UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1908:9)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNG-L. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

DOMÄNSTYRELSEN

f«7

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT SÖNER

1907

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse till Konungen..............x_n.

Betänkande och förslag.

Historisk öfversikt............... -j

Domänstyrelsens ämbetsverksamhet.............. 23

Kommitténs förslag.

Domänstyrelsens organisation och ordinarie tjänstepersonal .... 43.

Aflöningsförmåner för den ordinarie personalen..........54.

Utsträckt arbetstid................. gQ

Aflöning svillkor för den ordinarie personalen...........Öl.

Anslag till arfvoden åt amanuenser och biträden m. m.......66.

Inspektions- och andra tjänsteresor............ 77

Förslag till stat................... 79

Kostnadsberäkning.................. gO

Förenklingar i formerna för ärendenas afgörande.........80.

Större likformighet i behandlingen af vissa frågor.......83.

Förenklingar i afseende å arbetssättet..............84.

Särskildt yttrande af herr Carl Persson........ 87.

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt hvilken Eders Kung!. Magt den 8 oktober 1902
uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden in. m., får

härmed i underdånighet öfverlämna delen X af kommitténs betänkande!!,
innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande domänstyrelsen.

På grund af Eders Kung!. Maj:ts nådiga förordnande har undertecknad
Roos varit ledamot af kommittén under det att domänstyrelsen
utgjort föremål för kommitténs behandling.

Vid det nu afgifna betänkandet finnes fogadt särskildt yttrande af
undertecknad Persson.

Stockholm den 13 december 1907.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Philip Klingspor.
Henrik Sciiultzberg.

Carl Persson.
Johan Widén.

Tvär Wijk.

W. Roos.

Allan Cederborg.

Reglering af löneförhållanden m. m.

vid

domänstyrelsen,

Historisk öfversikt

Enligt den för kammarkollegium den 16 februari 1838 utfärdade
instruktion ålåg det nämnda kollegium att förvalta samt hafva inseende
och vård å de kronan under ägande- och dispositionsrätt tillhöriga kungsoch
kungsladugårdar, ängar, kvarnar, till statsverket indragna boställen,
fisken med flera lägenheter, kronans slott och därtill hörande lägenheter,
med undantag af dem, som till Kungl. Maj:ts eller den kungl. familjens
begagnande eller åt allmänna inrättningar under särskild styrelse blifvit
upplåtna, kronans parker och allmänningar utom dem, som tillhörde lustslotten,
de till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna boställen, hemman
och lägenheter samt de till civila och ecklesiastika behof och ändamål
anslagna hemman och lägenheter, med undantag af akademihemman, samt
hospitals- och barnhushemman.

Af den instruktion, som den 16 mars 1838 utfärdades för skogsoch
jägeristaten i riket, framgår, att kammarkollegii förenämnda befattning
med kronans parker och allmänningar hufvudsakligen bestod uti

pröfning och fastställelse af trakthuggningsindelningar och hushållningsplaner
å kronoparker och häradsallmänningar,

enahanda pröfning af förslag rörande skogshushållningen å flygsahdsfält,

pröfning af sådana kulturförslag beträffande kronoparkerna, som
medförde anordning af medel från skogsplanteringskassan, samt

vidtagande af de iåtgärder, hvartill de till kollegium årligen inkommande
skogsredogörelser för kronoparker och häradsallmänningar föranledde.

Vo7. Lönereglering skommitténs bet. X.

Denna kammarkollegii befattning med skogshushållningsärenden
öfverflyttades emellertid på grund af kungl. bref den 29 juni 1866 till
den år 1859 inrättade skogsstyrelsen.

Instruktion för denna styrelse äfvensom för skogsstaten utfärdades
den 19 november 1869.

Skogsstyrelsens ordinarie tjänstemannapersonal skulle enligt denna
instruktion utgöras af chefen jämte en sekreterare, som tillika skulle be*
strida aktuarie-, registrator- och fiskalsgöromål, samt en kamrerare, hvilken
tillika skulle bestrida revisorsgöromål. Därjämte anställdes hos nämnda
styrelse två extra tjänstemän med arfvoden. Arbetskrafterna inom skogsstyrelsen
måste emellertid tid efter annan förstärkas. År 1880 bestod
personalen af, förutom chefen, fyra föredragande — en sekreterare, en
kamrerare, en biträdande sekreterare och en revisor för skogshushållningsplaner
— samt en registrator och aktuarie, en bokhållare, en kammarskrifvare,
en kanslist, en statistiker, en kartograf och två ingenjörer jämte tillfälligt
förordnade ingenjörer med månadsarfvode och amanuenser utan arfvode.

Ej heller den befattning kammarkollegium enligt 1838 års instruktion
hade med förvaltningen af kungs- och kungsladugårdar, ängar, kvarnar,
indragna boställen samt till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna
boställen m. in. förblef länge orubbad.

Kommittén har i sitt den 18 november 1903 afgifna, betänkande
rörande reglering af löneförhållanden m. in. vid kammarkollegium (sid. 11
och följ.) redogjort för de indragningar af på lön anslagna civila och militieboställen,
som ägde rum från midten af 1800-talet. En följd af dessa indragningar
blef, att förvaltningen af kronans utarrenderade domäner fick
allt större betydelse och omfång.

Detta förhållande påpekades i en vid 1875 års riksdag väckt motion
om upphörande af optionsrätt vid utarrendering af kronoegendomar. I en
med anledning af berörda motion den 3 maj 1875 aflåten skrifvelse anhöll
Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte, efter skedd utredning, låta upprätta
och för Riksdagen framlägga förslag till de förändrade bestämmelser
med afseende på utarrendering och förvaltning af statens egendomar,
som af förhållandena påkallades; och anfördes härvid, bland annat, att

hos Riksdagen påpekats, att, då antalet af kronans utarrenderade egendomar
korame att väsentligen ökas, handläggningen af mål rörande dessa
egendomar antingen kräfde en utvidgning af kammarkollegium eller ock,
hvilket måhända vore lämpligare, borde skiljas från bemälda kollegium
och öfverlämnas till eu särskild styrelse.

för fullgörande af den utaf Riksdagen begärda utredningen tillsattes
den 5 november 1875 en kommitté. 1 ett den 19 maj 1876 afgifvet betänkande
erinrade kommittén om de många beröringspunkter, som företunnes
mellan förvaltningen af statens jordbruksfastigheter och förvaltningen
af dess skogsegendomar, samt hemställde, att dessa bägge förvaltningsgrenar
måtte sammanföras under en gemensam styrelse och att för
detta ändamål måtte inrättas en domänstyrelse, i hvilken den redan bestående
skogsstyrelsen skulle uppgå, och som borde utgöras af en allena
beslutande chef med sakkunniga föredragande vid sin sida, särskildt för
frågor rörande skogarna, och särskildt för dem, som anginge kronans jordbruksegendomar
och fisken m. in.

Vid ärendets behandling hos Kungl. Maj:t gjorde sig emellertid den
åsikten gällande, att de båda nämnda förvaltningsgrenarna icke kunde
antagas komma med hvarandra, i den nära beröring, att en gemensam
styrelse däraf påkallades, helst som, enligt domänkommitténs af Kung].
Maj:t i hufvudsak gillade förslag, de utarrenderade egendomarnas skogsmark
i regel skulle af skiljas före utarrenderingen och förvaltas utan samband
med jordegendomen. I betraktande häraf och då den föreslagna
föreningen af de båda förvaltningarna antogs icke kunna äga rum utan
att leda till den ena förvaltningsgrenens omhuldande på den andras bekostnad,
föreslogs uti en i ämnet afbiten proposition till 1877 års riksdag
(n:r 32), att för förvaltningen af all kronans fasta egendom, som ej
var till visst statsändamål anslagen och till följd däraf antingen till
omedelbart begagnande upplåten eller ställd under skogsstyrelsens eller
annan särskild ämbetsmyndighets vård, skulle upprättas ett särskildt ämbetsverk
under benämning af domänförvaltningen, bestående af en öfverintendent
såsom ensam beslutande chef, biträdd af en sekreterare och en kamrerare,
såsom föredragande, samt erforderlig personal för ärendenas handläggning
i öfrig!.

Vid 1877 års riksdag fattades emellertid icke något definitivt beslut
om domänförvaltningens ordnande, utan Riksdagen ställde medel till Kungl.
Maj:ts disposition med rätt att tills vidare, och intill dess Riksdagen på
förnyad framställning i ämnet annorlunda beslutit, på sätt lämpligt syntes
ordna förvaltningen af kronans domäner, dock så att de grunder, som af
kammarkollegium dittills iakttagits vid utarrendering af statens egendomar,
skulle i tillämpliga delar tjäna till efterrättelse för arrendeupplåtelser.

Kungl. Maj:t öfverlämnade då, enligt nådigt bref den 9 november
1877 (svensk författningssamling n:r 40), åt kammarkollegium att tills
vidare utöfva den centrala styrelsen öfver samtliga de för statsverkets räkning
utarrenderade egendomar genom en för detta ändamål bildad särskild
afdelning af kollegium (»afdelning för domänförvaltningen»), bestående af
kollega president och en af kollega ledamöter jämte ett särskildt tillförordnadt
kammarråd samt nödigt biträde för ärendenas beredning och
expedition.

I den sålunda bestämda formen för den centrala förvaltningen af
domänerna vidtogs, i sammanhang med utfärdande den 14 november 1879
af förnyad instruktion för kammarkollegium, den förändring, att vården
om statens utarrenderade egendomar uteslöts från området för kollega
ordinarie befattning och domänafdelningen erhöll en från kollegium i öfrigt,
med undantag för den gemensamma presidenten, fullständigt skild personal,
bestående af två ledamöter, en aktuarie och registrator, tre notarier,
en fiskal och fyra aflönade amanuenser. Af de två ledamöterna representerade
den ene juridiska och kamerala samt den andre landtmannainsikter.

I skrifvelse den 21 maj 1880 uttalade emellertid Riksdagen sin
önskan att snart få motse förslag till definitivt ordnande af domänförvaltningen;
och uppdrog med anledning däraf dåvarande chefen för
finansdepartementet, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, åt särskilda kommitterade
att uppgöra förslag i omförmälda hänseende.

I ett den 3 november 1880 afgifvet utlåtande framhöllo dessa kommitterade,
att den dyrbara egendom, kronan hade i de utarrenderade fastigheterna,
kräfde omsorgerna af en fast organiserad och med sin uppgift

väl förtrogen centralstyrelse. I fråga om sättet för åstadkommande af en
dylik centralstyrelse anförde kommitterade att, efter den utgång frågan
härom erhållit vid 1877 års riksdag, någon framgång icke syntes kunna
förväntas för ett förnvadt förslag om inrättande af eu särskild styrelse
för jordbruksdomänerna, äfven om skäl skulle anses kunna tala därför,
utan att uppgiften borde lösas på det sätt, att förvaltningen af de
utarrenderade egendomarna förenades med ett redan befintligt ämbetsverk.
Enligt kommitterades åsikt var skogsstyrelsen det enda ämbetsverk, med
hvilket en tolkning rimligtvis kunde ifrågakomma, och höllo kommitterade
före, att afsevärda fördelar skulle kunna vinnas genom eu dylik förening.
Då emellertid hvardera förvaltningen för sig var af den omfattning, att
tvekan kunde hysas om möjligheten att åstadkomma en sådan förening, hade
kommitterade företagit en närmare undersökning af de ärenden, som tillhörde
de olika förvaltningarna. Därvid hade kommitterade kommit till det
resultat att, efter frånskiljande af dels sådana ärenden, hvilka lämpligen borde
kunna öfverläinnas till afgörande af underordnade tjänstemän eller vederbörande
föredragande, dels sådana, hvilkas föredragning i regeln kunde
inskränkas till en enkel anmälan, för den gemensamma styrelsen kom me
att återstå omkring 4,500 ärenden, i hvilka en verklig pröfning erfordrades.
Om ock bland dessa många voro af en ganska maktpåliggande art,
ansågo kommitterade likväl, att en duglig chef, understödd af tillräckligt
antal sakkunniga föredragande, borde kunna medhinna ärendenas behandling
och därjämte blifva i tillfälle att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt
den allmänna gången af förvaltningen inom de båda olika styrelsegrenarna.

Då den ifrågasatta föreningen sålunda syntes kommitterade utförbar,
hemställde de, att en för förvaltningen af kronans utarrenderade egendomar
och vården af dess skogar gemensam styrelse måtte inrättas, i hvilken
dåvarande skogsstyrelsen borde uppgå, samt att den gemensamma
styrelsen måtte komma att utgöras af en allena beslutande chef, biträdd
inom hvardera området för styrelsens verksamhet af sakkunniga föredragande.
Antalet föredragande ansågo kommitterade böra bestämmas till
två å jordbruksafdelningen och tre å skogsafdelningen. Styrelsens öfriga
ordinarie personal skulle enligt kommitterades förslag utgöras af två notarier
och eu registrator å jordbruksafdelningen samt fyra biträden åt före -

dragandena och eu registrator å skogsafdelningen äfvensom en för båda
afdelningarna gemensam juridisk ombudsman. Kommitterade uppförde de
fem föredragandena i tredje och de öfriga nio tjänstemännen i första
allmänna lönegraden vid de centrala ämbetsverken.

Vidare föreslogs, att i styrelsens stat skulle upptagas för vikariatsarfvoden
2,150 kronor, till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å
jordbruksafdelningen 5,900 och å skogsafdelningen 5,400 kronor, till renskrifning,
annons- och tryckningskostnader för domänafdelningens behof 2,800
och för skogsafdelningen 4,500 kronor samt till bestridande af kostnaderna
för chefens och vederbörande föredragandes inspektionsresor 4,000 kronor.

I afgifvet yttrande öfver kommitterades förslag fäste kammarkollegium
uppmärksamheten på behofvet för styrelsen att vid granskning af
inkommande byggnadsförslag erhålla biträde af byggnadskunnig person,
för hvilken erfordrades ett arfvode af 2,000 kronor årligen. Därjämte
uttalade kollegium den åsikten, att det icke kunde blifva möjligt för föredragandena
å jordbruksafdelningen att omsorgsfullt granska de under sommar-
och höstmånaderna ungefärligen samtidigt ingående syneinstrumenten,
utan att granskningen af dessa handlingar borde uppdragas åt ombudsmannen,
så att på ledamot endast ankomme att för styrelsen föredraga de
anmärkningar, till hvilka ombudsmannens granskning föranledt, och .hemställde
kammarkollegium fördenskull, att ombudsmannens löneförmåner
måtte höjas till det belopp, som i allmänhet tillkomma tjänstemän af andra
lönegraden.

, Skogsstyrelsen, hvars yttrande jämväl inhämtades, anmärkte mot
kommitterades förslag att, då de tekniskt bildade extra biträden, hvilka för
skogshushållningsplaners granskning m. in. kunde blifva anställda å den
föreslagna styrelsens skogsafdelning, endast undantagsvis kunde genom
tjänstgöring samtidigt i annat ämbetsverk eller eljest förskalfa sig tillskott
i sina inkomster, de arfvoden, kommitterade beräknat för dylika biträden
med 1,500 eller 1,200 kronor för år, vore något för låga.

Vid 1882 års riksmöte aflämnades kungl. proposition (n:r 4) angående
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för
dessa egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse. I denna

proposition föreslog Kung! Magt Riksdagen att bevilja ett anslag å ordinarie
stat af 95,000 kronor för inrättande af en domänstyrelse, i hvilken den
dåvarande skogsstyrelsen borde uppgå och hvilken skulle bestå af två afdelningar,
en jordbruks- och en skogsafdelning.

I det förslag till stat för domänstyrelsen, som var bifogadt berörda
proposition, hade upptagits en chef med 7,000 kronor i lön och 3,000
kronor i tjänstgöringspenningar, 5 tjänstemän af tredje och 8 af första
graden samt 3 vaktmästare, däraf eu förste vaktmästare. Härjämte funnos
uppförda ett anslag af 22,300 kronor till »vikariatsersättning, arfvoden åt
amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader»
samt ett anslag af 4,000 kronor till »inspektionsresor».

Kungl. Maj:t hade således nedsatt antalet tjänstemän i första lönegraden
från nio (kommitterades förslag) till åtta. Denna nedsättning
motiverades af vederbörande departementschef därmed, att registratorsgöromålen
ej kunde antagas blifva så betydande, att för desammas besörjande
skulle, förutom extra biträde, erfordras två ordinarie tjänstemän,
om ock dessa göromål, hvartill äfven hörde förandet af s. k. arrendeliggare
med flera vidlyftiga anteckningar, med hänsyn såväl härtill som till
det stora antal mål styrelsen finge handlägga, syntes erhålla en större
omfattning än i de flesta andra ämbetsverk. Beträffande kammarkollegii
framställning om förhöjning af de för ombudsmannen föreslagna löneförmåner
ansåg departementschefen, att föredragandena å domänafdelningen ej
skulle blifva så betungade, att det, för att bereda dem lättnad, kunde befinnas
nödigt utvidga ombudsmannens tjänst till en befattning af andra lönegraden,
samt att tjänstens bibehållande såsom en befattning af första lönegraden
ej borde utgöra hinder att, till minskande af föredragandenas arbete
i de syne- eller andra frågor, vid hvilkas handläggning ombudsmannen
biträdde, för honom stadga föredragningsskyldighet.

Kostnaderna för vikariatsersättningar, arfvoden åt amanuenser och
extra biträden samt renskrifnings- m. fl. kostnader voro af kommitterade
beräknade till sammanlagdt 20,750 kronor, hvartill emellertid skulle enligt
kammarkollegii af Kungl. Maj:t gillade förslag läggas ett belopp af 2,000
kronor till arfvode för byggnadsplaners granskning. Skogsstyrelsen hade,
såsom förut nämnts, anmärkt, att arfvodena till de tekniskt bildade extra

Biträdena å den föreslagna styrelsens skogsafdelning vore för lågt beräknade.
Denna anmärkning ansågs visserligen ej oberättigad, men då det för extra
biträden å jordbruksafdelningen beräknade belopp syntes departementschefen
väl rymligt tilltaget och följaktligen vid fördelningen af det anslag, som
för extra biträden ställdes till styrelsens disposition, någon jämkning borde
kunna ske till skogsafdelningens förmån, ansåg departementschefen en tillökning
i anslaget icke påkallad af skogsstyrelsens berörda anmärkning.
Till arfvode!! åt två extra biträden vid registratorsgöromålen hade koinmitterade
beräknat ett belopp af 2,000 kronor. Med ett amanuensarfvode
af 1,500 kronor syntes emellertid departementschefen tillräckligt sörjdt
för extra biträde vid registratorsgöromålens bestridande. Med tillämpning
af nu omförmälda beräkningsgrunder skulle anslaget till vikariats ersättning
in. m. belöpt sig till 22,250 kronor, men för vinnande af jämn slutsumma
var detsamma i det kungl. förslaget höjdt med 50 kronor till 22,300 kronor.

1 skrifvelse den 21 maj 1882 (n:r 64) anmälde Riksdagen, att den
bifallit Kungl. Maj:ts förslag, att förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
och skogar skulle förläggas under en gemensam styrelse.

I fråga om det af Kungl. Maj:t begärda anslaget till denna styrelse
hade Riksdagen emellertid ansett skäl icke förefinnas, hvarför aflöningen för
chefen skulle upptagas till högre belopp än det, hvartill vid de under senaste
åren skedda regleringar af lönerna för de centrala administrativa ämbetsverken
chefernas aflöningar i allmänhet blifvit bestämda, eller 9,000 kronor.

Beträffande aflöningsst.aten för domänstyrelsen hade vidare anmärkts,
att, i olikhet med hvad i allmänhet vid upprättandet af stater för de centrala
ämbetsverken dittills ägt rum, någon andra gradens tjänsteman icke
ansetts böra anställas i styrelsen, i anledning hvaraf det oegentliga förhållande
uppstått, att inom ämbetsverket, enligt Kungl. Maj:ts förslag,
skulle komma att finnas mot en chef för hela verket och fem byråchefer,
eller tillsammans sex chefer, endast sex eller, med inräknande af ombudsmannen
och registrator^ åtta underlydande tjänstemän.

Då, i saknad af tjänstemän i andra graden, största delen af de i
öfriga ämbetsverk på sådan tjänsteman ankommande göromål antogos hår
komma att åläggas tjänstemännen i tredje graden, föreställde Riksdagen

sig, att hinder icke borde möta att, med befrielse för sistnämnda tjänstemän
från dylika göromål, till desammas bestridande anställa å jordbruksafdelningen
en och å shogsafdelningen två tjänstemän af andra
graden i stället för motsvarande antal tredje gradens tjänstemän. Därigenom
ansåg Riksdagen vinnas fördelen af att inom hvar och en
af styrelsens afdelningar funnes endast en byråchef, hvilken lättare
än om chefsbefattningarna blefve två eller tre inom hvarje afdelning
skulle kunna öfvervaka enheten och ordningen i göromålens bestridande.
Jämväl med afseende å nödvändigheten af att vid semester eller sjukdomsförfall
för tjänsteman i tredje graden en underordnad tjänsteman inträdde

1 utöfvandet af hans göromål, så ock för en jämnare befordran från lägre
till högre grad inom verket syntes det Riksdagen vara för en ändamålsenlig
organisation af domänstyrelsen erforderligt, att andra-gradens tjänster
blefve tillsatta äfven i detta verk.

Genom de förändringar i staten, som Riksdagen sålunda beslutit,
hade åstadkommits en besparing af 6,700 kronor. Aflöningsstatens slutsumma
utgjorde alltså 88,300 kronor.

I anledning af Riksdagens förenämnda beslut infordrade Kungl. Maj:t
yttranden från kamin ark ollegii domänafdelning och skogsstyrelsen. Den

2 oktober 1882 afgåfvo ämbetsverken utlåtande i ämnet och framhöllo
däri på det kraftigaste, att det nya ämbetsverkets göromål icke skulle
kunna på ett tillfredsställande sätt skötas, om verket komme att organiseras
i enlighet med den af Riksdagen för detsamma antagna staten.

Enligt hvad ämbetsverken erinrade, hade inom skogsstyrelsen fyra föredragande
varit fullt sysselsatta med de till skogsväsendet hörande ärenden.
1 dessas antal — redan förut uppgående till omkring 5,000 årligen — hade
en betydande tillökning inträdt med år 1882 genom öfverflyttning på skogsstyrelsen
af den befattning med försäljning af skogsalster från statens
skogar och redovisning för skogsmedlen, som dittills tillkommit Konungens
befallningshafvande. Och om det inom kammarkollegii domänafdelning

O o o

visat sig af behofvet påkalladt att, medan de årligen inkomna målen utgjort
omkring 1,600 och utarrenderingen af kronans egendomar ännu verkställts
i enlighet med de af Riksdagen år 1875 antagna grunder, fördela målens

2868/07. Lönereglering slomrnitténs bet. X. 2

handläggning på två föredragande, måste en sådan målens fördelning på
två likställda föredragande blifva än mer nödvändig efter införandet af de
nya, vid 1882 års riksdag antagna förvaltningsgrunderna. Dessa komme
nämligen icke allenast att föranleda en betydlig tillökning i målens antal
utan äfven att, vid tillämpningen, af de föredragande kräfva en vida sorgfälligare
utredning och en långt mera grannlaga pröfning än som förut
varit erforderlig.

Domänafdelningen och skogsstyrelsen ansågo sig i betraktande däraf
böra uttala den bestämda öfvertygelsen, att för ärendenas vederbörliga
handläggning å det nya ämbetsverkets båda afdelningar oundgängligen erfordrades,
att å skogsafdelningen anställdes minst tre och å jordbruksafdelningen
minst två föredragande ledamöter med lika skyldighet att deltaga
i målens utredning, föredragning och expedition samt med enahanda ansvarighet
för ärendenas behöriga handläggning.

I skrifvelse den 10 november 1882 till den utnämnde generaldirektören
och chefen för domänstyrelsen, angående förvaltningen af
kronans domäner, (svensk författningssamling n:r 59) meddelade Kungl.
Maj:t föreskrifter att tills vidare, och intill dess definitiv instruktion för
domänstyrelsen framdeles kunde, på styrelsens eget förslag, varda fastställd,
tjäna styrelsen till efterrättelse. I sammanhang därmed förklarades,
att Kungl. Maj:t funnit den anordning tills vidare böra vidtagas, att äfven
de å domänstyrelsens stat i andra tjänstegraden af Riksdagen uppförda
tjänstemännen anställdes såsom föredragande i styrelsen med enahanda
åligganden och ansvarighet som de två tjänstemännen i tredje lönegraden.
Därjämte uppdrogs åt chefen för domänstyrelsen att inkomma med förslag
å såväl två föredragande i tredje som tre föredragande i andra lönegraden.

I underdånig skrifvelse den 9 december 1882 tillkännagaf emellertid
bemälde chef, att han icke sett sig i stånd att för de tre sistnämnda befattningarna
anskaffa lämpliga personer, med mindre än att samma aflöning
blefve dem beredd, som var i stat uppförd för de två föredragandena i
tredje lönegraden, samt att de två personer, hvilka chefen med afseende
å deras föregående väl vitsordade tjänstemannaverksamhet i värf, som
komme att tillhöra det nya verket, önskade att fästa vid de två befatt -

ningarna i tredje lönegraden, vägrat att genom mottagande af fullmakt
binda sig vid dessa, då, med den af Riksdagen beslutade staten, det kunde
förr eller senare inträffa, att de, livar å sin afdelning, finge öfvertaga den
hufvudsakliga bördan af ärendenas föredragning.

Chefen för domänstyrelsen hemställde därför, att till den under år 1883
sammanträdande Riksdagen nådig proposition måtte aflåtas om uppförande å
styrelsens ordinarie stat af ytterligare tre befattningar i tredje lönegraden i
stället för de omförmälda tre tjänsterna i andra lönegraden, samt att tills
vidare fullmakt ej måtte meddelas vare sig å de tre sistnämnda tjänsterna eller
å de två öfriga befattningarna såsom föredragande, utan endast förordnanden
för år 1883 utfärdas å samtliga de ifrågavarande befattningarna och i
sammanhang därmed särskilda medel anvisas för att under tiden bereda
alla de fem föredragandena aflöning motsvarande den som tillkomme
tjänstemän i tredje lönegraden.

I öfverensstämmelse med denna framställning blefvo den 15 december
1882 anordningar af Kung]. Maj:t vidtagna för uppehållande af domänstyrelsens
verksamhet under år 1883.

I den vid 1883 års riksdag afiåtna proposition angående statsverkets
tillstånd och behof föreslog Kungl. Maj:t, att det för domänstyrelsen
å ordinarie stat uppförda anslag, 88,300 kronor, måtte ökas med 5,700
kronor till 94,000 kronor, på det de å styrelsens stat uppförda tre tjänstebefattningarna
i andra lönegraden måtte kunna utbytas mot befattningar
i tredje lönegraden. Den begärda anslagsförhöjningen beviljades af Riksdagen,
men endast på extra stat för år 1884.

Domänstyrelsens organisation var sålunda fortfarande provisorisk.
Ej (;ris de två ledamotsplatser, för hvilka full aflöning uppförts å ordinarie
stat, voro försedda med ordinarie innehafvare. De, som förvaltade
dessa tjänster, vidhöllo nämligen, att de icke ville binda sig vid dem, innan
de ägde visshet att icke, genom inskränkning i ledamöternas antal, med
dessa befattningar komme att förenas åligganden, alltför betungande för
att kunna på ett samvetsgrant sätt fullgöras.

Detta förhållande fortfor till den 5 december 1884, då fullmakter
utfärdades för fem byråchefer i styrelsen.

På förnyad framställning i ämnet från Ivungl. Maj:t hade nämligen
vid 1884 års riksdag medgifvits, att det för styrelsen å ordinarie stat
upptagna anslaget finge ökas med 5,700 kronor till 94,000 kronor.

Den för domänstyrelsen fastställda staten har sedan dess haft föl -

jande utseende.

	K	ron	O	r.
	Lön.		Tjänst- görings- penningar.	Summa	:
1 generaldirektör och chef.....	6,200	—	2,800	-	9,000
J ordbruks afdelningen.
1 föredragande, byråchef......	4,400	—	2,000	—	6,400	—	]>Efter 5 år kan lönen höjas j
1 dito dito ......	4,400	—	2,000	—	6,400	—	1 med 600 kronor.
1 notarie.............	1,800	—	1,200	—	3,000	—	[■Efter 5 år kan lönen höjas !
1 dito .............	1,800		1,200		3,000		J med 500 kronor och etter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Skogsafdelningen.
1 föredragande, byråchef......	4,400	—	2,000	—	6,400	—	\|
1 dito dito ......	4,400	—	2,000	—	6,400	—	(Efter 5 år kan lönen höjas J
1 dito dito ......	4,400	—	2,000	—	6,400	—	I med 600 kronor.
1 notarie.............	1,800	-	1,200	—	3,000	—
1 dito .............	1,800	—	1,200	—	3,000	—
1 bokhållare............	1,800	—	1,200	—	3,000	—
1 revisor .............	1,800	—	1,200	—	3,000	—	Efter 5 år kan lönen höjas J med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare j
\| 1 ombudsman och fiskal ......	1,800		1,200	—	3,000	—	500 kronor. j
I 1 registrator och aktuarie.....	1,800	—	1,200	—	3,000	-
] 1 förste vaktmästare........	800	—	300	—	i 1,100
\| 1 andre dito ........	500	—	300	-	800		[•Efter 5 år kan lönen höjas
i 1 dito dito ........	500	—	300	—	800	—	1 med 100 kronor.
Anmät''kniJig. Om vaktmästare åt-njuter fri bostad, skall, så länge denna förmån kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.
i Anslag till vikariatsersättning, arfvo-! den för byggnadsplanera granskning,							\|
åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskost-					22,300
nader ..............		—	—	—	—
1 Inspektionsresor..........		—	—	—	4,000	—
Summa		—	—	—	94,000	—

Anslaget till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning,
åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader
var enligt den utredning, som lag till grund för Kungl. Maj:ts
proposition vid 1882 års riksdag, afsedt att användas på följande sätt:

Krono!’.

för jordbruksafdelningen:
2 amanuenser ä 1,500 kronor hvardera.......

1 byggnadsbiträde................

2 extra biträden ä 800 kronor...........

flitpenningar...................

renskrifning, annons- och tryckningskostnader . . .

för skogsafdelningen:

2 amanuenser u 1,500 kronor...........

1 d:o ..................

renskrifning, annons- och tryckningskostnader . . .

samt dessutom:

| vikariat och extra biträden............

J 1 amanuens åt registratorn............

för slutsummans jämnande............

3.000

2.000

1,600

500

2,800

3,000

1,200

4,500

2,150

1,500

Summa kronor

9,900

8,700

3.700

22,300

Det dröjde emellertid ej lång tid efter det staten blifvit fastställd,
förrän behof af ökadt arbetsbiträde hos styrelsen gjorde sig gällande.
Sålunda såg sig styrelsen redan under år 1886 nödsakad att anställa
ytterligare en amanuens å skogsafdelningen. Det visade sig äfven snart
vara omöjligt för den enda hos styrelsen anställda revisorn att inom stadgad
tid medhinna behörig granskning af de räkenskaper, som skulle undergå
granskning inom styrelsen. För afhjälpande af detta missförhållande har
åren 1891—1905 hos styrelsen varit anställd en extra revisor under viss
del af året.

En följd af den växande arbetsmängden och däraf föranledd ökning
af styrelsens extra personal blef emellertid, att anslaget till vikariatsersättning
m. in. visade sig allt mera otillräckligt för bestridande af de
kostnader, för hvilka anslaget är afsedt. De beräknade utgifterna för

amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen understego sålunda
rätt snart de verkliga utgifterna för ändamålet ganska väsentligt. Någon
jämkning af det slag, som vid aflåtande! af 1882 års kungl. proposition
ifrågasatts och ofvan å sid. 8 berörts, kunde endast i högst ringa grad
äga rum, då jordbruksafdelningen var i behof af de medel, som afsetts
för amanuenser och extra biträden å denna afdelning. Gång efter annan
måste därför anvisas särskilda belopp för bristens täckande.

Dessa förhållanden föranledde slutligen styrelsen att i underdånig
skrifvelse den 25 oktober 1899 hos Kungl. Maj:t hemställa om ett extra
anslå» för år 1901 af 10,100 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra
biträden å skogsafdelningen. Till grund för denna framställning anfördes,
att, efter noggrann beräkning af det extra biträde och de arfvodesbelopp,
som voro behöfliga för att styrelsen skulle kunna nöjaktigt och utan tillbakasättande
af en del för administrationen viktiga arbeten fullgöra sina
funktioner, styrelsen funnit, att för extra biträde å skogsafdelningen skulle
erfordras:

	Kronor, i
! till arfvoden åt 6 amanuenser, 2,000 kronor för hvar ................	12,000	_
> arfvode åt 1 extra revisor under tre månader af året..............	750	—
> vikariatsersättningar ock extra biträden.....................	2,800	—
tillsammans	15,550	—
För ifrågavarande ändamål utgingo af de i gällande stat upp-
tagna medel:
	Kronor.
till arfvoden åt 2 amannenser, 1,500 kronor åt hvardera...............	3,000	_
j arfvode åt 1 amanuens.............................	1,200	—
> vikariatsersättningar och extra biträden det för sådant ändamål för domänstyrelsen
i dess helhet uppförda belopp, 2,150 kronor, efter afdrag af 900 kronor för vikariat
inom jordbruksafdelningen........................ • • •	1,250	—
eller tillsammans	5,450	—

Då öfriga till anslagstiteln hörande medel voro fullt behöfliga för
därmed afsedda ändamål, erfordrades sålunda ett fyllnadsbelopp af 10,100

kronor för att behofvet af extra biträde inom styrelsens skogsafdelning
skulle blifva nöjaktigt tillgodosedt.

Kungl. Maj:t föreslog, i enlighet med styrelsens hemställan, vid 1900
års l iksdag, att till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å styrelsens
skogsafdelning måtte på extra stat för år 1901 beviljas ett anslag af

10.100 kronor.

I skrifvelse den 9 maj 1900 (n:r 78) meddelade Riksdagen, att den
visserligen funnit, att ökningen i arbetet inom skogsafdelningen borde
föranleda en höjning i anslaget till amanuenser och extra biträden inom
denna afdelning, men att den föreslagna ökningen af amanuensernas antal
från tre till sex syntes Riksdagen väl hög. Det ifrågasatta amanuensarfvodet
var upptaget till 2,000 kronor eller 500 kronor högre än det
förhöjda arfvode, Riksdagen samma år anvisat att utgå till amanuenser i
kammarrätten, och detta högre amanuensarfvode fann Riksdagen väl betingadt
af den omständighet, att amanuenserna å domänstyrelsens skogsafdelning,
för hvilkas kompetens erfordrades forstlig sakkunskap, ej kunde
beräkna att genom tjänstgöring äfven inom annat ämbetsverk i hufvudstaden
förvärfva ytterligare bidrag till bestridande af lefnadskostnaderna,
men däraf följde äfven, att amanuenserna å skogsafdelningen kunde ägna
mera tid åt arbetet därinom. Med hänsyn därtill hade Riksdagen ansett,
att arfvodena för dessa amanuenser kunde inskränkas till fyra och att det
begärda anslaget följaktligen borde minskas med 4,000 kronor. I öfverensstämmelse
härmed beviljade Riksdagen ett extra anslag för år 1901 af

6.100 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens
skogsafdelning.

Detta anslag utgick med enahanda belopp under åren 1902—1905.

Den sålunda inträdda ökningen i styrelsens tillgångar visade sig
emellertid snart otillräcklig. Orsaken därtill låg förnämligast däri, att
kostnaderna för renskrifning stigit med afsevärda belopp. Vid slutet af år
1904 voro anslagen så hårdt anlitade, att ett mycket obetydligt belopp
blef öfrig! till utdelning såsom gratifikation för arbete, som under året
utförts af extra tjänstemän. På framställning bemyndigade då Kungl.
Maj:t styrelsen att af det till dess disposition ställda reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
använda ett belopp af 1,650 kronor till gäldande af kostnader för
renskrifning under år 1904 å styrelsens skogsafdelning.

Samtidigt därmed gjorde styrelsen i underdånig skrifvelse den 15
november 1904 framställning om vidtagande af åtgärder för anställande af
ytterligare tre tjänstemän i första lönegraden å skogsafdelningen.

Erfarenheten inom ämbetsverket hade, enligt hvad styrelsen i nämnda
skrifvelse anförde, ådagalagt, att behofvet af ökade arbetskrafter på skogsafdelningen
ej blifvit fylldt genom den ökning i antalet amanuenser, som förenämnda
extra anslag möjliggjort. Det erfordrades nämligen ökade ai’betskrafter
ej endast vid de enklaste göromålen, såsom vid kollationering eller vid
expediering af uppsatta och justerade ärenden eller vid uppsättande af enklare
mål, utan äfven vid beredandet till föredragning af de viktigare ärendena,
hvilkas antal högst betydligt ökats. Därigenom hade behofvet af med dylikt
arbete fullt förtrogna och skickliga tjänstemän gjort sig högligen kännbart;
och styrelsen hade ock kommit till den uppfattningen, att något större gagn
icke kunde tillföras arbetet inom skogsafdelningen genom förstärkning af
den extra personalen.

Oaktadt det något förhöjda arfvodet åt vederbörande amanuenser
hade det nämligen visat sig omöjligt att under någon längre tid fästa
vid amanuenstjänstgöringen i centralämbetsverket personer, utbildade
för det praktiska skogsyrket. Efter en kortare tid plägade dessa, såsom
naturligt vore, söka att i den praktiska utöfningen af sitt yrke vinna eu
bättre utkomst, än hvad amanuensbefattning i centralämbetsverket kunde
erbjuda.

Styrelsen ansåg därför, att en ökning af den ordinarie personalen
var den enda utvägen, hvarigenom skogsafdelningens kännbara behof af
förstärkning i dess arbetskrafter kunde på ett tillfredsställande sätt afhjälpas.
En sådan förstärkning i arbetskrafterna för uppehållande på ett
nöjaktigt sätt af göromålen å denna afdelning erfordrades i lika mån å
hvar och en af de tre byråerna å afdelningen, och borde därför ytterligare
en fast anställd tjänsteman i första graden tillföras hvarje byrå. Endast
därigenom syntes ärendena kunna i god tid och med noggrannhet handläggas.

Med anledning af styrelsens framställning föreslog Kungl. Maj:t vid
1905 års riksmöte, att Riksdagen måtte medgifva, att i den för domänstyrelsen
gällande stat under skogsafdelningen uppfördes afiöningar till
ytterligare tre tjänstemän i första graden (notarier) med 3,000 kronor
för dem hvar, däraf 1,800 kronor i lön, som efter fem år kunde höjas
med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor, samt 1,200
kronor såsom tjänstgöringspenningaf. I sammanhang därmed föreslogs, att
till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen skulle
på extra stat för år 1906 beviljas ett anslag, som med 2,750 kronor understeg
det för enahanda ändamål för åren 1901—1905 beviljade.

Förslaget i förstnämnda hänseende vann i så måtto Riksdagens bifall,
att den, såsom dess skrifvelse den 19 maj 1905 n:r 146 gifver vid handen,
anvisade nödiga medel till anställande af nämnda tre tjänstemän, men uppförde
anslaget å extra stat under hänvisning till den utredning, som pågick
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. m. Anslaget har sedermera beviljats äfven för åren 1907 och 1908.

Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen anvisade
Riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag på extra stat för år 1906
ett anslag af 3,350 kronor.

Vid 1905 års utgång visade sig ånyo en brist i anslaget till vikariatsersättning
in. in. Denna gång sökte och erhöll styrelsen Kungl. Maj:ts
bemyndigande att af förenämnda reservationsanslag använda 2,450 kronor
till gäldande af renskrifningskostnad år 1905 å skogsafdelningen.

I underdånig skrifvelse den l december 1905 gjorde styrelsen emellertid
framställning om proposition till Riksdagen, att i den för styrelsen gällande
stat finge, i stället för anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och
tryckningskostnader», uppföras dels till renskrifnings- och tryckningskostnader,
såsom förslagsanslag, 10,000 kronor, dels ock ett bestämdt anslag å
26,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning,
åt amanuenser och extra biträden.

Denna framställning föranledde ej annan åtgärd ån att på Kungl.
Maj:ts förslag Riksdagen, jämlikt skrifvelse den 23 maj 1906 n:r 145, för

2868/o7. Löneregleringskommitténs bet. X. 3

år 1907 beviljade ett extra anslag af 8,000 kronor till vikariatsersättning,
arfvoden för byggnadsplan^ granskning, åt amanuenser och extra biträden,
renskrifnings- och tryckningskostnader.

Enahanda anslag har beviljats jämväl för år 1908. Däremot har för
åren 1907 och 1908 ej begärts eller beviljats något anslag på extra stat
till amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning.

Under år 1906 uppstod å styrelsens anslag till vikariatsersättning
m. in. en brist af 5,500 kronor. Äfven detta belopp fick styrelsen ersatt
af förenämnda reservationsanslag.

Nedanstående sammanställning afser att visa hvad styrelsen för bestridande
af utgifter, som enligt den fastställda staten skolat bekostas af
anslaget å 22,300 kronor till vikariatsersättning in. m., under åren 1883—
1906 haft till sin disposition förutom nyssnämnda anslag.

År.	Kronor.	Enligt knngl. bref af den	O Särskilda ändamål.
1883	2,500	»/* 1883	Till ersättning åt extra biträden vid skogsbusbållningsplanera gransk-j ning.
! 1887	400	1887	Till ersättning åt extra biträden.
1888	3,000	21/ia 1888	Till uppsättnings-, renskrifnings- och tryckningskostnader samt för er-sättningar till extra biträden.
1889	2,700	13/i21889	För bestridande af renskrifningskostnader.
1890	500	14/2 1890	Till extra biträde för utarbetande af vissa kartor.
3>	3,000	18A 1890	För ett statistiskt arbete rörande kronans jordbruksdomäner.
1891	500	ls/s 1891	Till en extra revisor under två månader.
1892	750	22/i 1892	Till en extra revisor under tre månader.
1893	750	20/i 1893	D:o.
>	2,000	22/u 1893	Till vikariatsersättningar, arfvoden m. m.
1894	750	26/i 1894	Till en extra revisor under tre månader.
1895	750	18/i 1895	D:o.
1896	750	2‘/i 1896	D:0.
1897	750	22/i 1897	D:o.
1898	750	22/i 1898	D:o.
>	1,500	22/is 1898	Till vikariatsersättning, arfvoden m. m.
1899	750	2S/i 1899	Till en extra revisor under tre månader.
Trpt	22,100

År.	Kronor.	Enligt kung! bref af den	Särskilda ändamål.
Trpt	22,100
1899	2,900	8/i2 1899	Till vikariatsersättning, arfvoden m. m.
1900	750	16/ia 1899	Till en extra revisor under tre månader.
»	2,900	s0/ii 1900	Till vikariatsersättning, arfvoden m. m.
1901	6,100	Ve 1900	Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen.
1902	6,100	Va 1901	D:o.
1903	6,100	6/a 1902	D:o.
1904	6,100	l% 1903	D:0.
	1,650	16/« 1904	Till renskrifningskostnader å skogsafdelningen.
1905	6,100	17/c 1904	Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen.
»	750	31/iä 1904	Till en extra revisor under tre månader.
>	2,450	s/u 1905	Till renskrifningskostnader å skogsafdelningen.
1906	3,350	16 o 1905	Till amanuenser och extra biträden å skogsafdelningen.
> S:ma	5,500 72.850	20/u 1906	Till renskrifningskostnader å skogsafdelningen.

I det föregående har omnämnts, att inom skogsstyrelsen under de
senare åren af dess verksamhet var anställd en särskild statistiker. Någon
motsvarande befattning uppfördes ej i staten för domänstyrelsen. De
statistiska arbeten, som hittills utförts inom denna styrelse, hafva fördenskull
verkställts under vederbörande byråchefers ledning af amanuenser
och extra biträden. Det vidlyftigaste af dessa arbeten har gällt de årligen
i Sveriges officiella statistik publicerade berättelserna rörande skogsväsendet.

Till upplysning om de särskilda kostnader, som dessa berättelser
föranledt, må här meddelas, att i arfvoden för utarbetandet af berättelserna
för åren 1900—1904 utbetalats från reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet respektive kronor
333: 32, 499: 98, 666: 65, 500 och 500, samt att tryckningskostnaderna belöpt
sig för 1900 års berättelse, hvilken utgör en s. k. femårsberättelse,
till närmare 5,000 kronor samt för hvar och en af berättelserna för åren
1901—1904 till belopp af mellan 2,000 och 3,000 kronor.

Vid 1906 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner med
hemställan, att framställning måtte aflåtas från Riksdagen, bland annat,

därom att Kungl. Maj:t täcktes genom domänstyrelsen låta, i den mån
material därtill funnes och kunde erhållas, utarbeta och för Riksdagen
framlägga redogörelse för hvarje statens skogspark. Särskildt borde därvid
framhållas önskvärdheten af uppgifter öfver ytvidd och virkesmängd
samt dessas fördelning på de särskilda ålders- (års-) klasserna, produktionsförmåga,
afverkningsbelopp och förvaltningskostnad.

I de utlåtanden, som afgåfvos öfver dessa motioner af vederbörande
tillfälliga utskott, framhölls att, med den allt större betydelse kronoparkerna
under förutsättning af eu god skötsel måste erhålla för statshushållningen,
en komplettering af den nuvarande statistiken rörande skogsväsendet i det
af motionärerna angifna syftet vore väl på sin plats såsom ett medel att
fullständigare än tillförne lämna meddelanden om statsskogarnas tillstånd;
och hemställdes, bland annat, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om vidtagande af åtgärder för en utveckling i ofvan angifna riktning
af den officiella statistiken för skogsväsendet.

Hvad sålunda hemställts bifölls af Första kammaren, men afslogs af
Andra kammaren, hvadan frågan förföll.

Under åberopande al hvad hos Riksdagen förekommit och under
framhållande att med nuvarande anordning af det statistiska arbetet inom
styrelsen det i längden skulle visa sig omöjligt att hålla skogsstatistiken
i jämnhöjd med de fordringar, som med hänsyn till en nyare tids förhållanden
kunde ställas därpå, hemställde domänstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 23 november 1906 om aflåtande af framställning till Riksdagen
angående beviljande på extra stat för år 1908 af ett anslag å
6,487 kronor 50 öre för utförande af statistiskt arbete inom styrelsen.

Därvid anförde styrelsen, att det ej var möjligt att på förhand
bestämma, huru arbetet bäst borde organiseras och hvilka anslag, som
därför kudde blifva nödvändiga. Det definitiva ordnandet af arbetet
borde därför föregås af någon tids praktiskt försöksarbete. Så mycket
syntes dock gifvet, att för ledning och öfvervakande af det statistiska
arbetet i dess helhet borde anställas en person med statistisk utbildning, som
däråt kunde ägna hela- sin tid och sitt intresse, hvarjämte ett mindre
belopp erfordrades för ställande af nödigt arbetsbiträde tillika med praktisk
och vetenskaplig forstlig fackkunskap till statistikerns förfogande.

Hvad för ett provisoriskt anordnande af en mera genomförd statistik
inom domänstyrelsen kunde vara nödvändigt skulle, enligt styrelsens
beräkning, utgöra, för år räknadt, dels ett anslag af 4,500 kronor, däraf
3,000 kronor räknade såsom lön och 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
till anställande af en förste aktuarie, dels ock ett belopp af
1,987 kronor 50 öre, hvaraf skulle användas 187 kronor 50 öre för beredande
af ersättning till vikarie under sex veckors semester för nyssnämnda
tjänsteman och 1,800 kronor till anställande af ett fackligt bildadt arbetsbiträde
vid det statistiska arbetet.

Domänstyrelsens ifrågavarande skrifvelse anmäldes inför Kungl.
Maj:t den 30 januari 1907, hvarvid beslöts, att densamma skulle öfverlämnas
till löneregleringskommittén för att tagas i öfvervägande vid dess
behandling af frågan om lönereglering för domänstyrelsen.

Ofvan har omnämnts, att Kungl. Maj:t den 10 november 1882 meddelade
föreskrifter att tillsvidare, och intill dess definitiv instruktion för
domänstyrelsen framdeles kunde, på styrelsens eget förslag, varda fastställd,
tjäna styrelsen till efterrättelse. Dessa föreskrifter äro fortfarande
gällande. Med skrifvelse den 12 november 1900 öfverlämnade styrelsen
till Kungl. Maj:t förslag till instruktion, men detta förslag är fortfarande
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

1 denna afdelning af kommitténs betänkande torde slutligen böra
erinras, att genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 ämbetsverk och
myndigheter anbefalldes att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med
utredning, huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902
ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid
tillika borde komma under öfvervägande,'' huruvida genom förenklingar i
förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom
de förändrade anordningarna kunde undvaras.

Domänstyrelsen afgaf i anledning däraf den 23 maj 1902 underdånigt
utlåtande, i hvad styrelsens egen personal angick, hvilket utlåtande
med skrifvelse den 19 november samma år öfverlämnades från jordbruksdepartementet
till löneregleringskommittén.

I nämnda utlåtande föreslogs slutaflöningen till följande belopp:

generaldirektören..................kronor 11,000

hvar byråchef (inber. ett ålderstillägg)......... » 8,400

hvar tjänsteman i första lönegraden (inber. två ålderstillägg) » 4,900

förste vaktmästaren................. » 1,400

hvar andre vaktmästare (inber. ett ålderstillägg)..... » 1,200

Och då sedan ämbetsverkets tillkomst göromålen betydligt ökats
samt allt syntes styrelsen tala för att göromålen för framtiden skulle
komma att tillväxa, ansåg styrelsen indragning af någon tjänst inom
ämbetsverket under dåvarande förhållanden icke kunna ske.

Do mim styrelsens äinlietsyerksainliet.

I deri förut omnämnda skrifvelsen den 10 november 1882 till
generaldirektören och chefen för domänstyrelsen, angående förvaltningen
af kronans domäner, förordnade Kungl. Maj:t, att bemälda styrelse skulle
från 1883 års början öfvertaga dels kammarkollegii dåvarande befattning
med förvaltningen af den kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborått
innehades eller var till visst statsändamål anslagen och till följd däraf
antingen till omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild
ämbetsmyndighets vård, dels ock de skogsstyrelsen då tillhörande åligganden
i afseende på statens och andra allmänna skogar samt skogsväsendet
i allmänhet.

Därjämte stadgades i samma skrifvelse, att domänstyrelsen i sin
ämbetsutöfning hade att ställa sig till efterrättelse, jämte de i skrifvelsen
meddelade föreskrifter, de i vederbörlig ordning fastställda grunderna
för förvaltningen af kronans domäner med de ytterligare bestämmelser,
som för samma grunders tillämpning blefve af Kungl. Maj:t meddelade,
de för kammarkollegii dittillsvarande befattning med domänförvaltningen
meddelade stadganden och bestämmelser, som icke vore mot
omförmälda grunder stridande, samt den för skogsstyrelsen då gällande
instruktion äfvensom öfriga rörande skogsväsendet gällande författningar i
de delar, som icke blefvo ändrade genom hvad i den kungl. skrifvelsen
stadgades.

I sitt den 18 november 1903 afgifna betänkande (delen II) angående
kammarkollegium bär kommittén föreslagit, att från nämnda kollegium ytterligare
må till domänstyrelsen öfverflyttas vården och inseendet öfver kronans
öfverloppsmarker och oafvittrade marker samt vid dem befintliga fisken.

De fastigheter, hvilkas förvaltning från och med år 1883 öfverflyttades
från kammarkollegium till domänstyrelsen, utgjorde, med antal kontrakt

såsom beräkningsgrund, 3,469 och voro utarrenderade för sammanlagdt
3,218,477 kronor i årligt arrende. Antalet dylika fastigheter utgjorde vid
1906 års utgång 2,166 med eu arrendeinkomst af 2,309,750 kronor 70 öre.

Under åren 1883—1906 hafva af ifrågavarande slags egendomar 1,313
försålts och 156 öfverlärnnats till annan förvaltning, medan däremot under
samma tidrymd 116 på lön anslagna boställen indragits till statsverket
och ett tiotal egendomar på grund af särskilda Kungl. Maj:ts beslut öfverlämnats
till domänstyrelsens förvaltning. Eu del egendomar hafva emellertid
under ifrågavarande år uppdelats i flera arrendelotter, hvarigenom
antalet i kronans ägo kvarvarande jordbruksdomäner blifvit något större,
än med annan beräkningsgrund, än efter antalet kontrakt, skulle vara fallet.

Domänstyrelsen tillkommer ock förvaltningen af 24 till stuteriers
underhåll anslagna egendomar, en för Vadstena krigsmanshuskassas räkning
utarrenderad lägenhet och den mötespassevolansfonden tillhöriga
kungsgården Herrevadskloster.

Vården af och inseendet öfver nu nämnda egendomar utgör den
hufvudsakliga delen af styrelsens jordbruksafdelnings verksamhet.

Föreskrifter om sättet för denna förvaltning äro meddelade i kungl.
kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner, med däri sedermera genom kungl.
kungörelserna den 17 december 1886, den 13 juli 1887, den 22 maj 1896,
den 17 juni 1903, den 2 juni 1905 och den 28 juni 1907 skedda ändringar.

Enligt berörda författningar skola, då utarrendering förestår af dylik
egendom, arrendevillkoren fastställas af domänstyrelsen med ledning af det
utaf vederbörande arrendeuppskattningsmän uppgjorda förslag till egendomens
utarrendering. I sammanhang därmed skall afgöras, huruvida
optionsrätt till nytt arrende skall tillerkännas egendomens dittillsvarande
arrendator. I sådant fall låter styrelsen hembjuda denne arrendet på fastställda
villkor, men annars vidtagas åtgärder för arrendets utbjudande på
auktion.

Under arrendetiden inkomna ansökningar i jordbruksfrågor afgöras
i regel af domänstyrelsen, såsom ansökningar om nybyggnad, nyodling,
ängsvattning, täckdikning, foderförsäljning, anläggande af tegelbruk, kalkbränning,
anläggning af mjöl- och sågkvarnar in. m.

Uppkommer fråga om vattenledning, däraf den arrenderade egendomen
tillskyndas fördel, skall styrelsen, där arrendatorn ej vill deltaga
i företaget, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t med hemställan om den
åtgärd, som i anledning däraf synes böra äga rum.

Vidare tillkommer det styrelsen att besluta i frågor om rätt för
arrendator att söka laga skifte, om anläggning eller afhysning af torp
samt torpafgälder, om botande af brandskada och däraf följande ersättningsfrågor,
om rätt till hämtning af vöglagningsämnen, om arrendeöfverlåtelse
och öfverlåtelse af besittningsrätt till lägenhet, hvarom förbehåll
gjorts i arrendekontraktet gentemot arrendator.

Styrelsen skall hålla hand däröfver, att syner och besiktningar å
egendomarna behörigen förrättas och att åtgärder, som därvid befunnits
nödiga, verkställas, äfvensom öfvervaka att behörig säkerhet ställes för
arrendeskyldigheternas fullgörande.

Besvär öfver länsstyrelses beslut i fråga om utarrenderad egendoms
förvaltning pröfvas och afgöras af domänstyrelsen.

Vid inträffande arrendeledighet af sådan egendom, som icke lämnar
mer än 600 kronor i arrende, och i fråga om sådan egendom, som ej
varit för statsverkets räkning utarrenderad men uppenbarligen är eller vid
arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma
icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, skall domänstyrelsen till
Kungl. Magt afgifva förslag angående egendomens disposition. I fråga om
de närmare bestämmelserna i detta ämne hänvisas till kungl. bref den 29
maj 1874, den 6 juni 1879, den 29 maj 1885, den 27 juni 1887, den 18

maj 1888, den 29 maj 1891 och den 23 maj 1902.

I frågor angående försäljning af vissa till inköpt skogsegendom

hörande områden, hvilka frågor beredas till föredragning å domänstyrelsens
skogsafdelning, bör jordbruksafdelningens yttrande inhämtas.

På grund af kungl. skrifvelse till domänstyrelsen den 25 september 1896,
angående bestämmelser att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters
upplåtande från kronans jordbruksdomuner, åligger det styrelsen att, om
vid arrendevärdering af egendom, som lämnar mer än 600 kronor i arrende,
förslag väckts om styckning af eller afsöndring från egendomen i och för
försäljning af viss del däraf, underställa dylikt förslag Kungl. Maj:ts pröfning.

2868/o7. LöneregleringsJcommittens bet. X. 4

Efter det beslut meddelats om försäljning af egendom eller del däraf
föranstaltar styrelsen om försäljningen och utfärdar, efter erhållet bemyndigande,
köpebref å fastigheten.

Det åligger styrelsen å jordbruksafdelningen:

att låta föra länsvis upprättade liggare öfver de för statsverkets och
stuteriers räkning- utarrenderade egendomarna,

att före utgången af januari månad hvarje år näst efter det, då
omval till Riksdagens Andra Kammare ägt rum, till Kungl. Maj:t insända
uppgift å samtliga under domänstyrelsens förvaltning ställda, för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar och inkomsterna däraf,

att under hvartdera af de följande två åren inom samma tid till
Kungl. Maj:t insända uppgift på de under förflutna året uppkomna förändringar
i arrendeinkomsterna,

att likaledes före utgången af januari månad årligen till Kungl. Maj:t
insända uppgift på försålda kronoegendomar, å hvilka styrelsen under föregående
år utfärdat köpebref,

att till kammarrätten och statskontoret före februari månads utgång
hvarje år meddela uppgift på under föregående år inträffade förändringar i statsverkets
inkomster af utarrenderade kronoegendomar äfvensom på köpeskillingar
för egendomar, å hvilka styrelsen under föregående året utfärdat köpebref,

att före januari månads slut hvarje år till direktionen för civilstatens
pensionsinrättning aflämna uppgift på de förändringar, som under
nästföregående året inträffat med ordinarie tjänstemän samt betjänte inom
styrelsen och skogsstaten, samt

att hvart nionde år till Kungl. Maj:t aflämna uppgift å taxeringsvärdena
på de för statsverkets räkning utarrenderade egendomarna.

Allmänna ärenden, som röra domänstyrelsen i dess helhet, däribland
alla frågor rörande styrelsens personal, handläggas på en af jordbruksafdelningens
byråer.

Frågor om tillsättande af och tjänstledighet för domänintendenterna
handläggas jämväl på jordbruksafdelningen.

Med afseende på omfattningen af de göromål, som tillhöra domänstyrelsens
skogsafdelning, torde till en början böra erinras,

att kronoparkernas ytvidd under den tid, domänstyrelsen varit i
verksamhet, tillökats med nära 100 procent, i det att densamma vid slutet
af år 1905, enligt numera tillgänglig berättelse, utgjorde 4,524-,260''i4
hektar mot 2,324,675’os hektar vid tiden för domänstyrelsens tillkomst;

att totalarealen af de allmänna skogarna i riket, kronoparkerna inberäknade,
under samma tidrymd ökats från 5,748,763*92 hektar till 7,090,55r63
hektar1;

att genom lag den 24 juli 1903 blifvit under skogsstatens tillsyn
och kontroll ställda skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot
flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, eller s. k. skyddsskogar med en
areal af närmare 874,000 hektar;

att med inberäkning af skyddsskogarna arealen af enskilda skogar
med inskränkt dispositionsrätt utgör omkring 4,013,480 hektar;

att statens utgifter för skogsväsendet utgjorde år 1905 kronor
2,734,906:60 mot kronor 6 7 7,441:49 år 1883;

att statens inkomster i skogsmedel år 1906 uppgingo till kronor
8,618,009:37 mot kronor 1,967,598* 77 år 1883; samt

att de för skogsväsendets räkning utarrenderade hemman, torp, lägenheter
och fisken uppgå till ett antal af sammanlagdt 2,606 och tillsammans
lämna i årligt arrende kronor 2 5 4,621: 36.

Normerna för sko^safdelningens verksamhet i afseende på statens
och andra allmänna skogar samt skogsväsendet i allmänhet återfinnas till
största delen i den för skogsstyrelsen och skogsstaten den 19 november
1869 utfärdade instruktion, kungl. skrifvelsen till skogsstyrelsen den 11
november 1881 angående skogsmedels redovisande m. m. jämte därtill gjorda
tillägg, ofvan ornförmälda kungl. skrifvelsen den 10 november 1882 angående
förvaltningen af kronans domäner, stadgarna för de allmänna skogsläroverken
i riket den 13 april 1886 med däri gjorda ändringar, instruktionen
för skogsstaten den 29 november 1889 samt kungl. förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894.

Eldigt dessa med flera författningar och kungl. bref åligger det domänstyrelsen
å skogsafdelningen:

1 I denna summa äro dock inberäknade en del s. k. besparingsskogar i Kopparbergs och
Gäfleborgs län, tillhopa 248,443-23 hektar, med hvilka domänstyrelsen ej har att taga befattning.

att i allmänhet verka för befrämjande af en ändamålsenlig skogshushållning
och jaktvård i riket,

att utöfva högsta ledningen af skogsförval bni ngen å kronoparker,
kronan tillhöriga flygsandsfält och statens till bergshandteringens understöd
anslagna skogar samt de häradsallmänningar, skogar å allmänna inrättningars
hemman, stadsskogar, renbetesfjäll och boställsskogar, hvilka
blifvit ställda under skogsstatens vård,

att bestämma och öfvervaka skötseln af öfriga boställsskogar,
att tillse det skötseln och begagnandet af öfriga allmänna skogar
samt enskilda tillhöriga skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot
flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, vederbörligen öfvervakas,

att hafva tillsyn öfver de allmänna skogsbi ro verken samt öfverinseendet
öfver de till dessa och till skogsstaten anslagna boställen, hemman
och lägenheter,

att utöfva befäl och öfverinseende öfver tjänstemän och betjänte vid
skogsstaten och skogsläroverken äfvensom öfver skogsirtgenjörer samt

att redovisa alla inkomster af allmänna skogar, som stå under
skogsstatens förvaltning eller inseende och af hvilka afkastning tillfaller
antingen statsverket eller under statskontorets förvaltning ställda
fonder, samt att af nämnda inkomster bestrida utgifterna till skogsstatens
aflöning och till förvaltningskostnader för allmänna skogar.

Dessa äro de för domänstyrelsens å skogsafdelningen verksamhet
gällande allmänna bestämmelser.

Beträffande de uppgifter af speciell natur, som förekomma till
behandling å skogsafdelningen, torde böra erinras om följande.

Rörande allmänna skogars indelande till ordnad hushållning och förfarandet
därvid meddelar domänstyrelsen erforderliga föreskrifter, öfverensstämmande
med de grunder, Kungl. Maj:t gillat. Tjänstemän vid skogsstaten
och skogsläroverken förordnas af styrelsen att verkställa indelningsförrättningar,
revision eller komplettering af hushållningsplaner samt eljest erforderlig
skogsuppskattning, ägoaffåttning och undersökning för torrläggning
af sank mark med flera till skogsförvaltningen hörande åtgärder.
Efier verkställd indelnings-, revisions- eller kompletteringsförrättning skall

styrelsen i de fall, där sådant icke tillkommer öfverjägmästare, pröfva
samt med eller utan ändringar och tillägg fastställa vid förrättningarna
uppgjorda förslag äfvensom sedermera, där så finnes nödigt, föreskrifva
jämkningar i hushållningen och rättelse i fastställda planer.

Styrelsen skall pröfva och fastställa skogs hushål Iningsplaner för enskilda
skogar inom Norrbottens och Västerbottens län utom lappmarkerna.

Beträffande de allmänna skogar, hvilka blifvit ställda under skogsstatens
vård, tillkommer det styrelsen att ej mindre bestämma om utsyning
och försäljning af virke, upplåtelse til! grässlätter och mulbete samt
torf-, sten- och grustäkt med mera dylikt än äfven förordna om förvaltningsåtgärder
i öfrigt samt bestämma de utgiftsbelopp, hvilka därvid icke
få öfvorskridas.

Vidkommande skogsinstitutet, för hvilket styrelsens chef är inspektor,
samt skogsskolorna åligger det styrelsen öfvervaka, att undervisningen så
ordnas och handhafves, att läroverken motsvara sin bestämmelse.

Styrelsen skall tillse, att de till skogsstaten och skogsläroverken anslagna
boställen användas till de med dem afsedda ändamål och vederbörligen
underhållas.

I fråga om civila och ecklesiastika boställsskogar tillkommer det i
regel styrelsen att bestämma boställshafvares andel i skogsafkastningen.
1 vissa fall, som angifvas uti § 20 af kungl. förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket, skall styrelsen dock underställa
dylika ärenden Kungl. Maj:ts pröfning. Från boställena influtna
skogsmedel fördelas af styrelsen, som jämväl föranstaltar om utbetalande
till vederbörande af dem tillkommande andelar däraf.

På kronoparkcr och andra till skogsstatens förvaltning öfverlämnade
skogar befintliga inägoområden, hvilka ej utläggas till skog, upplåtas genom
styrelsens försorg på arrende under villkor, dem styrelsen äger bestämma.

Reglementariska föreskrifter i afseende på utförandet af de tjänstemän
och betjänte vid skogsstaten och skogsläroverken samt skogsingenjörer
tillhörande åligganden meddelas af styrelsen.

Styrelsen tillkommer jämväl att bestämma omfattningen af kronojägarnas
bevakningstrakter.

Då öfver]ägmästarbefattning blir vakant, skall styrelsen därom göra
anmälan hos Kungl. Maj:t. Angående ledig jägmästartjänst utfärdas af
styrelsen kungörelse; och inlämnas ansökningshandlingarna till styrelsen,
som upprättar förslag till tjänstens återbesättande och insänder detsamma
jämte ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t. Kronojägare och kronoskogvaktare,
såväl ordinarie som extra, antagas af styrelsen.

Tjänstledighet för öfverjägmästare och jägmästare äger styrelsen bevilja
på tid ej öfverstigande tre månader.

Tjänstledighet för assistenter och andra extra jägmästare samt skogsbetjänte
beviljas af styrelsen. Då ledigheten afser viss kortare tid, äger
respektive öfverjägmästare eller jägmästare bevilja densamma.

Styrelsen äger tilldela öfverjägmästare och jägmästare varning eller
ålägga dem antingen böter, svarande mot högst en månads aflöning, eller
ock suspension under högst tre månader från tjänst och aflöning. Assistenter
och andra extra jägmästare kunna af styrelsen varnas eller skiljas från
skogsstaten. Skogsbetjänte äger styrelsen förflytta till annan tjänstgöringsort,
afstånga på viss tid från tjänst och löneförmåner eller för alltid skilja
från tjänsten.

Före den 1 oktober hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:t ingifva
statförslag angående medel, hvilka styrelsen anser behöfligt att begära
hos påföljande riksdag.

Inom november månad hvarje år skall styrelsen till Kungl. Maj:ts
pröfning ingifva dels generalförslag öfver användande under följande år
af anslaget'' till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, dels förslag rörande de åtgärder, som äro afsedda att under
samma tid bekostas af de ecklesiastika boställenas skogsfond.

Samtliga till styrelsen inkomna räkenskaper med verifikationer skola
undergå fullständig granskning i styrelsen. De räkenskaper, hvilka ej
skola åtföljas af verifikationer och hvilkas granskning till siffran sker
annorstädes, skola granskas hos styrelsen med hänsyn till det sätt, hvarpå
de uppburna medlen blifvit använda.

I mål rörande anmärkning, som uppkommit vid räkenskapsgranskningen,
meddelar styrelsen beslut, och när grof vårdslöshet och uppenbar
vanvård finnes ådagalagd, äger styrelsen ålägga den felaktige, jämte åter -

betalningsskyldighet, att gälda det anmärkningsförfattaren tillkommande
anmärkningsarfvode.

Styrelsen pröfva!* och afgör i förekommande fall besvär öfver skogstjänsteinans
beslut eller åtgärd.

Det åligger styrelsen att bevaka kronans rätt i afseende på fullföljd af
talan mot Konungens befallningshafvandes utslag i frågor rörande dels afsättande
af mark till kronopark och tilldelande af skogsanslag till hemman
och lägenheter vid afvittring, dels ock reglering af flottning i vattendrag,
som utgör flottled för virke från kronans skogar.

Årligen före den 1 december skall styrelsen till Kungl. Maj:t ingifva
berättelse för det föregående året rörande skogshushållningen, skogsundervisningen
och jaktväsendet. Denna berättelse skall jämväl innehålla en
summarisk redogörelse för de af skogsstatens tjänstemän och betjänte
under året föranledda åtal för förbrytelser mot skogs- och jaktförfattningarna,
uppgifter om dödade rofdjur och de af rofdjur dödade husdjur samt uppgift
om värdet på kronan tillhöriga skogar. Hvart femte år skall ett
sammandrag göras af de fem sistförflutna årens berättelser.

Styrelsen å skogsafdelningen skall före utgången af januari månad
årligen till Kungl. Maj:t insända förteckning på de inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark, hvilka under det föregående året för
kronans räkning ägt rum, med angifvande af pris och areal.

Öfver de under nionde hufvudtiteln uppförda anslag till skogsväsendet
äfvensom öfver andra af styrelsen förvaltade medel skall föras hufvudbok,
omfattande ett kalenderår; och skall densamma, jämte tillhörande
verifikationer, senast den 30 april påföljande år öfverlämnas till kammarrätten.

Hos styrelsen föras länsvis upprättade liggare öfver kronoparker, kronan
tillhöriga flygsandsfält, statens till bergshandteringens understöd an*
slagna skogar samt under skogsstatens förvaltning och vård ställda renbetesfjäll
och andra skogar äfvensom sådana till bostadsboställen hörande
skogar, som blifvit till ordnad hushållning indelade, för skogsväsendets
räkning utarrenderade hemman och lägenheter samt de till skogsstaten och
skogsläroverken upplåtna boställen och lägenheter.

Till vidare utredning angående omfattningen af domänstyrelsens
ämbetsåligganden meddelas följande sammandrag af styrelsens arbetsförteckningar
för hvart femte år från och med år 1884 — det första År,
hvarunder dylika förteckningar uppgjorts — samt för åren 1905 och 1906.

Jord bni ksafdel ningen.

	År . . __________ . _ .. !
	1884.	1889.	1894.	1899.	1904.	1905.	1906.
Ingående balans:
Kung! bref ocli remisser ....	11	23	15	31	25	15	25
Årrendeförslag m. m.......	232	267	434	318	229	224	269
Säger	243	290	449	349	254	239	294
Inkomna mål:
Kong! bref och remisser ....	182	503	404	279	281	291	327
Besvärsmål...........		2	—	—	—	—
Arrendeförslag m. m.......	1,2(12	1,892	1,525	1,228	1.338	1,494	1.672
Säger	1.447	2.397	1.929	1,507	1.619	1,785	1.999
Summa	1,090	2,6S7	2,378	1,850	1,873	2,024	2,293
Afgjorda mål:
Kung! bref och remisser ....	160	495	402	281	291	281	308
Besvärsmål...........	3	2	—	—	—	—
Arrendeförslag m. m.......	1,261	1.887	1,614	1,331	1,343	1,449	1,709
Säger	1,424	2,384	2,016	1,612	1,634	1,730	2,015
Utgående balans:
Kung! bref och remisser ....	33	31	17	29	15	25	46
Arrendeförslag m. m.......	233	272	345	215	224	269	232
Säger	266	303	362	244	239	294	278
Summa	1,690	2,6S7	2,878	1,856	1,873	2,024	2,293

Skogsafdelni ngen.

	År
	1884.	1889.	1894.	1899.	1904.	1905.	1906.
Ingående balans:
Kungl. bref och remisser ....	26	19	24	30	56	69	64
Besvärsmål...........	1	1	2	—	5	4	—
Skogshushållningsmål, kassaredo-görelser m. m.........	601	559	443	411	781	1,040	1,258
Säger	628	579	469	441	842	1,113	1,322
Inkomna mål:
Kungl. bref och remisser ....	143	230	198	291	496	529	693
Besvärsmål...........	2	3	11	7	6	12	11
Skogshushållningsmål, kassaredo-görelser m. m.........	3,316	4.659	3,478	3,907	5,023-	5.487	5,226
Säger	3,461	4,892	3,687	4,205	5.525	6,028	5,930
Summa	4,089	5,471	4,156	4,016	6,367	7,141	7,252
Afgjorda mål:
Kungl. bref och remisser ....	154	224	191	279	483	534	684
Besvärsmål...........	2	4	9	6	7	16	7
Skogshushållningsmål, kassaredo-görelser m. m.........	3,412	4,690	3,557	3,815	4.764	5,269	5,437
Säger	3,568	4,918	3,760	4,100	5,254	5,819	6,128
Utgående balans:
Kungl. bref och remisser ....	15	25	28	42	69	64	73
Besvärsmål...........	1	—	4	1	4	—	4
Skogshushållningsmål, kassaredo-görelser m. m.........	505	528	364	503	1.040	1,258	1,047
Säger	521	553	396	546	1.113	1,322	1,124
Summa	4,089	5,471	4,156	4,646	6,367	7.141	7,252

Mellan de till jordbruksafdelningen hörande två byråer (n:r 1 och
n:r 2) hafva ärendena sålunda fördelats:

byrån n:r 1 handlägger styrelsens allmänna ärenden, ärenden, som
röra jordbruksafdelningen i dess helhet, äfvensom öfriga till afdelningen
hörande ärenden beträffande kronoegendomar, belägna inom Stockholms,

2868/07< Löneregleringskommitténs bet. X. 5

Uppsala, Kronobergs, Gottlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Alfsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands och
Norrbottens län.

A byrån n:r 2 handläggas öfriga till jordbruksafdelningen hörande
ärenden.

Mellan skogsafdelningens tre byråer (n:r 3—5) äro ärendena fördelade
på följande sätt:

å byrån n:r 5 handläggas frågor angående förvaltnings- och utgiftsförslag,
utgiftsstater samt kassaredogörelser och kvartalsräkningar, anmärkningsmål,
frågor angående disposition af skogsmedel från ecklesiastika
och civila boställen, husröteersättning vid statens utarrenderade egendomar,
skogsstatens boställen, aflöningar och ersättningar för förrättningar samt
med nämnda ärenden sammanhängande besvärsmål;

byrån n:r 3 handlägger skogsafdelningens allmänna mål, d. v. s.
dem som röra skogsafdelo ingen i dess helhet, äfvensom skogsärenden från
de norrländska länen samt Kopparbergs och Värmlands län, i den mån dessa
mål och ärenden ej inbegripas i hvad som tillhör byrån n:r 5, och därjämte
frågor om skogsläroverken och skogsingenjörernas verksamhet samt
jaktmål;

å byrån n:r 4 handläggas skogsärenden från rikets öfriga län, i
den mån de ej tillhöra byrån n:r 5.

Beträffande särskildt ärenden angående tjänstetillsättning, tjänstledighet,
förordnanden och afsked för skogsstatens tjänstepersonal, handläggas
dylika ärenden å byrån n:r 3, om tjänst innehafvare! i fråga har sin
verksamhet inom något af de län, som höra till denna byrås verksamhetsområde,
men eljest å byrån n:r 4.

I fråga om arbetets fördelning mellan de särskilda byråerna må här
jämväl intagas följande uppgifter angående de å byråerna handlagda ärenden,
som afgjorts under år 1906.

Jordbruksafdelningen.

	Byrån n:r 1.	Byrån n:r 2.
Allmänna ärenden angående styrelsen................. Arrendemål:	141	—
Utarrendering af kronans jordbruksdomäner.............	143	164
Arrendeöfverlåtelser........................	55	53
Upplåtelser af lägenheter under löpande arrendeperiod.........	28	21
Ofverlåtelser af besittningsrätten till lägenheter...........	25	10
Nedsättning i arrenden.......................	20	15
Byggnadsfrågor..........................	113	90
Vattenaflednings-, diknings- och odlingsfrågor............	25	43
Syner och besiktningar.......................	152	154
Foderförsäljningar.........................	45	32
Upplåtelse af mark för järnvägsdrift, framdragande af elektriska kraft-ledningar, telefon- och vattenledningar m. m.............	39	25
Ärenden angående försäljning af egendomar och lägenheter.......	157	166
Utfärdande af köpebref........................	97	38
Egendomars öfverlämnande till skogsstaten eller annan myndighet ....	14	5
Ärenden angående rågångsreglering, ägostyckning m. fl. landtmäteriforrätt-ningar..............................	10	14
Ofriga ärenden............................	79	42
Summa	1,143	872

Skogsafdclningen.

	Byrån	Byrån	Byrån
	n:r 3.	n:r 4.	n:r 5.
Utsyningsförslag och stämplingslängder.............	14	12	_
Skogsindelningar: förordnanden angående dylika och fastställande af planer ..........................	86	186	—
Mulbetes- och grässlåtterförslag samt öfriga betesfrågor å skogar .	12	31	—
Arrendefrågor, syner, besiktningar, byggnadsfrågor, ntsyningar m. m. beträffande under skogsstatens förvaltning ställda egendomar . .	130	508	148
Utsyningar till reparationer och nybyggnader å ecklesiastika boställen	60	50	—
Disposition af skogsafkastning vid boställen..........	45	102	—
Skogstorp i Norr- och Västerbotten..............	429	—	24
Markinköp och försäljning af mark..............	58	140	-

	Byrån	Byrån	Byrån
	n:r 3.	n:r 4.	n:r 5.
Upplåtelser af mark till enskilda...............	65	tf*» CO	_
Virkesförsäljningar samt frågor rörande uppskof m. m. med utverkning	272	102	—
Jaktärenden......................... •	62	19	—
Afdikningar å kronans skogar.................	53	49	—
Flottledsärenden.......................	49	2	—
Uandtmäteriärenden m. m....................	27	17
Diverse ärenden rörande statens skogar.............	105	169	-
Allmänna inrättningars och städernas skogar..........	21	121	—
Afsättande af mark till kronopark...............	3	10	—
Årsberättelsen med därpå grundad statistik...........	62	—	—
Skogsundervisningen och statens skogsförsöksanstalt.......	51	—	__
Enskilda skogsvården.....................	332	—
Ärenden angående skogs- och jaktlagar samt föreskrifter för kontroll af deras efterlefnad.....................	23	-
Personalfrågor........................	589	279	— !
Förslag till cirkulär angående uppbörd, redovisning m. m.....	—	—	4
Statförslag rörande skogsväsendet...............	—		2
Förvaltnings- och utgiftsförslag samt generalförslag för utgifter från reservationsanslaget till skogsväsendet och från de ecklesiastika boställenas skogsfond....................			22
Utgiftsstater för länen, förvaltningsmedels tillhandahållande åt skogstjänstemän m. m....................	—		66
Jämkningar i anslagsbelopp..................	'' —		7
Hufvudboken........................ .	—		2
Räkenskapers granskning och därpå grundade anmärkningar . . .			382
Månatliga kassarapporter från samtliga redogörare........	—		24
Remisser af medel till statskontoret och länsstyrelserna i mån af öfverskott eller behof af tillskott i landtränterierna samt upp-gifter till riksbanken....................			50
Boställhafvares andelar i behållen skogsafkastning.......	—	—	282
Bevillningstaxering af och utskylder för kronoparker, statens ut-arrenderade egendomar och ecklesiastika boställsskogar.....	_	_	50
Underdånig berättelse angående statens skogsförvaltning.....	—	—	1
Utanordning af aflöningar inom styrelsen samt af ersättningar till skogstjänstemän för skogsindelningar och andra extra förrättningar	__	_	518
Ärenden rörande skogsstatens aflöning och tjänsteförhållanden . .	—	—	77
Tjänstefel och propriebalanser.................	—	—	13
Allmänna ärenden......................	11	4	48
Summa	2,559	1,849	1,720 1

Af de föreskrifter, som jämlikt den förut omnämnda kungi. skräfvel
sen den 10 november 1882 tills vidare, och intill dess definitiv instruktion
för domänstyrelsen framdeles kan varda fastställd, skola tjäna styrelsen
till efterrättelse, torde här böra meddelas följande.

Generaldirektören äger att allena besluta i alla hos styrelsen förekommande
ärenden, fördela göromålen emellan ledamöterna och fastställa
verkets arbetsordning, samt bör noga tillse, att styrelsens tjänstemän
med noggrannhet och drift fullgöra sina skyldigheter.

Ledamöterna åligger att bereda och föredraga de ärenden, hvilka de,
hvar för sin afdelning, hafva att handlägga; att i så väl dessa, som öfriga

o on 7 7 o

ärenden, vid hvilkas handläggning de äro närvarande, uttala sin mening
och, om beslutet blifver därifrån afvikande, låta anteckna densamma
till protokollet; att ansvara, en hvar, därför att styrelsens beslut i de af
honom handlagda ärenden varda med noggrannhet och skyndsamhet expedierade;
att i öfrigt verkställa de åtgärder, som enligt fastställd arbetsordning
kunna tillkomma en hvar af dem särskild, samt att hafva närmaste
tillsynen öfver göromålen hvar inom sin byrå och tillse, att de därstädes
anställda tjänstemännen behörigen fullgöra sina åligganden enligt
arbetsordningen.

Vid föredragning inför generaldirektören af vissa, särskildt angifna
ärenden skall, utom den ledamot, till hvilkens byrå ärendet hör, minst en
af de andra ledamöterna närvara och deltaga i öf v erläggningen till beslut.
Öfriga ärenden afgör generaldirektören i närvaro af endast föredragande
ledamoten eller, där föredragningen sker af ombudsmannen och fiskalen,
den ledamot, till hvars byrå ärendet hör; generaldirektören dock öppet
lämnadt att, då han därtill finner skäl, tillkalla och inhämta yttranden
jämväl af en eller flera bland styrelsens öfriga ledamöter.

Utan föregången föredragning inför generaldirektören må ledamot
genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar
och yttranden, som finnas erforderliga för ärendes afgörande, samt till
granskning, anteckning och förvaring af vederbörande tjänsteman befordra
inkommande syneinstrument och handlingar, som äro af beskaffenhet att
icke föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen. Ledamot äger ock meddela
beslut i anledning af ansökningar att utbekomma handlingar i af -

gjorda mål och angående rekvisitioner å ersättning från vederbörande arrendator
för skogsindelningskostnader, som biifvit af allmänna medel förskjutna,
samt i frågor om skogsingenjörernas verksamhet, om virkesutsyning
för mer än ett år i sänder åt innehafvare af kronohemman och nybyggen
i de norra länen, om utsyning och försäljning från allmänna hemman
och boställen af extra afverkning, som vid skogshushållningsplans
uppgörande ansetts böra äga rum, om ståndskogslikvid i följd af laga
skifte å dylika egendomar, äfvensom angående verkställighetsåtgärder i
anledning af andra vid indelningsförrättning meddelade bestämmelser, som
inverka på skogshushållningen; dock att, där omständigheter förekomma af
beskaffenhet att påkalla anmälan inför styrelsen, sådan anmälan genast bör ske.

Anmärkningsmål må, där generaldirektören är af öfriga ämbetsgöromål
hindrad att i deras handläggning deltaga, afgöras af den ledamot, till
hvars byrå målet hör, och en annan ledamot. Blifva dessa icke om beslutet
ense, skall ytterligare en ledamot i målets behandling deltaga och
den mening anses såsom styrelsens beslut, därom två ledamöter förena
sig. Stanna alla tre ledamöterna i olika meningar, skall ärendet föredragas
inför generaldirektören.

Generaldirektören bör, när han så nödigt finner och hans öfriga
ämbetsgöromål det medgifva, företaga ämbetsresor för att bereda sig bännedom
ej mindre om skogshushållningens, skogsundervisningens och jaktväsendets
tillstånd, samt de utarrenderade egendomarnas vård, än ock om
det sätt, hvarpå skogstjänstemän och domänintendenter uppfylla sina åligganden.
Generaldirektören äger ock, när omständigheterna därtill föranleda,
uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga dylika resor.

Under generaldirektörens ämbetsresor, eller då han begagnar semester,
eller då han eljest under kortare tid, som ej öfverstiger fjorton dagar, är
förhindrad att förrätta sitt ämbete, åligger tillsynen öfver ärendenas gång
inom hvardera af styrelsens afdelningar den i tjänst äldste ledamoten å
afdelningen, och afgöras ärendena då af styrelsens ledamöter. Därvid
fordras för besluts fattande, att minst två ledamöter äro tillstädes,
en från hvardera afdelningen, då ärende förekommer af beskaffenhet att röra
bada afdelningarna gemensamt. Vissa ärenden äro dock undantagna från
afgörande i generaldirektörens frånvaro.

Tjänstemännen i första tjänstegraden åligger hufvudsakligen:

Notarie:

att biträda med beredning till föredragning af förekommande mål
och med anskaffande af erforderliga upplysningar;

att föra protokoll samt uppsätta utgående expeditioner i ärenden,
som tillhöra den ledamot, under hvilken han blifvit till tjänstgöring indelad; att

kontrasignera och expediera utgående skrivelser;

Revisorn:

att revidera till styrelsen inkommande räkenskaper, verkställa alla
utbetalningar för styrelsen och handhafva dess kassa samt, i den mån sådant
af honom påkallas, biträda med notariegöromål;

Bokhållaren:

att föra styrelsens räkenskaper samt biträda med notariegöromål och
revision af räkenskaper;

Ombudsmannen och fiskalen:

att enligt de närmare föreskrifter, styrelsen meddelar, bevaka och
utföra kronans rätt och talan i ärenden, som röra de under styrelsens
förvaltning ställda jordbruksegendomar och skogar, hvarvid, när sådan
talan ej af honom kan vid ämbetsverk och domstolar utom Stockholm bevakas
och utföras, han äger, för biträde därvid af ombud, begära justitiekanslersämbetets
eller Konungens befallningshafvandes åtgärd; och bör
han meddela det tillförordnade kronoombudet de upplysningar och underrättelser
i afseende å bestyrkandet af kronans rätt, som han är i tillfälle
att lämna;

att efter erhållen remiss granska inkomna synehandlingar och, i god
tid före besvärstidens utgång, inför styrelsen föredraga desamma, hvarvid
han har att föreslå de åtgärder, han för bevakande af kronans rätt och
fördel finner med lag och författningar öfverensstämmande;

att granska inkomna redogörelser för hållna syner och för af arrendatorerna
ställda löftesskrifter eller aflämnade säkerhetshandlingar och, när
anmärkning därvid förekommer, anmäla sådant hos styrelsen;

att till styrelsen afgifva utlåtanden i ärenden, som för sådant ändamål
till honom remitteras; samt

att upprätta förslag till skogsafverkningskontrakt och i öfrigt tillhandagå
med det biträde i frågor af juridisk art, som af honom påfordras;
Registratorn och aktuarien:

att föra styrelsens diarium och särskilda ro tiar för ledamöterna;
att mottaga inkommande handlingar, utfärda diariebevis och meddela
afskrifter eller utdrag af de i registrators- och aktuariekontoret förvarade
handlingar samt ombesörja kopiering af därstädes befintliga kartor;

att föra verkets arrendeliggare äfvensom matrikel öfver styrelsens,
skogsstatens och skogs!äroverkens personal samt vårda styrelsens arkiv;

att före den 15 januari hvarje år till styrelsen afkunna sådana förteckningar
öfver utarrenderade kronoegendomar, som enligt kungl. blefven
den 20 februari 1880 och den 17 mars 1882 skola till Kungl. Maj:t
öfverläinnas, för att komma Riksdagens statsutskott till hända;

att inom medlet af februari månad hvarje år till styrelsen afkunna
förteckningar å de under nästföregående år skedda förändringar i arrendeinkomsterna
af kronans utarrenderade egendomar och å antagna köpeanbud
å kronoegendomar; samt

att ombesörja verkställigheten af styrelsens beslut angående dess ekonomiska
angelägenheter.

I öfrigt har en hvar af tjänstemännen att i afseende å tjänstgöringen
ställa sig till efterrättelse den arbetsordning, som för styrelsen utfärdas,
jämte de föreskrifter, som eljest kunna meddelas honom af styrelsen eller
vederbörande förmän.

Hvad särskildt angår den hos styrelsen anställda revisorn, har kommittén
inhämtat, att antalet af honom granskade verifikationer till länsstyrelsernas
och skogspersonalens in. fl. redovisningsskyldigas räkenskaper
utgjorde 15,540 år 1885, 27,425 år 1895 och 67,3.48 år 1906, att de på
grund af nämnda granskning uppsatta och handlagda anmärkningsmål belöpte
sig till 30 år 1885, 97 år 1895 och 133 år 1906, samt att granskade
rese- och arfvodesräkningar, för hvilka anordningar blifvit uppsatta, under
år 1906 uppgingo till ett antal af 441.

Nedanstående sammanställning afser att visa beskaffenheten och omfattningen
af de göromål styrelsens ombudsman och fiskal har sig anförtrodda.

Handlagda ärenden.	1883.	1888.	1893.	1898.	1903.	1904.	1905.	1906.

Syneklander...............	Öl	82	53	36	44	40	32	35
Jordatv ister...............	5	1	3	6	16	21	27	20
Andra rättegångsärenden.........	24	55	50	41	56	43	45	57
Stimma rättegånggärenden	SO	138	106	83	116	101	104	112
Syner, som af fiskalen granskats och därefter direkt föredragits ............	340	664	222	230	212	229	175	214
Ärenden angående ntskylder........	2	3	15	30	32	31	22	34
Öfriga ärenden..............	148	104	124	119	147	190	302	326
Afiåtna expeditioner.
Memorial.................	122	135	138	148	172	215	278	293
Skrifvelser................	in	128	113	91	135	118	142	138

Kompetens för befordran till första gradens tjänst hos styrelsen äger
en hvar, som aflagt examen till rättegångsverken eller till Kungl. Maj:ts
kansli eller som vid skogsinstitutet undergått fullständig afgångsexamen.
Såsom ombudsman och fiskal må endast den anställas, som affart examen
till rättegångsverken.

I den mån sådant för »öromålens behörio-a gång finnes behöflig!

O O O O o ''

äger styrelsen anställa amanuenser samt antaga andra extra ordinarie tjänstemän,
därvid såsom kompetensvillkor gäller hvad som stadgats för behörighet
till första gradens tjänst.

Enligt skrifvelsen den 10 november 1882, angående förvaltningen af
kronans domäner, är af Kungl. Maj:t förordnadt, att, när i följd af anmärkning,
gjord inom domänstyrelsen emot styrelsen underlydande redogörare,
medel inflyta till statsverket, anmärkningsarfvode må till anmärkningsförfattaren
utgå med femton procent af det influtna beloppet.

2888/07. Lönereglerings k ommitt éns bet. S.

I dylikt arfvode har, enligt lämnad uppgift, styrelsens revisor uppburit
år 1904 kronor 543:45, år 1905 kronor 1,190:41 och år 1906
till följd af särskilda förhållanden — kronor 3,001:53. Bemälda revisor
har jämväl meddelat, att han, hvilken är hos domänstyrelsen anställd såsom
ämbetsverkets kommissionär, i sådan egenskap hatt en inkomst, uppgående
för åren 1904, 1905 och 1906 till respektive 410, 370 och 390
kronor.

1 detta sammanhang må äfven omnämnas, att styrelsens registrator
och aktuarie, enligt af honom lämnad uppgift, under nyssberörda tre år
i sportler och stämpelprovision haft en inkomst af i medeltal 80 kronor
för år.

Kommitténs förslag'',

Då för omkring 25 år sedan statsmakterna fattade beslut om inrät- Oomänat/reitande
af eu domänstyrelse, föll det sig helt naturligt, att den nyinrättade tiön lUToZstyrelsen
skulle bestå af två afdelningar, en för att öfvertaga den förvalt- "“JrÄf*''
ning, som utöfvades af kammarkollegii domänafdelning, och eu för att
ersätta dåvarande skogsstyrelsen. Meningarna hade ju varit delade rörande
ändamålsenligheten af en sammanslagning utaf de båda förvaltningsgrenarna
och man såg antagligen uti domänstyrelsens fördelning på eu
jordbruks- och en skogsafdelning en garanti för de olika intressenas vederbörliga
tillvaratagande.

Om lämpligheten åt att, efter de sedermera förflutna årens erfarenhet,
bibehålla domänstyrelsen vid det åt densamma gifna verksamhetsområdet
har kommittén för sin del icke någon anledning till tvekan.

Styrelsens båda afdelningar synas vara i så pass stort behof af hvarandras
biträde, att någon utbrytning från styrelsen af en eller annan del af
dess förvaltningsobjekt ej torde böra ifrågasättas.

Däremot har för kommittén uppställt sig den frågan, huruvida ej
styrelsens fördelning i en särskild jordbruks- och eu särskild skogsafdelning
borde upphöra. Så vidt kommittén kunnat finna, har denna fördelning
numera egentligen ej någon annan grund än den historiska. Dess
upphäfvande skulle däremot, enligt kommitténs öfvertygelse, i flera hänseenden
vara till gagn.

Enligt gällande föreskrifter äger domänstyrelsens chef att fördela
göromålen mellan ledamöterna. Denna chefens befogenhet, hvilken, om
8n med vissa i instruktion gifna allmänna begränsningar, synes böra bibehållas,
lärer emellertid ej innefatta rätt för chefen att rubba den historiskt
gifna skillnaden mellan jordbruks- och skogsafdelningarna genom öfver -

flyttande från den ena till den andra afdelningen af någon grupp utaf
ärenden. Detta förhållande föranleder i sin mån svårigheter i afseende
å en rättvis fördelning af arbetet mellan styrelsens särskilda byråer.

Göroinålen å skogsafdelningen hafva hittills alltjämt ökats och någon
ändring därutinnan torde ej vara att förvänta. Genom decentralisering
inom skogsförvaltningen kan visserligen antalet ärenden inom denna afdelning
för någon tid nedbringas. Med hänsyn emellertid till såväl den
fortgående ökningen af de skogar, med hvilka styrelsen bär att taga befattning,
som de växande anspråken på intensitet i deras skötsel, lärer
man, i stort sedt, få räkna med en oafbruten stegring i göromålen hos
den de] af styrelsen, som har skogsförvaltningen om hand.

Hvad åter jordbruksafdelningen angår, bär visserligen — så vidt af
styrelsens arbetsredogörelser kan bedömas — trots den nedgång i antalet
under afdelningens förvaltning ställda egendomar, som ägt rum under de
år, domänstyrelsen varit i verksamhet, någon minskning i göromålen ej
försports. Det torde dock ej vara tvifvel underkastadt, att, om statsmakmakterna
fullfölja den politik de sedan många år bedrifvit i fråga om
jordbruksdornänernas disposition, göromålen å jordbruksafdelningen komma
att minskas. Att så ej redan skett torde hafva sin förklaring dels i ökning
af antalet allmänna mål, som röra domänstyrelsen i dess helhet och hvilka.
såsom förut är nämndt, handläggas på en af jordbruksafdelningens byråer,
dels i den mångfald lägenhetsupplåtelser och däraf föranledda landtmäterim.
fl. åtgärder, som särskildt under de senaste åren ägt rum beträffande
kronans jordbruksdomäner, dels ock därutinnan att de vid dessa domäner
likasom inom jordbruket i allmänhet framträdande krafvel! på en intensivare
skötsel föranledt ett ökadt antal framställningar beträffande dikningsoch
odlingsföretag m. in. dyl.

Om förhållandena utveckla sig på sätt ofvan angifvits, kan det emellertid
med den nuvarande indelningen i afdelningar lätt inträffa, att göromålen
å vissa af styrelsens byråer blifva betydligt mera kräfvande än å
andra. Ur denna synpunkt måste det anses såsom en fördel, om sättet
för göromålens fördelning mellan byråerna ej vidare med nödvändighet
varder beroende på åtskillnaden mellan en särskild jordbruks- och en särskild
skogsafdelning.

Äfven ur andra synpunkter synes det kommittén önskvärdt, att
styrelsens fördelning i nämnda båda afdelningar upphör. Det torde nämligen
med fog kunna sägas, att det ej vore ur vägen, om vid afgörande af
åtskilliga utaf de ärenden, som för närvarande handläggas å skogsafdelningen,
den juridiska fackkunskapen finge göra sig gällande mera än nu är fallet. I de
mer invecklade juridiska spörsmål, som uppkomma å skogsafdelningen,
rådfrågas i regel styrelsens ombudsman och fiskal. Det ligger dock i
sakens natur, att en dylik rådfrågning ej kan äga rum i alla de fall, där
spörsmål uppkomma, hvilkas behandling ej lämpligen borde anförtros ensamt
åt enbart forstligt utbildade tjänstemän. Men äfven om en dylik
rådfrågning ägde rum i alla nu åsyftade fall, kan den ej tänkas medföra,
samma gagn för styrelsen, som om, då ärende af ifrågavarande art förekomme,
vid styrelsens bord sutte eu ansvarig ledamot med juridisk underbyggnad.
Sådana förhållandena nu äro, äger visserligen chefen för ämbetsverket
att till deltagande i skogsafdelningens öfverläggningar och beslut
inkalla, byråcheferna å jordbruksafdelningen eller någon af dem, men det
torde finnas skäl antaga, att, om fördelningen i afdelningar upphör, samverkan
mellan de olika byråerna skulle blifva lifligare och göromålen lättare
kunna fördelas så, att hvarje byråchef finge, såvidt möjligt, föredraga
de ärenden, för hvilkas sakkunniga behandling han ägde de största förutsättningarna.

Det är emellertid ej endast den juridiska och förstuga sakkunskapen,
som böra finnas representerade inom domänstyrelsen. Med den stora förvaltning
af jordbruksegendomar, styrelsen har om hand, synes det kommittén
i hög grad önskvärdt, att inom styrelsen beredes plats för en i
jordbruksfrågor hemmastadd ledamot.

Sakkunskapen i jordbruksfrågor fanns företrädd i kammarkollegii
domänafdelning. Då domänstyrelsen inrättades, synes man hafva ansett,
att för denna sakkunskap var tillräckligt sörjdt, om för densamma fanns
en representant i styrelsens chef. Men om man också på den tiden ansåg
sig kunna ställa den fordran på chefen för domänstyrelsen, att han skulle
vara sakkunnig både i jordbruks- och i skogsfrågor, torde en dylik fordran
nu ej kunna vidhållas. Statens skogsförvaltning bar blifvit eu så omfattande
och viktig affär, att vid besättande af ifrågavarande chefsplats utan

tvifvel måste främst göra sig gällande den synpunkten, att vederbörande
är lämplig förestå och leda denna affär. Om personen i fråga därjämte
bär någon större erfarenhet i jordbruksfrågor, torde däremot anses vara af
jämförelsevis mindre betydelse.

Det är dock en mycket väsentlig del af landets jordbruksfastigheter,
som förvaltas af domänstyrelsen, och det behöfver knappast här framhållas,
att sättet för handhafvandet af denna vidsträckta förvaltning är af mycket
stor betydelse ej blott för statens ekonomi utan äfven för landets jord*
bruksnäring.

Domänstyrelsens behof af arbetskrafter för den omfattande och ansvarsfulla
förvaltning, densamma har om hand, torde dock ej vara, hvad
föredragandena angår, tillräckligt tillgodosedt allenast därigenom att skillnaden
emellan de särskilda jordbruks- och skogsafdelningarna upphäfves,
samt att en af de nuvarande byråchefsbefattningarna besättes med en i
jordbruksfrågor erfaren person. Det på domänstyrelsen hyllande arbete
är nämligen af den omfattning, att kommittén funnit det böra undersökas,
om det nuvarande antalet byråchefer kan anses tillräckligt för ett tillfredsställande
utförande af föredragningsarbetet, äfven kvantitativt taget.

I detta afseende må törst erinras om den byrå (n:r 3), hvilken
det åligger att bereda ej blott skogsärenden från de norrländska länen,
Värmland och Dalarne utan äfven skogslagstiftnings- och andra allmänna
skogsärenden. Inom nyss nämnda delar af riket finnes den allra
största delen af kronans skogar, och de enskilda skogar, med hvilka
skogsstaten har att taga befattning, förekomma nästan uteslutande i
dessa landsdelar. Den statistiska redogörelsen å sid. 35—36 gifver vid
handen, att under år 1906 ej mindre än 2,559 ärenden afgjorts på
denna byrås föredragning. Om också af dessa ärenden ett rätt stort antal
såsom personalfrågor in. fl. ej äro af vidlyftig beskaffenhet, åro
däremot andra af desto större omfattning, såsom särskild! skogslagstiftningsärenden.

Den arbetsmängd, som således tillhör byrån n:r 3, är gifvetvis
alltför stor, i all synnerhet då man måste kräfva af byråns chef en nog -

tyrann lokalkännedom beträffande såväl skogarna och deras afsättning*-

o u

möjligheter som den förvaltande personalen.

Enligt den nämnda redogörelsen har pa föredragning af den nuvarande
fjärde byrån, hvilken det tillhör att bereda skogsärenden från
rikets mellersta och södra delar, under år 1908 åtgjorts ett väsentligt
mindre antal ärenden än å tredje byrån. Att döma häraf och af arealen
statsskogar inom sistnämnda delar af riket skulle den fjärde byrån kunna
anses vara betydligt mindre betungad än den tredje. Men äfven den arbetsmängd,
som tillhör den fjärde byrån, är för stor.

I södra och mellersta delarna af riket är nämligen statsskogar nas
antal och intensiteten i deras skötsel ojämförligt mycket större än i de
nordliga delarna. Där förefinnes också det största antalet för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar och ecklesiastika boställen.

Byråchefen å fjärde byrån är därför mycket anlitad vid behandling
inom j ord bruk safdelni n gen af frågor angående utarrendering och försäljning
af jordbruksdomäner. Så snart skogsmark finnes å dessa domäner,
och det är i allmänhet fallet, måste vederbörande skogsbyråchef rådfrågas.

Ett mycket drygt arbete kräfva ock ärendena om disposition af
skoskaf kastning å ecklesiastika boställen. Föreskrifterna i detta ämne äro
af så olika beskaffenhet, att i åtskilliga fall undantagsbestämmelser måste
begäras hos Kungl. Maj:t.

Frågor om inköp af mark för skogsväsendet* räkning kräfva i allmänhet
mycket arbete med utredningar och värderingar. Detta arbete
faller till största delen på fjärde byrån.

Hvad den femte eller den kamerala byrån beträffar, är visserligen
äfven det denna byrå tillhörande arbetet betydande, men arbetets beskaffenhet
och de särskilda kvalifikationer, det kräfver, torde nödvändiggöra,
att denna byrå bibehålies vid dess nuvarande omfattning.

Såsom förut påpekats, har någon minskning i jordbruksafdelningens
göromål ännu ej försports, om ock en dylik under vissa förutsättningar
kan vara att förvänta. Under sådana förhållanden torde tills vidare
något tillskott ej böra äga rum i de två byråernas å denna afdelning
gemensamma arbetsmängd, men fördelningen af göromålen mellan de båda

byråerna bör blifva eu annan, om till innehafvare af den ena byråchefsbefattningen
utses en person med landtbruksteknisk utbildning.

På grund af hvad ofvan anförts, har kommittén ansett, att ytterligare
en byråchef bör i domänstyrelsen anställas; i sammanhang hvarmed bör
föreskrifvas, att skillnaden mellan jordbruks- och skogsafdelningarna borttages
samt att en af byråcheferna bör vara en i jordbruk kunnig person.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså i domänstyrelsen komma att
iinnas sex byråer, utan någon fördelning i särskilda afdelningar.

De på styrelsens behandling ankommande ärendena har kommittén
tänkt sig fördelade på de sex byråerna sålunda, att åt en byrå (n:r 1), hvars
chef bör hafva erhållit juridisk utbildning, anförtros de ärenden, som för
närvarande handläggas å jordbruksafdelningen med undantag af frågor
angående nybyggnad, nyodling, foderförsäljning, kalkbränning, anläggande
af tegelbruk, mjöl- och sågkvarnar samt vattenaflednings- och dikningsfrågor.

A byrån n:r 2, hvars chef skulle vara sakkunnig i jordbruksfrågor,
skulle handläggas nyss omförmälda nybyggnads- in. fl. ärenden, som undantagits
från första byrån.

De ärenden, som nu tillhöra tredje och fjärde byråerna, skulle
fördelas på tre byråer med forstligt utbildade chefer, på det sätt att å en
byrå skulle handläggas skogsärenden från Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt,
å en de allmänna ärenden, som nu handläggas å tredje byrån,
äfvensom skogsärenden från Mellersta Norrlands, Gäfle-Dala och Bergslagsdistriktet
med undantag af Uppland, samt å eu byrå skogsärenden från
Uppland i Bergslagsdistriktet och frän Östra, Västra och Smålands distrikt
samt Södra distriktet.

Att eu särskild byrå bör inrättas för de tre nordligaste skogsdistrikten
synes ej vara tvifvel underkastadt. En högst väsentlig del af
kronans skogar är belägen i sistnämnda distrikt; och de enskilda skogarna
i dessa distrikt äro antingen underkastade utsyningstvång eller den s. k.
dimensionslagens bestämmelser och sålunda i hvarje fall föremål för domänstyrelsens
verksamhet. För öfrigt kräfva förhållandena i dessa distrikt,

där så mycket återstår att uträtta inom skogshandteringen, att styrelsen
bland sina medlemmar har eu med dessa förhållanden förtrogen
person.

Då kommittén till den byrå, som skalle hafva att handlägga skogsärenden
från det öfriga Norrland och största delen af Svealand, hänfört
de allmänna skogsärenden, som handläggas å den nuvarande tredje byrån,
och således, bland annat, tillsynen öfver skogsläroverken, har detta skett
dels af den orsak att dessa läroverk till största delen befinna sig inom
denna rayon, dels ock emedan verksamheten inom nu ifrågavarande
landsdelar synts särskilt ägnad att medföra den öfverblick öfver skogsväsendet
i allmänhet, som bör finnas hos en föredragande för allmänna skogsärenden.

Någon ändring i de uppgifter, som åligga styrelsens nuvarande
femte byrå, skulle ej äga rum.

Med nu angifna fördelning anser kommittén, att styrelsens särskilda
byråer böra kunna medhinna de uppgifter, som åläggas dom.

Hos domänstyrelsen linnés icke någon tjänsteman i den andra normalgraden
för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken, utan tillhöra samtliga
biträdande ordinarie tjänstemän i domänstyrelsen den första eller
lägsta, normalgraden.

Af dessa tjänstemän innehar ombudsmannen och fiskalen den utan
gensägelse viktigaste och mest kräfvande befattningen. Det åligger honom,
bland annat, att tillhandagå med det biträde i frågor af juridisk art, som
af honom påfordras, och detta åliggande har. särskild! med den utveckling
skogsväsendet erhållit, fått en alltmera vidsträckt betydelse.

Under de senare åren har statens skogsförvaltning kommit i allt
lifligare förbindelse med enskilda och Aid de uppgörelser, som därvid äga
rum, har ombudsmannens biträde såsom kronans jurist fått allt större
användning. Denna lifligare förbindelse mellan statens skogsförvaltning
och enskilda och särskild! de många markinköpen hafva ock haft till
följd, att antalet rättegångar tillväxt. Detta gäller särskild! i fråga om
jordatvister, hvilka till följd af sin ofta vidlyftiga omfattning och

-s08/07. Lönereglering sko mrn liten 8 bet. X. 7

svårutredda natur i förhållandevis hög grad taga krafter och omsorg i
anspråk.

Den benägenhet att höja taxeringen å kronans skogar, som på senare
åren gjort sig gällande, har föranledt styrelsen att i allt flera fall genom
sin ombudsman öfverklaga taxeringsmyndigheternas beslut. Dylika ärenden
kräfva ofta omfattande utredningar. Någon nedgång i dessa ärendens
antal lär ej vara. att förvänta, utan torde en fortsatt stegring snarare
komma att äga rum.

På det hela taget har det blifvit allt mera vanligt, att ombudsmannens
biträde på ett eller annat sätt påkallas i de mera invecklade spörsmål,
som förekomma å skogsafdelningen. Någon mei’a betydande inskränkning
i hans anlitande i detta afseende torde ej vara att förvänta, äfven
om, såsom kommittén förutsatt, en lifligare samverkan kommer att äga
rum mellan jordbruks- och skogsbyråerna.

1 ett afseende, som synes vara af den betydelse att det bör särskildt
påpekas, anser kommittén det vara gagneligt, att ombudsmannens biträde
anlitas i större utsträckning än hittills ägt rum.

Då domänstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjort framställning om inköp
af mark för skogsväsendets räkning, hafva dessförinnan till köpet hörande
äganderätts- och inteckningshandlingar i regel ej underkastats någon granskning
af därtill kompetent person. Därest i öfrigt ej varit något att erinra,
har vederbörande länsstyrelse erhållit befallning att afsluta köpet och därefter
insända köpehandlingarna till kammarkollegium. Det har sedan varit
den hos kammarkollegium anställda advokatfiskalens åliggande att tillse, att
äganderättshandlingarna äro i behörigt skick, och att, där så ej är fallet,
söka få dem kompletterade. Brister i detta hänseende hafva emellertid
flera gånger vållat, att tvister uppstått om äganderätt till jord, som
kronan ansett ingå i köpet — hvilka tvister å kronans vägnar i regel
utförts af domänstyrelsens ombudsman — eller om återgång af träffade
köpeaftal.

Det torde få anses önskvärdt, att, innan ett aftal om inköp af skogsmark
för statens räkning ingås, behörig granskning ägnas åt säljarens
åtkomsthandlingar och att denna granskning verkställes af domänsty -

relsens ombudsman, innan underdånig framställning i ämnet göres hos
Kungl. Maj:t.

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att det ligger mycket stor vikt
uppå att till ombudsman och fiskal hos domänstyrelsen förvärfva en väl
kvalificerad person. Arten och omfattningen af de göromål, som ä,ro eller
höra vara med denna befattning förenade, äro emellertid sådana, att det
måste anses med svårigheter förenadt för styrelsen att vid befattningen,
för dess effektiva skötande under en längre följd af år, fästa och bibehålla
en fullt kvalificerad person, så länge aflöningsförmånerna oj äro högre
ån dem, som tillkomma tjänstemän af första normalgraden.

Kommittén anser sig därför böra förorda, att ombudsmans- och
fiskalstjänsten hos domänstyrelsen uppföres i andra lönegraden.

Förutom ombudsmannen och fiskalen äro hos styrelsen anställda sju
ordinarie tjänstemän i första lönegraden, hvarjämte, såsom förut å sid.
17 omförmälts, sedan 1906 års ingång å extra stat funnits uppförda aflöningar,
motsvarande begynnelseaflöningen för tjänstemän i första lönegraden,
till ytterligare tre tjänstemän (notarier) å styrelsens skogsafdelning.

Af de förenämnda sju ordinarie tjänstemännen är en anställd såsom
registrator och aktuarie, fyra såsom notarier, en å hvarje af byråerna n:r
1—4, en såsom bokhållare och en såsom revisor, de bägge sistnämnda med
tjänstgöring å byrån n:r 5 eller kameralbyrån. A denna byrå tjänstgör därjämte
såsom notarie en af de tre tjänstemännen på extra stat, medan de båda
andra, i enahanda egenskap, biträda en å hvarje af skogsafdelningens öfrig»
två byråer.

Enligt kommitténs förslag skulle domänstyrelsen uppdelas på sex
byråer, däraf två afsedda hufvudsakligen för ärenden, Indika tillhöra den
nuvarande jordbruksafdelningen, ehuru med ändrad fördelning af göromålen,
en byrå afsedd för enahanda uppgifter som den nuvarande kameralbyrån
och tre byråer, i stället för nu två, för de skogs;) fdelningen i
öfrigt tillhörande ärenden.

Vid pröfning, Indika tjänstemän i första lönegraden må vara behöflig»
för styrelsen med denna förändrade organisation, har kommittén ansett
såsom hittills höra anställas för styrelsen i dess helhet en registrator

och aktuarie samt å hvar och en af de två byråer, som skulle handhafva
de nu till jordbro ksafdelningen hörande ärenden, en notarie. Och vid
en uppdelning på tre byråer af de skogsärenden, som nu tillhöra tredje
och fjärde byråerna, synes det kommittén, att äfven för hvar och en af
dessa tre byråer bör vara till fyllest med en ordinarie notarie.

Beträffande därefter kameralbyrån bör, såsom för närvarande, å densamma
finnas anställd en bokhållare, men i stället för å denna byrå nu
tjänstgörande en revisor och en extra notarie anser kommittén därstädes
böra anställas två revisorer.

De göromål, som åligga den hos domänstyrelsen anställda revisorn,
hafva under den tid, styrelsen varit i verksamhet, vunnit en väsentligt
ökad omfattning. Viktigast bland dessa göromål är tvifvelsutan granskningen
af skogsmedelsräkenskaperna. Pa grund af gällande bestämmelser
måste emellertid denna granskning verkställas på mindre tid än fyra månader,
i det skogsmedelsräkenskaperna skola senast den 30 april aflämnas till
kammarrätten. Vid sådant förhållande har det, med den omfattning dessa
räkenskaper äga, för revisorn icke varit möjligt att hinna behörigen granska
desamma. Detta har också vid upprepade tillfällen framhållits af domänstyrelsen,
och för afhjälpande af det antydda missförhållandet har sedan
lång tid funnits nödigt vidtaga särskilda åtgärder. Så har, enligt hvad
redan omnämnts, under åren 1891—1905 hos styrelsen varit anställd en
extra revisor, år 1891 under två månader samt åren 1892—1905 under
tre månader årligen. Aren 1906 och 1907 har hjälp vid granskningsarbetet
beredts revisorn på det sätt, att under mera än tre månader hvartdera
året en amanuens varit hos honom placerad.

Förutom de egentliga skogsmedelsräkenskaperna har revisorn att granska
länsstyrelsernas kvartalsmedelsräkningar, skogsläroverkens och skogsförsöksanstaltens
räkenskaper samt till styrelsen ingifna rese- och arfvodesräkningar.
Vidare åligger det honom att uppsätta anordningar å aflöningarna
inom styrelsen samt å ersättningar för skogsindeiningar och andra extra
förrättningar, att utbetala sålunda utanordnade medel och ombesörja jämväl
styrelsens öfriga utgifter samt att öfver utgifterna föra kassabok. Dessa
göromål äfvensom författandet af de anmärkningar, hvartill revisorn finner
räkenskapsgranskningen föranleda, lära vara af den omfattning, att revisorn

är af desamma äfven under månaderna maj—december så upptagen, att,
åtminstone under senare tid, instruktionens föreskrift om skyldighet för
honom att, i den män sådant påkallas, biträda jämväl med notariegöromål
ej kunnat vinna tillämpning, utan har, såsom nämndt, den femte
byrån tilldelats eu extra notarie.

Med den betydelse statens skogsväsende erhållit och än ytterligare
torde vinna, framstår det för kommittén såsom en angelägenhet af synnerlig
vikt, att skogsmedelsräkenskaperna må inom domänstyrelsen underkastas
en grundlig och effektiv granskning. För tillgodoseendet af detta önskemål
synes kommittén lämpligaste utvägen vara den ofvan antydda, att å
kameralbyrån anställa två ordinarie revisorer. Dessa böra då, jämte nämnda
granskning och besörjande af de å styrelsens revisor, i denna hans egenskap,
i öfrigt nu hvilande åligganden, äfven hinna bestrida åtminstone det
mesta af de å byrån förekommande notariegöromål, så att, i synnerhet om
ej blott revisorerna utan äfven bokhållaren pålägges att biträda med
notariegöromål, för sådana göromål icke skulle behöfva anställas någon
särskild ordinarie tjänsteman.

Med tillämpning af hvad nu anförts anser kommittén således höra
hos domän styrel sen anställas nio ordinarie tjänstemän af första lönegraden.

Såsom å sid. 21 omnämnts, har till kommittén öfverlämnats, för att
tagas i öfvervägande vid dess behandling af frågan om lönereglering för
domänstyrelsen, en af nämnda styrelse i underdånig skrifvelse den 23
november 1906 hos Kungl. Maj:t gjord framställning om särskild! anslag
för utförande af statistiskt arbete inom styrelsen.

Den nämnda framställningen afser allenast vidtagande af vissa provisoriska
anordningar. Det definitiva ordnandet af det statistiska arbetet hos
styrelsen borde nämligen enligt styrelsens åsikt föregås af någon tids praktiskt
försöksarbete. Styrelsen har emellertid i sådant hänseende tänkt sig,
bland annat, anställande på extra staf af eu förste aktuarie för ledning
och öfvervakande af arbetet.

Kommittén tillåter sig i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t
den 20 januari 1905 tillsatt eu särskild kommitté med uppdrag att verkställa
utredning och afgifva förslag, huru inom rikets officiella statistik

största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad skyndsamhet i publikationen
måtte kunna åstadkommas.

Det synes vara skäl att afvakta den sålunda, tillsatta statistiska kommitténs
utredning och förslag i fråga om ordnandet af rikets officiella statistik,
innan till vidare pröfning företages frågan om anställande af särskild
tjänsteman inom domänstyrelsen, vare sig på ordinarie eller extra
stat, för ledning och öfvervakande af det statistiska arbetet därstädes. Den
ifrågavarande framställningen från domänstyrelsen torde fördenskull för
närvarande ej böra föranleda vidare åtgärd.

Hos domänstyrelsen finnas på ordinarie stat anställda en förste och
två andre vaktmästare.

Det har visserligen blifvit ifrågasatt att öka den ordinarie vaktmästarpersonalen
med ytterligare en andre vaktmästarbefattning, men då
kommittén icke kunnat öfvertyga sig om nödvändigheten häraf, har kommittén
ansett sig böra i sitt förslag upptaga allenast tre ordinarie vaktmästare,
en förste och två andre.

månerför°dén Da kommittén nu öfvergår till frågan om de aflöningsförmåner b

ordinarie per- stat, som må höra tillkomma den ordinarie personalen vid domänstyrelsen,
aonalen. ^ar kommittén i sådant hänseende skolat först redogöra för sin uppfattning
beträffande aflöningen åt verkets chef.

1 delen 1, innefattande allmänna förutsättningar och grunder för eu
reglering af löneförhållanden m. in. inom de centrala ämbetsverken, har kommittén
upptagit såsom tillhörande normala lönegrader de generaldirektörer,
hvilka åtnjuta en aflöning af 9,000 kronor. Till denna grupp hör generaldirektören
i domänstyrelsen likasom ock, för närvarande, generaldirektören
i statskontoret och generalkrigskommissarien.

För generaldirektör i normalgrad föreslog kommittén en aflöning af
10,000 kronor.

Vid 1907 års riksdag blef emellertid, på förslag af Kung!. Maj:t,
aflöningen för generaldirektören i statskontoret och för generalkrigskommissarien
bestämd till 11,000 kronor, däraf lön 7,000, tjäna tgöringspenningar
3,000 och ortstillägg 1,000 kronor.

Därmed lärer få anses medgifvet, att afiöningen till generaldirektör
t normalgrad bör vid förestående löneregleringar sättas 2,000 kronor högre,
ftn den för närvarande utgör.

Med den uppfattning kommittén erhållit angående domänstyrelsens
verksamhet och de kraf, som böra ställas på dess chef, har kommittén
emellertid ansett en aflöning af 11,000 kronor ej vara till fyllest för denne.

Uppgiften att förvalta och göra fruktbringande så stora kapital, som
dem kronan äger i sina skogar och jordbruksdomäner, är nämligen så stor
och maktpåliggande, att. den nyssnämnda afiöningen synes kommittén för
låg för den, hvilken denna uppgift förnämligast åligger. Särskild! inom
skogsförvaltningen kunna felgrepp eller brist på omtanka medföra mycket
betydande ekonomiska förluster ej blott för tillfället utan äfven för en
lång framtid. En vaken uppsikt öfver förvaltningen i alla dess grenar,
förenad med omsikt och duglighet, kan däremot bereda det allmänna
eu vinst, i förhållande till hvilken eu jämförelsevis betydande aflöning till
domänstyrelsens chef ej spelar någon roll.

Med hänsyn till dessa förhållanden och med afseende jämväl å de
höga aflöningsbelopp, som inom den privata affärsverksamheten numera
utgå till personer med de kvalifikationer, på hvilka man härvidlag gör anspråk,
har kommittén ansett sig höra föreslå, att chefen för domänstyrelsen må
erhålla en aflöning af 15,000 kronor, hvilket belopp, med beaktande af
den indelning i aflöningstitlar som för statskontoret och arméförvaltningens
civila personal godkänts vid 1907 års riksdag, skulle kunna fördelas
sålunda:

lön 9,000, tjänstgöringspenningar 4,500 och ortstillägg 1,500 kronor.

Såsom ofvan är nämndt, har kommittén ansett sig böra tillstyrka, att
inom domänstyrelsen antalet byråer ökas till sex. Hvar och en af dem
skulle hafva sin föredragande ledamot af tredje normala lönegraden.

Kommittén har ock funnit sig böra föreslå, att ombudsmannen och
fiskalen uppflyttas från första till andra lönegraden, att antalet ordinarie
tjänstemän i första lönegraden ökas till nio, samt att hos styrelsen fortfarande
skola finnas anställda en förste och två andre vaktmästare.

För samtliga ifrågavarande tjänster torde aflöningen höra bestämmas
i likhet med hvad som vid 1907 års riksdag medgifvits motsvarande befattningar
i statskontoret och arméförvaltningen, nämligen:

för tjänsteman i tredje lönegraden lön 5,000, tjänstgöringspenningår
2,500 och ortstillägg 600 eller tillhopa 8,100 kronor, hvartill kan komma
ett ålderstilläerg till lönen efter 5 år med 600 kronor;

för tjänsteman i andra lönegraden lön 3,600, tjänstgöringspenningar
1,800, ortstillägg 400, tillhopa 5,800 kronor, hvartill kunna komma två
ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år;

för tjänsteman i första lönegraden lön 2,200, tjänstgöringspenningar
1,500, ortstillägg 300, tillhopa 4,000 kronor, hvartill kunna komma tre
ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10
och 15 år;

för förste vaktmästare lön 900, tjänstgöringspenningar 450, ortstillägg
150, tillhopa 1,500 kronor; samt

för andre vaktmästare lön 700, tjänstgöringspenningar 350, ortstillägg
150, tillhopa 1,200 kronor, hvartill kan efter 5 år komma ett ålderstillägg
till lönen af 100 kronor;

skolande, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, till honom, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej
utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att generaldirektören och chef en för domänstyrelsen
må erhålla en aflöning af 15,000 kronor, där af 9,000 i
lön, 4,500 i tjänstgöringspenningar och 1,500 i ortstillägg;

att, med upphörande af den nuvarande fördelningen
i särskilda jordbruks- och skog saf delning ar, antalet
byråer inom domänstyrelsen bestämmes till sex, hvar och
en med sin byråchef i tredje normalgraden för tjänstemän
i de centrala ämbetsverken;

att till byråchef aflöningen må utgå med 8,100
kronor, däraf 5,000 i lön, 2,500 i tjänstgöringspennin -

(jäv och 600 i ortstillägg, hvartill kan komma ett ålderstillägg
till lönen efter fem år med 600 kronor;

att ombudsmannen och fiskalen hos domänstyrelsen
hänföres till andra normalgraden med en aflöning af
5,800 kronor, däraf 3,600 i lön, 1,800 i tjänstgöringspenningar
och 400 i ortstillägg, hvartill kunna komma
två ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter
jern år och det andra, likaledes med 500 kronor, efter
ytterligare fem år;

att hos domänstyrelsen anställas nio tjänstemän i
törsta normalgraden, hvar och en med en aflöning a f 4,000
kronor, däraf 2,200 i lön, 1,500 i tjänstgöring spenningar
och 300 i ortstillägg, hvartill kunna komma tre
ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor,
det första efter fem år, det andra efter ytterligare fem
är och det tredje efter än ytterligare fem år;

att hos domänstyrelsen fortfarande må finnas en
förste och tvä andre vaktmästare;

att för förste vaktmästaren aflöningen må bestämmas
till 1,500 kronor, däraf 900 i lön, 450 i tjänstgöring
spenning ar och 150 i ortstillägg;

att aflöningen till andre vaktmästare må utgöra
1,200 kronor, däraf /OO i lön, 350 i tjänstgöringspenningar
och 150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett ålderstillägg
till lönen efter fem ar med 100 kronor; samt
att i blifvande stat för domänstyrelsen den bestämmelsen
intages att, därest vaktmästare i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom
ä lönen af dragas 100 kronor ärligen.

Enligt gällande och å sid. 41 åberopad bestämmelse må, när medel
inflyta till statsverket i följd af anmärkning, gjord inom domänstyrelsen
emot styrelsen underlydande redogörare, anmärkningsarfvode utgå till an S868/o7.

LöneregleringskommitUns bet. X. g

märkningsförfattaren med femton procent af det influtna beloppet. Och
af hvad å sid. 41—42 omnämnts framgår, att revisorn hos domänstyrelsen
under åren 1904—1906 i dylikt arfvode uppburit betydande belopp.

Uti sitt den 18 juni 1904 afgifna betänkande (delen III) angående
kammarrätten har kommittén å sid. 175 beträffande det till tjänstemännen
å kammarrättens revisionsafdelning utgående anmärkningsarfvode uttalat,
att kommittén ansett det vara af synnerlig vikt för det allmänna,
att vid räkenskapsgranskningen, hvars noggranna utförande näppeligen
kan kontrolleras, vederbörande tjänstemän icke må slappas i sitt intresse,
utan sporras till en effektiv granskning; att kommittén därför funnit rätten
för vederbörande granskare att åtnjuta anmärkningsarfvode böra, såsom
tjänande ett maktpåliggande statsintresse, fortfarande kvarstå; men att det
synts kommittén, som om detta arfvode skäligen borde i någon mån begränsas,
då fråga är om större belopp.

Kommittén erinrade därvid om den begränsning i sådant hänseende,
som stadgats för de stora kommunikationsverken. Uti kung!, kungörelsen
den 31 december 1897, angående tilläggsbestämmelser till aflöningsreglementet
för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar, föreskrefs nämligen,
att den tjänstemännen å järnvägsstyrelsens revisions- och kontrollkontor
tillkommande anmärkningsprovision må utbetalas till den tjänsteman,
hvilken i den af järnvägsstyrelsen föreskrift^ ordning styrker sig
hafva först framställt vederbörlig anmärkning, med femton procent af det
anmärkta beloppet, därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt med
tio procent af högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor
provision skall utgå med femton procent af 500 kronor. I den för
generalpoststyrelsen den 31 december 1902 utfärdade instruktionen och i
insfruktionen för telegrafstyrelsen af samma dag fastställdes enahanda begränsning
i afseende å den vederbörande tjänstemän hos dessa båda styrelser
tillkommande anmärkningsprovisionen.

Begränsningen är ock bibehållen i den nya instruktion, som utfärdats
för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907.

Beträffande kammarrätten har kommittén i sitt förenämnda betänkande
hemställt om samma begränsning i afseende å anmärkningsarfvodet, som
sålunda redan skett i de tre stora kommunikationsverken.

Jämväl hvad domänstyrelsen angår bör enligt kommitténs åsikt en
dylik begränsning äga rum; och får kommittén fördenskull, under erinran
att enligt dess förslag skulle hos nämnda styrelse finnas anställda två
revisorer, hemställa,

att i fråga om medel, som inflyta till statsverket i
följd af anmärkning, gjord inom domänstyrelsen emot
densamma underlydande redogörare, den vederbörande
tjänsteman i styrelsen tillkommande rätt till anmärkning
sarf vode må begränsas på det sätt, a,tt dylikt arfvode
skall utgå med femton procent å det anmärkta beloppet,
därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt med tio
procent å högre belopp, dock att för belopp mellan 500
och 750 kronor arfvodet skall utgå med femton procent
ä 500 kronor.

Enligt hvad kommittén inhämtat, lära de i nämnda hänseende för
ofvanberörda, kommunikations verk meddelade bestämmelser blifvit i så
måtto föremål för olika tolkning, att bestämmelsen rörande anmärkningsarfvodets
storlek för belopp mellan 500 och 750 kronor uppfattats dels
så, att i dylikt arfvode skola utgå femton procent å 500 kronor och tio
procent å återstoden af ifrågavarande belopp, dels ock så, att för hvilket
som helst belopp mellan 500 och 750 kronor anmärkningsarfvodet skall
utgå med femton procent å 500 kronor, d. v. s. med 75 kronor. För sin
del anser kommittén, att, om hänsyn tages till syftet med ifrågavarande
bestämmelse, det måste antagas, att den senare uppfattningen är den rätta.

Såsom å sid. 42 meddelats, är den nuvarande innehafvaren af
revisorstjänsten anställd såsom kommissionär hos domänstyrelsen.

I anledning däraf må här åberopas hvad kommittén i sina betänkanden
angående kammarkollegium (sid. 117—118) och statskontoret (sid.
150) uttalat, att det i allmänhet icke torde vara lämpligt, att till kommissionär
hos ämbetsverk förordnas en dess ordinarie tjänsteman, enär då
lätteligen kan hända, att denne föranledes låta de med kommissionårskapet
förenade bestyr inkräkta å den för hans ordinarie befattning förbehållna
arbetstiden. Dylikt uppdrag synes däremot böra anförtros åt amanuens

Utsträckt

arbetstid.

eller med sådan likställd extra ordinarie tjänsteman, där icke särskilda
förhållanden föranleda till annat förfaringssätt.

Hvad kommittén sålunda uttalat torde äfven vara tillämpligt vid
domänstyrelsen och fördenskull det i förevarande hänseende revisorn därstädes
meddelade förordnande böra upphöra.

I skrivelser den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny atlöningsstat
för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala
förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagivit, att den såsom förutsättning
för sitt godkännande af de föreslagna nya aflöningsstaterna för
statskontoret och arméförvaltningen uppställt, att Kungl. Maj:t före den
1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,
att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den man ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgivas» säges i Riksdagens
skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare
fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande
af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen,
såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar
måste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket >i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra,
de fall, då en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende
t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra medgifvas.
Riksdagen hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet
riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen erfarenheten
gåfve vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under denna
del af året, på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande
arbetsmaterialet, ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom
ämbetsverken än under året i öfrigt, och då därtill komme, att ett strängt
fasthållande af regeln om 6 timmars tjänstgöring under ifrågavarande tid
otvifvelaktigt i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen
att tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade

Riksdagen ansett, att möjlighet borde förefinnas att under exempelvis tiden
juni—augusti medgifva skalig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan af hvilken myndighet och i hvilken ordning pröfningen
af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen funnit
lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kung], Maj:t
i ämbetsverkets instruktion. Bestämmelser i ämnet hafva sedermera intagits
i de instruktioner, som den 11 och 18 oktober 1907 utfärdats för
arméförvaltningen och statskontoret.

Kommittén tillåter sig jämväl hvad domänstyrelsen angår hemställa,

att såsom förutsättning för den blifvande nya aflöningsstaten
uppställes, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna anses
böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara ä tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar
hvarje söckendag.

Nu gällande aflöningsvillkor för domänstyrelsen finnas intagna i
kungl. kungörelsen den 10 november 1882, angående villkoren för åtnjutande
af de från 1883 års början fastställda löneförmåner för domänstyrelsen
(bihang till svensk författningssamling n:r 73).

Vid den blifvande nya staten för domän styrelsen synas kommittén
böra fästas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års riksdag antogos för
statskontoret, allenast med tillägg af en från aflöningsreglementet för tjänstemän
och betjänte vid postverket hämtad bestämmelse, som ansetts lämplig
äfven vid domänstyrelsen. Enligt § 3 i nämnda aflöningsreglemente, sådan
denna § lyder jämlikt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 (svensk författningssamling
n:r 41), är nämligen tjänsteman af lägre grad hos generalpoststyrelsen
skyldig, äfven när det erfordras till följd af tjänsteresor, att
mottaga förordnande å högre befattning i styrelsen med viss tidsbegränsning.

Kommittén hemställer,

att för åtnjutande af de aflöning sför maner, som varda
upptagna i blifvande ny stat för domänstyrelsen, måtte
fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen:

Atlömngsvillkor
för
domänatyreleens
ordinarie
persa
nät.

att innehafvare af ordinarie befattning i domänstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket
eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende äfvensom-
därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen
sä förändras, att detsamma ej längre kan såsom
själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till
annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af
den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny
eller förändrad, arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i domänstyrelsen icke må
förenas annan tjänst d rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med, ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Majits oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan
befattning, domänstyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att
tjänstgöra, ä den särskilda befattning inom graden, där
domänstyrelsen, till befordrande af arbetets oafbrutna
gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, lian eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men
att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå sä mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt
för tid, hvarunder han afhällit sig frän tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder af stängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af dornänstyrelsen pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej domänstyrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
till följd af tjänsteresor eller för beredande af semester,
tjänsteman af lägre grad. skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning i domänstyrelsen, densamma,
mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår;

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning i samma lönegrad är i,
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem, år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
godt vitsord bestrida sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest
sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes pa
samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmäla löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöning sstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om
domänstyrelsens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,
icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta
semester, generaldirektören samt tjänstemännen af tredje
och andra lönegraden en hvar under en och en half månad
samt tjänstemännen af första lönegraden en hvar
under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året, som
af generaldirektören bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall'' vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit
bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att enhvar, som med eller efter ingången af det
är, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder
befattning i domänstyrelsen, skall vara pliktig att
underkasta sig of vanberörda villkor och bestämmelser, samt
att de förutvarande innehafvare af befattningar i
nämnda styrelse, hvilka icke före viss angifven tidpunkt
anmäla, att de vilja underkasta sig den nya afiöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den män ej annat föranledes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem.

2868/ö7. Löner egt erm g sko mm i t tens bet. X.

''Anslag till

irfveden åt
amanuenser
och biträden

m. m.

Såsom ofvan meddelats, linnes i domänstyrelsens stat uppfördt ett
anslag å 22,300 kronor till vikariatsersättning, arfvoderi för byggnadsplaners
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och
tryckningskostnader, hvarförutom för åren 1907 och 1908 på extra stat
beviljats ett anslag å 8,000 kronor för enahanda ändamål.

Till det statsrådsprotokoll för den 15 mars 1907, som linnes bilagdt
den kung], propositionen (n:r 100) till Riksdagen angående ny aflöningsstat
för statskontoret, har vid anslagstiteln till vikariat, renskrifning, flitpenningar
och extra biträden chefen för finansdepartementet erinrat, att
löneregleringskommittén i sitt allmänna principbetänkande (delen I) till
behandling upptagit frågan angående grunderna för den extra personalens
i de centrala ämbetsverken anställning och aflöning; hvarjämte departementschefen
anmälde i vissa delar en af styrelsen för »de extra ordinaries förening>
ingifven underdånig petition af den 17 maj 1905.

För egen del anförde departementschefen, bland annat, följande.

Såsom löneregleringskommittén framhållit, är ordnandet af den extra
ordinarie tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken ställning
såväl med afseende å sättet, för denna personals antagande som i fråga
om dess tjänstgöring och aflöning utan tvifvel en angelägenhet af icke
ringa vikt ej mindre för det allmänna än äfven för tjänstemännen själfva.

Att härvid en viss likformighet emellan de centrala ämbetsverken är
önskvärd, finner departementschefen vara tydligt. Dock kunde naturligen
understundom ifrågavarande befattningar inom olika ämbetsverk vara af mer
eller mindre olikartad beskaffenhet och olikheter däraf påkallas såväl med
afseende på kompetensvillkoren för anställning i befattning af förevarande
slag och sättet för arbetets ordnande som ock med afseende å aflöningen.

Hvad särskildt aflöningsförhållandena beträffar, syntes det vara lämpligt,
att de allmänna grunderna för aflöningen fastställas af Kungl. Maj:t,
om det ock naturligen måste öfverlåtas åt vederbörande ämbetsverk och
myndigheter att inom den sålunda gifna ramen närmare ordna hithörande
förhållanden.

Vidkommande de fast anställda amanuenserna, utgå arfvodena till
dessa nu med tämligen växlande belopp inom olika ämbetsverk, beroende
af befattningarnas beskaffenhet och omfattningen af därmed

<>7

förenade göromål. Gifvet syntes det ock vara, att, om ock större
likformighet härutinnan är eftersträfvansvärd, det dock icke gärna kau
komma i fråga att, på sätt i omförmälda petition begärts, genom eu allmän
bestämmelse fastslå ett visst minimiarfvode för befattningar af ifrågavarande
slag, afsedt att under alla förhållanden tillämpas. I ifrågavarande
befattningars natur ligger nämligen, att därtill hörande åligganden svårligen
kunna annat än efter pröfning af förhållandena inom hvarje särskild!
verk bedömas. Minimiarfvodets belopp måste alltid i viss mån
blifva beroende af befattningens art, därför erforderlig utbildning in. in.
Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och under förutsättning af en
tjänstgöring af den omfattning kommittén syntes hafva tänkt sig såsom
den i förevarande fall normala1, syntes emellertid såsom regel arfvode för
tjänst af ifrågavarande beskaffenhet icke böra beräknas lägre ån till 1,200
kronor för år räknadt, hvilket belopp redan nu tämligen allmänt torde
betraktas såsom minimiarfvode för befattning med eu så pass utsträckt
tjänstgöringsskyldighet, som kommittén förutsatt. Om befattningen
vore jämförelsevis mera kräfvande eller tjänstetiden afsevärdt längre,
än af kommittén angifvits, syntes det dock vara uppenbart, att ett
arfvodesbelopp af 1,200 kronor icke under nuvarande förhållanden
kan anses tillräckligt. Inom vissa af statsdepartementen, där emellertid
arbetstiden för ifrågavarande amanuenser i medeltal numera torde nå°-ot
öfverstiga hvad kommittén förutsatt såsom den normala, äfvensom inom
åtskilliga andra verk, där ett liknande förhållande ägde rum, torde ock
ifrågavarande arfvoden redan nu tämligen allmänt utgå med 1,500 kronor
om året. Tydligt var äfven, att dessa arfvodens belopp i viss mån måste
blifva beroende äfven af tilloppet åt sökande till ämbetsverken och möjligheten
att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter till erforderligt antal.

Att, på sätt i omförmälda petition blifvit ifrågasatt, beträffande
ifrågavarande befattningar på förhand fastställa ålderstillägg, att utgå med
tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar gällande grunder, ansåg
departementschefen icke vara med ifrågavarande befattningars natur förenligt.
Däremot syntes honom intet hinder böra möta att, i mån som vederbörande
befattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet gjorde

1 Fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt.

(58

sig däraf förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröfva*,
höja arfvode! Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande slag förenas
på samma hand, syntes — under förutsättning att begynnelselönen'' för
första gradens tjänst bestämdes till 4,000 kronor — en dylik förhöjning
af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden och ifall arbetstiden
som regel icke går utöfver hvad kommittén förutsatt såsom den regelmässiga,
böra stanna vid 2,000 kronor.

I likhet med flertalet af de i ärendet hörda ämbetsverken ansåg
departementschefen skäligt, att nu ifrågavarande tjänstemän vid sjukdom,
där denna icke öfverskrider viss tid, exempelvis ett år, tillerkännas rätt
att bibehålla en del af deras arfvode, hvilken lämpligen syntes böra bestämmas
till två tredjedelar däraf. Detsamma syntes böra gälla vid sådan
tjänsteman meddeladt förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordinarie
innehafvares semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock naturligen
med den inskränkning, som kunde föranledas däraf, att den tjänstledige
pröfvas böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens,
som åtnjuter ledighet för svag hälsas vårdande, syntes däremot höra vara
pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordras för amanuensbefattningens
skötande eller eljest pröfvas skäligt.

Likaså fann departementschefen önskvärdt och billigt, att åt ifrågavarande
tjänstemän, Indika i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid,
innan de erhålla fast arfvode, som regel beredes tillfälle till någon tids
ledighet under hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af
arfvodet. Dock måste naturligen alltid en dylik förmån blifva beroende
däraf, huruvida göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tillåta,
äfvensom däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie
tjänstemän ändock kan på lämpligt sätt tillgodoses. Därest en föreskrift i
, dylik riktning ansåges böra meddelas, syntes densamma därför endast böra
erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk att, där så funnes
lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande tjänstemän
med rätt för dem att under ledigheten bibehålla arfvodet.

Hvad angår den tid, under hvilken sådan ledighet bör ifrågakomma,
framhöll departementschefen, att detta i viss mån bör bero af befattningens
beskaffenhet. Såsom regel torde densamma dock, med hänsyn där -

till att första gradens tjänsteman endast äger rätt att åtnjuta en månads
semester, lämpligen böra begränsas till 2 ä 3 veckor, med iakttagande att,
därest samma tjänsteman innehar mer än en befattning af ifrågavarande slag,
ledigheten vid båda befattningarna, såvidt möjligt, förlägges till samma tid.

Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjuter
ledighet eller förordnas att uppehålla ordinarie befattning, borde åtminstone
i regel gälla, att annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan
tinnes att tillgå, förordnas att bestrida amanuensbefattningen mot den aflöning,
hvilken inom verket anses böra utgöra begynnelsearfvode för sådan
befattning, som är i fråga.

Att, såsom i petitionen blifvit ifrågasatt, extra ordinarie tjänstemän,
som icke åtnjuta fast arfvode, skulle på förhand tillförsäkras gratifikation
(ill visst belopp för månad, ansåg departementschefen icke kunna ifrågakomma,
de arbetet för dessa tjänstemän så till beskaffenhet som mängd
säkerligen i allmänhet måste blifva tämligen växlande. Ersättningen kunde
därför beträffande dem svårligen bestämmas att utgå efter på förhand bestämda
grunder. En annan sak var, att det gifvetvis måste anses önskvärdt,
att vederbörande anslag tillmätas så, att desamma lämna möjlighet
till beredande af skälig uppmuntran och nöjaktig godtgörelse äfven åt dessa
tjänstemän.

Depai tementschefen framhöll slutligen, att med hvad han uttalat angående
grunderna för aflönandet af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen
vid de centrala ämbetsverken han naturligen icke afsett, att de af honom föreslagna
grunderna skulle utan vidare komma till tillämpning vid dessa ämbetsverk
i allmänhet, helst naturligen detta beträffande hvarje verk ytterst måste
blifva beroende däraf, huruvida för ändamålet tillgängliga medel därtill
lämnade ''tillgång, utan han hade därmed, i det sammanhang uttalandet
skedde, endast velat utreda, i hvad mån hänsyn till de i omförmälda petition
framställda önskemål borde tagas vid beräkningen af det för aflönande
af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen inom statskontoret erforderliga
anslag.

1 öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställde, föreslogs
i den kungl. propositionen, att anslaget »till amanuenser, vikariatsersätining,
renskrifning och flitpenningar» vid statskontoret måtte höjas

från 25,900 till 30,700 kronor. Därvid var, såsom af statsrådsprotokollet
framgår, afsedt, att å anslaget jämväl skulle finnas medel till ersättande
af fast anställda amanuensers vikarier under sjukdom och ledighet samt
förordnande att bestrida ordinarie tjänst.

Riksdagen tillkännagaf i sin skrifvelse angående ny aflöningsstat för
statskontoret, att Riksdagen funnit den föreslagna förhöjningen af nämnda
anslag vara af behofvet påkallad, särskildt för beredande, på sätt föreslagits,
af möjlighet att kunna höja de nu i allmänhet med 1,200 kronor
utgående amanuensarfvodena till högst 2,000 kronor. Riksdagen uttalade
emellertid, att, i den mån ett sådant arfvode förhöjdes, en något längre
arbetstid å tjänsterummet än den nu för amanuenserna gällande skäligen
syntes kunna utkräfvas af den, som finge uppbära det förhöjda arfvodet.

Hos domänstyrelsen finnas för närvarande anställda nio amanuenser,
eu å hvarje «af jordbruksafdelningens två byråer och den kamerala byrån,
två å hvardera af de två öfriga byråerna, en hos ombudsmannen samt en
hos registratorn. I årligt arfvode åtnjuta de fem amanuenserna å skogsafdelningen
2,000 kronor hvar, amanuensen hos registratorn 1,800 kronor
samt de öfriga amanuenserna 1,500 kronor hvar.

Under den första tiden af styrelsens verksamhet åtnjöto de dåvarande
amanuenserna 1,500 kronor i årligt arfvode, utom en å skogsafdelningen,
som uppbar allenast 1,200 kronor.

Arfvodet till amanuensen hos registratorn höjdes dock redan
med ingången af år 1885 till 1,800 kronor. Med amanuensbefattningarna
å skogsafdelningen hafva från och med år 1901 varit förenade
arfvoden till belopp af 2,000 kronor. Denna förhöjning i arfvodesbeloppen
ägde rum, sedan Riksdagen, såsom ofvan å sid. 15 omnämnts, beviljat
ett extra anslag till arfvoden åt amanuenser och extra biträden a skogsafdelningen.
Amanuenserna å jordbruksafdelningen hafva under hela tiden
för styrelsens verksamhet bibehållits vid de arfvoden de från början innehaft.
Hos ombudsmannen har först från och med år 1906 varit anställd
eri amanuens. Denne har hela tiden åtnjutit 1,500 kronor i årligt arfvode.

Af amanuenserna har i regel endast den hos registratorn
anställde åtnjutit extra ersättning i form af gratifikation. Denna gratifikation
har under de senaste åren utgått med 900 kronor om året.

Från domänstyrelsens sida har uttalats önskvärdheten af att anslaget
till arfvoden åt amanuenser och extra biträden in. in. blefve så tilltaget,
att hos styrelsen kunde anställas, förutom de nio nuvarande amanuenserna,
ytterligare tre forstligt bildade amanuenser; och har beträffande
storleken af arfvodena till dylika amanuenser framhållits, att det visat sig
förenadt med allt större svårigheter att vid amanuenstjänstgöringen i styrelsen
fästa för det praktiska skogsyrket utbildade personer. I den praktiska
utöfningen af sitt yrke vunne nämligen dessa eu bättre utkomst och
ett för de flesta mera tilltalande arbete. De forstligt bildade amanuenserna
hade ock i allmänhet ej tillfälle att i hufvudstaden genom annat arbete
förvärfva bidrag till sitt uppehälle.

Hvad den hos registratorn anställde amanuensen angår, äro,
enligt hvad kommittén inhämtat, göromålen mellan denne och registratorn
så fördelade, att registratorn jämte ett kvinnligt biträde uppehåller
registratorsgöromålen å skogsafdelningen, medan amanuensen likaledes
med ett kvinnligt biträde bestrider enahanda göromål å jordbruksafdelningen.
Det har framhållits från domänstyrelsens sida
att de göromål, som åligga sistnämnda amanuens, kunna till fullo likställas
med en ordinarie tjänstemans, och att fördenskull för denna befattning
— hvars nuvarande innehafvare varit anställd i styrelsens tjänst under
hela den tid styrelsen varit i verksamhet och dessförinnan haft anställning
i kammarkollegii domänafdelning — borde beredas aflöningsförmåner
väsentligt öfverstigande dem, som i allmänhet utgå till amanuenser i de
centrala ämbetsverken.

I fråga om behofvet af extra arbetskrafter i domänstyrelsen har kommittén,
under förutsättning af bifall till den af kommittén föreslagna omordanisationen
och med hänsyn jämväl till den likaledes föreslagna utsträckningen
af arbetstiden för den ordinarie personalen, ansett sig icke äga anledning tillstyrka
någon ökning af det nuvarande antalet amanuenser hos styrelsen.

Vidkommande frågan om amanuensarfvodenas belopp får kommittén
till en början erinra, att den i sitt den 9 mars 1907 afgifna betänkande
rörande reglering af löneförhållanden m. in. vid skogsstaten och de
allmänna skogsläroverken uttalat, att arfvodet till revirassisteiit i allmänhet
torde böra utgöra minst 2,400 och högst 3.000 kronor för år;

hvartill borde komma reseersättning. Det lärer numera vara fallet, att
de nyblifna extra jägmästarna i regel kunna vinna anställning såsom revirassistenter
omedelbart efter utnämningen.

1 sitt den 7 november 1907 afgifna betänkande rörande
reglering af löneförhållanden m. in. vid landtmäteristyrelsen har kommittén
omförmält de skäl, på grund af hvilka det ansetts påkalladt, att
arfvode till amanuens i sistnämnda styrelse ej borde sättas lägre än
2,400 kronor för år. Därvid har, bland annat, anförts, att amanuenserna därstädes
på grund af sin särskilda utbildning ej kunna, såsom fallet är med
extra tjänstemän inom många andra verk, erhålla aflönad sysselsättning
inom annat ämbetsverk, samt att å andra, sidan obefordrade skickliga landtmätare
kunna såsom tjänstemedhjälpare åt landtmätare i landsorten förskaffa
sig en säker inkomst af minst 200 kronor i månaden. Landtmäteristyrelsen
hade ock förklarat, att den ansåg sig icke hafva utsikt att erhålla
lämpliga personer till extra tjänstemannabiträden för lägre godtgörelse ån
2,400 kronor.

Kommittén har i betänkandet angående landtmäteristyrelsen ock påpekat,
hurusom vid 1900 års riksmöte Riksdagen fann ett högre arfvode
för amanuenser å domänstyrelsens skogsafdelning väl betingadt af den omständigheten,
att amanuenserna å denna afdelning, för hvilkas kompetens
erfordrades forstlig sakkunskap, ej kunde beräkna att genom tjänstgöring
äfven inom annat ämbetsverk i hufvudstaden förvärfva ytterligare bidrag
till bestridande af lefnadskostnaderna; hvaraf Riksdagen emellertid äfven
ansåg följa, att amanuenserna å skogsafdelningen kunde ägna mera tid åt
arbetet därinom.

Och kommittén har i samma betänkande fästat uppmärksamheten
därå, att i skrifvelse till telegrafstyrelsen den 16 februari 1903, angående
grunderna för aflöningen till den extra personalen vid telegrafverket, Kung!.
Maj:t föreskref, att såsom aflöning till amanuens i allmänhet hos telegrafstyrelsen
finge utbetalas arfvode i regel begynnande med 1,200 kronor, hvilket
arfvode finge, i den mån sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke
utöfver 1,800 kronor för år, men att till sådan amanuens eller extra ordinarie
tjänsteman å telegrafstyrelsens linjebyrå, som är anställd såsom biträdande
ingenjör, arfvode finge utgå med högst 2,800 kronor för år.

ty Pr.

Enligt kommitténs öfvertygelse är det fortfarande behöfligt jämväl
inom domänstyrelsen att bereda amanuenser med specialutbildning (d. v. s.
de forstligt utbildade amanuenserna) högre arfvodesförmåner än amanuenser
i allmänhet. Forstligt utbildade äro amanuenserna å byråerna n:r 3
och 4, hvaremot för närvarande den å byrån n:r 5 eller den kamerala
byrån tjänstgörande amanuensen är juridiskt bildad. Man lär nämligen
under en följd af år ej kunnat förvärfva någon forstligt bildad person till
amanuenstjänstgöring å sistnämnda byrå.

För de forstligt bildade amanuenserna i domänstyrelsen böra, enligt
kommitténs åsikt, arfvodena ej sättas lägre än 2,400 kronor för år. Dessa
arfvoden torde — likasom det blifvit föreslaget vid landtmäteristyrelsen —
efter någon viss tids tjänstgöring böra kunna höjas, i den mån sådant
pröfvas skäligt, dock icke utöfver 3,000 kronor för år. Varda arfvodena
för de forstligt utbildade amanuenserna i domänstyrelsen af den storlek,
som sålunda ifrågasatts, lärer emellertid både kunna och böra å dessa befattningars
innehafvare ställas den fordran, att de åt det dagliga arbetet i
styrelsen ägna betydligt mera tid än amanuenser i allmänhet. Kommittén
har ock i detta afseende inhämtat, att det är domänstyrelsens afsikt
att af ifrågavarande amanuenser kräfva en arbetstid af väsentligen samma
mått som den ordinarie personalens. Detta anser kommittén ock böra
vara en betingelse för arfvodenas bestämmande till nyss angifna belopp.

Hvad angår den hos registratorn anställde amanuensen, som öfvergått
till domänstyrelsen från kammarkollegii domänafdelning och alltsedan
varit i domänstyrelsen tjänstgörande, böra naturligen, så länge han fortfarande
till styrelsens tillfredsställelse fullgör de honom anförtrodda åligganden,
hans aflöningsförmåner ej understiga deras nuvarande belopp.

För öfriga amanuenser hos domänstyrelsen torde arfvodena lämpligen
kunna beräknas till lägst 1,500 och högst 2,000 kronor.

Till arfvoden åt nio amanuenser hos domänstyrelsen har kommittén
i sin beräkning upptagit ett belopp af 21,600 kronor, och därutöfver har
till flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare synts höra afses
ett belopp af 4,000 kronor.

1 anledning af väckt motion har Riksdagen i skrifvelse den 23 maj
1906 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i hvad mån

a868/o7. LöneregleringsJcommitténs bet. X. 10

personer, som äro hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande
sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna
erhålla någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill denna utredning må föranleda.

Sedan öfver denna framställning infordrats utlåtanden från ämbetsverk
och myndigheter, hafva handlingarna i ärendet öfverlämnats till kommittén
med uppdrag att yttra sig i ämnet; och har utlåtande och förslag
i sådant hänseende af kommittén afgifvits den 31 oktober 1907 i delen VII
af kommitténs betänkanden.

I nyssberörda betänkande har kommittén hemställt, att åt biträden,
som för stadigvarande arbetsuppgifter äro hos statsmyndigheter anställda
eller hädanefter anställas, må gifvas en fast ställning, hvarmed skulle följa
rätt till vissa förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd
m. in. Kungl. Maj:t skulle, i den mån befintliga anslag
därtill lämna tillgång, bestämma, om och i hvilken omfattning dylika biträden
må inom ett ämbetsverk anställas; och skulle såsom fasta biträden
i regel anställas endast kvinnor.

Ur det allmännas synpunkt har kommittén ansett böra förutsättas,
att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma annat än för biträde,
hvars arbetskraft varder, i hufvudsakligen samma omfattning som
den ordinarie personalens, utnyttjad för statstjänsten, samt att därjämte
borde, för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning, kräfvas utredning,
att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning är af stadigvarande
beskaffenhet.

I sitt den 12 oktober 1906 afgifna utlåtande öfver Riksdagens ofvannämnda
skrifvelse upplyste domänstyrelsen, att hos styrelsen voro anställda
nio kvinnliga biträden, som förrättade sådant arbete, som afsågs i Riksdagens
skrifvelse. Af förenämnda biträden voro sex sysselsatta med renskrifningsarbeten,
kollationering m. m., en med kartritning och dylikt åt
skogsafdelningen samt två å styrelsens registratorskontor. Af de två sistnämnda
biträdde den ena vid förandet af jordbruksafdelningens diarium,
liggarna öfver statsverkets utarrenderade egendomar m. m., medan den
andra biträdde vid förandet af skogsafdelningens diarium.

Två renskrifverskor å skogsafdelningen voro endast sysselsatta med
hemarbete, enär plats icke kunnat beredas dem i styrelsens ämbetslokaler.
Eljest var tjänstgöringstiden för ifrågavarande biträden bestämd till fem
timmar dagligen mellan klockan 10 och 3. Under denna tid voro de fullt
sysselsatta med sina arbeten; och de hade dessutom ofta öfvertidsarbete.

Fyra af biträdena hade tjänstgjort i ämbetsverket sedan dess tillkomst
och dessförinnan i andra ämbetsverk och räknade vid tiden för utlåtandets
afgifvande respektive 37, 36, 30 och 28 tjänstår. Af de öfrig»
hade två tjänstgjort i 20 år och en i 16 år, en varit anställd sedan den
1 mars 1905 och en sedan den 1 februari 1906.

För de två renskrifverskor, de äldsta i tjänsten, som icke arbeta
inom ämbetslokaler), har bestämd tjänstgöringstid icke kunnat fastställas.
De hafva fördenskull ej erhållit bestämda arfvoden utan aflönas med
50 öre per ark enligt räkning. Alla de öfriga biträdena åtnjuta däremot
fasta arfvoden, som utgå med 1,200 kronor för år åt kartriterskan,
1,140 kronor åt en renskrifverska, sysselsatt med maskinskrift, samt 960
kronor åt öfriga renskrifverskor och biträdena å registratorskontoret. Med
undantag af kartriterskan åtnjuta de fast aflönade biträdena särskild ersättning
för öfvertidsarbete, utgående med 50 öre per timme eller, vid renskrifning,
med 50 öre per ark. Kartriterskan åter är skyldig att för sitt
arfvode förrätta all för styrelsens skogsafdelning erforderlig kartritning,
kopiering och dylikt, men erhåller särskild betalning för det arbete, hon
förrättar åt jordbruksafdelningen.

Utöfver hvad sålunda blifvit upplyst, har till utredning om styrelsens
behof af skrifbiträden meddelats från styrelsens sida, att dess utgifter
för renskrifning uppgått åren 1904—1906 till resp. kronor 8,026: 93,
8,354: 7i och 9,776: si.

Vid öfvervägande af hvad utredt blifvit rörande förhållandena inom
domänstyrelsen har kommittén ansett vederbörliga förutsättningar vara för
handen för inrättande därstädes af sex fasta biträdesbefattningar.

För dessa befattningar skulle, så i afseende å därmed förenade förmåner
som beträffande daglig arbetstid och i öfrigt, gälla hvad kommittén
för dylika befattningar i allmänhet föreslagit eller till beaktande framhållit.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden bär kommittén
i delen VII anfört, att vid nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden begynnelsearfvodet
för fasta biträden hos myndigheter därstädes ej bör bestämmas
till lägre belopp än 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera
skulle, i den mån sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna
efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor för år. Med tillämpning
af detta å domänstyrelsen, har kommittén ansett höra till aflöning åt sex
fasta biträden därstädes beräknas ett belopp af högst 10,800 kronor.

Dessa sex fasta biträden kunna dock ej under alla förhållanden ensamma
besörja förekommande renskrifnings- och kartritningsarbeten, utan
därjämte måste nog fortfarande i större eller mindre omfattning anlitas
andra, tillfälliga arbetskrafter. För bestridande af utgifterna till dylika
biträden äfvensom för de i domänstyrelsens nuvarande stat med kostnaderna
för renskrifning sammanförda tryckningskostnader torde böra afses
ett belopp af omkring 0,500 kronor.

Af det å styrelsens stat nu uppförda anslag till vikariatsersättning,
arfvoden för byggnadsplan ers granskning, åt amanuenser och extra biträden,
renskrifnings- och tryckningskostnader har ett belopp af 2,000 kronor
varit afsedt till byggnadsbiträde. Någon förhöjning i beräkningen af
kostnaderna i detta hänseende har icke ansetts påkallad, utan torde för
ändamålet fortfarande böra afses omkring 2,000 kronor.

I utgifterna för vikariatsersättning vid domänstyrelsen är att emotse
en ej oväsentlig ökning i händelse af bifall till kommitténs hemställan om
ändringar i styrelsens organisation samt om höjning af tjänstgöringspenningarna
för den ordinarie personalen. Därjämte torde hädanefter böra
beräknas ett belopp för godtgörande af vikarier för amanuenser under
semesterledigheter och sjukdomsfall. Och vidare måste beredas tillgång
för aflönande af vikarier för de ofvannämnda fasta biträdena vid semester
samt, inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall, i enlighet med kommitténs
uttalanden i delen VII.

Enligt gjorda beräkningar skulle för vikariatsersättning böra afses
ett belopp af 8,800 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda anförts har det synts kommittén, att
till arfvoden åt amanuenser och biträden samt för byggnadsplaners granskning,
. flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, vikariatsersättning
samt tryckningskostnader bör i domänstyrelsens stat uppföras ett
årsanslag af 53,700 kronor, och hemställer kommittén,

att för amanuenserna i domänstyrelsen tjänstgöringen
matte, sd vidt möjligt, ordnas och aflöningen bestämmas
i enlighet med ofvan angifna grunder;

att hos domänstyrelsen md anställas sex fasta biträden,
beträffande hvilka skall gälla hvad för sådana
bit'') liden i allmänhet varder stadgadt; äfvensom

att till arfvoden åt amanuenser och biträden samt
för byggnadsplaners granskning, flitpenningar åt extra
tjänstemän och extra vaktmästare, vikariatsersättning samt
tryckningskostnader må i domänstyrelsens stat uppföras
ett anslag af 53,700 kronor.

,. . A Sld'' 38 ar omnämndt, att enligt gällande bestämmelser general- inspektionsdirektoren
i domänstyrelsen bör, när han sä nödigt finner och hans öfrma .?.?\andn
ämbetsgöromål det medgifva, företaga ämbetsresor för att bereda sig känne- ***
dom ej mindre om skogshushållningens, skogsundervisningens och jaktväsendets
tillstånd samt de utarrenderade egendomarnas vård än ock om
det sätt, hvarpå skogstjänstemän och domänintendenter uppfylla sina åligganden.
Generaldirektören äger ock, när omständigheterna därtill föranleda,
uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga dylika
resor, likasom att beordra underlydande ordinarie eller extra tjänsteman
att i egenskap af sekreterare medfölja å sådan resa.

? TA! bestridande af de med dessa resor förbundna kostnader har alltifrån
början af domänstyrelsens verksamhet varit i den för styrelsen gällande
staten upptaget ett bestämdt anslag till inspektionsresor å ett belopp af
4,000 kronor.

Kostnaderna för de tjänsteresor, som efter uppdrag af styrelsen
företagits af dess ombudsman och fiskal, hafva på grund af anslagets
titel ej kunnat bestridas af nämnda anslag. Ersättning för dylika kost -

nåder utanordnas af skogsmedel, när ombudsmannens resor företagas i och
för tillvaratagande af de intressen, skogsafdelningen har att bevaka, men
då resan företages i ändamål att verkställa undersökning eller utredning
eller vid domstol utföra talan, afseende förvaltningen af under styrelsens
vård ställd jordbruksdomän, skall, jämlikt kungl. bref den 25 maj 1906,
ersättningen utgå af det under nionde hufvudtiteln uppförda anslag till
rese- och traktamentspenningar.

Såvidt kommittén har sig bekant, är det inom den centrala statsförvaltningen
något enastående, att i stat blifvit. fastslaget det belopp, hvartill
kostnaderna för inspektionsresor högst må uppgå.

Lämpligheten af en dylik begränsning torde vara tvifvel underkastad
särskild! i förevarande fall, där man på goda grunder ansett sig böra i
instruktionsbestämmelserna gifva uttryck åt önskvärdheten af att inspektionsresor
företagas.

Tydligt är äfven att med den tillökning statsskogarna erhållit under
den tid domänstyrelsen varit i verksamhet och med de anspråk, som numera
ställas på personlig kännedom om förhållandena inom de olika förvaltningsgrenarna,
betydelsen och önskvärdheten af inspektionsresorna ökats. Lnder
år 1906 har det emellertid inträffat, att med anslaget ej kunnat betäckas
kostnaderna för årets inspektionsresor. A sistnämnda års anslag
har visserligen redovisats en behållning af 16 kronor 56 öre, men, enligt
hvad kommittén inhämtat, har för två under december månad 1906 af
generaldirektören företagna inspektionsresor ersättning utanordnats af 1907
års anslag med sammanlagdt 349 kronor 60 öre.

Under nu anförda förhållanden har det synts kommittén, att det ej
är lämpligt att i staten för domänstyrelsen bibehålla det nuvarande bestämda
anslaget till inspektionsresor, utan att resekostnads- och traktamentsersättning
för såväl inspektionsresorna som andra tjänsteresor af styrelsens
personal bör utgå af nionde hufvudtitelns anslag till rese- och
traktamentspenningar; och hemställer kommittén fördenskull,

att i domänstyrelsens stat ej vidare uppföres något
särskilt anslag till inspektionsresor, utan att resekostnads-
och traktamentsersättning för såväl dessa resor som

andra tjänsteresor af sty relsens personal må utgå af nionde
hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.

Den nu gällande staten för domänstyrelsen återfinnes på sid. 12.

Enligt kommitténs förslag skulle staten få följande utseende:

		K r o	n o r
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Orts- tillägg.	Summa.
. Generaldirektören och
chefen......	9,000	4,500	1,500	15,000
! 1 byråchef.....	5,000	2,500	600	8,100	(Efter 5 år kan lönen höjas med
\| 5 byråchefer ....	25,000	12,500	3,000	40,500	j 600 kronor.
1 1 ombudsman och fi-'' skal .......	3,600	1,800	400	5,800	1 Efter 5 år kan lönen höjas med > 500 kronor och efter 10 år
1 första gradens tjän-steman .....	2,200	1,500	300	4,000	\| med ytterligare 500 kronor. (Efter 5 år kan lönen höjas med
! 8 första gradens tjän-j stemän.....	O o T—1	12,000	2,400	32,000	i 500kronor,efter lOårmedytter-j ligare 500 kronor och efter 15 år J med än ytterligare 500 kronor.
i 1 förste vaktmästare	900	450	150	1,500
1 vaktmästare . . .	700	350	150	1,200	\|Efter 5 år kan lönen höjas med
il » ...	700	350	150	1,200	\| 100 kronor.
\| Till arfvoden åt aina-1 nuenser och biträden samt för byggnads-planers granskning, flitpenningar åt ex-tra tjänstemän och extra vaktmästare, vikariatsersättning samt trycknings-kostnader ....	:	1 : ;		\| : 53,700
Summa	1		—	163,000

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Stat.

kostnads beräkning.

Medan den för domänstyrelsen nu gällande staten

slutar å..................... kronor 94,000

skulle enligt kommitténs förslag staten sluta å . . . . > 163,000

och således öfverstiga nu gällande stat med..... » 69,000

Därest emellertid slutsumman i den nuvarande staten
å ena sidan minskas med det belopp, 4,000 kronor, som i densamma
tinnes upptaget för inspektionsresor, men hvilket belopp kommittén af skäl,
som äro angifna å sid. 78, icke upptagit i sitt förslag till stat,

och å andra sidan ökas med dels beloppet af de dyrtid still ägg, som
år 1906 utgingo till personal hos domänstyrelsen, tillhopa 2,305 kronor,
dels ock de belopp, som å extra stat utgått med 9,000 kronor från och
med år 1906 till arfvoden åt tre tjänstemän i första graden (notarier) å
styrelsens skogsafdelning och med 8,000 kronor från och med år 1907 till
vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser
och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader hos styrelsen,
men hvilka särskilda anslagsbelopp ej skulle vidare erfordras, därest
kommitténs förslag godkännes, varder totalsumman 109,305 kronor, i stället
för 94,000, och den verkliga ökningen i utgifter 53,695 kronor.

Erinras må emellertid, att vid dessa beräkningar hänsyn icke tagits
till ålderstillägg.

Förenklingar Rörande ärendens afgörande i chefens tillfälliga frånvaro uti ämbets iör^ärendTnas

verk, där chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam har beslutanderätten
afgörande. • aren(jenj hvilkas pröfning han deltager, växla — såsom kommittén i
(b-endensaf- delen 1, sid. 165, erinrat — föreskrifterna i allmänhet mellan två hufvudchefens
till- tyPer> i ty aR inom vissa ämbetsverk de ärenden, i hvilka chefen eljest
fätliga från- beslutar och som kunna afgöras i hans frånvaro, varda kollektivt afgjorda
af vederbörande ledamöter, under det i andra verk en af ledamöterna inträder
i utöfningen af chefens åligganden med eller utan vissa begränsningar.

Enligt hvad här ofvan å sid. 38 omförmälts, tillhör domänstyrelsen
den förstnämnda af dessa båda hufvudtyper.

I kommitténs betänkanden angående kammarkollegium och statskontoret
har för dessa ämbetsverk förordats den anordning, att i chefens

frånvaro äldste tjänstgörande ledamoten inträder i utöfningen af chefens
åligganden. Föreskrifter i nämnda hänseende hafva ock meddelats i den
nya instruktion, som den 18 oktober 1907 utfärdats för statskontoret.

Enahanda anordning anser kommittén böra komma i tillämpning
inom domänstyrelsen, där chefen ju har sig ålagdt att företaga inspektionsresor,
när han så nödigt finner och hans öfriga ämbetsgöromål det
medgifva. Genom att föreskrifva att den äldste tjänstgörande ledamoten
skall inträda i utöfningen af chefsbefattningen vinnes, förutom undvikandet
af den mera tidkräfvande kollegiala formen, dels att de till chefsämbetet
hörande kontrollerande och öfvervakande åliggandena kunna på
effektivt sätt uppehållas, dels ock att en af styrelsens ledamöter får särskild
anledning att sätta sig in i styrelsens ämbetsgöromål i allmänhet
hvilket utan tvifvel länder till större trygghet för bevarandet af nödig
kontinuitet vid ärendenas behandling.

Kommittén, som förutsätter att, därest, af annan anledning än semester
eller tjänsteresor, utöfver fjorton dagar för styrelsens chef inträffar
hinder att ämbetet utöfva, ansökning om ledighet skall göras hos
Kungl. Maj:t, hemställer,

att i domänstyrelsens blifvande instruktion måtte
meddelas föreskrift därom, att under generaldirektörens
tjänsteresor, eller då han åtnjuter semester eller eljest
under kortare tid, som icke öfverstiger fjorton dagar,
är förhindrad att sitt ämbete förrätta, äldste tjänstgörande
byråchefen skall, därest icke annorlunda af
Kungl. Maj:t förordnas, inträda i utöfningen af generaldirelc
tören s å lig g an den.

1 sitt allmänna principbetänkande (delen I) har kommittén fram- Utvidgad
hållit, att till befordrande af större skyndsamhet eller till åstadkommande //rXrd*
af mindre omgång vid ärendenas behandling blifvit i en del ämbetsverk ehefernaanförtrodt
åt vederbörande ledamöter i mer eller mindre vidsträckt mån
att, utan föredragning för chefen, själfva afgöra en del ärenden.

2868/o7. Lönereglering skommitténs bet. X.

Hvad domänstyrelsen beträffar, är ofvan å sid. 37—38 redogjordt
för den befogenhet, ledamot i detta afseende äger enligt nu gällande
bestämmelser.

I det af styrelsen den 12 november 1900 afgifna, på Kungl.
Maj:ts pröfning beroende förslaget till instruktion har emellertid
denna befogenhet blifvit inskränkt till att omfatta allenast rätt för ledamot
att genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar
och yttranden, som för ärendes afgörande finnas erforderliga,
att till granskning, anteckning och förvaring af vederbörande tjänsteman
befordra inkommande syneinstrument och handlingar, som äro af beskaffenhet
att icke till omedelbar åtgärd af styrelsen föranleda, samt att meddela
beslut dels i anledning af ansökningar att utbekomma handlingar i
afgjorda mål, dels ock i fråga om skogsingenjörernas verksamhet.

Den inskränkning i ledamots befogenhet, som sålunda föreslagits,
lär hafva föranledts af de förändrade bestämmelser, som uti vissa afseenden
influtit i kungl. förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket den 26 januari 1894 med flera författningar.

I anslutning till hvad kommittén uttalat i delen I, har kommittén
funnit sig böra förorda, att byråchef i domänstyrelsen uti ifrågavarande
afseende erhåller en befogenhet, väsentligen öfverensstämmande med hvad
som i instruktion för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907 medgifvits
byråchef i sistnämnda styrelse. Kommittén hemställer fördenskull,

att i domänstyrelsens instruktion måtte meddelas
följande bestämmelser:

Utan föregående föredragning äger byråchef att
infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, som
för ärendes beredande till afgörande finnas erforderliga,
samt att låta befordra till granskning, anteckning eller
förvaring inkommande handlingar, som äro af beskaffenhet
att icke föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen.

Byråchef äger vidare meddela sådana detaljbestämmelser,
hvilka utgöra omedelbar tillämpning af styrelsens
beslut eller af gällande reglementen och instruktioner.

Byråchef må äfven vidtaga nödig åtgärd i annat
till generaldirektörens afgörande eljest hörande ärende,
därest detsamma är af den brådskande natur, att icke
utan verklig olägenhet kan med åtgärdens vidtagande
uppskjutas; skolande dock byråchefens åtgärd i sådant
hänseende anmälas hos styrelsen vid nästa sammanträde.

1 detta sammanhang; har kommittén funnit höra framhållas, huru- större Hk°
. , .. f o rolighet #

som i vissa fall önskvärd enhet och likformighet i deri domänstyrelsen an- behandlingen

förtrodda förvaltningen ej kunnat komma till stånd eller göra sig gällande, afrfyor“
till hvilket förhållande orsaken åtminstone delvis torde vara att söka däruti,
att ännu hvarken någon definitiv instruktion eller någon arbetsordning utfärdats,
men också i styrelsens fördelning i två mer eller mindre fristående
särskilda afdelningar.

Bristen på enhet och likformighet gör sig särskildt gällande i fråga
om handhafvande! af utarrenderad egendoms förvaltning. Såsom förut
nämnts, omhänderhar skogsafdelningen förvaltningen af ett stort antal
hemman och lägenheter. Med dessa hafva ej domänintendenterna att taga
någon som helst befattning, utan tillsynen å dem utöfvas af jägeristaten
och arrendeinkomsterna redovisas bland skogsmedlen. Kungl. kungörelsen
den 10 november 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af
kronans jordbruksdomäner har ansetts ej afse förvaltningen af nu ifrågavarande
fastigheter, utan domänstyrelsen har beträffande deras tillgodogörande
ansett sig äga fria händer. Ej heller äro för försäljning af dessa,
för skog sväsendets räkning utarrenderade egendomar eller dit hörande inägoområden
samma bestämmelser gällande, som jämlikt ofvan å sid. 25
åberopade kungl. Bref meddelats beträffande de för statsverkets räkning
d. v. s. de genom jordbruksafdelningens försorg utarrenderade egendomarna.

Då nämligen för statsverkets räkning utarrenderad egendom, som ej lämnar
mer än 600 kronor i årligt arrende, blir arrendeledig, skall saluvärdering
förrättas å egendomen och domänstyrelsen göra underdånig framställning
hos Kungl. Muj:t om egendomens disposition. Af dessa föreskrifter är
däremot domänstyrelsen icke bunden i fråga om de nyssberörda, till skogsväsendet
hörande egendomarna. Anser domänstyrelsen, att försäljning af

sådan egendom bör äga rum, göres framställning därom hos Kungl. Maj:t
eljest disponeras egendomen på annat sätt. Arrendeupplåtelsetiden för
dylik egendom synes i allmänhet vara 10 år, medan i afseende å de för
statsverkets räkning utarrenderade egendomarna en upplåtelsetid af 20 år
är stadgad.

Det har synts kommittén, soja om större öfverensstämmelse borde
åvägabringas mellan förvaltningarna af nämnda båda slag af utarrenderade
kronoegendomar, särskildt i afseende å deras disposition vid inträffande
arrendeledighet. Enligt kommitténs åsikt bör det tagas under ompröfning,
huruvida ej de för skogsväsendets räkning utarrenderade egendomarna
åtminstone i sistberörda afseende borde underkastas samma bestämmelser
som de, hvilka gälla för de egendomar, som äro utarrenderade för statsverkets
räkning.

Förenklingar

i afseende å I delen I (sid. 152—160) har kommittén behandlat frågan om för tos

domän- enkling i vissa hänseenden af arbetssättet hos de centrala ämbetsverken och
styrelsen, dervid, med framhållande af åtskilliga synpunkter, uttalat den uppfattningen,
att vid utarbetande af instruktioner eller arbetsordningar för nämnda
ämbetsverk afseende bör i görligaste mån fästas å angelagenheten af att
åstadkomma sådana förenklingar i arbetssättet, som kunna finnas erforderliga
och ändamålsenliga.

Då numera bchofvet af dylika förenklingar blifvit allt mera allmänt
erkändt och samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter fått från Kungl.
Maj:t mottaga cirkulär af den 22 mars 1907 angående afifattandet af utlåtanden,
skrifvelser in. in. i ämbetsärenden (bihang till svensk författningssamling
n:r 18), har kommittén ansett sig kunna förutsätta, att, i
den man jämväl de i öfrigt af kommittén förordade förenklingar finnas
böra vinna tillämpning och komma till uttryck i instruktioner för vederbörande
myndigheter, sådant äfven varder beaktadt. vid utfärdande af instruktion
för domänstyrelsen, samt att denna styrelse-jämväl i andra hänseenden
skall låta sig angeläget vara att vid utfärdande af arbetsordning
och äfven eljest tillse, att arbetssättet därstädes varder, i all den mån ske
kan, förenklad!.

I sistnämnda hänseende torde det tillåtas kommittén att erinra om
att i den nyligen utkomna, den 11 oktober 1907 utfärdade instruktionen
för arméförvaltningen, § 80 mom. 2, föreskrifves, att såväl vid utarbetandet
af arbetsordning som allt framgent skall iakttagas, att sådana förenklingar
i arbetsfördelningen och arbetssättet, som kunna finnas erforderliga
och ändamålsenliga, skola i största möjliga utsträckning vidtagas.

Kommittén har emellertid funnit sig böra här framställa en del
erinringar beträffande arbetet i domänstyrelsen.

I afseende å ombudsmannens verksamhet gör sig olika förfaringssätt
gällande å styrelsens olika afdelningar. Så till exempel i fråga om förfarandet
med till styrelsen inkomna synehandlingar. Dessa granskas af
ombudsmannen och skola sedan, så vidt de angå någon af de under jordbruksafdelningens
förvaltning ställda egendomar, muntligen föredragas af
ombudsmannen inför styrelsen å jordbruksafdelningen, men hvad skogsafdelningen
beträffar skall i hvarje dylikt ärende ombudsmannen aflåta ett
skriftligt memorial.

Under åberopande af hvad kommittén i delen I, sid. 159, uttalat om
önskvärdheten af att meddelelserna mellan ett verk samt dess särskilda
afdelningar eller tjänstemän försiggå under enklare former, än nu är fallet,
vill kommittén framhålla såsom sin åsikt, att skriftligen affattade memorial
uti nu ifrågavarande afseende åtminstone i regel ej torde vara af nöden.

För närvarande lärer det vara brukligt, att, då ombudsmannnen fått
meddelande om utgången af rättegång, där han fört talan å kronans vägnar,
han har att för styrelsen skriftligen utveckla, huruvida han anser
rättegången böra fullföljas eller ej. Det har synts kommittén, som om
äfven detta skriftliga förfarande lämpligen skulle kunna utbytas mot eu
muntlig föredragning af ärendet.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra fästa uppmärksamheten
därpå, att i den nya instruktionen för arméförvaltningen, § 18 mom.
fl, föreskrifves, att vid meddelanden mellan arméförvaitningens särskilda
departement och mellan dess tjänstemän inbördes bör så vidt möjligt skriftväxling
undvikas eller inskränkas till erforderliga anteckningar på de till
ärendena hörande handlingar.

I fråga om sättet för registrerande af inkommande ärenden har
kommittén inhämtat, att inom domänstyrelsen föras dels ett med personoch
sakregister försedt allmänt diarium, särskild!, för jordbruks- och särskild!
för skogsafdelningen, med angifvande af dagen för inkommandet,
diarienummer, numret å den byrå, till hvilken ärendet hör, och en kortfattad
saklig rubrik, dels ock ett särskildt diarium för hvarje byrå med
enahanda rubrik. Såväl allmänna diariet som byrådiarierna eller de s. k.
rotlarna förses med anteckningar om de uti ärendena förda skriftväxlingar
och i öfrigt vidtagna åtgärder. Vid hvarje års början införas i rotlarna
för det nya året de från föregående år såsom oafgjorda balanserade målen.

Enligt hvad i delen I framhållits, anser kommittén, att vid hvarje
verk bör i regel föras endast ett diarium, hvilket dock, där sådant befinnes
lämpligt, må kunna fördelas i särskilda afdelningar. Med tillämpning af
hvad sålunda uttalats, håller kommittén före, att det dubbla antecknande
af inkommande ärenden, som nu äger rum i domänstyrelsen, bör upphöra.
Alla behöfliga anteckningar i sådant hänseende böra ingå i ett allmänt
diarium, hvilket emellertid lämpligen torde kunna föras i olika afdelningar
för de särskilda byråerna. I dessa afdelningar af diariet skulle registratorn
hafva att införa ärendena med nummer och rubriker äfvensom göra anteckning
om de förklaringar och skrifter, som ytterligare inkomma; hvaremot
vederbörande föredragande skulle åligga att låta däri anteckna de i
ärendet vidtagna åtgärder.

Kommittén anser sig ock böra slutligen påpeka ett åliggande för
generaldirektören i domänstyrelsen enligt praxis, som tillämpats under hela
tiden för styrelsens verksamhet, hvilket åliggande synes kunna och höraöfverflyttas
på en underordnad tjänsteman. Det anses nämligen tillhöra
generaldirektören att öppna till domänst yreisen ankommande bref. Detta
bestyr torde dock lämpligen kunna anförtros åt styrelsens registrator.
I detta hänseende torde här få omnämnas, att i den för kammarkollegium
den 14 november 1879 utfärdade instruktionen var bland de presidenten
tillhörande åligganden jämväl upptaget att öppna de till kollegium
ankommande bref, men att genom kungl. kungörelsen den 4 juni
1886 nämnda åliggande öfverflyttades på kollegii registrator.

Utdrag af protokollet, hållet hos den af Kung!,. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag rörande
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. in.

1907 den 13 december.

Närvarande:

Herr ordföranden samt herrar Wijk, grefve Klingspor, Carl Persson,
Widén och Schultzberg äfvensom byråchefen hos domänstyrelsen Roos.

§ 1.

Behandlades frågan om reglering af löneförhållanden in. in. vid
domänstyrelsen; och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse af
denna dag till Kungl. Maj:t öfverlämna utlåtande och förslag i ämnet,
utgörande delen X af kommitténs betänkanden.

Härvid afgaf herr Carl Persson följande särskilda yttrande:

»Utan att underkänna vikten af de åligganden, som tillhöra chefen
för domänstyrelsen, kan jag emellertid ej finna desamma motivera en högre
aflöning än den, som vid 1907 års riksdag tillerkändes chefen för statskontoret,
eller 11,000 kronor. Detta belopp synes mig så rundligt tilltaget,
att det bör kunna anses innefatta tillfredsställande godtgörelse för äfven
en mycket kräfvande ämbetsgärning; och bör detsamma öfverskridas endast

där fråga är antingen om de allra högsta statsämbetena eller ock om
sådana befattningar, på hvilkas innehafvare ställas alldeles särskilda anspråk
i afseende å representation eller dylikt».

In fidem

A lian Cederborg.