UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1908:9)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

IX.

REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

LANDTMÄTERISTYRELSEN

2770/

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrifvelse til! Konungen............. i_n.

Betänkande och förslag.

Historisk öfversikt.................. ^

Landtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet.............23

Framställningar om reglering af löneförhållanden m. m. hos landt mäteristyrelsen.

................... gg

Kommitténs förslag.

Organisation och aflöning sförmåner för landtmäteristyrelsens ordinarie
personal..........''............ gg

Utsträckt arbetstid..................... 72

Aflöningsvillkor för landtmäteristyrelsens ordinarie personal .... 73.

Anslag till extra tjänstemän och biträden samt viJcariatsersättning . 78.

Anslag för landtmäteriundervisning...............gg_

I fråga om särslcildt anslag för kontroll öfver landtmätares förrättningar
..................... g^

Nu gällande stat..................... 92

Förslag till stat.................... gg

Kostnadsberäkning.................. g^

I fråga om förenklingar i arbetssätt...............94^

Särskildt yttrande aflandtmäterisekreteraren Alfred Eriksson (jämte bilaga) 96.

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902
uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., får

härmed i underdånighet öfverlämna delen IX af kommitténs betänkande^
innefattande förslag i nämnda hänseende beträffande landtmäteristyrelsen.

Vid ifrågavarande betänkande finnes fogadt särskilt yttrande af
undertecknad Eriksson, som Eders Kungl. Maj:t i nåder förordnat att vara
ledamot af kommittén under den tid landtmäteristyrelsen utgjorde föremål
för kommitténs behandling.

Stockholm den 7 november 1907.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Alfred Eriksson.

Henrik Schultzberg.

Philip Klingspor. Carl Persson.

Johan Widén. Ivar Wijk.

Allan Cederborg.

Reglering af löneförhållanden m, m.

vid

landtmäteristyrelsen.

Historisk öfverslkt.1

Landtmäteristyrelsens verksamhet sammanhänger så nära med landtmäteriet
i allmänhet, att vid en redogörelse för landtmäteristyrelsens tillkomst
äfven torde böra vidröras landtmäteriets utveckling i riket.

Spörsmålet om jordens fördelning emellan statsborgarna i ett land
framträder, så snart dess befolkning varder bofast, och förblifver sedan
under statens och samhällets fortgående utveckling en ständigt på dagordningen
stående fråga, som påkallar statsmakternas synnerliga uppmärksamhet
och omtanke.

Så har äfven varit förhållandet i Sverige. De gamla landskapslagarna
såväl som landslagarna innehålla föreskrifter rörande jords fördelning,
särskildt genom bestämmande af rå och rör samt antydningar om ändamålsenligare
förfaringssätt än förut använda, hvilka torde hafva förskrifvit sig
ända från hednatiden. Till en början nedsatte grannar i by själfva rå
och rör sina ägor emellan, men under tidernas lopp började särskilda
praktiska män att med andras uteslutande utföra jorddelningar. De i
Östgötalagen omnämnda »ändakarlar», hvilka hade vitsord att med fjorton
mans ed »nedsvärja» hufvudråmärkena i by, och deras gelikar i andra
landsdelar såsom »refkarlar», »jordamätare» m. fl. voro föregångare till

1 Vid afiyttandet af denna öfversikt hafva, i all synnerhet beträffande äldre tider, begagnats
följande tryckta arbeten, nämligen: E. J. Schutz, Om skifte af jord i Sverige,
Stockholm 1890, samt V. Ekstrand, Samlingar i landtmäteri, Stockholm 1901, 1902 och
1905.

2770/o7. Löneregleringslcommitténs bet. IX.

landtmätare, hvilken benämning torde hafva hämtats från tyska språket,
då konung Gustaf II Adolf under fälttåg i Tyskland använde tyska
»Landmesser». Landtmätarnas föregångare torde i allmänhet ej hafva upprättat
några kartor, utan grundades jordfördelningen endast på mätning
med stång eller rep. De äldsta kartorna i vårt land torde hafva varit
geografiska. Bland dylika må nämnas en karta öfver Sverige, upprättad
af ärkebiskop Olaus Magnus och tryckt i Rom år 1539.

Om ock staten redan på 1300- och 1400-talen genom särskilda personer
förskaffat sig uppgifter för sina ändamål rörande jordförhållandena, synas
dock först under 1500-talet bestämda föreskrifter härom börjat utfärdas.
Bland dylika föreskrifter må nämnas »Ordning för Red. fougderne i Finland»
den 28 januari 1556 och »ordning om jordemätning» af år 1585, hvilken
gällde för Oppunda härad i Södermanland.

Landtmäteriet började emellertid att öfvergå till statsinstitution först
i början af 1600-talet. Detta skedde därigenom, att år 1603 hertig Carl
såsom riksföreståndare uppdrog åt Andreas Engelberti, sedermera kallad
Bure eller Bureus, att upprätta en karta öfver landet, såsom framgår af
ett ännu bevaradt bref från Engelberti af den 2 juli 1603. Bureus grep
sig genast an med uppdragets utförande, och första resultatet af hans
verksamhet var en år 1611 fullbordad karta öfver Lappland eller norra
Sverige, som år 1626 efterföljdes af en större karta öfver Skandinavien
med kringliggande länder. Konung Gustaf II Adolf synes hafva ämnat
genom Bureus åstadkomma eu omfattande landtmäteriverksamhet i riket,
då för denne den 4 april 1628 utfärdades en kungl. instruktion rörande
hans fortsatta verksamhet, hvithet aktstycke torde få anses innebära den
egentliga upprinnelsen till ett af staten ordnadt landtmäteri i vårt land.

Bureus erhöll genom nämnda instruktion, i hvilken han benämndes
generalmatematiker, ett mångsidigt verksamhetsfält, i det att han enligt den,
samma bland annat skulle dels för geografiskt ändamål och landets kartläggning
upprätta geografiska kartor öfver större eller mindre delar af landet, dels
ock handhafva den geometriska uppmätningen af byarnas åker, äng, skog
och mark samt göra förslag om de förbättringar, som i landtbruket erfordrades,
äfvensom föranstalta dylik uppmätning af städer, sjöar, strömmar,
skogar och grufvor m. in. Han skulle själf lägga hand vid kartors upp -

rättande och, om han icke kunde öfverkomma vana landtmätare, antaga »unga
drängar, ärlige mäns barn», som han själf fick instruera. Geografiska kartor
skulle sändas direkt till Bureus för att af honom sammanföras, under det
att geometriska eller ekonomiska skulle aflämnas i räkningekammaren.

Landtmäteri et torde ungefär från denna tid hafva lydt under
räkningekammaren eller sedermera kammarkollegium. Detta synes framgå
däraf, att den första kända landtmäteriinstruktionen utkom den 19 juni

1633 under form af fullmakt af nämnda ämbetsverk för sex landtmätare
med närmare föreskrifter rörande förfaringssätt vid mätningar och skattläggningar.

Liknande instruktioner gåfvos dels af räkningekammaren den 2 april

1634 för vissa landtmätare, dels af Kung!. Maj:t den 30 april 1635 för
landtmätarna i »alla landsändar». Såsom tillägg till föregående instruktioner
utfärdades af räkningekammaren ett memorial af den 19 maj 1636.

Såsom den första begynnelsen till en centralisering af landtmäteriet lärer
få betraktas den instruktion, som den 17 maj 1642 af räkningekammaren
utfärdades för en »inspektor öfver landtmäteriarbetet», hvilken skulle i honom
anvisad särskild lokal inom räkningekammaren ordna redan befintliga kartor,
mottaga, granska och inbinda inkommande kartarbeten samt föra ett register
eller hufvudbok öfver desamma äfvensom i allmänhet öfva tillsyn öfver
landtmätarna i orterna. Den sålunda inrättade nya afdelningen af räkningekammaren
eller kammarkollegium blef benämnd landtmäterikontoret.

Den 20 april 1643 utfärdades för landtmätarna ny instruktion angående
byemätningen och särskild instruktion angående den geografiska
uppmätningen af landet.

Konung Carl XI, som vid ordnandet af landets administration och
hushållning kom i oundgängligt behof af landtmäteriets tjänst, utsände
kommissioner af landtmätare till olika landsdelar och utnämnde år 1683
Carl Gripenhielm till direktör och sedex-mera till generaldirektör öfver
svenska landtmäteiået och geografien. Gripenhielm, om hvilken det i hans
fullmakt heter, att han i landtmäteriet »förwärfwat sig en god och berömligt!
kundskap», beflitade sig om att få studerade personer in på landtmäteribanan,
ini’ättade undei*visning och examen för aspiranterna samt
sökte på fierehanda sätt höja landtmäteidet i landet.

En ny landtmäteriinstruktion utfärdades af kammarkollegium den 19
maj 1688. Landtmätarna, som förut under 1600-talet haft en lön af 100
a 200 daler silfvermynt, åtnjöto mot slutet af samma århundrade af staten
i lön och respenningar i allmänhet 240 daler jämte »vackra» dagtraktamenten
samt dessutom hvarjehanda hjälp och handräckning af Konungens befallningshafvande
i orterna. Deras fullmakter utfärdades intill år 1694 af kammarkollegium,
men därefter af Kungl. Maj:t på förslag af direktören, enligt
kungl. bref den 8 november 1694.

Efter Gripenhielms död år 1694 inträffade till följd af krig och
konung Carl XII:s långa bortovaro från riket stillestånd och tillbakagång
i landtmäteriets verksamhet. För att bringa ordning och reda i förhållandena
utfärdades därför den 20 april 1725 »Kungl. Maj:ts instruktion, hvarefter
såväl landtmätare i gemen, som hvar och en i synnerhet, hafva sig
att regulera och rätta».

Denna instruktion var visserligen i hufvudsak byggd på föregående,
men innehöll äfven åtskilliga nya föreskrifter, såsom att examen skulle afläggas
vid iandtmäterikontoret i Stockholm samt att tjänligt rum till kontor
skulle vid landshöfdingeresidensen lämnas ordinarie landtmätarna (sedermera
förste landtmätare). Märkligast var dock denna instruktions 20 §, som
innehöll de första föreskrifterna för ägodelnings utförande.

De äldsta i landskaps- och landslagarna omförmälda delningar voro
hammarskiften. Sedermera infördes s. k. solskiften. Genom hammarskifte
åstadkoms ej fast delning af jord utan endast ett slags indelning till bruk
af olika tegar under viss tid och i största möjliga sammanblandning.
Solskifte åter, som endast kunde begäras af den, som ägde minst en fjärdedel
i byn, utmärkte sig därigenom, att ägorna förlädes efter väderstreck
och så, att hvarje delägare i all åker och äng erhöll samma läge, ordning och
areal, som han erhållit i tomt i jämförelse med de andra delägarna i byn. Efter
solskiftena förekommo tegskiften, hvilka utgjorde öfvergång till storskiften
och skilde sig från dessa egentligen endast genom att flera skiften fingo utläggas
vid tegskifte än vid storskifte. Hammar-, sol- och tegskiften utfördes
väl af landtmätare, men de kunde äfven verkställas af andra personer, såvidt
kronans rätt ej var i fråga.

Först s:enom 1725 års instruktion bestämdes, att endast landtmätare

skulle verkställa ägodelningar, då sådana kunde förekomma, hvarigenom
alltså skiftesverket blef fast förbundet med landtmäteriet.

På sålunda inslagna vägar fortsatte landtmäteriet sin verksamhet
någon tid, utan annan nämnvärd förändring, än att justeringen af mått
och vikt genom kungl. bref till kammarkollegium den 21 januari 1735
uppdrogs åt landtmäteriet »till landtmätarnes villkors förbättrande». Nämnda
kungl. bref delgafs chefen för landtmäterikontoret, hvilken därigenom ansågs
hafva fått närmaste tillsynen öfver justeringsverket; och blef detta sedermera
uttryckligen stadgadt i § 12 af kungl. förordningen angående mått,
mål och vikt den 27 maj 1737.

År 1747 utnämndes »öfverinspektoren» vid landtmäterikontoret Jakob
Faggot till öfverdirektör för landtmäteriet, och med honom inträdde en ny
period i svenska landtmäteriets historia. Faggot ansåg, att orsakerna till
landets dåvarande dåliga ekonomiska ställning voro att söka, bland annat,
uti ett olyckligt »delningssätt af jord uti smala tegar». Genom honom

infördes den skiftesform, som benämnts storskifte, hvars viktigaste princip

var, att hvarje delägare skulle genom ägornas sammandragning vid skiftet
erhålla sina ägor i största möjliga sammanhang, hvarvid skiftesantalet ej
fick öfverskrida ett visst maximum.

Sedan första storskiftesförordningen utkommit den 1 mars 1749, utfärdades
den 5 april 1757 en ny förordning om storskiften, innehållande den
viktiga bestämmelsen, att den, som ville dela i storskifte, ägde vitsord att
sådant erhålla, samt att den, som fick sämre lott, skulle få en »däremot
svarande ersättning i rymden». Efter det man allt mer börjat inse de

ofantliga fördelarna för jordbruket af att hafva ägorna sammandragna i

stället för en mängd tegar, förbättrades och omgestaltades storskiftesförfarandet
tid efter annan, och nya förordningar härom utkommo, de viktigaste
och utförligaste den 17 augusti 1762 och den 12 augusti 1783, hvilken
senare äfven innehöll instruktion.

År 1757 tillsattes en af 40 landtmätare bestående mätningskommission
under särskild direktör för att uppmäta och beskrifva Finland.

Storskiftesverksamheten var synnerligen liflig under slutet af 1700-talet och början af 1800-talet, så att landtmätarnas krafter drogos från
det geografiska kartarbetet, i följd hvaraf dugliga kartor öfver landet vid
denna tid kommo att saknas.

Enligt kungl. bref den 5 november 1756 skulle 60 kommissionslandtmätare
tillsättas med en lön af 500 daler silfvermynt. Lönen
minskades från 1767 års början till 220 daler, men ökades åter 1778 till
440 daler. För lönen voro landtmätarna skyldiga att mäta civila och militära
boställen, upprätta geografiska kartor samt utföra andra publika göromål.
Enligt kungl. bref den 19 januari 1802 skulle lönen indragas i mån af
kommissionslandtmätarnas afgång; och hafva de sedermera och allt hitintills
förblifvit utan lön från statsverket; hvaremellertid dem tillförsäkrats arfvode
för deras förrättningar. Troligen var det genom förordning den 20
november 1766, som dylikt arfvode först medgafs för förrättningar åt
enskilda.

Lönernas indragning skulle dock säkerligen hafva föranledt svårigheter
vid kårens rekrytering och vidmakthållande, därest icke en ny period
med nya uppgifter för landtmäteriet snart därefter inträdt.

Sedan fördelarna af ägors sammandragning genom storskiften blifvit
allt mera kända, men sammandragningsprincipen ej kunnat fullt genomföras
till följd af att utläggning af stort antal skiften enligt storskiftesförfattningarna
var tillstadd och det nästan var regel att dela i så många
skiften som möjligt, började man efter 1800-talets ingång att öfvergå till
enskiften, hvarigenom all ägoblandning skulle upphäfvas. Enskiftesförfattningar
utgåfvos i sådant syfte bland annat under åren 1808, 1804, 1807
och 1821.

Dessa författningar medförde visserligen mycken båtnad för rikets
åkerbruk och landthushållning, men man insåg snart nog, att hinder för enskiftesidens
fullständiga genomförande mötte i åtskilliga delar af riket
och i synnerhet uti mera skogbeväxta och kuperade trakter. Efter förutgående
grundliga utredningar företogs då en omgestaltning och ett ordnande
af landtmäteriförhållandena i vårt land. Den viktigaste åtgärden

bestod uti utfärdandet af kungl. stadgan om skiftesverket i riket den 4
maj 1827.

I denna stadga hafva visserligen sedermera tid efter annan skett
ändringar och ny skiftesstadga med anledning däraf utfärdats den
9 november 1866, men än i dag, sedan ungefär två tredjedelar af riket
varit föremål för laga skifte, lända grundbestämmelserna i laga-skiftessystemet
enligt 1827 års stadga till efterrättelse. Tid efter annan hafva
dock röster höjts för en förbättrad lagstiftning härutinnan; och sedan
jordbruket alltmer börjat öfvergå från större till mindre jordbruk, torde
åter tiden för ett förändradt skiftesförfarande vara kommen. En kommitté
har ock blifvit tillsatt för utarbetande af förslag till ny skifteslagstiftning.

Samma dag som 1827 års skiftesstadga utfärdades en landtmäteri -instruktion, hvarigenom landtmäteriets uppgift utvidgades och bestämdes,
särskild t för återupptagande af den geografiska delen af dess verksamhet.

Genom denna instruktion skildes landtmäteriet från kammarkollegium
och ett själfständigt ämbetsverk organiserades under benämningen
generallandtmäterikontoret. Till dess åligganden hörde inseende öfver
skiftesverket i riket med hvad därmed ägde sammanhang, så ock öfver
justeringen af mått, mål och vikt; ärenden rörande rikets statistiska indelning,
äfvensom jordens ekonomiska uppmätning i afseende på skattläggningar,
förmedlingar, byten med mera dylikt; samt tillsyn öfver rikets
g-eografiska kartverk och dess fullkomnande. Vidare ålåg det öfverdirektören
och chefen att vaka däröfver, att landtmäteriverket till alla delar
måtte erhålla det skick, att detsamma svarade emot det med dess inrättande
åsyftade ändamål, »jordbrukets uppkomst och förkofran samt kännedom
om riket i statistiskt och geografiskt hänseende».

Genom beviljande af anslag till det geografiska kartverket vid 1844
—45, 1853—54 och 1856—58 årens riksdagar visade Rikets Ständer sin
beredvillighet att understödja detsamma. Sedan år 1805 fältmätningskåren
inrättats, hvilken år 1831 erhöll benämningen topografiska kåren, hade
emellertid den geografiska delen af landtmäteriet börjat tagas under militär
ledning.

Den verksamhet, som kom att bedrifvas på grund af de uti 1827 års
instruktion lämnade föreskrifterna om landtmäteriets geografiska uppgift,
innefattades i allmänhet under benämningen socken-karteverket eller geografiska
karteverket, hvilket sedermera enligt kungi. bref den 15 april 1859
erhöll benämningen rikets ekonomiska kartverk. Genom kungl. bref den 16
december 1859 blef landtmäteriets dåvarande chef på eget initiativ entledigad
från befattningen med nyssnämnda kartverk, hvarvid en ingenjör i generallandtmäterikontoret
förordnades att från och med början af år 1860 öfvertaga
ledningen af detsamma, samtidigt hvarmed åt landshöfdingen i Norrbottens
län P. H. Widmark uppdrogs ledning och tillsyn af ekonomiska
kartverket i Norrbottens län samt landtmätarna fritogos från skyldigheten
att för befordran till kommissionslandtmätare upprätta en sockenkarta med
beskrifning. Redan genom kungl. bref den 7 december 1852 hade, på
framställning af öfverdirektören, generallandtmäterikontoret frikallats från
den enligt 1827 års instruktion kontoret åliggande, men ännu icke i verket
satta befattningen med sammandragning af länskartor.

År 1869 förordnades, att ekonomiska kartverket åter, i hvad det
afsåg mellersta och södra delarna af riket, skulle ställas under öfverinseende
och ledning af landtmäteristyrelsen, men redan år 1873 uppdrogs
ledningen af ekonomiska kartverket, äfven hvad Norrbottens län angick,
åt chefen för generalstabens topografiska afdelning. Enligt den 20 december
1894 utfärdad instruktion äro numera generalstabens topografiska afdelning
och ekonomiska kartverket förenade till ett ämbetsverk under ledning
af chefen för generalstabens topografiska afdelning och under benämning
rikets allmänna kartverk. På sådant sätt har landtmäteriets geografiska
uppgift i vårt land kommit helt och hållet under militär ledning,
äfven beträffande de med landtmäteri et så nära sammanhängande
ekonomiska kartarbetena och statistiska uppgifterna.

Det under räkningekammaren eller kammarkollegium lydande landtmäterikontoret,
som vid sitt upprättande år 1642 fick sin lokal i ett af
räkningekammarens rum å slottet i Stockholm, flyttades år 1689 till den
nuvarande byggnaden. I arbetsordningar, utfärdade åren 1691 och 1701,
samt i kungl. förordningen om landtmäteriet i riket den 12 augusti 1783

angafs dess benämning vara generallandtmäterikontoret, hvilken benämning
sedermera upptogs i den år 1827 utfärdade landtmäteriinstruktionen.

Styrelsen öfver landtmäteriet utgjordes under äldre tider egentligen
af dess chef. Antalet af de denne biträdande tjänstemän torde ända till
medlet af 1700-talet hafva varit tämligen obestämdt till följd häraf, att
flertalet af dem synas hafva tagit del i mätningskommissionernas arbeten.
Den 9 oktober 1689 beviljades lön till en sekreterare (notarie) vid landtmäteri
kontoret.

Uti landtmäteriförordning den 20 november 1766 omförmälas af
tjänstemännen i generallandtmäterikontoret visserligen endast öfverdirektören,
öfverinspektoren och inspektören, men därjämte funnos i kontoret redan
förut anställda åtminstone eu sekreterare och två ingenjörer, af hvilka
dock den ene under vissa tider äfven torde hafva tjänstgjort såsom
sekreterare.

Enligt landtmäteriförordningen den 12 augusti 1783 bestod generallandtmäterikontoret
af en chef, benämnd öfverdirektör, hvilken såväl vid
nämnda kontor som öfver landtmäteriet i allmänhet skulle hafva uppsikt
och »styrsel», eu öfverinspektor, hvilken ålåg inseende öfver arbetets fortgång
inom kontoret, enkannerligen vid revision af landtmätarnas inkommande
kartor, en premieringenjör, hvilken, utom annat, tillhörde att utarbeta
och förbättra rikets geografiska kartverk, en sekreterare, »som skulle
gå öfverdirektören med expeditionerna tillhanda», en registrator samt
ordinarie och extraordinarie ingenjörer.

Sedan härtill kommit en inspektor öfver mått, mål och vikt, utgjorde
antalet tjänstemän vid generallandtmäterikontoret tolf, under beräkning
af att sex ingenjörer funnos anställda.

Enligt berörda 1783 års förordning skulle öfverdirektören i sin årsbeiättelse
anmäla landtmätarnas tjänstefel, hvilka skulle beifras af kammarkollegii
advokatfiskal. Först år 1786 tillsattes en särskild landtmäterifiskal
för att granska de i finland stationerade landtmätarnas arfvodesräkningar
och hos kammarkollegium anmäla tjänstefel af landtmätare både
från Sverige och Finland, isynnerhet vidkommande debitering af för högt
arfvode och obehörigt uppskof med storskiftesförrättningar. Landtmäteri 27,

%7. LöneregJeringsTcommitténs bet. IX. o

fiskalstjärtsten uppfördes på ordinarie stat och fiska-len försågs med kung],
fullmakt år 1827.

Vid 1862—63 årens riksdag beviljades anslag till aflöning åt en till
biträde åt landtmäterifiskalen afsedd amanuens och på samma gång 3.000
riksdaler årligen till landtmäterielevernas undervisning, sedan Kung!. Maj:t
år 1856 icke funnit skäl bifalla öfverdirektörens framställning om landtmäteriexamens
förläggande till universitet samt 1860 ansett den af öfverdirektören
väckta frågan om elevernas undervisning vid skogsinstitutet
böra förfalla.

# *

Den 6 augusti 1864 utfärdades af Kungl. Maj:t förnyad landtmäteriinstruktion
(intagen i svensk författningssamling under n:r 66). Genom
densamma erhöll ifrågavarande centrala ämbetsverk benämningen landtmäteristyrelsen.

Enligt § 1 i instruktionen skulle styrelsen, »hvars verksamhet utöfvas
i rikets generallandtmäterikontor», handhafva tillsynen öfver landtmäteriet
samt skiftes- och afvittringsverken, äfvensom öfverinseendet å
mått och vikt samt hvad därmed ägde sammanhang.

Ämbetsverket skulle utgöras af en chef, under benämning af generaldirektör
för landtmäteriet, en landtmäterisekreterare, eu öfveringenjör,
en landtmäterifiskal, en aktuarie, som tillika var registrator, samt ordinarie
ingenjörer och amanuenser till det i kontorets stat bestämda antal.

I sistnämnda hänseende erinras i det betänkande angående lönereglering
in. m. för landtinäteristyrelsen, som den 13 juli 1877 afgafs af
dåvarande löneregleringskommittén, att aflöningsstaten af den 13 november
1863 upptog tre ingenjörer i högre och två i lägre lönegrad samt
en amanuens hos landtmäterifiskalen, och att någon annan förändring sedan
dess ej inträdt, än att enligt kungl. bref den 13 juli 1866 eu ingenjörsbefattning
af lägre och enligt kungl. bref den 31 december 1868 en
ingenjörsbefattning af högre lönegrad indragits, hvaremot år 1867 en
amanuens hos styrelsen blifvit anställd.

\ id tiden för afgifvande af omförmälda kommittés betänkande utgjordes
tjänstemannapersonalen vid generallandtmäterikontoret af 10 tjänstemän,
nämligen generaldirektören, landtmäterisekreteraren, öfveringenjören,
landtmäterifiskalen, aktuärien, tillika registrator, två ingenjörer i högre
och en ingenjör i lägre lönegrad samt två amanuenser, med tjänstgöring
den ene hos styrelsen och den andre hos landtmäterifiskalen.

Landtmäterisekreteraren och öfveringenjören voro bägge föredragande
i styrelsen. Enligt § 4 i instruktionen ålåg det den senare att föredraga
alla de mål och ärenden, som angingo generallandtmäterikontorets arkiv,
skattläggningar, byten, förmedlingar och afvittringsförrättningar, öfverinseendet
å samt justering af mått, vikter, vägnings- och brännvinsprofningsinstrument
samt aktuariens och ingenjörernas vid generallandtmäterikontoret
äfvensom justerares tillsättning, tjänstgöring och entledigande.

Enligt § 3 hade landtmäterisekreteraren att föredraga alla på landtmäteristyrelsens
afgörande beroende mål och ärenden, som icke tillhörde
öfveringenjörens handläggning. I

I det nämnda kommittébetänkandet finnes intagen en redogörelse
beträffande omfånget af landtmäteristyrelsens och dess särskilda tjänstemäns
verksamhet under gångna år, »för såvidt densamma» — säger kommittén
• »kan genom siffror tydliggöras». Uppgifterna till denna redogörelse;
hade blifvit kommittén meddelade genom dess ordförande, dåvarande
generaldirektören för landtmäteriet L. B. Falkman.

Kommittén angaf (sid. 26—28) åtskilliga orsaker till den minskning
i landtmäteristyrelsens göromål, hvilken enligt berörda redogörelse inträdt
under senare åren. Af déssa orsaker må här särskild! omförmälas,

att rikets ekonomiska kartverk från och med år 1873 upphört att
lyda under styrelsen och var ställdt under ledning af chefen för topografiska
kåren, hvarigenom göromålen i synnerhet för öfveringenjören, hvilken
den närmare tillsynen öfver kartverket ålåg, betydligt förminskats;

att afvittringsarbetena i Gäfieborgs, Västernorrlands och Jämtlands
län blifvit helt och hållet afslutade; samt

att antalet af de vid det allmänna skiftesverket anställda landtmätare
och landtmäteriauskultanter var betydligt mindre än tillförne.

För egen del anförde kommittén att, då landtmäteri styrelsens hufvudsakliga
uppgift var att handhafva tillsynen öfver landtmäteriet samt
skiftes- och afvittringsverken, det vore tydligt, att, i den mån laga skiftes-,
storskiftes- och afvittringsförrättningarna fortginge och afslutades samt
landtmäterigöromålen sålunda •minskades, äfven styrelsens verksamhetsområde
skulle år efter år blifva mera inskränkt. Den minskning i
styrelsens göromål, som under de senare åren inträdt, hade ock, enligt
kommitténs åsikt, väsentligen sin grund i detta förhållande och kunde följaktligen
icke betraktas såsom tillfällig och öfvergående, utan måste anses
såsom konstant och varaktig. I betraktande däraf och då enligt 2 art.
i landtmäteriinstruktionen landtmätarna stodo under Konungens befallningshafvandes
i länen lydnad och tillsyn, hvarigenom landtmäteristyrelsens
åligganden i förhållande till personalen i orterna vore af eu jämförelsevis
inskränkt omfattning, ansåg kommittén med fog kunna ifrågasättas, huruvida
för fullgörandet af de landtmäteristyrelsen tillhörande göromål fortfarande
kunde vara erforderligt ett verk med så kostsam anordning som den
dåvarande landtmäteristyrelsen. Svaret på denna fråga var emellertid, såsom
kommittén höll före, beroende icke endast af de antydda förhållandena,
som rörde själfva landtmäteriväsendet, utan äfven i väsentlig mån
därpå, huruvida öfverinseendet å justeringsväsendet fortfarande borde tillhöra
landtmäteristyrelsen eller frånskiljas denna myndighet, för att ordnas på
ett sätt, som bättre än för det dåvarande tillfredsställde tidens fordringar
i denna del. Framställningar och förslag i sistberörda syfte hade ock redan
blifvit afgifna. Kommittén hemställde, att öfverinseendet öfver justeringsväsendet
måtte uppdragas åt en särskild för ändamålet organiserad
justeringsstyrelse.

1 händelse af bifall till kommitténs förslag om ju sterings väsendets
skiljande från landtmäteristyrelsen, skulle, såsom kommittén vidare framhöll,
öfver ingenjören i generallandtmäterikontoret befrias från de göromål,
som, alltsedan landtmäteristyrelsen och öfveringenjören befriades från bestyret
med rikets ekonomiska kartverk, kufvudsakligast upptagit öfveringenjörens
tid, och hans öfriga åligganden voro dels så få, dels af så ringa
omfattning, att desammas fullgörande icke erfordrade en särskild tjänsteman.
Om af dessa åligganden vissa öfverflyttades på generallandtmäteri -

kontorets chef, andra och däribland föredragningsskyldigheten på landtmäterisekreteraren
samt det återstående på aktuarien, ansåg kommittén
öfveringenjörstjänsten blifva obehöflig och kunna indragas.

Äfven generallandtmäterikontorets chef skulle genom justeringsverkets
skiljande från landtmäteriet komma att befrias från åtskilliga af de
göromål, som dittills upptagit hans tid. I betraktande däraf och då landtmäteristyrelsens
göromål betydligt minskats under senare åren och efter
kommitténs antagande icke framdeles komme att i någon större mån ökas,
för såvidt icke åt styrelsen uppdroges nya, för dess dåvarande ändamål
främmande, åligganden, syntes styrelsens verksamhet då vara och
framdeles blifva af den jämförelsevis ringa omfattning, att i spetsen
för densamma icke kunde erfordras en chef med de ansenliga löneförmåner
och den höga ämbetsställning, som af den dåvarande chefen innehades.
En chef för verket var emellertid nödvändig, och denne, hvilken kommittén
ansåg lämpligen böra benämnas landtmäteridirektör, skulle alltså öfvertaga
de åligganden, som, sedan justeringsväsendet skilts från landtmäteristyrelsen,
för generaldirektören återstode med den makt och myndighet
vid ärendenas afgörande, som denne då tillkom, och med skyldighet därjämte
— då, enligt kommitténs åsikt, landtmäteridirektörens tid däraf ej
blefve fullt upptagen — att uppsätta expeditioner uti åtminstone alla svårare
och viktigare mål.

Landtmäterisekreterarens tjänst fann kommittén icke kunna undvaras.
Denne tjänsteman måste därför bibehållas med hufvudsakligen enahanda
skyldigheter som för det dåvarande. Men då landtmäteridirektören, sekreteraren
till lättnad i dess åligganden, skulle kunna medhinna utredning
af många mål och uppsättning af de mera besvärliga expeditionerna, kunde
enligt kommitténs uppfattning hinder ej möta för landtmäterisekreteraren
hvarken att öfvertaga de göromål, som borde till honom öfverflyttas, därest
öfveringenjörstjänsten indroges, eller att — stundom med biträde af någon
extra ordinarie tjänsteman — verkställa det arbete, som förrättades af
den hos styrelsen då anställda, men enligt kommitténs mening ej vidare
behöfliga amanuensen, med undantag af vissa diarieföringsarbeten, som
borde öfverflyttas på andra tjänstemän.

i fråga om landtmäterifiskalskontoret erinrade kommittén, att till
göromålen ä detta kontor hörde, bland annat, granskning af de fi''ån landtmätarna
i länen årligen inkommande, till flera tusental uppgående dagböcker,
arbetsförteckningar, årsberättelser samt förteckningar öfver koncept-
och publika renovationer af kartor och beskrifningar med tillhörande
arfvodesräkningar in. in. Denna, granskning kunde dock ej af kontorets
dåvarande personal fullständigt medhinnas. För en fullständig sådan,
hvarmed skulle afses, bland annat, kontroll öfver vederbörande förrättningsmans
arfvodesberäkning, skulle vara nödvändigt att jämföra räkningarna
med alla de af landtmätarna vid förrättningarna uppgjorda eller
använda konceptkartor och handlingar, enär arfvodesbeloppens beräkning,
som borde grundas på de uppmätta, uträknade, graderade eller delade ägofigurernas
storlek m. m., endast af konceptkartorna och alla därtill hörande
protokoll samt beskrifningar kunde med säkerhet kontrolleras. Detta var
dock synnerligen besvärligt och tidsödande samt kunde ej ske utan äfventyr
för de högst dyrbara och sköra konceptkartornas bestånd, enär de
måste med posterna skickas emellan landsorterna och hufvudstaden. Visserligen
tillhörde det enligt gällande landtmäteriinstruktion landtmäterifiskalen
att infordra för hans tjänsteåtgärd behöfliga kartor och handlingar,
men det afsedda ändamålet kunde ändock icke fullständigt vinnas,
med mindre personalen på fiskalskontoret mångdubblades, och det kunde
med fog ifrågasättas, huruvida icke staten sörjt nog för bevarande af enskild
persons rätt genom fastställande af offentlig landtmåteritaxa, hvars riktiga
tillämpning i hvarje särskildt fall den i förrättningen intresserade, enligt
hvad kommittén antog, icke underläte att kontrollera, hvilket han, såsom
landtmäteriarfvodesräkningarna dåmera skulle vara uppställda, ganska lätt
kunde. Kommittén hade därför ansett ifrågavarande granskning, ehuru för
det dåvarande ofullständig, likväl icke böra, med stora ökade kostnader för
staten, än vidare utsträckas. Då göromålen i allmänhet på fiskalskontoret
icke i nämnvärd mån skulle komma att minskas genom justeringsväsendets
skiljande från landtmäteri styrelsen, men icke heller blefve synnerligen
ökade genom föreslagen öfverflyttning till nämnda kontor af en del diarieföring,
ansåg kommittén sig sakna anledning föreslå annan förändring beträffande
detta kontors personal än att — i öfverensstämmelse med kom -

mittens förut följda grundsats, att dåvarande lägsta gradens tjänster borde
indragas — amanuensen på landtmäterifiskalskontoret måtte utbytas mot
ett extra biträde.

Aktuarie^änsten ansågs böra bibehållas; ingenjörernas antal syntes
kommittén däremot utan men för göromålens gång kunna inskränkas till två. *

I o-enerallandtmäterikontoret voro då anställda två vaktmästare. Den

ene af dem tjänstgjorde hos styrelsen samt hos fiskalen och ingenjörerna.

Den andra tillhandagick aktuarien och biträdde i kartarkivet med, bland
annat, kartors och handlingars tillhandahållande åt besökande. Bägge ansågos
fortfarande behöfliga för verket och den ene af dem ansågs böra i
stat upptagas såsom förste vaktmästare.

Kommittén hemställde alltså, att generallandtmäterikontorets ordinarie
tjänstemannapersonal måtte bestå af, förutom chefen och landtmäterisekreteraren,
en landtmäterifiskal, en aktuarie och registrator samt två
ingenjörer,. och att kontorets vaktbetjäning måtte bestämmas till en förste
vaktmästare och en vaktmästare.

Med erinran att flertalet af tjänstemännen inom generallandtmäterikontoret
åtnjöto, förutom lön å stat, inkomster af sportler, föreslog kommittén,
att den inkomst af lösen och bötesandelar, som då tillföll tjänstemännen
i nämnda kontor, måtte ingå och redovisas till statsverket.

Vidkommande beloppen af de löneförmåner, som skäligen borde tillkomma
tjänstemän och betjänte i landtmäteristyrelsen, ansåg kommittén,
att då chefen i den nya styrelsen af sitt maktpåliggande ämbete säkerligen
blefve fullt lika upptagen som riksarkivarien var i sin ämbetsutöfning,
och då landtinäteridirektören dessutom skulle under sig hafva en icke
ringa tjänstemannapersonal i orterna, hans aflöning borde bestämmas till
lika belopp som riksarkivariens eller 7,500 kronor. För styrelsens öfriga
tjänstemän och vaktbetjäning ansåg sig kommittén sakna anledning föreslå
andra aflöningsbelopp, än som blifvit för motsvarande tjänster i andra
ämbetsverk bestämda eller föreslagna; och hänförde kommittén härvid till
andra allmänna lönegraden både landtmäterisekreteraren och landtmäteri*
fiskalen samt till första graden aktuarien och ingenjörerna.

I sitt förslag till stat för landtmäteristyrelsen upptog kommittén
jämväl 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevers undervis -

ning samt 5,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden
och renskrifningskostnad.

Beträffande det första åt dessa båda anslag anförde kommittén, att
# till landtmäteristyrelsens förfogande då var anvisadt ett extra anslag å

3,000 kronor i och för arfvoden åt lärare för landtmäterielevers undervis*
ning, och att, då detta med hänsyn till dess ändamål särdeles måttliga
anslag fortfarande var behöflig!, detsamma borde äfven hädanefter tills
vidare utgå.

Vidkommande anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden
och renskrifningskostnad förmälde kommittén, bland annat, att den
indragning af amanuensbefattningen å landtmäterifiskalskontoret, hvilken
af kommittén ifrågasatts, icke kunde ske utan att därstädes anställdes ett extra
biträde, hvars aflöning med hänsikt till svårigheten att därtill erhålla
lämplig person icke kunde beräknas lägre än till 1,500 kronor, samt att,
då kommittén föreslagit minskning i ingenjörernas antal, sådant skett under
förutsättning att landtmäteristyrelsen skulle äga, då tillfälligtvis hopade
göromål sadant kräfde, antaga extra biträden för befordrande af arbetets
jämna gång.

I en vid förslaget till stat fogad not var intagen den bestämmelse,
att, om vaktmästare åtnjöte bostad inom generallandtmäterikontorets hus
jämte vedbrand, borde, såvida icke dessa förmåner tillkomme honom såsom
portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, desamma till ett värde
af 150 kronor inberäknas under lönen, hvilken i sådant fall borde utgå
för förste vaktmästaren med 650 kronor och för vaktmästaren med 350
kronor kontant.

Vid kommitténs betänkande voro fogade särskilda yttranden, innefattande
afvikelser från kommitténs beslut samt afgifna af ordföranden och
en af kommitténs ledamöter, kiss Olof Larsson.

från ordförandens särskilda yttrande må bär omnämnas, att han ansåg
amanuenstjänsten vid landtmäterifiskalskontoret böra såsom ordinarie
tjänst bibehållas samt dess innehafvare berättigas till 2,000 kronor i lön
och tjänstgöringspenningar äfvensom två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.
Ordföranden åberopade härvid, bland annat, niet ovanliga förhållandet»,

att Rikets Ständer vid 1862—63 årens riksdag, utan föregående framställning
af Kungl. Maj:t eller landtmäteristyrelsen och emot hvad de ansett
behöflig!, på grund af motion i bondeståndet samt i afsikt att möjliggöra
granskning å landtmäterifiskalskontoret af landtmäteriarfvodesräkningar
anvisat lön på ordinarie stat till den ifrågavarande amanuenstjänsten.

Från Li-ss Olof Larssons särskilda yttrande må anföras, att han ansåg
löneinkomsterna för landtmäteristyrelsens chef böra föreslås till enahanda
belopp, som af senaste riksdag blifvit fastställdt för kungl. bibliotekets
chef eller 6,400 kronor med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor
efter 5 års tjänst.

Öfver kommitténs förslag afgåfvo — efter inhämtande af yttranden
från landtmäteri fiskalen in. fl. — landtn i äteris ekreteraren och öfveringenjören
å landtmäteristyrelsens vägnar underdånigt utlåtande den 15 oktober
1877.

Enligt detta utlåtande gillade styrelsen visserligen kommitténs förslag,
att justerings väsendet skulle skiljas från landtmäteriet, men ansåg,
att en sådan förändring icke skulle medföra nämnvärd minskning vare sig
i den under landtmäteristyrelsen lydande personalen eller i styrelsens
göromål, då flertalet justerare i riket voro landtmätare och då tjänstebestyren
hos styrelsen angående justeringsväsendet hufvudsakligen voro sådana,
som icke påkallade föredragning.

1 fråga, om chefens ämbcr.sstfiIlning yttrade styrelsen, bland annat,
följande:

»Om nu behörigt afseende äfven fästes å det gagnelig»! inflytande,
landtmäteriet haft och fortfarande hav på jordbruksnäringen, samt på vikten
och omfattningen af såväl de nu pågående som de allt framgent säkerligen
förekommande landtmäterigö romålen, synnerligast skiftesförrättningarna
i Norrland och Dalarne, hvilka, till en del redan började, efter
afvittringarnas afslutande tvifvelsutan i hög grad skola under en lång följd
af år påkalla landtmätåras verksamhet; om man vidare besinnar det kända
förhållandet, att en stor mängd äldre laga skiftesförrättningar i alla delar
af riket äfvensom flera storskiften i Dalarne blifvit, synnerligast i fråga
om de utlagda ägoskiftenas form och antal, verkställda på ett så föga ända 277%7.

Löneregleringslcommitténs bet. IX. 3

målsenligt sätt, att detta med nödvändighet påkallar deras omarbetande,
för såvidt jordbrukets fordringar skola blifva behörigen tillgodosedda, samt
att i följd häraf de olika förslag till mer och mindre genomgripande förändringar
i detta afseende, hvilka under senare åren sökt göra sig gällande
och redan i vissa delar gjorts till föremål för Eders Kung!. Maj:ts nådiga
pröfning, snart nog torde framkalla nya allmänna föreskrifter angående
skiftesverket med därtill hörande ämnen; och om än vidare i betraktande
tages, att den tjänstemannapersonal, som stål* under chefens för
landtmäteriet öfverinseende och ledning samt i afseende å sin tjänsteutövning
är i så hög grad beroende- af hans insikter och föreskrifter, är mycket
talrik och, enligt styrelsens åsikt, icke vidare torde kunna, utan skadliga
dröjsmål i landtmäterigöromålens handläggning, i någon nämnvärd mån
minskas, så framgår af detta allt nödvändigheten att i spetsen för landtmäteriet
alltid kunna ställa en person med mera framstående chefsegenskaper».

För eu så kvalificerad person syntes det styrelsen emellertid, att den
af kommittén ifrågasatta aflöningen, 7,500 kronor, alldeles icke kunde
anses vara nöjaktig. Styrelsen motsatte sig ock, på anförda skal, kom''
mittens förslag, att landtmäteristyrelsens chef skulle själf uppsätta expeditioner
uti åtminstone alla svårare och viktigare mål.

1 motsats till af dåvarande chefen och landtmäterifiskalen uttalade
åsikter, höll styrelsen däremot före, att äfven den hos landtmäterifiskalen
anställda amanuensen kunde, såsom kommittén föreslagit, ersättas med
extra biträde. I öfrigt ansåg styrelsen emellertid indragning åt ordinarie
tjänster hos styrelsen icke kunna, utan skada för det allmänna, utsträckas
fullt så långt, som kommittén ifrågasatt, hvarför styrelsen föreslog, att
Kung!. Maj:t måtte stadga, att antalet af första gradens tjänstemän inom
generallandtmäterikontoret skulle utgöra fyra, däraf en aktuarie och registrator
samt tre ingenjörer, med fortfarande skyldighet för ingenjör att,
jämte bestridande af de egentliga ingenjörsgöromålen, efter uppdrag af
styrelsen jämväl biträda vid andra inom kontoret förefallande göromål.

Vidkommande de af kommittén för de olika löneinnehafvarna föreslagna
löneförmåner hemställde styrelsen, att chefens aflöning skulle bestämmas
till 9,000 kronor, hvaraf 6,000 kronor i lön och 3,000 kronor i

tjänstgöringspenningar, samt att tjänstgöringspenningarna för sekreteraren
och aktuarien skulle höjas med 500 kronor för hvardera.

Kommitténs förslag förekom till behandling inför Kung]. Maj:t den
7 januari 1878. Därvid erinrade föredragande departementschefen, att mot
nämnda förslag anmärkts, att bibehållandet af en amanuens hos landtmäterifiskalen
fortfarande var af behofvet påkallad t äfvensom att indragning
af den tredje ingenjörstjänsten icke kunde utan skada för det allmänna
äga rum.

Enligt departementschefens uppfattning kunde det visserligen icke
bestridas, att göromålen inom fiskalskontoret då voro flera och mera trägna,
än att de kunde, på sätt som vederborde, handläggas af fiskalen ensam,
likasom att, till följd, af den för tjänstemännen vid landtmäteristyrelsen
föreslagna semester, det skulle inträffa, att ingenjörerna, om deras antal
nedsattes till två, icke blefve i tillfälle att under större del af året än
fyra och en half månader bägge samtidigt förrätta sina egna tjänster.
Därförutorn syntes det vara att förutse, att antalet laga skiften, hvilket
under de senare åren varit i märkbart aftagande, åter kunde komma att
tilltaga dels på Gottland, till följd af år 1875 meddeladt stadgande om
skiftesstadgans fullständiga tillämpning på denna ö, och dels i Kopparbergs,
Västerbottens och Norrbottens län, efter där fullbordade storskiftesoch
afvittringsförrättningar, hvarigenom äfven eu tillökning i styrelsens
göromål utan tvifvel uppkomme.

Hvad fiskalskontoret beträffade, syntes det emellertid departementschefen,
att den där förekommande granskning af landtmätarnas arfvodesräkningar
utan äfventyr kunde, på sätt styrelsen antydt, inskränkas till
sådana, där densamma påkallades till följd af särskild anmodan af .styrelsen
eller annan myndighet eller ock efter hemställan af vederbörande jordägare
borde äga ruin. Kommitterade hade dessutom i sitt förslag afsett
beredande af tillgång till godtgörelse åt ett extra biträde i fiskalskontoret.

Beträffande vidare ingenjörerna ansåg departementschefen dem böra
befrias ifrån och förste landtmätarna öfvertaga bestyret med granskningen
af de renoverade kartor och beskrifningar, som landtmätarna i länen hade
att till styrelsen ingifva, och detta desto hellre, som icke allenast efter

o-ällande stadgande!! det tillkomme de senare att bestämma, hvilka kartor
och beskrifningar vore af beskaffenhet att böra renoveras, utan äfven granskningen
af dessa renovationer icke kunde på fullständigt och nöjaktigt sätt
i styrelsen verkställas, vid det förhållande att koncepten ingåfvos till länens
landtmäterikontor, men icke insändes till styrelsen.

Departementschefen fann sig därför, utan afseende på de gjorda
anmärkningarna, kunna tillstyrka bifall till kommitterades hemställan om
indragning af en ingen] örsbeställning och amanuensbefattningen i fiskalskontoret.

Mot de af kommittén föreslagna aflöningsbeloppen erinrade han endast,
att tjänstgöringspenningarna för landtmäterisekreteraren och aktuarien
borde, på af landtmäteristyrelsen anförda skäl, ökas med 500 kronor för
hvardera, eller för den förre till 2,000 kronor och för den senare till
1,700 kronor.

Vidare hemställde departementschefen, att det af kommittén föreslagna
årliga anslaget af 5,000 kronor för bestridande af vikariatsersättningar,
arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad måtte, så
länge de till indragning föreslagna amanuens- och ingenjörstjänsternas innehafvare
hade skyldighet att mot viss, på indragningsstat uppförd aflöning
bestrida dem åliggande göromål, nedsättas till 3,500 kronor.

Här må från departementschefens yttrande jämväl anföras, hurusom
han i fråga om fördelningen af göromålen i landtmäteristyrelsen mellan
där anställda tjänstemän uttalade, att de hufvudgrunder därför, som af
kommitterade föreslagits, i allmänhet syntes honom förtjänta att tagas till
efterföljd vid utfärdande af instruktion efter verkets reorganisation. Uti
ett eller annat hänseende syntes likväl någon tvekan om lämpligheten
häraf kunna, uppstå. »Så t. ex.», säger han, »kan eu uti instruktionen införd
föreskrift därom, att landtmäteridirektören skall hafva till skyldighet
att uppsätta expeditioner uti åtminstone alla svårare och viktigare mål,
ett sysslande som en nitisk och erfaren chef • val själfvilligt, så vidt ske
kan, lärer åtaga sig, möjligen föranleda meningsskiljaktigheter och tvister
emellan chefen och hans sekreterare, tvister, hvilka, om de uppkomma,
svårligen kunna af annan än regeringen slitas».

I enlighet med departementschefens hemställan gjordes af Kungl.
Maj:t framställning till Riksdagen, som enligt skrifvelse den 22 maj 1878
(n:r 35) i hufvudsak ej fann anledning till annan erinran vid framställningen,
än att aflöningen för chefen, sekreteraren, fiskalen och aktuarie!!
minskades med 500 kronor för en hvar.

Därefter utfärdades, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, den
31 maj 1878 ny lönestat för landtmäteristyrelsen, att tillämpas från och
med år 1879. Denna stat hade följande lydelse:

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.
	Kronor.
Landtmäteridirektören........	5,000	_	2,000	_	7,000	_
1 Landtmäterisekreterare.......	3,000	—	1,500	—	4,500
1 Landtmäterifiskal.........	2,500	—	1.500	—	4,000	—
1 Aktuarie och registrator......	1,800	—	1,200	—	3,000	—
1 Ingenjör .............	1,800	—	1,200	—	3,000	-
1 d:o .............	1,800	—	1,200	—	O “ O	—.
Till arfvode åt lärare för landtmäteri-elevernas undervisning.......	_	—	—	—	3,000	!
Till landtmäteristyrelsens förfogande för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad . .	—		—	-	3,500	J
1 Förste vaktmästare........	800		O o	—	■i 1,100
1 Vaktmästare...........	500		300	—	GC C o	-\
Summa	—	\|-	I	—	32,900	_

Efter fem år kan lönen Ilöjas
med 500 kronor och
efter tio år med ytterligare
500 kronor.

Ifter fem år kan lönen
höjas med 100 kronor.

l) Om vaktmästare åtnjuter bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand, skall,
gå länge dessa förmåner kvarstå och icke tillkomma honom såsom portvakt eller för andra åligganden
utöfver tjänsten, lönen minskas med 150 kronor. 1

1 denna stat har sedermera icke skett annan ändring, än beträffande
anslaget för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad.
Detta anslag, från hvilket ock utbetalades ersättning för
kopiering af kartor, höjdes vid 1879 års riksdag från 3,500 till 5,000 kronor.
År 1902 höjdes samma anslag till 7,000 kronor och år 1904 bestäm -

des, att detta anslag skulle å ordinarie stat uppföras med oförändradt belopp,
7,000 kronor, men med titeln: »vikariatsersättning, arfvode!! åt extra
biträden och renskrifningskostnad (däraf 2,000 kronor till kostnader för
kopiering af kartor och handlingar)». Enär emellertid sistnämnda belopp,

2,000 kronor, visat sig otillräckligt för ändamålet, har på extra stat för
hvart och ett af åren 1905—1908 anvisats ett anslag af 3,000 kronor »till
bestridande af ökade kostnader för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv
förvarade kartor med därtill hörande handlingar, som för det allmännas räkning
erfordras eller af enskilda begäras».

På extra stat har vidare vid 1907 års riksdag anvisats för år 1908
ett belopp af 5,000 kronor för anordnande vid generallandtmäterikontoret
af en kurs i triangelmätning.

Uti landtmäteriinstruktionen af den 6 augusti 1864 hafva vissa ändringar
vidtagits genom kungl. kungörelserna den 17 oktober 1879 (svensk
författningssamling n:r 52) och den 24 januari 1902 (författningssamlingen
n:r 4).

Slutligen torde i detta sammanhang böra omnämnas, att Kungl.
Maj:t, på hemställan af landtmäteristyrelsen, genom nådigt bref den 15
mars 1907 förordnat ordinarie landtmäterifiskalen att från och med den
1 april 1907 tillsvidare intill utgången af samma år såsom extra föredragande
biträda styrelsen, samt att vid 1907 års riksdag på extra stat för
år 1908 beviljats ett anslag af 4,500 kronor till förstärkning af arbetskrafterna
inom styrelsen.

LaMtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet.

Hufvudbestämmelserna rörande landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden
innehållas uti § 2 af gällande landtmäteriinstruktion, sådan denna
§ lyder enligt kungl. kungörelsen den 17 oktober 1879.

Jämlikt denna § tillhör det styrelsen att handhafva tillsynen öfver
landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, och åligger det styrelsen
i sådant hänseende och i öfrig!, bland annat,

att, med iakttagande af de allmänna grunder, som rörande landtinäteriexamen,
med hvad därtill hörer, äro uti instruktionen bestämda,
meddela de närmare föreskrifter, som i afseende på kunskapsmått och
examensbetyg1 m. m. må finnas erforderliga;

att antaga landtmäteri elever; konstituera landtmäteriauskultanter;
tillförordna tjänstemedhjälpare; konstituera vice kommissionslandtmätare
samt storskiftes- och afvittringslandtmätare, de sistnämnda, efter det Konungens
befallningshafvande med ansökningshandlingar och förslag inkommit;
upprätta underdåniga förslag till kommissions- och förste landtmätartjänster;
meddela stationsbref åt kommissionslandtmätare samt förordna
vikarie, då landtmätare erhållit tjänstledighet eller af annan anledning är
hindrad från tjänstgöring eller ock från tjänsten afgått;

att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid
upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,
årsberättelser med mera dylikt utfärda erforderliga modeller
och formulär;

att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och vid
landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall gällande
föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål erfordras;

att, då vederbörande ej kunna öfverenskomma om det arfvode, som
landtmätares vikarie eller medhjälpare bör åtnjuta, därom uppå ansökning
meddela bestämmelse;

att, när jordägare hos Konungens befallningshafvande begär förordnande
för landtmätare från annat län att handlägga landtmäteriförrättning
eller verkställa undersökningar om väganläggningar, vattenaftappningar,
jäimvägsbyggnader eller till dessa ämnen hörande expropriatiönsfrågor,
eller att handlägga andra dylika förrättningar, som menighet angå,
uppå anmälan af Konungens befallningshafvande pröfva, huruvida förordnandet
må meddelas; äfvensom att, då så beskaffad förrättning, som angår
två eller flera län, varder begärd, efter det Konungens befallningshafvande
blifvit hörda, till förrättningen utse landtmätare;

att, då sådant af offentlig myndighet begäres, meddela utlåtande i
frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken; samt

att inom den 15 juni upprätta eu till Kungl. Maj:t ställd berättelse
om landtmäteriet i riket, hvilken skall innehålla en sammandragen uppgift
om hvad under det sistförflutna året blifvit uträttadt såväl vid genera,1-landtmäterikontoret som ock af landtmätarna i länen i afseende på mätningar
och delningar af ägor, hägnader och vägar m. in.

För utöfvande af den allmänna tillsynen öfver landtmäteriet åligger
det landtmäteristyrelsen därjämte enligt instruktionen att för fel och försummelser,
som af landtmätare begås och vare sig af styrelsen iakttagas
eller hos densamma anmälas, antingen själf ådöma böter, viten, suspension
m. m. eller besluta om åtals anställande vid allmän domstol.

Enligt stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866, §§
39 och 53, sistnämnda paragraf sådan den lyder enligt lag af den 1 april
1892, har landtmäteristyrelsen att såsom sista instans afgöra dels huruvida
ny ägomätning för laga skifte eller annan landtmäteriförrättning skall
företagas, dels om vissa frågor vid ägoskiften må handläggas, innan konceptkarta
öfver skifteslags alla ägor kommit i fullständigt skick; och jämlikt
40 § i skiftesstadgan äger styrelsen att utfärda närmare föreskrifter
rörande ägomätning och kartors upprättande.

För handhafvande af tillsynen öfver afvittringsverket åligger det
landtmäteristyrelsen jämväl

att före deri 8 april hvarje år granska och till Kungl. Magt med
utlåtande insända vederbörande länsstyrelses berättelse om afvittringens
fortgång under föregående året jämte plan för dess fortsättning under
det påföljande (kungl. cirkulär den 21 mars 1851);

att årligen före november månads utgång till Kungl. Maj:t öfverlämna,
bland annat, dels förslag till utgiftsstat för afvittringsverket under
det nästkommande året och dels uppgift på beloppet af de allmänna medel,
som kunna erfordras till nämnda verks fortsättande under det år,
för hvilket statsreglering skall upprättas af den efter afgifvandet af nyss -

SammaiistäIlning rörande af landtiniiteristyrelsen handlagda mål och

ärenden.

1.	2.	3.	4.	5.	6.		8.	».
	Enligt diarier inkomna ärenden.
	- _

			Däribland remisser	1 framställning	Utgångna
	bamtliga diarie-	från Kungl. Maj:t	handlagda	expeditioner.
Årsperiod.	förda ärenden.	och andra myndig-	ärenden.	*
			heter.
	Hela	I medeltal	Hela	I medeltal	Hela	I medeltal	Hela	I medeltal
	perioden.	årligen.	perioden.	årligen.	perioden.	årligen.	perioden.	årligen.
j 1826—30 .....	2,217	443	_				2,410	482
1846-50 .....	4,198	840	—	—	—	—	5.118	1,024
1851—60 .....	14,168	1,417	—	—	—	—	17,946	1.795
1861—70 .....	13,847	1,385	—	—	—	—	17,814	1,781
1871—80 .....	10,505	1,051	—	—	—	—	14,017	1.402
Summa	44,935	1,153	_	—	—		57,305	1,433
			■) 1886-	-1890.
1881-90 .....	6,195	613	337	67	1,040	104	9,949	995
1891—1900 ....	5,909	591	880	88	595	60	9,804	980
1901—05 .....	5,089	1,018	572	114	545	109	6.914	1,383
Samma	17,123	685	1,789	89	2,180	87''	26.667	1.067
Totalsumma	62,058	955	1,789	89	2.180	87	83.972	1.292
1906 ......		1,23.3		182	-	96 —	1,446

‘) Tillgänglig statistik sträcker sig ej längre tillbaka i tiden.
2‘70,o7. Löneregleringskommitténs bet. IX.

nämnda uppgift först sammanträdande riksdag (kungl. bref den 30 juni
1876); och

att granska af vederbörande länsstyrelse meddelade afvittringsutslag
och, därest skäl till anmärkning däremot förekommit, före utgången af
besvärstid gifva advokatfiskal i kammarkollegium del af sådan anmärkning
(kungl. stadgan den 30 maj 1873 om afvittring i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker, § 26).

1 afseende å omfattningen af landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden
hänvisas till vissa å sid. 25 meddelade, från styrelsen hämtade statistiska
uppgifter.

Statistik öfver skiftesverket i Sverige under åren 1828—1906.

1.				5. !	fi.	7-	8.	9. j	10.	11. !
Årsperiod.				L a	S a	skifte	n.
Antal förrätt-ningar.	Skiftade mantal. j	Antal delägare.	Skiftade i hektar.	Arfvoden. Kronor.
För he-la peri-oden.	I medel-tal år-ligen.	För he-la peri-oden.	I medel-tal år-ligen.	För he-laperio-den.	I medel-tal år-ligen.	För hela perioden.	I medel-tal år-ligen.	För hela perioden.	I medel-tal år-ligen.
1828-40 . . 1841—50 . . 1851—60 . . 1861—70 . . 1871-80 . .	8,186 10,238 9,374 5,273 2,741	630 1,024 937 527 274	12,219 12,751 11,554 6,590 3,070	940 1.275 1,155 659 307	46,506 55,498 55,204 37,973 19,708	3,577 5,550 5,520 .3,797 1.971	2,551,093 2,865,314 3,322,001 i 2,492,658 j 1,674,415	1 196,238 286,531 332,200 249,266 167,442	— M 1867 2,008,249 4,237,290	—1870. 502,062 423,729
Summa	35,812	676	46.184	871	214.889	4,053	12,905.481	243,500	6,245,539	446,109
1881—90 . .	1,922	192	2,398	240	18,622	1,862	i 1,842,835	184,284	4,217,928! 421,793
1891—1900 .	1.579	158	1,631	163	17,500	1,750	2,609,559	260,956	2)5,382,510	538,251
1901-05 . .	782	156	795	159	7,974	1,595\|\| 1,049,664	209,933]\| 2,413,917\| 482,783
Summa	4,283	171	4,824	193	44.096	1,764	5,502,058	220,082	12,014,855	480,574
Totalsnimn a	40.095	614	51,008	664	258,985	3,32^ 18,407,539	235,994	18,259,894	468,202
1906 ....		16Öfl	192	_	1,994 —	200,868	-[ 469,467

'') Statistik rörande arfvoden för laga skiften finnes ej för längre tid tillbaka än från och- med år 1867.
-’) Häraf belöper på åren 1898—1900 1,788,839 kronor eller i medeltal för år 596,280 kronor.

Af tabellen å sid. 25 framgår, att, såväl hvad angår antalet inkomna
ärenden som utgångna expeditioner, landtmäteristyrelsens verksamhet,
störst under 1850- och 1860-talen och ganska betydande ännu under
1870-talet. väsentligt minskats under de närmast därpå följande två decennierna,
men att under perioden 1901—1905 verksamheten ånyo vunnit eu
ökad omfattning till nära likhet med förhållandena på 1870-talet. Och
under år 1906 har denna verksamhet nått än större omfång:.

Vid tabellen är emellertid att erinra, att, i hvad uppgifterna afse
tiden intill år 1879, desamma omfatta äfven ärenden, handlagda af öfveringenjören,
och i dessa ärenden utgångna expeditioner. Af nämnda ären -

Statistik öfver skiftesverket i Sverige under åren 1828—1906.

1 i-	2-	3.	; 4.	5.	1 ö.		1 8.		10.	11.
Årsperiod.,			A 1	la a	n d r a	för	ratin	ingå	r.
Antal förrätt-ningar.	Skiftade mantal. :_	Antal delägare.	Skiftade hektar.	Arfvoden. Kronor.
För he-la peri-oden.	I medel-jjFör he-tal år- !;la peri-ligen. \|\| oden.	I medel-tal år-ligen.	För he-laperio-den.	I medel-tal år-ligen.	För hela perioden.	I medel-tal år-ligen.	För hela perioden.	I medel-tal år-ligen.
1828-40 . .	19.185	1,476	_				350,929	26,995
1841—50 . .	19,365	1,937		—	—	—	312,338	31,234	—	_
1851-60 . .	25,971	2,597	—	—	—	—	1,183,218	118,322	—	__
1861—70 . .	24,627	2,463	2.551	355	38,437	3,844	1,327,890	132.789	—	_
1871—80 . .	20,885	2,089	2.209	331	32.549	3.255	1,027,648	102,765	—	_
Samma	110,033	2,016	4.760	238	70,886	3,349	4,202,023	79,283	__	_
1881—90 . .	18,244	1,824,	1,770	177	27.379	3,738	1,170,194J 117,019		—
									'') 1898-	-1900.
1891—1900 .	21,426	''-,143	2,065	207	44,024	4,402	1,743,912	174,391	1,723,960	574,653
er» © ö Öl	20,014	4,003	2,515	503	62,788	12,558	2,659,409j 531,882]	5,779,986	755,997
Samma	59,084	2,387,	6.350	23i\	134,191	5,368\	o,578.«>li>\| 222,9åi,	5,503,946	687,993
Totalsumma	169,717\|	2,1761\| 11,110	24?\	205,177	4,5391	9,775,538	125,327	5,503,946	687,993
1906 . . . . j	-	4,143		466\		15,963\	-	■,i9, ad	_	722,680

b Tillgänglig statistik rörande arfvoden för sålla andra förrättninsau omfattar ei längre tid tillbaka
än från och med år 1898. ''

den rörde flertalet justeringsväsendet. Frånser man dessa ärenden, Indika
därefter ej handlagts hos landtmäteristyrelsen, blir den relativa minskningen
under 1880- och 1890-talen i själfva verket ej så stor, som af tabellen vill
synas, och kommer perioden 1901—1905 att visa vida högre siffror än
1870-talet och nära lika höga som 1860-talet.

Då landtmäteristyrelsens verksamhet, såvidt skiftesverket angår,
gifvetvis är till sin omfattning i viss mån beroende af landtmäteriförrättningarnas
i länen omfattning och antal, hafva i tabeller å sid. 26—28
sammanställts vissa från landtmäteristyrelsen bekomna statistiska uppgifter
rörande förhållandena i nämnda hänseenden.

Sammandrag.

1.	2.	3.	4- S	5. \|	6. \|	7	!	8. j	9.	10.	ll.
Årsperiod.		L a	5a skiften	och a	Ila	andra förrättningar.
Antal förrätt-ningar.	Skiftade mantal.	Antal delägare.	Skiftade hektar.	Arfvoden. Kronor.
För he-la peri-oden.	I medel-tal år-ligen.	För he-la peri-oden.	I medel-tal år-ligen.	För he-laperio-den.	I medel-tal år-ligen.	För hela perioden.	I medel-tal år-ligen.	För hela perioden.	I medel-tal år-ligen.
1828—40 . .	27.371	2,106		_	_		_	2,902,022	223,233	_	—
1841-50 . .	29,603	2,960	—	—	—		—	3,177,652	317,765!\|
1851—60 . .	35,345	3,535	—	—	—		—	4,505,219	450,522	_	_
1861—70 . .	29,900	2,990	—	—	—		—	3,820,548	382,055	—	—
1871—80 . .	23,626	2,363	—	—	—		—	2,702,063	270,206	—	—
Summa	145,845	2,752	—	—	—-		—	17,107,504	322,783	—	—
1881—90 . .	20,166	2,017	—	—	—		—	3,013,029	301.303	—	—
										'') 1898	-1900.
! 1891—1900 .	23,005	2,301	—	—	—		—	4,353,471	435,347	3,512,799	1,170,933
] 1901—05 . .	20,796	4,159	_	—	—		—	3,709,073	741,815	6,193,903	1,238,781
Summa	63,967	2,559		—	—	—	11,075,573	443,023	9,706,702	1,213,338
Totalsumma	209.812	2,690		—	-		28.183,077	361,321	9,706,702	1,213,338
j 1906 ....	—	4.308		—	l *			—	519,980	—	1.192.147

>) Tillgänglig statistik rörande arfvoden för >alla andra förrättningar» omfattar ej längre tid
tillbaka än från och med år 1898.

Af denna statistik framgår bland annat följande.

Medan under åren 1828—1880 243,500 hektar årligen i medeltal
utgjort föremål för laga skifte, utgör motsvarande siffra för perioden 1881
—1905 220,082 hektar.

Minskningen i afseende å arealen mark, som undergått laga skifte,
har således ej varit väsentlig, ehuru, enligt hvad tabellen utmärker, själfva
antalet förrättningar betydligt nedgått.

Arfvodesbeloppen för laga skiften hafva utgjort för åren 1867—1880
i medeltal 446,109 kronor årligen, men för perioden 1881—1905 stigit
til) 480,574 kronor för år.

Hvad angår andra förrättningar än laga skiften, hafva under perioden
1828-—1880 79,283 hektar i medeltal årligen utgjort föremål för delning,
under det perioden 1881—1905 visar ett motsvarande medeltal af 222,941
hektar, således eu betydande ökning.

Därest laga skiften och alla andra förrättningar sammanföras, visar
sig, att den behandlade arealen under åren 1828—1880 utgjort i medeltal
322,783 hektar årligen, under det att motsvarande tal för perioden 1881
—1905 varit 443,023 hektar.

Enligt den för landtmäteristyrelsen gällande instruktion äger landtmäteridir
ektören beslutanderätt i alla mål och ärenden, som ankomma på
landtmäteristyrelsens afgörande, men bör inhämta sekreterarens mening.

Föi1 öfvervakande, att landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken
uppfylla därmed afsedda ändamål, skall landtmäteridirektören, bland annat,
då Kung!. Maj:t efter hans anmälan eller eljest finner sådant nödigt, på
det allmännas bekostnad företaga resor, hvarunder han bör efterse, huruvida
landtmäterikontorens i länen kartor och handlingar in. in. finnas i
behörig ordning samt huru landtmätarna fullgöra sina skyldigheter.

Under landtmäteri direktörens ämbetsresor och semester äfvensom
då han eljest under tid, som ej öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad
att förrätta sitt ämbete, skall, därest icke annorlunda förordnas af Kungl.
Maj:t, landtmäterisekreteraren utöfva landtmäteridirektörens ämbete, dock
med vissa inskränkningar.

Landtmäterisekreteraren åligger hufvudsakligen,

att föredraga de mål och ärenden, som bero på styrelsens afgörande,
och föreslå beslut eller åtgärd, med angifvande af skälen därtill,
samt att föra protokoll, då sådant vid föredragningen eller eljest finnes
nödigt; skolande han i detta protokoll anteckna sin vid föredragningen
uttalade mening, därest denna icke godkännes af landtmäteridirektören;

att uppsätta konceptexpeditioner, bestyra om renskrifning af utgående
expeditioner och kontrasignera desamma, ombesörja expedieringen och
efter hvarje ärendes handläggning därom göra erforderliga diarieanteckningar;
samt

att utöfva närmaste tillsyn öfver aktuariens och ingenjörernas arbeten,
å behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å styrelsens aflöningsmedel
och tillställa aktuarie!! uträkning å de hvarje löntagare tillkommande
aflöningsbelopp, föra förteckning öfver styrelsens protokoll och koncept
samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter och viten äfvensom
de anteckningar i öfrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande af ärendenas
gång, samt föra matrikel och för hvarje år upprätta särskild befordring^-
och afgångsförteckning öfver generallandtmäterikontorets tjänstemän
äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter och landtmäterielever.

Landtmäterifi,skalens tjänsteåligganden äro hufvudsakligen följande:

att föra diar! er öfver alla till landtmäterifiskalskontoret inkommande
mål och ärenden samt därifrån utgående expeditioner äfvensom öfver
inkommande årsredogörelser och reversal rörande slutligen redovisade
kartor och handlingar;

att utöfva den närmare och speciella eftersyn^!!, huru de till la vid tmäteristaten
i länen hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden
och för sådant ändamål, bland annat, dels tillse, att nämnda tjänstemän
inom föreskrifven tid aflämna dagböcker, arbetsförteckningar med erforderliga
bevis, rapporter, årsberättelser, reversal, koncept och publika renovationer,
dels genom granskning af förenämnda handlingar, äfvensom
de i vissa delar af landtmäteriinstruktionen omförmälda förteckningar,
reversal och berättelser undersöka, huruvida fel och försummelser i ett eller
annat hänseende och särskildt genom obehörigt uppskof i landtmäteriförrättningar
kunna vara begångna, dels ock, när sådant af styrelsen föreskrifves,
granska af landtmätare afgifna arfvodesräkningar;

att hos landtmäteristyrelsen göra anmärkningar eller anställa åtal
i mål och ärenden, hvilka tillhöra styrelsens upptagande och afgörande;

att å de tjänstefel, som begås af tjänstemän vid landtmäteristaten i
länen eller af aktuarien, ingenjörerna och extra biträden vid generallandtmäterikontoret
samt böra utgöra föremål för pröfning af domstol,
anställa åtal, dock, hvad kontorets tjänstemän angår, endast efter meddelad
föreskrift af landtmäteristyrelsen; börande landtmäterifiskalen, när
åtal vid domstol utom Stockholm skall anställas, dels hos Konungens
befallningshafvande skyndsamt göra anmälan om förordnande af kronoåklagare
att åtalet anhängiggöra och utföra och dels själf följa åtalet med
oafbruten uppmärksamhet;

att öfver alla tjänstemän vid landtmäteristaten föra tjänstebok, utvisande
år och dag, då de blifvit födda, antagna och befordrade, hvad arbete
hvarje landtmätare och landtmäteriauskultant under sin tjänstetid årligen
förrättat, hvilka medhjälpare och elever, som äro hos landtmätare anställda,
samt om och på hvad sätt landtmätare och auskultanter blifvit för tjänstefel
eller försummelser till ansvar dömda;

att från vederbörande landtmätare omedelbart infordra upplysningar,
kartor och handlingar, som kunna vara erforderliga för handläggning af
mål, som landtmäterifiskalen äger anhängiggöra eller upptaga;

att tillse, att de böter och viten, som tillfalla generallandtmäterikontoret,
varda indrifna, för sådant ändamål föra räkningar däröfver och
tillställa aktuarien bestyrkta afskrifter af desamma för hvarje år inom
januari månads slut det nästföljande året;

att, då landtmätare uflidit eller blifvit skild från tjänsten, bevaka
det allmännas fordringar i afseende på befintliga kompletterings- och reno
va tionsb risters ersättande samt besörja om verkställighet af slutlig dom,
med rättighet att i dessa fall, när det allmännas rätt och talan ej af
landtmäterifiskalen kan vid ämbetsverk eller domstol utom Stockholm
bevakas och utföras, för biträde därvid begära Konungens befallningshafvandes
åtgärd; samt

att för sin tjänstebefattning göra justitiekanslersämbetet redo och
åtlyda dess befallningar.

Aktuarien hos landtmäteristyrelsen tillhör hufvudsakligen,

att mottaga till styrelsen inkommande handlingar ocli besörja deras
diarieföring;

att mottaga och kvittera de publika renovationer, som från
vederbörande i länen insändas till generallandtmäterikontoret eller dit öfverlämnas
från kammarkollegium, samt hålla förteckning öfver dessa renovationer
och införa dem i jordeboksregistren;

att ansvara för arkivets vård samt på begäran meddela och bestyrka
afskrifter af tillgängliga handlingar, med undantag af arkivets kartor och
till dem hörande handlingar; samt

att besörja stämpelbeläggning åt expeditioner och utlämna desamma,
utfärda diariebevis, uppbära, utbetala och redovisa styrelsens aflöningsmedel
samt fora räkenskaper öfver de till generallandtmäterikontoret inflytande
böter och viten äfvensom öfver kontorets expens- och andra medel,
besörja försäljning af kartarbeten in. in. samt äfven eljest besörja kontorets
ekonomiska angelägenheter; skolande enligt föreskrift i instruktionen aktuariens
kontor hållas öppet helgfria dagar kl. 10—V23.

Ingenjörernas hufvudsakliga åligganden äro,

att revidera de från kammarkollegium remitterade skattläggningar,
byten, förmedlingar och afvittringar samt därvid jämföra och granska de
i sådant ändamål upprättade kartor och beskrifningar äfvensom förrätta
de arkivundersökningar, som begäras af myndigheter, samt verkställa erforderliga
uträkningar af kartor i de skiftesfrågor, hvari styrelsens utlåtande
infordras;

att utarbeta statistiska sammandrag och tabeller till styrelsens årliga
berättelse om landtmäteriet i riket;

att verkställa den renovation af i arkivet förvarade kartor med
tillhörande handlingar, som begäres för det allmännas räkning eller af
enskilda; samt

att granska de publika renovationer, som förste landtmätarna för
egna landtmäteriförrättningar insända till styrelsen, och, om fel eller
brister förekomma, som ingenjören ej själf kan säkert af hjälpa, uppsätta
anmärkningsmemorial och afkunna detsamma till landtmäterisekreteraren,
hvilken, om han finner sådant påkalladt, tillställer landtmäterifiskalen
detsamma för vederbörlig åtgärd.

Framställningar om reglering- af löneförhållanden in. in. lins

1 andtmäteristyrel sen.

Genom kungl. cirkulär den 25 oktober 1901 anbefalldes ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,
huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter år 1902 ändringar
i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid tillika borde
komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen
tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de förändrade
anordningarna kunde undvaras.

I anledning däraf afgaf landtmäteristyrelsen den 29 maj 1902 ett
underdånigt utlåtande, som med skrifvelse den 19 november samma år
öfverlämnades från jordbruksdepartementet till löneregleringskommittén.

Ur synpunkten af stegringen i lefnadskostnaderna föreslogs i nämnda
utlåtande aflöningen för styrelsens personal till följande belopp:

landtmäteridirektören.............kronor 8,000

eu landtmäterisekreterare (inber. två ålderstillägg) . » 6,800

en landtmäterifiskal » . » 5,800

en aktuarie och registrator >. . » 4,600

en ingenjör * . » 4,600

en * * 4,600

en förste vaktmästare............. » 1,300

en vaktmästare (inber. ett ålderstillägg)..... » 1,100

Beträffande vaktmästare föreslogs ock den bestämmelsen, att, därest
denne åtnjöte bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand,
skulle, så länge dessa förmåner kvarstode och icke tillkom me honom såsom
portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, lönen minskas med
200 kronor.

"770/o7. Löneregleringskonu/iitténs bet. IX.

Landtmäteri
styrelsens
utlåtande
29/s 1902.

Landtmäteristyrelsens

skrifvelse
»Va 1906.

Under erinran att 1878 års stat för landtmäteristyrelsen jämväl upptog
dels till arfvode åt lärare för landtmäterielevers undervisning 3,000 kronor,
dels ock till styrelsens förfogande för vikariatsersättning, arfvoden åt extra
biträden och renskrifningskostnad 3,500 kronor, anförde styrelsen, att förstnärnnda
anslag väl visat sig otillräckligt, men att, då styrelsen var betänkt
på en underdånig framställning om förändrade bestämmelser rörande undervisningen
till landtmäteriexamen, styrelsen anhöll att framdeles i sammanhang
därmed få inkomma med förslag angående ifrågavarande anslagsbelopp.

Anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och
renskrifningskostnad hade vid 1879 års riksdag höjts till 5,000 kronor
och, på framställning af landtmäteristyrelsen, hade Kungl. Maj:t vid
1902 års riksdag föreslagit eu ytterligare höjning till 7,000 kronor1.
I afseende å ifrågavarande anslag hemställdes i utlåtandet den 29 maj 1902,
att, om de anvisade medlen något år icke skulle till fullo utgå, styrelsen
måtte äga att öfverföra öfverskottet till följande år för att därunder vara
till styrelsens förfogande för därmed afsedt ändamål.

Styrelsen anförde vidare, att vid den indragning af tjänster, som
ägde rum i sammanhang med omorganisationen år 1878, ingenjörernas
antal blef otillräckligt för verkställande af en del af de dem åliggande
göromål, och att till följd däraf styrelsen nödgats att i allt jämt stigande
omfattning anlita extra biträden.

Och då sålunda de ordinarie arbetskrafter, som stodo till styrelsens
förfogande, icke räckte till för bestridande af de år för år ökade göromålen
utan allt större del af vissa arbeten, som enligt instruktionen voro
afsedda att utföras af ordinarie tjänstemän, måst öfverlämnas åt extra biträden,
samt någon förenkling i förvaltningen, utöfver dem, som år 1878
vidtogos vid generallandtmäterikontoret, icke enligt styrelsens mening kunde
åstadkommas, ansåg styrelsen någon indragning af tjänster i nämnda kontor
icke kunna äga rum utan men för arbetets behöriga gång.

Uti underdånig skrifvelse den 12 december 1906 anhöll landtmäteristyrelsen,
att, som landtmäterisekreteraren icke medhann att utföra allt
det arbete, som enligt gällande instruktion åligger honom, medel måtte be 1

Detta förslag blef af Riksdagen bifallet, såsom i det föregående å sid. 21 synes.

redas för förordnande af en extra föredragande i styrelsen under år 1908.
Efter redogörelse för de göromål, som enligt landtmäteriinstruktionen lagts å
sekreteraren och enligt styrelsens förmenande motsvarade dels sådana, som
i allmänhet åligga föredragande ledamot i centralt ämbetsverk, och dels
därjämte göromål, som tillhöra notarietjänst i de ämbetsverk, där sådana
tjänster äro inrättade, framhöll styrelsen, att nämnda göromål, till följd
af ärendenas mängd och beskaffenhet, utgjorde en sådan ai’betsbörda, att
densamma icke längre kunde utan men för ärendenas noggranna och allsidiga
pröfning hvila å allenast en föredragande.

Ehuru enligt styrelsens öfvertygelse behofvet af ytterligare en före g

j j o j n

dragande var att anse såsom konstant, förklarade dock styrelsen, att den
med nämnda underdåniga framställning icke afsåg vidtagande af åtgärd för
erhållande af lön på ordinarie stat åt en andre föredragande. På Kungl.
Maj:ts pröfning voro nämligen beroende ett förslag af landtmäteristyrelsen
till omorganisation af landtmäterikåren samt ett af särskilda komitterade afgifvet
förslag till förordning om jordregister, och enär dessa två frågor möjligen
kunde gifva anledning till framställningar angående förändringar af land!-mäteristyrelsens organisation, ansåg styrelsen sitt behof af ökad arbetskraft
lämpligen höra tillgodoses medelst förordnande af en extra föredragande,
för hvilken arfvode syntes böra beredas genom utverkande hos Riksdagen
af anslag på extra stat för ett år i sänder.

Till utredning angående göromålens ökning i styrelsen under de
senaste åren åberopades eu tabell öfver de på sekreterarens föredragning
under åren 1886—1905 afgjorda mål och ärenden. Af denna tabell ansåg
styrelsen framgå, bland annat, att antalet afgjorda mål och ärenden ökats
med omkring 82 procent, att antalet utgångna expeditioner ökats med 42 procent,
samt att antalet af de mål och ärenden, i hvilka utredning eller
utlåtande begärts, ökats med omkring 67 procent.

Styrelsen påpekade, hurusom ärenden, hvilka enligt landtmäteriinstruktionen
och andra författningar åligga densamma, kunna uppdelas i
två hufvudgrupper.

Den första omfattar de, ärenden, som föranledas af styrelsens allmänna
åliggande att handhafva tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftesoch
afvittringsverkcn. Till denna grupp höra flertalet ärenden.

Den andra gruppen utgöres af ärenden, som på grund af styrelsens
åliggande att meddela utlåtanden i frågor rörande landtmäteri- samt
skiftes- och afvittringsverken remitteras till densamma från andra myndigheter.
Flertalet remisser från Ivungl. Maj:t i statsrådet eller högsta
domstolen, kammarkollegium samt andra ämbetsverk och myndigheter höra
till sistnämnda grupp. Dessa ärenden äro af mångahanda slag och af
viktig beskaffenhet.

Härtill komma dels derå vidlyftiga ärenden, i hvilka styrelsen själf
tagit initiativ, såsom angående omorganisation af landtmäterikåren och
förslag till förändrad taxa på arfvoden för landtmäteriförrättningar, dels ock
åtskilliga, i styrelsens diarium ej synliga ärenden, innefattande muntliga
framställningar från byråer inom statsdepartementen om utredningar i
ärenden af särskildt brådskande art.

För att ytterligare påvisa, hvilken stor arbetsbörda åligger landtmäterisekreteraren,
hänvisade styrelsen till vissa uppgifter angående den arbetsprodukt,
som under åren 1901—1905 åstadkommits på föredragning af de två
revisionssekreterare, hvilka hafva att föredraga skiftesmål i högsta domstolen.
Anledningen till att styrelsen till jämförelse valt dessa två föredragande
angafs vara den, att icke någon byråchef eller annan föredragande hos
centralt ämbetsverk hade att handlägga ärenden, hvilka voro så likartade
med dem, landtmäterisekreteraren föredrager, som de af dessa revisionssekreterare
föredragna mål.

Ehuru, enligt hvad landtmäteristyrelsen vidare erinrade, revisionssekreterarna
måste nedlägga mera arbete än landtmäterisekreteraren på
målens föredragning, äro dock de vidlyftiga och tidsödande utredningarna
verkställda af underordnade domstolar eller myndigheter, då vederbörande
revisionssekreterare börja bereda sina mål till föredragning. Revisionssekreterarna,
hvilka ej hafva några förvaltningsgöroinål, äro ock befriade
från de många tidsödande besök i tjänsteangelägenheter, som landtmäterisekreteraren
måste mottaga, till följd hvaraf de ostörda kunna ägna sin tid
åt arbetet.

Styrelsen anförde jämväl, att vid pröfning af förslag till åtgärder
för minskande af landtmäterisekreterarens arbetsbörda möjligen skulle kunna
väckas fråga, om icke en del af de honom åliggande göromål kunde öfver -

flyttas på annan tjänsteman i verket. Detta ansåg styrelsen dock icke
kunna ske, emedan alla dess tjänstemän hvar i sin stad äro fullt sysselsatta
med dem åliggande tjänstegöromål.

Med afseende å ärendenas beskaffenhet kunde väl närmast ifrågasättas,
att styrelsens chef öfvertoge en del af sekreterarens arbeten, men
detta hade i verkligheten redan ägt ram och det i en utsträckning, som
syntes styrelsen icke särdeles lämplig.

Landtmäteridirektören är — framhöll styrelsen — enligt instruktionen
i främsta rummet Kungl. Maj:t ansvarig för göromålens behöriga gång och
har redan i de honom på grund däraf åliggande göromål, till följd af ärendenas
mängd och beskaffenhet, ett maktpåliggande och mycket tidsödande
arbete. Visserligen kunde sättas i fråga, såsom af löneregleringskommittén
gjorts beträffande vissa andra verk, att alla ärenden angående förordnanden
och befordran handlades af landtmäteridirektören ensam. Men emot en sådan
anordning hade allvarsamma anmärkningar gjorts. Och då för öfrig* dessa
ärenden i landtmäteristyrelsen för år ej kräfde längre tid i beredning och
föredragning än utredning och författande af utlåtande i ett enda af de
större, ej de största, bland de till styrelsen remitterade malen, skulle en
sådan anordning verka föga minskning i landtmäterisekreterarens göromål.

Under de sista sju åren hade emellertid styrelsens chef på andra,
mera verksamma sätt sökt lätta sekreterarens arbetsbörda och därmed också
befordra ärendenas skyndsamma afgörande. Sålunda hade utredningar och
utlåtanden i många till styrelsen remitterade mål, särskilt sådana, där
spörsmålen varit väsentligen af rättslig eller kameral natur, blifvit afgirna,
utan att sekreteraren, där han icke själf så velat och för andra ämbetsgöromål
det kunnat, behöft taga annan befattning därmed än att ombesörja
renskrifning af den utgående expeditionen och kontrasignera denna.
I andra mål både landtmäteridirektören, efter verkställd utredning och upprättande
af konceptexpedition, i de delar han varit tveksam refererat målets
innehåll för sekreteraren och inhämtat hans mening däld. Och i vissa
andra fall hade sekreteraren, efter det han genomläst handlingarna till ett
mål och bildat sig en mening däri, blifvit befriad från föredragning däraf
samt, sedan äfven landtmäteridirektören studerat målet, fått besked, huruvida
den af sekreteraren uttalade mening gillades eller ej.

Nu anförda förhållanden — jämte anlitande under vissa tider af extra
biträden, hvartill dock på grund af tillgängliga medels knapphet och
bristande utsikter till befordran inom en styrelse med fåtalig personal ej
kunnat erhållas andra än mycket oerfarna unga tjänstemän — utgjorde
visserligen förklaringen till, att styrelsen trots otillräckliga arbetskrafter
hittills icke behöft från ett till annat år balansera något större antal mål
och ärenden, något som dock icke vid 1906 års slut kunde blifva händelsen.
Men sagda förhållanden syntes emellertid styrelsen innebära en sådan afvikelse
från ett ändamålsenligt ordnande af arbetet i styrelsen, att de
borde anses såsom ett kraftigt stöd för stvrelsens åsikt om behofvet af
ytterligare en föredragande.

I landtmäteriinstruktionen är nämligen föreskrifvet, att landtmäteridirektören
har beslutanderätt i alla mål och ärenden, som på styrelsens
afgörande ankomma; att han dock bör inhämta sekreterarens mening; att,
därest denna ej godkännes, sekreteraren skall anteckna densamma i protokollet;
samt att, därest vid upprättande af underdånigt förslag rörande
tillsättning af tjänst eller vid handläggning af annat ärende, hvari utlåtande
skall till Kungl. Maj:t afgifvas, sekreteraren yttrat särskild mening, utdrag
af protokollet i denna del bör åtfölja den till Kungl. Maj:t afgående
expedition. Dessa föreskrifter, som innebära, att ej allenast landtmäteridirektörens
utan äfven sekreterarens mening skall komma till synes vid
besluten, vore uppenbarligen tillkomna i afsikt att åt målen bereda en såvidt
möjligt uttömmande och grundlig pröfning. Två personer, som ägna
sig åt pröfning af en fråga, se den nämligen ej alltid från samma synpunkt
och kunna därför med sitt samarbete antagas med större sannolikhet
än blott en person komma till ett riktigt resultat.

Slutligen och då landtmäteristyrelsen, som har till åliggande att
öfva tillsyn öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, enligt
instruktionen jämväl bör öfvervaka, att dessa förvaltningsgrenar uppfylla
därmed afsedda ändamål, var det, enligt styrelsens mening, af synnerligen
stor vikt, att landtmäteridirektören och sekreteraren icke af
löpande göromål hindras att såväl hvar för sig som ock gemensamt
ägna tid och arbete åt sistnämnda åliggande och sålunda blifva urståndsätta
att följa företeelserna inom området för styrelsens förvaltning, iakt -

taga behofvet af reformer därå och taga initiativ till nyttiga reformers
genomförande. Härförutom vore det naturligen af största betydelse, att
arbetsbördan icke för någondera af dem blifver så stor, att icke erforderlig
noggrannhet kan ägnas åt hvarje ärende.

Styrelsen hemställde, att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
till arfvode åt en extra föredragande i styrelsen på extra stat för år 1908
bevilja ett anslag a 4,500 kronor, motsvarande beloppet af landtmäterisekreterarens
lön och tjänstgöiångspenningar.

Vid anmälan af detta ärende inför Kung!. Maj:t den 12 januari 1907
ansåg chefen för jordbruksdepartementet hvad landtmäteristyrelsen anfört
vara värdt beaktande. Särskilt syntes honom det af styrelsen upplysta
förhållandet, att till lindring i sekreterarens göromål styrelsens chef måst
i en. del fall och äfven sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor,
i strid mot instruktionens föreskrifter själf bereda och på
egen hand afgöra inkomna mål och ärenden, innebära ett missförhållande,
gom tarfvade att afhjälpas. Enligt departementschefens mening låg det
alltför stor vikt uppå, att de ärenden, som blifva föremål för styrelsens
behandling, erhålla eu allsidig pröfning, för att ett förhållande sådant som,
det nyss berörda skulle anses böra fä fortfara. Mot beloppet af det af
styrelsen föreslagna arfvodet ansåg departementschefen icke någon giltig
anmärkning kunna göras.

Kimgl. Maj ds i enlighet därmed till Riksdagen gjorda framställning
blef, jämlikt Riksdagens skrifvelse den 30 maj 1907 (n:r 9), på det sätt
bifallen, att på extra stat för år 1908 beviljades ett anslag af 4,500 kronor
till förstärkning af arbetskrafterna inom landtmäteristyrelsen. Riksdagen
anförde i denna fråga, att den icke kunde till alla delar gilla de
skäl, som af departementschefen andragits för behof af förstärkning i arbetskrafterna
inom landtmäteristyrelsen, men att Riksdagen dock fann det
vara ådagalagdt, att detta behof förefanns och borde afhjälpas. Arfvode åt
en extra föredragande i styrelsen, på sätt Kung!. Maj:t föreslagit, ansåg
sig Riksdagen emellertid icke kunna bevilja, enär därigenom anställandet af
ytterligare en föredragande inom verket möjligen skulle kunna anses fastslaget,
hvilket icke kunde vara lämpligt, då löneregleringskommittén, till
hvars handläggning frågan om lönereglering för landtmäteristyrelsens äm -

bets- och tjänstemän blifvit öfverlämnad, syntes höra lämnas så fria händer
som möjligt vid uppgörande af förslag till denna reglering. Riksdagen
höll för den skull före, att angående det af Kungl. Maj:t äskade anslaget,
mot hvars belopp Riksdagen ej haft något att erinra, icke borde
lämnas närmare bestämmelser än att det ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande
till förstärkning af arbetskrafterna inom styrelsen.

Med remisskrifvelse den 30 mars 1907 har chefen för jordbruksdepartementet
till kommittén öfverlämnat, för att tagas i öfvervägande vid
fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag, en underdånig skrifvelse
från landtmäteristyrelsen den 14 mars 1907 angående ordnande af arbetsförhållandena
inom styrelsen samt tjänstemännens löneförmåner m. m.

Vid nämnda skrifvelse var fogad en framställning af den 23 januari
1907 till landtmäteristyrelsen från landtmäterifiskalen angående förbättring
af hans lönevillkor m. m.

Enahanda framställning af samma datum hade af landtmäterifiskalen
afiämnats till justitiekanslersämbetet, som med skrifvelse den 30 mars 1907
öfversändt densamma till Kung). Maj:t, hvarefter äfven dessa handlingar
öfverlämnades till kommittén med remisskrifvelse den 5 april 1907 frän
chefen för jordbruksdepartementet. I

Landimäteristyrelsens

skrifvelse
»*/s 1907.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 framhåller landtmäteristyrelsen
till eu början, att det med ständigt växande tydlighet under
senare åren för styrelsen framstått, att tillgängliga arbetskrafter varit otillräckliga
för utförande af styrelsens åligganden. Följden däraf har blifvit,
dels att många åtgärder, som den fortgående utvecklingen påkallat,
tillsvidare måst lämnas åsido, dels att en del ärenden icke alltid kunnat
erhålla den allsidiga utredning, som varit önskvärd, dels ock att mindre
ändamålsenliga tillvägagångssätt för ärendens handläggning måst anlitas.

För styrelsen har det varit påtagligt, att dessa förhållanden för längre
tid framåt icke skulle kunna fortgå, och det har endast varit särskilda
orsaker, som föranleda att styrelsen icke förut vidtagit omfattande åtgärder
för att bereda ökning i antalet tjänstemän, nämligen dels den motsedda
omorganisationen af landtmäteristaten i länen, hvilken omorganisa -

tion antagits komma att påkalla någon ändring äfven i styrelsens organisation,
dels ock i någon mån en väntad lösning af föreliggande förslag
om inrättande och förande af jordregister å landtmäterikontoren i länen.

Styrelsen har emellertid den 12 december 1906 funnit sig nödsakad
att göra den förut omförmälda underdåniga hemställan om anslag åt en
extra föredragande för år 1908.

Sedermera har det dock befunnits, att balansen af ärenden från år

1906 till 1907 var större, än styrelsen väntat, och innebar minst hvad en
tjänsteman under ett år kan medhinna att bereda och föredraga, under det
att tillströmningen af vidlyftiga ärenden visade sig vara jämförelsevis stor;
och efter det styrelsen jämväl fått emottaga ofta återkommande förfrågningar
och framställningar om skyndsam beredning af ärenden ej mindre från olika
afdelningar åt Kungl. Maj:ts kansli samt centrala ämbetsverk och andra myndigheter
än äfven från enskilda personer, utan att styrelsen sett sig i stånd
att tillfredsställa befogade kraf, har styrelsen den 17 januari 1907 gjort
underdånig framställning om ordnande genom Kungl. Maj:ts försorg af
förhållandena för år 1907.

I afvaktan på utgången af denna framställning har styrelsen för
att tillgodose det mest trängande behofvet och för att blifva i tillfälle
handlägga ärenden, som enligt uppgift från Kungl. Maj:ts kansli voro af
utomordentlig vikt att omedelbart få behandlade eller måste föreläggas

1907 års riksdag, sett sig föranlåten att tid efter annan bevilja landtinäterisekreteraren
tjänstledighet för särskilda ärendens beredning och föredragning
samt förordnat landtmäteri fiskalen att med berörda inskränkning
uppehålla landtmäterisekreteraretjänsten.

Och sedan styrelsen erfarit, att löneregleringskommittén under
närmaste framtiden komme att till behandling företaga frågan om lönereglering
för styrelsens tjänstemän, har styrelsen funnit sig icke kunna
uppskjuta att lämna Kungl. Maj:t redogörelse för omfattningen och beskaffenheten
af det arbete, som det för närvarande åligger landtmäteristyrelsen
att ombesörja, och därvid påvisa, huru detta arbete enligt styrelsens
mening lämpligen bör bringas till utförande, samt det behof af arbetskrafter,
som härför är erforderligt.

2770/o7. Löner egleringskommitténs bet. IX.

Efter redogörelse för gällande stat, erinrar styrelsen vidare, bland annat,
att i sammanhang med fastställande den 31 maj 1878 af ny aflöningsstat
bestämts, att öfver!nseendet öfver jnsteringsväsendet skulle skiljas från
landtmäteristyrelsen och att till följd däraf öfveringenjörstjänsten vid generallandtmäterikontoret
skulle indragas, samt att dessutom, jämte en ingenjörstjänst,
två amanuensbefattningar å stat indragits, de båda sistnämnda för att
ersättas med extra biträden.

Till stöd för dessa inskränkningar hade, förutom justeringsväsendets
skiljande från landtmäteristyrelsen, i allmänhet anförts, dels att, som
styrelsens hufvudsakliga uppgift vore att handhafva tillsynen öfver landtmäteri
samt skiftes- och afvittringsverken, det vore tydligt, att, i
den mån laga skiftes-, storskiftes- och afvittringsförrättningarna fortgingo
och afslutades samt landtmäterigöromålen sålunda minskades, äfven styrelsens
verksamhetsområde skulle år efter år blifva mera inskränkt, dels
ock att den minskning i styrelsens göromål, som, efter hvad utredt blifva,
under de därförut gångna åren inträda också väsentligen hade sin
grund i nämnda föi’hållande och följaktligen icke kunde betraktas såsom
tillfällig utan måste anses såsom konstant och varaktig.

Till vidtagandet af berörda inskränkningar anser styrelsen äfven hafva
bidragit en uppfattning, som vid tiden för senaste lönereglering för ämbetsverket
syntes hafva vunnit tilltro, eller att skittes- och afvittringsverken
kunde antagas inom en nära liggande framtid hafva fyllt sina hufvudsakliga
uppgifter och landtmäteriet därmed hafva fullgjort sitt egentliga värf.
Denna uppfattning finner styrelsen emellertid vara byggd på en mindre
tillförlitlig statistik.

Genom statistiska uppgifter rörande såväl styrelsens verksamhet
som skiftesväsendet i riket af hufvudsakligen samma innehåll som den
statistik, hvilken ofvan intagits i afdelningen om landtmäteristyrelsens
ämbetsverksamhet, söker styrelsen påvisa, att göromålen inom styrelsen
väsentligen ökats, i synnerhet under senaste åren, likasom ock landtmäterigöromålen
i riket på det hela förökats. Angående skiftesverksamhetens
inom riket tilltagande hänvisar styrelsen i öfrigt till sin underdåniga
framställning den 3 augusti 1903 angående omorganisation af landtmäteristaten
i länen.

I sammanhang härmed framhåller styrelsen, att ungefär 30 procent
af enskildas mark återstår oskiftad, så att man, vidkommande laga skiften,
icke ens ännu kommit till den ståndpunkt, som synes hafva föresväfvat
vederbörande vid senaste lönereglering för styrelsen och då utgjort grundval
för fattade beslut; att förrättningar, afseende rubbningar af äldre
laga skiften, visat tydlig tendens till ökning, som säkerligen blifver än
afsevärdare, sedan ändrad lagstiftning på detta område åstadkommits, och
att, beträffande landtmäteriets verksamhet till följd af skeende jorddelningar,
all anledning föreligger för det antagandet, att den utveckling, som på
andra områden gör sig gällande, äfven återverkar på landtmäteriet och kommer
att ställa ökade kraf på dess förmåga af verksamhet.

Vidkommande ärendena inom styrelsen erinras vidare om remisser,
som den har att motse i anledning af länsstyrelsernas beslut öfver hos
dem gjorda framställningar med stöd af lagarna den 25 maj 1905 rörande
afgäld från afsöndrad lägenhet, den 16 juni 1905 om inskränkning i rätten
att erhålla ägostyckning och den 4 maj 1906 angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Bland de ärenden, som styrelsen har att utan föregående framställning
handlägga, inbegripas, såsom det ytterligare framhålles, de uppgifter för
styrelsen, som enligt landtmäteriinstruktionens föreskrifter bestå uti att för
vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid upprättande af
kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,
årsberättelser med mera dylikt, utfärda erforderliga modeller och formulär
samt att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och vid
landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall Gällande

föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål erfordras.
Det är, säges det, detta område af styrelsen åliggande ämbetsverksamhet,
som af brist på tid och arbetskrafter hufvudsakligen måst lämnas åsido;
och följden däraf har blifvit den, att utvecklingen i närvarande stund står
väsentligt framför gällande bestämmelser, som förskrifva sig ända från
midten af 1860-talet.

Styrelsen uttalar i sammanhang härmed den mening, att den ökning,
som de statistiska uppgifterna utvisa, ingalunda är af tillfällig utan
af stadigvarande art och att ytterligare ökning i väsentlig grad är att motse.

Beträffande beskaffenheten i öfrigt af styrelsens åligganden hänvisar
styrelsen till sin ofvannäranda framställning den 12 december 1906. Särskilt
fäster styrelsen Kung!. Maj:ts uppmärksamhet på, att de till styrelsen
från högsta domstolen under senare år remitterade skiftesmålen i
allmänhet angått invecklade och svårlösta spörsmål, mindre af teknisk än
af rättslig natur, samt att förhållandet kan i stort sedt sägas vara detsamma
beträffande till styrelsen remitterade mål och ärenden i allmänhet.

Efter att hafva redogjort för omfattningen och beskaffenheten af
sin verksamhet framhåller styrelsen, att den, vid öfvervägande af lämpligaste
sättet för arbetenas utförande och hvad därmed äger sammanhang, ansett sig
hafva anledning utgå från, att den hittills tillgripna utvägen, att styrelsens
chef i eu del fall, och äfven sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor,
själf måst bereda och utan öfverläggning med sekreteraren
afgöra inkomna mål och ärenden, icke vidare bör anlitas. Och med hänsyn
ej mindre till ärendenas beskaffenhet än äfven till deras omfattning tinnes,
enligt styrelsens mening, ingen annan utväg för ärendenas ordentliga
behandling än att fördela deras beredning och föredragning på tvenne afdelningar
med hvar sin föredragande.

Beträffande de löneförmåner, som böra beredas dessa föredragande,
synes det styrelsen uppenbart, att, med afseende å ärendenas beskaffenhet.
, det ligger synnerlig vikt uppå, att för befattningarna förvärfva de
yppersta krafter, som stå att erhålla. Med hänsyn till de dyra lefnadsförhållandena
i hufvudstaden anser styrelsen emellertid detta icke låta sig
göra, därest befattningarna icke bestämmas till tredje gradens och deras
innehafvare uti afiöningsafseende således göras likställda med byråchefer uti
andra ämbetsverk. Enligt styrelsens åsikt vore det ock en orättvisa, om de
blefve sämre lottade, då deras verksamhet för det allmänna uppenbarligen
torde vara af lika stor betydelse som innehafvarnas af tredje gradens sysslor
inom andra förvaltningsgrenar. Skulle föredragandena i 1 and 1t11 åt er i s tv re 1 -sen ej komma att uppflyttas i tredje lönegraden, säger sig styrelsen vara
förvissad, att den hvarken komme att för längre tid kunna räkna på nu
tillgängliga arbetskrafter eller kunde få dem ersatta med tillräckligt erfarna
och skickliga tjänstemän.

Till föredragandenas biträde och för ombesörjande af arkivforskningar,
erforderliga utredningar och ombestyrande af expeditionen anser
styrelsen ä hvar och en af ofvanberörda afdelningar erfordras ytterligare
två tjänstemän, af hvilka den ena bör vara på ordinarie stat och den
andra anställas såsom extra biträde eller amanuens. Ärendenas maktpåliggande
beskaffenhet skulle väl fordra, att de nämnda ordinarie sysslorna,
en på hvardera afdelningen, besattes med personer med erfarenhet
och skicklighet och således med tjänstemän, som näppeligen torde stå att
vinna för den ersättning, som kan komma att bestås första gradens
tjänstemän. Som emellertid de göromål, hvilka skulle åligga dem, äro
förberedande åtgärder, och dessa tjänstemän endast undantagsvis skulle
komma att utöfva själfständig verksamhet utan vara att betrakta mera
såsom biträden åt föredragandena, synas för de nämnda sysslorna yngre
tjänstemän vara att föredraga framför äldre. Den erfarenhet, de under
sin tjänstgöring komme att inhämta, torde emellertid kunna bereda dem
utsikt till jämförelsevis hastig befordran inom landtmäteristaten i länen.
Landtmäteristyrelsen finner sig på grund däraf ej böra föreslå någon
ändring i afseende å de på styrelsens stat till aflöning åt, två ingenjörer
nu uppförda första gradens tjänster under förutsättning, att de komma
i åtnjutande af den förhöjning i löneförmåner, som i allmänhet kommer
att blifva bestämd för denna klass af tjänstemän.

Den förhoppning om befordran, som kan stå ingenjörerna till buds,
kan däremot den tredje af landtmäteristyrelsens tjänstemän af första
graden eller aktuarie!! och registrator!! icke hafva att påräkna. Uti styrelsens
såväl som uti statens och enskildas intresse ligger för öfrigt, att
han kan bibehållas vid tjänsten under en längre följd af år för att
därigenom förvärfva den fullständiga kännedom om arkivet, som är nödig
för dettas lämpliga ordnande och vidmakthållande. Som han i olikhet
med innehafvarna af flertalet andra aktuarie- och registratorsbefattningar
ej har att påräkna några sportler, finner sig landtmäteristyrelsen hafva
anledning hemställa om särskild ersättning till aktuarien för hans vård af
arkivet. Styrelsen anser det förtjäna att uppmärksammas, att aktuarien
före år 1879 hade högre löneförmåner än de hos styrelsen anställda ingenjörer.
Den nu ifrågasatta ökningen torde, enligt styrelsens mening, icke

böra sättas lägre än 1,000 kronor. Såsom eu följd af bifall till detta
förslag anses ingenjörerna kunna befrias från en del göromål, som enligt
gällande instruktion åligga dem, hvilka göromål därefter synas styrelsen
höra bringas till utförande under aktuariens och registratorns öfverinseende.

Enligt hvad styrelsen vidare anför, är dess arkiv stadt i ständig
tillväxt och i behof af en ingående uppsikt och vård. Brist på medel
har gjort, att åtskilliga angelägna åtgärder för dess ändamålsenliga ordnande
måst anstå. När därtill lägges, att utrymmet för detsamma är
otillräckligt och att åtgärder för beredande af ökning härutinnan vidtagits,
hvarigenom uppsikten öfver detsamma kommer att kräfva ytterligare besvär,
anser styrelsen sig hafva förebragt erforderlig utredning till stöd för den
af styrelsen omfattade mening, att aktuarie!! och registratorn, hvilken måhända
lämpligare borde benämnas arkivarie, icke ensam kan medhinna
de göromål, som borde åligga honom. För fyllandet af detta behof finner
styrelsen sig dock icke kunna ifrågasätta inrättandet af någon ny ordinarie
tjänst, men hyser förhoppning, att föreliggande behof skall kunna fyllas
med ett extra biträde.

Enligt styrelsens åsikt äro således tre dylika biträden med ständigt
förordnande behöfliga hos föredragandena och vid arkivet. Beträffande ersättningen
till dessa biträden framhålles, att utsikterna till befordran inom
ett verk med så fåtalig tjänstepersonal som landtmäteristyrelsen äro ringa,
och att de extra biträdena i styrelsen, på grund åt sin särskilda utbildning,
ej kunna, såsom fallet är med extra tjänstemän inom många andra
verk, erhålla aflönad sysselsättning inom annat ämbetsverk, under det att
å andra sidan obefordrade skickliga landtmätare kunna såsom tjänstemedhjälpare
åt landtmätare i landsorten förskaffa sig eu säker inkomst af
minst 200 kronor i månaden. Styrelsen anser sig fördenskull icke hafva
utsikt att erhålla lämpliga personer till extra biträden för lägre godtgörelse
än 2,400 kronor.

Vidare hänför sig landtmäteristyrelsen till den framställning af den
28 januari 1907, hvari landtrnäterifiskalen på anförda skäl anhållit, att
styrelsen ville vidtaga åtgärder i syfte dels att vid stundande lönereglering
ett anslag å 2,400 kronor måtte uppföras i staten till aflöning åt ett
stadigvarande extra biträde i landtmäterifiskalens expedition, dels ock att

landtmäterifiskalen själf i aflöningsafseende måtte göras likställd med advokatfiskalerna
i rikets hofrätter och kollegier. Med öfverlämnande af
denna framställning och vitsordande i hufvudsak af landtmäterifiskalens
däri lämnade uppgifter, förordar styrelsen densamma.

I sammanhang härmed meddelar styrelsen, att den af olika anledningar
vid skilda tillfällen förehaft till behandling spörsmålet om uppsikten
och kontrollen öfver landtmäterigöromålen, hvarvid förekomna förhållanden
bibragt styrelsen en bestämd uppfattning om otillräckligheten
af härför vidtagna åtgärder. Väl har uti ofvan berörda förslag till omorganisation
af landtmäteristaten i länen styrelsen föreslagit flera förändringar
uti nu stadgade ordning, hvilka förslag gå ut på en bättre uppsikt
och kontroll öfver landtmätarnas arbeten, men dessa förslag afse i
allmänhet endast granskning af landtmätarnas förrättningshandlingar och
dessas kontrollerande efter afslutandet. För åstadkommande af en kontroll
på marken har styrelsen ännu icke framställt något förslag. Förutom
den kontroll härutinnan, som kan ifrågakomma vid ägodelningsrätts sammanträde
å förrättningsstället eller inför häradssynerätt, är dylik kontroll
inskränkt till de fall, då densamma kan komma till utförande på grund
af bestämmelserna i § 39 uti landtmäteriinstruktionen angående undersökning
i vissa fall genom vederbörande förste landtmätare.

Väl hafva tillfällen inträffat, då styrelsen kunnat anse anledning förefinnas
för inledande af den procedur, som i denna paragraf finnes angifven,
men styrelsen har alltid funnit sig böra afstå från åtgärder i sådan
riktning. Att så skett, beror därpå, att under nuvarande förhållanden
förste landtmätarna, som själfva utöfva verksamhet såsom kommissionslandtmätare,
icke ansetts fullt ojäfviga att verkställa eu undersökning af
den grannlaga beskaffenhet, hvarom här är fråga. Men äfven om landtmäteristyrelsen
i ett eller annat fall funnit sig, utan hinder i berörda
afseende, kunna uppdraga ifrågasatt undersökning åt förste landtmätaren,
har frågan om kostnadens bestridande afhållit styrelsen från åtgärds vidtagande.
Förste landtmätarnas nuvarande löneförmåner, som på sin tid
bestämdes med hänsyn till omfattningen af de göromål, som då uppdrogos
dem, hafva visat sig alldeles otillräckliga, sedan förste landtmätarna numera
utan särskild ersättning ålagts en mängd göromål, som vid lönevillkorens

4 8

bestämmande icke tagits i beräkning. Genom tillämpning af stadgandet
i § 39 af landtmäteriinstruktionen skulle styrelsen kunna beröfva en förste
landtmätare stor del af hans inkomster. Det synes därför styrelsen framstå
såsom uppenbart, att ifrågavarande stadgande är synnerligen väl ägnadt
att vara hvad det blifvit, nämligen en föreskrift, som aldrig kunnat komma
till användning. Enligt styrelsens uppfattning ligger häri en brist, som
bör afhjälpas. En kontroll, sedan en omfattande landtmäteriförrättning
bragts till slut, föranleder vanligen ingen åtgärd, af den anledning att
kostnaden för rättande af ett begånget fel skulle blifva större än värdet
af rättelsen.

Styrelsen föreställer sig därför — säger den — att det för landets
jordägare skulle vara af stor betydelse, om de redan under en förrättnings
utförande kunde erhålla undersökning, därest de funne sig hafva anledning
misstänka, att allt icke stode väl till. För ordentlighet kända landtmätare
hafva vid skilda tillfällen för styrelsen framhållit behofvet af, att undersökning
och kontroll kunde verkställas på marken, och hafva de därvid betonat
den nytta, som i olika afseenden härigenom skulle åstadkommas. På
sista åren har ett särskild! behof i denna del gjort sig gällande. Styrelsen
syftar härvid på de mätningar efter trigonometrisk metod, som allt mer
och mer kommit till utförande inom landet, sedan man numera allmänt
tyckes hafva kommit till insikt om denna metods företräde, i synnerhet
då det gäller städer eller stadsliknande områden. Deltagarna i en uti
hufvudstaden anordnad undervisningskurs i mätningar efter berörda metod
hafva hos styrelsen gjort framställning om åtgärders vidtagande för kontroll
öfver utförandet af triangelmätningar, under uppgift att förfrågningar och
underhandlingar om verkställande af arbeten af ifrågavarande slag blefve
allt talrikare.

Att föreslå inrättandet af någon stadigvarande tjänst för tillgodoseende
af det föreliggande behofvet af kontroll å mätningar säger sig
styrelsen nu icke hafva för afsikt. Häremot tala ännu åtskilliga omständigheter.
Däremot anser styrelsen alldeles oafvisligt, att medel ställas till
dess förfogande, så att den må blifva i tillfälle att på ett verksamt sätt
handhafva tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,
hvilket enligt gällande instruktion åligger styrelsen. Det synes dock sty -

relsen, att för ändamålet erforderligt belopp är på grund af sakens natur
synnerligen svårt att beräkna och fixera, och att otvifvelaktigt finnes skäl
för eventuellt anslags bestämmande såsom förslagsanslag. Styrelsen framställer
emellertid i denna del icke någon bestämd mening utan inskränker
sig till att framhålla såsom önskemål, att beloppet icke måtte sättas lägre
än 5,000 kronor.

Med afseende å beloppet af de kostnader, styrelsen får vidkännas
för renskrifning, och med hänsyn jämväl till den ökning i styrelsens verksamhet,
som enligt dess mening säkert är att motse, anser styrelsen, att
blifvande anslag härför bör beräknas minst till 2,000 kronor. Under förutsättning
af bifall till den framställda begäran om anslag till fyra ständiga
extra biträden, hyser styrelsen förhoppning, att för närmaste åren ett belopp
af 3,000 kronor till vikariatsersättning och arfvoden åt ytterligare
extra biträden skall blifva tillräckligt.

Styrelsen hemställer slutligen, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder för att bereda framgång åt de af styrelsen och landtmäterifiskalen
uttalade önskemålen, hvilka innefatta hvad, enligt styrelsens
mening, minst erfordras, för att styrelsen må kunna på tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift och de ökade kraf, som en stegrad utveckling med
fog ställer på ett centralt ämbetsverk, hvilket har sig anförtrodd ledningen
af en för landets utveckling i olika riktningar så viktig förvaltningsgren
som delningen af dess territorium. 1

1 ofvan berörda framställning från landtmäterifiskalen af den 23 Landtmäteri o

t & t!

januari 1907, hvilken framställning förordats ej blott af landtmäteristyrel- fJamstäiisen
utan äfven af justitiekanslersämbetet, har landtmäterifiskalen, med öfver- ning 2 01907-lämnande af berättelse rörande sin verksamhet under år 1906, erinrat, hurusom
de honom enligt gällande landtmäteriinstruktion åliggande tjänstegöromål
kunna indelas i sådana, som uppdragits åt landtmäterifiskalen såsom föreståndare
för landtmäterifiskalskontoret, och sådana, som tillkomma antingen
genom skrivelser och remisser från landtmäteristyrelsen och andra myndigheter
eller genom framställningar af enskilda personer eller som föranledas af
anledningar till anmärkningar, yppade vid utöfvande af landtmäterifiskalen
anbefalld granskningsskyldighet.

2770/o7. Lönereglering skommitténs let. IX.

Det förra slaget eller kontorsgöromålen bestå uti skyldighet att
föra diarier öfver inkommande mål och utgående expeditioner, tjänstebok
öfver alla tjänstemän vid 1 an d t m ät er i stat en, expeditionsregister samt inventarium
öfver landtmäterifiskalskontorets handlingar, m. m., äfvensom att
utöfva närmare och speciell eftersyn, huru de till landtmäteristaten i länen
hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden. I sistnämnda hänseende
omförmäles särskildt i framställningen, att landtmäterifiskalen har
att verkställa granskning af omkring 400 dagböcker, 800 arbetsförteckningar
och 600 ä 700 reversal.

På gränsen till det senare af ofvan nämnda två särskilda slag af
göromål står, enligt hvad landtmäterifiskalen vidare anfört, den honom
åliggande granskningen af arfvodesräkningar. År 1906 hafva för sådan
granskning förekommit 317 räkningar rörande 131 särskilda förrättningar.

Landtmäterifiskalens öfriga göromål, hvilka han anser lämpligen kunna
benämnas expeditionsgöromål, bestå hufvudsakligen i uppsättande af konceptexpeditioner.
Dessa föranledas i främsta rummet af de anmärkningar,
hvartill landtmäterifiskalen vid granskning af angifna handlingar funnit
anledning föreligga, och innehålla framställningar dels till Konungens
befallningshafvande eller landtinätarna i länen för inhämtande af upplysningar
eller infordrande af kartor och handlingar, dels till landtmäteristyrelsen
med eller utan yrkande om ansvar eller föreläggande uti mål
och ärenden, hvilka tillhöra styrelsens upptagande och afgörande, eller
till Konungens befallningshafvande med anhållan om förordnande af åklagare
att vid vederbörlig domstol anhängiggöra och utföra åtal. De sistnämnda
ärendena hafva af skilda anledningar under deras handläggning vid domstolarna
visat sig påkalla utförliga framställningar af landtmäterifiskalen.
Från landtmäterifiskalsexpeditionen utgående skrivelser innehålla vidare
bevis rörande verkställd granskning af arfvodesräkningar med tillhörande
missiv, samt infordrade utlåtanden i frågor, som icke alltid äro af enkel beskaffenhet,
eller ock afse dessa expeditioner indrifning af böter och viten
eller bevakningar af det allmännas fordringar i afseende på befintliga kompletterings-
och renovationsb rister vid landtmätares afgång eller inträffade
konkurser. I sammanhang härmed påpekar landtmäterifiskalen, att han
har att själf draga försorg om kollationering af utgående expeditioner.

För utredning rörande omfattningen af omförmälda expeditionsgöromål
åberopar landtmäteritiskalen nedan, sid. 55—57, intagna sammandrag, utvisande
från och med år 1865 antalet mål och ärenden, som varit föremål för handläggning
af landtmäteritiskalen, samt antalet från landtmäterifiskalskontoret
utgångna expeditioner. Anledningen till att utredningen blifvit utsträckt
till nyssnämnda tidpunkt angifves vara den, att den ännu till hufvudsaklig
del gällande landtmäteriinstruktionen då trädde i tillämpning och samtidigt
landtmäteritiskalen erhöll till biträde en amanuens, efter det Rikets Ständer
vid 1862—63 årens riksdag medgifvit, att till aflöning åt denne på landtmäterikontorets
stat finge uppföras ett belopp af 1,200 riksdaler. Beslutet
därom hade, anför landtmäteritiskalen, varit föranleda utom af annat, af
eu utaf just! tiekanslersämbetet i ämnet gjord framställning, hvarigenom man
blifvit öfvertygad om nödvändigheten häraf, att landtmäteritiskalen åliggande
kontroll verksamt handhades, så att han icke allenast komme att utöfva den
närmare och speciella eftersynen, huru de till landtmäteristaten hörande
tjänstemän uppfyllde dem i tjänsten åliggande skyldigheter, samt därvid
undersökte riktigheten af sådana räkningar å arfvode för landtmäteriförrättningar,
hvaraf granskning utaf vederbörande påkallades, utan äfven
ägnade en af sådan anmälan oberoende och fortgående kontroll häröfver,
att jordägare icke obehörigen betungades genom felaktig tillämpning åt
arfvodestaxan. Den granskning af arfvodesräkningar, som under följande
åren verkställdes å landtmäterifiskalskontovet, syntes visserligen icke hafva
varit annat än ytlig, men likvisst icke hafva saknat sin betydelse.

Landtmäteritiskalen påvisar härefter, att den löneregleringskommitté,
som uppgjorde förslag till nu gällande lönestat för landtmäteristyrelsen,
hemställde, att dåvarande amanuensbefattning å landtmäterifiskalskontoret
måtte utbytas mot ett extra biträde. Som emellertid arfvodesbelopp till
detta biträde icke uppfördes i staten såsom särskild post utan kom att
inflyta under det till landtmäteristyrelsens förfogande ställda anslaget för
vika riatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad, af
hvithet anslag i främsta rummet måst bestridas helt och hållet oundgängliga
utgifter, hade följden blifvit den, att landtmäteritiskalen på det hela
taget kommit att blifva utan biträde.

För en riktig uppfattning af hithörande förhållanden erinrar landtmäterifiskalen
vidare, att han genom den ändring uti landtmäteriinstruktionen,
som skett genom kungl. kungörelsen den 17 oktober 1879, fritagits
från skyldighet att granska arfvodesräkningar annat än efter därom skedd
anmodan, hvarjämte han erkänner, att landtmäteristyrelsen på senare åren,
efter därom af landtmäterifiskalen gjorda framställningar, dels lämnat
denne rätt att använda renskrifningsbiträde för utförande af en del inom
kontoret förefallande enklare göromål, dels ock för kortare tider förordnat
extra biträden åt landtmäterifiskalen, hvarom dock denne med insikt om
otillräckligheten af de till styrelsens disposition ställda medel högst ogärna
gör framställningar.

Följden af att landtmäterifiskalen kom att blifva i saknad af biträde
kunde väl, anföres ytterligare, icke antagas blifva annan än den, att han
på bästa möjliga sätt sökte nedbringa arbetet. Eu jämförelse mellan uppgifterna
uti det förutnämnda sammandraget för tidsperioden 1865—1878,
under hvilken period landtmäterifiskalen hade biträde af en amanuens, och
uppgifterna för tidsperioden 1879—1894, synes ock gifva vid handen, att
under den senare perioden arbetet minskats med omkring 38 procent. Från
och med år 1895 synes däremot en ökning hafva ägt rum. Under perioden
1901—1906 hade vid jämförelse med perioden 1865—1878 ökning
skett med omkring 67 procent och vid jämförelse med perioden 1879—1894
med i det närmaste 172 procent.

Eu ingående granskning af landtmäterifiskalens verksamhet efter år
1879 synes visa, att ärendena till stor del utgjorts af löpande göromål,
samt att den fiskaliska verksamheten, utom på sista tiden, i allmänhet
varit inskränkt till undersökning och granskning beträffande sådana förhållanden,
vid hvilka tilläfventyrs begångna fel och försummelser tillhöra
styrelsens upptagande och afgörande. Endast undantagsvis synes landtmäterifiskalen
under ifrågavarande tidsperiod, i motsats till hvad förut
varit fallet, haft att handlägga ärenden, som föranledt åtal vid domstol,
och när detta inträffat, har hans åtgärd vanligen icke berott på eget
initiativ utan föranledts af gjord anmälan.

I hvad mån — säges det — dessa förhållanden bära skulden till
den erfarenhet, som lärer gjorts därom, att den handläggning, som ägnats

landtmäteriförr ättn in gar under 1880- och 1890-talen, sars kil dt i formellt
hänseende icke med framgång kan bära jämförelse med det sätt, hvarpå
landtmätarna tidigare verkställde sina förrättningar, eller därom att landtmätarnas
handläggning af förrättningar oftare, än med god ordning är
förenligt, är otillfredsställande, innefattar, enligt landtmäterifiskalens uppfattning,
ett ämne, hvarom det lämpligen icke tillhör honom att yttra sig.

Han tilltror sig dock uttala den öfvertygelse, att, därest landtmäterifiskalen
genom ständig tillgång på biträde beredes lättnad företrädesvis
uti ofvan angifna kontorsgöromål, hans verksamhet bättre, än
hittills skett, skall komma att motsvara med sysslans inrättande afsedt
ändamål och han blifva i tillfälle att verksamt bidraga till att en snabbare
och säkrare handläggning beredes skeende landtmäteriförrättningar och
jordägarna undgå den förlust och skada, som genom brister uti berörda
hänseenden mer än tillbörligt hittills torde drabbat dem, hvarjämte landtmäterifiskalen
under nämnda förutsättning jämväl tilltror sig att kunna
vaka öfver, att ersättningar icke i strid med gällande föreskrifter utkräfvas
af jordägarna.

Om däremot landtmäterifiskalen icke beredes tillgång på extra biträde,
komma, tillägges det, med säkerhet förhållandena inom en nära
liggande framtid att utvecklas därhän, att hans tid blir så upptagen
af kontorsgöromålen och löpande ärenden, att han icke kommer att få
någon tid öfrig för utöfvande af den eftersyn, hvarför sysslan blifvit
inrättad.

Till ytterligare belysning af förhållandena hänvisar landtmäterifiskalen
till en af framlidne landtmäterifiskalen O. Tengvall lämnad uppgift
af innehåll, att han varit af tjänsten sysselsatt 10 timmar dagligen i medeltal
för årets samtliga söckendagar med undantag för åtnjuten semester,
hvilken uppgift återfinnes i landtmäteristyrelsens underdåniga utlåtande
den 28 november 1900 angående de hos styrelsen anställda tjänstemäns
samt förste landtmätarnas i länen dagliga arbetstid.

Beträffande beloppet af den ersättning, som bör beredas ett extra
biträde å landtmäterifiskalskontoret, anser landtmäterifiskalen detsamma icke
böra beräknas lägre än till 2,400 kronor, och ifrågasätter han, huruvida
icke beloppet bör såsom särskildt anslag uppföras, då det eljest torde

kunna befaras, att framtida ökning af styrelsens behof kommer att nödvändiggöra
inskränkning i landtmäterifiskalens rätt till extra biträde.

Angående landtmäterifiskalens egna aflöningsförmåner erinras, att det
förhållande, att dessa förmåner blifvit bestämda till ett 500 kronor mindre
belopp, än hvad landtmäterisekreteraren åtnjuter, hellre kan antagas haft sin
grund uti ett erkännande af, att sekreterarens befattning vore mer betungande,
än innebära ett underkännande af fiskalsbefattningens betydelse. Med hänvisning
till beskaffenheten af de åligganden, som uppdragits landtmäterifiskalen
och som bestå, bland annat, i utöfvandet af en helt och hållet
själfständig åklagarbefogenhet öfver en stor tjänstemannakår, och med
framhållande, att dessa åliggandens behöriga utförande säkerligen kräfver,
utom annat, en på erfarenhet grundad säker inblick i allt hvad till landtmäteriets
praktiska utöfning hör, fäster landtmäterifiskalen i sin framställning
uppmärksamheten därpå, att för sysslan fullt lämpliga personer
näppeligen torde vara att påräkna, därest landtmäterifiskalen i aflöningsafseende
icke söres likställd med advokatfiskalerna i rikets hofrätter och
kollegier.

Landtmäterifiskalen anhåller, att landtmäteristyrelsen och justitiekanslersämbetet
ville vidtaga åtgärder för att de uttalade önskemålen måtte
varda tillgodosedda vid stundande lönereglering.

Det i framställningen åberopade sammandrag har följande lydelse:

$ a in in a n å r a, g,

utvisande för nedannämnda år antal mål och ärenden, som varit föremål
för handläggning af landtmäterifiskalen, samt antal från landtmäterifiskalsexpeditionen
utgångna expeditioner.

	—			Ul				m
		g i==j	d	P B				0 B	d <7+-
		t— >-i P P° 0 P	3 pj	ö p	B t» joo pj		p“ P _	B p	Po 0
		ce	O po CD H “S.	B P° O		...	ce B	B	crq
	År.	4 O: ro P 4 B P-> CD fm ® CJQ	O po p: ^	03 CD P c+- P Pj ^ pj CD	Po O	p CD
		O P° po	H Et CD ''1	CD & p:	£ P 2 Htj	P	COo i-3 É- gj	& P=	►ö CD Pj
		O pjo	p g	CD p	B N • pJ		O O po	CD	O p
			P	pj	P		gr* >-i	Pj	I-*
				0				P
1	1865	78	365	443	380		63	443	536
	1866	63	305	368	303		65	368	328
	1867	65	313	378	332		46	378	378
	1868	46	898	444	365		79	444	421
	1869	79	329	408	354		54	408	416
! A. Tidsperioden från och med år 1865, då	1870	54	359	413	358		55	413	465
nu gällande landtmäteriinstraktion bör-	1871	55	330	385	323		62	385	446
jade tillämpas, till och med år 1878; un- i der hvilken tid landtmäterifiskalen hade	1872	62	307	369	324		45	369	400
till biträde en amanuens.	1873	45	258	303	254		49	303	313
	1874	49	274	323	276		47	3:23	278
	1875	47	287	334	294		40	334	275
\|	1876	40	289	329	280		49	329	307
	1877	49	263	312	262		50	312	303
	1878	50	227	277	244		33	277	250
Summa	—	782	1304	5,086	4,349		737	5,086	5,115
Medeltal	—	56	307	363	311		53	363	365

					TJI			TJI
	''				0			0	d
			IT	ej	3	d		B	cd-
			P SDO p p 02 so; ro w	3 g, p> © »—1 Hj	3 so 3	3 s, i-i	p" d P M ... CO P	3 P 3	pa 09 p
			r r P:	åSf	P>	p. P3	m j 03	P°
		År.	£5 Pj 05 pj cd 0$	“ CD c+-	O	CD p: ^	0 ^ S? Pj cd ®;	O	CD
			P s § P3 pj	CD tU cL S3	p1 P:	1 £>	P B g P-	P" p:	CD pJ cd-
			g g1	P 1	CD 0	0 a	® P3	CD 0	O* p
			0J i	P	P3	p	P4 *	pJ CD	CD
					0			0
			1879	34	213	247	207	40	247	258
			1880	40	227	267	227	40	267	221
			1881	40	183	223	189	34	223	191
			1883	34	151	185	158	27	185	165
			1883	27	216	243	204	39	243	217
			1884	39	176	215	182	33	215	191
			1885	33	179	212	192	20	212	150
B.	Tidsperioden från och med år 1879, då		1.880	20	197	217	194	23	217	149
	amanuensbefattningen indragits, till och med år 1894.		1887	23	199	222	206	16	222	200
			1888	16	189	205	182	23	205	185
			1889	23	181	204	195	9	204	185
			1890	9	203	212	198	14	212	173
			1891	14	200	214	194	20	214	205
			1892	20	220	240	220	20	240	200
			1893	20	283	303	292	11	503	289
			1894	11	250	261	246	15	261	285
	Summa	—	403	0,267	3,670	8,286	384	8,670	8,264
	Medeltal		25	204	229	205	24	229	204
			1895	15	289	304	285	19	304	285
			1896	19	243	262	250	12	262	264
C.	Tidsperioden från och med år 1895 till		1897	12	343	255	241	14	255	248
	och med år 1900.		1898	14	350	364	341	23	364	420
:			1899	23	337	360	338	22	360	375
			1900	22	*304	326	324	2	326	365
	Summa	—	105	1,766	1,871	1,779	92	1,871	1,957
	Medeltal	—	18	294	312	296	15	312	326

				in	—		in
		C- ,,	C}	P	d	sr h	p B	d
	År.	rån föregående lanserade mål ärenden.	ider året tillko mål och ärende	B p B po o cd p" p: >~4	nder året afgjo mål och ärende	ill nästföljande lanserade mål ärenden.	B p B po O CD P" p:	P> p er? P p CD M ►ö CD Cu
		O P° EP	P B p p	P CD	P 2 . Qj p	O CD P° P" *1	CD p p^	O p CD
				P			p
1	''	1901	2	460	462	443	19	462	550
		1902	19	546	565	550	15	565	740
J). Tidsperioden från och med år 1901 till		1903	15	570	585	578	7	585	737
och med år 1906.		1904	7	525	532	525	7	532	800
		1905	7	512	519	493	26	519	632
		1906	26	557	583	532	51	583	604
Summa	—	70	3170	3,246	3,121	125	8,240	4,003
Medeltal	—	13	528	541	520	21	541	677

2770/07. Lönereglering skommitténs bet. IX.

Organisation
och aflöningsförmåner
för
landtmäteristyrelsens

ordinarie
personal.

Kommitténs förslag,

De kommitterade, som den 13 juli 1877 afgåfvo betänkande angående
lönereglering m. m. för landtmäteristyrelsen, utgingo, såsom ofvan
å sid. 12 är nämndt, från det antagande, att, då styrelsens hufvudsakliga
uppgift var att handhafva tillsynen öfver landtmäteriet samt skiftes- och
afvittringsverken, styrelsens verksamhetsområde tydligtvis skulle år efter
år blifva mera inskränkt, i den mån laga skiftes-, storskiftes- och afvittringsförrättningarna
fortgingo och afslutades samt landtmäterigöromålen
sålunda minskades. Kommitterade uttalade äfven den uppfattningen, att
den minskning i styrelsens göromål, som under då senast förflutna år
inträdt, väsentligen hade sin grund i nämnda förhållande och följaktligen
icke kunde betraktas såsom tillfällig och öfvergående utan måste anses
såsom konstant och varaktig.

Den statistiska utredning, som å sid. 25 meddelats, gifver emellertid
vid handen, att visserligen under 1880- och 1890-talen en minskning
inträdde i landtmäteristyrelsens verksamhet, men att under åren
1901—1905 och än vidare under år 1906 verksamheten ånyo tilltagit
mycket betydande mån.

Hvad landtmäteriförrättningarna i länen angår, utvisar statistiken
å sid. 26—28, att vid jämförelse mellan perioderna 1828—1880 och
1881—1905 den areal mark, som varit föremål för laga skifte, undergått
någon minskning, nämligen från 243,500 till 220,082 hektar i årligt
medeltal, men att däremot i afseende å »alla andra förrättningar» en betydande
ökning ägt rum, i ty att under perioden 1828—1880 79,283
hektar i medeltal årligen utgjort föremål för delning, under det perioden
1881—1905 visar ett motsvarande medeltal af 222,941 hektar. Sammanföras
laga skiften och alla andra förrättningar visar sig, att den behand -

lade arealen under åren 1828—1880 utgjort i medeltal 322,783 hektar
årligen, mot 443,023 hektar under perioden 1881—1905.

Till »andra landtmäteriförrättningar än laga skiften» hänföras enligt
styrelsens underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 rubbningar af äldre
laga skiften, delning af vid skiften undantagna samfälligheter, förnyad
delning af tillförne sänka ägor, hemmansklyfningar, rubbning af sådana
delningar och ägostyckningar, hvilka alla förrättningar kunna kallas ägoskiften,
äfvensom ägoutbyten, delning af vägar, hägnader, vattenfall och
fisken, rågångsförrättningar och afvägningar in. m.

Styrelsen har i nyssberörda underdåniga skrifvelse särskildt framhållit,
att förrättningar, som afse rubbningar af äldre laga skiften och
som, i den utsträckning delägare därom äro eniga, kunna enligt gällande
lagstiftning komma till utförande, visat tydlig tendens till ökning och att
med säkerhet torde vara att motse, att, sedan ändrad lagstiftning på
detta område åstadkommits, förrättningar af ifrågavarande slag skola
komma att afsevärdt ökas i afseende på både antal och omfattning.
Långt ifrån att landtmäteriets verksamhet till följd af skeende jorddelningar
kan antagas komma att minskas, föreligger tvärtom, enligt styrelsens
åsikt, all anledning för antagandet, att den utveckling, som på
andra områden gör sig gällande, äfven återverkar på landtmäteriet och
skall komma att ställa ökade kraf på dess förmåga af verksamhet. I

I sin underdåniga skrifvelse den 12 december 1906 har landtmäteristyrelsen
särskildt påvisat, i huru väsentlig mån den del af styrelsens
ämbetsverksamhet stegrats, som afser meddelandet af utredningar eller
utlåtanden i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,
då sådana utredningar eller utlåtanden begäras af offentliga myndigheter.

Hit höra, enligt hvad styrelsen meddelat, ärenden angående förslag
till nya eller ändring af gällande lagar och författningar inom skifteslagstiftningen
eller denna närstående lagstiftningsområden, skiftesmål samt
rågångsmål och tvister angående äganderätt till fast egendom, hvilka från
högsta domstolen remitteras till styrelsen, mål, i hvilka fråga är om boställens
samt andra kronoegendomars rätt till ägor, vatten, holmar, uppgrundningar
m. in., åtskilliga frågor, huruvida i jordebok upptagna fastig -

heter äro att anse såsom för sig bestående eller såsom ej vidare befintliga,
angående oregelbundenheter i rikets administrativa indelning och angående
i städers, köpingars och municipalsamhällens områden ingående
delar af angränsande byar och hemman in. m. samt ärenden angående
fastställelse af jordafsöndringar och från administrativa myndigheter, särskildt
domänstyrelsen, öfverlämnade ärenden angående ägostyckning. De
flesta af nämnda ärenden äro, enligt hvad styrelsen vidare anfört,
mycket vidlyftiga, så att det icke lärer vara ovanligt, att ett måls utredning
krafvel- flera veckor, till och med månader.

Såsom exempel på lagärenden, i hvilka utlåtanden affordrats styrelsen
under perioden 1901—1905, nämnas vissa af vederbörande skogskommitté
afgifna förslag, frågor om vissa ändringar i väglagen och om förändrade
grunder för afvittringen ofvan odlingsgränsen, åtskilliga af den s. k. norrlandskommittén
afgifna lagförslag, af hvilka förslaget om ändrad ägostycknirigslag
för vissa delar af riket föranledt mycket betydande arbete, förslag
till stadsplanelag, fråga om ändrade föreskrifter angående understöd
af statsmedel till utflyttningar i följd af laga skiften samt förslag om
särskilda föreskrifter beträffande laga skiften med understöd af statsmedel
i Juckasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens län.

Vidkommande de till styrelsen från högsta domstolen remitterade
skiftesmålen, hafva, enligt styrelsens uppgift, dessa under de senare åren
i allmänhet angått invecklade och svårlösta spörsmål, mindre af teknisk än
rättslig natur, hvilka kraft vidlyftiga forskningar och utredningar. I ännu
högre grad än beträffande skiftesmålen hafva under senare år göromålen
i landtmäteristyrelsen ökats i fråga om de från kammarkollegium remitterade
ärenden.

I fråga om betydelsen af styrelsens utredande verksamhet har styrelsen
i sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 erinrat, att genom
det material, styrelsen har till sitt förfogande i det under dess vård
stående arkivet och uti länens landtmäterikontor, det visat sig, att styrelsen
är i stånd att åstadkomma utredningar, som äro afgörande i fråga
om invecklade äganderättsspörsmål såväl i afseende å jord som beträffande
vatten, fisken och andra lägenheter. Men för att af tillgängligt material
i hvarje fall utforska det rätta sammanhanget och häraf draga riktiga

slutsatser kräfvas, såsom styrelsen framhåller, synnerlig uppmärksamhet,
noggrannhet och kännedom om olika förhållanden af teknisk, kameral och
juridisk art.

Genom hvad landtmäteristyrelsen sålunda och i öfrigt anfört rörande
mängden och beskaffenheten af de till styrelsen inkommande mål
och ärenden, samt hvad kommittén eljest och jämväl vid besök inom ämbetsverket
inhämtat, har kommittén funnit goda skäl föreligga för den af
landtmäteristyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907
gjorda framställningen om det stadigvarande behofvet af förstärkta arbetskrafter.

Men härvid förekommer ock en annan omständighet, som synes
kommittén vara af synnerlig vikt att beakta.

Enligt gällande instruktion åligger det landtmäteristyrelsen, vid
handhafvandet af tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,
bland annat,

att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid
upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker, arbetsförteckningar,
årsberättelser m. in. dylikt utfärda erforderliga modeller
och formulär, samt

att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och vid
landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskild! fall gällande
föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål erfordras.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteristyrelsen
såsom en af följderna däraf, att tillgängliga arbetskrafter varit
otillräckliga för utförande af styrelsens åligganden, anfört, att många åtgärder,
som den fortgående utvecklingen påkallat, måst tills vidare lämnas
åsido.

Och har styrelsen, med hänvisning till instruktionens nyssberörda bestämmelser
om utfärdande af modeller och formulär samt meddelande af
tjänsteföreskrifter, medgifvit, att det just är detta område, som styrelsen
af brist på tid och arbetskrafter hufvudsakligen måst lämna å sido, hvaraf
följden blifvit den, att utvecklingen i närvarande stund står väsentligt
framför gällande föreskrifter. »Detta torde ej heller» — tillägger styrelsen —

»vara ägnadt att väcka förvåning, då man besinnar, att bär berörda föreskrifter
förskrifva sig från midten af 1860-talet».

Såsom exempel på hithörande områden, som kräfva styrelsens omtanke
och utfärdande af nya föreskrifter, nämner styrelsen sättet för ägors
mätning och uträkning, för jords gradering och värdering samt för upprättande
af likvider i följd af laga skiften äfvensom för handläggning al
afsöndringsförrättningar.

Styrelsen omförmäler i samma underdåniga skrifvelse, hurusom mätningar
efter trigonometrisk metod allt mer och mer kommit till utförande

o o

inom landet, sedan man numera allmänt tycktes hafva kommit till insikt
om denna metods företräde, i synnerhet då det gäller städer eller stadsliknande
områden.

»Tyvärr» — säger styrelsen — »finnas ännu icke i vårt land några
föreskrifter utfärdade om sättet för dessa arbetens utförande, och i anledning
häraf torde med säkerhet få antagas, att de sätt, som kommit till
användning, äro väsentligt olika». »Och det är måhända först en mer eller
mindre aflägsen framtid förbehållet få kännedom om till äfventyrs begångna
fel, som kunna befaras efter då möjligen verkställda byggnadsarbeten
medföra skada och förlust för enskilda».

Dessa synpunkter hafva ytterligare utvecklats af landtmäteristyrelsens
representant i kommittén, från hvilkens i detta afseende lämnade utredning
kommittén, till ytterligare belysning af denna viktiga fråga, anser
sig böra här upptaga följande.

Svenska landtmäteriet har, framhåller han, under de senaste decennierna
gått tillbaka till följd af otidsenliga eller bristande föreskrifter.
Landtmätarna åstadkommo för 20 ä 30 år sedan och längre tillbaka genom
sina mätningar en arbetsprodukt, som både hvad noggrannhet och prydlighet
beträffar stod afsevärdt framför nutidens. »Nu finnas hvarken lämpliga
föreskrifter och än mindre någon kontroll; villervalla kan sägas vara
rådande, i det att i afseende å det viktigaste göromålet, ägomätning, hvarje
landtmätare begagnar sin mer eller mindre tillförlitliga metod».

Mätningarna verkställas numera icke i enlighet med instruktion,
hvilken ej följt med sin tid. 1 stället för i instruktionen föreskrifven
kedja användas moderna stålband, som i verkligheten gifva ett långt nog -

grannare resultat. Enligt instruktionen skulle ägomätning ske å mättafla
och hvarje punkt på kartan utmärkas genom två helst mot hvarandra
vinkelräta, med diopterlinjal från två olika ändpunkter eller »stationer»
uppdragna syftlinjer, »diagonal» och »afskärning», hvilka skulle för kontroll
af mätningens riktighet å konceptkartan med cirkelspets synligt uppdragas.
I stället begagna sig landtmätare i allmänhet af ett modernare instrument,
distanstub, hvarigenom afståndet till hvarje å kartan utmärkt punkt
direkt afläses på en gång från en och samma »station». För skogsmätning
hafva äfven användts flera andra metoder än de i författningen föreskrifna.

Detta förhållande, att vid ägomätning användas andra än i gällande
föreskrifter grundade metoder, kan uppenbarligen icke vara till gagn. Och
det framhålles med styrka af representanten, att icke alla de nya mätningsmetoderna
äro af beskaffenhet, att de borde vara tillåtna, samt att bestämda
föreskrifter beträffande ägomätning borde oförtöfvadt börja utarbetas. Likaså
borde ock sådana för länge sedan hafva utfärdats rörande afsöndrade lägenheters
uppmätning och arealuträkning på ett noggrannare sätt än hittills.

Sedan Kungl. Maj:t på framställning af landtmäteristyrelsen flera
gånger under de senaste åren anvisat medel till svenska landtmätares utbildning
i triangelmätning, och numera åtskilliga landtmätare erhållit uppdrag
att verkställa sådan mätning af städer och stadsliknande samhällen,
borde ofördröjligen åtminstone de nödvändigaste föreskrifterna rörande
sättet för dylika mätningars utförande samt redovisning af och kontroll
öfver desamma börja utarbetas, för att snarast möjligt meddelas. »Den
ena triangelmätningen efter den andra uppdrages nu åt landtmätare, medförande
dryga kostnader för markägare. Enligt öfverenskommelse uppgå
dessa kostnader ofta till flera tiotusental kronor. Få dessa kostsamma
mätningar fortgå utan ledande föreskrifter ocli kontroll, är det ej allenast
fara värdt, utan det är en gifven sak, att äfven de urarta i afseende å
noggrannhet m. m.».

Nödigt är äfven i hög grad, att tillfälle beredes landtmätarna i orterna
att hos centralstyrelsen när som helst kunna erhålla råd och upplysningar
i landtmäteritekniska frågor. Detta har varit ett hittills ouppfylldt
behof vid grafiska mätningars ändamålsenliga anordnande och
är det än mer beträffande triangelmätningar. Dessa råd och upplysningar

kunna sägas utgöra en del af kontrollen, hvilken bör, likasom det hela,
kunna ledas från landtmäteristyrelsen.

Kommittén har på grund af det ofvan anförda kommit till den uppfattningen,
att, om landtmäteristyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande
och tidsenligt sätt handhafva tillsynen öfver landtmäteri-, skiftes- och afvittringsverken
och sköta därmed förenade åligganden samt behörigen tillhandagå
andra offentliga myndigheter, högre och lägre, med utredningar
och utlåtanden i hithörande frågor, det är nödvändigt att på två afdelningar,
med hvar sin föredragande af tredje normala lönegraden, fördela
beredning, föredragning och handläggning i öfrigt af förekommande ärenden.
I sådant fall skulle den ena af dessa båda befattningar komma att sättas
i stället för den nuvarande landtmäterisekreterartjänsten, hvilken alltså
skulle komma att förändras till en byråchefsbefattning. I sammanhang
härmed anser sig kommittén böra uttala önskvärdheten af att alltid bland
landtmäteristyrelsens medlemmar må finnas någon, som är juridiskt bildad,
och att bestämmelse i sådant syfte varder intagen i instruktion.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteristyrelsen
hemställt, att till biträde åt vederbörande föredragande samt för
ombesörjande af arkivforskningar, erforderliga utredningar och ombestyrande
af expeditionen skulle på hvar och en af de föreslagna nya afdelningarna
anställas två tjänstemän, den ena på ordinarie stat och den andra såsom
extra biträde eller amanuens. För de båda biträdande tjänsterna å ordinarie
stat skulle tagas i anspråk de två ordinarie ingenjörsbefattningar af
första lönegraden, som redan finnas hos styrelsen, under förutsättning att
deras innehafvare koinme i åtnjutande af den förhöjning i löneförmåner,
som i allmänhet koinme att bestämmas för denna klass af tjänstemän.

Det af styrelsen sålunda framställda personalförslaget har kommittén
äfven för sin del funnit vara grundadt på verkligt behof.

Den tredje af landtmäteristyrelsens tjänstemän af första lönegraden
är aktuarien och registratorn. Hans hufvudsakliga åligganden enligt nu
gällande instruktion äro ofvan angifna å sid. 32. Till dessa åligganden hör i
all synnerhet vården och uppsikten öfver styrelsens dyrbara och viktiga arkiv.

Frågan om detta arkiv har i en senare tid gång efter annan varit
föremål för Riksdagens uppmärksamhet. I sådant hänseende må särskilt
erinras om Riksdagens skrifvelse den 27 april 1906 (n:r 87) i anledning
af de år 1905 församlade revisorernas berättelse angående verkställd granskning
af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1904.

I nämnda riksdagsskrifvelse åberopades, bland annat, en af landtmäteristyrelsen
den 28 oktober 1903 till Kungl. Maj:t afbiten skrifvelse angående
åtgärder till skyddande af styrelsens arkiv mot eldfara och för
beredande af ökadt utrymme i arkivet.

Styrelsen meddelade i denna skrifvelse, att arkivet innehåller nästan
uteslutande kartor öfver landtmäteriförrättningar med därtill hörande beskrifningar
och andra handlingar. Med undantag af en del sockenkartor äro
alla kartor och handlingar inbundna i stora böcker. De äldsta, med årtal
för deras upprättande försedda kartor förskrifva sig från 1630-talet. Men
kartor från uppenbarligen ännu längre tid tillbaka finnas till icke ringa
antal utan utsatt årtal. De flesta af dessa äldre kartor är befintliga i
blott ett enda exemplar, hvilket icke så ofta är fallet med kartorna från
1700- och 1800-talen, af hvilka konceptkartan oftast förvaras i länets
landtmäterikontor och en kopia ej sällan finnes hos vederbörande jordägare.

Dessa äldre kartor äro icke utan betydelse för äganderättsfrågors
bedömande och för den vetenskapliga forskningen. Detta framgår af det
förhållandet, att de mer och mer efterfrågas och att kopior af dem ej sällan
rekvireras. Emedan genom landtmäteriinstruktion af år 1725 skiftesväsendet
då blef förenadt med det geografiska landtmäteriet, är det dock
hufvudsakligen de efter nämnda år upprättade kartor, hvilka vid utredning
af äganderättsfrågor och andra jordförhållanden samt vid historisk
eller annan forskning äro af framstående betydelse. Af dessa kartor,
hvilka af tjänstemän eller enskilda i stor omfattning anlitas i arkivet,
begäras ock kopior eller utdrag i alltjämt tilltagande grad, i synnerhet
rörande byar och hemman i de fyra län, där landtmäterikontor ens kartor
helt och hållet eller till stor del gått förlorade genom eldsolyckor.

I sin skrifvelse den 27 april 1906 uttalade Riksdagen, att den
mening syntes allmänt göra sig gällande, att landtmäterikontorets lokaler

2770/o7. Löner egt er ing slcommltténs het. IX. 9

i sitt nuvarande skick äro för sitt ändamål otjänliga. Nödvändigheten
af, att den eldfara, för hvilken de därstädes förvarade dyrbara, delvis
oersättliga kartor och handlingar äro utsatta, blefve snarast möjligt undanröjd,
syntes Riksdagen mana därtill, att frågan om beredande af lämplig
lokal åt detta arkiv tages i ompröfning oberoende af andra byggnadsfrågor.
Riksdagen anhöll därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
Indika åtgärder borde vidtagas för att åt generallandtmäterikontorets arkiv
bereda skydd mot eldfara och ökadt utrymme, samt därefter snarast möjligt
till Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill förhållandena
kunde föranleda.

Landtmäteristyrelsen har i sin underdåniga skrifvelse den 14 mars
1907 hemställt om särskild ersättning till aktuarien och registratorn
för hans vård af arkivet, och har styrelsen därvid betonat, hurusom det
ligger i styrelsens såväl som i statens och enskildas intresse, att en
innehafvare af den ifrågavarande tjänsten kan bibehållas vid densamma
under en längre följd af år för att därigenom förvärfva den fullständiga
kännedom om arkivet, som är nödig för dettas lämpliga ordnande och
vidmakthållande. På anförda skäl uttalar styrelsen ock den mening, att
aktuarien och registratorn, hvilken synes styrelsen lämpligare böra benämnas
arkivarie, icke ensam kan medhinna de göromål, som borde
åligga honom, men att styrelsen hyser förhoppning, att det föreliggande
behofvet skall kunna fyllas med ett extra biträde.

Vid besök å stället har kommittén kunnat tillfullo bekräfta befogenheten
af den framställning i fråga om det i generallandtmäterikontoret befintliga
arkiv, som innefattas i Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 27 april
1906, och har det äfven synts kommittén vara af stor betydelse, att åtgärder
snarast möjligt varda vidtagna för att de till arkivet hörande kartor
må ordnas och förvaras på ett ändamålsenligare samt mera praktiskt och tidsenligt
sätt än genom deras inbindande i kartböcker, från hvilka gång
efter annan vid förefallande behof de särskilda kartorna måste lösgöras,
med äfventyr att därvid skadas och slitas.

Lika med landtmäteristyrelsen har kommittén ansett den tjänsteman,
som har vård och uppsikt öfver det dyrbara arkivet, lämpligare böra benämnas
arkivarie, men dock fortfarande böra jämväl bestrida registrator -

göromålen hos styrelsen; och har kommittén icke haft något att erinra
mot, att en del ingenjörerna nu åliggande göromål bringas till utförande
under öfverinseende af arkivföreståndaren.

Med afseende emellertid å tjänstens vikt och betydelse har det
synts kommittén, att ifrågavarande tjänsteman — i likhet med hvad fallet
nu är med föreståndaren för kammararkivet och arkivarierna i riksarkivet —
bör hänföras till den grupp af tjänstemän inom de centrala ämbetsverken,
som tillhöra andra normala lönegraden.

Mot det af styrelsen framställda behofvet af ett extra biträde åt
den nämnda tjänstemannen har kommittén ej funnit anledning till erinran.

Landtmäterifiskalen intager enligt nu gällande stat en mellanställning
mellan andra och första normalgraderna för centrala verkens tjänstemän.

I den framställning af den 23 januari 1907, som den nuvarande
innehafvaren af ifrågavarande tjänst ingifvit till landtmäteri styrelsen och
till justitiekanslersämbetet och hvilken framställning förordats af bägge
dessa myndigheter, har begärts dels ett extra biträde för landtmäterifiskalskontoret,
dels ock att landtmäterifiskalen måtte i aflöningshänseende
göras likställd med advokatfiskalerna i rikets hofrätter och kollegier. Efter
hvad kommittén inhämtat, lärer med framställningen i sistnämnda hänseende
afses, att landtmäterifiskalen skulle varda hänförd till tjänstemän
af andra normalgraden.

I sina redan afgifna betänkanden angående kammarkollegium och
kammarrätten har kommittén föreslagit, att advokatfiskal^ änsterna i dessa
ämbetsverk fortfarande skulle tillhöra andra normalgraden.

Kommittén finner det vara af synnerlig vikt och betydelse både för
det allmänna och för enskilda, att de åligganden behörigen utföras, som
tillhöra och än vidare må böra påläggas landtmäterifiskalen i och för utöfningen,
så effektivt som möjligt, af »den närmare och speciella eftersynen,
huru de till landtmäteristaten i länen hörande tjänstemän uppfylla sina
tjänsteåligganden». Särskildt har kommittén i detta sammanhang fästat sin
uppmärksamhet vid att, så länge nuvarande regler för uppgörandet af
landtmätarnas arfvodesräkningar äro gällande, en mera omfattande granskning
af dessa, än som nu äger rum, är önskvärd.

På grund häraf har kommittén ansett, att åt landtmäterifiskalen icke
bör gifvas lägre tjänste- och lönegrad än den som tillkommer de nämnda
båda advokatfiskalerna. Likaledes har kommittén ur samma synpunkt
ansett allt fog förefinnas för framställningen om ett stadigvarande extra
biträde å landtmäterifiskalskontoret.

Hos landtmäteristyrelsen finnas på ordinarie stat anställda en förste
och en andre vaktmästare.

Från landtmäteristyrelsens sida har visserligen hos kommittén framhållits
önskvärdheten af ytterligare en ordinarie vaktmästarbefattning hos
styrelsen; men då kommittén icke kunnat öfvertyga sig om det stadigvarande
behofvet däraf, har kommittén ansett sig böra i sitt förslag upptaga allenast
två ordinarie vaktmästare hos nämnda styrelse, en förste och en andre.

Då kommittén nu öfvergår till frågan om de aflöningsförmåner å
stat, som må böra tillkomma den ordinarie personalen vid landtmäteristyrelsen,
har kommittén i sådant hänseende skolat först redogöra för sin
uppfattning beträffande atlöningen åt verkets chef.

I delen I, innefattande allmänna förutsättningar och grunder för en
reglering af löneförhållanden m. in. inom de centrala ämbetsverken, har
kommittén såsom tillhörande normala lönegrader upptagit öfverdirektörer
och andra därmed jämförliga chefer, hvilka åtnjuta en aflöning af 7,000
kronor. Till denna grupp hör äfven landtmäteridirektören.

Det finnes emellertid öfverdirektörer och därmed jämförliga chefer,
som åtnjuta högre aflöning än den nämnda normala.

Så utgör atlöningen till

öfverdirektören vid försäkringsinspektionen....... 10,000 kronor,

öfverdirektörerna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vid
riksförsäkringsanstalten och i öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk samt justitiekanslern .... 8,000 »

riksarkivar i en............. 7,500 »

Kommittén hänförde i sitt nyssnämnda betänkande till normala
lönegraderna äfven de generaldirektörer, hvilka för närvarande uppbära i
aflöning 9,000 kronor (till hvilken grupp ock höra generaldirektören i statskontoret
och generalkrigskommissarien);

och föreslog kommittén för generaldirektör i normalgrad en aflöning
af 10,000 kronor samt för öfverdirektör och annan därmed jämförlig chef
i normalgrad 8,000 kronor.

Vid 1907 års riksmöte blef emellertid, på förslag af Kungl. Maj:t,
aflöningen för generaldirektören i statskontoret och för generalkrigskommissarien
bestämd till 11,000 kronor, däraf lön 7,000, tjänstgöringspenningar

3,000 och ortstillägg 1,000 kronor.

Då därmed lärer få anses medgifvet, att aflöningen till generaldirektör
i normalgrad bör vid förestående löneregleringar sättas 2,000
kronor högre än den för närvarande utgör, borde väl ock aflöningsförhöjningen
för öfverdirektör i normalgrad bestämmas till 2,000 kronor och dennes
aflöning alltså höjas till 9,000 kronor.

Med den uppfattning, kommittén erhållit angående landtmäteristyrelsens
verksamhet och de uppgifter, som föreligga dess chef, har kommittén
emellertid funnit en aflöning af 9,000 kronor ej vara till fyllest
för denne.

Att hänföra honom till generaldirektörer i normalgrad har kommittén
dock ej velat ifrågasätta, i hvilket hänseende kommittén tillåter
sig erinra, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen allenast är
öfverdirektör (dock med högre aflöning än i normalgrad), oaktadt af ledamöterna
i sistnämnda styrelse två tillhöra tredje normalgraden (byråchefer).

Kommittén har fördenskull ansett sig böra föreslå, att chefen för
landtmäteristyrelsen må erhålla en aflöning till samma belopp, som tillerkänts
öfverdirektören för försäkringsinspektionen, eller 10,000 kronor,
hvilket belopp emellertid här, med beaktande af den indelning i aflöningstitlar
som för statskontoret och arméförvaltningens civila afdelning1 godkänts
vid 1907 års riksdag, skulle kunna fördelas sålunda:

lön 6,200, tjänstgöringspenningar 2,800 och ortstillägg 1,000 kronor.

Såsom ofvan synes, har kommittén ansett sig böra tillstyrka landtmäteristyrelsens
i dess underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 innefattade
framställning om inrättande inom styrelsen af två afdelningar, hvardera
med sin föredragande ledamot af tredje normala lönegraden.

Kommittén har ock funnit sig böra föreslå, att landtmäterifiskalen
uppflyttas från sin mellangrad till andra lönegraden och att till samma
grad varder, under benämningen arkivarie, hänförd den tjänsteman som
enligt nu gällande stat, under benämningen aktuarie och registrator,
tillhör första lönegraden.

I sistnämnda lönegrad skulle däremot bibehållas de båda ingenjörerna,
likasom hos styrelsen fortfarande skulle finnas en förste och en
andre vaktmästare.

För samtliga ifrågavarande tjänster torde aflöningen böra bestämmas
i likhet med hvad som vid 1907 års riksdag medgifvits motsvarande befattningar
i statskontoret och arméförvaltningen, nämligen:

för tjänsteman i tredje lönegraden lön 5,000, tjänstgöringspenningar
2,500 och ortstillägg 600 eller tillhopa 8,100 kronor, hvartill kan komma
ett ålderstillägg till lönen efter 5 år med 600 kronor;

för tjänsteman i andra lönegraden lön 3,600, tjänstgöringspenningar
1,800, ortstillägg 400, tillhopa 5,800 kronor, hvartill kunna komma två
ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år;

för tjänsteman i första lönegraden lön 2,200, tjänstgöringspenningar
1,500, ortstillägg 300, tillhopa 4,000 kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år;

för förste vaktmästare lön 900, tjänstgöringspenningar 450, ortstillägg
150, tillhopa 1,500 kronor, samt

för annan vaktmästare lön 700, tjänstgöringspenningar 350, ortstillägg
150, tillhopa 1,200 kronor, hvartill kan efter 5 år komma ett ålderstillägg
till lönen af 100 kronor;

skolande, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, till honom, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej
utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Under åberopande af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer kommittén,

att chefen för landtmäteristyrelsen må erhålla
en aflöning af 10,000 kronor, däraf 6,200 i lön, 2,800
i tjänstgöringspenningar och 1,000 i ortstillägg;

att, med förändring af landtmäter isekret er artjänsten
till en byråchef sbefattning, inom landtmäteristyrelsen
må inrättas två särskilda afdelningar eller
byråer, hvardera med sin byråchef i tredje normalgraden
för tjänstemän i de centrala ämbetsverken;

att till byråchef aflöning en må utgå med, 8,100
kronor, där af 5,000 i lön, 2,500 i tjänstgöring spenning
ar och 600 i ortstillägg, hvartill kan komma ett
ålderstillägg till lönen efter fem år med 600 kronor;

att landtmäterifiskalen och arkivarien, hvilken sistnämnda
tjänstebefattning, med bibehållande af registratorsgöromål,
sättes i stället för den nuvarande aktuarieoch
registrator stjänsten, hänföras till andra normalgraden
med en aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 i
lön, 1,800 i tjänstgöling spenning ar och 400 i ortstillägg,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lön en, det ena
med 500 kronor efter fem år och det andra, likaledes
med 500 kronor, efter ytterligare fem år;

att de båda nuvarande ingen]årstjänsterna såsom
tjänster i första normalgraden tilläggas en aflöning hvardera
af 4,000 kronor, däraf 2,200 i lön, 1,500 i
tjänstgöring spenning ar och 300 i ortstillägg, hvartill kunna
komma tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett ä 500
kronor, det första efter fem år, det andra efter ytterligare
fem är och det tredje efter än ytterligare fem är;

att hos landtmäteristyrelsen fortfarande må finnas
en förste och en andre vaktmästare;

att för förste vaktmästaren afiöningen må bestämmas
till 1,500 kronor, däraf 900 i lön, 450 i tjänstgöringspenningar
och 150 i ortstillägg;

att andre vaktmästaren tilldelas en aflöning af
1,200 kronor, däraf 100 i lön, 350 i tjänstgöringspenningar
och 150 i ortstillägg, hvartill kan komma ett
ålderstillägg till lönen efter fem är med 100 kronor; samt

Utsträckt

arbetstid.

att i blifvande stat för landtmäteristyrelsen den
bestämmelsen intages att, därest vaktmästare i sådan
egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmän kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå
äfvensom å lönen af dr agas 100 kronor årligen.

I skrifvelse!’ den 14 maj 1907 n:r 131, angående ny aflöningsstat
för statskontoret, och n:r 145, angående organisation af arméns centrala
förvaltningsmyndighet, har Riksdagen tillkännagifvit, att den såsom förutsättning
för sitt godkännande af de föreslagna nya aflöningsstaterna för
statskontoret och arméförvaltningen uppställt att Kungl. Maj:t före den
1 januari 1908, då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom,
att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Vidkommande uttrycket »i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas» säges i Riksdagens
skrifvelse angående statskontoret, hurusom det afsetts, att under det senare
fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en tjänsteman för utförande
af ett eller annat arbete i tjänsten å annan plats än tjänstelokalen,
såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under en eller flera timmar
maste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket »i den mån
ej undantag kunna anses böra stadgas» hade Riksdagen afsett, bland andra,
de fall, da en mera allmän föreskrift om inskränkning i arbetstiden, afseende
t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket, funnes böra
medgifvas. Riksdagen hade därvid i första rummet haft sin uppmärksamhet
riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna. Då nämligen
erfarenheten gåfve.vid handen, att ett behörigt skötande af tjänsten under
denna del af året, på grund af det i allmänhet i något mindre mängd inkommande
arbetsmaterialet, ställde mindre kraf på arbetsintensiteten inom
ämbetsverken än under året i öfrigt och då därtill komme, att ett strängt
fasthållande af regeln om 6 fimmars tjänstgöring under ifrågavarande tid
otvifvelaktigt i många fall skulle ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen
att tillbringa den tjänstefria delen af dygnet på landet, hade

Riksdagen ansett, att möjlighet borde förefinnas att under exempelvis
tiden juni augusti medgifva skälig nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan af hvilken myndighet och i hvilken ordning
pröfningen af omhandlade undantagsfall skulle verkställas, hade Riksdagen
funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelades af Kungl.
Maj.-t i ämbetsverkets instruktion.

Kommittén tillåter sig hemställa,

att, jämväl hvad landtrnäter istyr elsen anyår, måtte
såsom förutsättning för den blifvande nya aflöningsstaten
uppställas, att samtliga ordinarie tjänstemän och
betjänte skola, i den män ej undantag kunna anses
böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst G timmar
hvarje söckendag.

Nu gällande aflöningsvillkor för landtmäteristyrelsen finnas intagna
i kungl. kungörelsen den 31 maj 1878, angående villkoren för åtnjutande
af de från 1879 års början fastställda nya löneförmåner för landtmäteristaten
(bihang till svensk författningssamling n:r 26).

Vid den blifvande nya staten för landtmäteristyrelsen synas kommittén
böra fästas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års riksdag antogos
för statskontoret, allenast med uteslutande af föreskriften om skyldighet
för tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
att begagna sig af semester å tid af året, som af chefen bestämmes. En
dylik föreskrift torde nämligen ej äga någon egentlig tillämplighet i landtmäteristyrelsen.

Kommittén hemställer fördenskull,

att för åtnjutande af de aflöningsförrnäner, som
varda upptagna i blifvande ny stat för landtmäteristyrelsen,
måtte fastställas följande villkor och bestämmelser,
nämligen:

27,0/»7. LöncregleringikommitUns bet. IX.

Aflöningsvillkor
för
landtmäteristyrelsens

ordinarie
personal.

att innehafvare af ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
ämbetsverket eller dess särskilda af delningar eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende
äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den
tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller
förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas; att

med ordinarie befattning i landtmäter istyr elsen
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller
kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af
hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår chef eller ledamot,
Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan
befattning, landtmäteristyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hederligt för
tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att
tjänstgöra d den särskilda befattning inom graden, där

landtmäteristyrelsen, till befordrande af arbetets oafbrutna
gäng, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå sä mycket af lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prof vas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt
föi tid, hvarunder han afhallit sig från tjänstgöring
utan att liajva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen prof vas bära
användas till befattningens uppehållande, skall under
tiden innehallas, savida eg landtmäteristyrelsen finner
skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid, sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
i landtmäteristyrelsen, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svaran -

de belopp i stället för egna tjänstgöring spenningar, bestrida,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår;

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem är,
på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest
sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på
samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöning
m ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; hörande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöning sstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af frågan om
landtmäteristyrelsens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteälder, som berättigar honom till pension,
icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta
semester, chefen samt tjänstemännen af tredje och
andra lönegraden en hvar under en och en half månad

samt tjänstemännen af första lönegraden en hvar under
en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.

Därjämte torde, likaledes i öfverensstämmelse med hvad som blifvit
bestämdt för statskontoret, böra förklaras,

att enhvar, som med eller efter ingången af det
år, med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder
befattning i landtmäteristyrelsen, skall vara pliktig
att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,
samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar i
nämnda styrelse, hvilka icke före viss angifven tidpunkt
anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna
vid dem dittills tillkommande aflöning sförmåner

Anslag till
extra tjänstemän
och biträden
samt
vikariatsersättning.

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem.

Såsom å sid. 21—22 meddelats, finnes i landtmäteristyrelsens stat
uppfördt, ett anslag å 7,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra biträden och renskrifningskostnad (däraf 2,000 kronor till kostnader
för kopiering af kartor och handlingar), hvarförutom under senare år på
extra stat anvisats 3,000 kronor årligen till bestridande af ökade kostnader
för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade kartor med
därtill hörande handlingar, som för det allmännas räkning erfordras eller
af enskilda begäras.

Till det statsrådsprotokoll för den 15 mars 1907, som finnes bilagdt
den kungl. propositionen (n:r 100) till Riksdagen angående ny aflöningsstat
för statskontoret, har vid anslagstiteln till vikariat, renskrifning, flitpenningar
och extra biträden chefen för finansdepartementet erinrat, att
löneregleringskommittén i sitt allmänna principbetänkande (delen I) till
behandling upptagit frågan angående grunderna för den extra personalens
i de centrala ämbetsverken anställning och aflöning; hvarjemte departementschefen
anmälde i vissa delar en af styrelsen för »de extra ordinaries
förening» ingifven underdånig petition af den 17 maj 1905.

För egen del anförde departementschefen, bland annat, följande.

Såsom löneregleringskommittén framhållit, är ordnandet af den
extra ordinarie tjänstemannapersonalens inom de centrala ämbetsverken
ställning såväl med afseende å sättet för denna personals antagande som
i fråga om dess tjänstgöring och aflöning utan tvifvel en angelägenhet afl
icke ringa vikt ej mindre för det allmänna än äfven för tjänstemännen
själfva.

Att härvid en viss likformighet emellan de centrala ämbetsverken är
önskvärd, finner departementschefen vara tydligt. Dock kunde naturligen
understundom ifrågavarande befattningar inom olika ämbetsverk vara af
mer eller mindre olikartad beskaffenhet och olikheter däraf påkallas såväl
med afseende på kompetensvillkoren för anställning i befattning af före -

varande slag och sättet för arbetets ordnande som ock med afseende å aflöningen.

Hvad särskildt aflöningsförhållandena beträffar, syntes det vara lämpligt,
att de allmänna grunderna för aflöningen fastställas af Kungl. Maj: t,
om det ock naturligen måste öfverlåtas åt vederbörande ämbetsverk och
myndigheter att inom den sålunda gifna ramen närmare ordna hithörande
förhållanden.

Vidkommande de fast anställda amanuenserna, utgå arfvodena till
dessa nu med tämligen växlande belopp inom olika ämbetsverk, beroende
af befattningarnas beskaffenhet och omfattningen af därmed förenade göromål.
Gifvet syntes det departementschefen ock vara, att, om ock större
likformighet härutinnan är eftersträfvansvärd, det dock icke gärna kan
komma i fråga att, på sätt i omförmälda petition begärts, genom en allmän
bestämmelse fastslå ett visst minimiarfvode för befattningar af ifrågavarande
slag, afsedt att under alla förhållanden tillämpas. I ifrågavarande
befattningars natur ligger nämligen, att därtill hörande åligganden svårligen
kunna annat än efter pröfning af förhållandena inom hvarje särskildt
verk bedömas. Minimiarfvodets belopp måste alltid i viss mån
blifva beroende af befattningens art, därför erforderlig utbildning m. in.
Beträffande flertalet centrala ämbetsverk och under förutsättning af en
tjänstgöring af den omfattning kommittén syntes hafva tänkt sig såsom
den i förevarande fall normala1, syntes emellertid såsom regel arfvode för
tjänst af ifrågavarande beskaffenhet icke böra beräknas lägre än till 1,200
kronor för år räknadt, hvilket belopp redan nu tämligen allmänt torde
betraktas såsom minimiarfvode för befattning med en så pass utsträckt
tjänstgöringsskyldighet, som kommittén förutsatt. Om befattningen är jämförelsevis
mera kräfvande eller tjänstetiden afsevärdt längre än af kommittén
angifvits, fann departementschefen det dock vara uppenbart, att ett arfvodesbelopp
af 1,200 kronor icke under nuvarande förhållanden kan anses tillräckligt.
Inom vissa af statsdepartementen, där emellertid arbetstiden för
ifrågavarande amanuenser i medeltal numera torde något öfverstiga hvad
kommittén förutsatt såsom den normala, äfvensom inom åtskilliga andra

1 Fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt..

verk, där ett liknande förhållande ägde rum, torde ock ifrågavarande
arfvoden redan nu tämligen allmänt utgå med 1,500 kronor om året.
Tydligt var äfven, att dessa arfvodens belopp i viss mån måste blifva
beroende äfven af tilloppet af sökande till ämbetsverken och möjligheten
att erhålla lämpliga biträdande arbetskrafter till erforderligt antal.

Att, på sätt i omförmälda petition blifvit ifrågasatt, beträffande
ifrågavarande befattningar på förhand fastställa ålderstillägg, att utgå med
tillämpning af de för ordinarie tjänstebefattningar gällande grunder, ansåg
departementschefen icke vara med ifrågavarande befattningars natur förenligt.
Däremot syntes honom intet hinder böra möta att, i mån som vederbörande
befattningshafvare genom ådagalagd flit och duglighet gjorde sig däraf
förtjänta, efter viss tids tjänstgöring, enligt hvad skäligt pröfvas, höja
arfvodet. Enär ofta nog två befattningar af ifrågavarande slag förenas
på samma hand, syntes — under förutsättning att begynnelselönen för
första gradens tjänst bestämdes till 4,000 kronor — en dylik förhöjning
af arfvodet, åtminstone under vanliga förhållanden och ifall arbetstiden
som regel icke går utöfver hvad kommittén förutsatt såsom den regelmässiga,
böra stanna vid 2,000 kronor.

I likhet med flertalet af de i ärendet hörda ämbetsverken ansåg
departementschefen skäligt, att nu ifrågavarande tjänstemän vid sjukdom,
där denna icke öfverskrider viss tid, exempelvis ett år, tillerkännas rätt
att bibehålla en del af deras arfvode, hvilken lämpligen syntes böra bestämmas
till två tredjedelar däraf. Detsamma syntes böra gälla vid sådan
tjänsteman meddeladt förordnande att sköta ordinarie tjänst under ordinarie
innehafvares semester eller tjänstledighet, i sistnämnda fall dock
naturligen med den inskränkning, som kunde föranledas däraf,-att den
tjänstledige pröfvas böra till vikarien afstå någon del af lönen. Amanuens,
som åtnjuter ledighet för svag hälsas vårdande, syntes däremot
höra vara pliktig att afstå så stor del af sitt arfvode, som erfordras för
amanuensbefattningens skötande eller eljest pröfvas skäligt.

Likaså fann departementschefen önskvärdt och billigt, att åt ifrågavarande
tjänstemän, hvilka i allmänhet måste tjänstgöra ganska lång tid,
innan de erhålla fast arfvode, som regel beredes tillfälle till någon tids
ledighet under hvarje år utan skyldighet att därunder afstå någon del af

arfvodet. Dock måste naturligen alltid eu dylik förmån blifva beroende
däraf, huruvida göromålen inom vederbörande ämbetsverk sådant tillåta,
äfvensom däraf, huruvida förekommande behof af vikarier för ordinarie
tjänstemän ändock kan på lämpligt sätt tillgodoses. Därest en föreskrift
i dylik riktning ansåges böra meddelas, syntes densamma därför
endast böra erhålla formen af ett bemyndigande för vederbörande verk
att, där så funnes lämpligen kunna ske, meddela dylik ledighet åt ifrågavarande
tjänstemän med rätt för dem att under ledigheten bibehålla
arfvodet.

Hvad angår den tid, under hvilken sådan ledighet bör ifrågakomma,
framhöll departementschefen, att detta i viss mån bör bero af
befattningens beskaffenhet. Såsom regel torde densamma dock, med hänsyn
därtill att första gradens tjänsteman endast äger rätt att åtnjuta eu
månads semester, lämpligen böra begränsas till 2 å 3 veckor, med iakttagande
att, därest samma tjänsteman innehar mer än en befattning af
ifrågavarande slag, ledigheten vid båda befattningarna, såvidt möjligt, förlägges
till samma tid.

Då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjuter
ledighet eller förordnas att uppehålla ordinarie befattning, borde, syntes
det departementschefen, åtminstone i regel gälla, att annan extra ordinarie
tjänsteman, där lämplig sådan tinnes att tillgå, förordnas att bestrida
amanuensbefattningen mot den aflöning, hvilken inom verket anses böra
utgöra begynnelsearfvode för sådan befattning, som är i fråga.

Att, såsom i petitionen blifvit ifrågasatt, extra ordinarie tjänstemän,
som icke åtnjuta fast arfvode, skulle på förhand tillförsäkras gratifikation
till visst belopp för månad, ansåg departementschefen icke kunna
ifrågakomma, då arbetet för dessa tjänstemän så till beskaffenhet som
mängd säkerligen i allmänhet måste blifva tämligen växlande. Ersättningen
kunde därför beträffande dem svårligen bestämmas att utgå efter
på förhand bestämda grunder. En annan sak var, att det gifvetvis måste
anses önskvärd!, att vederbörande anslag tillmätas så, att desamma lämna
möjlighet till beredande af skälig uppmuntran och nöjaktig godtgörelse
äfven åt dessa tjänstemän.

2770/07. Löneregleringtkommitténs let. IX,

Med hvad departementschefen uttalat angående grunderna för aflönandet
af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen vid de centrala ämbetsverken,
hade han naturligen icke afsett, att de af honom föreslagna
grunder skulle utan vidare komma till tillämpning vid dessa ämbetsverk
i allmänhet, helst naturligen detta beträffande hvarje verk ytterst måste
blifva beroende däraf, huruvida för ändamålet tillgängliga medel därtill
lämnade tillgång, utan hade han därmed, i det sammanhang uttalandet
skedde, endast velat utreda, i hvad mån hänsyn till de i omförmälda petition
framställda önskemål borde tagas vid beräkningen af det för aflönande
af den extra ordinarie tjänstemannapersonalen inom statskontoret
erforderliga anslag.

I öfverensstämmelse med hvad departementschefen hemställde, föreslogs
i den kungl. propositionen, att anslaget »till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning och flitpenningar» vid statskontoret måtte höjas
från 25,900 till 30,700 kronor. Därvid var, såsom af statsrådsprotokollet
framgår, afsedt, att å anslaget jämväl skulle finnas medel till ersättande
af fast anställda amanuensers vikarier under sjukdom och ledighet samt
förordnande att bestrida ordinarie tjänst.

Riksdagen tillkännagaf i sin skrifvelse angående ny aflöningsstat
för statskontoret, att Riksdagen funnit den föreslagna förhöjningen åt
nämnda anslag vara af behof vet påkallad, särskild! för beredande, på sätt
föreslagits, af möjlighet att kunna höja de nu i allmänhet med 1,200
kronor utgående amanuensarfvodena till högst 2,000 kronor. Riksdagen
uttalade emellertid, att, i den mån ett sådant arfvode förhöjdes, eu
något längre arbetstid å tjänsterummet än den nu för amanuenserna
gällande skäligen syntes kunna utkräfvas af den, som finge uppbära det
förhöjda arfvodet.

Det är i det föregående nämndt, att i landtmäteristyrelsens underdåniga
skrifvelse den 14 mars 1907 och i landtmäterifiskalens af såväl
nämnda styrelse som justitiekanslersämbetet förordade framställning af den
23 januari 1907 ifrågasatts anställande af tillhopa fyra ständiga extra
tjänstemannabiträden eller amanuenser inom ämbetsverket och att kommittén
ansett sig ej äga anledning till erinran däremot.

Arfvodet till hvart och ett af dessa biträden hafva vederbörande ansett
ej böra beräknas lägre än till 2,400 kronor.

Styrelsen har i detta hänseende framhållit, att utsikterna till befordran
inom ett verk med så fåtalig tjänstepersonal som landtmäteristyrelsen
äro ringa och att de extra biträdena i landtmäteristyrelsen på
grund af sin särskilda utbildning ej kunna, såsom fallet är med extra
tjänstemän inom många andra verk, erhålla aflönad sysselsättning inom
annat ämbetsverk, samt att å andra sidan obefordrade skickliga landtmätare
kunna såsom tjänstemedhjälpare åt landtmätare i landsorten förskaffa sig
en säker inkomst af minst 200 kronor i månaden. Styrelsen ansåg sig
fördenskull icke hafva utsikt att erhålla lämpliga personer till extra tjänstemannabiträden
för lägre godtgörelse än 2,400 kronor.

För jämförelses skull må här beröras i ett eller annat afseende motsvarande
förhållanden inom några andra ämbetsverk.

I underdånig skrifvelse den 25 oktober 1899 hemställde domänstyrelsen
om ett extra anslag för år 1901 till arfvoden åt amanuenser och
extra biträden å styrelsens skogsafdelning. Därvid beräknades arfvodet åt
amanuens på nämnda afdelning till 2,000 kronor.

Efter det Kungl. Maj:t framlagt förslag i ämnet vid 1900 års riksmöte,
uttalade Riksdagen i skrifvelse den 9 maj 1900 (n:r 78), att det
sålunda ifrågasatta amanuensarfvodet var 500 kronor högre än det förhöjda
arfvode, Riksdagen samma år anvisat att utgå till amanuenser i kammarrätten,
men att Riksdagen dock fann detta högre amanuensarfvode å

2,000 kronor väl betingadt af den omständighet, att amanuenserna å domänstyrelsens
skogsafdelning, för hvilkas kompetens erfordrades forstlig
sakkunskap, ej kunde beräkna att genom tjänstgöring äfven inom annat
ämbetsverk i hufvudstaden förvärfva ytterligare bidrag till bestridande af
lefnadskostnaderna. Däraf ansåg Riksdagen emellertid äfven följa, att
amanuenserna å skogsafdelningen kunde ägna mera tid åt arbetet därinom.

Sedan i de vid 1902 års riksdag antagna aflöningsreglementena för
tjänstemän och betjänte vid post- och telegrafverken stadgats, att grunderna
för aflöningen till den extra personalen vid postverket samt till
extra tjänstemän och betjänte vid telegrafverket skulle bestämmas af Kungl.

Maj:t på förslag af vederbörande styrelse, aflat Kungl. Maj:t den 19 december
1902 och den 16 februari 1903 skrifvelser till generalpoststyrelsen och
telegrafstyrelsen angående grunderna för aflöningen till den extra personalen
vid post- och telegrafverken.

I den första af dessa skrifvelser förordnades, att såsom aflöning till
amanuens hos general poststyrelsen finge utbetalas arfvode i allmänhet begynnande
med 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera finge, i den
män sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke utöfver 1,800 kronor
för år.

1 skrifvelsen till telegrafstyrelsen däremot föreskrefs, att såsom aflöning
till amanuens i allmänhet hos telegrafstyrelsen finge utbetalas arfvode
i regel begynnande med 1,200 kronor, hvilket arfvode finge i dem
mån sådant pröfvades skäligt, förhöjas, dock icke utöfver 1,800 kronor
för år, men att till sådan amanuens eller extra ordinarie tjänsteman å
styrelsens linjebyrå, som är anställd såsom biträdande ingenjör, arfvode
finge utgå med högst 2,800 kronor för år.

Det visar sig sålunda, att inom centralförvaltningen redan tillförne
funnits i vissa fall påkalladt att bereda amanuenser med specialutbildning
högre arfvodesförmåner än amanuenser i allmänhet. För en undantagsställning
därutinnan äfven för amanuenser hos landtmäteristyrelsen synas
giltiga skäl vara af styrelsen förebragta, och lärer, på sätt styrelsen framhållit,
få anses påkalladt, att arfvodena för dessa amanuenser ej sättas
lägre än 2,400 kronor för år. Jämväl dessa arfvoden torde efter någon
viss tids tjänstgöring böra kunna höjas, i den mån sådant pröfvas skäligt,
dock, enligt kommitténs mening, i intet fall utöfver 3,000 kronor för år.
Varda amanuensarfvodena af den storlek, som sålunda ifrågasatts, lärer
emellertid både kunna och böra å deras innehafvare ställas den fordran,
att de åt det dagliga arbetet i styrelsen ägna betydligt mera tid än amanuenser
hos åtskilliga andra myndigheter. Kommittén har ock i detta afseende
inhämtat, att det är landtmäteristyrelsens afsikt att af sina amanuenser
kräfva en arbetstid af väsentligen samma mått som den ordinarie
personalens. Detta anser kommittén ock böra vara eu betingelse för arfvodenas
bestämmande till nyss angifna belopp.

Till arfvoden åt fyra amanuenser hos nämnda styrelse har kommittén
i sin beräkning upptagit ett belopp af 10,800 kronor, och därutöfver har
till flitpenningar åt extra tjänstemän i (ifrigt synts böra afses ett belopp
af 1,500 kronor för år.

I anledning af väckt motion har Riksdagen i skrifvelse den 23 maj
1906 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i hvad mån
personer, som äro hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande
sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna
erhålla någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill denna utredning må föranleda.

Sedan öfver denna framställning infordrats utlåtanden från ämbetsverk
och myndigheter, hafva handlingarna i ärendet öfverlämnats till kommittén
med uppdrag att yttra sig i ämnet; och har utlåtande och förslag
i sådant hänseende af kommittén afgifvits den 31 oktober 1907 i delen VI1
af kommitténs betänkanden.

I nyssberörda betänkande har kommittén hemställt, att åt biträden,
som för stadigvarande arbetsuppgifter äro hos statsmyndigheter anställda
eller hädanefter anställas, må gifvas en fast ställning, hvarmed skulle följa
förutom aflöningen jämväl rätt till vissa andra förmåner, såsom semester,
sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd m. m. Kungl. Maj:t skulle,
i den mån befintliga anslag därtill lämna tillgång, bestämma, om och i
hvilken omfattning dylika biträden må inom ett ämbetsverk anställas; och
skulle såsom fasta biträden i regel anställas endast kvinnor.

Ur det allmännas synpunkt har kommittén ansett böra förutsättas,
att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma annat än för biträde,
hvars arbetskraft varder, i hufvudsakligen samma omfattning som
den ordinarie personalens, utnyttjad för statstjänsten, samt att därjämte
borde, för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning, knifvas utredning,
att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning är af stadigvarande
beskaffenhet.

I sitt den 12 oktober 1906 afgifna utlåtande öfver Riksdagens
ofvannämnda skrifvelse har landtmäteristyrelsen upplyst, att sådana biträden,
som i riksdagsskrifvelsen afses, hos styrelsen anlitas dels till

renskrifning och dels till kartritning. Med renskrifning har sedan
flera år tillbaka stadigvarande sysselsättning beredts ett kvinnligt biträde,
och år detta biträde äfven för framtiden behöflig!. Hvad kartritningen
angår, sysselsätter styrelsen tämligen stadigvarande två kartriterskor och
har dessutom träffat aftal med ytterligare några personer, vana vid kartritning,
att biträda styrelsen vid förefallande behof. Men då behofvet af
biträde vid kopiering af kartor hufvudsakligen är beroende af mängden
rekvisitioner från enskilda och således växlar i ganska hög grad, håller
styrelsen före att, äfven om i regeln två ritbiträden skulle kunna erhålla
stadigvarande sysselsättning, det dock ej är lämpligt att för. närvarande
gifva fast anställning åt mer än ett ritbiträde.

Till utredning om styrelsens behof af skrif- och ritbiträden har i
nyssnämnda utlåtande lämnats en tablå öfver styrelsens utgifter för ifrågavarande
ändamål under åren 1896—1905, af följande innehåll:

j i Å r.		U	t g i f	t	r
för renskrifning af expeditioner m. m.	för kopiering af kartor.	för afskrifter af handlingar, hö-rande till de i arkivet för-varade kartor.
	K	r o n	O	r.
1896 ..........	1,000		« 958	41	64	89
1897 ..........	999	99	644	9 L	no	02
1898 ..........	1,000	—	808	52	124	30
1899 ..........	1,000	—	935	21	183	88
1900 ..........	1,000	—	1.723	3!	195	22
1901..........	1.088	77	1,917	63	266	56
1902..........	986	06	2,584	15	431	—
1903..........	850	25	4.500	70	460	55
1904 ..........	904	70	2,327	63	372	67 j
1905 ..........	986	73	2,490	3-1	429	19 j

Af sålunda och eljest förebragt utredning rörande förhållandena inom
landtmäteristyrelsen har kommittén funnit ådagalagdt, att vederbörliga

förutsättningar äro för handen för inrättande därstädes af två fasta biträdesbefattningar.

För dessa befattningar skulle, sä i afseende å därmed förenade förmåner
som beträffande daglig arbetstid och i öfrigt, gälla hvad kommittén
för dylika befattningar i allmänhet föreslagit eller till beaktande framhållit.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden har kommittén
i delen VII anfört, att vid nu rådande prisförhållanden i hufvudstaden
begynnelsearfvodet för fasta biträden hos myndigheter därstädes ej bör
bestämmas till lägre belopp än 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera
skulle, i den mån sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna
efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor för år. Med tillämpning
af detta å landtmäteristyrelsen har kommittén ansett böra till
aflöning åt två fasta biträden därstädes beräknas ett belopp af högst
3,600 kronor.

Uppenbart är emellertid, att dessa två fasta biträden ej kunna under
alla förhållanden ensamma besörja förekommande renskrifnings- och kartritningsarbeten,
utan att därjämte måste fortfarande i större eller mindre
omfattning anlitas andra, tillfälliga arbetskrafter. För bestridande af utgifterna
till dylika biträden äfvensom, i den mån sådant finnes af nöden,
tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen torde böra afses ett belopp af
omkring 4,500 kronor. Vid beräknande af detta belopp har kommittén
emellertid utgått från den förutsättningen, att ej vidare skulle ifrågakomma
anvisande af det anslag å extra stat till belopp af 3,000 kronor
för år, som, enligt hvad förut blifvit nämndt, nu utgår till bestridande
af ökade kostnader för kopiering af kartor m. in.

I utgifterna för vikariatsersättning vid landtmäteristyrelsen är att
emotse en ej oväsentlig ökning i händelse af bifall till kommitténs hemställan
om ändringar i styrelsens organisation samt om höjning af tjänstgöringspenningarna
för den ordinarie personalen. Därjämte torde hädanefter
böra beräknas ett mindre belopp för godtgörande af vikarier för
amanuenser under semesterledigheter och sjukdomsfall. Och vidare måste
beredas tillgång för aflönande af vikarier för de ofvannäinnda fasta bi -

trädena vid semester samt, inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall,
i enlighet med kommitténs uttalanden i delen VIL

Enligt gjorda beräkningar skulle för vikariatsersättning böra af ses
ett belopp af 2,600 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda anförts har det synts kommittén, att
för ofvan angifna särskilda ändamål bör under rubrik »till arfvoden åt
extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning» i landtmäteristyrelsens
stat uppföras ett årsanslag af 23,000 kronor, och hemställer
kommittén,

att för amanuenserna i landtmäteristyrelsen tjänstgöringen
mätte, såvidt möjligt, ordnas och aflöningen
, bestämmas i enlighet med ofvan angifna grunder;

att hos landtmäteristyrelsen må anställas två fasta
biträden, beträffande hvilka skall gälla hvad för sådana
biträden i allmänhet varder stadgadt; äfvensom

att till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning
må i landtmäteristyrelsens stat uppföras
ett anslag af 23,000 kronor.

Anmg för I staten för generallandtmäterikontoret finnes allt fortfarande upp tanätmaten-

~ ‘ r

nnderrisning. taget ett belopp af 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevernas
undervisning.

Såsom å sid. 34 är omnämndt, anförde landtmäteristyrelsen i sitt utlåtande
den 29 maj 1902 i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober
1901, att det nyssnämnda anslaget väl visat sig otillräckligt, men att, då
styrelsen var betänkt på en underdånig framställning om förändrade bestämmelser
rörande undervisningen till landtmäteriexamen, styrelsen anhöll
att i sammanhang därmed få inkomma med förslag angående ifrågavarande
anslagsbelopp.

Vid behandling inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1907 af fråga om
undervisning för landtmätare i högre geodesi, erinrade chefen för jordbruksdepartementet
dels huruledes Kungl. Maj:t gång efter annan, på

framställningar af landtmäteristyrelsen, anvisat medel för att bereda styrelsen
tillfälle att anordna teoretiska och praktiska undervisningskurser
för landtmätare i triangelmätning, dels ock hurusom landtmäteristyrelsen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1904 väckt fråga om vidtagande
af åtgärder för att bereda bättre utbildning i allmänhet åt landtmätare,
i hvilket hänseende styrelsen föreslagit, att landtmätarnas teoretiska
utbildning, med undantag för vissa slag af landtmätare, skulle fördelas
på två kurser, en kulturteknisk vid Ultuna landtbruksinstitut och
en kurs i vissa ämnen vid generallandtmäterikontoret. öfver landtmäteristyrelsens
omförmälda förslag hade landtbruksstyrelsen anbefallts
att, efter styrelsens vid Ultuna landtbruksinstitut hörande, afgifva underdånigt
utlåtande.

Emellertid hade landtmäteristyrelsen till Kungl. Maj:t inkommit med
ny skrifvelse af den 1 december 1906, däri hemställdes om äskande hos
Riksdagen af anslag å extra stat för att sätta landtmäteristyrelsen i tillfälle
att anordna mera omfattande undervisning åt landtmäterielever i de
ämnen, uti hvilka undervisning enligt styrelsens mening fortfarande borde
vid styrelsen meddelas.

Departementschefen uttalade för egen del, att han, lika med landtmäteristyrelsen,
var lifligt öfvertygad om behofvet af att landtmäteriutbildningen
snarast möjligt omorganiserades i sådan riktning, att de
högre kraf på densamma, som numera måste ställas, blefve tillgodosedda.
Frågan härom var under utredning af vederbörande ämbetsverk. Det
föreföll departementschefen icke omöjligt, att under denna utredning äfven
andra organisationsförslag än det af landtmäteristyrelsen framlagda kunde
framkomma.

Under dylika förhållanden syntes det honom emellertid mindre
lämpligt att redan, utan att afbida resultaten af den pågående utredningen,
på sätt landtmäteristyrelsen i sin sista framställning föreslagit, i
viss mån binda sig vid detta förslag. Framför allt gällde detta frågan
om utvidgning af den lägre utbildningen. Tillfälle borde dock fortfarande
beredas landtmätare, som önskade begagna sig däraf, att utbilda sig till
triangelmätare. Äfven för år 1908 syntes således oberoende af frågan
om landtmäteriundervisningens slutliga ordnande böra beredas landtmäteri 2770/o7.

Löneregleringshommitténs bet. IX. 12

styrelsen möjlighet att, såsom under de senare åren ägt rum, vid generallandtmäterikontoret
anordna en kurs i triangelmätning; och då behofvet
af dylik undervisning visat sig konstant, ansåg departementschefen det
vara nödvändigt, att det för ändamålet erforderliga beloppet äskades af
Riksdagen.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för anordnande vid generallandtmäterikontoret af en kurs i

O c triangelmätning

på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000
kronor.

Kungl. Maj:ts i detta hänseende vid 1907 års riksmöte gjorda framställning
blef ock af Riksdagen bifallen.

Då sålunda frågan om landtmäteriutbildningens tidsenliga omorganiserande
gjorts till föremål för särskild utredning, lärer något förslag i
ämnet ej förväntas från löneregleringskommittén.

Det må emellertid tillåtas kommittén att, med den inblick i förhållandena,
kommittén erhållit, uttala sin fulla anslutning till chefens för jordbruksdepartementet
yttrande i fråga om behofvet af nämnda omorganisations
vidtagande snarast möjligt. Redan i landtmäteristyrelsens ofvanberörda
underdåniga skrifvelse den 10 november 1904 anfördes, att den utbildning,
som bereddes landtmätarna, alltmer visat sig otillfredsställande,
så att, under det att svenska landtmäteriet i äldre tider stått högt i jämförelse
med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra länder, detsamma nu
blifvit efter i utveckling. Missnöje hade försports ej mindre med landtmätarnas
bristande förmåga att rätt uppfatta de vid landtmäteriförrättningar
ofta uppkommande invecklade frågor af rättslig eller kameral natur och
att i sina förrättningshandlingar klart och riktigt affatta hvad af jordägare
vid landtmäteriförrättningar anfördes eller yrkades, än äfven med landtmätarnas
mindre goda tekniska utbildning. Särskild! syntes det styrelsen angeläget,
att landtmätarna erhölle undervisning i de moderna mätningsmetoder,
som numera allmänt användes i utlandet.

För år 1908 finnas, enligt hvad af det föregående framgår, för landtmäteriundervisningen
dels å ordinarie stat under generallandtmäterikontoret
anslaget 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevernas un -

förvisning, dels ock å extra stat 5,000 kronor tör anordnande vid generallandtmäterikontoret
af en kurs i triangelmätning.

Vid det mera definitiva ordnande af landtmäteriundervisningen, som
lärer vara att i en snar framtid förvänta, torde det eller de anslag, som
för ändamålet anvisas, ej böra såsom för närvarande sammanbindas med
generallandtmäterikontoret eller anslagen därtill, utan särskildt för sig uppföras
under »landtmäteristaten».

I afvaktan härå har kommittén ansett sig ej böra framställa något
särskildt förslag om förändring i afseende å de nuvarande anslagen.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteri- t fråga om
styrelsen begärt ett förslagsanslag å minst 5,000 kronor för kontroll öfver !%*%£Zlandtmäterigöromålen
i orterna. Styrelsen har i detta hänseende fram-/JnZäZes
hållit såsom alldeles oafvisligt, att medel ställas till dess förfogande, så förrättningar.
att den må blifva i tillfälle att på ett verksamt sätt handhafva tillsynen
öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken. Styrelsen har
emellertid ej närmare angifvit, huru den tänkt sig anslagets användning.

Med det förslag kommittén ofvan framlagt i afseende å landtmäteristyrelsens
organisation och aflöningsförhållanden har kommittén, såsom
ock blifvit framhållet, afsett, att landtmäteristyrelsen skulle sättas i stånd
att på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt handhafva tillsynen öfver
landtmäteri-, skiftes- och afvittringsverken. Och med det underdåniga
förslag till omorganisation af landtmäterikåren, som landtmäteristyrelsen
sjalf afgifvit den 3 augusti 1903, har styrelsen, bland annat, afsett att få
till stånd en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnas göromål.

_ Att> innan dessa förslag ens hunnit blifva föremål för statsmakternas
pröfning, än mindre, i den mån de varda godkända, kommit i tillämpning,
skulle hos Riksdagen begäras ett särskildt förslagsanslag till landtmäteristyrelsens
förfogande för kontroll å landtmäteriförrättningar, anser kommittén
för sin del icke böra ifrågakomma.

Stat.

För närvarande gäller lör generallavdtmäterikontoret följande stat:

	Krono	r.
		Tjänst-
	Lön.	görings- pen- ningar.	Summa.
Landtmäteridirektören.....	5,000	2,000	O O CD
1 landtmäterisekreterare ....	3,000	1,500	4,500
1 landtmäterifiskal......	2,500	1,500	4,000	Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor
1 aktuarie och registrator . . .	1,800	1,200	3,000	och efter 10 år med
1 ingenjör.........	1,800	1,200	3,000	ytterligare 500 kronor.
1 » ......... Till arfvode åt lärare för landt-	1,800	1,200	3,000
mäterielevernas undervisning . Till landtinäteristyrelsens förfo-			3,000	*
gande för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och
renskrifningskostnad (däraf 2,000 kronor till kostnader för kopiering af kartor och hand-lingar) ..........			7,000
1 förste vaktmästare.....	800	300	1,100
1 vaktmästare........	500	300	OO o o	fEfter 5 år kan lönen \ höjas med 100 kronor.
Summa	—	—	36,400

Auvn. Om vaktmästare åtnjuter bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand, skall,
så länge dessa förmåner kvarstå och icke tillkomma honom såsom portvakt eller för andra
åligganden utöfver tjänsten, lönen minskas med 150 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle staten för landtrnäteristyrelsen få
följande utseende:

		K r	o n o r
		Tjänst-
	Lön.	görings-	Orts-	Summa.
		pennin*	tillägg.
		gar.
Landtmäteridirektören	6,200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef ....	5,000	2,500	600	8,100	(Efter 5 år kan lönen böjas med
1 dito ....	5,000	2,500	600	8,100	\| 600 kronor.
1 landtmäterifiskal .	3,600	1,800	400	5,800	(Efter 5 år kan lönen böjas med > 500 kronor och efter 10 år J med ytterligare 500 kronor.
1 arkivarie ....	3,600	1,800	400	5,800
1 ingenjör ....	2,200	1,500	300	4,000	.Efter 5 år kan lönen höjas med ( 500 kronor, efter 10 år med
1 dito ....	2,200	1,500	300	4,000	j ytterligare 500 kronor och efter ’ lö år med än ytterligare 500kr.
1 förste vaktmästare	900	450	150	1,500
1 vaktmästare . . . Till extra tjänstemän	700	350	150	1,200	(Efter 5 år kan lönen höjas med \ 100 kronor.
och biträden samt vikariatsersättning.				23,000
Till arfvoden åtlärare
för landtmäteriele-vernas undervisning	_	_	_	3,000
Summa	—	—	—	74,500

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å. lönen afdragas 100 kronor årligen.

Kostnads beräkning.

I fråga om
förenklingar
arbetssätt.

Medan den för landtmäteristyrelsen nu gällande staten, enligt hvad

å sid. 92 omförmälts, slutar å............kronor 36,400,

skulle, enligt kommitténs förslag (sid. 93), staten sluta å . » 74,500

och således öfverstiga nu gällande stat med 38,100 kronor.

Därest emellertid till slutsumman i den nuvarande staten läggas
dels beloppet af de dyrtidstillägg, som år 1906 utgingo till landtmäteristyrelsens
personal, tillhopa 790 kronor, dels ock det belopp om 3,000
kronor, som å extra stat utgått till bestridande af ökade kostnader för
kopiering af kartor in. in., men som, under förutsättning af bifall till
kommitténs statförslag, enligt kommitténs mening ej skulle vidare vara
behöfligt, varder totalsumman 40,190 kronor och den verkliga ökningen i
utgifter 34,310 kronor.

Erinras må emellertid, att vid dessa beräkningar hänsyn icke tagits
till ålderstillägg.

I delen I (sid. 152—160) har kommittén behandlat frågan om för''
enkling i vissa hänseenden af arbetssättet hos de centrala ämbetsverken och
därvid, med framhållande af åtskilliga synpunkter, uttalat den uppfattningen,
att vid utarbetande af instruktioner eller arbetsordningar för nämnda
ämbetsverk afseende bör i görligaste mån fästas å angelägenheten af att
åstadkomma sådana förenklingar i arbetssättet, som kunna finnas erforderliga
och ändamålsenliga.

I öfverensstämmelse härmed har i kommitténs betänkanden rörande
särskilda centrala ämbetsverk hemställts om eller till beaktande framhållits
vissa till förenkling syftande förändringar i arbetssättet hos dessa ämbetsverk.

Då kommittén i förevarande betänkande angående landtmäteristyrelsen
icke gjort någon särskild hemställan i sådant hänseende, har detta ingalunda
sin grund däri, att kommittén skulle i någon måtto hafva frångått
sin i delen I uttalade uppfattning, och lika litet däri, att vid landtmäteristyrelsen
icke skulle finnas i ett eller annat hänseende önskvärda förenklingar
i arbetssättet. Men då numera behofvet af dylika förenklingar
blifvit allt mera allmänt erkändt och samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter
jämväl fått från Kungl. Maj:t mottaga cirkulär af den 22 mars 1907
angående affattandet af utlåtanden, skrivelser m. in. i ämbetsärenden (bi -

hålig till svensk författningssamling n:r 13), har kommittén ansett sig kunna
förutsätta, att, i den mån jämväl de i öfrigt af kommittén förordade förenklingar
finnas böra vinna tillämpning och komma till uttryck i instruktioner
för vederbörande myndigheter, sådant äfven varder beaktadt vid
utfärdande af instruktion för landtmäteristyrelsen, samt att denna styrelse
jämväl i andra hänseenden skall låta sig angeläget vara att tillse,
det arbetssättet därstädes varder, i all den mån ske kan, förenkladt.
Och vid sådant förhållande har det synts kommittén icke vara af nöden
bär inlåta sig vidare å frågan, i all synnerhet då de förenklingar, som må
kunna vidtagas, icke under något förhållande kunna tänkas föranleda minskning
af den ordinarie personalen vid landtmäteristyrelsen.

Utdrag af protokollet, hållet hos den af Kungl. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. m.

1907 den 7 november.

Närvarande:

Herr Ordföranden samt Herrar Wijk, Grefve Klingspor, Carl Persson,
Widén och Schultzberg äfvensom landtmäterisekreteraren Eriksson.

§ 1.

Behandlades frågan om reglering af löneförhållanden m. m. vid
landtmäteristy relsen; och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse
af denna dag till Kungl. Maj:t öfverlämna utlåtande och förslag i ämnet.

Härvid afgaf landtmäterisekreteraren Eriksson följande särskilda
yttrande:

»När enligt förslag af 1877 års löneregleringskom mitté statsutskottet
vid 1878 års riksdag hade hemställt om indragning af, förutom öfveringenjörtjänsten,
tre ordinarie befattningar hos landtmäteristyrelsen, till
följd hvaraf, enligt dåvarande civilministerns yttrande, de i styrelsen kvarstående
tjänstemännens tid blefve »af göromål mycket upptagen, kanske
mer än inom de flesta andra ämbetsverk», var det en ledamot af Riks -

dagens Andra kammare, som med anledning af de af sevärda, indragningarna
af arbetskrafterna hos styrelsen och de föreslagna små lönerna för de
kvarstående tjänstemännen, enligt Riksdagens protokoll, yttrade bland annat:
»Det ser verkligen ut som man hade för afsikt att rent af uppoffra och
kasta detta ämbetsverk öfver bord». . . »Nu är det fråga om att i klump
nedsätta lönerna för ämbete- och tjänstemännen i landtmäterikontoret.
Detta visar enligt mitt förmenande tydligt därhän, att nämnda ämbetsverk
är dömd! till undergång. Det torde dock vara att besinna för Andra
kammaren och särskilt för dess majoritet, att detta ämbetsverk varit för
jordbrukarna af stor nytta och antagligen äfven för framtiden kommer
att vara det. Det förvånar mig därför att man på detta sätt vill behandla
sagda ämbetsverk». Som bekant beslöt emellertid nämnda års riksdag
ofvannämnda indragningar.

Då kommittén i sitt nu afgifna förslag i allmänhet icke gått utöfver
hvad landtmäteristyrelsen i underdånig skrifvelse den 14 mars 1907
angående ordnande af arbetsförhållandena inom styrelsen samt tjänstemännens
löneförmåner in. m. för närvarande ansett erfordras, och till
följd häraf arbetskrafterna hos landtmäteristyrelsen icke afsevärdt ökas
utöfver hvad som redan förefinnes, nödgas jag mot detta förslag afgifva
min reservation.

Enligt 1878 års stat för landtmäteristyrelsen finnas hos styrelsen,
förutom chefen, endast fem tjänstemän, nämligen landtmäterisekreteraren,
landtmäterifiskalen, aktuarien och två ingenjörer. Ökningen af de löpande
ärendena och utredningsmålen hos styrelsen har formligen framtvingat
eu ökning i arbetskrafterna, i det att, på framställning af styrelsen,
beviljats anslag till en extra föredragande, som tjänstgör sedan den
1 april 1907. Hos styrelsen har ständigt varit anställd en amanuens
såsom extra biträde, hvarjämte ytterligare eu amanuens anlitats, i den
mån det knappa anslaget härför tillåtit. Då landtmäterisekreterarens
såväl som den extra föredragandens hufvudsakliga åliggande varit att
föredraga och bereda ärenden, kan således sägas, att hos landtmäteristyrelsen,
redan innan densamma blef föremål för nuvarande löneregleringskommitténs
behandling, funnos, utom chefen, två föredragande, i

2770/07. Lönereglering skommitténs bet. IX. 13

åligganden jämställda med byråchefer i andra centrala ämbetsverk, två
ingenjörer och en å två amanuenser. Löneregleringskommitténs förslag
rörande själfva styrelsen innebär således ingen förökning i denna personal,
vidare än att två amanuenser ständigt skulle vara att påräkna.
Kommitténs förslag innebär vidare, att till såväl landtmäterifiskalens som
aktuariens biträde eu amanuens komme att finnas, hvilket för dessa afdelningar
under styrelsen visserligen utgör en välbehöflig förstärkning, ehuru
vidkommande arkivet otillräcklig, såsom jag längre fram skall påvisa.

Sedan förra löneregleringen för landtmäteristyrelsen har landtmäterisekreteraren
skolat utföra de åligganden, hvilka i centrala ämbetsverk
utföras af en sekreterare och en byråchef. Detta kunde gå för sig under
ett par årtionden efter förra löneregleringen, dock med den påföljd att allt,
som rörde den egentliga tillsynen öfver landtmäteriet och dess utveckling,
måste då som därefter anstå och skjutas undan. Sedermera och i synnerhet
med den ökning, de senaste åren medfört, har sekreteraren ingalunda
hunnit att utföra alla de göromål honom i hans dubbla värf ålegat,
utan har chefen själf måst uträtta en afsevärd del, en del har måst utföras
genom extra biträden o. s. v.

Den extra föredraganden hos styrelsen tillkom i hufvudsakligt
ändamål att bidraga till att afarbeta den alltför stora balansen af
utredningsmål, uppgående vid 1906 års slut till ett sjuttiotal vidlyftiga
sådana. När den extra föredraganden inträdde i tjänstgöring,
fördelades de då oafgjorda ärendena hos styrelsen af chefen emellan sekreteraren
och den extra föredraganden sålunda, att halfva antalet af från
högsta domstolen och kammarkollegium inkomna ärenden från styrelsens
diarium öfverfördes till en extra rotel att handläggas af extra föredraganden
tillika med de under april, juni, augusti, oktober och december månader
till styrelsen från nyssnämnda ämbetsverk inkommande jämte de
mål och ärenden i öfrig!, som landtinäteridirektören funne anledning att
till extra föredraganden öfverlämna.

På sekreterarens föredragning kom således att kvarstå ej allenast
lika många mål och ärenden från Kungl. Maj:ts högsta domstol och
kammarkollegium, som till extra föredraganden öfverlämnats, utan därjämte
dels alla från kungl. jordbruksdepartementet och Kungl. Maj:ts

kansli i (ifrigt, kung!, domänstyrelsen och andra centrala ämbetsverk
samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande och andra myndigheter i orterna
inkomna och inkommande mål och ärenden, dels ock det stora
antalet öfriga ärenden, delvis af löpande natur. Såsom jag för kommittén
påpekat taga endast de sistnämnda göroinålen en persons tid
och krafter fullt i anspråk, och han kan omöjligt medhinna dem ensam,
utan måste hafva till biträde åtminstone en första gradens tjänsteman och
en amanuens. Till följd af den allmänna utvecklingen i landet och beskaffenheten
af styrelsens ämbetsåligganden blir den person, som skall
sköta de löpande göroinålen hos styrelsen, mycket besvärad af besök, telefonering
och dylikt. Äfven de löpande göroinålen hos landtmäteristyrelsen
äro nu både flera till antalet och delvis af väsentligt svårare beskaffenhet
än förr. Bland orsakerna till detta försvårande må här nämnas
tvenne, nämligen dels att förste landtmätare numera, sedan landtmäteristyrelsen
utfärdat cirkulär med erinran härom, till styrelsen oftare än
förr göra anmälan om af landtmätarna begångna fel, dels att de anmärkningar,
som af landtmäterifiskalen hos styrelsen numera göras, oftast afse
verkliga fel och försummelser af landtmätarna, medan anmärkningarna
från samma håll förr ofta gällde endast oriktiga statistiska uppgifter och
dylikt, som kunde af styrelsen behandlas mera schablonmessigt. Nu är
sällan det ena fallet det andra likt.

Af det anförda kan förstås, att undertecknad såsom landtmäterisekreterare
under rådande förhållanden innevarande år, oaktadt den bästa
vilja, ej medhunnit något större antal af de egentliga stora och maktpåliggande
utredningsmålen till högsta domstolen, Kungl. Maj:ts kansli eller
andra ämbetsverk. Jag började till exempel redan under förra delen af
detta år en vidlyftig utredning af ett skiftesmål till högsta domstolen;
arbetet härmed, som under hösten afslutats, har måst afbrytas och undanskjutas
minst tio gånger; att en viktig utredning under sådana förhållanden
tager långt mera tid och ändock varder i viss mån ej så fullständig,
som om man helt och oafbrutet finge ägna sig däråt, ligger i öppen dag.
Då endast ett mindre antal utredningsmål å sekreterarens rotel under
året kunnat expedieras, medan åtskilliga nya sådana ständigt inkommit
till samma rotel, är det klart, att balansen af dylika mål, i stället för att

100

minskas, i väsentlig grad ökats under året. Ej heller målen å den extra
roteln, hvilka till allra största del utgöra utredningsmål, hafva under året
minskats.

Vid 1907 års slut synas både på landtmäterisekreterarens och extra
föredragandens handläggning komma att bero åtskilliga redan under år
1906 till styrelsen inkomna vidlyftiga utredningsmål. Att dylika i allmänhet
äganderätten rörande ärenden sålunda skola hos ett utredande ämbetsverk
förblifva öfver ett år, kan ingalunda stå i öfverensstämmelse med
allmänhetens och nutidens fordringar.

Det torde framgå af hvad jag nu anfört, att för skötandet af iandtmäteristyrelsen
för närvarande åliggande göromål erfordras minst den personal,
jag i eu vid detta mitt yttrande såsom bilaga fogad framställning
föreslagit. Jag har där af sparsamhetsskäl hemställt, att i stället för en
välbehöflig eller rättare nödvändig administrativ afdelning skulle ordnas
ett mindre kansli och att i spetsen därför skulle ställas en tjänsteman ad
andra lönegraden med benämning sekreterare. Med hänsyn emellertid
till den ansträngande dagliga tjänstgöringen för denne tjänsteman,
hvilken för öfrigt komme att utgöra förbindelselänk emellan landtmäterikåren
och allmänheten å ena sidan och landtmäteristyrelsen å den andra,
synes rättvisan kräfva, att äfven denna tjänst uppföres i tredje lönegraden
och det af mig föreslagna kansliet göres till en särskild afdelning
af styrelsen med benämning den administrativa avdelningen. Vidare torde
af hvad jag anfört framgå att, för att kunna afarbeta balansen af utredningsmål
hos styrelsen eller söka hindra densamma från att ytterligare
ökas, för närvarande minst två föredragande hos styrelsen erfordras. Att
personalen för sagda ändamål framdeles ej kan minskas, synes med hänsyn
till den allmänna utvecklingen i landet uppenbart.

I sammanhang härmed bör jag påpeka, att det icke kan anses tillfredsställande,
att arkivarien enligt kommitténs förslag till biträde skall
erhålla endast en amanuens eller extra ordinarie tjänsteman. För granskningen
af såväl alla till arkivet inkommande kartor, i den mån densamma
ej kan medhinnas af arkivarien, som i synnerhet af de kartor, hvilka från
arkivet till allmänheten utlämnas, erfordras enligt mitt förmenande ovillkorligen,
såsom förut varit fallet, en ordinarie tjänsteman, en ingenjör.

101

Af hvad jag redan anfört torde väl framgå, att enligt löneregleringskommitténs
förslag arbetskrafterna hos landtmäteristyrelsen ej komma att
förslå ens till löpande och utredningsgöromåls behandling inom rimlig tid,
än mindre till införande af ett tidsenligt landtmäteriväsen i riket. Som
löneregleringskommitténs förslag synes innebära, att af kommittén föreslagen
lönereglering för landtmäteristyrelsen skulle vara ägnad gifva styrelsen
initiativkraft i dess hufvudsakliga uppgifter och till genomförande äfven
af den af mig lifligt förordade omläggningen af hela landtmäteriet i en
modernare riktning, anser jag mig dock böra påpeka behofvet af ytterligare
arbetskrafter för denna uppgift. För sådant ändamål lärer ett
skärskådande af innebörden af landtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet vara
ägnadt att klara begreppen om hithörande förhållanden.

Landtmäteristyrelsens hufvudåliggande har under århundraden varit
att utöfva ledning af och tillsyn öfver landtmäteriväsendet i riket. Detta
uttrycktes i 1783 års kungl. förordning om landtmäteriet i riket i hufvudsak
sålunda: »— — — På det landtmäteriverket, till rikets gagn i allmänhet
och landtbrukets förkofran i synnerhet, må skötas under en rätt
och ordentlig tillsyn hafva framfarne Svea Konungar låtit inrätta et allmänt
landtmäteri-contoir i Stockholm, som således till sin grund och varelse

må äga oryggligt bestånd.---» »Landtmäteri-contoiret består af en

Öfver-Directeur, hvilken så väl vid berörde hufvudverk, som öfver landtmäteriet
i allmänhet har uppsikt och styrelse;---—» »Och på det

öfverdirekteuren med desto mera drift må kunna förestå landtmäteri»

---»verket i riket, bör han på kronans bekostnad»---»anställa

resor till landsorterne, och hvad han då finner nödigt åt ändra och bättra
bör han uppgifva til»---.

1827 års landtmäteriinstruktion innehöll härom hufvudsakligen följande:
»—---Till detta ämbetsverk hörer: Inseende öfver skiftesverket

i riket med hvad därmed sammanhang äger---.» »Öfverdirektören

bör»---»med omsorg däröfver vaka, att landtmäteriverket till alla

delar må erhålla det skick, att detsamma svarar emot det med dess inrättning
åsyftade ändamål, jordbrukets uppkomst och förkofran samt
kännedom om riket i statistiskt och geografiskt hänseende. I sådant ändamål
skall jämväl öfverdirektören»---»på vår och kronans bekostnad

102

tid efter annan göra resor i riket, hvarunder han äfven bör efterse, huruvida
provinslandtmäterikontorens kartor och handlingar finnas i behörig
ordning och huru landtmätare»---»sina skyldigheter uppfylla».--

Den i hufvudsak ännu gällande 1864 års landtmäteriinstruktion är
uti ifrågavarande del i det närmaste lika lydande som 1827 års instruktion.
Sålunda skall generaldirektören äfven enligt 1864 års instruktion företaga
ämbetsresor och med omsorg vaka däröfver, att landtmäteriverket till
alla delar må svara mot det med dess inrättande åsyftade ändamål. Men
den i äldre instruktioner så viktiga synpunkten, att landtmäteriets hufvudändamål
skulle vara landtbrukets förkofran, finnes emellertid icke uttryckligen
angifven uti 1864 års instruktion; och sedermera har denna synpunkt
och detta ändamål blifvit mer och mer åsidosatta. Det är dock ett enkelt
logiskt faktum, att ett lands territorium först måste uppdelas emellan olika
ägare, hvilka därefter söka af den delade jorden utfå den största möjliga
afkastning, i vårt land genom jordbruk och skogsbruk. Det ligger i öppen
dag, att en rationell uppdelning af jorden med hänsyn såväl till nämnda
hufvudmedel att bringa jorden till afkastning som ock numera till industriens
kraf är en nödvändighet, därest den högsta möjliga afkastning
under längre tidsperioder skall af jorden kunna utvinnas. I motsats till
hvad som under senare årtionden synes hafva varit fallet i vårt land,
lärer därför statens verksamhet för jordens fördelning genom lagar och
tjänstemän böra ägnas minst lika stor uppmärksamhet som frågan om
jordens afkastning.

Uti landtmäteristyrelsens underdåniga skrivelser den 12 december
1906 och den 14 mars 1907 rörande extra föredragande och ordnande af
arbetsförhållandena inom styrelsen m. m. har styrelsen påpekat, hurusom
styrelsens åligganden kunna uppdelas uti två hufvudgrupper: den första
omfattande de ärenden, som föranledas af styrelsens allmänna åliggande
att handhafva tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,
till hvilken grupp enligt styrelsens uppgift höra flertalet ärenden,
och den andra bestående af ärenden, som på grund af styrelsens åliggande
att meddela utlåtanden i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och
afvittringsverken remitteras till styrelsen från andra myndigheter. Flertalet
remisser från Kung!. Maj:t och högsta domstolen, kammarkolle -

103

gium samt andra ämbetsverk och myndigheter hörde enligt styrelsens
uppgift till sistnämnda grupp och voro af mångahanda slag och viktig
beskaffenhet. För att få fram så att säga kärnan af innebörden uti
landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden, anser jag, att dessa böra uppdelas
på följande sätt:

A) Ledningen af eller tillsynen öfver landtmäteriet i riket genom öfver vakande

af:

a) tidsenligheten och den praktiska ändamålsenligheten af härför gällande
lagar, författningar och cirkulär m. m.;

b) personalen, dess rekrytering, utbildning, riktiga tjänstutöfning m. m.

B) Utredning och utlåtandes afgifvande till andra ämbetsverk och myn digheter.

Den under A) af mig angifna del af landtmäteristyrelsens verksamhet
motsvarar den af landtmäteristyrelsen antydda första hufvudgruppen
eller tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken
och den under B) angifna motsvarar landtmäteristyrelsens andra
grupp, eller utredningsgöromålen. Den första gruppen anser jag böra efter
göromålens art uppdelas uti två underafdelningar, nämligen uti a,) göromål
utgörande den egentliga, eller reella ledningen af landtmäteriet i riket
genom tillseende att därom gällande lagar och författningar äro tidsenliga
och fullt ändamålsenliga, och b) ledningen af personalen, ekonomien m. m.,
som kunde kallas den administrativa delen af ledningen.

Såsom jag ofvan antydt hafva af gammalt de af mig under A) angifna
göromål, eller den verkliga ledningen af landtmäteriet i riket, till
jordbrukets och skogsbrukets nytta, både af statsmakterna och allmänheten
ansetts såsom och i själfva verket äfven varit hufvudsaken och kärnan i
landtmäteristyrelsens verksamhet, men under senaste halfsekel har denna
hufvudverksamhet blifvit åsidosatt, under det att i synnerhet styrelsens
utredande verksamhet tagit dess krafter mer och mer i anspråk. Utredningsgöromålen
upptaga numera styrelsens och dess tjänstemäns allra
mesta tid, delvis beroende på att styrelsens arkiv härför lämnar och framdeles
kommer att lämna ett i afseende på äganderättsförhållanden ovärderligt
material, emedan detsamma innehåller de mest tillförlitliga kartor i

104

riket. Då styrelsen uppgifvit, att flertalet af dess ärenden tillhöra den af
styrelsen angifna första gruppen af ärenden eller tillsynen öfver landtmäteriverket
m. m., så är detta sålunda att förstå, att de allra flesta af
dessa ärenden röra ledningen af personalen m. m. och tarfva gifvetvis ej
hvart för sig så mycken tid och arbete som utredningsgöromälen.

Hvad angår den af mig under A) ,a) angifna, landtmäteristyrelsen
åliggande ledningen genom öfvervakande af tidsenligheten af lagar och
författningar, är det en väsentlig skillnad, om öfvervakandet skall afse lagar
eller blott författningar och cirkulär. Med lagar menar jag i detta sammanhang
sådana lagar, som innehålla grunderna för jorddelningen i riket,
såsom skiftes- och afvittringsstadga, hemmansklyfnings-, ägostycknings- och
afsöndringsförordningar och dylika; författningar och cirkulär böra innehålla
mera detaljerade föreskrifter rörande lagarnas tillämpning in. in.

Landtmäteristyrelsens skyldighet att leda rikets landtmäteri ligger
innesluten uti själfva tillvaron af ett dylikt ämbetsverk, men har äfven varit
uttryckligen stadgad uti ofvan af mig citerade instruktionsföreskrifter och
framgår för öfrigt af instruktionernas hela innebörd. Då uti förutvarande
landfmäteriinstruktioner angifvits, att landtmäteriets hufvuduppgift vore jordbrukets
utveckling och att chefen hade att vaka öfver, att landtmäteriet
uppfyllde detta ändamål, så afsåg detta öfvervakande gifvetvis i första rummet
hvad jag ofvan afsett med hufvudlagarna för landtmäteriet. Samma hufvudlagar
måste civilministern, statsrådet Thyselius, vid 1878 års riksdag hafva afsett,
då han vid behandling af frågan om lönereglering för landtmäteristyrelsen
i Andra kammaren enligt dess protokoll yttrade bland annat: »--che fen

för verket skall med oaflåten uppmärksamhet följa hvad i lagstiftningsväg
bör göras för landtmäteri-, afvittrings- och storskiftesverken och i dessa
hänseenden för regeringen vara en rådgifvare». Stadgandet i 40 § af
gällande skiftesstadga, att landtmäteristyrelsen skall äga utfärda närmare
föreskrifter rörande ägomätning och kartors upprättande, liksom instruktionsföreskrifterna,
att styrelsen skall för vinnande af likformighet utfärda
erforderliga modeller och formulär och meddela tjänstemännen sådana allmänt
eller för särskildt fall gällande föreskrifter, som för riktig utöfning
af dem åliggande göromål erfordras, afse uppenbarligen i främsta rummet
särskilda föreskrifter genom författningar, cirkulär och modeller in. m.

105

Det är visserligen sant, att sådana lagar, som röra jorddelningen i
ett land, ej böra vara underkastade för snabba förändringar, men å andra
sidan är det ej heller ägnadt att bidraga till landets framåtskridande och
utveckling att, såsom i vårt land förekommit, nära hundraåriga skifteslagar
få verka, Vår hufvudsakliga skifteslag, 1827 års skiftesstadga, som måste
anses hafva varit en utmärkt logisk produkt af lagstiftning och till stor
nytta för landet, kan ännu i hufvudsak anses vara gällande. Den enda
nya idén, ägostyckningens, är, liksom det ifrågasatta jordregistrets, hämtad
från vårt grannland Finland, som förr i tiden varit föremål för verkligt
svenskt landtmäteri och äfven i det mesta därefter tagit mönster. Funnes
i Sverige hos det ämbetsverk, hvars hufvuduppgift måste vara att handhafva
ledningen af landets landtmäteriväsen, tillräckliga arbetskrafter för denna
uppgift, skulle säkerligen för en ändamålsenligare jordfördelning nyttiga
uppslag uppkomma inom landet. Äfven sjUlfva skiftesstadgan eller lagen
för den primära jorddelningen måste numera snabbare än förr rättas efter
tidens kraf, om högsta afkastning af jordbruk, skogsbruk och industri
eftersträfva,s. Att, såsom hittills inträffat, vänta med nödiga reformer under
årtionden, sedan verkligt behof däraf gjort sig gällande, medför för såväl
staten som enskilda stora ekonomiska förluster och ej allenast hämmar
utan motverkar landets utveckling. Men i än högre grad måste lagarna
rörande nutidens och framtidens sekundära jorddelning genom klyfning,
styckning, afsöndring eller tilläfventyrs andra, än modernare delningssätt
oupphörligen eller åtminstone utan för långa mellanrum lämpas efter tidens
braf. Skall idén om småbruk och egna hem vinna framgång, måste i första
rummet härför erforderlig jorddelning med nödvändighet kunna göras
snabbare och billigare än förr, så att nämnda för landets framåtgående så
viktiga rörelse ej på något sätt förhindras af otidsenliga landtmäteriförfattningar,
utan tvärtom på allt möjligt sätt understödjes och befordras af
fullt lämpliga dylika,

I öfverensstämmelse med af mig nu i hastighet gjord antydan om
innebörden af landtmäteristyrelsens ämbetsverksamhet har jag hos löneregleringskommittén
föreslagit, att landtmäteristyrelsen skulle i sammanhang
med löneregleringen omorganiseras så, att hos densamma skulle

2770/ö7. Lönereglering skommitténs bet. IX. 14

106

finnas tillräckliga krafter till att ej allenast utan ökad balans sköta personal-
och utredningsärenden utan äfven taga initiativ till svenska landtmäteriets
modernisering. 1 sådant syfte har jag hos kommittén föreslagit,
att landtmäteristyrelsen skulle organiseras på två afdelningar, nämligen
den landtmäteritekniska af delningen och utredningsafdelningen, och har jag
därvid tänkt mig, att den landtmäteritekniska afdelningen skulle utgöra
det förnämsta verktyget i styrelsens hand för utöfvande af den ledning af
landtmäteriet i afseende å lagars och författningars tidsenlighet, som jag här
ofvan under A) antydt. Denna afdelning skulle till en början eller tills vidare
utgöras af endast en byrå, den landtmäteritekniska byrån, med en byråchef,
en ingenjör och en amanuens, medan däremot utredningsafdelningen, hvars
göromål angifvits under B) härofvan, enligt det redan nu föreliggande behof
v et skulle utgöras af två byråer, hvar och en bestående af en byråchef
med en ingenjör och en amanuens. Styrelsens ledning af personal, ekonomi
med mera dylikt eller den administrativa delen af styrelsens förvaltning,
omnämnd under A) b) härofvan, har jag inför kommittén ansett
kunna för närvarande utföras af ett kansli, bestående af en tjänsteman af
andra lönegraden såsom föredragande, en ingenjör (i nödfall till en början
äfven registrator) och en amanuens.

Då jag efter min ofvannämnda skriftliga framställning till löneregleringskommittén
alltmera kommit till öfvertygelse om omöjligheten för
nämnda kanslipersonal att medhinna de sig ökande administrativa göromålen
hos styrelsen, är jag numera fullt öfvertygad om, att dessas fullgörande
utan uppskof, i stället för af mig föreslaget kansli, erfordrar en särskild
afdelning eller byrå. Jag anser således att landtmäteristyrelsen oförtöfvadt
borde organiseras på tre afdelningar, nämligen:

A) Landtmäteritekniska afdelningen för den egentliga tillsynen, att
landtmäteriets ändamål varder uppfylldt genom tidsenliga lagar och författningar,
teknisk kontroll, inspektion genom landtmäteriinspektör (tillsvidare
endast 1 byrå, benämnd den landtmäteritekniska byrån, med 1
byråchef, föredragande, 1 ingenjör och 1 amanuens).

B) Administrativa afdelningen, för personal- och ekonomiärenden,
praktisk undervisning, formell kontroll (genom landtmäterifiskalen m. in.)

107

(tillsvidare endast en byrå, med 1 byråchef, föredragande, 1 ingenjör och
1 amanuens).

C) Skiftes- och utredning saf delning en, för utredning och utlåtandes
afgifvande rörande skiftes- och andra mål till högsta domstolen, Kungl.
Maj:ts kansli samt andra ämbetsverk och myndigheter, (tillsvidare två
byråer med 2 byråchefer, föredragande, 2 ingenjörer och 2 amanuenser).

Uppskjutes inrättandet af den landtmäteritekniska byrån tillsvidare,
skall landtmäteristyrelsen fortfarande komma att sakna förmåga att i de
viktiga lagstiftnings- och organisationsfrågor, som redan nu stå på dagordningen,
göra de sakliga inlägg, som äro oundgängligen erforderliga.
Denna byrå måste ostörd få ägna sig åt dylika värf, styrelsens viktigaste
och obetingadt svåraste. Förändrade lagar, förordningar och föreskrifter
hafva länge varit bebådade från styrelsen själf, men de stora svårigheterna
för ifrågavarande förslag tillika med ofvan merberörda brist på tid och
arbetskrafter hafva gjort, att ännu inga förslag framkommit. Så antydde
landtmäteristyrelsen i sitt yttrande öfver 1877 års löneregleringskommittés
förslag, att »nya allmänna föreskrifter angående skiftesverket med därtill
hörande ämnen» snart nog torde påkallas. Men dessa föreskrifter likasom
öfriga behöfliga hafva alltjämt sedermera uteblifvit. Detta förhållande
utvisar att, om det skall blifva något af med landtmäteristyrelsens verkliga
ledning af landtmäteriet i riket och vi skola få ett enligt tidsenliga lagar
och författningar ordnadt och ledt landtmäteri i Sverige, så måste den af
mig föreslagna landtmäteritekniska byrån snarast inrättas med de yppersta,
mest sakkunniga och erfarna krafter.

Möjligen kunde den ena byrån på utredningsafdelningen till en början
ordnas på extra stat, därest vederbörande ej redan nu äro, såsom jag,
öfvertygade om dess behöflighet äfven för framtiden.

Från icke sakkunnigt håll har till mig uttalats, att landtmäteristyrelsen
kunde till modernisering af lagar och författningar använda för
tillfället inkallade arbetskrafter från landsorten o. s. v. Dylikt tal utvisar
blott, huru långt den icke sakkunnige är ifrån att förstå det verkligt svåra
uti landtmäteritekniska byråns hufvuduppgifter. Om sådana tillfälliga

108

krafter kunna för liknande ändamål användas vid utarbetande af vissa
andra verks författningar och dylikt, så är det beträffande lagar, författningar
och cirkulär in. in. rörande jorddelning en omöjlighet; allt måste
därvid utarbetas efter de mest grundliga beräkningar och med den största
erfarenhet; i motsatt fall kunna stadganden komma att verka skadligt.
Endast för utarbetande af de första förslagen till en modernare lagstiftning
erfordras år af trägen verksamhet under sakkunnig ledning, och sedan kräfves
alltjämt oaflåten verksamhet för deras utveckling och ständiga förbättring.
Utom skifteslagstiftningen, den primära och den sekundära med de i förgrunden
trädande delningarna i små lotter, måste numera stor uppmärksamhet
ägnas åt triangelmätningars utförande i riket och för öfrigt snart
nog i synnerhet åt ett verkligt praktiskt ordnande af hela vår kartverksfråga
in. in.

Ett visst samband härmed äger det af kommittén uttalade önskemålet,
att i blifvande instruktion skulle stadgas, att eu af styrelsens medlemmar
bör äga juridisk bildning. Då detta uttalande utvisar, att kommittén
lämnat utan afseende den egentliga innebörden af mina framställningar,
nödgas jag något vidlyftigare yttra mig härom. Jag kan därvid
ej annat än, under åberopande af hvad jag såsom ledamot i kommittén
härom anfört, erinra, att ifrågasatta föreskrift i landtmäteriinstruktionen
vore ägnad att ur landtmäteristyrelsen utesluta just den fackliga sakkunskap,
som kräfves i och berättigar tillvaron af denna tekniska-administrativa
myndighet. För ledande af landtmäteriet enligt dess ursprungliga
ändamål och äfven i de nya banor, som tidsförhållandena allt
mera kräfva, fordras, att denna myndighet långt mera än förut utrustas
med tillräcklig sakkunskap. Uti de utredningsmål, äfven af
rättslig art, som till styrelsen hänskjutas, vänta gifvetvis de frågande
myndigheterna fackmässiga svar och utredningar, hvithet hos landtmäteristyrelsen
sålunda förutsätter annan utbildning och kännedom, än hvad de
frågande skälfva besitta. Styrelsens verksamhet bör därför mer och mer
inriktas på det fackliga. Jag är nämligen öfvertygad om, att det såväl
för det allmänna som ock för landtmäteriets utveckling vore af stor
betydelse, om landtmäteristyrelsen komme att blifva en verkligt ledande
styrelse och icke ett ämbetsverk utan fastare samhörighet med landtmäte -

109

riet i orterna. Då sålunda för styrelsens hufvuduppgifter sakkunskap
kräfves framför allt, kan enligt mitt förmenande en ledamot af styrelsen
med endast juridisk utbildning ej tänkas blifva till den nytta, som af
hans tjänstegrad bör kräfvas; den person däremot, som, jämte det han fått
grundlig landtmäteriutbildning och därvid på eget ansvar handlagt landtmäteriförrättningar
under längre tid, minst fem år, äfven förvärfvat sig
juridisk bildning, kan vara af stor nytta för eu dylik plats. x4tt nu införa
eu bestämmelse, sådan kommittén ansett önskvärd, i en instruktion, där
sådana bestämmelser förut saknats, vore att gå alldeles i motsatt riktning
mot de önskemål, jag framställt, och synes mig därför olämpligt och gående
i strid mot tidens kraf, som måste vara att låta sakkunskapen komma
till nytta för utvecklingen i landet. Den juridik, som af landtmäteristyrelsens
verksamhet egentligen erfordras, och som jag skulle vilja kalla
landtmäterijuridik, måste förvärfvas af hvarje ordentlig och erfaren landtmätare
genom den utbildning och tjänsteutöfning, han blifver underkastad.
Denna sorts juridik är lika nödvändig för styrelsens alla medlemmar och i
viss mån för alla dess tjänstemän, hvadan en föreskrift, att en af styrelsens
medlemmar skulle äga juridisk bildning, vore ändamålslös, men ändock
ägnad att kunna utgöra hinder att för framtiden hos landtmäteristyrelsen
på rätta platsen kunna erhålla den rätte mannen. Eu föreskrift i instruktionen
enligt kommitténs antydan innebure t. ex., att, om endast chefen
i styrelsen ägde juridisk bildning, det vore nödvändigt att vid dennes
afgång utnämna en jurist till chef, äfven om det icke kunde anses vara
till landets nytta. Vore åter endast en af byråcheferna juridiskt bildad,
blefve det vid dennes afgång nödigt att till efterträdare till denne utse
en jurist, som dock, om han ej tillika ägde utbildning i landtmäteri, omöjligt
kan vara till den nytta för staten, som med en så högt aflönad befattning
måste afses.

Skulle för ett eller annat fall vidare juridisk kunskap vara erforderlig,
lärer, såsom erfarenheten redan visat, tillgång härtill inom landtmäteristyrelsen
ej komma att saknas, sedan exempel numera gifvits på, att
utbildade landtmätare äfven tillägnat sig juridisk bildning. Rent juridiska
spörsmål bör naturligtvis landtmäteristyrelsen så mycket som möjligt från -

Ilo

säga sig och mera ägna sig åt sakkunnig utredning och framför allt åt
ledningen af landtmäteriväsendet.

Hufvudsyftet med detta yttrande har varit att påvisa:

att lönereglering skommitténs förslag icke innebär någon egentlig förökning
af de nuvarande arbetskrafterna hos styrelsen, hvilka på grund
däraf ej komma att förslå till att handlägga löpande ärenden och utredningsmål; att,

utan förringande af betydelsen för landet af landtmäteristyrelsens
administrativa och utredande verksamhet samt dess eventuellt blifvande åligganden
för upprättande och förande af jordregister, dess viktigaste och tillika
svåraste uppgift måste nu som förr anses vara tillsyn och ledning af
landtmäteriet i riket, så att detsammas hufvuclmäl, jordbrukets såväl som
skogsbrukets och industriens utveckling, så vidt möjligt vinnes genom rationell,
billig och snabb jorddelning enligt tidsenliga lagar, författningar, cirkulär
och modeller m. m.; samt

att landtmäteristyrelsens arbetskrafter för fullgörandet af nyssnämnda
hufvuduppgift, särskilt med hänsyn till såväl nödvändig modernisering af
det grafiska landtmäteriväsendet som mera allmänt införande af triangelmätning
i riket, med snaraste böra förökas genom inrättande af en landtmäteriteknisk
afdelning.

Den skriftliga framställning, jag afgifvit till löneregleringskommittén
och hvilken såsom bilaga till mitt särskilda yttrande åtföljer kommitténs
betänkande, torde vara ägnad att bidraga till åskådliggörandet af beskaffenheten
utaf landtmäteristyrelsens åligganden och för deras uppfyllande
erforderliga arbetskrafter.»

In fidem

Allan Cederborg.

Bilaga till landtmäterisekreteraren Erikssons särskilda

yttrande.

Rörande frågan om lönereglering för landtmäteristyrelsen och i
sammanhang därmed nödig omorganisation af densamma ber jag att för
löneregleringskomittén få framhålla följande.

Rörande landtmäteristyrelsens och dess tjänstemäns åligganden in. in.
tillåter jag mig hänvisa till gällande landtmäteriinstruktion och i afseende
å beskaffenheten och omfånget af nämnda åligganden till styrelsens underdåniga
framställningar dels den 12 december 1906, angående anslag på
extra stat för år 1908 till arfvode åt eu extra föredragande (sid. 262—
272 i bil. till 1907 års statsverksproposition, 9:e hufvudtiteln), dels den
14 mars 1907, angående ordnande af arbetsförhållandena inom styrelsen
samt ämbets- och tjänstemäns löneförmåner in. in.

Enligt nu gällande landtmäteriinstruktion likasom ända sedan 1725
har landtmäteristyrelsens hufvudsaklig a uppgift varit »att handhafva tillsynen
öfver landtmäteri et samt skiftes-, storskiftes- och af vittrings verken».
Därjämte hafva enligt nämnda instruktion åtskilliga åligganden tillhört
styrelsen, däribland skyldigheten att meddela utlåtanden »då sådant af
offentlig myndighet begäres», Indika vid instruktionens författande ej torde
hafva tillmätts samma vikt som nyssnämnda hufvuduppgift. Landtmäteristyrelsens
hufvuduppgift eller handhafvandet af tillsynen öfver landtmäteriet
i riket bör gifvetvis i första rummet fyllas genom tillseende att för landtmäteriets
utöfning gällande föreskrifter in. m. äro lämpade efter den fortgående
utvecklingens kraf. Emellertid har landtmäteristyrelsens hufvuduppgift
under senaste trettio åren blifvit allt mer och mer åsidosatt, under
det att utredningar och meddelande af utlutanden till Kungl. Maj:ts

112

kansli och andra ämbetsverk tagit i anspråk styrelsens tid och krafter,
såvidt de ej åtgått till nödvändiga löpande göromåls skötande. Orsaken
till att landtmäteristyrelsens verksamhet under senare årtionden kommit
att gå på sidan om dess hufvudsakliga uppgift har sin naturliga förklaringsgrund
bland annat uti brist på tillräckliga arbetskrafter. Vid 1877
års lönereglering grundades styrelsens organisation och därvid föreslagen
och sedermera vidtagen indragning af arbetskrafter på förutsättningen att
styrelsens göromål beräknades komma att minskas. Nyssnämnda lönereglering
hvilade nämligen hufvudsakligen på antagandet, att »i den män
laga skiftes-, storskiftes- och afvittringsförrättningarna fortgå och afslutas
samt landtmäterigöromålen sålunda minskas, äfven styrelsens verksamhetsområde
skall år efter år blifva mer inskränkt». Enligt åvägabragt statistik
visades, att någon minskning i landtmäteriförrättningar och styrelsens
göromål vid den tiden inträda och denna ansågs blifva konstant. Detta
innebar emellertid ett för landtmäteriet i Sverige ödesdigert misstag. Det
var gifvet, att göromålen till följd af 1827 och 1866 årens skiftesstadga
skulle småningom något minska och att äfven storskiftes- och afvittringsförrättningar
skulle aftaga. Men gifvet var att andra förrättningar af
sekundär art såsom hemmansklyfningar och dylikt skulle öka i samma
mån som nyssnämnda förrättningar af primär art hunno utföras. Ett antagande,
att jordens uppdelning i ett i kultur framåtgående land skulle
vara fullbordad i och med det laga skiftesverksamheten nått sin kulmen
var föga framsynt. Likasom andra förvaltningsgrenar har landtmäteriet i
Sverige följt de olika kulturskedena. De olika skiftesformerna, hammarskifte
i våra landskapslagar och de därefter följande sol- eller tegoch
storskiftena samt enskiftena tillika med ännu ej fullbordade
laga skiften ocli afvittringar, ådagalägga detta. Vi stå för närvarande
i ett nytt utvecklingsskede i landtmäteriet, som börjat med införande »

af det lättare jorddelningsinstitut, som benämnts ägostyckning, och
som måste fullbordas genom nu fullständig och ändamålsenlig lagstiftning
i hithörande hänseenden. Landtmäteriet i Sverige kan således ingalunda
ännu sägas hafva nått sin höjdpunkt utan måste ännu undergå mycken
utveckling; staten bör inom kort åtaga sig bekostnad af svenska jordens
uppmätning för upprättande af ett verkligt ekonomiskt kartverk; därvid

113

skall säkerligen noggrannare mätningssätt enligt mera vetenskapliga metoder
än hittills komma till användning, åtminstone vidkommande den värdefullare
jorden. Innan Sverige erhållit ett fullständigt jordregisterverk
med kartverk, grundadt på landets trigonoinetriska uppmätning, måste
svenska landtmäteriet anses stå på efterblifven ståndpunkt i jämförelse med
de stora kulturländerna. Laga skiftesverksamheten i Sverige hade visserligen
sin största omfattning under perioden 1840—1860, men såsom statistiken
utvisar har samma verksamhet efter nämnda period ej varit synnerligen
mycket mindre, och ännu har ungefär en tredjedel af landet ej
undergått laga skifte. Däremot hafva andra förrättningar än laga skiften,
såsom hemmansklyfningar, ägostyckningar in. m. efter 1877, såsom med
laga skiftens och afvittringars fortskridande var att förvänta, undergått
eu så väsentlig ökning att på det hela landtmäterigöromålen i riket vidkommande
ej endast förrättningarnas antal utan äfven den skiftade arealen
såväl som landtmäteristyrelsens göromål på det hela sedan år 1877 ungefärligen
fördubblats. Detta framgår af efterföljande tabeller, hvilka utgöra
utdrag, tabell I af landtmäteristyrelsens underdåniga berättelse för
år 1906 med bihang, och tabell II af landtmäteristyrelsens ofvannämnda
underdåniga utlåtande den 17 januari 1907, hvilka grunda sig på en särdeles
noggrann officiell statistik.

Tabell I

öfver landtmäteriförrättningar i Sverige åren 1876—1905.

	Antal förrättningar.	Areal, skiftade hektar.
Åren 1876—18S0..............	11,694	1,424,902
> 1881—1885 ..............	10,74:1	1,645,612
< 1886—1890 ..............	9,424	1,367,417
» 1891-1895 ..............	10,010	1,984,944
> 1896—1900 ..............	12,995	2,368,527
> 1901—1905 ..............	20,796	3,709,073

2770/o7. LöneregleringsJcommittins bet. IX.

114

Tabell II

öfver hos landtmäteristyrelsen i medeltal årligen afgjorda mål och ärenden,
i hvilka utredning eller utlåtande afgifvits till Kungl. Maj:ts kansli eller

andra ämbetsverk:

Åren 1S86-1S90..........................67

» 1891-1895 ..........•...............78

» 1896—1900 .......................... 97

> 1901—1905 114

Dessa tabeller utvisa med önskvärd tydlighet, att ofvan antydda antagande
af 1877 års löneregleringskommitté ej var framsynt; göromålen
hafva såväl i orterna som hos styrelsen i stället för att minskas, såsom
kommittén antog, ökats med i rundt tal 100 procent. Det är under sådana
förhållanden en naturlig sak, att göromålen hos styrelsen efter 1877
måst inskränkas till de nödvändigaste, och att landtmäteriet i riket under
tiden gått tillbaka och nu står på eu efterblifven ståndpunkt. Hvem som
helst kan förstå att en föredragande ej kan tillfredsställande medhinna
att sätta sig in uti alla vid ett centralt ämbetsverk förekommande ärenden,
isynnerhet under en tid af allmänt framåtskridande i landet. Endast de
löpande ärendena och expedition af dylika med hvad därtill hörer taga
en persons tid och krafter i anspråk, om arbetet skall ske med lugn och
reda. Då utredningar och utlåtanden till andra ämbetsverk ständigt ökats,
har styrelsen sökt reda sig dels genom att nuvarande chefen långt mer
än instruktionen föranleder deltagit i göromålen, dels genom anlitande af
extra biträden, genom hvilken sistnämnda utväg styrelsens utredningar
och utlåtanden ej alltid kunnat blifva så fullständiga, som ensidigt varit.
Arbetet hos styrelsen har under senare åren emellertid i så hög grad
ökats till följd af bland annat försvårade utredningar och särskild!, lagförslag
rörande jords delning in. in., hvaröfver styrelsen anbefallts att
afgifva utlåtande, att styrelsen nu formligen tvungits att hos Kungl. Maj:t
begära anslag åt en extra föredragande. Statsmakterna hafva äfven ansett
det vara ådagalagdt, att arbetskrafterna inom landtmäteristyrelsen
behöfde ökas, hvarför Riksdagen å extra stat för år 1908 beviljat ett anslag-
af 4,500 kronor till förstärkning af arbetskrafterna inom landtmäteri -

115

styrelsen, samt Kungl. Magt på särskild framställning af landtmäteristyrelsen
om ordnande af förhållandena för återstående del af innevarande år,
till hvilket balanserats ej mindre än 70 i allmänhet vidlyftiga mål, genom
nådigt bref af den 15 mars 1907 funnit godt för nyssnämnda tid förordna
en extra föredragande och därför anvisa nödigt belopp.

Att den ende föredraganden hos landtmäteristyrelsen utom en
mängd löpande göromål haft att utreda och föredraga synnerligen viktiga
och ofta mycket svåra och vidlyftiga ärenden, har jag sökt visa kommittén
genom uppgift å till landtmäteristyrelsen under åren 1904—1907 inkomna
ärenden af vidlyftigare beskaffenhet.

Hvad jag nu i korthet anfört har äfven landtmäteristyrelsen uti
dess ofvan nämnda framställningar framhållit, och torde däraf framgå, att
hos landtmäteristyrelsen sedan år 1877 krafter ej varit tillgängliga för
landtmäteristyrelsens hufvuduppgift eller utöfvande ''af tillsyn öfver landtmäteri
et i riket, hvilken uppgift till följd häraf blifvit åsidosatt och i de
flesta hänseenden nu är stående långt efter utvecklingen. Verkningarna
häraf hafva redan visat sig vara till skada för landet. Att olämpliga och
otidsenliga afvittringsstadganden förorsakat landet stora ekonomiska förluster
har jag nyligen haft tillfälle att hos Kungl. Maj:t påvisa. Att otidsenliga
skiftesförfattningar och föreskrifter likaledes äro till landets skada
ligger i öppen dag. Uppkomsten af hela den så kallade Norrlandsfrågan,
hvilken medlemmarna af Norrlandskommittén sjRifva ansett vara en jorddelningsfråga,
och hvilken mycket mer än hvad allmänheten inser och en
viss del af densamma vill medgifva, i verkligheten utgör en skiftes- och
afvittringsfråga, har till väsentlig del sin grund uti ett otidsenligt jorddelningsförfarande.
Likaså den allmänna fordran på en revision af skiftesförfattningarna,
som föranledt den nu tillsatta kommittén för utredning
härom. Hade någon initiativkraft funnits hos landtmäteristyrelsen, synes
åtminstone lämpliga förslag för länge sedan bort hafva framkommit till
ordnande af landtmäteriväsendet i riket. I Dalarne rådande bedröfliga
skiftesförhållanden, hvilka äro ägnade att småningom utsuga och fördärfva
jordbruket därstädes, behöfver jag i detta sammanhang endast erinra
om. Äfven i afseende å jordafsöndringsförfarandet hade för länge sedan
ett ordnande ingripande bort ske. Till följd af att så ej skett råder nu

116

en godtycklighet, som redan åstadkommit osäkerhet i jordäganderätten,
hvilken ökas och blir till större och större framtida skada, ju längre det
nuvarande förfarandet får fortgå.

Till landets och det allmännas bästa synes landtmäteristyrelsen utan
dröjsmål böra åtminstone i den mån omorganiseras, att styrelsen kan för
närvarande nödtorftigt fylla sin uppgift enligt nutida kraf. I sådant hänseende
har styrelsen visserligen hemställt, att ärendenas beredning och
föredragning hos styrelsen skulle fördelas på två föredragande, men styrelsen
synes härvid hafva fäst hufvudsakligt afseende vid utredningar och
utlåtanden åt andra ämbetsverk, för hvilkas ordentliga behandling redan
nu fordras två föredragande. Att landtmäterisekreteraren och den extra
föredraganden med nyssnämnda mål och ärenden ej allenast hafva full
sysselsättning för tillfället, utan äfven måste anses fullt försedda med
arbete under afsevärd tid framåt, är uppenbart för den, som förstår
hvilken vidlyftig och ofta svår utredning, som för flertalet af dessa
ärenden erfordras, och har jag för att söka påvisa detta meddelat kommittén
uppgift å mål och ärenden af vidlyftigare beskaffenhet, hvilka för
närvarande äro beroende på nämnda föredragandes handläggning.

Med den ökning i göromålen, som föranledts och fortfarande föranledes
af den allmänna utvecklingen i landet, är det otänkbart, att dylika
mål och ärenden hos styrelsen skola minskas inom de närmaste årtiondena;
den hittills skedda, ständigt fortgående ökningen gifver vid handen,
att densamma skall blifva konstant.

Jag inser väl, att styrelsen sökt att inskränka sig till att för närvarande
begära det minsta möjliga, men hvad styrelsen begärt är enligt
mitt förmenande otillräckligt för att styrelsen skulle ens för närvarande
på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sin uppgift. Äfven om landtmäteristyrelsens
framställning bifölles, komme styrelsen fortfarande att
ägna allra största delen af sin tid åt utredningar och utlåtanden åt andra
ämbetsverk, under det att arbetskrafter komme att saknas för att i afseende
å landtmäteriets modernisering och hållande k jour med tidens
kraf taga initiativ, som redan för länge sedan borde hafva skett och nu
ej längre få uppskjutas, arkivet komme att fortfarande blifva utan nödig

117

vård och bearbetning, och för mindre viktiga ärendens handläggning
komme för kostsamma arbetskrafter att användas.

Enligt mitt förmenande böra utan dröjsmål arbetskrafterna hos styrelsen
ökas, så att densamma får nedan angifna sammansättning. De olika
afdelningarnas hufvudåligganden hafva äfven här nedan antydts:

Landtmäteristyrelsen:

1 chef.

A) Landtmäteritekniska af delningen:

Landtmäteriets modernisering: instruktion och cirkulär rörande graliska
mätningar och triangelmätningar; lagförslag; cirkulär; undervisning;
befordrings- och personalärenden; statistik; inspektion; vård af instrument
m. m.

a) 1 byråchef (öfveringenjör) (föredragande) .... (3:e lönegraden)

b) 1 förste ingenjör...............(l:a d:o )

c) 1 extra d:o ...............(aflöning 2,400 kr.)

d) 1 landtmäteriinspektör............(l:a lönegraden)

B) Skiftes- och utredningsafdelningen:

Skiftesmål (från högsta domstolen), öfriga ärenden från Kungl. Maj:ts
kansli, kammarkollegium, domänstyrelsen och andra centrala ämbetsverk
samt från myndigheter i orterna, afvittringsärenden, befordringsärenden
m. m.

a) 2 byråchefer (föredragande)..........(3:e lönegraden)

b) 2 ingenjörer ................(l:a d:o )

c) 2 extra ingenjörer..............(aflöning 2,400 kr.)

118

C) Kansliet:

Löpande personal- och ekonomiärenden in. in., diarium, allehanda förteckningar,
matrikel in. in.

a) 1 sekreterare . ...............(2:a lönegraden)

b) 1 registrator (kvinnlig)............(aflöning 1,500 kr.)

c) 1 amanuens.................( 2,400 kr.)

D) Fiskalskontoret:

a.) 1 1 andtmä terifi skal............(aflöning = advokatfiskal)

b) 1 amanuens...............( ;> 2,400 kr.)

E) Arkivet:

a) 1 arkivarie...................(2:a lönegraden)

b) 1 ingeniör...................(l:a d:o )

F) Vaktmästare:

a) 1 förste vaktmästare.

b) 1 vaktmästare,

e) 1 extra d:o.

G) Anslag:

a) till renskrifnings kostnad, vikariatsersättning och arfvode åt

extra biträden................... 7,000 kr.

b) till kopiering af kartor och handlingar......... 5,000 »

c) till undervisning (tillsvidare).............. 15,000 »

Till detta förslag får jag, med hänvisning till i förslaget utsatta
bokstäfver för hvarje afdelning eller tjänst, i korthet anföra följande motiv.

Ä) tf B) Landtmäteristyrelsens omorganisation bör och måste enligt
mitt förmenande nu genast börjas och sedan fortgå enligt eu väl genom -

119

tänkt och af förhållandena betingad plan. I sådant hänseende anser jag
det vara af synnerlig vikt, att i denna plan såsom grund redan från början
ingår bestämmelse, att landtmäteristyrelsens göromål skola fördelas i
två afdelningar, af Indika den ena lämpligen synes böra benämnas landtmäteritehnislca
afdelningen och den andra skiftes- och utredning saf delningen.
De olika afdelningarnas hufvuduppgifter framgå af deras namn
och äro i korthet äfven i förslaget antydda.

Af hvad jag ofvan anfört framgår, att ä skiftes- och utredningsavdelningen
redan nu och äfven framdeles tarfvas två föredragande. Att
hvar och en af dessa behöfver en ordinarie och en extra ingenjör såsom
hjälp och biträde, framgår af hvad landtmäteristyrelsen i sina framställningar
i detta hänseende anfört, och detta är för öfrig!, öfverensstämmande
med nuvarande verkliga förhållanden inom styrelsen.

Den landtmäteritekniska afdelningens förnämsta uppgift bör vara
landtmäteriets modernisering och hållande å jour med tidens kraf. Jag
beklagar, att jag måste konstatera svenska landtmäteriets tillbakagång till
följd af otidsenliga eller bristande föreskrifter. Landtmätarna åstadkommo
för 20 å 30 år sedan och längre tillbaka genom sina mätningar en arbetsprodukt,
som både hvad noggrannhet och prydlighet beträffar stod afsevärdt
framför nutidens. Nu finnas hvarken lämpliga föreskrifter och än
mindre någon kontroll; villervalla kan sägas vara rådande, i det att i afseende
å det viktigaste göromålet, ägomätning, hvarje landtmätare begagnar
sin mer eller mindre tillförlitliga metod.

I sådant hänseende tillåter jag mig att här endast påpeka, att landtmätarnas
mätningar enligt den gamla grafiska metoden i åtskilliga år skett
i strid med lag och författningar och fortfarande i de flesta fall ännu så
ske, i det att landtmätarna bland annat vid mätningar ej användt i gällande
instruktion föreskrifven kedja utan i stället modärna stålband, som i verkligheten
gifva ett långt noggrannare resultat, samt i synnerhet därigenom,
att landtmätarna frångått enligt samma instruktion gällande hufvudstadganden
för ägomätning, nämligen att sådan skall ske å mättafla och att
hvarje punkt skall å kartan utmärkas genom tvenne helst mot hvarandra
vinkelräta med diopterlinjal från två olika ändpunkter eller »stationer»
uppdragna syftlinjer, »diagonal» och »afskalning», hvilka skola för kontroll

120

af mätningens riktighet å konceptkartan med cirkelspets synligt skola uppdragas,
samt i stället i allmänhet begagnat sig af ett modernare instrument,
kalladt distanstub, hvarigenom nfständet till hvarje å kartan utmärkt punkt
direkt afläses på eu gång från en och samma »station». För skogsmätning
hafva äfven användts flere andra metoder än de i författningen föreskrifna.
Alla de nya mätningsmetoderna äro dock icke åt beskaffenhet, att de borde
vara tillåtna, utan bestämda föreskrifter beträffande ägomätning borde oförtöfvadt
börja utarbetas.

Särskilda föreskrifter rörande afsöndrade lägenheters uppmätning och
areal uträkning på ett noggrannare sätt än hittills skett borde för länge
sedan hafva utfärdats.

Sedan Kungl. Maj:t på framställning af landtmäteristyrelsen flera
gånger under de senaste åren anvisat medel till svenska landtmätares utbildning
i triangelmätning, så att numera åtskilliga landtmätare erhållit
uppdrag att verkställa sådan mätning af städer och stadsliknande samhällen,
borde ofördröjligen åtminstone de nödvändigaste föreskrifter rörande
sättet för dylika mätningars utförande af landtmäteristyrelsen börja utarbetas
och snarast möjligt meddelas. Men för såväl det grafiska målningssättets
modernisering som för det moderna trigonometriska mätningssättets
lyckliga införande i vårt land kommer landtmäteristyrelsen att
sakna initiativkraft, därest ej särskilda åtgärder i sådant hänseende vidtagas.
Härtill fordras endast för de första åtgärderna afsevärd arbetskraft
och framför allt tid. För modernisering af gällande instruktion angående
grafiska mätningar och modernisering af härtill hörande formulär som
förskrifva sig från 1860-talet och som äro en ansenlig samling, upptagande
flera hundra trycksidor, erfordras träget och omsorgsfullt arbete af ej
allenast en utan af flera skickliga personer. Det går ej för sig att i en
hast utfärda författningar, utan allt måste med största noggrannhet och
försiktighet studeras och beräknas. Nästan än mera arbete och tid kräfva
föreskrifter rörande det trigonometriska mätningssättet. Detta har redan
i de största kulturländarna nått en hög utveckling, i det att hela länder
uppmätas och kartläggas enligt denna mera noggranna och vetenskapliga
metod. Hos oss finge vi åtminstone än under en tid framåt nöja oss med
att använda denna kostsamma metod endast för mätning af städer och

121

liknande samhällen. Men föreskrifter härom äro oundgängligen nödiga för
att allmänheten skall blifva tillförsäkrad ett arbete, motsvarande de dryga
kostnaderna. I utlandet, särskild! i Preussen, där triangelmätningen fullständigast
satts i system, omfatta de detaljerade föreskrifterna härom flera
tjocka, tryckta böcker. Min afsikt är gifvetvis icke, att man här skulle
offra tid och dryga kostnader pa onödigt vidlyftiga föreskrifter, utan till
en början skulle man endast utfärda de nödvändigaste; sedermera skulle
föreskrifterna småningom förbättras och fullständigas med hvad som nödvändigt
tarfvades. Den landtmäteritekniska afdelningen borde genast taga
uti med upprättande af fullständigt förslag till förnyad landtmäteriinstruktion
i afseende å såväl grafiska som trigonometriska mätningar
samt med omarbetande, sammandragning och modernisering af innehållet
i den mängd olika cirkulär, som ända sedan 1860-talet äro gällande.
Därjämte skulle denna afdelning åläggas den högst viktiga uppgiften att
handhafva den närmare uppsikten öfver och ledningen af landtmäterielevernas
undervisning, åtminstone tills densamma kan blifva för framtiden
bättre ordnad. Denna undervisning bör, enligt nutida kraf på utbildningens
specialisering, åtminstone beträffande praktiskt landtmäteri och
författningskunskap bibehållas hos landtmäteristyrelsen. Hufvudgrunden
för landtmäteriundervisningen bör dock vara, att elevernas teoretiska undervisning
efter studentexamen meddelas vid universitet eller högskola och
den praktiska vid landtmäteristyrelsen efter praktik hos landtmätare.

I likhet med hvad under senare åren förekommit, lära hvarje år två
undervisningskurser med ett tjugutal deltagare i hvarje komma att vid
styrelsen samtidigt åtnjuta undervisning, en yngre kurs för hittills vanlig
landtmäteriexamens afläggande och en fortsättningskurs för elevernas vidare
utbildning, särskild! i triangelmätning. Åt undervisningen vid dessa
kurser har hittills till följd af bristande arbetskraft ej kunnat ägnas den
tid och omtanke, som varit nödig för dess fullt ändamålsenliga planering
och ledning; för framtiden bör åt undervisningens ledning från styrelsens
sida ägnas mera omsorg. Detta kan ej ske, därest ej en landtmäteriteknisk
afdelning inrättas, som blir i tillfälle att åt denna viktiga sak ägna
ständig uppmärksamhet.

2770/o7. Lönereglering skommitténs bet. IX.

Ett ej mindre viktigt åliggande för den landtmäteritekniska afdelningen
bör blifva dels att utöfva kontroll öfver, att landtmätarna i riket
fullgöra sina mätningar, uträkningar och delningar på ett noggrant sätt,
dels att tillhandagå landtmätarna i orterna med råd och upplysningar i
frågor af landtmäteriteknisk art.

Hittills har kontroll å landtmäteriförrättningar i allmänhet ej förekommit
annat än efter afslutandet vidkommande förrättningarnas formella
behandling. Om landtmätarna åtnjöte ordentlig lön på stat, kunde kontroll
af deras arbete måhända ej anses vara af så trängande behof, men med deras
olämpliga aflöningssätt, som är grundadt på arfvode, utgående efter areal,
fiamrantal m. in., är eu kontroll af deras arbeten å marken mera nödvändig
än å de flesta andra tjänstemäns göromål; för närvarande göras mätningarna
ofta utan nödig noggrannhet; arfvodets snara utbekommande är
lockande för både äldre och yngre; då ingen som helst verklig kontroll
finnes, göres skyndsamheten vid mätningarna till hufvudsak, och hur det
under slika omständigheter skall gå med noggrannheten kan hvar och en
tänka sig. Bristande föreskrifter och kontroll hafva demoraliserat snart
hela landtmäteriet, så att noggranna mätningar, äfven om betalning därför
ej utgår efter taxa utan efter dagberäkning, numera sällan komma till
utförande.

Triangelmätningar af städer och samhällen, som numera mer och
mer uppdragas åt landtmätare, måste än mer än grafiska mätningar underkastas
kontroll, för tillseende att jordägarna erhålla verklig valuta för sina
kostnader i ett noggrant arbete. Jag måste särskild t påpeka och betona,
oaktadt det blir ett upprepande, att det är en trängande nödvändighet, att
föreskrifter af landtmäteristyrelsen oförtöfvadt meddelas rörande triangelmätningars
utförande, redovisning och kontroll. Den ena triangelmätningen
efter den andra uppdrages nu åt landtmätare, medförande dryga
kostnader för markägare. Enligt öfverenskommelse uppgå dessa kostnader
ofta till flera tiotusental kronor. Få dessa kostsamma mätningar fortgå
utan ledande föreskrifter och kontroll, är det ej allenast fara värdt, utan
det är en gifven sak, att äfven de urarta i afseende å noggrannhet in. in.
Men landtmäteristyrelsen kan omöjligen utan en landtmäteriteknisk af -

123

delning, i enlighet med hvad jag nu föreslagit, taga något initiativ härutinnan.

Lika nödvändigt som kontrollen är att tillfälle beredes landtmätarna
i orterna att hos centralstyrelsen när som helst kunna erhålla råd och
upplysningar i landtmäteritekniska frågor. Detta har varit ett hittills
ouppfylldt behof vid grafiska mätningars ändamålsenliga anordnande och
är det än mer beträffande triangelmätningar. Dessa råd och upplysningar
kunna sägas utgöra en del af kontrollen. Men kontrollen bör på systematiskt
sätt ledas af den landtmäteritekniska afdelningen hos landtmäteristyrelsen,
hvarför hos densamma bör anställas en särskild tjänsteman, som
lämpligen bör benämnas landtmäteriinspektör. Dennes hufvuduppgift skulle
vara att enligt särskild instruktion å marken undersöka riktigheten af
landtmätares mätningar, utställningar m. m. samt i öfrigt kontrollera deras
uträkningar och delningar. Äfven borde honom bland annat åligga att
noggrant tillse, huru landtmäterikontoren i länen sköttes, hvilket gifvetvis
ej kan ske med tillräcklig effektivitet under landtmäteridirektörens
korta ämbetsresor.

Enligt mitt förmenande borde redan från början tre inspektörer,
eller en för hvar och en af rikets hufvuddelar, tillsättas, men i anledning
af de svårigheter, som i allmänhet pläga möta för erhållande af
nödiga penninganslag för nya tjänstemäns tillsättande, vågar jag ej nu
föreslå mer än en inspektör. Det synes mig gifvet, att denne tjänsteman
bör sortera under landtmäteritekniska afdelningen och arbeta under dess
ledning, medan den mera formalistiska kontrollen öfver landtmätarna kali
och bör fortfarande utöfvas af landtmäterifiskalen och under honom af

förste landtmätarna. Åtminstone till en början finge landtmäteriinspektören
vara tjänsteman af första lönegraden; det belopp af 5,000 kronor
för kontroll, hvarom landtmäteristyrelsen hemställt, behöfde ej utgå, försåvidt
mitt förslag om en landtmäteriinspektör vunne bifall; och ersättning
för hans inspektionsresor finge af allmänna medel utgå af till vederbörande
departementschefs disposition stående medel.

Vården och uppsikten öfver det ingalunda oansenliga instrumentförrådet
hos landtmäteristyrelsen äfvensom i länens landtmäterikontor bör

äfven omhändertagas af den landtmäteritekniska afdelningen.

o O

124

Numera förekomma tidt och ofta remisser till landtmäteristyrelsen
af lagförslag, som väsentligen grunda sig på landtmäteriteknisk utredning.
Styrelsen saknar sålunda för närvarande arbetskrafter för att afgifva yttranden
angående lagförslag. Detta blir däremot icke fallet, om en landinäteriteknisk
byrå inrättas, som kan omhänderhafva den svåra och ofta omfattande*
tekniska utredningen rörande dylika förslag.

Att en landtmäteriteknisk afdelning i landtmäteristyrelsen skulle få
full sysselsättning ej endast för närvarande utan äfven för framtiden, står
för mig, som är med förhållandena förtrogen, alldeles klart. Förslagen
till instruktion angående grafiska och triangelmätningar jämte omarbetande
af cirkulär tarfva flera år, och sedan måste föreskrifterna ständigt utvecklas.
Med ofvan antydda göromål med undervisning, kontroll, lagförslag
och teknisk utredning för åtskilliga andra till styrelsen för yttrande
remitterade ärenden m. in. får denna afdelning dessutom ständig sysselsättning.
Enligt af därtill i nåder utsedda kommitterade afgifvet förslag
till förordning angående ^ordregister för riket m. m. skall dylikt register
föras af förste landtmätarna i länens landtmäterikontor. Rörande uppläggandet
af dylikt register hafva kommitterade yttrat bland annat följande:
»För erhållande af full likformighet i registerarbetena öfver hela riket samt
med hänsyn till de mycket invecklade jordförhållandena i åtskilliga orter
och till de många kamerala förhållanden, som haft betydelse vid joi’ddelning
i Sverige och vid jordregistrets första uppläggande komma att utöfva
inflytande vid spörsmål, huru fastigheter rätteligen skola inregistreras,
anse kommitterade det synnerligen önskvärdt, att de landtmätare, åt hvilka
jordregistrets första uppläggande kommer att anförtros, sättas i tillfälle
att på statsverkets bekostnad vid landtmäteristyrelsen genomgå en kurs,
som kan göra dem fullt kompetenta att med insikt, reda och skyndsamhet
verkställa arbetet». Det synes mig gifvet att, om ock de mesta svårigheterna
skola yppa sig vid jordregistrets upprättande, så skola dock äfven vid dess
förande och ständiga komplettering svårigheter och tvetydigheter förekomma,
så att en centralstyrelse för det hela tarfvas, hvartill landtmäteristyrelsen
måste anses själfskrifven. Det är nämligen uppenbart, att nämnda
svårigheter ej komma att uppstå så mycket rörande hvilka fastigheter och
deras natur som inom by- eller skifteslag må förefinnas utan hufvudsak -

ligen komma att afse huru stor areal eller hvithet ägor rätteligen må tillhöra
de olika fastigheterna, hvadan icke kamerala utan de invecklade
landtmäteri- och skiftes för häll andena komma att vålla de egentliga svårigheterna.
För nämnda kurs äfvensom till ledning af hela jordregistrets
upprättande och snara fullbordande samt dess framtida skötande vore ju
eu landtmäteriteknisk afdelning i landtmäteristyrelsen synnerligen lämpad,
men härtill skall denna afdelning, såvidt jag kan förstå, då sakna
tid och nödig arbetskraft. Om afdelningen nu snarast inrättas, skall den
om ett eller annat år, då arbetet med jordregister skall börjas, vara så
upptagen med angelägna göromål i flera andra af mig här ofvan antydda
afseenden, att det myckna arbetet för jordregisters upprättande måste anförtros
åt en ny byrå eller åt extra krafter. Åtminstone efter tillkomsten
af jordregister och genomförande af ny skifteslagstiftning måste säkerligen
arbetskrafterna inom den landtmäteritekniska afdelningen ökas med ännu
en föredragande med nödiga biträden eller eu byrå. Nödvändigt är, att
föredraganden å den landtmäteritekniska afdelningen i likhet med föredragande
å skiftes- och utredningsafdelningen får till hjälp redan från
början en ingenjör på ordinarie och eu på extra stat, emedan de flesta
från denna afdelning utgående yttranden och förslag måste grunda sig på
ofta vidlyftiga beräkningar och undersökningar. Föredraganden eller
öfveringenjören får full sysselsättning med föredragning, viktigare expeditioners
uppsättning och det helas planering och ledning; hvarmed såväl
som med andra göromål en extra ingenjör bör biträda.

C) På det att, så vidt möjligt, styrelsens ledamöter må komma i
tillfälle att ägna sig åt sina hufvuduppgifter, anser jag det vara nödvändigt,
att ett mindre kansli hos styrelsen inrättas till skötande af löpande
göromål m. m. Att med dylika göromål i vidare mån belasta styrelsens
ledamöter, hvilkas tid kommer att upptagas af långt viktigare ärenden,
vore misshushållning med statens medel. Om arbetena skola kunna ske
med önskvärd skyndsamhet samt ordning och reda, bör kansli personalen
bestå af en sekreterare, en registrator och en amanuens.

Till sekreterarens åligganden skulle höra bland annat:
l:o) att ansvara för arbetenas behöriga gång inom kansliet och tillhandagå

vederbörande såväl inom som utom verket med erforderliga upplysningar;

att föredraga ärenden rörande förordnanden och tjänstledighet, personal-
och ekonomiärenden och i allmänhet alla ärenden af löpande
eller administrativ natur;

att uppsätta konceptexpeditioner i förekommande af honom föredragna
mål, bestyra om renskrifning af alla utgående expeditioner,
kontrasignera och underskrifva af honom föredragna ärenden, ombesörja
afsändande af styrelsens alla expeditioner till vederbörande;
att a behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å landtmäteristyrelsens
aflöningsmedel samt tillställa registratorn uträkning öfver
de hvarje löntagare tillkommande aflöningsbelopp; och
att i allmänhet på begäran tillhandagå chefen och föredragandena
med upplysningar rörande förekommande måls och ärendens handläggning
in. in.

Registratorn bör åligga bland annat:

att föra diarium öfver till styrelsen inkommande mål och ärenden
och rörande deras handläggning göra erforderliga anteckningar i
diariet samt emottaga kartor och handlingar och dessa till vederbörande
öfverlämna;

att uppbära landtmäteristyrelsens aflöningsmedel, dem till vederbörande
utbetala och i laga ordning redovisa;

att enligt landtmäteristyrelsens föreskrift föra räkningar öfver de
böter och viten, som till styrelsen inflyta, och huru dessa medel
blifvit använda, samt öfver styrelsens expensmedel och öfriga medel
äfvensom dessa räkningar till landtmäteristyrelsen ingifva å tider,
som af styrelsen bestämmas;

att dels enligt föreskrift besörja försäljning af kartarbeten, utfärdade
cirkulär och dylikt, samt därför inflytande belopp i expensmedelsräkninsen
redovisa, dels anskaffa och förvara skrifmaterialier och
häraf tillhandahålla en hvar hvad för hans befattning åtgår, dels
ock besörja landtmäteristyrelsens öfriga ekonomiska angelägenheter; att

meddela diariebevis, då sådant begäres;

att föra förteckning öfver styrelsens protokoll och konceptexpeditioner
samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter och

127

viten, äfvensom de anteckningar i (ifrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande
af ärendenas gång;

7:o) att föra matrikel och för hvarje år upprätta särskild befordringsoch
afgångsförteckning öfver styrelsens ämbets- och tjänstemän
äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter och landtmäterielever; 8:o)

att föra adresslista öfver landtmätarna i orterna jämte förteckning
öfver landtmäteriauskultanter, som hos styrelsen anmält, att de äro
lediga och, söka anställning m. m.; samt
9:o) att i den mån skötandet af ofvannämnda åligganden sådant medgifver
biträda sekreteraren enligt dennes anvisning.

Att de många kansligöromålen äro af den art, att äfven en amanuens
bör finnas å kansliet för att ej sekreteraren och registratorn må förspilla
allt för mycken tid på en mängd mindre viktiga smådetaljer, synes mig
uppenbart. Amanuensen bör kunna biträda både sekreteraren och registratorn,
dock enligt den förstnämndes bestämmelser.

Skall landtmäteriet i Sverige kunna komma att fylla sin uppgift enligt
nutida kraf, måste landtmäteristyrelsen med fullt målmedveten kraft
taga initiativ uti själfva landtmäteriets hufvuduppgifter. Härtill och för
utöfvande af verksam tillsyn öfver ett lands landtmäteriväsende vare sig
genom ledning från ämbetsrummet eller genom ämbetsresor erfordras gifvetvis
den grundligaste sakkunskap och rikaste erfarenhet. Alla styrelsens
tjänstemän böra äfven framför allt vara fackmän eller så allsidigt som
möjligt utbildade landtmätare och detta i högre grad ju högre befattning
de innehafva. Det, synes mig klart, att af hvad som förekommer uti utredningsärenden
till Kungl. Maj:ts högsta domstol och kansli eller andra
ämbetsverk, är det, som framkommer såsom produkt af sakkunskap det
viktigaste och väsentliga och hvad de frågande myndigheterna för sakens
utredning tarfva att få kännedom om; en bearbetning af ärendet i formalistiskt
hänseende af icke sakkunnig kan från en på fackkunskap stödd
utredning borttaga något väsentligt af dess innehåll och bör därför egentligen
ej förekomma annat än i det nödvändigaste och detta af det ämbetsverk,
som skall besluta i ärendet, och som ej lärer sakna tillgång till
juridiskt utbildade ämbets- och tjänstemän.

128

Till ledare af och föredragande för de olika af delningarna erfordras
gifvetvis landtmätare med särskilda anlag och utbildning för hvarje afdelnings
hufvuduppgifter. I sådant afseende ligger särskild vikt uppå att för
den landtmäteritekniska afdelningen erhålla krafter med den högsta sakkunskap,
energi och organisationsförmåga.

För alla ordinarie tjänstemän inom styrelsen bör såsom kompetensvillkor
ställas, bland annat, att de atlagt landtmäteriexamen och under
minst 5 års tid på eget ansvar verkställt landtmäteriförrättningar, men
därest bland styrelsens tjänstemän tillgång till erhållande af juridiska
råd och upplysningar vid behof synes ensidig, bör föreskrifvas, att
den som därjämte atlagt juridisk examen, skulle äga företrädesrätt till
fiskals- och sekreterare änsterna. Numera inträffar, att landtmätare aflägga
juridisk examen och äfven vidare ägna sig åt juridisk verksamhet, hvarför,
om det stadgades, såsom nyss sagts, det vore troligt, att åtminstone
någondera af dessa båda tjänster komme att innehafva^ af juridiskt bildad
person. För att till sekreterare änsten erhålla duglig innehafvare, torde
denna befattning böra bestämmas till andra gradens tjänst, helst innehafvaren
däraf, om han ägnat tid åt sin juridiska utbildning, ej torde äga
så grundlig sakkunskap i landtmäteri, att vidare befordran för honom inom
styrelsen vore att påräkna.

Registratorsgöromålen äro hos landtmäteristyrelsen ingalunda oansenliga
och hafva hittills varit fördelade emellan aktuarie!! och landtmäterisekreteraren.
I den mån de tillhört den senare, har dock under
senare åren tid saknats för deras behöriga fullgörande; på samma gång
som aktuariens belastning med större delen af registratorsgöromålen varit

o o O

till men för arkivets behöriga tillsyn och vård.

Jag anser, att diarieföringen bör göras så enkel som möjligt,
och i detta. hänseende torde af landtmäteristyrelsen hittills fördt diarium
lämna föga öfrigt att önska. Tvärtom hafva anteckningarna i diariet rörande
ärendenas handläggning af brist på tid ej blifvit af landtmäterisekreteraren,
som skolat göra dylika, utförda med önskvärd noggrannhet
och å rätt tid. Ordentliga anteckningar i diariet, så att man när som
helst kan se målens ställning, anser jag dock bidraga i viss mån till deras
skyndsammare behandling och afsilande. Äfven expeditionsförteckningar,

129

befordrings- och afgångsförteckningar, matriklar, register in. m. böra föras
med mera omsorg och så att säga mera prompt än hittills kunnat äga
rum å sekreterareexpeditionen. Hvad som härutinnan brustit skall säkerligen
afhjälpas genom tillsättande af en registrator, såsom jag här ofvan
föreslagit. Denne kunde måhända vara kvinnlig, åtminstone tills vidare,
för besparande af statsmedel.

D) Rörande landtmäterifiskalen får jag instämma uti hvad landtmäteristyrelsen
yttrat rörande hans aflöningsförhållanden och behof af
amanuens.

E) Under årtiondens lopp har aktuarien hos landtmäteristyrelsen
pålagts mer och mer registratorsgöromål, och hans verksamhet till följd
däraf småningom öfvergått från eu arkivaries till en registrator. Härigenom
har arkivets vård fått stå tillbaka, särskilt vidkommande kartornas
fullständiga registrering, reparation in. m. Emedan aktuariens
tid ofta varit upptagen af löpande registratorsärenden, har registreringen
af inkommande kartor fått ske af extra biträden, hvarigenom, då kartornas
rubrik ofta är sådan, att endast en utbildad landtmätare kan
förstå dess rätta innebörd, registrering blifvit ofullständig eller oriktig.
Till. följd häraf händer ofta, att sökande i arkivet vid forskning efter kartor
erhålla besked, att kartor ej finnas till arkivet redovisade, ehuru de i
själfva verket finnas där, men till följd af ofullständig registrering ej
kunna återfinnas. För att bevara arkivets fulla värde är det gifvet, att
registreringen bör grundligt kompletteras eller revideras af fullt sakkunnig
person eller arkivarien själf. Efter jordregistrets inrättande böra äfven
nya register för arkivet upprättas. Därvid få extra arbetskrafter anlitas;
men nyss antydda revision bör helst aktuarien själf verkställa; men härtill
åtgå åtskilliga år, äfven om aktuarien biträdes af ingenjören, därest denne
någon gång skulle kunna få ledighet härtill, hvilket ej kan inträffa annat
än möjligen under sommarmånaderna. Enär rikets allmänna kartverk får
sitt hufvudsakliga material från landtmäteristyrelsens arkiv, är arbetet i
arkivet med utlåning af kartor endast till detta ämbetsverk ganska tidsödande.

Landtmäteristyrelsens förslag om ett särskildt ersättningsbelopp af
ett tusen kronor till aktuarien för arkivets vård kan jag ej finna vidare
tilltalande eller lämpligt. Till vårdare och styresman af landets i afseende

2770/07. Lönt regler l ngshomm itténs bet. IX. IT

130

å äganderättens bevarande dyrbaraste arkiv bör sättas en erfaren, noggrann
och för arkivet särskilt, intresserad landtmätare, och då han ej
torde kunna påräkna vidare befordran utan bör så länge som möjligt för
full kännedom om arkivet bibehållas på sin plats, synes mig ingalunda
för mycket begärdt, att hans tjänst blir af andra graden. Och synes han
lämpligen böra benämnas arkivarie.

Arkivarien skulle åligga bland annat:
l:o) att mottaga de publika renovationer, som från vederbörande i länen
till generallandtmäterikontoret insändas eller från kammarkollegium
dit öfverlämnas, tillse, att alla af landtmätare insända kartor äro i
formulär enligt skick, samt, om icke något är att därvid anmärka,
dessa renovationer kvittera;

2:o) att öfver dessa renovationer hålla förteckning samt dem i jordeboksregistren
införa och låta inbinda i särskilda böcker, Indika böra med
register förses (så länge detta förvaringssätt för kartorna användes);
3:o) att verkställa revision af befintliga register;

4:o) att, där så erfordras, utarbeta och upprätta nya jordeboksregister;
5:o) att tillhandagå sökande med förevisande af arkivets kartor och handlingar
jämte meddelande af äskade upplysningar rörande desamma;
6:o) att ansvara för arkivets vård, samt i en lånebok anteckna de kartor
och handlingar, som, efter behörig rekvisition, utlämnas till offentliga
myndigheter; emottaga och förvara de kvittenser, som därför,
med utsättande af målet, för hvars handläggning rekvisitionen skett,
böra gifvas, samt hvarje år, senast inom januari månads slut, upprätta
och till landtmäterisekreteraren afkunna förteckning öfver de kartor
och handlingar, som icke blifvit återställda;

7:o) att mottaga inkommande rekvisitioner å kopior eller utdrag af arkivets
kartor med tillhörande handlingar samt ombesörja, att desamma
varda af fast anställda eller extra kartritare eller kartriterskor utförda
och af arkivets ingenjör granskade.

Det är nödvändigt, att arkivarien biträdes af en ingenjör, hufvudsakligen
för granskningen af riktigheten af kartor, som till arkivet inkomma,
och företrädesvis af sådana kartor, som från arkivet för det allmännas räkning
eller af enskilda begäres.

131

Denna granskningsskyldighet åligger enligt gällande instruktion de
två nu hos styrelsen anställda ingenjörerna, men i verkligheten hafva dessa
senare åren ej haft tid härmed utan varit upptagna af för styrelsen nödiga
utredningar, uträkningar m. in. Nyssberörda granskning har i
stället utförts af åtskilliga extra biträden. Då sådana ej alltid stått att
vid behof erhålla, har granskningen af kartorna och deras utlämnande till
vederbörande blifvit fördröjd. För en tillförlitlig granskning erfordras
för öfrigt mera omsorg, än den som af olika extra biträden åstadkommes.
Granskningen bör enligt mitt förmenande utföras af en ordinarie tjänsteman
och således under tjänstemannaansvar. För att erhålla duglig person
härtill erfordras en tjänst af första lönegraden.

Ingenjören i arkivet skulle åligga bland annat:

X:o) granskning af de kopior eller utdrag af arkivets kartor och handlingar,
som för det allmännas räkning erfordras eller af enskilda
begäras, och hvilka kopior genom arkivarie^ försorg blifvit af ordinarie
eller extra kartritare eller kartriterskor verkställda;

2:o) granskning af de publika renovationer, som förste landtmätarna i
länen för egna landtmäteriförrättningar till landtmäteristyrelsen insända,
hvarvid tillses, att desamma äro i fullständigt skick samt
upprättade i öfverensstämmelse med utfärdade föreskrifter, modeller
och formulär, hvarvid, om i ett eller annat afseende förekomma fel
eller brister, som ingenjören ej själf kan säkert af hjälpa, han bör
upprätta anmärkningsmemorial i ämnet och detsamma till arkivarien
aflämna, hvarefter memorialet, om denne anser sådant vara af anmärkningarnas
beskaffenhet påkalladt, tillstädes landtmäterifiskalen, som
på grund däraf vidtager den åtgärd, omständigheterna fordra.

3:o) i öfrigt efter arkivarie^ anvisning biträda jämväl vid andra inom
arkivet förefallande göromål, särskild!, vid revision af register. Enligt
hvad jag själf vet och såväl nuvarande aktuarien som båda
ingenjörerna påpekat och kunna intyga, har en skicklig ingenjör fullt
upp att göra endast med de i punkterna l:o) och 2:o) omförmälda
granskningar; häraf framgår nödvändigheten af, att en ingenjör genast
anstå,lies under arkivarien.

F) Åtminstone under månaderna oktober-—maj behöfVes en extra
vaktmästare hos styrelsen. Förste vaktmästaren är nästan ständigt upptagen
i arkivet; mycket ofta måste en vaktmästare skickas utom ämbetsverket,
som under tiden står utan vaktmästarehjälp. Den extra vaktmästarens
aflöning torde dock kunna utgå ur nedannämnda anslag till
extra biträden.

G) Till styrelsens förfogande stå för närvarande för kopiering af
kartor och handlingar tvenne anslag, det ena å ordinarie stat å 2,000 kronor,
det andra å extra stat å 3,000 kronor. Enligt 1878 års stat för
landtmäteristyrelsen ställdes till styrelsens förfogande för vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad ett anslag af

5.000 kronor. Ur detta anslag utbetalades äfven ersättning för kopiering
af kartor. Genom nådigt bref den 6 juni 1902 höjdes detta anslag till

7.000 kronor, och enligt nådigt bref den 17 juni 1904 bestämdes, att detta
anslag skulle å ordinarie stat uppföras med oförändradt belopp, 7,000 kronor,
men med titeln: »Vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och
renskrifningskostnad, däraf 2,000 kronor till kostnader för kopiering af
kartor och handlingar». Detta anslag uppdelas således vid användningen
uti två belopp, hvaraf 5,000 kronor användas till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra biträden och renskrifningskostnad samt 2,000 kronor till
kostnader för kopiering af kartor och handlingar.

Enär sistnämnda anslag var otillräckligt, har genom kungl. bref den
17 juni 1904, den 16 juni 1905, och den 22 juni 1906 på extra stat för
hvardera af åren 1905, 1906 och 1907 anvisats ett anslag af 3,000 kronor
"till bestridande af ökade kostnader för kopiering af i landtmäteristyrelsens
arkiv förvarade kartor med därtill hörande handlingar, som för
det allmännas räkning erfordras eller af enskilda begäras».

Den för arkivet nödiga kartritningen såväl som renskrifningen har
hittills utförts af extra kartritare och företrädesvis kartriter skor. Såsom
ersättning för sitt arbete hafva dessa biträden af de för sådant ändamål
anvisade anslag — nyssnämnda 2,000 kronor af anslaget till vikariatsersättning
in. in. och 3,000 å extra stat — erhållit belopp, svarande mot
hälften af det stämpelbelopp, hvarmed kartekopian enligt gällande landtmäteritaxa
skolat af rekvirenten lösas. Själfva stämpelbeloppet däremot

redovisas på vanligt sätt och inlevereras till statskontoret. Sker rekvisition
af kartekopia för statsverkets räkning, beräknas ritningsarfvodet på
samma sätt, som nyss sagts, ehuru staten är befriad från erläggandet af
stämpelafgiften. Statens utgifter för kopieringar af kartor och handlingar
hafva under de senaste åren uppgått till 3 ä 4,000 kronor, medan från
arkivet till statsverket för stämplar å utaf enskilda begärda kartor och
handlingar under åren 1902—1906 inlevererats i medeltal något mer än
6,200 kronor årligen. För anslagen till kopiering af kartor och handlingar
i styrelsens arkiv erhåller statsverket således ej allenast alla kartor,
som för det allmänna begäras, och. som äro afsevärda till både antal och
omfattning, utan äfven en viss årlig inkomst, som under de senare åren
kan beräknas till 2,500 å 3,000 kronor.

Jag håller före, att åtminstone eu kartritare eller kartriterska
borde i arkivet fast anställas, om ock aflöningen skulle uppgå till 2,400
kronor om året för kartritare, eller 1,800 kronor för kartriterska. Detta
blefve billigare för staten än att såsom hittills för kartritning uteslutande
använda extra biträden mot betalning af half lösen för kartorna. Hufvudsakliga
fördelen vore dock att härigenom blefve mera enhet och prydlighet
i kartritningen vid arkivet. Med de många ritare och riterskor,
som hittills måst användas, hafva de från arkivet utgående kartornas utstyrsel
ej alltid uppfyllt önskvärda kraf i nyss antydda hänseenden. En
kartritare skall visserligen ej medhinna all kartritning för arkivets räkning,
men för öfrigt finge tillfälliga extra biträden såsom luttills anlitas
i mån af behof. De två anslagen till kartkopiering räcka visserligen för
närvarande till, men då rekvisitionerna af kartor från styrelsens arkiv synas
ökas, skall ökning i anslagen äfven snart tarfvas. Denna ökning kan
dock enligt mitt förmenande längre undvikas genom anställning af en fast
kartritare på extra stat i arkivet.

G a) Därest aflöning till amanuenser och extra ingenjörer, hvilka
jag ofvan föreslagit, uppföres å ordinarie stat, anser jag, att nyssnämnda
ordinarie anslag å 7,000 kronor åtminstone tillsvidare skulle räcka till
renskrifningskostnad, vikariatsersättning och andra tillfälliga extra biträden.
Renskritningskostnad såväl som vikariatsersättningar blifva visserligen
hädanefter väsentligt förökade, men däremot komme till extra biträden

utgående ersättning att blifva mindre, därest amanuenser och extra ingenjörer
tillsattes såsom jag föreslagit, och intet af ifrågavarande anslag tages
till deras aflöning, som måhända kunde komma på ordinarie stat.
Genom att intet af detta anslag å 7,000 kronor användes till kopiering af
kartor och handlingar kunde 2,000 kronor däraf användas till nyss antydda
ökning i renskrifnings- och vikariatskostnader, och härigenom kunde den
egendomliga uppdelningen af anslaget bortfalla.

G b) Det extra anslaget af 3,000 kronor till bestridande af kopiering
af kartor och renskrifning af handlingar i arkivet jämte ofvannämnda
2,000 kronor af det ordinarie anslaget å 7,000 kronor borde enligt
min mening ersättas med ett ordinarie anslag å 5,000 kronor till kopiering
af kartor och afskrift af handlingar med föreskrift, att detta anslag
skulle så. användas, att en i arkivet fast anställd kartritare eller kartriterska
däraf aflönas, hvarefter resten af anslaget användes till extra kartritare
eller kartriterskor.

Ett anslag å 5,000 kronor till ifrågavarande ändamål vore dock endast
för närvarande tillräckligt. En ökning däraf under form af extra
anslag torde snart blifva nödig.

G c) För ordnandet af landtmäterielevernas undervisning vid styrelsen
åtminstone i praktiska ämnen tarfvas för närvarande ett anslag af minst

15,000 kronor. Då frågan om landtmäteriundervisningens ordnande är
föremål för Kungl. Maj:ts särskilda pröfning och för öfrigt för närvarande
beroende på annat ämbetsverks (landtbruksstyrelsens) yttrande, förmodar
jag, att löneregleringskommittén ej kommer att vidare inlåta sig på denna
fråga. Skulle denna förmodan vara oriktig, anhåller jag att framdeles få
inkomma med särskild! yttrande eller folkslag rörande denna viktiga sak.

Jag har ansett mig höra framställa ofvanstående förslag till omorganisation
af landtmäteristyrelsen på grund däraf, att landtmäteristyrelsens
underdåniga framställningar den 12 december 1906, den 17
januari och 14 mars 1907 afse hufvudsaklig ast det mera direkt öfverhängande
arbetet med utredningar och utlåtanden till andra ämbetsverk,
medan det landtmäteritekniska såsom hittills skulle få reda sig

efter omständigheterna d. v. s. blifva helt och hållet eftersatt. Styrelsens
första framställning gjorcles utan vetskap om, att styrelsen så
snart skulle blifva föremål för löneregleringskommitténs behandling, och
afsåg styrelsens hemställan därför förhållandenas ordnande för tillfället
och sålunda medelst en extra föredragande, för hvilken högre aflöning än
för den ordinarie föredraganden, landtmäterisekreteraren, ej gärna kunde
begäras. För nämnda obetydliga aflöning lär emellertid ingen konstant,
duglig kraft kunna dragas till styrelsen. Så snart styrelsen fick kännedom
om, att styrelsen i eu snar framtid skulle komma under behandling
af löneregleringskommittén, skyndade styrelsen att hos Kungl. Maj:t göra
framställning om ett bättre ordnande af arbetsförhållandena inom styrelsen,
särskildt genom tillsättande af den nye föredraganden på ordinarie
stat. Sedan numera verkställandet af flera triangelmätningar uppdragits
åt landtmätare, har behofvet utaf inrättandet af en landtinäteriteknisk byrå
hos styrelsen blifvit än mer oafvisligt. Hvar och en som fullt känner
hithörande förhållanden skall efter noggrant öfvervägande säkerligen medgifva,
att dessa böra ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
jag föreslagit, om ämbetsverket skall kunna på tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift för närvarande, helst intet annat ämbetsverk torde kunna
påvisa en så afsevärd indragning af tjänstebefattningar vid förra löneregleringen
och det oaktadt en sådan ökning i göromålen som landtmäteristyrelsen.

Hvad beträffar själfva regleringen af löneförhållandena inom styrelsen,
torde det vara öfverflödigt att jag ordar vidare än hvad här ofvan skett,
då jag är förvissad, att löneregleringskommittén med sin omfattande sakkunskap
ej skall underlåta att i sitt förslag rörande landtmäteristyrelsen
göra dess personal, i afseende a tjänstegrad, löne- och pensionsbelopp fullt
jämnställe! med andra ämbetsverks. Såsom landtmäteristyrelsen antydt, böra
föredragandenas tjänstebefattningar vara af tredje lönegraden för att till
dem erhålla de bästa krafterna inom kåren, hvarom vid besättande af dessa
platser endast bör blifva fråga. Ej sällan kunna nämligen numera landtmätare,
som förvärfvat allmänhetens förtroende, förskaffa sig en årsinkomst

136

af 8 a 10,000 kronor, utan att personligen vara underkastade den stränga
och ansvarsfulla tjänstgöring, som åligger eu föredragande uti ett centralt
ämbetsverk. Något rimligt skäl att sätta föredraganden eller byråcheferna
i landtmäteristyrelsen i lägre tjänstegrad än hos andra ämbetsverk kan så
mycket mindre förefinnas, som flertalet af de mål och ärenden, det åligger
dem att föredraga, är af synnerlig svår, vidlyftig och invecklad beskaffenhet
och till följd däraf ofta ej lämnar den föredragande ro ens under de
till hvila från arbete afsedda tider.

Till löner åt amanuenser och extra ingenjörer har jag i likhet
med landtmäteristyrelsen och på samma skäl som styrelsen föreslagit 2,400
kronor. För lägre belopp lära dugliga, unga landtmätare ej stå att få,
och andra personer kunna ej med fördel och nytta användas till ifrågavarande
befattningar. Amanuenser och extra ingenjörer hos styrelsen
måste nämligen arbeta hela tjänstetiden under hvarje dag, emedan föreliggande
utredningar och beräkningar, hvarmed de i allmänhet skola
biträda, tarfva lång arbetstid dagligen för att inom rimlig tid hinna fullbordas.
Ett arbete af endast 3 k 4 timmar dagligen är hos landtmäteristyrelsen
otillräckligt.

Statsmakterna hafva i anledning af landtmäteristyrelsens underdåniga
framställningar insett och medgifvit, att behof af förstärkning i arbetskrafterna
inom styrelsen förefunnes och behöfde afhjälpas samt hafva beviljat
medel härtill å extra stat för åren 1907 och 1908, dock utan att
därigenom vilja fastslå anställandet af ytterligare en föredragande hos
styrelsen, hvilken fråga Riksdagens statsutskott ansett böra öfverlämnas till
löneregleringskommittén, som vid förslag om ordnandet af styrelsens organisation
och löneförhållanden borde lämnas så fria händer som möjligt. Härigenom
och genom nådig remiss till kommittén af styrelsens underdåniga
hemställan om ordnandet af arbetsförhållandena inom styrelsen, synes mig
löneregleringskommitténs uppdrag beträffande landtmäteristyrelsen kunna
innefatta ej allenast lönereglering utan äfven styrelsens omorganisation.

I anledning häraf och på grund af hvad jag här ofvan anfört, tilllåter
jag mig anhålla, att löneregleringskommittén benäget ville i sitt för -

137

slag rörande lönereglering för landtmäteristyrelsen upptaga och tillstyrka
nödig omorganisation af styrelsen i enlighet med af mig framställdt förslag,
hvaraf såsom det mest trängande måste anses inrättandet af en landtmäteriteknisk
afdelning vid styrelsen för uppryckning af svenska landtmäteriet
ur dess förfall.

Alfred Eriksson.

07. Lönereglering akommitténs bet. IX.