Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

Statens offentliga utredningar 1906:3

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

FÖRÄNDRAD! ORDNANDE

PENSIONERINGEN ÅF TJÄNSTEMÄN OCH BETJÄNTE

VID STATENS JÄRNVÄGAR

AFGIFVET

DEN AF KUNGL. MAJ:T FÖR SÅDANT ÄNDAMÅL
TILLSATTA KOMMITTÉ

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1905.

INNEHALL.

Underdånigt missiv. Sid

Historik m. m.

I. Historik.......................................................................................................... 3

II. Redogörelse för gällande bestämmelser angående pensionering af tjänstemän
ock betjänte vid vissa allmänna institutioner och enskilda järnvägar i Sverige
äfvensom för pensionsförhållanden vid en del utländska statsbaneförvaltningar.
.................................................:................................................ 52

A. Pensionering af tjänstemän och betjänte vid vissa allmänna institutioner................ 52

B. Pensionsförhållanden vid en del svenska enskilda järnvägar.................................. 66

C. Pensionsförhållanden vid en del utländska statsbaneförvaltningar........................... 68

Kommitténs förslag med motiv.

III. Allmän motivering.......................................................................................... 83

Redogörelse för pensionsinrättningens finansiella ställning.................................... 83

De nuvarande delägarnes ställning i afseende å ifrågasatta förändringar i pensions
villkoren ................................................................................................ 85

Verkan af befordran i fråga om skyldighet för nuvarande delägare att underkasta

sig ändrade pensionsvillkor............................................................................ 87

Betydelsen af pensionsinrättningens insolvens i fråga om skyldighet för nuvarande
delägare att underkasta sig ändringar i pensionsvillkoren........................ 88

Det nuvarande statsbidragets otillräcklighet................................... 90

Jämförelse med statsbidrag till andra pensionsinrättningar in. in........................... 99

De nuvarande delägarnes skyldighet att bidraga till upphjälpande af pensionsinrättningens
ekonomiska ställning..................................................................... 100

Gällande bestämmelser angående pensionsafgifterna............................................. 101

Gällande bestämmelser angående pensionsålder.................................................... 103

Gällande bestämmelser angående pensionsbelopp................................................ 104

Ifrågasatt ökning af pensionsafgifterna....................... 106

IV

Sid.

Ifrågasatt nedsättning af pensionsbeloppen.......................................................... 106.

Ifrågasatta ändringar beträffande pensionsålder.................................................... 108.

Verkan af de ifrågasatta förändringarna i nuvarande delägares pensionsvillkor i

finansiellt afseende.......................................................................................... 112.

Verkan af befordran i vissa särskilda afseenden................................................... 116.

Pensionsvilkor för nuvarande delägare, Indika icke vilja underkasta sig af kommittén
föreslagna förändringar beträffande pensionsålder................................... 118.

Undantag från skyldigheten att underkasta sig de föreslagna förändringarna beträffande
pensionsålder ........................................................................................ 120.

Anordnande af en ny pensionsinrättning vid sidan af den nuvarande................... 121.

Högsta pension åt nuvarande delägare................................................................ 122.

Pensionstagares från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning pensionering ....... 122.

Kommitténs förslag till nya grunder för bestämmande af statsbidraget.................. 123.

Nytillträdande delägares årsafgifter......................................................... 130.

Pensionernas belopp för ny tillträdande delägare................................................. 132.

IV. Förslag till lag angående rätt till pension från statens järnvägars nya pensionsinrättning
............................................................................................ no.

Specialmotivering till lagförslaget,

1 §.........................................

2 och 3 §§.............................

5 §.........................................

6 §.........................................

7 §.......................................

8 och 9 §§............................

10 och 11 §§ ...........................

13 §................................................................................................................

15 och 18 §§ ..................................................................................................

20 §................................................................................................................

21 §...............................................................................................................

22 §...............................................................................................................

23 och 24 §§ ...............................................................................................

27—30 g§.....................................................................................................

31 §...............................................................................................................

32 och 33 §§ .................................................................................................

35 §.............................................................................................................

Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

155.

155.

157.

158.

159.
159.
162.
162.

163.

164.

164.

165.

166.
168.
169.
171.

171.

172.

173.
175.

V

Sid.

Y. Förslag till förnyadt nådigt reglemente för statens järnvägstrafiks pensions inrättning.

........................................................................... 191.

Motiv............................................................................................................... 19g

VI. Förslag till instruktion för direktionen öfver statens järnvägars nya pen sionsinrättning.

............................................................................................. 204.

Motiv................................................................................................................. 211.

Förslag till stat för statens järnvägars nya pensionsinrättning .................................... 214.

Motiv.............................................................. 218.

VII. Förslag till tilläggsbestämmelser till reglementet för statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa.................................................................................. 223.

VIII. Förslag till ändringar i vissa paragrafer i nådiga instruktionen den 15 oktober

1897 för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.............. 232.

Särskilda yttranden:

Af Herr Alb. Andersson.................................................................................... 238.

Af Herrar Victor Moll och Gustaf Kobb ............................................................. 252.

Bilagor.

Bil. A. Matematisk utredning af statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings finansiella ställning

vid ingången af år 1904 verkställd af Oustaf Kolt)............................................. 259.

Bil. B. Statistisk undersökning rörande dödlighet och invaliditet m. m. inom statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning................................................................................. 321,

Till KONUNGEN.

Sedan Eders Kung]. Maj:t den 6 november 1903 funnit godt uppdraga
åt en kommitté, bestående af undertecknade, att efter vederbörlig
utredning afgifva förslag till de ändrade bestämmelser, som borde

VIII

meddelas för att pensioneringen af tjänstemän och betjänte vid statens
järnvägar måtte blifva på lämpligt och betryggande sätt anordnad, får
kommittén, till fullgörande af nämnda uppdrag härmed i underdånighet
öfverlämna sitt betänkande i ämnet, hvilket betänkande innefattar följande
hufvuddelar, nämligen:

I Historik;

II Redogörelse för gällande bestämmelser angående pensionering af

tjänstemän och betjänte vid vissa allmänna institutioner och
enskilda järnvägar äfvensom för pensionsförhållanden vid en
del utländska statsbaneförvaltningar;

III Allmän motivering, innefattande grunder för kommitténs förslag

till ordnandet af pensionering utaf personalen vid statens järnvägar; IV

Förslag till lag angående rätt till pension från statens järnvägars

nya pensionsinrättning med motiv;

V Förslag till förnyadt nådigt reglemente för statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning med motiv;

VI Förslag till instruktion för direktionen öfver statens järnvägars
nya pensionsinrättning med motiv jämte förslag till stat för
samma pensionsinrättning;

VII Förslag till tilläggsbestämmelser till nådiga reglementet för statens
järnvägstrafiks änke- och pupillkassa, samt

Vill Förslag till ändringar i vissa paragrafer i nådiga instruktionen
för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.

Vid sitt betänkande har kommittén därjämte fogat en på uppdrag
af kommittén, af undertecknad Kobb verkställd matematisk utredning
rörande statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings finansiella ställning
äfvensom en till grund därför liggande, af sakkunnig person utförd

IX

statistisk undersökning rörande pensiousinrättningens delägare under
tiden 1882—1903, hvarförutom de af några kommitterade afgifna skiljaktiga
meningar äro betänkandet bilagda.

Med anledning af det resultat, som erhållits af berörda utredning,
tillåter sig kommittén, i sammanhang med framläggande af sitt betänkande
i ämnet, i underdånighet anföra följande.

Omförmälda utredning ådagalägger, att i afseende å pensionsinrättningens
förmåga att fullgöra sina förbindelser till delägarne i pensionsinrättningen
förefinnes en högst betydande och ständigt växande brist,
hvilken, beiäknad med hänsyn till delägarne, enligt gällande aflöningsreglemente
tillkommande aflöningsförhöjningar, vid ingången af år 1904
uppgick till öfver 37,000,000 kronor. Denna brist skulle emellertid
genom de åtgärder, kommittén föreslagit, såväl för närvarande som för
framtiden täckas genom uppoffringar från delägarnes och hufvudsakligen
från statens sida. Kommittén har därvid haft för ögonen dels att fördela
kostnaden för statens inskridande på eu längre följd af år och dels
att förebygga en alltför stor omedelbar stegring i det nu utgående statsbidraget.
För vinnande af sistnämnda syfte är det emellertid nödvändigt,
att staten så snart som möjligt ökar sitt bidrag till pensionsinrättningen.
Visserligen skulle vid ingången af år 1904, om kommitténs
förslag till pensionslag då hade kunnat träda i tillämpning och bland
annat staten sålunda öfvertagit utbetalningen af pensionerna till delägare,
som poå grund af olycksfall i tjänsten erhållit afsked, äfvensom af två
tredjedelar af öfriga utgående pensioner, pensionsinrättningen ägt ett
kapital, som jämte värdet af delägarnes årsafgifter med omkring 572,000
kionoi öfvers tigi t värdet af den återstående delen af pensionsinrättningens
förbindelser, då hänsyn icke tages till kommande atlöningsförhöj -

X

ningar, men detta öfverskott skulle redan vid ingången af år 1905, om
lagen först då trädt i tillämpning, hafva utgjort allenast omkring 262,000
kronor. Under sådant förhållande är det högst sannolikt, att ledan vid
ingången af år 1906 öfverskottet skall hafva försvunnit och därefter
brist uppkomma, så framt icke staten skyndsamt träder hjälpande emellan.
På grund häraf får kommittén i underdånighet hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t behagade hos 1906 års Riksdag göra framställning, att i
stället för det nuvarande bidraget till pensionsinrättningen, som utgåi
med belopp, motsvarande 2 procent af skillnaden emellan statens järnvägstrafiks
inkomster, å ena, samt utgifter för drift och underhåll, å
andra sidan, och hvilket bidrag för år 1904 utgjorde omkring 304,000
kronor, må, oberoende af nettovinsten å statens järnvägstrafik, for år
1907 af järnvägstrafikmedel beviljas ett bidrag af 650,000 kronor, motsvarande
det belopp, hvartill pensionerna för delägare, som afskedas pa
grund af olycksfall i tjänsten, samt två tredjedelar af öfriga utgående
pensioner för närvarande kan beräknas uppgå.

Underdånigst

ALB. ANDERSON.

E. O. J. BJÖRKLUND. K- KILLANDER.

GUSTAF KOBB. H- MOLANDER.

VICTOR MOLL.

Georg Jacobi.

Stockholm den 26 juli 1905.

STORIK

M. M.

I.

Historik.

Sedan förvaltningen af statens järnvägstrafik vid början af år 1863
öfvertagits af en särskild styrelse, blef, i den mån denna rörelse utvecklade
sig, uppmärksamheten mer och mer fästad å angelägenheten däraf,
att anstalter vidtoges för pensionerande af den vid nämnda trafik anställda
tjänstepersonal.

Redan vid 1865—1866 års Riksdag förekom fråga om åstadkommande
af en pensionsförening för tjänstemän och betjänte vid statens
järnvägar. I en inom bondeståndet väckt motion föreslogs nämligen,
att. det skulle åläggas ifrågavarande tjänsteinnehafvare att betala viss
årlig afgift, för att dymedelst måtte beredas dem pension vid uppnådd
viss ålder. Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, till hvars behandling
denna motion öfverlämnades, yttrade i sitt den 21 december 1865
afgifna betänkande i ämnet, att, då den mening alltmera börjat gorå
sig gällande, att staten borde sörja för sina tjänares uppehälle äfven
efter den tid, då till följd af ålderdom deras förmåga att till det allmännas
båtnad uppfylla sina tjänsteåligganden i allmänhet kunde anses
upphöra, ansåge sig utskottet icke kunna understödja motionen; och
biträdde Rikets Ständer hvad utskottet sålunda yttrat.

Äfven vid 1869 ars Riksdag förekom fråga om pensionering af
förenämnda tjänsteinnehafvare. Då väcktes nämligen i andra kammaren
motion, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om
framläggande af förslag till en pensionsinrättning för tjänsteinnehafvare
vid statens järnvägar, grundad hufvudsakligen på principen om vederbörandes
skyldighet att till inrättningen lämna årliga bidrag efter innehafvande
löneförmåner; och borde jämväl därvid tagas i öfvervägande,
huruvida icke telegrafverkets tjänstemän och betjänte lämpligen "kunde
blifva delaktig^ i samma pensionsinrättning. Efter det andra kammarens
fjärde tillfälliga utskott uti häröfver afgifvet utlåtande tillstyrkt
en skrifvelse till Kungl. Maj:t, blef ärendet föremål för öfverläggning

Uttalanden
inom Riksdagen
i fråga
om beredande
af pension åt
statsbanepersonalen.

Särskilda
korum itterades
förslag till eu
pensionsinrättning
för personalen
vid
statens järnvägstrafik.

4

i kammaren med det resultat att utskottets förslag afslogs, hvarigenom
frågan för tillfället förföll. _ ... .

Sedan emellertid organisationen af statens järnvägstrafiks förvaltning
blifvit genom nådiga instruktionen den 17 september 1869 för styrelsen
för statens järnvägstrafik till fullo genomförd, ansåg sig styrelsen böra
vidtaga åtgärder för bildande af kassor till förmån för pensionering af
såväl tjänstepersonalen vid statens järnvägstrafik som ock denna personals
efterlämnade änkor och barn. Sålunda uppdrog styrelsen åt
särskilda kommitterade att verkställa sådana förarbeten, hvilka vore
nödvändiga till utrönande af den vederbörliga jämnvikten under olika
förhållanden emellan, å ena sidan, de till pensionskassorna ingående
bidrag och, å den andra, de från kassorna sannolikt utgående pensioner
äfvensom att på grund af dessa förarbeten till styrelsen ingifva förslag
i ämnet.

På grund häraf aflämnade nämnde kommitterade till styrelsen i
början af år 1872, jämte betänkande i ämnet, bland annat, »Förslag
till''reglering af finansiella villkor för en pensionsinrättning till förmån
för tjänstepersonalen vid statens järnvägstrafik» med därtill hörande
»Promemoria rörande beräkningarna af pensioner och premier vid en
pensionsinrättning till förmån för tjänstepersonalen vid statens järnvägstrafik».

Förslaget, hvars finansiella grundval utgjordes af principen om
samverkan emellan staten och de enskilde tjänsteinnehafvarne för åvägabringande
af den för desamma afsedda pensionsinrättningen, innehöll
följande hufvudpunkter.

Den årsafgift, hvilken blifvande delägare i pensionsinrättningen
hade att erlägga, skulle utgå med eu viss, på grund af hans ålder vid
inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd procent af
honom tillkommande arfvode sålunda, att den, som vid inträdet icke
fyllt 30 år, erlade 1,5 procent, den, som vid inträdet fyllt 30 men
icke 32 år, erlade 1,6 procent af arfvodet och så vidare till åldersgränsen
60 år, hvilken, vid delägares inträde uppnådd, betingade en årsafgift
af 3,1 procent af arfvodet. Pensionsinrättningen skulle, för framtiden
öfvertaga den pensionering, hvilken för det dåvarande, jämlikt § 19 i
nådiga aflöningsreglementet den 17 september 1869 för ämbets-. och
tjänstemän samt betjänte vid statens järnvägstrafik, bestriddes af järnvägens
årliga inkomster till förmån för tjänsteman eller betjänt, hvilken
genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under tjänstgöring, blifvit
oförmögen att sin befattning behörigen skota. Lägsta pensionen skulle
utgöra 20 och högsta pensionen 40 procent af det medelarfvode, som

5

uppkom, då medeltalet toges af de fem sista årsarfvodena, i förhållande
hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet afsked erlagt årsafgifter
till pensionsinrättningen. Statsbidraget skulle, enligt kommitterades
förslag, utgå i form af viss andel eller så kallad tantiöme af
järnvägens arliga nettobehållning eller det belopp, hvarmed trafikinkomsterna
öfversko te utgifterna för drift och underhåll, under hvilka
senare dock icke inbegrepes kostnaderna för anskaffande af nya inventarier
och utförande af nya byggnader och anläggningar; och föreslogo
kommitterade, att tantiemen bestämdes till 1 procent af nettobehållningen.

Beträffande den af kommitterade föreslagna formen för statsbidraget
äfvensom storleken af samma bidrag, anförde kommitterade uti ofvanbelöida
af dem afgifna betänkande i ämnet, sedan af dem framhållits,
hurusom, vid jämförelse med de pensionsbidrag, som erlades af utländska
banför val t niugars personal, de af kommitterade föreslagna måste anses
såsom tämligen höga, särskilt med hänsyn till de bidrag, hvilka tjänstemnehafvare
vid statens järnvägstrafik jämväl borde erlägga till den af
kommitterade samtidigt föreslagna änke- och pupillkassa^ hufvudsakligen
följande.

Kommitterade hade föreslagit en sådan form för statsbidraget till
pensionsinrättningen, hvarigenom det i ganska väsentlig mån blefve
beroende af delägarne själ!va att höja detta bidrag och på denna väg förbättra
pensionsinrättningens ställning, sa att framdeles antingen pensionerna
kunde höjas eller delägarnes bidrag minskas. Men därjämte hade kommitterade,
med. afseende å belopi^et af samma bidrag, varit nödsakade
att inskränka sig till ett sådant minimum, som kunde hafva någon utsikt
för sig att af Riksdagen beviljas. Det vore under förutsättning af
det föreslagna statsbidragets knapphet under dåvarande förhållanden,
som beräkningarna resulterat i de höga bidragen från delägarnes sida!
men kommitterade vore för sin del öfvertygade om, att den sporre till
ansträngningar att förbättra pensionsinrättningens ställning, hvilken af
kommitterades förslag borde blifva en följd, framdeles och innan pensionering
af något större antal kunde ifrågakomma skulle hafva verkat till sådan
fördel. såväl för staten som för inrättningen, att de af kommitterade
föisiktigtvis föreslagna höga bidrag skulle kunna antingen i någon mån nedsättas
eller ock göras mera fruktbringande genom något högre pensioner.

Det läge i hvarje industriell inrättnings natur att vara beroende af
de arbetandes goda vilja och skicklighet. Hvarje åtgärd, som bidroge
att höja dessa egenskaper hos de arbetande, bidroge äfven till det industiiella
verkets förkofran och detta i desto högre grad, ju mera åtgärderna
åsyftade att på en gång skärpa den arbetandes uppfattning af sitt

6

moraliska ansvar och bereda honom eu i förhållande till hans goda vilja
och skicklighet förbättrad ekonomisk ställning. Vid statens järnvägstrafik,
liksom vid hvarje annan järnvägsrörelse, berodde, måhända mer
än vid andra industriella verk, det helas välgång på de nämnda egenskaperna
hos hvarje järnvägsman från den högsta till den lägsta. En
betydande nationalegendom vore här lagd i de förvaltandes vård. Höga
begrepp hos hvarje individ om hans betydelse för det hela maste bär
göras gällande, och det kunde utan öfverdrift påstås, att just med afseende
å den lägre personalen ingen industri toge den göda viljan så
högt i anspråk som järnvägstrafiken. Till bestyrkande häraf kunde
erinras om de olyckshändelser och ekonomiska förluster, som kunde
vållas genom bristande uppmärksamhet hos eu grindvakt, en banvakt
eller eu spårväxlare, för att nu icke tala om det ännu liögie ansvar,
som h vilade på tågpersonalen och särskildt lokomotiv föraren. Men för
att fostra och vårda den anda, som ensam förmådde att hålla den arbetande
i ständigt aktgifvande på sina plikter, torde det icke vara nog
att erinra honom om de straffbestämmelser, som gällde försummelser
eller fel i tjänsten; icke heller vore det tillfyllest att framhålla plikternas
uppfyllande såsom villkoret för ekonomisk utkomst. Det toidrades
utan tvifvel någonting mer och väsentligare än. detta; det fordrades,
att den arbetande komme i en sådan ställning till det verk, han
tillhörde, att dettas förkofran och hans egen stode i det närmaste samband
med hvarandra, och det fordrades, att han lärde sig inse, att ju
större valuta han lämnade i arbete och ju större uppmärksamhet han
ägnade åt allt, som kunde förekomma olyckshändelser och förluster för
järnvägen, desto bättre tjänade han sig själf äfven i ekonomiskt afseende.
Då allas gemensamma intresse direkt fordrade, att hvar och eu i sin
stad uppbjöde hela sin förmåga, så alstrades ett kamratskap emellan
de arbetande af det slag, som bättre än någonting annat kontrollerade
hvarje enskilds arbete. Såvidt målet —- största möjliga arbetsamhet
och uppmärksamhet —■ kunde vinnas genom andra verkningar än dem,
som berodde af redan befintlig moralisk kraft hos individen, syntes
ingenting verksammare till dess befrämjande, än att hvarje arbetare
blefve omedelbarligen ekonomiskt intresserad i den industriella inrättning,
hvaråt han ägnade sin tjänst.

De arbetandes själf känsla, riktad på ett stort och. gemensamt mål
och understödd af medvetandet om en i förhållande till god vilja och
skicklighet förbättrad ekonomisk ställning, vore sålunda, fortsätta kommitterade,
hvad de halt till ögonmärke vid valet af form för det ifrågasatta
bidraget från statens sida.

7

Frågan om denna form borde till följd af järnvägstrafikens industriella
natur icke vara svår att lösa, ty man både i förhållandet mellan
inkomsterna och utgifterna för drift och underhåll i viss mån en mätare
på det sätt, hvarpå tillgängliga arbetskrafter blifvit tillgodogjorda,
och man hade på samma gång i önskvärdheten att det nämnda förhållandet
måtte blifva gynnsamt det stora och gemensamma mål,
hvarpå man kunde rikta de arbetandes själfkänsla, så framt man nämligen
tillika vore i tillfälle att bibringa dessa öfvertygelsen om, att alla
vore solidariska med afseende å det dubbla målet: statens och deras
egen fördel. ^Och denna öfvertygelse kunde bibringas förmedelst vidtagande
af sådan åtgärd, att statens fördel gjordes till en betingelse
för arbetarens egen, eller med andra ord därigenom att de arbetande
erhölle en viss om ock ringa andel af det öfverskott, till hvars förökande
de sjkifva genom flit och uppmärksamhet kunde bidraga.

Beräkningarna och förutsättningarna rörande behöfliga tillgångar
för pensionsinrättningen gåfve vid handen att, om af skillnaden emellan
statens järnvägstrafiks totalinkomster och samtliga utgifterna för drift
och underhåll finge afsättas årligen omkring 1 1 3 procent till förmån
lör denna inrättning, så skulle genom detta bidrag, i förening med
hvad delägarne själfva mäktade tillskjuta dels i årsafgifter och dels genom
afgifter vid arfvodesförhöjningar, pensionsinrättningens ställning vara
betryggad äfven med de af kommitterade åsyftade höga anspråk på
fördelen för tjänsten, att denna sköttes af lifskraft^ folk. Det ankomme
sedan på delägarne själfva, och detta i ganska väsentlig män,
att genom flit och uppmärksamhet öka nämnda skillnad eller öfverskott
och sålunda förbättra inrättningens ställning.

I fråga om statsbidragets belopp anförde slutligen kommitterade.

. För år 1869 utgjorde omförmälda skillnad emellan inkomster och
utgifter 2,757,886 rdr, hvaraf således 1 Va procent utgjorde i rund
summa 41,368 rdr. För år 1870 uppgick enahanda skillnad till 3,180,516
rdr och följaktligen 1 Va procent däraf i rund summa till 47,708 rdr.
Dessa belopp hade likväl synts kommitterade väl höga med afseende
a sannolikheten att vinna Riksdagens bifall, särdeles som det vore att
antaga, att skillnaden emellan inkomster och utgifter småningom skulle
växa. Det vore visserligen så, att genom ett mindre bidrag från statens
sida än det nu omnämnda pensionsinrättningens ändamål, sådant detsamma
enligt förslaget förelåge, kunde äfverityras, men då ett mindre
bidrag sannolikare kunde erhållas än ett större, och då det mindre bidraget
ytterligare måste sporra hvarje man att uppbjuda hela sin för -

måA-a att åstadkomma besparingar och däråt följande förbättringar för
kassan, så hade kommitterade för sin del ansett klokast att icke töresla
högre bidrag än 1 procent af ofvanbemälda skillnad. ,

För år 1869 uppginge denna procent till i rundt tal J7,u7J rar
och för år 1870 till 31,805 rdr, så att kommitterade för det dåvarande
ansåo-e sig kunna uppskatta densamma till omkring 30,000 rdr. Denna
summa vore, såsom ofvan nämnts, otillräcklig att betrygga pensionsinrättningens
ställning, om det i förslaget åsyftade målet, tjänstens
skötande af icke för gammal personal, skulle vinnas; men dels bor e,
såsom äfvenledes vore nämndt, skillnaden emellan inkomster och utgifter
småningom stiga, och dels vore det att med säkerhet hoppas,
att de fördelaktiga verkningarna af tantiémesystemet åtminstone efter
en längre följd af år skulle fylla bristen. . ......

styrenens för Med öfverlämnande till Kungl. Maj:t af kommitterades har ofvan
Ä jäm. omförmälda förslag och betänkande m. ra. hade styrelsen för statens
underdåniga järnvägstrafik uti underdånigt memorial den 9 februari 18 <2, järn te flarnmemorial
den hållande af de skäl och omständigheter, hvilka enligt styrelsens asikt
9 talade för statens medverkan vid den ifrågasatta pensioneringen, vidare

anfört, bland annat, beträffande berörda förslag, att styrelsen ansett
nödvändigheten bjuda att vid tantiémens bestämmande icke ga under
1’ ■ procent af nettobehållningen af skäl, bland andra, att, enligt hvad
kommitterades beräkningar gåfve vid handen, pensionsinrättmngens
framtid, för att vara fullt betryggad, kräfde omkring nyssnämnda procent
af skillnaden emellan inkomster och utgifter, sådan denna skillnad
under åren 1869 och 1870 visat sig; att styrelsen på anförda grunder
icke kunde antaga, att ifrågavarande skillnad skulle stiga nog hastigt
för att i tillräckligt god tid verka därhän, att en procent af den biitvande
skillnaden uppginge till samma belopp som V 2 procent åt den
nuvarande; att det tantiémebeloppets stigande, som kunde förorsakas
af nya bandelars tillkomst, motvägdes af behofvet af okade årsinkomster
i pensionsinrättningen för den nytillkomna personalens rakning,
att ett maximum af pension enligt styrelser^ åsikt borde redan vic
pensionsinrättningens stiftande bestämmas till minst 5.0 procent åt arlvodet;
samt att i sammanhang därmed styrelsen funnit lämpligt att, nar
skillnaden mellan inkomster och utgifter för drift och underhall uppo-inp-e
till fem procent af samma järnvägars anläggningskostnad, tantiémebeloppet
på nytt beétämdes efter hvad på grund af da verkställda
sannolikhetsberäkningar och öfriga förhållanden kunde finnas skäligt.
Vidkommande särskilt den af kommitterade föreslagna tillampmn -

9

geu af tantiémesystemet har styrelsen, som med afseende å systemets
såväl ekonomiska sota moraliska betydelse i allmänhet hänvisat till
hvad kommitterade, pa sätt ofvan omförmälts, härom anfört, särskild!
uppehållit sig vid den frågan, i hvad mån den föreslagna tillämpningsmetoden
kunde verka till besparingar; och yttrar styrelsen härutinnan
följande: »Man vill gerna göra den invändningen, att metoden ej synes
vara nog direkt; man kan befara, måhända icke utan skäl, att i synnerhet
den lägre tjänstepersonalen icke skall finna nog påtagligt, att dess
ansträngningar till besparing motsvaras af verkliga fördelar; man emotser
den frågan af en arbetare: »huru mycket har jag nu förtjänt in till
mm egen pensionering?» eller: »huru mycket större pension får jag nu,
sedan jag, efter hvad som blifvit erkändt, med mina fem kamrater uträttat
ett arbete, som eljest skulle erfordrat sju man?» och man betvifla.
11, att han känner sig tillräckligt uppmuntrad till fortfarande ansträngningar
genom det enda svar, som härtill kan gifvas, nämligen eu hänvisning
på framtiden, eller ett uttryckande af den förhoppning, att genom
fortsätta ansträngningar pensionskassans ställning skall förbättras och
högre pensioner till följd häraf erhållas. Styrelsen hyser dock för sin
del inga farhågor i antydda hänseenden utan är fullt öfvertygad därom,
att genom ofta återkommande, klart framlagda redogörelser för kassans
ställning, utvisande, bland annat, huru tantiemebeloppet stiger och förräntar
sig, intresset för kassan skall hållas vid fullt lif och mana till
fortfarande ansträngningar för dennas förkofran.» Längre fram i memorialet
yttrar styrelsen vidare i samma sak följande. "»Att tantiémesystemets
tillämpning under hvilken lämplig form som helst till förmån
för tjänstepersonalens pensionering skall verka till väsentliga besparingar
i många slags utgifter, torde af ingen kunna med fog bestridas; att
dessa besparingar åtminstone icke skola blifva mindre än de af föreliggande
förslag betingade tantiémebelopp, och att följaktligen detta
förslag icke i sig innebär någon förminskning af framtida nettobehållningar,
därom är styrelsen för sin del öfvertygad, och styrelsen får
med afseende härå erinra om, att den minskning åt banafdelningens
personal, som under 1864 påbörjades och under de följande åren fortsattes,
ensamt för sig betingar en besparing, som under nuvarande förhållanden
kan uppskattas till högre belopp," än hvartill hela den ifrågasätta^
tantiömen skulle uppgå. Det som då genomfördes kunde naturligtvis
hos den personal, som inskränkningen gällde, icke vara särdeles
uppmuntrande, enär åtgärden ju åsyftade att på det mindre antalets
skuldror lägga samma .mått af arbete, som tillförene utkräfts af det

2

10

Kung!. Majits
nådiga proposition
den 23
februari 1872

större antalet, och hvarje dylik inskränkningsåtgärd kan, under vissa
förhållanden af konkurrens med andra järnvägar samt under arbetsinställelser,
vara ganska vådlig. Har man däremot ett band, som fäster
personalen vid stambanorna, och har man på samma gång ett medel
att göra dylika inskränkningar önskvärda för personalen själf, och detta
vid samtliga afdelningarna, upphör naturligtvis ofvan antydda våda, och
i stället för att nu vid hvarje tillfälle, då en större arbetskraft måste
utvecklas, den ordinarie personalen gärna anlitar den extra- eller reservpersonal,
som kan finnas att tillgå, komme det enskilda intresset att
efter tantiémesystemets införande motverka hvarje tillökning åt personalen.
Häraf kan emellertid bedömas, hvilken stor betydelse detta
system har ensamt med afseende å de besparingar, som blifva en följd
af inskränkningar i personalens antal.» . .

Under åberopande af hvad kommitterade föreslagit och i styrelsens
eget memorial funnes andraget hemställde styrelsen, beträffande den

ifrågasatta pensionsinrättningen: , n n.±

att Kung!. Maj:t täcktes till den 1872 församlade Riksdagen. utlåta
nådig proposition därom att, till förmån för blifvande pensioneiing af
tjänstepersonalen vid statens järnvägstrafik, årligen måtte af trafikmedel
åfsättas ett belopp, motsvarande IV2 procent af skillnaden mellan statens
järnvägstrafiks samtliga inkomster och utgifter för drift och underhåll,
raknadt från och med året 1871, allt i öfverensstämmelse med de föreskrifter
angående beloppets tillgodogörande, som af Kung!. Maj.t genom
utfärdadt reglemente för en pensionsinrättning af ifrågavarande slag
särskildt fastställdes; dock att, då berörda skillnad första gången uppoino-e
till fem procent af de trafikerade statsbanornas anläggningskostnad'',
den till förmån för pensionsinrättningen utgående procent skulle
modifieras efter hvad på grund af då verkställda sannolikhetsberäkningar
angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid, och öfriga på denna
fråga inverkande omständigheter kunde finnas skäligt.

Uti den nådiga proposition i ämnet, som den 23 februari 1872
afläts till Riksdagen, anfördes, bland annat, följande.

Fastän förvaltningen af järnvägstrafiken icke hade till uppgift att
förverkliga något nödvändigt statsändamål utan egentligen och hufvudsakligen
afsåge bedrifvande af en industri, minskade. sådant icke behofvet
att på sätt, som kunde finnas lämpligast, sörja för att trafikpersonalen
icke vid utträde ur tjänsten hemfölle åt armod och nöd
ett behof, hvithet erkändes i allmänhet äfven af enskilda, bolag, som
bedrefve ifrågavarande industri; och kunde den omständigheten, att
staten vore den industriidkande, snarare öka än minska anspråken på

11

detta behofs tillfredsställande. För ett behörigt upprätthållande och
skötande af järnvägstrafik vore det uppenbarligen af utomordentligt
stor vikt, att endast fullt tjänstbar och duglig personal därvid användes,
och att således de tjänstemän och betjänte, hvilka icke längre vore i
besittning af nämnda egenskaper, skilldes från tjänsten. Därest sådant
skiljande skulle kunna ske utan annan hänsyn än till hvad tjänsten
fordrade, måste dock visshet förefinnas, att den ur tjänsten afträdande
icke därmed hemfölle åt nöd, hvilken visshet endast kunde beredas
genom eu fullt betryggande pensionering. Då det icke läte sig med
utsikt till framgång göra att endast åt arbetarne öfverlämna omsorgen
att med egna krafter åstadkomma en dylik pensionering, måste arbetsgifvaren,
här staten, också medverka till vinnande af målet och detta
icke allenast genom att anordna och leda de därför erforderliga åtgärderna
utan äfven genom att lämna något bidrag, helst fördelarne af
en sådan medverkan visserligen icke skulle stanna ensamt hos arbetarna.
Erkännandet af statens plikt att sörja för trafiktjänsteman eller
betjänt, som . under tjänstgöring blifvit otjänstbar, hade funnit uttryck
genom den i 19 § i aflöningsreglementet för statens järnvägstrafik
den 17 september 1869 meddelade bestämmelse, att tjänsteman eller
betjänt, hvilken genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under
tjänstgöring, blifvit oförmögen att sin befattning behörigen sköta, finge
hos Kung!. Maj:t föreslås att på de villkor, som i hvarje fall pröfvades
lämpliga, årligen af järnvägens inkomster uppbära viss lämplig del af
arfvodet.

Vid pröfning af det väckta förslaget mötte först den fråga, huruvida
pensioneringen af trafikpersonalen lämpligen borde ordnas särskild!
för sig utan afseende å den då förestående regleringen af civilstatens
pensionsinrättning, eller om med den ifrågaställa pensioneringens ordnande
borde tills vidare anstå och den allmänna regleringen omfatta
jämväl trafikstatens pensionsväsen. Kungl. Maj:t ansåge företräde böra
gifvas åt det förra alternativet och detta hufvudsakligen af följande
skäl. Med undantag af verklig krigstjänst förorsakade näppeligen någon
statens tjänst så talrik och så tidig otjänstbarhet som trafiktjänsten,
hvilket förhållande berodde dels af de icke sällan inträffande olycksfallen
och dels af tjänstgöringens natur i öfrigt, hvilken, särdeles hvad
anginge tågpersonalen, ofta föranledde till ett mycket tidigt försvagande
af hälsa, och krafter, hvartill komme, att afseende å tjänstens fördel
kunde bjuda afstädande af personer äfven i andra fall än sådana, där
verklig och fullständig otjänstbarhet vore för handen. Nämnda för -

12

hållanden g''jorde det både önskvärd! och behöflig!, att pensionsrätt inträdde
mycket tidigare för trafikpersonalen än i allmänhet för statens
öfriga civila tjänstepersonal vore medgifvet; och en jämförelsevis tidigt
inträdande pensionsrätt kräfde också en jämförelsevis stor kostnad. Dessutom
vore att märka, att hvad som i allmänhet åberopades till stöd för
sammanslagning af flera pensionsinrättningar, eller, att minskning i förvaltningskostnaden
därigenom vunnes, icke ägde giltighet i afseende å den
föreslagna pensionsinrättningen, då förvaltningsbestyret skulle utan ersättning
fördelas på den i liulvudstaden stationeiade peisonalen.

Då de gjorda beräkningarna gåfve vid handen, att upprätthållande
af pensioneringen af dåvarande tjänstepersonalen förutsatte ett ärligt
tillskott från statens sida af i rundt tal 48,600 kronor samt, därest för
tillvägabringande af berörda tillskott tantiémesystemet, på .sätt kommitterade
och styrelsen för statens järnvägstrafik föreslagit och jämväl
Kungl. Maj:t hölle före, med största fördel kunde och borde tillämpas,
tantiémen '' icke kunde med afseende å inrättningens trygghet sättas
lägre än till 1 V2 procent af nettobehållningen, ansåge sig Kungl. Maj:t
höra i afseende å omförmälda tillskott förorda styrelsens undeidåniga
hemställan, helst högsta pension ssumman jämväl syntes lämpligen höra
i öfverensstämmelse med styrelsens asikt utgå med 50 procent af medelarfvodet,
eller samma procent, som i Norge vore vid likartad inrättning

fastställd. . „

iiiksdugons Med bifall till hvad i berörda nådiga proposition föreslagits medgat

skrifreiso un Kiksdagen jämlikt skrifvelse till Konungen den 10 maj 1872, att såsom
bidrag till en pensionsinrättning, upprättad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det förslag, som legat till grund för och.åtföljt den.
nådiga propositionen, finge årligen, räknadt från och med år 1872, af
trafikmedlen afsättas ett belopp, motsvarade .1 Vs procent af skillnaden
mellan statens järnvägstrafiks samtliga inkomster, å ena sidan,
och utgifter för drift och underhåll, å den andra, hvilket belopp skulle
pensionsinrättningen tillgodoföras enligt föreskrifter, som af Kungl. Maj.t
i nådigt reglemente för samma inrättning kunde varda fastställda, dock
att, när berörda skillnad första gången, uppginge till 5 procent af den
sammanräknade summa, som anläggningen
norna enligt styrelsens för statens järnvägstrafiks bokslut kostat,^den
till förmån för pensionsinrättningen utgående årliga procent, skulle ånyo
bestämmas, efter hvad på grund af då verkställda sannolikhetsberäkningar
angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid och öfriga
på denna fråga inverkande omständigheter kunde finnas skäligt.

13

I det nådiga reglemente, som därefter den 6 september 1872 utfärdades
för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, intogos, bland
andra, följande stadganden:

i § 3, att delägares årsafgifter skulle utgå med en viss, på grund
af hans ålder vid inträdet i jrensionsinrättningen en gång för alla utaf
honom tillkommande aflöning bestämd procent, utgörande lägst 1,5
procent för den, som inträdde före fyllda 30 år, och högst 3,1 procent
för den, som vid inträdet fyllt 60 år;

i § 6, att berättigad till pension vore delägare:

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken han i
tjänstgöring vid statens järnvägstrafik sig ådragit, icke vidare kunde
sm befattning behörigen sköta och fördenskull af styrelsen afskedades;

b) som efter minst 10 tjänstår i ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik afskedades, emedan han antingen till följd af sjuklighet,
som han icke ådragit sig under tjänsteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet
icke kunde sin befattning behörigen sköta;

c) som efter minst 30 års tjänst i ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjänstår sammanräknade
uppginge till talet 95; samt

} § 7 mom. 1, att årliga pensionsbeloppet skulle, i män af den
pensionsberättigades tjänstår, hvilkas antal icke finge understiga tio,
utgå med viss i förhållande till tjänstetidens längd ökad procent af den
medelaflöning, som uppkomme, då medeltalet toges af de fem sista årsaflöningar,
i förhållande hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet
afsked erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, så att förtulla
10 tjänstar erhölles 20 /o af medelaflönmgen och för fulla 30 tjänstår
50 ^ af medelaflönmgen, hvilket utgjorde den högsta pension, som
kunde erhållas, och mom, 2, att. delägare, som före uppnåendet af
20 . tjänstår skulle pensioneras på grund af bestämmelsen i § 6 a),
alltid erhölle såsom pension 35 procent af medelaflönmgen. Inträffade
pensionsrätten innan delägare varit fem år i tjänst, beräknades medelaflöningen
efter det mindre antalet årsaflöningar.

Redan vid det möte, som år 1876 hölls med fullmäktige för delägare
i pensionsinrättningen, uttalades den mening, att från delägarnes
sida måste göras en ekonomisk ansträngning i syfte att, under förutsättning
af ett motsvarande förhöj dt statsbidrag, kunna öka den pensionsrätt,
som dittills varit för delägande gällande, och åt direktionen för
pensionsinrättningen uppdrogs att verkställa de härför nödiga utredningar.
Sedan ett af direktionen utarbetadt förslag till förändrad ly -

lteglementc
för pensionsinrättningen

(ten 6 september
1872.

Direktionens
underdåniga
framställning
den 30 september
1870.

14

delse af de paragrafer i 1872 års reglemente. Indika hade afseende på
den ifrågasatta vidgade pensionsrätten, blifvit vid särskilda möten år
1878 med fullmäktige för pensionsinrättningen i hufvudsak godkändt,
öfverlämnades förslaget af direktionen till Kungl. Maj:t med undei (fånig
skrifvelse den 30 september 1879, därvid direktionen för egen de! anförde
hufvudsakligen följande.

Fullmäktige både utgått från det antagande att, likasom personalen
vid statens järnvägstrafik åtminstone under fredstid väl tålde jämförelse
med arméns personal i fråga om fordringarna på arbetskrafter, uthållighet
och påpasslighet, förstnämnda personal också, därest densamma
siälf bidroge till sin pensionering efter samma mått, som för arméns
personal vore utstakadt, skulle kunna påräkna ett bidrag från statens
sida, hvithet möjliggjorde ett maximum af pension, som vore jämförligt
med det, som tillkomme arméns personal. I det bifogade förslaget
hade därför de egna bidragen upptagits till belopp, som, ökade med
1,7 procent af aflöningen, motsvarade allt efter lefnadsåldern vid inträdet
i pensionsinrättningen från 4 till 6 procent af högsta pensionen,
hvilken upptagits till 80 procent af aflöningen i stället för allenast 50

procent enligt 1872 års reglemente.

Såsom villkor för utförbarheten af den sålunda föreslagna pensioneringen
erfordrades enligt direktionens mening utöfver de höjda delägareafgifterna,
ett ökadt statsbidrag, representerande ett kapital af
2 556 000 kronor, hvilket, om det genast ställdes till pensionsmrättnmo-ens
’ förfogande för att kunna förkofras genom förräntning efter 5
procent, skulle tillsammans med afkastningen af redan förvärfvadt kanital
och delägarnes afgifter vara tillräckligt att betacka kostnaderna
för den föreslagna pensioneringen af dåvarande personal och, därest
sådant öfverlämnande af själfva kapitalet icke kunde äga ruin, bolde
tilldelas pensionsinrättningen genom årliga belopp, för hvilkas beräknande
olika former kunde bestämmas. Såsom sådana förmer för ett
efter hand utgående bidrag angaf direktionen följande olika beräkningsgrunder,
nämligen:

a) en viss procent af järnvägstrafikens bruttoinkomst.

Lämnades årsbidragen i denna form, komme deras storlek att följa
de växlingar, som ägde rum i nämnda trafiks ekonomiska resultat, och
blefve således den andel, som erfordrades, svårare att bestämma. Direktionen
ansåge sig emellertid kunna utgå från en medelintäkt af
100,000 kronor per banmil äfvensom antaga, att tillökningen i åt kast -

15

ningen årligen under de närmaste 21 åren skulle utgöra 4,000 kronor
tor hvarje banmil å det i sin helhet till 160 mil beräknade statsbanenatet;
och skulle alltså de bruttoinkomster, som vore att påräkna, utgöra
till en början 16,000,000 kronor, hvilken summa därefter hvarje
ar komme att i medeltal ökas med 640,000 kronor. Det anmärktes
dock, att härvid all intäkt från de norrländska banorna, såsom tills
vidare mycket svår att uppskatta, lämnats ur räkningen. I öfverensstämmelse
med den antagna tillväxten af bruttoinkomsterna skulle det
umgå bidraget utgöra första året 156,000 kronor, som sedermera årligen
skulle ökas med i medeltal 6,000 kronor, hvadan alltså icke fullt
1 procent af bruttoinkomsterna vore behöflig-.

b) en viss procent af skillnaden emellan järnvägstrafikens bruttoinkomster
och driftkostnader, hvilken form vore den ''för ''det dåvarande
gällande.

Härvidlag skulle man på grund af erfarenheten under den gångna
juguarspenoden kunna för en påföljande dylik period utgå från 40 000
kronor och en årlig tillökning af 1,800 kronor, allt per banmil, såsom
matt tor den parakneliga skillnaden mellan bruttoinkomster och driftkostnader,
och följaktligen antaga densamma komma att utgöra på de

tTrZd% 160 mäen,bana 6,400,000 kronor, ökade hvarje år med
i-j ,000 ,kronor- Beräknadt efter dessa belopp, skulle det behöfliga
bidraget komma att utgöra första året 150,000 kronor och årligen ökas
med i medeltal 6,400 kronor samt kunna betäckas af 2,5 procent af
nettoinkomsten. r

c) ett belopp, so m stode i bestämdt förhållande till hvad deläqarne

själfva erlade. J

Denna form skulle g;öra de årliga statsbidragen mindre växlande
an de bada andra förut nämnda, ty sedan statsbanorna dåmera hunnit
en betydlig utsträckning, och trafiken kunde antagas under en längre
tid kräfva ungefärligen samma antal af personalen som för det dåvarande,
samt större delen af de äldre tjänsteinnehafvarne uppnått de
oi befattnmgarne stadgade högsta arfvoden, kunde delägarnes bidrag
icke undergå andra växlingar än sådana, som föranleddes af att personalen
förökades genom dem, som anställdes å nyöppnade bandelar,
dvilkas atgitter för öfngt komme att utgöra endast ett ringa tillskott
i deng som
sonalen å de äldre linjerna. Storleken af ett i berörda form utgående

16

statsbidrag bestämdes af förhållandet mellan de kapital! serade värdena
af delägareafgifterna och af statsbidraget; och med hänsyn till dåvarande
förhållanden skulle nämnda bidrag utgöra 1,4 gånger delägarnes
afgifter eller omkring 200,000 kronor årligen.

d) ett belopp, som ''med kortcire mellantider bestämdes efter för lianden
varande behof.

Man hade trott sig böra framhålla ett alternativ, hvarigenom utväg
bereddes att låta den sökta förmånligare pensionsordningen tråda, i
kraft, utan att sådant i anmärkningsvärdare grad tyngde på den närmaste
framtiden, men statsbidraget fördelades så, att det växte i man
af statsbaneaffärens fortgående konsolidering. Eu sådan utväg vore,
att staten, under förutsättning att delägarne ökade sina bidrag pa sätt
föreslaget vore, lämnade det ökade understödet i formatfyllnadsbidrag
till de efter hanel uppkommande pensionerna, med bibehållande för (ifrigt
af den gällande grunden för det löpande statsbidragets utbetalning. Då
pensionsinrättningen utan att försämra sin ställning ansåges kunna
med tillhjälp af redan utgående statsbidrag ansvara för omkring 70
procent af pensionerna, skulle alltså den på fyllnadsbidraget kommande
delen utgöra 30 procent åt pensionskostnaderna. _ o

Ett sådant fyllnadsbidrag skulle kunna utgå på två sätt, antingen såsom
kapitalbidrag eller såsom pensionsbidrag. I det förra fallet. borde, sedan
för hvarje år värdet af de under föregående året började pensionsutbetalningarna
uträknats, 30 procent af detta värde med trafikmedel
inbetalas till pensionsinrättningen såsom kapitalbidrag^ med skyldighet
för inrättningen att af egna tillgångar till fullo och för framtiden utbetala
de under föregående året började och då af inrättningen äfvenledes
till fullo utbetalda pensionerna. I det senare fallet borde tyllnadsbidraget
inskränkas till hvad som behöldes för att ersätta bristen
i de pensionsbelopp, som under året förfölle till betalning, d. v. svårliga
fyllnadsbidraget skulle utgöra 30 procent af summan af de för året

utfallande pensionerna, .

På grund af det sålunda anförda och under erinran därjämte, att
om de båda faktorerna: pensionsrätt och delägarnes bidrag vore gifna,
statens bidrag i tidernas längd blefve lika stort, hvilken form för detta
bidrag än komme att användas, föreslog direktionen, att Kuiigl. Maj-t,
med gillande af förslaget om utsträckt pensionsrätt, täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om statsbidrag, att utgå. af trafikmedlen till den
storlek, den utsträckta pensionsrätten fordrade, och i den form Kungl. Maj.t
täcktes bestämma.

17

Med skrifvelse den 28 september 1880 öfverlämnade direktionen Pensionsdireksedermera
till styrelsen för statens järnvägstrafik en genom direktionens ^Ttiii^tyförsorg
upprättad tabell med tillhörande beskrifning, utvisande det ifråga- reisen för stasatta
statsbidragets storlek enligt de af direktionen föreslagna formerna,
därvid direktionen erinrade, hurusom af tabellen framginge, att direk- september
tionen ansett sig kunna dels i någon mån nedsätta beloppen af de er- I8S0''

forderliga statsbidragen under hvad direktionen i sådant afseende, på
sätt ofvan nämnts, först föreslagit dels och vid beräkningen af statsbidragen
utgå från en årlig nettobehållning af 6,000,000 kronor samt
eu ökning i densamma af 256,000 kronor för hvarje år emot de af
direktionen förut angifna summorna 6,400,000 kronor och 288,000
kronor; och anförde direktionen vidare i samma skrifvelse härutinnan
hufvudsakligen följande.

Alla årligen utfallande statsbidrag borde motsvara afkastningen af
det kapital, som, i fall det genast utfölle, beräknats vara tillräckligt för
att fylla hvad som utöfver delägarnes bidrag behöfdes för pensioneringens
bestridande. Detta kapital vore i direktionens underdåniga skrifvelse
den 30 september 1879 uppgifvet till 2,556,000 kronor, och då
detsamma afsåge att betacka den dåvarande generationens pensionering,
antoges de på grund af detsamma beräknade årsbidragen skola utgå så
länge denna generation lefde, och sattes därvid storleken af det bidrag,
som skulle utgå med lika belopp för hvarje år, till i rundt tal 200,000
kronor, samt de bidrag, som skulle tills vidare utgå i proportion till
bruttoinkomsten eller nettoinkomsten, i öfverensstämmelse därmed till
resp. 1 och 2,5 procent af dessa inkomster. Det vore likväl tydligt, att
nämnda kapital kunde, i stället för att på jämförelsevis kort tid amorteras
med en högre annuitet, ersättas med en allt framgent utgående
ränta eller i förevarande fall, då räntefoten antagits vara 5 med
127,300 kronor. Men om amorteringstiden sålunda utsträcktes utöfver
den dåvarande generationen, och nämnda ränta toges i anspråk för
denna generations pensionering, vore det nödvändigt, att medel efter
hand samlades till fyllnad i pensionerna för de nya generationer, som
trädde i de föregåendes ställe. De för dessa nyinträdande erforderliga
bidragen behöfde ej vara så stora som för den då befintliga personalen,
för hvilken bidragen måste betäcka retroaktivafgifter för de tjänstår,
en hvar skulle få beräkna före tiden för de föreslagna pensionsvillkorens
trädande i kraft och under hvilka han betalt antingen lägre eller ock
alls inga utgifter till pensionsinrättningen, hvaremot de nyinträdande
genast från sitt inträde erlade de högre afgifterna. För att hålla eu
personal, sådan som den dåvarande, eller 4,000 personer vid samma

18

styrka, måste densamma årligen rekryteras med i medeltal 140 personer,
och om hela personalens aflöning, inbegripet inkvarteringen, antoges
utgöra i medeltal 1,000 kronor för en hvar af alla samtidigt i
tjänst varande, så blefve det för denna personals pensionering efter de
föreslagna grunderna behöfliga statsbidraget 54,000 kronor årligen.
Lades detta belopp till den ofvannämnda för den dåvarande generationens
pensionering behöfliga räntan, erhölles ett årligt bidragsbelopp
af i rundt tal 182,000 kronor, hvilket således erfordrades såsom statsbidrag
till pensioner efter de föreslagna grunderna åt eu stadigvarande
personal af 4,000 personer.

På grund häraf vore uti jämförelsetabellen sistnämnda belopp infördt
i kolumn 3, som utvisade det fortgående konstanta bidraget, och
i öfverensstämmelse med den sålunda vidtagna reduktion af detta
slags bidrag vore i kolumn 1 de bidrag, som skulle utgå i förhållande
till bruttoinkomsten, beräknade efter något lägre eller 0,8 procent åt
denna inkomst, äfvensom de i kolumn 2 angifna årsbidragen beräknade
efter 2 procent af nettoinkomsten.

Förenänmda jämförelsetabell med tillhörande beskrifning hade följande
lydelse.

Jämförelsetabell,

utvisande de ungefärliga belopp, hvarmed enligt approximativ beräkning
statsbidrag skulle komma att utgå till förmån för pensionering af personalen
vid statens järnvägstrafik enligt de olika former för bidraget
och under den förutsättning rörande bidragets storlek. Indika äro framställda
i direktionens för nämnda inrättning underdåniga skrifvelse den
30 september 1879, samt under antagande, att såväl personalens
storlek som statsbanornas längd är densamma som vid nämnda
tid, eller den förra 4,000 personer och den senare, i rundt tal,
160 mil.

19

Kol. 1.

Kol, 2.

Ko). 3.

Kol. 4.

Kol. 5.

Kol. 6.

Kol. 7.

j Kol. 8.

Kol. 9.

År

Enligt for-

Enligt for-

1

Enligt for-

Enligt formen d

men a eller

men Jj ellei

förra fallet

bidrag efter

bidrag efter

men c eller

senare fallot.

0,8 procent
af brutto-

2 procent

delegarnes

i V2procent

J fyllnads-

12/a procent

fyllnads-

j

inkomsten

inkomsten.

bidrag.

åt netto-

I kapital-

Summa.

af netto-

pensions-

Summa.

1 inkomsten.

! bidrag.

inkomsten.

bidrag.

1880

i

125,000

120,000

182,000

96,000

15,000

111,000

96,000

1.800

97,800

81

129,800

125,120

182,000

100,320

17,400

117,720

100.320

3,900

104,220

82

134,600

130,240

182,000

104,640

20,800

121,440

104,640

6,300

110,940

83

139,400

135,360

182,000

108.960

32,200

131.160

108,960

9.000

117,960

84

144,200

140,480

182,000

113,280

24.600

137,880

113,280

11,200

124,480

j 85

149,000

145,600

182,000

117,600

27,000

144.600

117.600

15.800

133,400

| 86

153,800

150,720

182,000

121,920

29,400

151,320

121,920

19,800

141,720

! 87

158,600

155,840

182,000

126,240

39,600

165,840

126,240

25,400

151,640

88

163,400

160,960

182,000

130,560

51,900

182,480

130,580

31,800

162,360

1 89

168,200

166,080

182,000

134,880

47,100

181,980

134,880

36,300

171,180

1890

173,000

171,200

182,000

139,200

57,900

197,100

139.200

45,300

184.500

91

177,800

176,320

182,000

143,520

72,000

215,520

143,520

51,300

194,820

92

182,600

181,440

182,000

147,840

93,900

241,740

147,840

61,500

209,340

93

187,400

186,560

182,000

152,160

82,440

234,600

152,160

72,600

224,760

94

192,200

191,680

182,000

156,480

25,520

182,000

156,480

98.800

255.280

95

197,000

196,800

182,000

160,800

21,200

182,000

160,800

103,500

264,300

96

201,800

201,920

182,000

165,120

16,880

182,000

165,120

117,300

282,420

97

206,600

207,040

182,000

169,440

12,560

182,000

169,440

98,200

267,640

98

211,4001)

212,160

182,000

173,760

8,240

182,000 !

173,760

49,350

223,110

99

216,200

217,2802)

182,000

178,080

3,920

182,000 :

178.0S0

3.920

182,000

1 1900

221,000

222,400

182,000

182,000

-____

182.000

182,000

182,000 j

1

225,800

227,520

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

2

230,600

232,640

182,000

182,000

___

182.000

182,000

182,000

3

235,400

237,760

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

4

240,200

242,880

182,000

182,000

182.000

182,000

182.000

5

245,000

248,000

182,000

182,000

182,000

182,000

182.000

6

249,800

253,120

182,000

182,000

182.000

182,000

182,000

7

254,600

258,240

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

8

259,400

263,360

182,000

182,000

182,000

1S2.000

182,000

9

264,200

268,480

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

j 1910

269,000

273,600

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

11

273,800

278,720

182,000

182,000

182,000 I

182,000

182.000

12

278,600

283,840

182,000

182,000

182,000

182.000

182,000

13

229.787

288,960

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

14

182,000

229,136 ,

182,000

182,000

182.000

182,000

182,000

15

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

182,000

O. 8. V.

o. s. y.

o. s. v.

0. S. V.

0. s. v.

O. S. Y.

0. s. y.

*) Efterföljande stigande årsbidrag kunna ersättas med ett konstant bidrag af 213,650 kronor per år.
a) » » » » » » » » n » 218,428

n o

20

Uti förestående jämförelsetabell utvisar den första kolumnen storleken
af det för den föreslagna pensioneringen erforderliga statsbidraget
under förutsättning, att detta utgår med eu viss andel, eller 0,8 procent,
af bruttoinkomsten. Första året, eller år 1880, skulle bidraget utgöra

125,000 kronor och sedan för hvarje år ökas med 4,800 kronor, ända
till dess det år 1898 komme att utgå med 211,400 kronor, men, sedan
bidraget uppnått detta belopp, skulle endast en obetydlig tillökning vara
tillräcklig för pensioneringens behof och detta fyllas med en från och
med 1899 utgående konstant summa af i rundt tal 213,600 kronor. Antager
man däremot, att bidraget skulle fortfarande utgå med samma procent
af bruttoinkomsten och dennas stigning alltjämt försiggå efter den
från början Bupponerade lagen, samt bidraget sålunda äfven efter 1898
årligen ökas med 4,800 kronor, behöfde denna tillökning icke fortgå
längre än till år 1912, då bidraget skulle hafva vuxit till 278,600_ kronor
och pensioneringens behof kunna därefter tillgodoses med mindre
belopp, nämligen med 229,800 kronor för år 1913 och med ett konstant
bidrag af 182,000 kronor under 1914 och hvarje följande år.

Summorna af alla de årsbidrag, som komme att utgå intill århundradets
slut eller till och med år 1900, blefve i båda fallen ungefär lika,
eller i det förra 3,623,000 kronor och i det senare 3,633,000 kronor.
Under den följande tjuguårsperioden 1901—1920 blefve i förra fallet,
eller med det konstanta årsbidraget af 213,600 kronor, summan af de
utgifna bidragen 4,272,000 kronor och i senare fallet, eller med växande
bidrag, enahanda summa 4,530,000 kronor. Summan af de till och med
1920 utgående beloppen vore sålunda i förra fallet 7,895,000 kronor och
i det senare 8,163,000 kronor eller den förra summan 268,000 kronor
lägre än den senare. Enligt den under b) föreslagna formen för bidraget,
det vill säga om detta utginge med 2 procent af nettobehållningen,
skulle årsbidraget år 1880 utgöra 120,000 kronor och därefter utgå med
belopp, som för hvarje år ökades med 5,120 kronor. Fortginge denna tillökning
till och med år 1899, då bidraget vuxit till 217,280 kronor,
skulle därefter någon väsentlig höjning ej vara erforderlig, utan ett konstant
bidrag af 218,428 eller i rundt tal 218,400 kronor årligen från och
med år 1900 och allt framgent motsvara behofvet. Kunde den från början
antagna tillökningen, 5,120 kronor per år, påräknas fortgå till år 1913
och årsbidraget därigenom nämnda år hafva vuxit till 288,960 kronor,^
skulle för år 1914 erfordras endast 229,140 kronor och för hvarje af
de följande åren blott 182,000 kronor.

21

Summorna af de bidrag, pensionsinrättningen erliölle under dessa
förutsättningar, skulle utgöra för

åren 1880—1900: 3,591,200 resp. 3,595,200 Kr.

» 1901—1920: 4,368,000 » 4,678,260 »

eller för » 1880—1920: 7,959,200 » 8,273,460 »

af hvilka båda sistnämnda summor den förra understiger den senare
med 314,260 kronor.

Den tredje kolumnen innehåller det årsbidrag, som skulle erfordras,
om statsunderstödet bestämdes att utgå med en fast summa ända från
och med år 1880. Sammanräknas alla de årsbidrag, som under denna
förutsättning komme pensionsinrättningen till godo under åren 1880 till
och med 1920, erhålles en summa af 7,462,000 kronor, hvilken är lägre
än summorna af de inom samma tidrymd under någon af de förut anförda
formerna inflytande bidragen, och detta af det skäl, att de vid

denna forms tillämpning i början bekomna större beloppen medgifva en
långvarigare och följaktligen fördelaktigare förräntning.

De öfriga kolumnerna 4—9 angifva den sannolika storleken af belopp,
som behöfde påräknas i statsbidrag, om detta utginge sålunda, att det
för det dåvarande pensionsinrättningen tilldelade bidraget af 1,5 procent af
nettoafkastningen finge bibehållas och hvad därutöfver erfordrades lemnades
såsom fyllnadsbidrag, motsvarande 30 procent af de under året
åt afgångne delägare tillerkända eller utbetalade pensionsbelopp. Den
efter nämnda grund beräknade andelen af nettoinkomsten vore antagen att
utgå år 1880 med 96,000 kronor och att ökas årligen i medeltal med 4,320
kronor intill år 1899, då dess belopp skulle utgöra 178,080 kronor, samt
att för år 1900 och hvarje därpå följande år utgå med 182,000 kronor.
Fyllnadsbidraget vore antaget antingen såsom kapitalbidrag, d. v. s. beräknadt
till viss andel, 30 procent, af den summa, som måste öfverföras
till pensionsfonden för att betäcka kostnaden för alla under året afgångne
delägares pensionering under deras återstående lifstid, eller såsom
pensionsbidrag, d. v. s. beräknadt efter summan af de under hvarje år
utbetalade pensionsbelopp. Beviljades fyllnadsbidraget såsom kapitalbidrag,
skulle det utöfver då utgående andel af nettoinkomsten erforderliga
tillskott utgöra år 1880 15,000 kronor och växa med olika belopp
till dess det år 1892 uppnådde ett maximum af 93,900 kronor för att
därefter sjunka och upphöra år 1900, från och med hvilket år förut
nämnda konstanta belopp 182,000 kronor vore utan något tillskott tillräckligt
för upprätthållande af pensionsinrättningens alla förbindelser.
Såsom fyllnad i pensioner, som under året utbetalades, skulle tillskottet

Styrelsens för
statens järnvägstrafik
lind.
utlåtande den
29 september
1880.

under 1880 utgöra endast 1,800 kronor och. småningom växa till år
1896 och. då uppgå till 117,300 kronor, men under de följande tre åren
aftaga, då nämligen från och med år 1900, liksom i förra fallet, ett årligt
bidrag af 182,000 kronor vore i och för sig tillfyllest.

Sammanräknades alla de belopp, som under nu nämnda former för
bidraget skulle åtnjutas af pensionsinrättningen under åren 1880—1900,
så vore summan af de efter l1 2 procent å nettoafkastningen inflytande
medlen 2,922,800 kronor och summan af tillskotten, om de lämnades som
fyllnadskapitalbidrag, 639,560 kronor, men, om de utginge såsom fyllnad
i utbetalade pensioner, 863,070 kronor, och hela statsbidraget under
denna tid, i förra fallet 3,612,360 kronor och i det senare 3,785,870
kronor. Lades härtill det i båda fallen lika stora bidraget under de
följande 20 åren, eller 3,640,000 kronor, erhölles såsom summa af alla de
bidrag, pensionsinrättningen skulle erhålla under åren från och med
1880 till och med 1920 i dessa nu behandlade fall, 7,252,360 kronor
och 7,425,870 kronor, och befunnos, vid jämförelse med förut angifna
tal af motsvarande slag, berörda summor understiga de belopp, som
skulle under lika stor tidrymd tillflyta pensionsinrättningen, därest bidraget
lämnades under form af* vare sig viss andel af brutto- eller
nettointäkten eller såsom konstant årligt bidrag.

Styrelsen för statens järnvägstrafik, hvilkens yttrande i ärendet
infordrades, förklarade i underdånigt utlåtande den 29 september 1880,
att pensionerna vid statens järnvägstrafik, sådana de för det dåvarande
vore bestämda, icke uppginge till så pass tillräckliga belopp, att styrelsen
kunde gå tillväga utan all hänsyn, då fråga uppstode att för
ålders skull afskeda en tjänsteman, hvilken, ehuru eljest oförvitlig, dock
ej vore vid fullt den sinnesspänstighet och kroppskraft, hans befattning
ansåges fordra. Styrelsen ansåge det därför vara för statens järnvägstrafik
fördelaktigt, att pensionerna höjdes och tillstyrkte alltså det framlagda
förslaget till sådan höjning.

I fråga om de olika former för statsbidragets utgående, livilka i
direktionens skrifvelse omförmälts, erinrade styrelsen, att hvilken form
än valdes statsbidraget alltid komme att utgå till samma värde, fastän
olika fördeladt på olika tider, och att frågan om formen sålunda icke
vore en fråga om statsbidragets storlek, i sin helhet betraktadt, utan
endast en fråga om det för staten bekvämaste och i öfrigt fördelaktigaste
sättet för utbetalningen af samma bidrag.

Under hänvisning till ofvanstående genom direktionens för pensionsinrättningen
försorg upprättade tabell med tillhörande beskrifning, förmälde
styrelsen sig vilja fästa afseende endast vid det fjärde aller -

nät!vet e^-®r formen d) och de tvenne fall däraf, som vid tillämpningen
kunde väljas; och anförde styrelsen såsom skäl härtill, dels att därlgenom
lämnades orubbadt ett redan godkändt sätt för statsbidragets
utgående, dels. att den andel af statsbidraget, som skulle motsvara den
ifrågasätta höjningen af pensionerna, komme att utgå såsom ett särskild^
och tillfälligt fyllnadsbidrag, hvilket borde upphöra, då redan
godkändt bidrag, 1 1 3 procent af nettobehållningen, uppginge till så
stolt belopp, att detsamma räckte till betäckande af statens andel i den
högre pensioneringen, dels ock att ett sådant fyllnadsbidrag vore jämförelsevis
obetydligt under de närmaste åren men växte till betydligare
belopp först mot den tid, då efter all sannolikhet nettobehållningarna
af järnvägstrafiken blefve större och annuiteterna å statens järnvägslån
började att försvinna. I sistnämnda hänseende stode det senare fallet
af ifrågavarande form främst, hvarför styrelsen gåfve företräde åt detta
fall, som innefattade, att ett belopp, motsvarande 30 procent af summan
af de för året utfallande pensioner, skulle af trafikmedlen utgå, intilldess
framdeles skeende utredningar gåfve vid handen, att redan stadgadt
statsbidrag, 1 V a procent af nettot, vore ensamt för sig tillräckligt att
betacka statens andel af bidrag till äfven nu ifrågasatta högre pensioner.

Af omförmälda jämförelsetabell framginge, att fyllnadsbidraget från
statens sida under första året skulle utgöra omkring 1,800 kronor,
under andra omkring 3,900 kronor, under tredje omkring 6,300 kronor

o. s.. v., samt under tionde året omkring 36,300 kronor,'' således under
det året ännu icke hafva uppnått beloppet af delägarnes fyllnadsbidrag,
hvilket, enligt hvad direktionens beräkningar utvisade, skulle upp o-å till
omkring 40,000 kronor årligen, från och med första året räknadt och
allt framgent, äfven sedan statens fyllnadsbidrag hade upphört. Under
det sjuttonde året, eller .1896, skulle statens fyllnadsbidrag nå sin höjd
och för det året uppgå till omkring 117,300 kronor, men därefter skulle
detsamma hastigt, sjunka samt under det tjugonde eller sista året utgöra
endast omkring 3,920 kronor.

0 . Häraf framginge enligt styrelsens mening, att det från statens sida
paiäknade bidraget skulle komma att utgå på ett för staten föga betungande
sätt; och ansåge styrelsen, att genom ett dylikt bidrag i förening
med det fyllnadsbidrag från personalens sida, som af det förra
blefve en följd, statens järnvägstrafik skulle vinna en fördel, som fullt
motsvarade den uppoffring från statens sida, som ifrågasattes.

Uti den nådiga proposition, som i anledning häraf afläts till 1882 KunB1'' Maj:ts
års Riksdag, anfördes att, ehuru de årliga bidrag, som i enlighet med
lo7^ ars riksdagsbeslut utginge till pensionsinrättningens uppehållande, december

24

Statsutskottets
utlåtande den
17 mars 1882.

ingalunda vore obetydliga, Kungl. Maj:t dock på grund af hvad i ärendet
förekommit funne framställningen om ytterligare tillskott för ändamålet
desto, hellre böra vinna afseende, som, på samma gång dymedelst
och genom de förhöjda pensionsafgifter, som delägarne vore villige
att åtaga sig, en af behof och billighet påkallad förbättring af pensionsrätten
möjliggjordes, staten äfven genom denna pensionernas höjning
tillskyndades fördelen, att tjänstemän vid trafikstaten, hvilka till följd
af ålder eller minskade själs- och kroppskrafter icke längre vore fullt
tjänliga för sina befattningar, kunde på pensionsstat öfverflyttas med
mindre hänsyn till förekommande ömmande omständigheter än dittills
rimligtvis bort iakttagas, hvartill komme, att det erforderliga tillskottet
borde, om lämplig form därför valdes, blifva föga betungande för statsverket;
och ansåge Kungl. Maj:t i detta hänsende »formen d) senare
fallet» äga afgjordt företräde framför öfriga föreslagna, hvarför Kungl.
Maj :t föreslog'' Riksdagen medgifva, »att, under förutsättning och villkor
att delägarne i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning sjelfve bidroge
till pensionsfonden med förhöjda årsafgifter, på sätt fullmäktiges
och direktionens för inrättningen förslag innehölle, ett årligt fyllnadsbidrag
till förhöjning af pensionerna från nämnda fond finge af trafikmedlen,
utöfver redan beviljadt statsbidrag af IV2 procent af nettobehållningen
å trafiken, tills vidare utgå med 30 procent af summan af
de för hvarje år utfallande pensioner, under förbehåll att detta fy 11-nadsbidrag skulle minskas eller alldeles upphöra, så snart framdeles
skeende utredning gåfve vid handen, att det redan beviljade och utgående
statsbidraget till pensioneringens uppehållande vore tillräckligt
att delvis eller fullständigt betäcka jämväl det ifrågasatta nya statens
tillskott.»

Uti sitt i ämnet den 17 mars 1882 afgifna utlåtande anförde statsutskottet,
att det syntes utskottet uppenbart att, för bibehållande af
järnvägspersonalen på den ståndpunkt af duglighet och pålitlighet densamma
hittills intagit, det vore af nöden, att pensionerna vore bestämda
till sådana belopp, att vid pröfning af frågor om personers bibehållande
vid sina befattningar eller afskedande, det måtte kunna, utan
hänsyn till särskilda ömmande omständigheter, uteslutande fästas afseende
vid tjänstens fordringar, hvarför utskottet icke tvekade att understödja
Kungl. Maj:ts förslag om pensionsbeloppens höjning.

Vidkommande åter sättet för bestämmande af statens bidrag till
den förbättrade pensioneringen erinrade utskottet om de skäl, som vid
1872 års Riksdag anförts till stöd för ett på tantiömesystemet grundad!,
statsbidrag. Utskottet, som delade den då uttalade uppfattningen här -

25

utinnan, funne därjämte ett företräde vid tantiéme systemets användning
till fördel för trafiktjänstemännens pensionering däruti, att dymedelst
statens bidrag bestämdes oberoende af en del detalj bestämmelser i pensionsreglementet,
hvilka ej inverkade på pensionernas belopp eller åldersvillkoren
för deras tillträdande, och h vilkas ordnande därför syntes
lämpligast böra ankomma på pensionsinrättningens delägare och Kungl.
Maj:t. Däremot skulle det ifrågaställda bidraget, beräknadt på det sätt,
som Kungl. Maj:t föreslagit, eller till 30 procent af de för hvarje år
utfallande pensioner, blifva direkt beroende af det sätt, hvarpå pensioneringen
ordnades. Det vore därför vid antagande af denna form
för fyllnadsbidragets beräknande nödigt, att Riksdagen inginge i en
detaljerad granskning af pensionsreglementets särskilda bestämmelser
— en granskning, hvilken utskottet ansett så mycket snarare böra
undvikas, som berörda reglemente icke blifvit i dess helhet Riksdagen
förelagdt.

Utskottet anmärkte därjämte beträffande planen för statsbidragets
utgående, att frågan härom icke vore en fråga om statsbidragets storlek,
i dess helhet betraktadt, utan endast en fråga om det för staten
bekvämaste och i öfrig! fördelaktigaste sättet för utbetalningen af detsamma;
och förklarade utskottet, att utskottet efter noggrannt öfvervägande
af de olika beräkningssätt, som i förevarande hänseende kunde
komma i fråga, ansett sig böra hos Riksdagen till antagande förorda
det af de framställda alternativen, som afsåg fyllnadsbidragets beräknande
efter 1 2 procent af nettoinkomsten å statens järnvägstrafik.
Fyllnadsbidraget, som sålunda komme att beräknas efter enahanda
grund som det ursprungliga bidraget, skulle, enligt hvad den vid Kungl.
Maj:ts proposition i ämnet fogade jämförelsetabellen utvisade, under de
första åren blifva större än som enligt Kungl. Maj:ts förslag vore fallet,
men däremot blifva jämnare fördeladt och endast väsa i mån af trafikens
utveckling, och utom det att den ökade utgiften genom en sådan
anordning blefve mindre kännbar, funne utskottet jämväl däruti ett
företräde hos denna form, att den ej så mycket afsåge att på framtiden
hvälfva de största utgifterna.

I anledning af det utaf pensionsdirektionen uppgjorda, i den kungl.
propositionen intagna förslag till förändrad lydelse af de paragrafer i reglementet
för pensionsinrättningen af den 6 september 1872, hvilka hade
afseende på den ifrågasatta vidgade pensionsrätten, därvid direktionen
i § 7 föreslagit, att det årliga pensionsbeloppet skulle utgå i mån af
den pensionsberättigades tjänstår med vissa procent af den årsaflöning,
som uppkomme, då summan toges af de tolf sista månadsafilning ar, i

4

26

förhållande hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet afsked
erlagt stadgade afgifter till pensionsinrättningen, anmärkte utskottet,
under erinran att i nyssnämnda paragraf i dess dåvarande lydelse vore
stadgadt, att pensionsbeloppet skulle i mån af den pensionsberättigades
tjänstår bestämmas till viss angifven procent af den medelaflöning, som
uppkomme, då medeltalet toges af de fem sista år sa fröning ärna, att det för
utskottet ville synas, som skulle den ifrågasatta förändringen lätteligen
leda till o egentligheter vid pensionsbeloppens bestämmande och för
styrelsen för statens järnvägstrafik öka svårigheten att vid afskedandet
af tjänstepersonal, som ansåges ej fullt motsvara tjänstens fordringar,
frigöra sig från alla enskilda hänsyn. Utskottet ansåge därför Riksdagen
böra uttala sig mot den sålunda ifrågasatta ändringen af berörda
paragraf likasom emot öfriga rubbningar i reglementet, hvilka skulle
kunna leda därtill, att fyllnadsbidraget blefve behöfligt för längre tid än
eljest erfordrades.

Utskottet hemställde fördenskull, att Riksdagen måtte på det sätt
bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning att, under förutsättning
att delägarne i statens järnvägstrafiks pension sinrättning själfva bidroge
med höjda årsafgifter till pensionsfonden, på sätt direktionens för pensionsinrättningen
förslag innehölle, Riksdagen medgåfve, att till höjning
af pensionerna från nämnda fond, i enlighet med berörda förslags bestämmelser
i afseende å åldersvillkor och pensionsbelopp, ett årligt
fyllnadsbidrag finge af trafikmedlen, utöfver redan beviljadt statsbidrag
af lf a procent af skillnaden emellan nämnda trafiks samtliga inkomster,
å ena sidan, och utgifter för drift och underhåll, å den andra, tills
vidare årligen utgå med V2 procent af nyssberörda skillnad; under
förbehåll att detta fyllnadsbidrag skulle minskas eller alldeles upphöra,
så snart framdeles skeende utredning gåfve vid handen, att det redan
beviljade och utgående statsbidraget till pensionsinrättningens uppehållande
vore, jämte delägarnes förhöjda bidrag, tillräckligt att delvis
eller fullständigt betäcka kostnaden äfven för den förbättring i pensioneringen,
som sålunda beviljades.

I sammanhang härmed föreslog utskottet, att Riksdagen ‘måtte
medgifva Kungl. Maj:t att, utan ändring af 7 § i pensionsreglementet
eller andra sådana ändringar i samma reglemente, som skulle kunna på
behofvet af förlängdt fyllnadsbidrag för pensioneringen inverka, i öfrigt
i afseende å reglementets bestämmelser vidtaga de förändringar, som af
medgifvandet af förbättrad pensionering och därför ökade bidrag nödvändiggjordes.

På de af utskottet anförda skäl biföll Riksdagen hvad utskottet
sålunda hemställt, därom skrifvelse till Konungen afläts den 20 maj 1882.

27

Efter det direktionen för pensionsinrättningen, som erhållit nådig
befallning att, med iakttagande af hvad Riksdagens skrifvelse innehölle,
afgifva förslag till de ändringar af reglementet för pensionsinrättningen, som
i följd af det ökade statsbidraget och därvid fastade förbehåll kunde finnas
erforderliga, inkommit med underdånigt förslag till förnyadt reglemente,
blef, med upphäfvande af reglementet af den 6 september 1872, nytt
reglemente af Kungl. Maj:t utfärdadt den 3 november 1882.

Uti detta i hufvudsak ännu gällande reglemente (infördt härefter
å sid. 175) intogos, bland andra, följande bestämmelser:

i § 3, att delägarnes ärsafgifter skulle utgå med en viss, på grund
af ålder vid inträdet i pensionsinrättningen å aflöningen en gång för
alla bestämd procent, utgörande lägst 3,2 procent för den, som inträdde
före fyllda 30 år, och högst 4,8 procent för den, som vid inträdet fyllt 60 år;

i § 6 angående rättighet till pension enahanda stadganden, som
enligt hvad här ofvan är anfördt förekomma i samma paragraf af 1872
års reglemente; samt

i § 7, att årliga pensionsbeloppet skulle, i mån af den pensionsberättigades
tjänstår, dock lägst 10, utgå med viss efter tjänstårens
antal till lägst 20 procent och högst 80 procent bestämd andel af den
aflöning, som uppkomme, då medeltalet toges af de fem sista årsaflöningar,
i förhållande hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet
afsked erlagt ärsafgifter till pensionsinrättningen.

Därjämte intogos i reglementet öfvergångsbestämmelser beträffande
äldre delägare af innehåll:

att §§ 3, 7 och 8, den sistnämnda afseende beräkningen af tjänstår,
af det förnyade reglementet skulle gälla endast för sådana äldre delägare,
som inom tre månader från den dag, då reglementet utfärdats,
hos styrelsen för statens järnvägstrafik anmälde sig vilja, genom erläggande
från och med januari månad 1883 af ofvan angifna afgifter,
bereda sig förbättrad pensionering; samt

att för äldre delägare, som ej inom sagda tid inkommit med sådan
anmälan, skulle i stället för nyssnämnda paragrafer gälla hufvudsakligen
hvad i motsvarande paragrafer i 1872 års reglemente funnes stadgadt.

Vid 1885 års Riksdag väcktes i såväl första som andra kammaren
motioner i syfte att, med ändring i vissa delar af ofvannämnda den
3 november 1882 utfärdade pensionsreglemente, åt tåg-och bevakningspersonalen
vid statens järnvägar måtte medgifvas rätt att tidigare än i
nämnda reglemente vore fastställdt komma i åtnjutande af pension;
och föreslogs i sådant afseende uti den i första kammaren väckta motionen:

Reglemente för
peneionsinrättningen
den 3
nov. 1882.

Motioner vid
1885 års Riksdag
rörande
ändringar i
1882 års pensionsregleraente.

28

att Riksdagen, med bibehållande af de till pensionsinrättningen utgående
statsbidrag af 2 procent utaf skillnaden mellan statens järnvägstrafiks
samtliga inkomster, å ena sidan, och utgifterna för drift och
underhåll, å den andra, måtte medgifva en sådan ändring af och tillägg
till § 6 i nyssnämnda reglemente, att delägare af tåg- och banbevakningsbetjäningen
i denna pensionsinrättning (d. v. s. konduktörer,
bromsare, vagnsmörjare, lokomotivförare, eldare och putsare m. fl.,
som åtföljde tågen, samt banmästare, banvakter och spårväxlare) måtte
berättigas till pension efter minst 25 års tjänst i ordinarie anställning
vid statens järnvägstrafik efter att hafva uppnått sådan ålder, att lefnads-
och tjänståren sammanräknade uppginge till talet 80;

och. skulle, om detta bifölles, pensionsbeloppet för tåg- och banbevakningspersonalen
komma att utgå sålunda, att till exempel:

för fulla 10 tjänstår erhölles 20 procent af medelafiöningen,

))

»

15

)» ))

35

»

»

»

1>

j>

20

)>

50

»

»

»

25

»

»

80

»

»

samt uti

den

i andra

kammaren

väckta

motionen:

att Riksdagen, med förklarande att de genom besluten vid 1872 och
1882 års Riksdagar beviljade bidrag till uppehållande af pensioneringen
vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning fortfarande skulle under
stadgade villkor och inskränkningar utgå, måtte medgifva

ej mindre sådan ändring af eller tillägg till § ö i pensionsreglementet,
att en hvar af betjäningen vid statens järnvägstrafik, nämligen
öfverbanmästare, banmästare, banvakter, lokomotivförareförmän, lokomotivförare,
eldare, eldarelärlingar, stationsmästare, öfverkonduktörer,
konduktörer, packmästare, stationskarlsförmän, stationskarlar jämte andra
till ban-, maskin- och trafikafdelningarna hörande betjänte, hvilkas
tjänsteåligganden vore jämförliga med de ofvannämndes, berättigades
att komma i åtnjutande af pension till belopp af 80 procent af aflöningen,
sedan han efter 25 års tjänst i ordinarie anställning vid järnvägstrafiken
uppnått sådan ålder, att hans lefnads- och tjänstår sammanräknade
uppginge till talet 80;

än ock, därest detta förslag bifölles, att såsom följd häraf bestämmelserna
i § 7 af sagda reglemente angående beloppet af pension
ändrades, hvad nämnda betjäning beträffade, på liknande sätt, som här
ofvan finnes angifvet i fråga om den i första kammaren väckta motionen.

Till stöd för hvad som sålunda föreslagits erinrade motionärerna
om en del förhållanden, som gjorde det önskvärdt, att omförmälda befattningshafvare
med hänsyn till arten af deras tjänstgöring måtte

29

komma i åtnjutande af den ifrågasatta tidigare pensioneringen, hvarjämte
den ene motionären för närmare belysning af sin motion meddelade
åtskilliga statistiska uppgifter rörande den högsta lefnads- och
tjänsteålaer, som uppnåtts af under viss tidrymd afliden eller afskedad
personal af ifrågavarande slag.

Uti Riksdagens skrifvelse till Konungen den 20 maj 1885 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anfördes
i anledning af nu omförmälda motioner, hurusom Riksdagen väl funnit
de i motionerna angifna förhållanden vara förtjänta af uppmärksamhet,
men att Riksdagen, med hänsyn, bland annat, därtill att Riksdagen ej
varit i tillfälle att utröna, huruvida icke bifall till motionärernas förslag
föranledde därtill, att det af 1882 års Riksdag medgifna fyllnadsbidrag
af Va procent af skillnaden mellan statens järnvägstrafiks inkomster, å
ena sidan, och utgifter för drift och underhåll, å den andra, måste
längre tid och i vidsträcktare mån än eljest vore behöflig! anlitas, funne
sig endast böra hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, om och i hvad mån förändrade grunder för pensionering
af betjäningen vid statens järnvägstrafik kunde vara af billighet
och rättvisa påkallade samt därefter till Riksdagen aflåta den framställning
i ämnet, hvartill skäl kunde förefinnas.

Sedan i anledning af den utaf Riksdagen sålunda gjorda hemställan
järnvägsstyrelsen på nådig befallning den 22 februari 1892 afgifvit
underdånigt utlåtande, samt därefter den af Kungl. Maj:t tillsatta kommitté
för utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och
behof m. in. anbefallts att vid fullgörande af sitt uppdrag taga handlingarna
i omförmälda ärende i öfvervägande, öfverlämnade kommittén
med underdånig skrifvelse den 28 maj 1894 ett af inspektören öfver
försäkringsanstalterna, professor A. Lindstedt, till kommittén på begäran
afgifvet yttrande, däri anfördes, att enär Riksdagens hemställan
ginge ut på förbättring af pensionsvillkoren för vissa kategorier af
delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, det vore tydligt,
att ett tillfredsställande svar först efter fullständig utredning af pensionsinrättningens
ställning kunde lämnas; att en dylik utredning, som skulle
erfordra vidlyftiga kalkyler, ej kunde af honom utan särskildt uppdragverkställas,
men att då af en utaf professor R. Rubenson för pensionsinrättningens
räkning nyligen utförd utredning framginge, att pensionsinrättningens
ställning vore ytterst betänklig, så att den redan under
dåvarande förhållanden icke utan högst betydande höjning — 100 å 180

Riksdagens
skrifvelse till
Konungen den
20 maj 1885.

Pensionskommitténs
skrifvelse
till
Konungen den
28 maj 1894.

30

Kung]., bref
till järnvägsstyrelsen
den
5 oktober
1894.

Pensionsdirektionens

förslag till
ändrade grunder
för pensioneringen

samt åtgärder
för utredning
af pensionsinrättningens

ställning.

procent af sina inkomster — kunde uppfylla de pensionsinrättningen
i framtiden åliggande förbindelser, det vore tydligt, att förbättrade pensionsvillkor
icke utan genomgripande ändring af kassans organisation
kunde komma i fråga.

Under hänvisning till det af kommittén sistnämnda dag afgifna underdåniga
betänkande angående pensionsväsendets ordnande för statens civile
tjänsteinnehafvare samt deras änkor och barn, däruti kommittén, efter
framhållande hurusom statens järnvägstrafik i många afseenden skillde sig
från statens öfriga förvaltningsgrenar och närmast liknade ett omfattande
privat industriellt företag, äfvensom att särskilda bestämmelser
vore nödvändiga i afseende å aflöning och jämväl på grund af den
oftast mycket utslitande tjänstgöringen för pensionering, helt olika dem,
som vore erforderliga beträffande andra civile tjänsteinnehafvare, hvartill
komme, att järnvägspersonalen icke ansetts böra beredas fastare
anställning, funnit sig icke böra inbegripa statens järnvägstrafiks personal
under de bestämmelser, kommittén föreslagit för det civila pensionsväsendets
ordnande, anförde kommittén vidare att, då kommittén
ansåge det icke ligga inom området för dess uppgift att särskildt handlägga
frågan om den omorganisation af statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
som måste föregå hvarje pröfning af förslag till förbättring
i delägarnes pensionsvillkor, kommittén funne sig endast böra i underdånighet
åberopa hvad professor Lindstedt i ämnet yttrat.

Genom nådigt bref till järnvägsstyrelsen den 5 oktober 1894 förklarade
Kungl. Maj:t sedermera Riksdagens ofvan omförmälda framställning
icke föranleda annan åtgärd än att de ärendet berörande
handlingarna skulle genom styrelsens försorg öfverlämnas till direktionen
för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, som skulle äga att,
efter vederbörlig utredning och sedan fullmäktige för pensionsinrättningens
delägare i ämnet yttrat sig, till styrelsen ingifva förslag till
förnyadt reglemente för pensionsinrättningen, vid hvilket förslags upprättande
Riksdagens berörda framställning borde tagas under öfvervägande,
hvarefter styrelsen skulle äga att till Kungl. Maj:t med eget
underdånigt utlåtande öfverlämna handlingarna i ärendet.

Redan innan direktionen för pensionsinrättningen fått emottaga
nyssberörda genom nådiga brefvet den 5 oktober 1894 meddelade uppdrag,
hade, enligt hvad som framgår af professor Lindstedts ofvan
omförmälda yttrande, en utredning rörande pensionsinrättningens finansiella
ställning blifvit af professor Rubenson verkställd. Denna utredning,
som ägt rum på grund af fullmäktiges för delägarne i pensionsinrättningen
vid lagtima möte år 1892 fattade beslut och som afsåg

31

utrönande af pensionsinrättningens ställning vid nämnda års slut, framlades,
jämte ett af professor Lindstedt på anmodan af direktionen afgifvet
betänkande i frågan, till behandling af fullmäktige vid lagtima möte år
1894; och utvisade nämnda utredning, vid hvilken räntefoten beräknats
till 4 procent, att, under förutsättning af då gällande bestämmelser
rörande pensionsrätt och delägareafgifter, inrättningens då befintliga
och för all framtid beräkneliga tillgångar, 14,687,062 kronor, med ett
belopp af 13,725,742 kronor understege värdet, 28,412,804 kronor, af
pensionsinrättningens dåvarande och för all framtid beräkneliga utgifter.

Vid ärendets pröfning hos fullmäktige å 1894 års lagtima möte
beslöts, att några bland fullmäktige utsedde förtroendemän skulle äga
att under tiden intill lagtima mötet år 1896 med direktionen samråda
angående de åtgärder för bevakande af delägarnes intressen, som förhållandena
kunde finnas föranleda.

Med anledning häraf och på grund jämväl af föreskriften i nådiga
brefvet den 5 oktober 1894 vidtog direktionen åtskilliga åtgärder.

Sålunda utarbetades till en början af direktionen efter öfverläggning
med fullmäktiges förtroendemän följande:

»Förslag till nya grunder i fråga om pensionsrätt för statens järnvägstrafiks
pensionsinrättnings delägare.

§ 6.

Berättigad till pension är delägare:

a) som till följd af kroppskada eller sjuklighet, hvilken han genom
tjänsteutöfning vid statens järnvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan
sin befattning behörigen sköta och fördenskull af styrelsen afskedas;

b) som efter minst tio tjänstår i ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik afskedas, emedan han antingen till följd af sjuklighet,
som han icke ådragit sig under tjänsteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet
icke kan sin befattning behörigen sköta;

c) som efter minst 30 års tjänst i ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjänstår
sammanräknade uppgå till talet 95; dock kan pensionsrätt enligt detta
moment ej inträda förr än

vid fyllda 60 lefnadsår för delägare, som vid entledigandet innehar
befattning såsom lokomotivförare, eldare, vagnsmörjare, öfverkonduktör,
konduktör eller packmästare,

32

vid fyllda 62 år för delägare, som vid entledigandet innehar befattning
såsom banmästare, banvakt, stationskarlsförman eller stationskarl
och

vid fyllda 65 år för öfriga delägare.

§ 7.

Mom. 1. Årliga beloppet af pension bestämmes till vissa procent
af den medelaflöning, som uppkommer, då medeltalet tages af de fem
sista årsaflöningar, i förhållande hvartill den pensionsberättigade näst
före erhållet afsked erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, sålunda
att

delägare, som pensioneras enligt § 6 litt. c, erhåller 80 procent af
medelaflöningen,

delägare, som pensioneras enligt § 6 litt. b, erhåller

för fulla

10

tjänstår

20

o/

/o

af medelaflöningen

3>

))

11

T)

22

3)

3)

B

»

x>

12

3)

24

3)

33

33

»

B

13

3)

26

3)

33

3)

3>

3>

14

3)

28

3)

33

B

3)

»

15

3)

SO

33

»

33

33

»

16

)>

32

33

33

3)

3>

»

17

3)

34

3)

33

3)

)>

»

18

33

36

33

33

33

33

))

19

3)

38

33

33

33

33

))

20

33

40

33

33

33

33

5)

21

33

44

3)

33

33

33

»

22

33

48

33

33

33

))

3)

23

33

52

33

33

33

r

3)

24

33

56

33

33

33

3>

3)

25

3)

60

33

33

33

33

3)

26

33

64

33

33 ,

3>

r

3)

27

33

68

33

33

33

»

33

28

33

72

33

33

33

»

3)

29

33

76

33

33

33

»

3)

30

3)

80

33

33

33

så vida nämligen det sålunda bestämda procenttalet understiger det,
som erhålles, om för hvarje år, hvarmed lefnadsåldern understiger 60,
resp. 62 eller 65 år, två procent af den för de fem sista åren beräk -

33

nade medelaflöningen afdrages från det för 30 tjänstår angifna procenttalet;
i hvarje annat fall utgår pensionen med den procent af medelaflöningen,
som efter sagda afdrag återstår;

delägare, som pensioneras enligt § 6 litt. a, erhåller för fulla 23
tjänstår eller flera den procent af medelaflöningen, som ofvan nämnts
och för mindre antal tjänstår 50 procent af medelaflöningen;

dock skall, om sådan delägare i följd af sin genom tjänstgöring
ådragna kroppskada eller sjuklighet är oförmögen att i nämnvärd män
bidraga till sin försörjning, pensionen, oberoende af antalet tjänstår,
utgå med 80 procent af medelaflöningen.

Då pensionsrätt enligt § 6 litt. a inträder, innan delägare varit
fem år i tjänst, beräknas medelaflöningen efter det mindre antalet årsaflöningar.

Mom. 2. Pensionen beräknas från och med månaden näst efter
den, då delägaren erhållit afsked, till och med den månad, under
hvilken pension stagaren dör eller förverkar sin pensionsrätt.))

Därjämte uppdrog direktionen åt lektorn E. Jäderin att verkställa
en på ofvanberörda förslag och med förutsättning af 3,8 procents
räntefot grundad ny utredning af pensionsinrättningens ekonomiska
ställning vid 1894 års slut, hvarförutom åt honom och en af
fullmäktiges förtroendemän, maskindirektören F. V. H. Pegelow, lämnades
i uppdrag att i utlandet hos vederbörande pensionsinrättningars förvaltningar
taga kännedom om en del förhållanden rörande pensionsväsendet.

På grund af det åt lektor Jäderin sålunda lämnade uppdrag att
verkställa utredning angående pensionsinrättningens ställning afgaf han
den 15 juni 1896 utlåtande i ämnet. Af detta utlåtande framgick, att, för
fullgörande dels af pensionering utaf pensionsinrättningens delägare vid utgången
af år 1894 i enlighet med de af direktionen och förtroendemännen
uppgjorda grunderna till modifierad pensionsrätt och dels af förbindelserna
till vederbörande pensionärer vid nämnda års slut, erfordrades ett kapital
af 25,976,100 kronor; att detta belopp med icke mindre än
12,517,600 kronor öfverstege då för handen varande kapitalbehållning
jämte dåvarande värdet så väl af delägarnes beräknade framtida afgift^
som af statens på grund af förhållandet under åren 1892—-1894
uppskattade bidrag; samt att, om beräkningen vidare utfördes så, att
däruti inbegrepes pensioneringsriskerna äfven till sådana delägare, som
efter nämnda tid kunde beräknas tillkomma, berörda kapitalbrist ytterligare
ökades med ett, efter approximativ uppskattning till 4,611,400
kronor uppgående belopp, i följd hvaraf hela den för all framtid beräkneliga
bristen sålunda skulle, jämväl efter do modifierade pensionsgrunderna,
utgöra 17,129,000 kronor.

5

34

Jämte det ej mindre nu omförmälda af lektor Jäderin verkställda
utredning än äfven en af honom jämte maskindirektören Pegelow, på
grund af ofvanberörda åt dem lämnade uppdrag, afgifven berättelse rörande
förhållandena vid åtskilliga utländska järnvägsförvaltningars pensionsinrättningar
blefvo af direktionen ställda till fullmäktiges för pensionsinrättningens
delägare förfogande vid 1896 års lagtima sammanträde,
fann direktionen sig böra inhämta fullmäktiges yttrande öfver
ett af direktionen uppgjordt preliminärt förslag till ordnande af pensionering
såväl för pensionsinrättningens dåvarande delägare och pensionärer
som för efterkommande ordinarie tjänsteinnehafvare vid statens
järnvägar, häruti direktionen, som ansett, att det icke kunde med utsikt
till framgång ifrågasättas att söka få ofvanberörda betydande
kapitalbrist afhjälpt genom ökadt statsbidrag, afsedt att till den nuvarande''
pensionsinrättningen utgå, och som funnit lika litet någon möjlighet
vara för handen att få bristen fylld genom höjning af delägarnes
afgifter, enär dessa då skulle höjas, i det af lektor Jäderin först omförmälda
fallet med omkring 300 procent och i det senare fallet med
omkring 400 procent, såsom sin mening uttalat, att hos Kungl. Maj:t
borde göras underdånig hemställan dels därom, att staten, mot rätt till
pensionsinrättningens samtliga tillgångar och delägarnes reglementsenligt
fastställda afgifter under dessas återstående tjänstetid, måtte åtaga sig
ansvaret för delägarnes och pensionärernas pensionering enligt då gällande
reglemente, i hvilket fall det till pensionsinrättningen då utgående
årliga bidraget från trafikmedel såsom varande icke vidare behöflig!
skulle upphöra, och dels därom, att pensioneringen af den personal,
som framdeles komme att vid statens järnvägstrafik anställas, måtte
ordnas efter hufvudsakligen samma grunder, som kunde komma att för
statens civila tjänstepersonal i allmänhet fastställas.

Detta direktionens förslag hade utarbetats i samråd med ofvan
omförmälde af fullmäktige utsedde förtroendemän, hvilka dock, enligt
hvad protokoll vid sammanträde mellan dem och direktionen den 21
april 1896 utvisade, ifrågasatt, huruvida icke, till förmån för efterkommande
tjänstepersonal eller åtminstone för några särskilda tjänstegrupper
bland denna, förslaget bort så affattas, att för vederbörande bereddes
möjlighet att komma i åtnjutande af något tidigare pensionering än
som af kommittén för det civila pensionsväsendets ordnande föreslagits;
och hade förtroendemännen ansett en sådan förmån i och för sig själf
befogad af järn vägstjänstens säregna och mycket kräfvande natur och
för öfrigt icke mindre motiverad af hänsyn till trafikens nödiga säkerhet,
hvilken icke finge äfventyras genom användning af en utaf ålder och
lång tjänstetid förslöad eller försliten personal.

35

Vid det urtima möte med fullmäktige, som ägde ruin i oktober
månad 1896 i och för behandling af ifrågavarande ärende, förelågo
jämväl åtskilliga af enskilda motionärer väckta förslag till pensionsinrättningens
betryggande.

Sålunda hade ifrågasatts, att hos statsmakterna borde utverkas rätt
för pensionsinrättningen att af trafikmedlen årligen uppbära ett belopp,
motsvarande det, hvarmed de beviljade pensionerna öfversköte delägarnes
bidrag, dock icke något år utöfver 500,000 kronor, hvilken
rätt skulle upphöra, när det befunnes, att pensionsinrättningens kapital
uppnått den storlek, som erfordrades för att för all framtid gälda dess
förbindelser till pensionstagarne. Detta förslag, som innefattade, att
tills vidare dels den ränta, som erhölles å kassans samlade kapital, dels
jämväl den för hvarje år utgående tantiem en skulle oafkortade läggas
till kapitalet, samt att pensioneringen skulle bestridas af delägarnes
bidrag jämte ofvannämnda därtill erforderliga tillskott af staten, modifierades
sedermera af motionären därhän, att endast räntan å kassans
kapital borde reserveras för dess ökning, under det att Riksdagen skulle
tillförbinda sig att tillskjuta det belopp, som utöfver nu utgående tantiéme
jämte delägarnes bidrag ytterligare kunde komma att erfordras
till bestridande af den årliga pensioneringen.

Vidare förelåg ett förslag, däruti, under förutsättning att kapitalbristen
i pensionsinrättningen uppginge till 15,000,000 kronor, ifrågasatts,
att hemställan borde göras hos Kungi. Maj:t om höjning af statsbidraget
med det belopp, hvartill räntan å kapitalbristen uppginge. Med en
beräkning af 3 Va procent ränta å nyssnämnda belopp samt af det då
utgående bidraget till 200,000 Kronor skulle alltså erfordras ett årligt
statsbidrag af omkring 725,000 kronor. För erhållande af detta belopp
vore lämpligast att ändra grunden för statsbidragets utgående sålunda,
att detsamma bestämdes i likhet med delägarnes bidrag till viss procent
af hela aflöningen. Rnligt den för år 1896 fastställda arfvodesstaten
uppginge hela aflöningen till den vid statens järnvägar anställda ordinarie
personal jämte däremot svarande hyresbidrag till 6,396,800 kronor,
hvadan alltså omkring 10 procent däraf skulle- blifva för ofvannämnda
ändamål tillräckligt. Såsom ett alternativ vid sidan af direktionens
förslag hemställdes alltså, att sådan ändring måtte göras i det
för pensionsinrättningen gällande reglemente, att statsbidraget till pensionsinrättningen
bestämdes att utgå med 10 procent af det för hvarje
ar i gällande arfvodesstat fastställda aflöningsbelopp jämte inkvartering-sersättning.
''

Förhandlingar
vid fullmäktiges
möte i
oktober 1896.

36

Enligt hvad protokollet vid sammanträde den 8 oktober 1896 under
omförmälda urtima möte utvisar, funno sig fullmäktige dock icke kunna
vare sig biträda direktionens förslag eller gilla något af de öfriga till
behandling framlagda förslagen; och anförde fullmäktige till stöd för
detta sitt beslut hufvudsakligen följande.

Ett hembjudande till statsverket af pensionsinrättningens tillgångar
för att vinna trygghet för de dåvarande delägarnes pensionsrätt syntes
fullmäktige ingalunda vara af behofvet påkalladt, då staten redan för
det dåvarande måste anses pliktig ansvara för pensionernas utgående
enligt då gällande reglemente, därest och sa länge delägarne i pcnsionsinrättningen
fullgjorde de förpliktelser, som stadgats såsom villkor
för den år 1882 beviijade förhöjningen. Utaf 1882 års riksdagsbeslut
och än mera af motiveringen till detsamma, i hvilken Riksdagen ingick
i granskning af de föreslagna bestämmelser i pensionsinrättningens
reglemente, hvilka afsåge förhöjningen i pensionerna, kunde anses
framgå, att Riksdagen under vissa villkor iklädt sig garanti för de förhöjda
pensionsbeloppen. Riksdagsbeslutet år 1882 grundade sig bland
annat å förutsättningarna, att den vid statsbanorna anställda personal
uppginge till 4,000 personer, samt att statsbanornas längd utgjorde
1,600 kilometer, och med dessa förutsättningar beräknades statsunderstödet
för framtiden komma att uppgå till vida högre belopp per delägare
än det, hvarmed det i verkligheten utgått, såsom närmare fiamginge
af följande tabell:

Enligt Kung! Maj:ts proposition
beräknades bidraget, 2 % af
nettoinkomsten, utgöra:

I verkligheten bär bidraget, 2 %
åt'' nettoinkomsten, utgjort:

totalt kronor 1

1

por delägare
kronor

totalt kronor

per delägare
kronor

1886 ....................................

150,720

37,7

113,202

23,7

1887 ....................................

155,840

39,o

106,970

21,8

1888 ....................................

160,960

40.2

139,540

28,o

1889 ....................................

166,080

41,5

151,122

29,7

1890 .....................

171,200

42.8

134,004

25,6

1891 ....................................

176,320

44,1

129,031

23,5

1892 ...................................

181,440

45,4

125,505

22,4

1893 ....................................

1894 ....................................

186,560

191,680

46,6

47,9

131,715

180,187

23,o

30,5

1895 ....................................

196,800

49,2

198,226

32,8

37

Såsom en jämförelse härmed erinrades, att statens utgifter till
telegraf- och tullstaternas pensionering för år 1895 uppginge till resp.
260 och 183 kronor per delägare.

Den betydliga nedgången uti det till hvarje delägare i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning utgående statsbidrag funne, enligt fullmäktiges
mening, sin förklaring däruti att, sedan omförmälda riksdagsbeslut fattats,
stambanebyggandet genom öfre Norrland oafbrutet fortgått, hvarigenom
den vid statsbanorna anställda personal betydligt ökats. Då därjämte
trafiken å de norrländska banorna icke lämnat något gynnsamt resultat i
förhållande till driftkostnaderna, hade detta haft till följd att, ehuru delägareantalet
i pensionsinrättningen betydligt ökats, statsunderstödet endast
i obetydlig grad tillvuxit, en omständighet, som tydligt utvisade
det olämpliga i den nuvarande beräkningsgrunden för statsbidraget,
hvithet för det dåvarande icke stode i rimlig proportion till det stora
antalet delägare. Då med hänsyn till den befintliga kapitalbristen, som
med hvarje år ökades, det vore nödvändigt, att åtgärder inom den närmaste
framtiden vidtoges till beredande af tillräckliga medel för de dåvarande
delägarnes pensionering i öfverensstämmelse med det för pensionsinrättningen
gällande reglemente, men eu höjning uti delägarnes
utgifter, sådana de enligt 1882 års reglemente blifvit fastställda, svårligen
och så mycket mindre kunde ifrågasättas, som dessa afgifter redan utginge
med belopp, som vore särdeles betungande och i allmänhet högre
än de, som erlades af i andra statens verk anställde personer, återstode
ingen annan utväg än att vädja till statens bistånd. Då fullmäktige
emellertid hyste den uppfattningen, att statsmakterna vore ansvariga
för utbetalningen af pensionerna till dåvarande delägare, hade fullmäktige
icke ansett lämpligt att yttra sig om, hvilka åtgärder i detta
afseende lämpligen borde vidtagas. Beträffande direktionens förslag
rörande sättet för pensioneringen af den blifvande personalen vid
statsbanorna, kunde fullmäktige, som ansåge, att endast i yttersta
nödfall någon försämring borde göras i pensionsvillkoren för nämnda
personal, så mycket mindre tillstyrka att, på sätt direktionen föreslagit,
denna pensionering ordnades efter hufvudsakligen samma grunder, hvilka
kunde komma att fastställas för statens civila tjänstepersonal i allmänhet,
som frågan om sistnämnda personals pensionering efter förändrade
grunder ännu icke bragts så nära sin lösning, att fullmäktige kunde
bedöma den ställning, statsbanornas personal enligt nämnda grunder
skulle komma att erhålla; och ansåge sig fullmäktige i detta sammanhang
icke kunna underlåta att erinra, dels att järnvägstjänstens säregna
och ansträngande natur med nödvändighet kräfde en undantags -

38

Diroktionens
underdåniga
skrifvelse den
1 december
1896.

ställning i fråga om pensioneringen af statsbanepersonalen framför annan
i statens tjänst anställd personal, och dels att pensionerna enligt 1882
års reglemente icke vore högre än dem, som i allmänhet vore tillförsäkrade
järn vägspersonal i andra länder, hvilket framginge af den i
detta afseende verkställda utredning, hvilken jämväl gåfve vid handen,
att de utländska järnvägarne, såväl statsbanor som enskilda järnvägar,
underkastade sig betydliga uppoffringar till betryggande af de pensionsförmåner,
som tillförsäkrats personalen.

På grund af hvad sålunda anförts stannade fullmäktige uti det beslut
att hos direktionen anhålla, att direktionen ville dels hos Kungi.
Maj:t anmäla den kapitalbrist, som enligt lektor Jäderins utredning förefunnes
i pensionsinrättningen, äfvensom hemställa om åtgärders snara
vidtagande såväl för beredande af tillräckliga medel för de dåvarande
delägarnes pensionering i enlighet med de i nådiga reglementet för pensionsinrättningen
stadgade grunder som ock för ordnande af pensioneringen
af den personal, som framdeles kunde blifva anställd vid
statens järnvägar, dels ock göra underdånig framställning därom, att efter
viss, af Kungl. Maj:t utsatt tidpunkt nytillträdande delägare skulle vara
underkastade den reglering af pensioneringen, som framdeles kunde
varda i nåder fastställd.

Uti en därefter af järnvägsstyrelsen till Kungl. Maj:t öfverlämnad
underdånig skrifvelse af den 1 december 1896, vid hvilken fogats
dels ofvannämnda af direktionen efter öfverläggning'' med fullmäktiges
förtroendemän utarbetade preliminära förslag till nya grunder för delägarnes
pensionering dels den af maskindirektören Pegelow och lektor
Jäderin afgifna reseberättelse dels den utaf den sistnämnde verkställda
utredning af pensionsinrättningens ställning vid utgången af år 1894
dels ock protokollen vid fullmäktiges sammanträden den 5, 7 och 8
oktober 1896, anförde direktionen, bland annat, följande.

Beträffande de särskilda utredningar rörande pensionsinrättningens
ställning, som verkställts utaf professorerna Rubenson och Lindstedt,
så framginge vid en jämförelse mellan resultaten af de båda undersökningarna,
att den enligt lektor Jäderins beräkning förefintliga kapitalbristen,

17,129,000 kronor, ehuru beräkningen grundats på skärpta bestämmelser
rörande pensionsrätt och däremot svarande högre värde af delägarnes
afgifter, samt ehuru således bristen vore mindre än den skulle hafva
blifvit, om man vid beräkningen utgått från den enligt 1882 års reglemente
gällande pensionsrätt, med icke mindre än 3,403,258 kronor öfverstege
den brist, 13,725,742 kronor, som af professor Rubenson beräknats.
Anledning härtill vore, enligt direktionens förmenande, att söka i den

39

lägre förräntningsprocent, som vid lektor Jäderins utredning förutsatts,
samt i de olika antaganden rörande mortalitet ock invaliditet m. m., från
kvilka resultaten blifvit i hvartdera fallet härledda, hvartill komme den
omständigheten, att pensionsvärdena för den ännu ej pensionerade personalen
af professor Rubenson beräknats i förhållande till vederbörande
pensionsrätt- normerande aflöningsvärden vid 1894 års slut eller med
andra ord utan hänsyn till framdeles ifrågakommande löneförbättringar.

Med afseende å hvad fullmäktige, på sätt ofvan anförts, yttrat rörande
de förslag till ordnande af pensioneringen af statens järnvägars
personal, som framlagts af såväl direktionen som enskilda motionärer,
förklarade direktionen sig böra, utan att vilja anses därmed hafva biträdt
yttrandet till alla dess delar, ansluta sig till den af fullmäktige
uttalade allmänna uppfattningen; i anledning hvaraf direktionen, i öfverensstämmelse
med fullmäktiges hemställan, dels i underdånighet anmälde
den enligt lektor Jäderins uträkning i pensionsinrättningen vid 1894 års
slut befintliga kapitalbristen samt hemställde om åtgärders vidtagande för
beredande af tillräckliga medel för de dåvarande delägarnes pensionering
i enlighet med de i nådiga reglementet för pensionsinrättningen stadgade
grunder dels ock beträffande pensioneringen af den tjänstepersonal, som
framdeles kunde blifva vid statens järnvägar anställd, gjorde underdånig
framställning, att Kungi. Ma:jt måtte i nåder vidtaga åtgärder för ordnandet
af denna pensionering äfvensom meddela föreskrift därom, att
tjänsteman eller betjänt, som efter viss af Kungl. Maj:t utsatt tidpunkt
vunne_ delaktighet i pensionsinrättningen, skulle vara underkastad den
reglering af pensioneringen, som framdeles kunde varda i nåder fastställd.

Slutligen hemställde direktionen, under åberopande af hvad i ärendet
förekommit, huruvida direktionen skulle under för handen varande förhållanden
vidare fullfölja det genom nådiga brefvet den 5 oktober 1894
direktionen lämnade uppdrag att uppgöra förslag till förnyadt reglemente
för pensionsinrättningen eller om direktionen finge i nåder erhålla befrielse
från nämnda uppdrag.

. 1 häröfver infordradt, den 18 januari 1897 afgifvet underdånigt jämvägstyreiutlåtande
anförde järnvägsstyrelsen, att styrelsen, i likhet med hvad sena lind. utfullmäktige
vid förenämnda urtima möte yttrat och på de skäl, som ““
i samma yttrande funnes närmare angifna, jämväl för sin del hyste
den åsikten, att staten måste anses pliktig ansvara för utgåendet af de
dåvarande delägarnes pensioner enligt gällande reglemente, hvadan styrelsen
instämde i direktionens underdåniga hemställan om åtgärders
vidtagande i sådant syfte. Hvad vidare anginge den framdeles blifvande

40

Statskontorets
und. utlåtande
den 1 december

1897.

personalens pensionering, så och då den utredning af kassans ekonomiska
ställning, som vunnits, borde sätta utom allt tvifvel, att en omorganisation
af hithörande bestämmelser vore af behofvet oundgängligen
påkallad, funne jämväl styrelsen lämpligt att, för undvikande däraf att
kassans ställning under tiden ytterligare försämrades, snarast möjligt
bestämmelse meddelades om skyldighet för tjänsteman eller betjänt, som
efter viss tidpunkt vunne delaktighet i pensionsinrättningen, att vara
underkastad möjligen blifvande reglering af pensioneringen.

Uti ifrågavarande ärende har slutligen statskontoret den 1 december
1897 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande af hufvudsakligen
följande innehåll.

Statskontoret åberopar till en början en genom dess försorg upprättad
tablå, utvisande från och med år 1872 till och med år 1896 antalet
delägare i pensionsinrättningen, årspensionernas belopp, fördelade
efter de ”olika fallen i reglementets 6 §, delägarnes bidrag, statens
bidrag, pensionsutgifter och andra utgifter, årsöt ver skotten samt pensionsinrättningens
nettotillgång vid hvarje års slut. Af denna tablå framgår,
enligt hvad statskontoret påvisar: att delägarnes antal, som år 1872 uto-jorde
1,863 och därefter med ett enda undantag år för år ökats, vid 1896
års slut uppgick till 5,900; att beviljade årspensioner enligt 6 § a) (till
delägare, som afgått på grund af kroppsskada eller _ sjuklighet, hvilken
de i tjänsteutöfning sig ådragit), som vid slutet af år 1875, eller det
år, hvarunder sådana pensioner första gången utbetalts, utgjorde tillsammans
1,027 kronor, vid utgången af år 1896 uppgingo till sammanlagdt
31,292 kronor; att årspensionerna enligt 6 § b) (till delägare,
som till följd af annan sjuklighet eller ålderdomssvaghet afskedades
före den normala tjänsteåldern af 30 år) vid 1873 års utgång
utgörande 592 kronor, vid samma tid år 1896 belöpte sig till 253,915
kronor; att årspensionerna enligt 6 § c) (till delägare, som med
minimitjänsteålder af 30 år afgått efter uppnående af sammanräknade
95 lefnads- och tjänsteår) vid 1886 års utgång beviljade till belopp af
628 kronor, vid 1896 års slut uppgingo till sammanlagdt 231,200 kronor;
att delägarnes bidrag, hvilka med undantag för åren 1879 och 1880
och oafsedt den höjning i afgiften, som inträdde med tillämpning af
1882 års reglemente) varit i jämnt stigande, för perioden 1872—1896
utgått med tillhopa 3,455,843 kronor 67 öre; att statens bidrag, som.
inflöt med lägsta beloppet eller 59,756 kronor 18 öre år 1878 och med
det högsta eller 219,728 kronor 65 öre år 1896 samt för nämnda period
utgått med sammanlagdt 3,027,974 kronor 24 öre, utvisar — oafsedt
den med tillämpning af 1882 års reglemente inträdda högre be -

41

räkningen — en ganska stor ojämnhet, i det att detta bidrag ömsevis
stigit och fallit; och att de årliga pensionsutgifterna, som ännu år 1892
utgjorde endast 186,719 kronor 14 öre, år 1896 uppgingo till icke
mindre än 451,165 kronor 47 öre; att årsöfverskotten till följd af den
under de senaste åren inträdda stora stegringen i pensionsutgifterna
utvisa en motsvarande nedgång eller från 423,307 kronor 57 öre för
år 1892 till 296,682 kronor 1 öre för år 1896; samt att nettotillgången
vid hvarje års slut hittills ökats, ehuru med efter hand allt lägre belopp,
för år 1896 med inemot 300,000 kronor.

Efter att hafva redogjort för ej mindre resultatet af den utredning,
som af lektor Jäderin och maskindirektören Pegelow i deras ofvan
omförmälda reseberättelse verkställts rörande förhållandena vid åtskilliga
utländska järnvägars pensionsinrättningar än äfven pensionsförhållandena
vid de enskilda svenska järnvägarne, anför statskontoret vidare.

Hvad först anginge de till införande i 6 § c) utarbetade bestämmelser
rörande uppnåendet af viss lefnadsålder såsom villkor för pensionsrättens
inträdande, så och då med afseende å de utvägar, som genom bestämmelserna
under a) och b) i samma paragraf erbjödes för tidigare pensionering
af sjuklig eller till följd af ålderdomssvaghet oduglig personal, någon
mera afsevärd olägenhet af införandet af dylika ålderdomsbestämmelser
näppeligen torde vara att befara, ansåge sig statskontoret kunna förorda
antagandet af nämnda bestämmelser såsom nödiga för nedbringande
af pensionskostnaderna. Den förändrade lydelse af 7 §, som i
sammanhang härmed föreslagits, innebure icke någon nedsättning i de
nu fastställda pensionsbeloppen; och med hänsyn till de skäl, som föranledde
den efter Kungl. Maj:ts framställning af 1882 års Riksdag beslutade
pensionsförhöjning, syntes betänkligheter möta mot vidtagande
af åtgärder, hvilka skulle omintetgöra de fördelar, som genom nämnda
förhöjning åsyftades.

Vidkommande därefter det af pensionsinrättningens direktion till
1896 års fullmäktige hänskjutna förslaget om statens öfvertagande af
pensionsinrättningens alla rättigheter och skyldigheter gent emot nuvarande
delägare och pensionärer samt om de blifvande tjänsteinnehafvarnes
pensionering enligt samma grunder, som kunde komma att fastställas
för civile tjänsteinnehafvare i allmänhet, så utginge detta förslag
från den förutsättning, att pensionsinrättningens ekonomiska ställningvore
så undergräfd, att annan utväg icke återstode till räddning från
den fara, som hotade i form af en kapitalbrist, beräknad att uppgå vid
1894 års slut till 12,517,600 kronor, om hänsyn toges endast till då 6 -

42

varande delägare, men till 17,129,000 kronor, därest jämväl nytillträdande
delägare medtoges i räkningen.

De skäl, som talade för att tjänsteinneliafvare vid statens järnvägar
borde pensioneras enligt andra grunder än dem, som tillämpades
vid pensioneringen af civile tjänsteinneliafvare i allmänhet, hade vid
flere föregående tillfällen blifvit kraftigt framhållna, särskild! i den
nådiga propositionen till 1872 års Riksdag angående pensionsinrättningens
bildande; och den erfarenhet, som sedan dess vunnits, hade jämväl
till fullo bekräftat giltigheten af dessa skäl. Såsom exempel härpå
anförde statskontoret, hurusom af de vid 1895 års slut till ett antal af
461 befintliga pensionärer i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
53 pensionerats för sjuklighet eller kroppsskada, ådragna i tjänsteutöfning,
och 247 på grund af annan sjuklighet eller ålderdomssvaghet
före uppnådda 30 tjänstår och 95 sammanlagda lefnads- och tjänstår
d. v. s. före den ålder, som borde vara den normala. Af hela pensionärantalet
vore således inemot två tredjedelar pensionerade för invaliditet,
i detta ords vidsträckta betydelse.

Då alltså enligt statskontorets åsikt pensioneringen af personalen
vid statens järnvägar fortfarande visat sig erfordra väsentligen andra
grunder än dem, som tillämpades eller med fördel kunde tillämpas på
flertalet öfrige civile tjänsteinneliafvare, så bortfölle också härmed det
hufvudsakliga skälet för hvarje förändring, som skulle hafva till syfte
upphörandet af den verksamhet, hvilken för närvarande utöfvades af
statens järnvägstrafiks pensionsinrättning. Klart vore nämligen att,
därest man i likhet med statskontoret, hölle före, att nämnda pensionering
äfven för framtiden borde upprätthållas genom statens och tjänsteinnehafvarens
förenade bemödanden, ingenting skulle vara att vinna
genom upphäfvandet af en institution, som medförde fördelen af en
särdeles billig förvaltning och jämväl i öfrigt visat sig, såvidt pa den
berott, väl motsvara sitt ändamål. Själfva hufvudfrågan vore alltså
onekligen, hvilka utvägar, som kunde och borde anlitas för att bereda
denna pensionsinrättning de för förverkligandet af dess syfte erforderliga
tillgångar.

Den utväg till stärkande af pensionsinrättningens ställning, som
skulle ligga i antagandet af den föreslagna och af statskontoret förordade
ändringen i reglementets 6 §, borde, såsom redan tagen i beräkning
vid utredningen af pensionsinrättningens deficit, därvid kunna
förbigås, och återstode då att tillse, i hvad mån staten och delägarne,
endera eller bägge gemensamt, kunde och borde träda emellan för upprätthållande
af den för dem bägge synnerligen viktiga institutionen.

43

I egenskap af arbetsgifvare för en talrik personal, hvars lif och
hälsa under tjänsteutöfningen ofta måste sättas på spel, droge staten,
som på pensionsinrättningen öfverflyttat sin egen skyldighet att vid
olycksfall i tjänsten bereda godtgörelse åt den af olycksfallet drabbade
tjänsteinnehafvaren, af samma inrättning eu direkt fördel, hvars värde
antyddes däraf, att pensionsinrättningen vid 1896 års slut ansvarade
för dylika jämlikt reglementets 6 § a) beviljade olycksfallspensioner
till ett årsbelopp af 31,292 kronor, eu summa, som dock vore lägre
än motsvarande vid de tre närmast föregående årens slut, hvilken
utgjorde respektive 33,434 kronor, 32,752 kronor och 33,005 kronor.
Denna på pensionsinrättningen hvilande ansvarsskyldighet måste
naturligtvis blifva af allt större betydelse, ju mer den vid statens järnvägar
anställda personal af eu eller annan anledning ökades.

Enär staten, såsom utöfvare af den vida största på en hand förenade
järnvägsdrift inom landet, måste låta sig synnerligen angeläget
vara att, till trygghet för det stora antalet resande, som befara dess
öfver hela landet utsträckta järnvägsnät, såvidt möjligt vore, använda
endast sådan personal, som kunde anses varg. i besittning af full tjänsteduglighet.
, och fördenskull nödgades i stor utsträckning begagna sig
af det tillfälle, pensionsinrättningen, genom reglementets 6 § b), erbjöde
att afskeda sjuklig eller ålderdomssvag tjänsteinnehafvare, som
räknade minst 10 tjänstår, så ställde denna i förtid skeende pensionering
stora anspråk på pensionsinrättningens tillgångar och måste antagas
hafva i väsentlig mån ökat de ekonomiska svårigheter, hvari pensionsinrättningen
befunne sig. Vid 1896 års slut svarade nämligen
pensionsinrättningen för pensioner, beviljade enligt 6 § b), till ett
årsbelopp af icke mindre än 253,915 kronor, hvilken summa för
de tre närmast föregående åren motsvarades af respektive 150,132
kronor, 177,331 kronor och 214,598 kronor, under det att sammanlagda
årsbeloppet af pensioner, som beviljats enligt 6 § c), uppgingo
vid 1896 års slut till 231,200 kronor och vid slutet af åren
1893, 1894 och 1895 till respektive 87,290 kronor, 125,700 kronor och
162,713 kronor.

Det sålunda anförda syntes, enligt statskontorets mening, vara tillfyllest
för att visa, det staten hade högst afsevärda och direkta fördelar
af den verksamhet, pensionsinrättningen utöfvade. För det bidrag
från statens sida af tillsammans 3,027,974 kronor 24 öre, som från
pensionsinrättningens början till och med år 1896 kommit den till del,
torde nämligen staten hafva erhållit fullt vederlag blott genom den
pensionering, som ägt och ägde rum enligt bestämmelserna under a) och

*

44

b) i reglementets 6 §. I detta sammanhang kunde jämväl erinras, att i
57 § åt den under den 15 oktober 1897 af Kungl. Maj:t utfärdade nådiga
instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar
blifvit inrymda bestämmelser om tjänstemans och betjänts afskoflande,
hvilka omedelbart hänförde sig till de stadganden om rätt till
pension från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, som återfunnes i
nu gällande reglementes 6 §.

Den grund för statsbidragets beräknande, som hittills tillämpats,
kunde dock, såsom erfarenheten ådagalagt, icke anses äga den stadga,
att några tillförlitliga beräkningar därpå kunde fotas. Under det att
behofvet af detta bidrag måste stegras i samma mån, som delägarnes
i pensionsinrättningen antal ökades och staten begagnade sig af sin rätt
att anlita pensionsinrättningens tillgångar för pensionering vid inträffade
olycksfall och invaliditet, vore bidragets storlek väsentligen beroende af
omständigheter, hvilka icke stode i något som helst sammanhang med den
ökade pensioneringsskyldigheten. Det skäl, som föranledde Kungl.
Maj:t att till 1872 års Riksdag framlägga förslaget om statsbidragets
beräknande i form af tantiöme och som sedermera förmådde 1882 års
Riksdag att, med afvikande från den då föreliggande nådiga propositionen,
grunda jämväl det erforderliga tilläggsbidraget på samma tantiémesystem,
torde, sedan delägarepersonalen ökats till omkring 6,000
individer, spridda i olika landsdelar, icke kunna tillräknas så stor betydelse,
att icke samma syfte möjligen skulle kunna ernås genom andra
medel, jämväl ägnade att sporra tjänsteinnehafvarne till aktsamhet om
materiel en och till sparsamhet med andra statens tillhörigheter.

Därest pensionsinrättningens bestånd skulle varaktigt betryggas,
borde i allt fall, enligt statskontorets åsikt, en annan beräkningsgrund
för statens bidrag blifva af nöden, och statskontoret hölle före, att
detta mål icke kunde uppnås på annan väg än att den svenska staten
i likhet med flere utländska iklädde sig garanti för pensionernas utgående
enligt af staten godkända grunder. Formen för statens bidrag
syntes därför lämpligen blifva ett efter förslag af Kungl. Maj:t åt
Riksdagen anvisadt kreditiv, som ställdes till förfogande åt pensionsinrättningens
direktion att användas till fyllande af behofvet, i den
mån detta icke kunde tillgodoses genom afkastningen af samladt kapital
och de afgifter, som skäligen kunde delägarne påläggas; och syntes
den utgift, statsverket härigenom skulle komma att tillskyndas, fortfarande
såsom hittills böra afföras omedelbart å järnvägstrafikmedlen,
på det att i en och samma räkenskap måtte vinnas fullständig kännedom
om alla de med statens järnvägsdrift förenade omkostnader.

45

Statskontoret, som ansåg sig icke vara i tillfälle att yttra sig om,
huruvida någon höjning af delägarnes afgifter utöfver de nu bestämda
högst betydliga belopp skulle kunna ifrågasättas, ville dock fästa uppmärksamheten
därpå, att pågående undersökning af änke- och pupillkassans
ekonomiska ställning för det dåvarande ej afslutats, hvadan ovisst vore,
i hvad man denna kräfde ökade tillskott från delägarnes sida.

Genom den af statskontoret föreslagna anordning af statsbidraget
skulle, enligt statskontorets åsikt, jämväl vinnas begränsning af pensionsinrättningens
fondbildning, en fördel, hvilken vore så mvcket mer
afsevärd, som svårigheterna att mot fullgod säkerhet kunna förmånligt
placera större kapital visat sig vara i tilltagande.

På grund af det sålunda anförda förordade statskontoret, att åtgärder
måtte vidtagas ej mindre till åstadkommande af ändring i gällande
pensionsreglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af
direktionen utarbetade förslag än äfven till en sådan förändrad anordning
beträffande det från statsmedlen utgående pensionsbidraget som
den af statskontoret föreslagna.

Ifråga om pensionering af vissa tjänsteinnehafvare, hvilka i anledning
af statens inköp utaf en del enskilda järnvägar öfvergått i statens
järnvägars tjänst, hafva utfärdats bestämmelser, som afvika från dem,
hvilka för den öfriga statsbanepersonalen äro gällande.

Pen 1 januari 1896 öfvergingo genom köp i statens äg-o de enskilda Västkustbanan,
järnvägar, hvilka tillsammans bilda den s. k. Västkustbanan.

I de aftal, som då uppgjordes mellan statsverket, å ena sidan,
och järnvägsbolagen, å den andra, ingick den bestämmelsen, att de vid
järnvägarna anställde tjänstemän och betjänte skulle äga rätt att öfvergå
i statens järnvägars tjänst utan minskning af innehafvande löneförmåner
och utan att i öfrigt inträda i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll,
bland annat, att de icke ägde rätt att ingå såsom delägare i statens
järnvägars pensionsinrättningar, med mindre järnvägsstyrelsen, efter
pröfning för hvarje särskildt fall af tjänstemans eller betjänts därom
ingifna ansökan, funne sådant kunna utan pensionskassornas särskilda
betungande bifallas; hvaremot järnvägsstyrelsen från och med den 1
januari 1896 skulle i afseende å de bolagens tjänstemän och betjänte,
som tillhörde enskilda järnvägarnas pensionskassa och som ej erhölle
särskildt tillstånd att i statens järnvägars pensionskassor inträda, äga

46

samma förpliktelser och rättigheter i förhållande till förstnämnda kassa,
som bolagen skulle äga, om järnvägarna fortfarande vore deras egendom.

Ofvanberörda förbehåll i fråga om personalens inträde i statens
pensionsinrättningar intogs i samtliga kontrakt, äfven. i det rörande
Landskrona—Engelholms järnväg, hvars personal icke tillhörde någon
pensionsinrättning, samt afsåg äfven vid de ölriga järnvägarna anställd
personal, som icke ingått i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Sedan större delen af den personal, som sålunda öfvergått i statens
järnvägars tjänst, under våren 1897 hos järnvägsstyrelsen gjort ansökan
om vinnande af inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar,
förklarade styrelsen den 6 mars 1899, bland annat, att beträffande dem
af de sökande, hvilka vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa
eller hvilka, utan att vara delägare i denna kassa, den 1 januari
1896 uppnått en ålder af minst fyrtio år, styrelsen icke funnit skäl
bifalla den gjorda ansökningen.

Under framhållande af den ogynnsamma ställning i afseende a
pensionsförhållanden, som nyss omförmälda personal intoge i förhållande
till den öfriga statsbanepersonalen, i det att den del af förstnämnda
personal, som vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, vid
afskedstagande! erhölle en vida lägre pension än den, som vore tillförsäkrad
delägarne i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,. samt
den öfriga delen, som på grund af sin ålder icke . vunnit inträde i sistnämnda
pensionsinrättning, vore helt och hållet i saknad af pensionsrätt,
väcktes vid 1900 års Riksdag inom bägge kamrarna motioner i
syfte att åstadkomma likställighet i nyssnämnda afseende emellan
ifrågavarande personal och den öfriga statsbanepersonalen, och föianledde
dessa motioner Riksdagen att i .skrifvelse till Konungen
den 14 maj 1900 anhålla, att Kungl. Maj it täcktes låta utreda, i
hvad mån, på hvilket sätt och under hvilka villkor åt den personal,
som från västkustbanan öfvergått i statens järnvägars tjänst
men ännu icke vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,
kunde beredas pension eller, beträffande delägarne i enskilda
järnvägarnas pensionskassa, förbättring i pensionsvillkoren, vid hvilken
''utredning borde tagas i betraktande alla på denna fråga inverkande
omständigheter och särskildt tiden för nämnda personals inträde i statens
tjänst, det bidrag, som staten för dess pensionering lämnade till de
enskilda järnvägarnas pensionskassa, samt de lägre utgifter, som de af
personalen, hvilka vore delägare i sagda kassa, haft att till densamma
erlägga, äfvensom att Kungl. Maj:t ville till Riksdagen gorå den framställning,
hvartill berörda utredning kunde finnas böra föranleda.

47

I anledning häraf anbefallde Kungl. Maj:t genom nådig remiss den
1 juni 1900. järnvägsstyrelsen att efter vederbörandes hörande verkställa
den af Riksdagen i detta ärende begärda utredning och därmed
tillika med det underdåniga utlåtande, hvartill samma utredning kunde
föranleda, till Kungl. Maj:t inkomma.

Efter verkställd utredning aflat styrelsen underdånigt utlåtande i
ärendet den 15 mars 1901, däruti framlades särskilda förslag till beredande
af pensionsförbättring åt ofvannämnda två grupper af tjänsteinnehafvare
vid västkustbanan.

Beträffande den del af personalen, som vore delägare i enskilda
järnvägarnas pensionskassa, uppställde styrelsen tre alternativ nämligen:

alternativ I: personalen utträder ur enskilda järnvägarnas pensionskassa
och bildar en särskild kassa, ur hvilken utbetalas pensioner vid
afgång ur tjänsten resp. åt änka och barn efter mannens död under
samma förutsättningar och efter samma grunder som i statens järnvägars
pensionsanstalter;

alternativ II: personalen utträder ur enskilda järnvägarnas pensionskassa
och inträder i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter på samma
villkor som i alternativ I förutsättes;

alternativ III: personalen bibehåller delaktighet i enskilda järnvägarnas
pensionskassa under förutvarande förhållanden men erhåller
för sig samt änkor och barn rätt till fyllnadspension, afsedd att utgå
med så stort belopp, att detsamma jämte den pension, som erhålles
från enskilda järnvägarnas pensionskassa, motsvarar den pension, som
under de i alternativet II gjorda förutsättningarna skulle hafva tillkommit
vederbörande, under villkor att statens järnvägstrafik godtgöres
skillnaden mellan värdet af de afgifter, som från och med år 1896
skulle hafva erlagts för delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsanstalter,
och af de afgifter, som under samma tid af delägarne erlagts
till enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Efter att hafva redogjort för den ekonomiska innebörden af omförmälda
tre alternativ fann styrelsen sig böra förorda alternativ III
såsom varande för såväl staten som delägarne själfva fördelaktigast.

Vidkommande åter den del af ifrågavarande personal, som icke
tillhörde enskilda järnvägarnas pensionskassa, ansåg sig styrelsen böra
iöreslå, att en hvar åt dessa tjänstemän och betjänte förklarades berättigad
att vid afskedstagandet uppbära i pension ett årligt belopp, motsvarande
skillnaden emellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han skulle
hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden efter

48

afskedstagandet beräknade årliga värdet af de afgifter, han i händelse
af sådan delaktighet skolat under tjänstetiden erlägga till pensionsinrättningen.

Uti ett ytterligare i ärendet afgifvet underdånigt utlåtande af den
18 februari 1902 erinrade järnvägsstyrelsen att, sedan västkustbanepersonalen
öfvergått i statens järnvägars tjänst, åtskilliga förändringar
ägt rum i det för enskilda järnvägarnas pensionskassa gällande reglemente,
afseende att bereda delägarne förbättrade pensionsvillkor, bland
annat, dels därutinnan att, i motsats mot hvad förut ägt rum, delaktighet
i kassan kunde vinnas äfven för den till ett värde af 20 procent
af lönen beräknade inkvarteringsförmånen och dels därutinnan att högsta
ålderspensionen, som förut utgjort 40 procent, skulle kunna uppgå till
60 procent af aflöningen; och förordade styrelsen med hänsyn härtill,
att de i statens järnvägars tjänst anställde delägarne i nämnda pensionskassa
måtte komma i åtnjutande af omförmälda förbättrade pensionsvillkor,
därvid statsverket, som på sätt ofvan nämnts gent emot
kassan öfvertagit de enskilda bolagens förpliktelser i afseende å ifrågavarande
personal, borde vidkännas de inbetalningar och ökade bidrag
till kassan, som betingades af personalens delaktighet af pensionsförbättring.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad järnvägsstyrelsen i
ärendet hemställt, föreslog Kungl. Maj:t i en den 4 april 1902 aflåten
proposition Riksdagen,

dels att å extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 141,500
kronor för beredande af delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa
jämväl för inkvarteringsförmånen för de till västkustbanan förut
hörande, i statens järnvägars tjänst dåmera anställde tjänstehafvare,
som vore delaktiga i nämnda pensionskassa;

dels att medgifva, att en hvar af omförmälde tjänstehafvare måtte,
så framt beloppet af den pension, hvartill han vid afgång ur tjänsten
blefve från enskilda järnvägarnas pensionskassa berättigad, understege
beloppet af den pension, han skulle hafva erhållit, om han den 1
januari 1896 vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
vid afskedstagandet ur statens järnvägars tjänst af trafikmedel erhålla
antingen fyllnadspension till belopp, motsvarande skillnaden mellan sagda
båda pensionsbelopp, under villkor att till statens järnvägar af honom
erlades från och med den 1 juli 1902 ej mindre fyllnadsafgifter,. motsvarande
skillnaden emellan, å ena sidan, de årsafgifter, som enligt de
för statens järnvägstrafiks pensionsanstalter fastställda reglementen
skulle hafva ålegat honom med beräkning efter åldern den 1 januari

49

1896, och, å den andra, på honom belöpande årsafgifter till enskilda
järnvägarnas pensionskassa, än äfven, i form af retroaktivafgifter, motsvarande
fyllnadsafgifter för tiden från och med den 1 januari 1896
till den 1 juli 1902, eller och, därest dessa fyllnadsafgifter helt och
hållet eller delvis icke erlades, sådan fyllnadspension med afdrag af det
för tiden efter afskedstagandet beräknade årliga värdet af de icke influtna
fyllnadsafgifterna;

dels och att medgifva, att en hvar af i motionen bilagdt statsrådsprotokoll
omförmälda, till västkustbanan förut hörande, sedermera i
statens järnvägars tjänst anställde 33 personer, hvilka icke tillhörde
vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnas
pensionskassa, måtte berättigas att vid afskedstagandet ur
statens järnvägars tjänst af trafikmedel i pension uppbära ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, det pensionsbelopp, han
skulle hafva erhållit, om han den 1 januari 1896 vunnit delaktighet i
statens järnvägars pensionsinrättning, och, å den andra, det för tiden
efter afskedstagandet beräknade årliga värdet af de avgifter, han i händelse
af sådan delaktighet skolat under sin tjänstgöringstid i statens
järnvägars tjänst hafva erlagt till pensionsinrättningen.

Sedan Riksdagen bifallit Kung!. Maj:ts ofvannämnda förslag, bemyndigade
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 6 juni 1902 järnvägsstyrelsen
dels att anmäla de till västkustbanan förut hörande, i statens
järnvägars tjänst dåmera anställde tjänsteinnehafvare, som vore delaktig^
i enskilda järnvägarnas pensionskassa, att mot erläggande af
föreskrift afgifter komma i åtnjutande af den i det förnyade reglementet
för nämnda pensionskassa af den 14 mars 1902 bestämda rätt
till pension med delaktighet i kassan jämväl för inkvarteringsförmånen,
dels att för beredande af delaktighet i kassan jämväl för nyssberörda
förmån åt nämnda tjänsteinnehafvare disponera högst ofvanberörda af
Riksdagen härför anvisade belopp, dels och att, i enlighet med ofvan
angifna, af Riksdagen godkända grunder till vederbörande tjänsteinneh
al vare vid afskedstagandet utbetala de dem tillkommande pensioner
eller fyllnadspensioner.

Då bandelen Örebro—Frövi år 1899 genom köp öfvergick i statens
ägo, bestämdes i köpekontraktet, att vissa i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags
. tjänst vid Örebro—Köpings och Örebro—Svartå järnvägar
anställda tjänstemän och betjänte till ett antal af 113 skulle äga rätt

7

Bandelen
Örebro Prov

50

att öfvergå i statens järnvägars tjänst utan minskning i de enhvar tillkommande
löneförmåner, dock med förbehåll, bland annat, att de icke
skulle vara berättigade att erhålla konstitutorial å ordinarie beställning
vid statens järnvägar med ty åtföljande delaktighet i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning samt dess änke- och pupillkassa, utan att de
tillsvidare skulle anställas på tre månaders ömsesidig uppsägning, och
att det sålunda skulle blifva beroende på statsbaneförvaltningens pröfning
i hvarje särskild! fall, huruvida de finge till ordinarie befattningar
konstitueras, med rätt emellertid för dem af ifrågavarande personal,
som före den 1 februari 1901 icke blifvit till ordinarie befattningar
konstituerade, att af statsmedel beredas lifräntor, att utgå vid fyllda 65
år eller, hvad tågpersonal beträffade, 60 år med belopp, motsvarande
ungefär två tredjedelar af en hvars ordinarie aflöning (inkvartering,
beklädnad och dylikt ej inräknad), allt under förutsättning att vederbörande
vid uppnåendet af sagda ålder af 65 resp. 60 år ännu kvarstode
i tjänst.

Sedan inom den sålunda bestämda tiden större delen af ifrågavarande
tjänstemän och betjente, nämligen öfver hufvud taget alla de, som
icke vore äldre än 40 år, erhållit ordinarie anställning vid statens järnvägar
med rättighet att inträda i statens järnvägstrafiks pensionsinrättningar,
återstodo emellertid af sagda personal 19 personer, hvilka med
hänsyn till sin ålder och andra omständigheter icke kommit i åtnjutande
af konstitutorial och därmed följande delaktighet i nämnda pensionsinrättningar
och hvilka sålunda enligt köpekontraktets föreskrift
skulle erhålla lifräntor.

I anledning häraf och sedan en af bemälde personer aflidit, medgaf
1902 års Riksdag, i enlighet med därom af Kungl. Maj:t afbiten
proposition, att till 18 stycken hos ofvannämnda järnvägsaktiebolag
förut anställde tjänstemän och betjänte, hvilka dåmera öfvergått till
statens järnvägars tjänst, finge, sedan de fyllt 65 år eller, hvad tågpersonalen
beträffade, 60 år, samt under förutsättning att vederbörande
vid uppnående af nämnda ålder af 65 eller 60 år ännu kvarstode i
tjänst, af järnvägstrafikmedlen utbetalas lifräntor till vissa belopp, som
beräknats på sätt i här ofvan omförmälda köpeaftal vore bestämdt.

Förutom ofvannämnda två enskilda järnvägar hafva vid olika tillfällen
åtskilliga andra dylika järnvägar öfvergått i statens ägo. Sålunda
öfvertogos af staten Hallsberg—Motala—Mjölby järnväg år 1879,

51

Söderhamns järnväg och Sundsvalls—Torpshammars järnväg år 1885,
Hudiksvalls järnväg år 1887 samt den s. k. Gellivarebanan år 1901.
Beträffande pensionering af den personal, som efter att hafva tillhört
nämnda järnvägar öfvergått i statens järnvägars tjänst, hafva inga särskilda
bestämmelser utfärdats, utan har samma personal i regel medgifvits
inträde på vanliga villkor i statens järnvägars pensionsinrättningar.

52

Allmänna indragningsstatcn.

11.

Redogörelse för gällande bestämmelser angående pensionering
af tjänstemän och betjänte vid vissa allmänna
institutioner och enskilda järnvägar i Sverige
äfvensom för pensionsförhållanden vid en
del utländska statsbaneförvaltningar.

Kommittén får härmed i sammandrag redogöra för hvad som för
närvarande gäller i fråga om pensionering af statens civila tjänsteinnehafvare
i allmänhet äfvensom för det väsentligaste af gällande pensionsstadgar
för tjänsteinnehafvare ej mindre vid vissa särskilda allmänna
institutioner i Sverige, där pensioneringen bestrides uteslutande eller
delvis af statsmedel, än äfven vid en del enskilda svenska järnvägar
och vissa utländska järnvägsförvaltningar.

Pensionering af tjänstemän och betjänte vid vissa allmänna institutioner.

För de tjänsteinnehafvare vid statsförvaltningen, hvilkas aflöningsförmåner
blifvit bestämda före år 1876, bestå dessa endast af lön, och
gäller jämlikt kungl. brefven den 25 juni 1818 och den 12 november
1823 för rättighet till pension vid afgång från tjänst i förevarande
fall, att vederbörande tjänsteinnehafvare skall hafva uppnått antingen
70 lefnadsår och varit i'' 30 års oafbruten tjänst eller ock 65 lefnadsår
och vid pass 40 tjänstår, då likväl i senare fallet hans sjuklighet eller
försvagade hälsotillstånd skall vara genom laglig läkareattest styrkt.
Beträffande pensionsbeloppet är genom kung], brefven den 16 mars
1858 och den 23 november 1800 stadgadt, att den, som i nu gällande
mynt uppburit i lön 3,000 kronor eller därunder, erhåller hela lönen i
pension, den, som i lön haft öfver 3,000 kronor men mindre än 3,750
kronor, erhåller 3,000 kronor, och den, som haft 3,750 kronor eller
däröfver i lön, erhåller 80 procent af lönen i pension, dock så att den
årliga pensionen ej i något fall får öfverstiga 8,000 kronor.

53

Vid de omregleringar af förvaltande civila ämbetsverk och stater,
som från och med år 1876 ägt rum, har med få undantag afiöningen
fördelats i lön och tjänstgöringspenningar med stadgande tillika, att de
med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar må uppbäras
endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad utgå till den, som tjänsten förrättat, samt att den, som af
sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära hela lönen, hvaremot
den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som
för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt. I fråga
om pensionsrätt för dem, som vid nu ifrågavarande verk och stater
innehafva ordinarie befattning, är jämlikt kung!, brefvet den 1 juni
1877 förordnadt, att, oberoende af hvad gällande stadganden innehålla
om rätt till pension å allmänna indragningsstaten, civile ämbets- och
tjänstemän samt betjänte, hvilkas aflöning på grund af reglering, som
skett vid 1876 och 1877 årens Riksdagar eller vid följande Riksdagar
kan äga rum, är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, äro berättigade
— där ej för särskilda fall andra bestämmelser äro eller varda
meddelade — att, då de uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, vid
afsked stagandet från tjänsten å allmänna indragningsstaten undfå pension
till lönens hela belopp. Vid de centrala ämbetsverken i allmänhet utgör
lönen eller pensionen lägst 67,4 och högst 76 procent af hela aflöningen.
Vid fastställande af de löneregleringar, som enligt sist omiormälda
grunder vid särskilda verk och stater ägt rum, har tillika föreskrifvits,
att tjänsteinnehafvare, som uppnått den för rättighet till pension
stadgade lefnads- och tjänsteålder, skall vara pliktig att med oafkortad
lön såsom pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller vederbörande
ämbetsverk, om det tillkommer detsamma att afskedet utfärda,
dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma kvarstå.

Jämte dessa allmänna föreskrifter hafva vid löneregleringar för vissa
tjänstemannakårer eller tjänstemän meddelats särskilda dels af tjänsternas
beskaffenhet dels ock af andra förhållanden påkallade bestämmelser
rörande lefnads- och tjänsteålder för pensionsrätt samt pensionsbelopp,
hvilka, så vidt de kunna anses lämna ledning för bedömande af frågan
om pensionering af tjänsteinnehafvare vid statens järnvägar, omförmälas
i följande redogörelse för vissa särskilda verk och stater.

54

Fångvårds staten.

Armén.

Vid fångvårdsstaten består aflöningen för en de! tjänsteinnebafvare,
nämligen: direktörer, kamrerare och bevakningsbefälhafvare vid centralfängelser,
länscellfängelser, kronoliäkten och tvångsarbetsanstalter samt
för fånggevaldiger, af lön, och tillämpas å dessa tjänsteinnebafvare
bär ofvan omförmälda äldre pensionsbestämmelser.

För följande till bevakningspersonalen vid fångvården hörande
tjänsteinnebafvare, nämligen fanjunkare, underofficerare, vaktmästare,
förste vaktkonstaplar och vaktkonstaplar, är aflöningen delad i lön och
tjänstgöringspenningar, och uppgå pensionerna för dessa befattningshafvare
till lägst 57,7 och högst 05,2 procent af hela aflöningen. I
fråga om pension gälla ofvannämnda allmänna bestämmelser med det
tillägg, att för pensions erhållande löntagare skall under minst 20 år
innehaft ordinarie tjänst på fångvårdens stat. Pensionerna till fångvårdsstatens
tjänsteinnebafvare utgå af statsmedel.

För arméns pensionskassa, inrättad år 1756 i afsikt att efter vissa
bestämda grunder lämna underhåll åt de på stat armén tillhörande
ämbets- och tjänstemän, då de afgå ur tjänst, är nu gällande reglemente
af Kungl. Maj:t utfärdadt den 26 februari 1904. Enligt detsamma
äro de till armén hörande ämbets- och tjänstemän af militär-,
läkare- och civilstaterna delägare i pensionskassan. Pensionsrätt för
delägare inträder i allmänhet vid uppnådda 50 lefnads- och minst SO
tjänstår, dock hvad särskilt angår dels professorn vid generalstaben,
så snart han uppnått nämnda lefnadsålder och 20 tjänstår, däraf lulla
10 år såsom professor, dels ock underofficerare och musikunderofficerare
vid garnisonerade värfvade trupper och fortifikationen, så snart de efter
20:de lefnadsåret tjänstgjort vid dessa truppförband i fulla 25 år. Delägare,
som utträder ur tjänst högst fem år före den sålunda bestämda
tjänstetiden, kan bereda sig rätt till pension vid uppnådda 50 respektive
45 lefnadsår medelst erläggande af expektansafgifter för de bristande
tjänståren. Rätt till pension tillkommer äfven den, som i och
för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, som gör honom
till vidare tjänstgöring oförmögen, om än villkoren för pensionens åtnjutande
eljest icke äro uppfyllda. Delägarne äro med hänsyn till pensionsbeloppen
indelade i 10 klasser, och uppgår pensionen i lista
klassen till 2,400 kronor samt minskas sedermera för hvarje klass och
utgör i 10:de klassen 120 kronor. Såsom allmän regel gäller, att

55

pension ej må tilldelas någon i högre klass än för den tjänst, lian på
ordinarie eller indragen ordinarie stat innehaft minst två fulla år; dock
gäller detta bland annat ej den, som är till pension för skada eller
obotlig sjukdom berättigad. Såsom årlig afgift till pensionskassan skall
delägare erlägga 6 procent å pensionsbeloppet. Dessutom åligger delägare
att i vissa fall erlägga retroaktivafgifter äfvensom vid befordran
öfver en eller flera grader särskilda i reglementet bestämda afgifter.

Enligt kungl. cirkulärbrefvet den 22 juni 1877 äro de till armén
hörande ämbets- och tjänstemän af militär-, läkare- och civilstaterna
berättigade till pension, som utgår dels från arméns pensionskassa och
dels såsom fyllnadspension af statsmedel sålunda, att den, som innehar
fast lön på stat till belopp ej öfverstigande 1,000 kronor, erhåller pension
och fyllnadspension, motsvarande lönens hela belopp, att innehafvare
af lön öfverstigande 1,000 kronor men ej uppgående till 6,000 kronor
erhåller 80 procent af lönen, dock att för alla löner mellan 1,000 och
1,250 kronor förstnämnda belopp eller 1,000 kronor utgör pension och
fyllnadspension, samt att innehafvare af lön till belopp af 6,000 kronor
eller därutöfver erhåller i pension och fyllnadspension 75 procent af lönen.

För det till beklädnad eller ersättning därför berättigade underbefäl
med vederlikar inräknas vid bestämmande af deras sammanlagda
pensionsbelopp värdet af denna förmån till vissa procent af den fasta
lönen, nämligen 20 procent för fanjunkare, 40 procent för sergeanter
af l:a klassen samt 50 procent för sergeanter af 2:a klassen.

För erhållande af fyllnadspension fordras i allmänhet en tjänstetid
af 30 år, men för underofficer vid värfvadt garnisonregemente eller
fortifikationen 25 år samt i båda fallen att vara till pension ur kassan
berättigad. Hvad åter angår den lefnadsålder, vid hvilken fyllnadspension
kan erhållas, äro tjänsteinnehafvarne indelade i vissa grupper,
enligt hvilka åldern är bestämd:

för generaler af alla grader och vissa civilmilitära tjänsteinnehafvare
till 65 år,

för regements- och kårchefer samt vissa civilmilitära tjänsteinneliafvare
till 60 år,

för öfrige regementsofficerare och vissa civilmilitära tjänsteinnehafvare
till 55 år, och

för officerare af kompaniofficers grad äfvensom för underofficerare
och spel till 50 år.

För åtnjutande af fyllnadspension fordras i öfrigt att hafva innehaft
samma eller högre tjänst i minst två år; dock må den, som ej uppnått
den lefnadsålder och tjänstetid, som erfordras för erhållande af

56

fyllnadspension inom lians innehafvande grad, men väl den lefnadsålder
och tjänstetid, som för en lägre grad äro för pensionsrätt bestämda,
kunna afgå med sådan pension i clen högsta grad, inom hvilken han
uppfyllt villkoren för pensions erhållande.

I likhet med hvad som i kungl. reglementet för arméns pensionskassa
är stadgadt, äger den, som i och för tjänsten ådragit sig skada
eller obotlig sjukdom, rätt till fyllnadspension. Vidare är uti ifrågavarande
kungl. cirkulärbref stadgadt, att den löntagare, som i minst
tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning förefinnes,
att han kan återvinna tjänstbarhet, må, sedan detta förhållande
genom föregående undersökning blifvit vederbörligen utredt, kunna
utan egen ansökning från tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin
återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten till belopp,
motsvarande pension jämte fyllnadspension.

För erhållande af rätt till fyllnadspension skall af löntagare till
arméns pensionskassa årligen erläggas icke allenast den pensionsafgift,
som enligt gällande reglemente för kassan skall dit ingå, utan därutöfver
så mycket, att sammanräknade beloppet svarar emot 4 procent
af summan af pensionen jämte fyllnadspensionen.

Hvad angår de anslag af statsmedel, som för pensioneringen blifvit
anvisade, förekommer att, då det visade sig, att kassan icke skulle
kunna bestrida sina utgifter utan att ingå på sitt kapital och därigenom
i fortgående skala öka sin oförmåga att fullgöra sina förbindelser, Rikets
Ständer år 1848 beviljade ett kreditiv af 22,000 riksdaler banko
till upprätthållande af kassan åliggande pensionering, hvilket kreditiv
sedermera förnyades till växlande belopp och år 1870 uppgick till So,500
kronor, hvarvid kreditivet utan väsentliga förändringar bibehölls till och
med år 1877. Därjämte beviljade 1869 års Riksdag för fortsatt tillämpning
af gällande pensionsstater för befäl och tjänstemän vid armén ett
ytterligare kreditiv till belopp af 215,000 kronor, hvilket sedermera småningom
ökades och år 1877 uppgick till 315,000 kronor. I stället för
dessa båda kreditiv uppförde 1877 års Riksdag ett kreditiv för kassan
åliggande pensionering samt till fyllnadspensioner till belopp af 900,000
kronor, hvilket med oförändradt belopp upptogs i riksstaterna till och
med år 1887, hvarefter kreditivet småningom höjdes och år 1892 uppgick
till 1,475,000 kronor. Af sistnämnda års Riksdag ersattes kreditivet
med ett förslagsanslag för år 1893 åt 1,520,000 kronor, hvilket
höjdes för år 1894 till 1,540,000 kronor, hvarvid det sedan förblifvit,
oaktadt utgifterna å förslagsanslaget år efter år ökats och numera
icke obetydligt öfverstiga nyssnämnda i riksstat en uppförda belopp.

I

57

Förutom delägareafgifter, hvilka för år 1903 uppgingo till 240,837
kronor 14 öre, och räntor å eget kapital hafva arméns pensionskassas
inkomster år 1903 utgjort:

l:o) vid kassans bildande till densamma öfverflyttade tre femtedelar
af Wadstena krigsmanshuskassas äldre inkomster ......... kr. 107,160: 47

2: o) ersättningsanslag för vakans- och liggetidssamt
nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar............... » 47,100: 50

3:o) erforderligt bidrag från ofvannämnda förslagsanslag
till upprätthållande af kassans egen pensionering » 244,618: 04

tillsammans kr. 398,879: 01

Å förslagsanslaget har år 1903 såsom fyllnadspensioner utbetalts
1,884,417 kronor 48 öre.

Delägare i arméns pensionskassa utgjorde vid 1903 års slut ett
antal af 5,051, och i förhållande till deras aflöning, bestående af lön
och dagaflöning, uppgår pensionen och fyllnadspensionen i allmänhet
till mellan 55 och 60 procent samt stiger för underofficerare till något
öfver 60 procent.

Armens pensionskassa står under styrelse af armén genom krigsbefäl
eller fullmäktige. Krigsbefälet sammanträder på Kungl. Maj:ts
kallelse endast då för arméns pensionskassa eller änke- och pupillkassor
särdeles viktiga frågor föreligga till afgörande. Arméns fullmäktige
åter sammanträda på Kungl. Maj:ts kallelse i fredstid hvart femte år,
räknadt från krigsbefälets eller arméns fullmäktiges senaste sammanträde,
så framt Kungl. Maj:t icke skulle finna för godt att tidigare sammankalla
dem. De beslut om kassans förvaltning, som vid dessa sammanträden
fattas, skola underställas Kungl. Mapts pröfning. Krigsbefälet
eller arméns fullmäktige välja vid hvarje sammanträde en direktion,
bestående af en ordförande och fyra ledamöter, för handhafvande af
kassans förvaltning.

För flottans pensionskassa, som leder sitt upphof från en frivillig
på 1600-talet upprättad öfverenskommelse mellan dem, som då tjänade
under rikets amiralitets- och sjöstat, är nu gällande reglemente af
Kungl. Maj:t utfärdadt den 17 november 1899. Delägare i denna
kassa är den, som medelst fullmakt eller konstitutorial blifvit utnämnd
eller antagen till officer, underofficer, civil ämbets- eller tjänsteman,
månadslönare eller vaktbetjänt vid flottan eller till ämbets- eller tjänste 8 -

Flottan och
dit hörande
civila verk
samt lotsstyrelsen
och
lotsverk et.

58

man eller vaktbetjänt vid marinförvaltningen, äfvensom ämbets- eller
tjänsteman och vaktbetjänt vid lotsstyrelsen samt befäl och underbefäl
vid lotsverket.

Rätt till pension ur kassan inträder vid uppnådda 55 lefnadsår
och 30 års oafbruten tjänst; dock äger delägare efter uppnådda 50
lefnads- och 30 tjänstår från tjänst afgå med åtnjutande af tre fjärdedels
pension intill dess han uppnått 55 års ålder, hvarefter han äger
åtnjuta hel pension. För erhållande af pension, som åtföljer tjänst, fordras
i öfrigt att hafva innehaft samma tjänst på stat minst två år.
Har delägare i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom,
som gör honom till vidare tjänstgöring oförmögen, äger han rätt till
pension ur kassan, äfven om villkoren för pensionens åtnjutande eljest
icke äro uppfyllda.

Fyllnadspension af statsverket utgår endast till delägare, som är
berättigad till pension ur kassan och vid afskedstagandet uppnått eu
lefnadsålder:

flaggman samt fält- och regementsläkare af 65 år,

kommendör och öfverdirektör vid mariningenjör staten af 60 år,

samt alla öfrige af 55 år.

Fyllnadspension utgår jämväl till den, som i och för tjänsten ådragit
sig skada eller obotlig sjukdom och därföre erhåller pension ur
kassan.

I fråga om beloppet af pension och fyllnadspension äro bestämmelserna
hufvudsakligen lika med hvad i detta afseende är för armén
stadgadt, och utgöra af sammanlagda pensionsbeloppet två tredjedelar
pension och den återstående tredjedelen fyllnadspension. Hvad särskilt
angår delägare, som tillhör marinförvaltningen samt civil- och
läkarestaterna, är stadgadt, att sådan delägare vid erhållande af afsked
efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjänstår erhåller fyllnadspension,
motsvarande skillnaden mellan lönens hela belopp och pensionen
ur kassan.

Pensionsafgift till kassan erlägges af delägare med ett belopp, motsvarande
4 procent af summan af pensionen och fyllnadspensionen,
och uppgingo pensionsafgifterna till kassan för år 1903 till 49,265
kronor 81 öre.

Angående pension å allmänna indragningsstaten för den, som minst
tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, gäller enligt kungl. kungörelsen
den 24 november 1876 enahanda bestämmelser, som, enligt
hvad förut är anfördt, äro i förevarande fall för tjänsteinnehafvare vid
armén stadgade.

59

Af statsmedel har flottans pensionskassa år 1903 åtnjutit

ersättning- för minskade inkomster ...................................... kr. 36,320: —

af förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl

och underbefäl med vederlikar....................................... » 300,000: —

Summa kronor 336,320: —

För militäre tjänsteinnehafvare vid flottan är förhållandet mellan
pensionen och fyllnadspensionen, å ena sidan, samt lönen och dagaflöningen,
å den andra, hufvudsakligen lika med hvad för militäre tjänsteinnehafvare
vid armén uppgifvits. Hvad civile tjänsteinnehafvare angår,
är nämnda förhållande väsentligen öfverensstämmande med hvad som
uppgifvits för de centrala ämbetsverken.

Såsom förut är nämndt, äro jämväl ämbets- och tjänstemän samt
betjänte vid lotsstyrelsen äfvensom befäl och underbefäl vid lotsverket
delägare i flottans pensionskassa. Beträffande deras pensionering, utöfver
hvad som tillkommer dem från kassan, gälla dock särskilda grunder.
I detta afseende är i kungl. reglementet den 22 januari 1892 stadgadt,
att fyllnadspension från lotsverket må vid afskeds erhållande tilldelas
följande till pension ur flottans pensionskassa berättigade tjänsteinnehafvare
nämligen:

generallotsdirektör vid 65 år,
byråchef och inspektör vid 60 år och
alla öfriga vid 55 lefnadsår,

dock icke förr än lönen innehafts, af generallotsdirektör i fem och af
de öfriga i två år. Förutom pension och fyllnadspension äger tjänsteinnehafvare
vid lotsstyrelsen med undantag af inspektören och tjänsteman
å fyringenjör skontoret, då han uppnått 65 lefnads- och 35 tjänstår
samt kommit i åtnjutande af de ålderstillägg till lönen, som enligt stat
högst bestås, att vid afgång ur tjänst komma i åtnjutande af så stor
pensionsförhöjning från lotsverket, att sammanlagda pensionsförmånerna
motsvara hela lönen. Likaledes äga inspektören och tjänsteman å fyringenjör
skontor et, då de uppnått 60 lefnads- och 30 tjänstår samt
kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg till lönen, att vid erhållande af
afsked, utom pension och fyllnadspension, komma i åtnjutande af så stor
pensionsförhöjning från lotsverket, att sammanlagda pensionsförmånerna
motsvara, för inspektören lönens hela belopp och för tjänsteman å fyringenjörskontoret
den ursprungliga lönen jämte ett ålderstillägg. Pensionsförhöjning
från lotsverket utöfver pension och fyllnadspension till -

60

Civilstatens

pensions inrättning.

kommer vid afgång ur tjänst jämväl dels lotskapten och öfverlots af
l:a grad efter 60 lefnads- och 30 tjänstår, så framt de då kommit i
åtnjutande af ett ålderstillägg till lönen, dels ock öfverlots af 2:a grad
och fyrmästare efter 65 lefnads- och 35 tjänstår; och utgöra samtliga
pensionsförmånerna för lotskapten 3,500 kronor, för öfverlots af l:a
grad 1,700 kronor och för en hvar af de öfriga 1,000 kronor.

Förhållandet mellan samtliga löneförmåner, å ena, och pension jämte
fyllnadspension och pensionsförhöjning, å andra sidan, är vid lotsstyrelsen
öfverensstämmande med hvad för öfriga centrala ämbetsverk uppgifvits.
För tjänsteinnehafvare vid lotsverket och fyrinrättningarna utgör
pensionen lägst närmare 50 och högst omkring 80 procent af aflöningen.

Af tjänstetiden skola samtliga hafva i styrelsens eller lotsverkets
tjänst tillbragt minst 20 år.

Årlig pensionsafgift erlägges med 4 procent af pensionen från
flottans pensionskassa.

Af lotsverkets medel erhåller flottans pensionskassa dels ett årligt
bidrag af 3,500 kronor dels ock till uppehållande af pensioneringen
enligt ofvan åberopade kungl. reglemente erforderligt belopp, hvilket
år 1903 utgjorde 96,732 kronor 7 öre.

Delägarne i flottans pensionskassa uppgingo vid 1903 års slut till
ett antal af 1,345, af hvilka 187 tillhörde lots- och fyrstaten.

För att öfverse kassans förvaltning och räkenskaper samt öfverlägga
och besluta i andra ärenden rörande kassan sammanträda efter
af Kungl. Maj:t utfärdad kallelse i fredstid hvart femte år eller oftare,
där Kungl. Maj:t finner så nödigt, sexton af delägarne utsedde fullmäktige
under ordförande, utnämnd af Kungl. Maj:t. Fullmäktiges beslut,
som afser ändring af reglementet, varder ej gällande utan Kung]. Maj:ts
stadfästelse. Kassan förvaltas af en direktion, bestående af en ordförande,
tre direktörer och en öfverkommissarie, af hvilka ordföranden
och öfverkommissarien förordnas af Kungl. Maj:t och direktörerne väljas
af fullmäktige.

I fråga om denna pensionsanstalt anmärkes här endast, att enligt
det för densamma utfärdade kungl. reglementet den 9 juni 1899 delägare,
som afgår ur tjänst med åtnjutande af pension eller annat underhåll
på rikets allmänna indragningsstat eller eljest af statsmedel, icke
äger rätt att af pensionsinrättningen undfå pension eller underhåll.

61

Enligt kungl. aflöningsreglementet för tjänsteinnehafvare vid post- Pustverket,
verket den 6 juni 1902 är aflöningen för tjänsteman eller betjänt så
väl i generalpoststyrelsen som vid distrikts- eller lokalförvaltning delad
i lön och tjänstgöringspenningar, och gäller i fråga om så väl lefnadsoch
tjänsteålder för rättighet till pension som densammas belopp hvad som
i allmänhet är stadgadt rörande allmänna indragningsstaten. Pensionerna,
hvilka utgöra lägst 42,9 och högst 76,5 procent af hela aflöningen, niga
af postmedlen.

Enligt kungl. reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning af Telegrafverket,
den 17 december 1886 med däri till och med år 1902 af Kungl. Maj:t
fastställda förändringar äro delägarne, hvilka skola innehafva ordinarie
tjänst i telegrafverket, indelade i två klasser, nämligen:

klassen A omfattande tjänstemän och betjänte i telegrafstyrelsen; och
» B » d » » vid distriktsförvaltnin garna

och stationerna.

Berättigad till pension är delägare efter uppnådda 65 lefnads- och
minst 35 tjänstår, om han tillhör klassen A, samt efter uppnådda 95
sammanräknade lefnads- och tjänstår, om han tillhör klassen B. Hel
pension utgår med 60 procent af hela aflöningen, då denna ej
öfverstiger 4,000 kronor, 60 procent af nyssnämnda belopp, då aflöningen
är större än nyss är nämndt men icke öfverstiger 5,000 kronor,
samt 48 procent af aflöningen, då den öfverstiger 5,000 kronor. Berättigad
till half pension är delägare, som i telegrafverkets tjänst ådragit
sig kroppslig skada eller sjuklighet och icke vidare kan behörigen
sköta sin befattning samt fördenskull erhåller afsked. Afkortad pension
tillkommer delägare, som afgår ur telegrafverkets tjänst högst 10 år
före uppnådd pensionsålder, och utgår i sådant fall pensionen med ett
belopp, motsvarande det matematiska värdet af pension vid afskedsåldern
jämförd med hel pension vid full pensionsålder, med iakttagande
att, om delägare under sin tjänstetid tillhört begge pensionsklasserna,
detta värde beräknas särskildt för den tid, han tillhört hvardera klassen.

Såsom årlig pensionsafgift erlägger delägare,
då han tillhör klassen Ä, 3 procent af pensionen, och
då han tillhör klassen B, om han inträder i telegrafverkets ordinarie
tjänst före fyllda 25 år, 5,2 procent af pensionen, hvilken afgiftsprocent
ökas, i mån som inträdet sker vid högre lefnadsålder, och utgör

62

för den, som då fyllt 40 år, 6 procent af pensionen, hvilket utgör maximum
af årsafgift.

Vidare är delägare skyldig,

då han tillhör klassen A och vid inträdet i pensionsinrättningen
fyllt 25 år, att från nämnda ålder erlägga den retroaktivafgift, som af
hans pensionsålder betingas, samt

då han tillhör klassen B, att för den tid, han efter fyllda 25 lefnadsår
varit extra ordinarie inom verket, erlägga motsvarande retroaktivafgift;
och skall han jämväl, därest han för ernående af en tidigare
pensionering vill tillgodoräkna sig äfven en föregående tjänstetid vid
telegrafverket eller i annan statens tjänst, därom göra anmälan vid inträdet
samt ikläda sig den ytterligare retroaktivafgift, som svarar mot
sistnämnda tid. Dessutom åligger det delägare att, hvarje gång han
erhåller sådan förhöjning i aflöningen,'' som berättigar honom till högre
pension, till pensionsinrättningen inbetala skillnaden mellan den förra
och den nya aflöningen under de tre första månaderna, med iakttagande
däraf att, om en del af förhöjningen skulle hafva berättigat till samma
pensionstillökning som förhöjningen i dess helhet, inbetalningen beräknas
endast på den delen.

Redan år 1883 hade Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning medgifvit, att telegrafverkets tjänstemän skulle
undfå rätt att efter uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, om
de tillhörde styrelsens personal, samt efter uppnådda 95 sammanräknade
lefnads- och tjänstår, om de vore anställda vid verkets stationer, åtnjuta
pension, motsvarande lönens hela belopp, att utgå dels från telegrafverkets
pensionsinrättning enligt bestämmelserna i det för densamma
gällande reglemente och dels med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets
medel, dock med skyldighet för den, som efter vidtagandet
af den sålunda beslutade förändringen i pensioneringen befordrades till
eller anställdes i tjänstebefattning å telegrafverkets stat, att efter uppnådd
pensionsålder från tjänsten afgå, samt, hvad angick den då varande
personalen, att rättigheten till dylik fyllnadspension af telegrafmedlen
för en hvar tjänsteinnehafvare gjordes beroende däraf, att han eller
hon inom utgången af år 1883 åtoge sig förbindelse att vid uppnådd
pensionsålder med oafkortad lön såsom pension från tjänsten afgå.

Det af Kungl. Maj:t den 6 juni 1902 utfärdade aflöningsreglemente
för tjänsteinnehafvare vid telegrafverket innehåller enahanda bestämmelser
rörande lefnads- och tjänstår för rättighet till pension, pensionens
förhållande till lönen och skyldighet att afgå från tjänst som
de här ofvan omförmälda.

68

Antalet delägare i telegrafverkets pensionsinrättning, som år 1902
utgjorde 398, ökades år 1903 till 802, och delägarnes afgifter till
pensionsinrättningen uppgingo sistnämnda år till 122,459 kronor
89 öre.

För pensionering af tjänsteinnehafvare vid telegrafverket i enlighet
med det för pensionsinrättningen gällande reglemente har, utöfver hvad
som af pensionsinrättningens egna medel användts under år 1903, af
telegrafverkets medel utbetalts:

dels 5 procent af det Sverige tillkommande telegrafporto, hvaraf

3 i o-delar eller...........................................................................kr. 27,181: 09

utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens
pensionerande och

7 n.-delar eller............................................................................. » 63,422: 55

användas tills vidare och så länge nödigt är till
amortering af den retroaktivsumma, som, utöfver
hvad eljest erfordras, är behöflig till pensionerande
af den personal, som vid pensionsinrättningens
tillkomst tillhörde telegrafverket,

dels ock ett tilläggsbelopp af ............................................... » 102,500: —

eller tillsammans af telegrafmedlen .................................. kr. 193,103: 64

Ofvannämnda till amortering af retroaktivafgifter utgående anslag
antages enligt verkställd beräkning komma att upphöra med år 1908.

Hvad tilläggsbeloppet angår, har detsamma af 1902 års Riksdag i
enlighet med Kung!. Maj:ts förslag första gången beviljats att utgå
för de ökade förbindelser, pensionsinrättningen måst ikläda sig till följd
af de genom antagande af ny aflöningsstat för år 1903 beslutade
förändringar i telegrafverkets ordinarie personal.

Af telegrafmedlen har dessutom under 1903 såsom f3dlnadspensioner
utbetalts ett belopp af 43,054 kronor 17 öre.

Af hela aflöningen, ålderstillägg inberäknadt, utgör pension och
f)dlnadspension lägst 60 och högst 77,8 procent.

För att öfverse pensionsinrättningens förvaltning och räkenskaper
samt för behandling af förekommande frågor angående ändring i det
af Kungl. Maj:t fastställda reglementet eller i instruktionen för direktionen
välja delägarne i pensionsinrättningen elfva fullmäktige, hvilka
sammanträda till lagtima möte hvart tredje år och där emellan till
urtima möte, så ofta telegrafstyrelsen finner sådant nödigt. Till fullmäktiges
ordförande utnämner chefen för civildepartementet en bland

64

Tullverket.

delägarne, hvilken äger rösträtt lika med vald fullmäktig. Fullmäktiges
beslut om ansvarsfrihet för förvaltningen och om ändringar i reglementet
skola underställas Kungl. Makts pröfning.

Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, bestående af ordförande
och vice ordförande, Indika af Kungl. Magt utses bland telegrafverkets
ämbete- och tjänstemän, samt tre af fullmäktige bland delägarne
valde ledamöter.

Enligt det af Kungl. Maj:t den 10 juni 1904 utfärdade aflöningsreglemente
för tjänstemän och betjänte vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, hvars tillämpning vidtager med år
1905, är aflöningen för tullverkets tjänstepersonal fördelad i lön, tjänstgöringspenningar
och åld er stillägg, af Indika aflöningsförmåner endast
lönen är grundläggande för pension. Förpliktad att afgå från befattning
med oafkortad lön såsom pension är tjänsteman, då han uppnått 65
lefnads- och minst 35 tjänstår, samt betjänt efter uppnådda 60 lefnadsoch
minst 30 tjänstår. Tjänsteinnehafvare, som, innan han uppnått
nyss nämnda lefnads- och tjänstår, befinnes till nöjaktig vidare tjänstgöring
oförmögen, skall, därest han enligt gällande särskilda bestämmelser
är till pension berättigad, vara underkastad skyldighet att låta
sig öfverflyttas till pensionsstat med det pensionsbelopp, honom jämlikt
dessa särskilda bestämmelser må tillkomma, I detta afseende är genom
kungl. brefven den 18 november 1836 och den 11 november 1870
stadgadt, att tjänsteinnehafvare tillhörande kustbevakningen samt den
stationära tullbevakningen från och med roddaregraden till och med
öfverappsvningsmän äro under följande villkor berättigade till pension,
nämligen:

l:o) till hd pension eller åtnjutande af hela ordinarie lönebeloppet:
de, som i och för tjänsten blifvit genom yttre våld eller andra styrkta
olyckstillfälligheter skadade till lemmar och hälsa och dymedelst befinnas
oförmögna till vidare tjänstgöring;

2:o) till half pension: de, som äro till erforderlig tjänstgöring oförmögna
samt tillika utmärkt sig genom skicklighet och pålitlighet, samt

3:o) till en fjärdedels pension: de som äro till erforderlig tjänstgöring
oförmögna, därest i öfrigt skäl icke förekommit till deras lagliga skiljande
från tullverket utan pensionsförmån.

Pensionerna till tullstatens tjänsteinnehafvare utgå af tullmedlen
och uppgingo år 1903 till ett sammanlagdt belopp af 268,059 kronor

65

42 öre. Enligt den af 1904 års Riksdag fastställda aflöningsstat utgöra
tjänsteinnehafvarne vid tullverket ett antal af 1,498 och af aflöningsbeloppen
utgöra pensionerna lägst 47,1 och högst 72,7 procent. Vid
godkännandet af aflöningsstaten, i hvad den angår lokaltullförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen, är af Riksdagen fästadt det villkor
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension träd! i kraft, å de i denna afdelning af aflöningsstaten
bestämda lönebelopp för en hvar af de där upptagna tjänstemän och
betjente skola afgå och tullmedlen besparas vissa belopp, utgörande
lägst 2,5 och högst 4,2 procent af lönen.

Aflöningen för tjänsteinnehafvare vid skogsstaten är delad i lön och
tjänstgöringspenuingar. Angående pensionsbelopp samt lefnads- och
tjänstålder för pensions erhållande gälla de här ofvan rörande allmänna
indragningsstaten anförda allmänna bestämmelserna, dock med det tilllägg
enligt kungl. kungörelsen den 29 november 1889, att det är
Kung!. Maj:t eller domänstyrelsen, där det tillkommer nämnda styrelse
att afskedet utfärda, obetaget att i händelse af sjuklighet eller försvagadt
hälsotillstånd uppå ansökning gifva skogstjänsteman eller skogsbetjänt
afsked vid uppnådda 60 lefnads- och SO tjänstår. Beloppet
af pension från allmänna indragningsstaten växlar mellan 44,4 och 67,G
procent af aflöningen.

Enligt det af Kungl. Maj:t den 30 november 1866 utfärdade reglemente
för folkskolelärarnes pensionsinrättning samt uäri jämlikt kungl.
kungörelserna den 15 oktober 1875 och den 24 november 1876 vidtagna
ändringar är hvarje skolområde i riket, där högre folkskola underhålles,
för hvar och eu af dess läraretjänster, så ock hvarje skoldistrikt
för där varande ordinarie läraretjänster vid egentlig folkskola förbundet
till delaktighet i pensionsinrättningen för den lön, lärare åtnjuter eller
hvaraf han på grund af tjänsteålder enligt gällande författning äger att
komma i åtnjutande, hvilken delaktighet dock icke i något fall må öfverstiga
1,000 kronor. Jämlikt kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 utgör
numera den kontanta lönen för folkskolelärare minst 700 kronor
jämte tre ålderstillägg därå å 100 kronor att utgå, det första efter fem,
det andra efter tio och det tredje efter femton års oförvitlig tjänstgöring.
Delaktighetsbeloppet för hvarje läraretjänst utgör alltså 1,000 kronor.

9

Skogsstaten.

Folkskolelärares
pensionering.

* 66

De svenska
enskilda järnvägarnas

pensionskassa.

Pension är antingen hel eller afkortad.

Hel pension utgår med tre fjärdedelar af delaktighetsbeloppet och
tillkommer folkskolelärare, då han uppnått 55 lefnads- och 30 tjänstår,
äfvensom därförinnan den, som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt
att sin tjänst vidare sköta, så snart han uppnått sammanräknade
85 lefnads- och tjänstår, af hvilka tjänståren skola vara minst tio.
Brista ett eller flera år i sammanräknade antalet lefnads- och tjänstår,
af kortas för hvarje år 1 procent af hela pensionen.

Afkortad pension vid afgång från tjänst tillkommer folkskolelärare
vid uppnådda 50 lefnadsår och minst 25 tjänstår och bestämmes efter
antalet lefnads- och tjänstår till lägst 63 och högst 91 procent af hel
pension.

Såsom pensionsafgift erlägger skolområde och skoldistrikt årligen
för där varande ordinarie läraretjänster 5 procent å delaktighetsbeloppet.
Däremot äro lärarne icke förpliktade att erlägga någon afgift.

Förutom nyss omförmälda afgifter samt räntor utgöras pensionsinrättningens
inkomster af årligt statsbidrag, hvilket för åren 1867
—1875 utgick med allenast 30,000 kronor årligen. I samband med
vidtagna förändringar i afseende på pensionsålder m. m. höjdes
statsbidraget för år 1876 till 155,000 kronor och för år 1877 till

355,000 kronor, hvarvid detsamma med endast smärre förhöjningar bibehölls
till och med år 1898, då statsbidraget utgjorde 357,873 kronor.
Då antalet delaktiga tjänster i inrättningen, hvilket under dess första
verksamhetsår utgjorde 2,825, vid slutet af år 1896 hade ökats till
6,049, samt en höjning af aflöningen och i följd däraf äfven af delaktighetsbeloppet
blifvit af Riksdagen år 1898 medgifven, höjdes statsbidraget
för år 1899 till 502,873 kronor och ökades ytterligare för år
1901 °till 622,873 kronor, hvarvid det sedan förblifvit. Antalet delaktiga
tjänster i pensionsinrättningen utgjorde vid 1903 års slut 6,964,
och pensionsafgifterna för samma år uppgingo till 366,088 kronor 46 öre.

Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, bestående af en
ordförande och två ledamöter, hvilka af Kungl. Maj:t förordnas.

Pensionsförhållanden vid eu del svenska enskilda järnvägar.

Enligt gällande, den 14 mars 1902 utfärdade kungl. reglemente
för de enskilda järnvägarnas pensionskassa afses med densamma pensionering
icke allenast af tjänsteinneliafvare vid de i kassan delaktiga
järnvägar utan äfven af tjänsteinnehafvarnes änkor och barn.

67

Rätt att blifva delägare i kassan tillkommer före uppnådda 40
lefnadsår hvar och en, som är anställd i ordinarie tjänst vid enskild i
kassan delaktig järnväg och icke är behäftad med obotlig eller tillfälligt
lifsfarlig sjukdom samt senast tre månader efter järnvägens inträde
eller anställningens erhållande anmäler sig vilja i kassan ingå. Delaktighet
i kassan medgifves ej för högre årsaflöning än 5,000 kronor.

Med aflöning förstås i reglementet endast ordinarie lön och inkvartering,
där sådan utgår, den senares värde beräknadt till högst 20
procent af den kontanta ordinarie lönen.

Rätt till pension tillkommer i allmänhet delägare, som vid tjänstens
frånträdande uppnått 60 år, äfvensom den, som efter minst två års delägareskap
genom obotlig sjukdom, ådragen under tjänstetiden men ej
förorsakad af olycksfall, blifver alldeles oförmögen att sin tjänst vidare
bestrida- och saknar annan tillgång till försörjning än den han af tjänsten
innehaft. Pensionsberättigade äro äfven delägares änka, så länge hon
lefver ogift, och barn intill fyllda 18 år.

Pensionsbeloppet utgör för den, som omedelbart efter uppnådda 60
år afgår ur tjänst, 50 procent af årsaflöningen samt ökas för hvarje
följande år, han kvarstår i tjänst, med 2 procent, och utgör högst 60
procent för den, som efter uppnådda 60 år kvarstår i tjänst fem eller
flera år. För den, som i följd af sjukdom afgår ur tjänst, utgör pensionsbeloppet,
om högst två år fattas i pensionsåldern, 47 procent af medelbeloppet
af den årsaflöning, för hvilken han under de sista 60 månaderna
erlagt afgift till kassan. I mån som flera år fattas i pensionsåldern
sänkes pensionens belopp. Afliden delägares änka och barn åtnjuta
pension till belopp, växlande mellan 15 och 35 procent af den
aflidnes årliga medelaflöning.

Pensionsafgifterna äro dels inträdes- och dels månadsafgifter. Beloppet
af de förra växlar efter lefnadsåldern vid inträdet, och utgör
af årsaflöningen lägst 5 procent för den, som inträder före 30 års ålder,
och högst 55 procent för den, som å nästa födelsedag efter inträdet
fyller 40 år. Månadsafgifterna äro äfvenledes växlande i förhållande till
månadsaflöningen och utgå med lägst 5 procent af densamma för den,
som inträder före fyllda 30 år, och högst 7 procent af aflöningen för
den, som å nästa födelsedag efter inträdet fyller 40 år. Då löneförhöjning
erhålles, erlägges förutom nyssnämnda månadsafgift jämväl för löneförhöjningen
månadsafgift växlande mellan lägst 1,3 och högst 5,3 procent,
den sistnämnda för den, som vid löneförhöjningens erhållande fyllt
49 men icke 50 år. Dessutom åligger delägare att vid omgifte från och
med den månad, under hvilken omgiftet ägt rum, erlägga förhöjning
af månadsafgiften växlande mellan 10 och 60 procent af densamma.

68

Norska statsbanorna.

Järnvägsbolag erlägger för i bolagets tjänst anställda, i kassan delaktiga
personer dels afgifter till samma belopp som de afgifter, hvilka,
enligt hvad ofvan är nämndt, åligga delägare, dels ock såsom tilläggsafgift
10 procent af summan af samma afgifter.

Antalet delägare i kassan utgjorde vid 1903 års slut 3,875. Pensionsafgifterna
under samma år uppgingo:

järnvägsbolagens till 260,931 kronor och delägarnes till 242,961
kronor.

Öfverinseendet öfver pensionskassans förvaltning utöfvas genom
fullmäktige, utsedde för eu tid af tre kalenderår, en af hvarje i kassan
delaktig järnvägs styrelse och en af de vid sådan järnväg anställde
delägare i kassan. Till fullmäktig må endast väljas ledamot af i
kassan delaktig järnvägs styrelse, tjänsteinnehafvare vid sådan järnväg
eller delägare i kassan. Ordinarie sammankomst äger årligen rum
och extra sammankomst, då antingen styrelsen finner sådan erforderlig
eller minst tio fullmäktige därom göra framställning.

Styrelsen för kassans förvaltning består af fem personer, som
väljas af fullmäktige bland ledamöterne af i kassan delaktig järnvägs
styrelse eller bland delägarne i kassan.

Pensionsförhållanden vid eu del utländska statshaneförvaltningar.

Enligt statuterna för de norska statsbanornas pensionskassa af den
7 juli 1890 bestrides pensioneringen af de vid dessa banor fast anställde
tjänsteinnehafvare med några få undantag af nämnda kassa, uti hvilken
bemälde tjänsteinnehafvare äro förpliktade att inträda med rätt att ur
kassan erhålla pension.

För kassans räkning innehålles Idb procent af medlemmarnes ordinarie
aflöning, hvarjemte statsbanorna tillskjuta hvad som erfordras
för att sätta kassan i stånd att till medlemmarne utbetala vederbörligen
bestämda pensioner.

Detta tillskott fastställes till viss procent utaf aflöningarna och
utgör för närvarande och intill dess stortinget annorlunda bestämmer
3 3U procent af desamma. Till aflöuingen hänföres, vid beräkning af
såväl berörda tillskott som pension, jämväl fri bostad, vedbrand och
lyse, dessa förmåner beräknade till 20 procent af den vederbörande
tillkommande kontanta aflöning.

69

Pensionsberättigad blifver vid fyllda 65 lefnadsår en hvar delägare,
som, efter att hafva varit medlem af pensionskassan i fulla 5 år,
erhåller afsked från statsbanornas tjänst. Pension tillkommer därjämte
delägare, som, äfven om han icke uppnått nämnda ålder, efter fulla 5
tjänstår af vederbörande förklaras på grund af ålder, sjuklighet eller
kroppsskada urståndsatt att sköta icke blott den tjänstebefattning, han
innehar, utan hvarje annan mot hans kunskaper och förmåga i öfrigt
svarande befattning vid statsbanorna. Kan en dylik befattning beredas
honom, är han, om han vill bibehålla sin pensionsrätt, förpliktad att
mottaga densamma, dock under förutsättning att aflöningen i den nya
befattningen icke understiger två tredjedelar af hans senaste aflöning,
ej heller två tredjedelar af den pension, hvartill han, därest han erhållit
afsked, varit berättigad.

Den årliga pensionen beräknas till viss procent af den årliga ordinarie
aflöning, som vederbörande i medeltal under de 5 sista tjänståren
uppburit, sålunda att från och med 5 intill 6 tjänstår erliålles 25
procent, hvarefter pensionen ökas med V a procent för hvarje tjänstår
intill det 16:de, med 1 procent för hvarje tjänstår från och med
det 16:e intill det 31:a, med 2 procent för hvarje tjänstår från och
med det 31:a intill det 39:e samt med 3 procent för hvartdera af
det 39:e och 40:e tjänståret. Sålunda erliålles t. ex. för fulla 16
tjänstår 31 procent, för fulla 31 tjänstår 47 procent, för fulla 38
tjänstår 61 procent, för fulla 40 eller flere tjänstår 67 procent, hvilket
är det högsta pensionsbelopp, som förekommer.

Tjänstetid, som faller under 20 års ålder, beräknas endast till hälften.

Vid afgång från tjänsten på grund af kroppsskada, erhållen under
tjänsteutöfning samt af beskaffenhet, att den måste anses såsom en
omedelbar följd af den olyckshändelse, för hvilken vederbörande varit
utsatt, och som gör honom oförmögen att sedermera bidraga till sitt
underhåll, ökas hans på förenämnda sätt beräknade pension med ett
belopp, utgörande 25 procent af de sista fem årens inedelaflöning, dock
sålunda att sammanlagda pensionsbeloppet, som alltså uppgår till minst
50 procent, icke får öfverstiga 67 procent af nämnda aflöning. Har
i sådant fall vederbörande icke uppnått fem tjänstår, erhåller han pension,
beräknad till 50 procent af den årliga medelaflöningen under hans
tjänstetid.

Ingen delägare i pensionskassan kan under några omständigheter
erhålla högre pension än 2,500 kronor.

70

Danska statsbanorna.

Bestämmelser rörande pensionering af personalen vid de danska
statsbanorna äro intagna i »Lov om statsbanernes ordning» af den 15
maj 1903.

Enligt dessa bestämmelser pensioneras alla tjänsteinnehafvare med
fast anställning vid statsbanorna, dock att generaldirektören, direktörerna
samt öfveringenjören vid statsbaneanläggningarna kunna, om de
så önska, i stället erhålla rätt till pension enligt de allmänna pensionsreglerna.

Pensionering enligt förenämnda bestämmelser bestrides af trafikmedlen,
men äro vederbörande tjänsteinnehafvare, med undantag af de
till lägsta (15:e) aflöningsklassen hörande, pliktige att bidraga till sin egen
och efterlefvaudes pensionering på det sätt, att 5 procent af deras
löneinkomst afdrages, hvilka belopp tillfalla statsbanorna.

Till löneinkomst räknas såväl i fråga om nyssnämnda löneafdrag
som ock beträffande pensionering icke blott den med tjänsten förenade
fasta aflöning utan äfven milpenningar, personligt lönetillägg och naturaförmåner
såsom fri bostad m. in., allt beräknadt till belopp, som, därest
icke annorlunda är bestämdt, fastställes af vederbörande minister.

Rätt att erhålla afsked med pension inträder vid fyllda 70 lefnadsår,
dock att lokomotivförare, eldare, tågförare och tågbetjänte erhålla
dylik rätt vid fyllda 65 år.

Berättigad till pension är dessutom tjänsteinnehafvare, som afskedas
på grund af ålder, sjuklighet eller annan af honom själf icke beroende
anledning, så vida han vid afskedandet fyllt 35 år och innehaft pensionsberättigad
anställning i 10 år. Vid bestämmande af pensionsbeloppet
enligt nedan angifna grunder medräknas dock ej de första 10
tjänståren i dylik anställning.

Pensionen beräknas efter vederbörändes tjänstetid i fast anställning
efter fyllda 25 år med nyss angifna inskränkning och efter medelvärdet af
den löneinkomst, han under de sista 5 åren före afskedstagandet uppburit
och i förhållande hvartill han vant underkastad löneafdrag, sålunda att

en

tjänstetid från

0

till

2

år

berättigar

till

pension,

motsvarande

1 10

»

»

»

o

»

4

»

»

»

»

»

/ 10

»

»

»

4

»

7

»

»

»

»

»

V10

»

»

»

7

»

10

»

»

»

»

»

Vid

»

»

»

10

»

20

»

»

»

»

»

Vid

»

»

»

20

»

21

»

»

»

»

»

31/so

»

»

»

21

»

22

»

»

»

»

»

32/60

»

»

»

22

»

23

»

»

»

»

»

33/60

»

»

»

23

»

24

»

»

»

»

»

34/eo

71

eu

tjänstetid från 24 till 25

år

berättigar

till

pension,

motsvarande

3''

» 25 )» 26

))

)>

)>

»

3)

3>

» 26 » 27

»

»

3)

3>

3)

)>

))

» 27 » 28

»

))

33

»

33

»

»

)> 28 » 29

»

»

»

)3

33

öfver 29

»

»

))

33

33

35 /

/60

36 /

/ SO

37

/ 60

38 /

! 60

39-/ ’

af medelvärdet utaf löneinkomsten.

Högsta pensionen utgör 6,000 kronor.

Vid. bestämmande af pension beräknas hvarje år, under kvilket den
till pension berättigade haft anställning såsom lokomotivförare, eldare,
tågförare eller tågbetjänt, till 1 1 c år.

Personal, tillhörande lägsta aflöningsklassen, hvilken omfattar,
bland andra, skrifvare, biljett-tryckare och telegrafister, ban- och telegrafarbetare,
grind- och signalvakter samt handtverkare och arbetare,
pensioneras efter vissa årliga pensionslönesatser i stället för efter den
i verkligheten uppburna aflöningen.

Därest någon af den vid statsbanorna fast anställda personalen
vid förrättande af tjänst eller arbete erhåller sådan skada, att han
måste afskedas, tillkommer honom utan hänsyn till ålder eller tjänstetid
en af vederbörande minister efter omständigheterna fastställd pension,
hvilken dock icke kan öfverstiga 2!s af hans senaste löneinkomst,
beräknad på sätt ofvan nämnts. Medför skadan stadigvarande nedsättning
i arbetsförmåga utan att dock föranleda den skadades afskedande,
kan efter ministerns bestämmande ett understöd en gång för
alla eller årligen tillerkännas honom. Fortvaron af det årliga understödet.
är beroende däraf, att de omständigheter, som föranledt, detsamma,
alltjämt äro förhanden.

Ofv annämnda bestämmelser rörande olycksfallspensionering tillämpas
å statsbanepersonalen i stället för dem, som innefattas i lagen af
den 7 januari 1898 angående arbetares försäkring mot följder af olycksfall
under utöfning af viss verksamhet.

Enligt meddelande från den preussiska statsbaneförvaltningen pensioneras
den vid statsbanorna anställda ordinarie personalen efter enahanda
grunder, som gälla för andra ordinarie stat stjänare, nämligen
enligt »Gesetz, betreffend die Pensionierung der unmittelbaren Staatsbeamten
u. s. v. vom 27 März 1872» med därtill hörande ändringsbestämmelser.

Enligt dessa författningar är tjänsteinnehafvare berättigad till
pension af statsmedel:

Preussiska

statsbanorna.

72

a) då han efter minst 10 års tjänstetid till följd af kroppslig
bräcklighet eller försvagade kropps- eller själskrafter för framtiden är
oförmögen till tjänstgöring och på grund däraf afskedas,

b) före uppnådda 10 tjänstår, därest oförmåga till tjänstgöring
inträdt till följd af sjukdom eller skada, som han utan eget förvållande
ådragit sig i tjänsteutofning eller som är en följd däraf.

Därest tjänsteinnehafvare af annan anledning än under b) nämnts
blifver tjänsteoduglig före uppnådda 10 tjänstår och på grund däraf
afskedas, kan regeringen vid behof bevilja honom pension antingen för
viss tid eller för lifstiden.

Någon ovillkorlig rättighet att erhålla afsked med pension efter viss
uppnådd lefnads- eller tjänsteålder tillkommer icke tjänsteinnehafvare,
utan äger vederbörande öfverordnade myndighet att härom bestämma.

Å andra sidan kan den öfverordnade myndigheten, jämväl utan
att ansökan därom ägt rum, meddela afsked åt tjänsteinnehafvare, som
uppnått 65 lefnadsår.

Pensionen bestämmes i visst förhållande till samtliga fasta löneinkomster
och utgår, därest vederbörande afskedas efter 10 men före
11 uppnådda tjänstår, med 15/co (25 procent) samt ökas därefter för
hvarje tjänstår med Vso utaf aflöningen.

Plögsta pensionen utgör 45/eo (75 procent) utaf aflöningen, hvilken
pension erhålles efter 40 tjänstår.

Pension på grund af invaliditet före 10 års tjänst genom sjukdom,
som ådragits i tjänsten (fallet b här ofvan), utgår med 25 procent utaf
aflöningen. Högst detta belopp kan regeringen tilldela den, som af
annan orsak före 10 års tjänst blifvit invalid.

Varder tjänsteinnehafvare på grund af olycksfall i tjänsten oförmögen
för all framtid till tjänsteutöfning, erhåller han jämlikt »Gesetz,
betreffend die Fiirsorge fur Beamte infolge von Betriebsunfällen» den
2 juni 1902, oafsedt lefnads- och tjänsteålder, pension motsvarande
66 “73 procent af årsaflöningen.

Om till följd af sådant olycksfall den skadade icke för all framtid
varder oförmögen till tjänsteutöfning, men skadan medför inskränkning i
hans förvärfsförmåga, erhåller han vid afsked från tjänsten såsom pension:

a) vid fullständig oförmåga att försörja sig ofvannämnda pensionsbelopp; b)

vid inskränkt försörjningsförmåga en däremot svarande andel
af samma pensionsbelopp;

allt under den tid omförmälda förhållanden äro förhanden.

År den skadade till följd af olycksfallet icke blott oförmögen till
tjänstgöring och förvärfvande af sitt uppehälle utan fullkomligt hjälp -

73

lös, så att lian icke utan främmande bistånd kan reda sig, kan han,
så länge nämnda förhållande fortfar, erhålla pension intill 100 procent
utaf aflöningen.

Därest den skadade till följd af olycksfallet varder utan eget förvållande
i saknad af arbete, kan han i det under b) här ofvan omförmälda
fallet erhålla tillfällig förhöjning i pensionen intill 66Vs
procent utaf aflöningen.

År den skadade på annan grund än olycksfall i tjänsten berättigad
till högre pension än ofvan angifvits, erhåller han den högre pensionen.

För den ordinarie personalen (beamte) vid de sachsiska statsbanorna
gälla enahanda pensionsbestämmelser som för öfriga ordinarie statstjänare,
och sker all pensionering af dylik personal uteslutande på
statens bekostnad.

Berättigad till pension är tjänsteinnehafvare efter erhållet afsked:

a) vid uppnådda 40 tjänstår,

b) efter fyllda 65 lefnadsår.

Tjänsteinnehafvare, som före uppnådda tio tjänstår, på grund af
sjukdom, uppkommen utan eget förvållande, varder oförmögen att sköta
sin befattning, erhåller vid afsked från densamma, såvidt han däraf är
i behof, ett årligt understöd till belopp icke öfverstigande lägsta pensionen,
bestämd på sätt här nedan sägs.

Den, som efter uppnådda tio tjänstår varder oförmögen till tjänstgöring
till följd af sjuklighet till kropp eller själ, är berättigad till afsked
med pension jämväl före uppnådda 65 lefnadsår.

Den årliga pensionen beräknas i visst förhållande till vederbörandes
aflöningsförmåner under året närmast före erhållet afsked sålunda
att pensionen utgör:

efter

10

men

före

15

uppnådda tjänstår

30

procent utaf aflöning''

»

15

)>

»

16

31

»

»

»

16

»

»

17

»

32

>

»

V

»

17

)>

18

»

))

34

»

)>

)>

18

»

»

19

»

36

»

)>

))

))

19

»

20

»

»

38

»

»

)>

20

)>

)>

21

)>

)>

40

)>

»

)>

»

21

»

»

22

)>

42

»

>>

»

22

»

»

23

»

»

44

»

»

))

23

»

24

»

»

46

))

)>

))

Sachsiska

statsbanorna

10

74

efter

24

men

före

25

uppnådda

tjänstår 48 procent utaf aflöninge:

»

25

»

»

26

»

»

51

»

))

»

»

26

»

27

)>

»

54

»

))

))

»

27

»

»

28

))

57

»

»

))

))

28

»

»

29

))

»

60

»

))

»

29

»

30

»

»

63

»

»

»

30

))

))

31

»

)>

66

»

))

»

»

31

»

»

32

»

»

69

»

»

»

»

32

»

33

»

71

»

»

»

33

»

»

34

»

73

»

34

»

35

»

y>

75

)>

»

35

»

»

36

»

»

76

»

»

36

)>

))

37

»

y>

77

»

37

»

38

»

7)

78

»

»

»

38

»

39

»

)>

79

»

))

y>

»

39

»

40

och däröfver »

80

»

»

y>

Öfverstiger årsaflöningen 12,000 mark, beräknas vid bestämmande
af pensionen allenast hälften af Överskjutande beloppet.

Vid invaliditet på grund af olycksfall i tjänsten tillämpas »Gesetz
betreffend die Unfallsfursorge fur Beamte» den 1 juli 1902, hvilken
innehåller fullkomligt enahanda stadganden som de här ofvan anförda,,
vid de preussiska statsbanorna i motsvarande fall gällande.

Den extra ordinarie personalen är i regel förpliktad att ingå som
delägare i »Arbeiterpensionskasse der König]. Sächsischen Statseisenbahnen»,
hvilken är ansedd dels att bereda denna personal invalid-, åldersoch
s. k. tilläggsräntor dels ock att bestrida pensionering af personalens
efterlefvande.

Kassans tillgångar utgöras hufvudsakligen utaf till visst belopp för
de särskilda löneklasserna fastställda bidrag, utgående till lika delar
från delägarne själfva och från statsbaneförvaltningen, hvarjemte staten
tillskjuter ett bestämdt belopp för hvarje utgående ränta.

Rätt till invalidränta inträder, oafsedt åldern, för delägare, som för
framtiden blifvit urståndsatt att försörja sig.

År delägare till följd af olycksfall i arbetet, jämlikt den för hela
tyska riket gällande olycksfallsförsäkringslagen, berättigad till understöd,
som uppgår till högre belopp än invalidräntan, bortfaller denna senare.

Åldersränta erhåller delägare, som uppnått 70 lefnadsår.

Med invalid- eller åldersränta följer efter 5 års delägareskap i
kassan jämväl s. k. tilläggsränta.

75

Vid de Österrikiska statsbanorna göres i pensionshänseende åtskillnad
mellan:

1) Beamte och Unterbeamte,

2) Diener och Hilfsbedienstete.

Beamte och Unterbeamte.

Denna kategori innefattar ordinarie tjänstemän och en del tjänsteinnehafvare,
hvilka bos oss räknas till betjente, såsom stationsmästare,
lokomotivmästare, banmästare, öfverkonduktörer och ordinarie lokomotivförare.
Deras och deras efterlefva!)des pensionering bestrides af
»Pensions-Institut för Beamte nnd Unterbeamte der K. K. Österr. Staatsbahnen»,
hvilken pensionsinrättning grundades omkring år 1858 och
erhöll sitt nuvarande reglemente år 1900. Delägareskapet är obligatriskt
för alla tjänsteinnehafvare af ifrågavarande slag, hvilkas ålder vid
anställningen icke öfverstiger 55 år.

Såsom bidrag till egen och efterlefvandes pensionering erlägga
delägare, hvilkas ålder vid inträdet icke öfverstiger 35 år, till pensionsinrättningen: a)

uti inträdesafgift 25 procent af första årslönen, hvilken afgift
erlägges under de 36 första månaderna;

b) 50 procent af hvarje löneförhöjning, hvilken afgift erlägges under
24 månader;

c) ett ständigt bidrag af 3 procent utaf aflöningen, hvilket bidrag
erlägges månadsvis och utgår från och med det att inbetalningen af
de under a) omförmälda afgifter är fullgjord, dock med iakttagande
däraf att bidragen icke beräknas å löneförhöjningar, så länge de under
b) angifna afgifter erläggas.

Lokomotivförare äro förpliktade att i månatligt bidrag erlägga 4
procent af aflöningen.

Den, som vid inträdet är äldre än 35 år, erlägger ytterligare såsom
inträdesafgift 2 procent af årsaflöningen för hvarje år, hvarmed
hans ålder öfverskjuter 35 år.

Staten bidrager till pensioneringen på det sätt, att pensionsinrättningen
tillgodoföres af trafikmedlen ett belopp, motsvarande hälften af
de utaf delägarne inbetalda bidrag

Därest pensionsinrättningens tillgångar icke äro tillräckliga för
bestridande af delägarnes pensionering, fylles bristen från trafikmedlen.

Pensionsrätt inträder efter 10 års verkligt eller beräknadt delägareskap
i pensionsinrättningen.

Österrikiska

statsbanorna.

76

Delägare, som till följd af sjukdom eller kroppsskada, som han
icke afsiktligen tillfogat sig själf, blifver tjänsteoduglig, varder efter
minst 5 års delägaretid i pensionshänseeude så behandlad, som om han
varit delägare i 10 år.

Pensionen utgör, efter 10 års verkligt eller beräknadt delägareskap,
40 procent af vederbörandes sist innehafda årsaflöning. Därefter
äger förböjning i pensionen rum med 2,4 procent utaf aflöningen för
hvarje ytterligare års delägareskap, efter hvilken beräkning pensionen
vid 35 års delägareskap uppgår till 100 procent af aflöningen, utgörande
pensionens maximum.

Vid bestämmande af pensionsbelopp åt lokomotivförare räknas
hvarje i nämnda befattning tillryggalagdt tjänstår, därför ofvannämnda
till 4 procent utaf aflöningen uppgående bidrag erlagts, såsom 1 V2 år.

Därest de på ofvannämnda sätt bestämda pensionerna skulle komma
att understiga för Beamte 800 österrikiska kronor och för Unterbeamte
600 kronor i samma mynt, fastställas pensionerna till dessa
belopp, bvilka alltså utgöra lägsta pensioner för befattningshafvare af
omförmälda slag.

Delägare, som varder tjänsteoduglig till följd af kroppsskada, ådragen
under tjänsteutöfning, erhåller den för 10 års delägareskap bestämda
pensionen, äfven om han icke under 5 år varit delägare i pensionsinrättningen.

Diener och Hilfsbedienstete.

Hit räknas ordinarie betjänte och en del extra personal. Pensionering
af dem och deras efterlefvande bestridesigenom »ProvisionsInstitut
fur Diener und Hilfsbedienstete der K. K. Osterr. Statsbahnen»,
hvilken inrättning grundades år 1873. Delägareskapet är obligatoriskt
för ordinarie betjänte, hvilkas ålder vid anställningen icke öfverstiger
55 år, hvarjämte en del extra betjänte och arbetare äro berättigade
men ej förpliktade att ingå som delägare i inrättningen.

Delägare, hvilkas ålder vid inträdet icke öfverstiger 35 år, erlägga
årligen såsom bidrag till egen och efterlefvandes pensionering 4 procent
af aflöningen. Ett högre bidrag eller 6 procent utaf aflöningen erlägges
utaf lokomotivförare och eldare.

Delägare, som vid inträdet äro äldre än 35 år, erlägga ytterligare
såsom inträdesafgift 2 procent af aflöningen för hvarje år, hvarmed
vederbörandes ålder öfverstiger 35 år.

77

I åt seende å statens bidrag och ansvar för pensioneringen, pensionsrätt
och pensionernas storlek gälla samma bestämmelser, som här
ofvan angifvits beträffande pensionering af Beamte och Unterbeamte.
Minimipensioner äro fastställda, för betjente med årsaflöning till 400
österrikiska kronor och för betjente med månadsafiöning samt en del
extra personal till 300 kronor.

De vid de bayerska statsbanorna fast anställda tjänsteinnehafvarne
pensioneras efter enahanda grunder som öfriga statstjänare samt indelas
liksom dessa med afseende å tjänsteförhållanden i två grupper, nämligen:

A. Pragmatische Beamte;

B. Nichtpragmatische Staatsbeamte lind Staatsbedienstete.

. Denna indelning motsvarar, hvad statsbanepersonalen beträffar, ungefärligen
den hos oss rådande indelningen i tjänstemän och betjänte, sålunda
att till gruppen A. räknas tjänstemän och till gruppen B. betjänte
från och med stationsmästare och öfverkonduktörer vid trafikafdelningen,
banmästare vid banafdelningen och lokomotivmästare vid maskinafdelningen.

Pensionsförhållanden för gruppen A.

Pension beviljas dels efter 40 tjänstår med 90 procent af senaste
aflöningen och dels vid uppnådda 70 lefnadsår med hela aflöningen.

På grund af invaliditet kan dessutom pension beviljas, antingen
öfvergående eller för återstående lefnad, men grunderna härför äro icke
författningsenligt bestämda.

Pensionsförhållanden för gruppen B.

För hithörande personal finnes icke fastställd någon viss lefnadseller
tjänsteålder, efter hvars uppnående pensionsrätt inträder, utan
äger i hvarje särskilt fall pröfning rum, huruvida oförmåga till vidare
tjänsteutöfning föreligger.

\id afsnedande på grund af dylik oförmåga beviljas pension, som
intill 2:a tjänståret utgör 30 procent af vederbörandes aflöning och
därefter vid inträdet af hvarje nytt tjänstår ökas med 2 procent af
aflöningen, till dess pensionen uppgår till fulla beloppet däraf, hvilket
alltså inträffar efter 35 tjänstår.

Bayerska

statsbanorna.

78

VVurtembergska
statsbanorna.

Såvidt pensionen med denna beräkning skulle öfverstiga 2,400
mark, begränsas densamma till högst 9/n> utaf aflöningen.

Vid bestämmande af pensionsbeloppet medräknas icke tjänstetid
före uppnådda 26 lefnadsår, men inträder tjänsteoduglighet före denna
tid, erhålles i allt fall 30 procent utaf aflöningen i pension.

Vid kroppsskada, erliållen under tjänsteutöfning och af beskaffenhet,
att den gör den skadade för all framtid oförmögen att sköta sin
tjänst, utgår pension med 66 */s procent af årliga aflöningen, såvida
icke enligt förestående grunder pensionen skulle uppgå till högre
belopp.

All pensionering sker uteslutande på statens bekostnad.

Personalen vid de Wiirtenbergska statsbanorna indelas, liksom annan
i statstjänst anställd ordinarie personal, uti:

A) , på lifstid anställde, hvartill räknas alla järnvägstjänstemän till
och med assistenter, därest de aflagt en högre tjänstepröfning (höhere
Dienstprufung).

B) , på uppsägning anställde.

Hit höra öfriga tjänstemän och betjänte med ordinarie anställning.

Pensionsbestämmelser för gruppen A.

För statsbanepersonal, tillhörande denna grupp, gälla enahanda
pensionsvillkor som för öfriga statstjänare i liknande ställning..

Vederbörande tjänsteinnehafvare äga ingen ovillkorlig rättighet att
erhålla afsked med pension efter viss uppnådd lefnads-. eller tjänsteålder,
men däremot är regeringen befogad att, vare sig tjänsteman
därom gör ansökan eller ej, afskeda och eventuellt pensionera:

1) den, som efter uppnådda 65 lefnadsår anses på grund af sin

ålder mindre tjänsteduglig; . .

2) den, som icke vidare kan sköta sin tjänst antingen till följd af
kroppsskada eller därigenom att hans själs- eller kroppskrafter blifvit
försvagade på grund af sjukdom; samt

3) den, som till följd af sjukdom under längre tid än ett år varit
oförmögen till tjänsteutöfning.

Den som på grund af någon utaf nyssnämnda under 2) här ofvan
nämnda, utan eget förvållande inträffade omständigheter erhaller afsked,
är berättigad till pension efter uppnådda 9 tjänstår.

79

Beviljas afsked på grund af sjukdom eller kroppsskada, ådragen i
eder pa grund af tjänsten utan eget förvållande, inträder pensionsrätt
järn val vid kortare tjänstetid än 9 år.

Vid afsnedande af annan orsak före uppnådda 9 tjenstår kan
regeringen bevilja ett årligt understöd af högst 40 procent utaf aflömngen,
om behof föreligger.

Pension utgår med 40 procent af sista årsaflöningen vid afsked
etter 9 tjänstår. För hvarje ytterligare tjänstår intill det fyrtionde
ager törhöjnmg rum

^ 4 Procen^ utaf aflöningen, om densamma icke öfversti ger

2,400 mark,

_ me,d ^ 2 procent utaf aflöningen, om densamma är högre än

^,400 märk.

Regeringen äger rätt att höja pensionen för utmärkta förtjänster

Högsta pensionen utgör 6,000 mark.

Vid afsked På grund af invaliditet, uppkommen till följd af olycksbud
under tjansteutofning, utgör pensionen minst 66 Vs procent utaf aflomngen
(Gesetz betreffend die Fiirsorge för Beamte in folge von
Betriebsunfällen den 23 Maj 1890).

All pensionering utaf tjänstemän, tillhörande nu ifrågavarande grupp,
sker uteslutande på statens bekostnad.

Pensionsbestämmelser för gruppen B.

Hithörande tjänsteinnehafvare, hvilka äro anställda vid järnvägarne
samt vid post- och telegrafverken, äro förpliktade att ingå såsom medlemmar
i »Unterstutzungsverein för Angestellte der Verkehranstalten
und lhre Hmterbliebenen».

Till denna förening, hvilken såsom namnet angifver jämväl bestrider
pensionering af änkor och barn, betala medlemmarne följande afgifter:

1) inträdesafgift, utgörande 10 procent af första årets aflöning, samt
10 procent af hvarje löneförhöjning;

2) årsbidrag, utgående med 3 procent af årsaflöningen och efter
erhållen pension 2 procent af densamma.

Staten lämnar årligt bidrag, som bestämmes i hvarje års statsreglering.

Pensioneringen sker efter enahanda grunder, som ofvan angifvits
lör gruppen A.

Därest _ föreningens medlemmar äro på grund af olycksfall i tjänsten
berättigade till pension jämlikt ofvannämnda lag af den 23 maj

Badensiska

statsbanorna.

80

1890, sker pensioneringen, därest vederbörande åtnöjas med de i samma
lag bestämda pensionsbelopp, icke genom nu ifrågavarande förening
utan på statens bekostnad.

All ordinarie personal vid de badensiska statsbanorna pensioneras
uteslutande på statens bekostnad och i öfrigt efter samma grunder som
öfriga statstjänare med dylik anställning.

Afsked med pension kan beviljas åt:

1) den, som uppnått 65 lefnadsår och på grund af sin ålder anses

mindre tjänsteduglig; . .

2) den, som icke vidare kan sköta sm tjänst antingen till följd åt
kroppsskada eller därigenom att hans själs- och kroppskrafter blifvit
försvagade på grund af sjukdom; samt

3) den, som till följd af sjukdom under längre tid än ett år varit

oförmögen till tjänsteutöfning.

Vid afskedande i något af nyssnämnda fall erhåller tjänstemnehafvare,
under förutsättning att från hans sida icke föreligger groft vållande
till den kroppskada eller sjukdom, som ligger till grund för afskedet, pension
till belopp af 30 procent al senaste årsaflöningen, om han uppnått
10 tjänstår, med en förhöjning af 1 Vs procent utåt aflöningen för

hvarje ytterligare tjänstår. . .

Vid afsked på grund af sjukdom eller kroppsskada, adragen i eller
på grund af tjänsten utan eget förvållande, inträder pensionsrätt jämväl
före010 års tjänstetid, och utgör pensionen i dylika fall minst 30 procent
utaf aflöningen.

Föranledes afskedet utaf olycksfall under tjänsteutöfning, tiljampas
»Gesetz betreffend die Fiirsorge fur Beamte in folge von Betriebsunfällen»,
såvida icke jämlikt ofvan angifva grunder högre pension erhålles.
Pensionen får icke i något full öfverstiga 7o procent utaf aflönin gen,

ej heller 7,500 mark. .

Regeringen kan undantagsvis på grund af utmärkta förtjänster
höja pensionen, så att den uppgår till vederbörandes fulla aflöning vi
afskedet.

KOMMITTÉNS FÖRSLAG
MED MOTIV.

il

83

III.

Allmän motivering.

I och för utförandet af det åt kommittén lämnade uppdrag har
det befunnits nödvändigt att erhålla en matematisk utredning rörande
statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings finansiella ställning vid en
viss gifven tidpunkt, hvilken af kommittén bestämts till den 1 januari
1904. En dylik genom kommitténs försorg verkställd utredning återfinnes
i bilagan A till detta betänkande; och har denna utredning, som
uppgjorts med antagande af en räntefot af 3,8 procent och för hvilken
en såsom bilaga B vid betänkandet fogad statistisk undersökning
rörande pensionsinrättningens delägare under tiden 1882—1903 ligger
till grund, gifvit följande resultat.

Tillgångar.

Kapitalbehållning...............................................

Värdet af kommande årsafgifter ................

)) )) )) aflöningsförhöjnings

Statsbidraget........................................................

Skulder.

Nuvarande personalens ålderspensionering.

» )> invalidpensionering

Utgående ålderspensioner...................................

» invalidpensioner.................................

Förvaltningskostnader........................................

9,758,338

kr.

4,587,492

»

gifter .........

215,401

»

7,271,000

»

tillgångar

21,832,231

kr.

Brist

37,163,805

»

58,996,036

kr.

40,187,701

kr.

11,315,121

))

4,000,481

))

3,352,733

)>

140,000

»

ma skulder

58,996,036

kr.

Pensionsinrättningen har intill ofvannämnda tidpunkt således iklädt
sig följande förbindelser, nämligen: dels, i form af då utgående ålders -

Redogörelse
för pensionsinrättningens

finansiella
ställning.

84

pensioner, en årlig summa, som med hänsyn till den beräknade dödligheten
motsvarar ett kapital af 4,000,481 kronor, dels, i form af då
utgående invalidpensioner, ett kapital af 3,352,733 kronor dels, i form
ni förbindelser för delägarnes vid 1903 års slut ålderspensionering, en summa,
hvars sannolika värde motsvarar ett kapital af 40,187,701 kronor, dels
ock, i form af förbindelser för nyssnämnda delägares inv alidpensioner ing,
ett kapital af 11,315,121 kronor.

Summan af alla dessa pensionsinrättningens förbindelser jämte
kapitalvärdet af förvaltningskostnaderna, beräknadt till 140,000 kronor,
uppgår till ett kapital af 58,996,036 kronor.

Till fullgörande af nämnda förbindelser äger pensionsinrättningen
följande tillgångar, nämligen: dels eu kapitalbehållning af 9,758,338
kronor, dels det kapitaliserade värdet af delägarnes vid 1903 års slut
årsafgifter, 4,587,492 kronor, dels det kapitaliserade värdet af samma delägares
aflöningsförböjningsafgifter, 215,401 kronor, dels ock det kapitaliserade
värdet af statens bidrag till pensionsinrättningen. Detta bidrag,
hvilket från och med år 1883 utgått med belopp, motsvarande 2 procent
af skillnaden mellan statens järnvägstrafiks samtliga inkomster, å ena
sidan, och utgifter för drift och underhåll, å den andra, uppgick under
år 1903 till 276,295 kronor 25 öre.

Det är tydligt, att detta bidrag, strängt taget, icke helt och hållet
får tagas i anspråk för fullgörande af pensionsinrättningens förbindelser
till dem, som vid 1903 års slut voro delägare i pensionsinrättningen,
utan att en del däraf borde reserveras för nytill trädan de delägares
räkning. Då emellertid det torde vara så godt som omöjligt att på förhand
uppskatta antalet af sistnämnda delägare, eftersom den årliga ökningen af
statens järnvägars personal är synnerligen växlande, lärer en uppdelning
af statsbidraget, på sätt ofvan angifvits, svårligen kunna utföras.
Vid sådant förhållande och då, såsom i det följande skall visas, det
nuvarande statsbidraget måste anses alldeles otillräckligt, samt härvidlag
endast är fråga om att erhålla en ungefärlig öfversikt af pensionsinrättningens
ställning vid ofvannämnda tidpunkt, torde man vara berättigad att
tillgodoräkna dåvarande delägare hela statsbidraget, sådant det för närvarande
utgår. Med eu beräkning af detta bidrag, jämväl för framtiden, till
enahanda belopp som för år 1903 skulle statsbidragets kapitaliserade värde
utgöra 7,271,000 kronor, och således summan af pensionsinrättningens alla
tillgångar uppgå till 21,832,231 kronor. Då emellertid, såsom ofvan visats,
pensionsinrättningen iklädt sig förbindelser till ett belopp af 58,996,036
kronor, förefinnes alltså en brist beträffande pensionsinrättningens förmåga
att fullgöra samma förbindelser, uppgående till 37,163,805 kronor.

85

^ Häraf framhår, att tillgångarna allenast utgöra högst 37 procent
af förbindelserna, och att sålunda pensionsinrättningen med sina tillgångar
vid 1903 års slut icke skulle vara i stånd att utbetala mera än 37 procent
af alla då utgående oph därefter utfallande pensioner, detta dock under
förutsättning att pensionsinrättningen den 1 januari 1904 afstängts för
nya delägare.

För bedömande af hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas för ordnandet
af pensionsinrättningens ekonomiska förhållanden har kommittén
först och främst haft att afgöra ett principiellt spörsmål af största
betydelse, det nämligen, huruvida de delägare, hvilka vunnit delägareskap
i pensionsinrättningen, innan den af kommittén här nedan föreslagna
_ pensionslagen träd! i kraft, af kommittén för korthetens
skull i det följande benämnda »de nuvarande delägare», äro skyldiga
att underkasta sig andra villkor för rätten att åtnjuta pension
än de, hvilka finnas bestämda i det vid tiden för deras inträde
i pensionsinrättningen gällande reglemente. Ett likartadt spörsmål
har, hvad statens järnvägstrafiks pensionsinrättning angår, redan vid ett
föregående . tillfälle varit föremål för afgörande. Sedan nämligen vid
1882 års Riksdag statens bidrag till pensionsinrättningen blifvit, i ändamål
att beieda delägarne högre pensioner, ökadt från förut utgående
i 12 procent till 2 procent åt skillnaden mellan statens järnvägstrafiks
inkomster, å. ena sidan, samt utgifter för drift och underhåll, å den
andra, samt i sammanhang därmed delägarnes årsafgifter blifvit för
samma ändamål höjda, intogos i det i anledning häraf af Kungl. Maj:t
den 3 november 1882 utfärdade förnyade reglemente för pensionsinrättningen
s. k. öfvergående stadganden beträffande äldre delägare,
d. v. s. sadana, som pa grund af förut gällande nådiga reglementet
för pensionsinrättningen af den 6 september 1872 vunnit delägarerätt
i densamma. Rörande dessa stadgades, att de genom det nya reglementet
vidtagna förändringar i fråga om årsafgifter, pensionsbelopp och
tjänstårsberäkning endast gällde för sådan äldre delägare, som inom
viss tid hos styrelsen för statens järnvägstrafik anmälde sig vilja, genom
erläggande från och med januari månad 1883 af de i det nya reglementet
bestämda afgifter, bereda sig förbättrad pensionering; hvaremot
för öfrige äldre delägare fortfarande gällde de i 1872 års reglemente
uti ifrågavarande hänseenden gifna stadganden.

Vid detta tillfälle gjorde sig således den åsikt gällande, att någon
rubbning i äldre delägares rätt icke kunde annorledes än på frivillighetens
väg vidtagas; och synes det jämväl kommittén, att en sådan
åsikt har mycket fog för sig. Då en person genom att erhålla delä -

De nuvarande
delägarnes
ställning i
afseende å
ifrågasatta
förändringar
i pensionsvillkoren.

86

gareskap i en pensionsinrättning träder i rättsförhållande till densamma,
är det gifvetvis det vid berörda tillfälle för inrättningen gällande reglemente,
som utgör den urkund, hvilken bestämmer kontrahenternas ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, och torde i detta, aftal, likasom i
aftal i allmänhet, någon ändring icke kunna göras mot någondera kontrahentens
vilja. Hvad nu är sagdt gäller naturligtvis endast under förutsättning,
att icke i själfva aftalet finnes intaget något stadgande, hvarigenom
kontrahenterna förbundit sig att underkasta sig ändringar i aftalet.

I detta hänseende torde i föreliggande fall vara att beakta bestämmelserna
i 26 § i reglementet. I denna paragraf stadgas, att fullmäktige
äga att öfverlägga och fatta beslut i sådana frågor rörande
förvaltningen eller ändringar och tillägg i reglementet, som af direktionen
eller någon fullmäktig blifvit väckta, dock att fullmäktiges beslut
i ämnen, som angå ändringar eller tillägg i pensionsinrättningens af
Kungl. Maj:t fastställda reglementen eller instruktioner, icke blifva
gällande förr än de blifvit Kungl. Maj:ts pröfning underställda och
af Kungl. Maj:t gillade; äfvensom att, därest Kungl. Maj:t skulle anse
någon förändring i omförmälda hänseende vara af nöden, Kungl. Maj:t
vill, innan beslut därom fattas, lämna fullmäktige tillfälle att yttra sig
i ämnet.

Den Kungl. Maj:t sålunda i reglementet förbehållna rätt att vidtaga
ändringar i detsamma skulle kunna anses innebära ett sådant åtagande
från delägarnes sida att underkasta sig ändring i pensionsvillkoren,
som nyss är sagdt. Det synes dock kommittén, att, om meningen varit
att utan vidare tillägga dylika, af Kungl. Maj:t vidtagna ändringar
i sådana bestämmelser, som äro grundläggande för själfva
rättsförhållandet mellan pensionskassan och de enskilda delägarne — nämligen
i fråga om pensionsafgifter, pensionsbelopp och pensionsålder —
retroaktiv verkan och dymedelst stadga en från allmänna rättsregler
afvikande ordning i frågor, som för delägarne äro af den största betydelse,
sådant bort uttryckligen i reglementet uttalas. Att den af kommittén
sålunda antydda uppfattning förut gjort sig gällande, framgår
af hvad ofvan anförts rörande de i nuvarande reglemente för pensionsinrättningen
intagna öfvergångsstadganden beträffande äldre delägare.
Samma principiella uppfattning har äfven häfdats af kommittén
för ordnande af pensionsväsendet för statens civile tjänsteinnchafvare
samt för deras änkor och barn i dess den 28 maj 1894 afgifna betänkande,
sid. 379, om än ett undantag från denna princip, dock icke
enhälligt, i samma betänkande, uppenbarligen af opportunitetsskäl, uttalats.

87

_ Kommittén vill ytterligare uti ifrågavarande hänseende erinra, att,
då i det af Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 fastställda förnyade reglemente
för civilstatens pensionsinrättning högre pensionsålder bestämdes
än den, som i det förut gällande reglementet af den 28 november
1888 varit stadgad, Kungl. Maj:t, oaktadt i sistnämnda reglemente,
62 §, fanns intagen samma bestämmelse rörande Kungl. Maj:ts
rätt att vidtaga ändringar i reglementet som i 26 § af reglementet för
statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, föreskref, att de äldre bestämmelserna
angående pensionsålder fortfarande skulle äga tillämplighet
i fråga om redan befintliga delägare i civilstatens pensionsinrättning.

Om än olika meningar kunna hysas angående den juridiskt rätta
lösningen af ifrågavarande spörsmål, anser sig dock kommittén så
mycket mindre hafva anledning frångå den praxis, som i detta hänseende
utbildat sig, som, på sätt ofvan angifvits, denna praxis, enligt
kommitténs mening, har fog för sig.

Det har inom kommittén ifrågasatts, huruvida den omständigheten,
att nuvarande delägare vinner befordran, skulle verka därhän, att
en sådan delägare skulle vara pliktig underkasta sig ändrade pensionsvillkor.

Visserligen hafva, då fråga uppstod därom att den stora grupp af
statstjänare, hvilken icke bidragit till sin pensionering, skulle åläggas
en sådan skyldighet, föreskrifter uti ifrågavarande hänseende meddelats,
i det Kungl. Maj:t den 31 mars 1900 utfärdat en kungörelse af innehåll,
att den, som efter nämnda dag utnämndes till befattning, med
hvilken följde rätt till pension från allmänna indragningsstaten, skulle
vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunde varda stadgade. Förhållandena därvid synas kommittén dock
icke vara lika med dem, som förefinnas i fråga om statens järnvägars
personal. I förra fallet är det staten, hvilken såväl antager sin tjänare
som direkt ansvarar för dennes pensionering. Statens åtagande
i sistnämnda hänseende innehålles i den å tjänsten i fråga utfärdade
fullmakt. Denna utgör således ett kontrakt mellan staten och tjänsteinnehafvaren
angående de pensionsförmåner, hvilka äro förenade med
den tjänst, hvarå fullmakten är utfärdad. Blifver ifrågavarande tjänsteinnehafvare
befordrad till en annan tjänst, då utfärdas en ny fullmakt
för honom, ett nytt kontrakt slutes mellan honom och staten rörande
de pensionsförmåner, som skola tillkomma honom såsom innehafvare
af den nya tjänsten. Vid dessa förhållanden är det gifvetvis icke något
som helst hinder för staten att, då en person befordras till annan
tjänst, i fullmakten å denna tjänst stadga andra pensionsvillkor än som

Verkan af befordran
i fråga
om skyldighet
för nuvarande
delägare att
underkasta
sig ändrade
pensionsvillkor.

88

Betydelsen af
pensionsinrättningens
insolvens
i fråga
om skyldighet
för nuvarande
delägare att
underkasta sig
ändringar i
pensionsvillkoren.

voro gällande för den förra tjänsten. Någon annan innebörd torde icke
heller omförmälda, af Kungl. Maj:t utfärdade kungörelse hafva. I stället
för att i hvarje särskild, efter den bestämda tidpunkten utfärdad fullmakt
föreskrifva skyldighet för tjänsteinnehafvaren att underkasta sig ändrade
pensionsvillkor, har Kungl. Maj:t i nämnda kungörelse meddelat
en generell föreskrift därom.

Beträffande åter statens järnvägars personal är det staten, som antager
de olika tjänsteinnehafvarne, men statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
som ansvarar för deras pensionering. Det å tjänsten
utfärdade konstitutorial kan därför icke betraktas såsom något kontrakt
angående de med tjänsten förenade pensionsförmåner, utan kontraktet
härom, ingånget mellan pensionsinrättningen och tjänsteinnehafvaren,
inneh&lles i det för pensionsinrättningen gällande reglemente.
Men enligt detta reglemente äro pensionsvillkoren bestämda för hela
den tid, delägareskapet i pensionsinrättningen fortfar, således för hela
den tid, vederbörande innehar ordinarie anställning i statens järnvägars
tjänst, alldeles oberoende af om han under denna tid befordras från
en till annan befattning. Till följd häraf anser kommittén, att hvad
kommittén förut anfört i fråga om nuvarande delägares rätt i allmänhet
att icke mot sill vilja behöfva underkasta sig ändringar i pensionsvillkoren
har samma tillämpning å en delägare, som vinner befordran,
hvadan denna omständighet icke kan grundlägga någon skyldighet
för honom att underkasta sig förändrade pensionsvillkor.

Hvad här är sagdt gäller rättsförhållandet mellan pensionsinrättningen
och de nuvarande delägarne i densamma. Värdet af den rätt,
dessa följaktligen skulle äga, att icke behöfva mot sin vilja underkasta
sig ändringar i de vid aftalets ingående öfverenskomma villkoren blir
emellertid i hög grad beroende af den andra kontrahentens förmåga
att fullgöra sina kontraktsenliga skyldigheter. Ty likasom fordran hos
en enskild person till sitt värde minskas, i samma mån dennes solvens
aftager, likaså måste värdet af den enskilde delägarens fordran hos
pensionsinrättningen blifva beroende på pensionsinrättningens förmåga
att utbetala samma fordran. För bedömande af denna förmåga bör
gifvetvis läggas till grund pensionsinrättningens tillgångar, sådana de i
nu gällande reglemente äro bestämda; och är ofvan visadt, att dessa
tillgångar icke förslå till täckande af mera än 37 procent af pensionsinrättningens
förbindelser.

Fullmäktige för pensionsinrättningens delägare hafva emellertid,
på sätt ofvan omnämnts, vid urtima mötet i oktober 1896 såsom sin
åsikt uttalat, att staten vore pliktig ansvara för pensionernas utgående

89

enligt nu gällande reglemente till de nuvarande delägarne, därest och
så länge delägarne fullgjorde de förpliktelser, som stadgats såsom
villkor för den år 1882 beviljade pensionsförhöjningen; och hafva fullmäktige
såsom grund för denna åsikt åberopat 1882 års Riksdags beslut
angående höjning af statsbidraget samt motiveringen till samma beslut.

För bedömande af befogenheten af en dylik åsikt vill kommittén
hänvisa till de förhållanden, som med berörda beslut äga samband och
för hvilka redogörelse återfinnes här ofvan å sid. 13—26.

Af nämnda redogörelse framgår, att sedan pensionsinrättningen, i
ändamål att bereda sina delägare höjda pensioner, låtit verkställa beräkningar
öfver de ökade bidrag, som, för att möjliggöra de höjda
pensionernas utgående, måste tillflyta pensionsinrättningen, samt för
sin del beslutit, huru stor andel af de sålunda beräknade bidragen delägarne
själfve borde vidkännas, pensionsinrättningen hos statsmakterna
gjort framställning därom, att staten måtte ansvara för återstoden af
de beräknade bidragsbeloppen. I och med det att statsmakterna biföllo
denna framställning, åtog sig således staten att till pensionsinrättningen
inbetala det ökade bidrag, som pensionsinrättningen äskat och som då
ansågs tillfyllest för berörda ändamål. Att emellertid gifva detta beslut
den innebörd att, för den händelse framdeles skulle visa sig, att än
högre bidrag till pensionsinrättningen erfordrades för de höjda pensionernas
utgående än som vid ifrågavarande besluts fattande beräknats,
staten jämväl åtagit sig att ensam ansvara för de sålunda erforderliga
högre bidragen, synes kommittén, juridiskt sedt, icke kunna låta försvara
sig. Öfverenskomma två kontrahenter att för ett gemensamt ändamål
tillskjuta hvar sitt belopp, och det sedermera befinnes, att för samma
ändamåls vinnande större tillskott är af nöden, lärer icke endera kontrahenten
kunna tillförbindas att ensam ansvara för det ytterligare tillskottet,
därest han icke uttryckligen åtagit sig detta. Något sådant åtagande
kan kommittén icke finna blifvit från statens sida vid omförmälda
besluts fattande gjordt. Tvärtom hafva statsmakterna, vid behandlingen
af pensionsinrättningens ifrågavarande framställning, mot de fördelar,
som pensionernas höjning ansåges medföra, uppställt såsom jämförelsepunkt
den ekonomiska uppoffring, staten skulle få vidkännas allenast
genom utbetalande åt de ökade bidrag, hvilka enligt då gjorda beräkningar
ansågos tillräckliga för ändamålet. Det är emellertid härvid att märka, att
de bidrag från staten, som på grund af 1882 års riksdagsbeslut till pensionsinrättningen
utgått, i regel varit lägre än som beräknats skola
tillkomma pensionsinrättningen; och vill kommittén, som i detta sammanhang
endast haft för afsikt att behandla spörsmålet, huruvida staten

12

90

Det nuvarande
statsbidragets
otillräcklighet.

genom nämnda riksdagsbeslut åtagit sig ansvara för all den brist, som
sedermera kunde i pensionskassan uppkomma, och funnit detta spörsmål
böra besvaras nekande, i det följande återkomma till det anmärkta
förhållandet, att statsbidragen i verkligheten understigit de beräknade.

Af här ofvan omförmälda beräkningar öfver pensionskassans ställning
framgår, att den däri befintliga bristen är så stor, att den uppgår
till flere gånger totalvärdet af delägarnes afgifter, hvadan någon
möjlighet icke förefinnes, att densamma, ens i någon nämnvärd mån,
kan betäckas genom ökade tillskott från delägarne själfva. Af samma
beräkningar framgår också, att den tid icke kan vara långt aflägsen,
då pensionsinrättningens årsinkomster icke förslå till gäldande af förfallna
pensioner, och att, därest hjälp ej mellankommer, delägarne
måste vidkännas en betydande minskning i pensionsbeloppen. Härtill
bör emellertid, enligt kommitténs mening, staten icke låta det gå. Det
är en allmän regel, att staten, liksom hvarje annan arbetsgivare, är
skyldig tillse, att dess tjänare, sedan deras arbetskraft blifvit i statens
tjänst förbrukad, icke sakna nödigt underhåll; och denna allmänna
regel torde i särskildt hög grad vara tillämplig på järnvägspersonalen,
då denna personal tillhör en grupp af statstjänare, som säkerligen mer
än de flesta andra offra hälsa och krafter i statens tjänst. Har således
staten redan på grund af den allmänna regeln skyldighet att i
detta fall mellankomma, föreligga här ytterligare, såsom kommittén
nedan vill söka visa, alldeles särskilda anledningar till en sådan skyldighet.

Anledningarna till pensionsinrättningens nuvarande dåliga ekonomiska
ställning äro enligt kommitténs öfvertygelse hufvudsakligen att
söka i de grunder, efter hvilka statsbidraget utgår, och i detsammas
otillräcklighet. Allt ifrån pensionsinrättningens första början har detta
bidrag utgått med viss procent af nettobehållningen å statens järnvägstrafik.
Mycket eftertryckligt hafva framhållits de fördelar, som
skulle vara för staten förenade med ett dylikt tantiémesystem. Däri
läge, menade man, en kraftig sporre för personalen att vid handhafvandet
af järnvägens drift iakttaga största möjliga sparsamhet, tv ju
mindre utgifter för järnvägsdriften desto större nettobehållning, ju
större nettobehållning desto större statsbidrag till pensionsinrättningen
och ju större statsbidrag desto större utsikter för personalen att i en
framtid få sina egna afgifter till pensionsinrättningen nedsatta eller
pensionerna höjda. Det har till och med hållits före, att hvad staten

91

nödgades i bidrag till pensionsinrättningen på sådant sätt utgifva skulle
helt och hållet blifva staten godtgjordt genom ökade besparingar.

Kommittén kan icke dela den uppfattning, som sålunda gjort sig
gällande. Vinsten för järnvägspersonalen att genom besparingar kunna
något öka nettobehållningen synes kommittén vara allt för indirekt, för
att densamma skulle kunna antagas i någon nämnvärd mån inverka på
personalens omtanke om järnvägens bästa. Men äfven om så vore
förhållandet, äfven om staten till och med gjorde en ekonomisk vinst
genom tillämpningen af det ifrågavarande tantiémesystemet, anser kommittén
samma system vara ohållbart. Staten har härvidlag, visserligen
på det lör staten ekonomiskt mest fördelaktiga sätt, att fullgöra
en staten åliggande skyldighet; och det enda staten kan fordra är, att
äfven den enskilde delägaren i skälig mån bidrager till det gemensamma
ändamålet. För hvarje delägares pensionering skola således
bidrag lämnas dels från staten och dels från delägaren själf. Dessa
bidrag böra gifvetvis afpassas så, att de sätta pensionsinrättningen i
stånd att, då pensionsrätt för delägaren inträder, utbetala den honom
enligt reglementet tillkommande pension. Delägarnes bidrag hafva äfven
bestämts i visst förhållande till deras aflöning och dymedelst äfven
till deras pension, statens åter har, på sätt nyss nämnts, gjorts beroende
af det ekonomiska resultatet af statens järnvägsdrift för hvarje
år. Alla de skiftande omständigheter, som inverka på statens järnvägars
ekonomi, hafva således blifvit bestämmande för statsbidragets storlek.
Därigenom har detta bidrag icke erhållit den stabilitet, som utgör
första villkoret för möjligheten att grunda en pensionsinrättning med
förmåga att i hvarje ögonblick fullgöra sina förbindelser. Ty att för
en lång följd af år framåt med någon större grad af sannolikhet beräkna
statens järnvägars nettobehållning, torde näppeligen låta sig göra.
Affärslifvets växlande konjunkturer, nya bandelars större eller mindre
afkastningsförmåga, förändringar i aflöningsförhållandena, fluktuationer
i kolpris m. in. äro allt omständigheter, som omöjliggöra en dylik
beräkning. Det ligger för öfrigt i öppen dag, att dessa omständigheter
icke böra hafva den ringaste betydelse, då det gäller att bestämma
omfattningen af statens skyldighet att sörja för sina tjänares
pensionering.

Nedanstående tabeller utvisa statsbidragets storlek under hvarje år,
pensionsinrättningens öfriga inkomster äfvensom dess utgifter, antalet
delägare i pensionsinrättningen, statsbidragets förhållande till öfriga
inkomster och särskildt till delägarnes bidrag samt statsbidragets och
delägarebidragens förhållande till delägareantalet.

92

Tabell I.

Inkomster och utgifter för hvarje år från och med 1872 till och med 1903.

År.

I n k

o in

s

t e

r.

IT

t g

i

f t

e

r.

Ränte-

inkomst.

Stats-

bidrag.

Delägarebidrag.

Summa.

Upplupna

pensions-

belopp.

Åter-

betalda

del-

ägare-

afgifter.

Andra

utgifter.

Summa.

Årsafgifter.

Andra

utgifter.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr. |

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1872...

498

71

68,992

23

2,227

79

130

50

71,849

23

__

_

_

_

_

__

_

1873...

5,872

88

82,851

32

34,158

21

14,107

20

136,989

61

324

67

114

87

439

54

1874...

13,779

51

89,023

71

40,644

16

15,322

50

158,769

88

1,260

103

62

1,363

62

1875...

21,683

01

80,693

81

48,331

79

13,980

69

164,689

30

1,990

50

54

84

2,045

34

1876...

30,329

76

92,489

74

54,325

89

11,996

72

189,142

11

3,448

82

52

63

3,501

45

1877...

40,290

76

73,288

33

58,907

56

11,858

184,344

65

4,599

50

67

77

4,667

27

1878...

52,515

95

59,756

18

62,338

19

10,415

19

185,025

51

4,712

49

205

69

4,918

18

1879...

62,370

66,103

77

64,632

06

7,975

76

201,081

59

5,337

16

92

90

5,430

06

1880...

70,955

86

97,601

92

66,501

95

1,507

57

'' 236.567

30

5,720

09

105

31

5,825

40

1881...

81,401

98

113,564

86

68,206

37

8,475

20

271,648

41

7,128

33

1,055

80

8,184

13

1882..

94,612

59

122,540

80

70,920

42

8,368

83

296,442

64

7,635

83

1,446

82

9,082

65

1883...

111,424

32

156,856

78

152,003

76

7,960

428,244

86

11,824

33

1,422

24

13,246

57

1884...

131,289

85

153,623

47

155,806

60

7,619

39

448,339

31

26,294

75

2,734

46

29,029

21

1885...

152,086

28

141,351

41

165,033

47

9,792

07

468,263

23

37,603

76

1,748

08

39,351

84

1886...

171,569

21

113,202

58

172,101

12

8,835

12

465,708

03

44,133

82

2,287

73

46,421

55

1887...

188,799

80

106,970

83

177,760

02

7,151

42

480,682

07

48,014

90

2,414

06

50,428

96

1888...

204,706

60

139,540

69

180,759

20

9,465

67

534,472

16

71,919

64

3,073

15

74,992

79

1889...

215,910

84

151,122

73

185,521

86

11,948

20

564,503

63

96,343

15

357

84

2,702

26

99,403

25

1890...

227,054

26

134,004

05

191,419

93

14,290

87

566,769

11

121,705

11

484

87

3,385

70

125,575

68

1891...

243,385

98

129,031

49

199,879

47

9,186

34

581,483

28

155,474

97

1,300

29

3,250

08

160,025

34

1892...

273,726

32

125,505

43

206,184

48

9,305

41

614,721

64

186,719

14

609

84

4,085

09

191,414

07

1893..

291,596

131,715

86

210,953

97

10,247

41

644,513

24

234,294

66

240

26

8,175

25

242,710

17

1894...

305,210

43

180,187

10

213,970

72

9,087

42

708,455

67

293,414

50

411

19

4,251

41

298,077

10

1895...

303,866

09

198,226

50

217,997

13

8,324

19

728,413

91

361,771

47

3,718

01

365,489

48

1896...

313,634

52

219,728

65

218,014

06

9,891

82

761,269

05

451,165

47

938

41

12,483

16

464,587

04

1897...

324,106

54

308,498

86

219,378

50

8,594

74

860,578

64

524,503

73

3,528

75

528,032

48

1898...

340,361

32

317,858

06

234,531

76

36,700

45

929,451

59

587,586

44

5,051

28

592,637

72

1899...

372,348

77

252,876

59

253,563

95

24,305

08

903,094

39

616,317

41

5,962

48

622,279

89

1900...

395,351

62

213,023

98

272,751

18

17,027

51

898,154

29

652,159

43

5,623

95

657,783

38

1901...

424,355

23

176,045

79

297,664

36

21,224

73

919,290

11

700,200

66

4,749

34

704,950

1902...

434,264

74

231,782

24

314,505

53

20,977

19

1.001,529

70

747,634

40

5,132

60

752,767

1903...

421,662

82

276,295

25

327,585

83

23,444

73

1,048.988

63

784,884

98

5,592

20

790,477

18

Summa

6,321,022

55 4,804,355 01

5,138,581 29

389,517 92

16,653,476

77

6,796,12411

4,342 70 94,671

53| 6,895,138 34

Tabell II,

93

Antal delägare för hvarje år från och med 1872 till och med 1903.

i r.

Ant

a 1

cl e 1

ägare

enligt äldre reglementet

enli

gt förnyade reglementet

till-

komna.

afske-

dade.

allidne.

öfvcrg.
till nya
staten.

kvar-

stående.

till-

komna.

afske-

dado.

aflidne.

kvar-

stående.

1872...............

1,870

3

4

1,863

1873...............

510

107

20

2,246

--

1874

653

1.80

20

2 749

1875...............

551

no

38

3,152

1876...............

523

137

31

3,507

1877...............

307

79

28

3,707

1878

207

47

27

3 840

1879...............

220

41

33

3,986

1880..............

141

55

38

4,034

1881...............

136

55

38

4,077

•—

1882

299

58

31

4 287

_

1883...............

11

4,233

43

4,396

44

33

4,319

1884

l

42

189

50

39

4 419

1885 ..............

_

__

42

246

26

40

4,599

1888

1

1

40

213

SO

28

4,754

1887..............

1

1

8

SO

204

50

43

4,865

1888...............

1

29

173

59

34

4,945

1889...............

1

8

20

207

47

44

5,061

1890...............

20

244

72

44

5,189

1891...............

1

19

382

61

34

5,476

1892...............

19

265

92

57

5,592

1893..............

1

18

258

98

45

5,707

1894...............

____

. -

18

283

94

62

5,834

1895

1

17

215

90

48

5,911

1896

17

120

114

5,884

1897...............

2

15

210

92

48

5,954

1898 ..............

1

14

451

97

40

6,268

1899

14

641

102

65

6,742

1900...............

14

784

116

68

7,342

1901...............

1

13

1,072

95

52

8,267

1902...............

13

511

85

57

8,636

1903...............

13

614

141

78

9,031

94

Tabell III

Inkomstfördelning samt inkomsternas förhållande till delägareantalet
för hvarje år från och med 1872 till och med 1903.

Å r.

Af bruttoinkomsten för hvarje
särskildt år utgjorde

I medeltal för hvarje delägare, som under
året erlagt delägareafgifter, utgjorde

Itänte-

inkomsten

%■

Stats-

bidraget

%■

Delägare-

bidraget

%■

Stats-

bidraget.

Delägaraes

bidrag.

Öfver-

skottet.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

1872..........................

i

96

o

36

89

1

26

38

42

1873..........................

5

60

35

34

91

20

34

57

54

1874...........................

9

66

35

30

71

19

31

54

30

1875...........................

13

49

38

24

45

18

88

49

29

1876...........................

16

49

35

25

17

18

05

50

51

1877...........................

22

40

38

19

22

18

55

47

11

1878...........................

29

32

39

15

27

18

59

46

02

1879...........................

31

33

36

16

28

17

88

48

19

1880...........................

30

41

29

23

65

16

48

55

91

1881...........................

30

42

28

27

23

18

39

63

18

1882...........................

32

41

27

28

18

12

65

67

1883...........................

26

37

37

35

25

35

95

93

26

1884...........................

29

34

37

33

76

35

91

92

14

1885...........................

33

30

37

30

03

37

14

91

12

1886...........................

37

24

39

23

32

37

28

86

38

1887...........................

39

22

39

21

44

37

06

86

22

1888...........................

38

26

36

27

48

37

46

90

48

1889...........................

38

27

35

29

21

38

17

89

91

1890...........................

40

24

36

25

17

38

34

82

85

1891...........................

42

22

36

23

08

37

39

75

38

1892...........................

45

20

35

22

37

37

40

75

44

1893...........................

45

21

34

23

Öl

37

69

70

18

1894...........................

43

25

32

30

79

37

13

70

13

1895...........................

42

27

31

33

44

37

30

61

22

1896...........................

41

29

30

37

24

38

63

50

28

1897.........................

38

36

26

51

68

38

20

55

71

1898...........................

37

34

29

50

60

43

18

53

62

1899...........................

41

28

31

37

43

41

13

41

57

1900...........................

44

24

32

28

90

39

32

32

61

1901...........................

46

19

35

21

22

38

44

25

84

1902..........................

43

23

34

26

75

38

79

28

76

1903...........................

40

26

34

30

55

38

81

28

71

95

Tabell IT.

Statsbidragets förhållande till delägarebidragen.

År.

Statsbidraget
i % af del-ägare-bidraget.

År.

Statsbidraget
i % af del-ägare-bidraget.

År.

Statsbidraget
i % af del-ägare-bidraget.

År.

Statsbidraget
i % af del-ägare-bidraget.

1872......

2,925.5

1880......

143.5

1888......

73.4

1896......

96.4

1873......

171.7

1881......

148.1

1889......

76.5

1897......

135.3

1874......

159.1

1882......

154.5

1890......

65.1

1898......

117.2

1875......

129.5

1883......

98.2

1891.....

61.7

1899......

91.o

1876......

139.5

1884......

94.0

1892......

58.2

1900......

73.5

1877......

103.6

1885......

80.9

1893......

59.5

1901.....

55.2

1878......

82.i

1886......

62.6

1894......

80.8

1902......

69.1

1879......

91.o

1887......

57.8

1895......

87.6

1903......

78.7

Af tab. I synes, att statsbidragets belopp under de olika åren undergått
ganska väsentliga förändringar. Detta är dock i och för sig icke
något anmärkningsvärdt, ty det vore icke rationellt, att statsbidraget
för hvarje år utginge med alldeles samma belopp. Förändringarna
häri böra emellertid ansluta sig till förändringarna i delägarnes antal.
Detta har, såsom framgår af tab. II, varit stadt i en oafbruten ökning
om man undantager år 1896, då en obetydlig minskning ägde
rum, men växlingarne i statsbidragets belopp hafva skett alldeles
oberoende häraf. Detta framgår tydligast af tab. III, som visar statsbidragets
storlek i medeltal för hvarje delägare, som under året erlagt
delägareafgifter. Sålunda utgjorde detta medeltal år 1897 51 kronor
68 _ öre och år 1901 21 kronor 22 öre. Detta torde vara tillräckligt
bevisande för ohållbarheten ur pensionsteknisk synpunkt af det antagna
systemet.

Nästa fråga blir då: kan statsbidraget, sådant detsamma under
årens lopp utgått till pensionsinrättningen, anses motsvara den ekonomiska
uppoffring, som man i detta hänseende kunnat fordra af staten?
Det kan ju vara vanskligt att rättvist afväga förhållandet mellan stadens
och statstjänarens skyldighet att bidraga till den senares pensionering;
men kommittén vill, vid bedömande häraf, åberopa hvad kommittén
för ordnandet af det civila pensionsväsendet i dess den 7 no -

96

vernber 1902 afgifna betänkande i detta ämne yttrat. Nämnda kommitté
säger å sid. 24 i betänkandet, i fråga om tjänsteinnehafvares
bidrag till bestridande af pensionskostnaden:

»Hvad först beloppet angår, kan det icke antagas hafva varit Riksdagens
afsigt att afgifterna skulle bestämmas så låga, att genom desamma
något afsevärdt bidrag till pensionskostnadernas bestridande icke
komme att lemnas. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå
pensionsafgifterna till sådana belopp, att i händelse af deras fonderande,
ungefärligen en tredjedel af pensionskostnaderna skulle kunna med
afgifterna täckas. Derigenom komme icke blott statens utgifter för
pensioneringen att i afsevärd mån nedbringas utan jemväl den på tjenstinnehafvarne
belöpande andelen i pensionsutgifterna att utgå i ett efter
kommitténs uppfattning lämpligt förhållande.»

Visserligen gällde det i nämnda fall att pålägga tjänsteinnehafvaren
en skyldighet, hvarifrån han förut varit helt och hållet befriad, och att
från staten aflyfta en del af de förpliktelser, som, alltsedan statstjänares
pensionering kommit till stånd, ensamt påhvilat staten, hvarför någon
allt för stor rubbning i bestående förhållanden icke var vare sig lämplig
eller behöflig; men den omständigheten, att järnvägspersonalen själf
bidragit till sin pensionering jämväl under eu tid, då de fleste öfrige
statstjänare icke hade sådan skyldighet, bör åtminstone icke föranleda
till att statens skyldighet uti ifrågavarande hänseende gent emot denna
personal skall sättas lägre än i fråga om öfriga statstjänare. Då kommittén
jämväl för sin del anser det angifna förhållandet mellan de
olika bidragen — en tredjedel för tjänsteinnehafvaren och två tredjedelar
för staten — vara väl afpassadt, hvarför kommittén äfven sökt att
i hufvudsak lägga berörda förhållande till grund vid bestämmande af de
nya delägarnes bidrag, utgår kommittén från förutsättningen af ett sådant
förhållande vid besvarandet af nu föreliggande fråga.

I tab. IV här ofvan angifves statsbidragets förhållande till delägarebidraget;
och framgår häraf att, medan under 1870-talet och början af
1880-talet detta förhållande i allmänhet utgjort mellan 100 och 200
procent, detsamma från och med år 1883 understigit förstnämnda procenttal,
med undantag af åren 1897 och 1898, då det uppgått till 135,3
resp. 117,2 procent. Detta visar, att statsbidraget aldrig hållit måttet
och, hvad de sista tjugu åren angår, betydligt understigit detsamma.
Det sammanlagda belopp, som allt ifrån pensionsinrättningens början
sålunda brustit i statens bidrag till densamma, finner man vid en granskning
af tab. I. Enligt denna har delägarebidraget under de gångna

97

åren af pensionsinrättningens tillvaro — 1872—1903 — utgjort i årsafgifter
5,138,581 kronor 29 öre och i andra utgifter 389,517 kronor
92 öre eller tillhopa 5,528,099 kronor 21 öre. Efter det antagna förhållandet
mellan statens och delägarnes tillskott skulle statsbidraget
för samma tid hafva utgjort 11,056,198 kronor 42 öre. Nu har det i
verkligheten emellertid endast uppgått till 4,804,355 kronor 1 öre, alltså
en brist af, oberäknadt räntor, 6,251,843 kronor 41 öre.

Kommittén har ofvan anmärkt, att de belopp, hvarmed statsbidraget
i verkligheten utgått, äfven understigit de belopp, som med tillämpning
af 1882 års riksdagsbeslut beräknats skola komma att utgå. Till belysande
häraf vill kommittén till en början hänvisa till den här ofvan
å sid. 19 intagna jämförelsetabell, som, af pensionsinrättningens direktion
uppgjord, finnes vidfogad Kung!. Maj:ts proposition i ämnet till 1882
års Riksdag och hvilken tabell utvisar de ungefärliga belopp, hvarmed
enligt approximativ beräkning statsbidraget skulle komma att utgå
enligt de föreslagna olika formerna för ett sådant bidrag. Denna tabell
angifves uttryckligen vara upprättad under antagande att delägareantalet
i pensionsinrättningen vore 4,000 och statsbanornas längd, i
rundt _ tal, 160 mil. Kolumn 2 i nämnda tabell afser den form för
statsbidragets utgående — 2 procent af nettoinkomsten — som sedermera
blef af Riksdagen antagen. I denna kolumn är för hvarje år
uppförd t det belopp, som beräknats vara erforderligt i bidrag'' från
staten för möjliggörandet af den ifrågasatta höjningen af pensioner
till 4,000 delägare. För år 1880 är detta belopp upptaget till 120,000
kronor och för hvarje efterföljande år till och med 1913 ökadt med
5,120 kronor. Det för år 1880 upptagna beloppet motsvarar en nettobehållning
af 6,000,000 kronor eller, med eu beräknad banlängd af
160 mil, 37,500 kronor för mil. Hvarje års ökning af beloppet —
5,120 kronor — motsvarar en ökning i nettobehållningen af 256,000
kronor eller 1,600 kronor för mil. Sammanräknar man de belopp,
hvarmed statsbidraget från och med 1883, då den nya ordningen genomfördes,
till och med 1903 utgått, får man eu summa af 3,857,448 kronor
34 öre, under det att summan af motsvarande belopp enligt omförmälda
jämförelsetabell utgör 3,923,760 kronor. De faktiskt utgående statsbidragen
hafva således till och med understigit de bidrag, som ansetts
erforderliga för ett delägareantal af 4,000; och då delägarnes antal
stigit i sådan grad, att detsamma år 1903 utgjorde 9,044, torde vara
till fullo visadt, att statsbidraget icke på långt när uppgått ens till
de belopp, som 1882 års Riksdag beräknade. Endast för de 160

13

98

mil, hvarifrån man år 1882 utgick, skulle den beräknade nettobeliållningen
för perioden 1880—1900 utgjort 179,760,000 kronor och
statsbidraget — 2 procent häraf — 3,595,200 kronor. Det i verkligheten
utgående statsbidraget för denna period har utgjort endast
3,507,032 kronor 64 öre, hvartill, för jämförelse, bör läggas 1 h procent
af nettobehållningen för hvart och ett af åren 1880, 81 och 82, under
Indika år statsbidraget utgått med allenast lb 2 procent af nettobehållningen
eller 111,235 kronor, då man erhåller summan 3,618,267 kronor 64
öre, således en föga större summa än den för 160 mil beräknade,
oaktadt statsbanornas längd vid 1900 års slut hade stigit till 3,849
kilometer. — Vid 1903 års slut utgjorde samma längd 4,121
kilometer.

Att de gjorda beräkningarna sålunda slagit fel, därtill hafva naturligtvis
bidragit alla de olika omständigheter, som, på sätt förut framhållits,
inverka på statens järnvägars ekonomi. Särskilt vid en af dessa
omständigheter vill kommittén fästa sig, nämligen nya bandelars större
och mindre afkastningsförmåga. Enligt järnvägsstyrelsens underdåniga
berättelse för år 1902 har för linjerna norr om Storvik, utgörande 1,723
kilometer, skillnaden mellan bruttoinkomst och driftkostnad utgjort
1,409,711 kronor eller således per bankilometer 882 kronor, under det att
för linjerna söder om Storvik, utgörande 2,168 kilometer, samma skillnad
uppgått till 10,179,792 kronor eller per bankilometer 4,695 kronor. Då
af linjerna norr om Storvik icke mindre än 1,258 kilometer tillkommit efter
1883, och dessa bandelars öppnande föranledt en betydlig ökning af
personalen och därmed äfven af delägare i pensionsinrättningen, är det
tydligt, att de bidrag från staten, som för dessa delägares vidkommande
ingått till pensionsinrättningen, varit så ringa, att det icke kan vara
tal om deras tillräcklighet.

Att på siffran angifva de belopp, som 1882 års Riksdag, med stöd
af då gjorda beräkningar, afsett skola i bidrag från staten tillflyta pensionsinrättningen,
låter sig förvisso icke göra. Det vid dessa beräkningar
antagna grundnettot — 37,500 kronor per mil — torde nämligen
icke kunna användas för de nytillkomna banlinjerna, då vid uppgörandet
af nämnda beräkningar hänsyn tagits till banlinjer, å Indika
trafiken redan vunnit stadga. Likaså med den beräknade årliga ökningen
af nettoinkomsten. — Att emellertid Riksdagen utgått ifrån att ett
betydligt större tillskott af statsmedel skulle komma pensionsinrättningen
till godo, än hvad sedermera blifvit förhållandet, torde tydligt framgå
af här ofvan i berörda hänseende gjorda jämförelser.

99

En jämförelse emellan statens bidrag till statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning och till andra pensionsinrättningar, där pensioneringen
bestrides gemensamt af staten och delägarne, torde jämväl ådagalägga
den ogynnsamma ställning, förstnämnda pensionsinrättning intager uti
ifrågavarande afseende.

Under det att sålunda det för år 1903 till statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning utgående statsbidrag uppgick till 276,295 kronor 25
öre, motsvarande i medeltal för hvarje delägare 30 kronor 55 öre och
78,7 procent af summan utaf delägarnes bidrag, utbetalades af statsmedel
under samma år:

till arméns pensionskassa 2,129,035 kronor 52 öre eller 421 kronor
50 öre för hvarje delägare och 910 procent af delägarebidragen,

till flottans pensionskassa 436,552 kronor eller 324 kronor 57 öre
för hvarje delägare och 886 procent af delägarebidragen, samt

till telegrafverkets pensionsinrättning 172,735 kronor 26 öre eller
215 kronor 38 öre för hvarje delägare och 141 procent af delägarebidragen.

1 fråga om statsbidraget till sistnämnda pensionsinrättning har icke
medräknats det anslag, som tills vidare och så länge nödigt är skall
användas till amortering af den retroaktivsumma, som, utöfver hvad eljest
erfordras, är behöflig till pensionerande af den personal, som vid pensionsinrättningens
tillkomst tillhörde telegrafverket, livilket anslag, för
år 1903 utgörande 63,422 kronor 55 öre, beräknas skola utgå till och
med år 1908.

För ytterligare jämförelse kan nämnas, dels att statsbidraget till
folkskolelärarnes pensionsinrättning år 1903 utgjorde 622,873 kronor,
motsvarande för hvarje delägare 89 kronor 44 öre och 170 procent af
kommunernas årsafgifter för nämnda lärare, dels ock att det till enskilda
järnvägarnes pensionskassa från vederbörande järnvägsbolag för år
1903 utgående bidrag uppgick till sammanlagdt 260,931 kronor, motsvarande
i medeltal för hvarje delägare 67 kronor 33 öre och 107,3 procent
af summan utaf delägarnes bidrag.

Sammanlagda beloppet af de pensioner, som vid 1903 års slut utgingo
från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, utgjorde 857,635 kronor.
Af detta belopp utgjorde 38,522 kronor pensioner enligt 6 § a) i
reglementet, 344,229 kronor pensioner enligt 6 § b) och 474,884 kronor
pensioner enligt 6 § c). ■—• Kommittén har icke kunnat underlåta att fästa
sig vid det stora belopp, hvartill pensionerna enligt 6 § b.) uppgå; det
utgör omkring 40 procent af hela pensionsbeloppet. Pensionering enligt
6 § b) afser sådan delägare, som afskedas ur statens järnvägars tjänst,

Jämförelse

med

statsbidrag
till andra
pensionsinrättningar

m. m.

100

De nuvarande
delägarnes
skyldighet att
bidraga till
upphjälpande
af pensionsinrättningens

ekonomiska
ställning.

emedan lian antingen till följd af sjuklighet, som han icke ådragit sig
under tjänsteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet icke kan behörigen
sköta sin befattning. Hufvudändamålet med denna pensionering är
att järnvägsstyrelsen, utan att behöfva fästa allt för mycket afseende
vid ömmande omständigheter, måtte kunna från tjänsten skilja personer,
hvilka, oaktadt de ej uppnått åldersgränsen för erhållande af pension,
icke äga den sinnets spänstighet eller de kroppskrafter, som erfordras för
tjänstens behöriga skötande. Det är hufvudsakligen ur trafiksäkerhetens
synpunkt, för befordrande således af ett allmänt intresse, som ifrågavarande
pensionering tillkommit. Om man än icke kan säga, att kostnaderna
för denna pensionering uteslutande böra påhvila staten, då ju densamma,
åtminstone i många fall, jämväl tjänar den enskilde delägarens intresse
att vid en tidigare ålder erhålla en till följd af nedsatta krafter behöflig
hvila från arbetet, samt dylik pension för öfrigt i regel utgår äfven efter
det pensionären öfverskridit den för pensionering i allmänhet bestämda
åldersgränsen, torde det dock icke vara obefogad! att anse, det staten
bör i större proportion än eljest bidraga till pensionering af ifrågavarande
slag. — Hvad angår de pensioner, som utgå enligt 6 § a) —
beroende af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen i tjänsteutöfning —
synes det kommittén, att staten ensam bör vidkännas kostnaderna härför.
Eu liknande grundsats har blifvit uttalad i den förut nämnda bestämmelsen
i aflöningsreglementet vid statens järnvägar den 17 september
1869, att tjänsteman eller betjänt, hvilken genom kroppsskada
eller sjuklighet, ådragen under tjänstgöring, blifvit oförmögen att behörigen
sköta sin befattning, finge hos Kungl. Maj:t föreslås att på de
villkor, som i hvarje fall pröfvades lämpliga, årligen af statens järnvägars
inkomster uppbära viss lämplig del af arfvodet. — På grund af hvad
sålunda anförts och då pensioneringen enligt 6 § a) och b) — s. k. invalidpensionering
— otvifvelaktigt i icke oväsentlig mån bidragit till
pensioninrättningens dåliga ekonomiska ställning, bär kommittén i berörda
förhållanden funnit ett ytterligare skäl för statens skyldighet att
träda hjälpande emellan.

De omständigheter, som af kommittén sålunda framlagts för ådagaläggande
af statens skyldighet att bidraga till upphjälpandet af pensionsinrättningens
ekonomi, synas kommittén fullt bindande; men då,
enligt kommitténs mening, staten icke kan anses hafva åtagit sig att
ensam vidkännas uppoffringar för berörda ändamål, samt nyssnämnda
omständigheter icke äro af beskaffenhet att kunna i och för sig utgöra
bevis för en dylik skyldighet, vill kommittén nu öfvergå till frågan,
huruvida och i så fall i hvad män uppoffringar för samma ändamål skä -

101

ligen kunna kräfvas af de nuvarande delägarne. Kommittén har visserligen
här ofvan häfdat den åsikten, att någon försämring i dessa
delägares pensionsvillkor icke kunde dem föreskrifvas; men kommittén
har i sammanhang därmed framhållit, att detta endast gällde delägarnes
förhållande till pensionsinrättningen med de tillgångar, som enligt nu
gällande reglemente tillhörde densamma. Om åter staten, utöfver de
bidrag, som enligt samma reglemente åligger staten att till pensionsinrättningen
utgifva, tillskjuter ytterligare medel, blifver förhållandet ett
annat; ty den sålunda kapitalstarkare vordna pensionsinrättningen är,
juridiskt sedt, en annan än den, med hvilken delägarne kontraherat.
Vilja de emellertid för egen del draga nytta af den större förmåga,
pensionsinrättningen sålunda skulle erhålla att fullgöra den öfverenskomna
pensioneringen, kunna de otvifvelaktigt äfven förpliktas att
själfva vidkännas uppoffringar, i den mån sådana kunna anses skäliga.

De hänseenden, i hvilka en dylik uppoffring kan tänkas ifrågakomma,
äro: pensionsafgifternas storlek, pensionsåldern och pensionernas belopp.

Hvad pensionsafgifterna angår, utgöra delägares i statens järnvägstrafiks
pension sinrättning nuvarande årsafgifter, hvilka utgå med en viss,
på grund af hans ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för
alla bestämd procent af honom tillkommande aflöning, för den, som inträdt
före fyllda 30 år, 3,2 procent af aflöningen, för den, som vid inträdet
fyllt 30 men icke 32 år, 3,3 procent af aflöningen; och ökas
dessa årsafgifter med 0,1 procent för hvartannat års högre ålder till och
med 59 år, delägaren innehar vid inträdet i pensionsinrättningen, så att
den, som vid inträdet fyllt 58 men icke 60 år, erlägger 4,7 procent af aflöningen.
Den, som vid inträdet fyllt 60 år, erlägger 4,8 procent. -—- Med
aflöning förstås ordinarie arfvode och inkvartering, där sådan utgår,
den senares värde alltid beräknad t till tjugu procent af arfvodet.

Dessutom erlägger delägaren för hvarje gång han uppflyttas i högre
aflöningsklass än den, för hvilken hans årsafgifter senast utgått, en
månads aflöningsförhöjning.

Nu nämnda utgifter afse endast delägarens egen pensionering. För
pensionering af änka och barn har han att till statens järnvägstrafiks
änke- och pupillkassa erlägga såsom inträdesafgift hälften af honom då
tillkommande aflöning för en månad samt årsafgifter, äfven dessa bestämda
med hänsyn till delägarens ålder vid inträdet i kassan till viss
procent af aflöningen. Denna procent är på sådant sätt bestämd, att
den, som inträder innan han fyllt SO år, erlägger 3 V, den, som vid
inträdet fyllt 30 men icke 32 år, 3,1 %\ och ökas denna afgift med
0,1 % för hvartannat års högre ålder till och med 39 år och för hvarje

Gällande

bestämmelser

angfiende

pensions afgifteraa.

102

års högre ålder från och med 40 till och med 50 år, som delägaren
innehar vid inträdet i kassan, så att den, som fyllt 50 men icke 51 år,
erlägger 4,6 %. För hvarje därefter följande åldersklass till och med
den 56:e ökas afgiften med 0,2 %, så att den, som fyllt 56 men icke
57 år, erlägger 5,8 %. Den, som fyllt 57 men icke 58 år, erlägger
6,1 den, som fyllt 58 men icke 59 år, 6,4 % och den, som fyllt 59
men icke 60 år, 6,7 %.

Med aflöning förstås äfven i denna kassa ordinarie arfvode och
inkvartering, där sådan utgår, den senares värde dock endast beräknadt
till femton procent af arfvodet.

Dessutom erlägger delägare, som uppflyttas i högre aflöningsklass,
två månaders aflöningsförhöjning.

De pensionsafgifter, som sålunda erläggas af järnvägspersonalen,
äro icke obetydliga. Den, som före fyllda 30 år inträdt såsom delägare
i pensionskassorna, erlägger årligen 6,2 % af sin aflöning, en 40-åring
7,4 /o, en 50-åring 8,9 /4, hvartill komma inträdes- och aflöning,sförhöjningsafgifter.

Beräknar man afgiften för den egna pensioneringen i procent af
pensionen och antager denna till den högsta, 80 % af aflöningen, får
man följande resultat:

den,

som

inträdt före

fyllda...

30

år

erlägger

4

9"

/O

af

pensionen,

den,

som

vid inträdet fyllt

30 men

icke 32

B

B

4,12

B

B

B

b

)>

B

B

B

32

B

B

34

B

B

4,25

B

B

B

b

))

B

B

B

34

B

B

36

B

B

4,37

B

B

B

B

»

B

B

B

36

B

B

38

B

B

4,50

B

B

B

B

b

B

B

B

38

B

B

40

B

B

4,62

B

B

B

B

B

B

B

B

40

B

B

42

B

B

4,75

B

B

B

))

B

B

B

B

42

B

B

44

B

B

4,87

B

B

B

))

B

B

B

B

44

B

B

46

B

B

5

B

B

B

B

B

B

B

B

46

B

B

48

B

B

5,12

B

B

B

B

B

B

B

B

48

B

B

50

B

B

5,25

B

B

B

»

B

B

B

B

50

B

B

52

B

B

5,37

B

B

B

B

)''

B

B

B

52

B

B

54

B

B

5,50

B

B

B

»

)>

B

B

B

54

B

B

56

B

B

5,62

B

B

B

»

B

B

B

B

56

))

B

58

))

B

5,75

B

B

B

B

B

B

B

B

58

B

B

60

B

B

5,87

B

B

B

B

B

B

B

B

60

B

B

B

B

6

B

B

B

I det af

kommittén

. för

förändradt

ordnande

af

det

civila pen-

sionsväsendet den 7 november 1902 afgifna betänkande är föreslaget,

103

att såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall, där ej
särskild! pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, tjäna: för
tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar äro förenade, hela
lönen, och för annan tjänst två tredjedelar af lönen. Vid beräkning
af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån af boställe är
förenad, skall lönen, därest den af sådan anledning minskats med ett
belopp, som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan
bestämmas, ökas med detta belopp. Ej må för någon tjänst pensionsunderlag
beräknas till högre belopp än 6,000 kronor.

Pensionsafgiften är, enligt samma betänkande, föreslagen att utgå
med årligt belopp af viss procent å det för tjänsteinnehafvaren gällande
pensionsunderlag. Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för
tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag och utgör en tiondels procent
för hvarje helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre
än tre procent. Om man utgår ifrån att det högsta pensionsunderlaget
och pensionen äro lika stora — hvilket väl i regel torde blifva fallet
— skulle för en pension å 3,000 kronor och därunder erläggas tre procent
af pensionen, för en pension å 4,000 kronor fyra procent, för en
pension å 5,000 kronor fem procent och för en pension å 6,000 kronor
sex procent.

Hvad beträffar pensionsåldern, skall delägare i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning, för att erhålla rätt till pension, hafva efter
minst 30 års tjänst i ordinarie anställning vid statens järnvägstrafik
uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjänstår sammanräknade
uppgå till talet 95. Tidigare pensionsrätt kan inträda för delägare, som
antingen till följd af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen i tjänsteröfning
vid statens järnvägstrafik, icke vidare kan behörigen sköta sin
befattning och fördenskull afskedas eller ock efter minst tio tjänstår
i ordinarie anställning vid statens järnvägstrafik afskedas, emedan han
till följd af sjuklighet, ej ådragen under tjänsteutöfning, eller ålderdomssvaghet
icke kan behörigen sköta sin befattning.

I nyssnämnda betänkande af den 7 november 1902 är föreslaget
såsom allmän regel, att rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder
vid uppnådda 67 lefnads- och 35 tjänstår. Undantag äro föreslagna,
nämligen för provinsialläkare m. fl. vid 62 lefnads- och 30
tjänstår, för lärare vid universiteten m. fl. vid 65 lefnads- och 25
tjänstår samt för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,
bevakningspersonalen vid tullverket m. fl. vid 65 lefnadsoch
35 tjänstår. Då vederbörande tjänsteinnehafvare uppnått nyssnämnda
lefnadsår, är han skyldig att afgå från tjänsten. Har han på

Gällande

bestämmelser

angående

pensionsålder.

104

Gällande

bestämmelser

angående

pensions belopp.

sådan grund afgått från tjänsten, utan att därvid hafva uppnått de bestämda
tjänståren, är han, därest tjänstårens antal icke understiger tio,
enligt förslaget Berättigad erhålla pension till afkortadt belopp i förhållande
till det mindre antalet tjänstår. För innehafvare af domareämbete
äro i detta hänseende särskilda stadganden föreslagna. Tjänsteinnehafvare,
som afgår från tjänsten på grund däraf att han, efter att
hafva under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom, vanförhet
eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden oförmögen
till tjänstgöring, är äfven enligt förslaget berättigad till pension,
ändå att han icke uppnått den stadgade lefnadsåldern, därvid, om antalet
tjänstår uppgår till det föreskrifna antalet, pensionen skall utgå med
helt belopp, men i annat fall afkortas i förhållande till tjänstårens
antal. Afgår tjänsteinnehafvare från tjänsten af den anledning att han
träffats af sådant olycksfall i tjänsten, som för framtiden medför oförmåga
till tjänstgöring, skall pension till honom utgå med enahanda
belopp, som det vid tiden för olycksfallet för tjänsteinnehafvaren gällande
pensionsunderlag.

Beträffande slutligen pensionernas belopp äro dessa i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning enligt reglementet den 3 november 1882
bestämda enligt följande grunder.

Den, som blir pensionerad på den grund att han uppnått föreskrifna
lefnads- och tjänstår, erhåller i pension 80 % af den medelaflöning,
som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar,
i förhållande hvartill den pensionsberättigade, näst före erhållet
afsked, erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen. Med aflöning förstås
jämväl i detta hänseende ordinarie arfvode och inkvartering, där
sådan utgår, den senares värde beräknadt till 20 % af arfvodet.

Den, som pensioneras efter minst 10 tjänstår i ordinarie anställning
till följd af sjuklighet, som lian icke ådragit sig under tjänsteutöfning,
eller till följd af ålderdomssvaghet, erhåller i pension, allt
efter antalet tjänstår, följande procent af medelaflöningen:

för

fidla

10

tjänstår

20

°/

''o

af medelaflöningi

i''

D

11

))

22

))

i)

))

))

12

24

»

»

)>

13

)>

26

»

»

))

14

»

28

»

»

»

»

))

15

))

30

))

)>

»

»

»

16

»

32

»

»

»

3>

))

17

))

34

105

för

fulla

18

tjänstår

36 % af medelaflönin

»

.)!

19

»

38

)i :»

y>

))

»

20

»

40

a )>

y>

»

)>

21

j>

44

» v

»

:>>

y>

22

48

)> »

»

»

23

»

52

» i''

»

»

))

24

)i

56

ii ))

»

»

»

25

»

60

,i >)

»

»

»

26

»

64

i> '':>

»

»

27

it

68

i, i.

»

V

28

72

)) »

»

y>

)i

29

»

76

;« y>

»

30

)>

80

» )i

»

Den, som pensioneras till följd af kroppsskada eller sjuklighet,
hvilken han ådragit sig i tjänsteutöfning, erhåller såsom pension, då
han icke räknar fidla 23 tjänstår, 50 % af medelaflöningen och, då han
räknar fulla 23 tjänstår eller därutöfver, den procent, som för motsvarande
tjänsteålder finnes i sist anmärkta tabell upptagen, dock att,
därest kroppsskadan eller sjukligheten är af sådan beskaffenhet, att
delägaren icke kan bidraga till sin egen försörjning, pensionen, oberoende
af antalet tjänstår, skall utgå med SO % af medelaflöningen.

Enligt ofvannämnda betänkande af den 7 november 1902 är pension
till sitt belopp antingen hel eller afkortad. Beloppet af hel pension
utgör Vio af sammanlagda beloppen af de högsta pensionsunderlag, som
under hvart och ett af de tio senast förflutna åren varit för tjänsteinnehafvaren
gällande. Afkortad pension utgör viss del af hel pension.
I de fall, där afkortad pension utgår, bestämmes dess belopp i förhållande
till antalet tjänstår.

Sedan kommittén verkställt en jämförelse mellan, å ena sidan, de
i nu gällande reglemente för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
bestämda pensionsvillkoren och, å andra sidan, de i kommittébetänkandet
den 7 november 1902 föreslagna pensionsvillkor, äfvensom de,
hvilka gälla i en del öfriga pensionsinrättningar och för hvilka redogörelse
ofvan lämnats, har kommittén tagit i noggrannt öfvervägande
de nuvarande delägarnes skyldighet att, för tillgodonjutande! af statens
ökade bidrag, själfva bidraga till upphjälpandet af pensionsinrättningens
ekonomiska ställning. Det har därvid å ena sidan synts kommittén att,
om man i berörda hänseende af staten fordrade väsentliga ekonomiska
uppoffringar, jämväl de enskilda delägarne borde, i sin män, vidkännas

14

106

Ifrågasatt
ökning af
pensionsafgifterna.

Ifrågasatt
nodsättning a
pensionsbeloppen.

dylika uppoffringar; men å andra sidan har det för kommittén framstått
såsom en bjudande nödvändighet att härvid gå till våga med stor
varsamhet, så att icke billighetens gräns öfverskrides.

Hvad pensionsafgifterna angår, har exempelvis en banvakt, som
uppnår en maximiaflöning, inkvarteringen däri inberäknad, af 792
kronor, att betala en årlig afgift för egen pensionering af 25 kronor
34 öre och för pensionering af änka och barn af 23 kronor 76 öre
eller tillhopa 49 kronor 10 öre, detta under förutsättning att han redan
före fyllda trettio år erhållit ordinarie anställning i statens järnvägars
tjänst; i annat fall blifva afgifterna högre. Motsvarande afgift er för
en öfverdirektör äro, med ett arfvode af 6,400 kronor, 204 kronor 80
öre resp. 192 kronor eller tillhopa 396 kronor 80 öre, och med ett
arfvode af 7,400 kronor 236 kronor 80 öre resp. 222 kronor eller tillhopa
458 kronor 80 öre. Dessa afgifter synas kommittén vara ganska
afsevärda; och kommittén kan icke bortse från det förhållandet att
de nuvarande delägarne, om hvilka här endast är fråga, själfva bidragit
till sin pensionering å en tid, då de flesta öfrige statstjänare
varit därifrån befriade. Någon giltig grund för att ifrågavarande
grupp af statstjänare skall i detta hänseende intaga en sämre
ställning än andra torde icke kunna framvisas.

Skulle någon ökning utaf afgifterna ifrågakomma, lärer denna
endast kunna genomföras i den riktning, som, på sätt ofvan omförmälts,
föreslagits af kommittén för förändra dt ordnande af det civila pensionsväsendet,
d. v. s. att afgifterna skulle utgå efter en enligt pensionsbeloppets
storlek stigande skala, ty eu förändring med afseende å afgifterna,
hvilken skulle för den lägst aflönade personalen medföra en
ökning i afgiften utöfver nu utgående minst 4 procent utaf pensionen,
torde blifva allt för betungande och så mycket mindre böra ifrågakomma,
, som nämnda afgift redan är 1 procent högre än hvad som
utaf ofvan om förmälda kommitté föreslagits för de lägst aflönade civile
tjänsteinnehafvarne. En tillämpning åter utaf en stigande skala i fråga
om nuvarande delägares afgifter skulle emellertid komma att drabba
vissa af dessa delägare så pass hårdt, att kommittén, med hänsyn till
hvad ofvan anförts, icke anser sig kunna förorda en dylik utväg.

Då kommittén nu öfvergår att behandla frågan om pensionernas
belopp, vill kommittén hänvisa till hvad i denna fråga förekom vid
1882 års Riksdag. Kommittén har visserligen ofvan uttalat, att genom
nämnda Riksdags beslut staten icke kan anses hafva åtagit sig ansvaret
för att pensionerna skulle under alla förhållanden komma att utgå med
då bestämda belopp. Detta uttalande utgjorde emellertid uttrycket för

107

kommitténs uppfattning af beslutets juridiska innebörd; kommittén bär
nu att granska frågan ur billighetssynpunkt.

I sin till nämnda Riksdag i ämnet aflåtna proposition betecknar
Kungl. Maj:t den ifrågasatta böjningen af pensionernas belopp såsom
en af behof och billighet påkallad förbättring af pensionsrätten samt
framhåller, att äfven staten genom denna pensionernas höjning tillskyndades
fördelen att tjänstemän vid trafikstaten, hvilka till följd af ålder
eller minskade själs- och kroppskrafter icke längre vore fullt tjänliga
för sina befattningar, kunde på pensionsstat öfverflyttas med mindre
hänsyn till förekommande ömmande omständigheter än dittills rimligtvis
bort iakttagas.

Statsutskottet uttalar, hurusom det vore af synnerlig vikt, att pensionerna
vore bestämda till sådana belopp, att järnvägsstyrelsen och
dess underordnade vid pröfningen af frågor om personers bibehållande
vid sina befattningar eller afskedande måtte kunna, utan hänsyn till
särskilda ömmande omständigheter, uteslutande fästa afseende vid tjänstens
fordringar, och förklarar utskottet sig därför icke hafva tvekat
att understödja Kungl. Maj.ts förslag om pensionsbeloppens höjning.
Detta uttalande godkändes äfven af Riksdagen.

Vid dessa statsmakternas uttalanden hafva, enligt hvad kommittén
har sig bekant, de nuvarande delägarne tryggat sig; och kommittén
anser sig icke kunna påstå, att de därtill saknat skäl. Kungl. Maj:ts
yttrande innebar en uttrycklig förklaring angående billigheten af ifrågavarande
pensionsliöjning, och, om än Riksdagens yttrande direkt hänförde
sig till den fördel, som med eu dylik höjning vore för staten
förenad, låg dock däri ett indirekt erkännande af de lägre pensionernas
otillräcklighet och de högre pensionernas berättigande. Ehuru, på sätt
kommittén ofvan utvecklat, delägarne icke kunna på dessa uttalanden
grunda någon rätt att genom statens mellankomst utfå pensionerna till
deras fulla belopp, tala dock starka billighetsskäl därför. Med erhållande
af ordinarie anställning vid statens järnvägar är ovillkorligen
förenad skyldigheten att blifva delägare i pensionsinrättningen, denna
må vara huru insolvent som helst. Det kan då visserligen sägas, att
det tillkommer vederbörande att, innan en dylik anställning mottages,
verkställa undersökning af alla de rättigheter och skyldigheter, som
äro med tjänsten förenade, således äfven i fråga om pensionsförhållandena,
och att, om efter pröfning däraf tjänsten mottages, tjänsteinnehafvaren
sedermera ej kan begära mera än sin rätt. Detta må nu vara
sannt, men det är orimligt att fordra, att en sådan undersökning, som
nyss är nämnd, skall omfatta jämväl undersökning af pensionsinrätt -

108

Ifrågasätta

ändringar

beträffande

pensionsålder.

ningens ekonomiska ställning. En tjänstesökande måste anses hafva
fullgjort hvad i berörda hänseende rimligen kan af honom fordras, om
han af det utaf Kung!. Maj:t för pensionsinrättningen fastställda reglemente
skaffar sig kännedom om pensionsvillkoren; och det torde vara
så mycket mera förklarligt, att i hans föreställning icke ingår tanken
att tillgodonjutande! af de enligt reglementet honom tillerkända rättigheter
är beroende därpå huruvida pensionsinrättningen är byggd på
riktiga principer, som han vet sig hafva staten till arbetsgivare.

Vid nu angifna förhållanden synes det kommittén, att man icke kan
såsom alldeles obefogad stämpla den föreställning, som, enligt hvad
kommittén har sig bekant, är allmänt utbredd inom järnvägs personalen,
nämligen att, därest delägande till pensionsinrättningen erlägga den
afgift, som enligt nu gällande reglemente åligger dem att betala, de
äfven skola få åtnjuta clen pension, som i samma reglemente är bestämd.
Men om det således måste erkännas, att denna föreställning har ett
visst berättigande, då kräfver också billigheten att densamma icke lämnas
utan allt afseende, åtminstone under den förutsättning att nuvarande
pensionsafgifter icke anses oskäligt låga eller pensionsbeloppen oskäligt
höga. Detta anser icke kommittén, och har kommittén ett kraftigt stöd
för denna åsikt i det förhållandet, att staten godkänt såväl afgifterna
som pensionsbeloppen. Skulle man det. oaktadt för de nuvarande delägarne
vidtaga någon för dem ofördelaktig rubbning häri, då vore, enligt kommitténs
mening, billighetens gräns öfverskriden; och har kommittén
sålunda icke tvekat att förorda, att någon rubbning i de nuvarande
delägarnes pensionsafgifter och pensionsbelopp icke måtte vidtagas.

Hvad särskild! eu rubbning i pensionsbeloppen angår, vill kommittén
i detta sammanhang erinra om det af 1902 års Riksdag fattade,
bär ofvan å sid. 49 närmare omförmälda beslut angående pensionering
af den s. k. västkustbanepersonalen, hvilken personal genom samma
beslut måste anses blifvit tillförsäkrad rätt att åtnjuta pension till samma
belopp, som är i nu gällande reglemente för pensionsinrättningen
bestämdt.

Hvad nu är sagd! kan i vissa delar åberopas jämväl till stöd därför
att någon försämring i villkoren för de nuvarande delägarne i fråga om
pensionsålder icke bör ifrågakomma. Förhållandena härvidlag äro dock,
enligt kommitténs mening, något annorlunda. Såsom ett led i bevisföringen
för billigheten att lämna pensionsafgifter och pensionsbelopp
oförändrade har kommittén upptagit, att desamma, sådana de nu äro
bestämda, icke kunna anses oskäliga. Kommittén vill nu undersöka,
huru härmed kan förhålla sig i fråga om pensionsåldern.

109

Enligt nu gällande bestämmelser blir delägare berättigad till pension,
då lian, efter minst 30 års tjänst i ordinarie anställning vid statens
järnvägar, uppnått sådan ålder att hans lefnadsår och tjänstår
sammanräknade uppgå till talet 95. Den, som första gången erhåller
sådan anställning vid 20 års ålder, blir således pensionsberättigad vid
57 b a år, den, som erhåller ordinarie anställning vid 22 års ålder, blir
pensionsberättigad vid 58 Va år, och utgör pensionsåldern för dem, som
erhålla ordinarie anställning vid 25 resp. 30 år, 60 resp. 62 Va år.

Det synes kommittén, att den sålunda bestämda pensionsåldern
måste anses i flera fall vara oskäligt låg. Visserligen finnas i järnvägsförvaltningen
vissa tjänster af sådan beskaffenhet, att det för deras
behöriga skötande af tjänsternas innehafvare kräfves en alldeles ovanligt
hög grad af spänstighet så till kropp som till själ; men äfven
detta behof torde genom nuvarande bestämmelser om pensionsåldern
vara tillgodosedt i större mån än nödigt är; och hvad den s. k. byråpersonalen
och därmed likställd personal beträffar, lärer det icke kunna
finnas mer än en mening därom, att en så tidig pensionsålder, som
enligt nu gällande reglemente är möjlig, icke är af behofvet påkallad.
Såsom en bestämd olägenhet, som är förenad med nu gällande bestämmelser
rörande pensionsrättens inträdande, måste betecknas, att innehafvare
af likartade befattningar blifva pensionsberättigade vid olika
åldrar, beroende på den tillfälliga omständigheten, när vederbörande
första gången erhållit ordinarie anställning vid statens järnvägar. Denna
oegentlighet skulle, åtminstone i väsentligaste mån, undanrödjas genom
bestämmande af en viss minimiålder för särskilda befattningshafvare.

Äfven bland delägarne själfva synes den uppfattningen hafva gjort
sig gällande, att den ålder, vid hvilken hel pension för närvarande kan
erhållas, är för låg. Sedan i början af 1890-talet pensionsinrättningens
ställning genom verkställda beräkningar visat sig vara otillfredsställande,
uppgjordes af pensionsinrättningens direktion och af fullmäktige utsedde
förtroendemän ett förslag till ändrade grunder för pensionsålderns bestämmande.
Detta förslag innehöll ett tillägg till nyss omförmälda
bestämmelsen — att pensionsrätt skulle inträda efter minst 30 års ordinarie
tjänst vid 95 sammanräknade lefnads- och tjänstår — af innehåll
att pensionsrätt dock aldrig kunde inträda förr än vid fyllda 60
lefnadsår för delägare, som vid entledigandet innehade befattning såsom
lokomotivförare, eldare, vagnsmörjare, öfverkonduktör, konduktör eller
packmästare; vid fyllda 62 år för delägare, som vid entledigandet innehade
befattning såsom banmästare, banvakt, stationskarlsförman eller
stationskarl; samt vid fyllda 65 år för öfrige delägare.

no

I motsatt riktning gå visserligen de två motioner, som, på sätt ofvan
nämnts, väcktes vid 1885 års Riksdag. Enligt dessa motioner skulle
pensionsåldern för en hel del betjänte sänkas så, att de skulle berättigas
att komma i åtnjutande af pension till belopp af 80 procent af aflöningen,
sedan de efter 25 års tjänst i ordinarie anställning vid järnvägstrafiken
uppnått sådan ålder, att deras lefnads- och tjänstår sammanräknade
uppginge till talet 80. Enligt denna beräkning af pensionsåldern
skulle t. ex. den, som vid 25 års ålder erhölle ordinarie
anställning, blifva pensionsberättigad vid 55 års ålder.

Kommittén instämmer till fullo i den af den ene motionären uttalade
åsikt, att 65 lefnadsår är en allt för hög pensionsålder för tågoch
banbevakningspersonalen, men vill emot hvad samme motionär
yttrade därom, att enligt nu gällande bestämmelser skulle för erhållande
af högsta pensionsrätt fordras 65 lefnadsår, erinra, hvad kommittén
redan förut framhållit, att denna lefnadsålder fordras endast under
förutsättning att vederbörande först vid 35 års ålder erhåller ordinarie
anställning, och att i allmänhet dylik anställning vinnes långt tidigare.
Kommittén delar äfven obetingadt den uppfattning, hvilken såväl i nu
omhandlade motioner som tillförene gjort sig gällande, nämligen att
pensionsrätt för tjänstepersonalen vid statens järnvägar bör inträda
tidigare än som i allmänhet är stadgadt för statens civila tjänstemän.
Att emellertid bestämma pensionsåldern så, att rätt till full pension
skulle kunna inträda redan vid fyllda 55 år, synes kommittén icke för
något fall vara att förorda. Att personalen själf i allmänhet icke känner
behof af en dylik tidig pensionsålder, tror sig kommittén kunna
påstå, och torde detta jämväl framgå af nyssnämnda, i början af 1890-talet uppgjorda förslag till ändrade grunder för pensionsålderns bestämmande,
hvilket förslag får anses utgöra ett uttryck jämväl för delägarnes
dåvarande uppfattning i frågan. Särskildt af denna anledning
har kommittén funnit berörda förslag synnerligen väl ägnadt att tjäna
såsom utgångspunkt vid bedömandet af ifrågavarande spörsmål.

I detta förslag upptages lägsta pensionsåldern eller 60 lefnadsår för
tågbetjänte. Det är otvifvelaktigt, att denna grupp af personalen har
behof af en relativt tidigt inträdande pensionsrätt till följd af tågtjänstens
ansträngande beskaffenhet. Detta gäller hufvudsakligen lokomotivpersonalen:
det myckna ståendet under lokomotivets skakningar, omväxlingen
af hetta och köld, det oregelbundna intagandet af måltider och
åtnjutandet af sömn, det spända aktgifvandet å signaler samt icke
minst känslan af det stora ansvar, som påhvilar en lokomotivförare,
inverka uppenbarligen i hög grad slitande på både kropps- och själs -

in

krafter. Det kan dock icke nekas, att förhållandena blifvit för denna
personal icke oväsentligt bättre nu, än de voro för ett tiotal af år sedan.
Tjänstgöringsturerna hafva blifvit kortare och äfven i öfrigt förmånligare
för personalen, de nya lokomotiven gå betydligt lugnare än de
äldre och gifva bättre skydd mot kyla och drag, öfverliggningsrum
hafva i större utsträckning anordnats för personalen.

Vid öfvervägande af de å denna fråga inverkande omständigheter
har kommittén kommit till den åsikt, att lokomotivpersonalen såsom
regel bör kunna, utan olägenhet för tjänsten, tjänstgöra till fyllda 62
år, och att således minimipensionsåldern för denna personal kan sättas till
nämnda lefnadsår. Kommittén har därvid äfven tagit hänsyn därtill att,
om i undantagsfall ifrågavarande personal redan före 62 år är oförmögen
att behörigen sköta sin tjänst, densamma på sådan grund tidigare kan erhålla
pensionsrätt och att, då denna personal i allmänhet erhåller ordinarie
anställning före 30 år, densamma före 60 år kan erhålla högsta pension.

Gäller det emellertid för lokomotivpersonalen, att åldersgränsen för
dess tjänsteduglighet kan sättas till 62 år, så gäller detta i ännu högre
grad för den öfriga tågpersonalen. Äfven konduktörerna arbeta nu under
gynnsammare förhållanden än förut till följd af att allt flere tåg med genomgång
förekomma i rörelsen, genom förbättrade tjänstgöringsturer m. m.

Beträffande vagnsmörjarne, hvilka i ofvannämda i början af 1890-talet, uppgjorda förslag till ändrade grunder för pensionsålderns bestämmande
upptagits såsom tillhörande tågpersonalen, vill kommittén i detta
sammanhang erinra, att dessa numera endast undantagsvis åtfölja tågen
och att för öfrigt de, som hafva dylik tjänstgöring, vid mera framskriden
ålder blifva stationära, hvarför kommittén icke ansett dem böra
i pensionshänseende likställas med tågpersonalen.

Nyssnämnda ålder, 62 år, är i förut omförmälda förslag upptagen
för banmästare, banvakt, stationskarlsförman och stationskarl.
Då för behöriga skötandet af berörda tjänster stora anspråk måste
ställas såväl å innehafvarens hälsa och krafter som ock å hans uppmärksamhet
och påpasslighet, så att icke trafiksäkerheten äfventyras,
torde äfven för nu ifrågavarande personal en jämförelsevis tidig pensionsrätt
vara af behofvet påkallad; hvarför kommittén anser, att jämväl
för denna personal 62 år bör bestämmas såsom åldersgräns.

För all öfrig personal är, på sätt ofvan anmärkts, i förenämnda
förslag upptagen en ålder af 65 år. Det synes äfven kommittén, att
denna personal i allmänhet bör kunna utan svårighet fullgöra siua
tjänsteåligganden till nämnda ålder. I det ofta åberopade betänkandet
angående förändradt ordnande af det civila pensionsväsendet den 7 no -

112

Verkan af
de ifrågasätta
förändringarna
i nuvarande
delägares
pensionsvillkor
i finansiellt
afseende.

vember 1902 är såsom regel föreslagen en pensionsålder af 67 år.
Om än denna ålder skulle för en eller annan grupp af den lägre byråpersonalen
kunna ifrågasättas, måste dock, i stort sedt, samma pensionsålder
vara för järn vägstjänsten oantaglig. I ett verk sådant som
statens järnvägar är det uppenbart, att arbetsbördan skall vara ovanligt
stor, och till följd af detta arbetes beskaffenhet kräfves för dess behöriga
skötande en ovanligt hög grad af uppmärksamhet och omtanke,
som aldrig får slappas och som med statens järnvägars alltjämt fortgående
utveckling måste blifva allt mer och mer omfattande. För att
möjliggöra ett dylikt arbete fordras en uthållighet, en sinnets vakenhet,
som åtminstone icke i lika hög grad torde för flertalet civila tjänster
vara nödvändig. Kommittén anser sig därför böra stanna vid 65 år
såsom den högsta lefnadsåldern för pensionsrättens inträdande.

Innan kommittén velat fatta något definitivt beslut i fråga om
lefnadsåldern, har kommittén ansett sig böra från järnvägsstyrelsen förskaffa
sig dess uttalande, huruvida, med hänsyn till beskaffenheten af
de med de olika befattningarna förenade göromål, något vore att erinra
mot den af kommittén ifrågasatta minimiåldern för de särskilda befattningshafvarne;
och har järnvägsstyrelsen förklarat sig från järn vägstjänstens
synpunkt icke hafva något att däremot erinra.

Af det ofvan anförda anser kommittén framgå, att de nuvarande
bestämmelserna angående pensionsålder kunna skärpas, och att de nuvarande
delägarne genom dessa bestämmelser åtnjuta eu förmån, som
hvarken är af behofvet påkallad eller ur billighetssjmpunkt kan försvaras.
Vid dessa förhållanden har kommittén ansett sig både kunna och böra,
jämväl hvad de nuvarande delägarne beträffar, föreslå en ändring i dessa
bestämmelser i enlighet med nyss uttalade grundsatser. Med tillämpning
af de principer i fråga om nuvarande delägares rätt, som kommittén
förut gjort gällande, skulle emellertid den ifrågasatta ändringen rörande
pensionsåldern för desse delägares vidkommande endast blifva frivillig
d. v. s. att delägare, som icke ville underkasta sig densamma, skulle
vara berättigad att bibehållas vid de gamla villkoren oförändrade men
därmed också vara utesluten från förmånen att tillgodonjuta den garanti
af staten för pensionernas utbekommande till oförändradt belopp, som
kommittén har för afsikt att föreslå.

Vid den undersökning, som kommittén sålunda företagit beträffande
frågan, huruvida och i hvad mån för förbättrande af pensionsinrättningens
ställning de nuvarande delägarne borde underkastas någon
skärpning i afseende å nu gällande bestämmelser angående pensionsafgifternas
storlek, pensionernas belopp samt pensionsåldern, har kom -

113

mitten företrädesvis behandlat frågan ur billighetens synpunkt. Kommittén
vill härmed öfvergå till den finansiella sidan af förevarande spörsmål
d. v. s. frågan, i hvilken mån de ifrågasatta förändringarna i berörda
afseenden skulle uppfylla det därmed afsedda ändamålet.

Hvad då först angår pensionsafgifterna, så utgöra dessa för delägare,
som inträdt i pensionsinrättningen före 30 års ålder, 4 procent
af den vederbörande tillkommande pension.

Kommittén har, beträffande nytillträdande delägares afgifter, tänkt
sig att bibehålla nyssnämnda procent utaf pensionen, då denna högst
uppgår till 2,000 kronor, hvarefter afgiften skulle gradvis i förhållande
till pensionen stiga för att uppnå högsta procenttalet, 6 procent, vid
den högsta pensionen, 6,000 kronor. Då emellertid pensionen för den
ojämförligt största delen af personalen icke uppgår till 2,000 kronor,
är tydligt, att verkan af en dylik höjning i nuvarande delägares pensionsafgifter
icke skulle för pensionsinrättningen i dess helhet blifva
synnerligen stor. En verkställd beräkning, grundad på 1903 års arfvodestat,
gifver vid banden, att om den föreslagna stigande skalan
skulle tillämpas å dåvarande delägares afgifter, skulle därigenom pensionsinrättningens
inkomster ökas med allenast omkring 5,000 kronor
årligen, hvilket belopp, kapitaliseradt med hänsyn till beräknad afgång
ur pensionsinrättningen, motsvarar ett kapital af 75,000 kronor, eu
summa, som ur finansiell synpunkt är för pensionsinrättningen af ringa
betydelse.

Vidkommande härefter frågan om pensionsbeloppen har kommittén
tänkt sig, att för nytillträdande delägare, hvilkas arfvode icke uppgår
till 1,500 kronor, skulle någon minskning af den nuvarande pensionen,
SO procent utaf arfvodet, däruti inberäknadt värdet af fri bostad eller
hyresbidrag, därest sådant förekommer, icke i regel äga rum; och har
kommittén därvid utgått från den uppfattning, att för de lägre aflönade
befattningshafvarne skulle en pension, som bestämdes till lägre procent
än den ofvan angifna, blifva alltför otillräcklig. För de delägare äter,
hvilkas arfvode uppgår till eller öfverstiger 1,500 kronor, skulle pensionen,
med undantag beträffande ett mindre antal befattningshafvare
inom järnvägsstyrelsen, utgöra 75 procent utaf aflöningsförmånerna,
beräknade på sätt ofvan nämnts. Då nyssnämnda befattningshafvare
inom järnvägsstyrelsen, hvilkas pension enligt kommitténs förslag skulle
komma att något understiga 75 procent af arfvodet, utgöra allenast
omkring 40 stycken och sålunda ett ringa antal af den personal, hvarom
nu är fråga, torde man, därest den af kommittén här ofvan för vissa
af de nytillträdande delägarne ifrågasatta sänkningen af pensionsbeloppen

15

114

skulle tillämpas jämväl å nuvarande delägare, kunna inskränka sig till
att uppskatta verkan i ekonomiskt afseende därutaf att för den grupp af
sistnämnda delägare, hvilkas aflöning uppgår till eller öfverstiger 1,500
kronor, pensionerna nedsättas med 5 procent eller 1 is af desammas belopp.
Antager man nu, att summan af pensionsinrättningens ansvarsförbindelser
för de ifrågavarande högre aflönade delägarnes pensioner är ungefär
proportionell mot summan af däremot svarande aflöningsbelopp, så gifver
den matematiska utredningen vid handen, att sammanlagda beloppet af
omförmälda ansvarsförbindelser utgör omkring 16,000,000 kronor. Den
ifrågasatta ned sättningen, Vie af pensionerna för nuvarande delägare,
skulle alltså medföra en minskning af omkring 1,000,000 kronor utaf
pensionsinrättningens förbindelser eller sålunda allenast omkring 2 procent
af summan utaf desamma.

Det resultat, som vunnits genom den af kommittén sålunda företagna
undersökningen rörande den finansiella innebörden af de ifrågasatta
skärpningarna, beträffande nuvarande delägare, af gällande bestämmelser
rörande pensionsafgifter och pensionsbelopp, synes kommittén
vara ägnadt att i hög grad bestyrka riktigheten af den uppfattning,
hvartill kommittén från rättvisans och billighetens synpunkt kommit.
Den förbättring i pensionsinrättningens ekonomiska ställning, som
berörda förändringar i pensionsvillkoren skulle medföra, torde nämligen
icke vara af den betydelse, att densamma kan anses uppväga den i
penningar icke uppskattbara skada, som skulle vållas det allmänna
genom det enligt kommitténs mening icke oberättigade missnöje, som
säkerligen skulle blifva en följd af genomförandet utaf omförmälda
förändringar.

Hvad åter angår den af kommittén föreslagna fixeringen af pensionsåldern
till minst 62 år för tågpersonal samt för banmästare,
banvakter, stationskarlsförmän och stationskarlar och till minst 65 år
för den öfriga personalen, kommer en dylik höjning af pensionsåldern
att blifva af ganska stor betydelse för pensionsinrättningens finansiella
ställning, emedan därigenom pensionsinrättningens förbindelser i betydande
mån minskas. Af den matematiska utredningen rörande pensionsinrättningens
ställning den 1 januari 1904 framgår, att om de utaf
kommittén ifrågasatta förändringarna i pensionsåldern för dåvarande
delägare tages med i beräkningen, skulle pensionsinrättningens ställning
vara följande:

115

Tillgångar.

Kapitalbehållnin

Värdet af kommande årsafgifter Gru]
» » » '' » »
» i) afiöningsförhöjningsafgifter »

» » » »

Statsbidraget ........................................................

Skulder.

Nuvarande personalens ålderspensionering Grupp A

invalidpensionering

Utgående ålderspensioner .

T> invalidpensioner.
Förvaltningskostnader........

9,758,338

kr.

A...............

2,559,560

)>

B...............

2,321,518

»

A...............

50,502

»

B...............

159,833

»

7,271,000

»

tillgångar

22,120,751

kr.

Brist

27,980,209

)>

50,100,960

kr.

trupp A ...

14,827,110

kr.

» B ...

12,330,827

))

)) A ...

6.587,127

» B ...

8,862,682

»

4,000,481

3,352,733

»

140,000

»

Summa skulder

50,100,960 kr.

Häraf synes, att pensionsinrättningens förbindelser för pensionering
af den grupp af samma delägare, hvilken blifver pensionsmässig vid
62 års ålder — grupp A — utgöra, för ålderspensioneringen 14,827,110
kronor och för invalidpensioneringen 6,587,127 kronor. För öfriga delägare,
pensionsmässiga vid 65 år — grupp B — uppgå motsvarande
summor, för ålderspensionering till 12,330,827 kronor och för invalidpensionering
till 8,862,682 kronor. Då, såsom förut angifvits, den beräknade
kostnaden för pensioneringen af samtliga delägare vid ingången
af år 1904 jämlikt nu gällande bestämmelser rörande pensionsålder utgör,
för ålderspensioneringen 40,187,701 kronor och för invalidpensioneringen
11,315,121 kronor, skulle alltså de ifrågasatta förändringarna i nu förevarande
afseende medföra en nedsättning af pensionsinrättningens förbindelser
för ålderspensioneringen från 40,187,701 kronor till 27,157,937
kronor, men däremot en ökning af förbindelserna för invalidpensionering
från 11,315,121 kronor till 15,449,809 kronor, detta senare till följd
af den förlängda tjänstetiden och de i anledning däraf ökade möjligheterna
af invaliditetsfall.

116

Verkan af
fordran i v
särskilda ;
seenden,

De nu gjorda beräkningarna gifva alltså vid handen, att sammanlagda
kostnaden för hela pensioneringen utaf pensionsinrättningens delägare
vid ingången af år 1904 skulle till följd af omhandlade förändringar
i afseende å pensionsåldern nedgå från 51,502,822 kronor till 42,607,746
kronor, utgörande en minskning af 8,895,076 kronor eller nära 17 procent.
Därigenom att till följd af ökad tjänstetid pensionsafgifterna
komme att inbetalas under något längre tid, skulle dessutom en mindre
ökning i pensionsinrättningens tillgångar inträda. Sålunda komme kapitalvärdet
af blifvande årsafgifter och aflöningsförhöjningsafgifter att
stiga från 4,802,893 kronor till 5,091,413 kronor, hviiket utgör en ökning
af 288,520 kronor. Detta belopp sammanlagdt med ofvannämnda
summa, 8,895,076 kronor, eller sålunda 9,183,596 kronor, utgör alltså
det belopp, hvarmed bristen i pensionsinrättningen, 37,163,805 kronor,
komme att minskas, och nedgår denna därigenom till 27,980,209 kronor
eller sålunda en minskning af omkring 25 procent.

Häraf framgår, att en höjning af pensionsåldern för nuvarande delägare,
på sätt kommittén föreslagit, skulle medföra en afsevärd förbättring
i pensionsinrättningens ekonomiska ställning.

Sammanställer man resultaten af de här ofvan gjorda beräkningarna
rörande den finansiella innebörden utaf, å ena sidan, nyssberörda höjning
utaf pensionsåldern och, å den andra, de ifrågasatta förändringarna
i afseende å pensionsbelopp och pensionsafgifter, finner man, att en
möjlig nedsättning af pensionsbeloppen skulle medföra en minskning
af pensionsinrättningens förbindelser, som motsvarade föga mer än Vio
af den nedsättning, som blefve en följd af förändringen i pensionsåldern,
och vidare att den nedsättning i förbindelserna, som skulle
vinnas genom en möjlig ökning af pensionsafgifterna, skulle motsvara
allenast omkring 1 125 utaf nedsättningen till följd åt höjd pensionsålder.

be- Kommittén har till behandling förehaft det spörsmålet, huruvida
‘jf!l nuvarande delägare, hvilken efter den nya ordningens genomförande
blefve befordrad till annan tjänst vid statens järnvägar, skäligen borde
för rätten att tillgodonjuta det ökade bidrag till pensionsinrättningen,
som staten enligt kommitténs förslag skulle lämna, förpliktas underkasta
sig, utom den af kommittén föreslagna ändringen i fråga om
pensionsåldern, jämväl de ändringar i fråga om pensionsafgifter och
pensionsbelopp, som kommittén föreslagit för nytillträdande delägare.

Kommittén vill då till en början framhålla, att här icke kan vara
fråga om sådana nuvarande delägare, hvilka förklarat sig icke vilja

117

underkasta sig de af kommittén föreslagna ändrade bestämmelser angående
pensionsåldern. För dessa, Indika enligt kommitténs förslag skulle
erhålla en pension, motsvarande SO procent af deras medelaflöning,
skulle en öfvergång till de för nytillträdande delägare bestämda villkoren
utgöra en väsentlig fördel, och det torde så mycket mindre kunna
ifrågasättas, att dem skulle tillerkännas rätt att vid befordran begagna
sig af denna fördel, som bland villkoren för nytillträdande delägare
jämväl finnas de bestämmelser rörande pensionsåldern, som ifrågavarande
delägare själfva en gång förklarat sig icke vilja godkänna.

För bedömandet af det skäliga i att uppställa ett sådant villkor
som det ifrågavarande för nuvarande delägares befordran till annan
tjänst vill kommittén hänvisa till hvad kommittén ofvan yttrat i fråga
om en ändring i pensionsafgifter och pensionsbelopp i allmänhet för nuvarande
delägare och till det resultat, hvartill kommittén därvid kommit,
eller att någon sådan ändring icke borde ifrågasättas. Hvad kommittén
i berörda hänseende anfört har fullt ut lika mycket tillämpning å en
delägare, hvilken vinner befordran, som å en, hvilken ej erhåller sådan.
Såsom förut är visadt, innehåller det för pensionsinrättningen gällande
reglemente bestämmelser om delägarnes ställning till pensionsinrättningen,
hvilken tjänst vid statens järnvägar han än må innehafva; alla
nuvarande delägare hafva i förhållande till fullgjorda förpliktelser
samma rätt gent emot pensionsinrättningen, vare sig de blifva befordrade
eller ej; statens godkännande vid 1882 års Riksdag af pensionsbeloppen
såsom skäliga afsåg alla delägarne; den ene delägaren har
icke haft mindre berättigad anledning än den andre att trygga sig härvid.
Det måste därför, enligt kommitténs bestämda uppfattning, utgöra
en orättvisa att ställa vissa af de nuvarande delägarne i en oförmånligare
ställning än andre, och denna orättvisa blifver så mycket
större, som den skulle komma att drabba allenast dem, hvilka ansåges
förtjänta af befordran, d. v. s. de mera nitiska, samvetsgranna och begåfvade.

Hvad beträffar den ekonomiska sidan af förevarande spörsmål, är
i det föregående påvisadt, att om för alla nuvarande delägare pensionsafgifter
och pensionsbelopp ändrades till öfverensstämmelse med de för
nytillträdande delägare föreslagna, vinsten för pensionsinrättningen
skulle blifva, i förra hänseendet omkring 75,000 kronor och i det
senare omkring 1,000,000 kronor. Då emellertid det gifvetvis endast
är en del af de nuvarande delägarne, som vinner befordran, skulle
vinsten genom en sådan föreskrift som den nu omhandlade blifva än
mindre.

118

Pensionsvillkor
för
nuvarande del
ägare, hvilka
icke vilja underkasta
sig
af kommittén
föreslagna förändringar
beträffande
pensionsålder.

Kommittén har förut i sitt betänkande framhållit, hurusom de af
. kommittén föreslagna förändrade bestämmelserna rörande pensionsålder
endast på grund af frivilligt åtagande skulle blifva gällande för nuvarande
delägare i pensionsinrättningen. De delägare, hvilka icke vilja
underkasta sig berörda bestämmelser, skulle emellertid, såsom i sammanhang
härmed erinrats, icke få åtnjuta förmånen, att deras pensioner
enligt nu gällande pensionsbestämmelser blefve till deras fulla belopp
garanterade af staten. Det återstår alltså för kommittén att behandla
frågan om sistnämnda delägares pensionsrätt, och får kommittén härutinnan
anföra följande.

Af den i det föregående lämnade redogörelsen för pensionsinrättningens
ekonomiska ställning synes, att värdet af pensionsinrättningens
tillgångar icke är större, än att därmed endast kan täckas omkring
37 procent af pensionsinrättningens förbindelser, sådana de i nu gällande
reglemente äro bestämda. Eu delägare, hvilken för sin pensions utbekommande
endast har att hålla sig till pensionsinrättningen, kan följaktligen
icke erhålla mera än 37 procent af den honom enligt nämnda
reglemente tillkommande pension. Det är nämligen uppenbart att, om
icke den i pensionsinrättningen befintliga bristen genom statens mellankomst
eller på annat sätt blefve täckt, pensionsinrättningen omedelbart
måste komma under likvidation eller pensionerna reduceras till de
belopp, hvilka pensionsinrättningen är i stånd att utbetala. Enligt
lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903, § 120, åligger det
försäkringsbolag att i sin balansräkning såsom skuld upptaga en försäkringsfond,
innefattande dels ersättningsreserven, motsvarande försäkringsbelopp,
som anmälts eller förfallit till ersättning men icke
blifvit utbetalda, och dels under viss förutsättning premiereserven,
motsvarande sammanlagda värdet af alla löpande försäkringar. Försäkringstagarens
fordran hos bolaget på grund af försäkringsaftalet
utgör matematiska värdet af hans försäkring vid hvarje särskildt
tillfälle. Har försäkringsaftal upphört att gälla till följd däraf att
bolaget kommit under likvidation, äger försäkringstagaren återfå den på
försäkringen belöpande andel i försäkringsfonden, i den mån bolagets
tillgångar därtill förslå. Pensionsinrättningens kapitaltillgång skall motsvara
försäkringsfonden. För att pensionsinrättningen skall kunna fullgöra
sina förbindelser enligt reglementet fordras, att denna kapital tillgång
jämte värdet af statsbidraget och delägarnes framtida afgifter uppgår till
sammanlagda värdet af pensionstagarnes fordran och delägarnes eventuella
rätt gent emot pensionsinrättningen d. v. s. till sammanlagda värdet

119

af pensionsinrättningens förbindelser. Då emellertid, såsom ofvan visats,
pensionsinrättningens tillgångar utgöra endast 37 procent af dess nuvarande
förbindelser, följer däraf, att värdet af hvarje särskild delägares
rätt gent emot pensionsinrättningen minskas i samma förhållande eller,
med andra ord, att delägaren, då han blir pensionsberättigad, icke kan
utfå mera än högst 37 procent af den pension, som enligt reglementet
skulle tillkomma honom.

En delägare, som icke vill underkasta sig villkoret för statens
garanterande af pensionernas utgående till deras fulla belopp, skulle
alltså med tillämpning af nyss nämnda grundsatser erhålla allenast 37
procent af full pension d. v. s. högst 30 procent af sin aflöning. En så ringa
pension anser emellertid kommittén icke böra ifrågakomma. Utom
det att i många fall densamma skulle betydligt understiga existensminimum,
finnas enligt kommitténs mening fullgiltiga skäl för att staten
äfven för sådana delägare, om hvilka nu är fråga, bidrager med större
belopp än det, hvartill det nuvarande statsbidraget, hvars värde ingår
i pensionsinrättningens beräknade tillgångar, för dessa delägare uppgår.
Kommittén har nämligen ofvan påvisat, att statens bidrag, sådant detsamma
för närvarande är bestämdt, icke på långt när uppfyller de kraf,
som i sådant hänseende skäligen böra ställas å staten, och framgår
jämväl af det föregående, att samma- bidrag, i förhållande till delägareantalet,
i afsevärd mån understiger statens bidrag till andra pensionsinrättningar.
Dessa omständigheter torde i och för sig utgöra tillräcklig
anledning för att staten skall anses skyldig att bereda ifrågavarande
delägare en förmånligare pensionering än pensionsinrättningen
förmår gifva dem; hvartill kommer, att staten icke kan utan vidare
låta sina tjänare efter slutadt arbete i statens tjänst hemfalla åt
nöd. Har det således stått klart för kommittén, att äfven för
ifrågavarande delägare staten måste träda hjälpande emellan, har
kommittén emellertid varit tveksam, i hvilken grad detta borde
ske. På samma gång kommittén beaktat nyssberörda synpunkter för
pensionens bestämmande, har kommittén icke kunnat undgå fästa sig
därvid, att enligt kommitténs mening de nuvarande delägarne skäligen
icke böra hafva någon giltig anledning att vägra ingå på det för åtnjutande
af oförändrad pension föreslagna villkoret. Kommittén erkänner
visserligen, att antagandet af berörda villkor är en uppoffring, för
mången en afsevärd sådan; tv, såsom kommittén förut erinrat, är det
väl förklarligt, att delägarne lefvat sig in i den föreställningen, att
hvad dem i reglementet är tillförsäkradt utgör en deras rättighet, som
ej kan beröfvas dem, därest de fullgöra sina skyldigheter. Att vid

120

Undantag från
skyldigheten
att underkasta
sig de föreslagna
förändringarna

beträffande
pensionsåldern.

sådana förhållanden en framflyttning- af pensionsåldern med kanske
ända till åtta år skall kännas såsom en uppoffring, är tydligt, och att
denna uppoffring jämväl representerar ett icke oväsentligt reellt värde,
framgår af det betydliga belopp, öfver 9,000,000 kronor, hvarmed, enligt
kommitténs beräkningar, bristen i pensionsinrättningen skulle genom den
föreslagna ändringen i pensionsåldern minskas. Men å andra sidan är,
absolut taget, den ålder, vid hvilken för närvarande pension kan
erhållas, i många fall så låg, att ingen, som vill opartiskt bedöma
frågan, icke skall erkänna, att en ändring härutinnan är icke blott
berättigad utan äfven af behofvet påkallad, och, såvidt kommittén kan
finna, är den pensionsålder, som af kommittén föreslagits, icke i något
fall oskäligt hög. Alla dessa omständigheter har kommittén tagit i
betraktande, och har kommittén beslutat föreslå en pension, motsvarande
50 procent af aflöningen, eller således samma pension, som tillkommer
de nuvarande delägare, för hvilka bestämmelserna i 1872 års
reglemente äro i berörda hänseende gällande.

Från skyldigheten att under angifna förutsättning vidkännas en
minskning af pensionen till 50 procent af aflöningen har kommittén
funnit nödigt föreslå undantag för två kategorier af nuvarande delägare.

Såsom af det förut anförda framgår, har kommittén ansett den hos
delägarne gängse uppfattningen, att någon försämring i pensionsvillkoren
för dem icke kunde ifrågakomma, vara väl förklarlig. Det intresse, delägarne
sålunda fäst vid rätten att vid viss ålder erhålla pension, är
gifvetvis starkare ju mera den tidpunkt nalkas, då samma rätt skall
inträda, och detta i särskilt hög grad, då närmast före denna tidpunkt
vederbörande allvarligen uppgjort planer för ordnandet af sina
förhållanden efter afskedstagandet och kanske äfven vidtagit positiva
åtgärder för dessa planers förverkligande. Att för en sådan delägare ett
uppskof af tre, fem ja ända till åtta år med pensionsrätter inträdande
skall vålla ett betydligt afbräck, är uppenbart; och kommittén håller
före, att ett dylikt ingrepp i dennes förhållanden är af den väsentliga beskaffenhet,
att detsamma icke kan förordas. Kommittén anser fördenskull,
att från stadgandet om skyldighet för de nuvarande delägarne att
underkasta sig den föreslagna nya bestämmelsen angående pensionsåldern
undantag bör göras för dem, hvilka under den närmaste tiden efter
den nya lagens trädande i kraft skulle, med tillämpning af nu gällande
bestämmelser rörande ålderspension, blifvit berättigade till sådan pension.
Vid öfvervägande af hvilken tid i sådant hänseende skäligen
borde föreslås, har det synts kommittén, att denna tid icke borde

121

tilltagas alltför kort, så att icke tilläfventyrs någon skulle kunna
med fog anse sina intressen icke hafva blifvit behörigen tillgodosedda.
Kommittén har stannat vid en tid af tre år; före denna tid anser
kommittén, att de förhållanden icke äro för handen, indika, på sätt
förut nämnts, utgöra förutsättningen för ifrågavarande undantag; ty
äfven om en eller annan redan därförut för sig uppgjort vissa planer
för tiden efter afskedstagande^ torde dessa dock icke hafva fortskridit
så långt eller tagit så fast gestalt, att eu rubbning däri är af den
ingripande betydelse, som för kommittén utgjort motivet till att föreslå
det undamtagsstadgande, hvarom nu är fråga.

Äfven för en annan grupp af delägare har kommittén föreslagit
undantag från ifrågavarande regel, nämligen de delägare, Indika vunnit
delägarerätt på grund af 1872 års reglemente och icke velat underkasta
sig de förändringar i fråga om pensionsafgifter och pensionsbelopp,
som genom 1882 års reglemente infördes. Grunden till
detta undantag är, att den pension, som tillkommer dessa delägare —
50 procent af aflöningen — är så låg, att någon minskning däri icke
synts kommittén böra ifrågasättas; och därmed är också möjligheten
att stadga någon påföljd för vägran att underkasta sig ändrade bestämmelser
i fråga om pensionsåldern utesluten. Dessa delägares antal är,
såsom förut angifvits, endast tretton.

Enligt hvad som framgår af det ofvan anförda, har kommittén
tänkt sig möjligheten däraf, att de nuvarande delägarne i pensionsinrättningen
lomme i fråga om pensionsrätt att hänföra sig till två
liufvudgrupper, nämligen dels sådana, beträffande Indika staten skulle
ikläda sig ansvaret för att deras pensioner utginge med enahanda belopp,
som enligt nu gällande bestämmelser äro fastställda, och dels sådana,
Indika till följd däraf att de icke vilja underkasta sig de af kommittén
föreslagna ändrade bestämmelserna rörande pensionsålder finge
åtnöjas med en lägre pension, af kommittén här ofvan föreslagen till
50 procent af dem tillkommande aflöning. För dessa senare skulle
föreskrifterna i pensionsreglementet af den 3 november 1882 med undantag
af bestämmelserna rörande pensionsbelopp i hufvudsak blifva
gällande, under det att å den öfriga delen af nuvarande delägare liksom
äfven å nytillträdande delägare den af kommittén föreslagna pensionslagen
skulle komma att tillämpas.

På grund häraf och då, såsom ofvan anmärkts, den nuvarande
pensionsinrättningens tillgångar förslå allenast till utbetalande af 37
procent af den delägare i densamma enligt nu gällande reglemente
tillkommande pension, kommer en principiell åtskillnad att råda emellan

it;

Anordnande af
cn ny pensionsin
rättning
vid sidan af
den nuvarande.

in

Högsta pension
åt nuvarande
delägare.

Pensionstagares
från statens
järnvägstrafiks
pension
sinrättnin g
pensionering.

ofvannämnda två grupper af delägare, så till vida som beträffande den
ena gruppen, hvilken väl torde komma att omfatta det ojämförligt
största antalet delägare, likasom äfven i fråga om nytillträdande delägare,
det är staten, som öfvertager deras pensionering och därvid fastställer
vissa såsom skäliga ansedda pensionsbelopp, under det att den
andra gruppen erhåller sina pensioner från en enskild pensionsinrättning
— den på obestånd varande statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
—- ehuru visserligen staten enligt kommitténs förslag skulle bidraga
till denna pensionering. En naturlig följd häraf blir, enligt
kommitténs uppfattning, att den nuvarande pensionsinrättningen endast
bör omfatta sistnämnda grupp af delägare, och att för öfriga delägare,
för hvilka den nya pensionslagen skulle blifva gällande, en
ny pensionsinrättning bildas. En dylik anordning, hvilken, enligt hvad
kommittén tänkt sig, skulle medföra, att den nuvarande pensionsinrättningen
skulle bibehålla så stor del af tillgångarna, som enligt försäkringstekniska
grunder belöper sig å de i samma pensionsinrättning
kvarstående delägare, har så mycket mera skäl för sig, som därigenom
för sådana delägare, hvilka tilläfventyrs icke vilja underkasta sig de
föreslagna förändrade bestämmelserna rörande pensionsålder, tydligen
klargöres, att den nuvarande pensionsinrättningen saknar förmåga att
uppfylla sina förbindelser enligt gällande pensionsreglemente.

Innan kommittén afslutar behandlingen af de frågor, som röra de
nuvarande delägarnes ställning i den nya pensionsinrättningen, vill
kommittén framhålla, att, på sätt af nedan intagna förslag till lag för
den nya pensionsinrättningen framgår, kommittén ansett sig böra jämväl
för nuvarande delägare föreslå eu sådan begränsning af pensions
belopp, att högsta pension bestämmes till 6,000 kronor. Eu sådan
begränsning, hvilken äfven kommittén för ordnandet af det civila pensionsväsendet
föreslagit, torde icke kunna betraktas såsom någon rubbning
i nuvarande delägarnes rätt, enär nämligen med nu gällande aflöningsförmåner
för statens järnvägars personal pension till densamma
icke kan utgå med högre belopp än 5,920 kronor, högsta pensionen
åt öfverdirektör.

Hvad angår dem, hvilka vid den nya lagens trädande i kraft äro
pensionstagare från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, har kommittén
tänkt sig, att staten skulle garantera dem utbekommandet af
de dem beviljade pensioner, och att utbetalningen af desamma skulle
ske från den nya pensionsinrättningen. Någon minskning i dessa pensioner
anser kommittén så mycket mindre kunna ifrågasättas, som kommittén
funnit en nedsättning i pensionsbeloppen för nuvarande delägare

123

skäligen icke böra föreskrifVas. Samma skäl, som gällde för kommitténs
uppfattning’ i sistberörda hänseende, gälla naturligtvis äfven i
fråga om pensionstagarne, och detta i ännu högre grad, då dessa redan
kommit i åtnjutande af ett visst pensionsbelopp.

Kommittén bär i det föregående redogjort för de förändringar i
afseende å pensionsvillkoren för de nuvarande delägarne i pensionsinrättningen,
som skulle kunna ifrågasättas för förbättrande af pensionsinrättningens
ekonomiska ställning, äfvensom visat, i hvad mån en dylik
af kommittén föreslagen förändring skulle uppfylla det därmed afsedda
ändamålet; och öfvergår kommittén härmed till behandling af
frågan om den medverkan i ekonomiskt afseende från statens sida, som
enligt kommitténs uppfattning bör äga rum för ordnande af den föreslagna
nya pensionsinrättningens finansiella förhållanden, i sammanhang
hvarmed kommittén ämnar redogöra för de allmänna grunder, efter
hvilka pensionering af nytillträdande delägare skulle äga rum.

Under förutsättning att hela den nuvarande personalen kommer att
underkasta sig den af kommittén föreslagna förändringen i afseende å
pensionsålder och sålunda öfvergår till den nya pensionsinrättningen,
skulle enligt den verkställda matematiska utredningen, för hvilken här
ofvan å sid. 115 redogörelse lämnats, bristen i pensionsinrättningen den
1 januari 1904 utgöra 27,980,209 kronor. För deri händelse att ett
större eller mindre antal delägare skulle vägra att ingå på berörda
förändring i afseende å nu gällande pensions villkor, och dessa delägare
sålunda enligt kommitténs förslag komme att mot erhållande af nedsatt
pension kvarstanna i den gamla pensionsinrättningen, skulle naturligtvis
nyssnämnda brist i motsvarande grad minskas. Det är
uppenbart, att det icke kan blifva tal om ett omedelbart täckande
af ifrågavarande brist, utan måste de för återställande af den ekonomiska
jämvikten inom pensionsinrättningen erforderliga åtgärder
fördelas på en längre följd af år. Vid behandlingen af föreliggande
fråga har kommittén tagit till utgångspunkt den grundsats, som
uttalats i det af kommittén för förändradt ordnande af det civila
pensionsväsendet den 7 november 1902 afgifna betänkande, nämligen
att de civila tjänsteinnehafvarne skulle genom årliga utgifter
själfva bidraga med en tredjedel till kostnaden för egen pensionering,
hvilken till den öfriga delen skulle bestridas af staten. Om staten

Kommitténs
förslag till nya
grunder för
bestämmande
af statsbidraget.

124

sålunda enligt denna grundsats åtoge sig att till två tredjedelar ansvara
för pensioneringen af statens järnvägars personal genom att hädanefter
årligen inbetala två tredjedelar af alla utgående pensioner,
under det att pensionsinrättningen själf ansvarade för den återstående
tredjedelen, skulle summan af pensionsinrättningens förbindelser härigenom
minskas till en tredjedel af ansvarsbeloppet vid ingången af år
1904 eller från 50,100,960 kronor till 16,700,320 kronor. Då pensionsinrättningens
samtliga tillgångar vid samma tid, oberäknadt statsbidraget,
utgjorde 14,849,751 kronor, skulle alltså genom nyssberörda åtgärd
den ofvan omförmälda stora bristen i pensionsinrättningen komma
att nedgå till 1,850,569 kronor.

Kommittén har emellertid vid en närmare undersökning af förhållandena
funnit, att den nu omhandlade grundsatsen för fördelningen
emellan staten och de enskilde tjänsteinnehafvarne af ansvaret för de
senares pensionering icke låter sig genomföras beträffande den vid
statens järnvägar anställda personal utan alltför stora uppoffringar från
denna personals sida. Anledningen härtill är att söka uti de säregna
förhållanden, under hvilka samma personal till större delen lefver och
arbetar. Kommittén har redan förut vid behandlingen af frågan om
pensionsåldern framhållit, hurusom till följd häraf för en stor del af
järnvägspersonalen ålderspensionering måste äga rum tidigare än för
andra civile tjänsteinnehafvare. Denna tidigare pensionering af nu
ifrågavarande personal medför emellertid, såsom den matematiska utredningen
utvisar, eu högst väsentlig ökning af kostnaden för pensioneringen
öfver hufvud taget. Härtill kommer, såsom kommittén
jämväl förut erinrat, att tjänstgöringen för en stor del af personalen
är så ansträngande, tager hälsa och krafter till den grad i anspråk,
att mången redan före den tid, då han under normala förhållanden
skulle hafva blifvit pensionsmässig, är af sjuklighet oförmögen att på
ett tillfredställande sätt sköta sin befattning samt till följd häraf måste
af vederbörande myndighet afskeda^ mot erhållande af afkortad eller
så kallad invalidpension. Att detta slag af pensioner för pensionsinrättningen
äger en afse värd betydelse, framgår däraf, att dessa pensioner
för närvarande utgöra omkring 40 procent af samtliga från densamma
utgående pensioner, under det att i fråga om statens öfriga civile
tjänsteinnehafvare dylik pensionering jämförelsevis sällan torde ifrågakomma.
Slutligen får kommittén erinra om den pensionering, som
uppkommer på grund af olycksfall eller sjukdom, som ådragits under
tjänster!tofning, för hvilken pensionering kostnaden emellertid är jämförelsevis
obetydlig, i det att densamma för närvarande utgör allenast

125

4 å 5 procent af summan utaf samtliga utgående pensioner och för
öfrig! synes hålla sig tämligen konstant.

Samtliga här ofvan anförda omständigheter, hvilka äro utmärkande
särskild! för pensioneringen af järnvägspersonalen, bidraga till att göra
denna pensionering icke obetydligt dyrare än pensioneringen af statens
öfriga civile tjänsteinnehafvare. Af den matematiska utredningen rörande
pensionsinrättningens ställning framgår, att sannolika värdet af
de afgifter, hvilka af den enskilde delägaren i pensionsinrättningen
inbetalas under hans tjänstetid, endast uppgår till omkring 25 procent
af kostnaden för hans egen pensionering och detta oaktadt dessa afgifter,
sådana de för närvarande äro bestämda, äro för den ojämförligt
större delen af personalen icke obetydligt högre än dem, som i ofvannämnda
kommittébetänkande blifvit föreslagna för andra civile tjänsteinnehafvare.
Procenttalet varierar nämligen emellan 26,G och 31,6 procent
vid 25 års inträdesålder samt 22,8 och 25,G procent vid 29 års
inträdesålder. Då någon afsevärd ökning af de redan nu höga afgifterna
så mycket mindre torde kunna ifrågasättas, som, enligt hvad kommittén
vid behandlingen af frågan rörande ändring uti nuvarande delägares
pensionsvillkor framhållit, det icke lärer vara med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, att statens järnvägars personal skulle behöfva
i större mån än hvad redan äger rum vidkännas uppoffringar
för den ökning i kostnaden för deras pensionering, som, på sätt ofvan
omförmälts, uppkommer till följd af beskaffenheten utaf deras tjänstgöring,
samt för öfrigt genom en ändamålet fullt motsvarande ökning
i afgifterna dessa skulle uppgå till belopp, som icke stode i rimligt
förhållande till nuvarande aflöningsförmåner, lärer ingen annan utväg
återstå, än att staten till pensioneringen af järnvägspersonalen lämnar
ett ytterligare tillskott utöfver redan ifrågasatta två tredjedelar af utgående
pensioner.

Beträffande detta ytterligare tillskott har kommittén till en början
ansett, att staten skulle ensam öfvertaga ansvaret för pensionering
till följd af olycksfall eller sjukdom, som ådragits under tjänsteutöfning,
d. v. s. att staten betalade hela beloppet af utgående invalidpensioner
enligt 6 § a) i nu gällande reglemente, motsvarande 7 § a)
och 12 § 1 inom. i kommitténs förslag till pensionslag. Såsom förut
erinrats, har en dylik skyldighet vid en föregående tidpunkt ansetts
åligga staten, så till vida som i atlöningsreglementet vid statens järnvägar
den 17 september 1869 stadgades, att tjänsteman eller betjänt,
hvilken genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under tjänstgöring,
blifvit oförmögen att behörigen sköta sin befattning, Ange hos Kungl.

126

Maj:t föreslås att på de villkor, som i hvarje fall pröfvades lämpliga;
årligen af järnvägens inkomster uppbära viss lämplig del af arfvodet,
och torde för öfrigt ett stadgande i denna riktning öfverensstämma med
de principer, som gjort sig gällande i den nyare lagstiftningen rörande
arbetsgifvares skyldighet i berörda hänseende.

Härutöfver erfordras emellertid från statens sida ett bidrag, som
är tillräckligt att täcka icke blott den brist i pensionsinrättningen, som,
på sätt ofvan nämnts, skulle förefinnas vid ingången af år 1904, äfven
om staten till pensionsinrättningen inbetalade två tredjedelar af alla
utgående pensioner, utan äfven den brist, som i framtiden skulle uppkomma
vid hvarje ny delägares inträde af den anledning att, såsom
jämväl framhållits, de afgifter, hvilka hvarje delägare inbetalar till pensionsinrättningen,
icke förslå till bestridande af den tredjedel utaf kostnaden
för hans pensionering, som återstår, sedan staten öfvertagit ansvaret
för två tredjedelar af densamma.

För närmare belysning af det sätt, på k vilket enligt kommitténs
mening detta ytterligare bidrag från statens sida borde bestämmas att
utgå, anser sig kommittén i detta sammanhang böra erinra om de
grunder, enligt hvilka den matematiska utredningen af pensionsinrättningens
ställning blifvit utförd.

Vid hvarje delägares inträde i pensionsinrättningen åtager sig densamma
att, mot inbetalning under vederbörandes tjänstetid af vissa
fastställda afgifter, efter pensionsålderns uppnående till honom utbetala
en pension, hvars storlek är beroende på hans aflöning vid afskedstagande!
Het är sålunda klart, att man, för att få en fullständig uppfattning
af storleken så väl af de förbindelser, pensionsinrättningen i
närvarande stund iklädt sig, som af de tillgångar, hvarmed dessa skola
mötas, måste utföra beräkningen med hänsyn till de aflöningsförhöjningar,
som den nuvarande personalen genom befordringar eller uppflyttning
i högre åldersklass har att vänta. Den brist, 27,980,209 kronor,
som den matematiska utredningen gifvit vid handen, är sålunda beräknad
med hänsyn till kommande afiöningsförhöjningar.

Skulle åter pensionsinrättningen liksom hvarje annan försäkringsanstalt
den 1 januari 1904 upprätta en tablå öfver sill ställning, måste
densamma grundas på dåvarande aflöningar och dåvarande afgifter,
alltså ulan hänsyn till framtida afiöningsförhöjningar. En sådan tablå
förefinnes å sid. 318 i den matematiska utredningen och upptages för
bättre öfversikt äfven här.

127

Tablå öfver ställningen (ten 1 januari 1004 utan aflöningsförliöjningar.

Tillgångar.

Kapitalbehållning........................................................................ 9,758,338 kr.

Kommande årsafgifters värden Grupp A.............................. 2,352,138 x>

» » » » B.............................. 1,743,051 »

Summa 13,853,527 kr.

Skulder.

Personalens ålderspensionering Grupp A.............................. 13,205,378 kr.

» :>•> » B............................ 7,734,501 »

)) invalid pensionering » A............................. 5,761,545 »

» » » B............................. 5,788,915 »

Utgående ålderspensioner......................................................... 4,000,481 »

» invalidpensioner ......................................................... 3,352,733 »

Summa 39,843,553 kr.

~ däraf 13,28L48T”T

Öfverskott 572,343 »

Summa 13,853,527 kr.

Häraf framgår sålunda att, om pensionsinrättningens förbindelser
nedsatts till en tredjedel därigenom att staten öfvertagit ansvaret
för två tredjedelar af alla pensioner, så skulle, då hänsyn ej tages till
framtida aflöningsförliöjningar, pensionsinrättningen den i januari 1904
ägt ett öfverskott af 572,343 kronor.

Om icke någon ytterligare åtgärd vidtoges, skulle emellertid detta
öfverskott snart försvinna, äfven om staten betalade två tredjedelar af
alla utgående pensioner, då nämligen pensionsinrättningens förbindelser
på grund af personalens aflöningsförliöjningar och nya medlemmars
inträde komme att ökas i högre grad, än att förbindelserna skulle kunna
täckas af de inflytande afgifterna.

128

Kommittén liar därföre tänkt sig-, att staten skulle ytterligare lämna
ett bidrag, så afpassadt att den genom nyssnämnda orsaker uppkommande
bristen i bokslutet ärligen skulle täckas. Metoden, enligt hvilken
detta årliga tillskott skulle beräknas, är densamma, som den, hvilken
af professor A. Lindstedt blifvit använd vid ordnandet af Gäfle—Dala
järnvägs pensionskassa och hvilken enligt kommitténs uppfattning på ett
synnerligen enkelt och praktiskt sätt uppfyller det därmed afsedda
ändamålet.

Enligt densamma inbetalar järnvägsbolaget vid hvarje ny delägares
inträde i kassan eller vid hvarje aflöningsförhöjning det belopp, som
enligt matematiska grunder utgör skillnaden emellan å ena sidan den
därigenom uppkommande ökningen i kassans förbindelser och å andra
sidan värdet af de framtida inbetalningar, som af samma orsaker tillföras
kassan. Det är uppenbart att, i den mån sådant på grund af matematisk
beräkning kan förebyggas, härigenom uppkomsten af ny brist
förhindras.

Enär pensionsförbindelsernas värden nedsättas till eu tredjedel därigenom,
att staten öfvertager utbetalningen af två tredjedelar af de utgående
pensionerna, så kan i öfverensstämmelse med professor Lindstedts
metod storleken af det erforderliga tillskottet på följande sätt
bestämmas.

Staten betalar ärligen till pensionsinr tutning en det belopp, som må erfordras
såsom fyllnad för att pensionsinr ältning en vid slutet af hvarje år
skall äga en kapitalbehållning, motsvarande enligt matematiska grunder
skillnaden mellan, ä ena sidan, kapitalvärdet af tredjedelen af samtliga
pensionsinrättningen åliggande pensionsförpliktelser med undantag af dem,
hvilka uppkomma på grund af olycksfall eller sjukdom, ådragen under
tjänsteutöfning, och ä andra sidan, kapitalvärdet af delägarnes årsafgifter.

För att få ett begrepp om storleken af hela det statsbidrag, som
pensionsinrättningen enligt kommitténs förslag skulle komma att få
uppbära, kan man betrakta förhållandena under de senare åren. Beräknar
man till en början de belopp, pensionsinrättningen skulle hafva
mottagit, ifall staten under åren 1897—1904 hade till densamma inbetalt
alla invalidpensioner på grund af 6 § a) i gällande pensionsreglemente
samt två tredjedelar af alla öfriga utgående pensioner,
så finner man dessa belopp, afrundade till jämna tusental kronor,
utgöra:

1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904

362,000 404,000 423,000 446,000 479,000 511,000 585,000 600,000

129

Stegringen i denna del af statsbidraget skulle sålunda årligen ha
utgjort i medeltal 34,000 kronor. Man har emellertid anledning antaga,
att stegringen i framtiden kommer att betydligt ökas, då antalet ålderspensionerade
är i stark tillväxt. Beräknar man antalet dylika pensioner
t. ex. 20 år härefter, finner man, att de utgöra 1,106 af grupp A i den
matematiska utredningen och 480 af grupp B i samma utredning. Då
delägare, tillhörande förstnämnda grupp, i medeltal erhålla 869 kronor i
ålderspension och delägare i den senare gruppen 2,506 kronor, skulle
totalsumman af utgående ålderspensioner vid denna tid utgöra omkring

2,200,000 kronor. Beträffande invalidpensioner utgöra dessa för närvarande
omkring 44 procent af alla utgående pensioner, men procenttalet
är tydligen stadt i nedgående. Sannolikt kommer hela summan af utgående
pensioner vid denna tidpunkt att närma sig 3,000,000 kronor årligen,
af hvilket belopp staten genom öfvertagande af ansvaret för hela
pensioneringen enligt 6 § a) i nu gällande reglemente samt två tredjedelar
af den öfriga pensioneringen skulle tillskjuta omkring 2,000,000
kronor.

Beträffande vidare det ytterligare bidrag till pensionsinrättningen,
som från statens sida är erforderligt och som enligt kommitténs förslag
skulle utgå till ett sådant belopp, att pensionsinrättningen vid hvarje
års slut skulle äga den fond, som enligt matematiska grunder bör
finnas, kan man få ett begrepp om detta bidrags ungefärliga storlek för
närvarande genom att jämföra de båda tablåerna öfver pensionsinrättningens
ställning den 1 januari 1904 och den 1 januari 1905, där ställningen
beräknats utan hänsyn till kommande aflöningsförhöjningar.0) Den
visar följande öfverskott:

den 1 januari 1904 ......................................... 572,343 kr.

den 1 januari 1905.......................................... 261,925 »

Skulle emellertid staten hafva under år 1904 till pensionsinrättningen
inbetalt alla invalidpensioner enligt 6 § a) samt två tredjedelar af alla
öfriga utgående pensioner, så hade statsbidraget utgjort omkring 600,000
kronor, i stället för att detsamma enligt nuvarande bestämmelser endast
utgjort omkring 304,000 kronor. Med det större statsbidraget skulle
behållningen den 1 januari 1905 hafva utgjort 557,925 kronor. Pensionsinrättningens
behållning skulle sålunda hafva minskats från 572,343 *)

*) Se matematiska utredningon sid. 319.

17

130

Nytillträdando
delägares årsafgifter.

kronor till 557,925 kronor eller med 14,418 kronor. Denna sista summa
angifver emellertid icke omedelbart storleken af det belopp, staten skulle
hafva behöft tillskjuta för att pensionsinrättningen skulle kunna täcka
de under år 1904 uppkommande ökade förbindelserna, ty bland pensionsinrättningens
inkomster för år 1904 ingår äfven ränta på behållningen
den 1 januari 1904. Med antagande af 4 procents räntefot utgör
denna ränta en summa af 22,894 kronor, med hvilken tydligen ofvannämnda
14,418 kronor måste ökas för att gifva en riktig uppfattning
af storleken af det ifrågavarande ytterligare statsbidraget. Man erhåller
sålunda 37,312 kronor. Detta belopps storlek beror på två orsaker
dels på inträde af nya delägare och dels på aflöningsförhöjningar under år
1904. Af dessa torde verkan af den förra svårligen kunna uppskattas,
då antalet nytillträdande delägare växlar betydligt år från år, den senare
torde framkalla en långsam stegring af beloppet.

Vid den behandling, som kommittén i det föregående ägnat frågan
om delägarnes bidrag till sin pensionering, har kommittén utgått från
den uppfattning, att någon afsevärd förhöjning i nu utgående årsafgifter
icke utan att blifva alltför betungande skulle kunna ifrågakomma
ens för nytillträdande delägare.

Beträffande nu gällande bestämmelser i fråga om pensionsafgifter
får kommittén hänvisa till den redogörelse härför, som återfinnes å sid. 101
här ofvan, och inhämtas däraf, att delägarnes årsafgifter utgöra lägst —
vid inträde i pensionsinrättningen före fyllda 30 år — 3,2 procent af
aflöningen, motsvarande 4 procent af pensionen, och högst — vid inträde
efter fyllda 60 år — 4,8 procent af aflöningen, motsvarande 6 procent
af pensionen. Kommittén har icke ansett sig böra för nytillträdande
delägare bibehålla den grund för afgifternas stegring, som nu tillämpas,
d. v. s. i förhållande till åldern vid inträde i pensionsinrättningen. Till
en början kan härvid erinras, att afgifternas stegring, sådan densamma
i nu gällande pensionsreglemente är bestämd, icke uppfyller det därmed
afsedda ändamålet att ersätta minskningen i afgifternas värde i förhållande
till pensionen till följd af minskad tid för desammas inbetalande.
Härtill kommer, att, enligt hvad som framgår af den matematiska utredningen,
det ojämförligt större antalet delägare numera inträder i
pensionsinrättningen före fyllda 30 år, hvadan de ökade afgifter, som
enligt omförmälda beräkningssätt tillföras pensionsinrättningen, äro utaf
jämförelsevis ringa betydelse i ekonomiskt afseende.

131

Nyss angifna syfte med afgifternas stegring anser kommittén
emellertid skulle på ett lämpligare sätt ernås därigenom att, i likhet
med hvad i ofvanämnda kommittébetänkande af den 7 november 1902
föreslagits, afgifterna bestämdes att utgå efter eu stigande skala, anpassad
i förhållande till viss pensionen i regel motsvarande del af aflöningen,
så att för en mindre pension afgiften beräknades efter lägre procenttal
än för en större. En dylik stegring, som enligt hvad kommittén tänkt
sig skulle inträda först då nyssnämnda del af aflöningen öfverstege

2,000 kronor, innebär en verklig förhöjning i afgifterna, sådana de för
närvarande äro bestämda, men denna förhöjning torde hafva så mycket
mera skäl för sig, som densamma enligt kommitténs förslag icke skulle
träffa de svagare aflönade delägarne, och den därjämte skulle på ett
effektivt sätt bidraga till att utjämna förhållandet mellan afgifternas
värde och pensionens belopp.

Beträffande den föreslagna skalan har kommittén ansett sig böra
utgå från nu gällande lägsta procenttal eller 4 procent af ofvanberörda
i allmänhet pensionen motsvarande del af aflöningen, då denna del
uppgår till högst 2,000 kronor, och sluta vid 6 procent. Den sålunda
föreslagna lägsta afgiften är redan, såsom förut anmärkts, en procent högre
än hvad i omförmälda kommittébetänkande ifrågasatts såsom lägsta afgift
för civile tjänsteinnehafvare i allmänhet; men torde detta förhållande
motiveras häraf, att den personal, för hvilken berörda afgift skulle blifva
gällande, i regel tillhör den grupp af delägare, hvilken enligt kommitténs
förslag skulle pensioneras vid en tidigare lefnadsålder, och att invalidpensionering
i vidsträckt bemärkelse företrädesvis ifrågakommer för dylik
personal, beroende på beskaffenheten af densammas tjänstgöring, hvilka
omständigheter, såsom förut framhållits, bidraga till att i afsevärd mån
fördyra pensioneringen af samma personal. Det har för öfrigt icke synts
kommittén lämpligt att för ^tillträdande delägare föreslå en lägre årsafgift
än som gäller för de nuvarande delägarne; och att jämväl för en
del af dessa föreslå en sänkning af afgifterna bär kommittén, med
hänsyn till pensionsinrättningens ekonomiska obestånd, ansett icke
kunna ifrågasättas. Hvad åter angår den högre aflönade personalen,
är för densamma en förhöjning i afgifterna, sådana de nu äro bestämda,
af kommittén föreslagen genom den stigande skala, efter hvilken afgifterna
skola utgå. Med hänsyn till de icke obetydliga afgifter, hvilka
på sätt å sid. 101 här ofvan omförmälts, järnvägspersonalen måste
erlägga till statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa, torde någon
ytterligare stegring för nu ifrågavarande personal icke kunna ifrågakomma
och detta så mycket mindre som afgifterna, sådana de af kom -

132

Pensionernas
belopp för nytillträdandc

delägare.

mitten föreslagits, öfver hufvud taget icke understiga de pensionsafgifter,
som erläggas af andra statstjänare eller för dem blifvit föreslagna.

Vidkommande de aflöningsförköjningsafgifter, Indika för närvarande
utgå och enligt kommitténs förslag fortfarande skola erläggas af
nuvarande delägare i pensionsinrättningen, har kommittén, med hänsyn
till den stegring utaf årsafgifterna i förhållande till ökade aflöningar,
som kommittén föreslagit för nytillträdande delägare, ansett dylika utgifter
icke böra för dem ifrågakomma, och detta så mycket mindre,
som dessa afgifter för pensionsinrättningen äga en underordnad betydelse
i finansiellt hänseende. Enligt hvad ofvan angifvits, utgjorde nämligen
det kapitaliserade värdet af samma afgifter vid ingången af år 1904
allenast 215,401 kronor. Dessa afgifters upphörande innebär emellertid
en lindring för den lägst aflönade personalen.

Enligt hvad som ofvan omförmälts, har i det af kommittén för
förändradt ordnande af det civila pensionsväsendet den 7 november 1902
afgifna betänkande föreslagits, att såsom underlag för bestämmande af
pensions belopp skulle, där ej särskild! pensionsunderlag blifvit i lönestaten
fastställdt, tjäna: för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar
vore förenade, hela lönen, och för annan tjänst två tredjedelar
af lönen. Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med
hvilken förmån af boställe vore förenad, skulle lönen, därest den af
sådan anledning minskats med ett belopp, som funnes i lönestaten
angifvet eller med ledning däraf kunde bestämmas, ökas med detta
belopp. Enahanda princip har jämväl i hufvudsak blifvit tillämpad i
förevarande afseende uti en af Kungl. Maj:t, på grundvalen af ett i
samma ämne år 1894 afgifvet kommittébetänkande, till 1899 års Riksdag
aflåten proposition innefattande, bland annat, förslag till »lag angående
civile tjänsteinnehafvares rätt till pension af staten».

1 öfverensstämmelse med den grundsats, som sålunda härutinnan
gjort sig gällande, har kommittén ansett, att vid bestämmande af
pensionsbeloppet för nytillträdande delägare hänsyn icke borde tagas
till tjänstgöringspenningarna. Däremot bär kommittén funnit sig icke
kunna underlåta att härvidlag medräkna, förutom lönen, jämväl förmånen af
fri bostad eller af hyresbidrag, denna förmån beräknad, på sätt genom
pensionsreglementet den 3 november 1882 blifvit bestämdt, till 20 procent
af hela det ordinarie arfvodet, och anser kommittén giltiga skäl
tala för riktigheten af ett dylikt förfarande. I olikhet med hvad förhållandet
är i fråga om andra civile tjänsteinnehafvare, för hvilka nyssnämnda
förmån allenast i undantagsfall förekommer, åtnjuter nämligen
den ojämförligt största delen af de vid statens järnvägar anställde

133

tjänstemän och betjänte, nämligen hela distriktspersonalen, som enligt
1903 års arfvodesstat omfattade 8,341 personer mot 308 inom järnvägsstyrelsen,
fri bostad eller hyresbidrag. Vidare är att märka, hvad
särskildt hyresbidraget angår, att detsamma i gällande aflöningsreglemente
uttryckligen angifves tillhöra lönen, och enahanda förhållande
gäller praktiskt taget jämväl i fråga om förmånen af fri bostad, så tillvida
som denna förmån af naturliga orsaker bibehålies vid tjänstledighet
under sådana omständigheter, att tjänstgöringspenningarna måste
afstås. För öfrigt skulle — och den synpunkten har för kommittén härutinnan
varit i främsta rummet afgörande — pensionen, därest den för
nu ifrågavarande personal i regel bestämdes lika med lönen utan
medräknande utaf värdet af den fria bostaden eller hyresbidraget,
komma att enligt kommitténs uppfattning allt för mycket understiga
vederbörandes aflöningsförmåner under tjänstetiden.

För belysning af nu omförmälda förhållande har kommittén låtit
upprätta nedanstående tabell, i hvilken de med fetstil angifna talen
utvisa de pensioner, som kommittén ämnar föreslå.

134

Aflöning, nuvarande pension samt ifrågasatt pen -

Tjänsteinnehafvare.

Allo-

Lön.

Ålderstillägg.

Hyresbidrag.

Summa lön.

Fasta arfvode:].

Inom styrelsen:

Öfverdirektör..................................................

4,400

1,000

5,400

Byrådirektör m. fl............................................

3,000

1,000

4,000

Kamrerare m. fl...............................................

2,600

1,000

3,600

^Registrator m. fl..............................................

1,800

1,000

2,800

l:ste vaktmästare .............................................

800

Vid distrikten:

Distriktschef m. fl...........................................

3,375

750

1,100

5,225

Trafikinspektör m. fl..........................................

2,250

a

750

800

3,800

Distriktskassör m. fl.........................................

2,025

O

675

720

3,420

Stationsinspektor l:sta kl..................................

2,625

i\

:c3

375

800

3,800

D:o 2:dra » .................................

2,250

375

700

3,325

D:o 3:dje » ................................

1,800

fn

450

600

2,850

Byråassistent m. fl............................................

1,575

675

600

2,850

Arfvoden efter klass.

Inom styrelsen:

Bokhållare ......................................................

1

2,250

Bitare m. fl....................................................

11

2,025

Kvinnlig kontorsskrifvare...................................

s

1,125

Manligt kontorsbiträde.......................................

9G0

Vaktmästare.....................................................

''Öj
c3 ni

720

Kvinnligt kontorsbiträde....................................

s

672

Kontors vakt......................................................

480

-—•

135

slöra för tjänsteinneliafvare Tid statens järnvägar.

ning.

Summa

aflöning.

Nuvarande

högsta

pension,

80 % af
hela af-löningen i
afrun dåde
tal.

Pension, beräknad att motsvara:

Tjänst-

görings-

penningar.

Ålders-

tillägg.

Summa

tjänst-

görings-

penningar.

75 % af
hela af-löna gen.

lön med ålderstillägg
och hyresbidrag

lön med ålderstillägg
utan hyresbidrag

belopp.

i procent
af hela
aflöningen.

belopp.

i procent
af hela
aflöningen.

2,000

4

7,400

5,920

5,550

5,400

72.97

5,400

72.97

1,500

5,500

4,400

4,125

4,000

72.73

4,000

72.73

1,400

5,000

4,000

3,750

3,600

72

3,600

72

! 1,200

4,000

3,200

3,000

2,800

70

2,800

70

300

1,100

880

825

800

72.73

800

72.73

: 1,125

250

1,375

6,600

5,280

4,950

5,225

79.17

4.125

62.no

750

250

1,000

4,800

3,840

3.600

3,800

»

3,000

,,

675

o

o

225

900

4,320

3,456

3,240

3,420

»

2,700

»

875

■S''

125

1,000

4,800

3,840

3,000

3,800

..

3,000

»

750

C

125

875

4,200

3,360

3,150

3,325

»

2,625

,,

600

150

750

3,600

2,880

2,700

2,850

»

2,250

»

525

225

750

3,600

2,880

2,700

2,850

))

2,250

»

750

3,000

2,400

2,250

2,250

75

2,250

75

675

2,700

2,160

2,025

2,025

»

2,025

»

fl 375

1,500

1,200

1,125

1,125

»

1,125

»

_ j 240

1,200

960

900

960

so

960

80

1) 180

900

720

675

720

»

720

»

1 168

—_

840

672

630

672

»

672

1)

en

M

K)

O

600

480

450

480

..

480

»

136

A fl 5-

Tj änsteinnehafvare.

Vid distrikten:

Stationsinspektor 4:de kl. in. fl..............

D:o 5:te » » .............

Lokomotivförare m. fl...........................

Öfverkonduktör m. fl...........................

Stationsmästare 6:te kl. st. m. fl............

Vagnförman m. fl.................................

Stationsmästare 7:de kl. st. m. fl...........

Vaktmästare m. fl................................

Vagnsmörjare m. fl..............................

Station skarl m. fl.................................

Banvakt ...........................................

Kontorsvakt.......................................

Notisbärare.........................................

L

ön.

lldorstillägg.

Hyresbidrag.

Summa lön.

M

,1,800

480

2,280

i

1.575

_

420

1,995

i

1,350

__

360

1,710

1

lu25

300

1,425

960

240

1,200

864

216

1,080

768

_

192

960

C3

03

672

_

168

840

624

156

780

tf

576

144

720

528

132

660

480

120

600

432

108

540

Af förestående tabell framgår att, därest för personal, som åtnjuter
förmånen af fri bostad eller af hyresbidrag, pensionen bestämdes att motsvara
allenast den del af arfvodet, som utgör lönen, skulle alla dylika
befattningshafvare, hvilkas ordinarie aflöning, inberäknadt nyssnämnda
förmån, utgjorde 1,800 kronor eller därutöfver, erhålla i pension allenast
62.5 procent utaf samtliga ordinarie aflöningsförmåner.

Det utaf kommittén förordade sättet för bestämmande af det belopp,
efter hvilket pension skall för nytillträdande delägare utgå, i enlighet
hvarmed densamma i regel kommer att motsvara lönen jämte värdet
utaf förmånen af fri bostad eller af hyresbidrag, där sådan åtnjutes, medför
emellertid särskildt för de högre aflönade tjänstemännen inom järnvägsstyrelsen
en icke obetydlig nedsättning af pensionen, sådan densamma
för närvarande är bestämd. Sålunda skulle pensionen för
denna grupp af tjänstemän komma att utgöra ett belopp, som växlar
emellan 70 och i det närmaste 73 procent af hela aflöningen mot

137

n i

11 g-

Summa

aflöning.

Nuvarande

högsta

pension,

80 96 af

hela af-löningen i
afrundade
tal.

Pension, beräknad att motsvara:

Tjänst-

görings-

penningar.

Älders-

tillägg.

Summa

tjänst-

görings-

pcnningar.

75 % af
hela af-löningen.

lön med ålderstillägg
och hyresbidrag.

lön med ålderstillägg
utan hyresbidrag

belopp.

i procent
af hela
aflöningen.

belopp.

i procent
af hela
aflöningen.

Kr.

ö.

600

__

_

2,880

2,304

2,160

2,280

79.17

1,800

62.50

1

525.

2,520

2,016

1,890

1,995

»

1,575

»

*

450

2,160

1,728

1,620

1,710

»

1,350

»

§

375

1,800

1,440

1,350

1,425

»

1,125

»

240

--

1,440

1,152

1,080

1,200

83.33

960

66.67

216

•—

1,296

1.037

972

1,080

))

864

»

192

--

1,152

922

864

960

»

768

»

o

o

168

—-

1,008

807

756

840

»

672

»

■g

«s

156

---

936

743

702

780

»

624

»

*

144

864

692

648

720

»

576

»

132

—•

792

634

594

660

»

528

»

120

—■

720

576

540

600

n

480

»

108

——

648

513

486

540

»

432

»

nuvarande 80 procent af densamma. Däremot skulle genom samma
beräkningssätt pensionen för distriktspersonalen icke ens för den högst
aflönade i nämnvärd grad komma att lida någon minskning utan fasthällre
för den lägre aflönade personalen ökas utöfver nyssnämnda
procenttal af aflöningen. Då kommittén, å ena sidan, ansett, att pensionerna
för den högre aflönade personalen, sådana de nu äro bestämda,
kunna för nytillträdande delägare tåla vid någon minskning och därjämte
velat finna en utväg att utjämna förhållandena beträffande
pensionsbeloppen, jämförda med aflöningen, emellan personalen inom
järnvägsstyrelsen och distriktspersonalen, men kommittén, å andra
sidan, håller före, att pensionerna för lägre aflönade tjänsteinnehafvare
böra i regel bibehållas vid nuvarande högst 80 procent utaf hela
aflöningen, har kommittén funnit sig böra för pensionerna fastställa
visea maximibelopp, angifna i procenttal af samtliga aflöningsförmåner,
sålunda att pensionen icke må öfverstiga, för tjänsteinnehafvare, hvilkens

18

138

ordinarie arfvode uppgår till eller öfverstiger 1,500 kronor, 75 procent
och för den, hvilken^ ordinarie arfvode är lägre än 1,500 kronor, 80
procent af det ordinarie arfvodet och, därest tjänsteinnehafvare åtnjuter
förmånen af fri bostad eller af hyresbidrag, af samma förmåns till 20
procent af det ordinarie arivodet beräknade värde. Därjämte har kommittén,
i öfverenstämmelse med hvad i ofvannämnda kommittébetänkande
af den 7 november 1902 föreslagits, ansett,, att högsta pensionen borde
bestämmas till 6,000 kronor.

Kommittén vill icke lämna oanmärkt, att jämväl vid bestämmande
af pensionsbeloppen på nyss omförmälda sätt den högre aflönade personalen
inom iärnvägsstyrelsen kommer att blifva sämre ställd i ponsionshänseende
än distriktspersonalen med ungefär motsvarande aflöning,
i det att, såsom ofvan intagna tabell utvisar, pensionen för förstnämnda
personal kommer att nedgå till 70—73 procent åt samtliga aflöningsförmåner,
under det att distriktspersonalens pensioner icke i något fall
komme att understiga 7 5 procent af hela aflöningen. Kommittén. har
väl insett det olämpliga i en sådan olikhet; men då någon fullt giltig
grund icke torde kunna åberopas att, hvad angår den högre aflönade
personalen inom järnvägsstyrelsen, frångå den allmänt tillämpade regeln,
att pensionen skall motsvara lönens belopp, och da orsaken till berörda
oegentlighet är att söka i den skillnad i aflöningen, som med hänsyn
till den distriktspersonalen tillerkända förmånen af fri bostad eller åt
hyresbidrag råder emellan nyssnämnda bägge grupper af befattningshafvare
vid statens järnvägar, lärer samma oegentlighet lämpligast
undanrödjas, icke i sammanhang med pensionsväsendets ordnande utan
vid en blifvande lönereglering. Beträffande den af kommittén föreslagna
gränsen emellan de arfvodesbelopp, etter hvilka det högre eller
lägre procenttalet skall beräknas, har denna bestämts med hänsyn till
dmi i 2 § af gällande aflöningsreglemente meddelade föreskriften
angående fördelning i lön och tjänstgörings penningar af arfvode efter
klass, enligt hvilken af dylikt arfvode, som uppgår till eller öfverstiger
1,500 kronor, tre fjärdedelar anses utgöra lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar
samt af lägre belopp fyra femtedelar utgöia lön och
en femtedel tjänstgöringspenningar. Enahanda förhållande, som, på sätt
ofvan nämnts, skulle jämlikt de af kommittén föreslagna bestämmelser
uti nu ifrågavarande afseende inträda för den högre aflönade personalen
inom järnvägsstyrelsen, eller att pensionerna komme att nedsättas till
omkring 73 procent af samtliga aflöningsförmåner, komme jämväl att
blifva gällande för eu af de lägre aflönade tjänsteinnehafvarne inom
styrelsen nämligen l:ste vaktmästaren, hvithet beror därpå att denne,

139

i motsats mot hvad som är fallet i fråga om öfrig personal tillhörande
sistnämnda grupp, innehar fast arfvode. Att detta innebär ett missförhållande
kan icke förnekas, men har kommittén, som icke finner lämpligt
att för denne ende tjänsteinnehafvares skull stadga något undantag
från de af kommittén för bestämmande af pensionsbeloppen föreslagna
erunder, ansett, att iämväl i detta fall eu rättelse bör kunna äga rum
vid eu blifvande lönereglering.

Vidare har kommittén icke förbisett att, med tillämpning af de utaf
kommittén sålunda antagna grunder för bestämmande af pensionsbeloppen,
dessa komma att jämväl för nytillträdande delägare ställa sig
något högre än hvad såväl i kommittébetänkandet af den 7 november
1902 som ock i förenämnda af Kungl. Maj:t för 1899 års Riksdag
framlagda förslag till pensionslag föreslagits för öfriga civile tjänsteinnehafvare,
hvilket icke blott beror därpå, att förmånen af fri bostad
eller hyresbidrag medräknats vid bestämmande åt pensionsbeloppen utan
äfven är eu följd däraf, att särskildt för den lägre aflönade järnvägspersonalen
lönen utgör högre procenttal af hela aflöningen, än hvad
förhållandet i regel är inom andra statens verk. Då emellertid, enligt
hvad som inhämtas utaf den ofvan lämnade historiska redogörelsen,
statsmakterna hvarken vid den behandling af fragan om förbättrade
pensionsvillkor för järnvägspersonalen, som förekom vid 1^82 års Riksdag,
eller vid ordnandet vid 1902 års Riksdag af pensionsförhållandena
för den s. k. västkustbanepersonalen haft något att erinra emot storleken
af de pensionsbelopp, som därvid bestämdes och allt fortfarande gälla,
samt, beträffande det stora flertalet af ifrågavarande personal, aflöningarna
äro så låga, att. pensionerna för dem icke lära kunna, såvidt de
skola anses uppfylla fordran på att utgöra existensminimum, bestämmas
till lägre procenttal utaf aflöningen än hvad kommittén föreslagit, tiar
kommittén icke funnit sig böra förorda eu nedsättning af pensionerna
för nytillträdande delägare i pensionsinrättningen utöfver hvad här ofvan
angifvits. ____

Vid de förslag till lag angående rätt till pension från statens järnvägars
nya pensionsinrättning samt till förnyadt nådigt reglemente för
statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, hvilka i det följande framläggas,
liar kommittén ansett sig böra, för jämförelses skull, foga nu
gällande reglemente för sistnämnda pensionsinrättning; och har kommittén
vid de särskilda paragraferna i lagförslaget inom parentes angifvit
motsvarande stadganden i gällande pensionsreglemente.

140

IV.

Förslag

till

angående rätt till pension från statens järnvägars nya

pensionsinrättning.

I. Delägareskap i pensionsinrättningen. Statens bidrag.

1 §• (§ 1)

Pensionsinrättningen består af två afdelningar. Delägare i den
första afdelningen är livar och en, hvilken vid denna lags trädande i
kraft är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och, såvida
de i 7 § c) meddelade bestämmelser rörande viss minimiålder för rätt
att åtnjuta pension kunna å honom äga tillämpning, inom tre månader
från lagens trädande i kraft förklarat sig villig underkasta sig samma
bestämmelser. Delägare i den andra afdelningen är en hvar, hvilken
efter denna lags trädande i kraft varder anställd i ordinarie tjänst vid
statens, järnvägar.

Delägarne i den första afdelningen bestå af två grupper. Till grupp I
höra sådana, Indika på grund af nådiga reglementet den 6 september
1872 för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning vunnit delägarerätt
i densamma och icke behörigen anmält sig vilja genom erläggande af
de i förnyade nådiga reglementet den 3 november 1882 för samma
pensionsinrättning bestämda högre utgifter bereda sig förbättrad pensionering.
Till grupp II höra dels sådana, Indika vunnit delägarerätt

141

på grund af reglementet den 6 september 1872 samt gjort sådan anmälan,
som nyss är nämnd, och dels sådana, hvilka vunnit delägarerätt
på grund af reglementet den 3 november 1882.

2 §•

Anställning å ordinarie stat vid statens järnvägars nya pensionsinrättning
anses i alla i denna lag berörda afseenden lika som anställning
i ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

3 §. (§ 2)

Statens af trafikmedel utgående årliga bidrag till pensionsinrättningen
utgöres af:

a) hela beloppet af de under året på grund af stadgandet i 7 § a)
utgående pensioner;

b) två tredjedelar af alla öfriga under året från pensionsinrättningen
utgående pensioner;

c) det belopp, som må erfordras såsom fyllnad för att pensionsinrättningen
vid slutet af hvarje år skall äga en kapitalbehållning, motsvarande
enligt matematiska grunder skillnaden mellan, å ena sidan,
kapitalvärdet af tredjedelen af samtliga pensionsinrättningen åliggande
pension sförpliktelser med undantag af de under a) omnämnda pensioner
och, å andra sidan, kapitalvärdet af delägarnes årsafgifter.

II. Pensionsafgifter, pensionsrätt, pensioner.

Den första afdelningen.

4 §•

Delägarne i denna afdelning erlägga till pensionsinrättningen dels
årsafgifter och dels aflöningsförhöjningsafgifter.

5 §. (§3 mom. 1 och § 3 a mom. 1)

Årsafgift utgår med en viss, på grund af delägarens ålder vid
inträdet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning en gång för alla
bestämd procent af honom tillkommande aflöning.

Denna procent är, hvad angår de till grupp I hörande delägare,
sålunda bestämd, att

142

den,

som

inträdt före

fyllda.

. 30

år,

erlägger 1.5% af aflöningen.

den,

som

vid inträdet fyllt 30

men

icke 32

B

B

1,6 B

B

B

))

))

b

b

b

32

B

»

34

B

B

1,7 B

B

B

»

))

»

»

34

b

B

36

B

B

1,8 B

B

B

B

))

»

))

36

))

»

38

»

B

1,9 B

B

B

B

))

b

»

i)

38

b

»

40

B

B

2,0 B

B

B

B

»

»

»

b

40

b

B

42

B

B

2,1 B

B

B

B

))

b

b

b

42

b

B

44

B

)>

2,2 B

B

B

))

»

b

b

b

44

»

B

46

B

B

2,3 B

B

B

))

b

b

»

»

46

»

))

48

)''

B

2,4 B

B

B

B

B

)>

))

»

48

B

B

50

))

B

2,5 B

B

7)

B

»

»

b

b

50

»

B

52

B

B

2,6 B

B

B

B

B

»

5)

b

52

»

B

54

B

B

2,7 B

B

B

B

»

»

»

54

»

B

56

B

B

2,8 B

''B

B

B

b

»

»

»

56

))

))

58

B

B

2,9 B

B

B

B

b

b

»

b

58

b

B

60

B

B

3,0 B

B

B

))

b

»

b

»

60

B

B

3,1 B

B

B

För de till grupp II hörande delägare är ifrågavarande procent
sålunda bestämd, att

den, som inträdt före fyllda .................. 30 år, erlägger 3,2 % af aflöningen

den,

som

vid inträdet fyllt 30

men

icke

32

B

B

3,3

B

B

B

B

B

»

B

B

32

B

B

34

B

B

3,4

B

B

B

B

B

B

B

B

34

B

B

36

B

B

3,5

B

B

B

B

))

B

B

B

36

B

B

38

B

B

3,6

B

B

B

B

B

B

B

B

38

B

B

40

B

B

3,7

B

B

B

B

B

B

B

B

40

B

B

42

B

B

3,8

B

B

»

B

B

B

B

B

42

B

B

44

B

B

3,9

B

B

B

B

B

B

B

B

44

B

B

46

B

B

4,0

B

B

B

B

B

B

B

B

46

B

B

48

»

B

4,1

B

)>

B

B

B

))

B

B

48

B

B

50

B

B

4,2

B

B

B

B

B

B

B

B

50

B

B

52

)>

B

4,3

B

B

B

B

B

B

B

B

52

B

B

54

B

B

4,4

B

B

y>

B

B

)>

B

B

54

B

B

56

))

B

4,5

B

B

B

B

B

B

B

B

56

B

B

58

B

B

4,6

B

B

B

B

»

B

B

B

58

))

B

60

B

B

4,7

B

B

B

B

»

B

B

B

60

B

»

4,8

B

B

B

Högsta aflöning, efter hvilken afgift enligt denna § beräknas, är
7,500 kronor.

143

6 §. (§ 4)

Aflöningsförhöjningsäfgift erlägges hvarje gång delägare erhåller
högre aflöning än den, för hvilken hans årsafgifter förut högst utgått.
Aflöningsförhöjningsäfgift utgår med belopp, motsvarande en månads
aflöningsförhöjning, och inbetalas medelst afdrag å aflöningen, då förhöjningen
första gången utfaller.

7 §• (§ 6)

Berättigad till pension är delägare:

a) som till följd af olycksfall i statens järnvägars tjänst eller eljest
till följd af sjukdom, hvilken han genom utöfning af sådan tjänst ådragit
sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller
af järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning
samt fördenskull entledigas;

b) som efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning vid
statens järnvägar antingen till följd af kroppsskada eller sjukdom i
andra fall än under a) sägs eller ock till följd af ålderdomssvaghet icke
vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller af järnvägsstyrelsen
anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att
vidare behörigen sköta befattningen vara styrkt medelst i behörig ordning
affattadt läkarebetyg, utfärdadt, hvad den till fri läkarevård berättigade
personalen angår, af vederbörande järn vägsläkare;

c) som efter minst trettio års tjänst i ordinarie anställning vid statens
järnvägar uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och ordinarie
tjänstår vid statens järnvägar sammanräknade uppgå till talet 95;

dock kan pensionsrätt enligt c) ej inträda för delägare, tillhörande
grupp //, förr än

vid fyllda 62 lefnadsår för delägare, som innehar befattning såsom
lokomotivförare, öfverkonduktör, konduktör, banmästare, lokomotiveldare,
packmästare, stationskarlsförman, stationskarl eller banvakt, och
vid fyllda 65 lefnadsår för öfriga delägare, såvida icke delägaren,
med tillämpning af bestämmelsen i 6 § c) i förnyade nådiga reglementet
för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning den 3 november
1882, skulle under de tre närmaste åren efter denna lags trädande i
kraft blifvit pensionsberättigad.

144

8 §. (§§ 7 och 7 a)

Årliga beloppet af pension bestämmes till viss procent af den medelaflöning,
som uppkommer, då medeltalet tages af sammanlagda beloppet
af de aflöningar, för hvilka den pensionsberättigade under de fem åren
närmast före erhållet afsked eller entledigande erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen,
sålunda att

l:o) delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen i
7 § c), erhåller, om han tillhör grupp I, 50 procent och, om han tillhör
grupp II, 80 procent af medelaflöningen;

2:o) delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen
i 7 § b), erhåller,

a) om han tillhör grupp I:

för fulla 10 tjänstår i ordinarie anställning vid statens järnvägar 20 % af medelaflöningen

))

))

11

»

»

»

))

n

»

21,5

))

»

»

»

»

12

»

»

n

))

»

23

»

»

»

»

»

13

»

))

»

))

»

»

24,5

»

n

..

»

»

14

»

»»

»

»

»

»

26

»

»

»

»

))

15

))

..

»

))

»

»

27,5

»

»

»

»

»

16

»

))

))

»

»

29

))

»

»

»

))

17

»

»

»

»

»

»

30,5

))

»

»

))

))

18

»

))

»

»

»

»

32

n

»

n

))

»

19

))

))

»>

»

»

»

33,5

n

n

»

»

»

20

J)

))

n

))

»

»

35

»

n

»

»

»

21

»

»

n

»

n

36,5

»>

»

»

»

))

22

n

»

»

»

»

»

38

))

))

»

»

23

n

n

)>

))

»

»

39,5

»

»

»

24

»

»

»

»

»

41

»

»

»

))

25

»

»

»

»

»

)>

42,5

»

»

»

»

))

26

..

»

»

»

»

»

44

»

»

»

»

»

27

»

»

»

))

»

»

45,5

))

»

»

»

))

28

»

»

))

»

»

47

»

»

»

»

))

29

»

»

»

))

»

»

48,5

»

»

»

»

»

SO

»

,,

»

»

»

»

50

n

»

»

b) om lian tillhör grupp II:

för fulla 10 tjänstår i ordinarie anställning vid statens järnvägar 20 % af medelaflöningen

» » 11 » » » » n » 22 » » »

» » 12 » » » » » » 24 » » »

145

för fulla 18 tjänstår i ordinarie anställning vid statens järnvägar 26 % af medelaflöningen

»

»

14

))

»

»

»

»

»

tv

(X

»

))

)>

»>

15

»

»

»

»

»

»

30

))

»

»

»

»

16

))

»

»

»

»

32

»

))

M

»

»

17

»

»

n

»

»

»

34

»

»

))

»

»

18

»

»

n

»

)>

86

))

»

»

»

»

19

»

»

»

»

»

»

38

»

))

)>

n

»

20

»

»

»

»

»

40

»

»

»

»

»

21

»

»

)>

)>

»

)>

44

))

))

»

»

»

22

»

»

»

»

n

n

48

))

»»

))

»

»

23

»

»

»

»

»

»

52

»

»

»

»

24

))

n

»

n

n

»

56

))

»

))

»

))

25

))

»

»

n

»

60

))

))

»

»

..

26

»

»

»

n

»

04

»

»

))

»

..

27

»

»

»

»

»

»

68

))

»

))

»

»

28

n

»

n

»

n

»

72

))

»

))

»

»

29

»

»

»

))

n

»

76

))

))

))

»

»

30

»

)>

»

»

»

»

80

»

))

»

3:o) delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen i
7 § a), erhåller,

a) om han tillhör grupp I:

då han icke räknar fulla 20 tjänstår i ordinarie anställning vid
statens järnvägar, 35 procent af medelaflöningen; och

då han räknar fulla 20 tjänstår eller därutöfver i ordinarie anställning
vid statens järnvägar, den procent, som under punkt 2:o) i denna
§ är, i fråga om grupp I, för motsvarande tjänsteålder bestämd;

b) om han tillhör grupp II:

då han icke räknar fulla 23 tjänstår i ordinarie anställning vid
statens järnvägar, 50 procent af medelaflöningen; och

då han räknar fulla 23 tjänstår eller därutöfver i ordinarie anställning
vid statens järnvägar, den procent, som under punkt 2:o) i denna
§ är, i fråga om grupp IT, för motsvarande tjänsteålder bestämd;

dock skall, därest enligt läkares intyg de förhållanden, som grundat
rätten till pension jämlikt 7 § a), omöjliggjort för delägaren
att vidare bidraga till sin försörjning, pension oberoende af antalet
tjänstår utgå med 50 procent af medelaflöningen till delägare af grupp
I och med 80 procent af medelaflöningen till delägare af grupp IT.

19

146

Inträder pension srätt enligt 7 § a) för delägare, som varit
mindre än fem men mera än ett år i tjänst, beräknas medelaflöningen
med hänsyn till den kortare tjänstetiden. Utgör tjänstetiden ett år
eller därunder, anses medelaflöningen lika med den årsaflöning, som
delägaren vid entledigandet uppbar.

9 §• (§§ 3 mom. 1 och 3 a mom. 1)

Med aflöning, hvarom i 5, 6 och 8 §§ sägs, förstås ordinarie arfvode
och för därtill berättigad förmånen af fri bostad eller af hyresbidrag,
nämnda förmåns värde beräknadt för grupp I till femton procent
och för grupp II till tjugu procent af det ordinarie arfvodet.

För de delägare, hvilka aflönas enligt beting eller efter tid, bestämmer
järnvägsstyrelsen de aflöningsbelopp, i förhållande hvartill
stadgade utgifter skola utgå.

Den andra afdelningen.

10 §.

Delägarne i denna afdelning erlägga årsafgifter till pensionsinrättningen.

11 §. (§3 mom. 1 och § 3 a mom. 1)

Årsafgift bestämmes till viss, nedan angifven procent af den del
af delägares ordinarie arfvode, som utgör lönen, och, därest delägare
åtnjuter förmånen af fri bostad eller af hyresbidrag, af samma
förmåns till 20 procent af det ordinarie arfvodet beräknade värde;
dock med iakttagande att det belopp, efter hvilket afgiften sålunda skall
bestämmas, icke må öfverstiga 6,000 kronor och ej heller för den,
hvilkens ordinarie arfvode uppgår till eller öfverstiger 1,500 kronor,
75 procent, och för den, hvilkens ordinarie arfvode är lägre än 1,500
kronor, 80 procent af det ordinarie arfvodet och, därest omförmälda
förmån åtnjutes, af samma förmåns nyss angifna värde.

Aflönas delägare enligt beting eller efter tid, bestämmer järnvägsstyrelsen,
med hänsyn till gällande aflöningsreglementes bestämmelser
rörande ordinarie arfvodes efter klass uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar
och med iakttagande af här ofvan i denna § meddelade stadgan
den, det belopp, efter hvilket sådan delägares årsafgift skall utgå.

147

Årsafgift utgör, då det belopp, efter hvilket densamma skall bestämmas,
uppgår till:

högst

2,000

kr.

4

O/

/o

däraf

mer

än

2,000

B

men

högst

2,300

kr.

4,1

B

B

»

B

2,300

B

B

B

2,600

B

4,2

B

B

B

B

2,600

B

B

B

2,900

B

4,3

B

B

b

B

2,900

B

B

B

3,200

B

4,4

B

B

b

B

3,200

B

B

B

3,500

B

4,5

B

B

B

B

3,500

B

B

B

3,800

B

4,6

B

B

»

B

3,800

B

B

B

4,100

B

4,7

B

B

B

))

4,100

B

B

B

4,400

B

4,8

B

B

B

B

4,400

B

B

B

4,700

B

K

0

B

B

»

B

4,700

B

B

B

5,000

B

5,2

B

B

B

B

5,000

B

))

B

5,300

B

5,4

B

B

B

B

5,300

B

B

B

5,600

B

5,6

B

B

B

B

5,600

B

B

B

5,900

B

5,8

B

B

B

B

5,900

B

B

6

B

B

12 §.

(§ 6)

1 monn. Hvad i 7 § a) och b) är stadgadt angående rätt till
pension för delägare i den första afdelningen gäller jämväl för delägare
i den andra afdelningen.

2 mom. Dessutom tillkommer sådan rätt delägare i den andra
afdelningen, hvilken efter minst trettio års anställning i ordinarie statstjänst,
däråt åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst,
uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och de år, han sålunda tillbragt i
ordinarie tjänst, sammanräknade uppgå till talet 95; dock att pensionsrätt
i detta fall icke inträder förr än vid fyllda 62 lefnadsår för delägare,
som innehar befattning såsom lokomotivförare, öfverkonduktör,
konduktör, banmästare, lokomotiveldare, packmästare, stationkarlsförman,
stationskarl eller banvakt, och vid fyllda 65 lefnadsår för öfriga
delägare.

13 §. (§§ 7 och 7 a)

1 inom. Årliga beloppet af pension enligt 12 § 2 mom. utgör en
femtedel af sammanlagda beloppet af de aflöningsförmåner, för hvilka

148

den pensionsberättigade under de fem åren närmast före erhållet afsked
erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen.

2 mom. Årliga beloppet af den pension, som på grund af stadgandet
i 12 § 1 mom. jämfördt med 7 § b) tillkommer delägare i
den andra afdelningen, utgör, allt efter antalet af de år, under Indika
den pensionsberättigade innehaft ordinarie statstjänst, viss procent åt det
belopp, som är i 1 mom. för däri afsedd pension bestämdt, nämligen:

för fulla

10

tjänstår ......

.............. 25

°/

A9

33

11

33 ......

.............................. 27,5

33

»

»

12

))

....................... 30

3)

5>

3)

13

3)

............................. 32,5

33

3>

3)

14

3) ......

...................... 35

33

33

»

15

» ......

............................. 37,5

3)

3)

>3

16

3)

.............................. 40

>3

3)

33

17

>3

............................ 42,5

33

3)

33

18

3) ......

.............................. 45

))

))

3)

19

)3

.............................. 47,5

3i

3)

33

20

3) ......

............................ 50

33

3)

))

21

33 ......

.............................. 55

3)

3)

>3

22

33

.............................. 60

))

))

3)

23

>3 ......

.............................. 65

3>

>3

33

24

33 ...

........................... 70

33

3>

3)

25

33 ......

............................. 75

33

»

33

26

33

............................. 80

3)

33

)>

27

33

............................... 85

))

))

3)

28

>3

........................ 90

33

33

33

29

))

...................... 95

33

den

peri

sionsberättigade

innehaft ordinarie statstjänst i 30 år

eller därutöfver, utgår pensionen med samma belopp som i 1 mom. är
bestämdt.

3 mom. Årliga beloppet af den pension, som på grund af stadgandet
i 12 § 1 mom. jämfördt med 7 § a) tillkommer delägare i
den andra afdelningen, utgör, om den pensionsberättigade icke innehaft
ordinarie statstjänst i fulla 23 år, 60 procent af det i 1 mom. bestämda
pensionsbelopp, om han innehaft sådan tjänst i minst 23 men icke 30
år, den procent af samma belopp, som är i 2 mom. för motsvarande
tjänstår bestämd, och, om hans berörda tjänstår uppgå till 30 eller därutöfver,
samma belopp som det i 1 mom. bestämda pensionsbelopp;

149

dock skall ifrågavarande pension, oberoende af antalet tjänstår, utgå
med det i 1 mom. bestämda belopp, därest de förhållanden, som grundat
rätten till pension, omöjliggjort för delägaren att vidare bidraga till
sin försörjning.

Har den pensionsberättigade under mindre än fem men mera än
ett år innehaft ordinarie tjänst vid statens järnvägar, beräknas, för bestämmande
af sådan pension, hvarom nu är fråga, pensionsbeloppet
enligt 1 mom. till ett, med hänsyn till den kortare tjänstetiden uppkommet
medeltal af sammanlagda beloppet af de afiöningsförmåner, för
hvilka den pensionsberättigade erlagt årsafgift till pensionsinrättningen.

Uppgår tjänstetiden allenast till ett år eller därunder, beräknas
pensionsbeloppet enligt 1 mom. till årsbeloppet af de afiöningsförmåner,
för hvilka vederbörande vid entledigandet erlagt årsafgift till pensionsinrättningen.

Gemensamma bestämmelser för båda afdelningarna.

14 §. (§ 3 mom. 4 och § 5)

Delägares årsafgifter erläggas med en tolftedel i hvarje månad från
och med månaden näst efter hans inträde i pensionsinrättningen till
och med den månad, hvarunder delägaren erhåller afsked, entledigas,
afsättes eller dör.

Årsafgift inbetalas medelst afdrag å delägares aflöning.

15 §. (§ 5)

År delägare af någon anledning oberättigad att uppbära aflöning,
så att afdrag för honom enligt denna lag åliggande afgift till pensionsinrättningen
ej kan äga rum, skall inbetalning af sådan afgift ske kontant
och å tid, då inbetalning medelst aflöningsafdrag eljest skolat
äga rum. Försummas detta, skall hela det förfallna beloppet jämte
sex procent ränta därå, efter år räknad, fråndragas den försumliges
först utfallande aflönings- eller pensionsbelopp.

16 §. (§3 inom. 3)

Förflyttas delägare från en till annan befattning, och skulle han
i sistnämnda befattning erhålla lägre pension än i den förra, vare be -

150

rättigad att genom fortsatt inbetalning i stadgad ordning af de af den
högre pensionen betingade afgifter bibehålla sin rätt till den högre
pensionen.

17 §. (§7 mom. 1)

Därest vid beräkning af pensions belopp detta slutar å bråktal af
kronor, skall det höjas till närmast högre krontal.

18 §. (§7 mom. 3 och § 9)

Vid tjänstens frånträdande erhåller pensionsberättigad delägare efter
anmälan hos direktionen för pensionsinrättningen pensionsbref.

Pension utgår för därtill berättigad från och med månaden näst
efter den, då delägaren erhållit afsked eller blifvit entledigad, till och
med den månad, under hvilken pensionstagaren dör eller förverkar
sin pension.

Pension må ej tagas i mät för gäld.

19 §. (§10 mom. 1 och 3)

Pension utbetalas kvartalsvis i början af mars, juni, september och
december månader.

Pensionstagaren äger lyfta sin pension vid den statens järnvägsstation,
han vid anmälan om pensionsbrefvets erhållande uppgifver.
Önskar sedermera pensionstagare lyfta pension vid annan statens
järnvägsstation, göre därom anmälan hos direktionen, som i anledning
däraf meddelar beslut.

20 §. (§ 10 mom. 2)

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning
förfallit, vare förverkadt.

21 §. (§ 12)

1 mom. Erhåller delägare, som ej är pensionsberättigad, afsked
från sin tjänst vid statens järnvägar, upphör hans delägareskap i pensionsinrättningen
.

151

2 moln. Delägare, som dömes till afsättning, förlorar all rätt till
pension.

3 mom. Pensionstagare, hvilken efter afskedstagande eller entledigande
ur statens järnvägars tjänst genom i vederbörlig ordning meddeladt
beslut dömts förlustig medborgerligt förtroende eller, i stället
för till afsättning, till straff jämlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen, har
förverkat sin pension vid den tid, nämnda beslut vunnit laga kraft;
dock med rätt för pensionstagaren att i stället för den sålunda förverkade
pensionen från och med månaden näst efter den, då pensionen
förverkats, utbekomma pension med belopp, som efter af direktionen
verkställd utredning befinnes motsvara årliga lifräntan å sammanlagda
kapitalet af de utaf honom till pensionsinrättningen erlagda afgifter
jämte ränta på ränta därå intill utgången af den tid, för hvilken dessa
afgifter blifvit erlagda.

22 §. (§ 13)

De af delägare till pensionsinrättningen erlagda afgifter kunna icke
återfås i annan ordning än genom den i denna lag fastställda pensionering.

III. Pensionsinrättningens förvaltning.

23 §. (§ 14)

Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, bestående af tre
ledamöter, Indika Kungl. Maj:t på förslag af järnvägsstyrelsen utser
bland pensionsinrättningens delägare och af Indika Kungl. Maj:t förordnar
en att vara ordförande och en vice ordförande.

På enahanda sätt utser Kungl. Maj:t en förste och en andre suppleant
att, i händelse af förfall för ordinarie ledamöter, i deras ställe
inträda i direktionen.

24 §. (§§ 15 och 16)

Under direktionen lyda följande tjänstemän: en kamrerare, en
sekreterare och ombudsman, en kassör och en revisor.

Kamreraren utnämnes af Kungl. Maj:t, kassören och revisorn af
direktionen, alla genom konstitutorial. Sekreteraren och ombudsmannen
förordnas af direktionen.

152

Direktionen antager jämväl vaktmästare, hvarförutom direktionen
äger att, för undersökning af pensionsinrättningens ekonomiska
ställning’ samt för verkställande af andra erforderliga matematiska beräkningar,
hos sig anställa sakkunnig person äfvensom att i öfrig!, i
mån af behof, antaga extra biträden.

Uppbörd och redovisning af afgifter till pensionsinrättningen för
de delägare, som äro anställde vid statens järnvägar, äfvensom utbetalning
å annan ort än Stockholm af pensioner verkställas genom järnvägsstyrelsens
försorg.

25 §. (§ 14)

Direktionen har att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i
såväl denna lag som den för direktionen af Kung!. Maj:t utfärdade
särskilda instruktion.

26 §.

Aflöning till direktionens ledamöter samt till pensionsinrättningens
tjänstemän och vaktmästare äfvensom andra utgifter för pensionsinrättningen
bestridas af dess medel enligt stat, som i behörig ordning
fastställes.

27 §. (§§ 25, 28 och 30)

Kung!. Maj:t utser årligen inom februari månads utgång på förslag
af järnvägsstyrelsen två revisorer för granskning af pensionsinrättningens
förvaltning och räkenskaper under närmast föregående ar.

28 §. (§§ 25, 28 och 30)

Revisorerna sammanträda i Stockholm första hälgfria dag i april
månad; och bör vid granskningen, hvilken skall vara afslutad inom
femton dagar, noga utrönas ej mindre kassans tillstånd än äfven huruvida
direktionen med noggrannhet fullgjort sina åligganden och iakttagit
de angående förvaltningen gifua föreskrifter. Öfver de anmärkningar,
som härvid kunna förekomma, inhämte revisorerna yttrande af direktionen,
som skyndsamt bör afgifva sådant.

153

29 §. (§§ 25, 28 och 30)

Sedan revisorernas granskning är behörigen fullbordad, skola de
ofördröjligen till Kungl. Maj:t afgifva berättelse angående pensionsinrättningens
förvaltning under den tid granskningen omfattar.

Af revisorernas berättelse skall ett exemplar aflämnas till järnvägsstyrelsen
och ett exemplar till direktionen.

30 §. (§ 33)

Direktionen vare skyldig att hvarje år inom april månads utgång
till kammarrätten i och för granskning öfverlämna pensionsinrättningens
afskräde räkenskaper för föregående år jämte den i 29 § omförmälda
revisionsberättelse. Räkenskaperna skola jämväl tillhandahållas
de af Riksdagen för statsverkets granskning förordnade revisorer.

IV. Allmänna bestämmelser.

31 §.

Alla statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings tillgångar vid tiden
för denna lags trädande i kraft öfverföras till statens järnvägars nya
pensionsinrättning med undantag af så stor del däraf, som jämlikt uträkning,
verkställd i enlighet med de i lagen om försäkringsrörelse den
24 Juli 1903 för bestämmande af lifförsäkringstagares fordran hos försäkringsbolag
fastställda grunder, belöper å sådana delägare i förstnämnda
pensionsinrättning, hvilka icke underkasta sig den i 7 § c) för
delägare, tillhörande grupp II i första afdelningen, meddelade föreskrift
om viss minimiålder för rätt att erhålla pension och hvilka förty bibehålla
delägareskap i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

De pensioner, hvilka före denna lags trädande i kraft äro beviljade
att utgå från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, skola utbetalas
af statens järnvägars nya pensionsinrättning.

32 §.

För dem, hvilka före denna lags trädande i kraft tillerkänts pension
från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, gälla denna lags
bestämmelser i tillämpliga delar.

20

154

33 §.

Statens i 3 § a) och b) omnämnda bidrag till pensionsinrättningen
tillhandahållas kvartalsvis senast vid ingången af tredje månaden i hvarje
kvartal; det i 3 § c) angifna tillskott utbetalas årligen, sedan detsamma
vid den i nästa § föreskrifna undersökning af pensionsinrättningens
ekonomiska ställning blifvit till siffran bestämdt.

34 §.

För hvarje år skall genom direktionens försorg af sakkunnig person
verkställas och före mars månads utgång- vara fullbordad undersökning
af pensionsinrättningens ekonomiska ställning vid närmast föregående
års slut.

35 §. (§ 20)

Öfver de af direktionen fattade beslut, som angå rättigheten till
och villkoren för pensions åtnjutande, må den missnöjde hos Kungl.
Maj:t anföra besvär, hvilka vid talans förlust skola till civildepartementet
inlämnas före klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af
beslutet.

Denna lag träder i kraft den

155

Specialmotivering till lagförslaget.

Då enligt kommitténs förslag staten ikläder sig garanti för pensionernas
utgående med de i förslaget angifna belopp och under de i
detsamma bestämda villkor, har kommittén ansett föreskrifterna för
pensioneringen från ifrågavarande pensionsinrättning, hvilken kommittén
till skillnad från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning kallat statens
järnvägars nya pensionsinrättning, lämpligen böra gifvas karaktären af
lag, i likhet med hvad kommittén för ordnandet af det civila pensionsväsendet
jämväl för sin del föreslagit.

I. Delägareskap i pensionsinrättningen. Statens bidrag.

1 §•

Såsom af den allmänna motiveringen framgår, har kommittén tänkt
sig, att samtliga delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
skulle öfvergå till den nya pensionsinrättningen med undantag af dem,
som tilläfventyrs vägrade att underkasta sig de af kommittén för vissa
af dessa delägare föreslagna nya bestämmelser rörande viss minimiålder
för rätt att åtnjuta pension. Med hänsyn emellertid till de väsentligen olika
grunder för pensionering, som enligt kommitténs förslag skulle komma
att tillämpas för sådana delägare, hvilka öfvergingo från den gamla
pensionsinrättningen, och för nytillträdande delägare, har kommittén
ansett lämpligt, att de båda kategorierna inordnades under hvar sin afdelning
af pensionsinrättningen; och har kommittén, vid bestämmandet
af hvilken kategori skulle tillhöra den första afdelningen och hvilken
den andra, följt den kronologiska ordningen, hvilket kommittén ansett
sig hafva så mycket större anledning att göra, som delägarne i den
gamla pensionsinrättningen, för närvarande uppgående till mellan 9- och
10,000, hvilka, möjligen med några få undantag, kunna antagas öfvergå
till den nya pensionsinrättningen, under en lång följd af år framåt komma
att utgöra hufvudbeståndsdelen af samma pensionsinrättningsdelägare.

156

Delägande i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning hafva vunnit
delägarerätt i densamma på grund af antingen nådiga reglementet den
6 september 1872 eller förnyade nådiga reglementet den 3 november
1882. Pensionsvillkoren äro emellertid icke lika för alla dessa delägare.
De delägare af förstnämnda grupp, hvilka icke ville underkasta
sig de högre afgifter, som för beredande af högre pensioner bestämdes i
1882 års reglemente, bibehöllos nämligen, på sätt af historiken framgår,
vid de förutvarande villkoren, och intogos i nämnda reglemente
s. k. öfvergående stadganden, hvilka i stället för vissa paragrafer i
sistnämnda reglemente skulle gälla för dessa delägare. Kommittén har
icke föreslagit någon som hälst ändring i de för dessa delägare gällande
pensionsvillkoren. Deras antal är tretton, och inträder pensionsrätt
för dem senast år 1916. Öfrig» delägare, som vunnit delägarerätt
på grund af 1872 års reglemente, hafva öfvergått till den nya ordningen
och äro följaktligen, • i fråga om pensionsvillkor, likställda med
dem, som vunnit delägarerätt på grund af 1882 års reglemente. På
dessa förhållanden grundar sig den i 1 § gjorda grupperingen af delägare
i den första afdelningen. Att till grupp I hänförts förutnämnda
tretton delägare har varit en följd af nyssnämnda princip att vid gruppering
af delägarne följa den kronologiska ordningen. Pensionsvillkoren
för dessa delägare grunda sig nämligen på bestämmelserna i det
äldre af de två reglementen, på grund hvaraf delägarerätt i pensionsinrättningen
vunnits af delägarne i den första afdelningen.

I fråga om delägareskap för den, som efter det don nya ordningen
trädt i kraft varder utnämnd till generaldirektör och chef för järnvägsstyrelsen
och icke förut tillhört järnvägsstaten, har kommittén ansett,
att han, vare sig han förut varit i statens tjänst eller ej, borde ingå
såsom delägare i den andra afdelningen med rättighet för honom att,
därest de i 12 § i lagförslaget stadgade villkor för rätt till pension, uppfyllts,
från statens järnvägars nya pensionsinrättning utbekomma pension
jämlikt 13 §. Härigenom afses dock icke att åstadkomma någon rubbning
uti hvad genom nådiga bref vet till statskontoret den 15 oktober
1897 föreskrifvits därom, att generaldirektören och chefen för järnvägsstyrelsen
skall vara berättigad att från och med månaden näst efter den,
då han efter sextiofem lefnadsår och minst tio tjänstår såsom chef för
järnvägsstyrelsen från ämbetet afgår, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 6,000 kronor,
dock att, äfven om han är delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
hans pension icke må sammanlagdt öfverstiga nämnda summa,
samt under villkor att det från allmänna indragningsstaten utgående

157

beloppet skall minskas med hvad lian kan vara berättigad att i pension
uppbära från berörda pcnsionsinrättning.

I motsats mot hvad, på sätt ofvan nämnts, komme att enligt kommitténs
förslag äga rum beträffande generaldirektörs delaktighet i statens
järnvägars nya pensionsinrättning, skulle, jämlikt nådiga kungörelsen
den 25 november 1898, intagen under § 1 i nådiga reglementet för
statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa, generaldirektör, som förut
ej tillhört järn vägsstaten, icke blifva delägare i nämnda kassa, men anser
kommittén frågan om ändring härutinnan icke falla under kommitténs
bedömande.

2 §•

Då kommittén nedan föreslagit, att vissa befattningar In >s pensionsinrättningen
skulle uppföras å ordinarie stat, har såsom en följd häraf
i 2 § upptagits föreskrift, att sådan anställning i pensionshänseende
skulle vara fullkomligt likställd med ordinarie tjänst vid statens järnvägar;
hvadan således, om en ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar,
med frånträdande af sin berörda befattning, erhölle ordinarie anställning
hos pensionsinrättningen, någon annan ändring i den ställning
i pensionshänseende, som han skulle hafva intagit, om han kvarstannat
i statens järnvägars tjänst, icke skulle äga rum än som kunde vara föranledd
af förändrad aflöning. Visserligen är grunden till pensionsrätt
enligt 7 § b) hufvudsakligen trafiksäkerhetens tillgodoseende, och kan
densamma följaktligen icke sägas vara tillämplig å befattningshafvarne
vid pensionsinrättningen; men då berörda stadgande är gällande jämväl
för den personal vid statens järnvägar, med hvilken bemälde befattningshafvare
äro fullt jämförliga, och då i alla händelser rätt till af kortad
pension under vissa förhållanden bör tillkomma jämväl nämnde befattningshafvare,
har kommittén icke ansett skäl stadga något undantag i
berörda hänseende för desse. Att för deras vidkommande föreskrifva
undantag i fråga om pensionsrätt enligt 7 § a) har synts kommittén
onödigt.

3 §•

För de grunder, efter hvilka kommittén ansett statens bidrag till
pensionsinrättningen böra utgå, har kommittén ofvan redogjort, hvartill
kommittén såsom förklaring af denna paragrafs affattning hänvisar.

158

II. Pensionsafgifter, pensionsrätt, pensioner.

Då hithörande bestämmelser i vissa hänseenden äro olika för de
båda afdelningarna, i andra däremot lika, har kommittén, för vinnande
af klarhet i uppställningen, under särskilda rubriker för hvardera avdelningen
upptagit sådana bestämmelser, hvilka äro för vederbörande
afdelning specifika, och har sedermera under en annan rubrik sammanfört
för båda afdelningarna gemensamma bestämmelser. Ett undantag
har gjorts från denna regel, nämligen i fråga om de för båda afdelningarna
gemensamma, men bland de särskilda föreskrifterna för den
första afdelningen i 7 § a) och b) upptagna bestämmelser. Detta
undantag har nödvändiggjorts däraf, att dessa bestämmelser för sammanhangets
skull måste hafva sin plats bland de särskilda föreskrifterna
för den första afdelningen, och bär kommittén för den andra
afdelningens vidkommande i 12 § 1 mom. hänvisat till samma bestämmelser.

Den första afdelningen.

5 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om de årsafgifter, som
delägare, allt efter som de tillhöra den ena eller den andra gruppen,
hafva att erlägga, och utgör delvis en sammanställning af motsvarande
stadganden i §§ 3 och 3 a i nu gällande reglemente.

Då kommittén tänkt sig en maximipension af 6,000 kronor, att
gälla jämväl för delägarne i den första afdelningen, har kommittén
gifvit uttryck häråt genom en begränsning i den aflöning, i förhållande
hvartill utgifter skola erläggas. Genom en sådan begränsning, hvilken
naturligen bör bestämmas till det belopp, af hvithet 80 procent — högsta
utgående pensionen — utgöra 6,000 kronor, har stadgandet i nuvarande
reglemente att delägare, som utnämnes till generaldirektör och
chef för järnvägsstyrelsen, skall erlägga afgifter å den aflöning, han
närmast före befordringen uppbar, kunnat uteslutas, ity att, om en
dylik utnämning kommer att ske, vederbörande skall enligt förslaget
erlägga afgifter efter en aflöning af 7,500 kronor och följaktligen erhålla
en pension af 6,000 kronor.

159

6 §.

a

Uttrycket »senast utgått» i 4 § i nuvarande reglemente, hvilken
paragraf motsvaras af G § i förslaget, har utbytts mot »förut högst
utgått» af den anledning att, om en delägare förflyttats till en befattning
med lägre arfvode än det innehafvande och sedermera erlagt pensionsafgifter
efter detta lägre arfvode, han skäligen icke bör erlägga
aflöningsförhöjningsafgift förr än hans aflöning öfvers tiger den, han
före förflyttningen uppbar.

7 §•

Kommittén har bibehållit den i 6 § i nuvarande reglemente gjorda
uppställningen af do fall, i hvilka pensionsrätt inträder, och förty under
a) och b) upptagit den s. k. invalidpensioneringen och under c) ålderspensioneringen.

Hvad då till en början pensioneringen enligt a) angår, har
kommittén tagit under öfvervägande, huruvida densamma lämpligen
kunde inskränkas till af olycksfall i tjänsten orsakad kroppsskada samt
(ill sjukdom, som kan visas vara eu följd af dylikt olycksfall. Kommittén
har nämligen varit tveksam, huruvida det förefunnes någon
möjlighet att konstatera, det sjukdom, som ej orsakats af olycksfall
i tjänsten, vore en följd af tjänsteutöfning. Då emellertid en sådan
möjlighet, åtminstone teoretiskt sedt, icke lärer vara utesluten, har
ifrågavarande stadgande erhållit hufvudsakligen samma omfattning som
i nu gällande reglemente.

I förslaget är borttagen den nuvarande bestämmelsen, att vederbörande
skall af styrelsen afskedas, enär sådant afsked skall gifvas af
Kungl. Maj:t i de fall, där Kung]. Maj:t tillsatt befattningen.

De betydande belopp, hvartill pensioner enligt b) uppgå, hafva
föranledt kommittén att undersöka, huruvida någon skärpning i villkoren
för sådana pensioners åtnjutande kunde ske.

Af den ofvan intagna redogörelsen för förhållandena inom andra
pensionsinrättningar framgår, att i åtskilliga af dessa mycket stränga bestämmelser
uti ifrågavarande hänseende äro gällande, men dessa kunna
emellertid icke obetingadt tjäna såsom jämförelsepunkter vid bedömandet
af enahanda bestämmelser i en pensionsinrättning för statens
järnvägars personal. Mera än eljest äro nämligen i sistnämnda pensionsinrättning
hithörande bestämmelser afsedda att tillgodose ett all -

160

mänt intresse. Såsom ofvan framhållits, måste nämligen järnvägsstyrelsen
hafva en vidsträckt befogenhet att från tjänsten skilja eller
till entledigande hos Kungl. Maj:t anmäla en livar befattningshafvare,
hvilken s själs- eller kroppskrafter är o af sådan beskaffenhet, att do
göra honom mindre skickad att på ett fullt tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst. I oskiljaktigt sammanhang med denna järnvägsstyrelsens
befogenhet måste emellertid stå rätt för sålunda entledigad befattningshafvare
att erhålla pension, och bestämmelserna rörande denna pensionsrätt
böra vara så afpassade, att de fullständigt täcka de fall, däri
ett entledigande af nyss antydd art kan tänkas äga rum. Utan motsvarande
bestämmelser om pensionsrätt skulle nämligen rätten att entlediga
icke kunna blifva effektiv, ty vederbörande skulle med fullt fogkänna
sig manade att i det längsta uppskjuta entledigandet af eu oförvitlig
tjänare, därest icke skälig ersättning för hvad han genom entledigandet
förlorade vore honom beredd. Den stora betydelse, rätten
att i förtid afskeda vid statsbanorna anställd personal bär för det allmänna,
betingar följaktligen bestämmelser om pensionsrätt i dylika fall,
hvilka afvika från dem, som för andra pensionsinrättningar för innehafvare
af statstjänst befunnits vara tillfyllest.

Vid bedömandet af frågan, huruvida någon skärpning af villkoren
för erhållande af pension enligt 6 § b) i nu gällande reglemente
kan äga rum, har kommittén följaktligen ansett sig endast böra taga
i betraktande, om berörda pensionsrätt är vidsträcktare än som betingas
af nödvändigheten att kunna i förtid afskeda järnvägspersonal.
Därest så vore förhållandet, skulle, då samma förutsättningar, som äro
föreskrift^ för pensionsrätt af ifrågavarande slag, jämväl gälla för
rätten att i förtid afskeda, det .kunna tänkas, att någon befattningshafvare
erliölle entledigande, utan att sådant vore för tjänstens behöriga
skötande nödvändigt. Visserligen torde det såsom allmän regel
kunna sägas, att missbruk i dylik riktning icke äger rum. Ett
afsked af nu omhandlade beskaffenhet sker vanligen på ansökan,
gjord af vederbörande antingen efter tillsägelse eller själfmant,
och formerna för entledigandet äro ägnade att förebygga missbruk.
Ansökningshandlingarna insändas till järnvägsstyrelsen jämte utlåtande
från den sökandes vederbörande befäl, hvarefter styrelsen
remitterar ansökningen till direktionen för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.
Sedan direktionen, efter granskning af läkarebetyget
och andra på ärendet inverkande omständigheter, afgifvit det infordrade
utlåtandet, fattar styrelsen beslut. Då härtill kommer, att styrelsen i
regel icke meddelar entledigande förr än den sökande minst sex må -

161

nader varit faktiskt urståndsatt att tjänstgöra, torde möjligheterna af
missbruk vara synnerligen obetydliga. Att emellertid i enstaka fall
missbruk kunna förekomma, lärer icke kunna förnekas; och det är
hufvudsakligen i ändamål att än ytterligare inskränka dessa möjligheter,
som kommittén föreslagit vissa ändringar uti ifrågavarande stadgande.

Kommittén har därvid till en början funnit uttrycket »sjuklighet»
väl sväfvande; läkarebetyget bör innehålla uppgift å viss sjukdom,
hvaraf vederbörande lider och som gör honom oförmögen till tjänstgöring.
Då emellertid kroppsskada icke torde vara att hänföra till
sjukdom, men tydligt är, att dylik skada äfven kan göra eu person
tjänsteoduglig, hafva såväl sjukdom som kroppsskada upptagits såsom
anledningar till entledigandet.

Att oförmågan att tjänstgöra icke får vara endast tillfällig, ligger
i sakens natur. Den nuvarande affattningen: »icke kan sin befattning
behörigen sköta» gifver dock icke något tydligt uttryck häråt. Kommittén
har därför föreslagit samma ordalydelse som under a): »icke
vidare kan behörigen sköta sin befattning».

Ytterligare har kommittén ansett det böra uttryckligen föreskrifvas,
att läkarebetygen skola vara affattade i behörig ordning, d. v. s. på
sätt instruktionen för läkare den 31 oktober 1890 stadgar; och då
läkarebetyget otvifvelaktigt skulle erhålla än större betydelse, om detsamma
utfärdades af vederbörande järn vägsläkare, då denne lärer bäst
känna till personen i fråga, och han för öfrigt intager tjänsteställning,
har kommittén i sitt förslag upptagit denna fordran beträffande den
personal, som åtnjuter läkarevård på statens järnvägars bekostnad.

Hvad om läkarebetygen sålunda föreslagits skulle jämväl gälla för
de fall, som afses under a).

Kommittén har såsom ett ytterligare villkor för pension enligt

a) eller b) upptagit, att vederbörande af järnvägsstyrelsen anses
lämpligen icke kunna förflyttas till annan befattning. Då enligt
gällande instruktion styrelsen har befogenhet att förflytta personalen
från en till annan befattning, torde det visserligen ligga i
sakens natur, att styrelsen icke i förtid afskedar en person,
hvilkens arbetskraft, om än ej tillräcklig för innehafvande befattning,
likväl kan med fördel användas i annan befattning vid statens järnvägar;
men kommittén har dock ansett det icke vara ur vägen att
uttryckligen stadga berörda förhållande såsom villkor för rätten att
åtnjuta pension. Nyssnämnda villkor kan icke äga tillämpning å de
vid pensionsinrättningen anställde; men då detta synts kommittén falla

21

162

af sig själf, har kommittén ansett uttryckligt undantag i berörda hänseende
icke behöfva stadgas.

Beträffande de föreslagna ändringarna under c) har kommittén
ofvan redogjort för motiven till desamma.

8 och 9 §§.

Dessa paragrafer innehålla en sammanfattning, 8 § af motsvarande
bestämmelser i §§ 7 och 7 a i nu gällande reglemente, åt hvilka kommittén
ansett lämpligt att för tydlighetens skull gifva en något förändrad
uppställning, och 9 § af motsvarande bestämmelser i §§ 3 och 3 a;
dock har kommittén föreslagit det tillägg till § 7 a, att rätt till hel
pension oberoende af antalet tjänstår skulle tillkomma delägare af
grupp I, som pensioneras på grund af stadgandet i 7 § a), därest
de förhållanden, hvilka grundat rätten till pension, omöjliggjort för
delägaren att vidare bidraga till sin försörjning. En sådan rätt
finnes ej medgifven i 1872 års reglemente och har därför icke tillkommit
de delägare, å hvilka samma reglemente i fråga om pensionsbelopp
fortfarande är tillämpligt. Någon anledning att dessa delägare icke
skulle få komma i åtnjutande af berörda rätt, hvilken tillkommer alla
öfriga delägare i pensionsinrättningen, anser emellertid kommittén icke
förefinnas.

Den andra afdelningen.

10 och 11 §§.

Beträffande grunderna för bestämmande af pensionsafgifterna får
kommittén hänvisa till hvad här ofvan i detta ämne anförts. Enligt
hvad som framgår af en jämförelse emellan första stycket af 11 § och
13 § 1 mom., motsvarar det belopp, efter hvilket årsafgift beräknas
skola utgå, den vederbörande tillkommande ålderspension, med den
modifikation allenast, som betingas utaf föreskriften att pensionsbeloppet
skall utgöra ett medeltal af de aflöningsförmåner, för hvilka under de
fem senaste åren årsafgifter erlagts, hvadan i stort sedt kan sägas, att
årsafgifterna äro bestämda i förhållande till pensionens belopp.

Vidkommande den af kommittén använda skalan för bestämmande
af pensionsafgifternas belopp har kommittén, utgående från de på förut

163

angifva grunder föreslagna maximi- och minimiprocenttalen af vederbörande
pensionen motsvarande arfvodesbelopp, sökt åstadkomma en
rättvis stegring i förhållande till mellanliggande belopp.

12 §.

I fråga om rätt till pension har kommittén saknat anledning att
för delägarne i den andra afdelningen föreslå annan ändring uti de
bestämmelser härutinnan, som jämlikt 7 § i allmänhet skulle gälla för
delägare, tillhörande grupp II i första afdelningen, än att förstnämnda delägare
ansetts böra berättigas att vid beräkning af tjänsteålder tillgodoräkna
sig ordinarie anställning i annan statstjänst. Ett dylikt stadgande kan
äga praktisk betydelse så till vida som därigenom skulle förebyggas,
att i sådana fall, då det kunde anses för statens järnvägar önskvärdt
att förvärfva en dugande kraft från ett annat statens verk, svårigheter
komme att yppa sig till följd af vederbörandes obenägenhet att underkasta
sig ogynnsamma pensionsvillkor; och torde dessutom en bestämmelse
i denna riktning beträffande dem, som’ efter det en ny pensionslag
trädt i kraft kunna blifva delägare i pensionsinrättningen, anses så
mycket mer befogad som, därest de af kommittén föreslagna grunder
för bestämmande af statens bidrag till pensionsinrättningen vinna godkännande,
staten skulle komma att ansvara för de från densamma
utgående pensioner, och det sålunda synes vara likgiltigt, om pensionsinrättningen
i dylika fall, hvilka för öfrig! endast undantagsvis torde förekomma,
öfvertager pensioneringen af en tjänsteinnehafvare, hvilken redan
på grund af förut innehafvande statstjänst skulle blifvit vid afsked därifrån
berättigad till pension af statsmedel. Den omständigheten, att större
delen af statens civile tjänsteinnehafvare för närvarande icke lämna
bidrag till sin egen pensionering, torde så mycket mindre kunna
anföras såsom grund för invändning emot hvad kommittén i förevarande
afseende föreslagit, som en förändring i berörda förhållande lärer inom
en icke långt aflägsen framtid vara att emotse. Den af kommittén
förordade begränsning i tillämpningen af nu omhandlade grundsats för
beräkning af tjänsteåldern, nämligen att vederbörande åtminstone under
de fem senaste åren skall hafva varit anställd i statens järnvägars
tjänst, har tillkommit med hänsyn till bestämmelsen i 13 § 1 mom.,
i enlighet hvarmed ålderspension skulle utgå med ett medeltalsbelopp,
bestämdt i förhållande till de under de fem senaste åren utgående

164

aflöningsbelopp, efter livilka årsafgifter erlagts, och afser för öfrigt
att förebygga den oegentlighet, som kunde uppkomma därigenom, att
en tjänsteinnehafvare, som tilläfventyrs kort före eljest inträdd pensionsålder
öfvergått till statens järnvägar från annat statens verk, skulle
få tillgodoräkna sig den ökade pension, som delägarerätt i statens järnvägars
nya pensionsinrättning skulle kunna medföra.

13 §.

För de synpunkter, från hvilka kommittén utgått vid bestämmande
af beloppet utaf ålderspension, har kommittén här ofvan redogjort;
och får kommittén alltså hänvisa till hvad i sådant afseende redan
anförts.

De i 2 och 3 mom. af denna paragraf intagna bestämmelser
rörande beloppet af s. k. invalidpensioner jämlikt 12 § 1 mom., jämfördt
med 7 § a) och b), motsvara livad i berörda hänseende beträffande
delägare, tillhörande grupp II i den första afdelningen, finnes stadgadt
i 8 § allenast med de modifikationer, som äro en följd af de för delägarne
i den andra afdelningen föreslagna förändrade grunder för
beräkning af högsta pension enligt 13 § 1 mom., äfvensom af bestämmelsen
i 12 § 2 mom. i fråga om tjänstårsberäkning.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan anförts, hafva alltså procenttalen
uti den i 2 mom. intagna skalan bestämts i förhållande till högsta
pensionen i stället för, såsom i fråga om delägarne i första afdelningen
finnes stadgadt, efter medelafiöningen.

Gemensamma bestämmelser för båda afdelningarna.

15 §.

Den i nuvarande 5 § såsom påföljd för försummelse att inbetala
årsafgifter förutsatta möjligheten, att direktionen icke tillåter den försumlige
att i pensionsinrättningen kvarstå, har kommittén ansett vara
alltför sträng, hvarför densamma i förslaget uteslutits. Någon sådan
påföljd är icke heller för motsvarande fall föreskrifven i de reglementen
för pensionsinrättningar, hvaraf kommittén haft tillfälle taga del.

18 §.

Kommittén har ansett, att hvad i nuvarande reglementes 9 § 2
mom. stadgas därom, att pension ej kan beläggas med kvarstad och att

165

införsel däri ej får beviljas, kan uteslutas. Enligt utsökningslagen,
§ 149, må ej för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i
mät tagas, hvadan således förbudet för kvarstad å pension är uttryckt
redan genom bestämmelsen, att pension ej må tagas i mät; och, hvad
förbudet mot införsel beträffar, torde, sedan den före år 1879 medgifna
rätt till införsel i gäldenärs lön blifvit genom nya utsökningslagens
införande upphäfd, införsel i pension icke vidare kunna ifrågakomma.

20 §.

Bestämmelsen i nuvarande 10 § 2 mom., att en pensionstagare,
som underlåtit uttaga pension inom tre år efter det pensionsrätten
inträdt eller pensionen senast blifvit lyftad, skulle förlora rätt ej blott
till de outtagna pensionsbeloppen utan äfven till pension för all framtid,
har synts kommittén böra förmildras.

I telegrafverkets pensionsinrättning gäller, att om ej pension uttages
inom tre år efter det pensionsrätten inträdt eller pensionen senast
blifvit lyftad, hemfaller densamma till pensionsinrättningen såväl för de
tre sålunda förflutna åren som allt framgent, till dess pensionstagaren
anmäler sig för pensions utbekommande.

I reglementet för arméns pensionskassa är stadgadt, att den, som
under loppet af fem år icke uttagit sin pension, varder från pensionsstaten
affärd, dock med rätt för honom, om han sedermera skulle ånyo
anmäla sig till pension, att komma i åtnjutande af den förut innehafva
pensionsrätten, ehuru utan rättighet att för den förflutna tiden erhålla
någon pension.

Enligt reglementet för enskilda järnvägarnas pensionskassa förloras
pensionsrätt af den, som under loppet af minst fem på hvarandra
följande år icke uttagit sin pension; dock upphäfver icke denna bestämmelse
omyndigs rätt.

I reglementet för civilstatens pensionsinrättning är stadgadt, att
den, som under loppet af fem år ej uttagit sin pension, blifver från
pensionsstaten afförd, men att, om han sedermera ånyo anmäler sig, han
äger i den ordning, han sig sålunda anmält, att komma i åtnjutande
af den förut innehafda pensionsrätten, dock utan rättighet att för den
förflutna tiden åtnjuta någon pension.

I kommittébetänkandet angående förändradt ordnande af det civila
pensionsväsendet den 7 november 1902 är föreslaget, att pensionsbelopp,
som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning förfallit,
är förverkadt och tillfaller pensionsfonden. Såsom motiv för detta stad -

166

gande anföres, att det synes med god ordning öfverensstämma, att pensionsbelopp,
som under en längre tid varit till utbetalning förfallet utan
att af pensionstagaren lyftas, icke allt framgent må anses såsom pensionstagarens
innestående fordran, hvilken han efter behag kan låta kvarstå
eller lyfta, och att stadgandet således tillkommit hufvudsakligen af
ordningshänsyn och icke för att staten skulle göra någon vinst på den
enskildes bekostnad.

Kommittén instämmer till fullo i de synpunkter, som i sistnämnda
betänkande gjort sig gällande, och har därför föreslagit ett stadgande
af enahanda innehåll som det i samma betänkande föreslagna, livilket
kommittén så mycket hellre ansett kunna gälla jämväl den första afdelningen,
som fall sådana som ifrågavarande ytterst sällan torde förekomma,
och den nu ifrågasatta ändringen följaktligen knappast kan
hafva någon som helst betydelse för pensionsinrättningens ekonomiska
ställning.

21 §.

Denna paragraf afhandlar de fall, då antingen delägare förlorar
rätt till pension eller pensionstagare sin pension.

Kommittén har ansett lämpligt att i lagen intaga en uttrycklig
bestämmelse därom, att en delägare, som utan att vara berättigad till
pension erhåller afsked, upphör att vara delägare i pensionsinrättningen.

Enligt 12 § i nu gällande reglemente går delägare förlustig sin
pensionsrätt, om han af styrelsen för statens järnvägstrafik entledigas
såsom varande för sin befattning olämplig. En sådan befogenhet har
emellertid icke järnvägsstyrelsen numera. År en person olämplig för
sin befattning, kan han förflyttas till annan, men afsättas kan han endast
på grund af tjänstefel. Nämnda anledning till förlust af pensionsrätt
har således bortfallit.

I samma 12 § är vidare såsom orsak till afsked upptaget, utom
tjänstefel och brott mot allmän lag, att vederbörande utan styrelsens samtycke
lämnat sin tjänst. På den tid, då ifrågavarande stadgande tillkom,
var järn vägspersonalen anställd endast på förordnande, och var det föreskrifvet,
att personalen ej fick lämna sin befattning förr än tre månader
efter i behörig ordning gjord uppsägning. Den, som nu obehörigen
lämnar eller afhåller sig från sin tjänst, begår gifvetvis ett tjänstefel,
för hvilket han kan bestraffas med afsättning.

Beträffande pensionstagares förlust af pension innehöll 1882 års
reglemente icke föreskrift för annat fall än att pensionstagare under

167

viss tid underlåtit att uttaga förfallen pension. Kungl. Maj:t föreslog
emellertid i nådig proposition 1900 års Riksdag att besluta, bland annat,
att pension eller fyllnadspension af statsmedel icke måtte tillkomma
den, som efter erhållet afsked från befattning, med hvilken rätt till
sådan pension eller fyllnadspension vore förenad, blifvit genom i vederbörlig
ordning meddeladt beslut dömd förlustig medborgerligt förtroende
eller, i stället för till afsättning, dömd till straff jämlikt 2 kap. 17 §
strafflagen, i hvilka fall pensionsrätten skulle anses vara förverkad vid
den tid, berörda beslut vunnit laga kraft, samt att, beträffande huru i
liknande fall borde förfaras i fråga om pension, hvartill någon på grund
af anställning i statens tjänst eller eljest kunde vara berättigad från
anstalt, som af staten understöddes, skulle gälla hvad i reglementet för
hvarje särskild sådan anstalt vore eller framdeles kunde varda stadgadt.
Riksdagen har i skrifvelse den 14 maj 1900 bifallit den af
Kungl. Maj:t sålunda gjorda framställningen, därvid Riksdagen, i fråga
om de pensioner, hvilka utginge från kassor, som endast till en del
underhölles af statsmedel och hvilkas pensionsväsende till en annan,
kanske betydligare del vore grundadt på bidrag af delägarne, uttalat,
att Riksdagen ansåge, att fullständig förlust af dylik pension vid nu
ifrågavarande fall icke borde från statens sida påyrkas, men att det
dock synts Riksdagen, som om lämpligen beträffande så stor andel af
sistnämnda pensioner, som kunde anses motsvara det af vederbörande
pensionsanstalt åtnjutna statsunderstödet, enahanda bestämmelser borde
blifva gällande som för de uteslutande af statsmedel utgående pensioner
och fyllnadspensioner, samt att Riksdagen för den skull ansåge önskvärd!,
att, såvidt sådant kunde vara möjligt, detta efter hand blefve
i vederbörlig ordning stadgadt uti pensionsanstalternas reglementen.
Den 25 maj 1900 blef nådig kungörelse i enlighet med berörda kungl.
proposition utfärdad.

Kommittén håller före, att pensionstagare från statens järnvägars
nya pensionsinrättning böra i omhandlade fall beträffande så
stor del af pensionen, som utgår af statsmedel, likställas med andra
statens pensionstagare, men att de fortfarande böra få uppbära så stor
andel af pensionen, som kan anses motsvara årliga lifräntan å de af
dem till pensionsinrättningen erlagda afgifter. Då nämligen de villkor,
under hvilka pensionsinrättningen förbundit sig att utbetala pension,
äro uppfyllda, bör den därtill berättigade icke under några förhållanden
kunna beröfvas det kapital, som samlats genom af honom verkställda
inbetalningar till pensionsinrättningen. Kungl. Maj:t har äfven genom

168

nådig'' kungörelse den 15 april 1904 fastställt ett tillägg till 1882 års
reglemente af samma innehåll, som kommittén föreslagit för stadgandet
i 21 § 3 mom.

22 §.

Enligt 13 § 2 mom. i nu gällande reglemente kan delägare, som
utan att vara berättigad till pension entledigas från sin befattning antingen
till följd däraf att befattningen indrages eller ock eljest utan
egen begäran men af annan orsak än brott mot .allmän lag eller förseelse
i tjänsten, återfå inbetalda utgifter. Då emellertid sådant entledigande,
som i nämnda moment afses, numera icke kan ifrågakomma,
bär berörda stadgande icke blifvit i lagförslaget upptaget.

III Pensionsinrättningens förvaltning.

Den största och viktigaste förändring i fråga om pensionsinrättningens
förvaltning, som kommittén föreslagit i nu gällande bestämmelser
i detta hänseende, är upphäfvande af fullmäktigeinstitutionen.
Fullmäktige hafva ägt att ej mindre granska pensionsinrättningens
förvaltning och räkenskaper än äfven öfverlägga och fatta beslut i
frågor rörande förvaltningen eller ändringar i och tillägg till reglementet,
i hvilka senare fall besluten skulle underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Det inflytande å pensionsinrättningens angelägenheter, som sålunda
varit delägarne förbehållet, har varit fullt berättigadt å en tid, då pensionsinrättningen
varit att anse såsom en delägarnes enskilda kassa,
till hvilken staten på visst sätt bidragit. Det måste då hafva legat i
delägarnes intresse, såväl att pensionsinrättningens medel förvaltades på
förmånligaste sätt som ock att sådana ändringar vidtoges i reglementet,
som antingen pröfvades nödiga för betryggande af delägarnes rätt eller
ock möjliggjorde fördelaktigare villkor i fråga om pensioneringen.
Genom kommitténs förslag till pensioneringens ordnande hafva emellertid
förhållandena blifvit helt och hållet annorlunda. Detta förslag
innehåller nämligen, att staten garanterar delägarne, såvidt de fullgöra
dem åliggande skyldigheter, utbekommandet af den dem tillerkända
pension. Skulle vid förvaltningen af pensionsinrättningens medel försummelse
i något hänseende förekomma, äro delägarne ändock bibehållna
vid sin rätt. Men under sådana förhållanden böra icke delägarne
hafva någon rätt att bestämma öfver förvaltningen eller pensions -

169

villkoren; det är staten, som afpassar pensionerna och föreskrifver de
skyldigheter, som böra af delägarne fullgöras. Statens järnvägars
personal kommer därigenom i alldeles samma ställning, som i det ofvannämnda
kommittébetänkandet af den 7 november 1902 är föreslagen
för civila tjänsteinnehafvare i allmänhet.

Kommittén har i lagförslaget upptagit hufvudsakligen endast sådana
stadganden rörande pensionsinrättningens förvaltning, hvilka afse
bestämmandet af de organ, genom hvilka samma förvaltning skall verkställas,
samt granskningen af förvaltningen. Ofriga bestämmelser
rörande pensionsinrättningens personal, dess skyldigheter och rättigheter,
hafva funnit sin plats i förslaget till instruktion för direktionen.

23 §.

I likhet med hvad för närvarande är förhållandet, har kommittén
tänkt sig pensionsinrättningens förvaltning lagd i händerna på en särskild
direktion, men då af hvad ofvan rörande upphäfvande af fullmäktigeinstitutionen
anförts framgår, att med kommitténs uppfattning
någon giltig anledning icke finnes, att delägarne hädanefter insätta
ledamöter i direktionen, samt kommittén ansett tre ledamöter vara ett
tillräckligt antal, har kommittén i fråga om direktionens sammansättning
föreslagit den ändring, att ledamöternas antal nedsättes till tre,
hvilka samtliga skulle utses af Kungl. Maj:t, som jämväl skulle hafva
att utse två suppleanter.

24 §.

För närvarande äro, enligt gällande instruktion för direktionen,
tjänstemännen vid pensionsinrättningen följande: en ombudsman, en
sekreterare, en kamrerare och en kassör. Dessutom har under de
senare åren till följd af ökade göromål en revisor varit förordnad för
verkställande af den kamreraren enligt instruktionen åliggande granskningsskyldighet.
Ingen af dessa tjänstemän är anställd å ordinarie stat
vid pensionsinrättningen; samtliga hafva ordinarie anställning vid statens
järnvägar och sköta sina tjänster vid pensionsinrättningen endast på
förordnande. En sådan anordning har kunnat utan olägenhet tillämpas
å en tid, då pensionsinrättningen ännu var föga utvecklad; men då nu
dess tillgångar utgöra omkring tio millioner kronor och dess delägare
öfver nio tusen, synes det kommittén icke böra ifrågakomma annat än att
tjänsterna vid pensionsinrättningen eller åtminstone flertalet af dem be 22 -

170

sättas med ordinarie innehafvare. Kommittén håller före, att å ordinarie
stat vid pensionsinrättningen böra uppföras: en kamrerare, en kassör och
en revisor. Kamreraren skulle vara chef å kontoret; han skulle, enligt
kommitténs förslag, hafva samma tjänsteåligganden som för närvarande
utom granskning af räkenskaperna, hvilken borde tillkomma revisorn,
hvaremot kamreraren skulle dels bereda och föredraga alla ärenden inför
direktionen och dels hafva att fullgöra det enligt nu gällande instruktion
sekreteraren åliggande bestyret med förande af diarium. Att granskningen
af räkenskapshandlingarna lämpligen bör anförtros åt en annan
än kamreraren, synes kommittén uppenbart, och skulle såväl kassören
som revisorn bestrida utom de för hvarderas tjänst specifika göromål
bokhållaregöromålen, hvarjämte de skulle under kamrerarens
inseende föra matriklarna. Kommittén är öfvertygad, att nu ifrågavarande
tjänster, sålunda ordnade, skulle taga sina innehafvares tid så
mycket i anspråk, att deras upptagande å ordinarie stat är fullt berättigad! Hvad

angår ombudsmans- och sekreteraretjänsterna, har kommittén
föreslagit dessas sammanslagning till en tjänst, hvars göromål skulle
bestå af dels ombudsmannens nuvarande åligganden och dels sekreteraren
enligt nu gällande instruktion tillkommande skyldighet att vid
direktionens sammanträden föra protokoll samt att uppsätta, kontrasignera
och expediera direktionens skrivelser samt pensionsbrefven.
Då emellertid skötandet af denna tjänst, åtminstone under den närmaste
framtiden, icke torde komma att fullständigt taga innehafvarens
tid och krafter i anspråk, har kommittén ansett, att samma
tjänst, åtminstone icke för närvarande, borde uppföras på ordinarie stat.

Till följd af den ställning, kamreraren har att intaga såsom chef
för pensionsinrättningens tjänstemän, torde han böra utnämnas af Kung!
Magt, i likhet med hvad som äger rum i flottans pensionskassa och
folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvaremot öfriga tjänstemän lämpligen
höra tillsättas af direktionen. Att kommittén föreslagit tjänstemännens
tillsättande genom konstitutorial, beror därpå, att enahanda
bestämmelse gäller för all ordinarie personal vid statens järnvägar.

Uppbörden af delägareafgifter och desammas redovisning ombesörjas
för närvarande i samband med afiöningslikviderna af i statens järnvägars
tjänst anställd personal, hvarjämte sådan personal äfven verkställer utbetalande
af pensioner å annan ort än Stockholm, allt på grund af
stadgandet i 16 § i nu gällande reglemente. Då pensionsinrättningen
gifvet.vis icke kan för fullgörande af nämnda bestyr i sin tjänst anställa
erforderligt antal personer, har i förslaget upptagits föreskrift därom,

171

att samma bestyr, utom hvad angår pensionsinrättningens personal,
skola verkställas genom järnvägsstyrelsens försorg.

27 29 §§.

Den enligt nuvarande reglemente fullmäktige och revisorer tillkommande
granskning af pensionsinrättningens förvaltning och räkenskaper
har kommittén tänkt sig skola öfverlämnas åt två af Kungl.
Maj:t utsedde revisorer; och innehålla 27—29 §§ i hufvudsakliga delar
de i 25, 28, 30 och 32 §§ i nu gällande reglemente förekommande
bestämmelser. Någon anledning att föreskrifva särskilda åtgärder
för att delgifva delägarne revisionsberättelsen, såsom för närvarande
sker med fullmäktiges berättelse, har synts kommittén icke förefinnas.

30 §.

Kammarrätten utöfvar för närvarande icke någon granskning af
pensionsinrättningens räkenskaper. Detta låter sig väl förklara däraf,
att den del, staten har i pensionsinrättningen, inskränker sig till ett
årligt bidrag till densamma af statens järnvägars trafikmedel. Att
detta bidrag utgår efter stadgade grunder, kan kammarrätten kontrollera
genom granskning af järnvägsstyrelsens räkenskaper. Med den af
kommittén föreslagna nya ordningen blir emellertid förhållandet ett
annat. Staten blifver härigenom intresserad i det sätt, hvarpå pensionsinrättningens
ekonomi skötes; och torde följaktligen densammas räkenskaper,
likasom statens ämbetsverks i allmänhet, böra underkastas
kammarrättens granskning.

Att kommittén det oaktadt föreslagit en granskning af därtill
särskildt utsedde revisorer, har sin grund däri, att en mera ingående
granskning af själfva förvaltningen och inventering af värdepapper
ansetts lämplig.

Allmänna bestämmelser.

31 §.

Stadgandet i första stycket af denna paragraf är föranledt af den
af kommittén förut uttalade åsikt, att de nuvarande delägare, hvilka
icke vilja underkasta sig de nya bestämmelser rörande pensionsålder,

172

h vilka i förslaget äro föreskrifna för grupp II i första afdelningen,
fortfarande skola kvarstå i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.
Af denna pensionsinrättnings tillgångar vid tiden för den nya lagens
trädande i kraft skall därför så stor del, som belöper å nyssnämnda delägare,
bilda statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings kapital, hvaremot
återstoden öfverföres till den nya pensionsinrättningen. Vederbörandes
andel uti ifrågavarande tillgångar har kommittén ansett böra
beräknas enligt de grunder, hvarefter i lagen om försäkringsrörelse
den 24 juli 1903 försäkringstagares fordran hos försäkringsbolag bestämmes.

32 §.

Då pensionstagare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
beviljats pension med tillämpning af stadgande^ i det för samma
pensionsinrättning gällande reglemente, skulle det kunna synas vara
principiellt riktigast, att i fråga om sådan pensionstagares rättigheter
och skyldigheter nämnda reglementes bestämmelser fortfarande skulle
gälla. Då emellertid förslaget till lag för den nya pensionsinrättningen,
såvidt detsamma kan hafva tillämpning å pensionstagare, icke skiljer
sig från nu gällande bestämmelser i annan mån, än att en lindrigare
påföljd stadgas för pensionstagares underlåtenhet att i rätt tid uttaga
förfallen pension, har det synts kommittén icke böra möta någon betänklighet
att låta den nya lagens bestämmelser gälla för sådan pensionstagare,
hvithet, med hänsyn därtill att pensionerna skola utgå från
den nya pensionsinrättningen, måste ur praktisk synpunkt vara att
förorda.

33 §.

Då statens i 3 § a) och b) bestämda bidrag äro afsedda att utgöra
fyllnad i utgående pensioner, och dessa utbetalas kvartalsvis i början af
mars, juni, september och december månader, har det ansetts lämpligt
bestämma förfallotiden för nämnda bidrag på sätt förslaget innehåller.
Det i 3 § c) bestämda statsbidraget har däremot en annan karaktär,
nämligen att utgöra fyllnad i pensionsinrättningens kapital, och storleken
af detta bidrag kan icke bestämmas förr än den undersökning
af pensionsinrättningens ekonomiska ställning, som årligen skall äga
rum, blifvit verkställd.

173

35 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § i nu gällande reglemente och
afviker från densamma därutinnan, att stadgandet i sistnämnda paragraf
rörande de fall, då ändring icke finge sökas uti direktionens beslut,
uteslutits. Vissa i berörda paragraf upptagna direktionsbeslut kunna
nämligen enligt kommitténs lagförslag icke vidare ifrågakomma, och
beträffande öfriga fall har föreskrift i berörda afseende synts kommittén
obehöflig. Vidare har kommittén ansett bestämmelsen rörande behandlingen
af öfriga tvister emellan pensionsinrättningen och enskilda onödig
och fördenskull uteslutit densamma.

Kommittén vill slutligen, i den mån sådant icke förut skett, angifva
orsakerna till att vissa i nu gällande reglemente befintliga stadganden
uteslutits ur lagförslaget.

En uppräkning af pensionsinrättningens tillgångar, på sätt i 2 §
af nu gällande reglemente äger rum, anser kommittén obehöflig. Att
delägarnes afgifter, statens bidrag, räntor å samlade medel samt eventuella
gåfvor äro dylika tillgångar, faller af sig själf; hvilket äfven torde
vara förhållandet med inom behörig tid icke uttagna eller eljest förverkade
pensionsbelopp.

Bestämmelsen i 3 § 1 mom., att den, som vid erhållandet af anställning
i statens järnvägstrafiks ordinarie tjänst fyllt trettio år, skall
erlägga viss retroaktiv afgift, har uteslutits redan af den anledning, att
samma bestämmelse icke vidare kan hafva någon tillämpning å delägarne
i första afdelningen, då någon ny delägare icke, sedan den nya
lagen trädt i kraft, kommer att inträda i densamma; och hvad delägarne
i andra afdelningen beträffar, har med hänsyn till de grunder,
efter hvilka deras afgifter till pensionsinrättningen äro bestämda, någon
retroaktiv afgift icke ansetts erforderlig.

8 § stadgar, att för bestämmandet af pensionsrätt delägares tjänstår
skola räknas från tiden för hans anställning vid trafiken å statens järnvägar;
dock att tjänstår före år 1863, då styrelsen för statens järnvägstrafik
trädde i verksamhet, ej finge medräknas, med mindre bemälda
styrelse sådant godkände, och 8 § a, att vid bestämmandet af pensionsrätt
tjänstår före år 1863 icke finge medräknas för annan delägare än den,
som erlagt den i reglementet af den 6 september 1872 för sådant ändamål
föreskrift] a retroaktiv af gift.

174

För närvarande finnas i pensionsinrättningen endast fem delägare,
hvilka räkna tjänstår före år 1863; och då alla dessa, oberoende af dylik
tjänstetid, redan nu äro berättigade till ålderspension, torde någon föreskrift
rörande beräkning af tjänstår före år 1863 numera vara obehöflig.

Såsom nämnda 8 § är formulerad, skulle äfven tiden för extra
ordinarie anställning vid trafiken å statens järnvägar få medräknas.
Detta skulle visserligen icke behöfva stå i strid med bestämmelserna i
1 och 6 §§, men 8 § lärer aldrig hafva varit så tillämpad, och meningen
har nog också varit, att endast ordinarie tjänstetid skulle få tagas i
beräkning. Föreskriften, att anställningen skall hafva varit vid trafiken
å statens järnvägar, är gifven för att från beräkningen undantaga tjänstår
vid statens järnvägsbyggnader, hvilka efter att förut dels haft egen
förvaltning dels stått under tillsyn af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
först genom Kungl. Maj:ts beslut af den 31 maj 1888 kommit att lyda
under styrelsen för statens järnvägstrafik. Anställning vid statens
järnvägsbyggnader har emellertid aldrig varit ordinarie.

Vid dessa förhållanden torde af ifrågavarande stadganden endast
behöfva bibehållas en föreskrift därom, att för bestämmande af pensionsrätt,
såvidt den första afdelningen angår, allenast den tid, som tillbragts
i ordinarie anställning vid statens järnvägar, får beräknas;
och är en sådan föreskrift uttalad genom den affattning, 7 och 8 §§ i
lagförslaget erhållit.

Något stadgande angående åter inträdande delägare, såsom 11 §
i nu gällande reglemente innehåller, har kommittén ansett obehöfligt
i den nya lagen. Då nämligen i 21 § 1 inom. i lagförslaget är
stadgadt, att delägare, som utan att vara pensionsberättigad erhåller
afsked, skall förlora delägare skap et i pensionsinrättningen, följer häraf
utan vidare, att om en delägare, som tillhör första afdelningen, lämnar
sin tjänst vid statens järnvägar och sedermera åter varder därstädes
anställd, han skall såsom delägare i pensionsinrättningen tillhöra andra
afdelningen; och gälla för en återinträdande delägare, lian må förut
hafva tillhört vare sig första eller andra afdelningen, samma villkor
som för delägare i andra afdelningen äro bestämda.

Att Kungl. Maj:ts Befallningshafvande, domstolar och andra ämbetsverk
skola lämna pensionsinrättningen laga handräckning i förekommande
fall, har synts kommittén vara så klart, att något särskild! stadgande
därom icke ansetts erforderligt, hvadan 19 § i nu gällande reglemente
icke upptagits i kommitténs förslag.

Kung!. Maj:ts förnyade Nådiga Reglemente

för Statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

sådant detta reglemente lyder enligt nådiga kungörelsen den 3 november 1882
med iakttagande af de ändringar af §§ 3, 9, 12, 13, 14 och 22, som fastställts
genom nådiga kungörelserna den 31 december 1888, den 18 maj 1894,
den 25 november 1898 och den 15 april 1904.

§ I Delägare

i pensionsinrättningen är hvar och en, som på grund af
nådiga reglementet af den 6 september 1872 vunnit delägarerätt i
inrättningen, så ock en hvar, som hädanefter varder anställd i statens
järnvägstrafiks ordinarie tjänst.

Anm. Dessa bestämmelser skola dock icke, för den händelse till generaldirektör
och chef för järnvägsstyrelsen utnämnes person, som förut ej tillhör järnvägsstaten
och följaktligen icke redan är delägare i pensionsinrättningen, å denne ega tillämpning.
■— Enligt nådig kungörelse den 25 november 1898.

Vid tillämpning af detta förnyade reglemente iakttages i afseende
å förstnämnde äldre delägare hvad här nedan under rubriken »Öfvergående
stadganden» föreskrifves.

§ 2.

Pensionsinrättningens tillgångar är o:

a) de afgifter, hvilka delägarne själfva erlägga;

b) statens bidrag, hvilket för år 1883 och tillsvidare för hvarje
efterföljande år utgår med belopp, motsvarande två procent af skillnaden
mellan statens järnvägstrafiks samtliga inkomster å ena sidan
och utgifter för drift och underhåll å den andra;

Delägare.

Tillgångar.

176

Delägares

årsafgifter.

c) gåfvor, hvarmed denna inrättning kan varda ihågkommen;

d) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas eller
som på annat sätt förverkas; samt

e) räntor å sålunda samlade medel.

§ 3.

Mom. 1. Delägares årsafgifter utgå med en viss, på grund af hans
ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd
procent af honom tillkommande aflöning, sålunda att

den,

som

in trä dt

; före

fyllda

30

år

erlägger

3,2

o/

/o

af

aflöningen

den,

som

vid inträdet :

fyllt

30

men

icke 32

))

»

3,3

D

»

»

))

»

»

32

»

34

))

5)

3,4

))

»

»

»

»

»

»

»

34

»

36

»

»

3,5

»

»

»

))

»

36

»

»

38

»

3,6

»

»

))

»

»

»

»

»

38

»

40

)>

»

3,7

))

»

»

»

40

»

>>

42

»

»

3,8

»

»

»

»

''»

42

)>

44

)>

3,9

)>

»

»

»

»

»

44

46

»

4,0

)>

5)

»

»

»

46

48

»

)>

4,1

»

»

»

»

48

»

50

)>

»

4,2

»

»

»

»

»

»

50

»

»

52

»

»

4,3

»

);

»

»

52

54

»

4,4

)>

))

»

»

»

»

54

»

»

56

»

4,5

»

))

»

»

»

)>

56

»

»

58

»

4,6

»

)>

>>

)>

»

»

58

»

»

60

»

)>

4,7

»

))

»

»

»

»

60

)>

»

4,8

»

»

3)

dock

skall den,

som

vid

erhållandet

af anställning

i statens

järnvägs-

trafiks ordinarie tjänst fyllt trettio år, erlägga retroaktiv afgift, motsvarande
hela värdet af förmånen att icke behöfva erlägga högre årsafgifter
än här ofvan äro bestämda. Sagda värde fastställes af pensionsinrättningens
direktion.

Med aflöning förstås i detta reglemente endast ordinarie arfvode
och inkvartering, därest sådan utgår, denna senares värde alltid beräknadt
till tjugu procent af arfvodet.

För den ordinarie personal, som aflönas enligt beting eller efter dag
och timme, bestämmer järnvägsstyrelsen de aflöningsbelopp, i förhållande
hvartill stadgade afgifter skola utgå.

Mom. 2. Delägare, som utnämnes till generaldirektör och chef

177

för järnvägsstyrelsen, erlägger icke afgifter å aflöningen såsom generaldirektör
utan å den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället.

Mom. 3. Förflyttas delägare från befattning med högre aflöning
till befattning med lägre, vare han berättigad att medelst fortsatt inbetalning
i stadgad ordning af årsafgifter, lämpade efter den högre
aflöningen, bereda sig den emot samma aflöning svarande pension.

Mom. 4. Årsafgifterna erläggas från och med månaden näst efter
den, då delägaren inträdde i pensionsinrättningen, och så länge lian i
statens järnvägstrafiks tjänst kvarstår,

§ 4.

Hvarje gång delägare uppflyttas i högre aflöningsklass än den, för
hvilken hans årsafgifter senast utgått, erlägger han till pensionsinrättningen
en månads aflöningsförhöjning. Detta erläggande sker genom
aflöningsafdrag, då förhöjningen första gången utfaller.

§ 5.

Årsafgifterna inbetalas genom afdrag å delägares aflöning, hvarje
gång sådan utfaller. År delägare af en eller annan anledning oberättigad
att uppbära aflöning, så att afdrag ej kan äga rum, skall inbetalningen
af såväl aflöningsförhöjnings- som årsafgift ske kontant och på
de tider, då inbetalning genom aflöningsafdrag eljest skolat ske. Försummas
detta, må Direktionen afgöra, huruvida den försumlige får i
pensionsinrättningen kvarstå eller ej. Tillätes kan kvarstå, så skall
hela det förfallna beloppet jämte sex procents ränta därå, efter år
räknad, på en gång fråndragas den försumliges först utfallande aflöningseller
pensionsbelopp.

§ 6.

Berättigad till pension är delägare:

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken han i
tjänsteutöfning vid statens järnvägstrafik sig ådragit, icke vidare kan
sin befattning behörigen sköta och fördenskull af styrelsen afskedas;

b) som efter minst tio tjänstår i ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik afskedas, emedan han antingen till följd af sjuklighet,
som han icke ådragit sig under tjänsteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet
icke kan sin befattning behörigen sköta;

Delägares
afgifter vid
aflöningsförhöjningar.

Sätt för
inbetalning af
afgifter.

Pensionsrätt.

23

178

Pensions belopp.

c) som efter minst 30 års tjänst i ordinarie anställning vid statens
järnvägstrafik uppnått sådan ålder, att lians lefnadsår och tjänstår
sammanräknade uppgå till talet 95.

§ 7.

Mom. 1. Arliga beloppet af pension bestämmes, i mån af den
pensionsberättigades tjänstår, till vissa procent af den medelaflöning,
som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i
förhållande hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet afsked
er lagt årsafgifter till pensionsinrättningen, sålunda att

för

fulla

10

tjänstår erhållas

20

/o

af medelaflöniugen,

))

»

11

22

))

)>

»

12

»

»

24

»

)>

)>

13

»

»

26

»

»

14

))

)>

28

»

»

>>

»

»

15

»

30

»

»

»

)>

»

16

»

»

32

))

»

))

»

17

»

y>

34

))

»

)>

»

18

»

36

)>

»

»

))

»

19

»

38

))

»

»

»

»

20

)>

40

))

»

))

»

»

21

)>

»

44

>>

»

22

»

48

))

»

»

))

»

23

»

52

»

»

y>

24

»

»

56

»

»

»

25

»

»

60

))

»

»

»

26

»

64

))

»

»

»

»

27

»

);

68

)>

))

»

28

»

))

72

»

»

»

29

»

))

76

»

»

»

»

30

»

))

80

»

»

))

Innehåller det genom förestående beräkning uppkommande pensionsbeloppet
delar af kronor, afrundas detsamma till närmast högre krontal.

Mom. 2. Delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen
i § 6 lit. a, erhåller såsom pension:

då han icke räknar fulla 23 tjänstår, 50 procent af den enligt
föregående mom. beräknade medelaflöning, och

179

då lian räknar fulla 23 tjänstår eller där utöfver, den procent, som
i föregående mom. är stadgad;

dock skall, därest kroppsskadan eller sjukligheten är af sådan beskaffenhet,
att delägaren icke kan bidraga till sin egen försörjning,
pensionen, oberoende af antalet tjänstår, utgå med 80 procent af medelaflö
ningen.

Inträffar pensionsrätten innan delägare varit fem år i tjänst, beräknas
medelaflöningen efter det mindre antalet årsaflöningar.

Mom. 3. Pension beräknas från och med månaden näst efter den,
då delägaren erhållit afsked, till och med den månad, under hvilken
pensionstagaren dör eller förverkar sin pensionsrätt.

§ 8.

För bestämmandet af pensionsrätt beräknas delägares tjänstår från Tjänstär.
tiden för hans anställning vid trafiken å statens järnvägar; dock att
tjänstår före år 1803, då Styrelsen för statens järnvägstrafik trädde i
verksamhet, ej må medräknas med mindre bemälda styrelse sådant
godkänner.

§ 9.

Mom. 1. Vid tjänstens frånträdande erhåller pensionsberättigad Pensionsbref.
delägare efter anmälan hos Direktionen pensionsbref å det belopp, som
han för framtiden äger utfå.

Mom. 2. Pension kan ej för gäld utmätas eller med kvarstad beläggas
och får däri ej heller införsel beviljas.

§ io.

Mom. 1. Pension utbetalas i början af mars, juni, september och Pensions
december månader för den tid, utbetalningsmånaden inbegripen, hvarför utbekompensionstagaren
då äger rätt att uppbära pension. Vid hvarje utbetal- mande''
ningstillfälle skall pensionsbrefvet företes samt andra vederbörliga bevis,
styrkande rättigheten till pensionsbeloppets uppbärande, aflämnas.

Mom. 2. Uttages ej pension inom tre år efter det pensionsrätten
inträdt eller pensionen senast blifvit lyftad, hemfaller pensionsbeloppet
till pension sinrättningen så väl för de tre sålunda förflutna åren som
för all framtid.

Mom. 3. Pensionstagaren äger att lyfta sin pension vid den statens
järnvägsstation, han vid pensionsbrefvets utbekommande väljer. Önskar

180

°

Åter inträdande
delägare.

Förlorad pensionsrätt
eller
pension.

Rätt att återfå
gjorda insatser.

sedermera pensionstagare att lyfta pensionen vid annan station, göre
därom anmälan hos Direktionen, som öfver den sökta ändringen beslutar.

§ Il Delägare,

som lämnat statens järnvägstrafiks tjänst, skall, om lian
ånyo vinner inträde däruti och följaktligen äfven återinträder såsom
delägare i pensionsinrättningen, erlägga de afgifter, som af Direktionen
fastställas.

§ 12.

Delägare, som af Styrelse för statens järnvägstrafik entledigas såsom
varande för sin befattning olämplig, eller afskedas på grund af
tjänstefel eller brott mot allmän lag, eller därföre, att han utan styrelsens
samtycke lämnat sin tjänst, förlorar all rätt till pension, äfven om
han vid afskedandet sådan rätt innehade.

Pensionstagare, hvilken efter afskedstagande eller entledigande ur
statens järnvägstrafiks tjänst genom i vederbörlig ordning medeladt beslut
dömts förlustig medborgerligt förtroende eller, i stället för till afsättning,
till straff jämlikt 2 kap. 17 § strafflagen, har förverkat sin
pension vid den tid, nämda beslut vunnit laga kraft; dock med rätt för
pensionstagaren att, i stället för den sålunda förverkade pensionen, från
och med månaden näst efter den då pensionen förverkats, utbekomma
pension med belopp, som efter af Direktionen verkställd utredning befinnes
motsvara årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af de utaf
honom till pensionsinrättningen erlagda afgifter jämte ränta och ränta
därå intill utgången af den tid, för hvilken dessa afgifter blifvit erlagda.

§ 13-

Mom. 1. De af delägare till pensionsinrättningen erlagda afgifter
kunna utom i de fall, som här nedan under mom. 2 upptagas, icke
återfås i annan ordning än genom den i detta reglemente fastställda
pensionering.

Mom. 2. Delägare, som utan att vara berättigad till pension entledigas
från sin befattning vid statens järnvägstrafik därföre, att befattningen
till följd af ändringar i förvaltningens organisation eller tjänsteförhållanden
i öfrigt indrages, äge återfå de af honom till pensionsinrättningen
erlagda afgifter jämte ränta och ränta därå, dock efter af -

181

drag af kostnaden för den risk, inrättningen lupit att till den entledigade
få utbetala pension, allt efter af inrättningens Direktion fastställd beräkning.
Entledigas eljest utan egen begäran delägare, som icke är berättigad
till pension, och sker entledigandet icke på grund däraf, att
delägaren begått brott emot allmän lag eller förseelse i tjänsten, äge
han återfå inbetalda utgifter, så framt Styrelsen förklarar, att entledigandet
skett under sådana omständigheter, att hinder ej möter för afgifternas
återbekommande.

§ 14.

Statens järnvägars pensionsinrättning förvaltas af en Direktion, bestående
af fem personer, nämligen:

en af Oss, på förslag af Styrelsen för statens järnvägstrafik, bland
trafikstatens ämbete- och tjänstemän förordnad ordförande;
en af Oss på lika sätt förordnad vice ordförande;
en ledamot, som af Styrelsen för statens järnvägstrafik utses bland
delägarne i pensionsinrättningen; samt

två ledamöter, som bland delägarne uti inrättningen väljas på sätt
i § 29 här nedan föreskrifves.

Ordförande, vice ordförande och ledamot af Direktionen må, därest
fullmäktige så pröfva lämpligt, åtnjuta arfvode med belopp, som af fullmäktige
bestämmes.

Direktionen har att ställa sig till efterrättelse såväl de för denna
inrättning och för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa nådigst
faststälda reglementen som den för Direktionen särskildt utfärdade instruktion.

§ Inunder
Direktionen lyda dels ständige tjänstemän, utsedde i den
ordning, som i Direktionens instruktion är stadgad, och aflönade på
sätt fullmäktige vid hvarje lagtima möte, efter pröfning af Direktionens
förslag, bestämma, dels tillfälliga biträden, Indika Styrelsen för statens
järnvägstrafik bland sina underlydande kallar att till ett antal, Styrelsen
efter pröfning af Direktionens förslag finner nödigt, tjänstgöra vid
pensionsinrättningen.

§ 16-

Hvarje delägare, som icke är ständig tjänsteman vid pensionsinrättningen,
är skyldig att på Styrelsens för statens järnvägstrafik kallelse

Direktion.

Direktionens

tjänstebi träden.

Direktionens

tjänstebi träden.

182

Beifrare af
tjänstefel.

Öfverlämnandc
af statens bidrag.

Laga handräckning.

tjänstgöra vid pensionsinrättningen utan arfvode och i den befattning,
som af inrättningens direktion bestämmes, dock endast å den ort, där
delägaren är stationerad i statens järnvägstrafiks tjänst, samt ej för
längre tid än två år för hvarje gång.

Delägare, som fullgjort äskad tjänstgöring vid pensionsinrättningen,
äger rätt att därifrån vara befriad lika lång tid, som han dylik tjänstgöring
senast utöfvat.

§ 17.

Mom. 1. Tjänstefel och förseelser af Direktionen i afseende på
på balans- och räkenskapsfrågor åtalas inför Vår och Rikets Kammarrätt,
men i alla öfriga fall inför Vår och Rikets Svea Hofrätt.

Mom. 2. Varder annan vid pensionsinrättningen tjänstgörande
person beträdd med tjänstefel af lindrigare beskaffenhet, må Styrelsen
för staten järnvägstrafik tilldela honom lämplig varning. För tjänstefel,
begånget af person, som ofvan i detta moment sägs, må samma Styrelse
ock döma den felande till böter, motsvarande högst tre månders
aflöning vid statens järnvägstrafik.

Mom. 3. Öfver erhållen varning må klagan ej föras. Böter, som
enligt denna § af Styrelsen ådömas, tillfalla statens järnvägstrafiks
änke- och pupillkassa.

§ 18.

Styrelsen för statens järnvägstrafik är skyldig att till pensionsinrättningens
kassa månatligen öfverlämna såväl de genom Styrelsen indrifna
bidrag från delägarne som det bidrag af trafikmedlen, hvilket,
enligt § 2 i detta reglemente, skall på grund af förrättadt bokslut tillfalla
pensionsinrättningen.

Skulle för någon eller några af årets månader statens järnvägstrafiks
utgifter för drift och underhåll öfverstiga totalinkomsterna, så
att det pensionsinrättningen tillkommande belopp, vid uppgörandet af
kalenderårets bokslut, befinnes vara mindre än det, som pensionsinrättningen
under året redan uppburit; då skall skillnaden mellan det uppburna
beloppet och det, som enligt årets bokslut bör tillfalla pensionsinrättningen,
uppföras såsom statens järnvägstrafiks fordran hos samma
inrättning och gäldas vid näst skeende utbetalning af statsbidraget.

§ 19.

Våre befallningshafvande äfvensom domstolar och andra ämbetsverk
böra, utan uppehåll, lämna Direktionen för statens järnvägstrafiks

183

pensionsinrättning eller dess ombudsman laga handräckning uti ärenden,
som röra inrättningen.

§ 20.

Öfver de af Direktionen för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
vidtagna beslut, som angå rättigheten till och villkoren för pensions
åtnjutande, må den missnöjde hos Oss i underdånighet anföra besvär,
hvilka vid talans förlust skola till Vårt Civildepartement inlämnas af
den, som är inom riket boende, innan klockan tolf å trettionde dagen
från delfående! af beslutet och af utrikes vistande delägare, inom etthundraåttio
dagar från delfående!. Uti Direktionens beslut i frågor om
låns beviljande och villkoren därvid må ändring icke sökas, ej heller i
frågor om beräknandet af de värden, utgifter och afdrag, hvilka det
tillkommer Direktionen att på grund af § 3 mom. 1, § 11 och § 13
mom. 2 i detta reglemente fastställa. Alla öfriga tvister emellan inrättningen
och enskilde tillhöra vederbörlig domstols upptagande och
pröfning.

§ 21.

Mom. 1. Delägarne i pensionsinrättningen sammanträda i hufvudstaden
genom fullmäktige: till lagtima möte hvartannat år i Juni månad
och däremellan till urtima möte, så ofta Styrelsen för statens järnvägstrafik,
på Direktionens framställning, finner sådant nödigt, — allt å
dagar, som nämnda Styrelse genom utfärdad kallelse utsätter.

Mom. 2. Lagtima möte får icke räcka längre än tio dagar och
urtima möte icke längre än fem dagar.

Mom. 3. Vid urtima möte må ej andra frågor till behandling upptagas
än sådana, som blifvit i kallelsen till mötet uppgifna.

Mom. 4. Till hvarje lagtima möte väljas bland delägarne i pensionsinrättningen,
på sätt följande § föreskrifter, aderton fullmäktige
och tre suppleanter, hvilka alla bibehålla sina befattningar till nästföljande
lagtima mötes början.

Mom. 5. Vid fullmäktiges möte må Direktionens ordförande och
ledamöter deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten.

§ 22.

Mom. 1. För val af fullmäktige och deras suppleanter fördelas
delägarne på 7 valkretsar. Den första kretsen utgöres af Styrelsens

Klagan öfver
direktionens
beslut.

Fullmäktige
och deras
möten.

Val af fullmäktige.

184

för statens järnvägstrafik chef och ledamöter samt de inom styrelsen
tjänstgörande personer. De sex öfriga kretsarne, hvilka omfatta de vid
distrikten tjänstgörande personer, bestämmas till omfång, på sätt Styrelsen
för statens järnvägstrafik finner lämpligt. Vid val äger hvarje
delägare blott en röst.

Mom. 2. Fullmäktige och suppleanter utses sålunda, att hvar och
en af sex valkretsar väljer tre fullmäktige och den återstående kretsen
väljer tre suppleanter. Ordningen, i hvilken valkrets skall utse suppleanter,
bestämmes af Styrelsen för statens järnvägstrafik, dock så att
vid hvarje sjunde val suppleanter utses af samma valkrets.

Mom. 3. Valen förrättas på det sätt att, bland delägarne i pensionsinrättningen,

de till första valkretsen hörande ämbete- och tjänstemän, utan afseende
på hvilken afdelning de tillhöra, gemensamt välja tre fullmäktige
eller tre suppleanter, och

inom hvar och en af de öfriga sex valkretsarne där anställde personal
vid byrå- och banafdelningarna samfäld! väljer en, personalen vid
maskinafdelningen samfäldt en och personalen vid trafikafdelningen
samfäldt en fullmäktig eller en suppleant;

allt under villkor, att de i valen deltagande äro delägare i pensionsinrättningen.

Mom. 4. Ej må direktionsledamot fullmäktigskap utöfva.

Mom. 5. Val till fullmäktige och suppleanter sker minst två
månader före hvarje lagtima möte, å dagar, som af Styrelsens för statens
järnvägstrafik utsättas.

Mom. 6. Fullmäktige och suppleanter utses genom sluten omröstning,
vid hvilken äfven upptagas bevittnade valsedlar, som från röstberättigade,
men ej tillstädesvarande delägare inkomma. Inom hvarje
krets förrättas valen af en valnämnd, bestående af tre delägare, hvilka
af Styrelsen för statens järnvägstrafik förordnas.

Mom. 7. Valnämnd utfärdar genom utdrag ur protokoll vid valförrättningsstället
fullmakt för en hvar, som på grund af de flesta rösterna
eller, vid lika röstetal, genom lottning blifvit till fullmäktig eller
suppleant utsedd, hvarjämte nämnden ofördröjligen till Styrelsen för
statens järnvägstrafik insänder det vid valförrättningen förda protokoll,
på det att, därest försummelse i något afseende skulle förefinnas, Styrelsen
må kunna i tid om rättelse föranstalta.

Mom. 8. Vid sådant förfall för fullmäktig, som af Styrelsen för
statens järnvägstrafik godkännes, inkallar Styrelsens suppleant i den
förhindrades ställe, hvarvid afseende fästes därå, att uteblifven fullmäk -

185

tig, så vidt möjligt, ersättes af suppleant, vald af samma afdelning som
den uteblifne.

Mom. 9. Vid fullmäktiges möte, såväl lagtima som urtima, äger
fullmäktig, som ej är bosatt i hufvudstaden, af pensionsinrättningens
medel uppbära dagtraktamente för hvarje rese- och mötesdag till belopp
af sex kronor.

§ 23.

Till fullmäktiges ordförande utnämnes af Chefen för Vårt Civilde- Fullmäktiges
partement en delägare i inrättningen, som dock ej behöfver vara ordförandetill
fullmäktig vald; och äger han rösträttighet lika med vald fullmäktig.

§ 24,

Sedan fullmäktige sammanträde blifva valprotokoll och utfärdade Granskning åt
fullmakter uppvisade och af fullmäktige granskade. Förekommer här- fllllmaktervid
anmärkning beträffande någon fullmäktig, äga öfrige fullmäktige
att däröfver fatta beslut.

De till fullmäktiges handläggning hörande ärenden må på särskilda
afdelningar beredas, om fullmäktige finna sådant lämpligt.

§ 25.

Fullmäktige äga att öfverse pensionsinrättningens förvaltning och Granskning af
räkenskaper för den tid, desamma förut icke blifvit af fullmäktige förvaltninsoch
granskade, hvarvid noga utrönes ej mindre kassans tillstånd än äfven rakcnskai>erhuruvida
Direktionen med noggrannhet fullgjort sina åligganden och
iakttagit de angående förvaltningen gifna föreskrifter. Öfver de anmärkningar,
som härvid kunna förekomma, inhämte fullmäktige yttrande
af Direktionen, som skyndsamt bör sådant afgifva.

§ 26.

Likaledes äga fullmäktige att öfverlägga och fatta beslut i sådana Ändringar och
frågor rörande förvaltningen eller ändringar och tillägg i reglementet, tmägs 1 r°sl0-som af Direktionen eller någon fullmäktig blifvit väckta, mentct

Fullmäktiges beslut i ämnen, som angå ändringar eller tillägg i
pensionsinrättningens af Oss fastställda reglementen eller instruktioner,
vare dock ej gällande förr, än de blifvit Vår pröfning underställda och

24

186

Arbetsordning.

Fullmäktiges
berättelse och
do åtgärder,
som däraf
kunna föranledas.

af oss i nåder gillade. Skulle Vi anse någon förändring i omförmälda
hänseende vara af nöden, vilje Vi, innan beslut därom fattas, lämna
fullmäktige tillfälle att i ämnet sig yttra.

§ 27.

Vid fullmäktiges möte föres protokoll, hvaruti upptages hvarje af
fullmäktige fattadt beslut, men af öfverläggningen endast sådant yttrande,
hvars införande påyrkas af fullmäktige eller den, som yttrandet afgifvit.

Frågor, som af fullmäktig väckas om ändringar och tillägg i pensionsinrättningens
reglementen eller instruktioner, skola, för att till
fullmäktiges afgörande kunna företagas, hos Direktionen vara anmälda
minst 10 dagar före mötets öppnande.

När ett ämne skall hos fullmäktige slutligen afgöras, böra alla
därtill hörande handlingar uppläsas, så framt någon af fullmäktige
det äskar.

Ej må beslut i något mål fattas, innan ordföranden förut inhämtat,
att fullmäktige anse öfverläggningen slutad; hvarefter proposition framställes.
Besvaras propositionen med ja, blandadt med några nej, eller
tvärtom, och de, som öfverröstade äro, ej begära votering, äga de att
sin särskilda mening låta i protokollet anteckna. Begäres af en eller
flere votering öfver en framställd proposition, då skall voteringsproposition
jämte kontraproposition genast författas och justeras samt voteringen
strax därefter med slutna sedlar försiggå; och må proposition
ej göras, huruvida votering skall ske, ej heller votering därom tillåtas.
Till undvikande af lika röstetal skall vid hvarje omröstning i sådana
ämnen, där enkel röstpluralitet är bestämmande, ordföranden, förrän
sedlarne uppräknas, uttaga och genast aflägga en af dem förseglad.
Finnas rösterna lika delade, varde den aflagda sedeln öppnad. År
däremot pluralitet redan gifven, bör nämnda sedel, ouppbruten, genast
förstöras.

I alla frågor, som röra förändring i detta reglemente, fordras två
tredjedelar af rösternas antal, om förändringen skall anses bifallen.
Andra frågor afgöras genom enkel röstpluralitet.

§ 28.

Sedan fullmäktiges granskning är behörigen fullbordad, afgifva
fullmäktige till Oss en fullständig berättelse om inrättningens förvaltning
under den tid, som granskningen omfattar; om kassans tillstånd;
om Direktionen i en eller annan måtto afvikit från gifna föreskrifter,

187

samt huruvida gjorda anmärkningar blifvit nöjaktigt förklarade. Hafva
under fullmäktiges möte beslut, på sätt § 26 innehåller, blifvit fattade
om förslag till ändringar eller tillägg i de af Oss fastställda reglementen
eller instruktioner, äga fullmäktige att dem i berättelsen till
Vår nådiga, pröfning anmäla. Sedan denna berättelse till Oss inkommit,
meddele Vi Direktionen ansvarsfrihet för dess förvaltning eller låta
vidtaga de rättelser, hvartill omständigheterna kunna föranleda. Hafva
fullmäktige, på grund af framställda anmärkningar, äskat åtal emot
Direktionen, värde handlingarne därom till Vår Justitiekansler för lagenlig
behandling öfverlämnade; och hvile emellertid frågan om ansvarsfrihet
för Direktionen.

§ 29.

De två ledamöter i Direktionen, som enligt § 14 skola bland del- val af diretägarne
i inrättningen utses, väljas af fullmäktige, innan de åtskiljas, tionsiedamöter.
och afgå från denna sin befattning vid slutet af fullmäktiges nästa lagtima
möte. Valet tillgår sålunda, att fullmäktige genom sluten omröstning
utse bland de i Stockholm stationerade delägarne först två personer
till direktionsledamöter och därefter två till suppleanter. Hafva
två eller flere delägare erhållit lika antal röster till ledamots- eller
suppleantbefattning, anställes dem emellan lottning. Vid detta val må
afgående ledamöter eller suppleantet bibehållas, om fullmäktige så för
godt finna. Afgående ledamot hafve dock rättighet att afsåga sig
återval.

Suppleanterna skola, i den ordning hvardera erhållit, högsta antalet
röster, efterträda de valde ledamöter, som före fullmäktiges nästa lagtima
möte kunna ur direktionen afgå. Uppstår för vald ledamot giltigt
förfall, inkalle Styrelsen lör statens järnvägstrafik, om så nödigt finnes,
suppleant i den ordning nyss nämndt är.

§ so.

Utom den granskning, som af fullmäktige enligt § 25 verkställes, Revisorer,
skall granskning af pensionsinrättningens räkenskaper årligen äga rum
genom tre revisorer,. Indika, jämte ett lika antal suppleanter, blifva af
fullmäktige vid lagtima möte genom slutna sedlar utvalde bland delägarne,
till revidering af det löpande och nästpåföljande årets räkenskaper,
hvarvid, i händelse af lika antal röster, lottning anställes; börande
de sålunda valde genom Direktionens försorg underrättas om valet.

188

Mötets afsilning.

Offentliggörande
af fullmäktigesberättelse.

Räkenskapernas
öfverlämnande
till statsrevisionen.

Revisorer^ sammanträda första söcknedagen i maj månad och afgifva
till de fullmäktige, som näst därefter sammankomma, berättelse om den
verkställda granskningen, i hvilken berättelse jämväl intagas de anmärkningar,
som förekommit. Af denna berättelse skall äfven ett
exemplar till pensionsinrättningens Direktion aflämnas senast å trettionde
dagen efter revisionens början.

§ 31.

Sedan de i §§ 29 och SO omnämnda val blifvit af fullmäktige
verkställda, hvarom anmälan äfven bör i den uti § 28 föreskrift^ berättelse
intagas, varde fullmäktiges sammanträde upplöst.

§ 32.

Fullmäktiges berättelse, jämte de därvid gjorda reservationer, skall
genom Styrelsens för statens järnvägstrafik försorg befordras till trycket,
för att delägarne i pensionsinrättningen på lämpligt sätt delgifvas.

§ 33.

Direktionen vare skyldig att hvarje år till de af Riksdagen för
statsverkets granskning förordnade revisorer öfverlämna pensionsinrättningens
afslutade räkenskaper, på det så väl samma räkenskaper som
inrättningens förvaltning må undergå vederbörlig granskning; och vare
vid denna granskning enahanda föreskrifter gällande, som äga rum i
afseende på revisionen af statsverket.

Öfvergående stadgande^

beträffande äldre delägare.

§§ 3, 7 och 8 af detta förnyade reglemente gälla endast för sådan
äldre delägare, som inom tre månader härefter hos Styrelsen för statens
järnvägstrafik anmäler sig vilja, genom erläggande från och med januari
månad 1883 af ofvanbestämda afgifter bereda sig förbättrad pensionering.

För äldre delägare, som ej inom sagda tid inkommit med sådan
anmälan, gälla i stället för nyssnämnda §§ följande stadganden:

189

§ 3 a. Mom. 1. Delägares årsafgifter utgå med en viss på grund
af hans ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd
procent af honom tillkommande aflöning, sålunda att

den,

som

inträder

före fyllda

30

år

erlägger

1,5

o/

7o

af aflön.

den,

som

vid

inträdet fyllt

30

men

icke

32

B

B

1,6

B

B

B

B

b

b

b

32

B

B

34

B

B

B

B

B

b

)>

b

y>

)>

34

B

B

36

B

B

1,3

B

B

B

b

b

y

b

»

36

B

B

38

B

B

1,9

B

B

B

).>

b

B

»

x>

38

B

B

40

B

B

2,0

B

B

B

b

b

»

»

»

40

B

B

42

B

B

2,1

B

B

B

b

»

»

»

»

42

B

B

44

B

B

2,2

B

B

B

»

>

B

»

»

44

B

B

46

B

B

2,3

B

B

B

b

»

»

)>

46

B

B

48

B

B

2,4

B

B

B

b

»

B

)>

»

48

B

B

50

B

B

2,5

)''

B

B

b

b

B

))

B

50

B

B

52

B

B

2,6

B

B

B

b

b

»

»

B

52

B

B

54

B

B

2,7

B

B

B

»

))

)>

B

54

B

B

56

B

B

2,8

B

B

B

»

»

B

»

B

56

B

B

58

B

B

2,9

B

B

B

»

»

B

D

B

58

B

B

60

B

B

3,0

B

B

B

b

»

B

y>

B

60

B

B

B

B

3,1

B

B

B

Med aflöning förstås i detta reglemente endast ordinarie arfvode
och inkvartering, därest sådan utgår, denna senares värde alltid beräknadt
till femton procent af arfvodet.

För den ordinarie personal, som aflönas enligt beting eller efter
dag och timme, bestämmer Styrelsen för statens järnvägstrafik de aflöningsbelopp,
i förhållande hvartill stadgade afgifter skola utgå.

Mom. 2. Förflyttas delägare från befattning med högre aflöning
till befattning med lägre, vare han berättigad att, medelst fortsatt inbetalning
i stadgad ordning af årsafgifter, lämpade efter den högre
aflöningen, bereda sig den emot samma aflöning svarande pension.

Mom. 3. Årsafgifterna erläggas månadsvis så länge delägaren
kvarstår i statens järnvägstrafiks tjänst.

§ 7 a. Mom. 1. Årliga beloppet af pension bestämmes, i mån af
den pensionsberättigades tjänstår, till vissa procent af den medelaflöning,
som uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i
förhållande hvartill den pensionsberättigade, näst före erhållet afsked,
erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, sålunda att

190

för fulla 10 tjänstår erhållas 20 % af medelaflöningen.

))

»

11

b

))

21,5

»

»

B

))

B

12

»

»

23

»

»

))

B

B

13

»

))

24,5

»

»

B

))

))

14

»

))

26

»

»

B

B

B

15

»

»

27,5

)>

»

B

J)

B

16

))

))

29

T>

»

B

))

B

17

»

))

30,5

))

b

))

B

B

IS

»

»

32

»

B

B

))

B

19

))

33,5

))

))

B

B

B

20

))

35

))

»

B

B

B

21

»

36,5

T)

)>

B

B

B

22

»

))

38

))

))

B

))

B

23

»

)>

39,5

))

))

B

)>

B

24

)>

»

41

»

))

B

»

))

25

»

))

42,5

D

))

B

B

))

26

)>

))

44

))

)>

))

'':)

B

27

»

))

45,5

B

»

B

B

B

28

»

47''

y>

))

B

B

B

29

7>

))

48,5

»

J>

B

B

B

30

))

50

»

B

B

Innehåller det genom förestående beräkning uppkommande pensionsbeloppet
delar af kronor, afrundas detsamma till närmast högre krontal.

Mom. 2. Delägare, som före uppnåendet af 20 tjänstår skall
pensioneras på grund af bestämmelsen i § 6 lit. a, erhåller alltid såsom
pension 35 procent af medelaflöningen. Inträder pensionsrätten, innan
delägare varit fem år i tjänst, beräknas medelaflöningen efter det mindre
antal årsaflöningar.

Mom. 3. Pension beräknas från och med månaden näst efter den,
då delägaren erhållit afsked, till och med den månad, under hvilken
pensionstagaren dör eller förverkar sin pensionsrätt.

§ 8 a. Vid bestämmandet af pensionsrätt må tjänstår före 1863
icke medräknas för annan delägare än den, som erlagt den i reglementet
af den 6 september 1872 för sådant ändamål föreskrifna retroaktivafgift.

191

V.

Förslag

till

förnyadt nådigt reglemente

för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

1 §•

Delägare i pensionsinrättningen är livar och en, som på grund af
antingen reglementet den 6 september 1872 eller reglementet den 3
november 1882 vunnit delägarerätt i pensionsinrättningen och icke
öfvergått till statens järnvägars nya pensioninsrättning.

Anställning å ordinarie stat vid statens järnvägars nya pensionsinrättning
anses i alla i detta reglemente berörda afseenden lika som
anställning i ordinarie tjänst vid statens järnvägar.

2 §■

Så stor del af pensionsinrättningens tillgångar vid tiden för detta
reglementes trädande i kraft, som jämlikt uträkning, verkställd i enlighet
med de i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 för bestämmande
af lifförsäkringstagares fordran hos försäkringsbolag fastställda
grunder, belöper å delägarne i pensionsinrättningen, utgör
pensionsinrättningens kapitaltiilgång vid nämnda tidpunkt. Öfriga tillgångar
öfverföras till statens järnvägars nya pensionsinrättning.

3 §.

Statens af trafikmedel utgående årliga bidrag till pensionsinrättningen
utgöres af:

a) hela beloppet af de under året på grund af stadgandet i 8 § a)
utgående pensioner;

b) hälften af alla öfriga under året från pensionsinrättningen utgående
pensioner;

192

c) det belopp, som må erfordras såsom fyllnad för att pensionsinrättningen
vid slutet af hvarje år skall äga en kapitalbehållning,
motsvarande enligt matematiska grunder skillnaden mellan, å ena sidan,
kapitalvärdet af hälften utaf samtliga pensionsinrättningen åliggande
pensionsförpliktelser med undantag af de under a) omnämnda pensioner
och, å andra sidan, kapitalvärdet af delägarnes årsafgifter.

4 §•

Delägares årsafgift utgår med en viss, på grund af hans ålder vid
inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd procent af
honom tillkommande aflöning sålunda, att

den

som

inträdt före fyllda ...

30 år

erlägger

3.2

% af aflöningen

den,

som

vid inträdet fyllt 30

men

icke 32

B

B

3.3

B

B

B

»

)>

b

B

B

32

B

B

34

B

B

3.4

B

B

B

B

»

b

B

B

34

B

B

36

B

B

3.5

B

B

B

)>

b

b

B

B

36

B

B

38

B

))

3.6

B

B

B

»

b

»

B

B

38

B

B

40

B

B

3.7

B

B

B

b

»

))

B

B

40

B

B

42

B

B

3.8

B

B

B

»

»

B

B

42

)>

B

44

B

B

3.9

B

B

B

i>

B

B

44

B

B

46

B

B

4.0

B

B

B

)>

i)

b

B

B

46

B

))

48

B

B

4.1

B

B

B

b

b

))

B

B

48

B

B

50

B

B

4.2

B

B

)>

»

))

»

B

B

50

B

B

52

B

))

4.3

B

B

B

b

b

b

)>

B

52

B

B

54

B

B

4.4

B

B

B

»

b

»

B

B

54

B

B

56

))

B

4.5

B

B

B

»

B

))

B

B

56

B

))

58

B

B

4.6

B

B

B

»

B

»

B

B

58

B

B

60

B

B

4.7

B

B

B

B

»

B

B

60

B

B

B

))

4.8

B

B

B

Delägare,

som

utämnes

till generaldirektör och

chef för

järnvägs-

styrelsen, erlägger icke utgifter å aflöningen såsom generaldirektör utan
å den aflöning, han uppbar vid befordringstillfället.

Förflyttas delägare från befattning med högre aflöning till befattning
med lägre, vare lian berättigad att medelst fortsatt inbetalning i
stadgad ordning af årsafgifter, lämpade efter den högre aflöningen,
bereda sig den emot samma aflöning svarande pension.

193

5 §•

Årsafgifterna erläggas med en tolftedel i hvarje månad till och
med den månad, hvarunder delägaren erhåller afsked, entledigas, afsättes
eller dör.

Arsafgift inbetalas medelst afdrag å delägares aflöning.

6 §•

Hvarje gång delägare erhåller högre aflöning än den, för hvilken
hans årsafgifter förut högst utgått, erlägger han till pensionsinrättningen
en aflöningsförhöjningsafgift, motsvarande en månads aflöningsförhöjning.
Denna afgift inbetalas medelst afdrag å aflöningen, då förhöjningen
första gången utfaller.

7 §•

År delägare af någon anledning oberättigad att uppbära aflöning,
så att afdrag för honom åliggande afgift till pension sinrättningen ej
kan äga rum, skall inbetalning af sådan afgift ske kontant och å tid,
då inbetalning medelst aflöningsafdrag eljest skolat äga rum. Försummas
detta, skall hela det förfallna beloppet jämte sex procent
ränta därå, efter år räknad, fråndragas den försumliges först utfallande
aflönings- eller pensionsbelopp.

8 §.

Berättigad till pension är delägare:

a) som till följd af olycksfall i statens järnvägars tjänst eller eljest
till följd af sjukdom, hvilken han genom utöfning af sådan tjänst
ådragit sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller
af järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning
samt fördenskull entledigas;

b) som efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning vid
statens järnvägar antingen till följd af kroppsskada eller sjukdom i
andra fall än under a) sägs eller ock till följd af ålderdomssvaghet icke
vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller af järnvägsstyrelsen
anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull entledigas;

25

194

c) som efter minst trettio års tjänst i ordinarie anställning vid
statens järnvägar uppnått sådan ålder, att lians lefnadsår och ordinarie
tjänstår vid statens järnvägar sammanräknade uppgå till talet 95.

9 §‘

Årliga beloppet af pension bestämmes till viss procent af den
medelaflöning, som uppkommer, då medeltalet tages af sammanlagda
beloppet af de aflöningar, för hvilka den pensionsberättigade under de
fem åren närmast före erhållet afsked eller entledigande erlagt årsafgifter
till pensionsinrättningen, sålunda att

l:o) delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen i
8 § c), erhåller 50 procent af medelaflöningen;

2:o) delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen i
8 § b), erhåller

för

fulla 10 tiänstår

i

ordin.

anställn. vid statens j

ärnv.

20

%

af medelaflön.

))

»

11

»

))

p

»

21,5

p

p

p

»

12

»

»

p

»

»

»

23

p

p

»

13

p

p

»

»

p

))

24,5

»

p

p

)>

»

14

p

)>

»

p

))

26

p

p

p

»

)>

15

D

»

»

»

p

))

p

27,5

p

p

p

»

p

16

)>

p

»

p

»

p

»

29

p

p

p

»

)>

17

p

p

»

»

p

»

30,5

p

p

p

»

»

18

p

p

p

p

»

p

)>

32

p

p

p

»

19

»

)>

»

p

p

p

»

33,5

p

p

p

»

»

20

p

»

p

»

»

p

»

35

p

p

p

»

»

21

p

»

)>

»

»

36,5

p

p

»

»

»

22

»

»

»

»

»

»

38

p

p

))

p

23

p

»

»

»

»

»

»

39,5

p

p

»

p

p

24

»

»

»

»

»

»

41

p

p

p

p

»

25

»

»

»

»

p

»

»

42,5

p

p

p

))

»

26

»

))

p

p

»

»

44

p

p

p

))

»

27

p

y>

p

»

p

»

»

45,5

p

p

p

»

28

»

»

»

p

»

47

p

p

p

»

»

29

p

»

p

))

»

»

48,5

p

p

p

)>

p

30

)>

»

»

p

p

»

»

50

p

p

p

3:o) delägare, som skall pensioneras på grund af bestämmelsen i
8 § a), erhåller,

då han icke räknar fulla 20 tjänstår i ordinarie anställning vid
statens järnvägar, 35 procent af medelaflöningen, och

195

då han räksiar fulla 20 tjänstår eller därutöfver i ordinarie anställning
vid statens järnvägar, den procent, som under punkt 2:o) i denna
§ är bestämd för motsvarande tjänsteålder;

dock skall, därest enligt läkares intyg de förhållanden, som grundat
rätten till pension jämlikt 8 § a), omöjliggjort för delägaren att
vidare bidraga till sin försörjning, pension, oberoende af antalet tjänstår,
utgå med 50 procent af medelaflöningen.

Inträder pensionsrätt enligt 8 § a) för delägare, som varit mindre
än fem men mera än ett år i tjänst, beräknas medelaflöningen med
hänsyn till den kortare tjänstetiden. Utgör tjänstetiden ett år eller
därunder, anses medelaflöningen lika med den årsaflöning, som delägaren
vid entledigandet uppbar.

Därest vid beräkning af pensions belopp detta slutar å bråktal af
kronor, skall det böjas till närmast högre krontal.

10 §.

Med aflöning förstås i detta reglemente ordinarie arfvode och för
därtill berättigad förmånen af fri bostad eller af hyresbidrag, nämnda
förmåns värde beräknadt till tjugu procent af det ordinarie arfvodet.

För de delägare, som aflönas enligt beting eller efter tid, bestämmer
järnvägsstyrelsen de aflöningsbelopp, i förhållande hvartill stadgade
afgifter skola utgå.

11 §•

Vid tjänstens frånträdande erhåller pensionsberättigad delägare
efter anmälan bos direktionen för pensionsinrättningen pensionsbref.

Pension utgår för därtill berättigad från och med månaden näst
efter den, då delägaren erhållit afsked eller blifvit entledigad, till och
med den månad, under hvilken pensionstagaren dör eller förverkar sin
pension.

Pension må ej tagas i mät för gäld.

12 §.

Pension utbetalas kvartalsvis i början af mars, juni, september och
december månader.

Pensionstagaren äger lyfta sin pension vid den statens järnvägsstation,
han vid anmälan om pensionsbrefvets erhållande uppgifver.

196

Önskar sedermera pensionstagare att lyfta pension vid annan statens
järnvägsstation, göre därom anmälan hos direktionen, som i anledning
däraf meddelar beslut.

13 §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning
förfallit, vare förverkadt.

14 §.

1 mom. Erhåller delägare, som ej är pensionsberättigad, afsked
från sin tjänst vid statens järnvägar, upphör hans delägarskap i pensionsinrättningen.

2 mom. Delägare, som dömes till afsättning, förlorar all rätt till
pension.

3 mom. Pensionstagare, hvilken efter afskedstagande eller entledigande
ur statens järnvägars tjänst genom i vederbörlig ordning meddeladt
beslut dömts förlustig medborgerligt förtroende eller, i stället för
till afsättning, till straff jämlikt 2 kap. 17 § strafflagen, har förverkat
sin pension vid den tid, nämnda beslut vunnit laga kraft; dock med rätt
för pensionstagaren att, i stället för den sålunda förverkade pensionen,
från och med månaden näst efter den, då pensionen förverkats, utbekomma
pension med belopp, som efter af direktionen verkställd utredning
befinnes motsvara årliga lifräntan å sammanlagda kapitalet af de
utaf honom till pensionsinrättningen erlagda afgifter jämte ränta på
ränta därå intill utgången af den tid, för hvilken dessa afgifter blifvit
erlagda.

15 §.

De af delägare till pensionsinrättningen erlagda afgifter kunna
icke återfås i annan ordning än genom den i detta reglemente fastställda
pensionering.

16 §.

Pensionsinrättningens förvaltning handhafves i enlighet med detta
reglemente och öfriga för pensionsinrättningen gällande föreskrifter af
direktionen öfver statens järnvägars nya pensionsinrättning med de
under densamma lydande tjänstemän.

197

De revisorer, Indika af Kungl. Maj:t utses för att granska statens
järnvägars nya pensionsinrättnings förvaltning och räkenskaper, skola
jämväl granska statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings förvaltning
och räkenskaper; och gälla i öfrigt, i fråga om förvaltningen och granskningen
däraf, i tillämpliga delar enahanda bestämmelser, som för statens
järnvägars nya pensionsinrättning äro stadgade.

Beträffande granskningen af pensionsinrättningens förvaltning för
den tid närmast före det detta reglemente trädt i kraft, för hvilken
frågan om ansvarsfrihet åt direktionen icke blifvit Kungl. Maj:ts pröfning
underställd, meddelar Kungl. Maj:t närmare bestämmelser härom;
skolande de af fullmäktige för pensionsinrättningen för granskning af
densammas räkenskaper för samma tid utsedde revisorer till Kungl.
Maj:t insända sin däröfver afgifna berättelse, af hvilken därjämte ett
exemplar öfverlämnas till järnvägsstyrelsen och ett till direktionen.

17 §•

Statens i 3 § a) och b) omnämnda bidrag till pensionsinrättningen
tillhandahållas kvartalsvis senast vid ingången af tredje månaden i hvarje
kvartal; det i 3 § c) angifna tillskott utbetalas årligen, sedan detsamma
vid den i nästa § föreskrift^ undersökning af pensionsinrättningens
ekonomiska ställning blifvit till siffran bestämdt.

18 §.

För hvarje år skall genom direktionens försorg af sakkunnig person
verkställas och före mars månads utgång vara fullbordad undersökning
af pensionsinrättningens ekonomiska ställning vid närmast föregående
års slut.

19 §.

Öfver de af direktionen fattade beslut, som angå rättigheten till
och villkoren för pensions åtnjutande, må den missnöjde hos Kungl.
Maj:t anföra besvär, hvilka vid talans förlust skola till civildepartementet
inlämnas före klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet
af beslutet. ,

198

Motiv

till

förslag

till förnyadt nådigt reglemente för statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning.

Enligt kommitténs förslag kafva alla de nuvarande delägarne i
pensionsinrättningen rätt att öfvergå till den nya pensionsinrättningen
och såmedelst åtnjuta förmånen af statens garanti för pensionernas
utgående med oförändrade belopp. Enda villkoret kommittén uppställt
för en dylik rätt är, att vederbörande skall underkasta sig vissa af kommittén
föreslagna bestämmelser i fråga om pensionsåldern. Kommittén
bar emellertid äfven gjort gällande, att nämnde delägare icke kunde
förpliktas att öfvergå till den nya pensionsinrättningen utan borde, om
de så önskade, få kvarstå såsom delägare i den nuvarande pensionsinrättningen.
Då den möjligbeten icke är utesluten, att en del delägare
föredrager detta, och statens järnvägstrafiks pensionsinrättning följaktligen
kan komma att ännu en tid äga bestånd, har det varit nödvändigt tillse,
huruvida och i så fall i hvilka hänseenden det för samma pensionsinrättning
nu gällande reglemente tarfvade ändring. Kommittén har ofvan
påvisat, att pensionsinrättningens ekonomiska ställning vore sådan, att
pensionsinrättningen endast kunde till delägarne utbetala högst 37
procent af de pensioner, som i reglementet vore bestämda, eller således
högst 30 procent af vederbörandes medelaflöning, och har kommittén såsom
sin åsikt uttalat, att jämväl i fråga om sådana delägare, hvilka önskade
kvarstå i den nuvarande pensionsinrättningen, staten borde träda hjälpande
emellan och garantera dem en nödig fyllnad i den pension, som pensionsinrättningen
vore i stånd att utbetala. I berörda hänseenden likasom i
fråga om delägareskap kräfves följaktligen ändring i reglementet; men då
kommittén i öfrigt för ifrågavarande delägare icke afsett några förändringar
i nu gällande pensionsvillkor, skulle äfven reglementet i öfriga delar
kunnat lämnas oförändradt. Då emellertid kommittén, det oaktadt, före -

199

slagit vissa ändringar, har detta skett i syfte dels att erhålla en i
formellt hänseende mera tillfredsställande och med kommitténs förslag
till lag för den nya pensionsinrättningen öfverensstämmande uppställning
dels att förtydliga nuvarande stadganden dels ock att få ur reglementet
uteslutna några bestämmelser, hvilka, såsom enligt kommitténs
mening alltför stränga för delägarne, icke upptagits i berörda lagförslag
och hvilka synts kommittén skäligen icke heller böra tillämpas
gent emot nu ifrågavarande delägare.

Innan kommittén närmare angifver, hvari dessa ändringar hufvudsakligen
bestå, vill kommittén framhålla, att ehuru samma förutsättning
finnes för att bestämmelserna för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
erhålla karaktären af lag som i fråga om den nya pensionsinrättningen,
nämligen statens garanterande af pensionerna, kommittén likväl,
med hänsyn därtill att ifrågavarande pensionsinrättning, om den öfverhufvud
kommer att fortfarande äga bestånd, ändock säkerligen blir af
en mycket ringa omfattning och i en icke allt för aflägsen framtid
kommer att helt och hållet upphöra, icke ansett sig böra föreslå stiftande
af lag för samma pensionsinrättning.

I 1 § äro sådana bestämmelser i fråga om delägareskap i pensionsinrättningen
föreslagna, som föranledas af de ändrade förhållandena;
och har kommittén ansett sig böra jämväl för denna pensionsinrättning
med ordinarie tjänst vid statens järnvägar likställa anställning å ordinarie
stat vid statens järnvägars nya pensionsinrättning.

Det torde böra i reglementet intagas en bestämmelse angående
fördelningen af pensionsinrättningens tillgångar vid tiden för den nya
pensionsinrättningens tillkomst. Denna bestämmelse är upptagen i 2 §,
hvilken motsvaras af 31 § i lagförslaget angående den nya pensionsinrättningen.

3 § innehåller föreskrifter angående statens bidrag till pensionsinrättningen.
Att kommittén här föreslagit, att staten skall betala,
förutom de under året på grund af stadgandet i 8 § a) utgående
pensioner, endast hälften af öfriga under året utgående pensioner, i
stället för, såsom i fråga om statens järnvägars nya pensionsinrättning
föreslagits, två tredjedelar af motsvarande pensioner, beror därpå att,
ehuru pensionsafgifterna äro desamma som för delägare i första afdelningen
grupp II i sistnämnda pensionsinrättning, högsta pensionen
från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning enligt kommitténs förslag
skulle utgöra allenast 50 procent af medelaflöningen.

Beträffande tiden och sättet för erläggandet af delägarnes årsafgifter,
hvarom 5 § handlar, har kommittén uteslutit stadgandet om

200

den tidpunkt, från hvilken dylika afgifter skola erläggas, enär några
nya delägare icke kunna vinna inträde i pensionsinrättningen, och, i
fråga om tidpunkten, till hvilken afgifterna skola erläggas, föreslagit
»till och med den månad, hvarunder delägaren erhåller afsked, entledigas,
afsättes eller dör». Motsvarande stadgande lyder för närvarande: »så länge
han i statens järnvägstrafiks tjänst kvarstår». Denna bestämmelse
synes innebära, att om en delägare erhåller afsked t. ex. den 25 i en
månad, årsafgiften för honom skall utgå endast till berörda tidpunkt,
hvilket åter, då afgiften erlagts i samband med aflöningens utbetalande
för månaden, skulle hafva till följd återbetalning af hvad af den erlagda
afgiften belöpte å tiden efter afskedet. På sådant sätt har emellertid
denna bestämmelse aldrig tolkats, utan har afgiften uttagits till och
med den månad, under hvilken afgången från tjänsten skett; hvadan
kommitténs förslag i denna punkt icke innebär någon ändring i bestående
förhållanden.

I nuvarande 4 § stadgas, att hvarje gång delägare uppflyttas i
högre aflöningsklass än den, för hvilken hans årsafgifter senast utgått,
erlägger han till pensionsinrättningen en månads aflöningsförhöjning.
Då vissa befattningar vid statens järnvägar aflönas med arfvode efter
klass, andra med fast arfvode, skulle nämnda stadgande kunna tolkas
så, att det endast afsåge innehafvare af förstnämnda slag af befattningar.
Stadgandet har emellertid uppenbarligen varit afsedt att gälla
hvarje ökning af aflöningen, vare sig på grund af uppflyttning i högre
löneklass, ålderstillägg åt befattningshafvare med fast arfvode eller befordran.
Så har stadgandet äfven alltid tolkats, hvadan äfven i detta
hänseende kommitténs förslag till 6 § endast är ett förtydligande af nu
gällande stadgande.

Anledningen till att kommittén i samma paragraf utbytt orden
»senast utgått» mot »förut högst utgått» har kommittén förklarat i
motiven till lagförslaget, 6 §; och synes däraf, att denna ändring
uteslutande är till fördel för delägarne.

Enligt nu gällande bestämmelser kan påföljden för en delägare af
försummelse att i rätt tid inbetala afgift till pensionsinrättningen, då
sådan inbetalning skall ske kontant, blifva förlust af delägareskapet i
pensionsinrättningen. Denna påföljd bär synts kommittén alltför sträng,
hvarför densamma uteslutits ur lagförslaget; och har kommittén jämväl
för nu ifrågavarande delägares vidkommande föreslagit samma uteslutning,
såsom framgår af 7 § i föreliggande förslag.

Åt 8 § a) och b), innehållande bestämmelser rörande den s. k.
invalidpensioneringen, har i hufvudsak gifvits enahanda lydelse som

201

motsvarande stadgande!! i lagförslaget; och får kommittén i fråga om
de afvikelser från bestämmelserna i berörda afseende i nuvarande 6 § a)
och b), som af kommittén förordats, hänvisa till hvad kommittén härutinnan
i sina motiv till lagförslaget anfört. Då häraf torde framgå,
att omförmälda afvikelser icke så mycket innebära någon för delägarne
kännbar skärpning i nuvarande stadganden, som fastmera afsett att
förtydliga dessa och dymedelst förebygga möjliga missbruk vid desammas
tillämpning, har kommittén icke ansett betänkligheter möta att
låta de i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning kvarstående delägarne
blifva underkastade de uti ifrågavarande afseende föreslagna förändrade
bestämmelser.

Bestämmelsen i 8 § c) skiljer sig så till vida från motsvarande
stadgande i nuvarande 6 §, att däri uttryckligen uttalats, att vederbörandes
tjänstår, hvilka jämte hans lefnadsår skola uppgå till 95, måste
vara tillbragta i ordinarie tjänst vid statens järnvägar. Detta är endast
ett förtydligande af det nuvarande stadgandet.

I 9 § äro de nya bestämmelserna om pensionsbelopp intagna; och
har kommittén föreslagit den pension, som skulle till pensionsberättigad
delägare före uppnådda trettio tjänstår utgå, till samma procenttal af
medelaflöningen, som för närvarande gälla för de delägare, hvilka vunnit
delägarerätt på grund af 1872 års reglemente och icke velat öfvergå
på de nya villkoren enligt 1882 års reglemente.

Nuvarande föreskrift, huru för bestämmande af beloppet af pension,
som skall på grund af olycksfall i tjänsten tillfalla delägare, som varit
mindre än fem år i tjänst, medelaflöningen skall beräknas, har i förslaget
något närmare utvecklats.

I fråga om förverkande af icke uttaget, till betalning förfallet pensionsbelopp
har kommittén, på sätt 13 § utvisar, föreslagit samma, för
delägaren förmånliga ändring i nu gällande stadgande, som kommittén
enligt 20'' § i lagförslaget föreslagit för den nya pensionsinrättningens
vidkommande; och hänvisar kommittén till hvad kommittén under sist
nämnda paragraf i motiven till lagförslaget yttrat.

Det i 14 § 1 mom. föreslagna stadgandet, att delägare, hvilken
utan att vara pensionsberättigad erhåller afsked, upphör att vara delägare
i pensionsinrättningen, innebär endast ett uttryckligt uttalande af
en redan nu allmänt gällande regel. Om en sådan delägare sedermera
åter blir anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar, inträder han
enligt 1 § i lagförslaget angående den nya pensionsinrättningen såsom
delägare i den andra afdelningen af denna. Detta torde i regel vara
förmånligare för honom, än om han nödgades återinträda såsom del 20 -

202

ägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, ty, utom den lägre
pensionen från sistnämnda pensionsinrättning, blir årsafgiften säkerligen
äfven jämförelsevis hög, då det kan antagas, att återinträdet sker vid
en mera framskriden ålder.

För den ändring af nuvarande 12 §, som kommittén föreslagit i
14 § 2 inom., hänvisar kommittén till sitt yttrande i samma fråga under
21 § i lagförslaget.

De fall, i hvilka enligt 13 § 2 mom. i nu gällande reglemente
delägare kan återfå erlagda afgifter, nämligen om han entledigas antingen
därför att hans befattning till följd af ändringar i förvaltningens
organisation eller tjänsteförhållanden i öfrigt indrages eller ock eljest
utan egen begäran men af annan anledning än brott mot allmän lag
eller förseelse i tjänsten, kunna, på sätt kommittén jämväl förut erinrat,
icke vidare ifrågakomma. Indrages någon befattning, eller är en befattningshafvare
olämplig för sin befattning, kan vederbörande förflyttas
till annan befattning men ej entledigas. Ifrågavarande stadgande
har därför, såsom icke vidare för någon händelse tillämpligt,
uteslutits ur förslaget.

Af samma anledning är 8 § i nu gällande reglemente angående
beräkning af delägares tjänstår utesluten; och åberopar kommittén i
detta hänseende hvad kommittén ofvan, å sid. 173, därom anfört.

De skäl, som föranledt kommittén att föreslå borttagandet af fullmäktigeinstitutionen
i den nya pensionsinrättningen, gälla äfven för
statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, då enligt förslaget staten
skall garantera pensionerna jämväl från sistnämnda pensionsinrättning;
och torde dennas förvaltning lämpligen ombesörjas af direktionen för
den nya pensionsinrättningen med de under densamma lydande tjänstemän.

Sista stycket af 16 § innehåller ett öfvergångsstadgande. I öfverensstämmelse
med nu gällande föreskrifter verkställa fullmäktige granskningen
af pensionsinrättningens förvaltning och räkenskaper för de två
kalenderåren närmast före fullmäktiges lagtima sammanträde; och
åligger det fullmäktige att ingifva berättelse rörande förvaltningen till
Kung!. Maj:t, som därefter pröfva!'' frågan om ansvarsfrihet för direktionen.
Pensionsinrättningens räkenskaper för såväl det år, lagtima
fullmäktigsammanträde äger rum, som det därpå följande granskas därjämte
utaf tre af fullmäktige utsedde revisorer, hvilka åligger att till
de fullmäktige, som näst därefter sammankomma, afgifva berättelse
rörande den verkställda granskningen. Vare sig den nya ordningen
börjar att tillämpas från och med början af ett år, som infaller näst
efter det fullmäktige varit samlade till lagtima möte, eller sådant sker

203

först från och med därpå följande år, blir det sålunda alltid, med hänsyn
därtill att fullmäktige enligt kommitténs förslag skulle upphöra och då
revisorer på grund af stadgandet i andra stycket af 16 § komma att
utses först året efter det samma stadgande trädt i kraft, någon tid, hvars
förvaltning icke, utan att särskilda bestämmelser härutinnan meddelas,
blefve granskad. Dessutom erfordras föreskrifter rörande hvilken
myndighet, som har att emottaga den af de utaf fullmäktige utsedde
revisorerna afgifna berättelse rörande granskningen af pensionsinrättningens
räkenskaper för den tid, hvarom nu är fråga. Nu omhandlade
öfvergångsstadgande afser ordnande af förhållandena under samma tid;
och har kommittén därvid tänkt sig såsom den lämpligaste utvägen,
att samma revisorer, livilka af senast församlade fullmäktige utsetts att
granska pensionsinrättningens räkenskaper, erhålla uppdrag att granska
jämväl pensionsinrättningens förvaltning för den tid, hvarom nu är
fråga.

Beträffande tiden för statsbidragets utgörande och undersökning
af pensionsinrättningens ekonomiska ställning lära samma bestämmelser
böra meddelas som för den nya pensionsinrättningen.

204

VI.

Förslag

till

instruktion

för direktionen öfver statens järnvägars nya pensionsinrättning.

1 §•

Direktionen öfver statens järnvägars nya pensionsinrättning, hvilken
direktion består af tre, utaf Ivungl. Maj:t utsedde ledamöter, af hvilka
en är ordförande och en vice ordförande, åligger besörja pensionsinrättningens
förvaltning i enlighet med den angående rätt till pension från
pensionsinrättningen utfärdade lag, denna instruktion samt öfriga för
pensionsinrättningen gällande föreskrifter äfvensom tillse, att befattningshafvarne
vid pensionsinrättningen med nit och noggrannhet fullgöra sina
skyldigheter.

2 §•

Den ledamot af direktionen, som icke är ordförande eller vice ordförande,
skall hafva närmaste tillsynen öfver kassa- och räkenskapsgöromålen.

3 §.

Tjänstemännen hos pensionsinrättningen, hvilka äro en kamrerare,
eu sekreterare och ombudsman, en kassör och en revisor, hafva att
fullgöra, en hvar de honom enligt denna instruktion åliggande göromål
äfvensom ställa sig till efterrättelse dem af direktionen meddelade
föreskrifter.

205

4 §•

Behörighet till kamrerare-, kassörs- och revisorsbefattning tillkommer
en hvar välfräjdad, svensk man, hvilken redan är anställd
såsom ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar eller aflagt de kunskapsprof,
som erfordras för anställande i motsvarande befattning vid
statens järnvägar.

Sekreteraren och ombudsmannen skall hafva aflagt examen, som
berättigar till inträde vid rikets rättegångsverk.

5 §•

Då kamrerare-, kassörs- eller revisorsbefattning är ledig, utfärdar
direktionen kungörelse därom i post- och inrikes tidningar med föreläggande
för vederbörande sökande att inom trettio dagar, räknade från
den dag kungörandet sker, till direktionen ingifva sina af erforderliga
behörighetshandlingar och vederbörligen styrkta tjänsteförteckningar
åtföljda ansökningar. Efter denna tids förlopp insänder direktionen,
då fråga är om kamrerarebefattning, ansökningshandlingarna med eget
underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t.

Kassörs- och revisorsbefattningar tillsättas af direktionen. Finnes
bland sökandena till någon af sistnämnda befattningar icke någon, som
direktionen anser till tjänsten lämplig, låter direktionen å nyo kungöra
densamma till ansökning ledig.

6 8.

Ansökan om afsked göres af kamrerare hos Kungl. Maj:t och af
öfriga befattningshafvare hos direktionen.

i §■

Direktionen sammanträder så ofta ärendenas behandling det erfordrar,
dock minst en gång hvar fjortonde dag. Tiden för sammanträdena
bestämmes af ordföranden.

För besluts fattande skall direktionen vara fulltalig, och måste
alltid två ledamöter vara ense om beslutet, såvida icke, på sätt i 12 §
sägs, samstämmigt beslut af alla tre ledamöterna erfordras.

8 §•

Öfver de ärenden, som vid direktionens sammanträden förekomma,
skall föras protokoll, utvisande, hvilka ledamöter däri deltagit, af direk -

206

tionen fattade beslut samt skiljaktiga meningar, därest sådana förekommit.

9 §•

Skrivelser till Kungl. Maj:t samt pensionsbref undertecknas af de
direktionsledamöter, bvilka deltagit i vederbörande beslut, ocli kontrasigneras
af sekreteraren och ombudsmannen; anvisningar å bankinrättning,
hvilka skola utställas å kassören, och anordningar undertecknas
af ordföranden och en annan ledamot i direktionen samt kontrasigneras
af kamreraren; öfriga expeditioner undertecknas af ordföranden med
kontrasignation af sekreteraren och ombudsmannen.

10 §.

Direktionen äger rätt att i alla de ärenden, som angå pensionsinrättningen,
begagna tjänstefrimärken ock tjänstebrefkort.

11 §•

Pensionstagare skall hvarje gång han lyfter pension uppvisa sitt
pensionsbref, hvarå anteckning om den verkställda utbetalningen göres.
Dessutom skall pensionstagaren aflämna prästbevis, utfärdadt efter
ingången af den sista af de månader, hvilka utbetalningen afser, samt
utvisande, att pensionstagaren lefver och åtnjuter medborgerligt förtroende.
Lyftes innestående pension för afliden pensionstagare, skola,
utom erforderliga behörighetshandlingar, pensionsbrefvet samt prästbevis
öfver dödsfallet aflämnas.

12 §.

Pensionsinrättningens medel må af direktionen användas dels till
inköp af svenska statens, allmänna hypoteksbankens och kommuners
obligationer samt med borgen af kommuner försedda obligationer, dels
ock till utlåning.

Såsom säkerhet för lån få antagas:

a) sådana obligationer, som nyss nämnts;

b) inteckning i fastighet, belägen å fri och egen grund i Stockholm,
under villkor att fastigheten är brandförsäkrad för afl framtid och att

207

inteckningen ligger inom två tredjedelar af antingen brandförsäkringsvärdet
eller taxeringsvärdet;

c) inteckning i jordegendom å landet, under villkor att inteckningen
ligger inom halfva taxeringsvärdet.

Direktionen äger dock att med afseende å särskilda omständigheter
belåna inteckning, som något öfverstiger omförmälda andel af brandförsäkrings-
eller taxeringsvärdet.

Medel, som icke genast kunna användas på något af förenämnda
sätt, äger direktionen insätta på räkning i bankinrättning, som har af
Kung! Maj:t fastställdt reglemente.

Direktionen äger jämväl rätt att för pensionsinrättningens medel
inköpa välbelägen fastighet i Stockholm för inrymmande däri af erforderlig
lokal för pensionsinrättningens expedition.

För beslut om låns beviljande mot inteckning äfvensom för inköp
af sådan fastighet, som nyss är nämnd, fordras, att direktionens samtliga
ledamöter äro om beslutet ense.

13 §.

Pensionsinrättningens värdehandlingar skola förvaras under tre olika
lås; och skola nycklarna till dessa lås innehafvas, en af en ledamot i
direktionen, en af kamreraren och en af sekreteraren och ombudsmannen.

Minst en gång hvarje år skall inventering af värdehandlingarna
verkställas af två ledamöter i direktionen i närvaro af kamreraren samt
sekreteraren och ombudsmannen.

Inventering af pensionsinrättningens kassa skall verkställas en gång
i hvarje månad af den ledamot i direktionen, som har närmaste tillsynen
öfver kassa- och räkenskapsgöromålen, eller ock af annan direktionsledamot.

14 §.

Det åligger tjänstemännen hos pensionsinrättningen att fullgöra
följande göromål:

Kamreraren:

att emottaga alla till pensionsinrättningen inkommande handlingar
och föra pensionsinrättningens diarium;

208

att förvara inneliggande handlingar samt koncepten till utgående
skrifvelse!’, pensionsbref o. d.;

att upprätta pensionsinrättningens räkenskaper samt årligen inom
mars månads utgång utsluta och underskrifva desamma för föregående
året;

att föra kassakontrollbok öfver in- och utbetalningar samt förse
därtill hörande verifikationer med påskrift om behörig anteckning i
kassakontrollboken;

att bereda och föredraga alla hos direktionen förekommande ärenden;
samt att tillse, det pensionsinrättningens matriklar varda behörigen
förda,

Sekreteraren och ombudsmannen:

att föra protokollet vid direktionens sammanträden;
att uppsätta samt expediera pensionsbrefven och de skrivelser,
hvilka enligt 9 § skola af honom kontrasigneras;

att föra pensionsinrättningens talan och bevaka dess rätt i alla mål,
som varda af direktionen till hans åtgärd öfverlämnade;

att granska inkommande låneansökningar och öfver dem afgifva
skriftligt utlåtande till direktionen;

att föra förteckning öfver pensionsinrättningens säkerhetshandlingar
för utlämnade lån äfvensom dess öfriga värdehandlingar;

att ansvara för och ombesörja, att inteckningar varda i rätt tid
förnyade äfvensom öfvervaka, att pensionsinrättningens kapital- och
räntefordringar behörigen inflyta;

samt att hos direktionen i god tid anmäla allt, som må erfordras
för bevakande af pensionsinrättningens rätt och säkerhet i fråga om
dess egendom och inkomster.

Kassören:

att, med förbehåll om anteckning hos pensionsinrättningens kamrerare,
emottaga och kvittera alla till pensionsinrättningen ingående
kontanta medel eller anvisningar därå samt utbetala i Stockholm förfallna
pensioner, äfvensom verkställa öfriga utbetalningar, Indika dock
alltid skola annoteras i kamrerarens kassakontrollbok;
att föra kassabok öfver inkomster och utgifter;
att för hvarje vecka upprätta kassarapport och till kamreraren
aflämna de till rapporten hörande kassaverifikationer;

samt att, efter kamrerarens anvisning, bestrida bokhållaregöromål
och deltaga i förandet af pensionsinrättningens matriklar.

209

Revisorn:

att verkställa granskning dels af alla in- och utbetalningar samt
till dessa hörande verifikationer, hvilken granskning, i hvad densamma
rörer utbetalning genom pensionsinrättningens kassör, skall vara verkställd
innan utbetalningen får ske, dels af pensionsbrefven, innan dessa
af direktionen underskrifvas, dels ock af alla till räkenskapen hörande
redovisningar och afräkningar;

att, efter slutad granskning af räkenskapshandlingarna, ofördröjligen
uppsätta och till vederbörandes förklaring utställa de anmärkningar,
granskningen kan hafva föranleda

att, sedan nämnda förklaringar inkommit, till direktionens afgörande
öfverlämna sådana anmärkningar, som revisorn anser fog vidhålla;

samt att, efter kamrerarens anvisning, bestrida bokhållaregöromål
och deltaga i förandet af pensionsinrättningens matriklar.

15 §.

Direktionen må, därest så anses erforderligt, utfärda särskild arbetsordning
för tjänstemännen med ledning af de i denna instruktion
i berörda hänseende meddelade föreskrifter.

16 §.

Kassören är pliktig att å tid af året, som af ordföranden bestämmes,
begagna sig af semester.

17 §•

Kvitto, som kassören meddelar, vare ej gällande utan annotation
å detsamma af kamreraren.

18 §.

Beträdes direktionsledamot med fel i tjänsten, vare därför tilltalad
inför Svea Hofrätt.

Varder annan hos pensionsinrättningen anställd person beträdd
med tjänstefel, eller har han låtit klandervärdt uppförande, vare sig i
eller utom tjänsten, komma sig till last, äger direktionen tilldela honom
varning. År det tjänstefel, må direktionen döma honom till böter, mot 27 -

210

svarande högst tre månaders aflöning, eller till mistning af tjänsten
under högst tre månader; börande, då tjänsteman, som är af Kungl.
Maj:t tillsatt, sålunda dömes till mistning af tjänsten på viss tid, beslutet
jämte skälen därtill hos Kungl. Maj:t anmälas.

Begår den felaktige ånyo tjänstefel eller är felet af svårare beskaffenhet,
må direktionen, därest den felaktige är af direktionen antagen,
afsätta honom, men, om han tillsatts af Kungl. Maj:t, göra underdånig
framställning om hans afsättning.

År tjänstefel af beskaffenhet, att därå enligt allmän lag kan följa
fängelse eller straffarbete, eller innefattar det kränkning af annans rätt,
så att skadestånd därför kan ifrågakomma, eller finner direktionen
eljest skäl att skilja saken från sig, må direktionen förordna om den
felaktiges ställande under åtal vid domstol; ägande direktionen i sammanhang
därmed afstånga honom från tjänstgöring.

Om behandlingen af balansmål gäller hvad särskildt är stadgadt.

Böter, som enligt denna § ådömas, tillfalla statens järnvägstrafiks
änke- och pupillkassa.

19 §.

Öfver tilldelad varning må klagan ej föras. Ändring i andra af
direktionen enligt 18 § meddelade beslut må sökas genom besvär hos
Kungl. Maj:t, hvilka besvär skola, vid talans förlust, inlämnas till civildepartementet
före klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del
af beslutet.

Denna instruktion gäller jämväl i tillämpliga delar vid förvaltningen
af statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

211

Motiv

till

förslaget till instruktionen.

2 §•

För närvarande utöfvar eu ledamot i direktionen närmaste tillsynen
öfver kassa- och räkenskapsgöromålen hos statens järnvägstrafiks pensionsinrättning;
och har det synts kommittén lämpligt att bibehålla en sådan anordning.
Att en tillsyn af ifrågavarande slag från direktionens sida bör ske,
ligger i sakens natur, och för att berörda tillsyn skall blifva af något
värde, fordras ovillkorligen vissa förutsättningar hos den, som skall utöfva
densamma. Dessa förutsättningar kunna gifvetvis bäst fyllas, om, såsom
kommittén föreslagit, en viss ledamot har sig denna tillsyn anförtrodd.
Vid dennes tillsättande kan då särskild hänsyn tagas till berörda
förhållande, så att valet faller på en person med fullständig
kännedom om ifrågavarande göromål; och lärer detta jämväl i öfriga
hänseenden vara för pensionsinrättningen förmånligt, då det kan förutsättas,
att den person, som äger en dylik grundlig kännedom och som
utses till ledamot i direktionen, jämväl besitter en, för direktionen
värdefull erfarenhet i penningefrågor i allmänhet.

Att såsom i nu gällande instruktion meddela uttrycklig föreskrift
därom, att bemälde ledamot skall vidtaga förberedande åtgärder
för placering af pensionsinrättningens medel, har kommittén ansett
icke vara behöfligt.

4 §•

Vid bestämmandet af behörighetsvillkoren för de ordinarie tjänstemannabefattningarna
har kommittén utgått från det antagandet, att
dessa åtminstone till en början företrädesvis komma att besättas med
personer, som förut varit i statens järnvägars tjänst, äfvensom att
öfvergång från tjänst vid pensionsinrättningen till sådan vid statens

212

järnvägar icke så sällan kan förekomma. Vid statens järnvägar gäller
för motsvarande befattningar, att vederbörande antingen skall hafva
aflagt afgångsexamen från högre allmänt läroverk eller handelsinstitut
eller ock kunna förete intyg om kunskaper, motsvarande de för mogenhetsexamen
fastställda, i vissa ämnen, hvilka äro, förutom modersmålet,
minst två af ämnena l:o) historia och geografi, 2:o) matematik samt
3:o) ett af de såsom ämnen i mogenhetsexamen ingående lefvande
språk; att vara svensk medborgare och välfräjdad; att hafva fyllt aderton
och ej vara äldre än trettio år; att, så framt befattningen är förenad
med någon uppbörd, ställa af järnvägsstyrelsen godkänd säkerhet därför;
samt att med behörigt läkareintyg styrka sig vara fri från sjuklighet,
svaghet eller kroppslyte, som kan anses menligt inverka på
t,jänsteutöfningen. Från bestämmelse om åldern kan järnvägsstyrelsen i
vissa fall medgifva undantag.

Kommittén har för pensionsinrättningens vidkommande icke funnit
nödigt meddela några föreskrifter rörande viss ålder och frihet från
sjuklighet. Skyldighet för kassör att ställa säkerhet för uppbörd har
kommittén ansett icke böra föreskrifva^.

De nuvarande bestämmelserna vid statens järnvägar angående
vissa kunskapsprof anser kommittén visserligen vara föga ändamålsenliga,
men då till följd af den nya realskoleexamens införande en förändring
inom den närmaste tiden i dessa bestämmelser lärer komma att
ske, har kommittén ansett sig kunna affatta villkoret i berörda hänseende
på sätt som skett.

12 §.

Enligt nu gällande instruktion har direktionen rätt att inköpa och
såsom säkerhet för lån antaga hvilka obligationer som helst. Då
emellertid enligt kommitténs förslag pension sinrättningen skall blifva
en statsinstitution, har kommittén ansett en sådan begränsning i berörda
rätt, som denna paragraf innehåller, böra stadgas.

Beträffande intecknings säkerhet har kommittén ansett inteckning i
fastighet i annan stad än Stockholm icke böra belånas, enär direktionen
icke kan anses vara i tillfälle att med tillräcklig sakkännedom
bedöma alla de förhållanden, som för dylik belåning äro af betydelse,
hvaremot kommittén utsträckt möjligheten för direktionen att belåna
inteckningar i fastighet i Stockholm så till vida, som kommittén föreslagit,
dels att gränsen måtte i fråga om taxeringsvärdet sättas till
två tredjedelar i stället för, såsom i nuvarande reglemente är stadgadt,
hälften däraf, dels ock att direktionen måtte i särskilda fall, såsom då

213

den ifrågavarande fastighetens läge är synnerligen förmånligt, medgifvas
rätt att vid belåning af inteckning något öfverskrida den såsom regel
fastställda gränsen. Sistnämnda rätt bär kommittén tänkt skulle tillkomma
direktionen jämväl vid belåning af inteckning i jordegendom å landet.

Någon annan säkerhet än i paragrafen angifna obligationer och
inteckningar har kommittén ansett icke böra ifrågakomma. Att något
hinder ej förefinnes för belåning af obligationer, för hvilka såsom säkerhet
ligga sådana inteckningar, hvilka direktionen har rätt att belåna,
har kommittén ansett falla af sig själf.

Då det kan vara af betydelse för pensionsinrättningen att hafva
lokal i eget hus, är rätt för direktionen att. för sådant ändamål inköpa
fastighet i förslaget upptagen; dock torde försiktigheten bjuda, att för beslut
såväl därom som om låns beviljande mot inteckningssäkerhet alla
ledamöter i direktionen äro ense.

14 §.

Kommittén har i denna paragraf endast upptagit de hufvudsakligaste
göromål, som tillhöra de särskilda tjänsterna. Erfordras ytterligare
detaljbestämmelser rörande arbetets fördelning, böra dessa få
sin plats i den arbetsordning, som kommittén enligt 15 § föreslagit,
att direktionen skulle äga rätt att utfärda.

Beträffande tjänstemännens åliggande vill kommittén här endast
påpeka den förändring i fråga om ärendenas föredragning i direktionen,
som kommittén föreslagit. För närvarande är det ordföranden och i
vissa fall kassadirektören, som äro föredragande, men då en sådan anordning
synts kommittén oegentlig, har i förslaget föredragningsskyldigheten
öfverflyttats å kamreraren.

16 §.

Föreskriften att kassör skall vara pliktig begagna sig af semester
synes kommittén väl ägnad att förebygga underslef, hvarför densamma
upptagits i kommitténs förslag.

18 §.

Bestämmelserna i denna pragraf öfverensstämma med motsvarande
bestämmelser i instruktionen för järnvägsstyrelsen.

214

Förslag

till

stat

för statens järnvägars nya pensionsinrättning.

Tjänst-

Fel-

Arfvode.

Lön.

görings-

pen-

räknings-

pen-

Summa

kronor.

Anmärkningar.

ningar.

ningar.

I. Aflöning till direktionen,

tjänstemän och

vaktmästare.

Ordföranden ....................................

1,000

1,000

Två ledamöter å 600 kr....................

Den ledamot, som har närmaste till-

1,200

--

1,200

synen öfver kassa- och räkenskaps-göromålen, ytterligare...................

900

-—

900

lEfter 5 år kan lönen

Kamreraren..........................,..........

3,500

1,500

5,000

) höjas med 500 kr. och

\ efter 10 år med ytter-

Sekreteraren och ombudsmannen.........

1,800

1,800

V ligaro 500 kr.

Kassören .........................................

2,500

1,000

500

4,000

1 Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 500 kr. och

Bevisom..........................................

2,500

1,000

_

3,500

_

[ efter 10 år med ytter-

Vaktmästare ..................................

__

_

800

400

1,200

J ägare 500 kr.

Åtnjuter vaktmästare fri bostad, hvar-med äfven fri vedbrand enligt för statens
järnvägar gällande bränslestat är förenad,
minskas hans lön med 150 kronor.

II. Till extra biträden ...............

3,000

III. Öfriga erforderliga utgifter

förslagsvis ................................

4,000

Summa |

25,600

215

I sammanhang med fastställandet af denna stat torde följande
bestämmelser böra meddelas:

Tjänsteman skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som framdeles kan blifva
stadgad.

Såsom villkor för erhållande af ålderstillägg gäller, att tjänsteman
under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för
att vinna rätt till ålderstillägget, bestridt sin egen eller på grund
af förordnande annan statens tjänst; dock att härvid ej må honom till
last räknas den tid, han kan hafva åtnjutit semester; att hans tjänstgöring
under ifrågavarande tid varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas
; samt att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd.

Direktionens ledamöter äfvensom de ordinarie tjänstemännen och
vaktmästare hos pensionsinrättningen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, direktiousledamöterna
och kamreraren under en och en half månad, öfrige
tjänstemän under en månad och vaktmästare under femton dagar, allt
enligt fördelning, sorn uppgöres af direktionens ordförande.

Direktion sledamot uppbär under semester sitt arfvode oafkortadt.

År han af sjukdom eller annan orsak hindrad under längre tid än
åtta dagar att utöfva ledamotskapet, skall han afstå hvad af hans arfvode
belöper å den tid, han sålunda åtnjuter ledighet.

Suppleant skall inkallas i direktionen, då ordinarie ledamot har semester
eller är under längre tid än åtta (lagar hindrad att utöfva ledamotskapet,
och erhåller suppleanten ersättning, motsvarande hvad af det
för ledamot bestämda årsarfvode, 600 kronor, belöper på den tid, suppleanten
sålunda tjänstgjort.

Kamreraren vare skyldig att vid förfall för direktionsledamot med
bibehållande af sin föredragningsskyldighet utan ersättning inträda i
direktionen i de fall, då suppleant icke skall inkallas.

Då vid förfall för direktionens ordförande vice ordföranden eller,
om äfven denne är hindrad, annan ledamot bestrider ordförandeskapet
i direktionen, äger denne uppbära ersättning härför endast i det fall,
att ordföranden är pliktig afstå sitt arfvode; och utgår sådan ersättning
med ett efter 400 kronor för år beräknadt belopp.

Åtnjuter den ledamot i direktionen, hvilken har närmaste tillsynen
öfver kassa- och räkenskapsgöromålen, semester, eller är han hindrad

21G

under längre tid än åtta dagar att tjänstgöra, äger den ledamot, åt
hvilken direktionen uppdrager att utöfva berörda tillsyn, uppbära godtgörelse,
motsvarande den för sådan tillsyn bestämda ersättning, 900
kronor för år.

Ordinarie tjänsteman och vaktmästare skall vid hvarje ledighet,
utom semester, afstå sina tjänstgöringspenningar. Undfår han ledighet
för svag hälsas vårdande, för enskilda angelägenheter eller för fullgörande
af särskildt uppdrag, kan han förpliktas att under ledigheten utöfver
sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande må erfordras eller eljest pröfvas skäligt.

Felräkningspenningar får kassör uppbära endast för den tid, han
verkligen förrättar kassörstjänst.

Den, som på förordnande uppehåller annan befattning än sin egen,
skall, med afstående, om han är ordinarie tjänsteman, af egna tjänstgöringspenningar,
uppbära de tjänstgöringspenningar, som äro förenade
med den befattning, han uppehåller.

Den, som uppehåller kassörstjänst, erhåller därjämte den på vikariatstiden
belöpande del af de kassören tillkommande felräkningspenningar.

Anser direktionen i något fall större vikariatsersättning böra utbetalas
än nu är sagdt, och har den tjänstledige icke förpliktats afstå så
mycket af lönen, som för sådan ersättnings utgående erfordras, må direktionen
i ämnet göra framställning till Kungl. Maj:t, som därom beslutar.

Tjänsteman, som är anställd medelst förordnande, afstår under
ledighet hela den på tiden för ledigheten belöpande del af arfvodet,
hvilken uppbäres af vikarien.

Vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester
vare, efter förordnande af direktionen, kassören skyldig bestrida kamrerarebefattningen
samt revisorn kamrerare- eller kassörsbefattningen.

Innehafvare af ordinäre befattning vid pensionsinrättningen får
icke med denna förena annan ordinarie befattning å rikets, Riksdagens
eller kommunens stat. Ej heller får han åtaga sig annan tjänstgöring
eller uppdrag, såvidt icke direktionen pröfvat sådant kunna ske utan
hinder för tjänstgöringen hos pensionsinrättningen och förty därtill
lämnat tillstånd.

Lön utgår från och med månaden näst efter vederbörandes tillträde
till befattningen eller, om tillträdet sker med ingången af en
månad, från och med samma månad till och med den månad, under
hvilken vederbörande afgår från befattningen.

217

Tjänstgöringspenningar och arfvode utgå från och med tillträdesdagen
till och med den dag afgången sker.

Aflöning utbetalas månadsvis, lön i förskott, tjänstgöringspenningar
och arfvode för tilländalupen månad eller del af månad.

Åtnjuter vaktmästare fri bostad, må vid afgång från befattningen
denne eller, om afgången sker till följd af dödsfall, dennes stärbhusdelägare
kvarbo i lägenheten till näst därefter inträffande laga fardag.

Afhåller sig tjänsteman eller vaktmästare från tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka
sjukdom eller annat laga förfall, må han under tiden ej åtnjuta någon
aflöning.

Varder han, i sammanhang med att åtal mot honom vid domstol
anhängiggöres, från tjänstgöring afstängd, må han ej heller under tiden
åtnjuta någon aflöning, så vidt icke direktionen finner skäligt låta honom
uppbära någon del däraf.

Innehafvare af ordinarie befattning vid pensionsinrättningen vare
skyldig afgå från densamma, då han uppnått sådan lefnads- och tjänsteålder,
att han på grund däraf är berättigad till pension från vederbörlig
för statens järnvägars personal afsedd pensionsinrättning, Kungl.
Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen, direktionen dock
obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge han pröfvas
kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas
villig kvarstå.

28

218

Motiv

till

förslag till stat

för statens järnvägars nya pensionsinrättning.

Till förklaring af den utaf kommittén föreslagna staten och därmed
sammanhängande bestämmelser får kommittén härmed anföra
följande.

För närvarande utgår årligen ersättning till ledamöterna i den
direktion, som är gemensam för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
och för dess änke- och pupillkassa, med 600 kronor till ordföranden
och 400 kronor till hvarje annan ledamot utom den af direktionen
till kassadirektör utsedde, hvilken uppbär ett årligt arfvode af 1,200
kronor. Tjänstemännen, hvilka äfven äro gemensamma för pensionsinrättningen
samt änke- och pupillkassan, åtnjuta följande arfvoden:

kamreraren.............................................................................................. 1,500: —

ombudsmannen .................................................................................... 1,000: —

sekreteraren, hvilkens göromål bestridas af ombudsmannen

och en extra tjänsteman ............................................................ 1,200: —

kassören................................................................................................. 1,200: —

t. f. revisorn.................................................. 800: —

Innan sekreteraregöromålen fördelades mellan ombudsmannen och
en extra tjänsteman, uppbar den person, som då var pensionsinrättningens
sekreterare och som innehaft denna befattning i omkring 22
år, ett årligt arfvode af 1,500 kronor.

Ifrågavarande utgifter fördelas mellan de båda pensionsanstalterna
med fästadt afseende å förhållandet mellan anstalternas kapital, hvilket
ungefär är lika stort i hvardera anstalten.

Vid bestämmandet af de utaf kommittén föreslagna aflöningsbelopp
har kommittén tagit hänsyn ej mindre till pensionsinrättningens redan

219

nu betydliga och för framtiden med nödvändighet allt mer ökade omfattning
än ätven till gällande aflöningsförmåner såväl inom andra
pensionsinrättningar som inom järnvägsstyrelsen, hvarjämte kommittén
beaktat, att med all sannolikhet samma personer, hvilka innehafva
befattningar inom pensionsinrättningen, komma att utses till motsvarande
befattningar inom änke- och pupillkassan och förty jämväl
från denna kassa erhålla någon ersättning.

Mot kommitténs förslag till stat i fråga om de befattningar, för
hvilka aflöningen är delad i lön och tjänstgöringspenningar, skulle
möjligen kunna invändas, att lönens belopp är väl stort i förhållande
till tjänstgöringspenningarnas, men vill kommittén mot en dylik invändning
erinra, att om man tager hänsyn till nyssnämnda ersättning från
änke- och pupillkassan, hvilken ersättning är att betrakta såsom tjänstgöringspenningar,
samt beräknar denna ersättning till ungefär samma
belopp, som för närvarande för sådant ändamål utgår från nämnda kassa,
förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar icke torde lämna
rum för anmärkning. Tjänstgöringspenningarna för kamreraren skulle
under sådan förutsättning ökas med 750 kronor och således blifva
2,250 kronor mot en slutlig lön af 4,500 kronor, för kassören med 600
kronor och således blifva 1,600 kronor mot en lön af 3,500 kronor
samt för revisorn med 400 kronor och således blifva 1,400 kronor mot
en lön af 3,500 kronor. Hvad revisorn angår, torde dock kunna antagas,
att ersättningen från änke- och pupillkassan kommer att utgå med samma
belopp som till kassören.

Förutom de i förslaget till stat utförda beloppen till aflöningar
har kommittén för ersättning åt extra biträden upptagit en summa af

3,000 kronor, hvilket belopp föreslagits dels med tanken på behofvet
att vid pensionsinrättningen anställa en amanuens och dels med hänsyn
till bestämmelsen i 34 § i kommitténs förslag till pensionslag rörande
verkställande årligen af undersökning beträffande pensionsinrättningens
ekonomiska ställning, hvilket påkallar anlitande af en matematiker.
Därjämte har kommittén för öfriga erforderliga utgifter såsom
hyra, eldning, lyse och skrifmaterialier in. m. förslagsvis upptagit ett
belopp af 4,000 kronor, därvid kommittén tagit i beräkning, att änkeoch
pupillkassan skulle jämväl till nyssnämnda utgifter lämna bidrag.

Att de ordinarie tjänstemännen vid pensionsinrättningen skola, i
likhet med hvad för öfriga statens tjänstemän gäller, få åtnjuta semester,
torde vara uppenbart; men kommittén har ansett, att en sådan
rätt jämväl bör tillkomma''direktionens ledamöter och vaktmästare.

220

Hvad direktionsledamöterna angår, är med den ordinarie tjänst, de
vid statens järnvägar innehafva, förenad rätt till semester. Då för
närvarande direktionens ledamöter äro fem, och för det stora flertalet
ärenden endast tre behöfva vara närvarande vid direktionens sammanträden,
har det hittills utan svårighet kunnat ordnas så, att vederbörande
kunnat begagna sig af sin semester, utan att någon suppleant
behof! inkallas. Då enligt kommitténs förslag ledamöternas antal endast
är tre, varder emellertid förhållandet ett annat. För att direktionen
vid sina sammanträden skall vara fulltalig, måste direktionsledamoten
antingen lida intrång i den semester, han för sin ordinarie tjänst har
rätt att åtnjuta, eller ock afstå sitt arfvode åt en suppleant. Intetdera
alternativet synes kommittén böra påläggas direktionsledamöterna; arfvode!
till dem är icke af kommittén föreslaget större, än att de böra
kunna påräkna, att detsamma skall utgå oafkortad!. Kommittén vill i
detta sammanhang erinra, att enligt gällande reglemente för arméns
pensionskassa ledamöterna i direktionen må årligen begagna sig af tre
månaders tjänstledighet.

Hvad vaktmästare angår, är kommittén af den uppfattningen, att
semester bör i allmänhet beredas jämväl betjäningen. Särskild! i detta
fall finnes ett ytterligare skäl därför, nämligen att vaktmästare i
järnvägsstyrelsen åtnjuta en dylik förmån.

Beträffande semesterns längd har kommittén anpassat densamma
efter förhållandena inom järnvägsstyrelsen.

Då arfvode till direktionsledamot snarare bör likställas med tjänstgöringspenningar
än med lön, har kommittén omfattat den grundsatsen,
att ledamot vid hvarje ledighet, utom semester, skall vara skyldig afstå
hela sitt på tiden för ledigheten belöpande arfvode. Fn inskränkning
i denna regel har af kommittén föreslagits för det fall, att hindret
för ledamoten att utöfva ledamotskapet icke fortfar under längre tid än
åtta dagar. Det har nämligen synts kommittén olämpligt att i sådant
fall föreskrifva, att suppleant skall inkallas i direktionen; ledamotens
förfall kan inträffa så kort före sammanträdets början, att svårighet
kan möta att med kallelse till sammanträdet påträffa suppleanten, hvilken
för öfrigt kan hafva förhinder att omedelbart inträda i tjänstgöring.
Kamreraren finnes däremot alltid att tillgå, hvarför kommittén föreslagit
hans inträdande i direktionen vid dylika kortare ledigheter, dock
med skyldighet för honom att föredraga förekommande ärenden. Någon
extra ersättning åt kamreraren för ett sådant vikariat torde så
mycket mindre böra ifrågasättas, som hänsyn härtill tagits vid uppgö -

221

randet af förslag till kamrerarens aflöning. Vid dessa förhållanden lärer
någon anledning icke heller förefinna^, att direktionsledamoten uti ifrågavarande
fall skall afstå något af sitt arfvode.

Vidare har kommittén uttalat, att vikarie uppbär en ersättning, motsvarande
den ordinarie ledamotens arfvode; dock har äfven i detta hänseende
ett undantag ansetts lämpligt, nämligen att ledamot, som under
ordförandes semester eller annan ledighet ej öfverstigande åtta dagar
utöfvar ordförandeskapet i direktionen, icke därför åtnjuter någon extra
ersättning.

Bestämmelserna i fråga om vikariatsersättning till tjänstemän och
vaktmästare öfverensstämma med dem, som i allmänhet äro uti ifrågavarande
afseenden gällande.

Beträffande särskildt vikariatsersättning till extra ordinarie tjänsteman
och betjänt vill kommittén såsom sin uppfattning framhålla, att,
om denne är mera fast anställd hos pensionsinrättningen mot visst arfvode,
han vid ett tillfälligt uppehållande af ordinarie befattning icke
bör behöfva afstå detta arfvode. Detta skulle i vissa fall kunna föranleda
förlust för vederbörande, något som kommittén anser vara obilligt
att fordra af den extra ordinarie. 1 regel lärer väl någon vikarie
för denne icke erfordras, hvadan någon särskild utgift genom en dylik
anordning icke uppstår. Att vikariats ersättningen jämte berörda arfvode
i intet fall får öfverstiga aflöningen för den befattning, som uppehälles,
är tydligt; men detta torde aldrig blifva fallet, då det skulle förutsätta
ett högre extraordinarie-arfvode än som någonsin lärer förekomma.

Rätt för vaktmästare vid afgång eller, om han aflidit, för hans
stärbhusdelägare att kvarbo i den lägenhet, som varit åt honom upplåten,
till nästa fardag har synts kommittén vara af billighet påkallad.
Någon olägenhet för efterträdaren torde därigenom så mycket mindre
uppkomma, som han sannolikt är bunden vid den af honom innehafda
bostaden åtminstone till berörda fardag, samt han från tillträdet af befattningen
och, till dess han kommer i åtnjutande af den med befattningen
förenade bostaden, får uppbära högre kontant aflöning.

Ofriga af kommittén i sammanhang med staten föreslagna bestämmelser
torde öfverensstämma med de i allmänhet i berörda hänseenden
gällande föreskrifter; viljande emellertid kommittén, i fråga om befattningshafvares
skyldighet att afgå från tjänsten, framhålla, hurusom enligt
kommitténs förslag till lag angående rätt till pension från pensionsinrätt -

222

ningen anställning å ordinarie stat vid densamma i pensionshänseende
anses lika som anställning i ordinarie tjänst vid statens järnvägar. En
innehafvare af ordinarie befattning vid pensionsinrättningen är alltså
berättigad till pension, om han, efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie
anställning vid statens järnvägar eller pensionsinrättningen, på
grund af sjukdom eller dylikt icke vidare kan behörigen sköta sin befattning
och fördenskull entledigas. Denna rätt för delägaren motsvaras
vid statens järnvägar af eu rätt för järnvägsstyrelsen att entlediga
eller hos Kungl. Maj:t hemställa om entledigande af en sådan
befattningshafvare, äfven emot dennes vilja. Då emellertid ett sådant
entledigande väl sällan, om ens någonsin lärer förekomma beträffande
andra befattningshafvare än sådana, å hvilka trafiksäkerheten i ett eller
annat hänseende kan bero, har kommittén ansett en dylik föreskrift för
befattningshafvarnes vid pensionsinrättningen vidkommande icke vara
nödig.

223

VII.

Förslag1

till

tilläggsb estämmelser

till reglementet för statens järnvägstrafiks änke- ock pupillkassa.

I 13 § af Kung!. Maj:ts nådiga reglemente för statens järnvägstrafiks
änke- och pupillkassa stadgas, att denna kassa förvaltas af direktionen
för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och granskas af
denna inrättnings fullmäktige och revisorer, äfvensom att i alla de fall,
om hvilka icke i nyssnämnda reglemente funnes särskildt stadgadt, enahanda
föreskrifter skulle gälla, som för pensionsinrättningen vore meddelade
i afseende på förvaltning, redovisning, granskning samt regementsförändring.

Nyssberörda föreskrifter återfinnas i 14—33 §§ i gällande reglemente
för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

Enär de af kommittén afgifna förslag såväl till lag angående rätt
till pension från statens järnvägars nya pensionsinrättning som till förnyadt
nådigt reglemente för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
innebära väsentliga förändringar beträffande de föreskrifter, hvarom nu
är fråga och till hvilka i 13 § af reglementet för änke- och pupillkassan
hänvisas, men dessa förändrade föreskrifter icke utan vidare
kunna tillämpas, livad angår nämnda kassa, måste alltså, därest omförmälda,
af kommittén föreslagna förändringar vinna godkännande,
stadgande^ motsvarande hvad uti ofvanberörda afseenden för närvarande
gäller, öfverflyttas till reglementet för änke- och pupillkassan. I anledning
häraf har kommittén funnit sig böra här nedan upptaga de sålunda
erforderliga tilläggsbestämmelserna till detta reglemente, omfattande
§§ 13—35.

224

Beträffande berörda från nn gällande reglemente för statens järnvägstrafiks
pension sin rättning öfverflyttade bestämmelser bär emellertid
kommittén, som i hufvudsak lämnat bestämmelserna oförändrade, ansett
sig böra föreslå en del mindre viktiga och på delägarnes i änke- och
pupillkassan rättigheter icke inverkande förändringar. Sålunda har
kommittén beträffande de i 14 § i nu gällande reglemente för pensionsinrättningen
(motsvarande 13 § i här nedan intagna tilläggsbestämmelser
till reglementet för änke- och pupillkassan) stadgade föreskrifter
rörande sättet för utseende af den för pensionsinrättningen samt änkeoch
pupillkassan gemensamma direktion, funnit nödigt att, för vinnande
af öfverensstämmelse med hvad i berörda afseende finnes stadgadt i 23 §
i kommitténs förslag till pensionslag, föreslå den ändring att, i stället för
att för närvarande två af direktionens ledamöter utses af Kungl. Maj tf
och en af järnvägsstyrelsen, tre ledamöter skola utses af Kungl. Maj:t.

Bestämmelsen i 15 § här nedan, att direktionen, i fråga om förvaltningen
af änke- och pupillkassan, har att ställa sig till efterrättelse
reglementet för kassan och gällande instruktion, motsvarar i förevarande
afseende sista stycket af 14 § i nu gällande reglemente för statens
iärnvägstrafiks pensionsinrättning. Den instruktion, som här afses, är
''den utaf Kungl. Maj:t den 28 januari 1881 för direktionen öfver nämnda
pensionsinrättning utfärdade, hvilken instruktion i 17 § 1 mom. innehåller
föreskrift, att densamma skall gälla till efterrättelse äfven i afseende
å förvaltningen af statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa.
Det här ofvan i betänkandet intagna, af kommittén afgifna förslag till
instruktion för direktionen öfver statens järnvägars nya pensionsinrättning
innefattar emellertid åtskilliga förändringar i ofvannämnda instruktion,
särskildt hvad angår direktionens tjänstemän, hvilka förändringar,
därest de blifva fastställda att gälla vid förvaltningen af samma pensionsinrättning,
torde med nödvändighet medföra motsvarande förändringar
i instruktionen af den 28 januari 1881, men anser sig kommittén
icke böra behandla denna fråga, hvilken lärer blifva föremål för fullmäktiges
för delägarne i änke- och pupillkassan pröfning.

Beträffande det förhållande, efter hvithet änke- och pupillkassan
skall deltaga i de årliga utgifter, hvilka äro gemensamma för denna
kassa och statens järnvägars nya pensionsinrättning eller de under III i
ofvan å sid. 214 intagna förslag till stat för samma pensionsinrättning
anmärkta utgifter, har kommittén, på sätt i 16 ^ andra stycket här
nedan angifves, ansett tre åttondelar utgöra ett skäligt belopp.

Vidare har kommittén ansett de uti 22 § af reglementet för pensionsinrättningen
intagna bestämmelser rörande sättet för val af fullmäktige

225

och deras suppleanter opraktiska; och har kommittén fördenskull föreslagit
sådan förändring härutinnan, som angifves i 19 § af nedan intagna
stadganden.

Slutligen har kommittén funnit de i 27 § i reglementet för pensionsinrättningen
meddelade föreskrifter rörande fullmäktiges arbetsordning
böra ändras därutinnan, att den tidpunkt, då af fullmäktige väckta frågor
om ändringar i och tillägg till det för änke- och pupillkassan gällande
reglemente eller instruktionen senast borde vara hos direktionen
anmälda, bestämmes till minst 30 dagar i stället för såsom nu 10 dagar
före öppnandet af fullmäktiges möte, hvilken förändring afser att bereda
direktionen ett välbehöfligt förlängdt rådrum för dylika ärendens beredning.

På grund af hvad sålunda anförts torde ifrågavarande tilläggsbestämmelser
erhålla följande lydelse.

§ 13-

Ånke- och pupillkassan förvaltas af en direktion, bestående af fem
ledamöter, nämligen dels de tre af Kungl. Maj:t utsedde ledamöter,
hvilka utgöra direktionen för statens järnvägars nya pensionsinrättning,
och dels två ledamöter, som bland delägarne i änke- och pupillkassan
väljas på sätt i § 29 föreskrifves.

Ordföranden och vice ordföranden i direktionen öfver statens järnvägars
nya pensionsinrättning äfvensom den ledamot i samma direktion,
hvilken har närmaste tillsynen öfver kassa- och räkenskapsgöromålen
i nämnda pensionsinrättning, bestrida motsvarande befattningar
i änke- och pupillkassan.

§ 14-

Under direktionen lyda följande tjänstemän: en kamrerare, en
sekreterare och ombudsman, en kassör och en revisor. De personer,
hvilka utses till tjänstemän vid statens järnvägars nya pensionsinrättning,
bestrida motsvarande befattningar vid änke- och pupillkassan.

Vaktmästare hos statens järnvägars nya pensionsinrättning utöfvar
äfven vaktmästargöromålen hos änke- och pupillkassan.

Extra biträden antagas af direktionen. Uppbörd och redovisning
af delägarnes afgifter och öfriga bidrag till änke- och pupillkassan
äfvensom utbetalning å annan ort än Stockholm af pensioner verkställas
genom järnvägsstyrelsens försorg.

29

226

§ 15.

I afseende å förvaltningen af änke- och. pupillkassan har direktionen
att ställa sig till efterrättelse detta reglemente och gällande instruktion.

§ 16.

Direktionens ledamöter äfvensom tjänstemännen och vaktmästare
åtnjuta arfvode med belopp, som bestämmes af delägarnes fullmäktige,
hvilka jämväl anvisa medel för aflönande af erforderliga extra biträden.

I de årliga utgifter, hvilka äro gemensamma för änke- och pupillkassan
samt statens järnvägars nya pensionsinrättning, deltager änkeoch
pupillkassan med tre åttondelar.

§ 17-

Öfver de af direktionen fattade beslut, som angå rättigheten till
och villkoren för pensions åtnjutande, må den missnöjde hos Kungl.
Maj:t anföra besvär, hvilka vid talans förlust skola inlämnas till civildepartementet
före klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet
af beslutet.

§ 18.

Delägarne i änke- och pupillkassan sammanträda i Stockholm
genom fullmäktige: till lagtima möte hvartannat år i juni månad och

däremellan till urtima möte, så ofta järnvägsstyrelsen på direktionens
framställning finner sådant nödigt, å dagar, som järnvägsstyrelsen
utsätter.

Lagtima möte får ej räcka längre än tio dagar och urtima möte
icke längre än fem dagar.

§ 19-

Fullmäktige och suppleanter för dem utses sålunda, att tre fullmäktige
och tre suppleanter väljas af de inom järnvägsstyrelsen tjänstgörande
delägare, samt att inom hvart och ett af de distrikt, hvari
statens järnvägar äro indelade, väljas en fullmäktig och en suppleant

227

af de vid administrativa och banafdelningarna anställde delägare, en
fullmäktig och en suppleant af de vid maskinafdelningen anställde
delägare samt en fullmäktig och en suppleant af de vid trafikafdelningen
anställde delägare.

Hvarje delägare äger vid valet en röst.

§ 20.

Till fullmäktige eller suppleanter för dem kunna endast väljas
sådana personer, hvilka äro delägare i änke- och pupillkassan och icke
äro ledamöter i direktionen eller dessas suppleanter.

§ 21.

Val till fullmäktige och deras suppleanter sker före utgången af
mars månad det år, fullmäktige skola sammanträda till lagtima möte,
å dag, som af järnvägsstyrelsen bestämmes; och gäller uppdraget att
vara fullmäktig eller suppleant från och med början af samma möte
intill nästföljande lagtima möte.

Valen ske särskildt inom järnvägsstyrelsen och särskild! vid hvarje
distrikt samt förrättas af valnämnder, hvar och en bestående af tre
delägare, hvilka förordnas af järnvägsstyrelsen.

Omröstningen till valen sker med slutna sedlar, därvid hänsyn
äfven tages till bevittnade valsedlar, som inkomma från ej tillstädesvarande,
röstberättigade delägare.

Valnämnd utfärdar genom utdrag ur protokoll vid valförrättningstillfället
fullmakt för en hvar, som på grund af de flesta rösterna eller
vid lika röstetal genom lottning, där sådan erfordras, blifvit utsedd
till fullmäktig eller suppleant, hvarjämte nämnden ofördröjligen insänder
till järnvägsstyrelsen det vid valförrättningen förda protokoll, på det
att, om någon felaktighet vid valet förelupit, styrelsen må kunna i tid
föranstalta om rättelse.

§ 22.

Järnvägsstyrelsen utfärdar kallelse å de sålunda valde fullmäktige
att infinna sig till mötet å den därför bestämda dag. Vid sådant förfall
för fullmäktig, som godkännes af styrelsen, inkallar styrelsen dennes
suppleant.

228

§ 23.

Till fullmäktiges ordförande utnämner chefen för civildepartementet,
på förslag af järnvägsstyrelsen, en delägare, som dock ej behöfver vara
vald till fullmäktig; och äger denne rösträtt lika med vald fullmäktig.

Direktionens ledamöter må deltaga i fullmäktiges öfverläggningar
men ej i besluten.

§ 24.

Sedan fullmäktige sammanträdt, skola valprotokoll och utfärdade
fullmakter uppvisas och af fullmäktige granskas. Förekommer härvid
anmärkning beträffande någon fullmäktig, äga öfrige fullmäktige
att däröfver fatta beslut.

De till fullmäktiges handläggning hörande ärenden må på särskilda
afdelningar beredas, om fullmäktige finna sådant lämpligt.

§ 25.

Fullmäktige äga att öfverse änke- och pupillkassans förvaltning
och räkenskaper för den tid, desamma förut icke blifvit af fullmäktige
granskade, hvarvid noga utrönes ej mindre kassans tillstånd än äfven
huruvida direktionen med noggrannhet fullgjort sina åligganden och
iakttagit de angående förvaltningen gifna föreskrifter. Öfver de anmärkningar,
som härvid kunna förekomma, inhämte fullmäktige yttrande
af direktionen, som skyndsamt bör sådant afgifva.

§ 26.

Fullmäktige äga likaledes att öfverlägga och fatta beslut i sådana
frågor rörande förvaltningen eller ändringar i och tillägg till reglementet,
som af direktionen eller någon fullmäktig blifvit väckta.

Fullmäktiges beslut i ämnen, som angå ändringar i eller tillägg till
änke- och pupillkassans af Kungl. Maj:t fastställda reglemente eller
instruktion, vare dock ej gällande förr, än de blifvit Kungl. Maj:ts
pröfning underställda och af Kungl. Maj:t i nåder gillade. Skulle
Kungl. Maj:t anse någon förändring i omförmälda hänseende vara af
nöden, kommer Kungl. Maj:t, innan beslut därom fattas, att lämna
fullmäktige tillfälle att i ämnet sig yttra.

229

§ 27.

Vid fullmäktiges möte föres protokoll, hvaruti upptages hvarje af
fullmäktige fattadt beslut, men af öfverläggningen endast sådant yttrande,
hvars införande påyrkas af fullmäktige eller den, som yttrandet
afgifvit.

Frågor, som af fullmäktige väckas om ändringar i och tillägg till
änke- och pupillkassans reglemente eller instruktion, skola, för att
till fullmäktiges afgörande kunna företagas, hos direktionen vara anmälda
minst 30 dagar före mötets öppnande.

När ett ämne skall hos fullmäktige slutligen afgöras, böra alla
därtill hörande handlingar uppläsas, så framt någon af fullmäktige det
äskar.

Ej må beslut i något mål fattas, innan ordföranden förut inhämtat,
att fullmäktige anse öfverläggningen slutad; hvarefter proposition
framställes. Besvaras propositionen med ja, blandadt med några nej,
eller tvärtom, och de, som öfverröstade äro, ej begära votering, äga
de att sin särskilda mening låta i protokollet anteckna. Begäres af en
eller flere votering öfver en framställd proposition, då skall voteringsproposition
jämte kontraproposition genast författas och justeras samt
voteringen strax därefter med slutna sedlar försiggå; och må proposition
ej göras, huruvida votering skall ske, ej heller votering därom
tillåtas. Till undvikande af lika röstetal skall vid hvarje omröstning i
sådana ämnen, där enkel röstpluralitet är bestämmande, ordföranden,
förrän sedlarne uppräknas, uttaga och genast aflägga en af dem förseglad.
Finnas rösterna lika delade, varde den aflagda sedeln öppnad.
År däremot pluralitet redan gifven, bör nämnda sedel ouppbruten
genast förstöras.

I alla frågor, som röra förändring i detta reglemente, fordras två
tredjedelar af rösternas antal, om förändringen skall anses bifallen.
Andra frågor afgöras genom enkel röstpluralitet.

§ 28.

Sedan fullmäktiges granskning är behörigen fullbordad, afgifva
fullmäktige till Kungl. Maj:t en fullständig berättelse om änke- och
pupillkassans förvaltning under den tid, som granskningen omfattar;
om kassans tillstånd; om direktionen i en eller annan måtto afvikit
från gifna föreskrifter, samt huruvida gjorda anmärkningar blifvit nöj -

230

aktivt förklarade. Hafva under fullmäktiges möte beslut, på sätt § 26
innehåller, blifvit fattade om förslag till ändringar i eller tillägg till
reglementet eller instruktionen, äga fullmäktige att dem i berättelsen
till Kung!. Maj:ts nådiga pröfning anmäla. Sedan denna berättelse till
Kungl. Maj:t inkommit, meddelar Kung!. Magt direktionen ansvarsfrihet
för dess förvaltning eller låter vidtaga de rättelser, hvartill omständigheterna
kunna föranleda. Hafva fullmäktige, på grund af framställda
anmärkningar, äskat åtal emot direktionen, varde handlingarna därom
till justitiekanslern för lagenlig behandling öfverlämnade; och hvile
emellertid frågan om ansvarsfrihet för direktionen.

§ 29.

De två ledamöter i direktionen, som enligt § 13 skola bland delägare
i kassan utses, väljas af fullmäktige, innan de åtskiljas, och afgå
från denna sin befattning vid slutet af fullmäktiges nästa lagtima
möte. Valet tillgår sålunda, att fullmäktige genom sluten omröstning
utse bland de i Stockholm stationerade delägarne först två personer
till direktionsledamöter och därefter två till suppleanter. Hafva två
eller flere delägare erhållit lika antal röster till ledamots- eller suppleantbefattning,
anställes, där så erfordras, dem emellan lottning. Vid
detta val må afgående ledamöter eller suppleanter bibehållas, om fullmäktige
så för godt finna. Afgående ledamot kåfve dock rättighet att
afsåga sig återval.

Suppleanterna skola, i den ordning hvardera erhållit högsta antalet
röster, efterträda de valde ledamöter, som före fullmäktiges nästa
lagtima möte kunna ur direktionen afgå. Uppstår för vald ledamot
giltigt förfall, inkalie järnvägsstyrelsen, om så nödigt finnes, suppleant
i den ordning nyss nämndt är.

§ so.

Utom den granskning, som af fullmäktige enligt § 25 verkställes,
skall granskning af änke- och pupillkassans räkenskaper årligen äga
rum genom tre revisorer, kvilka, jämte ett lika antal suppleanter, skola
af fullmäktige vid lagtima möte genom slutna sedlar väljas bland delägarne,
till granskning af det löpande och nästpåföljande årets räkenskaper,
hvarvid, i händelse af lika antal röster, lottning, där så erfordras,
anställes; börande de sålunda valde genom direktionens försorg underrättas
om valet. Revisorerna sammanträda första söckendagen i maj

231

månad och afgifva till de fullmäktige, som näst därefter sammankomma,
berättelse om den verkställda granskningen, i hvilken berättelse jämväl
intagas de anmärkningar, som förekommit. Af denna berättelse skall
äfven ett exemplar till kassans direktion aflämnas senast å trettionde
dagen efter revisionens början.

§ 31.

Sedan de i §§ 29 och 30 omnämnda val blifvit af fullmäktige
verkställda, hvarom anmälan äfven bör i den uti § 28 föreskrifna berättelse
intagas, varde fullmäktiges sammanträde upplöst.

§ 32.

Fullmäktiges berättelse jämte de därvid gjorda reservationer skall
genom järnvägsstyrelsens försorg befordras till trycket, för att delägarne
i änke- och pupillkassan på lämpligt sätt delgifvas.

§ 33.

Vid urtima möte må ej andra frågor upptagas till behandling än
sådana, som blifvit i kallelsen till mötet uppgifna.

§ 34.

Vid fullmäktiges möten, såväl lagtima som urtima, äger fullmäktig,
som ej är bosatt i Stockholm, af änke- och pupillkassans medel uppbära
dagtraktamente för hvarje rese- och mötesdag med sex kronor.

§ 35.

Direktionen vare skyldig att hvarje år till de af Riksdagen för
statsverkets granskning förordnade revisorer öfverlämna änke- och
pupillkassans afslutade räkenskaper, på det så väl samma räkenskaper
som kassans förvaltning må undergå vederbörlig granskning, och vare
vid denna granskning enahanda föreskrifter gällande som i afseende
på revisionen af statsverket.

232

VIII.

Förslag

till

ändringar i vissa paragrafer

i nådiga instruktionen den 15 oktober 1897 för järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar.

En jämförelse emellan, å ena sidan, de bestämmelser i den för
järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar gällande instruktion,
Indika handla om vederbörande myndigheters befogenhet att
afskeda vid statens järnvägar anställd ordinarie personal, och, å andra
sidan, hvad som i nu gällande pensionsreglemente finnes stadgadt
rörande villkoren för erhållande af pension från statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning gifver vid handen, något som för öfrigt ligger
i sakens natur, att berörda stadganden öfverensstämma i så måtto,
att befogenheten att afskeda omförmälda personal i alla de fall, där
entledigandet icke sker under sådana omständigheter, som medföra
förlust af pensionsrätt, motsvaras af rättighet för den afskedade att
erhålla pension.

Enär de i 7 och 12 §§ af kommitténs förslag till pensionslag
intagna bestämmelser rörande pensionsrätt i vissa delar afvika från
hvad i berörda afseende i nu gällande pensionsreglemente är stadgadt,
har kommittén måst taga under ompröfning, huruvida och i hvad mån
berörda förhållande nödvändiggör ändringar i ofvannämnda instruktion.

De stadganden i densamma, hvilka handla om afskedande af personal
i sådana fall, hvarom nu är fråga, innefattas i 57 och 92 §§,
den senare paragrafen afseende vid distrikten anställd personal.

Hvad då först angår 57 §, angifves i första stycket såsom förutsättning
för befattningshafvares skyldighet att vid viss ålder från

233

tjänsten afgå, att vederbörande »enligt reglementet för statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning är på grund af antalet sammanräknade
lefnads- och tjänstår berättigad till pension från nämnda inrättning».
Därest, i enlighet med hvad kommittén ifrågasatt, åt bestämmelserna
rörande pensionering af statens järnvägars personal gifves karaktären af
lag samt det af kommittén föreslagna namnet för den nya pension sinrättningen
godkännes, borde alltså en ändring af paragrafen i öfverensstämmelse
härmed äga rum. Då emellertid, såsom framgår af 31 § af
kommitténs förslag till pensionslag, eu del tjänsteinnehafvare möjligen
komma att kvarstå såsom delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
samt i fråga om dessa delägare nu gällande reglemente i de
delar, som afse villkoren för inträdande af pensionsrätt, fortfarande
skulle äga tillämplighet, måste hänsyn tagas jämväl till detta förhållande.
Kommittén får alltså föreslå, att de ofvan citerade orden utbytas mot
»enligt lag eller särskild författning är på grund af antalet sammanräknade
lefnads- och tjänstår berättigad till pension från vederbörlig
för statens järnvägars personal afsedd pensionsinrättning».

Andra stycket i 57 § innehåller följande stadgande: »tjensteman
eller betjent, som på grund af antalet sammanräknade lefnads- och
tjenstår är berättigad till pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning,
men ännu ej uppnått den i föregående stycke omförmälda
lefnadsålder (65 år), må kunna, derest så finnes för tjensten fördelaktigt,
af Kungl. Maj:t eller, der Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen, af Jernvägsstyrelsen
entledigas». Till följd af den i kommitténs lagförslag, 7
och 12 §§, intagna bestämmelsen rörande viss minimiålder såsom villkor
för till grupp II i pensionsinrättningens första afdelning samt till den
andra afdelningen hörande delägares rätt till pension på grund af inträdd
pensionsålder skulle det nyss anförda stadgandet i instruktionen
icke vidare komma att gälla i afseende å andra tjänstemän, tillhörande
någon af berörda kategorier, än sådana, hvilka, med tillämpning af
bestämmelsen i 6 § c) i förnyade nådiga reglementet för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning den 3 november 1882, blifva pensionsberättigade
under de tre närmaste åren efter det den af kommittén
föreslagna lagen trädt i kraft men efter sålunda inträdd pensionsrätt
kvarstanna i tjänst, då nämligen enligt kommitténs förslag alla öfriga
tjänstemän, tillhörande ofvannämnda kategorier, skola för erhållande af
ålderspension hafva uppnått 65 lefnadsår. Däremot skulle stadgandet
fortfarande kunna äga giltighet beträffande tjänsteman, tillhörande grupp
I i första afdelningen, omfattande delägare i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning på grund af nådiga reglementet den G september

so

234

1872, hvilka icke behörigen anmält sig vilja genom erläggande af de
i 1882 års pensionsreglemente bestämda högre afgifter bereda sig förbättrad
pensionering. Bland dessa till ett antal af 13 uppgående delägare
finnes allenast en tjänsteman; och är denne pensionsberättigad
före uppnådda 65 år, hvadan alltså beträffande honom vederbörande
myndighets befogenhet att afskeda före uppnådda 65 lefnadsår fortfarande
skulle vara gällande. Enahanda förhållande skulle jämväl
kunna äga rum i afseende å sådana tjänstemän, som äro delägare i
statens järnvägstrafiks pensionsinrättning jämlikt 1882 års reglemente
och möjligen icke vilja underkasta sig ofvanberörda af kommittén
föreslagna ändrade bestämmelser angående rätt till pension på grund
af uppnådd pensionsålder. Ehuru omhandlade stadgande alltså, åtminstone
tillsvidare, skulle kunna i sin nuvarande form bibehållas,
tillåter sig kommittén, då tillämpligheten af detsamma med afseende
å tjänstemän antagligen komme att blifva begränsad till ett fåtal fall,
föreslå, att stadgandet ändras sålunda, att orden: »tjensteman eller betjent»
utbytas mot »tj än st einn eli alvar e».

Uttrycket »tjensteman eller betjent» förekommer jämväl i första
stycket af nu ifrågavarande paragraf; och torde för vinnande af likformighet
den sålunda föreslagna ändringen jämväl här lämpligen böra
äga rum.

I öfverenstämmelse med hvad ofvan föreslagits i fråga om ändring
af första stycket, torde vidare begynnelseorden i andra stycket erhålla
följande lydelse:

»Tjänsteinnehafvare, som enligt lag eller särskild författning är på
grund af antalet sammanräknade lefnads- och tjänstår berättigad till
pension från vederbörlig för statens järnvägars personal afsedd pensionsinrättning,
är berättigad» etc.

Orden »enligt lag eller särskild författning» torde böra upprepas
i andra stycket för att angifva, att här icke kan vara fråga om pension
från någon enskild pensionsinrättning.

I tredje stycket af 57 § i instruktionen af handlas vederbörande
myndigheters befogenhet att afskeda ordinarie personal på grund af
invaliditet; och är bestämmelsen härom affattad i öfverensstämmelse
med samt motsvaras af stadgandena i 6 § a) och b) i nu gällande
pensionsreglemente. Såsom förut framhållits, måste nämnda befogenhet
till fullo motsvaras af rättighet för den sålunda entledigade att erhålla
pension, och då de af kommittén i berörda afseende föreslagna bestämmelser,
hvilka skulle komma att gälla samtliga ordinarie tjänsteinnehafvare
vid statens järnvägar, äro något afvikande från hvad

235

härutinnan för närvarande är stadgadt, erfordras alltså, för vinnande
af öfverensstämmelse emellan stadgandena så i ena som andra hänseendet,
en ändring utaf den i ofvan omförmälda tredje stycket i 57 §
af instruktionen meddelade bestämmelse.

På grund häraf får kommittén föreslå, att nämnda stycke måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»Tjänsteinnehafvare, som till följd af vare sig olycksfall i statens
järnvägars tjänst eller sjukdom, hvilken han eljest genom sådan tjänst
ådragit sig, eller ock efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning
vid samma järnvägar antingen till följd af kroppsskada eller
sjukdom i andra fall än ofvan sägs eller ock till följd af ålderdomssvaghet
icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller af järnvägsstyrelsen
anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning, må
jämväl kunna af Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen,
af järnvägsstyrelsen entledigas.»

De här ofvan omförmälda förändringarna i 57 § af nådiga instruktionen
för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar äro
föranledda af vissa utaf kommittén föreslagna afvikelse!- från nu gällande.
pensionsbestämmelser. Härutöfver anser sig emellertid kommittén
böra i detta sammanhang föreslå, att till nämnda paragraf göres ett
tillägg, hvilket visserligen icke betingas af sagda afvikelser, men som
kommittén ansett så mycket mera befogad!, som detsamma innefattar
föreskrift om en af ofvan angifna förhållande emellan rätten att afskeda
och vederbörandes pensionsrätt påkallad åtgärd, hvilken redan nu plägar
vidtagas, men beträffande hvilken uttrycklig föreskrift saknas.

I motiveringen till 7 § i kommitténs förslag till pensionslag har
kommittén redogjort för formerna vid entledigande af tjänsteinnehafvare
till följd af omständigheter, Indika berättiga till pension jämlikt 6 §
b) i nu gällande pensionsreglemente, och inhämtas häraf, att före
afskedandet direktionens öfver statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
yttrande i ärendet infordras, ett förfaringssätt, som för öfrigt tillämpas
i alla de fall, då afskedandet äger rum jämlikt bestämmelserna i tredje
stycket af 57 § i instruktionen och sålunda äfven då vederbörandes
pensionsrätt grundar sig å 6 § a) i pensionsreglementet.

Vidkommande åter de fall, då afsked beviljas på grund af inträdd
pensionsålder, förefinnes med hänsyn till nu gällande pensionsbestämmelser
ingen anledning att inhämta direktionens öfver pensionsinrättningen
yttrande i ärendet, då nämligen vederbörande myndighet, som
äger meddela afskedet, alltid med tillhjälp af gällande arfvodesstat är
i tillfälle att bedöma, huruvida tjänsteinnehafvaren i fråga är pensions -

236

berättigad. Då emellertid 12 § i kommitténs förslag till pensionslag
innefattar den afvikelse från nu gällande regler för beräknande af
pensionsålder att, i fråga om tjänsteinnehafvare, som tillhör pensionsinrättningens
andra afdelning d. v. s. som, efter det den nya pensionslagen
trädt i kraft, blifvit delägare i pensionsinrättningen, jämväl anställning
i annan ordinarie statstjänst än statens järnvägars skall medräknas
vid bestämmande af tjänstårens antal, men upplysning, huruvida
en tjänsteinnehafvare innehaft dylik statstjänst, lämpligast torde kunna
inhämtas från pensionsinrättningen, i hvilkens matriklar anteckningar
rörande omförmälda förhållande för hvarje delägare naturligen böra
göras, skulle det alltså kunna ifrågasättas, att ofvanberörda förfaringssätt
borde iakttagas, jämväl då afsked beviljas på grund af uppnådd
pensionsålder. Kommittén har dock så mycket mindre ansett sig böra
för de fall, hvarom nu är fråga, föreslå ett kategoriskt stadgande i
nyssnämnda riktning, som detsamma, enligt hvad ofvan framhållits,
endast skulle äga praktisk betydelse i fråga om delägare i pensionsinrättningens
andra afdelning, beträffande hvilka afledande på grund
af inträdd pensionsålder i regel icke skulle kunna ifrågakomma, förrän
efter trettio år sedan den nya pensionslagen trädt i kraft. Det torde
nämligen böra anmärkas såsom liggande i sakens natur, att vid ett
sådant verk som statens järnvägar, där personalen i de allra flesta fall
antages vid en ålder understigande 25 år, endast ett försvinnande fåtal
tjänsteinnehafvare kunnat före antagandet hafva innehaft annan ordinarie
statstjänst. Vid nu anmärkta förhållanden skulle det ifrågasatta
förfaringssättet under de närmaste årtiondena allenast medföra onödig
omgång. Kommittén finner alltså lämpligast, att åt vederbörande afskoflande
myndighet öfverlämnas att efter sig företeende omständigheter
pröfva, huruvida, innan beslut om afskedande på grund af inträdd
pensionsålder fattas, pensionsdirektionens yttrande i ärendet bör inhämtas.

I anslutning till hvad sålunda anförts får kommittén föreslå, att
efter tredje stycket af 57 § i instruktionen för järnvägsstyrelsen med
underlydande distriktsförvaltningar införes följande bestämmelse:

»Innan afsked beviljas tjänsteinnehafvare på grund af de i tredje
stycket af denna § angifna omständigheter, skall yttrande i ärendet
infordras från direktionen öfver vederbörande pensionsinrättning; börande,
därest omständigheterna sådant föranleda, vid entledigande jämväl
i öfriga i denna § omförmälda fall dylikt yttrande infordras.»

Vidkommande slutligen 92 § i instruktionen föreskrifves i densamma,
att hvad i 57 § stadgas äfven skall gälla för tjänstemän och
betjänte vid distrikten, dock att skyldigheten att från tjänsten afgå

237

under den i 57 § angifna förutsättningen för tågpersonal inträder redan
vid fyllda sextio år.

Då enligt kommitténs förslag pensionsrätt på grund af uppnådd
pensionsålder hädanefter icke skulle för någon tjänsteinnehafvare, som
tillhör antingen grupp II i pensionsinrättningens första afdelning eller
andra afdelningen, kunna inträda före fyllda 62 lefnadsår samt,
i betraktande af järnvägsstyrelsens förut omförmälda, till kommittén
gjorda uttalande, att från järnvägstj än stens synpunkt intet vore att
erinra emot den af kommittén ifrågasatta minimiåldern för de särskilda
befattningshafvarne, ingen anledning lärer förefinnas att bibehålla
nu ifrågavarande bestämmelse i fråga om sådana tjänsteinnehafvare,
å hvilka densamma fortfarande skulle kunna äga tillämplighet, torde
bestämmelsen böra ändras därhän, att den lefnadsålder, vid hvilken
tågpersonal under ofvan angifna förutsättning skulle äga skyldighet
att från tjänsten afgå, bestämmes till 62 i stället för 60 år, hvarförutom
i enlighet med hvad ofvan föreslagits, orden »tjenstemän och
betjente» jämväl i denna paragraf torde böra utbytas mot »tjänsteinnehafvare)).

238

Särskilda yttranden:

Af herr Alb. Anderson:

Såsom i den historiska redogörelsen omförmäles, medgaf 1882 års
Riksdag, att till statens järnvägstrafiks pensionsinrättning finge utöfver
redan beviljade IV2 procent af skillnaden mellan nämnda trafiks samtliga
inkomster å ena sidan och utgifter för drift och underhåll å den andra
tills vidare årligen utgå ett fyllnadsbidrag, motsvarande Va procent af
nyssberörda skillnad. I likhet med kommittén anser jag, att åt detta
beslut icke kan ur juridisk synpunkt gifvas den innebörd att, då numera
utredt är, att pensionsinrättningen icke kan fullgöra sina förbindelser
i hela deras omfattning till delägarne, staten skulle vara skyldig
att utöfver det sålunda utfästa bidraget tillskjuta, hvad som erfordras,
för att sätta pensionsinrättningen i stånd att uppfylla nämnda förbindelser.

Så väl för staten som för tjänstinnehafvarne är det emellertid
utan tvifvel af högsta vikt, att frågan om de sistnämndes pensionering
varder på ett för bägge parterna tillfredsställande sätt ordnad. Sådant
kan dock endast åvägabringas genom ömsesidigt tillmötesgående.

I sådant afseende bör staten tillförbinda sig att årligen till pensionsinrättningen
lämna det bidrag, som utöfver tjänstinnehafvarnes afgifter
och pensionsinrättningens öfriga tillgångar erfordras för att betrygga
utgåendet af de pensioner, som varda bestämda; men skall staten
öfvertaga eu sådan förbindelse, måste staten äga uppställa villkor
särskildt angående så väl pensionsafgifter och pensionsbelopp som lefnads-
och tjänstålder för pensions åtnjutande. I sistnämnda afseende
instämmer jag i det af kommittén afgifna förslag. Hvad däremot angår
pensionsafgifter och pensionsbelopp för nu varande tjänstinnehafvare, hvilka
förklara sig vilja ingå på de nya pensionsbestämmelserna, hyser jag
en från kommitténs pluralitet afvikande uppfattning i så måtto, att de
böra vara underkastade enahanda bestämmelser i fråga om pensionsbelopp,
som lagförslaget angifver för dem, hvilka, efter det lagen trädt

239

i kraft, varda anställda i ordinarie tjänst vid statens järnvägar; men då
det synes mig vara obilligt att af dom, hvilkas pensionsrätt därigenom
nedsättes från nu varande 80 procent till 75 procent eller därunder
af hela aflöningen, samtidigt fordra de förhöjda afgifter, som genom tilllämpning
af den i lagförslagets andra afdelning intagna progressiva
skala för pensionsafgifterna skulle varda eu följd, anser jag, att beträffande
ifrågavarande tjänstinnehafvare ett öfvergångsstadgande bör tilllämpas,
enligt hvilket afgiften begränsas till 4 procent af pensionsunderlaget,
hvilket motsvarar den nu utgående lägsta årsafgiften 3,2 procent
å aflöningen. Härvid förbiser jag icke, att enligt nu gällande reglemente
årsafgiften för dem, som inträdt efter fyllda 30 år, stiger i mån
som lefnadsåldern vid inträdet är högre; men då de alldra flesta tjänstinnehafvarne
vid statens järnvägar inträdt i pensionsinrättningen vid så
tidig lefnadsålder, att deras årsafgift utgör allenast 3,2 procent å aflöningen,
kan den ifrågasatta begränsningen af pensionsafgiften till 4
procent å pensionsunderlaget icke anses vara för staten eller pensionsinrättningen
af någon afsevärd betydelse.

Vidare hyser jag en från kommitténs pluralitet afvikande åsikt
därutinnan att, då en nu varande tjänstinnehafvare erhåller befordran,
han därigenom måste anses hafva, i och med det att han, med frånträdande
af förut innehafd tjänst, erhåller konstitutorial å den nya
tjänsten, iklädt sig skyldigheten icke allenast att fullgöra sina tjänsteåligganden
utan äfven att åtnöja sig med de aflönings- och pensionsvillkor,
som vid utnämningen till den nya tjänsten äro för densamma
bestämda, oberoende af huruvida befordringen ägt rum från tjänst vid
statens järnvägar eller annan tjänst.

Då på grund häraf 1 § i mitt lagförslag upptager såsom förpliktade
till delaktighet i statens järnvägars pensionsinrättning med samma
rättigheter och skyldigheter, som skulle gälla för dem, hvilka först
efter det lagen trädt i kraft erhållit delaktighet i pensionsirättningen,
äfven dem, som hädanefter varda befordrade till ordinarie tjänst vid
statsjärnvägarne, har undantag därvid måst göras för den vid inköp
dels af de enskilda järnvägar, som tillsammans bilda den s. k. västkustbanan
dels ock af bandelen Örebro—Frövi anställda personal, hvilken
icke vunnit inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, och för
hvars pensionering, på sätt kommittén redogjort, särskilda bestämmelser
äro meddelade.

Emot kommitténs förslag till lag har jag i öfrigt att erinra följande.

Om staten åtager sig ansvaret för att pensionerna skola utgå med de
i lagförslaget bestämda belopp, oberoende af huru stor del af pensio -

240

nerna, som med pensionsinrättningens tillgångar och dit inflytande afgifter
kan gäldas, inträder här samma förhållande, som äger ram inom
andra områden af statsförvaltningen, där under senare tider vid verkställda
löneregleringar pensionsafgift ålagts tjänstinnehafvare. Jaganser
det därföre vara olämpligt att i lagen beteckna dem, som äro delaktiga
i pensionsrättningen, med benämningen delägare, hvilket uttryck
lätt kan missförstås.

I kommitténs förslag har främst upptagits första afdelningen, grupp
I, bestående af dem, hvilkas pensionsrätt grundar sig på nådiga reglementet
den 6 september 1872. De till denna grupp hörande delägare
utgöra ett antal af endast 13 och kunna icke antagas kvarstå i tjänst
synnerligen många år. Utan tvifvel vore det lämpligast att, såsom i
Kungl. reglementet den 3 november 1882 iakttagits, hänföra dem under
öfvergångsbestämmelserna.

Beträffande nu varande delägare, livilka icke inom tre månader
efter det lagen trädt i tillämpning, anmält sig vilja ingå på dess bestämmelser,
delar jag kommitténs åsikt angående minskning af pensionsbeloppen
äfvensom att den på dem belöpande andel af pensionsinrättningens
tillgångar skall afskiljas till en särskild fond, men häraf är enligt min
uppfattning någon särskild pensionsinrättning med nytt reglemente för
densamma icke af behofvet påkallad, utan Kungl. reglementet den 3
november 1882 bör för ifrågavarande delägare fortfarande gälla, hvad
angår afgifter och pensionsbestämmelser, dock med den ändring af 2
§ a och 7 §, som i lagförslaget under 33 och 34 §§ angifves.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har jag ansett mig böra
framlägga följande

241

Förslag

till

Lag

angående rätt till pension från statens järnvägars pensionsinrättning.

I. Delaktighet, pensionsrätt och pensioner.

1 §•

Berättigad och förpliktad till delaktighet i statens järnvägars pensionsinrättning
är en hvar, som på grund af vare sig kungl. reglementet
den 6 september 1872 eller kungl. reglementet den 3 november
1882 redan äger delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
så ock en hvar, som hädanefter varder anställd i eller befordrad till
ordinarie tjänst vid statens järnvägar eller vid pensionsinrättningen;
dock med undantag dels för de tjänstinnehafvare, hvilka före den 1
januari 1896 erhållit ordinarie anställning vid de af staten då inköpta
enskilda järnvägar, som tillsammans bilda den s. k. västkustbanan, och
sedermera icke vunnit delaktighet i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
^dels ock för de tjänstinnehafvare vid den af staten inköpta
bandelen Örebro—Frövi, hvilka icke vunnit delaktighet i nämnda
pensionsinrättning; gällande om dessa tjänstinnehafvare hvad särskildt
är stadgadt.

2 §.

1 mom. Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall,
där ej särskildt pensionsunderlag varder i lönestat eller aflöningsreglemente
fastställdt, tjäna den del af tjänstinnehafvares ordinarie

31

242

arfvode, som utgör lön och, därest tjänstinnehafvare tillika åtnjuter fri
bostad eller hyresbidrag, samma förmåns till en femtedel af det ordinarie
arfvodet beräknade värde, dock med iakttagande att pensionsunderlaget
icke i något fall må öfverstiga sex tusen kronor och ej
heller för den, hvilkens ordinarie arfvode uppgår till eller öfverstiger
ett tusen fem hundra kronor, tre fjärdedelar, och för den, hvilkens
ordinarie arfvode understiger nyssnämnda belopp, fyra femtedelar af
det ordinarie arfvodet och, därest omförmälda förmån utgår, jämväl
af dess ofvan angifna värde.

2 mom. För den ordinäre personal, som aflönas enligt beting eller
efter tid, bestämmer järnvägsstyrelsen, med hänsyn till hvad gällande
afiöningsreglemente stadgar angående ordinarie arfvodes efter klass
uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar och med iakttagande i
öfrigt af hvad i nästföregående moment föreskrifves, det belopp, hvilket
skall utgöra pensionsunderlag.

3 mom. Förflyttas tjänstinnehafvare från en till annan befattning
och skulle därigenom minskning i beloppet af det för honom vid förflyttningen
gällande pensionsunderlag uppkomma, vare han berättigad
att varda bibehållen vid det för den första befattningen gällande pensionsunderlag
med däraf härflytande rättigheter och skyldigheter.

S §•

1 mom. Pension är till sitt belopp antingen hel eller afkortad.

Beloppet af hel pension utgör en femtedel af de sammanlagda pensionsunderlag,
som under de näst före erhållet afsked förflutna fem
åren varit för tjänstinnehafvaren gällande.

Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på
sätt i 5 § föreskrifves.

Om beloppet af pension vid olycksfall i tjänsten gäller hvad i 6 §
stadgas.

2 mom. Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar
å helt tal af kronor, skall det höjas till närmast högre krontal.

4 §•

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder efter minst
trettio års anställning i ordinarie statstjänst, af hvilka minst de fem
sista åren vid statens järnvägar.

243

a) för lokomotivförare, öfverkonduktör, konduktör, banmästare,
lokomotiveld are, packmästare, stationskarlsförman, stationskarl och banvakt
vid uppnådda sextiotvå lefnadsår, såvida sammanräknade antalet
lefnads- och tjänstår uppgår till minst nittiofem, och

b) för öfrige tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiofem lefnadsår.

5 §•

1 mom. Rätt till af kortad pension tillkommer tjänstinnehafvare,
som efter minst tio års anställning i ordinarie tjänst vid statens järnvägar
antingen till följd af kroppsskada eller sjukdom, som han icke
ådragit sig under tjänstgöring, eller ock i följd af ålderdomssvaghet
icke vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller af järnvägsstyrelsen
anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning
samt fördenskull entledigas.

2 mom. Beloppet af af kortad pension bestämmes efter antalet af
de år, under hvilka den pensionsberättigade innehaft ordinarie statstjänst
till nedannämnda procent af hel pension, nämligen:

för

fulla

10 tjänstår 25

procent af

hel

pension

B

B

11

B

27,5

B

B

B

B

b

B

12

B

30

B

))

B

B

B

B

13

B

32,5

B

B

B

B

»

B

14

B

35

B

B

B

B

»

B

15

B

37.5

)>

B

B

B

»

B

16

B

40

B

B

B

B

B

B

17

B

42,5

B

B

B

B

»

B

18

B

45

B

B

B

B

B

B

19

B

47,5

B

B

B

B

))

B

20

B

50

B

B

B

B

B

B

21

B

55

B

B

B

B

B

»

22

B

60

B

B

B

B

B

B

23

B

65

B

B

B

B

B

B

24

B

70

B

B

B

B

B

B

25

B

75

B

B

B

B

B

B

26

B

80

B

B

B

B

B

B

27

B

85

B

B

B

B

B

B

28

B

90

B

B

B

B

B

B

29

B

95

B

B

B

B

Har den, som enligt 1 mom. här ofvan entledigas, innehaft ordinarie
statstjänst trettio år eller däröfver, äger han åtnjuta hel pension.

244

6 §•

1 mom. Tjänstinnehafvare, som till följd af olycksfall i statens
järnvägars tjänst eller eljest till följd af sjukdom, hvilken han genom
utöfning af sådan tjänst sig ådragit, icke vidare kan behörigen sköta
sin befattning och ej heller af järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen
förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas, vare berättigad
till pension motsvarande, då han icke innehaft ordinarie statstjänst
under minst tjugutre år, sextio procent af hel pension, då han
innehaft sådan tjänst tjugutre men icke trettio år, den procent af hel
pension, som i näst föregående § stadgas, och då tjänstårens antal
uppgå till trettio eller däröfver, hel pension.

2 mom. Inträder pensionsrätt af anledning, som i 1 mom. omförmäles,
innan tjänstinnehafvare varit fem år i ordinäre tjänst vid statens
järnvägar, skall årliga medeltalet af de enligt 2 § beräknade pensionsunderlag,
hvilka under tjänstetiden varit för honom gällande, läggas
till grund för bestämmande af pensionens belopp. Entledigas tjänstinnehafvare,
om hvilken här är fråga, innan han innehaft sådan ordinarie
tjänst ett år, skall det för honom vid entledigandet gällande
pensionsunderlag läggas till grund för pensionens bestämmande.

3 mom. Därest de förhållanden, som enligt denna § grundlagt
rätt till pension, omöjliggjort för tjänstinnehafvaren att vidare bidraga
till sin försörjning, äger han åtnjuta hel pension oberoende af tjänstårens
antal.

7 §•

För rätt till pension enligt 5 och 6 §§ skall tjänstinnehafvares
oförmögenhet att vidare sköta sin befattning vara styrkt medelst i behörig
ordning affattadt läkarebetyg, utfärdadt, hvad den till fri läkarevård
berättigade personalen angår, af vederbörande järn vägsläkare. Då fråga
är om pension enligt 6 §, skall läkarebetyget tillika innehålla yttrande,
huruvida antagas kan, att det förhållande, som grundat rätt till pension,
omöjliggjort för tjänstinnehafvaren att vidare bidraga till sin försörjning.

8 §•

1 mom. Pension sökes hos Konungen af innehafvare af tjänst,
som af Konungen tillsättes. Af annan tjänstinnehafvare sökes pension

245

hos järnvägsstyrelsen eller vederbörande distriktsförvaltning, som inhämtar
yttrande af direktionen för pensionsinrättningen.

2 mom. För den, som förklaras berättigad till pension, utfärdar
direktionen för pensionsinrättningen uppå anmälan pensionsbref.

3 mom. Pension utgår från och med månaden näst efter den,
under hvilken afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad,
under hvilken pensionstagaren afiider eller pensionsrätten eljest upphör.

4 mom. Pension må ej tagas i mät för gäld.

9 §.

1 mom. Pension utbetalas kvartalsvis i början af mars, juni, september
och december månader till pensionstagaren själf eller ock till
hans behörigen befullmäktigade ombud, hvilket det åligger att aflämna
behörigt bevis, att pensionstagaren vid månadens ingång ännu lefde.
Vid hvarje utbetalningstillfälle skall pensionsbrefvet företes.

2 mom. Pensionstagare äger att uppbära sin pension vid den statens
järnvägsstation, han vid anmälan om pensionsbref^ erhållande uppgifver.
Önskar sedermera pensionstagare att utbekomma pensionen vid
annan statens järnvägsstation, göre därom anmälan hos direktionen,
som i anledning däraf'' meddelar beslut.

10 §.

Häftar pensionstagare vid tillträde af pension för oguldna pensionsafgifter,
skall vid utbetalning af pension de bristande afgifternas sammanlagda
belopp jämte sex procent årlig ränta därå fråndragas den
försumliges först utfallande pensionsbelopp.

11 §■

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det till betalning
förfallit, vare förverkadt och tillfälle pensionsinrättningen.

12 §.

Pension må icke tillkomma den, som genom domstols eller vederbörande
myndighets beslut blifvit afsatt på grund af tjänstefel eller
brott mot allmän lag, ej heller den, som efter erhållet afsked från befattning
blifvit genom i vederbörlig ordning meddeladt beslut dömd

246

medborgerligt förtroende förlustig eller, i stället för till afsättning
dömd till straff jämlikt 2 kapitlet 17 § strafflagen; och skall i dessa
fall pensionsrätten vara förverkad från och med månaden näst efter
den, hvarunder berörda beslut vunnit laga kraft; dock med rätt för
pensionstagaren att från och med månaden näst efter den, då pensionen
förverkats efter af direktionen verkställd utredning utbekomma
årlig lifränta beräknad å sammanlagda kapitalet af de utaf honom till
pensionsinrättningen erlagda afgifter jämte ränta därå intill utgången
af den tid, för hvilken dessa afgifter blifvit erlagda.

Pen sionsafgif ter.

13 §.

Såsom bidrag till kostnaden för beredande af pension skall tjänstinnehafvare
till pensionsinrättningen erlägga afgift till årligt belopp
af nedan angifna procent å hela det för honom gällande pensionsunderlag,
nämligen:

för pensionsunderlag

till

och

med

2.000

kronor

4

procent

)>

»

))

)>

»

2^300

4,1

»

»

)>

)>

))

2,600

»

4,2

»

j)

)>

»

)>

»

2,900

y>

4,3

»

)>

»

»

3,200

»

4,4

»

»

»

»

»

3,500

»

4,5

»

D

)>

))

D

3,800

)>

4,6

)>

)''

),''

)>

)>

»

4,100

»

4,7

»

»

)>

»

»

))

4,400

»

4,8

»

»

»

»

))

4,700

»

5

i>

»

»

»

!-

»

5,000

»

5,2

))

s

''»

»

»

)>

5,300

>>

5,4

»

»

»

»

))

))

5,600

5,6

»

))

»

))

)>

5,900

5,8

»

»

)>

)>

))

''»

6,000

»

6

14 §.

1 mom. Pensionsafgiften utgår från och med månaden näst efter
den, hvarunder tjänstinnehafvaren erhållit ordinarie tjänst vid statens
järnvägar eller vid pensionsinrättningen, samt till och med den månad,

247

hvarunder han från tjänsten afgår. Pensionsafgiften erlägges med en
tolftedel i hvarje månad medelst afdrag å aflöningen.

2 mom. År tjänstinnehafvare af en eller annan anledning oberättigad
att uppbära aflöning, och afgiftens erläggande medelst afdrag
å aflöningen följaktligen ej kan äga rum, skall inbetalning af sådan afgift
verkställas å tid, då inbetalning medelst aflöningsafdrag eljest
skolat ske. Försummas detta, skall det förfallna beloppet jämte sex
procent årlig ränta därå fråndragas den försumliges först utfallande
aflöning.

15 §.

Rätt att från pensionsinrättningen återbekomma de i denna lag
föreskrifna afgifter är icke medgifven.

Statens bidrag till pensionsinrättningen.

16 §.

Statens af trafikmedel utgående årliga bidrag till pensionsinrättningen
utgöres af:

a) hela beloppet af de under året på grund af stadgandet i 6 §
utgående pensionér.

b) två tredjedelar af alla öfriga under året från pensionsinrättningen
utgående pensioner; och

c) det belopp, som må erfordras såsom fyllnad för att pensionsinrättningen
vid slutet af hvarje år skall äga en kapitalbehållning motsvarande
enligt matematiska grunder skillnaden mellan å ena sidan
kapitalvärdet af tredjedelen af samtliga pensionsinrättningen åliggande
förpliktelser med undantag af de under a) omnämnda pensioner och å
andra sidan kapitalvärdet af delägarnes pensionsafgifter.

17 §.

Statens i nästföregående § litt. a) och b) omnämnda bidrag till
pensionsinrättningen tillhandahållas kvartalsvis senast vid ingången af
tredje månaden i hvarje kvartal, och det i samma § litt. c) angifna
tillskott utbetalas årligen, sedan detsamma vid undersökning af pensionsinrättningens
ekonomiska ställning blifvit till beloppet bestämdt.

248

Pensionsinrättningens förvaltning.

18 §.

Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, bestående af tre
ledamöter, hvilka Kung!. Maj:t på förslag af järnvägsstyrelsen utser
bland tjänstinnehafvare, som äga delaktighet i pensionsinrättningen och
af hvilka Kungl. Maj:t förordnar en att vara ordförande och en vice
ordförande.

På enahanda sätt utser Kungl. Maj:t en förste och en andre suppleant
att, i händelse af förfall för ordinarie ledamöter, i deras ställe
inträda i direktionen.

19 §.

Under direktionen lyda följande tjänstemän: en kamrerare, en
sekreterare och ombudsman, en kassör och en revisor.

Kamreraren utnämnes af Kungl. Maj:t, kassören och revisorn af
direktionen. Sekreteraren och ombudsmannen förordnas af direktionen.

Direktionen antager jämväl vaktmästare, hvarförutom direktionen
äger att för undersökning af pensionsinrättningens ekonomiska ställning
samt för verkställande af andra erforderliga matematiska beräkningar
hos sig anställa sakkunnig person äfvensom att i öfrigt i mån af behof
antaga extra biträden.

Uppbörd och redovisning af tjänstinnehafvares afgifter till pensionsinrättningen
äfvensom utbetalning å annan ort än Stockholm af pensioner
verkställas genom järnvägsstyrelsens försorg.

20

§ =

= 25

§

i

kommitténs förslag.

21

§ =

= 26

§

i

d:o

d:o

22

§ =

= 34

§

i

d:o

d:o

23

§ =

= 35

§

i

d:o

d:o

24

§ =

= 36

§

i

d:o

d:o

25

§ =

= 27

§

i

d:o

d:o

26

§ =

= 28

§

i

d:o

d:o

27

§ =

= 29

§

i

d:o

d:o

28

§ =

= 30

§

i

d:o

d:o

249

Allmänna bestämmelser.

29 §.

Alla statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings tillgångar vid tiden
för denna lags trädande i kraft öfvertagas af statens järnvägars pensionsinrättning,
hvilken från samma tid öfvertager skyldigheten att utbetala
de pensioner, livilka tjänstinnehafvare därförinnan fått sig tilllagda
från förstnämnda pensionsinrättning, och gälla beträffande dessa
pensionstagare denna lags bestämmelser i tillämpliga delar.

30 §.

Hvad här ofvan är stadgadt gäller

a) för en hvar, som efter det denna lag trädt i tillämpning varder
anställd i eller med det undantag, hvarom i 1 § stadgas, befordrad till
ordinarie tjänst vid statens järnvägar eller vid pensionsinrättningen, samt

b) med de i nästföljande § här nedan under rubrik öfvergångsbestämmelser
stadgade undantag för tjänstinnehafvare, som efter utfärdandet
af kungl. reglementet den 3 november 1882 vunnit delaktighet
i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, äfvensom för sådan
äldre tjänstinnehafvare, som anmält sig vilja genom erläggande från
och med januari månad 1883 af de i nämnda reglemente bestämda afgifter
bereda sig förbättrad pensionering, i båda fallen dock endast så
vida vederbörande tjänstinnehafvare inom tre månader från lagens trädande
i kraft hos järnvägsstyrelsen anmäler sig vilja ingå på förestående
bestämmelser i denna lag från och med den tid densamma
trädt i tillämpning.

Öfvergångsbestämmelser.

31 §.

För tjänstinnehafvare, som enligt nästföregående § litt. b) anmält
sig vilja ingå på bestämmelserna i denna lag gälla följande undantag:

l:o) Den, som inom tre år efter det lagen trädt i tillämpning, uppnår
den i 6 § litt. c) af kungl. reglementet den 3 november 1882 för

32

250

åtnjutande af liel pension föreskrifna lefnads- och tjänsteålder, äger
fortfarande åtnjuta denna förmån.

2:o) Den i 13 § här ofvan föreskrifna pensionsafgift till pensionsinrättningen
må icke öfverstiga fyra procent af pensionsunderlaget, så
länge tjänstinnehafvaren kvarstår vid den tjänst, han innehade, då denna
lag trädde i tillämpning.

32 §.

1 inom. De i 30 § litt. b) nämnda tjänstinnehafvare, hvilka icke
inom föreskrifven tid gjort sådan anmälan, som där säges, utgöra inom
pensionsinrättningen en särskild afdelning, för hvilken Kungl. reglementet
den 3 november 1882 med däri sedermera vidtagna ändringar
fortfarande gäller, hvad angår afgifter och pensionsbestämmelser, dock
med den ändring af 2 § b) och 7 § i samma reglemente, hvarom i
nästföljande två paragrafer förmäles.

33 §.

1 inom. Årliga beloppet af pension bestämmes, i mån af den pensionsberättigades
tjänstår, till vissa procent af den medelaflöning, som
uppkommer, då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i förhållande
till hvilka den pensionsberättigade näst före erhållet afsked
erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, sålunda att

för

fulla

10 tjänstår

erhålles

20

procent af medelaflöningi

11

)>

D

21,5

»

y>

))

»

12

23

»

»

))

»

))

13

»

»

24,5

»

»

))

»

14

26

»

»

))

»

15

»

V

27,5

D

»

»

»

16

»

))

29

»

»

17

»

»

30,5

»

»

''))

»

18

»

))

32

»

»

19

»

))

33,5

)>

)>

i)

y>

20

»

35

))

»

))

»

»

21

»

))

36,5

»

))

»

»

22

y>

»

38

»

»

))

»

»

23

»

))

39,5

»

))

»

24

»

41

D

»

x>

»

25

»

»

42,5

))

251

för fulla 26 tjänsteår erhålles 44 procent af medelaflöningen.

»

»

27

5)

)}

45,5

)>

5)

y>

28

»

»

47

»

))

»

))

29

))

)>

48,5

»

»

))

»

»

30

))

))

50

»

))

Innehåller det genom förestående beräkning uppkommande pensionsbeloppet
delar af kronor, afrunda^ detsamma till närmast högre krontal.

2 mom. Tjänstinnebafvare, som skall pensioneras på grund af
bestämmelsen i 6 § litt. a) af nämnda reglemente, erhåller såsom pension:

då han icke räknar fulla 23 tjänstår, 38 procent af den enligt föregående
mom. beräknade medelaflöning, och

då han räknar fulla 23 tjänstår eller därutöfver, den procent, som
i föregående mom. är stadgad;

dock skall, därest kroppsskadan eller sjukligheten är af sådan beskaffenhet,
att tjänstinnehafvaren icke kan bidraga till sin försörjning,
pensionen oberoende af antalet tjänstår utgå med 50 procent af medelaflöningen.

Inträffar pensionsrätten, innan tjänstinnehafvare varit fem år i
ordinarie tjänst, beräknas medelaflöningen efter det mindre antalet årsaflöningar.

3 mom. Pension beräknas från och med månaden näst efter den,
då tjänstinnehafvaren erhållit afsked, till och med den månad, under
hvilken pensionstagaren dör eller förverkar sin pensionsrätt.

34 §.

1 mom. Till den i 32 § omnämnda särskilda afdelning skall vid
tiden för denna lags trädande i kraft af pensionsinrättningens samtliga
tillgångar öfverföras så stor del, som jämlikt uträkning, verkställd i
enlighet med de i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 för
bestämmande af lifförsäkringstagares fordran hos försäkringsbolag fastställda
grunder belöper på de till nämnda afdelning hörande tjänstinnehafvare
för att utgöra en särskild fond. Till denna fond skall förutom
räntor samt afgifter af bemälde tjänstinnehafvare af statens trafikmedel
årligen utbetalas:

a) hela beloppet af de under året på grund af 6 § a) af kungl.
reglementet den 3 november 1882 utgående pensioner;

b) hälften af alla öfriga under året från afdelningen utgående pensioner;
och

252

c) det belopp, som må erfordras såsom fyllnad i det kapital, b vilket
är behöfligt för att afdelningen vid slutet af hvarje år skall äga en
fond, motsvarande enligt matematiska grunder hälften af värdet utaf
samtliga afdelningen åliggande pensionsförpliktelser med undantag af
de under a) omnämnda pensioner.

2 mom. Den i nästföregående mom. nämnda fond skall utan
sammanblandning med pensionsinrättningens öfriga tillgångar af direktionen
särskildt förvaltas.

35 §.

Beträffande de äldre kvarvarande tjänstinnehafvare, hvilka icke
inom den i Kungl. reglementet den 22 november 1882 föreskrifna tid
hos styrelsen för statens järnvägstrafik anmält sig vilja genom erläggande
från och med januari månad 1883 af höjda afgifter bereda sig
förbättrad pensionering, gäller hvad i samma reglemente är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den

Af herrar Victor Moll och Gustaf Kobb:

I afseende å affattningen af 3 § b) och c) i förslag till lag
angående rätt till pension från statens järnvägars nya pensionsinrättning
hafva vi icke kunnat biträda kommitténs förslag.

Nämnda paragraf har enligt förslaget följande lydelse:

Statens af trafikmedel utgående årliga bidrag till pensionsinrättningen
utgöres af:

a) hela beloppet af de under året på grund af stadgandet i 7 §
a) utgående pensioner;

b) två tredjedelar af alla öfriga under året från pensionsinrättningen
utgående pensioner;

c) det belopp, som må erfordras såsom fyllnad för att pensionsinrättningen
vid slutet af hvarje år skall äga eu kapitalbehållning, motsvarande
enligt matematiska grunder skillnaden mellan, å ena sidan,
kapitalvärdet af tredjedelen af samtliga pensionsinrättningen åliggande
pensionsförpliktelser med undantag af de under a) omnämnda pensioner
och, å andra sidan, kapitalvärdet af delägarnes årsafgifter.

253

Inom kommittén hafva vi föreslagit att litt. b) och c) skulle erhålla
följande lydelse:

b) två tredjedelar af öfriga under året från pensionsinrättningen
till delägarne i första af delningen utgående pensioner;

c) det belopp, som må erfordras såsom fyllnad för att pensionsinrättningen
vid slutet af hvarje år skall äga en kapitalbehållning,
motsvarande enligt matematiska grunder skillnaden mellan, å ena sidan,
kapitalvärdet af tredjedelen af samtliga pensionsinrättningen åliggande
pensionsförpliktelser gent emot delägarne i första af delningen och hela
kapitalvärdet af samtliga pensionsinrättningen åliggande pensionsförpliktelser
gent emot delägarne i andra avdelningen med undantag i båda fallen
af under a) omnämnda pensioner och, å andra sidan, kapitalvärdet af
delägarnes årsafgifter.

Till motivering af den af oss sålunda föreslagna ordalydelsen tillåta
vi oss anföra följande.

Den i hvarje pensionsfråga ingående rent finansiella uppgiften kan
lösas på flere olika sätt, samtliga fallande inom tvänne ytterligheter;
den ena: afsättning på förhand af hela det för pensionens framtida
utbetalning erforderliga beloppet; den andra: ingen afsättning alls.
Den förra ytterligheten begagnas vid sådana pensions- och lifförsäkringar,
för hvilka samtliga premier betalas på en gång vid pensionseller
lifförsäkringsaftalets träffande. Den senare ytterligheten begagnas
i stor utsträckning af staten vid pensionering från allmänna indragningsstäten.

Medelvägen mellan dessa båda ytterligheter representeras af det
inom lifförsäkringsvärlden såsom regel tillämpade sättet, att årligen afsätta
och fondera ett mot pensionens eller lifförsäkringens årliga värdestegring
svarande belopp.

Förutsatt att beräkningarna äro fotade på betryggande matematiska
grunder, måste, vare sig afsättningen sker en gång för alla på förhand
eller årligen, frågans finansiella sida anses på ett fullt tillfredsställande
sätt löst, då i båda fallen ett mot pensionens värde svarande kapital
är vid pensionsålderns inträde samladt. Detta omdöme kan emellertid ej
fällas öfver det af staten i stor utsträckning tillämpade sättet att icke
alls göra någon afsättning på förhand. Då staten står bakom och
garanterar pensionens utbetalning, kan det visserligen ur synpunkten af
pensionstagarens trygghet vara likgiltigt antingen fondafsättning förekommer
eller ej. Men från synpunkten af statens eget intresse ter sig
saken annorlunda. Rätt till pension är i själfva verket ingenting annat
än ett så att säga osynligt lönetillägg, hviiket bör utgå samtidigt med

254

den öfriga delen af lönen. I annat fall blir resultatet, att staten i
framtiden åsamkas årligen växande utgifter för redan förbrukad arbetskraft.
Genom frånvaron af fondbildning skjutes hela bördan af pensioneringen
på framtiden. Detta är med en klok och förutseende
statshushållning lika litet öfverensstämmande, som om amorteringen på
den fonderade statsskulden slopades och hela återbetalningsbördan
kastades på framtiden.

Hvarje af staten beviljad rätt till pension innebär en förpliktelse,
som utan svårighet låter sig med noggrannhet i siffror uttryckas.
Statens pensionsförpliktelser återfinnas emellertid ingenstädes i statsverkets
räkenskaper, ehuru de borcle där återfinnas lika väl som statens
öfriga förpliktelser. Ty så länge pensionsförpliktelserna saknas i statsverkets
räkenskaper, blifva dessa ofullständiga samt den af dem framgående
ställningen skef och gynnsammare än den verkliga.

Ehuru vi alltså äro af den meningen, att staten borde göra afsättningar,
motsvarande värdet af staten åliggande pensionering, hafva vi
icke ansett oss böra föreslå denna princips tillämpning i hela dess utsträckning
i afseende å pensioneringen af statens järnvägars nuvarande
personal, utan hafva vi beträffande denna personal inskränkt oss till
att föreslå fond afsättning motsvarande endast en tredjedel af pensionernas
värde eller föga mer än hvad som motsvaras af delägarnes
egna bidrag.

Att vi icke tagit steget fullt ut i afseende å fondering för den
nuvarande personalens pensioner, har sin orsak däri, att vi funnit
ordnandet af denna personals pensionering möta så betydande svårigheter,
att vi icke velat ytterligare försvåra denna frågas lösning genom
att föreslå tillämpning i hela dess vidd af en hitintills vid statspensionering
så föga tillämpad princip, hur riktig denna i och för sig än må
anses vara.

Beträffande åter statens järnvägars blifvande personal d. v. s. den
personal, som inträder i tjänst, sedan den af kommittén föreslagna lag
angående rätt till pension från statens järnvägars nya pensionsinrättning
kan hafva trädt i kraft, hafva vi ansett oss oförhindrade att föreslå
sådana bestämmelser, att denna personals pensionering redan från
början ställes på en från så väl statsfinausiell som försäkringsteknisk
synpunkt fullt tillfredsställande grund. Vi hafva därför föreslagit,
att statsbidraget skulle enligt 3 § c) utgöras af det belopp, som
erfordras såsom fyllnad för att pensionsinrättningen vid slutet af hvarje
år skall äga en fond, motsvarande enligt matematiska grunder bland
annat hela värdet af samtliga pensionsförpliktelser gent emot de del -

255

ägare, som efter lagens trädande i kraft inträda i pensionsinrättningen,
med undantag af pensioner på grund af § 7 a.

Detta kommer visserligen i framtiden, om ett eller annat årtionde,
att leda till en betydligt ökad fondbildning. Men denna omständighet
bör, enligt vårt förmenande, icke anses innebära någonting i och
för sig afskräckande, äfven om man hyser den öfvertygelsen, att ett
hopande af fonder bildade af statsmedel, hvilka genom utlåning till
olika ändamål skola förräntas, icke är önskvärd!. Dylik utlåning,
hvilken med fog kan sägas vara en för staten främmande verksamhet,
ett slags bankrörelse, skulle nämligen kunna i hög grad inskränkas
om ej helt och hållet undvikas, om de medel, hvarom här är fråga,
öfverlämnades till riksgäldskontoret.

Om pensionsafgifterna — så väl statens egna som personalens —
inginge till riksgäldskontoret, skulle kontoret endast hafva att upptaga
afgifterna såsom en särskild fond samt att godtskrifva denna ränta.
Fondens medel skulle kontoret äga använda till sådana ändamål, för
hvilka kontoret ägde upplåningsrätt. Från fonden skulle förfallande
pensionsbelopp utbetalas. Så väl utbetalningen af pensionerna som
inbetalningen af pensionsafgifterna torde böra ske genom statskontorets
förmedling.

Att finna den lämpliga räntefoten för dessa medels förräntning,
skulle ej möta några svårigheter. Den räntefot, som kräfdes af pensionstekniska
hänsyn, skulle nog komma att tämligen nära sammanfalla
med medelräntefoten på den fonderade statsskulden. Om något år riksgäldskontoret
saknade mot inflytande pensionsafgifter svarande upplåningsrätt,
finge kontoret tills vidare förränta medlen. För år räknadt
skulle dessa ej komma att belöpa sig till några synnerligen stora belopp,
och att ny upplåningsrätt ej skulle allt för länge låta vänta på sig,
det har erfarenheten nogsamt visat.

Om en dylik anordning tillämpades på statens pensionsväsen i
dess helhet, skulle följande fördelar vinnas: ett mot hvarje pensions
värde svarande belopp skulle vara samladt vid den tid utbetalningen af
pensionen tager sin början; full och klar öfversikt öfver statens pensionsförpliktelser
skulle ernås; risken vid pensionsafgifternas förräntning
och förvaltning skulle undvikas; betydande besparingar skulle göras
genom minskning i kostnaderna för förvaltningen af de olika pensionskassor,
som nu förmedla statspensionering.

Att vi, ehuru vi hysa ofvan antydda uppfattning af lämpligaste
sättet för förvaltningen af medel tillhörande pensionskassor, hvilka
ombesörja stats tjänares pensionering, icke föreslagit någon förändring

256

i sättet för förvaltningen af statens järnvägars pensionsinrättnings
medel, har sin orsak däri, att en sådan förändring torde böra företagas
endast i sammanhang med ett framtida ordnande efter enhetliga
grunder af statens pensionsväsen i dess helhet. Att framkomma
med något förslag i dylikt syfte, hafva vi icke ansett falla inom ramen
af det kommittén gifna uppdrag.

BILAGOR,

Bil. A.

Matematisk utredning

af

Statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings finansiella
ställning vid ingången af år 1904

verkställd af

Gustaf Kobb.

Ändamålet med denna utredning är, dels att utröna pensionsinrättningens
ekonomiska ställning den 1 januari 1904, sådan den framgår
af bestämmelserna i nuvarande reglemente, dels att uppskatta verkan
af de förändrade bestämmelser beträffande tiden för pensionsrätts inträdande,
som hafva föreslagits af kommittén.

Till grund för beräkningen har blifvit lagd en räntefot af 3.8 %
jämte en statistisk undersökning öfver orsakerna till afgång ur pensionsinrättningen,
hvilken efter erhållet uppdrag har verkställts af
tjänstemannen vid lifförsäkringsaktiebolaget Thule’s aktuarieafdelning
Herr Karl Dickman och såsom bilaga åtföljer denna utredning. Orsakerna
till afgång ur kassan äro af tre slag, dödsfall, invaliditet och
afsked utan pension. Af dessa är det klart, att de båda sista måste
härledas ur det material, som kassans matrikel erbjuder och äfven
beträffande dödligheten vore detta redan å priori högeligen önskligt.
Den statistiska undersökningen har också visat att, för uppnående af
tillräckligt säkra resultat angående dödligheten bland delägarne i
kassan, det varit nödvändigt grunda densammas beräkning på en statistisk
undersökning öfver delägarne själfva. Redan eu förberedande
undersökning öfver delägarne i kassan under de tio sista åren visade

260

nämligen, att dödligheten icke obetydligt understeg den, som skulle
följa ur den Allmänna Svenska dödlighetstabellen beräknad ur perioden
1881—90 såväl beträffande män i allmänhet som äfven män på landsbygden.
På grund häraf beslöts att härleda såväl invaliditet och afsked
utan pension som äfven dödligheten ur kassans eget material
för perioden 1882—1903. Kassan har visserligen ägt bestånd sedan
1872, men på grund af de undantagsförhållanden, som med skäl kunna
antagas ha varit gällande under de första åren af dess verksamhet,
framförallt med afseende på invaliditet och afsked utan pension, ha de
första tio åren uteslutits från undersökningen.

Gången af denna undersökning innehålles i nyssnämnda bilaga,
här är tillräckligt att framhålla, det densamma bekräftat det resultat
beträffande dödligheten bland delägarne i kassan, som ofvan blifvit
anfördt. Denna mindre dödlighet bland delägarne torde vara något
öfverraskande, då personalen vid Statens järnvägar i allmänhet har ett
synnerligen ansträngande och maktpåliggande arbete, hvilket ganska
strängt tager hälsa och krafter i anspråk, och man således väl å priori
borde kunna vänta en större dödlighet. Förklaringen ligger sannolikt
däri, att personalen vid inträdet i tjänsten i allmänhet består af utvaldt
folk både å hälsans vägnar och i afseende på förmåga att utföra ett
ansträngande arbete.

På grund af denna statistiska undersökning har nedanstående afgångstabell
ur kassan blifvit beräknad:

Tabell I.

Ålder.

Döds-

procent.

Afsked

titan

pension.

Invalidpension.

Afgångs-

sanno-

likhet

%■

Antal

aktiva

= G

1

(y= 1.038).

,1

n n

V

b.

a.

18...............

0.47

3.20

_

3.67

10,000

0.511.031

5,110

19...............

0.47

2.93

3.40

9,G33

0.492.323

4,743

20.............

0.47

2.65

3.12

9,305

0.474.300

4,413

21..............

0.47

2.37

2.84

9,015

0.456.936

4,119

22...............

0.47

2.io

2.57

8,759

0.440.208

3,856

23...............

0.47

1.85

2.32

8,534

0.424.093

3,619

24...............

0.47

1.62

2.09

8,336

0.408.567

3,406

261

Ålder.

Döds-

procent.

Afsked

•utan

pension.

Invalidpension.

Afgångs-

sanno-

likhet

%■

Antal

aktiva

= A«-

1

vn

(V = 1.038).

er

n n

vn.

b.

a.

25...............

0.48

1.42

1.90

8,162

0.393.610

3,213

26...............

0.48

1.25

1.73

8,007

0.879.200

3,036

27...............

0.48

1.10

1.58

7,868

0.365.318

2,874

28...............

0.48

0.97

1.45

7,744

0.351.944

2,725

29.............

0.48

0.85

O.oi

1.34

7,632

0.389.060

2,588

30...............

0.49

0.74

O.oi

_

1.24

7,530

0.326.648

2,400

31 .............

0.49

0.66

0.02

0.02

1.19

7,437

0.814.689

2,340

32...............

0.50

0.60

0.02

0.02

1.14

7,348

0.303.169

2,228

33...............

0.51

0.55

0.02

0.02

1.10

7,264

0.292.070

2,122

34..............

0.53

0.50

0.03

0.02

1.08

7,184

0.281.378

2,021

35..............

0.54

0.45

0.03

0.02

1.04

7,106

0.271.077

1,926

36...............

0.5 5

0.40

0.04

0.02

1.01

7,032

0.261.153

1,836

37...............

0.57

0.35

0.05

0.02

0.99

6,961

0.251.593

1,751

38...............

0.59

0.30

0.06

0.03

0.98

6,892

0.242.382

1,670

39...............

0.62

0.27

0.07

0.03

0.99

6,824

0.233.509

1,593

40..............

0.65

0.24

0.09

0.04

1.02

6,756

0.224.960

1,520

41..............

0.68

0.21

0.12

0.04

1.05

6,687

0.216.725

1,449

42...............

0.72

0.18

0.14

0.05

1.09

6,617

0.208.791

1,382

43...............

0.76

0.16

0.18

0.05

1.15

6,545

0.201.147

1,317

44..............

0.80

0.14

0.22

0.06

1.22

6,470

0.198.783

1,254

45...............

0.84

0.12

0.26

0.0 7

1.29

6,391

0.186.689

1,193

46...............

0.88

0.11

0.30

0.07

1.36

6,309

0.179.855

1,135

47...............

0.93

O.io

0.35

0.08

1.46

6,223

0.173.270

1,078

48...............

0.99

0.09

0.40

0.09

1.57

6,132

0.166.927

1,024

49...............

1.06

0.08

0.47

O.io

1.71

6,036

0.160.816

970.7

50...............

1.13

0.07

0.57

0.12

1.89

5,933

0.154.929

919.2

51...............

1.20

0.0G

0.68

0.13

2.07

5.821

0.149.257

868.8

52...............

1.28

0.05

0.87

0.14

2.34

5,701

0.143.793

819.8

53...............

1.37

0.04

1.15

0.15

2.71

5,568

0.138.529

771.3

54...............

1.46

0.03

1.53

0.17

3.19

6,417

0.133.457

722.9

262

Ålder.

Döds.

procent.

Afsked

utan

pension

%■

Invalidpension.

Afgångs-

sanno-

likhet

%■

Antal
aktiva
= *.■

1

vn

(V = 1.038).

V .

b.

a.

55...............

1.55

0.03

1.94

0.19

3.71

5,244

0.128.572

674.2

56...............

1.64

0.02

2.38

0.21

4.25

5,049

0.123.866

625.4

57...............

1.73

0.02

2.86

0.23

4.84

4,834

0.119.330

576.8

58...............

1.83

0.02

3.40

0.25

5.5o

4,600

0.114.962

528.8

59...............

1.93

0.02

3.80

0.27

6.02

4,347

0.110.758

481.4

60..............

2.03

0.02

4.15

0.30

6.50

4,085

0.106.699

435.9

61...............

2.14

0.02

4.43

0.32

6.91

3,819

0.102.792

392.6

62...............

2.25

0.01

4.66

0.34

7.26

3,555

0.099.029

352.0

63...............

2.36

O.oi

4.86

0.37

7.60

3,297

0.095.404

314.5

64...............

2.47

O.oi

5.06

0.40

7.94

3,046

0.091.911

280. o

65...............

2.58

5.27

0.42

8.27

2,804

0.088.547

248.3

66...............

2.70

5.45

0.45

8.60

2,572

0.085.305

219.4

67...............

2.82

5.60

0.48

8.90

2,351

0.082.182

193.2

68...............

2.94

5.70

0.52

9.16

2,142

0.079.174

169.6

69...............

3.06

5.78

0.56

9.40

1,946

0.076.275

148.4

Ur denna tabell skall nu först beräknas värdet af delägarnes afgift.
_ Dessa afgifter bero dels på lönens belopp, dels på den ålder,
vid hvilken hvarje enskild delägare inträdt i kassan. Då det emellertid
är fråga om att beräkna hela summan af de förpliktelser kassan iklädt
sig emot delägande, så är det klart, att hänsyn måste tagas till de
framtida löneförhöjningar, som delägarne på grund af gällande aflöningsbestämmelser
kunna komma att erhålla.

För att utröna lagen för dessa löneförhöjningar har en undersökning
af de löner, som vid årsskiftet 1902—1903 utgingo till delägarne,
blifvit anstäld. Dessa delägare, som alltså innehållas i arfvodesstaten
för 1903, ha fördelats efter lefnadsåldrar, och för hvarje sådan har
medellönen beräknats. Därvid har lefnadsåldern erhållits under antagande,
att delägarnes födelsedagar varit jämnt fördelade öfver hela
året, så att man erhåller åldern genom att från 1902 subtrahera årtalet
för födelsen. Slutligen har man antagit, att för framtiden aflöningarna
stiga med åldern i samma proportion som nu.

Vid uppställande af denna lönestatistik ha medellöner blifvit be -

263

räknade, dels för kela personalen, dels för de båda grupper, i hvilka
densamma enligt kommitterades förslag skulle komma att fördelas.

Detta senare är nödvändigt, då såväl pensionsåldrarne som lönerna
och avancementen äro olika för desamma.

Dessa grupper innefatta följande personer:

delägare, som vid entledigandet innehar befattning såsom lokomotivförare,
öfverkonduktör, konduktör, banmästare, lokomotiveldare, packmästare,
stationskarlsförman, stationskarl eller banvakt, för hvilka lägsta
pensionsåldern är föreslagen till 62 år; denna grupp kallas här grupp A;

alla öfriga delägare, pensionsberättigade vid minst 65 år — grupp B.

I följande tabell sammanställas medellönerna per månad för hela
personalen samt för dessa grupper, jämte häraf beräknade utjämnade
talvärden.

Tabell II.

Medellöner 1 januari 1903.

Fyllda år.

Grupp A.

Utjämnade

tal.

Grupp B.

Utjämnade

tal.

Samtliga

delägare.

Utjämnade

tal.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

18.....................

19.....................

58

59

57

68

20.....................

64

60.5

61

63

61

60

21.....................

59

61.5

70

67

66

62

22.....................

62

62.5

77

71

68

64

23.....................

64

63.5

85

75

71

66

24.....................

66

64.5

94

79

73

68

25.....................

65

65.5

90

83

72

70

26.....................

65

66.5

104

87

75

72

27.....................

66

67.5

99

91

73

74

28.....................

66

68.5

no

95

77

76

29.....................

67

69.5

102

99

76

78

30....................

67

70.5

104

103

78

80

31.................

69

71.5

105

107

79

82

32.....................

73

72.5

116

in

87

84

33.....................

72

73.5

113

115

87

86

34....................

75

74.5

135

119

93

88

264

Fyllda år.

Grupp A.

Kronor.

Utjämnade

tal.

Grupp B.

Kronor.

Utjämnade

tal.

Samtliga

delägare.

Kronor.

Utjämnade

tal.

35.....................

73

75.6

123

123

90

90

36.....................

77

76.5

120

127

90

92

37.....................

77

77.5

118

131

90

94

38.....................

76

78.5

127

135

92

96

89.....................

81

79.5

124

139

92

98

40.....................

80

80.5

134

143

98

100

41.....................

85

81.5

157

147

103

102

42.....................

80

82.5

131

151

93

104

43.....................

85

83.5

154

155

108

106

44.....................

84

84.5

153

159

109

108

45.....................

89

85.5

161

163

116

no

46.....................

92

86.5

160

167

118

112

47.....................

89

87.5

174

171

125

114

48.....................

93

88.5

192

175

119

116

49.....................

94

89.5

184

179

119

118

50.....................

94

90.5

173

183

115

120

51.....................

90

90.5

198

189

119

122

52.....................

93

90.5

182

195

118

124

53.....................

91

90.5

213

201

122

126

54.....................

90

90.5

229

207

121

128

55.....................

91

90.5

203

213

118

130

56.....................

91

90.5

193

219

115

132

57.....................

93

90.5

204

225

114

134

58.....................

95

90.5

197

231

126

136

59.....................

85

90.5

257

237

134

138

60.....................

89

90.5

210

243

137

140

61.....................

88

90.5

230

249

144

142

62.....................

93

90.5

247

255

156

144

63.....................

86

90.5

260

261

196

146

64.....................

89

90.5

306

267

215

148

265

Fyllda år.

Grupp A.

Kronor.

Utjämnade

tal.

Grupp B.

Kronor.

Utjämnade

tal.

Samtliga

delägare.

Kronor.

U11 ämn a d e
tal.

G5.....................

77

90.5

178

273

127

150

66.....................

66

99

79

67.....................

66

215

217

68.....................

150

150

69.....................

66

62

70.....................

550

550

_

71.....................

72

72

De utjämnade talvärdena visa, att stegringen i månadslön för hela
personalen är nära konstant och kan antagas vara 2 kr. pr år, med undantag
af för de högsta åldrarne, där den af helt förklarliga skäl är mycket
oregelbunden. Inom grupp A stiger månadsaflöningen äfven jämnt med
1 kr. per år till 50 år, hvarefter den håller sig konstant. Inom grupp
B är stegringen 4 kr. per år intill 50 års ålder, hvarefter densamma
stiger med 6 kr. per år. Det är klart, att denna större stegring under
de sista åren har sin grund i de inom denna grupp fallande stora aflöningarne,
hvilka först uppnås vid en mera framskriden ålder. För
åldrar öfver 65 år ha de direkt beräknade medeltalen blifvit använda
utan någon utjämning.

Hvarje delägare erlägger till kassan en viss med inträdesåldern
stigande procent af sin aflöning nämligen 3.2 så framt han vid inträdet
icke fyllt 30 år, hvarefter en ökning tiger rum med 0.1 % för
hvarje två års högre inträdesålder. I nedanstående tabell finnas de
resultat, som framgått ur en undersökning af hela personalen i detta
afseende; någon hänsyn till fördelningen i grupper har härvid icke
tagits, då detta vid motsvarande undersökning af lektor E. Jäderin öfver
1895 års arfvodesstat visade sig öfverflödigt.

34

266

Tabell III.

Månadsafgifterna i procent af lönerna. Direkt härledda medeltal.

Ålder.

Procent.

Ålder.

Procent.

18...........................

3.2

45..........................

3.27

19...........................

3.2

46...........................

3.27

47...........................

3.26

20...........................

3.2

48...........................

3.27

21...........................

3.2

49...........................

3.28

22...........................

3.2

23...........................

3.2

50 .......................

3.28

24..........................

3.2

51...........................

3.24

25...........................

3.2

52...........................

3.24

26...........................

3.2

53...........................

3.24

27...........................

3.2

54..........................

3.25

28...........................

3.2

29...........................

3.2

55...........................

3.25

56...........................

3.24

30 .........................

3.21

57...........................

3.26

31 .......................

3.22

58...........................

3.25

32...........................

3.24

59 ......................

3.81

33...........................

3.24

34..........................

3.26

60...........................

3.40

35...........................

3.26

61...........................

3.37

36...........................

3.29

62...........................

3.45

37...........................

3.28

63..........................

3.40

38..........................

3.29

64...........................

3.41

39...........................

3.29

40

3.27

65...........................

3.81

41

3.28

66.........................

3.80

42...........................

3.20

67..........................

4.05

43...........................

3.29

68..........................

3,80

44.........................

3.28

69.......................

4.14

267

Af denna tabell framgår, att ehuruväl afgiftsprocenten något beror
af lefnadsåldern, den dock endast helt obetydligt afviker från ett
visst medelvärde. Detta har tydligen sin grund däri, att det större
antalet delägare numera inträda före 30 års ålder.

För att beräkna värdet af afgifterna (såväl som af pensionerna)
fordras slutligen kännedom om pensionsåldrarne. Enligt nu gällande
reo-lemente blir en delägare pensionsmässig efter minst 30 års tjänstgöring,
så framt summan af lefnads- och tjänsteår är lika med 95.
Enligt kommitterades förslag skulle därtill komma, att pensionsrätt ej
kunde ernås före fyllda 62 års ålder för delägare tillhörande grupp _A,
samt ej före fyllda 65 för grupp B (öfriga delägare). Vid beräkning
af pensionsåldern för delägarne enligt nuvarande reglemente har först
en medelinträdesålder (i) för hvarje åldersklass blifvit beräknad, hvarefter
medelpensionsålder (p) för samma åldersklass erhålles ur formlerna

i + 95 ''x of

p =- iSöh

1 2

y> = *+30 i>35.

För orupperna A och B ha pa samma sätt först medelintiädesaldern
med iakttagande af att för grupp A, där pensionsrätt inträder först efter
fyllda 62 år, alltså motsvarande en inträdesålder af 29 år, alla, hvilka
inträdt vid en ålder af högst 29 år, räknas såsom hafvande inträdt vid
29 års ålder, och för grupp B, där pensionsrätt inträder först efter
fyllda 65 år, motsvarande en inträdesålder af 35 år, alla, hvilka inträdt
vid en ålder af högst 35 år, räknas såsom hafvande inträdt vid 35 års
ålder. Därför ha medelpensionsåldrarna beräknats ur samma formler
som för hela personalen.

268

Tabell IT.

Medelpensionsålder.

Fyllda år.

Hela

personalen.

Grupp A.

Grupp B.

19 ................

56.9

62

65

20 ....................

57.i

»

»

21 ....................

57.4

»

»

22 ................

57.7

))

))

23 ....................

58.1

»

)>

24 .....................

58.5

»

))

25 ..................

58.9

»

))

26 .....................

59.3

»

»

27 ......

59. c

»

28 .....................

59.9

»

»

29 .....................

60.3

»

»

30 .....................

GO.g

))

»

31 .......

60.8

62.1

»

32 .....................

61

62.2

»

33 .....................

61.1

62.3

34 .......

61.2

62.5

»

35 ....................

61.3

62.5

))

36 .....................

61.4

62.7

))

37 .....................

61.4

62.7

»

38 ..................

61.5

62.8

65.1

39 ..........

61.5

62.8

65.1

40 ...................

61.5

62.7

65.1

41 .....................

61.5

62.7

65.2

42 ....................

61.4

62.4

65.3

43 .....................

61.4

62.8

65.1

44 .....................

61.3

62.6

65.2 i

269

Fyllda år.

Hela

personalen.

Grupp A.

Grupp B.

45 ...................

61.2

62.4

65.i

46 ..................

61

62.4

65.o

47 ...............

60.7

62.3

65.1

48 .....................

60.s

62.2

65.2

49 .....................

60.2

62.2

65.1

50 .....................

60.2

62.2

65.0

51 .....................

60.2

62.2

65.1

52 ....................

60.4

62.4

65.o

53 .....................

60.5

62.3

65.2

54 .....................

60.8

62.4

65.i

55 .....................

61

62.3

65.3

56 .................

61.3

62.2

65.1

57 .....................

61.5

62.5

65.1

58 .....................

61.3

62.4

65.1

59 ...................

62.2

62.8

65.s

60 ....................

62.6

63.8

65.3

61 ....................

63

63.4

26.0

62 .....................

63.5

65.o

65.5

63 ..................

64

64.9

65.8

64 .....................

64.5

63.5

65.8

65 .....................

65.1

68.0

67.9

66 .....................

66

68.5

68.1

67 .....................

67

69.o

72.o

68 .....................

68

67.o

70.7

69 .....................

69

65.8

70 .....................

70

71 ....................

71

72 .....................

72

66.o

270

Belägarnes årsafgifter*).

Värdet af en afgift af 1 kr. i månaden som en nu rc-årig delägare
erlägger under loppet af det år, då hans ålder blir mellan n + r och
n + r + 1 är om $n är diskonterade talet för en n-åring.

där

& [_X$n + r "I" $^7l + r+l 1
011

11 , 10 , 9 1

« = 1+I2W_A+12W-A + I2U_T7 + --- + I2V~TI

och

£

H^+12

'' UT 2 + Y2 Vi^ + ''

11 ,

+ 12''"*

Med värdet v = 1,038, då räntefoten är 3,8 %, erhålles
x = 6,43; /3 = 5,57; u + /B = 12.

Betecknas vidare med ln den mot åldern n år svarande månadslönen
och med Pn den mot samma ålder svarande månadsafgiftsprocenten,
så blifva månadsafgifternas belopp år från år representerade
genom

Pn ‘ In

100

Pn-l

100

n + l

P •/

11 vn

100

0. S.V.

Närvarande värdet af delägarnes månadsafgifter intill pensionsåldern
p är således

/»_

100

[4(^^i+/3(ln + i) + lni. l(«^n + l

++2) + • • + ip-i [p^K-1

Medelst beteckningen

Sn=l„(c£$n + + ln + 1

(«4tl + 2) +

*) Jämför lektor Jäderins utredning Bid. 18.

271

liar man månadsafgifternas värden lika med

Sa-Sp

- I '' 100

d. v. s. värdet af de månadsafgifter, som en medelindivid af åldern n
år erlägger. År vidare An antalet delägare af åldern n år så blir

An •Mn

värdet af afgifterna inom denna åldersklass och summan af dessa produkter -

lAn ■Mn

är följaktligen värdet af månadsafgifterna för alla åldersklasser.

Då emellertid alla delägare antagas vara födda vid midten af ett år,
bör en reduktion göras till årets slut. Denna har verkställts genom att
taga medeltal af två på hvarandra följande värden på Ifn, alltså

M''n—\ (Mn + Mn+1)

Värdet af de kommande månadsafgifterna vid årsskiftet erhålles sålunda
genom att beräkna summan

lAn-M’n

Slutligen ha de beräknade medelpensionsåldrar p afrundats till närmaste
hela tal, hvarjämte där de högsta åldrarne för medelpensionsåldern
är lika med eller mindre än lefnadsåldern afgiften satts lika med noll.

272

Tabell Y.

Hela personalen.

Ålder.

ndn+pdn t-1

In

P

Sn-Sp
'' 100

Fn

ön

Mn

M''n

Afl

i

18...............

59,276

56

57

775,919

0,ooo

6,262

486

494

19...............

55,078

58

57

742,724

6,746

501

508

5

20...............

51,318

60

57

710,779

7,251

515

522

9

21...............

47,963

62

57

679,988

7,770

528

538

44

22..............

44,952

64

58

659,168

8,298

547

552

88

23...............

42,242

66

58

630,339

8,842

557

566

213

24..............

39,797

68

59

610,790

9,395

574

578

285

25...............

37,570

70

59

583,728

9,958

581

585

340

26...............

35,530

72

59

557,429

10,540

588

594

393

27...............

33,658

74

60

539,469

11,130

600

602

403

28...............

31,937

76

60

514,563

11,740

604

605

378

29...............

30,343

78

60

490,290

12,360

606

612

384

30..............

28,852

80

61

473,609

13,050

618

619

378

31...............

27,456

82

61

450,527

13,760

620

621

294

32..............

26,146

84

61

428,013

14,540

622

621

310

33...............

24,901

86

61

406,051

15,270

620

620

291

34...............

23,723

88

61

384,636

16,130

620

618

263

35..............

22,611

90

61

363,760

16,930

616

616

236

36...............

21,559

92

61

343,410

17,920

615

611

216

37...............

20,561

94

61

323,575

18,730

606

609

242

38..............

19,611

96

62

310,617

19,700

612

608

231

39...........

18,709

98

62

291,791

20,650

603

596

228

40...............

17,845

100

62

273,456

21,510

588

584

211

41...............

17,015

102

62

255,611

22,640

579

563

190

42...............

16,222

104

61

231,886

23,590

547

542

203

43...............

15,453

106

61

215,016

24,980

537

528

164

44..............

14,708

108

61

198,635

26,150

519

510

201

273

Ålder.

adn pdn +■ 1

In

P

Sn-Sp

100

Fn

dn

Mn

M''n

An

45...............

13,993

no

61

182,751

27,410

501

492

193

46...............

13,303

112

61

167,358

28,810

482

472

189

47...............

12,635

114

61

152,459

30,240

461

440

208

48...............

11,991

116

60

131,069

31,930

419

405

185

49...............

11,362

118

60

117,160

33,280

390

378

235

50..............

10,750

120

60

103,752

35,140

365

352

240

51...............

10,153

122

60

90,852

37,290

339

325

225

52..............

9,567

124

60

78,466

39,520

310

310

219

53.............

8,986

126

61

73,589

42,010

309

295

196

54...............

8,404

128

61

62,266

44,960

280

264

180

55...............

7,819

130

61

51,509

48,200

248

231

159

56..............

7,234

132

61

41,345

51,810

214

215

148

57...............

6,654

134

62

38,165

56,520

216

198

115

58...............

6,082

136

62

29,248

61,460

180

162

86

59...............

5,523

138

62

20,977

68,760

144

147

75

60...............

4,990

140

63

19,137

78,000

149

127

49

61...............

4,485

142

63

12,151

85,840

104

106

41

62...............

4,015

144

64

11,012

98,010

108

83

31

63...............

3,582

146

64

5,230

110,020

58

58

25

64..............

3,183

148

65

4,711

121,780

57

29

18

65...............

2,819

150

65

153,440

7

Värdet af kommande årsafgifter = 2 An M''n
l An M''„ = 4,587,492 kr.

35

274

Tabell VI.

Grupp A.

Ålder.

ad''n + (3dn +1

In

P

Sn-Sp

100

Mn

M''n

An

18.................................

59,276

58.5

62

701,461

439

445

19................................

55,078

59.5

))

666,785

450

455

20................................

51,318

60.5

»

634,013

460

465

3

21.................................

'' 47,963

61.5

))

602,966

469

473

15

22.................................

44,952

62.5

»

573,469

476

479

44

23.................................

42,242

63.5

»

545,374

482

485

132

24.................................

39,797

64.5

))

518,550

487

489

200

25.................................

37,570

65.5

»

492,881

491

493

250

26.................................

35,530

66.5

»

468,273

494

495

286

27.................................

33,658

67.5

))

444,645

495

495

307

28.................................

31,937

68.5

»

421,926

495

495

293

29.................................

30,343

69.5

400,049

494

495

288

30.................................

28,852

70.5

378,961

495

494

285

31.................................

27,456

71.5

»

358,620

493

493

209

32.................................

26,146

72.5

))

338,986

493

491

227

33.................................

24,901

73.5

»

320,033

489

491

196

34.................................

23,723

74.5

63

305,365

493

490

165

35.................................

22,611

75,5

63

287,691

487

486

162

36...............................

21,559

76.5

63

270,620

485

481

139

37.................................

20,561

77.5

63

254,127

476

473

167

38.................................

19,611

78.5

63

238,193

469

465

155

39.................................

18,709

79.5

63

222,798

460

454

153

40.................................

17,845

80.5

63

207,924

447

443

156

41.................................

17,015

81.5

63

193,559

438

427

125

42................................

16,222

82.5

62

176,058

415

415

151

43................................

15,453

83.5

63

106,309

415

408

125

44................................

14,708

84.6

63

153,406

401

389

133

275

Ålder.

ad n + /?dn kl

In

p

S n—Sp
100

M„

Mn

An

45.................................

13,993

85.5

62

137,343

376

369

119

46.................................

13,303

86.5

62

125,379

361

353

121

47...............................

12,635

87.5

62

113,872

344

336

127

48................................

11,991

88.5

62

102,817

328

318

113

49................................

11,362

89.5

62

92,205

307

298

172

50.................................

10,750

90.5

62

82,036

288

279

171

51.................................

10,153

»

62

72,307

270

260

163

52.................................

9,587

»

62

63,118

249

239

163

53.................................

8,986

))

62

54,460

229

219

144

54.................................

8,404

))

62

46,328

208

198

133

55.................................

7,819

»

62

38,722

187

176

121

56.................................

7,234

»

62

31,646

164

163

113

57.................................

6,654

»

63

28,733

162

140

88

58................................

6,082

»

62

19,077

117

118

70

59.................................

5,523

))

63

17,207

118

120

51

60.................................

4,990

»

64

15,451

121

94

34

61.................................

4,485

))

63

7,693

66

81

23

62.................................

4,015

»

65

9,757

96

82

17

63.................................

3,582

»

65

6,123

67

34

15

64................................

3,183

))

64

--.

52

6

65.................................

2,819

»

68

6,781

104

105

1

66.................................

2,487

»

69

5,965

105

92

2

67.................................

2,187

n

69

3,714

78

39

1

Värdet af kommande årsafgifter= I A„ M''„
>: An M''n = 2,559,560 kr.

276

Tabell TII.

Grupp B.

Ålder.

adn /5c)nJt 1

In

P

Sn—Sp

100

Mn

Mn

An

18.................................

59,276

55

65

1,106,572

693

19................................

55,078

59

»

1,073,970

725

740

5

20.................................

51,318

63

»

1,041,474

755

770

6

21.................................

47,963

67

))

1,009,144

784

798

29

22.................................

44,952

71

»

977,009

811

824

44

23..............................

42,242

75

»

945,093

836

847

81

24.................................

39,797

79

))

913,411

851

868

85

25.................................

37,570

83

»

881,972

878

888

90

26................................

35,530

87

))

850,789

897

905

107

27.................................

33,658

91

»

819,878

913

920

96

28.................................

31,937

95

»

789,249

927

933

85

29.................................

30 343

99

»

758,909

938

945

96

30.................................

28,852

103

728,869

951

957

93

31................................

27,456

107

»

699,151

962

968

85

32................................

26,146

in

»

669,774

974

976

83

33.................................

24,901

115

»

640,751

978

983

95

34.................................

23,723

119

»

612,115

987

988

98

35.................................

22,611

123

»

583,885

989

993

74

36................................

21,559

127

»

556,073

996

993

77

37.................................

20 561

131

»

528,693

990

989

75

38...............................

19,611

135

»

501,759

988

985

76

39.................................

18,709

139

»

475,284

981

974

75

40................................

17,845

143

»

449,278

966

963

55

41.................................

17,014

147

»

423,760

959

950

65

42................................

16,222

151

»

398,748

941

938

52

43...............................

15,453

155

))

374,253

935

926

39

44................................

14,708

159

»

350,300

916

906

68

277

Ålder.

n ”1" /5dn +1

In

V

Sn—Sp

100

Mn

Mn

Ån

45.................................

13,993

163

65

326,915

896

886

74

46.................................

13,303

167

»

304,106

876

864

68

47..............................

12,635

171

))

281,890

852

842,

81

48.................................

11,991

175

260,284

831

814

72

49.................................

11,362

179

))

239,300

796

783

63

50.................................

10,750

183

))

218,962

769

756

69

51.................................

10,153

189

»

199,290

743

728

62

52.................................

9,567

195

))

180,100

712

695

56

53.................................

8,986

201

))

161,445

678

662

52

54................................

8,404

207

»

143,383

645

626

47

55.................................

7,819

213

»

125,987

607

587

38

56................................

7,234

219

»

109,332

566

547

35

57.................................

6,654

225

»

93,490

528

506

27

58................................

6,082

231

))

78,518

483

490

16

59.................................

5,523

237

66

72,165

496

449

24

60............................

4,990

243

65

51,379

401

402

15

61.................................

4,485

249

66

46,950

403

339

18

62................................

4,015

255

65

28,086

275

278

14

63................................

3,582

261

66

25,544

281

239

10

64...............................

3,183

267

66

16,195

197

259

12

65.................................

2,819

273

68

20,868

320

276

6

66.................................

2,487

279

68

13,172

232

379

5

67................................

2,187

285

72

25,113

526

435

1

68.................................

1,917

291

71

14,971

344

272

3

Värdet af kommande årsafgifter = An M''„
lAn M''n = 2,321,518 kr.

278

Yärdet af aflöningsforhöjningsafgifterna.

Delägarne erlägga till kassan vid hvarje löneförhöjning en månads
löneökning. Visserligen inträffa dessa ökningar för den enskilde
individen oregelbundet men för en medelindivid kan man antaga att
hans löneökningar äga rum i enlighet med den i tab. II beräknade
lönestatistiken, och närvarande värdet af dessa löneökningar kan då
beräknas på grund af afgången ur kassan enligt tab. I.

Betecknar vi detta värde med Wn är tydligen

Ibji + 1 ^n) ^n-i-1 "t" (-t 2 ^n+1) ^n + 2 "t".....J

Det inom parentes stående uttrycket antager en mycket enkel form.
För hela personalen finner man ur tab. II att ökningen i månadslön per
år under hela tjänstetiden är konstant och lika med 2 kr. alltså

och

fo+i — h+2 — 2

2 9v

II7n = T[«L+i + 4 + i+• • • + ]= TT"1; Vn = ''Zån

On ”ti

Då medelåldern per pensionsrätts inträdande för närvarande är omkring
62 år, till hvilken tid löneförhöjningen inträder, kan man sätta

Wn=2

Jn +1 ^62

4

För grupp A är löneökningen per månad 1 kr. årligen men afstannar
vid 50 års ålder, alltså

vn + l VöO

w=-

l

För grupp B är löneökningen per månad 4 kr. årligen intill 50 års
ålder och därefter 6 kr. årligen intill medelpensionsåldern, som här kan
antagas till 65 år följaktligen

TTT J Vn + l~V65 V61 — v65

W„= 4.-j- + 2- T----. . 50

Wn=6

v„+i~v6

n>50

Betecknas vidare såsom förut med A„ antalet delägare af samma
åldersklass inom hvarje grupp, så är

lAn Wn

värdet af de kommande löneförhöjningsafgifterna.

279

Tabell Till.

Aflöningsförhöj ningsafgifter.

0

Ålder.

Hela personalen:
nuvarande bestämmelser.

Grupp A.

Grupp B.

Vn +1—«c2

Wn

- An

Vn +1 V50

Wn

An

4 (!>„ +1—tf68)

*4“ ^ (^5 1 5)

Wn

An

18...............

19...............

73,936

31

5

67,028

14

315,217

66

5

20..............

69,523

32

9

62,625

14

3

297,565

67

6

21...............

65,404

32

44

58,506

14

15

281,089

68

29

22...............

61,548

32

88

54,650

14

44

265,665

69

44

23...............

57,929

32

213

51,031

14

132

251,189

69

81

24...............

54,523

32

285

47,625

14

200

237,565

70

85

25:..............

51,310

32

340

44,412

14

250

224,713

70

90

26 ............

48,274

45,400

32

293

41,376

38,502

14

286

212,569

201,073

70

107

27...............

32

403

13

307

70

96

28...............

42,675

31

378

35,777

13

293

190,173

70

85

29...............

40,087

31

384

33,189

13

288

179,821

69

92

30...............

37,627

31

378

30,729

12

285

169,981

69

93

31...............

35,287

30

294

28,389

12

209

160,621

69

85

32...............

33,059

30

310

26,161

12

227

151,709

68

83

33...............

30,937

29

291

24,039

11

196

143,221

68

95

34...............

28,916

29

263

22,018

11

165

135,137

67

98

35...............

26,990

28

236

20,092

10

162

127,433

66

74

36...............

25,154

27

216

18,256

10

139

120,089

65

77

37...............

23,403

27

242

16,505

9

167

113,085

65

75

38...............

21,733

26

231

14,835

9

155

106,405

64

76

39...............

20,140

25

228

13,242

8

153

100,033

63

75

40...............

18,620

25

311

11,722

8

156

93,953

62

55

41.............

17,171

24

190

10,273

7

125

88,157

61

65

42.............

15,789

23

203

8,891

6

151

82,629

60

52

43.............

14,472

22

164

7,574

6

125

77,361

59

39

44.............

13,218

21

201

6,320

5

133

72,345

58

68

280

o

Ålder.

Hela personalen:
nuvarande bestämmelser.

Grupp A.

Grupp B.

Vn + 1 Vq 2

Wn

An

»n + 1—1Vi0

Wn

An

4 (»nvl—«,,)
+ 2 (Vsi—v6b)

Wn

An

45...............

12,025

20

193

5,127

4

119

67,573

57

74

46...............

10,890

19

189

3,992

4

121

63,033

56

68

47...............

9,812

18

208

2,914

3

127

58,721

54

81

48..............

8,787.8

17

185

1,890

2

113

54,626.2

53

72

49...............

7,817.1

16

235

919

1

172

50,743.4

52

63

50...............

6,897.9

15

240

47,066.4

51

69

51..............

6,029.1

14

225

41,853.6

48

62

52...............

5,209.3

13

219

36,934.8

45

56

53..............

4,438.0

12

196

32,307.o

42

52

54...............

3,715.1

10

180

27,969.6

39

47

55...............

3,040.9

9

159

23,924.4

35

38

56...............

2,415.5

8

148

--

20,172.0

32

35

57...............

1,838.7

6

115

16,711.2

29

27

58...............

1,309.9

5

86

13,538.4

26

16

58...............

828.5

3

75

10,650.0

22

24

60...............

392.6

2

49

8,034.6

18

15

61...............

5,679.0

14

18

62...............

_

3,567.0

10

14

63...............

1,680.0

5

10

64..............

-—

lAn Wn = 215,401 kr. 1 An Wn - 50,502 kr. 1 An Wn = 159,833 kr.

281

Statsbidraget.

Från och med 1883 har detta utgått med 2 % af nettobehållningen
å statens järnvägstrafik och uppgick under 1903 till 276,295 kr. 25 öre.
Antages statsbidraget för framtiden hålla sig till denna summa, representerar
detsamma kapitaliseradt efter 3,8 % ett kapital af 7,271,000 kr.
Det är klart, att detta kapital är gemensamt för såväl nuvarande
som kommande delägare i pensionsinrättningen. Då förevarande utredning
är afsedd att gälla under förutsättning, att kassan hade afstängts
och icke några nya delägare antagits efter 31 dec. 1903, så
skulle rätteligen endast en del af ifrågavarande kapital få tagas i anspråk
för de nuvarande delägarne, men då man af föregående utredningar
nogsamt känner, att det nuvarande statsbidraget är alldeles
otillräckligt, torde man dock ha skäl till att upptaga detsamma i sin
helhet till täckande af kassans förbindelser den 1 jan. 1904.

Värdet af redan utgående pensioner.

1. Pensioner enligt reglementets § 6 mom. c (emeriti). För att
beräkna dessa pensioners värden anställdes först en undersökning öfver
dödligheten bland pensionsinrättningens emeriti, hvars närmare detaljer
återfinnas i den bifogade statistiska utredningen. Såsom resultat af
densamma framgick en relativt låg dödlighet bland desamma till och
med lägre än den, som framgår ur Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell
för män på landet 1881—1890, hvarför ej ens denna tabell
med trygghet kunde användas vid beräkningen. Däremot öfverensstämde
de ur materialet härledda dödlighetskoefficienterna ganska nära
med dem, som erhållas genom att multiplicera de ur nyssnämnda tabell
erhållna koefficienterna med 0.8. Den på detta sätt erhållna dödligheten
har nu lagts till grund för beräkningen af följande tabell.

36

282

Tabell IX.

Grundtabell för beräkning af pensioner enligt regi. § 6 mom. c.

Ålder.

Dödsprocent.

Antal

lefvande.

Disconterade
tal = Un.

Sn — X Dn-

— n + Sn + ''

Dn

55.............................

1.23

10,000

1,285.7

17,923.7

13.392

56.............................

1.32

9,877

1,223.4

16,638.0

13.052

57.............................

1.43

9,747

l,163.i

15,414.6

12.705

58.............................

1.56

9,608

1,104.6

14,251.5

12.354

59.............................

1.68

9,458

1,047.5

13,146.9

12.002

60..............................

1.81

9,299

992.2

12,099.4

11.647

61..............................

1.94

9,131

938.6

11,107.2

11.286

62..............................

2.06

8,954

886.7

10,168.6

10.920

1 63..............................

2.21

8,770

836.7

9,281.9

10.545

| 64:.............................

2.38

8,576

788.2

8,445.2

10.167

65..............................

2.G2

8,372

741.3

7,657.0

9.781

! 66..............................

2.86

8,153

695.5

6,915.7

9.396

i 67.............................

3.14

7,920

650.9

6,220.2

9.008

68..............................

3.41

7,671

607.3

5,569.8

8.623

69..............................

3.72

7,409

565.1

4,962.0

8.233

i 70..............................

4.08

7,133

524.2

4,396.9

7.840

71.............................

4.53

6,842

484.4

3,872.7

7.447

! 72..............................

5.oo

6,532

445.5

3,388.3

7.058

73..............................

5.53

6,205

407.7

2,942.8

6.670

! 74.......................

6.09

5,862

371.1

2,535.1

6.283

75......................

6.72

5,505

335.7

2,164.0

5.898

! 76........................

7.41

5,135

301.7

1,828.3

5.512

77..............................

8.12

4,754

269.1

1,526.6

5.125

78..............................

8.82

4,368

238.2

1,257.5

4.731

1 79........................

9.62

3,983

209.2

1,019.3

4.324

80..............................

10.66

3,600

182.2

810.1

3.898

! 81..............................

11.83

3,216

156.8

627.9

3.456

i 82..............................

13.07

2,836

133.2

471.i

2.988

! 83..............................

14.41

2,465

111.5

337.9

2.482

84..............................

15.83

2,110

92.0

226.4

1.913

85..............................

16.80

1,776

74.6

134.4

1.254

86.............................

17.98

1,478

59.8

59.8

283

Värdet af i krona, som betalas en gång i kvartalet vid dettas
början till en nu n-årig person under det år, då hans ålder är mellan
n + r och n + r + 1 år är®)

där

A+r

i

4 ^

I)

+ 4 v''

+ bD

n + r +1

1- + ~T V i

0.619

och

V = 1.038

b=.

1/1

4V4

2 2 3 , \

+ ~rv * + 4WV = 0.381

a + b = 1

Värdet af en lifränta, som från och med nu utgår till samma person
med j krona kvartalsvis i förskott, utgör sålunda

a + ^±i
Da

Skulle lifräntan utgått vid kvartalets slut, hade värdena af a och b blifvit

a = 0.363 6 = 0.631

Eftersom pensionen faktiskt utgår 2 månader inuti löpande kvartal,
tages medelvärdet af båda a det senare med dubbel vikt, då man
erhåller lifräntans värde

Rn = 0.452 +

hvilka innehållas i föregående grundtabell. Vid de högsta åldrarne äro
talen tydligen på grund af det ringa materialet mycket osäkra, i stället
för dem ha därföre från n = 79 motsvarande räntevärden ur nedanstående
tabell för invalida personers dödlighet blifvit använd, som för de högsta åldrarne
är hämtad ur Allmänna Svenska dödlighetstabellen för 1881—1890.

För beräkningen af värdet af de ifrågavarande c-pensionerna ha
pensionärerna ordnats efter ålder och för alla inom samma åldersklass
varande personer pensionsbeloppen summerats. Multiplicerar man slutligen
dessa summor med de mot åldern svarande räntevärdena och
summerar dessa produkter, erhåller man totalsumman af alla utgående
pensioners värden. För att reducera alltsammans till värdet vid årets
slut ha äfven här beräknats interpolerade räntevärden

*) Jäderin sid. 35.

284

Tabell X.

Födelseår.

Ålder.

Antal

individer.

Pensionssumma.

Un-

IV n.

87

2.653

1817......................

86

1

519

2.844

2.749

18......................

85

2

1,300

3.037

2.941

19......................

84

1

519

3.227

3.132

20......................

83

3

1,557

3.434

3.331

21......................

82

2

2,784

3.659

3.547

22......................

81

6

3,284

3.901

3.780

23......................

80

2

5,127

4.163

4.032

24......................

79

8

5,553

4.443

4.303

25......................

78

6

8,354

4.731

4.587

26......................

77

10

9,678

5.125

4.928

27......................

76

9

8,644

5.512

5.319

28......................

75

11

13,080

5.898

5.705

29......................

74

15

12,160

6.283

6.091

30......................

73

12

17,671

6.670

6.477

31 ......................

72

21

31,921

7.058

6.864

32......................

71

18

21,503

7.447

7.253

33......................

70

34

46,638

7.840

7.644

34......................

69

17

16,281

8.233

8.037

35......................

68

28

23,772

8.623

8.428

36......................

67

21

24,928

9.008

8.816

37......................

66

28

36,434

9.396

9.202

38......................

65

22

31,682

9.781

9.589

39......................

64

23

28,821

10-167

9.974

40......................

63

26

34,468

10.545

10.356

41......................

62

11

14,383

10.920

10.733

42......................

61

20

26,035

11.286

11.103

43......................

60

5

5,831

11.647

11.467

44......................

59

5

10,848

12.002

11.825

45......................

58

7

15,944

12.354

12.178

46.....................

57

3

7,552

12.705

12.530

47......................

56

2

2,566

13.052

12.879

Kapitalvärdet af utgående c-pensioner Vi 1904 = 4,000,481 kr.

285

2. Pensioner enligt reglemetets § 6 mom. a och b (s. k. invalidpensioner).
Till grund för beräkningen af dessas värden har lagts
samma dödlighetstabell, som vid föregående undersökning af kassans
ställning 1894 användes af lektor E. Jäderin. Denna beror på prof.
Lindstedts undersökning af invalida personers dödlighet, som ledt till
antagande af en dödlighetsprocent af 4 % för alla åldrar till och med
66 år. För de högsta åldrarne har lektor Jäderin satt dödligheten
lika med den, som framgår ur Allmänna Svenska Dödlighetstabellen
för män 1881—1890. Vid den statistiska undersökningen af invalider
bland järn vägspersonalen, som verkställts af herr Dickman, har väl
framgått en något mindre dödlighet, än hvad tabellen utvisar, men
afvikelserna hafva ej varit större än att densamma med tillräcklig
trygghet torde kunna användas, framför allt då genom den skärpning
i villkoren för erhållandet af invalidpension, som af kommitterade föreslagits,
de framtida invaliderna sannolikt komma att förete något högre
dödlighetssiffror.

Tabell XI.

Grundtabell för beräkning af invalidpensioner.

Ålder.

Dödsprocent.

Antal

lefvande.

Dn•

Sn — £ Dn.

Sn +1

Dn — Ct + Dn

30..............................

4.o

6,127

2,001.4

26,141.8

12,514

31..............................

»

5,882

1,851.0

24,140.4

12,494

32.............................

»

5,647

1,712.0

22,289.4

12,472

33..............................

»

5,421

1,583.3

20,577.4

12,449

34..............................

»

5,204

1,464.3

18,994.1

12,423

35..............................

»

4,996

1,354.3

17,529.8

12,896

36.............................

»

4,796

1,252.5

16,175.5

12,367

37..............................

»

4,604

1,158.3

14,923.0

12,335

38..............................

»

4,420

1,071.3

13,764.7

12,301

39..............................

»

4,243

990.8

12,693.4

12,263

40..............................

»

4,073

916.3

11,702.6

12,224

»

3,911

847.6

10,786.3

12,178

42..............................

3,754

783.8

9,938.7

12,132

43..............................

»

3,604

724.9

9,154.9

12,081

44..............................

»

3,460

670.5

8,430.o

12,025

\

286

Ålder.

Dödsprocent.

Antal

lefvande.

Dn•

Sn — £ Dn,

Sn + y

■tin - Cl + f-V

Un

45.............................

4.o

3,321

620. o

7,759.5

11,967

46..............................

»

3,189

573.6

7,139.5

11,899

47..............................

»

3,061

530.4

6,565.9

11,831

48..............................

»

2,939

490.6

6,035.5

11,754

49..............................

»

2,821

453.7

5,544.9

11,674

50..............................

»

2,708

419.5

5,091.2

11,588

Öl..............................

»

2,600

388.1

4,671.7

11,489

52..............................

»

2,496

358.9

4,283.6

11,387

53..............................

»

2,396

331.9

3,927.7

11,277

54..............................

»

2,300

307. o

3,592.8

11,155

55..............................

2,208

283.9

2,285.8

11,026

56..............................

»

2,120

282.6

3,001.9

10,883

57..............................

»

2,035

242.8

2,739.3

10,734

58..............................

»

1,954

224.6

2,496.5

10,567

59..............................

»

1,876

207.8

2,271.9

10,385

60..............................

»

1,800

192.1

2,064.1

10,197

61..............................

»

1,728

177.6

1,872.0

9,993

62..............................

»

1,659

164.3

1,694.4

9,765

63..............................

-

1,593

152.0

1,530.1

9,518

64..............................

»

1,529

140.5

1,378.1

9,261

65..............................

»

1,468

130. o

1,237.6

8,972

66..............................

»

1,409

120.2

1,107.6

8,667

67..............................

4.08

1,353

111.2

987.4

8,332

68..............................

4.42

1,298

102.8

876.2

7,978

69...........................

4.80

1,240

94.6

773.4

7,625

70..............................

5.25

1,181

86. s

678.8

7,273

71..............................

5.81

1,119

79.2

592.0

6,925

72..............................

6.38

1,054

71.9

512.8

6,586

73..............................

7.oo

987

64.85

440.89

6,253

74..............................

7.71

918

58.il

376.04

5,927

287

Ålder.

Dödsproeent.

Antal

lefvande.

TJn.

Sn — £ JDn.

Sn-j-1.

Jiln - Cl -f- rj

Un

75..............................

8.54

847

51.65

317,93

5,610

76..............................

9.42

774.5

45.50

226.28

5,305

77..............................

10.27

701.5

39.70

220.78

5,013

78.............................

10.06

629.5

34.32

. 181.08

4,728

79..............................

12.07

559.9

29.41

146.76

4,443

80..............................

13.41

492.3

24.91

117.35

4,163

81..............................

14.90

426.3

20.78

92.44

3,901

82..............................

16.41

362.8

17.04

71.66

3,659

83.............................

17.98

303.2

13.72

54.62

3,434

84..............................

19.68

248.7

10.84

40.90

3,227

85..............................

20.92

199.8

8.39

30.06

3,037

86..............................

22.46

158.o

6.39

21.67

2,844

87..............................

24.55

122.5

4.775

15.284

2,653

88..............................

27.01

92.42

3.471

10.509

2,479

89..............................

28.79

67.46

2.441

7.038

2,335

Ur denna tabell beräknas värdet af utgående invalidpensioner på
alldeles samma sätt, som förut är omnämndt för c-pensionerna. Räkningen
sammanfattas i följande tabell:

Tabell XII.

Födelseår.

Ålder.

Antal

invalider.

Pensionssumma.

Un-

H''n.

_

_

2.335

1815......................

88

1

194

2,479

2.407

16......................

87

2.653

2.566

17......................

86

2.844

2.749

288

Födelseår.

Ålder.

Antal

invalider.

Pensionssumma.

Un.

B''n.

18......................

85

3.037

2.942

19......................

84

1

211

3.227

3.132

20......................

83

2

371

3.434

3.331

21......................

82

3.659

3.547

22......................

81

1

548

3.901

3.780

23......................

80

3

1,121

4.163

4.032

24......................

79

2

799

4.443

4.303

25......................

CO

L—

3

1,838

4.728

4.586

26......................

77

O

O

1,934

5.013

4.871

27......................

76

6

4,533

5.305

5.159

28......................

75

4

2,262

5.610

5.468

29......................

74

8

3,982

5.927

5.769

30......................

73

12

7,866

6.253

6.090

31......................

72

12

7,846

6.586

6.420

32......................

71

11

9,099

6.925

6.756

33......................

70

14

17,185

7.273

7.099

34......................

69

24

19,195

7.625

7.449

35......................

68

14

13,987

7.978

7.802

36......................

67

19

16,237

8.332

8.155

37......................

66

17

14,170

8.667

8.500

38......................

65

23

23,820

8.972

8.820

39......................

64

16

19,322

9.261

9.117

40......................

63

13

13,603

9.518

9.390

41 ......................

62

16

20,500

9.765

9.642

42......................

61

13

17,509

9.993

9.879

43......................

60

20

21,624

10.197

10.095

44......................

59

13

12,548

10.385

10.291

45......................

58

20

17,843

10.567

10.47 6

46......................

57

15

18,393

10.734

10.651

47......................

56

15

13,211

10.883

10.809

289

Födelseår.

Ålder.

Antal

invalider.

Pensionssumma.

Un-

B''n.

1848 ......................

55

10

10,288

11.02G

^ 10.955

49......................

54

11

9,603

11.155

11.091

50......................

53

14

13,336

11.277

11.216

Öl ......................

52

9

6,602

11.387

11.332

52......................

51

7

6,134

11.489

11.438

53......................

50

12

7,959

11.588

11.539

54......................

49

4

2,319

11.674

11.631

55......................

48

5

2,655

11.754

11.714

56......................

47

4

1,345

11.831

11.793

57......................

46

1

549

11.899

11.865

58......................

45

4

1,660

11.967

11.933

59......................

44

1

360

12.025

11.996

60......................

43

2

545

12.081

12.053

61......................

42

12.132

12.107

62......................

41

1

219

12.178

12.155

Kapitalvärdet af utgående invalidpensioner Vi 1904 = 3,352,733 kr.

Yävdet af pensioner åt nuvarande aktiva delägare.

1. Pensioner enligt reglementets § 6 mom. c (ålderspensioner).
Värdet af en pension om 1 kr. årligen är Ztn, om personen i fråga
är n-årig, och densamma genast skall utbetalas. Utfaller den först
sedan han uppnått en ålder af n + m år, är dess värde

i''

°n + m t-)

• .Lln j. m

där Rnm erhålles ur Tab. IX och 8n ur Tab. I.

37

290

Detta värde, som gäller för 1 kr. pension, måste multipliceras med
den verkliga pensionens storlek vid afskedstagandet. Enligt reglementet
utgör denna 80 % af medellönen under de sista 5 åren före pensioneringen.
Ijr Tab. II finner man, att medellönen för hela personalen
tagen tillsammans är i ständigt stigande, likaså inom grupp B medan
däremot inom grupp A stegringen af stannar vid 50 års ålder alltså mer
än 10 år före pensionsåldern. Då vidare för hela personalen medelpensionsåldrarne
på grund af nuvarande bestämmelser variera rätt betydligt
från den ena åldersklassen till den andra, har på grund af utjämnade
medellöner och medelpensionsåldrar samt reglementets bestämmelser,
en särskild medelpension blifvit beräknad för hvarje åldersklass; endast
för de högsta åldrarne öfver 65 år har till grund för pensionsberäkningen
tagits den direkt beräknade medellönen, hvarjämte pensionsåldern satts
lika med lefnadsåldern.

Inom grupp A, där lönförhöjningarna afstanna redan vid 50 års
ålder, blir medelpensionen för hela gruppen densamma eller

= 12 • 0.8-90.5 = 869 kr.

Inom grupp B stiga månadslönerna visserligen oafbrutet ända till
afskedstagandet, men då medelpensionsåldern för alla åldersklasser ända
till inemot 65 år endast obetydligt afviker från 65 år, har äfven för
denna grupp intill 65 års ålder en gemensam medelpension antagits,
nämligen den, som en pensionsberättigad vid 65 års ålder skulle
erhålla eller

= 12-0.8-261 = 2,506 kr.

Slutligen ha alla delägare i kassan öfver 65 år räknats till grupp
B, och följaktligen till grund för beräkningen af värdet af deras pensioner
lagts samma talvärden som i tab. XIII.

I tab. XIII, XIV och XV betyder P„ pensionsvärdet för en medelindivid
af åldersklassen n vid årets midt och P''n det interpolerade värdet vid
årets slut. Summan af alla pensionsvärden vid årets slut erhålles således
genom att multiplicera P''n med antalet delägare An i åldersklassen,
hvarefter alla dessa produkter summeras.

291

Tabell XIII.

Hela personalen (nuvarande bestämmelser).

Ålder.

Pensions-ålder
n + in.

c/n -f in • Rn r m•

Värdet
af 1 kr.
pension.

Medel-

pension.

Fn.

Pn.

A n.

19 ............

56.9

7,411.7

1.562

1,246

1,946

2,000

5

20 ............

57.1

7,248.7

1.643

1,250

2,054

2,096

9

21 ............

57.4

7,010.0

1.702

1,256

2,138

2,176

44

22 ............

57.7

6,671.4

1.7 56

1,261

2,214

2,239

88

23 ............

58.1

6,457.3

1.784

1,269

2,264

2,286

213

24 ............

58.5

6,155.3

1.807

1,277

2,308

2,324

285

25 ............

58.9

5,853.3

1.822

1,284 .

2,339

2,355

340

26 ............

59,3

5,567.5

1.S34

1,292

2,370

2,395

393

27 ............

59,6

5,357.3

1.864

1,298

2,419

2,441

403

28 ............

59.9

5,147.o

1.889

1,304

2,463

2,469

378

29 ...........

60. s

4,883.1

1.SS7

1,311

2,474

2,492

384

30 ............

60.6

4,689.3

1.900

1,317

2,510

2,543

378

31 ............

60.8

4,560.1

1.949

1,321

2,575

2,605

294

32 ............

61

4,430.9

1.989

1,325

2,635

2,685

310

33 ............

61.1

4,372.2

2.001

1,327

2,735

2,786

291

34 ............

61.2

4,313.5

2.131

1,329

2,836

2,888

263

35 ............

61.5

4,254.8

2.209

1,331

2,940

2,993

236

36 ............

61.4

4,196.1

2.286

1,332

3,045

3,118

216

37 ............

61.4

4,196.i

2.396

1,332

3,191

3,248

242

38 ............

61.5

4,137.4

2.477

1,334

3,304

3,384

231

39 ............

61.5

4,137.4

2.597

1,334

3,464

3,548

228

40 ............

61.5

4,137.4

2.722

1,334

3,661

3,720

211

41 ............

61.5

4,187.4

2.856

1,334

3,809

3,927

190

42 ............

61.4

4,196.1

3.036

1,332

4,044

4,144

203

43 ...........

61.4

4,196.1

3.186

1,332

4,244

4,380

164

44 ............

61.3

4,254.8

6.393

1,331

4,516

4,661

201

292

Ålder.

Pensions-ålder
n + m.

dn + in * Fn + m.

Värdet
af 1 kr.
pension.

Medel-

pension.

Fn.

Fn.

An.

4-5 ............

61.2

4,313.5

3.616

1,329

4,806

4,990

193

46 ............

61

4,430.9

3.904

1,325

5,173

5,416

189

47 ............

60.7

4,624.7

4.290

1,319

5,659

5,956

208

48 ............

60.3

4,883.1

4.769

1,311

6,252

6,462

185

49 ............

60.2

4,947.7

5.097

1,309

6,672

6,859

235

50 ............

60.2

4,947.7

5.383

1,309

7,046

7,251

240

51 ............

60.2

4,947.7

5.695

1,309

7.455

7,587

225

52 ............

60.4

4,818.5

5.878

1,313

7,718

7,911

219

53 ............

60.5

4,753.9

6.163

1,315

8,104

8.219

196

54 ............

'' 60.8

4,560.1

6.308

1,321

8,333

8,521

180

55 ............

61

4,430.9

6.572

1,325

8,708

8,882

159

56 ............

61.3

4,254.8

6.803

1,331

9,055

9,312

148

57 ............

61.5

4,137.4

7.173

1,334

9,569

9,737

115

58 ............

61.9

3,902.5

7.380

1,342

9,904

10,187

86

59 ............

62.2

3,738.s

7.766

1,348

10,469

10,721

75

60 ............

62.6

3,527.4

8.092

1,356

10,973

11,243

49

61 ............

63

3,316.4

8.447

1,363

11,513

11,767

41

62 ............

63.5

3,081.6

8.755

1,373

12,021

12,266

31

63 ............

64

2,846.8

9.052

1,382

12,510

12,812

25

64 ............

64.5

2,637.7

9.420

1,392

13,113

13,319

18

65 ............

65.x

2,391.9

9.633

1,404

13,525

12,490

7

66 ............

66

9.396

1,219

11,454

11,217

7

67 ............

67

9.0S)8

758

6,828

6,683

2

68 ............

68

8.623

2,083

17,962

17,556

4

69 ............

69

8.233

1,440

11,856

11,573

1

70 ............

70

7,840

595

4,665

4,548

71 ............

71

7.447

5,280

39,320

38,296

1 72 ............

72

7.058

691

4,877

4,743

1

lAnP''n = 40,187,701 kr.

293

Tabell XIV.

Grupp A. (Medelpension = 869 kr.)

Ålder.

Pensions-ålder
n + in.

dn+m * jRn-i in-

Värdet
af 1 kr.
pension.

Fn.

Fn.

An.

19....................

62

3,843.8

0.810

704

731

20.....................

62

3,843.8

0.871

757

784

3

21.....................

62

3,843.8

0.933

811

839

15

22.....................

62

3,843.s

0.997

866

895

44

23.....................

62

3,843.8

1.062

923

952

132

24.....................

62

3,843.8

1.129

981

1,010

200

25.....................

62

3,843.8

1.196

1,039

1,070

250

26....................

62

3,843.8

1.266

1,100

1,131

286

27.....................

62

3,843.8

1.337

1,162

1,194

307

28.....................

62

3,843.8

1.411

1,226

1,258

293

29.....................

62

3,843.8

1.485

1,290

1,324

288

30.....................

62

3,843.8

1.563

1,358

1,383

285

31.....................

62.1

3,791.i

1.620

1,408

1,433

209

32.....................

62.2

3,738.3

1.678

1,458

1,484

227

33.....................

62.3

3,685.6

1.737

1,509

1,524

196

34.....................

62.5

3,580.1

1.771

1,539

1,577

165

35.....................

62.5

3,580.i

1.859

1,615

1,630

162

36.....................

62.7

3.474.6

1.893

1,645

1,685

139

37....................

62.7

3,474.6

1.984

1,724

1,753

167

38.....................

62.8

3,421.9

2.049

1,781

1,824

155

39.....................

62.8

3,421.9

2.148

1,867

1,927

153

40....................

62.7

3,474.6

2.286

1,987

2,036

156

41.....................

62.7

3,474.6

2.398

2,084

2,185

125

j 42.....................

62.4

3,632.8

2.629

2,285

2,272

151

43....................

62.8

3,421.9

2.598

2,258

2,351

125

i 44.....................

62.6

3,527.4

2.813

2,444

2,545

133

294

Ålder.

Pensions-ålder
» + m.

(fn 4 in * Mn 4 m»

"Värdet
af 1 kr.
pension.

Fn.

Fn.

An-

45....................

62.4

3,632.8

3.045

2,646

2,714

no

46.....................

62.4

3,632.8

3.201

2,782

2,877

121

47.....................

62.3

3,685.6

3.419

2,971

3,072

127

48.....................

62.2

3,738.3

3.651

3,173

3,260

113

49.....................

62.2

3,738.3

3.851

3,347

3,441

172

50....................

62.2

3,738.3

4.067

3,534

3,637

171

Öl.....................

62.2

3,738.3

4.303

3,739

3,795

163

52.....................

62.4

3,632.8

4.431

3,851

4,002

163

53.....................

62.3

3,685.6

4.778

4,152

4,260

144

54.....................

62.4

3,632.8

5.025

4,367

4,559

133

55....................

62.3

3,685.6

5.466

4,750

4,973

121

56.....................

62.2

3,738.3

5.978

5,195

5,295

113

57.....................

62.5

3,580.1

6.207

5,394

5,682

88

58....................

62.4

3,632.8

6.870

5,970

6,074

70

59.....................

62.8

3,421.9

7.108

6,177

6,020

51

60.....................

63.8

2,940.7

6.746

5,862

6,394

34

61.....................

63.4

3,128.6

7.969

6,925

6,460

23

62.....................

65.0

2,428.6

6.899

5,995

6,411

17

63.....................

64.9

2,470.4

7.855

6,826

8,195

15

64.....................

63.5

3,081.6

11.006

9,564

7,341

6

65....................

68.o

1,462.5

5.890

5,118

5,218

1

lAnPn = 14,827,110 kr.

295

Tabell XV.

Grupp B (medelpension = 2,506 kr.)

A1 d e r.

Pensions-ålder
= n in.

dn+m'' Itn + ni’

Värdet
af 1 kr.
pension.

Pn.

Fn.

An.

19.....................

65

2,428.6

0.512

1,283

1,331

5

20....................

65

»

0.550

1,378

1,429

6

21......................

65

»

0.5 90

1,479

1,529

29

22.....................

65

))

0.630

1,579

1,631

44

23.....................

65

))

0.C71

1,682

1,735

81

24.....................

65

»

0.713

1,787

1,841

85

25.....................

65

))

0.756

1,895

1,950

90

26.....................

65

»

0.800

2,005

2,062

107

27.....................

65

))

0.845

2,118

2,176

96

28.....................

65

))

0.891

2,233

2,292

85

29.....................

65

)>

0.938

2,351

2,412

96

SO.....................

65

»

0.987

2,473

2,537

93

31.....................

65

»

1.038

2,601

2,667

85

32 ................

65

»

1.090

2,732

2,801

83

33....................

65

))

1.115

2,869

2,941

95

34.....................

65

»

1.202

3,012

3,086

98

35.....................

65

))

1.261

3,160

3,238

74

36.....................

65

»

1.323

3,315

3,396

77

37.....................

65

»

1.387

3,476

3,533

75

38.....................

65.i

2,391.9

1.432

3,589

3,676

76

39.....................

65.1

2,391.9

1.501

3,762

3,853

75

40.....................

65.1

2,391.9

1.574

3,944

4,008

55

41.....................

65.2

2,355.2

1.625

4,072

4,139

65

! 42.....................

65.3

2,318.5

1.678

4,205

4,378

52

65.i

2,391.9

1.816

4,551

4,629

39

| 44.....................

65.2

2,555.2

1.878

4,706

4,866

68

296

A1 d e r.

Pensions-ålder
= n + m.

(fn+m• Rn l-m.

Värdet
af 1 kr.
pension.

Fn.

PV

An-

45.....................

65.1

2,391.9

2.005

5,025

5,194

74

46.....................

65.0

2,428.6

2.140

5,363

5,462

68

47....................

65.1

2,391.9

2.219

5,561

5,663

81

48.....................

65.2

2,355.2

2.300

5,764

5,970

72

49.....................

65.1

2,391.9

2.404

6,175

6,398

63

50.....................

65.o

2,428.6

2.642

6,621

6,760

69

51.....................

65.1

2,391.9

2.753

6,899

7,161

62

52.....................

65.0

2,428.6

2.902

7,423

7,538

56

53.....................

65.2

2,355.2

3.054

7,653

7,973

52

54.....................

65.i

2,391.9

3.309

8,292

8,455

47

55.....................

65. s

2,318.5

3.489

8,618

9,102

38

56.....................

65.1

2,391.9

3.825

9,585

9,989

35

57....................

65.1

2,391.9

4.147

10,392

10,864

27

58.....................

65.1

2,391.9

4.523

11,335

11,415

16

59.....................

65.0

2,208.3

4.58 7

11,495

12,412

24

t 60.....................

65.3

2,318.5

5.319

13,329

13,713

15

1

i 61.....................

65.6

2,208.3

5.625

14,096

15,170

18

62.....................

65.4

2,281.8

6.482

16,244

16,628

14

63.....................

65.8

2,134.9

6.788

17,011

18,060

10

64.....................

65.8

2,134.9

7.025

19,108

17,075

12

1 65.....................

67.9

1,490.3

6.002

15,041

15,735

G

66.....................

11,217

7

67.....................

6,683

2

i 68....................

17,556

4

69.....................

11,573

1

70.....................

71.....................

72...................

4,743

1

lAnP''n = 12,330,827 kr.

297

2. Pensioner enligt reglementets § 6 a och b.

Ur den statistiska undersökningen af kassan har framgått invaliditetskoefficienten
för såväl a- som å-invalider. Vidare följer ur det material,
som ligger till grund för medelpensions-åldrarne för alla delägare,
omedelbart den mot hvarje åldersklass svarande medeltjänstetiden. Pensionens
belopp i procent af lönen bestämmes nu för å-invaliderna genom
tabellen i reglementets § 7 af denna tjänstetid. För a-invaliden är
pensionen 50 proc. af lönen, så snart tjänstetiden ej öfverstiger 23 år,
därefter blir den lika med å-invalidernas. För delägare under 38 år
är medeltjänstetiden mindre än 10 år, alltså skulle några å-pensioner
ej förekomma. Deras å-pensioner få emellertid ej därför sättas lika
med noll, ty bland dem kunna förekomma personer med mer än 10
tjänsteår och således i händelse af invaliditet berättigade till pension.
JDå emellertid i följd af de små invaliditetskoefficienter för dessa åldrar
de ifrågavarande pensionerna representera relativt obetydliga värden,
torde det vara tillräckligt att för dessa åldrar antaga en med resultaten i
lektor Jäderins utredning öfverensstämmande skala för procenten.

Betecknar man med pa och pb procenterna af lönen på någon viss
åldersklass svarande mot a- och å-invalider samt med ia och ib de motsvarande
invaliditetskoefficienterna så blir

i-p'' = ia ''Pa + it -pb

det sannolika beloppet af invalidpensionen i procent af lönen.

För en redan invalid-pensionerad person är värdet af 1 kr. pension
A„, (Tab. XI). Antages vidare pensionsbeloppet lika med

p''n

12-

100

L

der ln är månadslönen, och in är sannolikhet att under året blifva invalid,
så är värdet af en aktif persons möjligen blifvande invalidpension

i2- 1 Vi'' •

100 " j'' " " hi+i ‘ • p n+;. • ln + x

der summationen är utsträckt ända till medelpensionsåldern för ifrågavarande
åldersklass.

Om man sätter

12

7T„

100

'' '' p n * Jjn ''Sn

så kan ofvanstående summa skrifvas

1

Å

( ^ ''A n

På detta sätt beräknas först följande grundtabell.

38

298

Tabell XVI.

Grundtabell för beräkning- af invalidpension.

Å1 d e r.

Tj ens te-ålder.

Pension i %
af lönen

Invalid-

procent

in -pn-

Un-

7ln

Tn7

a.

b.

a.

b.

19...........................

0.3

50

20...........................

0.8

SO

21...........................

1.3

50

22..........................

1.6

50

23...........................

1.8

50

24...........................

2

50

25...........................

2.2

50

26..........................

2.5

50

27...........................

2.8

50

28..........................

3.1

50

29...........................

3.4

50

O.oi

30...........................

3.9

50

O.oi

31...........................

4.4

50

1

0.02

0.02

O.oio

12.494

35.4

32...........................

5.i

50

1

0.02

0.02

O.oio

12.472

33.6

33...........................

5.8

50

2

0.02

0.02

O.oio

12.449

32.0

34...........................

6.6

50

3

0.02

0.03

O.on

12.423

33.4

35...........................

7.4

50

5

0.02

0.03

0.012

12.396

34.7

36..........................

8.3

50

7

0.02

0.04

O.ois

12.367

35.7

37...........................

9.2

50

12

0.02

0.05

0.016

12.335

41.8

38...........................

10.1

50

20

0.03

0.06

0.027

12.301

67.0

39...........................

11

50

22

0.03

0.0 7

0.080

12.263

70.8

40...........................

12

50

24

0.04

0.09

0.042

12.224

94.1

41...........................

13.1

50

26

0.04

0.12

0.051

12.178

108.4

42...........................

14.2

50

28

0.05

0.14

0.064

12.132

129.1

43...........................

15.3

50

30

0.05

0.18

0.079

12.081

151.2

44...........................

16.5

50

33

0.06

0.22

0.103

12.025

186.8

299

Ålder.

Tjenste-

ålder.

Pension i %
af lönen

Invaliditets-

procent

in -pn.

Un.

7in

1Z

a.

b.

a.

b.

45..........................

17.7

50

35

0.07

0.26

0.126

11.967

216.4

46...........................

19.i

50

38

0.07

0.30

0.149

11.899

242.1

j 47...........................

20.7

50

42

O.os

0.35

0.187

11.831

287.3

48........................

22.4

50

48

0.09

0.40

0.237

11.754

343.3

49...........................

23.7

54

54

O.io

0.47

0.308

11.674

420.7

| 50..........................

24.7

58

58

0.12

0.57

0.4 00

11.588

514.o

51...........................

25. c

62

62

0.13

0.68

0.502

11.489

605. o

52...........................

26.3

64

64

0.14

0.87

0.646

11.387

727.4

53...........................

27

68

68

0.15

1.15

0.884

11.277

927.1

54...........................

27.5

70

70

0.17

1.53

1.190

11.155

1,156.5

55...........................

28

72

72

0.19

1.94

1.534

11.026

1,372.1

56...........................

28.5

74

74

0.22

2.38

1.924

10.883

1,572.9

57...........................

29

76

76

0.23

2.86

2.348

10.734

1,742.1

58...........................

29.3

77

77

0.2 5

3.40

2.811

10.567

1,878.5

59...........................

29.c

78

78

0.27

3.80

3.175

10.385

1,891.3

60...........................

29.8

78

78

0.30

4.15

3.471

10.197

l,834.s

61...........................

30

80

80

0.32

4.43

3.800

9.993

1,770.3

62.........................

80

80

0.34

4.66

4.000

9.765

1,631.0

63...........................

80

80

0.37

4.86

4.184

9.518

1,486.2

64...........................

80

80

0.40

5.06

4.368

9.261

1,345.6

65...........................

80

80

0.42

5.27

4.552

8.972

1.208.1

66...........................

80

SO

0.45

5.45

4.720

8.667

1,073.6

67...........................

80

80

(fel 8

5.60

4.864

8.332

942.0

68...........................

80

80

0.52

5.70

4.976

7.978

815.6

69...........................

80

80

0.56

5.78

5.072

7.625

700.3

70...........................

80

80

300

Genom multiplikation af det ur sista kolumnen af denna tabell
erhållna värdet på y med den motsvarande månadslönen erhållas de

"n

för de olika grupperna gällande värdena på nn och 2,T« och därur
värdet af V„ invalidpensionen för medelindivider af åldersklassen n.
Genom en förut använd interpolering bland dessa värden V„ erhålles

F''. = V« (V„ + F„ + /)

eller värdet gällande vid årsskiftet, samt slutligen

lAn-V''n

eller hela invalidpensioneringens värde för den ifrågavarande gruppen.
Då för alla åldrar öfver 65 år medelpensionsåldern antagits lika med
lefnadsåldern, så har som en konsekvens häraf alla invalidpensioner öfver
65 år satts lika med noll. Vidare ha för hela personalen tagen tillsammans
medelpensionsåldrarne utjämnats till närmast liggande halfva år.

Tabell XVII.

Hela personalen.

Ålder.

Tln

In

In

ITn

n + m

in — 2nn + in

Fn

Fn I

1

A.n

18...............

56

i

_

_

_

19..............

58

57

1,154,885.0

243

253

5

29 .............

_

60

_

57

1,154,885.0

262

286

9

21...............

62

57.5

1,271,605.7

309

320

44

22...............

64

57.5

1,271,605.7

330

357

88

23...............

66

58

1,388,326.4

384

415

213

24...............

68

•—

58.5

1,516,064.4

445

479

285

25...............

_

70

__

59

1,643,802.4

512

548

340

26...............

72

59.5

1,774,302.1

584

601

393

27...............

74

59.5

1,774,302.1

617

658

403

28...............

76

60

1,904,801.8

699

743

378

29...............

78

60.5

2,033,237.8

786

807

384

30...............

__

80

_

60.5

2,033,237.8

827

876

378

31...............

35.4

82

2,902.8

61

2,161,673.8

924

947

294

32...............

33.6

84

2,822.4

61

2,158,771.0

969

993

310

33...............

32.o

86

2,752.0

61

2,155,948.6

1,016

1,041

291

34...............

33.4

88

2,939.2

61

2,153,196.0

1,065

1,124

263

301

Ålder.

77 n

In

In

Tln

n + m

~7in — Zrin + m

Fn

V'' n

Ån

35...............

34.7

90

3,123.0

61.5

2,275,948.7

1,182

1,210

236

36...............

35.7

92

3,284.4

61.5

2,272,825.7

1,238

1,267

216

37...............

41.8

94

3,929.2

61.5

2,269,541.3

1,296

1,327

242

38...............

67.o

96

6,432.0

61.5

2,265,612.1

1,357

1,388

231

39...............

70.8

98

6,938.4

61.5

2,259,180.1

1,418

1,450

228

40...............

94.1

100

9,410.o

61.5

2,252,241.7

1,482

1,515

211

41...............

108.4

102

11,056.8

61.5

2,242,831.7

1,548

1,582

190

42...............

129.1

104

13,426.4

61.5

2,231,774.9

1,615

1,650

203

43...............

151.2

106

16,027.2

61.5

2,218,348.5

1,684

1,720

164

44...............

186.8

108

20,174.4

61.5

2,202,321.3

1,756

1,740

201

45...............

216.4

no

23,804.0

61

2,056,455.0

1,724

1,758

193

46...............

242.1

112

27,115.2

61

2,032,651.0

1,791

1,766

189

47...............

287.3

114

32,752.2

60.5

1,877,100.4

1,741

1,771

208

48...............

343.3

116

39,822.8

60.5

1,844,348.2

1,801

1,764

185

49...............

420.7

118

49,642.6

60

1,676,089.4

1,727

1,748

235

50...............

514.0

120

61,680.0

60

1,626,446.8

1,769

1,785

240

51...............

605. o

122

73,810.o

60

1,564,766.8

1,801

1,888

225

52...............

727.4

124

90,197.6

60.5

1,619,392.8

1,975

1,979

219

53...............

927.1

126

116,814.6

60.5

1,529,215.2

1,983

2,057

196

54...............

1,156.5

128

148,032.0

61

1,540,816.6

2,131

2,099

180

55...............

l,372.i

130

178,373.0

61

1,392,784.0

2,066

2,105

159

56...............

1,572.9

132

207,622.8

61.5

1,340,102.9

2,143

2,053

148

57...............

1,742.1

134

233,441.4

61.5

1,132,480.1

1,963

1,951

115

58...............

1,878.5

136

255,476.0

62

1,024,730.0

1,938

1,768

86

59...............

1,891.3

138

260,999.4

62

769,254.0

1,598

1,517

75

60...............

1,834.8

140

256,872.0

62.5

625,729.8

1,435

1,837

49

61...............

1,770.3

142

251,382.6

63

486,332.0

1,239

1,108

41

62...............

l,631.c

144

234,950.4

63.5

343,442.0

976

833

31

63...............

1,486.2

146

216,985.2

64

216,985.2

690

523

25

64...............

1,345.6

148

199,148.8

64.5

99,574.4

356

178

18

65..............

1,208.1

150

181,215.0

65

7

lAn V''n = 11,315,121 kr.

302

Tabell XVIII.

Grupp A.

Ålder.

Un

In

In

Un

n -r in

2jin — 27ln + m

Va

V''n

An

18..............

58.5

62

1,664,650.2

19...............

59.5

62

))

351

364

20...............

_

60.5

62

»

377

391

3

21...............

61.5

62

»

404

418

15

22..............

62.5

62

))

432

446

44 |

23...............

63.5

62

))

460

475

132

24...............

64.5

62

))

4S9

504

200

25..............

_

65.5

62

»

518

533

250

26...............

66.5

62

»

548

564

286

27...............

67.5

62

»

579

595

307

28...............

68.5

62

»

611

627

293

29...............

69.5

62

»

643

660

288

30...............

70.5

62

»

677

698

285

31...............

35.4

71.5

2,531.1

62.1

1,679,416.2

718

739

209

32...............

33.6

72.5

2,436.0

62.2

1,691,651.1

759

781

227

33...............

32

73.5

2,352.0

62.3

1,703,981.0

803

830

196

34...............

33.4

74.5

2,488. s

62.5

1,731,161.0

857

878

165

35...............

34.7

75.5

2,619.9

62.5

1,728,672.7

898

927

162

36...............

35.7

76.5

2,731.1

62.7

1,755,584.8

956

979

139

37...............

41.3

77.5

3,239.5

62.7

1,752,853.7

1,001

1,029

167

38...............

67

78.5

5,259.5

62.8

1,764,380.1

1,057

1,081

155

39..............

70.8

79.5

5,628.6

62.8

1,759,120.6

1,104

1,124

153

40...............

94.1

80.5

7,575.1

62.7

1,738,726.1

1,144

1,170

156

| 41...............

108.4

81.5

8,834.6

62.7

1,731,151.0

1,195

1,205

125

42...............

129.1

82.5

10,650.8

62.4

1,678,018.4

1,214

1,263

151

43...............

151.2

83.5

12,625.2

62.8

1,726,431.5

1,311

1,327

125

44...............

186.8

84.5

15,784.6

62,6

1,684,274.4

1,343

1,359

133

303

Ålder.

TIn

In

l

Un

W + TO

2Tin — ^Tin + ni

Fn

F''„

A.n

45...............

!

216.4

85.5

18,502.2

62.4

1,638,957.8

1,374

1,401

119

46...............

242.1

86.5

20,941.7

62.4

1,620,455.0

1,428

1,449

121

47...............

287.3

87.5

25,138.8

62.8

1,584,747.9

1,470

1,490

127

48...............

343.3

88.5

30,382.1

62.2

1,544,843.2

1,509

1,535

113

49...............

420.7

ce

CD

37,652.7

62.2

1,514,461.1

1,560

1,584

172

50...............

514.0

90.5

46,517.0

62.2

1,476,808.4

1,607

1,627

171

51...............

605. o

»

54,752.5

62.2

1,430,291.4

1,646

1,680

163

52...............

727.4

»

65,829.7

62.4

1,405,070.8

1,714

1,716

163

53..............

927.1

»

83,902.6

62.3

1,324,475.1

1,717

1,727

144

54...............

1,156.5

))

104,663.3

62.4

1,255,338.5

1,737

1,711

133

55...............

1,372.1

»

124,175.1

62.3

1,135,909.2

1,685

1,640

121

56...............

1,572.9

))

142,347.5

62.2

996,968.2

1,594

1,576

113

57...............

1,742.1

))

157,660.1

62.5

898,918.6

1,558

1,466

88

58...............

1,878.5

»

170,004.3

62.4

726,492.5

1,374

1,327

70

59...............

1,891.3

»

171,162.7

62.8

615,552.1

1,279

1,307

Öl

60..............

1,834.8

»

166,049.4

63.8

581,522.3

1,334

1,128

34

61...............

1,770.3

»

160,212.2

63.4

361,672.4

921

1,035

23

62...............

l,631.c

))

147,659.8

65

403,937.7

1,148

962

17

63...............

1,486.2

•>

134,501.1

64.9

244,100.2

776

338

15

64...............

1,345.6

»

121,776.8

63.5

588

6

65...............

1,208.1

»

109,333.1 j

68

291,744.9

1,175

1,088

1

£ An V''„ = 6,587,127 kr.

304

Tabell XIX.

Grupp B.

Ålder.

lin

In

In

flin

W + OT

n — ~7i n + m

Vn

V''n

An

18...............

5,147,325.0

19.............

--

n

1,085

1,126

5

£0...............

_

_

»

1,166

1,208

6

21...............

_

»

1,250

1,293

29

22...............

»

1,335

1,379

44

23...............

_

»

1,422

1,467

81

24...............

»

1,511

1,557

85

25...............

_

_

»

1,602

1,649

90

26...............

_

»

1,696

1,744

107

27..............

_

»

1,791

1,840

96

28...............

»

1,889

1,939

85

29...............

»

1,989

2,041

96

30...............

_

_

,,

2,092

2,146

93

31...............

35.4

107

3,787.8

65

»

2,200

2,254

85

32...............

33. c

113

3,729.6

65

5,143,537.2

2,308

2,365

83

33...............

32.o

115

3,680.o

65

5,139,807.6

2,422

2,482

95

34...............

33.4

119

3,974.6

65

5,136,127.6

2,541

2,603

98

35...............

34.7

123

4,268.i

65

5,132,153.0

2,665

2,729

74

36...............

35,7

127

4,533.9

65

5,127,884.9

2,793

2,860

77

37...............

41.8

131

5,475.8

65

5,123,351.0

2,926

3,005

75

38..............

67.o

135

9,045.0

65.1

5,150,856.3

3,084

3,156

76

39..............

70.8

139

9,841.2

65.1

5,141,811.3

3,228

3,302

75

40..............

94.1

143

13,456.s

65.1

5,131,970.1

3,376

3,466

55

41..............

108.4

147

15,934.8

65.2

5,151,495.0

3,555

3,648

65

42..............

129.1

151

19,494.i

65.3

5,168,531.3

3,740

3,800

52

43..............

151.2

155

23,436.0

65.1

5,083,084.9

3,860

3,961

39

44..............

186.8

159

29,701.2

65.2

5,092,630.1

4,061

4,139

68

305

O

Ålder.

Un

In

In

IJn

n-j- m

2nn — 2un + m

Vn

V''n

Ån

45...............

216.4

163

35,273.2

65.1

5,029,947.7

4,216

4,294

74

46...............

242.1

167

40,430.7

65.0

4,961,693.4

4,372

4,484

68

47...............

287.3

171

49,128.3

65.1

4,954,243.8

4,596

4,710

81

48...............

343.3

175

60,077.5

65.2

4,938,096.7

4,823

4,907

72

49...............

420.7

179

75,305.3

65.1

4,845,038.0

4,991

5,072

63

50...............

514.o

183

94,062.0

65

4,736,751.6

5,153

5,268

69

51...............

605. o

189

114,345.0

65.1

4,675,670.7

5,382

5,453

62

52...............

727. i

195

141,843.0

65.o

4,528,344.6

5,524

5,649

56

53...............

927.1

201

186.347.1

65.2

4,452,463.9

5,773

5,815

52

54...............

1,156.5

207

239,395.5

65.i

4,233,135.6

5,856

5,939

47

55...............

1,372.1

213

292,257.3

65.3

4,059,702.4

6,021

5,970

38

56...............

1,572.9

219

344,456.1

65.i

3,701,482.8

5,919

5,870

35

57...............

1,742.1

225

391,972.5

65.1

3,357,017.7

5,820

5,714

27

58..............

1,878.5

231

433,933.5

65.1

2,965,045.2

5,607

5,604

16

59...............

1,891.3

237

448,238.1

65.6

2,696,017.4

5,600

5,265

24

60...............

1,834.8

243

445,856.4

65.3

2,148,835.9

4,930

4,760

15

61...............

1,770.3

249

440.804.7

65.c

1,801,922.9

4,590

4,135

18

62...............

1,631.6

255

416,058.0

65.4

1,295,155.9

3,679

3,447

14

63...............

1,486.2

261

387,898.2

65.8

1,011,022.4

3,215

2,720

10

64...............

1,345.6

267

359,275.2

65.8

623,124.2

2,225

2,867

12

65...............

l,208.i

273

329,811.3

67.9

870,968.7

3,508

3,103

6

l An V''„ = 8,862,682 kr.

39

306

Förvaltningskostnaden.

Till sådana och därmed jämförliga utgifter ha under de senaste
åren utgått i medeltal något öfver 5,000 kr., hvilket i kapital motsvarar
omkring 140,000 kr. enligt den antagna räntefoten.

Öfversikt af pensionsinrättningens ställning flen 1 Januari 1904.

Ur dessa tabeller erhålles nu öfversikt öfver kassans ekonomiska
ställning. Antager man därvid först, att pensioneringen allt fortfarande
skall äga rum enligt nuvarande reglemente, så framgå tillgångar och
skulder enligt Tab. V, VII, X, XII, XIII och XVII, hvarjämte kassans
kontanta behållning af kamreraren uppgifvits till 9,758,338 kr.; följaktligen,

Tillgångar.

Kapitalbehållning .............................................

Värdet af kommande årsafgifter ...............

» » » aflöningsförhöjning

Statsbidraget.....................................................

Skulder.

Nuvarande personalens ålderspensionering ..
)) » invalidpensionering

Utgående ålderspensioner...................................

)> invalidpensioner...................................

Förvaltningskostnader ........................................

9,758,338

kr.

4,587,492

»

after............

215,401

7,271,000

»

tillgångar

21,832,231

kr.

Brist

37,163,805

»

58,996,036

kr.

40,187,701

kr.

11,315,121

»

4,000,481

3,352,733

)>

140,000

»

Summa skulder 58,996,036 kr.

307

Antager man däremot kommitténs förslag att personalen fördelas
i två grupper,. Grupp A pensionering tidigast vid 62 års ålder, Grupp B
pensionering tidigast vid 65 års ålder, erhållas motsvarande siffror ur
Tab. VI, VII, Vill, X, XII, XIV, XV, XVIII och XIX, följaktligen

Tillgångar.

Kapitalbehållning....................................................

Värdet af kommande årsafgifter Grupp A
» » , » » )> B

» » afiöningsförhöjningsafgifter » A

)) » » )> B

Statsbidraget............................................................

9,758,338 kr.
2,559,560 »
2,321,518 »
50,502 »
159,833 »
7,271,000 »

Summa tillgångar 22,120,751 kr.

Brist 27,980,209 »

Skulder.

Nuvarande personalens ålderspensionering Grupp A

T)

»

invalidpensionerin

Utgående ålderspensioner ..

» invalidpensioner
Förvaltningskostnader.........

50,100,960

kr.

Gr Tupp

A ...

... 14,827,110

kr.

))

B ...

... 12,330,827

»

»

A ....

... 6,587,127

»

))

B

... 8,862,682

... 4,000,481

»

... 3,352,733

))

140,000

5)

Summa skulder 50,100,960 kr.

308

Ställningen den 1 januari 1905.

Föregående tabeller kunna äfven tjäna till att gifva en om än
approximativ uppfattning af pensionsinrättningens ställning den 1 jan.
1905. I dessa tabeller har nämligen för en medelindivid af hvarje
åldersklass beräknats dels det sannolika värdet af hans årsafgifter och
löneförhöjningsafgifter dels det sannolika värdet af de förbindelser
för hans ålders- eller invalidpensionering, som pensionsinrättningen
iklädt sig.

Fördelar man vidare delägarne i pensionsinrättningen vid 1904 års
slut eller dem, som äro upptagna i arvodesstaten för 1905 först i Grupp A
och Grupp B samt sedan hvarje grupp i åldersklasser, på samma sätt
som i det föregående blifvit gjordt med delägarne vid 1903 års slut,
så är det klart, att man ur de erhållna talen i förening med ofvan omnämnda
värden för medelindividen af hvarje åldersklass kan erhålla de
motsvarande värdena af ålderspensioneringen, invalidpensioneringen o. s. v.
gällande den 1 jan. 1905 i stället för som i föregående tablå den 1
jan. 1904. Då det emellertid hufvudsakligen är af intresse att känna
bristens storlek, har räkningen ställts något annorlunda, i det att först
för medelindividen af hvarje åldersklass inom de båda grupperna, den
på honom kommande bristen blifvit beräknad. I nedanstående tabell
betyder bn bristen per medelindivid vid n års ålder samt Ln antalet
individer af samma åldersklass.

309

Tabell XX.

Å1 d e r.

6 r u p p

A.

Grupp

B.

bn

An

Z>»

An

19..................

626

2

1,651

20.................

696

1,800

9

21..................

770

10

1,956

24

22..................

848

34

2,117

43

23..................

928

82

2,286

62

24..................

1,011

175

2,460

102

25..................

1,096

239

2,641

97

26..................

1,186

291

2,831

103

27..................

1,281

346

3,026

125

28..................

1,377

347

3,228

113

29..................

1,476

327

3,439

99

30..................

1,575

316

3,657

105

31..................

1,667

294

3,884

99

32..................

1,762

212

4,122

95

33..................

1,852

231

4,372

88

34..................

1,954

196

4,634

104

35..................

2,061

162

4,908

100

36..................

2,173

163

5,198

75

37..................

2,300

141

5,484

77

38..................

2,431

164

5,783

77

39..................

2,589

151

6,118

78

40..................

2,755

156

6,449

76

41.................

2,956

153

6,776

56

42.................

3,114

126

7,180

64

43.................

3,264

149

7,605

53

44.................

3,510

123

8,041

40

310

Ålder.

Grupp A.

G r u p p B.

bn

Än

bn

Än

45..................

3,742

128

! 8,545

71

46..................

3,969

118

9,026

72

47..................

4,223

119

9,477

68

48..................

4,475

124

10,010

80

49..................

4,726

106

10,635

73

50..................

4,985

167

11,221

63

51..................

5,215

164

11,838

71

52..................

5,479

157

12,447

63

53..................

5,768

155

13,084

55

54..................

6,072

141

13,729

53

55.................

6,437

133

14,450

45

56..................

6,708

115

15,280

37

57..................

7,008

in

16,043

33

58..................

7,283

81

16,503

26

59..................

7,207

63

17,206

15

60..................

7,428

42

18,053

22

61..................

7,414

31

18,952

13

62..................

7,291

16

19,787

16

63..................

8,549

16

20,536

12

64..................

7,877

10

19,682

9

65..................

6,201

18,562

6

66..................

11,125

1

10,838

6

67..................

6,644

2

6,248

4

68..................

17,556

i

17,284

1

69..................

11,573

1

70..................

4,548

i

4,548

71..................

_

72..................

_

73..................

4,476

1

Z An-5 = 19,641,983 kr. Z Ån-bn = 19,791,676 kr.

311

Härtill kommer värdet af utgående ålders- och invalidpensioner.
För att beräkna dessa värden fördelades som förut alla emeriti och invalider
under 1904 efter födelseår, och för alla födda samma år adderades
de utgående pensionerna. Resultaten innehållas i följande tabell.

Tabell XXI.

Födelse å r.

Ålder.

Emeriti.

Invalider.

1818.................................

86

804

19.................................

85

519

211

20.................................

84

1,557

371

21.................................

83

864

22.................................

82

2,595

548

23.................................

81

5,127

1,121

24.................................

80

5,553

358

25.................................

79

7,662

1,838

26.................................

78

9,678

1,934

27.................................

77

8,644

2,517

28.................................

76

12,561

1,101

29..............................

75

11,641

3,982

30.................................

74

17,671

7,866

31.................................

73

31,921

7,846

32.................................

72

21,503

6,795

33.................................

71

46,638

17,185

34................................

70

15,647

19,195

35.................................

69

26,133

13,988

36.................................

68

24,928

15,091

37.................................

67

36,434

14,614

38.................................

66

31,682

21,723

39...........................

65

46,440

19,956

40.............................

64

39,519

15,242

41.................................

63

16,111

22,978

42.............................

62

34,709

18,443

43...............................

61

9,230

20,775

312

Födelseår.

Ålder.

Emeriti.

Invalider.

1844.................................

60

14,074

14,983

45.................................

59

21,124

24,781

46.................................

58

9,626

21,547

47.................................

57

7,750

14,771

48.................................

56

16,352

49.................................

55

1,728

10,948

50.................................

54

14,868

Öl .................................

53

8,850

52.................................

52

6,673

53.................................

51

10,005

54.................................

50

5,114

55.................................

49

2,477

56.................................

48

4,053

57.................................

47

549

58.................................

46

1,660

59.................................

45

360

60.................................

44

545

61.................................

43

62.................................

42

219

63.................................

41

64.................................

40

214

79.................................

25

341

313

Häraf erhålles omedelbart ur Tab. X och Tab. XII

värdet af utgående ålderspensioner
» » » invalidpensioner

4,398,059 kr.
3,612,364 kr.

Hot för pensioneringen af såväl i tjänst varande personal som emeriti
och invalider erforderliga kapitalet utgör följaktligen

47,444,082 kr.

Till mötande af denna fordran äger pensionsinrättningen följande
tillgångar

Kapitalbehållningen vid 1904 års slut

9,990,458 kr.

Det kapitaliserade värdet af statsbidraget, för hvithet, då detta
under 1904 uppgick till

304,100 kr.,

antages värdet

8,000,000 kr.

Om slutligen förvaltningskostnaden såsom förut antages motsvara
ett kapital af

140,000 kr.

erhålles bristen den 1 jan. 1905

29,593,624 kr.

alltså en ökning under 1904 af

.1,613,415 kr.

Undersökning af ställningen, då hänsyn ej tages till kommande löneförhöjningar.

I den föregående undersökningen har alltid hänsyn tagits till de
löneförhöjningar, personalen i framtiden kan komma att erhålla genom
befordran, uppflyttning i högre åldersklass o. s. v. Detta är nödvändigt,
då enligt reglementet pensionens belopp bestämmes af löneförhållandena
under de sista åren af tjänstetiden. Det är emellertid af stort intresse,
att se hurudan ställningen skulle vara, om kassans förbindelser och

40

tillgångar beräknas, sådana de äro under nuvarande löneförhållanden,
hvarför en sådan approximativ räkning har verkställts såväl för den 1
jan. 1904 som den 1 järn 1905.

Delägarnes årsafgifter.

Hvarje delägare erlägger till kassan en viss af inträdesåldern beroende
procent på aflöningen, som, då det stora flertalet mträder före
30 års ålder, kan antagas för alla vara 3.2 %. Utan hänsyn till löneförhöjningar
skall han sålunda intill pensionsåldern erlägga en årlig
afgift af

12-Z„-3.2

100

om ln är. nuvarande månadslön enligt Tab. II. Närvarande värdet af
denna årliga afgift är då

12-4-3.2

---2---j>

100 ;

där

R

np

J’~^[£l+4fi + 4+2+ •••+4-i]

och^p är pensionsåldern. Antages denna till G2 år för Grupp A och
65 år för Grupp B erhållas värdena för R„p ur följande tabell

Tabell XXII,

Å1 cl e r.

Vn — i’62.

1

HnG2‘

Vn — veu

UnG 5

19...............

78,679

16,586

79,625

16,788

20...............

73,936

16,754

74,882

16,969

21...............

69,523

16,880

70,469

17,108

22...............

65,404

16,959

66,350

17,207

23..............

61,548

17,006

62,494

17,268

24...............

57,929

17,008

58,875

17,286

25...............

54,523

16,968

55,469

17,264

26...............

51,310

16.902

52,256

17,212

27...............

48,274

16,795

49,220

17,126

28...............

45,400

16,662

46,346

17,008

29...............

42,675

16,490

43,621

16,855

30...............

40,087

16,295

41,033

16,680

31...............

37,627

16,082

38,573

16,484

32...............

35,287

15,837

36,283

16,263

33...............

33,059

15,581

34,005

16,025

34...............

30,937

15,308

31,883

15,776

35...............

28,916

15,013

29,862

15,505

36..............

26,990

14,701

27,936

15,216

37...............

25,154

14,365

26,100

14,906

38...............

23,403

14,014

24,349

14,580

39..............

21,733

13,642

22,679

14,237

40...............

20,140

13,250

21,086

13,872

41...............

18,620

12,850

19,566

13,503

42...............

17,171

12,425

18,117

13,109

43...............

15,789

11,989

16,735

12,707

44...............

14,472

11,540

15,418

12,295

45...............

13,218

11,079

14,164

11,873

46...............

12,025

10,595

12,971

11,428

47..............

10,890

10,103

11,836

10,980

48..............

9,812

9,582

10,758

10,506

49..............

8,787.8

9,053

9,734.3

10,028

316

Ålder.

Vn — V62.

Bni 62.

Vn — t’65.

50...............

7,817.1

8,504

8,763.6

9,534

51..............

6,897.9

7,939

7,844.4

9,029

52...............

6,029.1

7,354

6,975.6

8,509

53...............

5,209.3

6,754

6,155.8

7,981

54...............

4,438.0

6,139

5,384.5

7,448

55...............

3,715.1

5,510

4,661.6

6,914

56...............

3,040.9

4,862

3,987.4

6,376

57...............

2,415.5

4,188

3,362.0

5,829

58...............

1,838.7

3,477

2,785.2

5,267

59...............

1,309.9

2,721

2,256.4

4,687

60..............

828.5

1,901

1,775.0

4,072

61..............

392.6

1,000

1,339.1

3,411

62...............

946.5

ce

CO

63...............

594.5

1,890

. 64...............

280. o

1,000

65...............

_

Betecknas vidare såsom förut med An antalet individer af hvarje
åldersklass, så är tydligen

12-3.2

1ÖO

X An - -Z??J p'' ln

det närvarande värdet af årsafgifterna för den ifrågavarande gruppen.
Utföres räkningen erhållas följande värden

år Grupp A Grupp B

1904 .................................... 2,352,138 kr. 1,743,051 kr.

1905 .................................... 2,446,007 j> 1,858,508 »

317

Belägarnes aflöningsförhöjningsafgifter.

Dessa skola tydligen i detta fall sättas lika med noll, da löneförhöjningar
antagas icke förekomma.

Utgående pensioner.

Värdena af dessa äro naturligen alldeles desamma som de, hvilka
ingått i föregående räkningar.

Nuvarande personalens ålderspensioner.

Ur Tab. XfV och XV erhållas omedelbart nuvarande värdet af 1 kr.
årlig pension vid uppnådd pensionsålder. Kallas detta värde så är,
då pensionen utgör 80 % af årslönen, dennas nuvarande värde

12-4-0.8-p,,

för medelindividen
och följaktligen

12.0.8 . X A„. ln . pn

värdet af ålderspensioneringen för hela gruppen.

Deraf erhålles, om alla delägare öfver 65 år soni förut räknas till
Grupp B.

år Grupp A. Grupp B.

1904 .................................. 13,205,378 kr. 7,734,501 kr.

1905 ................................... 13,811,414 b 8,175,189 »

Nuvarande personalens invalidpensionering.

Å sid. 39 finner man, att värdet af en aktiv persons möjligen blifvande
invalidpension är, enligt därstädes införda beteckningar

318

i o i

10Ö i'' W • Ef 3. • -Ä»H-Å ■ pln + X • ln + )>

Inträffar emellertid icke några löneförhöjningar är alltid

; /■ E

och således, om vi införa beteckningen

12

][0Q '' *''n ‘ -P1» '' • “n

blir detta uttryck

n + w»
lin

71

der värden på t-” direkt erhållas ur grundtabellen Tab. XVI.

Följaktligen är värdet af invalidpensioneringen för en hel grupp
lika med 11

Sedan räkningen utförts och liksom förut alla invalidpensioner för
åldrar öfver 65 år satts lika med noll, erhålles

år

1904

1905

Grupp A.

5,761,545 kr.
5,946,694 »

Grupp B.

5,788,915 kr.
6,155,427 3>

Enligt kommitterades förslag skulle staten öfvertaga två tredjedelar
af hela pensioneringen, hvarigenom pensionsinrättningens förbindelser
skulle nedsättas till eu tredjedel. Utgående härifrån erhåller
man ur föregående siffror följande öfversigt af pensionsinrättningens
ställning

1 Januari 1904.

Tillgångar.

Kapitalbehållning........................................................................ 9,758,338 kr.

Kommande årsafgifters värden Grupp A............................ 2,352,138 »

» » » B.............................. 1,743^051 )3

Summa 13,853,527 kr.

319

Skulder.

Personalens ålderspensionering Grupp A
b » » B

b invalidpensionering » A

b b » B

Utgående ålderspensioner ..............................

» invalidpensioner ...........................

............. 13,205,378 kr.

.................. 7,734,501 b

.................. 5,761,545 »

.................. 5,788,915 b

.................. 4,000,481 »

.................. 3,352,733 »

Summa 39,843,553 kr.

Va däraf 13,281,184 kr.
Öfverskott 572,343 b

~ 13,853,527 kr.

1 Januari 1905.

Tillgångar.

Kapitalbehållning...............................................

Kommande årsafgifters värden Grupp A..

b b B b B.

............. 9,990,459 kr.

............. 2,446,007 »

........... 1,858,508 b

Summa 14,294,974 kr.

Skulder.

Personalens ålderspensionering Grupp A.
b » b B

» invalidpensionering » A

» » » B

Utgående ålderspensioner.............................

» invalidpensioner ..........................

Stockholm 17 Juni 1905.

.................. 13,811.11 1 kr.

.................. 8,175,189 ))

.................. 5,946,694 b

.................. 6,155,427 )>

.................. 4,398,059 b

.................. 3,612,364 b

Summa 42,099,147 kr.

xTdäraf 14,033,049 kr.

Öfverskott 261,925 b

14,294,974 kr.

Gustaf Kobb.

.

321

Bil. B.

Statistisk undersökning
rörande

dödlighet och invaliditet m. m.

inom

Statens järnvägstrafiks pensionsinrättning.

På grund af uppdrag att bearbeta det statistiska materialet för utredandet
af frågan om Statens järnvägstrafiks pension sinrättnings ekonomiska
ställning vid 1903 års slut, får jag härmed lämna en redogörelse
för arbetets utförande.

Till grund för bearbetningen ha legat pensionsinrättningens matriklar
och Statens järnvägars arvodesstater.

Enligt § 6 i pensionsinrättningens reglemente kan delägare i pensionsinrättningen
bli pensionsberättigad a) på grund af invaliditet, som
han ådragit sig i järnvägens tjänst; b) efter 10 års ordinarie tjänst, på
grund af invaliditet, som han icke ådragit sig i tjänsten; c) efter SO års
ordinarie tjänst, då hans lefnadsår och tjänsteår sammanräknade uppgå
till talet 95. Dessa tre olika kategorier af pensionerade betecknas i
det följande med a-invalider, b-invalider och c-pensionerade.

I. Afgången bland de aktiva.

Ur pensionsinrättningens matriklar har af notarien T. Hamnell för
hvart och ett af åren 1882 — 1903 uträknats antalet tillkomna, döda,
utan pension afgångna, med resp. a-, b-, c-pension afgångna, alla
ordnade efter födelseår (se tabell 1). Med tillhjälp af arvodesstaterna
för åren 1882, 1895 och 1904 ha därefter antalen delägare vid samma
års början af hvarje förekommande födelseår uträknats. Eu sådan uträkning
skulle endast ha behof! göras för ett enda år, men för kon 41 -

322

trollens skull har den verkställts för 3 år. Dervid har befunnits, att
resultaten efter de olika åren något litet afvika från hvarandra, antagligen
beroende på ett och annat tryckfel i arvodesstaterna rörande
delägarnes födelseår. Med afseende på antalet delägare är öfverensstämmelsen
exakt. På grund af denna statistiska undersökning har
tabell 2 upprättats. Den angifver för hvart och ett af åren 1882—
1903 antalet tillkomna och afgångna delägare för hvarje födelseår
samt antalet befintliga vid årsskiftena.

På grund af tabell 2 har tabell 3 uträknats. Denna tabell innehåller
för hvart och ett af åren 1883—1903°) »det beräknade» antalet
aktiva delägare af hvarje åldersår i pensionsinrättningen vid årets början.
Åldern har bestämts under förutsättning, att alla delägarne äro
födda i midten af ett kalenderår. Antalet aktiva af hvarje ålder (med
samma födelseår) har beräknats genom att till antalet vid årets början
befintliga lägga halfva antalet under året inträdda, emedan inträdet
i medeltal antagits ske vid årets midt och de inträdda således stått
under observation halfva detta år.

Med tillhjälp af tabell 1 ha tabellerna 4—8 upprättats. De innehålla
för hvart och ett af åren 1883—1903 antalet under året döda,
utan pension afgångna, det antal som blifvit a-invalider, b-invalider
och c-pensionerade af de angifna åldrarna, hvarvid dessa beräknats genom
att draga födelseåret från utträdesåret.

Af tabell 6 synes, att hela antalet med a-pension afgångna är 78
och af tab. 7, att hela antalet med b-pension afgångna är......... 522

Hela antalet invalidpensionerade är således..................................... 600

Enligt tab. 8 är hela antalet c-pensionerade .................................... 490

Således är hela antalet pensionerade .................................................. 1,090

Enligt tab. 5 är hela antalet utan pension afgångna .................... 605

och enligt tab. 4 hela antalet döda...................................................... 973

Hela antalet afgångna är således ......................................................... 2,668

hvilket öfverensstämmer med summan af antalet afgångna enligt
tabell 2, då i denna tabell året 1882 uteslutes. Enligt
samma tabell är summan af antalet, tillkomna (excl. för år 1882) 7,418

Skillnaden mellan tillkomna och afgångna är således .................. 4,750

Antalet delägare den Vi 1883 var enligt tabell 2........................... 4,289

och antalet delägare den Vi 1904......................................................... 9,039

Äfven skillnaden mellan dessa två tal är, som sig bör,............... 4,750

*) Ehuru statistik upprättats äfven för år 1882, har det ansetts lämpligt att i det följande
utesluta detta år, emedan nytt reglemente då tillkom.

323

Tabell 9 innehåller en på tabellerna 3—7 grundad uträkning af
sannolikheten vid olika hela åldersår att inom 1 år do såsom aktiv,
att afgå utan pension, att bli a-invalid, att bli b-invalid. Första
kolumnen innehåller åldern vid observationsårets början. De fyra
olika slagen af sannolikheter ha grafiskt utjämnats. De utjämnade
värdena, äfvensom deras summa, d. v. s. sannolikheten att afgå excl.
såsom c-pensionerad, äro angifna i tabell 10.

Tabell 11 innehåller en jämförelse af den i det föregående ur
pensionsinrättningens egen erfarenhet härledda dödligheten med dödligheten
dels enligt (den af lektor Edv. Jäderin i hans »Undersökning
af Statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings finansiella ställning vid
utgången af år 1894» använda) Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell
för mankön i hela riket för åren 1881—1890, dels enligt motsvarande
tabell för landsbygden. Af denna jämförelse framgår, att
dödligheten bland de i tjänst varande järnvägsmännen är t. o. m.
mindre än den allmänna svenska bland män på landsbygden, hvilket
kan ha sin förklaring dels däri, att järnvägsmännen äro med afseende
på sitt hälsotillstånd utvaldt folk, dels däri, att dödligheten bland invalider
icke ingår här.

Tabell 12 innehåller en jämförelse af den i det föregående erhållna
afgångssannolikheten utan pension med den af Jäderin erhållna.
Jämförelsen visar, att sannolikheten för afsked utan pension under de
senare åren betydligt aftagit, hvilket har sin naturliga förklaringsgrund
däri, att denna sannolikhet aftager icke endast med åldern utan äfven
med tiden från inträdet.

Tabell 13 innehåller en jämförelse af den i det föregående erhållna
sannolikheten att bli pensionerad på grund af invaliditet med den af
Jäderin erhållna. Jämförelsen visar, att den förstnämnda sannolikheten
är mindre än den förra utom för åldrarna 51—59 år, och att således
äfven invaliditetssannolikheten varit i starkt nedgående, möjligen till
en del beroende på Styrelsens i senare tid skärpta behandling af pensionsansökningarna.

Slutligen innehåller tabell 14 en jämförelse mellan hela afgångssannolikheten,
excl. på grund af c-pension, enligt föreliggande undersökning
och enligt Jäderins. Alldenstund denna utgör en sammanfattning
af de 3 föregående, är det klart, att hela afgångssannolikheten
måste vara mindre enligt den nu verkställda utredningen än enligt
Jäderins.

324

II. Dödligheten bland pensionerade.

Emedan förändringarna i de pensionerades dödlighet icke tyckas
ha varit lika stora som förändringarna i afgången bland de aktiva, och
emedan materialet för denna dödlighetsundersökning redan i och för
sig är ganska litet, har det ansetts riktigast att medtaga hela materialet
allt ifrån pensionsinrättningens början.

A. De invaiidpensionerades dödlighet.

På grund af pensionsinrättningens matriklar har upprättats förteckning
öfver de invalidpensionerade, innehållande (förutom nummer
bland de pensionerade och deras senaste befattning vid järnvägen)
födelseår, pensionsår samt för de aflidna dödsåret. Antalet döda invalider
är 210 och antalet den hd 1904 kvarlefvande är 406. Med stöd
af denna förteckning har i tabell 15 kol. I uträknats antalet hela observationsår
af hvarje ålder, d. v. s. det antal olika åldersår som de
invalidpensionerade sammanlagdt genomlupit, allt under förutsättning att
såväl födelse som pensionering och dödsfall i medeltal inträffa i midten
af hvarje kalenderår. Om t. ex. en person, som är född 1846, blir invalid
1901 och dör 1903, räknas han med under 2 år, nämligen bland 55-åringarna och 56-åringarna. Samma hade förhållandet blifvit, om
han left kvar den Vi 1904. Kol. II innehåller antalet döda invalider
af hvarje ålder, hvarvid enligt den gjorda förutsättningen åldern erhålles
genom att från dödsåret subtrahera födelseåret. Kol. III innehåller
antalet den 1 i 1904 kvarlefvande invalider, hvarvid de hänförts till den
ålder de uppnått år 1903. Dessa ha i medeltal observerats under
Va år, som icke inräknats i kol. I. Emedan detta halfår utgör den
tidigare hälften af ett åldersår, bör Vs af talen i kol. III räknas till
närmast föregående ålder och Vs till samma ålder. Dessa tal afrundade
till tiondedels år, äro angifna i kol. IV. Hvad de döda beträffar,
kan man antaga, att halfva antalet dör under förra hälften af ett
kalenderår och halfva antalet under den senare hälften. De böra
därför räknas till 2 olika närgränsande observationsår. Det på det
högre af dessa kommande antalet, som erhålles genom att taga hälften
af talen i kol. II, har icke medräknats i kol. I. Kol. V innehåller
summan af halfva talen i kol II + talen i kol. IV, d. v. s. de korrektionstermer,
som böra läggas till kol. I. Kol. VI är = kol. I + kol V.
Kol. VII har erhållits ur kol. II genom att i enlighet med nyss förda
resonnemang räkna halfva antalet döda till närmast föregående ålder.

325

Kol. Vill angifver den procentsats, som kol. VII utgör af kol. VI,
d. v. s. den angifver för de olika åldrarna den med 100 multiplicerade
sannolikheten att do inom 1 år.

Till följd af materialets litenhet variera dödlighetssannolikheterna
betydligt år för år. Om man för den skull sammanför åldrarna i 5-årsgrupper, erhålles följande tabell

Korrigeradt

Korrigeradt

Dödlighets-

Ålder

antal

antal

koefficient

observationsår.

döda.

%■

30—34

24,5

1,0

4,08

35—39

129,5

6,0

4,63

40—44

255,5

7,5

2,94

45—49

459,0

17,0

3,70

50—54

605,8

24,5

4,04

55—59

854,7

35,5

4,15

60—64

1,136,8

39.0

3,43

65—69

854,6

32''ö

3,80

70—74

406,2

21,5

5,29

75—79

159,8

13,0

8,14

80—84

61,6

8,5

13,80

85—89

12,o

4,0

33,33

Gör man ett sammandrag i ännu större åldersgrupper erhåller man

Korrigerad!

Korrigeradt

Dödlighets-

Ålder

antal

antal

koefficient

observationsår.

döda.

%■

30—39

154,0

7,0

4,55

40—49

714,5

24,5

3,43

50—59

1,460,5

60,o

4,11

60—69

1,991,4

71,5

3,59

70—79

566,0

34,5

6,10

80—89

73,6

12,5

16,98

30—49

868,5

31,5

3,63

50—69

3,451,9

131,5

3,81

70—89

639,6

47,0

7,35

30—69

4,320,4

163,0

3,77

30—89

4,960,0

210,o

4,23

326

Af denna öfversikt synes, att ingen afgjord stigning i invalidernas
dödlighet gör sig gällande förr än bortåt 70-års-åldern. Dessförinnan
är den i medeltal 3,77 d. v. s. ungefär samma dödlighet som för en
67-årig man enligt 1881—1890 års dödlighetstabell för hela riket.

B. De o-pensionerades dödlighet.

Emedan beräkningen af denna dödlighet skett på alldeles samma
sätt som för de invalidpensionerade, är det tillräckligt att hänvisa till
tabell 16, som är uppställd på samma sätt som tabell 15.

Beräknas dödligheten bland c-pensionerade i åldersgrupper, får
man följande tabell

Ålder.

Korrigeradt

Korrigeradt

Dödligliets-

antal

antal

koefficient.

observationsår.

döda.

%•

52—59

81,0

0

(0,o)

60—64

660,8

16,0

2,4

65—69

1,056,3

40,5

3,8

70—74

628,6

27,0

4,3

75—79

251,2

16,o

6,4

80—86

62,3

6,5

10,4

Eftersom dödligheten bland de c-pensienerade är synnerligen låg,
har i tabell 17 en jämförelse gjorts mellan denna dödlighet och dödligheten
bland män på Sveriges landsbygd under årtiondet 1881—1890.
Kol. I innehåller antalet observationsår, hemtade ur kol. VI i tab. 16,
kol. II dödlighetskoefficiententerna för män på landet, kol. III produkten
af kol. I och kol. II, dividerad med 100, d. v. s. antalet döda c-pensionerade
om dödligheten varit densamma som för män på landet. Då skulle
sålunda ha inträffat 133 dödsfall, medan kol. IV (hvilken är densamma
som kol. VII i tab. 16) utvisar, att i verkligheten endast 106 inträffade.
Således var dödligheten 20 % mindre än enligt den meromnämnda dödlighetstabellen.

Stockholm i Juni 1905.

Karl Dichnan.

327

Tabell 1.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

I Afgångna

| incl. döda.

Födelseår.

j Tillkomna.

Döda.

Afgångna

ej pensio-

nerade.

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

C.

1

8

8 2

1850

7

1

2

1820

2

2

51

15

1

2

21

1

i

52

31

1

6

22

53

26

4

23

54

40

4

24

55

19

4

25

1

i

56

32

4

26

3

3

57

22

4

27

58

25

1

28

1

1

59

22

2

'' —

29

1

1

1860

16

1

1830

1

1

61

12

2

31

62

8

32

_

63

9

33

2

2

64

1

34

3

3

299

32

52

_

_

_

35

2

2

36

2

(}

1

8 8 3.

37

1

1

1806

1

38

2

2

7

_

_

39

3

3

8

_

_

1840

1

-

1

9

41

1810

—.

_

42

1

1

2

11

i

_

43

1

1

2

3

12

_

_

44

— _

13

_

_

45

2

3

3

14

_

1

_

46

2

2

2

15

_

47

1

2

1

3

16

_

_

_

48

3

17

_

1

_

49

5

1

5

«

18

84

Afgångna
incl. döda.

328

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

8 incl. döda.

Födelseår.

I Tillkomna.

Döda.

ö s2*

O

*-i O

P Ö

Pj cn

? o

med pension

a.

b.

c.

1819

_

_

_

1854

15

_

1820

i

1

55

12

21

1

1

2

58

21

2

22

2

1

3

57

13

23

2

2

58

14

24

1

1

2

59

17

25

i

1

1860

13

20

1

i

2

61

8

27

2

id

62

6

28

2

1

3

63

9

29

64

o

O

1830

_

2

_

_

2

65

6

31

2

1

8

163

35

32

1

i

2

33

1

1

1

34

i

1

1813

-

35

1

1

14

36

2

2

15

37

2

2

4

16

38

1

i

2

17

1

39

__

18

1840

2

1

2

i

4

19

41

2

2

1820

1

42

1

i

21

43

1

i

2

22

1

44

i

i

1

23

45

1

I i

24

1

46

25

4

47

4

1

5

26

48

o

O

1

4

27

49

3

1

1

2

28

1850

2

i

3

29

2

51

1

1

5

8

1830

1

52

9

1

1

2

31

53

10

2

1 1

1 3

32

1

Afgångna

med pension

b.

25

8 8 4.

21

90

Afgångna h es ■>ii [ n si

incl. döda.

329

b

H

Afgångna

b

r-qf

o

CO

CD

O

Ö:

P-

P

B >2.

n t

med pension

po

SO ö

P

P o

a.

b.

C.

p p

1833

34

35

36

37

2

1

3

1

1

38

1

1

2

39

1

1

i

1840

1

i

2

41

1

i

2

4

42

2

2

43

1

2

2

44

1

1

1

2

45

46

47

1

2

2

--

4

1

3

_

_

_

_

3

48

4

1

3

i

5

49

2

1

—-

1

1850

4

2

2

4

51

4

2

3

5

52

3

1

2

i

4

53

7

4

1

5

54

16

1

2

3

55

6

1

1

56

13

1

1

2

57

23

2

-

2

58

28

1

i

59

18

1

3

4

1860

15

2

u

61

17

62

63

64

65

9

1

1

5

2

1

1

189

38

29

9

13

-

89

O:

H

ö

Afgångna

P‘

O !-*>

in

CD

O

O:

P*

P

3

3 -

med pension

gångna

. döda.

p

SL g
? s-

a.

b.

C.

1808

1

8 £

5 .

1

i

9

1810

11

—-

12

2

2

13

14

15

l

1

16

17

18

1

1

19

1

1

1820

21

1

1

22

23

24

25

1

1

26

27

28

2

2

29

1830

31

2

1

i

32

O

AJ

2

33

1

1

1

34

2

3

3

35

1

36

1

1

1

2

37

1

1

1

38

39

1

1

1

1840

2

41

3

42

330

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgång-na

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

ej pensio-

nerade.

med pension

a <2-

CD

H Q

g tä

pj Öl
■° ?''

med pension

QDo

P- g

O: Cfc?

O-i £
jo

a.

b.

c.

a.

b.

C.

1842

3

_

_

_

_

_

_

1823

43

7

3

3

24

_

44

2

2

2

25

45

1

1

1

26

2

2

4G

5

3

O

t>

27

47

6

2

i

1

4

28

48

3

1

1

29

1

49

9

1

i

2

1830

1

~

1850

5

2

2

31

1

--

1

51

8

4

i

5

32

1

--

1

52

7

i

1

33

1

1

1

53

10

1

i

4>

M

34

3

1

1

54

5

2

2

35

1

1

1

55

11

1

1

2

36

1

1

56

15

1

4

5

37

1

3

3

57

16

1

1

38

1

~

58

21

1

1

...

2

39

2

1

1

59

13

1

1

1840

2

1860

17

41

1

1

61

11

2

2

42

1

1

1

62

18

43

1

3

3

63

12

1

1

44

1

64

7

45

2

2

65

11

1

1

46

1

__

1

66

8

47

67

1

48

4

2

2

246

39

17

2

6

64

49

3

1

1

1850

2

1

4

i

6

1

S S 6.

Öl

1

1

1

1817

1

1

52

1

1

1

2

19

1

1

54

0

7

_

3

_

_.

_

3

1820

55

3

1

1

21

1

1

56

16

2

2

1

5

22

1

1

57

16

1

1

9

i

331

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

| Afgångna

|| incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

~~

Afgångna

Afgångna

inol. döda.

ej pensio-

nerade.

med pension

a a

O

©

P 3

P-I Cfi
? o

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

C.

1858

17

_

2

_

_

_

6?

1835

i

1

59

11

3

1

4

36

2

2

1860

16

2

1

3

37

1

1

61

18

38

1

1

—-

2

62

13

39

1

2

3

63

20

1

1

1840

2

_

2

64

7

41

65

11

1

1

42

1

1

66

16

1

1

2

43

2

1

3

67

6

44

2

2

68

4

—■

45

213

29

26

i

3

1

CO

46

1

1

2

4

47

1

1

_

_

1

1

8 8 7.

1813

1

1

48

3

4

7

i 14

49

15

1850

3

2

1

6

16

_

_

_

_

1

1

51

1

3

i

4

17

_

_

__

1

1

52

2

1

1

2

4

18

_

_

_

1

1

53

4

2

2

19

1

1

2

54

5

O

ö

1

4

1820

_

_

1

_

1

55

6

2

2

21

56

6

1

1

22

_

1

_

_

1

57

9

2

2

23

1

__

_

2

_

3

58

19

2

-

2

24

1

_

2

_

3

59

21

1

1

25

_

i

_

1

1860

22

1

1

-

2

26

1

__

2

_

2

61

21

1

i

27

1

_

_

1

62

18

28

_

1

_

1

63

13

2

1

3

29

1

1

64

15

1830

i

_

_

1

65

10

31

2

1

_

O

tf

66

13

1

1

32

1

1

67

7

33

_

_

i

_

_

1

68

2

34

1

1

2

4

196

43

22

3

23

3

94

332

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna
inel. döda.

ej pensio-

nerade.

med pension

ej pcnsio

nerade.

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

C.

1

8 8 8.

1852

3

2

2

1818

3

3

53

1

3

1

4

19

2

2

54

3

2

i

3

1820

1

2

3

55

2

1

1

2

21

1

1

2

56

5

1

1

22

1

i

57

6

2

2

23

1

1

1

o

58

13

2

1

3

24

2

-

2

2

6

59

19

3

3

25

1

1

1860

11

1

2

3

26

1

1

2

61

22

_

27

1

1

2

62

18

28

1

i

63

14

1

1

29

1

i

64

11

1

—-

1

1830

1

i

65

5

31

i

i

66

7

1

1

32

1

i

67

6

33

2

1

3

68

11

34

1

1

2

69

5

__

35

1

1

i

1870

i

36

171

34

22

5

22

10

93

37

1

2

1

3

38

1

8 8

9.

39

1

1

1815

1

1

1840

1

1

2

16

1

1

41

1

1

2

17

43

2

i

i

1

_

5

19

_

_

_

_

1

_

1

44

1

i

2

1820

1

1

45

1

i

2

21

1

2

3

46

1

i

2

22

3

3

47

23

48

2

2

2

24

1

__

1

49

1

2

i

i

1

5

25

1

1

1

3

1850

2

i

3

26

1

1

1

3

51

2

1

i

2

27

2

2

333

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Af gångna

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

a''£>

p

Er p

ej pensio-

nerade.

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b.

c.

a.

b.

c.

1828

_

_

_

_

_

1863

22

_

_

_

_

_

_

29

1

1

64

19

1830

1

2

3

65

17

-

31

1

1

66

14

32

O

O

1

4

67

6

33

1

1

68

8

34

2

1

O

tf

69

9

35

1

1

1870

8

36

2

2

195

44

18

3

20

8

93

37

1

i

2

1

S 9

O .

38

i

1

2

1805

1

1

39

1

i

2

1818

1

1

1840

i

1

19

1

1

41

1

1

2

1820

1

1

42

1

i

21

1

-

1 |

43

~

22

— 1

44

2

2

23

1

1

45

1

1

24

2

1

3 i

46

1

i

2

25

2

2 i

47

2

1

3

26

1

i

48

3

3

27

1

1

2

49

1

1

2

28

1

1

1

3

1850

1

i

1

3

29

2

1

4

7

51

1

1

i

o

1830

1

2

3

52

1

2

3

5

31

3

8

53

3

2

1

i

4

32

2

3

5

54

2

2

1 4

33

2

4

0

55

1

1

1

34

1

1

56

5

1

2

3

35

2

2

57

10

1

1

36

3

1

4

58

8

1

2

3

37

1

1

59

17

2

1

3

38

1

1

2

1860

14

1

1

39

61

18

3

1

4

1840

2

2

62

14

1

1

41

334

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

A f g å n g n

a

a Afgångna

| incl. döda.

O:

&

C/J

po

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

ej pensio-

nerade.

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b.

c.

a.

b.

c-

1842

_

_

_

_

_

_

1825

1

43

26

1

44

i

2

3

27

3

2

45

1

1

2

28

1

1

46

1

i

29

3

3

47

2

3

2

7

1830

2

1

48

1

1

1

2

31

1

1

49

2

2

4

32

1

1850

2

4

4

33

1

1

_

Öl

1

1

1

34

4

1

52

1

2

3

~

5

35

53

3

1

i

2

36

2

54

1

1

1

i

3

37

1

55

1

1

1

2

38

1

56

5

39

1

57

5

3

8

1840

2

58

8

1

1

'' —

2

41

59

12

1

1

42

1860

22

2

2

4

43

1

61

21

1

1

2

44

1

1

1

- i

62

14

3

8

45

1

2

1

63

16

2

2

46

1

64

23

1

1

2

47

i

65

22

1

i

48

1

1

66

14

49

3

i

67

15

1

i

1850

4

68

15

2

2

51

69

19

1

2

3

52

2

i

1870

10

53

2

1

71

12

54

1

3

3

1

72

1

55

22

2

1

244

44

24

5

37

5

115

56

17

1

2

1

57

21

_

1

1

8 9 X.

1823

- 1

1

1 1

2

58

22

1

1

24

-

-

-

1

1

59

21

1

1
1

5

2
S
3
2
1
2
5

2

1

1

1

2

1

2

4

1

1

2

4

4

1

3

7

8

4
1
2
1

Afgänga a

335

Födelseår.

| Tillkomna.

i

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

CO

OT

ro

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

| Afgångna

j incl. döda.

ej pensio-

nerade.

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

C.

1860

22

4

4

1837

_

4

_

i

2

_

7

61

22

1

1

38

1

1

G2

24

1

1

39

2

i

3

63

28

1840

64

36

41

2

i

1

4

65

31

1

1

42

1

1

2

66

31

2

3

5

43

1

2

3 i

67

14

1

1

44

i

1

2 1

!

68

11

2

2

45

1

1

2

4 !

69

16

46

2

1

3

1870

19

1

1

47

2

i

3 |

71

10

48

2

1

1

4 1

72

9

1

1

49

3

1

4

73

2

-

1850

O

2

1

3

382

35

25

3

23

10

98

51

1

1

52

1

1

1

2

i

53

_

2

__

_

_

_

2

1

8 !

3 a.

54

1

4

1

~

5

1820

1

1

55

1

2

1

3

21

2

2

56

5

i

1

2;

22

1

2

3

57

4

5

5

23

1

1

2

58

6

i

1

24

3

3

59

11

i

6

7

25

2

2

1860

6

2

2

4

*

7

7

61

13

2

2

27

3

3

62

25

2

21

28

2

3

5

63

19

1

i

29

1

1

1

3

64

23

1

i

1S30

1

2

3

65

20

1

3

4

31

3

2

5

66

22

1

1

2

32

2

2

4

67

21

33

1

i

3

! 5

68

22

1

1

2

34

2

3

5

69

19

1

1

35

1

4

5

1870

16

1

36

-

71

14

_

336

Födelseår.

Tillkomna.

b

O:

eu

p

A f g å n gn

a

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna
incl. döda.

ej pensio-

nerade.

med pension

a *2-

3 7?

p a

Qj co
•° ?''

med pension

a.

1.

c.

a.

1 b’

C.

1872

7

_

_

_

_

_

_

1850

2

i

3

73

7

i

1

51

1

1

265

58

34

4

27

27

150

52

3

1

4

53

2

2

1

8

3 3.

54

2

1

3

1820

1

1

55

1

1

2

3

21

56

1

1

1

22

3

3

57

3

1

1

2

23

1

1

58

2

2

1

3

24

2

2

59

3

2

2

25

1

2

3

1860

8

1

2

__

3

26

3

3

61

10

27

5

5

62

10

3

3

28

5

5

63

22

1

1

29

1

4

5

64

22

1

1

1830

1

2

3

65

25

2

2

31

1

1

2

3

7

66

22

1

1

32

3

5

8

67

24

33

2

1

2

2

7

68

23

2

2

34

1

4

3

2

10

69

23

1

1

35

2

2

'' 1870

17

2

2

36

1

1

3

5

71

15

5

5

37

1

2

1

1

5

72

12

38

-----

1

4

5

73

8

39

74

7

1840

1

i

258

46

17

12

29

41

145

41

1

1

—-

o

•j

42

2

1

tf

1

8 9 4:.

43

1

1

2

1819

-

1

1

44

1

1

1

8

1820

2

2

45

21

1

1

46

1

1

2

22

1

1

47

2

2

23

48

3

8

24

1

1

49

1

1

2

25

1

1

337

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

| Afgångna

I incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

ej pensio-

nerade.

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

c.

1826

_

_

_

_

1

1

2

1861

7

_

_

_

_

_

27

1

i

62

10

28

2

2

63

16

2

i

3

29

9

9

64

24

3

i

4

1830

1

...

5

6

65

22

31

2

4

6

66

26

3

i

4

32

1

1

2

67

26

2

i

3

33

1

2

Q

ö

()

68

28

1

i

2

34

1

G

2

9

69

21

5

5

35

2

2

1

5

1870

29

1

1

36

3

4

1

8

71

18

1

o

3

37

1

3

4

72

12

38

4

5

9

73

12

39

2

2

74

8

1840

3

1

4

75

4

41

1

1

2

283

60

19

i

38

37

155

42

1

1

2

43

1

8 4

5.

44

5

i

2

8

1821

1

1

45

1

1

22

1

1

46

3

2

5

23

47

1

1

2

24

1

1

48

1

i

2

4

25

49

~

26

1

1

1850

3

3

27

1

2

3

51

1

1

1

28

1

1

52

8

i

9

29

3

3

53

1830

6

6

54

1

31

1

6

7

55

2

32

3

5

8

56

1

2

i

3

33

1

3

7

11

57

3

2

2

34

2

1

2

5

58

4

-

i

1

2

35

1

1

3

1

6

59

4

_

i

__

i

36

2

3

1

6

1860

4

2

i

3

37

2

2

43

338

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda,

Afgångna

Afgångna
incl. döda.

ej pensio-

nerade.

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b. c.

a.

b.

C.

1838

_

_

_

2

_

2

1873

14

_

_

_

_

_

_

39

1

2

3

74

12

1840

2

2

1

5

75

12

i

1

41

1

1

2

76

7

42

1

i

77

1

43

i

i

215

47

22

2

34

38

143

45

2

i

2

5

1

S

9 6.

46

1

i

1823

1

1

47

2

2

4

24

2

2

48

o

u

1

3

25

3

3

49

4

i

i

1

7

26

2

2

1850

3

1

4

27

1

i

51

o

0

1

4

28

1

1

2

52

1

1

29

1

i

53

2

2

1830

1

i

54

3

3

31

1

6

7

55

32

1

5

6

56

3

o

5

33

2

14

16

57

1

i

2

34

3

10

13

58

1

35

1

3

5

9

59

1

2

3

36

1

5

O

O

9

1860

2

1

3

37

1

2

3

6

61

4

1

1

2

38

3

1

4

62

1

1

3

4

39

1

1

2

63

6

1

2

3

1840

3

2

5

64

5

1

2

3

41

1

1

2

65

15

42

2

2

66

17

__

43

3

1

2

6

67

17

2

1

3

44

1

1

68

23

1

1

45

2

1

3

69

22

2

2

46

1

1

1870

22

47

1

1

71

22

48

1

1

2

72

14

1

i

49

1

1

339

Födelseår.

Tillkomna.

u

O:

Afgångna

^ i

O >-+i |

Epcfé

Födelseår.

H

o

p

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

cj pensio-

nerade. :

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

C.

1850

1825

_

_

__

_

_

Öl

1

l

1

_

O

26

i

1

52

2

l

3

27

53

28

—■

54

1

29

1

1

55

2

2

1830

_

1

1

5G

2

2

o

31

2

1

3

57

i

i

2

32

2

2

58

3

2

i

3

33

1

1

5

7

59

2

34

3

4

6

1860

1

1

1

35

1

10

11

61

1

36

o

5

7

| 62

37

1

2

5

8

63

1

1

1

38

1

1

64

4

2

i

C*

O

39

1

5

1

7 i

65

9

2

2

1840

3

1

_

4

66

7

1

1

41

1

1

67

6

i

1

2

42

1

2

3

68

13

i

1

43

3

-

1

4

69

9

3

1 3

44

2

2

1870

13

i

1

45

_

2

1

3

71

9

i

1

46

2

i

1

4

72

10

i

i

2

47

2

2

73

13

i

i

48

2

2

74

8

49

1

1

75

7

--

1850

-

2

2

76

4

i

i

Öl

3

__

1

4

77

4

_

52

2

1

3

127

31

19

i

35

58

144

53

1

_

1

54

3

3

1

8 9 7.

55

2

i

~

3

1821

-

1

1

56

2

i

1

4

22

_

57

3

i

4

23

58

3

1

1

5

24

59

i

2

i

1

4

340

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

3 «-•

O ^3
*-i CD
93 ts
pu Ui

.® o

med pension

ej pensio-

nerade.

med pene

ion

a.

b.

C.

a.

b.

c.

t 18G0

_

_

_

_

_

_

1841

_

i

61

1

1

1

42

1

i

62

1

1

1

1

3

43

1

1 —

1

63

3

2

3

5

44

1

1

64

3

45

1

2

2

65

5

2

2

4

46

2

66

7

1

2

3

47

1

1

67

23

1

1

48

1

68

15

2

2

49

2

69

20

2

2

1850

1

1

1870

20

2

2

51

3

—,

71

25

1

2

Q

«

52

1

72

20

3

3

53

1

1

73

13

1

1

2

54

4

1

74

12

55

75

17

56

_

1

1

76

8

-

57

-T-

1

77

8

58

1

3

2

1

78

8

59

1

1

210

50

25

7

27

37

146

1860

1

1

61

1

2

1

8

9 8.

62

4

1

1

1

1828

1

1

63

3

1

29

1

1

64

6

1

1

1830

1

1

65

8

1

2

Öl

2

*>

66

9

_

1

32

67 |

19

2

33

1

4

5

68 |

23

1

3

34

1

1

2

69 !

41

1

_

35

6

6

1870

40

1

5

36

5

5

71 j

37

2

1

37

1

1

3

5

72

46

1 j

38

2

5

7

73

57 1

— :

2

39

1

~

3

3

7

74 |

40

_ j

3

1840

-

2

2

4 |

75 |

41

2

3 i

1

4;

1

e !

3

1

2 i

3

2 i

Afgangna h ei m w is ©i ^ h w n so h w »9 i qi h v h si ©i

incl. döda. 1

341

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Åfgångna

Åfgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Åfgångna

ej pensio-

nerade.

med pension

3

ce ►Ö

? O

2» ö

P-< CO

o

med pons

on

a.

b.

C.

a.

b.

c.

1876

38

1

_

_

1

1858

7

_

_

— i

77

20

__

2

2

59

2

1

78

11

1860

4

1

79

1

61

1

1880

4

62

4

3

1

451

41

33

i

22

37

134

63

5

64

5

1

S S 9.

65

6

2

1

1831

5

5

66

12

32

67

13

1

5

33

3

o

o

68

15

1

34

1

2

e

69

21

2

1

35

1

_

3

4

1870

33

1

2

36

1

3

4

71

43

1

4

37

4

4

72

49

1

38

_

1

1

2

73

54

2

39

1

4

5

74

64

-

1840

2

3

3

8

75

68

7

41

2

4

1

7

76

69

6

— i

42

1

1

2

4

77

73

1

43

2

2

1

5

78

47

1

1

44

2

1

3

79

34

45

2

1

3

1880

14

2

46

2

1

3

633

65

42

2

23

33

47

2

1

3

48

1

1

1

S

0 0

49

8

1

2

6

1826

1

1850

2

2

27

51

3

i

1

5

28

52

5

2

7

29

53

3

1

1

5

1830

1

54

2

2

31

55

1

1

2

32

1

56

6

i

1

8

33

57

1

1

1

2

34

Åfgångna

incl. döda.

342

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna
incl. döda.

ej pensio-

nerade.

med pension

; b =2.

1 CD

! h o

i S a

P o

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

c.

1835

_

_

_

3

3

1870

32

1

1

36

2

_

1

3

71

40

3

3

37

o

O

3

72

38

5

5

38

3

2

5

73

74

2

7

9

39

3

4

7

74

76

2

2

4

! 1840

2

1

4

7

75

85

1

5

6

1 41

i

2

1

4

76

75

2

3

0

i 42

2

2

3

7

77

100

9

9

43

2

3

1

6

78

80

4

4

44

i

2

3

79

56

45

4

i

3

8

1880

35

4

4 |

46

3

1

4

81

20

47

1

4

5

82

1

48

2

1

3

784

55

59

3

31

24

172 |

49

2

1

3

1850

2

2

4

1

9 0 1.

51

1

1

2

1827

1

1 1

52

1

2

3

28

53

2

1

3

29

54

3

3

1830

~

55

2

2

4

31

1

1

56

1

1

32

~

2

2

57

i

1

33

i

1

58

1

-

1

34

i

i!

59

1

2

_

2

35

—-

2

2 i

1860

2

2

2

36

4

4

61

5

2

2

37

3

3

62

6

38

~

1

7

8

63

3

1

3

4

39

2

4

6

64

7

1

1

2

1840

11

11 1

65

6

2

3

5

41

1

2

5

8

66

9

1

1

— !

O i

42

1

1

7

9 j

67

7 ''

1

2

3

43

1

2

3

68

11 !

1

1

44

1

1

69

15 i

1

2

3

45

3

1

4

343

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

Födelseår.

Tillkomna.

O:

£D

Afgångna

Afgångna

inel. döda.

*2.
o ^3
^ o

P 3

Pj in

9 o

med pension

ej pensio-

nerade.

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

C.

1846

2

2

_

4

1881

23

1

_

_

1

47

4

1

5

82

19

_

: 48

2

1

3

83

2

-

49

2

1

3

6

1,071

58

37

i

13

51

160

1850

1

i

2

51

1

1

1

9 0 2.

52

3

3

1833

1

1

53

3

1

4

34

54

3

3

35

2

1

3

55

1

1

36

2

2

56

1

2

3

37

9

9

57

1

1

1

2

38

1

1

2

CJt

ce

1

1

2

39

2

2

59

3

1

i

1840

5

5

1860

8

2

1

3

41

3

3

6i

2

42

1

1

6

8

62

8

43

1

2

1

4

63

15

2

2

44

_

64

25

1

1

2

45

2

3

2

7 [

65

27

46

2

2

2

6

66

27

47

1

1

67

34

3

3

48

3

3

6 |

68

31

1

2

3

49

4

3

7 !

69

38

1850

4

2

6 1

1870

41

1

2

3

51

1

1

71

60

3

3

(>

52

1

1 j

72

57

2

7

9

53

4

1

5

73

66

1

1

54

5

5

74

72

2

3

5

55

i

i

75

83

1

4

5

56

1

1

i

76

92

1

1

2

57

2

2

77

96

3

3

58

2

1

3

78

90

4

4

59

2

1

3

79

88

1

1

-

2

1860

1

1

1

i 1880

63

1

i

61

1

1

344

med pension

med pension

35 || 147

19 0 3

345

Födelseår.

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

*4

O:

P-.

CD

m

CD

po

<^i

Tillkomna.

Döda.

Afgångna

Afgångna

incl. döda.

ej pensio-

nerade

med pension

ej pensio-

nerade

med pension

a.

b.

C.

a.

b.

C.

1874

61

3

4

7

1880

,0

2

4

6

75

52

1

6

7

81

35

5

~

5

76

69

1

3

4

82

20

77

63

1

6

7

83

6

78

62

2

4

0

84

5

79

72

5

-

5

622

64

55

3

56

35

213

44

346

Tabell 2

Antal delägare i pensionsinrättningen.

,

Födelse-

år.

Antal

den

Vt

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

>/i

Tillkomna

cijP

5

ao.

Antal

den

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

7i

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

7i

Tillkomna

d?

Oq

P

Antal

den

Vt

Tillkomna

*>■

ds*

Po

3

aq

3

P

Födelse-

år.

1882.

1883.

1884.

1885.

1886.

1887.

1805

1

1

1

1

1

1

1805

06

07

1

07

08

1

1

1

1

1

08

09

09

1810

-

1810

\\

11

12

1

2

_

2

o

2

2

12

13

2

2

2

1

i

1

1

i

13

14

2

2

i

1

1

14

1815

2

2

2

2

i

1

1

1815

16

2

2

2

2

2

2

i

16

17

5

5

i

4

2

2

2

i

1

i

17

18

6

6

6

6

i

5

5

i

18

19

9

9

9

9

i

8

i

7

2

19

1820

14

_

2

12

i

11

i

10

10

10

1

1820

21

16

1

15

2

13

13

i

12

i

11

21

22

20

20

3

17

3

14

14

i

13

1

22

23

15

15

2

13

13

13

18

3

23

24

26

26

-

2

24

1

23

23

23

3

24

1825

24

_

1

23

1

22

4

18

i

17

17

1

1825

26

33

3

30

2

28

1

27

27

2

25

1

2

26

27

28

28

2

26

26

26

26

1

27

28

29

1

28

3

25

25

o

23

23

1

28

29

43

1

42

42

3

39

39

1

40

1

29

847

Födelse-

år.

Antal

don

Vi

| Tillkomna

Afgångna

Antal

den

i/i

Tillkomna

1 Afgångna

Antal

(lön

Vi

Tillkomna

>

af*

CTQ

Antal

den

IT

Tillkomna

Afgångna

Antal

(len

Y>

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

YT

Tillkomna

Afgångna j

Födelse-

år.

1882.

1883.

1884.

1885.

1886.

1887.

1830

38

1

37

2

85

3

32

_

_

32

1

33

1

1830

31

57

57

3

54

— !

54

2

1

55

1

54

3

31

32

53

53

2

Öl

2

49

2

47

1

46

1

32

33

82

2

80

1

79

3 |

76

1

i

76

1

1

76

1

33

34

74

3

71

_

1

70

_ i

70

2

3

69

3

1

71

4

34

1835

67

_

2

65

1

64

64

1

65

1

1

65

1

1835

36

74

2

72

2

70

70

1

2

69

1

6S

2

36

37

86

1

85

4

81

1

80

1

1

80

1

3

78

1

37

38

70

2

68

2

66

2

64

64

1

65

2

38

39

79

3

76

— |

76

1

1

76

1

1 :

76

2

1

77

3

39 |

1840

91

_

1

90

2

4

88

-

2

86

2

88

2

90

2

1840 |

41

80

80

2

78

4

74

3

77

1

76

41

42

94

2

92

1

91

-

2

89

3

92

i

1

92

1

42 |

43

103

i

3

101

2

99

1

2

98

7

3

102

i

3

100

3

43

44

120

120

1

1

120

1

2

119

2

2

119

i

120

2

44 j

1845

156

2

3

155

_

1

154

1

4

151

1

i

151

2

149

1845 i

46

164

2

2

164

164

3

167

5

3

169

1

1G8

4

46 1

47

206

1

3

204

5

199

1

3

197

6

4

199

199

1

1

47

48

203

3

206

4

202

4

5

201

3

1

203

4

2

205

7

48 j

49

228

5

6

227

3

2

228

2

1

229

9

2

236

3

1

238

49

1850

256

7

3

260

_

3

257

4

4

257

5

2

260

2

6

256

6

1850

51

245

15

3

257

1

6

252

4

5

251

8

5

254

i

1

254

1

4

51

52

243

31

7

267

9

2

274

3

4

! 273

7

1

279

i

2

278

2

4

52

53

233

26

4

255

10

3

262

7

5

264

10

2

272

5

277

4

2

53

54

208

40

4

244

15

1

258

16

3

271

5

2

274

7

3

278

5

4

54

1855

138

! 19

4

153

12

3

162

6

1

167

11

2

176

3

i

178

6

2

1855

56

128

32

4

156

21

4

173

13

2

184

15

5

194

16

5

205

6

1

56

57

81

22

4

99

13

--

112

23

2

133

16

1

148

16

2

162

9

2

57

58

54

25

1

78

14

2

90

28

i

117

21

2

136

17

1 2

151

19

2

58

59

50

1 22

2

70

17

2

85

18

4

99

13

1

in

11

1 4

118

21

1

59

348

Födelse-

år.

Antal

den

Vi

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna i

Afgångna

Antal

den

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

‘/i

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna

>

ds*

po

p

eg

Antal

den

Vi

H

o

p

p

Afgångna

Födelse-

år.

1882.

1883.

1884.

1885.

1886.

1887.

1860

15

16

1

30

13

1

42

15

2

55

17

72

16

3

85

22

2

1860

61

11

12

2

21

8

1

28

17

45

11

2

54

18

72

21

1

61

62

5

8

-

13

6

19

9

1

27

18

45

13

58

18

62

63

9

9

9

18

5

23

12

1

34

20

1

53

13

3

63

64

1

1

3

-

4

5

1

8

7

15

7

22

15

64

1865

6

-

6

2

8

ii

1

18

11

1

28

10

_

1865

66

8

8

16

2

22

13

1

66

67

1

1

6

7

7

67

68

4

4

2

_

68

Summa |

4,074 (299

84

4,289

163

90 |j

4,362

189 |

89 j,

4,462

246

64 !

4,644

213

60

4,797

196

94

349

Tabell 2. (Forts.).

Antal delägare i pensionsinrättningen.

Födelse-

år.

Antal

den

v*

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna

Afgångna

1

Antal i
den

‘/i

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

7i

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

7*

Tillkomna

Afgångna

Födelse-

år.

1888.

1889.

1890.

1891.

1892.

1893.

1805

1

1

'' i !

i

1

1

1805

1815

1

i

1

1815

16

1

i

1

16

17

17

18

4

3

i

1

1

18

19

5

2

3

1

9

_

1

1

1

1

19

1820

9

2

6

1

5

1

4

4

1

3

1

1820

21

11

3

9

3

6

1

5

5

2

3

21

22

12

1

11

3

8

8

8

3

5

3

22

23

10

3

7

7

1

6

2

4

2

2

i

23

j 24

20

6

14

1

13

3

10

1

9

--

3

6

o

24

1 1825

16

_

1

; 15

3

12

2

10

1

9

2

7

3

1825

26

24

2

22

3

19

1

18

1

17

7

10

3

26

27

25

2

23

2

21

2

19

5

14

3

11

5

27

28

22

1

21

21

3

! 18

2

16

5

11

5

28

29

39

1

38

1

37

7

30

6

24

3

21

5

29

1830

32

1

31

3

28

3

25

3

22

3

19

3

1830

31

51

1

50

i

49

3

46

2

44

5

39

7

31

32

45

1

44

4

40

5

35

i

34

4

30

8

32

33

75

3

72

1

71

6

65

2

63

5

58

7

33

34

67

2

65

3

62

| 1

61

5

56

5

51

10

34

350

Födelse-

år.

Antal

den

Vi

| Tillkomna

j Afgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna

>

as

SCO

crcj

p

p

Antal

den

‘/i

1 Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna

>

Juft

>Js,

po

p

(JQ

P

P

Antal

den

Tillkomna

b

eg*

(Q

Antal

den

Vi

Tillkomna

er?

OQ

P

P

Födelse-

år.

1888.

1889.

1890.

1891.

1892.

1893.

1835

64

i

i

64

i

63

2

61

61

5

56

2

1835

36

66

66

2

64

4

60

2

58

58

5

36

37

77

i

3

75

2

73

1

72

! -

1

71

7

64

5

37

38

63

63

2

61

2

59

1

58

1

57

5

38

39

74

1

73

2

71

71

1

70

3

67

39

1840

88

2

86

1

85

2

83

2

81

_

81

_

i

1840

41

76

2

74

2

72

72

__

72

4

68

2

41

42

91

i

92

1

91

91

_

91

2

89

3

42

43

97

5

92

92

92

i

91

3

88

2

43

44

118

2

116

2

114

3

in

1

2

no

2

108

3

44

1845

149

2

147

1

146

2

144

4

140

4

136

_

_

1845

46

164

2

162

2

160

1

159

1

158

3

155

2

46

47

199

199

3

196

7

189

1

188

3

185

2

47

48

198

2

2

198

3

195

1

2

194

2

192

4

188

3

48

49

238

1

5

234

2

232

-

4

228

4

224

4

220

2

49

1850

250

3

247

3

244

2

4

242

4

238

2

3

237

_

o

O

1850

51

251

2

0

251

1

2

250

i

1

250

250

1

249

1

51

52

276

3

O

lU

277

1

5

273

i

5

269

2

1

270

1

2

269

4

52

53

279

1

4

276

3

4

275

3

2

276

3

273

2

271

2

53

54

279

3

3

279

4

275

1

3

273

i

7

267

1

5

263

3

54

1855

182

2

2

182

1

1

182

1

2 i

181

22

3

200

1

3

198

1

3

1855

56

210

5

1

214

5

3

216

5

221

17

4

234

5

2

237

1

i

56

57

169

6

2

173

10

i

182

5

O

O

184

21

1

204

4

5

203

3

2

57

58

168

13

3

178

8

3

183

8

2

189

22

2 ''

209

6

1

214

2

3

58 !

59

138

19

3

154

17

3

168

12

1

179 j

21

i

199

11

7

203

3

2

59

1860

105

11

3

113

14

1

126

22

4

144 !

22

4

162

6

4

164

8

3

1860

61

92

22

114

18

4

128

21 |

2

147

22

1

168

13

2

179

10

61 !

62

76

18

94

14

1

107

14

3

118

24

1

141

25

2

164

10

3

62

63

63

14

1

76

22

98

16

2

112

28

140

19

1

158

22

1

63

64

37

11

1

47

19

- I

66

23

2

87

36 1

123

23

1

145

22

1

64

351

Födelse-

år.

Antal

(lön

Vi

Tillkomna

1*-

aq

fao

3

K

P

P

Antal

den

‘/''i

J Tillkomna

K*

erq

~o

ö

crq

£3

P

Antal

don

Vi

1 Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

j Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Tillkomna

Afgångna

Födelse-

år.

1888.

1889.

1890.

1891.

1892.

1893.

1865

38

5

43

17

60

22

1

81

31

1

in

20

4

127

25

2

1865

66

34

7

l

40

14

54

14

68

31

5

94

22

2

114

22

1

66

67

14

6

20

6

26

15

1

40

14

1

5B

21

74

24

67

68

6

11

17

8

25

15

2

38

11

2

47

22

2

67

23

2

68

69

5

5

9

14

19

3

30

16

46

19

1

64

23

1

69

1870

__

1

_

1

8

9

10

19

19

1

37

16

1

52

17

2

1870

71

12

12

10

i 22

14

36

15

5

71

72

1

1

9

1

9

7

16

12

72

73

9

2

7

1

8

8

73

74

7

74

Summa

4,899

171

93

14,977

195

93

5,079

244

115

5,208

382

96

5,494

265 150

5,609

258

145

352

Tabell 2. (Forts.).

Antal delägare i pensionsinrättningen.

Födelse-

år.

Antal

den

7i

Tillkomna

1

Åtgångna

Antal

den

*/i

S?

o

B

p

Afgångna

Antal

den

Yi

| Tillkomna

crq

p

&

Antal

don

Vi

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Yi

Tillkomna

i

uuStreSjy

Antal

den

Yi

Tillkomna

Afgångna

Födelse-

år.

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

1899.

1819

1

1

1819

1820

2

2

1820

21

o

O

1

2

1

1

1

1

21

22

2

1

1

1

22

23

1

1

1

1

23

24

4

1

3

1

2

2

24

1825

4

1

3

3

3

1825

26

7

2

5

1

4

2

2

1

1

1

26

27

6

1

5

3

2

1

1

1

1

27

28

6

2

4

1

3

2

1

1

i

28

29

16

9

7

o

O

4

1

3

1

2

i

1

29

1830

16

6

10

6

4

1

3

1

2

i

1

1830

31

32

6

26

7

19

7

12

3

9

2

7

5

31

32

22

2

20

8

12

6

6

2

4

4

32

33

Öl

6

45

11

34

16

18

7

11

5

6

3

33

34

41

9

32

5

27

13

14

6

8

2

6

3

-tf

CO

1835

54

5

49

6

43

9

34

11

23

6

17

4

1835

36

53

8

45

6

39

9

30

7

23

5

18

4

36

37

59

4

55

2

53

6

47

8

39

10

29

4

37

38

52

9

43

2

41

4

37

1

36

7

29

2

38

39

67

2

65

3

62

2

60

7

53

7

46

5

39

353

Födelse-

år.

Antal

den

V*

Tillkomna

fe

•P°

B

03

P

P

Antal

den

V*

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Tillkomna

ens

p

p

Antal

den

V*

Tillkomna

I Afgångna

Antal

den

‘/i

Tillkomna

Afgångna

Födelse-

år.

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

1899.

1840

80

4

76

5

71

5

66

4

62

4

58

_

8

1840

41

66

2

64

2

62

2

60

1

59

1

58

7

41

42

86

2

84

1

83

2

81

3

78

2

76

4

42

43

86

- ''

86

1

85

6

79

4

75

2

73

5

43

44

105

8

97

97

1

96

o

94

2

92

o

O

44

1845

136

_

1

135

5

130

3

127

3

124

5

119

3

1845

46

153

5

148

1

147

1

146

4

142

2

140

3

46

47

183

2

181

4

177

1

176

2

174

2

172

3

47

48

185

4

181

3

178

2

176

2

174

1

173

1

48

49

218

218

7

211

1

210

1

209

2

207

6

49

1850

234

_

3

231

4

227

227

2

225

2

223

2

1850

51

248

1

1

248

4

244

O

241

4

237

3

234

5

Öl

52

265

-

9

256

1

255

3

252

3

249

1

248

7

52

53

269

269

2

267

267

1

266

2

264

5

53

54

260

1

261

3

258

1

259

3

256

5

251

2

54

1855

196

2

198

198

2

196

3

193

193

~

2

1855

56

237

1

3

235

5

230

2

2

230

4

226

2

224

8

56

57

204

3

2

205

2

203

2

201

4

197

1

196

1

2

57

58

213

4

2

215

1

216

3

3

216

5

211

1

6

206

7

58

59

204

4

1

207

o

O

204

2

206

1

4

203

1

1

203

2

1

59

S 1860

169

■4

3

170

3

167

1

1

167

167

2

165

5

1860

61

189

7

196

4

2

198

1

199

1

1

199

1

2

198

1

61

62

171

10

181

1

4

178

178

1

3

176

4

3

177

4

4

62

63

179

16

3

192

6

3

195

1

1

195

3

5

193

3

1

195

5

63

64

166

24

186

5

3

188

4

3

189

3

192

6

2

196

5

64

1865

150

22

172

15

187

9

2

194

5

4

195

8

3

200

6

3

1865

66

135

26

4

157

17

174

7

1

180

7

3

184

9

1

192

12

66

67

98

26

3

121

17

3

135

6

2

139

23

1

161

19

178

13

6

67

68

j 88

28

2

114

23

1

136

13

i

148

15

2

161

23

4

180

15

1

68

69

86

21

5

102

22

1 2

122

9

3

1 128

20

2

146

41

1

1 186

21

3

69

45

354

Födelse-

år.

Antal

den

7*

Tillkomna

>

tf?

gOo

3

er?

•P

Antal

den

''/i

Tillkomna

II Afgängna

Antal

den

‘/i

Tillkomna

Afgängna

Antal

den

7i

Tillkomna

Afgängna

Antal

den

Vt

Tillkomna

Afgängna

Antal

den

Tillkomna

Afgängna

Födelse-

år.

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

1899.

1870

67

29

i

95

22

117

13

1

129

20

2

147

40

6

181

33

3

1870

71

46

18

3

61

22

83

9

1

91

25

3

113

37

3

147

43

5

71

72

28

12

40

14

1

53

10

2

61

20

3

78

46

1

123

49

1

72

73

16

12

28

14

42

13

1

54

13

2

65

57

2

120

54

2

73

74

7

8

15

12

27

8

35

12

47

40

3

84

64

74

1875

4

4

12

1

15

7

22

17

39

41

2

78

68

7

1875

76

7

7

4

1

10

8

18

38

1

55

69

6

76

77

1

1

4

5

8

—''

13

20

2

31

73

1

77

78

8

8

11

19

47

2

78

79

1

1

34

79

1880

4

4

14

2

1880

Summa

5,722

283

155

5,850

215

143

5,922

127

144

5,905

210

146

5,969

451

134

6,286

633

165

355

Tabell 2. (Forts.).

Antal delägare i pensionsinrättningen.

Födelse-

år.

Antal

den

Vt

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vt

Tillkomna

o

Afgångna

Antal

den

Vt

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vt

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

Födelse-

år.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1825

1825

26

1

1

26

27

1

1

i

27

28

_

—■

28

29

1

1

1

1

1

29

1830

1

1

1830

31

2

2

i

1

1

'' 1

31

32

4

—-

1

3

2

1

1

1

32

33

3

3

1

2

1

1

1

33

34

3

-

3

1

2

2

2

34

1835

13

3

10

2

8

3

5

1

4

1835

36

14

3

11

4

7

2

5

3

2

36

37

25

3

22

3

19

9

10

3

7

37

38

27

5

22

8

14

2

12

5

7

38

39

41

7

34

6

28

-

2

26

8

18

39

1840

50

7

43

11

32

5

27

2

25

1840

41

51

4

47

8

39

3

36

5

31

41

42

72

7

65

9

56

8

48

7

41

42

43

68

6

62

3

59

4

55

6

49

43

44

89

3

86

1

85

85

10

75

44

1845

116

8

108

4

104

■ 7

97

11

86

1845

46

137

4

133

4

129

6

123

8

115

46

47

169

5

164

_

5

159

1

158

10

148

47

48

172

3

169

3

166

6

160

1

159

48

49

201

3

198

6

192

7

185

5

180

49

356

Födelse-

år.

Antal

den

Vi

Tillkomna

Åtgångna !

Antal

den

V*

Tillkomna

Åtgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna

Åtgångna

Antal

den

Vt

Tillkomna

Åtgångna

Antal

den

Vt

Födelse-

år.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1850

221

4

217

2

215

6

209

13

196

1850

51

229

2

227

1

226

1

225

6

219

51

52

241

3

238

3

235

1

234

7

227

52

53

259

3

256

4

252

5

247

5

242

53

54

249

3

246

3

243

5

238

3

235

54

1855

191

4

187

1

186

1

185

1

184

1855

56

216

1

215

3

212

1

1

212

1

211

56

57

195

1

194

1

2

193

2

191

2

189

57

58

199

1

198

2

196

3

193

193

58

59

204

1

2

203

3

1

205

3

202

1

2

201

59

1860

160

2

2

160

8

3

165

1

1

165

1

164

1860

61

199

5

2

202

2

204

1

203

1

1

203

61

62

177

6

183

8

191

2

189

1

190

62

63

200

3

4

199

15

2

212

1

2

211

1

210

63

64

201

7

2

206

25

2

229

1

1

229

1

1

229

64

1865

203

6

5

204

27

231

2

3

230

2

2

230

1865

66

204

9

2

211

27

238

3

1

240

5

3

242

66

67

185

7

3

189

34

3

220

3

2

221

4

8

217

67 |

68

194

11

1

204

31

3

232

2

1

233

4

1

236

68

69

204

15

3

216

38

254

8

3

259

7

3

263

69

1870

211

32

1

242

41

3

280

11

2

289

6

5

290

1870

71

185

40

3

222

60

6

276

21

3

294

15

3

306

71

72

171

38

5

204

57

9

252

28

2

278

23

4

297

72

73

172

74

9

237

66

1

302

43

1

344

37

5

376

73 I

74

148

76

4

220

72

5

287

45

4

328

61

7

382

74

1875

139

85

6

218

83

5

296

42

4

334

52

7

379

1875

76

118

75

5

188

92

2

278

63

5

336

69

4

401

76

77

103

100

9

194

96

3

287

52

3

336

63

7

392

77

78

64

80

4

140

90

4

226

63

4

285

62

6

341

78

79

35

56

91

88

2

177

44

2

219

72

5

286

79 !

357

■" —

Födelse-

år.

Antal

den

Vi

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Vi

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Tillkomna

Afgångna

Antal

den

Födelse-

år.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1880

16

35

4

47

63

1

109

42‘

3

148

70

6

212

1880

81

20

20

23

1

42

19

2

59

35

5

89

81

82

1

1

19

20

4

1

23

20

43

82

83

2

2

1

3

6

9

83

84

5

5

84

Summa

6,754

784

172

7,366

1,071

160

8,277

500

147

8,630

622

213

9,039

358

Tabell

Beräknadt

Ålder.

‘/i 1883.

Vi 1884.

Yi 1885.

Yi 1886.

Yi 1887.

Yi 1888.

Yi 1889.

Yl 1890.

Yi 1891.

Yi 1892.

17.5

3.o

_

0.5

2.o

0.5

0.5

1.0

'' |

18.5

2.5

7.o

4.0

4.o

5.o

2.5

5.0

6.o

5.5

5.5

19.5

13.5

6.5

13.5

16.0

10.5

11.5

9.5

14.0

17.o

12.5

20.5

16.o

20.5

11.5

23.5

28.5

17.o

21.o

23.5

28.5

29.o

21.5

25.o

23.5

29.o

18.5

33.o

37.5

23.o

32.5

38.0

45.o

22.5

36.5

36.5

36.0

44.o

29.5

40.5

47.o

33.5

43.5

55.5

23.5

78.5

49.5

50.5

51.5

59.5

42.5

51.5

61.o

47.o

58.o

24.5

85.o

94.o

63.5

63.0

67.0

70,o

56.5

71.o

83.5

63.5

25.5

105.5

104. o

105.5

80. o''

82.5

85.o

87.o

77.5

96.5

105. o

26.5

166.5

123.5

127.5

116.5

96.o

103.o

101.o

106. o

105. o

121.0

27.5

159.0

179.5

141.0

144.5

128.5

110.5

123.0

114.0

126.0

134.5

28.5

251.5

165.0

191.5

156.0

160.5

147.5

120.0

138.5

130. o

149.5

29.5

260. o

266.0

172.5

202. o

166.5

174.5

162.5

137.0

158.0

153.6

30.5

271.5

265.5

273.5

177.5

208. o

172.0

182.o

174.0

155.o

174.5

31.6

257.5

275.5

269.0

277.5

181.o

212.5

178.0

187.0

189.5

165.0

32.5

260.0

254.0

276.5

274.5

280.5

183.0

216.5

184.5

200. o

204.5

33.5

228.5

259.0

255.0

279.5

279.0

280.5

182.5

218.5

194.5

212.0

34.5

206. o

229.0

259.5

254.5

279.0

279.5

279.0

182.5

229.5

206.0

35.5

204. o

204.o

233.5

261.0

254.5

277.5

277.5

275.5

192.0

236.5

36.5

164.0

199.5

202.5

237.5

256.o

252.0

277.5

276.5

273.5

200.5

37.5

155.0

165.5

200. o

205. o

238.0

250. o

251.5

273.5

276.0

267.5

38.5

120.5

154.5

169.5

199.0

205.0

238.5

247.0

250.6

270. o

273.0

39.5

101.o

120.5

151.5

169.0

199.5

199.0

234.0

245.0

250. o

270.5

40.5

92.o

99.5

120.o

151.0

168.0

199.0

198.0

232.0

242.0

250. o

41.5

80. o

91.o

101.5

119.5

149.0

164.0

199.0

195.5

228.0

239.0

42.5

91.o

78.0

90.5

102.5

120. o

149.o

162.o

196.o

194.0

224.0

43.5

76.o

88.0

75.5

92.5

100. o

118.0

147.0

160. o

189.0

192.0

44.5

68.o

76.5

87.0

77.o

92.o

97.0

116.0

146.0

159.0

188.0 1

359

3.

antal aktiva.

Vi 1893.

Vi 1894.

Vi 1S95.

Yi 1896.

Vi 1897.

Yi 1898.

Vi 1899.

Yi 1900.

Yi 1901.

Yi 1902.

Yi 1908.

Stimma

obser-

vationsår.

0.5

2.o

0.5

1.0

_

_

11.5 j

3.5

2.o

3.5

3.o

4.o

0.5

11.0

10. o

10.5

2.5

2.5

100. o

12.o

11.0

10. o

9.o

9.o

13.5

18.0

33.5

31.5

22.o

6.o

300. o

22.o

22.0

21.0

18.5

14.o

23.0

42.5

63.0

78.5

51.5

33.0

608. o

43.5

34.o

35.o

31.0

30.5

37.0

67.5

104.0

135.0

130.0

76.5

l,029.o

60.5

55.o

47.0

48.5

41.o

59.5

89.5

153.0

185.0

199.o

183.0

1,523.5

75.5

81.5

72.o

58.0

60.5

67.0

112.0

155 5

242.0

257.5

255.0

1,986.0

78.5

96.5

106. o

87.5

71.0

93.5

116.0

181.5

234.0

313.0

316.0

2,410.5

86.o

102. o

113.0

123.5

103.5

101. o

147.0

186.0

259.5

309.5

367.5

2,827.0

125.0

111.0

125.5

126.5

139.0

131.5

147.5

209. o

256.0

317.0

370.5

3,224.5

139.5

148.0

129.5

142.5

138.0

167.0

168.5

190.0

270. o

309.5

360.0

3,523.0

156.0

161.0

165.5

138.o

155.5

166.5

197.5

205.0

232.5

323.6

358.5

3,869.5

169.0

178.0

179.5

177.5

150.5

172.5

196.5

227.0

252.0

266.0

362.5

4,183.5

169.0

187.0

188.5

191.5

183.5

170.5

187.5

211.5

262.5

286.5

289.5

4,381.o

184.0

176.0

195.0

190. o

196.5

188.5

184.5

199.5

235.0

285.5

301.5

4,528.5

168.0

192.5

181.5

195.5

190.5

199.0

198.0

188.5

219.5

258.0

292.0

4,617.0

204.5

171.0

198.0

178.0

196.5

195.0

203. o

208.5

206.o

233.0

262.5

4,645.0

215.0

206. o

170. o

198.5

178.5

194.5

198.5

206. o

224.5

221.5

235.0

4,652.6

204.5

215.0

207. o

167.5

199.5

178.0

197.5

204.5

217.5

239.5

223.0

4,669.5

237.5

205.5

215.5

205.O

167.0

199.5

179.0

201.5

218.5

232.0

242.5

4,643.0

198.5

237.5

205. o

217.5

206.5

167.0

198.5

180.0

206.5

229.5

231.0

4,559.5

263.0

197.0

235.0

203. o

216.0

203.5

165.0

201.5

187.0

212.5

229.5

4,440.5

271.0

260.5

198.0

231.0

201. o

211.5

204. o

161.o

203. o

191.0

211.0

4,283.0

269.o

269.0

261.0

198.0

230. o

197.0

206. o

204.5

164.0

204. o

189.5

4,143.5

249.0

265.0

269.0

258.5

196.0

226.0

196.5

199.0

204.5

165.5

203.5

3.999.0

237.0

248.5

256.0

267.0

259.0

193.0

224.0

195.0

198.0

205. o

165.0

3,854.5

220. o

234.0

248.0

255.0

267.0

256.0

193.0

216.o

194.5

196.0

202.5

3,720.0

188.0

218.0

231.0

244.0

252.0

266.0

251.0

191.0

215.0

193.o

1 193.0

3,548.5

360

Ålder.

V» 1883.

Vi 1884.

Vi 1885.

»/i 1886.

Vi 1887.

Vi 1888.

Yi 1889.

Yl 1890.

Yi 1891.

Yi 1892.

45.5

85.o

66.o

76.5

89.o

!

76.o

91.5

92.o

114.o

144.0

158.0

46.5

72.o

81.o

64.o

77.o

90. o

76.o

92.0

92.o

111.5

140.0

47.5

65.o

70,o

80.5

G4.5

77.0

88.o

74.0

91.o

92.o

HO.o

48.6

71.o

64.o

70.5

80.5

65.o

74.o

S6.o

72.o

91.0

91.o

49.6

80. o

70. o

64.5

69.o

78.o

63.0

73.o

85.o

72.0

91.o

50.5

53.o

79.0

71.o

65.5

68.o

77.5

63.o

71.0

83.0

72.o

51.5

57.o

51.o

76.5

70.5

65.0

66.0

75.o

Gl.o

71.0

81.o

52 5

37.0

54.o

49.o

76.5

71.0

64.5

66.o

73.0

59.o

70. o

53.5

42.0

35.o

55.0

47.o

76,o

67.o

G4.o

64.0

72.o

58.o

54.6

28.o

42.o

32.o

55.0

46.o

75.0

65,o

63.0

60.o

71.o

55.5

28.o

25.o

39.o

32.5

54.o

45.o

72.o

62.o

61.o

58.o

56.5

30. o

26.o

25.o

39.5

33.o

51.o

44.o

71.o

61.o

61.o

57.5

23,o

28.0

26.0

23.0

40. o

32.o

50. o

40.o

65.o

56.o

58.5

26.0

22.o

27.o

26.o

23.o

39.0

31.o

49.o

35.o

63.o

59.0

15.0

24.o

18.0

27.0

26.o

22.o

38.o

28.o

46.o

34.o

60.5

20. o

13.o

23.0

17.0

25.5

25.o

21.o

37.o

25.0

44.o

61.5

15.o

17.0

13.o

23.0

17.o

24.o

23.o

21.o

30. o

22.o

62.5

12.0

13.o

14.o

13.o

23.o

lG.o

22.o

21.o

18.o

24.0

63.5

9.o

11.0

13.o

14.o

13.o

20. o

15.o

19.o

19.o

16.o

64.5

6.o

9.0

10. o

12.o

13.o

lO.o

14.o

12.0

18.0

14.o

65.6

5.0

6.o

9.0

lO.o

11.0

12.o

7.o

13.o

lO.o

17.o

66.5

2.o

4.o

6.o

8.o

lO.o

11.0

11.0

7.o

lO.o

9.o

67.5

2.o

2.o

2.0

5.o

7.o

9.o

9.o

8.o

6.o

9.o

68.5

2.o

2.o

2.0

2.o

5.o

5.o

6.0

6.o

8.0

4.o

69.5

2.0

1.0

2.o

2.o

1.0

4.o

3.o

5.o

5.o

8.0

70.5

2.o

2.0

1.0

2.o

_

1.0

2.0

4.o

5.0

71.5

1.0

2.o

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

4.0

72.5

— ■

2.0

1.0

1.0

1.0

1.0

73.5

— ''

1.0

1.0

74.5

1.0

-

, —

361

>/i 1893.

Vi 1894.

Vi 1895.

Vi 1896.

>/i 1897.

Vi 1898.

Vi 1899.

‘/l 1900.

>/i 1901.

Vi 1902.

Vi 1903.

Summa

obsei>

vationsår.

185.0

185.0

218.0

227.0

241.o

249.0

264.0

249.0

187.0

212.5

191.o

3,400.5

155.0

183.0

181.0

211.0

227.0

237.0

248.0

259.0

246.0

186.0

212.0

3,240.5

136.0

153.0

181.0

178.0

210. o

225.0

234.0

241.0

256.0

243.0

185.0

3,054.o

108. o

136.0

148.0

177.0

176.0

209. o

223.0

229.0

238.o

252.0

238.0

2,899.0

88.0

105. o

135.0

147.0

176.0

174.o

207''o

221.0

227.0

235.0

247.0

2,707.5 :

89.0

86.0

97.o

130.0

146.0

174.0

173.0

201. o

217.0

226.0

234.0

2,476.0

68.o

86.0

8G.o

97.0

127.0

142.0

172.0

172.0

198.0

215.0

225.0

2,262.o

81.0

66.0

84.0

85.0

96.o

124.0

140. o

169.o

169.0

192.0

209. o

2,035.o

67.o

80. o

64.o

83.o

79.o

94.o

119.0

137.0

164.0

166.0

185.0

1,818.0

57.o

67.o

76.0

62.o

81.o

75.0

92.o

116.0

133.0

159.o

160. o

1,615.0

64.o

52.0

65.o

71.o

60. o

78.0

73.o

89.0

108.o

129.o

15S.0

1,423.5

58.o

59.o

43.0

62.o

66.o

59.o

76.0

68.o

86.0

104. o

123.0

1,245.5

56.o

53.o

55.o

41.o

60. o

62.0

58.o

72.0

62.o

85.o

97.o

l,084.o

51.o

54.o

45.o

53.o

37.o

53.o

58.0

51.0

65.o

59.0

85.0

952.0

58.o

41.o

49.0

39.0

47.o

36.o

46.0

50. o

47.o

56.o

55.o

802. o

30. o

51.0

32.0

43.0

30. o

39.o

29.0

41.o

43.0

39.o

48.o

675.5

39.0

22.o

45.o

27.0

34.o

23.o

29.o

27.o

34.0

32.0

36.0

553.0

19.0

32.o

20. o

34.0

14.o

23.0

18.0

25.0

22.o

28.0

27.o

438.0 i

21.o

16.o

26.o

12.o

18.o

8.o

17.0

14.o

22.o

14.o

26.o

343.0 1

11.0

16.o

lO.o

19.o

6.o

11.0

6.o

13.o

11.0

19.o

12.o

252.0

11.0

6.o

7.o

4.o

12.o

4.o

6.o

3.o

10. o

7.o

10. o

180. o

10. o

6.0

4.0

4.o

3.0

9.o

4.o

3.o

3.o

8.0

ö.o

137.0

7.o

7.o

5.0

3.o

3.0

2.o

7.o

4.o

3.0

2.0

5.o

107. o

6.o

4.o

5.o

2.o

1.0

2.o

1.0

2.o

3.o

2.o

2.0

72.0 j

2.o

4.0

3.o

4.o

1.0

1.0

1.0

1.0

2.o

1.0

1.0

54.o

5.0

1.0

3.0

3.o

2.o

1.0

_

1.0

1.0

1.0

37.0

3.0

2.0

1.0

2.o

1.0

1.0

1.0

l.CI

24.o

3.o

3.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

- 1

17.o i

1.0

2.o

2.o

1.0

1.0

1.0

10. o

1.0

1.0

3.o i

46

362

Ålder.

Vi 1883.

»/i 1884.

Vi 1885.

Vi 18.86.

Yi 1887.

Yi 1888.

Yi 1889.

Yi 1890.

Yi 1891.

Yi 1892.

75.5

1.0

76.5

77.5

78.5

79.5

80.5

81.5

82.5

83.o

84.5

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1

Summa

4,370.5

4,456.5

4,585.0

4,750.5

4,895.0

4,984.5

5,074.5

5,201.0

5,399.0

5,626.5

363

*/i 1893.

Yi 1894.

‘/i 1895.

Yi 1896.

Yl 1897.

Vi 1898.

>/i 1899.

Yl 1900.

Vi 1901.

Yi 1902.

Yi 1903.

Summa

obser-

vationsår.

_

_

_

_

1.0

_

_

_

_

_

_

2.o

2.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

1.0

5.738.0

5,863.5

5,957.5

5,985.5

6,010.0

6,194,5

6,602.5

7,146.0

7,901.5

8,527.0

8,941.0

124,210.0

364

Tabell 4.

Antal döda.

Ålder.

GD

8

b*

GD

A

CJ<

GD

£

M

8

-4

CD

j:

00

M

00

00

o

M.

CD

g

_2

| 1892.

1893.

1894.

1895.

M

CD

É

1 1897.

M

CD

CO

00

M

CD

SO

C3

l-A

s

o

M

H-A

s

LSD

1903.

2?

£

CD

20

21

22

1

1

i

l

l

l

1

2

4

1

20

21

22

23

1

1

2

4

23

21

2

--

2

1

1

1

1

2

2

12

24

25

_

i

__

_

_

_

_

2

_

1

1

l

1

2

9

25

26

l

2

1

1

1

1

1

1

2

l

A

1

14

26

27

2

l

Q

O

1

1

1

1

2

1

2

2

2

1

20

27

28

i

l

1

3

3

1

2

3

2

1

1

l

1

2

1

04

28

29

1

1

1

1

1

1

1

2

i

2

1

3

16

29

30

o

i

l

2

2

_

2

2

__

_

1

3

1

2

1

3

3

26

30

31

i

i

2

1

1

2

3

2

1

i

1

i

3

2

22

31

32

i

i

1

2

1

1

2

1

2

2

1

1

1

17

32

33

2

2

3

i

1

3

1

1

1

i

1

1

i

1

4

24

33

34

1

2

4

i

2

1

1

9

/0

o

1

2

1

2

1

3

1

2

29

34

35

3

i

9

i

1

3

2

1

1

2

2

1

1

2

1

1

25

35

36

4

i

l

i

3

2

1

2

1

1

1

1

1

1

1

2

24:

36

37

__

3

l

3

1

9

Aj

1

3

2

1

2

2

3

1

1

1

1

28

37

38

1

0

O

1

2

2

4

1

o

AJ

1

2

2

1

2

2

27

38

39

2

o

O

3

2

1

1

2

2

3

1

3

1

4

2

30

39

40

1

1

i

1

1

4

1

2

O

O

3

18

40

41

1

2

2

1

3

2

4

1

3

3

2

2

i

7

2

2

1

39

41

42

2

o

O

1

2

1

3

2

1

8

2

2

i

1

1

1

1

82

42

43

1

1

2

1

1

2

1

3

2

1

1

6

1

2

25

43

44

1

1

2

1

1

1

O

1

3

3

2

4

1

1

1

2

2

29

44

365

Ålder.

M

00

1884.

1885.

| 1886.

1 1887.

| 1888.

1889.

1890.

rest

j 1S92.

j 1893.

| 1894.

M

OD

O

M

00

g

M

00

&

•<a

j 1898.

I 1899.

M

M

h*

j 1902.

M

g

Gv

ep

1

B

P

Ålder.

45

i

1

1

1

2

2

1

1

2

3

_

3

1

2

1

2

2

1

2

_

29

45

46

2

1

1

2

2

1

4

3

1

O

O

3

1

1

i

26

46

47

2

i

1

1

1

1

2

1

2

o

O

5

2

3

i

26

47

48

i

i

1

1

3

2

1

i

1

3

1

3

5

i

25

48

49

1

3

i

1

1

2

2

2

1

3

4

3

24

49

50

1

1

i

1

1

1

5

2

1

2

1

3

2

1

1

3

27

50

Öl

1

2

3

2

2

2

2

2

2

2

1

2

1

1

4

29

51

52

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

2

2

2

4

3

26

52

53

2

2

1

1

1

1

2

1

1

3

2

1

2

1

2

4

6

33

53

54

1

1

1

1

1

3

1

3

1

3

1

2

3

4

3

1

30

54

55

2

2

1

2

2

4

2

2

1

1

1

2

4

2

1

1

30

55

56

2

1

1

4

1

3

2

3

2

1

20

56

57

i

2

3

2

4

1

1

1

1

3

1

2

2

2

26

57

58

1

1

2

1

2

o

O

1

2

2

—■

15

58

59

i

4

1

1

1

1

1

2

2

1

1

2

1

1

1

21

59

60

1

1

2

1

1

2

2

1

1

1

1

2

1

1

3

21

60

61

2

1

2

3

1

2

1

1

3

1

17

61

62

1

1

1

1

1

1

1

2

9

62

63

1

1

1

1

1

1

1

7

63

64

1

1

1

2

1

1

1

JL

2

1

12

64

65

1

1

1

1

1

5

65

66

66

67

1

1

1

3

67

68

1

68

69

4

69

70

4

70

71

71

72

72

73

73

74

1

1

2

74

Sula in a

85

38

39

29 43

34

44

44

35

58

46

60

47

31

50

41! 65

55

58

57

64

973

366

Tabell 5.

Antal utan pension afgångna.

Ålder.

1883.

1884.

| 1885.

1 1886.

1887.

| 1888.

1889.

j 1890.

1891.

M

ce

g

1893,

1894.

1895.

1896.

1897.

1898.

1899.

0061

1901.

| 1902.

8081

Summa.

1_

Ålder.

19

20

1

1

1

1

l

1

1

2

4

-

1

4

10

19

20

21

1

1

2

1

2

1

1

9

21

22

1

1

1

1

2

l

5

1

1

4

1

3

5

27

22

23

1

1

1

2

2

2

1

1

2

6

9

4

2

4

38

23

24

2

2

1

1

1

l

1

1

1

3

7

3

3

2

5

34

24

25

2

O

i)

1

1

3

2

5

3

2

5

1

2

4

34

25

26

1

1

1

1

1

1

2

1

2

2

2

4

4

6

29

26

27

2

2

1

1

1

2

3

1

3

2

-1

±

1

7

3

4

3

37

27

28

3

1

2

1

2

1

''1

1

2

5

4

5

2

6

3(5

28

29

1

1

4

1

2

3

1

i

1

1

2

3

7

4

32

29

30

1

2

1

2

2

1

2

1

2

1

1

1

3

1

3

2

2

28

30

31

1

4

2

1

2

4

1

2

2

2

2

1

2

2

2

30

31

32

5

2

1

3

1

1

1

2

2

1

2

1

5

1

3

31

32

33

3

1

1

1

2

1

6

2

3

2

2

2

2

1

29

33

34

1

2

1

1

2

1

1

1

3

1

1

1

1

17

34

35

1

i

2

1

2

5

1

1

1

1

o

0

1

20

35

36

1

O

0

1

4

2

1

1

1

1

1

1

2

-

1

1

6

27

36

37

1

2

3

3

1

1

3

1

2

2

19

37

38

1

2

1

1

3

1

2

1

1

1

1

1

1

17

38

39

2

4

1

1

1

2

1

1

2

15

39

40

1

2

1

2

1

2

1

2

2

1

15

40

41

1

2

1

1

1

6

41

42

i

1

1

1

1

1

1

1

8

42

43

2

3

i

1

3

1

1

1

1

14

43

44

1

i

1

1

1

1

1

1

1

9

44

367

ce

Q

h*

M

M

aa

>—k

M

1-1

M

i-a

»a

M

i-a

ZL

Ålder.

Qf)

Qo

ce

00

ce

ce

ce

ce

ce

ce

ce

ce

ce

ce

i

q

$

(JO

o<

1

ce

-vJ

$

ce

o

8

o

SP

o

ce

ce

n*

8

cs

-vl

o

ce

é

É

P

45

46

1

i

i

i

i

2

4

3

47

48

i

i

2

4

49

i

2

3

50

i

i

i

1

_

_

_

_

4

51

i

1

1

3

52

53

54

1

1

4

55

1

i

56

57

58

1

i

59

60

i

i

61

62

63

64

65

_

66

67

68

69

70

71

1

i

Summa

25

29

17

26 22

22

18

24

25

34

17

19

22

19

25

33

42

59

37

35

551

605

£

45

46

47

48

49

50

51

52

53

54

55

56

57

58

59

60
61
62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

368

Tabell 6.

Antal med a-pension afgångna.

Ålder.

l-i

cn>

go

W

I-i

18S5.

] 1886.

j 1887.

1888.

| 1889.

1 1890.

1891.

H-i

Qg

O

1893.

1—i
OO

K-*-

1895.

1896.

| 1897.

| 1898.

c?

I lilOO.

1901.

1902.

1903.

Summa.

=-

Ålder.

32

i

1

32

33

33

34

1

1

34

35

35

36

37

i

1

1

1

1

1

1

--

5

2

36

37

38

39

:

:

1

:

1

1

1

:

1

2

3

38

39

40

_

40

41

41

42

2

2

42

43

i

1

i

1

4

43

44

i

1

44

45

46

47

1

i

1

i

2

1

1

1

1

1

3

7

1

45

46

47

48

49

1

i

:

:

1

:

:

:

:

:

i

''

"

:

1

3

48

49

50

51

52

--

1

50

51

52

i

__

_

_

_

1

_

_

_

_

_

i

2

_

_

_

_

_

5

53

i

i

53

54

2

i

3

54

369

Ålder.

l«"i

M

CE

S

Hi

$

©«

1886.

18S9.

1890.

1891.

i 1892.

1893.

Hi

C/5

1895.

Hi

CE

%

1897.

1898.

Hi

CE

1900.

1061

1902.

j: 1903.

Summa.

Ålder.

55

l

1

1

1

4

55

56

O

1

Q

O

X

56

0<

58

1

1

i

58

59

1

4

1

1

7

59

60

1

1

2

60

61

1

1

2

61

62

l

1

2

62

63

1

i

63

64

64

65

65

66

2

2

66

67

67

68

68

69

69

70

70

71

71

72

1

-

1

72

Summa

9

5)

o

1

3

5

3

5

3

4

12

i

2

1

7

1

2

J)

1

l| 3

78

47

370

Tabell 7.

Antal med b-pension afgångna.

Ålder.

1883.

1884.

18,85.

1886.

1887.

1888.

j 1889.

1890.

1891.

1892.

| 1893.

M

OD

00

**

j 1895.

1896.

1897.

1898.

M

OD

S

1900.

M

8

1902.

»Hil

| Summa.

Ålder.

30

1

1

2

30

31

1

i

3!

32

32

33

1

2

33

34

1

i

34

35

4

35

36

i

1

__

1

3

S6

37

1

1

2

37

38

1

i

38

39

1

1

1

1

1

5

39

40

1

1

_

1

_

__

_

_

_

_

_

_

1

_

_

_

_

_

4

40

41

2

K

0

41

42

1

1

2

42

43

1

2

2

1

3

_

i

__

10

43

44

1

1

1

i

4

44

45

1

1

1

1

1

1

2

_

_

_

8

45

46

2

1

2

1

2

1

i

1

11

46 i

47

2

1

1

1

1

2

1

1

1

i

12

47

48

1

1

2

1

1

1

1

2

2

1

1

i

2

1

IS

48

49

1

1

1

i

1

1

1

1

8

49

50

2

1

1

2

2

2

2

2

14

50

51

1

1

1

1

1

1

1

1

1

3

12

Öl

52

1

1

1

1

1

1

1

3

2

3

15

52

53

2

1

2

_

1

1

2

2

1

4

1

3

7

27

53

54

1

1

1

1

1

2

1

1

1

1

1

3

4

19 1

54 |

371

Ålder.

M

M

oo

(JO

1886.

M

00

QD

-1

i 1888.

<''JO
eg

o

| 1890.

i;

M

Gg

S£>

Hi

M

Gg

M

Gg

W

M

00

g

1895.

M

00

§

M

Gg

Hi

00

ce

j: 1899.

i 1900.

I

ti

M

Summa.

;

i_-

1

Ålder.

55

1

_

_

_

1

1

o

2

2

4

2

1

1

: 2

i

1

3

2

_

_

25

55

56

2

i

1

i

1

5

2

2

i

i

2

2

2

8

31

56

57

1

4

1

4

O

3

2

1

i

1

3

1

3

5

83

57

58

1

3

1

3

2

4

2

3

5

2

4

2

1

6

89

58

59

1

l

2

o

O

3

3

2

3

2

O

3

2

1

2

2

33

59

60

2

1

2

1

2

2

6

O

0

5

2

2

i

1

2

1

2

So

60

61

1

2

1

4

2

2

3

2

1

3

2

3

i

3

30

61

62

1

1

__

~

1

1

2

1

3

1

2

1

3

3

3

4

27

62

63

2

1

1

1

1

1

2

3

2

2

i

1

18

63

64

1

2

2

1

1

3

2

1

1

1

1

1

2

19

64

65

1

--

1

2

— •

1

5

65

66

1

l

1

2

1

1

1

8

66

67

1

— •

1

1

1

2

2

8

67

68

1

1

1

1

i

1

1

7

68

69

1

1

69

70

1

1

2

70

71

1

1

1

3

71

72

72

73

2

_

1

3

73

74

1

1

2

74

75

75

76

76

77

1

1

2

77

78

78

79

79

SO

_

_

_

80

81

81

82

~

82

83

83

84

84

85

1

1

85

Summa

21 j

13

6

31

23 |

fl

22 i

20

37

23

27

29 |

38

84

35 |

27

22 j

23

31

13 |

19

56

522

372

Tabell 8.

Antal med c-pension afgångna.

m

M

fe*

fei

fei

fei

fei

fei

fe*

fei

fei

M

fe*

M

fei

fe*

M

fe*

fei

fe*

fe*

!>''

Ålder

<x>

$

00

8

QO

2R

1-

$

fej

X>

(X)

%

<x

so

fe*

do

eg

i

S

9

Ö*

Gg

8

9

•a

QO

SO

OD

SO

50

fe*

1

i

B

Pw

H

p

52

53

54

1

1

52

53

54

55

i

1

55

56

i

i

l

1

2

1

7

56

57

i

2

1

2

1

7

57

58

l

i

i

2

1

3

2

5

16

58

59

2

i

i

3

i

3

3

1

7

1

6

29

59

60

1

_

2

2

i

3

5

5

4

4

5

6

1

39

60

61

—•

1

5

3

2

5

5

5

1

4

11

3

3

48

61

63

1

3

2

3

1

7

10

10

5

4

2

4

5

1

58

62

63

1

1

1

2

4

5

14

4

6

3

3

7

2

53

63

64

2

1

9

3

4

5

(i

5

5

1

3

1

3

1

6

48

64

65

1

1

3

5

9

6

6

2

4

2

3

4

9

5

60

65

66

--

1

7

5

2

3

1

3

2

2

2

28

66

67

1

3

1

2

3

4

1

1

1

2

1

1

1

19

67

68

1

2

2

1

3

2

1

2

1

1

1

5

1

1

1

25

68

69

1

2

1

i

2

1

1

1

2

1

13

69

70

1

3

o

<6

1

1

2

1

—*

1

1

13

70

71

1

2

3

3

1

10

71

72

1

1

1

2

5

72

78

i

1

1

1

4

73

74

2

1

1

4

74

75

76

:

I

:

:

:

I

:

I

1

:

1

:

:

:

:

1

1

75

76

Summa

0

0

0

1

3

10

8

5

10

27

41

37

38

58

37

37

88

24)51

35

35

490

373

Tabell 9.

Afgångssannolikhet af olika orsaker.

Ålder.

Beräknadt antal

observationsår

1883-1903.

Döda.

Dödlighets-

koefficient.

Afgångna

ej pensionerade.

Ej pensione-

rades

afgångsprocent.

Afgångna

såsom

a-invalider.

Sannolikhet

att bli

a-invalid.

Afgångna

såsom

b-invalider.

Sannolikhet

att bli

b-invalid.

Afgångs-procent excl.
c-nensionerade
1883—1903.

%

%

%

17.5

11.5

0

0

0

0

0

18.5

100

0

4

4.oo

0

0

4.oo

19.5

300

2

0.67

10

3.33

0

0

4.oo

20.5

608

4

0.66

9

1.48

0

0

2.14

21.5

1,029

1

0.10

27

2.62

0

0

2.72

22.5

1,523.5

4

0.26

38

2.49

0

0

2.75

23.5

1,986

12

0.60

34

1.71

0

0

2.31

24.5

2,410.5

9

0.37

34

1.41

0

0

1.78

25.5

2,827

14

0.50

29

1.03

0

o

1.53

26.5

3,224.5

20

0.62

37

1.15

0

0

1.77

27.5

3,523

24

0.6 8

36

1.02

0

0

1.70

28.5

3,869.5

16

0.41

32

0.83

0

--

0

1.24

29.5

4,183.5

26

0.62

28

0.6 7

0

2

0.05

1.34

30.5

4,381

22

0.50

30

0.68

0

1

0.02

1.20

31.5

4,528.5

17

0.38

31

0.68

1

0.02

0

1.08

32.5

4,617

24

0.5 2

29

0.63

0

2

0.04

1.19

33.5

4,645

29

0.62

17

0.37

1

0.02

1

0.02

1.03

34.5

4,652.5

25

0.54

20

0.43

0

4

0.09

1.06

35.5

4,669.5

24

0.51

27

0.58

5

O.n

3

0.06

1.26

36.5

4,643

28

0.60

19

0.41 ''

2

0-04''

2

0.04

1.09

37.5

4,559.5

27

0.59

17

0.37

2

0.04

1

0.02

1.02

38.5

4,440.5

30

0.68

15

0.34

3

0.0 7

5

0.11

1.20

39.5

4,283

18

0.42

15

0.35

0

4

0.0 9

0.86

40.5

.4,143.5

39

0.94

6

0.14

0

5

0.12

1.20

41.5

3,999

32

0.80

8

0.20

2

0.05

2

0.05

1.10

42.5

3,854.5

25

0.65

14

0.36

4

O.io

10

0.26

1.87

43.5

3,720

29

0.78

9

0.24

1

0.03

4

0.11

1.16

44.5

3,548.5

29

0.82

4

0.11

3

0.08

8

0.23

1.24

374

Ålder.

Beräknadt antal

observationsår

1883—1903.

Döda.

Dödligkets-

koefficient.

Afgångna

ej pensionerade.

Ej pensione-

rades

afgångsprocent.

Afgångna

såsom

a-invalider.

Sannolikhet

att bli

a-invalid.

Afgångna

såsom

b-invalider.

Sannolikhet
att bli

b-invalid.

------

Afgångs-procent exel.
c-pensionerade
1883—1903.

%

%

%

45.5

3,400.5

26

0.76

O

O

0.09

7

0.21

11

0.32

1.38

46.5

3,240.5

26

0.80

4

0.12

1

0.03

12

0.37

1.32

47.5

3,054

25

0.82

O.oo

1

0.03

18

0.59

1.44

48.5

2,899

24

0.83

3

O.io

3

0.1 o

8

0.28

1.31

49.5

2,707.5

27

1.00

4

0.15

0

14

0.52

1.67

50.5

2,476

29

1.17

3

0.12

4

0.16

12

0.48

1.93

51.5

2,262

26

1.15

1

0.04

5

0.22

15

0.66

2.07

52.5

2,035

33

1.62

4

0.20

1

0.05

27

1.33

3.2 0

53.5

1,818

30

1,65

O.oo

3

0.17

19

1.05

2.8 7

54.5

1,615

30

1.86

1

0.06

4

0.25

25

1.55

3.72

55.5

1,423.5

20

1.40

0

3

0.21

31

2.18

3.79

56.5

1,245.5

26

2.09

0

4

0.32

33

2.65

5.06

57.5

1,084

15

1.38

1

0.09

1

0.09

39

3.60

5.16

58.5

952

21

2.21

0

7

0.74

33

3.47

6.42

59.5

802

21

2.62

1

0.12

2

0.25

35

4.36

7.35

60.5

675.5

17

2.52

0

2

0.30

30

4.44

7.26

61.5

553

9

1.63

0

2

0.36

27

4.88

6.87

62.5

438

7

1.60

0

i

0.23

18

4.11

5.94

63.5

343

12

3.50

0

0

19

5.54

9.04 I

64.5

252

5

1.98

0

0

5

1.98

3.96

65.5

180

0

0

2

1.11

8

4.44

5.55

66.5

137

3

2.19

0

0

8

5.84

8.03

67.5

107

1

0.93

0

0

7

6.54

7.47

68.5

72

4

5.56

0

0

1

1.39

6.95

69.5

54

4

7.41

0

0

2

3.70

11.11

70.5

37

0

1

2.70

0

3

8.11

10.81

71.5

24

0

0

1

4.17

0

4.17

72.5

17

0

0

0

3

17.65

17.65

73.5

10

2

20, oo

0

0

2

20. oo

40. oo

74.5

3

0

— 1

0

0

0

0

375

Ålder.

Beräknadt antal

observationsår

1883—1903.

Döda.

Dödlighets-

koefficient.

Afgångna

ej pensionerade.

Ej pensione-

rades

afgångsprocent.

Afgångna

såsom

a-invalider.

Sannolikhet

ätt bli

a-invalid.

Afgångna

såsom

b-invalider.

Sannolikhet

att bli

b-invalid.

Algångs-procent escl.

c-pensionerade

1883—1903.

%

%

%

75.5

2

0

0

0

0

0

76.5

2

0

0

0

2

100

100

77.5

1

0

0

0

0

0

78.5

1

0

0

0

0

0

79.5

1

0

0

0

0

0

80.5

1

0

0

_

0

_

0

0

81.5

1

0

0

0

0

0

82.5

1

0

0

0

0

0

83.5

1

0

0

0

0

0

84.5

1

0

0

0

1

100

100

Summa

124,210

973

605

78

522

— 1

876

Tabell 10.

Grafiskt utjämnade värden för dödlighet in. in.

Ålder.

Dödlighets-

koefficient.

%

Sannolikhet
att afgå
utan pension.

%

Sannolikhet att bli

Afgångs-sannolikhet,
excl. c-pen-sionering.

%

a-invalid.

%

li-invalid.

%

18

0.47

3.20

O.oo

O.oo

3.07

19

0.47

2.98

O.oo

O.oo

3.40

20

0.47

2.65

O.oo

O.oo

3.12

21

0.47

2.87

O.oo

O.oo

2.84

22

0.47

2.io

O.oo

O.oo

2.57

23

0.47

1.85

O.oo

O.oo

2.32

24

0.47

1.62

O.oo

O.oo

2.09

25

0.48

1.42

O.oo

O.oo

1.90

26

0.48

1.25

O.oo

O.oo

1.73

27

0.48

1.10

O.oo

O.oo

1.58

28

0.48

0.97

O.oo

O.oo

1.45

29

0.48

0.85

O.oo

O.oi

1.34

30

049

0.74

O.oo

O.oi

1.24

31

0.49

0.66

0.02

0.02

1.19

32

0.50

0.60

0.02

0.02

1.14

33

0.51

0.55

0.02

0.02

1.10

34

0.58

0.50

0.02

0.03

1.08

35

0.54

0.45

0.02

0.03

1.04

36

0.55

0.40

0.0 2

0.04

1.01

37

0.57

0.35

0.02

0.05

0.99

38

0.59

0.30

0.03

0.06

0.98

39

0.62

0.27

0.03

0.07

0.99

40

0.G5

0.24

0.04

0.09

1.02

41

0.68

0.21

0.04

0.12

1.05

42

0.72

0.18

0.05

0.14

1.09

43

0.76

0.16

0.0 5

0.18

1.15

44

0.80

0.14

0.06

0.22

1.22

377

Ålder.

Dödligkets-

koefficient.

%

Sannolikhet
att afgå
utan pension.

%

Sannolikhet att bli

Afgångs-sannolikhet,
excl. c-pen-sionering.

%

a-invalid.

%

b-invalid.

%

45

0.84,

0.12

0.07

0.26

1.29

46

0.88

O.ii

0.0 7

0.30

1.36

47

0.98

O.io

0.08

0.35

1.46

48

0.99

0.09

0.09

0.40

1.57

49

1.06

O.os

0.10

0.47

1.71

50

1.18

0.07

0.12

0.57

1.89

51

1.20

0.06

0.13

0.68

2.07

52

1.28

0.05

0.14

0.87

2.34

53

1.37

0.04

0.15

1.15

2.71

54

1.46

0.03

0.17

1.53

3.19

55

1.55

0.03

0.19

1.94

3.71

56

1.64

0.02

0.21

2.38

4.25

57

1.78

0.02

0.23

2.86

4.84

58

1.83

0,02

0.2 5

3.40

5.50

59

1.93

0.02

0.27

3.80

6.02

60

2.03

0.02

0.30

4.15

6.50

61

2.14

0.02

0.32

4.43

6.91

62

2.25

0.01

0.3 4

4.66

7.26

63

2.36

O.oi

0.37

4.86

7.60

64

2.47

O.oi

0.40

5.06

7.94

65

2.58

O.oo

0.43

5.27

8.2 7

66

2.70

O.oo

0.45

5.45

8.60

67

2.82

O.oo

0.48

5.60

8.90

68

2.94

O.oo

0.52

5.70

9.16

69

3.06

O.oo

0.56

5.78

9.40

48

378

Tabell 11.

Ålder.

Dödlighetslcoefficienter %

Förhållandet
mellan (I)
och (II).

Förhållandet
mellan (I)
och (III).

enligt

föreliggando

statistiska

undersökning

(utjämnade

värden).

I

enligt

1881—1890

års dödl.-tab.

för män
i hela riket.

II

enligt

1881—1890

års dödl.-tab.
för män på
landsbygden.

III

18

0.47

0.51

0.47

0.92

1.00

19

0.47

0.56

0.51

0.84

0.92

20

0.47

0.61

0.56

0.77

0.84

21

0.47

0.64

0.60

0.7 3

0.78

22

0.47

O.G 6

0.61

0.71

0.77

23

0.4 7

0.67

0.62

0.70

0.76

24

0.47

0.68

0.62

0.69

0.76

25

0.4 8

0.67

0.61

0.72

0.79

26

0.48

0.6 7

0.60

0.72

0.80

27

0.48

0.67

0.59

0.72

0.81

28

0.48

0.68

0.59

0.71

0.81

29

0.48

O.G 8

0.59

0.71

0.81

30

0.49

0.67

0.59

0.73

0.83

31

0.49

0.67

0.58

0.78

0.84

32

0.50

0.68

0.58

0.74

0.86

33

0.51

0.69

0.58

0.74

0.88

34

0.53

0.69

0.58

0.77

0.91

35

0.54

0.71

0.59

0.7 6

0.92

36

7.55

0.74

0.63

0.74

0.87

37

0.57

0.78

0.66

0.73

0.86

38

0.59

0.79

0.68

0.75

0.8 7

39

0.6 2

0.83

0.7 0

0.75

0.89

40

0.65

0.8 7

0.74

0.75

0.88

41

0.68

0.91

0.77

0.75

0.88

42

0.72 j

0.94

0.78

0.77

0.92

43

0.76

0.97

0.81

0.78

0.94

44

0.80

1.02

0.86 1

0.78

0.93

379

Ålder.

Dödlig

hetskoefficienter %

Förhållandet
mellan (I)
och (II).

Förhållandet

mellan (I)
och (III).

enligt

föreliggande

statistiska

undersökning

(utjämnade

värden).

1

enligt

1881-1890

års dödl.-tab.

för män
i hela riket.

II

enligt

1881—1890

års dödl.-tab.
för män på
landsbygden.

III

45

0.84

1.06

0.90

0.79

0.93

46

0.88

1.10

0.93

0.80

0.95

47

0.93

1.14

0.97

0.82

0.96

48

0.99

1.20

1.03

0.82

0.96

49

1.06

1.26

1.08

0.84

0.98

50

1.13

1.31

1.14

0.86

0.99

51

1.20

1.36

1.19

0.88

1.01

52

1.28

1.44

1.27

0.89

1.01

53

1.37

1.58

1.36

0.90

1.01

54

1.46

1.63

1.46

0.90

1.00

55

1.55

1.71

1.54

0.91

1.01

56

1.64

1.82

1.05

0.90

0.99

57

1.73

1.95

1.79

0.89

0.97

58

1.83

2.ii

1.94

0.87

0.94

59

1.93

2.28

2.10

0.85

0.92

60

2.03

2.43

2.26

0.S4

0.90

61

2.14

2.57

2.42

0.83

0.88

62

2.25

2.73

2.58

0.82

0.87

63

2.36

2.94

2.76

0.80

0.86

64

2.47

3.17

2.98

0.7 8

0.83

65

2.58

3.44

3.27

0.75

0.79

66

2.70

3.74

3.57

0.72

0.76

67

2.82

4.08

3.92

0.6 9

0.72

68

2.94

4.42

4 20

0.C7

0.69

69

3.06

4.so

4.65

0.64

0.66

380

Tabell 12.

Sannolikhet att
afgå utan pension
'' (ntj. v.) %

Sannolikhet att
afgå utan pension,
(utj. v.) %

För-

hållandet
mellan
(I) och

(II).

Ålder.

enligt

före-

liggande

statistisk!

under-

sökning

enligt

Jäderins

under-

sökning

hållandet
mellan
(I) och
(II).

Ålder.

enligt

före-

liggande

statistiska

under-

sökning

enligt

Jäderins

under-

sökning

i.

ii.

i.

ii.

!

1 18

3.20

(3.85)

0.83

42

0.18

0.31

0.58

i 19

2.93

(3.60)

0.81

43

0.16

0.26

0.62

20

2.65

3.38

0.7 8

44

0.14

0.21

0.6 7

1 21

2.3 7

3.16

0.75

45

0.12

0.17

0.71

22

2.io

2.87

0.73

46

0.11

0.16

0.69

23

1.85

2.55

0.73

47

O.io

0.15

0.67

24

1.62

2.22

0.73

48

0.09

0.15

0.60

25

1.42

1.89

0.75

49

0.08

0.14

0.57

26

1.25

1.69

0.74

50

0.07

0.13

0.54

27

1.10

1.49

0.74

51

0.06

0.12

0.50

28

0.97

1.32

0.73

52

0.05

0.10

0.5 0

29

0.85

1.15

0.74

53

0.04

0.07

0.57

30

0.71

0.99

0.75

54

0.03

0.06

0.50

31

0.66

0.85

0.78

55

0.03

0.06

0.50

32

0.60

0.76

0.79

56

0.02

0.06

0.33

33

0.55

0.70

0.79

57

0.02

0.06

0.33

34

0.50

0.6 5

0.7 7

58

0.02

0.06

0.33

OO

0.45

0.61

0.74

59

0.02

0.06

0.33

36

1

0.40 1

0.58

0.69

60

0.02

0.06

0.33

37

0.35

0.54

0.65

61

0.02

0.05

0.40

38

0.30

0.49

0.61

62

0.01

0.03

0.33

39

0.27

0.44

0.61

63

O.oi

0.02

0.50

40

0.24

0.40

0.60

64

O.oi

O.oi

1.00 1

41

0.21 1

0.35

0.60

381

Tabell 13.

Ålder.

Sannolikhet att
bli pensionerad på
grund af invali-ditet, %

För-hållandet
mellan
(I) och
(II).

Ålder.

Sannolikhet att
bli pensionerad på
grund af invali-ditet, %

För-hållandet
mellan
(I) och
(II).

enligt

före-

liggande

under-

sökning

I.

enligt

Jäderin

II.

enligt

före-

liggande

under-

sökning

I.

enligt

Jäderin

II.

18

O.oo

0.02

(O.oo)

45

0.33

0.40

0.82

| 19

O.oo

0.02

(O.oo)

46

0.37

0.46

0.80

47

0.43

0.52

0.83

20

O.oo

0.02

(O.oo)

48

0.49

0.58

0.84

21

O.oo

0.03

(O.oo)

49

0.57

0.65

0.88

22

O.oo

0.03

(O.oo)

23

O.oo

0.03

(O.oo)

50

0.69

0.72

0.96

24

O.oo

0.03

(O.oo)

51

0.81

0.81

1.00

52

1.01

0.93

1.09

25

O.oo

0.04

(O.oo)

53

1.30

1.09

1.19

26

O.oo

0.04

(O.oo)

54

1.70

1.35

1.26

27

O.oo

0.04

(O.oo)

28

O.oo

0.04

(O.oo)

55

2.13

1.70

1.25

29

O.oi

0.05

(0.20)

56

2.59

2.16

1.20

57

3.09

2.72

1.14

30

O.oi

0.05

(0.2 0)

58

3.65

3.39

1.08

31

0.04

0.06

0.67

59

4.07

4.07

1.00

32

0.04

0.07

0.57

33

0.04

0.09

0.44

60

4.45

4.74

0.94

34

0.05

O.io

0.50

61

4.75

5.43

0.87

62

5.oo

6.14

0.81

35

0.05

0.12

0.42

63

5.23

6.87

0.76

36

0.06

0.14

0.43

64

5.46

• 7.7 7

0.7 0

37

0.07

0.16

0.44

38

0.09

0.19

0.47

65

5.69

8.91

0.64

39

O.io

0.21

0.48

66

5.90

10.26

0.58

67

6.08

12.01

0.51

40

0.13

0.23

0.57

68

6.22

14.36

0.43

41

0.16

0.25

0.64

69

6.34

17.33

0.37

42

0.19

0.28

0.68

43

0.23 j

0.30

0.77

44

0.28

0.35

0.80

382

Tabell 14.

Ålder.

Afgångssannolikhet, excl.
på grund af c pension

Förhållandet
mellan (I)
och (II).

Ålder.

Afgångssannolikhet, axel.
på grund af c-pension

Förhållandet
mellan (I)
och (II).

enligt före-liggande
statistiska
undersökning

I.

enligt

Jäderins

undersökning

II.

enligt före-liggande
statistiska
undersökning

I.

enligt

Jäderins

undersökning

II.

%

%

%

%

18

3.67

4.38

0.84

45

1.29

1.63

0.79

19

3.40

4.18

0.81

46

1.36

1.72

0.79

47

1.46

1.81

0.81

20

3.12

4.oi

0.78

48

1.57

1.93

0.81

21

2.84

3.83

0.74

49

1.71

2.05

0.83

22

2.57

3.5G

0.72

23

2.32

3.25

0.71

50

1.89

2.16

0.88

24

2.09

2.93

0.71

51

2.07

2.29

0.90

52

2.34

2.47

0.95

25

1.90

2.60

0.73

53

2.71

2.69

1.01

26

1.73

2.40

0.72

54

3.19

3.04

1.05

27

1.58

2.20

0.72

28

1.45

2.04

0.71

55

3.71

3.47

1.07

29

1.34

1.88

0.71

56

4.2 5

4.04

1.05

57

4.84

4.73

1.02

30

1.24

1.71

0.73

58

5.50

5.56

0.99

31

1.19

1.58

0.75

59

6.02

6.41

0.94

32

1.14

1.51

0.75

33

1.10

1.48

0.7 4

60

6.50

7.23

0.90

34

1.08

1.44

0.75

61

6.91

8.05

0.86

62

7.26

8.90

0.82

35

1.04

1.44

0.72

63

7.60

9.83

0.77

36

1.01

1.46

0.69

64

7.94

10.95

0.73

37

0.99

1.48

0.67

38

0.98

1.47

0.67

65

8.27

12.35

0.67

39

0.99

1.48

0.67

66

8.60

14.oo

0.61

67

8.90

16.09

0.55

40

1.02

1.50

0.68

68

9.16

18.78

0.49

41

1.05

1.51

0.70

69

9.40

22.13

0.42

42

1.09

1.53

0.71

43

1.15

1.53

0.7 5

44

1.22

1.58

0.77

383

Tabell 15.

Invalidpensionerades dödlighet.

Ålder.

Antal

hela

observa-

tionsår

Antal

döda

inva-

lider

Antal
d. Vi
1904
kvar-lefvande
inva-lider

Berälm.
antal
Över-skju-tande
observa-tionsår
för de
kvar-lefvande

7> (II)
+ (IV)

Ilorri-

geradt

antal

observa-

tionsår

inalles

Korri-

geradt

antal

döda

Dödlig-

hets-

koeffi-

cient

%

I.

II.

III.

IV.

V.

VI.

VII.

Vill.

30

o

2.o

0.5

25.oo

31

2

1

0.5

2.5

0.5

20.oo

32

5

5.o

0

0

33

7

7.o

0

0

34

8

8.0

0

0

35

13

_

_

13.o

0

0

36

22

22,o

1.0

4.55

37

28

2

1.0

29.0

1.5

5.17

33

29

1

0.5

29.5

1.5

5.08

39

35

2

1.0

36.0

2.o

5.56

40

40

2

O.i

i.i

41.1

1.0

2.43

41

44

1

0.4

0.4

44.4

2.o

4.50

42

48

4

0.2

2.2

50.2

2.5

4.98

43

55

1

2

0.9

1.4

56.4

1.0

1.77

44

62

1

1

0.9

1.4

63.4

1.0

1.58

45

70

1

4

1.6

2.1

72.i

2.5

3.47

46

79

4

1

0.9

2.9

81.9

3.o

3.06

47

88

9

u

4

2.1

o.i

91.i

1.5

1.65

48

102

1

5

2.4

2.9

104.9

4.5

4.29

49

102

8

4

3.o

7.o

109.o

5.5

5.05

384

Ålder.

Antal

hela

observa-

tionsår

Antal

döda

inva-

lider

Antal
d. Vi
1904
kvar-lefvande
inva-lider

Beräkn.
antal
öfver-skj ri-tande
observa-tionsår
för de
kvar-lefvande

V* (II)
+ (IV)

Korri-

gerad!

antal

observa-

tionsår

inalles

Korri-

geradt

antal

döda

Dödlig-

hets-

koeffi-

cient

%

I.

II.

in.

IV.

V.

VI.

VII.

vin.

50

102

3

12

5.4

6.9

108.9

2.5

2.30

51

no

2

7

3.8

4.8

114.8

3.5

3.05

52

113

5

9

5.i

7.6

120.6

4.5

3.73

53

121

4

14

6.6

8.6

129.6

6.5

5.02

54

122

9

11

5.4

9.9

131.9

7.5

5.6 9

55

138

6

10

5.6

8.6

146.6

6.0

4.09

5G

149

6

15

7.5

10.5

159.5

7.5

4.70

57

162

9

15

8.1

12.6

174.6

7.5

4.30

58

164

6

20

9.1

12.1

176.1

7.5

4.26

59

186

9

13

7.4

11.9

197.9

7.o

3.54

60

202

5

20

9.1

11.6

213.6

5.5

2.57

61

216

6

13

6.9

9.9

225.9

6.5

2.88

62

222

7

16

7.6

11.1

233.1

7.5

3.22

63

223

8

13

6.9

10.9

233.9

9.5

4.06

64

216

11

16

8.8

14.3

230.3

10. o

4.34

65

194

9

22

10.4

14.9

208.9

9.0

4.31

66

173

9

17

8.8

13.3

186.3

7.5

4.03

67

156

6

19

8.9

11.9

167.9

4.o

2.38

68

148

2

14

8.2

9.2

157.2

4.5

2.86

69

120

7

24

10.8

14.3

134.3

7.5

5.58

70

99

8

14

6.6

10.6

109.6

6.o

5.47

71

88

4

11

5.6

7.6

95.6

4.0

4.18

72

73

4

12

6.o

8.0

81.0

4.5

5.56

73

58

5

12

5.6

8.1

66.1

3.5

5.30

74

49

2

9

3.9

4.9

53.9

3.5

6 49

385

Ålder.

Antal

hela

observa-

tionsår

Antal

döda

inva-

lider

Antal
d. Vi
1904
kvar-lefvande
inva-lider

Beräkn.
antal
öfver-skju-tande
observa-tionsår
för de
kvar-lefvande

Va (ID
+ (IV)

Korri-

geradt

antal

observa-

tionsår

inalles

Korri-

geradt

antal

döda

Dödlig-

hets-

koeffi-

cient

o/

/O

I.

II.

III.

IT.

V.

TI.

TII.

Till.

75

41

5

4

2.2

4.7

45.7

4.5

9.S5

76

31

4

6

2.o

4.6

35.6

3.o

8.43

77

28

2

3

1.5

2.5

30.5

2.o

6.56

78

23

2

O

O

1.4

2.4

25.4

1.5

5.91

79

21

1

2

1.1

1.6

22.c

2.o

8.85

80

16

3

3

1.2

2.7

18.7

2.5

13.87

81

13

2

1

0.4

1.4

14.4

1.5

10.4 2

82

12

1

0.2

0.7

12.7

1.0

7.87

83

8

1

2

0.9

1.4

9.4

1.5

15.96

84

5

2

1

0.4

1.4

6.4

2.0

31.25

85

4

2

1.0

5.o

2.o

40. oo

86

2

2

1.0

3.o

1.0

33.33

87

2

0.1

0.1

2.1

0

0

88

i

■ —

1

0.4

0.4

1.4

0.5

35.71

89

1

0.5

0.5

0.5

100. oo

1

4,652

210

406

203.o

308. o

4,960.0

210. o

49

386

Tabell 16.

De c-pensionerades dödlighet.

Ålder.

Antal
hela
observa-tion sår

Antal

döda

Antal
d. Vi
1904
kvarlef-vande

Beråkn.
antal
Över-skju-tande
observa-tionsår
för de
kvarlef-vande

Va (II)

+ OV)

Korri-

geradt

antal

observa-

tionsår

inalles

Korri-

geradt

antal

döda

I)öd-

lighets-

koeffi-

eient

%

I.

II.

in.

IT.

V.

Yl.

VII.

VIII.

52

1

1.0

53

1

1.0

54

2

2.0

55

3

_

_

0.2

0.2

3.2

56

8

2

1.2

1.2

9.2

57

10

4

2.5

2.5

12.5

58

15

8

3.6

3.6

18.6

59

31

5

2.5

2.5

33.5

60

59

_

5

4.5

4.5

63.5

1.0

1.57

61

85

2

21

9.2

10.2

95.2

3.5

3.68

62

132

5

11

7.2

9.7

141.7

3.o

2.12

63

160

1

25

12.2

12.7

172.7

4.o

2.32

64

173

7

23

11.2

14.7

187.7

4.5

2.40

65

215

2

21

11.4

12.4

227.4

8.o

3.52

66

203

14

28

13.o

20. o

223.0

9.5

4.26

67

197

5

20

10.9

13.4

210.4

4.5

2.14

68

191

4

27

12.2

14.2

205.2

7.5

3.05

69

174

11

17

10.8

16.3

190.3

11.0

5.78

70

142

11

35

15.4

20.9

162.9

8.5

5.22

71

130

6

18

9.4

12.4

142.4

4.5

3.16

72

112

3

21

9.4

10.9

122.9

4.5

3.66

73

99

6

12

6.4

9.4

108.4

5.o

4.G1

74

83

4

15

7.0

9.o

92.0

4.5

4.89

38

Ålder.

Antal

hela

observa-

tionsår

Antal

döda

Antal
d. Vi
1904
kvarlef-vande

Beräkn.
antal
öfver-skju-tande
observa-tionsår
för de
kvarlef-vande

7» (11)
+ (IV).

Korri-

geradt

antal

observa-

tionsår

inalles

Korri-

geradt

antal

döda

Död-

lighets-

koeffii-

cient

%

I.

II.

III.

IY.

Y.

Yl.

VII.

VIII.

75

69

5

11

5.2

7.7

76.7

6.0

7.82

76

53

7

9

4.6

8.1

61.1

4.o

6.55

77

43

1

10

4.6

5.1

48.1

2.0

4.16

78

33

3

7

3.6

5.i

38.1

2.5

6.50

79

23

2

8

3.2

4.2

27.2

1.5

5.51

80

20

1

2

1.5

2.o

22.0

1.5

6.82

81

12

2

6

2.4

0.4

15.4

2.o

12.99

82

9

2

1

0.8

1.8

10.8

1.0

9.26

83

6

3

1.2

1.2

7.2

1.0

13.89

84

3

2

1

0.6

1.6

4.6

1.0

21.74

85

1

2

0.9

0.9

1.9

0

86

1

0.4

0.4

0.4

0

2,498

106

379

189.2

242.2

2,740.2

106.o

388

Tabell 17.

c-pensionerade, beräknadt och verkligt antal döda.

Ålder.

Antal obser-vationsår.

I.

Dödlighets-koeffi-cienter för
män på
landsbygd.
1881—90
års tab.

Si-

ll.

Beräknadt

antal

döda.

in.

Verkligt

antal

döda.

IV.

Å1 d e r.

Antal obser-vationsår.

I.

Dödlighets-

koeffi-cienter för
män på
landsbygd.
1881—90
års tab.

Si-

ll.

Beräknadt

antal

döda-

rn.

Verkligt

antal

döda.

IV.

52

1.0

1.2 7

O.o

0,o

70

162.9

ö.io

8.3

8.5

53

1.0

l.Sfi

O.o

0,o

7i

142.4

5.66

8.1

4.5

54

2.o

1.46

O.o

0,o

72

122.9

6.26

7.7

4.5

73

108.4

6.91

7.6

5.o

55

3.2

1.54

O.o

0,o

74

92.o

7.61

7.o

4.5

5 G

9.2

1.6 5

0.2

0,o

57

12.5

1.78

0.2

0,o

75

76.7

8.4 0

6.4

6.o

58

18.6

1.94

0.4

0,o

76

61.1

9.2 7

5.7

4.o

59

38.r,

2.10

0.7

0,o

77

48.i

10.15

4.9

2.o

78

38.1

11.02

4.2

2.5

60

63.5

2.26

1.4

1.0 I

79

27.2

12.03

3.3

1.5

61

95.2

2.42

2.3

3.5

62

141.7

2.58

3.7

3.0

80

22.o

13.32

2.9

1.5

63

172.7

2.76

4.8

4.o

Öl

15.4

14.7 8

2.3

2.o

64

187.7

2.98

5.6

4.6

82

10.8

16.33

1.8

1.0

83

7.2

I8.01

1.3

1.0

65

227.1

3.27

7.4

8.0

84

4.6

19.79

0.9

1.0

66

223.0

3.5 7

S.o

9.5

67

210.4

3.92

8.2

4.5

85

1.9

21.00

0.4

0,o

68

205.2

4.20

8.7

7.5

86

0.4

22.48

O.i

0,o

69

190. s

4.66

8.9

11.0

2.740.2

183.3

103.o

—o

Tillbaka till dokumentetTill toppen