UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1908:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

ÅTGÄRDER

BEREDANDE AF LÄTTNAD

AFGIFVET AF

DE AF KUNGL. MAJ:T DEN 20 SEPTEMBER 1907 FÖR
ÄNDAMÅLET UTSEDDA KOMMITTERADE

STOCKHOLM 1907

ISAAC MARCUs’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHALL.

Skrifvelse till Konungen......................................

Förslag ....................................................................

Motivering:

Allmän motivering:

Inledande öfversikt ......................................

Inom Kiksdagen framställda reformförslag

Kommitterades förslag..................................

Speciell motivering..............................................

Bilaga.........................................................................

Till Konungen.

På hemställan af statsrådet och chefen för justitiedepartementet
behagade Eders Kungl. Maj:t den 20 september 1907 medgifva, att
undertecknade Blomberg, Cavalli, Sjöcrona, af Callerholm, Henricson och

Zetterstrand samt ledamoten af Riksdagens Första Kammare bruksägaren
m. m. H. P. P. Tamm ock ledamoten af Andra Kammaren hemmansägaren
in. in. Pehr Pehrson i Törneryd finge kallas att sammanträda i
Stockholm å dag, som chefen för justitiedepartementet bestämde, för att
öfverlägga om de åtgärder, som kunde finnas nödiga och nyttiga för
beredande af önskvärd lättnad i Riksdagens arbete, samt därutinnan
afgifva de förslag, hvartill de kunde finna anledning föreligga och
som kunde vara af beskaffenhet att innefatta ändring i grundlag.

Sedan bruksägaren Tamm den 4 oktober 1907 aflidit, uppdrog
Eders Kungl. Maj:t den- 11 i samma månad åt undertecknad Törnebladh
att i dennes ställe deltaga uti behandlingen af ofvannämnda fråga.

På kallelse af statsrådet och chefen för justitiedepartementet
sammanträdde kommitterade härstädes den 15 oktober 1907 och tillstädeskommo
därvid samtlige kommitterade med undantag af hemmansägaren
Pehr Pehrson, hvilken icke heller sedermera deltagit i kommitterades
arbete.

Sedan kommitterade, som vid sitt första sammanträde utsett
undertecknad Blomberg att såsom ordförande leda kommitterades
förhandlingar, uppgjort grundlinjer till förslag i ämnet, uppdrog Eders
Kungl. Maj:t, på framställning af kommitterade, den 25 oktober 1907
åt ledamöterna af Riksdagens Första Kammare godsägaren in. m.
O. Björklund, generalkonsuln in. in. E. Fränekel och f. cl. distriktschefen
in. m. grefve G. O. Taube samt ledamöterna af Riksdagens Andra
Kammare domänintendenten in. in. E. A. Lindblad, nämndemannen
m. in. Daniel Persson, vice häradshöfdingen m. in. K. A. Staaff och
landshöfdingen m. m. Johan Widén att med kommitterade sammanträda
för att med dem öfverlägga om grunderna för förslag i ämnet.

Efter det gemensamma öfverläggningar pågått den 29 och 30
oktober, ajournerade kommitterade sina sammanträden den 31 i samma
månad och uppdrogo åt eu afdelning bland kommitterade att utarbeta
förslag i ämnet.

Kommitterades arbeten återupptogos den 5 innevarande månad
och hafva därefter fortgått till denna dag.

På framställning af kommitterade förordnade Eders Kungl. Maj:t
den 18 oktober 1907 amanuensen i civildepartementet, filosofie doktorn

Carl Malmroth att i egenskap af sekreterare biträda kommitterade
äfvensom aktuarien i kammarrätten Lars Samuel Christian Wåhlin att
biträda kommitterade vid behandlingen af de särskilda frågor, för
hvilkas utredande kommitterade funne lämpligt påkalla hans medverkan.

Såsom resultat af sitt arbete få kommitterade härmed i underdånighet
öfverlämna

Förslag till ändrad lydelse af §§ 53, 69 och 87 regeringsformen,
§§ 37, 38, 39, 41 till och med 45 och 55 riksdagsordningen samt
§ 2 4:o tryckfrihetsförordningen äfvensom till ändrad lydelse af §§ 37
och 114 regeringsformen.

Motiv till förslaget äro detsamma bifogade.

Stockholm den 13 december 1907.

Underdånigst:

HUGO BLOMBERG. H. CAVALLI. C. A. SJÖGRÖN A. R. TÖRNEBLADH.

TH. ap CALLERHOLM. T. ZETTERSTRAND. AUG. HENRICSON.

Carl Malmroth.

FÖRSLAG

Förslag till ändrad

lydelse af §§ 53, 69 ock 87 regeringsformen, §§ 37, 38, 39, 41 till ock
med 45 ocli 55 riksdagsordningen samt § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
äfvensom till ändrad lydelse af §§ 37 ock 114 regeringsformen.

Rege ringsfor m e n.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett banko- ocli riksgäldsutskott, ett lagutskott samt ett jordbruksoch
domänutskott med den sammansättning och de uppgifter, som i
riksdagsordningen bestämmas.

A urtima riksdag skola ej liera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.

§ 69.

Då vederbörande utskotts förslag rörande antingen statens reglerande
eller bevillningens därefter lämpade''hela belopp, eller hvad till
riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, till pröfning hos Riksdagen
förehafves, gälle hvad angående behandlingen af utskottens afgifna
förslag uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarna stridiga beslut,
som ej varda sammanjämkade, skola kamrarna hvar för sig rösta om
de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den mening,
som därvid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger gemensamt med Konungen makt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten

och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen
utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens, någon
ny lag göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i Riksdagens
kamrar kunna väckas och skola, sedan vederbörande utskott däröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del någon
ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflämnas förslag
därom till Konungen, som inhämte statsrådets och högsta domstolens
tankar däröfver, och, sedan han sitt beslut fattat, meddele
Riksdagen antingen sitt samtycke till dess åstundan eller sina skäl att
det vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och
meddela sitt beslut, vare han oförhindrad att före nästföljande riksdags
öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse därom
utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen
underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som
hindrat förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga
för Riksdagen framställa, äske han statsrådets och högsta domstolens
yttrande däröfver, samt meddele sin proposition tillika med berörda
yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs.

2:o. "Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att därvid erfordras samtycke jämväl
af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag angående dylik lag skola, på
sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och högsta domstolens tankar inhämtas
och jämte Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu fråga är, före början af riksdagen näst efter
den, som framställt eller antagit förslaget, blifvit såsom lag genom
allmän kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen underrätte
då Riksdagen om de skäl, som hindrat förslagets antagande.

Riksdagsordning eu.

§ 37.

1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett

bevillningsutskott, ett banko- och riksgäldsutskott, ett lagutskott samt
ett jordbruks- och domänutskott. Dessa Riksdagens ständiga utskott
skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugu, statsutskottet af tjugufyra,
bevillningsutskottet af tjugu, banko- och riksgäldsutskottet af sexton,
lagutskottet af sexton samt jordbruks- och domänutskottet af sexton

ledamöter, livilka hvardera kammaren till halfva antalet inom sig väljer
antingen omedelbart eller, om kammaren så beslutar, genom elektorer;
ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant
finnes vara af nöden, tillsätta särskild t utskott för upptagande af frågor,
som tillhöra ständigt utskotts behandling så ock att, därest utskott
anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Hvardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter, att,
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande däröfver erfordras, skall för afgifvande af utlåtande och förslag
i frågan ett tillfälligt utskott, bestående af så många ledamöter,
som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som
erfordras för beredning af de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
samt att hos Kiksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade
grundlagsfrågor.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och afgifva förslag
i anledning af dit remitterade frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets
ansvarighet, om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets
vapen och flagga och om allmänt, kyrkomöte så ock af kommunallagarne.

3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,
hvilka endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och plikt att, efter
granskning af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar,
hvartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den
med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att,
när af riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet
fråga blifvit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt ämbete på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före frågans
afgörande af Riksdagen, afgifva yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.

4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan
kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen
böra hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och
dess talman, då den senare vägrar proposition.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och
äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger
att, i den mån det icke gäller jordbruksärenden eller pensions- och
indragningsstaterna, granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd
och förvaltning samt föreslå hvad till fyllandet af dess behof erfordras
hvarvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas, så ock
att föreslå beloppet af de summor, livilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser afsättas, och att uppgifva, huru mycket
bör genom bevillningar utgöras, äfvensom att uppgöra förslag till
riksstat.

2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de lmfvudtitlar, Indika af Riksdag uti uppgjord statsreglering
b Rf vi t fastställda, och huruvida utbetalningarne äro grundade
på behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig''
kontrasignation utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga
kvittenser af dem, som medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens
beslut, de till någon hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till
andra ändamål än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller
något af Riksdagen fastställdt anslag befinnas öfverskridet, skall utskottet
hos kamrarna göra anmälan emot den ämbetsman, som en
sådan anordning kontrasignera^ hvarefter förfares enligt 106 och
107 §§ i regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 §
regeringsformen, utskottet i något klander af Konungens gjorda anordningar
ingå; ej heller de för statsutgifterna redovisande tjänstemän
personligen för utskottet eller Riksdagen till ansvar ställas, utan må,
där så nödigt finnes, hos Konungen af Riksdagen anmälas de anledningar,
som förekommit att emot någon sådan tjänsteman i laglig
ordning ansvar yrka.

§ 41.

1. Banko- och riksgäldsutskottet tillhör att undersöka och utreda
riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och tillstånd samt att

föreslå och i mål, för Indika utskottet fått sig sådan makt af Riksdagen
uppdragen, gifva föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets
förvaltning äfvensom att föreslå hvad till fyllandet af riksgäldsverkets
behof erfordras.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och afgifva
förslag i anledning af de från kamrarna hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande
såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt om rikets mynt.

3. Utskottet skall jämväl undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof aflåtna proposition hvad angår pensionsoch
indragningsstaterna och med anledning däraf liksom ock med
afseende å de från kamrarne dit remitterade frågor rörande pensionsväsendet
afgifva utlåtanden och förslag.

§ 42.

1. Lagutskottet skall meddela utlåtanden och afgifva förslag i
anledning af de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från
kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock af andra
lagar och författningar, som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt.

2. Utskottet skall ock granska justitieombudsmannens afgifna
redogörelse, äfvensom hans ämbetsdiarier och registratur, samt med
utlåtande däröfver till Riksdagen inkomma.

§ 43.

1. Jordbruks- och domänutskottet, som skall erhålla del af
Konungens angående statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen
afgifna proposition i hvad den angår de under jordbruksdepartementet
lydande ärenden, åligger att granska, utreda och uppgifva statsverkets
behof med hänsyn till denna styrelsens gren samt att för öfrigt afgifva
betänkanden och förslag i anledning af de från kamrarna till utskottet
hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger jämväl att meddela utlåtanden och afgifva
förslag i anledning af alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som
angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och
författningar rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar,
om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, afvittringar,
skiften och jordstyckningar samt därmed sammanhängande
ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.

§ 44.

Ej må statsrådsledamot eller justitieråd i utskott eller val till
utskott deltaga; ej keller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo
och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder
kan förekomma.

§ 45.

1. Alla utskott skola inom två dagar från den, då de blifvit
utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja, hvart inom sig, ordförande och vice ordförande.
Intill dess sådant val försiggått, föres ordet af den ledamot,
som de flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flere i lika många
riksdagar deltagit, den af dem som är till lefnadsåren äldst. De
ständiga utskotten utse, hvart för sig, sekreterare och, efter samråd
med honom, den öfriga betjäning, som nödig finnes. I tillfälligt utskott
välja ledamöterna, inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande,
hvilken det därjämte åligger att uppsätta utskottets yttrande i ämnet.

3. Har ledamot af utskott tre gånger å rad, utan laga förfall,
från utskottets sammanträden sig af hållit, bör ordföranden hos vederbörande
kammare sådant anmäla, på det annan ledamot i utskottet
må, i föreskrifven ordning, inväljas.

4. Utskotten böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden,
som på dem ankomma.

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling, må af
riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från
riksdags öppnande eller, om motionen föranledes af kungl. proposition,
som efter öppnandet till Riksdagen aflåtits, inom tio dagar från propositionens
afkunnande i kammare. Motion i ämne, som tillhör tillfälligt
utskotts behandling, må väckas inom trettio dagar efter riksdags
öppnande.

I grundlagsfrågor samt i frågor, som röra någondera kammaren
enskildt, så ock i frågor, som af redan inom någondera kammaren
fattadt beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen
föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen är
samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet aflämnas. Ej må i
en skrift flera mål af olika beskaffenhet sammanföras.

T ryckfrihetsfö rörd n inge n.

§ 2.''

l:o. I öfvensstämmelse — — — — — — — — — kungöra.

2:o. Skall, för — — — —---— — — sig utmärker.

3:o. Skall det, — — — — — — — — — — — som helst.

4:o. I grund af — — — — — — — — — — — som helst.

Yid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen

iakttagas:

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och
kommandomål, eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens,
eller hemliga utskottets eller konstitutionsutskottets, rörande
statsrådet, eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och riksgäldsutskottets,
eller revisorers öfver banko- och riksgäldsverken, rörande
samma verks hemliga ärenden, icke kunna före femtio år efter protokollets
eller handlingens datum till tryckning fordras, eller, utan
vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgifvas sådana handlingar af
trycket före ofvannämnda tid, utan vederbörandes tillstånd, straffes utgifvaren,
om han varit betrodd att dem vårda och förpliktad att dem
hemliga hålla, efter allmän lag och särskilda stadgar. Gör någon
annan det, böte han därför etthundra riksdaler eller mera, efter brottets
beskaffenhet. Till lika straff vare den förfallen, som olofligen genom
trycket kungör förenämnda handlingar, ifall vården däraf blifvit honom
anförtrodd, men han icke, vid något bestämdt högre ansvar, vore
förut förbunden att dem icke uppenbara.

Att ej några — — — — — — — — — — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — — — — — konfiskeras.

Att, i hvad — — — — — — — — — — femtio riksdaler.
Det skall ock — — — —- — — — — — — sexton skillingar.

Att protokoll — — — — •— — — — — — sexton skillingar.

Att ingen.— — — — — — — — — — — sexton skillingar.

Att utdrag — — — — — — — — — — — femtio riksdaler.
Att uppgifter, — — — — — — — — — — femtio riksdaler.

Att de från — — — — — — — — •—--femtio riksdaler.

Att ansökning — — — — — — — — — — femtio riksdaler.
Att sådant, som — — — — — — — —- själfva hufvudsaken.
I öfrigt, och som — — — — — — — — — — stadgadt är.

Regeringsformen.

§ 37.

Konungen äger att i adeligt stånd upphöja män, som, genom
trohet, tapperhet och dygd, lärdom och nitiska tjänster, gjort sig af
Konungen och riket synnerligen förtjänte. Konungen må jämväl, såsom
belöning för stora och utmärkta förtjänster, tilldela adelsmän friherrlig
och frilierrar greflig värdighet. Ej må adelskap, eller friherrlig eller
greflig värdighet, som hädanefter förlänas, tillfalla flere, än den, hvilken
adlad eller upphöjd blifvit och, efter hans död, i rätt nedstigande led
efter led, hans äldste manlige bröstarfving af äldsta grenen, samt,
efter dennas utgång, stamfaderns närmaste manlige afkomling, af då
lefvande äldsta släktgren, och så vidare. Om, genom arf, adeligt stånd
tillfaller den, som redan blifvit däruti själf upphöjd, eller genom närmare
arf insatt, upphöre hans eget adelskap, såframt detta icke är af
högre värdighet, i hvilken händelse stamfaderns adelskap öfvergå!’ till
närmaste släktgren; linnes ingen sådan, utslockne ätten. Förklaras
någon sitt adelskap förlustig, tillfaller detsamma den, som därtill,
enligt här stadgade grunder, närmast berättigad är.

§ Hd De

forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter
skola, där de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den stånden
förut tillkomma,ride representationsrätt, och således med denna upphört,
fortfarande gälla. Ej må ändring eller upphäfvande däraf ske, utan
genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande beslut och med
bifall, om frågan rörer ridderskapet och adelns eller prästerskapets
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet af ridderskapet
och adeln samt i det senare af allmänt kyrkomöte.

Riddarhusordningen, som bestämmer huru ridderskapet och adeln
må sammanträda för att om sina gemensamma angelägenheter besluta,
fastställes af Konungen samt ridderskapet och adeln gemensamt. Om
allmänt kyrkomöte lagstadgas af Konung och Riksdag samfäll dt med
samtycke jämväl af allmänt kyrkomöte.

ALLMÄN MOTIVERING

Inleda lille öfversikt.

Såsom allmänt är kändt, har Riksdagens arbete, alltsedan det nuvarande
representationsskicket infördes, varit stadt i en ständig tillväxt.
Den starka utveckling på såväl den andliga som den materiella
odlingens område, som under de senaste årtiondena ägt rum i vårt
land, har medfört framträdandet af eu mängd nya frågor, särskildt af
statsfinansiell och social natur, hvilka för sin lösning påkallat statens
ingripande. Den utvidgning af arbetet i det allmännas tjänst, som
varit en följd af denna utveckling, har visat sig icke minst i ett ökadt
arbete för representationen. Dennas arbete har helt naturligt i hög
grad ökats, i det att statsregleringen år från år blifvit allt mera omfattande;
därjäme har Riksdagens lagstiftningsarbete mycket tillväxt
därigenom, att på den ekonomiskt-administrativa lagstiftningens område
allt flera ärenden öfverflyttats från Konungens uteslutande bestämmande
enligt § 89 regeringsformen till Konungens och Riksdagens gemensamma.
Den ständiga tillväxt uti Riksdagens arbetsbörda, som sålunda kunnat
konstateras, har allt mera gjort sig märkbar under de senare åren och
i synnerhet vid de tre sistförflutna riksdagarna. Det arbete Riksdagen
vid dessa tillfällen haft att utföra har, som bekant, varit af en sådan
omfattning, att det endast med de största svårigheter kunnat medhinnas.
Äfven om vissa omständigheter af öfvergående natur förorsakat, att
arbetsbördan vid dessa riksdagar varit särskildt tung och tryckande,
står det dock fast, att riksdagsarbetet numera tagit en sådan omfattning,
att särskilda åtgärder böra vidtagas för att bereda Riksdagen
all möjlig lättnad vid fullgörandet af dess ansvarsfulla och maktpåliggande
värf.

Ehuru man vid bedömandet af Riksdagens arbete icke får ensidigt
fästa sig vid kungl. propositioners och motioners antal och
deras sidantal, torde dock följande tabell vara ägnad att belysa, i
hvilken omfattning Riksdagens arbetsmaterial under de senare åren ökats.

Tabell

utvisande antalet af Riksdagen behandlade kungl. propositioner och motioner
under åren 1867, 1877, 1887, 1897 och 1903—1907.

	Kungl. propositioner			Mot	i o n e r
År			Första Kammaren	Andra	Kammaren	Summa
	Antal	Sidantal	Antal	Sidantal	Antal	Sidantal	Antal	Sidantal
1867	39	542	82	160	285	574	367	734
1877	47	1,940	38	106	144	396	182	502
1887 A.	29	1,406	46	152	188	614	234	766
1887 B.	37	1,008	32	68	129	328	161	396
1897	68	2,142	48	240	178	964	226	1,204
1903	103	3,534	62	276	203	1,082	265	1,358
1904	119	3,773	62	414	274	1,610	336	2,024
1905	133	4,190	55	296	298	1,502	353	1,798
1906	163	4,844	46	270	168	1,050	214	1,320
1907	199	7,315	84	388	284	1,356	368	1,744

Med hänsyn till det sätt, hvarpå Riksdagens arbete för närvarande
är ordnadt, är det uppenbart, att den alltjämt fortgående
ökningen af riksdagsärendenas antal skall medföra åtskilliga olägenheter.
Redan under de första riksdagarna efter det nya representationsskickets
genomförande visade det sig förenadt med åtskilliga svårigheter
att få alla ärenden behandlade inom den tid, som i riksdagsordningen
blifvit bestämd såsom den normala för riksdagens samvaro.
Gifvet är, att dessa svårigheter skola blifva allt större och större,
i samma mån som riksdagsärendena tillväxa i antal och omfattning.
Också finner man, hurusom man allt mer och mer nödgats utsträcka
riksdagstiden. Detta framgår till fullo af följande

Tabell

utvisande tiden för Riksdagens af slutande under åren 1867—1907.

År 1867	slutade	den	16	maj	År 1888 slutade den	16	maj
1868	»	»	16	1889 »	>	18	»
1869	»	»	15	»	1890 »	»	22	»
1870	»	»	14	»	1891 »	»	15	»
1871	»	»	20	»	1892	»	23	»
1872	»	»	16	»	1893	»	10	»
1873	»	»	26	»	1894 »	»	12	»
1874	»	»	22	»	1895	»	18	»
1875	»	»	26	»	1896	»	16	»
1876	»	»	17	»	1897	»	20	»
1877	»	»	25	»	1898 »	»	16	»
1878	»	»	25	»	1899	»	15	»
1879	»	»	21	»	1900	»	15	»
1880	»	»	15	»	1901	»	4	juni
1881	»	»	29	april	1902	»	22	maj
1882	»	»	22	maj	1903	»	23	»
1883	»	»	14	juni	1904 »	»	21	»
1884	»	»	15	maj	1905	»	22	»
1885	»	»	22	»	1906	»	28	»
1886	»	»	18	»	1907	»	3	juni
1887	»	»	5	mars *)

Af ofvanstående tabell finner man, att blott sex riksdagar haft
normal samlingstid, d. v. s. afslutats den 15 maj, under det att fyra
riksdagar afslutats tidigare, däraf en den 14 maj. Däremot hafva icke
mindre än trettio riksdagar varit samlade längre än den normala tiden.
Af dessa hafva sex öfverskrida denna tid med 1 dag, en med 2 dagar,
tre med 3 dagar, två med 5 dagar, två med 6 dagar, sex med 7 daga]'',
två med 8 dagar, två med 10 dagar, två med 11 dagar, en med 13 dagar,
en med 19 dagar, en med 20 dagar och en med 30 dagar. Trots det
intensiva arbetet, särskildt under den senare delen af riksdagarnes
samvaro, inom såväl utskotten som kamrarna, har det sålunda i de

*) På grund af upplösning. Sammanträdde åter den 2 maj och afslutades den 9
juli. Hela tiden för Riksdagens samvaro detta år utgjorde sålunda 119 dagar.

allra flesta fall icke varit möjligt att inom den normala tiden få alla
ärenden slutbehandlade.

Klart är ock, att, i den män ärendenas antal ökas och arbetsbördan
växer, åtskilliga svårigheter skola möta för Riksdagen att med
erforderlig omsorg och noggrannhet sätta sig in i alla de skiftande
frågor, som falla under dess pröfning. Särskild! blifver detta fallet
under den senare delen af riksdagstiden, då till följd af det rådande
arbetssättet utskottsbetänkandena i större mängd pläga hopas på
kamrarnas bord. Bland dessa sent inkommande ärenden befinna sig
ofta synnerligen viktiga frågor, hvilka inom vederbörande utskott
tarfvat en långvarig och grundlig utredning och följaktligen kräfva ett
ingående studium äfven från de kammarledamöters sida, hvilka icke
deltagit uti det förberedande utskottsarbetet. Då härtill kommer, att
kamrarna mot slutet af sessionen starkt forcera sitt arbete på grund af
den allmänt rådande önskan att få riksdagen afslutad inom den i grundlagen
bestämda tiden, inses lätt, att det mången gång är för den enskilde
riksdagsmannen omöjligt att bilda sig ett på noggrann och omsorgsfull
pröfning grundadt själfständigt omdöme i hvarje föreliggande fråga.
Att detta förhållande skall minska känslan af ansvar hos de beslutande
och inverka menligt på riksdagsarbetet i allmänhet, ligger i öppen dag.
Också liar vid mer än ett tillfälle försports klagomål däröfver, att
Riksdagen mot slutet af sin samvaro nödgats i mycket viktiga frågor
fatta beslut, hvilkas räckvidd den icke alltid varit i stånd att bedöma,
äfvensom visat en väl stor benägenhet att afslå sådana framställningar,
hvilka, ehuru beaktansvärda, dock icke varit af den natur, att de med
nödvändighet påkallat ett omedelbart afgörande.

Äfven om man måste medgifva, att den naturliga ökning af Riksdagens
arbetsmaterial, som är en följd af den ständigt pågående utvidgningen
af området för statens verksamhet, likasom ock utvidgningen
af Riksdagens maktsfär, redan i och för sig är ägnad att medföra
åtskilliga olägenheter, torde dock en väsentlig anledning till dessa
olägenheter vara att söka uti det sätt, hvarpå Riksdagens arbete för
närvarande är ordnadt. Att detta icke är tillfredsställande, torde icke
kunna bestridas. Sålunda kan man i första rummet anmärka, att den
nuvarande anordningen af arbetet icke lämnar Riksdagen tillfälle att
redan vid början af riksdagstiden öfverblicka sitt arbetsmaterial i
den mån önskligt vore, en omständighet, som helt naturligt måste
medföra åtskilliga svårigheter för arbetets ordnande och bedrifvande på
ett planmässigt sätt. Visserligen föreskrifves uti riksdagsordningen, att
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof skall till Riks -

dagen öfverlämnas redan vid dess öppnande äfvensom att motion i ämne,
som tilllxör ständigt utskotts behandling, skall väckas inom tio dagar
därefter, men som kändt är, utgöres Riksdagens arbetsmaterial, särskild!
numera, till eu mycket betydande del af ärenden, som inkomma först
under riksdagens lopp. Detta är fallet med de flesta kungl. propositioner,
af hvilka ett stort antal aflämnas till Riksdagen först under dess
senare hälft, åtskilliga till och med under sista månaden af dess samvaro.
Till belysande af det sagda hänvisas till följande

Tabell

utvisande de kungl. propositionernas fördelning på de olika månaderna af
lagtima riksdagarna åren 1903—1907.

År	Januari	F ebruari	Mars	April	Maj	Juni Summa	Anmärkningar
							Påskferierna slutade:
1903	27	30	23	20	3	— 103	d. u/i
1904	35	37	23	23	1	— 119	d. "A
1905	23	24	49	37	—	133	d. -UA
1906	20	35	52	35	21	163	d. 17A
1907	23 \	31	74	56	15	199	d. 8a

Som man af denna tabell finner, är det ett betydande antal kungl.
propositioner, som aflämnas först sedan en afsevärd del af riksdagstiden
hunnit förflyta. En närmare undersökning gifver vid handen, att
efter den 15 april inkommo af de 165 kungl. propositioner, som
aflätos till 1906 års riksdag, 38 och af de till innevarande års riksdag
öfverlämnade 199 propositioner icke mindre än 47. Åtskilliga af dessa
sent inkomna propositioner hafva dessutom varit af stor omfattning och
afsett synnerligen viktiga frågor samt följaktligen inom Riksdagen kraft
ett både tidsödande och besvärligt utredningsarbete.

Vidare har man att märka, att, ehuru, såsom ofvan antydts, viss
tid för afgifvande af motioner tillhörande ständigt utskotts behandlingär
stadgad, en mängd motioner i vidt skilda ämnen alltjämt väckas
under riksdagens lopp. Visserligen stadgar riksdagsordningen, att fråga,
som tillhör ständigt utskotts behandling, med undantag af grundlagsförslag,
icke må efter den ordinarie motionstidens utgång af riksdagsman
väckas, utan såvida den af redan inom någondera kammaren
fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under riksdagen inträffad

händelse omedelbarligen föranledes. Men denna inskränkning i motionsrätten
bär icke kommit att få den betydelse grundlagsstiftaren ursprungligen
torde hafva afsett. De under riksdagens fortgång alltjämt inkommande
kungi. propositionerna gifva som bekant anledning till en hel
del motioner och dessa föranleda i sin ordning ofta väckandet af andra.
Då någon viss tid, inom hvilken dylika motioner skola afgifvas, icke
är föreskrifven, blifver följden ofta den, att propositionernas behandlinginom
vederbörande utskott i afsevärd mån fördröjes. Härtill kommer,
att motion i ämne, som icke tillhör ständigt utskotts behandling, kan
framställas, så länge riksdagen är samlad. I hvilken omfattning motioner
väckas efter den ordinarie motionstidens utgång framgår exempelvis af
följande från de båda sistförfluten årens riksdagar hämtade siffror. Af
46 motioner i Första Kammaren och 168 i Andra Kammaren vid 1906
års riksdag, afgåfvos resp. 20 och 44 efter motionstidens utgång och
vid innevarande års riksdag af 84 motioner i Första Kammaren och
284 i Andra Kammaren resp. 40 och 111. Att aflämnandet af kungl.
propositioner under senare delen af Riksdagens samvaro äfvensom
frånvaron i vissa fall af en bestämd motionstid skall verka hindrande
för ett planmässigt bedrifvande af riksdagsarbetet, torde ligga i öppen dag.

Den förnämsta orsaken till att Riksdagens arbetsbörda under de
senare åren kommit att kännas särskildt tryckande, torde dock vara att
söka uti de olägenheter, som äro förbundna med sättet för frågornas beredning,
olägenheter, hvilka måste, blifva allt mer och mer kännbara i
samma män som riksdagsärendena ökas i antal och omfattning. Då enligt
föreskrifterna i § 56 riksdagsordningen kungl. propositioner och motioner
i ämnen, som tillhöra ständigt utskotts behandling, icke kunna till afgörande
i kammare företagas, innan utskott däröfver afgifvit yttrande,
och motion i annat ämne, som ej rörer kammaren enskildt, icke kan
utan remiss till utskott bifallas, följer däraf, att under de första
veckorna af riksdagstiden arbetet hufvudsakligen är förlagdt till utskotten
och endast till ringa del till kamrarna. I den mån utskotten
hinna afgifva sina betänkande^ ökas visserligen kamrarnas arbete till
normal omfattning, men då kungl. propositioner och däraf föranledda
motioner allt jämt under riksdagens lopp framkomma och åtskilliga
bland dessa inom vederbörande utskott kräfva ingående och tidsödande
utredningar, kan det icke undvikas, att kamrarnas hufvudsakliga arbete
framskjutes till slutet af riksdagstiden. Enligt hvad erfarenheten gifvit
vid handen pläga ärenden vid denna tid hopa sig i en sådan mängd på
kamrarnas bord, att arbetsbördan för såväl den enskilde riksdags -

mannen som kamrarna mången gång kan blifva nästan outhärdlig.
För belysning i någon mån af det sagda, hänvisas till följande

Tabell

utvisande antalet af och tiden för kamrarnas sammanträden under de
olika månaderna af lagtima riksdagarna åren 1903—1907 b -

a) Första Kammaren.

	Januari.	Februari.	Mars.	April.	Maj.	Juni.	Summa.
År.	Samman- träden,	Timmar.	Samman- träden.	Timmar.	Samman- träden.	Timmar.	C+- 00 jo; B P T	Timmar.	Samman- träden.	Timmar.	Samman- träden.	Timmar.	Samman- träden.	Timmar.	Anmärkningar.
1903	n	14	15	23	16	26	13	30	22	46			77	139	Påskferierna slutade d. Il4
1904	n	11	16	17	16	28	16	42	22	56	—	—	81	154	d. 74
1905	n	13	15	19	18	39	14	38	19	47	—	—	77	156	d. 274
1906	12	13	16	22	21	46	14	33	21	52	—	—	84	166	d. 17/4
11907	9	11	14	18	15	26	17	41	33	87	4	Q O	92	186	d. 3 4

b) Andra Kammaren.

	Januari.	Februari.	Mars.	April.	Maj.	Juni.	Summa.
År.	w p P: g o B P p	Timmar.	Samman- träden.		Timmar.	Samman. träden.	Timmar. ___________	. w H P p: g P- ö PI i	Timmar.	rf 20 M P p: g CD P B P • P	Timmar.	Samman- träden.	Timmar.	Timmar. Samman- träden.	Anmärkningar.
1903	12	13	16		38	21	68	15	47	26	68			90 234	Påskferierna slutade d. 114
1904	11	15	15		27	19	56	17	50	24	85	—	—■	86 233	d. 64
1905	11	20	16		30	23	61	16	55	22	80	—	—	88 246	d. 26/4
1906	12	22	17		35	22	64	14	36	31	90	—	—	96 247	d. 17/4
1907	9	12	14		29	17	52	21	66	34	108	3	3	98 270	d. 74

J) Af sammanträdena utgöres omkring halfva antalet åt korta s. k. bordläggningsplena.
Då sammanträden ägt rum under såväl förmiddagen som eftermiddagen, hafva dessa
beräknats såsom skilda sammanträden. Tiden för de olika sammanträdena har beräknats
exakt. Dock har slutsumman för hvarje månad afrundats till jämna timmar.

Förestående tabell gifver en ganska god bild af kamrarnas arbete
under de olika månaderna riksdagen är samlad. Man finner af densamma
bekräftadt livad ofvan sagts rörande den ojämna fördelningen
af arbetet under riksdagstiden. Särskildt påfallande är skillnaden mellan
kamrarnes arbete under den förra och den senare delen af riksdagstiden.
Medan vid riksdagens början endast förekommer ett fåtal jämförelsevis
korta sammanträden, blifva dessa däremot under den senare delen både
talrika och långvariga. Då utskotten icke få sammanträda å tid, då
kamrarna äro samlade, är det gifvet, att utskottsarbetet under riksdagstidens
senare hälft skall blifva särskildt betungande. Visserligen
får man antaga, att de riksdagsmän, hvilka icke blifvit invalda i utskott,
använda tiden vid riksdagens början för att sätta sig in i de
frågor, som bragts å bane, men det torde icke kunna betviflas, att
denna tid skulle genom lämpliga anordningars vidtagande kunna utnyttjas
på ett för riksdagsarbetet i dess helhet mera fruktbringande sätt. Att
en jämnare fördelning af arbetet å riksdagstiden är synnerligen önskvärd,
torde emellertid till fullo framgå af det anförda.

En omständighet, som i särskild mån bidrager till arbetets hopande
mot slutet af riksdagstiden, är den ojämna fördelningen af ärendena
mellan de ständiga utskotten. Att somliga af dem skulle blifva
mera betungade än andra har visserligen varit förutsedt af grundlagsstiftaren,
som därför föreskrifvit, att de utskott, som kunde förväntas
erhålla de flesta göromålen, skulle bestå af ett så stort antal ledamöter,
att de kunde för arbetets underlättande fördela sig på afdelningar.
Men den starka utveckling, som efter den nya riksdagsordningens genomförande
ägt rum på vissa områden för statens verksamhet i förening
med en under årens lopp utbildad praxis, enligt hvilken allt flera ärenden
förts till ständiga utskott i stället för att öfverlämnas till tillfälliga
utskotts behandling har gjort, att olikheten i de ständiga utskottens
arbetsbörda kommit att framträda i högre grad än hvad som ursprungligen
varit förutsedt, hvilket förhållande särkildt betungat stats- och
lagutskotten. Ehuru måttstocken vid bedömandet af det hvarje utskott
åliggande arbete i främsta rummet måste vara ärendenas beskaffenhet,
icke blott betänkandenas antal och omfång, torde dock följande tabell
vara ägnad att bekräfta det sagda.

Tabell

utvisande antalet betänkanden, som afgifvits af de ständiga utskotten
under åren 1867, 1877, 18871897 och 1903-1907.*)

År.	Konstitutions- utskottet.	Statsutskottet.	Bevillnings- utskottet.	Bankoutskottet.	Lagutskottet.
Antal betän- kanden.	Antal sidor.	Antal betän- kanden.	Antal sidor.	Antal betän- kanden.	Antal sidor.	Antal betän- kanden.	Antal sidor.	Antal betän- kanden.	Antal sidor.
1867	15	62	103	733	26	116	34	222	86	272
1877	9	28	97	820	17	125	15	128	38	213
1887	16	77	56	633	21	221	13	107	24	138
1897	11	150	93	1,753	32	485	15	254	60	415
1903	10	98	in	2,378	64	866	10	114	55	554
1904	11	368	124	2,066	46	502	9	78	54	430
1905	16	386	147	2,532	40	452	12	88	73	690
1906	10	454	172	2,899	30	448	12	88	53	460
1907	6	94	188	3,888	39	596	14	180	72	824

Ofvan gjorda sammanställning torde gifva en i det hela ganska
riktig föreställning såväl beträffande tillväxten i de ständiga utskottens
arbetsbörda som ock rörande det sätt, hvarpå arbetet för närvarande
är mellan dem fördeladt. Man finner uti densamma bekräftelse på
det af alla kända förhållande, att den ökning af utskottens göromål,
som under de senare åren ägt rum, i främsta rummet fallit på statsutskottet
och lagutskottet, äfvensom att dessa båda utskotts arbetsbörda,
icke blott i förhållande till det arbete, som hvilar på de öfriga utskotten,
utan redan i och för sig, är alltför betungande. Också är det en
känd sak, att nämnda båda utskott under de senare årens riksdagar
endast med mycket stora ansträngningar kunnat medhinna behandlingen
af alla till dem hänskjutna frågor. Hvad de öfriga utskotten
beträffar, finner man, att jämväl bevillningsutskottet har ett ganska

*) För behandling af vissa frågor hafva särskilda utskott ofta varit tillsatta. Under
åren 1903 — 1907 hafva sådana utskott förekommit i följande omfattning:

År	Antal utskott.	Antal betänkanden.	Antal sidor
1903	3	11	594
1904	2	10	464
1905	2	14	584
190G	1	2	50
1907	2	6	960 ’

drygt arbete, äfven om utskottet i allmänhet icke haft några svårigheter
att fullgöra sina åligganden. Af den gjorda sammanställningen att döma,
skulle konstitutionsutskottet hafva ett tämligen lindrigt arbete. Detta
är emellertid ingalunda förhållandet. Det är nämligen att märka, att
den utskottet åliggande granskningen af statsrådsprotokollen, hvilka
för hvarje år tillväxa i omfattning, är synnerligen tidsödande och
kräfver mycket arbete. Under de senare åren har denna de! af utskottets
verksamhet tagit en sådan omfattning, att utskottet måst för granskningens
verkställande fördela sig på afdelningar. Det memorial utskottet
afgifver i anledning af granskningen gifver emellertid icke någon föreställning
om detta arbetes omfattning. Vidare är att beakta, att de
frågor utskottet i öfrigt har att handlägga på grund af sin natur
erfordra en särskildt noggrann och ingående pröfning. Ehuru de utskottet
åliggande göromål sålunda kunna sägas gifva utskottet skälig
sysselsättning, torde det dock icke kunna bestridas, att det under normala
förhållanden, d. v. s. då icke någon särskildt stor fråga föreligger,
ganska väl skulle kunna tåla någon tillökning uti sina göromål.
Det utskott, som kommit att få det lindrigaste arbetet är bankoutskottet.
Det begränsade verksamhetsområde detta utskott fått sig
tillmätt gör, att utskottet i regel är synnerligen litet betungadt af
göromål, och det lider icke något som helst tvifvel, att utskottet skulle,
utan att försumma sin hufvuduppgift, mycket väl kunna medhinna att
handlägga betydligt flera ärenden än som enligt nuvarande bestämmelser
falla på dess lott.

Att den ojämna fördelningen af arbetet mellan de ständiga
utskotten skall medföra betydande olägenheter för riksdagsarbetet i
dess helhet, ligger i öppen dag. På grund af den stora arbetsbörda,
som påhvilar statsutskottet och lagutskottet, hinna dessa icke att slutbehandla
samtliga sina ärenden så fort som önskligt vore. Följden
häraf blir, att kamrarna mot riksdagstidens slut få att behandla
ett synnerligen stort antal utskottsbetänkande!!. Att en mera jämn
fördelning af ärendena mellan Riksdagens utskott skulle i hög grad
bidraga till att minska antydda olägenhet, torde vara uppenbart.

I detta sammanhang bör ock framhållas en annan omständighet,
som i sin mån är ägnad att än ytterligare försena de ständiga
utskottens arbete. Kommitterade syfta härvid på den inom Riksdagen
rådande benägenheten att i stor utsträckning anlita sammansatta
utskott. Enligt § 47 riksdagsordningen skall sådant utskott konstitueras,
därest ständigt utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något

ärende, med annat ständigt utskott sammanträda. Ehuru denna bestämmelse
icke torde böra tolkas så, att sammansättning af utskott skall
äga ruin, så snart en fråga blott formellt berör annat utskotts verksamhetsområde,
har dock inom utskotten utbildats en i denna riktning

. . o

gående praxis. Gifvet är, att med en dylik tolkning af ifrågavarande
bestämmelse sammansatta utskott skola komma till användning uti eu
hel del fall, där detta för själfva sakfrågans bedömande icke varit
erforderligt. I hvilken omfattning sådana utskott anlitats under de
sista fem åren framgår af följande

Tabell

utvisande antalet betänkande^ som afgifvits af sammansatta utskott
under åren 1903—1907.

År	Sammansatt stats- och bevill-ningsutskott	Sammansatt stats- och banko-utskott	Sammansatt stats- och lag-utskott	Sammansatt bevillnings- och lagutskott	Sammansatt banko- och lag-utskott
Antal betän- kanden	Antal sidor	Antal betän- kanden	Antal sidor	Antal betän- kanden	Antal sidor	Antal betän- kanden	Antal sidor	Antal betän-kanden	Antal sidor
1903			3	10	6	84	O O	54	3	132
1904	—	—	3	8	10	114	3	14	—	—
1905	—	—	5	28	11	116	—	—	3	20
1906	—	—	4	18	11	158	—	—	3	56
1907	5	60	4	20	8	56	B	58	2	26

Af ifrågavarande tabell framgår, att det är särskildt statsutskottet
och lagutskottet, som pläga sammansättas med hvarandra
eller med öfriga utskott med undantag af konstitutionsutskottet,
hvilket på grund af dithörande ärendens natur och vedertagen praxis
icke brukar med annat utskott sammansättas. Då man nu tager i
betraktande, att anordningen med sammansatta utskott är synnerligen
ägnad att ingripa störande och hindrande uti vederbörande utskotts
ordinarie arbete, är det uppenbart, att åtskillig tid skulle kunna vinnas,
om en inskränkning i användningen af dylika utskott kunde äga rum.
Hvad som särskildt gör detta önskvärdt ar, att just de utskott, som
hafva den största arbetsbördan, äro mest betungade af ifrågavarande
anordning.

Förslag om
rätt för Riksdagen
att
uppskjuta
ärenden.

Inom Riksdagen framställda reformförslag.

Såsom kommitterade ofvan antydt, hafva de olägenheter, som äro
förbundna med det sätt, hvarpå riksdagsarbetet för närvarande är ordnadt,
sedan länge gjort sig märkbara. Också hafva åtskilliga förslag
i syfte att undanröja dessa olägenheter genom att införa en bättre
ordning för ärendenas behandling under årens lopp framkommit. Frånsedt
alla de olika förslag, hvilka resulterade uti den vid 1900 års riksdag
genomförda grundlagsändring, hvarigenom de tider förkortades,
inom hvilka riksdagen skulle öppnas samt de ständiga utskotten väljas
och sammanträda för att konstituera sig, hafva emellertid icke några
af dessa förslag lyckats tillvinna sig Riksdagens bifall. Oå det
torde vara af intressen att erfara, hvilka olika utvägar för de öfverklagade
missförhållandenas undanröjande varit ifrågasatta, hafva kommitterade
ansett sig böra i korthet redogöra för de särskilda förslag,
som varit föremål för Riksdagens pröfning. Dessa hafva åsyftat antingen
införandet af rätt för Riksdagen att till ett kommande riksmöte
uppskjuta den slutliga pröfningen af viktigare frågor eller eu inskränkning
uti den för motioners afgifvande föreskrifna tid eller ock en omorganisation
af det bestående utskottsväsendet.

Förslag om att bereda Riksdagen rätt att uppskjuta behandlingen
af viktigare ärenden hafva förelegat vid icke mindre än fem särskilda
tillfällen. Första gången förslag i denna riktning framkom var
vid 1873 års riksdag. Under erinran att erfarenheten från föregående
riksdagar visat, att sådana större frågor, som kraft en mera
grundlig och fullständig utredning af utskott och därför omöjligen
kunnat hos Riksdagen förekomma förrän inemot slutet af dess samvaro,
under trycket af den då rådande allmänna brådskan icke kunnat
pröfvas med all den omsorg de erfordrat, samt att detta förhållande
ledt därtill, att kamrarna känt sig mest böjda för uppskof med föreslagna
förändringar, och att således det arbete, som blifvit å frågorna

nedlagdt, icke ledt till vederbörligt gagn, framlade konstitutionsutskottet
till undanröjande af dessa olägenheter vid nämnda riksdag förslag
till sådan ändring af i; 59 riksdagsordningen, att den slutliga pröfningen
af betänkanden, som afgifvits af ständigt eller i dess ställe tillsatt
särskildt utskott, skulle kunna uppskjutas till en kommande riksdag.
Förslag om uppskof skulle väckas sist vid det tillfälle, då betänkandet
andra gången förekom till behandling i kamrarna, samt
pröfvas för sig oberoende af hufvudfrågan. Bifölles förslaget af båda
kamrarna, skulle betänkandet förblifva hvilande till nästföljande riksdag
och då vid riksdagens början ånyo framläggas för kamrarna af
det utskott, som afgifvit betänkandet, eller, om ärendet varit handlagdt
af särskildt utskott, af det ständiga utskott, till livilket ärendet
hörde. Rörde betänkandet någon af Konungen hos Riksdagen gjord
framställning, finge beslut däröfver ej uppskjutas, utan att Konungen
därtill samtyckte. Konstitutionsutskottets ifrågavarande förslag blef af
Första Kammaren bifallet, men af Andra Kammaren förkastadt. Anledningen
till förslagets fall i denna kammare synes mindre hafva
varit ett ogillande af dess syfte än fastmera vissa betänkligheter med
afseende å en del detaljbestämmelser.

Då af frågans behandling vid 1878 års riksdag framgick, att
ganska stora sympatier funnos inom representationen för en grundlagsändring
i den af konstitutionsutskottet föreslagna riktningen, återupptogs
frågan uti motioner inom Andra Kammaren vid såväl 1874
som 1875 års riksdagar. Konstitutionsutskottet tillstyrkte jämväl dessa
gånger sitt förut framlagda förslag, vid sistnämnda riksdag likvisst
med den ändring, att till annan riksdag uppskjutet betänkande skulle
af talmännen till fortsatt behandling föredragas i stället för att af vederbörande
utskott för kamrarna framläggas. På Andra Kammarens
motstånd föll emellertid frågan jämväl vid dessa riksdagar. Samma
öde rönte den vid 1878 års riksdag, då konstitutionsutskottet, på framställning
af enskild motionär inom Andra Kammaren, ånyo tillstyrkte
antagandet af det vid 1875 års riksdag framlagda förslaget.

Sista gången frågan var uppe på dagordningen var vid 1884 års
riksdag, då uti en inom Andra Kammaren afgifven motion återupptogs
det af konstitutionsutskottet senast tillstyrkta förslaget, därvid dock
tillika alternativt föreslogs, att den sista riksdagen under valperioden
till Andra Kammaren icke skulle äga uppskofsrätt. Konstitutionsutskottet
intog denna gång eu annan ställning till frågan. Utskottet
ville visserligen icke underkänna det beaktansvärda, som onekligen innefattades
i de skäl, hvilka andragits till stöd för den ifrågasatta grund 5 -

Förslag om
inskränkning
i motionstiden.

Förslag om
omorganisation
af utskottsväsendet.

lagsändringen, men då de fördelar förslaget möjligen konnne att medföra
i afseende å behandlingen af eu eller annan enskild fråga, skulle
ernås genom stadgande!), som för riksdagsarbetet öfver hufvud kunde
verka synnerligen menligt, ansåg sig utskottet böra afstyrka detsamma.
Vid ärendets behandling i kamrarna beslöt Första Kammaren återremiss
till utskottet, men då Andra Kammaren biträdde utskottets hemställan,
föll frågan jämväl vid denna riksdag.

Förslag om inskränkning af den för motioners afgifvande föreskrifna
tid hafva vid tre särskilda tillfällen varit föremål för Riksdagens
pröfning. Fråga härom förelåg första gången vid 1874 års riksdag,
då uti en inom Andra Kammaren väckt motion i sammanhang
med vissa ändringar uti formaliteterna för Riksdagens konstituerande
alternativt föreslogs, att motion, som tillhörde ständigt utskotts behandling,
skulle väckas inom fyra dagar från riksdagens öppnande, eller
ock att dylik motion borde senast dagen före riksdagens sammanträde
vara skriftligen inlämnad eller med posten insänd till justitieombudsmannen,
som hade att omedelbart efter riksdagens öppnande öfverlämna
de inkomna motionerna till kamrarnas talmän, för att af dem
föredragas i de respektive kamrarna för remiss till vederbörande utskott,
dock att undantag därifrån, utöfver hvad § 55 riksdagsordningen
bestämde, skulle uttryckligen göras för motioner, som föranleddes
af eller eljest stode i sammanhang med Kung!. Maj:ts proposition angående
statsverkets tillstånd och behof, hvilka sistnämnda motioner
borde få väckas under tre dagar från riksdagens öppnande. Konstitutionsutskottet,
som delade motionärens uppfattning, att en inskränkning
uti motionstiden utan olägenhet kunde äga rum, tillstyrkte en
sådan ändring uti § 55 riksdagsordningen, att motion i ämne tillhörande
ständigt utskotts behandling skulle göras inom sex dagar från
riksdagens öppnande. Utskottets förslag lyckades visserligen tillvinna
sig Första Kammarens bifall, men blef af Andra Kammaren förkastadt.

Vid 1875 års riksdag återupptogs det af 1874 års konstitutionsutskott
framlagda förslaget uti en inom Andra Kammaren väckt motion,
men föll jämväl vid denna riksdag på nämnda kammares motstånd.
Då frågan återkom vid 1878 års riksdag, blef det då framlagda förslaget
af konstitutionsutskottet afstyrkt och utskottets hemställan af
båda kamrarna bifallen.

Af synnerligen skiftande natur hafva de under årens lopp framkomna
förslag varit, som afsett en omorganisation af utskottsväsendet.
I allmänhet hafva dessa förslag åsyftat eu ökning af de
ständiga utskottens antal. Äfven andra utvägar hafva val it ifiaga -

satta. Sålunda tiar föreslagits, att ett stort tillfälligt utskott, bestående
af lika många ledamöter från hvardera kammaren, skulle inrättas,
att särskildt utskott skulle kunna tillsättas för behandling af ärenden,
som grundlagsenlig! tillkomme de tillfälliga utskotten att bereda, samt
att en öfverflyttning af ärenden skulle äga rum från de mest betungade
utskotten till dem, som vore mindre öfverhopade med göromål.

Slutligen torde böra omnämnas, att förslag jämväl framkommit därom,
att de tillfälliga utskotten skulle erhålla rätt att antaga kansli eller
anställa skrifbiträde.

De förslag, som åsyftat en ökning af de ständiga utskottens antal, a) ökning af
hafva sökt åstadkomma detta antingen genom inrättande af nya ut- Skottens*
skott eller genom delning af vissa bland de nuvarande utskotten eller antaL
ock genom såväl nybildning som delning.

Hvad först angår förslagen om inrättande af nya utskott, hafva
dessa i regel gått ut på att i väsentlig män ersätta de tillfälliga
utskotten med ett enda för båda kamrarna gemensamt ständigt utskott.

Förslag i denna riktning hafva vid flera tillfällen varit föremål för
Riksdagens pröfning. Fråga härom förelåg första gången vid 1880
års riksdag, då uti en inom Andra Kammaren väckt motion föreslogs,
att ett ständigt ekonomiutskott, bestående af tjugufyra ledamöter,
måtte vid riksdagens början tillsättas för behandling af sådana ärenden,
som tillhörde de tillfälliga utskotten. Då motionärens förslag, enligt
konstitutionsutskottets åsikt, icke syntes gifva anledning till några
betänkligheter af vikt, men däremot medförde ej oväsentliga fördelar,
föreslog utskottet inrättandet af ett ständigt ekonomiutskott å tjugufyra
ledamöter för upptagande af sådana frågor, som icke tillhörde
annat ständigt utskotts handläggning. Kamrarna skulle dock fortfarande
äga rätt att hvar för sig tillsätta ett eller flera tillfälliga
utskott för upptagande af frågor rörande kamrarnas enskilda angelägenheter.
Vid ärendets behandling inom kamrarne blef utskottets
förslag af Första Kammaren återremitteradt, men af Andra Kammaren
utan omröstning förkastadt. Frågan fick därefter hvila till 1890
års riksdag, då uti en inom Första Kammaren afgifven motion framlades
ett förslag, som i allt väsentligt öfverensstämde med det af konstitutionsutskottet
vid 1880 års riksdag förordade, men helt och hållet
afskaffade benämningen tillfälliga utskott. Jämväl denna gång fann
sig konstitutionsutskottet böra understödja förslaget och uti afgifvet
utlåtande tillstyrkte utskottet införandet af ett ständigt ekonomiutskott,
bestående af trettiotvå ledamöter, för upptagande af frågor,
som an ginge lagar och författningar om rikets allmänna hushållning

eller grunderna för allmänna inrättningar af alla slag, eller livilka eljest
vore af beskaffenhet att böra af något Riksdagens utskott behandlas,
men icke tillhörde annat ständigt utskott. Icke heller denna gång
lyckades utskottets förslag tillvinna sig Riksdagens bifall. Förslaget
blef af Första Kammaren bifallet, men af Andra Kammaren utan
votering förkastadt.

Förslag om de tillfälliga utskottens utbytande mot ständiga hafva
sedermera vid tvenne olika tillfällen framkommit inom Riksdagen. Uti
en vid 1899 års riksdag inom Andra Kammaren afgifven motion angående
en allmän revision af grundlagarne föreslogs sålunda inrättandet
af två eller helst tre ständiga utskott för behandling af de ärenden,
som beredas af tillfälliga utskott. Enahanda yrkande gjordes uti en
vid konstitutionsutskottets utlåtande n:o 9 vid 1900 års riksdag fogad
reservation, medan uti en annan reservation vid samma utlåtande föreslogs
de tillfälliga utskottens utbytande mot två ständiga, som skulle
äga att sinsemellan fördela de ärenden, som blifvit till dem hänvisade.

Förslag om att öka de ständiga utskottens antal genom inrättande
af ett nytt utskott, men med bibehållande i öfrigt af den nuvarande
utskottsorganisationen, förelåg vid 1895 års riksdag, då uti en inom
Andra Kammaren afgifven motion föreslogs införande af ett granskningsutskott
bestående af tjugufyra ledamöter. Detta utskott skulle från
konstitutionsutskottet öfvertaga befattningen med granskningen af statsrådsprotokollen
samt från statsutskottet befattningen med riksgäldsverket,
revisionen, statsverkets ordinarie inkomster och domänerna.
Till konstitutionsutskottet; hvars ledamotsantal skulle minskas till
sexton, skulle från lagutskottet öfverföras befattningen med alla de af
Konungen och Riksdagen gemensamt stiftade lagar, som icke vore af
allmänn civil- eller kriminallags natur. Genom en dylik anordning
ansåg motionären skulle vinnas, att statsutskottet kunde fördela sin
återstående arbetsbörda på fyra utgiftsafdelningar och att lagutskottet
finge antalet af sina ärenden betydligt reduceradt, på samma gång som
en afsevärd förbättring och en dittills saknad enhet och samstämmighet
i Riksdagens granskning och förvaltning kunde åstadkommas. Förslaget
afstyrktes af konstitutionsutskottet och båda kamrarna biföllo
utan diskussion utskottets hemställan.

Frågan om en ökning af de ständiga utskottens antal genom delning
af vissa bland dem har vid tvenne särskilda tillfällen varit föremål
för Riksdagens pröfning. Vid 1899 års riksdag förelågo två olika
motioner i denna riktning, båda afgifna inom Andra Kammaren. Uti
den ena hemställdes om en delning af lagutskottet i tvenne utskott,

hvartdera bestående af sexton ledamöter. Beträffande ärendenas fördelning
mellan dessa båda utskott föreslogs, att frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar eller laga stadgar
af den beskaffenhet, att högsta domstolens yttrande öfver dem borde
inhämtas, skulle öfverlämnas till första lagutskottet, medan öfriga till
annat utskotts handläggning icke hörande lagfrågor, som utgöra föremål
för Konungens och Riksdagens gemensamma behandling, således
kommunallagarna, rekvisitionslagarna, värnpliktslagen med liera författningar
af liknande konstitutionell art, skulle hänvisas till andra
lagutskottet. Granskningen af justitieombudsmannens åtgöranden borde
fördelas mellan båda utskotten. Uti den andra motionen, som närmast
åsyftade en skrifvelse i »ämnet till Kungl Magt, ifrågasattes en
delning af statsutskottet, bevillningsutskottet och lagutskottet i tvenne
statsutskott, hvartdera, bestående af tjugu ledamöter, tvenne bevillningsutskott,
hvartdera.likaledes bestående af tjugu medlemmar, samt
tvenne lagutskott, hvartdera bestående-af sexton personer. Hvari ärendenas
fördelning mellan utskotten beträffar, skulle första statsutskottet
hafva att granska, utreda och uppgifva stats- och rilcsgäldsverkens
tillstånd och förvaltning, med undantag af hvad som rörde samfärdseln,
samt föreslå hvad till fyllande af deras behof erfordrades äfvensom
kreditivsummornas belopp, under det andra statsutskottet skulle hafva
att utreda och afgifva förslag i ärenden, som rörde samfärdseln äfvensom
att fullgöra den statsutskottet för närvarande uti £ 39 mom. 2 riksdagsordningen
ålagda granskningsskyldighet. Till det första bevillningsutskottet
skulle hänvisas frågor rörande tull- och postbevillning
och i samband därmed stående ärenden samt till det andra frågor
rörande allmänna bevillningen, bränn vinslagstiftningen och därmed
sammanhängande ärenden. Hvad lagutskotten angår skulle det ena
behandla förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af civil- och kriminallag och det andra upptaga frågor rörande kommunal-
och kyrkolag äfvensom granska justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.
Konstitutionsutskottet, som ansåg representationsskicket,
i hvad anginge såväl de ständiga utskottens sammansättning och
arbetssätt som äfven ärendenas fördelning dem emellan, hafva nått
den utveckling och stadga, att skälig anledning till förändring i utskottens
sammansättning eller verksamhetsområden ej syntes vara förhanden,
afstyrkte båda motionerna och dessa blefvo jämväl af kamrarna
afslagna.

Frågan om delning af stats-, bevillnings- och lagutskotten återkom
vid 1900 års riksdag, i det samme motionär inom Andra Kammaren
återupptog sitt vid nästföregående års riksdag framlagda förslag i ämnet.

Icke heller denna gång blef detta af konstitutionsutskottet tillstyrkt.
Däremot fann sig utskottet böra med föranledande af motionen
äfvensom eu annan i ämnet afgifven motion, hvarom längre ned skall
talas, föreslå en delning af lagutskottet i tvänne utskott, hvartdera
bestående af sexton ledamöter. Enligt utskottets förslag skulle första
lagutskottet handlägga frågor rörande stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag äfvensom granska
justitieombudsmannens ämbetsverksamhet. Andra lagutskottet skulle
bereda alla frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar och författningar, om skatter, som ej vore bevillningar, om
allmänna besvär, om grunderna för förvaltningen af kronans domäner
samt om utfordrande af förnödenheter ''och tjänstbarheter för fyllande
af krigsmaktens behof, af värnpliktslagar jämte krigslagar och författningar
rörande krigsväsendet, som äga tillämpning till medborgare
utom krigsstaten, af kommunallagar samt af öfriga lagar och författningar,
som af Konungen och Riksdagen samfälldt stiftas och icke
tillhörde annat utskotts behandling. Det af konstitutionsutskottet framlagda
förslaget lyckades lika litet som de i ämnet väckta motionerna
tillvinna sig någondera kammarens bifall.

Förslag om ökning af de ständiga utskottens antal genom så vä
delning som nybildning hafva vid tre olika tillfällen förelegat inom
Riksdagen. Vid 1898 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion
om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående en allmän revision af grundlagarna.
Uti ett vid motionen fogadt utkast till grundlagsändringar
ingick jämväl förslag till en omorganisation af utskotts väsendet . De
ständiga utskotten skulle utgöras af ett konstitutionsutskott, ett statsutskott,
ett bankoutskott, ett beskattningsutskott, två lagutskott,
ett ekonomiutskott samt ett granskningsutskott. Motionen blef af
konstitutionsutskottet afstyrkt och båda kamrarna biföllo utan diskussion
utskottets hemställan. Samma öde rönte frågan, då den vid
1899 års riksdag af motionären ånyo upptogs. Sista gången förslag
i denna riktning förelåg var vid 1900 års riksdag, då uti en inom
Andra Kammaren afgifven motion föreslogs upphäfvande af de tillfälliga
utskotten samt införande af tio ständiga utskott, nämligen: ett
konstitutionsutskott med samma uppgift som för närvarande; ett statsutskott
att granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd, förvaltning
och behof samt afgifva yttrande i statsregleringsärenden utom
i hvad gällde frågor rörande anläggning samt förvärfvande af järnvägar
och kanaler; ett rfksgäldsutskott att granska, utreda och uppgifva
riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning och behof samt afgifva

yttranden i ärenden, som anginge anläggning samt förvärfvande af
järnvägar och kanaler; ett tullutskott för behandling af sådana bevillningsfrågor,
som anginge tull- och accismedlen; ett bevillningsutskott
för handläggning af öfriga bevillningsfrågor samt frågor rörande försäljning
af brännvin och handel med vin och maltdrycker; ett bankoutskott
för behandling af frågor, som för närvarande dit hänföras, äfvensom
af alla ärenden rörande banklagstiftningen; ett lagutskott för behandling
af förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af sådana lagar eller laga stadgar, som utgöra föremål för Konungens
och lliksdagens gemensamma lagstiftning och icke tillhörde annat
utskotts handläggning, äfvensom för granskning af justitieombudsmannens
redogörelse; ett kommunalutskott för behandling af alla lagstiftningsfrågor
angående kommunal- och kyrkolagarna samt alla sådana frågor
angående skolväsendet, som icke på grund af sin natur hörde under
statsutskottets handläggning; ett socialpolitiskt utskott för frågor, som
anginge de kroppsarbetande klassernas sociala ställning, förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare, försäkringsväsendet, bolags- och
föreningsväsendet, yrkes- och skyddslagstiftningen samt öfriga socialpolitiska
ärenden, som icke på grund af sin natur hörde under statsutskottet;
samt ett ekonomiutskott för sådana frågor, som icke tillhörde
annat utskotts behandling eller rörde någondera kammaren enskildt,
men dock vore af natur att böra hänskjutas till utskotts förberedande
handläggning. Konstitutionsutskottet skulle bestå af tjugu ledamöter,
statsutskottet af tjugufyra samt hvart och ett af de öfriga utskotten
af sexton ledamöter. Konstitutionsutskottet fann sig icke kunna tillstyrka
motionen, men framlade med anledning af densamma och såsom
ofvan nämnts af en annan i ämnet väckt motion ett förslag om lagutskottets
delning. Såväl detta förslag som ifrågavarande motion förkastades
af båda kamrarna.

Hvad härefter beträffar de förslag till ändringar uti utskottsorganisationen,
som icke afsett någon ökning i de ständiga utskottens
antal, hafva dessa, såsom redan ofvan nämnts, åsyftat antingen inrättandet
af tillfälliga utskott, gemensamma för båda kamrarna, eller
ock en omgruppering af ärendena mellan de nuvarande ständiga utskotten.
Förslag i förstnämnda riktning hafva vid två särskilda tillfällen
förelegat till Riksdagens pröfning. Första gången detta ägde
rum var redan vid 1869 års riksdag, då uti en inom Andra Kammaren
afgifven motion föreslogs att, därest i någondera kammaren någon
allmän fråga väcktes, som icke tillhörde ständigt utskotts behandling,
skulle för frågans utredande tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående

I)''i För båda
kamrarna
gemensamma
tillfälliga utskott.

c) Omgruppering
af ärendena
mellan
de nuvarande
ständiga utskotten.

af lika många ledamöter från hvardera kammaren. Förslaget blef af
konstitutionsutskottet afstyrkt och båda kamrarne biföllo utan diskussion
utskottets hemställan. Frågan kom därefter icke upp på
dagordningen förrän vid 1900 års riksdag, då uti en inom Första
Kammaren afgifven motion föreslogs utbytande af de nuvarande tillfälliga
utskotten mot ett för båda kamrarna gemensamt utskott bestående
af trettiosex ledamöter. Detta utskott skulle emellertid icke
ovillkorligen tillsättas vid början af hvarje riksdag, utan endast för
den händelse i någondera kammaren frågor väcktes, som icke tillhörde
de ständiga utskottens behandling, men voro af beskaffenhet,
att utskotts yttrande däröfver erfordrades. Namnet »tillfälligt utskott»
skulle för detsamma bibehållas. Konstitutionsutskottet fann
sig icke kunna tillstyrka motionen, men då utskottet icke ville bestrida,
att vissa olägenheter vore förbundna med ärendenas beredning i tillfälligt
utskott, särskildt i det afseendet att de olika synpunkter, som
framträdde inom hvardera kammaren, icke finge tillfälle att redan från
början af ett ärendes beredning göra sig gällande, föreslog utskottet,
att till den i § 37 mom. 3 riksdagsordningen förekommande bestämmelsen
om tillsättande af tillfälliga utskott för behandling af frågor,
som icke tillhörde ständigt utskotts handläggning, skulle fogas ett så
lydande tillägg: »dock må för sådan frågas beredande kunna efter

kamrarnas sammanstämmande beslut tillsättas särskildt utskott med
ledamöter till lika antal från hvardera kammaren». Vid ärendets behandling
i kamrarna förkastades emellertid utan votering såväl motionen
som konstitutionsutskottets förslag.

Förslag att, med bibehållande af de ständiga utskottens nuvarande
antal, verkställa en öfverflyttning af ärenden från det mest betungade
till annat, med göromål mindre öfverhopadt utskott föreslogs uti en
reservation till det af konstitutionsutskottet vid 1895 års riksdag
afgifna utlåtandet i anledning af väckt motion om införande af ett
särskildt granskningsutskott. I denna reservation yrkades nämligen,
att den granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
som enligt § 39 mom. 2 riksdagsordningen inginge bland statsutskottets
uppgifter och befogenheter, skulle öfverflyttas på konstitutionsutskottet.
Därigenom skulle den konstitutionella granskningen samlad läggas i
konstitutionsutskottets händer och åt granskningen beredas bättre
sammanhang och ökad betydelse. Såsom regeringsformen § 107 3 st.
och riksdagsordningen § 39 mom. 2 vore affattade, blefve nämligen
tillämpningen af sistnämnda grundlagsstadgande alltid illusorisk. Reservanten
ansåg obestridligt, att konstitutionsutskottet utan svårighet

kunde öfvertaga den tillökning i arbete, som med den föreslagna öfverflyttningen
skulle följa, under det att statsutskottets arbetsbörda af
naturliga skäl år från år tillväxte. Den afgifna reservationen lyckades
emellertid icke tillvinna sig någondera kammarens bifall.

Hvad slutligen angår frågan om rätt för de tillfälliga utskotten a) Kansli för
att anställa sekreterare och öfrig kanslibetjäning, förelåg förslag härom tlllfg“ott. Ut
vid 1900 års riksdag dels uti ofvan omförmälda motion om inrättande
af ett stort för båda kamrarne gemensamt tillfälligt utskott dels ock
uti en inom Andra Kammaren i ämnet särskild väckt motion. Båda
förslagen åsyftade att uti berörda hänseende likställa de tillfälliga utskotten
med de ständiga. Konstitutionsutskottet, som ansåg billigt, att
äfven de tillfälliga utskotten bereddes möjlighet att erhålla kanslibetjäning,
men att bestämmelserna härom borde affattas så, att det stode
dem öppet att, om de så önskade, fortfarande bibehålla det nuvarande
arbetssättet, föreslog med anledning af de väckta motionerna en sådan
ändring uti § 44 riksdagsordningen, att utskotten, de ständiga såväl
som de tillfälliga, skulle äga utse sekreterare och efter samråd med
honom, den öfriga betjäning, som funnes nödig. Uti en vid utskottets
utlåtande fogad reservation yrkades, att tillfälligt utskott endast skulle
hafva rätt att utse nödigt skrifbiträde, när det så ansåge behöfligt. Vid
ärendets behandling i kamrarna blef utskottets hemställan af Första
Kammaren bifallen, men af Andra Kammaren afslagen, hvadan frågan
sålunda förfallit.

Inledande an
märkningar.

Kommitterades förslag.

Efter att i det föregående hafva redogjort för de olägenheter, som
äro förbundna med det sätt, hvarpå riksdagsarbetet för närvarande är
ordnadt, äfvensom för de olika förslag till deras undanröjande, som
under årens lopp framkommit, hafva kommitterade härefter att undersöka,
hvilka åtgärder, enligt kommitterades mening, böra vidtagas för
att Riksdagens arbete må kunna lättare och jämnare utföras.

Såsom kommitterade uti sin ofvan lämnade framställning påvisat,
har man att uti den stora ökning af Riksdagens arbetsmaterial,
som under de senare åren ägt rum, äfvensom uti det sätt, hvarpå arbetet
för närvarande är inom Riksdagen ordnadt, söka de väsentliga orsakerna
till den alltmera framträdande tendensen att utsträcka riksdagstiden
och till den ojämna fördelningen af arbetet inom Riksdagen. För
undanröjande af dessa olägenheter kan man tänka sig tre olika utvägar,
nämligen: antingen en minskning i själfva arbetsmaterialet eller
en grundlagsenlig utsträckning af riksdagstiden eller ock en omläggning
af det inom Riksdagen tillämpade arbetssättet.

Hvad förstnämnda utväg angår, är det uppenbart, att man därmed
icke kan afse en minskning af arbetsmaterialet i den mening, att det
för närvarande på alla områden pågående reformarbetet skulle inskränkas.
Tvärtom har man ju alla skäl att förvänta, att i den mån
utvecklingen fortskrider och området för statens verksamhet vidgas,
nya och ökade arbetsuppgifter alltjämt skola tillföras Riksdagen. Icke
heller torde man rimligen kunna ifrågasätta någon inskränkning af
Riksdagens befogenheter, svårligen ens i den riktningen, att statsregleringsperioden
skulle förlängas. Den minskning uti arbetsmaterialet, hvarom här
skulle vara fråga, är af helt annan art. Som bekant äger den svenska riksdagen
en synnerligen utsträckt initiativrätt. I motsats till hvad förhållandet
är i åtskilliga främmande länder, har denna grundsats i vårt representationsskick
genomförts ända därhän, att den enskilde riksdagsmannen
tillerkänts samma rätt till initiativ, som Ivungl. Maj:t äger. Af denna

vidsträckta initiativrätt göres också, såsom kändt är, ett synnerligen
flitigt bruk inom Riksdagen och en högst väsentlig del af dennas arbetstid
tages i anspråk för behandling af motioner, som hafva ringa eller
intet samband med Kungl. Maj:ts till Riksdagen gjorda framställningar.
Gifvet är, att en begränsning af den enskilda motionsrätten skulle leda
till en afsevärd minskning af Riksdagens arbetsmaterial. Att tillgripa
en sådan utväg kan dock icke vara lämpligt eller tillrådligt. Äfven
om den enskilda motionsrätten kunde, utan att några särskilda olägenheter
häraf behöfde uppkomma, omgärdas med vissa restriktiva bestämmelser,
exempelvis i den riktning, att flera måste förena sig om
en motion för att den skulle kunna upptagas, hafva dock kommitterade
funnit hela denna fråga vara af en så ömtålig och i våra konstitutionella
förhållanden ingripande natur, att kommitterade ej ansett sig
böra föreslå ens en dylik inskränkande bestämmelse.

Den andra ''utvägen att bereda Riksdagen önskvärd lättnad i dess
arbete vore att utsträcka den tid, under hvilken Riksdagen äger grundlagsenlig
rätt att vara samlad. Uti den allmänna diskussionen har
denna utväg ofta varit förordad, och man har därvid tänkt sig tvenne
olika möjligheter, nämligen antingen att vårsessionen förlängdes, eller
ock att en särskild kortare höstsession infördes. Ehuru kommitterade
icke vilja bestrida, att riksdagsarbetet i en framtid kan komma att
taga en sådan omfattning, att en utsträckning af riksdagstiden på
det ena eller andra sättet kan blifva nödvändig, hafva kommitterade
dock icke ansett denna utväg böra tillgripas, förr än andra till buds
stående medel blifvit försökta och visat sig otillräckliga.

Då kommitterade af ofvan angifna skäl icke kunnat tillstyrka
några åtgärder, som direkt afse en minskning af Riksdagens arbetsmaterial
eller en utsträckning af riksdagstiden, återstår att tillse, huruvida de
öfver klagade olägenheterna kunna undanröjas genom en omläggning
af sättet för riksdagsarbetets bedrifvande. Att på denna väg åtskilligt
står att vinna, torde redan framgå af den kritik kommitterade ofvanägnat
det för närvarande inom Riksdagen tillämpade arbetssättet.
Såsom kommitterade längre fram vilja påvisa, torde också de reformer,
som på detta område kunna genomföras, vara så beskaffade, att
åtminstone tillsvidare inga andra åtgärder för ändamålets uppnående
synas vara af behofvet påkallade.

Innan kommitterade öfvergå till att närmare redogöra för de
åtgärder i nyssberörda hänseende, som enligt kommitterades mening
böra vidtagas, hafva kommitterade ansett sig böra i detta samman -

Fråga om
rätt för Riksdagen
att
uppskjuta
ärenden.

bang yttra sig rörande en fråga, som under fortgången af kommitterades
arbete jämväl varit föremål för öfverläggningar. Kommitterade
syfta härvid på det vid flera olika tillfällen inom Riksdagen framkomna
förslaget om rätt för Riksdagen att till ett kommande riksmöte uppskjuta
den slutliga behandlingen af viktigare ärenden. Ehuru denna
fråga, sedan den genom upprepade riksdagsbeslut förfallit, under de
sista årtiondena icke ånyo inom Riksdagen upptagits å dagordningen,
hafva kommitterade likväl funnit sig böra ägna densamma en mera
ingående pröfning och utredning, enär genomförandet af en dylik
anordning å många håll fortfarande torde anses såsom en synnerligen
lämplig utväg för beredande af lättnad i Riksdagens arbete.

För en grundlagsändring i ofvan angifven riktning hafva vid olika
tillfällen anförts hufvudsakligen följande skäl. Under de sista veckorna
af riksdagstiden inkomma en sådan mängd ärenden till kamrarna, att
tiden knappast räcker till för deras behandling. Att riksdagsarbetet i
dess helhet häraf blifver lidande, ligger i öppen dag. Särskildt menligt
måste emellertid detta förhållande inverka på de stora och viktiga
frågornas behandling. Då dessa i allmänhet inom vederbörande utskott
kräfva en mera grundlig och fullständig utredning, kunna de ofta först
mot slutet af riksdagstiden förekomna till handläggning inom kamrarna.
Under trycket af den då rådande allmänna brådskan kunna dessa
ärenden icke pröfvas af Riksdagen med all den omsorg de förtjäna.
Följden häraf är, att kamrarna ofta känna sig mest benägna för att
alldeles afböja föreslagna förändringar, bestämmelser eller åtgöranden,
emedan ärendena icke hunnit vederbörligen öfvervägas och pröfvas.
Det å dessa frågors utredning nedlagda arbetet leder således icke till
vederbörligt gagn. Ett sådant behandlingssätt af viktiga samhällsangelägenheter,
hvarigenom Riksdagen nödgas antingen undanskjuta
en fråga eller ock äfventyra att uti densamma fatta ett förhastadt
beslut, är icke blott mindre öfverensstämmande med Riksdagens värdighet,
utan måste äfven inverka menligt på riksdagsarbetet i dess
helhet. Genom vidtagande af en grundlagsändring, hvarigenom Riksdagen
erhåller rätt att till ett kommande riksmöte uppskjuta den slutliga pröfningen
af ett ärende, skulle nämnda missförhållanden undanröjas. Maktpåliggande
frågor, som inkomma till kamrarna mot slutet af riksdagstiden
och då måste trängas ej blott med hvarandra utan ock med
åtskilliga mindre viktiga ärenden, kunna, om de uppskjutas till nästföljande
riksdag, då af kamrarna lugnt och utan brådska pröfvas med
noggrant öfvervägande af den utredning vederbörande utskott förebragt.
Då denna pröfning kan äga rum under den första delen af riksdagstiden,

4.''»

då kamrarna hafva ett jämförelsevis lindrigt arbete, skulle därigenom
jämväl vinnas, att riksdagsarbetet kan jämnare fördelas på den för
Riksdagen anslagna tiden, hvilket i sin ordning skulle hafva till följd,
att riksdagarna kunna afslutas tidigare än som med den nu tillämpade
arbetsordningen är möjligt.

Det torde icke kunna bestridas, att de till stöd för en grundlagsändring
af ifrågavarande slag andragna skäl innefatta åtskilligt beaktansvärdt.
Sålunda torde det vara alldeles uppenbart, att den vid
riksdagstidens slut rådande brådskan mången gång utgör ett hinder
för en omsorgsfull pröfning af de större frågor, som då komma under
behandling, likasom ock att en jämnare fördelning af riksdagsarbetet å
kamrarnas sammanträden skulle kunna ske, om ärenden af större omfattning
och innebörd kunde handläggas under den första tiden af riksdagens
samvaro. Från dessa synpunkter sedt skulle det sannolikt visa
sig fördelaktigt, om Riksdagen ägde rätt att uppskjuta den slutliga pröfningen
af viktigare frågor. Vid ett närmare öfvervägande torde man
emellertid snart finna, att de fördelar, som genom en sådan anordning
möjligen kunna vinnas, skulle visa sig mindre betydande än de olägenheter,
densamma komme att medföra för riksdagsarbetet i dess helhet.

Då förslag om en grundlagsändring uti ifrågavarande riktning
senast förelåg vid 1884 års riksdag, afstyrktes detta, såsom kommitterade
ofvan erinrat, äfven af konstitutionsutskottet. De skäl, som därvid
af utskottet åberopades, voro hufvudsakligen följande. I första hand
kunde mot förslaget riktas den anmärkningen, att det icke vore
ägnadt att påskynda riksdagsarbetet. Då förslag om uppskof antagligen
skulle inom kamrarna väckas angående ett vida större antal
frågor än dem, om livilkas uppskjutande Riksdagen kunde enas, vore
åtskilliga fruktlösa förhandlingar rörande dylika uppskofsförslag att
förvänta. I den mån dessa öfverläggningar komme att föras utan att
leda till åsyftad påföljd, i samma mån föröddes en tid, som kunnat
bättre användas. För den möjliga vinsten af ett eller annat gagneligt
uppskof, hade man sålunda banat väg för ändamålslösa förhandlingar
af en utsträckning, hvilken icke kunde på förhand beräknas.
Vidare skulle, enligt iitskottets förmenande, tillvaron i grundlagen af
bestämmelser, sådana som de föreslagna, föranleda Riksdagens ledamöter
att redan från riksdagens första tid beräkna antagligheten af
att eu fråga blefve uppskjuten; och deras arbete å förebragta ärenden
skulle af dylika antaganden påverkas. Intresset att förskaffa sig noggrann
insikt i en fråga skulle hos en del af de riksdagsmän, hvillca i
egenskap af utskottsledamöter hade att taga henne i närmare skär -

skådande, helt visst minskas, när befaras måste, att det kanske vore
mera välbetänkt lämna den frågan å sido och i stället nedlägga ökadt
arbete på andra. Däraf skulle emellertid blifva en följd, att Riksdagens
ledamöter mot slutet af riksdagen befunnes mindre förberedda
och hemmastadda i åtskilliga frågor än de skulle hafva varit, om det
varit på förhand klart, att hvarje vid Riksdagen väckt förslag skulle
vid densamma slutligen pröfvas. Uppskof, hvartill eljest skälig anledning
ej skulle hafva förekommit, kunde då finnas nödiga. För
arbetet vid en senare Riksdag skulle, enligt utskottets mening, den
omständigheten, att viktiga ärenden till densamma uppskjutits, ej verka
förmånligt. Visserligen vore under riksdagstidens första veckor arbetet
i kamrarna jämförelsevis obetydligt, men under tiden voro utskotten
i full verksamhet och de riksdagsmän, som ej vore invalda i utskott,
använde sin tid till att förskaffa sig kännedom i allmänhet om de frågor,
som vid Riksdagen bragts å bane. Om under denna tid Riksdagens uppmärksamhet
skulle tagas i anspråk för kvarliggande ärenden från föregående
år, skulle detta inverka störande på utskottens arbete och fördröja
deras utredningar och utlåtanden äfvensom verka därhän, att hos
Riksdagens ledamöter kännedomen om de föreliggande frågorna blefve
mera bristfällig än hvad eljest kunde vara förhållandet. Slutligen
anmärkte utskottet mot förslaget, att det lätt kunde inträffa, att ett
till eu senare riksdag uppskjutet ärende vid denna ej komme att erhålla
den omsorgsfulla behandling, som med uppskofsbeslutet åsyftades. Vore
det af större vikt och i öfrigt sådant, att om dess riktiga lösning skiljaktiga
åsikter förefunnes, kunde man förutse, att vid den riksdag, till
hvilken ärendet uppskjutits, åtskilliga motioner rörande detsamma skulle
väckas. När dessa motioner till vederbörligt utskott öfverlämnades,
måste antagligen det uppskjutna ärendet dit hänvisas. Men därmed
gånge man miste om förmånen att få detta pröfvadt vid riksdagens
början. Inom utskottet, som kanske till stor del bestode af ledamöter,
livilka ej där haft plats det föregående året, kunde eu ny fullständig
beredning blifva af nöden. Af en dylik ordning skulle antagligen ej
saken, än mindre själfva riksdagsarbetet, vinna.

De skäl, hvarpå konstitutionsutskottet vid 1884 års riksdag
grundade sitt afstyrkande, synas kommitterade i stort sedt fortfarande
äga giltighet. Äfven om vissa bland de af utskottet framhållna olägenheterna
icke torde vara af beskaffenhet att böra tillmätas allt för stor
betydelse, äro dock, enligt kommitterades uppfattning, de skäl, som
kunna framställas mot en grundlagsändring uti ifrågavarande riktning,
så tungt vägande, att dess genomförande hvarken kan anses önskligt
eller tillrådligt.

Utöfver de anmärkningar 1884 års konstitutionsutskott riktade
mot förslaget vilja kommitterade ännu framhålla några synpunkter, som
ytterligare visa, att en rättighet för Riksdagen att uppskjuta framlagda
ärenden icke skulle medföra det gagn, man därmed åsyftat, utan till
och med kunna hafva menliga verkningar. Menligt skulle, efter kommit,-terades åsikt, uppskofsrätten verka därutinnan, att onödiga slitningar
mellan kamrarna lätteligen därigenom skulle föranledas, äfvensom däri,
att arbetena vid den riksdag, då fråga väckts, men uppskjuta i många
fall skulle te sig resultatlösa, ett förhållande, som kan dels verka
nedslående på Riksdagens själfkänsla dels förringa dess anseende.
Uppenbart är vidare att, därest eu sådan rätt skulle medgifvas representationen,
densamma måste på ett eller annat sätt begränsas. Sålunda
torde det i första rummet blifva nödvändigt föreskrifva, att
uppskof med ett och samma ärende icke finge äga ruin mer än eu
gång. Därest en sådan begränsning af uppskofsrätten icke vidtoges,
skulle följden nämligen kunna blifva, att en fråga genom upprepade
uppskofsbeslut under en längre tid liölles sväfvande. Då det vidare
knappast kan vara lämpligt att uppskjuta ett ärende från den sista
riksdagen under eu valperiod till Andra Kammaren till den riksdag,
som efter de nya valen sammanträder, enär i sådant fall frågan
skulle komma att då behandlas af en till sin sammansättning ny kammare,
blefve det nödvändigt att jämväl i berörda hänseende begränsa
uppskofsrätten. Om Riksdagens rätt att uppskjuta ärenden begränsades
i ofvan angifven riktning — och att detta måste ske, finna kommitterade
uppenbart — skulle emellertid följden blifva, att den sista
riksdagen under valperioden till Andra Kammaren komme att tyngas
af en allt för stor arbetsbörda, i det den skulle få att afgöra icke
blott alla vid densamma framkomna ärenden, utan jämväl sådana, som
från nästföregående riksdag blifvit uppskjutna. Vidare kan mot den
ifrågasatta anordningen anmärkas, att den icke alltid skulle vara ägnad
att befordra en frågas allsidiga belysning. Till följd af skeende" förändringar
i statsrådets sammansättning skulle det nämligen ofta kunna
inträffa, att det statsråd, som medverkat vid framläggandet af ett af
Riksdagen uppskjutet förslag, icke komme i tillfälle att inför Riksdagen
utveckla alla de skäl, som legat till grund för detsamma. Då
man uppenbarligen icke kan begära, att det statsråd, som vid förslagets
slutliga pröfning fungerade, skulle, därest det icke ansåge sig
kunna godkänna detsamma, inför Riksdagen göra sig till tolk för den
uppfattning, som föranledt förslagets framläggande, skulle följden således
blifva, att ett uppskjutet ärende komme i en ogynnsammare ställning

Kommitterades
förslag.

Begränsning
af motionstiden.

än öfriga frågor, som Kungl. Maj:t underställt Riksdagens pröfning.
Slutligen vilja kommitterade framhålla, att det för en viktig frågas
snara och tillfredsställande lösning kan innebära en bestämd fördel att
få den pröfvad redan vid den riksdag, den först framkommer, äfven
om det då föreliggande förslaget icke skulle lyckas tillvinna sig Riksdagens
bifall på grund af mindre fullständig och nöjaktig utredning.
Uti utskottets utlåtande liksom och under öfverläggningarna i kamrarna
kunna nämligen sådana brister hos förslaget påvisas, att dess framläggande
för Riksdagen, efter att hafva af Kungl. Maj:t omarbetats,
skulle befinnas vara det mest önskvärda.

Då sålunda en rätt för Riksdagen att uppskjuta den slutliga
pröfningen af föreliggande frågor till eu kommande riksdag icke skulle
medföra några väsentliga fördelar, men väl däremot vålla afse värda
olägenheter för riksdagsarbetet i dess helhet, hafva kommitterade icke
funnit sig böra framlägga något i denna riktning gående förslag.

Då kommitterade härefter öfvergå till att närmare redogöra för
de särskilda åtgärder, som, enligt kommitterades mening, böra vidtagas
för att Riksdagens arbete må kunna bättre och jämnare utföras,
hafva kommitterade velat förutskicka den anmärkningen, att utgångspunkten
för kommitterades arbete varit att, med upprätthållande
af de principer, hvilka ligga till grund för det inom Riksdagen för närvarande
tillämpade arbetssättet, endast föreslå sådana förändringar uti
gällande bestämmelser, som för ändamålets uppnående synas kommitterade
oundgängligen nödiga. Kommitterade hafva sålunda icke ansett
sig böra ingå på någon pröfning af frågan, huruvida de arbetssystem,
som tillämpas inom vissa främmande länders representationer, äro mera
ägnade att befordra ärendenas snabba afgörande och arbetets jämna
fördelning å riksdagstiden än det hos oss använda.

Såsom kommitterade uti sin ofvan lämnade kritik af det inom
Riksdagen tillämpade arbetssättet framhållit, är det särskildt tvenne
omständigheter, som, enligt kommitterades mening, fördröja och betunga
Riksdagens arbete, nämligen dels svårigheten för Riksdagen att
redan i början af sin samvaro kunna i önskvärd mån öfverblicka
sitt arbetsmaterial och dels den ojämna fördelningen af ärendena mellan
utskotten. Kommitterades uppgift har därför i första hand varit att
tillse, huruvida och i hvad mån dessa olägenheter kunna undanröjas.

Förstnämnda omständighet sammanhänger, såsom kommitterade
förut visat, på det närmaste med den för närvarande stadgade ordningen
för motioners väckande inom Riksdagen. Frånvaron af bestämmelse,

att motion, föranledd af till Riksdagen efter dess öppnande aflåten
kungl. proposition, äfvensom motion tillhörande tillfälligt utskott, skall
väckas inom en viss tid för att kunna upptagas till behandling, har
föranledt, att sådana motioner, ofta af stor omfattning och innebörd,
alltjämnt framkomma under riksdagen, till och med under de sista
veckorna af dess samvaro. Att detta förhållande skall inverka synnerligen
hindrande på riksdagsarbetets planmässiga bedrifvande, är alldeles
uppenbart. Det har därför synts kommitterade nödvändigt, att de
uti § 55 riksdagsordningen gifna bestämmelserna angående motioners
väckande underkastas en sådan omarbetning, att berörda missförhållande,
såvidt möjligt undanröjes.

Hvad då först angår sådana motioner, som föranledas af kungl.
propositioner, aflämnade efter Riksdagens öppnande, hafva kommitterade
ansett, att åtskilligt skulle vara vunnet, därest en viss bestämd tid
stadgades, inom hvilken sådana motioner måste väckas. Då det icke
gärna kan med skäl ifrågasättas, att för dessa motioners afgifvande
skulle erfordras längre tid, än som för närvarande i allmänhet finnes
stadgad i fråga om motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling,
hafva kommitterade ansett, att tiden för ifrågavarande
motioners afgifvande bör fastställas till tio dagar efter det vederbörande
proposition blifvit till kamrarna öfverlämnad. En dylik bestämmelses
tillvaro i grundlagen skulle i flera hänseenden vara ägnad
att befordra ärendenas snabbare behandling inom utskotten. Sålunda
skulle ett utskott mången gång kunna slutbehandla en fråga tidigare
än för närvarande är fallet, då det ej behöfde afvakta väntade
motioner i ämnet. Vidare skulle kunna undvikas den med gällande
bestämmelser förenade olägenhet att, sedan ett utskott ägnat tid och
arbete åt en frågas utredning och är nära att afgifva sitt betänkande,
en motionär framkommer med ett nytt uppslag i ämnet, som nödvändiggör
frågans upptagande till förnyad behandling i hela dess
vidd. En dylik begränsning af motionstiden har synts kommitterade så
mycket mera befogad, som det måste anses innebära en oegentlighet,
att motion, som föranledes af den så många frågor omfattande och
betydelsefulla statsverkspropositionen, skall afgifvas inom tio dagar efter
riksdagens öppnande, under det att motion i anledning af en under
riksdagens lopp aflåten proposition i ett speciellt ämne, kan väckas
huru lång tid som helst efter propositionens aflämnande.

Äfven i fråga om motioner, som tillhöra tillfälligt utskotts handläggning.
torde en viss tid böra fastställas, inom livilka dessa skola
afgifvas. Särskildt med hänsyn till den successiva behandling, som

a) Motion
föranledd af
kungl. proposition.

11) Mot i on
tillhörande
tillfälligt utskott.

dylika motioner skola undergå i kamrarna, måste detta anses synnerligen
önskvärdt. Med det successiva behandlingssättet kan nämligen
följa ett upprepadt kastande af frågan från den ena kammaren till
den andra, hvarför dessa motioner kräfva för sitt afgörande betydligt
längre tid än motioner i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling.
Det kan därför icke vara annat än oegentligt, att sådana
motioner skola få väckas, så länge Riksdagen är samlad. Under
nuvarande förhållanden inträffar ofta, att motionärerna framkomma
med sina framställningar så sent under riksdagen, att vederbörande
utskott knappt hinner åstadkomma erforderlig utredning. Då den
kammare, hvari motionen blifvit väckt, fattar ett positivt beslut i
frågan och hänskjuter den till medkammarens pröfning, är tiden ofta
så långt framskriden, att denna kammare icke hinner få frågan behandlad
af utskott, utan nödgas antingen bifalla eller afslå förslaget utan erforderlig
pröfning. Då härtill kommer, att de tillfälliga utskottens
betänkanden under slutet af riksdagstiden hafva att trängas med ett
stort antal viktiga och omfattande utlåtanden från de ständiga utskotten,
är det uppenbart, att de uti dem afliandlade frågor, skola vid kamrarnas
sammanträden komma i en särskilt ogynnsam ställning. Att dessa
sent framkommande utskottsbetänkanden skola i hög grad bidraga
till att öka kamrarnas redan förut allt för stora arbetsbörda under
slutet af riksdagen, ligger i öppen dag.

På grund af hvad ofvan anförts hafva kommitterade funnit sig
böra föreslå, att en viss tid bestämmes, inom hvilken motion i ämne,
tillhörande tillfälligt utskotts handläggning, skall afgifvas. Då det
för såväl riksdagsarbetot i dess helhet, som för dessa motioners omsorgsfulla
behandling är önskvärdt, att de väckas så tidigt som möjligt och
i hvarje fall icke under den senare delen af riksdagens samvaro,
hafva kommitterade. med nödig hänsyn tagen jämväl till den enskilde
riksdagsmannens rätt, ansett, att motionstiden lämpligen bör bestämmas
till trettio dagar från riksdagens öppnande, eu bestämmelse, som under
normala förhållanden skulle innebära, att motion i hithörande ämne
kan afgifvas till midten af februari. Att denna tid bör vara fullt
tillräcklig för motionens omsorgsfulla utarbetande, torde icke kunna
med fog bestridas. Såsom kommitterade här nedan vilja visa, hafva
kommitterade icke afsett att genom denna bestämmelse betaga enskild
riksdagsman rätten att under vissa särskilda förhållanden väcka motion
i hithörande ämne efter den ordinarie motionstidens utgång.

Då genom införandet af en bestämd motionstid i ofvan angifna fall
motioner, som åsyfta ändringar uti förut afgifna motioner eller inne -

halla nya uppslag uti de i dem afhandlade ämnen, icke skulle kunna
afgifvas efter den ordinarie motionstidens utgång, skulle mot den
föreslagna anordningen, såvidt den afser motioner, tillhörande tillfälligt
utskott, möjligen kunna riktas den anmärkning, att den i praxis kunde
leda därhän, att vederbörande motionärer, för att undvika misshagliga
ändringsförslag, skulle uppskjuta aflämnandet af sina motioner till
sista motionsdagen. Till förekommande af eu sådan praxis skulle det
därför vara nödigt att för ändringsförslags afgifvande fastställa en viss
kortare tid efter den ordinarie motionstidens utgång i öfverensstämmelse
med hvad som föreslagits skola gälla för afgifvande af motioner
i anledning af under riksdagens lopp aflåtna kung! propositioner, med
hvilka för öfrigt förstnämnda motioner i viss män kunna jämföras.
Ehuru kommitterade icke vilja bestrida möjligheten af att en dylik
praxis kan utveckla sig. hafva kommitterade dock icke ansett sig böra
föreslå eu sådan tilläggsbestämmelse. Visserligen kan man säga, att
en motion, som hör under tillfälligt utskott, har en viss likhet med
en kungl. proposition, i det båda innebära upptagande af en ny
fråga, men denna formella likhet torde ej böra föranleda, att de med
hänsyn till eventuella ändringsförslag skola likställas. Under det att
den förra endast innebär ett önskemål i en viss fråga för en eller
flere riksdagsmän, utgör ju den senare ett uttryck för regeringens
uppfattning i ett visst fall och kan därför göra anspråk på Riksdagens
uppmärksamhet i högre grad än ett af enskild riksdagsman
framlagdt förslag. Härtill kommer, att medgifvandet af en dylik
särskild motionstid skulle innebära eu afvikelse från den regel, som
gäller beträffande motioner, hvilka afse ändringar uti motioner, hörande
under ständigt utskotts behandling. Ehuru dessa ofta hänföra sig
till synnerligen stora och viktiga frågor, måste de dock enligt grundlagens
bestämmelser väckas inom den ordinarie motionstidens utgång
och någon särskild olägenhet häraf har icke försports. Vidare vilja
kommitterade framhålla att, äfven om en motion tillhörande tillfälligt
utskotts behandling väckes å sista motionsdagen, kammarens öfriga
medlemmar dock icke äro betagna utvägen att få sina afvikande
meningar till vederbörande utskott framförda. Vid motionens hänskjutande
till utskott står det ju hvarje kammarledamot öppet, att
mot det framställda förslaget rikta de anmärkningar och däri förorda
de ändringar, hvartill han kan finna anledning, under anhållan,
att hans yttrande måtte åtfölja motionen till utskottet. Då härtill
slutligen kommer, att utskottet, enligt hvad kommitterade ämna föreslå,
skall äga full frihet att nti till dem hänskjutna propositioner och

Utsträckt
initiativ för
utskotten.

motioner föreslå erforderliga ändringar ocli tillägg, torde frånvaron af
en särskild motionstid för ändringsförslags afgifvande icke komma att
medföra några som helst olägenheter.

Genom införande af en bestämd tid för väckande al motioner,
som föranledas af under riksdagens lopp aflåtna kungl. propositioner
äfvensom för motioner hörande under tillfälligt utskotts behandling,
hafva kommitterade icke afsett att göra någon inskränkning i den för
närvarande bestående rätten att, så länge riksdagen är samlad, väcka
motion om ändring i rikets grundlagar samt i ämne, som rörer kammare
enskildt. I)å vidare sådana förhållanden kunna tänkas inträffa,
som påkalla väckandet af motioner jämväl i andra frågor efter de
ordinarie motionstidernas utgång, hafva kommitterade ansett, att den
nu gällande bestämmelsen, att motion i ämne, som tillhör ständigt
utskotts behandling, må. utan hinder af att motionstiden tilländalupit,
väckas, såvida ''den af redan inom någondera kammaren fattadt beslut
eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen föranledes,
bör bibehållas och utsträckas att afse jämväl motion i ämne,
som faller under tillfälligt utskotts behandling.

Kommitterade anse sig i detta sammanhang böra framhålla, att
införandet af en bestämd tid för afgifvande af motioner i anledning af
kungl. propositioner icke får anses innebära en förpliktelse för vederbörande
utskott att i hvarje fall afvakta motionstidens utgång, innan
utskottet upptager propositionen till behandling ocli däröfver afgifver
sitt utlåtande. Visserligen torde detta i regel lämpligen böra ske för
vinnande af tid och undvikande af nya öfverläggningar i ett redan
debatteradt ämne, men, som kändt är. kunna förhållanden ibland
inträffa, som nödvändiggöra, att en proposition af Riksdagen behandlas
med största skyndsamhet. Gifvet är. att i sådana fall vederbörande
utskott icke bör afvakta motionstidens utgång, innan det afgifver sitt
utlåtande.

Eu naturlig konsekvens af kommitterades förslag att införa bestämda
tider för afgifvande af motioner i anledning af kungl. propositioner
och motioner i ämnen, som höra under tillfälligt utskotts behandling.
är, att de utskott, Indika för närvarande icke hafva rätt till
initiativ, inom vissa gränser erhålla en sådan rätt. Enligt gällande
bestämmelser äger konstitutionsutskottet fullständig förslagsrätt i grundlagsfrågor,
bevillningsutskottet i bevillningsfrågor och bankoutskottet i
frågor rörande föreskrifter om riksbankens förvaltning. På grund af
denna sin förslagsrätt kunna dessa utskott icke blott framkomma med
alldeles nj^a förslag i berörda ämnen, utan äga jämväl full frihet att

uti de till dem hänskjutna propositioner och motioner vidtaga de ändringar
och göra de tillägg, hvartill de finna skäl föreligga. En sådan
vidsträckt ändringsrätt tillkommer icke de öfriga utskotten inom Riksdagen.
I saknad af förslagsrätt hafva dessa ansetts icke äga föreslå andra
ändringar uti till dem hänvisade förslag än sådana, som inskränka sig till
modifikationer eller jämkningar i vederbörande proposition eller motion.

Då det emellertid under fortgången af utskottens arbete synnerligen ofta
inträffar, att jämväl andra ändringar och tillägg finnas erforderliga, har
den utvägen tillgripits, att motioner om dessa ändringar och tillägg genom
utskottets försorg väckts i kamrarna, en utväg, som på grund af frånvaron
af bestämda motionstider i ofvan angifna fall merändels stått öppen.

Detta förfaringssätt, som naturligen innebär en i viss mån tidsödande
omgång, kan gifvetvis icke tillämpas, sedan vissa bestämda tider för
motioners afgifvande blifvit fastställda. Då det emellertid måste anses
vara af synnerlig vikt, att utskotten må äga befogenhet att uti föreliggande
förslag vidtaga nödiga ändringar, hafva kommitterade funnit
sig böra, såsom en konsekvens af förslaget om bestämda motionstider,
gifva vederbörande paragrafer i riksdagsordningen en sådan affattning
att alla utskott, de ständiga såväl som de tillfälliga, erhålla möjlighet
att uti de till deras handläggning hänskjutna propositioner och motioner
göra sådana ändringar och tillägg, som, utan att innebära en omläggning
af de grunder, på Indika förslagen hvila, kunna finnas af behofvet
påkallade. Att däremot tillerkänna alla utskott fullständig förslagsrätt
eller rätt att underkasta föreliggande förslag en sådan omarbetning,
som skulle innebära ett öfvergifvande af de till grund för dem liggande
principer, hafva kommitterade hvarken funnit önskvärdt eller lämpligt.

Såsom kommitterade ofvan framhållit, har man att söka en af Tia för prode
mest bidragande orsakerna till att riksdagsarbetet under slutet af aflåtande8
sessionen antager en så forcerad karaktär uti den omständigheten, att
ett stort antal kungl. propositioner, ofta i mycket viktiga och omfattande
frågor, öfverlämnas till Riksdagen först under den senare delen
af dess samvaro. Uti hvilken utsträckning detta äger rum hafva
kommitterade redan förut påvisat. Hvad särskildt de båda sistförfluten
riksdagarna beträffar, torde det vara obestridligt, att de många viktiga
kungl. propositioner, som under riksdagstidens senare hälft framkommo,
framför annat bidrogo till att arbetsbördan vid dessa riksdagar blef
särskildt tung och tryckande. Att åtskilligt skulle kunna vinnas,
därest kungl. propositioner kunde tidigare än som för närvarande i
allmänhet är fallet öfverlämnas till Riksdagen, lider icke något som
helst tvifvel. Det skulle därför möjligen kunna ifrågasättas, huruvida

Ändringar i
utskottens
organisation.

icke, i likhet med hvad som föreslagits skola gälla ifråga om motioner,
en bestämd tid borde fastställas, efter hvilken kungl. propositioner
icke finge annat än i undantagsfall till Riksdagen aflåtas. I)å emellertid
en dylik bestämmelse skulle innebära en icke oväsentlig inskränkning
uti Konungens konstitutionella rättigheter och det dessutom måste
anses vara af synnerlig vikt, att regeringen, hvilken icke alltid är i
stånd att på förhand öfverblicka alla de frågor, som böra till Riksdagen
hänskjutas, icke betages rätten att, närhelst sådant af förhållandena
påkallas, till Riksdagen framkomma med framställningar, hafva kommitterade
icke funnit sig böra föreslå någon i denna riktning gående
bestämmelse. Med hänsyn till den stora roll de kungl. propositionerna
spela för riksdagsarbetets snabba och planmässiga bedrifvande, hafva
kommittera de dock ansett sig böra utt ala önskvärdheten häraf, att
kungl. propositioner, särskilt i större och mera omfattande frågor, i
regel icke öfverlämnas till Riksdagen under senare delen af dess
samvaro.

Efter att i det föregående hafva redogjort för de åtgärder, som
enligt kommitterades mening, böra vidtagas för att Riksdagen och dess
delegationer må kunna tidigare, än nu är fallet, öfverblicka sitt arbetsmaterial
och därigenom blifva i stånd att på ett mera planmässigt
sätt ordna och bedrifva sitt arbete, återstår för kommitterade att undersöka,
hvilka åtgärder böra tillgripas för att råda bot på den andra
stora olägenhet, som vidlåder det inom Riksdagen tillämpade arbetssättet,
nämligen ärendenas ojämna fördelning] mellan utskotten. Innan
kommitterade ingå på eu närmare redogörelse för de olika utvägar,
som därvid kunna tänkas ifrågakomma, anse sig kommitterade böra
förutskicka några korta antydningar rörande det svenska utskottsväsendets
allmänna karaktär och utveckling.

Som bekant företer det svenska utskottsväsendet i åtskilliga hänseenden
skiljaktigheter från de system för ärendenas beredning, som
tillämpas i flertalet främmande länder med tväkammarsystem. Den
förnämsta olikheten består däri, att de flesta ärenden hos oss beredas
uti vissa bestämda, för båda kamrarna gemensamma utskott, under
det att i utländska representantförsamlingar ärendenas beredning vanligen
verkställes särskildt inom hvardera kammaren för sig. En annan
väsentlig olikhet mellan det hos oss tillämpade utskottsväsendet och
det i vissa främmande länder brukliga är, att hos oss gälla fastare
bestämmelser både med afseende å utskottens bildande och deras arbetssätt
än i allmänhet brukar vara fallet. Dessa för det svenska utskottsväsendet

utmärkande drag hafva sin grund i en lång historisk utveckling. Bestämmelserna
om att viktigare riksdagsärenden skola beredas af delegationer,
sammansatta af representationens särskilda afdelningar, leda sålunda sitt
ursprung från 1600-talet. Plvad de ständiga utskottens antal och
sammansättning beträffar, funnos fyra af dem, nämligen statsutskottet,
bevillningsutskottet, bankoutskottet och lagutskottet redan under 1700-talet, medan konstitutionsutskottet tillkom samtidigt med det nuvarande
statsskickets införande.

Uti 1810 års riksdagsordning stadgades med afseende å ärendenas
beredning, att alla allmänna frågor, hvarmed förstods sådana, som
kunde eller borde komma under samtliga riksens ständers öfverläggning
och pröfning, skulle undergå förberedande behandling i utskott, som
voro för alla fyra stånden gemensamma, Vid hvarje riksdag skulle
vissa sådana utskott tillsättas, nämligen dels de ännu bibehållna ständiga
utskotten, med i hufvudsak samma befogenheter, som enligt nu
gällande riksdagsordning tillkomma dem, dels ock allmänna besvärsocli
ekonomiutskottet för upptagande af sådana mål, i afseende å hvilka
Riksdagen enligt § 89 regeringsformen endast hade petitionsrätt. Sådana
allmänna frågor, livilka icke enligt grundlagens bestämmelser hörde
under visst bestämdt utskott, kunde hänvisas antingen till allmänna
besvärs- och ekonomiutskottet eller till något af de öfriga utskotten.
1 praxis blefvo emellertid dessa bestämmelser tilllämpade så, att alla
ärenden, som icke uttryckligen voro hänlagda under annat utskott, i
regel kommo att behandlas af allmänna besvärs- och ekonomiutskottet.
Det nu angifna sättet för ärendenas beredning var dock ej för alla
fall ovillkorligt bindande. Där ständerna funno sådant erforderligt,
kunde de tillsätta flera utskott, och för behandling af sådana ärenden,
som berörde två eller flera utskotts verksamhet^»mr;iden, kunde dessa
genom deputerade sammanträda till gemensamma öfverläggningar.

Då ståndsrepresentationen år 1866 afskaffades och tvåkammarsystemet
infördes, ansåg man sig jämväl böra vidtaga vissa ändringar
uti det bestående utskottsväsendet. Då man, enligt hvad motiven till
1866 års riksdagsordning gifver vid handen, icke ville öfvergifva det
dittills tillämpade sättet för ärendenas beredning, hvilket ägde förtjänsten
att vara pröfvadt och med ledning af en lång erfarenhet utbildadt
och förbättradt, ansåg man sig böra bibehålla såsom ständiga
och för båda kamrarna gemensamma: konstitutionsutskottet, statsutskottet,
bevillningsutskottet, bankoutskottet och lagutskottet. Däremot
fann man sig böra afskaffa allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
och införa ett nytt system för beredningen af sådana frågor, som dit -

Ständiga

utskott.

tills i regel tillhört detta utskotts behandling. Enligt bestämmelserna
i den nya riksdagsordningen skulle nämligen endast de frågor, som på
grund af uttryckligt stadgande tillhörde de ständiga utskottens verksamhetskrets,
kunna blifva föremål för behandling i utskott gemensamma
för Riksdagens båda kamrar. Väcktes åter i någondera kammaren
fråga, som icke tillhörde de ständiga utskotten, men vore af beskaffenhet,
att utskotts yttrande däröfver erfordrades, skulle för densammas
behandling ett tillfälligt utskott inom kammaren tillsättas. Grunden
till den vidtagna förändringen var. enligt hvad motiven till den nya
riksdagsordningen utvisa, olämpligheten af ett ovillkorligt stadgande
om uppdrag åt samma personer att utreda alla de olikartade frågor,
som tillhörde allmänna besvärs- och ekonomiutskottets handläggning.
Ett annat, i motiven icke uttaladt skäl till förändringen torde hafva
varit en önskan att pröfva, huruvida icke det system för ärendenas
beredning, som användes i åtskilliga främmande länder med tvåkammarsystem,
vore mera än det hos oss tillämpade ägnadt att befordra
frågornas behöriga utredning.

Man finner sålunda, hurusom för ärendenas beredning inom den
svenska riksdagen tillämpas tvenne från hvarandra helt skilda system,
af hvilka det ena, anordningen med ständiga och för båda kamrarna
gemensamma utskott, är resultatet af en lång parlamentarisk utveckling,
och det andra, anordningen med • tillfälliga, inom hvardera kammaren
tillsatta utskott, en skapelse i samband med tvåkammarsystemets
införande Då kommitterade nu gå att undersöka, hvilka åtgärder
böra tillgripas för undanröjande af de olägenheter, som vidlåda vårt
utskottsväsen, torde det därför vara skäl att först tillse, huruvida
någon förändring bör vidtagas med afseende å de olika system för
ärendenas'' beredning, som hos oss användas.

Hvad då först angår de ständiga och för båda kamrarna gemensamma
utskotten, torde ingen vilja bestrida, att dessa visat sig medföra
synnerligen stora fördelar för riksdagsarbetet i dess helhet. Genom
den anordningen, att vissa med hvarandra närbesläktade ärenden skola,
efter en i grundlagen angifven fördelning, hänvisas till på förhand
bestämda utskott, som endast hafva att taga befattning med sådana
ärenden, vinnes den stora fördelen, att ärenden af likartad beskaffenhet
kunna få eu så långt möjligt är likformig behandling, äfvensom
att kamrarna kunna vid de omedelbart efter riksdagens början skeende
utskottsvalen i hvarje utskott invälja sådana personer, som äro bäst
förtrogna med de frågor utskottet har att behandla. Härtill kommer,
att ärendenas beredning i utskott, som äro för båda kamrarna gemen -

samma, måste i högst väsentlig mån bidraga till att underlätta samarbetet
dem emellan. Då nämligen de olika synpunkter, som i vissa
frågor tilläfventyrs förefinnas inom kamrarna, kunna redan vid ärendenas
förberedande behandling göras gällande, följer däraf, icke blott
att utredningarna skola vinna i allsidighet och grundlighet, utan
äfven att större möjlighet skall förefinnas för åstadkommande af sådana
förslag, som kunna tillvinna sig båda kamrarnas bifall. Med hänsyn
till de synnerligen beaktansvärda fördelar de ständiga och gemensamma
utskotten sålunda erbjuda, torde det vara uppenbart, att man icke bör
rubba de grunder, hvarpå detta system hvilar, äfven om i öfrigt vissa
förändringar med afseende å dessa utskotts antal och inbördes befogenheter
finnas önskvärda eller nödiga.

Råder icke någon meningsskiljaktighet därom, att de ständiga
och gemensamma utskotten böra bibehållas, torde detta däremot vara
fallet hvad de tillfälliga utskotten angår. Frågan om dessa utskotts
nytta och lämplighet har varit ganska mycket omdebatterad och,
såsom kommitterade ofvan omnämnt, hafva förslag om deras afskaffande
och ersättande med ett eller flera, ständiga utskott vid åtskilliga
tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. De skäl, som därvid
anförts emot de tillfälliga utskottens lämplighet, hafva hufvudsakligen
varit följande. Anledningen till allmänna besvärs- och ekonomiutskottets
afskaffande och ersättande med tillfälliga utskott har varit en önskan
att få alla de olikartade frågor, som tillhörde det förra utskottets
behandling, handlagda af speciellt sakkunniga personer. Denna önskan
har emellertid icke blifvit förverkligad. På grund af det stora antal
motioner, som i hithörande ämnen pläga väckas, samt kamrarnas
obenägenhet att utan remiss till utskott låta eu fråga förfalla, skulle
nämligen tillsättandet af ett tillfälligt utskott af sakkunniga personer
för hvarje fråga eller grupp af sammanhängande frågor hafva ledt därhän,
att dessa utskotts antal blifvit synnerligen stort. För att undvika
detta hafva kamrarna i stället vid början af hvarje riksdag brukat
tillsätta endast ett fåtal tillfälliga utskott och till dessa hafva hänvisats
icke blott redan väckta motioner, utan jämväl sådana, som under
riksdagens fortgång afgifvas. Följden häraf har emellertid blifvit, att
de tillfälliga utskotten i viss mån erhållit karaktär af ständiga utskott
och med afseende å mångfalden af de olikartade ärenden, som komma
under deras behandling, föga skilja sig från det gamla ekonomiutskottet,
som arbetade på flera afdelningar. Då de tillfälliga utskotten följaktligen
icke kommit att motsvara de förväntningar, man vid deras inrättande
hyst, tala alla skäl för att de åter afskaffas och ersättas af ett eller

Tillfällig

utskott.

flera ständiga och för båda kamrarna gemensamma utskott, hvilka
med afseende å såväl sammansättning som arbetssätt äga obestridliga
fördelar framför de tillfälliga. Sålunda kan sammanjämkning af de
inom kamrarna rådande meningarna lättare ske, om ärendena behandlas
i ständigt utskott, än om sådan skall åstadkommas,'' efter det
någondera kammaren redan fattat sitt beslut; och för frågans snabbare
afgörande är beredningen i ständigt utskott att föredraga, då man
därigenom slipper från det tidsödande successiva behandlingssätt, som
för närvarande är stadgadt. Slutligen har såsom skäl för de tillfälliga
utskottens afskaffande framhållits, bland annat, att icke ringa
olägenhet uppkommit däraf, att två olika system för ärendenas beredning
tillämpas. Frågor af den blandade natur, att de, enligt
förut gällande riksdagsordning, behandlades i sammansatt stats- och
ekonomiutskott eller sammansatt lag- och ekonomiutskott, måste nämligen
nu upptagas af stats- eller lagutskottet, då ständiga och tillfälliga
utskott ej kunna med hvarandra sammanträda. På grund häraf
och då motionärerna för att få sina förslag behandlade af ett ständigt
utskott ofta förbinda dem med frågor, som med förslagen ej äga
omedelbart sammanhang, hafva stats- och lagutskotten kommit att i
allt högre grad betungas med behandling af frågor, som ej tillhöra
deras egentliga verksamhetskrets.

Gent emot dessa skäl för de tillfälliga utskottens afskaffande och
ersättande med ett eller flere ständiga utskott har invändts, att från
synpunkten af eu god beredning af ärendena väsentliga företräden måste
tillerkännas den nuvarande anordningen, då kamrarna äga att bestämma
de tillfälliga utskottens både antal och sammansättning, allt
efter ärendenas olika beskaffenhet. Det eller do ständiga utskott, som
skulle träda i stället för de tillfälliga, måste ju tillsättas vid riksdagens
början före motionstidens utgång, utan att någon hänsyn därvid kan
tagas till de motioner i hithörande ämnen, som sedermera under
riksdagens lopp komma att afgifvas. Skulle de tillfälliga utskotten
ersättas af ett enda ständigt utskott, måste detta bestå af ett så stort
antal ledamöter, att det kan arbeta på liera afdelningar. Ett - dylikt
utskott skulle emellertid komma att arbeta synnerligen tungt och
kan icke erbjuda samma garantier för en god utredning, som de
tillfälliga utskotten, hvilkas hela personal utan ombyte och afbrott
ägnar sig åt de föreliggande uppgifterna. Äfven mot inrättandet af
två eller flera ständiga utskott i stället för de tillfälliga, tala åtskilliga
skäl. Sålunda möter det synnerligen stora svårigheter att finna en
tillfredsställande fördelningsgrund för bestämmande af till hvillcet

af dessa utskott hvart och ett af ifrågavarande ytterst olikartade
ärenden skall hänvisas. Dessa svårigheter komma att blifva så mycket
större, som det blifver nödvändigt att afgränsa dessa nya ständiga utskotts
verksamhetsområden, icke blott sins emellan utan äfven gent emot
de förutvarande ständiga utskotten. Att ärendenas beredning i ständigt
utskott är mera ägnadt att befordra en snabb lösning af frågorna
är visserligen sant, men i många fall äro de frågor, som handläggas
af tillfälligt utskott, icke af den beskaffenhet, att de kräfva ett så
snabbt och direkt afgörande, som frågor behandlade af ständigt utskott.
Och då hufvudsaken är, att ärendena erhålla en noggrann och allsidig
pröfning, innebär den omständigheten, att sammanjämkning af
olika beslut är svårare att åstadkomma i afseende å frågor, som
handlagts af tillfälligt utskott, icke någon synnerlig olägenhet för Riksdagen.
Omogna förslag kunna lätt bortsofras af den kammare, i hvilken
de först väckas, och medkammaren därigenom besparas arbetet att
med dem taga befattning. De olägenheter, som följa däraf, att olika
system för ärendenas beredning tillämpas, kunna icke undvikas genom
inrättande af ständiga utskott i stället för de tillfälliga. Samma äflan,
som nu äger rum att få en väckt motion hänvisad till ständigt utskott,
kommer fortfarande att göra sig gällande, då det eller de ständiga
utskott, som skola ersätta de tillfälliga, lätt komma att blifva
en sump, hvari kastas alla motioner, som icke tagit bestämd karaktär
af statsreglerings- eller lagfrågor. Hvad slutligen angår den påstådda
fördelen, att ständigt utskott kan sammansättas med annat ständigt
utskott, så är det en känd sak, att systemet med sammansatta utskott
hör till det mest tyngande i riksdagsmaskineriet, hvarför skäl icke
förefinnes att utsträcka detsamma.

Såsom af det ofvan anförda framgår hafva åtskilliga tungt vägande
skäl andragits såväl mot som för de tillfälliga utskottens bibehållande.
Att dessa utskott icke kommit att utveckla sig i den riktning man
ursprungligen tänkt sig och att deras verksamhetsområde blifvit mindre,
än afsetts, torde icke kunna bestridas. Likaså måste man ock medgifva,
att den tillfälliga utskottsinstitutionen, sådan den för närvarande
gestaltat sig, är i vissa hänseenden behäftad med olägenheter, som
icke vidlåda de ständiga utskotten. Att af dessa omständigheter draga
den slutsatsen, att de tillfälliga utskotten böra afskaffas och ersättas
af ett eller flera ständiga utskott af samma typ som det gamla allmänna
besvärs- och ekonomiutskottet, torde dock icke vara riktigt.
Såsom ofvan påvisats, skulle därigenom ingalunda kunna vinnas, hvad
som därmed åsyftas. Frånsedt det olämpliga uti att återupplifva eu

Omorganisation
af de
ständiga utskotten.

Öfverflyttning
af
ärenden.

på grund af långvarig erfarenhet utdömd institution, äga, enligt kommitterades
mening, de skäl, som föranledde allmänna besvärs- och
ekonomiutskottets afskaffande och de tillfälliga utskottens inrättande,
fortfarande giltighet. Härtill kommer, att detta system är särskild!
lämpligt med hänsyn till Andra Kammaren med dess större ledamotsantal.
Då nämligen uti denna kammare väckes ett betydligt större antal
motioner i ämnen, som tillhöra tillfälligt utskott, än i första Kammaren,
kunna de ledamöter, som icke erhållit plats i de ständiga utskotten,
tagas i anspråk för ifrågavarande motioners utredning. Vid sådant
förhållande och då man icke bör öfvergifva en hittills pröfvad form
för riksdagsärendenas behandling, vid hvilkens begagnande riksdagens
ledamöter vunnit allt mera vana och erfarenhet, såframt det icke kan
med säkerhet påvisas, att en annan anordning erbjuder väsentligt
större fördelar, hafva kommitterade funnit det vara med klok förtänksamhet
mest öfverensstämmande att icke föreslå någon förändring
med afseende å de tillfälliga utskotten.

Då kommitterade sålunda kommit till det resultat, att de tillfälliga
utskotten böra i sitt nuvarande skick bibehållas, hafva kommitterade
haft att taga i öfvervägande, hvilka förändringar med afseende å
de ständiga utskotten böra vidtagas för undanröjande af de olägenheter,
som för närvarande vidlåda dessa utskotts verksamhet. Såsom
kommitterade förut framhållit, hafva dessa framför allt sin grund uti
arbetsmaterialets ojämna fördelning, som gör, att vissa bland utskotten
kommit att få en alltför tung arbetsbörda, under det andra hafva ringa
eller jämförelsevis lindrigt arbete. För att råda bot på detta missförhållande,
kunna tvenne olika utvägar tänkas, nämligen dels en öfverflyttning
af ärenden från de mest betungade bland utskotten till dem,
som äro mindre öfverhopade med göromål, dels en ökning af utskottens
antal. Då såsom förut framhållits, utgångspunkten för kommitterades
arbete varit att icke föreslå andra förändringar uti bestående förhållanden
än sådana, som för ändamålets uppnående finnas oundgängligen
nödiga, hafva kommitterade i första hand velat tillse, huruvida och i
hvad mån de bestående missförhållandena kunna genom den förstnämnda
utvägens anlitande undanröjas. Skulle det därvid visa sig, att hvad
på denna väg står att vinna icke kan anses tillräckligt, får man taga
i öfvervägande, i hvilken utsträckning en ökning afl utskottens antal
bör äga rum.

Såsom kommitterade förut framhållit, är det statsutskottet och
lagutskottet, som hafva den ojämförligt tyngsta arbetsbördan bland

utskotten och som framför andra äro i behof af en minskning uti sina
göromål, därest de skola kunna fullgöra sina åligganden på ett för
riksdagsarbetet i dess helhet tillfredsställande sätt. Detta missförhållande
synes också, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen år från
år blifva större. Bevillningsutskottets arbete är af eu sådan omfattning,
att någon ökning däruti icke gärna kan ifrågasättas. Af de
båda öfriga utskotten torde däremot konstitutionsutskottet kunna utan
större olägenhet tåla en tillökning uti sina göromål och en utvidgning
af bankoutskottets verksamhetsområde kan icke blott lämpligen genomföras,
utan måste till och med anses önskvärd. Kommitterades uppgift
måste under sådana förhållanden blifva att undersöka, huruvida
och i hvilken omfattning en öfverflyttning af ärenden från stats- och
lagutskotten till konstitutions- och bankoutskotten kan ske utan att
dessa utskotts allmänna karaktär därigenom undergår någon mera
väsentlig förändring.

Hvad då först angår statsutskottet, hvars allmänna uppgift, enligt
§ 53 regeringsformen och § 39 riksdagsordningen, är att utreda och
för Riksdagen uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning
och behof, äro, som bekant, dess göromål af synnerligen skiftande
natur. Bland alla de olika ärenden, som komma under utskottets
behandling, intaga statsregleringsfrågorna främsta rummet och
det är befattningen med dessa frågor, som gifver utskottet dess allmänna
karaktär. De öfriga ärenden utskottet har att handlägga, äro, om
än i och för sig viktiga, dock af underordnad betydelse i förhållande
till de rena statsregleringsfrågorna. Då det måste ligga vikt
uppå, att alla frågor, som röra statsregleringen eller därmed stå i ett
oskiljaktigt sammanhang, erhålla en så långt möjligt är enhetlig behandling,
är det gifvet, att kommitterade vid sin undersökning rörande
hvilka ärenden lämpligen kunna från statsutskottet till annat utskott
öfverflyttas, i första hand riktat sin uppmärksamhet på sådana ärenden,
som icke sammanhänga så nära med statsregleringen, att de fortfarande
böra hos statsutskottet bibehållas.

Bland dylika, af statsutskottet för närvarande handlagda ärenden,
hvilka kunna utan några särskilda olägenheter afskiljas från detta utskott
och hänläggas under bankoutskottet, hafva kommitterade i främsta
rummet fäst sig vid de rena riksgäldsärendena, d. v. s. sådana ärenden,
som i egentlig mening röra granskningen, utredningen och uppgifvande!
af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning. Till denna grupp af
ärenden höra sålunda alla frågor rörande föremålen för riksgäldskontorets
verksamhet, riksgäldskontorets skulder och fordringar för utlämnade lån,

Riksgäld särenden.

riksgaldskontoret åliggande utbetalningar, innefattande af Riksdagen beslutade
utgifter, med statsregleringen gemenskap ägande utgifter, på riksgäldskontoret
anvisade kreditiv, riksdags- och. revisionskostnader, aflöningar,
förvaltningsutgifter m. m., riksgäldskontorets inkomster och
öfriga tillgångar utom lånefordringarna, redovisningen af de till riksgäldskontoret
ingående medel, riksgäldskontorets styrelse, fullmäktiges
sammankomster samt särskilda åligganden och uppdrag, betjäningen
vid riksgäldskontoret, behandlingen af frågor rörande tjänsteförsummelser
in. m., pensioneringen af riksgäldskontorets betjäning samt riksgäldskontorets
aflönings- och pensionsstater, allt frågor, hvarom bestämmelser
inflyta uti det reglemente för riksgäldskontoret Riksdagen hvarje år
fastställer. Vidare höra hit fullmäktiges berättelse angående riksgäldskontorets
ställning och förvaltning äfvensom statsrevisorernas berättelse
om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning. Visserligen
äro dessa ärenden, hvilka för närvarande jämte vissa andra mera
omfattande frågor handläggas å statsutskottets riksgäldsafdelning, icke
så synnerligen talrika och kräfva ej heller någon mera afsevärd tid
för sin behandling, men deras öfverförande till annat utskott skulle dock
alltid innebära eu icke oväsentlig lättnad för statsutskottet. Då härtill
kommer, att dessa ärendens öfverflyttning till bankoutskottet skulle
medföra den stora fördelen, att alla frågor rörande Riksdagens båda
penningverk, riksbanken och riksgäldskontoret, mellan hvilka en samvei’kan
i vissa afseenden alltid måste äga ruin, skulle komma att behandlas
af ett och samma utskott, hafva kommitterade icke tvekat föreslå
en öfverflyttning af ifrågavarande ärenden från statsutskottet till bankoutskottet.
Någon olägenhet torde däraf icke behöfva uppkomma,
då statsutskottet allt fortfarande skall hafva att pröfva, huruvida eu
statsutgift bör bestridas med skattemedel eller upplånta medel. I
förhållande till bevillningsutskottet intager ju statsutskottet redan
nu den ställningen att, sedan detsamma uppgifvit. huru mycket
utöfver de fasta inkomsterna, som skall utgöras genom bevillningar,
bevillningsutskottet har att utreda, på hvad sätt anskaffningen af
medel genom bevillning skall ske, samt att till Riksdagen afgifva
förslag till bevillningsstadgar. På samma sätt låter det sig, enligt
kommitterades åsikt, mycket väl göra, att under det att statsutskottet i
de särskilda fallen utreder och uppgifver, huruvida en statsutgift helt
eller delvis bör bestridas af lånemedel, banko- och riksgäldsutskottet,
som bankoutskottet efter ifrågavarande ärendens öfvertägande lämpligen
bör benämnas, afgifver förslag till reglementariska föreskrifter rörande

upplåning af medel, som kunna vara tillgängliga, då behofven skola
fyllas.

En annan grupp af ärenden, som, enligt kommitterades åsikt,
lämpligen kunna afskiljas från statsutskottet och hänläggas under
banko- och riksgäldsutskottet, utgöres af ärenden rörande pensionsväsendet.
Visserligen skulle mot dessa ärendens öfverflyttning från
statsutskottet kunna invändas, att pensionsfrågor i allmänhet stå i ett
så nära samband med aflöningsfrågor, att de böra behandlas af samma
utskott, som har att handlägga dessa senare. Såvidt kommitterade
kunnat finna, bör emellertid denna invändning icke tillmätas någon
betydelse. I själfva verket är nämligen det samband, som råder mellan
pensionsfrågor och aflöningsfrågor, icke af den beskaffenhet, att därvid
bör fästas något större afseende1. Ty äfven om aflöningarna i visst
hänseende ligga till grund för pensionsbeloppen, så inverkar detta icke
på statsregleringen eller de särskilda lönestaterna, hvilka bestämmas
alldeles oberoende af om pension medföljer tjänsten eller icke; och
detta är af så mycket större betydelse numera, sedan man börjat genom
bestämd lagstiftning fastslå grunderna för pensionerna, under det att
lönerna äro beroende af statsregleringsbestämmelser. Kommitterade
hafva emellertid icke förbisett, att vissa pensionsstater äro på ett alldeles
särskildt sätt förbundna med vissa statsinstitutioner och därför upptagna
å de hufvudtitlar, till hvilka dessa institutioner höra; och kommitterade
vilja ej heller från dessa hufvudtitlar utsöndra pensionsfrågorna och
undandraga dessa statsutskottets behandling. Den öfverflyttning kommitterade
åsyfta afser endast de pensions- och indragningsstater, som
ingå under riksstatens tionde hufvudtitel. Hvad denna hufvudtitel angår,
intager den eu alldeles fristående ställning till de öfriga hufvudtitlarna och
kan utan några som helst olägenheter mycket väl afskiljas från statsutskottets
behandling. De å denna hufvudtitel utgående anslag äro nämligen
icke af den betydelse, att de nämnvärdt inverka på statsregleringen,
och statsutskottet behöfver därför icke genom denna lmfvudtitels öfverförande
till annat utskott förlora den öfverblick öfver budgeten utskottet
bör äga. Att banko- och riksgäldsutskottet skall med fördel
kunna handlägga ifrågavarande ärenden, därom råder icke något tvifvel.
Redan mi har ju detta utskott att behandla frågor angående pensioner
åt riksbankens personal och, därest kommitterades förslag om riksgäldsärendenas
hänläggande under utskottet vinner bifall, kommer detta
äfven att blifva fallet med frågor rörande pensioner åt riksgäldskontorets
tjänstemän och vaktbetjänte. Man bär således alla skäl att förvänta,
att erforderlig sakkunskap uti ifrågavarande ämnen icke skall inom

Pensions -ärenden.

utskottet saknas. Då härtill kommer, att de å tionde hufvudtiteln
förekommande frågor, hvilka för närvarande handläggas å statsutskottets
första utgiftsafdelning, kräfva ganska mycken tid för sin behandling
och deras öfverförande till annat utskott följaktligen skulle innebära en
väsentlig lättnad uti statsutskottets arbetsbörda, hafva kommitterade
funnit sig böra föreslå, att hela denna lmfvudtitel öfverflyttas från statsutskottet
till banko- och riksgäldsutskottet. En gifven följd af denna
öfverflyttning är, att jämväl lagstiftningen angående pensionsväsendet,
som för närvarande behandlas af statsutskottet, hänlägges under bankooch
riksgäldsutskottet.

Bland öfriga till statsutskottet hörande ärenden finnas icke några,
som kunna öfverföras till banko- och riksgäldsutskottet utan att detta
utskotts allmänna karaktär därigenom skulle förändras.

Kommitterade hafva härefter haft att undersöka, huruvida några
bland de af statsutskottet för närvarande behandlade frågor lämpligen
kunna öfverflyttas till konstitutionsutskottet. Såvidt kommitterade
kunnat finna, är detta emellertid icke fallet. Visserligen skulle man
kunna, såsom någon gång varit föreslaget, ifrågasätta, att en sådan
öfverflyttning ägde rum af statsutskottets befattning med statsrevisorernas
berättelse öfver granskningen af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
i synnerhet som därigenom skulle kunna beredas bättre sammanhang
och ökad betydelse åt den konstitutionella granskningen.
Men då det å andra sidan icke kan bestridas, att granskningen af statsrevisorernas
berättelse ofta tjänar statsutskottet till god ledning och
äfven utöfvar ett icke oviktigt inflytande vid bedömandet af anslagskrafven
ä de olika hufvudtitlarna, särskilt då det gäller att iakttaga
nödiga indragningar och besparingar eller att bestämma de villkor, under
hvilka anslagen skola utgå, hafva kommitterade ansett lämpligt, att
statsutskottet fortfarande bör verkställa ifrågavarande granskning, i
synnerhet som andra ärenden i tillräcklig omfattning förefinnas, som
kunna från utskottet flyttas.

Bland de ärenden, som af statsutskottet för närvarande handläggas,
finnas nämligen åtskilliga andra, hvilka kunna utan några som helst
olägenheter från utskottet afskiljas. Sådana ärenden äro frågor angående
dispositionen och förvaltningen af kronans domäner och skogar, försäljning,
styckning, afsöndring, utbyte, utarrendering och annan upplåtelse af
fast egendom, skatteköp, kronans jordägarandel i gruffyndigheter, nybyggen.
renbetesrätt, byggnader, som ej äro för särskilda statsändamål
upplåtna, efterskänkande af kronans rätt till danaarf jämte åtskilliga

andra frågor. Samtliga dessa ärenden, hvilka ej stå i något närmare sammanhang
med statsregleringen, skulle, enligt kommitterades mening,
mycket väl kunna fråntagas statsutskottet, hvars arbetsbörda därigenom
skulle i afsevärd mån lättas. I)å emellertid ett öfverförande af sådana
ärenden till konstitutionsutskottet eller banko- och riksgäldsutskottet
skulle medföra en förryckning uti dessa utskotts karaktär, hafva kommitterade
icke kunnat föreslå deras öfverflyttning till något af dessa utskott.
Kommitterade ämna emellertid längre fram föreslå ett annat sätt för
afskiljande från utskottet af de flesta bland ifrågavarande ärenden.

I)å kommitterade härefter hafva att yttra sig om hvilka frågor
lämpligen kunna öfverföras från lagutskottet till konstitutionsutskottet
samt banko- och riksgäldsutskottet, vilja kommitterade förutskicka den
anmärkningen, att någon bestämd princip att följa för uppdelning af
de under lagutskottets behandling fallande ärenden i sådana, som äro
af natur att böra af utskottet behandlas, och sådana, som utan olägenhet
kunna därifrån afsöndras, icke stått kommitterade till buds på
samma sätt som då det gällde att bedöma, hvilka ärenden, som kunde
från statsutskottet afskiljas. Lagutskottets uppgift att utarbeta de
från kamrarna remitterade förslag till civil-, kriminal-, kommunal- och
kyrkolagarnas förbättring är nämligen icke bestämd på samma sakligt
enhetliga sätt som statsutskottets, utan mera med hänsyn till ärendenas
formella beskaffenhet. Under sådana förhållanden är det uppenbart,
att vissa svårigheter alltid skola uppstå för ett sakligt bedömande af
hvilka ärenden äro af beskaffenhet att de lämpligen kunna från lagutskottet
afskiljas. Frågan härom måste gifvetvfs i främsta rummet
bedömas med hänsyn till det utskotts allmänna karaktär, till hvilket
öfverföringen skall ske. I nu föreliggande fall hafva kommitterade
följaktligen haft att undersöka, huruvida bland de af lagutskottet för
närvarande handlagda ärenden finnas några, som äga ett sådant samband
med de frågor, som af konstitutionsutskottet samt banko- och
riksgäldsutskottet behandlas, att de lämpligen kunna under dessa utskott
hänläggas.

Bland alla de olika ärenden, som enligt gällande bestämmelser behandlas
af lagutskottet, torde det knappast finnas mer än en enda
större grupp, som lämpligen kan till konstitutionsutskottet öfverfiyttas,
nämligen frågor angående kommunallagstiftningen. Hvad denna beträffar,
kan den sägas intaga en mellanställning mellan den allmänna lagstiftningen
och grundlagstiftningen. Till lagutskottets öfriga uppgifter står den icke
i sådant samband, att den med nödvändighet behöfver af detta utskott

Kommunallagstiftningen
m. m.

Banklagstiftningen
m. m.

behandlas. Däremot kunna åtskilliga skäl andragas, som tala för att
dessa frågor liänläggas under konstitutionsutskottet. Som bekant utgör
den kommunala lagstiftningen underlaget för vårt nuvarande representationsskick
och detta skulle äfven fortfarande komma att blifva fallet,
särskildt hvad Första Kammarens bildande beträffar, därest det hvilande
rösträttsförslaget varder slutligen antaget. Det samband, som sålunda
förefinnes mellan grundlagens bestämmelser och den kommunala lagstiftningen,
talar gifvetvis för att denna lagstiftning handlägga inom samma
utskott, som liar att behandla grundlagsfrågor. Härtill kommer, att
den kommunala lagstiftningen i åtskilliga hänseenden företer vissa
formella likheter med grundlagstiftningen, hvarför dess behandling af
konstitutionsutskottet jämväl ur denna synpunkt kan synas önskvärd.
Under sådana förhållanden och då dessa ärendens afskiljande från lagutskottet
skulle medföra en icke oväsentlig lättnad i detta utskotts
arbetsbörda, hafva kommitterade funnit sig böra föreslå, att alla frågor
angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af kommunallagarna
skola öfverföras från lagutskottet till konstitutionsutskottet.

Någon annan större grupp af lagar än den nu nämnda synes icke
lämpligen böra öfverflyttas från lagutskottet till konstitutionsutskottet.
En sådan öfverflyttning torde däremot böra äga rum med några mera
speciella lagstiftningsfrågor, Indika hafva konstitutionell innebörd. Sadana
frågor äro de, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet, om förvärfvande
och förlust af medborgarrätt, om rikets vapen och flagga samt
om allmänt kyrkomöte. Ehuru dessa frågors afskiljande från lagutskottet
icke är ägnadt att i någon vidare mån lätta utskottets arbetsbörda,
har det dock synts kommitterade lämpligt att, då en omläggning
af ärendena mellan utskotten skall ske, dessa frågor hänläggas
under konstitutionsutskottet, till hvilket de på grund af sin natur mera
höra än till lagutskottet.

Icke heller banko- och riksgäldsutskottet torde vara ägnadt att
■ öfvertaga annat än en mindre del af lagutskottets göromål. Utskottets
allmänna uppgift, att handlägga frågor rörande Riksdagens båda penningförvaltande
verk, riksbanken och riksgäldskontoret, är nämligen så speciell,
att det egentligen endast är en enda grupp bland de af lagutskottet
för närvarande behandlade frågorna, som bör dit hänföras. Med hänsyn
till den befattning utskottet har att taga med riksbanken rörande
frågor, synes det nämligen vara synnerligen lämpligt, att utskottet får
åt sig anförtrodt att utreda och behandla alla frågor, som äro att hänföra
till banklagstiftningens område. En sådan öfverflyttning skulle

innebära, att banko- och riksgäldsutskottet komme att handlägga alla
frågor rörande lagstiftningen för rikets bank, postsparbanken, enskilda
solidariska banker, aktiebanker, sparbanker, emissionsbanker, hypoteksbanker
och hypoteksföreningar samt andra dylika penningeinrättningar.

Alla dessa frågor remitteras för närvarande till lagutskottet, men då
de i de flesta fall i formellt hänseende berört jämväl bankoutskottets
verksamhetsområde, hafva de i regel handlagts uti sammansatt bankooch
lagutskott. Bankoutskottet kan således redan nu sägas vara i viss
män förtroget med ifrågavarande ärendens behandling. Vid sådant
förhållande och då obestridligt är, att dessa frågor stå i ett mycket
nära samband med utskottets allmänna uppgift, hafva kommitterade
funnit sig böra föreslå deras öfverförande från lagutskottet till banko- och
riksgäldsutskottet. Då frågor rörande rikets mynt lämpligen böra handläggas
af samma utskott, som har att behandla frågor rörande penningväsendet
i allmänhet, hafva kommitterade jämväl ansett, att lagstiftningen
härom bör hänföras till banko- och riksgäldsutskottet. Någon
mera afsevärd lättnad för lagutskottet kommer den föreslagna öfverflyttningen
af ifrågavarande ärenden visserligen icke att medföra, men
då sammansatt utskott för deras behandling icke vidare behöfver tillgripas,
innebär öfverflyttningen dock en bestämd fördel för utskottet.

Frågar man sig nu, huruvida den omläggning af ärendena mellan Nytt ständigt
de ständiga utskotten, kommitterade ofvan föreslagit, skulle medföra utskotttillräcklig
lättnad i den arbetsbörda, som för närvarande påhvilar statsutskottet
och lagutskottet, måste svaret utfalla i nekande riktning.

Enligt den undersökning kommitterade verkställt med hänsyn till
förhallandena vid innevarande års riksdag skulle, därest ärendena fördelats
mellan utskotten på det sätt kommitterade föreslagit, resultatet
blifvit följande. Statsutskottet, som vid riksdagen afgaf 188 betänkanden
med sammanlagdt 8,888 sidor, skulle hafva afstått till bankoutskottet
20 betånkanden om tillhopa 486 sidor, däraf 12 rörande
riksgäldsärenden och 8 angående pensionsärenden med ett sidantal af
respektive 162 och 824. Från lagutskottet, som afgaf 72 betänkanden
med sammanlagdt 824 sidor, skulle till konstitutionsutskottet hafva
ofverförts, förutom alla de kommunallagstiftningsfrågor, som handlades
af det särskilda rösträttsutskottet, 9 betänkanden med tillhopa 47 sidor,
hvarjämte utskottet skulle varit befriadt från att deltaga i sammansatt
banko- och lagutskott för behandling af 2 betänkanden om tillsammans
26 sidor. Fördelningen af ärenden mellan de ständiga utskotten skulle
sålunda hafva blifvit: konstitutionsutskottet 15 betänkanden (141 sidor),
statsutskottet 168 (3,402 sidor), bevillningsutskottet 39 (596 sidor).

bankoutskottet 36 (692 sidor) ock lagutskottet 63 (777 sidor). Ehuru
man. såsom kommitterade redan förut framhållit, icke får fästa allt
för mycket afseende vid betänkandenas antal och än mindre vid deras
sidantal, torde det dock af det anförda framgå, att konstitutionsutskottet
och bankoutskottet skulle hafva fått sina göromål ökade i
en sådan omfattning, att det icke gärna kunnat ifrågasättas att till dessa
utskott öfverföra flera ärenden, men att däremot statsutskottet och
lagutskottet fortfarande skulle käft att bära en allt för tung arbetsbörda.

Det torde under sådana förhållanden vara uppenbart, att jämväl
andra åtgärder än de ofvan föreslagna böra tillgripas för att minska
statsutskottets och lagutskottets arbetsbörda. I hvilken riktning dessa
åtgärder böra gå, kan naturligen vara föremål för skilda meningar.
En utväg, som någon gång ifrågasatts, vore att öka utskottens i
grundlagen bestämda ledamotsantal. hvarigenom skulle vinnas, att
statsutskottet kunde arbeta på flera afdelningar än som för närvarande
är fallet, och lagutskottet i likhet med bevillningsutskottet fördela
sig på två afdelningar. Ett annat sätt, som flera gånger varit föreslaget,
vore att, dela såväl statsutskottet som lagutskottet i hvardera två
själfständiga utskott. Slutligen kan man jämväl tänka sig den utvägen.
att ett .nytt ständigt utskott inrättades, till hvilket kunde från
statsutskottet och lagutskottet öfverföras med hvarandra besläktade
ärenden.

Den förstnämnda utvägen, att öka ifrågavarande utskotts ledamotsantal,
hafva kommitterade icke kunnat tillstyrka. Väl är det sannt, att
åtskillig tidsbesparing understundom kan vinnas genom utskottsarbetets
fördelning på flera afdelningar, hvilka med hänsyn till ärendenas beredning
komma att hvar för sig blifva i det närmaste jämförliga med själfständiga
utskott. Men å andra sidan kan det icke bestridas, att den
omgång med ärendenas behandling, som blir en följd däraf, att först
afdelningen skulle afgifva ett förslag och därpå pröfning äga rum i
utskottets plenum, mången gång kan fördröja ärendenas slutbehandling.
Hvad statsutskottet beträffar är detta dessutom redan fördeladt på fyra
afdelningar, och en ökning af dessas antal skulle säkerligen i hög grad
förtynga utskottets arbete. Eu delning åter af lagutskottet i afdelningar.
som möjliggjordes genom dess ledamotsantals ökande, skulle
ovillkorligen blifva förbunden med den svårigheten, att man på grund
af ärendenas skiftande och olikartade beskaffenhet näppeligen kan finna
en fullt rationell grund för en lagstadgad fördelning af dem å de båda
afdelningarna. Att öfverlämna åt utskottet att själft bestämma fördel -

ningen kan knappast vara tillrådligt, då en sådan anordning helt visst
komme att gifva anledning till betydande meningsskiljaktigheter inom
utskottet, så snart man kunde förutsätta, att beredningen af en fråga
komme att utfalla olika, beroende på hvilken afdelning som finge den förberedande
behandlingen sig anförtrodd. För öfrigt vilja kommitterade
erinra att, därest ett utskotts fördelning på afdelningar i något fall
skulle finnas önskvärd, detta kan ske, utan att man behöfver genom
grundlagsändring öka utskottets ledamotsantal. Enligt § 37 riksdagsordningen
står det nämligen kamrarna öppet att, på anmälan af
ständigt utskott om förstärkning i ledamöternas antal, besluta sådan
förstärkning.

Hvad härefter angår . utvägen att dela stats- och lagutskotten i
hvartdera två själfständiga utskott, vilja kommitterade icke bestrida,
att en sådan anordning skulle innebära det mest effektiva sättet för
att lätta arbetsbördan för ifrågavarande båda utskott. Vidare skulle,
såsom äfven framhållits, då förslag i denna riktning förelegat, genom
en sådan ökning af utskottens antal vinnas den fördelen, att flera
bland kamrarnas ledamöter, än för närvarande är fallet, skulle komma
i tillfälle att deltaga i utskottsarbetet och därigenom beredas möjlighet
att i högre grad sätta sig in i riksdagsfrågorna, hvilket särskildt
med hänsyn till Andra Kammarens större ledamotsantal kunde vara
önskvärdt. Att en sådan anordning jämväl skulle vara ägnad att
påskynda ärendenas utredning och således bidraga till deras tidigare
behandling i kamrarna, torde ligga i öppen dag.

Ehuru kommitterade således måste medgifva, att en delning af
ifrågavarande båda utskott skulle för riksdagsarbetet i dess helhet
medföra vissa fördelar, hafva kommitterade dock icke kunnat tillstyrka
en sådan åtgärd. I första hand vilja kommitterade anmärka,
att en sådan anordning skulle innebära ett frångående af den princip,
som ligger till grund för de ständiga utskottens organisation, nämligen
att ärenden af samma eller med hvarandra närbesläktad natur böra
erhålla en såvidt möjligt är likformig och enhetlig behandling och
att utskottens antal och karaktär följaktligen böra bestämmas med
hänsyn till de hufvudgrupper, under hvilka de olika riksdagsärendena
efter sin naturliga beskaffenhet höra samman, en princip, som verkat
tillfredsställande och icke bör rubbas utan att synnerligen starka skäl
därför föreligga. Härtill kommer vidare den omständigheten, att
Första Kammarens ledamotsantal icke medgifver inrättandet på en
gång af två nya utskott. Om man utgår från den förutsättningen,
att hvartdera statsutskottet skulle bestå af tjugu ledamöter och hvart -

derå lagutskottet af sexton samt att kamrarna utsåge suppleanter för
statsutskotten i samma proportion, som för närvarande är fallet, och för
lagutskotten till lika antal som ledamöter samt därjämte antager, att
tillfälliga utskott komma att tillsättas i samma utsträckning som för
närvarande är regel äfvensom att ett särskildt utskott, bestående af sexton
ledamöter, behöfver vid hvarje riksdag utses, skulle följande antal
kammarledamöter komma att tagas i anspråk för utskottsarbetet.

Ord. led. i stånd, utskott i Första Kammaren 64, i Andra Kammaren 64
Suppl. » » » » » » 56, » » » 64

Ord. led. » tillf, utskott » » » 10, » » » 45

Suppl. » » » » » » 4, » » » 25

Ord. led. » särsk. utskott » » » 8, » » » 8

Suppl. » » » :x » » 6, » ___»__8

Summa 148 • Summa 214

Af Första Kammarens 150 ledamöter skulle således icke mindre
än 148 blifva upptagna af utskottsarbetet. Visserligen kan man häremot
invända, att eu del riksdagmän kunna vara ledamöter eller suppleanter
på en gång i ständigt och tillfälligt eller särskildt utskott
och att således ett så stort antal, som ofvan nämnts, icke skulle behöfvas
för att besätta alla utskottsplatserna. Men då man måste taga
i betraktande, dels att åtskilliga bland kammarens ledamöter på grund
af bestämmelserna i § 43 riksdagsordningen icke äro valbara till
utskottsledamöter, dels att några medlemmar städse komma att hafva
laga förfall och dels att andra på grund af ett mångårigt och förtjänstfullt
arbete i Riksdagen kunna äga befogade anspråk på att,
åtminstone i vanliga fall, icke betungas med alltför strängt arbete, är
det uppenbart, att man vid beräkningen af det antal utskottsplatser
kammaren skall kunna fylla, icke får sträcka sig alltför nära kammarens
hela ledamotsantal.

Måste man således redan af ofvan angifna skäl ställa sig afvisande
mot en ifrågasatt delning af statsutskottet och lagutskottet, blifver
detta än mera fallet,. om man ser saken med hänsyn till hvartdera
utskottet för sig. Statsutskottets hufvuduppgift är att uppgöra statsregleringen
och handlägga i samband därmed stående- frågor och
utskottet representerar enheten i budgetbehandlingen. Dess delning
i två själfständiga utskott, hvilka hade att handlägga hvar sin del
af budgeten, skulle innebära ett upphäfvande af denna enhet. För
åstadkommande af en i alla delar jämn och väl afvägd statsreglering
synes det därför kommitterade nödvändigt, att uppgörandet af den -

samma anförtros åt ett och samma utskott. Skulle det. för beredande
af erforderlig lättnad för statsutskottet, visa sig nödvändigt att från
detta utskott afsöndra någon del af budgeten, måste man dock
gifvetvis tillse, att nämnda princip, så långt möjligt är, upprätthålles.
Då statsutskottets delning emellertid skulle innebära ett fullständigt
uppgifvande äf denna princip, hafva koimnitterade icke kunnat tillstyrka
en sådan åtgärd.

Mot lagutskottets delning föreligga visserligen icke samma principiella
betänkligheter, som då fråga är om statsutskottet, men härför
möter en praktisk svårighet, som, enligt lcommitterades mening, näppeligen
kan lösas på ett tillfredsställande sätt. En fullt hållbar grund
för ärendenas fördelning mellan de båda lagutskotten står nämligen
knappast att vinna. Visserligen kunde man tänka sig den af konstitutionsutskottet
vid 1900 års riksdag föreslagna utvägen, att till det ena
utskottet hänvisades frågor rörande civil-, kriminal- och kyrkolag, medan
det andra skulle hafva att handlägga öfriga lagar, i stort sedt lagar
och författningar af hufvudsakligen ekonomiskt och administrativt innehåll.
Men då det, som bekant, gifves en hel mängd lagar af blandad
civilrättslig och ekonomisk eller administrativ natur, för livilkas hänläggande
under det ena utskottet lika goda skäl kunna tala som för
deras behandling af det andra, skulle eu sådan fördelning af ärendena
helt visst ofta komma att gifva anledning till meningsskiljaktigheter
och strider mellan kamrarna beträffande dylika lagars remitterande.
Ett stadgande, att hvardera utskottet skulle företrädesvis behandla
det ena eller andra slaget lagar och författningar, komme gifvetvis att
medföra enahanda olägenheter. Att, såsom jämväl någon gång varit föreslaget,
låta det ena utskottet handlägga kungl. propositioner och motioner,
innefattande utarbetade lagförslag, och det andra sådana motioner,
som afse skrivelser till Kungl. Maj:t, kan uppenbarligen icke vara
lämpligt, då en sådan grund för ärendenas fördelning skulle leda till
att det förra utskottet finge en allt för tung arbetsbörda i förhållande
till det senare samt att ett och samma ämne samtidigt kunde komma
att behandlas af båda utskotten.

Då koimnitterade af ofvan augifna skäl icke kunnat tillstyrka en
delning både af statsutskottet och af lagutskottet och då en delning
af endast ett af dem blott skulle medföra lättnad för detta utskott,
men icke för det andra, återstår endast den af koimnitterade ofvan
omnämnda tredje utvägen, nämligen att genom inrättande af ett nytt
utskott för öfvertagande af ärenden från såväl statsutskottet som lagutskottet,
bereda dessa erforderlig lättnad i deras arbete.

Såsom kommitterade redan förut framhållit, hyilar de ständiga
utskottens organisation på den principen, att likartade eller med hvarandra
närbesläktade ärenden skola behandlas af ett och samma utskott.
Då denna princip, såvidt möjligt är, icke bör rubbas, måste man följaktligen
vid en undersökning af frågan om anordnandet af ett nytt
ständigt utskott tillse, icke blott att öfverflyttningen af ärenden från
stats- och lagutskotten till detta utskott kan göras i en sådan omfattning,
att nämnda utskott därigenom erhålla åsyftad lättnad uti sin
arbetsbörda, utan äfven att de ärenden, som hänläggas under det
nya utskottet, stå i ett sådant inbördes sammanhang med hvarandra,
att detta kommer att få en fullt genomförd enhetlig karaktär.

Kommitterade hafva redan ofvan omnämnt, hurusom statsutskottet
för närvarande handlägger en hel grupp af ärenden, hvilka, ehuru
icke stående i något närmare samband med utskottets egentliga uppgift,
dock icke äro af beskaffenhet att lämpligen kunna öfverflyttas
till något af de nuvarande ständiga utskotten. Det öfvervägande antalet
af dessa ärenden utgöres af frågor angående dispositionen och förvaltningen
af kronans domäner. Hit höra således alla ärenden rörande
försäljning, styckning, afsöndring, utbyte, utarrendering och annan
upplåtelse af kronans fasta egendom, skatteköp, kronans jordägarandel
i gruffyndigheter, nybyggen, renbetesrätt jämte åtskilliga andra
dylika frågor. Samtliga dessa ärenden, hvilka för närvarande handläggas
å statsutskottets inkomstafdelning, kunde med fördel hänläggas
under det nya utskottet. Den lättnad, som därigenom skulle beredas
statsutskottet, kan emellertid icke anses vara tillräcklig. Visserligen
förekomma dylika ärenden i mycket stor omfattning, men i regel kräfva
de icke någon mera afsevärd tid för sin behandling. Under sådana
förhållanden och då flertalet af ifrågavarande ärenden falla under
jordbruksdepartementets handläggning, hafva kommitterade ansett sig
böra taga under öfvervägande, huruvida icke några af de frågor, som
behandlas under detta departements hufvudtitel och äga samband med
förenämnda grupp af ärenden, skulle kunna utbrytas och öfverlämnas
till det nya utskottet.

I främsta rummet hafva kommitterade därvid fäst sig vid de å
ifrågavarande hufvudtitel upptagna fonder för främjande af olika ändamål,
såsom nyodling, jordförbättring, egna hem, fiske, torfindustri in. in.
Hvad dessa fonder beträffar, skulle man nämligen kunna tänka sig en
sådan anordning, att frågor angående villkoren '' för åtnjutande af
bidrag från fonderna utbrötes och behandlades af det nya utskottet,
under det att statsutskottet fortfarande hade att föreslå fondernas be -

lopp. Då emellertid mot en dylik anordning kan med fog invändas,
att frågor om fondernas storlek och villkoren för åtnjutande af bidrag
från dem sammanhänga så nära med hvarandra, att de böra behandlas
af ett och samma utskott, äfvensom att en onödig omgång vid dessa
ärendens behandling däraf skulle blifva följden, hafva kommitterade
icke ansett sig böra tillstyrka ett sådant särskiljande. Ett ytterligare
skäl härför har varit, att understöd till ändamål af samma beskaffenhet,
som de, för hvilka fonder blifvit afsätta, ofta utgå af anslagsmedel,
hvadan villkoren för åtnjutande af bidrag i dessa fall skulle komma
att behandlas af statsutskottet.

Då kommitterade således icke kunnat tillstyrka en utbrytning
af senast nämnda frågor och ej heller några öfriga af de ärenden, som
behandlas under ifrågavarande hufvudtitel, lämpligen kunna från densamma
afskiljas, hafva kommitterade ledts på tanken att öfverföra hela
nionde hufvudtiteln till det nya utskottet. Visserligen kan mot en sådan
öfverflyttning invändas, att den skulle innebära ett uppgifvande af den
utaf kommitterade förut häfdade principen om budgetens enhetliga
behandling, och kommitterade medgifva äfven, att så i viss mån är
förhållandet. Men då man måste fasthålla krafvet på att statsutskottet
får sin arbetsbörda lättad på effektivt sätt och detta, enligt kommitterades
mening, icke kan ske utan att någon af hufvudtitlarna utbrytes
och hänlägges under annat utskott, hafva kommitterade ansett, att
ifrågavarande hufvudtitel i främsta rummet bör komma i betraktande.
Under det att en öfverflyttning af exempelvis de båda försvarshufvudtitlarna
skulle innebära ett fullständigt sönderbrytande af statsregleringen
i dess helhet, torde däremot nionde hufvudtitelns utbrytande
icke vara ägnadt att medföra en sådan verkan. Visserligen äro de
å denna hufvudtitel utgående anslagen i och för sig ganska afsevärda,
men i förhållande till budgetens hela belopp af relativt underordnad
betydelse. Då härtill kommer, att denna hufvudtitels hänläggande
under det nya utskottet skulle medföra, att jämväl ofvannämnda grupp
af ärenden rörande förvaltningen af kronans domäner och skogar, försäljning,
styckning, afsöndring, utbyte, utarrendering och annan upplåtelse
af kronans fasta egendom, skatteköp, nybyggen och andra dylika
ärenden, skulle, i den mån de falla under jordbruksdepartementets föredragning,
komma att behandlas af det nya utskottet, hafva kommitterade
funnit sig böra tillstyrka, att behandlingen af hela nionde hufvudtiteln
öfverföres till det nya utskottet från statsutskottet. Den lättnad, som därigenom
skulle beredas utskottet, kommer nämligen att blifva af så mycket
större betydelse, som icke blott ifrågavarande hufvudtitel utan jämväl

öfriga ärenden, som skulle flyttas från statsutskottet till det nya utskottet
äro af den natur, att de för hvarje år tillväxa i omfattning och betydelse.

Kommitterade öfvergå härefter till att undersöka, hvilka ärenden
lämpligen kunna öfverföras från lagutskottet till nya utskottet. Såsom
kommitterade redan ofvan i annat sammanhang framhållit, måste denna
fråga i främsta rummet bedömas med hänsyn till det utskotts allmänna
karaktär, till hvilket öfverflyttningen skall ske. Under förutsättning
att en öfverföring sker till det nya utskottet från statsutskottet
af de ärenden kommitterade föreslagit, skulle för detta utskott blifva
karaktäristiskt, att det komme att behandla under jordbruksdepartementet
hörande frågor. Vid bedömandet af hvilka ärenden lämpligen
böra till det nya utskottet öfverflyttas från lagutskottet, måste man
följaktligen tillse, att öfverflyttningen afser ärenden, som med de förstnämnda
stå i samband.

Med hänsyn därtill att ärenden angående dispositionen och förvaltningen
af kronans domäner och skogar skola behandlas af det nya
utskottet, har det synts kommitterade synnerligen lämpligt, att detta
utskott öfvertager alla frågor rörande skogslagstiftningen. Utskottet
skulle således få att handlägga icke blott alla ärenden, som angå
hushållningen med de allmänna skogarna i riket samt förvaltningen af
statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar, utan jämväl
frågor rörande förvaltningen af städernas skogar, vården af enskildas
skogar, skyddsskogar, skogsvårdsstyrelser, skogsvårdsafgifter, åtgärder
till förekommande af skogsförödelse och öfverdrifven skogsafverkning
jämte åtskilliga andra dylika frågor. En annan grupp af ärenden,
som står i ett nära samband med det nya utskottets allmänna uppgift,
utgöres af frågor, som angå lagar och författningar rörande skatteköp,
afvittringar, skiften och jordstyckningar samt därmed sammanhängande
ämnen. Samtliga dessa ärenden, hvilka fordra särskild sakkunskap för
sitt bedömande, synas kommitterade med fördel böra hänläggas under det
nya utskottet. Då detta kommer att handlägga frågor rörande statens
vattenfall, i den mån de icke äro för vissa bestämda ändamål upplåtna,
torde jämväl alla frågor rörande såväl den lukrativa som defensiva
vattenrätten böra behandlas af det nya utskottet. Hit höra sålunda
frågor rörande jordägares rätt till vattnet å hans grund, om dikning
och annan afledning af vatten, om allmän farled och flottled samt
andra dylika ärenden. Slutligen synas äfven frågor, som angå lagar
ocli författningar om jakt och fiske samt om vägar och skjutsväsende
lämpligen böra från lagutskottet öfverföras till det nya utskottet.

Samtliga ofvannämnda ärenden stå i ett så nära sammanhang
såväl med hvarandra som med det nya utskottets öfriga uppgifter, att
deras hänläggande under detta utskott måste anses innebära en bestämd
fördel. Så vidt kommitterade kunnat finna, kommer deras öfverflyttning
jämväl att medföra eu verkligt effektiv lättnad uti lagutskottets arbetsbörda;
Visserligen äro dessa frågor för närvarande icke så synnerligen
talrika, men i de flesta fall äro de så mycket mera invecklade och
kräfva följaktligen ett både tidsödande och besvärligt utredningsarbete.
I)å härtill kommer, att dessa grenar af lagstiftningen, efter allt att
döma, äro i tillväxt, kommer fördelen af öfverflyttningen att blifva
ännu betydelsefullare för lagutskottet. Det föreslagna utskottet bör
också med hänsyn till arbetsduglighet kunna ganska lätt väl sammansättas,
då dess uppgifter komma att blifva i hög grad ensartade, hvilket
otvifvelaktigt måste verka fördelaktigt äfven med afseende å snabbheten
vid ärendenas belåning.

Då det nya utskottet med afseende å göromålens omfattning
närmast torde blifva jämförligt med lagutskottet, hafva kommitterade
ansett, att dess ledamotsantal lämpligen bör bestämmas till sexton,
hälften från hvardera kammaren. Såsom namn å utskottet anse sig
kommitterade kunna förestå jordbruks- och domänutskottet, då jordbruksintressen
och kronans domäner i alla händelser komma att utgöra hufvudföremålen
för dess verksamhet.

Enligt det af kommitterade uppgjorda förslaget, skulle sålunda
ärendena fördelas mellan de ständiga utskotten på följande sätt:
Konstitutionsutskottet skall handlägga:
l:o) samtliga för närvarande dithörande ärenden, samt
2:o) frågor angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet, om
förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets vapen och flagga
och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunallagarne.

Statsutskottet skall behandla de ärenden, som för närvarande tillhöra
detsamma, dock med följande undantag:

Do) frågor rörande riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning
samt därmed sammanhängande ärenden;

2:o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet;
äfvensom öfriga jordbruksärenden; samt

3: o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens

Sammanfattning
af de
ständiga
utskottens
uppgifter.

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
äfvensom frågor rörande pensionsväsendet i allmänhet.

Bevillningsutskottet skall handlägga samma ärenden, som för närvarande
äro att dit hänföra.

Banko- och riksgäldsutskottet skall behandla:

l:o) samtliga ärenden, som för närvarande tillkomma detsamma:

2:o) frågor rörande riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning
samt därmed sammanhängande ärenden;

3:o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
äfvensom frågor rörande pensionsväsendet i allmänhet; samt

4:o) frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar
samt om rikets mynt.

Lagutskottet skall handlägga de ärenden, som för närvarande dit
hänföras, dock med följande undantag:

l:o) frågor angående stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,
om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets vapen och
flagga och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunallagarne;

2:o) frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af
lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar
samt om rikets mynt; samt

3:o) frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar och författningar rörande hushållningen med allmänna
och enskilda skogar, om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden,
om skatteköp, afvittringar, skiften och jordstyckningar samt därmed
sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.

Jordbruks- och domänutskottet skall behandla:

l:o) frågor angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet,
äfvensom öfriga jordbruksärenden; samt

2:o) frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af lagar och författningar rörande hushållningen med allmänna
och enskilda skogar, om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden,
om skatteköp, afvittringar, skiften och jordstyckningar samt därmed
sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.

Att genom en dylik fördelning af ärendena mellan de ständiga
utskotten, tillräcklig lättnad kommer att beredas stats- och lagutskotten,

framgår af den undersökning kommitterade verkställt med hänsyn
till förhållandena vid innevarande års riksdag. Med bortseende från
sådana ärenden, som behandlades i sammansatt utskott, skulle sålunda
statsutskottet enligt förslaget hafva afstått till banko- och
riksgäldsutskottet 20 betänkande!! (486 sidor) och till jordbruks- och
domänutskottet 62 betänkanden (784 sidor), hvadan utskottets arbetsbörda
alltså skulle hafva minskats med inalles 82 betänkanden om tillhopa
1,270 sidor. Från lagutskottet åter, skulle hafva öfverförts till
konstitutionsutskottet 9 betänkanden (47 sidoi'') och till jordbruks- och
domänutskottet 14 betänkanden (124 sidor). Utskottets arbetsbörda
skulle således enligt förslaget hafva minskats med tillhopa 23 betänkanden
med sammanlagdt 171 sidor. Huru ärendena skulle hafva
fördelats mellan de ständiga utskotten, framgår af följande

Tabell

utvisande det antal betänkanden de ständiga utskotten skulle hafva afgifva
vid 1907 års riksdag enligt kommitterades förslag.

	fördelningen vid 1907 års riksdag	Ökning	Minskning	Fördelningen enligt kommitte-rades förslag ;
Utskott	Antal be-1 tänkanden	Antal sidor	Antal be-tänkanden	Antal sidor	Antal be-tänkanden	Antal sidor	Antal be-tänkanden	Antal sidor
Konstitutionsutskottet..	6	94	9	47	—	—	15	141
Statsutskottet..................	188	3,888	—	—	82	1,270	106	2,618
Bevillningsutskottet ...... Banko- och riksgälds-	39	596	—	—	—		39	596
utskottet .....................	14	180	20	486	—	—	34	666
Lagutskottet ............... Jordbruks- och domän-	72	824	—	—	23	171	49	653
utskottet ....................	—	—	—	—	—	—	76	908

Ifrågavarande tabell utvisar, att ärendena, enligt kommitterades
förslag, skulle kommit att fördelas betydligt jämnare å de olika utskotten
än för närvarande är fallet. På samma gång statsutskottet
och lagutskottet erhållit en verkligt effektiv lättnad i sina åligganden,
hafva konstitutionsutskottet och banko- och riksgäldsutskottet fått sina
göromål ökade i en sådan omfattning, att de under vanliga förhållan -

Särskilda utskott.

Sammansatta

utskott.

den torde komma att få full sysselsättning. Hvad jordbruks- och
domänutskottet angår, kan det visserligen, af antalet betänkanden att
döma, förefalla, som om detta utskott skulle få en väl tung arbetsbörda,
men i betraktande däraf, att omkring kalfva antalet betänkanden
afse frågor rörande försäljning och upplåtelse af kronojord, hvilka
icke kräfva någon mera afsevärd tid för sin behandling, torde detta
icke blifva fallet.

Äfven om kommitterade således anse, att några svårigheter icke
skola möta för de ständiga utskotten att medhinna behandlingen af
de ärenden, som, enligt kommitterades förslag, komma att till dem hänskjutas,
vilja kommitterade dock icke förneka, att sådana förhållanden
understundom kunna inträffa, att det ena eller andra utskottet skulle
få en allt för svår arbetsbörda, därest utskottet skulle handlägga alla
de ärenden, som enligt grundlagens bestämmelser höra under detsamma.
För sådana fall bör emellertid tillgripas den i § 37 riksdagsordningen
anvisade utväg, att tillsätta särskilda utskott för behandling af ärenden,
hvilkas beredande fordrar särskild sakkunskap eller till följd af sin vidlyftighet
skulle allt för mycket betunga det eller de ständiga utskott,
som det eljest- ålåge att därmed taga befattning. Då emellertid nu
gällande bestämmelser kunna föranleda den uppfattningen, att särskildt
utskott endast får tillsättas för behandling af en enda bestämd fråga,
men det mången gång skulle vara till fördel, att jämväl andra frågor,
särskildt sådana som stå i ett mer eller mindre nära samband med
det ärende, för hvars beredning utskottet blifvit tillsatt, kunde under
riksdagens lopp hänvisas till detsamma, hafva kommitterade ansett sig
böra föreslå en sådan ändring uti § 37 riksdagsordningen, att hinder
härför icke vidare må anses föreligga.

Såsom kommitterade ofvan framhållit, är anordningen med sammansatta
utskott synnerligen ägnad att ingripa störande och hindrande
uti vederbörande utskotts arbeten. Man skulle därför möjligen kunna
ifrågasätta, huruvida icke grundlagens bestämmelser angående sammansatta
utskott borde undergå förändring i den riktning, att dylika utskott
mindre ofta behöfde tillgripas. Då emellertid anledningen till
att sammansatta utskott kommit att användas i större utsträckning,
än som ursprungligen torde hafva varit afsedt, mindre är att söka uti
grundlagens nuvarande bestämmelser, än fastmera uti en inom utskotten
utbildad, mången gång formalistisk praxis, hafva kommitterade
icke ansett sig böra föreslå någon ändring i berörda hänseende. Ett

ytterligare skäl härtill har varit, att därest kommitterades förslag till
omorganisation af de ständiga utskotten varder genomfördt, anledning
att tillgripa sammansatt utskott icke kommer att förefinnas så ofta
som för närvarande är fallet. Genom banklagstiftningens hänläggande
under banko- och riksgäldsutskottet behöfver sålunda icke sammansatt
banko- och lagutskott anlitas för behandling af ifrågavarande ärenden
ej'''' heller sammansatt stats- och bankoutskott för beredning af frågor
rörande lagstiftningen om postsparbanken. Likaledes torde genom inrättandet
af jordbruks- och domänutskottet, som från statsutskottet och
lagutskottet öfvertager i nära samband med hvarandra stående ärenden,
många anledningar till sammansättning af dessa båda utskott komma
att bortfalla. Oaktadt man således kan förvänta, att sammansatta utskott
komma att användas i mindre utsträckning än för närvarande,
hafva kommitterade dock ansett sig böra starkt framhålla önskvärdheten
häraf, att användningen af dylika utskott inskränkes till sådana
fall, där det för själfva sakfrågans bedömande anses erforderligt.

Genom vidtagandet af ofvan föreslagna åtgärder torde, enligt
kommitterades mening, de olägenheter, som för närvarande vidlåda det
inom Riksdagen tillämpade arbetssättet, i väsentlig mån blifva undanröjda.
Klart är dock, att hvilka utvägar än tillgripas, resultatet aldrig kan
blifva fullt tillfredsställande, därest icke Riksdagen och dess delegationer
själfva göra hvad på dem ankommer att ordna sitt arbete på bästa och
lämpligaste sätt. Det torde nämligen icke kunna bestridas, att åtskilliga
åtgärder, ägnade att underlätta och befordra Riksdagens arbete kunna
vidtagas inom ramen af grundlagens nuvarande bestämmelser. Sålunda
böra de enskilde riksdagsmännen vinnlägga sig om att så tidigt
som möjligt framkomma med sina motioner. Vidare torde utskotten
kunna ordna sitt arbete på ett mera planmässigt sätt än för närvarande
är fallet. Då kamrarna under den första delen af riksdagstiden hafva
ett jämförelsevis lindrigt arbete, böra utskotten sträfva efter att så fort
som möjligt få behandlade alla sådana ärenden, hvilka icke äro af natur
att kräfva något vidlyftigare utredningsarbete. Dryftandet af statsverkspropositionen
kan påbörjas, äfven om icke alla motioner äro inkomna,
och inhämtandet af upplysningar, livilket ofta tager lång tid, bör
redan tidigt kunna begynna och fortgå i afsevärd omfattning. Vidare
böra utskotten vinnlägga sig om att få sa många ärenden som möjligt

afgjorda inom utskotten före påskferiernas inträdande, på det att utskottskanslierna
må kunna under ledigheten utföra det arbete, som återstår
med betänkandenas utarbetande. Samtliga ifrågavarande åtgärder,
Indika icke äro af beskaffenhet att föranleda ändring i grundlag, kunna
och böra redan nu vidtagas. Gifvet är dock, att dessa och liknande
anordningar lättare skola kunna genomföras, därest de af kommitterade
förordade grundlagsändringarna varda af Konung och Riksdag antagna.

SPECIELL MOTIVERING

Regeringsfor men.

§ 53.

• i Ifrågavarande paragraf, sådan den för närvarande lyder, innehåller
icke blott föreskrift om livilka ständiga utskott skola vid lagtima
riksdag tillsattas utan jämväl några allmänt affattade bestämmelser
om de for hvart och ett bland utskotten karakteristiska uppgifter.

Jden1 af konjmitterade föreslagna omläggningen af ärendena
mellan de standiga utskotten stora svårigheter möta att på ett koncist
och icke i någon män missvisande sätt angifva, hvilka olika ärenden
hvarje utskott skall behandla, hafva kommitterade ansett, att några
bestämmelser härom icke böra i paragrafen inflyta, utan att det är
tillräckligt att hänvisa till hvad riksdagsordningen i berörda hänseende
stadgar, fm dylik hänvisning har synts kommitterade så mycket hellre
unna goras i förevarande fall, som regeringsformen beträffande en så
viktig sak som sattet för kamrarnas bildande, nöjer sig med att hänvisa
till livad riksdagsordningen därom stadgar.

§ 69.

Då enligt kommitterades förslag icke blott statsutskottet utan
jamval banko- och riksgälds- samt jordbruks- och domänutskotten skola
i vissa delar afgifva förslag till statens reglerande, hafva kommitterade
uti ifrågavarande paragraf vidtagit den ändring, att i första punkten
orden »statsutskottets förslag» utbytts mot »vederbörande utskotts förslag»
samt orden »utskottets afgifna förslag» mot »utskottens afgifna

Uti clenna paragraf tiar icke föreslagits annan ändring, än att i
tredie punkten af mom. 1 ordet »lagutskottet» utbytts mot orden
»vederbörande utskott». Ifrågavarande ändring bär betingats daraf, att,
en] i o-1 kommitterades förslag, vissa lagfrågor, tillhörande området för
allmän civil- och kriminallag, skola behandlas af andra utskott än lagutskottet.

1. I detta moment har införts bestämmelser om det nyajordbruksoch
domänutskottet och dess sammansättning. Vidare hafva kommitterade
uti sista punkten utbytt ordet »fråga» mot »frågor» för att fullt tydligt angifva
att till särskilt utskott må kunna hänvisas jämväl andra ärenden
än det, för hvilket sådant utskott från början blifvit tillsatt

3. Uti detta moment, som handlar om tillsättande af tillfälliga
utskott’ hafva orden »för frågans beredande» utbytts mot orden »för
afgifvande af utlåtande och förslag i frågan». Anledningen härtill har
varit, att man velat tydligt angifva, att jämväl tillfälliga utskott aga
på eget initiativ föreslå ändringar och tillägg uti förslag, som blilvit

Uti ifrågavarande paragraf har icke vidtagits annan förändring,
än att efter mom. 1 införts ett nytt moment, innefattande bestämmelser
om de ärenden utskottet, enligt kommitterades förslag, ytterligare skall
hafva att behandla. Eu följd af detta nya moments införande har vant,
att de nuvarande mom. 2 och 3 erhållit annan nummerbeteckning.

i ilo af Vnmmitterade uti detta moment föreslagna föiändrin -

Riksdagsordnin g e ii.

37.

till dem hänvisade.

38.

§ 39.

betingade däraf, att frågor rörande riksgaiasKomorets styren
mel äfvensom angående regleringen af utgifterna under
nionde och tionde hufvudtitlar icke vidare skola af stats -

utskottet handläggas. Då utskottet, jämväl efter genomförandet af
kommitterades förslag, skall representera enheten i budgetbehandlingen,
hafva kommitterade ansett, att utskottet fortfarande skall undfå del
af statsverkspropositionen i dess helhet. För att ytterligare framhäfva
denna enhet hafva kommitterade uti momentet infört en uttrycklig
bestämmelse därom, att utskottet skall uppgöra förslag till riksstat.
Då den uti ifrågavarande moment förekommande bestämmelsen, att
utskottet skall föreslå hvad till fyllandet af statsverkets behof erfordras,
»sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna», ansetts
innebära, att utskottet icke äger rätt att göra ändringar och tillägg
uti de till utskottet hänskjutna förslag, hafva kommitterade, för att
betona, det statsutskottet härutinnan skall hafva samma rätt som öfriga
utskott, funnit sig böra utbyta nämnda uttryck mot orden »hvarvid
nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas».

§ 41.

1. Då banko- och riksgäldsutskottet, enligt kommitterades förslag,
skall äga samma befogenhet med hänsyn till riksgäldskontoret som till
riksbanken, hafva kommitterade ansett, att bestämmelserna om utskottets
åligganden i berörda hänseenden lämpligen böra intagas i ett
och samma moment.

2 och 3. Ifrågavarande båda moment innehålla bestämmelser om de
nya ärenden utskottet, enligt kommitterades förslag skall, handlägga.

§ 42. .

Då lagutskottet, enligt kommitterades förslag, skall behandla alla
lagfrågor, som icke uttryckligen äro hänlagda under annat utskott,
hafva kommitterade ansett, att ifrågavarande moment icke bör undergå
annan förändring, än att orden »såsom icke tillhörande annat utskotts
behandling» i momentet intagas. Genom att uttryckligen angifva, att
lagar och författningar, som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt,
äfven då de ej äro af civil- eller kriminallags natur, skola, i den mån
de icke höra under annat utskott, behandlas af lagutskottet, förefinnes
icke längre någon anledning att bibehålla det uti ifrågavarande moment
för närvarande intagna stadgandet, att under civil- och kriminallag
äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet,
som äga tillämpning till medborgare utom krigsstaten, ett

stadgande mot hvithet starka invändningar gjordes redan då det år
1882 i paragrafen infördes.

§ 43.

Ifrågavarande paragraf innehåller bestämmelser rörande jordbruksoch
domänutskottets uppgifter. Någon närmare redogörelse för dessa,
utöfver hvad i allmänna motiveringen anförts, torde ej vara erforderlig.

§ 44.

Lika med nuvarande § 43.

§ 45.

För att undvika en ändring af paragrafföljden hafva kommitterade
ansett, att nuvarande § 44 lämpligen kan såsom ett särskildt moment
intagas uti § 45. Därigenom vinnes jämväl den fördelen, att samtliga
bestämmelser rörande utskottens konstituerande sammanföras i en enda
paragraf. För att starkare betona, att utskotten böra så skyndsamt som
möjligt afgifva sina betänkanden, hafva kommitterade ansett den uti
första stycket af nuvarande § 45 härom intagna bestämmelsen böra ingå
såsom ett särskildt moment i den nya § 45.

§ 55.

Med anledning af införandet af bestämda tider för afgifvande af
motion i anledning af under riksdagens lopp aflåten kungl. proposition
samt för väckande af motion i ämne, som tillhör tillfälligt utskotts
behandling, har ifrågavarande paragraf måst helt och hållet omarbetas.
Uti första stycket angifvas de tider, inom hvilka motioner i regel skola
väckas. Andra stycket åter innehåller bestämmelser om, i hvilka fall
motion kan efter motionstidens slut framställas. Då bestämd motionstid
införts för afgifvande af motion i anledning af kungl. proposition, har
den uti paragrafen för närvarande intagna bestämmelsen, att motion
må efter motionstidens slut väckas om den omedelbarligen föranledes
af redan inom någondera kammaren »upptaget ärende -, ansetts böra
ur paragrafen utgå.

T r y c k fr i li e t s f ö r o r <1 ning e n.

§ 2.

4:o. Den uti ifrågavarande moment föreslagna ändringen består
däri, att uti första punkten orden »eller banko- och statsutskottens»
utbytts mot orden »eller banko- och riksgäldsutskottets; . Anledningen
till förändringen är, att, enligt kommitterades förslag, riksgäldskontoret
rörande ärenden icke vidare skola handläggas af statsutskottet utan af
banko- och riksgäldsutskottet.

K eg er in g sf o r m e n.

§§ 37 och 114.

Då kommitterade funnit sig böra i grundlagen angifva, att frågor
rörande allmänt kyrkomöte skola behandlas af konstitutionsutskottet,
har det synts kommitterade lämpligt, att, liksom fallet är med andra
lagar, som komplettera grundlagarna, i regeringsformen uttryckligen
angifves, att om allmänt kyrkomöte lagstadgas af Konung och Riksdag
samfälldt med samtycke jämväl af allmänt kyrkomöte. Bestämmelsen
härom har synts kommitterade lämpligen höra inflyta uti § 114 regeringsformen,
hvilken handlar om de forna riksståndens privilegier och som
erkänner allmänt- kyrkomöte såsom särskild representation för prästerskapet.
I sammanhang härmed hafva kommitterade funnit sig böra
till denna paragraf öfverflytta den uti § 37 regeringsformen intagna
bestämmelsen om huru riddarhusordningen fastställes.

Ehuru kommitterade icke därom framlägga några särskilda förslag,
hafva kommitterade dock ansett sig böra fästa uppmärksamheten
vid, att genomförandet af kommitterades förslag till grundlagsändringar
kommer att medföra vissa ändringar uti en del lagar och författningar af
konstitutionell natur. Sålunda bör i §§ 1 och 2 af ansvarighetslagen
för fullmäktige i riksbanken den 12 maj 1897 ordet »bankoutskott»
utbytas mot »banko- och riksgäldsutskott». Enahanda jämkningar i
uttrycken böra vidtagas i §§ 1 och 2 af ansvarighetslagen för leda -

möter i styrelserna vid riksbankens afdelningskontor den 12 maj 1897.
Vidare bör uti ansvarighetslagen för Riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret
den 12 september 1868 göras den ändring, att uti § 1 orden
»de särskilda föreskrifter, Riksdagen meddelat», utbytas mot orden »de
särskilda föreskrifter, Riksdagen eller dess banko- och riksgäldsutskott
meddelat» samt i § 2 orden »Riksdagen eller dess revisorer äge» utbytas
mot orden »Riksdagen eller dess banko- och riksgäldsutskott eller
revisorer äge». Uti § 12 af instruktionen för rikets ständers justitieombudsman
den 1 mars 1830 bör ordet »bankoutskott» ersättas af
»banko- och riksgäldsutskott». Enahanda ändringar böra vidtagas uti
§§ 32 och 34 af lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

Särskild mening.

Instämmande i hufvudsak i kommitterades förslag och yttrande,
anser jag mig dock böra i en särskild punkt anmäla min afvikande
mening.

Att en ändring i fördelningen af arbetsbördan mellan riksdagens
utskott, särskildt för undvikande af ett på den sista riksdagstiden alltför
mycket hopadt arbete, bör anses icke blott nyttig, utan nödig,
erkänner jag. På samma gång menar jag dock, att mycket kan vinnas
genom anordningar, som kunna vidtagas inom ramen af grundlagens
nuvarande bestämmelser. Kommitterade hafva också med allt skäl
framhållit det önskemålet, ej minst i afseende på tiden för aflämnandet
af kungliga propositioner, medan de tillika framkommit med förslag
till vissa grundlagsändringar, hvilka utan allt tvifvel böra i hög
grad bidraga till att underlätta ett ändamålsenligt bedrifvande af riksdagsarbetet.
De hafva dock, och det med full rätt, framhållit vikten
däraf, att ärenden, som till sin natur sammanhänga med hvarandra,
må få en så vidt möjligt enhetlig behandling.

Särskildt viktig synes mig en sådan vara i de rena statsregleringsfrågorna,
hvithet ock framgår af grundlagens bestämmelser, äfven med
den affattning de, enligt kommitterades förslag, fått i den betydelsefulla
39 § riksdagsordningen, som närmare bestämmer statsutskottets uppgift
och befogenhet. Att budgetfrågornas förberedande handläggning
sker inom ett och samma utskott, synes mig vara synnerligen angeläget.
Endast därigenom kan, åtminstone i någon mån, åstadkommas
den, måhända nu mer än någonsin, nödiga hänsynen till en så beskaffad
sparsamhet, som den nyss åberopade 39 § riksdagsordningen uppenbarligen
vill inskärpa.

Om nu från budgetsbehandlingen särskiljes pensionsväsendet i dess
allmänna mening eller så vidt det faller inom den nuvarande tionde
hufvudtiteln, är detta för visso ett undantag från den af mig framhållna
grundsatsen, men praktiskt sedt betyder det undantaget föga.
Det förhåller sig nämligen så, att dels de speciella pensionsfrågorna
obetydligt eller icke alls inverka på budgeten i dess helhet, dels de
större anslagen till pensions- och indragningsstaterna gifva sig snart
sagdt af sig själfva och i praktiken hafva visat sig kräfva ringa tid
och möda att behandla

Helt annat är förhållandet med de jordbruksärenden, som tillhöra
statsregleringen å nionde hufvudtiteln. Dessa äro så pass likartade
med budgetfrågorna i öfrigt, att deras förläggande till annat utskott
dels afgjordt redan i och för sig bryter enheten vid statens uppgörande,
dels kan innebära ett steg på en sluttande bana. Huru angeläget det
än må vara, att ansträngningen för statsutskottet minskas, bör man
dock därutinnan ej gå längre, än oundgängligen nödigt är, och för
ingen de! äfventyra att förrycka statsutskottets verksamhet med förberedande
handläggning af riksstatsfrågorna. Utsöndringen af en betydande
grupp frågor af otvetydig budgetsnatur kan lätt föra med sig
försök eller åtgärder i syfte att utbryta andra sådana och därigenom
blifva ödesdiger för en jämn och god budgetbehandling i riksdagen.

Sannt är, att många af de frågor, som för öfrigt skulle hänvisas
till det nya utskottet, stå i ett visst samband med ärendena under
nionde hufvudtiteln, men de äro dock ej af statsregleringsnatur och
åtminstone i regeln icke underkastade gemensam votering. De närma
sig också i viss mån lagfrågorna och böra därför utan svårighet kunna
behandlas af det nya utskottet, hvilket, såsom afsedt att öfvertaga
viktiga ärenden från lagutskottet, enligt sakens natur måste hos sina
medlemmar förutsätta lag- och författningskunskap i högre grad än
förmåga och vana vid budgetbehandling.

För öfrigt synas de göromål, som skulle komma att tillhöra det
nya utskottet, blifva tillräckligt många och vidtomfattande äfven utan
tillägg af statsregleringsfrågor, allrahelst som utvecklingen antagligen
skall medföra, att just antalet frågor af den förra arten med åren blir
allt större. Lika angeläget som det är, att statsutskottet icke får för
mycket att sköta, lika viktigt torde det få anses, att ej redan från
början en alltför tung börda lägges på det utskott, som skall lätta
arbetet för två andra.

Och hvad minskningen i statsutskottets göromål angår, synes den
mig, efter den erfarenhet jag vunnit om arbetet inom utskottet, blifva

jämväl med bibehållande åt utskottet af statsregleringsärendena rörande
jordbruket (9:de H. T.), så beskaffad, att utskottet bör medhinna sina
göromål utan fara för hetsjakt mot slutet af riksdagen. Framför allt
bör detta blifva fallet, om, under förutsättning af de ändringar i allmänhet,
som kommitterade förordat, utskottet låter sig angeläget vara
att från början anordna sitt arbete så, att det kan fortgå jämnt och
säkert i väl beräknad följd. Sådant kan otvifvelaktigt ske, isynnerhet
om man beslutar sig för att uppoffra kvällsstunder äfven i förra delen
af riksdagen — att kvällssammanträden i statsutskottet ej sällan förekommit
under 1870- och 1880-talen kan härvid tjäna till ledning —
och arbetet, särskildt det förberedande med upplysningars inhämtande
m. m., så bedrifves, att kansliet, såsom ock af kommitterade antydts,
kan blifva i tillfälle att under påskferierna göra i ordning förslagstryck
i större omfattning.

Jag har tänkt mig i hufvudsak följande fördelning af göromålen
på statsutskottets afdelningar:

En afdelning (= nuvar. l:a utgiftsafd.) skulle hafva att behandla
fjärde och femte hufvudtitlarna;

Fn annan (= nuv. 2 alra utgiftsafd.) sjunde och åttonde hufvudtitlarna; En

tredje (= nuv. inkomstafd.) inkomstberäkningen, första, andra,
tredje och nionde hufvudtitlarna samt revisionsberättelsen m. m. (t. ex.
danaarf).

Eu fjärde (= nuv. riksgäldsafd.) hela sjätte hufvudtiteln (nu har
den däraf kommunikationerna) och riksstaten.

På det sättet bör utskottet kunna blifva färdigt med sina utlåtanden
i stadig fortgång, så att kamrarna ej få för många och stora
statsutskottsfrågor att behandla under sista tiden af riksdagens sammanvaro,
dock under förutsättning, att regeringspropositioner endast undan,
tagsvis och i nödfall aflämnas efter t. ex. april månads ingång. Det
önskemålet bör ock lättare kunna vinnas, om och när statsrådet genom
tillkomsten af en regeringsrätt får mera ledighet att i god tid förbereda
riksdagsärendena.

Beträffande benämningen för det nya utskottet, sådant jag tänkt
mig det, vill jag föreslå, att det må få namnet domänutskottet, enär utan
tvifvel en synnerligen betydande del af dess göromål kommer att omfatta
frågor angående förvaltningen m. m. af statens domäner.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag för min del, att
§§ 53 R. F., 37 R. O., 39 R. O. och 43 R. O. må erhålla den i vissa

delar från kommitterades förslag afvikande lydelse, som i härtill fogade
bilaga (Litt. A) är formulerad, dock att därest i redaktionen vissa
modifikationer skulle befinnas lämpliga eller nödiga, sådana må utan
binder af hvad här föreslagits blifva vidtagna.

B. Törnebladh.

Bil. litt. A.

R egeringsform eu.

§ 53.

Lagtima — — — — — — ett domänutskott med — —--

ärenden.

Riksdagsordningen.

§ 37.

1. Å hvarje — — — — — — samt domänutskott af sexton
ledamöter — — —- — — bevilja.

2, 3, 4 = kommitterades förslag.

§ 39.

1. Statsutskottet -— — — — det icke gäller pensions- och indragningsstaterna
granska — — — — riksstat.

2. = Kommitterades förslag.

§ 43.

Domänutskottet åligger att afgifva utlåtanden och förslag i anledning
af till detsamma hänvisade frågor, som angå dels dispositionen
och förvaltningen af statens domäner, äfven beträffande jordägarandel i
gruffyndigheter, vattenfall och därmed förbundna inrättningar samt
byggnader, som ej äro för särskildt ändamål upplåtna, dels ock stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande
hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske,
om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, om afvittringar, skiften och
jordstyckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så ock angående
vägar och skjutsväsende.

Särskild mening-.

Med kommitterade är jag i allt väsentligt ense utom därutinnan,
att jag hyser tvekan om beliöfligheten och lämpligheten af att från
statsutskottet skilja och till annat utskott öfverföra de jordbruksärenden,
som tillhöra statsregleringen å nionde hufvudtiteln.

H. Cavalli.

Bilaga.

Tabell

utvisande ärendenas fördelning mellan de ständiga utskotten
vid 1907 års riksdag samt huru samma ärenden enligt kommittén ad es
förslag skulle hafva fördelats. °)

Utlåtan-dets n:o		Antal	Antal sidor
	Konstitutionsutskottet.
	Afgifna utlåtanden vid 1907 års riksdag..............	6	94
''	Enligt förslaget skulle utskottet vidare haft att behandla följande ärenden, handlagda af
	Lagutskottet.
21	1 anledning af väckt motion om tillägg till 6 § landstingsförordningen .........	1	4
22	i anledning af väckt motion om skrifvelse till
	Kungl. Maj:t ang. upphörande i visst fall af kyrkoherdes själfskrifvenhet att vara ordförande i skolråd m. m.........................	1	6
27	i anledning af väckt motion ang. skrifvelse till
	Konungen med begäran om framläggande af för-slag till erforderliga ändringar i förordn. om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd m. m.	1	7
36	i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
	lag ang. ändrad lydelse af §§19 och 35 i för-ordn. om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 ................................	1	4
53	i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med dels för-
	slag till lag ang. ändrad lydelse af § 57 i för-ordn. om kommunalstyrelse på landet den 21
	mars 1862 dels ock förslag till förordn. ang. särskild grund för beräkning af rösträtt och ut-

■i!) Af sammansatt utskott handlagda ärenden äro icke medräknade.

Utlåtan-		Antal	Antal
dets n:o		sidor
	görande af utskyld eller annan afgift i förhål-lande till inkomstbevillning på grund af taxe-
	rin°'' år 1908 ...............................	i	6
58	i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
	lag ang. dels ändrad lydelse af § 45 i förordn. om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862, dels ock upphäfvande af § 47 i samma förordning ..... ...............................................	i	4
59	i anl. af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
	lag ang. ändrad lydelse af § 40 i förordn. om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stock-
	holm den 20 november 1863 .............................	i	3
66	i anl. af dels Kungl. Maj:ts proposition med för-
	slag till lag om rikets vapen, dels ock tre med föranledande af propositionen väckta motioner	i	11
69	i anl. af väckt motion om valbarhet för kvinna
	till samtliga kommunala representationer och nämnder .....................................................................	i	2
	Summa	9	47
	Konstitutionsutskottets utlåtanden skulle alltså en-
	ligt förslaget vid 1907 års riksdag hafva uppgått till inalles......................................................................	15	141
	Statsutskottet.
	Afgifna utlåtanden vid 1907 års riksdag................	188	3,888
	Enligt förslaget skulle utaf dessa utlåtanden föl-jande hafva afgifvits af
	Banko- och riksgäldsutskottet.
	a) riksgäläsärenden
1	Med afgifna berättelser dels af fullmäktige i riks-
	gäldskontoret ang. kontorets ställning och för-

1 Utlåtan-dets n:o		Antal	Antal sidor
	vältning samt dels af fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret- ang. det dem lämnade uppdrag i fråga om uppförande å Helgeands-holmen af nya byggnader för Riksdagen och riksbanken..........................	1	45
23	ang. riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tiller-
	kändes fullmäktige i nämnda kontor....................	1	12
44	i anl. af eu af justitieombudsmannen gjord fram-
	ställning om utarbetande af en historik öfver justitieombudsmansämbetets förvaltning ..............	1	4
45	i anl. af väckt motion om anslag till utgifvande
	af en uppslagsbok ang. 1907 års riksdag och dess arbete ................	1	4
48	i anl. af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
	anslag till nyssnämnda uppslagsbok ...................	1	2
56	ang. riksgäldskontorets bokföring .........................	1	3
57	ang. inrättande af eu svensk statsskuldbok ...........	1	5
58	ang. afsättande, i anledning af 1906 års statslåns
	upptagande, af medel för amortering å stats-skulden ......................................	1	3
106	med förslag till åtskilliga stadganden att införas
	i det nya reglementet för riksgäldskontoret ......	1	45
182	med förslag till åtskilliga stadganden att införas i
	det nya reglementet för riksgäldskontoret .........	1	28
186	med förslag till de återstående stadgandena i det
	nya reglementet för riksgäldskontoret ..................	1	10
187	ang. öfverlämnande till Kung!. Maj:t af det nya
	reglementet för riksgäldskontoret..........................	1	1
	Summa	12	162
	b) pensionsårenden
11	Angående regleringen af utgifterna under riksstatens
	tionde hufvudtitel. innefattande anslagen till pen-sions- och indragningsstaterna .............................	1	222
51	utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts pro-
	position med förslag till lag ang. civile tjänste-

Utlåtan- \| dets n.:o 1		Antal	Antal sidor
	inneliafvares rätt till pension m. m. dels ock fyra i anl. af propositionen väckta motioner.....	i	78
52	angående omföring till en pensionsfond för civila
	tjänsteinnehafvare af vissa löneinnehållningar...	i	5
77	i anl. af Första Kammarens återremiss af vissa
	punkter i statsutskottets utlåtande n:o 51 .........	i	3
86	i anl. af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
	vissa delar af statsutskottets utlåtande n:o 51...	i	5
124	i anl. af Ivungl. Maj:ts framställning om ersättning
	åt en pensionsfond för civile tjänsteinnehafvare för vissa löneinnehållningar vid tullverket .........	i	2
127	ang. understöd in. in. åt vaktkonstapeln vid tvångs-
	arbetsanstalten i Karlskrona J. A. Nilsson ........	i	4
172	i anl. af kamrarnes skiljaktiga beslut i frågor ro-
	rande anslag under riksstatens tionde hufvudtitel	i	5
	Summa	8	324
	Vidare skulle utaf ifrågavarande statsutskotts-utlåt^nden följande hafva afgifvits af
	Jordbruks- och domänutskottet.
10	Ang. regleringen af utgifterna under riksstatens
	nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet................................................	1	324
15	ang. försäljning af jord...................................................	1	3
16	)> 5? >> ................................................	1	2
17	?> v ................................................	1	3
18	JJ v ?? ........ .........................................	1	3
26	•n r> ..............................................	1	3
29	v ?? ?’ ...............................................	1	4
30	>> ................................................	1	3
31	?? ” ..................................................	1	3
32	ang. förvaltningen af de på grund af arrendekon-
	trakt om säteriet Stenhammar m. fl. hemman inflytande medel m. m.............................................	1	7
33	I ang. försäljning af jord .................................................	1	1 3

Utlåtan-dets n:o		Antal	Antal sidor
34	ang. försäljning af jord................................................	1	4
40 50	77 >> 77 •••;.....#.....................;............... i anl. af kamrarnas skiljaktiga beslut i frågor rörande anslag under riksstatens nionde hufvud-	1	4
	titel ...............................................................................	1	4
59 60	ang. försäljning af jord.................................................. ang. ökning af fonden för torfindustriens befräm-	1	2
61	jande ......................................................................... ang. anvisande af ytterligare medel till norrländska	1	4
66	nyodlingsfonden .................................................. ang. restitution af fraktafgifter för kalk, kalkstens-	1	3
67	mjöl och märgel.......................................................... med öfverlämnande af uppgift å förändringar år 1906 i statsverkets inkomster af för dess räk-	1	31
70	ning utarrenderade kronoegendomar m. m........ ang. anordnande af en hydrografisk undersökning	1	25
	af Sveriges färskvatten ..............................................	1	57
71	ang. försäljning af jord..................................................	1	2
72	77 77 77 .................................................	1	3
73	77 77 77 ...............................................	1	4
74 75	7 7 77 77 ................<............................ ang. upplåtelse af den kronan tillkommande jord-	1	5
76	ägare andel i grufva ............................................ ang. upplåtelse af rätt till bearbetande af marmor-	1	2
82	fyndigheter å kronojord ......................................... ang. utbyte af mark mellan kronan och Söderfors	1	2
	bruks aktiebolag....................................................	1	4
88 90	om ändring i beslut ang. försäljning af jord ......... ang. förhöjning af fonden för fiskerinäringens be-	1	2
93	främjande ................................................................... ang. rätt för jägmästaren E. M. Janse att för ålderstillägg räkna sig till godo tjänstgöring såsom föreståndare för skogsskolan vid Skogs-	1	13
	hall .............................................................................	1	4
94	ang. försäljning af jord.................................................	1	4
95	77 77 77 .................................................	1	4

100

Utlåtandets
n:o

ioo:

101

102

123

136

137

138

139

140

141
154

156

157

158

159

160
162
163
166

173

174

175

176

Antal

sidor

ang. försäljning af jord..............................................

r> ?? >> ..............................................

ang. upplåtande till Jönköpings läns landsting afj
ny ttj anderätten till förra barberarebostället

Långanäs n:o 1 i Jönköpings län..........................

ang. försäljning af jord ...............................................

ang. ändrade bestämmelser i fråga om försäljning
och utarrendering af kronan tillhörig fast egendom
................................................................................J

ang. försäljning afjord................................

beträffande anslag till veterinärundervisningen
ang. efterskänkande af viss del af skillnadsarrende

för ett militiebo ställe....................

ang. försäljning af jord ..................

om undersökning af Sveriges tillgångar af malmer,

stenkol in. m...........................................................

ang. förändrade grunder för den af staten utöfvade

egnahem slånerörelse .................................................

ang. utlämnande under år 1907 af egnahemslån

inom Fors och Klosters socknar ..........................

om upplåtande afjord å kronans mark för bildande

af egna hem................................................................

ang. förslag till bildande af en jordförmedlingsfond

5
4

7
4

8
42

4
3

6
6
8

101

Utlåtan-dets n:o		Antal	Antal sidor i''
177 178 183	ang. anvisande af medel för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ......................... ang. försäljning af vissa kronoegendomar ............... om skrifvelse till Kung!. Maj:t ang. utdikning och torrläggning af på kronans område belägna sänka och frostförande marker, tjänliga till odling ......	1 1 1	3 '' 5 1
	Summa	62	784'':
	Statsutskottets arbetsbörda vid 1907 års riksdag-skulle alltså enligt förslaget hafva minskats med inalles ............................	82	1,270
	hvadan statsutskottets utlåtanden vid samma riks-dag enligt förslaget skulle uppgått till .	106	2,618
	Bevillningsutskottet.
	Afgifna betänkanden vid 1907 års riksdag..............	39	596
	Någon förändring beträffande detta utskott ifrågasättes ej i förslaget.
	Banko- och riksgäldsutskottet.
	Afgifna memorial vid 1907 års riksdag...................	14	180
	Om härtill läggas de enligt förslaget från stats-utskottet till banko- och riksgäldsutskottet öfver-flyttade ärenden ...........	20	486
	skulle banko- och riksgäldsutskottets memorial vid 1907 års riksdag utgjort.....	34	666

102

Utlåtan-dets n:o		Antal	Antal sidor
	Lagutskottet.
	Afgifna utlåtanden vid 1907 års riksdag.................. Enligt förslaget skulle till	72	824
	Konstitutionsutskottet
	öfverförts .....................................................................	9	47
	Vidare skulle till
	Jordbruks- och domänutskottet		1
	öfverförts följande ärenden:
12	ang. aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet	1	10
13	om skrifvelse i fråga om äganderätten till allmänna	1
	vägar ..............................................................................	B
20	med föranledande af kamrarnas skiljaktiga beslut
	ang. utlåtandet n:o 12..............................................	1	2
25	mom. 12 om ändrad lydelse af 65 § i dikningslagen		2
35	om lagstiftningsåtgärder för befrämjande af en
	bättre vård af enskildes skogar ...........................	1	40
39	punkt 6, om inskränkning i rätten till ägostyck-
	ning in. .................................................................		2
42	om ändring af § 8 i förordningen om jordägares
	rätt öfver vattnet å hans grund ...........................	1	8
45	om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte ..	1	2
46	med förslag till lag om enskilda vägar på landet	1	19
49	i anl. af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande
	utlåtandet n:o 46 .....................................................	1	2
51	med förslag till förordning ang. ändrad lydelse af
	23 § i stadgan ang. skjutsväsendet ......................	1	5
52	med förslag till lag om ändring i vissa delar af
	lagen ang. väghållningsbesvärets utgörande på landet...........................................................................	1	7

103

Utlåtan-dets n:o		Antal	Antal sidor
57	med förslag till förordning om ändrad lydelse af
	3 § i förordningen ang. skogsvårdsafgifter .........	1	3
62	med förslag till lag ang. vissa ändringar i lagen
	om hemmansklyfning, ägostyckning och jord-afsöndring ......................................................................	1	9
63	med förslag till lag om bredden af hjulringar å
	arbetsåkdon på landet ......................................	1	7
72	med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut
	beträffande vissa delar af utlåtandet n:o 63 ......	1	3
	Summa	14	124
	Lagutskottet skulle alltså enligt förslaget haft att
	afgifva vid 1907 års riksdag.................................	49	653
	Jordbruks- och domänutskottet
	skulle enligt förslaget hafva öfvertagit
	från statsutskottet	62	784
	samt från lagutskottet	14	124
	hvadan dess utlåtanden skulle hafva uppgått till	76	908^