UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1907:3)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AP

DEN AF KUNGrL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

M.M.

IV.

REGLERING AE LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

STATSKONTORET.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1904

INNEHÅLL.

Underdånig skrifvelse till Konungen

Sid.

I—II .

Betänkande och förslag.

Historisk öfversikt . . ........................

Statskontorets ämbetsverksamhet och organisation i allmänhet . . . .

Statskontorets särskilda ämbetsåligganden och förslag till förändringar

i desamma.

A. Emottagande och redovisning af statsverkets inkomster samt

bestridande af dess utgifter m. ...............

B. Stämpelväsendet m. ....................

C. Fondförvaltningen.....................

D. Bokföringen öfver statskontorets förvaltning. Granskning och

förvaring af säkerhetshandlingar..............

E. Bikshufvudbok, statsliggare och länsstater..........

F. Kontroll å den löpande kronouppborden...........

Gr. Statskontorets befattning med en del landsstatstjänster . . . .
H. Statskontorets öfriga ämbetsåligganden...........

Förenklingar i formerna för ärendenas registrering, skrifsättet m. m.

Förändringar i formerna för ärendenas föredragning och afgörande . .

Utsträckning af arbetstiden......................

25.

73.

80.

89.

93.

96.

99.

102.

111.

122.

129.

Villkor för åtnjutande af de med ordinarie befattning inom statskontoret
förenade aflöningsförmåner................

131.

Statskontorets organisation........... 238

Aflöningar och pensionsbelopp m. m................ 262

Öfvergångsförhållanden .................. 279

Erinringar i afseende å instruktionen och arbetsordningen för statskontoret
................... 280

Sammanfattning................. 28^

Nuvarande stat för statskontoret............... 287

Kommitténs förslag till stat för statskontoret..............188.

Särskildt yttrande af statskommissarien C. G. Sylvan..........189.

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902
uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., får här -

med i underdånighet öfverlämna delen IV af dess betänkande, innefattande
förslag i nämnda hänseende beträffande statskontoret.

Vid denna del af kommitténs betänkande finnes fogadt ett särskilt
yttrande, som till kommitténs protokoll afgifvits af statskommissarie]! m. in.
b. G. Sylvan såsom af Eders Kung]. Magt förordnad representant för
statskontoret.

Stockholm den 24 november 1904.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Carl Persson. Fredr. Pettersson. Henrik Schultzberg.
Johan Widén. I. Wijk.

Allan Cederborg.

Reglering af löneförhållanden m. m.

vid

statskontoret.

Historisk öfversikt.

Statskontoret leder, likasom kammarkollegium och kammarrätten,
sitt ursprung från den af konung Gustaf Vasa inrättade räkne- eller räkningekammaren,
hvilken länge var det enda någorlunda ordnade förvaltningsverket
och småningom fick sig ålagdt att handlägga en mängd olikartade
ekonomiska bestyr.

I kammarordningen den 14 oktober 1618 föreskrefs, att uti räkningeka
mmaren rikets skattmästare och kammarråden »sampteligen vthi
Collegij wijs skole hafwa Inspection och disposition öfwer alle Cronones
Inkompster och räntor, wisse och owisse, ordinari och extraordinari»,
samt att »Cammer Rådet» skulle »medh högste flijt betrachta och öfwerwäga
Riksens Stat och förmögenheet». Enligt den »Ordningh» af den 10
november 1625, som »Cammer Rådhet bewiliet åt Efterfölja», skulle en af
ledamöterna låta »sigh wårda om ordinarie Staten, drifwendes derpå åt det
som Innestår i Landet mhå vtkrafft blifwa», medan en annan ledamot hade
att »vvete beskedh om alle Toller» m. m. och skulle »så lagha, att Peningerne,
som Månedtligen vpbäres, måtte jn vthj Räntte Cammaren lefwereredhe
blifwa, Eller wete beskedh hvvarföre de icke jnkomma». Och, ehuru
enligt samma ordning »alle samptlige Cainmer Rådhet» voro »förplichtedhe
der på see, åt H. K. Maij:tz giorde ordninger och Boockhålleriedt måtte
widhmacht hålles, serdeles åt de som någon tienst i Cammeren bekläde, måge
wara tilstädes, och sin tienist achta och fullkompne», hade de likväl »sigh
sålunda samsat, att en af dem skall huar Månadt der medh Inseende hafua».

Hvad angår bokhålleriet inom räkningekammaren, hade redan år
1622 af kamreraren därstädes Abraham Cabeliau uppgjorts den första
egentliga rikshufvudboken; och från år 1624 förekommer regelbundet i
kammaren en kamrerare under namnet general bokhållare. 1

1 Jfr C. T. Odhner »Sveriges inre historia under Drottning Kristinas förmyndare-,
Stockholm, 1865, sid. 159 och 162.

LöneregleringshommxtUna bet. IV. 1

I riksstat för år 1638 upptages en generalkamrerare, hvars befattning
bestod uti alla generalstatssaker, så ock alla aflöningar, upphandlingar,
betalningar och att dirigera generalbokhålleriet. 1655 års riksstat
upptager dåremot en kommissarie, som har att göra med generalstaten,
samt en kamrerare för generalbokhålleriet. 1

Den 11 december 1680 utfärdades af konung Karl XI instruktion
för riksskattmästaren och »Kong!. Maij:tz StaatsContoir». Medan ditintills
frågor angående statsverket afgjorts kollegialt af räkningekammaren eller,
såsom verket dåmera benämndes, kammarkollegium, uppdrogs enligt nämnda
instruktion åt riksskattmästaren och statskontoret allena »dispositionen och
assignerandet af alle Kongl. Maij:tz och Riksens medell så in uti Rijket
som uthrijkes, ehwad Nampn och natur, dhe hafwa måge, inge undantagandes,
som immediate skohle höra under derass förwaltning och alla
assignationer och inwijssningar uthi StaatsContoiret skrifwas och expedieras
och derföre richtige Diarier och Registratur hållas, sarnpt richtigheet och
reedo giöras, hwilke assignationer och inwijssningar af herr RikzSkattmästaren
och StaatsCommissarien allena underskrifwes». Statskominissarien
var i själfva verket den ende ordinarie tjänstemannen i kontoret;
men i instruktionen tillädes att, »såsom detta wercket således allena af
RikzSkattmästaren och StaatsCommissarien skall drijfwas och förrettas,
hwilket fordrar ett träget arbete, uppwachtningh och beswähr; altså dher
dhe uti ett och annat skulle behöfwa någon hielp af särdeles persohner,
då will Kongl. Maij:t dem sådandt bestå och särdeles subsistence låtha
tillkomma och gottgiöra».

Uti nämnda instruktion hette det vidare: »Såsom Kongl. Maijrt sielf
will åhrligen låtha upsettia Staten och formera öfwer alle Rijksens medell
och inkombster een wiss disposition, hwar till dhe skohla employeras och
utbethalas, dhen Kongl. Maij:t will underskrifwa; Altså will Kongl. Maij:t
att RikzSkattmestaren och StaatsCommissarien samme Kongl. Maij:z
underskrefne staat och disposition uthi ingen måtto öfwerskrijda, uthan
hålla sig dhetsamma för ett wist fundament och rättesnöre», och »Kongl.
Maij:t will ock sielf uti ingen måtto öfwerskrijda den disposition, som

1 Se F. F. Carlson »Om den svenska statsförvaltningens förändrade skick under konung
Carl XI:s regering», Stockholm, 1860, sid. 16—17.

Kongl. Maij:t åhrligen låther fatta och underskrifwa öfwer Rijksens och
Vthrijkes Provinciemes medell». I anslutning till den försäkran, som
Kungl. Maj:t redan den 17 september 1668 gifvit Rikets Ständer, att alla
kronans inkomster skulle till banken indragas eller gå igenom banken,
stadgades i 1680 års instruktion, att »alle Kongl. Maij:tz medell och
Ränttor skolla så wijda dhet möijeligit är och sig giöra låther, gå i
Bancen och immediate igenom RikzRäntteCammaren och assignationerne
på Ränttemästaren inrättas». Alla »Kongl. Maij:tz betiänte, som medell
och upbörder hafwa under hender, och derföre böhre swara», skulle stå
under »herr RikzSkattmestarens och StaatsContoirets disposition». Riksskattmästaren
och statskommissarien skulle »för denna dherass anförtrodde
disposition och förwaltning af Rijksens revenuer och inkombster alleena
swara Kongl. Maij:t sielf och ingen annan». »Skulle och medlen och inkombsterne
för een och annan händelse ey så kunna till dhe summor
uthgå, som dhe i staaten och dispositionen till staatens fullgiörande blifwa
considererade och upsatte, uthan derigenom förorsakas någon defect; Så
skall dhet inthet komma herr RikzSkattinästaren och StaatsCommissarien
till någon last eller dem imputeras, uthan blifwa och räcknas för een brist
till Statens fullgiörande.»

Något eget ämbetsverk blef ej statskontoret enligt 1680 års instruktion
utan blott, för att begagna en nyare benämning, en byrå inom kammarkollegium
med särskild fristående verksamhet och med statskommissarien
såsom byråchef. 1 Chefen i kammarkollegium, riksskattmästaren, var tillika
chef för statskontoret; och i de fall, då för honom uppstod hinder att
underskrifva statskontorets expeditioner, skulle dessa i stället undertecknas
af »een af Rijksens Rådh i CammarCollegio, iempte StaatsCommissarien».
De statskontorets assignationer och invisningar, »som angå löhningar och
fordringar och elliest i Cammererernes Contoir böhre observeras», skulle,
förutom det att de underskrefvos af riksskattmästaren och statskommissarien,
»deriempte af Cammererarne» (d. v. s. kamraarkollegii tjänstemän)
»undertecknas».

Skälen till den nya organisationen för ärenden angående statsverket
angåfvos i en af Konungen utsänd skrifvelse till alla landshöfdingar vara,

1 Se F. F. Carlson, sid. 19.

att medlen förut blifvit handterade emot anordningen på staten, att ingen
räkenskap för medlens förvaltning i rättan tid inkommit, samt att, ju flere
som hade befattning med dispositionen och anordningen, desto svårare
vore det att erhålla riktig räkenskap. 1

I 1680 års instruktion nämndes ej något om riksskattmästarens och
statskommissariens inbördes ställning. Men, i enlighet med hvad Claes
Fleming — hvilken år 1684, då den siste riksskattmästaren Sten Bielke
aflidit, såsom president tillträdde chefskapet för kammarkollegium och
statskontoret — framhållit såsom sin mening i en af honom den 30 oktober
1684 afgifven förklaring öfver samma instruktion 1 2 och äfven torde hafva
varit från början afsedt, stadgades i Kungl. Maj:ts den 9 september 1685
gifna »nådige förklaring och wijdare förordning öfwer en och annan punct» i
nämnda instruktion, att »directionen förnämbligast updrages och anförtroos
Kongl. Rådet och Prsesidenten som skall äga makt och rätt att biuda och
befalla i de måhl som under StatsContoiret höra, och lända till Kongl. Maij:tz
tiensts och Interesses befordran, likmätigt Kongl. Maij:tz underskrefne stater
och dispositioner; Men StatsCommissarien hwilken det åligger att lyda, skall
lijkwäll icke den frijheten wara betagen, att säija sine tanckar, och giöra
sine påminnelser wid en och annan saak som företages, öfwerlägges och
afgiörs, och för all ting see deruppå, att uthi ingen deel skrijdes ifrån dee
Reglementer och Förordningar, som Kongl. Maijtt StatsContoiret till rättelse
och efterföljd lembnat hafwer».

Beträffande själfva statsregleringen föreskrefs i 1685 års förklaring,
att, »när Statsverk et företages och utharbetas, så åligger Prtesidenten och
StatsCommissarien tillika, att noga och wäll öfwerläggia 1. hwad medell
som fordras, och huru mycket det är att tillgå 2. huru Kongl. Maijitz
Räntor bäst och beqwämligast kunna och böra anslås. 3. huru de på itt
eller annat sätt kunna förbättras och förkåfras, och 4. hwaruti något skäligen
kan besparas, giörandes deröfwer wisse projetter på skähl och grund,
till Kongl. Maijrtz nådige godtfinnande, och änteligen så lagandes åt inga
medell blifwa utheslutne, mycket mindre under någre fremmande, såsom
öfwerskåtts eller andre slijke titlar, dragne». Och vidare ålades det stats -

1 Se F. F. Carlson, sid. 20.

2 Se F. F. Carlson, sid. 21.

kontoret att »wid åhrets ända, giöra sig noga vnderrättat, huruvida anordningarne
äre fullgiorde eller icke; på det när någon brist blitwer på
det ena stället, den samme måtte af andra i det åhret på it annat ställe,
öfwerskiutande Räntor och restantier, blij ersatt och betalt».

Först i instruktionen af den 26 juni 1720 för »Kongl. Maij:ts
och Riksens StatsContoir» framträder statskontoret såsom ett sj anständigt
ämbetsverk, bestående af en president och två statskommissarier. Hvad
»sielfwa Directionen» angick, hörde »den till Presidenten att biuda och
befalla uti hwad som till Kongl. Maij:ts och Riksens tienst kan lända».
Därest emellertid »något skulle förelöpa, som kunde sträfva emot inrättade
stater, dispositioner och förordningar», ålåg det statskommissarierna »att
derwid med beskedlighet påminna, hwad de finna skiähl att andraga, samt
låta det tydligen till Protocolls föra; Men skulle Presidenten ändå något
befalla och expediera låta emot slijka påminnelser, så kommer fuller answaret
för den saken uppå Presidenten allena, dock böra StatsCommissarierne
straxt Kongl. Maij:t och Riksens Råd i underdånighet det wid
handen gifwa». Hos statskontoret voro anställda sekreterare, kamrerare
m. fl. underordnade tjänstemän. Men det stadgades ock i 1720 års instruktion,
att kamrerarna i kammarkollegium komme »så härefter som
härtils att stå under StatsContoiret» med skyldighet att hvar för sitt
kontor afgifva yttranden i de för sådant ändamål af statskontoret till
dem remitterade ärenden samt, jämte statskontorets tjänstemän, underteckna
utgående expeditioner.

Statskontorets ämbetsuppgifter voro enligt denna instruktion i hufvudsak
desamma som tillförne, dock att blott förarbetena för uppgörande
af förslag till statsreglering besörjdes af statskontoret, medan åliggandet
att sedermera »projectera» staten tillhörde en »StatsCommission», bestående
af — förutom statskontorets president, en af statskommissarierna och
statskontorets kamrerare — »en af Håfrätten och en af hwart Collegio här
i Stockholm samt Ammiralitetet» äfvensom tre riksråd, »deraf en måste
wara som tient under Milicen, en för Ammiralitetet och en för Civilstaterna».

Gemensamt med kammarkollegium hade statskontoret »att pådrifwa,
det räntorne och ingiälderne i tid indrifwas, Riksens medell och in -

komster bättras och beqwämas till utgiffterne, och att Crediten vid mackt
hålles».

Den organisation, statskontoret genom 1720 års instruktion erhållit,
förblef sedermera väsentligen oförändrad under mer än ett århundrade.
Men i samband därmed att Kungl. Maj:t den 24 mars 1824 förordnade
om indragning af kammarkollegii afräkningskontor, hvilket dittills utöfvat
kontroll öfver statskontorets utgiftsanordningar, samt om åliggande för
statskontoret att årligen uppgöra rikshufvudbokslut efter viss ändrad metod,
fastställdes för sistnämnda ämbetsverk ny stat, å hvilken funnos upptagna,
förutom underordnade tjänstemän, en president och tre statskommissarier.

Under den följande tiden vidtogos en mängd åtgärder af beskaffenhet
att inverka på omfattningen af statskontorets ämbetsuppgifter. Sedan
allmänna magasinsdirektionen indragits, öfverflyttades enligt kungl. brefvet
den 16 maj 1826 förvaltningen af allmänna magasinsärendena till statskontoret.
Den 10 april 1828 utfärdades kungl. kungörelse angående gränserna
emellan kammarkollegii, statskontorets och kammarrättens befattningar
med uppbörds- och räkenskapsverket m. m., genom hvilken kungörelse
åt statskontoret uppdrogs att utöfva den summariska kontrollen
öfver indrifvandet och levereringen af löpande kronouppbörden för året
samt till detta ämbetsverk lades vissa detsamma gemensamt med kammarkollegium
dittills tillhörande åligganden, hvaribland inseendet och
styrelsen öfver kartasigillataverket äfvensom öfver vågstaterna i Falun och
Avesta. Och en ytterligare utvidgning af statskontorets ämbetsbefattning
ägde rum, då Kungl. Maj:t den 10 augusti 1838 förordnade, att jämväl
mynt- och kontrollverken skulle i vissa hänseenden ställas under statskontorets
inseende.

A andra sidan medförde den år 1840 beslutade förändrade organisationen
af Konungens statsråd en icke oansenlig lättnad i statskontorets
arbete, därigenom att på departementscheferna lades utredandet af statsverkets
behof för stundande statsreglering. Och till väsentlig lättnad för
statskontoret lände jämväl de förenklingar i uppbörd och redovisning, som
följde af den under 1820—1850-talen fortgående inskränkningen i antalet
uppbördstitlar, äfvensom den enligt kungl. kungörelserna den 11 maj
1855 vidtagna omsättningen och förenklingen af de uti ordinarie räntan

ingående persedlarna samt förändringen i sättet för grundräntors och
kronotiondes utgörande.

Den 16 maj 1856 utfärdades för statskontoret ny instruktion, enligt
hvilken statskontorets styrelse utgjordes af president och de tre statskommissarierna
såsom ledamöter. Till ämbetsverket hörde fyra särskilda
afdelningar för ärendenas behandling, nämligen räntekammaren under
ledning af två kungl. räntmästare, kansliet under ledning af en sekreterare
samt kammarkontoret och riksbokslutskontoret, hvardera under ledning af
en kamrerare.

Statskontorets uppgift var enligt denna instruktion väsentligen att
uti allt, som ägde gemenskap med de statsverkets såväl ordinarie som
extra ordinarie inkomster och utgiftsanslag, hvilka voro ställda till Kungl.
Maj:ts disposition, vaka däröfver, att Kungl. Maj:ts och kronans rätt städse
iakttogs och gifna föreskrifter om uppbörd, leverering och redovisning
noggrant följdes, äfvensom att förvalta och disponera statsinkomsterna
och därmed bestrida statsutgifterna efter fastställda stater, allmänna författningar
eller Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter.

Beträffande sättet för ärendenas behandling och afgörande innefattade
1856 års instruktion en afvikelse från de för ämbetsverket tidigare
gällande instruktioner. Enligt dessa var presidenten i statskontoret
ensam beslutande. Men enligt uppgift i ett af statskontoret afgifvet
underdånigt utlåtande synas ärendena faktiskt hafva, åtminstone allt
ifrån antagandet af 1809 års regeringsform, behandlats kollegialt af president
och ledamöter. Frågan om befogenheten af denna praxis blef
emellertid ej dragen under Kungl. Maj:ts pröfning, förr än statskontoret
i skrifvelse den 27 juli 1847 anmälde, att vid behandling af en befordringsfråga
betänklighet yppat sig, huruvida antingen pluralitetens
tanke eller den mening, presidenten biträdt, skulle blifva gällande. Till
stöd för den förra åsikten framhölls, att 1720 års instruktion, såsom tillkommen
under en tid, då statskontoret endast var kronans kassaverk med
åliggande att efter staterna disponera medlen, icke längre vore tidsenlig,
samt att de ärenden, som sedermera från andra verk, där de behandlats
kollegialt, öfverflyttats till statskontoret, såsom kartasigillataärendena,
magasinsärendena och inyntärendena, äfven måste i statskontoret kollegialt

behandlas. I anledning af denna framställning meddelades i kungl. bref
den 22 december 1848, att, då statskontoret utgjorde ett af rikets kollegier,
de på statskontorets afgörande ankommande ärenden borde, liksom
uti öfriga kollegier, af presidenten och ledamöterna eller, i den förres
frånvaro, af de senare samfälldt pröfvas, hvarvid, om skiljaktiga meningar
yppades, den blefve gällande, hvaruti plurali te ten, efter vanliga grunder
beräknad, instämt. Med anslutning härtill stadgades i 1856 års instruktion,
att, med undantag för några vissa frågor, ärendena skulle af president
och ledamöter gemensamt behandlas, samt att, då olika meningar uppkommo,
till efterrättelse skulle tjäna hvad allmän lag och särskilda författningar
i ty fall stadgade.

Den år 1858 tillsatta kommittén för förändrad organisation af rikets
styrelseverk och förvaltningsmyndigheter ansåg vissa af de i 1856 års
instruktion upptagna åligganden böra från statskontoret skiljas, men lämnade
i hufvudsak orubbade såväl ämbetsverkets organisation som dess
ämbetsuppgift, hvilken af denna kommitté angafs vara »förvaltningen af
statskassan för hela riket, därifrån andra specialförvaltningar undfå sina
anslag, och hvarest, till största delen, dels omedelbart hos verket, dels
medelbarligen genom landtränterierna, äfven utbetalningar i detalj anordnas».

Den 11 november 1875 afgaf den år 1874 tillsatta kommittén för
reglering af de förvaltande ämbetsverkens och myndigheternas löneförhållanden
m. m. sitt betänkande och förslag angående statskontoret. Dessförinnan
hade emellertid vissa ändringar skett i detta ämbetsverks genom
1856 års instruktion bestämda ämbetsverksamhet. Bland dessa må erinras
därom, att i syfte att hos statskontoret centralisera statens penningförvaltning
bestyret med vissa förut under andra verk och myndigheter
stående kassor och fonder öfvertagits af ''statskontoret, samt att från och
med år 1874 till statskontoret öfverflyttats befattningen med vissa till
riksgäldskontorets handläggning hörande ärenden, hvarigenom statskontoret
öfvertagit den s. k. extra statsregleringen i dess helhet. A andra sidan hade
vissa statskontoret enligt 1856 års instruktion tillhörande åligganden upphört,
hvaribland särskild! öfverinseendet å kronomagasinen samt å vågstaterna
i Falun och Avesta äfvensom skyldigheten att låta efter stat med

spannmål och bröd förse den värfvade armén och flottan samt öfriga stater
och kårer under fredstid jämte fångar å fästningar och uti kronohäkten.

1874 års kommitté, som föreslog, att ytterligare en del statskontoret
tillhörande åligganden skulle upphöra eller öfverflyttas på andra myndigheter
äfvensom förändringar vidtagas i formerna för vissa andra dess
göromål, hemställde tillika, att i allmänhet den kollegiala formen för
ärendenas behandling i statskontoret måtte upphöra och beslutanderätten,
utom i vissa mål, hvilka fortfarande skulle handläggas och afgöras i plenum,
öfverlämnas åt verkets chef, dock med rätt och skyldighet för föredragande
statskommissarien, att, där han var från beslutet skiljaktig, afgifva
sin särskilda mening till protokollet. Enligt kommitténs förslag skulle ämbetsverket
organiseras på tre byråer, hvar och en under ledning af en statskommissarie
såsom byråchef, jämte ett för hela verket gemensamt kansli.

I afseende å den underlydande personalen föreslogos väsentliga inskränkningar.

Kommitténs organisationsförslag vann i hufvudsakliga delar Kungl.
Maj:ts och Riksdagens bifall; och den 8 december 1876 utfärdades ny
instruktion för ämbetsverket. Enligt denna utgöres statskontorets styrelse
af en generaldirektör såsom chef för verket samt tre statskommissarier
såsom ledamöter i styrelsen och chefer hvar för sin byrå, nämligen en för
inkomst-, fond- och stämpelbyrån, en för utgiftsbyrån och en för riksbokslutsbyrån.
Med undantag för vissa angifna ärenden, hvilka skola af
styrelsen samfälldt behandlas och afgöras, äger generaldirektören ensam
beslutanderätt, men det åligger föredragande byråchef att uttala sin mening
och, om beslutet blifver därifrån afvikande, låta anteckna densamma
till protokollet.

De underlydande tjänstemännen, hvilka äro fördelade på kansliet och
nämnda tre byråer, utgjorde enligt 1876 års instruktion: å kansliet en
sekreterare, en registrator och aktuarie samt en notarie, å inkomst-, fondoch
stämpelbyrån en revisor och bokhållare samt en stämpelkassör, å
utgiftsbyrån fyra revisorer och bokhållare samt å riksbokslutsbyrån tre
revisorer och bokhållare, hvartill kom en räntmästare såsom gemensam
kassör för de båda förstnämnda byråerna. Sedermera hafva emellertid

Löneregleringskommitténs bet. IV. ^

ytterligare blifvit å stat uppförda en förste revisor å riksbokslutsbyrån
från och med år 1889 samt en kamrerare å inkomst-, fond- och stämpelbyrån
från och med år 1900, hvilken kamrerare har att, bland annat,
bereda och med enahanda rätt och skyldighet som byråchef föredraga vissa
sistnämnda byrå tillhörande anordningsmål. Därjämte har, i samband därmed
att statskontoret för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna därstädes
fått till sin disposition ett belopp af 3,000 kronor för år, motsvarande
aflöning till en ordinarie tjänsteman i första lönegraden, från
och med år 1903 å räntekammaren anställts en kassabokhållare.

Förutom de nu nämnda tjänstemännen äro hos statskontoret mot årsarfvoden
anställda en ombudsman samt elfva amanuenser, däraf en å
kansliet, två å inkomst-, fond- och stämpelbyrån samt fyra å hvardera af
de båda öfriga byråerna.

Statskontorets ämbetsverksamhet och organisation

i allmänhet.

Uti §§ 1 och 2 af 1876 års instruktion angåfvos statskontorets åliggan- statsden
i deras allmänlighet. Enligt § 1 skulle sålunda åligga statskontoret: ämbetsatt,
där ej för särskilda fall annorledes är förordnadt, emottaga och verksamhet
redovisa statsverkets inkomster och bestrida statsutgifterna i öfverensstämmelse
med de af Kungl. Maj:t fastställda stater, allmänna författningar
eller särskilda af Kungl. Maj:t gifna föreskrifter samt, på sätt redan är
eller framdeles må blifva förordnadt, i kronans kassor jämväl låta emottaga
andra verks och myndigheters särskilt ingående uppbörd för att vederbörande
tillhandahållas;

att handlägga ärenden angående stämpelpappersväsendet och kortstämplingen,
i sådant afseende anskaffa stämpladt papper, kortkonvolut
m. in., besörja om utlämnande däraf till vederbörande och dessutom iakttaga
hvad om uppbörden och kontrollen härutinnan är eller varder föreskrifvet
samt behandla ärenden rörande den bevillning af gåfva, testamente,
fideikommiss och arf, som i Stockholm skall erläggas;

att förvalta de under statskontorets vård stående särskilda fonder
och kassor samt göra deras tillgångar räntebärande, på sätt genom fastställdt
reglemente eller tid efter annan gifna föreskrifter är eller må varda
bestämdt;

att öfver allt detta verkställa erforderlig bokföring samt för öfrigt
uti hvad på statskontoret kan ankomma tillse, att kronans rätt och bästa
städse iakttages och att de allmänna författningar, som redan äro eller
framdeles kunna varda i berörda afseenden gällande, blifva noggrant
iakttagna;

att i enlighet med det formulär, som af Kungl. Maj:t är eller varder
fastställdt, upprätta rikshufvudbok, utvisande statsverkets samtliga tillgångar,
inkomster och utgifter, samt därjämte granska och efter samråd
med vederbörande ämbetsverk föreslå formulär för de räkenskaper, hvilka
skola ligga till grund för rikshufvudboken;

att uti en statsliggare med därtill hörande årliga supplement låta
införa alla de specialanslag och förändringar däri, som upptagas i den
fastställda riksstaten, äfvensom för hvarje år upprätta och till vederbörande
i god tid öfversända stater för rikets samtliga län;

att å den löpande kronouppbörden utöfva kontroll genom granskning,
dels af de månatligen inkommande landtränteriredogörelsehandlingarna,
dels af de från länen och Stockholms stad årligen ingående relationer om
restantierna å kronouppbörden, öfver hvilka sammandrag skall uppgöras
för att till Kungl. Maj:t ingifvas tillika med berättelse om befintliga propriebalanser,
och dels af de likaledes från länen och Stockholms stad inkommande
årliga bevillningssammandrag, hvaröfver ett generalsammandrag
skall upprättas för att genom statskontorets försorg utgifvas från trycket
och utdelas med allmänna tidningarna; samt att, därest vid uppbörds- och
redogörelseverket någon oriktighet förefinnes, som ej kan af hjälpas i administrativ
väg, öfverlämna ärendet till vederbörande ämbetsmyndighet för
laga åtal och afgörande.

Dessutom skulle det, enligt § 2 i instruktionen, tillhöra statskontoret:
att hvarje år inom februari månads utgång till kammarrätten aflämna
förteckning å alla under det näst föregående året, med villkor af
redovisning, utaf statskontoret anordnade medel;

att likaledes hvarje år före den 15 december till Kungl. Maj:t afgifva
berättelse om statsverkets inkomster under det sistförflutna året, såvidt
dessa äro kända och beräkneliga, jämte förslag till deras beräknande vid nästföljande
statsreglering, med hvad mera, som kan tjäna till upplysning vid
uppgörande af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof, så ock särskild berättelse om undsättningsfonden ;

att äfven årligen inom juli månads slut till Kungl. Maj:t inkomma
med berättelse om statsverkets ställning, om undsättningsfonden och om
stämpelpappersuppbörden det år, hvilket då förestående statsrevision afser;

att, på sätt särskildt är eller varder stadgadt, tillhandagå Riksdagens
statsutskott och revisorer med nödiga upplysningar, räkenskaper och handlingar
samt att tillhandahålla cheferna för statsdepartementen de upplysningar,
hvilka af dem kunna infordras, rörande statsverkets inkomster och
utgifter in. in., som därmed äger sammanhang; och

att hvarje halfår inom den 15 januari och den 15 juli låta genom
därtill förordnad tjänsteman verkställa inventering af myntverkets behållning
af myntadt och omyntadt guld, silfver, koppar, zink, tenn och brons
äfvensom af dess kassa, samt däröfver ingifva berättelse till Kungl. Maj:t.

Utöfver sålunda angifna ämbetsåligganden tillhörde emellertid redan
vid utfärdandet af 1876 års instruktion och tillhör fortfarande statskontoret
att ensamt eller gemensamt med kammarkollegium taga befattning med
vissa ärenden angående tillsättande åt en del landsstatstjänstemän samt om
tjänstledighet, förordnanden och afsked för dem. Sedan längre tid tillbaka
har det jämväl ålegat statskontoret att granska och förvara kronans uppbördsmäns
och redogörares till statskontoret inkomna löftesskrifter och andra
säkerhetshandlingar samt hålla hand däröfver, att de till säkerheten icke
förfalla eller förminskas.

Till de ämbetsuppgifter, som sålunda vid tiden för den senaste instruktionens
trädande i kraft tillhörde statskontoret, hafva sedermera kommit
nya dylika. I sådant hänseende må här nämnas, att enligt kungl. skrifvelserna
den 31 maj 1878, den 28 maj 1880 och den 22 juni 1883 angående
lönereglering för till landsstaten hörande tjänster statskontoret har
att, efter mottagandet af uppgifter från Konungens befallningshafvande,
till Kungl. Maj:t afgifva utlåtande beträffande ålderstillägg till tjänstemän
och betjänte vid landsstaten; att enligt kungl. skrifvelse den 30 januari
1885 statskontoret skall å bestämda tider till Kungl. Maj:t afgifva förslag
beträffande beloppet af tillägget till häradsskrifvarnes tjänstgöringspenningar;
att genom kungl. förordningen den 29 maj 1885 angående villkoren för
försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker äfvensom senare författningar i detta ämne ålagts statskontoret
att mottaga och å rikets samtliga landstingsområden fördela samt till vederbörande
utbetala vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedleri; samt att enligt
kungl. förordningen den 22 maj 1903 angående en särskild stämpelafgift

Fördelningen
af statskontorets
ämbetsåligganden.

för försäljning af punsch statskontoret har att låta tillhandahålla punschstämplar,
antaga försäljningsman af dylika stämplar i hufvudstaden äfvensom i
afseende å uppbörd och redovisning för punschstämplar utöfva i tillämpliga
delar samma befattning, som enligt förordningen angående stämpelafgiften.

I detta sammanhang må därjämte erinras, att enligt kungl. förordningen
angående skogsvårdsafgifter den 24 juli 1903, hvilken träder i
kraft den 1 januari 1905, dessa afgifter skola inlevereras till statskontoret
och af detta, i enlighet med af Kungl. Maj:t bestämda grunder, årligen
fördelas emellan vederbörande landstingsområden.

A andra sidan har, enligt kungl. förordningen den 16 maj 1884
angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter, med
ingången af år 1885 upphört den dittills utgående bevillningen af gåfva,
testamente, fideikommiss och arf, hvadan de i 1876 års instruktion för
statskontoret omnämnda dylika ärenden ej vidare förekomma.

De förändringar af den yttre ramen för statskontorets ämbetsverksamhet,
som sålunda vidtagits, äro emellertid icke närmelsevis att i betydelse
jämföra med de förändringar, som efter utfärdandet af 1876 års
instruktion skett inom gränserna för det där tillmätta arbetsfältet. En
del förutvarande skatte- och andra inkomsttitlar hafva försvunnit, nya
sådana hafva tillkommit; likaså hafva å utgiftssidan en del äldre anslag
upphört, men nya i betydligt större antal tillförts. Under statskontorets
vård hafva ytterligare ställts en mängd fonder; och äfven hvad
angår statskontorets åligganden i afseende å bokföring och uppbördskontroll
hafva ändringar vidtagits. För allt detta redogöres dock lämpligen
i sammanhang med en närmare framställning i det följande af innebörden
af statskontorets särskilda ämbetsåligganden.

Såsom i det föregående meddelats, är statskontoret organiseradt på
tre byråer, nämligen inkomst-, fond- och stämpelbyrån, utgiftsbyrån och
riksbokslutsbyrån, enhvar under ledning af en statskommissarie såsom
byråchef, hvartill ytterligare komma det för ämbetsverket i dess helhet
gemensamma kansliet samt den för de två förstnämnda byråerna gemensamma
räntekammaren.

I § 10 af instruktionen äro meddelade bestämmelser rörande ärendenas
fördelning mellan dessa byråer och afdelningar, hvilka bestäm -

melser än ytterligare utförts i den arbetsordning, som blifvit fastställd
den 31 december 1879. Med iakttagande af de ändringar, som sedermera
vidtagits i dessa bestämmelser, samt af fattade beslut eller följd praxis
beträffande senare tillkomna grupper af ärenden är fördelningen af ärendena
mellan byråerna för närvarande i dess hufvuddrag följande.

Inkomst-, fond- och stämpelbyrån har att emottaga riksbankens
attester öfver där gjorda penninginsättningar för statskontorets räkning
och, efter granskning af därom ingående reversal, bokföra remisserna samt
aflämna attesterna jämte reversalen till vederbörande kassör; att uppsätta
och expediera ej mindre de skrifvelser, som af nämnda granskning må
påkallas, än äfven bref med vederbörande kassörs af byråns bokhållare
annoterade kvittenser; att handlägga ärenden rörande dels de under statskontorets
vård stående särskilda fonder och kassor, dels anslag och lån
till vattenaftappnings- och odlingsföretag jämte anslag till bro- och hamnbyggnader
eller förbättring och nyanläggning af vägar, och dels kort- och
punschstämplingen samt stämpelpappersväsendet i öfrigt äfvensom föra inseendet
däröfver, att de löftesskrifter, förbindelser och borgensskrifter, som
i nämnda hänseenden skola afgifvas, i rätt tid inkomma och bibehållas vid
gällande kraft; att uppsätta de i dessa ärenden beslutade anordningar och
bref samt expediera desamma; att handlägga pensionsärenden, i hvilka
statskontoret, efter Kungl. Maj:ts befallning, har att afgifva utlåtande,
ärenden rörande verkets ekonomiska angelägenheter samt ärenden i fråga om
tillhandahållandet åt vederbörande myndigheter af blanketter till taxeringslängder
och till kvittenser å bevillningsafgifter af vissa handlande och
handelsexpediter äfvensom exemplar af bevillnings- och inkomstskatteförordningarna;
att handlägga ärenden angående lönetillskott till biskopar och
prästmän från vissa fonder, angående försäljning af bergverkstionde från Dylta
svafvelbruk, angående fördelning af i statskontoret insatta brännvinsförsäljningsinedel
samt angående prägling och öfverlämnande af medaljer,
hvilka bekostas af fonders medel, äfvensom att förvara säkerhetshandlingar,
värdepapper och löftesskrifter jämte förrådet af stämpelpapper; samt att
föra de för byråns verksamhet erforderliga förteckningar och räkenskaper.

Utgiftsbyrän åligger att handlägga alla utgiftsärenden med undantag
af dera, som tillhöra inkomst-, fond- och stämpelbyrån; att i sådant afseende

granska ingående rekvisitioner och räkningar, där sådana för likviderna
erfordras; att å därför bestämda tider föreslå utbetalning af de anslag
samt aflönings- och pensionsmedel, hvilka af statskontoret utan föregående
rekvisition skola vederbörande tillhandahållas; att uppsätta de anordningar
och bref, som i dessa ärenden beslutas, samt expediera desamma; att upprätta
och expediera de till kammarrätten årligen ingående förteckningarna
öfver de mot redovisning anordnade medel; att upprätta redogörelse öfver
de under förskottstitel utanordnade belopp att läggas till grund för de
årliga framställningarna till Kungl. Maj:t, om ersättning; att handlägga de
frågor om befordran, tjänstledighet, vikariat och afsked för landsstatstjänstemän,
som det tillhör statskontoret att, vare sig ensamt eller gemensamt
med kammarkollegium, behandla, samt hafva inseende öfver
landsstatstjänstemäns uppbördssäkerheter; att hafva inseende öfver förrådet
af anvisningsblanketter och kontrollera redovisningarna öfver utlämnade
dylika blanketter; att handlägga ärenden angående prägling och
öfverlämnande af medaljer, för hvilka kostnaden skall gäldas af statsmedel;
samt att föra de för byråns verksamhet nödiga anteckningar och
räkenskaper, äfvensom låta i utgiftsmemorialboken anteckna från inkomstbyrån
utgående anordningar med undantag af sådana å fonderna.

Riksbokslutsbyrån har att för hvarje år uppgöra och, så fort ske kan,
afsluta rikshufvudbok, med tillsyn därå, att de räkenskaper, som härför
erfordras, i rätt tid till statskontoret inkomma och att de för dem fastställda
formulär äro vederbörligen iakttagna; att upprätta statsliggaren
och de för länen gällande specialstater; att verkställa granskningen af de
månatliga landtränteriredogörelsehandlingarna samt årliga restantierelationerna
och bevillningssammandragen; att uppsätta och expediera de skrifvelse^
hvilka af granskningen må påkallas, samt uppgöra dels det sammandrag
öfver restantierna med åtföljande berättelser om propriebalanserna,
som skall till Kungl. Maj:t ingifvas, dels det generalsammandrag öfver allmänna
bevillningen, som genom trycket bör allmänheten meddelas; att
upprätta förslag till den beräkning af statsinkomsterna, hvarmed statskontoret
har att i sin berättelse till Kungl. Maj:t före hvarje riksdag inkomma;
att uppgöra föreskrifna likvider med andra förvaltande verk äfvensom erforderliga
öfverslag öfver besparingar och brister å utgiftsanslagen samt

öfverskott och brister å de beräknade statsinkomsterna; samt att handlägga
ärenden rörande Lappmarks ecklesiastikverk.

Enligt arbetsordningen åligger det ock äldste ledamoten i statskontoret
att anmäla frågor om extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes
antagande, samt cheferna för inkomst- och utgiftsbyråerna att hafva inseende,
den förre öfver räntmästaren och vaktbetjäningen, samt den senare
öfver kansliets tjänstemän, med skyldighet att föredraga dithörande ärenden.
Därjämte är åt en af utgiftsbyråns revisorer uppdraget att kontrasignera
alla statskontorets assignationer å riksbanken.

Till utredning angående omfattningen af statskontorets ämbetsåligganden
under tiden efter utfärdandet af 1876 års instruktion meddelas
följande sammandrag af statskontorets arbetsförteckningar för hvart femte ämbetsår''
från och med 1877, det första år, hvarunder denna instruktion till- ver sam e
lämpats, samt för åren 1901, 1902 och 1903.

År.	Ingående balans.	Inkomna mål.	Afgjorda mål.	Utgående balans.
Kungl. bref.	j Kungl. i remisser.	Allmänna mål.	Summa.	Kungl. bref.	Kungl. remisser.	Allmänna mål.	Summa.	Kungl. bref.	Kungl. remisser.	Allmänna mål.	Summa.	Kungl. bref.	Kungl. remisser.	Allmänna mål.	Summa. 1
i 1877 . . .		3	28	31	799	160	4,726	5,685	798	154	4,725	5,677	1	9	29	39
‘ 1882 . . .		10	28	38	708	224	5,196	6,128	708	223	5,171	6,102	—	11	53	64 \|
1887 . . .		11	33	44	825	277	6.119	7,221	824	282	6,143	7,249	1	6	9	16
i 1892 . . .		33	25	58	1,123	266	6,653	8,042	1,123	285	6,653	8.061	—	14	25	39,
1897 . . .	1	52	81	134	1,223	362	7,741	9,‘126	1,224	380	7,716	9,320	—	34	106	140
j1901 . . .	2	34	93	129	1,477	400	7,834	9,711	1,477	388	7,780	9,645	2	46	147	195
1902 . . .	2	46	147	195	1,633	415	7,757	9,805	1,628	404	7,783	9,815	7	57	121	185
11903 . . .	1 7	57	121	185	1,700	409	8,175	10,284	1,706	422	8,145	10,273	1	44	151	194»

I fråga om arbetet under senare tid å de särskilda byråerna må här
intagas följande uppgifter angående de till dessa byråer aren 1901 1903

inkomna mål och ärenden. *)

O Anledningen därtill, att i dessa uppgifter för hvardera af åren 1901 och 1902 summan af
»öfriga mål och ärenden» icke öfverensstämmer med summan af inkomna »allmänna mål» i otvanstående
tabell^lärer, enligt kommittén meddelad upplysning, bero på numrenngsfel vid diancföringen.

Löneregleringskommittén» bet. IV.

1- Inkomst-, fond- och stämpelbyrån.

1901.	1902.	! 1903. 1
162	166	206
352	336	408
2,786	2.604	2,862
465	456	552
54	67	65
249	242	264
10	7	12
55	108	68
347	287	440
82	76	112 \|
64	73	55 j
6	6	5 !
25	26	26 \|
9	21	26 J
23	18	31
489	337	262 j
53	53 \|	57
	7 1	50 i
10 1	12 i	10 \|
61 !	13	14 !
	34 !	42
6	5	3
1	-	3
25 i	16!	17
543 j	532	569
3	2	1
64	66 !	68

I. Kungl. remisser............

II. Kungl. bref och departementsslcrifvelser...........

III Ofriga mal och ärenden, specificerade här nedan.......

A) Rekvisitioner af medel:

1. å. anslag till väg- och hamnanläggningar samt myrutdikningar.
................

2. å lån från nya odlingslånefonden.......

3. medel från öfriga fonder och vissa statsmedel .

4. för mycket erlagd stämpelafgift........

B) Ärenden i öfrigt angående fonderna.......

C; Skrifvelser från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

- — -------------- uooifuouuuci wu ucvnimngs kvittenser

samt exemplar af svensk författningssamling . .

E) Redovisningar för blanketter till assignationer och bevillnings kvittenser.

............... i

F) Andra redogörelser..............

6) Skrifvelser med ntslag angående fördelning af odlingslån .

H) Mål angående depositioner för järnvägsanläggningar ....

I) Rapporter och intyg.........

K) Mål angående inleverering af medel...........

L) Kassarapporter:

1. från räntekammaren *)...............

2. > riksbanken.................

S. > järnvägsstyrelsen................

M) Framställningar inom verket:

1. från revisorn å inkomstbyrån...........

2. » kamreraren å > ......

3. » räntmästaren............

4. » utgifts- och riksbokslntsbyråerna.........

5. » ombudsmannen.............

N) Ärenden rörande stämpeiväsendet:

1. Rekvisitioner af stämplar, kortkonvolut m. m......

2. Aterleverering af * , ,

3. Rapporter............

l) I dessa inräknas icke räntekammarens s. k. dagrapporter, hvilka ej diarieföras.

4. Redogörelser...............

5. Löftesskrifter..............

6. Kassörens framställningar och redovisningar

7. Afskrifningsmål.............

8. Ombudsmannens inventeringar.......

O) Personalärenden...............

P) Ärenden rörande verkets ekonomi *).....

Q) Andra ärenden...............

Summa

1901.	1902.	1903.
. 28	36	32
12	14	11
9	4	8
6	6	6
15	11	12
26	28	26
2	7	8
44	34	17
2,786	2,604	j 2,862

Till ofvanstående antal ärenden böra läggas länsstyrelsernas veckorapporter angående insätt 2.

Utgiftsbyrån. _ * I. 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

1901. 1902.

1903.

I. Kungl■ remisser.......................

II. Kungl. bref och departementsskrifvelser...........

III. Öfriga mål och ärenden, specificerade bär nedan.......

A) Rekvisitioner af medel:

1. aflöningsmedel till myndigheter och vissa särskilda tjänstemän
i Stockholm....................

2. öfriga till disposition af myndigheter i Stockholm ställda

medel och anslag....................

3. arfvoden, ersättningar och resekostnader för kommittéer

och särskildt tillkallade sakkunniga...........

4. ersättning åt kontrollanter vid denaturering af brännvin

och åt deras biträden..................

5. arfvoden till bankombud, censorer m. fi. för särskilda

uppdrag ........................

6. reseersättning till landthruksingenjörer och -stipendiater. .

7. reseförskott åt desamma................

8. reseersättning åt öfriga tjänste- och förrättningsmän . .

9. reseförskott åt desamma................

10. anslag till polisstyrka på landet............

11. postafgifter......................

t) Räkningar att gäldas af ämbetsverkets expensmedel förekomma

diarieföras ej. Hvarje räkning anmäles dock i plenum till protokollet tor

196 1,030 4,727	212 1,169 4,798	172 1,175 4,983
479	1 517	526
489	473	514
319	356	333
35	30	26
79	99	109
40	37	25
33	41	37
242	211	276
18	19	26
25	23	25
129	29	9

årligen till stort antal, men
godkännande till betalning.

1901.

12. restitution af revisionsskillingar.........

13. arfvoden åt extra och vikarierande lärare vid allmänm.
läroverk och folkskolelärarseminarier i landsorten

14. extra arfvoden åt öfningslärare vid nyssnämnda undervis

nmgsanstalter.........

15. diverse särskilda ersättningar åt lärare vid samma under
visnmgsanstalter.........

16. understöd åt enskilda läroverk, tekniska skolor, folkhög

skolor, landtbruks- och landtmannaskolor........

17. kostnader, föranledda af militäröfningar vid läroverken

18. understöd åt föreläsningsföreningar och -anstalter ....
^ holrni^^^^^idrag ^ sjn^" oc*1 begrafningskassor (i Stock

30. understöd för vetenskaplig eller fackpublicistisk verksamhet

21. resestipendier och reseunderstöd.....

22. pensioner och gratial.........

23. anslag till befrämjande af fiskeri- m. fl. näringar.....

24. understöd åt välgörenhets- och sjukvårdsanstalter, pensions loreningar,

änke- och pupillkassor m. m.........

25. restitution af brännvinsskatt för denatureradt eller till utländsk
ort utfördt brännvin.....

26. kostnader för tryckning af kommittéutlåtanden m. m..

27. öfverbyggnadsersättning och köpeskillingar för inköp afjord

28. statskontorets egna utgifter........

29. kassaförstärkning åt landtränteri .

30. dyrtidstillägg: a) åt extra och vikarierande lärare i lands orten

............

b) öfriga dyrtidstillägg..........

31. för vissa andra ändamål:

a) ersättning för af domare förskjutna konkurskostnader,
som ej kunnat ur konkursboen gäldas......

b) arfvoden åt t. f. domhafvande

c) aktoratsprovision och anmärkningsprocent......

d) belöningar för dödande af sälar...........

e) af länsstyrelser förskjutna skjutsentreprenadbidrag .

f) åtskilliga anslag åt inrättningar och funktionärer i lands

orten..........

g) byggnad Besättning åt skogstorpare i Norrbotten .

h) ersättningar åt sjömanshus........

1902.

1903.

39	43	39
184	188	220
92	118	99
39	Öl	39
184	202	201
64	82	65
179	202	309
177	183	197
59	52	50
116	139	150
90	101	119
62	71	77
46	57	73
113	107	85
28	43	37
41	32	10
65	63	56
41	29	12
86 j	113	102
138	142	149
20 1	21	20
11	9	14
8	8	7
15	8	13
30	30	27
88	75	86
12	14	11
29	25	26

	1901.	1902.	1903.
i) hvarjehanda andra utgifter, såsom kostnader för kronans deltagande i vattenafledningar, ersättningar åt länsman för mistning af boställsförmån, arfvoden åt t. f. läns-veterinärer '' och förste landtmätare, begrafningshjälp, er-sättningar åt veterinärer för undersökningar med tuber-kulin samt utgifter af tillfällig natur........	176	180	1 153
B) Angående uppbördsmäns uppbördssäkerheter........	70	65	54
C) Angående landsstatstjänster: 1. gemensamt med kammarkollegium............	53	50	55
2. öfriga (angående landträntmästare)............	13	9	9
D) Kvartalsuppgifter från länsstyrelserna angående inkomster och utgifter för arméförvaltningens och fångvårdsstyrelsens räk-	196	196	193
*...... E) Anmälningar om personalförändringar och angående ålders-	51	69	73
tillägg..................	20	17	22
G) Memorial från utgiftsbyrån angående omföringsåtgärder m. m.	28	26	29
	6	5	4
I) Angående ämbetsverkets personal..............	21	21	17
K) Hos statskontoret öfver länsstyrelses beslut anförda besvär .	b 8	3) 12	3) 9
L) Andra ärenden, såsom nppgifter från armé- och marinförvalt-ningarna samt fångvårdsstyrelsen angående medelsbehof, läns-styrelsernas kungörelser angående landtbruksingenjörernas rese-planer samt angående skjutsanstalter, domänstyrelsens med-delanden om syner å utarrenderade kronoegendomar, landtbruks-styrelsens meddelanden om att resestipendiater fullgjort före-skrifna villkor samt ärenden af tillfällig natur.......	141	91 14	153 13
Summa	4,727	\| 4,798	\| 4.983

3. Riksbokslutsbyrån. i)

	1901.	1902.	1903.
	42	37	31
11. Kungl. bref och departementsslcrifvelser............	95	128	117
III. Öfriga mål och ärenden, specificerade här nedan........	269	335	330

i) Däraf 6 i fråga om dyrtidstillägg och 2 angående utbetalning af kronofogdes aflöning,
s Däraf 9 i fråga om dyrtidstillägg, 2 angående utbetalning af traktamentsersättmng åt biträdande
befäl vid militäröfningar vid läroverk Bamt 1 angående utbetalning af begrafmngshjalp.

3) I fråga om dyrtidstillägg.

	1901.	\| 1902.	1903.
A) Länens månatliga ränteriredogörelser och rapporter	V		!
B) Månatliga utdrag af landskontorens anordningsböcker
C) Restantieredogörelser från samtliga fögderier och städer.
D) Sammandrag öfver allmänna bevillningen från samtliga län .	7	7	7
E) Rekvisitioner å räkenskapspapper .
F) Summariska räkningar från samtliga fögderier och städer . .
G) Markegångstaxor för samtliga län. .
H) Anmälningar och framställningar, som föranleda ändringar i
länsstater eller statsliggare *) . .	173	191	237
I) Andra ärenden rörande aflöningar och pensioner	3	4	7
K) Uträkningar å lindring i rustnings- och roteringsbesvären .	25	26	25
L) Uppgifter om ändringar i rånte- och tiondeanslag samt indel-
nmgsersättningar.....	13	14	13
M) Personalärenden . . .	17	13	11
N) Uppgift från kammarkollegium om förändringar i afseende å
grundskatter samt förteckning å försålda kronoegendomar .	1	1	1
0) Uppgift från domänstyrelsen om försålda kronolägenheter	1	1	1
P) Uppgifter om olika slag af statsegendom (hvart nionde år)	3	57
Q) Framställningar från byrån. . .	.	1	1
R) Besvärsmål: i anledning af Konungens befallningshafvandes
resolution uppå rekvisition af häradshöfdings aflöningsmedel	1	_	_
S) Andra ärenden.....	25	20	27
Summa \|	269	335 \|	330

Bland sådana å de särskilda byråerna förekommande arbeten, hvilka Icke komma till synes i
dramerna markas, förutom den bokföring, som, hvad Inkomst-, fond- och stämpelbyrån samt ntgiftsbyrån
betraffar, foranledes af där dagligen inkommande uppbörds- eller anordningsärendens behandling:

å inkomst-, fond- och stämpelbyrån: de olika årsräkenskaper och årsredogörelser, som det tillkommer
rantmästaren, kamreraren och stämpelkassören att, hvar för sitt vidkommande, upprätta
och jämte tillhörande verifikationer aflämna för att till granskning i vederbörlig ordning
befordras; antecknande i låne- och obligations- m. fl. för hvarjehanda ändamål upprättade
liggare och likvidböcker af alla tid efter annan skeende förändringar inom fondförvaltningen
eller andra byrån tillhörande verksamhetsområden:

“ Utgift sby rån: uppläggning och afsilning af antecknings- och memorialböcker;
å riksbokslutsbyrån: upprättande af rikshufvudboken samt tryckning af dess kapitalkonto;

bvråerni? 7at! dcfnt,01" ett betydande antal af de till statskontoret (å de särskilda

sfatsliggiren k d k 8 '' blef °Ch deImrtementssbrifvelaer föranleda ändringar i länsstater och

upprättande af approximativa beräkningar rörande hufvudtitlarnas allmänna besparingar;

3 » likvid med lotsverket;

> > länsstater (hvart tredje år fullständiga);

> > statsliggaren, som årligen tryckes;
för rikshufvudboken erforderliga förarbeten, såsom:

omslut öfver samtliga läns och öfverståthållarämbetets räkenskaper,

» j 24 förvaltande verks räkenskaper (af hvilka omslutet öfver statskontorets
räkenskaper för vederbörande tjänsteman medför minst 3 månaders arbete);
koncept till statsmedelsinkomsternas konti;
tabell öfver restantier och propriebalanser;
sammandrag öfver länens utgifter å de särskilda anslageu;
koncept till tabell öfver afkortningar å statsverkets inkomster;

, » » > statsmedlen;

afslutningar af statsverkets inkomster;

> j de särskilda hufvudtitlarna å ordinarie och extra ordinarie stat;

sammandrag öfver afräkningar med brännvinstillverkare;

granskning af räntekammarens veckoafslutningar och numera, efter utfärdandet af kungl
kungörelsen den 8 april 1904, granskning och sammanställning af de till byrån inkommande
besked angående de särskilda ämbetsverkens och myndigheternas månatliga
behållningar å giroräkning i riksbanken;

å samtliga byråerna: extra utredningar och uppgifter för statsdepartementens eller Riksdagens rakning.

Beträffande antalet under åren 1901—1903 expedierade skrivelser
och anordningar hafva lämnats följande uppgifter.

Från statskontoret expedierade skrifvelser.

1	1901.	1902.	1903.
	472	499	528
Öfriga skrifvelser:	1,542 878	1,613 931	1,824 ; 910
Summa	2.892	3,043	3,262

Från statskontorets inkomst- och utgiftsbyråer utfärdade anordningar.

Inkomstbyrån.	1901.	1902.	1903.

Å fonderna.......	393	374	381
För dikningsföretag och väganläggningar in. m.	482	468	561
I andra mål........
Summa	981	936	102 1,044
Utgiftsbyrån.
A ordinarie stat......	3,728	3,672	3,824
> extra ordinarie stat eller utom stat . .	1,733	1,884	1,926
Dyrtidstillägg......	451	477	502
Summa	5,912	6,033	6,252 j
Totalsumma	6,893 \|	6,969	7,296 \|

Statskontorets särskilda ämbetsåligganden och förslag till
förändringar i desamma.

A. Emottagande och redovisning af statsverkets inkomster samt
bestridande af dess utgifter m. m.

I förestående historiska öfversikt är redan omtaladt, att 1858 års
kommitté angaf statskontorets ämbetsuppgift vara förvaltningen af statskassan
för hela riket, därifrån andra specialförvaltningar undfingo sina
anslag, och hvarest, till största delen, dels omedelbart hos verket, dels
medelbarligen genom landtränterierna, äfven utbetalningar i detalj anordnades.
I 1876 års instruktion för statskontoret har åt denna ämbetsuppgift
gifvits det uttrycket, att statskontoret skall, »där ej för särskilda
fall annorledes är förordnadt, emottaga och redovisa statsverkets inkomster
och bestrida statsutgifterna i öfverensstämmelse med de af Kungl. Maj:t
fastställda stater, allmänna författningar eller särskilda nådiga föreskrifter».

De statskontoret sålunda tillhörande åligganden bestrider detsamma
antingen omedelbart eller ock medelbart genom andra statsorgan. Hvad
landsorten angår, äro länens ränterier att betrakta som lokala förgreningar
eller filialer af statskontorets kassa.

Såsom framgår af åberopade uttryck i statskontorets instruktion,
finnas emellertid fortfarande undantagsfall, i hvilka emottagandet af statsinkomster
och bestridandet af statsutgifter besörjas af andra myndigheter.

I sådant afseende är först att erinra därom, att riksgäldskontoret
enligt dess reglemente har till föremål, bland annat, att ombesörja likviden
af svenska statens skuld, att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets
Ständer eller Riksdagen blifvit å detta verk anvisade, samt att mottaga,
förvalta och redovisa alla därtill anslagna tillgångar och inkomster. Enligt

L öneregleringskommilténs bet. IV.

Statsverkets

inkomster.

samma reglemente äger riksgäldskontoret från statskontoret utbekomma de
i vederbörande års riksstat till utgående från riksgäldskontoret förslagsvis
uppförda anslag till riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader samt
aflöningar äfvensom till räntor och af betalningar å statsskulden efter afdrag
af till riksgäldskontoret ingående ränte- och kapitalbetalningar. Men
därjämte är i reglementet föreskrifvet, att, om statskontoret erhåller större
behållningar å sina räkningar i riksbanken, än som anses erforderliga för
de löpande statsutgifternas bestridande, riksgäldskontoret äger att i afräkning
å detsamma tillkommande anslag eller på de återbetalningsvillkor,
som af fullmäktige medgifvas, mottaga sådana behållningar af statskontoret
till förvaltning. Och uti reglementet är vidare sagdt, att till riksgäldskontoret
skola inlevereras de för undsättningar vid missväxter eller felslagna
skördar afsedda medel, till den del de icke äro erforderliga för
anvisade utbetalningar, medel, som inflyta genom försäljning af mindre
kronolägenheter, samt, med vissa undantag, medel, som inflyta vid försäljning
af kronan tillhöriga hus i städerna m. m. De utbetalningar, som
blifvit å riksgäldskontoret anvisade, afse, bland annat, erläggande af köpeskilling
för eller utbetalande af låneunderstöd till enskilda järnvägar, nyeller
ombyggnader vid statsbanorna samt afsättningar till vissa fonder.

Till de åsyftade undantagsfallen i fråga om statsinkomsters mottagande
och statsutgifters besörjande är vidare att räkna den mera själfständiga
förfoganderätt, som tillerkänts åtskilliga förvaltande verk beträffande
de genom dessa verk eller deras underlydande uppburna medel. Så
äga generalpost-, telegraf-, järnvägs- och generaltullstyrelserna icke blott
att besörja uppbörd och redovisning af post-, telegraf-, järnvägstrafik- och
tullmedlen utan äfven att af dessa medel bestrida vissa förvaltnings- och
andra kostnader, hvarefter endast öfverskotten inlevereras till statskontoret.
Och en liknande befogenhet tillkommer patent- och registreringsverket i
fråga om afgifter för patent, för registrering af varumärken, mönster och
modeller samt för registrering af aktiebolag och andra uppgifter till aktiebolagsregistret.

Hvad nu först angår statskontorets åliggande att emottaga och redovisa
statsverkets inkomster, så upptog riksstaten för år 1877 dessa inkomster
under följande titlar:

Ordinarie inkomster:

ränta,
tionde,

arrendemedel,
bergverkstionde,
mantalspenningar,
bötesmedel,

kavalleriregementenas hästvakansspannmål,
tillfälliga rotevakansafgifter,
vakan saf gifter af nyroterad jord,

rotevakansafgift af utsockne frälsehemman i Halland,
vakansafgifter af bergslag,
trosspassevolansafgift,
båtsmansvakansafgift,
kontrollstämpelmedel,
fyr- och båkmedel,
telegrafmedel,
järnvägstrafikmedel,
skogsmedel och
extra uppbörd.

Bevillningar:

tullmedel,
postmedel,

stämpelpappersmedel,
brännvinstillverkningsafgift,
hvitbetssockertillverkningsafgift och
allmän bevillning.

P å grund af tid efter annan utaf statsmakterna fattade beslut hafva
dessa inkomsttitlar sedermera undergått rätt betydande förändringar. Särskilt
gäller detta med afseende på de ordinarie inkomsterna. Till följd
af Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut om grundskatternas afskrifning
och indelningsverkets upphörande hafva de inkomsttitlar, som ägde sammanhang
med nämnda inrättningar, uteslutits ur riksstaten, i det motsvarande

Inkomsttitlar
enligt
riksstat.

inkomster antingen försvunnit eller, där de ännu till någon obetydlig del
kvarstå, ingått under titeln extra uppbörd. Äfven i andra afseenden
hafva de under senare tider beslutade förenklingar och inskränkningar i
afseende å de ordinarie skatterna föranledt därtill, att motsvarande inkomsttitlar
bortfallit, såsom t. ex. bergverkstionden. Beträffande bevillningarna
motsvaras titeln allmän bevillning numera af titlarna bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter samt bevillning af fast
egendom och af inkomst, hvarjämte den förut under allmänna bevillningen
hörande stämpelafgiften för spelkort sammanförts med stämpelpappersmedlen,
hvilken inkomsttitel, som äfven i andra riktningar vidare utvecklats,
erhållit rubriken »stämpelmedel». Därjämte hafva på grund af beslut
vid senare riksdagar tillkommit inkomsttitlarna »terminsafgifter från läroverken»,
»inkomstskatt», »punschskatt» och »maltskatt».

Efter sålunda timade förändringar upptagas i riksstaten för år 1905
statsverkets inkomster under följande titlar:

Ordinarie inkomster:

arrendemedel,
mantalspenningar,
bötesmedel,
kontrollstämpelmedel,
fyr- och båkmedel,
telegraf medel,
järnvägstrafikmedel,
skogsmedel,

terrninsafgifter från läroverken och
extra uppbörd.

Bevillningar:

tullmedel,

postmedel,

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

stämpelmedel,

brännvinstillverkningsskatt,

hvitbetssockertillverkningsafgift,

inkomstskatt.,
punschskatt,
maltskatt och

bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Beträffande sättet för de ofvan uppräknade statsinkomsternas ingå- Sättet^
ende i statens kassa gäller i allmänhet, att de till en del direkt uppbäras komstemas
af statskontoret, men att de i öfrigt, antingen i och med den al 1 m än nrf^hbok^
kronouppbörden eller ock särskildt för sig, inlevereras till landtränterierna, frände.
hvilka, såsom redan blifvit erinradt, äro att anse såsom filialer till statskontorets
kassa.

I den historiska öfversikten är omtaladt, att Kungl. Maj:t år 1668
gifvit Rikets Ständer den försäkran, att alla kronans inkomster skulle gå
igenom banken, i anslutning hvartill redan i 1680 års instruktion för
statskontoret föreskrefs, att »alle Kongl. Maij:tz medell och Ränttor skohla
så wijda dhet möijeligit är och sig giöra låther, gå i Bancen och immediate
igenom RikzRäntteCammaren.»

Uti det af 1874 års löneregleringskommitté afgifna betänkande angående
statskontoret omförmäldes, att statskontorets kontanta tillgångar
visserligen i regel skulle vara deponerade i riksbanken, men att, då uppbördsmedlen
från landsorten icke direkt dit insändes, utan skulle af länsstyrelserna
inlevereras till räntekammaren för att genom dess försorg insättas
i banken, och räntekammaren jämväl ålåg att ombesörja öfversändandet
af de kontanta medel, som erfordrades för kassaförstärkningar i
landtränterierna m. in., det icke kunde undvikas, att betydliga penningbelopp
passerade genom statskontorets tjänstemäns händer. Ändamålet
med föreskriften om den kontanta kassans förvarande i riksbanken hade
således icke kunnat fullständigt vinnas. Detta undantagsförhållande borde
emellertid enligt kommitténs mening upphöra och riksbanken bemyndigas
att emottaga alla inflytande kontanta medel. I detta syfte föreslog kommittén,
att, hvad hufvudstaden beträffade, inbetalning till statskontoret
skulle såsom dittills verkställas medelst attest, utvisande, att beloppet
blifvit för statskontorets räkning insatt i riksbanken; samt att inbetalning
från landsorten till statskontoret borde äga rum på det sätt, att beloppet

jämte ett missiv eller reversal insändes till riksbanken och ett annat reversal
till statskontoret, som skulle låta dagligen från riksbanken afhämta
bankattesterna å sålunda influtna belopp.

I anledning af denna kommitténs hemställan blef sedermera genom
kungl. bref den 8 december 1876 förordnadt, att alla inbetalningar från
landsorten till statskontoret skulle ske genom insättning i riksbanken och
öfverlämnande till statskontoret af reversal, då kvitto efter undfången
bankattest borde af statskontoret meddelas; och förständigades statskontoret
att lämna vederbörande nödiga föreskrifter om hvad de i och
för dessa inbetalningar hade att iakttaga.

Den 13 december 1876 utfärdade därefter statskontoret kungörelse
angående ordningen för inbetalningar från landsorten till statskontoret.

I afseende å länsstyrelsernas inbetalningar till statskontoret hafva
emellertid sålunda meddelade bestämmelser sedermera genom särskilda
kungl. bref, det första af den 3 oktober 1881, ändrats därhän, att dessa
inbetalningar ske genom insättningar vid riksbankens vederbörande kontor
å statskontorets giroräkning i nämnda bank. I sammanhang härmed fingo
länsstyrelserna sig ålagdt att vid hvarje veckas slut till statskontoret
insända reversal å de under veckans lopp gjorda insättningar, och åtog
sig riksbanken att i början af hvarje vecka tillhandahålla statskontoret
uppgift å de under förutgångna veckan vid bankens afdelningskontor gjorda
insättningar å statskontorets giroräkning.

Beträffande bokföringen inom statskontoret af inflytande statsinkomster
och behandlingen därstädes för öfrigt af dylika ärenden har man
att skilja emellan de fall, då medlen inbetalas i hufvudstaden och då inbetalning
äger rum i landsorten.

Vid inbetalningar i hufvudstaden insättes det belopp, som skall
levereras, i riksbankens hufvudkontor å statskontorets giroräkning. Den
öfver insättningen erhållna bankattesten ingifves därefter till statskontoret
jämte reversal i två exemplar, angifvande, förutom insättarens namn och
beloppets storlek, äfven hvilket slag af medel insättningen afser. Därest
särskild missivskrifvelse medföljer, införes ärendet först hos registratorn i
inkomstbyråns diarium och öfverlämnas därefter till nämnda byrå. Om åter

missivskrifvelse ej finnes, gå handlingarna genast till byrån. Af vederbörande
tjänsteman därstädes antecknas ärendet dels i den å byrån förda
bankräkningen öfver insättningar och dels i inkomstmemorialboken. I den
förra antecknas å det upplägg, som afser insättningar i riksbankens hufvudkontor
och som plägar benämnas störa bankräkningen, inbetalningarna
i löpande följd med angifvande af det nummer, reversalet tilldelas uti
en dylika reversal omfattande årlig nummerföljd, insättarens namn, dagen
för beloppets insättande i riksbanken och beloppets storlek; i inkomstmemorialboken,
som föres i särskilda upplägg för olika inkomsttitlar och
är försedd med register öfver dessa, antecknas på vederbörlig titel insättarens
namn och beloppet, likaledes i löpande följd. Reversalets ordningsnummer
antecknas såväl å det exemplar af detsamma, som skall förvaras
i statskontoret, som å bankattesten, hvarjämte båda exemplaren af reversalet
förses med påskrift, att ärendet behörigen bokförts å inkomstbyrån.

Handlingarna öfverlämnas sedan till räntekammaren, där räntmästaren
meddelar kvitto å det ena exemplaret af reversalet, h vilket återställes
till insättaren. Räntmästaren bokför posten uti den af honom förda
journalen öfver insättningar och uttagning ar vid riksbankens hufvudkontor å
statskontorets giroräkning eller den s. k. hufvudjournalen. Uti denna journal,
som äfven omfattar fondernas medel och i hvilken behållningen vid årets
början finnes införd, blifva alla insättningar i hufvudkontoret och de af statskontoret
utfärdade assignationer antecknade. I journalen transporteras debet
och kredit under hela året, men tillika göres för hvar kalendervecka en afskalning,
utvisande summan af veckans debetposter och summan af dess kreditposter.
Beträffande insättningar antecknas attestens datum, insättarens
namn, det levererade beloppets natur, reversalets ordningsnummer samt beloppet,
detta sistnämnda dels i endera af två specialkolumner, upptagande den ena
fonders medel och den andra statsmedel, dels ock i en gemensam kolumn.

Om den skedda insättningen verkställas vidare anteckningar af den å
räntekammaren anställda kassabokhållaren i kassaboken. I likhet med
räntmästarens ofvannämnda journal föres kassaboken årsvis med angifvande
af behållningen vid årets början. I kassaboken antecknas, beträffande insättningar,
dagen då bankattesten inkommit till räntekammaren, den inkomsttitel
eller fond, som insättningen afser, insättarens namn, reversalets

ordningsnummer samt det insatta beloppet. I kassaboken ske afslutning
och öfverföring för hvarje dag.

Hvad angår inbetalningar af statsinkomster i landsorten, som ske
till Konungens befallningshafvande, insätter denna myndighet medlen vid
riksbankens vederbörande afdelningskontor å statskontorets räkning samt
insänder därefter sista helgfria dag i hvarje vecka till statskontoret reversal
i två exemplar angående de under den gångna veckan gjorda insättningarna
med angifvande af dag för hvarje insättning, den erhållna bankattestens
nummer och det insatta beloppet. Sedan det inkomna reversalet antecknats
af registratorn, lämnas reversalet till inkomstbyrån, hvarest anteckningar
därom verkställas i bankräkningen öfver insättningar å särskild! upplägg,
som plägar benämnas lilla bankräkningen, äfvensom i inkomst memorialboken.
I den förra antecknas dagen, då reversalet inkom till statskontoret,
det nummer reversalet erhåller i en dylika handlingar omfattande årlig nummerföljd,
länsstyrelsens namn, de särskilda, i reversalet angifna insättningsdagarna
och insatta beloppen samt reversalets slutsumma; i den senare införas
de insatta beloppen å skilda konton för de olika länsstyrelserna.

Försedda med anteckning om den sålunda verkställda bokföringen
öfverlämnas bägge exemplaren af reversalet till räntmästaren, hvilken antecknar
detsamma i journalen öfver länsstyrelsernas insättningar och uttagningar
å statskontorets giroräkning eller den s. k. bijournalen. Där
antecknas rörande insättningarna dagen, då hvarje särskild! belopp vid
vederbörande afdelningskontor insatts å statskontorets giroräkning, reversalets
nummer, vederbörande länsstyrelses namn, de särskilda insatta beloppen
och reversalets slutsumma. Sammanlagda summan för alla veckans
reversal utföres i särskild kolumn. Slutligen bokföres reversalet af kassabokhållaren
i kassaboken.

De från länsstyrelserna inkomna reversalen förvaras hos räntmästaren
för att jämföras med den uppgift, som riksbanken hvarje vecka afgifver
till statskontoret rörande insättningar och uttagningar å dess giroräkning
under föregående vecka såväl vid bankens hufvudkontor som vid afdelningskontoren.
Sedan vid dylik jämförelse bekräftats, att de i vederbörande
länsstyrelses reversal angifna belopp blifvit till riksbanken inbetalda, förser
räntmästaren det ena exemplaret af reversalet med sitt kvitto och återlämnar

detta exemplar till inkomstbyrån, genom hvars försorg detsamma tillställes
länsstyrelsen. Angående dagen för det kvitterade reversalets återsändande
verkställes anteckning å byrån i särskild kolumn af lilla bankräkningen.

De i statskontoret kvarblifvande exemplar af reversal samt bankattester
förvaras af kassabokhållaren. Reversalen bifogas sedermera såsom
verifikationer vid vederbörande räkenskaper.

Jämlikt kungl. skrifvelse den 8 april 1904 skola alla inbetalningar till
statskontoret från orter, där riksbanken har afdelningskontor, äfven i de
fall, beträffande hvilka föreskrifter icke redan finnas meddelade, numera
äga rum genom medlens insättande i riksbankens afdelningskontor på
platsen, med angifvande af insättaren och den räkning, på hvilken insättningen
skall ske, för att sålunda tillgodoföras statskontorets räkning i
riksbanken; skolande hvad i öfrigt är stadgadt rörande sättet för inleverering
af medel till statskontoret fortfarande lända till efterrättelse. I nu
afsedda fall skulle, enligt hvad fullmäktige i riksbanken meddelat i skrifvelse
till chefen för finansdepartementet, afdelningskontoret äga att öfver inbetalningen
utlämna kvitto till insättaren, hvarefter, sedan riksbankens hufvudkontor
blifvit af afdelningskontoret underrättadt om inbetalningen, hufvudkontoret
skulle, såsom förut ägt rum, utfärda behörigt insättningsbevis.

Ofvan har redogjorts för förfarandet inom statskontoret med statsinkomsternas
mottagande i de fall, där levereringen, i enlighet med
gifna bestämmelser, sker genom insättning å statskontorets giroräkning i
riksbanken. Undantagsvis händer emellertid, att levereringen sker under
den form, att med bref till statskontoret insändes ett belopp i kontanta
penningar eller i postremissväxel. I sådant fall tillställes det levererade
beloppet räntmästaren mot dennes kvitto, där kontanta penningar insändts,
å själfva brefvet, eller, om beloppet sändts i växel, uti en särskild kvittensbok,
hvari antecknas dagen då växeln inkommit, dess nummer, namnet å den
bank, som utfärdat densamma, och växelbeloppet. Räntmästaren besörjer
därpå insättning af medlen å statskontorets giroräkning, efter det, i förekommande
fall, växel, behörigen kvitterad, blifvit inlöst. Bankattesten
öfverlämnas af räntmästaren till inkomstbyrån, hvarefter det inlevererade
beloppet bokföres i behörig ordning.

L/ineregleringskommitténs bet. IV. ä

Därest, såsom stundom sker, medel med posten insändas direkt till
riksbanken för insättning å statskontorets giroräkning, kvarligger bankattesten
i riksbanken till följande dag, då den afhämtas genom statskontorets
vaktmästare. Attesten förvaras därefter å inkomstbyrån, intill
dess reversal inkommer, hvarefter ärendet behandlas i öflig ordning.

stats- Vid en jämförelse af riksstaterna för åren 1877 och 1905 visar sig,

RUcsstatensatt 1 dem båc|a ski]jes emellan utgifter att utgå från statskontoret och ututgiftstitlar.
giftev att utgå från riksgäldskontoret, samt att i riksstaterna för bägge
dessa år det förra slaget utgifter uppdelats i ordinarie och extra ordinarie
anslag under särskilda hufvudtitlar samt anslag utom hufvudtitlarna. Hvad
skiljaktigheterna emellan riksstaterna för nämnda år uti ifrågavarande afseende
angår, märkas i första rummet de, som härröra af inrättandet år
1900 af ett nytt statsdepartement samt af den däraf föranledda omregleringen
af ärendenas fördelning emellan statsdepartementen. Vidare hafva,
i anledning af införandet af den nya härordningen, fjärde och femte hufvudtitlarna
undergått betydande förändringar. Och äfven i öfrig! framvisa
hufvudtitlarna åtskilliga olikheter, i det dels förut utgående anslag
försvunnit, dels nya sådana i stort antal tillkommit, särskild! hvad
angår det till åttonde hufvudtiteln hörande skolväsendet.

Sättet I afseende å de statsutgifter, som i riksstaten upptagas såsom ut uigifternas

gående från statskontoret, gäller i allmänhet, att de till en del bestridas
heochdbok-e direkt från statskontorets egen kassa, men i öfrigt af landtränterierna.
föring. Då 1874 års kommitté behandlade frågan om reglering af löneför hållanden

m. in. vid statskontoret, fann kommittén, hvad särskildt angick
statsutgifternas bestridande, anledning till erinringar och förslag i åtskilliga
hänseenden. Så föreslog kommittén, att vissa utgifter å anslagen till
rese- och traktamentsersättningar, till utflyttningshjälp efter skiften samt
till skiften och afvittringar, m. fl., hvilka utgifter enligt dittills gällande bestämmelser
blifvit af länsstyrelserna förskjutna, men för hvilka ersättning
därefter skulle från statskontoret anordnas, måtte få formellt anordnas af
länsstyrelserna; och blefvo beträffande de nämnda slagen af utgifter bestämmelser
i sådant syfte meddelade genom tre särskilda kungl. kungörelser
af den 8 december 1876 och en kungl. skrifvelse till statskontoret af

samma dag. Kommittén hemställde vidare, i afseende å utbetalningarna från
statskontoret af löner och arfvoden till verk och myndigheter i Stockholm,
att statskontoret måtte befrias från åliggandet att granska aflöningsuträkningarna
och redovisa medlen i fråga samt detta åliggande i stället öfverflyttas
å vederbörande verk och myndigheter, äfvensom att i öfrigt vissa ändringar
skulle införas i formerna för nämnda utbetalningar. Detta kommitténs förslag
vann i det väsentliga beaktande uti kungl. kungörelsen den 30 november 1877
angående sättet för utbetalningen af löner och arfvoden in. in. till de verk
och inrättningar i Stockholm, hvilkas aflöning anordnas från statskontoret.

Af 1874 års kommitté uttalades jämväl, att riksbanken borde bemyndigas
verkställa alla af statskontoret anordnade utbetalningar. Såsom
en afvikelse från detta önskemål framhölls räntekammarens åliggande att
ombesörja öfversändandet af de kontanta medel, som erfordrades för kassaförstärkningar
i ränterierna m. m. Men vidare erinrades, att, medan i regel
statskontoret ej höll kontant kassa till inlösen af dess anordningar å beslutade
utgifter, utan vederbörande, mot kvitto å anordningen, erhöll i
stället för penningar en å innehafvaren ställd invisning eller s. k. assignation
å statskontorets i riksbanken innestående behållning, härifrån för vissa
fall gjorts undantag. För att tillmötesgå enskildes önskningar om direkt
likvid hade nämligen genom kungl. bref den 28 december 1872 medoifvits
räntekammaren att, under de kontroller statskontoret kunde
anse nödigt stadga, af statsmedel innehafva ett förskott af högst 5,000 kronor
att användas till inlösen af statskontorets anordningar å mindre summor.

1874 års kommitté medgaf visserligen, att genom sistberörda anordning
en fördel blifvit beredd enskilda personer, som hade att hos statskontoret
fordra mindre belopp, men fann dock denna anordning böra upphöra,
hufvudsakligen af det skäl att bibehållandet af kontant kassa, äfven af
högst begränsadt omfång, nödvändigt medförde bibehållandet af en kassaafdelning
inom statskontoret och i sammanhang därmed stående uppbördsbestyr
och kontroller. Och kommittén hemställde därför, bland annat, att
utbetalning från statskontoret måtte ske medelst anvisning på riksbanken,
hvilken anvisning, utfärdad för innehafvaren men försedd med anteckning
om den myndighet eller person, för hvilken den var afsedd, samt om det
anslag, hvarå utgiften borde i statskontoret afföras, skulle, därest beloppet

borde utbetalas i hufvudstaden, utlämnas till vederbörande fordringsägare
emot kvitto af viss beskaffenhet, men, om penningarna skulle afsändas till
landsorten, öfverlämnas till riksbanken för afsändningens besörjande, i
hvilket sistnämnda fall skrifvelse därom borde från statskontoret till vederbörande
aflåtas med anmodan att, efter medlens emottagande, därom
meddela statskontoret underrättelse.

Då statsrådet och chefen för finansdepartementet den 18 januari
1876 inför Kungl. Maj:t föredrog frågan om lönereglering m. m. för statskontoret,
förordade han bifall till kommitténs förslag, i hvad det afsåg
öfverflyttande på riksbanken af bestyret med försändning af penningar till
landtränterierna. Och jämväl hvad angick förslaget om borttagande af en
handkassa i statskontoret, förklarade han, att, efter någon tvekan huruvida
det kunde vara skäl att taga hänsyn till dittills öflig sed, han ansett sig
böra godkänna de skäl, kommitterade anfört för sin uppfattning. Kungl.
Majrts beslut utföll i enlighet med departementschefens tillstyrkande; och
i den kungl. proposition angående ny lönestat för statskontoret, som förelädes
1876 års riksdag, angafs, att Kungl. Maj:t ansett verkets omorganisation
böra byggas, bland annat, på den förutsättningen, att verkets utbetalningar
skulle verkställas genom anvisningar å riksbanken.

Vid behandlingen af de af Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för
omorganisation af statskontoret stannade kamrarna i olika beslut, hvadan
frågan om ett särskildt godkännande af dessa grunder förföll. Då emellertid
inom Riksdagen från flera håll kraftigt betonats gagnet för allmänheten
af den dittillsvarande, åt vederbörande räntmästare anförtrodda
kontanta handkassan, föranledde detta, att Kungl. Maj:t, vid meddelande
den 22 september 1876 af befallning åt statskontoret att afgifva
förslag till ny instruktion för verket, tillika föreskref, att detta förslag
borde alternativt innefatta de bestämmelser, som blefve nödiga, därest
Kungl. Maj:t funne skäligt föreskrifva, att statskontoret borde för utbetalningar
i Stockholm till mindre belopp hålla en särskild förskottskassa, Och
vid utfärdande därefter den 8 december 1876 af ny instruktion för statskontoret
förordnades af Kungl. Maj:t, att räntmästaren — eller den gemensamme
kassören för inkomst-, fond- och stämpelbyrån samt utgiftsbyrån
skulle tillhöra, bland annat, att från dessa byråer emottaga statskon -

torets anvisningar och dem, om medlen skulle utbetalas i Stockholm, vederbörande
tillhandahålla, men, om de till landsorten eller utlandet skulle
afsändas, öfverlämna till riksbanken för afsändningens besörjande; att af
en handkassa, som, till belopp af högst tiotusen kronor, finge af honom
innehafvas, lämna, i den mån ske kunde, kontant likvid åt dem, som önskade
sådan, äfvensom att vid förefallande större likvider af den beskaffenhet, att
beloppen skulle till ett flertal personer i mindre poster utgå, i riksbanken
lyfta anvisningens summa och därefter tillhandahålla vederbörande medlen.

Uti ofvan omförmälda bestämmelser har sedermera skett den förändringen,
att enligt särskilda kungl. bref, första gången af den 3 oktober
1881, länsstyrelserna bemyndigats att till belopp, växlande för olika län
emellan 100,000 kronor och 300,000 kronor för kalendervecka, utställa
assignationer å statskontorets giroräkning hos riksbanken. För minskning
af antalet assignationer har tillika medgifvits länsstyrelserna att åt vederbörande
landträntmästare såsom förskott anordna och assignera visst maximibelopp
att användas till inlösen af å ränteriet utställda anordningar. Assignationerna
inlösas, de af Konungens befallningshafvande i Stockholms län
utställda vid riksbankens hufvudkontor och de af länsstyrelserna i öfriga
län utställda vid afdelningskontoret i den stad, där vederbörande länsstyrelse
har sitt säte, eller ock vid riksbankens hufvudkontor.

Vid redogörelse för de former, under hvilka bokföringen af statsutgifterna
verkställes, är att skilja emellan de utgifter, som anordnas af
statskontoret själft, och dem, som anordnas af länsstyrelserna.

De af statskontoret anordnade utbetalningar för statsverkets räkning
föranledas, med undantag för aflöningarna till statskontorets egen personal,
pensioner från allmänna indragningsstaten och vissa andra utgifter, af till
statskontoret ingifven, skriftlig rekvisition. Sedan denna af registratorn införts
i diariet, öfverlämnas densamma till chefen för vederbörande byrå, i regel
utgiftsbyrån, men inkomst-, fond- och stämpelbyrån i fråga om de under statskontorets
vård ställda fonder och kassor samt anslag och lån till vattenaftappnings-
och odlingsföretag, jämte anslag till bro- och hamnbyggnader eller förbättring
och nyanläggning af vägar äfvensom beträffande utgifter för stämpelväsendet,
för anskaffandet af taxeringslängder, beskattningsförordningar in. m.

De till utgiftsbyrån öfverlämnade rekvisitioner antecknas därstädes först
i statskommissariens rotel med angifvande af deras diarienummer och rekvirentens
namn samt namnet på den revisor, till hvilken ärendet öfverlämnas
för förberedande behandling och anordnings uppsättande. Bestyret därmed
är emellan tre af utgiftsbyråns revisorer sålunda fördeladt, att till en revisor
höra ärenden rörande anslag under riksstatens första, andra, tredje,
fjärde, femte och åttonde hufvudtitlar, till en annan ärenden rörande anslag
under nionde och tionde hufvudtitlarna äfvensom anslag å stat utom
hufvudtitlarna samt till en tredje ärenden rörande anslag under sjätte
och sjunde hufvudtitlarna äfvensom alla anordningar utom stat eller
under förskottstitel.

"Vid den revisorerna tillhörande förberedande granskningen af rekvisitionerna
komma till användning särskilda s. k. anteckningsböcker. I
dessa äro å skilda upplägg införda de anslag eller andra titlar, å hvilka
medel anvisats att för statsutgifter tillhandahållas genom statskontoret
medelst anordningar, vare sig å räntekammaren eller å landtränterierna;
och angifvas å de särskilda uppläggen dessa medels belopp och ändamålet,
hvartill de skola användas, samt, i vissa fall, data för det eller de kungl.
bref, genom hvilka föreskrift meddelats om medlens disponerande. Med
ledning åt dessa anteckningar undersöker vederbörande revisor, huruvida
de rekvirerade medlen helt eller delvis må till rekvirenten utbetalas, samt
antecknar kortfattadt å rekvisitionen eller i särskild promemoria det resultat,
till hvilket han härvid kommit, och återställer därefter rekvisitionen
till statskommissarien. Därest denne, vid tagen del af handlingarna,
finner utbetalning böra ske, uppsättes och kontrasigneras af den granskande
revisorn en statskontorets anordning å det belopp, som skall utbetalas.
Anordningen, som är ställd antingen å räntekammaren eller, i
fråga om utbetalning genom länsstyrelse, å vederbörande landtränteri,
införes i anteckningsboken, därvid det anordnade beloppet antecknas i endera
af två särskilda sifferkolumner, afsedda, den ena för anordningar å
räntekammaren och den andra för anordningar å landtränterierna.

Om emellertid, såsom i regel är fallet, vederbörande revisor vid
granskning af rekvisitionen finner uppenbart, att hinder ej möter för den
begärda utbetalningen, plägar han omedelbart i sammanhang med gransk -

ningen af rekvisitionen uppsätta och kontrasignera anordning samt införa
densamma i anteckningsboken.

Anordningen lämnas sedan jämte öfriga handlingar i ärendet till
den fjärde å utgiftsbyrån anställda revisorn, den s. k. memorialbokhållaren.
Denne inför utbetalningen i utgiftsmemorialboken, hvilken, upplagd i flera
delar för olika hufvudtitlar och andra utgiftsgrupper, upptager, i likhet med
anteckningsböckerna, under särskilda konton de anslag eller andra titlar, å
hvilka statsverkets utgifter anordnas. A debetsidan i memorialboken antecknas
för hvarje konto anslagets belopp eller å kontot eljest tillgängliga
medel, å kreditsidan utbetalningarna med angifvande af anordningsdag
och belopp äfvensom, i förekommande fall, det kungl. bref, som ligger
till grund för anordningen.

Memorialboken kommer alltså att innehålla samma debet- och kreditposter
som anteckningsböckerna, ehuru i regel mera kortfattadt antecknade
samt dessutom af praktiska hänsyn grupperade på annat sätt.

Från memorialbokhållaren gå handlingarna till statskommissarien
för föredragning af ärendet. Sedan detta skett och anordningen undertecknats
af dem, som deltagit i ärendets afgörande, öfversändas anordningar
å landtränterierna, med en af granskande revisorn uppsatt missivskrifvelse,
till vederbörande länsstyrelse, hvilken låter utbetala beloppet, hvarefter anordningen
bilägges landtränteriets räkenskap såsom verifikation.

Anordningar å räntekammaren åter öfverlämnas till den af utgiftsbyråns
revisorer, hvilken har att kontrasignera statskontorets assignationer,
den s. k. assignerande revisorn, för närvarande den, som, enligt hvad
ofvan nämnts, handlägger ärenden rörande anslagen under nksstatens nionde
och tionde hufvudtitlar m. m.

Af denne revisor lämnas därefter alla anordningar å ettusen kronor
och därunder samt understundom, då det för rekvirenten är af vikt att
erhålla snar likvid, äfven anordningar å något högre belopp oassignerade
till räntmästaren för att, emot kvitto å anordningen, till vederbörande
utbetala beloppet af handkassan.

För hvar och en af öfriga anordningar eller, där flera af dessa lämpligen
kunna sammanslås, för summan af dessa anordningars belopp uppsätter
och kontrasignerar assignerande revisorn en till innehafvaren ställd

assignation, d. v. s. en invisning å statskontorets giroräkning hos riksbanken.
Å. hvarje sådan anordning antecknas assignationens ordningsnummer samt å
hvarje assignation, som omfattar flera anordningar, dessas särskilda belopp.
Assignationen införes därpå af den assignerande revisorn i den å utgiftsbyrån
förda bankräkningen å det upplägg, som afser statskontorets egna
dragningar å dess giroräkning och som plägar benämnas den stora bankräkningen,
med angifvande af dagen för assignationens utfärdande, assignationens
ordningsnummer, namnet å den till hvilken anordningen är ställd,
de särskilda anordningsbeloppen, där flera sådana ingå i assignationen, och
det assignerade beloppet. Sedan assignationen därefter undertecknats af
föredraganden, öfverläranas assignation och anordning, mot kvitto i en af
assignerande revisorn förd särskild kvittensbok, till räntmästaren, hvilken
till vederbörande utlämnar assignationen mot kvitto å anordningen.

I den mån räntmästaren verkställer utbetalningar af sin handkassa,
äger han, mot företeende af de kvitterade anordningarna, få, för handkassans
fyllande, till sig assigneradt. motsvarande belopp. Å dylik assignation,
hvilken såsom de öfriga införes i stora bankräkningen, skall uttryckligen
angifvas, att densamma ställes »till räntmästarens disposition».
Med enahanda anteckning förses de assignation^ som afse sådana större belopp,
hvilka skola, mot kvitto å anordning eller å särskild lista, utgå till ett
flertal personer i mindre poster och må af räntmästaren i förskott lyftas.

Rörande de oassignerade anordningar, som öfverlämnas till räntmästaren
för likvid af handkassan, verkställer denne ej omedelbart någon
anteckning. Först då till honom, för handkassans fyllande, öfverlämnas
assignation å utgifna dylika anordningsbelopp, antecknar han i sin hufvudjournal
assignationsdagen, namnet å den till hvilken anordningen är ställd,
beloppets natur, de särskilda anordningsbeloppen, där flera sådana ingå i
assignationen, assignationens belopp och ordningsnummer; och införes det
assignerade beloppet dels i en specialkolumn för statsverkets utgifter
samt dels i en för denna kolumn och specialkolumnen för utbetalningar
af fondmedel gemensam summakolumn. Jämväl öfriga till räntmästaren
öfverlämnade assignationer införas vid deras mottagande på enahanda sätt
i denna journal, ehuru utlämnandet till vederbörande af assignationer eller,
i fråga om förskottsassignationer för likvid till ett flertal, lyftningen af

medlen naturligen i många fall åker först en eller flera dagar efter det
vederbörande assignation tillställts räntmästaren.

Däremot upptagas i den af kassabokhållaren förda kassaboken de
försiggångna utbetalningarna i tidsföljd. Där införas sålunda utbetalningarna
af handkassan omedelbart vid deras verkställande och öfriga
utbetalningar, vare sig medelst assignation eller kontanta medel, i den
mån de ske. Angående hvarje utbetalning antecknas dagen för densamma,
namnet å den, för hvilken medlen varit afsedda, utgiftens natur, assignationsnumret
och beloppet; dock att, där samma dag sker utbetalning af
flera belopp, hörande till samma anordning, dessa sammanföras till en post.
Beträffande utbetalningar från handkassan ifylles assignation snumret senare,
så snart assignering skett; i fråga om utbetalning af belopp, som utgör
blott en del af hvad som assignerats, antecknas före assignationsnumret
ordet »af».

De till inkomst-, fond- och stämpelbyrån öfverlämnade medelsrekvisitioner
varda, sedan de införts i statskommissariens rotel, omhändertagna
af föredraganden, som är antingen statskommissarien eller, i vissa anordningsmål,
kamreraren. Genom statskontorets beslut den 8 maj 1900 har nämligen
chefen för inkomstbyrån bemyndigats att till karareraren för beredning
och föredragning öfverlämna de mål, som röra utanordning af medel
å de från sjätte hufvudtiteln å extra stat anvisade anslag till väg-, bro- och
hamnbyggnader, upprensning af åar och farleder samt myrutdikningar och
vattenaftappningar äfvensom af medel, anvisade från odlingslånefonden,
såvidt dylikt mål icke erfordrar jämväl pröfning af säkerhetshandlingar.
Vid den förberedande granskning af rekvisitionerna, som äger rum å
byrån, komma till användning anteckningar, förda antingen i särskilda
anteckningsböcker, inrättade i hufvudsak lika med anteckningsböckerna å
utgiftsbyrån, eller ock i några få fall på särskilda upplägg i utgiftsbyråns
anteckningsböcker. Granskningen besörjes i vissa till statskommissariens
föredragning hörande ärenden af kamreraren och i de öfriga af revisorn
å inkomstbyrån samt, beträffande alla till kamrerarens föredragning öfverlämnade
ärenden, af nämnda revisor. Därest utbetalning finnes böra ske,
uppsätter och kontrasignerar den granskande tjänstemannen anordningen
samt inför densamma i vederbörande anteckningsbok, hvarjämte utgiften

Lönereglering »kommitténs bet. IV.

Stats kontorets assigna tioner.

bokföres, om den rör något i riksstaten uppfördt anslag, af memorialbokhållaren
å utgiftsbyrån i utgiftsmemorialboken, men, om den afser fonderna,
i de för sådant ändamål å inkomstbyrån förda särskilda memorialböcker.
Sedan därefter föredragning skett och anordningen erhållit fullständiga
underskrifter, öfversändes anordning å landtränteri med en af inkomstbyråns
revisor uppsatt missivskrifvelse till vederbörande länsstyrelse
för vidare behandling i enahanda ordning som beträffande dylika anordningar
från utgiftsbyrån. Anordningarna å räntekammaren åter öfverlämnas till
assignerande revisorn å utgiftsbyrån, hvarefter för ärendets vidare behandling
gälla enahanda föreskrifter som beträffande liknande ärenden å
utgiftsbyrån blott med den afvikelse, att assignationerna underskrifvas af
föredraganden å inkomstbyrån.

För de af länsstyrelserna anordnade utbetalningar för statsverkets
räkning äga länsstyrelserna, såsom förut nämnts, utfärda assignationer å
statskontorets giroräkning hos riksbanken. Sista helgfria dag i hvarje
vecka aflåtas af länsstyrelserna till statskontoret uppgifter rörande de af
dem under den gångna veckan å statskontorets giroräkning utställda assignationer
med angifvande af dagen för hvarje assignation, dess nummer
och belopp. Sedan dessa veckouppgifter inkommit till statskontoret och
registrerats, öfverlämnas desamma till assignerande revisorn å utgiftsbyrån,
hvilken å det upplägg af bankräkningen, som plägar benämnas lilla bankräkningen,
antecknar veckouppgiftens datum, dess nummer i en alla dylika
uppgifter omfattande årlig nummerföljd, länets namn, de särskilda assignationernas
nummer och belopp samt veckouppgiftens slutsumma. Därefter
lämnas uppgiften till räntmästaren, hvilken i sin s. k. bijournal antecknar
de särskilda assignationernas data, veckouppgiftens ordningsnummer, länets
namn, assignationernas nummer och belopp samt veckouppgiftens slutsumma.
Slutligen antecknas af kassabokhållaren i kassaboken assignationernas data,
länets namn samt assignationernas nummer och belopp.

Till hvad här ofvan i korthet anförts beträffande sättet för statsutgifternas
bestridande från statskontoret, har kommittén, af förekommen
anledning, ansett sig böra foga en något utförligare redogörelse beträffande

formerna för utställandet af statskontorets assignationer eller anvisningar
å riksbanken jämte vissa därmed sammanhörande förhållanden.

Enligt 1856 års instruktion skulle dessa assignationer vara underskrifna
af en statskommissarie och en kungl. räntmästare samt kontrasignerade
af bokhållaren i räntekammaren. Vid den tidpunkten förestods
räntekammaren fortfarande, likasom ända till 1876 års utgång, af två kungl.
räntmästare. Såsom af statskontoret i underdånigt utlåtande den 13 december
1875 erinrades, hade en andre räntmästare tillsatts år 1734 på framställning
af Rikets Ständer »till mera säkerhets erhållande för Riksens medel».

Under förutsättning af bifall till sitt genomgripande förslag i afseende
å ordnandet af statskontorets in- och utbetalningar, ansåg 1874 års
löneregleringskommitté räntekammarens dåvarande personal — två kungl.
räntmästare, en bokhållare och en kammarskrifvare — kunna ersättas med
en enda å den af kommittén föreslagna »inkomst- och utgiftsbyrån» anställd
tjänsteman, hvilken, »då det skulle tillkomma honom att hålla räkning öfver
statskontorets i riksbanken innestående kontanta kassa samt verkställa alla
utbetalningar», lämpligen borde benämnas kassör. En sådan förändring
i afseende å räntekammarens personal ansåg kommittén betingas dels däraf
att, med upphörandet af kontant kassa, den kontroll inom räntekammaren,
som föranledt anställandet af två räntmästare, blefve obehöflig, dels ock
däraf att kassörsgöromålen enligt kommitténs förslag skulle blifva i högst
väsentlig mån förenklade. Dessa skulle nämligen hufvudsakligen komma
att bestå uti emottagande och utlämnande af anvisningar på riksbanken
samt förande af bank- eller kassaräkningar jämte särskilda räkningar öfver
emottagna anvisningar, dessa senare räkningar till ledning vid den inventering,
som dagligen, efter det utbetalningen för dagen upphört, borde
hos kassören verkställas.

1874 års kommitté tänkte sig nämligen, såsom dess förslag utvisar,
att chefen för »inkomst- och utgiftsbyrån» — jämte det att honom borde
tillkomma dels att draga försorg om anskaffandet af erforderliga anvisningsblanketter
och desamma förvara, dels att med biträde af amanuens utskrifva
de anvisningar, som tillhörde byrån, — skulle dagligen tillika med chefen
å den af kommittén föreslagna »fond- och stämpelbyrån» verkställa inventering
af de under kassörens vård befintliga anvisningar. Chefen för »fond -

och stämpelbyrån» skulle ock, i hvad hans byrå tillhörde, draga försorg
om anskaffning af erforderliga anvisningsblanketter och dem förvara samt
ansvara för utskrifningen af anvisningar, jämte det han, såsom ofvan
nämnts, borde dagligen tillika med chefen å »inkomst- och utgiftsbyrån»
verkställa inventering af de under kassörens vård befintliga anvisningarna.
Kommittén föreslog vidare, att statskontorets anvisningar på riksbanken
skulle underskrifvas af vederbörande byråchef samt, sedan desamma
blifvit i utgiftsboken annoterade och med bevis därom försedda, af presidenten.
Dessa förslag till kontrollåtgärder blefvo emellertid i väsentliga
delar icke genomförda vid verkets omorganisation.

I den för statskontoret den 8 december 1876 utfärdade nya instruktionen
finnas i fråga om statskontorets anvisningar å riksbanken följande
särskilda bestämmelser.

Enligt § 10 skulle det åligga

inkomst-, fond- och stämpelbyrån — som hade att handlägga ärenden
rörande de under statskontorets vård stående särskilda fonder och
kassor, anslag och lån till vattenaftappnings- och odlingsföretag, jämte
anslag till bro- och hamnbyggnader m. m. — att uppsätta de i dessa
ärenden beslutade anvisningar samt expediera dem på det sätt, att de öfverlämnades
till räntmästaren;

utgiftsbyrån — som hade att handlägga alla utgiftsärenden med
undantag af dem, som tillhörde inkomst-, fond- och stämpelbyrån —
att uppsätta de anvisningar, som i dessa ärenden beslötos, samt expediera
desamma medelst deras öfverlämnande till räntmästaren;

räntmästaren, såsom redan är omförmäldt, att från nämnda byråer
mottaga statskontorets anvisningar och dem, om medlen skulle i Stockholm
utbetalas, vederbörande tillhandahålla, men, om de till landsorten eller
utlandet skulle afsändas, till riksbanken öfverlämna för afsändningens besörjande,
samt att — jämte det han af en handkassa till belopp af högst 10,000
kronor lämnade, i den mån ske kunde, kontant likvid åt dem, som sådan
önskade — vid förefallande större likvider af den beskaffenhet, att beloppen
skulle till ett flertal personer i mindre poster utgå, i riksbanken lyfta
anvisningens summa och medlen därefter vederbörande tillhandahålla; samt
att föra nödiga anteckningar och räkenskaper.

I sista mom. af § 10 tillagges, att närmare bestämmelser om de
göromål, som tillhöra enhvar af tjänstemännen och särskilt dem inom
byråerna, äfvensom om sättet och ordningen för göromålens bestridande
intagas i verkets arbetsordning.

Beträffande statskontorets anvisningar stadgas i § 11 af instruktionen,
att de undertecknas ensamt af föredragande ledamoten med kontrasignation

af vederbörande byråtjänsteman. ,

I detta sammanhang bör ock omförmäla^, att § 12 i 1876 års instruktion
föreskrifver, att »på sätt och å de tider, som i arbetsordningen närmare
bestämmas», inventeringar skola hållas till kontroll, bland annat,^ »å
de af räntmästaren emottagna anvisningar och å den hos honom befintliga
handkassa jämte andra kontanta medel». Jämlikt § 6 i instruktionen skulle
särskild arbetsordning utfärdas af verkets chef efter föregången öfverläggning
med ledamöterna.

Under åberopande af sistnämnda paragraf utfärdades den 31 december
1879 arbetsordning för statskontorets ämbets- och tjänstemän.

Enligt denna arbetsordning tillkommer det chefen för inkomst-, fondoch
stämpelbyrån att hafva inseende öfver räntmästaren. Revisorn och
bokhållaren å nyssnämnda byrå skulle åligga »uppsättning af anvisning,
när sådan skall utfärdas», samt expeditioners undertecknande.

Beträffande utgiftsbyrån angifves i arbetsordningen hvad dess revisorer
och bokhållare åligger, »efter den fördelning af göromålen dem emellan
som af byråchefen bestämmes». Däribland förekommer ock »uppsättning af
anvisning, när sådan skall utfärdas,» samt expeditioners undertecknande.

Såsom ofvan är nämndt, föreskrifves i § 12 af 1876 års instruktion,
att »på sätt och å de tider, som i arbetsordningen närmare bestämmas»,
inventeringar skola hållas till kontroll, bland annat, å de af räntmästaren
emottagna anvisningar och ä den hos honom befintliga handkassa jämte andia
kontanta medel.

Med hänvisning till § 12 i instruktionen bestämmes emellertid i
detta hänseende uti arbetsordningen, att inventeringar skola af chefen för
inkomst-, fond- och stämpelbyrån verkställas å den hos räntmästaren befintliga
handkassa jämte andra kontanta medel, så ofta sådant finnes nödigt,
men minst en gång i månaden.

Då statskontoret i underdånig skrifvelse den 26 september 1902
gjorde anmälan hos Kungl. Maj:t om de förfalskningar, som dåmera
upptäckts i afseende å åtskilliga statskontorets assignationer å riksbanken,
erinrade statskontoret, hurusom enligt 1876 års instruktion det ålåg utgiftsbyrån
att uppsätta anvisningarna å från denna byrå utanordnade
utgiftsbelopp samt att expediera dem medelst deras öfverlämnande till
räntmästaren, och att enahanda föreskrift var gifven för inkomst-, fondoch
stämpelbyrån beträffande assignationer, som afsågo utgifter, hvilkas
ombesörjande ålåg sistnämnda byrå.

Enligt hvad statskontoret meddelade i den underdåniga skrifvelsen,
hade man emellertid redan från och med det att instruktionen den 1 januari
i877 trädde i kraft ansett sig böra tillämpa omförmälda bestämmelse i
instruktionen sålunda, att en amanuens anställdes å räntekammaren såsom
representant för de båda byråerna, hvilken amanuens hade att för dessas
räkning uppsätta och expediera anvisningarna. Af statskontorets protokoll
den 30 december 1876 inhämtas nämligen — säges det vidare — att
statskontoret då inrättat en amanuensbefattning med åliggande för dess
innehafvaie »att tillhandagå inkomst- och utgiftsbyråerna med uppsättning
och kontrasignering af beslutade anvisningar samt särskilt lämna den nämnda
byråer gemensamt tillhörande räntmästaren det biträde vid göromålen, som
af denne tjänsteman kunde honom i ofvannämnda egenskap anförtros».

Huru vid utfärdande af assignationer i statskontoret tillgått, finnes
uppgifvet i en polisrapport af den 19 september 1902 angående undersökning
om ofvannämnda förfalskningar, hvilken rapport åtföljde statskontorets
underdåniga skrifvelse den 26 i samma månad (tryckt i 1903 års
riksdagshandlingar, 2 sand., 1 afd., 1 band, sid. 553 och följ.).

Enligt dessa uppgifter underskrefvos assignationerna af vederbörande
statskommissarier och kontrasignerades af räntmästarens amanuens eller
annan extra ordinarie tjänsteman, som af statskontoret fått sig tilldelad
rätt att kontrasignera (»assignationsrätt») och som vid behof tillkallades af
räntmästaren, hvilken ock signerade assignationen. Då assignationer skulle
utskrifvas, utlämnade räntmästaren till sin amanuens eller annan extra ordinarie
tjänsteman med assignationsrätt, som af räntmästaren tillkallats, anordning
eller anordningar och gaf order om utskrifvande af assignation.

Den beordrade tjänstemannen utskref därefter på i räntekammaren förvarade
statskontorets blanketter assignationen och kontrasignerade denna
med sin namnunderskrift samt aflämnade, efter verkställda annotationer i
en å räntekammaren förvarad bok, »bankoräkningar», till räntmästaren assignationen
och de anordningar, till hvilka den hänförde sig. Det hade icke
sällan förekommit, att räntmästaren, då utbetalningar eller utlämningar af
assignationer varit brådskande och hans amanuens varit upptagen å annat
ställe inom verket eller varit frånvarande, själf utskrifvit assignationerna
och gjort vederbörliga anteckningar därom i nyssberörda, för amanuensen
afsedda bok och därefter efterskickat amanuensen eller tjänsteman med
assignationsrätt, som å räntekammaren, efter det assignationen blifvit
jämförd med anordningarna, kontrasignerat densamma och öfvertygat
sig om, att vederbörlig anteckning blifvit gjord i amanuensens bok.
Sedan räntmästaren mottagit assignationen och de till denna hörande anordningarna
och kontrollerat dessa, signerade räntmästaren assignationen
med sina namninitialer och införde anteckning om assignationen i en bok,
benämnd »räntmästarens kvittensbok», hvarefter räntmästaren med en af
verkets vaktmästare till vederbörande statskommissarie insände assignationen
för underskrift, de till assignationen hörande anordningarna, särskild specifikation,
om sådan fanns, samt »räntmästarens kvittens bok». Vederbörande
statskommissarie granskade därpå, att assignationen var rätt utskrifven
och rätt antecknad i »räntmästarens kvittensbok», underskref assignationen
samt återsände denna med tillhörande handlingar och kvittensboken
till räntmästaren, som i kvittensboken uti särskild kolumn med sin signatur
kvitterade mottagandet af assignationen.

I sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 26 september 1902
anmälde statskontoret, att detsamma, i anledning af hvad då förekommit,
ansett sig böra vidtaga åtskilliga förändringar i arbetssättet å räntekammaren
samt inkomst- och utgiftsbyråerna, i syfte att, utöfver hvad i instruktion
och arbetsordning fanns föreskrifvet, åstadkomma en fortgående
och mera ingående kontroll å kassarörelsen. I sådant afseende hade statskontoret
förordnat, bland annat, att de då använda assignationsblanketterna
skulle, så snart nya hunno anskaffas, utbytas mot sådana i häften
(block) om 100 stycken och försedda med talong, svarande mot hvarje

blankett; att lagret af assignationsblanketter skulle förvaras i ett af kassaskåpen
i räntekammarens hvalf samt en bok i sänder i mån af behof mot
kvitto utlämnas till vederbörande revisor å utgiftsbyrån, i sammanhang
hvarmed såväl assignationer som motsvarande talonger skulle förses med
nummer medelst numreringsmaskin; att det skulle åligga utgiftsbyrån att
verkställa erforderlig bokföring af assignationsblankettlagret; att de nya
assignation erna skulle ställas till innehafvaren mot kvitto å assignationen;
att, innan nytt häfte assignationsblanketter utlämnades, det föregåendes
användning skulle vederbörligen redovisas; att alla assignationer skulle
för de båda byråernas räkning kontrasigneras af en bland utgiftsbyråns
revisorer, som därtill af statskontoret förordnades, samt undertecknas af
vederbörande föredragande; att assignationens belopp i kronor skulle angifvas
genom perforering medelst s. k. Williams checkpunsningsmaskin;
att den kontrasignerande revisorn skulle hafva till åliggande att föra bankräkning
öfver alla af statskontoret eller länsstyrelserna gjorda invisningar
å statskontorets giroräkning; att alla anordningar å räntekammaren
borde, sedan de voro behörigen underskrifna, omedelbart öfverlämnas till
den kontrasignerande revisorn å utgiftsbyrån; att de anordningar å 1,500
kronor eller lägre belopp, hvilka antogos kunna likvideras af räntmästarens
handkassa, skulle tillställas denne oassignerade och icke finge assigneras i
vidare mån än som för handkassans godtgörande visades erforderligt, d. v. s.
förr än genom kvitto styrktes, att anordnadt belopp blifvit till vederbörande
från handkassan utbetaldt; att å assignationer afsedda till ersättning
åt räntmästarens handkassa äfvensom å assignationer, hvilka afsågo likvider
vid kassan åt ett flertal personer i mindre poster, skulle tecknas orden:
»till räntmästarens disposition»; att, då flera anordningar sammanfördes i
en assignation, de särskilda anordningsbeloppen skulle å assignationen specificeras;
att kontrasignanten skulle åligga att anteckna assignationens nummer
å den eller de anordningar, som lågo till grund därför; samt att, efter
det assignation blifvit kontrasignerad, men innan den företeddes till
underskrift af vederbörande föredragande, densammas nummer skulle för
hvarje anordningsbelopp antecknas i vederbörande memorialbok i särskilt
därför afsedd kolumn och assignationen förses med påskrift utvisande, att
anteckning i memorialboken vei’kställts.

Enligt hvad kommittén inhämtat, hafva emellertid, under den tid,
som förflutit, från det ofvannämnda bestämmelser blefvo beslutade, dessa
vid tillämpningen blifvit i vissa afseenden modifierade. Så utlämnas numera
vanligen, i stället för en, två böcker assignationsblanketter i sänder till
assignerande revisorn, och redovisning för desamma lämnas ej efter förbrukandet
af hvarje bok utan halfårsvis. Föreskriften att, i sammanhang
med assignationsblanketternas utlämnande till nämnda revisor, såväl assignationer
som motsvarande talonger skulle förses med nummer medelst
numreringsmaskin tillämpas ej, utan sker numrering med handskrift först
i den mån assignationerna komma till användning. Bestämmelsen i fråga
om likviderande från handkassan af anordningar å 1,500 kronor eller
lägre belopp har tillämpats så, att i regel endast anordningar å 1,000 kronor
eller lägre belopp lämnas oassignerade till räntmästaren. Och föreskrift
om assignationsnumrens antecknande i memorialbok samt om påskrift
å assignationerna rörande dylik anteckning blef icke meddelad.

I afseende å kontrollen öfver handhafvandet inom statskontoret af Kontroller.
statsverkets medel är till en början att erinra om de anordningar i sådant
hänseende, som före upptäckten år 1902 af förfalskningar å vissa statskontorets
assignationer funnos träffade och delvis kommit till synes i ämbetsverkets
arbetsordning.

Hvad först angår själfva bokföringssystemet, fördes af en å räntekammaren
anställd amanuens bankräkningar, liknande dem, som nu föras
å inkomst- och utgiftsbyråerna, detta till kontroll å räntmästarens journaler,
hvilka då liksom nu omfattade inkomster och assignerade utgifter.
Bokföringen af inkomsterna kontrollerades dessutom genom den å inkomstbyrån
förda inkomstmemorialboken. De särskilda anteckningsböckerna å
inkomst- och utgiftsbyråerna voro afsedda att gentemot utgiftsmemorialboken
kontrollera de anordnade utgifterna, i hvilket afseende uti arbetsordningen
stadgades, att antecknings- och utgiftsmemorialböcker skola tid
efter annan, minst en gång i hvarje månad, jämföras med hvarandra till
kontroll å de affärda posternas öfverensstämmelse.

1 arbetsordningen blef stadgadt, att räntmästaren vid hvarje veckas
utgång skulle till statskontoret afgifva specifik rapport angående kassans

Löneregleringskommitténi bet. IV. ^

inkomster och utgifter under veckan. Då emellertid denna rapport skulle
omfatta äfven hvad genom landtränterierna under veckan influtit eller
utgifvits och kännedom härom i statskontoret erhölls först under förra
delen af påföljande vecka, följde däraf i tillämpningen, att räntmästarens
berörda rapport ej heller kunde tidigare afgifvas. Till kontroll å räntmästaren
skulle tjäna den inventering, som minst en gång i månaden
skulle af chefen för inkomstbyrån verkställas i räntekammaren.

Länsstyrelsernas uppgifter om insättningar å statskontorets bankräkning
verificerades, så länge dessa insättningar skedde genom försändning
till riksbankens hufvudkontor, medelst de därifrån till statskontoret afhämtade
bankattesterna. Då sedermera i stället stadgades, att dylika insättningar
skulle ske vid vederbörande afdelningskontor i landsorten, äfvensom
att länsstyrelserna finge utställa anvisningar å statskontorets banklåkning,
blef, till kontroll a länsstyrelsernas veckovis afgifna uppgifter om
insättningar och dragningar, jämväl öfverenskommet, att riksbanken skulle
i början af h\aije vecka tillhandahålla statskontoret uppgift angående de
belopp, som under föregående vecka af landtränterierna insatts eller uttagits
å statskontorets bankräkning.

Till kontroll å denna bankräkning, jämväl hvad insättningar och
uttagningar vid riksbankens hufvudkontor angick, var slutligen i arbetsordningen
räntmästaren ålagdt att tid efter annan, minst en gång hvar
tredje månad, med bankräkningen jämföra räntmästarens journaler och
hvarje gång om förloppet göra anmälan hos statskontoret.

Sedan emellertid genom upptäckten af ofvanberörda förfalskningar
ådagalagts, att förefintliga kontroller ej gjorde till fyllest, hafva i kontrollsyfte
träffats åtskilliga förändrade eller nya anordningar, af hvilka en
del här ofvan omförmälts och hvilkas innebörd kan sammanfattas sålunda:

Till förekommande af missbruk hvad själfva assignationerna angår,
har man upptagit den redan af 1874 års kommitté föreslagna anordning,
att lagret af assignationsblanketter ej är tillgängligt för räntmästare^
i stället skola dessa förvaras i ett af statskontorets kassaskåp, hvartill leda
tre lås med särskilda nycklar. Vidare har bestyret med uppsättning och
kontrasignation af assignationer, som förr var uppdraget åt amanuensen
å räntekammaren eller annan extra ordinarie tjänsteman i statskontoret,

öfverfiyttats å en af utgiftsbyråns revisorer, till hvilken assignationsblanketter
utlämnas under iakttagande af vissa kontrollåtgärder. Och därjämte
angifvas assignationsbeloppen ej blott i skrift, utan, beträffande
krontalet, äfven genom perforering af blanketterna.

Vidkommande bokföringssystemet har träffats den förändrade anordning,
att de af amanuensen å räntekammaren förut förda »bankoräkningar»
nu föras, hvad inkomsterna angår, å inkomstbyrån samt beträffande de
assignerade utgifterna å utgiftsbyrån. Och därjämte har genom den af
kassabokhållaren förda kassaboken afsetts att skapa en kontroll ej blott a
räntmästarens journaler utan äfven å handkassan.

Hvad slutligen angår rapportväsendet, har, till ytterligare kontroll å
räntmästarens journaler och handkassa, ålagts kassabokhdllaren att dagligen
upprätta eu s. k. dagrapport. I denna upptagas summorna af debet- och
af kreditposterna från årets början enligt räntmästarens journaler, hvarefter
till skillnaden mellan dessa poster läggas handkassans behållning och
beloppet af hos räntmästaren inneliggande assignationer. Den slutsumma,
som sålunda erhålles, skall tillika utgöra kassabokens utgående saldo samma
dag. Dagrapporten, som undertecknas af både räntmästaren och kassabokhållaren,
kontrolleras därefter i anseende till summan af debetposterna
af kamreraren samt i anseende till summan af kreditposterna af assignerande
revisorn. Öfver denna granskning, som sker med ledning af de å
inkomst- och utgiftsbyråerna förda bankräkningar, meddelas å dagrapporten
attestat.

Räntmästaren åligger fortfarande att öfver inkomster och utgifter
under hvarje vecka afgifva veckorapport, som numera skall aflämnas
senast kl. 12 å torsdagen i påföljande vecka. Till kontroll å denna rapport
äfvensom å de till grund för densamma, i hvad den afser länsstyrelserna,
liggande veekopppgifter från dessa angående insättningar och dragningar
å statskontorets giroräkning hos riksbanken tjänar den ofvan omförmälda
vecko uppgiften från riksbanken, hvilken uppgift numera omfattar äfven
de under föregående vecka gjorda insättningar och dragningar å statskontorets
giroräkning vid riksbankens hufvudkontor och sålunda afser giroräkningen
i dess helhet.

Enär emellertid i statskontoret kunna vara bokförda och i räntmästarens
veckorapport alltså ingå insättningar eller dragningar å statskontorets
giroräkning, hvilka ännu icke kommit till synes i riksbankens
motsvarande veckorapport eller tvärtom, måste till förklaring å sålunda
förefintliga skiljaktigheter emellan räntmästarens och riksbankens veckorapporter
räntmästaren afgifva en särskild tablå, benämnd räntekammarens
vecko af slutningar, i hvilken under skilda rubriker specificeras de belopp,
hvaraf skiljaktigheterna betingas. Denna tablå öfverlämnas jämte räntmästarens
och riksbankens veckorapporter för granskning till en å riksbokslutsbyran
anstånd amanuens, hvilken därvid har att förvissa sig om,
att den i tablån framlagda förklaringen af skiljaktigheterna mellan nyssnämnda
båda rapporter är med verkliga förhållandet öfverensstämmande.

Samma dag, den 26 september 1902, då statskontoret beslöt skrifvelse
till Kungl. Maj:t med anmälan om vissa bland ofvanberörda nya konto
ollanordningar, vidtogos af Kungl. Maj:t förberedande åtgärder för vinnande
af ytterligare kontroll öfver statsräkenskapen. Sedan nämligen för Kungl.
Maj.t blifvit erinradt, att nuvarande föreskrifter om sammanförande i
statskontoret af de olika ämbetsverkens räkenskaper icke mer syntes fullt
tillfredsställande, särskildt med hänsyn till behöfligheten af att en i möjligaste
mån fullständig kontroll öfver statsräkenskapen måtte kunna vunnas,
fann Kungl. Maj:t nämnda dag godt uppdraga åt särskilda kommitterade
att afgifva yttrande om de ändringar i gällande bestämmelser rörande
bokföringen i statskontoret, hvilka kunna anses påkallade, äfvensom framställa
förslag om sådana ändringar i de särskilda ämbetsverkens bokföring,
som kunna föranledas af en föreslagen ändrad eller utvidgad bokföring i
statskontoret.

På framställning af dessa kommitterade har därefter den 8 april
1904 utfärdats kungl. kungörelse angående vissa förberedande anordningar
for genomförande af en central kassakontroll, uti hvilken kungörelse förordnats,

att det skall åligga de statsmedelförvaltande verk och myndigheter
samt redogörare, som äga giroräkning i ett riksbankens kontor, att vid
kassatimmens slut hvarje dag å blankett, som af riksbanken tillhandahålles,
till kontoret afsända uppgift om nummer och belopp å hvarje

assignation, som under samma dag utfärdats, hvarefter, enligt hvad fullmäktige
i riksbanken meddelat, vederbörande riksbankskontor, å sin sida,
snarast möjligt efter ingången af hvarje ny månad tillställer verk, myndighet
eller redogörare, som hos kontoret fått giroräkning för sig öppnad,
besked, innefattande ej mindre uppgift å vid månadsskiftet innestående
saldo än äfven specifikation till nummer och belopp å de assignationer,
som äro vid samma tidpunkt utelöpande;

att de statsmedelförvaltande verk och myndigheter samt redogörare,
som öppna räkning i riksbanken och skola lämna ofvan omförmälda uppgift
öfver utfärdade assignationer, äga att därom i riksbanken göra anmälan
och uttaga de för uppgifterna afsedda blanketter;

att Konungens befallningshafvande och de öfriga myndigheter och
redogörare, som i afseende på sin medelförvaltning äro underordnade central
hufvudförvaltning men äga särskilda giroräkningar i riksbanken, skola,
efter det bankens sålunda afgifna månadsbesked blifvit med de hos myndigheten
eller redogöraren förda anteckningar öfver kassarörelsen järufördt
och utredning beträffande möjligen befintliga skiljaktigheter ägt rum,
ofördröjligen öfversända nämnda besked jämte däröfver till äfventyrs erforderliga
förklaringar till den centrala hufvudförvaltningen; samt

att vederbörande centrala verk äfvensom sådana myndigheter och
redogörare, som icke i afseende på sin medelförvaltning äro underordnade
central hufvudförvaltning, skola, efter mottagna bankbesked beträffande
såväl verkets eller myndighetens egna giroräkningar som de underordnade
myndigheternas och redogörarnes räkningar, föranstalta om skyndsam
granskning däraf, hvarvid möjligen förefintliga skiljaktigheter mellan de
hos verket eller myndigheten förda anteckningar öfver kassarörelsen och
bankbeskeden böra utredas, hvarefter samtliga bankbesked med däröfver
afgifna förklaringar skola ofördröjligen öfversändas till statskontorets riksbokslutsbyrå
för att därstädes efter granskning förvaras.

Hvad särskildt statskontoret beträffar, har där åt assignerande revisorn
uppdragits att till riksbanken afsända de dagliga uppgifterna om utfärdade
assignationer, hvarjämte räntmästaren erhållit uppdrag att jämföra
riksbankens månadsbesked med sina journaler och öfver skiljaktigheterna
afgifva redogörelse, uppställd i likhet med veckoafslutningarna.

kontorets Förutom statskontorets åligganden i afseende å statsverkets inkomster

åligganden i utgifter tillhör ämbetsverket, bland annat, att, på sätt redan är eller
afv?sesadtiu framdeles må blifva förordnadt, i kronans kassor jämväl låta emottaga

iSclaetShörande‘dndra verks och myndigheters särskild t ingående uppbörd, för att vedermedei.
hörande tillhandahållas.

På grund af tid efter annan meddelade bestämmelser i nämnda
hänseende ingå en mängd medel af olika slag, i flertalet fall till landträn
terierna men undantagsvis äfven till statskontoret, för att redovisas
till vederbörande. Sådana medel äro riddarhusafgifter, landstingsmedel,
personliga sjukvårdsafgifter, bidrag till skjutsentreprenader, vägskatt, utgifter
till vissa pensions- och understödsanstalter, bidrag till döfstumundervisningen,
brännvinsförsäljningsafgifter samt utgifter till åtskilliga
brand-, hagelskade- och kreatursförsäkringsanstalter m. fl. I fråga om
vissa dylika medel är stadgadt, att de jämväl skola debiteras och indrifvas
genom Konungens befallningshafvandes försorg.

De medel af ifrågavarande slag, med Indika Konungens befallningshafvande
tager befattning, uppföras i länsräkenskapen under rubrik: »diverse
verks medel» eller »diverse medel». Under enahanda rubriker ingå
samtliga medel af ifrågavarande slag i rikshufvudboken.

Kommitténs I det föregående är omnämndt, att statskontorets utgiftsanord förslag.

. , . °

Öfverflytt- mng''ar åro ställda antingen å räntekammai*en eller å vederbörande landt”%re?semoränter^
samt att dessa sistnämnda anordningar med en af den granaf
en del skande revisorn uppsatt missivskrifvelse öfversändas till länsstyrelsen.

(IXXOYCLYXXIXQ S- 1 1 •/ "

ärenden, som låter utbetala beloppet, hvarefter anordningen bilägges såsom verifikation
till landtränteriets räkenskap.

Af de utgifter, som bestridas genom landtränterierna, är det sålunda
en del, som anordnas af statskontoret. Till en annan del, den
största, anordnas de däremot af Konungens befallningshafvande själfva,
hvarvid följas bestämmelser, meddelade i de af statskontoret upprättade
staterna för länen eller genom särskildt utfärdade föreskrifter.

Enligt hvad förut är berördt, föreslog 1874 års löneregleringskommitté,
att vissa utgifter, såsom å anslagen till rese- och traktaments -

penningar, till utflyttningshjälp efter skiften, till kostnader för skiften
och afvittringar äfvensom till vissa aflöningar och pensioner, hvilka dittills
förskottsvis anordnats af Konungens befallningshafvande och för
hvilka ersättning, på dess rekvisition, efteråt utanordnats af statskontoret,
skulle af Konungens befallningshafvande äfven formellt få anordnas. Såsom
skäl för detta förslag erinrade kommittén, att redan Riksdagens år
1870 församlade revisorer fäst uppmärksamheten på vikten däraf, att räkenskaperna
komine att utvisa det verkliga förhållandet och att dessa icke
bland tillgångarna upptoge medel, som redan blifvit utbetalda, fastän icke
formellt afförda. Särskild! hade revisorerna påpekat, att utbetalning förskottsvis
af rese- och traktamentspenningar syntes så mycket mindre lämplig,
som Konungens befallningshafvande redan förut blifvit bemyndigade
att till afförande och redovisning i utgiftsräkningarna definitivt anordna ersättning
för rese- och traktamentskostnader uti civila ärenden i allmänhet.
Härförutom hade revisorerna anfört, i afseende å de på åtskilliga andra anslag
förekommande förskott, för hvilka ersättning icke under året rekvirerats,
att, emedan dessa förskottsutbetalningar i allmänhet grundat sig på
vederbörande ämbetsverks skrivelser till länsstyrelserna med anmodan att
låta från ränterierna förskottsvis utbetala beloppen och sedermera till ämbetsverket
inkomma med rekvisition å ersättning därför, denna med omgångar
och ökadt arbete förenade form för utbetalningarna lämpligen skulle,
åtminstone i de flesta fall, kunna utan olägenhet förändras till en utbetalningsorder,
som i afskrift borde, såsom tillägg till länsstaten, bland verifikationerna
landsboksräkenskapen biläggas. Uti det underdåniga utlåtande,
som statskontoret den 14 december 1870 afgifvit öfver revisorernas framställning,
hade statskontoret förklarat sig icke hafva något att erinra mot
den föreslagna ordningen.

Efter sålunda gjord erinran om hvad förut i frågan förekommit
återupptog kommittén statsrevisorernas omnämnda förslag och framhöll
Härvid ytterligare önskvärdheten af, att alla utgifter, som under ett år
förekommit, jämväl upptagas i samma års räkenskap, hvilket emellertid
icke ägde rum beträffande en del af de ifrågavarande utbetalningarna, som
anmäldes till ersättande först året efter det utbetalningen blifvit gjord;
och uttalade kommittén äfven den uppfattningen, att genom den föreslagna

förändringen jämväl skulle för statskontoret vinnas någon minskning uti
skriftväxling och bestyr med anordningars utfärdande.

Hvad 1874 års kommitté sålunda föreslagit har, såsom förut äfven
blifvit antydt, sedermera genomförts åtminstone i afseende å de af kommittén
särskildt omnämnda slagen af utgifter. Beträffande rese- och traktamentspenningar
äfvensom utflyttningshjälp efter laga skiften och inom
Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar skedde det genom tre
kung], kungörelser af den 8 december 1876 samt beträffande kostnader
för afvittringar i de norrländska länen och för storskiftesverket i Kopparbergs
län genom kungl. skrifvelse till statskontoret af samma dag. I afseende
å dessa utgifter gäller alltså på grund af åberopade bestämmelser,
att i de fall, då beloppet skall utgå från riksstatsanslag, hvarå jämlikt den
af statskontoret för länet upprättade staten anordningar af Konungens befallningshafvande
utfärdas, Konungens befallningshafvande skall låta i landtränteriräkningen
afföra beloppet; men i fråga om sådan rese- och traktamentsersättning,
som skall gäldas af andra statsmedel, af publik kassa eller
fond, sker anordningen förskottsvis mot ersättning, som Konungens befallningshafvande
har att för hvarje halfår hos vederbörande rekvirera.

Beträffande de af 1874 års kommitté omnämnda utgifter till aflöningar
och pensioner, omfattande sådana utgifter af detta slag, som, efter
det staterna för länen blifvit vid årets början utfärdade, varda under årets
lopp anvisade att utgå till löne- eller pensionstagare i landsorten, lärer
numera, åtminstone i regel, den ordningen iakttagas, att statskontoret
meddelar vederbörande Konungens befallningshafvande utbetalningsorder,
upptagande de villkor eller förbehåll, som vid medlens utbetalning kunna
vara fästade, hvarefter medlen af Konungens befallningshafvande anordnas
och i vederbörlig ordning afföras.

Emellertid förekommer ännu, beträffande vissa slag af utgifter, enahanda
sätt för utbetalningars verkställande, som det, hvaremot 1870 års
statsrevisorer och 1874 års kommitté riktade sina ofvan anförda anmärkningar.
Detta är sålunda fallet med statens bidrag till skjutsentreprenaderna,
rörande hvilka i 23 § af kungl. stadgan den 31 maj 1878 angående
skjuts väsendet föreskrifves, att Konungens befallningshafvande äger att, mot
ersättning från statskontoret, af under händer hafvande medel efter hvarje

hälft års utgång utanordna samt genom vederbörande magistrat eller kronofogde
till skjutsentreprenörerna utbetala hvad enhvar af dem i statsbidrag
tillkommer. Likaså iakttages beträffande anslaget till kontraktsadjunkter
inom vissa lappmarkskontrakt, att dessas aflöning, 2,000 kronor för hvarje
adjunkt, förskottsvis af vederbörande landtränteri för hvarje kvartal utbetalas
med därå belöpande andel mot ersättning, som därefter hos statskontoret
rekvireras och af detsamma utanordnas. Äfven andra fall torde
gifvas, då för utgifter, som blifvit anvisade att utgå af därför bestämda
anslag och om hvilka sålunda ingen tvekan kan råda, huru de böra afiföras,
ifrågavarande utbetalningssätt användes.

Någon anledning att för de ofvan nämnda eller dylika fall bibehålla
detta utbetalningssätt synes dock knappast förefinnas. Hvad 1870 års
statsrevisorer och 1874 års kommitté i detta afseende anförde äger äfven
här tillämpning. Beträffande bidragen till skjutsentreprenaderna borde
dessa, likaväl som t. ex. bidragen till vägunderhållet på landet, kunna
äfven formellt anordnas af Konungens befallningshafvande och för sådant
ändamål upptagas i länens stater på samma sätt, som med sistnämnda bidrag
äger rum. Den ändring i skjutsstadgan, som häraf påkallas, synes ej böra
möta betänkligheter. Enahanda förfarande borde likaså kunna användas
med afseende å det andra här ofvan nämnda slaget af utgifter; och synes
i allmänhet det af 1874 års kommitté anmärkta, med större omgång förbundna
förfaringssättet böra undvikas, där ej särskilda förhållanden nödvändiggöra
dess bibehållande. Den ytterligare pröfningsrått, som härigenom
skulle komma att tilläggas Konungens befallningshafvande, bör icke vara
af mera maktpåliggande beskaffenhet. Det torde för öfrigt böra erinras,
att dessa utbetalningar, likasom andra dylika, komma att undergå granskning
i kammarrätten.

I nu behandlade fall gäller det att utsträcka Konungens befallningshafvandes
befogenhet i afseende å utbetalning af statsutgifter, hvilka visserligen
anordnas af dessa myndigheter, men endast förskottsvis och mot
ersättning, som på rekvisition anordnas af statskontoret. Men härutöfver
skulle eu ytterligare förenkling i sättet för utbetalningen af vissa statsutgifter
kunna vinnas, om Konungens befallningshafvande tillädes befogenhet
jämväl att anordna en del af de utgifter, hvilka nu utbetalas genom

Löneregleringskommitténs bet. IV. 8

ränterierna, men anordnas af statskontoret. Att detta i många fall utan
olägenhet skulle låta sig göra, är otvifvelaktigt. Redan nu har Konungens
befallningshafvande fått en sådan befogenhet med afseende på många anslag,
som åro fullt likställda med en del af dem, där anordningsrätten förbehållits
statskontoret, så att det till och med understundom kan vara
tveksamt, hvilken grund gjorts gällande vid tillämpning af det ena eller andra
tillvägagångssättet. Den granskning af förutsättningarna för utbetalning,
som i nu afsedda fall skulle anförtros åt Konungens befallningshafvande,
torde ej heller kunna anses mera maktpåliggande än den granskning, som
de redan hafva att verkställa med afseende å en hel del af de anslag, å
hvilka utgifter få af dem anordnas — i åtskilliga fall torde granskningen
snarare varda lindrigare. Och för öfrigt skulle äfven här anordningarna
blifva underkastade revision i kammarrätten.

Det är uppenbart, att en sådan åtgärd som den nu antydda skulle
för statskontoret medföra arbetsbesparing. I de flesta fall har det hittills
tillgått så, att medlen skolat af vederbörande hos statskontoret rekvireras,
i vissa fall genom Konungens befallningshafvandes förmedling,
hvarefter statskontoret utanordnat och anmodat vederbörande länsstyrelse
att utbetala beloppet. Understundom, såsom då det gällt anslag, som,
enligt särskild bestämmelse af Kungl. Maj:t, för visst fall eller till
viss person eller inrättning skolat på en gång utbetalas, har dock statskontoret
utanordnat medlen utan föregången rekvisition på grund allena
af Kungl. Maj:ts om anslagets beviljande meddelade föreskrift. Om anordnandet
komme att ske genom Konungens befallningshafvande, skulle för
statskontoret bortfalla allt det arbete, som, beträffande utgifter af ifrågavarande
slag, där nu nedlägges på diarieföring och granskning af rekvisitioner,
i de fall då sådana förekomma, på uppsättande och justering af
anordningar, på missivskrifvelsers affattande, underskrifvande och öfversändande.
I dess ställe skulle statskontoret allenast hafva att till vederbörande
länsstyrelse meddela en utbetalningsorder, hvilket särskild! i de
fall, där anslagets utbetalning påkallar flera anordningar årligen för
hvarje län, måste föranleda vida mindre besvär och omgång. För de särskilda
länsstyrelserna åter, som i allt fall äfven med nu iakttagen ordning
hafva att besörja utbetalningarna och deras bokföring samt i vissa fall

jämväl förmedla öfversändande till statskontoret af ofvannämnda rekvisitioner,
skulle arbetet icke blifva i synnerlig grad ökadt. Fördelad på 24 länsstyrelser
skulle denna ökning i själfva verket blifva endast i ringa mån kännbar.

Att inom statskontoret uppmärksamheten ock kommit att fästas på
den tyngande omgången i sättet för ifrågavarande ärendens hittillsvarande
behandling, framgår däraf, att statskontoret på senare tid börjat i större
utsträckning begagna det förut omnämnda, med mindre omgång förenade
förfarandet att anordna utgifter af nu ifrågavarande slag utan
föregående rekvisition. Så sker numera, exempelvis, med anslagen till landtmannaskolor,
till frökontrollanstalter, till skogsodlingens befrämjande och
till premiering af nötboskap. Och på sista tiden har en förenklingsåtgärd
i alldeles samma riktning, som kommittén här ofvan antydt, af statskontoret
vidtagits därigenom att, jämlikt dess beslut den 29 januari 1904 beträffande
anslaget till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, vederbörande länsstyrelser anmodats
att, hvar för sitt län, utbetala de åt dessa anstalter eller föreningar
för 1904 af Kungl. Maj:t beviljade understöd, i afseende å hvilka sålunda
länsstyrelsen har att på rekvisition utanordna beloppen samt pröfva, huruvida
förutsättningarna därför äro för handen.

Vid detta förhållande synes emellertid skäl förefinnas att, till lättnad
för statskontoret, å länsstyrelserna öfverflytta bestyret med anordnande
af ytterligare en del utgifter å anslag, å hvilka anordningar på landtränterierna
nu af statskontoret utfärdas. Så synes i första rummet kunna ske
med de talrikt förekommande utbetalningarna af arfvoden åt extra och
vikarierande lärare vid allmänna läroverk och folkskolelärarseminarier i
landsorten, af extra arfvoden åt öfningslärare vid nämnda undervisningsanstalter
och af diverse särskilda ersättningar åt lärare vid samma anstalter.
Beträffande särskildt frågor om utgifter af dylik art till lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken må erinras, att en öfverflyttning å länsstyrelserna
af anordningsbestyret därutinnan bör möta än mindre betänklighet,
sedan den nya öfverstyrelsen för dessa läroverk kommit att, såsom
afsedt är, öfvertaga omsorgen att förordna extra lärare och vikarier
samt behandla vissa andra på nyssnämnda utbetalningar inverkande frågor.
Åt länsstyrelserna borde vidare, exempelvis, kunna uppdragas att

pröfva rekvisitioner och anordna utbetalningar å anslagen till folkhögskolor
och landtbruksskolor, desto hellre som redan nu länsstyrelserna hafva sig
en dylik rättighet anförtrodd beträffande vissa andra undervisningsanstalter,
såsom högre folkskolor m. fl. Och likaså lära väl länsstyrelserna
kunna anordna utgifter äfven å sådana anslag som till fiskerinäringens
understöd och till befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Utöfver dessa fall, hvilka anförts såsom exempel på sådana utgifter,
hvilkas anordnande, ej mindre än utbetalande, borde kunna anförtros åt
Konungens befallningshafvande, torde gifvas äfven andra, där enahanda förfaringssätt
med fördel kunde äga rum. Och synes detta böra i allmänhet
komma till användning, för så vidt ej med utbetalningen förbundna särskilda
omständigheter föranleda, att anordnandet fortfarande anses böra äga rum
i statskontoret.

Den utbetalningsorder till Konungens befallningshafvande, som skulle
erfordras för att bemyndiga honom till de ifrågavarande utgifternas formella
utanordnande, synes i de flesta fall kunna, på sätt nu i afseende å
andra jämförliga utgifter äger rum, lämpligen gifvas genom upptagande i
den för länet gällande staten. Där detta ej kunde ske, finge en dylik
order meddelas genom särskild skrifvelse, hvilken i afskrift borde, såsom
tillägg till länsstaten, bland verifikationerna landsboksräkenskapen biläggas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får kommittén hemställa,

att i allmänhet sådana å därför bestämda anslag
anvisade utgifter, hvilka hittills af Konungens befallningshafvande
förskottsvis utbetalats och för hvilka de haft
att begära ersättning hos statskontoret, må af Konungens
befallningshafvande definitivt anordnas och i landtränteriräkningen
afföras; samt

att sådana utgifter enligt stat eller särskilda föreskrifter,
som hittills af statskontoret anordnats för att ä
landtränterierna utbetalas, må af Konungens befallningshafvande
anordnas, där ej med utbetalningen förbundna
särskilda omständigheter föranleda, att anordnandet bör
äga rum i statskontoret.

Ofvan är nämndt, hurusom 1874 års kommitté, under förutsättning Upphörande
af bifall till sitt förslag i afseende å ordnandet af statskontorets in- och mästarens
utbetalningar, ansåg räntekammarens dåvarande personal kunna ersättas
med en enda tjänsteman, benämnd kassör. Enligt kommitténs förslagrelserm^inskulle
det tillkomma denna kassör att hålla räkning öfver statskontorets i och dragninriksbanken
innestående kontanta kassa samt medelst assignationer verkställa gar''
alla utbetalningar, vid hvilket förhållande hans göromål komme hufvudsakligen
att bestå uti emottagande och utlämnande af anvisningar på riksbanken
samt förande af bank- eller kassaräkningar, jämte särskilda räkningar
öfver emottagna anvisningar, dessa senare räkningar till ledning
vid den inventering, som dagligen, efter det utbetalningen för dagen upphört,
borde hos kassören verkställas.

Såsom ock är förut nämndt, fingo vid den tidpunkten uppbördsmedlen
från landsorten icke insändas direkt till riksbanken utan skulle af länsstyrelserna
inlevereras till räntekammaren för att genom dess försorg insättas
i nämnda bank, och det ålåg jämväl räntekammaren att ombesörja
öfversändande af de kontanta medel, som erfordrades för kassaförstärkningar i
landtränterierna in. m. Samtliga ifrågavarande in- och utgående medel passerade
således genom räntekammaren och därmed följde gifvetvis, att de därstädes
ock skulle bokföras. Genom kungl. bref den 8 december 1876 och instruktionen
för statskontoret af samma dag förändrades visserligen nämnda förhållande
något, så att inbetalningar till statskontoret från landsorten skulle
ske genom insättning i riksbanken och öfverlämnande till statskontoret af
reversal, då kvitto efter undfången bankattest borde af statskontoret meddelas,
samt att räntmästaren, hvilken emottog alla statskontorets anvisningar,
hade att, om medel skulle afsändas till Konungens befallningshafvande
i landsorten, öfverlärnna anvisningen till riksbanken, som ombesörjde
penningmedlens försändande till vederbörande länsstyrelse.

Fortfarande voro emellertid, äfven med dessa anordningar, statsverkets
ifrågavarande in- och utbetalningar föremål för räntmästarens handläggning.

Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda bref, det första af den 3 oktober
1881, föreskrifvit, att länsstyrelsernas inbetalningar till statskontoret
skola ske genom insättningar vid riksbankens vederbörande kontor å

statskontorets giroräkning i nämnda bank, och länsstyrelserna bemyndigats
att, inom vissa gränser, utställa assignationer å samma räkning, har
räntmästarens befattning med statsverkets medel förändrats. Den mera
direkta befattningen med de till nämnda giroräkning inflytande eller
från densamma utgående medel kvarstår för räntmästaren numera blott
med afs eende på de insättningar och uttagningar, som verkställas
utan länsstyrelsernas förmedling. Emellertid skola dock de af vederbörande
länsstyrelser gjorda insättningar och dragningar å giroräkningen fortfarande
bokföras uti räntekammarens kassaräkenskap i enlighet med länsstyrelsernas
uppgifter. Härvid är likväl att märka det för länsstyrelsen i Stockholms
län särskilda förhållande, att insättningarna tagas till uppbörd och bokföras
i statskontoret i öfverenstämmelse med insättningar i allmänhet för
statskontorets egen räkning, under det att dragningarna behandlas liksom
öfriga länsstyrelsers.

I räntekammarens räkenskaper och särskildt i den af kassabokhållaren
förda kassaboken upptagas alltså länsstyrelsernas insättningar och dragningar
å statskontorets räkning såsom kassaposter, ehuruväl de icke
vidare utgöra föremål för handläggning af räntmästaren såsom statskontorets
kassör. Häraf är en följd, att öfverskådligheten af dessa
räkenskaper blifver mindre, än önskligt vore. Därtill kommer, att, enär
länsstyrelsernas reversal och uppgifter om insättningar och dragningar inkomma
till statskontoret först någon eller några dagar efter den tid, de afse,
räntmästarens veckorapport, som upptager samtliga dessa transaktioner under
den förflutna veckan, kommit, på sätt förut är berördt, att afgifvas först eu
half vecka efter den tid, densamma afser. Det af riksbanken för hvarje vecka
lämnade transsumt af statskontorets giroräkning upptager däremot allenast
de transaktioner, som under veckan blifvit kända vid riksbankens hufvudkontor.
För en jämförelse af denna riksbankens uppgift och räntmästarens
veckorapport erfordras nu en särskild förklaring af de förefintliga skiljaktigheterna,
icke blott i afseende å förhållandet emellan statskontorets direkta
kassa rörelse och riksbanken, hvilket icke lärer kunna undgås, utan jämväl
med hänsyn till länsstyrelsernas och riksbankens ömsesidiga uppgifter.

Äfven om för dem, som satt sig närmare in i statskontorets räkenskapsväsen,
jämväl med dessa former icke möter allt för stor svårighet

att vinna den erforderliga öfversikten öfver räntmästarens kassarörelse och
utöfva kontrollen å densamma, synes dock en förenkling härutinnan vara
eftersträfvansvärd. Särskildt synes det böra tillses, att sväfvande poster
eller skiljaktigheter emellan den räkenskap, som skall kontrolleras, och
den, med hvilken den jämföres, så vidt möjligt reduceras i antal och kunna
på ett enkelt och öfverskådligt sätt förklaras; tillvaron af dylika poster
till större antal och betydenhet underlättar nämligen otvifvelaktigt i väsentlig
mån döljandet af begångna förfalskningar. Det kan här förtjäna att erinras
om hvad som yttrats i kammarkollegii, statskontorets och kammarrättens
gemensamma utlåtande i fråga om uppbörds- och redovisningsväsendet för
länen in. m. den 12 december 1878, eller att det mål, hvartill man vid ordnandet
af räkenskapsföring måste sträfva, är framför allt annat enkelhet
och klarhet, samt att säkerheten af en redovisnings riktighet »i väsentlig
mån är beroende af dess uppställning på ett sätt, som för hvar och en,
äfven den mindre räkenskapskunnige, är lätt begripligt». Häri ligger ock
den enda möjligheten till en effektiv kontroll, hvilken utan denna betingelse
löper risk att blifva förbehållen en eller annan invigd, men att
af andra vederbörande antingen underlåtas eller utöfvas utan verklig
insikt.

Det är därför, enligt kommitténs mening, ett spörsmål af stor betydelse,
huruvida en det verkliga förhållandet mera motsvarande och därigenom
äfven enklare anordning af räntmästarens kassarörelse och bokföring må
kunna ernås och sålunda underlättas den kontroll öfver honom, som en
senare tids erfarenhet visat vara af sådan vikt.

Kommittén har härförutom en alldeles särskild anledning att underkasta
denna fråga en mera ingående undersökning. I det föregående är
berördt, att, sedan statskontoret för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna
därstädes fått till sin disposition ett belopp af 3,000 kronor för år,
motsvarande aflöning till en ordinarie tjänsteman i första lönegraden, från
och med år 1903 å räntekammaren anställts en kassabokhållare, som har
att därstädes föra kassaboken samt upprätta den s. k. dagrapporten och
hvilken det därjämte åligger att årligen uppgöra räntekammarens hufvudbok.
Tillkomsten af denna befattning hade sin grund i det behof af förökad
kontroll å räntmästaren, som yppats genom de år 1902 upptäckta

förfalskningarna och hvarom närmare förmäles i statskontorets ofvan åberopade
skrifvelse af den 26 september 1902. I öfverensstämmelse med
hvad redan i nyssnämnda skrifvelse antydts, framhöll statskontoret i underdånig
skrifvelse den 20 november 1902, att för genomförande af de
afsedda kontrollåtgärderna erfordrades förstärkning af ämbetsverkets
arbetskrafter, i hvilket syfte statskontoret till en början haft för afsikt
att begära uppförande från och med år 1904 å dess ordinarie stat af aflöning
till en ny tjänsteman på räntekammaren (kassabokhållare); men vid närmare
öfvervägande hade statskontoret funnit, att ännu någon tids erfarenhet
om verkan af de beslutade åtgärderna borde förvärfvas, innan framställning
gjordes om uppförande af ny ordinarie tjänst å ämbetsverkets stat.
Fördenskull inskränkte statskontoret sin begäran därtill, att Kungl. Maj:t
måtte dels hos Riksdagen göra framställning att till förstärkande af statskontorets
arbetskrafter på extra stat för år 1904 uppföra ett anslag å 3,000
kronor samt medgifva, att äfven för år 1903 enahanda belopp finge utgå,
dels ock bemyndiga statskontoret att för samma ändamål af under händer
varande medel förskjuta hvad som enligt nyssnämnda beräkning erfordrades
från 1903 års början och intill dess Riksdagen hunne att besluta i
ämnet. Och afsågs att använda omförmälda belopp till anställande af den
ofvan nämnda kassabokhållaren med de tjänsteåligganden, som närmare
angåfvos i statskontorets skrifvelse och till hvilka förnämligast hörde att
i räntekammaren föra en »special» öfver inkomster och utgifter, den
sedermera så kallade kassaboken.

Sedan Kungl. Maj:t bifallit hvad statskontoret begärt och till 1903
års riksdag gjort framställning om nödiga anslag, meddelade Riksdagen i
skrifvelse den 22 maj 1903, att den ansett sig böra bifalla hvad
Kungl. Maj:t föreslagit, helst, heter det, denna anordning endast vore
att betrakta såsom en tillfällig åtgärd i afvaktan på den framställning uti
ifrågavarande afseende, som kunde komma att göras af den för afgifvande
af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och
myndigheters löneförhållanden af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén. Riksdagen
uttryckte emellertid den meningen, att den kontroll, man velat
åstadkomma genom inrättandet af en kassabokhållarplats å räntekammaren,
skulle göras än mer effektiv, om platsen blefve besatt med ordinarie

tjänsteman; och syntes därför böra så ordnas, att genom omplacering
af verkets ordinarie tjänstemän en af dem blefve anställd såsom kassabokhållare
å räntekammaren. Slutligen erinrade Riksdagen, att förenämnda
kommitté icke torde underlåta att taga under ompröfning, huruvida genom
förändrad organisation af statskontorets ämbets- och tjänstepersonal
den skärpta kontroll, som afsågs med anställande af ifrågavarande tjänsteman,
skulle kunna vinnas utan ökning i antalet af ämbetsverkets personal.

Den pröfning, som Riksdagen alltså förmält sig förvänta af kommittén,
lärer emellertid ej kunna åstadkommas utan en undersökning
rörande den lämpligaste anordningen af arbetet på räntekammaren samt
af den erforderliga kontrollen öfver räntmästaren.

Då länsstyrelsernas kassatransaktioner med statskontoret numera ske
direkt genom riksbankens vederbörande kontor medelst insättningar och
dragningar å statskontorets giroräkning och således icke vidare, vare sig
i en eller annan form, utgöra föremål för handläggning af räntmästaren
såsom kassör, synes det uppenbart, att det icke ur synpunkten af kontroll
å dennes kassarörelse kan vara nödigt eller lämpligt, att de ingå i hans
kassaräkenskap eller af honom bokföras. Men denna bokföring kunde måhända
vara nödig för att tjäna något annat ändamål. Detta ändamål skulle
väl då vara dels att genom räntmästarens räkenskap vid hvarje tidpunkt
kunna hafva en öfversikt öfver statskontorets kassaställning i dess helhet,
dels att öfva kontroll å landtränterierna. Både den erforderliga öfversikten
öfver statskontorets kassa och den nödiga kontrollen å landtränterierna
synas emellertid, om räntmästarens nuvarande ämbetsgöromål ändras,
kunna vinnas på andra vägar.

1 nu förevarande afseende vill det synas kommittén, som om det
vore på eu gång mest svarande mot det numera vedertagna sättet för
kassarörelsen och tillika snarast ledande till enkelhet och reda, att räntmästaren
såsom kassör hos statskontoret har att taga befattning allenast
med de inkomster och utgifter, som böra tagas till uppbörd eller utgifvas
direkt genom honom, vare sig detta sker kontant eller genom förmedling
af riksbanken. Och synas såsom inkomster af förevarande slag äfven böra
räknas sådana insättningar, som på grund af kungl. skrifvelsen den 8 april
1904 för statskontorets räkning ske i riksbankens afdelningskontor. Den

Löner eg ler ingtkommitténs bet. IV. ^

kassaräkenskap, som räntmästaren i sådan egenskap hade att föra, borde
då också komma att upptaga allenast de hos statskontoret utan landtränteriernas
förmedling gjorda insättningar och utbetalningar. Utbetalningarna
borde införas i kassaräkenskapen i den mån de äga rum och
således icke, på sätt nu sker i räntmästarens journal, beträffande några
tidigare och i fråga om en del andra senare än utbetalningen verkligen
skett. Det torde i afseende härpå äfven förtjäna att påpekas, att i riksbanken
bokföringen af länsstyrelsernas vid afdelningskontoren verkställda
insättningar och dragningar å statskontorets giroräkning, hvilka förr antecknats
såsom kassaposter vid hufvudkontoret, numera ändrats till närmare
öfverensstämmelse med det verkliga tillvägagångssättet.

Att genom den antydda anordningen räntmästarens räkenskaper skulle
blifva bättre öfverskådliga och hela hans kassarörelse vida lättare att
kontrollera, ligger för öppen dag. Härigenom skulle ock möjlighet vinnas
att enklare och tillika snabbare ernå den jämförande kontrollen med statskontorets
giroräkning i riksbanken.

Den för kontrollen å landtränterierna erforderliga bokföringen af
länsstyrelsernas insättningar och dragningar å statskontorets räkning, likasom
den sammanställning af statskontorets samtliga inkomster och utgifter,
hvilken är nödig, för att statskontoret må hafva en öfversikt af statskassans
ställning i dess helhet, bör däremot förläggas utanför räntekammaren.
Men då den förstnämnda bokföringen icke vidare vore erforderlig
med hänsyn till vinnande af kontroll på räntmästaren, synes den kunna
väsentligen förenklas och ej, såsom nu äger rum, behöfva ske uti flera
jämsides löpande räkenskapsböcker.

Inom kommittén har varit ifrågasatt, att till underlättande af kontrollen
å räntmästaren den ofvan antydda anordningen borde förbindas med
en uppdelning af statskontorets giroräkning i riksbanken i tvänne dylika
räkningar, afsedda den ena för statskontorets direkta kassarörelse och den
andra för landtränteriernas levereringar och dragningar å statskontorets
räkning. För en dylik tudelning kunde åberopas, att en sådan redan
förut vunnit tillämpning med afseende å postverket och där. såvidt
kändt är, befunnits ändamålsenlig. Sedan nämligen generalpoststyrelsen, på
det att penningmedel till fyllande af postanvisningsrörelsen måtte finnas

att tillgå vid postkontoren i landsorten, redan år 1869 träffat öfverenskommelse
med Stockholms enskilda bank om rätt för postförvaltare i
orterna att, intill ett af generalpoststyrelsen för hvarje särskild! postkontor
bestämdt belopp, draga växlar på en af generalpoststyrelsen för ändamålet
öppnad upp- och afskrifningsräkning med sagda bank, gjorde generalpoststyrelsen,
i anledning af den genom kungl. cirkuläret den 3 maj 1895 meddelade
föreskriften att utbetalningar för statens räkning borde ske med
riksbankens sedlar, framställning hos fullmäktige i riksbanken, huruvida
för postkontoren i de orter, där riksbanken ägde afdelningskontor, enahanda
medgifvande kunde lämnas från riksbankens sida, som förut lämnats af
Stockholms enskilda bank.

Till svar därå meddelade fullmäktige, att de gärna ville tillmötesgå
den gjorda framställningen och sålunda voro villiga medgifva den begärda
assignationsrätten i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de villkor,
generalpoststyrelsens skrifvelse omförmälde, under iakttagande, bland annat,
att generalpoststyrelsen vid riksbankens hufvudkontor öppnade en
folioräkning n:r 2, å hvilken styrelsen insatte ett belopp motsvarande
sammanlagda beloppet af den assignationsrätt, styrelsen hos riksbanken
öppnade för postförvaltarne under hvarje s. k. tiodagsperiod, och att detta
belopp, i mån af lyftning i landsorten, af styrelsen fylldes;

att assignering för ifrågavarande ändamål skedde endast å folioräkningen
n:r 2 och med begagnande af de växelblanketter, riksbanken

därför kostnadsfritt tillhandahöll; och

att den 10, den 20 och den sista dagen i hvarje månad eller å
annan tid, som generalpoststyrelsen önskade, riksbanken till styrelsen
aflämnade en uppgift å de af postförvaltarne lyftade belopp i enlighet med
de meddelanden därom, som då från riksbankens afdelningskontor till
hufvudkontoret ingått.

Den omförmälda anordningen tog sin början från och med den 1
oktober 1895 och har sedermera utsträckts att omfatta jämväl postkontor
å orter, där riksbanken ej har kontor.

Det torde emellertid ej vara nödigt att för vinnande af det af
kommittén afsedda ändamålet uppdela statskontorets giroräkning, på sätt
nyss är nämndt. Det kunde till äfventyra också antagas, att en sådan

anordning skulle, åtminstone till en början, innan nödig erfarenhet vunnits,
föranleda därtill, att statskontoret ansåge sig behöfva hålla större
kassaförlag, än för närvarande anses erforderligt. Kommittén har därför
ansett sig icke böra upptaga detta förslag och alltså icke velat ifrågasätta
någon förändring i afseende å statskontorets giroräkning i riksbanken.

Det torde här icke vara erforderligt eller ens lämpligt att detaljeradt
angifva, huru bokföringen och kontrollen i statskontoret skola anordnas;
det lärer nämligen, därest den af kommittén föreslagna förändringen i
princip godkännes, ankomma på statskontoret att i detalj uppgöra plan
till de ändringar i räkenskapsföring och kontroll, som däraf°betingas.
Här bör emellertid i det hufvudsakliga angifvas, huru kommittén tänkt
sig desamma.

I afseende å medel, som skola direkt tagas till uppbörd eller utbetalas
i statskontoret, d. v. s. sådana som ej gå genom länsstyrelserna,
lära i hufvudsak kunna bibehållas samma tillvägagångssätt och anordning af
bokföringen som nu, allenast att räntmästarens s. k. hufvudjournal bortfaller
och i en af honom förd kassajournal inkomster och utgifter — på
sätt nu äfven sker i den af kassabokhållaren förda kassaboken — bokföras
i den mån, som de hos räntmästaren verkligen förekomma. Enligt denna
kassajournal bör räntmästaren hafva att afgifva en dagrapport öfver kassans
ställning äfvensom öfver inneliggande assignationer och handkassa, hvilken
rapport skall till sina poster behörigen kontrolleras och jämföras med bankräkningen,
i hvad denna afser statskontorets direkta kassarörelse. Med ledning
af kassajournal och dagrapport är det lätt att vid hvilken tidpunkt
som helst förvissa sig om, att räntmästarens räkenskap och kassa stämma
med de eljest i statskontoret förda räkenskaper. Till frågan om kontrollen
af dagrapporten och på hvilken tjänsteman den bör läggas, återkommer
kommittén längre fram vid behandlingen af statskontorets blifvande organisation.

Härutöfver bör räntmästaren, i öfverensstämmelse med hvad nu äger
rum, öfver sin kassarörelse under den gångna veckan afgifva en veckorapport,
hvilken dock ej lärer behöfva fördröjas ett stycke in på nästa
vecka, utan bör aflärnnas senast å dess första arbetsdag. Minst en gång i

veckan bör inventering förrättas af chefen för inkomstbyrån, därvid jämväl
kassajournalens utgiftsposter jämföras med verifikationerna. För öfrigt
lärer inventering med lätthet kunna ske, när helst statskontoret eller
generaldirektören finner tjänligt.

För jämförelse af räntmästarens veckorapport med riksbankens veckouppgift
rörande statskontorets giroräkning därstädes — hvilken jämförelse
är af synnerlig vikt för en verklig kontroll å räntmästaren — bör af denne
fortfarande afgifvas en förklaring, uti ifrågavarande afseende motsvarande
nu uppgjorda s. k. »veckoafslutningar», rörande skiljaktigheterna i räntmästarens
och riksbankens uppgifter, en förklaring, som dock blifver vida
enklare och lättare att kontrollera än nu, enär skiljaktigheterna emellan
länsstyrelsernas och riksbankens uppgifter icke behöfva däri beröras. Det
synes ock, som borde det icke möta hinder att, om så af statskontoret
önskas, för jämförelsens underlättande, få länsstyrelsernas insättningar och
dragningar afskilda från riksbankens berörda uppgift och sammanförda
till en särskild sådan, som senare afgifves, så mycket mindre som en
dylik särskild uppgift redan tillförne, innan de år 1902 beslutade förändringarna
genomfördes, förekommit. Men äfven om så ej sker, synes, till
kontrollens påskyndande, riksbankens uppgift böra kunna utan svårighet
aflämnas tidigare än nu, i hvilket fall de till densamma hörande bilagor,
hvilka innefatta afdelningskontorens rapporter rörande länsstyrelsernas
insättningar och uttagningar samt afse kontrollen å landtränterierna, kunde
senare öfverläinnas.

Räntmästarens ofvanberörda förklaring bör såsom nu å riksbokslutsbyrån
underkastas granskning, hvilken dock icke synes böra öfverlåtas åt
en amanuens, utan verkställas af en ordinarie tjänsteman, helst af icke
lägre grad än räntmästaren.

För närvarande insändas, såsom ofvan beskrifvits, af länsstyrelserna
veckovis dels reversal i två exemplar beträffande insättningar å statskontorets
giroräkning och dels uppgifter angående dragningar å densamma,
hvarefter det ena reversalet om insättningarna, försedt med räntmästarens
kvitto samt med bevis om reversalets annoterande å inkomstbyrån, återsändes
till vederbörande länsstyrelse.

Uppgifter angående länsstyrelsernas insättningar och dragningar böra
fortfarande veckovis aflämnas till statskontoret, utvisande i afseende å de
förra, i den mån det anses behöfligt, hvad slags medel insättningen afser.
Några reversal angående insättningarna torde däremot icke vidare varda
erforderliga. Då länsstyrelserna af vederbörande riksbankskontor erhålla
attester om insättningarna å statskontorets räkning, hvilka för dem tjäna
såsom verifikationer, torde deras uppgifter, så i ena som i andra hänseendet,
icke behöfva föranleda särskildt meddelande från statskontoret i
annan händelse, än att anmärkning mot desamma af en eller annan anledning
är att framställa.

Bankräkning öfver länsstyrelsernas omförmälda insättningar och
dragningar torde böra föras i en och samma räkenskap och å samma
byrå, som också bör hafva att jämföra länsstyrelsernas förenämnda uppgifter
med riksbankens veckouppgifter. Om därjämte på samma byrå, såsom
det synes kommittén lämpligt, lägges förandet af bankräkningen äfven
i den del, som afser statskontorets direkta kassarörelse, både i fråga om
insättningar och utbetalningar, komme alltså statskontorets bankräkning i
dess helhet att föras å denna byrå. Någon saklig invändning mot
en sådan anordning torde knappast kunna göras; och för öfrigt har något
dylikt redan förut vunnit tillämpning inom statskontoret, i det assignerandet
af utbetalningar, anordnade å inkomstbyrån, verkställes af en bland
revisorerna på utgiftsbyrån. A samma byrå bör ock verkställas den
sammanställning af statskontorets samtliga inkomster och utgifter, som
erfordras för att statskontoret må hafva nödig öfversikt. öfver statskassans
ställning i dess helhet, hvaröfver uppgifter såsom nu böra tillställas
stats- och finansministrarna. Denna sammanställning bör dock ej göras
mera vidlyftig, än det angifna ändamålet kräfver, och torde lämpligen
kunna erhålla formen af veckovis upprättade sammandrag eller veckoafslutningar.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer kommittén,

att från statskontorets direkta, till räntmästarens
handläggning hörande kassarörelse måtte helt och hållet
af skiljas länsstyrelsernas insättningar och dragningar å

statskontorets räkning i riksbanken samt bokföringen i
statskontoret af desamma verkställas annorstädes än i
räntekammaren; samt

att inom statskontoret måtte, i enlighet med ofvan
gjorda antydningar, åvägabringas de förenklade anordningar
i afseende å bokföring och kontroll m. m., som
af den sålunda föreslagna förändringen betingas.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra framhålla, att Vissa andra

^ . c -i , , jorandnn äfven

i andra afseenden förenklingar torde kunna vidtagas beträffande gar i bokde
inom statskontoret förda räkenskapsanteckningar. Såsom i det föregående
blifvit nämndt, upptager den å statskontorets utgiftsbyrå förda
memorialboken under särskilda konton de anslag eller andra titlar, å hvilka
statsverkets utgifter anordnas, med angifvande i debet af anslags belopp
eller å kontot eljest tillgängliga medel och i kredit af de anordnade utgifterna,
i de flesta fall med fullständigt angifvande af anordningarnas
innehåll. Men därjämte införas samma debet- och kreditposter äfven i de
å inkomst- och utgiftsbyråerna förda anteckningsböckerna, hvilka likaledes
upptaga anordningarnas innehåll, i vissa fall dock med än större fullständighet
än memorialboken, så att anordningarna där i själfva verket återfinnas
i afskrift. I arbetsordningen är ock stadgadt, att tid efter annan,
minst en gång i hvarje månad, dessa böcker skola jämföras med memorialboken
till kontroll å de afförda posternas öfverensstämmelse. Såvidt kommittén
inhämtat, sker emellertid icke vidare någon sådan periodisk jämförelse
mellan memorialboken och anteckningsböckerna.

Det är svårt att se, hvilket mot arbetet svarande gagn skall vinnas
med denna två gånger upprepade omständliga bokföring. I alla händelser
synes det kommittén icke vara nödigt, att, såsom nu äger rum, anteckningar
om statskontorets anordningar skola med nästan samma fullständighet ske
i två jämsides löpande räkenskapsböcker. Häruti bör, till vinnande af förenkling
och arbetsbesparing, ske ändring; och kommittén har velat påpeka
denna angelägenhet såsom synnerligen förtjänt att vinna beaktande vid utfärdande
af ny arbetsordning för statskontoret i stället för den nuvarande
föråldrade. Därvid torde äfven böra uppmärksammas, huruvida icke vissa

Undertecknandet
af
statskontorets
assignationer.

af statskontoret år 1902 beslutade kontrollanordningar, hvilka, enligt hvad
ofvan nämnts, icke kommit att tillämpas eller i tillämpningen lindrats,
må anses af den vikt ur kontrollsynpunkt, att de böra återupptagas.
Kommittén vill i sådant afseende särskildt påpeka bestämmelserna rörande
utlämnande och redovisning af blanketter till assignationer samt om dessa
blanketters numrering på förhand.

Innan kommittén lämnar denna afdelning i förevarande betänkande,
anser sig kommittén böra återupptaga ett förslag, som framställdes af
1874 års kommitté, nämligen i afseende å undertecknandet af statskontorets
assignationer.

Såvidt kommittén kunnat finna, äro, med undantag för marinförvaltningen
och statskontoret, inom centrala verk med egen drätsel eller
kassaförvaltning verkets assignationer å räkning i riksbanken undertecknade
jämväl af vederbörande chef. Inom marinförvaltningen — med den särskilda
ställning den civile ledamoten, amiralitetsrådet, där intager — undertecknas,
jämlikt § 17 i gällande instruktion, anvisningar på riksbanken
»för kurigl. marinförvaltningen» af amiralitetsrådet, sedan de blifvit kontrasignerade
af kamreraren. I statskontoret, där, såsom förut nämnts, enligt
1856 års instruktion assignation erna skulle vara underskrifna af en statskommissarie
och eu kurigl, räntmästare samt kontrasiguerade af bokhållaren
i räntekammaren, undertecknas de numera ensamt af vederbörande
föredragande (således äfven i vissa ärenden af kamreraren å inkomst-,
fond- och stämpelbyrån) samt kontrasigneras af en revisor å utgiftsbyrån.

Då enligt kommitténs uppfattning det skulle innebära ytterligare
kontroll i denna viktiga del af statskontorets ämbetsverksamhet, om statskontorets
assignationer å riksbanken jämväl undertecknades af verkets chef.
och då med den utsträckta tjänstgöringstid, som kommittén tänkt sig för
honom såväl som för öfriga tjänstemän i statskontoret, hinder icke synes
böra möta att under den vanliga arbetstiden å ämbetslokalen erhålla hans
underskrift å erforderliga assignationer, har kommittén ansett sig böra återupptaga
1874 års kommittés förslag i detta hänseende.

Kommittén, som inhämtat, att de af statskontoret utfärdade assignationer
utgjort år 1901 1,564, år 1902 1,656 och år 1903 1,789, hemställer,

att statskontorets assignationer eller anvisningar å
riksbanken skola, efter det de blifvit af behörig tjänsteman
kontrasignerade, undertecknas af verkets chef och
den föredragande ledamoten.

B. Stämpelväsendet m. m.

Till statskontorets åligganden hör ock enligt dess instruktion att Författningshandlägga
ärenden angående stämpelpappersväsendet och kortstämplingen,
hvartill sedermera kommit ärenden angående punschstämpelväsendet.

Hvad först stämpelpappersväsendet vidkominer, är i kungl. förordningen
den 2 juni 1899 angående stämpelafgiften stadgadt, att statskontoret
skall, i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman och i länen
genom Konungens befallningshafvande, låta tillhandahålla stämplar af de
särskilda slag, som enligt förordningen skola vara att tillgå. Konungens
befallningshafvande antager i sin ordning försäljningsman inom länet.

Försäljningsman äga emot säkerhet och efter rekvisition, i Stockholm
hos statskontoret samt i länen hos Konungens befallningshafvande,
utbekomma stämplar; och är enahanda rätt medgifven tjänstemän i allmänhet
i afseende å de vid deras tjänsteutöfning erforderliga stämplar.

Det åligger försäljningsman att inom åtta dagar efter hvarje kvartals
slut aflämna under kvartalet influtna stämpelmedel, i Stockholm till statskontoret
och i länen till landtränteri. Hvarje år å sista söckendagen
skall i Stockholm genom statskontorets och i länen genom Konungens befallningshafvandcs
försorg inventering anställas hos försäljningsman till utrönande,
huru mycket af emottagna stämplar är osåldt; och må jämväl å
annan tid, när omständigheterna därtill föranleda, inventering hos försälj Lönereglering

skommitténs bet. IV. 10

ningsman kunna äga rum och då tillika redovisning affordras honom för
hvad af emottagna stämplar icke finnes i behåll.

Räkning för kalenderår öfver emottagna stämplar och hvad därför i
penningar influtit bör jämte inventeringsinstrument m. m. aflämnas af försäljningsman
i Stockholm till statskontoret sist den 31 januari och i länen
till Konungens befallningshafvande sist den 15 januari nästföljande år.

Det från statskontoret Konungens befallningshafvande tillsända förråd
af stämplar, hvilket förvaras i landtränteriet, skall hvarje halfår, sista
söckendagen i juni och december, inventeras; och åligger det Konungens
befallningshafvande att inom en månad därefter insända till statskontoret
instrumentet öfver inventeringen jämte förslag öfver uppbörd och försäljning
af stämplar i länet.

Sedan den hos statskontoret anställde stämpelkassören före utgången
af februari månad till statskontoret aflämnat sin uppbördsredogörelse för
nästförflutna kalenderår, har statskontoret att öfver stämpeluppbörden i
Stockholm afgifva för kalenderår afslutad redogörelse, hvilken jämte stämpelkassörens
redogörelse in. in. öfverlämnas till kammarrätten.

Redogörelserna upprättas i öfverensstämmelse med fastställda formulär;
och skall i öfrigt beträffande stämplars förvarande, bevakande af de
utaf försäljningsman aflämnade säkerhetshandlingar samt tillsyn å stämpelmedlens
ordentliga indrifvande och redovisande lända till efterrättelse hvad
i afseende å allmänna kronouppbörden är eller varder föreskrifvet och
gällande instruktioner innehålla.

Beträffande kortstämplingen är i kungl. kungörelsen den 1 maj 1896,
angående den af Riksdagen fastställda bevillningsafgift för spelkort samt
om kortstämplingens verkställande, föreskrifvet, att alla till försäljning och
förbrukning inom riket ämnade, figurerade eller ofigurerade kort, hvarmed
spel kan öfvas, antingen de äro i riket tillverkade eller från utrikes ort
dit införda, skola beläggas med en afgift af femtio öre för hvarje kortlek.
Hvarje kortlek skall inneslutas i konvolut af i författningen närmare angifven
beskaffenhet, och konvolutet skall å skarfven längs efter kortleken
öfverklistras med stämpelremsa af viss beskaffenhet. Därförutom afstämplas
visst kort i hvarje lek på i författningen angifvet sätt.

Kort af svensk tillverkning afstämplas af den utaf statskontoret förordnade
stämplingsförrättaren i den stad, där korten blifvit tillverkade,
och åligger det statskontoret att låta förfärdiga samt vederbörande stämplingsförrättare
tillhandahålla de för ändamålet erforderliga stampar. Kort
af utländsk tillverkning stämplas vid tullkammaren i den stad, där de äro
införtullade, hvartill nödiga stampar tillhandahållas genom generaltullstyrelsens
försorg.

Såväl konvolut som stämpelremsor anskaffas genom statskontorets
försorg. För hufvudstaden skall statskontoret och för landsorten Konungens
befallningshafvande tillhandahålla kortfabrikanter och varuägare kortkonvolut
samt vederbörande stämplingsförrättare stämpelremsor; ägande Konungens
befallningshafvande att hos statskontoret rekvirera erforderligt
antal kortkonvolut och stämpelremsor.

Innan kortkonvolut från statskontoret till rekvirenten utlämnas eller
af Konungens befallningshafvande anordnas, skall fulla afgiften med femtio
öre för hvarje kortlek vara betald, i Stockholm genom insättning i riksbanken
å statskontorets giroräkning och bankattestens aflämnande i statskontoret
mot behörigt kvitto samt i landsorten genom beloppets leverering
i länets ränteri.

Vid hvarje års slut skall den stads magistrat, som å stämplingsförrättare
har närmaste tillsyn, äfvensom tullkammare, där kortstämpling
förekommit, till statskontoret insända alla under året emottagna och af
behörigt kvitto åtföljda rekvisitioner jämte ett däröfver uppgjordt sammandrag.
Dessa handlingar skola i afseende å uppbörden och redovisningen
af kortstämpelafgift tjäna till kontroll mot den inom statskontoret förda
räkenskapen.

Uti de från stämplingsförrättarne för hvarje år till statskontoret ingående
berättelser skall antalet af de på hvarje ort under samma år stämplade
kortlekar noggrant uppgifvas. Tullkamrarnas uppgifter uti enahanda
afseende meddelas från generaltullstyrelsen i sammandrag till statskontoret.

Vid slutet af hvarje år författas i landskontoret och insändes, inom
nästföljande januari månads utgång, till statskontoret ett sammandrag öfver
de under årets lopp expedierade rekvisitionerna å kortkonvolut, hvilket

sammandrag skall vara åtföljdt af behörig redovisning för de under det
senast förflutna året från statskontoret erhållna förskott. I afseende å
vården af kortkonvolut iakttages hvad i gällande förordning angående
stämpelafgiften finnes föreskrifvet om stämplars förvarande.

Vidkommande punschstämpelväsendet skall enligt den i det föregående
redan omnämnda kungl. förordningen den 22 maj 1903 för punsch, som
säljes till förtäring på stället, så ock för punsch, som eljest inom riket
säljes till annan än den, som innehar rättighet till minuthandel med eller
utskänkning af brännvin, erläggas, i den ordning författningen stadgar,
en särskild afgift, beräknad för hvarje liter. Hvarje kärl, innehållande
punsch, för hvilken enligt denna författning afgift bör erläggas, skall, då
varan utlämnas, vara försedt med beläggningsstämpel (punschstämpel) å
det belopp, som efter kärlets rymd svarar mot den bestämda afgiften.

Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman
samt i länen genom Konungens befallningshafvande och af dessa
myndigheter antagna försäljningsman låta tillhandahålla punschstämplar.

Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i
tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen
angående stämpelafgiften.

Formerna för I afseende å formerna för stämpelärendens behandling inom stats behstämpei-afkontoret

är att anteckna följande.

statskontoret. Den närmaste vården och inseendet öfver stämpelförråden äro an förtrodda

åt den på inkomst-, fond- och stämpelbyrån anställda stämpelkassören,
under kontroll af revisorn å samma byrå.

På förslag af stämpelkassören göres af statskontoret beställning å
papper för stämplar af olika slag samt för kortkonvolut och därtill afsedda
stämpelremsor. Beträffande därefter tryckningen har stämpelkassören,
enligt arbetsordningen, att inom medlet af februari månad hvarje år
till statskontoret afgifva förslag å de partier skrifstämplar samt enkla
och dubbla beläggningsstämplar, som för nästföljande år anses erforderliga
till fullgörande af därunder ingående rekvisitioner. Statskontoret
fattar sedermera beslut i ämnet, hvilket beslut verkställes genom stämpelkassören.
I fråga åter om tryckning af kortkonvolut och därtill afsedda

stämpelremsor äfvensom punschstämplar gör stämpelkassören framställning
i mån af behof.

I den mån färdigtryckta stämplar, kortkonvolut eller stämpelremsor
levereras till statskontoret, inräknas desamma af stämpelkassören och revisorn
å inkomstbyrån. Angående leveranserna verkställas anteckningar i
kassaböcker, som föras såväl å inkomstbyrån som hos stämpelkassören och
hvilka innehålla särskilda konton för olika slag af stämplar, kortkonvolut
och stämpelremsor, med angifvande, vid hvarje kontos uppläggande, af
möjligen befintlig behållning. I kassaböckerna antecknas beträffande hvarje
leverans tiden för densamma, antalet af hvarje valör eller slag, som
levererats, sammanlagda antalet äfvensom det åsätta värdet.

Stämpelkassören äger under sin vård i tjänstelokalen behålla så stort
förråd af stämpelpapper, konvolut och remsor, som kan anses motsvara
ungefärliga behofvet för en månad (den s. k. »kassan»), medan återstående
förråd i kontrollantens närvaro inläggas i särskilda skåp, försedda med
dubbla lås, till hvilka stämpelkassören och kontrollanten hafva nycklarna
(det s. k. »magasinet»). De skåp, hvari »kassa» och »magasin» förvaras,
hafva sin plats dels i stämpelkassörens tjänsterum och dels i en under
statskontorets ämbetslokal befintlig källare.

Då förstärkning erfordras af »kassan» eller leverans skall ske af så
stora partier, att »kassan» ej därtill lämnar tillgång, sker uttagning från
»magasinet» i närvaro af kontrollanten.

Till statskontoret inkommande rekvisitioner å stämplar, kortkonvolut
eller stämpelremsor varda, sedan de diarieförts hos registratorn, öfverlämnade
till inkomstbyrån. Beträffande rekvisitioner från försäljningsman
i hufvudstaden undersökes å nämnda byrå, huruvida, på grund af ställd
säkerhet eller bifogad attest om insättning å statskontorets bankräkning,
det rekvirerade må utlämnas, hvarefter, om hinder ej möter, rekvisitionen
omedelbart öfverlämnas till stämpelkassören för expedition. Hvad åter
angår rekvisitioner från länsstyrelserna, beslutas rörande desamma af statskontoret
vid föredragning i behörig ordning.

Då rekvisitioner öfverlämnats till stämpelkassören för expedition,
framtager han det rekvirerade och antecknar uttagningen i af honom förda
s. k. expeditionsböcker, hvilka afse att utvisa den i »kassan» vid hvarje

tillfälle befintliga behållningen af stämplar af olika slag eller valörer, kortkonvolut
och stämpelremsor. Därjämte uppsätter och undertecknar stämpelkassören
i två exemplar reversal öfver det uttagna, innefattande detaljerad
förteckning, jämväl med åsätta värden. Från dessa reversal sker införing
på vederbörande konton i stämpelkassörens kassabok. Därvid antecknas
reversalets dag, dess nummer i en reversalen å hvarje konto omfattande
årlig nummerföljd, rekvirentens namn, det levererades stycketal specifikt för
olika valörer eller typer, sammanlagda stycketalet och det åsätta värdet.

Härförutom införas uttagningarna i stämpelkassörens hufvudböcker,
i hvilka å särskilda konton för vederbörande försäljningsman eller andra
rekvirenter antecknas det under året till dem utlämnade, med angifvande
af utlämningstiden samt det utlämnades stycketal och värde.

Från stämpelkassören gå reversalen till inkomstbyrån, i hvars stämpelkassabok
verkställas enahanda anteckningar som i stämpelkassörens kassabok.
Beträffande leveranser till stämpelredogörare i Stockholm sker vidare
anteckning i en å inkomstbyrån förd liggare, hvari för dessa redogörare
finnas upplagda särskilda konton, innehållande uppgift å redogörarens
namn och befattning samt den ställda säkerheten och upptagande i debet
utlämnade stämplar och i kredit inlevererade medel.

Leveranser till redogörare i Stockholm ske omedelbart från stämpelkassören
mot kvitto å det ena exemplaret af reversalet. Leveranser till
länsstyrelserna verkställas likaså genom stämpelkassörens försorg, men de
båda exemplaren af reversalet expedieras särskildt från inkomstbyrån med
skrifvelse af statskontoret. Då det af mottagaren kvitterade exemplaret
af reversalet sedermera återkommer till statskontoret, lämnas detsamma
till stämpelkassören för förvaring.

A inkomstbyrån föres, utom omförmälda stämpelkassabok och liggare,
äfven en förteckning öfver stämpelpappersförsäljare i Stockholms stad,
hvilken förteckning för de särskilda ämbetsmyndigheter i Stockholm, hos
hvilka finnas anställda stämpelpappersförsäljare, upptager dessas namn,
den ställda säkerhetens art och, i förekommande fall, giltighetstid samt
tiderna för försäljares antagande och säkerhets godkännande.

Förutom den fortlöpande kontroll å stämpelkassören, som utöfvas af
revisorn å inkomstbyrån, skall inventering ske sista söckendagen i hvarje

månad af »kassan» samt under juni månad och under sista dagarna i
december månad af »magasinet». Dessa inventeringar verkställas af statskontorets
ombudsman, inventeringarna af »magasinet» i närvaro af inkomstbyråns
chef och revisorn därstädes. Till ledning vid inventeringarna
har revisorn att till ombudsmannen aflämna uppgift å hvad, enligt de å
inkomstbyrån förda anteckningar, bör vara tillfinnandes.

Till utredning af omfattningen af statskontorets ämbetsgöromål i
afseende å stämpelpappers- och kortstämplingsväsendet under åren 1901
—1903 må här meddelas följande af stämpelkassören lämnade uppgifter.

Från statskontoret utlämnade skrif- och beläggningsstämplar samt kortkonyolut och

kortstämpelremsor.

År.	Skrifstämplar.	Enkla beläggnings-gtämplar.	Dubbla beläggnings-stämplar.	Kortkonvolut.	Kort- stämpel- remsor.
Antal.	Värde.	Antal.	Värde.	Antal.	Värde.	Antal.	Värde.	Antal.
	Kronor	öre.	Kronor	öre.	Kronor	öre.	Kronor	öre.
1901	395,000	509,700	_	1,035,962	1,759,421	25	201,248	3,838,010	50	311,630	155,815	—	315,370
1902	405,950	530,850	—	971,283	1,704,147	20	209,030	5,444,853	40	207,399	103,699	60	204,099
1903	464,600	591,975	—	1,121,983	1,793,777	05	228,549	5,009,643	50	245,555	122,777	50	252,555

Enligt föreskrift i gällande förordning angående bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter skall statskontoret anskaffa och tillhandahålla
Konungens befallningshafvande blanketter till kvittenser å bevillningsafgift
af vissa handlande och handelsexpediter. Jämväl förrådet
af dylika blanketter omhänderhafves af stämpelkassören och bokföres på i
hufvudsak samma sätt som stämplar, kortkonvolut och stämpelremsor.

Statistiska

uppgifter.

Blanketter
till kvittenser
ä vissa bevillningsafgifter.

Vid tagen del af gällande föreskrifter och anordningar har det
visserligen förefallit kommittén, som om anordningarna å statskontorets

inkomstbyrå till kontroll å stämpelväsendet vore i vissa afseenden väl
omständliga, men, med afseende å hvad representanten för ämbetsverket
inom kommittén anfört i fråga om behöfligheten af dessa anordningar,
och då i allt fall en förändring härutinnan icke skulle föranleda minskning
af personalen å byrån, har kommittén icke funnit skäl att göra någon
hemställan uti ifrågavarande hänseende.

C. Fondförvaltningen.

Sedan statskontoret öfvertagit bestyr med vissa under andra verk
och myndigheter stående kassor och fonder, såsom från och med år 1868
beträffande den tidigare det s. k. konvojkommissariatet tillhörande handelsoch
sjöfartsfonden och från och med åren 1873 och 1874 vidkommande
de under arméförvaltningens vård förut ställda en per mille fonden,
volontärvakansmedelsfonden, Norrbottens hästjägareskvadrons fond, förenade
mötespassevolansfonden, trosspassevolansfonden, militieboställskassan. allmänna
beväringsfonden, Palmqvistska fonden för Stockholms befästande,
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, Vadstena krigsmanshuskassa
och invalidhusfonden, uppgingo, enligt hvad 1874 års löneregleringskommitté
i sitt den 11 november 1875 afgifna betänkande angående
statskontoret meddelade, de vid denna tid under sistnämnda ämbetsverks
förvaltning och vård ställda fonder och kassor till ett antal
af tjuguen. Frånsedt ofvan uppräknade tolf fonder och kassor, förvaltade
nämligen statskontoret då Noréenska testamentsfonden, Almare
Stäkets bros arrendemedelsfond, Längmanska donationsfonden, fonden för
Carl XII:s monument, prästerskapets löneregleringsfond, Ramsele pastorsboställes
skogsförsäljningsmedelsfond, Älfdals pastorats regleringsfond,
Filéenska testamentsfonden och bibelkommissionens fond.

Enär hvar och en af ifrågavarande fonder förvaltades skild från de
öfriga, så att utlåningar och inbetalningar skedde för hvarje fond särskildt
och hvarje fond hade sina värdehandlingar och kontanta tillgångar samt
följaktligen en i alla detaljer skild bokföring, ansåg nämnda kommitté, att
i detta hänseende en högst väsentlig förenkling skulle kunna åstadkommas,
om samtliga fondernas tillgångar förenades till en kassa. Denna borde
förvaltas gemensamt för alla och inflytande medel borde uppföras i en
gemensam räkning, hvars behållning vid hvarje års slut fördelades på de
särskilda fonderna i förhållande till deras under årets lopp växlande andel
i det gemensamma kapitalet. Gentemot kommitténs i detta afseende
framställda förslag anförde statskontoret i sitt den 13 december 1875 afgifna
utlåtande vissa erinringar, hvaremot chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 18 januari 1876 förklarade,
att han ansåg den förenkling i bokföringen af fondernas tillgångar
och kassarörelse, som kommitterade föreslagit, vara till alla delar befogad
och lämplig.

Bestämmelser i sådant syfte blefvo också af Kungl. Maj:t, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades förslag, meddelade,
i det att genom kungl. brefvet den 31 augusti 1877 förordnades, bland
annat, att samtliga de under statskontorets vård stående fonders och
kassors tillgångar skulle från och med år 1878 såsom en deras gemensamma
tillhörighet bokföras; att vid denna bokföring obligationer och
andra värdepapper, hvilkas värde kunde anses växlande, skulle efter särskild
af statskontoret verkställd uppskattning öfvertagas af den gemensamma
fonden och den hvarje särskild fond tillkommande andel i det
gemensamma kapitalet bestämmas efter det värde, som sålunda uppkomma
för dess vid 1877 års utgång ägande tillgångar; att de för fonderna förekommande
utbetalningar äfvensom utlåningar, inköp af obligationer in. in.
skulle bestridas af en gemensam kassa, till hvilken ock skulle ingå samtliga
fondernas inkomster, anslag, räntor, utlottade obligationer m. m.; samt
att öfver upplupna räntor och vinstmedel skulle föras särskild räkning,
hvars behållning vid årets slut skulle fördelas på de särskilda fonderna
efter deras under året växlande andel i det gemensamma kapitalet. I
samma kungl. bref meddelas jämväl föreskrifter, huru de fonderna till Lönereglering

sko mmittcns bet. IV.

hörande medel skola göras fruktbärande; i hvilket hänseende i främsta
rummet föreskrifves inköp af vissa slags obligationer, med rätt emellertid för
statskontoret att äfven inköpa norska, danska, tyska, franska eller engelska
statspapper. Endast om dylika värdepapper icke stode att erhålla till pris,
som syntes förenligt med tillbörligt afseende å medlens ränteafkastning,
finge lån beviljas mot säkerhet af inteckningar m. m.

I den sålunda bildade s. k. gemensamma fonden ingingo vid 1903
års slut:

En per mille fonden,

V olontärvakansfonden,

Norrbottens hästjägareskvadrons fond,

Förenade mötespassevolanskassornas fond,

Palmqvistska fonden till Stockholms befästande,

Noréenska testamentsfonden,

Fonden för en minstation till skyddande af inloppet till Gäfle,
Militärsällskapets i Stockholm krigsskolestipendiefond,

Landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål,
Baltzar von Plåtens stipendiefond,

Donationsfonden för anordnande af föreläsningar i astronomi vid
sjökrigshögskolan,

Drottningholms broars arrendemedels fond,

Almare Stäkets bros arrendemedels fond,

Fonden för Cai''1 XII:s monument,

Dj u rgårdsfonden,

Westzynthii testamentsfond,

Ramsele pastorsboställes skogsförsäljningsmedels fond,

Alfdals pastorats regleringsfond,

Prästerskapets löneregleringsfond,

Biskopslöneregleringsfonden,

Bibelkommissionens fond,

Filéenska testamentsfonden,

Grefve Erik Posses donationsfond,

Brunskogs församlings aflöningsfond,

Ecklesiastika boställenas skogsfond,

Fryksände pastorats regleringsfond,

Jämtländska renbetesfjällens skogsfond,

Jämtländska lappväsendets fond,

Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond,

Invalidhusfonden,

Vadstena krigsmanshusfond,

Haga lustslotts fond,

Aktiebolaget Separators gåfvomedel och

Deponerade expropriation smedel för jord, afsöndrad från kronolägenheterna
Bergshamra och Hästhagen samt kungsgården Lind höft''.
Öfriga fonder, sjutton till antalet, förvaltades vid sistnämnda tidpunkt
särskilt hvar för sig.

Enligt hvad från statskontoret meddelats, hade detta verk vid
1876 års utgång under sin förvaltning och vård tjugunio fonder och
kassor med eu kapitalbehållning af tillsammans något öfver femton millioner
kronor, under det att antalet dylika fonder och kassor vid slutet
af år 1903 utgjorde femtiotre med en kapitalbehållning af nära femtioåtta
millioner kronor. Sistnämnda fonder och kassor äro upptagna i
tabellen å sid. 84—85 med ledning af från statskontoret lämnad uppgift
och, hvad de allra flesta angår, i enahanda ordning, som följes i Riksdagens
revisorers år 1903 afgifna berättelse om granskningen af statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1902. I särskild kolumn af denna tabell finnas angifna data för
Kungl. Maj:ts beslut, på grund af hvilka förvaltningen af de särskilda
fonderna blifvit åt statskontoret anförtrodd.

Efter 1903 års utgång hafva ytterligare fyra fonder kommit under
statskontorets förvaltning, nämligen C. M. Edholms donation till Sveriges
sjöförsvar enligt kungl. brefvet den 12 december 1902, fonden för rederinäringens
understödjande enligt kungl. brefvet den 18 december 1903,
Visingsö skolegodsfond enligt kungl. brefvet den 10 juni 1904 samt fonden
för underhåll af vissa med uttappning af sjön Tåkern förenade arbeten
enligt kungl. brefvet den 14 februari 1902; hvarförutom enligt kungl.
brefvet den 17 juni 1904 under statskontorets förvaltning ställts den blifvande
egnahemslånefonden.

Fonder och kassor, hvilka vid 1903 års utgång stodo under statskontorets vård och förvaltning.	Kungl. Maj:ts beslut om förvaltnin-gens öfver-lämnande	Fondens eller kassans behåll-ning vid 1903 års utgång.
	till stats-
	kontoret.	Kronor	öre.
Patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters fond . .	l*/e 1901	548,950	56
En per mille fonden.................	“/u 1872	26,734	88
Volontärvakansfonden..........	28 is 1872	92,727	41
Norrbottens hästjägareskvadrons fond........	28/iä 1872	256.342	05
Förenade mötespassevolanskassornas fond........	28/i81872	282,791	31
Palmqvistska fonden till Stockholms befästande.......	28/ia 1872	562,193	05
Noréenska testamentsfonden..........	28/u 1813	23,221	38
Fonden för en minstation till skyddande af inloppet till Galle . . .	27/5 1892	30,485	11
Militärsällskapets i Stockholm krigsskolestipendiefond . . .	28A 1893	3,055	09
Landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål. . j	14/e 1901 % 1902	\| 515,587	94
Baltzar von Plåtens stipendiefond........	“/io 1894	21,809	21
Donationsfonden för anordnande af föreläsningar i astronomi vid sjö-krigshögskolan ..............	“/ii 1897	16.224	80
Drottningholms broars arrendemedels fond......	V» 1859	16	67
Almare Stäkets bros arrendemedels fond.......	V» 1865	74.765	95
Fonden för underhåll af segeldjupet i Hjälmaren m. m.......	2/ä 1877	339.164	25
Arbetareförsäkringsfonden.....	15/u 1895	13,210,990	97
Handels- och sjöfartsfonden......... j	“/no.*1/» 1867 “/h 1884	\| 4,139,962	02
Längmanska donationsfonden.............	27/o 1864	2,805,594	14
Fonden för Carl XII:s monument...........	l6/4 1870	26.228	51
Djurgårdsfonden............. j	10/j 1884 “/« 1889	\| 571,925	14
Mannfaktnrförlagslånefonden..........	26/io 1877	3.132,561	16
Johnsonska donationsfonden........	*°/n 1888	205,689	01
''Westzynthii testamentsfond.........	2/4 1891	64,893	43
Fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvud-staden .........	S0/4 1894	1,276,670	24
Kungl. teaterns reservfond.........	2S/o 1898	506,100	—
Ramsele pastorshoställes skogsförsäljningsmedels fond......	!3A> 1862	32,918	20
Alfdals pastorats regleringsfond.........	6/o 1862	905,024	33
Prästerskapets löneregleringsfond..........	u/91868	3,854,796	34

	Kungl. Maj:ts	Fondens eller
	beslut om	kassans behåll-
Fonder och kassor, Indika vid 1903 års utgång stodo under statskontorets vård och förvaltning.	förvaltnin-gens öfver-lämnande	ning vid 1903 års utgång.
	till stats-
	kontoret.	Kronor	öre.
\|	29/xo 1860	)
Biskopslöneregleringsfonden..................-!	15/ e 1861 29/9 1876	i 623,170	18
Bibelkommissionens fond....................	*/io 1872	1,024	60
Filéenska testamentsfonden...................	24/5 1844	26,826	02
Grefve Erik Posses donationsfond................	2«/xo 1871	37,039	37
Brunskogs församlings aflöningsfond...............	2/r 1875	47,162	92
Ecklesiastika boställenas skogsfond...............	sl/3 1876	1,142,704	85
Fryksände pastorats regleringsfond................	22/n 1877	27,833	39
F. d. allmänna döfstuminstitutets donationsmedels fond......	9/s 1894	227,752	83
Abrahamsonska stiftelsens fonder................	28 4 1899	390,648	56
Äldre odlingslånefonden.....................	—	4,697,873	51
Nya odlingslånefonden.....................	28/« 1883	5,579,478	01
Fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling.....	IS/n 1889	148,575	33
Jämtländska renbetesfjällens skogsfond . . . . •.........	13/t 1887	611,233	27
Jämtländska lappväsendets fond.................	3V 51901	87,607	93
Fonden för fiskerinäringens befrämjande.............	3/''e 1892	527,148	28
Lånefonden för torfindustriens understödjande...........	21/n 1902	20,184	44
Beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond..........	28/is 1872	1,990.692	48
Invalidhusfonden........................	■%0 1873	3,055,769	18
Vadstena krigsmanshusfond...................	19/io 1873	4,376,288	75
äfvensom
Haga lustslotts fond......................	6/e 1885	245,628	87
Fonden till posthusbyggnader..................	I9/« 1896	348,898	29
Aktiebolaget Separators gåfvomedel............... Deponerade expropriationgmedel för jord, afsöndrad	“/ro 1896	46,995	15
från kronolägenheten Bergshamra..............	a/i 1888	7,427	26
> kungsgården Lindhoff.................	‘»/n 1892	23,800	21
> kronolägenheten Hästhagen...............	29/n 1895	5,981	82
Summa	—	\| 57,825,168	1 05

Äfven med den i öfrigt under riksgäldskontorets vård och förvaltning
stående undsättningsfonden har statskontoret att i viss män taga
befattning. Så skall statskontoret från riksgäldskontoret rekvirera och
tillhandahålla vederbörande de understödsmedel, hvilka skola från fonden
utgå, samt emottaga och till riksgäldskontoret inleverera till fonden skeende
inbetalningar å lån, som från densamma beviljats. Rörande undsättningsfonden
skall statskontoi*et årligen å vissa tidpunkter till Kungl. Maj:t
aflämna berättelse.

Ofvan omförmäla fonder och kassor kunna med hänsyn till den befattning,
statskontoret har att taga med dem tillhörande medel, indelas uti
tvänne hufvudgrupper. Till den ena af dessa grupper äro då att hänföra
sådana fonder eller kassor, hvilkas tillgångar skola, i den mån de icke äro
erforderliga för därifrån anvisade utgifters bestridande, göras räntebärande
enligt en gång för alla af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. Hit höra
bland andra vissa pensions- och lönereglerings- samt donationsfonder, såsom
arbetareförsäkringsfonden, prästerskapets löneregleringsfond, Vadstena krigsmanshusfond,
invalidhusfonden och Längmanska donationsfonden. Till den
andra hufvudgruppen kunna räknas de till vissa näringars och industriers
understödjande inrättade lånefonder, från hvilka statskontoret mot säkerhet,
hvilken statskontoret har att pröfva, utlämnar lån, beviljade antingen af
Kungl. Maj:t eller, i vissa fall, af underordnad statsmyndighet enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande. De betydligaste bland dessa fonder äro odlingslånefonden,
fonden till rederinäringens understödjande, manufakturförlagslånefonden,
fonden för fiskerinäringens befrämjande samt från och med nästkommande
år egnahemslånefonden.

Bokföringen för här i fråga varande fondförvaltning ombesörjes af
kamreraren och revisorn å inkomstbyrån, och för detta ändamål föras å
byrån liggare öfver lån, depositioner och obligationer samt anteckningsböcker,
kassaräkningar och hufvudböcker.

Fondernas säkerhetshandlingar och värdepapper förvaras i kassaskåp,
stående i räntekammarens kassahvalf. Dessa skåp äro tillslutna med tre
lås, till hvilka nycklarna omhänderhafvas af chefen å inkomstbyrån, räntmästaren
och en tjänsteman utom nämnda byrå. Inventering af dessa

Tab. A.

Patent- och varumärkes- m. fl. afgifters fond . . .

Gemensamma fonden...............

| Fonden för underhåll af segeldjupet i Hjälmaren m. m.

{ Arbetareförsäkringsfonden............

Handels- och sjöfartsfonden...........

Längmanska donationsfonden ...........

Manufakturförlagslånefonden...........

Johnsonska donationsfonden...........

Fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk
i hufvudstaden.............

I Kungl. teaterns reservfond............

| F. d. allmänna döfstuminstitutets donationsmedels fond

I Abrahamsonska stiftelsens fonder.........

Äldre odlingslånefonden.............

j Nya odlingslånefonden..............

Fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling
....................

Fonden för fiskerinäringens befrämjande......

I Lånefonden för torfindustriens understödjande . . .

| Fonden till posthusbyggnader...........

Summa

Lån mot säkerhet af inteckningar eller obliga-tioner.	Lån mot namn-säkerhet.	Obligationer.	Aktier.	Å deposi- tions- räkuing.	Summa placerade medel.	Icke ersatta förskott.	Upplupna räntor m. m.	Kontant behållning.	Summa tillgångar.	Afgår skuld.	Behållning.
				532,722		_	_	__		532,722		__	_	4,217	50	12,011	06	548,950	56	__		548,950	56
2,414,030	14	714,938	26	10,066,720	36	—		—	—	19,195,688	76	35,559	57	224,412	59	263,266	13	19,718,927	05	—	—	19.718,927	05
__	—	—	—	333,598	95	—	—	—	—	333,598	95	—	—	1,949	02	3,616	28	339,164	25	—	—	339,164	25
1,304,500	—	—	—	11,607,574	25	—	—	—	—	12,972,074	25	—	—	70,961	84	167,954	88	13,210,990	97	—	—	13,210,990	97
297,000	—	1,473,023	67	2,066,021	50	—	—	—	—	3,836,045	17	24,000	—	142,862	81	153,819	11	4,156,727	09	16,765	07	4,139,962	02
216,100	—	—	—	2,540,264	55	—	—	—	—	2,750,364	55	—	—	32,246	49	16,983	10	2,805,594	14	—	—	2,805,594	14
—	—	2,861,246	78	—	—	—	—	—	—	2,861,246	78	—	—	74,860	50	196,607	99	3,132,715	27	154	11	3,132,561	16
—	—	—	—	197,612	17	1,500	—	—	—	199,112	17	—	—	1,274	97	5,301	87	205,689	01	—	—	205,689	01
120,000	_	__	_	1,103,051	—	—	—	—	—	1,223,051	—	—	—	15,345	93	38.273	31	1,276,670	24	—	—	1,276,670	24
506,100	—	—	—	—	—	—	—	—	—	506,100	—	—	—	—	—	—	—	506,100	—	—	—	506,100	—
151,671	70	—	—	369,274	12	—	—	—	—	520,945	82	641	25	4,341	52	—	-	525,928	59	298,175	76	227,752	83
250,000	—	—	—	107,173	50	—	—	24,800	—	381,973	50	—	—	2,009	33	6,665	73	390,648	56	—	—	390,648	56
1,901.934	51	—	—	—	—	—	—	—	—	1,901,934	51	—	—	2,795,939	—	2,689	01	4,700,562	52	2,689	01	4,697,873	51
8,037,041	01	—	—	—	—	—	—	—	--	8,037,041	01	—	—	1,226,577	55	857,926	60	10,121,545	16	4,542,067	15	5,579,478	01
__	_	6,600	_	59,787	25	—	—	—	—	66,387	25	—	—	1,611	77	80,576	31	148,575	33	—	—	148,575	33
—	—	430.311	67	—	—	—	—	—	—	430,311	67	—	—	2,544	21	94,292	40	527,148	28	—	—	527,148	28
—	—	20.000	—	—	—	—	—	—	—	20,000	—	—	—	184	44	—	—	20,184	44	—	—	20,184	44
130,000	—	—	—	182,350	—	—	—	—	—	312,350	—	—	—	3,401	—	33,147	29	348,898	29	—	—	348,898	29
15 388,877	36	5.506,120	38	35.166,149	65	1,500		24,800	—	56,086,947	39	60200	82	4.604,740 47	1,933.131	07	62,685,019	75	4,859,851	10	57,825.168	! 65

säkerhetshandlingar och värdepapper förrättas årligen i januari månad af
statskontorets ombudsman i närvaro af verkets chef och dem, hvilka innehafva
nycklarna till kassaskåpen.

För de med förvaltningen af vissa fonder förenade bestyr hafva en
del tjänstemän inom statskontoret fått sig tillerkänd ersättning af fondmedlens
afkastning i form af arfvoden. Återkommande längre fram till
detta ämne, vill kommittén här endast exempelvis nämna, att af dylika
medel helt och hållet aflönas statskontorets ombudsman, hvilkens tjänstgöringstid
inom verket till största delen upptages med att biträda vid
fondförvaltningen.

Till åskådliggörande af de olika fondernas valutor och de skilda
slagen af lånesäkerheter, sådana de befunnos vid 1903 års slut, åberopas
vidstående tablå (Tab. A).

D. Bokföringen öfver statskontorets förvaltning. Granskning och förvaring
af säkerhetshandlingar.

Sedan i § 1 af statskontorets instruktion uppräknats dess åligganden
i afseende på inkomsters mottagande och utgifters bestridande samt stämpelväsende
och fondförvaltning, angifves i ett följande moment af samma
paragraf tillhöra statskontoret

Hvad angår bokföringen öfver statskontorets förvaltning, har i det
föregående redan skildrats den dagliga eller så att såga löpande bokföringen
inom statskontoret beträffande mottagna och utgående medel,

Bokföringen
öfver statskontorets
förvaltning.

stämpel- och fondmedlen inberäknade. Men härutöfver uppgöras inom
statskontoret vissa redogörelser, hvilka, grundade å den löpande bokföringen,
utgöra sammanfattningar öfver de särskilda rörelsegrenarna.

I sådant hänseende är först att nämna, att kassabokhållaren å räntekammaren,
allteftersom sådant medhinnes, fördelar posterna i den af honom
förda kassaboken å s. k. specialer, hvilka innefatta, beträffande statskontorets
egen kassarörelse, särskilda konton för olika anslag eller andra
räkenskapstitlar, men, vidkommande länsstyrelserna, allenast afräkningar,
utvisande de af vederbörande länsstyrelse gjorda insättningar och dragningar
å statskontorets giroräkning hos riksbanken. Efter hvarje års utgång
sammanföras anteckningarna i dessa specialer till en räkenskap, benämnd
räntekammarens hufvudbok, hvilken underskrifves af räntmästaren och
kassabokhållaren samt aflämnas till kammarrätten för granskning.

Beträffande stämpeluppbörden åligger det statskontoret att öfver
denna uppbörd i Stockholm afgifva till kammarrätten för kalenderår
afslutad redogörelse, hvilken upprättas af revisorn och bokhållaren å inkomst-,
fond- och stämpelbyrån. Samtidigt öfverlärunas till kammarrätten
den uppbördsredogörelse för det gångna året, som årligen före utgången
af februari månad skall af stämpelkassören afgifvas till statskontoret och
hvilken vid kontrollering bör i sina särskilda delar öfverensstämma, hvad
stämpel uppbörden i Stockholm angår, med statskontorets nyssberörda redogörelse
samt, beträffande uppbörden i öfrigt, med landskontorens årsvis
till kammarrätten afgifna redogörelser öfver stämpeluppbörden inom vederbörande
län.

Vidkommande fondförvaltningen upprättas å statskontorets inkomst-,
fond- och stämpelbyrå särskilda hufvudböcker öfver handels- och sjöfartsfonden,
manufakturförlagslånefonden, odlingslånefonderna, den s. k. gemensamma
fonden, m. fl. fonder. Dessa hufvudböcker, som underskrifvas
af kamreraren, undergå jämväl granskning i kammarrätten.

I händelse af bifall till hvad kommittén ofvan hemställt i fråga om
afskiljande från statskontorets direkta, till räntmästarens handläggning
hörande kassarörelse af länsstyrelsernas insättningar och dragningar å statskontorets
giroräkning samt om räntekammarens befriande från bokföringen
af desamma, skulle, på sätt ofvan är antydt, den kassaräkenskap, som

räntmästaren, i egenskap af kassör hos statskontoret, hade att föra, komma
att upptaga allenast de hos statskontoret utan landtränteriernas förmedling
gjorda insättningar och utbetalningar. Vid sådant förhållande skulle ock
räntekammarens s. k. hufvudbok eller den räkenskap, som skulle i dess
ställe föras af räntmästaren, endast komma att omfatta sistnämnda insättningar
och utbetalningar.

Däremot borde, såsom ock ofvan berörts, länsstyrelsernas kassatransaktioner
med statskontoret blifva föremål därstädes för särskild bokföring
samt genom en sammanställning af statskontorets samtliga inkomster
och utgifter åstadkommas erforderlig öfversikt öfver statskontorets kassaställning
i dess helhet.

Under stadgandet i instruktionen om åliggande för statskontoret att Granskning
»för öfrigt uti hvad på statskontoret kan ankomma tillse, att kronans rätt af säkerhetsoch
bästa städse iakttages» o. s. v., torde jämväl vara att hänföra verkets hand,w9arbefattning
med de i olika hänseenden, såsom för uppbörd eller lån, lämnade
säkerhetshandlingar.

I sådant afseende är först att erinra därom, att enligt den kungl.
kungörelse, som den 10 april 1828 utfärdades angående gränserna mellan
kammarkollegii, statskontorets och kammarrättens befattningar med uppbörds-
och räkenskapsverket m. in., de för kronans uppbördsman ställda
borgensförbindelser skola af statskontoret pröfvas och i räntekammaren
förvaras. Af arbetsordningen inhämtas, att åliggandet att granska och
förvara kronans uppbördsmäns och redogörares till statskontoret inkomna
löftesskrifter blifvit lagdt på den hos detta verk anställda ombudsmannen,
hvilken har att öfver dessa löftesskrifter föra fullständiga förteckningar.
Honom tillhör ock att i afseende å de förbindelser, som
aflämnats af uppbördsman och redogörare i hufvudstaden, noga tillse, att
de varda i behörig ordning förnyade och att, när säkerheten genom
löftesmäns frånfälle eller obestånd förminskas, ny författningsenlig borgen
blifver ställd, samt, beträffande de af uppbördsman och redogörare i landsorten
lämnade löftesskrifter, vaka däröfver, att de af statskontoret länsstyrelserna
gifna föreskrifter om insändande af årliga berättelser angående
förhållandet med dessa löftesskrifter vederbörligen iakttagas, och efter

Lönereglering »kommitténs bet. IV. 12

berättelsernas granskning anmäla hos statskontoret, om och hvilka anmärkningar
därvid förekommit.

Det åligger statskontoret äfven att pröfva och förvara säkerhetshandlingar,
som blifvit lämnade för lån från de under verkets förvaltning
stående fonder. Särskildt i fråga om lån från manufakturförlagslånefonden
och odlingslånefonderna är i statskontorets arbetsordning ålagdt ombudsmannen
att afgifva yttrande öfver den erbjudna säkerheten samt öfvervaka,
att antagen säkerhet ej upphör eller förminskas, och i sådant afseende
vidtaga erforderliga förnyelseåtgärder.

Här må ock omnämnas, att det tillhör statskontoret att förvara de
af Kungl. Maj:t godkända säkerhetshandlingar, som hos statskontoret
företes för utbekommande af statsbidrag till sådana allmänna arbeten,
hvilkas utförande kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De
arbeten, till hvilka dylika bidrag utgå, afse anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar,
brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder, äfvensom sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd.

Hvad angår de af kronans uppbördsman och redogörare ställda
säkerheter, må erinras, att kommittén i första delen af sitt betänkande, sid.
135—137, behandlat frågan om upphörande af skyldigheten för vissa tjänstemän
att ställa uppbördssäkerhet. Kommittén omnämnde därvid, att, i
anledning af framställning från kommittén för utarbetande af förslag till
nya stater för post- och telegrafverken, Kungl. Magt, enligt nådiga bref
den 6 juni 1902, förklarat, att befintliga föreskrifter rörande skyldighet
för vissa posttjänstemän och vissa telegrafverkets tjänstemän att ställa
uppbördssäkerhet skulle upphöra att gälla i fråga om uppbörd, tillhörande
tiden efter utgången af år 1902.

De skäl, som anfördes till stöd för borttagandet af skyldigheten för
tjänstemän inom post- och telegrafverken att ställa uppbördssäkerhet, äga,
enligt kommitténs åsikt, i sin allmänlighet tillämpning äfven å andra statsverkets
redogörare. Tidigare gällande föreskrifter om skyldighet för vissa

riksbankens tjänstemän att ställa uppbördssäkerhet hafva ock, på bankoutskottets
hemställan, blifvit vid 1898 års riksdag uteslutna ur reglementet
för riksbankens styrelse och förvaltning. Kommittén har därför äfven
i afseende å de centrala ämbetsverken uttalat den meningen, att nu befintliga
föreskrifter om skyldighet för vissa tjänstemän att ställa uppbördssäkerhet
böra upphäfvas; och lärer kommittén få tillfälle att behandla
detta ämne jämväl i sammanhang med afgifvande af förslag rörande
reglering af löneförhållanden in. in. vid andra statsmyndigheter än de
centrala.

Om och i den mån kommitténs ofvan omförmälda uppfattning vinner
godkännande, kommer naturligtvis statskontorets ämbetsbefattning i afseende
å statsfunktionärers uppbördssäkerheter att förminskas, för att slutligen
tilläfventyrs helt och hållet upphöra.

I detta sammanhang torde få antecknas, att, under det räntmästaren
i statskontoret ej har skyldighet att ställa uppbördssäkerhet, den för statskontoret
den 31 december 1879 utfärdade arbetsordningen gifver vid handen,
att registratorn, hvilken har att under redovisningsansvar emottaga de expensmedel,
som, efter rekvisition i män af behof, uppbäras, är pliktig att
»i den ordning, författningarne bestämma», för dessa medel ställa säkerhet,
motsvarande ett belopp af 2,250 kronor, och att stämpelkassören åligger
att för den uppbörd, som honom anförtros, ställa säkerhet »i författningsenlig
ordning», motsvarande en summa af 2,250 kronor.

E. Rikshufvudbok, statsliggare och länsstater.

Enligt § 1 i 1876 års instruktion åligger statskontoret äfven
att i enlighet med det formulär, som af Kungl. Maj:t är eller varder
fastställdt, upprätta rikshufvudbok, utvisande statsverkets samtliga

Rikshufvud boken.

tillgångar, inkomster och utgifter, samt därjämte granska och efter samråd
med vederbörande ämbetsverk föreslå formulär för de räkenskaper,
Indika skola ligga till grund för rikshufvudboken, och

att uti en statsliggare med därtill hörande årliga supplement låta
införa alla de specialanslag och förändringar däri, som uti den fastställda
riksstaten upptagas, äfvensom för hvarje år upprätta och till vederbörande
i god tid öfversända stater för rikets samtliga län.

Samtliga dessa ärenden tillhöra statskontorets riksbokslutsbyrå.

Enligt hvad i förestående historiska öfversikt blifvit omtaladt,
uppgjordes den första egentliga rikshufvudboken år 1622 af kamreraren i
räkningekammaren Abraham Cabeliau. Sedan vid skilda tillfällen fattats
beslut om ändringar i rikshufvudbokens uppställning eller innehåll, fastställdes
genom kungl. bref den 15 februari 1855 nytt formulär till rikshufvudbok,
hvilket med vissa sedermera vidtagna jämkningar och tillägg
fortfarande är gällande.

Beträffande tiden för rikshufvudbokens fullbordande har genom
kungl. bref den 18 april 1884 stadgats, att arbetet med dess upprättande
skall så ordnas, att densamma jämte öfriga statsverkets räkenskaper, fullständigt
afslutade, kan vara tillgänglig för granskning af statsrevisorerna
den 1 oktober året efter det kalenderår, räkenskaperna omfatta.

Arbetena å rikshufvudboken taga sin början därmed att, i den mån
länens och förvaltningsverkens räkenskaper inkomma till kammarrätten
samt sedan räkenskaperna där undergått den i kammarrättens instruktion
påbjudna förberedande undersökning för utrönande, huruvida propriebalans
eller äfventyr för kronans eller det allmännas säkerhet må förefinnas, dessa
räkenskaper i erforderliga delar utlämnas till statskontorets riksbokslutsbyrå.
Där undersökes först, huruvida i de räkenskaper, för hvilka formulär
fastställts, dessa blifvit följda, hvarjämte genom summarisk granskning
af verifikationerna utrönes, huruvida influtna medel uppdebiterats
och utgifter afförts på Tätta titlar. Därest härvid upptäckas felaktigheter,
inledes, om tiden det medgifver, skriftväxling med vederbörande för felens
afhjälpande.

Af de sålunda från kammarrätten bekomna räkenskaperna äfvensom
af riksgäldskontorets för sådant ändamål till statskontoret öfverlämnade
hufvudböcker samt af statskontorets egna räkenskaper uppgöras omslut;
och för detta arbetes utförande fördelas räkenskapsmateriale t å riksbokslutsbyråns
personal. Sedermera vidtager sammanfattningen af rikshufvud
boken.

Beträffande rikshufvudbokens s. k. kapitalkonto är genom kungl.
bref den 16 augusti 1889 föreskrifvet, att statskontoret årligen skall till
trycket befordra detta kapitalkonto för att med post- och inrikes tidningar
utdelas och tillhandahållas Riksdagens ledamöter m. fl.

De kommitterade, åt hvilka Kungl. Maj:t, på sätt förut är nämndt,
den 26 september 1902 uppdragit att, för ernående af mera tillfredsställande
bestämmelser om sammanförande i statskontoret af de olika
ämbetsverkens räkenskaper, afgifva yttrande och förslag till ändringar i
statskontorets och andra ämbetsverks bokföring, lära vid fullgörande af
detta uppdrag jämväl hafva att taga i öfvervägande, om och i hvilken man
ändringar kunna anses påkallade i afseende å rikshufvudboken och de ai
beten, som för dess upprättande erfordras. Särskilt med hänsyn till
nämnda förhållande har för denna kommitté anledning ej funnits att här
närmare inlåta sig på denna fråga.

Såsom framgår af hvad i statskontorets instruktion nämnes om den
s. k. statsliggaren, var afsedt, att, efter det en fullständig sådan liggaie
blifvit upprättad, supplement till densamma skulle årligen utarbetas.

Statskontorets göromål beträffande statsliggaren hafva emellertid väsentligen
ökats i omfattning, sedan genom kungl. bref den 8 mars 1901
föreskrifvits, att statskontoret skall låta årligen till trycket befordra denna

liggare i erforderligt antal exemplar.

För samtliga län upprättas specialstater, de s. k. länsstaterna, hvilka
upptaga sådana utgifter, som må, utan statskontorets vidare hörande, af
Konungens befallningshafvande anordnas och af landtränterierna utbetalas.
Hvart tredje år utsändas fullständiga länsstater, men under de två nästföljande
åren endast supplement, upptagande inträdda förändringar och tillägg.

Statsliggare
och länsstater.

Arbetena å statsliggaren äro numera vanligen slutförda i mars månad
det år, som liggaren afser. Länsstaterna eller deras supplement tillställas
vederbörande före februari månads utgång.

F. Kontroll å den löpande kronouppbörden.

Enligt 1876 års instruktion åligger det statskontoret att utöfva kontroll
å den löpande kronouppbörden genom granskning dels af de månatligen
inkommande landtränteriredogörelsehandlingarna, dels af de från länen och
Stockholms stad årligen ingående relationer om restantier å kronouppbörden
och dels af de likaledes från länen och Stockholms stad inkommande
årliga bevillningssammandrag.

Den 14 oktober 1884 utfärdade statskontoret, i enlighet med föreskrifter
af Kungl. Maj:t, kungörelse angående fastställdt nytt formulär till
räkenskaper för länen och kronouppbördsverket i Stockholms stad jämte
bestämmelser om samma formulärs tillämpning.

Jämlikt denna, kungörelse skola alla till landtränteri inkommande och
därifrån utgående medel under räkenskapsårets lopp af landtränt mästaren
bokföras i en efter dubbel bokföringsmetod inrättad koncepträkenskap, som,
ehuru omfattande helt år, likväl för hvarje månad uti ett balansextrakt
afslutas med en öfversikt, så uppställd, att den, jämte ränterikassans dåvarande
belopp, summariskt utvisar kassarörelsens omfång från årets
början och den inneliggande behållningen å hvarje slag af medel, som
för sig redovisas.

Efter hvarje månads slut, sedan inventering af ränterikassan skett,
skola till statskontoret insändas dels vederbörande landskontors kontrollräkning
med ränteriet för sist gångna månad, dels ock afskrift af balansextraktet
enligt den vid samma månads utgång verkställda afslutning af
ränteriets koricepträkenskap, försedd med räntmästarens underskrift samt

med inventeringsmännens intyg om inventeringen och beloppet af den
därvid uppräknade kontanta behållningen.

Enligt samma kungörelse skall för fögderier och städer vid april
månads utgång hvarje år afslutas summarisk redovisning öfver den under
då föregående delen af året till betalning förfallna uppbörden, och skall
denna redovisning senast inom den 15 maj ingifvas till vederbörande länsstyrelse
i två exemplar. Efter redovisningens granskning å landskontoret
insändes till statskontoret det ena exemplaret af redovisningen jämte ett
å landskontoret för hela länet upprättadt sammandrag af samtliga redovisningarna,
med underrättelse tillika om de vid granskningen förekomna
anmärkningar.

Uti ifrågavarande kungörelse erinras ock, att fortfarande kvarstår
uppbördsmännens skyldighet att för tiden från den 30 april till den 31
augusti afiämna s. k. balansrelation, uti hvilken med därtill hörande förteckningar
jämväl skall upptagas summan af den efter den 30 april till
dagen för berättelsens afgifvande influtna uppbörden.

»För vinnande af likformighet vid upprättandet af denna relation, som
med tillhörande längder skall innefatta redogörelse för de kronouppbördsmedel,
hvilka såsom rester balanseras uti summariska redovisningen», har
statskontoret, enligt kungörelse den 18 maj 1886, fastställt vissa formulär,
att tjäna till efterrättelse vid afgifvande af denna redogörelse jämte sammandrag
för länet; och har i sistnämnda kungörelse erinrats, att, när berörda
redogörelser med sammandrag till statskontoret insändas — hvilket,
i öfverensstämmelse med föreskrift i kungl. kungörelsen den 10 april
1828, bör ske inom slutet af oktober månad — Konungens befallningshafvande
skall meddela upplysning, huruvida de såsom propriebalanser i
fögderiernas och städernas restantieredogörelser balanserade belopp blifvit
under tiden efter redogörelsernas afgifvande behörigen redovisade, eller,
i motsatt fall, om de åtgärder, som för beloppens indrifvande blifvit
vidtagna.

öfver de från lånen och Stockholms stad årligen ingående relationer
om restantierna å kronouppbörden skall hos statskontoret, enligt 1876 års
instruktion, uppgöras sammandrag för att till Kungl. Maj:t ingifvas tillika
med berättelse om befintliga propriebalanser.

Enligt kungl. förordningen den 3 december- 1897, angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, skall sammandrag af taxeringslängderna,
intagande jämväl den påförda bevillningen, årligen för Stockholms stad
inom årets slut och för annan stad samt för fögderi före den 15 december
insändas till Konungens befallningshafvande.

På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras granskning
anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra inom Stockholms
stad af därvarande uppbördsverk och inom länen af landskontoren
uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns hela bevillning,
hvilka. sistnämnda sammandrag skola af Konungens befallningshafvande
till statskontoret insändas före slutet af januari månad påföljande år.

Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit därstädes
granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna åren jämföras,
bör ett generalsammandrag för hela riket inom statskontoret upprättas
samt genom dess försorg från trycket utgifvas och med allmänna
tidningarna utdelas.

För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort
skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå
till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att låta
vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade
och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.

Jämte det i kungl. förordningen den 21 juni 1902 om inkomstskatt
föreskrifves, att hvad bevillningsförordningen stadgar beträffande debitering,
uppbörd och redovisning skall, med iakttagande af vissa särskilda bestämmelser,
i tillämpliga delar gälla jämväl vid taxering enligt inkomstskatteförordningen,
säges i denna förordning, att i taxeringslängden öfver inkomstbevillning
skola, utom de personer, som enligt bevillningsförordningen
i längden upptagas, införas jämväl de, hvilka, utan att vara till utgörande
af inkomstbevillning skyldiga, dock böra inom distriktet utgöra inkomstskatt
enligt förordningen om denna skatt.

De former, som sålunda blifvit fastställda för utöfvande af den
statskontoret pålagda kontrollen öfver kronouppbörden och Konungens
befallningshafvandes därmed i samband stående räkenskapsväsen, äro natur -

ligen beroende af sättet för denna uppbörds verkställande och redovisning.
Och då kommittén icke har anledning att i detta sammanhang ingå på
någon närmare undersökning af berörda, vidlyftiga ämne, har kommittén
icke heller ansett lämpligt att inlåta sig på frågan, huru statskontorets
befattning härmed ändamålsenligast må anordnas. För öfrigt torde i hvarje
fall frågan, huruvida den centrala kontroll och den sammanfattning i förevarande
afseende, som icke lära kunna undvaras, böra anbringas på det
ena eller andra sättet, icke hafva någon afsevärd betydelse med afseende
på behofvet af arbetskrafter i statskontoret.

G. Statskontorets befattning med en del landsstatstjänster.

Å sid. 13 i detta betänkande är omnämndt, att, utöfver de i 1876
års instruktion angifna ämbetsåligganden, statskontoret redan vid denna
instruktions utfärdande hade och fortfarande har att ensamt eller gemensamt
med kammarkollegium taga befattning med vissa ärenden angående
tillsättande af en del landsstatstjänstemän samt om tjänstledighet, förordnanden
och afsked för dem. I sådant hänseende tillkommer det statskontoret
att till Kungl. Maj:t jämte underdånigt utlåtande om de sökandes
kompetens och skicklighet öfverlämna Konungens befallningshafvandes
förslag till återbesättande af landträntmästare- samt gemensamt med kammarkollegium
af landskamrerare- och kronofogdetjänster;

att hos Kungl. Maj:t anmäla frågor om afsked från landträntmästaresamt
gemensamt med kammarkollegium från landskamrerare- och kronofogdetjänster; att

bevilja landträntmästare tjänstledighet från en till och med sex
månader och till tjänstens förrättande under tiden förordna annan kompetent
person samt, då fråga är om längre tids tjänstledighet, anmäla ärendet
hos Kungl. Maj:t;

Löneregleringikommitténa bet. IV.

100

att gemensamt med kammarkollegium bevilja kronofogde från en
till och med sex månaders tjänstledighet och förordna annan kompetent
person att under tiden bestrida tjänsten samt, då fråga är om längre tids
tjänstledighet för kronofogde eller, hvad landskamrerare angår, om mer
än en månads tjänstledighet utöfver semester, anmäla ärendet hos Kungl.
Maj:t;

att, på anmälan af Konungens befallningshafvande, meddela förordnande
till bestridande af ledig landträntmästartjänst, intill dess densamma
varder återbesatt, samt gemensamt med kammarkollegium enahanda
förordnande hvad angår ledig kronofogdetjänst; samt

att, då vid inträffande förfall för kronofogde någon kompetent person
icke finnes att tillgå, åt hvilken tjänstegöromålens bestridande kan uppdragas,
gemensamt med kammarkollegium därtill förordna någon annan
skicklig och pålitlig person, om hvilket förordnande emellertid underdånig
anmälan bör ske hos Kungl. Maj:t.

Kommittén har i sitt betänkande angående kammarkollegium erinrat,
hurusom redan 1858 års kommitté för förändrad organisation af rikets
styrelseverk och förvaltningsmyndigheter yttrade, vid behandling af kammarkollegium,
att den icke kunde finna annat, än att den handläggning
af frågor om landsstatstjänstemäns tillsättande, afskedande och permitterande,
som, i vissa fall gemensamt med statskontoret, ålåg kammai''-kollegium, endast medförde omgång och tidsutdräkt utan motsvarande
gagn. I följd häraf och då det i allmänhet syntes kunna antagas, att
Konungens befallningshafvande säkrast vore i tillfälle att bedöma skickligheten
och lämpligheten hos de personer, som anmälde sig såsom sökande
till lediga landsstatstjänster, samt det dåmera medgifvits Konungens befallningshafvande
ej mindre att på högst en månads tid bevilja tjänstledighet
åt, bland andra, landskamrerare och kronofogdar, än ock att
under beviljad tjänstledighet och vid inträffad vakans förordna skicklig
och kompetent person till tjänstens bestridande, hemställde 1858 års kommitté,
att kammarkollegii ifrågavarande åligganden måtte upphöra.

I fråga om statskontoret yttrade samma kommitté, att af de uti
1856 års instruktion för detta ämbetsverk upptagna åligganden kommittén
ansett därifrån kunna skiljas, bland annat, utlåtanden öfver ansök -

101

ningar och förslag om befordran, afsked eller tjänstledighet för landsstatstjänstemän,
som hos Kungl. Maj:t göras, såvida icke Kungl. Maj:t, genom
nådig remiss, särskildt infordrade underdånigt yttrande.

1874 års löneregleringskommitté, som äfven behandlade detta ämne,
erinrade, att förslag till landssekreterare, hvilken befattning väl måste
anses såsom eu bland de viktigaste af landsstatstjänsterna, funnits böra
utan någon mellanhand till Kungl. Maj:t ingifvas och att någon tidsbesparing
borde vinnas för såväl kammarkollegium som statskontoret, om
dessa ämbetsverk befriades från gemensamma sammanträden för befordringsoch
tjänstledighetsfrågor. Sistnämnda kommitté uttalade därför såsom sin
åsikt, att det vore lämpligare, att Konungens befallningshafvande anförtroddes
de uppdrag, som i dessa hänseenden voro åt kammarkollegium
och statskontoret öfverlämnade.

Då statskontoret den 13 december 1875 afgaf underdånigt utlåtande
rörande 1874 års löneregleringskommittés förslag beträffande detta
ämbetsverk, erinrade statskontoret, att, i händelse kommitténs förslag uti
nu ifrågavarande afseende skulle vinna godkännande, däraf syntes blifv a
en följd, att de för landsstatstjänstemäns uppbörd ställda borgensförbindelser,
hvilka nedläggas i räntekammaren, borde i landtränterierna förvaras;
och utbad sig statskontoret att i sådan händelse få till Kungl. Maj .t
inkomma med förslag till nya föreskrifter rörande afgifvandet af dylik
borgen och de i afseende därå erforderliga kontroller.

Chefen för finansdepartementet uttalade, då han den 18 januari
1876 inför Konungen i statsrådet föredrog 1874 års löneregleringskommittés
betänkande angående statskontoret, den uppfattningen i afseende å
nämnda kommittés förslag om upphörande af statskontorets åliggande beträffande
landsstatstjänsters tillsättande in. in., att därigenom utan tvifvel
någon, om ock ej särdeles betydande, minskning i statskontorets göromål
skulle vinnas, utan att andra förvaltningens grenar obehörigt betungades
eller ärendenas säkra gång på minsta sätt äfventyrades.

Vid föredragning sedermera den 7 december 1877 af kommitténs betänkande
angående kammarkollegium jämte nämnda ämbetsverks dåröfver
den 11 oktober 1875 afgifna utlåtande yttrade chefen för finansdepartementet
beträffande frågan om kollegii befattning med landsstatstjänster,

102

att, då denna fråga ägde samband med åtskilliga andra på Kungl. Majrts
pröfning beroende ärenden, densamma torde för det dåvarande böra
lämnas oafgjord. Denna hemställan bifölls af Kungl. Maj:t; och har
veterligen frågan därefter icke varit föremål för behandling, till dess den
ånyo af nu förevarande kommitté upptagits.

Då kommittén, såsom redan i dess betänkande angående kammarkollegium
tillkännagifvits, i hufvudsak instämmer i de af 1858 och 1874
års kommittéer gjorda uttalanden uti ifrågavarande ämne, tillåter sig kommittén
alltså här hemställa,

att de statskontoret ensamt eller gemensamt med
kammarkollegium tillhörande åligganden i afseende å
tillsättande af landsstatstjänstemän samt tjänstledighet,
förordnanden och afsked för dem ma upphöra.

H. Statskontorets öfriga ämbetsåligganden.

^förteckningar Förutom de ämbetsåligganden, hvilka finnas uppräknade i § 1 af

m. m. instruktionen för statskontoret, samt detta ämbetsverks ofvan omförraälda
befattning med landsstatstjänster m. m., angifvas, såsom förut sid. 12—13
är närmare omnämndt, uti § 2 i instruktionen ytterligare vissa ämbetsve rket
tillhörande göromål med afgifvande af förteckningar, berättelser och
upplysningar m. m., hvilka göromål emellertid delvis sammanhöra med
åliggandena enligt § 1.

Hvad därvid särskildt angår föreskriften om afgifvande årligen inom
juli månads slut af berättelse till Kungl. Maj:t om statsverkets ställning,
om undsättningsfonden och om stämpelpappersuppbörden, är att märka,
att ifrågavarande berättelse numera afgifves först efter det rikshufvudbokens
kapitalkonto blifvit upprättadt, vanligen i september månad.

103

Vid föreskriften om skyldighet för statskontoret att tillhandagå Riksdagens
statsutskott och revisorer med nödiga upplysningar, räkenskaper och
handlingar är att erinra, hurusom genom kungl. kungörelse den 23 maj
1884 ålagts ej allenast statskontoret och alla öfriga centrala förvaltande
verk utan äfven de allmänna inrättningar, hvilka åtnjuta statsanslag och
hvilkas räkenskaper öfverlämnas till granskning af Riksdagens revisorer,
att, utan särskild erinran därom, årligen senast före juli månads utgång
till finansdepartementet insända till Kungl. Maj:t ställda underdåniga berättelser
om den dem tillhörande förvaltning eller om utöfvad verksamhet
den tid, för hvilken afslutade räkenskaper böra vid den närmast förestående
revisionen företes, samt vid dessa berättelser foga i viss form affattade
räkenskapssammandrag.

Beträffande påbjudna inventeringar vid myntverket, skola dessa, enligt
föreskrift i statskontorets arbetsordning, verkställas af ombudsmannen
å den dag inom de i instruktionen angifna terminer, som hvarje gång bestämmes
af statskontoret. Vidkommande dessa inventeringar må därjämte
erinras om den i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning
intagna föreskrift, att bankofullmäktige »skola, när kungl. myntverket
för riksbankens räkning innehar guld och silfver, genom delegerade deltaga
i den inventering, som därstädes i januari månad hvarje år och oftare,
där så nödigt pröfvas, anställes, på sätt Kungl. Maj:t finner godt förordna.
»

Vid § 2 i statskontorets instruktion kan i öfrig! göras den allmänna
erinran, att denna paragraf numera endast ofullständigt angifver omfattningen
af den statskontorets verksamhet, som består i afgifvandet af berättelser,
utredningar och upplysningar. Enligt hvad kommittén meddelats,
har statskontoret att, utöfver hvad i instruktionen nämnes,
afgifva:

till Kungl. Maj:t dels årligen uppgift angående de å hufvudtitlarna
uppkommande besparingarna och därå gjorda anvisningar, uppgift om de
behållningar å extra statsanslag, hvilka antingen blifvit såsom öfverskott
till statskontoret återlevererade eller icke torde komma att för afsedt ändamål
användas, och hvilka antagas kunna öfverföras till den s. k. fonden
för reserverade medel, vissa special uppgifter å belopp, som under föregå -

104

ende år anordnats, såsom till undervisning i slöjd vid hufvudstadens folkskolor
samt till lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid hufvudstadens
folk- och småskolor, bidrog af allmänna medel till aflöning åt vikarier vid
sjukdomsförfall för ordinarie lärare och lärarinnor vid hufvudstadens folkskolor,
det för nästföregående år till barnavårdsnämnden i Stockholm utbetalade
statsbidrag till bestridande af kostnader för uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn, samt vidare uppgifter angående de af
statskontoret enligt Kungl. Maj:ts befallning för skilda ändamål förskjutna
medel, dels ock hvart nionde år, räknadt frän och med år 1867, tablå, utvisande
ungefärliga värdet af statsverkets fasta och lösa egendom, sådan
den vid det nästföregående årets utgång befanns;

till ecklesiastikdepartementet för hvarje läsetermin uppgift, med ledning
af meddelanden från vederbörande rektorer, rörande beloppet af influtna
mogenhetsexamensafgifter;

till jordbruksdepartementet årligen likvid emellan svenska och norska
statskassorna öfver de fattigunderstöd, som i ettdera af de förenade rikena
lämnats nödlidande personer från det andra riket;

till riksgäldskontoret årligen kalkyl öfver gamla och nya odlingslånefonderna; till

arméförvaltningen årligen sammandrag af fondräkenskaperna, i
hvad angår de från arméförvaltningen till statskontoret öfverflyttade fonder;

till lotsstyrelsen årligen likvid emellan statsverket och lotsstyrelsen,

samt

till kommerskollegium, likaledes årligen, kalkyl öfver manufakturförlagslånefonden
samt specifik uppgift på antalet af de under nästföregående
år inom riket stämplade spelkort.

Särskildt må dessutom framhållas, att statskontoret i betydande omfattning
tages i anspråk af regeringen för upplysningars inhämtande och
utredningars vinnande. Förutom de af cheferna för vederbörande statsdepartement
mera direkt begärda upplysningar i dylikt hänseende har,
såsom af de summariska uppgifterna å sid. 17 framgår, af Kungl.
Maj:t infordrats statskontorets utlåtanden och utredningar år 1901 i 400,
år 1902 i 415 och år 1903 i 409 ärenden. Af dessa kungl. remisser har det
största antalet utgått från civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen.

105

Vid tagen kännedom om den statskontorets ämbetsverksamhet, som
består i afgifvande af förteckningar, berättelser och upplysningar m. m.,
har kommittén funnit sig föranlåten att i ett särskildt hänseende göra
en hemställan, nämligen beträffande den förteckning, som statskontoret
skall hvarje år inom februari månads utgång till kammarrätten afiämna å
alla under det nästföregående året, med villkor af redovisning, utaf statskontoret
anordnade medel.

Syftet med föreskriften härutinnan har uppenbarligen varit att förekomma,
att beträffande medel, anordnade med villkor af redovisning, denna
redovisning öfver höfvan fördröjes eller helt och hållet uraktlåtes. Härvid
är emellertid att märka, att i den för kammarrätten den 17 december
1880 utfärdade arbetsordningen finnas till efterrättelse för detta ämbetsverks
revisionspersonal meddelade särskilda bestämmelser, afsedda just
att förhindra ett dylikt obehörigt förfarande.

I sådant hänseende föreskrifves i § 15 af nämnda arbetsordning,
bland annat, att vid räkenskapers granskning noggrann uppmärksamhet
bör fästas därpå, om anordnade och från andra verk erhållna medel finnas
behörigen upptagna. Vid utöfvande af kontrollen härutinnan åligger det
den granskande tjänstemannen att, innan han gör anmälan om fullbordad
granskning af räkning, hvari medel afföras till redovisning i annan till kammarrättens
revisionsafdelning ingående räkning, i denna sistnämnda räkning
undersöka, om medlen blifvit tagna till uppbörd och finnas till fulla beloppet
uppdebiterade. I sådant fall åligger honom vidare att i den räknino-,
hvari medlen afförts, å verifikationen för afföringen anteckna räkning
och folium, där medlen uppdebiterats, samt att i den räkning, hvari
medlen påföras, vid den påförda posten anteckna ordet »granskad» och sitt
namn. Om åter posten befinnes vara utesluten eller upptagen till för ringa
belopp, skall anmärkning om förhållandet göras till revisionskommissarie
eller, i visst fall, kontorsförman å det kontor, till hvilket granskningen af
den felaktiga räkningen hörer, samt anteckning därom göras å verifikationen
för afföringen. Därest den räkning, i hvilken de afförda medlen böra
redovisas, icke inkommit till revisionsafdelningen, skall öfver dessa medel
upprättas förteckning med hänvisning till folium i den räkning, hvaruti
medlen afföras, och denna förteckning öfverlämnas till vederbörande revi -

Kommitténs

hemställan.

106

sionskommissarie eller kontorsförman samt förvaras i en s. k. liggare. Och
innan anmälan sker om verkställd granskning af räkning, skall den granskande
undersöka, om de i liggaren förvarade förteckningar eller statskontorets
förskottsförteckningar upptaga någon eller några poster till redovisning
i nämnda räkning, samt i sådant fall granska räkningen därutinnan,
hvarvid, om posterna äro till fulla beloppet uppdebiterade, anteckning
därom göres i vederbörande påförings- eller förskottsförteckningar
men i annat fall anmärkning framställes.

Bland de räkenskaper, Indika i kammarrättens revisionsafdelning
undergå granskning, är äfven den öfver statskontorets kassarörelse upprättade
räkenskap, som benämnes räntekammarens hufvudbok. Denna upptager
nu — med undantag af ett fåtal belopp, hvilka af statskontoret anordnats
till Konungens befallningshafvandes disposition och utbetalats genom
landtränterierna — de af statskontoret med villkor af redovisning anordnade
belopp. I enlighet med ofvan anförda bestämmelser inom kammarrätten
har då den revisionstjänsteman, som granskar räntekammarens
hufvudbok, att i räkenskaperna från de verk eller myndigheter m. fl., till
hvilka nämnda belopp af statskontoret anordnats å räntekammaren, undersöka,
om medlen behörigen tagits till uppbörd, att framställa anmärkning,
där så ej skett, samt att, därest räkenskaper, hvari beloppen böra redovisas,
icke inkommit till revisionsafdelningen, upprätta vederbörliga påföringsförteckningar.

Häraf följer att, äfven frånsedt statskontorets förskottsförteckningar,
inom kammarrättens revisionsafdelning äro träffade kontrollanordningar,
tillämpliga jämväl å de af statskontoret, med villkor af redovisning, å
räntekammaren anordnade medel, hvilka kontrollanordningar, därest de behörigen
iakttagas, måste anses fullt betryggande. Vid sidan af räntekammarens
hufvudbok och de enligt denna inom kammarrättens revisionsafdelning
upprättade påföringsförteckningar utgöra de förteckningar, som inom
statskontoret skola upprättas rörande ifrågavarande genom räntekammaren
utbetalade förskott, en dubbelföring, som i sig själf synes obehöflig och
som därjämte föranleder ett dubbelt granskande och antecknande från kammarrättens
revisionspersonals sida.

107

Vid sådant förhållande och då upprättandet inom statskontoret af
de nuvarande ganska vidlyftiga förskottsförteckningarna för vederbörande
tjänstemän därstädes innebär ett icke ringa arbete, finner sig kommittén
böra hemställa,

att, med ändring af därutinnan gällande bestämmelser,
statskontoret måtte befrias från skyldigheten att
årligen tillställa kammarrätten förteckning öfver de medel,
som, med villkor af redovisning, utaf statskontoret
anordnats ä räntekammaren.

Kommittén har i detta sammanhang äfven funnit anledning be- Upphörande
röra en fråga, som blifvit uppmärksammad redan af 1874 års löneregle " torets befattringskommitté,
nämligen statskontorets befattning, såsom mellaninstans,
med vissa besvärsmål.

I detta afseende omnämndes i 1874 års kommittés betänkande an- mål.

gående statskontoret till en början, att enligt då gällande stadganden besvär
skulle hos statskontoret anföras öfver Konungens befallningshafvandes
beslut i frågor om rese- och traktamentspenningar i civila ärenden i allmänhet.
Kommittén uttalade den uppfattningen, att statskontoret borde
befrias från befattning med besvär i dessa mål och att äfven sådana besvär
borde hos Kungl. Maj:t få omedelbart anföras; till stöd hvarför kommittén
åberopade, bland annat, att statskontoret såsom ett penningförvaltande
verk icke i allmänhet borde befatta sig med handläggning af
besvärsmål, äfvensom att, om dylika mål skulle hos statskontoret fullföljas,
därigenom bibehölles tre instanser för fordringsanspråk, som väcktes hos
Konungens befallningshafvande, under det att för enahanda anspråk, anmälda
hos statskontoret, endast funnes två instanser, en olikhet, för hvilken
enligt kommitténs mening god grund icke förefanns. Af anförda
skäl ansåg kommittén statskontoret likaså böra befrias från handläggning,
såsom mellaninstans, af besvär öfver länsstyrelsernas på länsstaterna grundade
åtgärder i frågor om aflöningsförmåner, ersättning för indragen tionde,
forsellönsersättning, begrafningshjelp ra. in. äfvensom af besvär öfver Konungens
befallningshafvandes beslut i afseende å bestämmande eller ut -

Lönereglering skommitténs bet. IV.

108

betalning af understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga
skiften samt inom Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar.
Kommittén höll före, att, om statskontoret befriades från handläggningen
af de besvärsmål, för hvilka sålunda blifvit redogjordt, skulle till detta
ämbetsverk komma att i besvärsväg fullföljas endast sådana sällan förekommande
frågor, som rörde rätta formen för räkenskaper och redogörelser,
och mål af denna beskaffenhet kunde, enligt kommitténs åsikt,
svårligen skiljas från statskontorets ämbetsverksamhet. Kommittén hemställde
därför, att sådana af Konungens befallningshafvandes beslut föranledda
besvär, hvilka dittills skolat hos statskontoret anföras, måtte omedelbart
hos Kungl. Maj:t fullföljas, med undantag af dem, som rörde räkenskapers
och redogörelsers form, hvilka besvär fortfarande borde af statskontoret
upptagas.

Uti det underdåniga utlåtande, statskontoret afgaf öfver 1874 års
kommittés betänkande, framhölls, att, förutom de frågor, i hvilka enligt
kommitténs förslag besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut
borde af statskontoret upptagas, det hufvudsakligen var tvenne slag af
ärenden, som statskontoret ansåg fortfarande böra dit fullföljas, nämligen
sådana, som angingo rese- och traktamentsersättningar samt tillämpningen
af de i länsstaterna meddelade föreskrifter. Beträffande mål af sistnämnda
slag erinrades särskildt, att det syntes ligga i sakens natur, att, i händelse
vederbörande icke åtnöjdes med Konungens befallningshafvandes på
de från statskontoret erhållna länsstaterna grundade åtgärder, statskontoret
skulle lämnas tillfälle att tolka sina i nämnda stater meddelade
föreskrifter.

Då chefen för finansdepartementet den 18 januari 1876 inför Konungen
i statsrådet anmälde frågan om lönereglering in. in. för statskontoret,
gaf han i sistberörda hänseende uttryck för den uppfattningen,
att hvad af statskontoret anförts därom, att den myndighet, som gifvit
föreskriften, äfven borde sättas i tillfälle att tolka sin mening, alls icke
behöfde lämnas ur sikte, för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt
förordna, att de ifrågavarande målen skulle hos Kungl. Maj:t omedelbart
fullföljas. Det måste nämligen i hvarje fall vara den föredragande
departementschefen angeläget att för målets beredning inhämta den sak -

109

kunniga myndighetens utlåtande; och tillfälle till tolkning af den meddelade
föreskriftens åsyftade mening skulle på detta sätt vinnas, utan att
därför ärendets afgörande behöfde öfverlämnas åt nämnda myndighet.

I sammanhang med utfärdandet den 8 december 1876 af ny instruktion
för statskontoret förordnades genom särskilda kungl. kungörelser,
att klagan öfver Konungens befallningshafvandes beslut i frågor rörande
utbetalning af rese- och traktamentspenningar eller i afseende å

bestämmande eller utbetalning af understöd af allmänna medel till utflyttningar
i följd af laga skiften samt inom Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar
må fullföljas medelst underdåniga besvär omedelbart
hos Kungl. Maj:t.

Den af 1874 års kommitté i förevarande hänseende gjorda hemställan
vann sålunda beaktande, dock endast i vissa särskild! nämnda afseende^
ej såsom allmän regel. Detta har föranleda att statskontorets
egenskap af mellaninstans emellan Konungens befallningshafvande och Kungl.
Maj:t fortfarande kvarstår äfven i en del andra ärenden, än dem som

angå räkenskapers och redogörelsers form. Så anföras hos statskontoret

fortfarande besvär öfver vissa af länsstyrelserna på grund af länsstaterna
vidtagna åtgärder, såsom i frågor om aflöningsförmåner, begrafningshjälp
m. in. Och af de å sid. 18—23 här ofvan införda summariska
uppgifter framgår, att mål af sistnämnda art hos statskontoret genom besvä°
fullföljts till ett antal af 9 år 1901, 12 år 1902 och 9 år 1903, af
h vilka mål det öfvervägande antalet gällt dyrtid stillägg.

Visserligen hafva ifrågavarande besvärsmål en högst ringa betydelse
med afseende å arbetet i statskontoret. Men den af 1874 års kommitté
påpekade oegentligheten kvarstår dock, att, om mål af ifrågavarande slag
afgöras af länsstyrelserna, de, för att pröfvas å högsta ort, hafva att genomlöpa
tre instanser, under det att för dylika mål, som afgöras af andra
ämbetsmyndigheter, finnas endast två instanser. Härtill kommer, att till
följd af obestämdheten och den bristande öfverensstämmelsen i gällande
regler angående fullföljande af talan i hithörande ämnen svårighet förefinnes
såväl för den rättssökande som tilläfventyrs i vissa fall äfven för den
profvande undermyndigheten att veta, till hvilken öfverinstans besvär skola
ställas. Det synes icke heller alldeles sakna sin vikt så för det allmänna

som för den enskilde att genom en förenklad instansordning åstadkomma
enkelhet och snabbhet i rättsskipningen.

Af dessa skäl håller kommittén före, att det, visserligen icke för
åstadkommande af någon egentlig arbetsbesparing, men såsom ledande till
enkelhet och reda i afseende å reglerna för fullföljd af talan i dessa ämnen
bör föreskrifvas, att talan emot vederbörande ortmyndighets beslut rörande
aflöningsförmåner och andra dylika ärenden bör fullföljas direkt hos Kungl.
Maj:t. Och då, på sätt förut blifvit antydt, Kungl. Maj:t, där så anses
erforderligt, ej lärer underlåta att i besvärsmål af dylik art höra statskontoret,
varder därigenom beredt detta ämbetsverk nödigt tillfälle att
tillkännagifva sin uppfattning af tvistefrågan.

Hvad angår de ytterst sällan förekommande besvärsmålen rörande
räkenskapers och redogörelsers form, torde i dessa mål, hvilka ej beröra
enskildas förhållande till staten utan statens förhållande till egna organ,
talan från ortmyndighet fortfarande böra fullföljas till statskontoret.

Kommittén hemställer,

att statskontoret måtte befrias från att såsom mellaninstavs
afgöra andra besvärsmål än dem, som röra
räkenskapers och redogörelsers form.

Förenklingar i formerna för ärendenas registrering, skrifsätt
in. in.

Enligt S; 10 i statskontorets instruktion åligger det registratorn och Gällande be6
. . . -i i i n- n stämmelser

aktuarien att i diarium anteckna alla inkommande handlingar och anämna och praxis.

desamma till vederbörande. Diariet är, enligt föreskrift i den för ämbets- Diarium

. , r öfver inkom verket,

utfärdade arbetsordningen, tördeladt i lyra särskilda »tomer», däråt mande mål.

en för kungl. bref och kungl. remisser samt tre för andra ärenden, en för

hvarje af statskontorets tre byråer.

Diariet öfver kungl. bref och remisser föres i två särskilda afdelningar,
af hvilka den ena omfattar kungl. bref och departementsskrifvelser
samt den andra kungl. remisser. I hvardera af dessa afdelningar
införas dithörande mål efter tiden för inkommandet, därvid antecknas det
kungl. brefvets, departementsskrifvelsens eller den kung], remissens datum,
det diarienummer målet erhåller i den för hvardera afdelningen särskilda
nummerföljden, målets rubrik, namnet å statsråd eller expeditionschef
som undertecknat eller kontrasignerat hrefvet, skrifvelsen eller remissen
i fråga, dagen då målet inkommit till statskontoret, samt den
byrå till hvilken målet hör. Till hvardera af de båda afdelningarna i
detta diarium föres särskildt alfabetiskt register.

Öfriga ärenden införas i diariet för den byrå, desamma tillhöra,
efter tiden för inkommandet, hvarvid antecknas ärendets diarienummer i
den för hvarje byrås diarium särskilda nummerföljden, dagen då ärendet
inkom och ärendets rubrik. Till hvart och ett af byrådiarierna föres särskildt
alfabetiskt register.

Föreskriften om diarieföring af alla inkommande handlingar tillämpas
emellertid icke så, att alla ärenden, i hvilka statskontorets ämbetsåtgärd på -

112

kallas, varda af verkets registrator diarieförda. Såsom i det föregående
nämnts, verkställes ej i diariet någon anteckning om sådana i hufvudstaden
till statskontoret gjorda inbetalningar, hvilka ske utan bifogande af
missivskritvelse. Likaså antecknas ej heller inkommande räkningar, som
skola gäldas af statskontorets expensmedel. Och därjämte förekommer
ej sällan, att af cheferna för statsdepartementen under hand och utan
anlitande af skriftlig form påkallas utredningar i ett eller annat hänseende.

Från diarierna inom flertalet andra verk skiljer sig statskontorets
diarium äfven därutinnan, att icke hvarje i diariet antecknadt ärende erhåller
särskilt nummer. Detta var förr fallet; men 1874 års löneregleringskornmitté
framhöll, att till statskontoret inkommande ärenden, som
tillhörde vissa gifna grupper och som skulle på bestämda tider inkomma,
såsom ränteriredogörelser och rapporter in. fl., borde med största möjliga
korthet antecknas under gemensamt nummer för hvarje särskildt slag af
ärenden. I öfverensstämmelse härmed äro för närvarande under dylika
så att säga kollektiva diarienummer uppförda i utgiftsbyråns diarium
ärenden om anordnande af vissa anslag, hvilka lyftas i flera poster årligen,
samt i riksbokslutsbyråns diarium ränteriredogörelser och rapporter, utdrag
af landskontorens anordningsböcker, restantieredogörelser, sammandrag
öfver allmänna bevillningen, rekvisitioner af räkenskapspapper, summariska
räkningar, markegångstaxor äfvensom, på senaste tid, ärenden
angående vissa förberedande anordningar för genomförande af en central
kassakontroll. Härjämte är att märka, att de från länen veckovis ingående
uppgifter angående insättningar och dragningar å statskontorets
giroräkning hos riksbanken antecknas i en såsom bilaga till diariet förd
alfabetisk förteckning.

Förutom de anteckningar, hvilka, då mål eller ärende inkommer,
verkställas i vederbörlig del af diariet, antecknas där sedermera tiden för
statskontorets i saken fattade beslut. Äfven antecknandet häraf ålåg, enligt
föreskrift i arbetsordningen, tidigare registratorn; men detta åliggande
har genom beslut af statskontoret den 8 januari 1889 öfverflyttats
på den hos ämbetsverket anställda notarien.

113

Såsom ofvan å sid. 33 blifvit nämndt, föres en särskild kvittensbok Växel Icvittensbok.

öfver inkommande postremissväxlar.

Sedan inkommet mål behörigen diarieförts, öfverlämnas detsamma Rotlar.
till vederbörande byrå, hvarest målet af statskommissarien eller af någon
underlydande tjänsteman antecknas i de till ledning för statskommissarien
förda listor eller rotlar. I dessa listor eller rotlar införas dock
vanligen ej andra ärenden än sådana, som böra af föredraganden följas
under deras vidare behandling inom verket.

Med undantag: af rapporter och vissa andra meddelanden samt Ärendenas
rena inkomstärenden, hvilka föranleda allenast bokföring af det leve- ning.
rerade beloppet, varda inkomna ärenden, efter det genom vederbörande
byråtjänstemän verkställts erforderliga förberedande undersökningar, föredragna
inför generaldirektören. Frånsedt vissa i § 8 af statskontorets
instruktion angifva ärenden, hvilka skola »af styrelsen samfälldt behandlas
och afgöras», samt de uti § 14 i instruktionen o införmälda
ärenden, »som med andra ämbetsverk äro gemensamma», äfvensom vissa
grupper af ärenden, hvilka enligt föreskrift i arbetsordningen jämväl
skola »utgöra föremål för handläggning i plenum», äger generaldirektören
ensam beslutanderätt i de ärenden, som föredragas för honom;
och sker handläggningen af de ärenden, hvilka ej äro underkastade samfälldt
afgörande, i regel uti närvaro endast af generaldirektören och vederbörande
föredragande. Föredragningsskyldigheten åligger å utgifts- och
riksbokslutsbyråerna vederbörande statskommissarie samt å inkomstbyrån
uti vissa anordningsmål kamreraren, men för öfrigt statskommissarien.

När generaldirektören åtnjuter semester eller eljest under kortare tid,
som icke öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad att förrätta sitt ämbete,
skall, enligt § 9 i instruktionen, styrelsen utöfvas af minst två tillstädesvarande
ledamöter.

Angående dagen för ärendes föredragning verkställes af föredraganden
anteckning i vederbörande rotel.

I det föregående är redogjordt för formerna för ärendens och be- Protokollet.
sluts antecknande i de anteckningsböcker, som ansluta sig till räkenskaperna.
Men därjämte antecknas alla inför generaldirektören föredragna
ärenden i det af notarien förda protokollet. Detta, som föres särskilt

114

för plenimål och särskild! för öfriga ärenden, utvisar, hvilka vid
föredragningen närvarit, föredragandens namn, de föredragna ärendenas
diarienummer och rubriker samt statskontorets beslut. Därest utgående
expedition beslutas, göres därom anteckning i särskild kolumn
af protokollet, medan i andra kolumner antecknas de belopp, som i
förekommande fall anordnas å räntekammaren eller å vederbörande
landtränteri.

Protokolls- Till kontroll därå, att protokoll behörigen uppsättas och afläm nas,

åligger protokollsföranden att i den s. k. protokollsboken anteckna
föredragningsdagen samt föredragandens och sitt eget namn.

Uppsättning Hvad de beslutade expeditionerna angår, är att märka, att till kom expeditioner.

munikationsresolutioner, hvilka äro affattade enligt det gängse formuläret
för dylika resolutioner, ej uppsättes koncept. Dylika resolutioner tecknas
å akten och underskrifvas af notarien.

Till öfriga utgående expeditioner uppsättes koncept. Enligt § 10 i
statskontorets instruktion tillhör det dels sekreteraren att svara för uppsättandet
af statskontorets underdåniga utlåtanden, cirkulär, skrivelser
och andra utgående expeditioner med undantag af sådana, som röra utbetalningar,
stämpelpapper och anmärkningar vid landtränteri™?^ redogörelsehandlingar,
och hvilka skola uppsättas å vederbörande byrå, dels
ock notarien att, förutom protokolls förande, biträda med de i kansliet
förefallande göromål, som anförtros honom af sekreteraren. Beträffande
notarien är i arbetsordningen sedermera stadgadt, att han skall uppsätta
sådana statskontorets beslut, som skola expedieras genom protokollsutdrag
eller i form af utslag. Den sekreteraren med biträde af notarien sålunda
ålagda uppsättningsskyldigheten har emellertid i praxis inskränkts,
i det en del, särskild! större, utlåtanden och skrivelser uppsättas af vederböi’ande
föredragande eller under hans inseende af byråtjänsteman.

Justering. De uppsätta koncepten öfverlämnas till föredraganden för justering,

hvarom anteckning sker å konceptet. Hvad protokollen angår, är i arbetsordningen
notarien ålagdt att till vederbörande föredragande öfverlämna
protokollen för veckan i fullständigt skick inom nästföljande veckas utgång,
för att, sedan protokollen af dem i de delar, hvar och en röra,
blifvit granskade, i vanlig ordning förses med justeringspåskrift. Rö -

115

rande tiden för protokolls aflämnande till justering och justeringsdagen
verkställas anteckningar i protokollsboken.

Sedan utskrift verkställts och kollationering af denna med konceptet Expeditjo .

i n ners under ligt

ruin, kontrasigneras den utgående expeditionen, om densamma skall tecknande,

genom kansliet utfärdas, af sekreteraren, men i annat fall af veder- m'' m‘
börande byråtjänsteman, samt underskrifves af dem, som i ärendets
afgörande deltagit. Härifrån göra dock — oafsedt protokollsutdrag
och kommunikationsresolutioner — statskontorets anvisningar undantag,
i det dessa undertecknas ensamt af föredragande ledamoten med kontrasignation
af vederbörande byråtjänsteman. Beträffande dagen, då
föredraganden lagt slutlig hand* vid ett ärende, verkställer han anteckning
i roteln. Dagen för expeditions afgång antecknas i därför afsedd
kolumn af protokollet.

Koncepten till utgående expeditioner registreras därefter i den s. k. Expeditionsexpeditionslintan,
hvari antecknas expeditionens datum, en kortfattad rubrik
och dagen för expeditions afgång.

Registrator! åligger enligt instruktionen att ordna och vårda alla Förvaring af
ö # co ° . koncept och

expedierade handlingar och akter m. m., som tillhöra verkets arkiv; och akter.

är i arbetsordningen särskilt föreskrifvet, att han skall till inbindning
inom angifna tider befordra brefregistratur, protokoll, kungl. bref jämte
andra handlingar, med hvilka en dylik åtgärd lämpligen bör vidtagas,
med iakttagande, att alla handlingar, som tillhöra ärenden, uti hvilka anordningar
äro beslutade, dock med undantag af kungl. bref, särskild!
bindas i ordningsföljd efter beslutens data.

Enligt föreskrift i arbetsordningen skall sekreteraren föra matrikel Vissa andra
öfver statskontorets tjänstemän och vaktbetjänte, med anteckningar om böcker.
födelseår och -dag, tiden för inträde i verket och sedermera ti made förändringar
i tjänstgöringsväg, såsom befordringar, vikariat, tjänstledighet
o. s. v.

Den hos statskontoret anställde ombudsmannen förer öfver de ärenden,
i hvilka hans ämbetsåtgärd påkallas, ett särskildt diarium, hvari antecknas
dagen för ärendets öfverlämnande till ombudsmannen, ärendets
rubrik samt de af ombudsmannen i ärendet vidtagna åtgärder. Af om Löneregleringakommitténs

bet. IV. 15

116

Kommitténs

hemställan.

Diarie föringen.

budsmannen föras vidare särskilda liggare öfver de af kronans uppbördsman
och redogörare ställda säkerheter, öfver dem, som erhållit lån från
fonderna och dessa låntagares löftesmän, samt öfver stämpelförsäljare i
Stockholm.

Till de af ombudsmannen aflåtna bref eller memorial uppsattes förr
koncept, hvilka bundos i en särskild serie; men från och med år 1903
har i stället införts den anordning, att utgående bref och memorial kopieras
i kopiepress.

I delen I af sitt betänkande, sid. 153, har kommittén uttalat den
åsikten, att arbets- och särskildt skrifsättet hos våra ämbetsverk bör utan
olägenhet kunna i vissa hänseenden ej obetydligt förenklas. Så är ock i
viss mån, enligt kommitténs mening, fallet inom statskontoret.

Beträffande diarieföringen därstädes är ofvan nämndt, att, i olikhet
med hvad eljest plägar iakttagas, i diariet öfver kungl. bref och remisser
samt departementsskrifvelser antecknas för hvarje mål, bland annat, namnet
å statsråd eller expeditionschef, som undertecknat eller kontrasignerat
brefvet, skrifvelsen eller remissen i fråga. Denna anteckning har uppenbarligen
till ändamål att för framtiden meddela upplysning, från hvilket
statsdepartement målet utgått. Detta syftemål synes dock böra enklare
och jämväl säkrare kunna vinnas på annat sätt, hvilket lärer böra ankomma
på statskontoret att ordna, efter hvad lämpligt synes.

I öfrigt finner kommittén sig böra, hvad diarieföringen angår, göra
den erinran, att alla anteckningar i diariet, således äfven rörande de uti
ärendena fattade besluten, böra enligt kommitténs åsikt verkställas af den
tjänsteman, som har sig diarieföringen anförtrodd, således inom statskontoret
registratorn. Till denna fråga återkommer emellertid kommittén
i det följande vid framställande af förslag angående de för statskontoret
behöfliga arbetskrafterna.

Likaså synes det kommittén icke vara nödigt att rörande sådana i
hufvudstaden till statskontoret gjorda inbetalningar, där reversalen äro åtföljda
af missivskrifvelse, tillämpa ett omständligare anteckningsförfarande
än då missivskrifvelse ej medföljt.

117

Kommittén har i första delen af sitt betänkande, sid. 155, erinrat, att Protokollsinom
flera i senare tid om- eller nyorganiserade centrala ämbetsverk vidta- forinaen
gits den förenkling, att protokollsföringen i de flesta fall afskaffats och protokollet
ersatts med föredragningslistor, i hvilka ärendena till föredragningen
införas och summarisk anteckning om besluten verkställes. Protokoll föres
endast i sådana fall, där skiljaktiga meningar förekomma, hvilka skola i
protokollet antecknas, där ett ärende enligt sin natur eller gifna föreskrifter
bör i protokoll upptagas, eller där eljest förordnas, att i särskilt
ärende protokoll skall föras.

Visserligen föres statskontorets protokoll ganska kortfattadt i jämförelse
med hvad inom vissa andra ämbetsverk sker, men dess ersättande,
förutom i ofvan angifna särskilda fall, med föredragningslista, så inrättad,
som ofvan sagts, skulle dock enligt kommitténs mening innebära någon
lättnad i arbete och äfven i öfrigt, såsom inom andra ämbetsverk, där
detta tillvägagångssätt införts, visa sig ändamålsenligt.

Kommittén anser därför, att jämväl inom statskontoret bör tillämpas
detta senare tillvägagångssätt, helst därigenom äfven verkas för önskvärd
likformighet i arbetssättet inom olika ämbetsverk.

Då föredragningslistan upptager äfven de mål, i hvilka af särskild
anledning protokoll föres, torde densamma — helst om listorna förses
med nummerbeteckning — äfven göra den i statskontoret förda protokollsboken
öfverflödig.

De från statskontoret utgående expeditionerna måste i allmänhet JJnderteclc.
o tit * • ,• Axj. nande af ut

vara försedda med minst två underskrifter jämte kontrasignation. A stats- gående expe

kontorets anvisningar erfordras emellertid jämte kontrasignationen endast dttl0nerföredragandens
underskrift. I detta hänseende har kommittén ur kontrollsynpunkt
föreslagit, att anvisningarna skola, efter det de blifvit af behörig
tjänsteman kontrasignerade, undertecknas af verkets chef och den
föredragande ledamoten. Af enahanda skäl anser kommittén äfven statskontorets
anordningar böra så undertecknas. Men däremot synes det
kommittén, som borde beträffande flertalet öfriga utgående expeditioner
göra tillfyllest med ett enklare förfarande. Inom vissa andra centrala
ämbetsverk är stadgadt, att utgående expeditioner, med undantag af skrif -

118

velser till Kungl. Maj:t, underskrifvas af chefen allena efter vederbörlig
kontrasignation. Med hänsyn till vikten att sorgfälligt iakttaga allt,
som kan leda till en snabbare ärendenas gång, anser kommittén ett liknande
förfarande höra vinna tillämpning äfven hvad angår statskontorets
utgående expeditioner, med undantag för skrifvelser till Kungl. Maj:t samt
anordningar och anvisningar. Kommittén får fördenskull hemställa,

att i instruktion för statskontoret mätte meddelas
bestämmelser i syfte att

dels ersätta protokollen med föredragningslistor,
dock sa att protokoll föres i de fall, dä skiljaktiga meningar
förekomma, eller ett ärende enligt sin natur eller
gifna föreskrifter bör i protokoll upptagas, eller eljest
förordnas, att protokoll skall föras, samt

dels i den omfattning, ofvan angifvits, vinna förenkling
i sättet för undertecknande af statskontorets utgående
expeditioner.

f£i™eexPe 1 delen 1 af kommitténs belänkande, sid. 160, har framhållits, att vissa

ditionssätt önskvärda förenklingar i arbets- och särskildt skrifsättet inom de centrala
ämbetsverken äro af den beskaffenhet, att de icke ägna sig att göras till
föremål för några en gång för alla fastställda regler eller föreskrifter, utan
beträffande hvilka det måste ankomma på ämbetsverken att själfva bedöma,
om och i hvad mån de i förekommande fall kunna vinna tillämpning. Så
har gjorts gällande, att i många fall förandet af koncept torde kunna utan
olägenhet bortfalla, såsom vid kommunikationsresolutioner, infordrande af
uPPtysnkn§''ai’> m. fl. dylika åtgärder, beträffande hvilka i allmänhet synes
böra vara nog med åtgärdens antecknande i diariet. Vidare har ur förenklingssynpunkt
framhållits, att i regel vid förberedande åtgärder icke
bör aflåtas någon särskild skrifvelse, utan beslutet bringas till vederbörandes
kännedom medelst s. k. tergalresolution eller påteckning å akten. Hvad
sålunda anförts synes böra i tillämpliga hänseenden vinna beaktande inom
statskontoret.

119

Härvid må särskild! uppmärksamheten fästas å de talrika rnissivskrifvelser,
med hvilka från statskontoret till vederbörande öfversändas
anordningar, reversal, blanketter m. m. Af dessa skrivelser är det öfvervägande
flertalet af så ensartad form, skiljaktiga endast till adresser, sifferbelopp
eller anslagshänvisningar, att för desamma tryckta formulärblanketter
lämpligen kunna användas. Under senare tid hafva också dylika blanketter
användts till såväl koncept som utgående expeditioner i ökad omfattning;
och meddelas i sådant hänseende följande uppgift rörande i statskontorets
registratur befintliga koncept till dylika skrivelser:

År.	Helt hand-skrifna.	Å blankett.
1901..............	1,574	149
1902 ..............	1,145	393
1903 .............	741	1,539

Såsom dessa siffror antyda, användas visserligen numera vid missivskrifvelser
af ifrågavarande slag tryckta formulärblanketter i mycket stor
utsträckning. Uppenbarligen skulle dock ytterligare förenkling och besparing
af tid och kostnad i afsevärd mån vinnas, om, åtminstone i regel, koncept
till dylika skrivelser ej behöfde förekomma. Det torde till och med kunna
ifrågasättas, huruvida öfver hufvud taget dylika missivskrifvelser kunna
anses erforderliga i de fall, då därmed öfversända handlingar i och för
sig tydligt angifva afsändaren och ändamålet med öfversändandet. Såsom
ett föredöme härutinnan må anföras, att vid öfverlämnande af
högsta domstolens utslag till vederbörande länsstyrelser, för att tillställas
parter eller för annat ändamål, någon missivskrifvelse icke plägar aflåtas,
utan allenast å utslaget göras en kortfattad anteckning om den
åtgärd, som afses.

I tillämplig mån synes äfven böra vinna efterföljd inom statskontoret
hvad kommittén i allmänhet påpekat därom, att enklare skrivelser eller
resolutioner böra af föredraganden kunna göras fullt färdiga till föredragningen
och då framläggas i utskrift, hvarigenom de kunde genast justeras
och underskrifvas. Och likaså torde inom statskontoret förtjäna beaktande

120

kommitténs i delen I gjorda erinran, att i allmänhet meddelelserna emellan
ett verk och dess särskilda afdelningar eller tjänstemän äfvensom emellan
dessa inbördes böra försiggå under enklare former än nu och icke föranleda
skriftväxling, registrering m. m. af enahanda beskaffenhet, som om
ärendet handlades emellan skilda ämbetsverk.

Memorial- I nedan nämnda hänseende har kommittén ansett sig böra göra en

förskotts™ särskild hemställan om förenkling i arbetssättet inom statskontoret, äfven
rapport. om densamma ej befinnes påkalla någon ändring uti föreskrifterna i instruktion
eller arbetsordning.

Såsom å sid. 103—104 antydts, har statskontoret att årligen till Kungl.
Maj:t afgifva uppgifter angående de af statskontoret, enligt Kungl. Maj:ts
befallning, för skilda ändamål förskjutna medel, för hvilka ersättning bör
af Kungl. Maj:t anvisas. Framställning därom beträffande vederbörande
förskottstitlar lärer emellertid, åtminstone i regel, göras först då vidare
utgifter å dessa titlar ej äro att emotse; och aflåtes särskild skrifvelse till
Kungl. Maj:t beträffande hvarje förskottstitel, hvarå ersättning begäres.

öfver samtliga af statskontoret under förskottstitel anordnade medel
sker bokföring — förutom i vederbörande revisors anteckningsbok — i
särskild del af memorialboken. Där antecknas, särskildt för hvarje förskottstitel,
dels, mera summariskt, in- och utgående balanser, dels ock i
detalj utgifterna under löpande året.

I och för pröfning, hvilka förskott skola hos Kungl. Maj:t anmälas
till ersättning, upprättas nu årligen mot slutet af året å utgiftsbyrån, med
ledning af memorialboken, en redogörelse, den s. k. förskottsr apporten, hvilken
beträffande samtliga förekommande förskottstitlar angifver för hvarje
titel de särskilda förskjutna beloppen, grupperade efter utgifternas art,
äfvensom dessa belopps summa för olika utgiftsgrupper och för förskottstiteln
i dess helhet. Upprättandet af denna redogörelse, som åligger memorialbokhållaren,
plägar för honom upptaga ett par månaders arbete.

Det synes kommittén, som om ofvan beskrifna förskottsrapport icke,
åtminstone i sin nuvarande omfattning, vore erforderlig för ett betryggande
utförande af ifrågavarande, statskontoret åliggande uppdrag. Pröfningen
däraf, hvilka förskottstitlar skola anmälas till ersättning, torde med

121

nödig säkerhet och lätthet ske med ledning af memorialboken i hithörande
del. Beträffande de förskottstitlar, hvilka, med tillämpning af gällande
föreskrifter, ej komma i fråga att det året anmälas till ersättning, synes
något särskildt arbete icke vara erforderligt i detta afseende. Och för
öfrigt torde det icke vara nödigt att i denna förskottsrapport, i deri mån
den anses böra bibehållas, upptaga de särskilda posterna så omständligt
som nu sker; det borde vara tillräckligt, om de där specificeras allenast i
samma omfattning, som i framställningen till Kung]. Maj:t plägar äga
rum. I hvarje fall skulle för detta arbete icke kräfvas mer än en ringa
del af den tid, som nu åtgår för förskottsrapportens upprättande.

Af dessa skäl får kommittén hemställa,

att i arbetet för de till Kungl. Maj:t årligen ingående
förskottsuppgifter måtte vidtagas lämplig förenkling.

122

Plenimål.

Förändringar i formerna för ärendenas föredragning och

afgörande.

I det förslag till omorganisation af statskontoret, som afgafs af 1874
års löneregleringskommitté, ingick äfven, att med undantag för sådana
ärenden, hvilka vanligen ansågos såsom plenimål, i öfrigt den kollegiala
formen för ärendenas behandling skulle upphöra och beslutanderätten
öfverlämnas åt verkets chef, dock med rätt och skyldighet för föredragande
ledamot att, där han var från beslutet skiljaktig, afgifva sin särskilda
mening till protokollet.

I 1876 års instruktion förklaras ock uti § 6, att generaldirektören
äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, med undantag af dem, som i
§ 8 särskildt omförmälas.

Sistnämnda paragraf angifver såsom ärenden, hvilka skola af statskontorets
styrelse samfälldt behandlas och afgöras, dem som angå:

verkets organisation;

befordringar, undantagandes sådan, som afser återbesättande af
ledig ledamotsplats, i hvilket sistnämnda ärende generaldirektören enligt
§ 3 gör underdånig anmälan hos Kung]. Maj:t;

nya författningars utfärdande eller redan befintligas ändring, förklarande
eller upphäfvande;

cirkulär eller allmänna föreskrifter, som det tillkommer verket att
utfärda;

räkenskapers form och uppställning;

förräntande af medel hörande till de under statskontorets förvaltning
stående fonder; och

besvär, som hos statskontoret anföras öfver underordnade myndigheters
beslut.

123

I dessa ärendens behandling och afgörande skola deltaga generaldirektören
samt föredraganden och minst en af de öfriga ledamöterna, eller,
om generaldirektören åtnjuter semester eller eljest icke är tjänstgörande,
alla tre ledamöterna i styrelsen. Uppkommer vid omröstning i dylikt
ärende lika röstetal, gäller den mening, generaldirektören biträda

Denne äger emellertid, enligt samma paragraf i instruktionen, jämväl
1 andra förefallande ärenden, där han finner sådant erforderligt, till protokollet
inhämta samtliga ledamöternas mening.

I den af statskontorets chef den 31 december 1879 utfärdade arbetsordningen
har intagits bestämmelse därom, att äfven följande ärenden skola
»utgöra föremål för handläggning i plenum», nämligen:

frågor om antagande af extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte,
tjänstledighet och förordnanden, tjänstebetyg, tjänstemäns och vaktbetjäntes
fel eller försummelse i tjänsten, samt afsked;

indelning till tjänstgöring af de första tjänstegraden tillhörande
tjänstemän äfvensom af amanuenser och öfriga extra ordinarie tjänstemän;
verkets arbetsordning;

reglering af ledamöternas och tjänstemännens semester;
besvär, hvaröfver statskontoret, efter Kungl. Maj:ts befallning, har
att afgifva underdånigt utlåtande;

Kungl. Maj:ts i sådana mål statskontoret delgifna beslut;
extra ordinarie afskrifningar;

be hof af kassaiörstärkning cch likvid af dymedelst erhållna kassaförskott; bestämmande

af arfvoden och gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän
och vaktbetjänte;

afgifvande af de underdåniga berättelser, hvarmed statskontoret, enligt
instruktionen, skall före riksdagar och statsrevisioner till Kungl. Maj:t
inkomma;

r äntmästarens veckorapporter angående kassaställningen;
ledamöternas årliga arbetsredogörelser; samt
frågor rörande verkets ekonomi.

Bland de sålunda i arl etsordningen upptagna pleniärenden förekomma
sådana, om Ksilka 1874 års 1cneregleringskommitté hade föreställt

Löneregleringskonimittms bet. IV.

124

sig, att de borde till handläggning och afgörande i plenum öfverlämnas,
men hvilka i den af Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen ej upptogos bland
sådana ärenden. Hit höra:

bestämmande af arfvoden åt amanuenser och extra biträden; •
afgifvande af berättelser, afsedda för riksdagar och statsrevisioner,
äfvensom af ledamöternas årliga arbetsredogörelser; samt
frågor angående verkets ekonomi.

Hvilken mening man än må hafva om lämpligheten af, att samtliga
de i arbetsordningen uppräknade ärendena göras till föremål för handläggning
i statskontorets plenum, måste det dock, enligt kommitténs åsikt,
förefalla egendomligt, att, sedan Kungl. Maj:t i instruktion för ämbetsverket
angifvit de särskilda grupper eller slag af ärenden, som skola af
statskontorets styrelse samfälldt behandlas och afgöras, samt därvid bemyndigat
verkets chef att jämväl i andra förefallande ärenden, där han finner
sådant erforderligt, till protokollet inhämta samtliga ledamöters mening,
chefen i en af honom utfärdad arbetsordning på ett stadigvarande sätt så
väsentligt utvidgar det af Kungl. Maj:t utstakade området för plenimål.

Enligt kommitténs uppfattning bör det vara i den af Kungl. Maj:t
gilna instruktionen bestämdt, hvilka grupper eller slag af ärenden, som
städse skola vid deras afgörande behandlas såsom plenimål, med rätt för
chefen att undantagsvis göra äfven andra ärenden till föremål för plenibehandling
i de fall, han finner sådant erforderligt.

Med ledning delvis af hvad som finnes föreskrifvet uti instruktionen
för kommerskollegium, där likasom i statskontoret endast en del ärenden
äro föremål för samfälldt afgörande, och med åberopande jämväl af hvad
kommittén i detta hänseende föreslagit för kammarkollegium, hemställer
kommittén,

att af statskontoret skola samfälldt behandlas och
afgöras ärenden, som angå:
verkets organisation;

125

nya författningars utfärdande eller redan befintligas
förklarande, ändring eller upphäfvande;

allmänna föreskrifter, som det tillkommer statskontoret
att utfärda;

räkenskapers och redogörelsers form;
förräntande af medel, hörande till de under statskontorets
förvaltning stående fonder;

befordringar, undantagandes sådan som af ser återbesättande
af ledig statskommissariebefattning;

extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande; bestämmande

af arfvoden åt amanuenser äfvensom
af godtgörelse åt andra extra ordinarie tjänstemän och
tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte;

afsked, tjänstebetyg, förordnanden, äfvensom tjänstledighet,
med undantag af semester;

tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i
tjänsten; samt

andra frågor, hvilka generaldirektören finner skäl
att göra till föremål för samfälldt afgörande.

Jämlikt § 6 i instruktionen för statskontoret är generaldirektören
Kungl. Maj:t ansvarig för göromålens jämna gång; och bör han noga
tillse, att de åligganden, som enligt särskild arbetsordning, hvilken
af honom efter föregången öfverläggning med ledamöterna utfärdas, en
hvar af verkets ämbets- och tjänstemän tillhöra, blifva med nit och drift
fullgjorda, så att alla ärenden behörigen och så skyndsamt som möjligt
afgöras och expedieras.

I de betänkanden kommittén afgifvit angående kammarkollegium
och kammarrätten har kommittén föreslagit, att åt chefen för hvartdera af
nämnda ämbetsverk skulle öfverlämnas att själf föredraga befordringsfrågor
och andra samfälldt afgörande underkastade ärenden rörande verkets
personal, särskildt i syfte att bringa vederbörande chef i närmare förbindelse
med personalen och därigenom öka möjligheten för honom att

Överlämnande
åt
chefen att
själf föredraga
vissa
ärenden.

126

Sättet för
ärendens afgörande
vid
chefens tillfälliga
frånvaro.

verkligen öfvervaka, det en hvar med nit och drift fullgör hvad honom
åligger.

Af enahanda skäl anser kommittén en liknande anordning böra träffas
äfven i statskontoret. Genom en sådan anordning skulle ock beredas lättnad
för de ledamöter, hvilka föredragningen af ifrågavarande mål eljest
skulle tillhöra.

Kommittén hemställer alltså,

att åt generaldirektören i statskontoret må öfverlämnas
att själf föredraga sådana samfälldt afgörande
underkastade frågor, som angå befordringar, extra ordinarie
tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande, bestämmande
af arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse
åt andra extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga
biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte, afsked,
tjänstebetyg, förordnanden, tjänstledighet, samt tjänstemäns
och betjäntes fel och försummelser i tjänsten.

Rörande ärendens afgörande i chefens frånvaro uti ämbetsverk, där
chefen, vare sig fullständigt eller delvis, ensam har beslutanderätten i
ärenden, uti hvilkas pröfning han deltager, växla — såsom kommittén
redan i första delen af sitt betänkande, sid. 165, erinrat — föreskrifterna i
allmänhet mellan två hufvudtyper, i ty att inom vissa ämbetsverk de ärenden,
i hvilka chefen eljest beslutar och som kunna i hans frånvaro afgöras,
varda kollektivt afgjorda af vederbörande ledamöter, under det i andra
verk uti dylika fall en af ledamöterna inträder i utöfningen af chefens
åligganden med eller utan vissa begränsningar.

I § 9 af 1876 års instruktion är för statskontoret i förevarande
hänseende stadgadt, att, när generaldirektören åtnjuter semester eller eljest
under kortare tid, som icke öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad att
förrätta sitt ämbete, styrelsen skall utöfvas af minst två tillstädesvarande
ledamöter och utgående expeditioner af dem undertecknas på styrelsens
vägnar; börande ärendena i vanlig ordning föredragas och, i händelse af
olika åsikter mellan ledamöterna, styrelsens beslut utfärdas i öfverens -

127

stämmelse med föredragandens mening, därest icke alla tre ledamöterna
deltaga i ärendets handläggning, då de flesta rösterna blifva bestämmande.

I generaldirektörens frånvaro må dock icke, såvida ej Kungl. Maj:t för
tillfället annorlunda förordnar, lediga tjänster tillsättas i annan ordning
än genom förordnanden att dem tills vidare förrätta, ej heller ansvar för
fel i tjänsten ådömas, häruti likväl ej inbegripen afstängning från tjänstens
utöfning, eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller förändra de förut
för förvaltningen fastställda grunder.

Inträffar, oafsedt semester, hinder för generaldirektören att ämbetet
utöfva, hvilket räcker öfver fjorton dagar, bör, enligt § 16, ansökning om
ledighet hos Kungl. Maj:t anmälas.

I kommerskollegium, där likasom i statskontoret vissa ärenden afgöras
kollegialt, under det att chefen har ensam beslutanderätt uti öfriga
ärenden, i hvilkas pröfning han deltager, inträder i chefens frånvaro
äldsta tjänstgörande kommerserådet i utöfning af chefens åligganden.

I sitt betänkande angående kammarkollegium har kommittén funnit
sig böra för sistnämnda ämbetsverk förorda en anordning af nyssberörda
art. Enahanda skäl, som för kommittén varit bestämmande, då den föreslagit
att jämväl åt kammarkollegii chef öfverlämna beslutanderätten i de
flesta nu kollegialt afgjorda ämbetsärenden, syntes nämligen kommittén
äfven tala för, att vid tillfälligt förhinder för chefen dessa ärenden borde
afgöras af en enda i stället för att behandlas under den mera tidskräfvande
kollegiala formen. Genom att föreskrifva, att i sålunda antydda
fall den äldste tjänstgörande ledamoten skall inträda i utöfningen af chefsbefattningen,
skulle dessutom vinnas, dels att under sådan tid de till chefsämbetet
hörande kontrollerande och öfvervakande åligganden kunde på
effektivt sätt uppehållas, dels ock att en af kollegii ledamöter finge särskild
anledning att sätta sig in uti kollegii ämbetsgöromål i allmänhet,
hvilket utan tvifvel skulle lända till större trygghet för bevarandet af nödig
kontinuitet vid ärendenas behandling.

Samma skäl synas kommittén tala för införande af en dylik anordning
i statskontoret; och må i detta hänseende äfven erinras, att 1874
års löneregleringskommitté, som för statskontoret föreslog den kollegiala
formens inskränkande till handläggning af blott sådana mål, som skola i

128

plenum föredragas, i sammanhang därmed uttalade, att det syntes kommittén
lämpligast, att den i graden äldste af ledamöterna förklarades städse
vara skyldig att, vid inträffadt förhinder för chefen, förestå hans ämbete,
såvida hindret — semester naturligen ej härvid afsedt — icke varade öfver
fjorton dagar, men, om det var af beskaffenhet att räcka längre tid, intill
dess uppå skeende underdånig anmälan Kungl. Maj:t å ämbetet meddelade
nådigt förordnande.

Under förutsättning att bestämmelse bibehålies därom, att, i händelse
för generaldirektören i statskontoret inträffar för längre tid än fjorton
dagar behof af annan tjänstledighet än semester, ansökning om ledighet
skall af honom göras hos Kungl. Maj:t, hemställer kommittén,

att i instruktion för statskontoret måtte meddelas
föreskrift, att, då generaldirektören begagnar semester
eller eljest under kortare tid, som ej öfverstigar f jorton
dagar, är förhindrad att sitt ämbete förrätta, äldste
tjänstgörande statskommissarien skall, därest icke annorlunda
af Kungl. Maj:t för ordnas, inträda i utöfning en
af generaldirektörens åligganden.

129

Utsträckning af arbetstiden.

Kommittén har i första delen af sitt betänkande, sid. 120—124, uttalat,
att till ökning af arbetsprodukten inom de centrala ämbetsverken utsträckning
af arbetstiden därstädes bör påfordras. I sådant afseende har kommittén
ansett sig böra såsom en allmän förutsättning för de löneregleringsförslag,
som af kommittén afgifvas för nämnda ämbetsverk, antaga, att för desamma
i allmänhet bör stadgas, att samtliga ordinarie tjänstemän och
betjänte skola, där ej för särskilda fall undantag, efter pröfning, medgifves,
vara å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag.
I sammanhang därmed framhölls emellertid, att denna tjänstgöringstid utgör
allenast den minimitid, under hvilken samtliga ordinarie befattningshafvande
skola i regel finnas å tjänsterummen tillstädes, men att
naturligen enhvar därutöfver är skyldig att å tjänsterummet eller, där
sådant kan ske, i hemmet åt tjänsten ägna all den tid, som kräfves för
dess behöriga skötande.

Beträffande frågan om den tid på dagen, till hvilken berörda tjänstgöring
bör förläggas, och huruvida densamma bör fullgöras i oafbruten följd
eller ej, ansåg kommittén det ej tillhöra densamma att därutinnan uttala
sig, men betonade önskvärdheten däraf, att, till båtnad såväl för samarbetet
mellan olika ämbetsverk som för allmänheten, likformiga bestämmelser i
sådant hänseende måtte i möjligaste mån meddelas för samtliga ämbetsverk.

Under åberopande af hvad sålunda anförts har kommittén angående
kammarkollegium hemställt, att för nämnda ämbetsverk föreskrift måtte
meddelas i öfverensstämmelse med ofvanberörda allmänna regel.

Hvad angår kammarrätten, har, med afseende på dess dubbla egenskap
af domstol och förvaltande verk, kommittén uttalat den uppfattningen,
att där icke kan för personalen i dess helhet lämpligen föreskrifvas en
daglig arbetstid af ofvan angifna längd å tjänsterummen. Undantag i
sådant hänseende bör, af anförda skäl, göras beträffande presidenten och

130

kammarrättsråden. Med framställande af förslag om särskilda bestämmelser
för dessa tjänsteman, bär kommittén emellertid hemställt om tillämpning
af ofvanberörda allmänna regel på kammarrättens samtliga öfriga
ordinarie tjänstemän äfvensom ordinarie betjänte.

Vidkommande statskontoret har kommittén redan i första delen af sitt
betänkande, sid. 121—122, erinrat, att, då, på hemställan af chefen för finansdepartementet
vid föredragning af det utaf 1874 års löneregleringskommitté
afgifna betänkande angående statskontoret, Kungl. Maj:t den 18 januari 1876
beslöt proposition till Riksdagen om ny organisation af sistnämnda ämbetsverk,
det äfven ingick bland grunderna för den nya organisationen, att arbetstiden
för verkets tjänstemän skulle utsträckas till sex timmar dagligen. Sedan
statsutskottet afstyrkt propositionen i denna del, af skäl hufvudsakligen att
bemälda tjänstemän måste anses framgent såsom dittills äga skyldighet att
fullgöra de med de särskilda befattningarna förenade göromål, äfven om
därtill behöfde användas ett större antal timmar, blef, till följd af kamrarnas
skiljaktiga beslut beträffande grunderna i öfrigt för omorganisationen
af statskontoret, frågan om något som helst särskildt godkännande af dessa
grunder förfallen.

Uti arbetsordningen den 31 december 1879 intogs sedermera den
föreskrift, att statskontorets lokal skall hållas öppen alla söckendagar mellan
klockan 10 f. m. och klockan 3 e. m., och att tjänstemännen äro
skyldiga att under denna tid, i den mån vederbörande byrå- eller afdelningschef
finner göromålen sådant fordra, vara å tjänsterummet tillstädes
samt äfven å annan tid på dagen, när omständigheterna det påkalla, till
tjänstgöring därstädes inställa sig.

I öfverensstämmelse med hvad kommittén föreslagit beträffande
kammarkollegium, tillåter sig kommittén nu hemställa,

att för statskontoret måtte meddelas föreskrift
därom, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte
skola, där ej för särskilda fall undantag, efter pröfning,
medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst sex
timmar hvarje söckendag.

131

Villkor för åtnjutande af de med ordinarie befattning inom
statskontoret förenade aflöningsförmåner.

I den kungörelse, som Kungl. Maj:t den 8 december 1876 utfärdade
angående villkoren för åtnjutande af de från 1877 års början fastställda
nya löneförmånerna för statskontoret, var visserligen för chefsplatsen samt
för tjänster af tredje och andra graderna, men däremot icke för första
gradens tjänster upptagen den allmänna föreskriften, att med tjänst i nyregleradt
centralt ämbetsverk icke finge förenas annan tjänst å rikets,
riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning, med
mindre den funnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen
uti ifrågavarande verk.

Anledningen till nämnda undantagsställning för första gradens tjänstemän
hos statskontoret torde få sökas i den uppfattning, som af dåvarande
chefen för finansdepartementet, vid regleringsärendets föredragning
inför Konungen i statsrådet, gjordes gällande. Han hade tänkt sig, att de
arbeten, som i tjänsten ålågo dessa tjänstemän, kunde verkställas på de
timmar af dagen, då de enligt arbetsordningen borde vara tillstädes å
tjänstelokalen, samt att deras tjänstearbete icke var »af beskaffenhet att
under dagens återstående timmar taga tankar och håg i anspråk» och
därför ej i någon mån kunde anses »lida däraf, att tjänstemannen använde
dessa till annan nyttig sysselsättning».

Vid 1882 års riksdag blef emellertid, på förslag af Kungl. Maj:t
och i sammanhang därmed att lönen för första gradens tjänstemän höjdes
till det belopp, som redan åtnjöts af deras vederlikar inom andra centrala
ämbetsverk, också för ifrågavarande tjänstemän bestämdt, att med deras
tjänster icke finge förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den funnes icke vara

Löneregler ing skommitténs bet. IV. 17

132

hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen i statskontoret, dock att tjänsteman,
som vid löneförhöjningens inträdande redan innehade tjänst utom
statskontoret, skulle få bibehålla densamma, så länge den icke var hinderlig
för tjänstgöringen därstädes.

I den första delen af kommitténs betänkande, sid. 104—110, har,
jämte det föreslaget blifvit, att i allmänhet med ordinarie befattning i vederbörande
centrala ämbetsverk icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat eller amanuens- eller därmed jämförlig biträdesbefattning
i statens, riksdagens eller kommuns verk, tillika beträffande förening
med ordinarie statstjänst af andra tjänstebefattningar eller uppdrag framhållits
nödvändigheten däraf att, till förekommande i möjligaste mån af
missbruk, nuvarande föreskrifter i ämnet fullständigas och skärpas; och
har kommittén i sådant hänseende ock framställt försko-.

Kommittén har därvid åberopat Riksdagens uttalanden vid fastställandet
åren 1902 och 1903 af vissa aflöningsstater, genom hvilka uttalanden
gjorts gällande, att under det i nuvarande bestämmelser uti ifrågavarande
hänseende förekommande uttrycket »annan tjänstebefattning» skulle vara
att hänföra äfven stadigvarande eller regelbundet återkommande aflönadt
uppdrag, som lämnas af bolag.

Det torde böra här erinras, att äfven vid 1904 års riksdag- förekommit
enahanda uttalanden. Så i Riksdagens skrifvelse (n:r 70) den 13
april 1904 beträffande aflöningsvillkoren för fiskeriintendenter och fiskeriassistent.
Likaså i Riksdagens skrifvelse (n:r 135) den 20 maj 1904, i
hvad angår aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, samt i skrifvelse (n:r 172)
den 18 maj 1904 beträffande aflöningsvillkor för ordinarie ämneslärare
och rektorer vid rikets allmänna läroverk.

Då kommittén nu skolat afgifva förslag rörande reglering af löneförhållanden
m. m. vid statskontoret, har, beträffande villkoren för åtnjutande
af de med ordinarie befattning inom nämnda ämbetsverk förenade
nya aflöningsförmåner, kommittén icke funnit anledning att i de uti första
delen af kommitténs betänkande ifrågasatta allmänna aflöningsvillkor
för de centrala ämbetsverken föreslå annan ändring än att, i fråga om
förhöjning af lön efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning i samma

133

lönegrad, löntagare i statskontoret torde böra få tillgodoräknas den tid,
som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen, äfven om han, i följd af frågan om verkets omorganisation,
tillträdt befattningen allenast på grund af förordnande tills vidare.

Kommittén hemställer alltså,

att för åtnjutande af de med ordinarie befattning
inom statskontoret förenade aflöningsförmåner, om hvilka
kommittén i det följande framställer förslag, måtte stadgas
följande villkor, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af statskontoret eller dess särskilda
af delningar eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende äfvensom, därest statskontorets
ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk
anses, eller därest vissa statskontoret tillhörande
göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig
att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning
han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål eller tjänstgöra
i det verk, till hvilket g öromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat eller amanuens-
eller därmed jämförlig biträdesbefattning i statens,
riksdagens eller kommuns verk;

att med ordinarie befattning ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

såframt ej i särskilda fall, hvad angår generaldirektören
eller statskommissarie, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, statskontoret, på grund
af förekommande omständigheter och efter pröfning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hederligt å tjänstgöringen i statskontoret, finner
sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning kunna få
tills vidare bibehållas eller mottagas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att
tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där
statskontoret, till befordrande af arbetets oafbrutna gång,
finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöring spenningar få uppbäras endast för
den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller
åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som,
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig
vindning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöring spenning ar
afstå så mycket af lönen, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt
för tid, hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder af stängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af statskontoret pröfvas böra använ -

135

das till befattningens uppehållande, skall under tiden
innehållas, såvida ej statskontoret finner skäligt låta honom
uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för
beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
i statskontoret, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp
i stället för egna tjänstgöring spenning a,r, bestrida, dock
ej längre än sammanlag dt tre månader under ett och
samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehafvaren under mer än
fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, bågrund af förordnande, annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske,
efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvar och en af omförmäla
löneförhöjningar angår, att den högre afiöningen
ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den
tid, som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft
förflutit frän hans tillträde till befattningen, vare sig på
grund af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af

förordnande i följd af frågan om statskontorets omorganisation; att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till nedannämnda
pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester,
generaldirektören, statskommissarierna och tjänstemännen
af andra lönegraden enhvar under en och en
half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd
eller kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året,
som af generaldirektören bestämmes, begagna sig af
semester;

att. vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut;

att innehafvare af ordinarie befattning skall, då
han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänsteår, vara
förpliktad att med oafkortad lön såsom pension, dock ej
i något fall till högre belopp än 6,000 kronor, från befattningen
afgå, Kungl. Maj:t eller statskontoret, om det
tillkommer detta ämbetsverk att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma kvarstå;

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig dels, efter Kungl.
Maj:ts bestämmande, upphörande af eller minskning i
extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de för -

137

ändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna
varda stadgade;

att enhvar, som med eller efter visst angifvet års
ingång tillträder befattning i statskontoret, skall vara
pliktig att underkasta sig de villkor och bestämmelser,
som varda föreskrifna för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna,
samt

att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,
hvilka före viss angifven tidpunkt förklara,
att de icke vilja underkasta sig den nya aflöning sstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, aflöningsförmåner skola
utgå enligt de för dem dittills gällande grunder.

Beträffande det af kommittén ofvan föreslagna villkor i afseende å
tjänsters förening med andra befattningar eller uppdrag tillåter sig kommittén
i detta sammanhang erinra, att kommittén i första delen af sitt
betänkande, sid. 110, jämväl förordat meddelande af föreskrift därom, att
öfver alla af centralt ämbetsverk meddelade beslut i afseende å tillstånd till
förening med ordinarie befattning i statens tjänst af annan tjänstebefattning
eller uppdrag förteckning skall föras hos ämbetsverket.

138

Statskontorets organisation.

Då 1874 års löneregleringskommitté den 11 november 1875 afgaf
sitt betänkande och förslag angående statskontoret, var detta ämbetsverk
dels enligt ordinarie stat, dels provisoriskt organiseradt sålunda:

president och tre statskom missarier,

kansliet: sekreterare, registrator och aktuarie, fyra kanslister,

advokatfiskal,

räntekammaren: två kungl. räntmästare, en bokhållare, en kammarskrifvare,

fond- och revisionskontor et med stämpelkontoret: kamrerare, kammarförvandt,
en bokhållare, två kammarskrifvare, stämpelpapperskassör,

kammarkontoret: kamrerare, en memorialbokhållare, fem kammarskrifvare,

riksbokslutskontoret: kamrerare, kammarförvandt, en bokhållare, fyra
kammarskrifvare;
alltså 35 tjänster''af olika grader.

Vaktmästare funnos till ett antal af 9.

I den nya stat, som kom till stånd vid 1876 års riksdag, funnos
upptagna, jämte verkets chef, tre tjänstemän af tredje graden (statsko inmissarier),
en tjänsteman af andra graden (sekreterare), tolf tjänstemän af
första graden (stämpelpapperskassör, som jämväl hade 500 kronor i missräkningspenningar,
kassör, revisorer och bokhållare, registrator, notarie);
alltså, chefen inberäknad, allenast 17 ordinarie tjänstemän.

Vaktmästarnas antal hade inskränkts till 7, däraf en förste vaktmästare.

Kassören, som emellertid i den för statskontoret den 8 december
1876 utfärdade instruktionen upptages under benämningen räntmästare,

139

blef redan vid 1877 års riksdag, på Kungl. Maj:ts förslag, uppflyttad från
första till andra lönegraden och fick vid 1887 års riksdag sig tillerkändt
missräkningspenningar till belopp af 500 kronor.

Till 1885 års riksdag gjordes af Kungl. Maj:t framställning om uppförande
å statskontorets stat af ytterligare en tjänsteman i andra lönegraden
med anställning såsom förste revisor å riksbokslutsbyrån.

I den hemställan från statskontoret af den 18 november 1884, som
låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning, omförmäldes, att behofvet
af förstärkning af riksbokslutsbyråns personal, redan förut kännbart, i
väsentlig mån ökats genom den enligt kungl. brefvet den 18 april 1884
beslutade förändringen i afseende å tiden för rikshufvudbokens afstötande;
och tillika påpekades, att den föreslagna nya befattningen, hvars
innehafvare skulle vara skyldig att med chefen för riksbokslutsbyrån dela
det öfvervakande af göromålen å byrån, som då ålåg byråchefen ensam,
borde uppföras i andra lönegraden. Den korta tid, som blifvit anslagen
för bokslutsarbetets fullbordande, påkallade nämligen, att åt detta arbete
ägnades en vida mera omfattande tillsyn, än som kunde förenas med de
många åligganden i öfrigt, hvilka tillhörde byråchefen och vore af beskaffenhet
att ej under tiden få eftersättas. Åt innehafvaren af den nya
tjänsten borde därför uppdragas att, med biträde af en amanuens, handlägga
bestyren med liggares och länsstaters upprättande samt landtränteriredogörelsehandlingarnas
granskning och att därjämte efter omständigheterna
deltaga i riksbokslutsarbetet äfvensom att med byråchefen vaka öfver dithörande
arbeten.

I skrifvelse den 18 maj 1885, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel, uttalade Riksdagen den uppfattningen,
att det visserligen icke kunde förnekas, att tillämpningen af de nya anordningarna
för räkenskapernas afslutande medförde en verklig ökning af
riksbokslutsbyråns arbete, men att däraf dock icke följde, att denna ökning
blefve stadigvarande. Riksdagen ansåg det därför då tillräckligt
sörj dt för göromålens behöriga gång inom riksbokslutsbyrån därigenom
att på extra stat för år 1886 beviljades de 4,500 kronor, Kungl. Maj:t
ifrågasatt för inrättandet af en ny ordinarie tjänstebefattning. Enahanda

Löneregleringskommitténs bet. IV.

140

belopp anvisades å extra stat för åren 1887 och 1888. Och med användande
af berörda anslag förordnade Kungl. Maj:t en af revisorerna och
bokhållarna å riksbokslutsbyrån att från den 1 januari 1886 bestrida
tjänst såsom förste revisor därstädes.

Enligt Kungl. Maj:ts af Riksdagen bifallna förslag blef sedermera
den omförmälda förste revisorstjänsten från och med år 1889 uppförd på
ordinarie stat såsom en andra gradens tjänst.

Sedan från och med år 1895 enligt Kungl. Maj:ts medgifvande, med
anledning af behofvet af ytterligare en tjänsteman å inkomst-, fond- och
stämpelbyrån, till tjänstgöring såsom revisor och bokhållare å nämnda
byrå öfverflyttats den å verkets kansli anställde notarien, och i stället uppdragits
åt en amanuens att, mot årligt arfvode af 1,500 kronor från anslaget
till vikariat, renskrifning, flitpenningar m. m., bestrida protokollsföringen
under sekreterarens inseende och ansvar, gjorde statskontoret i underdånig
skrifvelse den 11 oktober 1898 framställning om anställande å inkomst-,
fond- och stämpelbyrån af ytterligare en ordinarie tjänsteman utöfver de i
instruktionen upptagna; och ansåg statskontoret, att åt denne nya tjänsteman
borde beredas andra gradens aflöning. Däremot skulle notarien återflyttas
till tjänstgöring å kansliet.

Da detta ärende den 13 januari 1899 af t. f. chefen för finansdepartementet
föredrogs i statsrådet, anförde han, bland annat, att det
syntes honom icke kunna bestridas, att chefen för statskontorets inkomst-,
fond- och stämpelbyrå vore i behof af någon lättnad i den honom åliggande,
under de senare åren betydligt ökade arbetsbördan. För att
emellertid åt byråchefen skulle kunna beredas någon verklig lättnad i
arbetet erfordrades, att den nya tjänsteman, som vid notariens återflyttande
till tjänstgöring på kansliet skulle anställas på inkomst-, fond- och
stämpelbyrån, blefve tjänsteman af andra lönegraden. Ett ytterligare skäl
för anställande på byrån af en tjänsteman i nämnda lönegrad fann departementschefen
däri, att med hänsyn särskildt till den betydande fondförvaltning,
som tillhörde byrån, det vore af vikt, att vid semester eller
förfall för byråchefen till vikarie för honom funnes att tillgå en tjänsteman
med den erfarenhet, som kunde förutsättas hos en tjänsteman af

141

andra lönegraden. Och föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att å statskontorets
stat uppföra aflöning för en tjänsteman i andra lönegraden.

Riksdagen biföll nämnda förslag, enligt hvad af dess skrifvelse den
14 maj 1899 framgår, och anförde därvid, att, då den nya tjänstemannen
skulle komma att få sig ålagdt en mängd bestyr, som dittills tillkommit
chefen för ifrågavarande byrå, och däribland ansvaret för räkenskapsföringen,
föredragning af vissa mål äfvensom kontroll öfver revisorn och
bokhållaren samt de å byrån anställda amanuenser, Riksdagen höll före,
att af honom komme att fordras ett så maktpåliggande arbete samt sådan
kunskap och erfarenhet i fråga om göromålen, att honom syntes böra,
på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, beredas den tjänsteställning och aflöning,

som tjänst i andra lönegraden medförde.

Genom kungl. kungörelsen den 22 september 1899, angående förändrad
lydelse af vissa paragrafer i instruktionen för statskontoret, uppfördes
den ifrågavarande nya tjänstemannen å inkomst-, fond- och stämpelbyrån
under benämningen kamrerare.

Då statskontoret i underdånigt utlåtande den 27 maj 1902 hade att
i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901 yttra sig, huruvida
genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning
af tjänster, som genom förändrade anordningar kunde undvaras, anförde
statskontoret, att i detta hänseende visserligen förekomme, att, därest det
af ämbetsverket framlagda förslag till ny aflöningsstat vunne Kungl. Maj.ts
och Riksdagens bifall, möjlighet förefunnes att utkräfva större arbetsprodukt
af tjänstemännen såväl därigenom att öfverhufvud dugligare personer
torde* kunna bindas vid verket, som därigenom att behofvet af
biförtjänster blefve minskadt. Under åberopande emellertid af stegringen i
antalet inkomna och afgjorda ärenden under tiden 1877 1901 och enär,

efter allt att döma, en motsvarande stegring var jämväl för framtiden
att emotse, höll statskontoret före, att den största försiktighet måste iakttagas
i fråga om indragning af tjänster, hvadan någon sådan indragning
icke kunde af statskontoret tillstyrkas.

Det är förut nämndt, att då, enligt skrifvelse den 22 maj 1903,
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag om anslag å extra stat för an -

142

ställande å räntekammaren af en kassabokhållare, därvid betonades, att den
ifrågavarande anordningen endast vore att betrakta såsom en tillfällig åtgärd
i afvaktan på den framställning uti förevarande afseende, som kunde
komma att göras af den för afgifvande af utlåtande och förslag rörande
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden af
Kungl. Maj:t. tillsatta kommittén. Därjämte har förut erinrats om Riksdagens
i sammanhang därmed gjorda uttalande, att den kontroll, man velat
åstadkomma genom inrättandet af kassabokhållarplatsen, skulle göras än
mer effektiv, om platsen blefve med ordinarie tjänsteman besatt, och att
därför borde så ordnas, att genom omplacering af verkets ordinarie tjänstemän
en af dem blef anställd såsom kassabokhållare å räntekammaren.

Då Kungl. Maj:t vid 1904 års riksdag gjorde framställning om anvisande
jämväl för år 1905 af ett anslag å 3,000 kronor till förstärkande
af statskontorets arbetskrafter — en framställning, som af Riksdagen
bifölls — bragtes till Riksdagens kännedom, att, sedan statskontoret afgifvit
förslag i fråga om användningen af det på extra stat för år 1904
anvisade anslag å enahanda belopp och för samma ändamål, Kungl. Maj:t
den 11 december 1903 förklarat, att under år 1904 skulle till tjänstgöring
såsom kassabokhållare å räntekammaren förordnas någon af de å statskontorets
öfriga afdelningar anställda tjänstemän af första graden, samt att
den sålunda förflyttades tjänst skulle uppehållas på förordnande med rätt
för den, som erhöll förordnandet, att uppbära det för år 1904 anvisade
anslaget.

Af det å sid. 17 införda sammandraget af statskontorets arbetsförteckningar
framgår, att, ehuru under den period, som förflutit sedan den
senaste löneregleringen för verket, antalet årligen inkommande mål väsentligt
ökats, siffran af balanserade mål allt fort hållits ganska låg, i
det att antalet årligen afgjorda mål i nära motsvarande mån ökats. Då
härtill kommer, att de statskontorets bestyr med kassarörelse, räkenskapsföring
och kontroller m. m., hvilka ej komma till synes i diarier och arbetsförteckningar,
äro af den art, att något uppskof med deras förrättande
öfver hufvud icke kan tänkas förekomma, anser kommittén sig kunna sluta,
att med de former, under hvilka arbetena i statskontoret hittills bedrif -

143

vits, och med den där använda arbetstiden den statskontoret påhvilande
arbetsmängden kunnat i allmänhet utföras af den i statskontoret anställda
personalen, en uppfattning, för hvilken stöd lärer kunna hämtas äfven i
statskontorets ofvan åberopade utlåtande af den 27 maj 1902.

Då det gäller att bedöma det framtida behofvet af arbetskrafter i
statskontoret, är att märka, att gränserna för statskontorets arbetsområde
redan vid dess senaste organisation blifvit så bestämda, att några mera
genomgripande förslag till förändringar därutinnan icke varit att från kommitténs
sida framställa; likasom att, såsom jämväl framgår af den utaf
kommittén lämnade redogörelsen, i afseende å diarieföring, skrifsätt in. m.
inom statskontoret redan i viss mån sådana enklare former gjort sig gällande,
som kommittén i den allmänna delen af sitt betänkande för de centrala
ämbetsverken förordat.

En del förenklingar i ofvanberörda afseenden hafva dock af kommittén
föreslagits. Så har beträffande statskontorets ämbetsåligganden
gjorts hemställan om följande förändringar:

att i allmänhet sådana å därför bestämda anslag anvisade utgifter,
hvilka hittills af Konungens befallningshafvande förskottsvis utbetalats och
för hvilka de haft att begära ersättning hos statskontoret, må af Konungens
befallningshafvande definitivt anordnas och i landtränteriräkningen
afföras;

att sådana utgifter enligt stat eller särskilda föreskrifter, som hittills
af statskontoret anordnats för att å landtränterierna utbetalas, må af
Konungens befallningshafvande anordnas, där ej med utbetalningen förbundna
särskilda omständigheter föranleda, att anordnandet bör äga rum
i statskontoret;

att de statskontoret ensamt eller gemensamt med kammarkollegium
tillhörande åligganden i afseende å vissa landsstatstjänsters tillsättande
in. in. må upphöra;

att statskontoret må befrias från skyldigheten att årligen tillställa
kammarrätten förteckning öfver de medel, som, med villkor af redovisning,
utaf statskontoret anordnats å räntekammaren; samt

att statskontoret må befrias från att såsom mellaninstans afgöra andra
besvärsmål än dem, som röra räkenskapers och redogörelsers form.

144

Generaldirek törer.

Statskommis sarierna.

Vid en jämförelse med de å sid. 18—23 införda summariska uppgifter
angående statskontorets ämbetsverksamhet framgår, att kommitténs
sålunda framställda förslag, särskildt beträffande öfverflyttning å länsstyrelserna
af en del anordningsärenden, skulle medföra, förutom annan lättnad
i statskontorets arbete, en ganska afsevärd minskning af de statskontoret
tillhörande mål och ärenden.

I fråga om förenklingar inom statskontorets arbetsområde må särskildt
erinras om kommitténs förslag om afskiljande af bokföringen öfver
länsstyrelsernas insättningar och dragningar å statskontorets giroräkning i
riksbanken från bokföringen öfver statskontorets direkta, till räntmästarens
handläggning hörande kassarörelse. Hvad kommittén sålunda och i öfrigt
föreslagit i fråga om förenklingar inom statskontorets arbetsområde skall
utan tvifvel jämväl leda till någon lättnad i statskontorets arbetsbörda,
om än denna lättnad endast mera indirekt torde göra sig gällande med
afseende på chefen och ledamöterna.

Slutligen må äfven erinras därom, att den af kommittén föreslagna
utsträckningen af arbetstiden å tjänsterummet skall bereda möjlighet för
en väsentlig ökning af arbetsprodukten, om än icke, åtminstone i någon
afsevärd mån, för de, enligt kommitténs mening, redan nu af arbete
strängt upptagna statskommissarierna, så dock för den underlydande
personalen.

Kommittén öfvergår härefter till frågan om de särskilda tjänstebefattningarna
inom statskontoret.

Hvad först angår ämbetsverkets chef, finner sig kommittén icke äga
anledning att föreslå någon ändring i den benämning, han efter förutvarande
chefs afgång erhöll i följd af den omorganisation af statskontoret,
som fick sitt uttryck i 1876 års instruktion.

Af hvad kommittén här ofvan anfört i fråga om statskommissarierna
följer, att, enligt kommitténs uppfattning, någon minskning i deras antal
icke kan ifrågasättas.

Dessa tjänstemän böra fortfarande såsom hittills vara chefer hvar
för sin af statskontorets tre byråer.

145

Enligt § 10 i 1876 års instruktion är sekreteraren i statskontoret sekreteraren.
hufvudsakligen ålagdt, att svara för uppsättandet och afsändandet i behörig
ordning af styrelsens underdåniga utlåtanden, cirkulär, skrifvelser och
andra utgående expeditioner, med undantag af sådana, som röra utbetalningar,
stämpelpapper och anmärkningar vid landtränteriernas redogörelsehandlingar,
och hvilka skola å vederbörande byrå uppsättas och expedieras;
att vaka däröfver, att öfriga i kansliet anställda tjänstemän behörigen
fullgöra sina skyldigheter; samt att i öfrigt verkställa hvad honom af
styrelsen i tjänsten anbefalles.

I arbetsordningen af år 1879 säges, att sekreteraren, utöfver ofvanberörda,
i instruktionen uppräknade göromål, har till åliggande

att tillse, det de af statskontoret beslutade fullmakter, konstitutorial
och öppna förordnanden, innan de utlämnas, äro försedda med stämpelpapper
till stadgadt belopp;

att emottaga och i föreskrifven ordning redovisa inflytande lösen för
de från statskontoret utgående expeditioner, hvarför sådan skall utgöras;

att tid efter annan ombesörja äldre outlösta expeditioners öfversändande
till behöriga ämbetsmyndigheter för att vederbörande emot åtecknad
lösen tillställas;

att förestafva tro-, huldhets- och tjänstemannaeden, när sådan skall
afläggas inför statskontoret; och

att föra en matrikel öfver statskontorets ämbetsmän samt såväl
ordinarie som extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte, med anteckningar
om födelseår och -dag, tiden för inträde i verket och sedermera
timade förändringar i tjänstgöringsväg, såsom befordringar, vikariat, tjänstledighet
o. s. v.

Inom kommittén har tagits i öfvervägande, huruvida icke, i sammanhang
med förevarande reglering af löneförhållanden in. m. vid statskontoret,
de sekreteraren åliggande göromålen lämpligen kunde och borde för-*
delas till utförande på de särskilda byråerna och, till någon mindre del, öfverflyttas
på registratorn, samt sekreterarbefattningen alltså kunde indragas.

Uppenbart är, att de i arbetsordningen sekreteraren särskildt ålagda
bestyr, till den del de ännu förekomma, icke äro af beskaffenhet att

146

egentligen tillhöra en tjänsteman i sekreterarställning och ej heller af
större omfattning, än att de skulle kunna utan olägenhet öfverflyttas å
annan af statskontorets underordnade tjänstemän; och hvad angår det
i instruktionen omnämnda öfvervakandet af de öfriga kanslitjänstemännen,
hyser kommittén den uppfattningen, att i allmänhet kontrollen
å de underordnade tjänstemännen bör omedelbart utöfvas af
chef och ledamöter i vederbörande verk, utan någon mellanhand eller biträde.
Allra minst kan en dylik mellanhand anses påkallad för öfvervakande
af en kanslipersonal, som redan nu, frånsedt den å kansliet anställda
amanuensen, består af endast två ordinarie tjänstemän, nämligen notarien
och registratorn, men, därest kommitténs i det följande framställda förslag
om notariebefattningens indragning vinner godkännande, för framtiden skulle
komma att utgöras af registratorn ensam. Beträffande slutligen de göromål,
hvilka egentligen skulle motivera anställandet hos statskontoret af en sekreterare,
nämligen uppsättandet af skrifvelser jämte besörjande af desammas
expedierande, håller kommittén före, att dessa göromål enklast och lättast
utföras på hvarje byrå af de där anställda tjänstemännen; hos dessa bör nämligen
i följd af deras oafbrutna sysselsättning inom byråns mera begränsade
arbetsområde kunna förväntas större förtrogenhet med där förekommande
ärenden än hos en utom byrån stående tjänsteman, hvarjämte de genom
den mera omedelbara beröring, i hvilken de stå med sin byråchef, hafva
lättare tillfälle att af honom inhämta för arbetets verkställande nödiga
anvisningar. Af denna anledning torde ock, utom de expeditioner hvilka
det enligt instruktionen tillhör byråerna att uppsätta, å dessa genom vederbörande
byråchefer själfva eller af byråtjänstemän under deras inseende
uppsättas en del utlåtanden och skrifvelser, särskildt sådana af mera vidlyftig
eller invecklad beskaffenhet; hvarförutom å byråerna verkställas de
uträkningar och siffersammanställningar, hvilka ofta åtfölja statskontorets
utlåtanden och i många fall innefatta den hufvudsakliga utredningen från
statskontorets sida.

Vid en granskning af statskontorets registratur för de senare åren
har det emellertid visat sig, att det uppsättningsarbete, som besörjes af statskontorets
sekreterare, är af ganska betydande omfattning. I sådant hänseende
må här meddelas, att allenast de i statskontorets registratur in -

147

gående koncept till underdåniga utlåtanden utgöra år 1901 465, år 1902
501 och år 1903 526. Med undantag för ett mindretal utlåtanden af
mera omfattande beskaffenhet, hvilka torde hafva uppsatts af vederbörande
föredragande, lärer uppsättningen af ifrågavarande koncept hafva
besörjts af sekreteraren. Tvifvelaktigt torde vara, huruvida de å byråerna
anställda tjänstemän skulle kunna, vid sidan af sina öfriga uppgifter,
hinna besörja detta uppsättningsarbete på ett nöjaktigt sätt; och
åtminstone synes antagligt, att en öfverflyttning på byråerna af nämnda
arbete skulle komma att föranleda framställningar om ökning af byråernas
arbetskrafter förr, än sådant eljest torde blifva behöfligt. Men då vid
sådant förhållande föga skulle vara vunnet med sekreterarplatsens indragning
och då därjämte den faran ligger nära till hands, att en uppdelning
af sekreterarens göromål å byråerna skulle medföra ökadt arbete äfven
för de redan strängt upptagna statskommissarierna, har kommittén icke
funnit skäl föreslå någon dylik indragning.

Såsom redan blifvit antydt, afser kommittén däremot, att notarietjänsten
i statskontoret skall indragas, hvarom nedan framställes förslag.
Enligt hvad därvid skall visas, lärer emellertid en dylik indragning icke
komma att medföra nämnvärd, om ens någon, ökning i det sekreteraren
för närvarande åliggande arbetet. Då å andra sidan den af kommittén
föreslagna utsträckningen af arbetstiden torde, äfven hvad sekreteraren
angår, innebära möjlighet för en väsentlig ökning af arbetsprodukten,
synes utsikt förefinnas, att sekreteraren för framtiden varder i tillfälle
lämna ökadt biträde till lättnad i statskommissariernas arbete, vare sig så
att en del af det uppsättningsarbete, som nu verkställes af statskommissarierna,
öfverflyttas på sekreteraren, eller så att, vid fall af behof, åt denne,
med vederbörligt bemyndigande, uppdrages att, jämte sina öfriga göromål,
äfven biträda med föredragning af vissa ärenden. Kommittén har i sistnämnda
hänseende uppmärksammat, att sedan längre tid tillbaka eu extra
föredragande varit under kortare tid hvarje år inom statskontoret förordnad
för handläggning af vissa mål. Den däraf föranledda utgiften
för statsverket borde hädanefter ej behöfva ifrågakomma; och har kommittén
härtill tagit hänsyn vid beräkning i det följande af det för stats Löneregleringskommitténs

bet. IV.

148

Notarien.

kontoret behöfliga anslagsbelopp till vikariat, renskrifning, flitpenningar och
extra biträden.

I 1876 års instruktion upptages såsom hufvudsakligen tillhörande
den å statskontorets kansli anställda notarien att föra protokoll samt biträda
med de i kansliet förefallande göromål, som honom anförtros af sekreteraren.
Härutöfver beskrifvas i arbetsordningen notariens åligganden sålunda:
att, efter ärendenas antecknande i protokollet för dagen, genast och
sist vid början af följande session aflämna de akter, som icke äro på hans
egen vidare handläggning beroende, till vederbörande byråchefer eller
tjänstemän i enlighet med ärendenas beskaffenhet och de å akterna tecknade
beslut;

att i ärenden, hvaruti förklaring medelst vanlig kommunikationsresolution
skall infordras, anteckna resolutionen å akten och densamma
underskrifva samt akten därefter, genomdragen och med statskontorets
sigill försedd, vederbörande tillhandahålla;

att skyndsamt uppsätta och till föredragande ledamotens granskning
aflämna sådana statskontorets beslut, som genom protokollsutdrag eller i
form af utslag skola expedieras, åtföljda, där ärendet så fordrar, af underrättelse
om hvad för ändringssökande är att iakttaga; samt

att protokollen för veckan i fullständigt skick, inom nästföljande
veckas utgång, till vederbörande föredragande öfverlämna, för att, sedan
protokollen af dem i de delar, hvardera röra, blifvit granskade, med
justeringspåskrift i vanlig ordning förses.

Förut är redan nämndt, att från och med år 1895, enligt Kung!.
Maj:ts medgifvande, notarien öfverflyttades till tjänstgöring såsom revisor
och bokhållare å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, medan den notarien
åliggande protokollsföringen uppehölls af en amanuens under sekreterarens
inseende och ansvar. Från och med år 1900 blef emellertid, i sammanhang
med anställandet af en kamrerare å inkomstbyrån, notarien återflyttad
till tjänstgöring på kansliet; och har han, enligt hvad kommittén inhämtat,
därefter förnämligast eller nästan uteslutande varit sysselsatt med förande
och uppsättande af statskontorets protokoll jämte därmed sammanhängande
antecknings- och expeditionsgöromål.

149

I det föregående har kommittén hemställt, att protokollet i statskontoret
skulle bortfalla och, utom i särskildt angifna undantagsfall, ersättas
med föredragningslistor. Dessa föredragningslistor lära icke lämpligen
kunna uppsättas annorstädes än å vederbörande byråer; och bör
äfven protokollsföringen i de fall, då sådan fortfarande skulle äga rum,
enklast och med minsta besvär verkställas genom bjmåtjänstemännen. Likaså
böra genom dem eller registratorn lämpligast kunna besörjas äfven
de antecknings- och expeditionsbestyr, som hittills ålegat notarien. Att
med hänsyn till de lättnader i arbetssättet, som kommittén i öfrigt förordat,
samt den föreslagna utsträckningen af arbetstiden å tjänsterummet
den obetydliga tillökning i arbete, som härigenom skulle tillfalla byråerna,
utan svårighet kan därstädes medhinnas, synes vara ovedersägligt.

Genom ofvan berörda arbetsförenkling kommer emellertid notarien
att blifva obehöflig för de göromål, hvarmed han nu är hufvudsakligen
upptagen. Hvad åter angår hans skyldighet, enligt instruktionen, att biträda
med de i kansliet förefallande göromål, som anförtros honom af
sekreteraren, har erfarenheten från de senare åren ådagalagt, att göromålen
å kansliet kunnat bestridas, utan att dylikt biträde behöft påkallas. Under
tiden från och med 1895 till och med 1899 uppehölls sålunda notariens
tjänstebefattning, såsom ofvan är näinndt, genom en amanuens, hvilken
emellertid allenast hade att — under sekreterarens ansvar och inseende
— bestrida protokollsföringen; och äfven sedan notarien återflyttats till
kansliet, hvarför såsom skäl, bland annat, anfördes hans behöflighet såsom
biträde åt sekreteraren, har, såsom ock förut är antydt, hans tjänstgöring
i allt fall kunnat begränsas till att hufvudsakligen allenast omfatta förandet
af protokollet med hvad därtill hörer. På sätt kommittén redan i
fråga om sekreterarbefattningen antydt, torde för öfrigt, därest kommitténs
förslag varda genomförda, för sekreteraren icke böra föreligga större
behof än hittills af biträde i de honom åliggande göromål.

På grund häraf anser kommittén, att notariebefattningen bör kunna
för framtiden helt och hållet umbäras, samt hemställer fördenskull,

att notariebefattningen i statskontoret må indragas.

150

Registratorn Hvad angår registratorn och aktuarien, är förut nämndt, att anteck oeh

aktuarien. nan(jet j diariet af tiden för statskontorets beslut förr ålegat registratorn
men sedermera öfverflyttats på notarien. Kommittén har redan såsom sin
åsikt uttalat, att äfven dessa anteckningar böra verkställas af registratorn.
Det ökade arbete, som härigenom pålägges honom, lärer icke vara mera
betydande, än att det motväges af de inskränkningar i diarieföringen,
hvartill kommitténs förslag och uttalanden gifva anledning, jämte den
föreslagna utsträckningen af arbetstiden.

Utöfver de registratorn såsom sådan tillhörande åligganden har han,
enligt föreskrift i arbetsordningen, sig anförtrodt att handhafva ämbetsverkets
expensmedel, med förbindelse att i den ordning, författningarna
bestämma, för medlen ställa säkerhet, motsvarande ett belopp af 2,250
kronor. Hänvisande till hvad i sistnämnda hänseende anförts å sid. 92
och 93, anser sig kommittén böra föreslå, att föreskriften om dylik säkerhets
ställande må upphäfvas.

Enligt hvad kommittén inhämtat, är den nuvarande innehafvaren af
registrator- och aktuarietjänsten förordnad till kommissionär hos statskontoret.
1 anledning däraf må åberopas hvad kommittén i sitt betänkande
angående kammarkollegium, sid. 117—118, uttalat, att det i allmänhet
icke torde vara lämpligt, att till kommissionär hos statsdepartement
eller ämbetsverk förordnas en dess ordinarie tjänsteman, enär då
lätteligen kan hända, att denne föranledes låta de med kommissionärskapet
förenade bestyr inkräkta å den för hans ordinarie befattning förbehållna
arbetstiden. Dylikt uppdrag torde böra anförtros åt amanuens eller med
sådan likställd extra ordinarie tjänsteman, där icke särskilda förhållanden
föranleda till annat förfaringssätt. I enlighet härmed synes det i förevarande
hänseende registratorn i statskontoret meddelade förordnande böra upphöra.

Kommittén hemställer,

att föreskriften om skyldighet för registratorn och
aktuarien i statskontoret att ställa uppbör dssäkerhet för
de af honom handhafda expensmedlen måtte upphäfvas.

Räntmästa- Kommittén har i det föregående föreslagit, att från statskontorets

ren'' direkta, till räntmästarens handläggning hörande kassarörelse måtte helt

151

och hållet afskiljas länsstyrelsernas insättningar och dragningar å statskontorets
räkning i riksbanken samt bokföringen i statskontoret af desamma
verkställas annorstädes än i räntekammaren. Hvad åter angår de medel,
som direkt tagas till uppbörd eller utbetalas i statskontoret, skulle öfver
dessa af räntmästaren föras en kassajournal, hvari, såsom nu sker i den af
kassabokhållaren förda kassabokén, inkomster och utgifter upptagas i den
mån de hos räntmästaren verkligen förekomma. Af räntmästaren skulle
därjämte afgifvas dels en dagrapport öfver kassans ställning samt öfver inneliggande
assignationer och handkassa och dels veckorapport öfver statskontorets
direkta kassarörelse äfvensom en tablå till förklaring af skiljaktigheterna
mellan sistnämnda rapport och riksbankens veckouppgift, motsvarande, i
afseende å nämnda kassarörelse, de nu s. k. veckoafslutningarna.

Uppenbart är, att af kommitténs förslag om bokföring annorstädes
än i räntekammaren af länsstyrelsernas insättningar och dragningar å statskontorets
räkning i riksbanken skall för räntmästaren följa en väsentlig lättnad
i arbete såväl omedelbart genom bortfallandet af den bokföring, hvilken
motsvarar den s. k. bijournalen, som äfven, och än mera, medelbart därigenom,
att, i följd af berörda förändring, hans bokföring i sin helhet samt
upprättandet af rapporter och veckoafslutningar betydligt förenklas.
Denna lättnad i arbete uppväges, enligt kommitténs mening, icke af
den ökning, som uppstår för räntmästaren därigenom, att han skulle komma
att i afseende å berörda rapporter själf verkställa en del arbete, hvartill
han nu har att påräkna kassabokhållarens biträde.

Härförutom bör det emellertid åligga räntmästaren att uppgöra den
räkenskap öfver statskontorets genom honom förmedlade kassarörelse, som
skulle komma att i afseende å denna rörelse erfordras i stället för den,
som nu benämnes räntekammarens hufvudbok. Men med hänsyn till den
stora förenkling äfven denna räkenskap bör, ej mindre än räntmästarens
arbete i dess helhet, undergå, samt till den möjlighet för en ökning af
arbetsprodukten, som den föreslagna utsträckningen af arbetstiden å tjänsterummet
måste medföra äfven för räntmästaren, synas de göromål, som
skulle komma att hvila på honom, böra utan svårighet af honom medhinnas.

152

inkomst- & A inkomst-, fond- och stämpelbyrån äro för närvarande anställda en
fond- oc\ kamrerare samt en revisor och bokhållare och eu stämpelkassör.

Äfven för denna personal torde de af kommittén föreslagna eller
påpekade förenklingarna i arbetssättet kunna medföra någon tidsvinst, hvarjämte
den föreslagna utsträckningen af arbetstiden medför möjlighet att
af byråns personal utkräfva ökadt arbete. Men då de inkomstbyrån tillhörande
göromålen i afseende särskild! å fondförvaltningen och stämpelväsendet
på senare tider betydligt ökats i omfattning och fortfarande torde
komma att tillväxa, finner kommittén icke anledning föreslå någon inskränkning
i byråns ordinarie arbetskrafter.

I arbetsordningen är stämpelkassören ålagdt att för den uppbörd, som
honom anförtros, ställa säkerhet i författningsenlig ordning, motsvarande
en summa af 2,250 kronor. Under åberopande af hvad å sid. 92 och 93
anförts, hemställer kommittén,

att föreskriften om skyldighet för stämpelkassören
att ställa upphörds&äkerliet måtte upphäfvas.

Titgiftlbärån Såsom förut blifvit nämndt, finnas å utgiftsbyrån för närvarande

anställda fyra revisorer och bokhållare. Af dessa besörjer en, den s. k.
memorialbokhållaren, förandet af utgiftsmemorialboken, medan de tre öfriga
sig emellan dela förandet af anteckningsböckerna öfver särskilda utgiftstitlar
och granskningen af medelsrekvisitioner äfvensom andra byrån tillhörande
göromål. Un af dessa tre tjänstemän, den s. k. assignerande revisorn,
har därjämte fått sig uppdraget att kontrasignera alla statskontorets
assignation^* och till riksbanken afsända de dagliga uppgifterna om utfärdade
assignationer, att föra utgiftsbyråns bankräkning samt att i anseende
till summan af kreditposterna granska räntekammarens dagrapport.

Medan å hvardera af statskontorets öfriga byråer finnes anställd eu
tjänsteman i andra lönegraden, tillhöra samtliga förenämnda tjänstemän å
utgiftsbyrån första lönegraden.

Vid en återblick på de af kommittén i det föregående föreslagna
eller påvisade förenklingar och förändringar visar sig, att desamma skulle
i särskild grad verka till lättnad i de åligganden, Indika för närvarande
tillhöra tjänstemännen å utgiftsbyrån.

153

För memorialbokhållaren skulle en icke obetydlig arbetslindring inträda,
därest i det honom tillhörande arbetet för de till Kungl. Maj:t årligen ingående
förskottsuppgifterna vidtages af kommittén antydd förenkling. Med hänsyn
härtill äfvensom till den föreslagna utsträckningen af arbetstiden lärer
framgent kunna, därest så skulle finnas erforderligt, af honom påkallas
äfven något biträde vid andra göromål på byrån.

Hvad angår byråns göromål i öfrigt, har kommittén föreslagit, att
statskontorets hittillsvarande åligganden i afseende å en del landsstatstjänster
skulle upphöra, samt att likaledes skulle i högst väsentlig mån inskränkas
skyldigheten att årligen tillställa kammarrätten förteckningar öfver de, med
villkor af redovisning, utaf statskontoret anordnade medel. Kommittén har
vidare hemställt, att en del utgiftsbyrån tillhörande anordningsärenden
måtte öfverflyttas på länsstyrelserna. Under påpekande att de i utgiftsmemorialboken
förekommande räkenskapsanteckningar därjämte med samma
eller ännu större fullständighet införas i byråns särskilda anteckningsböcker,
har kommittén framhållit, att häruti bör, till vinnande af förenkling och
arbetsbesparing, ske ändring. Och slutligen är att märka, att, då af statskontorets
missivskrifvelser med anordningar o. dyl. det vida öfvervägande
flertalet utgår från utgiftsbyrån, en icke obetydlig lindring i dess arbete
skulle vinnas vid genomförande af de af kommittén antydda förenklingarna
i afseende å dylika skrivelser.

Tages tillika i betraktande den föreslagna utsträckningen af arbetstiden,
synes det kommittén påtagligt, att de bestyr med förande af anteckningsböcker,
granskning af rekvisitioner samt uppsättande och expedierande
af skrivelser in. in., hvilka nu handhafvas, till en mindre del af assignerande
revisorn, och i öfrigt af två bland utgiftsbyråns revisorer och bokhållare,
böra hädanefter kunna med lätthet besörjas af två sådana tjänstemän.

Under denna förutsättning skulle för den tjänsteman å byrån, åt
hvilken uppdragits att kontrasignera statskontorets assignation!’, återstå af
nuvarande göromål allenast bestyren med nyssnämnda kontrasignation och
med afgifvande af uppgifter till riksbanken om assignationerna samt med
förande af bankräkningen och granskning af dagrapporten.

I detta sammanhang är emellertid nödigt att taga i betraktande
frågan, hvart man lämpligen bör förlägga deri bokföring öfver länsstyrel -

154

sernas insättningar och dragningar å statskontorets räkning i riksbanken
äfvensom den sammanställande bokföring öfver statskontorets kassarörelse
i dess helhet, som kommittén föreslagit att fråntaga räntmästaren. Likaså
bör ock, i anledning af Riksdagens i sådant hänseende uttryckta förväntan,
härvid undersökas, i hvad mån den till kontroll å räntmästaren afsedda
kassabokhållarbefattningen må vara behöflig, eller om denna kontroll kan
på annat sätt tillfredsställande ordnas.

Kassabokhållaren har, enligt hvad i det föregående är berörd!, för
närvarande sig ålagdt

att föra kassaboken å räntekammaren,

att fördela kassabokens inkomst- och utgiftsposter å s. k. specialer
och för hvarje år sammanföra specialernas anteckningar i räntekammarens
hufvudbok, äfvensom

att jämte räntmästaren upprätta och underteckna dagrapporten samt
biträda räntmästaren vid öfriga rapporters affattande.

Hvad angår dessa kassabokhållarens åligganden, är till en början att
märka, att förandet af kassaboken liksom upprättandet af ofvan omförmälda
rapporter enligt kommitténs förslag skulle komma att åligga räntmästaren,
som i stället skulle befrias från förandet af de nuvarande s. k.
journalerna, samt att räntmästaren jämväl skulle hafva att verkställa arbetet
med den räkenskap, som skulle i afseende å den af honom handlagda
kassarörelsen erfordras i stället för räntekammarens hufvudbok. Och,
enligt hvad förut framhållits, anser kommittén räntmästaren böra, med de
förenklingar, som i hans arbete i dess helhet vidtagits, utan svårighet
kunna besörja nämnda bestyr. Såsom räntmästarens biträde i och för
desamma skulle således kassabokhållaren ej vidare vara behöflig.

Beträffande åter tjänstens behöflighet ur kontrollsynpunkt anser
kommittén en dylik tjänstemans anställande å räntekammaren, efter de
af kommittén föreslagna förenklingarna, icke heller ur nämnda synpunkt
vara erforderligt. Den af kassabokhållaren nu utöfvade kontrollen har
förnämligast tagit sig uttryck i förandet af kassaboken samt i dagrapporten.
Den förra skulle, som nämndt, enligt kommitténs förslag föras af
räntmästaren själf. Till kontroll å densamma lända dels bankräkningen,
i hvad den afser statskontorets direkta kassarörelse, med hvilken räkning

155

dagrapportens uppgifter böra jämföras, och dels de inventeringar, som enligt
kommitténs förslag skola hos räntmästaren minst en gång i veckan äga rum
och hvarvid kassajournalens utgiftsposter skola jämföras med verifikationerna.
Hvad dagrapporten särskilt vidkommer, skulle äfven denna komma att
afgifva^ af räntmästaren. Dess nödiga kontrollering synes kommittén
lämpligen ske genom någon tjänsteman utanför räntekammaren. Till ernående
af största möjliga trygghet i detta afseende har kommittén tänkt
sig, att, liksom de veckovis återkommande inventeringarna skola förrättas
af chefen för inkomstbyrån, kontrolleringen af dagrapporten bör anförtros
åt chefen för utgiftsbyrån. Arbetet därmed lärer ej blifva mera omfattande,
än att sådant bör utan olägenhet låta sig göra. Det kan
i detta sammanhang förtjäna erinras, att, enligt 1874 års kommittés
förslag, inventering skulle dagligen verkställas af de under kassörens
(räntmästarens) vård befintliga anvisningarna genom chefen för den då
föreslagna inkomst- och utgiftsbyrån samt chefen för fond- och stämpelbyrån.
Kommittén har för öfrigt afsett, att genom de föreslagna förändringarna
i räntmästarens göromål hans bokföring och rapporter skola
blifva vida enklare och kontrollen af dem lättare än hittills.

I afseende å kassakontrollen i statskontoret har kommittén ansett
sie icke heller böra underlåta att här erinra därom, att möjligheten att
utföra och dölja de i det föregående omtalade förfalskningarna icke så
mycket lärer böra sökas däri, att vid 1876 års lönereglering för statskontoret
tjänstemannapersonalen å räntekammaren minskades, som fastmera
däri att de kontrollåtgärder, hvilka af 1874 års kommitté i sammanhang med
en dylik minskning föreslogos, icke därvid genomfördes, utan nästan alldeles
lämnades å sido. Kassakontroll bör, för att blifva i görligaste mån
effektiv, förnämligast hvila på ett sådant anordnande af räkenskaperna, att
de blifva enkla och öfverskådliga, samt på omsorgsfullt afvägda kontrollbestämmelser,
som med lätthet låta sig tillämpas. Det är detta, kommittén
haft i sikte vid sina i detta afseende framställda förslag.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, anser kommittén någon
kassabokhållarbefattning, sådan som den nu i statskontoret inrättade, icke
vidare böra förekomma.

Lönereglering skommitténs bet. IV. 20

156

Det återstår att tillse, hvart den kontrollerande bokföringen öfver länsstyrelsernas
insättningar och dragningar å statskontorets räkning i riksbanken
äfvensom den sammanställande bokföringen öfver statskontorets kassarörelse i
dess helhet lämpligast böra förläggas.

Hvad den förra angår, har kommittén i det föregående uttalat, att
denna bokföring, hvilken icke vidare vore erforderlig med hänsyn till vinnande
af kontroll på räntmästaren, synes kunna väsentligen förenklas.
Redan nu föras å inkomst- och utgiftsbyråerna bankräkningar, Indika
äfven efter genomförande af kommitténs förslag synas böra vara för
ändamålet fullt tillräckliga. Kommittén har allenast uttalat, att denna
bokföring torde böra äga rum i en och samma räkenskap och sålunda
verkställas å samma byrå, hvarest då naturligen länsstyrelsernas uppgifter
skulle jämföras med riksbankens veckouppgifter; och borde på denna
byrå äfven bankräkningen i öfrigt i sin helhet lämpligen föras.

Beträffande därefter den sammanställande bokföringen öfver statskontorets
kassarörelse i dess helhet har kommittén uttryckt den mening,
att jämväl denna bokföring bör verkställas å samma byrå, på hvilken
statskontorets bankräkning föres.

Dessa nu nämnda bokförings- och kontrolleringsgöromål anser kommittén
lämpligen böra läggas å utgiftsbyrån och kunna där utföras af
den tjänsteman, som nu har att föra byråns bankräkning samt kontrasignera
statskontorets assignationer. Om åt denna tjänsteman jämväl uppdrages
att föra bankräkningen öfver insättningar äfven i den del, som omfattar
statskontorets direkta kassarörelse, skulle han alltså hafva att föra statskontorets
bankräkning i dess helhet. Och skulle i sådan händelse äfven
åt honom kunna uppdragas den befattning med riksbankens i kungl. kungörelsen
den 8 april 1904 omförmälda månadsbesked till statskontoret,
som nu tillkommer räntmästaren, därest icke statskontoret finner lämpligt
öfverlämna den åt annan tjänsteman. De nya göromål, som således skulle
läggas på ifrågavarande tjänsteman, äro visserligen viktiga, men synas icke
böra vara till omfattningen mera betydande, än att de med hänsyn till de
göromål, hvarifrån han, enligt hvad ofvan är erinradt, skulle komma att
befrias, samt den föreslagna utsträckningen af arbetstiden kunna af honom
medhinnas.

157

Den ifrågavarande tjänstemannens ställning skulle emellertid enligt
kommitténs förslag komma att blifva af en mera maktpåliggande beskaffenhet
än förut. Kontrollen af länsstyrelsernas uppgifter om insättningar och
dragningar på statskontorets räkning skulle komma att förnämligast hvila
på honom, liksom han ock skulle hafva att verkställa den nödiga sammanställningen
af statskontorets samtliga inkomster och utgifter. Härtill kommer,
att han fortfarande såsom hittills skulle hafva det, enligt kommitténs
mening, synnerligen viktiga uppdraget att kontrasignera statskontorets
anvisningar å riksbanken. Med hänsyn till betydelsen af dessa uppdrag
håller kommittén före, att denne tjänsteman icke bör i afseende å tjänsteställningen
sättas i lägre grad än räntmästaren och att han därför bör
blifva eu tjänsteman af andra graden.

Härvid är jämväl att uppmärksamma, att, medan chefen för utgiftsbyrån
torde hafva och fortfarande skulle få sig ålagdt ett omfattande och
kräfvande arbete, fullt jämförligt med det, som hvilar på hvar och en af
de båda öfriga statskommissarierna, han icke, i likhet med dessa, å sin
byrå har någon andra gradens tjänsteman, som kan med byråns chef dela
öfvervakandet af göromålen och särskildt biträda vid vissa förnämligare
eller mera maktpåliggande göromål. Äfven ur denna synpunkt föreligger
å denna byrå behof af en dylik tjänsteman, och kommittén har därför afsett,
att den nu ifrågavarande tjänstemannen bör erhålla samma benämning
som den å inkomstbyrån anställda tjänstemannen af andra lönegraden,
eller kamrerare. I afseende å möjligheten för ifrågavarande tjänsteman
att utföra de göromål, som skulle komma att hvila på honom, må
här äfven erinras om, hvad förut är vidrördt, att af den s. k. memorialbokhållaren
bör kunna, därest så skulle finnas erforderligt, påkallas något
biträde vid öfriga göromål på utgiftsbyrån; och härigenom skulle kunna åt
byråns kamrerare beredas biträde i arbetet, om så skulle finnas erforderligt.

På grund af hvad sålunda anförts, får kommittén hemställa,

att en af revisors- och bokliållartjänsterna ä utgiftsbyrån
måtte förändras till tjänst af andra lönegraden,
hvars innehafvare, med benämning kamrerare, böra
tillkomma hufvudsakligen de göromål, som ofvan antydts.

158

Tjänstemän A riksbokslutsbyrån finnas, såsom förut blifvit nämndt, anställda

fl r/ksbok- « m #

stutsbyrån. en förste revisor samt tre revisorer och bokhållare.

Vid öfvervägande af behofvet af arbetskrafter för denna byrå har
det icke undgått kommittén, att, om än byråns personal är ganska strängt
upptagen under de fyra till fem månader årligen, under hvilka arbetet med
rikshufvudbokeris upprättande pågår, denna personal, åtminstone intill senaste
tid, icke torde hafva haft full sysselsättning under återstående delen af
året. Och det har varit ifrågasatt inom kommittén, huruvida ej härtill
borde tagas hänsyn vid tillmätandet af byråns arbetskrafter, exempelvis
så att en del af den under den bråda tiden erforderliga personalen beräknades
kunna under den öfriga tiden af året biträda annorstädes inom
verket. Men kommittén har funnit eu dylik anordning, åtminstone för
närvarande, ej böra vidtagas, enär helt nyligen byrån fått sig tillagda
nya göromål, hvilka torde komma att befinnas ganska tidskräfvande.
Genom kungl. kungörelsen den 8 april 1904 angående vissa förberedande
anordningar för genomförande af en central kassakontroll, hvilken kungörelse
trådde i kraft den 1 juli 1904, är nämligen, såsom förut å
sid. 53 omnämnts, stadgadt, att vederbörande centrala verk äfvensom
sådana myndigheter och redogörare, som icke i afseende på sin medelförvaltning
äro underordnade central hufvudförvaltning, skola, efter mottagna
bankbesked beträffande såväl verkets eller myndighetens egna giroräkningar
hos riksbanken som underordnade myndigheters och redogörares
dylika räkningar, föranstalta om skyndsam granskning däraf,
hvarvid möjligen förefintliga skiljaktigheter mellan de hos verket eller
myndigheten förda anteckningar öfver kassarörelsen och bankbeskeden
böra utredas, hvarefter samtliga bankbesked med däröfver afgifna förklaringar
skola ofördröjligen öfversändas till statskontorets riksbokslutsbyrå
för att därstädes efter granskning förvaras.

Härtill kommer, att, därest den förut omnämnda s. k. bokföringskommitténs
förslag till äfventyrs skulle befinnas kräfva någon förändring
i afseende å statskontorets personal, en sådan förändring — hvilken, så
vidt nu kunnat bedömas, torde lämna de af förevarande kommitté framställda
organisationsförslagen oberörda — däremot, såsom i det föregående
blifvit antydt, just torde komma att beröra riksbokslutsbyrån.

159

Kommittén anser sig alltså icke böra föreslå någon inskränkning
i de riksbokslutsbyrån tillmätta ordinarie arbetskrafterna.

Hos statskontoret äro anställda en förste vaktmästare och sex vakt- Vaktbetjänte.
mästare, hvarförutom hos ämbetsverket tjänstgöra en del extra ordinarie
vaktbetjänte.

Det har förefallit kommittén, som skulle, äfven med beaktande af
den trägna förbindelse, som nödvändigtvis äger rum mellan statskontoret
och riksbanken, kunna för statskontoret göra till fyllest med ett något
mindre antal vaktbetjänte. Jämförelsevis må erinras, att föi kammarkollegium,
som, i olikhet med statskontoret, har sina ämbetslokaler
fördelade icke blott i skilda våningar utan till och med i olika byggnader,
vaktmästarpersonalen af kommittén föreslagits till allenast en förste vakt
mästare och fyra vaktmästare. I kammarrätten, hvars lokaler också äro
belägna i skilda våningar, skulle, enligt kommitténs förslag, vaktmästarnas
antal blifva, såsom nu, en förste vaktmästare och fyra vaktmästare.

Med hänsyn härtill anser kommittén, att i statskontoret vaktmästarnas antal
bör kunna minskas med en, samt hemställer fördenskull,

att v äkthetjäntper sonalen hos statskontoret må utgöras
af en förste vaktmästare samt fem vaktmästare.

1874 års löneregleringskommitté hemställde i sitt betänkande angå- Ombudsmanende
statskontoret, att dåvarande sekreterare- och advokatfiskalsbefattningarna
måtte, under vissa angifna förutsättningar, förenas och i staten uppföras
såsom en sekreterare- och ombudsman stjänst.

Kommitténs ordförande, statskontorets president, erinrade i afgifven
reservation, att i följd af ökade göromål den på statskontorets stat uppförda
ombudsmansbefattningen provisoriskt förändrats till en advokatfiskalstjänst,
samt hemställde, att, med upphörande af den sålunda provisoriskt
tillsatta advokatfiskalstjänsten, den redan å verkets ordinarie stat uppförda
ombudsmansbefattningen måtte bibehållas, med rätt för innehafvare!! till
enahanda aflöningsförmåner, som efter de af kommittén antagna lönegrunder
borde tilldelas tjänstemännen i den tillämnade första lönegraden.

Chefen för finansdepartementet framhöll inför KungL Maj:t, hurusom
det visserligen var obestridligt, att tillgång till juridiskt biträde måste

160

finnas för ett sådant verk som statskontoret, inen att den rent juridiska
verksamhet, som af det rättsbildade biträdet kräfdes, syntes departementschefen
ej vara nog betydande för att påkalla en särskild tjänst inom verket,
utan att i alla händelser måste vara bäst att antingen fästa denna
uppgift vid någon viss af de inom verket eljest nödiga tjänster, för hvilken
då skulle fordras juridisk examen såsom kompetensvillkor, eller ock
lämna i chefens hand att mot särskildt arfvode tillfälligtvis uppdraga denna
befattning åt vare sig den af verkets tjänstemän, som därtill möjligen
kunde vara kvalificerad, eller någon utom verket stående jurist.

Den nya staten för statskontoret upptog ej heller någon särskild
tjänsteman med uppgift att vara ämbetsverkets juridiska biträde; men
allt sedan den nya organisationen med år 1877 trädde i kraft har ett
dylikt biträde, sedermera benämndt ombudsman, funnits hos statskontoret
anställdt mot årligt arfvode.

I det föregående hafva omtalats de åligganden, som i afseende
å granskning och förvaring af en del säkerhetshandlingar tillhöra ombudsmannen,
hvarjämte redogjorts för de honom ålagda bestyr i afseende å
inventeringar af fondernas värdepapper och säkerhetshandlingar, af stämplar
och dylikt samt af myntverkets behållning i metaller och mynt m. m.
Honom åligger vidare att yttra sig öfver inkomna ansökningar om lån
från sådana under statskontorets vård och förvaltning stående fonder, där
pröfningsrätten tillhör statskontoret, att utföra fiskaliska åtal mot tjänstemän
och betjänte i statskontoret för fel eller försummelse i tjänsten,
när uppdrag därtill af statskontoret meddelas, att fullgöra hvad statskontoret
i och för sin ämbetsförvaltning har att hos domstolar och myndigheter
låta utföra och bevaka; samt att för öfrigt, när sådant af statskontoret
äskas, meddela utlåtande i förekommande rättsfrågor m. m.

Hufvudparten af ombudsmannens tid och arbete ägnas emellertid
åt bestyr, sammanhängande med statskontorets fondförvaltning; och har
detta föranledt, att hans arfvode, som från början uteslutande och
sedermera delvis bestridts af statsmedel, enligt bemyndigande af Kungl.
Maj.t numera utgår allenast af fondmedel med tillhopa tretusen kronor,
däraf 300 kronor från handels- och sjöfartsfonden, 1,200 kronor från manufakturförlagslånefonden
och 1,500 kronor från Längmanska donationsfonden.

161

Att för de bestyr, som uppdragits åt ombudsmannen, ämbetsverket
äfven framgent kommer att hafva behof af särskildt biträde, torde få anses
gifvet. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas, huruvida ej detta biträde
borde uppföras å ordinarie stat. Emellertid torde de ombudsmannen tillhörande
göromål icke vara af tillräcklig omfattning att i och för sig påkalla
en särskild ordinarie tjänst. Vidare må erinras, att äfven inom vissa
andra ämbetsverk, hvilka för sin ämbetsutöfning hafva behof af ett ständigt
juridiskt biträde, detta behof icke tillgodosetts genom inrättande af
någon särskild tjänst, utan de ifrågavarande göromålen ansetts kunna mot
arfvode öfverlämnas till person inom eller utom verket; så i arinéförvaltningen,
kommerskollegium och generaltullstyrelsen. Med hänsyn härtill
och då statskontoret själft ej gjort framställning om ombudsmansbefattningens
uppförande å verkets ordinarie stat, har ej heller kommittén funnit
anledning att föreslå en dylik åtgärd.

162

Aflöning;!!’ och pensionsbelopp in. in.

Statskonto- I det underdåniga utlåtande, statskontoret den 27 mai 1902 afedfvit

rets förslag . . . „ , ° ’ , « J &

till afla- i anledning åt kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901, har statskontoret
magar, hemställt, att aflöningen för verkets tjänstemän och betjänte måtte bestämmas
sålunda:

		K	r o n o	r.
	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Hyres- bidrag.	Ålders- tillägg högst.	Summa aflöning högst.
generaldirektören.......	6,200	3,000	1,200		10,400
statskommissarie.......	4,400	2,400	1,000	600	8,400
andra gradens tjänsteman (sekre-terare, räntmästare, förste revisor, kamrerare) ....	3,000	1,800	800	1,000	6,600
första gradens tjänsteman (stäm-pelkassör, revisor och bok-hållare, registrator, notarie)	1,800	1,500	600	1,000	4,900
förste vaktmästare......	800	400	200	—	1,400
vaktmästare.........	500	400	200	100	1,200

Till räntmästaren och stämpelkassören skulle fortfarande såsom hittills
utgå missräkningspenningar, 500 kronor för år till hvardera.

Vid jämförelse med nuvarande lönestat befinnes, att i afseende å
själfva lönen och ålderstillägg ej föreslagits någon förändring, men att,
jämte det hemställan gjorts om förhöjda tjänstgöringspenningar, ifrågaställts
införande af den nya aflöningstiteln »hyresbidrag». Detta bidrag
borde enligt statskontorets åsikt »åtfölja lönen».

Från statskontorets i nämnda underdåniga utlåtande innefattade
beslut voro två af statskommissarierna skiljaktiga.

163

Föredraganden, statskommissarien Tenow, ansåg på skäl, som i delen
I af kommitténs betänkande, sid. 62 och 127, blifvit i hufvudsak omförmälda,
att i allmänhet aflöningen till statens tjänstemän och betjänte borde utgå
efter ett nytt system med från början relativt låga aflöningar, som dock
genom ett flertal ofta återkommande ålderstillägg småningom komme att
höjas till belopp, vida öfverstigande de nu för de olika lönegraderna inom
statsförvaltningen bestämda slutaflöningar. Statskommissarien Södermark
förklarade sig i hufvudsak dela den af föredraganden uttalade uppfattningen
i fråga om önskemålen för en blifvande reglering af tjänstemännens
löneförmåner, men ansåg, att de begynnelseaflöningar, statskommissarien
Tenow föreslagit, voro för låga, samt att det af denne föreslagna
antalet ålderstillägg kunde inskränkas. Enligt dessa ledamöters åsikt
borde, hvad angår statskontorets tjänstemän utom generaldirektören äfvensom
betjänte, aflöningsbeloppen fastställas sålunda:

				K r o	n o	r.
	Enligt statskommissarien Tenows förslag.	Enligt statskommissarien Södermarks förslag.
	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Hyres- bidrag.	Ålders- tillägg högst.	Summa aflöning högst.	Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Hyres- bidrag.	Ålders- tillägg högst.	Samma aflöning högst.
statskommissarie	3,400	2,000	1,000	2,400	8,800	3,400	2,400	1,000	1,800	8,600
tjänsteman i andra lönegraden ....	2,200	1,500	800	2,500	7,000	2,200	1,800	800	2,000	6,800
tjänsteman i första lönegraden ....	1,200	1,200	600	2,400	5,400	1,200	1,500	600	2,000	5,300
förste vaktmästare*	500	300	300	200	1,300	—	—	—	—	—
vaktmästare* . . .	300	300	200	300	1,100	—	—	—	—	—

Medan de båda reservanterna äro ense beträffande de särskilda ålderstilläggens
storlek och längden af de tidsperioder, efter hvilkas slut
dylik lönetillökning skulle ifrågakomma, skilja de sig, såsom redan är

* Statskommissarien Södermark har i sin reservation icke uttalat sig angående löneförmånerna
för vaktbetjftnte.

Löneregleringikommitténi bet. IV. 21

164

Kommitténs

hemställan.

General direktören.

antydt, i afseende å ålderstilläggens antal för vederbörande tjänstemän,
i det att statskominissarien Tenow föreslagit desamma till fyra för tredje,
fem för andra och sex för första tjänstemannagraden, men statskommissarien
Södermark ansett, att dessa ålderstilläggs antal bör vara respektive
tre, fyra och fem.

Kommittén har i det föregående hemställt, att notarietjäusten i statskontoret
samt en vaktmästarsyssla därstädes måtte indragas, äfvensom uttalat
den mening, att å verkets stat ej bör uppföras någon tjänsteman af
första lönegraden för användning såsom kassabokhållare i räntekammaren.
Däremot har kommittén föreslagit, att en af revisors- och bokhållarbefattningarna
å utgiftsbyrån måtte förändras till tjänst af andra lönegraden,
hvars innehafvare skulle anställas såsom kamrerare å samma byrå.

Beträffande de förslag till aflöningar för tjänstemän och betjänte i
statskontoret, som innefattas i ämbetsverkets underdåniga utlåtande den
27 maj 1902 med därvid fogade reservationer, må i öfrigt här erinras,
att kommittén redan å sid. 126—130 i första delen af sitt betänkande
behandlat framställda förslag om reglering af aflöningarna vid de centrala
ämbetsverken enligt det s. k. Tenowska systemet och om uppförande af
viss del af dessa aflöningar under titel »hyresbidrag», hvarvid kommittén
på anförda skäl funnit sig icke kunna biträda dessa förslag, utan ansett
aflöningarna inom de centrala ämbetsverken böra, med bibehållande af nu
gällande aflöningssystem, fördelas å lön, tjänstgöringspenningar och, i förekommande
fall, ålderstillägg. Och kommittén har å sid. 130—133 i samma
del angifvit de aflöningssatser, som kommittén ansett böra fastställas för
de normala lönegraderna inom de centrala ämbetsverken, tillika med de
högsta pensionsbeloppen för dessa lönegrader; hvarjämte kommittén där
framlagt de grunder, som varit bestämmande för kommitténs förslag i
detta hänseende, till hvilka grunder kommittén nu hänvisar.

Hvad angår verkens chefer, har kommittén såsom hörande till högsta
normalgraden betecknat de generaldirektörer, hvilka, såsom den i statskontoret,
för närvarande uppbära i aflöning 9,000 kronor, och har kommittén
ansett aflöningsförmånerna för dessa böra bestämmas till 7,000

165

kronor i lön och 3,000 kronor i tjänstgöringspenningar eller tillhopa 10,000
kronor med ett pensionsbelopp af 6,000 kronor.

Enligt kommitténs åsikt bör generaldirektören i statskontoret fortfarande
hänföras till nyssnämnda normalgrad och hemställer kommittén
därför,

att aflöningen till generaldirektören i statskontoret
må bestämmas till 10,000 kronor och i staten uppföras
med 7,000 kronor såsom lön och 3,000 kronor såsom
tjänstgöringspenningar; samt

att pensionsbeloppet för generaldirektören bestämmes
till 6,000 kronor.

Statskommissarierna böra, enligt kommitténs mening, fortfarande
såsom hittills hänföras till den tredje normala lönegraden för tjänstemän
inom de centrala ämbetsverken. För dem liksom för öfriga här nedan
upptagna ordinarie tjänstemän samt vaktbetjänte skulle tills vidare i fråga
om pensionsbelopp gälla, såsom för närvarande, att pension utgår med
lönens hela belopp, ålderstillägg däri inräknade.

Kommittén föreslår,

att aflöningen för statskommissarie må bestämmas
till 7,000 kronor, däraf 4,600 kronor i lön och 2,400
kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kan komma ett
ålderstillägg till lönen efter fem år med 600 kronor.

Till andra normala lönegraden skulle enligt kommitténs uppfattning Sekreterare,
fortfarande höra sekreteraren, räntmästaren, kamreraren å inkomst-, fond- och kamrerare
stämpelbyrån och förste revisorn å riksbokslutsbyrån. Till uppflyttning i revisor.
samma lönegrad från första graden har kommittén ock föreslagit en tjänstebefattning
å utgiftsbyrån, hvars innehafvare skulle erhålla benämningen
kamrerare. Kommittén, som nedan yttrar sig i fråga om bibehållande af
missräkningspenningar för räntmästaren såväl som för den till första lönegraden
hörande stämpelkassören, hemställer här,

166

att sekreteraren, räntmästaren, kamreraren å inkomst-,
fond- och stämpelbyrån, kamreraren å utgiftsbyrån
samt förste revisorn å riksbokslutsbyrän tillerkännas
enhvar en aflöning af 5,300 kronor, däraf

3,500 kronor i lön och 1,800 kronor i tjänstgörings penningar,

hvartill kunna komma två ålderstillägg till
lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och det
andra, likaledes med 500 kronor, efter ytterliqare fem år.

oSärie De ordinarie tjänsteman, som i öfrigt enligt kommitténs förslag

tjänstemän, höra finnas i statskontoret, nämligen en registrator och aktuarie, en
stämpelkassör samt sju revisorer och bokhållare, skulle, såsom för närvarande,
tillhöra den första normala lönegraden; och hemställer kommittén,

att aflöningen för tjänsteman i första lönegraden
hos statskontoret ma bestämmas till 3,800 kronor, däraf
2,300 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöring s penningar,

hvartill kunna komma tre ålderstillägg till
lönen, hvart och ett a 400 kronor, det första efter fem
år, det andra efter ytterligare fem år och det tredje efter
än ytterligare fem år.

0r%M-ie TiU nuvarande normalgrader inom de centrala ämbetsverken räknas

betjänte. förste vaktmästare med en aflöning af 1,100 kronor samt vaktmästare med

800 kronor i begynnelseaflöning och 900 kronor i slutaflöning. Till dessa
normalgrader höra ock statskontorets förste vaktmästare och vaktmästare.

Med tillämpning af kommitténs i första delen af dess betänkande
gjorda uttalanden i fråga om de löneförmåner, som böra tillkomma de
centrala ämbetsverkens vaktbetjänte af normalgrader, samt beträffande
minskning af lönen för vaktbetjänt, hvilken åtnjuter fri bostad och vedbrand,
hemställes,

att för förste vaktmästaren i statskontoret aflöningen
ma bestämmas till 1,400 kronor, däraf 850 kronor såsom
lön och 550 kronor såsom tjänstgöring spenningar;

167

att vaktmästare i statskontoret tilldelas en aflöning
afl 1,100 kronor, därafl 600 kronor i lön och 500 kronor
i tjänstgöring spenning ar, hvartill kan komma ett älderstillägg
till lönen efter fem är med 100 kronor; samt

att föreskrift meddelas därom, att, i händelse vaktbetjänt
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och vedbrand,
lönen skall minskas med 250 kronor.

Af statskontorets tjänstemän åtnjuta två, nämligen räntmästaren och
stämpelkassören, utöfver den vanliga aflöningen för lönegraden, äfven
missräkningspenningar till belopp af 500 kronor för dem hvardera och
beviljade, åt stämpelkassören i sammanhang med den senaste löneregleringen
för ämbetsverket samt åt räntmästare!! från och med år
1888. Det framgår af 1874 års löneregleringskommittés betänkande angående
statskontoret och Riksdagens skrifvelse den 7 juli 1887, i hvad
den angår räntmästaren, att missräkningspenningarna åt såväl honom som
stämpelkassören skola utgå till den, som bestrider tjänsten, alltså, i förekommande
fall, till vederbörande vikarie.

Inom kommittén har varit ifrågasatt, huruvida nämnda särskilda förmån
kan anses nödig och lämplig. Men då felräkningspenningar till
samma belopp blifvit så nyligen som vid 1902 års riksdag tillerkända
kassören i generalpoststyrelsen och hufvudkassören i telegrafstyrelsen, har
kommittén ansett sig ej böra hemställa om ifrågavarande förmåns borttagande
för ofvannämnda tjänstemän hos statskontoret.

I anledning af kommitténs begäran om upplysningar i fråga om beloppet
af sportler till tjänstemän inom vederbörande centrala ämbetsverk
i tjänsten eller för bestyr i sammanhang därmed har, genom skrifvelse
den 16 mars 1903 frän generaldirektören i statskontoret, meddelats,

att, sedan enligt kungl. bref den 12 december 1884 till statskontorets
förfogande anvisats å handels- och sjöfartsfonden ett belopp åt
högst 500 kronor årligen att, i mån af behof, användas till ersättning åt
eu eller flera tjänstemän hos statskontoret för bestyret med fondens förvaltning,
af nämnda belopp 200 kronor årligen uppbäras af revisorn och

Missräk ningspen ningar.

Sportler.

168

bokhållaren å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, under det återstoden användes
såsom bidrag till aflönande af ombudsmannen;

att, sedan genom kungl. bref den 9 augusti 1894 medgifvits, att
af f. d. allmänna döfstuminstitutets donationsmedel 1,000 kronor årligen
finge användas till ersättning åt de tjänstemän, hvilka närmast taga befattning
med förvaltningen af nämnda medel, af det sålunda anvisade beloppet
500 kronor årligen uppbäras af chefen för statskontorets inkomst-,
fond- och stämpelbyrå, medan återstoden användes såsom bidrag till aflönande
af en amanuens å nämnda byrå;

att registratorn och aktuarien af lösen för afskrifter och diariebevis
åtnjutit någon, ehuru obetydlig inkomst, hvilken icke kunde till siffran
exakt angifvas, men torde kunna uppskattas till i medeltal omkring 10
kronor årligen under hvart och ett af åren 1900, 1901 och 1902; samt
att notarien under hvart och ett af nyssnämnda tre år i sportler
uppburit 14 kronor.

Redan förut är nämndt, att ombudsmannen hos statskontoret aflönas
uteslutande af fondmedel; och har kommittén, då ombudsmannen är
allenast ett extra biträde, hvars anställande påkallas hufvudsakligen för
en del med fondförvaltningen förenade bestyr, icke funnit anledning till
erinran vid, att aflöningen till detta biträde bestrides af fondmedel. Likaså
har kommittén ej något att anmärka därvid, att såsom för närvarande, till
minskande af statsverkets utgifter, fondmedel i viss mån användas till aflönande
af å inkomst-, fond- och stämpelbyrån erforderlig extra biträdespersonal,
hvars anställande naturligen delvis påkallats af göromålen med
fondförvaltningen. Men däremot anser kommittén, att ordinarie tjänstemän
hos statskontoret, hvilka af staten uppbära samma aflöning som andra
tjänstemän i motsvarande lönegrad, icke böra därutöfver för bestyr med
fondförvaltningen, hvilka tillhöra deras tjänst, erhålla särskild godtgörelse
af fondmedel. De belopp, som i sådant hänseende för närvarande utgå,
böra i stället lämpligen anlitas till ytterligare minskning af statsverkets
utgifter till extra biträden å ofvannämnda byrå. Det torde ock, därest
framdeles af hänsyn till bestyren med fondförvaltningen yppas behof af
ytterligare dylika biträden å byrån, böra tagas i öfvervägande, huruvida
icke fondmedel i vidare mån må för ändamålet anvisas, därvid äfven

169

torde böra komma under utredning, om och i hvilken utsträckning olika
fonder böra till ändamålet bidraga.

De obetydliga sportelinkomster af expeditionslösen o. dyl., som till•
falla vissa tjänstemän i statskontoret, föranleda icke någon erinran från
kommitténs sida.

Kommittén hemställer i förevarande ämne allenast,

att ordinarie tjänstemän hos statskontoret icke
vidare må, utöfver den i stat tillförsäkrade aflöningen,
åtnjuta särskild ersättning för bestyr med någon af de
under statskontorets vård och förvaltning ställda fonder.

I den nva staten för statskontoret från och med år 1877 var upp- Anslag till

J . .. j vikariat,ren taget

anslag till vikariat, renskrifning, flitpennmgar och tillfälliga biträden skrifning,

. ® ° . . flitpennin tlll

belopp åt 15,000 kronor. gar och extra

Detta anslag höjdes vid 1882 års riksdag med 2,200 kronor mot- biträden.
svarande, i jämnadt tal, dåvarande kostnader för semestervikariat.

Vid 1885 års riksdag höjdes anslaget ytterligare från 17,200 till

19,200 kronor, eller med 2,000 kronor, hvarmed af statskontoret afsågs
att bereda medel till aflönande af två nya amanuenser, hvardera med det
belopp af 1,000 kronor, som då i allmänhet bestods amanuenser inom
detta ämbetsverk.

Till 21,200 kronor höjdes ifrågavarande anslag vid 1892 års riksdag.

Då statskontoret i underdånig skrifvelse den 3 november 1891 hemställde om
denna anslagsförhöjning, erinrade statskontoret, förutom annat, att från
anslaget utgick, bland andra vid verkets omreglering icke afsedda utgifter,
»tjänstgöringspenningar åt en biträdande föredragande», hvilken statskontoret,
i anseende till ökningen i göromålen, genom kungl. bref den 5
november 1886 bemyndigats att förordna under högst eu och en half
månad årligen.

I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1901 gjorde statskontoret
framställning om anslagets förhöjning med ytterligare 5,000 kronor, till
stöd för hvilken framställning anfördes, bland annat, följande.

170

Hos statskontoret, hade de inom ämbetsverket anställda amanuenserna,

11 till antalet, anhållit, att statskontoret ville bereda dem någon förbättring
i deras dåvarande aflöningsvillkor; och vid behandling af detta ärende
hade statskontoret icke kunnat undgå att finna den ersättning, ämbets- *
verket dittills varit i tillfälle att bereda sina extra arbetskrafter, i
de allra flesta fall otillfredsställande. Hade, såsom förhållandet var inom
statskontoret, de åt amanuenserna bestämda årsarfvodena redan från början
blifvit satta synnerligen lågt, komme missförhållandet mellan dessa
arfvoden och det arbete, som af amanuenserna måste uttagas, att framträda
alltmera, i mån som arbetet ökades utan motsvarande höjning af den
därför afsedda godtgörelsen.

För det dåvarande utgingo amanuensarfvodena inom ämbetsverket

med följande belopp:

1 amanuens............kronor 1,600

1 d:o ............ » 1,500

2 amanuenser å 1,200 kronor ..... » 2,400

6 d:o a 1,000 » ..... » 6,000

1 amanuens............ » 600

kronor 12,100.

Emellertid måste det för ämbeisverket ställa sig såsom ett önskemål
att icke behöfva för någon amanuensbefattning bestämma lägre arfvodesbelopp
än 1,200 kronor om året. I vissa fall vore det dock af nöden, att
arfvodet utginge med högre belopp. För tillgodoseende af statskontorets
behof af medel till amanuensers aflöning erfordrades enligt nämnda beräkningsgrund
11 x 1,200 kronor eller 13,200 kronor samt därutöfver
ytterligare omkring 1,000 kronor, alltså tillhopa för detta ändamål 14,200
kronor.

Utom dessa så att säga fast anställda extra tjänstemän funnos och
måste alltid finnas andra extra ordinarie tjänstemän, hvilkas antal var
växlande och hvilkas arbete, om än icke för ämbetsverket nödvändigt i
samma grad som amanuensernas, dock svårligen kunde undvaras. För att
bereda välförtjänt uppmuntran åt sådana extra biträden erfordrades jämväl
medel; och, efter hvad erfarenheten ådagalagt, kunde det belopp, som

171

för sådant ändamål borde stå till statskontorets förfogande, icke beräknas
lägre än till 4,800 kronor.

Renskrifningskostnaden kunde visserligen något år blifva lägre
än det närmast föregående, men hade dock visat sig vara i stigande och
kunde för framtiden beräknas uppgå till 3,500 å 4,000 kronor om året
eller i medeltal 3,750 kronor.

Till ersättning för semestervikariat erfordrades årligen 2,600 kronor
och till tjänstgöringspenningar åt en extra föredragande under IV2 månad
årligen 250 kronor eller tillsammans 2,850 kronor; hvarförutom till
gratifikationer åt verkets extra ordinarie vaktbetjänte måste påräknas minst
600 kronor.

Statskontoret hemställde, att framställning till Riksdagen måtte göras
såväl om höjning med 5,000 kronor af ifrågavarande anslag som ock,
enär nämnda anslags f örhöj ning var af trängande behof påkallad, om
medgifvande därtill, att ämbetsverket finge redan från och med år 1902
komma i åtnjutande af anslagshöjningen.

Vid bifall till statskontorets framställning skulle alltså anslaget till
vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden komma att
uppgå till 26,200 kronor, hvaraf beräknats åtgå

till arfvoden åt amanuenser.....	kronor	14,200
» gratifikationer åt andra extra biträden		4,800
» renskrifning..........	2>	3,750
» semestervikariat och tjänstgörings-penningar åt en extra föredra-
gande ............		2,850
» gratifikationer åt extra ordinarie
vaktbetjänte.........	7>	600

Summa kronor 26,200.

Chefen för finansdepartementet gjorde, vid ärendets föredragning i
statsrådet den 11 januari 1902, erinran allenast beträffande det af statskontoret
till aflöning åt amanuenser beräknade beloppet, 14,200 kronor,
som syntes departementschefen kunna nedsättas med 300 kronor eller till
13,900 kronor. Han ansåg visserligen ett årligt arfvode i medeltal af

LOneregleringskommittms bet. IV. ^

172

1,200 kronor för en amanuens med flera timmars daglig tjänstgöring
icke vara för högt, men fann däremot ökning icke behöflig af arfvodena
till två amanuenser, som redan åtnjöto årliga arfvoden, den ena med 1,600
kronor och den andra med 1,500 kronor.

Kungl. Maj:t föreslog Riksdagen att dels höja det ifrågavarande anslaget
med 4,700 kronor eller från 21,200 till 25,900 kronor, dels ock
medgifva, att för år 1902 ett mot höjningen af anslaget svarande belopp af
4,700 kronor finge af statskontoret med under händer varande medel
förskjutas för att sedan hos Riksdagen anmälas till ersättande.

Riksdagen biföll nämnda förslag, under förklarande i skrifvelse den
15 maj 1902, att Riksdagen funnit behofvet af förhöjning uti ifrågavarande
anslag ådagalagdt samt icke haft något att erinra mot det af Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet och dess beviljande jämväl för år 1902.

I statskontorets utlåtande den 27 maj 1902 har, i sammanhang med
hemställan om de höjda aflöningsförmåner för verkets personal, som ofvan
å sid. 162 angifvits, äfven begärts ökning af nu ifrågavarande anslag till

26,500 kronor eller med 600 kronor, antagligen motsvarande den ökade
kostnad för semestervikariat, hvartill föreslagen höjning af tjänstgöringspenningarna
för vederbörande tjänstemän skulle föranleda.

Att beträffande de ändamål, för hvilka detta anslag är afsedt, exakt
beräkna den verkan, som en tillämpning af kommitténs förslag skulle
medföra, möter visserligen svårighet. Men då anslaget uppenbarligen bör
så tillmätas, att därmed kunna, under växlande förhållanden, tillgodoses
de behof, för hvilka det är afsedt, torde göra till fyllest med en approximativ
beräkning.

Hvad då först angår ersättningen för vikariat under semester, kommer
naturligen den ringa minskning i utgifterna härför, som följer af förslaget
om notariebefattningens indragning, att föga betyda gentemot den
ökning i nämnda utgifter, som betingas af kommitténs förslag om uppförande
af en tjänsteman uti andra i stället för första lönegraden, om höjning
af tjänstgöringspenningarna för tjänstemannapersonalen i dess helhet
samt om ändradt sätt för ärendenas afgörande i chefens tillfälliga från -

173

varo. Enligt verkställd beräkning skulle uti ifrågavarande hänseende kräfvas
ett omkring 1,000 kronor högre belopp än hittills eller 3,525 kronor.

I renskrifningskostnad har inom statskontoret under åren 1901—1903
utgifvits i medeltal omkring 3,050 kronor årligen. Med hänsyn till möjligheten
af en ökning framdeles af utgifterna i fråga torde för ändamålet
böra beräknas ett något högre belopp.

Beträffande utgifterna till flitpenningar och tillfälliga biträden är,
hvad först angår amanuenserna, att erinra, att hos statskontoret finnas mera
stadigvarande anställda elfva amanuenser, hvaraf en å kansliet, två å inkomst-,
fond- och stämpelbyrån samt fyra å hvardera af de två öfriga byråerna.
Vidkommande en af amanuenserna å utgiftsbyrån har emellertid föreskrifvits,
att han skall under tre månader af året tjänstgöra å riksbokslutsbyrån.
Enligt hvad från statskontoret meddelats rörande förhållandena
vid 1903 års början, beräknades då den dagliga tjänstgöringstiden utgöra
för kansliamanuensen två timmar jämte hemarbete, för en af amanuenserna
å inkomstbyrån två och en half timmar, för två amanuenser
å riksbokslutsbyrån tre timmar, för en af amanuenserna å utgiftsbyrån
tre och en half timmar, för en amanuens å riksbokslutsbyrån fyra och
en half timmar samt för de öfriga fyra timmar. I årligt arfvode åtnjöto
en amanuens å utgiftsbyrån 1,600 kronor och en amanuens å riksbokslutsbyrån
1,500 kronor samt en hvar af de öfriga 1,200 kronor, därvid
emellertid är att ihågkomma, att, enligt hvad förut meddelats, den ene
af inkomstbyråns amanuenser årligen uppbär 500 kronor af fondmedel
och således endast 700 kronor af statsverket.

Med afseende å de nya bestyr, som genom kungl. kungörelsen den
8 april 1904 angående vissa förberedande anordningar för genomförande
af en central kassakontroll ålagts riksbokslutsbyrån, har Kungl. Maj:t
samma dag bemyndigat statskontoret att af under händer hafvande medel
tills vidare förskottsvis utanordna högst 1,800 kronor årligen för beredande
af förstärkning af arbetskrafterna å riksbokslutsbyrån; och har i
anledning däraf å nämnda byrå anställts en mera tillfällig amanuens med
arfvode, beräknadt efter 1,200 kronor för år.

I flitpenningar hafva hos statskontoret utbetalats år 1901 5,317 kronor
76 öre, år 1902 6,661 kronor 8 öre och år 1903 7,605 kronor 85 öre.

174

Emellertid är härvid att märka, att i det år 1903 utgifva beloppet ingår
förskjuten ersättning med 1,000 kronor till fyra extra ordinarie tjänstemän
för biträde vid utarbetande af statskontorets utlåtande den 14 oktober
1902 angående allmän revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten
m. in., h vil ket ersättningsbelopp sedermera af Kungl. Maj:t anvisats å
annan titel.

Från statskontoret har meddelats, att till extra ordinarie tjänstemän
hos ämbetsverket antagas de, som därom gjort ansökning och
styrkt sig vara därtill behöriga, samt att extra ordinarie tjänstemän utan
fast arfvode indelas till tjänstgöring på någon viss af byråerna eller afdelningarna
inom verket, dock utan att i regel någon viss daglig tjänstgöringstid
föreskrifves.

I delen I af kommitténs betänkande, sid. 138—145, bär uttalats, att för
de centrala ämbetsverken föreskrifter böra meddelas, i syfte att, åtminstone i
allmänhet, extra ordinarie tjänstemän må antagas allenast i mån af yppadt
behof och deras tjänstgöring, såvidt möjligt, ordnas på ett mera likformigt
sätt, än nu är fallet, såväl inom hvarje verk som de särskilda verken inbördes
emellan; och har kommittén framhållit, att det ville synas, som om äfven
för de extra ordinarie tjänstemännen, liksom för de ordinarie, en större koncentration
af arbetet vore till fördel såväl för arbetet som för tjänstemännen
själfva. Därjämte har kommittén ifrågaställa att grunderna för
aflöningen till extra ordinarie tjänstemän inom de centrala ämbetsverken
i allmänhet böra bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande
ämbetsverk. Kommitténs sålunda gjorda uttalanden i fråga om den extra
ordinarie tjänstemannapersonalen inom de centrala ämbetsverken i allmänhet
böra enligt kommitténs mening vinna tillämpning äfven beträffande
statskontoret.

Hvad särskilt angår arbetstiden för amanuenserna, synas, till åstadkommande
af önskvärd likformighet därutinnan hos de centrala statsmyndigheterna,
bestämdare föreskrifter därom böra gifvas, hvarje verk dock
obetaget att inom vissa gränser efter för handen varande omständigheter
och behof ordna denna angelägenhet. Kommittén har vid behandling
af frågan om reglering af löneförhållanden m. m. vid kammarkollegium
uttalat den uppfattningen, att i regel bör af amanuens i centralt ämbets -

175

verk kunna fordras fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande
hemarbete inberäknadt, dock naturligen med enahanda skyldighet som för
ordinarie tjänsteman att, i fall af behof, äfven därutöfver stå till ämbetsverkets
tjänst. Detta anser kommittén böra i allmänhet gälla äfven för
statskontorets amanuenser.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra till behandling upptaga
den frågan, huruvida ej vid antagande af extra ordinarie tjänstemän
i statskontoret liksom tilläfventyrs äfven i andra statens räkenskaps- och
revisionsverk borde, utöfver eljest gällande kompetensvillkor, fordras intyg
angående kunskap i bokföring. De kommitterade, som Kungl. Maj:t den
17 oktober 1902 förordnade för afgifvande af utlåtande och förslag om
åtgärder för begränsning af studietiden inom de juridiska, medicinska och
filosofiska fakulteterna vid högskolorna i riket, hafva uppmärksammat vikten
af bokföringskunskap, i det de, i sammanhang med sitt den 12 september
1903 afgifna betänkande angående examina samt undervisnings- och studieväsendet
inom de juridiska fakulteterna vid rikets universitet, i särskild
skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande af de åtgärder, som
kunde finnas erforderliga för åvägabringande vid universiteten i Uppsala
och Lund af årligen återkommande undervisningskurser i bokföring för
de studerande inom olika fakulteter, hvilka vilja begagna sig af en sådan
undervisning, med rätt för dem att öfver nöjaktigt genomgången kurs
erhålla intyg.

Den mening, som universitetsexamenskommittén uttalat om gagnet
för statens tjänstemän i allmänhet af kunskap i bokföring, delas till fullo
af förevarande kommitté. Gagnet däraf är företrädesvis påtagligt med afseende
på tjänstemän inom de egentliga räkenskapsverken. Erfarenheten
från sådana verk har nämligen visat, att ej ringa tid och arbete måste
användas för att bibringa den nyantagne tjänstemannaaspiranten nödig
kunskap och färdighet i bokföringsarbetet, helst då han, såsom
oftast torde inträffa, förut icke alls sysslat med sådant arbete och därför
saknar vana vid utförandet af de allra enklaste därmed förbundna
bestyr.

Kommittén har därför för sin del ansett lämpligt att ytterligare
framhålla den stora vikten och betydelsen af förevarande ämne. I afbi -

176

dan på de åtgärder, hvartill universitetsexamenskommitténs framställning må
kunna föranleda, har här emellertid ej ansetts böra framställas något bestämdt
förslag om införande af kunskap i bokföring såsom kompetensvillkor för
anställning i sådana statens ämbetsverk eller afdelningar af dem, som
hafva räkenskapsföring eller räkenskapsgranskning sig anförtrodd. Innan
tillfälle till undervisning i bokföring blifver af staten beredt antingen
i sammanhang med universitetsstudierna eller eljest, kunde nämligen uppställandet
af ett sådant ytterligare kompetensvillkor, icke utan anledning,
befaras leda därtill, att tilloppet af sökande till de verk, för hvilka det
komme att uppställas, blefve hämmadt.

Hvad nu angår behof vet af extra arbetskrafter i statskontoret, synes
det kommittén, att, med hänsyn till de föreslagna inskränkningarna och
förenklingarna i arbetet äfvensom den utsträckning af arbetstiden för den
ordinarie personalen, hvarom kommittén gjort hemställan, behofvet af extra
arbetskrafter bör varda mindre än hittills. Beträffande särskildt det hell
öfliga antalet amanuenser är att märka, att, då den dagliga arbetstiden
för vissa af de hos statskontoret mera fast anställda elfva amanuenserna
uppgifvits ganska väsentligt understiga de fyra timmar, hvilka kommittén
anser böra såsom regel fordras af amanuenserna i statskontoret, jämväl
häraf följer, att, med utgående från den af kommittén sålunda förutsatta
arbetstiden, antalet amanuenser bör kunna något inskränkas. Vid öfvervägande
af denna fråga har det förefallit kommittén, att — frånsedt den
innevarande år anställda, mera tillfälliga amanuensen å riksbokslutsbyrån
— antalet amanuenser i statskontoret icke bör behöfva beräknas högre än
till nio.

Af amanuenserna torde hädanefter som hittills en böra afses för
biträde åt sekreteraren. Men då, såsom ofvan meddelats, den dagliga
arbetstiden för sekreterarens amanuens uppgifvits hafva utgjort endast två
timmar jämte hemarbete, hvars myckenhet dock ej angifvits, torde en
amanuens icke blifva fullt sysselsatt såsom biträde åt sekreteraren, utan
af denne amanuens kunna påräknas biträde äfven åt generaldirektören i
de till hans föredragning hörande ärenden.

177

Beträffande arfvodesbeloppen till amanuenserna vill kommittén erinra,
hvad i delen I, sid. 144, berörts, att, sedan genom aflöningsreglementena för
post- och telegrafverken den 6 juni 1902 stadgats, att grunderna för aflöningen
till de extra tjänstemännen bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af
vederbörande verk, Kungl. Maj:t i skrivelser till generalpoststyrelsen den
19 december 1902 och till telegrafstyrelsen den 16 februari 1903 förordnat,
med visst undantag i afseende å telegrafstyrelsens linjebyrå, att såsom
aflöning till amanuens hos styrelserna får utbetalas arfvode, i allmänhet
begynnande med 1,200 kronor för år, hvilket arfvode sedermera
får, i den mån sådant pröfvas skäligt, förhöjas, dock icke utöfver 1,800
kronor för år. Hvad sålunda för dessa ämbetsverk stadgats, anser kommittén,
såsom densamma vid afgifvande af förslag till reglering af kammarkollegium
och kammarrätten framhållit, kunna och böra vinna tillämpning
hos de centrala ämbetsverken i allmänhet och således jämväl
hos statskontoret.

Med beräkning att ofvanberörda för generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens
amanuenser fastställda belopp blifva äfven för statskontoret
gällande, erfordras i statskontoret för amanuenser högst 16,200 kronor
årligen, medan statskontorets nuvarande elfva amanuenser äga uppbära ett
sammanlagdt årligt arfvodesbelopp af 13,900 kronor.

Beträffande flitpenningar till öfriga extra biträden och extra vaktbetjänte
anser kommittén sig icke böra för sådant ändamål beräkna mera
än det belopp af tillhopa 5,400 kronor årligen, hvartill statskontoret själft i
sin skrifvelse till Kungl. Magt den 29 oktober 1901 beräknat dessa utgifter.

Med afseende å hvad sålunda anförts, synes det kommittén, att för
ofvan angifna särskilda ändamål bör i stat upptagas ett årsanslag af

28,500 kronor, och hemställer kommittén,

att för amanuenserna i statskontoret tjänstgöringen
måtte, så vidt möjligt, ordnas och aflöningen bestämmas
i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder, samt

att till vikariat, renskrifning, flitpenningar och
extra biträden i statskontoret må uppföras ett anslag af
28,d00 kronor.

178

Stat.

Medan den för statskontoret nu gällande staten, hvilken i bilagan

litt. A härefter införts, slutar å.............kr. 112,000,

skulle enligt kommitténs förslag staten, såsom bilagan litt. B

utvisar, sluta å....................» 128,100

och således öfverstiga nu gällande stat med 16,100 kronor.

Därest emellertid till slutsumman i den nuvarande staten läggas
dels beloppet af de dyrtidstillägg, som år 1903 utgingo till statskontorets
personal, tillhopa 6,424 kronor 17 öre, dels ock det belopp om 3,000
kronor, som å extra stat utgått i och för anställande å räntekammaren
af en kassabokhållare, varder totalsumman 121,424 kronor 17 öre, hvilket
belopp med endast 6,675 kronor 83 öre understiger slutsumman af den
stat, kommittén föreslagit.

Härvid är ytterligare att märka, att, i händelse, med godkännande
af kommitténs i detta hänseende uttalade mening, äfven framdeles af fondernas
medel anvisas bidrag till aflönande af den för fondförvaltningen
erforderliga extra personalen, de till arfvoden åt extra biträden här ofvan
beräknade, i staten ingående belopp böra i motsvarande mån minskas. I
främsta rummet bör en sådan minskning äga rum med det belopp af

1,200 kronor, som motsvarar hvad för närvarande af fondmedel utgår till
tjänstemän å inkomst-, fond- och stämpelbyrån.

179

ÖfvergångsförMllanden.

Med bibehållande i öfrigt af statskontorets organisation oförändrad
har kommittén hemställt, att notarie tjänsten och en vaktmästarsyssla
må indragas samt att en af revisors- och bokhållartjänsterna å utgiftsbyrån
må förändras till en kamrerarbefattning i andra lönegraden. Då
det för att underlätta genomförandet af kommitténs förslag i antydda
hänseenden synes önskligt, att, i afvaktan på pröfningen af frågan om
reglering af löneförhållanden m. in. vid statskontoret, två tjänstebefattningar
i första lönegraden samt en vaktmästarsyssla varda vid ledigblifvande
tillsatta allenast medelst förordnande tills vidare, aflåter. kommittén
framställning i sådant hänseende till chefen för finansdepartementet samtidigt
med afgifvandet af detta betänkande.

Äfven i händelse af bifall till denna kommitténs framställning torde
emellertid, om den föreslagna regleringen vinner godkännande, kunna inträffa,
att vid tiden för dess genomförande fortfarande finnas i ordinarie
befattningar hos statskontoret fast anställda personer, för hvilka .ordinarie
befattning icke kan i den nya organisationen beredas. Då emellertid regleringens
genomförande ej lärer böra däraf uppehållas, torde det blifva nödigt
att öfverflytta dylika befattningshafvande å öfvergångsstat med de aflöningar,
till hvilka innehafvande fullmakter berättiga, samt med tjänstgöringsskyldighet
efter statskontorets bepröfvande.

Hvad denna tjänstgöringsskyldighet angår, torde af den eller de
tjänstemän i nuvarande första lönegraden, hvilka må varda å öfvergångsstat
förflyttade, kunna påfordras, att de besörja sådana göromål, för hvilka
eljest skulle behöfva användas amanuenser. Därigenom skulle antalet af
dessa tills vidare kunna i motsvarande mån »minskas och sålunda besparas
statsverket en del af det till vikariatsersättning m. m. inom statskontoret
anslagna belopp.

Lönereglering skommitténs bet. IV.

180

Erinringar i afseende å instruktionen och arbetsordningen för

statskontoret.

Uti sitt den 18 november 1903 afgifna betänkande angående allmänna
förutsättningar och grunder för en reglering af löneförhållanden
m. m. inom de centrala ämbetsverken, sid. 161—167, har kommittén
framhållit önskvärdheten, ur mera allmän synpunkt, däraf, att revision af
instruktionerna för de nämnda ämbetsverken blefve verkställd i syfte att
åstadkomma förenkling och likformighet.

Vid en jämförande granskning af gällande instruktioner hade kommittén
nämligen trott sig finna, att mellan dessa å olika tider och under
olika förhållanden samt på olika departements föredragning tillkomna instruktioner
förekomme skiljaktigheter äfven i sådana afseenden, där, enligt
kommitténs uppfattning, det vore önskvärdt, att bestämmelserna, såvidt
möjligt, vore af enahanda innehåll.

Kommittén ansåg det uti ifrågavarande afseende vara särskildt af
vikt att fästa uppmärksamheten å vissa punkter, där genomförande af likformighet
i bestämmelser skulle kunna, mer i stort sedt, bidraga till att
förenkla eller inskränka arbetet inom vederbörande ämbetsverk, understundom
äfven inom statsdepartement och för Kungl. Maj:t.

Hvad statskontoret angår, har kommittén i det föregående af detta
betänkande haft tillfälle framlägga sin uppfattning rörande en del af ifrågavarande
punkter. A några andra af desamma tillåter sig kommittén här
fästa uppmärksamheten.

Beträffande tjänstledigheter och däraf föranledda vikariatsförordnanden
äga domänstyrelsen, generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
postsparbanksstyrelsen och telegrafstyrelsen att meddela
därstädes anställda andra tjänstemän än chefen och ledamöterna tjänstledighet
på huru lång tid som helst och likaledes att förordna vikarier för
dem, som sålunda erhållit tjänstledighet. För andra centrala ämbetsverk
gälla däremot bestämmelser uti detta hänseende, på grund af hvilka

181

i många motsvarande fall dylika frågor måste föranleda skrivelser till
Kungl. Maj:t samt föredragning och beslut i statsrådet, för att därefter
kanske ånyo handläggas af ämbetsverket. Och äfven i sistberörda fall
kunna för olika ämbetsverk gälla olika bestämmelser.

I öfverensstämmelse med §§ 16 och 17 i instruktionen för statskontoret,
förstnämnda paragraf sådan den lyder enligt kungl. kungörelserna
den 7 december 1888 och den 22 september 1899, skall för tjänstemän af
andra och första lönegraderna i nämnda verk i fråga om tjänstledighet
öfver sex månader framställning göras hos Kungl. Maj:t, som ock förordnar
vikarie, äfven för tjänsteman, som tillsättes af statskontoret.

I afseende å ansökningar till tjänstebefattningar, som af Kungl. Maj:t
tillsättas, gälla ock olika föreskrifter för särskilda ämbetsverk i fråga om
tiden, inom hvilken dylika ansökningar skola ingifvas, samt huruvida förslag
skall upprättas till den lediga tjänstens besättande eller allenast, med
ansökningshandlingarnas insändande till Kungl. Maj:t, förord lämnas för en
af de sökande eller, såsom i vissa fall, anmälas, att förord icke kunnat
lämnas åt någon bland de sökande. Uti ifrågavarande afseende intager,
hvad ansökningstiden angår, statskontoret en särskild undantagsställning,
som näppeligen synes vara af förhållandena påkallad.

Kommittén tror sig kunna förutsätta, att, därest ny lönestat varder
antagen för statskontoret, detta ämbetsverk kommer att undfå Kungl. Majtts
befallning att afgifva förslag till ny instruktion för verket; och kommittén
håller ock före, att ämbetsverkets chef skall finna nödigt att föranstalta om
en ny tidsenlig arbetsordning för statskontoret, upptagande jämväl föreskrifter
för innehafvarna af tjänstebefattningar, som tillkommit efter utfärdandet
af 1879 års arbetsordning.

Under dessa förutsättningar tillåter sig kommittén framhålla önskvärdheten
däraf, att jämväl i andra afseenden, än som förut i detta betänkande
blifvit af kommittén särskildt behandlade, hänsyn måtte vid utarbetande
af förslag till ny instruktion för statskontoret och vid utfärdande
af ny arbetsordning för verket tagas till de för andra centrala ämbetsverk
meddelade förenklade bestämmelser och anordningar, i den mån de kunna
befinnas tillämpliga äfven inom statskontoret.

182

Sammanfattning.

Kommitténs i det föregående framlagda förslag kunna hufvudsakligen
sammanfattas sålunda:

Vidkommande statskontorets särskilda ämbetsåligganden har kommittén
föreslagit:

att i allmänhet sådana å därför bestämda anslag anvisade utgifter,
hvilka hittills af Konungens befallningshafvande förskottsvis utbetalats och
för hvilka de haft att begära ersättning hos statskontoret, må af Konungens
befallningshafvande definitivt anordnas och i landtränteriräkningen
afföras; och

att från statskontorets direkta, till räntmästarens handläggning hörande
kassarörelse måtte helt och hållet afskiljas länsstyrelsernas insättningar
och dragningar å statskontorets räkning i riksbanken samt bokföringen i
statskontoret af desamma verkställas annorstädes än i räntekammaren;
och att inom statskontoret måtte, i enlighet med de af kommittén gjorda
antydningar, åvägabringas de förenklade anordningar i afseende å bokföring
och kontroll m. m., som af den sålunda föreslagna förändringen
betingas (sid. 61—71);

att statskontorets assignationer eller anvisningar å riksbanken skola,
efter det de blifvit af behörig tjänsteman kontrasignerade, undertecknas
af verkets chef och den föredragande ledamoten (sid. 72—73);

183

att de statskontoret ensamt eller gemensamt med kammarkollegium tillhörande
åligganden i afseende å tillsättande af landsstatstjänstemän samt
tjänstledighet, förordnanden och afsked för dem må upphöra (sid. 99—102);

att, med ändring af gällande bestämmelser i ämnet, statskontoret
måtte befrias från skyldigheten att årligen tillställa kammarrätten förteckning
öfver de medel, som, med villkor af redovisning, utaf statskontoret
anordnats å räntekammaren (sid. 105—107); samt

att statskontoret måtte befrias från att såsom mellaninstans afgöra
andra besvärsmål än dem, som röra räkenskapers och redogörelsers form
(sid. 107—110).

Beträffande formerna för ärendenas registrering, skrifsättet. m. in. har
kommittén påvisat lämpligheten af förenklingar i åtskilliga hänseenden
samt särskild! föreslagit:

att i instruktion för statskontoret måtte meddelas bestämmelser i syfte att
dels ersätta protokollen med föredragningslistor, dock så att protokoll
föres i de fall, då skiljaktiga meningar förekomma, eller ett ärende
enligt sin natur eller gifna föreskrifter bör i protokoll upptagas, eller eljest
förordnas att protokoll skall föras,

dels ock i angifven omfattning vinna förenkling i sättet för undertecknande
af statskontorets utgående expeditioner; samt

att lämplig förenkling måtte vidtagas i arbetet för de uppgifter,
som årligen böra från statskontoret ingå till Kungl. Maj:t rörande förskott,
för hvilka ersättning bör af Kungl. Maj:t anvisas (sid. 116—121).

I afseende å formerna för ärendenas föredragning och afgörande har
kommittén föreslagit:

att af statskontoret skola samfälldt behandlas och afgöras ärenden,
som angå:

verkets organisation;

nya författningars utfärdande eller redan befintligas förklarande, ändring
eller upphäfvande;

allmänna föreskrifter, som det tillkommer statskontoret att utfärda;
räkenskapers och redogörelsers form;

förräntande af medel, hörande till de under statskontorets förvaltning
stående fonder;

184

befordringar, undantagandes sådan, som afser återbesättande af ledig
statskommissariebefattning;

extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande;
bestämmande af arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse åt
andra extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie
vaktbetjänte;

afsked, tjänstebetyg, förordnanden, äfvensom tjänstledighet, med undantag
af semester;

tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten; äfvensom
andra frågor, hvilka generaldirektören finner skäl att gorå till föremål
för samfälldt afgörande;

att åt generaldirektören i statskontoret må öfverlämnas att själf föredraga
sådana samfälldt afgörande underkastade frågor, som angå befordringar,
extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande, bestämmande
af arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse åt andra extra
ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden samt åt extra ordinarie vaktbetjänte,
afsked, tjänstebetyg, förordnanden, tjänstledighet, samt tjänstemäns
och betjäntes fel och försummelser i tjänsten; samt

att i instruktion för statskontoret måtte meddelas föreskrift, att, då
generaldirektören begagnar semester eller eljest under kortare tid, som ej
öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad att sitt ämbete förrätta, äldste
tjänstgörande statskommissarie!! skall, därest icke annorlunda af Kungl.
Maj:t förordnas, inträda i utöfningen af generaldirektörens åligganden (sid.
122—128).

Under erinran om det i första delen af komitténs betänkande framställda
förslag om utsträckning af arbetstiden inom de centrala ämbetsverken
i allmänhet, har kommittén ock hemställt:

att för statskontoret måtte meddelas föreskrift därom, att samtliga
ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda fall undantag,
efter pröfning, medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar
hvarje söckendag (sid. 129—130).

I fråga om villkoren för åtnjutande af de med ordinarie befattning
inom statskontoret förenade aflöningsförmåner har kommittén föreslagit
samma villkor, som i delen I upptagits såsom allmänna villkor för aflö -

185

ningsförmånernas åtnjutande vid de centrala ämbetsverken, allenast med
den ändring att, i fråga om förhöjning af lön efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad, löntagare i statskontoret ansetts
böra få tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, äfven om
han i följd af frågan om verkets omorganisation tillträdt befattningen
allenast på grund af förordnande tills vidare (sid. 131—137).

Beträffande statskontorets organisation har kommittén — som ansett
någon kassabokhållarbefattning, sådan som den nu tillfälligtvis inrättade,
icke vidare böra förekomma — ej föreslagit andra ändringar i afseende å
verkets nuvarande ordinarie personal än

att notariebefattningen må indragas;

att en af revisors- och bokhållartjänsterna å utgiftsbyrån må förändras
till tjänst af andra lönegraden, hvars innehafvare, med benämning
kamrerare, böra tillkomma hufvudsakligen de göromål, som af kommittén
antydts; samt

att v äkthetjäntper sonat en må utgöras af en förste vaktmästare och
fem vaktmästare (sid. 138—159).

Vidkommande registrator- och aktuarietjänsten har kommittén uttalat
den meningen, att det tjänstens innehafvare meddelade förordnande
såsom kommissionär hos ämbetsverket bör upphöra.

Härjämte har kommittén, under åberopande af sina i delen I gjorda
uttalanden beträffande upphörande inom de centrala ämbetsverken i allmänhet
af skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet, hemställt, att föreskrifterna
om skyldighet för registratorn och aktuarien såsom redogörare
för expensmedlen samt för stämpelkassören att ställa uppbördssäkerhet
måtte upphäfvas (sid. 150, 152).

Kommittén — som icke funnit anledning föreslå uppförande å ordinarie
stat af den mot årligt arfvode anställda ombudsmannen (sid. 159—
161) — har för ordinarie tjänstemän och betjänte hos statskontoret hemställt
om de ajlöningar, som finnas angifna å sid. 164—167 och jämväl
framgå af kommitténs härefter å sid. 188 intagna förslag till stat.

Hvad angår pensionsbeloppen har af kommittén föreslagits, att pensionsbeloppet
för generaldirektören måtte bestämmas till 6,000 kronor,

186

samt att för öfriga ordinarie tjänstemän och för ordinarie vaktbetjänte
må tills vidare gälla, såsom för närvarande, att pension utgår med lönens
hela belopp, ålderstillägg däri inräknade (sid. 165).

I afseende å de sportelinkomster, som äro förenade med vissa tjänstebefattningar,
har kommittén föreslagit,

att ordinarie tjänstemän hos statskontoret icke vidare må, utöfver
den i stat tillförsäkrade aflöningen, åtnjuta särskild ersättning för
bestyr med någon af de under statskontorets vård och förvaltning ställda
fonder (sid. 167—169).

Under åberopande af sitt i delen I gjorda uttalande, att för de centrala
ämbetsverken föreskrifter böra meddelas i syfte att, åtminstone i
allmänhet, extra ordinarie tjänstemän må antagas allenast i mån af
yppadt behof och tjänstgöringen för dem, såvidt möjligt, ordnas på ett
mera likformigt sätt, än nu är fallet, såväl inom hvarje verk som de
särskilda verken inbördes emellan; samt att grunderna för aflöningen till
extra ordinarie tjänstemän inom de centrala ämbetsverken i allmänhet
böra bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande ämbetsverk,
har kommittén framhållit, att hvad sålunda uttalats bör enligt kommitténs
uppfattning vinna tillämpning äfven beträffande statskontoret (sid. 174).

Likaså har kommittén framhållit vikten af kunskap i bokföring för
dem, som vinna anställning i statskontoret, liksom i allmänhet inom sådana
statens ämbetsverk eller afdelningar af dem, som hafva räkenskapsföring
eller räkenskapsgranskning sig anförtrodd; dock har kommittén ansett
sig icke böra nu framställa förslag i detta ämne (sid. 175—176).

Kommittén har hemställt, att för amanuenserna i statskontoret tjänstgöringen
måtte, såvidt möjligt, ordnas och aflöningen bestämmas i öfverensstämmelse
med af kommittén angifna grunder; samt att till vikariat,
renskrifning, flitpenningar och extra biträden i statskontoret må i staten
uppföras ett anslag af 28,500 kronor (sid. 177).

Slutligen har kommittén framställt vissa erinringar i afseende å
instruktionen och arbetsordningen för statskontoret (sid. 180—181).

187

Litt. A.

Stat

för

Statskontoret,

fastställd den 8 december 1876, med däri sedermera vidtagna ändringar.

		K r o	n o r.
			Arfvoden
		Tjänst-	och
i	Lön.	görings-	missräk-	Summa.
	pen-	nings-
		ningar.	pen- ningar.
Verkets chef (generaldirektör) . . . 1 tredje gradens tjänsteman (stats-	6,200	2,800	—	9,000
kommissarie).........	4,400	2,000	—	6,400	1 Efter 5 är kan lönen höjas
2 d:o d:o (statskommissarie^ . . . 1 andra gradens tjänsteman (sekre-	8,800	4,000	—	12,800	\| med 600 kr.
terare) ............	3,000	1,500	—	4,500
1 d:o d:o (räntmästare)......	3,000	1,500	500	5,000
1 d:o d:o (förste revisor).....	3,000	1,500	—	4,500	Efter 5 år kan lönen höjas
1 d:o d:o (kamrerare)....... 1 första gradens tjänsteman (stämpel-	3,000	1,500		4,500	med 500 kr. och efter 10 år med ytterligare 500 kr.
kassör)............ 10 första gradens tjänstemän (bok-	1,800	1,200	500	3,500

hållare, revisorer, registrator, no-tarie) .............	18,000	12,000	_	30,000
Till vikariat, renskrifning, flitpen-
ningar och tillfälliga biträden .	—	—	25,900	25,900
1 förste vaktmästare.......	800	300	—	1,100
1 vaktmästare..........	500	300	—	800	lEfter 5 år kan lönen höjas
5 d:o ..........	2,500	1,500	—	4,000	f med 100 kr.
Sömma	—	—■		112,000

Löneregleringskommittcns bet. IV.

188

Förslag

till

Stat

för

Statskontoret,

att tillämpas från och med år

		K r o	n o r.
			Arfvoden
		Tjänst-	och
	Lön.	görings-	missräk-	Summa.
		pen-	nings-
		ningar.	pen- ningar.
1 generaldirektör.........	7,000	3,000	_	10,000
1 statskommissarie........	4,600	2,400	—	7,000	\Efter 5 år kan lönen höjas
2 statskommissarier........	9,200	4,800	—	14,000	\| med 600 kr.
1 sekreterare...........	3,500	1,800	—	5,300
1 räntmästare..........	3,500	1,800	500	5,800	Efter 5 år kan lönen höjas
1 kamrerare...........	3,500	1,800	—	5,300	med 500 kr. och efter ytterligare 5 år lika-
1 d:o ...........	3,500	1,800	—	5,300	ledes med 500 kr.
1 förste revisor .......... 1 tjänsteman i l:a lönegraden (stäm-	3,500	1,800	—	5,300	) Efter 5 år kan lönen höjas
pelkassör)...........	2,300	1,500	500	4,300	med 400 kr., efter ytter-1 ligare 5 år likaledes med
1 tjänsteman i l:a lönegraden . . .	2,300	1,500		3,800	1 400 kr. samt efter än
7 tjänstemän i d:o . . .	16,100	10,500		26,600	ytterligare 5 år äfven-ledes med 400 kr.
1 förste vaktmästare.......	850	550	—	1,400
1 vaktmästare..........	600	500	—	1,100	(Efter 5 år kan lönen höjas
4 d:o .......... Till vikariat, renskrifning, flitpen-	2,400	2,000	—	4,400	( med 100 kr.
ningar och extra biträden. . . .	—		28,500	28,500
Summa	—	—	- 1 128,100

Anmärkning: Om vaktbetjänt i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och vedbrand, skall lönen minskas
med 250 kr.

189

Utdrag af protokollet, hållet hos den af Kungl.
Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommittén för afgifvande
af underdånigt förslag rörande reglering af statens
ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m.

1904 den 24 november.

Närvarande:

Samtliga herrar kommitterade äfvensom representanten för kungl.
statskontoret, herr statskommissarien m. m. C. G. Sylvan.

§ 1.

Slutbehandlades frågan om reglering af löneförhållanden in. m. vid
kungl. statskontoret; och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse
af denna dag till Kungl. Maj:t öfverlämna betänkande och förslag i nämnda
ärende.

I anledning af detta betänkande och förslag afgaf statskommissarien
Sylvan till protokollet följande särskilda yttrande:

»Jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga beslut af den 14 mars 1903 har det
tillkommit mig att under den tid, statskontoret utgjorde föremål för kommitténs
behandling, deltaga i kommitténs öfverläggningar, utan rätt att
deltaga i besluten, men med rätt att till kommitténs protokoll afgifva den
särskilda mening, hvartill jag kunde finna mig befogad. Då jag icke

190

kunnat dela den uppfattning, som kommit till synes uti ett flertal af de
förslag, som af kommittén framställts i afseende å regleringen af löneförhållandena
m. in. vid statskontoret, har jag alltså, min plikt likmätigt,
skolat här angifva min från kommitténs afvikande ståndpunkt uti nedan
angifna delar af föreliggande förslag.

Vid den tid, då jag första gången erhöll kallelse att i kommitténs
arbeten deltaga, förelåg redan ett af kommittén under den 18 november
1903 afgifvet betänkande och förslag, benämndt »allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de centrala
ämbetsverken». Då de af kommittén sålunda på förhand fastslagna principerna
för en lönereglering af dessa ämbetsverk i alla tillämpliga delar
blifvit af kommittén fullföljda äfven vid behandlingen af hithörande frågor
inom statskontoret, har jag vid utförande af det mig gifna uppdraget
icke kunnat underlåta att åt dessa viktiga delar af nu föreliggande förslag
ägna min uppmärksamhet; och har jag därvid sökt tillse, om och i hvad
mån nämnda grunder äro af beskaffenhet att böra å en blifvande lönereglering
för statskontoret vinna tillämpning.

Aflöningsbe- Det torde väl icke vara alltför vågadt att påstå, att det varit för loppen,

hållanden aj ekonomisk art eller, med andra ord, ett redan länge kändt
och, åtminstone delvis, äfven erkändt behof af förbättring i de å senast
fastställda lönestater uppförda aflöningsförmåner, som qifvit upphof till
kommitténs tillsättande; och om, med allt fog, vid genomförande af en
sådan löneförbättring, äfven andra, i sin mån lika viktiga och berättigade
synpunkter skolat göras gällande, utesluter detta förhållande icke påståendets
riktighet. Vid genomläsande af kommitténs principbetänkande och
vid en närmare undersökning af det, som kan betraktas såsom det ekonomiska
utbytet för tjänstemännen, därest kommitténs s. k. normalstat och
därmed förbundna villkor blefve oförändrade antagna, skall man emellertid
finna, hurusom vid utförande af kommitténs uppdrag det varit en annan
uppfattning (se sidd. 125 och följ. i delen I), som blifvit den förhärskande.

Då nu nämnda normalstat blifvit af kommittén i alla delar tillämpad
äfven å tjänsteinnehafvarne inom statskontoret, lärer en granskning å
min sida af förslagets innebörd i denna del icke befinnas opåkallad; och

191

har jag därvid ansett mig böra till en början erinra, hurusom kommittén
i delen I af sitt betänkande framhållit, bland andra, följande förhållanden
och omständigheter, hvilka äro ägnade att från olika sidor belysa den nu
föreliggande frågan om behöfligheten af en löneförbättring för de centrala
myndigheternas personal:

l:o) Ökade examensfordringar hafva föranledt därtill, att anställning
såsom extra ordinarie tjänsteman hos central statsmyndighet för närvarande
vinnes i medeltal något öfver ett år senare, än hvad förhållandet var, da
nuvarande ordinarie tjänsteinnehafvare såsom extra ordinarie tjänstemän
inträdde i statens tjänst (sid. 89).

2:o) Amanuens- eller därmed jämförlig biträdesbefattning tillträdes
af omkring två tredjedelar af de extra ordinarie tjänstemännen först vid
en ålder af mer än 31 år (sid. 89).

3:o) Vid befordran i allmänhet till tjänst i första, andra eller tredje
lönegraden är inom den nuvarande personalen medelåldern respektive 37‘4,
41 och 42''4 år (sid 92).

4:o) Äktenskapsfrekvensen för ordinarie tjänstemän understiger väsentligt
medelsiffrorna i sådant hänseende för Sveriges hela manliga befolkning
(sid 96).

5:o) I fråga om gällande prisförhållanden och däraf betingade lefnadskostnader
har (sid. 96) hänvisats till en vid 1901 års statsverksproposition
fogad utredning, hvilken åberopades till stöd för då gjord framställning
om dyrtidstillägg. Enligt denna framställning borde inom hela riket dyrtidstillägg
utgå: med 15 procent å aflöningen, där denna utgjordes endast
af penningar, dock icke i något fall med högre belopp än 750 kronor, och,
där aflöningen bestode dels af penningar och dels af bostads- eller bostadsförmån
in natura, med 10 procent å aflöningen, dock icke i något fall med
högre belopp än 500 kronoi\ A aflöning, som öfverstege 10,000 kronor,
ansågs dyrtidstillägg icke böra utgå.

6:o) Från utgången af år 1894 till utgången af år 1900 hafva i
Stockholm för bostadslägenheter om sex rum och kök eller därunder hyrorna
stigit med 30 procent eller mera; varande i Stockholm vid 1900 års
slut hyrorna för bostadslägenheter om 6—7 rum och kök 60 71 procent,

192

men för mindre lägenheter 80—95 procent högre än hyrorna år 1901 för
motsvarande lägenheter i Köpenhamn (sid. 98).

7:o) Ur pensionskommitténs förslag till nya pensionsgrunder för
civila tjänsteinnehafvare har meddelats, hurusom i sådant hänseende föreslagits
införande af årlig pensionsafgift för egen pension, hvilken afgift
skulle högst blifva: för generaldirektör 360 kronor, för tjänsteman i 3:e,
2:a och l:a lönegraden respektive 250, 160 och 84 kronor, för förste
vaktmästare 24 kronor samt för vaktmästare 18 kronor (sid. 101).

Under det att nu antydda förhallanden redan i och för sig synts
hafva bort påkalla en förbättring af löneförmånerna, har kommittén emellertid
ansett sig böra i första rummet tillse, i hvad mån vederlag borde af
tjänsteinnehafvarne lämnas för att få komma i åtnjutande af den af kommittén
för dem afsedda löneförbättringen; hvilket haft till följd, att kommittén
föreslagit vissa nya bestämmelser, som kraftigare än de nu gällande
skulle vara ägnade att dels förhindra förening af ordinarie statstjänst
med andra befattningar eller uppdrag, dels ock i vidsträcktare mån utnyttja
tjänsteinnehafvarnes arbetskraft.

Jämte det kommittén sålunda (sid. 125) funnit de ökade fordringar,
som enligt kommitténs förslag borde ställas å ämbetsverkens personal,
i allmänhet betinga en skälig förhöjning af de enligt nu gällande lönestater
till denna personal utgående aflöningsbelopp, har kommittén dock
tillika funnit det af verkställda utredningar otvetydigt framgå, att särskilt
i hufvudstaden lefnadskostnaderna, såväl hvad angår bostadshyror
som ock i vissa andra hänseenden, afsevärdt stigit efter tiden för senaste
allmänna lönereglering, såsom bevis hvarpå äfven åberopats de sedan år
1901 af Riksdagen beviljade dyrtidstilläggen; och då, enligt kommitténs
uppfattning, intet tyder på att, i stort sedt, under den närmare framtiden
skulle vara att förvänta någon väsentlig ändring till det bättre i
nämnda prisförhållanden, har kommittén ansett det nödvändigt att Däfven
härtill» måste tagas hänsyn vid ifrågavarande lönereglering; hvarjämte
icke heller borde lämnas obeaktadt förslaget, att tjänsteinnehafvarne böra
åläggas att själfva bidraga till sin pensionering.

Kommitténs förslag till ny aflöningsstat för statskontoret utgår alltså
från den förutsättning, att tjänstemännen genom att komma i åtnjut -

193

ande af därå uppförda förmåner skulle vinna den förbättrade ekonomiska
ställning, som påkallades ej mindre af vissa på tjänstemännen ställda ökade
fordringar, delvis bestående i uttagande af nya afgifter för pensionsändamål,
än äfven af den stegring i lefnadskostnadér, som inträdt, sedan senaste
lönereglering fastställdes.

Enligt tabellen å sid. 133 i delen I, hvars lönesatser oförändrade uppförts
å kommitténs aflöningsstat för statskontoret, skulle antagandet af
denna stat bereda åt:

generaldirektören en aflöningsökning af 1,000 kronor, däraf 800
kronor lön och 200 kronor tjänstgöringspenningar, men en minskning i
pensionsbelopp af 200 kronor;

statskommissarie en aflöningsökning af 600 kronor, däraf 200 kronor
lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar, samt en pensionsökning af
200 kronor;

tjänsteman i andra lönegraden en aflöningsökning af 800 kronor,
däraf 500 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar, samt en
pensionsökning af 500 kronor;

tjänsteman i första lönegraden en aflöningsökning af 1,000 kronor,
däraf 500 kronor lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor
ålderstillägg, samt en pensionsökning af 700 kronor;

förste vaktmästare en aflöningsökning af 300 kronor, däraf 50 kronor
lön och 250 kronor tjänstgöringspenningar, samt eu pensionsökning af
50 kronor;

vaktmästare eu aflöningsökning af 300 kronor, däraf 100 kronor lön
och 200 kronor tjänstgöringspenningar, samt en pensionsökning af 100
kronor.

Nu framställa sig emellertid till besvarande dessa frågor: l:o Innebära
verkligen de å tabellen i kolumnen: »summa ökning» angifna siffertalen
af resp. 1,000, 600. 800, 1,000, 300 och 300 kronor en motsvarande
ökning i de tjänsteinnehafvarne enligt gällande lönestat tillkommande aflöningsförmåner?
2:o Kunna de af kommittén föreslagna pensionsbestämmelser
antagas medföra de i sista kolumnen å tabellen såsom pensionsökning,
respektive pensionsminskning, angifna belopp? Svaret måste, så i
ena som andra fallet blifva: nej!

194

Från de af kommittén angifna löneökningsbeloppen bör naturligtvis
först och främst afräknas det kontanta tillskott till pensionskostnadens
betäckande, som är afsedt att af en hvar af dessa tjänsteinnehafvare uttagas
i form af pensionsafgifter. Dessa afgifter äro visserligen icke ännu
till siffran bestämda, men, med exempel hämtadt från den af innevarande
års riksdag antagna lönestaten för lärarne vid de allmänna läroverken, lärer
det väl kunna betraktas såsom en gifven sak, att de af pensionskommittén
föreslagna afgiftssatser skola komma att vinna tillämpning äfven vid
framtida löneregleringar. Härigenom skulle alltså en direkt afkortning af
de såsom löneökning angifna beloppen komma att genast inträda med 360
kronor för generaldirektören, med 239 kronor 20 öre å 270 kronor 40

öre för statskommissarie, med 157 kronor 50 öre å 202 kronor 50 öre för

tjänsteman af andra lönegraden, med 80 kronor 50 öre å 122 kronor 50

för tjänsteman af första lönegraden, med 25 kronor 50 öre för förste vakt mästare

samt med 18 kronor å 21 kronor för annan vaktmästare. Dessa
afdrag representera af »lönetillökningen» 36 procent för generaldirektören,
ända till 45 procent för statskommissarie, 25 procent för tjänsteman af
andra lönegraden, något öfver 12 procent för tjänsteman af första lönegraden,
något öfver 8 procent för förste vaktmästare och omkring 7 procent
för annan vaktmästare; och finner man häraf att för vissa tjänsteinnehafvare
reduceras, endast genom nämnda pensionsafgift, löneökningen
till omkring hälften af den i kommitténs tabell uppgiga.

Härmed är svaret å den första frågan visserligen icke på långt när
uttömmande afgifvet, ty åtskilliga af kommitténs villkor för aflöningens
åtnjutande innesluta i sig stadganden, som dels i och för sig och dels i sina
följder måste verka till en i många fall ganska afsevärd förminskning i
värdet af det förut så betydligt reducerade resultatet. Hit är att i främsta
rummet räkna den för mangen tjänsteman af första lönegraden ödesdigra
bestämmelsen, att med ordinarie befattning icke må förenas amanuens- eller
därmed jämförlig biträdesbefattning i statens, riksdagens eller kommunens
verk.

Svaret på den andra frågan kan i korthet angifvas sålunda: genom
införande af ofvan omförmäla pensionsafgifter har man beräknat att, i
stort sedt, täcka en tredjedel af statens pensionskostnader, eller, med andra

195

ord, å tjänsteirnehafvarne öfverflytta en motsvarande del af denna kostnad;
och klart lärer vid sådant förhållande vara, att vid den nu förestående
löneregleringen allt tal om pensionsökning, så framt därmed skulle afses
någon förbättring i de nuvarande ''pensionsförmånerna,, måste anses helt och
hållet uteslutet utom beträffande sådana tjänsteinnehafvare, hvilka under
tiden närmast efter löneregleringens genomförande blefve pensionsberättigade.

Med blicken öppen för nu antydda förhållanden, och då jag måste
antaga, att här icke är fråga om en lönereglering endast för stunden, utan
att verkningarna af den lönereglering, som nu skall genomföras, komma
att sträcka sig ut öfver en hel generation af tjänsteinnehafvare, har det
tydligen icke varit mig möjligt att finna den af kommittén företagna nedsättning
i de af statskontoret föreslagna och enligt min mening särdeles
måttligt tilltagna aflöningsbeloppen vara förenlig vare sig med rättvisans
och billighetens fordringar eller med den framsynthet, som i förevarande
fall icke bör saknas. Ty huru mycket återstår väl i själfva verket, särskilt
hvad tjänstemannagraderna beträffar, af den i »normalstaten» angifna
löneökningen till täckande af de sedan senaste lönereglering förhöjda lefnadskostnaderna,
— däri inberäknad den betydliga stegring af de direkta
skatterna till stat och kommun, af hvilken stegring löntagaren icke minst
får förnimma verkningar, hvilka blifva kännbarare, i samma mån aflöningen
från början varit mindre rikligt tilltagen —? Och till hvithet värde
skall den del af nämnda löneökning kunna uppskattas, som af kommittén
är afsedd till beredande af någon godtgörelse åt tjänsteinnehafvarne för de
på dem ställda ökade fordringarna?

Till ledning för en jämförelse mellan å ena sidan de nu å staten
för statskontoret upptagna aflöningsförmånerna, såväl utan som med dyrtidstillägg,
och å den andra sidan dels de af statskontoret i dess underdåniga
skrifvelse den 27 maj 1902 förslagsvis angifna nya löneförmånerna och
dels de af kommittén förordade har jag uppgjort följande öfversikt, hvarå
siffrorna angifva:

1) nuvarande aflöningsstat, utan dyrtidstillägg;

2) dito dito, med dyrtidstillägg;

3) statskontorets år 1902 uppgjorda förslag till lönestat;

4) kommitténs förslag till lönestat.

Lönereglering akommitténs bet. IV. ^

196

Öfvers i kt.

			K	r o	n o r.
			Tjänst-	Ålderstilläggr
		Begyn-	görings-		efter
	nelselön.	pennin-				Samma.
			gar.	5 år.	10 år.	15 år.
1	1	6,200	2,800				9,000
1 Chefen..........J	2	6,200	2,800	—	-	—	9,000
	3	7,400	3,000	—		—	10,400
	4	7,000	3,000	—		—	10,000
j	1	4,400	2,000	600	_	_	7,000
Ledamot........./	2	4,900	2,000	600		—	7,500
	3	5,400	2,400	600		—	8,400
	4	4,600	2,400	600		—	7,600
	1	3,000	1,500	500	500	_	5,500
Tjänsteman af 2:a graden . <	2	3,500	1,500	500	500	—	6,000
	3	3,800	1,800	500	500	—	6,600
	4	3,500	1,800	500	500	—	6,300
\|	1	1,800	1,200	500	500	_	4,000
Tjänsteman af l:a graden . ''	2	2,200	1,200	500	500	—	4,400 \|
1	3	2,400	1,500	500	500	—	4,900
1	4	2,300	1,500	400	400	400	5,000
[	1	800	300	—	—	_	1,100
Förste vaktmästare . . . . <	2	910	300	—	—	—	1,210
	3	1,000	400	—	—	—	1.400
l	4	850	550	—	—	—	1,400
1	1	500	300	100	—		900
Vaktmästare.......!	2	590	300	100	—		990 \|
I	3	700	400	100	—	—	1,200
J 1	4	600 !	500	100	—	— \|	1,200 !

För att denna jämförelse må blifva mera tydlig, torde här böra tilläggas;
att det i statskontorets förslag under särskild aflöningsrubrik upptagna
hyresbidraget här inräknats i begynnelselönen; att af statskontoret

197

icke kunde förutsättas, att bland villkoren för den nya aflöningens åtnjutande
skulle intagas bestämmelser, som för en tjänsteman af första
graden helt borttoge möjlighet och tillfälle till åtnjutande af ett amanuenseller
därmed jämförligt biträdesarfvode; att i statskontorets förslag slutaflöningen
för första gradens tjänstemän visserligen med 100 kronor understiger
den af kommittén föreslagna, men att denna skillnad i verkligheten
torde komma att utplånas, därigenom att, enligt statskontorets förslag,
begynnelseaflöningen är satt 100 kronor högre och slutaflöningssumman
skulle uppnås 5 år tidigare; samt att de nu till en hvar af tvenne
tjänsteinnehafvare inom statskontoret utgående missräkningspenningama
å 500 kronor enligt såväl statskontorets som kommitténs förslag borde
bibehållas, hvadan de kunnat å öfversikten uteslutas.

Alldenstund de skäl, som föranledde statskontoret föreslå de å öfversikten
under 3) angifna aflöningsbeloppen, icke kunna anses hafva blifvit
af kommittén i någon mån vederlagda; och då den af statskontoret förordade
nya aflöningstiteln hyresbidrag af anledning, som i statskontorets
underdåniga skrifvelse omförmäles, synts mig böra bibehållas, kan jag
beträffande afiöningsstaten icke annat än vidblifva den uppfattning, som
härutinnan blifvit i nämnda skrifvelse uttalad och, enligt min mening,
jämväl fullt tillfredsställande motiverad.

Med anslutning till hvad kommittén ansett sig böra antaga såsom
eu allmän förutsättning . för de löneregleringsförslag, som af kommittén
afgifvas för de centrala ämbetsverken, har kommittén hemställt, att för
statskontoret måtte meddelas föreskrift därom, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjänte skola, där ej för särskilda fall undantag, efter pröfning,
medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag.

Då min uppfattning uti denna punkt i viss mån skiljer sig från den
af kommittén uttalade, har jag ansett mig böra något närmare angifva
min ståndpunkt härutinnan. Riktigt synes mig vara, att ett ämbetsverk
med den lifiiga beröring med allmänheten, som statskontoret äger, skall
vara tillgängligt under den tid af dagen, som kan anses motsvara vanlig
s. k. kontorstid, liksom ock att verkets ordinarie tjänstemän i regel skola

Arbetstid
å tjänsterummet.

198

vara under nämnda tid tillstädes å ämbetslokalen. Detta bör naturligtvis,
utan undantag, gälla för registratorn och kassören.

De rena kontorsgöromålen äro emellertid inom statskontoret ingalunda
de enda eller de mest tidsödande. Till statskontorets utlåtande remitteras
nämligen från Kungl. Maj:t eller vederbörande departementschefer
en stor mängd frågor, ofta af vidlyftig beskaffenhet, såsom författningsförslag,
besvärsmål o. dyl., de där, hvad beträffar såväl den förberedande
handläggningen som ock utlåtandets affattande och justering, förutsätta
tillfälle till ett mera ostördt tankearbete, än hvad som kan å tjänsterummet
under den vanliga arbetstiden påräknas; och jag kan därför icke finna
vare sig ändamålsenligt eller billigt, att för hvarje ordinarie tjänsteman
inom statskontoret stadgas en minimitid af sex timmar för dagligt uppehåll
a tjänsterummet. Det märkliga resultat i afseende å arbetsproduktens
mängd, som kommittén, efter allt att döma, förväntar sig af en dylik anordning,
kommer enligt min öfvertygelse icke på den vägen att ernås; och
detta först och främst af den anledning, att i statskontoret, såsom på
många andra ställen, arbetet aldrig kan jämnt fördelas på årets olika dagar
eller ens månader, utan måste under vissa tider af året koncentreras
till följd af förhållanden, å hvilka ämbetsverket lika litet som den särskilde
tjänstemannen kan utöfva något som helst afgörande inflytande.

Att arbetet, där detta är af mera intellektuell art, kvalitativt måste
komma att lida genom att bindas vid viss tid och visst rum, torde väl
vara en erfarenhet, som gjorts af de flesta, hvilka syssla med dylikt arbete;
och utan särdeles viktiga skäl torde för mycket tvång i berörda afseenden
därför icke påläggas. Beaktas måste också, att en daglig arbetstid
å tjänsterummet af minst sex timmar, om dessa timmar skola förläggas
till den del af dagen, då ämbetsverkets lokaler böra vara för allmänheten
öppna, kommer att innebära en obillighet mot dem, hvilkas inkomster
af tjänsten icke kunna förslå till lifvets nödtorft — och sådana
skola äfven efter genomförandet af en ny lönereglering helt visst icke
saknas —, ty dessa skola genom ett dylikt stadgandes tillämpning i många
fall se sig utestängda från möjligheten att genom arbete på annat håll
förvärfva sig erforderlig inkomstfyllnad.

199

Dessa här i korthet antydda omständigheter hafva för mig utgjort
lika många anledningar att icke biträda kommitténs förslag, sådant det i
denna punkt formulerats, utan anser jag en bestämmelse af det hufvudsakliga
innehåll, statskontorets nuvarande arbetsordning upptager, bättre tillgodose
på en gång statens intresse och tjänsteinnehafvarnes billiga anspråk
på något tillmötesgående i förekommande fall. En mera praktisk
och enligt min tanke jämväl i öfrigt lämpligare lösning af denna fråga,
än den kommittén beträffande statskontoret föreslagit, synes mig kommittén
själf hafva angifvit, då den i delen I, sid. 122, anfört innehållet i den
för telegrafstyrelsen år 1903 utfärdade arbetsordning, enligt hvilken arbetstiden
för tjänstemännen i allmänhet beräknas till omkring sex timmar
hvarje söckendag men kan därutöfver utsträckas, när sådant af göromålens
mängd eller beskaffenhet erfordras; dock att under juni, juli och augusti
månader byråchef äger medgifva skälig förkortning i tjänstgöringstiden,
likasom byråchef må för enstaka fall medgifva kortare ledighet från
göromålen.

Lika med kommittén inser jag till fullo fördelarna af ett sådant
ordnande af de ordinarie tjänsterna inom statens ämbetsverk och således
äfven inom statskontoret, att man på en hvar dylik tjänsteinnehafvare må
kunna ställa anspråket, att han odeladt skall ägna tid, håg och krafter åt
den honom anförtrodda tjänsten. En fordran af denna räckvidd blir emellertid
rättmätig endast i den mån tjänstemannens aflöningsförmåner »tillmätas
så, att de böra tillfredsställa rimliga anspråk på lifvet», för att här
begagna kommitténs egna ord. Till sådana rimliga anspråk torde väl då
få räknas möjligheten att ännu i medelåldern kunna bilda eget hem och
underhålla familj. Detta är emellertid — äfven för en person, som icke
har några orimliga anspråk på lifvet — inom hufvudstaden förenadt med
så stora kostnader, att det synes kunna ifrågasättas, huruvida det må vara
riktigt att, med hämtadt stöd af den af kommittén föreslagna löneförhöjningen,
stadga ett ovillkorligt förbud för ordinarie tjänsteinnehafvare att
med sin tjänst förena »amanuens- eller därmed jämförlig biträdesbefattning
i statens, riksdagens eller kommunens verk»? Billighetens, för att
icke säga barmhärtighetens fordringar skola eldigt min uppfattning blifva

Tjänsts förening
med
amanuenseller
därmed
jämförlig
biträdesbetältning.

200

Notarie tjänstens indragning.

bättre tillgodosedda genom bibehållande af den nuvarande lydelsen å motsvarande
aflöningsvillkor; och jag kan därför icke understödja ett förslag,
sådant som det af kommittén härutinnan framlagda. Skulle så stränga
bestämmelser- komma att blifva gällande, är fara värdt, att mången tjänsteinnehafvare
drifves att genom verksamhet af privat natur söka sig utväg
till den inkomst, han utöfver statslönen på ett eller annat sätt måste förskaffa
sig; och huruvida detta må anses fördelaktigare för staten, därom
borde meningarne knappast vara delade.

För öfrigt; hvarför skulle man icke äfven i detta fall kunna åtnöjas
med hvad kommittén ansett tillräckligt i fråga om villkoren för att med
ordinarie tjänst få förena befattning såsom tjänsteman hos verk eller bolag?

De förändringar i afseende å statskontorets nuvarande ordinarie personal,
hvilka blifvit af kommittén föreslagna, äro: indragning af notarie tjänsten,

förändring af en af revisors- och bokhållartjänsterna å utgiftsbyrån
till tjänst af andra lönegraden, hvars innehafvare borde benämnas
kamrerare, samt indragning af en vaktmästarbefattning. Därjämte har
kommittén ansett, att någon kassabokhållarbefattning, sådan som den nu
inrättade, icke vidare borde förekomma.

Då protokollet — sådant det inom statskontoret förts ända sedan
ämbetsverkets senaste omreglering — i afseende å enkelhet och korthet
icke synes mig lämna något öfrigt att önska samt i själfva verket — med
undantag i viss mån för de ärenden, som behandlas i plenum — redan
har formen af en föredragningslista, skulle enligt min uppfattning ingenting
vara att vinna genom protokollets utbytande mot föredragningslistor,
hvilka i så fall, enligt kommitténs förslag, borde upprättas å de respektive
byråerna af där anställd personal. Jag saknar därför hvarje anledning
att biträda kommitténs förslag därom, »att protokollet i statskontoret
skulle bortfalla», och detta så mycket mer, som nödvändigt torde vara, att
protokoll i hvarje händelse föres i alla låne-, befordrings- och andra ärenden,
hvilka skola i plenum behandlas, äfvensom i de icke-plenimål, vid
hvilkas pröfning skiljaktiga meningar förekommit.

201

Detta oaktadt anser jag emellertid de nu å notarien hyllande protokollsgöromålen
icke vara hvarken af den mängd eller af den vikt och betydelse,
att de kräfva en uteslutande för deras skull anställd ordinarie
tjänsteinnehafvare; och jag har därför kunnat instämma med kommittén
uti dess hemställan, att notariebefattningen må indragas. Då jag detta
gjort, har det dock skett under det uttryckliga förbehåll, att vid beräkningen
af det belopp, som må anses erforderligt för extra biträden, ett
arfvode af 1,800 kronor för år räknadt afses för en amanuens med hufvudsaklig
uppgift att tjänstgöra såsom protokollsförande.

I afseende å utgiftsbyråns personal är af kommittén föreslaget, att utgittsbyrån.
en af revisors- och bokhållareänsterna därstädes borde förändras till tjänst
af andra lönegraden, hvars innehafvare, med benämning kamrerare, det
hufvudsakligen skulle tillkomma: att föra statskontorets bankräkning i
dess helhet, d. v. s. såväl till inkomster som utgifter och såväl den, som
afser statskontorets direkta kassarörelse, som den, hvilken borde upptaga
de genom länsstyrelserna verkställda insättningar och dragningar i afdelningskontoren;
att kontrollera de om nämnda insättningar och dragningar
inkommande uppgifter; att verkställa den sammanställning af statskontorets
samtliga inkomster och utgifter, som erfordras för nödig »öfversikt
öfver statskassans ställning i dess helhet», en sammanställning, hvilken
dock icke borde göras mera vidlyftig, än det angifna ändamålet kräfver,
och »lämpligen torde kunna erhålla formen af veckovis upprättade sammandrag
eller veckoafslutningar»; att kontrasignera statskontorets anvisningar
å riksbanken; samt att med byråchefen dela öfvervakandet af göromålen
och särskilt biträda vid vissa »förnämligare eller mera maktpåliggande
göromål».

Såsom af kommittébetänkandet närmare inhämtas, sammanhänger
detta förslag dels med kommitténs hemställan, att från statskontorets direkta,
nu till räntmästarens handläggning hörande kassarörelse måtte helt och hållet
afskiljas länsstyrelsernas insättningar och dragningar å statskontorets räkning
i riksbanken, dels ock med det af kommittén gjorda uttalandet, att
någon kassabokhållarbefattning, sådan som den nu i statskontoret inrättade,
icke vidare bör förekomma.

202

Äfven om man af skäl, som kommittén ansett äga så stor betydelse,
önskar inskränka räntmästarens kassabokföring dels till sådana insättningar,
som antingen ske omedelbart å statskontorets giroräkning i riksbankens
hufvudkontor eller ock af andra än länsstvrelserna verkställas i afdelninsrskontoren
för att till giroräkningen i hufvudkontoret öfverföras, och dels
till sådana dragningar å samma räkning, hvilka statskontoret själf verkställer,
så synes mig dock vara uppenbart, att äfven öfriga insättningar
och dragningar å statskontorets kassa, — vare sig nu att dessa ske medelbart
genom riksbankens afdelningskontor i landsorten eller de, såsom förhållandet
är med länsstyrelsens i Stockholms län dragningar, verkställas
omedelbart å statskontorets giroräkning i hufvudkontoret, — måste, såsom
samtliga inverkande på statskontorets kassaställning och, särskild! hvad
insättningarna angår, jämväl på de inkomsttitlar, till hvilka de hänföra
sig, i lika mån som det förstnämnda slaget af insättningar och dragningar
ingå i den hufvudbok, som skall visa statskontorets kassaställning i det hela.
Nu skulle enligt kommitténs förslag räntmästaren hafva till åliggande att
uppgöra »den räkenskap öfver statskontorets genom honom förmedlade kassarörelse,
som skulle komma att i afseende å denna rörelse erfordras i stället
för den, som nu benämnes räntekammarens hufvudbok», under det att
öfver statskontorets kassarörelse i dess helhet skulle, såvidt man kan finna,
af den tilltänkte kamreraren å utgiftsbyrän endast uppgöras veckovis upprättade
sammandrag till erhållande af hvad kommittén kallar »nödig öfversikt
öfver statskontorets samtliga inkomster och utgifter*. Om ändamålsenligheten
och lämpligheten af ett så anordnadt bokföringssystem skall jag
nu icke tillåta mig att göra något bestämdt uttalande, enär i allt fall såväl
denna som hithörande bokföringsfrågor lära böra slutgiltigt bedömas
först i sammanhang med det förslag till anordnande af en central kassakontroll,
hvilket nu är under utarbetande af en för sådant ändamål särskildt
tillsatt kommitté. För det närvarande anser jag mig alltså böra inskränka
mitt uttalande i denna punkt därhän, att med vidtagande af mera
genomgripande ändringar i statskontorets nuvarande räkenskapsföring och
kassakontroll bör anstå, till dess nämnda förslag framlagts och blifvit
pröfvadt; och jag gör detta så mycket hellre, som, enligt min mening,
genom den å räntekammaren numera anställde kassabokhållaren och andra

203

i samband därmed vidtagna anordningar såväl den dagliga kontrollen öfver
räntmästarens kassarörelse som räkenskapsväsendet i denna del blifvit
på ett betryggande och under nuvarande förhållanden lämpligt sätt
ordnade.

Då härtill kommer att, såvidt jag kan förstå, genom anställande af
en kamrerare å utgiftsbyrån med de göromål, som kommittén tillärnat honom,
någon mera värdefull hjälp åt chefen för nämnda byrå vid de tillfällen,
då särskild hjälp i arbetet kunde göras honom behof, näppeligen
torde vara af nämnda tjänsteman i hans kamrerare-egenskap att förvänta, har
jag icke kunnat biträda kommitténs förslag om förändring af en revisors- och
bokhållartjänst å utgiftsbyrån till en kamrerartjänst; men jag har på samma
gång velat tillägga, att jag — särskilt med afseende å vissa på senaste
tiden ifrågasatta förändringar beträffande utbetalning af aflöning åt
lärarepersonalen vid de allmänna läroverken — härigenom icke velat hafva
bestridt möjligheten af indragning af en revisors- och bokhållartjänst å
utgiftsbyrån, i hvilken händelse alltså någon ny ordinarie tjänst för kassabokhållaren
icke skulle behöfva att å lönestaten uppföras.

Beträffande förslaget om minskning i antalet vaktmästare borde det indragning af
förhållande, att kommittén icke anfört något som helst objektivt stöd för mästartjänst.
sin hemställan i denna del, kunnat fö)- mig utgöra tillräcklig anledning att
motsätta mig detsamma. Emellertid har jag dock ansett mig här höra,
till stöd för min mot kommitténs hemställan stridande mening, erinra, att
en af de ordinarie vaktbetjänte tages i anspråk nästan uteslutande för
uppehållande af kommunikationen med riksbanken och en annan för handräckning
åt stämpelkassören; att en tredje har sin tjänstgöringstid förlagd
till de delar af dygnet, då statskontorets ämbetslokal eljest skulle vara
utan tillsyn; att tydligtvis äfven vaktmästargöromålen högst betydligt
ökats sedan den tid, då det nuvarande antalet vaktmästare bestämdes, eller
år 1876; samt att det icke torde vara skäl att alltför mycket räkna på den
hjälp vid vaktmästargöromälens utförande, som lämnas af de extra ordinarie
vaktmästarna.

Lönereglering i k om mittens betänkande. IV.

204

Ombuds mannen.

Sportler.

Beträffande den hos statskontoret mot årsarfvode af sammanlagdt
3,000 kronor anställde ombudsmannen har jag med anledning af det betydligt
ökade arbete, som genom nya lånefonders bildande på sista tiden
tillskyndats denne extra ordinarie tjänsteman, ansett mig böra till kommitténs
bepröfvande hänskjuta, huruvida icke bättre atlöningsvillkor borde
åt ombudsmannen beredas. Såsom synes, har kommittén emellertid icke
funnit anledning att å denna hemställan fästa något afseende.

Då den af kommittén under motstående rubrik gjorda hemställan
för det närvarande delvis berör mig personligen, kunde det måhända
synas lämpligare, att denna punkt blefve af mig med tystnad förbigången.
Jag har dock icke ansett mig böra underlåta att till upplysning för dem,
hvilka möjligen komma att taga del af denna min reservation, meddela, att
jag inom kommittén tillåtit mig påpeka, hurusom — då statskontorets
fondförvaltning, kvantitativt som kvalitativt, tagit ett omfång, hvarom
man vid 1876 års lönereglering icke hade eu aning, och som ju äfven
tillfört statskontoret en ny tjänsteman af andra graden å fondbyrån —
här hade varit rätta platsen att till belysning af den föreliggande frågan utreda
beloppet af den kostnad, som den åt statskontoret öfverlämnade högst betydande
fondförvaltningen tillskyndar statsverket eller vederbörande fonder.
Hade sådan utredning lämnats, lärer den hafva gifvit vid handen, hurusom
genom borttagande från statskontoret af nämnda förvaltningsbestyr i dess helhet
näppeligen mer än 7,000 å 8,000 kronor om året torde hafva kunnat i aflöningsmedel
inbesparas eller, med andra ord, att hela kostnaden för den
genom statskontoret ombesörjda fondförvaltningen och den därmed förenade,
i vidt skilda former växlande lånerörelsen icke torde kunna uppskattas till
mer än omkring Va procent af den för närvarande inflytande årsafkastningen
af dessa fonder. Kanske skulle kommittén då också hafva kommit
till ett annat än det rent negativa resultat, som kommitténs hemställan i
sig innebär, och kommittén i dess ställe blifvit i tillfälle att göra ett uttalande,
hvilket gjort mera rättvisa åt dem, som inom statskontoret närmast
bära det tunga ansvaret för skötseln och bevakandet af dessa fonder, hvilkas
årliga rånte- och kapitalvinst redan nu låter räkna sig i millioner
kronor.

205

Åtskilliga kommitténs uttalanden, de där icke utmynnat i direkta
förslag utan mera måste betraktas såsom anvisningar och råd vid uppgörande
af ny instruktion och ny arbetsordning för statskontoret, har jag,
äfven där jag är af annan mening än kommittén, icke ansett påkalla särskildt
yttrande å min sida».

In fideui

Allan Cederborg.