UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1906:4)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

MED

ÖRSLAG TILL FÖRORDNING ANGÅENDE JORDREGISTER

M. M.

AFGIFVET

AF DÄRTILL I NÅDER UTSEDDE KOMM1TTERADE.

STOCKHOLM

IVAR HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.
1905.

Innehållsförteckning.

Sid.

Kommitterades underdåniga skrifvelse........................................................................ 5

Författningsförslag......................................................................................................... 9

Förslag till förordning angående jordregister...................................................... 11

Förslag till lag angående ändrad lydelse af § 21 i lagen den 27 juni 1896

om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring................................. 23

Förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i lagen den 25 maj 1905

rörande afgäld från afsöndrad lägenhet............................................................ 24

Förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 6 i förordningen den 6

augusti 1894 angående mantalsskrifning ......................................................... 25

Motiv .............................................................................................................................. 27

Motiv till förordningen angående jordregister ................................................... 29

Inledning ...................................................................................................... 29

Allmän motivering ....................................................................................... 83

Speciell motivering....................................................................................... 111

Motiv till förslag till lagar angående ändrad lydelse af § 21 i lagen den 27
juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring samt § 8

i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet............... 126

Formulär ........................................................................................................................ 129

Anvisningar till formulären .......................................................................................... 211

Till Konungen.

I underdånig skrifvelse den 3 maj 1904 har Lagberedningen, som förutsatt
att i följd af inträdda ändrade förhållanden i fråga om jordbeskattningen
erfordrades uppläggandet af nya jordeböcker, på anförda grunder anhållit, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke åt de åtgärder,
som för uppläggandet af de nya jordeböckerna påkallades, kunde
gifvas den omfattning, att därigenom tillika behofvet af ett förändradt fastighetsbokssystem
blcfve tillgodosedt.

Vid underdånig föredragning den 30 september 1904 af berörda skrifvelse
bar Eders Kungl. Maj:t funnit godt i nåder förordna undertecknade att
verkställa utredning, huruvida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena,
hvilka för närvarande skola upptagas i jordeboken, kunde gifvas den omfattning
och i öfrigt sådan anordning, att därigenom bereddes jämväl ett
ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen, äfvensom afgifva det förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda.

För fullgörande af detta nådiga uppdrag sammanträdde kommitterade
den 24 oktober 1904; och hafva kommitterades arbeten därefter med ett
kortare afbrott vid julen 1904 fortgått till denna dag.

Sedan kommitterade efter en del förberedande undersökningar kommit
till den uppfattning, att ett ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen
kunde vinnas genom att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som
skett i Finland ett jordregister upprättades för riket, samt kommitterade
uppgjort preliminärt förslag till sådant register, framhöllo kommitterade i
underdånig skrifvelse den 12 december 1904, att det synts kommitterade
nödvändigt att undersöka, huruvida detta förslag lämpade sig för de i olika
delar af riket, rådande skiljaktiga fastighetsförhållanden, och att för sådant
ändamål med ledning af i länens landtmäterikontor, hos Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande och underdomstolarna förvarade handlingar försöksvis för
vissa socknar eller jordeboksenheter upplägga jordregister i enlighet med den
uppgjorda planen, hvilket äfven vore angeläget för en ungefärlig uppskattning
af de eventuella kostnaderna för uppläggandet af ett jordregister för
hela riket.

Efter det Eders Kungl. Maj:t med anledning af berörda framställning
enligt nådigt beslut den 10 december 1904 anvisat medel till bestridande af
kostnaderna för förberedande arbeten af ofvan angifven art, hafva kommitterade
låtit med ledning af landtmäteri- och afsöndringshandlingar uppgöra
jordregister för Vallentuna härad och Ösmo socken af Sotholms härad i
Stockholms län, Badelunda socken i Siende härad af Västmanlands län, hemmanet
Östmark i Östmarks socken i Fryksdals öfre tingslag af Värmlands

län, byn Edsbyn i Ofvanåkers socken i Södra Hälsinglands västra tingslag
af Gäfleborgs län samt en del af Väsby socken i Luggude härad af Malmöhus
län, hvarefter för fullständigande af jordregistren för nämnda orter jämförelse
äfven verkställts mellan dessa register samt fastighetsböckerna och
andra hos vederbörande underdomstolar förvarade handlingar.

Slutligen hafva kommitterade med Eders Kungl. Maj:ts nådiga medgifvande
företagit resor för inhämtande af vissa upplysningar, som ansetts nödvändiga
för uppdragets fullgörande. Sålunda hafva kommitterade besökt
Köpenhamn för att taga kännedom om jordmatrikelsförliållanden i Danmark
och hvad därmed äger sammanhang; hvarjämte två af kommitténs ledamöter
företagit en resa till Finland för erhållande af närmare kännedom om dess
jordregisters tillkomst och förande.

Med ledning af de verkställda försöksarbetena och de vid ofvanberörda
resor inhämtade upplysningar hafva kommitterade utarbetat förslag till förordning
angående jordregister, hvarvid kommitterade utgått ifrån att för registrets
förande nya tjänstebefattningar ej skulle erfordras och att införandet
af registerbeteckningar i fastighetsböckerna ej skulle för de enskilde medföra
särskilda kostnader. Och få kommitterade härmed till Eders Kungl. Maj:t öfverlämna
underdånigt betänkande, innefattande

dels berörda förslag till förordning angående jordregister dels ock
förslag till lag angående ändrad lydelse af § 21 i lagen den 27 juni
1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring,

förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i lagen den 25 maj 1905
rörande afgäld från afsöndrad lägenhet,

förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 6 i förordningen
den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning

äfvensom motiv och åtskilliga formulärbilagor med tillhörande anvisningar.

Underdånigst

H. RHODIN. G. THULIN. AXEL ÖSTERGREN.

Stockholm den 20 november 1905.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG.

Förslag till förordning angående jordregister.

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ i.

I hvarje län skall för länets landsbygd af förste landtmätaren föras ett
jordregister.

§ 2.

I jordregistret, som föres soekenvis, skola hemman och öfriga jordeboksenheter
upptagas å särskilda upplägg i alfabetisk ordning, oberoende af deras
olika jordnatur, samt inom byarna i nummerordning.

§ 3.

Efter de i § 2 omförmälda upplägg följa de upplägg, som, efter hvad i
§§ 14 och 15 sägs, i särskilda fall kunna ifrågakomma, äfvensom upplägg
för jordeboksenheter, hvilka tillkomma efter jordregistrets första uppläggande.

Ordningen emellan de upplägg, hvarom i denna § stadgas, bestämmes
af tiden för deras tillkomst.

§ 4.

Till hvarje upplägg anslås ett eller, där så erfordras, flere blad; och
skall vid jordregistrets första upprättande till fortsättning af därvid gjorda
upplägg samt till framdeles erforderliga nya sådana för hvarje socken lämpligt
antal blad lämnas oskrifna.

§ 5.

Hvarje blad förses med öfverskrift samt indelas genom linjer i kolumner
och inskrifningsrum på sätt det vid denna förordning fogade formulär A
utvisar.

Öfverskriften till ett uppläggs första blad skall, jämte socknens namn,
innehålla namn och nummer å den fasta egendom, för hvilken upplägget är
afsedt, äfvensom de uppgifter om mantal, jordnatur med mera, som upptagas i
det uti § 22 omförmälda utdrag af jordeboken.

Öfverskriften till efterföljande blad bör genom angifvande af fastighetens
namn, nummer med mera utvisa, till livilket upplägg samma blad hör.

Erfordras för fullständig öfverskrift större utrymme än uppläggets första
blad lämpligen medgifver, fortsattes öfverskriften på följande blad.

§ 6.

Har nummer ej blifvit åsatt den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt,
betecknas densamma i öfverskriften med N:r 1, som inneslutes inom klammer.

§ 7.

Hvarje i jordregistret införd fastighet åsättes ett registernummer, bestående
af fastighetens i uppläggets öfverskrift antecknade nummer med en
sifferexponent (l1, l2, l3 o. s. v.).

Den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, skall erhålla exponenten 1.

Har fastigheten genom landtmäteriförrättning delats i flere lotter, betecknas
dessa med nya registernummer sålunda, att den först registrerade erhåller
till exponent 2, den andra 3, den tredje 4 o. s. v.

Samma förfaringssätt skall med användande af närmast lediga registernummer
iakttagas, där en genom landtmäteriförrättning utbruten del sedermera
undergår klyfning eller styckning.

Har afsöndring för alltid ägt rum, skall, utan ändring i stamfastighetens
registernummer, den sålunda uppkomna lägenheten åsättas närmast lediga
registernummer.

Hvad som stadgats för det fall, att en jordeboksenhet genom landtmäteriförrättning
delats i flere lotter, skall jämväl iakttagas, där mantalssättning
enligt äldre förordningar om jordafsöndring ägt rum.

Ett redan användt registernummer får icke ånyo användas.

§ 8.

1 kolumn 4 upptages för hemman och hemmansdelar mantalet eller i de
orter, där mantalsräkning ej är i bruk, annat däremot svarande skattetal.
Beträffande annan fastighet införes, där delning ägt rum, i nämnda kolumn
för hvarje särskild lott dess andel i enheten, om sådan andel blifvit i delningshandlingarna
angifven.

Öfverensstämmer det i landtmäterihandlingarna angifna mantal ej med
gällande mantal efter jordeboken, bör anteckning därom göras i kolumn 18.

Består en jordeboksenhet af jord utaf olika natur, skall för hvarje å dess
upplägg registrerad fastighet, som ej uppkommit genom afsöndring, under
mantalet (andelen) anteckning om jordnaturen införas.

§ 9.

Har särskildt namn blifvit fastställdt å registrerad fastighet, införes detta
i kolumn 5, och må i samma kolumn inom klammer jämväl upptagas i orten
brukligt ej fastställdt namn.

För afsöndrad lägenhet angifves denna dess egenskap.

§ 10.

I kolumnerna 6 — 11 införes den sammanlagda ägovidden, sådan den vid
fastigheten öfvergångna landtmäteriförrättningar blifvit bestämd, samt hvad
angår afsöndrad lägenhet, hvilken icke enligt § 83 i skiftesstadgan ingått i
skifte, den ägovidd, som enligt afsöndringsbandlingarna hör till lägenheten.

Har fastighet genom landtmäteriförrättning delats i flere lotter, vare anteckning
om den odelade fastighetens ägovidd ej erforderlig.

Hör till fastigheten, utom den registrerade ägovidden och fastighetens
andel i hvad som afsatts för skiftesdelägares allmänna behof, jämväl annan
mark, införes anteckning därom i kolumn 18.

Undergår fastighetens registrerade ägovidd förändring genom sådan landtmäteriförrättning,
som ej föranleder åsättande af nya registernummer, skall
den förutvarande anteckningen om ägovidd öfverlinjeras med rödt och den
förändrade ägovidden införas på närmast lediga rad inom rummet.

Vid införande af lägenhet, som uppkommit genom afsöndring, göres ej
ändring i den registrering af ägovidd, som kan hafva blifvit verkställd för
stamfastigheten, utan skall vid denna i kolumn 18 anteckning ske om afsöndringen
med uppgift tillika om lägenhetens registernummer.

§ 11.

I kolumnerna 12 — 15 antecknas den eller de landtmäteriförrättningar, vid
hvilka fastighetens areal blifvit bestämd, samt tiden, då förrättningen fastställts,
eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad, med angifvande
af skifteslittera och ägares namn äfvensom förrättningsaktens arkivnummer.
Om förrättningsakten icke förvaras i länets landtmäterikontor, skall i kolumn
15 antecknas, hvarifrån uppgift om ägovidd med mera hämtats.

§ 12.

I kolumn 16 upptages tiden, då afsöndring blifvit fastställd, eller, där
fastställelse ej ägt rum, tiden, då lagfart första gången meddelats.

Har afsöndringen blifvit fastställd, antecknas i kolumn 17 den myndighet
(Kungl. Maj:t, Kammarkollegium, Konungens Befallningshafvande), som meddelat
faststälielsen.

§ 13.

Har vid landtmäteriförrättning gemensam ägovidd utlagts för flere jordenoksenheter
eller delar däraf, upptages för hvarje registernummer i dess rum
den gemensamma ägovidden inom klammer.

Kan mantalet ej angifvas särskildt för hvarje registernummer, införes
det sammanlagda mantalet likaledes inom klammer.

I kolumn 18 antecknas, för hvilka registernummer ägo vidd eller mantal
gemensamt upptagits.

§ 14.

Lägenhet, som afsöndrats från flere jordebokscnheter eller delar däraf,
upptages å hvarje enhets upplägg under särskildt registernummer, hvarvid i
kolumn 5 angifves, att lägenheten afsöndrats jämväl från annan fastighet.

Sedan lågenheten blifvit registrerad på hvarje jordeboksenhets upplägg,
öfverföres densamma till särskildt upplägg under den benämning, som af Konungens
Befallningshafvande blifvit eller på därom gjord framställning kan
varda lägenheten åsatt.

Därest ej utredt blifvit, huru stor del af lägenhetens ägovidd afsöndrats
från hvarje enhet, införes ej anteckning om ägovidden å uppläggen för stamfastigheterna.

§ 15.

Väckes i andra fall än i § 14 sägs fråga att fastighet, ehvad den i jordregistret
upptagits under ett eller flere registernummer, må öfverföras till särskildt
upplägg, ankomme på Landtmäteristyrelsen att i ärendet förordna.

§ 16.

Skall med anledning af föreskriften i § 15 öfverföring till särskildt upplägg
ske och består fastigheten af flere jordeboksenheter eller delar däraf,
upptages densamma, i fall fråga är om flere jordeboksenheter i samma by,
med bynamnet jämte alla jordeboksnumren samt eljest under den benämning,
som af Kammarkollegium blifvit eller på därom gjord framställning kan varda
fastigheten åsatt.

Består fastigheten af flere lägenheter, som uppkommit genom afsöndring,
upptages densamma å det särskilda upplägget, om lägenheterna hafva gemensamt
namn men olika nummer, under detta namn jämte alla numren samt
eljest under den benämning, som af Konungens Befallningshafvande på därom
gjord framställning varder fastigheten åsatt.

§ 17.

Anteckning om öfverföring till särskildt upplägg skall göras såväl i öfverskriften
till det nya upplägget som i kolumn 18 af fastighetens rum å upplägg,
hvarifrån öfverföringen skett. Efter verkställd öfverföring skola uppgifterna
i kolumnerna 2—11 å sistnämnda upplägg öfverlinjeras med rödt.

§ 18.

Hvad om afsöndrad lägenhet i denna förordning stadgas gälle ock i
tillämpliga delar, där lagfart meddelats å lägenhet, som tillkommit genom
upplåtelse af andel för visst mantal i oskift mark eller i enlighet med författningarna
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om
ändring eller utrifning af vattenverk, dock att, där afsöndring enligt berörda
författningar ägt rum från flere jordeboksenheter eller delar däraf, öfverföring
till särskildt upplägg icke skall ske, så vidt ej Landtmäteristyrelsen uppå gjord
framställning därom förordnar.

§ 19.

Då en registrerad fastighet undergått delning, skola vid delarnas registrering
uppgifterna för det äldre registernumret i kolumnerna 2—11 öfverlinjeras
med rödt, hvarjämte anteckning i kolumn 18 införes om de nya registernumren
och anledningen till deras åsättande.

§ 20.

Registernumret, föregånget af ett stämpelmärke med bokstäfverna R. N:r,
bör antecknas med rödt å lämpligt ställe på såväl kartor som förråttningshandlingar.

§ 21.

Öfver de i jordregistret intagna fastigheter skall i enlighet med formulär
A b sockenvis föras namnregister, omfattande de i uppläggens öfverskrift upptagna
namn äfvensom de namn, som införts i kolumn 5.

Kap. 2. Särskilda bestämmelser för jordregistrets första

uppläggande.

§ 22.

I den mån arbetet å jordregistrets upprättande fortskrider, skola genom
Konungens Befallningshafvandes försorg för hvarje socken följande handlingar
på rekvisition af förste landtmätaren till landtmäterikontoret öfverlämnas:

1) ett efter formulär B af vederbörande häradsskrifvare gjordt, i landskontoret
granskadt utdrag af jordeboken, upptagande hemman och öfriga jordeboksenlieter
uti den i § 2 angifna ordning;

2) en i landskontoret efter formulär C upprättad förteckning öfver de
i jordeboken antecknade, genom afsöndring för alltid tillkomna lägenheter
samt, där fastställelse å afsöndring blifvit af Konungens Befallningshafvande
meddelad, de handlingar, som legat till grund för beslutet om fastställelsen;
skolande, därest dessa handlingar af Konungens Befallningshafvande öfverlämnats
till annan myndighet, Konungens Befallningshafvande desamma återfordra;
samt

3) en efter formulär D af häradsskrifvaren upprättad fastighetsförteckning.

Anser häradsskrifvaren sådant förhållande beträffande i jordeboksutdraget

eller fastighetsförteckningen upptagen fastighet vara förhanden, som bör föranleda
anmälan hos Konungens Befallningshafvande enligt § 27, har häradsskrifvaren
att därom vid omförmälda handlingar foga särskild uppgift, hvilken
jämväl skall öfverlämnas till landtmäterikontoret.

§ 23.

Efter det i jordregistret för en socken införts de särskilda jordeboksenheterna
jämte de från samma enheter genom landtmäteriförråttning utbrutna
delar och de lägenheter, om hvilka uppgift meddelats uti de i landtmäterikontoret
förvarade eller, efter ty i § 22 sägs, dit öfverlämnade handlingar,
skola registret och de i nämnda § uppräknade handlingar öfversändas till
vederbörande domhafvande tillika med en i enlighet med formulär E upprättad
förteckning å de i registret under gällande registernummer upptagna fastigheter,
som äro af beskaffenhet att böra upptagas i fastighetsbok.

§ 24.

Domhafvanden åligger att med ledning af fastighetsböckerna och på sätt
i särskilda anvisningar närmare bestämmes dels i den i § 23 omförmälda
förteckning, så vidt ske kan, för hvarje i förteckningen införd fastighet anteckna
dess ägare och dennes åtkomst äfvensom, beträffande de i förteckningen
upptagna afsöndrade lägenheter, angifva stamfastighetens registernummer, i fall
anteckning därom saknas i jordregistret eller den i detta hänseende gjorda
anteckning enligt fastiglietsböckernas föranledande är oriktig, dels ock i särskild
i enlighet med formulär F upprättad förteckning införa afsöndrade lägenheter,
å hvilka lagfart beviljats, men som icke finnas upptagna i det till domhafvanden
öfverlämnade jordregister.

Därjämte skall domhafvanden efter jämförelse mellan nämnda register
och fastighetsböckerna lämna uppgift ej mindre å därvid iakttagna skiljaktig -

heter i afseende å de registrerade fastigheternas mantal och beteckningar i
öfrigt än äfven om i fastighetsböckerna till äfventyrs upptagna till afsöndrade
lägenheter ej hänförliga fastigheter, hvilka icke återfunnits i jordregistret.

§ 25.

Sedan domhafvanden med bifogande af de i § 24 omförmälda förteckningar
och uppgifter återställt jordregistret samt öfriga till honom från landtmäterikontoret
ankomna handlingar, har förste landtmätaren dels att i särskild
i enlighet med formulär G upprättad längd anteckna samtliga de fastigheter,
ehvad de förekomma i jordregistret eller allenast i de af domhafvanden
meddelade uppgifter, rörande hvilka anmälan hos Konungens Befallningshafvande
enligt § 27 anses böra göras, dels ock att i de fall, då sådan anmälan
ej synes erforderlig, i jordregistret införa de lägenheter, som upptagas i den
i enlighet med formulär F upprättade förteckning, och i kolumnerna 11 och 12
af denna införa vederbörliga registerbeteckningar äfvensom i registret göra de
ändringar och tillägg, som kunna föranledas af de utaf domhafvanden eljest
meddelade uppgifter.

§ 2ö.*

Efter framställning af förste landtmätaren läte Konungens Befallningshafvande,
sedan jordregistret för socknen blifvit på sätt i § 25 sägs fullständigadt,
öfver!ämna detsamma jämte därtill hörande handlingar till kommunalstämmans
ordförande för att hos honom vara tillgängliga för granskningunder
en lid af sextio dagar efter det kungörelse härom blifvit uppläst i
socknens kyrka.

Under berörda tid står det en hvar öppet att till kommunalstämmans
ordförande inkomma med de skriftliga anmärkningar, hvartill fog kan finnas;
börande sådana anmärkningar åtföljas af handlingar, som stödja desamma.

Efter granskningstidens utgång skola jordregistret med tillhörande handlingar
samt inkomna anmärkningar af kommunalstämmans ordförande öfverlämnas
till Konungens Befallningshafvande.

Anmärkning, hvarom nu är sagdt, kan ock ingifvas omedelbart till Konungens
Befallningshafvande.

§ 27.

Förekommer på grund af uppgift från häradsskrifvaren eller eljest vid
jordregistrets uppläggande anledning:

t) att en i jordeboken upptagen fastighet är att anse såsom icke för sig
bestående eller såsom ej vidare befintlig, eller

2) att utjord eller annan ej veterligen genom afsöndring tillkommen lägenhet,
som ej upptagits i jordeboken, är att anse såsom för sig bestående,
eller

3) att anteckning, som upptagits i de enligt § 22 till landtmäterikontoret
öfverlämnade jordeboksutdrag och förteckningar öfver afsöndrade lägenheter,
är felaktig,

skall förste landtmätaren därom för vederbörlig åtgärd hos Konungens
Befallningshafvande göra anmälan med bifogande af utdrag af den efter formulär
G upprättade längd jämte de till landtmäterikontoret inkomna handlingar
i ärendet och den utredning, som verkställts i landtmäterikontoret.

Erfordras eljest föreskrift, huru jordregistret skall uppläggas, och är ej
för behandling af frågan särskild ordning stadgad, öfverlämnas ärendet till
Landtmäteristyrelsen.

Kap. 3. Särskilda bestämmelser för jordregistrets förande.

§ 28.

Har landtmätare erhållit förordnande å förrättning, som innefattar delning
af jord, vattenfall eller fiske, skall han före förrättningens företagande
hos förste landtmätaren rekvirera utdrag af jordregistret, upptagande den
fastighet förrättningen afser äfvensom de lägenheter, hvilka afsöndrats från
densamma eller från fastighet, ur hvilken den blifvit utbruten.

Sedan förrättningen fastställts eller, om fastställelse ej ifrågakommer,
blifvit afslutad och vunnit laga kraft, skall landtmätaren i berörda utdrag
medelst ifyllande af kolumnerna 4 — 14 införa de förändringar, som föranledas
af förrättningen, hvarefter utdraget bilägges konceptakten. Föranleder förrättningen
åsättande af nya registernummer, skall konceptakten ofördröjligen insändas
till förste landtmätaren, som har att införa förrättningen i jordregistret
samt göra den i § 20 föreskrifna anteckning om de nummer, under hvilka
lotterna upptagits i jordregistret.

När en registrerad fastighet delats i flere lotter, skall förste landtmätaren,
där någon af dessa är af beskaffenhet att böra upptagas i fastiglietsbok, efter
lotternas införande i jordregistret skyndsamt till domliafvanden i orten öfversända
utdrag af registret beträffande de nya lotterna.

§ 29.

Erfordras anteckning i jordregistret till följd af landtmäteriförrättning,
som ej föranleder åsättande af nya registernummer, har förste landtmätaren

att verkställa sådan anteckning omedelbart efter det förrättningen redovisats
till landtmäterikontoret.

§ 30.

Sedan fastställelse meddelats å afsöndring från hemman eller lägenhet,
som innehafves under enskild äganderätt eller stadgad åborätt, skola afsöndringshandlingarna
genom Konungens Befallningshafvandes försorg öfverlämnas
till förste landtmätaren, som har att införa den afsöndrade lägenheten i jordregistret
samt verkställa anteckning om lägenhetens och stamfastighetens registernummer
såväl å heslutet om fastställelsen som ock, därest kai*ta öfver
lägenheten varit ansökningen bilagd, å samma karta.

Samma förfaringssätt skall iakttagas, där beslut, som afses i § 5 eller 6
i lagen den 25 maj 1005 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet, meddelats
beträffande lägenhet, som ej blifvit i jordregistret införd.

§ 31.

Sker afsöndring för alltid från boställe eller annat publikt hemman eller
lägenhet, som icke innehafves under stadgad åborätt, skall Konungens Befallningshafvande
efter erhållen del af beslutet om afsöndringen därom underrätta
förste landtmätaren, som har att införa den afsöndrade lägenheten i
jordregistret samt, därest denna upplåtits under enskild äganderätt, till vederbörande
domhafvande öfversända utdrag af jordregistret beträffande samma
lägenhet.

§ 32.

Har afsöndring ägt rum i enlighet med författningarna om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning af
vattenverk, skall, sedan lagfart å den afsöndrade lägenheten beviljats, samt,
där upplåtelsen ägt rum för enskild järnväg, underrättelse om lagfarten i
stadgad ordning meddelats den häradsrätt, inom hvilkens domsområde marken
är belägen, domhafvanden därom till förste landtmätaren skyndsamt öfversända
uppgift, affattad enligt formulär F; och skall, sedan lägenheten införts
i jordregistret samt registerbeteckningen blifvit antecknad i kolumnerna 11
och 12 af berörda uppgift, denna återställas till domhafvanden.

Hvad sålunda stadgats gälle ock där eljest, efter det den i § 24 föreskrifna
uppgift enligt formulär F blifvit för en socken lämnad, lagfart beviljats
å lägenhet inom socknen, som uppkommit genom afsöndring, hvarå
fastställelse ej meddelats.

§ 33.

Där, efter det de i § 22 uppräknade handlingar för en socken öfverlämnats
till landtmäterikontoret, nya jordeboksenheter tillkomma eller förändringar inträffa
angående något af de förhållanden, om hvilka uppgift skolat lämnas uti
det i nämnda § omförmälda utdrag af jordeboken, eller lägenhet, som uppkommit
genom afsöndring, återgår till stamfastigheten eller ändring sker i
fastställdt namn å sådan lägenhet, åligger det Konungens Befallningshafvande
att därom skyndsamt lämna förste landtmätaren uppgift.

Sedan med anledning däraf för jordregistret erforderlig anteckning ägt
ruin, har förste landtmätaren, där fråga är om fastighet, som bör upptagas i
fastighetsbok, att ofördröjligen till vederbörande domhafvande öfversända den
från Konungens Befallningshafvande inkomna uppgift; och skall förste landtmätaren,
där uppgiften föranledt nytt upplägg i jordregistret eller ändring i
förut åsatt registernummer samt afskrift af jordregistret redan blifvit enligt
§ 36 till domhafvanden öfverlämnad, jämväl tillställa honom utdrag af jordregistret
i erforderliga delar.

Sker eljest, sedan afskrift af jordregistret enligt nyssnämnda § öfverlämnats
till domhafvanden, ändring beträffande registerbeteckning för en fastighet,
skall förste landtmätaren därom skyndsamt underrätta domhafvanden medelst
öfversändande af utdrag af jordregistret.

§ 34.

Då registrering inom en jordeboksenhet ifrågakommer, innan registerupplägg
blifvit för densamma utarbetadt, bör ett fullständigt upplägg för hela
enheten göras.

§ 35.

Sedan jordregister upplagts för samtliga till ett fögderi hörande socknar
samt de af häradsskrifvaren för berörda socknar enligt § 22 upprättade
fastighetsförteckningar af förste landtmätaren fullständigats genom ifyllande
af kolumnerna 8—11, skola dessa förteckningar öfversändas till häradsskrifvaren
tillika med en efter formulär H affåttad uppgift å fastigheter, som
i jordregistret införts och hafva gällande registernummer men icke upptagas i
fastighetsförteckningarna. Förste landtmätaren skall sedermera hvarje år under
september månad tillställa häradsskrifvaren uppgift enligt formulär H å de
fastigheter, som, efter det senaste uppgift aflämnats, blifvit införda i jordregistret
eller undergått förändring beträffande namn eller registernummer.

§ 36.

I fråga om öfverlämnande till vederbörande domhafvande af afskrift utaf
jordregistret för uppläggande af nya fastighetsböcker galle hvad särskild!
varder stadgadt.

§ 37.

För köping och annan därmed jämförlig ort, skall, ändock att där linnes
tomtindelning såsom i stad, jordregister uppläggas och föras efter de för landsbygden
gällande bestämmelser, så vidt ej Konungen på särskild framställning
annorlunda förordnar.

§ 38.

Har en i jordregistret införd fastighet uteslutits ur jordeboken eller bär
fastighet öfverflyttats från en socken till annan eller bör på grund af sådant
Konungens förordnande, som i § 37 afses, fastighet afföras ur jordregistret,
skall förste landtmätaren, sedan anteckning om åtgärden verkställts i jordregistret,
med rödt öfverlinjera fastighetens upplägg eller, där detta upptager
äfven annan fastighet än den åtgärden afser, de uppgifter angående fastigheten,
som må hafva införts i kolumnerna 2—11 af vederbörande rum.

§ 39.

Tryckta blanketter såväl till jordregistret som till de i denna förordning
föreskrifna förteckningar och utdrag skola på allmän bekostnad genom Landtmäteristyrelsen
tillhandahållas.

§ 40.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari
19 , dock med följande inskränkningar:

1) att bestämmelserna i §§ 28 och 31 om öfversändande af utdrag af
jordregistret till vederbörande domhafvande och i § 32 om återställande till
honom af uppgift, hvarom där stadgas, icke skola tillämpas förrän särskild
föreskrift därom meddelats;

2) att uppläggandet af jordregister för de socknar i Kopparbergs län.
för hvilka jordeböcker icke blifvit upprättade i enlighet med Kammarkollegii
kungörelse den 28 januari 1870, påbörjas först i den mån nya jordeböcker
fastställts; samt

3) att där eljest med hänsyn till särskilda förhållanden i någon ort hinder
skulle möta mot uppläggande af jordregister enligt denna förordning, med re -

gistrets uppläggande må anstå, efter ty Konungen på därom gjord framställning
förordnar.

Sedan de i § 22 uppräknade handlingar blifvit för en socken överlämnade
till landtmäterikontoret, skola beträffande förändringar inom denna socken
i fråga om fastigheters namn, nummer med mera de i kungörelsen den 31
december 1887 angående anteckning i lagfarts- och inteckningsböckerna om
förändringar af fastigheters namn, nummer och skattetal med mera gifna föreskrifter
ej vidare tillämpas.

Förslag- till lag angående ändrad lydelse af § 21 i lagen den
27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och

jordafsöndring.

§ 21.

Afhandling rörande jordafsöndring för alltid, hvilken handling skall innehålla
så noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och
gränser, att någon osäkerhet därom ej kan uppstå, skall ingifvas till Konungens
Befallningshafvande, som har att, därest afhandlingen såväl med hänsyn
till afsöndringens storlek som ock i öfriga afseenden är med denna lag öfverensstämmande,
meddela fastställelse å afsöndringen samt tillse att, innan
beslutet om fastställelsen till sökanden utlämnas, den afsöndrade lägenheten
varder i jordregistret införd.

Innan ärendet af Konungens Befallningshafvande afgöres, må, där så
nödigt finnes, yttrande af landtmätare inhämtas.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i lagen den
25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet.

§ 8.

Vid meddelande af beslut, som i 5 eller 6 § afses, skall Konungens
Befallningshafvande tillse, att lägenheten varder i jordregistret införd, där så
ej redan skett, och skall anteckning om Konungens Befäl lningshafvandes beslut
ske i kronans jordebok.

Förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 6 i Kungl.
förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning.

§ 6.

Före mantalsskrifning å landet bör häradsskrifvaren hafva enligt bifogade
formulär N:r 2 upplagt mantalslängd, upptagande i alfabetisk ordning och
med utsättande af jordeboksnummer, där sådana finnas, alla hemman och
lägenheter, verk och inrättningar inom distriktet äfvensom deras ägare och
innehafvare i enlighet med den vid senaste mantalsskrifning upprättade längd,
för så vidt icke dåvarande förhållanden, enligt hvad kändt är, undergått förändring;
börande omedelbart efter hvarje sålunda upptagen särskild fastighet
införas dit hörande torp och andra lägenheter.

Sedan de i § 35 af förordningen om jordregister omförmälda förteckningar
öfversändts till häradsskrifvaren, skall i mantalslängden för de fastigheter,
som upptagas i jordregistret, jämväl införas deras registerbeteckning.

MOTIV.

Motiv till förordningen angående jordregister.

Inledning.

JVIånga cell viktiga äro de intressen, för livilka fast egendom utgör före-^“#f“^*r"e°/^
mål, och redan på ett tidigt kulturstadium yppades därför behof af urkunder/orfasf/^efetill
upplysning om de rättigheter och förpliktelser, som voro förenade med böckernainnehaf
af sådan egendom. Att staten för sitt ändamål kräfde skatter eller
t.jånstbarheter af jordägarne gaf upphof till jordeböcker och därmed jämförliga
register. Jordägare, livilka såsom staten, kyrkor, kloster eller andra
stiftelser förvärfvat ett större antal fastigheter, brukade mångenstädes öfver
dem upprätta böcker, upptagande fastigheternas namn eller beteckning, läge
och beståndsdelar samt, därest fastigheterna utarrenderats, brukarens namn
och legan, stundom äfven utdrag eller afskrifter af åtkomsthandlingar. Viktigare
än dessa sistnämnda böcker, som kunna anses tillkomna blott för
ägarens enskilda behof, äro de urkunder, livilka efterhand började hos oifentlig
myndighet föras öfver rättshandlingar, som angingo fast egendom, såsom
köp, pantsättning, upplåtelse af nyttjanderätt och servitutsrätt. Då dessa
urkunder, hvilka i allmänhet till en början hade form af fortlöpande anteckningar
eller protokoll, på grund däraf under tidernas längd erhöllo stor vidlyftighet,
kunde de endast i ringa mån tillfredsställa behofvet af lätt tillgängliga
upplysningar om de förhållanden, för hvilka de skulle redogöra. I
stället för eller vid sidan af protokollen upprättades därför vid mera utvecklade
samhällsförhållanden andra urkunder, ägnade att lämna en mera öfverskådlig
bild af de förhållanden, som upptagits eller fortfarande upptogos i protokollen.
Under det att dessa sistnämnda förts efter tidsföljd, ordnades innehållet
i de nya urkunderna efter materialets inre samhörighet. Denna fattades väl
olika på skilda tider och ställen, men inom de rättssystem, som för oss äga
det största intresset, har man med insikt därom att, medan rättigheterna och
deras innehafvare växla, rättigheternas föremål är jämförelsevis konstant, inrättat
de nya urkunderna sålunda, att alla anteckningar af visst slag, som röra
en och samma fastighet, ock införas å samma blad eller upplägg. Försedda med
realfolier hafva ifrågavarande urkunder blifvit hvad vi kalla fastighetsböcker.

För uppläggandet af fastighetsböcker förutsättes emellertid icke blott att
jordens fördelning i särskilda fastigheter hunnit så långt, att de olika ägo -

:30

väldena blifvit i någon raon bestämda eller bestämbara, utan äfven att tillförlitliga
matriklar finnas, i livilka fastigheterna, eller närmast de, som kunna blifva
föremål för enskildas förfoganden, upptagas under konstanta beteckningar.
Att fastiglietsböckerna till underlag hafva för sådant ändamål enkom upprättade
matriklar torde vara ett sällsynt undantag, utan hafva hvad särskild!
landsbygden angår i sådant afseende mestadels användts redan befintliga urkunder
af det slag, som ofvan omförmälts under namn af jordeböcker. Bortsedt
därifrån att en person kunde äga flere jordområden, de där på grund
af läge eller af annan anledning kommo att behandlas såsom särskilda fastigheter,
måste det antagas att jordens uppdelning i enheter för beskattningsändamål,
sådan denna fanns angifven i jordeböckerna, motsvarade den fördelning
af jorden i särskilda ägovälden, som vid tiden för jordeböckernas tillkomst
var för handen. Att de böcker, livilka afsågo att lämna en ordnad
öfversikt af de enskilda rättsförhållanden, som rörde fastigheterna, skulle anknytas
till jordeböckerna, låg därför nära till hands. Mellan dessa två slag
af urkunder förefinnes emellertid äfven ett rent inre samband. Jordeböckerna
skulle angifva hvarje fastighets skatteförmåga i och för sig eller i jämförelse
med andra fastigheter. Bet mått eller tal, i hvilket donna förmåga uttrycktes,
kunde eller borde kunna lämna en utgångspunkt för bedömande af fastighetens
värde, och utrönandet häraf är ju en omständighet af allra största
vikt vid de rättshandlingar, som i främsta rummet upptagas i fastighetsböckerna,
nämligen köp och förpantning af fast egendom. Å andra sidan
kunna fastiglietsböckerna omedelbart eller genom hänvisning till protokollsböcker
lämna uppgifter af stort intresse för fastighetsbeskattningen såsom om
fastigheternas storlek, försäljningsvärde, arrende eller hyra, som för dem
erlägges, servitutsförhållanden och dylikt, t allmänhet lär det kunna sägas
att, ju bättre jorde- och fastighetsböcker hvar för sig motsvara sin egentliga
uppgift, desto bättre ägnade äro de att tjäna hvarandras syften.

De förhållanden, som upptogos i jordeböckerna, framstodo emellertid för
staten själf såsom de viktigare, och de förändringar, som de för olika ändamål
upprättade längderna öfver jordegendomar tid efter annan undergått,
hafva mestadels berott på behofvet af reformer i fråga om jordbeskattningen
i syfte af skattens fördelning efter förmågan att bära densamma. För den
tidigaste jordbeskattningen lärer en mer eller mindre tillförlitlig beräkning al
bruttoafkastningen i allmänhet legat till grund. Då efter hand allt flere områden
belädes med odling och nya fastigheter således uppstodo, kommo dessa
ofta nog att skattläggas enligt andra metoder än de äldre fastigheterna eller
ock att lämnas obeskattade. Vid stigande kultur kunde ett mera intensivt
tillgodogörande af de naturliga tillgångarna betydligt öka afkastningen samt
mången gång möjliggöra en delning af de gamla enheterna i flere bruknings -

delar, som hvar för sig i fråga om af kastningens storlek motsvarade det vid
en tidigare skattläggning för en beskattningsenhet fastställda mått. Men ej
nog med att grundvalen för skattefördelningen så småningom blef föråldrad,
äfven andra anledningar påkallade en omreglering af fastighetsbeskattningen.
Flerestädes, där befrielse från eller lindring i de jorden i allmänhet åliggande
bördor medgifvits vissa stånd eller för visst slags jord, hade privilegierna fått
kvarstå efter det anledningen till deras tillkomst bortfallit. För aflägsnandet
af de i nämnda hänseenden eller eljest under tidernas lopp uppkomna ojämnheter
i jordbeskattningen fanns ej annan utväg än en ny, helst samtidig
skattläggning af alla fastigheter efter möjligast likformiga grunder.

Reformarbetet på detta område började på 1700-talet och har gifvit
upphof till den moderna katastern. Med kataster (capitastrum) betecknades i
äldre tider en längd öfver dem, som voro skyldiga att betala skatt per hufvud.
Från denna betydelse, i hvilken ordet ungefär motsvarar hvad vi kalla
mantalslängd, har kataster öfvergått att beteckna en jordebok, i hvilken de
för fastigheternas uppskattning viktigaste förhållanden såsom deras beståndsdelar
med dessas areal, användning, beräknade nettoafkastning o. s. v. noggrant
angifvas. Den uppfattning har nämligen allt mera gjort sig gällande
att ett tillfredsställande ordnande af fastighetsbeskattningen förutsätter en omsorgsfullt
verkställd beräkning af fastigheternas nettoafkastning, hvilken beräkning
i sin ordning kräfver en undersökning af de väsentligaste bland de förhållanden,
som inverka på afkastningsförmågan. För katasterarbetena upprättas
till en början ett register öfver alla fastigheter med angifvande af deras
särskilda beteckningar. För hvarje fastighet upptecknas på enahanda sätt de
särskilda delar (skiften eller ägor af olika slag), hvaraf den består. En sådan
förteckning öfver de särskilda fastighetsdelarne eller, såsom de i sammanhang
med katasterverk pläga kallas, parcellerna är för katastern nödvändig. Lika
oundgängligt är ej behofvet af karta, men för att kunna förekomma luckor
eller dubbelföringar, påvisa motsvarigheten mellan de på marken befintliga och
de i förteckningen upptagna parcellerna samt afgöra andra möjligen uppstående
frågor om parcellförteckningens riktighet är katasterns fullständigande med
kartverk af största vikt. Vidare uppmätas parcellerna, hvilket naturligtvis
vanligen sker jämsides med deras affattande å karta. För bedömande af parcellernas
afkastningsförmåga tages hänsyn, utom till deras storlek, äfven till
deras brukningssätt och naturliga beskaffenhet. Om ock afkastningen kan
vara olika allt efter det ändamål, hvartill jorden användes, kommer doek i
allmänhet endast det förhandenvarande brukningssättet i betraktande, då det
nämligen antages att jorden användes på det sätt, som kan väntas medföra
den största afkastningen. Inom de hufvudgrupper (åker, äng etc.), i hvilka
parcellerna fördelas med hänsyn till brukningssättet, klassificeras de efter jor -

dens godhet, därvid de jämföras med parceller, som antagas såsom normala.
Till samma klass komma alltså de parceller att hänföras, hvilka kunna antagas
gifva lika stor afkastning af samma areal. Genom jämförelse mellan
bruttoafkastningen, beräknad såsom medelgod, och den antagna produktionskostnaden
(bonitering), erhålles nettoafkastningen (den rena afkastningen). När
för hvarje parcell de särskilda omständigheter, efter hvilka dess nettoafkastning
blifvit beräknad, införts i katastern, kan hela fastighetens nettoafkastning
och därmed äfven dess skatteförmåga angifvas genom en enkel räkneoperation.

Då upprättandet af en kataster måste kräfva stora kostnader, är det
naturligtvis angeläget att tillse att densamma kan blifva användbar under en
längre tidsrymd. För detta ändamål fordras, utom det att arbetet med dess
upprättande koncentreras till kortast möjliga tid, äfven att inträffande förändringar
i fråga om de förhållanden, som upptagits i katastern, varda där
anmärkta. Lättast sker detta, om förändringarna angå fastigheternas eller
parcellernas omfång och dylikt. Förändringar, som röra grunderna för klassificeringen
af en parcell, kan det däremot ofta nog befinnas ogörligt att införa
i katastern, då nämligen en jämkning beträffande en parcell skulle kunna
nödvändiggöra en rubbning af klassifikationen i dess helhet. Hvad brukningssättet
angår skulle en förändring lättare kunna anmärkas. Fn förändring
härutinnan antages emellertid alltid afse vinnande af högre afkastning, och
då det med hänsyn till det allmännas intresse af kulturens stegring ej anses
lämpligt att det arbete, som härför nedlägges, omedelbart föranleder en högre
taxering af fastigheten, pläga förändringar af detta slag ej beaktas förrän vid
de mera omfattande revisioner af katastern, som tid efter annan måste företagas.
Vid dylika revisioner kunna ock inträffade förändringar i fråga om
grunderna för klassifikationen af parcellerna komma i betraktande.

Det är af det föregående klart att katastern är synnerligen ägnad att
tjäna till grundval för fastighetsboksväsendet. Parcellförteckningen med tillhörande
karta möjliggör ett individualiserande af fastigheterna, som motsvarar
krafvet på specialisering af inskrifningarna i fastighetsböckerna. Den,
som vill förvärfva äganderätt eller annan rätt till fast egendom, kan från
katastern förskaffa sig viktiga upplysningar om fastigheten och dess värde.
Före afslutandet af köp- eller arrendeaftal angående fast egendom torde visserligen
knappt någon underlåta att om fastigheten förskaffa sig jämväl andra
uppgifter än sådana, som kunna erhållas från katastern, men för bedömande
af den säkerhet för intecknad fordran, som en fastighet i och för sig kan
erbjuda, bör i regeln katastern kunna lämna nog material. Ur kostnads- och
bekvämlighetssynpunkt år därför en god kataster af stor betydelse för ordnandet
af de förhållanden, som angå fastighetskrediten.

För fastighetsböckernas anpassande efter katastern fordras icke blott att
fastigheternas beteckning i båda urkunderna bringas i samband utan äfven
att inträffande förändringar i fråga om de uppgifter i katastern, som tjäna till
att individualisera fastigheten, ock komma till synes i fastighetsböckerna. Huru
långt öfverensstämmelsen mellan fastighetsböcker och kataster skall genomföras
beror för öfrigt på den uppgift, som anvisats för katastern. Denna
uppgift kan vara så vidsträckt, att fastighetsböckerna framstå såsom en integrerande
del af katasterverket.

Den öfversikt af den nya ordningen för fastigheternas registrering till
tjänst för beskattningsändamål och fastighetsboksväsendet, som nu meddelats,
har afsett att gifva en bild af katastern i dess så att säga typiska form. En
kortfattad redogörelse för den faktiska gestaltningen af katasterväsendet och
därmed jämförliga inrättningar i några främmande länder torde emellertid ock
vara på sin plats.

Den preussiska monarkien omfattar som bekant en mängd smärre
råden, hvilka vid olika tider inkorporerats efter att förut hafva utgjort stater Preussen''.
med egen styrelse eller ock ingått i andra sådana stater. Från början kunde
i följd häraf de särskilda landsdelarna ej annat än förete stor olikhet beträffande
fastighetsbeskattningen, men i den mån de sammansmälte till ett helt
måste det framstå såsom en angelägenhet af största vikt att utjämna förefintliga
skiljaktigheter i fråga om skattläggningsmetoder, skattebördornas storlek
och skyldigheten att deltaga i desamma. Den omreglering, som tid efter
annan allt ifrån år 1810 blifvit utlefvad och beträffande enskilda landsdelar,
exempelvis Westfalen, jämväl påbörjats genom katastrering, slutfördes genom
lagarna af den 21 maj 1801, hvilka sedermera utsträckts till nyförvärfvade
landsdelar samt efter band fullständigats. En lag af den 14 juli 1893 har
upphäft fastighetsskatten till staten, men i stället har medgifvits upptagande af
sådan skatt för kommunala behof, och de förutvarande bestämmelserna rörande
grunderna för fastighetsbeskattningen hafva i allt väsentligt lämnats
oförändrade.

Genom 1801 årslagar skildes den egentliga grundskatten (»Grundsteuer»)
från byggnadsskatten (»Gebäudesteuer >), hvilken senare emellertid skulle åsättas
icke blott byggnader utan ock tillhörande tomter och trädgårdar, de senare
om arealen ej öfversteg visst mått. Från grundskatt befriades en mängd
fastigheter såsom de, hvilka tillhörde staten eller voro afsedda för vissa offentliga
ändamål, äfvensom de jordområden, för hvilka byggnadsskatt skulle utgå.
Grundskatten, bestämd till ett visst belopp för hela konungariket, fördelades
på de särskilda egendomarna efter deras nettoafkastning, beräknad genom

parcellkatastrering. Boniteringen verkställdes af särskilda kommissioner med
biträde af landtmätare. Upprättandet af katasterkartorna skulle så vid möjligt
ske med begagnande af förut befintliga kartor, hvilka dock skulle granskas
samt i mån af behof beriktigas. Blott i nödfall skulle nymätning företagas.
På kartbladen erhölio parcellerna med undantag af de skattefria löpande
nummer. Efter sin ordningsföljd infördes de i ett för visst område upplagdt
jordregister (»Flurbuch»), som för hvarje parcell upptog dess läge, areal,
brukningssätt och beräknade nettoafkastning jämte ägarens namn. I detta
register antecknades för öfrigt äfven de fastigheter, för hvilka grundskatt icke
erlades. För samma område som jordregistret upprättades med ledning af
detta en annan förteckning, »Grundsteuermutterrolle», hvilken i en särskild
afdelning (»Artikel») för hvarje ägare sammanförde alla honom tillhöriga fastigheter
inom området med angifvande af parcellernas nummer, areal, brukningssätt,
beräknade nettoafkastning samt skattebeloppet. De fastigheter, för hvilka
byggnadsskatt skulle utgå, antecknades ytterligare i en tredje bok, »Gebäudesteuerrolle».
En detalj uppmätning af sådana fastigheter var ej erforderlig,
utan skulle, om en närmare specialisering komme att föranleda tidsutdräkt
och kostnader, deras sammanlagda areal upptagas. 1 stället för nettoafkastning
angafs beträffande dem det beräknade hyres- eller arrendevärdet.

Efter katastreringen kunna fastigheterna — med någon skiljaktighet för
olika provinser — betecknas genom angifvande af det område (»Katastergemeinde»,
»Gemarkung»), som vid katastreringen utgjort en enhet, nummer
eller littera å det fält (»Flur»), hvari fastigheten ingår, eller nummer å det
kartblad, å hvilket densamma affattats, och slutligen nummer å den eller de
parceller, hvaraf fastigheten består.

I fråga om parcellernas numrering är att märka, att när en å den ursprungliga
katasterkartan upptagen parcell (»urparcell») förändras antingen
till sin form (genom delning eller gränsreglering etc.) eller till sin natur (t. ex.
genom förvandling från åker till byggnadstomt eller omvändt), den sålunda
förändrade parcellen skall erhålla nytt nummer efter löpande sifferföljd, under
hvilket dock (såsom nämnare) tecknas urparcellens nummer till angifvande af
den nya parcellens ursprung och läge på kartan, så att det nya numret i
själfva verket kommer att bestå af ett bråk. Om exempelvis parcellen n:o 15
delas i tre och högsta förutvarande parcellnumret är 370, betecknas de nya
parcellerna med respektive n:ris W, ''yy, Vy. Delas en sådan ny parcell
i sin ordning, bildas på enahanda sätt för de nya delarna nummer i bråkform,
hvarvid dock urparcellens nummer fortfarande användes såsom nämnare.
Efter klyfning af parcellen n:o W skola, om nästa lediga parcellnummer är
419, delarna alltså betecknas med mris Vs9 och Vs0- Vid en mycket långt
gången delning af stora parceller — i Preussen är rätten till jorddelning

obegränsad — kan dock täljaren i den sista stamparcellens nummer användas
såsom nämnare, därvid hänvisning till urparcellens nummer lämnas genom
att sätta detta inom parentes framför sista stamparcellens täljare. Parcellen
n:o 4t25° i nyss anförda exempel skulle följaktligen, om antydda förutsättning
antoges vara förhanden, äfven kunna betecknas med numret Har

en parcell uppstått af flere äldre parceller eller delar af sådana, användes af
de förutvarande numren blott ett, i regeln den största parcellens nummer,
såsom nämnare med bifogande dock af förkortningen »etc.». En parcell, bildad
af de äldre parcellerna n:ris 30, 31 och 32 skall sålunda, om af dessa parcellen
n:o 30 är den största samt högsta förutvarande parcellnummer är 275,
erhålla beteckningen n:o 1 J’e-. Med hänsyn till den förbindelse, som, på
sätt nedan förmäles, äger rum mellan katastern och fastighetsböckerna, är
emellertid föreskrifvet att en parcell eller del däraf i regel icke må förenas
med en annan parcell under samma nummer, om de båda parcellerna äro
upptagna på särskilda upplägg i fastighetsboken eller enligt denna äro hvar
för sig besvärade med inteckning eller eljest bilda särskilda rättsobjekt. Fastmera
gäller att en parcell skall fortbestå såsom sådan äfven om den kommer
att tillhöra samma ägare som grannparcellen och är af enahanda kulturart.
Numret å en parcell, som delats, kan för framtiden ej komma till användning
annorledes än såsom nämnare i bråknummer. Uppstår en ny parcell icke
af en redan befintlig utan af förut skattefri och därför icke med nummer försedd
mark (t. ex. jord som torrlagts vid sjösänkning, väg, som öfvergår till
enskild egendom, etc.), betecknas parcellen med ett bråktal, däri täljaren utgör
första lediga parcellnummer och nämnaren numret på närmast belägna parcell.
För att utmärka att i detta fall nämnaren ej angifver parcellens ursprung
utan blott dess läge, sättes framför nämnaren bokstafven »O», hvarigenom
nämnaren betecknas såsom »orienteringsnummer». En parcell af ifrågavarande
slag kan sålunda betecknas med exempelvis numret J-pj.

Befinnes arealen af en parcell vara orätt angifven, skall ock vid felets
rättande nytt nummer åsättas. Om de byggnadstomter, som kunna ingå i en
parcell, förändrats till sin form genom uppförande eller borttagande af en
byggnadsdel, eller om uti katastern antecknats att en hel byggnad nyuppförts
eller rifvits, eller om en förut å kartan icke upptagen byggnad blifvit där
inlagd, skall parcellen, äfven om dess omfång ej undergått någon förändring,
erhålla nytt nummer.

De tre skatteböckerna »Flurbuch», »Grundsteuermutterrolle > och »Gebäudesteuerrolle»
kunna väl vid sidan åt sin egentliga uppgift ock lämna ett rikt
material för geometriska och topografiska framställningar, men afse icke att
tjäna till ledning vid bestämmande af gränserna mellan de särskilda fastig -

heterna. Det var i fråga om katasterns upprättande stadgadt att, där tvist
rådde om gränserna samt denna ej kunde omedelbart biläggas, fastigheterna
skulle utan förfång af någons rätt upptagas med de gränser, som mest
öfverensstämde med förhållandena på marken, samt att, om ett bestämmande
af gränserna på detta sätt ej kunde ske, ifrågavarande fastigheter skulle upptagas
såsom vederbörande ägares gemensamma tillhörighet.

För att katastern alltjämt må kunna så troget som möjligt angifva de
bestående förhållandena skola alla inträffande förändringar i fråga om såväl
fastigheterna själfva som äganderätten antecknas i böckerna. För ändamålet
föres ett särskildt införingsprotokoll (»Fortschreibungsprotokoll»). Om på grund
af ändrad användning skattefri jord öfvergår till skattskyldig eller omvändt,
eller om jord, som förut varit skattefri eller underkastad grundskatt, bebygges,
eller om såsom gårdstomt eller trädgård med byggnader förenad jord öfvergår
till att vara antingen skattefri eller ock underkastad grundskatt, eller om
beskattningsbara egendomar nybildas, eller om beskattade fastigheter i sin
helhet eller till någon del förstöras eller på sådant sätt skadas, att de under
en längre tid icke kunna lämna någon afkastning, har vederbörande ägare
att göra anmälan om den inträffade förändringen samt förebringa den för beriktigande
af skatteböcker och kartor erforderliga utredning vid äfventyr att
denna eljest anskaffas på hans bekostnad. Föranledes ändring i katastern
och kartorna af byggnad eller ombyggnad af järnvägar, kanaler eller dylika
anläggningar, har anläggningens ägare att förebringa utredningen. I en del
andra fall, såsom vid ändring af gränserna kring kommuner eller större eller
mindre förvaltningsområden eller af landgränsen eller vid rättelse af materiella
oriktigheter, har administrativ myndighet att föranstalta om ändringens
införande. I fråga om ordningen för införandet af förändringar, som angå
äganderätten eller föranledas af landtmäteriförrättningar, hänvisas till det
följande.

För katasterarbetena äro i alla provinser anställda katasterkontrollörer,
hvilka skola hvar inom sitt distrikt uppmärksamma och anteckna inträffande
äganderättsförändringar, tillse att katasterböcker och kartor öfverensstämma
med bestående förhållanden, utföra eller låta utföra de för katastreringen nödiga
mätningarna, meddela utdrag af katasterböcker och tillhörande handlingar
samt af befintliga kartor, tillhandahålla vederbörande ägare katasterböcker
och kartor i de delar, som angå deras fastigheter, och i öfrigt stå dem till
tjänst med tillgängliga upplysningar samt för andra myndigheters hehof meddela
utdrag eller afskrifter af katasterböckerna. Kontrollörerna lyda under
provinsregeringarna, hos hvilka de ärenden, som angå katastervåsendet, handläggas
af katasterinspektörer. Provinsregeringarna subordinera hvad katasterväsendet
angår under finansministern.

Upprättandet af den genom 1861 års lagar införda kataster, i sammanhang
hvarmed äldre katasterverk reviderades, kräfde en tid af något mer än tre år.
Katasterns successiva förnyelse åstadkommes till ej ringa del genom de skeende
ägoregleringarna.

Hvad fastighetsböcker (»Grundbucher») angår ålade en hypoteks- och
konkursordning af år 1722 underdomstolarne att upprätta fullständiga grundoch
liypoteksböcker, i hvilka hvarje fastighet inom jurisdiktionen skulle erhålla
särskildt upplägg enligt bestämdt formulär. Upprättandet af dessa fastighetsböcker,
till hvilka flerestädes inom Preussen exempelvis i Berlin funnits
föregångare, mötte emellertid stora svårigheter, icke minst med hänsyn till
det oordnade skick, hvari jordeboksväsendet då befann sig. Ehuru ny förordning
i ämnet utfärdades 1750, närmast afsedd för den då nyförvärfvade
provinsen Schlesien men tillika innehållande föreskrifter till efterrättelse för
domstolarne i de äldre provinserna, saknades ännu på 1770-talet fastighetsböcker
på många ställen. Först nästa lag, 1783 års hypoteksordning, torde
hafva framtvungit uppläggandet af fastighetsböcker vid alla underdomstolar i
den dåvarande preussiska staten. Men ännu i den för ungefär samma område
utfärdade grundboksordningen af den 5 maj 1872 förutsattes att en eller annan
fastighet, som bort upptagas i fastighetsboken, ej där erhållit något upplägg.
I flertalet af de nyförvärfvade provinserna ordnades fastighetsboksväsendet
först genom särskilda lagar under de tre sista årtiondena af 1800-talet.
Den i anslutning till »Burgerliches Gesetzbuch för das Deutsche Reich» af den
18 augusti 1896 utfärdade grundboksordningen af den 24 mars 1897 innehåller,
ehuru likaledes afsedd för hela tyska riket, icke uttömmande bestämmelser
för fastighetsboksväsendet, utan öfverlämnar åt lagstiftningen i de särskilda
staterna att afgöra en mängd frågor såsom om ärendenas handläggning,
om anordnandet af de officiella register, som enligt föreskrift i sistnämnda
lag skola ligga till grund för beteckningen af fastigheterna i fastighetsböckerna,
om dessa böckers uppställning och innehåll så vidt angår upptagandet i dem
af meddelanden rörande förhållanden, hvilka ej ligga inom området för fastighetsböckernas
egentliga uppgift, såsom köpeskillingar, taxeringsvärden, brandförsäkringsbelopp
och dylikt samt om förfarandet för införande af fastigheter,
hvilka vid fastighetsbokens uppläggande ej erhållit något folium*).

Förandet af fastighetsböcker tillhör i Preussen underdomstolarne (»Amlsgerichte»)-
Inskrifning af äganderättsförändringar verkställes på grund af upplåtelser
eller aftal, som antingen ske muntligen inför rättens protokoll eller
ock innefattas i handlingar, som upprättats af eller erkänts inför offentlig

*) I detta afseende innehåller en preussisk förordning af den 13 november 1899 detaljerade
föreskrifter. De hafva emellertid hur förbigåtts såsom varande af mindre intresse ån de i viss mån
analoga bestämmelserna i den österrikiska rutten om tillvägagångssättet vid uppläggandet af nya
fastighetsböcker, för hvilka bestämmelser längre fram redogöres.

myndighet. De skrifiiga handlingar (rättens protokoll öfver en muntlig upplåtelse,
afhandlingar o. s. v.), som ligga til! grund för inskrifningarna, skola för
hvarje upplägg i fastighetsboken samlas till en akt (»Grundakt»), däri äfven en
ordagrann afskrift af upplägget ingår. Fastighetsböckerna hafva realfolier, men
grundboksordningen känner äfven ett slags blandade real- och personalfolier.
Flere fastigheter, som tillhöra samme ägare och äro belägna inom samma jurisdiktion,
kunna nämligen införas på gemensamt upplägg, för såvidt oreda ej är
att däraf befara. Fastigheter, som höra till ett familjefideikommiss, kunna införas
på gemensamt upplägg äfven om de ligga inom skilda jurisdiktioner. Att
sammanföra en fastighet med en annan så att de tillhopa bilda en enda fastighet
är tillåtet allenast under den förutsättning att sådant ej kan antagas medföra
oreda. En till läget bestämd del af en fastighet kan ej för sig intecknas
med mindre den såsom särskild fastighet öfverföres till nytt upplägg,
dock är sådant ej nödvändigt, om inteckningen afser vissa slags rättigheter
såsom servituter samt det ej är att befara, att den särskildt intecknade fastighetsdelens
kvarstående å upplägget för hela fastigheten skall vålla oreda.
Innan en del af en fastighet öfverföres till nytt upplägg, måste till upplysning
om dess storlek och läge företes styrkt utdrag af katasterböckerna jämte
en af vederbörande katastertjänsteman styrkt karta. Ifrågavarande del skall
vidare vara upptagen under särskildt parcellnummer i skatteboken, utan så
är att ett sådant nummer enligt katastertjänstemannens uppfattning ej kan
tydligt angifvas å kartan. Företeende af karta är dock ej erforderligt, om
öfverföringen icke föranleder ändring i kartan eller om den sker på framställning
af landtmätare efter slutad ägoreglering eller af behörig tjänsteman på
grund af beslut om expropriation. Hvad nu sagts om företeende af karta
gäller ock för det fall att en del af en fastighet utan att öfverföras till nytt
upplägg varder särskildt intecknad. För kvotdelar af fastigheter kan öfverföring
till annat upplägg icke ifrågakomma.

För betecknandet af de särskilda fastigheterna användes i de äldre preussiska
lagarna allmänna bestämningar såsom nummer, namn, om sådant åsatts,
natur (t. ex. »Rittergut», »Bauerngut», »Haus»), belägenhet inom viss kommun
o. s. v. Såsom prof kan från ett vid 1783 års hypoteksordning fogadt formulär
anföras en rubrik af följande lydelse: »N:o X. Das im Furstenthum
Schmaland und dessen Liebstädtischen Kreise gelegene freie Allodial-Rittergut
Schleebach, zu welchem eine in dem benachbarten Murtzischen Kreise gelegene
und in den Hypothekenbucliern der Schwarzwaldischen Regierung besonders
eingetragene Wiese, die Otterwiese genannt, gehöret». Om enskildheter
sådana som fastigheternas storlek var den intresserade hänvisad till forskningar
på ort och ställe. Vid införandet af de preussiska hypotekslagarne i
en del af provinsen Westfalen genom förordningen af den 31 mars 1834

åstadkoms för denna landsdel en förbindelse mellan den därstädes då i hufvudsak
redan färdiga katastern och fastighetsböckerna. 1 denna förordning
stadgades nämligen, att katastern skulle läggas till grund för fastighetsböckerna,
att fastigheternas beteckning i katastern och jordregistret (»Flurbuch»)
skulle bibehållas i fastighetsböckerna samt att nämnda beteckning jämväl
skulle noggrant angifvas i alla legala och notariella handlingar angående fast
egendom. Dessa föreskrifter utsträcktes sedermera till återstoden af provinsen
Westfalen. I de östra provinserna erhölls motsvarande förbindelse mellan
katastern och fastighetsböckerna först genom 1872 års grundboksordning.
Numera gäller som regel att fastighetsboken skall till betecknande af fastigheterna
i enlighet med katasterböckerna angifva:
l:o) namnet å vederbörande »Gemarkung»,

2:o) kartbladets eller fältets nummer samt parcellnummer,

3:o) artikelnummer i »Grundsteuermutterrolle», nummer i »Gebäudesteuerrolle»,

4:o) fastighetens beskaffenhet (åker, äng, trädgård, hus, hus med tomt
och trädgård etc.) och läge (gata, husnummer etc.),

5:o) areal (om denna ej framgår af katasterböckerna, skall sådant anmärkas)
samt

6:o) nettoafkastning resp. arrende-(hyres-)värde.

I afseende å sättet för reformens genomförande gällde att domstolarne
skulle erhålla afskrifter af skatteböckerna. Införande från katastern å respektive
upplägg i fastighetsboken af uppgifterna om areal, beräknad nettoafkastning
och dylikt ägde väl domstolarne i allmänhet verkställa efter hand, men
vid handläggning af ansökningsärende, som föranledde inskrifning på ett upplägg,
skulle i sammanhang med inskrifningen jämväl berörda uppgifter införas
å upplägget, så att de kunde komma till synes i expeditionen i ärendet. Kunde
i saknad af tillgång till skatteboken införandet af ifrågavarande uppgifter ej
omedelbart äga rum, skulle anteckning å expeditionen ske därom, att fastighetsböckerna
ännu icke bragts i öfverensstämmelse med skatteboken. Om enligt
skatteböckerna tomter och trädgårdar, som ej hörde till ett fastighetskomplex,
icke uppmätts, skulle uppgift om arealen införas i fastighetsboken först efter
särskild begäran af vederbörande ägare, hvaremellertid uti expeditioner om
sådan fastighet vid uppgiften om fastighetens beståndsdelar skulle fogas en
anteckning att fastigheten icke uppmätts.

För bibehållandet af öfverensstämmelsen mellan katastern och fastighetsböckerna
hafva respektive tjänstemän fått sig ålagdt att lämna hvarandra
successiva meddelanden om inträffade förändringar. Öfver de äganderättsförändringar,
som inskrifvas i fastighetsboken, har domstolen att utan tidsutdräkt
tillsända katasterkontrollören en lista med angifvande enligt fast -

ställd t formulär af fastigheternas beteckning, storlek, behållna afkastning,
resp. hyres- eller arrendevärde, förutvarande och nye ägarens namn, fånget,
köpeskillingens belopp, särskildt för inventarier, om upplysning därom kan
lämnas, vederbörande artikel i »Grundsteuermutterrolle» och nummer i »Gebäudesteuerrolle»,
band och blad i fastighetsboken, där inskrifningen skett,
samt dagen för inskrifningen med mera. Katasterkontrollören antecknar i sitt
införingsprotokoll innehållet af listan samt rättar eller fullständigar densamma i
fall af behof, i hvad angår hänvisningen beträffande den nye ägaren till »Mutterrolle»
och »Gebåudesteuerrolle». Har rättelse eller fullständigande i sådant
hänseende skett, återställer kontrollören listan till domstolen, som efter vederbörlig
anteckning i fastighetsboken ånyo öfversänder listan till kontrollören.
Äganderättsförändringar, som bero på frivillig öfverlåtelse, införas i katastern
allenast på grund af meddelandet från domstolen eller en af domstolen utfärdad
urkund angående inskrifningen i fastighetsboken, hvaremot eljest timade
förändringar (t. ex. genom arf, testamente, exekutiv försäljning, expropriation
o. s. v.) varda, i regel efter anmälan af nye ägaren och på grund af företedda
judiciella eller notariella handlingar, införda i katasterböckerna oberoende
af inskrifning i fastighetsboken. Öfver sådana äganderättsförändringar, som
införas i katastern utan att hafva varit upptagna på den från domstolen ankomna
listan, skall katasterkontrollören lämna domstolen förteckning efter
olika formulär allt eftersom en förändring beträffande fastighetens form eller
natur varit förbunden med äganderättsförändringen eller icke. Förteckning
skall jämväl lämnas å de införingar i katastern, som skett för att i »Mutterrolle»
sammanföra flere artiklar till en eller dela en artikel i flere. De förteckningar,
som i dessa fall tillställas domstolen, skola läggas till respekti\e
grundakter. Då från en fastighet en del afskiljes, måste, på sätt i det föregående
antydts, fastighetsdelens antecknande i katasterböckerna såsom särskild
fastighet föregå dess öfverförande till nytt upplägg i fastighetsboken.
Redan vid det provisoriska införande i katasterböckerna, som för detta ändamål
äger rum, har kontrollören att definitivt bestämma, under hvilket artikelnummer
i »Grundsteuermutterrolle» och nummer i »Gebäudesteuerrolle» den
afskild a delen skall upptagas. Domstolen erhåller härom kännedom genom
det utdrag af katasterböckerna, som skall företes af vederbörande sökande.
Motsvarande upplysning har domstolen vid andra äganderättsförändringar, som
icke äro förbundna med en ändring beträffande fastighetens form eller natur,
att hämta från kontrollörens anmärkningar i här ofvan omförmälda lista. Om
alla eljest timade förändringar i fråga om berörda nummer har kontrollören
att i hvarje förekommande fall omedelbart underrätta domstolen. Bortsedt
från de fall, i hvilka med hänsyn till fastighetsboken flere artiklar förenas
till en eller en artikel uppdelas i flere, har katasterkontrollören att så vidt

möjligt undvika ändring i artikelnumreringen för fastigheter, som ej bytt ägare.
Om fastigheter, som förut varit införda å skilda upplägg i fastighetsboken,
sammanföras på ett upplägg, skall domstolen därom genast underrätta katasterkontrollören,
så att denne, i händelse fastigheterna förut äro införda i särskilda
artiklar i »Mutterrolle», må kunna sammanföra dem i en artikel. Utom
de meddelanden, som ingå under årets lopp, skall domstolen för hvarje år,
efter det skatteböckerna slutberiktigats, erhålla transsumt af dem från kontrollören.
Hafva nya sådana böcker upplagts, lämnas i stället afskrift af dessa.
I omförmälda transsumt antecknar kontrollören blott sådana förändringar, som
äro förbundna med en ändring beträffande fastigheternas form eller natur, parcellernas
numrering eller åbyggnaderna och deras beteckning, däremot ej sådana,
som blott bero på ombyte af ägare. Domstolen har i sin ordning att i dessa
transsumt likasom ock i de afskrifter af katasterböckerna, som erhållits för
fastighetsbokens uppläggande, i särskilda kolumner lämna hänvisning till det
band och blad i fastighetsboken, där fastigheten införts, till numret å den
grundakt, som bildats för fastigheten, och — med angifvande af årgång och
nummer — jämväl till det transsumt, i hvilket ytterligare uppgifter om fastigheten
meddelats från katasterförvaltningen. Omförmälda afskrifter och transsumt
kunna alltså begagnas såsom ett register öfver alla fastigheter inom
jurisdiktionen och gifva upplysning, huruvida en viss fastighet erhållit upplägg
i fastighetsboken samt om en genom delning eller annorledes inträffad förändring
skett under katasterförvaltningens medverkan. Med ledning af de
inkomna transsumten har domstolen att i fastighetsboken verkställa de ändringar,
som äro erforderliga för öfverensstämmelsen med katastern och för
hvilkas företagande annan ordning ej är föreskrifven. Sådana ändringar i
katastern, som stå i samband med en i fastighetsboken ännu icke inskrifven
äganderättsförändring, få ej införas i fastighetsboken allenast på grund af det
från kontrollören ankomna transsumtet. I händelse af ovisshet, huruvida en
förändring i äganderätten föreligger, likasom ock då eljest af en eller annan
anledning en ändring ej omedelbart kan införas i fastighetsboken, har domstolen
att vända sig till katasterkontrollören för erhållande af nödiga upplysningar.

En felaktig uppgift i katastern om äganderätten till en viss fastighet kan
kontrollören beriktiga endast efter samråd med domstolen. För rättelsens
företagande fordras att den person, om hvars antecknande i katastern såsom
ägare är fråga, ock enligt fastighetsbokens föranledande är att anse såsom
ägare eller låter sitt fång till fastigheten inskrifvas i fastighetsboken. Äro
gränserna kring en viss fastighet orätt återgifna på katasterkartan, äger kontrollören
att, med rågrannarnas begifvande, bringa katastern i öfverensstämmelse
med förhållandena på marken, om det skäligen kan antagas att skilj G -

aktigheten beror på något vid katasterkartans upprättande begånget fel. Därest
rågrannarna vitsorda att gränserna äro rätt återgifna på en vid katasterkartans
upprättande använd äldre karta, kan ock kontrollören rätta katastern i enlighet
med den äldre kartan. I sistnämnda två fall kan rättelsen verkställas utan
att hafva föregåtts af motsvarande inskrifning i fastighetsboken. Är det däremot
att antaga, att en förefintlig skiljaktighet mellan katasterkartan och förhållandena
på marken beror på en förändring af gränserna, kan katastern
rättas blott efter inskrifning i fastighetsboken af det fång, som medfört förändringen
af gränserna. I händelse af ovisshet, huruvida en gränsförändring
eller blott ett fel i katastern föreligger, har kontrollören att sätta sig i förbindelse
med domstolen för att söka få frågan löst. Om de ändringar i katastern,
som ske vid rättande af fel i katasterkartan, åligger det kontrollören
att i hvarje särskildt fall underrätta domstolen, som har att omedelbart införa
ändringen i fastighetsboken, därest ej om ändringens behörighet tvekan uppstår,
som föranleder inhämtande af vidare upplysningar från katasterkontrollören.

Befinnes en i fastighetsboken från katastern införd uppgift om en fastighets
storlek oriktig, skall domstolen ex officio och utan inhämtande af ägarens
samtycke verkställa erforderlig rättelse, om icke efter den oriktiga uppgiftens
införande i fastighetsboken tredje man förvärfvat någon rätt, på hvilken uppgiftens
riktighet inverkar, och frågan förty bör afgöras genom rättegång.
Kommer domstolen under sin ämbetsutöfning till den öfvertygelsen, att misstag
begåtts vid uppläggandet af ett blad i fastighetsboken, bör den låta göra en
lämplig anmärkning i fastighetsboken till förebyggande af vidare menliga
följder af felet. Därjämte är det en hvar, hvilkens rätt är däraf beroende,
obetaget att genom rättegång åstadkomma en pröfning af fas ti gli etsb okens
öfverensstämmelse med katastern och påyrka en rättelse i den förra. Om
skiljaktigheter mellan fastighetsboken och katastern eller tvifvelsmål om fastigheters
identitet föreligga samt frågan ej kan utredas genom infordrande af
upplysningar från katasterförvaltningen eller förhör med vederbörande ägare
inför råtta, kan undersökning på ort och ställe företagas af katasterkontrollören
eller — fastän undantagsvis — af domstolen äfvensom ny mätning af
ett större eller mindre område genom katasterförvaltningens försorg äga rum.

Vid ägoregleringar (»Auseinandersetzungen») träda de nya skiftena i allo
i de gamlas ställe. Under förrättningens gång möter det därför ej svårighet
att föryttra eller med inteckning besvära en fastighet i dess helhet, eftersom
det nya ägoväldet i fastighetsboken representeras af det gamla. Lika litet
hindrar en pågående ägoreglering afyttrandet af delar af fastigheter eller parceller,
intill dess förrättningen fortskridit till upprättandet af den handling,
som kallas »Auseinandersetzungsplan», ty så länge katasterparcellerna finnas

i sitt gamla läge på marken, kan katasterförvaltningen företaga den delning
af parcellerna, som måste föregå inskrifningen i fastighetsboken. Annorlunda
ställer sig förhållandet efter upprättandet af berörda handling. Denna plan
med tillhörande karta utvisar hvad delägarne efter delningsgrund tillkommer
och hvad de genom förrättningen skola erhålla i jord, penningar eller andra
förmåner, men angifver ej den katastermässiga beteckningen på de nya ägorna.
Bestämmandet af denna tillhör ej skiftesmannen utan katasterförvaltningen
och kan erfordra lång tid, särskildt för de beräkningar som måste göras för
beskattningsändamål. Är t. ex. fråga om försäljning af en del af en fastighet
till byggnadstomt, riktar sig intresset naturligtvis på dess blifvande läge.
För att fång till en sådan del skall kunna inskrifvas i fastighetsboken, användas
i dylika fall af landtmätaren utfärdade »Abfmdungsbescheinigungen»
eller »Plana fleste», som angifva, hvilka särskilda ägostycken skola vid ägoregleringen
lämnas i stället för de i fastighetsboken införda katasterparcellerna.
För de talrika fall, då det nya skiftet eller den del däraf, om hvars försäljning
är fråga, icke till fullo motsvarar en förutvarande katasterparcell, måste emellertid
en annan utväg sökas. Domstolen lär i sådant fall hafva att öfverföra
(den förutvarande) katasterparcellen till ett nytt upplägg, där densamma antecknas
såsom tillhörig säljare och köpare efter hvars och ens andel.

De vidtgående ändringar i såväl katastern som fastighetsboken, hvilka
föranledas af en ägoreglering, kunna verkställas redan före förrättningens
afslutande, så snart blott en definitivt fastställd »Auseinandersetzungsplan»
föreligger. Ändringarna i katastern ske då på provinsregeringens föranstaltande,
under det att landtmäterimyndighet har att begära ändring i fastighetsboken,
dock blott om vederbörande rättsägande därom hos myndigheten
gör framställning. Efter förrättningens slut skola de jämkningar, som emellertid
kunna hafva ägt rum i berörda plan, införas i katastern genom provinsregeringens
försorg. Har på grund af fastställd »Auseinandersetzungsplan»
en ändring införts i fastighetsboken, åligger det landtmäterimyndigheten att
till införande i denna bok ock anmäla i planen till • äfventyrs verkställda
jämkningar. Landtmäterimyndighetens skyldighet att efter skiftets slut hos
domstolen göra anmälan om timade ändringar är för öfrigt inskränkt till några
få fall, såsom då ändringen berör ett i fastighetsboken antecknadt rätts- eller
sakförhållande.

Beträffande de smärre tyska staterna gäller som regel att de äga katasterinrättningar
och att fastigheterna i deras fastighetsböcker upptagas med katastermässiga
beteckningar. En närmare redogörelse för katastern och fastig -

De smärre
tyska staterna.

Österrike.

hetsbokföringen i dessa stater skulle emellertid föra allt för långt, helst flerestädes,
t. ex. i Bayern fastighetsboksväsendet är ordnadt efter olika system
i olika delar af landet.

Arbetet för ett ändamålsenligt ordnande af fastighetsbeskattningen började
i Österrike långt tidigare än i Preussen, men resultatet vanns detta oaktadt
ej förrän efter fullbordandet af katastern i sistnämnda land. Genom ett
patent af den 7 september 1718 påbjöds inrättandet af en parcellkataster för
den då till habsburgska väldet hörande provinsen Lombardiet. Katastern, som
blef färdig 1760, hvilar på en af tekniskt bildade landtmätare verkställd uppmätning
af fastigheterna jämte beräkning af deras nettoafkastning. Äfven i
de tysk-österrikiska provinserna igångsattes under 1700-talet reformarbeten.
Bland dem må nämnas den af kejsar Joseph II påbjudna skatteregleringen,
hvilken åsyftade en jämn fördelning af skattebördorna. Vid den parcelluppmätning,
som skedde för skatteregleringen, befanns att i Böhmen 36
i Mähren 38 % af all produktiv jord förut varit förbigången i skatteböckerna
och därigenom undandragits beskattning. För att påskynda arbetet öfverlämnade
man emellertid mången gång åt jordägarne själfva alt verkställa
uppmätningen af fastigheterna och vid beräkningen af afkastningen förfors ej
heller med vederbörlig noggrannhet. På grund af de stora brister, som sålunda
allt ifrån början kommo att vidlåda den af Joseph II inrättade katastern,
återgick man redan under hans närmaste efterträdare i regeringen till den
gamla ordningen för fastighetsbeskattningen. Men reformsträfvandena började
på nytt med ett kejserligt patent af den 23 december 1817. Genom
detta föreskrefs att en på noggranna mätningar och undersökningar hvilande
parcellkataster skulle upprättas och att, så snart för en provins en fullständig
kataster bragts till stånd, densamma skulle läggas till grund för fördelningen
af fastighetsskatten inom provinsen, hvaremellertid samma skatt i öfriga
provinser skulle utgå efter förut vanlig ordning. Arbetena för den sålunda
föreskrifna katastern bedrefvos ytterligt långsamt. Innan en kataster på grund
af 1817 års patent hunnit upprättas för hela riket, hade missnöjet med katasterarbetenas
resultat ledt till åtgärder för en ny allmän kataster. Upprättandet
af en sådan påbjöds genom lagen den 24 maj 1869. Jämväl nu
dröjde det länge, innan arbetet tog fart, men mot slutet af 1870-talet började
det bedrifvas med sådan energi, att fastighetsskattens utskrifvande efter
den nya katastern kunde påbjudas genom en lag af den 17 juni 1881. Den
nya ordningen medförde för vissa kronländer en höjning i skattebeloppet,
hvilken emellertid inträdde successivt under en öfvergångsperiod, som gick
till ända 1892.

1869 års österrikiska lag är i väsentliga delar en efterbildning af motsvarande
preussiska lagar af år 1861. Katasteruppmätningen betecknas i en år
1865 utfärdad instruktion såsom en ekonomisk uppmätning, hvilkens närmaste
uppgift är att efter vetenskapliga grunder för hvarje kronland kommunvis och
inom de särskilda kommunerna i enlighet med de faktiska besittningsförhållandena
bestämma den skattskyldiga och den skattefria jordens rätta areal.
Vid katasterarbetena komma sålunda allenast de förhandenvarande besittningsförhållandena
i betraktande, men sedan gränserna kring en kommun bestämts,
uppmanas vederbörande att tillse att gränserna kring de särskilda fastigheterna
regleras och att eventuella tvister om besittningsrätt varda bilagda.
Inträffar sådant medan katasterarbetena inom kommunen fortgå, har landtmätaren
att vidtaga den ändring i kartor och utkast, som kan varda erforderlig.
Afgöras förekommande tvister genom förlikning eller domstols utslag
först efter det landtmätaren lämnat kommunen, tarfvas däremot särskild reklamation
för åstadkommande af erforderlig rättelse.

Parcellerna numreras vid katastreringen i ordningsföljd efter sitt inbördes
läge. Om en parcell delas i två eller flere, bildas för delarne nummer i
bråkform på det sätt att stamparcellens nummer begagnas såsom täljare samt
tal efter aritmetisk sifferföljd från och med 1 såsom nämnare. Vid klyfning af
en genom delning uppkommen parcell användes fortfarande för en hvar af
delarne stamparcellens nummer såsom täljare, hvarjämte nämnare bildas af
det lägsta tal, som förut icke användts för sådant ändamål inom den ursprungliga
stamparcellens område. För den händelse att en kommun nymätes,
gäller som regel, att parcellerna skola behålla sina förutvarande nummer.
Har emellertid för ett eller annat område genom anläggning af vägar,
reglering af floder eller omfattande förändringar af annat slag en fullständig
omgestaltning ägt rum af de förhållanden, som återgifvas å den gamla kartan,
så att de nymätta parcellerna bestå af delar af gamla parceller eller
gamla parceller upphört att finnas till såsom sådana, skall för detta område
helt och hållet ny numrering verkställas.

Lagen af 1869 påbjöd en allmän revision af katastern hvart femtonde
år. Katasterns upprättande hade emellertid kräft så mycken tid och kostnad,
att man nöjt sig med anordnandet af en partiell revision, vid hvilken
ock kulturändringar skola komma i betraktande. Eljest gäller i fråga om katasterns
vidmakthållande att anteckning däri blott sker om sådana förändringar,
hvilka angå besittningsförhållanden eller andra yttre förhållanden, som
äro lätta att iakttaga. Om en fastighet byter innehafvare eller undergår förändring
till sitt omfång, har innehafvaren att därom göra anmälan inom viss
tid antingen hos beskattningsmyndighet eller hos landtmäterimyndighet. Är
fråga om äganderättsförändring, kan anmälningsskyldigheten äfven fullgöras

genom begäran hos vederbörlig domstol om inskrifning af förändringen. Katasterlandtmätaren
har att vid periodiskt återkommande besök i respektive
kommuner verkställa de ändringar i katastern, som föranledas af inkomna
anmälningar eller af inträffade ägoregleringar och klyfningar och livilka icke
anses kunna ske med ledning af offentliga handlingar och utan besök i orten.
Förändringar, som han själf iakttagit, har han att ex officio införa.

Fastighetsböcker hafva sedan lång tid tillbaka under olika benämningar
såsom »Landtafel», »Grundbuch» o. s. v. funnits i särskilda delar af Österrike.
I mån af katasterarbetenas fortgång hafva genom särskilda lagar för de
olika kronländerna föreskrifter meddelats om uppläggande af nya fastighetsböcker,
i livilka fastigheterna skola betecknas på samma sätt som i katastern
och på katasterkartan. Fastighetsboken består enligt nu gällande allmänna
fastighetsbokslag af hufvudboken (»das Hauptbuch») och en urkundsamling
eller urkundsbok. Till dessa kommer fastighetsbokskartan, som enligt en
ministeriell förordning utgör cn integrerande del af fastighetsboken. Denna
karta skall vara en trogen kopia af katasterkartan samt städse hållas i öfverensstämmelse
med den senare. I fråga om tillvägagångssättet vid de nya
böckernas uppläggande innehålla de särskilda kronländernas lagar mycket ingående,
för olika fastighetsförhållanden afpassade bestämmelser. Den, som
upprättar fastighetsboken, har att för hvarje katasterkommun anskaffa en pa
grundval af katastern upplagd, möjligast fullständig förteckning öfver fastigheterna
och deras innehafvare jämte en kopia af katasterkartan. Härpå anordnas
en undersökning, som förrättas inom kommunen eller i den trakt, där
kommunen är belägen. Om undersökningen utfärdas offentlig kungörelse med
tillkännagifvande att en hvar, som har ett rättsligt intresse af fastighetsförliållandenas
konstaterande, kan infinna sig samt förebringa hvad som är ägnadt
att tjäna till upplysning eller bevis om hans rätt. Särskild kallelse till
undersökningsförrättningen tillställes alla kända innehafvare af sådana fastigheter,
rörande hvilka en undersökning af besittningsförhållandet anses nödvändig,
och anmodas de att förete de urkunder, som angå deras rätt.
Vid förrättningen undersökes, huruvida omförmälda förteckning och karta
äro riktiga och fullständiga, hvilka parceller skola bilda själfständiga enheter
i fastighetsboken (»Grundbuchskörper») och hvilka för bildande af sådana
enheter böra sammanslås, samt hvilka i andra kommuner belägna parceller
tilläfventyrs höra till ifrågavarande enheter, hvilka förmåner och skyldigheter
äro förbundna med äganderätten till fastigheter, som förut icke varit upptagna
i någon fastighetsbok, samt hvilka i de äldre fastighetsböckerna icke
upptagna rättigheter eller servituter höra till eller besvära fastigheter, som
själfva äro upptagna i sådana äldre böcker. Rättigheter och servituter, som
ej varit antecknade i fastighetsbok, anmärkas dock vid undersökningen en -

dast för så vidt de äro att anse såsom fullt ostridiga mellan intressenterna.
Förteckningen och kartan beriktigas i mån af behof. Om vederbörandes påståenden
och anspråk icke anses ostridiga eller fullt styrkta, fastställes det
senaste faktiska besittningsförhållandet, hvilket lägges till grund för alla följande
ämbetsåtgärder. Sedan den lokala undersökningen afslutats, upprättas
för hvarje innehafvare af fastighet likasom ock för dem, som gemensamt innehafva
fastighet, en särskild längd (»Besitzbogen»), i hvilken respektive fastigheter
samt resultaten af den lokala undersökningen, ordnade efter fastighetsboksenheterna,
införas äfvensom anmärkes, hvilka delar af en dylik enhet
tilläfventyrs ligga inom en annan kommun. Dessa längder jämte förut omnämnda
förteckning samt kopian af katasterkartan och protokollen vid undersökningsförrättningen
hållas under viss tid vederbörande tillhanda för granskning.
Tillika kungöres tiden, inom hvilken anmärkningar mot längderna
kunna framställas, äfvensom tiden för den förnyade undersökning, som af
inkomna anmärkningar kan föranledas. Om en anmärkning befinnes grundad,
verkställes erforderlig rättelse i längden. Efter afslutandet af de förhandlingar,
som kunna hafva påkallats af framställda anmärkningar, föreläggas
samtliga handlingarna en öfverordnad myndighet för pröfning af undersökningens
lagenlighet. Om anledning ej föreligger att anordna ny undersökning,
öfverlämnar denna myndighet handlingarna till den domstol, som
har att upplägga de nya fastighetsböckerna.

På uppläggen i fastighetsböckerna upptagas enheterna med katastermässiga
beteckningar och parcellerna i tabellarisk öfversikt. Anteckningarna om
fastigheternas beståndsdelar och natur skola alltjämt hållas i öfverensstämmelse
med motsvarande anteckningar i katastern, men någon garanti för riktigheten
af de uppgifter, som fastighetsboken i detta hänseende meddelar, ger
den dock icke. Ytmått få icke ens angifvas i böckerna. Landtmäteriet har,
menar man, ännu icke nått den ståndpunkt, att en uppmätning under alla
förhållanden kan antagas för riktig, och lagen bestämmer själf en viss gräns,
inom hvilken fel anses tillåtliga. Med de anspråk, som ställas på uppgifterna
i eu fastighetsbok, anses icke öfverensstämma, att något införes, som
veterligen icke är fullt exakt. Det anses icke ens tillkomma dem, som föra
fastighetsböckerna, att med ledning af tillgängliga katasterhandlingar meddela
intyg om fastigheters ytinnehåll; däremot lärer det förekomma att de härom
lämna muntliga upplysningar under reservation för möjliga oriktigheter, hvarjämte
de fått sig ålagdt att, efter särskild begäran om besked angående en
viss fastighets areal och beräknade nettoafkastning, öfversända de utdrag af
fastighetsböckerna, som de hafva att för vederbörande sökandes räkning utfärda,
till katasterförvaltningen, som å expeditionen eller en bilaga till densamma
tecknar intyg om nämnda förhållanden.

På hvarje upplägg införes i regel blott en fastiglietsenhet. Om undantagsvis
flere fastigheter införts på ett upplägg, skola för hvarje enhet dess
beståndsdelar särskildt angifvas. Öfvergår en fastighet till flere ägare, inskrifves
deras fång, äfven om de äga en viss bråkdel hvar af fastigheten, å
samma upplägg. Varda däremot enskilda parceller öfverlåtna till annan ägare,
måste dessa afföras från upplägget för den gamla enheten och öfverföras antingen
till ett helt och hållet nytt upplägg eller ock till upplägget för en den
nye ägaren förut tillhörig faslighet, med hvilken de lämpligen kunna såsom
integrerande delar förenas. På enahanda sätt förfares vid upplösning af samäganderätt
till fast egendom genom delning på marken. För afskiljande af
parceller från en fastighet erfordras i vissa fall myndighets tillstånd. De
parceller, om hvilka fråga är, måste vara noggrant angifna. Om blott en
del af en parcell skall afskiljas, måste en situationsplan (karta, ritning, skiss)
företes, som upptager parcellens delar med deras nummer och gränser. Denna
plan, hvilken måste öfverensstämma med katasterkartan och hafva samma
skala som den till fastighetsboken hörande karta, skall vara upprättad och
styrkt antingen af en katasterlandtmätare eller af en auktoriserad privattekniker.
Sökanden har att jämte planen ingifva två kopior, af hvilka den
ena skall förvaras i urkundsamlingen, den andra öfverlämnas till vederbörande
beskattningsmyndighet (»Gebtihrenbemessungsbehörde»). Om den parcell,
som skall delas, bildar en kvadrat eller rektangel med högst 20 meters
bredd, samt delningen skall ske efter kvotdelar, erfordras dock ej någon
situationsplan. Har en af vederbörande katastertjänsteman upprättad skiss
öfver delningen förut kommit domstolen tillhanda, kan denna skiss åberopas
vid ansökningen om afskiljandet, och sökanden behöfver i detta fall ej heller
ingifva några kopior. Är den fastighet, från hvilken en del skall afskiljas,
besvärad med inteckning, måste inteckningshafvarens samtycke visas, därest
icke domstolen finner att afskiljandet ej kan inverka på inteckningshafvarens
rätt. För det fall att inteckningar, som häfta vid parceller, skola jämte dessa
öfverföras till upplägget för en förut intecknad fastighet, med hvilken parcellerna
skola förenas, erfordras öfverenskommelse mellan inteckningshafvarne
å ömse sidor angående det inbördes förhållandet mellan deras rättigheter i
hvad de angå den genom öfverföringen förstorade fastigheten.

För bibehållandet af öfverensstämmelsen mellan katastern och fastighetsböckerna
är föreskrifvet att alla inträffande förändringar i fråga om fastighetsboksenheterna,
beteckningen af de särskilda fastigheterna och deras affattning
å karta skola komma till synes i såväl katastern som fastighetsböckerna.
Redan i sammanhang med återgifvandet af vissa bland de föreskrifter, som
meddelats för katasterns vidmakthållande, omnämndes att en begäran hos
vederbörlig domstol om inskrifning af förändring i äganderätten kunde ersätta

en anmälan därom hos beskattnings- eller landtmäterimyndighet. Medgifvandet
härutinnan beror därpå att domstolen i sin ordning är skyldig att om alla
för inskrifning i fastighetsbok anmälda förändringar, som äro af beskaffenhet
att för öfverensstämmelsen mellan fastighetsboken och katastern böra antecknas
äfven i den senare, omedelbart underrätta katasterlandtmätaren.
Å andra sidan skall domstolen utan tidsutdräkt underrättas om de förändringar,
som konstaterats af landtmätaren, och om hvilka lian icke redan erhållit
motsvarande meddelande från domstolen. Särskildt är att märka att, i
händelse ett större område nymätts och parcellerna därvid åsatts nya nummer,
domstolen skall erhålla en jämförande tablå öfver de gamla och de nya parcellbeteckningarna.
Domstolen har att pröfva de inkomna anmälningarna med
hänsyn till deras öfverensstämmelse med inskrifningarna i fastighetsböckerna
samt i de senare vidtaga de ändringar, som befinnas nödiga. Om resultatet
af pröfningen och däraf föranledda åtgärder skall domstolen underrätta katastermyndigheten.

Fastighetsbokföringen tillhör vederbörande domstols kansli. För behörighet
att föra fastighetsbok erfordras i regel antingen juridisk examen jämte en
viss tids tjänstgöring vid domstol eller ock särskild pröfning inför öfverdomstol.
Då fastighetsbokskartan utgör en del af själfva fastighetsboken,
måste de förändringar i fråga om fastigheternas yttre förhållanden, som upptagas
i böckerna, ock inläggas på kartan. För detta ändamål fordras att
den, som för fastighetsboken, äger någon färdighet i kartritning. För inläggande
af mera omfattande förändringar anlitas dock biträde af katasterlandtmätare.

Jämväl i Frankrike hade sedan gammalt mellan olika landsdelar rådt Frankrike.
stora skiljaktigheter på fastighetsbeskattningens område. Allägsnandet af dessa
hade under århundraden framstått såsom ett önskemål, men det var den stora
revolutionen förbehållet att införa en ny ordning härutinnan. Konstituerande
nationalförsamlingen beslöt år 1790 att fastighetsskatten skulle fördelas på de
särskilda fastigheterna efter det inbördes förhållandet af deras nettoafkastning.

Någon måttstock, efter hvilken fördelningen kunde verkställas, fanns ej att
tillgå, men såsom ett första steg till erhållande af en kataster föreskrefs upprättandet
af hufvudkartor, upptagande kommunerna med deras gränser och
fördelning i sektioner, samt specialkartor, å hvilka parcellerna i de särskilda
kommunerna skulle affattas. De politiska förhållandena hindrade emellertid
utförandet af det föreskrifna arbetet. Under konsulatet trodde man sig kunna
vinna målet genom att efter uppmätning af 1,800 kommuner och uppskattning
af deras afkastning analogivis fördela skattekontingenten å samtliga kommuner,

men systemet befanns så bristfälligt att det öfvergafs. Ett försök ätt upprätta
en kataster med ledning af uppgifter från jordägarne lämnade äfvenledes
otillfredsställande resultat. Man tog omsider steget fullt ut och föreskref
genom en lag af den 15 september 1807 upprättandet af en parcellkataster.
Enligt motiven till denna lag skulle man vid katasterns upprättande
hafva att uppmäta mer än etthundra millioner parceller, att affatta hvarje
kommun å karta med angifvande af parcellerna, att klassificera dessa efter
jordens bördighet, att beräkna den beskattningsbara afkastningen af hvarje
parcell, att under hvarje ägares namn sammanföra de strödda parceller, som
tillhörde honom, och att beräkna hans totalinkomst af fastighet. Såmedelst
skulle erhållas en orubblig grundval för bestämmande af individernas skattskyldighet.

Här som annorstädes innefattar alltså katasterns upprättande två skilda
åtgärder, kartläggning och uppskattning. Gränsen kring den kommun, som
skall katastreras, utstakas af en landtmätare med biträde af mären i kommunen,
märerna i de angränsande kommunerna och särskilda »indicateurs».
Förekommer ej stridighet om gränsen, upprättar landtmätaren ett instrument
öfver förrättningen, hvilket underskrifves af märerna i alla kommuner, som
frågan angår. I händelse af stridighet har landtmätaren att anteckna de olika
anspråken och däröfver afgifva utlåtande, hvarefter frågan afgöres af vederbörande
prefekt, om kommunerna tillhöra samma departement, men eljest af
regeringen. Om kommunerna enas att utbyta förutvarande skiljelinjer mot
andra, naturliga och orubbliga gränser, tillkommer afgörandet häraf likaledes
regeringen. För att göra det lättare för jordägaren att återfinna läget af
respektive fastigheter uppdelas kommunens område i sektioner. Vidare företages
af annan landtmätare triangelmätning af kommunens område. Sedan
gränserna kring kommunen beståmts, beräkningarna angående triangelmätningen
kontrollerats och arbetena på marken granskats af öfverlandtmätaren
(»le géométre en chef»), samt de trigonometri ska punkterna inlagts på de blad,
som skola användas vid kartläggningen, utföras kartläggning och uppmätning
af parcellerna, för hvilka arbeten återigen en annan landtmätare anlitas.
Genom utfärdande af kungörelse beredes jordägarne tillfälle att närvara vid
uppmätningen af deras fastigheter samt tillhandagå med nödiga upplysningar.
Landtmätaren äger ej affatta fastigheterna å kartan annorledes än efter innehafvet
vid tiden för förrättningen. Göres anspråk af flere på samma jordstycke,
och kan landtmätaren ej förmå dem till förlikning, skola gränserna,
intill dess tvisten afgjorts, betecknas med punkterade linjer i enlighet med
innehafvet. Kan sådant i saknad af tydliga gränser på marken ej ske, upptages
det omtvistade såsom en enda parcell, intill dess tvisten blifvit sliten.
Hvarje parcell erhåller sitt särskilda nummer. Landtmätaren upprättar sek -

tionsvis ett register (»tableau inclicatif»), som för hvarje parcell angifver
ägarens namn, det förvaltningsområde (»canton», »triage», etc.), till hvilket
parcellen hör, arealen samt brukningssättet.

Kartan skall vid undersökning på marken granskas af öfverlandtmätaren.
En ytterligare granskning af katasterkartorna verkställes af särskilda tjänstemän
vid styrelsen för de direkta skatterna. Öfverlandtmätaren skall låta utföra
en beräkning af alla parceller; resultaten af denna beräkning granskas och
bearbetas hos nämnda styrelse. För att bereda jämväl jordägarne tillfälle
att kontrollera beräkningarna har landtmätaren att tillställa en hvar ägare
underrättelse om beteckningen och den beräknade storleken af de parceller,
som tillhöra honom. Befinnes det att något jordstycke blifvit förbigånget
eller upptaget två gånger eller att misstag eljest ägt rum, skall rättelse ske
i vederbörande ägares närvaro.

Uppskattningen verkställes af fem skattskyldige, kallade commissairesclassificateurs,
hvilka utses af municipalrådet. Dessa kommissarier, af livilka
två böra bo utom kommunen, biträdas af kontrollören för de direkta skatterna,
hvarjämte prefekten kan på särskild ansökan förordna en expert att
deltaga i arbetet. Vid uppskattningen utväljas för hvarje kulturart två parceller,
som representera den ena den bästa och den andra den sämsta jorden.
Mellan dessa uppdelas jorden inom de skilda kulturarterna i klasser.
Sedan klassifikationen afslutats, upprättas med utgående från det beräknade
medeltalet af nettobehållningen för hektar af de utsedda typ-parcellerna, en
provisorisk tariff öfver den beskattningsbara afkastningen af hvarje kulturart
och klass. Vid fördelningen af parcellerna på de särskilda klasserna kunna
jordägarne närvara för framställande af erinringar. Kontrollören antecknar i
förenämnda register för hvarje parcell den klass, till hvilken parcellen hänförts.
För fastigheter, som äro utarrenderade eller hvilkas afkastning eljest
är känd, jämföres denna med de värden, som erhållas vid uppskattning af
samma fastigheter efter den provisoriska tariffen. Efter det med ledning af
de vid jämförelsen vunna resultat eu tilläfventyrs erforderlig revision af tariffen
ägt rum, samt denna pröfvats af municipalrådet och generalrådet, hvars
beslut i händelse af kassationsskäl kan dragas under pröfning af conseil
d’État, beräknar kontrollören för hvarje parcell dess afkastning samt inför
anteckning därom i registret. Detta, som härefterkallas sektionslängd (»état
de sections»), upptager sålunda parcellernas nummer, ägarens namn, förvaltningsområdet,
brukningssättet samt parcellernas areal, katasterklass och
beräknade nettoafkastning. Parceller, som tillkomma efter katasterns upprättande,
införas efter hand i sektionslängden, men för öfrigt är denna oföränderlig.

Äganderättsomsättningar och dylikt upptagas i särskilda matriklar (»ma -

trices») för bebyggda och obebyggda fastigheter. Enligt lag åligger det en
hvar, som åtkommit fast egendom, att därom göra anmälan hos mären, men
då underlåtenhet härutinnan ej föranleder särskild påföljd, hafva sådana anmälningar
kommit ur bruk. De förberedande arbetena för matriklarnes uppläggande
och årliga beriktigande verkställas af uppbördsmannen för de direkta
skatterna (»le percepteur») med ledning företrädesvis af de sammandrag,
som för ändamålet upprättas uti inskrifningsbyråerna af alla för registrering
ingifna öfverlåtelsehandlingar rörande fast egendom. Uppbördsmannen
har emellertid ock att söka erhålla uppgifter af jordägarne själfva om inträffande
förändringar. Förarbetena granskas af kontrollören med biträde af
kommunala repartitörer under de tjänsteresor, som lian hvarje år har att
företaga för utarbetande af skattelängderna för det följande. Matriklarne upprättas
af chefen för de direkta skatterna på grundval af dessa förberedande
arbeten samt sektionslängder med mera. De innehålla en artikel för hvarje
skattskyldig samt angifva, jämte ägarens namn och hemvist, sektionens namn,
parcellernas nummer å kartan, deras topografiska beteckning, brukningssätt,
areal (för obebyggda fastigheter), katasterklass, beräknade nettoafkastning samt
(för bebyggda fastigheter) antalet dörrar och fönster å åbyggnaderna. Matriklarne
innehålla ock särskilda spalter, som, i händelse en parcell öfverförts,
utvisa tiden då sådant ägt rum, det blad från hvilket eller till hvilket
öfverföringen skett o. s. v. äfvensom ett alfabetiskt register. Ett bihang till
matrikeln angifver under året inträffad ökning eller minskning ifråga om
areal och afkastning. Matriklarne fastställas af prefekten. Då inregistrering
af öfverlåtelsehandlingar angående fast egendom icke är en nödvändig
förutsättning för öfverlåtelsens giltighet, samt en mängd äganderättsförändringar
icke registreras, har följden blifvit att matriklarne i talrika fall såsom
skattskyldig upptaga annan än den verkliga ägaren.

Katasterarbetena kräfde i Frankrike lång tid. Katastreringen slutade
på fastlandet 1850, på Corsika ännu senare. Under tiden hade flerestädes
nya katasterarbeten företagits, men giltigheten af dessa drogs i tvifvelsmål.
Genom 1851 års finanslag blef emellertid föreskrifvet, att revision af katastern
kunde företagas trettio år efter dess fullbordan. Någon allmän revision
af katastern har dock ej kommit till stånd, utan har den ursprungliga
katastern i allmänhet lämnats oförändrad.

Vid införandet af katasterväsendet hade man hoppats att i mån af katasterns
fullbordan alla ojämnheter enskilde emellan i fråga om skattskyldighet
skulle försvinna och en fördelning af skattebördor på kommuner och
departement i förhållande till skatteförmågan efter hand kunna åstadkommas.
Detta mål vanns dock icke. Kort efter afslutandet af katasterarbetena i enskilda
departement yppades klagomål öfver olikformigheter vid uppskatt -

ningen och dessa klagomål vunno under den långa tid, katasterns fullbordan
kräfde, allt mer i styrka. År 1813 föreskrefs, att katastern skulle läggas
till grund allenast för utjämning af skattebördorna mellan katastrerade kantoner
inom ett och samma departement, men äfven inom så begränsade områden
kunde sådana ojämnheter i uppskattningen påvisas, att den föreskrifna
utjämningen inställdes redan genom en lag af följande år. En lag af 1818
påbjöd dylik utjämning mellan katastrerade kantoner inom samma arrondissement
men med lika litet resultat. Beträffande fördelningen af skattebördorna
mellan skilda departement föreskref sistnämnda lag att härvid skulle utom
katastern följas upplysningar om arrendebelopp och köpesummor på skilda
orter äfvensom andra uppgifter om departementens skatteförmåga med mera,
som lämnades af administrativa myndigheter. Dessa grunder skulle enligt
en lag af år 1821 ock användas för fördelningen inom departementen på arrondissement
och kommuner. Katastern korn härigenom att tjäna till rättesnöre
egentligen blott vid fördelning af skattekontingenten inom de särskilda
kommunerna.

Om sålunda den franska katastern, från början otillfredsställande och
sedermera icke planmässigt förnyad, bar skäligen ringa värde för beskattmngsändamål,
lärer den ur privaträttslig synpunkt vara så godt som värdelös.
Katastern är en helt och hållet administrativ inrättning; de privaträttsliga
intressena hafva fullständigt åsidosatts. Den förmår icke, i allt fall ej
numera, lämna någon ledning vid afgörandet af de i Frankrike, kanske mest
på grund af katasterns bristfällighet, så ofta förekommande tvisterna om gränserna
mellan särskilda fastigheter, den är icke ställd i förbindelsé med de
närmast med protokollsböcker jämförliga urkunder, i hvilka rättshandlingar
rörande fast egendom antecknas, eller med de till samma urkunder hörande,
efter ägarnes namn ordnade register. Att lämna fullständiga och tillförlitliga
beteckningar å fastigheter är därför ofta så godt som omöjligt. I
saknad af fast underlag hafva öfverlåtelsehandlingar knappast giltighet i vidare
mån än mellan kontrahenterna själfva. Köparen kan aldrig vara viss
om orubblig besittning af den egendom, hvarom han afhandlar, personer i
ond tro hafva blott altför lått att rikta sig på bekostnad af grannar, som ej
förstå att iakttaga sin rätt. Till följd af de ovissa förhållandena beträffande
äganderätten tveka ock långifvare att godkänna inteckningar i fast egendom
såsom säkerhet för försträckningar. Mer än tre fjärdedelar af Frankrikes
jord utgöres af små eller medelstora egendomar, men för ägare af sådana
är fastighetskrediten så godt som okänd. Man har länge och högljudt klagat
öfver missförhållandena på detta område, men man har icke undanröjt
orsakerna till dessa missförhållanden. Man har alltjämt nöjt sig med det
svar, som af en tillsatt kommission lämnades år 1837: »Kommissionen har

Danmark.

icke tänkt sig att katastern skulle ersätta äganderättsurkunderna och såmedelst
bilda grundval för ett nytt hypotekssystem. Katastern beskrifver de
bestående förhållandena; den konstaterar besittningen, men lägger ej grund
för rätten».

Hvad Danmark angår började sträfvandena att erhålla en mera likformig
jordbeskattning med enväldets införande. Den första gemensamma jordeboken
(»matrikulen») blef färdig år 1664. Den var företrädesvis grundad på jordeböcker,
som förts hos stormännen öfver de landgilleafgifter, som dessa upptagit
af sina landbönder. Dessa afgifter hade i olika orter utgjorts i olika
persedlar, men för öfverskådlighetens skull plägade ock angifvas, hvilken
kvantitet »hartkorn» (hårdt korn, d. v. s. råg eller korn) afgifterna tillhopa
motsvarade. Inom matrikulväsendet kom ordet hartkorn snart att beteckna
en skattläggningsmåttstock, hvadan en viss kvantitet hartkorn ock blef uttryck
för en viss areal jord af viss godhet.

Landgilleafgifternas storlek hade emellertid varit mycket olika pa olika
ställen och 1664 års matrikul befanns därföre snart mycket otillfredsställande.
Då dessutom behof af nya skatter yppades, började man år 1681 utarbeta en
ny matrikul. Härvid blef all åkerjord i landet uppmätt samt efter sin godhet
klassificerad. Uppmätningen verkställdes af landtmätare, men kartor upprättades
icke. Värderingen gjordes af bönder med biträde af landtmätare.
Annan jord än åker blef ej uppmätt. Ängar skattlades efter mängden och
beskaffenheten af det hö, de antogos kunna afkasta, betesmarker efter det
antal kreatur, som de kunde föda, skogar efter det antal svin, som å dem
kunde släppas på ollonbete. Det hartkorn, som åsalts skogsmark, räknades i
allmänhet vid skattefördelningen till allenast hälften af samma kvantitet hartkorn
å åker eller äng. Den nya matrikulen blef färdig är 1688 samt blef efter några
mindre förändringar fastställd år 1690. Den omfattade icke ön Bornholm, där
1664 års matrikul fortfor att gälla.

Genom alltjämt fortgående odlings- och jordförbättringsföretag inträdde
efter hand sådana förändringar ifråga om jordegendomarnes inbördes värde,
att 1688 års matrikul ej längre kunde anses innefatta en rättvis norm för fördelningen
af jordbeskattningen. Missförhållandet ökades än mer däraf, att
mången gång vid försäljning af delar af en skattlagd fastighet någon motsvarande
fördelning af hartkornet icke ägt rum, så att hufvudparcellen fått
svara för hela det förutvarande hartkornsbeloppet, medan de bortsålda ägorna
blifvit skattefria. Det uppgifves att vid 1700-talets slut en mängd gårdar haft
flere gånger högre hartkorn än andra lika goda gårdar och att till och med

hela byar haft tre till fyra gånger högre hartkorn än grannbyar med lika
stora och lika goda jordar. Då år 1802 ytterligare skatter erfordrades, ansågs
det därföre ej lämpligt att fördela dessa efter det gamla hartkornet. Man
föreskref utarbetandet af en ny och fullständig matrilcul, men då man ej
kunde låta upptagandet af de nya skatterna anstå i afvaktan å den nya
matrikulens fullbordan, anordnades tillika till underlag för fördelningen af
samma skatter en särskild taxering af alla åkrar och ängar. Denna taxering,
hvilken från början ansågs som en blott provisorisk utväg, följdes till år 1818,
då föreskrift meddelades, att de skatter, som pålagts efter denna taxering, i
stället skulle utgå efter 1688 års matrikul.

Men under tiden hade genom en resolution af den 16 maj 1804 grunderna
för den påbjudna nya matrikulen fastställts. Den nya matrikulen skulle
byggas på noggranna kartor. Man infordrade alla kartor, som upprättats för
ägoskiften eller hvarjehanda andra ändamål; funnos ej kartor eller visade sig
de gamla kartorna otillförlitliga, skulle nya kartor upprättas. Å de sålunda
anskaffade kartorna inlades de särskilda brukningsdelarne inom hvarje by och
hvar brukningsdel erhöll sitt matrikulnummer. Jorden skulle emellertid ock
taxeras. Boniteringen verkställdes af landtmätare (landinspektörer) under
kontroll af kringresande matrikulkommissioner. Vid boniteringen antogs såsom
normaljord ett jordstycke, som ansågs innehålla den bästa jord i landet.
Detta jordstycke åsattes gradtalet 24. Vidare uppsöktes jordstycken, som i
förhållande till normaljorden kunde åsättas gradtalen 20, 16, 10 eller 3. Vid
boniteringen af ängarne skulle hänsyn tagas till såväl jordmånens beskaffenhet
som ock de öfriga omständigheter, livilka kunde inverka på afkastningens
myckenhet och godhet. Betesmarkerna skulle efter det värde, de kunde såsom
sådana äga, taxeras på det sätt att värdet af betet för ett kreatur jämfördes
med den behållna afkastningen af ett tunnland bästa åkerjord. Boniteringen
omfattade jämväl samfällda betesmarker; vissa andra samfälligheter t. ex.
grustag taxerades däremot icke. Från början hade man ämnat vid boniteringen
fästa afseende jämväl vid det olika värde, jord af samma storlek och
naturliga beskaffenhet kunde äga på grund af olika läge, men denna plan
uppgafs.

Den nya matrikulen skulle innehålla samma antal tunnor hartkorn som
den gamla. Sedan all jord reducerats till normaljord, dividerades summan
häraf med summan af hartkorn i den gamla matrikulen, hvarvid befanns att
72,000 kvadratalnar bomterad areal svarade mot en tunna nytt hartkorn. Man
ansåg emellertid att, medan jord i låg klass kunde bringas upp till högre
kultur och därigenom blifva lika god som jord i högre klass, sådant ej vore
i närmelsevis samma mån möjligt beträffande jord med högt gradtal, och bestämde
därföre att ingen jord skulle åsättas högre gradtal än 20. Den minsta

areal, som svarar mot en tunna liartkorn, är därföre i verkligheten ej 72,000
kvadratalnar utan 86,400. För Bornholm skedde hartkornsuträkningen med
ledning af 1664 års matrikul; en tunna hartkorn på denna ö motsvarar
omkring två tredjedelar af samma mått i öfriga delar af riket. För skogsmarken
(»fredskove») skulle 1688 års matrikul fortfarande få gälla. Torfmossar
äro icke i någondera matrikulen taxerade såsom sådana utan blott för
det bete, som kunde erhållas å dem.

I sin helhet blef den nya matrikulen färdig år 1843. Den trädde i kraft
den 1 januari 1844, men af de förut pålagda skatterna skulle största delen
fortfarande utgå efter det gamla hartkornet såsom en fast årlig afgift under
benämningen »gammelskatt». 1844 års matrikul gäller ännu, men hartkornets
belopp har undergått åtskilliga ändringar; det har minskats genom utläggning
af jord till järnvägar och kyrkogårdar men å andra sidan ökats genom landvinningar
från hafvet äfvensom genom gränsregleringen vid 1864 års fredsslut*).

Matrikulväsendet likasom landtmäteriväsendet öfver hufvud lyder under
landtbruksministeriets matrikulkontor**). Rätten till delning af jord är underkastad
vissa inskränkningar. Sålunda gäller som regel att hovedgaarde ej få
genom delning nedbringas under 60 tunnland boniterad areal efter den bonitering,
som lägges till grund för delningen, att vid delning af selvejerbondergaarde
och faestegaarde under en hovedgaard alltid skall återstå en hufvudparcell
af viss minimistorlek — relativt större, då jorden vid matrikuleringen
åsattes högt gradtal och arealen för en tunna hartkorn sålunda var ringa samt
mindre då jorden vid matrikuleringen åsattes lägre gradtal — att pligthuse
(husmanslägenheter) ej få nedbringas under 1,5 tunnland boniterad areal, samt
att samlede fredskovsstraekninger ej må utstyckas i mindre lotter än 100
tunnland i vidd. Undantag från regeln kan dock af landtbruksministern medgifvas
i åtskilliga fall, såsom då ett stadsliknande samhälle har uppstått i
egendomens närhet. Selvejerbondergaarde kunna likväl ej nedbringas under
ett visst mått hartkorn utan särskildt tillstånd till gårdens nedläggande och
på det — dock dispensabla — villkor att i gårdens ställe i samma kommun
upprättas ett pligthus med minst 1,5 tunnland boniterad areal.

Själfva delningen verkställes af en landtmätare. När den del af en egendom,
om hvars frånskiljande är fråga, gränsar intill annans egendom, skall
landtmätaren kalla såväl ägaren däraf som sökanden till förrättningen för att

*) Vid utläggning af jord till andra vägar än järnvägar minskas hartkornet blott om den
jord, som afstås, är af någon betydenhet. Om jord ödelägges genom öfversvämning, kan nedsättning
i hartkornet ock medgifvas. Landvinning från insjöar åsättes icke hartkorn.

**) För staden Köpenhamn finnes ett särskildt matrikulkontor, men öfriga städer äro i detta
hänseende likställda med landsbygden. I städerna äro så väl tomterna som de utanför det planlagda
området belägna jordarne satta i hartkorn. All mark, som bebyggts eller utlagts till gårdsrum,
upplagsplats eller trädgård, har satts till gradtalet 24; annan mark har taxerats efter de grunder,
som gälla för jord i allmänhet.

yttra sig om råskillnaden. Ernås på detta sätt enighet om gränsens sträckning,
skall landtmätaren därom upprätta ett instrument, vid hvilket fogas en
kopia af kartan med angifvande af gränsen. Detta instrument underskrifves
af vederbörande rågrannar och bifogas akten. Fastställes förrättningen, tillser
landtbruksministeriet att instrumentet blifver tingläst samt antecknadt på respektive
fastigheters upplägg i fastighetsböckerna. Uteblir en af rågrannarne
eller kan af annan anledning enighet om råskillnaden ej vinnas, hindras dock
delningen ej däraf, utan lägges den vid matrikuleringen använda karta till
grund för delningen. Landtmätaren skall upprätta dels en liufvudkarta öfver
egendomen, å hvilken karta gränserna för de särskilda lotterna inläggas, dels
ock specialkartor öfver hvarje lott. Kartor och öfriga handlingar insändas af
landtmätaren till kommunalstyrelsen, som i sin ordning genom amtmannen
öfverlämnar akten till landtbruksministeriet. Här granskas förrättningen i alla
delar, hvarjämte fördelning af hartkornet verkställes. Mellan parceller, som i
areal ej öfverstiga 4 tunnland eller bestå af hedar, flygsandsfält eller mossar,
som ej äro dugliga till torftäkt, kan fördelningen af hartkornet äga rum på
ministeriets föranstaltande, och lägges därvid till grund för fördelningen den
bonitering, som föregick matrikuleringen, eller ock den sista af de boniteringsförrättningar,
som kunna hafva ägt rum efter matrikuleringen. I andra fall
har landtmätaren att upprätta förslag till hartkornsfördelning. Detta förslag
kan grundas antingen på en af kommunala jordboniteringsmän under landtmätarens
ledning företagen ny bonitering eller ock på en tidigare verkställd
sådan förrättning, där denna icke ägt rum för mer än 15 år sedan samt,
därest den är äldre än 6 år, vederbörande parter äro ense att godkänna densamma
som grundval för fördelningen. Fastställes förrättningen, aflåtes skrifvelse
därom till amtmannen, hvarvid ock parcellkartorna återställas. Amtmannen
gifver vederbörande domare del af berörda skrifvelse för tingläsning
och anteckning i fastiglietsboken; parcellkartorna lära i allmänhet från amtmannen
öfverlämnas till landtmätaren. Vid delning af en matrikulerad fastighet
betecknas delarne med stamfastighetens matrikulnummer jämte särskild
littera för hvarje parcell. Men när en vid en tidigare delning utbruten lott
sedermera ånyo delas, behåller en af parcellerna alltid sin förutvarande beteckning
med nummer och littera, under det att de öfriga delarne erhålla
jämte matrikulnumret närmast lediga bokstaf till beteckning. Om en fastighet,
som i matrikulen betecknats med n:o 42, delas i två lotter, erhålla således
dessa beteckningarne n:o 42 a och n:o 42 b; klyfves fastigheten n:o 42 a,
kallas de nya lotterna n:o 42 a och n:o 42 c. När alla bokstäfver i alfabetet
tagits i anspråk till betecknande af utbrutna lotter, börjas en ny serie
litterabeteckning med två bokstäfver efter matrikulnumret.

Sammanläggning af jord sker ock genom laiidtmäteriförrättning. Jämväl

rätten till sammanläggning är hvad bondejord och pligthuse angår underkastad
vissa inskränkningar ur synpunkten af det allmännas intresse, hvartill kommer
att för sammanläggningen kräfves ett ordnande af det inbördes företrädet
mellan de inteckningar, som kunna besvära de förutvarande parcellerna*).
Vid sammanläggningen erhålla parcellerna gemensam beteckning, i regel beteckningen
å den största af de äldre parcellerna. Sammanläggningsförrättningar
fastställas ock af landtbruksministeriet.

Tingläsning af köpebref angående en del af en matrikulerad egendom
kan icke äga rum, innan handlingen blifvit af amtmannen försedd med påskrift
om dagen, då delningen fastställdes af landtbruksministeriet, om parcellens
hartkorn och gammelskatt och om de särskilda villkor, som kunna
vara fästa vid fastställelsen. Om dylika förhållanden sker vid tingläsningen
anteckning i fastighetsboken. Vid begäran om tingläsning har sökanden att
förete den vid delningen upprättade karta öfver parcellen; den förut anlända
underrättelsen från amtmannen om delningen kan ej ersätta bristen på karta.
För fastigheter, som äro föremål för tingläsning, måste sålunda finnas officiella
kartor. Men då dessa äro tillkomna för matrikuleringsändamål, tillägges dem
icke vitsord i fråga om fastigheternas gränser**).

1 detta afseende kommer dock måhända inom snar framtid en förändring
att inträda. Till följd af några den 15 maj 1904 utfärdade lagar på beskattningsväsendets
område kommer nämligen matrikulen att från och med den 1
april 1925 mista all betydelse såsom underlag för skattefördelningen. Då
emellertid en matrikul icke kan undvaras såsom grundval för fastighetsboksväsendet,
utan fastmera stora förmåner härför skulle vinnas, om detta blefve
matrikulens hufvudsakliga eller enda uppgift, har man ifrågasatt en genomgripande
revision af de gamla matrikulkartorna, så att dessa kunde få vitsord
såsom ägokartor och matrikulen varda en egendomsmatrikul. En för
ändamålet tillsatt kommitté framhåller i sitt i januari 1904 afgifna betänkande
såsom reformens syfte, att dokumenten skulle vara utarbetade på sådant sätt
och få sådan betydelse, att man vid hvarje tidpunkt skulle kunna med ledning
af dem påvisa rågångarne, respektive skiljelinierna, å marken samt därigenom
bereda fastighetsägarne trygghet mot intrång i deras rätt. Härför
skulle fordras att alla rågångar och skiljelinier blefve juridiskt fastslagna och
att uppmätningen utfördes med noggrannhet och under nödig kontroll, så att
dess riktighet ej kunde bestridas. Uppmätningen skulle knytas till ett öfver

*) Vid parcellering lär det vara så godt som regel att biparcellerna frigöras från de inteckningar,
som besvärat den odelade egendomen.

**) Förr skulle ock påskrift om detta förhållande tecknas å parcellkartorna i sammanhang med
delningens fastställande. Såsom förklaring till att detta kommit ur bruk har uppgilvits att förhållandet
ansetts notoriskt. Förut omförmälda föreskrifter i syfte att vid delningar få den odelade
fastighetens yttergränser fastställda lära icke burit afsevärd frukt.

hela landet utbredt nät af fixpunkter. Hvad själfva proceduren angår föreslås
bland annat att vid uppmätningarna, som skulle ske kommun för kommun,
jordägarne skulle vara skyldiga att efter kallelse inställa sig inför en kommission,
bestående af två utaf kommunalstyrelsen utsedde personer samt en
af landtbruksministeriet utsedd landinspektör, för att påvisa gränserna för sina
egendomslotter. Dessa gränser skulle till vägledning vid mätningarna provisoriskt
utmärkas med pålar, hvilka, därest jordägarne så önskade, sedermera
kunde utbytas mot stenrösen eller andra varaktiga märken. Yppades ovisshet
eller stridiga meningar om gränserna, borde kommissionen söka åvägabringa
öfverenskommelse mellan vederbörande ägare. Lyckades ej detta eller
hade rågrannarne icke tillstädeskommit, skulle kommissionen efter förhandenvarande
skäl uppgå och utstaka gränserna samt kartlägga dem. Om ej inom
sex månader därefter rågrannarne ingått förening om annan rågång eller talan
därom instämts till domstol, skulle den af kommissionen bestämda rågång
äga samma giltighet som en, om hvilken jordägarne varit eniga. När förrättningen
afslutats samt tiden, inom hvilken vederbörande ägde träffa förlikning
eller instämma talan till domstol, gått till ända, skulle, där talan ej instämts,
kartan med tillhörande handlingar, efter fjorton dagar förut skedd
kungörelse, framläggas till granskning af jordägarne tre på hvarandra följande
dagar fyra timmar hvarje dag, därvid landinspektören skulle tillstädesvara för
att tillhandagå med nödiga upplysningar. Om ej erinringar eller klagomål
förspordes inom åtta dagar efter granskningstidens utgång, skulle uppmätningsresultaten
anses stå i öfverensstämmelse med de å marken utstakade
rågångarne. Inkomme erinringar eller klagomål inom nämnda åtta dagar,
skulle de pröfvas af kommissionen. Om vederbörande ej nöjdes åt dess utlåtande,
skulle kommissionen insända handlingarna till landtbruksministeriet,
som efter omständigheterna hade att antingen afgöra frågan eller ock hänvisa
klaganden att instämma saken inför landvsesenskommissionen *) eller, om den
gällde ett äganderättsspörsmål, till domstol.

En matrikul, upprättad i enlighet med nu omförmälda förslag, skulle påtagligen
blifva ett ypperligt underlag för fastighetsböckerna. Införandet af
sådana påbjöds i Danmark redan genom en förordning af den 7 februari 1738.
Den uppgafs uti ingressen hafva tillkommit för att främja den allmänna krediten
samt därigenom ock säkerheten för alla olfentliga medel och en hvar
undersåtes välfärd samt för att på säkraste sätt förekomma bedrägeri och
förfalskning genom användande af oriktiga protokollsutdrag samt dubbla pant *)

Inom hvarje amtrådskrets utses lämpligt antal landvaesenskommissarier. En kommission, bestående
af två kommissarier samt såsom ordförande en retsbetjent från kretsen eller från en
därinom belägen stad, tillsättes för hvarje sftrskildt mål. Till kommissionernas handläggning höra
skiftes-, hägnads- och vattenafledningsmål, vissa vägmfll och dylikt. Talan mot kommissionens beslut
kan i allmänhet föras hos en ■overlandviesenskommission».

Norge.

sättningar och andra otillbörliga åtgärder. För detta ändamål skulle till protokollen
föras noggranna alfabetiska register öfver ej blott gäldenärers och
borgenärers namn utan äfven, på landet, öfver de fastigheter, som pantsattes
eller gingo i köp eller byte, så att en hvar skulle kunna när som helst och
utan tidsutdräkt skaffa sig visshet, huruvida en fastighet vore pantsatt eller i
annat hänseende belastad med inteckning. Förordningen föreskref sålunda
förande af personalregister och på landet därjämte af realregister, men den
lämnade ej någon tydlig instruktion för registrens förande eller något formulär
till dem. Förordningen vann ej någon tillämpning i Danmark, om man undantager
Köpenhamn, där ett realregister infördes på grund af en resolution af
den 27 juli 1759, samt några få andra ställen. I stort sedt funnos i Danmark
ej några fastighetsböcker före midten af 1800-talet. Anledningen härtill
ligger utan tvifvel i saknaden af en tillförlitlig jordebok. Eu sådan erhölls
i den nya matrikulen af år 1844, och kort därefter genom en förordning
af den 28 mars 1845 föreskrefs ock uppläggandet af fastighetsböcker,
i hvilka fastigheterna skulle upptagas med samma beteckningar, nummer
och littera jämte hartkornstalet som i matrikulen. Sådana böcker finnas numera
öfver allt i landet; i Köpenhamn har man dock bibehållit de förutvarande
registren.

Vid delning af en fastighet göres anteckning om delningen å stamfastighetens
upplägg i fastighetsboken, men öfverföring af de utbrutna parcellerna
sker i allmänhet först i den mån de blifva föremål för tingläsning. Vid sammanläggning
förfares på liknande sätt, och upplägget för den af de förutvarande
parcellerna, som gifvit sitt nummer åt den nya egendomen, blir ock
upplägg för denna. I fråga om beteckningen af fastigheterna må slutligen
nämnas, att fastigheternas areal icke angifves vare sig i fastighetsböcker eller
åtkomsthandlingar, utan nöjer man sig med angifvande af hartkornet. Detta
förhållande heror utan tvifvel därpå att man i Danmark icke har någon motsvarighet
till det institut, som i Sverige benämnes jordafsöndring. Till fastiglietsböckerna
föras register öfver såväl fastigheterna som deras ägare.

I Norge lärer, likasom i Danmark, skatten å jorden före den första matrikulens
upprättande hafva utgått efter beloppet af landgillet eller, såsom det
i Norge benämndes, landskylden. För att kunna efter en gemensam måttstock
i penningar omsätta den i en mängd olika persedlar utgående landskylden
påbjöds genom ett reskript den 23 januari 1665 att all skyld skulle
reduceras tiil korn, smör eller fisk, hvarjämte dessa tre persedlars inbördes
värde fastställdes. Nämnda reskript gaf upphof till den så kallade gamla

matrikulen. Vid dess upprättande bibehöllos emellertid äfven andra skyldpersedlar
såsom hudar, talg och salt. Matrikulen var jämväl därutinnan bristfällig
att den icke införde någon likformighet de särskilda landsdelarne emellan
i fråga om skattebördornas storlek. Under tiden närmast efter fullbordandet
af 1665 års matrikul gjordes försök att införa en ny matrikul, byggd
på hartkornsberäkning efter danskt mönster, men det mötte alltjämt stora
svårigheter att i ett land så vidsträckt som Norge och med så stora skiljaktigheter
i afseende å förutsättningarna för jordbruk åstadkomma en enhetlig
matrikul, och den gamla matrikulen kom därför att gälla långt in på 1800-talet. Under tiden sökte man afhjälpa de värsta olägenheterna genom att
vid påläggande af skatter tillika föreskrifva, huru mycket i de särskilda
orterna skulle utgå för olika skyldpersedlar. Då 1802 nya skatter utskrefvos
i Norge likasom i Danmark, taxerades jordegendomarne i penningar efter
vanligt försäljningspris i orterna. Den sålunda verkställda taxeringen blef,
ehuru den från början erkändes vara mycket bristfällig, en tid framåt använd
vid sidan af den gamla matrikulen. Då man i Norge efter skilsmässan från
Danmark skulle ordna finansförvaltningen, gjorde sig äfven behofvet af en
tillförlitlig matrikul gällande, och genom en lag af den 17 augusti 1818 fastställdes
grunderna för en ny matrikul, som skulle omfatta hela landet utom
Finnmarken. Skattemåttet skulle blifva penningar (daler, ort, skillingar) och
gifva ett uttryck för egendomarnes värde efter deras naturliga beskaffenhet
med bortseende alltså från sådana jämförelsevis tillfälliga omständigheter som
bättre eller sämre häfd, åbyggnadernas beskaffenhet, skogens mer eller mindre
fredade tillstånd o. s. v. Matrikuleringsarbetet fördelades mellan två
särskilda kommissioner nämligen en speciell »sammenligningskommission»
(distriktskommission) för hvarje fögderi och en »hovedmatrikuleringskommission»
för hela riket. Båda organiserades särskildt för hvarje tingslag sålunda
att de bestodo dels af fasta medlemmar för fögderiet eller, hvad hovedmatrikuleringskommissionen
angår, för hela riket dels ock af representanter för de
särskilda tingslagen. I sistnämnda kommissions arbeten inom ett visst fögderi
deltogo de fasta medlemmarne af distriktskommissionen, och af de för tingslagen
utsedda medlemmarne i hovedmatrikuleringskommissionen skulle halfva
antalet fungera blott i det tingslag, för livilket de valts, de öfriga därjämte
vid matrikuleringen inom angränsande tingslag. Utom de fasta och särskildt
utsedda medlemmarne deltog ock länsmannen i respektive tingslag i båda
kommissionernas arbeten. Distriktskommissionen skulle jämföra samtliga fastigheter
i tingslaget och för hvarje fastighet bestämma ett visst proportionstal,
men hade icke att verkställa någon egentlig taxering. Hovedmatrikuleringskommissionen
skulle besöka och taxera en fastighet (normalgård) i hvarje
tingslag, hvarefter alla öfriga fastigheter i tingslaget taxerades med ledning

af förenämnda proportionstal. Taxeringen af normalgården tillgick sålunda,
att gårdens behållna afkastning ett medelgodt år uträknades i penningar efter
de i juli 1820 i tingslaget gällande pris. Det härvid erhållna belopp kapitaliserades
efter fem procent, och en fyrahundradel af kapitalvärdet sattes
såsom gårdens nya matrikulskyld. Något kartverk upprättades ej som underlag
för matrikulen. De gamla gårdsnamnen och matrikulnumren bibehöllos,
men där en gammal enhet undergått delning, betecknades hvarje del med
särskildt lobenummer jämte det gemensamma matrikulnumret. Den nya matrikulen
började delvis tillämpas år 1827 och fastställdes i sin helhet den 17
december 1836.

Jämväl denna matrikul befanns snart otillfredsställande; särskildt anmärktes
att taxeringen i västra Norge var jämförelsevis långt högre än på östlandet.
En fullständig revision af matrikulen anbefalldes genom en lag af
den 6 juni 1863. Med revisionen afsåg man att med största möjliga garanti
för opartiskhet åstadkomma en jämn fördelning af de förutvarande skatterna
utan att någon höjning af hela skattebeloppet skulle komma i fråga. Ej
heller nu ansåg man nödigt grunda matrikuleringen på kartverk. Revisionsproceduren
var tämligen omständlig. En förberedande kommitté för hvarje
härad skulle efter besiktning på ort och ställe upprätta en beskrifning öfver
alla skattlagda fastigheter med angifvande af hvarje fastighets odlade och
odlingsbara ägors beskaffenhet och ungefärliga vidd, årligt utsäde och afkastning
af olika sädesslag, höskörden, kreatursantalet, skogstillgången och afkastningen
däraf, kommunikationsförhållanden med mera. Kommittén skulle ock
afgifva förslag till fördelning af häradets dåvarande skattebelopp mellan samtliga
fastigheter. Sedan tillfälle lämnats jordägarne att yttra sig öfver förslaget,
skulle kommittén framlägga ett slutligt förslag för en häradskommission,
bestående dels af medlemmar af kommunalstyrelserna dels ock af särskildt
valde eller af amtmannen utsedde personer. Häradskommissionen hade
att bestämma hvarje fastighets andel i häradets dåvarande skattebelopp. Denna
andel, uttryckt i siffror, skulle utgöra ett proportionstal, efter hvilket fastighetens
blifvande skatt skulle uträknas. I händelse af missnöje med häradskommissionens
beslut hade jordägarne att anföra besvär hos en fögderikommission.
Denna bestod af fem personer, boende utom fögderiet, af hvilka tre
utsågos af amtsförmanskapet och två af amtmannen. Vid pröfning af besvär
skulle en del, högst en tredjedel, af häradskommissionens medlemmar deltaga
i fögderikommissionens arbete. Den sålunda förstärkta kommissionen, hvilken
kallades appellkommission och hvars beslut icke fingo öfverklagas,'' ägde föreskrifva
alla ändringar, som den fann skäliga, samt verkställa på grund däraf
erforderlig jämkning i skattetalen för öfriga fastigheter. Fögderikommissionen
ålåg därjämte att efter besiktning af minst tre fastigheter bestämma fördel -

ningen af fögderiets sammanlagda skatt mellan de särskilda häradena. Öfver
fögderikommissionens beslut därutinnan ägde kommunalstyrelserna anföra besvär
hos en amtskommission, bestående af tre af Konungen förordnade, utom
amtet boende personer. Amtskommissionen skulle vid besvärens handläggning
biträdas af ett utskott, bestående af en för hvarje fögderi inom amtet
vald representant, som dock ej ägde deltaga i omröstningen om besluten.
Denna kommissions egentliga åliggande var dock att bestämma, huru stor del
af amtets sammanlagda skattebelopp skulle stanna på hvarje fögderi. En
»hovedskylddelingskommission», bestående af sju af Konungen utsedde ledamöter,
hade att pröfva besvär öfver amtskommissionernas beslut rörande
skattefördelningen samt tillika fördela rikets matrikulskatt mellan amten.
Denna kommissions arbeten varade nära tio år. Härefter upprättades en
matrikul, den så kallade reviderade matrikulen, hvilken fastställdes den 29
maj 1886. Till förekommande af förväxling med de gamla skattetalen omsattes
i denna matrikul rikets sammanlagda matrikulskatt till 500,000 skyldmark
å 100 öre. Matrikulskatten fördelades på de särskilda fastigheterna
efter de proportions tal, som åsatts vid revisionen. Ingen fastighet påfördes
dock mindre än ett öres skatt.

I den reviderade matrikulen bibehöllos de gamla matrikul- och lobenumren
till upplysning om äldre förhållanden, medan såsom gällande beteckningar
infördes gårdsnummer och därunder brugsnunnner, börjande med n:o 1
inom hvarje gårdsnummer. Om förändringen i nummerbeteckningen lämnades
underrättelse till domstolarne för anteckning i fastighetsböckerna. De förändringar,
som fastigheterna efter matrikuleringen undergå genom delning
eller genom sammanläggning af flere fastigheter till en, åtföljas alltid af skylddelnings-
eller skyldsättningsförrättningar, och åligger det förrättningsmannen
att skyndsamt till tingläsning insända en så fullständig redogörelse för förrättningen
att nödig anteckning därom kan göras i fastighetsboken.

Fastigheter, som tillhöra en och samme ägare, kunna af fogden efter
begäran af ägaren sammanföras till ett »brug» i räkenskapsböckerna, om de
ligga i samma socken och härad samt gränsa intill hvarandra. Gränsa de
icke intill hvarandra, kan tillstånd till sammanföringen i vissa fall lämnas af
vederbörande departement. Fastigheter, som sålunda förenats, kunna äfven
i fastighetsböckerna hop föras till en egendom, därest ej någon af dem besväras
af inteckning eller ock samtliga rättsägande därtill samtycka. Om
fastigheterna förenats allenast i räkenskapsboken, skall denna angifva de särskilda
delarnes nummer och skyld. Ett åtskiljande af fastigheterna kan i
sådant fall ske utan föregående skylddelning; däremot fordras sådan, om fastigheterna
blifvit jämväl i fastighetsboken hopförda till ett »brug».

Den reviderade matrikulen, som lika litet som de förutvarande omfattar

Finnmarken, har i sin helhet åren 1887 —1892 utkommit i tryck, därvid till
grund för namnens stafning lagts ett förslag af en år 1878 tillsatt, åt språkforskare
bestående kommitté för revision af ortnamn. Ett exemplar af matrikulen
skall alltid finnas att tillgå hos hvarje amtman, sorenskriver, fogde,
länsman och kommimalstyrelse å landet. 1 en »hovedmatrikul», som föres i
vederbörande departement, skola alla särskildt taxerade fastigheter städse
vara upptagna med gällande skattetal och nummer. För detta ändamål åligger
en hvar sorenskriver att tillställa departementet underrättelse om inträffande
förändringar i skattläggningen äfvensom fogdarne hafva att underrätta
departementet om förening af flere fastigheter till en. Sorenskriveren skall
tillika underrätta fogden om sammanföring af flere fastigheter till en i fastighets!)
oken.

I Finnmarken hade af gammalt all jord ansetts tillhöra kronan, men ett
reskript af den 27 maj 1775 beredde tillfälle för enskilda att där förvärfva
jord, och samtidigt anordnades för denna landsdel en ännu gällande skyldsättning
af fastigheterna efter det antal nötkreatur och får, som kunde födas
året om.

Den norska matrikulen omfattar ej allmänningar, ej heller nybyggen, för
hvilka frihetsåren ej gått till ända, eller kyrkogårdar. Undergår en fastighet
förändring genom öfversvämning eller annan naturhändelse, kan dess taxering
nedsättas för viss tid eller för alltid. Om en landtfastighet införlifvas med
köpstad eller med »ladested» med egen kommunalförvaltning, skall fastigheten
afföras ur matrikulen.

Den vid redogörelsen tor de danska fastighetsböckernas tillkomst omnämnda
förordningen af den 7 februari 1738 skulle jämväl gälla för Norge.
Här voro förutsättningarna för införandet af sådana böcker långt bättre än i
Danmark, då 1665 års matrikul med de gamla gårdsnamnen utgjorde ett
jämförelsevis godt underlag för fastighetsböcker med realfolier, hvarjämte
sättet för landets bebyggande och en del egendomliga rättsinstitut såsom bestämmelserna
om »odelsret» och »aastedesret» bidragit att förekomma ägoblandning
och långt drifven styckning. Man införde också mångenstädes ett
slags fastighetsböcker, men saknaden af noggrann instruktion och bestämdt
formulär gjorde, att dessa böcker i allmänhet voro allt annat än öfverskådliga.
Än utgjorde de allenast register till ett eller annat protokollsband och
upptogo person- och gårdsnamn om hvarandra, än voro de väl upplagda såsom
realregister men blott för ett särskildt protokollsband. Mot slutet af
1700-talet började man emellertid här och där att inrätta verkliga realregister,
afsedda för en längre tid, och i midten af 1800-talet lära sådana hafva
funnits vid så godt som alla underdomstolar. Men dessa register fördes ej
efter någon enhetlig plan: och då med stöd af den gamla matrikulen alla

fastigheter, som hade gemensamt matrikulnummer, upptagits på samma upplägg,
blefvo uppläggen i orter, där ägostyckningen fortgick något raskare,
lätt öfverfyllda med inskrifningar till förfång för öfverskådligheten. Efter införandet
af den nya matrikulen åstadkoms emellertid en bättre ordning härutinnan.
En lag af den 19 augusti 1845 föreskref att hvar ny parcell skulle
erhålla särskildt upplägg i fastighetsboken och att samma regel skulle gälla
i fråga om äldre parceller i den mån nya fastighetsböcker upplades. Kort
därefter — genom en resolution den 19 juli 1848 — fastställdes formulär
för böckerna. Enligt denna resolution skulle fastigheterna införas efter lobenumrens
ordningsföljd enligt 183G års matrikul. Där ett nummer efter bokens
uppläggande blefve deladt, skulle hufvuddelen kvarstå å det gamla upplägget
och de öfriga delarne öfverflvttas till nya upplägg. Äfven sådana parceller,
hvilka på grund af deras ringa värde ej åsatts matrikulskyld eller nummer,
skulle på enahanda sätt efter tingläsning af skylddelningsförrättningen erhålla
eget upplägg. Rubriken till uppläggen skulle innehålla fastighetens namn,
matrikulnummer, lobenummer och matrikulskyld samt socknens namn. Numera
skall den reviderade matrikulen ligga till grund för förandet af fastighetsböcker.
Gårdsnumret skall fördenskull införas i stället för matrikulnumret
och under gårdsnumret det särskilda brugsnummer, som kan vara åsatt,
hvaremot de tidigare lobenumren bortfalla. Det gamla (före 1837 gällande)
matrikulnumret med tillhörande skyld bör dock fortfarande antecknas, då
sådant exempelvis vid skiftesförrättningar kan vara af intresse.

Vid tingläsning af fång till fast egendom fordras i Norge — med undantag
för städerna och vissa intill städer belägna områden — icke företeende
af karta öfver fastigheten. Men upplysning om fastigheternas storlek, gränser
och adpertinenser kan vinnas dels af matrikuleringskommissionernas protokoll
dels ock, efter delning af en fastighet, af instrumentet öfver skylddelningsförrättningen,
hvilket skall innehålla noggrann gränsbeskrifning. Innan den
tingläsning af skylddelnings- eller skyldsättningsförrättningen, som förut omnämnts,
ägt rum, kan lingläsning af själfva fånget icke beviljas.

Finlands äldsta jordmatriklar äro jordeböcker, tillkomna under landets Finland.
förening med det svenska väldet och upplagda efter samma mönster som de
svenska jordeböckerna. Jämväl de förändringar, som i Finland efter skilsmässan
från Sverige vidtagits beträffande jordeböckerna, hafva åtminstone i
väsentliga delar skett efter samma grunder som i Sverige och en närmare
redogörelse för de finska jordeböckerna lärer därför vara öfverflödig. Jordeboksväsendets
ståndpunkt torde tillfylles förklaras däraf att grundskatterna
icke blifvit i Finland såsom i Sverige afskrifna.

Skiftesväsendet utvecklade sig likaledes under Finlands förening med
Sverige i jämbredd med det svenska; dock att de i Sverige utfärdade enskiftesförfattningarna
icke voro afsedda för Finland. Ett mera tidsenligt
skiftesväsen har landet erhållit först mot slutet af 1800-talet. För ändring
af storskifte, som numera öfvergått hela landet förutom de nordligaste delarne,
har man i Finland två former, storskifteskomplettering och storskiftesreglering,
den senare, som är mera genomgripande, i ett af finska lagberedningen
år 1900 framlagdt förslag till lag angående skiftesväsendet kallad »nyskifte»,
hvilken benämning bättre angifver förrättningens verkliga natur. Delning af
jordlägenheter*) sker genom klyfning, styckning och afsöndring. De två
förstnämnda instituten motsvara hemmansklyfning och ägostyckning i Sverige,
bortsedt därifrån att jorddelningen i Finland icke är så fri som i
Sverige.

Hvad afsöndringsinstitutet angår torde detta såsom i åtskilliga afseenden
ordnadt annorlunda än det svenska erfordra ett något utförligare omnämnande.
För rätt till afsöndring förutsattes i regel dels att stamlägenheten,
parcellen oberäknad, äger bl. a. viss minimistorlek dels ock att det till parcell
afsedda område, så framt det är af beskaffenhet att däraf genom styckning
kan bildas en själfständig lägenhet, icke öfverstiger visst mått. Å parcell
sättes afgäld till stamlägenheten afsedd att motsvara hvad af stamlägenhetens
allmänna utskylder och besvär på parcellen belöper efter livarderas
storhetsmått i förhållande till jordeboksenheten. En parcell kan delas i flere
parcellägenheter med omedelbar afgäld sskyldighet för en hvar af dem. Lägenhet.
som tillhör kronan eller kommun, kan ock i sin helhet uppdelas i parceller,
därvid kronan, respektive kommunen, öfvertager stamlägenhetens allmänna
utskylder och besvär med rätt till afgäld från parcellerna. Afsöndring är en
landtmäteriförrättning, den verkställes efter guvernörens förordnande eller ock
allenast på anmodan af vederbörande rättsägare, i hvilket senare fall dock
landtmätaren har att genast efter uppdragets mottagande därom göra anmälan
hos länelandtmätaren (förste landtmätaren). Vid förrättningen bör landtmätaren
uppgå och rörlägga samt å karta affatta gränslinjerna; af stamlägenhetens
rågångar uppgås och rörläggas allenast de, som gränsa till parcellen och äro
nödiga för upptagande å parcellkartan af sådana fasta bindepunkter, med ledning
af hvilka det afsöndrade områdets gränser kunna återfinnas å marken
samt inläggas å stamlägenhetens karta. Härefter uträknas på grund af gradering
eller klassifikation, huru stor del af jordeboksenheten stamlägenheten
och parcellen hvar för sig utgöra äfvensom beloppet af den årliga afgäld.

*) Med jordlägenheter förstås i Finland såväl hemman och andra i jordeboken såsom enheter
upptagna jordbruksfastigheter som ock genom klyfning, sämjedelning eller styckning uppkomna
delar af sådan enhet. Genom afsöndring bildad lägenhet kallas parcell.

som skall för parcellen utgöras. Vid afsöndring af holme eller särskildt rörlagdt
ägoskifte kan, där ej mer än fyrtio år förflutit från det affattning och
gradering senast skedde, kartan och ägobeskrifningen öfver stamlägenheten
läggas till grund för upprättandet af parcellkartan samt uträkningen af parcellens
andelsförhållande och af afgäldsbeloppet. Sedan landtmätarens åtgärder
törts till slut, har landtmätaren att insända kartan och öfriga handlingar
till länelandtmätaren, som efter granskning af förrättningen öfverlämnar ärendet
jämte eget yttrande till guvernören. På guvernören ankommer det att
fastställa parcellens andelsförhållande till jordeboksenheten samt afgäldsbeloppet.
Huruvida förrättningen kunnat lagligen verkställas, måste dock dessförinnan
undersökas, såvidt icke pröfning däraf ägt rum vid utfärdande af
förordnande å förrättningen. Jämväl vid klyfning och styckning uträknas de
särskilda delarnas andelsförhållande till jordeboksenheten. Gemensamt för alla
slag af jorddelning gäller äfven att hvarje vid delning uppstående lägenhet
skall åsättas namn, som vid förrättningen bestämmes efter öfverläggning med
rättsägarne med iakttagande däraf, att en af lägenheterna bör erhålla den
odelade lägenhetens namn.

I sammanhang med ordnandet af klyfnings-, stycknings- och afsöndringsinstituten
vidtogos genom förordningen den 12 juni 1895 angående delning
af jordlägenheter kraftiga åtgärder till förekommande af den förvirring i jordbesittningsförhållandena,
som kunde uppstå, därest icke för beredande af giltighet
åt öfverlåtelse af visst område af en jordlägenhet fordrades områdets
afskiljande genom laga styckning eller afsöndring. I detta afseende stadgades
att, där någon af sin lägenhet utan föregången laga delning öfverlåtit visst
område till annan att såsom särskild fastighet ägas och besittas, den senare
väl, så länge lägenheten tillhörde öfverlåtaren eller hans arfvinge eller någon,
som godkänt öfverlåtelsen, ägde att låta frånskilja området genom styckning
eller, då i öfverlåtelsehandlingen så bestämts, genom afsöndring, men icke
vore, innan delning skett, att anse såsom ägare till det öfverlåtna området;
att han genom inteckning kunde jämväl mot ny ägare eller innehafvare af
senare tillkommen inteckning för fordran eller nyttjanderätt bevara sin rätt
till det öfverlåtna området, så framt detta genom laga delning afskildes, innan
inteckningen af öfverlåtelsen upphört att gälla, men att sådan inteckning
skulle gälla endast två år och ej linge förnyas med mindre delningen utan
inteckningshafvarens skuld icke blifvit slutförd; att där före den 19 december
1864 visst område af jordlägenhet såsom vederlag för arfslott eller eljest
blifvit för alltid åt någon upplåtet, denne och hans rättsinnehafvare ägde erhålla
området frånskildt genom styckning eller afsöndring, såvidt ansökning
därom gjordes inom tio år från den 1 januari 1896, då förordningen trädt i
gällande kraft; samt slutligen att, om del af jordlägenhet dessförinnan blifvit

enligt förordningarna den 19 december 1S64, den 19 lebruari 1883 och den
1 mars 1886 öfverlåten utan att laga styckning eller afsöndring försiggått,
delning skulle verkställas inom fem år efter det 1895 års förordning trädt
i gällande kraft, vid äfventyr att öfverlåtelsen i annat fall vore utan verkan
mot tredje man.

Då sålunda rättsverkningar af den mest ingripande natur fästes vid delningens
fullbordan, var det angeläget såväl att bestämma det moment, hvarmed
delningen borde anses vara förd till slut, som ock att bereda delningen
publicitet genom dess införande i något offentligt register. Ett sådant register
måste för att vara tillfredsställande städse utvisa de rättsligt bestående förhållandena.
För vinnandet af nödig öfverensstämmelse därutinnan uppställde
man, med det moderna grundbokssystemet som förebild, den princip, att
hvarje jorddelning måste vara registrerad för att kunna erkännas såsom giltig.
Införandet i registret blef i följd häraf det moment, hvarmed delningen slutfördes
och delarne blefvo själfständiga lägenheter. Den närmaste uppgiften
blef anordnandet af det erforderliga registret. Jordeboken såsom företrädesvis
en förteckning öfver fastigheterna i deras egenskap af skatteobjekt både,
äfven där ägostyckningar och afsöndringar däri antecknats, i stort sedt ej
följt jorddelningens gång utan endast upptagit enheterna. För de uppgifter
af skilda slag, som böra upptagas i ett register öfver jorddelningar, kunde
för öfrigt utrymme ej lämpligen beredas i jordeboken vid sidan af uppgifterna
om kronans räntor. Det behof af en särskild registrering af jorddelningar,
som sålunda förefanns, hade i själfva verket uppmärksammats långt tidigare.
Redan i en år 1848 utfärdad förordning stadgades nämligen att ett fullständigt
jordeboksregister skulle iinnas hos landtmäteriöfverstyrelsen för hela landet
och i hvarje läns landtmäterikontor för länet, i hvilka register skulle i
öfverensstämmelse med jordeboken upptagas samtliga hemman och lägenheter,
allmänningar och kronojordar läns-, härads-, sockne- och byavis med namn,
nummer och skattetal jämte uppgift om det belopp åker och ängsmark, skog
och impediment hvarje lägenhet tillfallit äfvensom alla förändringar, som i
dessa omständigheter inträffat. Dylika register hade dock ej förts i alla län,
likasom ej heller, där register upplagts, formulären för dem varit tillfredsställande
eller ens enhetliga, och de förslag, som af öfverstyrelsen tid efter
annan framställts om vidtagande af åtgärder för att åt registren gifva den
fullständighet och tillförlitlighet, att säker utredning om jordens fördelning i
särskilda possessionef kunde vinnas ur registren, hade än med hänsyn till
den stora ägovidd, som ej undergått skifte, än på grund af det föråldrade
skick, hvari flertalet jordeböcker befann sig, af senaten lämnats utan bifall.
Då lagberedningen den 14 april 1887 afgaf förslag till förordning angående
delning af jordlägenheter, hvilket förslag bildar grundvalen till förenämnda

förordning i ämnet af år 1895, framhöll lagberedningen att med upprättandet
af jordeboks- eller, såsom det enligt beredningens mening snarare borde benämnas,
jordregister ej längre syntes kunna anstå. Ett dylikt register
kunde icke i längden undvaras, och den visserligen icke obetydliga kostnaden
för dess upprättande blefve blott så mycket större ju längre därmed dröjdes
och arbetsmaterialet finge hopa sig. Vid sådant förhållande hade det i 1848
års förordning föreskrifna register så mycket hellre ansetts kunna och böra
användas för att gifva publicitet åt jorddelningarna som detta i själfva verket
omedelbart innefattades i den för registret redan förut fastställda uppgift.
Ett sådant register antogs därjämte skola bidraga till reda i lagfarts- och
inteckningsväsendet äfvensom, då detta efter all sannolikhet komme att i framtiden
ordnas på grundvalen af lagfarts- och inteckningsböcker, utgöra ett tillförlitligt
underlag för dessa. Beredningen föreslog vissa allmänna grunder
för ett jordregister, och blefvo de föreslagna bestämmelserna upptagna i 1895
års förordning. Enligt denna skulle det ankomma på senaten att för öfrigt
meddela närmare föreskrifter angående jordregistrets inrättande och förande
samt att fastställa formulär till registret. Sådana närmare föreskrifter hafva
meddelats genom kungörelse den 2 december 1895, därvid ock fogats formulär
till jordregistret. Ytterligare bestämmelser i ämnet innefattas i eu af
öfverstyrelsen för landtmäteriet den 9 maj 1896 efter förordnande af senaten
utfärdad instruktion för vederbörande landtmäteritjänstemän vid upprättande
af jordregister.

Stadgandet i 1848 års förordning att jämte länsregistren ett jordeboksregister
för hela landet skulle föras har ej upptagits i föreskrifterna om det
nya jordregistret, utan skall enligt dessa sådant register föras endast å landtmäterikontoren
i länen. Förandet af jordregistret tillhör länelandtmätarens
åligganden. 1 jordregistret, som föres särskildt för hvarje kommun, skola byavis
och efter jordeboksnummer samtliga jordlägenheter i länet upptagas; och
skall registret innehålla uppgift om hvarje lägenhets namn, registernummer,
jordnatur och ägovidd, dess storhetsmått i förhållande till hela hemmanet och
det mantal, som kan finnas lägenheten åsatt, tiden, då dess gränser blifvit
genom storskifte eller delning bestämda, samt servitutsrättigheter och -skyldigheter,
som därvid lagligen tillkommit, äfvensom hänvisning till kartverket och
delningshandlingarna. Till ledning vid registrets upprättande ålades häradsskrifvarne
att till landtmäterikontoret i länet öfverlämna en kommunvis efter
fastställdt formulär uppgjord förteckning öfver samtliga jordebokslägenheter i
respektive härad, upptagande byar och enstaka lägenheter i alfabetisk ordning,
hemmansnumren enligt den i jordeboken angifna följd, hemmanens namn,
natur och mantal samt de upplysningar gällande jordebok innebölle angående
timade förändringar i lägenheternas namn, nummer, skattetal och natur. Efter

(len ordning, hvari lägenheterna funnes upptagna i den af häradsskrifvaren
lämnade förteckning, skulle i registret upplägg göras för hvarje hel jordebokslägenhet.
Rubriken å upplägget skulle innehålla byns namn, lägenhetens
jordeboksnummer, namn och kamerala natur, storskifteslittera äfvensom anteckning
huru lägenheten i äldre jordeböcker observerats samt hänvisning till
lägenheten rörande särskildt upplägg i de fall, där sådant enligt kungörelsen
om jordregistrets inrättande och förande kunde förefinnas. Vid angifvande af
tiden, då registrerad lägenhets gränser blifvit genom storskifte eller delning
bestämda, var att skilja på olika fall. För storskifte samt för klyfning, slutförd
före 1896, skulle utsättas fastställelsedagen eller dagen, då delningen
vunnit laga kraft; vid ägostyckning, jordafsöndring och expropriation, då de
slutförts före 1896, för de två förra fastställelsedagen och för expropriation
dagen, då den fullbordats. För delning, som slutförts efter den 1 januari 1896,
skulle däremot antecknas'' dagen för inregistreringen, eftersom ju, på sätt
redan omnämnts, delningens slutförande ägde rum genom registreringen.
Hvarje lägenhet skulle vid registreringen åsättas nummer. Härtill skulle användas
för hvarje enhet dess jordeboksnummer eller, där sådant saknades,
ordningsnumret i bäradsskrifvarens ofvanberörda förteckning samt för lägenheter
eller parceller, som uppkommit genom delning, enhetens nummer med
en silferexponent, stigande i enkel sifferföljd sålunda att den först inregistrerade
nya lägenheten erhölle till exponent 1, den andra 2, den tredje 3
o. s. v. Ett redan användt registernummer skulle ej få ånyo användas.
Jämte de registernummer, hvilka åsattes genom delning tillkomna lägenheter,
skulle för en hvar af dem i registret införas registernumret å den lägenhet,
från hvilken den nya blifvit utbruten; och betecknades sistberörda nummer
såsom den nya lägenhetens »förra» registernummer till skillnad från lägenhetens
eget »gällande» registernummer. Då vidare föreskrefs att efter registrering
af nya lägenheter, som tillkommit genom ägodelning, uppgifterna i
registret angående den äldre lägenhet, som därigenom upphört att såsom
sådan förefmnas, skulle öfverlinjeras, samt afsöndring enligt finsk rätt är ett
jorddelningsinstitut, ligger det närmast till hands att antaga att vid afsöndring
stamlägenheten skulle likasom parcellen behandlas såsom en ny lägenhet samt
följaktligen registreras på nytt och erhålla nytt registernummer. Och i de
ifyllda formulär, som åtfölja kungörelsen den 2 december 1895, har ett sådant
förfaringssätt ock iakttagits beträffande stamfastigheten vid införande af lägenheter,
som tillkommit genom afsöndring eller expropriation. I förenämnda af
landtmäteristyrelsen den 9 maj 1896 utfärdade instruktion stadgas emellertid,
att stamlägenhetens registernummer icke förändras vid parcellering eller expropriation
utan blott vid klyfning eller styckning och att vid registrering af

parceller stamlägenheten icke skall på nytt registreras. Hvad lägenheternas
namn angår är, såsom redan nämnts, stadgadt att hvarje vid delning uppkommande
lägenhet skall åsättas särskildt namn. Där tidigare utbruten lägenhet
ej erhållit särskildt namn, kan i stället dess skifteslittera införas i registret
eller ock kolumnen för namn lämnas tom. Om bestämmande vid jorddelning
af de särskilda lägenheternas storhetsmått i förhållande till jordeboksenheten
är förut taladt. Här må ytterligare nämnas, hurusom där vid expropriation
det afträdda området är af någon betydenhet, dess och den återstående
delens andelsförhållande till enheten samt sistberörda dels mantal och
skatt skola fastställas såsom vid styckning af jordlägenhet äger rum. I fråga
om servituter stadgar förordningen den 12 juni 1895 att vid delning af jordlägenheter
den ena delen ej må förbehållas annan rätt å den andras område
än till väg, fädrift, vattenställe, vattens ledande eller uppdämmande samt båtoch
fiskeplats. Föreskriften om servituters antecknande i jordregistret afser
enligt instruktionen af den 9 maj 1S96 hufvudsakligen blott sådana servituter,
som enligt 1895 års förordning kunna förbehållas, men andra servituter, om
Indika tidigare öfverenskommits, må jämväl införas. Servituter antecknas i
jordregistret så väl vid den lägenhet, hvilken blifvit med desamma belastad,
som vid den, till hvars förmån de stiftats. Om flere till en »egendom»
hörande hemman vid skifte ej blifvit hvar för sig utbrutna utan behandlats
som en enda lägenhet, skall, där egendomen sedermera klyfves eller styckas
i flere delar, af hvilka ingen motsvarar mantalet för något gammalt nummer,
eller vid delningen särskildt uppgifvits att hvarje ny lägenhet har del i hvarje
hemmansnummer, för sådan egendom eller däri ingående hemman göras ett
gemensamt upplägg, i hvars rubrik alla hemmanens namn och nummer antecknas.
Registernumret för de nybildade lägenheterna innehåller alla de
gamla hemmansnumren jämte nödiga exponenter, t. ex. (2, 5, 7)\ (2, 5, 7)2
o. s. v. Såsom redan på tal om rubriken antydts, kunna för en lägenhet
utom dess egentliga upplägg ock förekomma särskilda upplägg. Tillandningar
upptagas på särskildt upplägg, därest skifte å sådana verkställts efter hemmanets
delning i särskilda lägenheter samt det icke kan utredas, huruvida
eller till huru stor del någon af dessa lägenheter erhållit andel i tillandningsmarken,
men om någon del af sålunda särskildt registrerad tillandningsmark
vid nytt skifte hänförts till viss hemmanslägenhet och således ingått i dess
ägoförmåner, skall tillandningsdelen öfverföras till hemmanets upplägg och
antecknas vid moderlägenheten. De närmare föreskrifterna om registrering
af tillandningar åro för öfrigt, med hänsyn till olikheten mellan behandlingen
öfverhufvud af sådan mark i Sverige och Finland, af jämförelsevis mindre
intresse. Särskildt upplägg göres ock för fiskevatten, som tillskiftats hemman.
Såsom motiv för den särskilda registreringen af skiftadt fiskevatten

liar anförts, att när skifte af fiskevatten verkställts, sådant i regeln ägt rum
särskildt och oberoende af markens delning, samt att delningarna af fiskevatten,
hvilka knappast kunde blifva så långt gående som hemmansdelningarna,
äfven i framtiden komme att ske oberoende af dessa. Bland bestämmelserna
om registrering af fiskevatten må här endast nämnas den. att samma
registernummer, som åsatts en lägenhet, ock skall användas vid inregistrering
af dess fiskevatten såsom registernummer å detta.

Registerupplägg skall enligt kungörelsen den 2 december 1895 underskrifvas
af den, som utarbetat detsamma. Detta stadgande, som närmast
synes afse registrets första uppläggande, har i instruktionen den 9 maj 1896
fullständigats med en föreskrift att i högra nedre hörnet åt hvart och ett
uppläggsblad år och dag, då arbetet med bladet afslutats, samt författarens
egenhändiga namn skola tecknas.

I fråga om den registrering, som sker efter jordregistrets första uppläggande,
är det klart att, då jorddelning ej anses slutförd förrän i och med
delarnes registrering, denna skall verkställas så fort ske kan. Vid klyfning
åligger det länelandtmätaren att, så snart förrättningen vunnit laga kraft, i
jordregistret införa delarne såsom särskilda lägenheter samt om införandet
teckna bevis å kartan och delningsinstrumentet. Vid styckning, som i Finland
pröfvas af guvernören, äfvensom vid afsöndring skall guvernörens fastställelseutslag
genast meddelas länelandtmätaren; och har denne att, utan hinder af
besvär, som kunna anföras mot utslaget, införa delarne i jordregistret såsom
särskilda lägenheter samt att teckna bevis om införandet å kartan, delningshandlingarna
och nämnda utslag, hvilket först efter sålunda gjord påteckning
tillställes vederbörande rättsägare. Om förändringar, som ske genom expropriation,
skall guvernören efter hand meddela landtmäterikontoret i länet erforderliga
upplysningar för anteckning i jordregistret; och gäller detsamma beträffande
skattläggning, förmedling, tunnlandtals bestämmande (afvittring), kronojords
disposition, skatteköp och öfverföring af lägenheter från en kommun till
en annan. Jämväl i fråga om ägoutbyte gäller att det ej må anses hafva
skott, innan anteckning därom verkställts i jordregistret.

Beträffande tillvägagångssättet vid jordregistrets första uppläggande och
kostnaden därför hänvisas till följande meddelande från öfverdirektören i landtmäteriöfv
erstyrelsen.

»De första uppläggen, uti hvilka samtliga härförinnan genom laga delning
utbrutna lägenheter och parceller äro upptagna med jordeboks- och registernummer,
namn, natur, mantal, ägovidder, skiftade tillandningar och fiskevatten
jämte servituter o. d., hafva blifvit upprättade å länelandtmäterikontoren af
två vid hvarje kontor därför anställda landtmäteritjänstemän med hvar sitt

kvinnliga biträde, som sysslat med renskrifningsarbete samt ägovidders förvandling
från tunnland till hektarer.

Arbetet vidtog den 1 mars 1896 och är numera slutfördt i öfrigt utom
för Viborgs län, där högst två år ännu åtgå.

Det hela, som af en förberedande kommitté beräknades medtaga för en
landtmäteritjensteman 98,3 år, kommer i själfva verket att medtaga endast
70 år, räknadt för hela landet och en landtmätare.

De färdigt utarbetade uppläggen jämte för framtiden nödigt antal tomma
blankettark, som insättas efter hemman, byar och kommuner, äro redan merendels
och blifva alla inbundna i starka läderpermar.

Statsverkets kostnader för de färdiga jordregisteruppläggen komma att
uppgå till följande belopp:

Aflöningar till förenämnda 16 landtmätare, hvilka jämte i
tjänsten innehafd lön å stat för jordregisterarbetet upp -

burit i arfvode 300 å 350 mark i månad, samt till deras
16 kvinnliga biträden med 100 å 125 mark per månad,

sammanräknadt........................................................................... F.m. 351,600: —

Gratifikationer till sekreterare vid landtmäterikontoren för

extra arbeten med jordregisteruppläggen, inalles............... » 18,417: —

Blanketterna: papperet och tryckningen af 328 ris ............... » 18,910: —

Inbindningen, delvis betäckt med inbesparade arfvoden för
kvinnliga biträden, torde dessutom komma att kosta

omkring ....................................................................................... » 10,000: —

Resekostnader för särskilda undersökningar på ort och ställe,
där för skifteshandlingars ofullständighet vissa lägenheter
icke annorlunda kunnat identifieras, för 3 landtmätare
sammanräknadt........................................................................... » 2,473: _

Summa kostnad F.m. 401,400: —

Fördelad på hela landets ungefärligen 56,000 jordebokshemman eller
130,000 nu befintliga behörigen utbrutna lägenheter utgör kostnaden för jordregistrets
första uppläggning i medeltal

per jordebokshemman ......................................................... 7 mark 17 penni.

per lägenhet........................................................................... 3 » 9 >

Helsingfors den 22 oktober 1901.

J. Sjölin.»

Enligt af öfverdirektören i augusti 1905 meddelad uppgift har finska
statsverket för jordregistrets uppläggande haft en ytterligare utgift af omkring

8,000 mark, hvadan hela kostnaden för jordregistrets första uppläggande i
Finland uppgått till omkring 409,400 mark.

Vid den sålunda gjorda kostnadsberäkning har emellertid landtmätarnes
lön å stat icke medräknats. Sker detta, kommer efter en beräkning af 70
arbetsår för en landtmätare och en årslön för denne af 2,400 mark kostnaden
att utgöra för jordregistret i dess helhet omkring 577,400 mark (415,728
kronor) eller 10,31 mark (7,42 kronor) för hvarje jordebokshemman (jordeboksenhet)
och 4,44 mark (3,20 kronor) för hvarje utbruten lägenhet.

Fastighetsböcker finnas ännu icke i Finland, men på sätt redan omnämnts
har lagberedningen vid framläggandet af förslaget till förordning angående
delning af jordlägenheter såsom en af fördelarne af ett jordregister framhållit
att detta kunde tjäna till underlag för dylika böcker; och i ett af beredningen
senare afgifvet förslag till lag angående ny lydelse af särskilda rum i ärfda-,
jorda- och rättegångsbalken har införts bestämmelse att fastigheterna å landet
skulle upptagas i fastighetsbok i den ordning och med den beteckning, som
tinnes angifven i jordregistret. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida i
föreskrifterna om jordregistrets inrättande nödig hänsyn tagits till den uppgift,
som registret kan komma att i detta hänseende erhålla. Registret individualiserar
tillfyllest de bestående lägenheterna, men då dessa upptagits — och
måst upptagas — under andra beteckningar än de förut använda, hade visserligen
anordningar ock bort vidtagas för att i möjligaste mån underlätta fastställandet
af lägenheternas identitet, hvarförutan säker upplysning om äldre
rättsförhållanden beträffande lägenheterna icke kan erhållas. Helt och hållet
har väl detta kraf icke heller förbisetts. Sålunda stadgas i förordningen angående
delning af jordlägenheter, att där uppbud eller fasta meddelats å viss
andel af oskiftad lägenhet eller inteckning meddelats i sådan andel samt lägenheten
sedermera blefve klufven, så skulle anses, som om lagfarten eller inteckningen
angått den af de nybildade lägenheterna, hvilken utbrutits åt ägaren af
den ifrågavarande andelen. Samma syfte kan bestämmelsen att vid jorddelning
särskildi namn skall åsättas hvarje del anses tjäna. Och i en instruktion för
verkställande af delnings- och ägobytesförrättningar å jordlägenheter af den
23 mars 1896 föreskrifves att till handlingar angående delning af jordlägenheter
böra fogas transsumt af jordeboken eller mantalslängden, utvisande
lägenhetens namn, nummer, ägare, mantal och skatt vid tiden för delningen
samt vid styckning och afsöndring äfven afskrift af köpebrefvet och för ägaren
af stamlägenheten utfärdadt fäste-, skatte- eller immissionsbref eller protokoll
öfver honom beviljadt uppbud. Men själfva jordregistret, som icke innehåller
uppgift om lägenheternas ägare vare sig vid delningen eller vid registreringen
samt ej ens behöfver upptaga skifteslittera för utbrutna lägenheter, lämnar ej
någon ledning för efterforskning, hvem en i registret upptagen fastighet tillhör

eller huru densamma betecknats i äldre lagfarts- och inteckningshandlingar;
och en sådan efterforskning torde därföre ofta varda förenad med störa svårigheter,
i synnerhet vid klyfningar, som ägt rum för längre tid tillbaka, då
särskilda namn ej åsattes utbrutna delar, utan hvarje del i regel betecknades
allenast med enhetens namn jämte det för delen gällande mantal. Vid ett
framtida införande af fastighetsböcker lära väl särskilda åtgärder komma att
vidtagas för att möjliggöra en utredning, hvilka uti de äldre inskrifningsurkunderna
upptagna fastigheter de nya registernumren beteckna, men helt
visst skulle det medfört mycken besparing af kostnader och besvär, om behofvet
däraf, att motsvarigheten mellan förutvarande och nyare beteckningar
sålunda fastställdes, mera beaktats redan vid jordregistrets inrättande.

I Sverige uppmärksammades behofvet af en fastighetsboksinstitution redan
i lagkommittén, hvars arbetande ledamöter i en vid 1826 års förslag till Sverige.
civillag fogad särskild framställning förordade inrättandet vid hvarje domstol
af en fastighetsbok, som, försedd med särskilda folier för hvarje fastighet,
kunde lämna en fullständig öfversigt af förändringar i äganderätten till fastigheterna
samt tillkomsten och upphörandet af gravationer, och i det af äldre
lagberedningen år 1847 framlagda förslag till jordabalk föreskrefs att till lagfarts-
och inteckningsprotokollen skulle föras registerböcker eller tabellariska
sammandrag, hvilka skulle uppläggas efter fastigheterna. Större aktualitet fick
frågan dock först genom en underdånig skrifvelse af Rikets Ständer den 11
augusti 1860, däri Ständerna anförde, bland annat, hurusom de vid öfvervägande
af väckta motioner rörande förändrade föreskrifter till betryggande af
besittningsrätt till fast egendom och inteckningssäkerhet funnit, att äganderätten
till sådan egendom icke vore af lagstiftningen fullt betryggad, samt att en lag,
som tryggade jordbesittningen, dock icke skulle uppfylla sitt ändamål, om den
ej tillika gjorde bevisningen om fastiglietsinnehafvarens orubbliga besittningsrätt
lätt och säker. Härtill erfordrades enligt Ständernas mening ej endast ett offentligt
kungörande af hvarje ombyte af ägare till fast egendom utan ock införande
af sådana grund- och hypoteksböcker, som i flere främmande länder blifvit antagna,
och hvilka i juridiskt hänseende voro af nästan enahanda betydelse
som jordeböckerna i kameralt samt innefattade säker och bestämd upplysning
om alla i rättsligt hänseende egendomen rörande förhållanden. För utarbetandet
af de utaf Ständerna begärda lagförslag tillsattes år 1865 en särskild
kommitté, som den 10 juli 1867 afgaf underdånigt förslag till lag om inskrifning
i fastighetsbok. Enligt detta förslag skulle vid allmän underrätt finnas
fastighetsbok, hvari äganderätt samt pant- och nyttjanderätt till fastighet skulle

inskrifvas för att gälla mot annan än den, som aftal därom slutit eller eljest
vore personligen förbunden. I fastighetsboken skulle för hvarje särskild fastighet,
ehvad den bestode af ett eller llere hemman, hus, tomter, jordlotter eller
lägenheter eller delar däraf, uppläggas ett folium, i hvars öfverskrift skulle
införas för landet fastighetens namn, mantal eller annat skattetal och natur
samt socknen, hvartill den hörde, och i stad fastighetens nummer eller namn,
där sådant funnes åsatt, jordrymden samt gatan och kvarteret, där egendomen
vore belägen, så ock hvad eljest för någon fastighets betecknande nödigt
funnes. Ägare af två eller flere fastigheter, som i boken hade särskilda folier,
vore berättigad att få dem sammanförda på ett nytt gemensamt folium. Om
en fastighet underginge klyfning eller lägenhet afsöndrades därifrån under
äganderätt, skulle hvarje frånskild del afskrifvas från fastighetens folium och
erhålla nytt folium. För fastighetsbokens uppläggande skulle till domare å
landet genom Konungens befallningshafvande öfverlämnas utdrag af jordeboken
och senaste mantalslängden, upptagande för hvarje härad eller tingslag sockenvis
dels namn och nummer på alla fastigheter, deras förmedlade och oförmedlade
hemmantal eller annat skattetal, deras natur och för kronoskatteheimnan
och lägenheter tiden, då de från krono till skatte löstes, där sådant
kunde inhämtas af jordeboken, dels ock för hvarje hemmansnummer eller
lägenhet uppgift på ägare och den andel af hemmanet en hvar innehade, så
ock de under äganderätt därifrån afsöndrade lägenheter med deras namn och
innehafvare. I stad hade rätten att angående stadens fastigheter och deras
vid senaste mantalsskrifning uppgifne ägare genom vederbörande myndigheter
infordra de upplysningar, som för rätten ej vore tillgängliga. För böckernas
uppläggande skulle ock genomgås lagfartsprotokollen för de sista tjugu åren
och inteckningsprotokollen för de sista tio åren. Om upplysning saknades
angående en uppgifven fastighetsägares åtkomst, eller om, där två eller flere
fastigheter utgjorde delar af samma hemmansnummer, tomt eller jordlott, ej
vore tillförlitligen utredt, hvilka af gällande inteckningar besvärade hvarje
särskild del, eller om dessa delar sammanräknade, sådana de i protokollen
förekomme, efter mantal eller annat antaget beräkningssätt icke motsvarade
hemmansnumrets, tomtens eller jordlottens storlek enligt jordeboken eller annan
sådan offentlig handling, eller om, där lägenhet vore afsöndrad från en
del af ett hemmansnummer, icke kunde af protokollen utredas, från hvilken
del af hemmanet afsöndringen skett, ägde domaren å landet och rätten i stad
förelägga fastighetsägare, som vore upptagna i mantalslängden eller eljest
vore kända, att inställa sig vid förhör för meddelande af upplysningar. I
sammanhang med detta förslag framlade kommittén äfven en del mindre omfattande
förslag till lagändringar, bland hvilka här må nämnas införandet af

en föreskrift att lagfart å afsöndrad lägenhet ej finge beviljas förrän visadt
blifvit, att den å lägenheten satta afgäld blifvit vederbörligen fastställd.

Kommitténs förslag framkallade en mängd anmärkningar. Redan inom
kommittén hade reservationsvis framhållits, att uppläggandet af särskildt folium
för hvarje brukningslott vore högeligen opraktiskt i ett land, där klyfningsrätten
vore obegränsad och afsöndringar utan åsatt hemmantal tillätes
samt hela inskrifningsbestyret hvilade på domaren, hvars göromål i allt fall
vore mer än tillräckliga. I reservationen föreslogs i stället den anordning,
att hvad landsbygden anginge fastighetsboken skulle blifva en efter jordeboken
upprättad förteckning å de särskilda fastigheterna och således hafva gemensamt
folium för hvarje hemman eller hemmansnummer, hvarjämte påpekades
att, därest i framtiden skulle finnas ändamålsenligt att ändra bokföringen, så
att hvarje brukningslott finge särskildt folium, materialierna redan skulle finnas
samlade för ett sådant arbete, som blott skulle bestå i att på de särskilda
fastighetslotternas folier fördela anteckningarna på det gemensamma foliet. I
reservationen anmärktes tillika, att den af kommittén föreslagna proceduren
för fastighetsböckernas första uppläggande stötte på stora praktiska hinder och
medförde stor risk för dåvarande sakrättsinnehafvare och att, om alla fastighetsägare
tillhölles att till anteckning i fastighetsboken anmäla sina fång samt
då alla äldre inteckningar, som förnyades, därigenom blefve bokförda inom
tio år, berörda procedur vore onödig.

Af de yttranden öfver förslaget, som sedermera afgåfvos af underdomare,
hofrätter och högsta domstolen ansågs ock framgå, att till följd af den ambulatoriska
domstolsinrättningen, bristande arbetskrafter för böckernas uppläggning
och förande samt andra för Sverige egendomliga förhållanden sådana
svårigheter mötte mot införande på landet af specificerade fastiglietsböcker,
att kommitténs förslag ej kunde läggas till grund för lagstiftningen i ämnet.
Förslaget, som ej blef af Kungl. Maj:t förelagdt Riksdagen, kom emellertid
genom enskild motion under dess pröfning, men blef icke antaget.

Tanken på införandet af specificerade fastiglietsböcker var dock icke härmed
öfvergifven, fastmera framhölls i en Kungl. proposition till 1873 års Riksdag
med förslag till förordning angående lagfart å fång till fast egendom, att
erhållandet af fullständiga fastiglietsböcker vore ett mål, hvartill Kungl. Maj:t
väntade att lagstiftningen inom en icke allt för aflägsen framtid skulle föra,
och att Kungl. Maj:t ansåge det då framlagda förslaget utgöra ett steg i den
uppgifna riktningen. I förordningarna den 16 juni 1875 angående lagfart å fång
till fast egendom och angående inteckning i sådan egendom, af hvilka den förra i
det väsentligaste öfverensstämmer med det vid 1873 års Riksdag af Kungl. Maj:t
framlagda förslag, finnas ej några närmare bestämmelser om anordningen af
de genom samma författningar föreskrifna fastiglietsböcker, men äf motiven

till berörda förslag framgår att, hvad landet anginge, ett upplägg ansetts böra göras
för hvarje hemmansnummer, under det att fastighetsböckerna för städerna ansetts
kunna och böra genast uppläggas fullt specificerade med särskildt blad för
hvarje tomt eller annan för sig bestående fastighetslott. I anslutning till
innehållet i motiven har i kungörelse den 14 september 1875 huru lagfartsoch
inteckningsböcker skola inrättas och föras, med fastställande af antydda
olikhet beträffande fastighetsböcker för land och stad, i fråga om fastighetsböcker
för landet föreskrifvits, att i dessa skola göras upplägg för hvarje
hemman, kvarn, fiske och torp eller annan lägenhet, som uppförts under särskildt
nummer i jordeboken, med undantag af vissa fastigheter af publik natur.
Därjämte stadgas emellertid i kungörelsen, att lägenhet, som enligt författningarna
om jordafsöndring blifvit till full ägo upplåten, må, om den är afsöndrad
från flere hemmansnummer, upptagas på särskildt upplägg; att inom
samma tingslag belägna hemman eller lägenheter, som äro sammanslagna till
en egendom, böra, ehuru i jordeboken särskilda, föras på ett gemensamt upplägg,
där det lämpligen ske kan; och att om särskilda egendomar bildats af
delar utaf flere jordeboksnummer samt det ej kan utredas, huru stor del af
hvarje nummer tillhör en hvar af egendomarne, eller om jordeboksnummer
eller delar däraf till följd af ödeshemmans eller lägenhets inläggande till annat
eller andra hemman äro oskiljaktigt förenade, dessa jordeboksnummer
skola föras på ett gemensamt upplägg, där sådant finnes lämpligt, dock att
där jordeboksnummer sedermera helt och hållet eller till någon del genom
köp eller annat laga fång skiljes från egendom, hvarmed det har gemensamt
upplägg, detta nummer skall öfverföras på nytt upplägg. I fråga om fastigheternas
betecknande föreskrifver nämnda kungörelse, att öfverskriften till ett
upplägg skall innehålla hemmans eller lägenhets namn, nummer, där sådant
finnes åsatt, mantal eller annat skattetal, natur, socken, så ock hvad eljest
såsom betecknande nödigt finnes; att vid inskrifning i boken för den fastighet,
inskrifningen afser, skall angifvas mantal eller annan beteckning och att vid
lagfart å afsöndrad lägenhet ytinnehållet af denna skall, då protokollet därom
lämnar upplysning, anmärkas i boken. Af kungörelsens innehåll i öfrigt torde
här blott böra omnämnas den bestämmelsen, att hvad om fastighetsböcker
för landet är stadgadt ock skall gälla för stad, som lyder under landsrätt,
och för köping, så framt ej Konungen på särskild framställning annorlunda
förordnar.

I lagberedningens underdåniga skrifvelse den 3 maj 1904, hvilken gifvit
anledning till det kommitterade i nåder meddelade uppdrag, bar lagbered- skrifvelse.
ningen framhållit, att ett förändradt fastighetsbokssystem i riket vore af behofvet
påkalladt.

I afsikt att angifva den riktning, i hvilken en ändrad lagstiftning rörande
vårt fastighetsboksväsen enligt lagberedningens mening borde gå, har lagberedningen
i sin berörda skrifvelse yttrat följande:

»Den publikation af förändringar i rätt till fast egendom, hvilken i svensk
rätt är urgammal, har alltid afsett att åt de rättigheter, hvilka hafva sådan
egendom till föremål, bereda en viss grad af trygghet. Ju fullständigare
denna trygghet kan blifva, desto fullkomligare fyller publikationssystemet sitt
ändamål. Det måste därföre så inrättas, att en inträffad rättsförändring icke
blott för en gång bringas till allmännare kännedom utan ock på ett åskådligt
och för den som vill söka upplysning lätt tillgängligt sätt återgifves och
bevaras. Målet, som skall eftersträfvas, är att åt de sålunda publicerade
upplysningarna må kunna gifvas full giltighet, så att enhvar, som vill inlåta
sig i rättsförhållande angående en fastighet, obetingadt kan förlita sig på
riktigheten af sålunda tillgängliga upplysningar.

I främmande rättsordningar har i sådant syfte utbildats det s. k. grundboks-
eller fastighetsbokssystemet. Hvarje fastighet upptages i en för ändamålet
afsedd bok, där hvarje rättsförändring, som rörer fastigheten, inskrifves.

Vid denna inskrifning är i regel själfva rättsförändringen bunden. Det följer
då af sig själf, att hvad boken innehåller på ett afgörande sätt återgifver
allt hvad i rättsligt afseende om fastigheten gäller. Hvad där icke finnes
är utan rättslig betydelse, hvad där finnes inskrifvet gäller så som det där
är upptaget. Boken lämnar en fullt tillförlitlig rättslig bild af fastigheten.

Vårt gällande system för lagfart och inteckning uppnår endast i mycket
ofullständig grad det sålunda angifna syftet med publikationen. Väl är publikation
i visst hänseende villkor för rättsförvärf men den gifver i ingen händelse
ovillkorlig giltighet åt den publicerade rätten. Denna är beroende af
omständigheter, hvilka utöfva sin verkan oberoende af publikationen och
därföre trots sådan kunna göra rättsförvärfvet illusoriskt. Genom den pröfning,
ärendet vid rätten undergår, har lagstiftaren väl sökt förekomma en
dylik skiljaktighet mellan den verkliga och den publicerade rätten. Utesluten
är emellertid icke möjligheten af en sådan skiljaktighet. Att härutinnan
åvägabringa förändring lärer icke vara möjligt utan att helt och hållet förändra
ordningen för dessa ärendens behandling; och något sådant torde för
närvarande icke böra ifrågasättas.

I annat afseende däremot torde vårt lagfarts- och inteckningsväsende
kunna och böra redan nu utvecklas och förbättras.

Hufvudvikten vid den publikation, som för dessa ärenden är stadgad,
ligger för närvarande å själfva offentliggörandet af rättshandlingen vid rätten
och den anteckning, som härom sker i protokollet. Protokollet är den urkund,
till hvilken man har att gå för att erhålla upplysning om de fastigheten
rörande rättsförhållanden. Det ligger för öppen dag, att den fordran
på åskådlighet och lätt tillgänglighet, som måste ställas på en publikationsurkund
för att den skall motsvara sitt ändamål, härmed endast i mycket
ringa grad uppfylles. För allmänheten är protokollet i själfva verket en
sluten bok. För vinnande af upplysning om ifrågavarande förhållanden måste
i regel domarens medverkan påkallas; särskild betydelse tillkommer i sådant
hänseende det s. k. gravationsbevis et, hvilket utgör en af domaren gjord
sammanställning af protokollet och hvars korrekta uppsättande stundom kan
erbjuda icke obetydliga svårigheter. Behofvet af ett annat, åskådligare och
mer lätthandterligt underlag för kännedomen om dessa förhållanden är därföre
påtagligt.

Detta behof var icke heller förbisedt när vår lagfarts- och inteckningslagstiftning
år 1875 omdanades. Man sökte också tillgodose detsamma genom
föreskriften att vid sidan af protokollet skulle föras en fastighetsbok, efter
visst formulär återgifvande de upplysningar, som framgå ur protokollet.
Denna bok har emellertid icke — om man bortser från en jämförelsevis
obetydlig detalj — någon som helst själfständig betydelse, den kan närmast
betecknas såsom endast ett register för protokollets begagnande. Gravationsbeviset
skall upprättas efter protokollet och må icke grundas endast på
fastighetsboken. I förhållande till den uppgift, hvilken sålunda legalt tillkommer
fastighetsboken, är det arbete, som på dess förande måste nedläggas,
onödigt betungande, under det att det behof, hvilket därmed skulle tillgodoses,
icke fy lies. Förhållandenas makt har emellertid fört med sig att boken i
själfva verket har en större användning och faktiskt gör tjänst i protokollets
ställe.

Tiden synes nu vara inne att söka i lag bereda boken den ställning,
sakens natur påkallar och praxis redan i stor utsträckning gifvit den. Den
ordning, 1875 års lagstiftning införde, betecknades redan då såsom en öfvergångsform,
och sedan genom snart trettio års tillämpning af denna lagstiftning
uppnåtts väsentligt ökad reda och klarhet i fastighetsförhållandena jämte
erfarenhet om fastighetsbokföringen, synes det icke böra möta betänklighet
att nu taga det steg, hvilket man då icke tilltrodde sig, eller att åt boken
gifva karaktären af hufvudurkund för fastighetsrätten. Detta skulle väl icke
innebära någon utvidgning af publikationens rättsliga verkan, icke införa ett
verkligt grundbokssystem, om det än skulle vara ägnadt att förbereda ett
sådant. Hvad som skulle uppnås vore att tyngdpunkten vid själfva publika -

tionen förlädes till inskrifningen i boken; det blefve denna, som vore afgörande
för livad som finge anses vara publicerad!. För att vinna upplysning
härom vore det alltså icke vidare nödigt att återgå till protokollet, där icke
inskrifningen särskildt hänvisade till detta. Den olämpliga dubbelhet i bokföringen,
som nu förefinnes, vore aflägsnad och i samband därmed skulle
jämväl andra icke oväsentliga fördelar stå att vinna.

För genomförande af en sådan naturlig utveckling af det. nuvarande
systemet erfordras emellertid icke endast förändringar i gällande lagstiftning
angående lagfart och inteckning; i samband därmed synas böra vidtagas jämväl
anordningar, hvilka falla utom området för det lagberedningen anförtrodda
uppdrag. Det är för en sådan anordning lagberedningen ansett sig
böra i underdånighet påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

De nuvarande fastighetsböckerna för landet ansluta sig, enligt den i
ämnet gällande författning, till jordeboken. De i denna under särskilda nummer
uppförda från äldre tid för sig bestående enheter (hemman, jordlägenheter,
fiskerier samt verk och inrättningar) — med undantag för vissa fastigheter
af publik natur — upptagas på samma sätt i fastighetsboken, hvar på
sitt särskilda upplägg, där de fastigheten rörande rättsförändringar successivt
antecknas. I den mån jorddelningen fortgår, komma sålunda de å samma
upplägg gjorda anteckningarna att afse i verkligheten rättsligt skilda fastigheter.
Till hvilken af de till samma upplägg hörande, ej sällan till flera
hundratal uppgående jordparcellerna, en i boken förekommande anteckning
är att hänföra låter sig ofta nog endast med svårighet och efter en ingående
undersökning afgöra. Äfven blygsamma anspråk på enkelhet, reda och öfverskådlighet
i fastighetsbokföringen är detta system icke ägnadt att motsvara,
och domaren, som öfver en särskild fastighet skall upprätta gravationsbevis,
är därvid lätteligen utsatt för faran att taga miste. Olägenheterna af detta
bokföringssystem, redan nu i vissa delar af landet synnerligen kännbara,
skola uppenbarligen i mån af den fortgående jorddelningen växa och redan
i och för sig göra en förändring nödvändig. Skall åt inskrifningarna i boken
tilläggas den själfständiga betydelse, ofvan angifvits, synes detta system icke
längre kunna bibehållas; anspråken på bokens öfverskådlighet måste då ställas
högre än om dess enda uppgift är att lämna ledning vid protokollets begagnande.
Åt fastighetsböckerna måste gifvas ökad specialisering, så att i
regeln hvarje särskild fastighet, vare sig den utgör en från äldre tid för sig
bestående, i jordeboken under särskildt nummer upptagen enhet eller en från
sådan enhet genom hemmansklyfning, ägostyckning eller afsöndring i behörig
ordning afskild del, erhåller sitt särskilda upplägg, där de fastigheten rörande
inskrifningar utan sammanblandning med andra upptagas. Så anordnade
fastighetsböcker kunna emellertid icke grundas å den nuvarande jordeboken;

ett för ändamålet användbart, fullt tillförlitligt underlag måste därföre först
skapas. Hvilken anordning i sådant syfte må vara att förorda tillkommer
det icke lagberedningen att bedöma. Men då i följd af inträdda ändrade
förhållanden i fråga om jordbeskattningen erfordras uppläggande af nya
jordeböcker, har lagberedningen trott detta tillfälle icke böra lämnas obegagnadt
för att åt det arbete, som är af denna anledning påkalladt, gifva en
sådan omfattning, att därvid må kunna tillgodoses det behof, som på sätt
ofvan framhållits från fastighetsbokssynpunkt möter.

Vid sidan af detta behof, hvilket torde få betecknas såsom oafvisligt.
framträder emellertid det önskvärda af att åt det ifrågavarande arbetet gifva
ytterligare utsträckning. Fastighetsbokens närmaste uppgift är, såsom nämndt,
att gifva en åskådlig och uttömmande bild af de rättsförhållanden, som vid
en viss fastighet äro fästa. Dess betydelse och värde ökas i väsentlig mån
om ur fastighetsboken — omedelbart eller genom hänvisning till annan tillförlitlig
källa — kan hämtas upplysning om själfva föremålet för dessa rättsförhållanden,
sålunda om fastighetens läge, gränser, areal i olika ägoslag m. m.
Först härigenom erhålla de rättsliga intressen, som vid fastigheten äro fästa,
sitt fullt konkreta underlag. Betydelsen af en dylik anordning för rättssäkerheten
ligger för öppen dag; en sådan hör naturligt tillsammans med ett
verkligt fullt tidsenligt grundbokssystem. Men ett dylikt katastersystem har
äfven andra, från det allmännas synpunkt maktpåliggande uppgifter att fylla,
och de helt visst betydande kostnader, som med dess upprättande skulle
vara förenade, synas därföre icke böra verka afskräckande.»

Allmän motivering.

De hufvudsakliga anmärkningar, som göras emot våra fastighetsböcker,4«nä>*/i/fl0ar
jämförda med motsvarande böcker i andra länder, afse dels böckernas bri- mo„arånde''
stande öfverskådlighet, i det att ett flertal särskilda fastigheter ofta upptagas fastighetspå
samma upplägg, och dels det förhållandet, att de på samma upplägg 00 rna''
förda fastigheter i regeln icke hafva sådana beteckningar, att de kunna sägas
vara i boken individualiserade. På upplägget för ett mantal Alby n:o I kan
man sålunda finna åtta hemmansdelar, hvar och en betecknad såsom ett
åttondels mantal men utan någon specifik beteckning, genom hvilken den
skiljes från öfriga åttondelar.

Böckerna kunna således icke sägas fylla det ändamål, för livilket de
enligt förordningarna angående lagfart och inteckning skulle inrättas och föras,
eller att af dem skulle lätteligen kunna ses bland annat hvarje egendom, beträffande
hvilken ansökan gjorts om lagfart eller inteckning. I mänga fall
kan man nämligen endast med svårighet och tidsutdräkt ur böckerna inhämta
hvad som borde med lätthet af dem framgå; och i samma mån jordstyckningen
inom en fastighet fortgår, minskas i fråga om samma fastighet böckernas
öfverskådlighet. Såsom exempel härpå kan anföras, att i Fryksdals domsaga
i Värmlands län finnes ett hemman, Östmark, om ett mantal, hvilket
genom landtmäteriförrättningar och fastställda jordafsöndringar delats i yräkring
250 brukningsdelar och för hvilket de till inskrifning använda rum i
lagfartsboken redan för två år sedan uppgingo till mer än 700.

Men äfven frånsedt bristen på öfverskådlighet och saknaden af särskilda
beteckningar å brukningsdelarna kan mot våra fastighetsböcker göras den
anmärkning, att de i regeln ej utvisa, direkt eller indirekt, hvilken å marken
. utlagd fastighet inskrifningen afser. Därigenom vållas svårighet att individualisera
fastigheter äfvensom oreda och osäkerhet i äganderättsförhållandena.

Visserligen äro upplysningar, medelst hvilka fastigheter kunna individualiseras,
att hämta ur jordeböcker och mantalslängder, lagfarts- och inteckningsprotokoll,
lagfarts- och inteckningsböcker samt de i landtmäterikontoren förvarade
kartor och handlingar. Men då dessa urkunder förvaras på olika ställen

och många upplysningar kunna vinnas endast genom tidsödande forskning,
blifver det ofta förenadt med svårigheter och kostnader att hopsamla erforderliga
uppgifter. Och i fråga om ett stort antal fastigheter kunna icke ens efter
granskning af berörda urkunder sådana upplysningar vinnas, att fastigheten varder
nöjaktigt individualiserad. Detta är förhållandet ej allenast med en mängd
lägenheter, som tillkommit genom afsöndring för alltid, utan äfven med åtskilliga
fastigheter, hvilkas område minskats genom upprepade afsöndringar.

Anledningen till detta förhållande är hufvudsakligen att söka i den omständigheten,
att jordafsöndring enligt därom utfärdade författningar fått och
fortfarande får äga rum utan att det afsöndrade området behöfver affattas a
karta. De villkor, äldre författningar angående jordafsöndring stadgade, för
att afsöndring skulle anses laglig, åsyftade hufvudsakligen att hindra skattskyldig
jords minskande så, att den icke skulle kunna utgöra de å densamma hvilande
utskylder och onera. Därför skulle å lägenhet, som från sådan jord
afsöndrades, läggas årlig afgäld till stamhemmanet, hvilken afgäld skulle fastställas
af Konungens befallningshafvande, i sammanhang hvarmed äfven skulle
pröfvas, huruvida upplåtelsehandlingen beträffande den afsöndrade lägenhetens
storlek i förhållande till stamhemmanets ägoområde var öfverensstämmande
med gällande föreskrifter. Då emellertid den pröfning, som sålunda ålåg
Konungens befallningshafvande, icke enligt någon uttrycklig föreskrift utgjorde
villkor för att lagfart skulle kunna beviljas å genom afsöndring tillkommen
lägenhet, uppkom i många trakter af riket den praxis, att lagfart beviljades
å sådana lägenheter, utan att afsöndringen blifvit fastställd och således utan
att pröfning ägt rum i afseende å lägenhetens storlek i förhållande till stamhemmanet
eller upplysning förelåg angående lägenhetens areal. Men äfven i
de fäll, där Konungens befallningshafvande fastställt afgäld å afsöndrad lägenhet,
innefattade dock ej den pröfning, som Konungens befallningshafvande sålunda
ägnat upplåtelsehandlingen, säkert bevis för att icke från hemmanet tilläfventyrs
afsöndrats jord till större omfattning än i författningarna var medgifvet. För
utredning därom erfordras nämligen kännedom om förut från hemmanet afsöndrade
lägenheters areal. Men Konungens befallningshafvande saknade i regeln
upplysning om andra afsöndringar än sådana, som blifvit vederbörligen fastställda;
hvartill kommer, att, då äldre författningar ej innehöllo föreskrift att den
afsöndrade lägenhetens areal skulle vara angifven, en mängd upplåtelsehandlingar
innehålla allenast beskrifning å lägenhetens läge och gränser men ej upplysning
om dess areal. Äfven af den orsak, att jordeböckerna icke upptaga de
särskilda brukningsdelar, i livilka hemmanen äro delade, utan allenast enheterna,
till följd hvaraf de i jordeboken verkställda anteckningar om upplåtna lägenheter
ej alltid innefatta erforderlig uppgift å den stamfastighet, från hvilken

respektive lägenheter afsöndrats, har naturligen i många fall svårighet uppstått
för Konungens befallningshafvande att af jordeboken erhålla utredning
om afsöndrade lägenheters storlek.

På grund af dessa förhållanden kan med säkerhet antagas att för närvarande
många hemman finnas, från hvilka afsöndrats både de värderikaste
och de till arealen största ägorna, så att den del af hemmanet, vid hvilken
mantalsbeteckningen är fäst, utgöres af blott en obetydlig lägenhet med
ringa värde i förhållande till de från hemmanet afsöndrade ägor.

I förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring den (>
augusti 1881 föreskrefs väl att afhandling rörande jordafsöndring skulle
innehålla noggrann beskrifning ej mindre såsom dittills å den afsöndrade
jordens läge och gränser utan äfven å dess storlek; och i nu gällande lagar
af den 27 juni 189(1 stadgas, att afhandling rörande jordafsöndring för alltid
skall innehålla så noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge
och gränser, att någon osäkerhet därom ej kan uppstå, och att lagfart å upplåtelse,
hvarigenom jordafsöndring ägt rum, ej må beviljas, innan afsöndringen
blifvit fastställd. Härigenom har visserligen ett betydelsefullt steg tagits i syfte
att åstadkomma mera reda och ordning, än förut kunde vinnas, i de äganderättsförhållanden,
som uppkomma genom jordafsöndring. Dock kvarstår i allt
fall bristen att karta öfver lägenheten ej behöfver upprättas, hvartill kommer
att, då Konungens befallningshafvande i en mängd fall saknar anledning att
ingå i eller af landtmätare påkalla en så detaljerad granskning, som endast
låter sig verkställa efter inhämtad kännedom om det rörande stamhemmanet
vid laga skifte och därefter gjorda hemmansklyfningar eller ägostyckningar
upprättade kartmaterial, det alltjämt måste inträffa, att fastställelse meddelas å
jordafsöndringar, som icke lagligen bort gillas, och hvilka äro af beskaffenhet
att föranleda oreda i jordförhållandena.

Såsom exempel å dylika, säkerligen ej sällan förekommande afsöndringar
må anföras följande fall:

1) En person hade afsöndra! ett mindre jordområde från en honom tillhörig
fastighet om '''' /tm mantal. Denna fastighet utgjordes af dels de ägor,
som vid laga skifte å hela hemmanet tillagts den för 19/1so mantal under litt.
C utbrutna ägolott, och dels de ägor, som vid hemmansklyfning å den vid
laga skiftet för 1!’/r>(, mantal under litt. Gc utlagda lott tillagts 19/24o mantal
under litt. A.

2) En person hade såsom ägare till 31/2S8 mantal af hemmanet n:o 4 i
en genom laga skifte delad by från fastigheten sålt ett till storlek, läge och
gränser närmare beskrifvet område. Detta område utgjorde ägor, hörande
till alla tre vid hemmansklyfning å laga skifteslotten litt. De utlagda ägolotter.

I båda dessa fall förklarade Kungl. Maj:t, vid fråga om fastställelse å
afsöndringarna, att afsöndring lagligen ej må i ett sammanhang äga rum
från dylika, genom laga skifte eller hemmansklyfning från hvarandra skilda
hemmansdelar.

Behof af nytt För undanrödjande af de olägenheter, som äro förbundna med de nuUfastig
hets- varande fastighetsböckerna, och för beredande af trygghet i jordbesittning
bokföringen, samt ordning och reda i rikets för närvarande på många ställen ganska invecklade
jordförhållanden synes det vara nödvändigt, att ett annat underlag
beredes för fastighetsböckerna, så att i dem må kunna, på sätt lagberedningen
framhållit, upptagas hvarje särskild fastighet vare sig den utgör en från
äldre tid för sig bestående, i jordeboken under särskildt nummer upptagen
enhet eller en från sådan enhet genom landtmäteriförrättning eller eljest i
behörig ordning afskild del. Därigenom erhölle man en matrikel öfver rikets
jord, sådan denna är på marken delad i särskilda, i rättsligt hänseende skilda
fastigheter. Och i fall inskrifningarna i fastighetsboken alltid hänfördes till
någon af de i matrikeln med särskild beteckning upptagna fastigheter, konnne
inskrifningarna att afse fastigheter, som kunde anses nöjaktigt individualiserade,
och boken kunde tilläggas den själfständiga betydelse, densamma för
att fullt mosvara sitt ändamål bör äga.

Såsom af det föregående framgår torde tvifvel ej kunna råda därom,
att den i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras meddelade föreskrift, att i lagfartsboken
och i inteckningsboken skall finnas ett upplägg för hvarje af de inom
tingslaget belägna, under särskildt nummer i jordeboken upptagna hemman
och lägenheter, är den hufvudsakliga grunden till att den kännedom om våra
fastighetsförhållanden, som kan ur fastighetsböckerna hämtas, är så bristfällig.
Då nämligen i de jordeböcker, som jämlikt nämnda föreskrift skulle
läggas till grund för fastighetsböckerna, endast jordeboksenheterna införts men
ej de lotter, i livilka dessa delats, hafva de fastigheter, beträffande hvilka
inskrifningar i böckerna gjorts, ej kunnat blifva så individualiserade som är
nödigt för att åt fastighetsböckerna må kunna gifvas den specialisering, utan
hvilken rättsförändringar rörande fastigheter ej kunna på ett åskådligt och
för den, som vill söka upplysning därom, lättfattligt sätt återgifvas och
bevaras.

Härtill kommer, att den med hänsyn till skatteväsendet tillkomna jordeboken,
som är den enda officiella förteckning å landets fastigheter, icke har
någon judiciell beteckning å fastigheterna samt att den kamerala beteckningen
på jordeboksenheterna äfven blifvit den judiciella. Detta gäller äfven de
lotter, i hvilka en jordeboksenhet delats. Förvärfvade någon, sedan förbudet
mot hemmansklyfning upphäfts, viss andel i en jordeboksenhet, betecknades

den med det i jordeboken upptagna namn med tillägg af visst skattetal,
livilket angaf ej allenast den grund, efter hvilken fastighetsägaren hade skyldighet
att med ägarne af öfriga fastigheter inom hemmanet deltaga i gäldandet
af därå hvilande utskylder, utan äfven det tal, som utmärkte hans
rätt till andel i hemmanets jord.

Den kamerala beteckningen å fastigheter på landet är väl ännu den vanligast
förekommande. Då emellertid numera de flesta fastigheter på landet
blifvit genom laga delningar till läge och gränser fullt skilda från hvarandra,
är det ej längre behöfligt att till underlag för fastighetsböckerna begagna de
gamla kamerala beteckningarna å fastigheterna, och detta desto mindre som
efter grundskatternas afskrifvande äfven den kamerala gemenskapen mellan
utbrutna lotter i en enhet till hufvudsaklig del upphört; utan torde hinder
ej möta att åt hvarje fastighet i riket i syfte af dess behöriga individualisering
gifva sådan konstant beteckning, som eljest må anses lämplig.

Fråga uppstår då, om det under nuvarande förhållanden är lämpligt eller
.möjligt att upprätta eu kataster i den betydelse, i hvilken detta ord nu användes
i de större kulturländerna. Såsom ofvan är nämndt, fordras för en
modern kataster, utom register öfver alla fastigheter, en särskild förteckning
öfver hvarje fastighets särskilda delar eller parceller samt en noggrann uppmätning
och kartläggning af hvarje parcell för att i skattehänseende kunna
åstadkomma en sorgfällig beräkning af fastigheternas skatteförmåga. I Sverige
äro visserligen de fastigheter, som undergått laga skifte eller genom
annan landtmäteriförrättning blifvit ur samfällighet utbrutna, till sina särskilda
delar uppmätta och kartlagda. Och då dessa landtmäteriförrättningar blifvit
underkastade pröfning och erhållit fastställelse, så att gränserna för de särskilda
fastigheterna äro att anse såsom rättsligt bestämda, kan således det
kartmaterial, som i vårt land skulle kunna läggas till grund för en kataster, i
detta afseende anses öfverträffa de kartverk, som flerestädes i utlandet tjänat till
grundval för katastern. Men å andra sidan hafva mätningarna vid landtmäteriförrättningarna
i Sverige ej verkställts med den noggrannhet eller medelst de
mera vetenskapliga och exakta mätningsmetoder, som sedan länge och framför
allt vid mätningar för katasterverket tillämpats i utlandet. Till följd däraf
torde det vara tvifvelaktigt, huruvida den mätning, som Sveriges jord undergått,
må anses vara af beskaffenhet att kunna läggas till grund för ett fullt
modernt katasterverk. Dessutom finnas i vårt land stora arealer, som ännu
icke varit föremål för någon mätning. Hit är att räkna dels ägorna till alla
de byar och hemman, som ej undergått skifte*), dels ock ett särskildt slag

*) Enligt landtmäteristyrelsens embetsberättelse för år 1004 hade vid sagda års slut laga skifte
eller därmed i afseende å orubblighet likställd delning ägt rum å alla ägorna eller åtminstone inägornu
till hemman om 47,040 mantal af sammanlagda skattetalet å landsbygden eller 07,302 mantal.

af fastigheter, hvilka allenast i enstaka fall varit föremål för mätning, nämligen
de genom jordafsöndring uppkomna lägenheter. Dessa fastigheter hafva
nämligen uppkommit genom ett jorddelningsinstitut, vid hvars tillämpande på
sätt förut omförmälts det afsöndrade området enligt såväl äldre som nu gällande
lagstiftning ej behöft eller behöfver affattas å karta.

För att här i landet kunna grunda en kataster på ett exakt kartverk
skulle alltså erfordras, om ej att all landets jord blefve i enlighet med nyare
mätningsmetoder uppmätt, åtminstone att de många byar, hemman och lägenheter,
hvilkas areal ej är uppmätt, blefve föremål för mätning. Men denna
mätning komme naturligen att blifva både synnerligen dyrbar och tidsödande
och skulle därjämte, då tvistiga frågor om rågångar och andra äganderättsspörsmål
uppenbarligen skulle vid bestämmandet af de särskilda fastigheternas
gränser och ägovälden i stor mängd uppstå, gifva anledning till många och
långvariga rättegångar. Af dessa skäl och då i vårt land för närvarande ej
föreligger behof att för beskattningsändamål erhålla en noggrann beräkning
af fastigheternas afkastningsförmåga, hvilket varit det hufvudsakliga ändamålet
med inrättandet af utlandets katasterverk, samt en fastighetsmatrikel,
som kan blifva ett fullt användbart och tillförlitligt underlag för fastighetsbokföringen
i riket, enligt kommitterades mening ändock kan erhållas, har det
synts obehöfligt och olämpligt att till grundval för fastighetsboksväsendet lägga
ett katasterverk af ofvannämnda slag.

Upprättande Hvad då angår frågan om beskaffenheten af en jord matrikel, som i vårt

airegister.'' land kunde anses blifva ett tillräckligt och ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföreningen,
torde böra erinras, att, såsom ofvan nämnts, jordeboken
hittills utgjort underlaget för fastighetsbokföringen, och att den utveckling
jordbesittningsförhållandena å landet under tidernas lopp genomgått, haft till
följd, att jordeboksenheterna, framför allt de, som äro af den natur att de
kunna blifva föremål för enskildes förfoganden, i stor utsträckning uppdelats
i särskilda fastigheter, som äro på marken till sina gränser fullt skilda från
hvarandra.

Om därför de till en och samma jordeboksenhet hörande fastigheter gafves
sådan beteckning, att äfven därigenom framginge, att de medelst utbrytning
ur samfällighet blifvit särskilda fastigheter, och man läte fastighetsböckerna
ansluta sig till förhållandena å marken, så att ett upplägg i böckerna gjordes
för hvarje särskild fastighet, synes ett jordregister, som medgåfve specialisering
af inskrifningarna i fastighetsböckerna och undanröjde bristerna i vårt
nuvarande fastighetsboksväsen, utan synnerliga svårigheter kunna inrättas på
det sätt, att i registret, som borde föras sockenvis, gjordes ett upplägg för
hvarje af de inom socknen belägna, i jordeboken uppförda hemman, kvarnar,
fisken, torp och andra lägenheter och att hvarje genom laga skifte, hemmans -

klyfning, ägostyckning eller jordafsöndring eller annorledes behörigen utbruten
del af jordeboksenbeten inregistrerades i särskildt ruin å upplägget.

Vidkommande den beteckning, under hvilken de särskilda, till ett oc^ fietFeasnt^''be
samma upplägg hörande fastigheter lämpligen borde å upplägget registreras, \*cknJng i
skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke de litterabeteckningar, som vid landt-yori/re^/sfref.
mäteriförrättningar åsatts därvid utbrutna lotter, kunde användas för att individualisera
genom sådana förrättningar uppkomna fastigheter, i hvilken händelse
å lägenheter, som ej utbrutits vid landtmäteriförrättning, möjligen kunde
begagnas de särskilda namn, som blifvit eller kunde blifva sådana lägenheter
åsätta. Men då föreskrifter ej blifvit meddelade i syfte att åstadkomma en
systematisk, de särskilda fastigheterna individualiserande litterabeteckning, utan
tvärtom ej sällan förekommit att, sedan ett hemman genom laga skifte delats
exempelvis i fjrra med litt. A, B, C och D betecknade lotter, vid hemmansklyfning
å ägolotten B mellan fyra delägare äfven deras lotter åsatts litterabeteckningarna
A, B, C och D, har tanken på att använda landtmäterihandlingarnas
litterabeteckningar för att individualisera de särskilda fastigheterna
å ett upplägg måst öfvergifvas.

1 stället har det finska jordregistrets beteckningssätt ansetts lämpligt.

I öfverensstämmelse därmed skall enligt kommitterades förslag hvarje fastighet,
som införes i jordregistret, åsättas ett registernummer. Detta skall bestå
af fastighetens nummer enligt jordeboken eller rubriken på upplägget i jordregistret
med en sifferexponent, som stiger i aritmetisk sifferföljd (l1, l2, l3,
o. s. v.) Hemmanet Alby n:o 1 skall sålunda i jordregistret kallas Alby l1.

Om hemmanet genom hemmansklyfning eller ägostyckning delas i tre lotter,
skola dessa kallas Alby l2, Alby l3 och Alby l4. Dessa blifva de gällande
registernumren och Alby l1 antecknas för alla tre såsom förutvarande registernummer.
Delas sedan exempelvis Alby l2 i sin ordning i två lotter, kallas
de Alby l5 och Alby l6 med förutvarande registernummer Alby l2. Afsöndras
en lägenhet från Alby l3, betecknas den såsom Alby l7, hvarvid af anledning,
för hvilken längre fram redogöres, stamfastigheten ansetts böra bibehålla
sitt registernummer oförändradt. Då en registrerad fastighet delats och
dess registernummer sålunda upphört att gälla, skola anteckningarna för den
odelade fastigheten öfverlinjeras med rödt. Ett redan användt registernummer
får ej ånyo användas.

Fastigheternas individualisering kommer ytterligare att befordras genom Särskilda
i förslaget inrymda föreskrifter om införande i jordregistret dels af särskild a as^rt^T
namn å fastigheterna, såväl sådana som blifvit vederbörligen fastställda, exempelvis
å afsöndrade lägenheter, som ock i orten brukliga ej fastställda namn
(Nordgården etc.) dels ock af skifteslittera och fastighetsägares namn enligt

Mantal.

delningsbeskrifningen vid de landtmäteriförrättningar, vid hvilka fastigheterna
utbrutits.

Vid frågan om fastigheternas beteckning har väl någon tvekan förefunnits,
huruvida mantalsbeteckningen för hemman och hemmansdelar skulle jämte
registernumret antecknas i jordregistret. Men då alla hemman och hemmansdelar,
som vid jordregistrets första uppläggande finnas och skola däri registreras,
hafva mantalsbeteckning, samt våra nuvarande jordförhållanden äro
så djupt rotade i jordeboksväsendet, att, äfven efter införande af den i föreliggande
förslag åsyftade beteckning å fastigheterna, mantalsbeteckningen säkerligen
kommer under en lång följd af år att fortfarande, åtminstone jämsides
med de nya beteckningarna, blifva vanlig vid föryttring af fast egendom
å landet, har uppgift ansetts böra i jordregistret införas å hemmans och
hemmansdelars mantal, och det så mycket hellre som man eljest vid öfvergången
till det nya systemet sannolikt kunde förlora anknytningen med den
närmast förflutna tidens fastighetsförhållanden och därigenom i många fall
åstadkomma oreda i stället för reda.

Men jämväl andra hänsyn hafva legat till grund för kommitterades uppfattning,
att mantalsbeteckningarna ej lämpligen borde ur det blifvande jordregistret
uteslutas. Härutinnan kan erinras, hurusom, utom den betydelse
för utredning af rättsliga spörsmål, som mantalsbeteckningen å de vid jordregistrets
första uppläggande befintliga fastigheter under en lång följd af år
måste äga, mantalet fortfarande har betydelse äfven i kameralt afseende såsom
utgörande den grund, efter hvilken de särskilda fastigheterna inom en
jordeboksenhet eller ett skifteslag å ena sidan hafva del i samfälligheter och
å andra sidan äro skyldiga att deltaga i utgörandet af vissa å fast egendom
hvilande utskylder och besvär. Då härtill kommer, att. jordeboken icke utgör
en fullständig förteckning å fastigheterna i riket, i det att den upptager endast
enheterna men icke de särskilda i enheterna ingående fastigheterna, till följd
hvaraf upplysning om deras mantal ej kan ur jordeboken erhållas, samt anledning
till ändring i detta förhållande uppenbarligen ännu mindre kommer att
föreligga efter det jordregister för riket upplagts än därförut, men jordregistret
enligt förevarande förslag kommer att blifva en fullständig längd öfver alla
fastigheter i riket, torde det vara af vikt att i jordregistret införes uppgift
om mantal å hemman och hemmansdelar. Till stöd för denna mening torde
ock kunna åberopas föreskrifterna i lag den 27 juni 1896, att vid ägostyckning
hemmanets mantal skall mellan de särskilda lotterna fördelas och att
vid ägostyckning å lägenhet skall bestämmas det inbördes förhållande, efter
hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna utskylder
och besvär.

Emedan det kommitterade lämnade uppdrag åsyftar en utredning, huru- städernas
vida åt de uppgifter angående fastighetsförhållandena, hvilka för närvarande "Jordar0
skola upptagas i jordeboken, må kunna gifvas den omfattning och i öfrigt
sådan anordning, att därigenom beredes jämväl ett ändamålsenligt underlag
för fastighetsbokföringen, samt uppgifter angående städernas fastighetsförhållanden
icke enligt gällande bestämmelser skola upptagas i kronans jordebok,
har uppdraget ansetts icke omfatta verkställande af utredning, huruvida städernas
tomter och jordar må kunna i ett jordregister så upptagas, att detta
kunde tjäna såsom ett lämpligt underlag för städernas fastighetsböcker.

Kommitterades förslag afser därför endast landsbygden, ej städerna. Åt- 0mråden å
skilliga orter förekomma emellertid, för hvilka, ehuru de tillhöra landsbygden, ™>s hvilka
tomtindelning såsom i stad finnes, och kan det ifrågasättas, huruvida för finnes tomtdessa
orter jordregister bör upprättas efter de för landsbygden föreslagna bestämmelser.
stad Enligt

byggnadsstadgan för rikets städer af den 8 maj 1874 skall för
hvarje stad finnas stadsplan och tomtindelning.

Stadsplanen, hvilken skall omfatta såväl byggnadskvarter som gator, torg
och andra allmänna platser, skall noggrannt utläggas å karta i skala 1 : 2000
samt vara försedd med nödig beskrifning; och skall öfver hvarje tomt, som
på grund af vederbörande myndighets beslut bildas eller förändras, tomtkarta
i skala 1 : 400 upprättas med nödig beskrifning, hvilken tomtkarta skall utvisa
ej blott själfva tomten med dess gränser utan ock tomtens läge i förhållande
till såväl gata eller annan allmän plats som hvar och en af de angränsande
tomterna.

I 17 § punkt 4 af byggnadsstadgan föreskrifves, att beslut om sådan
jämkning i gällande tomtindelning, hvarigenom två tomter sammanläggas till
en eller från tomt afstyckas viss del att med annat område sammanläggas
till en tomt eller med tomt sammanlägges område, som ej ingår i tomtindelning,
eller tomtdel, som förvärfvats i den ordning gällande författning om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver, ej må gå i verkställighet,
förrän, på sätt i lag stadgats, rätten lämnat medgifvande till den åtgärd.

I fråga om sättet för sådan jämkning hafva närmare bestämmelser meddelats
i lagen den 2ö maj 1891) om förändring af tomts område.

Beträffande lagfarts- och inteckningsväsendet i städerna stadgas:

dels i förordningen den IG juni 1875 angående lagfart å fång till fast
egendom, att den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, skall vara
pliktig visa, i hvilket kvarter och vid hvilka gator tomten är belägen samt
tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor, äfvensom att, om
ägare af tomt i stad till annan öfverlåtit visst till gränserna bestämdt område

däraf, lagfart å den öfverlåtelse ej må beviljas förr än området blifvit från
tomten afstyckadt;

dels i kungörelsen huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och
föras den 14 september 1875, att i fastighetsboken, hvilken omfattar all
den fasta egendom, hvilken inom rådstufvurätts domvärjo är belägen, ett
upplägg skall göras för hvarje särskild fastighet, ehvad den består af ett
eller flera hus, tomter, jordlotter eller andra lägenheter eller delar däraf,
dock att för fastighet, som tillhör kronan eller stad eller allmän inrättning,
upplägg ej erfordras förrän lagfarts- eller inteckningsärende rörande sådan
fastighet förekommer; att öfverskriften till upplägg skall innehålla kvarters
och fastighets namn och nummer, där sådant finnes åsatt, eller, om fastighet
utgöres endast af jord, som ej är till tomt indelad eller har särskildt namn
eller nummer, hvad eljest såsom betecknande nödigt är; samt att i första spalten
skall införas tomts ytinnehåll, dess natur af fri eller ofri, gata eller plats,
invid hvilken fastighet är belägen, dess sidors längd, areal af annan jord,
som är därmed förenad, beskaffenhet och storlek af jordlägenhet, som ej är
till tomt indelad, äfvensom förändringar i fastighets område.

Beträffande städernas planlagda, i tomter indelade område har sålunda
lagfarts- och inteckningsväsendet ordnats så, att den åt domstolarne öfverlämnade
inskrifningen af förändringar i äganderättsförhållanden samt af inteckningar
kommer i noggrann öfverensstämmelse med den af de administrativa
myndigheterna verkställda tomtindelningen.

I fråga om den jord, som tillhör stadens område men ej blifvit indelad i
tomter, gäller, att hvarje särskild fastighet, ehvad den består af en eller flera
jordlotter eller andra lägenheter eller delar däraf, behandlas såsom en enhet.
I hvarje fall erfordras ej, därest afsöndring sker från tomt eller annan fastighet,
fastställelse genom Konungens befallningshafvande å afsöndringen och föreskrifves
därför i nämnda kungörelse, att, om fastigheter, som finnas intagna på
särskilda upplägg, förenas till en fastighet, de, på ansökan af ägaren, må å ett
nytt upplägg förenas, att, om genom styckning af en fastighet särskilda fastigheter
uppkomma, för hvardera skall göras nytt upplägg samt att, om en del
af fastighet afsöndras och förenas med annan fastighet, den afsöndrade delen
skall öfverföras till den senare fastighetens upplägg.

Beträffande köpingar och därmed jämförliga orter innehåller byggnadsstadgan
för rikets städer, att hvad i denna stadga föreskrifvits om stad i
tillämpliga delar gäller för köping; så ock för hamn, fiskeläge eller annat
ställe med större sammanträngd befolkning, då sådant af omständigheterna
påkallas och Konungens befallningshafvande till följd däraf, efter vederbörandes
hörande, därom förordnar genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj:ts
pröfning; och föreskrifves i lagen om förändring af tomts område den 26

maj 1899 att hvad i denna lag stadgats skall, i de fall där Konungen
sådant förordnar, gälla för köping och annan därmed jämförlig ort, hvarest
tomtindelning såsom i stad finnes.

I riket förekomma öfver ett hundra köpingar eller andra därmed jämförliga
orter, för hvilka beslut meddelats om tillämpning af byggnadsstadgan
för rikets städer, och torde för flertalet finnas såväl stadsplan som tomtindelning
såsom i stad.

Hvad köpingarna angår, hafva väl i regeln i de fall, då i deras områden
ingå delar af i jordebok upptagna hemman och lägenheter, dessa delar i vederbörlig
ordning utbrutits, men är detta oftast ej fallet beträffande de orter, i
fråga om hvilka Kungl. Maj:t eljest förordnat, att byggnadsstadgan för rikets
städer skall tillämpas.

Där tomtindelning såsom i stad finnes för köping eller annan därmed
jämförlig ort, omfattar tomtindelningen i regeln endast en del af det område,
för hvilket byggnadsstadgan skall tillämpas.

I fråga om lagfarts- och inteckningsväsendet i köpingar och andra därmed
jämförliga orter föreskrifves:

dels i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast
egendom att, hvad i 9 § stadgats om stad skall, i de fall där Konungen
sådant förordnar, gälla om köping och annan därmed jämförlig ort, hvarest
tomtindelning såsom i stad finnes; och

dels i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras att för köping gäller, hvad om fastighetsböcker
för landet stadgadt är, så framt ej Konungen, på särskild framställning, annorlunda
förordnar.

Hvad Arvika köping angår, förordnade Kungl. Maj:t, på gjord framställning,
den 7 februari 1902, att hvad i 9 § af förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen angående förändring
af tomts område den 26 maj 1899 vore stadgadt beträffande stad skulle gälla
i afseende å nämnda köping, äfvensom att hvad i kungörelsen huru lagfartsoch
inteckningsböcker skola inrättas och föras den 14 september 1875 vore
stadgadt om fastighetsbok för stad skulle gälla i fråga om fastighetsboks
förande vid Jösse häradsrätt beträffande de fastigheter, som tillhörde Arvika
köping.

Beträffande Gårda municipalsamhälle förordnade Kungl. Maj:t, på gjord
framställning, den 17 oktober 1902, att hvad i 9 § af förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen angående förändring
af tomts område den 26 maj 1899 vore stadgadt beträffande stad
skulle gälla i afseende å nåimnda municipalsamhälle samt att utan hinder af
hvad i kungörelsen huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och

föras den 14 september 1875 funnes stadgadt om lagfarts- och inteckningsböcker
för landet, de delar af hvarje hemman, af hvilka municipalsamhället
bestode, för framtiden skulle upptagas å särskilda upplägg i fastighetsböckerna,
och ålades i samband därmed municipalsamhället att till domhafvanden ingifva
för att i häradsrättens arkiv förvaras ett exemplar af den karta, som kunde
komma att upprättas rörande tomtindelningen i samhället, med till kartan
hörande beskrifning, innefattande uppgift jämväl om de beteckningar, under
hvilka lagfart före tomtindelningens tillkomst beviljats å de däri ingående
områdena.

För öfriga köpingar och andra därmed jämförliga orter, för hvilka tomtindelning
såsom i stad tinnes, hafva motsvarande bestämmelser ej meddelats;
och gäller fortfarande såväl för Arvika köping och Gårda municipalsamhälle
som för öfriga af ifrågavarande orter, att, därest tomterna tillkommit genom
afsöndring, fastställelse därå genom Konungens befallningshafvande erfordras
samt att lagfart ej får beviljas, innan dylik fastställelse meddelats, hvilket
senare efter lämnad uppgift dock ej iakttages af häradsrätterna beträffande
en del köpingar.

Uti underdånig skrifvelse den 28 mars 1903 har Riksdagen emellertid
med anledning af väckt motion anhållit, att Kung]. Maj:t ville låta undersöka
och utreda, om och i hvad mån hvad i 9 § 1 och 2 mom. af förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen
angående förändring af tomts område den 26 maj 1899 vore stadgadt beträffande
stad borde erhålla ovillkorlig giltighet med afseende å köping eller
annan därmed jämförlig ort, för hvilken stadsplan och tomtindelning såsom
i stad blifvit fastställda, äfvensom i sammanhang därmed, huru fastighetsböckerna
med afseende å dessa samhällen lämpligast skulle inrättas och föras
i närmare öfverensstämmelse med hvad för dylika böcker i stad vore stadgadt,
och har Riksdagen i samband därmed begärt utredning, huruvida och
i hvad mån omförmälda samhällens till stadsplan utlagda områden skulle
kunna undantagas från tillämpning af de i lagen den 27 juni 1896 meddelade
föreskrifter angående jordafsöndring.

Till stöd för denna hemställan har Riksdagen anfört, att otvifvelaktigt
afsevärda olägenheter vore förbundna därmed, att sådana platser med större
sammanträngd befolkning, hvilka, utan att tillhöra stad, vore i fråga om
tomtindelning och bebyggande med stad likställda, beträffande lagfarts-, intecknings-
och jordstyckningsförhållanden lyda under samma bestämmelser
som de för landsbygden i allmänhet gällande; att den möjlighet att få köping
och annan därmed jämförlig ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes,
i vissa fall likställda med stad, som 9 § lagfartsförordningen äfvensom 12 §
i lagen angående förändring af tomts område erbjuda, emellertid endast i mycket

ringa omfattning begagnats; samt att, då erfarenheten alltmera visat lämpligheten
af att sådan likställighet konnne till stånd, lagstiftningen därför syntes
böra gå ett steg längre än hittills och meddela en ovillkorlig bestämmelse
att ofvannämnda stadganden skulle äga tillämpning å sådana orter, där stadsplan
och tomtindelning såsom i stad blifvit fastställda.

I fråga särskildt om fastiglietsböckerna framhöll Riksdagen, att den för
landsbygden föreskrifna anordning af dessa ej vore lämpad efter dylika tätt
bebyggda orters förhållanden, utan att det, för att vinna öfverskådlighet och
reda i dessa böcker, vore önskvärdt, att desamma med hänsyn till uppläggens
ordnande efter tomterna samt sättet för dessas betecknande och beskrifning
skulle inrättas och föras i närmare öfverensstämmelse med hvad
som gällde för stad.

Efter det öfver Riksdagens skrifvelse yttranden inkommit från samtliga
Konungens befallningshafvande, af hvilka en del jämväl i ärendet hört åtskilliga
vederbörande, hafva handlingarna den 22 januari 1904 öfverlämnats
till lagberedningen för att komma under öfvervägande i sammanhang med
fullgörandet af dess uppdrag rörande bearbetning af jordabalken med därtill
hörande författningar.

Försåvidt köpingar och andra därmed jämförliga orter, för hvilka tomtindelning
såsom i stad finnes, undantagas från tillämpningen af de i lagen
den 27 juni 1896 meddelade föreskrifter angående jordafsöndring samt lagstiftningen
beträffande nämnda orter äfven i öfrigt ändras i den riktning Riksdagen
ifrågasatt, torde upprättande enligt de för landsbygden gällande bestämmelser
af jordregister för de områden, beträffande hvilka tomtindelning
såsom i stad finnes, ej böra ifrågakomma.

Med nu gällande lagstiftning synes emellertid allmän föreskrift därom
ej kunna utfärdas, utan lärer det böra få ankomma på pröfning af Kungl.

Maj:t i hvarje särskildt fall, om sådan ort, för hvilken dylik tomtindelning
finnes, bör undantagas från upprättande af jordregister efter de för landsbygden
gällande bestämmelser.

Ett sådant undantag torde emellertid i de fall, då tomtindelning ej faststälts
för hela det område, beträffande hvilkét byggnadsstadgan för riketsr
städer skall tillämpas, böra omfatta jämväl de områden, som ligga utanför
det i tomter indelade området; och måste för medgifvande af undantag af
angifven art vara en nödvändig förutsättning, att, därest i området ingå delar
af i jordcboken upptagna hemman och lägenheter, dessa delar förut i behörigordning
blifvit utbrutna.

Vid uppläggandet af jordregister i Sverige måste enligt kommitterades Material för
åsikt jordeboken blifva underlaget därför. J°rdjof''Je-et

Den 13 maj 1904 uppdrog kammarkollegium åt en af sina ledamöter böckerna.

Landtmäteri handlingar.

att närmare utreda, huruvida med hänsyn till de förändringar i beskattniiigsväsendet,
som inträdt därigenom att med år 1904 grundskatterna till största
delen aflyfts eller på grund af andra förhållanden, hvarmed kollegium närmast
torde hafva syftat på jordeböckernas betydelse såsom grundval för nya
fastighetsböcker, det vore af behofvet påkalladt, att nya jordeböcker blefve
upprättade, och att i sådant fall låta utarbeta förslag till de förändringar i
gällande jordeboksformulär, som däraf föranleddes. Skulle med anledning af
detta uppdrag nya jordeböcker komma att upprättas, medför detta naturligvis
åtskilliga förändringar i de uppgifter, som föreslagits skola efter jordeböckerna
upptagas i jordregistret. Då dessa förändringar, hvilka, bortsedt från namnändringar,
hufvudsakligen torde komma att bestå däri, att fastigheter uteslutas
ur jordeboken eller nya fastigheter införas i densamma, utan större
olägenhet efteråt kunna iakttagas i jordregistret, har kommittén ansett, att
detta må kunna upprättas utan afvaktan på uppläggandet af nya jordeböcker,
och det så mycket hellre som det torde komma ati visa sig, att det material,
som vinnes vid jordregistrets upprättande, vida bättre än särskilda jordrannsakningar
kan bilda underlag för erforderliga förändringar i jordeböckerna.

Hvad angår det material i öfrigt, hvarpå jordregistret bör grundas, är
det af hvad ofvan blifvit sagd! tydligt, att de i landtmäterikontoren i länen
befintliga kartor och handlingar rörande landtmäteriförrättningar, genom hvilka
byar och hemman blifvit delade, i främsta rummet måste tjäna till ledning
vid de särskilda fastigheternas införande i jordregistret. Af dessa arkivhandlingar
äro de kartor och handlingar naturligen af den största betydelsen,
hvilka upprättats vid byar och hemman öfvergångna laga skiften samt därefter
verkställda hemmansklyfningar och ägostyckningar. Detta kartmaterial
med tillhörande handlingar kommer i de flesta fall att kunna läggas till grund
för jordregistret. Vid dettas uppläggande bör man af handlingarna till laga
skiftet inhämta, i hvilka lotter hvarje enhet därvid blifvit delad, och genom att
sedermera granska handlingarna till de efter laga skiftet inom enheten verkställda
hemmansklyfningar och ägostyckningar kan beträffande hvarje laga
skifteslott upplysning vinnas angående de särskilda fastigheter, i hvilka densamma
blifvit delad.

Men utom de för laga skiften och därefter verkställda hemmansklyfningar
och ägostyckningar upprättade kartor och handlingar förvaras i landtmäterikontoren
en mängd handlingar angående äldre delningar, nämligen storskiften
och enskiften. Dessa handlingar komma att tjäna till ledning vid införande
i jordregistret af fastigheter, som ej varit föremål för laga skifte utan
blifvit ur samfällighet utbrutna genom storskiften eller enskiften, som förblifvit
orubbade, och äro de jämväl af vikt för den redogörelse, som i
jordregistret bör lämnas för äldre delningar.

Vidare förvaras i landtmäterikontoren handlingar rörande åtskilliga andra
af landtmätare verkställda förrättningar såsom ägoutbyten och förrättningar
för mantalssättningar enligt äldre förordningar om jordafsöndring. Äfven af
dessa handlingar måste många för jordregistret erforderliga uppgifter hämtas.

För införande i jordregistret af det slag af fastigheter, som uppkommit Afsöndringsgenom
jordafsöndring, finnes däremot blott mycket oansenligt material för- handlingar.
varadt i landtmäterikontoren, då för jordafsöndring i vårt land ej erfordrats
tjänstebiträde af landtmätare och upplysning ur landtmäterikontorens handlingar
således i regeln ej kan erhållas beträffande andra till hemman hörande,
därifrån afsöndrade lägenheter än sådana, som enligt 83 § skiftesstadgan för
beredande af formlig skiftesläggning ingått i skifte. Det erforderliga materialet
för registrering af lägenheter, som uppkommit genom afsöndring, måste därför
sökas å annat håll.

Hvad angår afsöndringar, som blifvit af Konungens befallningshafvande
fastställda, ställer sig saken enkel, i det att Konungens befallningshafvandes
beslut om fastställelsen och de hos Konungens befallningshafvande förvarade
handlingar, hvilka legat till grund för detta beslut, måste anses innehålla åtminstone
de viktigaste af de upplysningar angående sådana lägenheter, som
för deras införande i jordregistret erfordras. Och för lägenheter, som med
Kungl. Maj:ts tillstånd afsöndrats från boställe eller annat publikt hemman,
som icke innehafves under stadgad åborätt, lämnar Kungl. Maj:ts beslut
erforderliga upplysningar.

Beträffande åter lägenheter, som tillkommit genom afsöndringar, hvilka
ej blifvit fastställda af Konungens befallningshafvande, finnes naturligen ingen
förteckning å dem, till följd hvaraf det måste blifva förenadt med svårighet
att erhålla kännedom om alla dylika lägenheter. Då för deras tillkomst från
rättslig synpunkt ej erfordrats annat än en i laga ordning upprättad upplåtelsehandling
men icke någon slags åtgärd af offentlig myndighet, kunde
väl ifrågasättas, att jordregistret, för att det skulle anses fullständigt, borde
upptaga alla sådana lägenheter. Men då en dylik fordran å jordregistret
måste föranleda en synnerligen dyrbar och tidsödande jordrannsakan för erhållande
af kännedom om alla dessa lägenheter, och behofvet af deras upptagande
i ett jordregister, som är afsedt att blifva underlag för fastighetsbokföringen,
torde blifva tillräckligt tillgodosedt, om allenast de lägenheter af
ifrågavarande slag blefve däri registrerade, å hvilka lagfart meddelats och
om hvilka man alltså kan erhålla kännedom genom forskningar i häradsrätternas
arkiv, hafva kommitterade ansett, alt lagfart bör vara å sådan
lägenhet meddelad för att den må såsom en särskild fastighet i jordregistret
upptagas.

Det hade gifvetvis varit synnerligen önskvärdt, att dylika afsöndringar,

innan de infördes i jordregistret, blefve fastställda af Konungens befallningshafvande,
där sådan fastställelse kan ifrågakomma, men då fastställande af
afgäld å sådana afsöndringar ej vidare skall äga rum, där det ej af stamfastighetens
ägare påkallas enligt lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet
den 25 maj 1905, samt någon pröfning af dessa afsöndringars laglighet endast
för jordregistrets uppläggande ej torde från det allmännas sida böra ifrågakomma,
har fastställelse ansetts ej böra fordras för lägenheternas införande
i jordregistret.

Likaledes hade det varit lämpligt, om åtgärder kunnat vidtagas i syfte
att få lägenheter, som tillkommit genom afsöndring, affattade å karta af behörig
landtmätare före deras införande i jordregistret, men då därigenom
kostnaderna för jordregistret skulle betydligt ökas och sannolikt en mängd
svårlösta rättegångar framkallas äfvensom väsentligt dröjsmål vållas med jordregistrets
upprättande, hafva kommitterade ansett sådana lägenheter kunna i
jordregistret införas utan att vara affattade å karta.

Äfven två andra slag af lägenheter äro efter kommitterades uppfattning
.af beskaffenhet, att lagfart å dem bör vara meddelad för att de må införas
i jordregistret, nämligen lägenheter, som tillkommit antingen genom upplåtelse
af andel för visst mantal i oskift mark eller ock i enlighet med författningarna
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om
ändring eller utrifning af vattenverk.

Ehuru fastställelse å upplåtelse af andel för visst mantal i oskift mark
ej lagligen kan meddelas förr än den mot andelen svarande mark blifvit ur
samfällighet en utbruten samt lagfart således enligt nu gällande lag af den
27 juni 189(5 ej torde kunna meddelas å sådan upplåtelse, innan det med
upplåtelsen afsedda område blifvit genom landtmäteriförrättning till läge och
gränser bestämdt, har emellertid före det berörda lag trädde i kraft lagfart
i en mängd fall meddelats å dylika andelar, hvilka därefter gått i köp och
intecknats i likhet med lägenheter, hvilka blifvit i enlighet med afsöndringsförfattningarna
upplåtna. Af sådan orsak hafva kommitterade ansett, att
dylika andelar böra i jordregistret upptagas, men i likhet med hvad som föreslagits
beträffande lägenheter, som tillkommit utan fastställelse å afsöndringen,
och på samma skäl som beträffande sistnämnda slag af lägenheter anförts,
endast där lagfart blifvit å upplåtelsen meddelad.

Där afsöndring skett i enlighet med författningarna om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning af vattenverk
samt afsöndringen ej blifvit fastställd af Konungens befallningshafvande,
har det jämväl synts kommitterade, att lägenheten bör införas i jordregistret
endast om lagfart meddelats å densamma. Med iakttagande däraf komma
väl åtskilliga enligt nämnda författningar förvärfvade områden, särskildt så -

dana som upplåtits innan förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart
å fång till fast egendom trädde i kraft, att ej blifva i jordregistret införda,
men kommitterade hafva ansett detta icke kunna undvikas, då, äfven om
kartor öfver sådana områden finnas i landtmäterikontoren, förste landtmätarne
dock sakna upplysning, huruvida och när expropriationsförrättningen blifvit
afslutad. Kommitterade vilja emellertid framhålla önskvärdheten däraf att,
på det jordregistret i detta hänseende ej må blifva alltför bristfälligt, åtgärder
vidtoges i syfte att lägenheter, som tillkommit genom expropriation före
1876 års ingång, blefve lagfarna. Då det ojämförligt största antalet sådana
lägenheter torde utgöras af områden, som exproprierats för statens järnvägar,
lärer någon lagändring för detta ändamål ej vara erforderlig.

Då det hufvudsakliga material, som skall läggas till grund för jord -Jordregistret
registret, förvaras i länens landtmäterikontor samt allteftersom landtmäteri-6^"W/W"
förrättningar verkställas, hvilka föranleda införande i jordregistret af nya°° låndt- °
fastigheter eller ändring i uppgifter för redan registrerade fastigheter, äfven mätarnenytt
material för registrets förande inkommer till landtmäterikontoren, torde
landtmätarne likasom i Finland vara de tjänstemän, å hvilka det för jordregistrets
uppläggande och förande nödiga arbete bör läggas.

Såsom ofvan är antydt kan emellertid ett jordregister i vårt land svår- Domhafvanligen
uppläggas utan att ett afsevärdt biträde lämnas af vederbörande dom- de™jeå^~
hafvande medelst anskaffande af uppgifter angående sådana genom afsöndring ^träffande
för alltid uppkomna lägenheter, som lagfarits utan att fastställelse å afsön-''or</,’(’0/sfrefdringen
meddelats; hvarjämte äfven i annat afseende domhafvandenas medverkan,
enligt kommitterades mening, måste påkallas i syfte att fullständiga
jordregistret.

Angående den ordning, i hvilken domhafvandenas biträde skulle påkallas,
innehåller förslaget följande:

Sedan förste landtmätaren upprättat jordregister för socknen med ledning
dels af de i landtmäterikontoret förvarade akter och dels af vissa från Konungens
befallningshafvande emottagna handlingar, nämligen utdrag af jordeboken,
förteckning öfver de i jordeboken antecknade, genom afsöndring för alltid
tillkomna lägenheter jämte de handlingar, som legat till grund för beslut om
fastställelse å afsöndringar, äfvensom en i anslutning till sista mantalslängden
upprättad förteckning öfver fastigheterna i socknen med deras ägare, skall
förste landtmätaren sända jordregistret och ofvanberörda från Konungens befallningshafvande
emottagna handlingar till domhafvanden i orten tillika med
en af förste landtmätaren uppgjord förteckning å de i registret under gällande
registernummer upptagna fastigheter, som äro af beskaffenhet att böra i fastighetsbok
upptagas. 1 nämnda förteckning skall domhafvanden med ledning af
fastighetsböckerna, så vidt ske kan, för hvarje fastighet anteckna dess ägare

100

Granskning
i orterna.

Kronojord
upptages i
registret.

och dennes åtkomst äfvensom, beträffande de i förteckningen upptagna afsöndrade
lägenheter, komplettera och rätta jordregistret. Vidare skall domhafvanden
lämna uppgift å afsöndrade lägenheter, å hvilka lagfart beviljats,
men som icke finnas upptagna i det till domhafvanden öfverlämnade jordregistret,
livarjämte i förslaget inrymts föreskrifter, åsyftande att domhafvanden
efter jämförelse mellan jordregistret och fastighetsböckerna bör lämna upplysning
om sådana af honom iakttagna förhållanden, som kunna tjäna till
ledning för undanrödjande af skiljaktigheter mellan fastighetsböckerna, å ena
sidan, samt jordregistret, jordeboken och mantalslängderna, å den andra.

I samma syfte och för att bereda vederbörande jordägare och andra
intresserade tillfälle att granska jordregistret och framställa de anmärkningar
däremot, hvartill fog kan förefmnas, innehåller förslaget stadgande, att jordregistret
med därtill hörande handlingar skall öfverlämnas till kommunalstämmans
ordförande för att hos honom vara tillgängliga under viss tid.
Något särskildt sammanträde i närvaro af vissa tjänstemän för att höra jordägare
eller andra intresserade har däremot ansetts icke vara erforderligt.

Med ofvannämnda undantag beträffande köping eller annan därmed jämförlig
ort, för hvilken enligt Konungens förordnande jordregister efter de för
landsbygden gällande bestämmelser ej upprättas, skall enligt förslaget all
jord å landet upptagas i jordregistret, således ej allenast den, som är föremål
för enskildes förfogande, utan äfven kronojord. Enär jordregistret hufvudsakligen
är afsedt att blifva underlag för fastighetsbokföringen, skulle emot förslaget
att äfven kronojord skall i registret upptagas möjligen kunna göras
den invändning, att kostnaderna för jordregistrets första uppläggande därigenom
blifva onödigt förökade. Men då — utom det att enligt kungörelsen
den 14 september 1875 i lagfarts- och inteckningsböckerna upplägg
skall göras äfven för kronojord under enskild disposition — från en mängd
kronohemman vissa delar försålts till enskilde eller viss jord såsom afsöndring
för alltid blifvit med äganderätt upplåten samt dylika upplåtelser af kronojord
alltjämt förekomma och till följd af den så kallade egnahemsrörelsen
i framtiden sannolikt komma att äga rum i stor utsträckning, skulle jordregistret
ej blifva ett fullständigt underlag för fastighetsbokföringen, om ej
kronojorden däri blefve upptagen, så att äfven de särskilda delar, i hvilka
jord af sådan natur blifvit delad, kunde på ett åskådligt sätt blifva registrerade
samt erforderligen individualiserade. Äfven af det skäl att jordregistret,
sådant kommitterade tänkt sig detsamma, bör blifva till gagn för jämväl
andra ändamål än fastighetsbokföringen och därför bör utgöra en fullständig
förteckning öfver all jord å landet, har kronojorden, hvilken uppgår till omkring
5,000 mantal af summan å all i mantal satt jord i riket eller ungefär
67,000 mantal, ansetts icke kunna ur jordregistret uteslutas.

101

Jordregistret kommer att för hvarje fastighet innehålla uppgift å dess Jordnamn,
jordnatur och registernummer, det mantal, som kan vara fastigheten r,XeÄd//*
åsatt, ägovidden å de särskilda ägoslagen och den eller de landtmäteriförrättningar,
vid hvilka fastighetens areal blifvit bestämd, jämte tiden, då förrättningen
fastställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer, blifvit afslutad,
skifteslittera och ägares namn enligt landtmäterihandlingarna samt dessas arkivnummer
äfvensom beträffande afsöndrade lägenheter tiden, då afsöndring fastställts,
eller, där fastställelse ej ägt rum, lagfart första gången beviljats, och
den myndighet, af hvilken fastställelse å afsöndringen meddelats.

Hvad angår fastighetens namn och registernummer samt det mantal,
som kan vara densamma åsatt, hänvisas till hvad härom redan förut blifvit
anfördt.

Jordnaturen å en fastighet har väl numera förlorat större delen af sin Jordnatur.
betydelse, men kommitterade hafva dock ansett uppgifter därom böra införas
i jordregistret med hänsyn särskildt till den vägledning, som af jordnaturen
kan hämtas vid uppläggande af fastighetsböcker och sådana längder, som
enligt kommitterades uppfattning böra grunda sig på jordregistret.

I fråga om fastigheternas ägovidd torde den anmärkning mot förslaget Ägoridd.
möjligen göras, att uppgift om fastigheternas uppskattade ägoinnehåll borde
i jordregistret inflyta. Men då i vårt land jorden icke blifvit uppskattad efter
vissa för hela riket lika normer, utan enligt § 64 i skiftesstadgan ägorna till
hvarje särskildt skiftesiag skola uppskattas utan jämförelse med jord inom
andra skifteslag, så att en jordäga, som i en landsända ansetts såsom skifteslagets
bästa jord och åsatts grad 1, skulle, om den legat i en annan ort,
uppskattats såsom jord af mindre värde till grad 2 eller 3, äro uppskattningssummorna
å jord inom skilda skiftesiag ej kommensurabla. Och emedan vid
laga skifte verkställd ägogradering ej utan vidare får tillämpas vid därefter
skeende hemmansklyfning å de vid laga skiftet utbrutna ägolotter utan ny
gradering därvid måste äga rum, händer ej sällan, att uppskatlningsbeloppen
å jord äfven inom särskilda delar af samma hemman ej äro jämförliga med
hvarandra. Af dessa orsaker skulle införande i jordregistret af uppgifter om
uppskattningsinnehållet å de till fastigheterna hörande ägor allenast förorsaka
onödiga kostnader.

Att det af kommitterade uppgjorda formulär till jordregister innehåller
en kolumn för anteckning af ägovidd å impediment inom fastigheterna kan
synas anmärkningsvärd^ men då gränsen mellan impediment och duglig mark
ofta nog är svår att draga, så att hvad som i en ort anses vara oduglig
mark i en annan räknas till mark med värde och hvad på en viss tid ansetts
odugligt, såsom kärr och mossar, kalhuggen skogsmark m. m., i en
senare tid befinnes äga god afkastningsförmåga, har det ansetts nödvändigt

102

att i jordregistret införa uppgift å ägovidden äfven af det ägoslag, som i landtmäterihandlingarna
benämnes impediment. Ett ytterligare skäl för kommitterades
mening i fråga om impediments antecknande i jordregistret har hämtats
från landtmäteristyrelsens formulär till delningsbeskrifningar vid ägoskiften.
Enligt detta skall delningsbeskrifning afslutas med ett sammandrag,
som innehåller bland annat en kolumn för totalsumman å hvarje ägolotts
areal. Denna summa motsvarar det sammanlagda beloppet af den i sammandraget
upptagna areal ä ägolottens inrösningsjord, afrösningsjord och impediment.
Summan af en fastighets ägovidd, där denna utlagts genom en enda
förrättning, kan således, om areal å impediment äfven antecknas i jordregistret,
från delningsbeskrifningens sammandrag direkt införas i registret. I motsatt
fall måste däremot för hvarje fastighet arealen å impediment fråndragas slutsumman,
hvarigenom ett betydligt ai’bete och ökade kostnader för jordregistrets
uppläggande skulle förorsakas.

Servituts- Otvifvelaktigt vore det önskvärd!, att uppgifter om servitutsrättigheter

forhållanden.servitutsförpliktelser, som tillkommit vid ägoskiften, kunde införas i jordregistret.
Emellertid har föreskrift ej varit i skifteslagstiftningen meddelad
angående den ordning, i hvilken aftal om sådana rättigheter och skyldigheter
skulle vid skifte träffas, till följd hvaraf dylika aftals angifvande i jordregistret
skulle nödvändiggöra en omsorgsfull granskning ej mindre af alla vid laga
skiften, hemmansklyfningar och ägostyckningar upprättade föreningar utan
äfven af samtliga därvid förda protokoll. Då härtill kommer, att en stor
mängd servituter tillkommit vid de många före laga skiftenas tid verkställda
storskiften och enskiften, samt man förty skulle nödgas att, äfven där handlingarna
till dessa äldre skiften ej behöfde fullständigt genomgås för fastigheters
införande i jordregistret, låta storskiftes- och enskiftesakterna undergå en noggrann
granskning, hafva kommitterade ansett besväret och kostnaderna för hopsamlandet
af fullständiga och riktiga uppgifter om de vid skifte af jord tillkomna
servituter blifva så betydande, att tanken på deras införande i jordregistret
måst öfvergifvas, helst vitsord ej rimligen skulle kunna tilläggas en
dylik anteckning.

Dessa skäl gälla väl icke de servituter, som framdeles uppstå vid skiften.
Men då de till jordabalken hörande ämnen för närvarande äro föremål för
bearbetning af lagberedningen, och man hittills i vårt land varit hänvisad
att hufvudsakligen i inteckningsprotokollen söka upplysning om servitutsförpliktelser,
hvartill kommer att fråga väckts om lagstiftning i syfte att på fast
egendom hvilande skyldighet att ansvara för gäldande af odlingslån och likvider
vid laga skiften skall antecknas i inteckningsböckerna, hafva kommitterade ansett
att äfven de servituter, som hädanefter uppkomma vid skifte, lämpligen kunna
anmärkas i inteckningsböckerna. Häraf följer visserligen den olägenhet att — med

103

den nuvarande ordningen för inskrifning af servituter — dessa anmärkas allenast
på den tjänande fastighetens upplägg, men denna olägenhet torde ej vara
af svårare natur vid detta slag af servituter än vid andra.

Då upprättandet af ett jordregister enligt de i förevarande förslag stad- Jonigade
grunder gifvetvis måste föranleda stora utgifter för statsverket, vore betydelse*för

naturligen önskvärdt, att jordregistret kunde lända till gagn för äfven andra hvarjehanda
ändamål än fastighetsbokföringen. ändamål.

Kommitterade, som af sådan anledning under förslagets utarbetande haft
det syftemål i sikte, att jordregistret skulle komma att få en dylik mera omfattande
uppgift, hålla också före, att nyttan af jordregistret, sådant detsamma
enligt förslaget kommer att te sig i fullbordadt skick, ej skall inskränka sig
till att registret blifver ett lämpligt underlag för inskrifningarna i fastighetsböckerna.

Genom den ordning och reda i våra fastighetsförhållanden, som jordregistret
i främsta rummet är afsedt att medföra, beredes ökad trygghet i äganderättsförhållandena
i hvad de angå fast egendom på landet. Därigenom kommer
jordregistret att stärka fastiglietskrediten och befordra landets ekonomiska
utveckling. Men jordregistrets betydelse för jordbesittningsförhållandena är
därmed ingalunda uttömd. Under det att de nuvarande lagfarts- och inteckningsprotokollen
och de därpå grundade fastighetsböckerna lämna föga upplysning
angående sådana förhållanden, som bestämma en fastighets värde,
kommer nämligen jordregistret att innehålla åtskilliga betydelsefulla uppgifter
i berörda afseende och tillika lämna anvisning till inhämtande af ytterligare
kunskap om fastighetens beskaffenhet. Den, som vill inlåta sig i affärstransaktioner
rörande en fastighet, finner sålunda i registret uppgifter om fastighetens
areal, åtminstone den, som vid landtmäteriförrättningar utbrutits åt
fastigheten, och han kan genom en granskning af jordregistret, som kan verkställas
på några minuter, inhämta upplysning, huruvida den hemmansdel om
exempelvis ett fjärdedels mantal, som han har för afsikt att köpa, verkligen
kan anses motsvara ungefärligen en fjärdedel af den fastighet, som odelad
utgjorde ett mantal, eller om tilläfventyrs från hemmansdelen afsöndrats lägenheter
med sådan ägovidd, att de ägor, som fortfarande tillhöra hemmansdelen,
blott utgöra en obetydlig de! af dess ursprungliga ägovälde. Han kan
vidare genom uppgifterna i jordregistret om de skiftesåtgärder, som öfvergått
fastigheten, och registrets hänvisning till landtmäteriakterna med tillhörande
kartor förskaffa sig upplysning om, hvilka ägor höra till fastigheten, och på
sådant sätt vinna en detaljerad kännedom om densamma. — Att fastighetskrediten
skall stärkas jämväl genom den lätthet, hvarmed långifvare kan
skaffa sig kännedom om beskaffenheten af och dymedelst om värdet å den

104

fastighet, i hvilken inteckning erbjudes honom såsom säkerhet för lån, ligger
i öppen dag.

Jämväl för beskattningsväsendet kommer jordregistret att medföra nytta.
Äfven om de upplysningar angående fastigheterna i riket, som kunna hämtas
af jordregistret, ej komma att uteslutande läggas till grund för fastighetsbeskattningen,
är det dock af synnerlig betydelse, att beskattningsmyndigheterna
genom jordregistret kunna erhålla kännedom ej blott om tillvaron af en del
fastigheter, som förut undgått deras uppmärksamhet, utan ock om storleken
af fastigheterna samt om de förändringar, som dessa undergå genom afsöndringar
m. m.

Till nytta för fastighetsbeskattningen har i förslaget inrymts bestämmelser,
som afse att förbinda jordregistret med mantalslängderna och därigenom
äfven med taxeringslängderna samt de andra längder, för hvilka mantals- och
taxeringslängderna ligga till grund, såsom vägtalslängder och röstlängder med
flere. Att dessa för kamerala och administrativa ändamål tillkomna längder
genom förbindelsen med jordregistret äfven vinna öfverensstämmelse med
fastighetsböckerna torde vara en afsevärd fördel. I nu ifrågavarande hänseenden
hafva hufvudsakligen följande bestämmelser föreslagits:

Bland de handlingar, som genom Konungens befallningshafvandes försorgskola
för hvarje socken öfverlämnas till förste landtmätaren för att läggas
till grund för införande af uppgifter i jordregistret, skall ock finnas en af
häradsskrifvaren upprättad fastighetsförteekning. I denna skola i alfabetisk
ordning upptagas alla hemman och lägenheter, verk och inrättningar inom
socknen äfvensom deras ägare eller, beträffande kronohemman, som innehafvas
under stadgad åborätt, deras innehafvare, hvilka antecknas i enlighet med
den vid senaste mantalsskrifning upprättade längd, för så vidt icke dåvarande
förhållanden, enligt hvad kändt är, undergått förändring. Omedelbart efter
hvarje sålunda upptagen fastighet införas dithörande torp och andra lägenheter,
där de ej, efter hvad för häradsskrifvaren kan vara kändt, endast för
viss tid eller lifstid upplåtits från fastigheten. För de i förteckningen upptagna
fastigheter har förste landtmätaren att i enlighet med särskild anvisning
i förteckningen införa fastigheternas registerbeteckning. Sedan jordregister
upplagts för samtliga till ett fögderi hörande socknar samt de af häradsskrifvaren
för berörda socknar upprättade fastighetsförteckningar af förste
landtmätaren fullständigats, skola dessa förteckningar öfversändas till häradsskrifvaren
tillika med uppgift å fastigheter, som i jordregistret införts och
hafva gällande registernummer men icke upptagas i fastighetsförteckningarna.
Förste landtmätaren skall sedermera hvarje år under september månad tillställa
häradsskrifvaren uppgift å de fastigheter, som, efter det senaste upp -

105

gift lämnats, blifvit införda i jordregistret eller undergått förändring beträffande
namn eller registernummer.

Kommitterade hålla före att, utan att för detta ändamål nämnvärd ändring
behöfver göras i gällande författning angående mantalsskrifning, häradsskrifvarna
skola, sedan de sålunda föreslagna bestämmelserna trädt i kraft,
blifva i tillfälle att medelst inhämtande af upplysningar vid mantalsskrifningsförrättningarna
bringa uppgifterna i mantalslängderna i hvad de angå fastigheternas
beteckning i noggrann öfverensstämmelse med jordregistret och därigenom
med fastighetsböckerna.

Ett ytterligare steg i denna riktning skulle kunna tagas genom bestämmelser
i syfte att en hvar, som enligt fastighetsböckerna vore ägare af fast
egendom, äfven blefve såsom sådan uppförd i mantalslängden, och att omvändt
den, som i mantalslängden antecknats såsom fastighetsägare, tillhölies
att fullgöra honom åliggande skyldighet att söka lagfart. Gagnet af dylika
bestämmelser är uppenbart, men kommitterade hafva med hänsyn till beskaffenheten
af det kommitterade meddelade uppdrag funnit sig icke böra
framlägga några förslag i berörda afseenden.

I sammanhang med frågan om jordregistrets betydelse för beskattningsväsendet
må här anföras, hurusom kammarrätten i underdånigt utlåtande
den 30 december 1002 öfver kommunalskattekommitténs underdåniga förslag
till bevillningsförordning och förordning angående taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering med mera erinrat, att den af sagda kommitté i
öfvergångsstadgandet vid sistnämnda förordning närmare utförda tanke om ett
katasterverk för hela riket icke torde kunna på ett tillfredsställande sätt förverkligas
allenast genom kommunernas medverkan, utan att därför erfordrades
att staten toge frågan om hand och genom sina organ, närmast landtmäterikåren,
ledde och öfvervakade de för ändamålet erforderliga arbeten.

Jordregistrets upprättande i öfverensstämmelse med föreliggande förslag
skulle vidare, på sätt ofvan framhållits, medföra den nytta, att jordéböckerna
kunde rättas ock kompletteras. Hittills hafva jordeböckerna hufvudsakligen
varit skattelängder, så att i regeln endast sådana fastigheter däri upptagits,
som haft ränta, tionde, rustning eller rotering sig åsatt.

Skola jordeböckerna kunna läggas till grund för jordregistret, är det
emellertid nödvändigt såväl att, där utjord eller annan ej veterligen genom
afsöndring tillkommen fastighet, som ej upptagits i jordeboken, är att anse
såsom för sig bestående, densamma införes i jordeboken som ock att, där
en i denna upptagen fastighet är att anse såsom ej vidare befintlig, den blir
ur jordeboken utesluten; och bör sistnämnda åtgärd äfven vidtagas, där en
lägenhet, ehuru ej för sig bestående, införts i jordeboken endast af den anledning,
att särskild ränta, kronotionde, rustning eller rotering blifvit den 14 -

106

samma påförd. Att lägenheten är af nämnda egenskap torde i allmänhet
framgå af de i jordeboken för densamma gjorda anteckningar.

Utredningen af sådana frågor som om en fastighet är själfständig eller
inbegripen under annan fastighets mantal är för öfrigt af intresse ej blott ur
kameral utan äfven ur privaträttslig synpunkt. I sistnämnda afseende förekommer
exempelvis ej sällan tvekan, huruvida lagfart å eller inteckning i
viss hemmansdel omfattar äfven en utjord.

Äfven för jordbruksstatistiken skulle det vara en stor vinning, att ett
alltjämt fortsatt registerverk komme till stånd, som utvisade jordens fördelning
i brukningsdelar, med upplysningar från delvis helt nya källor såsom
fastighetsböckerna, och hvilket på samma gång från summan af jordlägenheter
utsöndrade alla lägenheter, som ej upplåtits för alltid.

För landtmäterivcisendet vore det likaledes en gifven fördel att få en
öfverskådlig och lätt tillgänglig bild af hvarje särskildt hemman ur skiftesoch
afsöndringssynpunkt. Den historik öfver äldre ägoskiften och andra landtmäteriförrättningar,
som för närvarande i regeln ej är lätt att anskaffa men
som i allmänhet är af synnerligen stor betydelse för riktig handläggning al
en ifrågasatt landtmäteriförrättning, skulle således medelst utdrag af jordregistret
lätt kunna erhållas. Och af dessa utdrag finge förrättningsmannen
äfven den kännedom om från fastigheten gjorda afsöndringar, hvilken jämväl
är för honom af betydelse och som för närvarande mången gång ej utan
svårighet kan erhållas.

Slutligen skulle naturligen Konungens befallningshafvandes handläggning
af afsöndringsärenden mycket underlättas genom de upplysningar angående
förut gjorda afsöndringar, som ur jordregistret kunna hämtas.

I enstaka fall såsom då fråga är om delning af mark, som vid föregående
skifte lämnats odelad, torde jorderegistret varda till gagn jämväl för
ägodelningsrätterna. De upplysningar, som för dem kunna vara af vikt, sta
att finna i det utdrag af jordregistret, som enligt § 28 i förslaget kommer
att biläggas konceptakten; hvarförutom ägodelningsrättens ordförande i regel
lärer hafva tillgång till det exemplar af jordregistret, som för annat ändamål
tillställts domhafvanden i orten, jämte de utdrag af registret, hvilka efter
hand öfversändas till domhafvanden och af honom torde komma att förvaras
såsom bihang till registret.

Kostnads- Af hvad ofvan blifvit anfördt angående dels innehållet af ett jordregister
beräkningar. enylgi förevarande förslag och dels det material, som bör läggas till grund
därför, är det uppenbart, att jordregistrets första uppläggande måste kräfva

107

ett mycket tidsödande och besvärligt arbete. Och då detta arbete icke lärer
utan särskild ersättning kunna läggas å någon viss tjänstemannakår, komma
utgifterna därför gifvetvis att uppgå till ett ganska afsevärdt belopp.

För bedömande af kostnadsfrågan är det af vikt att tillse, hvilka personer
skulle komma att verkställa arbetet för jordregistrets första uppläggande.
Då det hufvudsakhga material, som skall läggas till grund för jordregistret,
förvaras i länens landtmäterikontor, för hvilka förste landtmätarne äro föreståndare,
bör naturligen arbetet för jordregistrets uppläggande i väsentlig
mån uppdragas åt förste landtmätarne eller vid landtmäterikontoren för ifrågavarande
arbete särskildt anställda landtmätare. Vidare måste, såsom ofvan
framhållits, ett ganska besvärligt arbete för samma ändamål verkställas genom
forskningar i häradsrätternas arkiv, hvarjemte äfven häradsskrifvarne och
tjänstemän i landskontoren enligt förslaget få vissa arbeten för jordregistrets
uppläggande sig ålagda.

Hvad förste landtmätarne angår lärer så mycket mindre kunna ifrågasättas,
att de utan särskild godtgörelse skulle ägna sig åt detta arbete, som
deras nuvarande löneförmåner till belopp af 2,200 kronor med ett ålderstillägg
å 400 kronor blifvit bestämda till sagda låga belopp af den orsak,
att man beräknat, att förste landtmätarne, som för närvarande ej hafva sig
ålagda tjänstegöromål för det allmännas räkning till den omfattning, att de
af dessa göromål erhålla full sysselsättning, skulle genom arfvoden för verkställda
förrättningar vinna erforderlig fyllnad. Endast under förutsättning att,
då jordregister för riket kommer att uppläggas, förste landtmätarne erhållit
sina löner så reglerade, att de ej behöfde befatta sig med landtmäteriförrättningar,
anse kommitterade, att förste landtmätarne kunde åläggas att
utan särskild ersättning taga del i arbetet för jordregistrets första upprättande.
Men då vid en eventuell lönereglering för förste landtmätarne en mångfald
andra tidsödande tjänstegöromål säkerligen skulle komma att åläggas dem,
i hvilket afseende kommitterade hänvisa till landtmäteristyrelsens underdåniga
förslag den -3 augusti 100.3 till omorganisation af landtmäterikåren m. m.,
iinge förste landtmätarne uppenbarligen jämförelsevis ringa tid att ägna åt
jordregistret. Och äfven om vid tiden för registerarbetets påbörjande förste
landtmätarne icke i samband med reglering af deras tjänsteåligganden erhållit
högre löneförmåner än de nuvarande, så att särskild ersättning måste
tillerkännas dem för arbete å jordregistrets uppläggande, torde dock i allt
fall den del af arbetet för jordregistrets uppläggande, som enligt förslaget
skall verkställas å landtmäterikontoren, icke lämpligen i sin helhet kunna
läggas å förste landtmätarne, eftersom dessa tjänstemän, hvilka i allmänhet
äro de mest kunniga och erfarna landtmätarne i länen, i regeln ej utan skada
för det allmänna skulle kunna tagas ifrån sina nuvarande tjänstegöromål och

108

ersättas med vikarier. Åtminstone lära förste landtmätarne böra befrias från
det tidsödande arbetet med granskningen af akterna i landtmäterikontoren
samt införande i registret af de genom delning och afsöndring af jord tillkomna
fastigheter. I stället torde för utförande af detta arbete böra för
hvarje län förordnas en eller, hvad de större länen angår, två eller flere
skickliga och erfarna samt i länets jordförhållanden kunniga landtmätare, som
under förste landtmätarens ledning och tillsyn kunde ägna hela sin arbetstid
däråt.

För arbetets påskyndande och på det att de därvid anlitade landt mätarnes

tid icke må tagas i anspråk för andra göromål än sådana, som

kräfva särskilda fackinsikter, böra i hvarje län äfven anställas billiga extra
biträden för uträttande af en del enklare göromål, såsom förvandling af arealuppgifter
i äldre mått till nu gällande måttsystem och hopsummering af

arealer, som tillagts fastigheter vid särskilda förrättningar, med mera.

Ersättningen till de landtmätare, som komma att sysselsättas med registrets
första uppläggande och ej hafva lön på stat, synes böra tilltagas så
högt, att de blifva godtgjorda för mistningen af de inkomster af förrättningar,
som de eljest kunnat påräkna.

För erhållande af full likformighet i registerarbetena öfver hela riket

samt med hänsyn till de mycket invecklade jordförhållandena i åtskilliga
orter och till de många kamerala förhållanden, som haft betydelse vid jorddelning
i Sverige och vid jordregistrets första uppläggande komma att utöfva
inflytande vid spörsmål, huru fastigheter rätteligen skola registreras, anse
kommitterade det synnerligen önskvärdt, att de landtmätare, åt hvilka jordregistrets
första uppläggande kommer att anförtros, sättas i tillfälle att på
statsverkets bekostnad vid landtmäteristyrelsen genomgå en kurs, som göra
dem fullt kompetenta att med insikt, reda och skyndsamhet verkställa arbetet.

Äfven om sålunda det tyngsta arbetet med jordregistrets första upprättande
ej skulle åläggas förste landtmätarne, måste dock på sätt förslaget
innehåller registrets fortsatta förande tillkomma dem. Kommitterade vilja
därför framhålla, att eventuellt beslut om inrättande af jordregister för riket
enligt föreliggande förslag nödvändiggör en lönereglering för förste landtmätarne,
enär jordregistrets förande måste göra förste landtmätarne till byråtjänstemän,
som äro i tillfälle att städse kunna verkställa föreskrifna anteckningar
i jordregistret och meddela utdrag eller upplysningar därifrån med
mera, hvadan förste landtmätarne, sedan de fått till åliggande att föra jordregister,
icke få tillfälle att sysselsätta sig med landtmäteriförrättningar.

Det för jordregistrets första uppläggande synnerligen besvärliga arbete,
som måste verkställas i häradsrätternas arkiv, torde uppenbarligen också böra
af staten ersättas. Af sådan orsak fordras anslag till arfvoden antingen åt

109

häradshöfdingarne till aflönande af vikarier, om de själfva komma att utarbeta
de för jordregistret erforderliga uppgifter, eller åt de extra ordinarie tjänstemän,
som, där vederbörande domhafvande ej kunna åtaga sig ifrågavarande
arbete, torde af hofrätterna förordnas att verkställa detsamma.

Äfven för de ej obetydliga extra arbeten, med hvilka häradsskrifvarne
och tjänstemän i landskontoren komma att betungas för jordregistrets första
uppläggande, torde ersättning, möjligen i form af gratifikationer, böra utgå.
Däremot torde särskild ersättning ej böra föranledas af det ökade arbete
jordregistrets förande medför för såväl häradshöfdingar som häradsskrifvare
och tjänstemän i landskontoren.

Hvad angår sammanlagda beloppet af de kostnader, jordregistrets första
uppläggande skulle kräfva, kan naturligen med afseende å arbetets beskaffenhet
detsamma ej exakt beräknas. De af kommitterade med Kungl. Maj:ts
tillstånd anordnade arbeten för uppläggande af jordregister för vissa särskilda
orter i riket hafva hufvudsakligen åsyftat att få utrönt, huruvida af kommitterade
uppgjordt preliminärt, med det nu framlagda i allt väsentligt öfverensstämmande
förslag till förordning angående jordregister lämpade sig för de i
olika delar af riket rådande skiljaktiga fastighetsförhållanden. Men dessa arbeten
lämna dock någon ledning äfven för bedömandet af kostnadsfrågan.
De hafva omfattat registrering af jordeboksenbeter i vissa socknar eller sockendelar
på grund af jordeboksutdrag, landtmäterihandlingar och afsöndringsförteckningar,
hvarefter undersökts möjligheten att med ledning af fastigheternas
gamla beteckningar samt uppgifterna om skifteslittera och framför allt
om ägarnes namn enligt delningsbeskrifningarna vid respektive skiftesförrättningar
fastställa, hvilka af de genom delning eller afsöndring utbrutna fastigheter
de i lagfartsprotokollen och fastighetsböckerna inskrifna fång afse; likasom
äfven en del åtgärder vidtagits i syfte att erhålla öfverensstämmelse
mellan de uppgjorda registren samt fastighetsböcker och mantalslängd er. Bortsedt
från orter med synnerligen långt drifven jordstyckning eller mer än vanligt
orediga jordförhållanden, för hvilka orter kostnaden naturligen ställt sig
jämförelsevis hög, har befunnits att, när arbetet gällde orter, där, såsom händelsen
måste anses vara med vissa af kommitterade valda orter i Stockholms,
Västmanlands och Malmöhus län, jordförhållandena ej äro mera invecklade
eller egenartade än i riket i allmänhet, kostnaden med tillägg af beräknade
utgifter för blanketter med mera, i medeltal för jordeboksenhet uppgått till
omkring tre kronor.

Detta belopp synes kommitterade alltså kunna läggas till grund för beräkning
af de ungefärliga kostnader jordregistrets första uppläggande kommer
att betinga. Väl torde den ersättning af tio kronor för arbetsdag, som af
kommitterade utgifvits till de vid försöksarbetena använda landtmätare, icke

förslå till godtgörelse åt de landtmätare, som skola anlitas för jordregistrets
uppläggande och hvilka måste däråt ägna hela sin arbetstid. Men
då förmågan att verkställa ett raskt arbete vid jordregistrets uppläggande,
enligt hvad under försöksarbetena tydligen iakttagits, i väsentlig mån ökas
allteftersom arbetet fortskrider och däraf härflytande större erfarenhet
vinnes, hålla kommitterade före att, särskildt om nödig kunskap i de till
jordregistrets uppläggande hörande göromål kunde i förväg beredas erforderligt
antal landtmätare genom en för sådant ändamål anordnad lärokurs, den
erforderliga höjningen af ersättningen till landtmätarne icke skulle komma att öka
kostnaderna i genomsnitt för hela riket, beräknade efter ofvannämnda grund.

Till de kostnader, som beräknats med ledning af omförmälda försöksarbeten,
komma emellertid de utgifter, hvilka vid jordregistrets uppläggande
skulle föranledas af behofvet att i högre grad än hvad vid försöksarbetena
kunnat ske erhålla öfverensstämmelse mellan registret samt fastighetsböcker
och mantalslängd er. Sistnämnda slags kostnader är det naturligen nära nog
omöjligt att i förväg beräkna, eftersom de till väsentlig del äro beroende på
mängden af de lägenheter, om hvilka, på sätt ofvan framhållits, upplysning
kan vinnas endast genom forskningar i häradsrätternas arkiv. Antalet af
sådana lägenheter torde emellertid vara jämförelsevis ringa. Med hänsyn
härtill tveka kommitterade ej att såsom sin mening uttala att, för så vidt
tillgång på lämpliga arbetskrafter kan erhållas, kostnaden för första uppläggandet
af ett jordregister för hela riket ej bör öfverstiga fyra kronor i
medeltal för jordeboksenhet eller således, då enligt det af statistiska centralbyrån
senast offentliggjorda sammandrag af Konungens befallningshafvandes femårsberättelser
antalet jordeboksenheter utgör 14(1,525, sammanlagdt i rundt tal
000,000 kronor.

Efter jordeboksenhet räknadt skulle således kostnaden för ett jordregister
i Sverige komma att icke obetydligt understiga motsvarande kostnad i Finland.
Det oaktadt skulle det svenska jordregisterverket icke såsom det finska
vara blott en matrikel öfver jordens delning utan också komma att lämna
upplysning om de särskilda fastigheternas ägare vid tiden för jordregistrets
första uppläggande och om dessas åtkomst med noggrant angifvande af de
urkunder, där respektive fång finnas antecknade, hvilka upplysningar möjligen
skulle kunna undvaras i ett för rent administrativt ändamål afsedt register
men äro af allra största vikt för en matrikel, som skall tjäna till underlag
för fastighetsboksväsendet*.

* En af anledningarna, hvarför kostnaden kan beräknas lägre här i landet än i Finland, ligger
däri, att medan servituter, som uppkommit vid skifte, enligt kommitterades förslag ej skola
upptagas i jordregistret, ett mycket tidsödande arbete blifvit i Finland nedlagdt för vinnande af
upplysning om sådana servituter.

ill

Speciell motivering.

§§ 1-3.

Enär jordregistret för hvarje län skall föras sockenvis, måste, där en
socken tillhör flere län, jordregister uppläggas särskildt för hvarje sockendel.
oberoende af dess storlek.

Då i § 2 stadgas, att hemman och öfriga jordeboksenheter (lägenheter,
fisken, verk och inrättningar) skola inom byarna upptagas i nummerordning,
har ordet by användts såsom beteckning å två eller flere jordeboksenheter,
som hafva gemensamt namn men skiljas från hvarandra genom nummer med
eller utan tillägg af särskilda gårdsnamn. Nämnda stadgande äger ej tilllämpning,
där en jordeboksenliet i en by i jordeboken upptagits med särskildt
namn och nummer, utan införes en sådan enhet i jordregistret efter dess särskilda
namn i alfabetisk ordning. Har däremot medgifvande allenast lämnats, att
en del af en jordeboksenhet, ehvad denna ingår i by eller icke, får betecknas
med särskildt namn, upptages ifrågavarande del ej i jordregistret under sitt
särskilda namn, utan antecknas detta endast uti kolumn 5 i vederbörande .
rum å upplägget för enheten.

Med undantag för de fall, som omförmälas i §§ 14 och 15, skola i jordregistret
upplägg göras endast för hemman och öfriga jordeboksenheter.

Uppstår fråga om införande i jordregistret af fastighet, som ej är att
hänföra till viss jordeboksenhet, måste först åtgärder vidtagas för fastighetens
upptagande i jordeboken i enlighet med hvad i § 27 af förslaget stadgats för
det fall att vid jordregistrets uppläggande anledning förekommer, att utjord
eller annan ej veterligen genom afsöndring tillkommen lägenhet, som ej upptagits
i jordeboken, är att anse såsom för sig bestående.

§ 5.

Om anledningen till att uppgifter om jordnaturen äfvensom om mantalet,
där sådant upptagits i jordeböckerna, ansetts böra införas i jordregistret, hänvisas
till hvad därom i den allmänna motiveringen anförts.

112

§ 6.

I kammarkollegii kungörelse den 28 januari 1870 angående upprättande
af nya jordeböcker föreskrefs i mom. 9, att nummer skulle åsättas hemman
och lägenheter, där sådant saknades. Då emellertid för flere jordeboksenheter
nummer ej blifvit i jordeboken infördt och afsöndrade lägenheter, för hvilka
öfverföring till särskildt upplägg enligt §§14 och 15 kan ifrågakomma, ofta
åsatts endast namn, ej nummer, har det ansetts böra uttryckligen föreskrifvas,
att, där nummer ej blifvit åsatt den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt,
densamma i öfverskriften skall betecknas med n:r 1, som dock upptages inom
klammer.

§ 7.

Vid jordregistrets första uppläggande införes jordeboksenheten, ehvad den
varit föremål för landtmäteriförrättning eller icke, i rum 1 och betecknas densamma
därvid med dess i uppläggets öfverskrift antecknade nummer med
exponenten 1.

Har den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, genom landtmäteriförrättning
delats i flere lotter, betecknas dessa med nya registernummer sålunda,
att den först registrerade erhåller till exponent 2, den andra 3, den
tredje 4 o. s. v., och iakttages samma förfaringssätt med användande af närmast
lediga registernummer, där en sålunda utbruten lott undergått klyfning
eller styckning.

För att delar af den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt, skola
kunna i jordregistret upptagas under särskilda registernummer, fordras emellertid,
att de blifvit ur fastigheten utbrutna genom landtmäteriförrättning, som
blifvit fastställd, eller, där fastställelse ej ifrågakommer, vunnit laga kraft.
Om således delningen skett genom så kallad sämjedelning, få lotterna ej upptagas
under särskilda registernummer äfven om sämjedelningen verkställts af
landtmätare efter vederbörligt förordnande och redovisats till landtmäterikontoret.
Dock anse kommitterade att, om vid sådan sämjedelning utbrytningen
verkställts efter mätning och gradering och förrättningen blifvit afslutad med
besvärshänvisning till ägodelningsrätt, de därvid utbrutna ägolotterna kunna
och böra i jordregistret upptagas under särskilda registernummer.

Då gällande skiftesstadga, ehuru den såsom regel föreskrifver att vid
laga skifte all skifteslagets mark skall ingå i skiftet, dock medgifver undantag
från denna regel samt jämväl enligt äldre skiftesförfattningar särskilda
delningar å olika ägoslag ägt rum, uppstår den fråga, huruvida en fastighet
kan anses hafva blifvit delad i flere lotter genom en landtmäteriförrättning,
som icke öfvergått all till fastigheten hörande mark. Det har synts kom -

113

mitterade som borde någon tvekan icke råda därom, att sådan verkan tillkommer
en delning af inrösningsjorden men däremot icke ett skifte, som omfattat
allenast afrösningsjorden. Medan, där en delning skett allenast uti inrösningsjorden,
de därvid utlagda lotternas rätt till afrösningsj orden kan någorlunda
tillförlitligt beräknas efter lotternas mantal, lämnar icke den måttstock,
efter hvilken afrösningsjord skiftas, liknande ledning för beräkning af de mot
de utlagda lotterna i afrösningsj orden svarande andelar i inrösningsjorden.
Då härtill kommer, att flertalet af de landtmäteriförrättningar, som vid jordregistrets
första uppläggande skola läggas till grund för åsättande af registernummer
å särskilda delar af en fastighet, verkställts under en tid, da storleken
och beskaffenheten af ett hemmans inägor ansågos vara bestämmande för hemmanets
värde, lärer det kunna sägas, att ett skifte å inrösningsjorden är
för hela fastighetens uppdelning i skilda ägolotter långt viktigare än afrösningsjordens
skiftande samt medför en nöjaktig individualisering af sådana
lotter.

Om, efter det en fastighet sålunda genom skifte af åtminstone inrösningsjorden
uppdelats i skilda lotter, som införts i jordregistret och erhållit registernummer,
nytt skifte öfvergår fastigheten, föranleder detta ej ny registrering
af lotter, livilkas andelsförhållande till den ursprungliga enheten vid det
senare skiftet lämnats oförändradt, äfven om de själfva i större eller mindre
mån rubbats till sitt läge. Likaledes skall afsöndrad lägenhet, som enligt
§ 83 i skiftesstadgan ingått i skifte och i delningsbeskrifningen upptagits
bland ägolotterna, oberoende häraf behålla det registernummer, som förut
kan hafva åsatts densamma. Men där i sammanhang med det nya skiftet
å enheten en eller flere af lotterna uppdelats i smärre lotter eller flere af de
förutvarande lotterna, såsom någon gång händt, förenats till eu, skall för
sålunda nybildade ägolotter naturligtvis registrering ske i nya rum.

Det spörsmål kan härvid uppställas, huruvida för det tall att en fastighet
genom storskifte å alla ägorna eller åtminstone inrösningsjorden (inägorna)
uppdelats i flere lotter samt därefter enskifte och laga skifte ägt rum, annat
skifte än det senast verkställda bör läggas till grund för åsättande af registernummer.
Att härvid gå längre tillbaka kan synas obehöfligt, särskild! i den
händelse att det sista skiftet omfattat all fastighetens mark. Sådant torde
dock icke alltid kunna underlåtas för att vederbörlig registrering skall kunna
ske beträffande lägenheter, hvilka afsöndrats före det senast verkställda skiftet.
Som allmän regel bör därför gälla, att registreringen å ett upplägg göres så
fullständig, att den ej endast omfattar de vid tiden för registreringen befintliga
delarne af jordeboksenheten utan äfven i tidsföljd utvisar, huru hvarje sådan
del utbrutits ur enheten. Utan en dylik fullständighet kan jordregistret ej
heller bilda ett tillfredsställande underlag för nya fastighetsböcker. Af en

114

sålunda verkställd registrering blir väl följden, att icke så få registernummer
komma att användas endast för jordregistrets första uppläggande och sålunda
därefter ej utgöra gällande beteckning, men kommitterade hafva ansett olägenheten
häraf vida öfvervägas af de fördelar, som äro förbundna med en mera
fullständig registrering.

Lägenheter, som afsöndrats för alltid, skola hvad införandet i jordregistret
angår behandlas på samma sätt som genom landtmäteriförrättning utbrutna
delar af den fastighet, för hvilken upplägget är afsedt. Denna fastighets
namn och nummer enligt uppläggets öfverskrift tillika med en vid samma
nummer fogad exponent, bestående af den lägsta siffra som icke redan tagits
i anspråk såsom exponent vid registrering å upplägget, skola alltså användas
såsom registerbeteckning å sådan lägenhet oafsedt dess särskilda beteckning
enligt afsöndrings- eller lagfartshandlingar. Men under det att efter delning
af en fastighet genom landtmäteriförrättning hvarje del, ehvad den är större
eller mindre, införes i jordregistret under nytt registernummer, skall enligt
förslaget fastighet, från hvilken afsöndring ägt rum, icke till följd häraf på
nytt registreras eller erhålla nytt registernummer. Genom att efter afsöndring
åsätta jämväl stamfastigheten nytt registernummer skulle visserligen den afsevärda
fördel vinnas, att ett en gång åsatt registernummer konnne att, så
länge det vore gällande, beteckna en fastighet med en och samma bestämda
eller efter andelsförhållande bestämbara ägovidd, men ej ena gången ett större,
en annan gång ett genom afsöndring minskadt ägovälde. Denna synpunkt
kan dock enligt kommitterades mening ej tillmätas afgörande betydelse. För
att åsättandet af registernummer skall kunna medföra åsyftad reda och ordning
lärer det vara nödvändigt, att de gällande registernumren äro kända
icke blott för dem, som föra jordregistret eller andra böcker, i hvilka fastigheterna
böra upptagas med samma beteckningar som i jordregistret, utan ock
för fastigheternas ägare äfvensom för andra, som i ett eller annat hänseende
äga något anspråk, för hvilket en fastighet utgör föremål. Förändringar i
beteckningarna böra därföre icke vidtagas annat än i samband med i ögonen
fallande förändringar beträffande fastigheterna själfva. Sådana lätt uppmärksammade
förändringar ske genom laga skifte, hemmansklyfning och ägostyckning.
Vid laga skifte är det vanligt, vid hemmansklyfning och ägostyckning
regel att en förutvarande enhet sönderdelas. Att i sådana fall den gamla
enhetens nummer kommer ur användning och nya nummer åsättas de utbrutna
delarne är helt naturligt, då ju dessa delar i allo te sig såsom nya
fastigheter, hvilka åtminstone genom angifvande af mantal och dylikt måste
betecknas på annat sätt än enheten. Skedde jämväl jordafsöndring genom
landtmäteriförrättning och blefve för hvarje afsöndring dess andel i enheten
bestämd, skulle det ock förefalla rimligt, att den fastighet, från hvilken jord

115

afsöndras, därefter åsattes nytt nummer. Emellertid sker jordafsöndring här
i landet icke i nyss antydda ordning. Bortsedt från de fall, då tillstånd till
afsöndring erfordras, sker afsöndring här genom själfva upplåtelsen; den fastställelse,
som enligt lagen den 27 juni 1896 utgör villkor för lagfart, innefattar
blott ett konstaterande af upplåtelsens öfverensstämmelse med lag. För
pröfningen häraf sker ej någon förrättning ute på marken; bestämmande af
den afsöndrade lägenhetens andelsförhållande till enheten eller nedsättning i
mantalet för enheten äger därvid icke rum med mindre lägenheten, på sätt
uti äldre författningar om jordafsöndring medgifvits, genom mantalssättning
förlorar sin egenskap af afsöndring och förändras till hemman. En afsöndrad
lägenhet är sålunda enligt nu rådande rättsuppfattning inbegripen i stamhemmanets
mantal och i öfverensstämmelse härmed lärer det kunna sägas,
att stamhemmanet ej genom afsöndringen förlorar sin individualitet. Åsättande
af namn och nummer å afsöndrad lägenhet har hittills icke berört stamfastigheten
och ej ens för själfva faslställelsen af afsöndringen har fordrats att
ägaren af stamhemmanet vidtager någon åtgärd utöfver upplåtelsen. Om fastställelsen
och tiden för densamma får han ej officiell underrättelse; att införa
en annan ordning därutinnan skulle medföra omgång och kostnad samt har
därföre ej ansetts böra ifrågasättas. En fastighetsägare, som afsöndrat visst
område af fastigheten, skulle följaktligen, därest i sammanhang med registrering
af den afsöndrade lägenheten nytt registernummer åsattes stamfastigheten,
hafva att själf skaffa sig upplysning om förändringen af denna fastighets registernummer.
Att detta ofta skulle underlåtas är desto antagligare, som han
ej kan med någon sannolikhet beräkna, när registrering af den afsöndrade
lägenheten äger rum, och förty kunde nödgas underkasta sig kostnader och
besvär för upprepade förfrågningar. Följden häraf blefve helt visst den, aft
oriktiga beteckningar komme att inflyta i köpebref, inteckningsreverser och
dylika handlingar, hvilket ju skulle vålla förvirring och jämväl kunde orsaka
rättsförlust. Nu antydda olägenhet skulle särskildt framträda, där ett flertal
afsöndringar från samma fastighet ägt rum, hvartill i sådant fall ytterligare
komme att, om ny registrering af stamfastigheten ägde rum vid införande af
hvar och en af afsöndringarna i registret, onödigt stort utrymme däri likasom
ock en mängd registernummer skulle för stamfastigheten tagas i anspråk.
Härvid må jämväl erinras om den ofvan omnämnda ändring i registreringsförfarandet,
som i detta afseende vidtagits i Finland, där likväl afsöndring af
jord sker genom landtmäteriförrättning samt åtföljes af bestämmande af den
afsöndrade lägenhetens andelsförhållande och motsvarande nedsättning i stamfastighetens.

Bestämmelsen att vid registrering utaf afsöndrad lägenhet ändring i stamfastighetens
registernummer icke skall göras äger gifvetvis ock tillämpning,

116

om stamfastigheten själf utgöres af en afsöndrad lägenhet, likasom (let å
andra sidan är klart att, där afsöndrad lägenhet undergår ägoskifte, samtliga
delar skola åsättas nya registernummer.

Där afsöndring ägt rum från boställe eller annat publikt hemman eller
lägenhet, som ej innehafves under stadgad åborätt, bör lägenheten införas i
jordregistret enligt det af Kungl. Maj:t i fråga om afsöndringen meddelade
beslut, hvarom uppgift skall lämnas i den uti § 22 omförmälda förteckning
öfver för alltid afsöndrade lägenheter.

Där en fastighet, från hvilken afsöndring ägt rum, delas i flere lotter,
kunde det väl synts önskvärdt, att anteckning om den redan skedda afsöndringen
gjordes vid hvar och en af dessa lotter, så att man städse genom att låta
taga utdrag af hvad som införts i en fastighets rum i jordregistret, skulle
kunna erhålla kännedom om de afsöndringar, som beröra fastigheten. Det har
emellertid visat sig, att ett sådant förfarande ofta skulle föranleda onödig vidlyftighet,
och då man i hvarje fall genom anteckningarna i kolumn 18 af
fastighetens rum och rummen för de fastigheter, ur hvilka den utbrutits, kan
erhålla alla erforderliga upplysningar, hafva kommitterade ansett ett sådant
öfverförande af anteckningar om skedda afsöndringar ej böra ske.

Vid sådan mantalssättning å afsöndrad lägenhet, som förut omnämnts,
skall enligt förslaget nytt registernummer åsättas icke blott stamfastigheten,
hvars mantal minskats med det lägenheten åsätta mantal, utan ock lägenheten,
där den förut varit i jordregistret införd; och bör naturligtvis fastighet, som
i nu nämnd ordning erhåller nytt registernummer, tillika öfverföras till nytt
rum i jordregistret. Fördelning af mantal har med stöd af äldre förordningar
också ägt rum i andra fall än då en afsöndring föregått, såsom då föreskrift
meddelats att en del af en jordeboksenhet skall ingå i området för stad eller
köping. De särskilda delarne kunna härvid understundom hafva tillhört samme
ägare, men det har ansetts lämpligt att äfven för sådan händelse i fråga om
registrering likställa mantalssättning med ägoskifte.

§ 8.

Efter gällande jordeboksformulär skall mantal i jordeböckerna införas för
hvarje hemman. Åtskilliga trakter förekomma emellertid, för hvilka, ehuru
nya jordeböcker upplagts, i hvilka mantal antecknats för hvarje hemman,
mantalsräkning dock ej är i bruk utan hemman och hemmansdelar i åtkomstoch
landtmäterihandlingar vanligen betecknas med annat skattetal; och hafva
kommitterade, vid det förhållande att mantalet, där det blifvit i jordeboken
antecknadt, städse skall upptagas i uppläggets öfverskrift, ansett det kunna
medgifvas att i stället för mantal skattetalet må få uppjagas i kolumn 4 för

117

hemman och hemmansdelar i de fall, då berörda skattetal, vare sig det återfinnes
i jordeböckerna eller icke, är proportionelt mot eller åtminstone inom
ett visst större område står i bestämdt förhållande till mantalet, såsom händelsen
är med t. ex. öresland i Gästrikland och Hälsingland, mål i Medelpad,
seland i Ångermanland, tunnland i Jämtland, trög i Härjedalen, öres- eller
styfvers skatt i vissa delar af Värmland samt åtskilliga i Kopparbergs län
brukliga skatte- eller jordatal. Härvid torde emellertid böra iakttagas att, där
skattetalet ej är proportionelt mot mantalet, i uppläggets öfverskrift efter
mantalet angifves, hvilket skattetal det motsvarar. Liknande medgifvande
har däremot ej ansetts böra lämnas för de trakter, där skattetalen ej hafva
viss motsvarighet mot mantalet, såsom fallet är t. ex. med öreslandindelningen
i Svealandskapen och attungindelningen i Östergötland.

Stadgandet att, om det i landtmäterihandlingarna angifna mantalet ej öfverensstämmer
med gällande mantal efter jordeboken, anteckning därom bör göras
i kolumn 18, afser ej det fall, att anledning förekommer, att det i jordeboken
införda mantalet är felaktigt, för hvilken händelse anmälan enligt § 27 bör
göras hos Konungens befallningshafvande, utan har närmast afsetts det fall,
att fastigheten i landtmäterihandlingar betecknats med det oförmedlade mantalet,
vare sig detta vid förrättningen utgjort delningsgrund eller icke.

§ 1*.

Till grund för registerbeteckningen för en fastighet ligger det i uppläggets
öfverskrift antecknade namn, och detta gäller äfven där särskildt namn fastställts
för afsöndrad lägenhet eller vederbörligt medgifvande lämnats att, utan
förändring af namnet på jordeboksenheten i fråga, vid densamma får i jordeboken
antecknas, att viss del däraf jämväl betecknas med särskildt namn.
För att kunna individualisera en registrerad fastighet har det emellertid, på
sätt ofvan framhållits, ansetts vara af vikt att i jordregistret upptages jämte
det namn, som ingår i fastighetens registerbeteckning, såväl sådant särskildt
namn, som för fastigheten kan hafva blifvit fastställdt, som ock annat i orten
brukligt ej fastställdt namn, hvarom tillförlitlig uppgift kunnat hämtas ur de
för förste landtmåtaren tillgängliga handlingar. Särskildt i sådana orter, där
jorddelningen är långt drifven, är det ofta fallet, att de särskilda delarna af
en jordeboksenhet i såväl landtmäterihandlingar som åtkomsthandlingar betecknas
med sådana särskilda ej fastställda namn.

Lägenhetens egenskap af afsöndring angifves lämpligen genom anteckningen:
af8. eller, om lägenheten tillkommit i enlighet med förordningarna om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof: expr.

118

§ 10.

I kolumnerna 0 — 11 införes den ägovidd, som vid fastställd eller laga
kraft vunnen landtmäteriförrättning blifvit bestämd för den fastighet upplägget
afser eller, om fastigheten genom landtmäteriförrättning delats i flere lotter,
för hvar och en af dessa lotter. 1 den mån sådan landtmäteriförrättning ej
öfvergått alla ägor till den fastighet upplägget afser, må dock uppgift om
ägovidd hämtas från tillgängliga handlingar rörande arealafmätning, som blifvit
af landtmätare verkställd, t. ex. karta för skattläggning, afvittring o. d.

Där en fastighets ägovidd blifvit bestämd vid särskilda landtmäteriförrättningar,
synes det efter kommitterades uppfattning vara tillräckligt, att den
sammanlagda ägovidden införes i jordregistret, dock bör därvid noga tillses,
att, om samma äga ingått i flere af nämnda landtmäteriförrättningar, arealen
blott en gång inräknas i den ägovidd, som upptages i jordregistret.

Undergår den vid jordregistrets första uppläggande registrerade ägovidden
förändring genom landtmäteriförrättning, som ej föranleder åsättande af nya
registernummer, t. ex. förrättning för ägoutbyte, delning efter sjösänkning,
skall den förutvarande anteckningen om ägovidd öfverlinjeras med rödt och
den förändrade ägovidden införas på närmast lediga rad inom rummet, så att
jordregistret alltid må kunna utvisa fastighetens sammanlagda ägovidd.

I den registrerade ägovidden kan naturligen endast inräknas arealen å
ägor, livilka vid landtmäteriförrätlningen i fråga blifvit för fastigheten särskildt
utlagda. Fastighetens i afseende å uppskattningsinnehållet uträknade,
men till arealen okända andel i mark, som afsatts för skiftesdelägares allmänna
behof såsom till vägar och diken m. m., kan således ej införas i jordregistrets
kolumner för fastighetens ägovidd.

Väl kunde ifrågasättas, om icke åtminstone i kolumn 18 anteckning borde
göras därom, att afsättning ägt ruin för skiftesdelägares allmänna behof, men
kommitterade hafva så mycket mindre ansett sig böra föreslå införande
af sådan anteckning, som densamma, för att hafva någon betydelse, borde
angifva de olika ändamål, för hvilka afsättningen ägt rum, och detta skulle
kräfva mycket arbete och större utrymme än ett jordregister af den beskaffenhet
kommitterade afsett kan medgifva, helst dylik afsättning ofta ägt rum
vid flere efter hvarandra följande ägoskiften.

Där till en fastighet hör — utom den registrerade ägovidden och dess andel
i hvad som efter delningshandlingarna afsatts för skiftesdelägares allmänna
behof — jämväl annan mark, t. ex. andel i oskiftad utskog, bör, så vidt upplysning
om sådant förhållande kan erhållas af de för förste landtmätaren tillgängliga
handlingar, anteckning därom göras i kolumn 18.

För afsöndrad lägenhet, hvilken icke enligt § 83 i skiftesstadgan ingått

119

i skifte, införes i kolumnerna 6—11 den ägovidd, som enligt afsöndringshandlingarna
hör till lägenheten.

Rätteligen borde vid införande i jordregistret af lägenhet, som uppkommit
genom afsöndring, en mot lägenhetens areal svarande minskning göras i
stamfastighetens registrerade ägovidd. Då emellertid arealuppgifterna för
afsöndrade lägenheter, livilka uppgifter sällan grunda sig på af landtmätare
efter vederbörligt förordnande verkställda mätningar, ofta äro synnerligen bristfälliga
och merendels ej utvisa, från livilket ägoslag afsöndringen ägt rum,
samt afsöndringar tillika i många fall skett från mark, som är samfälld eller
af annan anledning ej registrerats för stamfastigheten, eller från flera fastigheter
utan att uppgift föreligger, huru stor del som tagits från hvar och en,
hafva kommitterade ansett en sådan minskning ej böra göras.

Vill man skaffa sig uppgift om den ungefärliga areal, som afsöndrats
från en fastighet, kan man erhålla all den upplysning, som är möjlig, genom
att följa anteckningarna i kolumn 18 af fastighetens rum och rummen för de
fastigheter, ur livilka den ntbrutits.

Har afsöndrad lägenhet enligt § 83 af skiftesstadgan ingått i skifte, och
sålunda både stamfastigheten och afsöndringen redovisats i delningsbeskrifningen
såsom särskilda fastigheter, ingår naturligen i den ägovidd, som på
grund af skiftet införes för stamfastigheten, ej den till lägenheten hörande
mark.

§ 11.

Har man talssättning ägt rum enligt äldre förordningar om jordafsöndring,
skall i kolumn 13 införas tiden, då mantalssättningen blifvit af administrativ
myndighet fastställd.

Kolumnerna 12—15 skola ifyllas, äfven om den vid landtmäteriförrättningen
bestämda arealen ej blifvit utsatt i kolumnerna 6—11.

§ 12.

I kolumn 16 upptages tiden, då afsöndring blifvit fastställd, eller, där
fastställelse ej ägt rum, tiden, då lagfart första gången meddelats. Anteckningen
i kolumn 16 utmärker sålunda icke, huruvida afsöndringen är fastställd
eller ej. Sådant framgår i stället af kolumn 17, där anteckning endast
skall göras beträffande fastställda afsöndringar men också alltid för dem.

§ 13.

Stadgandet i § 13, att, om vid landtmäteriförrättning gemensam ägovidd
utlagts för flere jordeboksenheter eller delar däraf, för hvarje registernummer

120

i dess rum skall upptagas den gemensamma ägovidden inom klammer, afser
endast det fall, att för fastigheten särskild ägovidd ej utbrutits i något ägoslag.
Eljest tillämpas stadgandet i § 10 att, om till en fastighet, utom den
registrerade ägovidden och hvad som afsatts för skiftesdelägares allmänna
behof, jämväl hör annan mark, anteckning därom skall införas i kolumn 18.

§§ 14—17.

För vinnande af reda i jordregistret är det nödvändigt, att, om en lägenhet
afsöndrats från flere jordeboksenheter eller delar däraf, den i allt fall
upptages å hvarje enhets upplägg under särskildt registernummer. Då det
emellertid, särskildt vid ytterligare afsöndring från lägenheten, skulle vara förbundet
med stora svårigheter, om densamma skulle betecknas med ett flertal
registernummer (t. ex. Allarp i4, Karlsro l15, Åby l9, Östraby l17), har det
ansetts ändamålsenligt föreskrifva, att, sedan lägenheten blifvit registrerad på
hvarje enhets upplägg, densamma skall öfverföras till särskildt upplägg.

För så vidt de jordeboksenheter eller delar däraf, från hvilka lägenheten
afsöndrats, före lägenhetens registrering öfverförts till ett gemensamt upplägg,
är stadgandet naturligen ej tillämpligt.

Äfven i andra fall kan det vara af vikt, att sådan öfverföring till särskildt
upplägg får äga rum, t. ex. där gemensam ägovidd utlagts för flere
jordeboksenheter eller delar däraf och dessa sedermera undergått delning, utan
att de till hvarje enhet eller del däraf hörande ägor blifvit särskildt utbrutna.
Närmare föreskrift, i hvilka fall sådan öfverföring bör ske, har dock ej ansetts
kunna meddelas, utan torde det böra få ankomma på landtmäteristyrelsen
att efter vederbörlig framställning i hvarje särskildt fall därom förordna, och
har detta, på sätt § 18 i förslaget innehåller, synts böra gälla äfven det fäll,
då afsöndring i enlighet med författningarna om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof eller om ändring eller utrifning af vattenverk skett från
flere joi''deboksenheter eller delar däraf, emedan en på sådant sätt afsöndrad
lägenhet sedermera i regel ej för sig går i handel mellan enskilda.

§ 18.

Har förste landtmätaren genom vederbörande domhafvande erhållit underrättelse,
att visst område exproprierats från en fastighet, och finnes öfver detta
område karta med beskrifning i land t m ä teri ko n tor et, bör anteckning därom
göras i kolumnerna 12—15. Gifver kartan med därtill hörande beskrifning
anledning, att den i domhafvandens uppgift angifna areal är felaktig, bör anmälan
därom enligt § 27 göras hos landtmäteristyrelsen.

121

§ 19.

Har i kolumn 18 antecknats, att viss areal är gemensam för tlera under
särskilda nummer registrerade fastigheter, och delas sedermera denna areal,
bör, med tillämpning af hvad denna § innehåller, vid registrering af delningsförrättningen
förstberörda anteckning öfverlinjeras med rödt.

Vid jämförelse med näst sista stycket i § 7 framgår, att det i § 19
angifna förfaringssätt skall iakttagas jämväl där man talssättning ägt rum i
enlighet med äldre förordningar om jordafsöndring.

§ 22.

Förteckningen efter formulär C har ansetts böra uppgöras i landskontoret,
emedan vid dess upprättande måste vara att tillgå de om afsöndringen meddelade
beslut jämte de handlingar, som legat till grund för beslutet om fastställelse,
där detta meddelats af Konungens befallningshafvande.

§ 27.

Äfven om anledning förekommer till sådan anmälan, som i § 27 första
stycket afses, måste förste landtmätaren vid jordregistrets uppläggande följa de
handlingar, som efter § 22 blifvit till honom öfverlämnade. Har anmälan
gjorts, att en i jordeboken upptagen fastighet synes vara att anse såsom icke
för sig bestående eller såsom icke vidare befintlig, skall därför upplägg för
densamma i allt fall göras i jordregistret i afbidan på vederbörligt beslut om
dess afförande ur jordeboken, och får, därest anmälan skett, att viss fastighet,
som ej upptagits i jordeboken, är att anse såsom för sig bestående, denna
fastighet likväl ej införas i jordregistret, innan vederbörligt beslut meddelats
om dess upptagande i jordeboken.

Där i andra fall än de i § 27 första stycket angifna föreskrift erfordras,
huru jordregistret skall uppläggas, och särskild ordning för behandling af
frågan ej blifvit stadgad, har det för vinnande af största möjliga likformighet
ansetts lämpligast, att ärendet öfverlämnas till landtmäteristyrelsen, som antingen
i detsamma meddelar beslut eller ock hänskjuter frågan till behandling
af vederbörlig myndighet.

§§ 28 — 32.

Där en registrerad fastighet efter jordregistrets första uppläggande genom
landtmäteriförrättning delas i flere lotter, är det af vikt att de nya lotterna

snarast möjligt varda registrerade, så att de utan uppskof må kunna blifva
med sina registernummer införda i fastighetsböcker och andra längder, för
hvilka jordregistret skall ligga till grund. Då landtmäteriförrättning ej behöfver
redovisas till landtmäterikontoret förrän den 1 april andra året efter
det, under hvilket förrättningen blifvit antingen fastställd eller, därest den ej
skolat fastställas, afslutad, bar det ansetts ej kunna ifrågasättas, att med registrering
af landtmäteriförrättning af ofvan angifna art skulle få anstå, tills
densamma i vanlig ordning redovisats till landtmäterikontoret. I § 28 hafva
därför bestämmelser meddelats i syfte att påskynda registrering af landtmäteriförrättning,
som föranleder åsättande af nya registernummer.

Enligt § 115 i skiftesstadgan är skiftesmannen skyldig att sist inom ett
ar efter det skifte blifvit fastställdt öfverlämna renoverad karta till delägarne.
Med de bestämmelser, som § 28 af förslaget innehåller, hafva kommitterade
äfven åsyftat, att de nya registernumren må kunna af förste landtmätaren
införas på den vid landtmäteriförrättningen upprättade karta så tidigt, att de
jämväl komma att antecknas på den renoverade karta, som utlämnas till
delägarne.

Föranleder landtmäteriförrättningen ej åsättande af nya registernummer,
synes det vara tillräckligt, att den till följd af förrättningen erforderliga anteckning
i jordregistret verkställes först efter det förrättningen i vanlig
ordning redovisats till landtmäterikontoret. Dock är det gifvet, att, om i
samband med landtmäteriförrättning, som föranleder åsättande af nya registernummer,
verkställes annan förrättning, som icke är af sådan beskaffenhet,
t. ex. ägoutbyte, båda förrättningarna måste registreras i ett sammanhang.

Då landtmätaren, sedan han erhållit förordnande å förrättning, som innefattar
delning af jord, vattenfall eller fiske, ej alltid på förhand kan afgöra,
om förrättningen föranleder åsättande af nya registernummer, har i § 28 intagits
föreskrift, att han före företagande af förrättning, som innefattar sådan
delning, alltid skall rekvirera utdrag af jordregistret; och har det med hänsyn
till den vägledning, förste landtmätaren däraf kan hafva vid förrättningens
registrering, föreslagits, att utdraget skall af landtmätaren ifyllas och biläggas
konceptakten, äfven när förrättningen ej föranleder åsättande af nya registernummer.

Hvad ofvan anförts om vikten af, att de nya lotter, som bildas vid en
landtmäteriförrättning, snarast möjligt blifva registrerade, gäller äfven i fråga
om nytillkomna afsöndrade lägenheter. Det har därför ansetts, att, där fastställelse
genom Konungens befallningshafvande meddelats å afsöndring från
hemman eller lägenhet, som innehafves under enskild äganderätt eller stadgad
åborätt, den afsöndrade lägenheten bör införas i jordregistret utan afvaktan
på att Konungens befallningshafvandes beslut om fastställelse!! vinner laga

123

kraft. Skulle i anledning af anförda besvär Konungens befallningshafvandes
beslut blifva upphäfdt, bär Konungens befallningshafvande att, med tillämpning
af hvad § 33 innehåller, därom skyndsamt underrätta förste landtmätaren för
afförande af lägenheten ur jordregistret.

I fråga om öfverlämnande till vederbörande domhafvande af afskrift utaf
jordregistret för uppläggande af nya fastighetsböcker hafva, på sätt framgår
af § 36, närmare bestämmelser ej intagits i förevarande författningsförslag,
utan har det antagits, att stadgande därom kommer att meddelas i samband
med en ändrad lagstiftning beträffande inskrifningsväsendet. Äfven om föreskrift
emellertid kommer att meddelas, att för nämnda ändamål afskrift af
jordregistret i dess helhet skall till domhafvanden öfverlämnas, synes det
likväl ej vara erforderligt, att det exemplar af jordregistret, domhafvanden
erhåller, därefter skall hållas i lika fullständigt skick som det hos förste
landtmätaren förvarade, då härigenom utan motsvarande nytta skulle föranledas
synnerligt besvär för såväl förste landtmätaren som domhafvanden,
utan lärer det vara nog att tillse, att domhafvanden erhåller underrättelse om
sådana förändringar, som äro af särskildt intresse för inskrifningsväsendet, sålunda
om delning af fastigheter, för så vidt någon del är af beskaffenhet att
böra i fastighetsboken införas, samt om afsöndring af jord, som upplåtits
under enskild äganderätt.

Sådan underrättelse har ansetts böra lämnas domhafvanden genom förste
landtmätaren med undantag för det fall, som afses i § 30 första stycket,
eller att fastställelse meddelats å afsöndring från hemman eller lägenhet, som
innehafves under enskild äganderätt eller stadgad åborätt. Då nämligen lagfart
å afsöndrad lägenhet ej får beviljas, förrän fastställelse å afsöndringen
meddelats, och sålunda ägaren af lägenheten måste lämna domhafvanden del
af beslutet om fastställelsen, har i detta fall särskild delgifning genom förste
landtmätaren ej ansetts erforderlig.

§ 33.

Förändringar i jordregistret kunna äfven föranledas därigenom, att nya
jordeboksenheter tillkomma eller förändringar eljest inträffa angående något
af de förhållanden, om hvilka uppgift skolat lämnas uti det i § 22 omförmälda
utdrag af jordeboken, eller att afsöndrad lägenhet återgår till stamhemmanet
eller ändring sker beträffande fastställdt namn å sådan lägenhet,
och måste uppgift i nämnda hänseende, sedan de i § 22 uppräknade handlingar
blifvit för en socken öfverlämnade till landtmäterikontoret, skyndsamt
genom Konungens befallningshafvande tillställas förste landtmätaren. Efter
det afskrift af jordregistret för uppläggande af nya fastighetsböcker öfver-’

124

lämnats till domhafvanden, är det äfven af vikt, att denne erhåller del af
nämnda uppgift, för så vidt fråga är om en fastighet, som är af beskaffenhet
att böra i fastighetsboken införas; och har underrättelsen ansetts så
mycket hellre böra meddelas domhafvanden genom förste landtmätaren, som
domhafvanden tillika, där till följd af uppgiften nytt upplägg i jordregistret
eller ändring i förut åsatt registernummer gjorts, bör erhålla utdrag af jordregistret
i erforderliga delar.

Till dess afskrift af jordregistret öfverlämnats till domhafvanden, skulle
sålunda kungörelsen den 31 december 18S7 angående anteckning i lagfarts-
och inteckningsböckerna om förändringar af fastigheters namn, nummer
och skattetal m. m. fortfarande tillämpas, så att uppgift om de i nämnda
kungörelse angifna förändringar skulle lämnas domhafvanden genom Konungens
befallningshafvande. Detta komme emellertid att medföra, att Konungens befallningshafvande
hade att för vissa fall lämna samma uppgift till såväl förste
landtmätaren som domhafvanden. För att undvika detta har föreslagits,
att, sedan de i § 22 uppräknade handlingar blifvit för en socken öfverlämnade
till landtmäterikontoret, uppgift från Konungens befallningshafvande endast
skall lämnas till förste landtmätaren, som efter det anteckning ägt rum i
jordregistret eller, om jordregister ej ännu upprättats, särskild minnesanteckning
blifvit verkställd, skall, där fråga är om fastighet, som bör i fastighetsboken
upptagas, öfversända uppgiften till domhafvanden.

Vid sådant förhållande skulle 1887 års kungörelse endast tillämpas,
intill dess för den socken, där förändringen timat, de i § 22 uppräknade
handlingar öfverlämnats till landtmäterikontoret.

§ 36.

Gifvet är, att till domhafvanden böra för uppläggande af nya fastighetsböcker
öfverlämnas jämte afskrift af jordregistret äfven de efter formulären
E och F upprättade förteckningar tillika med en del andra till landtmäterikontoret
inkomna uppgifter, såsom utredningar angående äganderätt till registrerad
fastighet med mera, men hafva kommitterade ansett, att föreskrift
därom bör i annan ordning meddelas i enlighet med hvad § 40 innehåller
om återställande till domhafvanden af den i § 32 omförmälda uppgift, hvarför
särskildt stadgande därom ej upptagits i förevarande författningsförslag.

§ 40.

Ehuru för de socknar i Kopparbergs län, för hvilka jordeböcker icke
blifvit upprättade i enlighet med kammarkollegii kungörelse den 28 januari

125

1870, fastighetsböcker upplagts med ledning af skifteshandlingarna, hafva
kommitterade dock, då de i fastighetsböckerna upptagna beteckningar för
fastigheterna i ett stort antal fall icke kunna läggas till grund för åsättande
af sådana registerbeteckningar, som i förordningen om jordregister afses, ansett,
att uppläggande af jordregister för dessa socknar icke bör påbörjas förrän i den
mån nya jordeböcker fastställts. Äfven i andra fall kan anstånd med uppläggandet
af jordregister för viss ort vara lämpligt, t. ex. där vid skiftet
bildats andra enheter än de i jordeboken upptagna eller där afvittring är
förestående eller fråga väckts, att en socken eller sockendel skall öfverflyttas
till stad.

126

Motiv till förslag till lagar angående ändrad lydelse af § 21 i
lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndring samt § 8 i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld
från afsöndrad lägenhet.

Uti det af utsedde kommitterade den 5 mars 1892 afgifna förslag till
lag angående hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring föreslogs, att
för alltid afsöndrade lägenheter skulle åsättas särskilda namn och nummer.
Med aidedning häraf anfördes uti det af kammarkollegium och domänstyrelsen
den 8 november samma år afgifna underdåniga utlåtande, att dittills i saknad
af bestämd föreskrift föi’farits olika, i det i de flesta län visserligen å afsöndringar
i regel satts både namn och nummer, men i några län endast namn
och i andi''a hvarken namn eller nummer. Då det syntes ämbetsverken vara
af vikt, att enhet härutinnan ernåddes, hemställde ämbetsverken, att berörda
förslag måtte vinna nådigt bifall; och har i öfverensstämmelse härmed stadgande
införts i § 21 af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring
den 27 juni 1896, att vid fastställande af afsöndring enligt samma
lag särskildt namn och nummer skola åsättas den afsöndrade lägenheten, liksom
ock i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet
föreskrifvits att vid reglering af afgäld enligt nämnda lag Konungens befallningshafvande
skall åsätta lägenheten särskildt namn och nummer, där sådant
tillförene ej ägt rum. För så vidt för alltid afsöndrade lägenheter komma
att i jordregistret upptagas med särskilda registernummer, hvilka jämte de
namn, som antecknats i öfverskriften till vederbörande upplägg, skola utgöra
deras officiella beteckning, skulle det gifvetvis medföra synnerlig oreda, om
lägenheterna dessutom skulle i hittills föreskrifven ordning af Konungens befallningshafvande
åsättas namn och nummer i andra fall än de, som angifvas
i förordningen om jordregister, eller då desamma skola i registret öfverföras
till särskilda upplägg. Det har äfven visat sig, att de af Konungens befallningshafvande
fastställda namn å afsöndrade lägenheter i stor utsträckning ej
kommit till användning i orten.

127

Kommitterade hafva därför ansett, att stadgandena om ovillkorligt åsättande
genom Konungens befallningshafvande af namn och nummer å för alltid
afsöndrad lägenhet böra upphäfvas och att i stället föreskrift bör meddelas, att
Konungens befallningshafvande skall tillse, att den afsöndrade lägenheten varder
i jordregistret införd.

Skulle i andra fall än de, som angifvas i förordningen om jordregister,
efter därom gjord framställning medgifvande lämnas att afsöndrad lägenhet
får betecknas med särskildt namn, kommer detta ej att ligga till grund för
dess registerbeteckning utan endast att införas i kolumn 5.

FORMULÄR.

130

Band 1. JSIamn: Åby N:o 1.

Blad 1. Mantal: 3/i. Jordnatur: Frälse.

Ordningsnummer för

inskrifningens rum

nummer

Mantal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g 0 v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impcdi- II

Tomter,
åker 0. dyl.

Äng

Odlings-

mark

ment

b u m m a

Hektar

»i

Kvadratmeter

Hektar

►-J

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

’S

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

*-s

Kvadratmeter

.41.

__a^__

...

-41.

14 ,

tfn

Ofi

i>( V

0-1

[mci 1 a 11 g a I J

+—T"

Hrr

TTT

4ttt

447

Hatt

‘-Hr»

-1a

.40

tf9

T Z ! 4 O

Z O

/ 8

—rr

-r-r

—r^r

-rtrt

■49

...

-4-L

41-

-14--

... k.

tfn

1 i

Q fi

or,

n±T

"OTT

4*7

L^r

-w

-42-1

£>

<JU

Ttn

7TT

131

Normlösa socken.

12	13	14	15	10	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af,	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt- ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättnlngsaktens arkivnummer
År	Månad	Dag	År \| Månad \| Dag
Storskifte Enskifte	1801 1828	Maj Sept.	3 17	AjPehrAman A; Nils Åman	19 57	—	—	—	—	Genom hemmansklyfning deladt i l2, l3 och l4.


Hemmans- klyfning	1849	Maj	21	Aa; Carl Aman	83					Afsöndring, se l5. Efter roantals-sättning å l5 på nytt registre-radt såsom lö.
Hemmans- klyfning	1849	Maj	21	Ab; Joll. Aström	83		—			Enligt K. Landtmäteristyrelsens skrifvelse den 17 Juni 1910 öfverfördt till särsk. upplägg, se blad 14.


Hemmans- klyfning	1849	Maj	21	Ae; Olof Åberg	83 J			—	—	Enligt K. Landtmäteristyrelsens skrifvelse den 17 Juni 1910 öfverfördt till särsk. upplägg, se blad 14.

—					...... II	1871	Juni	13 1	K. B.	Efter mantalssättning på nytt registreradt såsom l7.
		;;;;;;
		..............................................

132

Band 1. Namn: iby N:o 1.

Blad 1 (forts.).

1	2	3	4	5	G	7	8	0	io 1	ii
	Register- nummer	Mantal		Ä g o v i d d
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment
	Tomter, 1 iker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
fastigheten	Hektar	>	& < P Q-> P 1 r-► 3 1 CD a> -t	Hektar	> •t	\| Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter 1	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> •-j	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter 1
6	r-	16	X1/24	[Mellangärden]	17	12	1 70	—	4	20	1	80	20	19	54	90	—	14	90j	38	60	90




7	15	l7	v«	[Åliden]	2	5G	90							12	03	io]	...			14	00
8	10	18	—	[Strandängen] afs.		43	50	—	—	—	—	37	10	1	30	1C				2	10	70


9	1°	l9		Expr.	—			—	—	—	:	—		L	2	00		—			2	00



10	18	lic	_	Expr.										1''	13						13	24
				\| \|	ii il		>< 1 II 1	1!		"II!! ii 1 1 ii

133

Normlösa socken.

12	13	14	15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd a	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt- ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer

År I Månad	Dag	Ar	Månad	Dag i\|
Mantals- sättning	1884	Okt.	10	Aa; Sven Aman	114	—	—	—	—	Afsöndring, se l8. Expropriation, se 1°.



Mantals- sättning	1884	Okt.	10	Aal; Hans Wall	114




	—	—	—		—	1889	Mars	17	—	Expropriation, se l10.




	—	—	—		—	1891	Sept.	1



	—	—	—		—	1891	Sept.	1



						p II		II

134

Band 1. Namn: Åby N:o 2.

Blad 2. Mantal: 1. Jordnatur: 1 jz mantal krono under enskild

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	ll
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> ''-t	Kvadratmeter	Hektar	> *-s	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> -	Kvadratmeter
1			4


2	2''	22	V» (krono)	[Kronogården]	17	31	06	1	03	17		--	—	9	36	83	—	—	—	27	71	06



													"T"
3	21	-ga.	1/
		ll2 (skatte)




4	22	24		Kronobacken N:o 1 ; afs.					16	25	—	—	—	1	43	64				1	59	89


5	23	25	3/s (skatte)	[Skattegården]	12	6G	18		40	54				6	88	89				19	95	61

135

Normlösa socken.

disposition, 1fz mantal skatte.

12	13	14	lö	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-slällelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt- ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej i fråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad	Daj	År	Månad \| Dag
Storskifte	1801	Maj	3	B; G list. Nilsson	19	—	—	—	—	Genom enskifte deladt i 22 och 23.


Enskifte	1828	Sept.	17	Ba; ä:n Anna Persdotter	57				—	Afsöndring, se 24.

Enskifte	1828	Sept.	17	Bb; And. Gustafsson	57					Genom ägostyckning deladt i 25 och 2®. Afsöndring, se 210.
						1867	Nov.	25	K. B.
Ägostyek- ning	1898	Febr.	24	Bba; Adolf Persson	148		—	—	—	Afsöndringar, se 27 och 28.

136

Band 1. Namn
Blad 2 (forts.).

Åby N;o 2.

Inrösningsjord

Impedi

ment

Afrös ningsjord -

bum m a

Odlings

mark

Tomter,
åker o. dvl

Särskildt namn å
fastigheten

(skatte)

Aliden

xAliden

Aliden N:o 4; afs.

[Hästhagen] afs

137

Normlösa socken.

12	13	14	lö	16 II 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum,lagfart första gången meddelats	Afsöudringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt- ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer

År	Månad \| Dag	År \| Månad \|Dag
Agostyck- ning	1898	Febr.	24	Bbb; Nils Jansson	148	—	—	—	—	Enligt K. Landtmäteristyrelsens skrifvelse den 17 Juni 1910 öfverfördt till särsk. upplägg, se blad 14.



					......	1899	Aug.	16	K. B.	Afsöndring, se 2°.
						1899	Aug.	16	K. B.
				..................		1904	Sept.	3	K. B.
						1876	Maj	8
					II 1		1	1

138

Band 1. Namn: Aby N:o 3.

Blad 3. Mantal: 1!s- Jordnatur: Skatte.


1	2	3 1 4	ö	6	7	8	I 9 II 10 1	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	1 Impedi- \| ment	Summa
Tomter, åker o.dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	> *1	1 Kvadratmeter	Hektar	> »i	1 Kvadratmeter	Hektar	> -t	\| Kvadratmeter	Hektar	>	\| Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter \|
1			1 /
	O1"	12
......								...

2	31	32	m		[6	35	51	8	51	15	—	—		3	86	55	—	—	—	18	73	21]

												......

3			n / i		re;		Q*}	O		70				—2	4a					[4-7	-92	m
	oa	-r/sr-	..............................	-t»-	»>+								...						...
4	31	34	[Val		[4	24	30 7 --	45	64	...	—	—	10	04	01				121 !... p	74	45]


				i ...			(1
5														_
-oJ-			Abytorp -rtro--i ;-ar- söndr. jämväl från -arman fastighet							... \|1 ...						... r;			:

139

Normlösa socken.

12	13	14	15	16	1 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt ,rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, dä förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer j
År	Månad	Dag	År	Månad \|Dag
Storskifte	1801	Maj	3	C; Jon Svensson	19	—	—	—	—	Genom enskifte deladt i 32, 38 och 34. Afsöndring, se 3°.



Enskifte	1828	Sept.	17	Ca; Sven Jonsson	57	—	—	—	—	Mantal och ägovidd gemensamma för Åby 32 och Åby 42. Afsön-dring, se 3°.



Enskifte	1828	Sept.	17	Cb; Carl Jonsson	57	—	—	—	—	Mantal och ägovidd gemensamma för Åby 3ä och Åby 43. Genom hemmansklyfning deladt i 37 och 38.



Enskifte	1828	Sept.	17	Ce; Per Jonsson	57		—	d	—	Mantal och ägovidd gemensamma för Åby 34 och Åby 44-


			1
		—	—		—	1828	Juni	4 ...... ......	K. B.	Öfverfördt till blad 11.

140

Band 1. Namn: Åby N:o 3.

Blad 3 (forts.).

1	2	3	4	ö	6	7	8	9	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g 0 v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	> »-*	Kvadratmeter	Hektar	> n	Kvadratmeter	Hektar	> •S	Kvadratmeter	Hektar	> n	Kvadratmeter	Hektar		Kvadratmeter	Hektar	<-s	Kvadratmeter
G		Ofi																				—
			sönclr. jämväl från annan fastighet



7	-qs,	-O2-	—U.-		4.	OA		O	Ofi	un					7 h					Z	or*	art
		/12				...		Om	2JU				...	/ 4	...					“zfb	-bb
S	33	38	V»			99	54	3	02	19			—	—	92	IG ...	...	—	...	i 4 I	93	89

9	37	39	V24				...													\| 2	48	GG


10	37	310	v*																	2	45	23

												\|				\|		\|

111

Normlösa socken.

12	13	14	15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum,lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af 1	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktcns arkivnummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
	—	—	—			1893	Dec.	12 ......	K. B.	Öfverfördt till blad 12.

Hemmans- klyfning	1895	Juni	4	Cba; And. Danielsson	139 ......	......			.........	Genom ägostyckning deladt i 39 och 310.
Hemmans- klyfning	1895	Juni	4	Cbb; Jak. Larsson	139			Z"\
Agostyck- ning	1899	Okt.	24	Cba1; And. Danielsson	153			......



Ägostyck- ning	1899	Okt.	24	Cba2; Carl Broman	153

142

Band 1. Namn: Åby N:o 4.

Blad 4. Mantal: 1)z. Jordnatur: Skatte.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
K fO ?r	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> •S	1 Kvadratmeter	Hektar	> •1	\| Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter 1
1		11	1/
		kl

2	41	4.2	[Va i	—	[6	35	51	8	51	15				3	86	55 ...	...			18	73	21]

3	/1	/.«*	r1t l		K,	c /,		n												47
	■i''	L /3J		[o	x>T	OO	J	JU	tv										1 i		0^]

4	41	44	[Val		[4	ätJ	80	7	45	G4	—	—	—	10	04	01	—	—	—	21	74	45]



5	11	^r»
			tx*fxrrtit iiTtTUc iioi

143

Normlösa socken.

12	13	14	15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastsställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
Storskifte	1801	Maj	3	D;JonSvens-sons h:u.	19	—	—	—	—	Genom enskifte deladt i 42, 43 och 44. Afsöndring, se 46.




Enskifte	1828	Sept.	17	Ca; Sven Jonsson	57	—	—	—	—	Mantal och ägovidd gemensamma för Åby 32 och Åby 42. Afsön-dring, se 4°.



Enskifte	1828	Sept.	17	Cb; Carl Jonsson	57		—	—	—	Mantal och ägovidd gemensamma för Åby 33 och Åby 43. Genom hemmansklyfning deladt i 47 och 48.

					.........

Enskifte	1828	Sept.	17	Ce; Per Jonsson	57	—				Mantal och ägovidd gemensamma för Åby 34 och Åby 44.




	—	—	—			1828	Juni	4	K. B.	Öfverfördt till blad 11.
							.........

144

Band 1. Namn: iby N:o 4.

Blad 4 (forts.).

1	2	3	4	5	6
7	1 8		9	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Kcg num	ster- mer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- uingsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dvl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> ►-s	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	\| Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> •~t	Kvadratmeter	Hektar	>-*	Kvadratmeter
6		-iS-l		■ Aby torp-Nso 2 uf




7	43	47	V12		1	26	54	2	88	16	—	—	—	—	54	36				4	09	06



8	4.3	4.8	Vl2		2	08	29	1	53	24	—	—	—	—	41	48	—	—	—	4	03	01



9	48	4°		Åbytorp K:o 3; afs.						:											16	24

								...

10	48	410		Åbytorp N:o 4; afs.						:				—	—	—	—	—	—	—	28	03


										II

145

Normlösa socken.

12	13	14	1 15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfar t första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, dä förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År \| Mänad	•lag	År	\| Månad	Dag
	—	—	—	-—	—	11893	Dec.	12	K. B.	Öfverfördt till blad 12.




Hemmans- klyfning	1895	Juni	4	Cbc; And. Danielsson	139



Hemmans- klyfning	1895	Juni	4	Cbd; Jak. Larsson	139	—	—	—	—	Afsöndringar, se 4® och 410.

									.........
				................................................
	—	—	—		—	1896	Nov.	16	K. B.



					......

	—	—	—		—	1899	Febr.	12	K. B.

					......



				1

146

Band 1. Namn: Åby N:o 5.

Blad 5. Mantal: 2. Jordnatur: Frälse (säteri).

9 | 10

Ordningsnummer för

inskrifningens rum

nummer

Mantal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

r-r-

►t

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

•-*

Kvadratmeter

Hektar

>-»

Kvadratmeter

Hektar

r-i

Kvadratmeter

Hektar

''-i

Kvadratmeter I

-Al-

rp ^

/1m

II /!

P <\

A 7

fnn

aai

pruyuaij-

[bi

n i

•J

...

U—

JLU

...

I-

...

;;;

...

:::

...

1 ■"
...

Normlösa socken,

12	13	14	15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
Storskifte	1801	Maj	3	E; C. P. Örn	19	—	—	—	—	Ägovidden gemensam för Aby 5'' och Åby 61. Enligt K. Landtmä-teristyrelsens skrifvelse den 16 Mars 1910 öfverfördt till särsk. upplägg, se blad 13.




								......


	......
					......
			......
								......i......... ::::::::: ...............

	...... ...... ::::::			......

148

Band 1. Namn: Åby N:o 6, en utjord.

Blad 6. Mantal: —. Jordnatur: Frälse.

Ordningsnummer för

inskrifningens rum

nummer

Mantal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

—

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odling

mark

butnma

Hektar

I Kvadratmeter

Hektar

1 Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter 1

......«

TT"

[H 1j ^ ii alj

Ttr

ii i

tji

Uö

1J-

1 1

149

Normlösa socken.


12	13	14	15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart förs ta gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
Storskifte	1801	Maj	3	E; C. P. Örn	19	—	—	—	—	Ägovidden gemensam för Åby 51 och Åby 61. Enligt K. Landtmä-teristyrelsens skrifvelse den 16 Mars 1910 öfverfördt till särsk. upplägg, se blad 13.

									.........
								. -	.........

150

Band 1. Namn: Åby N:o 7.

Blad 7. Mantal: 3/i. Jordnatur: Krono under allmän disposition;

1	2	3	4 \| 5	6	7	8	9 j	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g 0 v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	.Odlings- mark
Hektar	> •-1	< P Ö- ''■j P 3 CD O	Hektar	> n	Kvadratmeter	Hektar	> >S	Kvadratmeter	Hektar	> •1	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> f-s	Kvadratmeter
i	—	71	1	[Prästgården]	28	93	78	4	93	02	—	—	—	54	88	04		7	31	88	82	15




2	71	72	—	Afs. till kyrkogård	—	—	—	—	24	13			—	—	—	—	—	—	—	—	24	13




3	71	7-3		T-» 1			A (i
			uarnujutökeluiiileii ]		-	10									zj				...	01	IT

													...		...

4	71	74	—	Afs. till kyrkogård					5G	G9											5G	G9


5	71	75	—	[Prästnäset] expr.											31	29	—	4	4G	—	35	75

151

Normlösa socken.

kyrkoherdebostäl le.

Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens
areal blifvit bestämd

Förrätt ningens art -

Tiden, då förrättningen
fastställts
eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
blifvit
afslutad

Månad Dag

Skiftes littera; ägares namn -

3 3.
3 3
:: r.
R rn

Tiden, då afsöndring
fastställts
eller, där fastställelse
ej ägt
rum, lagfart första
gången meddelats

År Månad

Särskilda anteckningar

Storskifte

1801

Maj

Åby 71 utgör enligt jordeboken 8/4
förmedladt, men 1 oförmedlad!
mantal. Afsöndringar, se 72, 73,
74. Expropriation, se 75, 7Ö.

1857

Sept.

K. M:t

1873

April

K. M:t

Enligt K. Br. den 31 Maj 1911 har
lägenheten återgått till stamfastigheten.

— 1880

Dec.

K. M:t

1891

Jan.

Enligt Lagbo Häradsrätts utslag
den 30 Okt. 1890 harNormlösa—
Brokinds järnvägsaktiebolag förpliktats
fösa motstående ägovidd
utöfver hvad för bolagets
järnväg tagits i anspråk.

152

Band 1. Namn: Åby N:o 7.
Blad 7 (forts.).

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös-ningsj ord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> *-<	Kvadratmeter	Hektar	> ''-i	Kvadratmeter	Hektar	> •t	Kvadratmeter	Hektar	> ''S	1 Kvadratmeter	Hektar	> ''-i	Kvadratmeter 1
G	71	7°	—	Expr.	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12	43	—	—	—	—	12	43





				...


















						1			\|\|						1

153

Normlösa socken.

12	13	11 15 \| IG	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal hlifvit bestämd	ii Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, dä förrätt- ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslulad	Skiftes-littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad \|Dag	1 År	Månad	Dag
	—	—	—	—	—	1891	Sept.	1
									.........

..................						:::::: ......		:::::	......... .........


								......





1							il

154

Band 1. Namn: Älgö N:o 1.

Blad 8. Mantal: 1. Jordnatur: Skatte.

1	2	3	4	s	6	7 II 8 i! 9 \| 10 \| 11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl	Äng	Odlings- mark
Hektar	>	\| Kvadratmeter	Hektar	> n	\| Kvadratmeter	Hektar	> *1	Kvadratmeter	Hektar	> *1	Kvadratmeter	Hektar	> »t	Kvadratmeter	Hektar	> ■	Kvadratmeter
i		11	1



					...

2	1 1	18	1/. -		17	70	01	9	nO	01				fi 1	00	90		07	\|! n/,.;£9		J1V
		72					... ...		...				... ... ...			...
\|......										...

3	11	13	1 /		1^	91	0,5							/tU	10	nO		22	71	tfa		DG
		72



4	l2	i4	V*					...			i ...						...			30	59	28

																	...
						... 1											I
5 :::::	l2	i5	V*	—				... ii *“			...									32 :::	27	30
				\|\|...				...

155

Normlösa socken.

12	13	14	15 II 16 II 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-j dring fastställts \| eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första jgången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrättningens art	Tiden, dä förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej i fråga-kommer, blifvit afslutad	Skifteslittera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad \|Dag	År \| Månad	Dag
Arealafmätning	1793	Okt.	16		12	—	—	—	—	Genom laga skifte de-ladt i l2 och 1B.




Laga skifte	1858	Jan.	30	A; C. Strömberg	91	—	—	—	—	Till fastigheten hör ock andel i Svedens ut-skog. Afsöndring, se l8. Genom ägostyck-ning deladt i l4och l5.
					......\|
Laga skifte	1858	Jan.	30	B; J. A. Ros	91			"""		Till fastigheten hör ock andel i Svedens ut-skog. Genom hem-mansklyfning deladt i l8 och l7.

Ägostyckning	1901	Aug.	30	Aa; F. Strömberg	1581
			II
Ägostyckning	1901	Aug.	30	Ab; K. Larsson	1581			......\|\|

15(>

Band 1. Namn: Älgö N:o 1.

Blad 8 (forts.).

7 II 8 II 0 1

10 i 11

Ordningsnummer för

inskrifningens rum

nummer

Mantal

Särskildt namn å
fastigheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi-

ment

Summa

Tomter,
åker o. dyl.

Äng

Odling

mark

Hektar

•1

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

Hektar

I Kvadratmeter

Hektar

■-3

| Kvadratmeter

Hektar

»-3

Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter 1

1°

3/s

Rosen torp

n fi

....SI

Qr|

joa

XVI

...

U J

...

6-4

F70

Afl

<t)A

Ö.t)

Öl

...

U.J

Afs.

Loa

A IL.

l-OA

JLSL

1 1

...

1 I

157

Normlösa socken.

12	13	14	15 Jj 10	1 17	18
Laudlmäteriförrältning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt ruin, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrättningens art	Tiden, dä förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skifteslittera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
Hemmansklyfning Deln. af utskog	1906 1911	Mai Juli	8 16	Ba; Nils Årén Ba; Nils Årén	163 167	—	—	—	—	-Till- fastigheten hör-eek skog-. Enligt K. Kam-markollegii skrifvelse den 14 Februari 1913 kallas Älgö l6 äfven Rosentorp.



Hemmansklyfning Deln. af utskog	1906 1911	Maj Juli	8 16	Bb; M. Eriksson Bb; PerMånsson	163 167					■skog.


Deln. af utskog	1911	Juli	16	A; Brokinds Aktiebolag	167	1895	Mars	17		Afsöndringen utgörden på Älgö l2 belöpande andel i Svedens ut-skog.



			......
					ll






						\|

158

Band 1. Namn: Ödegården [N:o 1],

Blad 9. Mantal: s/t. Jordnatur: Skatte,

1	2	3	4	5	(i 1	7	8	9	10	ll
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> f-i	\| Kvadratmeter j	Hektar	>	1 Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> r-1	t Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter
1		l1	3/
		-------
2	i1	l2	V*		1-1 13		10	s	15	05				20	58	96					88	1-1
	70	33	8	17	44	-	—	—	29	58	96			46	51	47	19

3	ii	l3	Vs			no		9						O	no					17
	K	tf?	r.t;	O		70				u ■ia	UU no					OO
G	52	93	3	31	IG	—	—	—	13	03	48	—	—	—	23	40	57


4	AL.	4	li			na	ap	0	QA	OR						QQ				1 1	07	rf;
		/ 8				uU		Öl											11	21 t	oo



5	l1	l5	V4
	16	02	J-U 43	l 7 :::	41 42	96		—	—	24	ul 61	JU 76	—	2	13	4J 48	tö 09	T)T7 28
	L..			U

159

Normlösa socken.

Landlmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens
areal blifvit bestämd

Förrättningens art

Tiden, då förrätt ningen

fastställts
eller, där fastställelse
ej ifrågakommer,
blifvit
afslutad

År | Månad |Dag

Skifteslittera;
ägares namn

Tiden, då afsöndring
fastställts
eller, där fastställelse
ej ägt
rum, lagfart första
gången meddelats

3 »

3 p

2 5-

Månad Dag

Särskilda

anteckningar

Genom laga skifte
deladt i l2—l5.

Laga skifte å inrösningsj.
Enskifte å skogsmark
Ågoutbyte

Delning efter sjösänkning

1854

1828

1875

1925

Aug

Jul

Okt

Jul

A; Erik Ersson
A; Erik Ersson
A; Nils Bengtsson
A; Per Nilsson

104

194

Afsöndring, se l6.

(Laga skifte å inrösningsj.
Enskifte å skogsmark
Hemmansklyfning å l4
Delning efter sjösänkning

1851

1828

1910

1925

Aug

Jul

Jan

Jul

B; Nils Jansson
B; Jan Nilsson
B; Carl Hallin
B; Carl Hallin

166

194

■ Mil denna fastighet


	£Ut—v.tbrutits

för l/j mantal. Af -

söndring, se l8.

Laga skifte å inrösningsj.
Enskifte å skogsmark

1854

1828

Aug.

Juli

C; Per Jansson
B; Jan Nilsson

Till denna fastighet
och l3 hör jämväl
10 har 1,85 ar afrösningsjord,
som
vid enskiftet utbrutits
för */4 mantal.
Afsöndringar, se l9,
l7. Genom hemmansklyfning
deladt i l8
oen 1°.

Laga skifte å inrösningsj.

Enskifte å skogsmark
Delning efter sjösänkning

1854

1828

1925

Aug.

Juli

29 D; And. Carlsson 91
e)x |C;CarlAndersson| cq
ID; And. Carlsson)
lo D; Per Forsberg 194

Afsöndring, se l6.

inskrifningens rum

160

Band 1. Namn: Ödegården [N:o 1].

Blad 9 (forts.).

A g o v i d d

Inrösningsjord

Afrös ningsjord -

Impedi ment -

S u m in a

Tomter,

åkero.dyl.j

Odlings mark -

Särskildt namn å
fastigheten

Mantal

Tomten N:o 1; afs.

161

Normlösa socken.

12	13	14	15	16	! 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År \| Månad	Dag	År \| Månad\|Dag
	—	—	—		—	1901	Mars	3	K. B.	Afsöndring, se l10.


Hemmans- klyfning	1910	Jan.	19	Cl; J. Öh- man	166	1906	Juni	4	K. B.



Hemmans-klyfning Delning efter sjösänkning	1910	Jan.	19	Ca; Alf. Larsson Ca; Karl Larsson	166 194

1925	Juli	15



Hemmans-klyfning Delning efter sjösänkning	1910 1925	Jan. Juli	19	Cb; Hans Norén Cb; Bror Norén	166 194
15



	—	—	—			1910	Okt.	4	K. B.	Enligt K. B:s beslut den 6 Mars 1911 kallas Ödegården l10 jäm-väl Täppan.


					......
	1						I

162

Band 1. Namn: Önskan [N:o 1], ett torp.

Blad 10. Mantal: —. Jordnatur: Frälse.

■Register nlunmer -

Ägovidd

Inrösningsjord

Impedf

Afrös ningsjord -

Summa

Odlings mark -

Tomter,
åker o. dyl.

Särskildt namn å
fasliglieten

163

Normlösa socken.

Landtrmtferiförrättning, vid hvilken fastighetens
\ areal blifvit bestämd

Tiden, då afsöndring
fastställts

ställclse ej ägt
rum,lagfart första
gången meddelats

Särskilda

n teckningar

ningeiKfastställts
eller, cto fastställelse
eWrågakommer,
KKfvit
afslutad\

Skiftes littera; ägares namn -

Förrätt ningens art -

År | Månad |P:

Månad jDag

Sedan K. Kammarkollegium enligt
skrifvelse den 10 Maj 1911
förklarat, att torpet Önskan icke
vore att anse såsom en för sig
bestående fastighet, har detsamma
afförts ur jordregistret.

1G4 Öfverfördt från blad 3 rum 5, blad 4 rum 5.

Band 1. Namn: Åbytorp N:o 1, afs. från Åby 3'' och Åby 4''.
Blad 11. Mantal: —. Jordnatur: —.

1	2	3	4	5	0	1	8 l 9 \|	10	11
	ilegister- lummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Ordningsnummer för inskrifningens rum	-—-—- Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	>	1 Kvadratmeter	Hektar	> ►1	\| Kvadratmeter	Hektar	t> •t	1 Kvadratmeter	Hektar	> ►t	Kvadratmeter	Hektar	> -»	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter 1
1	—	l1	—		—	22	16	—	—	—	—	—	—	—	67	31	—	—	—	—	89	47




2	l1	la		Lovisedal N:o 1; afs.						—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	17	03


3				Åi. xt r r																	44-	-39
-i4-



4	i1	l4		Afs., Lugnet																	10	51
		!									1
		I i..... i;;;;;	.........		...						:
	......i *									I
		!	\|	\|					\| \|			1 1				!

165

Normlösa socken.

12	13	14	15	16	17	18
Landlmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes-littera: ägares namn	F örrättningsaktens arkivnummer
År \| Månad	Dag	År \| Månad	Dag
	—	—	—		—	1828	Juni	4	K. B.	Afsöndringar, se l2, l8, l4.


	—	—	—		—	1903	Mars	21	K. B.


	—	—	—		—	1904	Sept.	7	K. B.	Enligt K. Landtmäteristyrelsens skrifvelse den 19 Juni 1911 öfver-fördt till särsk. upplägg, se blad 16.



	—	—	—		—	1910	Maj	19	K. B.	Enligt K, B:s beslut den 10 Sept. 1911 kallas Åbytorp l4 jämväl Lugnet.

166 Öfverfördl från blad 3 rum 6, blad 4 rum 6.

Band 1. Namn: Åbytorp N:o 2, afs. från Åby 3- och iby 4''-.
Blad 12. Mantal: —. Jordnatur: —.

1	2	3	4	6	(i	7	8 \| 9	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, j åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	> ''S	j Kvadratmeter	Hektar	> »1	j Kvadratmeter	Hektar	> ''I	\| Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> ''-t	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter 1
—	—	21	—	..............................	—	34	78	—	—	—	—	—	—	—	41	19	—	—	—	—	75	97
			.........	..............................												...	...	...	...			...

																	n		...
.....											...
			1				j\|	\|										I \|

167

Normlösa socken.

12	13	14	15	16	17	18
Landlmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes* littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad \|Dag	År \| Månad	\|Dag
	—	—	—		—	1893	Dec.	12	K. B.





























			\|	II

168 Öfverfördt från blad 5 rum 1, blad 6 rum 1.

Band 1. Namn: Åby N:ris 5 och 6.

Blad 13. Mantal: N:o 5: 2 mtl, N:o 6: en utjord. Jordnatur: N:o 5:

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	ll
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	> r-J	\| Kvadratmeter	Hektar	>	1 Kvadratmeter	Hektar	!> »i	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> >-t	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter 1
1	—	(5,6)1	2 mtl jämte en utjord	[Åbydalj	64	86	37	9	45	12	—	—	—	114	61	08	3	17	72	192	10	29


2	(5,6)1	(6,6)2		[Äby stamp] afs.		...			...											1	14	93
3	(5,6)1	(5,6)8		Afs.			...														68	15

	......... .........	.........		....................											...
......					...
				\|						i

169

Normlösa socken.

Frälse (säteri), N:o 6: Frälse.

12	13	14	15	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, dä afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, dä förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad \|Dag	År	Månad	Dag
Storskifte	1801	Maj	3	E; C. P. Örn	19	—	—	—	—	Afsöndringar, se (6, 6)3 och (5, 6)3.




	-	—	—		—	1898	Maj	9	... .

					......

					......

	—	—	—		_	1911	Febr.	6	K. 13.













								......



	1 1

170 Öfverfördt från blad 1 rum 3 och 4, blad 2 rum 6.

Band 1. Namn: Ågärden [N:o 1].

Blad 14. Mantal: 3/s. Jordnatur: 7/^ mantal frälse, ]/s mantal skatte.

1	2	3	4	6	0	7 I 8	9	10	il
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	I Tomte åkero.	lrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
iyl.	Äng	Odling mark	S
Hektar	>	j Kvadratmeter	Hektar	> r~S	I Kvadratmeter	Hektar	> •s	1 Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> *-<	Kvadratmeter 1
1	—	l1	V* (frälse) Vs (skatte)	•-	15	36	22	1	30	02	—	—	-	19	49	Hk» '' _	_	28	07	36	43	73



2	l1	l2		Afs.												...			...	...	91	15

							...						...		...


		::::::						... ...			...
							...			:::

								... 1 ''
								J “*			j

171

Normlösa socken.

12	13	14	15	10	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum,lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År \| Månad\|Dag	År	Månad	Dag
(Se anteekn	ngari	ia i de i	ruin	iken anförda	rum)	—	—	—		Afsöndring, se l2.



					......
	—	—	—		—	1911	Mars	5	K. B.









									.........












					...... 1

172 Öfver förd t från blad 11 rum 3.

Band 1. Namn: Åby torp N:o 5, afs. fr. Åby torp l1.

Blad 15. Mantal: —. Jordnatur: —.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	ii
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	Summa
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	t> •"S	\| Kvadratmeter	Hektar	>	I Kvadratmeter	Hektar	> -t	Kvadratmeter	Hektar	> •-i	Kvadratmeter	Hektar	> >-i	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter 1
1		51	—	—	—	—			—		—	—	—	—	—	—		—		-	41	29

2	51	52	—	Afs.	—						...								...	...	13	G5

3	52	53		Afs.			...	i r“											...	‘	5	90
	i......							1.. . 1.. .			1: !•••						...			... ... ...
i
		i;;;;;:																		\| ...
											... ...					...... ......			i... ...

\|	! 1									\|\|			!	!

173

Normlösa socken.

12	13	11	15	16	1 17	18
LandtmäteriförräUning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt ruin,lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skifles- liltera; ägares namn	Förrättningsaktens arkivnummer
År	Månad	Dag	År	Månad	Dag
—	—	—	—			1904	Sept.	7	K. B.	Afsöndring, se 52.



								......
—	—	—	—	—	—	1911	Maj	18	K. B.	Afsöndring, se 68.


					......

	—	—	—		—	1911	Juli	G	K. B.




						......
	......''	:::

							......

174

Band 1. Namn: iby N:o 8, en kvarnlägenhet.

Blad 16. Mantal: —. Jordnatur: Skatte.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fasligheten	Ä g o v i d d	—
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- 1 ment
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark	summa
Hektar	>	1 Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	> »“1	Kvadratmeter	Hektar	> *-s	Kvadratmeter 1
1	—	81	—		—	39	15	1	24	91	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	64	06

	..............................
2	81	82		Afs.																	6	19




									...



......														-

								...



				..............................
	1 1					I!

175

Normlösa socken.

12	13	14	iö	16	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt ruin, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrätt- ningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skiftes- littera; ägares namn	Törrättningsaktens arkivnummer
År	Månad	Dag	År	Månad \|Dag
Storskifte	1801	Maj	3	G; E. Nor-man	19 ......		—		—	Afsöndring, se 83.

						1912	Mars	16	K. B.




										................................................





	......							3



		......1
			1	1		1	II

176

Band 1. Namn: Kyrkojorden N:o 1, en lägenhet.

Blad 17. Mantal: —. Jordnatur: Krono under allmän disposition.

Ordningsnummer för

inskrifningens rum

nummer

Mantal

Särskildt namn å
fasligheten

Ä g o v i d d

Förutvarande

Gällande

Inrösningsjord

Afrös-

ningsjord

Impedi- !
ment

S u m m a

Tomter,
äkero. dyl.

Äng

Odlings-

mark

Hektar

“t

1 Kvadratmeter

Hektar

•i

1 Kvadratmeter

Hektar

| Kvadratmeter

Hektar

•-t

I Kvadratmeter

Hektar

•-i

1 Kvadratmeter

Hektar

Kvadratmeter

—

CC!\

.qq

~rt

"TO

tsr

n;J

—

Expr.

...

j:i

...

177

Normlösa socken.


12	13	14	15	16	II 17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	j Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrättningens art	Tiden, dä förrätt- ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifräga-kommer, blifvit afslutad	Skifteslittera; ägares namn	F örrättningsaktens arkivnummer
År	Viånad \|Dag	År \| Månad	Dag
Storskifte Utbrytning efter sjösänkning	1801 1893	Maj Sept.	3 17	H; Normlösa kyrka H; Normlösa kyrka	19 126		—	—	—	Expropriation, se l2.

	—	—	—		—	1891	Sept.	1 ......










	..........................
	......1
				II

178

Band 1. Namn: Åby vall N:o 1, en lägenhet.

Blad 18. Mantal: —. Jordnatur: Frälse.

1	2 1	3	4	5	6 1! 7 1	8 \|	9 i	10	11
Ordningsnummer för inskrifningens rum	Register- nummer	Mantal	Särskildt namn å fastigheten	Ä g o v i d d
Förutvarande	Gällande	Inrösningsjord	Afrös- ningsjord	Impedi- ment	S u m m a
Tomter, åker o. dyl.	Äng	Odlings- mark
Hektar	> »i	1 Kvadratmeter	Hektar	>	1 Kvadratmeter	Hektar	> ''-l	Kvadratmeter	, Hektar	> r-J	l Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter	Hektar	>	Kvadratmeter t
1	—	l1	—		—	77	24\|	...	20	15	—	—	—	—	—	—	—	—		... ...	97	39
																			...
		...... ......			:::	... ...	...	...					...	f l l ”*					...	;;;
					i															- :::
i..... i.....			.........								...

i i i							j											\|

179

Normlösa socken.

12	13	14	15	10	17	18
Landtmäteriförrättning, vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd	Tiden, då afsön-dring fastställts eller, där fast-ställelse ej ägt rum, lagfart första gången meddelats	Afsöndringen fastställd af	Särskilda anteckningar
Förrättningens art	Tiden, då förrätt-ningen fastställts eller, där fast-ställelse ej ifråga-kommer, blifvit afslutad	Skifteslittera; ägares namn	O: P ^ 3-g § 2. p p 3 8 i & - o Ö
År	Månad \|Dag	År 1 Månad	Dag
Utbrytning efter sjösänkning	1893	Sept.	17	Ha; Abysjöns sänkningsbolag	126









						......
						......



							:

	.....

180

Formulär Ab.

Namnregister.

Namn och nummer	Blad	Rum	Namn och nummer	Blad	Ruin
A.................................................			Hästhagen....................................	2	10

Barnmorsketomten.....................	7	3	I....................................................
G .....................			J.................................................


D.................................................			Kronobacken N:o 1 ..................	2	4
			Kyrkoiordcn N:o 1.....................	17

E.................................................			Lovisedal ....................................	11	2
I			Lugnet..........................................	11	4
F.................................................			M.................................................
G................................................			N................................................

181

Namn och nummer	Blad	Rum	Namn och nummer	Blad	Ruin
0.................................................			V. W...........................................
Prästgården.................................	7	1
Prästnäset....................................	7	5	X. Y. Z........................................
0 ........................
			Åby N:o 1 .................................	1	—
			Åby N:o 2 .................................	2	—
			Åby N:o 3 .................................	3	—
Rosentorp....................................	8	6	Åby N:0 4 .................................	4	—

				g
			Åby N:ris 5, 6 ...........................	13	—
Strandängen ..............................	1	8	Åby N:o 7 .................................	7	—
			Åby N:0 8 .................................	IG	—
			Åby Kronogården (N:o 2) .........	2	2
			Åby Mellangärden (N:o 1).........	1	2
			Åby Skattegården (N:o 2) .........	2	3
Tomten N:o 1 ...........................	9	6	Åby stamp .................................	13	2
Tomten N:o 2 ...........................	9	7	Åby Västergården (N:o 1).........	1	3
Täppan .......................................	9	10	Åby Östergården (N:o 1)............	1	4
			Åbydal..........................................	5	1
				in	—
			Åbytorp N:o 1 ...........................	1 o	£
U.................................................				( & 112
			Åby torp N:o 2 ...........................	\|-3-	—+P
			Åbytorp N:o 3 ...........................	4	9
			Åbytorp N:o 4 ...........................	4	10

182

Namn och nummer	Blad	Rum
Aby torp N:o 5 ...........................	115	—
Åby vall N:o 1..............................	18	—8-
Ägården.......................................	14	_
Åliden N:o 1 ..............................	1	5
Åliden N:o 2..............................	2	7
Åliden N:o 3..............................	'' 2	8
Åliden N:o 4 ..............................	2	9

Namn och nummer

Älgö N:0 1 .....................

Ödegården
Önskan ....

Blad

Rum

183

Formulär B.

Utdrag af jordeboken för Normlösa socken,

Nuvarande mantal
och jordnatur

Krono

Säteri

Kyrkoherdeboställe

Ödegården ............

Önskan, ett torp...

Ligger å ägorna till Aby N:o 5

Brokind i Lagbo fögderis häradsskrifvarekontor den 17 November 1908.

Philip Åhman.

Granskad utan anmärkning. Moköping i Bratteborgs läns landskontor den 30
November 1908.

e. f.

Nils Heclqvist.

184

Formulär C.

Förteckning- å i jordeboken antecknade

1	2	3	-1	5	6	br 7		8
Stamfastighetens		Den afsöndrade lägenhetens	Afsön- dringen	Tiden för fastställelsen
SI C		g	c			fast-	År
3 3 <T>	Namn	P £	3 3 a> *-»	Namn	Areal	ställd af	Månad	Dag
2	Åby ............	v„	l	Kronobackcn ......	18,13 84 kv.-ref 1,7 n 3 har 0,6339 har	K. B.	1867	Nov.	25
2	Åbv ............		2	Åliden..................	K. B.	1899	Au?.	16
2	Åliden, afs.		4	Åliden ..................	K. B.	1904	Sept.	3
2	Äby ............	3/s	3	Åliden ..................	0,4924 har	K. B.	1899	Aug.	16
3	Åby ............	V*	1	Åbytorp ...............	i tunnl.26kappl.	K. B.	1828	Juni	4
1	Åbytorp, afs.	—	1	Lovisedal ............	0,i7O3 har	K. B.	1903	Mars	21
1	Åbytorp, afs.		5	Åbytorp ...............	0,4129 har	K. B.	1904	Sept.	7
3	Äby ............	—	2	Åbytorp ...............	0,7597 har	K. B.	1893	Dec.	12
4	Åby ............	1/ 2	1	Åbytorp ...............		—	—	—	—
4	Åby ............	—	2	Åbytorp ...............		—	—	—	—
4	Äby ............	V12	3	Åbytorp ...............	0,i 624 har	K. B.	1896	Nov.	16
4	Åby ............	V12	4	Åbytorp ...............	0,2sos har	K. B.	1899	Febr.	12
7	Åby ............	3Ö	—	Afs. till kyrkogård	2,7 37 4 kv.-ref	K. M:t	1857	Sept.	15
7	Äby ............	V4	—	Barnmorsketomten	5,832i kv.-ref	K. M:l	1873	April	9
7	Åby ............	7*	—	Afs. till kyrkogård	6,4311 kv.-ref	K. M:t	1880	Dec.	13
—	Ödegården...	74	1	Tomten ...............	1,3917 har	K. B.	1904	Mars	3
—	Ödegården...	Va	2	Tomten ...............	0,2539 har	K. B.	1906	Juni	4

185

Normlösa socken.

för alltid afsöndrade lägenheter.

9	10	n	12
Upplåtarens namn;	Den, till hvilken lägen-	Afsön- drings- aktens nummer	Anmärkningar
skifteslittera å stam-fastigheten	heten upplåtits
Nils Wallgren; Ba	H. Bohm	149/1867	Innehafves under åborätt.
Adolf Persson; Bba	P. Granberg	89/1899
P. Granberg	Hans Wik	112/1904
Adolf Persson; Bba	Carl Lund	90/1899	1 Afs. fr. Åby N:ris 3 och 4. \| Afsöndringsakten förkommen.
Olof Berg	H. Eriksson	51/1903
Olof Berg	Sven Larsson	116/1904
Sara Jonsdotter; Ca	Israel Myrberg	165/1893	Afs. fr. y3 mtl Åby N:ris 3 och 4. Afs. fr. Åby N:ris 3 och 4. Se ofvan. Afs. fr. 1/3 mtl Åby N:ris 3 och 4. Se ofvan.
Jak. Larsson; Gba	J. Häggström	141/1896
Jak. Larsson; Cbd	C. Löfberg Åby församling Äby kommun Åby församling	34/1899
Nils Bengtsson in. fl.	Erik Bergstrand	57/1904
Carl Forssberg; C	H. Flodman	81/1906

Moköping i Bratteborgs läns landskontor den 30 November 1908.

e. f.

Nils Hedqvist.

186

Formulär I)

Fastighetsförteckning

1	2	3	4	5	6	7
Hemmanets eller lägenhetens
	ö O	Natur	Fördelning i	Ägare eller innehafvare
Namn	3 ct> 3 rf	Skatte	Srono	Frälse	bruknings-
	tr O 2 ** w i	Mantal	Mantal	Mantal	delar
Aby ...........................	i	—	—	%	nu	Sven Åman (Mellangärden)...............
					74	Olof Forsling ....................................
					V24	Erik Wall (Åliden) ...........................
Åby ...........................	2	V.	V»	—	3/s kr-	Änkan Brita Wallgren (Kronogården)
					V8kr.3/16sk.	Adolf Persson....................................
					7ia sk.	Carl Friman.......................................
					Va sk.	Olof Forsling ...................................
Afs. Kronobacken...	1	—	—	—		Per Bohm..........................................
» Hästhagen ......	—	—	—	—	—	f. Soldaten Anders Hed ..................
» Åliden ............	2	—	—	—		Per Granberg....................................
» Åliden ............	3	—	—	—	—	Johan Gren .......................................
» Åliden ............	4	—	—	—		Ture Turesson .................................
Åbv ...........................	3	7.
	3,4	—	—	—	7b	Carl Bohlin .......................................
	3,4	—	—	—	1/ / 3	Johan Enqvist....................................
	3,4	—	—	—	7e	And. Danielsson.................................
	3,4	—	—	—	7.	Jak. Larsson ....................................
Afs. Åby torp .........	1	—	—	—		Olof Berg ..........................................
» Abytorp ........	2	—	—	—		Israel Myrberg....................................
» Lovisedal........	1	—	—	—	•—	H. Eriksson i Brokind ....................
» Abytorp ........	5	—	—	—	-—	Sven Larsson....................................

187

för Normlösa socken.

8	1 9	10	11
Gällande registerbeteckning
		Mantal	Anteckningar
Namn	Register-
	nummer
Åby...........................	i«		Ang. afsöudringar, se uppgiften enligt formulär H.
\| Åby...........................	13	Vs	1
(Åby...........................	14	Vs	\| Se uppgiften enligt formulär H.
Åbv...........................	l7
	—	—	Se bifogade utdrag och afskrift1).
Åby...........................	2«		Se uppgiften enligt formulär H.
Åby...........................	24
Åby...........................	210
Åby...........................	27
Åby...........................	2R
Åby...........................	2»
	—	—	Se bifogade utdrag och afskrift1).
Åby...........................	38	Vl2
Åby...........................	48	V12
Åbytorp.....................	l1	—	Ang. en afsöndring, se uppgiften enligt formulär H.
Åbytorp.....................	21
Åbytorp.....................	l2
Åbytorp.....................	13

■) Ej här bifogade.

188

1	2	3	4	6	6	7
Hemmanets eller lägenhetens
	C-l o o	Natur	Fördelning i	Ägare eller innehafvare
Namn	Sfi 3 3 ?	Skatte	Krono	Frälse	bruknings-
					delar
		Mantal	Mantal	Mantal
Åby ...........................	4	V.				Se under Åby N:o 3 ........................
Afs. Åbvtorp .........	3	—	—	—	—	Carl Nord..........................................
» Åbytorp .........	4	—	—	—	—	C. Löfbergs stärbhus........................
Åby, säteri..................	5	_	_	2	_
Åby, utjord ...............	6	—	—	*	—	Majoren J. H. Örn, Åbydal............
Önskan, ett torp ...	—	—	—	*	—
Aby, kyrkoherdebo-
ställe.....................	7	—	3U	—	—	Innehafvare Kyrkoh. E. M. Landén...
Afs. Prästnäset......	—	—	—	—	—	Fiskaren L. P. Nöjd ........................
Åby tullmjölkvarn......	—	—	—	—	—	Grosshandl. Carl Jepsson, Mjölby ...
Älgö ...........................	1	i	—	—	V 4	F. Strömberg ....................................
					V 4	K. Larsson .......................................
					3/s	Nils Årén ..........................................
					Vs	Mats Ersson.......................................
Ödegården ..................	—	3Å	—	—	V*	Nils Norm..........................................
					Vs	Olof Eriksson....................................
					3/s	J. C. Forsberg .................................
Afs. Tomten............	1	—	—	—	—	Erik Bergstrand.................................
» Tomten............	2	—	—	—	—	H. Flodman.......................................

Brokind i Lagbo fögderis häradsskrifvarekontor den 17 November 1908.

Philip Ahman.

189

8	9	10	11
Gällande registerbeteckning
		Mantal	Anteckningar
Namn	Register-
	nummer
			Se bifogade utdrag och afskrift1).
Åby...........................	4®
Åby...........................	410
Åby...........................	[5, 6]1	—	Ang. en afsöndring, se uppgiften enligt formulär H.
Önskan.....................	l1
Åby...........................	71	—	Ang. afsöndringar, se uppgiften enligt formulär H.
Åby...........................	75
Åby...........................	81
Älgö...........................	14	1
Älgö...........................	15	\| ~	Ang. en afsöndring, se uppgiften enligt formulär H.
Älgö...........................	16
Älgö..........................	l7
Odegården ...............	l2
Ödegården ...............	l3
\| Ödegården ...............	14	Vs	Se uppgiften enligt formulär H.
(Ödegården ...............	15	V*
Ödegården ...............	1«	—	Ang. en afsöndring, se uppgiften enligt formulär H.
Ödegården ...............	l7

*) Ej här bifogade.

Moköping i landtmäterikontoret den 31 December 1910.

På ämbetets vägnar:

John Malmberg.

190

Formulär E.

Normlösa socken.

1	2	3	4	5	6
F a	s t i g h	eter	n a s		Ägares namn
Namn	Jorde-	Mantal	Gällande registerbeteckning
boks- nummer	Namn	Register- nummer
Åby [Västergården] .........	i	Vs	Äby...........................	18	Olof Forsling
Åby [Östergården]............	i	Vs	Åby...........................	l4	Olof Forsling
Åby [Mellangärden] .........	i	^ V 24	Åby...........................	16	Erik Johan Åman
Åby [Åliden].....................	i	V24	Äby...........................	l7	Erik Wall
Åby [Skattegården] .........	2	3/s	Åby...........................	2"	Adolf Persson
Åby....................................	2	Vs	Åby...........................	2®	Olof Forsling
Afs. Åliden .....................	2	—	Åby...........................	27	Per Granberg
Afs. Åliden .....................	3	—	Äby...........................	28	ICarl Lund x/2 Erik Lund 1/i (Anna Lund 1/i

191

	7		8	.........	9
Hänvisning till lagfarts-bok, där i kol. 6 upp-
tage Band	n ägares mskrifvit Blad	fång s Rum	Dag, då lagfart för i kol. 6 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Anmärkningar
3	18	2	1891 den 7 Sept.	4
3	18	2	1891 den 7 Sept.	4
—	—	—	1868 den 2 Maj	16	E. J. Åman har erhållit^ första uppbud och sedermera fastebref å Åby N.o 1 Mellangär-den om ett hälft mantal.
—	—	—	1872 den 17 Juni	34	Erik Wall har erhållit första uppbud och seder-mera fastebref å en från ett hälft mantal Åby N:o 1 Mellangärden afsöndrad lägenhet benämnd Åliden N:o 1 med den ägovidd, som i jordregistret antecknats för Åby l7.
3	22	10	1898 den 28 Okt.	104
3	22	7	1898 den 28 Okt.	105
3	23	16	1899 den 1 Nov.	125
3	23	13	1899 den 5 Sept.	19
3	23	14	1899 den 5 Sept.	20
3	23	15	1899 den 5 Sept.	21

192

Normlösa socken.

1	2	~1	4	6	6
F a	stigheter	nas		Ägares namn
Namn	Jorde-	Mantal	Gällande registerbeteckning
boks- nummer	Namn	Register- nummer
Afs. Aliden .....................	4		Åby........................... Åby...........................	29	Ture Turesson
Åby....................................	3	m	32	Sara Jonsdotter
Åby....................................	3	m	Åby...........................	34	Frans Bogren
Åby....................................	3	V12	Åby...........................	38	Jak. Larsson
Åby....................................	3	V24	Åby...........................	39	And. Danielsson
Åby....................................	3	V24	Åby...........................	310	And. Danielsson
Åby....................................	4	[Va]	Åby...........................	42
Åby....................................	4	[Val	Åby...........................	44
Åby....................................	4	Vl2	Äbv...........................	47	And. Danielsson

193

7	8	9
Hänvisning till lagfarts-bok, där i kol. 6 upp-tagen ägares fång inskrifvits	Dag, då lagfart för i	kol. 6	Anmärkningar
Band	Blad	Rum	uppiagen §	ägare Dinvit soki; protokollet
3	23	19	1906 den	17 Jan.	24
						Enligt ett i lagfartsprotokollet för den 17 Mars 1894, § 166, anmärkt arfskifte den 1 Juli 1874 har Sara Jonsdotter i arf efter sin fader Jon Svensson bekommit x/6 mantal ÅbyN:o 3 och Ve mantal Åby N:o 4. Frans Bogren har enligt testamente den 26 December 1856 bekommit Va mantal Åby N:o 3 och Ve mantal Åby N:o 4 efter sin faders faderbroder Per Jonsson. — Se intecknings-protokollet för den 30 April 1869, § 5.

3	20	9	1889 den	1 Nov,	85
3	26	8	1885 den	6 Maj	194
3	26	8	1885 den	6 Maj	194	Se anteckningarna vid Åby 33.

Se anteckningarna vid Aby 34.

3	28	5	1885 den 6 Maj	194

194

Normlösa socken,

F astigheternas

Namn

Jorde boks nummer -

Mantal

Gällande registerbeteckning

Ägares namn

Namn

nummer

Aby.,

4/s. Åbytorp

Åby [Åbydal].

Åbv [ÅbydalJ, en utjord...

Algö

Älgö

Aby.

Äby.

Vé

V 4

3/s

Älgö

Algö

4°

410

Jak. Larsson

J. Häggström

C. Löfberg

J. H. Orn

Carl Åberg

(Nils Årén 1/4 mtl
jCarl Jansson 1/8 mtl

Mats Ersson

195

	7		8	9
Hänvisning till lagfarts-bok, där i kol. 6 upp-tagen ägares fång inskrifvits	Dag, då lagfart för i kol. 6 upptagen ägare blifvit sökt; § i protokollet	Anmärkningar
Band	Blad	Ruin
3	28	6	1889 den 1 Nov.	85
3	30	10	1897 den 15 Juli	204
3	31	11	1899 den 19 Mars	102
3	32	5	1888 den 5 Sept.	14
			•
3	32	5	1888 den 5 Sept.	14
3	41	8	1879 den 21 Deq.	156
3	41	8	1879 den 21 Dec.	156
3	41	9	1902 den 16 Mars	94
3	42	11	1903 den 15 Jan.	22
3	41	10	1903 den 15 Jan.	21

196

Normlösa socken

Namn

F astigheternas

Jorde boks nummer -

Mantal

Gällande registerbeteckning

Ägares namn

Namn

nummer

Ödegården

AJs. Tomten.

Afs. Tomten..................... 2

Önskan, ett torp

Afs. Åbytorp

Afs. Lovisedal.

V 4

Ödegården

Önskan

Åbytorp.

Olof Eriksson

J. C. Forsberg

J. G. Forsberg

J. Öhman

Olof Berg

H. Eriksson

197

	7		8		9
Hänvisning till lagfarts-bok, där i kol. 6 upp-tagen ägares fångst inskrifvits	Dag, då lagfart för i	kol. 0
					Anmärkningar
			upptagen ägare umvii soki;
Band	Blad	Rum	§ i protokollet
—	—	—		—	Upplysning om ägare kan ej vinnas af hand-lingarna i Lagbo Häradsrätts arkiv.
—	—	—	1859 den 2 Okt.	35
3	45	1	1876 den 28 Okt.	83
3	45	1	1876 den 28 Okt.	83
—	—	—		—	Lägenheten Tomten N;o 1 har ännu icke lag-farits.
3	45	3	1899 den 5 Maj	134
—	—	—		—	Torpet Önskan är i fastighetsböckerna upp-taget allenast i rpbrikeu å upplägget för Åby N:ris ö och 6 (Åbydal) och synes ej hafva lagfarits för •sig.
CO CO	26 28	6 4	J1884 den 3 Sept.	9
II	27 28	11 7	J1903 den 15 Juli	115

198

Normlösa socken.

Fastigheternas

Namn

Jorde boks nummer -

Mantal

Gällande registerbeteckning

Ägares namn

Namn

Afs. Äbytorp

4/s. Äbytorp

Äbytorp.

Sven Larsson

Israel Myrberg

Äby tullmjölkvarn med
två par stenar ............

Utom ofvannämnda fastigheter upptagas i fastig hetsböckerna för Normlösa

Carl Jepsson.........

Åby stamp.

Normlösa kyrkas jord

Oscar Westman

199

7	8	9
Hänvisning till lagfarts-bok, där i kol. 6 upp-tagen ägares fång inskrifvits	Dag, då lagfart för i	kol. 6	Anmärkningar
Band	Blad	Rum	upjJlclgClI clgcUC UlllVll tiUKl j § i protokollet
13 13	27 28	12 8	J1903 den 29 Okt.	98
13 13	26 28	10 7	J1893 den 30 Dec.	148
socken följande, som	icke synas hänförliga till ajsöndringar, nämligen:
3	348	1	1894 den 16 Jan.	11
3	351	1	1898 den 9 Maj	73
—	—	—		—	Ang. afsöndringar från Normlösa kyrkas jord, se uppgiften enligt formulär F.

Brokind den 28 Februari 1910.

På Domareämbetets vägnar:

Erik Ros.

200

Formulär F.

Förteckning å vissa genom afsöndring eller expropriation

2 w
B W

3 2.
3 b
® S 5''

o aq

?r a>
h-. a- w
o <t>

W 3 o

‘ D 2
03 O D -

Hänvisning till
lagfartsbok, där
lagfarten är
inskrifven

3 4 5 0

Hemman, hemmansdel eller lägenhet,
hvarifrån afsöndringen eller expropriationen
ägt rum

	Registerbeteckning
Namn och jordeboks-
nummer	Namn	Register
		nummer

Den lägenhet, å hvilken
lagfart beviljats
(Namn, areal m. m.)

i	3	19	11	Åby N:o 1 ...............	11/ / 24
2	3	19	14	Åby N:o 1 ...............	11/ / 24
3	3	19	15	Afs. lägenheten i rum 1	—
4	3	22	2	Åby N:o 2 ...............	1/ /12
5	4	307	1	Åbv N:o 7 ...............	3/ / 4
6	4	367	2	Äby N:o 7 ...............	3/ / 4
7	3	38	9	Älgö N:0 1 ...............	V*
8	3	345	1	Normlösa kyrkas jord	—
9	3	345	2	Normlösa kyrkas jord	—

Äby...... 1°

Åby I6

Åby

Älgö...... I2

Strandängen, 43,5 o ar
åker, 37, i o ar odlingsmark,
1,3016 har afrösningsjord 2,

0 6 ar, expr.

13,2 4 ar, expr.

Hästhagen, 24,so kv.-ref

Prästnäset, 35, ? r> ar, expr.

12.4 3 ar, expr.

30,1526 har skogsmark

2.4 6 ar, expr.

97,39 ar, landvinning

Brokind den 28 Februari 1910.

På DomareErik -

Normlösa socken.

uppkomna lägenheter, å livilka lagfart blifvit beviljad.

8		9	10	11	12
Dag, då lagfart första gången beviljats; § i protokollet	Nuvarande ägare	Anmärkningar	Registerbetec som åsättes heten vid t införande i registre! Namn	{ning, ägen- ess ord- 3 5d C ® 3 3. 3 55. CD <> •s 7
1889 den 17 Mars	94	Per Jonasson	Expr. se rum 3. Vid upplå-telsen angafs lägenheten utgöra V«4 mantal.	Åby...............	18
1891 den 1 Sept.	443	Normlösa-Brokinds järnvägsaktiebolag	—	Åby...............	l9
1891 den 1 Sept. 1876 den 8 Maj	443 119	Normlösa-Brokinds järnvägsaktiebolag Anders Hed		Åby............... Åby................	po 210
1891 den 19 Jan. 1891 den 1 Sept.	3 443	L. P. Nöjd Normlösa-Brokinds järnvägsaktiebolag		Åby............... Åby...............	7ä 7"
1895 den 17 Mars 1891 den 1 Sept.	69 443	Brokinds Aktiebolag Normlösa-Brokinds järnvägsaktiebolag	Afs. u tgör andel för''/, man-tal Älgö N:0 1 (R. N:0 l2) i Svedens utskog.	Älgö ............ Kyrkojorden	18 l2
1894 den 17 Mars	141	Carl Hagelin	Lägenheten har utbrutits i enlighet med 76 § i Lagen den 20 Juni 1879 ang. dik-ning m. m.	Åby vall.........	1*

ämbetets vägnar:
Bos.

202

Formulär G.

Längd öfver fastigheter, rörande hvilka anmälan hos Konungens

jord -

1	2	3	4
D* CO 3
c 2. ii n> D CA	Socken	Fastighetens beteckning (namn, nummer, jordnatur o. d.)	Till landtmäterikontoret inkomna hand-lingar rörande fastigheten
1	Normlösa..................	Önskan, ett torp, frälse, å ägorna till Åby N:o 5	Jordeboksutdrag (bil. 1), fastighetsfört. (bil. 2), uppgift från domhafvanden (bil. 3), yttrande af ägaren till Åby-dal (bil. 4) och af kommunalstäm-mans ordf. (bil. 5), utredning från landtmäterikontoret (bil. 6).
2	Normlösa..................	Åbv tullmjölkvarn ............	Fastighetsfört. (bil. 2), uppgift från dom-hafvanden (bil. 3), yttrande af ägaren till kvarnen (bil. 7) och af kommu-nalstämmans ordf. (bil. 5), utredning från landtmäterikontoret (bil. 6).
3	Normlösa..................	Äby stamp ........................	Uppgift från domhafvanden (bil. 3), utredning från landtmäterikontoret (bil. 6).

203

Lagbo fögderi.

Befallningshafvande bör göras enligt § 27 i förordningen om
register.

5	6	7	8
Omständighet, som enligt § 27 i förord-ningen om jord-register bör föranleda anmälan hos Konun-gens Befallnings-hafvande	Tid för anmälan hos Konungens Befallnings-hafvande	Beslut, hvartill den hos Konungens Befallningshafvande gjorda anmälan kan hafva föranled t	Anmärkningar
Torpet Önskan sy-nes ej vara nå-	1910 den 8 Juni	K. Kammarkollegium har i skrif-velse den 10 Maj 1911 förordnat	Afförd ur jordregistret den 26 Maj 1911, under-rättelse till domhafvan-
gon för sig be-		att torpet Önskan skall såsom en	den exp. s. d.
stående fåstig-		ej för sig bestående fastighet af-
het.		foras ur jordeboken.
Åby tullmjölkvarn antages vara en för sig bestående	1910 den 8 Juni	K. Kammarkollegium har i skrif-velse den 30 Juni 1911 förordnat att Åby tullmjölkvarn skall upp-	Införd i jordregistret den 7 Juli 1911; s. d. under-rättelse jämte register-utdrag exp. till dom-liafvanden.
fastighet.		tagas i jordeboken under skatte-titel med benämning Åby N:o 8, en kvarnlägenhet.
Åby stamp har an-	1910 den 8 Juni	K. Kammarkollegium har i skrif-	Skrifvelse aflåten till K. Landtmäteristyrelsen den 28 Oktober 1910. Svar den 12 November 1910 med, förständigan-de att Åhy stamp är att anse såsom en af-söndring från Åby N:ris 5 och 6 (Åbydal). In-förd i jordregistret den 17 November 1910; un-derrättelse till domhaf-vanden med register-utdrag exp. s. d.
tagits vara en för sig bestående fa-stighet.		velse den 21 Oktober 1910 för-klarat att Åby stamp såsom upp-förd å ett vid storskiftet för Åby N:ris 5 och 6 afsatt utmål icke är att anse såsom en för sig be-stående fastighet.

204

1	2	3	4
Inskrifningens nummer	Socken	Fastighetens beteckning (namn, nummer, jordnatur o. d.)	Till landtmäterikontoret inkomna hand-lingar rörande fastigheten
4	Normlösa..................	Normlösa kyrkas jord .....	Uppgifter från domhafvanden (bil. 3, 8), yttrande från kyrkoherden i Norm-lösa (bil. 9), utredning från landt-mäterikontoret (bil. 6).

205

Omständighet, som
enligt § 27 i förord-ningen om jord-register bör föranleda
anmälan hos Konun-gens Befallnings-hafvande

Tid för anmälan
hos Konungens
Befallnings-hafvande

Beslut, hvartill den hos Konungens
Befallningshafvande gjorda anmälan
kan hafva föranledt

Anmärkningar

Normlösa kyrkas
jord har antagits
vara en för sig
bestående fastig-ket; den från kyr-kans jord enligt
76 § i Lagen om
dikning m. m.
utbrutna lägen-het torde böra
upptagas i jorde-boken.

1910 den 8 Juni

K. Kammarkollegium har i skrif-velse den 18 Augusti 1911 för-ordnat att Normlösa kyrkas jord
skall upptagas i jordeboken bland
krön oegendomar under allmän dis-position såsom särskild lägenhet
med benämning Kyrkojorden N:o 1,
och att det utbrutna området skall
upptagas i jordeboken under frälse-titel såsom särskild lägenhet med
benämning Abyvall N:o 1.

Ang.afsöndringar,se upp-gift från domhafvanden
(bil. 8).

Införing i jordregistret
verkställd den 1 Sep-tember 1911 ; s.d. under-rättelse och register-utdrag exp. till dom-hafvanden.

206

Formulär H.

Uppgift å fastigheter, som införts i jordregistret under

tagna i fastighets -

Fastighetens

Socken

Registerbeteckning

Registernummer

Förutvarande Gällande

Namn

Särskilda namn

Man tal -

Jord natur -

Normlösa	18	l»	Åby...........................
»	16	l9	Äby...........................
»	l8	>[10	Åby...........................
»	71	V	Åby...........................
»	V	73	Åby...........................
»	V	71	Åby...........................
>	7>	76	Åby...........................
T»	1*	18	Älgö...........................
»		18	Ödegården ...............
		l9	Ödegården ...............
»	1«	>[10	Ödegården ...............
	ll	l4	Åbvtorp.....................
	(5, 6)>	(5, 6)’	Åby...........................
	Åby 13,1*,26	l1	Ågården.....................

[Strandängen], afs......

Expr...........................

Afs. till kyrkogård.....

Barnmorsketomten, afs
Afs. till kyrkogård.....

Expr...........................

Afs..............................

Afs...............................

Afs..............................

[Aby stamp], afs.........

Vie

Vl6

*/■

skatte

I1/* frälse
|V„ skatte

207

Lagbo fögderi.

tiden till den 31 December 1910 utan att hafva varit uppförteckningarna.

8	9	10	il
Tiden, då afsöndring
fastställts eller.	där	Afsöndrin-
fastställelse ej ägt	Ägares namn
rum, lagfart första	gen fast-	Anmärkningar
gången meddelats	ställd af
År	Månad	Dag
1889	Mars	17	_	Per Jonasson	\| Lägenheten har vid upplåtelsen uppgifvits 1 utgöra yM mantal.
1891	Sept.	1	—	j Normlösa-Brokinds
1891	Sept.	1	—	\| järnvägsaktiebolag
1857	Sept.	15	K. M:t
1873	April	9	K. M:t
1880	Dec.	13	K. M:t
1891	Sept.			\| Normlösa-Brokinds
1		\| järnvägsaktiebolag
1895	Mars	17	—	Brokinds Aktiebolag	1 Afsöndringen utgör den på ’/2 mantal Älgö \| l2 belöpande andel i Svedens utskog.
—	—	—	—	Alf. Larsson
—	—	—	—	Hans Norén
1910	Okt.	4	K. B.	Erik Falk
1910	Maj	19	K. B.	Karin Ström
1898	Maj	9	—	Oscar Westman
—	-	—	—	Olof Forsling

Moköping i landtmäterikontoret den 31 December 1910.

På ämbetets vägnar:
John Malmberg.

268

Formulär H.

Uppgift å fastigheter, som införts i jordregistret under

1	2	3	4	5	6	7
			F a s t i g h	e t e n s
	Registerbeteckning
Socken					Man-	Jord-
	Registernummer		Särskilda namn	tal	natur
			Namn
	Förutvarande	Gällande
Normlösa	16	lio	Ödegården ...............	Afs..................................	—	—
	1*	14	Åbytorp.....................	Afs..................................	—	—
	Åby torp l3	5''	Åbytorp.....................	Afs..................................	—	—
	(5, 6)''	(5, G)3	Åby...........................	Afs..................................	—	-T
	1''	1*	Ågården.....................	Afs..................................	—	—
*	5''	55	Åbytorp.....................	Afs..................................	—	—
	5*	53	Åbytorp.....................	Afs..................................	—	—
	—	ll	Kyrkojorden ............		—	krono
	I1	1*	Kyrkojorden ............	Expr...............................	—	—
»	—	l1	Åbyvall.....................		—	frälse

209

Lagbo fögderi.

tiden från den 1 Januari 1911 till den 20 September 1911.

8	9	10	ii
Tiden, då afsöndring fastställts eller, där	Afsöndrin-
fastställelse ej	ägt	Ägares namn
rum, lagfart första	gen fast-	Anmärkningar
gången meddelats	ställd af
År	Månad	Dag
1910	Okt.	4	K. B.	Erik Falk	) Enligt K. B:s beslut den 6 Mars 1911 kallas \| fastigheten äfven Täppan.
1910	Maj	19	K. B.	Karin Ström	\| Enligt K. B:s beslut den 10 Sept. 1911 kallas \| fastigheten äfven Lugnet.
1904	Sept.	7	K. B.	Sven Larsson	(Registerbeteckningen ändrad på grund af \| öfverföring till särsk. upplägg.
1911	Febr.	6	K. B.	Kils Persson
1911	Mars	5	K. B.	Ernst Åman
1911	Maj	18	K. B.	Aron Göthberg
1911	Juli	6	K. B.	Karl Widell
—	—	—	—	Normlösa kyrka
1891	Sept.	1	—	\| Normlösa-Brokinds \| järnvägsaktiebolag
—	—	—	—	Carl Hagelin	1

Moköping i landtmäterikontoret den 20 September 1911.

På ämbetets vägnar:
John Malmberg.

ANVISNINGAR TILL FORMULÄREN.

Anvisning till formulär Ab.

I namnregistret upptagas i alfabetisk ordning och med tillägg af jordeboksnummer,
där sådant finnes åsatt, såväl de i uppläggens öfverskrift införda namn som
ock de namn, hvilka allenast införts i kolumn 5, hvarvid för de i kolumn 5 upptagna
namn äfven angifves ordningsnummer å det rum, hvari de första gången förekomma.
Har en fastighet öfverförts till särskildt upplägg, skall densamma i namnregistret
upptagas under dess namn å berörda upplägg samt den för fastigheten i namnregistret
förut gjorda anteckning öfverlinjeras med rödt. Har vid sådan öfverflyttning ändring
ej skett beträffande fastighetens namn, må dock i stället så förfaras, att de för fastigheten
i kolumnerna för blad och rum gjorda anteckningar öfverlinjeras med rödt och
däröfver införes anteckning om det blad, hvartill öfverflyttning skett. Vid namnregistrets
uppläggande lämnas efter de under samma begynnelsebokstaf upptagna namn
lämpligt antal rader för införande af nya namn.

Anvisning till formulär B.

Utdraget af jordeboken göres af häradsskrifvaren och granskas i landskontoret.

I utdraget upptagas hemman och öfriga jordeboksenheter i alfabetisk ordning,
oberoende af deras jordnatur, samt inom byarna i nummerordning.

För lägenheter angifves i kolumn 2 deras beskaffenhet, såsom om de utgöras
af torp, utjordar, ängar, holmar, skogstrakter, om de äro lax-, strömmings- eller ålfisken
o. s. v.

Lägenheternas jordnatur angifves genom införande i vederbörlig kolumn af
tecknet *.

Där en fastighet är säteri, ladugård, rå- och rörshemman, insocknehemman eller
dylikt, göres anteckning därom i kolumn 9; och skall i denna kolumn äfven införas
underrättelse rörande de omständigheter, som omförmälas i Kammarkollegii kungörelse
den 28 januari 1870 angående upprättande af nya jordeböcker punkt 15 litt. a), d),
g), h), i) och k), dock att den i litt. i) föreskrifna "anteckning om ständiga arrenden å
staten tillhöriga egendomar ej skall här införas.

21 i

Anvisning till formulär C.

I förteckningen, som upprättas å landskontoret, upptagas samtliga i jordeboken
eller den vid .jordeboken fogade afsöndringsbilaga antecknade för alltid afsöndrade
lagenheter, ehvad afsöndringen skett från fastighet, som innehafves under enskild
äganderätt eller stadgad åborätt, eller från boställe eller annan publik fastighet, som
ej innehafves under stadgad åborätt.

. Stamfastigheterna införas i alfabetisk ordning samt inom byarna i nummerordning,
dock att, där lägenhet tillkommit genom afsöndring från afsöndrad lägenhet,
stamlägenheten ej införes i nämnda ordning utan under den fastighet, från hvilken
densamma upplåtits.

Har lägenhet afsöndrats från flere jordeboksenheter, upptages den under hvarje
enhet; och antecknas i kolumn 12 att lägenheten afsöndrats jämväl från annan jordeboksenhet.
Lägenhet, som afsöndrats från sådan lägenhet, införes dock allenast
under den jordeboksenhet, där stamlägenheten första gången upptagits.

Kolumnerna 9 och 10 ifyllas med ledning af de upplysningar, som kunna
hämtas från afsöndringsakten, där ej beslutet om fastställelsen innehåller för ifrågavarande
ändamål tillräckliga upplysningar. Anteckning i kolumn 9 erfordras endast,
da afsöndringen ägt rum från en del af en jordeboksenhet.

Kolumn 11 ifylles endast, om afsöndringen fastställts af Konungens Befallningshafvande.
Kan afsöndringsakten ej tillrättaskaffas, skall särskild anteckning därom göras.

Anvisning till formulär D.

Kolumnerna 1—7 ifyllas af vederbörande häradsskrifvare, kolumnerna 8—11 af
den, som upprättar jordregistret. 1 kolumnerna 1—7 upptagas, på sätt § 6 i kung],
förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning innehåller, i alfabetisk
ordning och med utsättande af jordeboksnummer, där sådana finnas, alla hemman
och lägenheter, verk och inrättningar inom socknen äfvensom deras ägare eller, beträffande
kronohemman som innehafvas under stadgad åborätt, deras innehafvare,
hvilka antecknas i enlighet med den vid senaste mantalsskrifning upprättade längd,
för så vidt icke dåvarande förhållanden, enligt hvad kändt är, undergått förändring.
Omedelbart efter hvarje sålunda upptagen fastighet införas dithörande torp och andra
lägenheter, där de ej, efter hvad för häradsskrifvaren kan vara kändt, endast för viss
tid eller lifstid upplåtits från fastigheten.

I kolumnerna 8 och 9 införes fastigheternas registerbeteckning (namn och gällande
registernummer), i kolumn 10, därest fastigheten i jordregistret upptagits under två
eller flere registernummer, mantalet för hvarje under särskildt registernummer upptagen
del af fastigheten.

Där den för hemman eller lägenhet i förteckningen angifna fördelning i brukningsdelar
icke motsvarar samma enhets uppdelning i lotter enligt jordregistret och skilj -

215

aktigheten ej uppenbarligen beror därpå, att i registret såsom särskilda lotter införda
fastigheter blifvit i förteckningen upptagna såsom eu brukningsdel, eller där tvekan
eljest uppstår, huruvida en i förteckningen upptagen fastighet är identisk med en i
registret införd, skall förste landtmätaren för sådan enhet eller fastighet bifoga utdrag
af jordregistret och afskrift af den utaf domhafvanden enligt formulär E lämnade uppgift;
dock att där, sedan förteckningen upprättats af häradsskrifveren, i densamma
införd fastighet delats i två eller flere lotter med särskilda registernummer, förste
landtmätaren, i stället för att meddela utdrag och afskrift som nyss sagts, skall i
kolumn 11 göra anteckning om delningen med hänvisning till den efter formulär H
affattade uppgift, som förste landtmätaren skall lämna till häradsskrifvaren, efter det
jordregister upplagts för samtliga till ett fögderi hörande socknar.

Anvisning till formulär E.

I denna förteckning införas allenast fastigheter, som äro af beskaffenhet att böra
upplagas i fastighetsbok, samt af dessa blott sådana, som hafva gällande registernummer,
och således icke fastigheter, för hvilka anteckningarna i kolumnerna 2—11
af jordregistret blifvit öfverlinjerade med rödt.

Kolumnerna 1—5 i förteckningen ifyllas af den, som upprättat jordregistret.
Mellan de särskilda registernumren inom en jordeboksenhet lämnas tre rader och
efter det sista registernumret inom enheten fyra rader oskrifna. Är för visst registernummer
mantalet i jordregistret upptaget inom klammer, antecknas det på samma
sätt i kolumn 3 af denna uppgift.

Kolumnerna 6—9 ifyllas af vederbörande domhafvande. Utredningen af äganderätten
sker med ledning af anteckningarna i lagfarts- och inteckningsböckerna, jämförda
med uppgiften i kolumn 14 af jordregistret om ägares namn. I kolumn 6 antecknas,
oberoende af tiden för lagfartsansökning och ehvad sådan ansökning bifallits
eller förklarats hvilande, den, som enligt fastighetsböckernas föranledande senast åtkommit
fastigheten, följaktligen äfven ägare, som åtkommit fastigheten genom fång,
hvarmed han enligt äldre lag ej var pliktig lagfara, men hvilkens äganderätt styrkts
i lagfarts- eller inteckningsärende, som inskrifvits i fastighetsbok. Om ägarens fång
ej är inskrifvet i lagfartsboken eller lagfartsprotokollet, göres i kolumn 9 hänvisning
till den arkivhandling, där upplysning om fånget finnes.

Tillhör fastigheten flere ägare, lämnas uppgift om hvars och ens andel, där så
ske kan.

Den anteckning om registernummer å stamfastighet till afsöndrad lägenhet, som
det enligt § 24 af förordningen angående jordregister åligger domhafvanden att verkställa,
införes i kolumn 9 och göres med användande af lämpliga förkortningar, t. ex.
»Afsöndr. fr. IV

Skiljaktigheter af den beskaffenhet, som afses i sista punkten af ofvannämnda
paragraf, anmärkas ock i kolumn 9, därest ej vid anmärkningens affattning sådan
utförlighet är af nöden att anmärkningen lämpligare införes i särskild bilaga till upp -

216

giften, i hvilket fall hänvisning till bilagan skall lämnas i berörda kolumn; och må
domhafvanden i kolumn 9 dessutom införa hvad utöfver innehållet i kolumnerna
1—5 anses erforderligt till fastighetens betecknande.

Anvisning till formulär F.

Kolumnerna 1—10 ifyllas af vederbörande domhafvande, kolumnerna 11 och 12
af den, som upprättar jordregistret.

Uppgift lämnas enligt detta formulär å sådana genom upplåtelse af visst till läge,
gränser eller storlek bestämdt område eller af andel för visst mantal i oskift mark
eller genom lösen i enlighet med författningarna om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof eller om ändring eller utrifning af vattenverk uppkomna lägenheter,
å hvilka lagfart beviljats, men som icke finnas upptagna i de till domhafvanden jämlikt
§ 23 i förordningen angående jordregister öfverlämnade handlingar. Har området,
jämte det dess storlek, läge eller gränser angifvits, tillika vid upplåtelsen betecknats
med visst mantal, skall dock området upptagas i denna uppgift, därest ej veterligen
genom laga kraft ägande dom bestämts, att området skall betraktas såsom hemmansdel,
eller detsamma blifvit vid ägoskifte så ansedt.

Anteckning i kolumn 2 göres blott, då lägenheten är upptagen i lagfartsboken,
samt hänför sig till den tidigaste inskrifningen.

I kolumn 3 upptagas stamfastighetens namn och nummer på samma sätt som i
öfverskriften till upplägget i lagfartsboken. Har afsöndringen eller expropriationen
skett från en afsöndrad lägenhet, som är upptagen i jordregistret, angifves därjämte
denna lägenhets särskilda namn; är lägenheten ej upptagen i jordregistret, men finnes
densamma införd i förevarande förteckning, är det nog att lämna hänvisning till dess
ordningsnummer i förteckningen.

I kolumn 4 angifves mantalet å den del af hemmanet, från hvilken afsöndringen
skett.

I kolumnerna 5 och 6 införes, där så ske kan, den registerbeteckning, som i
jordregistret må vara stamfastigheten åsatt.

I kolumn 7 införas namn och areal å den lägenhet, å hvilken lagfart beviljats,
äfvensom hvad eljest såsom betecknande nödigt är och ej redan införts i föregående
kolumner; dock att uppgift att ett till storlek, läge eller gränser angifvet område tilllika
är betecknadt med visst mantal eller att ett till storleken angifvet område utgör
andel för visst mantal i oskift mark tecknas i kolumn 10. För den händelse lägenheten
uppkommit genom expropriation, anmärkes sådant i kolumn 7, exempelvis genom
förkortningen »expr».

Har lagfart beviljats allenast å en del af en upplåten lägenhet samt ansökningen
om lagfart i öfrigt afslagits eller förklarats hvilande, upptages den del, hvarå lagfart
beviljats, i kolumn 7, hvarjämte i kolumn 10 göres anteckning om den del, å hvilken
lagfart ej beviljats.

Kolumn 8 ifylles äfven om lagfarten ej är inskrifven i lagfartsboken. Har lägenheten
tillkommit på det sätt att visst till storlek, läge eller gränser bestämdt område

217

eller andel för visst mantal i oskift mark undantagits vid öfverlåtelse af fastighet, och
har ej om den sålunda skedda afsöndring upprättats särskild afhandling, på grund
hvaraf lagfart blifvit meddelad, upptages i denna kolumn den dag, då lagfart första
gången beviljades å stamfastigheten med undantag af afsöndringen, hvarjämte i kolumn
10 anmärkes på hvad sätt afsöndringen tillkommit.

Då i kolumn 2 skall upptagas den tidigaste lagfart, som är inskrifven i lagfartsboken,
komma anteckningarna i kolumnerna 2 och 8 icke alltid att afse samma fång.

I kolumn 9 antecknas, oberoende af tiden för lagfartsansökning och ehvad sådan
ansökning bifallits eller förklarats hvilande, den som enligt fastighetsböckernas föranledande
senast åtkommit lägenheten, följaktligen äfven ägare, som åtkommit lägenheten
genom fång, hvarmed han enligt äldre lag ej var pliktig lagfara, men hvilkens
äganderätt styrkts i lagfarts- eller inteckningsärende, som inskrifvits i fastighetsbok.
Tillhör lägenheten flere ägare, lämnas uppgift om hvars och ens andel, där så ske kan.

Har från lägenhet, som införts i förteckningen, afsöndring eller expropriation
ägt rum, lämnas i kolumn 10 hänvisning till det rum i denna förteckning, där den
nya lägenheten kan vara införd.

Afslagen lagfartsansökning beaktas icke vid meddelande af uppgift enligt formulär
F.

Anvisning till formulär G.

Längden föres af förste landtmätaren fögderivis.

I kolumn 3 upptages, där fråga är om en i jordeboken införd fastighet, dess
namn, nummer, jordnatur o. d. enligt jordeboken, men eljest hvad för betecknande
af fastigheten nödigt finnes.

I kolumn 4 införes hänvisning till sådana uppgifter eller anmärkningar, som beträffande
fastigheten kunna hafva inkommit till landtmäterikontoret.

Har afsöndring för alltid ägt rum från i längden införd fastighet, som ej upptagits
i jordeboken, göres anteckning därom i kolumn 8.

. Vid öfversändande af utdrag af längden till Konungens Befallningshafvande skola
de i kolumn 4 omförmälda handlingar öfverlämnas i original eller, där så ej lämpligen
ske kan, i bestyrkt afskrift.

Anvisning till formulär H.

Uppgiften lämnas af förste landtmätaren särskildt för hvarje fögderi och ifylles
lämpligast i sammanhang med införing i jordregistret.

I kolumn 4 införes det i öfverskriften till upplägget i jordregistret antecknade
namn och således för fastighet, som öfverförts till särskildt upplägg, det namn, hvarunder
fastigheten där blifvit upptagen.

218

Om fastighet, som införes i uppgiften, utbrutits vid landtmäteriförrättning eller
utgöres af afsöndrad lägenhet, hvarå enligt äldre författningar om jordafsöndring
mantal blifvit satt, skall det i kolumn 2 antecknade förutvarande registernummer
öfverlinjeras med rödt.

För fastighet, som öfverförts till särskildt upplägg, antecknas i sistnämnda kolumn
registernummer, som å upplägg, hvarifrån öfverföringen skett, upptagits såsom förutvarande,
tillika med den eller de fastigheters namn, för hvilka samma registernummer
gälla, samt i kolumn 3 fastighetens registernummer å det särskilda upplägget.

I kolumn 5 införes sådant särskildt namn å fastigheten, som kan hafva antecknats
i kolumn 5 af jordregistret. Är namnet ej fastställdt, inneslutes det inom
klammer.

För verkställande af anteckning i kolumn 10 har förste landtmätaren att begagna:

a) när förteckning efter detta formulär lämnas första gången efter det jordregister
upplagts för fögderiet, de af domhafvanden efter formulären E och F meddelade uppgifter
äfvensom beträffande fastigheter, som ej äro i nämnda uppgifter införda, jordregistret
och tillgängliga afsöndringshandlingar samt

b) vid lämnande af de förteckningar, som därefter skola hvarje år tillställas
häradsskrifvaren, jordregistret, afsöndringshandlingarna och de af domhafvanden, på
sätt i § 32 af förordningen angående jordregister sägs, meddelade uppgifter.

Har fastighet efter dess införande i uppgiften men före uppgiftens afsändande
undergått delning samt anteckningarna för fastigheten i kolumnerna 2—11 af jordregistret
till följd däraf öfverlinjerats med rödt, skall på enahanda sätt förfaras med
anteckningarna för fastigheten i kolumnerna 2—7 af denna uppgift, hvarjämte anteckning
om delningen införes i kolumn 11.

Stockholm, Ivar HseggstrSms Boktryckeri A. B., 1906.