekognosceringsarbeten
ej kan erhålla natthärbärge i närheten af arbetsfältet, utan
nödgas företaga resa till nattkvarter och åter till förrättningsstället, för
sådan resa njuta ersättning: om färden sker med järnväg eller ångbåt, för
biljettkostnaden, men ej för transport af effekter; om resan sker med skjuts,
med skjutslega för en häst jämte åkdonslega enligt för orten gällande
taxa, med iakttagande att icke i något fall ersättning må beräknas för
större väglängd än den verkligen tillryggalagda; samt där resan företages 1

1 Af detta belopp utgjorde 550 kronor ersättning för författararbete, som afslutades
år 1906 men pågått äfven under de båda närmast föregående åren.

Författararjvoden

och öfverlidaer
sättning.

Rese- och
traktamentsersättning.

i roddbåt, till häst eller med annat fortskaffningsmedel, enligt därför
gällande taxa eller, där sådan taxa ej finnes, såsom för skjuts ofvan
är sagdt;

dels ock att dylik tjänsteman skall i sin reseräkning vid hvarje sådan
resa angifva, att den ägt rum »till nattkvarter» eller »från nattkvarter».

Ersättningar Utöfver de ersättningar, som utgå af statsmedel, åtnjuta tjänste rorningarSåt

männen vid Sveriges geologiska undersökning i vissa fall ersättning för
enskilda, utredningar åt enskilda.

I instruktionen är stadgadt, att på begäran af enskilda eller kommuner
detaljforskningar må, efter i hvarje särskildt fall erhållet samtycke
af chefen för jordbruksdepartementet, utföras genom Sveriges geologiska
undersöknings försorg, med villkor att planen för de allmänna arbetena
ej därigenom rubbas, att kostnaderna ersättas af dem, som påkallat utredningarna,
samt att ersättningarna redovisas i verkets räkenskaper.

Från verket har meddelats, att under tiden från och med år 1895
till och med år 1906 dylika ersättningar af enskilda för detalj utredningar
förekommit blott åren 1895, 1897 och 1906. De ersättningsbelopp, som
därvid tillfallit särskilda tjänstemän, hafva varit följande:

år 1895: resp. kronor 2,6 3 2 : 54, 804 : 33, 531:59, 132 : 25 och 30;
år 1897: kronor 7 3 3: 45 samt
år 1906: resp. kronor 150 och 150.

Anledningen därtill, att under hela perioden 1898—1905 några ersättningar
för detalj utredningar åt enskilda eller kommuner ej förekommit,
torde, enligt hvad kommittén inhämtat, hafva varit den, att den nuvarande
chefens företrädare, med hänsyn till den ostörda gången af institutionens
allmänna arbeten, icke var benägen att låta dylika utredningar för
enskilda och kommuner verkställas genom institutionens försorg. Den nuvarande
chefen, som i slutet af år 1906 tillträdde sin befattning, hyser
emellertid i detta hänseende en annan uppfattning än företrädaren; och
det har meddelats, att under år 1907 genom institutionens försorg, efter
vederbörligt medgifvande från jordbruksdepartementet, utförts en hel del
undersökningar för enskild räkning.

Förutom de utredningar åt enskilda, hvilka utförts genom institutionens
försorg, hafva sådana i åtskilliga fall före år 1907 verkställts på
egen hand af särskilda tjänstemän vid verket. Emellertid har den nuvarande
chefen uttalat betänkligheter mot att låta tjänstemännen åtaga sig
dylika enskilda uppdrag utan någon kontroll och till förebyggande häraf
ifrågasatt särskilda bestämmelser. Härom förmäles i nästföljande afdelning
angående till kommittén inkomna handlingar i förevarande regleringsfråga.

Utlåtande
den 29 maj
1902.

Inkomna handlingar rörande Sveriges geologiska undersökning.

Genom cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallde Kungl. Magt ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med
utredning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902
ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böi''a äga rum, hvarvid
tillika borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i
förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom
de förändrade anordningarna kunde undvaras.

I anledning däraf afgafs den 29 maj 1902 af dåvarande chefen för
Sveriges geologiska undersökning ett utlåtande, som med skrifvelse den
19 november samma år öfverlämnades från jordbruksdepartementet till
löneregleringskommittén.

Uti nämnda utlåtande hemställdes, beträffande institutionens chef,
att hans aflöning måtte regleras »i likhet med andra nu med densamma
likställda chefslöner».

Beträffande öfriga tjänstemän erinrades, att den vid 1875 års riksdag
antagna lönestaten ännu i allt väsentligt var gällande och att vid
antagandet af denna stat ifrågavarande tjänstemän »både i princip och
realitet» likställdes med lektorer vid rikets elementarläroverk i fråga om
löneförmåner. Det föreslogs därför i utlåtandet, att samma förbättrade
löneförmåner, som kunde blifva tillerkända lektorerna, äfven måtte komma
de vid Sveriges geologiska undersökning anställda tjänstemännen till del.

För förste vaktmästaren föreslogos 900 kronor jämte fri bostad och
för andre vaktmästaren 750 kronor.

Hvad slutligen beträffar frågan om förenklingar i förvaltningen,
ägnade att möjliggöra indragning af tjänster, hänvisades till ett den 17
december 1898 afgifvet omorganisationsförslag.

Sedan kommittén på grund af föreskrift i kungl. bref den 21
december 1906 företagit till behandling frågan om reglering af löneförhållandena
in. m. vid Sveriges geologiska undersökning, har verkets chef
genom dess representant i kommittén låtit till kommittén öfverlämna dels
ett den 24 april 1907 dateradt omorganisationsförslag, dels en ytterligare
framställning af den 13 maj samma år, innefattande »mer specificerade
uppgifter rörande vissa poster uti undersökningens utgiftsstat», dels slutligen
ännu en framställning, dagtecknad den 25 oktober 1907, i fråga om
statsgeologers anlitande för praktiskt geologiska undersökningar på uppdrag
af enskilda.

Af innehållet i dessa tre handlingar, hvilka kommittén ansett sig
böra intaga såsom bilagor till detta betänkande, torde här få återgifvas
följande. I

I förslaget af den 24 april 1907 erinras till en början, att Sveriges 0™°nra9°™j£''
geologiska undersöknings verksamhet hittills företrädesvis varit af veten- get den^24
skaplig och kartografisk natur, och att det alldeles öfvervägande flertalet p
af tjänstemännen ägt sin hufvudsakliga kompetens på den teoretiska geologiens
och den geologiska kartläggningens områden.

Numera erfordras emellertid ett vida mer organiseradt och målmedvetet
tillvaratagande af de praktiska intressena, för att institutionen
skall kunna på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt fylla sin uppgift.

Då den nuvarande chefen i slutet af år 1906 tillträdde sin befattning,
gafs honom, enligt hvad han vidare omförmäler, af chefen för jordbruksdepartementet
ett bestämdt direktiv att bättre än dittills varit fallet
tillgodose de praktiska intressena.

Institutionens chef har därför uppgjort en plan att, i den mån
ledigheter yppa sig, besätta tre ordinarie platser med representanter för
följande praktiska riktningar, nämligen dels malmgeologi, dels stenindustri,
dels ock agrikulturgeologi samt torf- och lerindustri. I viss mån är denna

plan redan förverkligad på det sätt, att en malnigeolog nyligen vunnit
anställning vid institutionen och eu af dess förutvarande tjänstemän,
därtill väl kvalificerad, gripit sig an med stenindustriella utredningar.

Chefen har tänkt sig, att de åtta nu befintliga fältgeologplatserna
skulle disponeras på följande sätt:

praktiska sektionen: 1) malmgeolog,

2) stenindustrigeolog,

3) agrikulturgeolog (representerande äfven ler och

torfindustri),
kartografisk-teoretiska sektionen
: 4) urbergsgeolog,

5) kvartärgeolog,

6) paleontolog och stratigraf,

7) torfgeolog,

8) hydrogeolog (representerande äfven väg- och

vattenbyggnadsfrågor).

Den sistnämnda sektionens geologer borde vid sidan af sin specialverksamhet
också vara ledare af extra geologers kartläggningsarbeten samt
ombesörja revision och publicerande af kartbladen.

Utbrytningen af tre platser för rent praktiska uppgifter samt en
mer än hittills genomförd specialisering bland de öfriga skulle emellertid
medföra en mycket väsentlig reduktion af den arbetskraft, som för framtiden
kunde disponeras för det allmänna geologiska kartarbetet.

Chefen anser sig hafva skäl antaga, att de utredningar i praktiskt
syfte, hvilka hittills utförts af Sveriges geologiska undersökning, ungefärligen
kunna anses motsvara den arbetsproduktion, som utvunnits af eu
geologbefattning. Inrättandet af tva nya sådana, afsedda uteslutande för
kartarbete, skulle fördenskull vara till fyllest för att ersätta den inskränkning
i härtill disponibel personal, som inrättandet af befattningarna i praktisk
geologi oundgängligen medförde.

Om den antydda arbetsfördelningen genomfördes, medgåfve dock
storleken af den hittillsvarande personalbesättningen svårligen någon inknappning
vid tiden för den egentliga kartläggningens afsilande, förutsatt
att Sverige skulle kunna allt framgent på ett ändamålsenligt sätt till -

varataga de naturtillgångar, hvilkas utforskande förutsatte geologisk sakkunskap,
och på ett lika hedrande satt som hittills deltaga i det internationella
samarbetet på den vetenskapliga geologiens fält. Då behofvet af denna
stab alltså måste betraktas såsom permanent, finnes eldigt chefens åsikt
intet rimligt skal, hvarför icke Sveriges geologiska undersökning skulle
vara berättigad att öfverflyttas på ordinarie stat. De för kartläggningens
påskyndande ifrågasatta två nya geologtjänsterna hade däremot fyllt sin
uppgift, då af Kungl. Maj:t föreskrifna geologiska kartor hunnit upprättas.
De borde därför utan olägenhet kunna uppföras på extra stat.

En följd af den föreslagna nya organisationen skulle blifva ett
i hög grad ökadt arbete för chefen. På grund af den vidgade verksamheten
på den ekonomiska geologiens område blefve det för honom
nödvändigt att träda i förbindelse med de rent praktiska institutioner, som
företräda grufhandteringens och torfindustriens in. fl. näringars intressen.
Han måste göra sig förtrogen med och med oaflåtlig uppmärksamhet följa
utvecklingen af talrika olikartade tekniska och ekonomiska frågor, om han
skulle kunna på ett fullt effektivt sätt inrikta Sveriges geologiska undersöknings
praktiska verksamhet till gagn för landets näringsliv

Chefen anser sig därför nödsakad hemställa, att lämpliga åtgärder
måtte vidtagas för att på andra händer öfverflytta en del af det med chefsbefattningen
förbundna detaljarbetet, så att chefen sättes i stånd att mera
ostördt ägna sig åt sitt ämbetes hufvud uppgifter. Detta mål synes honom
bäst vinnas genom att införa en anordning, hvilken redan länge med fördel
praktiserats vid flera af utlandets geologiska statsanstalter, den nämligen
att åt ett par af geologerna lämnas uppdrag att fungera såsom
sektionschefer, eller chefgeologer, för att använda en från utlandet hämtad
benämning.

Bland den kartografisk-teoretiska sektionens geologer skulle sålunda
den genom kunskaper och erfarenhet inom verket bäst kvalificerade fötordnas
att såsom denna sektions chefgeolog, eldigt anvisning af chefen för
institutionen, i detalj öfvervaka och leda inom sektionen pågående arbeten.
Likaledes borde bland den praktiska sektionens geologer en förordnas
till chefgeolog för att leda denna sektions arbeten, särskildt med

304s/o7. Liineregleringskommitténs bet. XI. 5

afseende på vissa uppgifter, för hvilkas behandling ett intimt samarbete
kunde motses blifva af nöden.

Utom af chef samt i fältet arbetande geologer utgöres, enligt hvad
uti ifrågavarande förslag vidare erinras, Sveriges geologiska undersök- -nings tjänstemannapersonal af en aktuarie, eu museiamanuens och eu laborator,
hvilken sistnämnde hos chefen för jordbruksdepartementet föreslagits
att erhålla förordnande såsom geolog med tjänstgöringsskyldighet
uteslutande såsom kemist. Äfven dessa tre funktionärers verksamhet anser
chefen vara af permanent natur, enär ingen af dem kan undvaras, så länge
institutionen äger bestånd. De borde därför med samma skäl som förutnämnda
tjänstemän vara uppförda på ordinarie stat.

Beträffande aktuariens åligganden hade erfarenheten ådagalagt, att
de befinna sig i oafbruten tillväxt.

Genom kungl. bref den 7 december 1861 bestämdes, att en särskild
amanuens skulle antagas, hvilken dessutom skulle utföra arbeten på det
kemiska laboratoriet. På grund af ändrade personförhållanden anförtroddes
sedermera genom kungl. bref den 15 december 1871 ifrågavarande befattning
åt en bland geologerna. Den betydande tillväxt, samlingarna årligen
erhålla, ökar amanuensgöromålen i stark progression, och under de senare
åren hade det därför ej varit möjligt för befattningens nuvarande innehafvare
att trots öfvertidsarbete, för hvilket med stöd af kungl. bref den
5 juni 1874 utgått ett ärligt arfvode af 500 kronor, utöfva någon verksamhet
såsom fältgeolog. För den ostörda, fortgången af geologernas vinterarbeten
anser chefen det vara af allra största vikt, icke blott att redan
förefintliga samlingar äro öfversiktligt ordnade och lätt tillgängliga, utan
äfven att utrymme på lämpligt sätt beredes för nytillkommande profstuffer.
Om alla dessa göromål ej skötas såsom sig bör, uppstå lätt
menliga rubbningar i geologernas arbeten, och därför måste ifrågavarande
tjänsteman i främsta rummet sköta museigöromålen, hvilka allt mera blifvit
af den beskaffenhet, att de snarast kunna likställas med en intendenttjänst.

I samband med institutionens öfriga arbeten förekomma ständigt
kemiska analyser af berg- och jordarter, malmer in. in. Kemiskt biträde
är därför ständigt af nöden, och sådant hade äfven hittills alltid varit
att tillgå. Dessa göromål hade under årens lopp oafbrutet ökats, och

;;r>

sä måste i ännu högre grad blifva fallet, om eu särskild praktiskt geologisk
sektion tillkoinme. Det lede därför ej minsta tvifvel, att en tjänsteman,
hvars enda åliggande vore att utföra kemiska undersökningar, allt
framgent skulle fa full sysselsättning.

Beträffande lönevillkoren för institutionens chef, chefgeologer och
öfriga tjänsteman vill den nuvarande chefen ej i detalj yttra sig, men
dock beträffande de nya chefgeologbefattningarna förslagsvis framställa den
möjligheten, att aflöningen skulle utgå med geologlönen i högsta lönegraden
utan alla framtida ålderstillägg.

Framställningen af den 13 maj 1907 utgör ett tillägg till organisa- Framställtionsplanen
och är afsedd att närmare belysa densamma. i3"maj 1907.

Uti framställningen i fråga meddelas till en början att, därest utöfver
de fem geologer, som vore afsedda att sysselsättas hufvudsakligen med de
allmänna kartläggningsarbetena, ytterligare två anställas, kostnaderna för
det fältarbete, som borde medhinnas af de båda sistnämnda med biträde
af endast för sommarmånaderna anställda extra geologer, skulle uppgå till
åtminstone 5,000 kronor årligen, med hvilket belopp den för år 1908 å
detta konto uppförda utgiften skulle höjas.

Berörda ökning af personalen komme dessutom att medföra en kostnadsstegring
för bok- och karttrycket, hvilken chefen anser kunna uppskattas
till omkring 2,500 kronor årligen.

Under erinran att, såsom organisationsplanen utvisar, åt den praktiska
geologien bör inrymmas vida större plats vid Sveriges geologiska
undersökning, än hvad hittills varit fallet, och att därför redan med institutionen
införlifvats en ung fackman på malmgeologiens område, har
chefen vidare anfört, att successivt äfven stenindustri och agrikulturgeologi
(inberäknadt torf- och lerindustri) där skulle vinna fast anställda representanter.
Därmed anser han emellertid icke allt hafva blifvit gjordt, som
erfordras för att tillgodose den praktiska geologiens intressen. För att
klargöra de ytterligare klufven har han i sin ifrågavarande framställning
ansett sig böra omnämna några bland de viktigaste uppgifterna, som närmast
föreligga på detta område.

I sådant hänseende har först påpekats önskvärdheten af en undersökning
rörande den verkliga järnmalmstillgången inom mellersta Sverige.
Utredningen däraf är emellertid en omfattande uppgift, som kommer att
kräfva alltför lång tid, om den skall slutföras af den fast anställde malmgeologen
ensam, och det syntes därför önskligt, att Sveriges geologiska
undersökning för den tid, denna utredning påginge, kunde med sig förena
en eller ett par sakkunniga arbetsbiträden.

I samband med denna »inventering» af jämmalmstillgångarna stå
ett antal malmtekniska specialfrågor, däribland problemet om tillgodogörande
af vissa titanhaltiga järnmalmer. En plan till undersökningar rörande
malmförekomster af ifrågavarande slag har framlagts af föreståndaren för
tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap professoren W. Petersson;
dessa undersökningar borde utföras genom samarbete mellan Sveriges
geologiska undersökning och professor Petersson, men för detta ändamål
behöfver verket förfoga öfver ett rikligare anslag än nu är fallet.

En inom Sveriges geologiska undersöknings verksamhetsområde
fallande uppgift af stor nationalekonomisk betydelse är utredandet af
möjligheterna för ett mera utsträckt tillgodogörande af landets tillgångar
på fossilt bränsle. De förekomster, som därvid kunna komma
i fråga, äro Skånes stenkolsbäddar, de bituminösa skiffrarna samt torfmossarna.

Beträffande stenkolstillgången i Skåne anser chefen* sannolikt,
dels att inom de nu under bearbetning varande kolfälten tillgången
är större än som antagits, dels att stenkolsflötser förekomma jämväl
inom andra delar af Skåne. Djupborrningar för utredande af den senare
frågan hade ifrågasatts, bland annat genom motioner i Riksdagen, ehuru
detta dyrbara förslag borde tills vidare uppskjutas i afvaktan på vissa
rätt omfattande preliminära utredningar, som af Sveriges geologiska undersökning
planerats men på grund af bristande tillgångar ännu ej kunnat
igångsättas.

I afseende å de bituminösa skiffrarna, som utgöra vårt lands
största tillgång på mineraliskt bränsle, motsvarande flera milliarder ton
stenkol, pågår redan en utredning genom samarbete mellan Sveriges

geologiska. undersökning och utomstående fackmän, men extra arbetskraft
är af nöden för en någorlunda snabb behandling af denna omfattande
uppgift.

Äfven på torffrågans, särskilt tortbränsleproblcmets, område har
Sveriges geologiska undersökning ett vidsträckt verksamhetsfält i samarbete
med vissa andra statsinstitutioner och enskilda fackmän på det rent tekniska
området.

Ännu en grupp af nationalekonomiskt betydelsefulla frågor beröres
i detta sammanhang uti ifrågavarande framställning, nämligen möjligheterna
för ökad inhemsk produktion af mineralgödningsämnen. Särskilt frågan
om framställande af kaligödning ur svenska bergarter anses böra med all
möjlig kraft omhändertagas af Sveriges geologiska undersökning.

För att denna institution skall kunna med önsklig skyndsamhet bedrifva
nu antydda och åtskilliga andra maktpåliggande praktiska utredningar anses
ej den i organisationsförslaget angifna fast anställda personalen och de
hittills ifrågasatta anslagen vara till fyllest. Det synes chefen därför synnerligen
önskvärd!, att tills vidare ett belopp af 10,000 kronor årligen tilldelas
institutionen för påskyndande af synnerligen betydelsefulla praktiskt
geologiska utredningar. Detta anslag skulle brukas i första rummet
till arfvoden åt utomstående fackmän, som åtaga sig speciella uppdrag
för Sveriges geologiska undersökning, samt för aflönande af tillfälliga
arbetsbiträden. Däremot borde af anslaget ej få utgå medel till
täckande af kostnaderna för ordinarie geologs fältarbeten, utom i det särskilda
fall då vid arbeten i våra nordligare obygder extra omkostnader
finge beräknas för fältarbetet. Kostnaden för publicerande af mer omfattande
praktiska utredningars resultat borde emellertid få i mån af behof
utgå af detta anslag. I

I framställningen af den 25 oktober 1907 meddelar chefen, att dåmera
ett förändradt sakläge inträdt i afseende å en viktig detaljfråga,
nämligen rörande möjligheterna för institutionen att tillhandagå enskilda,
på dessas egen bekostnad, med praktiskt geologiska undersökningar, samt
att han enligt bemyndigande af chefen för jordbruksdepartementet den 4

Framställningen
af
den 25 oktober
1907.

maj 1907 delgifvit institutionens personal följande provisoriska bestämmelser: »Det

är önskvärdt, att tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning
ej utan undersökningens förmedling utför praktiskt geologiska undersökningar
på enskild! uppdrag.

Däremot kunna på till undersökningen ställd ansökan af enskilda
personer undersökningens tjänstemän af chefen vidtalas att enligt frivilligt
åtagande utföra dylika uppdrag, som af tjänstemännen på fritid verkställas.
Den ersättning, som förrättningsmännen af rekvirenterna uppbära, redovisas
i undersökningens räkenskaper.

Ehuru på fritid verkställda, blifva dessa undersökningar sålunda utförda
under ämbetsansvar, och afskrifter af de utlåtanden, hvari undersökningarna
resultera, skola förvaras på Sveriges geologiska undersökning
i en särskild, från arkivet skild depå, som ej är för allmänt bruk tillgänglig».

De sålunda träffade anordningarna hafva, enligt hvad chefen tillkännagifver,
visat sig i alla afseende!! effektiva och ändamålsenliga. Men om
allt framgent så skall kunna ske, kommer företrädesvis att bero därpå, att
nödig tid under i öfrigt oförändrade villkor beredes tjänstemännen till
utförande af detta slags arbeten, hvilka på sista tiden påkallats i vida större
omfattning, än chefen till en början föreställt sig.

Enligt chefens uppfattning medgifver § 14 af den för Sveriges geologiska
undersökning gällande instruktion dess tjänstemän rätt att årligen,
förutom sex veckors semester, åtnjuta, efter chefens bepröfvande, sammanlagdt
intill fyra veckors tjänstledighet. Då semestertiden är afsedd till
hvila och rekreation samt följaktligen endast undantagsvis kan i afsevärd
mån tagas i anspråk för utförande af de arbeten, hvarom här är fråga,
har chefen användt sig af åberopade bestämmelse i instruktionen om ledighet
utöfver semestertiden, då han vidtalat än den ene, än den andre af
geologerna att verkställa förrättningar, påkallade af enskilda.

Chefen håller före, att på vederbörligt håll tilläfventyrs kan förefinnas
en obenägenhet att för antydt ändamål medgifva geolog rätt till
ledighet utöfver semestertiden, och att en dylik obenägenhet säkerligen
har sin förklaring i det nära till hands liggande antagandet, att den tid,

som användes för privatpraktik, går förlorad för de allmänna intressen,
som Sveriges geologiska undersökning har att företräda. Han anser emellertid,
särskildt med stöd af de senaste månadernas erfarenhet, det vara
lätt att fullständigt vederlägga eu sådan farhåga.

Det geologiska kartverket, institutionens viktigaste löpande arbete,
måste relativt hastigt drifvas fram öfver stora vidder, hvarvid ej kunna
medhinnas detal j utredningar, som i flera fall, särskildt för närmare belysande
af tekniska frågor, vore högligen önskvärda. Sådana specialundersökningar
äro dessutom i regel ganska dyrbara, hvarför Sveriges geologiska
undersökning med sina begränsade tillgångar endast undantagsvis
kunnat inlåta sig därpå. De för enskildas räkning åstadkomna specialutredningarna
blifva fördenskull ett värdefullt komplement till de på allmän
bekostnad verkställda rekognosceringarna.

Efter hvad chefen vidare erinrar, plägar institutionens fasta personal
anlitas endast för undersökningarnas planläggande samt för sammanfattandet
af deras resultat. Det tidsödande detaljarbetet anförtros däremot
åt yngre ingenjörer eller geologie studerande, hvilka på detta sätt komma
att tjänstgöra som oaflönade assistenter åt Sveriges geologiska undersökning.

Enligt chefens mening bör emellertid den för förrättningar, på rekvisition
af enskilda, disponibla tiden för ordinarie tjänsteman vid institutionen
genom ett stadgande normeras, förslagsvis till sammanlagdt sex
veckor för år.

Förslaget afser icke att utöfver semestern bereda ytterligare fritid
att af vederbörande tjänstemän användas efter godtfinnande, utan den föreslagna
ledigheten skulle vara uteslutande afsedd att, efter chefens anvisning,
användas för utförande af praktiskt geologiska undersökningar för enskilda
rekvirenters räkning. Det skulle möjligen kunna anmärkas, säger chefen,
att dylika förrättningar borde af geologerna utföras på tjänstetid mot
samma ersättning som för vanliga fältarbeten. Häremot erinrar han emellertid,
att de af honom för vederbörande tjänstemän begärda löneförmånerna
äro alltför begränsade för att kunna få vid den tilltänkta praktiska
sektionen behålla verkligt dugande män, om ej tillfälle erbjudes till extra
förtjänst genom privatförrättningar.

Chefen framställer slutligen följande förslag till bestämmelser i
ämnet:

»Tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning äger ej rätt att utan
undersökningens förmedling åtaga sig praktiskt geologiska undersökningar
på enskildt uppdrag.

Utöfver semestertiden må sådan tjänsteman åtnjuta ledighet intill
sammanlagdt sex veckor årligen för att enligt chefens för undersökningen
anvisning utföra praktiskt geologiska utredningar åt enskilda. För dessa
arbeten uppbär förrättningsmannen den ersättning, som han med rekvirenten
kan öfverenskomma, men ersättningssumman skall i hvarje särskildt
fall redovisas i undersökningens räkenskaper.

Ehuru på fritid verkställda, göras dessa undersökningar under chefens
kontroll, och afskrifter af de utlåtanden, kartor m. m., hvari undersökningarna
resultera, skola förvaras i en särskild, från Sveriges geologiska
undersöknings arkiv skild depå, som ej är för allmänheten tillgänglig».

Kommitténs förslag.

Af hvad i den historiska öfversikten blifvit omnämndt rörande till- Upp/arand» af
hornsten af Sveriges geologiska undersökning lärer nogsamt framgå, attfogTJkalnder''
man vid den tidpunkten tänkte sig dess verksamhet såsom af mera temporär Jdtnone »tat
och öfvergående beskaffenhet.

I yttrande, afgifvet till Kungl. Maj:t af landtbruks- och vetenskapsakademierna,
antyddes, att genom de ifrågasatta åtgärderna en allmän geologisk
karta öfver riket skulle på statsverkets bekostnad erhållas inom en
jämförelsevis kort tid, till ledning och begagnande vid andra, mera detaljerade
undersökningar för särskilda landskap eller län att företagas på dessas egen
bekostnad. Vetenskapsakademien uttalade ock den förmodan, att hela landets
geologiska undersökning, enligt den uppgjorda planen, skulle kunna medhinnas
under loppet af 19 år, om ej förr, och att, då därefter troligen 3 år
erfordrades för berättelsens redigerande jämte den sista handläggningen
och arbetenas tryckning, den allmänna geologiska kartan öfver hela riket,
jämte tillhörande beskrifning, följaktligen kunde vara utgifven efter
22 års förlopp.

Sedan Kungl. Maj:t vid 1856—1858 årens riksdag framlagt proposition
om anslag för geologiska undersökningar samt utgifvande af därpå
grundade geognostiska kartor, och Rikets Ständer, enligt skrifvelse den
3 februari 1858, för den då ingångna statsregleringsperioden anvisat till
Kungl. Maj:ts disposition visst belopp att användas för det i propositionen
omförmälda ändamålet, förordnade Kungl. Maj:t den 23 februari 1858
chef för de beslutade undersökningarna. Och genom skrifvelse den 27
april 1858 meddelades denne, att Kungl. Maj:t funnit godt såsom allmän
regel i afseende å sagda undersökningar fastställa, att de borde företagas
efter en gemensam plan, som hade till hufvudsakligt syfte att uppdaga
och genom fullständiga kartor och beskrifningar meddela kännedom om

3043/''o7. Löneregleringskommitténs bet. XI. 6

landets allmänna geognostiska beskaffenhet, och att sålunda förbereda
och underlätta de mera detaljerade forskningar, hvilka, såsom ländande
till speciellt gagn för skilda trakter af landet, borde tillhöra vederbörande
kommuner eller enskilda att hvar i sin ort föranstalta och bekosta.

Vid 1862—1863 årens riksdag begärde Kungl. Maj:t, att anslaget
till de geologiska undersökningarna och därpå grundade kartor skulle få
ingå bland de medel, som å vederbörande hufvudtitel i riksstaten uppfördes
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar». Men
uti skrifvelse i november 1863 förklarade Rikets Ständer, att de väl, efter
tagen kännedom om de värderika resultaten af dåmera medhinna geologiska
undersökningar, högt uppskattade dylika undersökningars vikt och
betydelse, men att de likväl ansågo anslag därför ännu icke böra uppföras
på ordinarie stat samt fördenskull för nästa statsregleringsperiod beviljat
det äskade anslaget att utgå från riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:t framlade vid 1888 års riksmöte förslag om pensionsrätt
för chefen för Sveriges geologiska undersökning och de vid undersökningen
anställda geologerna.

Vid föredragning af detta ärende inför Kungl. Maj:t den 22 december
1887 uttalades af vederbörande departementschef, att, ehuru de för undersökningen
nödiga anslagen plägade anvisas på extra stat, undersökningen
dock icke kunde anses vara af tillfällig natur. »Äfven efter det Sveriges
första geologiska kartläggning blifvit fullbordad — hvartill ännu torde
åtgå många år — lärer nämligen en sådan geologisk institution som undersökningen
allt framgent vara för landet oundgängligen behöflig med hänsyn
till jordbrukets och flera andra näringars utveckling», yttrade departementschefen.

Riksdagen ansåg sig emellertid ej böra bifalla Kungl. Maj:ts framställning
om pensionsrätt för personalen vid Sveriges geologiska undersökning
samt anförde i sådant hänseende i skrifvelse den 11 maj 1888
(n:r 65), bland annat, att nämnda personals fortfarande verksamhet i statens
tjänst var beroende af årligt beviljande af*det till dess aflöning anvisade
extra anslag, samt att den omständigheten att detta anslag från
början uppförts å extra stat syntes utvisa, att anslagsbehofvet ansetts vara
af mera tillfällig beskaffenhet.

Sedermera hafva emellertid tid efter annan, på särskilda framställningar
af Kungl. Maj:t, af Riksdagen beviljats pensioner å allmänna indragningsstaten
för tjänstemän vid ifrågavarande institution, nämligen:

vid 1897 års riksdag för chefen, extra ordinarie professorn O. M.
Torell 5,000 kronor;

vid 1901 års riksdag för aktuarien M. J. Stolpe 3,600 kronor, samt

vid 1906 års riksdag för dåvarande chefen, professorn A. E. Törnebohm
5,000 kronor.

I den historiska öfversikten är omnämndt, att vid 1907 års riksdag
anslaget till Sveriges geologiska undersökning för år 1908 höjdes
i syfte, bland annat, att bereda tillfällig löneförbättring åt den större
delen af personalen.

Då frågan därom den 12 januari 1907 behandlades inför Kungl.
Maj:t i statsrådet, erinrade chefen för jordbruksdepartementet, att det
utlåtande, som den 29 maj 1902 af institutionens dåvarande chef afgifvits
i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901, var öfverlämnadt
till löneregleringskommittén och inom den närmaste tiden skulle komma
under behandling inom kommittén i sammanhang med frågan om reglering
i allmänhet af lönerna för tjänstemännen i de under jordbruksdepartementet
lydande verken.

Därvid antydde departementschefen jämväl, att ett definitivt ordnande
af löneförhållandena vid Sveriges geologiska undersökning syntes honom
på det närmaste sammanhänga med frågan om vederbörande funktionärers
pensionsrätt, men att denna fråga i sin ordning icke torde kunna lösas
utan en ingående ompröfning af organisationen af ämbetsverket i dess
helhet, och att därvid äfven syntes böra tagas i öfvervägande, huruvida
icke förhållandena äro sådana, att en större eller mindre del af verkets
personal numera bör öfverföras till ordinarie stat.

Då man, vid det första planerandet af geologiska undersökningar
i vårt land på statens bekostnad, synes hafva afsett blott att åstadkomma
en allmän öfversikt af landets geologiska förhållanden, låter sig
väl förklaras, att man ansåg den förelagda uppgiften kunna lösas inom

viss, jämförelsevis kortare tid och i enlighet därmed beviljade för ändamålet
nödiga medel endast på extra stat. I mån af undersökningsarbetenas
fortgång hafva emellertid framstegen inom den geologiska vetenskapen och
erfarenheterna från andra länder föranledt ett utvidgande och fördjupande
af undersökningarna, hvilket, så att säga, korsat de tidigare beräkningarna.
Ehuru tvifvelsutan från institutionens sida nedlagts ett samvetsgrant och
ihärdigt arbete på fullföljandet af rekognosceringarna, hafva dessa, såsom
synes af den i detta betänkande intagna kartan, ej hunnit längre, än att,
frånsedt öfversiktskartan i skalan 1 : 1,500,000, en dryg tredjedel af riket
ännu alls icke blifvit föremål för kartografisk behandling från Sveriges
geologiska undersöknings sida. Och hvad landet i öfrigt angår, hafva
ungefär 40 % af de områden, öfver hvilka, enligt hittills fattade beslut,
kartblad redan äro utgifna eller skola utgifvas, varit föremål allenast för rekognosceringar
af den summariska art, att dessa blott medgifvit upprättandet
af berggrundskartor i så liten skala som 1 : 500,000. Således
hafva sistberörda trakter ännu icke hunnit underkastas de detaljerade
undersökningar, som måste föregå kartbladens utgifvande. Såsom framgår
af framställningen den 24 april 1907 från institutionens nuvarande chef,
torde de rekognoscerings- och kartarbeten, rörande hvilka beslut redan
fattats, komma att kräfva en tid af omkring 100 år, åtminstone med
beräkning af samma arbetsstyrka för ändamålet som hittills.

Men ej ens den sålunda uppdragna tidsgränsen lärer kunna vidhållas.
På detta liksom på andra arbetsområden medföra tiden och utvecklingen
ändrade förhållanden, ökade eller ändrade kraf. Det har redan visat sig,
att en del tidigare verkställda rekognosceringsarbeten med därå grundade
kartor äro att anse såsom föråldrade och i behof af revision. Gifvetvis
lärer sådant efter hand visa sig gälla äfven i fråga om andra delar af arbetena.

Redan fullföljandet af de arbeten, som hittills varit Sveriges geologiska
undersöknings hufvuduppgift, kartarbetena, betingar sålunda institutionens
fortvara under en tid, vida längre än den, hvarmed man i allmänhet torde
hafva att räkna i regleringsfrågor. Men härtill kommer ytterligare den
uppgift, hvilken väl torde från början hafva varit afsedd att, jämsides med
kartarbetena, beaktas i vida större utsträckning och på ett mera planmässigt
sätt än hittills skett, nämligen att åstadkomma utredningar i sådana

ämnen, som för det praktiska lifvet äga mera omedelbart intresse. Härutinnan
föreligger för institutionen eu uppgift af stadigvarande art och, efter
allt att döma, af växande vikt och omfattning.

Med hänsyn till det sålunda anförda anser kommittén sig höra förorda.,

att Sveriges geologiska undersökning må uppföras
på ordinarie stat.

Då kommittén härefter går att yttra sig om, hvilka ordinarie Organitation.
arbetskrafter böra tillmätas verket och huru de böra lämpligen organiseras,
må till en början erinras, att, om än i verkets stat finnas uppförda, förutom
chefen, en aktuarie och tio geologer, denna rubricering dock icke längre
motsvarar de faktiska förhållandena. En af geologbefattningarna beklädes
nämligen numera af verkets kemist; och, enligt hvad från verket meddelats,
har den fältgeolog, hvilken tillika bestrider amanuensgöromålen, under en
lång följd af år varit helt upptagen af samlingarnas vård, så att någon
tjänstgöring för honom såsom fältgeolog ej kunnat ifrågakomma. Faktiskt
äro således geologerna för närvarande blott åtta.

Till denna utveckling af förhållandena anknyter sig det organisationsförslag,
som af chefen framlagts. Enligt detta förslag skulle aktuarien,
museivårdaren och kemisten bibehållas för sina särskilda uppgifter. Geologerna
skulle fördelas på två sektioner, en praktisk och en kartografiskteoretisk.
Den förra sektionen skulle erhålla tre ordinarie geologer; den
senare fem samt därjämte — på det ej kartarbetena måtte lida af minskningen
i därför disponibel arbetskraft — två geologer på extra stat. På
hvarje sektion skulle en af de ordinarie geologerna såsom chefgeolog
öfvervaka och leda sektionens arbeten.

Det af verkets chef sålunda framlagda förslaget finner sig kommittén
kunna i de flesta delar biträda.

Det synes högeligen önskvärdt, att, i enlighet med den af chefen
häfdade uppfattning, verkets krafter må, jämsides med kartarbetena, mera
än hittills varit fallet inriktas pa praktiska uppgifter till näringslifvets
tjänst. Den anordning, chefen för sådant ändamål föreslagit, med uppdelning
af geologerna å två sektioner, en praktisk och en kartografisk-teoretisk,
torde vara väl lämpad för sitt syfte.

Säkerligen är det äfven ur arbetenas synpunkt gagneligt att, på sätt
i det af chefen framlagda förslaget afses, söka för tjänstgöring vid institutionen
erhålla speciellt sakkunniga inom de mera viktiga ämnesgrupper,
hvilka falla inom den ena eller andra sektionens område. Det torde dock
ej vara lämpligt att i lönestat och instruktion sålunda på förhand skarpt
begränsa de särskilda befattningarnas verksamhetsområden. Härutinnan synes
nämligen tid efter annan kunna erfordras jämkningar på grund af ändrade
personliga eller andra förhållanden. Lämpligen torde därför böra åt Kungl.
Maj:t öfverlämnas att tid efter annan, på förslag af institutionens chef,
meddela erforderliga bestämmelser rörande de specialuppgifter, som må
anses böra tillhöra den ena eller andra befattningen.

Äfven om kommittén således saknar anledning att inlåta sig närmare
på denna fråga, synas emellertid goda skäl tala för, att åt den praktiska
sektionen, med dess omfattande och föga bearbetade arbetsfält, må, såsom
föreslagits, tillmätas tre ordinarie geologer. Då likväl den möjlighet ej
torde få anses utesluten, att af dessa geologer en eller annan icke under
alla förhållanden varder fullt sysselsatt af den anvisade specialuppgiften
eller att arbetet därå finnes utan olägenhet kunna tillfälligt inskränkas till
förmån för andra, mera brådskande arbeten, lärer det böra föreskrifvas, att
geolog å den praktiska sektionen skall, i den mån verkets chef finner förhållandena
medgifva eller påkalla sådant, vara skyldig biträda äfven vid
andra fält- eller vinterarbeten än de honom såsom specialuppgift anvisade,
vare sig dessa andra arbeten tillhöra den praktiska eller den kartografiskteoretiska
sektionen.

För denna sistnämnda sektion föreslås af chefen fem ordinarie geologer;
och kommittén finner icke något därvid att erinra.

Därest emellertid, på sätt det blifvit ifrågasatt, jämväl för en hvar
af geologerna å denna sektion skulle såsom specialuppgift anvisas en viss
ämnesgrupp, lärer dock tillika böra stadgas skyldighet för dessa geologer
att i mån af behof, efter chefens anvisning, biträda äfven vid andra institutionen
tillhörande ax-beten.

Såsom chefen framhållit, innebär hans förslag en reduktion af den
personal, som för närvarande är att påräkna för kartarbetena. Till mot -

vägande häraf har han föreslagit inrättande på extra stat af två geologbefattninsrar,
afsedda uteslutande för kartarbetena.

Därmed borde dock kunna anstå intill dess någon tids erfarenhet
vunnits om verkningarna af den nya ordningen. Förutom att det ju
är möjligt, att åtminstone tidvis något biträde vid den kartografiskteoretiska
sektionens arbeten må kunna erhållas från den praktiska sektionen,
gäller det äfven att tillse, hvilken ökning i arbetsprodukt som kan vinnas
genom den utsträckning af den dagliga arbetstiden vid byråarbetena, hvarom
kommittén i det följande gör hemställan. Åtminstone intill dess tillräcklig
erfarenhet i dessa hänseenden vunnits, synes, därest kartarbetena
ej medhinnas af de ordinarie arbetskrafterna, böra litas till biträden af
mera tillfällig art.

1 instruktionen för Sveriges geologiska undersökning upptagas bland
tjänstemännen äfven »biträdande geologer» till det i stat bestämda antal. De
senare hafva samma åligganden som de egentliga geologerna men åtnjuta,
jämlikt 1875 års riksdags beslut, lägre aflöningsförmåner än dessa; deras
anställning utgör i själfva verket en pröfvotid till utrönande, huruvida de
lämpa sig för stadigvarande geologtjänstgöring. Och genom kungl. brefvet
den 9 januari 1875 bemyndigades institutionens chef att hos vederbörande
departementschef till förordnande såsom geolog anmäla biträdande geolog,
när denne hunnit göra sig fullt förtrogen med de vid institutionen förefallande
göromålen.

Ehuru i den för år 1907 fastställda aflönings- och utgiftsstaten ej
finnes upptagen någon biträdande geolog, har dock, enligt meddelad upplysning,
i böljan af år 1907 en vakans blifvit på det sätt fylld, att institutionens
chef antagit ett sådant biträde under förhoppning att inom kort
kunna hos departementschefen hemställa om den sålunda antagnes förordnande
till geolog. Det af institutionens chef framlagda organisationsförslaget
förutsätter emellertid, att biträdande geologer ej vidare skola förekomma.
Vid denna chefens ställning till föreliggande fråga har ej heller kommittén
något att erinra.

Af verkets chef har framhållits, att den nya ordningen komme att
för chefen medföra ett i hög grad ökadt arbete, och han har fördenskull
hemställt, att en geolog å hvardera af de föreslagna sektionerna måtte för -

ordnas att såsom sektionschef eller »chefgeologi, enligt anvisning af verkets
chef, i detalj öfvervaka och leda sektionens arbeten. Detta förslag har
kommittén funnit sig icke kunna biträda. I fråga om en personal, icke
större än den det här gäller, torde den behöfliga uppsikten och kontrollen
kunna och böra utöfvas direkt af verkets chef. Att emellan honom och den
underlydande personalen insätta två souschefer skulle, enligt kommitténs
mening, medföra en omgång samt en fara för meningsskiljaktigheter och
komplikationer, hvarigenom arbetenas ostörda gång kunde äfventyras eller
åtminstone försvåras.

Af de byråtjänstemän i egentlig mening, som äro behöfliga för verket,
möter först aktuarien. Af den å sid. 21—22 lämnade redogörelsen för dennes
åligganden framgår, att han utgör, så att såga, det egentliga förvaltningsorganet
vid Sveriges geologiska undersökning. Han är verkets registrator,
kassör, arkivarie och materialförvaltare. Den honom såsom verkets ende
kanslitjänsteman ålagda skyldigheten att biträda chefen vid expeditionsgöromålen
och att kontrasignera alla utgående ämbetsskrifvelser har i
själfva verket gjort honom äfven till institutionens sekreterare. Det åligger
honom vidare att jämte äldste geologen taga del i rådplägning med chefen
rörande vissa viktigare ärenden och, om chefens beslut i dessa skiljer sig
från den af nämnda båda tjänstemän eller endera af dem uttalade mening,
anteckna denna till protokollet. Aktuarien tillhör jämväl att hafva
tillsyn öfver kart- och boktrycket. Denna tillsyn, som ålagts honom i
och för tillgodoseende af krafven på enhetlighet och konsekvens i institutionens
publikationer, lärer, enligt hvad från verket meddelats, för aktuarien
tidvis medföra ett betydande arbete.

I den ställning, aktuarien enligt gällande instruktion intager, finner
kommittén icke anledning att föreslå någon förändring. Med hänsyn till
verkets uppgifter och arbetssätt är det en obestridlig fördel och måhända
nödvändigt att hafva ett dylikt centralt organ, i hvars händer den dagliga
förvaltningens alla trådar löpa samman. Men skall en dylik anordning i
längden kunna uppehållas, måste det förutsättas, att icke inom såväl den
ena som den andra grenen af aktuariens verksamhet komma att å honom
hvila äfven detaljarbeten eller mindre viktiga bestyr, som böra eller lämpligen
kunna besörjas af andra funktionärer under aktuariens inseende och kontroll.

Det är redan omnämndt, att den geolog, hvilken haft uppdrag att
tillika vara institutionens amanuens eller vårdare af dess samlingar, under
en lång följd af år varit af detta uppdrag så upptagen, att någon verksamhet
som fältgeolog ej kunnat af honom medhinnas. Och chefen har
kraftigt framhållit vikten af att fortfarande hafva att tillgå en särskild
tjänsteman för ordnandet och vården af de alltjämt växande samlingarna.
Vid tagen kännedom på stället om förhållandena har jämväl kommittén
kommit till den uppfattning, att för samlingarnas behöriga vård och tillhandahållande
måste anställas en särskild ordinarie tjänsteman såsom
museiföreståndare.

Hvad laboratoriegöromålen hos Sveriges geologiska undersökning
angår, hafva dessa nått den omfattning, att det befunnits påkalladt att för
nämnda göromål taga i anspråk en af de ordinarie geologbefattningarna.
Såsom af chefen framhållits, torde dessa göromål komma att än ytterligare
ökas, därest en särskild praktiskt geologisk sektion kommer till stånd.
Med hänsyn härtill anser kommittén böra för laboratoriegöromålen vara
anställd en särskild ordinarie tjänsteman i egenskap af kemist.

Af de göromål, hvilka besörjas af tjänstemän vid institutionen, återstå
att behandla dem vid biblioteket. Enligt hvad från institutionen meddelats,
kräfva dessa göromål i genomsnitt ett par timmars arbete hvarje
söckendag. Att för göromål af ej större omfattning skapa en särskild befattning
kan ej ifrågakomma, men å andra sidan lärer det icke vara möjligt
att utan menligt intrång i andra och viktigare åligganden lägga jämväl
dessa göromål på någon af de tre ordinarie byråtjänstemännen, hvilka i
följd af deras stadigvarande vistelse i Stockholm äro de enda, som kunna
vidmakthålla nödig kontinuitet i biblioteksvården. Vid sådant förhållande
synes icke någon annan utväg finnas än att, såsom hittills varit fallet och
i öfverensstämmelse med hvad vid 1907 års riksdag medgifvits för veterinärinstitutet,
uppföra å stat ett mindre anslag för skötande af biblioteksgöromålen.
Mot tillgodonjutande af detta anslag skulle då den af nämnda
byråtjänstemän, som är lämplig och villig därtill, kunna öfvertaga biblioteksgöromålen
med skyldighet att vidkännas erforderlig utsträckning af den
dagliga arbetstid, som gäller för personalen i öfrigt vid tjänstgöring inom

3043/o7. Lönereglering skommitténs bet. XI. 7

tjänstelokalen i Stockholm. Rörande beloppet af ifrågavarande anslag framställer
kommittén i det följande förslag.

Hos Sveriges geologiska undersökning äro för närvarande anställda
en förste och en andre vaktmästare, hvilka, utöfver vanliga vaktmästargöro 77

O o

mål, lämna biträde äfven i andra hänseenden. Dessa båda vaktmästare äro
alltfort för verket behöfliga.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att vid Sveriges geologiska undersökning må på
ordinarie stat anställas en chef, åtta geologer, en aktuarie,
en föreståndare för museet, en kemist samt en förste
och en andre vaktmästare; äfvensom

att de åtta geologerna fördelas på en praktisk sektion
med tre geologer och en kartografisk-teoretisk sektion
med fem geologer; dock med skyldighet fö)'' geolog att, i
den mån verkets chef finner förhållandena sådant medgifva
eller påkalla, biträda jämväl vid andra arbeten än
dem, som tillhöra det speciella område, livilket må vara
honom anvisadt.

Kompetens- A sid. 19 är nämndt, att enligt gällande instruktion för Sveriges

ringsförhål- geologiska undersökning geologer och biträdande geologer skola hafva aflanden.
]aantingen filosofisk licentiatexamen med väl vitsordade insikter i geologi
eller ock examen för inträde i bergsstaten; dock med de undantag härifrån,
som kunna betingas af redan ådagalagd framstående fallenhet för och skicklighet
i undersökningen tillkommande arbeten.

Enligt såväl chefens som kommitténs mening skulle biträdande
geologer ej vidare anställas. Därmed bortfaller emellertid äfven den möjlighet,
som hittills stått vederbörande till buds, att under en persons tjänstgöring
såsom biträdande geolog utröna hans lämplighet för stadigvarande
anställning vid institutionen. För att det oaktadt vinna önskvärd trygghet
i detta hänseende torde i stället böra, åtminstone i regel, såsom villkor
för befordran till ordinarie tjänst fordras viss tids praktisk tjänstgöring

vid institutionen och därunder ådagalagd lämplighet för anställning vid
densamma.

I afseende å kunskapsfordringarna för vinnande af dylik anställning
är att märka, att eldigt kungl. kungörelse den 13 oktober 1886 samma
behörighet till inträde vid bergsstaten i orterna, som varit förenad med
examen till bergsstaten, tillkommer den, som, efter aflagd mogenhetsexamen
vid allmänt läroverk, såsom ordinarie elev begagnat undervisningen
vid tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap samt därstädes
genomgått fullständig afgångsexamen för fyraårig kurs i grufvetenskap
med betyg om med beröm godkända insikter i mineralogi och
geologi, i läran om malmfyndigheter och i grufbrytning och grufmätning
samt om godkända insikter i malmanrikning, metallurgi och bergsmekanik.
Vid sådant förhållande lärer dylik förbildning böra berättiga jämväl till
vinnande af anställning såsom tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning.

De teoretiska och praktiska kompetensvillkor, hvilka sålunda varda
fastställda, böra enligt kommitténs mening gälla icke blott geologerna utan
äfven aktuarien och föreståndaren för museet. De uppgifter, som i verkets
tjänst åligga dem, lära icke kunna i allo nöjaktigt lösas, utan att dessa
tjänstemän besitta samma allmänna underlag af fackbildning som geologerna.
Hvad åter angår kemistbefattningen, torde, med afseende å de
till denna befattning hörande åligganden, densamma icke böra anförtros
åt annan än den, som, jämte fyllande af de för anställning inom verket
i allmänhet stadgade fordringar, visar sig besitta väl vitsordade insikter i
kemi till det mått, som motsvarar hvad i filosofie licentiatexamen erfordras.

Om, i öfverensstämmelse med hvad kommittén sålunda förordat,
kompetensfordringarna blifva — med nyss angifna tillägg beträffande
kemisten — desamma för tjänstemän i allmänhet vid Sveriges geologiska
undersökning, medför detta äfven den fördelen, att utnämning
icke behöfver ske till den ena eller andra särskilda tjänstebefattningen
utan kan afse befattning som ordinarie tjänsteman vid verket, med
skyldighet för den utnämnde att öfvertaga den särskilda tjänstebefattning,
där han, till befordrande af arbetets oafbrutna gång, finnes lämplig
och behöflig.

Det är förut nämndt, att enligt instruktionen vissa ärenden få af
chefen afgöras först efter rådplägning med aktuarien och äldste geologen.
Till dessa ärenden höra frågor om tjänstemäns eller betjäntes försummelse
i tjänsten, men däremot icke frågor om befordran till ordinarie tjänst
vid verket. Sistnämnda frågor synas dock vara af den vikt, att äfven
rörande dem aktuarien och äldste geologen böra hafva tillfälle att yttra
sig och, i fall af skiljaktig mening, anföra denna till protokollet.

Äfven i öfrigt synes kommittén ändring påkallad i den hittills
brukliga ordningen för lediga tjänsters återbesättande. Rekryteringen af
tjänstemannapersonalen har skett på det sätt, att, då verkets chef
bland extra geologer eller utom verket funnit en person, lämpad för anställning
därstädes och villig att mottaga sådan anställning, chefen
förordnat honom till biträdande geolog och sedermera, då han i denna
egenskap vunnit nödig praktik, hos vederbörande departementschef hemställt
om hans konstituerande till geolog. Med ett enda undantag från
den allra sista tiden, har något kungörande af ledig befattning till ansökning
ej förekommit. Här såsom i fråga om flertalet andra befattningar
torde emellertid vara på sin plats, att öppen konkurrens får äga rum.

Kommittén anser i detta hänseende böra följas enahanda ordning,
som gäller för tjänster af motsvarande ställning inom åtskilliga andra verk,
eller att tjänsten kungöres till ansökning inom trettio dagar, hvarefter inkomna
ansökningar insändas till vederbörande statsdepartement med förord
för den sökande, som finnes däraf förtjänt.

Enligt instruktionen förordnas nu blott chefen för ifrågavarande
institution af^ Kungl. Maj:t, medan geologer, aktuarie och amanuens
förordnas af chefen för jordbruksdepartementet efter förslag af institutionens
chef.

I sammanhang med den år 1904 beslutade löneregleringen för och
omorganisationen af rikets allmänna läroverk, blef utnämningen af
lektorer vid dessa läroverk Överflyttad till Kungl. Maj:t; och då, såsom
af den historiska öfversikten framgår, tjänstemän vid Sveriges geologiska
undersökning ansetts så till kompetens som i andra hänseenden jämförliga
med lektorer, vill det förefalla, att skäl tala för vidtagande af
den ändrade anordning, att vid Sveriges geologiska undersökning ej

blott chefen utan alla ordinarie tjänsteman varda utnämnda af Kungl.
Maj:t.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att för anställning såsom geolog, aktuarie eller
museif''öreståndare vid Sveriges geologiska undersökning
må erfordras att hafva antingen aflagt filosofie licentiatexamen
med väl vitsordade insikter i geologi eller uppfyllt
fordringarna för inträde vid bergsstaten, äfvensom
att hafva ådagalagt fallenhet för vid den nu ifrågavarande
institutionen förekommande arbeten under praktisk
tjänstgöring vid institutionen af den tidslängd, som i
instruktionen bestämmes;

att för kemistbefattningen vid institutionen må
gälla enahanda kompetensfordringar med det tillägg, att
sökande jämväl skall visa sig äga väl vitsordade insikter
i kemi till mått, motsvarande hvad i filosofie licentiatexamen
erfordras;

att undantag från dessa bestämmelser må kunna
betingas af redan ådagalagd framstående fallenhet för
och skicklighet i institutionen tillkommande arbeten;

att såväl chefen som öfriga ordinarie tjänstemän
må utnämnas af Kungl. Maj:t;

att vid tillsättande af ledig tjänstemannabefattning,
utom chefens, utnämning må ske allenast till befattning
såsom ordinarie tjänsteman vid Sveriges geologiska
undersökning, med skyldighet för den utnämnde att
tjänstgöra i den särskilda befattning, där han, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finnes lämplig och
behöflig;

att då sådan tjänstemannabefattning skall tillsättas,
densamma må kungöras ledig till ansökning inom trettio
dagar, hvarefter inkomna ansökningar skola till veder -

Utsträckt arbetstid
vid
byråarbetena.

hörande statsdepartement insändas med förord för den
sökande, som finnes däraf förtjänt; samt

att bland de ärenden, i hvil/ca chefen har att före
afgörandet inhämta yttrande af aktuarien och äldste
geologen, må upptagas jämväl ärenden rörande tillsättande
af ordinarie befattning vid institutionen.

I skrivelser den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny aflöningsstat
för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala
förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagifvit, att den såsom förutsättning
för sitt godkännande af de föreslagna nya allöningsstaterna för
statskontoret och arméförvaltningen uppställt, att Kungl. Maj:t före den
1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,
att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den män ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgivas» säges i Riksdagens
skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare
fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande
af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen,
såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar
måste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket »i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra,
de fall, då en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende
t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra medgivas.
Riksdagen hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet
riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen erfarenheten
gåfve vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under denna
del af året, på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande
arbetsmaterialet, ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom
ämbetsverken än under året i öfrigt och då därtill komme, att ett strängt
fasthållande af regeln om 6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid
otvifvelaktigt i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänste -

mannen att tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade
Riksdagen ansett, att möjlighet boi’de förefinnas att under exempelvis
tiden juni—augusti medgifva skälig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan, af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen
af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen
funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.
Maj:t i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera
intagits i de instruktioner, som den 11 och 18 oktober 1907 utfärdats för
arméförvaltningen och statskontoret.

Hvad Sveriges geologiska undersökning angår, är i det föregående
nämndt, att för geologerna med deras biträden fältarbeten pågå från medlet
af maj till slutet af september, därest väderleks- och andra förhållanden
sådant medgifva. Enligt gällande bestämmelser fordras under tiden
för fältarbetena minst 8 timmars daglig rekognoscering å fältet, hvartill
kommer kartritning, förande af dagbok och vissa andra dylika göromål,
hvilket allt jämväl skall dagligen besörjas och i regel kräfver en tid af en
å två timmar.

Under den del af året, då fältarbeten ej pågå, hafva geologerna en
ordinarie arbetstid på verkets lokal af fem timmar hvarje söckendag. Enahanda
arbetstid är föreskrifven, året rundt, för de tjänstemän, hvilka ej
deltaga i fältarbetena.

Vidkommande fältarbetena finner kommittén ej anledning föreslå
någon förändring i afseende å den nu stadgade arbetstiden. Beträffande
åter arbetet å verkets lokal anser kommittén ofvannämnda vid 1907 års
riksdag fattade beslut rörande tjänstgöringstiden för personalen vid statskontoret
och arméförvaltningen böra vinna tillämpning. Kommittén hemställer
alltså,

att såsom förutsättning för den blifvande nya aflöningsstaten
för Sveriges geologiska undersökning uppställes,
att, för så vidt tjänstgöringen är förlagd till
verkets lokal i Stockholm, samtliga ordinarie tjänstinnehafvare
skola, i den män ej undantag kunna anses böra

Aflöningar.

stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje
söckendag.

Beträffande härefter de aflöningsförmåner, hvilka böra tillmätas den
blifvande ordinarie personalen vid Sveriges geologiska undersökning, må
till en början erinras därom, att vederbörande tjänstemän vid nämnda
verk blifvit såväl vid 1875 års lönereglering som vid den däri år 1900
vidtagna ändringen jämförda med lektorerna vid rikets elementarläroverk.
Och i det utlåtande, som chefen för institutionen den 29 maj 1902 afgifvit,
har föreslagits, att denna likhet i aflöningsförmåner måtte äfven
framgent vidmakthållas.

Vid 1904 års riksdag genomfördes ny lönereglering för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken; och den sålunda tillkomna staten har
sedermera, om än med vissa afvikelse!’, tjänat till ledning vid de löneregleringar,
som år 1905 beslutats för lärare vid sjökrigsskolan, vissa tekniska
läroverk och landtbruksinstituten. Och vid den år 1907 beslutade
löneregleringen för veterinärinstitutets personal bestämdes för lektorerna
därstädes samma aflöningsförmåner, som åtnjutas af lektor vid allmänt
läroverk.

Dessa aflöningsförmåner utgöras af lön 2,600 och tjänstgöringspenningar
1,400 kronor, hvartill kunna komma efter resp. fem, tio, femton
och tjugu år ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor. Af hvarje
ålderstillägg räknas 350 kronor som lön och 150 kronor som tjänstgöringspenningar.

Emellertid år att erinra, att vid 1907 års riksdag jämväl beslutats lönereglering
för statskontoret och arméförvaltningens civila personal. De sålunda
beslutade lönestaterna, hvilka torde i jämförliga delar vinna tillämpning
vid kommande regleringar för flertalet andra centrala ämbetsverk,
afvika, beträffande aflöningens fördelning å särskilda aflöningstitlar, från
staterna för ofvannämnda olika undervisningsanstalter. Aflöningen är fördelad
på lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg.

Vid öfvervägande, hvilkendera af de sålunda föreliggande särskilda
aflöningstyperna här bör vinna tillämpning, lärer böra beaktas, att Sveriges

geologiska undersökning ar, såväl i afseende på kompetensfordringar för
tjänstemannapersonalen, som äfven, åtminstone i viss mån, beträffande arbetsuppgifter,
vida närmare jämförlig med ofvannämnda undervisningsanstalter
af olika slag än med de egentliga centrala ämbetsverken.

Det vill därför synas lämpligt, att denna institutionens karaktär.
äfven vinner ett yttre uttryck däri, att aflöningsstaten varder af samma
typ som för de ofvannämnda undervisningsanstalterna. En dylik synpunkt
har redan tidigare gjort sig gällande beträffande de underordnade
tjänstemännen vid institutionen, då deras aflöningsförmåner normerades
efter lektorernas. Men kommittén anser den aflöningstyp, som för
dem blir gällande, böra vinna tillämpning äfven för chefen och vaktmästarna.
Det verkar gifvetvis mindre tilltalande att å samma aflöningsstat
tillämpa olika system för olika funktionärer. Till stöd för sin åsikt
härutinnan kan kommittén jämväl åberopa, att i den år 1907 beslutade
lönestaten för veterinärinstitutets personal aflöningarna äro — där de ej
utgå såsom arfvoden — för samtliga befattningshafvande fördelade å lön
och tjänstgöringspenningar.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning åtnjuter för närvarande
i aflöning 7,000 kronor eller samma belopp, som tillkommer vissa öfverdirektörer
och andra därmed jämförliga chefer för centrala ämbetsverk.

I delen I af sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de centrala
ämbetsverken, har kommittén upptagit såsom tillhörande normala lönegrader
öfverdirektörer och jämförliga chefer med en aflöning af 7,000 kronor
samt generaldirektörer med 9,000 kronor (till hvilken sistnämnda grupp
för närvarande jämväl höra generaldirektören i statskontoret och generalkrigskommissarien).

Kommittén föreslog i samma del för generaldirektör i normalgrad
en aflöning af 10,000 kronor samt för öfverdirektör och annan därmed
jämförlig chef i normalgrad 8,000 kronor.

Vid 1907 års riksdag blef emellertid, på förslag af Kungl. Maj:t, aflöningen
för generaldirektören i statskontoret och för generalkrigskommissarien
bestämd till 11,000 kronor.

3043/o7. Lönereglering skommitténs bet. XI.

Då därmed lärer få anses medgifvet, att aflöningen till generaldirektör
i normalgrad bör vid förestående löneregleringar sättas 2,000 kronor högre,
än den för närvarande utgör, lärer väl äfven för öfverdirektör i normalgrad
aflöningsförhöjningen böra bestämmas till 2,000 kronor och aflöningen
. således sättas till 9,000 kronor.

I öfverensstämmelse härmed föreslår kommittén, att chefen för
Sveriges geologiska undersökning må erhålla en aflöning af 9,000 kronor,
hvilket belopp lämpligen torde böra fördelas på lön och tjänstgöringspenningar
i samma proportion, som för närvarande gäller beträffande aflöningen
med enahanda belopp till generaldirektör i normalgrad, eller lön
6,200 och tjänstgöringspenningar 2,800 kronor.

Beträffande öfriga tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning
synes det kommittén, att, då den redan förut gjorda jämförelsen mellan dessa
tjänstemän och lektorer vid de allmänna läroverken äger, med hänsyn såväl
till krafven på vetenskaplig utbildning som till förhållanden i öfrigt, goda
skäl för sig, aflöningen jämväl bör i ena som andra fallet vara densamma.
Tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning skulle sålunda erhålla
lön 2,600 och tjänstgöringspenningar 1,400 kronor, hvartill sedan kunna
komma efter resp. fem, tio, femton och tjugu år ålder stillägg, hvart och
ett å 500 kronor, af hvilket belopp 350 kronor skulle utgöra lön och 150
kronor tjänstgöringspenningar.

A sid. 27 är nämndt, att, utöfver den fasta aflöningen, tjänstemän
vid ifrågavarande institution från det å dess stat uppförda anslag å
1,500 kronor till extra arfvoden kunna bekomma ersättning dels för författande
af kartbladsbeskrifningar eller andra geologiska uppsatser, dels
ock för göromål i öfrigt, som måst förrättas å öfvertid.

Med den utsträckning af arbetstiden för byråarbetena, hvarom kommittén
gjort hemställan, lärer vara att antaga, att någon minskning skall
uppstå i behofvet af öfvertidsarbete. Men i den mån sådant arbete äfven
framgent erfordras af de ordinarie tjänstemännen, lärer emellertid ej böra
ifrågakomma att därför tillerkänna dem någon särskild ersättning, så
framt detta arbete afser göromål, hvilka åligga vederbörande i tjänsten.
Det är nämligen att ihågkomma, att den föreskrifna dagliga tjänstgörings -

tiden för byråarbetena utgör allenast den minimitid, under hvilken samtliga
ordinarie befattningshafvande skola i regel finnas å tjänsterummet
tillstädes, men att, i vederlag för åtnjuten aflöning på stat, en hvar därutöfver
är skyldig att å tjänsterummet eller, där sådant kan ske, i hemmet
åt tjänsten ägna all den tid, som kräfves för dess behöriga skötande.

Bland de göromål, för hvilka särskild ersättning utgått af förenämnda
anslag till extra arfvoden, ingår jämväl författande af monografier
eller fristående uppsatser i de till den geologiska vetenskapen hörande
ämnen. Ett sådant författarskap lärer näppeligen vara af beskaffenhet att
kunna anses såsom en ifrågavarande tjänstemän påliggande tjänsteplikt,
utan torde vara att anse såsom ett åtagande utöfver eller vid sidan af
tjänsten, för hvilket vederbörande tjänsteman bör, med hänsyn jämväl till
angelägenheten af att uppmuntra till dylikt för det allmänna gagneligt
författarskap, kunna tilläggas särskild ersättning. I detta hänseende framställer
kommittén i det följande förslag.

Till dylikt författarskap af beskaffenhet att höra särskilt ersättas
anser kommittén emellertid icke böra hänföras författandet af beskrifningar
till de kartblad, som af Sveriges geologiska undersökning utgifvas. Detta
är nämligen gifvetvis ett göromål, som tillhör vederbörande geologs tjänstebefattning.

Enligt de vid 1907 års riksdag beslutade nya aflöningsstater för
statskontoret och arméförvaltningen äro aflöningarna bestämda för förste
vaktmästare till lön 900, tjänstgöringspenningar 450, ortstillägg 150, tillhopa
1,500 kronor, samt för andre vaktmästare till lön 700, tjänstgöringspenningar
350, ortstillägg 150, tillhopa 1,200 kronor, till hvilket sistnämnda
belopp kan efter 5 år komma ett ålderstillägg till lönen af 100
kronor. Tillika har blifvit föreskrifvet, att, därest vaktmästare i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån
kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen af dragas 100
kronor årligen.

Enahanda totalbelopp anser kommittén böra bestås förste och andre
vaktmästare vid Sveriges geologiska undersökning, men, på skäl som

ofvan anförts, med fördelning på allenast lön och tjänstgöringspenningar.
Med tillämpning af samma fördelning, som i den nya staten för veterinärinstitutet
bestämts för motsvarande funktionärer, skulle då aflöningen blifva
för förste vaktmästaren lön 900 och tjänstgöringspenningar 600, tillhopa
1,500 kronor, samt för andre vaktmästaren lön 700 och tjänstgöringspenningar
500, tillhopa 1,200 kronor, till hvilket sistnämnda belopp kan
för andre vaktmästaren efter 5 år komma ett ålderstillägg till lönen af
100 kronor. Vid åtnjutande af fri bostad samt bränsle skulle, likasom i
motsvarande fall enligt veterinärinstitutets stat, å lönen afdragas 250 kronor
årligen.

Från Sveriges geologiska undersökning har meddelats, att den nuvarande
förste vaktmästaren sedan längre tid tillbaka utöfver sina egentliga
tjänstegöromål lämnar verket ett värdefullt biträde därutinnan, att han
dels besörjer den ej sällan med tekniska svårigheter förenade fotograferingen
af olikartade naturföremål, som anses böra afbildas i institutionens
publikationer, dels ock biträder vid särskilda göromål af den kvalificerade
art, att de eljest skulle behöfva helt och hållet utföras af tjänstemän. I
ersättning för dessa särskilda bestyr lämnas honom en årlig gratifikation
af 300 kronor, hvilket anses vara en mycket måttlig ersättning i förhållande
till det särskilda arbetets omfattning och ansvar, i synnerhet i jämförelse
med hvad verket eljest skulle nödgas för ändamålet utgifva. Från verkets
sida har nu ifrågasatts, huruvida icke, då detsamma alltfort har behof af
enahanda biträde från förste vaktmästarens sida, jämväl härtill bör tagas
hänsyn vid tillmätandet af hans löneförmåner.

Då emellertid det biträde, som sålunda af förste vaktmästaren
lämnas vid arbeten, liggande utom hans egentliga tjänst, är en rent personlig
prestation, på hvilken måhända ej är att räkna hos hans efterträdare
i tjänsten, lärer ej vara lämpligt att taga detta biträde i beräkning
vid bestämmandet af löneförmånerna på stat för förste vaktmästaren, utan
synes vederbörlig ersättning i stället böra utgå, såsom hittills skett, i
form af gratifikation eller särskildt arfvode. Till frågan, i hvad mån och
under hvilken titel medel härför böra beredas, återkommer kommittén i
det följande.

Öl

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att chefen för Sveriges geologiska undersökning må
erhålla en aflöning af 9,000 kronor, däraf 6,200 i lön
och 2,800 i tjänstgöring spenning ar;

att till en hvar af öfriga ordinarie tjänstemän aflöningen
må utgå med 4,000 kronor, däraf 2,600 i lön
och 1,400 i tjänstgöringspenningar, hvartill kunna komma
fyra älderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, att utgå
det första efter fem år, det andra efter ytterligare
fem dr, det tredje efter nya fem år och det fjärde efter
än ytterligare fem år; skolande af hvarje älderstillägg 350
kronor utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar;

att för förste vaktmästaren afiöningen må bestämmas
till 1,500 kronor, däraf 900 i lön och 600 i tjänstgöringspenningar; att

afiöningen till andre vaktmästaren må utgöra
1,200 kronor, däraf 700 i lön och 500 i tjänstgöringspenningar,
hvartill kan komma ett älderstillägg till lönen
efter fem år med 100 kronor; samt

att i blifvande stat för Sveriges geologiska undersökning
intages den bestämmelsen, att, därest vaktmästare
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skola,
så länge denna förmån kvarstår, ä lönen af dragas 250
kronor årligen.

Därest kommitténs förslag om uppförande af Sveriges geologiska
undersökning på ordinarie stat vinner bifall, torde för den ordinarie perso- ordinarie
nalen därstädes böra, såsom för ordinarie tjänstinnehafvare i allmänhet Persona,envid
statens ämbetsverk, fastställas vissa villkor för aflöningsförmånernas
åtnjutande.

Dessa aflöningsvillkor synas böra blifva öfverensstämmande med dem,
som vid 1907 års riksdag antogos för statskontoret, allenast med vissa af
förhållandena betingade afvikelser, af hvilka här må vidröras de väsentligare.

Enligt gällande instruktion för Sveriges geologiska undersökning äga
dess chef och tjänstemän årligen, när sådant kan ske utan hinder för
göromål ens behöriga gång, åtnjuta semester under högst sex veckor, dock
hvad beträffar geologer i regel icke under den tid, då fältarbeten pågå.
Kommittén anser den sistnämnda begränsningen ock böra på sitt ställe inflyta
bland aflöningsvillkoren.

Här må äfven erinras om den af verkets chef gjorda hemställan, att,
i afseende å rätten för tjänstemännen att åtaga sig praktiskt geologiska
undersökningar på begäran af enskilda, måtte meddelas särskilda bestämmelser,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de provisoriska föreskrifter
i ämnet, som, enligt hvad ofvan omförmälts, den 4 maj 1907 meddelats
verkets personal.

1 sådant hänseende har nu af verkets chef föreslagits, att tjänstemän
vid Sveriges geologiska undersökning ej skola äga rätt att utan verkets
förmedling åtaga sig dylika undersökningar. Och såsom ytterligare garantier
uti ifrågavarande afseende är föreslaget, att den godtgörelse, hvilken förrättningsmannen
betingar sig och uppbär, skall redovisas i verkets räkenskaper
samt att undersökningarna — ehuru naturligen förrättade utom tjänstetid
— skola göras under chefens kontroll.

Kommittén uppskattar till fullo de motiv, som föranledt chefens
ifrågavarande förslag, och finner de föreskrifter, som i nyssnämnda hänseenden
föreslagits, ägnade att i vederbörlig mån tillgodose det åsyftade
ändamålet. Bestämmelserna i fråga torde ej heller kunna anses innefatta
någon allt för långt gående inskränkning i tjänstemännens frihet. Liknande
inskränkningar i afseende å rätten att tillgodogöra sig sin fackbildning
för enskilda uppdrag finnas meddelade äfven för andra tjänstemän, så till
exempel för lärare vid veterinärinstitutet och för jägmästarna i riket.

Däremot hafva betänkligheter yppats mot att tjänsteman vid Sveriges
geologiska undersökning skulle, utöfver semestertiden, äga åtnjuta ledighet
intill sammanlagdt sex veckor årligen för att enligt chefens anvisning
utföra praktiskt geologiska utredningar åt enskilda. Förutom det ovanliga
i ett dylikt generellt medgifvande i fråga om tjänstledighet för enskilda
uppdrag, kan ett sådant medgifvande tänkas komma att — därest

dylik ledighet beviljas flera tjänsteman — ganska väsentligt inkräkta å
verkets arbetsprodukt.

Å andra sidan måste det emellertid anses lända till betydande gagn
för vårt lands näringsliv därest för de många ekonomiskt viktiga uppgifter,
som å hithörande områden vänta på sin lösning, kan påräknas biträde
af den ifrågavarande institutionens tjänstemän med deras i tjänsten vunna
omfattande erfarenhet. Förtjänt af beaktande synes äfven vara hvad chefen
anfört därom, att dessa utredningar åt enskilda kunna, till det allmännas
fördel, lämna ett värdefullt komplement till de på allmän bekostnad
verkställda rekognosceringarna. Det synes ock vara att antaga, att
sysselsättningen med dylikt arbete skall vara ägnad att öka tjänstemännens
egen erfarenhet, särskildt på det praktiskt geologiska området, samt
deras däraf härflytande intresse för sina uppgifter.

På dessa grunder har kommittén funnit sig böra biträda det af chefen
framställda förslaget, dock med den begränsning, att ledighet för dylika
undersökningar må medgifvas tjänsteman under sammanlagdt högst en
månad årligen, utöfver semestertiden. Därest staten på detta sätt inom
vissa gränser ställer sina tjänstemän med deras sakkunskap till enskildas
förfogande, lärer det vara en billig fordran från statens sida, att af de
utlåtanden, kartor eller andra handlingar, hvari undersökningar åt enskilda
resultera, afskrifter ställas till Sveriges geologiska undersöknings förfogande.
Men, såsom jämväl af chefen antydts, lärer man få söka förebygga, att
dessa afskrifter, till skada och förfång för dem som påkallat och bekostat
förrättningarna, blifva tillgängliga för allmänheten.

Af de föreskrifter uti nu ifrågavarande ämne, hvilka kommittén sålunda
förordat, torde emellertid i aflöningsvillkoren böra inryckas blott förbudet
för tjänsteman att utan verkets förmedling åtaga sig undersökningar
åt enskilda. De fullständiga föreskrifterna i ämnet synas däremot böra
erhålla sin plats i verkets instruktion; och framställer kommittén därom
förslag i det följande.

Bland aflöningsvillkoren, sådana de för statskontorets personal formulerats,
torde, med afseende å de organisativa förhållandena vid Sveriges geologiska
undersökning, här ej behöfva upptagas föreskriften om skyldighet för

tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, att
begagna sig af semester å tid af året, som af chefen bestämmes.

Detsamma gäller föreskriften om skyldighet för tjänstemän af lägre
grad att i vissa fall bestrida högre befattning.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att för åtnjutande af de aflöning sför maner, som
varda upptagna i blifvande stat för Sveriges geologiska
undersökning, måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid nämnda
verk skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af
verket eller dess särskilda af delningar eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende
äfvensom därest verkets ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
själjständigt verk anses, eller därest vissa ifrågavarande
verk tillhörande göromål öfverflyttas till annat verk, vara
pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och den
aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det
verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning vid Sveriges geologiska
undersökning icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid nämnda verk ej
heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i

sddant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af
hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår chefen för
Sveriges geologiska undersökning, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af annan befattning, verkets chef uppå
därom gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid Sveriges geologiska
undersökning, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning
allenast genom verkets förmedling och under villkor i
öfrigt, som i verkets instruktion varda angifna, må åtaga
sig praktiskt geologiska undersökningar åt enskilda;

att tjänsteman vid verket är skyldig att tjänstgöra å
den särskilda befattning, där chefen, till befordrande af
arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig; att

tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit frän
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som erhållit
förordnande att uppehålla befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
utförande af praktiskt geologiska undersökningar
åt enskilda, enskilda angelägenheter i öfrigt, tjänstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prof vas skäligt;

8043/o7. Lönereglering skommitténs bet. XI.

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt
för tid, hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller hunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder af stängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af chefen pröfvas böra användas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej chefen finner skäligt låta honom uppbära
något däraf;

att, därest förhöjning af aflöningen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad
är i staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehafvaren under mer än fyra
femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år, på samma villkor,

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter
än ytterligare fem år, på samma villkor samt

för fjärde förhöjningen, i händelse sådan kan äga
rum, efter ytterligare fem år, äfvenledes på samma
villkor;

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det,
hvarunder den stadgade tjänsteäldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före
den nya aflöning sstatens trädande i kraft förflutit från
hans tillträde till befattningen på grund af förordnande;

att likväl löntagare, som, då lian intjänat stadgad
tid för erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom
till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att chefen och öfrig a tjänstemän äga årligen, när
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan
ske, åtnjuta semester, en hvar under en och en half månad,
dock hvad beträffar geologer i regel icke under den tid,
då fältarbeten pågå;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att frän tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed. I

I de ofvan föreslagna aflöningsvillkoren för den ordinarie personalen Geologernas
00 . _ pensionsålder.

vid Sveriges geologiska undersökning ingår den bestämmelsen, att i fråga
om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension
skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvidt
angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till
befattningen stadgadt.

Den 11 oktober 1907 har af Kungl. Maj:t utfärdats lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, att träda i kraft den 1 januari 1908.

Enligt denna lag inträder för manliga tjänstinnehafvare i allmänhet
rätt till hel pension vid 67 lefnads- och 35 tjänstår. I fråga om vissa
kategorier af tjänstinnehafvare har emellertid, på grund af tjänstens särskilda
beskaffenhet och de kraf, densamma ställer på vederbörandes krafter,
eller af andra orsaker, medgifvits rätt till hel pension vid lägre lefnadseller
tjänstålder. Så är, bland annat, stadgadt, att för landtbruksingenjörer
dylik rätt inträder vid 65 lefnads- och 35 tjänstår.

I fråga om skyldighet att från tjänsten afgå gäller.i allmänhet enligt
den nya lagen, att tjänstinnehafvare är pliktig afgå vid uppnåendet af
den för rätt till hel pension stadgade lefnadsåldern, Konungen eller, där viss
ämbetsmyndighet äger att från tjänsten afskeda, den myndigheten obetaget att
låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfva s
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock
icke i något fall längre än till fyllda 70 år.

Redan i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1898 framhölls
af chefen för Sveriges geologiska undersökning, att geologerna, i likhet
med militärer, borde hafva tillfälle att utträda ur tjänsten något
tidigare än tjänstemän i allmänhet. Geologerna måste, sades det, under den
del af året, då de klimatiska förhållandena här i landet tillåta sådant,
dagligen ströfva i skog och mark för att kartlägga, undersöka och beskrifva
alla olika förekommande geologiska företeelser. Men skall en geolog
kunna göra detta med vaket sinne och nödig energi, måste han, jämte
öfriga kvalifikationer, äfven vara i besittning af mycket goda fysiska
krafter. Ty i samma mån trötthet inställer sig hos den i fältet arbetande
geologen, försämras hans arbetsprodukt. En trött geolog undviker gärna
oländig mark, öfver hvilken han dock borde gå fram för att fullständiga
sina observationer, han försummar äfven lätt att göra afstickare till på sidan
om vägen liggande punkter, som dock borde besökas, o. s. v. Endast så
länge geologens kroppskrafter äro oförminskade, är han fullt duglig för
sina tjänståligganden.

Enahanda uppfattning har äfven under behandlingen inom kommittén
af förevarande regleringsfråga gjorts gällande från verkets sida.

Hvad sålunda anförts äger otvifvelaktigt sitt berättigande, särskilt
då i betraktande tages, att enligt gällande bestämmelser för geologernas

filltarbeten den dagliga tjänstgöringen är beräknad till 9 ii 10 timmar,
hvaraf minst 8 timmar på fältet. Med hänsyn härtill torde goda skäl
finnas för att gifva geolog samma undantagsställning som landtbruksingenjörer
i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga
om rätt till pension.

Kommittén, som anser, att för Sveriges geologiska undersöknings
chef samt för aktuarien, inuseiföreståndaren, kemisten och vaktmästarna
vid verket böra uti ifrågavarande hänseende gälla samma bestämmelser
som för civila tjänstinnehafvare i allmänhet, hemställer,

att för geolog vid Sveriges geologiska undersökning
skall i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom
i fråga om rätt till pension gälla hvad enligt lagen
den 11 oktober 1907, angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension, gäller för landtbruksingenjörer.

Under åberopande af hvad å sid. 62—63 blifvit anfördt rörande de Bestämmelser
af chefen för ifrågavarande verk föreslagna bestämmelser i afseende å tiskt geoio undersökningar

på begäran af enskilda, finner kommittén sig böra hemställa, sSkninga^åt

enskilda.

att i verkets instruktion måtte införas bestämmelser
i följande hänseenden:

att tjänsteman äger rätt att åtaga sig praktiskt
geologiska undersökningar åt enskilda allenast genom
verkets förmedling och på villkor att till verket aflämnas
afskrifter af de utlåtanden, kartor in. m., hvari undersökningarna
resultera;

att, utöfver semestertiden, tjänsteman må kunna
medgifvas sammanlagdt högst en månads ledighet årligen
för verkställande af dylika undersökningar;

att redogörelse för den ersättning, tjänsteman för
sådant uppdrag betingar sig och uppbär, skall lämnas
i verkets räkenskaper; samt

att undersökningarna skola verkställas under chefens
kontroll.

Enligt chefens förslag skulle de afskrifter af utlåtanden, kartor m. m.,
hvilka i dylika fall skola aflämnas till verket, förvaras så, att de ej blifva
tillgängliga för allmänheten utan tillstånd af dem, som påkallat och be*
kostat förrättningarna.

Föreskrift i sådant hänseende torde vara lämplig och böra i vederbörlig
ordning utverkas.

«*trageoio Såsom ofvan blifvit nämndt, finnes å aflönings- och utgiftsstaten för

ger och andra Sveriges geologiska undersökning uppfördt ett förslagsanslag för ersättblt^ikariatsmt
ningåT till extra geologer och andra tillfälliga biträden, för år 1907 4,600
ersättning. prcmor< Anslagets belopp har emellertid under skilda år varit växlande
och stundom vida högre än för år 1907.

Af de behof, för hvilka detta anslag afsetts, märkes först ersättningen
till extra geologer. Dessa hafva, hufvudsakligen för fältarbetena och endast
undantagsvis för byråtjänstgöring, anlitats till ganska växlande antal, beroende
på arbetenas omfattning. Vissa år har antalet extra geologer varit
så högt som 12, andra år väsentligt mindre.

Till extra geologer har af anslaget till fältarbeten utgått rese- och
traktamentsersättning enligt resereglementets 5:te klass, således hvad traktamentet
angår 4 kronor 50 öre för dag. Sedan längre tid tillbaka har det
emellertid visat sig förenadt med svårigheter att för enbart denna ersättning
erhålla vederbörligen kvalificerad arbetskraft, än mera att få behålla
densamma någon längre tid och sålunda kunna tillgodogöra institutionen
den vunna erfarenheten. Med afseende härå har det ansetts nödvändigt
att till sådana extra geologer, som befunnits lämpliga för arbetena och
hvilka det därför varit önskligt att kunna kvarhålla, efter ett eller annat
års praktik utbetala särskilda fyllnadsarfvoden. Dessa hafva då i förstone
plägat utgå med 1 krona 50 öre för dag, men med några års mellanrum
vidare höjts och slutligen — dock i regel först efter 8 å 10 års tjänstgöring
— utgått med högst 3 kronor 50 öre för dag.

Af anslaget i fråga hafva äfven bestridts utgifterna till en preparator
och till biträden för kartritning.

I fråga om preparatorns göromål har blifvit upplyst att, med den
utveckling den nutida petrografien ernått, en bergart ej kan på ett tillfreds -

ställande sätt beskrifvas och karakteriseras, utan att hänsyn tages äfven till
dess finare, blott med mikroskopets tillhjälp skönjbara beståndsdelar och
strukturförhållanden. Ett eller flera — stundom rätt många — prof af
bergarten måste därför underkastas mikroskopisk undersökning, och därtill
fordras att af dem förfärdigas mikroskopiska preparat, d. v. s. genom slipning
framställas skifvor så tunna (omkring 0,03 mm.), att de kunna studeras
i genomfallande ljus. Skall detta preparationsarbete kunna väl utföras,
fordrar det en betydlig vana och erfarenhet och kan ej anförtros åt
någon annan än en därtill väl inöfvad person, som har det till sin hufvudsakliga
uppgift.

Den nuvarande preparatorn har tjänstgjort såsom sådan i mer än
20 år, och då hittills hans tid ej varit fullt upptagen af preparatorsgöromålen,
har det därutöfver ålagts honom att biträda amanuensen vid museets
skötsel och förevisning. Till preparatorn utgår dels fast arfvode till
belopp af 720 kronor för år, dels ock särskild ersättning i förhållande till
arbetsprodukten, antingen stycke- eller timlön, hvilken ersättning under de
senare åren uppgått till inemot samma belopp årligen som det fasta
arfvodet.

Hvad kartritningen angår, bör erinras, att sammanförandet af de
under fältarbetena upprättade konceptkartornas innehåll till ett för reproduktion
afsedt originalblad utföres antingen af vederbörande geolog eller
under dennes ledning af ett ritbiträde. Ifrågavarande bestyr förutsätter
visserligen någon geologisk kunskap och full erfarenhet i detta slag af ritarbeten,
men lika litet som för åtskilliga andra slag af renritning kan det
dock i regel anses påkalladt eller lämpligt att för berörda ändamål anlita
så högt kvalificerade och aflönade arbetskrafter som geologernas, desto
mindre som det alltid funnits tillgång på viktigare uppgifter, för hvilka
man behöft taga dem i anspråk. Detta har föranledt, att sedan inemot
30 år tillbaka vid verket varit anställd en särskild kartritare, hvars arfvode
utgjort 150 kronor i månaden. Tidvis har därjämte varit anställdt ett
kvinnligt ritbiträde, aflönadt med 5 kronor för arbetsdag.

Bland utgifter, tillhörande ifrågavarande anslag, märkes vidare den
ersättning å 300 kronor årligen, som utgår till förste vaktmästaren för
hans biträde med fotografering m. m.

Därest, såsom kommittén förordat, Sveriges geologiska undersökning
varder uppförd på ordinarie stat, lärer å denna äfven böra uppföras ett
anslag för extra geologer och andra biträden samt vikariatsersättning.
Men likasom inom de flesta andra verk torde detta anslag böra vara till
beloppet fixeradt.

I afseende å utgifterna till extra geologer må framhållas, att kommittén
icke afser någon ändring i de grunder, efter hvilka ersättning för
fältarbetena nu utgår. Vid sådant förhållande torde framgent såsom hittills
finnas erforderligt att för sysslandet med dessa arbeten bereda extra
geologer viss ersättning utöfver deras egentliga dagtraktamente, särskildt
för att kunna för dessa arbeten någon längre tid få behålla van och lämplig
personal. Då dessutom biträdande geologer ej vidare skulle förekomma,
torde äfven för byråarbetena behöfva i ej ringa utsträckning litas till extra
geologers arbetskraft.

Till arfvoden åt extra geologer anser kommittén böra beräknas ett
belopp af 4,000 kronor.

Med afseende å hvad upplyst blifvit rörande beskaffenheten af preparatorns
åligganden, vill det synas kommittén, att, därest af honom äfven
framgent kommer att kräfvas samma dagliga arbetstid som af den ordinarie
personalen, att utnyttjas, i den mån hans egentliga göromål ej upptaga
tiden, för biträde i museet eller andra förefallande arbeten, åt honom bör
tillmätas en något högre ersättning än för närvarande. För ifrågavarande
ändamål torde därför böra beräknas ett belopp af högst 2,000 kronor.

Från verkets sida har betonats, att en godtgörelse af 1,800 kronor
för år är väl knapp för att kunna vid verket mera stadigvarande fästa
en duglig kartritare. Och vidare har framhållits önskvärdheten att kunna
i något större omfång än hittills befria tjänstemännen, ordinarie och extra,
från jämförelsevis mindre kräfvande ritarbeten och i stället för dessa anlita
särskilda biträden. Förutom det manliga ritbiträdet torde komma att
ganska regelbundet kräfvas tillgång äfven till ett kvinnligt. Med afseende
härå synes för biträde vid kartritning böra afses ett belopp af högst 3,500
kronor för år.

Det torde här böra erinras därom, att uti det betänkande (delen VII),
kommittén den 31 oktober 1907 afgifvit i fråga om fastare anställ -

som

jing för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter,
kommittén vid lämnad utredning angående nuvarande förhållanden omnämnt
(sid. 48), att den senast afgångne chefen för Sverig-es jwolop-iska
undersökning ifrågasatt beredande af fastare ställning åt preparatorn och
en ritare vid institutionen. Vid behandlingen af frågan om nu förevarande
reglering har emellertid meddelats, att verkets nuvarande chef anser
ändamålsenligast, att någon förändring icke ii ger rum i nämnda personers
ställning.

Såsom förut blifvit nämndt, har från verkets sida antydts, att den
ersättning af 300 kronor för år, som hittills utgått för de åt den nuvarande
förste vaktmästaren uppdragna bestyr med fotografering o. dyl.,
måste anses, med hänsyn till årbetets art, mycket måttlig. Det har därför
" framhållits såsom önskvärdt att, därest arbetet besörjes på tillfredsställande
sätt, kunna såsom gratifikation eller uppmuntran lämna en något rikligare
ersättning än hittills, med hänsyn till befintliga anslag, varit möjligt.
Kommittén, som funnit detta billigt, har ansett höra för ifrågavarande
ändamål beräknas ett belopp af 500 kronor.

Varda medel för ofvan angifna särskilda utgiftsposter beviljade till de
af kommittén förordade maximibelopp, lära dessa medel för åtskillig tid
framåt böra befinnas tillräckliga för ersättningar äfven åt de tillfälliga biträden
i öfrigt, hvilka eventuellt må finnas behöfliga.

Vid Sveriges geologiska undersökning har hittills icke annat än
undantagsvis yppats behof af medel till ersättning åt vikarier under
tjänstinnehafvares ledighet. Vid semester eller annan kortare ledighet
för geolog har icke förordnats någon vikarie. Detta har hufvudsakligen
» berott därpå, att geologs göromål med bearbetning af det vid fältarbetena
insamlade materialet ansetts, åtminstone i regel, svårligen kunna af någon
annan tillfälligtvis öfvertagas. Då semester eller annan ledighet, ej öfverstigande
fjorton dagar, ifrågakommit för aktuarien eller amanuensen, har
det enligt föreskrift i instruktionen tillhört den i tjänst varande af dessa
* båda befattningshafvare att jämte egna göromål bestrida sådana den lediges
åligganden, som ej tålt uppskof. I instruktionen är jämväl stadgadt,
att, då chefen åtnjuter semester eller eljest under tid, ej öfverstigande
fjorton dagar, är förhindrad att utöfva sitt ämbete, den af geologerna,

8043/o7. Löner eg ler ing skommitténs bet. XI. ~ 10

hvilken det enligt instruktionen tillkommer att vara chefens rådgifvare^
skall inträda i utöfningen af chefens ämbete, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar. Men i dylika fall har någon särskild ersättning till
denne geolog, utöfver den honom eljest tillkommande aflöningen, icke
ifrågakomma.

Blott i de fall, där på grund af sjukdom eller eljest någon tjänsteman
varit i behof af längre tids ledighet, hafva åtgärder måst vidtagas
för beredande af särskilda medel till godtgörelse åt vikarie.

Uti hvad sålunda hittills förekommit synes kommittén ändring påkallad,
på det att förhållandena vid ifrågavarande institution må uti förevarande
afseende bringas i närmare öfverensstämmelse med gällande ordning:
inom andra ämbetsverk.

Det är redan nu bestämdt, att vid semester eller kortare ledighet
för chefen hans ämbete skall uppehållas af vikarie, i regel den enligt
tjänstårsberäkningen äldste geologen. Då, enligt hvad förut anförts, aktuarien
och museiföreståndaren komma att af sina respektive befattningar
blifva fullt upptagna, lärer ej böra vidare ifrågakomma att, vid ledighet
för den ene af dem, på den andre lägga äfven den lediges göromål.
Förutom att en sådan åtgärd ej öfverensstämmer med hvad i allmänhet
gäller för dylika förhållanden, verkar anordningen otillfredsställande äfven
därutinnan, att den i tjänst varande ej mäktar besörja den lediges göromål
i deras helhet, utan skulle komma att såsom hittills förrätta blott de
göromål, som ej tåla uppskof. De uppgifter, som tillhöra dessa båda bebefattningar,
torde vara af den natur, att det ur såväl verkets som allmänhetens
synpunkt måste framstå såsom angeläget, att göromålen varda
vid hvarje tid i sin helhet vederbörligen besörjda. Någon oöfvervinnlig
svårighet lärer väl ej heller böra möta att bland extra geologer finna vikarier
för ifrågavarande tjänster. Likaså lärer väl i regel bland de tillfälliga
biträdena finnas någon, som kan betros att för kortare tid besörja kemistgöromålen.

Hvad geologbefattningarna angår, torde väl äfven i flertalet fall ''
finnas tillgång på personer, kvalificerade att sköta dylik befattning under
kortare tid. Men svårigheten förmenas här ligga egentligen däri, att, på
grund af arbetets art, ett af den ordinarie geologen påbörjadt arbete icke

.skulle kunna med fördel fullföljas af en vikarie, hvilken ej tagit del i
förarbetena. Det vill dock synas, som om åtminstone i många fall denna
svårighet skulle kunna öfvervinnas. Vid fältarbetena kommer ju hvarje
geolog att inom det honom anvisade arbetsområdet biträdas af extra geologer.
Väljes vikarien bland dessa och äro de förda anteckningarna öfver
undersökningarna och det därvid vunna materialet gjorda med vederbörlig
omsorg, borde det väl ej vara omöjligt för en dylik vikarie att
vidare bedrifva arbetet, särskildt om han före tiden för förordnandet af
den ordinarie geologen erhåller vederbörlig instruktion. I hvarje fall
synes ej böra möta hinder att så ordna saken, att med det speciella arbete,
hvarmed den ordinarie geologen för tillfället sysslar, får anstå
och vikarien sysselsattes med någon annan till samma geologbefattning
hörande, men ännu ej under bearbetning tagen uppgift. Dylika uppgifter
lära väl i regel förefinnas.

Om nu ock i ett eller annat eller måhända åtskilliga fall hinder
skulle möta att ordna arbetet i enlighet med de af kommittén gjorda
antaganden, torde man dock icke däraf böra låta sig afhållas från att i
de fåll, där sådant kan ske, förordna vikarie å geologbefattning, hvars
- innehafvare erhåller tjänstledighet. Från verkets sida har framhållits, att
antalet geologer i den föreslagna nya organisationen är satt allenast till
det minsta, som oundgängligen kräfves för lösningen af föreliggande uppgifter.
Af dessa geologer skulle en hvar i regel äga årligen åtnjuta semester
en och en half månad, och därutöfver skulle ledighet under sammanlagdt
högst en månad kunna beredas flera eller färre af dem för
praktiskt geologiska undersökningar på begäran af enskilda. Det torde
då vara synnerligen angeläget att tillse, att till uppehållande i möjligaste
mån af den aktiva numerären af geologbefattningarna vikarier varda, där
ej oöfverstigliga hinder möta. förordnade för semester- eller tjänstlediga
geologer.

Kommittén anser fördenskull den ordningen höra iakttagas, att vid
semester eller annan ledighet för geolog, eller då geolog uppehåller annan
tjänst inom verket, vikarie förordnas att under tiden uppehålla geologbefattningen,
däi''est ej förhållandena härför lägga bestämda hinder i vägen.

I de fall, då chefsämbetet vid verket under chefens semester uppe,-hålles af underlydande tjänsteman därstädes, torde, i enlighet med hvad
annorstädes gäller, denne tjänsteman böra af anvisade medel i vikariatsersättning
erhålla ett belopp, motsvarande chefens tjänstgöringspenningar
för semestertiden, mot skyldighet att till vikarien å egen tjänst afstå därmed
förenade tjänstgöringspenningar för samma tid. Under semester för
annan tjänsteman vid verket bör ock till vikarie utgå ersättning med ett
belopp, motsvarande den semesterlediges tjänstgöringspenningar för semestertiden.

Vid ledighet för praktiskt geologiska undersökningar åt enskilda
bör, såsom vid annan tjänstledighet för enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag, den tjänstledige kunna förpliktas att afstå ej blott sina
tjänstgöringspenningar utan därutöfver så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt, i detta fall
med så mycket större skäl, som det gäller ledighet för utförande af lukrativt
uppdrag. Naturligen lärer detta af vederbörande tjänstemän, som erhålla
dylik ledighet, beaktas vid uppgörelsen om ersättning af den, som
lämnar uppdraget.

Enligt approximativ beräkning torde ett belopp af 3,000 kronor
för vikariatsersättningar under semesterledigheter blifva under alla förhållanden
fullt tillräckligt.

Med åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,

att till extra geologer och andra biträden samt
vikariatsersättning må i staten för Sveriges geologiska
undersökning uppföras ett anslag af 13,000 kronor.

Anslag för Kommittén har i det föregående uttalat den meningen, att ett mindre

göromål lamt anslag bör beredas för skötande af bibliotekariegöromålen vid Sveriges
f/ig/fö^faltar- geologiska undersökning, samt att tjänstemän därstädes böra, utöfver afskap.
löning å stat, kunna bekomma särskild ersättning för författande af monografier
eller fristående uppsatser i de till den geologiska vetenskapen
hörande ämnen.

De anslag, som för dessa ändamål kräfvas, böra jämväl uppföras på
institutionens stat.

Anslaget för bibliotekariegörornålen torde skäligen kunna sattas till
enahanda belopp, som för närvarande årligen utgår i sådant hänseende,
eller 500 kronor.

Till uppmuntran för författarskap af ofvan omförmälda slag synes,
efter gjorda beräkningar, böra afses ett belopp af 1,000 kronor för år.
Kommittén har tänkt sig, att fördelningen af dessa medel skulle, på förslag
af verkets chef, bestämmas af Kungl. Maj:t. Den lämpliga formen
i sådant hänseende torde vara, att bemälde chef mot slutet af hvarje år
ingå)'' till Kungl. Maj:t med framställning rörande fördelningen af årets
anslag.

Kommittén hemställer,

att ä staten för Sveriges geologiska undersökning
må uppföras dels ett anslag å J00 kronor för skötande
af bibliotekariegörornålen, dels ock ett anslag å 1,000
kronor att, efter beslut af Kungl. May.t på förslag från
verkets chef, disponeras till ersättning åt verkets tjänstemän
för vetenskapligt författarskap.

Såsom framgår af den å sid. 25—26 införda aflönings- och utgifts- Anslag i /ifrigt
staten för Sveriges geologiska undersökning, finnas å denna stat, utöfver ff fr ''

® ® ^ # # •iiipi*]! Undan bc aflöningsmedel,

uppförda särskilda anslag till fältarbetena, till byi’aatdel- fintliga anningen,
till biblioteket och samlingarna, till kart- och boktrycket samt s ag''
till diverse utgifter. Med undantag för det under anslaget till fältarbetena
uppförda beloppet till rese- och traktamentsersättning afse dessa anslag
sådana utgifter, som i allmänhet pläga bestridas med expensmedel.

Chefen för verket har i framställningen den 13 maj 1907 under
angifven förutsättning ifrågasatt höjning af vissa bland nämnda anslag.

Därest, såsom kommittén förordat, Sveriges geologiska undersökning
varder uppförd på ordinarie stat, lärer fråga uppstå jämväl därom, huruvida
ofvannämnda anslag eller flera eller färre af dem böra öfverflyttas på
ordinarie stat eller eljest vidtagas ändrade åtgärder för tillgodoseende af
de behof, för hvilka anslagen i fråga äro afsedda. Äfvenledes är det
möjligt, att för dessa behof i ena eller andra fallet kräfvas rikligare anslag

Sär skild t
anslag till
praktiskt
geologiska
utredningar

Stat.

än för närvarande. Kommittén har emellertid ansett dessa frågor falla
utom ramen af det åt densamma gifna uppdraget att framlägga förslag till
reglering af verkets organisations- och löneförhållanden, och vid sådant
förhållande funnit sig icke böra ingå i någon pröfning af sagda anslagsbehof,
hvilken pröfning skulle förutsätta ytterligare utredning. Dylik utredning
och därå grundad underdånig framställning lärer i sinom tid komma
att af verkets chef få afgifvas.

I sin framställning af den 13 maj 1907 har chefen på anförda skäl
hemställt om ett årligt anslag tills vidare å 10,000 kronor för påskyndande
af synnerligen betydelsefulla praktiskt geologiska utredningar.

Utan att vilja underkänna betydelsen af hvad till stöd härför åberopats
anser kommittén frågan därom ej böra tagas under ompröfning i
detta sammanhang. Anses det för en snabbare lösning af de i chefens
framställning antydda eller andra praktiskt geologiska uppgifter behöfligt,
att särskilda medel varda ställda till förfogande, torde detta böra blifva
föremål för särskild framställning till statsmakternas bepröfvande.

Enligt kommitténs förslag skulle aflöningsstaten för Sveriges geologiska
undersökning erhålla följande utseende:

Chefen.......

1 tjänsteman.....

10 tjänstemän . . . .

Transport

Krono	r.
Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Samma.
6,200	2,800	o o
2,600 26,000	1,400 14,000	4,000\| 40,000!
—	—	53,000

Härtill kunna komma fyra ålderstillägg,
hvart och ett å 500 kronor,
det första efter 5 år, det andra
efter ytterligare 5 år, det
tredje efter nya 5 år och det
fjärde efter än ytterligare 5 år.
Af hvarje ålderstillägg utgöra
350 kronor lön och 150 kronor
tjänstgöringspenningar.

1	Krono	r.	j
	Lön.	Tjänst- görings- pcnnin- gar.	Summa.
Transport 1 förste vaktmästare 1 vaktmästare .... Till extra geologer och	900 700	600 500	53,000 1,500 1,200	/Efter 5 år kan lönen höjaa med \ 100 kronor.
andra biträden samt vikariat sersättning . .	_	—	13,000
För skötande af biblio-
tekariegöromål . . .	—	—	500
Till uppmuntran af ve-tenskapligt, författar-skap .......			1,000
Summa	—	—	70,200

Anwi. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skola, så länge
denna förmån kvarstår, å lönen afdragas 250 kronor årligen.

Vid upprättandet numera af särskilda aflöningsstater pläga visserligen
kortfattade bestämmelser i fråga om ålderstillägg intagas antingen i statens
sista kolumn eller ock annorledes, men i staternas slutsummor ingår i allmänhet
icke något belopp för ålderstillägg.

Uti den ofvan på sid. 25 införda aflöningsstaten för år 1907 för
Sveriges geologiska undersökning äro däremot för de befattningshafvare
(sju geologer och aktuarien), som åtnjuta ålderstillägg, dessa inräknade i
deras aflöningar.

Om emellertid från sistnämnda aflöningsstats slutsumma
.....................kronor 58,450: —

dragés summan af nyssberörda ålderstillägg .... » 10,000:

och till återstoden................kronor 48,450:

Kostnads beräkning.

Förenklingar
i afseende å
arbetssättet.

Samarbete
med andra
myndigheter.

lägges den vid 1907 års riksdag för elfva tjänstemän
och förste vaktmästaren beviljade tillfälliga löneförbättringen
.................... kronor 10,250: —

skulle, ålderstillägg oberäknade, aflöningsstaten för år

1907 sluta a...................kronor 58,700: —

Detta belopp understiger med 11,500 kronor den af kommittén föreslagna
statens slutsumma, i hvilken ej ingår något belopp för ålderstillägg.

Såsom förut framhållits, är Sveriges geologiska undersökning icke
egentligen att jämföra med de centrala ämbetsverken i allmänhet. De
göromål, som hos dessa ämbetsverk kräfva det mesta af tiden, spela en
jämförelsevis mindre betydande roll vid Sveriges geologiska undersökning.
Men till den del dylika göromål där förekomma, är det önskvärdt, att
dessa varda besörjda på så enkelt och praktiskt sätt som möjligt. Genom
kungl. cirkulär den 22 mars 1907 till de förvaltande ämbetsmyndigheterna
hafva påbjudits förenklingar i afseende å affallande! af utlåtanden,
skrifvelser m. m. i ämbetsärenden; och äfven i öfrigt torde noga böra beaktas
vikten af att arbetet och särskild! skrifgöromålen varda, i all den
mån ske kan, förenklade. I detta hänseende torde det tillåtas att erinra
därom, att i den nyligen utkomna, den 11 oktober 1907 utfärdade instruktionen
för arméförvaltningen, § 30 mom. 2, föreskrifves, att såväl vid utarbetandet
af arbetsordning som allt framgent skall iakttagas, att sådana
förenklingar i arbetsfördelningen och arbetssättet, som kunna finnas erforderliga
och ändamålsenliga, skola i största möjliga utsträckning vidtagas.
I

I detta sammanhang ma äfven uppmärksamheten riktas å en fråga,
som enligt kommitténs mening är förtjänt att beaktas. För närvarande
är behandlingen af tekniskt administrativa frågor fördelad på åtskilliga
olika myndigheter, såsom kommerskollegium (å dess byrå för ärenden angående
bergshandteringen och andra industriella näringar), väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
landtbruksstyrelsen in. fl. och däribland äfven Sveriges
geologiska undersökning, hvilket sistnämnda verk, i händelse den

ofvan föreslagna organisationen vinner bifall, torde komma att å det tekniskt
administrativa området intaga en mera framskjuten plats än tillförne.

I vissa fall är nu fördelningen af nämnda ärenden mellan de olika myndigheterna
sådan, att hvar och en har sitt begränsade arbetsområde, skildt
från de ändras; men i åtskilliga fall torde det dock inträffa, att de föreliggande
uppgifterna äro åtminstone till viss del eller ur viss synpunkt
gemensamma. Det ligger i dessa fall vikt uppå, att icke verken arbeta
hvart och ett för sig utan hänsyn till eller förbindelse med hvarandra, tv
däraf blifver lätt följden, att arbeten, som mer eller mindre beröra eller
stå i sammanhang med hvarandra, bedrifvas parallellt å olika håll med användande
af tid och arbetskraft, som kunnat göras mera fruktbärande. I
öfrigt torde ett skärskådande af förekommande uppgifter äfven ur andra
synpunkter, än de för vederbörande verk närmast liggande, understundom
vara ägnadt att, utan afsevärd ökning af arbete, ernå ett värdefullare resultat.
Insikten- härom har säkerligen ock varit ett af motiven till yrkanden,
som framkommit om inrättande af en tekniskt administrativ centralmyndighet.

3043/07. Löneregleringskommitténs bet. XI.

Bilagor,

nefattande framställningar från Sveriges geologiska

undersökning.

Till Löneregleringskommittén.

Förslag till omorganisation af Sveriges Geologiska Undersökning.

Sveriges Geologiska Undersöknings verksamhet har hittills företrädesvis
varit af vetenskaplig och kartografisk natur, ehuruväl, i enlighet
med den för verket gällande instruktionen, hänsyn alltjämt tagits äfven
till berg- och jordarternas ekonomiska betydelse. Det alldeles öfvervägande
flertalet af Undersökningens tjänstemän har därför ägt sin hufvudsakliga
kompetens på den teoretiska geologiens och den geologiska kartläggningens
områden; först i andra hand hafva de haft anledning att syssla med praktiska
uppgifter. Endast tidvis hafva speciella fackmän på den ekonomiska geologiens
område varit genom fast eller tillfällig anställning med Undersökningen
förbundna.

Emellertid erfordras numera ett vida mer organiseradt och målmedvetet
tillvaratagande af de praktiska intressena för att Undersökningen skall
kunna på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt fylla sin uppgift. Grufhandteringen
krafvel’ utredningar af landets malmtillgångar, stenindustrien
söker hos den geologiska anstalten ett i flera afseenden välbehöfligt stöd,
för toi’f- och lerindustriens utveckling erfordras alltjämt geologernas medverkan,
och agrikulturgeologien, som redan i vissa delar af landet gjort
jordbruket värdefulla tjänster genom påvisande af för ortsbefolkningen
okända eller åtminstone oförstådda tillgångar af jordförbättringsmedel, har
äfven i framtiden betydande uppgifter att fylla. Från skilda områden af
det praktiska lifvet ställas sålunda betydande kraf på Sveriges Geologiska
Undersökning.

I öfverensstämmelse härmed gafs af Chefen för jordbruksdepartementet
till mig, då jag i slutet af förra året tillträdde chefsbefattningen
vid Sveriges Geologiska Undersökning, ett bestämdt direktiv att bättre än
hittills varit fallet vid Undersökningen tillgodose de praktiska intressena.
Jag har därför uppgjort en plan att, i den mån ledigheter yppa sig, besätta
tre ordinarie platser med representanter för följande praktiska riktningar:

l:o) Malm geologi.

2:o) Stenindustri.

3:o) Agrikulturgeologi samt torf- och lerindustri.

I viss mån är denna plan redan förverkligad, på det sätt att eu
malmgeolog nyligen vunnit anställning vid Undersökningen, och en af dess
förutvarande tjänstemän, som därtill är väl kvalificerad, har gripit sig an
med stenindustriella utredningar.

Så viktigt och brådskande har jag ansett detta organiserande af det
praktiskt geologiska arbetet vara, att jag ej tvekat att för detta syfte företaga
en tillfällig reduktion af den personal, som hittills disponerats hufvudsakligen
för kartografiska och vetenskapliga arbeten. Emellertid är jag
fullt medveten om, att denna reduktion ej utan mycket allvarligt afbräck
för kartläggningens fortgång kan blifva bestående.

På den teoretiska lika väl som på den praktiska geologiens område
är arbetsfördelning af nöden, och följande specialriktningar kräfva hvar
och en sin representant vid vårt lands geologiska statsanslag:

l:o) Urbergsgeologi.

2:o) Kvartärgeologi.

3:o) Paleontologi och stratigrafi.

4:o) Torfgeologi.

5:o) Hydrogeologi inkl. väg- och vattenbyggnadsfrågor.

Beträffande de tre förstnämnda forskningsfälten torde ej mer behöfva
anföras, än att det väl under alla förhållanden torde få anses såsom själfklart,
att vårt lands förnämsta geologiska formationer, urberget, kvartärformationen
samt det kambro-siluriska systemet (inkl. Skånes kolförande
formation och kritformationen) kräfva hvar sin representant vid Sveriges
Geologiska Undersökning. Hvad däremot beträffar punkterna 4 och 5
torde en närmare motivering vara af nöden.

Bland de praktiska geologerna har jag angifvit en befattning N:o 3,
som bland annat skulle företräda torfindustrien. Denna plats måste besättas
med en i kemisk teknologi speciellt skolad ingenjör, som naturligtvis
ej kan förutsättas äga de botaniskt geologiska kunskaper, som erfordras
för eu allsidig torfmosseundersökning. Han bör därför hafva tillfälle att
samarbeta med en botaniker och geolog, som har att kartlägga torfmossarna,
utreda deras lagerföljd, undersöka de olika torflagren in. m. Det
kan med visshet förutses, att denna torfgeologbefattning skall få allt större
betydelse i den mån, som torfmossarnas tillgodogörande skrider framåt,
och befattningen skulle med godt fog kunna räknas till den praktiska
gruppen, ehuru jag af organisatoriska skäl finner lämpligt att hänföra den
till den kartografiskt teoretiska sektionen.

I samband med inrättandet af en byrå för hydrografiska undersökningar
har detta års riksdag i princip uttalat sig för att hänskjuta de s. k.
hydrogeologiska frågorna till Sveriges Geologiska Undersökning, för hvilket
ändamål Undersökningen skulle tilldelas ett årligt anslag af 3,000 kr.
Såsom jag i den skrifvelse till chefen för jordbruksdepartementet, som af
honom lagts till grund för förslaget rörande de hydrogeologiska arbetenas
ordnande, anfört, bör för de hydrogeologiska arbetena ingen ny fast befattning
inrättas vid Geologiska Undersökningen, utan för större delen af
arbetet tillfälliga biträden (extra geologer) användas och för öfrigt behandlingen
af de hydrogeologiska frågorna hänskjutas till den af de ordinarie
geologerna, som i hvarje enskildt fall är den mest kompetente. Utan att
i någon män frånträda denna min tidigare uttalade mening anser jag
lämpligt, att åt en viss af de ordinarie geologerna uppdraga handledandet
af de extra geologer, som skola utföra de hydrogeologiska observationerna,
liksom också redigerandet af de hydrogeologiska publikationerna bör åt
honom öfverlämnas. För att kunna med tillräcklig teknisk insikt bedöma
de förfrågningar, som ofta ställas till Sveriges Geologiska Undersökning
vid anläggandet af tunnlar, järnvägsbankar, dammbyggnader och dylikt,
bör denne geolog hafva genomgått en lämplig kurs i väg- och vattenbyggnadslära.
Han får sålunda en till stor del praktisk uppgift, men då såväl
han som torfgeologen torde få rätt mycken tid öfrig till allmänt geologiskt

kartarbete, finner jag lämpligt att hänföra dem båda till den kartografiskt
teoretiska sektionen.

De åtta, nu befintliga fältgeologplatserna skola sålunda enligt min
ofvan gifna framställning disponeras på följande sätt:

Praktiska sektionen: 1. Malmgeolog.

2. Stenindustrigeolog.

3. Agrikulturgeolog (representerande äfven ler och

torfindustri).

Kartografiskt teoretiska sektionen:
4. Ui’bergsgeolog.

5. Kvartärgeolog.

6. Paleontolog och sträfigraf.

7. Torf geolog-.

O Ö

8. Hydrogeolog (representerande äfven väg- och

vattenbyggn ad sfrågor).

kör det allmänna geologiska kartarbetet kan nästan ingen medverkan
af den praktiska sektionens geologer påräknas, enär dessa säkerligen få
föga tid öfrig från sina speciella uppdrag. Däremot böra alla den kartografiskt
teoretiska sektionens geologer vid sidan af sin specialverksamhet
också vara ledare af extra geologernas kartläggningsarbeten samt ombesörja
revisionen och publicerandet af kartbladen.

Emellertid är det uppenbart, att utbrytningen af tre platser för rent
praktiska uppgifter samt en mer än hittills genomförd specialisering bland
de öfriga skall medföra en mycket väsentlig reduktion af den arbetskraft,
som för framtiden kan disponeras för det allmänna geologiska kartarbetet.
Bilagda öfversikt af dettas nuvarande ståndpunkt gifver vid handen, att
enbart af kombinerade berg- och jordartskartor i skalan 1:50,000 återstår
ett så stort antal, att rekognosceringen häraf med tillgång till samma
arbetskraft, som hittills disponerats, skulle kräfva en tid af omkring 25
år. Dessutom skola enligt Ivungl. Maj:ts beslut öfver dessa delar af landet
utarbetas berggrundsblad i skalan i : 200,000 och öfver hela Norrland i
skalan 1 : 500,000 samt kombinerade berg- och jordartskartor i skalan
1 : 200,000 öfver det norrländska kustlandet och älfdalarna. Den tid, inom
hvilken rekognosceringar af så ansenlig omfattning kunna hinna fullbordas,

är ej möjligt att nu ens närmelsevis uppskatta, men att den ej kommer
att understiga tre gånger den för kartbladen i skalan 1 : 50,000 angifna,
torde ej vara något tvifvel underkastadt. Det fördröjande af nu omförmälda
kartläggningsarbeten, som blefve en följd af den ifrågasatta organisationsförändringen,
skulle medföra så betydande olägenheter, att densamma
framtvingar en förstärkning af den fasta personalen i och för nödigt
påskyndande af landets geologiska kartering.

Då jag har skäl antaga, att de utredningar i praktiskt syfte, hvilka
hittills utförts af Sveriges Geologiska Undersökning, ungefärligen kunna
anses motsvara den arbetsproduktion, som utvunnits af en geologbefattning,
skulle inrättandet af två nya sådana, afsedda uteslutande för kartarbete,
vara till fyllest för att kompensera den inskränkning i härtill disponibel
personal, som inrättandet af befattningarna i praktisk geologi oundgängligen
medför.

Om ofvan antydda arbetsfördelning genomföres, medgifver emellertid
storleken af den hittillsvarande personalbesättningen svårligen någon intappning
vid tiden för den egentliga kartläggningens afslutande, förutsatt
att vårt land skall kunna allt framgent på ett ändamålsenligt sätt tillvarataga
de naturtillgångar, hvilkas utforskande förutsätter geologisk sakkunskap,
och på ett lika hedrande sätt som hittills deltaga i det internationella
samarbetet på den vetenskapliga geologiens fält. Då behofvet af denna
stab alltså måste betraktas såsom permanent, finnes intet rimligt skäl,
hvarför icke Sveriges Geologiska Undersökning skulle vara berättigad att
öfverflyttas på ordinarie stat. De för kartläggningens påskyndande ifrågasatta
två nya geologtjänsterna hafva däremot fyllt sin uppgift, då i nåder
föreskrifna geologiska kartor hunnit upprättas. De representera med andra
ord ett mera tillfälligt behof och böra följaktligen utan olägenhet kunna
uppföras på extra stat.

En följd af här föreslagna nya organisation blir ett i hög grad ökadt
arbete för Undersökningens chef. På grund af den vidgade verksamheten
på den ekonomiska geologiens område blir det för honom nödvändigt att
tråda i förbindelse med de rent praktiska institutioner, hvilka företräda
grufhandteringens och torf!ndustriens m. fl. näringars intressen. Han
måste göra sig förtrogen med och med oaflåtlig uppmärksamhet följa

3043/o7. Lönereglering skommitténs bet. XI. 12

utvecklingen af talrika olikartade tekniska och ekonomiska frågor, om han
skall kunna på ett fullt effektivt sätt inrikta Undersökningens praktiska
verksamhet till gagn för landets näringslif. Under sådana förhållanden
blir för honom endast en mycket begränsad tid öfrig för de uppgifter,
som hittills nästan uteslutande tagit hans krafter i anspråk, nämligen
inspektion af tjänstemännens fältarbeten, redigering af Undersökningens
publikationer samt ledande af byråarbetet. Till själfständig vetenskaplig
eller praktisk författareverksamhet i Undersökningens tjänst kommer med
visshet ingen tid att stå honom till buds, ett förhållande hvilket obestridligen
innebär en högst betydande olägenhet.

Af nu anförda skäl ser jag mig nödsakad hemställa, att lämpliga
åtgärder vidtagas för att på andra händer öfverflytta eu del af det med
chefsbefattningen förbundna detaljarbetet, så att chefen må sättas i stånd
att mera ostördt ägna sig åt sitt ämbetes hufvuduppgifter. Detta mål
synes mig bäst vinnas genom att hos oss införa en anordning, hvilken
redan länge med fördel praktiserats vid flera af utlandets geologiska statsanstalter,
den nämligen att åt ett par af geologerna lämnas i uppdrag att
fungera såsom sektionschefer, eller chefgeologer, för att använda en från
utlandet hämtad benämning.

Bland den kartografiskt teoretiska sektionens fem eller — med tillägg
af de två föreslagna nya platserna — sju geologer, skulle sålunda den
genom kunskaper och erfarenhet inom verket bäst kvalificerade förordnas
att såsom denna sektions chefgeolog enligt anvisning af chefen för Undersökningen
i detalj öfvervaka och leda inom sektionen pågående arbeten.
Likaledes böra bland den praktiska sektionens tre geologer en förordnas
till chefgeolog för att leda denna sektions arbeten, särskildt med afseende
på vissa uppgifter, för hvilkas behandling ett intimt samarbete mellan de
tre specialisterna kan motses blifva af nöden.

I betraktande af de två sektionernas mycket olika storlek torde det
förefalla öfverraskande, att i det ena fallet en chefgeolog förefinnes för
sju och i det andra för tre geologer. Denna oegentlighet är emellertid
blott skenbar, den innebär tvärtom ur viss synpunkt en högst betydelsefull
fördel, såsom här nedan skall uppvisas.

Öl

Om de löneförmåner, som åt geologerna erbjudas, blifva lika med
dem, som förunnats de allmänna läroverkens lektorer, torde det ej komma
att möta afsevärda svårigheter att för den kartografiskt teoretiska sektionen
förvärfva och vid Undersökningen kvarhålla verkligt dugande universitetsbildade
personer, enär på andra håll för dem ej finnas disponibla synnerligen
många bättre aflönade befattningar. Däremot torde det kunna förutses
blifva nära nog omöjligt att äfven med ofvan antydda förhöjning i
aflöningsförmåner för den praktiska sektionen vinna sakkunniga och initiativkraftiga
män. Dugande ingenjörer — och sådana är det i detta fall
fråga om — finna nämligen ute i det praktiska lifvet lätt och fort dubbelt,
i många fall flerdubbelt högre aflönade befattningar än vid Sveriges Geologiska
Undersökning. Denna ekonomiska svårighet vid sektionens organiserande
belyses rätt väl af den omständigheten, att jag, under sträfvandena
att för Undersökningen förvärfva en malmgeolog, af grufingenjörer in. fl.
praktiska fackmän möttes med den öfverlägsna, nästan hånfulla anmärkningen,
att en så njugg aflöning lade oöfverkomliga hinder i vägen för
vinnandet af en verkligt dugande kraft. Berörda svårighet är också i
verkligheten af så allvarlig art, att jag en tid varit betänkt att föreslå
bättre aflöningsvillkor för samtliga geologer vid den praktiska sektionen.
Emellertid skulle tillgripandet af en sådan åtgärd ej kunnat undgå att
stämplas såsom ett synnerligen förhatligt gynnande af en viss grupp inom
geologkåren. På grund häraf finner jag lämpligt att föreslå en visserligen
mindre effektiv men å andra sidan mindre stötande och mindre dyrbar
anordning, den nämligen att inom den praktiska sektionen bättre aflöna
en af tre geologer, mot en af sju inom den kartografiskt teoretiska sektionen.
På detta sätt skulle säkerligen utsikterna i väsentlig mån förbättras
för kvarhållande vid Undersökningen af åtminstone den dugligaste
af de tre praktikerna. Denna synpunkt har varit ett synnerligen kraftigt
medverkande skäl för mitt förslag om inrättandet af chefgeologbefattningarna.

Utom af Chef samt i fältet arbetande geologer utgöres Sveriges
Geologiska Undersöknings personal af en aktuarie, en museiamanuens och
en laborator, hvilken hos Chefen för jordbruksdepartementet nyligen föreslagits
att erhålla förordnande såsom geolog med tjänstgöringsskyldighet

uteslutande såsom kemist. Äfven dessa tre funktionärers verksamhet är
af permanent natur, enär ingen af dem kan undvaras så länge institutionen
äger bestånd. De böra därför med samma skäl som förutnämnda
tjänstemän vara uppförda på ordinarie stat.

Beträffande aktuariens åligganden har erfarenheten ådagalagt, att de
befinna sig i oafbruten tillväxt. Dessa förhållanden hade redan för lång
tid tillbaka så kännbart gjort sig gällande, att Kungl. Maj:t genom nådigt
bref den 5 december 1884 biföll af Undersökningens chef gjord hemställan
om ett fast årsarfvode af 500 kronor såsom godtgörelse åt aktuarien
för arbete på öfvertid. Detta arfvode indrogs emellertid, då den nuvarande
aktuarien den 1 juli 1901 tillträdde denna tjänst, icke därför att
arbetsbördan i ringaste mån minskats utan af vissa formella skäl, som
dåvarande chefen på aktuariens eget initiativ i underdånighet gjorde gällande.
Platsen kräfver emellertid helt och hållet sin man, och det uppdrag
såsom bibliotekarie, hvilket den nuvarande aktuarien därjämte sedan nära
30 år tillbaka mot särskild! fast årsarfvode af 500 kronor, jämlikt nådigt
bref den 5 november 1880, har sig anförtrodt, måste helt och hållet fullgöras
på öfvertid.

Genom nådigt bref den 7 december 1861 bestämdes, att en särskild
amanuens skulle antagas, hvilken dessutom skulle utföra arbeten på det
kemiska laboratoriet. På grund af ändrade personförhållanden anförtroddes
sedermera genom nådigt bref den 15 december 1871 ifrågavarande befattning
åt en bland geologerna. Den betydande tillväxt, som samlingarna
årligen erhålla, ökar gifvetvis amanuensgöromålen i stark progression, och
under de senare åren har det därför ej varit möjligt för tjänstens nuvarande
innehafvare att, trots öfvertidsarbete, för hvilket med stöd af nådiga
brefvet den 5 juni 1874 utgått ett årligt arfvode af 500 kronor, utöfva
någon verksamhet såsom fältgeolog. För den ostörda fortgången af geologernas
vinterarbeten är det af allra största vikt, icke blott att redan före 0 fintliga

samlingar äro öfversiktligt ordnade och lätt tillgängliga, utan äfven
att utrymme på lämpligt sätt beredes för nytillkommande profstuffer. Om
alla dessa göromål ej skötas såsom sig bör, uppstå lätt menliga rubbningar

1 geologernas arbeten, och därför måste denne tjänsteman i första rummet

skota museigöromålen, hvilka allt mera blifvit af den beskaffenhet, att de
snarast kunna likställas med en intendenttjänst.

I samband med Sveiuges Geologiska Undersöknings öfriga arbeten
förekomma ständigt kemiska analyser af berg- och jordarter, malmer
m. m. Kemiskt biträde är därför ständigt af nöden, och sådant har äfven
hittills alltid varit att tillgå, i det att, såsom ofvan omnämnts, amanuensen
och senare en geolog tillika varit kemist. Dessa göromål hafva under
årens lopp oafbrutet ökats. Af lätt insedda skäl måste så i ännu högre
grad blifva fallet, om en särskild praktiskt geologisk sektion tillkommer.
Det lider därför ej minsta tvifvel, att en tjänsteman, hvars enda åliggande
är att utföra kemiska undersökningar, allt framgent får full sysselsättning.

Beträffande lönevillkoren för Undersökningens chef, chefgeologer och
öfriga tjänstemän vill jag ej i detalj yttra mig, då Löneregleringskommittén
med vida större sakkunskap kan behandla denna fråga. Endast
beträffande de nya chefgeologbefattningarna må förslagsvis framställas den
möjligheten, att aflöningen skulle utgå med geologlönen i högsta lönegraden
utan alla framtida ålderstillägg, hvilket utan tvifvel blefve den för statsverket
minst betungande lösningen.

Det är tydligt, att den föreslagna nya organisationen kommer att i
någon mån inverka äfven på andra poster af Undersökningens stat än
aflöningen. Sålunda torde förnämligast utgifterna för fältarbetena samt
för kart- och boktrycket påkalla en viss förhöjning, hvars belopp jag efter
en närmare utredning torde i en senare skrifvelse få meddela. Det må
emellertid i’edan nu framhållas, att en framtida sänkning af dessa poster
kan motses, hvarför uppförandet på ordinarie stat af andra utgifter än för
aflöningen ej synes vara af nöden.

Vidare är det min afsikt att söka utverka ett tillfälligt årligt anslag
för påskyndande af vissa synnerligen brådskande praktiskt geologiska utredningar,
exempelvis inventeringen af våra malmtillgångar, utredning af
stenkolstillgångarna i Skåne, undersökningar rörande tillgodogörandet af
vissa lågvärdiga arter af fossilt bränsle, undersökningar rörande möjligheten

att ersätta landets import af mineralgödningsämnen genom inhemsk tillverkning
m. m. För behandlingen af dessa omfattande tekniska uppgifter
blir det nödvändigt dels att med Undersökningen för kortare tid associera
utomstående fackmän, dels att anställa tillfälliga arbetsbiträden. Det årliga
anslag, som i detta fall erfordras, torde komma att belöpa sig till omkring
10,000 kronor, men äfven i detta fall förbehåller jag mig att framdeles
få lämna en mera detaljerad utredning.

Stockholm den 24 april 1907.

J. GUNNAR ANDERSSON.

Henrik Santesson.

Till Löneregleringskommittén.

Uti det förslag till omorganisation af Sveriges Geologiska Undersökning,
hvilket jag till löneregleringskommittén ingaf den 24 sistlidne april,
anhöll jag att senare få inkomma med mer specificerade uppgifter rörande
vissa poster uti Undersökningens utgiftsstat, och beder jag att härmed få
fullgöra denna min förpliktelse.

Om utöfver det antal af fem geologer, hvilka äro afsedda att sysselsättas
hufvudsakligen med de allmänna kartläggningsarbetena, ytterligare
två anställas, skulle kostnaderna för det fältarbete, som bör medhinnas af
de båda sistnämnda med biträde af endast för sommarmånaderna anställda
extra geologer, uppgå till åtminstone 5,000 kronor årligen, med hvilket
belopp den för nästkommande år å detta konto uppförda utgiften af 19,000
kronor skulle höjas.

Berörda ökning af personalen komme dessutom att medföra en kostnadsstegring
för bok- och karttrycket, hvilken torde kunna uppskattas till
omkring 2,500 kronor årligen, hvadan det för sådant ändamål af innevarande
års riksdag beviljade förslagsanslaget af 12,500 kronor behöfde höjas
till 15,000 kronor.

Såsom framgår af den till kommittén ingifna organisationsplanen,
anser jag, att åt den praktiska geologien bör inrymmas vida större plats
vid Sveriges Geologiska Undersökning, än hvad hittills varit fallet. Under
hand har jag därför redan med Undersökningen införlifvat en ung fackman
på malmgeologiens område, och successivt skola äfven stenindustri
och a grikulturgeologi (inkl. torf- och lerindustri) där vinna fast anställda

representanter. Emellertid anser jag, att härmed icke allt blifvit gjordt,
som erfordras för att tillgodose den praktiska geologiens intressen. För
att klargöra de ytterligare klufven vill jag i korthet omnämna några bland
de viktigaste uppgifter, som nu närmast föreligga på detta område.

Som bekant, äro mellersta Sveriges järnmalmstillgångar ganska hårdt
anlitade genom den omfattande malmbrytning, som numera pågår, och
man har beräknat, att, i den händelse brytningen fortsattes med oförändradt
belopp, skola Bergslagens malmtillgångar vara uttömda inom cirka
50 åi. Emellertid är denna beräkning grundad på en synnerligen lös
uppskattning af de därstädes befintliga malrnkvantiteterna, och bland de
för bergshandteringen intresserade förspörja nu allmänt en önskan att få
till stånd en undersökning rörande den verkliga järnmalmstillgången, en
utredning, som tydligen kan blifva af grundläggande betydelse för den
statsekonomiska uppfattningen rörande utsikterna för vårt bergsbruk. Ifrågavarande
utredning tillkommer själffallet närmast Sveriges Geologiska Undersökning.
* Emellertid är detta en omfattande uppgift, som komme att
kräfva alltför lång tid, i händelse den skulle slutföras af den fast anställde
malmgeologen ensam, hvarför det vore önskligt, att Geologiska Undersökningen
kunde med sig för den tid, som denna utredning pågår, förena eu
eller ett par sakkunniga arbetsbiträden.

I samband med denna inventering af järnmalmstillgångarna står ett
antal malmtekniska special frågor, bland hvilka jag i detta sammanhang
vill omnämna endast en, nämligen problemet om tillgodogörande af vissa
titanhaltiga järnmalmer. Af denna typ finnas i vårt land ansenliga malmkvantiteteter,
i främsta rummet Ruotivare i Norrland och Taberg i Småland,
förekomster som emellertid ännu ej kunnat i nämnvärd mån tagas
i anspråk, enär en ekonomiskt tillfredsställande metod för utvinnande°af
järn ur dessa malmer ännu saknas. Emellertid har föreståndaren för Bergshögskolan,
professor W. Petersson, för mig framlagt en synnerligen lofvande
plan till undersökningar rörande dessa malmförekomster, ett företag
som borde utföras genom samarbete mellan Sveriges Geologiska Undersökning
och professor Petersson och för hvilket ändamål Sveriges Geologiska
Undersökning behöfde förfoga öfver ett rikligare anslag än nu är fallet.

* Inventeringen är också redan igångsatt af denna institution.

En inom Sveriges Geologiska Undersöknings verksamhetsområde fallande
uppgift af stor nationalekonomisk betydelse är utredandet af möjligheterna
för ett mera utsträckt tillgodogörande af landets tillgångar på fossilt
bränsle. Sverige importerar för närvarande stenkol till ett värde af
omkring 50 millioner kronor och lysoljor för 12 millioner kronor, men det
förefinnes goda förhoppningar att genom ett målmedvetet arbete en betydande
del af denna import skall kunna ersättas med inhemskt mineraliskt
bränsle.

De förekomster, som därvid kunna komma i fråga, äro Skånes stenkolsbäddar,
de bituminösa skiffrarna samt torfmossarna.

Den nu pågående kolbrytningen i Skåne är ej synnerligen forcerad
i betraktande af där med visshet förefintliga koltillgångar. Enligt en af
Sveriges Geologiska Undersökning nyligen utförd beräkning finnas med
visshet i Skåne minst 65 millioner ton brytvärda kol, en kvantitet som med
den nuvarande brytningen skulle stå bi i 200 år. Emellertid är det sannolikt,
dels att koltillgången inom de nu under bearbetning varande kolfälten
är större än den ofvan angifna, dels att stenkolsflötser förekomma
inom andra delar af Skåne. Djupborrningar för utredande af den senare
frågan hafva ifrågasatts, bland annat genom motioner i Riksdagen, ehuru
detta dyrbara förslag tills vidare bör uppskjutas i afvaktan på vissa rätt
omfattande preliminära utredningar, som af Sveriges Geologiska Undersökning
planerats men på grund af bristande tillgångar ännu ej kunnat igångsättas.
Det är för detta sistnämnda arbete, hvilket skulle omfatta en fullständig
beskrifning af de nu bearbetade kolfälten, samt en sammanställning
af alla data, hvilka kunna tjäna till ledning för planläggandet af de
stora djupborrningarna, som jag härmed vill påkalla kommitténs uppmärksamhet.

Beträffande de bituminösa skiffrarna, som utgöra vårt lands största
tillgång på mineraliskt bränsle, motsvarande flera milliarder ton stenkol,
pågår redan en utredning genom samarbete mellan Sveriges Geologiska
Undersökning: och utomstående fackmän, men extra arbetskraft är af nöden
för eu någorlunda snabb behandling af denna omfattande uppgift.

Torffrågans, särskildt torfbränsleproblemets, betydelse är alltför allmänt
bekant för att i detta sammanhang behöfva särskildt betonas. Af sow/o7.

Löneregleringskommitléns bet. XI. 13

ven på detta område har Sveriges Geologiska Undersökning ett vidsträckt
verksamhetsfält i samarbete med vissa andra statsinstitutioner och enskilda
fackmän på det rent tekniska området.

Ännu en grupp af nationalekonomiskt betydelsefulla frågor vill jag
i detta sammanhang beröra, nämligen möjligheterna för ökad inhemsk produktion
af mineralgödningsämnen för att åtminstone delvis minska den
import af artificiella gödningsämnen, som nu äger rum och hvilken för
närvarande representerar ett värde af omkring 12 millioner kronor. Tillverkning
af artificiell kväfvegödning sker redan hos oss i mindre skala, inhemsk
fosforsyregödning kommer att vinnas i den mån fosforhaltiga järnmalmer
komma till förädling inom landet, och det förefinnes utsikt att
kunna framställa äfven kaligödning ur svenska bergarter. Särskildt den
sista frågan bör med all möjlig kraft omhändertagas af Sveriges Geologiska
Undersökning.

För att Sveriges Geologiska Undersökning skall kunna med önsklig
skyndsamhet bedrifva dessa nu antydda och åtskilliga andra maktpåliggande
praktiska utredningar är ej den i mitt organisationsförslag angifna 1

fast anställda personalen och de hittills ifrågasatta anslagen till fyllest.

Jag anser därför synnerligen önskvärd!, att tills vidare ett belopp af 10,000
kronor årligen tilldelas Sveriges Geologiska Undersökning för påskyndande *-

af synnerligen betydelsefulla praktisktgeologiska utredningar. Detta anslag
skulle brukas i första rummet till arfvoden åt utomstående fackmän,
som åtaga sig speciella uppdrag för Sveriges Geologiska Undersökning, samt
för aflönande af tillfälliga arbetsbiträden. Däremot bör af anslaget ej få
utgå medel till täckande af kostnaderna för ordinarie geologs fältarbeten,
utom i det särskilda fall, då vid arbeten i våra nordligare obygder extra
omkostnader få beräknas för fältarbetet. Däremot bör kostnaden för publicerande
af mer omfattande praktiska utredningars resultat få i mån af
behof utgå af detta anslag.

Det kan förefalla, som om dessa 10,000 kronor vore en till betänksamhet
manande förhöjning af det redan ansenliga årsanslaget till Sveriges
Geologiska Undersökning. Men jag är å andra sidan förvissad om, att
man af detta tillskott, afsedt helt och hållet för rent tekniska utredningar,
skall få god valuta, detta trots den reservation, som jag redan nu anser

mig böra afgifva, nämligen att institutionen ingalunda kan förbinda sig
att med det ifrågasatta tillskottet framgångsrikt lösa ofvanberörda problem.
Tvärtom få vi vara beredda på att anteckna äfven misslyckade försök på
vårt arbetskonto.

Jag kan ej bedöma, huruvida löneregleringskommittén anser sig böra
taga befattning äfven med denna anslagsfråga. Emellertid har jag velat
framlägga den för att kommittén må erhålla en mera fullständig öfverblick
af min organisationsplan.

Stockholm den 13 maj 1907.

J. GUNNAR ANDERSSON.

Henrik Santesson.

)

100

Till Löneregleringskommittén.

Sedan jag den 24 sistlidne april afgaf mitt förslag till omorganisation
af Sveriges Geologiska Undersöknings verksamhet, har med hänsyn
till en viktig detaljfråga inträdt ett förändradt sakläge, som föranleder
mig att påkalla Kommitténs uppmärksamhet för denna angelägenhets nöjaktiga
ordnande med ledning af nu föreliggande erfarenhet.

Den sålunda åsyftade frågan gäller möjligheterna för institutionen
att tillhandagå enskilda med praktiskt geologiska undersökningar, som af
dem själfva bekostas. Under de senast förflutna månaderna har Undersökningens
biträde för sådant ändamål påkallats i vida större omfattning
än jag till en början föreställt mig samt har lämnats under iakttagande
å ena sidan af föreskrifterna i § 1 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga instruktion.
och å andra sidan af nedanstående provisoriska bestämmelser,
som jag enligt bemyndigande af Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet
den 4 sistlidne maj delgifvit personalen:

»Det är önskvärdt att tjänsteman vid Sveriges Geologiska Undersökning
ej utan Undersökningens förmedling utför praktiskt geologiska undersökningar
på enskildt uppdrag.

Däremot kunna på till Undersökningen ställd ansökan af enskilda
personer Undersökningens tjänstemän af chefen vidtqjas att enligt frivilligt
åtagande utföra dylika uppdrag, som af tjänstemännen på fritid verkställas.
Den ersättning, som förrättningsmännen af rekvirenterna uppbära, redovisas
i Undersökningens räkenskaper.

101

i en särskild, från arkivet skild depå, som ej är för allmänt bruk tillgänglig».

Ersättningsbeloppet öfverenskommes med rekvirenten.

Dessa anordningar hafva nu under ett års tid blifvit pröfvade vid
14 större och mindre förrättningar och visat sig i alla afseenden effektiva
och ändamålsenliga. Om emellertid allt framgent så skall kunna ske, beror
företrädesvis därpå, att nödig tid under i öfrigt oförändrade villkor beredes
tjänstemännen till utförande af detta slags arbeten. Enligt § 14 af
nu gällande instruktion äga de rätt att årligen förutom sex veckors semester
åtnjuta efter chefens bepröfvande sammanlagdt intill fyra veckors tjänstledighet.
Det är af denna bestämmelse, som jag låtit dem begagna sig,
då jag vidtalat än den ene, än den andre af geologerna att verkställa af
enskilda påkallade förrättningar.

Semestertiden är ju afsedd till hvila och rekreation; att Sveriges
Geologiska Undersöknings tjänstemän ej äro undantagna från ett sådant
behof, kan jag intyga på grund af redan vunnen erfarenhet, att hastigt
tillgripande af semester befunnits nödvändigt såsom bot för påtaglig öfveransträngning.
Denna ledighet kan följaktligen endast undantagsvis i afsevärd
mån tagas i anspråk för utförande af de arbeten, hvarom här är
fråga.

Tilläfventyrs förefintlig obenägenhet att för antydt ändamål medgifva
geolog rätt till ledighet utöfver semestertiden har säkerligen sin förklaring
i det nära till hands liggande antagandet, att den tid, som användes
för privatpraktik, går förlorad för de allmänna intressen, som Sveriges
Geologiska Undersökning, sin uppgift likmätigt, har att företräda.
Det är emellertid, särskildt med stöd af de senaste månadernas erfarenhet,
lätt att fullständigt vederlägga en sådan farhåga.

Institutionens .viktigaste löpande arbete, det geologiska kartverket,
måste relativt hastigt drifvas fram öfver stora vidder, hvarvid ej kunna
medhinnas detalj utredningar, som i flera fall, särskildt för närmare belysande
af tekniska frågor, vore högligen önskvärdt. Sådana specialundersökningar
äro dessutom i regeln ganska dyrbara, hvarför Sveriges Geologiska
Undersökning med sina begränsade tillgångar endast undantagsvis
kunnat därpå inlåta sig. De för enskildas räkning åstadkomna specialut -

102

redningarna blifva fördenskull ett värdefullt komplement till de på allmän
bekostnad verkställda rekognosceringarna, hvilket jag med följande exempel
tillåter mig att belysa.

Sveriges Geologiska Undersökning är för närvarande sysselsatt med
en hela vårt land omfattande utredning rörande de kambriska skiffrarnas
praktiska användbarhet. På grund af undersökningsområdets stora utsträckning
måste man inskränka sig till att inhämta kännedom om problemets
allmänna drag. Bilden skulle dock vinna högst afsevärdt i intresse,
om detaljundersökningar här och där gåfve behörig stadga åt det hela.
Under det senaste halfåret hafva på privat rekvisition utförts tre särskilda
geologiska besiktningar af skifferförekomster. Därvid har kartläggning
skett i vida större skalor än de för det officiella kartverket brukliga, omfattande
och kostsamma jordrymningar företagits samt insamlade serier
af skifferprof undersökts ur olika synpunkter. Resultaten af dessa arbeten,
hvilka i hvarje särskildt fall kostat flera hundra kronor, hafva af rekvirenterna
med stor beredvillighet ställts till institutionens förfogande för
att offentliggöras i en blifvande publikation, hvars värde därigenom kommer
att högst väsentligt ökas.

Såsom detta exempel visar, vinnes genom ifrågavarande för privatpersoner
utförda undersökningar utan någon som helst utgift för statsverket
ett synnerligen värdefullt tillskott i kännedomen om våra stenindustriella
naturtillgångars beskaffenhet. I sammanhang härmed må för öfrigt
erinras därom, att institutionens fasta personal plägar anlitas endast för
undersökningarnas planläggande samt för sammanfattandet af dessas resultat,
hvaremot det tidsödande detaljarbetet anförtros åt yngre ingeniörer
eller geologie studerande, hvilka på detta sätt komma att tjänstgöra som
oaflönade assistenter åt Sveriges Geologiska Undersökning.

Den tid, som Undersökningens geologer ägna åt förrättningar på
rekvisition af enskilda, går sålunda ingalunda förlorad för de uppgifter,
som i främsta rummet blifvit institutionen förelagda. Tvärt om erhåller
densamma på denna väg kostnadsfritt ett betydande material, som alltid
kommer dess museum och ofta dess publikationer till godo. Under sådana
förhållanden skulle ju kunna tyckas, att en begränsning i geologernas
sysselsättande med privatuppdrag knappast vore af nöden. Denna

uppfattning delar jag dock ingalunda, ty det får ej förgätas, att de löpande
arbetena, den geologiska kartläggningen och utarbetandet af teoretiska såväl
som praktiska monografier, äro institutionens hufvuduppgift, som ej
utan allvarlig olägenhet för verksamhetens ostörda fortgång kan åsidosättas.
Enligt mitt förmenande bör därför den för förrättningar på rekvisition af enskilda
disponibla tiden genom ett stadgande normeras. Den tid af sammanlagdt
sex veckor per år, som jag nu begär för detta slags arbeten,
kan synas ringa, men hela denna gren af Sveriges Geologiska Undersöknings
verksamhet är så ny, att dess framtida utveckling ännu ej är möjlig
att öfverblicka. Försiktigheten torde följaktligen bjuda att för närvarande
ej gå längre än här föreslagits.

Detta mitt förslag afser alldeles icke’ att utöfver de sex veckornas
semester ytterligare fritid skall anslås att af vederbörande efter godtfinnande
användas, utan blott att tjänsteman vid Sveriges Geologiska Undersökning
må äga rätt till en af semesteiåiden oberoende ledighet af intill
sex veckor årligen, uteslutande afsedd att efter chefens anvisning utföra
praktiskt geologiska undersökningar för enskilda rekvirenters räkning.

Mot denna anordning skulle möjligen kunna anmärkas, att dessa
förrättningar borde af geologerna utföras på tjänstetid, i hvilket fall de
härför skulle uppbära allenast den ersättning, som tillkommer dem för
vanliga fältarbeten. Till bemötande af denna invändning vill jag ånyo
betona hvad i mitt till Kommittén afgifna organisationsförslag (sid. 91)
framhållits, nämligen att de begärda löneförmånerna äro alltför begränsade
för att utsikt skulle finnas att inom den praktiska sektionen få behålla
verkligt dugande män. Genom de af mig föreslagna chefsgeologbefattningarna
skulle visserligen åt en af de tre geologplatserna härinom
kunna beredas ekonomiskt gynnsammare villkor. Anser sig emellertid
Kommittén ej kunna biträda denna organisationsdetalj, är det af desto
större vikt, att åt dessa geologer genom privatförrättningar erbjudes tillfälle
till extra förtjänst. Denna angelägenhet betraktar jag såsom så betydelsefull,
att jag, i den händelse nu framlagda förslag af Kommittén
förkastas, ser mig nödsakad att, under hänvisning till mitt yttrande (å sid.
91) i organisationsförslaget, vördsamt anhålla, att Kommittén för den praktiska
sektionens geologer måtte föreslå en speciell, högre lönestat.

104

Emellertid vågar jag hoppas, att Kommittén måtte behjärta min i
denna skrifvelse gjorda framställning, hvilken kan sammanfattas i följande
punkter:

Tjänsteman vid Sveriges Geologiska Undersökning äger ej rätt att
utan Undersökningens förmedling åtaga sig praktiskt geologiska undersökningar
på enskildt uppdrag.

Utöfver semestertiden må sådan tjänsteman åtnjuta ledighet intill
sammanlagdt sex veckor årligen för att enligt chefens för Undersökningen
anvisning utföra praktiskt geologiska utredningar åt enskilda. För dessa
arbeten uppbär förrättningsmannen den ersättning, som han med rekvirenten
kan öfverenskomma, men ersättningssumman skall i hvarje särskildt
fall redovisas i Undersökningens räkenskaper.

Ehuru på fritid verkställda, göras dessa undersökningar under chefens
kontroll, och afskrifter af de utlåtanden, kartor m. m., hvari undersökningarna
resultera, skola förvaras i en särskild från Sveriges Geologiska
Undersöknings arkiv skild depå, som ej är för allmänheten tillgänglig.

Stockholm den 25 oktober 1907.

J. GUNNAR ANDERSSON.

Henrik Santesson.