UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1904:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET DEN 29 OKTOBER 1902

KOMITÉN FÖR GRANSKNING AF

TULLVERKETS STATER

I. BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1902.

INNEHALL.

Sid

Underdånig skrifvelse till Konungen ......................................... VII

Betänkande och förslag..................................................................... 1

Inledning ............................................................................................. 1

Generaltullstyrelsen.............................................................................. 5

1879 års stat.................................................................................. 5

Komiténs förslag .............................................................................. 7

Kanslibyrån................................................................................. 7

Revisionsbyrån ......................................................................... 10

Aflöningsförmåner för de nye tjenstemännen .................................... 14

Anslaget till vikariatsersättning m. m.............................................. 15

Fråga om viss utvidgning af generaltullstyrelsens embetsbefattning ......... 18

Tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning............... 22

Allmän öfversigt ............................................................................. 22

Tullverkets uppgift ..................................................................... 22

Nuvarande organisation ............................................................... 23

Lokalförvaltningen sid. 23. — Kustbevakningen sid. 29. — Gränsbevakningen
sid. 30.

Generaltullstyrelsens yttrande 1899 rörande behof af staternas omarbetning 31

Material för komiténs granskning af staterna.................................... 33

Uppdelning af komiténs förslag i särskilda afdelningar ..................... 34

I. lokalförvaltningen ........................................................................ 35

1) Tullförvaltningamas organisation................................................ 35

Anmärkningar från formel synpunkt och af dessa föranledda förslag 35

Tullkammarens i Höganäs förändring till tullinspektion.............. 37

Ändrad organisation af tullförvaltningen i Malmö...................... 40

Organisationsförändringar vid tullkamrarna i Åhus, Halmstad,

Karlstad, Karlshamn och Visby............................................. 46

Organisationsförändringar vid tullbevakningsinspektionema i Stockholm
och Göteborg .......................................................... 54

Tullkammarens i Grisslehamn förändring till tullstation............ 60

Kungelfs stapelstadsrätt hvilande .......................................... 62

Fråga om förändring af tullförvaitningen i Marstrand ................ 64

Sid.

Indragning af tullkamrama i Trosa, Laliolm och Amål ............... 66.

Indragning af tullinspektionen i Engelholm................................. 67.

Tullstationernas i Dalarö, Sandhamn och Eurusund förändring till

tullinspektioner ....................... 68.

Omorganisation af tullstationerna i Öregnmd, Barösund, Nordmaling,

Torekow och Borgholm......................................................... 71.

Tullstationens i Batan förflyttning till Sikeå.............................. 74.

Inrättande af tullstation i Smögen............................................. 76.

Tullstationens i Medskogen förändring till inspektion .................. 80.

Vissa öfveruppsyningsmans- och uppsyningsmanstjensters utbytande

mot kammarskrifvaretjenster m. m......................................., 82.

Tullfiskalemas antal och göromål............................................. 89.

Vissa nya kontrollåtgärder ...................................................... 96.

Garantier för tullförfattningamas och särskildt tulltaxans rätta

tillämpning ........................................................................ 98.

2) Personalen vid de särskilda tullförvaltningama........................... 103.

Stockholm sid. 105. — Furusund sid. 115. — Geflo sid. 115. —
Nyköping sid. 117. — Yesterås och Upsala sid. 119. — Eskilstuna
sid. 119. — Göteborg sid. 120. — Strömstad sid. 124. — Yar -

berg sid. 125. — Falkenberg sid. 127. — Halmstad sid. 127. —
Helsingborg sid. 127. — Lund sid. 130. — Malmö sid. 130. —
Trelleborg sid. 134. — Ystad sid. 137. — Cimbrishamn sid. 138.

— Åhus sid. 138. — Karlshamn sid. 139. — Eonneby sid. 140.

— Karlskrona sid. 140. — Yisby sid. 143. — Norrköping sid.
144. — Linköping sid. 145. — Söderhamn sid. 146. — Sundsvall
sid. 146. — Hernösand sid. 149. -— Skellefteå sid. 150. —
Luleå sid. 151. — Haparanda sid. 153. — Örebro sid. 154. —
Karlstad sid. 155. — Medskogen sid. 156. — Mon, Charlottenberg
och Storlien sid. 156. — Falun sid. 157.

Indragning af tjenstår............................................................ 157.

II. Kustbevakningen ....................................................................... 159.

Historik ....................................................................... 159.

Nuvarande organisation ............................................... 162.

Frågor om ändrad organisation ...................................................... 164.

Segelfartyg eller ångfartyg ..................................................... 164.

Befälet öfver kustbevakningspersonalen....................................... 169.

Upphäfvande af militärisk organisation för kustbevakningspersonalen 173.

Tjenstehefattningar vid kustbevakningen......................................... 174.

Förändringar beträffande personalen......................................... 175.

Stockholms skärgård sid. 175. — Uddevalla tullkammaredistrikt sid.

180. — Strömstads d:o sid. 183. — Yarbergs d;o sid. 185. —
Falkenbergs d:o sid. 186. — Halmstads d;o sid. 186. —• Malmö
d:o sid. 187. — Visby d:o sid. 188. — Hernösands, Örnsköldsviks
och Umeå d:o sid. 189. — Skellefteå, Piteå och Luleå d:o sid.

190. — Haparanda d:o sid. 192.

Sid.

Indragning af tjenster........................ 192.

Indragning af s. k. kustchefsarfvoden för visse tullförvaltare............... 193.

III. Gränsbevakningen........................................................................ 195.

Historik........................................................ 195.

Nuvarande organisation.................................................................. 198.

Befälet öfver gränsbevakningen ...................................................... 198.

Förändrad benämning för gränsridare m. m..................................... 204.

Förändringar beträffande personalen................................................ 204.

Bohuslän sid. 205. — Dalsland och Vermland sid 206. — Dalarno
sid. 207. — Jemtland sid. 207. — Lappmarkerna sid. 209. —
Kiksgränsen mot Finland sid. 211.

IV. Aflöning och andra med tjenster vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning förenade förmåner.................................... 215.

Aflöningstitlar......................................... 215.

Boställe eller fri bostad .................. 215.

Extra inkomster........................................................................... 216.

Särskilda förmåner med inverkan på aflöningsbeloppen........................ 220.

Utgifterna för eldning, städning ocb belysning samt skrifmaterialier 221.

Beklädnadsförmån för tullbetjente............................................. 226.

Lön och tjenstgöringspenningar...................................................... 229.

Afdrag å aflöningen vid sjukdom eller annat laga förfall..................... 238.

Alderstillägg .............................................................................. 238.

Komiténs förslag rörande aflöningama............................................. 248.

1) Lokalförvaltningen ............................................................ 251.

Öfverinspektorer sid. 251. — Tullförvaltare sid. 252. — Öfverkontrollörer
sid. 267. — Kontrollörer sid. 270. — Kammarskrifvare
sid. 274. — Tullinspektörer och gränsinspektorer sid. 277. — Tullexpeditionsföreståndare
sid. 278. — Tullfiskaler sid. 278. — Tulldirektörer
sid. 279. —

Ofveruppsynmgsmän sid. 281. — Uppsyningsman sid. 282. — Vaktmästare
sid. 283. — Kammarvaktmästare sid. 284. — Eoddare
sid. 284.

2) Kustbevakningen .............................................................. 286.

Kustbevakningschefer sid. 286. — Jaktuppsyningsmän sid. 289.
Kustuppsyningsmän sid. 290. — Kustroddare sid. 290. — Kustbevakningsförman
sid. 291. — Kustvakter sid. 291. —

3) Gränsbevakningen............................................................... 291.

Gränsbevakningschef sid. 291. — Gränsöfveruppsyningsman sid. 293.
Gränsuppsyningsmän sid. 293. — Gränsvakter sid. 294.

V. De särskilda utgiftsstaterna och deri uppförda anslagsbélopp ............ 295.

Aflöningsstaten .......................................................................... 295.

Uppställning ........................................................................ 295.

Särskilda anslag.....................................;.............................. 296.

Ålderstilläggsstaten .................................................................... 299.

Sid.

Öfvergångsaflöningsstaten.............................................................. 300.

Indragningsstaten ........................................................................ 301.

Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente ....................... 302.

Pensionsstatema för aflidne tjenstemäns och betjentes efterlemnade enkor

och barn ................................. 303.

Omkostnadsstaten......................................................................... 303.

Anslagen och deras benämningar ................................................ 303.

Anslagens belopp ..................................................................... 308.

Sammanfattning af föreslagna förändringar i omkostnadsstaten......... 317.

Afkortningar ............................................................................... 318.

Komiténs förslag till utgiftsstater och aflöning sreglemente ......... 329.

Förslag till utgiftsstater ............................................................... 331.

Förslag till ailöningsreglemente för tjensteman och betjente vid

tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning...... 341.

Motiv till förslaget till aflöningsreglemente....................................... 355.

Sammanfattning af komiténs förslag jemte beräkning af förslagets
ekonomiska innebörd.............................................................. 377.

-•-

TILL KONUNGEN.

Sedan i underdånig skrifvelse den 20 november 1899
generaltullstyrelsen vid afgifvande af förslag till tullverkets
stater för år 1901 framhållit behofvet af en omfattande om -

VIII

arbetning af tullverkets stater, samt Eders Kongl. Maj:t vid
föredragning den 15 januari 1900 af berörda skrifvelse funnit
utredning i omförmälda afseende böra ega ruin och förklarat
Sig vilja framdeles derom besluta, fann Eders Kongl. Maj:t
den 6 november sistnämnda år godt tillsätta en komité med
uppdrag att granska tullverkets stater och afgifva förslag till
de förändringar i dessa stater, hvilka kunde anses af omständigheterna
påkallade; och täcktes Eders Kongl. Maj:t dervid
förordna till ordförande i denna komité undertecknad Cederschiöld
samt till ledamöter undertecknade Biörklund, Hammarström,
von Knorling och Persson äfvensom godsegaren Niklas
Fosser och ryttmästaren, numera landshöfdingen Gustaf David
Rudolf Tornérliielm.

Derefter hafva de förändringar i komiténs ursprungliga
sammansättning egt rum, att dels under den 31 december
1900, i sammanhang med beviljande åt numera landshöfdingen
Tornérhielm af sökt befrielse från det honom lemnade uppdraget,
till ledamot i komitén i nåder utsågs undertecknad
Swartz, dels ock under den 12 augusti 1901 i stället för
godsegaren Fosser, hvilken den 7 förutgångne juni på ansökan
erhållit entledigande från uppdraget, till ledamot i komitén i
nåder förordnades undertecknad Dieden.

Komitén, som jemlikt det nådiga brefvet om komiténs
tillsättande hade att på ordförandens kallelse sammanträda i
Stockholm och skulle ega antaga sekreterare och eljest nödiga
biträden, höll sitt första sammanträde den 17 december 1900;
och har komitén varit samlad dels från sistnämnda dag till
och med den 19 i samma månad, dels under år 1901: från
och med den 11 januari till och med den 2 februari, den 28
mars, från och med den 25 maj till och med den 3 juni, från

och med den 24 september till och med den 8 oktober samt
från och med den 22 sistnämnda månad till och med den 6
december, dels ock under innevarande år: den 24 januari,
från och med den 29 sistnämnda månad till och med den 28
februari, från och med den 8 till och med den 13 september
samt från och med den 15 oktober till och med denna dag.

Äfven under tider, då komitén icke varit samlad, har
arbetet inom komiténs kansli fortgått, hvarjemte under vissa
tider mellan komiténs sammanträden ej mindre en subkomité,
bestående af undertecknade Cederschiöld, Biörklund och Hammarström,
på uppdrag af komitén varit sysselsatt med att i frågor,
tillhörande komiténs arbetsområde, verkställa utredningar och
till komitén afgifva förslag, än äfven undertecknad Hammarström,
likaledes enligt komiténs uppdrag, ensam utfört åtskilliga
arbeten för komiténs räkning.

Komitén, som numera afslutat sina arbeten, får härmed
såsom resultat deraf till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna sitt af åtskilliga bilagor åtföljda betänkande i ämnet
jemte förslag till tullverkets stater, att tillämpas under år 1904,
samt med särskilda motiv försedt förslag till aflöningsreglemente
för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

Stockholm den 29 oktober 1902.

Underdånigst

STAFFAN CEDERSCHIÖLD.

HENNING BIÖRKLUND. J. H. DIEDEN. ALEXIS HAMMARSTRÖM.

I. YON KN ÖRRING. D. PERSSON i Tallberg. PARL SWARTZ.

John Ewerlöf.

Betänkande och förslag.

Inledning.

Till redogörelsen för resultatet af den granskning, komitén
företagit rörande tullverkets stater, hade det tilläfventyrs kunnat
ifrågasättas att foga en någorlunda utförlig historik angående
tullverket. Det skulle dock blifvit allt för vidlyftigt att för sådant
ändamål följa tullverkets utveckling i dess helhet alltifrån äldre
tider. Å andra sidan torde till förtydligande af åtskilliga delar
af det ämne, komitén haft att behandla, kräfvas historiska upplysningar,
hvilka gå jemförelsevis långt tillbaka i tiden och
som följaktligen icke stode att finna i en till mera närliggande
tider begränsad allmän historik. Vid sådant förhållande har
komitén trott sig lämpligen böra, utan att i ett sammanhang
framställa utvecklingsgången vare sig för längre eller kortare
tid, inskränka sig till att vid de särskilda frågornas behandling
här nedan i korthet anföra de historiska data, som i hvarje
förekommande fall kunna anses egnade att inverka på frågans
bedömande.

En kortfattad öfversigt rörande de vigtigaste förändringarna
med afseende å principerna för regleringen af tullverkets
stater från den tid, Riksdagen började att deruti taga del, till
fastställandet af de stater, hvilka i hufvudsak ännu äro gällande,
torde dock här vara på sin plats.

Riksdagens Tullverkets utgiftsstater hafva intill år 1869 pröfvats och
deltagande i fagtstälts af Kongl. Makt allena, men för nämnda år och allt
af tullverkets sedermera har Riksdagen deltagit i regleringen af dessa stater.

Frågan om Riksdagens deltagande i pröfningen af tullverkets
stater väcktes af 1865 års statsrevisorer, och deras i
detta afseende uttalade åsigt gillades af rikets ständer, som i
skrifvelse den 19 juni 1866 anhöllo, att förslag till utgiftsstater
för tullverket måtte för framtiden i sammanhang med
den öfriga regleringen af rikets stat till Riksdagen afgifvas för
att underkastas behörig pröfning och fastställelse. Denna skrifvelse
föranledde Kongl. Maj:t att i nådigt bref den 16 november
1866 anbefalla generaltullstyrelsen att inkomma med förslag
till normalstat för tullverket, hvilket förslag efter föregången
nådig granskning skulle framläggas för Riksdagen. Det af
generaltullstyrelsen på grund häraf den 2 december 1867 afgifna
förslag till normalstat blef efter granskning af Kongl.
Maj:t uti nådig proposition den 31 januari 1868 öfverlemnadt
till Riksdagen.

Nya bestäm- Den vigtigaste förändring i förut bestående förhållanden,
meiser rö- ifrågavarande förslag upptog, rörde aflöningssättet. Det

rande ano- ^ . 0 x x 0 _

Ringssättet. för en del af tulltjenstemännen förut brukliga aflöningssättet
med uppbördsprovision såsom hufvudsaklig beståndsdel hade
nemligen blifvit utbytt emot tullpersonalens aflönande medelst
fasta, till siffran i staten utsatta aflöningsbelopp, fördelade i
lön och tjenstgöring spenning ar, så att för hvarje tjensteman uppförts
under förstnämnda titel så stor del af hans aflöning,
som ansetts böra ligga till grund för den honom efter erhållet
afsked tillkommande pension, och återstoden upptagits under
titel tjenstgöringspenningar.

Enligt skrifvelse den 13 maj 1868 fann sig Riksdagen
väl böra godkänna den föreslagna förändringen i aflöningssättet,
men. ansåg nödigt, att, innan löneregleringen blefve
slutligen faststäld, de bland tullverkets tjenstemän, som undfått
sina befattningar eller den dem tillagda uppbördspro -

vision utan föreläggande att åtnöjas med framdeles skeende
annan lönereglering, först liördes, huruvida de vore benägne
att under vissa af Riksdagen bestämda vilkor ingå på den föreslagna
staten. På denna grund ville Riksdagen icke antaga
det framlagda förslaget såsom »normalstat» — d. v. s. såsom
afsedd att för flera år framåt vara till grunderna beståndande
— men godkände detsamma såsom stat för tullverket att gälla
för år 1869. Riksdagen anhöll emellertid, att Kongl. Maj:t
ville åter för Riksdagen framlägga förslag till normal stat för
nämnda verk, sedan utredning vunnits ej mindre i nyssnämnda
afseende, än äfven huruvida tjenstemännens vid tullverket
sportler skulle kunna till statsverket indragas samt huruvida indragning
af smärre förtullningsplatser skulle kunna eg a rum.

Men ej heller det af Kongl. Maj:t med anledning af detta
Riksdagens uttalande i proposition den 12 februari 1869 framlagda
förnyade förslag till normalstat blef af Riksdagen antaget.
Riksdagen medgaf endast, att 1869 års stat finge med de i det
nya förslaget vidtagna förändringar under år 1870 fortfarande
tillämpas; men, sedan generaltullstyrelsen den 9 november 1869
till Kongl. Maj:t afgifvit yttrande och utredning i åtskilliga af
Riksdagen anmärkta afseenden, antog Riksdagen år 1870 normalaflöningsstat
för tullverket, att tillämpas från 1871 års början.

Den sålunda faststälda normalstaten öfverensstämde beträffande
aflöningsgrunderna i det stora hela med förslaget till
1869 års stat. Aflönandet medelst uppbördsprovision hade sålunda
afskaffats och personalens aflöning blifvit faststäld till
bestämda belopp, fördelade i lön och tjenstgöringspenningar.
På grund af Riksdagens beslut skulle emellertid distriktchefsbefattningarna
i män af blifvande ledighet indragas, hvarigenom
ökad centralisation komme att inträda i förvaltningen. I
sammanhang härmed skulle, hvad ett af distrikten, nemligen
det södra, vidkomme, för dervarande kustbevakning anställas
en särskild chef med benämning »befälhafvare för kustbevakningen
i Skåne». Den af Riksdagen ifrågasatta indrag -

Normalsstat
för år 1871.

Ny stat för
år 1876.

Ny stat för
generaltullstyrelsen.

ningen till tullverket af sportler hade emellertid endast skett i
fråga om dels hos generaltullstyrelsen fallande lösen för fullmagter
och resolutioner äfvensom sigillpenningar, dels ock
auktionsprovision för försäljning af sjöskadadt gods, men öfriga
sportler, som tillkommo tullverkets tjenstemän, hade Riksdagen
medgifvit fortfarande få till dem utgå.

Denna normalstat förblef likväl icke gällande oförändrad
under någon längre tid. Redan i sitt förslag till ordnande af
tullverkets aflönings- och öfriga utgiftsstater för år 1875 hemstälde
generaltullstyrelsen om vidtagande af väsentliga förändringar,
hvilka dock endast i viss mån och blott provisoriskt
vunno Riksdagens bifall.

För år 1876 blef deremot nj^ stat af 1875 års Riksdag
antagen. Denna, hvilken icke blott till hufvudgrunderna utan
till hela sin uppställning var i det närmaste lika med det ett
år tidigare för Riksdagen framlagda förslaget, skilde sig från
förut gällande stat dels derigenom, att vid lokalförvaltningen
en del tjenster indragits och andra inrättats, hvarförutom många
tjensteinnehafvare erhållit löneförbättring, dels ock derigenom
att rätten till ålderstillägg, som förut endast tillkommit en mindre
del af tullverkets tjenstemän och betjente, blifvit utsträckt till
desse samtlige.

1876 års aflöningsstat kan — utom hvad angår generaltullstyrelsen
— sägas hafva allt sedan varit gällande såsom normalstat,
ehuru den icke uttryckligen erhöll denna benämning.
I densamma hafva nemligen under årens lopp endast vidtagits
partiella jemkningar, företrädesvis i fråga om personalens antal,
under det att de allmänna hufvudgrunderna ännu i allt väsentligt
äro oförändrade.

För generaltullstyrelsen faststäldes ny stat den 1 november
1878.

Generaltullstyrelsen.

Enligt den af Kongl. Maj:t utfärdade instruktion för generaltullstyrelsen
har detta embetsverk sig anförtrodd tullverkets
förvaltning och skall öfvervaka efterlefnaden af de författningar,
hvilkas tillämpning är åt tullmyndigheterna uppdragen.

Generaltullstyrelsens nuvarande organisation har egt bestånd
sedan år 1879 och grundar sig i hufvudsak på det förslag
beträffande detta embetsverk, som den 12 oktober 1876
afgafs af komitén för reglering af de förvaltande embetsverkens
och myndigheternas löneförhållanden m. m. Sedan generaltullstyrelsen
den 23 oktober 1876 till Kongl Maj:t afgifvit
yttrande öfver berörda förslag samt i sitt förslag den 19 november
1877 till ordnande af tullverkets aflönings- och öfriga
utgiftsstater för år 1879 jemväl upptagit ny stat för styrelsen
och detta ärende i behörig ordning blifvit af Riksdagen behanaladt,
faststälde Kongl. Maj:t den 1 november 1878 ny stat
för generaltullstyrelsen att tillämpas från och med den 1 januari 1879 års stat.
1879. I sammanhang dermed utfärdade Kongl. Maj:t, likaledes
den 1 november 1878, dels nådig kungörelse angående vilkoren
för åtnjutande af de från 1879 års början faststälda nya löneförmåner
för generaltullstyrelsen, dels ock ny instruktion för
styrelsen.

Den nya staten, enligt hvilken aflöningen var reglerad i
öfverensstämmelse med staterna för andra centrala embetsverk,
upptog, förutom geueraltulldirektören och 3 byråchefer, å byråerna
följande tjensteman, nemligen:

1879 års stat
ännu
gällande.

ä kanslibyrån:

1 sekreterare,

1 registrator och aktuarie,

2 notarier;

å kameralbyrån:

1 kammarförvandt,

3 revisorer och bokhållare;

å revisionsbyrån:

1 revisor (statistiker),

6 revisorer;

samt derjemte följande betjente, nemligen: 1 förste vaktmästare
och 4 vaktmästare.

Förutom de ordinarie aflöningsbeloppen, uppgående, ålderstilläggen
oberäknade, till sammanlagdt 80,000 kronor, fanns i
nämnda stat uppfördt ett anslag å 15,000 kronor »till vikariatsersättning
samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden
m. m.».

Denna stat gäller fortfarande oförändrad, enär hvarken
beträffande tjensternas antal, aflöningsbeloppen eller nämnda
å staten uppförda anslags storlek någon förändring vidtagits.
Väl hemstälde generaltullstyrelsen vid afgifvande den
20 november 1899 af förslag till stater för år 1901 om inrättande
af vissa nya tjenster å styrelsens byråer, men Kongl.
Maj:t, som med anledning af de i samma förslag af styrelsen
anförda skäl för en fullständig omarbetning af tullverkets
stater fann utredning i detta hänseende böra ega rum,
ansåg emellertid, att under sådana förhållanden lika litet dessa
tjenster som de tjenster vid lokalförvaltningen samt kust- och
gränsbevakningen, hvilkas nyinrättande funnes nödigt, borde
redan då uppföras på ordinarie stat, utan att, i afbidan på
resultatet af den blifvande utredningen, medel till bestridande
af kostnaderna för uppehållande på förordnande af de nya
tjensterna borde af Riksdagen äskas under formen af ett extra

anslag. Denna åsigt biträddes af Riksdagen, och jemväl för
åren 1902 och 1903 hafva ifrågavarande tjenster hos styrelsen,
nemligen en notarietjenst å kanslibyrån och två revisorstjenster
å revisionsbyrån, uppförts å extra stat.

Då generaltullstyrelsens nu gällande stat blifvit upprättad Komiténs
på grundvalen af öfverensstämmelse med andra centrala embetsverk
samt med afseende härå genomförandet af tilläfventyrs
betingade ändringar i fråga om de särskilda lönebeloppen icke
lärer böra ske annat än i sammanhang med vidtagande af motsvarande
ändringar i andra centrala embetsverks stater, har
komitén ansett sig icke böra ifrågasätta andra ändringar i
styrelsens stat än sådana, som afse af omständigheterna betingad
tillökning i arbetskrafter.

Beträffande generaltullstyrelsens kanslibyrå har komitén i Kansiibyråa.
sådant afseende icke funnit anledning framställa annat förslag,
än att den från 1901 års början der å extra stat inrättade
notarietjensten uppföres å ordinarie stat.

Till stöd för det i ofvanberörda underdåniga skrifvelse
den 20 november 1899 framstälda förslag om inrättande af
nämnda tjenst hade enligt statsrådsprotokollet den 13 januari *

1900 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel af generaltullstyrelsen anförts följande.

I enlighet med löneregleringskomiténs den 12 oktober 1876
afgifna underdåniga betänkande och förslag angående lönereglering
för generaltullstyrelsen hade en af de tre notariebefattningarna
å kanslibyrån blifvit i 1879 års stat indragen.

Sedan dess hade byråns personal utgjorts af, förutom byråchefen,
en sekreterare, en registrator och aktuarie samt två notarier, hvartill
kommit till och med år 1897 en och derefter två amanuenser.
Besinnade man, i hvilken omfattning tullverkets göromål i allmänhet
ökats under de två sista årtiondena, syntes det ligga i öppen
dag, att äfven göromålen inom centralverket måste hafva i synnerligen
hög grad tilltagit. Att denna tillväxt i arbetsbördan fallit icke

minst på de å kanslibyrån anstälde tjenstemännen, vore väl
äfven tydligt, om man tillsåge, hvilka göromål på dem ankomme.
Enligt § 17 af den för styrelsen gällande instruktion
skulle, utom det biträde, kanslibyråchefen påkallade för handläggningen
af de till hans byrå hörande ärenden, bemälde
tjenstemän åligga: dels förandet af styrelsens protokoll, dels
uppsättandet af alla de från styrelsen eller dess byråer utgående
expeditioner, till hvilka koncept icke aflemnades af
ledamöterna, äfvensom, sedan expeditionerna blifvit renskrifna
och undertecknade, deras afsändning eller utlemning, och dels
förandet af diarier med register samt skyldigheten att dessa
jemte styrelsens arkiv och bibliotek i god ordning förvara.

Särskildt hade det alltjemt växande antalet utgående skrivelser
vållat svårigheter för byråns tjenstemän att medhinna
sina åligganden. Sådana skrivelser, expedierade från styrelsen
— deri således icke inberäknade vare sig de från byråerna
direkte utgående, ej heller expeditioner, hvilka, såsom till exempel
beslut om tullfritt utlemnande af reimporterade varor, meddelades
vederbörande tullförvaltningar genom påskrift å handlingarna
i målet — hade från 1,673 år 1879, eller det första
året efter embetsverkets nuvarande organisation, stigit till 3,525
år 1898. För jeniörelses skull kunde tilläggas, att antalet
nummer i styrelsens diarium för inkommande mål utgjorde
3,995 år 1879 och 7,117 år 1898. Dessa senare siffror angåfve
emellertid icke exakt antalet inkomna mål, i det att vissa
grupper af likartade mål, bland hvilka kunde nämnas framställningar
beträffande reglering af tullverkets stater, ansökningar
om fattigpension, anmälningar om verkstälda beslag,
personallistor samt diverse förteckningar och rapporter, upptoges
under gemensamt, en gång för hela året upplagdt nummer.
Till ytterligare belysning af frågan meddelades en närmare
utredning af målens beskaffenhet för sistnämnda år genom
deras sammanförande i följande hufvudgrupper:

1) Kongl. bref, remisser, skrivelser från statsdeparte menten

.................................................................................... 145

2) Tjenstetillsättningar, tjenstledighet, semester, förord nanden,

antagningar, afförande ur personallista, inhållning.
................................................................................. 1,619

3) Tullbehandlingsfrågor (klagomål oclnmderställningar) 330

4) Utslag, rapporter om stämningar, förseelser mot tull författningarna,

frågor angående origtig ursprungsbeteckning
............................................................................ 237

5) Ansökningar rörande lossning och lastning, om tullsigillering
vid in- eller utförsel, om restitution af
tull vid återutförsel, tullfrihet vid återinförsel, an -

stånd med återutförsel m. m. dylikt ........................... 2,333

6) Nybyggnader, syner, reparationer, anskaffande af

diverse persedlar................................................................. 160

7) Skeppsmätningsfrågor (afgiftsfrihet, origtig mätning,

anstånd med mätning m. m. dylikt).............................. 71

8) Anmärkningar vid journalerna ..................................... 25

9) Reqvisition af penningar, räkningar, ersättningar,

gratifikationer, anordningar och assignationer, depositioner
.................................................................................... 1,050

10) Diverse (restitution af andra umgälder än tull, framställningar
från myndigheter eller enskilda personer

om diverse, reklamationer m. m.) ............................... 1,147

Summa 7,117

I den mån antalet utgående expeditioner sålunda blifvit
allt större, hade den del deraf, styrelsens sekreterare vid sidan
af öfriga honom åliggande göromål hunnit uppsätta, naturligen
snarare minskats än ökats, och då notariernas bestyr med
expeditionernas kollationering och afsändning numera upptoge
en väsentlig del af arbetstiden på tjensterummet, hade återstoden,
äfven med frånräknande af dem, till hvilka ledamöterne
sjelfve aflemnat koncept, lika naturligt icke kunnat af nota -

Revisions byrån.

rierna medhinnas, utan till stor del måst till uppsättning öfverlemnas
åt den eller dem, som bestridt amanuenstjenstgöringen,
hvilkas tid och arbete derigenom tagits i anspråk i en omfattning,
som ingalunda kunde anses berättigad med hänsyn till
det arfvode af 1,200 kronor om året, som för sådan tjenstgöring
åtnjötes. Styrelsen ansåge derföre, att den minsta
förstärkning i byråns arbetskrafter, som kunde ifrågasättas,
vore notarietjensternas ökning till samma antal, som före år
1879 eller från två till tre. —

De sålunda år 1899 anförda skälen för anställande å
kanslibyrån af en tredje notarie torde hafva än ytterligare vunnit
i styrka, då erfarenheten från de tre sistförflutna åren får anses
hafva ådagalagt det stadigvarande behofvet af ökade arbetskrafter
å nämnda byrå. Så har till exempel antalet koncept
till generaltullstyrelsens utgående skrifvelser och protokoll,
hvilket, såsom nämndes, stigit från 1,673 år 1879 till 3,525
år 1898, sedermera än ytterligare ökats; det utgjorde nemligen
3,808 år 1899 samt 3,723 år 1900 och 3,815 år 1901.

Hvad revisionsbyrån beträffar, har der, såsom förut angifvits,
å extra stat sedan år 1901 funnits uppförda två revisorstjenster.

Till stöd för behofvet af dessa två tjensters inrättande
hade af generaltullstyrelsen anförts följande.

Den ordinarie personalen å denna byrå utgjordes af samma
antal tjenstemän som år 1879, nemligen, förutom byråchefen,
en revisor och statistiker samt sex revisorer. Huru emellertid det
egentliga revisionsarbetet under de två sista årtiondena tillvuxit,
kunde bäst bedömas af tullförvaltningarnas till omfånget
allt jemt växande journaler med tillhörande verifikationer. Sålunda
omfattade de inkommande tulljournalerna för år 1879
endast 11,850 ark och tillhörande verifikationshäften utgjorde
1,789, under det att år 1898 ifrågavarande journalers arkantal
utgjorde icke mindre än 20,454 och verifikationshäftenas antal

3,485. En förhållandevis icke mindre ökning i byråns arbete
hade förorsakats af den omständighet, att under de senare
åren inom landet uppstått en mängd industrier, som för sina tillverkningar
använde utländska tullpligtiga materialier, för hvilka
tullrestitution vid tillverkningarnas utförsel medgåfves. Det
ålåge nemligen byrån att öfvervaka, det alla för sådan restitutions
åtnjutande föreskrifna vilkor och kontrollbestämmelser
behörigen iakttoges. För att det sålunda ökade arbetet måtte
kunna i behörig tid medhinnas och på ett tillfredsställande
sätt utföras, funne styrelsen nödigt, att byråns personal ökades
med minst två nya revisorer. —

Utöfver dessa skäl, som måste anses fortfarande ega giltighet,
har komitén endast velat tillägga, att inkommande tulljournalernas
arkantal än ytterligare stigit, så att det för år 1901
uppgick till 20,716. Antalet verifikationshäften utgjorde samma
år 3,473.

Då sålunda bekofvet af ökadt antal revisorer för ett nöjaktigt
verkställande af de revisionsbyrån åliggande granskningsarbetena
lärer få anses hafva gjort sig oafvisligt gällande,
föreslår komitén, att de två å extra stat inrättade revisorstjensterna
uppföras å ordinarie stat.

Äfven andra göromål, hvilkas utförande åligger revisionsbyrån,
hafva emellertid så förökats, att der kräfves ytterligare
ökad arbetskraft. Komitén syftar härvid på de statistiska arbeten,
som utföras å generaltullstyrelsens revisionsbyrå. Dessa
arbeten äro hufvudsakligen af två slag, dels framställande genom
extrahering direkte ur tulljournaler och öfriga redogörelsehandlingar
af en mångfald uppgifter angående införsel och
utförsel af varor samt sjöfart m. m., hvilka uppgifter, ytterligare
sammanarbetade till tabellarisk form, öfverlemnas till kommerskollegium
för att der tjena såsom material för utarbetande
af den officiella statistiken rörande handel och sjöfart, dels
ock afgifvande af den så kallade månadsstatistiken, d. v. s.
månatliga på särskilda uppgifter från tullkamrarna grundade

förteckningar öfver in- och utförseln af sådana varor, som
företrädesvis utgöra föremål för utbyte emellan Sverige och
utlandet, hvilka förteckningar kungöras såsom bilagor till Postoch
Inrikes tidningar.

Enligt § 13 i den för generaltullstyrelsen gällande nådiga
instruktion är den å revisionsbyrån anstälde revisor och statistiker
föreståndare och ensam ansvarig för de statistiska arbeten,
som bos styrelsen förekomma, och till hans biträden
vid dessa arbetens utförande eger chefen för revisionsbyrån,
efter samråd med bemälde föreståndare, att i mån af behof
för viss tid eller tills vidare anställa lämpliga personer inom
eller utom verket. Denna organisation af revisionsbyråns statistiska
afdelning går ej längre tillbaka än till 1879 års nya
stat för generaltullstyrelsen, då den tillkom på förslag af löneregleringskomitén.
Derförut utfördes det statistiska arbetet af
en utaf revisorerna å dåvarande revisionskontoret med biträde
af fem ordinarie kammarskrifvare.

Naturligt är, att, i samma mån som göromålen i allmänhet
inom tullverket ökats samt journaler och öfriga redogörelsehandlingar
dervid tillvuxit i omfång, de på dessa handlingar
grundade statistiska arbetena jemväl blifvit af allt större
omfattning. Men det är icke blott trafikens ökning, som
förorsakat, att göromålen vid den statistiska afdelningen
under årens lopp högst betydligt tilltagit; härtill har äfven
bidragit statistikens utveckling under de allt mer stigande anspråken
på omfattande och detaljerade uppgifter. Så har den
s. k. månadsstatistiken från och med år 1901 blifvit väsentligen
utvidgad, och senast hafva dels de genom nådiga kungörelsen
den 22 mars 1901 meddelade bestämmelserna för
åstadkommande af statistiska uppgifter öfver utförseln af gods
från Sverige till Norge landvägen, dels och de genom nådiga
brefvet. den 24 maj 1901 gifna förändrade föreskrifterna i fråga
om utarbetande af den officiella statistiken angående Sveriges
sjöfart pålagt afdelningen en betydligt ökad arbetsbörda.

Till följd af dessa omständigheter hafva också statistikerns
biträden, hvilka år 1879 utgjorde fem, måst tid efter annan
till antalet ökas, så att de nu uppgå till nio.

Under denna ökning af arbete och biträdande personal har
emellertid statistikern allt fortfarande på afdelningen varit ensam
ordinarie tjensteman. Uenna anordning torde emellertid icke
kunna anses tillfredsställande. Att för ett så vidlyftigt arbetes
utförande endast hafva en å stat uppförd tjensteman
och lemna en så öfvervägande del deraf åt extra biträden
måste redan i och för sig vara olämpligt; men dertill kommer,
att den särskilda beskaffenheten af detta arbete, vid hvilket
tillförlitligheten af de till en slutsumma sammanförda uppgifterna
beror på rigtigheten i uppfattningen af materialets
beskaffenhet och noggrannheten i dettas bearbetning, fordrar
ett träget ledande och öfvervakande af arbetet. En sådan
uppsigt kan dock naturligen icke med dessa göromåls nuvarande
omfång tillfredsställande utöfvas af en tjensteman ensam, helst
då denne dessutom sjelf på egen lott har ett drygt arbete med
sammanställningars och tablåers uppgörande. Han synes derför
böra erhålla biträde af en ordinarie tjensteman, som med honom
kunde dela arbetet jemväl i viss mån hvad ledningen beträffar.
En sådan ny tjensteman borde dessutom vara särskildt egnad
att inträda såsom vikarie för föreståndaren i händelse af förfall
för honom. Under nuvarande förhållanden kan svårighet att
anskaffa lämpligt substitut för föreståndaren lätteligen uppstå,
då de extra biträdena, hvilka endast hafva att förrätta förarbeten
efter en viss faststäld arbetsfördelning, i allmänhet
icke hafva tillfälle att förvärfva erforderlig kännedom rörande
ledningen af det hela och sålunda näppeligen kunna vara lämpliga
att öfvervaka och leda arbetet.

Genom anställande af en ny ordinarie tjensteman för
det statistiska arbetet skulle måhända dessutom möjlighet beredas
att, på sätt inom vissa andra förvaltningsgrenar eger
rum, åstadkomma en sjelfständig arbetsstatistik för tullverket,

Aflöningaförmåner
för
de nye tjenstemännen.

något som länge varit ett önskningsmål men icke kunnat med
den nuvarande personalen utföras.

Från den tid, då ledningen af det statistiska arbetet inom
generaltullstyrelsen icke i aflöningsstaten var angifvet tillhöra
innehafvare af viss tjenst utan uppdrogs åt en af revisorerne
å revisionskontoret, har statistikern bibehållit benämningen revisor.
Enär emellertid hans verksamhet är alldeles olikartad
med den, som åligger en revisor, synes denna benämning
icke för honom vara lämplig, och detta så mycket mindre som
styrelsens instruktion uttryckligen skiljer emellan granskningsarbeten
och statistiska arbeten, för hvilka sistnämnda den just
angifver revisorn och statistikern vara ensam ansvarig. Då
fråga nu är att på statistiska afdelningen anställa en ny ordinarie
tjensteman, tyckes det komitén lämpligt, om man i sammanhang
dermed för tjenstemännen å denna afdelning kunde
erhålla fullt passande benämningar; och föreslår komitén i detta
afseende antagandet af samma benämningar, som äro bestämda
för de tjenstemän hos kommerskollegium, hvilka der hafva sig
uppdraget verkställandet af de statistiska arbetena, nemligen
»förste aktuarie» och »aktuarie».

Komitén föreslår, på grund af hvad nu blifvit anfördt, att
å revisionsbyråns stat, förutom ofvannämnda på extra stat nu
uppförda två nya revisorstjenster, inrättas ytterligare en tjenst
i första lönegraden, nemligen en aktuarietjenst, afsedd för
byråns statistiska afdelning, samt att benämningen för den
nuvarande revisorn och statistikern, hvilken tjensteman fortfarande
bör vara föreståndare och ensam ansvarig för de statistiska
arbetena, förändras till förste aktuarie.

Hvad aflöningen vid de af komitén föreslagna nya tjensterna
hos generaltullstyrelsen angår, lärer densamma böra
utgå med enahanda belopp, som tillkomma öfrige tjenstemän
af första lönegraden hos styrelsen, eller enligt nu gällande stat
lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor och rätt
till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Hvad denna för -

mån beträffar, anser komitén sig böra med hänsyn till rättvisa
och billighet föreslå, att förordnande å ofvanberörda, från och
med år 1901 å extra aflöningsstat uppförda tjenster, må för
beredande af rätt till ålderstillägg räknas tjensteinnehafvarne
till godo, såsom om tjensterna varit på vanligt sätt tillsatta
medelst konstitutorial.

Beträffande härefter det nu i generaltullstyrelsens stat Anslaget tm
uppförda fasta anslaget å 15,000 kronor till Dvikariatsersättning isättning
samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. ra.» anser sig m- mkomitén
böra framhålla, hurusom detta anslag, som i staten
qvarstått oförändradt sedan år 1879, icke under något af de derpå
följande åren varit tillräckligt för de utgifter, hvilka skulle
täckas af detsamma. Anledningen, hvarför detta oaktadt någon
framställning icke behöft göras om dess höjning, är den, att,
enligt nådiga brefven den 24 maj 1878, angående tullverkets
stater för år 1879, samt den 1 november 1878, angående ny instruktion
och stat för generaltullstyrelsen m. m., Kongl. Maj:t
och Riksdagen på framställning af generaltullstyrelsen medgifvit,
att de besparingar, som uppstode å tullverkets ordinarie
aflöningsstat, finge af styrelsen disponeras för samma ändamål,
hvartill såväl nu ifrågavarande i styrelsens stat uppförda anslag
som ock det å lokaltullförvaltningens samt kust- och
gränsbevakningens stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning,
extra biträden m. m.» vore afsedda, och att dessa besparingar
med åren uppgått till betydande belopp, enär tjenster, som för
tillfället icke funnits oundgängligen nödvändiga, tid efter annan
af styrelsen lemnats vakanta i afbidan på en definitiv reglering,
hvarvid aflöningarna besparats.

Då emellertid, såsom å annat ställe i betänkandet angifves,
komitén föreslår indragning af alla sådana å stat nu upptagna
tjenster, hvilka funnits för närvarande icke vara behöfliga, kunna,
derest detta förslag bifalles, å aflöningsstaten icke vidare påräknas
några afsevärda besparingar. På grund häraf och då
komitén för öfrigt förutsätter, att med den nya statens trä -

dande i tillämpning i allt fall befogenheten för generaltullstyrelsen
att anlita sådana besparingar till bestridande af utgifter
af nu ifrågavarande slag kommer att upphöra, bör detta
anslag gifvetvis bestämmas till sådant belopp, att det kan ensamt
för sig blifva tillräckligt för de utgifter, för hvilka det är afsedt.

Från anslaget utgå för närvarande, såsom dess benämning
antyder, vikariatsersättning vid förordnanden inom styrelsen eller
dess byråer i följd af embetsresor eller för beredande af semester,
arfvoden åt tullverkets ombudsman samt amanuenser och
tillfälliga biträden å styrelsens byråer äfvensom flitpenningar (gratifikationer)
åt extra ordinarie tjenstemän och betjente samt dessutom
kostnaderna för den renskrifning, som hos styrelsen förekommer.
Härutinnan har komitén icke anledning föreslå någon förändring;
men i anslagets benämning torde i stället för det obestämda
»m. m.» böra utsättas orden »äfvensom till renskrifninsrskostnad»,
genom hvilken förändring benämningen kommer att
fullt tydligt angifva anslagets ändamål.

För bestämmandet af anslagets storlek har komitén uppgjort
följande beräkning.

Ersättningen till vikarier under semester för ordinarie
tjenstemän — de af komitén till ny inrättande föreslagna tjensterna
härvid inberäknade — skulle uppgå till ... kr. 3,112:50
Kostnaden för vikariat under embetsresor
utföres i jemnadt tal med det belopp, hvartill den
årliga kostnaden för detta ändamål högst uppgått

under de senaste fem åren............................................. » 550: —

De arfvoden, som för närvarande utgå till
tjenstemän och biträden, kunna, enligt hvad upplyst
blifvit, icke indragas eller nedsättas och upptagas
alltså till följande oförändrade belopp:

tullverkets ombudsman ...........................	1,200: —
2 amanuenser å kanslibyrån å 1,500	3,000: —
1 d:o å kameralbyrån...........	1,500: —
Transport kr.	5,700: —	3,662: 50

Transport kr. 5,700
2 biträden å kameralbyrån å 1,200 2,400

1 amanuens å revisionsbyrån ........... 1,500

8 biträden1) å d:o å 1,200 9,600

9 d:o å revisionsbyråns stati -

— kr. 3,662: 50

etiska afdelning å 1,500

13,500: — , 32^700:

Härjemte har beräknats arfvode åt ytterligare
en amanuens å statistiska afdelningen, som under
närmaste tiden torde blifva erforderlig, äfven om,
såsom föreslagits, en ny ordinarie tjenst inrättas
Renskrifningskostnaden utgår efter ett månadsarfvode
af 70 kronor till hvartdera af 2 skrifbiträden
med................................................... 1,680: —

hvarförutom ersättning för renskrifningsarbete,
som icke medhinnes på

ordinarie arbetstid, beräknats till.

320:

1,500: —

2,000:

Flitpenningar åt extra ordinarie tjenstemän
och betjente måste ju, såsom naturligt är, utgå
med vexlande belopp, allt efter som deras arbete
i större eller mindre utsträckning behöfver anlitas,
men summan har af komitén beräknats icke få

öfverstiga ........................................................................... » 3,000: —

Summa kronor 42,862: 50

Då det emellertid måste vara omöjligt för generaltullstyrelsen
att så lång tid som mer än ett år i förväg bestämdt
beräkna de utgifter, som skola af detta anslag utgå, samt, på sätt
redan nämnts, i och med den nya statens trädande i tillämpning
den hittills anlitade utvägen för täckandet af behof, som
böra af detta anslag tillgodoses, skulle bortfalla, anser komitén
erforderligt, att anslaget, med den inskränkning att till flitpenningar
må utgå högst 3,000 kronor, uppföres såsom förslags -

*) Ett biträde åt hvar och en af revisorerne å revisionsbyrån.

Fråga om utvidgning
af
generaltullstyrelsens

embetsbefattning.

anslag, och torde anslagets summa höra bestämmas till i jemnadt
tal 43,000 kronor.

Till ytterligare stöd för komiténs förslag, att detta anslag
må uppföras såsom förslagsanslag, vill komitén åberopa,
att motsvarande anslag uti de nu senast af Riksdagen godkända
nya staterna för postverket och telegrafverket blifvit såsom
förslagsanslag upptagna.

I detta sammanhang bär slutligen en kortare redogörelse
för en inom komitén behandlad fråga om viss utvidgning af
generaltullstyrelsens embetsbefattning ansetts, ehuru frågan
ej föranledt något förslag från komiténs sida, vara på sin
plats, alldenstund samma fråga torde ega allmännare intresse
samt, på sätt bär nedan framhålles, dess eventuella lösning
icke skulle kunna undgå att utöfva inflytande på bebofvet af
arbetskrafter hos styrelsen.

Enligt hvad komitén försport, har vid ett och annat tillfälle
inom affärsverlden betonats önskvärdheten af sådan anordning,
att den varuimporterande allmänheten bereddes tillfälle
att, innan viss vara från utlandet införskrefves, förvissa
sig om, till hvilken af tulltaxans rubriker densamma vid införseln
här i riket komme att hänföras. En dylik anordning
måste gifvetvis innebära fördel för importören, som derigenom
blefve satt i stånd att, så vidt på mellanhafvandet
med tullverket ankomme, uppgöra fullt tillförlitliga priskalkyler
för tillämnade varureqvisitioner från utlandet; och komitén har
med afseende derå egnat denna fråga särskild uppmärksamhet.
Komitén har dervid inhemtat, att anordningar för ofvanberörda
ändamål för någon tid sedan kommit till stånd i Tyskland.
Bestämmelser i ämnet äro gifna i en af tyska förbundsrådet
den 20 januari 1898 beslutad författning.

Enligt denna författning har den, som önskar upplysning
angående tullbehandlingen af en till införsel ämnad vara, att

i ämnet framställa förfrågan lios den af de inom riket distriktsvis
anordnade öfvertullmyndigheter (Direktivbehörden), inom
hvars distrikt införseln skall ega rum. Han skall dervid angående
varan lemna fullständiga uppgifter i närmare angifna
hänseenden samt, allt efter omständigheterna, bifoga sådana
prof, afbildningar eller beskrifningar, som erfordras icke blott
för ett noggrant bedömande af varan utan äfven för dess framtida
identifiering. Sedan med anledning af dylik förfrågan besked
angående varans tullbehandling meddelats, skola de underlydande
tullförvaltningarna ställa sig detta till efterrättelse; och kan
importören till och med, i händelse det till grund för beskedet
liggande beslut varder af den myndighet, som detsamma meddelat,
eller i högre instans ändradt, likväl under vissa vilkor
berättigas att under någon kortare tid derefter införa den i
beskedet omhandlade vara mot den tull, som deri uppgifvits.

För komitén har det synts önskvärdt, att närmare upplysningar
vunnes angående omförmälda bestämmelsers tillämpning
och verkningar; och har af de uppgifter, som förty införskaffats
genom bemedling af Kongl. utrikesdepartementet, inhemtats:

att verkningarna af ifrågavarande bestämmelser kunna betecknas
såsom gynsamma;

att de i varuomsättningen med utlandet deltagande kretsar
regelbundet och i allt jemnt växande omfattning begagna sig
af den nya inrättningen;

att icke från något håll framkommit yttrande om, att tullförvaltningarna
derigenom skulle förorsakas olägenheter; samt
att uti ifrågavarande ämne icke utfärdats andra bestämmelser
än ofvanherörda författning.

Härförutom har emellertid på enskild väg inhemtats, att
någon officiel rapport eller berättelse angående verkningarna
af ifrågavarande anordning ännu icke lärer hafva afgifvits.

Beträffande förutsättningarna för en liknande anordnings
införande i Sverige torde först och främst vara att märka, att,
då numera i svenska tullverkets organisation icke ingå några

distriktsförvaltningar, meddelande af lagligen förbindande upplysningar
i tullbehandlingsfrågor — i den mån sådant meddelande
läte sig förena med hos oss antagna förvaltningsgrundsatser
— icke gerna kunde uppdragas åt annan tullmyndighet
än generaltullstyrelsen. Styrelsen, hvars uppgift hittills varit
begränsad till tullverkets förvaltning och öfvervakande af de
författningars efterlefnad, hvilkas tillämpning är åt tullmyndigheterna
uppdragen, skulle emellertid uppenbarligen icke kunna
öfvertaga det utanför berörda uppgift liggande bestyret att
afgifva utlåtande angående tullbehandlingen af enhvar hos densamma
i dylikt syfte företedd vara utan förstärkning af de
arbetskrafter inom styrelsen, hvilka närmast äro afsedda för
handläggning af tullbehandlingsfrågor, hvarunder hittills kommit
endast mål, hvilka rört från utlandet redan införda varor
och hvilka innefattat besvär öfver verkstäld tullbehandling eller
också af viss tullförvaltning till styrelsens bedömande liänskjuten
förtullningsfråga.

Hvad derefter angår sjelfva saken i och för sig, synas
vissa omständigheter vara egnade att något reducera fördelarne
för den varuimporterande allmänheten af en sådan anordning,
som nu omförmälts. Så torde, enligt hvad komitén inhemtat,
en importör icke kunna beräkna att i hvarje fall ovilkorligen
erhålla den begärda upplysningen. Den myndighet, som det
tillkomme att meddela dylikt besked, måste nemligen, såsom
också i Tyskland är fallet, hafva rätt att vägra sådant, då
särskilda omständigheter det påkallade. I vissa fall möter
det t. ex. tekniska svårigheter att bedöma en vara efter ett
företedt prof, likasom ock vissa varor efter någon tids förlopp
undergå sådana förändringar till beskaffenhet eller utseende,
att bedömandet vid införseln af en dylik varas identitet med
det företedda profvet kan försvåras eller rent af omöjliggöras.
Vidare skulle verkan af meddelad officiel upplysning i tullbehandlings
fråga säkerligen icke kunna här erhålla den utsträckning,
att det till grund för upplysningen liggande be -

slut blefve, såsom under vissa förutsättningar i Tyskland är
fallet, gällande emot ett senare meddeladt beslut angående
tillämpning å den ifrågakomna varan af en högre tullsats; och
i sådana fall skulle således importören komma att få erlägga
högre tullafgift, än han på grund af den erhållna upplysningen
beräknat.

Dessutom är ock att märka en omständighet, som hos oss
bör göra behofvet af den ifrågasatta anordningen mindre känbart.
Enligt hvad upplyst blifvit, står det nemligen allmänheten
öppet att hos de lokala tullförvaltningarna förskaffa sig upplysning
om derstädes tillämpad praxis i fråga om en företedd varas
tullbehandling, en möjlighet, som allmänheten ock lärer i stor
utsträckning tillgodogöra sig; och ehuru sålunda meddelad
upplysning icke medför någon lagligen bindande verkan, synes
det dock komitén, att den derigenom till buds stående utvägen
borde kunna, åtminstone tillsvidare och intill dess verkningarna
af det i Tyskland antagna systemet kunnat närmare
studeras, göra tillfyllest. Med afseende jemväl derå, att förevarande
fråga blifvit af Handels- och Sjöfartskomitén berörd
i dess den 12 december 1900 afgifna och för närvarande på
Kongl. Maj:ts pröfning beroende utlåtande och förslag rörande
vissa åtgärder till utrikes handelns främjande (afdelningen angående
kommersiel information), har komitén alltså funnit sig
icke böra förorda, att statsverket nu skulle ikläda sig de kostnader,
som erfordrades för anordnande af tillgång till särskilda
officiella, på förhand gifna besked i tullbehandlingsfrågor.

Tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.

Allmän öfversigt.

Tullverkets

uppgift.

Då komitén enligt föreskriften i det nådiga brefvet angående
komiténs tillsättning till utgångspunkt och grundval
för sitt förslag tagit tullverkets nu gällande stater, har
komitén ansett sig böra här, jemte några kortfattade antydningar
om tullverkets uppgift och tullpersonalens åligganden,
framställa hufvuddragen af tullverkets nuvarande organisation
och i sammanhang dermed lemna en redogörelse för de
tjenstebefattningar, som förekomma vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, med angifvande af för
desamma anslagna aflöningsbelopp.

Tullverkets uppgift är i främsta rummet att debitera, uppbära
och redovisa tullbevillniugen, den största af statens alla
inkomsttitlar, jemte vissa för allmänt behof på sjöfarten lagda
afgifter — lastpenningar samt fyr- och båkafgift — äfvensom
att utöfva kontrollen deröfver, att dessa statsinkomster
icke undandragas statsverket. Vidare har tullverket ett åliggande,
hvilket isynnerhet under vissa förhållanden är af stor
allmän betydelse, nemligen att i första hand öfvervaka efterlefnaden
af de författningar, som afse förekommande af smittosamma
sjukdomars införande i riket. Tullverket, som det derjemte
tillhör att vid strandningstillfällen och skeppsbrott å rikets
kuster utöfva uppsigt samt bevaka kronans rätt, har slutligen,
förutom nu angifna hufvudsakliga uppgifter, att på grund af
den särskilda skogslagstiftningen för Norrbottens, Vesterbottens
och Gotlands län inom dessa län i visst afseende hålla tillsyn
öfver skeppningen af skogsprodukter.

Tullverkets lokala förvaltning utöfvas vid de olika platser
i riket, å hvilka afdelningar af tullverket äro förlagda, allt efter
omfattningen af de göromål, som der besörjas, af tullkammare,
tullinspektion eller tullstation.

Tullkamrarna handlägga i allmänhet alla till tullverkets
förvaltning hörande ärenden. I Stockholm och Göteborg äro dock
till följd af trafikens storlek tullförvaltningarna efter göromålens
beskaffenhet fördelade i själfständiga afdelningar, handläggande
hvar sin särskilda klass af förekommande ärenden, hvilka afdelningar
å hvardera platsen benämnas tullkammare, uppbördskontor,
konfiskations- och kassör skontor, packhusinspektion, nederlag
skontor samt tullbevakning sinspektion. I Göteborg äro dessa
afdelningar stälda under gemensamt chefskap af en tulldirektör,
hvartill mot ett särskildt årligt arfvode af 2,500 kronor förordnas
en af tullafdelningscheferne i nämnda stad. Derjemte finnas
tullkamrar, dels sjelfständiga med oinskränkt förtullningsrätt: i
rikets öfriga stapelstäder1), med undantag af Kungelf2), äfvensom
i städerna Lund, Falun och Östersund, dels med oinskränkt
förtullningsrätt men lydande under annan tullkammare: i Mon,
Charlottenberg och Storlien, dels ock med inskränkt förtullningsrätt:
i Grisslehamn och Höganäs, den senare lydande under
tullkammaren i Helsingborg. Under benämningen tullkammare
äro slutligen expeditioner utan förtullningsrätt inrättade i
Vaxholm, Norrtelje, Östhammar, Trosa, Kungsbacka, Kungelf2),
Laholm, Båstad, Skanör, Kristianstad;!) och Åmål, hvilka expeditioners
föreståndare äro tullverkets ombud på platsen för
tillsyn å tullförfattningarnas efterlefnad.

Tullinspektioner finnas i Lysekil, Engelholm, Bergqvara,
Slite, Klinte och Funäsdalen. Endast den sistnämnda, som *)

*) Söderköpings tullkammare är förlagd i Mem och Kristianstads tullkammare
i Ålius.

2) So angående Kungelf sid. 62—64.

s) 1 Kristianstad erfordras ett tullverkets ombud förnämligast för att i dervarande
hofrätt bevaka tullverkets talan.

Nuvarande

organisation.

Lokalförvalt ningen.

Tjensteman
med chefskap.

Tullförvalt ningarnas indelning.

är belägen vid gränsen mot Norge, är sjelfständig och eger
oinskränkt förtullningsrätt. Vid de öfriga — som äro belägna
vid kusten — få, med knappast nämnvärda undantag,
andra göromål icke förekomma än lossning af tullfritt gods
samt utklarering af fartyg.

Tullstationer äro af två slag, dels tullstationerna vid gränsen
emot Norge med förtullningsrätt, dels och tullstationer,
hvilka enligt § 5 tullstadgan utgöra tullplatser. Vid de sistnämnda
få, liksom vid tullinspektionerna, i allmänhet endast
förekomma lossning af tullfritt gods och utklarering.

Chefskapet utöfvas vid packhusinspektioner och tullbevakningsinspektioner
af öfverinspektor, vid öfriga tullförvaltningsafdelningar
i Stockholm och Göteborg, vid tullkamrarna i alla
andra stapelstäder utom Kungelf, äfvensom i Lund, Falun,
Östersund och Grisslehamn af tullförvaltare samt vid tullkamrarna
i Höganäs, Mon, Charlottenberg och Storlien af kontrollör.
Vid de större förvaltningarna och förvaltningsafdelningarna
har dock chefen i regel vid sin sida en annan tjensteman,
som med honom delar chefskap och ansvar uti allt,
som rörer räkenskap, uppbörd och redogörelse. Denne benämnes
kontrollör utom vid packhusinspektionerna i Stockholm
och Göteborg, hvarest hans benämning är tullförvaltare. Tullkammare
utan förtullningsrätt förestås af s. k. tullkammareföreståndare,
tullinspektion af tullinspektor och tullstation af
öfveruppsyningsman, uppsyningsman eller s. k. tullstationsföreståndare.

Någon annan klassindelning tullförvaltningarna emellan
finnes icke än den, som angifves af föreståndarnes ofvan omförmälda
tjenstegrad äfvensom af innehafvande lönegrad.

Ofverinspektorer, tullförvaltare och kontrollörer hänföras
till följande lönegrader med nedan angifna aflöning:

	Löne- grad.	Lön.	Tjenst- görings- pen- ningar.	Ålders- tillägg1).
Öfverinspektor......................................1........	3	4,000	3,000	1,000
> ..............................................	2	4,000	1,500	1,000
> ...............................................	1	4.000	1,000	1,000
Tullförvaltare................................................	7	4,000	2,000	1,000
» ...............................................	6	3,500	2,500	1,000
» ..............................................	5	3,500	1,500	1,000
> ................................................	4	3,000	1,000	1,000
t ...............................................	3	2,500	1,000	1,000
D ...............................................	2	2,000	1,000	1,000
t) ...............................................	1	2,000	700	800
Kontrollör.....................................................	5	3,000	2,000	1,000
T> .....................................................	4	3,000	1,000	1,000
» ....................................................	o O	2,500	1,000	1,000
» ...................................................	2	2,500	500	1,000
» ......................................................	1	1,800	G00	600

Tullkammareföreståndarne åtnjuta endast ett till tjenstgöringspenningar
hänfördt arfvode, i Norrtelje och östhammar
400 kronor samt å öfriga nio platser 200 kronor.

Tullinspektorerne hafva samtlige: lön 1,600 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor och rätt till ålderstillägg å 600
kronor1).

Efter föreståndarnes grad kunna tullförvaltningarna enligt
gällande stat uppdelas i följande grupper:

1) med öfverinspektor i 3:e och tullförvaltare i 6:e grad, såsom
chefer: packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg;

2) med tullförvaltare i 1 :e och kontrollör i 5:e grad, såsom
chefer: tullkamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och
Norrköping samt nederlagskontoret i Stockholm; *)

*) Utgår med halfva boloppet efter 5 och med återstående hälften efter 10 års tjenstetid
i den grad, till hvilken tjensten med afseende å rätt till ålderstillägg blifvit hänförd.

3) med tullförvaltare i 1:e grad, såsom ensam chef: uppbördskontoret
i Stockholm samt uppbörds- och nederlagskontoren
i Göteborg;

4) med öfverinspektor i 2:a och kontrollör i 4:e grad, såsom

chefer: tullbevakningsinspektionen i Göteborg;

5) med öfverinspektor i l:a och kontrollör i 4:e grad, såsom

chefer: tullbevakningsinspektionen i Stockholm;

6) med tullförvaltare i 5:e och kontrollör i 4:e grad, såsom

chefer: tullkamrarna i Gefle, Helsingborg, Landskrona,
Kalmar och Sundsvall;

7) med tullförvaltare i 5:e grad, såsom ensam chef: konfiskationsoch
kassörskontoren i Stockholm och Göteborg;

8) med tullförvaltare i 4:e och kontrollör i 3:e grad, såsom

chefer: tullkamrarna i Ystad, Karlshamn och Karlskrona;

9) med tullförvaltare i 4:e och kontrollör i 2:a grad, såsom

chefer: tullkammaren i Visby;

10) med tullförvaltare i 4:e grad, såsom ensam chef: tullkamrarna
i Varberg, Halmstad, Alius, Vester vik, Söderhamn,
Hernösand, Umeå, Haparanda, Jönköping och Karlstad;

11) med tullförvaltare i 3:e grad, såsom ensam chef: tullkamrarna
i Upsala, Vesterås, Uddevalla, Strömstad, Lund,
Trelleborg, Cimbrishamn, Oskarshamn, Linköping, Hudiksvall,
Örnsköldsvik, Piteå och Luleå;

12) med tullförvaltare i 2:a grad, såsom ensam chef: tullkamrarna
i Nyköping, Marstrand, Sölvesborg, Ronneby, Lidköping,
Falun och Östersund;

13) med tullförvaltare i l:a grad, såsom ensam chef: tullkamrarna
i Grisslebamn, Södertelje, Falkenberg, Mem, Vadstena
och Skellefteå; samt

14) med kontrollör i l:a grad, såsom ensam chef: tullkamrarna
i Höganäs, Mon, Charlottenberg och Storlien.

Härefter komma i ordningen tullinspektioner och tullstationer
äfvensom tullkamrar med s. k. tullkammareföreståndare.

Förutom nu nämnde tjensteman med chefskap finnas vid Tjensteman
lokaltullförvaltningen å olika orter anstälde andre tjenstemän utan chefskai
i förhållande till göromålens omfattning. I Malmö hafva, enär
tullförvaltningsföreståndarne ej kunnat medhinna det dem enligt
författningarna åliggande arbete, anstälts såsom i första
hand ansvarige för särskilda slag af göromål en packhusinspektor
med lön 3,500 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000
kronor och rätt till ålderstillägg å 1,000 kronor, äfvensom en
tullbevakningsinspektor samt en tullkassör och konfiskationsinspektor,
hvardera med lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000
kronor och rätt till ålderstillägg å 1,000 kronor. För öfrig!
finnas förste packhuskontrollörer i Stockholm och Göteborg af
3:e kontrollörsgrad, andre kontrollörer vid tullkamrarna i Stockholm
och Göteborg, kontrollörer vid packhusinspektionerna i
Stockholm och Göteborg äfvensom andre kontrollör i Malmö
(packhuset), samtlige af 2:a kontrollörsgrad, och slutligen kammarskrifvare,
af hvilka de, som äro anstälde i Stockholm, Göteborg,
Helsingborg, Landskrona och Malmö hafva: lön 1,500
kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och rätt till ålderstillägg
å 1,000 kronor, men de, som äro å vissa andra orter
anstälde: lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor
och rätt till ålderstillägg å 600 kronor. Dessutom äro vid
vissa tullförvaltningar på förordnande anstälde s. k. biträdande
kammarskrifvare emot årligt arfvode af 1,600 kronor, hvarjemte
åtskilliga tullförvaltningar tilldelats å stat uppfördt anslag till
skrifbiträde å 600 eller 800 kronor, hvilket anslag i regel uppbäres
af en på platsen i ständig tjenstgöring använd extra
ordinarie kammarskrifvare. I Stockholm, Göteborg och Malmö
äro anstälde tullfiskaler med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar
700 kronor och rätt till ålderstillägg å 800 kronor,
hvilka tjenstemän hafva till hufvudsaklig uppgift att såsom
åklagare och tullverkets ombud i verket rörande mål utföra
dess talan och bevaka dess rätt'').

*) Körande sättot för utgåendo af samtliga här omförmälda ålderstillägg so not å
sid. 25.

Betjente.

Vid lokaltullförvaltningen finnas anstälde följande i lönegrader
indelade betjente med nedan angifna aflöning:

	Löne- grad.	Lön.	Tjenst- görings- pen- ningar.	Ålders- tillägg1).
Öfveruppsyningsmän...................................... (I Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Lands-krona och Malmö.)	2	1,500	500	1,000
T) ........................................................ (Å öfriga orter, der ordinarie öfveruppsynings-män äro anstälde.)	1	1,500	300	600
Uppsyningsman............................................. (I Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Lands-krona och Malmö.)	2	1,000	500	300
» ....................................................... (Å öfriga orter, der ordinarie uppsyningsman äro anstälde.)	1	900	300	300
Vaktmästare.................................................. (I Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Lands-krona och Malmö.)	4	800	400	300
> ........................................................ (I Gefle, Halmstad, Ystad, Kalmar, Norr-köping och Sundsvall.)	O O	700	300	300
» ...........r......................................... (I öfriga stapelstäder, utom Kungelf, samt i Landsort, Dalarö, Hufvudskär, Sandhamn, Furusund, Grissleliamn, Öregrund, Lund, Ålius, Charlottenberg, Mon, Falun, Öster-sund och Storlien.)	2	600	300	150
» ....................................................... (Å öfriga orter, der ordinarie vaktmästare äro anstälde.)	1	500	300	150
Kammarvaktmästare.......................................	1	500	300	150
Roddare........................................................ (I Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Lands-krona och Malmö.)	3	600	300	150
7> ........................................................ (I Gefle och Kalmar.)	2	500	300	150
» ................................................. (Å öfriga orter, der ordinarie roddare äro anstälde.)	1	500	200	100

På den grund att de kraf, som måste ställas på innebafvarne
af vissa öfveruppsyningsmans- och uppsyningsmanstjenster, huf -

'') Se not å sid. 25

vudsakligen med hänsyn till skyldigheten att handlägga tullbehandlingsgöromål,
funnits betinga den högre bildning och
kompetens i öfrigt, som i regel icke är att finna hos personer
tillhörande betjentgrad, innehafvas emellertid åtskilliga dylika
tjenster af personer med tjenstemannakompetens.

Kustbevakningen, som har till uppgift att å rikets kuster
söka förhindra och upptäcka oloflig varuinförsel och andra
brott emot tullförfattningarna äfvensom öfverträdelser af öfriga
författningar, hvilkas efterlefnad det tillhör tullverket att öfvervaka,
bestrides af den utmed kusten förlagda kustbevakningspersonalen,
hvilken, fördelad i posteringar, verkställer patrullering
dels — och hufvudsakligen — till sjös, dels ock till lands.

Kustbevakningspersonalen är stäld på militärisk fot förutom
den del deraf, som är förlagd vid östra kusten från gränsen
mot Finland till gränsen mellan Kalmar och Östergötlands
län.

Sedan kustchefstjensterna under mer än tio års tid, såsom
obehöfliga, lemnats otillsatta, utöfvas numera befälet öfver kustbevakningspersonalen
inom de särskilda tullkamrarnas distrikt
af tullförvaltarne, dock att i Stockholms och Göteborgs tullkammaredistrikt
detta befäl handhafves af öfverinspektorerne
vid tullbevakningsinspektionerna i nämnda städer. För kustbevakningen
i Skåne finnes en särskild öfverbefälhafvare, som
benämnes »befälhafvare för kustbevakningen i Skåne».

Vid kustbevakningen finnas, förutom de vakanta kustchefstjensterna,
följande tjenster med nedanstående aflöning:

Kustbevak ningen.

Gränsbevak ningen.

	Löne- grad.	Lön.	Tjenst- görings- pen- ningar.	Ålders- tiUägg1).
Befälhafvare för kustbevakningen i Skåne.......	1	4,000	1,500	1,000
Kustsergeanter..............................................	1	900	300	500
Jaktuppsyningsmän.......................................	1	900	300	300
Kustuppsyningsmän.......................................	1	600	300	150
Kustvakter till sjös........................................	1	600	300	300
Kustvakter till häst eller fot..........................	1	500	300	300
Kustroddare..................................................	1	500	200	100
Jaktbåtsmän................................................	2	500	300	100
» ..................................................	1	500	200	100

Gränsbevakningen har till uppgift att vid rikets landgräns
utöfva enahanda uppsigt å trafiken, som utmed kusten, enligt
hvad nyss anförts, åligger kustbevakningen. Gränsbevakningstjenstgöringen
bestrides af gränsridare. Befälet öfver desse
utöfvas inom Vermlands och Elfsborgs län af en särskild
tjensteman med benämningen bevakningskontrollör, men för
öfriga gränsdistrikt finnes icke särskildt bevakningsbefäl, utan
chefskapet öfver dervarande gränsbevakning utöfvas af vederbörande
tullförvaltare, nemligen af tullförvaltaren i Strömstad
inom Bohuslän, af tullförvaltaren i Falun inom Dalarne, af
tullförvaltaren i Östersund inom Jemtland och af tullförvaltaren
i Haparanda vid gränsen mot Finland. Under denne sistnämnde
äro emellertid på extra stat anstälde en gränsbevakningschef
af öfveruppsyningsroans grad och, såsom biträden åt
denne vid befälet, två gränssergeanter.

Vid gränsbevakningen finnas å ordinarie stat följande
tjenster med nedanstående aflöning:

‘) Se not å sid. 25.

	Löne- grad.	Lön.	Tjenst- görings- pen- ningar.	Ålders- tiUägg1).
B e vakning skontrollör.....................................	1	1,800	600	600
Gränsridare i Kopparbergs län...................... » å andra orter, der gränsridare finnas	2	500	400	150
anstälde ....... ..........................	1	500	300	150

Behofvet af arbetskrafter utöfver den ordinarie personalen
tillgodoses vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen,
frånsedt den för närvarande å extra stat uppförda personal,
hufvudsakligen genom extra ordinarie tjenstemäns och betjentes
inkallande i tjenstgöring emot dagtraktamente, som utgår af ett
å lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens stat
upptaget anslag till vikariats ersättning, extra biträden m. m.

Efter att sålunda hafva i korthet redogjort för tullverkets
organisation och personal enligt nu gällande aflöningsstat anser
sig komitén böra erinra om, hvad generaltullstyrelsen vid afgifvande
af förslag till tullverkets utgiftsstater för år 1901
hade, jemlikt åberopade statsrådsprotokoll, anfört angående behofvet
af en mera omfattande omarbetning af samma stater.

Generaltullstyrelsen hade dervid först erinrat, att tullverkets
stater i väsentliga delar syntes tarfva en mera omfattande granskning
än den, hvars resultat styrelsen hade att framlägga. Mellan
tillkomsten af 1876 års aflöningsstat för tullverkets lokalförvaltning,
hvarmed den senast faststälda aflöuingsstaten i allt hufvudsakligt,
hvad grunderna anginge, öfverensstämde, samt dåvarande
tidpunkt läge nemligen en period af så pass betydande utsträckning,
att, äfven om den varit af mindre genomgripande betydelse
med hänsyn till rörelsens utveckling och tullagstiftningens
ordnande, än hvad förhållandet varit, densamma i allt *)

Generaltullstyrelsens
yttrande
1899
rörande behof
af staternas
omarbetning.

*) Se not å sid. 25.

fall kunde antagas hafva så omgestaltat de förhållanden, hvilka
vore bestämmande för tullverkets verksamhet å de särskilda
orter, der den lokala förvaltningen vore förlagd, att anordningar,
hvilka vid periodens början finge anses hafva varit än
så väl afpassade efter dåvarande förhållanden, näppeligen kunde
tänkas fortfarande vara tillfredsställande. Nya kommunikationsleders
tillkomst och lokala förändringar i industriella eller
kommersiella förhållanden hade föranledt, att tullplatser, hvilka
för två eller tre årtionden sedan vore af mindre betydelse och
derföre, hvad tullpersonalens både antal och aflöning beträffade,
tilldelats en mera underordnad ställning, numera måste räknas
bland landets vigtigare import- eller exportorter och i följd
deraf stälde väsentligt ökade kraf på tullverket med hänsyn
till tullförvaltningsgöromålens nöjaktiga handhafvande. Å andra
sidan funnes ock platser, hvilkas handel och sjöfart på
utlandet vid tiden för tillkomsten af 1876 års stat vore jemförelsevis
vida mera betydande än nu. Denna omständighet
hade väl, åtminstone i mera framträdande fall, delvis beaktats
vid partiella jemkningar, som tullverkets stater under åren
undergått. Dervid hade dock i allmänhet hänsyn tagits endast
till personalens antal. Frågan, huruvida aflöningen kunde hafva
varit lämpad efter de ändrade förhållandena på platsen, hade
deremot endast i ringa omfattning varit föremål för undersökning.
Följden hade också blifvit, att tullverkets stater i
flera afseenden företedde ojemnheter, och säkerligen hade dessa
i sin mån medverkat till de klagomål, som under senare tid
försports från tullpersonalens sida och hvilka icke uteslutande
finge antagas bero vare sig på den allmänna prisstegringen
eller derpå, att den utomordentligt stegrade rörelsen gjort
tullverkets arbetskrafter på de flesta större platser mer eller
mindre otillräckliga och i följd deraf arbetsbördan allt mera
tryckande. Vidare hade ock å vissa platser, som städse utmärkt
sig för liflig rörelse, denna under senare tid ökats i den
grad, att fråga kunde vara, huruvida den erforderliga tillök -

ningen af personalen på dessa platser icke borde förbindas
med större eller mindre ändringar i den der förlagda tullförvaltningens
organisation. —

Utgående i hufvudsak från hvad generaltullstyrelsen sålunda
anfört och efter tagen kännedom af åtskilliga af generaltullstyrelsen
till komitén öfverlemnade skriftliga framställningar
från tjenstemän och betjente inom tullverket äfvensom från
enskilda personer, har komitén företagit granskningen af tullverkets
stater, för så vidt desamma afse lokalförvaltningen samt
kust- och gränsbevakningen, med beaktande dervid af de synpunkter,
som ansetts böra komma i betraktande, hvarvid särskild
hänsyn tagits till omständigheter, som inverka på organisationen,
på personalens antal och klassificering i förhållande till
arbete och ansvar vid olika platser äfvensom på aflöningsförhållandena
i allmänhet.

För att tjena såsom grund för bedömandet af omfattningen
af de göromål, som å särskilda orter sysselsätta tullpersonalen,
har komitén dels från de olika tullförvaltningarna
införskaffat vissa uppgifter, hvilka för vinnande af öfverskådlighet
sammanförts till tablåer, dels ock låtit ur tulljournaler och
redogörelsehandlingar utarbeta tabellariska sammandrag rörande
trafiken. Af dylikt material har komitén vid sitt arbete begagnat
— förutom i vissa fall särskilda utredningar — följande
tablåer, hvilka såsom bilagor åtfölja detta betänkande:

1) angående antalet år 1900 på stat uppförde och derutöfver
i tjenstgöring inkallade samt för år 1901 å extra stat
uppförde tjenstemän och betjente i tullverket (Bil. I);

2) angående beloppen af under år 1900 vid tullkamrarna,
dem underlydande stationer samt andra tullförvaltningar debiterad
:

a) tull,

b) nederlagsafgift,

c) transitafgift,

d) lastpenningar: inkommande och utgående,

e) fyr- och båkafgift » . » » (Bil. II);

Material för
granskningen.

3) angående qvantiteten af och tullnppbörden för de varuslag,
hvilka den med hänsyn till uppbörden mera väsentliga
importen under år 18991) vid rikets olika tullplatser omfattat
(Bil. III);

4) angående antalet tullbehandlade kolli jemte antalet utfärdade
attester, räkningar och förpassningar vid de särskilda
tullkamrarna år 1900 (Bil. IV);

5) angående nederlags- och transitrörelsen år 1900, jemförd,
hvad angår de debiterade afgifterna, med år 1875 (Bil. V);

6) angående antalet vid rikets olika tullplatser under
år 1900 i utrikes fraktfart inkommande och utgående fartyg
(Bil. VI); samt

7) angående antalet mål samt antalet ark i strandvraks-,
bergade varors- och konfiskationsjournalerna för år 1900 (Bil. VII).

Uppdelning af Vid redogörelsen för de förändringar i tullverkets stater,
s°agisärski°da som — förutom hvad redan blifvit anfördt beträffande generalafdeimngar.
tullstyrelsen — funnits vara af omständigheterna påkallade,
komma i det följande att tagas under behandling först, hvar
för sig, lokalförvaltningen, kustbevakningen och gränsbevakningen,
derefter i ett sammanhang aflöning och andra med tjenster vid
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning förenade
förmåner samt slutligen de särskilda utgiftsstaterna och deri
uppförda anslag sbelopp.

*) Det sista år, för hvilket statistiken härom vid tablåns upprättande var utarbetad.

I. Lokalförvaltningen.

1) Tullförvaltningarnas organisation.

Beträffande lokalförvaltningen har komitén visserligen icke
funnit anledning föreslå några mera genomgripande förändringar
i dess organisation, men det har dock synts komitén, att med
afseende å densamma, frånsedt sjelfva personalfrågan, vissa
mer eller mindre omfattande jemkningar, delvis af reel, delvis
också af hufvudsakligen endast formel beskaffenhet böra vidtagas
på grund af inträdda ändrade förhållanden eller åtminstone
för vinnande af enhet och konseqvens i staternas uppställning.

Hvad sistberörda synpunkt vidkommer, finner man redan
af den öfversigt, komitén här ofvan lemnat angående lokalförvaltningens
nuvarande organisation, åtskilliga inkonseqvenser
i fråga om till en början benämningarna för de olika tullförvaltningarna.
Sålunda användes benämningen tullkammare,
hvilken, såsom förut blifvit antydt, i regel betecknar en sådan
tullförvaltning, *ier alla slag af göromål, som vid tullverkets
lokalförvaltning kunna ifrågakomma, få handläggas, jemväl för
de obetydligaste af rikets tullplatser, der annan tullpersonal icke
finnes än en s. k. tullkammareföreståndare, som i allmänhet icke
har att ombesörja annat än en eller annan förekommande klareringsexpedition.
En och samma benämning, tullinspektion, begagnas
såväl för vissa tullplatser vid kusten utan förtullningsrätt som
ock för den i närheten af norska gränsen vid Funäsdalen in -

Anmärkningar
från
formel synpunkt.

rättade förtullningsplatsen. Slutligen användes benämningen
tullstation icke blott för de tullplatser vid kusten utan förtullningsrätt,
hvilka förestås af öfveruppsyningsman eller
uppsyningsman, utan äfven för de vid gränsen emot Norge
inrättade stationer för förtullning af från Norge landvägen
inkommande varor. Nu angifna oegentliglieter må visserligen
icke tillmätas någon större betydelse, men kunna dock
säkerligen för trafikanter med mindre kännedom om förhållandena
åstadkomma missuppfattning och deraf härflytande olägenheter
samt böra derföre undanrödjas.

Liknande oegentliglieter torde ock få anses föreligga i
fråga om benämningen å visse tjenstemän. Så torde det få
anses mindre lämpligt, att andre chefen vid packhusinspektionerna
i Stockholm och Göteborg, hvilken tjensteman före
år 1868 kallats inspektor men sedan dess tullförvaltare, numera
har samma benämning som cheferne för tullkamrarna i allmänhet
och förste cheferne vid de tullkamrar, som hafva tvenne
föreståndare. Icke heller lärer benämningen kontrollör för den
tjensteman, som vid de större tullkamrarna samt vid vissa
tullförvaltningsafdelningar i Stockholm och Göteborg med tullförvaltare
eller öfverinspektor i åtskilliga afseenden delar
ansvar och chefskap, numera kunna anses fullt tillfredsställande,
enär sådan tjensteman torde böra jemväl till benämningen
vara skild från vid dylika tullförvaltningar tjenstgörande
kontrollörer utan chefsuppdrag. Sådana finnas nemligen
dels med samma benämning, kontrollör, dels ock med
benämningarna förste kontrollör och andre kontrollör. Det är
för närvarande omöjligt att af benämningen få en rigtig uppfattning
om en kontrollörs befogenhet och ställning. Andre
chefen å tullkammaren i Stockholm t. ex. har samma benämning,
kontrollör, som de tjenstemän vid packhusinspektionen, hvilka
äro likstälde med de den förre underlydande andre kontrollörerne
å tullkammaren; och hans benämning antyder snarare lägre än,
såsom det i verkligheten är, högre ställning i förhållande till

förste kontrollören vid packhusinspektionen, hvilken icke har
chefskap.

För åstadkommande af större reda och konseqvens i nu
angifna hänseenden anser komitén:

att benämningen tullexpedition bör antagas för de tullkamrar,
som förestås af så kallade »tullkammareföreståndare)), samt
att tullverkets ombud å dessa tullplatser i stället böra erhålla
benämningen tullexpeditionsjöreståndare;

att vid landgräns belägen tullinspektion i stället bör kallas
gränsinspektion och. dess föreståndare gränsinspektor i stället för
tullinspektor;

att benämningen tullstation för öfriga förtullningsplatser
vid landgräns bör förändras till gränsstation, som förestås af
gränsstations föreståndare;

att jemte öfverinspektor eller tullförvaltare anstäld andre
chef för tullförvaltning eller tullförvaltningsafdelning—jemväl
packhusinspektion — bör benämnas öfverkontrollör och att i
sammanhang härmed benämningen »andre kontrollör» bör ändras
till kontrollör, hvarigenom de olika slagen af kontrollörer skulle
blifva tre: öfverkontrollör, förste kontrollör och kontrollör, de
två sistnämnde i allmänhet utan chefskap.J)

I detta sammanhang torde jemväl böra påpekas, att af de
fyra tullkamrar, hvilka, såsom den iemnade öfversigten utvisar,
förestås af kontrollör, de tre vid gränsen belägna intaga en
väsentligt annan ställning än den fjerde eller tullkammaren i
Höganäs. Vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg och Storlien
får nemligen, såsom redan i det föregående anförts, förekomma
förtullning af alla dit inkommande varor, under det
att den förtullning, som vid Höganäs må ega rum, är af mycket
inskränkt omfattning.

Tullförvaltning i Höganäs inrättades enligt nådigt bref
den 20 juni 1801 på ansökning af delegarne i Höganäs sten- *)

*) Undantag eger rum så tillvida, som tullkamrarna i Karlstad och Östersund
underlydande gränstullkamrar fortfarande skulle förestås af kontrollörer.

Tull expedition.

Gränainspek tion.

Gränsstation.

Öfver kontrollör.

Tnllkamrar

med

kontrollör
såsom föreståndare.

Höganäs.

kolsverk. Denna tullplats, hvarå tullbevaknings anordnande ursprungligen
föranleddes endast af den utförsel, som derifrån egde
rum af stenkolsverkets produkter, förestods till en början af
en uppsyningsman, men redan den 29 september 1805 anstäldes
på platsen en kontrollör icke blott för utöfvande af tillsyn öfver
den ökade utförseln utan äfven för öfvervakande af att utländska
varor icke dit infördes. Genom nådigt bref den 18 maj 1866
medgafs emellertid för visst fall införsel till Höganäs af tullpligtiga
varor. Enär vid Höganäs redan fanns inrättad tullkammare
så organiserad, att densamma utan olägenhet för
andra göromål eller ökade kostnader för statsverket kunde
omhänderbafva tullbehandlingsbestyr, berättigades nemligen då
stenkolsverket att från utrikes ort direkte till Höganäs införa
och derstädes få tullbehandlade sådana rudimaterier, verktyg,
redskap, maskinerier och materialier, som för verkets egentliga
drift omedelbarligen erfordrades, dock under uttryckligt vilkor,
att dermed ej afsåges införsel af varor, hvarken utöfver nu
nämnda slag eller i ändamål att afyttra dem till den vid verket
anstälda personal eller i öfrigt i bandelsafsigt disponera, dels
ock att stenkolsverket å platsen på egen bekostnad tillhandahölle
ett säkert och ändamålsenligt, efter den afsedda införselns
omfattning lämpadt tullpackhus med våg och öfriga inventarier
äfvensom åt tullpersonalen kostnadsfritt uppläte tjenliga
boställslägenheter.

Ett något vidsträcktare medgifvande rörande tullbebandling
af varor i Höganäs har sedermera blifvit lemnadt genom nådigt
bref den 9 oktober 1885. Uppå ansökning af åtskilliga invånare
på platsen medgafs nemligen derigenom, att från utrikes ort ankommande
fartyg, lastade med vissa i ansökningen uppräknade
varuslag (uteslutande så kallade förnödenhetsartiklar), tills vidare
finge, såvida fartygen icke till någon del innehade last af
andra tullpligtiga varor, i Höganäs inklarera samt der lossa
och tullbehandla sina laster, under vilkor, bland andra, att
bruksförsamlingen fullgjorde vissa föreskrifter i fråga om upp -

låtelse åt tullverket samt underhåll för framtiden af vaktstuga,
packhus och expeditionslokaler med möbler, vågattiralj och
öfriga inventarier äfvensom kostnadsfritt tillhandahållande åt
tullpersonalen af erforderliga bostadslägenheter. Detta medgifvande
har emellertid icke kommit till begagnande, enär
bruksförsamlingen ännu ej fullgjort de föreskrifna vilkoren
härför.

I Höganäs får således för närvarande verkställas förtullning
af de rudimaterier, verktyg, redskap, maskinerier och
materialier, som af stenkolsverket införas för eget behof. Införsel
af dylika varor har emellertid icke förekommit i sådan
omfattning, att den kan anses hos dervarande tullförvaltnings
föreståndare kräfva större erfarenhet och skicklighet i tullbehandlingsgöromål,
än som bör förefinnas hos tjensteman af tullinspektörs
grad. Endast under tre af de sistförflutna elfva
åren har stenkolsverket låtit förtulla varor i Höganäs, nemligen
åren 1891, 1892 och 1894 med ett sammanlagdt tullbelopp för
de respektive åren af 38 kronor 40 öre, 39 kronor 28 öre och
266 kronor 87 öre. Icke heller är den uppbörd, som föreståndaren
för ifrågavarande tullplats har att handhafva, af den storlek,
att ansvaret för densamma kan anses betinga hans bibehållande
i den högre tjenstegrad, han för närvarande innehar.
Uppbörden har icke under något af de sista fem åren uppgått
till 5,000 kronor och utgjorde år 1901 4,215 kronor 41 öre.

Visserligen har chefen för stenkolsverket meddelat, att
anledning funnes antaga, det Höganäs bruksförsamling under
den närmaste framtiden skulle, för att komma i åtnjutande af
den i ofvannämnda nådiga bref den 9 oktober 1885 medgifna
rätt till införsel till Höganäs och tullbehandling derstädes af
vissa varor, ikläda sig de i samma nådiga bref för denna rätts
åtnjutande stadgade förpligtelser — för hvilket vilkors fullgörande
ingen bestämd tid blifvit föreskrifven — men då han
samtidigt förklarat sig icke kunna bestämdt angifva tidpunkten
för nämnda vilkors fullgörande samt i allt fall tullkammaren i

Ändrad
organisation
af tullförvaltningen
i
Malmö.

Helsingborg, under hvilken tullkammaren i Höganäs lyder, på
gifven anledning upplyst, att erfarenheten syntes hafva visat,
det kontrollörstjenstens i Höganäs utbytande emot tullinspektorsbefattning
kunde ske utan fara med afseende å tjenstens
behöriga skötande, äfven om göromålen flerdubblades, ser
komitén icke något hinder för den förändring af organisationen
utaf tullförvaltningen i Höganäs, att densamma från tullkammare
med kontrollör såsom föreståndare förändras till inspektion
med tullinspektor såsom föreståndare.

Genom en sådan förändring skulle åstadkommas den konseqvens,
att det endast blefve gränstullkamrarna, som förestodes
af kontrollör.

Hvad derefter angår ändringar i lokalförvaltningens organisation,
hvilka betingas af inträdda nya förhållanden, anser sig
komitén till en början böra framhålla, hurusom å en tullplats, nemligen
Malmö, rörelsen numera nått en sådan utveckling och tulluppbörden
stigit till sådant belopp, att den nuvarande organisationen
af tullförvaltningen derstädes icke, vare sig från synpunkten
af statsverkets säkerhet eller med hänsyn till den
trafikerande allmänhetens bästa, kan anses tillfredsställande.

Tullförvaltare och kontrollör hafva nu såsom chefer för
tullkammaren i Malmö nominelt samma ställning som vid andra
tullförvaltningar, hvarest motsvarande tjenstemän gemensamt
utöfva chefskap, ehuru i Malmö den ökade rörelsen tid efter
annan nödvändiggjort utbrytning från tullkammareföreståndarnes
åligganden af vissa grupper af göromål, som pålagts innehafvarne
af särskilda tjenster.

Före år 1865 voro vid tullkammaren i Malmö de hufvudsakliga
göromålen på det sätt fördelade, att tullförvaltaren ombesörjde
uppbördens indrifning och räkenskapernas uppgörande,
under det att kontrollören hade sig anförtrodt packhusbehandlingen
af inkommande varor, tillsynen af nederlag och transitupplag
samt skötandet af konfiskationsärendena; närmaste befälet

öfver bevakningspersonalen och bestyret med tullbehandling af
resandes effekter voro uppdragna åt en öfveruppsyningsman.
Nämnda år anstäldes emellertid två nya tjensteman, en nederlagsinspektor,
hvilken från kontrollören öfvertog nederlags- och transitgöromålen
samt konfiskationsärendena, och en bevakningsinspektor,
som öfvertog nämnda af öfveruppsyningsmannen
utöfvade befäl och särskilda bestyr.

Men redan år 1871 vidtogs en ny förändring. På hemställan
af generaltullstyrelsen medgafs nemligen af Kongl. Maj:t
och Riksdagen, att inkommande varors behandling i packhuset
finge uppdragas åt en särskild tjensteman, benämnd »packhusinspektor»,
med egen ansvarighet för packhusgöromålen och
vid dessa biträdd af vissa tjenstemän å tullkammaren. Genom
denna anordning kunde kontrollören återgå till sin
egentliga befattning å tullkammaren, hvarjemte han skulle
återtaga de göromål, hvilka förut tillhört honom men blifvit
lagda å nederlagsinspektoren, hvars tjenst i sammanhang med
inrättande af packhusinspektorstjensten skulle indragas. Samtidigt
härmed blef, då, enligt hvad generaltullstyrelsen upplyst,
den jemna tillsyn, som den yttre tullbevakningen fordrade
å en så lifligt trafikerad gränsort som Malmö, icke kunde af
tullförvaltaren med erforderlig noggrannhet utöfvas, åt bevakningsinspektoren,
hvars benämning ändrades till »tullbevakningsinspektor»,
uppdraget att på eget ansvar handhafva denna
tillsyn. Desse båda tjenstemän, packhusinspektoren och tullbevakningsinspektoren,
skulle emellertid vara underkastade
samma chefskap af tullkammaren som öfrige till Malmö tullförvaltning
hörande tjenstemän och betjente.

Snart befanns det äfven nödvändigt att befria tullförvaltaren
från den direkta befattningen med uppbörden, enär denna
med åren blifvit så betydande, att göromålen med dess inkasserande
till den grad upptogo hans tid, att han icke kunde,
såsom angeläget var, egna tillbörlig uppmärksamhet åt öfriga
honom åliggande skyldigheter. Med anledning häraf anstäldes

från och med år 1884 i Malmö en under tullkammarens kontroll
stående särskild uppbördsman, hvilken jemväl fick öfvertaga
bestyret med konfiskationsärendena och erhöll benämningen
»tullkassör och konfiskationsinspektor».

Komitén anser denna organisation af tullförvaltningen i
Malmö numera vara helt och hållet olämplig, om den än må
hafva motsvarat behofvet under en period, vid hvars början
rörelsen i Malmö var flera gånger mindre än för närvarande.
År 1901 hade uppbörden stigit till högre belopp än sammanlagda
uppbörden för hela femårsperioden 1866—1870 och ökats
med nära fyra och en half millioner kronor sedan år 1865.
Innan man kunde veta, i hvilken grad utvecklingen skulle
stiga, kunde man helt naturligt ej för Malmö, såsom för Stockholm
och Göteborg skett, inrätta sjelfständiga tullförvaltningsafdelningar
utan måste gå en medelväg mellan de dittills
använda organisationsformerna och, efter hand som det fanns
omöjligt för tullkammaren att under den omedelbara ledningen
af dess föreståndare medhinna alla till dess handläggning
hörande ärenden, utbryta en eller annan grupp af göromål
för att uppdraga deras utförande åt särskilde för desamma
ansvarige men under tullkammarens chefskap stälde tjenstemän,
en anordning, som eljest saknar motsvarighet i tullverkets
organisation.

Utvecklingen har emellertid befunnits konstant, och rörelsen
har numera stigit till en sådan höjd, att det synes komitén,
att, då en allmän reglering af staterna skall företagas, tiden
bör vara inne att upphäfva den mellanställning, Malmö i fråga
om tullförvaltningens organisation intager, och i nämnda stad
inrätta särskilda sjelfständiga tullförvaltningsafdelningar, hvilka,
i likhet med hvad förhållandet är i Göteborg, skulle, under
gemensamt chefskap af en tulldirektör, hvar och en med egen
ansvarighet bestrida visst eller vissa slag af göromål.

Erinras må ock, att redan år 1868 generaltullstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 20 oktober angående normalstat för

tullverket yttrade, att en liknande fördelning af tullförvaltningsbestyren,
som i Göteborg vore vidtagen, syntes inom kort
jemväl i Malmö af en tilltagande trafik göras ändamålsenlig.
Uppbörden derstädes för nämnda år uppgick i rundt tal till
1,028,500 kronor.

Huru rörelsen i Malmö tillvuxit, torde kunna bedömas af
nedanstående tablå, som angifver medeltalet af årlig uppbörd
i jemnadt tusental af kronor under de olika femårsperioderna
från och med år 1866, jemfördt med uppbördssumman åren
1865 och 1901:

Året 1865

Medeltal för femårsperioden 1866 —1870
» » »

» » »

3> » »

» » »

1871—1875
1876—1880
1881—1885
1886—1890
1891—1895
1896—1900
samt året 1901

994,000 kr,

1.055.000 »

2.024.000 »

2.273.000 »

2.828.000 3>

3.290.000 3>

4.187.000 ))

5.316.000 ))

5.434.000 »

Denna tillväxt af rörelsen har ock föranledt, att antalet tjenstemän
och betjente på stat vid tullförvaltningen i Malmö, hvilket
år 1864 utgjorde respektive 8 och 26, ökats så, att antalet för
innevarande år — de å extra stat anstälde dervid inberäknade
— utgör respektive 24 och 41.

Vid en uppdelning af tullgöromålen i Malmö på sjelfständiga
afdelningar med egen ansvarighet lärer böra öfver
dessa på platsen ställas en gemensam styresman, hvilken i
egenskap af kontrollerande och ledande skulle inför generaltullstyrelsen
vara närmast ansvarig för tullförvaltningen i Malmö
såsom ett helt betraktad. 1 detta afseende torde, såsom
här ofvan blifvit antydt, exemplet från Göteborg kunna
följas och åt den af afdelningscheferne, som anses dertill

mest lämplig, på viss tid uppdragas att, jemte bestridande
af innehafvande tjenst, under benämningen tulldirektör utöfva
dylikt chefskap.

Tulldirektör anstäldes i Göteborg 1874. Riksdagen, som
år 1869 beslutit, att distriktchefsembetet i Göteborg skulle
jemte öfriga qvarvarande distriktchefsbefattningar indragas,
hade icke afsett, att någon annan myndighet skulle träda i dettas
ställe; men med anledning af generaltullstyrelsens bestämda
uttalande, att ett med distriktchefens hufvudsakligen öfverensstämmande
chefskap för den vidlyftiga och vigtiga tullförvaltningen
i Göteborg icke kunde undvaras, öfverlemnade följande
års Riksdag till Kongl. Maj:t att vid distriktchefens i Göteborg
afgång taga under förnyad ompröfning, huruvida ett förordnande
af tulldirektör kunde finnas lämpligt och tillfyllestgörande.
Denna anordning, hvilken på försök först provisoriskt
vidtogs, har sedermera fortfarit och uppfylt alla berättigade
fordringar.

Derest i öfverensstämmelse med komiténs åsigt tullförvaltningen
i Malmö organiseras till likhet med tullförvaltningarna
i Stockholm och Göteborg, lärer dock, på grund af göromålens
relativt mindre omfattning i Malmö, antalet tullförvaltningsafdelningar
derstädes kunna inskränkas till fyra — emot sex i
Stockholm och Göteborg — hvarjemte endast för en af dessa,
tullkammaren, två gemensamt ansvarige föreståndare torde
erfordras.

Enligt komiténs förmenande bör nemligen i Malmö nederlags-
och transitrörelsen — hvilken såväl i Stockholm som i
Göteborg sysselsätter en sjelfständig afdelning — kunna uppdragas
åt tullkammaren, hvars göromål emellertid, icke minst med
hänsyn dertill, betinga två föreståndare, af hvilka den ene torde
blifva så godt som fullt upptagen just af nederlags- och transitgöromålen.
Likaledes torde sådant arbete, som i Stockholm
och Göteborg är fördeladt på de två särskilda afdelningarna

uppbördskontoret samt konfiskations- och kassörskontoret, i
Malmö kunna förenas på en afdelning.

Komiténs förslag rörande tullförvaltningen i Malmö innefattar
sålunda:

dels att följande sjelfständiga tullförvaltningsafdelningar
skulle inrättas:

tullkammare, jemväl handhafvande nederlags- och transitrörelsen,
med tullförvaltare och öfverkontrollör såsom chefer,
uppbörds- samt konfiskations- och kassörslcontor med tullförvaltare
såsom chef,

packhusinspektion med öfverinspektor såsom chef, och
tullbevakning sinspektion med öfverinspektor såsom chef;
dels ock att en utaf afdelningscheferne skulle förordnas att,
jemte bestridande af innehafvande tjenst, tills vidare under viss tid
såsom tulldirektör utöfva chefskap öfver samtliga tullförvaltningsafdelningarna
i Malmö och dervid, enligt närmare bestämmelser
i för honom utfärdad instruktion, i främsta rummet hafva tillsyn
öfver tullpersonalen samt öfverinseende öfver de administrativa
anordningarna och tullförfattningarnas tillämpning, hvarjemte
skriftvexlingen mellan generaltullstyrelsen och de särskilda afdelningarna
skulle gå genom honom. En dylik organisationsförändring
påkallar icke några flera tjenster, endast utbyte afen
tullkassör och konfiskationsinspektor emot tullförvaltare, af en
packhusinspektor emot öfverinspektor och af en tullbevakningsinspektor
emot öfverinspektor.

I öfverensstämmelse med komiténs förslag beträffande tullbevakningsinspektionerna
i Stockholm och Göteborg och på
här nedan i fråga om dem angifna grunder anser komitén
vidare, att det befäl öfver bevakningspersonalen i Malmö, som
nu utöfvas af en vid dervarande tullbevakning anstäld öfveruppsyningsman,
i stället bör uppdragas åt en vid tullbevakningsinspektionen
anstäld tjensteman med benämningen bevakningskontrollör
samt att sålunda en öfveruppsyningsmansbefattning
bör utbytas emot en bevakningskontrollörstjenst.

Inrättande af
tre nya öfverkontrollörstjenster
samt
indragning af
två dylika
tjenster.

Såsom här ofvan i öfversigten af tullverkets organisation
angifvits, finnes i regel vid de större tullförvaltningarna och
tullförvaltningsafdelningarna jemte föreståndaren en tjensteman,
som i vissa afseenden med honom delar chefskap och ansvar.
Bestående organisation i detta afseende har dock synts komitén
icke allestädes stå i skälig öfverensstämmelse med de förhållanden,
som böra vara derför bestämmande; och har komitén fördenskull
verkstält undersökningar, huruvida icke vid en eller
annan tullförvaltning en organisationsförändring i berörda hänseende
kunde anses påkallad. Då emellertid komitén till
särskild behandling upptagit förhållandena i Stockholm och
Göteborg1), hvarest, med anledning deraf att de olika tullförvaltningsbestyren
uppdelats på särskilda sjelfständiga afdelningar,
betingelserna för organisationen icke äro fullt desamma
som i fråga om tullförvaltningarna i rikets stapelstäder i allmänhet,
och då tullförvaltningen i Malmö redan här ofvan
gjorts till föremål för behandling jemväl i nu förevarande
afseende, kommer den härefter närmast följande framställningen
endast att afse, huruvida i öfriga stapelstäder chefskapet vid
tullförvaltningen bör vara förlagdt i en hand eller fördeladt
mellan två tjenstemän med gemensam ansvarighet.

I § 188 af tullverkets tjenstgöringsreglemente stadgas, att
tullförvaltare och kontrollör, der bådadera finnas, gemensamt
äro hufvudmän för förvaltningen af tullärendena inom tullkammaredistriktet
uti allt, som rörer räkenskap, uppbörd och
redogörelse, med gemensam förbindelse att, oberoende af den
fördelning af göromålen härmed, som kan dem emellan vara
uppgjord, för berörda göromål ansvara. Af denna föreskrift,
jemförd med bestämmelsen i § 187 af samma författning, att
tullförvaltaren ensam, utan kontrollörens deltagande, utöfvar
befäl och är ansvarig uti alla ärenden, som röra sjelfva tullbevakningen
inom distriktet, synes framgå, att det måste, åt- *)

*) Hvad komitén i denna fråga haft att anföra med afseende å tullförvaltningsafdelningarna
i Stockholm och Göteborg återfinnes å sid. 54 och följande.

minstone i högst väsentlig mån, vara från synpunkten af statsverkets
säkerhet, som vid de större tullkamrarna med en betydligare
uppbörd ansvarigheten i vissa afseenden blifvit lagd
å två tjenstemän, hvilka i eget intresse måste kontrollera hvarandras
åtgärder. Detta antagande bekräftas af hvad generaltullstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 9 april 1831 i denna
fråga anförde vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af sitt förslag
till tullverkets ännu gällande tjenstgöringsreglemente.

I följd af reglementet för sjötullsbetjeningen den 5 december
1724 hade, yttrade styrelsen, den reglering i afseende på
tullkammareärendenas handhafvande allt ditintills egt rum, att
tullförvaltare och kontrollör, der bådadera vore anstälde, haft
gemensamt befäl och ansvar i allt hvad bevakningskontrollen
anginge, hvaremot nämnda reglemente väl äfven ålagt dem
gemensam handläggning vid uppbördsräkenskaperna, men fördelat
göromålen för öfrigt i så måtto, att tullförvaltaren skulle
ensam ansvara för uppbörden och årsredogörelsen och kontrollören
för de flesta öfriga kontorssysslanden. Under tidens
lopp hade likväl, till närmare betryggande af statens rätt,
berörda tjensteorganisation på det sätt blifvit ändrad, att handhafvandet
af uppbörden och redogörelseansvaret förklarats äfven
böra åligga tullförvaltare och kontrollör gemensamt. Generaltullstyrelsen
hade ansett detta inbördes tjensteförhållande emellan
tullförvaltare och kontrollör, der med afseende å kontorsärendenas
större omfattning bibehållandet af båda desse tullkammareföreståndare
kunde finnas nödigt, böra, såsom ledande
till säkerhet och ordning, framgent ega rum i allt, hvad som
rörde uppbörd, räkenskap och redogörelse. Bevakningsärendena
vore deremot af den natur, att de framför allt fordrade
enhet och kraft i verkställigheten, och då ovedersägligt vore,
att ett förmanskap af två likstälda personer måste genom
sjelfva sin organisationsform förlama sådana ärendens gång,
hade styrelsen med hänsigt i öfrigt dertill, att ett lika återhåll
emot egenmägtig och oredlig förvaltning i denna del vore att

påräkna från den subalterna bevakningsförmannens sida, som
af kontrollören kunnat förväntas, funnit sig af detta förhållande
uppmanad föreslå den förändring i organisationen af tullkammareförvaltningen,
att tullförvaltaren skulle ensam utöfva befäl
öfver tullpersonalen i distriktet i allt, hvad bevakningsärenden
rörde.

Angående frågan, vid hvilka tullkamrar två föreståndare
skulle vara anstälde, torde någon bestämd princip icke hafva
blifvit fastslagen. Komitén har emellertid, med anslutning till
nyssberörda af generaltullstyrelsen år 1831 gjorda uttalande,
ansett det bestämmande i detta afseende böra vara, huruvida
vid tullplatser, der med anledning af kontorsärendenas omfattning
ett större och stadigvarande behof af arbetsbiträde åt
tullförvaltaren vore för handen, uppbörden uppginge till sådant
belopp, att statens säkerhet borde betryggas genom den
kontroll, som bereddes medelst två föreståndares gemensamma
ansvar.

Samma uppfattning har tydligen ock gjort sig gällande,
då kontrollörstjenst med chefskap senast inrättades. Tullkammaren
i Landskrona hade nemligen för regleringen af
1867 års stat anhållit att, enär på grund af tillökning i
importrörelsen de dittills å tullkammaren anstälde en tullförvaltare
och en kammarskrifvare icke vidare kunde medhinna
de i samma mån ökade tjenstebestyren, för dessas behöriga
fullgörande ytterligare en kammarskrifvaretjenst måtte
varda i staten uppförd. Men generaltullstyrelsen, som vitsordade
den stegrade rörelsen i Landskrona och det deraf härflytande
behofvet af ökad arbetsstyrka vid tullkammaren,
ansåg den betydande på utvidgad sjöfart och en större
varuinförsel beroende tillväxten i tulluppbörd, som naturligen
derstädes samtidigt inträffat och hvilken fordrade den kontroll,
som endast vunnes genom tullkammareförvaltningens handhafvande
af två föreståndare med lika och gemensamt ansvar,
böra föranleda dertill, att i Landskrona i stället för ytterligare

en kammarskrifvare anstäldes en kontrollör, och generaltullstyrelsens
hemställan i detta afseende blef bifallen.

Frågan torde alltså gälla, hvilken årlig uppbördssumma,
som bör betinga en dylik organisation. Vid tullkamrarna i de
tre städer, der kontrollörstjenst med chefskap blifvit inrättad
senare än år 1825, utgjorde uppbörden i jemnadt hundratal af
kronor året, innan tjensten tillkom:

i Norrköping, kontrollörstjenst inrättad år 1831 ... 81,500 kr.

» Sundsvall, » » » 1866 ... 203,800 »

» Landskrona, » » » 1867 ... 353,700 »

Ytterligare ledning för frågans bedömande torde derjemte
kunna hemtas af följande öfversigt angående uppbördens storlek
vid samtliga de tullkamrar, förutom i Stockholm, Göteborg
och Malmö, hvarest chefkontrollör finnes anstäld:

	Uppbörd år 1901.	Medeltal af uppbörd åren 1896—1900.	Medeltal af uppbörd åren 1876—1880.
Norrhöjping ...............................................	1,577,800	1,823,900	925,400
Gefie .......................................................	1,551,800	1,552,100	689,800
Helsingborg..............................................	1,516,000	1,804,100	476,800
Kalmar....................................................	1,384,000	1,194,600	207,000
Sundsvall.................................................	1,270,800	1,500,400	698,100
Karlskrona................................................	573,200	535,100	268,100
Landskrona...............................................	492,300	601,900	1,114,500
Karlshamn................................................	357,000	356,800	236,200
Ystad ......................................................	324,700	641,200	183,300
Visby.......................................................	82,200	64,700	63,600

Komitén, som å ena sidan beträffande ifrågavarande
tullkamrar, med undantag af dem i Karlshamn och Visby, angående
hvilka nedan vidare förmäles, med hänsyn såväl till
uppbördens storlek som till den trafik, hvilken, enligt hvad
de detta betänkande vid fogade tablåer utvisa, å dessa platser

eger rum, funnit upphäfvande af organisationen med två gemensamt
ansvarige chefer icke kunna ifrågasättas, har å andra
sidan undersökt, om uppbörd och trafik vid någon eller några
andra tullkamrar kunde betinga anordnande af liknande organisation.
Komitén har dervid funnit, att vid tullkamrarna å
ytterligare tre platser, der uppbörden sista året öfverstigit en
half million kronor, förhållandena kräfva en sådan anordning.
Dessa platser äro Åhus, Halmstad och Karlstad, hvarest uppbördsförhållandena
ställa sig på följande sätt:

	Uppbörd år 1901.	Medeltal af uppbörd åren 1896—1900.	Medeltal af uppbörd åren 1876—1880.
Ahus .....................................................	1,216,600	1,019,900	79,100
Halmstad .............................................	822,500	700,200	149,900
Karlstad .................................................	770,400	834,500	356,500

Å samtliga dessa tre platser redovisade alltså tullförvaltningarna
år 1901 en mer än dubbelt så stor uppbörd, som
år 1867 föranledde inrättande af kontrollörstjenst i Landskrona.
En närmare undersökning angående uppbördsförhållandena
å ifrågavarande tre platser har ytterligare gifvit följande
vid handen.

I Ahus har uppbörden under hvart och ett af de senaste
fyra åren öfverstigit 1,000,000 kronor och under de tre åren
derförut årligen belöpt sig till mera än 500,000 kronor. Medeltalet
per år af uppbörden under femårsperioden 1891—1895
utgjorde 440,400 kronor, under det att motsvarande medeltal
för femårsperioden derförut var 319,200 kronor.

I Halmstad har uppbörden, som under de sex sista åren
öfverstigit 500,000 kronor per år och under derförut gående
femårsperiod i medeltal utgjort 271,900 kronor, företett ett
jemnt stigande år efter år från 1892 till och med år 1900.

Öl

År 1901, som ju i allmänhet utmärkte sig genom i viss mån
minskad import, nedgick uppbörden visserligen något men icke
mera, än att den dock med omkring 20,000 kronor öfversteg
uppbörden för år 1899.

Den af tullkammaren i Karlstad inlevererade uppbörden har
icke under något år från och med 1885 understigit 500,000
kronor men har allt sedan 1889 hvarje år öfverstigit 700,000
kronor. Denna uppbörd har dock icke i sin helhet influtit i Karlstad,
utan deri ingår jemväl tulluppbörden i Mon och Charlottenberg
samt vid åtskilliga andra förtullningsplatser på gränsen
mot Norge, hvilken uppbörd inlevereras genom tullkammaren
i Karlstad. Enligt den vid betänkandet fogade bilagan II uppgick
år 1900 detta tillskott till tullkammarens i Karlstad uppbörd
till sammanlagdt 207,418 kronor 15 öre, men då tullkammaren
detta år redovisade öfver 800,000 kronor, hade sålunda
i Karlstad influtit närmare 600,000 kronor.

Då ofvan angifna siffror synas antyda en konstant tillväxt
af rörelsen å ifrågavarande tre platser, har komitén vidare undersökt,
i hvad mån tullförvaltarne derstädes varit i behof af
arbetsbiträde. I Ahus finnas å stat anstälde en tullförvaltare,
en kammarskrifvare och en öfveruppsyningsman. Kammarskrifvaren
tillkom år 1899 såsom nödvändigt biträde åt tullförvaltaren
vid skötandet af de egentliga tullkammaregöromålen.
Samtidigt blef äfven öfveruppsyningsmannen mera uteslutande
disponibel för tullbehandlingsgöromålen, derigenom att å stat
uppfördes en uppsyningsmanstj enst, hvars innehafvare skulle
i allmänhet ombesörja invisitationsgöromålen och utöfva närmaste
tillsyn öfver bevakningen. Icke desto mindre hafva under åren
1900 och 1901 vid denna tullkammare måst i ständig tjenstgöring
användas ytterligare två extra ordinarie tjenstemän. I
Halmstad äro på stat uppförde en tullförvaltare, en kammarskrifvare
och en öfveruppsyningsman, hvilken sistnämnde hufvudsakligen
är upptagen af packhusgöromål. Hos tullkammaren
derstädes är emellertid tillika anstäld en biträdande kammar -

skrifvare, och dessutom har under en längre följd af år en extra
ordinarie tjensteman varit i ständig tjenstgöring inkallad. I
Karlstad finnas dels å ordinarie stat en tullförvaltare och en
öfveruppsyningsman, hvilken senare nästan uteslutande är upptagen
af packhusgöromål, dels ock sedan år 1901 å extra stat
en kammarskrifvare såsom biträde åt tullförvaltaren vid tullkammaregöromålen,
hvarjemte i ständig tjenstgöring varit använd
en extra ordinarie tjensteman. Häraf framgår, att tullförvaltarne
å ifrågavarande tre platser för att kunna medhinna
de å tullkammaren och i packhuset förekommande göromål
haft behof af arbetsbiträde i ganska stor utsträckning.

På grund af hvad sålunda vid den verkstälda utredningen
i denna fråga förekommit, har komitén ansett sig böra hemställa,
att vid en hvar af tullkamrarna i Ahus, Halmstad och
Karlstad anställes en jemte tullförvaltaren ansvarig kontrollör
med den benämning, komitén för dylik tjensteman föreslagit,
eller öfver kontrollör.

Det må här slutligen tilläggas, att i äldre tider chefkontrollör
funnits jemte tullförvaltaren anstäld såväl i Karlstad som
i Halmstad, hvilka kontrollörstjenster dock indragits, den i
Karlstad år 1827, enär gränsetullpersonalens göromål dåmera
blifvit betydligt inskränkta efter införande af inbördes handelsgemenskap
för Sverige och Norge, samt den i Halmstad år
1832, enär »tullkammaregöromålen derstädes icke öfverstego
måttet af en persons verksamhet».

Om sålunda förändrade förhållanden böra anses betinga
nu omnämnda tre tullförvaltningars omorganisation, så att vid
en hvar af dem en kontrollör med chefskap ställes vid tullförvaltarens
sida, torde på enahanda grund sådan chefkontrollörstjenst
kunna undvaras vid tullförvaltningarna i Visby och
Karlshamn.

Under en längre följd af år hafva dessa båda tullkamrar
haft lägre årlig uppbörd än öfriga, vid hvilka kontrollör med

chefskap finnes anstäld. År 1901 hade visserligen tullkammaren
i Ystad undantagsvis lägre uppbörd än tullkammaren i
Karlshamn, men härvid är att märka, att i Ystad uppbördens
storlek i allmänhet varit i hög grad vexlande och att medeluppbörden
derstädes per år, beräknad för de fyra femårsperioderna
från och med år 1881, icke understigit 600,000
kronor.

Uppbörden vid tullkamrarna i Karlshamn och Visby har
sedan år 1876 uppgått till följande, i jemnade hundratal af
kronor utförda belopp:

	Karlshamn.	Visby.
Medeltal under åren 1876—1880................	236,200	63,600
» » » 1881—1885............................	271,600	61,900
» » » 1886—1890....................................	301,900	47,800
» > > 1891—1895....................................	281,800	44,800
» > » 1896—1900....................................	356,800	64,700
året 1901....................................	357,000	82,200

Beträffande Visby synes komitén uppenbart, att de särskilda
förhållanden, hvilka tillförene på grund af Gotlands afskrida
läge och stundom för längre tid helt och hållet afbrutna
kommunikation med fastlandet kunnat betinga dervarande hufvudtullförvaltnings
organisation på ett sätt, som eljest icke förekommer
vid tullförvaltningar med motsvarande storlek och
uppbörd utan förbehållits större och mera betydande tullplatser,
numera, sedan förbindelsen mellan Gotland och fastlandet —
jemväl i allmänhet vintertiden — blifvit regelbunden, icke
längre äro af sådan betydelse, att på grund deraf chefskapet
vid tullkammaren i Visby behöfver fördelas emellan två gemensamt
ansvarige tjenstemän; och då icke heller någon annan
anledning torde finnas att vid nämnda tullkammare bibehålla
en andre tjensteman med högre grad och aflöning, än som
kräfves af göromålen på platsen i och för sig, med hänsyn

till hvilkas omfattning och beskaffenhet nödigt arbetsbiträde
bör kunna tullförvaltaren beredas medelst en kammarskrifvare,
anser komitén, att kontrollörstjensten bör utbytas emot en
kammarskrifvaretjenst och tullförvaltaren följaktligen göras till
ensam föreståndare för tullkammaren.

I fråga om Karlshamn bar det väl icke synts komitén
lika uppenbart, att dervarande tullkammare bör öfverlemnas
åt tullförvaltaren såsom ensam föreståndare, enär uppbörden
derstädes dock är så pass betydande, att det kunde ifrågasättas,
huruvida man lämpligen bör borttaga den redan befintliga
större säkerhet för statsverket, som ligger i organisationen
med två gemensamt ansvarige föreståndare; och inom komitén
bar också någon tvekan rådt, huruvida förslag i detta afseende
borde framställas. Men då, såvidt komitén vid de gjorda
undersökningarna kunnat inhemta, de kontrollören i Karlshamn
åliggande göromål icke — ehuru på platsen råder en liflig
sjöfart — äro af så särskildt magtpåliggande beskaffenhet, att
icke utförandet af desamma bör kunna uppdragas åt tjensteman
i något lägre grad än öfverkontrollör, samt den årliga
uppbörden i Karlshamn under de senare årtiondena varit ovanligt
konstant och icke visat sig hafva samma tendens att stiga,
som vid åtskilliga andra tullförvaltningar varit fallet, bar komitén
ansett sig kunna föreslå, att vid tullkammaren i Karlshamn
den nu befintliga kontrollörstj ensten med chefskap utbytes
emot kontrollörstj enst utan chefskap, och detta så mycket hellre,
som andra tullkamrar med större uppbörd än Karlshamns nu
förestås och fortfarande skulle komma att förestås af en ensamt
ansvarig chef.

organisa- De förhållanden, hvilka vid vissa af tullförvaltningsafdel J“r;id

ningarna i Stockholm och Göteborg betinga två gemensamt
tuiibevat- ansvarige föreståndare, äro, såsom komitén redan förut antydt,
tionerna i icke fullt likartade med dem, som i fråga om stapelstädernas
o<*Göteborg. tullkamrar i allmänhet föranledt en sådan organisation. I

Stockholm och Göteborg har uppbördens storlek icke något
inflytande på denna fråga, beroende detta derpå, att med afseende
å ordningen och kontrollen vid uppbördens inkasserande
och leverering — som å hvardera af dessa platser verkställes
af ett särskildt tulluppbördskontor — alldeles speciella föreskrifter
tillämpas.

Det bestämmande, i fråga om vid hvilka af tullförvaltningsafdelningarna
i dessa båda städer skidle anställas två föreståndare,
torde deremot hafva varit, huruvida en person ansetts
kunna medhinna ledningen och öfvervakandet af alla åt afdelningen
uppdragna göromål, eller om det ansetts erforderligt,
att dessa bestyr fördelades emellan två chefer.

Beträffande organisationen af tullförvaltningsafdelningarna
i Stockholm och Göteborg har, med anslutning till nyss angifna
åskådningssätt, komitén funnit anledning föreslå förändring
endast i fråga om tullbevakningsinspektionerna, hvilka hafva
att, jemte bestridande af åtskilliga kontorsgöromål, utöfva chefskapet
öfver tullbevakningen på platsen. Dessa inspektioner
förestås af två för samtliga göromål gemensamt ansvarige föreståndare,
öfverinspektor och kontrollör, hvilka till biträde vid
de egentliga kontorsärendena hafva en kammarskrifvare.

Anordningen med två föreståndare för dessa inspektioner
har emellertid komitén funnit numera icke vara nödig, ja icke
ens lämplig. Vid de tullkamrar, som förestås af tullförvaltare
och kontrollör med gemensam ansvarighet, utöfvas, såsom här
förut omnämnts, befälet öfver bevakningspersonalen af tullförvaltaren
ensam. Hufvudskälet för en sådan anordning angaf,
såsom jemväl ofvan anförts, generaltullstyrelsen år 1831 vid
afgifvande af underdånigt förslag till tullverkets nu gällande
tjenstgöringsreglemente vara, att bevakningsärendena framför
allt fordrade, enhet och kraft i verkställigheten samt att ett
förmanskap af två personer genom sjelfva sin organisationsform
förlamade sådana ärendens gång. Detta skäl synes jemväl
och icke minst i fråga om tullbevakningsinspektionerna

hafva sin giltighet. Särskildt vid ett bifall till hvad komitén
å annat ställe i betänkandet föreslår i fråga om chefskapet
öfver kustbevakningen, enligt hvilket förslag öfverinspektoren
vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg skulle komma att
helt och hållet befrias från befattningen med kustbevakningen
i Göteborgs tullkammaredistrikt samt motsvarande tjensteman
i Stockholm visserligen ej befrias-från högsta chefskapet öfver
kustbevakningen i Stockholms skärgård men vid utöfningen af
detta uppdrag till sitt biträde erhålla en underbefälhafvare,
synes det komitén, att med afseende å göromålens omfattning
intet hinder bör förefinnas mot att såväl i Stockholm som i
Göteborg göra öfverinspektorerne till ensamme chefer för tullbevakningen,
dervid å andra tjenstemän finge öfverflyttas de
icke direkte af chefskapet härflytande göromål, hvilka hittills
utförts af kontrollörerne.

En dylik förändring synes så mycket lämpligare nu kunna
genomföras, som organisationen af tullbevakningen i Stockholm
och Göteborg jemväl i ett annat afseende torde böra
förändras.

Under årens lopp har sättet för utöfningen af tullbevakningsinspektionernas
chefskap öfver tullbevakningspersonalen i
viss mån blifvit mindre omedelbart, än som ursprungligen torde
varit afsedt, i det att de vid tullbevakningen anstälde öfveruppsyningsmännen
kommit att allt mer intaga en ställning af
mellanmyndighet, som ursprungligen måste anses främmande
för organisationen. Desse öfveruppsyningsmän, hvilka hafva
till hufvudsakligt åliggande att utöfva kontroll öfver bevakningsgöromålens
allmänna handhafvande, men som tillika, i
den mån detta deras åliggande det tillåter, deltaga i de vigtigaste
detaljförrättningarna, såsom invisitationer och kölvisitationer,
hafva redan genom sitt förmanskap och särskildt på
grund af den omständighet, att deras tjenstgöringstid icke är
inskränkt till inspektionernas expeditionstid, en viss grad af
sjelfständighet. Denna har emellertid ökats, i mån som trafiken

tillvuxit och inspektionernas föreståndare allt mindre varit i tillfälle
att i detalj öfverse bevakningsgöromålen. Då dertill
kommer, att dessa öfveruppsyningsmanstjenster — å hvilkas
innehafvare måst ställas stora fordringar äfven i afseende på
författningskunskap och, enär en ansenlig del af trafiken besörjes
af utländska fartyg, på språkkunskaper — sedan lång
tid tillbaka funnits böra besättas uteslutande med personer,
hvilka egde tjenstemannakompetens, och öfveruppsyningsmännen
följaktligen från föregående tjenstgöring i tjenstemannagrad
haft större eller mindre vana jemväl vid skriftlig förhandling
angående tjensteförbållanden, bar det lätteligen kommit
derhän, att icke allenast inspektionen beböft vid särskilda
ärendens handläggning tillgodogöra sig öfveruppsyningsmännens
personliga kännedom om bevakningspersonalen
och deras praktiska erfarenhet i fråga om bevakningsanordningar,
utan ock att sådant i stor utsträckning skett
genom skriftvexling mellan inspektionen och öfveruppsyningsmännen.

Genom den på detta sätt uppkomna praxis, att tullbevakningsinspektionen
i tjensteärenden inhemtat skriftliga yttranden
från öfveruppsyningsmännen, hafva desse i sjelfva verket erhållit
karakteren af särskild myndighet (»öfveruppsyningsmanskontoret»)
under inspektionen, men ett dylikt förhållande medför
omgång och tidsutdrägt och torde dessutom i och för sig innebära
den fara, att inspektionens uttalanden och åtgöranden
komma att mera stödja sig på de underlydande öfveruppsyningsmännens
uppfattning än på egen närmare kännedom om förhållandena.

Det förhållande, till hvilket sålunda utvecklingen i förevarande
hänseende ledt, måste komitén anse olämpligt äfven
ur andra synpunkter, icke minst derföre, att inspektionen underlydande
betjente erhålla ett inflytande på ledningen af bevakningsärendena,
hvilket kan försvaga dennas, den öfverordnade
myndighetens, ställning. Då utvecklingsgången således synes

angifva ett behof af förändrad organisation, bar komitén tagit
i öfvervägande, huru dessa förhållanden lämpligast borde ordnas.
Komitén bar dervid ntgått från önskvärdbeten af att tullbevakningsinspektionernas
organisation genom sjelfva sin beskaffenhet
måtte komma att nödvändiggöra en mera direkt beröring mellan
inspektionens personal och bevakningspersonalen. Detta synes
komitén kunna vinnas genom en sammanslagning af öfveruppsyningsmanskontoren
med tullbevakningsinspektionerna på sådant
sätt, att öfveruppsyningsmanstjensterna förändrades till
tjenstemannabefattningar vid inspektionerna, bvilka befattningars
innehafvare skulle öfvertaga, bland annat, öfveruppsyningsmännens
tillsyn öfver bevakningspersonalen med dertill hörande
omedelbart ledande och kontrollerande verksamhet. Genom
denna anordning skulle alla till öfveruppsyningsmännens förmanskap
hörande göromål öfverflyttas från öfveruppsyningsmanskontoren
till inspektionerna sjelfva samt dessa sålunda
tillföras närmare kännedom om de speciella bevakningsförhållandena.
Härjemte torde de ifrågavarande tjenstemännen kunna
öfvertaga de kontorsgöromål, som hittills utförts af kontrollören,
dervid fördelningen dem emellan af de inre och de yttre göromålen
lämpligast torde ske sålunda, att en af dem skiftesvis
för viss kortare tid, exempelvis en månad eller en vecka i
sänder, förrättade kontorsgöromål, under det att den eller de
andre ledde och öfvervakade de yttre göromålen. En sådan
anordning medförde den fördel, att desse tjenstemän genom
deras turvis skeende tjenstgöring såsom bevakningsbefäl underhölle
en direkt och noggrann kännedom om personal och bevakningsanordningar,
på samma gång som å inspektionen alltid
en tjensteman funnes tillstädes, hvilken egde fullständig kännedom
i nyssnämnda afseenden.

För desse tjenstemän föreslår komitén benämningen »bevakningskontrollör»,
hvilken inom tullverket förut icke så sparsamt
förekommande tjenstegrad nu innehafves endast af befälhaf -

varen öfver gränsbevakningen i Elfsborgs oeb Vermlands län,
för hvilken tjensteman komitén dock föreslår annan benämning1).

Antalet bevakningskontrollörer anser komitén kunna i
Stockholm, ehuru vid tullbevakningen derstädes för närvarande
finnas anstälde tre öfveruppsyningsmän, inskränkas till två.
Komitén håller nemligen före, att bevakningskontrollörerne i
allmänhet icke böra taga annan befattning med förrättandet af
invisitationer — hvilka nu i stor omfattning verkställas af
öfveruppsyningsmännen — än som kan härflyta af deras verksamhet
såsom allmänt ledande och kontrollerande vid bevakningsgöromålen,
och om i enlighet härmed hufvudsakliga bestyret
med invisitationerna öfverlemnas åt uppsyningsmännen,
torde en bevakningskontrollör kunna medhinna de yttre göromålen.
Något ökadt antal uppsyningsmän skulle icke kräfvas
af en sådan anordning, derest, såsom å annat ställe i betänkandet
föreslås, så många nye uppsyningsmän anställas å
ordinarie stat, som generaltullstyrelsen en längre följd af år
sett sig nödsakad anställa på förordnande.

I Göteborg kan deremot på grund af särskilda förhållanden
antalet bevakningskontrollörer icke sättas lägre än till tre. Vid
inloppet till nämnda stad finnes nemligen en bevakningsstation,
Klippan, hvarest enligt tullstadgans föreskrift en förberedande
invisitation af till Göteborg ingående segelfartyg, särskildt
mindre sådana, skall ega rum, och för den der förlagda bevakningsstyrkan,
som nu står under befäl af en af öfveruppsyningsmännen
och hvars uppgift är af synnerligen grannlaga
beskaffenhet, enär någon effektiv uppsigt öfver fartygen under
uppseglingen till Göteborg, sedan de passerat Klippan, icke
kan hållas, måste en af bevakningskontrollörerne disponeras.
Ytterligare två bevakningskontrollörer erfordras dessutom, den
ene för ledning af och uppsigt öfver tullbevakningen inom *)

*) Se sid. 202.

Omorganisation
eller
Indragning af
åtskilliga
smärre tullfri
rvaltnlngar.
Inrättande
af
nya tullplatser.

Tullkammarens
i

Grisslehamn
förändring till
tullstation.

det öfriga hamnområdet samt den andre för kontorsgöromålen
å tullbevakningsinspektionen.

Vid redogörelse här ofvan för jemkningar af mera formel
beskaffenhet, hvilka lokalförvaltningens stat ansetts böra underkastas,
har jemväl frågan om tull förvaltningens i Höganäs förändring,
från tullkammare med kontrollör såsom chef till tullinspektion
under tullinspektor såsom föreståndare, behandlats.
Men äfven med afseende å vissa andra mindre tullförvaltningar
har, ehuru af uteslutande sakliga skäl, en ändrad organisation
ansetts böra föreslås. 1 några fall har till och med tullförvaltningens
fullständiga indragning kunnat förordas. I sammanhang
härmed hafva ock åtskilliga frågor angående nya
tullplatsers inrättande förehafts.

Vid landthamnen Grisslehamn, belägen vid Ålandshaf, är
sedan lång tid tillbaka inrättad tullkammare, hvarest enligt
nådiga brefven den 29 december 1820 och den 27 juli 1866
förtullning får, med undantag för vissa kassaartiklar, ega rum
af varor, som införas med de öfver Ålands haf gående postbåtar
och andra mindre båtar och fartyg, tillhörande fiskare
och allmoge å svenska kusten och åländska öarne. Detta
speciella medgifvande har afsett att för befolkningen i orten
underlätta tillförseln af nödvändighetsvaror. Förtullning derstädes
har emellertid icke egt rum i någon större omfattning;
och vid undersökning, som år 1868 verkstäldes med anledning
af Riksdagens anhållan, att Kongl. Maj:t måtte låta tillse, om
och på hvilka orter indragning af smärre förtullningsplatser
kunde ske, befanns Grisslehamn vara en af de två tullkamrar, vid
hvilka uppbörden året derförut understigit förvaltningskostnaderna.
Generaltullstyrelsen anförde emellertid i sin den 20 oktober
1868 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse med förslag till tullverkets
stater för år 1870, att Grisslehamns aflägsenhet från stapelstad
i förening med platsens, af egenskapen utaf poststation mot

ett främmande land föranledda, lifliga kommunikation med närmaste
gränsort, Åland, gjorde tillåtelsen till förtullning på stället af
vissa enkla förbrukningsartiklar, bestående hufvudsakligen af
fiskvaror och sälspäck, till en nästan oafvislig nödvändighet, i
följd hvaraf styrelsen icke på den af Riksdagen gifna anledning
trodde sig böra för Grisslehamn tillstyrka någon till upphörande
af förtullningsrätten ledande åtgärd.

Sedan emellertid tullpligtigheten för de artiklar, hvilka i
generaltullstyrelsens nyssberörda skrifvelse företrädesvis åsyftades,
upphört, yttrade sig styrelsen år 1888 i en annan rigtning.
Efter det tullförvaltaretjensten i Grisslehamn genom innehafvarens
afgång nämnda år blifvit ledig, ingick nemligen styrelsen
den 26 april 1888 till Kongl. Maj:t med hemställan, att
denna tjenst måtte få tills vidare lemnas otillsatt och under tiden
uppehållas medelst förordnande. Såsom skäl för denna hemställan
anförde generaltullstyrelsen, att ifrågasättas kunde,
huruvida tullkammare i Grisslehamn, som upphört att utgöra
hufvudsakliga öfverfartsorten emellan mellersta Sverige och
Finland och hvarest rörelsen visat sig vara af ringa betydelse,
vid sådant förhållande borde fortfarande bibehållas, eller om
icke med afseende särskild! å de förändringar i gällande tulllagstiftning,
som under år 1888 blifvit beslutade och ytterligare
syntes vara att motse, förändrade anordningar i afseende
a såväl den fasta som den rörliga tullbevakningen å den del
af kusten, der Grisslehamn vore beläget, kunde vara erforderliga.
Någon tids erfarenhet syntes dock böra afvaktas,
innan definitiva åtgärder i omförmälda hänseende vidtoges,
men, till förekommande deraf att tullförvaltaretjenstens återbesättande
skulle lägga hinder i vägen för sådana anordningars
genomförande, borde denna tjenst tills vidare uppehållas medelst
förordnande. Denna hemställan bifölls af Kongl. Maj:t, men
några förändrade anordningar blefvo sedermera ej vidtagna och
tullförval taretj ensten återbesattes år 1892.

Nu synes emellertid tiden vara inne att indraga tull -

Kung eif8 stapelstadsrätt

hyllande.

kammaren i Grisslehamn, enär något skäl för bibehållande af
förtullningsplats derstädes numera icke torde förefinnas. Postföringen
med mindre båtar mellan Grisslehamn och Åland
har upphört och förekommer icke ens vintertiden, sedan genom
konvention år 1895 rörande postföringen mellan Sverige och
Ryssland bestämts, att denna under vintermånaderna skall
underhållas medelst ångbåtar mellan Stockholm och Hangö.
Trafikförhållandena äro äfven i öfrigt så förändrade, att förtullning
i Grisslehamn af nödvändighetsvaror för befolkningens
räkning numera kan sägas hafva upphört. Under de senaste
fem åren har sålunda, enligt hvad verkstäld undersökning gifvit
vid handen, någon sådan förtullning derstädes icke förekommit.

Då emellertid trafiken af fartyg, som i närliggande trakt
lossa tullfria varor eller inlasta gods för utförsel, är icke obetydlig,
torde, på grund af ifrågavarande trakts aflägsenhet
från annan tullplats, tullbevakning böra bibehållas i Grisslehamn
för beredande af rätt till klarering derstädes. På denna grund
föreslår komitén, att vid tullkammarens i Grisslehamn indragning
derstädes inrättas tullstation med uppsyningsman såsom
föreståndare.

Kungelf är stapelstad, men sedan lång tid tillbaka har
rörelsen derstädes varit ytterst ringa. Med anledning häraf
blef redan genom nådigt bref den 11 november 1870 för
åstadkommande af besparing för tullverket ett särskildt förfaringssätt
föreskrifvet. rörande tullbehandling af dit inkommande
gods, enär staden ansåges icke kunna fränhändas sina
stapelstadsrättigheter och dermed förknippad förtullningsrätt.

Tullförvaltaretj ensten skulle vid blifvande ledighet indragas
och tullkammarens skötande derefter öfverlemnas åt en
tull kammareföreståndare med ett arfvode af 200 kronor. Denne
skulle vid ankomsten af fartyg, som innehade tullpligtigt gods,
sätta fartyget under bevakning af den i Kungelf för sådant
ändamål anstälde vaktmästaren och skyndsamt hos veder -

börande i Göteborg begära förordnande för tulltjensteman att
verkställa den ifrågavarande förtullnmgen. Tullförvaltaren
qvarstod dock å öfvergångsaflöningsstat till medio af år 1893,
och under tiden lörekom en och annan förtullning, men sedan
sistnämnda år har deremot förtullning icke vid något tillfälle
förekommit, hvadan nyssberörda förfaringssätt icke behöft anlitas.
Den tjenstgöring, för hvilken vaktmästaren hufvudsakligen
är afsedd, har således allt sedan dess icke förekommit,
och då den utrikes sjöfarten i Kungelf är så godt som ingen,
betingas vaktmästaretjenstens bibehållande å stat endast af den
qvarstående stapelstadsrätten och deraf föranledda möjlighet, att
fartyg med last af tullpligtigt gods kan komma att. ingå till
Kungelf.

Då emellertid indragning af denna tjenst under nuvarande
förhållanden synts komitén önsklig, men detta icke kan ske,
sa länge omförmälda rätt utöfvas, har komitén — som utgått
från den förutsättningen, att, såsom af Kongl. Maj:t i ofvannämnda
nådiga bref uttalades, Kungelf icke kan utan sitt eget
medgifvande frånhändas stapelstadsrätten — föranstaltat om
infordrande från staden Kungelf af yttrande, huruvida staden
hade anledning att önska bibehållande af stapelstadsrätten och,
i händelse sådan anledning förefunnes, huruvida icke staden
dock vore villig förklara, att från dess sida hinder icke mötte
för sådan organisation af tullförvaltningen derstädes, att med
stapelrättens begagnande finge anstå tills vidare, intill dess
staden önskade af samma rätt ånyo komma i åtnjutande. Staden
har emellertid förklarat sig icke vilja ingå på något som helst
afstående från sin stapelstadsrätt.

Då staden såsom skäl härför egentligen endast haft att
åberopa »förhoppning» om uppsving i affärsväg genom stadens
anknytande med Bohusläns längdbana, anser dock komitén,
att stapelstadsrätten bör utan olägenhet för staden kunna tills
vidare suspenderas, hvarigenom, som sagdt, vunnes, att vaktmästaretj
ensten kunde indragas.

I anledning häraf föreslår komitén, att Kungelfs stapelstadsrätt
förklaras hvilande tills vidare, intill dess stadens samfärdsel
med utlandet befunnits hafva utvecklat sig så, att
Kongl. Maj:t, uppå underdånig framställning af staden angående
återinträde i stapelrättens åtnjutande, finner ett verkligt
behof i sådant afseende vara för handen; och har, under förutsättning
att stadens rätt icke lägger hinder i vägen för nu
omförmälda anordning, komitén ur sitt förslag till aflöningsstat
uteslutit den vaktmästaretjenst, som för närvarande är
afsedd för tullbevakningen i Kungelf.

Fråga om Den. granskning, komitén företagit beträffande aflönings fö“gnaf

staten för tullförvaltningen i Marstrand samt angående den
ningen i rörelse, som å denna plats egt rum, har visserligen icke från

Marstrand. 7 x .. ,

komiténs sida föranledt något förslag att nu andra organisationen
af nämnda förvaltning. Med afseende å den ringa varuinförsel,
som under de senaste åren till staden egt rum, har
komitén dock, under förutsättning att detta förhållande kommer
att fortfara, trott sig böra räkna med den möjlighet, att i
en ej aflägsen framtid åtgärder ansåges böra vidtagas för nedbrinnande
af kostnaderna för dervarande tullförvaltning; och

har komitén förty ansett sig böra här lemna en redogörelse
för, hvad som vid den företagna granskningen hufvudsakligen
inhemtats.

Marstrand är stapelstad allt ifrån den tid, staden lydde
under danskt välde, och stapelrätten bekräftades den 28 maj
1658. Staden förklarades för frihamn den 15 augusti 1775,
men denna rätt upphäfdes den 15 maj 1794, då emellertid
staden fick »återträda till dess förra stapelrätt med dertill
hörande förmåner».

Vid tullförvaltningen i Marstrand äro anstälde en tullförvaltare
och två vaktmästare med sammanlagd aflöning af 4,800
kronor oberäknadt ålder stilläggen, med hvilka aflöningen kan
stiga till 6,100 kronor.

Uppbörden har under tioårsperioden 1891—1900 samt året
1901 utgjort i jemnt krontal:

				Häraf utgöra
	Tullmedel.	Fyr- och. b åkmedel.	Summa.	tullafgifter för inkom-mande varor.
År 1891........................................	3,032	5,234	8,266	956
> 1892......................................	2,350	6,139	8,489	520
» 1893........................................	2,447	5,637	8,084	510
> 1894........................................	3,332	7,623	10,955	796
> 1895........................................	3,028	5,901	8,929	380
• 1896........................................	2,946	6,529	9,475	997
» 1897........................................	1,716	1,672	3,388	582
> 1898........................................	2,957	4,823	7,780	1,409
» 1899........................................	3,218	1,123	4,341	1,117
» 1900........................................	1,400	95	1,495	503
Medeltal 1891—1900	2,642	4,477	7,119	777
År 1901........................................	1,305	1,537	2,842	831

Under fyra af dessa elfva år, nemligen 1897, 1899, 1900
och 1901, har således uppbörden understigit förvaltningskostnaderna,
men ett af desamma — år 1899 — har dock att
uppvisa den näst högsta siffran under perioden med afseende
å influtna tullafgifter.

Ehuru uppbörden i Marstrand under de sista tre åren
understigit kostnaderna för tullförvaltningen derstädes, lärer
dock för kort erfarenhet hittills vara vunnen, för att derpå
ett förslag om förändrad organisation af samma förvaltning
bör grundas.

Det vill emellertid synas, som om, derest icke inom en
närmare framtid något afsevärdt uppsving inträffar, då bör tagas
i öfvervägande, huruvida icke, med bibehållande af den staden
Marstrand i vederbörlig ordning meddelade stapelrätt, tullförvaltningen
derstädes skulle kunna ordnas på ett till minskning
i kostnaderna ledande sätt, tilläfventyrs sålunda, att,

Indragning af
tnUkamrarna
i Trosa, Laholm
och
Åmål.

med indragning af tullförvaltare^ ensten, en uppsyningsman i
stället för tullförvaltaren komme att derstädes sköta ärendena
rörande sjöfart och klarering, under det att i fråga om förtullnings-
och nederlagsrörelsen infördes likartadt tillvägagångssätt,
som beträffande Kungelf nu är gällande, eller att vid förefallande
behof en tjensteman från Göteborg, efter framställning
i hvarje sådant fall, afreste dit för handläggande af dessa
göromål. Genom en dylik anordning skulle å aflöningsstaten
uppstå en besparing, hvilken dock i verkligheten icke komme
att uppgå till skilnaden emellan nuvarande och då blifvande
aflöningsbelopp utan minskades genom utgifterna för dagtraktamente
och resekostnader åt den vid behof från Göteborg
reqvirerade tjensteman.

Utaf de elfva platser, å hvilka för närvarande finnes tullkammare
utan förtullningsrätt, under så kallad »tullkammareföreståndare»,
hafva tre, nemligen Trosa, Laholm och Amål,
numera förlorat betydelse för tullverket, hvadan tullkamrarna
derstädes torde böra indragas.

I Trosa, hvarest förut funnits tullinspektor, hvilken år 1869
blifvit utbytt emot »tullkammareföreståndare», har enligt inhemtad
upplysning under tioårsperioden 1891—1900 icke förekommit
någon utrikes sjöfart samt ingen annan inrikes sjötrafik
än den, som af två mindre ångbåtar regelbundet uppehälles å
traderna Stockholm—Trosa och Stockholm—Hållsviken. Tullkammaren
i Nyköping, under hvilken tullkammaren i Trosa
lyder, har ock anfört, att enär under nämnda tidsperiod knappast
något ärende varit föremål för tullkammarens i Trosa handläggning,
något hinder icke syntes förefinnas för indragning af
denna tullkammare.

Vid tullkammaren i Laholm har, enligt hvad inhemtats,
under de senare åren icke förekommit någon expedition. Tullkammaren
i Halmstad, under hvilken tullkammaren i Laholm

lyder, har tillstyrkt indragningen, enär någon sjöfart på Laholm
numera icke kan ega rum till följd af Lagaåns uppgrundning.

Uti sitt den 14 november 1898 afgifna underdåniga förslag
till tullverkets stater för år 1900 hemstälde generaltullstyrelsen
om indragning af tullkammaren i Åmål, hvilken till följd af
den inskränkning i förpassningsskyldigheten, som åstadkommits
genom mellanrikslagens upphäfvande, blifvit för tullverket
obehöflig; men, enär antalet konfiskationsmål, som under femårsperioden
1894—1898 handlagts vid rådstufvurätten i Åmål,
uppgått till icke mindre än 34, ansåg Kongl. Maj:t, att med
den föreslagna indragningen borde tills vidare anstå.

Den olofliga varuinförseln i den närmast Åmål befintliga
gränstrakten synes emellertid nu hafva så väsentligt aftagit,
att någon afsevärd olägenhet icke torde förorsakas, om möjligen
förekommande konfiskationsmål, hvilka vid bibehållande
af tullkammaren i Åmål skola upptagas af rådstufvurätten i
denna stad, i stället, såsom förhållandet blifver, derest nämnda
tullkammare indrages, upptagas och afdömas vid rådstufvurätten
i Karlstad. Från slutet af år 1898 till början af år 1902 hafva
nemligen, så vidt generaltullstyrelsens diarier utvisa, i Åmål
icke förekommit flera än fyra konfiskationsmål. Något giltigt
skäl torde således icke numera föreligga för bibehållande af
tullkammare derstädes.

Ånnu en tullförvaltning anser komitén kunna helt och
hållet indragas, nemligen tullinspektionen i Engelholm. Enligt
yttrande af tullkammaren i Helsingborg, hvarunder ifrågavarande
inspektion lyder, har den utrikes sjöfarten i Engelholm
numera nedgått till en ren obetydlighet. Antalet inkommande
fartyg utgjorde år 1898 tre, samtliga i barlast, år 1899
två lastade och tio i barlast, år 1900 ett lastadt och nio i barlast
samt år 1901 åtta, alla i barlast. Under nämnda fyra år har
icke något fartyg från Engelholm klarerats till utrikes ort, och
under samma år har icke förekommit annan uppbörd än 2

Indragning
af tullinspektionen

i Engelholm.

kronor 5 öre lastpenningar, som influtit år 1898, samt 6 kronor
60 öre, som under år 1901 erlagts i tull för fartygsprovision.
Indragning är tillstyrkt af tullkammaren i Helsingborg.

undersökning Komitén har jemväl verkstält undersökning, huruvida icke
ö“i. någon af tullinspektionerna i Bergqvara, Slite eller Klinte skulle

inspektioner, kunna utbytas emot tullstation. Vederbörande hufvudtullkamrar,
nemligen Kalmar, hvad angår Bergqvara, och Visby, beträffande
Slite och Klinte, hafva emellertid af åtskilliga skäl,
bland annat på grund af förväntad ökad trafik, förordat bibehållandet
vid ifrågavarande tullplatser af nuvarande organisation,
och de omständigheter, som härutinnan af tullkamrarna framhållits,
hafva föranledt komitén att icke föreslå någon ändring
i samma organisation. Hvad de återstående två nuvarande
tullinspektionerna angår, skulle, enligt hvad ofvan anförts, den
ena, tullinspektionen i Funäsdalen, bibehållas under förändrad
benämning af gränsinspektion, och den andra, tullinspektionen
i Lysekil, torde snart komma att med anledning af denna plats
förlänade stapelstadsrättigheter utbytas emot tullkammare.

Tullstationernas
i
Dalarö, Sandhamn
och
Furusund
förändring till
tullinspektioner.

Tullstationerna i Dalarö, Sandhamn och Furusund utgöra
enligt tullstadgans föreskrift inloppsstationer till Stockholm, vid
hvilka stationer fartyg, som, kommande från utrikes ort, insegla
till nämnda stad, skola underkastas vissa visitations- och bevakningsåtgärder
från tullverkets sida. Ändamålet härmed är dels
att förekomma oloflig varuinförsel under fartygens insegling
genom Stockholms skärgård, dels ock att mera effektivt kunna
öfvervaka iakttagandet af de författningsföreskriftor i allmänhet,
å hvilkas efterlefnad tullpersonalen har att utöfva tillsyn, dervid
särskildt må framhållas gällande föreskrifter till förekommande
af smittosamma sjukdomars införande i riket.

Före år 1872 fordrades i regel, att inseglande fartyg
skulle för undergående af visitation anlöpa någon af dessa
inloppsorter, der tullförvaltningen då benämndes inloppstull -

kammare och förestods af inspektor, men med nämnda år
infördes nu gällande föreskrifter med afseende å inloppsstationernas
verksamhet, hvarigenom fartygen befriades från omförmälda
ovilkorliga skyldighet att för visitation anlöpa inloppsstation
och erforderlig kontroll i stället bereddes genom åläggande
för tullbetjeningen att vid fartygens förbisegling gå
ombord. Gällande tullstadga föreskrifver i detta afseende, att
fartygsbefälhafvare skall vid inseglingen, derest icke redan
före framkomsten till inloppsstation tullbevakning blifvit faråsatt
eller dess luckor och öfriga lasttillgångar förseglade
och icke heller kronolots finnes ombord, antingen anlöpa
sådan station eller lägga bi i närheten af densamma, så
att tullbetjent kan komma ombord för att medfölja fartyget
eller derå vidtaga de bevakningsåtgärder, som på honom
ankomma.

I samband med dessa förändringar af föreskrifterna i afseende
å inloppsstationernas verksamhet, hvilka vidtogos i syfte
att bereda lättnad för sjöfarten, genomfördes beträffande organisationen
af dervarande tullförvaltningar den förändring, att
chefskapet uppdrogs åt öfveruppsyningsman i stället för inspektor.
Denna anordning torde emellertid under nuvarande
förhållanden icke kunna anses lämplig.

För att den mera skyndsamma kontrollbehandling från
tullverkets sida af de inseglande fartygen, som med nyssberörda
förändring i seglationsföreskrifterna åsyftades, skall kunna
ernås, kräfves hos vederbörande stationsföreståndare såväl omfattande
författningskunskap som grundliga insigter på andra
områden. Tiden medgifver nemligen icke, särskildt vid de
ej sällan förekommande fall, då trafiken är liflig, mera ingående
studium af de författningar, hvilkas tillämpning ifrågakommer,
eller närmare efterforskning rörande belägenheten af den eller
de utrikes orter, med hvilka fartyget under sin resa haft beröring,
omständigheter, som kunna inverka på fartygets vidare

Hufvudskär
8 ås om inloppsstation.

behandling från tullverkets sida. Härtill kommer, att numera
en mycket stor del af fartygen äro af utländsk nationalitet,
och att följaktligen för deras expedierande erfordras språkkunskaper.
Slutligen ingår bland föreståndarens åligganden
bestyr med uppbörd, journalisering och redovisning samt med
utredande af strandvraksmål, så att han, med ett ord, i större
eller mindre grad har att på eget ansvar handlägga de
flesta slag af göromål, som tillhöra en fullständig tullförvaltning.

Att med de fordringar, som alltså måste ställas på innehafvarne
af föreståndarebefattningarna, hänföra dessa till betjentgraden
måste anses oegentligt, ty, derest de besättas med
personer, af hvilka annan kompetens icke kräfves än af tullverkets
betjente, måste sådant försvaga förutsättningarna för
göromålens fullt tillfredsställande utförande, särskildt hvad beträffar
tillämpningen af de ofta svårtolkade bestämmelserna till
förekommande af smittosamma sjukdomars införande i riket.
Öfveruppsyningsmanstjensterna vid ifrågavarande tre stationer
hafva också i allmänhet blifvit besatta med personer, som innehaft
tjenstemannakompetens, och detta har vid alla utnämningar,
som skett efter 1878, utan undantag varit fallet.

På grund af anförda omständigheter anser komitén, att
ifrågavarande tre inloppsstationer till Stockholm böra organiseras
så, att vid desamma tjenstemän, och då lämpligen tullinspektörer,
anställas såsom föreståndare. Stationerna skulle
såsom en följd häraf förändras till tulliuspektioner.

Tullstationen i Hufvudskär har enligt det på Kongl. Maj:ts
pröfning beroende förslaget till ny tullstadga jemväl upptagits
•såsom inloppsstation till Stockholm, men äfven om denna plats
sålunda kommer att blifva inloppsstation, synes någon förändring
af dess organisation icke böra ifrågasättas, innan erfarenheten
visat, att fartygsbefälhafvare i någon större utsträck -

ning kommit att begagna sig af rättigheten att efter anlöpande
af denna station direkte insegla till Stockholm.

Någon skärpning af kompetensvilkoren för innehafvare af öfriga
befattning såsom föreståndare för annan i tullstadgan såsom aktion™
inloppsstation upptagen tullplats har komitén icke funnit anledning
att föreslå.

Genom den af komitén företagna undersökning rörande omorgamsatrafiken
vid nuvarande utmed kusten belägna tullstationer har ut- ‘^1™
rönts, att vid fem dylika stationer, nemligen de i öregrund, iB^^d''
Bar osund, Nordrnaling, Torekow och Borgholm, rörelsen nedgått t Nordmaiing,
i sådan grad, att dessa tullplatser, om de än icke kunna III” Borgholm,
dragas, dock lära böra gifvas en för tullverket mindre kostsam
organisation.

Vidkommande först tullstationerna i öregrund, Bar osund
och Nordmaiing, hvilka nu förestås af öfveruppsyningsmän,
hafva desamma synts komitén hädanefter kunna förestås af
uppsyningsmän.

Rörelsen vid dessa tre stationer under de senare åren
från och med år 1896 framgår af nedanstående tablå:

	Uppbörd.	Antal inklare- rade fartyg.	Antal utkla- rerade fartyg.
Tullstationen i Öregrund.	Kr.	ö.
år 1896 ...........................................................	1,522	71	17	12
» 1897 ...........................................................	2,965	05	29	31
> 1898 ...........................................................	4,356	63	25	31
» 1899 ...........................................................	2,994	14	14	25
» 1900 ...........................................................	3,232	40	14	19
> 1901 ...........................................................	2,837	36	17	14

			Antal	Antal
			inklare-	utkla-
	Uppbörd.	rade	rerade
			fartyg.	fartyg.
Tullstationen i Barösund.	Kr.	Ö.
år 1896 ..........................................................	108	88	8	1
» 1897 ........................................................	144	45	12	3
» 1898 ...........................................................	129	70	3	4
» 1899 ..........................................................	46	68	2	—
» 1900 ...........................................................	46	68	1	4
» 1901 ..........................................................	312	09	10	2
Tullstationen i Nordmaling.
år 1896 ..........................................................	4,221	50	15	42
> 1897 ...........................................................	2,866	—	15	35
> 1898 .........................................................	3,819	44	14	30
» 1899 ...........................................................	5,377	91	18	41
» 1900 ..........................................................	3,155	20	10	26
» 1901 ...........................................................	3,970	111	11	33

I öregrund har förut funnits tullinspektor, men enligt
nådigt bref den 24 januari 1868 utbyttes denne emot öfveruppsyningsman.
Trafiken har emellertid varit obetydlig och
synes ej betinga föreståndare af högre grad än uppsyningsman.

Barösund utgör enligt tullstadgan inloppsstation till Norrköping,
men eger i sådant afseende jemförelsevis ringa betydelse.
Såväl tullkammaren i nämnda stad som tullkammaren i
Mem, under hvilken tullstationen i Barösund lyder, hafva ock
på förfrågan förklarat, att göromålen vid stationen böra kunna
fullgöras af en uppsyningsman.

Den omständigheten, att Barösund utgör inloppsstation,
föranleder emellertid, att, ehuru uppbörden samt antalet derstädes
in- och utklarerade fartyg är ringa, en sådan förändring,
som här nedan föreslås beträffande tullstationerna i Torekow
och Borgholm, icke der kan ifrågakomma, enär föreståndaren

måste vara en i tullbevakningsgöromål erfaren person, som
ständigt kan vara till hands å stationen.

Beträffande tullstationen i NorcLmaling har tullkammaren i
Umeå, under hvilken denna station lyder, upplyst, att under
senare år importen i allmänhet endast utgjorts af mindre partier
tullfria varor äfvensom att derstädes förekommande skeppning
till utrikes ort numera i allmänhet endast eger rum från
Rund viks sågverk.

Tullstationerna i Torekow och Borgholm åter, hvilka nu till
föreståndare hafva uppsyningsmän, torde kunna förändras till
»tullexpeditioner» och förestås, den i Torekow af befälhafvaren
å den derstädes förlagda tulljakten samt den i Borgholm
af lämplig person, som generaltullstyrelsen dertill förordnar.

Nedanstående tablå angifver rörelsens omfång å dessa
båda platser under sistförflutna sex år:

i				Antal	Antal
		Uppbörd.	inkl are-rade	utkla- rerade
				fartyg.	fartyg.
		Kr.	ö.
	Tullstationen i Torekow.
år	1896 ...........................................................	—	—	4	19
»	1897 ...........................................................	2	73	21	46
	1898 ....................................................	30	94	20	28
	1899 ...........................................	1	51	35	106
»	1900 ...........................................................	4	91	65	176
	1901 ..........................................................	21	78	70	144
	Tullstationen i Borgholm.
år	1896 ...........................................................	48	44	9	32
»	1897 ...........................................................	63	48	7	24
» T>	1898 ........................................................... 1899 ...........................................................	48 9	67 35	6 2	22 9
	1900 .............................................	165	91	4	15
»	1901 ...........................................................	7	60	2	8

I Torekow har förut funnits tullinspektor, hvilken på grund
af generaltullstyrelsens år 1867 derom gjorda hemställan blifvit
utbytt emot uppsyningsman. Såväl derstädes som ock än mer
i Borgholm är emellertid den utrikes sjöfarten så ringa, att å
hvardera platsen göromålen torde kunna skötas af en »tullexpeditionsföreståndare»,
hvilken organisationsförändring också,
hvad Torekow angår, blifvit tillstyrkt såväl af tullkammaren i
Helsingborg, hvarunder tullstationen i Torekow lyder, som af
befälhafvaren för kustbevakningen i Skåne.

TiUBatla°för-S Hamnplatsen Ratan, belägen vid Bottniska viken i Bygdeå
tm socken inom Umeå tullkammaredistrikt omkring 50 kilometer
norr om denna stad, har förr varit af stor betydelse för sjöfarten
på öfre Norrland, men med kommunikationsväsendets
utveckling under senare hälften af 1800-talet samt deraf följande
ändrade förhållanden har platsen allt mer förlorat betydelse.
Till följd af rörelsens återgång förändrades den der
sedan år 1826 inrättade tullinspektorsbefattningen år 1875 till
öfveruppsyningsmanstjenst, hvilken åter i sin ordning 1898
utbyttes emot uppsyningsmansbefattning. Sedan sistnämnda år
har emellertid rörelsen så nedgått, att den icke torde kunna
motivera Ratans bibehållande såsom tullplats.

Uppbörden samt fartygstrafiken derstädes under de senaste
fyra åren framgår af följande tablå:

		Uppbörd.	Antal inklare- rade fartyg.	Antal utkla- rerade fartyg.
		Kr.	Ö.
år	1898 ...........................	539 694	30 83 49 08	4	4
	1899 ......................................	5	6
	1900 ................................	535 152	5	2
»	1901 .....................................	7	6

Emellertid bör i detta sammanhang bemärkas, att under
år 1900 Bygdeå kommun inkommit till generaltullstyrelsen
med ansökning, att stationen i Ratan måtte förflyttas till den
omkring 20 kilometer nordligare inom samma socken belägna
lastageplatsen Sikeå; och har kommunen erbjudit sig att
kostnadsfritt upplåta erforderligt tomtområde i Sikeå för
tullstationens behof äfvensom att bekosta rifning samt flyttning
och återuppsättning i Sikeå af tullverket nu tillhöriga
byggnader i Ratan. Denna ansökning, i hvilken Nysätra
kommun förklarat sig instämma, har, jemte deröfver inhemtade
yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens
län samt tullkammaren i Umeå, af generaltullstyrelsen
till komitén öfverlemnats.

Såsom hufvudsakligt skäl för ansökningen har åberopats, att
befolkningen i trakten omkring Sikeå hade ett stort och oafvisligt
behof deraf, att tullstation funnes inrättad å nämnda
plats, som stode i stark utveckling beträffande handel, industri
och jordbruk samt hade vägförbindelser med inre delar af landet.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har i likhet med kronofogden
i orten förklarat sig anse det vara ett verkligt allmänt
behof, att tullstation på statens bekostnad inrättas vid Sikeå.

Tullkammaren i Umeå har för sin del åberopat, att tullkammaren
redan år 1892 uttalat sig för tullstationens i Ratan
förflyttning till Sikeå, och har vidare anfört, att å sistnämnda
plats på ansökning af egarne till Robertsfors bruk och på
deras bekostnad sedan år 1892 årligen under seglationstiden
inrättats tillfällig tullstation. Då Ratans betydelse för sjöfarten
än ytterligare förminskats, under det att rörelsen i
Sikeå nått en sådan utveckling, att enligt tullkammarens förmenande
derstädes alltid komme att behöfvas tullstation, ansåge
tullkammaren, att tullstationen i Ratan borde indragas, men
att tullstation på statens bekostnad i stället borde inrättas i Sikeå,
som hade god och rymlig hamn med lätt insegling, poststation
med daglig postgång samt telegraf- och rikstelefonstationer.

Inrättande af
tullstation vid
Smögen.

Denna tullstation borde enligt tullkammarens åsigt förestås
af uppsyningsman, hvarjemte för bevakning af lossningar
m. m. erfordrades en vaktmästare.

Vid Sikeå tillfälliga tullstation har uppbörden och trafiken
under de senaste fem åren varit följande:

	Uppbörd.	Antal inklare- rade fartyg.	Antal utkla- rerade fartyg.
	Kr.	ö.
år 1897 ..........................................	4,466 4,299	97	11	25
» 1898 .......................................	55	12	26
» 1899 .................................................	5,020 3,853	65 32	12	32
» 1900 ......................................	11	35
> 1901 ...................................	3,500	10	12	27

Då af förestående utredning alltså framgår, att trafiken på
Sikeå numera vunnit afsevärd omfattning och icke längre tjenar
allenast ett enskildt intresse, lärer man icke skäligen kunna
begära, vare sig att sjöfarten på denna ort och kringliggande
trakt skall betungas med att in- och utklarera vid den på omkring
70 kilometers afstånd derifrån belägna hufvudtullkammaren
eller att, såsom hittills varit fallet, enskilda personer
skola bekosta tullstation derstädes, utan synas kostnaderna
derför böra af statsverket öfvertagas. Vid sådant förhållande
och då å andra sidan trafiken vid det närbelägna Ratan numera
är så pass obetydlig, att tullstation synes derstädes kunna undvaras,
föreslår komitén, att, med indragning af tullstationen i
Ratan, dylik station i stället inrättas i Sikeå.

Redan i mars månad 1899 ingafs till generaltullstyrelsen
ansökning om inrättande af tullstation vid fiskläget Smögen,
beläget inom Uddevalla tullkammaredistrikt i hafsbandet
vid farleden mellan Lysekil och nordligare orter, hvilken

ansökning var undertecknad af för ändamålet utsedde komiterade.
Sedan med anledning af remisser från generaltullstyrelsen
yttranden i detta ärende afgifvits dels af tullkammaren
i Uddevalla, efter tullinspektionens i Lysekil hörande, dels ock
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län, som i ämnet hört Kungshamns och Lysekils kommuner,
hafva handlingarna i ärendet af generaltullstyrelsen öfverlemnats
till komitén.

Enligt medgifvande af generaltullstyrelsen den 14 april
1885 äro från utrikes ort till platser inom Uddevalla tullkammaredistrikt
destinerade fartyg, som äro barlastade eller innehafva
last af vissa tullfria varor, befriade från den allmänna
skyldigheten att anlöpa vederbörande tullplats för invisitation
och kunna i stället erhålla sådan vid kustbevakningsstationen
i Smögen, hvarefter de ega att på vissa angifna vilkor för
lossning afgå till destinationsorten. Inklarering skall dock ega
rum vid någondera af tullförvaltningarna i Uddevalla eller
Lysekil, för hvilket ändamål fartygshandlingarna och bevakningens
attester genom bevakningsförmannens vid Smögen
försorg skola till tullförvaltningen insändas. Beträffande utklarering
är i tullstadgan föreskrifvet, att denna skall ega rum
vid närmaste tullplats inom distriktet.

I ansökningen anföres, att det länge varit ett önskningsmål
att få en tullstation förlagd emellan den i Strömstads tullkammaredistrikt
belägna kustbevakningsstationen Hästvåm och Lysekil,
enär det vållade såväl kostnader som dröjsmål, att skeppshandlingarna
för fartygens klarering måste sändas till Lysekil;
lämpligaste platsen för en dylik station vore Smögen, som
låge på mer än 20 kilometers afstånd från Lysekil samt redan
vore trafikeradt af ett större antal ångbåtar och segelfartyg.

Kungshamns kommun, till hvilken Smögen samt jemväl
de närbelägna fisklägena Grafvarna, Bäckevik, Tången och
Hasselösund höra, har med anledning af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
begäran om uttalande i föreliggande fråga vid

kommunalstämma, besökt af personer från Grafvarna, Bäckevik
och Smögen, enhälligt framhållit önskvärdheten af tullstations
inrättande i Smögen.

Emot bifall till ansökningen har af tullkammaren i Uddevalla,
tullinspektionen i Lysekil och kommunalfullmägtige å sistnämnda
plats hufvudsakligen framhållits, att den begärda förmånen ej
vore betingad af något allmänt kändt behof, att klagan öfver
försenad eller fördyrad expedition genom nuvarande anordning
icke förekommit, samt att den begärda anordningen skulle medföra
förluster för Lysekil, som dock vidkänts stora utgifter för
sina hamnanläggningar.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har anfört, att det torde
vara uppenbart, att det måste vålla omgång, tidsutdrägt och
äfven onödiga pålagor för skeppsfarten, att ett fartyg, som anlände
till eller utginge från Smögen, i alla förekommande fall
för klarering skulle insända sina skeppshandlingar till det 20
kilometer derifrån aflägsna Lysekil. Särskildt under sillfiskeperioderna,
då Smögen som exportort för färsk sådan vara troligen
intoge främsta rummet i Bohuslän, vore det af trängande vigt,
att dylika hinderliga formaliteter kunde förekommas. Af utredningen
framginge, att Smögen vore en ganska betydande
exportort, som hade lifliga sjöfartsförbindelser, särskildt med
Norge, »men», yttrar Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare,
»då en så omfattande sjöfart utvecklat sig på en plats, hvars
hamn lärer vara af god beskaffenhet och hvars läge är särdeles
gynsamt för sjöfarten, torde det ankomma på det allmänna
att på allt sätt underlätta samfärdseln och såvidt möjligt
undanrödja de hinder, som kunna antagas ligga i vägen
för vidare utveckling och framåtskridande».

Enligt ett ansökningshandlingarna vidfogadt intyg af kustbevakningsförmannen
i Smögen hade under år 1898 sjöfarten
derstädes varit af sådan omfattning, att till dervarande kustbevakningsstation
från utrikes ort inkommit 503 större eller
mindre fartyg — deraf 54 ångfartyg — dels i barlast, dels

ock med laster, destinerade till Smögen, Grafvarna, Tången
och Hasselösund.

Kustbevakningsförmannen i Smögen har på förfrågan meddelat,
att den utrikes sjöfarten på denna plats under de tre
senast förflutna åren stält sig på följande sätt:

	Antal inkommande fartyg	Antal utgående fartyg
	Seglare.	Ång- fartyg.	Seglare.	Ång- fartyg.
år 1899 ...................................................	439	42	298	49
» 1900 .......................	347	31	208	37
> 1901 .................	463	43	462	47

Enär hvad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i dess
ofvanberörda yttrande anförts synes tala för inrättande af tullstation
vid Smögen samt hvad från Lysekils sida med hänsyn
till för denna kommun påräknad inkomst af trafiken på Smögen
blifvit erinradt emot en sådan åtgärd, äfven om det eljest kunde
tillmätas betydelse, i allt fall icke torde böra inverka på förevarande
frågas afgörande, då, enligt ofvan åberopade bestämmelse,
de fartyg, hvilka underhålla sjöfarten på Smögen, redan nu äro
befriade från skyldigheten att anlöpa Lysekils hamn, har komitén
ansett, att tullstation lämpligen bör i Smögen inrättas.

Hvad härefter angår organisationen af denna tullstation,
synes det icke vara möjligt att, på sätt å vissa platser eger
rum, uppdraga stationsgöromålen åt kustbevakningspersonalen,
enär, såsom äfven tullinspektionen i Lysekil anmärkt, denna
personal vid Smögen redan torde vara fullt upptagen af göromålen
vid kustbevakningen. Särskild stationspersonal erfordras
alltså, och med afseende å trafikens omfattning lärer der
böra anställas förutom uppsyningsman äfven en vaktmästare.
Vid inrättande af tullstation i Smögen med egen personal

Tullstationens
i Medskogen
förändring till
inspektion.

torde emellertid kustbevakningsposteringen derstädes kunna
minskas med en kustroddare, enär under sådana omständigheter
icke någon af posteringens personal vidare erfordras för vaktgöring
vid stationen.

Det har blifvit ifrågasatt, att jemväl å andra platser i
Bohuslänska skärgården skulle inrättas tullstationer, och ansökningar
i sådant afseende hafva ingifvits till generaltullstyrelsen
samt blifvit till komitén öfverlemnade, men komitén
har icke funnit anledning att på grund af dessa ansökningar
framlägga något förslag.

Vid gränsen mot Norge finnas, förutom de tre vid mellanriksjernvägarna
belägna gränstullkamrarna iMon, Charlottenberg och
Storlien, äfven åtskilliga andra förtullningsplatser. En af dessa,
nemligen den vid Funäsdalen befintliga enda förtullningsplatsen
för provinsen Härjedalen, har organiserats såsom inspektion,
hvilken icke lyder under någon tullkammare utan redovisar
direkte till generaltullstyrelsen, men alla de öfriga —
hvilkas benämning komitén, såsom förut blifvit omförmäldt,
ansett böra förändras från tullstation till gränsstation —■ äro
så organiserade, att en ordinarie gränsbevakningsbetjent i den
trakt, der stationen finnes inrättad, af generaltullstyrelsen förordnas
att tills vidare, jemte bestridande af bevakningstjensten,
förrätta bestyret med tullbehandling af det gods, som från Norge
öfver stationen införes, för hvilket bestyr äfvensom för upplåtande
af erforderlig expeditionslokal en särskild godtgörelse
åtnjutes af 300 eller i vissa fall 400 kronor per år. Efter mellanrikslagens
upphäfvande har naturligen behofvet af förtullningsstationer
ökats, och af sådana finnas nu inrättade 3 inom
Bohuslän, 4 i Dalsland, 12 i Vermland, 5 i Dalarne och 3 i
Jemtland. En sådan anordning af stationerna som den nuvarande,
hvilken, om den än icke kan erbjuda så stor garanti
för tullverkets säkerhet, som önskligt vore, dock med afseende
å de betydliga kostnader, som en i detta hänseende mera till -

fredsstäljande organisation skulle betinga, lärer böra bibehållas å
de platser, der endast pläga införas varuslag, hvilkas tullbehandling
icke erbjuder några svårigheter, måste emellertid anses
helt och hållet otillfredsställande å plats, der införsel i större
myckenhet eger rum af en mångfald varuslag, hvilkas tullbehandling
fordrar mera ingående insigter i tulltaxans tilllämpning.

De stationer vid gränsen, vid hvilka en mera afsevärd
tulluppbörd förekommit, äro följande, som under år 1900 haft
nedan angifna uppbörd, nemligen Djekneliden, numera benämnd
Medskogen, 18,378 kronor 17 öre, Fulunäs 12,978 kronor 29 öre
och Hån 7,262 kronor 12 öre.

Vid den närmare undersökning, komitén beträffande dessa
stationer företagit, har, hvad först angår Medskogen, befunnits,
att uppbörden utgjort år 1898: 15,868 kronor 80 öre, år 1899:
16,149 kronor 17 öre samt år 1901: 16,369 kronor 21 öre
äfvensom att under de tre åren 1898—1900 vid denna tullstation
så många olika varuslag tullbehandlats, att icke mindre än 85
af tulltaxans rubriker blifvit tillämpade, och deribland flera af
de mera svårtillämpliga. Under sådana förhållanden synes det
komiten icke vara välbetänkt att vidare låta denna förtullning''sstation
förestås af betjent. Tullkammaren i Karlstad, under
hvilken stationen lyder, har också förklarat det vara önskligt,
att stationen förändrades till inspektion, enär antagligt vore, att
den redan nu lifliga trafiken komme att ökas beträffande sådana
artiklar, hvilka vid tulltaxans tillämpning kräfde den speciella
varukännedom, som i allmänhet endast hos en i tulltekniskt
hänseende erfaren tjensteman kunde förutsättas vara förhanden.

På dessa skäl anser komiten, att den vid Medskogen i
norra Vermland belägna tullstationen bör förändras till gränsinspektion
med gränsinspektor såsom föreståndare. Då komitén
för jemförelses skull här vill tillägga, att uppbörden vid inspektionen
i Funäsdalen i medeltal för åren 1896—1900 utgjorde
7,978 kronor per år och sistförflutna år uppgick till 7,931 kronor

86 öre, anser komitén sig böra i detta sammanhang framhålla,
att, ehuru uppbörden i Funäsdalen sålunda väsentligt understiger
den i Medskogen, likväl på grund af platsens afskilda läge och
dess egenskap af enda förtullningsort för provinsen Härjedalen,
någon förändring af tullförvaltningen derstädes från inspektion
till station icke lärer kunna ifrågakomma.

Hvad derefter angår stationen Fulunäs, har den der influtna
uppbörden i nedan angifna proportion utgjort tull för hästar:
år 1898 uppbörd kr. 9,8 3 6 : 78, deraf för hästar kr. 9,700: —

» 1899 » » 10,538:34, » » » » 10,100: —

» 1900 » » 12,9 7 8 : 29, » » » » 12,750: —

» 1901 » » 5,469:56, » » » » 5,350:—;

och af öfriga varor, som i Fulunäs tullbehandlats, intagas
främsta rummen af artiklarna fläsk och malen spanmål. Vid
Hån slutligen hafva tullafgifterna till ojemförligt öfvervägande
del influtit för artiklarna sulläder, kaffe, hästar och malen spanmål.
Då intet af nu nämnda varuslag påkallar någon större
varukännedom hos den tullbehandlande, har komitén, oaktadt
storleken af der inflytande tulluppbörd, funnit sig beträffande
sistnämnda båda stationer icke böra ifrågasätta någon förändring,
motsvarande den med afseende å Medskogen föreslagna.

öfriga orga- I fråga om organisationsförändringar vid lokalförvaltningen

förändringar, är vidare att redogöra för ännu ett par sådana, hvilka ansetts
påkallade af hänsyn till statsverkets säkerhet och delvis för
aflägsnande af oegentligheter i den nuvarande organisationen.

vissa öfver- På sätt i den ofvan lemnade öfversigten af lokalförvaltmans-Tch
ningens nuvarande organisation omnämnts, äro åtskilliga öfvermaPnstjTnsfers
uppsyningsman- och uppsyningsmanstjenster, närmast på grund
utbytande af innehafvarnes skyldighet att mer eller mindre uteslutande
^skrifvTre- bestrida packhusgöromål, besatta med personer, som ega tjen tjcnster

m. m. gj;emaimakompeteils_

Skyldigheten för vissa bevakningsbetjente att biträda vid
packhusgöromål, hvilken anordning ursprungligen tillkom endast
i syfte af kontroll å varuförtullningen på de platser, der särskilde
tjenstemän för packhusärendenas handhafvande icke
förefunnos, infördes först genom nu gällande tjenstgöringsreglemente
af den 1 oktober 1831. Enligt dess § 80 gäller nemligen,
att i andra städer än Stockholm och Göteborg skall,
der särskild öfverbetjent finnes anstäld vid bevakningen, denne
och eljest uppsyningsman eller den, som dertill förordnas, öfvervara
alla förrättningar i packhuset och efter varornas undersökning
öfver förhållandet afgifva de attester, som sedermera
skola läggas till grund för tullafgifternas debitering.

Den mindre omfattande uppgift vid tullbehandlingsgöromålen,
som tjenstgöringsreglementet afsett att tilldela ifrågavarande
betjente och som under tiden närmast efter berörda
reglementes tillkomst icke torde hafva behöft öfverskridas, har
emellertid sedermera väsentligen utvidgats på grund af inträdda
förändrade förhållanden i flera afseenden icke minst i följd af
trafikens ökning, som, då tullförvaltningarnas personal ej på
långt när i motsvarande grad ökats, icke längre gjort det möjligt
att i regeln upprätthålla den förutsättning, från hvilken
tjenstgöringsreglementet utgår, eller att tullförvaltningsföreståndarne
sjelfve skulle närvara vid tullbehandlingen och dervid
utöfva öfverinseendet. I den mån packhusen sålunda
alltmera kommit att faktiskt förestås af de ifrågavarande betjentsysslornas
innehafvare med eller utan biträde af underlydande
personal, har naturligen den kompetens, som eljest
kräfves hos personer af vare sig öfver- eller underbetjents
grad, icke längre varit tillräcklig för tillgodoseende af tullverkets
säkerhet med afseende å tullbehandlingsgöromålens
rätta handhafvande. Särskildt gäller detta i fråga om de senare
decennierna, då en mångfald af nya varuslag tillkommit
och tulltaxans specialisering ej mindre af denna anledning än
i följd af ändrade grundsatser inom tullagstiftningen i hög

grad ökats. Förhållandena hafva derför helt naturligt ledt
derhän, att öfveruppsyningsmans- och uppsyningsmanstjenster,
hvilkas innehafvare det ålegat att i större utsträckning handhafva
packhusgöromål, i regel blifvit besatta med personer,
hvilka under tjenstgöring såsom extra ordinarie kammarskrifvare
hunnit förvärfva erforderlig varukännedom och öfriga förutsättningar
för dylika göromåls nöjaktiga ombesörjande.

Det lärer emellertid få anses olämpligt att såsom betjentsysslor
bibehålla befattningar, på hvilkas innehafvare ställas
fordringar, som svårligen kunna tillfredsställande uppfyllas utan
den teoretiska underbyggnad, hvilken förutsättes vara att finna
hos tjenstemannabefattningarnas innehafvare. Dertill kommer
ock, att det icke gerna, särskildt för tullverkets egne betjente,
kan te sig annorlunda än som en oegentlighet, att ifrågavarande
befattningar nominelt tillhöra betjentklassen men besättas och
måste besättas med personer, hvilka eljest rekrytera tjenstemaunagraderna.
Komitén — som också ansett den allmänna
grundsats böra följas, att, derest de göromål, som tillhöra en
befattning, hos innehafvaren kräfva tjenstemannakompetens,
denna befattning bör ställas i tjenstemannagrad, samt att betjentsysslor
böra åt betjente förbehållas — har derför funnit
såsom regel böra uppställas, att de öfveruppsyningsmans- och
uppsyningsmanstjenster, hvilkas innehafvare i öfvervägande
grad äro upptagne af packhustjenstgöring, böra förändras till
tjenstemannabefattningar.

Nedanstående två tablåer, upprättade på grundval afinhemtade
upplysningar, angifva: den första arten af öfveruppsyningsmännens
i tullverket hufvudsakliga tjenstgöring samt hvilka
af öfveruppsyningsmanstjensterna, som för närvarande äro besatta
med tjenstemän, och den andra de uppsyningsmanstjenster
— samtliga besatta med tjenstemän — vid hvilka förekomma
ej blott bevaknings- utan äfven packhusgöromål:

Tablå I. Öfveruppsyningsmän.

A). Under expeditionstiden i packhuset uteslutande eller
nästan uteslutande handläggande packhusgöromål; samtlige för
närvarande med tjenstemannakompetens.

Ort.	Antal.
Helsingborg .................................	1
Landskrona ...........................	1
Malmö (i tullpackhuset)......................................................................	1
Trelleborg (å extra stat) ...................	1
Ystad ...............................	1
Alms ...................................	1
Karlskrona...................	1
Kalmar ..............................	1
Norrköping ................	1
Gefle .......................	1
Sundsvall ............................	1
Östersund.................................	1
Summa	12

B). Såväl handläggande packhusgöromål som utöfvande
bevakningsbefäl; samtlige för närvarande med tjenstemannakompetens.

.	Hufvudsakligen upptagne af
Ort.	packhus- göromål.	bevak- nings- göromål.
Uddevalla........................... Strömstad ............................	1	1
Varberg ....................	1	_
Halmstad........................	1	_
Karlshamn .................	1	_
Haparanda ........................	1	_
Karlstad .........................................................	1	—
Summa\|	6 1	1

C). Endast utöfvande bevakningsbefäl.

Ort.	För när-varande med tjen-stemanna-kom-petens.	För när-varande utan tjen-stemanna-kom-petens.	Af komitén förut före- slagne att utbytas emot:
Stockholm, nederlagskontoret ........	—	1
» tullbevakningen ..........	3	—	2 bevakningskontrollörer
Dalarö, tullstation.....................	1	—	tullinspektor
Sandhamn, » .....................	—	1	d:o
Furusund, » .....................	1	—	d:o
Öregrund, » .....................	1	—	uppsyningsman
Göteborg, nederlagskontoret ..........	—	1
» tullbevakningen .............	3	—	3 bevakningskontrollörer
Malmö, » .............	1	—	bevakningskontrollör
Barösund, tullstation .....................	—	1	uppsyningsman
Arkö, » .....................	—	1
Ljusne, » .....................	1	—
Lunde, » ....................	1	—
Nordmaling, » .....................	1	—	uppsyningsman
Neder-Kalix, > .....................	1	—
Summa	14	5	1

Tablå II. Uppsyningsmän.

Såväl handläggande packhusgöromål som utöfvande bevakningsbefäl;
samtlige för närvarande med tjenstemannakompetens.

Ort.	Hufvud upptag packhus- göromål.	sakligen jne af bevak- nings- göromål.
Sölvesborg..........................................................................	i	—
Oskarshamn ........................................................................	i	—
Vestervik ............................................................................	—	1
Visby .................................................................................	i	—
Transport	3	1

	Hufvudsakligen upptagne af
Ort.	packhus- göromål.	bevak- nings- göromål.
Transport	3	1
Södertelje ................................	—	1
Söderhamn ......................................................................... Hudiksvall ............................................................	1	1
Hemösand ...............................................	1
Örnsköldsvik.......................... .. .	1
Umeå .......................................		1
Luleå ....................	—	1
Jönköping...............................	1	—

Summa) 7 | 5

Öfrige å stat upptagne uppsyningsman äro uteslutande
eller nästan uteslutande upptagne af bevakningsgöromål.

På grund af den undersökning, komitén rörande dessa
förhållanden företagit med ledning jemväl af de tablåer, hvilka
såsom bilagor åtfölja detta betänkande, har komitén funnit sig
böra föreslå:

l:o) att till kammarskrifvarebefattningar, afsedda för vederbörande
tullpackhus, förändras de i den första af ofvanstående
tablåer under A) upptagna 12 öfveruppsyningsmanstjenster
samt af de under B) upptagna öfveruppsyningsmanstjensterna
i Halmstad och Karlshamn.

Vid tullbevakningen å de 14 platser, för hvilka denna
förändring föreslås, finnas, utom i Östersund, redan nu anstälde
uppsyningsmän, hvilka torde kunna ensamme utöfva det närmaste
bevakningsbefälet, och i Östersund, hvarest endast en
vaktmästare finnes, erfordras på grund af platsens belägenhet
inne i landet icke något särskildt underbefäl för bevakningen.

Vidare föreslår komitén på enahanda grunder:

2:o) att till kammarskrifvarebefattningar, med skyldighet
för innehafvarne att jemväl utöfva bevakningsbefäl, förändras

öfveruppsyningsmanstjensterna i Uddevalla, Varberg och Karlstad
äfvensom uppsyningsmanstjensterna i Oskarshamn och
Jönköping; samt

3:o) att för öfvertagande af den packkustjenstgöring, hvilken
hittills, jemte bevakningsgöromålen, bestridts af uppsyningsmännen
i Hudiksvall och Hernösand, å hvartdera stället inrättas
en kammarskrifvaretjenst. Göromålen såsom bevakningsbefäl
å dessa två platser äro nemligen, enligt hvad upplyst blifvit,
så omfattande, att uteslutande för dessa erfordras de nuvarande
uppsyningsmanstjensterna, hvilka under de förutsatta
förändrade förhållandena lära komma att besättas icke med
tjenstemän utan med betjente.

I fråga om öfveruppsyningsinanstjensten i Haparanda
samt uppsyningsmanstjensterna i Sölvesborg, Visby och Örnsköldsvik
hafva visserligen tullförvaltarne å nämnda platser
uti afgifna yttranden förklarat de respektive innehafvarne
af dessa tjenster vara hufvudsakligen upptagne af packhusgöromål,
på grund hvaraf de också blifvit i förestående
tablåer införde under denna kategori, men komitén
har icke ansett sig böra beträffande dem framlägga något
ändringsförslag. Hvad Haparanda beträffar, har komitén ansett,
att genom bifall till de af komitén framstälda förslagen dels
om särskild befälhafvare för gränsbevakningen i Haparanda
tullkammaredistrikt (nu å extra stat), dels ock om en ny tullfiskal,
hvilken bland annat skulle öfvertaga utförandet af den tullverkets
talan i tullmål, som hittills utförts af tullförvaltaren i Haparanda,
denne sistnämnde, hvilken hittills ofta af resor i sin egenskap
af gränsbevakningschef och ännu oftare af sin befattning
med tullmålen varit förhindrad att deltaga i packhusgöromål,
torde komma i tillfälle att betydligt mera än tillförene egna
sig åt dessa sistnämnda, hvarigenom öfveruppsyningsmannen
af dem skulle blifva mindre upptagen. Hvad åter angår Sölvesborg,
Visby och Örnsköldsvik, har komitén på grund af
inhemtade upplysningar ansett sig kunna antaga, att tull för -

valtaren under nuvarande trafikförhållanden bör kunna egna
erforderlig tid åt packhusgöromålens öfvervakande och att
förty någon förändring af dervarande uppsyningsmansbefattningar
för närvarande icke är behöflig.

Uti sitt den 20 november 1899 algifna underdåniga förslag
till tullverkets stater för år 1901 både generaltullstyrelsen
bernstält om uppförande å tullverkets stat af en tullfiskalstjenst,
afsedd för Norrbottens län.

Åklagaremagten handhades i Haparanda, yttrade generaltullstyrelsen,
af tullförvaltaren, i likhet med hvad numera egde
rum å de flesta tullplatser i riket. Men då åtalen i Haparanda
icke, såsom annorstädes allmännast vore fallet, afsåge mer
eller mindre obetydliga seglationsförseelser, bvilka i regel erkändes
af svaranden, utan ofta nog vore, hvad utredning och
bevisföring anginge, ganska invecklade mål, och då tullförvaltarens
egentliga uppgift och utbildning måste göra honom
jemförelsevis främmande för ett sådant bestyr, hölle styrelsen
före, att det skulle vara till stor vinst för det allmänna, om i
Haparanda anstäldes en särskild, juridiskt bildad åklagare i
tullmål, för hvilken i så fall hela Norrbottens län lämpligen
kunde bestämmas såsom tjenstgöringsdistrikt.

Kongl. Maj:t, som med afseende å hvad sålunda anförts
ansåg en ny t-ullfiskalsbefattning erforderlig, äskade af Riksdagen
å extra stat medel till bestridande af densamma likasom
af öfriga tulltjenster, hvilkas inrättande då funnits nödigt, men
förslaget i denna del bifölls icke af Riksdagen, som förmenade,
att den vidtagna förstärkningen af gränsbevakningen samt den
jemväl föranstaltade patrulleringen medelst ångbåt utmed kusten
borde åstadkomma, att den olofliga varuinförseln skulle väsentligen
aftaga och i följd deraf åtalen i samma mån minskas. Vid
afgifvande af sitt ofvanberörda förslag hade dock generaltullstyrelsen
uttalat den förmodan, att benägenheten hos befolkningen
vid gränsen emot Finland för oloflig varuinförsel

Tullfiskalernas
antal och
göromål.

sedan lång tid tillbaka slagit så djupa rötter, att det antagligen
komme att dröja länge nog, innan det inginge i det allmänna
rättsmedvetandet hos densamma, att smuggling vore lagöfverträdelse;
och erfarenheten från de senast förflutna åren, under
hvilka smugglingen allt jemt fortgått i stor omfattning och
hvarvid det till och med vid åtskilliga tillfällen kommit till
blodiga sammanstötningar emellan gränsbevakningen och smugglare,
torde näppeligen kunna anses hafva jäfvat generaltullstyrelsens
förmodan.

Antalet vid gränstullrätten i Haparanda genom slutligt
utslag afdömda samt från handläggning afskrifna tullmål har
enligt den officiella statistiken nedan angifna år utgjort: * *

år 1891 ..

> 1892 ..
» 1893 ..
» 1894 ..
» 1895 ..

> 1896 ..

> 1897 ..

> 1898 ..
» 1899 ..

> 1900 .

* 1901 ..

Afskrifna mål.	Afdömda mål.	Summa.
_	17	17
—	20	20
—	IG	16
1	20	21
3	31	34
29	11	40
1	25	26
5	15	20
20	36	56
20	19	39
1	19	20

Då emellertid dessa siffror endast angifva antalet under
de respektive åren till slutlig åtgärd befordrade mål, måste
för ett rigtigt bedömande af åklagarens arbetsbörda beaktas,
att hvarje mål i regel handlagts vid flera rättegångstillfällen
och att i många fall det särskildt varit svårigheten att åstadkomma
bindande bevisning, som föranledt upprepade uppskof.

Tullmålens antal vid gränstullrätten i Haparanda har under
alla ofvanberörda 11 år utom ett — år 1897 — öfverstigit

antalet tullinål i Stockholm, och endast två platser i riket,
nemligen Göteborg och Malmö, hafva i regel — dock ej utan
undantag — att uppvisa ett högre antal dylika mål.

I betraktande af nu anförda sakförhållanden har komitén
funnit hänsynen till åklagaremagtens utöfvande på ett sätt,
som i sin mån kunde bidraga till ordnade förhållanden i afseende
å gränstrafiken, lika väl som angelägenheten af att
tullförvaltaren i Haparanda må sättas i tillfälle att mera odeladt
egna sig åt honom åliggande bestyr med den lojala samfärdseln,
grunda ett verkligt behof af åklagaremyndighetens öfverlemnande
åt en särskild, för uppgiften vederbörligen qvalificerad
tjensteman. Den af Riksdagen år 1900 antydda utvägen, att
vid mera invecklade mål undantagsvis anlita biträde af juridiskt
bildad person, lärer emellertid ej kunna anses för sådant ändamål
tillfyllestgörande. För att tullförvaltaren skall, på sätt
komitén afsett, kunna, jemte handhafvande af öfverinseendet
öfver kust- och gränsbevakningen i tullkammarens distrikt,
medhinna att, med biträde af hufvudsakligen endast en person,
ombesörja icke allenast tullkammare- utan äfven packhusgöromålen,
synes det vara nödvändigt att helt och hållet
befria honom från åklagarebestyren; och har vid sådant förhållande
komitén ansett sig icke kunna underlåta att förorda
uppförande å stat af en ny tullfiskalstjenst.

I sammanhang dermed bör emellertid, enligt komiténs förmenande,
jemväl tagas i öfvervägande, huruvida icke tullfiskalernas
åligganden lämpligen kunna i någon mån utvidgas.

Enligt den allmänna instruktionen för tullfiskaler af den
11 juni 1828 åligger tullfiskal att »uti alla tullverket rörande
mål, som vid underdomstolarne i distriktet förekomma, såsom
aktor bevaka verkets lagliga rätt och bästa». Denna bestämmelse
om tullfiskal för särskildt distrikt har dock numera
giltighet endast beträffande den i Malmö stationerade tullfiskalen,
hvilken, såsom jemväl framgår af hans benämning,

»tullfiskalen i södra distriktet», liar sig tilldeladt ett större
tjenstgöringsområde, h vilket utgöres af provinsen Skåne.

Tullfiskalen i Stockholm har visserligen enligt den för
honom utfärdade särskilda instruktion af den 10 december
1878 till tjenstgöringsområde jemte Stockholm äfven denna
stads tullkammaredistrikt, men hans skyldighet att vid underdomstolarne
utom Stockholms stad föra tullverkets talan inskränker
sig till de fall, då han i sådant afseende erhåller
generaltullstyrelsens särskilda uppdrag.

Tullfiskalens i Göteborg skyldighet att vid andra domstolar
i vestra tulldistriktet än rådstufvurätten i Göteborg utföra
tullrättegångsmål upphörde samtidigt med indragningen
af distriktchefsembetet, hvarvid detta åliggande öfverflyttades
på de särskilda tullkamrarna.

Såsom skäl för fortfarande åliggande för tullfiskalen i
södra distriktet att vid rådstufvurätterna i samtliga Skånes
städer bevaka och utföra tullverkets vid dem anhängiga mål
anförde generaltullstyrelsen i underdånigt utlåtande den 9 november
1869, att den trägnare tjenstgöringen vid dervarande
tullkamrar icke kunde anses lemna deras föreståndare tillräcklig
ledighet att utföra dessa göromål. Enahanda skäl torde numera
visserligen ock kunna åberopas för många andra tullförvaltningsföreståndares
befriande från bestyret med tullmålens utförande.
Genom detta bestyrs allmännare öfverlemnande åt
tullfiskal borde jemväl enhet och effektivitet i fråga om
åklagaremagtens utöfning kunna förväntas. Detta oaktadt torde
det icke böra ifrågasättas att helt och hållet befria tullförvaltningsföreståndarne
i allmänhet från åklagarebestyret. Äfven
med ökning af tullfiskalernas antal till fyra komme nemligen,
derest tullmålen allestädes inom riket skulle af tullfiskal anhängiggöras
och utföras, väsentliga olägenheter att uppstå.
De fyra distrikt, i Indika riket i ty fall skulle med afseende å
tullfiskalernas tjenstgöringsskyldighet uppdelas, måste blifva af
en betydande utsträckning. Detta förhållande skulle till en

början hindra, att målen kunde genom vederbörande tullfiskals
omedelbara försorg med erforderlig skyndsamhet anhängiggöras;
och vidare kunde, derest hvarje bevakande af tullverkets
talan inom sådant distrikt med nödvändighet skulle påkalla tullfiskalens
personliga närvaro, befaras, ej mindre att tullfiskalstjensterna
med den aflöning, som skäligen kan för dem påräknas,
skulle blifva mindre eftersökta befattningar, än äfven att tullfiskalernas
tjensteresor skulle komma att förorsaka statsverket allt
för betydande kostnader. Dessutom synes en ovilkorlig skyldighet
för tullfiskal att uti alla tullmål personligen utföra tullverkets
talan icke kunna vara af behofvet oafvisligen påkallad.
Hans närvaro i sådana fall till exempel, der den åtalade förseelsen
blifvit erkänd genom påskrift å stämningen eller der målets beskaffenhet
icke kan antagas kräfva vare sig större insigter eller
mera afsevärdt arbete, bör icke erfordras. Vid sådant förhållande
synes det icke lämpligt, att de nu å stat uppförde
tullfiskalernas ovilkorliga skyldighet att föra tullverkets talan
sträckes utom dem för närvarande anvisade tjenstgöringsområden,
likasom icke heller att för den nye tullfiskalen anvisas
vidsträcktare dylikt tjenstgöringsområde än det af generaltullstyrelsen
år 1899 föreslagna eller Norrbottens län.

Om ock, i öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts,
åklagarebestyret i tullmål utanför tullfiskalernas berörda tjenstgöringsområden
fortfarande komme att i regel åligga tullförvaltningsföreståndarne,
synes detta dock icke böra hindra, att
dervid tullfiskalernas biträde kan i mån af behof tagas i anspråk.
För sådant ändamål skulle riket kunna, på sätt som
ofvan antydts, indelas i lika många distrikt, som tullfiskaler
skulle komma att finnas, så att hvarje sådant distrikt komme
att omfatta jemte en tullfiskals egentliga tjenstgöringsområde
ytterligare ett större eller mindre antal af rikets provinser,
inom hvilka det skulle åligga samme tullfiskal att efter generaltullstyrelsens
förordnande föra talan eller i sådant afseende
lemna biträde uti de tullmål, beträffande hvilka generaltull -

styrelsen på framställning af vederbörande tullförvaltning eller
eljest funne sådan åtgärd af målets mera invecklade beskaffenhet
påkallad.

Ifrågasättas kunde väl att vid en sådan uppdelning af hela
riket i fyra tullfiskalsdistrikt taga tullfiskalernas verksamhet i
anspråk i ytterligare ett afseende, som visserligen hittills icke varit
främmande för deras åligganden, men som tilläfventyrs skulle
kunna än vidare beaktas, då det gäller att tillgodogöra tullverket
ifrågavarande tjenstemäns anställning derstädes. Samtlige tre
nu å stat upptagne tullfiskaler hafva till åliggande att i den
stad, der de är o stationerade, kontrollera tulluppbörden på
platsen, men det är endast tullfiskalen i södra distriktet, som i
fråga om dylik granskningsskyldighet har ett vidsträcktare
uppdrag. Han skall nemligen derjemte enligt bestämmelse i
nådiga brefvet den 11 november 1870 minst en gång i hvarje
qvartal verkställa inventering å distriktets olika tullkamrar.

En liknande anordning i kontrollsyfte som den, hvilken
sålunda eger rum med afseende å de skånska tullkamrarna,
skulle nu, under förutsättning att hvarje tullkammare komme
att tillhöra något af tullfiskalsdistrikten, kunna tänkas allmänt
genomförd. Fördelen af en sådan anordning bör visserligen
icke underskattas, men å andra sidan skulle densamma komma
att medföra afsevärda omkostnader för tullverket genom deraf
nödvändiggjord ansenligare höjning af tullfiskalernas aflöning
likasom ock genom ökningen i de belopp, till hvilka resekostnadsersättningarna
komme att uppgå. Då dertill kommer, att
vid alla större tullkamrar öfverkontrollör enligt komiténs förslag
skulle komma att jemte tullförvaltaren ansvara för uppbörden,
torde kassakontroll af ofvan antydda beskaffenhet i
vidsträcktare omfattning än för närvarande knappast kunna
anses vara af något mera framträdande behof motiverad.

Sammanfattas nu komiténs förslag rörande tullfiskalerna,
innebära dessa förslag:

l:o) inrättande af en fjerde tullfiskalstjenst med skyldighet

för innehafvaren att tjenstgöra såsom åklagare i alla inom Norrbottens
län förekommande tullmål och att kontrollera tulluppbörden
på den plats, der han stationeras, samt

2:6) åläggande för tullfiskalerna att hvar inom sitt distrikt
efter generaltullstyrelsens förordnande föra talan eller i sådant
afseende lemna biträde i tullmål, jemväl der sådana hittills an -hängiggjorts och utförts ensamt af vederbörande tullförvaltningsföre
ståndare.

Enligt komiténs åsigt borde i detta afseende distrikten för
de särskilda tullfiskalerna bestämmas på följande sätt, nemligen
för:

den i Stockholm stationerade:

nuvarande Centraldistriktet, af Norra distriktet provinsen Helsingland,
Kopparbergs läns gränsdistrikt, Östra distriktet samt
Gotlands distrikt, eller alltså Stockholms stad, Stockholms, Upsala,
Vestmanlands, Södermanlands, Gefleborgs, Kopparbergs,
Östergötlands och Gotlands län;

den i Göteborg stationerade:

nuvarande Vestra distriktet, Inre bevakningsdistriktet samt
Vermlands och Elfsborgs läns gränsdistrikt, eller alltså Göteborgs
och Bohus, Hallands, Kronobergs, Skaraborgs, Jönköpings,
Örebro, Vermlands och Elfsborgs län;

den i Malmö stationerade:

nuvarande Södra och Sydöstra distrikten, eller alltså Malmöhus,
Kristianstads, Blekinge och Kalmar län; samt

den nytillkommande fjerde tullfiskalen:
nuvarande Norra distriktet, utom provinsen Helsingland, äfvensom
Jemtlands läns gränsdistrikt, eller alltså Norrbottens,
Vesterbottens, Vesternorrlands och Jemtlands län.

Vissa nya
kontrollåtgärder.

Till betryggande af statsverkets säkerhet med afseende å
de statsinkomster, som genom tullverket uppbäras, syfta, förutom
vissa här ofvan förordade anordningar, bland livilka främst,
torde böra erinras om det ifrågasatta inrättandet af chefkontrollörer
vid vissa tullkamrar, der tullförvaltaren ännu är ensam ansvarig
för uppbörden, ehuruväl denna under senare tider stigit till
betydande belopp, äfven andra af komiténs förslag. Hit böra
hänföras den i § 9 af det af komitén upprättade förslag till
aflöningsreglemente förekommande bestämmelse angående skyldighet
för tjensteinnehafvare, som har sig anförtrodd uppbörd
eller ansvar för uppbörd, att å tid, som af generaltullstyrelsen
bestämmes, begagna sig af honom tillkommande semester,
äfvensom nödig befunnen förändrad anordning å vissa platser
för uppbörden af belöpande tullafgifter för resgods, medfördt
af från utlandet ankommande resande, för hvilken anordnings
åvägabringande erforderlig bestämmelse upptagits i § 14 af
förslaget till aflöningsreglemente.

Allt sedan den tid, då ångbåtstrafiken började taga större
omfattning, har med afseende å behandlingen från tullverkets
sida af dylikt gods den anordning blifvit tillämpad, som funnit
uttryck i § 52 af gällande tullstadga. Denna § föreskrifver i
fråga om effekter, som medföras af passagerare, livilka med
ångfartyg eller annan sjölägenhet ankomma från utrikes ort,
att bland sådant gods medförda varor, livilka icke skäligen
kunna anses vara i handelsafsigt inkomna, skola genast vid
ankomsten tullbehandlas af den närvarande tullkammare- eller
inspektionsföreståndaren eller af särskild! tillförordnad tulltjensteman,
som har att belöpande tullafgifter debitera och
uppbära, en bestämmelse, som i tillämpliga delar jemväl länder
till efterrättelse med afseende å den passageraretrafik, hvilken
med jernväg eger rum från utrikes ort.

Det är dock endast på mindre platser, som det varit möjligt
för tullförvaltningsföreståndaren att jemte sina öfriga göromål
ombesörja dessa bestyr, livilka emellertid på ett flertal

ställen kunnat åläggas öfveruppsyningsmän eller uppsyningsmän.
På sådana tullplatser deremot, der vid sidan af en betydande
in- och utförsel af fraktgods jemväl en ansenlig persontrafik
från utlandet förekommer, har det befunnits nödvändigt att
till förrättande af ifrågavarande bestyr förordna särskilde
tjensteman.

Då emellertid dessa bestyr, för hvilka någon kostnad icke
får tillskyndas vare sig de resande eller vederbörande fartygsbefälhafvare
eller trafikförvaltning, till stor del ifrågakomma
å andra tider än den för tullförvaltningen bestämda expeditionstid
och icke sällan nattetid; då vidare å sådana mera lifligt

trafikerade platser, som senast omförmälts, den å stat anstälda
personalen vanligen icke ens räcker till för de under stadgad
expeditionstid förekommande göromål och det följaktligen icke
varit möjligt att för berörda å öfvertid ifrågakommande bestyr
använda ordinarie tjensteman, som i ersättning kunde få åtnjuta
motsvarande ledighet under expeditionstiden, samt åläggande
för sådan tjensteman att efter slutad, ofta ganska ansträngande
tjenstgöring å den ordinarie tjenstgöringstiden
utföra dylikt öfvertidsarbete, utan att särskild ersättning derför
eljest bereddes — något hvartill gällande stat icke
lemnar möjlighet — så mycket mindre kunnat ifrågakomma,
som med hänsyn till uppbördsansvaret och redovisningsskyldigheten
arbetet icke utan stor svårighet kunnat fördelas mellan
flere, har det i allmänhet i fråga om sådana mera lifligt trafikerade
platser icke återstått annan utväg än att uppdraga
ifrågavarande vigtiga och grannlaga bestyr helt och hållet
eller delvis åt extra ordinarie tjenstemän, hvilka dervid tilldelats
godtgörelse i förhållande till arbete och besvär med
olika belopp intill 1,500 kronor för år.

Att detta förhållande skulle komma att fortfara bar dock
synts komitén mindre lämpligt hvad angår de platser, der å
ena sidan tulluppbörden för passagerareeffekter stigit till mera
afsevärda belopp och å andra sidan samfärdselns liflighet visat

sig ställa jemförelsevis större kraf på den tullbekandlande tjenstemannens
takt och omdömesförmåga. Dessa för ifrågavarande
bestyr företrädesvis oundgängliga egenskaper måste man enligt
sakens natur väl i allmänhet kunna tillförse sig i större mått
hos den ordinarie tjenstemannen än hos en mer eller mindre
ung och oerfaren extra ordinarie; och med god ordning låter
det svårligen i längden förena sig att år efter annat anförtro
uppbörd och redovisning af flera tiotusental kronor åt personer,
hvilkas tjensteställning erbjuder så ringa garanti, som hvad
förhållandet måste vara med afseende å extra ordinarie tjenstemän,
för förmågan att motstå de frestelser till bristande
noggrannhet, hvilka innebäras i den särskilda svårigheten att
kontrollera ifrågavarande uppbörd.

Den utgift, som kan komma att förorsakas tullverket derigenom,
att generaltullstyrelsen sättes i tillfälle att åt ordinarie
tjenstemän å nu afsedda platser uppdraga ifrågavarande bestyr
mot särskild godtgörelse, i den mån samma bestyr måste förrättas
nattetid eller eljest utom stadgad tjenstgöringstid och
hinder möter för medgifvande af motsvarande lindring i den
ordinarie tjenstgöringen, kan så mycket mindre blifva af någon
betydelse, som dessa platser icke äro flera än fem, nemligen
Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Malmö och Trelleborg.

_ ,K Det är emellertid icke nog, att de medel, som af tulltniiforfatt-
verkets personal för statens räkning uppbäras, också bebos
urs knat tull- rigen inlevereras. För att statsverkets rätt till stadgade afgifter
tmtapnhig* skall blifva behörigen tillgodosedd, är det jemväl af största
vigt, att författningarna i allmänhet och särskildt den författning,
efter hvilken tullafgifterna debiteras, tulltaxan, rätt
tillämpas. Hvad sistnämnda författning beträffar, är det så
mycket angelägnare, att nödiga garantier för dess rätta tillämpning
åvägabringas, som en felaktig tullbehandling icke annat
än undantagsvis kan upptäckas vid den revision af redogörelsehandlingarna,
som författningsenligt eger rum.

Vid öfvervägande af, hvilka åtgärder som kunna anses

egnade att utan alltför kännbara uppoffringar för statsverket
lända till ökad trygghet med afseende å tullförfattningarnas
rätta tillämpning, torde man finna, att de medel, som i sådant
hänseende erbjuda sig — utöfver tillhandahållande af en för
göromålens ombesörjande tillräckligt stor och icke för knappt
aflönad personal — måste hänföra sig till, å ena sidan, åstadkommande
af garantier för att tullpersonalen besitter erforderliga
insigter för ett rigtigt utförande af densamma åliggande
göromål, och, å andra sidan, utöfvande af erforderlig uppsigt
öfver dessa göromåls handhafvande i allmänhet och särskildt
derå, att likformighet i tullbehandling iakttages på olika tullplatser.
Detta sistnämnda är dessutom icke blott för statsverket
utan jemväl för den inhemska industrien och den
trafikerande allmänheten af den största betydelse.

För vinnande af likformighet i tullbehandlingen har, enligt
hvad komitén inhemtat, hittills i allmänhet endast anlitats den
utväg, att generaltullstyrelsen qvartalsvis utsändt redogörelser
för vigtigare beslut i tullbehandlingsfrågor. Ytterligare åtgärder
i nämnda syfte äro dock otvifvelaktigt önskvärda; och
ifrågasättas kunde väl, huruvida icke å stat borde uppföras
särskilde tjenstemän, hvilka skulle hafva att under ständiga
resor utöfva tillsyn öfver inkommande varors tullbehandling
vid rikets olika tullförvaltningar. Komitén har dock ansett,
att, innan en sådan mera genomgripande åtgärd tages under
närmare öfvervägande, försök bör anställas, huruvida icke ett
nöjaktigt resultat kan ernås derigenom, att vederbörligen qvalificerade
tjenstemän vid de större tullpackhusen i riket tidtals
beordras att inom dem anvisade distrikt företaga dylika tjensteresor.
Enär de för en sådan anordning behöfliga medel torde
kunna anvisas af anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. m., erfordras emellertid icke för dess genomförande något
särskildt förslag från komiténs sida.

Deremot har komitén funnit skäl föreslå särskilda medels
anvisande för vidtagande af vissa åtgärder, egnade att, om

100

ock endast inom ett mera begränsadt område, underlätta tullpersonalens
utbildning i och för tjensten. Äfven här är det
den s. k. packhustjenstgöringen, som närmast tilldragit sig
komiténs uppmärksamhet, och detta icke allenast på grund af
den stora betydelse, denna del af tulltjensten, enligt hvad nyss
anförts, eger för det allmänna, utan ock derför att, livad
öfriga göromål beträffar, icke, såvidt komitén kunnat inhemta,
i allmänhet någon egentlig svårighet torde hafva mött för
personer, hvilka i tullverkets tjenst antagits, att inom ej
alltför lång tid efter antagningen, och i hvarje fall innan befordran
till ordinarie befattning kunnat ifrågakomma, förvärfva
de för dessa göromåls nöjaktiga besörjande nödiga speciella
insigter medelst biträdande vid och deltagande i tjenstgöringen
under förmäns eller äldre kamraters ledning och uppsigt.

Samma omdöme kan deremot icke lika obetingadt uttalas
i fråga om packhustjenstgöringen. Nu är det visserligen sant,
att tullbehandlingsgöromålen kräfva en särskild fallenhet, som
hos mången icke förefinnes i så hög grad, att han med synnerlig
framgång kan egna sig åt denna detalj af tjensten; men
lika oförnekligt lärer ock vara, att bristande insigter deri ofta
nog bero på mindre sakkunnig ledning under den extra tjenstgöringstiden
och på för öfrigt mindre gynsamma yttre förutsättningar
för utbildningen. I sistberörda afseende torde särskilt
böra framhållas den brist på tillfällen att förvärfva
erforderlig varukännedom, som måste göra sig gällande på
platser, der endast föga varuinförsel eger rum eller der införseln
omfattar blott ett jemförelsevis mindre antal varuslag.
Nödig förfarenhet i varors bedömande med afseende å deras
hänförlighet under den ena eller andra af tulltaxans rubriker
lärer nemligen icke kunna vinnas utan genom praktisk tillämpning
af ifrågavarande författning, om än teoretisk underbyggnad
dervid må vara till afsevärd nytta.

Vid sådant förhållande har komitén, som icke funnit anledning
ifrågasätta genomgåendet af någon fackteknisk ut -

101

bildningskurs såsom vilkor för inträde i den ena eller andra
grenen af tullverkets tjenst, ansett det vara med afseende å
angelägenheten att äfven på mindre förtullningsplatser ega
tillgång till förfarne packhustjenstemän önskligt, att företrädesvis
extra ordinarie tjenstemän med anställning vid mindre tullförvaltningar
blefve, sedan de vunnit erforderlig vana vid göromålen
i allmänhet och i den mån de derunder visat intresse och
fallenhet för tjensten, satte i tillfälle att under någon tid vid
tullförvaltningen på någon af de större importorterna ytterligare
utbilda sig hufvudsakligast i tullbehandlingsgöromål. Då emellertid
kostnaderna för resan till och från samt för uppehållet
å sådan plats endast mera sällan lära kunna af de unge
männen med deras jemförelsevis ringa inkomster inom verket
bestridas, torde för angifna önskningsmåls förverkligande lämpligen
böra till generaltullstyrelsens förfogande ställas erforderliga
medel att såsom understöd eller stipendier med belopp,
afsedda för exempelvis högst sex månaders uppehåll å platsen,
tilldelas lämplige sökande. De medel, som för detta ändamål
komme att å tullverkets stat anvisas, skulle ock, enligt komiténs
förmenande, komma tullverket sjelft till godo. I främsta rummet
skulle härigenom vinnas ökade förutsättningar hos tullpersonalen
för ett nöjaktigt bestridande af vigtiga befattningar inom
verket. Men dertill komme ock, att, enär de ifrågavarande unge
männen under den tid, då understödet åtnjötes, borde vara
förpligtade att utan särskild godtgörelse deltaga i göromålen
vid tullförvaltningen å den plats, der de uppehölle sig, de eljest
vanliga kostnaderna för extra ordinarie tjenstemäns inkallande
såsom biträden derstädes borde komma att i någon mån minskas.

I samband dermed att sålunda å de större platserna —
förslagsvis Stockholm, Göteborg och Malmö — tillfälle bereddes
yngre tjenstemän från andra orter att praktiskt utbilda sig i
tulltjensten, borde emellertid, enligt komiténs åsigt, också inom
vissa gränser åtgärder af mera teoretisk art lämpligen kunna
i samma syfte vidtagas, till fromma ej blott för de ifrågava -

102

rande tjenstemännen utan ock för de på platsen anstälde, i
hvilket afseende komitén föreställer sig, att anordnande af
föreläsningskurser i varukännedom och dermed sammanhängande
delar af mekanisk och kemisk teknologi likasom äfven — i
den mån behof deraf visade sig vara för handen —- i författningskunskap
och andra ämnen af större vigt för tulltjensten,
skulle befinnas ändamålsenliga.

För att sätta generaltullstyrelsen i tillfälle ej mindre att
bereda yngre tulltjenstemän möjlighet att, på sätt ofvan anförts,
å annan ort, än der de hafva sin egentliga tjenstgöring, söka
vidare utbildning i tjensten än äfven att anordna sådana undervisningskurser,
som nyss omförmälts, har i komiténs förslag
till tullverkets omkostnadsstat uppförts ett särskildt anslag
under titel »anslag till yngre tulltjenstemäns utbildning i tulltjensten»,
afsedt att för ändamålet användas enligt de närmare
föreskrifter, hvilka på förslag af generaltullstyrelsen torde
komma att af Kongl. Maj:t meddelas; viljande dock komitén
hafva anmärkt, att ur anslagets ifrågasatta benämning icke
må härledas någon komiténs uppfattning, att anslaget borde
förbehållas uteslutande åt sådana i tullverkets tjenst antagne
personer, hvilka fullgjort vilkoren för erhållande af tjenstemannabefattning
derstädes. Om ock detta, med afseende å
hvad ofvan anförts, torde blifva regeln, bör dock möjligheten
icke vara utesluten, att understöd af ifrågavarande slag må
kunna tilldelas jemväl betjent, som vill söka förskalfa sig insigter
i varors tullbehandling och pröfvas eg a förutsättningar
derför. För tullverket bör det tvärtom vara önskvärd!, att
tillgång finnes till betjente, hvilka icke äro främmande för
tullbehandlingsgöromålen, då på mindre förtullningsplatser, der
särskild tjensteman för dessa göromål icke är anstäld, uppsyningsmannen
— som, enligt hvad komitén afsett, icke skulle
behöfva ega tjenstemannakompetens — allt fortfarande bör
komma att biträda i packhuset.

103

2) Personalen vid de särskilda tullförvaltningarna.

Sedan här förut i sammanhang med frågan om lokalförvaltningens
organisation afhandlats vissa, af de föreslagna
jemkningarna i berörda organisation föranledda, ändringar med
afseende å lokalförvaltningens personal, kommer här nedan
redogörelse att lemnas för den ökning eller minskning af
samma personal å särskilda platser, som i öfrigt funnits af
omständigheterna betingad.

Då i detta hänseende göromålens omfattning och beskaffenhet
ytterst böra vara bestämmande, får komitén, till ledningför
omdömet i frågan, i främsta rummet hänvisa till den på
komiténs föranstaltande upprättade, de särskilda tullförvaltningarna
rörande arbetsstatistik, som åtföljer detta betänkande
(Bil. II—VII). Hvad angår behofvet af ökad personal på vissa
platser, synes dock en ganska tillförlitlig ledning kunna hemtas
af den utsträckning, hvari den fast anstälda tullpersonalen
måst förstärkas genom extra ordinarie tjenstemäns och betjentes
inkallande till tjenstgöring. Undantagsvis kan visserligen
såmedelst ett fullt exakt uttryck för behofvet af personalförstärkning
icke stå att vinna. På en och annan plats lärer
nemligen tillgången på extra personal hafva varit så knapp,
att den icke alltid medgifvit användning i tjenstgöring af erforderligt
antal personer; men i allmänhet torde dock något
behof af den ordinarie personalens ökning i större utsträckning,
än som angifves af den extra ordinarie personalens inkallande
till tjenstgöring, icke kunna antagas vara för handen. Väl är
det sant, att trafikens utveckling, oberoende af vexlande konjunkturer,
snart nog kan föranleda ytterligare behof af förstärkta
arbetskrafter, åtminstone på de större tullplatserna; men å
andra sidan får icke heller förbises, att de närmast förflutna
åren, för hvilka uppgifter stått till buds, tillhöra en period, som
i det stora hela kännetecknats af ekonomiskt uppsving. Då

Ökning eller
minskning af
personalen.

104

emellertid komitén — som vid påbörjandet af sina arbeten lät
från de särskilda tullförvaltningarna infordra uppgifter rörande
antalet af den under det då senast förflutna året 1900 till
tjenstgöring inkallade extra ordinarie personal, hvilka uppgifter,
tabellariskt sammanstälda, med angifvande tillika för hvarje
särskild plats af såväl den ordinarie som den för år 1901 på
extra stat uppförda personalen, jemväl återfinnas bland bilagorna
till detta betänkande (Bil. I) — i allmänhet icke funnit nödigt
föreslå en fullt så betydande personalökning, att denna skulle
komma att motsvara skilnaden mellan hela den i mera stadigvarande
tjenstgöring använda personalen och den för närvarande
å ordinarie stat uppförda, har detta, der icke annat förhållande
särskildt angifves, sin grund i komiténs uppfattning,
att, innan den extra ordinarie personalen befordras till ordinarie,
densammas lämplighet för tjensten bör pröfvas någon
tid under mera oafbruten tjenstgöring och att en sådan, äfven
ur besparingssynpunkt påkallad, fordran från statsverkets sida
icke kan anses innebära någon obillighet mot personalen, derest
nöjaktig godtgörelse beredes för dylik tjenstgöring; och komitén
hyser den uppfattning, att om än, särskildt med afseende å de
större tullplatserna, i komiténs förslag icke oväsentliga hänsyn
inrymts åt sistberörda synpunkt, befordringsutsigterna inom
tullverket, derest de ordinarie tjensternas antal ökas i öfverensstämmelse
med komiténs förslag, komma att vinna en efter
nuvarande förhållanden skäligen afpassad förbättring, hvilken
förbättrings behöflighet torde framgå af den —-jemväl kust- och
gränsbevakningen omfattande — befordringsstatistik, om hvars
utarbetande komitén gått i författning och som återfinnes bland
bilagorna vid betänkandet (Bil. IX).

Vid afgifvande här nedan beträffande hvarje särskild
tullförvaltning eller tullförvaltningsafdelning af de förslag
till personalförändringar, hvilka komitén med hänsyn till
rörelsen ansett erforderliga, har komitén i de fall, då förändringar
af personalen betingats jemväl af hvad komitén i

105

organisationshänseende föreslagit, ansett sig böra derom göra
erinran med angifvande af hela den personal, som vid hvarje
sådan tullförvaltning eller afdelning skulle komma att finnas
å ordinarie stat anstäld.

Beträffande de platser, med afseende å hvilka icke föreslås
någon personalförändring eller i allt fall icke någon annan
sådan förändring än den, som betingas af hvad komitén förut
i organisationshänseende föreslagit, hänvisas till den särskilda,
bland bilagorna intagna specifikation af komiténs förslag till
aflöningsstat för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning (Bil. XIII).

Såväl i nedanstående redogörelse som i förslaget till aflöningsstat
har iakttagits samma ordningsföljd, som hittills tillämpats
i fråga om uppställningen af tullverkets aflöningsstat. Den nu
befintliga indelningen i elfva särskilda tulldistrikt, hvilken
ursprungligen torde hafva varit bestämmande för ordningsföljden,
har emellertid ansetts böra bortfalla, då densamma
efter distriktchefsbefattningarnas borttagande förlorat all betydelse.

Vid tullkammaren i Stockholm finnas för närvarande anstälde,
förutom de två föreståndarne — tullförvaltaren och kontrollören
— två andre kontrollörer och åtta kammarskrifvare å
ordinarie stat, två kammarskrifvare å extra stat samt en kammarvaktmästare
å ordinarie och två dylika betjente å extra stat.

Uti förslaget till tullverkets stater för år 1901 hade generaltullstyrelsen
hemstält om uppförande å tullkammarens i
Stockholm stat af sex nya tjenstebefattningar, nemligen två
andre kontrollörstjenster, två kammarskrifvaretjenster och två
kammarvaktmästaretjenster. Detta förslag upptogs af Kongl.
Maj:t, men endast sistnämnda fyra tjenster erhöllos, enär Riksdagen,
som år 1899 afslagit då framlagdt förslag om inrättande

Aflöning sstatens
uppställning.

Tullkammaren
i Stockholm.

106

af två andre kontrollörstjenster vid tullkammaren, fann sig icke
böra frångå detta beslut.

För anställande vid tullkammaren i Stockholm af två nja
andre kontrollörstjenster hade af general tullstyrelsen anförts
följande hufvudskål.

Förhållandena i hufvudstaden, der förtullningsgöromålen
i första hand vore fördelade mellan flera, vidt skilda tullafdelningar,
afveke så väsentligt från förhållandena öfver allt annorstädes
inom landet, der förtullningsbestyren ännu i allt hufvudsakligt
vore koncentrerade i och omkring en enda tullhusbyggnad,
att någon egentlig jemförelse icke kunde ifrågakomma
mellan denna stad och andra tullplatser. Nyssberörda för Stockholm
utmärkande förhållande grundade alldeles särskilda kraf
på tullverkets å stat uppförda tjenstemannapersonal derstädes,
icke blott hvad antalet beträffade utan äfven med afseende å
tjenstegrad, då väl såsom regel borde gälla, att föreståndarne
för de särskilda, å olika ställen inom staden belägna tullafdelningarna,
hvilka alla utgjorde filialer af hufvudtullförvaltningen
vid Skeppsbron, icke lämpligen kunde väljas bland första gradens
tjenstemän. Antalet tjenstemän hos tullkammaren vore
med hänsyn till tullafdelningarnas antal otillräckligt, för att
göromålen tillförlitligen skulle kunna af dem uppbäras, och
hvad beträffade grundsatsen, att tullafdelningarnas föreståndare
i regel icke borde vara af lägre grad än kontrollör, hade upprätthållandet
af denna grundsats icke varit möjligt med den
dåvarande personalen å tullkammaren. Vid tullkammareafdelningarna
vid Stadsgårdshamnen och å Blasieholmen uppginge
uppbörden till betydande belopp, och med afseende* derå vore
styrelsen af den åsigt, att vid dessa afdelningar tullkammaregöromålen,
med hvilka äfven uppbörden i första hand af der
debiterade afgifter vore förenad, icke lämpligen kunde anförtros
åt en lägsta gradens tjensteman, hvilket dock måste ske,
så länge tullkammarens stat icke beredde tillfälle till de två
såsom föreståndare derstädes anstälde kammarskrifvarnes ut -

107

bytande emot kontrollörer. Tullkammaren, som år 1899 anmält
behofvet af sådan ändring i dess stat, att två andre kontrollörer
derå uppfördes, hade just angifvit syftet vara, att
desse skulle anställas såsom föreståndare för tullkammareafdelningarna
vid Stadsgårdshanmen och å Blasieholmen.—

De sålunda anförda skälen för inrättande vid tullkammaren
af två nya kontrollörstjenster har komitén funnit ega
giltighet, oaktadt vissa tilltänkta förändringar och utvidgningar
af tullokalerna i hufvudstaden ännu icke blifvit fullständigt
genomförda. Ifrågavarande tjenster erfordras nemligen redan
under nuvarande förhållanden för ett nöjaktigt tillgodoseende
af statsverkets säkerhet.

Beträffande behofvet i öfrigt af ökad ordinarie tjenstemannapersonal
hade generaltullstyrelsen anfört, att antalet till
ständig tjenstgöring mot dagtraktamente vid tullkammaren inkallade
extra ordinarie kammarskrifvare år 1899 uppgått till
lägst två, under februari månad, men å andra tider till vida
mera och under maj månad till ej mindre än elfva.

Enligt af tullkammaren aflemnade uppgifter har år 1900,
förutom de två derstädes anstälde biträdande kammarskrifvarne,
visserligen icke någon extra ordinarie tjensteman användts i oafbruten
tjenstgöring hela året; fyra hafva emellertid tjenstgjort
under elfva månader eller derutöfver samt dessutom sex under
längre tid än åtta månader, hvarjemte ytterligare åtta användts i
tjenstgöring under kortare tidsperioder. Uppgifterna visa, att
i det hela sedt behofvet af inhållning under åren 1898—1900
stegrats år från år. Tullkammaren har vidare uppgifvit, att
inhållning af extra ordinarie tjenstemän under 1901 stält sig
ungefär lika med föregående år.

Ehuru enligt komiténs förmenande fog sålunda kunde
finnas för uppförande å tullkammarens stat af samtliga de
tjenstemannabefattningar, som generaltullstyrelsen för 1901 års
stat begärde, har komitén dock, med afseende derå att hvarken
under 1900 eller 1901 tullkammaren under årets samtlige

108

Uppbördskontoret
i
Stockholm.

arbetsdagar behöft anlita biträde af inkallade extra ordinarie
tjensteman, ansett sig böra föreslå endast, att vid tullkammaren
inrättas förenämuda två nya kontrollörstjenster samt en
ny kammarskrifvaretjenst; och skulle alltså den ena af de å
extra stat nu uppförda båda kammarskrifvaretjensterna bortfalla.

Med anledning deraf att, såsom generaltullstyrelsen anfört,
under en längre följd af år en inkallad extraordinarie betjent
ständigt biträdt vid uppassningen å tullkammaren och uppbördskontor,
livilka begge tullförvaltningsafdelningar betjenas af den
å tullkammarens stat uppförde kammarvaktmästaren, samt de alltjemt
ökade göromålen vid Stadsgårdshamnen nödvändiggöra
anställandet af en särskild kammarvaktmästare för tullkammareafdelningen
derstädes, har komitén vidare ansett, att de båda
nu å extra stat uppförda kammarvaktmästaretjensterna vid
tullkammaren böra öfverflyttas på ordinarie stat.

Med iakttagande härjemte af de förut af komitén föreslagna
förändringarna i fråga om benämningar för visse tjensteman,
skulle tullkammarens i Stockholm stat komma att upptaga:
två föreståndare — tullförvaltare och öfverkontrollör —
fyra kontrollörer, nio kammarskrifvare och tre kammarvaktmästare.

Vid uppbördskontor et i Stockholm, hvarest å ordinarie stat
finnas uppförde en tullförvaltare och en kammarskrifvare, hafva
sedan år 1901 varit å extra stat anstälde en uppbördskassör
och en kammarskrifvare. De för inrättande af sistnämnda båda
tjenster anförda skälen voro följande.

Genom utvidgning af tullkammarens lokaler i stora tullhuset
kunde tillgodoses det sedan lång tid tillbaka förefintliga
behofvet af beredande åt uppbördskontoret af så pass stor
lokal, att två kassor kunde der anordnas för mottagande af
tulliqvid, hvarigenom i någon mån den trängsel och tidsutdrägt,
hvaröfver så många klagomål anförts, skulle kunna
besparas den trafikerande allmänheten. Emellertid förutsatte

109

detta en ökning af den å kontoret anstälda personal, hvilken
räckte till endast för en kassa. Frågan hade synts generaltullstyrelsen
kunna lämpligast och med minsta kostnad ordnas
så, att för ombesörjande af uppbörden vid den andra kassan
å kontorets stat uppfördes, jemte ytterligare en kammarskrifvare
till biträde, såsom föreståndare en tjensteman, benämnd
uppbördskassör och med samma aflöning som andre kontrollörerne
vid tullkammaren, hvilken tjensteman skulle för hvarje
dag redovisa uppbörden vid kassan till den för kontorets hela
uppbörd fortfarande i sista hand ensam ansvarige uppbördstullförvaltaren.
—

Enligt hvad komitén inhemtat, har det varit en mycket
välbehöflig åtgärd att vid uppbördskontoret inrättats två kassor,
och en sådan anordning skulle säkerligen numera icke kunna
utan synnerlig olägenhet för den trafikerande allmänheten
undvaras. Till följd häraf böra de två vid kontoret å extra
stat uppförda tjensterna öfverflyttas på ordinarie stat, dervid
kassören, för att lämpligen kunna i staten upptagas bland
kontrollörerne, torde böra erhålla benämningen »kontrollör och
uppbördskassör».

Beträffande konfiskations- och kassörskontoret i Stockholm Konfiskationshade
generaltullstyrelsen i 1901 års statsförslag anfört följande. ‘”SmtoretT

Från och med år 1881 hade å kontorets stat varit upp- stockliolmfördt
arfvode till en biträdande kammarskrifvare. Att den
ende ordinarie tjenstemannen vid kontoret, tullförvaltaren, vore
i behof af ett biträde, hade under den tid, som sedan nämnda
år förflutit, till fullo bekräftats. De göromål, som måste anförtros
åt bemälda biträde, vore dock med afseende å både
beskaffenheten och omfånget så betydande, att de med skäl
kunde grunda anspråk på den bättre inkomst och säkrare ställning,
som en befattning på ordinarie stat medförde. Härtill
komme, att bristen på en andre ordinarie tjensteman vid kontoret
understundom medfört svårighet att anskaffa lämplig ställ -

110

Packhusinspektionen

i Stockholm.

företrädare för tullförvaltaren, då denne vore förhindrad att
tjenstgöra. Styrelsen ansåge derföre, i likhet med kontoret,
angeläget vara, att en ordinarie kammarskrifvare blefve derstädes
anstäld. —

Med anledning af denna framställning blef från och med
år 1901 vid kontoret å extra stat uppförd en kammarskrifvaretjenst,
hvilken komitén på nu återgifna skäl anser böra uppföras
å ordinarie stat.

Vid packhusinspektionen i Stockholm finnas på ordinarie stat
anstälde jemte de två föreståndarne — öfverinspektoren och tullförvaltaren
— en förste kontrollör, åtta kontrollörer, fjorton kammarskrifvare,
en uppsyningsman och tio vaktmästare, hvarförutom
vid inspektionen äro å extra stat uppförde en förste kontrollör,
tre kontrollörer, två kammarskrifvare och tre vaktmästare.

Generaltullstyrelsen, som uti sitt förslag till stater för år 1901
hemstält om inrättande af dessa sistnämnda nio tjenster, hade
till stöd härför anfört hufvudsakligen följande.

Packhusinspektionen hade sett sig nödsakad att hemställa
om vidtagande af åtgärd för ökning af den vid inspektionen
anstälda personal. Härtill hade, utom den alltjemt ökade trafiken,
som icke minst på denna tullförvaltningsafdelnings arbetskrafter
stälde stora kraf, särskildt bidragit det pågående arbetet
med utvidgning af tullpackhuset vid Stadsgårdshamnen, livilket
arbete väntades blifva fullbordadt under år 1900. Derstädes
skulle då, enligt inspektionens åsigt, erfordras, jemte det antal
kammarskrifvare, som rörelsens mer eller mindre betydande
omfattning under olika delar af året kunde påkalla, en föreståndare,
hvilken inspektionen velat i aflöningshänseende likställa
med chefkontrollörerne å tullkammaren och nederlagskontoret,
samt närmast under honom, förutom den kontrollör,
som för det dåvarande vore derstädes anstäld, ännu två tjensteman
af denna grad. Dessutom skulle jemte den redan befintlige
vaktmästaren erfordras tre nye sådane betjente. Slutligen

111

både inspektionen ock anmält bekofvet af ytterligare tre kontrollörer
för anställning såsom föreståndare, en för expeditionen
å Riddarholmen, en för tullafdelningen vid central bangården
samt en för vin- och spritexpeditionen vid tullpackhnset å
Skeppsbron. För sin del ansåge styrelsen, att föreståndaren
för packhuset vid Stadsgårdshamnen borde, i likhet med den
inspektionens föreståndare närmast underlydande tjenstemannen
i packhuset vid Skeppsbron, tilldelas endast graden af förste
kontrollör samt att förty ytterligare en sådan tjensteman borde
hos inspektionen anställas. Beträffande åter de begärde fem
kontrollörerne ansåge styrelsen, att antalet borde kunna nedbringas
med två, hvilka, åtminstone under dåvarande förhållanden,
syntes kunna ersättas med kammarskrifvare. Vid sådant
förhållande skulle äfven antalet af de hos inspektionen anstälde
kontrollörer — hvilket på grund af de många särskilda tullafdelningar,
der förtullningsgöromålen i Stockholm handlades,
måste vara, äfven relativt, större än på någon annan tullplats
— blifva lämpligare afpassadt i förhållande till antalet kammarskrifvare,
hvilket senare skulle komma att uppgå till sexton, under
det kontrollörerne blefve elfva. Hvad slutligen anginge de tre
vaktmästarne, ansåge sig styrelsen, för att styrka bekofvet af
dem, kunna inskränka sig till att upplysa, att under år 1899
minst fem, men oftast omkring tio extra ordinarie vaktmästare
varit till ständig tjenstgöring mot dagtraktamente inkallade
hos inspektionen. —

Enligt hvad komitén inkemtat hafva i Stockholm under de
senaste åren päckhusgöromålen, särskildt sedan utvidgningen
af tullpackhuset vid Stadsgårdshamnen blifvit fullbordad, varit
af sådan omfattning, att förutom de nu å extra stat uppförda
tjensterna ytterligare nya tjenster torde vara behöfliga.

Vid inspektionen hafva nemligen under år 1901 i ständig
tjenstgöring användts icke mindre än fem s. k. biträdande kammarskrifvare
med samma tjenstgöringsskyldighet som ordinarie
kammarskrifvare, och dessutom hafva, oaktadt personalförstärk -

112

Nederlagskontoret
i
Stockholm.

ningen å extra stat, ett stort antal extra ordinarie kammarskrifvare
måst i tjenstgöring inkallas, deraf flere under hela
eller i det närmaste hela året.

Samma år hafva af extra ordinarie betjente utöfver den å
ordinarie och å extra stat uppförda personalen ytterligare måst
anlitas fyra under hela eller i det närmaste hela året samt
åtskilliga under längre eller kortare tider af året.

Komitén anser på grund af nu angifna förhållanden, att,
jemte omförmälda å extra stat nu uppförda tjenster vid inspektionen,
der böra å ordinarie stat upptagas ytterligare en kammarskrifvaretjenst
och en vaktmästaretjenst.

Med iakttagande af de förut af komitén föreslagna förändringarna
i fråga om benämningar för visse tjenstemän
skulle sålunda packhusinspektionens i Stockholm stat komma
att upptaga: två föreståndare — öfverinspektor och öfverkontrollör
— två förste kontrollörer, elfva kontrollörer, sjutton
kammarskrifvare, en uppsyningsman och fjorton vaktmästare. I

I afseende å tillväxten af göromålen vid nederlag skontor et
i Stockholm hade generaltullstyrelsen i 1901 års statsförslag
anfört följande.

Då under åren 1867—1871 endast en journal fördes för
alla å nederlag i Stockholm liggande varor och då sedermera
under åren 1875—1887 ännu två journaler, eu för s. k. torra
och en för s. k. våta varor, voro tillräckliga, hade den alltjemt
tilltagande nederlagsrörelsen sedan år 1888 kräft tre
särskilda journaler, två för torra och en för våta varor. Också
hade debiterade uppbörden för förtullningar från nederlag i
Stockholm ökats från 2,598,000 kronor år 1867 till 6,028,000
kronor år 1898. Förhållandet mellan dessa belopp ensamt angåfve
dock icke verkliga tillväxten i kontorets af nederlagsrörelsen
förorsakade arbete. Den, hvad Stockholm beträffade, redan
före tillkomsten af gällande tullstadga genomförda ändring
i stadgandena om nederlag, att varuuttagningar med åtnjutande

113

af anstånd med belöpande tullafgifters erläggande icke vidare
behöfde såsom förut ske i förhållande till de »med samma
lägenhet» inkomna varor af samma slag utan finge bero af
uttagarens behållning å nederlaget, oafsedt de olika lägenheter,
med hvilka införseln egt rum, hade vållat en ansenligt ökad
arbetsbörda, hvilket bäst framginge af det förhållande, att, då
de särskilda posterna af i Stockholm förtulladt nederlagsgods
år 1871 utgjorde endast 12,300, hade desamma år 1875 stigit
till 20,000, hvarefter de än vidare ökats, så att de år 1898
uppgingo till 42,800. Härtill komme dessutom en under årens
lopp utomordentligt stegrad transitrörelse, som kräfde en särskild
expedition, till hvilken icke någon af de ordinarie tjenstemännen
kunde afstås, utan som måste anförtros åt en biträdande
kammarskrifvare.

Kontorets personal hade nemligen efter år 1875 föga förstärkts.
Enligt nämnda års stat utgjordes densamma af en
tullförvaltare, en kontrollör, två kammarskrifvare, en öfveruppsyningsman
och en biträdande kammarskrifvare. Sedermera
hade härtill kommit en kammarskrifvare och af styrelsen
beviljats arfvode till ännu en biträdande kammarskrifvare. Naturligtvis
hade vid sådant förhållande personalen måst förstärkas
med inkallade extra ordinarie kammarskrifvare; och
kontoret hade i en hos styrelsen gjord framställning om ökade
arbetskrafter erinrat, hurusom under de senaste sjutton åren
en extra ordinarie kammarskrifvare ständigt tjenstgjort å kontoret
mot dagtraktamente. Med afseende härå och då det
måste anses olämpligt, att tillgång till en ordinarie tjenstemans
anställande vid transitexpeditionen saknades, syntes det styrelsen
uppenbart, att kontorets ordinarie personal borde förstärkas
med en tjensteman, men styrelsen ansåge ock, att det ifrågavarande
behofvet icke borde tillgodoses genom inrättande af
en tjenst i lägsta graden. Dels syntes det vara i sin ordning,
att vid en hvar af de tre nederlagsexpeditionerna vore anstäld
en tjensteman af högre grad, hvilket, då endast två sådana

114

Tullbevakningsinspektionen
i
Stockholm.

tjensteman funnes, icke läte sig göra, och dels finge det, då
redan tre kammarskrifvare funnes a kontoret anstälde, anses
billigt, att genom den ifrågasatta tjenstens inrymmande i andra
graden en möjlighet bereddes desse kammarskrifvare till befordran,
hvartill med afseende å göromålens beskaffenhet icke
synnerligen stor utsigt för dem förefunnes å annan tullförvaltningsafdelning.
Styrelsen ansåge derföre skäligt, att en andre
kontrollörstjenst blefve å kontorets stat uppförd, vid hvilket
förhållande en af kammarskrifvarne skulle blifva disponibel
för transitexpeditionen. —

Med anledning af denna framställning blef från och med
år 1901 vid kontoret å extra stat uppförd en andre kontrollörstjenst.
Nyssberörda af generaltullstyrelsen anförda skäl synas
komitén så fullständigt ådagalägga bebofvet af ifrågavarande
tjenst, att för densammas uppförande å ordinarie stat i öfrigt
endast torde behöfva åberopas de i den vid detta betänkande
fogade bilagan Y meddelade uppgifter angående nederlagsocb
transitrörelsen i Stockholm år 1900.

Staten för nederlagskontoret i Stockholm skulle alltså,
med iakttagande af de föreslagna förändringarna i fråga om
benämningar för visse tjenstemän, komma att upptaga, två föreståndare
— tullförvaltare och öfverkontrollör — en kontrollör, tre
kammarskrifvare och en öfveruppsyningsman. I

I afseende å tullbevakning sinspektionen i Stockholm och densamma
underlydande bevakningspersonal bar komiten redan
förut föreslagit åtskilliga organisationsförändringar, hvilka
innebära indragning af kontrollörstjensten vid inspektionen
och chefskapets öfver tullbevakningen öfverlåtande till öfverinspektoren
ensam, inrättande vid inspektionen af två bevakningskontrollörstjenster
samt indragning af de tre öfveruppsyningsmanstjensterna
vid bevakningen.

I öfrigt bar komitén beträffande nu ifrågavarande personal
icke funnit anledning framställa annat förslag, än att under -

115

befälet må i någon mån förstärkas. Sedan lång tid tillbaka har
nemligen generaltullstyrelsen måst förordna en af vaktmästarne
vid bevakningen att, med bibehållande af den till hans vaktmästaretjenst
hörande aflöning, tjenstgöra såsom extra ordinarie
uppsyningsman, för hvilket uppdrag, som i alla afseenden medfört
samma tjenstgöringsskyldighet, som åligger ordinarie uppsyningsman,
icke någon särskild godtgörelse åtnjutits, och dessutom
har styrelsen årligen, likaledes under en längre följd af
år, måst åt en t. f. uppsyningsman uppdraga befälet öfver
den vid Värtahamnen anordnade bevakningsposteringen.

Då, enligt hvad komitén inhemtat, den uppsyningsmanstjenstgöring,
som sålunda uppdragits åt andra personer, icke
kunnat eller kan medhinnas af de sju å ordinarie stat uppförde
uppsymngsmännen, anser komitén, att två nya uppsyningsmanstjenster
böra å stat uppföras.

Efter omförmälda indragningar och förstärkningar skulle
enligt komiténs förslag tullbevakningens i Stockholm stat
komma att upptaga, vid tullbevakning sinspektion en: en öfverinspektor,
två bevakningskontrollörer, en kammarskrifvare och en kammarvaktmästare,
samt vid bevakningen: nio uppsyningsmän,
nittio vaktmästare och åtta roddare.

I Furusund, hvarest, enligt den af komitén ofvan föreslagna
förändringen af dervarande tullförvaltnings organisation,
öfveruppsyningsmannen skulle utbytas emot tullinspektor,
erfordras dessutom, enligt komiténs åsigt, vid tullbevakningen
utöfver de nuvarande fyra vaktmästaretjensterna två
nya sadana tjenster, på det att tullinspektionen må beredas
tillfälle att oftare åsätta till Stockholm inseglande fartyg bevakning,
om behöfligheten hvaraf här nedan närmare förmäles.

Furusund.

Vid tullkammaren i Gefle är från och med år 1901 å extra
stat anstäld en andre kontrollör. Generaltullstyrelsen hade

Gefle.

116

till stöd för denne tjenstemans uppförande å stat anfört följande.

Sedan 1850-talet hade den vid tullkammaren i Gefle austälda
personal ökats endast med en tjensteman, nemligen en
kammarskrifvare. Uppbörden derstädes hade under tiden mer
än tiodubblats. Det vore under sådana omständigheter lätt
förklarligt, att svårighet mötte att med denna personal tillfredsställande
bestrida de vid tullkammaren förefallande göromål.
Särskildt vore det, enligt hvad tullkammaren anmält,
icke möjligt för tullförvaltaren, hvars tid helt upptoges å tullkammaren
vid bestyren med uppbörd, journalsföring, skriftvexling
m. m., att egna någon uppsigt åt de vigtiga packhusgöromålen,
utan komme dessa att hvila å öfveruppsyningsmannen.
Men jemte det att å en så betydande importort, som
Gefle vore, med en uppbörd af öfver en och en half million
kronor i tullmedel, det näppeligen kunde anses annat än oegentligt,
att de till grund för tulluppbörden liggande tullbehandlingsbestyren
helt och hållet berodde på en tullbetjent utan
något egentligt öfvervakande af tjensteman, blefve öfveruppsyningsmannen
med den nuvarande anordningen alldeles dragen
ifrån sina åligganden såsom bevakningsbefäl. Styrelsen ansåge
derför högst nödigt, att en särskild tjensteman för tjenstgöring
i packhuset blefve uppförd å tullkammarens stat, och syntes
denne såväl med afseende derå, att han borde närmast under
tullkammareföreståndarne utöfva chefskapet öfver den i packhuset
tjenstgörande personal, som ock på grund af göromålens
omfång och ansvar böra blifva en andre kontrollör. —

Utöfver hvad sålunda anförts har komitén till stöd för
denna befattnings uppförande å ordinarie stat endast att tilllägga,
att, enligt hvad upplyst blifvit, packhusgöromålen i Gefle
äro af sådan omfattning, att, oaktadt inrättandet af den nya
kontrollörstjensten, öfveruppsyningsmannen fortfarande är så
godt som uteslutande af desamma upptagen, i anledning hvaraf
också komitén i enlighet med sin i annat sammanhang uttalade

117

åsigt, att öfveruppsyningsmän, der de äro upptagne af packhusgöromål,
böra utbytas mot kammarskrifvare, hvarvid bevakningsbefälet
skulle komma att anförtros uteslutande åt uppsyningsmännen,
i det föregående föreslagit ifrågavarande öfveruppsyningsmanstjensts
ersättande med en kammarskrifvarebefattning.

Med iakttagande jemväl af de föreslagna förändringarna
i fråga om benämningar för visse tjenstemän skulle tullkammarens
stat komma att upptaga: en tullförvaltare, en öfverkontrollör,
en kontrollör, tre kammarskrifvare, en uppsyningsman,
tolf vaktmästare och två roddare.

Å tullkammarens i Nyköping ordinarie stat äro uppförde
en tullförvaltare och två vaktmästare. På grund af särskilda
föreskrifter rörande denna tullförvaltning är emellertid den
dervarande personalens verksamhet icke begränsad till nämnda
stad utan omfattar äfven den trafik, som eger rum vid den i
närheten af Nyköping anordnade hamnen Oxelösund eller
Brevik.

I sistberörda afseende förekommer, att genom nådigt bref
den 7 juni 1878 Kongl. Maj:t på ansökning af stadsfullmägtige
i Nyköping medgifvit, att tullförvaltningen för Nyköping
finge förläggas till Brevik samt att, intill dess fullständiga
aÄordningar för förflyttningen till sistnämnda plats af Nyköpings
tullkammare kunde ega rum, tullförvaltning för staden
finge provisoriskt utöfvas äfven vid Brevik, der under tiden
en af de i Nyköping stationerade tullvaktmästarne skulle anställas
i egenskap af t. f. uppsyningsman, såsom vilkor för hvilken
anordning föreskrefs, bland annat, att staden skulle godtgöra
tullverket skilnaden mellan uppsyningsmans och'' vaktmästares
aflöning. Sedan stadsfullmägtige anmält, att de hellre uppgåfve
hela planen om tullkammarens förflyttning än vidtoge
definitiva åtgärder för densammas realiserande, men emellertid
anhållit, att, utan rubbning af tullkammaren i Nyköping, den

Nyköping.

118

provisoriska tullstationen vid Brevik måtte få tills vidare bibehållas,
medgafs, enligt nådigt bref den 20 juli 1888, att den i
Brevik anordnade provisoriska tullstationen fortfarande, och intill
dess annorlunda kunde varda förordnadt, finge bibehållas på sätt
och under vilkor, som i nyssberörda nådiga bref den 7 juni
1878 närmare angåfves.

På grund af ifrågavarande medgifvanden har sålunda den
ene af de båda tullvaktmästarne i Nyköping alltsedan år 1880
varit anstäld såsom t. f. uppsyningsman i Brevik, under det
att tullförvaltaren i Nyköping fått till åliggande att förrätta
tullbehandling icke blott i nämnda stad af dit inkommande
gods utan äfven i Brevik af sådant gods, hvars tullbehandling
författningsenligt icke kan af tullstationen verkställas.

Denna fördelning på två platser af tullpersonalens i Nyköping
tjenstgöringsskyldighet har åstadkommit, att personalen
blifvit otillräcklig för göromålens bestridande, och har såväl
å tullkammaren som vid bevakningen behofvet af arbetsbiträde
måst tillgodoses genom anlitande af extra personal. Under år
1900 voro sålunda å tullkammaren i ständig tjenstgöring använde
två extra ordinarie kammarskrifvare, den ene mot åtnjutande
af ett å tullkammarens stat anvisadt anslag till skrifbiträde
till belopp af 600 kronor, och under årets hela seglationstid
användes vid bevakningen i Nyköping en samt vid
Brevik två extra ordinarie vaktmästare. •

Komitén, som anser, att vid de tullkamrar, der, utom tullförvaltare,
icke någon tjensteman finnes å stat uppförd, men
trafiken medfört stadigvarande behof af arbetsbiträde åt tullförvaltaren,
hvilket måst tillgodoses antingen medelst anställande
å platsen af biträdande kammarskrifvare eller genom användande
af annan extrå ordinarie tjensteman i ständig tjenstgöring mot åtnjutande
af å staten uppfördt anslag till skrifbiträde, en kammarskrifvaretjenst
bör å stat uppföras, får, då, enligt hvad inhemtats,
det vid tullkammaren i Nyköping förefintliga behofvet af dylikt
biträde varit af stadigvarande beskaffenhet, föreslå, att en för

119

denna tullkammare afsedd kammarskrifvaretjenst inrättas. Vid
bevakningen torde personalen likaledes böra förstärkas, enär på
grund af göromålens omfattning och särskildt med anledning af
nyssberörda speciella förhållanden den ordinarie vaktmästarepersonalen
är otillräcklig; och bar komitén i detta afseende
ansett, att en ny vaktmästaretjenst derstädes bör inrättas.

Å tullkammarens i Nyköping stat skulle sålunda komma
att finnas uppförde: en tullförvaltare, en kammarskrifvare och
tre vaktmästare.

Vid tullkamrarna i Vesterås och Upsala finnas icke å stat vesteråa och
anstälde andre tjenstemän än tullförvaltame. Enär emellertid Upsala
å hvardera af dessa platser en extra ordinarie tjensteman måst
användas i ständig tjenstgöring emot åtnjutande af anslag till
skrifbiträde, har komitén, i enlighet med hvad nyss i fråga
om Nyköping blifvit anfördt, funnit sig böra föreslå inrättande
å hvardera platsen af en kammarskrifvaretjenst.

Sedan staden Eskilstuna, som enligt nådigt bref den 26 Eskilstuna,
april 1901 på vissa vilkor förunnats stapelstads- samt nederlagsoch
transitupplagsrätt, så till vida fullgjort dessa vilkor, att
hinder ej mötte för öppnande af tullkammare derstädes, hade
generaltullstyrelsen, med anmälan om detta förhållande, gjort
underdånig framställning derom, att tullpersonal, hvilken styrelsen
ansåge kunna åtmistone tills vidare inskränkas till en
tullförvaltare och en vaktmästare, måtte i nämnda stad provisoriskt
anställas. Med anledning häraf har Kongl. Maj:t enligt
nådigt bref den 13 december 1901 bemyndigat styrelsen
att, så länge tullverkets ordinarie aflöningsstat icke upptoge
aflöning åt tullpersonal i Eskilstuna, af tillgängliga medel bestrida
aflöningen åt en tullförvaltare och en vaktmästare derstädes.

Då alltså staden Eskilstuna numera är att hänföra till
rikets stapelstäder och följaktligen tullpersonal skall derstädes

120

Göteborg.

för framtiden vara anstäld samt denna personal, sådan den
provisoriskt inrättats, uppenbarligen är den minsta möjliga,
hvarmed göromålen kunna uppehållas, lärer densamma alltså
böra på ordinarie stat uppföras.

I aflöningsstaten torde således nu böra upptagas en tullförvaltaretjenst
i Eskilstuna samt en för tullbevakningen derstädes
afsedd vaktmästaretjenst.

Vid tullförvaltningsafdelningarna i Göteborg äro anstälde
följande tjenstemän och betjente, nemligen:

vid tullkammaren: dels på ordinarie stat jemte de två
föreståndarne — tullförvaltaren och kontrollören — en andre
kontrollör, nio kammarskrifvare och en kammarvaktmästare, dels
ock på extra stat en andre kontrollör, två kammarskrifvare och
en kammarvaktmästare;

vid uppbördskontor et: en tullförvaltare, en kammarskrifvare
och en kammarvaktmästare, samtlige på ordinarie stat;

vid konfiskations- och kassör skontoret: på ordinarie stat en
tullförvaltare samt på extra stat en kammarskrifvare;

vid packhusinspektionen: dels på ordinarie stat jemte de
två föreståndarne — öfverinspektoren och tullförvaltaren — en
förste kontrollör, tre kontrollörer, nio kammarskrifvare, en uppsyningsman
och tre vaktmästare, dels ock på extra stat en
förste kontrollör, tre kontrollörer, nio kammarskrifvare och två
vaktmästare;

vid nederlag skontor et: en tullförvaltare, två kammarskrifvare,
en öfveruppsyningsman och en vaktmästare, samtlige på ordinarie
stat; samt

vid tullbevakningsinspektionen: två föreståndare — öfverinspektoren
och kontrollören — en kammarskrifvare och en
kammarvaktmästare, samtlige å ordinarie stat.

Derjemte äro vid tullbevakningen i Göteborg anstälde
dels på ordinarie stat tre öfveruppsyningsmän, fyra uppsynings -

121

män, sjuttiosex vaktmästare och tolf roddare, dels ock på extra
stat tio vaktmästare.

Komitén har ansett hufvuddragen af den utaf generaltullstyrelsen
anförda motivering för inrättande af de tjenster, hvilka
sålunda från och med år 1901 uppförts å extra stat, böra här
i ett sammanhang angifvas.

Styrelsen hade i sådant afseende anfört följande.

Sedan, på grund af Kongl. Maj:ts i nådigt bref den 5 mars
1897 lemnade tillstånd till anordnande af en förtullningslokal
vid nya Masthuggskajen i Göteborg, särskildt tullhus blifvit
derstädes af nämnda stad uppfördt, hade, på underdånig framställning
angående anställande vid ifrågavarande nya tullafdelnings
tullkammare- och packhusexpeditioner af erforderlig
tullpersonal, Kongl. Maj:t för sådant ändamål genom nådigt
bref den 7 juli 1899 bemyndigat generaltullstyrelsen att genom
förordnanden, gällande tills vidare, tillsätta å tullkammarens i
Göteborg stat en andre kontrollörstjenst, två kammarskrifvaretjenster
och en kammarvaktmästaretjenst samt å packhusinspektionens
derstädes stat en förste kontrollörstjenst, två kontrollörstjenster,
tre kammarskrifvaretjenster och två vaktmästaretjenster,
med rätt för dem, som sålunda förordnades, att åtnjuta
enahanda aflöning, som i tullförvaltningens i Göteborg
stater vore för motsvarande tjenster anvisade.

Sagda nya, provisoriskt bestämda tjenster funne styrelsen
böra å stat uppföras; men derutöfver erfordrades, enligt hvad
hos styrelsen blifvit anmäldt, ytterligare förstärkning af lokaltullförvaltningens
i Göteborg personal.

Redan sommaren 1899 hade, i sammanhang med framställning
om den för packhusexpeditionen i förutnämnda nya
tullhusbyggnad erforderliga personal, packhusinspektionen i
Göteborg hemstält om förstärkande af den inspektionen underlydande,
för annan tjenstgöring afsedda tjenstemannapersonal
med en kontrollör, afsedd att, bland annat, utöfva tillsyn öfver
tullbehandlingen i varuskjulen, samt sex kammarskrifvare,

122

hvilken framställning då emellertid icke föranledde någon annan
åtgärd, än att inspektionen hänvisades att vid den tidpunkt,
då frågan om förslag till eventuella ändringar i lokalförvaltningens
i Göteborg stat år 1899 borde till vederbörande
ingifvas, inkomma med den förnyade framställning i ämnet,
som af dåvarande förhållanden kunde påkallas, och framställning
hade sedan för regleringen af 1901 års stat blifvit gjord
om inrättande vid packhusinspektionen af sju nya tjenster, hvilkas
behöflighet af styrelsen vitsordades.

Vid ännu en af lokaltullförvaltningsafdelningarna i Göteborg
erfordrades ökad tjenstemannapersonal, nemligen vid
konfiskations- och kassörskontoret, der, likasom vid motsvarande
afdelning i Stockholm, utom tullförvaltaren tjenstgjorde endast
en biträdande kammarskrifvare. Kontoret hade i en af tulldirektören
tillstyrkt framställning på grund af mängden och
beskaffenheten af de göromål, hvilka kontoret hade att handlägga
och deri en betydlig ökning under de senaste tio åren
egt rum, hemstält, att i stället för det till berörda biträdande
kammarskrifvarebefattning af styrelsen anslagna arfvode en
ordinarie kammarskrifvaretjenst måtte varda å stat uppförd;
och då ungefär samma behof af en dylik tjenst förefunnes här
som vid konfiskations- och kassörskontoret i Stockholm, vore
enligt styrelsens åsigt den ifrågasatta ändringen betingad af
trafikens utveckling och förhållandena i öfrigt, i följd hvaraf
ytterligare en för lokalförvaltningen i Göteborg afsedd kammarskrifvaretjenst
syntes böra inrättas.

Slutligen erfordrades äfven tillökning i den vid tullbevakningen
i Göteborg anstälda personal. Denna hade visserligen
senast år 1894 förstärkts med tio vaktmästare, men detta oaktadt
hade det i följd af trafikens ständiga tillväxt befunnnits nödigt
att, för upprätthållande af bevakningen åliggande göromål,
hvartill äfven hörde tillsyn å nederlags- och transitrörelsen,
i tjenstgöring använda ett ansenligt antal inkallade extra ordinarie
betjente, hvilket behof alltjemt stegrats, så att, enligt hvad

123

upplyst blifvit, medan antalet i daglig tjenstgöring inkallade
extra ordinarie vaktmästare år 1895 utgjorde tjugotre, medeltalet
af dagligen använda dylika extra biträden år 1898 uppgått
till tjugonio samt under 1899 års åtta första månader till
trettiotvå. Vid sådant förhållande funne styrelsen, i likhet med
tullbevakningsinspektionen och tulldirektören, att minst tio nya
vaktmästaretjenster borde vid ifrågavarande bevakning inrättas. —
Då de omständigheter, som föranledt tillkomsten på extra
stat af nu omförmälda tjenster, äro i allt väsentligt oförändrade,
lära samma tjenster nu böra till ordinarie stat öfverföras.
Derutöfver har komitén emellertid ansett någon ytterligare tillökning
af tullbevakningspersonalen vara af behofvet påkallad.
I sådant afseende får komitén till en början framhålla, att vid
tullbevakningen i Göteborg, hvarest, på .sätt ofvan nämnts,
icke flera än fyra uppsyningsmanstjenster äro uppförda å stat,
sedan några år tillbaka uppsyningsmanstjenstgöring förrättas
af ej mindre än tre såsom extra ordinarie uppsyningsmän
förordnade vaktmästare. I likhet med hvad komitén föreslagit
beträffande tullbevakningen i Stockholm, hvarest samma
utväg med användning af extra ordinarie eller t. f. uppsyningsmän
blifvit anlitad, anser komitén, att i Göteborg behofvet
af ökad uppsyningsmanspersonal bör tillgodoses genom inrättande
af nya uppsyningsmanstjenster, hvilkas antal dock
tills vidare torde kunna inskränkas till två. Beträffande derefter
behofvet af ökad vaktmästarepersonal, hvilket af generaltullstyrelsen
i nyssberörda framställning ådagalades genom
uppgifter angående inkallning i tjenstgöring af extra ordinarie
betjente, synes komitén det stora antalet i tjenstgöring använde
extra ordinarie vaktmästare — år 1901 uppgick detta nemligen,
oaktadt tio nye vaktmästare från och med nämnda år tillkommit
på extra stat, till ej mindre än sexton — böra, särskildt
med afseende derå att sjöfarten i Göteborg pågår året om,
betinga någon ytterligare ökning af antalet ordinarie vaktmästare
utöfver de tio nu å extra stat uppförde, och anser komitén

124

Strömstad.

en sådan ökning skäligen böra beredas genom inrättande af
fyra nya vaktmästaretjenster.

Med genomförande af de olika förslag, komitén dels här
dels ock ofvan såsom organisationsförändringar funnit skäl att
beträffande tullförvaltningen i Göteborg framställa, skulle tullförvaltningsafdelningarna
derstädes erhålla följande personal:

tullkammaren: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, två
kontrollörer, elfva kammarskrifvare och två kammarvaktmästare
;

uppbördskontor et: en tullförvaltare, en kammarskrifvare och
en kammarvaktmästare;

konfiskations- och kassör skontor et: en tullförvaltare och en
kammarskrifvare;

packhusinspektionen: en öfverinspektor, en öfverkontrollör,
två förste kontrollörer, sex kontrollörer, aderton kammarskrifvare,
en uppsyningsman och fem vaktmästare;

nederlag skontor et: en tullförvaltare, två kammarskrifvare,
en öfveruppsyningsman och en vaktmästare; samt

tullbevakningsinspektionen: en öfverinspektor, tre bevakningskontrollörer,
en kammarskrifvare och en kammarvaktmästare; hvarjemte

tullbevakningen skulle komma att utgöras af
sex uppsyningsmän, nittio vaktmästare och tolf roddare.

Vid tullförvaltningen i Strömstad äro å ordinarie stat uppförde
en tullförvaltare, en öfveruppsyningsman, tre vaktmästare
och en roddare.

Enär gör omålen vid tullkammaren visat sig kräfva, förutom
tullförvaltaren, hvilkens tid jemväl tages i anspråk af
hans åligganden såsom chef för gränsbevakningen inom Bohuslän
och deraf ej sällan föranledda resor, ytterligare en tjensteman
i ständig tjenstgöring, hvilket behof hittills tillgodosetts
genom en s. k. biträdande kammarskrifvare, har komitén funnit
en kammarskrifvaretjenst böra derstädes å stat uppföras. I

125

sammanhang härmed torde, då särskilda omständigheter icke
här synas betinga, att öfveruppsyningsmanstjensten, hvars innehafvare,
enligt hvad tullkammaren upplyst, är upptagen hufvudsakligen
af tjenstgöring såsom bevakningsbefäl, bibehålies inom
öfverbetjentgrad, denna tjenst kunna utbytas emot uppsyningsmansbefattning.

Ännu en förändring synes komitén emellertid böra vidtagas
i fråga om denna tullkammares stat. Enligt hvad upplyst
blifvit, användes nemligen den i Strömstad anstälde roddaren
till vaktmästaretjenstgöring, vid hvilket förhållande och
då något behof af särskild roddare icke förefinnes, roddaresysslan
lärer böra utbytas emot vaktmästaretjenst.

Tullkammarens i Strömstad stat skulle sålunda komma att
upptaga: en tullförvaltare och en kammarskrifvare samt vid
bevakningen en uppsyningsman och fyra vaktmästare.

I Varberg finnas anstälde en tullförvaltare, en öfveruppsyningsman,
tre vaktmästare och en roddare, samtlige på ordinarie
stat.

Generaltullstyrelsen hade i sitt förslag till reglering af
tullverkets stater för år 1901 hemstält om inrättande vid tullkammaren
i Varberg af en kammarskrifvaretjenst och till stöd
derför anfört följande.

Alltsedan år 1883 hade vid tullkammaren i Varberg, der
tullförvaltaren vore ende ordinarie tjenstemannen, tillika varit
anstäld en biträdande kammarskrifvare; och då erfarenheten
till fullo bekräftat oumbärligheten af en andre tjensteman, hade
tullkammaren gjort framställning, att i stället en ordinarie kammarskrifvare
måtte å tullkammarens stat uppföras. Härvid
kunde till äfventyrs erinras, att tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende antagligen snart komme att öppnas i Borås
och att en minskning i göromålen vid tullkammaren i Varberg
i följd deraf kunde motses. Detta skulle dock sannolikt icke
blifva förhållandet i nämnvärd grad, hvad de egentliga tull -

Varberg.

126

kammaregöromålen beträffade, enär det kunde förutses, att ett
icke obetydligt antal försändelser komme att befordras öfver
Varberg transito till Borås, och kunde det för den skull icke
gerna antagas, att den ifrågasatte tjenstemannen icke fortfarande
skulle komma att beböfvas. Styrelsen funne sig alltså
böra tillstyrka inrättandet af berörda nya tjenst. —

Förslaget om anställande vid denna tullkammare af en
kammarskrifvare blef också upptaget i Kongl. Maj:ts framställning
beträffande tullverket till 1900 års Riksdag, men blef ej
bifallet af Riksdagen, som icke fann bekofvet af denna kammarskrifvarebefattnings
inrättande vara till fullo ådagalagdt,
enär »det af generaltullstyrelsen derför åberopade skäl, eller den
omständighet att, då tullkammare antagligen snart komme att
öppnas i Borås, det kunde förutses, att ett icke obetydligt
antal försändelser komme att befordras öfver Varberg transito
till Borås, icke syntes kunna tillmätas afgörande betydelse, då
väl antagligt vore, att transitofrakten till Borås skulle komma
att hufvudsakligen gå öfver Göteborg».

Detta uttalande torde emellertid få anses hafva berott på
en missuppfattning af hvad generaltullstyrelsen i ämnet anfört,
då nemligen de omständigheter, hvartill tullkammares öppnande
i Borås kunde leda, af styrelsen berörts synbarligen
endast för att framhålla, att desamma icke kunde antagas skola
förminska det sedan lång tid tillbaka stadigvarande behofvet
af ytterligare en tjensteman å tullkammaren i Varberg.

Med afseende härå och då under så lång tid som närmare
tjugo år en tjensteman behöft användas till daglig tjenstgöring
å denna tullkammare, anser komitén en kammarskrifvare tjenst nu
böra för tullkammarens räkning inrättas.

Derjemte anser komitén, att roddaresysslan bör utbytas
mot en vaktmästare tjenst, af samma skäl som nyss anförts för
motsvarande förändring i Strömstad.

Staten skulle sålunda och med iakttagande af den i annat sammanhang
förordade förändringen af öfveruppsyningsmanstjen -

127

sten till kammarskrifvarebefattning, hvars innehafvare, hufvudsakligen
afsedd för tjenstgöring i packhuset, tillika borde utöfva
bevakningsbefäl, komma att för Varberg upptaga: en tullförvaltare,
två kammarskrifvare samt fyra vaktmästare.

Vid tullbevakningen i Falkenberg finnes endast en vakt- Falkenberg,
mästaretjenst uppförd å stat, men allt sedan år 1870, då tullkammare
derstädes inrättades, har en af kustroddarne i tullkammarens
distrikt förrättat vaktmästaretjenst i Falkenberg.

Detta förhållande torde nu böra regleras sålunda, att en
ny vaktmästaretjenst uppföres vid tullbevakningen i Falkenberg
och samtidigt, på sätt nedan under »kustbevakningen»
föreslås, en kustroddaresyssla i tullkammarens distrikt indrages.

Vid anställande, på sätt ofvan föreslagits, å tullkammaren Halmstad,
i Halmstad af en öfverkontrollör torde det för närvarande blifva
obehöfligt att, såsom af generaltullstyrelsen uti dess förslag
till reglering af tullverkets stater för år 1901 blifvit hemstäldt,
å tullkammarens stat uppföra ytterligare en kammarskrifvaretjenst,
hvilket eljest skulle blifva nödvändigt på grund af det
sedan flera år tillbaka stadigvarande behofvet af ökade arbetskrafter
å tullkammaren. För tjenstgöring i tullpackhuset i
Halmstad skulle emellertid enligt komiténs förut framstälda förslag,
med indragning af öfveruppsyningsmanstjensten vid dervarande
tullbevakning, inrättas en kammarskrifvaretjenst.

Vid tullförvaltningen i Helsingborg finnas på ordinarie stat Helsingborg,
anstälde, förutom tullkammarens båda föreståndare — tullförvaltaren
och kontrollören — fyra kammarskrifvare, en öfveruppsyningsman,
två uppsyningsmän, sexton vaktmästare och två
roddare, hvarjemte å extra stat äro uppförde en andre kontrollör
och en kammarskrifvare.

Generaltullstyrelsen, som vid afgifvande af förslag till
reglering af tullverkets stater för år 1901 hemstält om inrät -

128

tande vid tullkammaren i Helsingborg af ej blott sistberörda
två tjenster utan derjemte ytterligare en kammarskrifvaretjenst,
hade till stöd för förslaget i dess helhet anfört följande.

Samma skäl, som föranledt styrelsen att föreslå inrättandet
af en andre kontrollörstjenst för packhuset i Gefle, gjorde
sig med om möjligt ännu större styrka gällande för uppförande
å tullkammarens i Helsingborg stat af en särskild tjensteman,
afsedd för tjenstgöringen i packhuset. På grund af
platsens egenskap af gränsort och den lifliga och snabb expedition
kräfvande trafiken syntes der ännu mindre än i Gefle
vara möjligt för tullförvaltaren att egna någon tillsyn åt packhusgöromålen.
Uppbörden i Helsingborg — under år 1898
öfverstigande två millioner kronor —• vore äfven större än i Gefle,
och föremål för import derstädes vore, såsom statistiken utvisade,
de mest olikartade varuartiklar, ett förhållande, som naturligtvis
stälde stora kraf på packhuschefens varukännedom och utbildning
i öfrigt. Också hade tullkammaren förordat, att för
ändamålet en packhusinspektors- eller kontrollörstjenst måtte
inrättas. Detta förslag kunde styrelsen emellertid icke understödja.
Möjligt vore väl, att i en icke aflägsen framtid det
kunde befinnas lämpligt att gifva äfven närmaste föreståndaren
för packhuset i Helsingborg den mera sjelfständiga ställning,
som tillkomme packhusinspektoren i Malmö, men tills vidare
kunde, enligt styrelsens åsigt, det föreliggande behofvet nöjaktigt
tillgodoses genom inrättande af en andre kontrollörstjenst.
Jemte sagda befattning ansåge styrelsen, att för samma
tullkammares räkning erfordrades två nya kammarskrifvaretjenster,
hvaremot styrelsen för det dåvarande icke funne sig böra
biträda af tullkammaren gjord framställning om ytterligare en
fjerde ordinarie tjensteman. Att deremot de två nya kammarskrifvaretjensterna
vore högeligen af behofvet påkallade, lede
icke tvifvel. Den synnerligen kraftiga tillväxten i trafiken
öfver denna plats — hvars betydelse bäst framginge deraf,
att tulluppbörden derstädes under de sista fem åren ungefär

129

fördubblats — och särskildt ångfärjetrafiken med de många
in- och utklareringarna dagligen förutom all annan deraf härflytande
expedition stälde synnerligen stora fordringar på dervarande
tullpersonal; och att den på tullkammarens stat uppförda
tjenstemannapersonalen icke vore tillräcklig, visade sig
nogsamt af det förhållande, att under år 1899 i [allmänhet tre
extra ordinarie kammarskrifvare, utom en biträdande kammarskrifvare,
varit i ständig tjenstgöring använde. Styrelsen ansåge
alltså, att för anställning vid tullkammaren i Helsingborg
borde å tullverkets aflöningsstat uppföras ytterligare en andre
kontrollörsbefattning samt två nya kammarskrifvaretjenster.—

Kongl. Maj:t, som icke fann de anförda omständigheterna
fullt otvetydigt ådagalägga, att ökningen i arbete vid tullförvaltningen
i Helsingborg varit af den stadigvarande art och
den omfattning, att ett oundgängligt behof af de båda ifrågavarande
kammarskrifvaretjensterna förfunnes, uteslöt emellertid
den ena af dessa från förslaget.

Under år 1900 hafva, förutom den biträdande kammarskrifvaren,
fem extra ordinarie kammarskrifvare varit i ständig
tjenstgöring använde. Då detta ökade behof af förstärkt tjenstemannapersonal,
enligt hvad upplyst blifvit, under år 1901 visat
sig fortfara, torde de å extra stat uppförda tjensterna få anses
oundgängligen behöfliga, och fråga synes vara, om icke jemväl
generaltullstyrelsens förslag angående upptagande i staten
af ytterligare en kammarskrifvaretjenst förutom den, som komitén
ansett böra för packhustjenstgöringen inrättas i stället för
öfveruppsyningsmanstjensten, nu borde återupptagas; men komitén
har dock ansett, att dermed bör kunna tills vidare anstå.
Vid tullbevakningen har deremot komitén funnit två nya vaktmästaretjenster
böra inrättas, enär under åren 1898 och 1899
ej mindre än sex samt under åren 1900 och 1901 till och med
sju extra ordinarie vaktmästare måst till ständig tjenstgöring
inkallas. ,

Med iakttagande jemväl af komiténs nyssberörda förslag

130

Lund.

i fråga om öfveruppsyningsmanstjenstens utbytande mot kammarskrifvaretjenst
samt af komiténs framställning beträffande
förändrade benämningar för visse tjenstemän skulle tullkammarens
i Helsingborg stat komma att upptaga: en tullförvaltare,
en öfverkontrollör, en kontrollör och sex kammarskrifvare samt
vid bevakningen två uppsyningsmän, aderton vaktmästare och
två roddare.

Vid tullkammaren i Lund, som varit i verksamhet sedan
år 1895, finnes endast en ordinarie tjensteman, tullförvaltaren,
men från och med år 1900 har derstädes tillika varit anstäld
en biträdande kammarskrifvare.

Ganska snart efter tullkammarens öppnande visade sig,
att införseln transito till Lund af tullpligtiga varor tog jemförelsevis
stor omfattning, och blefvo göromålen särskildt betungande
på den grund, att införsel i regel skedde i smärre
partier af en stor mångfald olika varuslag, såsom framgår af uppgifterna
rörande tullkammaren i Lund i de vid detta betänkande
fogade bilagorna III och IV. På grund häraf har
tullförvaltaren icke kunnat ensam medhinna göromålen utan
måst i tjenstgöring använda extra ordinarie kammarskrifvare.
Under år 1899 blef till daglig tjenstgöring inkallad en extra
ordinarie tjensteman, och, ehuru biträdande kammarskrifvare
från och med påföljande år blef i Lund anstäld, har dock
under åren 1900 och 1901 i ständig tjenstgöring derstädes måst
användas ytterligare en extra ordinarie kammarskrifvare.

Oaktadt jemförelsevis kort tid förflutit, sedan tullkammare
inrättades i Lund, torde dock förhållandena sålunda hafva
ådagalagt ett oafvisligt behof af ytterligare en tjensteman vid
denna tullförvaltning, och under sådana omständigheter lärer
en för densamma afsedd kammarskrifvaretjenst böra å stat
uppföras.

Vid tullförvaltningen i Malmö finnas å ordinarie stat an -

Malmö.

131

stälde, jemte tullkammarens båda föreståndare — tullförvaltaren
och kontrollören — en packhusinspektor, en tullbevakningsinspektor,
en tullkassör och konfiskationsinspektor, en andre
kontrollör, elfva kammarskrifvare, två öfveruppsyningsman, tre
uppsyningsman, tjugosju vaktmästare och två roddare. Sedan
år 1901 äro derjemte å extra stat uppförde två andre kontrollörs-,
fem kammarskrifvare-, en uppsyningsman- och sex vaktmästaretjenster.
Såsom skäl för inrättande af sistnämnda fjorton
tjenster hade af generaltullstyrelsen anförts följande.

De ordinarie tjenstemännens antal vid tullkammaren i
Malmö hade efter år 1876 ökats med en på 1884 års stat tillkommen
tullkassör och sammanlagdt fem å 1894 och 1898 års
stater nyuppförde kammarskrifvare. Samtidigt hade emellertid
uppbörden ökats från 2,195,252 kronor tullmedel och 33,156
kronor fyr- och båkmedel år 1876 till respektive 5,053,026
kronor samt 87,682 kronor år 1898. Den ansenliga tillväxt
i tullkammarens arbetsbörda, hvarom denna ökade uppbörd
vittnade och hvilken här, likasom i Helsingborg, ytterligare
skärpts genom krafven på skyndsammare expedition
i följd af nytillkomna samfärdsmedel, hade föranledt
användande i stor utsträckning af inkallade extra ordinarie
tjensteman såväl vid de egentliga tullkammaregöromålen som
ock i packhuset. Olägenheterna af detta förhållande och bristen
på erforderligt antal extra ordinarie tjenstemän hade föranledt
tullförvaltningen att hemställa om en i förhållande till den stegrade
trafiken någorlunda afpassad ökning af antalet ordinarie
tjenstemän. Dervid hade först framhållits behofvet af två nye
andre kontrollörer att anställas, den ene å tullkammaren och
den andre i packhuset. Flera af de göromål å tullkammaren,
hvilka vore afsedda för kontrollören och enligt sakens natur
tillhörde hans tjenst, hade, enligt hvad tullkammaren upplyst,
enär denne tjensteman dåmera vore upptagen med nederlagsoch
transitgöromålen samt journaliseringen af utgående varor,
måst, i saknad af tjensteman af högre grad, anförtros åt en

132

kammarskrifvare, hvilket finge anses mindre lämpligt. Hvad
åter anginge den för packhustjenstgöringen ifrågasatte andre
kontrollören, hade framhållits, hurusom packhusinspektoren, i
följd af nödvändigheten att esomoftast inspektera handläggningen
af de förtullningsbestyr, hvilka förekomme utom packhuset
vid ångfärjestationen och på kajerna inom packhusområdet
äfvensom utom packhusområdet förekommande vägningaraf
spanmål m. m., allt för mycket droges från uppsigten öfver tullbeliandlingsgöromåleni
packhuset, hvarföre det måste anses synnerligen
angeläget, att derstädes anstäldes ytterligare en tjensteman
i andra graden, hvilken, jemte det han skulle förestå en expedition
i packhuset, kunde öfvertaga en del af nyssberörda inspektionsgöromål.
Till detta skäl, som i och för sig finge anses talande
nog, ville styrelsen lägga den anmärkning, att i ett packhus med
så omfattande göromål som i Malmö det icke kunde anses
lämpligt, att, såsom förhållandet vore, alla de under packhuschefen
lydande tjenstemännen med undantag af en enda tillhörde
lägsta graden.

Äfven i sistnämnda grad påkallades förstärkning af tjenstemännens
antal vid såväl tullkammare- som packhusgöromålen.
Enligt hvad upplyst blifvit, deltoge dagligen under hela
året i de förra tre och i de senare icke mindre än åtta extra
ordinarie kammarskrifvare, häribland icke inberäknade de biträdande
kammarskrifvarne. Vid sådant förhållande syntes det
af tullförvaltningen begärda antalet af fem nye kammarskrifvare,
deraf en afsedd för tullkammaren och fyra för packhuset,
vara det lägsta, som borde ifrågakomma,

Härförutom påkallades förstärkning af tullbevakningen i
Malmö, vid hvilken tjenstgjorde, utom den ordinarie personalen,
en ständigt biträdande uppsyningsman och tio å tolf
ständigt inkallade extra ordinarie vaktmästare. Med afseende
härå och i betraktande af den ansenliga och allt mer tilltagande
gods- och persontrafiken samt nederlags- och isynnerhet transitrörelsen
i Malmö, hvilket allt stälde årligen växande kraf på

133

bevakningspersonalen, måste styrelsen anse fullt fog förefinnas
för tullförvaltningens gjorda framställning om bevakningspersonalens
förstärkning med en uppsyningsman och sex vaktmästare.
—

De senaste årens erfarenhet synes gifva vid handen, att
en ökning af ifrågavarande tullförvaltnings personal, motsvarande
antalet nu å extra stat uppförda tjenstebefattningar,
kommer att i hufvudsak nöjaktigt tillgodose behofvet under den
närmaste framtiden. Dock torde, med afseende å redan förefintliga
kraf på ökad personal vid tullbehandlingsgöromålen, i
packhuset erfordras ännu en tjensteman utöfver det antal, som
med nu tillgängliga arbetskrafter kan bestås, och torde i sådant
afseende ytterligare en kammarskrifvaretjenst böra inrättas.
Deremot synes vid den fördelning af göromålen på fyra sjelfständigt
tullförvaltningsafdelningar, hvarom komitén i den
särskilda del af betänkandet, hvilken behandlar organisationsfrågor,
gjort framställning, en mindre, till besparing ledande
jemkning kunna vidtagas i afseende å de sex vaktmästaretjensternas
öfverförande från extra till ordinarie stat. Redan nu
torde i Malmö en bevakningsbetjent kunna anses väsentligen
upptagen af sådana uppassningsbestyr, hvilka i stad, der tullförvaltningen
är fördelad å afdelningar, bestridas af kammarvaktmästare;
och förutses kan, att för framtiden åtminstone en
betjent ständigt erfordras för sådana bestyr. Men vid sådant
förhållande och då aflöningen till kammarvaktmästare är väsentligt
lägre än den, som bestås åt bevakningsvaktmästare,
lärer i stället för sex sådane lämpligen endast fem jemte
en kammarvaktmästare nu böra å den ordinarie staten tillkomma.

Den tullpersonal, som sålunda och med iakttagande af de
af komitén ofvan föreslagna utbyten af tjenster mot andra, till
beskaffenheten eller endast till benämningen olika, skulle i
Malmö förefinnas, borde, enligt komiténs förmenande, lämpligen
å de särskilda afdelningarna sålunda fördelas:

134

Trelleborg.

å tullkammaren: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, en
kontrollör, sex kammarskrifvare och en kammarvaktmästare,
med skyldighet för denne sistnämnde att bestrida uppassning
jemväl vid uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret;

vid uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret: en tullförvaltare
och en kammarskrifvare;

vid packliusinspektionen: en öfverinspektor, två kontrollörer,
tio kammarskrifvare, en uppsyningsman och tre vaktmästare;
samt

vid tullbevakning sinspektionen: en öfverinspektor, en bevakningskontrollör
och en kammarskrifvare; hvartill skulle komma
vid bevakningen tre uppsyningsmän, tjugonio vaktmästare och
två roddare.

Vid tullförvaltningen i Trelleborg äro på ordinarie stat
anstälde en tullförvaltare, en uppsyningsman, tre vaktmästare
och en roddare, hvarjemte sedan år 1901 å extra stat finnas
uppförde två kammarskrifvare, en öfveruppsyningsman och tre
vaktmästare.

Generaltullstyrelsen hade till stöd för inrättande af de å
extra stat uppförda tjensterna anfört följande.

Sedan genom nådigt bref den 18 maj 18G6 medgifvits,
att i Trelleborg sjötullkammare med dertill hörande klareringsrätt
finge omedelbarligen öppnas, uppfördes på 1867 års stat
för dervarande tullförvaltning en tullförvaltare, två vaktmästare
och en roddare. Denna ordinarie personal hade sedan förstärkts
endast med en uppsyningsman, tillkommen å 1871 års
stat, samt ytterligare en vaktmästare från och med 1873. Trafikförhållandena
å platsen hade dock sedan dess undergått en så
fullständig omgestaltning, att personalens antal ej vidare kunde
anses afpassad efter hvad nödigt vore. Från 20,598 kronor,
hvartill tulluppbörden i Trelleborg belöpte sig år 1867, hade
densamma småningom gått uppåt till 46,520 kronor under år
1896, men, sedan under år 1897 den nya trafikleden Trelle -

135

borg—Sassnitz tillkommit, hade uppbörden stigit redan under
samma år till 234,471 kronor och företedde år 1898 en ytterligare
ökning till 340,896 kronor. Derjemte borde uppmärksammas
den betydande transitotrafik, som uppstått öfver ifrågavarande
stad och hvilken icke blefve synlig i tulluppbörden,
men, i likhet med den på uppbördssiffran föga inverkande
passageraretrafiken, kräfde icke ringa arbete af tullpersonalen.
Hela antalet af de till staden inkomna kolli, som ännu år 1875
uppgått till endast 11,538 stycken, hade år 1898 stigit till
117,644 stycken; och af sistnämnda antal transiterade till andra
orter icke mindre än 69,643 stycken, deraf 14,938 kolli vanligt
fraktgods och 54,705 med posten befordrade kolli. Gifvet
vore, att med en så ansenlig tillväxt i trafiken de tullförvaltningen
å platsen åliggande göromål icke kunnat ombesörjas
med den ordinarie personalen, utan att inkallad extra personal
måst i stor utsträckning användas. Då emellertid ett par års
erfarenhet förelåge, huru de nya trafikförhållandena verkade,
och då af hvad styrelsen inhemta! angående förhållandena under
år 1899 framginge, att trafiken under samma år ytterligare
i betydlig grad utvecklats, ansåge styrelsen sig ega fullt
skäl att söka åstadkomma den förändring i tullkammarens stat,
hvartill förhållandena, sådana de dittills gestaltat sig, finge
anses böra föranleda, hvarvid styrelsen dock ville erinra, att,
derest importen till Trelleborg skulle fortfarande utveckla sig
på sätt vunnen erfarenhet gåfve anledning att förmoda, en
ännu mera omfattande reglering af tullkammarens stat inom
en icke aflägsen framtid syntes blifva erforderlig. Behofvet,
sådant det kunde anses uttryckt genom 1898 års uppgifter
rörande trafiken, ansåge styrelsen, i likhet med tullkammaren,
kräfva anställande vid tullkammaren af två kammarskrifvare
samt vid bevakningen af en öfveruppsyningsman och tre vaktmästare.
—

Erfarenheten från den tid, som förflutit, sedan generaltullstyrelsen
yttrade sig på detta sätt, har ådagalagt, att trafi -

136

ken än vidare utvecklats; så till exempel har uppbörden år
1901 stigit till 482,750 kronor. Under tiden har också behofvet
af personalens tillökning ytterligare framträdt, då, förutom
personalen å extra stat, såväl vid tullkammaren som vid bevakningen
arbetskrafterna måst förstärkas genom extra ordinarie
tjenstemäns eller betjentes inkallande i tjenstgöring; och lärer
det alltså vara nödvändigt, att åtminstone lika många tjenster
inrättas på ordinarie stat som de nu på extra stat upptagna.

Derest, på sätt komitén redan vid behandlingen här förut
af frågan om vissa öfveruppsyningsmanstjensters utbytande
mot befattningar i tjenstemannagrad förordat, den i Trelleborg
å extra stat uppförda öfveruppsyningsmanstjensten utbytes mot
tjenstemannabefattning, skulle alltså vid tullkammaren i Trelleborg
komma att, förutom tullförvaltaren, finnas tre tjenstemän.
Ifrågasättas kunde väl, huruvida icke, med afseende å platsens
egenskap af lifligt trafikerad gränsort samt uppbördens storlek
och hastiga stegring, en af desse tjenstemän rätteligen borde
göras jemte tullförvaltaren ansvarig för ärendenas handläggning
och följaktligen tilldelas öfverkontrollörs grad. Komitén
har dock trott, att man tillsvidare bör kunna inskränka sig
till anställande af en kontrollör utan chefskap, hvilken skulle
kunna på ett mera sjelfständigt sätt ombesörja sådana vigtigare
göromål, som tullförvaltaren icke sjelf medhinner. De
två öfriga tjenstemannabefattningarna böra deremot uppföras
i kammarskrifvaregraden.

Den vid tullbevakningen anstälde roddaren har enligt särskildt
meddelad föreskrift skyldighet att tjenstgöra såsom vaktmästare,
på grund hvaraf och då något behof af särskildt roddbiträde
icke är för handen, roddaresysslan lärer böra utbytas
emot vaktmästaretjenst.

Staten skulle sålunda komma att för Trelleborg upptaga:
en tullförvaltare, en kontrollör, två kammarskrifvare, en uppsyningsman
och sju vaktmästare.

137

1 Ystad finnas, förutom tullverkets der anstälda ordinarie
personal, bestående af tullkammarens båda föreståndare — tullförvaltaren
och kontrollören — samt en öfveruppsyningsman, en
uppsyningsman ocb sex vaktmästare, derjemte å extra stat uppförda
en kammarskrifvare- och en vaktmästaretjenst.

Såsom skäl för inrättande af sistberörda båda tjenster både
generaltullstyrelsen i förslaget till tullverkets stater för år 1901
yttrat följande.

Enligt hvad tullkammaren i Ystad anmält, hade, utom tullkammarens
ordinarie personal, sedan år 1883 i ständig tjenstgöring
användts dels en biträdande kammarskrifvare, dels ock
en extra ordinarie kammarskrifvare, hvilken senare uppburit
det å tullkammarens stat uppförda anslag till skrifbiträde; och
hade tullkammaren, med afseende ådet stadigvarande behofvet
af dessa begge biträdens användande i daglig tjenstgöring,
anhållit, att två kammarskrifvaretjenster måtte varda å stat
uppförda, hvarjemte tullkammaren, med erinran att allt sedan
år 1890 en extra ordinarie vaktmästare varit i nära nog ständig
tjenstgöring använd, föreslagit inrättande af ytterligare en
vaktmästaretjenst för dervarande bevakning. De af tullkammaren
sålunda anförda förhållanden syntes visserligen ådagalägga,
att personalen behöfde ökas, men styrelsen funne sig
för det dåvarande kunna inskränka sig till att hemställa om
inrättande af den begärda vaktmästaretj ensten äfvensom af en
kammarskrifvaretjenst. —

Ifrågavarande två tjenster, af hvilka under en lång följd
af år stadigvarande behof sålunda visat sig, lära nu böra å
ordinarie stat öfverföras.

Med iakttagande jemväl af hvad komitén förut föreslagit
i fråga om öfveruppsyningsmanstj enstens i Ystad utbytande
emot kammarskrifvaretjenst samt förändrade benämningar för
visse tjenstemän, skulle tullkammarens stat komma att upptaga:
en tullförvaltare, en öfverkontrollör och två kammarskrifvare
samt vid bevakningen en uppsyningsman och sju vaktmästare.

Ystad.

138

Cimbrishamn. Tullpersonalen i Cimbrishamn utgöres af en tullförvaltare
och två vaktmästare, samtlige å ordinarie stat.

Uti sitt förslag till tullverkets stater för år 1901 hade
generaltullstyrelsen hemstält om inrättande vid tullbevakningen
i denna stad af en uppsyningsmanstjenst och i detta afseende
anfört hufvudsakligen följande.

Från och med år 1884 hade vid tullbevakningen i Cimbrishamn
varit förordnad en biträdande uppsyningsman med
årligt arfvode. Då behofvet af en särskild bevakningsförman
i sagda stad vore oafvisligt och af stadigvarande beskaffenhet,
hade styrelsen — sedan tullkammaren fäst uppmärksamheten
å otillräckligheten af berörda arfvode för befattningens innehafvare
— ansett sig böra föreslå, att i stället å stat uppfördes
en för bemälda tullbevakning afsedd uppsyningsmanstjenst. —

Detta förslag upptogs jemväl i Kongl. Maj:ts framställning
till Riksdagen, som emellertid ansåg frågan egentligen innefatta
löneförhöjning åt den biträdande uppsyningsmannen och
förty fann, att med densammas afgörande borde anstå till den
blifvande omarbetningen af tullverkets stater.

Vid den undersökning i detta ämne, hvartill komitén haft
en särskild anledning i Riksdagens berörda uttalande, har det
befunnits, att en särskild bevakningsförman icke kan undvaras
i Cimbrishamn; och lärer vid sådant förhållande en för dervarande
tullbevakning afsedd uppsyningsmanstjenst böra inrättas.

Åhus. I Ahus finnas å ordinarie stat uppförde en tullförvaltare,

en kammarskrifvare, en öfveruppsyningsman, en uppsyningsman
och fem vaktmästare.

Beträffande tullförvaltningen i Ahus har komitén förut
uttalat sig för dels inrättande af en öfverkontrollörstjenst, dels
ock öfveruppsyningsmansbefattningens utbytande emot kammarskrifvaretjenst.
Då emellertid tullkammare- och packhusgöromålen
i Åhus synas komitén kunna nöjaktigt ombesörjas af de

139

båda tullförvaltningsföreståndarne med biträde af endast en
tjensteman, bör alltså den å stat nu uppförda kammarskrifvaretjensten
indragas.

Vid tullbevakningen på nu ifrågavarande plats hafva under
år 1900 ej mindre än tre extra ordinarie vaktmästare varit
inkallade till enahanda daglig tjenstgöring som ordinarie vaktmästare;
och bar komitén vid sådant förhållande ansett bevakningspersonalen
böra ökas med åtminstone en vaktmästare.

Staten skulle sålunda komma att för Åbus upptaga: en
tullförvaltare, en öfverkontrollör, en kammarskrifvare, en uppsyningsman
och sex vaktmästare.

Tullkammaren i Karlshamn förestås nu af två gemensamt
ansvarige föreståndare, tullförvaltare och kontrollör. Den ordinarie
personalen i öfrigt vid denna tullförvaltning utgöres
endast af en öfveruppsyningsman och sex vaktmästare, men
dessutom finnas från och med år 1901 å extra stat uppförde
en kammarskrifvare, en uppsyningsman och en vaktmästare.

Rörande tullpersonalen på denna plats har komitén redan
förordat, att den nuvarande kontrollören med chefskap måtte
utbytas emot kontrollör utan chefskap och tullförvaltaren alltså
göras till ensam föreståndare för tullförvaltningen äfvensom
att öfveruppsyningsmanstjensten utbytes emot kammarskrifvaretjenst.

Angående behofvet af de å extra stat uppförda tjensterna
hade generaltullstyrelsen anfört följande.

Tullkammaren i Karlshamn hade omförmält, hurusom på
grund af det stora antal fartyg, i medeltal omkring 1,000 om
året, som besökte dervarande hamn, svårighet mötte att behörigen
ombesörja bevakningsgöromålen derstädes, hvilken
svårighet särskildt framträdt, efter det att stadens hamnområde
enligt nådiga brefvet den 22 april 1898 betydligt utvidgats.
Denna svårighet gjorde sig gällande så väl beträffande befälet,

Karlshamn.

140

Ronneby.

Karlskrona.

hvilket utöfvades af öfveruppsyningsmannen ensam vid sidan
af de honom åliggande göromål i packhuset, som ock i afseende
å den underlydande bevakningen, hvilken icke sällan måst
tillfälligt förstärkas med kustroddare. Ett sådant förhållande
vore emellertid, enligt styrelsens åsigt, förenadt med så stora
olägenheter för tullverket, att detsamma icke borde få fortfara,
utan syntes för förstärkning af ifrågavarande bevakning, på
sätt tullkammaren hemstält, böra inrättas en uppsyningsmanstjenst
och en vaktmästaretjenst. Derjemte hade styrelsen, med
anledning af hvad tullkammaren upplyst rörande omfattningen
af tullkammaregöromålen, till hvilkas handhafvande icke någon
annan tjensteman än tullkammarens begge föreståndare vore å
stat anstäld, funnit sig böra föreslå inrättande för tullkammarens
räkning af en kammarskrifvaretjenst. —

Då, enligt hvad upplyst blifvit, samma behof af förstärkt
personal vid tullförvaltningen i Karlshamn, hvilket gaf anledning
till ifrågavarande tre tjensters uppförande å extra stat,
fortfarande förefinnes, har komitén funnit dessa tjenster böra
öfverflyttas till ordinarie stat.

I Karlshamn skulle således komma att å tullkammarens
stat finnas uppförde: en tullförvaltare, en kontrollör och två
kammarskrifvare samt vid tullbevakningen en uppsyningsman
och sju vaktmästare.

Vid tullbevakningen i Ronneby finnes, jemte den derstädes
anstälde vaktmästaren, en roddare. Då, enligt hvad upplyst
blifvit, denne förrättar samma slags göromål, som åligga den
der anstälde vaktmästaren, anser komitén, att roddaresysslan
bör utbytas emot vaktmästaretjenst.

Vid tullkammaren i Karlskrona finnas å ordinarie stat icke
andra tjenstemän än tullkammarens båda föreståndare — tullförvaltaren
och kontrollören — men å extra stat är sedan år 1901
uppförd en kammarskrifvare. Vid dervarande tullbevakning

141

äro anstälde följande betjente, nemligen en öfveruppsyningsman,
en uppsyningsman, sex vaktmästare och två roddare, alla å
ordinarie stat.

Generaltullstyrelsen, som vid afgifvande af förslag till
reglering af tullverkets stater för år 1901 hemstält om inrättande
vid tullkammaren i Karlskrona af ej blott ofvanberörda
kammarskrifvaretjenst utan derjemte ytterligare en sådan tjenst,
hade till stöd för denna framställning anfört följande.

Tullkammaren i Karlskrona hade, med erinran bland annat
om de industriella anläggningar, som under senare tid uppstått
inom staden, samt om stadens förbättrade kommunikationer,
framhållit, hurusom trafiken under de sista 25 åren ansenligt
ökats derstädes, hvilket bäst bevisades deraf, att tulluppbörden,
som år 1874 uppgått till endast 242,605 kronor, stigit så, att
den år 1898 belöpte sig till 516,219 kronor. Deremot hade,
såsom tullkammaren å andra sidan framhållit, dess ordinarie
personal icke under nämnda tid ökats, utan jemte innehafvare
af de sedan åren 1874 respektive 1883 utgående anslagen till
skrifbiträde och till biträdande kammarskrifvare hade till
tjenstgöring mot dagtraktamente inkallade extra ordinarie
kammarskrifvare måst öfvertaga de bestyr, som tullkammareföreståndarne
sjelfve icke medhunnit. Under sista tiden hade
det dock mött allt större svårighet för tullkammaren att erhålla
sådana mer eller mindre tillfälliga biträden; och hade
tullkammaren af dessa förhållanden funnit sig föranledd att
anhålla om förstärkning af ifrågavarande personal med två
nye tjenstemän, af hvilka tullkammaren ansett en böra i staten
uppföras såsom andre kontrollör och en såsom kammarskrifvare.
Styrelsen, som hade sig väl bekant, att det under senare
tider understundom varit förenadt med svårighet att med tillgänglig
personal behörigen medhinna göromålen vid ifrågavarande
tullförvaltning, funne visserligen det sålunda begärda
antalet nya tjenster af behofvet påkalladt, men deremot icke
erforderligt, att någondera af de nya befattningarnas innehaf -

142

vare tilldelades högre grad än kammarskrifvares. Styrelsen
ansåge alltså, att den ifrågavarande tullkammarepersonalens
erforderliga förstärkning lämpligen kunde åvägabringas genom
inrättande af två nya kammarskrifvaretjenster. —

Kongl. Maj:t fann emellertid den gjorda utredningen icke
otvetydigt ådagalägga det oundgängliga behofvet af båda de
begärda kammarskrifvaretjensterna och uteslöt den ena af dessa
från förslaget.

Svårigheten för tullkammaren i Karlskrona under senare
åren att vid tillfälligt behof af ökad tjenstemannapersonal till
biträden erhålla erforderligt antal extra ordinarie kammarskrifvare
utöfver de två, hvilka emot åtnjutande af å tullkammarens
stat uppförda anslag till biträdande kammarskrifvare och till skrifbiträde
blifvit använde i daglig tjenstgöring, har, enligt hvad
upplyst blifvit, vid särskilda tillfällen måst föranleda medgifvanden
från generaltullstyrelsen, att visst arbete, som eljest
skolat utföras af tjenstemän, finge i Karlskrona under vederbörlig
kontroll bestridas af ordinarie bevakningsbetjente. Då en
dylik nödfallsutväg utan tvifvel medför olägenheter, kunde det
väl ifrågasättas, om icke, i öfverensstämmelse med generaltullstyrelsens
förberörda hemställan, tullkammarens ordinarie tjenstemannapersonal
borde förstärkas med ytterligare en person
utöfver den nu å extra stat uppförde kammarskrifvaren samt
den kammarskrifvare, hvilken borde tillkomma i stället för
innehafvaren af den, enligt hvad förut anförts, till indragning
förordade öfveruppsyningsmanstjensten; men, enär det torde
kunna vara att förvänta, att med afseende å de två kammarskrifvaretjenster,
hvilka sålunda ändock skulle komma att å tullkammarens
ordinarie stat uppföras, större antal extra ordinarie
tjenstemän skall finna med sin fördel förenligt att söka anställning
vid tullkammaren, har komitén ansett någon ytterligare
förstärkning af tullkammarens ordinarie tjenstemannapersonal
icke för det närvarande kunna anses oundgängligen påkallad.

Deremot har komitén icke kunnat undgå att finna någon

143

förstärkning af tullbevakningspersonalen i Karlskrona erforderlig.
Det har nemligen, enligt hvad komitén inhemta!, icke
vant möjligt att med nuvarande antal ordinarie vaktmästare
och roddare till alla delar nöjaktigt bevaka stadens synnerligen
vidsträckta hamnområde, utan hafva för uppsigt å hamnens
mera aflägsna delar två extra ordinarie vaktmästare måst
ständigt i tjenstgöring användas. Då emellertid ett sådant
stadigvarande behof af bevakningstillsyn icke, lika väl som det
behof af bevakningsförstärkning, hvilket har sin grund allenast
i vexlande trafikförhållanden, lämpligen kan tillgodoses medelst
anlitande af extra ordinarie betjente, har komitén funnit nödigt,
att för tullbevakningens i Karlskrona räkning två nya vaktmästaretjenster
blifva å stat uppförda.

Med iakttagande jemväl af hvad komitén förordat dels,
enligt hvad nyss anförts, om öfveruppsyningsmanstjenstens i
Karlskrona utbytande mot kammarskrifvaretjenst, dels ock
angående förändrad benämning för chefkontrollör, skulle tullkammarens
stat komma att upptaga: en tullförvaltare, en öfverkontrollör
och tva kammarskrifvare samt vid bevakningen en
uppsyningsman, åtta vaktmästare och två roddare.

Vid tullbevakningen i Visby finnes, förutom den ordinarie Visby
bevakningspersonalen, bestående af en uppsyningsman och tre
■vaktmästare, a extra stat uppförd ytterligare en vaktmästaretjenst.

I sitt underdåniga förslag till tullverkets stater för år 1901
hade generaltullstyrelsen till stöd för sin hemställan om inrättande
i Visby af ej blott denna vaktmästaretjenst utan
äfven ytterligare en sådan tjenst, hvilken dock af Kongl. Maj:t
uteslöts från förslaget, anfört, att den ordinarie tullbevakningspersonalen
i Visby under flera år varit otillräcklig och att
under större delen af seglation stiden minst två extra ordinarie
vaktmästare måst användas i ständig tjenstgöring. Dessa skäl

144

Norrköping.

anser komitén böra betinga, att den å extra stat uppförda
vaktmästaretj ensten öfverflyttas på ordinarie stat.

Med iakttagande derjemte af komiténs redan förut framstälda
förslag om kontrollörstjenstens i Visby utbytande mot
kammarskrifvaretjenst skulle staten för dervarande tullförvaltning
komma att upptaga: en tullförvaltare, en kammarskrifvare,
en uppsyningsman och fyra vaktmästare.

Å tullkammarens i Norrköping ordinarie stat äro, förutom
tullkammarens båda föreståndare — tullförvaltaren och kontrollören
— uppförde en tjensteman, kammarskrifvare, samt, med
anställning vid bevakningen, en öfveruppsyningsman, två uppsyningsmän
ocn tolf vaktmästare. Å. extra stat äro vid denna
tullförvaltning dessutom från och med år 1901 uppförda en andre
kontrollörs-, två kammarskrifvare- och två vaktmästaretjenster.

Generaltullstyrelsen hade till stöd för sistnämnda fem
tjensters inrättande anfört följande.

Under det sista halfva seklet hade icke någon ökning af
den vid tullförvaltningen i Norrköping å stat anstälda personal
egt rum, men deremot hade år 1871 indragning skett af två
vaktmästaretj enster. Naturligt vore vid sadant förhållande och
med den storartade utveckling, rörelsen i allmänhet och icke
minst på denna plats under en sa lång tid vunnit i afseende
hvarå endast behöfde erinras, att arliga tulluppbörden i
Norrköping dåmera öfverstege två millioner kronor att
göromålens behöriga uppehållande med den befintliga personalen
måste erbjuda stora svårigheter, i synnerhet som, åtminstone
hvad tjenstemannaklassen beträffade, brist rådde på
extra ordinarie biträden. Också hade tullkammaren framhållit,
hurusom ett oafvisligt behof af personalens förstärkande förelåge,
samt i sådant afseende hemstält om följande nya befattningar,
nemligen: en andre kontrollörstjenst, tva kammarskrifvaretjenster
och två vaktmästaretjenster. Vid detta förslag
funne styrelsen för sin del icke något att erinra. Af alldeles

145

samma skäl, som i fråga om Gefle och Helsingborg anförts,
ansåge styrelsen angeläget, att en andre kontrollör anstäldes
i Norrköping för tjenstgöring i packhuset; och jemväl om
oumbärligheten af de öfriga begärda tjensterna vore styrelsen
öfvertygad. —

Af berörda nya tjensters innehafvare utgör, enligt hvad
komitén inhemtat, den ene kammarskrifvaren en väl behöflig
förstärkning af arbetskrafterna vid de egentliga tullkammaregöromålen,
under det att de öfrige, med undantag af den ene
vaktmästaren, som tilldelats den egentliga bevakningen, der
han icke lärer kunna undvaras, disponerats för packhustjenst,-göringen, vid hvilken jemväl öfveruppsyningsmannen fortfarande
är ständigt sysselsatt.

Först efter det packhuspersonalen erhållit denna tillökning
i antal, har det varit möjligt att i packhuset inrätta två särskilda
expeditioner till allmänhetens betjenande, en anordning,
som sedan flera år tillbaka varit af behofvet påkallad och med
hvars bibehållande någon minskning i nuvarande personal icke
låter förena sig. Vid sådant förhållande har komitén funnit
samtliga vid denna tullförvaltning nu å extra stat uppförda
tjenstebefattningar böra till ordinarie stat öfverföras. Med iakttagande
derjemte af öfveruppsyningsmanstjenstens utbytande
mot en kammarskrifvaretjenst, i enlighet med hvad ofvan förordats,
äfvensom af de föreslagna förändringarna i fråga om
benämningen för visse tjenstemän skulle tullkammarens stat
komma att upptaga: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, en
kontrollör och fyra kammarskrifvare samt vid bevakningen två
uppsyningsmän och fjorton vaktmästare.

Vid tullkammaren i Linköping finnes icke å stat anstäld Linköping,
annan tjensteman än tullförvaltaren. Enär emellertid derstädes
under senaste åren ständigt behöfts biträde af ytterligare en
tjensteman, hvilket behof tills vidare tillgodosetts genom anlitande
af en biträdande kammarskrifvare, har komitén, i en 10 -

146

Söderhamn.

Sundsvall.

lighet med sin ofvan, under Nyköping, uttalade åsigt, att
under sådana omständigheter biträdande kammarskrifvarebefattning
bör utbytas mot ordinarie tjenst, funnit sig böra
föreslå inrättande vid nämnda tullkammare af en kammarskrifvaretjenst.

Personalen vid tullbevakningen i Söderhamn utgöres af en
uppsyningsman och fyra vaktmästare, samtlige å ordinarie stat.

På grund af stadens säregna kamnförhållanden, i det
att endast mindre djupgående fartyg kunna uppgå till sjelfva
staden, under det att den egentliga, för större fartyg afsedda
hamnen är belägen på omkring tre kilometers afstånd derifrån
vid Stugsund, måste sagda bevakningsstyrlca fördelas på två
särskilda stationer; och bar densamma med afseende särskilt
å berörda förhållande sedan åtskilliga år tillbaka visat
sig alltmera otillräcklig och måst förstärkas genom användande
i tjenstgöring af extra ordinarie betjente. Under en följd
af år hafva sålunda två extra ordinarie betjente under hela
seglationstiden måst användas i daglig tjenstgöring, deraf den
ene mot visst arfvode för hela tiden, hvarjemte för tillsyn å
barlastlossningar å olika lastageplatser inom distriktet i regel
måst beordras extra ordinarie vaktmästare.

Till denna den nuvarande bevakningspersonalens otillräcklighet
har äfven, på sätt tullkammaren erinrat, den omständighet
bidragit, att nederlagsrätten på platsen under årens lopp
allt mera tagits i anspråk.

Vid nu anförda förhållande bar komitén ansett, att någon
förstärkning af sagda bevakningspersonal är behöflig och att
i sådant afseende ytterligare en vaktmästare bör å stat uppföras.

Vid tullbevakningen i Sundsvall äro, förutom den ordinarie
bevakningspersonalen, bestående af en öfveruppsynings -

147

man, tva uppsyningsman, elfva vaktmästare och två roddare,
anstälde tre vaktmästare med aflöning å extra stat.

Generaltullstyrelsen hade till stöd för gjord hemställan om
inrättande å 1901 års stat af fyra för tullbevakningen i Sundsvall
afsedda nya vaktmästaretjenster — af hvilka emellertid
Kongl. Maj:t fann en böra från förslaget utgå — anfört i
hufvudsak följande.

Sedan under år 1899 tullstationen i Svartvik inom Sundsvalls
tullkammaredistrikt indragits, hade de invisitations- och
bevakningsgöromål, som ålegat dervarande tullbevakning, vid
hvilken en ordinarie vaktmästare, i mån af behof biträdd af
inkallade extra ordinarie betjente, tjenstgjort, öfverflyttats på
tullbevakningen i Sundsvall. På grund häraf och i följd af
den alltjemt ökade trafiken på denna stad erfordrades, enligt
hvad dervarande tullkammare anmält, vid sistbemälda bevakning
fyra nya vaktmästaretjenster, om hvilkas inrättande styrelsen
fördenskull funnit sig böra afgifva förslag. —

Sedan detta anfördes, har indragning skett af ytterligare
en inom tullkammarens distrikt befintlig tullplats, nemligen
tullstationen vid det omkring 14 kilometer från Sundsvall belägna
Vifsta, och i följd häraf hafva tullbevakningens i Sundsvall
göromål än ytterligare ökats. Tullkammaren har jemväl
meddelat, dels att år 1900 i tjenstgöring användts åtta extra
ordinarie betjente under mera än halfva året samt ytterligare
nio under kortare tidsperioder, dels ock att behofvet af förstärkning
af den ordinarie bevakningspersonalen stält sig
ungefär lika under åren 1900 och 1901.

Af ofvanstående framgår visserligen, att den ordinarie personalen
vid tullbevakningen i Sundsvall är afsevärdt otillräcklig
under den del af året, då seglationen pågår, och att behofvet
af bevakningsförstärkning under berörda tid icke på långt när
nöjaktigt tillgodoses genom de för närvarande å extra stat
inrättade vaktmästaretjensterna. Å andra sidan förekommer

148

emellertid, att i Sundsvall sjöfarten är stängd under en stor
del af året, i följd hvaraf ock, oaktadt den ordinarie personalen
måst förstärkas så betydligt, som ofvan omförmälts,
ingen extra ordinarie betjent beböft användas i tjenstgöring
under längre del af året än 7 V» månader.

Under sådana omständigheter och då göromålen under
vintern icke kunna antagas betinga någon väsentligare ökning
i den nuvarande ordinarie personalen, lärer det icke kunna ur
statsregleringssynpunkt annat än möta betänkligheter att till
hufvudsaklig grund för bestämmande af den ordinarie bevakningspersonalens
antal lägga trafikförhållandena på platsen
under den tid, då sjöfarten är öppen. Äfven med behörigt
beaktande af de under sagda tid rika tillfällena till arbetsförtjenst
inom de norrländska sågverksdistrikten och de oftast
ansenliga arbetslöner, som dervid stå till buds och som väl
kunna antagas medföra svårigheter för tullförvaltningarna derstädes
att hålla disponibel extra ordinarie personal i reserv, vill
det dock synas komitén, att på en tullplats, der under seglationstiden
så liflig trafik eger rum som i Sundsvall och der följaktligen
den extra ordinarie personalen har rikt tillfälle att
förvärfva tjenstemeriter, medförande ökade utsigter till vinnande
af befordran till ordinarie tjenst, man icke på grund af enskild
konkurrens om arbetskrafterna kan behöfva befara, att berörda
svårigheter skola blifva oöfvervinneliga. Då dertill kommer,
att de fördelar, som befordran till ordinarie tjenst medför, väl
kunna grunda anspråk på tjenstgöring under några år mot den
godtgörelse, som bestås de i tjenstgöring använde extra ordinarie
betjente, eller, i den mån sådant synes vara att föredraga, mot
särskildt för seglationstiden bestämdt arfvode, har komitén,
som eljest skulle ansett ytterligare ökning af bevakningspersonalen
i Sundsvall, utöfver den redan å extra stat medgifna,
hafva bort ifrågakomma, trott sig till och med kunna föreslå,
att endast en af de å extra stat uppförda vaktmästaretjensterna
derstädes öfverföres till ordinarie stat.

149

Då komitén redan i annat sammanhang föreslagit öfveruppsyningsinanstjenstens
utbytande mot kammarskrifvarebefattning,
skulle, med iakttagande jemväl af förslaget om förändrad
benämning för den vid tullkammaren såsom andre chef
anstälde kontrollör, staten komma att för tullförvaltningen i
Sundsvall upptaga: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, tre
kammarskrifvare, två uppsyningsman, tolf vaktmästare och två
roddare.

Vid tullkammaren i Hernösand finnes å ordinarie stat icke
någon annan tjensteman än tullförvaltaren, men å extra stat
är sedan år 1901 uppförd en kammarskrifvare. Vid tullbevakningen
äro anstälde: en uppsyningsman, tre vaktmästare och
en roddare, samtlige å ordinarie stat.

Generaltullstyrelsen hade till stöd för sitt förslag om
inrättande af den å extra stat nu upptagna kammarskrifvaretjensten
anfört följande.

Tullkammaren i Hernösand, som vid ett föregående tillfälle
hemstält, att den kammarskrifvarebefattning å tullkammarens
stat, som år 1873 indragits, måtte derå ånyo uppföras,
hvilken hemställan emellertid då icke föranledde till någon
styrelsens åtgärd, hade åter anmält, att de ökade göromålen
oafvisligen fordrade ett ständigt biträde på tullkammaren,'' der
arbetet vissa tider af året så hopat sig, att tullförvaltaren
många veckor å rad varit strängt upptagen från klockan 8 å 9
på morgonen till klockan 9 å 10 på aftonen med endast en
timmes afbrott för middags intagande. Det syntes styrelsen
icke kunna bestridas, att å tullkammaren, der tullförvaltaren
vore ensam ordinarie tjensteman, ökad personal vore behöflig.
Uppbörden derstädes, ehuru vexlande under de senare åren,
vore dock, med omkring 300,000 kronor tullmedel samt omkring
100,000 kronor fyr- och båkmedel årligen, i detta afseende
tillräckligt talande. Särskildt borde ock framhållas den
utveckling, nederlagsrörelsen i Hernösand tagit under senare

Hernösand.

150

Skellefteå,

åren, i det att densamma sedan år 1888 nära fyrdubblats.
Under sådana omständigheter ansåge styrelsen tullkammarens
begäran om återuppförande å dess stat af ifrågavarande tjenst
synnerligen behjertansvärd, och styrelsen funne sig derföre
böra föreslå inrättande för tullkammarens räkning af en kammarskri
fvaretj enst. —

Det genom hvad sålunda anförts ådagalagda bebofvet af
ökad tjenstemannapersonal vid tullkammaren i Hemösand bar,
enligt hvad komitén inhemtat, fortfarande gjort sig gällande.
Sålunda erfordrades år 1900, förutom tullförvaltaren, i ständig
tjenstgöring ytterligare två tjenstemän, nemligen en biträdande
kammarskrifvare samt en emot åtnjutande af å tullkammarens
stat uppfördt anslag till skrifbiträde i tjenstgöring använd extra
ordinarie kammarskrifvare; och jemväl efter det att den biträdande
kammarskrifvaren blifvit från och med år 1901 utbytt
emot kammarskrifvare å extra stat, har en extra ordinarie tjensteman
alltjemt måst användas såsom skrifbiträde.

Berörda å extra stat uppförda tjenst bör alltså till ordinarie
stat öfverflyttas; och då komitén förut vid behandlingen
af tullförvaltningarnas organisation framhållit behofvet af anställandet
vid nu ifrågavarande tullförvaltning af en särskild
kammarskrifvare för tullbehandlingsgöromålens ombesörjande,
under det att uppsyningsmannen bibehålies såsom bevakningsbefäl,
skulle alltså aflöningsstaten för tullförvaltningen i Hernösand
komma att upptaga: en tullförvaltare, två kammarskrifvare,
en uppsyningsman, tre vaktmästare och en roddare.

Vid tullförvaltningen i Skellefteå utgöres personalen af
allenast en tullförvaltare, tre vaktmästare och två roddare,
samtlige å ordinarie stat.

Bevakningspersonalen i Skellefteå har på grund af stadens
hamnförhållanden sin verksamhet fördelad på två ställen. På
ett betydligt afstånd från sjelfva staden — mer än 10 kilometer
— ligger nemligen, vid Skellefte elfs utlopp, stadens

151

egentliga hamn, Ursviken, der sjöledes från utlandet inkommande,
till staden destineradt gods måste upplossas för att
derefter på mindre farkoster under tullbevakning fraktas uppför
elfven till staden, hvarest tullbehandlingen eger rum.

En gifven följd häraf är, att tullförvaltaren ej kan utöfva
vederbörlig uppsigt såväl i sjelfva staden som vid hamnen.
Också har, på sätt jemväl tullkammaren erinrat, tillsynen öfver
bevakningen vid Ursviken allt sedan tullkammarens öppnande
år 1882 uppdragits åt den vid Ursviken posterade kustuppsyningsmannen,
hvilken härigenom blifvit så godt som uteslutande
upptagen af göromål, som eljest åligga uppsyningsman
vid den lokala tullbevakningen.

Då komitén, såsom å annat ställe i betänkandet omförmäles1),
funnit erforderligt, att kustuppsyningsmannen får odeladt
egna sig åt sin egentliga uppgift, kustbevakningen
inom tullkammarens distrikt, men af hvad ofvan anförts framgår,
att i Skellefteå kräfves ett underbefäl för bevakningspersonalen,
har komitén funnit sig föranlåten föreslå, att en
uppsyningsmanstjenst inrättas vid tullbevakningen derstädes.

Vid tullförvaltningen i Luleå finnas på ordinarie stat anstälde
en tullförvaltare, en uppsyningsman, fyra vaktmästare
och två roddare, hvarjemte sedan år 1901 å extra stat äro
uppförda en kammarskrifvare- och två vaktmästaretjenster.

Såsom skäl för inrättande af sistberörda tre tjenster hade
af generaltullstyrelsen anförts följande.

En af de tullplatser, der rörelsen under senare åren synnerligen
utvecklats, utan att detta föranledt någon motsvarande
ökning af den ordinarie tullpersonalen på stället, vore Luleå.
Trafikens tillväxt visade sig väl icke så mycket af ökningen i
den egentliga tulluppbörden, enär de der debiterade tullmedlen,
ehuru beloppet under sista decenniet mer än fördubblats, likväl
år 1898 ännu icke utgjorde mer än 122,996 kronor. Men *)

Luleå.

*) So sid. 190 och följande.

152

också vore det icke så mycket importen som fastmera exporten,
hvilken grundade stadens betydelse. I hvilken mån tullförvaltningens
deraf föranledda göromål, såväl å tullkammaren
som vid bevakningen, ökats, derom kunde man göra sig en
föreställning af det förhållande, att, trots den nedgång i totala
fyr- och båkafgiftsuppbörden, som blifvit en följd af den medelst
nådiga kungörelsen den 14 juni 1894 genomförda ändring i
stadgandena angående denna afgift, den i Luleå under år 1898
debiterade uppbörd af ifrågavarande slag uppgått till 175,454
kronor — ungefär sex gånger så mycket som ett tiotal år
tidigare — och öfverstigit den i hvarje annan stad än Stockholm
och Göteborg debiterade. Häraf framginge, att tullkammarens
framstälda begäran, att personalen å tullkammaren
och vid tullbevakningen måtte förstärkas med en kammarskrifvare
och två vaktmästare, vore fullt befogad; och ansåge
sig styrelsen derföre böra hemställa om inrättande af en kammarskrifvaretjenst
och två vaktmästaretjenster. —

För fullständigande af nyssberörda uppgifter angående
uppbörden torde här böra tilläggas, att under år 1901 i Luleå
influtit 164,404 kronor tullmedel, samt 185,518 kronor fyroch
båkmedel.

Enär å tullkammaren i Luleå sedan flera år tillbaka
funnits ett stadigvarande behof af en tjensteman förutom tullförvaltaren,
bvilket behof, innan kammarskrifvaretjensten tillkom,
tillgodosetts medelst en biträdande kammarskrifvare, lärer
berörda på extra stat nu upptagna kammarskrifvaretjenst böra
öfverflyttas till ordinarie stat.

Beträffande vidare tullbevakningen hade väl det årligen
framträdande behofvet att under seglationstiden i tjenstgöring
inkalla ett betydligt antal extra ordinarie betjente kunnat föranleda
förslag om inrättande i Luleå af ytterligare flera ordinarie
vaktmästaretjenster utöfver de två nu å extra stat uppförda; men
då behofvet af ökad tullbevakning under seglationstiden bör
kunna utan större olägenhet i Luleå tillgodoses på samma sätt

153

som i fråga om Sundsvall blifvit föreslaget, har komitén ansett
sig kunna begränsa sitt förslag i förevarande afseende till en
hemställan om öfverflyttande från extra till ordinarie stat af
omförmälda båda vaktmästaretjenster.

Tullförvaltningens i Luleå stat skulle sålunda komma att
upptaga: en tullförvaltare, en kammarskrifvare, en uppsyningsman,
sex vaktmästare och två roddare.

Vid tullförvaltningen i Haparanda finnas på ordinarie stat
anstälde en tullförvaltare, en öfveruppsyningsman och sex
vaktmästare, hvarförutom från och med år 1901 å extra stat
äro uppförda en kammarskrifvare- och två vaktmästaretjenster.

Angående behofvet af de å extra stat uppförda tjensterna
hade generaltullstyrelsen anfört följande.

De egentliga tullkammaregöromålen vid tullkammaren i
Haparanda hade sedan lång tid tillbaka icke kunnat af tullförvaltaren
ensam medhinnas. Dittills hade dock endast anslag
till skrifbiträde varit honom tilldeladt. Emellertid hade göromålen
ökats så, att den extra ordinarie kammarskrifvare, som
åtnjöte sagda anslag, hade sin tid fullt upptagen af göromål
å tullkammaren och i packhuset. Vid sådant förhållande hade
styrelsen ansett sig böra, i enlighet med tullkammarens hemställan,
föreslå inrättandet vid tullkammaren af en kammarskrifvaretjenst.
Invisitationen af de talrika bogserbåtarne inom
Haparanda tullkammaredistrikt hade, enligt hvad tullkammaren
upplyst, under flera år måst öfverlåtas antingen åt kustbevakningen
eller åt en på ön Hanhinkari posterad, för bevakning
af trävarulastningar afsedd vaktmästare, då annan personal icke
kunnat för ändamålet disponeras. Att en dylik anordning icke
vore lämplig, vore uppenbart, då kustbevakningen icke borde
upptagas med sådana bestyr och så vigtiga förrättningar icke
kunde tillfredställande utföras af en enda person utan ledning
och uppsigt af bevakningsbefäl. Med afseende derå att antalet
af dylika invisitationer vexlade från ett- ända till två -

Haparanda.

154

Örebro.

hundra årligen, syntes erforderlig tullbevakningspersonal för
deras ombesörjande böra å tullkammarens stat uppföras, för
bvilket ändamål styrelsen ansåge två vaktmästaretjenster böra
inrättas, hvaremot nödigt befäl syntes tills vidare kunna anskaffas
genom förordnande af en vaktmästare såsom biträdande
uppsyningsman. —

Då sålunda andragna skäl torde få anses fortfarande ega
oförminskad giltighet, lära ifrågavarande tre på extra stat nu
upptagna tjenster böra till ordinarie stat öfverföras.

Staten skulle således komma att för tullförvaltningen i
Haparanda upptaga: en tullförvaltare, en kammarskrifvare, en
öfveruppsyningsman och åtta vaktmästare.

Sedan staden Örebro fullgjort i nådigt bref den 24 april
1896 stadgade vilkor för åtnjutande af stapelstads- samt nederlags-
och transitupplagsrätt, blefvo, enligt Kongl. Maj:ts medgifvande
af den 10 februari 1899, derstädes på förordnande
anstälde en tullförvaltare och en vaktmästare; och denna personal
både generaltullstyrelsen vid afgifvande sistnämnda år
af förslaget till reglering af tullverkets stater för år 1901 upptagit
till uppförande på ordinarie stat, men blef'' densamma i
likhet med samtliga öfriga då tillkomna tjenstebefattningar vid
tullverket i stället å extra aflöningsstat uppförd.

Yaruinförseln till Örebro har emellertid under den korta tid,
tullkammare varit derstädes inrättad, tagit sådan omfattning,
att sagda personal sedermera befunnits otillräcklig. Uppbörden,
som för de nio månader af år 1899, under hvilka
tullkammaren var i verksamhet, uppgick till 220,933 kronor,
bar sedan alltjemt stigit och utgjorde år 1901 ej mindre än
378,273 kronor. Till följd af rörelsens tillväxt måste också
redan vid slutet af år 1900 biträdande kammarskrifvare anställas
vid tullkammaren, och under år 1901 har ytterligare en
extra ordinarie kammarskrifvare varit använd i ständig tjenstgöring.
Det sålunda stadigvarande bebofvet af biträde åt

155

tullförvaltaren anser komitén betinga anställande vid tullkammaren
i Örebro af åtminstone en kammarskrifvare.

Men icke blott å tullkammaren utan äfven vid bevakningen
har, enligt hvad upplyst blifvit, oafvisligt behof af personalförstärkning
framträdt, så att under största delen af år 1901
en extra ordinarie betjent måst inkallas i tjenstgöring. Härtill
har, enligt hvad jemväl inhemtats, i väsentlig mån bidragit, att
vid midten af samma år vid ångbåtarnes tilläggsplats, på ett betydande
afstånd från tullkammaren, inrättats en särskild packhuslokal
för tullbehandling af sjöledes ankommande varor.

Då göromålens omfattning och nödvändigheten af tullbevakning
å skilda platser i staden torde kräfva användande
i ständig tjenstgöring af «ninst två vaktmästare, har komitén
ansett, att vid tullbevakningen i Örebro två vaktmästaretjenster
böra uppföras å stat.

1 aflöningsstaten lära sålunda nu böra upptagas en tullförvaltaretjenst
i Örebro samt för dervarande tullförvaltning afsedda
en kammarskrifvaretjenst, hvars innehafvare tillika bör
utöfva bevakningsbefäl, och två vaktmästaretjenster.

Vid tullförvaltningen i Karlstad finnas på ordinarie stat Karlstad,
anstälde en tullförvaltare, en öfveruppsyningsman och två vaktmästare,
hvarjemte å extra stat sedan år 1901 är uppförd en
kammarskrifvaretjenst, till stöd för hvars inrättande generaltullstyrelsen
åberopat omöjligheten för tullförvaltaren i Karlstad
att ensam medhinna tullkammaregöromålen.

Komitén har emellertid i annat sammanhang föreslagit,
dels att, med afseende å den betydliga uppbörd tullkammaren
i Karlstad har att redovisa, en öfverkontrollörstjenst må derstädes
inrättas, dels ock att dervarande öfveruppsyningsmanstjenst
må, med hänsyn till beskaffenheten af de med denna tjenst
förenade göromål, utbytas emot kammarskrifvarebefattning,
hvars innehafvare jemväl skulle utöfva bevakningsbefäl; och
då göromålen synas komitén böra kunna af tullförvaltaren med

156

biträde af desse begge tjensteman medhinnas, lärer alltså den
å extra stat nu upptagna kamm ar skrifvaretj ensten icke vidare
erfordras.

Staten skulle vid sådant förhållande komma att för Karlstad
upptaga: en tullförvaltare, en öfverkontrollör, en kammarskrifvare
och två vaktmästare.

Medskogen. Såsom i den afdelning af betänkandet, hvilken afser lokaltullförvaltningarnas
organisation, blifvit angifvet, har komitén
funnit sig föranlåten föreslå tullstationens i Medskogen förändring
till gränsinspektion med gränsinspektor såsom föreståndare.

Den omfattande varuinförsel och*lifliga trafik å denna plats,
som föranledt komiténs nyssberörda förslag, synes betinga, att
gränsinspektoren såsom bevakningsbiträde erhåller en vaktmästare;
och har komitén förty i förslaget till stat upptagit
en för tullbevakningen i Medskogen afsedd vaktmästaretjenst.

Mon, char- Vid en hvar af gränstullkamrarna i Mon, Charlottenberg
l0tstorUen°Ch °ch Storlien är sedan år 1901 såsom biträde åt den der såsom
föreståndare anstälde kontrollören å extra stat upptagen en
kammarskrifvare.

Såsom skäl för beredande af detta biträde åt ifrågavarande
tullkamrars föreståndare hade af generaltullstyrelsen anförts
följande.

Redan flera år före mellanrikslagens upphäfvande hade
det visat sig omöjligt för de vid gränstullkamrarna i Mon och
Charlottenberg anstälde kontrollörer att ensamme medhinna
tullkammaregöromålen, i följd hvaraf anslag till biträdande
kammarskrifvarebefattningar måst å dessa tullförvaltningars
stat uppföras. Göromålen vid ifrågavarande befattningar hade
emellertid under årens lopp dels i följd af trafikens tillväxt,
dels ock i följd af de förändrade mellanriksförhållandena så
väsentligt ökats, att styrelsen icke funne skäl att längre upp -

157

skjuta med afgifvande af förslag till dessa befattningars ersättande
med kammarskrifvaretjenster; och då samma förhållande
egde rum vid tullkammaren i Storlien, der i stället för
biträdande kammarskrifvare en extra ordinarie kammarskrifvare
vore i tjenstgöring mot dagtraktamente inkallad, hade styrelsen
för uppförande å enhvar af tullkamrarnas i Mon, Charlottenberg
och Storlien stater af en kammarskrifvare ansett sig böra
föreslå inrättande af tre dylika nya tjenster. —

Då de förhållanden, hvilka påkallat inrättandet af dessa
tre tjenster, fortfarande äro för handen, lära samma tjenster
nu böra öfverföras till ordinarie stat.

Vid tullkammaren i Falun finnes endast en ordinarie tjen- Faiun.
steman, tullförvaltaren, men från och med år 1901 har derstädes
tillika varit anstäld en biträdande kammarskrifvare.

Då, enligt hvad komitén inhemtat, vid denna tullkammare
ett ständigt biträde åt tullförvaltaren icke kan undvaras, har
komitén, i enlighet med ofvan, under Nyköping, uttalad åsigt,
att under sådana omständigheter biträdande kammarskrifvarebefattning
bör utbytas mot ordinarie tjenst, funnit sig böra
föreslå inrättande vid tullkammaren i Falun af en kammarskrifvaretjenst.

Vid den företagna granskningen af lokalförvaltningens indragning af
stat har det befunnits, att, förutom de tjenster, hvilka skulle t-jen8terkomma
att från staten afföras antingen på grund af tillkomsten
af andra, af komitén föreslagna tjenster eller ock såsom en
följd af den indragning af vissa tullplatser, för hvilken komitén
uttalat sig, ytterligare några tjenster kunna på grund af inträdda
förändrade förhållanden undvaras. Så är fallet med tre
vaktmästaretjenster: en i Mem, en i Valdemarsvik och en i
Nordmaling, hvilka sedan längre eller kortare tid tillbaka hållits
vakanta och nu befunnits obehöfliga för tullbevakningen å
nämnda tre platser. Samma förhållande eger jemväl rum med

158

en uppsyningsmanstjenst och en vaktinästaretjenst, hvilka varit
afsedda för en förut befintlig tullstation i Vifsta inom Sundsvalls
tullkammaredistrikt men lemnats vakanta, sedan denna
station under år 1900 blifvit indragen.

Härförutom torde, under viss förutsättning, ytterligare tre
vaktmästaretjenster kunna från staten afföras. Komitén föreslår
nemligen, såsom i den afdelning af betänkandet, som afser
kustbevakningen, omförmäles, inrättande af en ny kustbevakningspostering
i Visby tullkammaredistrikt; och derest detta
förslag bifalles, kan, såsom i motiveringen för detsamma närmare
angifves, indragning ske af de tre vaktmästaretjenster,
hvilka nu äro afsedda en för hvar af de tre gotländska tullstationerna
i Fårösund, Rone och Burgsvik.

II. Kustbevakningen.

Den bevakning af rikets kuster, som från tullverkets sida
utöfvas, har under tidernas lopp varit ordnad på olika sätt. I
äldre tider ansågs bevakning till sjös med seglande fartyg
medföra den mest verksamma kontrollen, och kustbevakningen
var förty ordnad såsom sjöbevakning, men i en senare tid
öfvergick man till användande företrädesvis af landtbevakning.

Tullverkets ännu gällande tjenstgöringsreglemente af den
1 oktober 1831 innehåller bestämmelser om kustbevakning
såväl till sjös som till lands.

Den förra skulle enligt tjenstgöringsreglementet bestridas
af jaktuppsy ning smän, hvilka hade till hufvudsaklig bestämmelse
att inom dem tilldelade distrikt med biträde af underlydande
jaktbåtsmän patrullera till sjös för att hindra, upptäcka
och beifra seglationsbrott samt oloflig införsel, utförsel eller
transport af handelsvaror. De skulle för sådant ändamål, så
länge årstiden det medgaf, under flitigt beseglande af såväl
öppna sjön som i synnerhet hafsbandet och skärgården öfverallt
inom distriktet hafva noggrann tillsyn emot olaga segling,
landning, lastning och lossning, samtj då öfverträdelser af författningarna
i dessa delar upptäcktes, ofördröjligen befordra de
skyldige till laga ansvar.

Kustbevakningen till lands skulle hufvudsakligen utöfvas
af kustuppsyningsmän, å vissa orter under inseende af kustinspektorer.
Det ålåg i allmänhet kustuppsyningsman att under
flitigt beridande af sitt distrikt med uppmärksamhet förnämligast
fästad på landningsställen och från saltsjön ledande vägar,

160

hålla noggrann tillsyn emot oloflig införsel, utförsel eller
transport af handelsvaror med enahanda skyldigheter vid upptäckande
af öfverträdelser af författningarna, som ålåge bevakningen
till sjös. Kustinspektor hade att icke blott sjelf nitiskt
vaka emot öfverträdelser af tullförfattningarna utan ock utöfva
ett verksamt inseende å underlydande kustuppsyningsmän,
att de med tillbörlig noggrannhet och drift fullgjorde
sina tjenstepligter.

Den ursprungligen till största delen beridna kustbevakningspersonalen
till lands fick sedermera under 1800-talets senare
hälft, särskildt i mån som egorna i kusttrakterna undergingo
skifte och försågos med inhägnader, afsitta och tjenstgöra
såsom bevakning till fot. För närvarande förekommer, frånsedt
en kustsergeant till häst i Halmstads tullkammaredistrikt,
beriden kustbevakning i tjenstgöring endast på Öland.

Kustbevakningspersonalen såväl till sjös som till lands
åligger, jemlikt tjenstgöringsreglementet, dessutom att vid inträffande
skeppsbrott, strandningar och annan sjöskada utöfva
nödig tillsyn samt bevaka kronans rätt.

Vid tiden för tjenstgöringsreglementets tillkomst användes
till vida öfvervägande del systemet med bevakning till lands;
och blef detsamma under den följande tiden än ytterligare
utveckladt, särskildt genom år 1832 vidtagen betydlig förstärkning
af kustbevakningen i sydöstra, södra och vestra tulldistrikten,
omfattande kusterna af Småland, Blekinge, Skåne,
Halland och Bohuslän. Generaltullstyrelsen, som före afgifvande
af förslag till denha åtgärd verkstält utredning rörande
lämpligaste sättet för kustbevakningens ordnande, hade dervid
funnit hufvudsakligen annat val af organisation för de sydligare
kusternas bevakande än patrullering till lands icke kunna
ifrågakomma, och de organisationsgrunder, som vid berörda
förstärkning af landtbevakningen vunno tillämpning, angåfvos
i nådigt bref den 22 december 1832 vara följande, nemligen,
att bevakningskedjan utåt hela kustlinien skulle jemnt och

161

utan afbrott till tid och ställen varda underhållen, att bevakningen
genom sjelfva organisationen skulle ega nog materiel
styrka att motstå smyghandlares möjliga försök att genombryta
linien med våld och att den moraliska kraften hos bevakningspersonalen
icke heller uti organisationen skulle sakna nödig
uppmuntran och kontroll. För dessa ändamål träffades tillika
särskilda anordningar, af hvilka den vigtigaste var kustbevakningskårens
ställande på militärisk fot och förseende med
vapen. Kåren skulle enligt den nya organisationen omfatta
tre grader, nemligen kustinspektorer, med åliggande att hvar
inom sitt tullkammaredistrikt oafbrutet inspektera den underordnade
kustbetjeningen, samt kustöfveruppsyningsmän och kustuppsyningsmän,
de sistnämnde stälde under de förres befäl, då
bevakningen patrulleringsvis bestriddes af de olika graderna
samfäld!

Ar 1835 förordnades, att den sålunda förstärkta kustbevakningen
i sydöstra, södra och vestra tulldistrikten skulle, såsom
en militärkår, ställas under krigslagarne och utgöras af kustinspektorerne
under benämning af kustchefer, öfveruppsyningsmän
under benämning af kustsergeanter och uppsyningsmän
under benämning af kustvakter. Genom denna förändring afsågs
att inom kåren väcka och underhålla sträng ordning och lydnad
samt att undanrödja möjligt beroende af frestelser, ledande
till afvikelser från tjenstepligternas rätta utöfning.

Äfven för kustbevakningen till sjös i dessa tre distrikt
blef sedermera på grund af särskilda beslut motsvarande
militärisk organisation införd, dervid jemväl den vid ifrågavarande
bevakning anstälda personal, under förändrade benämningar
af kustsergeanter i stället för jaktuppsyningsmän,
kustvakter i stället för kustuppsyningsmän och kustroddare i
stället för jaktbåtsmän stäldes under kustchefernes befäl. På
militäriskt sätt organiserad sjöbevakning anstäldes äfven å
Gotland. Å öfriga delar af rikets kuster •— från gränsen mot
Finland till gränsen emellan Kalmar och Östergötlands län —

162

Nuvarande

organisation.

förblef kustbevakningen fortfarande organiserad på sätt, som
tjenstgöringsreglementet, enligt hvad ofvan om förmälts, angifver.
Dock har på vissa af de norrländska kuststräckorna,
der sjöbevakningen ansetts kunna inskränkas till patrullering
medelst mindre farkost, jemväl denna uppsigt anförtrotts åt
kustuppsyningsmannen, till hvars biträde för sådant ändamål
anstälts erforderligt antal roddare.

Efter det att vid medlet af 1800-talet synnerligen genomgripande
förändringar i tullagstiftningen vidtagits, dervid, bland
annat, utförseltullarne afskaffats samt kontrollen å den inrikes
trafiken mildrats, och sedan tillika, under 1860-talet, smugglingen
i allmänhet väsentligen aftagit, ansågs behof icke längre
förefinnas af en så manstark kustbevakning som tillförene, och
blef fördenskull kustbevakningspersonalens antal efter hand
betydligt minskadt. Särskildt ansågos de förändrade förhållandena
medgifva reduktion af landtbevakningen, som derför i
stor utsträckning afskaffades eller ersattes med bevakning till
sjös, hvilken senare form för kustbevakningens anordnande
befanns i allmänhet bäst lämpad för de nya förhållandena.
Också har sedermera grundsatsen om denna bevakningsforms
företräde alltjemt gjort sig gällande och, i den mån omständigheterna
sådant medgifvit, ytterligare tillämpats, så att bevakning
till lands numera finnes endast å sådana trakter, der antingen
kustens beskaffenhet försvårar dess bevakande från sjösidan
eller ock närbelägenheten till främmande kust betingar en
mera skärpt bevakningstillsyn.

Bevakningstjensten till sjös bestrides för närvarande distriktsvis
af kustbevakningsförmän af ofvan angifna olika slag,
nemligen: jaktuppsyningsmän, kustsergeanter, kustvakter och
kustuppsyningsmän, med biträde af underlydande personal af
likaledes här ofvan omförmälda olika slag: jaktbåtsmän, kustroddare
och roddare; och utöfvas tjensten i allt hufvudsakligt
fortfarande i enlighet med tjenstgöringsreglementets föreskrifter.

163

För sjöpatrulleringarna begagnas i allmänhet större eller mindre
tulljakter eller andra seglande tullbåtar, allt efter farvattnets
beskaffenhet, äfvensom roddbåtar, hvilka farkoster det åligger
kustbevakningsförmannen att anskaffa och underhålla emot
årlig godtgörelse, hvilken med belopp, som af generaltullstyrelsen
bestämmes, utgår från det å tullverkets omkostnadsstat
uppförda anslag till jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader.
Endast i en kusttrakt, nemligen inom Haparanda
tullkammaredistrikt, verkställes patrullering medelst ångbåt.
Denna, som varit i verksamhet sedan sommaren 1900, anskaffades,
sedan erfarenheten visat, att till förekommande af oloflig
varuinförsel inom detta vid gränsen till främmande land belägna
distrikt med dess vidsträckta och glest befolkade kust
erfordrades mera effektiv bevakning, än som kunde åstadkommas
genom patrullering med segelfartyg.

Högsta befälet öfver kustbevakningspersonalen utöfvades
ursprungligen inom de olika tulldistrikten af distriktcheferne,
under hvilka det närmare befälet inom mera begränsade områden,
i enlighet med hvad ofvan anförts, var uppdraget åt
kustinspektorer eller kustchefer eller, der sådane tjensteman
ej funnos anstälde, åt vederbörande tullförvaltare.

I sammanhang med distriktchefsembetenas afskaffande blef
chefskapet öfver kustbevakningspersonalen med nedan angifna
undantag helt och hållet öfverflyttadt å kustcheferne eller tullförvaltarne,
och, sedan jemväl kustchefsbefattningarna efter
hand indragits eller lemnats vakanta, är numera befälet öfver
kustbevakningen i regel öfverlemnadt uteslutande åt tullförvaltarne.
Såsom undantag äro att anföra, dels att enahanda
chefskap öfver den i Skåne anstälda kustbevakningspersonal,
som förr tillkom distriktchefen i södra distriktet, nu utöfvas
af en särskild tjensteman, befälhafvaren för kustbevakningen i
Skåne, dels ock att i de distrikt, som lyda under tullkamrarna
i Stockholm och Göteborg, hvilka städers tullförvaltningar äro
fördelade på flera sjelfständiga afdelningar, befälet öfver kust -

164

Frågor om
ändrad
organisation.

Segelfartyg
eller ångfartyg.

bevakningen handhafves af öfverinspektoren vid vederbörande
tullbevakningsinspektion.

Den första fråga med afseende å kustbevakningens ändamålsenliga
organisation, som komitén funnit böra uppställas,
är, huruvida bevakningen till sjös — hvilken otvifvelaktigt
bör allt framgent förblifva den hufvudsakliga formen för uppsigten
å rikets kuster från tullverkets sida — fortfarande bör,
frånsedt Haparanda tullkammaredistrikt, utöfvas med begagnande
allenast af segel och rodd för de dervid använda farkosternas
framdrifvande, eller om icke den så omfattande
öfvergången under de senare årtiondena till ångans användande
såsom drifkraft för handelsfartygen tilläfventyrs borde föranleda
en motsvarande förändring beträffande de farkoster, som för
tullverkets kustbevakning användas.

Redan år 1832, då generaltullstyrelsen afgaf förslag rörande
här förut omförmälda förstärkning af kustbevakningen i de tre
sydligaste tulldistrikten, upptog styrelsen till behandling frågan,
huruvida icke bevärade ångfartyg lämpligen borde användas för
kustbevakningen i Öresund och Kattegat. Styrelsen fann visserligen
otvifvelaktigt, att dylika fartyg genom lättheten att
vid alla väder och vindar åt hvad håll som helst hastigt kunna
förflytta sig skulle ega en afgjord öfverlägsenhet öfver seglande
fartyg i allmänhet, men, då den omständigheten, att
ångfartyg af den storlek, att de i dessa farvatten ständigt
skulle kunna hålla sjön, måste ega större djupgående än att
de obehindradt kunde befara de långgrunda stränderna såväl
i det inre af Sundet som vid halländska kusten, minskade
gagnet af sådana fartyg, ansåg styrelsen, med hänsyn derjemte
till den föga beräkneliga organisationskostnaden, betänkligt att
tillstyrka begagnandet af detta bevakningsmedel.

Af Sveriges närmaste grannländer är det endast ett, nemligen
Finland, som använder ångkraften i kustbevakningens
tjenst. I detta land hafva under en längre följd af år varit an -

165

vända tre sjögående kustbevakningsångfartyg och tre kustbevakningsångslupar,
och denna anordning lärer hafva befunnits
tillfredsställande.

Erfarenheten från den tid, under hvilken kustbevakningsångaren
inom Haparanda tullkammaredistrikt varit i verksamhet,
har, enligt hvad upplyst blifvit, visat ett gynsamt
resultat. Enligt hvad tullförvaltaren i Haparanda meddelat,
hafva nemligen de förväntningar, som stäldes på bevakningsångarens
verksamhet, blifvit uppfylda. Visserligen hafva icke
antalet af de af kustbevakningspersonalen verkstälda beslag ökats,
men ångarens patrullering har visat sig verka en högst väsentlig
nedgång i smugglingen till sjös inom Haparanda tullkammaredistrikt.

Detta försök med användande af kustbevakningsångare
torde få anses hafva ådagalagt, att i trakter, der särskild svårighet
förefinnes att hålla nöjaktig uppsigt mot oloflig varuinförsel
eller andra öfverträdelser af tullförfattningarna och
der tillika farvattnets beskaffenhet icke hindrar begagnande af
mera djupgående farkoster, en betydligt mera effektiv bevakning
kan utöfvas med bevakningsångare än med seglande farkoster;
och ehuru yrkesmässig smuggling i nämnvärd omfattning
icke kunnat påvisas utanför Haparanda tullkammaredistrikt,
har dock ytterligare en mindre kuststräcka inom riket synts
komitén hänförlig till sådana trakter, der ur nyss angifna
synpunkter kustbevakningsångares användning kan anses påkallad.
Så har nemligen, på sätt här nedan närmare omförmäles,
ansetts vara förhållandet med afseende å Stockholms
vidsträckta och lifligt trafikerade samt svårbevakade skärgård.

Hvad rikets kuster i öfrigt beträffar, har visserligen icke
hittills vunnen erfarenhet ådagalagt något mera oafvisligt behof
af kraftigare hjelpmedel än de hittills använda för tulluppsigten
derstädes, men komitén har dock ansett sig böra taga under
öfvervägande, huruvida icke möjligen andra omständigheter
skulle kunna påkalla öfvergång i större utsträckning till syste -

166

met med kustbevakningsångare. I detta afseende har den tanken
närmast legat till hands, att en sådan öfvergång skulle
kunna genom deraf möjliggjord väsentlig reduktion af personalen
leda till besparing i tullverkets utgifter för kustbevakningen;
men vidare har ock den möjlighet ansetts icke vara
utesluten, att på samma gång större effektivitet i bevakningen
skulle kunna åvägabringas. Komitén har för den skull funnit
frågan förtjent af en närmare utredning, hvilken dock, då den
ifrågasatta förändringen måste mer eller mindre erhålla karakteren
af ett experiment, och med hänsyn derjemte till dess
genomgripande betydelse ej mindre i organisationshänseende
än ur finansiel synpunkt ansetts böra inskränkas till att omfatta
endast de kusttrakter, som kunde antagas särskildt lämpa
sig för bevakning medelst ångfartyg; och detta har i främsta
rummet synts vara fallet med större delen af Sveriges vestra
kust.

På framställning af komitén anmodade generaltullstyrelsen
för den skull tulldirektören i Göteborg att verkställa utredning
i följande hänseenden, nemligen:

l:o) om och i hvad mån besparing i tullverkets utgifter
för kustbevakningen i Göteborgs tullkammaredistrikt eller ökad
effektivitet i dess verksamhet eller tilläfventyrs begge dessa
ändamål skulle kunna ernås genom anskaffande af en bevakningsångare
för patrullering inom distriktet och deraf föranledd
indragning af större eller mindre antal jakter jemte tillhörande
personal, med eller utan inrättande af en eller annan postering,
försedd. med mindre rodd- eller segelbåt, för särskild
uppsigt öfver område, som kunde anses kräfva mera oaflåtlig
bevakningstillsyn;

2:o) huruvida en dylik ångbåts patrulleringsområde lämpligen
kunde utsträckas äfven utanför Göteborgs tullkammaredistrikt
och i sådant fall till hvilka gränser; samt

3:o) huruvida en sålunda ifrågasatt anordning af kustbevakningen
skulle kunna för de under l:o) angifna ändamål ge -

167

noinföras jemväl å ö fråga delar af vestkusten, från gränsen mot
Skåne till gränsen mot Norge räknadt, eller å någon eller några
delar af berörda kuststräcka.

I anledning häraf har tulldirektören efter att hafva i ämnet
rådgjort med cheferne för kustbevakningen i vestra distriktet
äfvensom — hvad anginge lämpliga dimensioner, snabbgående
m. m. för de ifrågasatta ångarne — med skeppsmätningskontrollören
i Göteborg, lektorn i skeppsbyggeri vid
Chalmers tekniska läroanstalt A. H. Lindfors, afgifvit skriftligt
utlåtande med bifogande dervid af yttranden från nyssbemälde
personer.

Af dessa handlingar, hvilka derefter af generaltullstyrelsen
blifvit till komitén öfverlemnade, har inhemtats:

att i de två sydligaste af nu ifrågavarande tullkammaredistrikt,
nemligen Halmstads och Falkenbergs, hvarken ökad
effektivitet i bevakningen eller besparing syntes kunna ernås
genom användande af bevakningsångare, som dessutom ej
lämpade sig för de långgrunda kusterna i dessa båda distrikt;

att deremot i de fem nordligare tullkammaredistrikten,
Varbergs, Göteborgs, Marstrands, Uddevalla och Strömstads,
något ökad effektivitet i kustbevakningens verksamhet skulle
kunna åstadkommas genom användande af bevakningsångare,
derest två sådane anskaffades, den ene för Varbergs, Göteborgs
och Marstrands tullkammaredistrikt och den andre för
Uddevalla och Strömstads tullkammaredistrikt;

att desse ångare — hvilka borde ega en hastighet af
minst 11 knop och vara af följande dimensioner, nemligen,
längd mellan stäfvar i däck: 25 å 26 meter, största bredd på
spant: 5,1 å 5,2 meter, och malladt djup från köl till däck:
cirka 3,1 meter, samt hafva ett djupgående af 2,2 meter —
betingade ett inköpspris af omkring 70,000 kronor hvardera
och fordrade en årlig driftkostnad af minst 26,500 kronor för
hvarje, aflöningen till besättning inberäknad;

att de indragningar vid nuvarande bevakning, som, derest

168

bevakningsångare anskaffades, syntes kunna ega rum inom
nämnda fem tullkammaredistrikt, skulle leda till årlig besparing
af följande belopp, nemligen: i Varbergs distrikt 4,600
kronor, i Göteborgs distrikt 6,100 kronor, i Marstrands distrikt
3,900 kronor, i Uddevalla distrikt 5,000 kronor och i Strömstads
distrikt 8,100 kronor, eller tillhopa 27,700 kronor;

att sålunda genomförandet af nu ifrågasatta förändringar i
dessa fem distrikt skulle för statsverket medföra, förutom kostnaden
för ångarnes anskaffande, en årlig ökad utgift af mer
än 25,000 kronor; samt

att på grund af den verkstälda utredningen tulldirektören
funnit sig icke kunna tillstyrka, att å någon del af vestkusten
den ifrågasatta anordningen vidtoges.

Komiténs ofvan angifna syfte med den ifrågasatta omorganisationen
af kustbevakningen på rikets vestkust skulle, så
vidt den sålunda föreliggande utredningen gifver vid handen,
icke kunna ernås. Vid sådant förhållande och om än icke
osannolikt är, att, derest öfverinseendet öfver hela den kuststräcka,
hvarom nu är fråga, varit — i likhet med hvad förhållandet
är i Skåne — samladt hos en gemensam chef, hvilken
haft att odeladt egna sig deråt, denne nu med den rikare
erfarenhet, som en fullständig lokal- och personalkännedom
måste förläna, kunnat anvisa utväg till frågans lösning, torde
densamma dock under närvarande förhållanden få förfalla och
nuvarande organisation af kustbevakningen jemväl på vestkusten
tills vidare bibehållas.

Enär emellertid i en framtid möjligen förändrade förhållanden
kunna föranleda anskaffande af flere kustbevakningsångare,
än som i komiténs förslag till stater afses, har komitén
ansett det behof, som i ty fall skulle kunna inträda, att samtidigt
företaga en mera betydande inskränkning i kustbevakningspersonalens
antal, böra redan nu beaktas, i hvilket hänseende
förslaget till aflöningsreglemente upptager bland vilkoren
för åtnjutande af å stat uppförd aflöning en bestäm -

169

mel se, att, i händelse framdeles beslut fattas om indragning af
befattningar vid kustbevakningen och i följd deraf åt innehafvare
af sådan befattning tjenstgöring i samma tjenstegrad,
hvartill han utnämnts, icke vidare kan beredas, honom skall
åligga att öfvertaga den tjenstgöring i annan tjenstegrad, hvartill
han kan finnas lämplig.

Då alltså komitén ansett, att kustbevakningspersonalens
patrullering bör till allra största delen fortfarande verkställas
medelst segling eller rodd, och vid sådant förhållande den nu
i tjenstgöring använda kustbevakningspersonalen framgent tills
vidare lärer få bibehållas vid ungefär oförändradt antal, bar
fråga uppstått, huruvida beträffande befälet öfver denna personal
någon förändring kunde anses af omständigheterna betingad.

Vid behandlingen af denna fråga bar komitén till en början
inbemtat, hurusom i Skåne, der befälet öfver kustbevakningen
är uppdraget åt en särskild chef, kustbevakningspersonalen
icke allenast städse utmärkt sig för synnerlig pligttrohet
och nit, så att den kan uppställas såsom mönster för en bevakningskår,
utan tillika så väl fylt sin uppgift, att trots de
svårigheter i bevakningshänseende, som härflyta af närbelägenbeten
till de danska hamnarna, mera afsevärda öfverträdelser
af de författningar, hvilkas efterlefnad samma personal
har att öfvervaka, endast sparsamt under senare tider förekommit.
Å andra sidan bar visserligen icke kunnat påvisas,
att förhållandena i berörda hänseenden mera allmänt gestaltat
sig ogynsamt på rikets kuster i öfrigt. Men frånvaron af direkta
anmärkningar innebär gifvetvis icke heller, att allt är så
väl bestäldt, som möjligt och önskligt vore. Det ligger för
öfrigt i sakens natur, att, såsom chefskapet öfver bevakningen
å sistberörda kuststräckor nu är ordnadt, då detsamma är
uppdraget åt tulltjenstemän, som af sina öfriga olika åligganden
äro så upptagne, att de endast mera sällan kunna utöfva

Befälet öfver
kustbevakningspersonalen.

170

någon direkt uppsigt öfver ifrågavarande personal, och då följaktligen
de särskilda posteringarna äro hänvisade att hufvudsakligen
på egen hand bestämma patrulleringen samt sakna den eggelse till
nit och uppmärksamhet, som ligger i ett mera oaflåtligt och målmedvetet
öfvervakande från en chefs sida, personalens tjenstgöring
icke allmänt kan komma att utöfvas med all önskvärd ifver eller
utmärka sig för högre grad af planmessighet, likasom ock att
möjligheterna för vederbörande öfverordnade myndigheter att
erhålla kännedom om, hvad i berörda hänseende kan brista, äro
jemförelsevis små. Visserligen åligger det enligt tjenstgöringsreglementet
bevakningsförman att »till närmare kontroll å bevakningsärendenas
behöriga handhafvande» föra diarium, hvilket
skall vederbörligen granskas; men den kontroll, som derigenom
och utan personlig tillsyn kan åstadkommas, lärer icke
kunna förväntas blifva af synnerligen stor betydelse.

Bestridas kan väl icke heller, att, då man behöfver underhålla
en så talrik kustbevakningspersonal, som i Sverige är
förhållandet, man äfven bör genom anordnande af oaflåtlig
direkt tillsyn så väl å personalens verksamhet som å de särskilda
bevakningsanordningarnas lämplighet, hålla hand deröfver,
att de icke oansenliga kostnader, hvilka utgå för en sådan
bevakningskår, verkligen gifva den ersättning i effektiv
bevakning, som dermed afsetts. Under sådana omständigheter
torde man näppeligen kunna komma till annan uppfattning
af frågan, än att åtminstone å de kuststräckor förutom de
skånska, der en talrikare kustbevakningspersonal är förlagd,
lämpligare befälsanordningar än för närvarande böra vidtagas,
i hvilket afseende exemplet från Skåne synes mana till efterföljd.
Olika uppfattning kan visserligen göra sig gällande, i
fråga om å hvilka kuststräckor dylik förändrad anordning kräfves.
I Norrland torde väl dock tillsvidare någon åtgärd i
syfte af effektivare befälsuppsigt än den af tullförvaltarne utöfvade
icke kunna anses egentligen påkallad. Mera tvifvelaktigt
ställer sig förhållandet med afseende å rikets östra kust

171

i öfrigt. Om man emellertid af besparingshänsyn inskränker
den ifrågasatta förändringen till de kuststräckor utanför Skåne,
i fråga om hvilka något tvifvel icke kan råda angående bebofvet
af särskild befälhafvare för kustbevakningspersonalen,
skulle sådan förändrad anordning nu behöfva vidtagas endast
beträffande vestra kusten i sin helhet äfvensom Blekinge.
Då komitén förestält sig, att verksamhetsområdet för den nuvarande
befälhafvaren för kustbevakningen i Skåne kunde, särskildt
med hänsyn till de numera lätta kommunikationerna i
de två sydligaste landskapen, utsträckas till att omfatta förutom
Skåne jemväl Blekinge, har komiténs förslag i föreliggande
fråga kunnat inskränkas till hemställan dels om anställande
af ytterligare en särskild chef, afsedd för kustbevakningen
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, med samma
ställning och befogenhet, som tillkommer befälhafvaren för
kustbevakningen i Skåne, dels ock om utsträckning af den
sistnämndes distrikt till att omfatta äfven Blekinge; och torde
benämningen för hvardera af dessa båda tjenstemän lämpligen
böra blifva kustbevakning schef.

Enligt den för befälhafvaren för kustbevakningen i Skåne
den 11 november 1870 utfärdade instruktion åligger denne
tjensteman hufvudsakligen att hålla sorgfällig vård och tillsyn
derå, att alla vid nämnda kustbevakning anstälde tjenstemän
och betjente med nit och redlighet fullgöra sina tjenstepligter,
för hvilket ändamål han, bland annat, har att på obestämda
tider, men minst en gång hvarje qvartal, besöka hvarje kustbevakningspostering
och dervid förskaffa sig fullständig upplysning,
huru de honom underlydande sina tjenstepligter fullgjort,
samt, om någon med försummelse eller oredligt förhållande
beträdes, skyndsamligen vidtaga den åtgärd, som vederbör,
till befordrande af nödig ordning. Befälhafvaren åligger
vidare att med oaflåtlig uppmärksamhet på kustbevakningens
ändamål söka förskaffa sig noggrann kännedom om alla sådana
förhållanden, som kunna påkalla förändrade eller särskilda be -

172

vakningsåtgärder, samt, om dessa med dertill anvisade, under
befälhafvarens disposition stälda medel och i öfrigt inom gränserna
för hans befogenhet kunna åstadkommas, desamma skyndsamt
vidtaga, men i annat fall derom hos generaltullstyrelsen
göra framställning.

Med hufvudsakligen enahanda åligganden och befogenhet
för de begge kustbevakningscheferne, som, enligt hvad sålunda
anförts, äro för den nuvarande befälhafvaren öfver kustbevakningen
i Skåne stadgade, synes man, att döma efter erfarenheten
från sagda provins, kunna tillförse sig en fullt nöjaktig
uppsigt öfver kustbevakningen på rikets södra och vestra
kuster, utan att tillika och under kustbevakningschefen någon
annan tillsyn öfver de särskilda posteringarna erfordras än den,
som af gammalt ansetts åligga kustsergeanterne (enligt förslaget
jaktuppsyningsmännen) att utöfva inom mera begränsade
distrikt. Vid sådant förhållande skulle de fyra å
tullverkets nuvarande aflöningsstat uppförda, för södra och
vestra kusterna afsedda kustchefstjensterna kunna undvaras;
kommande det belopp, som genom deras indragning kan från
staten afföras — uppgående till 10,000 kronor årligen, ålderstillägg
och resekostnadsersättningar oberäknade — att betydligt
öfverstiga utgifterna för den nya, för vestkusten afsedda kustbevakningschefstjensten.

Hvad beträffar den för Skåne och Blekinge afsedda, hvilken
skulle ersätta den nuvarande befattningen såsom befälhafvare
för kustbevakningen i Skåne, behöfver densamma, då sistnämnda
befattnings innehafvare enligt sitt konstitutorial är
skyldig att underkasta sig utvidgning af det honom hittills
tilldelade tjenstgöringsområde, icke att medföra någon ökad
aflöningskostnad för tullverket.

Den personal, som enligt komiténs förslag komme att
lyda under de begge kustbevakningscheferne, skulle utgöra: å
vestkusten 148 man, fördelade på 44 posteringar, samt i Skåne
och Blekinge 163 man, fördelade på 57 posteringar.

173

Hvad kustbevakningens allmänna organisation vidkommer,
liar slutligen till öfvervägande framstält sig frågan, om tillräckliga
skäl föreligga för bibehållande af den undantagsställning,
hvari kustbevakningspersonalen i vissa delar af riket
befinner sig gent emot så väl öfrige kustbevakningsbetjente
som tullverkets tjensteman och betjente i allmänhet derigenom,
att samma personal lyder under krigslagarna. Någon annan
reel innebörd kan nemligen sedan lång tid tillbaka icke tilläggas
ifrågavarande personals s. k. militäriska organisation.

Då under 1830-talet och tiden närmast derefter kustbevakningspersonalen
i de trakter, der smuggling i större skala
bedrefs, stäldes under krigslagarna, hade detta sin grund i
särskilda, på dåtida förhållanden beroende svårigheter att vidmagthålla
nödig subordination inom bevakningskåren, som då
rekryterades på helt annat sätt än nu och säkerligen icke alltid
kunde hållas fulltalig med i allo lämpliga personer. I disciplinärt
hänseende ansågs det derföre vara af vigt, att krigslagarna
kunde tillämpas å samma personal, derest densamma
skulle låta förleda sig till afvikelser i ett eller annat afseende
från tjenstepligternas rätta utöfning. Under sedermera ändrade
förhållanden lärer emellertid berörda speciella anledning till
ifrågavarande personals undantagsställning få anses hafva bortfallit,
likasom ock samma undantagsställning numera saknar
praktisk betydelse. Enligt hvad komitén inhemtat, är det
också i högst få undantagsfall, som under senare tider bestraffning
enligt krigslagarna blifvit tillämpad för kustbevakningsbetjente;
och, der så egt rum, torde någon särskild fördel af
detta bestraffningssätt svårligen kunna påvisas.

Genom generaltullstyrelsens försorg hafva till ledning
för omdömet i denna fråga inhemtats och till komitén
ötverlemnats yttranden från ej mindre befälhafvaren för kustbevakningen
i Skåne än äfven de öfrige tjenstemän, hvilka
utöfva befäl öfver den del af kustbevakningspersonalen, som
nu är inrättad på militäriskt sätt; och hafva såväl bemälde

Upphäfvande
af militärisk
organisation
för kustbevakningspersonalen.

174

Tjenstebefattningar
vid
kustbevakningen.

befälhafvare som ock samtlige öfrige ifrågavarande tjensteman
med ett enda undantag förklarat militär organisation af kustbevakningen
numera sakna all betydelse ocb ej vara till något
särskildt gagn.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, har komitén
funnit sig böra tillstyrka, att, med upphäfvande af förenämnda
undantagsställning för en del af kustbevakningen, samma bevakning
i sin helhet organiseras såsom en civil och alltså under
krigslagarna icke lydande kår, hvilket förändrade förhållande
jemväl torde böra få sitt uttryck i derefter lämpade, delvis
ändrade benämningar för de olika slagen af tjenstebefattningar
vid samma kår.

Under iakttagande i öfrigt af nuvarande organisationsgrunder
skulle, enligt komiténs förslag, kustbevakningspersonalen
komma att omfatta förutom kustbevakningscheferne samt
den särskilda personal, som erfordras för bevakningsångarnes
bemanning, följande tjenstegrader, nemligen:

vid kustbevakningen till sjös:

jaktuppsyningsmän, af öfveruppsyningsmans tjenstegrad,
motsvarande nuvarande kustsergeanter till sjös och jaktuppsyningsmän; kust

upp sy n i ng s in ä n, af uppsyningsmans tjenstegrad, motsvarande
nuvarande kustvakter till sjös äfvensom kustuppsyningsmän;
samt

kustroddare, såsom besättningspersonal, motsvarande nuvarande
kustroddare, jaktbåtsmän och roddare vid yttre bevakningen
;

vid kustbevakningen till lands:

kustbevakningsförmcin (endast på Öland), af öfveruppsyningsmans
tjenstegrad, motsvarande nuvarande kustsergeant till häst;
och

kustvakter, af uppsyningsmans tjenstegrad, motsvarande
nuvarande kustvakter till häst och till fot.

175

Då komitén härefter öfvergår till redogörelse för de förändringar
beträffande kustbevakningspersonalen, hvilka, utom
hvad redan omförmälts, funnits påkallade, kommer dervid samma
ordningsföljd att iakttagas, som ofvan i fråga om lokalförvaltningen
tillämpats.

Kustbevakningen i Stockholms skärgård bestrides för närvarande
— frånsedt den uppsigt, som vid inloppsstationerna
utöfvas af dervarande stationära bevakning — genom patrullering
med tre tulljakter, stationerade en i Dalarö, hvilken till
bevakningsområde bar kuststräckan från Södertelje kanal till
Sandhamn, en i Arholma med bevakningsområde från Sandhamn
till Simpnäs fyr och en i Öregrund med bevakningsområde
från Simpnäs fyr till gränsen mot Gefle tullkammaredistrikt.
Hvar och en af dessa jakter är bemannad med en
jaktuppsyningsman och två jaktbåtsmän, hvarförutom under en
längre följd af år till förstärkning af jakternas besättning inkallats
extra ordinarie betjente i mån af behof. Öfverinspektoren
vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm, åt hvilken
chefskapet öfver kustbevakningspersonalen uti ifrågavarande
distrikt är uppdraget, har emellertid i en till komiténs ordförande
stäld skrifvelse förklarat, att dessa bevakningsanordningar
ingalunda äro tillfredsställande.

Såväl af berörda skrifvelse med tillhörande bilagor som
ock genom verkstäld undersökning i öfrigt har inhemtats, att
den bevakning, som från tullverkets sida utöfvas inom inseglingsområdet
till Stockholm, ej lenmar nöjaktiga garantier, att
icke öfverträdelser af tullförfattningarna derstädes ega rum.
Ofvannämnda tre jakter patrullera i allmänhet i hafsbandet och
kunna icke derjemte medhinna att utöfva nämnvärd uppsigt
öfver den vidsträckta inre skärgården, hvilken dessutom i sin
stora utsträckning samt med sina talrika Öar och holmar icke
torde kunna tillfredsställande bevakas medelst seglande farkoster.
Efter den förberedande undersökning, som ett inkommande,

Förändringar

beträffande

personalen.

Stockholms

skärgård.

176

till Stockholm destineradt fartyg bör underkastas vid någon
af inloppsstationerna Dalarö, Sandhamn eller Furusund, fortsätter
detsamma alltså den långa vägen in till Stockholm, i
regeln utan att det är underkastadt tillsyn från tullverket. Visserligen
förutsätter tullstadgan, att vid inloppsstationen tullbevakning
skall kunna åsättas fartyget för att medfölja till Stockholm;
men med hänsyn till de kostnader, en mera allmän tilllämpning
af sådan kontroll skulle förorsaka statsverket, måste
bevaknings åsättande vid inloppsstationerna inskränkas till de
fall, då tullverkets säkerhet i högre grad anses sådant påkalla.
Hvad inloppsstationen Furusund särskildt beträffar, kommer
dertill, enligt hvad föreståndaren för dervarande tullförvaltning
anmält, att bevakningspersonalen derstädes är så fåtalig, att
tillfälle icke alltid förefinnes att åsätta inseglande fartyg bevakning,
då sådan kunde behöfvas.

Ofta nog är för öfrigt inloppsstationen icke i tillfälle vare
sig att åsätta bevakning eller att vidtaga annan kontrollåtgärd
till tullverkets säkerhet. Enligt § 7 i gällande tullstadga är
nemligen fartyg, som har kronolots ombord, befriadt från den
allmänna skyldigheten att anlöpa inloppsstation eller lägga bi
i närheten deraf. Ett sådant undantag var väl befogadt, så
länge reglementet för lotsverket den 9 juli 1862 var i gällande
kraft och det följaktligen var lotsen förbjudet att efter verkstäld
lotsning lemna fartyget, förr än tullbetjent infunnit sig
ombord. Men sedan berörda förbud med ikraftträdandet af
förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881 upphörde
att gälla utan att, oaktadt generaltullstyrelsens i underdånigt
utlåtande öfver förslaget till sistnämnda författning gjorda
erinran i ämnet, ersättas af annat dylikt stadgande, eger tullverket
icke vidare såsom förut säkerhet för, att lotsen utöfvar
tulluppsigt öfver fartyget, ända till dess detsamma kommit
under tillsyn af den stationära bevakningen i Stockholm.

öfverinspektoren har också i sin ofvanberörda skrifvelse
ifrågasatt åtskilliga förändrade anordningar för kustbevakningen

177

i syfte att åstadkomma eu mera tillfredsställande bevakningstillsyn.
I detta afseende har han föreslagit dels utbytande
af tulljakterna emot bevakningsångare, dels inrättande vid inloppslederna
af särskilda större eller mindre posteringar, dels
ock viss förstärkning af den stationära bevakningspersonalen i
Furusund.

Framställningen i dess'' sistnämnda del, som afsåg, att tillfälle
måtte beredas att oftare, än som i anseende till bevakningspersonalens
i Furusund fåtalighet hittills kunnat ske, der
åsätta inseglande fartyg bevakning, har föranledt komiténs
ofvan under »lokalförvaltningen» omförmälda förslag om ökning
af vaktmästaretjensterna vid tullbevakningen i Furusund från
fyra till sex.

Vidkommande öfverinspektorens förslag i öfrigt har det
synts komitén nödigt, att det nu så godt som obevakade farvattnet
innanför inloppsstationerna ställes under effektiv bevakningstillsyn;
och då en sådan anses icke kunna åstadkommas
medelst seglande farkoster, torde bevakningsångare böra
för ändamålet anskaffas. Att gå så långt, som öfverinspektoren
föreslagit, och helt och hållet afstå från bevakning medelst
segeljakter, synes emellertid ej vara oundgängligen behöfligt.

För närvarande lärer derföre endast böra anskaffas en
för bevakningen af ifrågavarande skärgård afsedd ångare med
uppgift att utöfva tillsyn företrädesvis innanför inloppsstationerna,
vid hvilken tillsyn biträde bör lemnas af mindre, på
särskilda platser förlagda posteringar, under det att patrulleringen
på den yttre linien i hafsbandet fortfarande verkställes
med segeljakter.

Komitén, som i enlighet med dessa grunder, och med ledning
af hvad öfverinspektoren uti förenämnda skrifvelse i öfrigt
anfört, uppgjort sitt förslag till ordnande af kustbevakningen
i Stockholms skärgård, har alltså tänkt sig densamma
anordnad på följande sätt:

178

en bevakningsångare med station i Sandhamn utöfvar
bevakningstillsyn företrädesvis i skärgården innanför inloppsstationerna; två

tulljakter, förlagda en i Öregrund och en i trakten af
Landsort, verkställa patrullering, den ena inom norra och den
andra inom södra delen af distriktet, hufvudsakligen i hafsbandet;

två tullsnipor, stationerade en å Arholma och en å Rådmansö,
utöfva särskild tillsyn vid den mycket trafikerade inloppsleden
från Ålandshaf, den s. k. Söderarmsleden.

I fråga om storlek samt inköpspris och driftkostnad för
en bevakningsångare, lämplig för ifrågavarande farvatten, har
tillkallad sakkunnig person meddelat, att en sådan ångare,
derest hastigheten beräknas till 12 knop, bör vara 33 meter
lång, 5,7 meter bred och 2,15 meter djupgående, under hvilka
förutsättningar priset för fartyget med full utrustning beräknats
uppgå till 96,000 kronor. Derest hastigheten nedsattes
till 10 knop, hvilket komitén dock, med hänsyn till det vidsträckta
bevakningsområdet, icke anser tillrådligt, skulle deraf föranledda
mindre dimensioner och maskinkraft minska inköpspriset till
68,000 kronor. Årliga driftkostnaden, aflöning till maskinpersonalen
inräknad, har, med beräkning att fartyget vore i tjenstgöring
femtio timmar i veckan under tio månader af året, anslagits
till omkring 16,800 kronor för ångare med 12 knops
hastighet och 12,300 kronor för ångare med 10 knops hastighet.

Vidkommande den för dessa bevakningsanordningar erforderliga
personal torde först böra erinras, att öfverinspektoren vid
tullbevakningsinspektionen i Stockholm, hvilken af komitén
föreslagits till ensam föreståndare för nämnda inspektion,
säkerligen blifver så upptagen af chefskapet öfver dervarande
talrika tullbevakningspersonal, att han endast i undantagsfall
kan få tillfälle att genom inspektionsresor utöfva omedelbar
kontroll öfver bevakningspersonalen i skärgården. Äfven om
han, såsom lämpligt torde vara, bibehålies vid öfverinseendet
öfver sistnämnda personal närmast under generaltullstyrelsen,

179

synes derföre en underbefälhafvare erfordras, och då befälhafvaren
å bevakningsångaren bör vara särskildt lämplig att i
sådant afseende tagas i anspråk, föreslår komitén, att såsom
ett tjensteåliggande för denne stadgas, att han skall under
öfverinspektoren utöfva befäl öfver ifrågavarande personal.
En dylik anordning saknar för öfrigt icke alldeles motsvarighet
i äldre organisation; ty år 1871 föreskrefs, att en då i
Sandhamn stationerad bevakningskontrollör skulle »i öfverinspektorens
frånvaro och under denne utöfva nödigt befäl och
tillsyn öfver hela den i skärgården förlagda tullbevakning».
Bevakningskon trollörstjensten blef emellertid sedermera indragen,
enär öfverinspektoren, som vid sin sida hade en andre
chef för tullbevakningen i Stockholm, ansågs kunna ensam
utöfva befälet öfver kustbevakningen.

Ångarens bemanning torde böra blifva lika med den nuvarande
bemanningen å bevakningsångaren i Haparanda tullkammaredistrikt,
eller en befälhafvare af öfveruppsyningsmans
tjenstegrad, en uppsyningsman och två vaktmästare äfvensom
en maskinist och två eldare. Desse tre sistnämnde för maskinens
skötsel afsedde personer torde emellertid ej lämpligen
böra anställas å stat utan lära böra förhyras för längre eller
kortare tid i sänder. En sådan anordning synes betingas dels
deraf, att i händelse någon af ifrågavarande personer, hvilka
icke genom sin tjenstgöring komme att erhålla någon utbildning
i den egentliga tulltjensten, befunnes i ett eller annat
hänseende mindre lämplig för innehafvande befattning, samma
möjlighet som beträffande öfrige tullbetjente icke stode öppen
att genom hans förflyttning till annan tjenstgöring tillgodose
tullverkets behöriga intresse, dels ock af angelägenheten att
kunna hafva dessa ansträngande befattningar städse besatta
med fullt tjenstedugligt folk, utan att i följd deraf tullverkets
pensionsstat alltför mycket betungas.

Naturligtvis bör ifrågavarande personal, äfven om den sålunda
kommer att sakna anställning pa stat, likväl vara under -

180

Uddevalla

tullkammare

distrikt.

kastad samma ansvar för sitt förhållande i tjensten som tullverkets
tjensteman och betjente i allmänhet, något som visserligen
torde följa af sig sjelft, men som i allt fall, till undanrödjande
af möjligt missförstånd hos personalen, lämpligen
lärer böra i hyresaftalet uttryckligen inskärpas.

Tulljakterna torde böra erhålla enahanda bemanning som
de nuvarande, eller hvardera en jaktuppsyningsman och två
ordinarie kustroddare.

Å en hvar af tullsniporna skulle befälet utöfvas af en
kustuppsyningsman, hvilken till sitt biträde borde erhålla å
Rådmansö tullsnipa en kustroddare och å Arholma, med hänsyn
till derstädes oftare förekommande behof att företaga visitation
och försegling af inkommande fartyg, två sådane betjente.

För kustbevakningen i Stockholms skärgård skulle sålunda
å stat uppföras: en öfveruppsyningsmanstjenst, en uppsyningsmanstjenst,
två vaktmästaretjenster, två jaktuppsyningsmanstjenster,
två kustuppsyningsmanstj enster och sju kustroddaresysslor;
och komme alltså med denna organisation en af de
nu å stat uppförda för kustbevakningen i Stockholms skärgård
afsedda jaktuppsyningsmanstjensterna att indragas.

Inom Uddevalla tullkammaredistrikt, hvilket sträcker sig
från ön Tjörn till Sotenäs härads norra gräns, ombesörjes
kustbevakningen för närvarande af fyra tulljakter, förlagda vid
Käringön, Mollösund, Gullholmen och Smögen.

Tullinspektören i Lysekil, som under tullkammaren i Uddevalla
utöfvar närmaste inseendet öfver kustbevakningen inom
ifrågavarande distrikt, har meddelat, att Smögens tulljakt,
hufvudsakligen på grund af dess vidsträckta patrulleringsområde,
som är större än de tre öfriga jakternas tillsammans, icke
kunnat inom detsamma utöfva tillfredsställande bevakningsuppsigt.
I sådant afseende hade — enligt hvad tullinspektören
vidare anfört — svårigheter uppstått äfven derigenom, att det
ej så sällan inträffade, att tulljakten på grund af storm icke

181

kunde passera det öppna, för synnerligen svår sjögång bekanta
farvattnet utanför Sotenäs och förty blefve afstängd
från den norra delen af sitt patrulleringsområde, så att bevakningspersonalen
måste landvägen — ända till fyra mil —
begifva sig till sådana der belägna platser, å hvilka bevaknings
åtgärd er kräfdes.

Det hade derföre länge varit en önskan, att en särskild
kustbevakningspostering måtte komma att öfvertaga bevakningen
inom den nordligaste delen af tullkammaredistriktet
och att denna postering måtte förläggas vid det för en kustbevakningsstation
synnerligen lämpligt belägna Hunnebostrand.
I trakten deromkring funnes flera större platser, från hvilka bedrefves
en ganska betydande stenexport; och enligt tullinspektörens
förmenande skulle den sålunda ifrågasatta anordningen
ej blott främja tullverkets intressen genom åstadkommande af
en välbehöflig, skärpt bevakningstillsyn utan äfven i betydlig
mån underlätta den lifliga sjöfarten å denna trakt.

Åt allmänhetens önskningar i sistberörda afseende har
också gifvits särskildt uttryck genom en af tio i trakten bosatta
personer undertecknad, i januari 1900 till generaltullstyrelsen
ingifven ansökning om inrättande af en kustbevakningspostering
i Hunnebostrand, hvilken ansökning blifvit till komitén
öfverlemnad. Då, enligt medgifvande af generaltullstyrelsen
den 14 april 1885, från utrikes ort till platser inom Uddevalla
tullkammaredistrikt destinerade fartyg, som äro barlastade eller
innehafva last af vissa tullfria varor, äro befriade från den
allmänna skyldigheten att anlöpa vederbörande tullplats för
invisitation och i stället kunna erhålla sådan vid någon af de
inom distriktet belägna kustbevakningsstationerna, som jemväl
ombesörjer fartygshandlingarnas insändande till vederbörande
tullförvaltning i och för klareringen, skulle den ifrågasatta
posteringen gifvetvis bereda en väsentlig förmån i seglationshänseende
för de från utlandet ankommande, till Hunnebostrand
eller trakten deromkring destinerade fartyg, hvilken omständig -

182

het lärer tillräckligt förklara ifrågavarande ansöknings tillkomst.

På särskild förfrågan har tullinspektören i Lysekil slutligen
meddelat, att en postering i Hunnebostrand erfordras
äfven för det fall, att tullstation inrättas i Smögen och den
der posterade kustbevakningsförmannen sålunda befrias från
omförmälda bestyr med vissa från utlandet inkommande fartyg.

Komitén, som jemväl inhemtat, att de nuvarande patrulleringsområdena
för de öfriga tre tulljakterna icke kunna med
bibehållande af nödig säkerhet för tullverket ytterligare utsträckas,
bar, på grund af hvad sålunda utredt blifvit, funnit
erforderligt, att inom ifrågavarande tullkammaredistrikt inrättas
en femte kustbevakningspostering, hvilken, försedd med segeljakt,
lärer böra förläggas vid Hunnebostrand för patrullering
inom område, som generaltullstyrelsen torde få närmare bestämma.

Personalen vid de särskilda posteringarna inom distriktet
är nu följande:

å Käringön: en kustsergeant till sjös och fyra kustroddare; i

Mollösund: en kustvakt till sjös och tre kustroddare;

i Gullholmen: en kustvakt till sjös och två kustroddare;

samt

i Smögen: en kustvakt till sjös och tre kustroddare.

Endast vid de två sistnämnda posteringarna bär komitén
funnit ändrade förhållanden påkalla i någon mån förändrad
personal. Tullinspektören i Lysekil har i sådant afseende
anfört, att en för posteringen i Gullholmen afsedd kustroddaresyssla,
hvilken under 1870-talet indragits, af anledning att
trafiken genom inloppsleden från Gullholmen till Uddevalla
till följd af Malöströmmens uppgrundning i betydlig mån aftagit,
numera, sedan denna farled blifvit upprensad och trafiken
der afsevärdt ökats, åter blifvit behöflig, för att vid tillfällen,
då bevakning måste åsättas till Uddevalla ingående fartyg,

183

bevakningsförmannen icke måtte å tulljakten sakna för patrulleringarna
erforderlig besättningspersonal. I enlighet med tullinspektörens
hemställan har derföre i komiténs förslag antalet
för posteringen i Gullholmen afsedde kustroddare ökats från
två till tre. Deremot har vid kustbevakningsposteringen i
Smögen antalet kustroddare minskats till två, enär, såsom
förut anmärkts, vid bifall till hvad komitén föreslagit i
fråga om inrättande af tullstation i Smögen, icke någon af
kustbevakningsposteringens personal vidare erfordras för vaktgöring
vid stationen under tulljaktens patrulleringsfärder.

Då komitén ansett den nja posteringen i Hunnebostrand
böra utgöras af en kustuppsyningsman och två kustroddare,
skulle således, med iakttagande af de af komitén ofvan föreslagna
förändringarna i fråga om benämningar för vissa kustbevakningsbetjente,
staten komma att för kustbevakningen
inom Uddevalla tullkammaredistrikt upptaga: en jaktuppsyningsman,
fyra kustuppsyningsmän och fjorton kustroddare.

Kustbevakningen i Strömstads tullkammaredistrikt är från Strömstads
och med år 1901 förstärkt med två nya kustbevakningsposteringar,
hvilka förestås af två å extra stat uppförde kustvakter
till sjös.

Vid afgifvande af förslag till tullverkets stater för nyssnämnda
år hade generaltullstyrelsen till stöd för berörda bevakningsförstärkning
anfört hufvudsakligen följande.

Med den för distriktet å stat uppförda kustbevakningspersonalen,
hvilken endast vore tillräcklig till bemanning af
de två då befintliga jakterna, förlagda den ena i Strömstad
och den andra vid Hästvåm i närheten af Fjellbacka, kunde
effektiv bevakning icke utöfvas öfver den lifliga utrikes trafik,
som å denna del af kusten egde rum. Tullkammaren i Strömstad
hade, såsom företrädesvis vigtigt, framhållit, att en noggrannare
uppsigt anordnades öfver den sjöfart, som berördo
de utanför Strömstad belägna Kosteröarne. Dels hade nem -

184

ligen öboarne sjelfve samfärdsel med Danmark i ocli för afsättning
af hummer, dervid visat sig, att de icke varit främmande
för oloflig införsel af bränvin från nämnda land, och
dels ginge genom Kosterfjorden ett stort antal fartyg från
Norge, särskildt från Fredrikshald och Fredriksstad, till andra
utrikes orter. Då dessa fartyg ofta tvingades att söka hamn
under Kosterlandet, der de stundom komme att qvarligga flere
dagar, tarfvade de särskild tillsyn. Sådan erfordrades också i
följd af de talrika sjöfynd, som der ifrågakomme. Ännu ett
skäl för dessa öars noggranna öfvervakande vore deras närbelägenhet
intill de Norge tillhörande Hvaleröarne. Med afseende
å dessa omständigheter ansåge styrelsen, i likhet med
tullkammaren, att en tulljakt borde stationeras vid Kosteröarne
under befäl af en kustvakt och mod en besättning af tre kustroddare,
två afsedda för jaktens manövrering och den tredje
för bevakning i land under jaktens patrullering. Dessutom
hade tullkammaren hemstält om förläggande af en särskild
kustbevakningspostering vid Hafstensund. Stenhuggerirörelsen,
som nått en synnerligen stor utveckling utmed hela norra
Bohusläns kust, vore, enligt hvad tullkammaren upplyst, icke
minst liflig vid de på ömse sidor om Hafstensund belägna, i
landet inskjutande Tanums- och Sannäskilarne samt Salt- och
Isvikarne, der ett stort antal fartyg årligen intoge last af sten.
Äfven der läge denna verksamhet nästan helt och hållet i
norska undersåtars händer; och detta förhållande påkallade
trägen tillsyn, att icke farkoster direkte inlöpte dit från Norge
utan iakttagande af vederbörliga seglationsföreskrifter. Ett
annat förhållande, som påkallade förläggande af en kustbevakningspostering
invid Hafstensund, vore, att från Norge
utmed kusten kommande fartyg ofta af motvind eller dimma
nödgades ankra i Hafstensund, dit äfven fartyg sökte sig in
utifrån hafvet för att finna hamn. Enligt tullkammarens förslag,
hvilket styrelsen funne sig böra biträda, skulle ifrågavarande
postering, som borde vara försedd med antingen jakt eller

185

däckad snipa, bestå af en kustvakt och två kustroddare, af
hvilka senare en skulle posteras till bevakning i land. Af den
personal, hvarmed kustbevakningen i Strömstads tullkammaredistrikt
således skulle behöfva förstärkas, kunde de fem kustrodd
arne öfver flyttas från annat tullkammaredistrikt, der de
kunde undvaras. De nya tjenster, hvilka för ändamålet erfordrades
och hvilkas uppförande å stat äskades, blefve sålunda
endast två kustvakttjenster till sjös. —

Då, enligt hvad komitén inhemtat, nu vunnen erfarenhet
bekräftat behofvet af ifrågavarande bevakningsförstärkning,
torde berörda två å extra stat uppförda tjenster nu böra öfverflyttas
å ordinarie stat under den förändrade benämning af
kustuppsyningsmanstjenster, som för dylika befattningar föreslagits.

Staten för kustbevakningen i Strömstads tullkammaredistrikt,
i afseende å hvilken komitén i öfrigt icke funnit anledning
till annan förändring än den, som innefattas i komiténs
ofvan framstälda förslag till ändrade benämningar å vissa
kustbevakningstjenster, skulle alltså komma att upptaga: en
jaktuppsyningsman, tre kustuppsyningsmän, tre kustvakter och
elfva kustroddare.

För en af kustbevakningsposteringarna i Varbergs tullkammaredistriJct,
nemligen den, som är förlagd i Galtabäck, är nu
afsedd endast en af de å stat anstälde kustroddarne. Sedan
längre tid tillbaka har emellertid generaltullstyrelsen på framställning
af tullkammaren i Varberg årligen medgifvit, att till
förstärkning af besättningen å den vid Galtabäck förlagda tullsnipan
finge till tjenstgöring användas en extra ordinarie betjent.

Enär sålunda behofvet af ytterligare en kustroddare å
ifrågavarande tullsnipa visat sig vara af stadigvarande beskaffenhet,
lärer antalet för kustbevakningen i Varbergs tullkammaredistrikt
afsedde kustroddare böra ökas med en, eller
från tretton till fjorton.

Varbergs

tullkammare distrikt.

186

Falkenbergs Derest, i enlighet med hvad komitén i den afdelning af

U d” betänkandet, som afser lokalförvaltningen, föreslagit, vid tullbevakningen
i Falkenberg å stat uppföres en ny vaktmästaretjenst,
kan, såsom redan i sammanhang med nämnda förslag
anmärkts, indragning ske af en kustroddaresyssla i Falkenbergs
tullkammaredistrikt, hvilken sysslas innehafvare allt sedan år
1870, då tullkammare i Falkenberg inrättades, blifvit använd
till förrättande af vaktmästaretjenst vid dervarande tullbevakning;
och kommer i följd häraf antalet kustroddare i detta
distrikt att i staten minskas från sju till sex.

Halmstads Kustbevakningen i Halmstads tullkammaredistrikt utöfvas

tuUdistrikt.re för närvarande dels till sjös af sex särskilda med tullsnipor
försedda kustbevakningsposteringar, en hvar under befäl af
en kustvakt till sjös, dels ock till lands af å olika platser
posterade en kustsergeant till häst och två kustvakter till fot.

Tullkammaren i Halmstad har såsom en brist i denna
organisation framhållit, att icke inom dess distrikt, såsom eljest
i allmänhet der flera posteringar inom ett tullkammaredistrikt
finnas förlagda, en af bevakningsförmännen vid sjöbevakningen
innehar öfveruppsyningsmans tjenstegrad med deraf följande
skyldighet att hafva tillsyn jemväl öfver de posteringar, vid
hvilka han icke utöfvar ständigt befäl. Då beträffande sättet
för utöfvande af berörda närmaste uppsigt öfver de särskilda
posteringarna inom hvarje sådant distrikt komitén, såsom af
hvad ofvan angående befälet vid kustbevakningen anförts torde
framgå, icke funnit anledning att ifrågasätta någon ändring
och då för öfrigt kustsergeanttjensten till häst inom distriktet
såsom obehöflig föreslås till indragning samt nu afsedda åliggande
således icke kan för framtiden fullgöras af någon tjensteinnehafvare
vid kustbevakningen till lands, äfven om sådant
eljest vore lämpligt, har den af tullkammaren anmärkta oegentligheten
synts påkalla, att en af de nuvarande kustvakttjensterna
till sjös utbytes mot en jaktuppsyningsmanstjenst.

187

Staten för kustbevakningen inom Halmstads tullkammaredistrikt
skulle sålunda och med iakttagande i afseende å öfriga
kustvakttjenster af föreslagna ändrade benämningar upptaga:
en jaktuppsyningsman, fem kustuppsyningsmän, två kustvakter
och elfva kustroddare.

I Limhamn och i Lomma inom Malmö tullkammaredistrikt
äro enligt medgifvande i nådigt bref den 21 april 1882 inrättade
tullplatser, hvilka hvardera förestås af en kustvakt till fot,
som, utöfver aflöningen vid kustvakttj ensten, för detta uppdrag
åtnjuter af dessa platsers egare, Skånska Cementaktiebolaget,
särskild godtgörelse.

Då enligt berörda nådiga bref ifrågavarande medgifvande
gäller endast tills vidare, så länge detsamma icke föranleder
särskild uppoffring för tullverket, och då någon särskild omständighet,
på grund hvaraf statsverket borde åtaga sig ökade
utgifter för ifrågavarande tullplatser, så mycket mindre synts
föreligga, som på andra jemförliga platser de enskilde, hvilka
hafva intresse af tullstations inrättande, sjelfve få helt och hållet
vidkännas alla utgifter derför, har komitén ansett angeläget
att undersöka, i hvad män den nu i Limhamn och Lomma af
tullverket aflönade kustbevakningspersonal, hvilken utgöres i
Limhamn af stationsföreståndaren ensam och i Lomma af ytterligare
en kustvakt till fot, kan anses vara för sjelfva kustbevakningen
erforderlig. Af den utredning, befälhafvaren för
kustbevakningen i Skåne i sådant afseende lemnat, framgår,
att, derest å nämnda båda platser tullstationer icke vore inrättade
och således någon stationär bevakning icke funnes
derstädes anordnad, samtliga ifrågavarande tre kustvakttjenster
vore för kustbevakningen ovilkorligen nödvändiga, och under
sådana omständigheter har komitén funnit desamma skäligen
böra bibehållas å stat, men härutöfver synas tullmedel icke
böra för stationernas bibehållande tagas i anspråk.

Malmö

tullkammare distrikt.

188

Visby

tullkammaredistrikt.

I Visby tullkammaredistrikt bestrides kustbevakningen af
två tulljakter, hvilka, bemannade hvardera med en kustsergeant
till sjös och tre kustroddare, hafva till bevakningsområde,
den ena Gotlands vestra och den andra dess östra
kust.

Denna bevakningsstyrka är, enligt hvad tullkammaren i
Visby meddelat, icke tillräcklig för att kunna å Gotlands vidsträckta
kuster tillfredsställande fylla sin uppgift. Särskildt
har kustbevakningspersonalen på grund af de långa patrulleringsdistrikten
svårighet att så hastigt som önskligt vore inställa
sig vid å Gotlands kuster ofta inträffande skeppsbrott
och strandningar, i följd hvaraf fara är, att afsevärd förlust
kan tillskyndas såväl statsverket som enskilde. Under äldre
tider, då i allmänhet vid de mindre tullplatserna å ön funnits
anstälde vaktmästare, hafva, enligt hvad upplyst blifvit, desse
plägat beordras att vid nu afsedda tillfällen utöfva bevakning,
men sedan trafiken vid landthamnarna på senare tid aftagit,
hafva vaktmästaretjensterna vid åtskilliga af dessa såsom obehöfliga
för den stationära bevakningen efter hand indragits.
Ännu finnas å tullkammarens i Visby stat uppförda tre vaktmästaretjenster,
afsedda för dylika landthamnar — Fårösund,
Rone och Burgsvik — hvilka tjenster numera egentligen icke
kunna anses behöfliga af annan anledning än nyss omförmälts,
och då enligt komiténs förmenande behofvet af bevakningstillsyn
vid förenämnda tillfällen bör tillgodoses medelst en för
ändamålet tillräckligt talrik kustbevakning, har komitén i likhet
med tullkammaren i Visby funnit angeläget, att ytterligare
en kustbevakningspostering inom Visby tullkammaredistrikt inrättas,
hvarvid och i följd af den derigenom möjliggjorda inskränkningen
i patrulleringsdistriktens omfång äfven en välbehöflig
mera effektiv tillsyn öfver trafiken i allmänhet på de
gotländska hamnarne kunde åstadkommas. Under förutsättning
af en sådan förändrad anordning har komitén i den del
af betänkandet, hvari lokalförvaltningens personal omhandlas,

189

uttalat sig för indragning af nyssberörda tre vaktmästaretjenster.

Då den nytillkommande tredje tulljakten lärer böra bemannas
lika med de begge förutvarande, skulle, vid iakttagande
tillika af Hvad som föreslagits i fråga om förändrad benämning
för kustsergeant till sjös, staten komma att för kustbevakningen
inom Visby tullkammaredistrikt upptaga: tre jaktuppsyningsmän
och nio kustroddare.

Kustbevakningen inom Hernösands, Örnsköldsviks och Umeå
. tullkammaredistrikt är för närvarande så ordnad, att Hernösands
tulljakt, med besättning af en jaktuppsyningsman och två jaktbåtsmän,
verkställer patrullering inom såväl Hernösands som
Örnsköldsviks tullkammaredistrikt, under det att Umeå tulljakt
till patrulleringsområde har hela Umeå tullkammaredistrikt, det
största i Norrland. Besättningen å sistnämnda jakt, bestående
af förutom jaktuppsyningsmannen tre jaktbåtsmän, har derjemte
till särskildt åliggande att vintertiden, då istrafik öfver
Qvarken eger rum, utöfva tillsyn öfver denna.

Tullförvaltarne i Hernösand, Örnsköldsvik och Umeå hafva
emellertid på gifven anledning i särskilda skrifvelser till komiténs
ordförande förklarat, att på grund af dessa patrulleringsområdens
stora utsträckning tulljakterna icke kunnat inom desamma
utöfva tillfredsställande bevakniDgstillsyn. Så hade till exempel,
enligt jaktuppsyningsmannens i Hernösands tullkammaredistrikt
diarium för år 1900, Hernösands tulljakt, som under året varit
i tjensten använd tillhopa 199 dagar, besökt den sydligare
delen af Örnsköldsviks tullkammaredistrikt endast tre gånger
samt icke någon gång hunnit besöka den norr om staden
Örnsköldsvik belägna delen deraf, och inom vissa delar af Umeå
tullkammaredistrikt hade icke heller effektiv patrullering kunnat
åstadkommas.

Den otillfredsställande kustbevakningen inom Örnsköldsviks
tullkammaredistrikt har också gifvit tullförvaltaren i Örnskölds -

Hernösands,
Örnsköldsviks
och Umeå
tullkammaredistrikt.

190

Skellefteå,
Piteå och
Luleå tullkammaredistrikt.

vik anledning hemställa, att distriktet måtte erhålla särskild
tulljakt, bemannad på samma sätt som Hernösands tulljakt;
och jemväl tullförvaltaren i Hernösand har ansett en sådan
anordning böra medföra en välbehöflig förbättring i bevakningsförhållandena.
Den skulle ock möjliggöra en af tullförvaltaren
i Umeå ifrågasatt minskning af patrulleringsområdet
för Umeå tulljakt, då, enligt hvad tullförvaltaren i Örnsköldsvik
på särskild förfrågan meddelat, patrulleringsområdet
för en inom Örnsköldsviks tullkammaredistrikt stationerad tulljakt
skulle kunna utsträckas till att omfatta äfven en del af
Umeå tullkammaredistrikt, exempelvis till Hörneåfors bruk.

De sålunda ifrågasatta förändrade anordningarna synas
komitén vara egnade att åstadkomma i erforderlig grad skärpt
bevakningstillsyn, och har komitén alltså funnit sig böra föreslå,
att för Örnsköldsviks tullkammaredistrikt å stat uppföras
en jaktuppsyningsmanstjenst och två kustroddaresysslor.

Inom Skellefteå, Piteå och Luleå tullkammaredistrikt verkställes
för närvarande patrullering till sjös af en inom sistnämnda
distrikt stationerad tulljakt, med besättning af en
jaktuppsyningsman och tre jaktbåtsmän, hvarjemte Piteå och
Luleå tullkammaredistrikt hafva hvardera sin särskilda mindre
tullbåt med en kustuppsyningsman och två roddare. I Skellefteå
distrikt är anstäld en egentligen för landtbevakning
afsedd kustuppsyningsman; men denne har, såsom redan förut
under »lokalförvaltningen» blifvit omförmäldt, allt sedan tullkammares
öppnande i Skellefteå varit så godt som uteslutande
upptagen af bestyr vid den stationära tullbevakningen vid
Ursviken.

De närmare upplysningar, komitén inhemtat rörande dessa
bevaknings anordningar, hafva synts gifva vid handen, att äfven
inom nu ifrågavarande distrikt en omreglering af kustbevakningen
bör ega rum.

Den anordning, att Luleå tulljakt har till uppgift att verk -

191

ställa patrullering icke blott inom Luleå utan jemväl inom
Piteå och Skellefteå tullkammaredistrikt, har icke befunnits
ändamålsenlig. Enligt hvad upplyst blifvit, har nemligen tulljakten
i regel icke kunnat besöka Skellefteå distrikt mer än
ett par gånger om året, och gagnet häraf i bevakningshänseende
är tydligen så godt som intet. Då härtill kommer att,
enligt hvad tullförvaltaren i Piteå meddelat, det mellanliggande
Piteå tullkammaredistrikt fullt tillfredsställande kan bevakas af
den inom detsamma förlagda, med tullbåt försedda kustbevakningspostering,
bör naturligen ifrågavarande tulljakt befrias
från åliggandet att patrullera utanför sitt egentliga patrull eringsområde,
Luleå tullkammaredistrikt.

Inom Skellefteå tullkammaredistrikt torde då, på sätt tullförvaltaren
i Skellefteå föreslagit, kustbevakningen böra helt
och hållet anförtros åt kustuppsyningsmannen, hvilken för att
kunna verkställa patrullering till sjös bör till biträde erhålla
två kustroddare. hör dylik tjenstgöring blifver kustuppsyningsmannen
disponibel, derest, i enlighet med komiténs ofvan under
»lokalförvaltningen» framstälda förslag, å tullkammarens i Skellefteå
stat uppföres en uppsyningsman för öfvertagande af
befälet öfver den stationära bevakningspersonalen vid Ursviken.

Det kunde väl ifrågasättas, huruvida icke den sålunda förordade
inskränkningen af Luleå tulljakts patrulleringsområde
skulle kunna medgifva någon minskning till antalet af den
nuvarande kustbevakningspersonalen i Luleå distrikt. Tullförvaltaren
i Luleå har dock, på gjord särskild förfrågan, meddelat,
att någon åtgärd i sådant syfte icke är tillrådlig. Tullkammarens
distrikt har nemligen en mycket vidsträckt skärgård,
inom hvilken till följd af närbelägenheten till Finland en
ytterligare skärpt bevakningstillsyn visat sig vara i hög grad
behöflig; och h.ar tullförvaltaren förklarat sig öfvertygad om,
att för uppehållande af en effektiv bevakning i denna kusttrakt
såväl tulljakten med oförminskad personal som tullbåten äro
erforderliga, den förra för patrullering på en yttre linie i

192

hafsbandet och den senare för tillsyn å de olika farvattnen
inom skärgården.

Under sådana förhållanden har komitén med afseende å
kustbevakningspersonalen inom ifrågavarande tre tullkammaredistrikt
icke funnit anledning till annat å aflöningsstaten inverkande
förslag, än att för kustbevakningen i Skellefteå tullkammaredistrikt
två kustroddaresysslor måtte inrättas.

Haparanda I fråga om kustbevakningspersonalen inom Haparanda tull e‘

kammaredistrikt finner sig komitén böra föreslå uppförande å
ordinarie stat af den för der, enligt hvad ofvan omförmälts,
stationerade kustbevakningsångare erforderliga tullpersonal. Då
emellertid maskinpersonalen å denne ångare af samma skäl,
som i fråga om den föreslagne bevakningsångaren för Stockholms
skärgård ofvan blifvit anförda, icke torde böra erhålla anställning
å stat och då den å ångaren för närvarande anstälda personal
i öfrigt funnits till antal och tjenstegrader efter behofvet
afpassad, afser komiténs förslag i denna del uppförande i staten
af en öfveruppsyningsman såsom befälhafvare, en uppsyningsman
och två vaktmästare. I sammanhang härmed torde de å
nuvarande stat uppförda, för den förut inom distriktet förlagda
tulljakt afsedda tjenstebefattningar, en jaktuppsyningsmanstjenst
och tre jaktbåtsmanssysslor, böra afföras.

Indragning ai Förutom de tjenster vid kustbevakningen, för hvilkas intjeriBter.
dragning komitén redan här förut uttalat sig, eller

fyra kustchefstjenster, afsedda för kustbevakningen inom
Halmstads, Helsingborgs, Malmö och Ystads tullkammaredistrikt,

en jaktuppsyningsmanstjenst vid kustbevakningen i Stockholms
skärgård,

en kustroddaresyssla i Falkenbergs tullkammaredistrikt,
en kustsergeanttjenst till häst i Halmstads tullkammaredistrikt
samt

193

en jaktuppsyningsmanstjenst och tre jaktbåtsmanssysslor i
Haparanda tullkammaredistrikt,

har komitén funnit följande tjenster, hvilka sedan längre
eller kortare tid tillbaka hållits vakanta och lära få anses
vara numera obehöfliga för kustbevakningen inom de tullkammaredistrikt,
för hvilka de äro afsedda, böra från staten
afföras, nemligen:

en jaktbåtsmanssyssla i Gefle tullkammaredistrikt,
en kustrod daresyssla i Marstrands tullkammaredistrikt,
en kustvakttjenst till häst i Varbergs tullkammaredistrikt,
en kustvakttjenst till häst, två kustvakttjenster till fot
och tolf kustroddaresysslor i Helsingborgs tullkammaredistrikt,
en kustsergeanttjenst till häst och tre kustroddaresysslor i
Landskrona tullkammaredistrikt,

en kustsergeanttjenst till häst, en kustvakttjenst till häst,
två kustvakttjenster till fot och sju kustroddaresysslor i Malmö
tullkammaredistrikt,

en kustsergeanttjenst till häst och sex kustvakttjenster till
fot i Trelleborgs tullkammaredistrikt,

en kustvakttjenst till häst och fem kustvakttjenster till fot
i Ystads tullkammaredistrikt,

en kustsergeanttjenst till häst och en kustvakttjenst till
fot i Cimbrishamns tullkammaredistrikt,

en kustvakttjenst till fot i Åhus tullkammaredistrikt samt
en jaktbåtsmanssyssla i Söderhamns tullkammaredistrikt. I

I detta sammanhang bör ock framhållas, hurusom komiténs indragning af
förslag till ordnande af befälet öfver kustbevakningen på rikets ohefsarfvo
södra och vestra kuster skulle medföra, att arfvoden till sam- den för vis8ft
manlagdt belopp af 2,950 kronor om året, hvilka för närvarande
åtnjutas af visse tullförvaltare derstädes för dem meddeladt
särskildt uppdrag att utöfva befäl öfver kustbevakningen
hvar inom den stads tullkammaredistrikt, der han i egen 13 -

194

skap af tullförvaltare är anstäld1), icke vidare komme att
utgå.

Berörda uppdrag, afsedt att ersätta den uppsigt öfver kustbevakningen
inom ifrågavarande distrikt, som ursprungligen
ålegat innehafvarne af de under senare tider vakanta lemnade
kustchefstjensterna, bör nemligen i sammanhang med den föreslagna
indragningen af dessa komma att upphöra. Denna förändring
medför naturligtvis icke något hinder för att äfven
inom de tullkammaredistrikt, der kustbevakningspersonalen
komme att lyda under särskild kustbevakningschef, tullförvaltarne
kunna fortfarande tillförbindas att utöfva vissa ekonomiska
och administrativa bestyr rörande samma personal.

i) Sådana arfvoden åtnjutas af tullförvaltaren i Halmstad med 500 kronor, tullförvaltaren
i Helsingborg med 600 kronor, tullförvaltaren i Landskrona med 850 kronor samt
en hvar af tullförvaltame i Malmö, Trelleborg, Ystad, Cimbrishanm och Ahus med 300
kronor, allt för år räknadt.

III. Gränsbevakningen.

Enligt tullverkets tjenstgöringsreglemente af den 1 oktober Historik.
18ol skulle gränsbevakningen utöfvas af gränsridare, hvilkas
bufvudsakliga bestämmelse vore att genom verksam tillsyn förekomma
oloflig in- och utförsel af varor öfver riksgränsen. För
att i detta hänseende handhafva behörig kontroll skulle gränsridarne
flitigt anställa patrulleringar inom sina tjenstgöringsområden,
så väl åt gränsbandet som å de inåt landet ledande
vägar, hvarvid de framför allt borde vara angelägne att utforska
förväntade varutransporter och de bivägar, som för forsling
kunde begagnas, för att derefter lämpa sina bevakningsåtgärder.

Gränsridarepersonalen skulle enligt tjenstgöringsreglementet
lyda under vederbörande gränstullkamrar. Vid norska gränsen
skulle dessa till närmaste biträde vid handhafvandet af bevakningen
å gränstullinien hafva bevakningskontrollörer, hvilka det
ålåge att, hvar inom sitt distrikt, under flitiga patrulleringar
icke blott sjelfve nitiskt vaka emot öfverträdelser af tullförfattningarna
utan ock utöfva ett verksamt inseende å underlydande
gränsridare, att de med tillbörlig noggrannhet och drift
fullgjorde sina tjensteåligganden. Med afseende å bevakningen
af gränsen mot Finland skulle enahanda skyldigheter tillkomma
den under Haparanda gränstullkammare anstälde öfveruppsyning
smannen.

Under tiden närmast efter tjenstgöringsreglementets trädande
i tillämpning blef gränsbevakningspersonalen »för att

196

bättre motsvara den ökade kustbevakningen» i någon mån förstärkt
och utgjordes enligt 1833 års stat af tillhopa tjugoen
gränsridare och tre bevakningskontrollörer för gränsen mot
Norge, från och med Bohuslän till och med Jemtland, samt
sex gränsridare för gränsen mot Finland.

I fråga om organisationen af gränsbevakningen i Haparanda
tullkammaredistrikt biet år 18o2 »på försök» den föiändring
genomförd, att nämnda bevakning stäldes pa militärisk lot i
likhet med den förut anordnade militära kustbevakningen i
vestra och södra delarna af riket samt gjordes beriden, hvilka
anordningar ansågos egnade att i väsentlig man öka bevakningens
eftektivitet; och anstäldes vid den sålunda omorganiserade
gränsbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt en
gränsbevakningschef, två gränssergeanter och tio gränsvakter.

Redan år 1860 blef emellertid gränsbevakningschefstjensten
indragen, enär antalet af den gränsbevakningschefen underlydande
personal ansågs vara allt för ringa tör att betinga en
särskild chef och förmanskapet öfver samma personal förmenades
kunna utöfvas af tullförvaltaren i Haparanda utan hinder
för dennes tjensteåligganden i öfrigt. Sex år derefter beslöts,
att den återstående gränsbevakningspersonalen inom Haparanda
tullkammaredistrikt skulle med 1866 års utgång afsitta och förändras
till bevakning till fot äfvensom att samma bevakning
skulle i mån af tjensteinnehafvarnes afgång helt och hållet indragas.
Samtidigt härmed beslöts äfven indragning af gränsbevakningen
i Jemtland, Härjedalen och Dalarne.

Likasom den förut omförmälda vid samma tid företagna
väsentliga minskningen af kustbevakningspersonalen stod denna
indragning al gränsbevakningeu i sammanhang med in- och
utförselförbudens upphäfvande, borttagandet af utförsel tullar ne
samt öfriga vid denna tid genomförda ändringar i tullagstiftningen.
Ifrågavarande gränstrakters vid bristande kommunikationsförbindelser
isolerade läge ansåges väl ock göra faran föj.
oloflig handelsförbindelse med trakterna på andra sidan af

197

gränsen, utöfver hvad det obetydliga lokala konsumtionsbeholvet
kunde föranleda, jemförelsevis ringa. Förhållandena
förändrades emellertid småningom, så vidt de finska gränstrakterna
angick, i jemnbredd med den stigande odlingen i
dessa trakter; och redan före de i senare tider vidtagna ändringarna
i vår tullagstiftning torde icke oansenliga afgiftsbelopp
för tullpligtiga artiklar, särskildt för tobak, hafva i följd
af saknaden af gränsbevakning vid finska gränsen undandragits
statskassan. Det behof af bevaknings anordnande derstädes,
som sålunda redan tidigare förefanns, blef naturligtvis genom
den vid slutet af 1880-talet genomförda ändringen i vår tullpolitik
än ytterligare skärpt och ansågs då icke längre kunna
lemuas obeaktadt. Extra bevakning af gränsen inom Haparanda
tullkammaredistrikt anordnades derför i icke obetydlig omfattning,
likasom det ock redan vid denna tid befanns nödigt att
förstärka bevakningen af gränsen mot Norge.

I sitt den 10 november 1888 afgifna förslag till tullverkets
stater för år 1890 anförde ock generaltullstyrelsen, att de inträdda
nya förnållandena komme att påfordra en betydlig tillökning
af den ordinarie gränsbevakningspersonalen. Styrelsen
hade dock icke ansett sig böra göra någon framställning i
sådant syfte, innan en längre tids erfarenhet vunnits beträffande
lämpligaste sättet för gränsbevakningens ordnande.

Den förty provisoriskt anordnade förstärkningen af gränsbevakningen
har allt sedermera egt bestånd, och under årens
lopp har en allt talrikare extra personal måst i ständig tjenstgöring
användas, i mån som nya förbindelseleder öfver riksgränsen
tillkommit, varuomsättningen i gränstrakterna tilltagit
eller vinsten på olofliga handelsföretag och i följd deraf
jemväl frestelsen till smuggling ökats.

Först med ingången af år 1899 förflyttades en del af
denna personal på ordinarie stat. Hvad norska gränsen beträffar,
hade en särskild anledning till denna åtgärd tillkommit
i mellanrikslagens upphäfvande och deraf föranledd ökning af

198

gränsbevakningen. Det antal gränsridaretjenster, som i följd
af gränsbevakningspersonalens nyssberörda tillökning kunde
å tullkammarens i Haparanda stat uppföras, var emellertid
redan år 1899 vida mindre än antalet af de gränsridare, kvilka
derutöfver i ständig tjenstgöring inom sagda tullkammares
distrikt erfordrades, ocb bekofvet af dylika betjente ökades
alltjemt under de nästföljande åren. Också hade generaltullstyrelsen
vid afgifvande af förslag till tullverkets stater lör
år 1901 hemstält om uppförande å stat af åtskilliga nya tjenstebefattningar
vid gränsbevakningen, hvilka, ehuru deras behöflighet
så till vida af statsmagterna erkändes, att medel till
deras uppehållande äskades och beviljades, likväl af skäl, som
förut omförmälts, tills vidare endast å extra stat uppfördes.

Nuvarande Nuvarande organisation af gränsbevakningen öfverens orgamsation.

j hufvudsak med tjenstgöringsreglementets bestäm melser.

Den egentliga bevakningen bestrides af gränsridare,
och, på sätt redan förut omnämnts, utöfvas befälet dels af vederbörande
tullförvaltare, dels ock under deras öfverinseende af
särskilde tjenstemän, nemligen i Vermlands och Elfsborgs läns
gränsdistrikt — omfattande Vermland och Dalsland — af en
bevakningskontrollör samt vid gränsen mot Finland af en å
extra stat uppförd »gränsbevakningschef» med två likaledes å
extra stat uppförde gränssergeanter såsom underbefäl.

Komiténs Beträffande lämpligaste ordnandet af befälet öfver gräns försiag.

bevakningen erbjuder otvifvelaktigt den långsträckta gränsen
gräiiabevakr mot Norge de största svårigheterna. Dervid möter till en
nlnsen- början den frågan, huruvida icke chefskapet öfver bevakningen
vid hela denna gräns skulle kunna uppdragas åt en enda
person, hvilken finge uteslutande egna sig åt denna uppgift.
En sådan anordning borde gifvetvis vara egnad att medföra
afsevärda fördelar; men kommunikationerna vid den långa vestra
gränsen, hvilka äro sådana, att de endast på högst få ställen
medgifva en resa långs utmed densamma, lägga ett bestämdt

199

hinder i vägen derför. Resorna skulle nemligen under sådana
förhållanden dels upptaga allt för mycken tid, för att någon
mera trägen tillsyn å de särskilda posteringarna skulle kunna
medhinnas, dels ock blifva betydligt kostsamma.

Icke heller en uppdelning af denna gräns mellan två särskilde
dylika chefer synes lämpligen böra ifrågakomma. Med
hänsyn till gränsbevakningens mot Norge relativa fåtalighet i
de norra landskapen skulle nemligen antingen den tjensteman,
hvilken chefskapet i de öfre gränstrakterna komme att tilldelas,
få en till antalet allt för ringa personal under sitt befäl, på
samma gång som den i nedre distriktet tjenstgörande skulle
i följd af det stora antal bev-akningsbetjente, som komme att
lyda under honom, hindras att egna desse en så oaflåtlig tillsyn,
som den lifligare trafiken och den större risken för tullverkets
säkerhet derstädes måste påkalla, eller ock skulle, derest
vid bestämmande af de begge distriktens utsträckning behörig
hänsyn toges till den underlydande personalens antal, det norra
distriktet erhålla en längd, som komme att för befälstjenstgöringen
derinom alstra i hufvudsak enahanda svårigheter,
som, enligt hvad nyss antydts, hindra det ifrågavarande chefskapets
uppdragande åt en enda person. Härtill kommer ock,
att befälet öfver bevakningspersonalen vid gränsen mot Norge
synes åtminstone tills vidare kunna tillfredsställande ordnas med
mindre kostnad för statsverket, än som skulle föranledas af
tvenne särskilda befälstjenster. I sådant afseende erbjuder
sig enligt komiténs förmenande såsom lämplig den utväg att
bibehålla tullförvaltarne i Strömstad och Östersund vid deras
hittills innehafda ställning såsom chefer för gränsbevakningen
i Bohuslän och Jemtland. I Bohuslän äro kommunikationerna
utmed gränsen så pass beqväma, att, såsom erfarenheten visat,
tullförvaltaren i Strömstad kan, utan att öfriga med hans tjenst
förenade åligganden behöfva eftersättas, utöfva en ganska
effektiv tillsyn å bevakningsposteringarna vid denna del af
gränsen; och hvad Jemtland beträffar, synes vid bifall till

200

komiténs förslag om anställande af en gränsuppsyningsman
såsom underbefäl för gränsbevakningen derstädes någon betänklighet
icke böra möta mot tullförvaltarens i Östersund
qvarstående såsom chef för sagda bevakning lika litet som mot
utsträckning af hans chefskap jemväl till den gränsbevakning,
som under en närmare framtid tilläfventyrs kan komma att
anställas inom lappmarkerna.

Återstående inom Elfsborgs, Vermlands och Kopparbergs
län belägna delar af vestra gränsen äro ur bevakningssynpunkt
synnerligen vigtiga, i följd hvaraf äfven den vida öfvervägande
delen af bevalmingsstyrkan vid nämnda gräns är förlagd
inom dessa län. Också har särskildt bevakningsbefäl derstädes
ansetts erforderligt äfven under senare tider, så att, jemväl
efter det bevakningskontrollörstjensterna i allmänhet indragits,
en för denna del af gränsen afsedd dylik tjenst bibehållits.
Innehafvaren deraf har dock, sedan i Falun tullkammare under
tullförvaltares öfverinseende år 1895 inrättades, fått sitt tjenstgöringsområde
så till vida inskränkt, att han befriats från chefskapet
öfver gränsbevakningen i Dalarne.

Sistberörda förändring har emellertid, enligt hvad upplyst
blifvit och såsom jemväl torde ligga i sakens natur, befunnits
mindre ändamålsenlig. Väl skulle i och med anställande vid
tullkammaren i Falun, på sätt komitén föreslagit, af ytterligare
en tjensteman jemte tullförvaltaren det särskilda hinder bortfalla,
hvilket hittills förefunnits för tullförvaltaren att utöfva
ifrågavarande befälsbestyr, då han i saknad af tjenstebiträde
vid tullkammaren icke kunnat tillräckligt ofta besöka
gränsen; men detta oaktadt finner komitén det icke lämpligt,
att tullförvaltaren qvarstår såsom chef för gränsbevakningen.
Med hänsyn till de långa afstånden och de obeqväma
kommunikationerna till de ifrågavarande gränsposteringarna
synes det nemligen icke antagligt, att tullförvaltaren skulle,
utan att i allt för stor omfattning öfverlemna tullkammarens
skötande åt en underordnad tjensteman, kunna egna gräns -

201

bevakningen den uppsigt, som med afseende å trafikens omfattning
i dessa gränstrakter måste anses erforderlig; och för
att bevakningen vid denna del af gränsen skall kunna på
lämpligt sätt ordnas utan anlitande af allt för talrik personal,
torde dessutom vara nödigt, att denna uppsigt anförtros åt en
person med den större erfarenhet i denna gren af tulltjensten,
som näppeligen lärer kunna förvärfvas annorlunda än genom
ett mera uteslutande sysslande dermed. Vid sådant förhållande
kan komitén icke finna något lämpligare sätt för denna angelägenhets
ordnande än det af generaltullstyrelsen vid afgifvande
af dess statsförslag för år 1901 ifrågasatta eller öfverflyttande
af ifrågavarande chefskap på bevakningskontrollören
i Karlstads — Vermlands och Elfsborgs län omfattande —
tullkammaredistrikt, en plan, som hittills icke kunnat genomföras,
då framställningen om den derför erforderliga aflöningsförbättringen
åt sistbemälde tjensteman vid pröfningen af nyssberörda
statsförslag blef, i likhet med öfriga framställningar om
aflöningsförbättringar vid tullverket, undanskjuten i afbidan på
den förestående mera omfattande regleringen af verkets stater.
Genom en dylik utvidgning af området för bevakningskontrollörens
tjensteverksamhet borde med jemförelsevis ringa uppoffring
för statsverket kunna åstadkommas en i erforderlig
grad effektiv befälstillsyn jemväl å gränsbevakningen i Kopparbergs
län, då berörda anordning, om än medförande en icke
obetydlig ökning af bevakningskontrollörens arbetsbörda, dock
icke lärer kunna anses göra denna större, än som motsvarar
måttet af en persons krafter. Derigenom vunnes ock den icke
oväsentliga fördel, att befälet öfver bevakningen å de vigtigaste
gränssträckorna blefve samladt i en hand.

Då den bevakningspersonal, som sålunda skulle lyda under
bevakningskontrollören, i staten fortfarande komme att upptagas
dels under tullkammaren i Karlstad, dels under tullkammaren
i Falun, skulle med bibehållande af nuvarande organisation,
enligt hvilken tullkammaren har öfverinseendet jemväl

202

öfver gränsbevakningen inom sitt distrikt, bevakningskontrollören
komma att lyda under skilda tullkamrar, allt efter som
olika bevakningsärenden hänförde sig till den ena eller andra
tullkammarens distrikt, ett förhållande, som gifvetvis kimde
menligt inverka på bevakningsärendenas enhetliga och kraftiga
handhafvande. Vid sådant förhållande och då tullkamrarnas
chefskap i berörda hänseende icke torde kunna anses vara grundadt
på eller egentligen tillgodose något praktiskt behof, har
komitén funnit chefen för gränsbevakningen inom Dalsland,
Vermland och Dalarne böra i likhet med kustbevakningscheferne
göras sjelfständig, lydande direkte under generaltullstyrelsen,
i sammanhang hvarmed hans benämning torde lämpligen
böra ändras till gränsbevakningsclief.

Befälet öfver bevakningen vid gränsen mot Finland synes
böra ordnas på samma sätt som det, hvarpå detsamma för närvarande
efter den extra aflöningsstatens tillkomst är inrättadt.

Generaltullstyrelsen, som i 1901 års statsförslag hemstält
om en betydande förstärkning af gränsbevakningen i Haparanda
tullkammaredistrikt, hade i sammanhang dermed föreslagit förändrad
anordning af befälet öfver denna bevakning och i detta
afseende anfört följande.

För att största möjliga nytta af bevakningen skulle tillförsäkras
statsverket, ansåge styrelsen nödigt, att den talrika
gränsbevakningspersonalen stäldes under ett kraftigt och nitiskt
befäl, beklädt med erforderlig myndighet och icke upptaget af
andra tjenstebestyr vid sidan af ifrågavarande befälstjenstgöring.
Så vore näppeligen förhållandet, när tullförvaltaren
i Haparanda, som utöfvade ifrågavarande befäl, af sin öfriga
tjenstgöring hindrades att egna någon mera afsevärd tid deråt.
Enligt styrelsens uppfattning erfordrades derföre, på sätt äfven
tullkammaren föreslagit, att gränsbevakningen i dess helhet
stäldes under en särskild chef, för hvilket ändamål tullkammaren
föreslagit inrättande af en bevakningskontrollörstjenst,
likstäld med motsvarande befattning inom Karlstads tullkam -

203

maredistrikt. För sin del ansåge styrelsen, att ifrågavarande
befäl lämpligen kunde utöfvas af en under tullkammaren lydande
tullbetjent af öfveruppsyningsmans grad, i stället för af tjensteman,
då större utsigt att erhålla lämplig person för platsen
syntes förefinnas, derest styrelsen vid sitt val icke vore uteslutande
hänvisad till personer, hvilka egde behörighet att
söka tjenstemannabefattning inom verket. Vidare vore styrelsen
af den åsigt, att till gränsbevakningschefens biträde och för
att närmast leda bevakningstjenstgöringen borde, likasom tillförene,
finnas underbefäl af uppsyningsmans grad i de särskilda
distrikten; och syntes bemälda, närmast under gränsbevakningschefen
lydande underbefäl, hvilka för den del af
gränsen, hvarom vore fråga, eller söder om Pello, borde blifva
två, böra benämnas gränssergeanter. —

Enligt hvad komitén inhemtat, har vunnen erfarenhet under
den tid, befälet öfver gränsbevakningen vid finska gränsen
varit med aflöningar å extra stat ordnadt på sålunda angifvet
sätt, ådagalagt dessa anordningars lämplighet, och det
är endast beträffande benämningarna samt, såsom längre fram
kommer att angifvas, med afseende å underbefälets antal, som
komitén funnit skäl föreslå förändringar.

Enär komitén funnit den för befälhafvaren öfver gränsbevakningen
i Haparanda tullkammaredistrikt nu använda benämningen
gränsbevakningschef lämplig för angifvande af den
tjensteställning, som den föreslagne direkte under generaltullstyrelsen
lydande chefen öfver gränsbevakningen i Dalsland,
Vermland och Dalarne skulle komma att intaga i den nya organisationen,
synes för den förstnämnde, hvilken fortfarande skulle
lyda under tullkammaren i Haparanda, samma benämning icke
vidare böra begagnas. Komitén har ansett, att han i stället
lämpligen skulle kunna kallas gränsöfveruppsyningsman, en benämning,
som äfven oafsedt nyssberörda förhållande jemförelsevis
bättre än den hittills använda torde antyda hans verkliga
tjensteställning.

204

Förändrad
benämning
för gränsridare
m. m.

Förändringar

beträffande

personalen.

Benämningen gränssergeant för underbefälet öfver nu
ifrågavarande gränsbevakning tillkom under förutsättning af
bifall till en af generaltullstyrelsen gjord framställning, att
denna bevakning skulle organiseras på militärisk fot. Då
emellertid denna hemställan icke bifölls och, enligt komiténs
förslag, den nuvarande civila organisationen är afsedd att bibehållas
för framtiden, torde benämningen gränssergeant böra
förändras till gr änsupp syning sman.

Hvad beträffar den för den egentliga gränspatrulleringen
afsedda personalen, gränsridarne, lärer väl ursprungligen, såsom
äfven sjelfva benämningen antyder, hafva afsetts, att desse
bevakningsbetjente skulle vara beridne, och för sådant ändamål
var hästlega dem också tilldelad. Förhållandena inom
liera patrulleringsdistrikt äro emellertid så beskaffade, att patrullering
till häst icke i regeln erfordras, ja icke alltid
ens kan ifrågakomma. På åtskilliga ställen äro nemligen
kommunikationslederna sådana, att den hufvudsakliga patrulleringen
måste verkställas till fot eller med båt, hvarjemte
på senare tider velociped mångenstädes med fördel vunnit användning
såsom fortskaffningsmedel, i hvilka fall hästlegoanslaget
utbytts mot mindre anslag till resekostnader eller
båtlega. Men under sådana omständigheter lärer benämningen
gränsridare icke kunna anses i hvarje fall motsvara beskaffenheten
af den tjenstgöring, som innehafvarne åt lägsta betjentgraden
vid gränsbevakningen hafva att ombesörja. En under
alla förhållanden och oberoende af det vexlande sättet för
tjenstgöringen inom olika distrikt fullt lämplig benämning synes
deremot vara att finna i uttrycket gränsvakt, under hvilken förändrade
benämning ifrågavarande tjensteinnehafvare jemväl i
komiténs förslag upptagits.

Innan komitén härefter öfvergår till att redogöra för den
förstärkning af den ordinarie gränsbevakningspersonalen, som
funnits erforderlig, tillåter sig komitén fästa uppmärksamheten

205

derå, att i komiténs förslag till aflöningsreglemente bland vilkoren
för åtnjutande af å stat uppförd aflöning i fråga om
gränsbevakningspersonalen intagits bestämmelse derom, att, i
händelse framdeles beslut fattas om indragning af befattningar
vid gränsbevakningen och i följd deraf åt innehafvare af sådan
befattning tjenstgöring i samma tjenstegrad, hvartill han utnämnts,
icke vidare kan beredas, honom skall åligga att öfvertaga
den tjenstgöring i annan tjenstegrad, hvartill han kan
finnas lämplig.

Vid riksgränsen mot Norge är för närvarande bevakning
anordnad inom Bohuslän, Dalsland, Vermland, Dalarne och Jemtland,
hvarjemte under senare åren tillfällig bevakning vissa tider
varit posterad vid trakten af Arjepluog inom Pite lappmark.

Utmed den del af norska gränsen, som faller inom Bohuslän,
tjenstgöra elfva å tullkammarens i Strömstad stat uppförde
gränsridare, deraf tio å ordinarie och en å extra stat.

Generaltullstyrelsen hade vid afgifvande af förslag till
tullverkets stater för år 1901 till stöd för gjord hemställan om
inrättande af sistberörda tjenst anfört följande.

Då efter mellanrikslagens upphörande ett antal nya gränsridaretjenster
inrättades vid riksgränsen mot Norge, först på
förordnande och sedermera från och med år 1899 å stat, anstäldes
vid den del af gränsen, som låg inom Strömstads tullkammaredistrikt,
fem dylika bevakningsbetjente utöfver det
förut varande antalet af fyra ordinarie och en tillförordnad,
hvilken sistnämnde jemväl blef å 1899 års stat uppförd. Af
de nye tjensteinnehafvarne posterades en vid Krokstrand invid
Idefjorden och en vid Håfve vid landsvägen till norska
jernvägsstationen Prmstebakke och Fredrikshald. Emellertid
hade under tiden tillkommit ett nytt stenhuggeri å svenska
sidan vid Idefjordens innersta bugt, tillhörigt, likasom stenhuggerierna
vid Idefjorden i allmänhet, norske undersåtar, och
den lifliga trafik mellan berörda plats och norska sidan af

Bohuslän.

206

Dalsland och
Vermland.

gränsen, som deraf blef en följd, hade föranledt styrelsen att
redan i slutet af år 1898 medgifva inkallandet derstädes af en
extra ordinarie gränsridare till tjenstgöring. Denna tjenstgöring
hade sedermera oafbrutet pågått, och då rörelsen på
stället alltjemt ökats, måste densamma otvifvelaktigt äfven
framdeles blifva stadigvarande. Vid sådant förhållande funne
styrelsen en ny gränsridaretjenst, afsedd för Strömstads tullkammaredistrikt,
böra inrättas. —

Denna tjenst, hvilken, enligt hvad komitén inhemtat, befunnits
oundgängligen behöflig, lärer nu böra å ordinarie stat
öfverflyttas, hvadan tullkammarens i Strömstad stat skulle
komma att upptaga elfva för gränsbevakningen i Bohuslän afsedda
gränsvakttjenster.

För gränsbevakningen inom Karlstads tullkammaredistrikt
eller vid den del af gränsen, som är belägen inom Dalsland
och Vermland, äro å ordinarie stat uppförda tjugosex gränsridaretjenster.
Af dessa tillkommo tolf i 1899 års stat, sedan
med anledning af de förändrade mellanriksförhållandena gränsbevakningen
måst i sådan grad förstärkas, att under år 1898
i Karlstads tullkammaredistrikt tjugonio tillförordnade gränsridare,
förutom dåvarande fjorton ordinarie, varit i ständig
tjenstgöring använde.

Behofvet af förstärkt gränsbevakning i dessa trakter har
visat sig vara konstant och har dessutom under senare år i
någon mån stegrats. Under det sålunda antalet af de jemte
de ordinarie gränsridarne i ständig tjenstgöring använde extra
ordinarie utgjorde sjutton år 1899, hade detsamma under påföljande
år ökats till nitton och år 1901 till tjugoen.

Detta stora antal i ständig tjenstgöring använde extra
ordinarie betjente torde betinga en ytterligare ökning af antalet
ordinarie tjenster, särskildt som, enligt hvad bevakningskontrollören
meddelat, på många ställen i gränstrakterna svårigheter
mött för gränsridarne att kunna få hyra bostad och man

207

icke skäligen synes kunna förvänta, att ifrågavarande betjente
skola förskaffa sig egna bostäder inom dem anvisade tjenstgöringsområden,
innan en mera tryggad ställning i tjensten
dem beredes än den, som vinnes genom ett mer eller mindre
tillfälligt förordnande.

Komitén har fördenskull ansett sig böra föreslå, att för
förstärkning af gränsbevakningen inom Karlstads tullkammaredistrikt
inrättas nio nya gränsvakttjenster, i följd hvaraf antalet
dylika tjenster å tullkammarens i Karlstad stat skulle komma
att ökas till trettiofem.

Inom Dalarne bestrides gränsridaretjenstgöring dels af
fem från och med år 1899 å ordinarie stat uppförde gränsndare,
dels ock af tre alltsedan mellanrikslagens upphäfvande
ständigt tillförordnade sådane betjente. Dessutom bar förekommit
tillfällig bevakningsförstärkning, särskild! under vintermånaderna.

Med afseende å anförda förhållanden föreslår komitén uppförande
å stat af en ny för gränsbevakningen i Dalarne afsedd
gränsvakttjenst. Antalet gränsvakter å tullkammarens i Falun
stat skulle sålunda komma att uppgå till sex.

Vid gränsbevakningen i Jemtland äro å ordinarie stat uppförde
tre gränsridare, posterade en i Medstugan, en i Melen
och en i Gäddede. Efter mellanrikslagens upphäfvande hafva
nya bevakningsposteringar inom denna provins måst upprättas
på tre särskilda ställen, nemligen i Storrensjö, i Hotagen och
i Vågen, och hafva af sådan anledning tre extra ordinarie
gränsridare måst i ständig tjenstgöring användas.

Detta förhållande har föranledt tullkammaren i Östersund
att uti en till generaltullstyrelsen ingifven och af styrelsen till
komitén öfverlemnad framställning hemställa om inrättande å
stat af tre för sistnämnda posteringar afsedda gränsridaretjenster.

Dalarne.

Jemtland.

208

På särskild förfrågan rörande bevakningsförhållandena inom
Jemtland har derefter tullförvaltaren i Östersund i skrifvelse
till komiténs ordförande meddelat, att trafiken vid Medstugan,
Storrensjö och Melen kan tillfredsställande öfvervakas af en å
hvart och ett af dessa ställen posterad gränsbevakningsbetjent.
Deremot skulle det enligt tullförvaltarens förmenande vara till
stor nytta, om trafiken vid Hotagen, Gäddede och Vågen kunde
kontrolleras bättre, än nu vore fallet. Befolkningen i den del
af Jemtland, der dessa tre posteringar vore belägna, hemtade
till stor del sina förnödenheter från Norge, och trafiken vore
jemförelsevis liflig. Förbi Gäddede ledde landsväg, och om
några år komme sådan att dragas förbi både Hotagen och
Vågen. Vid tullstationen i Gäddede, som förestås af den der
posterade gränsridaren, hade uppbörden under åren 1898, 1899
och 1900 uppgått till respektive 1,867 kronor, 3,447 kronor och
2,827 kronor och skulle enligt tullförvaltarens åsigt blifva större,
om bättre kontroll å trafiken kunde utöfvas. Enligt en af
tullförvaltaren vid sistberörda skrifvelse fogad uppgift, afseende
åren 1899 och 1900, vore ock körtrafiken vid de tre sistnämnda
posteringarna betydligt större än vid öfriga tre posteringar.

Tullförvaltaren har på grund häraf såsom sin mening uttalat,
att tullstationen i Gäddede borde förestås af en uppsyningsman,
som tillika skulle hafva att utöfva förmanskap
öfver gränsridarne i Hotagen, Gäddede och Vågen.

Med anledning af de sålunda inhemtade upplysningarna har
komitén funnit sig böra föreslå, att för närmaste tillsyn under
tullförvaltaren i Östersund af gränsbevakningen i hela Jemtland
inrättas en gränsuppsyningsmanstjenst, hvars innehafvare
torde böra stationeras i Gäddede. Då, såsom tullförvaltaren i
Östersund framhållit, nyttan af detta underbefäl skulle helt och
hållet förtagas, derest icke i posteringen Gäddede fortfarande
funnes anstäld jemväl en gränsvakt, enär gränsuppsyningsmannen
eljest af bestyr såsom föreståndare för tullstationen
blefve förhindrad att företaga för tillsynen å de öfriga pöste -

209

ringarna erforderliga resor, kan alltså antalet af nya gränsvakttjenster
i Jemtland icke inskränkas till mindre än tre, afsedda
en för hvarje af de ofvannämnda posteringarna i Storrensjö,
Hotagen och Vågen. Till generaltullstyrelsens afgörande torde
böra öfverlemnas, huruvida lämpligast gränsuppsyningsmannen
eller den i Gäddede posterade gränsvakten må förordnas såsom
föreståndare för tullstationen derstädes.

Å tullkammarens i Östersund stat skulle sålunda komma
att för gränsbevakningen i Jemtland finnas uppförde en gränsuppsyningsman
och sex gränsvakter.

Vid den norr om Jemtland belägna delen af gränsen emot
Norge har hittills ordinarie gränsbevakning icke funnits inrättad,
men, såsom ofvan nämnts, har under de senare åren
tillfällig bevakning varit för vissa tider posterad i trakten af
Arjepluog inom Norrbottens län.

Till upplysning om, huruvida å någon eller några platser
vid den inom Vesterbottens eller Norrbottens län belägna delen
af riksgränsen emot Norge ordinarie gränsbevakning kunde
anses erforderlig, har komitén tagit del af skriftvexling, som
under åren 1898, 1899 och 1900 i detta ämne blifvit förd
emellan generaltullstyrelsen, å ena, samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom
tullkamrarna i Östersund, Piteå och Skellefteå, å andra sidan,
och har deraf inhemtat i hufvudsak följande.

Allt sedan äldre tider har befolkningen uti nu ifrågavarande
gränstrakter plägat från Norge införa vissa lifsmedel och
andra förnödenhetsartildar, som ej kunnat i orten anskaffas.
Det betydande afståndet till sådana platser i Sverige, der dylika
varor skulle kunnat erhållas, och de dåliga kommunikationerna
till dessa platser hafva nemligen gjort det så godt som omöjligt
för gränsbefolkningen att inom landet förse sig med dessa
förnödenheter. Äfven samfärdseln öfver gränsen har emellertid
varit förenad med stora svårigheter, och enligt de lemnade

Lappmar kerna.

210

uppgifterna, har förty införseln af varor från Norge icke kunnat
företagas annat än i jemförelsevis obetydlig omfattning och så
godt som endast till fyllande af gränsbefolkningens oundgängliga
lefnadsbehof. Detta förhållande, som ansetts innebära, att den
inkomst, statsverket kunde förvänta af införseln till dessa trakter,
näppeligen kunde uppväga utgifterna för den nödtorftigaste
gränsbevakning derstädes, torde också hafva varit anledningen,
hvarför allt intill de senaste åren trafiken der lemnats utan
någon kontroll från tullverkets sida.

Sedan under år 1898 till generaltullstyrelsens kännedom
kommit, att hästar i ej ringa omfattning införts från Norge
till trakten af Arjepluog, blef emellertid tillfällig gränsbevakning
anordnad mellan Arjepluog och riksgränsen, hvarjemte
styrelsen från Kongl. Maj:ts befallningshafvande så väl i Norrbottens
som i Vesterbottens län infordrade yttrande, huruvida
gränsbevakning mot Norge inom de respektive länen kunde
anses vara af omständigheterna påkallad.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i beggedera länen hafva
emellertid afstyrkt anordnande af ständig sådan bevakning, åtminstone
för närvarande och innan vägförbindelserna blifvit bättre
ordnade, än hvad nu är fallet, hvarvid framhållits, bland annat,
att varuinförseln till ifrågavarande gränstrakter, hvilken hufvudsakligen
omfattar mjöl, sill, salt, bröd, kaffe, socker och tobak
samt något gjutgods och kreatur, vore jemförelsevis obetydlig;
att, hvad särskildt beträffade införseln af hästar, sådan förekomme
endast tillfälligtvis, då gynsamma trävarukonjunkturer
förorsakade uppdrifven skogsafverkning med ökadt behof af
dragare; samt att det skulle medföra stora svårigheter och
kostnader att i dessa, egentliga vägförbindelser saknande, trakter
åstadkomma effektiv tullbevakning.

Tullförvaltaren i Östersund, som på uppdrag af generaltullstyrelsen
berest gränstrakterna inom Vesterbottens län för
afgifvande af utlåtande i föreliggande fråga, har likaledes, särskildt
på grund af svårigheten att derstädes åstadkomma någon

211

effektiv bevakning, icke funnit skäl att tillstyrka anordnande af
stadigvarande tulluppsigt å någon del af lappmarksgränsen.

Med afseende å hvad sålunda inhemtats och då anordnande,
i mån af behof, af tillfällig gränsbevakning på en eller annan
plats inom lappmarkerna icke föranleder något särskildt iakttagande
vid regleringen af tullverkets stater, har komitén
funnit något förslag från dess sida beträffande gränsbevakning
vid denna del af riksgränsen icke erfordras.

För gränsbevakningen vid riksgränsen mot Finland finnas
å tullkammarens i Haparanda ordinarie stat upptagne nitton
gränsridare, hvarjemte sedan år 1901 äro derstädes å extra
stat anstälde dels tjugofem gränsridare, dels ock förut omförmälde
en gränsbevakningschef och två gränssergeanter.

Till stöd för inrättandet af de tjugofem å extra stat uppförda
gränsridaretjensterna hade generaltullstyrelsen anfört
hufvudsakligen följande.

Vid afgifvande af förslag till reglering af tullverkets stater
för år 1900 hade styrelsen antydt, att förhållandena vid riksgränsen
mot Finland trots alla'' ansträngningar, som från tullverkets
sida gjorts att hämma den der pågående olofliga varumförseln,
fortfarande vore otillfredsställande; och styrelsen
funne sig böra återkomma till och närmare utveckla detta
ämne. Såsom arbetsredogörelsen för Norrbottens läns gränsetullrätts
verksamhet under de senare åren visade, hade konfiskationsmålens
antal i denna gränsort under senare tider i
icke sedvanlig grad ökats. Under det att till exempel år 1885
endast två mål varit vid domstolen anhängiga och år 1886
intet, handlades derstädes år 1896 icke mindre än 11 från föregående
år uppskjutna och 52 under året anhängiggjorda, deraf
40 under året befordrades till slutlig åtgärd och 23 uppskötos.
År 1897 handlades vid samma domstol tillsammans 60 mål, af
hvilka 26 slutligen afgjordes och 34 uppskötos till följande
år. Då åtal för seglationsförseelser ytterst sällan förekomme

-Riksgränsen
mot Finland.

212

å ifrågavarande ort, afsåge målen så godt som uteslutande
oloflig varuinförsel. Hvad år 1898 beträffade, hade, enligt hos
stvrelsen tillgängliga handlingar, bemälda gränsetullrätt under
sagda år slutbehandlat 39 mål; och hade under samma år följande
olofligen införda varuqvantiteter derstädes dömts förbrutna,
nemligen: oarbetad tobak 2,420 kg., mjöl 53,127 kg. samt 35
säckar eller balar, angående hvilkas vigt uppgift saknades,
kött 457 kg., smör 1,523 kg., konfityrer 13,3 kg., skidor 88
kg. äfvensom ett hästkreatur.

Redan af det anförda framginge, att smugglingen från
Finland bedrefves i stor skala. Men styrelsen måste tyvärr
ock bekräfta det sakförhållande, att en ansenlig del af det''
olofligen införda godset och de med införseln sysselsatta personerna
icke af tullbevakningen anträffades. Och dock vore
en betydande personal i ständig verksamhet för att öfvervaka
gränsen. Oberäknadt den fasta bevakningen i staden Haparanda
äfvensom kustbevakningen, vore utmed gränsen från
Haparanda till Pello — alltså i de trakter, der olagligheterna
hufvudsakligast föröfvades — posterade 19 ordinarie gränsridare
samt 25 mot dagtraktamente ständigt tjenstgörande,
hvartill komme ett antal under längre eller kortare delar af
året inkallade. Sagda bevakningsstyrka vore fördelad på två
distrikt. Inom hvartdera af dem fördes närmaste befälet af
en tillförordnad uppsyningsman, och styrelsen hade ingen anledning
att antaga annat, än att såväl de som deras underlydande
gjorde hvad i deras förmåga stode, för att tullförfattningarna
måtte behörigen efterlefvas. Vid sadant förhållande
ansåge styrelsen, att bevakningskedjan söder om Pello borde
ytterligare förstärkas i syfte dels att göra det hvarje särskild
bevakningspostering tilldelade bevakningsområde mindre än
förut och dels att öka personalen vid hvarje dylik postering
så, att tillsynen måtte kunna i möjligaste mån göras lika
effektiv å alla tider af dygnet; och då det för erhållande af
lämpligt manskap syntes vara nödigt, att icke den extra ordi -

213

narie personalens antal blefve allt för oproportionerligt mot
den ordinarie personalens, fnnne styrelsen nödigt, att för ifrågavarande
tjenstgöring 25 nya gränsridaretjenster inrättades, men
ville styrelsen, åtminstone för det dåvarande, icke ifrågasätta
någon förändring med afseende å bevakningen i Pello och
norr derom. —

Under den tid, som förflutit, sedan generaltullstyrelsen yttrade
sig på detta sätt, bar erfarenheten gifvit vid handen, att
synnerligen kraftiga åtgärder måste tillgripas, för att benägenheten
för smuggling vid finska gränsen skall kunna stäfjas.

Af den i annat sammanhang*) lemnade uppgiften angående
vid gränstullrätten i Haparanda under senare år till
slutlig åtgärd befordrade tullmål finner man, att antalet dylika mål
näppeligen kan sägas visa någon afgjord tendens till minskning.
Gränsbevakningspersonalen har också måst ytterligare väsentligt
förstärkas genom användande af extra biträden, i det att, förutom
ofvanbemälde 44 gränsridare å ordinarie och extra stat,
måst i ständig tjenstgöring användas extra ordinarie gränsridare
till ett antal af 38 från början af år 1901 till och med
oktober månad samma år och 47 under återstoden af året samt
50 under hela den del af år 1902, för hvilken uppgifter i ämnet
föreligga, eller årets första hälft.

Den sålunda successivt vidtagna förstärkningen af bevakningskedjan
lärer, enligt hvad inhemtade upplysningar gifva
vid handen, icke kunna antagas under en nu öfverskådlig framtid
blifva i någon mån obehöflig. Tvärtom torde, i den mån
smugglingen i följd af skärpt bevakningstillsyn i de nedre
gränstrakterna söker sig väg öfver gränsen i mera aflägsna
nordliga trakter, behof att till någon del öka bevakningen
jemväl derstädes böra motses. Men under sådana omständigheter
och då här är fråga om lägsta gradens betjente, synes
det icke minst ur synpunkten af tullverkets säkerhet vara höge -

*) Se sid. 90.

214

ligen påkalladt, att de ordinarie gränsbevakarnes antal göres
något så när motsvarande behofvet deraf. Dervid synes
ock böra iakttagas, att i Pello och norr derom, å hvilka trakter
bevakning hittills ombesörjts endast af extra personal, hvilken
anordning egt bestånd under en längre följd af år, ordinarie
personal posteras.

Komitén har, med afseende å hvad sålunda anförts, funnit
sig böra föreslå, att vid gränsbevakningen i Haparanda tullkammaredistrikt
å ordinarie stat uppföras icke blott så många
gränsbevakningsbetjente, som för närvarande derstädes äro anstälde
å extra stat, utan tillika ytterligare tjugosex gränsvakter.
Å tullkammarens stat erfordras äfven en ny gränsuppsyningsmanstjenst,
då närmaste befälet öfver bevakningspersonalen å
hela den långa gränssträckan, som från Haparanda till Paj ala
— den nordligaste plats, der bevakning för närvarande är posterad
— uppgår till nära 20 mil, icke kan nöjaktigt ombesörjas
af mindre än tre personer.

Staten för gränsbevakningen inom Haparanda tullkammaredistrikt
skulle sålunda, och med iakttagande af hvad komitén
föreslagit rörande benämningarna för befälet öfver gränsbevakningspersonalen,
komma att upptaga en gränsöfveruppsyningsman,
tre gränsuppsyningsmän och sjuttio gränsvakter.

IV. Aflöning och andra med tjenster vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
förenade förmåner.

Efter att i det föregående hafva angifvit beskaffenhet och
antal af tjenster, som funnits vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning erforderliga, öfvergår komitén
nu till frågorna rörande aflöning och andra tjensteförmåner
för tullverkets ifrågavarande personal.

Såsom förut angifvits utgår allt sedan år 1869 tullperso- Afiöningsnalens
aflöning med fasta belopp, hvilka numera, efter det
rätten till ålderstillägg år 1875 blifvit utsträckt till samtlige
tjenstemän och betjente, äro fördelade i lön, tjenstgöring spenning ar
och ålderstillägg.

Förutom dessa i staten till siffran utförda aflöningsbelopp Boställe eller
åtnjuta tullverkets tjenstemän och betjente icke några andra f” bostad"
till aflöning hänförliga förmåner än den med ett fåtal tjenster
förenade fördelen af boställe eller fri bostad i tullverket tillhörig
byggnad.

Om man bortser från generaltulldirektörsembetet och öfverinspektorstjensten
vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm,
hvilka befattningars innehafvare enligt gällande aflöningsbestämmelser
äro tillförsäkrade sistnämnda förmån, torde densamma
i den inskränkta omfattning, hvari den eljest ännu
inom verket förekommer, dock knappast kunna egentligen likställas
med tjensteinnehafvarnes öfriga aflöningsförmåner. Någon
rätt till boställe eller fri bostad är nemligen icke de ifråga -

216

Extra

inkomster.

varande tjensternas innehafvare vare sig i stat eller i särskild
författning uttryckligen tillerkänd, ehuruväl en sådan förmån
af dem tills vidare åtnjutes, så länge förutsättningarna derför
ega bestånd. Visserligen är det här fråga endast om
innehafvare af tjenstebefattningar, med hvilka lägre aflöningsförmåner
äro förenade; men i denna omständighet får icke
sökas någon anledning till den ifrågavarande förmånens faktiska
åtnjutande. Den är sålunda icke att egentligen betrakta
såsom en behöflig förbättring i en eljest otillräcklig aflöning.
Förklaringsgrunden till dess tillkomst torde deremot framgå
af en annan omständighet, som är utmärkande för de befattningar,
hvilkas innehafvare för längre tid tillbaka kommo i
åtnjutande af boställe eller fri bostad. Dessa befattningar voro
nemligen förlagda till platser, vanligen aflägset belägna, der
omöjlighet eller åtminstone stor svårighet mötte för tullpersonalen
att förskaffa sig bostad. Till stor del är förhållandet
sådant ännu ej blott i aflägsna gränsbygder utan ock på en
och annan plats i skärgården, der tullverket måste hafva sina
funktionärer utposterade; och i den mån så är förhållandet,
är bostadens tillhandahållande mer eller mindre ett vilkor för
tjenstens uppehållande, hvartill kommer, att bostaden ofta till
större eller mindre del användes till expeditionsrum eller eljest
i och för tjenstgöringen. Också är det till största delen endast
personer tillhörande tullverkets betjentgrader, som för
närvarande åtnjuta ifrågavarande förmån; och till följd af dessa
bostäders anspråkslösa beskaffenhet är deras värde obetydligt.
Vid sådant förhållande har komitén ansett den nu undantagsvis
förekommande förmånen af boställe eller fri bostad, i den
mån densamma icke vid föregående löneregleringar inom verket
beaktats, kunna jemväl nu lemnas utan afseende.

Tjensteinnehafvare vid tullverket hafva emellertid i större
eller mindre omfattning tillfälle att förskaffa sig extra inkomster.
Dessa härflyta med ganska få undantag från tjenstgöring inom
tullverket eller från bestyr, utförda i omedelbart sammanhang

217

med sagda tjenstgöring. För ett jemförelsevis mindre antal
tjensteinnehafvare tillkommer derjemte inkomst af skeppsmätarebefattning,
som vid sidan af tulltjensten innehafves, eller
af enskildt biträde vid fartygs klarering.

Huruvida berörda olika slag af extra inkomster äro af
beskaffenhet, att till dem hänsyn bör tagas vid en lönereglering
för tullverket, torde vara en fråga, som icke kan obetingadt
besvaras vare sig jakande eller nekande. I de »anmärkningar»,
som finnas vidfogade de bland bilagorna förekommande tablåer
angående tjensteinnehafvarnes i tullverket extra inkomster
(Bil. XII), erinras bland annat derom, att ofvan sistnämnda
slag af inkomst faller helt och hållet utom tulltjensten och att
densamma för öfrigt är af skäligen osäker beskaffenhet. Vidkommande
inkomsten af skeppsmätning gäller väsentligen
samma förhållande, hvartill kommer, att möjligheten att förena
skeppsmätarebefattning med tulltjenst beror på bland annat
förvärfvandet af särskild kompetens. Dessa begge slag af
inkomst synas ock så mycket mindre i afseende å löneregleringen
böra tillmätas någon egentlig betydelse, som de tillfalla
endast enstaka tjensteinnehafvare och afl ön in gen vid de tjenstegrader,
dit desse äro hänförlige, naturligtvis måste bestämmas
med hänsyn till de förhållanden, som gälla för graden i allmänhet.
De lära derför näppeligen kunna tagas i betraktande
vidare än såsom bidragande till att klargöra, i hvad mån tulltjensterna
taga sina innehafvares tid och krafter i anspråk.
Dervid bör emellertid, hvad skeppsmätningsbestyren angår,
icke förbises, att tulltjenstemans förordnande såsom skeppsmätare
i allmänhet har sin grund deri, att annan till sådan
tjenst kompetent och lämplig person på platsen icke finnes att
tillgå, hvarvid tulltjenstemannens förordnande att uppehålla
dylik med aflöning af statsmedel icke förenad befattning är af
statens eget intresse påkalladt.

Att innehafvarne af de flesta tjenstebefattningar inom tullverket
emellertid äro af sina tjenster fullt upptagne, torde

218

kunna anses framgå af den undersökning, hvad tullverket beträffar,
som år 1895 verkstäldes i anledning af Riksdagens
anhållan hos Kongl. Maj:t om utredning angående den omfattning,
i hvilken statstjenster af olika lönegrader vore förenade
med andra tjenstebefattningar, för hvilka lön eller arfvode
erhölles.

Sagda utredning, af hvilken komitén tagit del, gaf nemligen
vid handen, att af tullverkets närmare 200 tjenstemän
och öfver 1,000 betjente endast 16 af de förre och 41 af de
senare jemte tulltjensten hade annat bestyr, hvilket dessutom
synes i allmänhet hafva varit af beskaffenhet att upptaga föga
tid samt för öfrigt i åtskilliga fall föll inom förvaltningens
område (poststationsföreståndare, sjömanshusombudsman, fiskeri -tillsyningsman) och i andra utgjordes af åtagande, som delvis
kunde fullgöras i sammanhang med tulltjenstgöringen (ångbåtskommissionär,
uppbörd af vissa postafgifter).

Vidkommande åter de extra inkomster, hvilka tillfalla
tjensteinnehafvarne i tj ensten eller af bestyr, utförda i omedelbart
sammanhang med tjenstgöringen i tullverket, och hvilka
sålunda äro mer eller mindre fästade vid sjelfva tjensten, kunna
dessa, enligt komiténs förmenande, äfven om de i allmänhet
endast med jemförelsevis ringa del utgå af tullverkets medel,
visserligen icke lemnas utan allt afseende, då det gäller att
bestämma den ordinarie aflöningen. Med denna uppfattning
gick komitén redan vid början af sitt arbete i författning om
införskaffande af erforderliga uppgifter om de extra inkomsterna
för det då senast förflutna året 1900, hvarvid åt ifrågavarande
inkomstbegrepp gafs en så vidsträckt omfattning, att
uppgifterna skulle komma att afse all dylik inkomst, som härflutit
af tjenstgöring i tullverket eller af bestyr, som utförts i omedelbart
sammanhang med sådan tjenstgöring; och anmodades
vederbörande jemväl att, om något slag af inkomst för år 1900
varit osedvanligt stort eller osedvanligt litet, sådant anmärka
med upplysning om det ungefärliga beloppet, för år räknadt,

219

under vanliga förhållanden. De sålunda införskaffade uppgifterna
återfinnas tabellariskt sammanförda för olika slag af
tjenstebefattningar — i bilagorna X—XI.

Om ock komitén, såsom nyss anförts, ansett sig vid sina
förslag till aflöningsbelopp för de särskilda tjenstegraderna
icke böra underlåta att beakta ifrågavarande extra inkomster,
bar komitén dock ingalunda förbisett åtskilliga förhållanden,
som göra det nödvändigt att iakttaga stor varsamhet i de slutsatser,
hvilka dragas af de i detta ämne inhemtade upplysningarna.
Dit bör till en början osäkerheten och ojemnheten
i de extra inkomsterna. Till sin förekomst i allmänhet och
ännu mera till sina belopp bero de icke allenast på vexlande
konjunkturer inom affärslifvet i sin helhet eller i rörelsen på
särskilda orter utan ock på ändringar i den allmänna lagstiftningen
eller jemkningar i de för särskilda platser gällande
reglementariska föreskrifter. Och, såsom af tabellerna jemväl
framgår, falla dessa inkomster sa ojemnt på olika platser, ja,
till och med för olika tjenstemän af samma grad på en och
samma plats, att medeltalssiffran för inkomst i samma grad
föga egnar sig såsom grund för bedömande af, hvad enskilde
tjensteinnehafvare inom graden kunna påräkna i extra inkomst.

Vidare är att märka, att den långt öfvervägande delen af
de extra inkomsterna utgöres af ersättning för tjenstgöring å
annan tid än den vanliga tjenstgöringstiden; och då den från
statsverket utgående aflöning icke lärer kunna afse godtgörelse
för annat eller mera än den tjenstgöring, som högst anses
kunna åläggas tjensteinnehafvaren under visst bestämdt tidsmått,
bör väl deraf följa, att, i mån som enskilde tjensteinnehafvare
kunna, med uppoffring af dem tillmätt hvila och fritid,
betjena trafiken utöfver faststäld tjenstgöringstid, den ersättning
för . dylik öfvertidstjenstgöring, som af de trafikerande
utgöres, icke skäligen må få inverka på aflöningsbeloppen,
med mindre det förhållande kan anses ega rum, att den ordi -

220

narie tjenstgöringstiden icke är utsträckt så långt, som tilläfventyrs
utan särskild uppoffring för statsverket ske kan.
Men att i detta hänseende möjligheterna nöjaktigt tillgodogöras,
derför torde en tillförlitlig borgen förefinnas i de trafikerandes
eget intresse, för hvars tillgodoseende de gifvetvis
sträfva att få den ordinarie tjenstgöringstiden så omfattande
som möjligt.

Erinras bör ock, att vid föregående löneregleringar Riksdagens
uppmärksamhet å de extra inkomsterna inskränkt sig
till, hvad som ansetts kunna innefattas under benämningen
sportler i tjensten. Så då 1868 års Riksdag begärde, hvad tullverket
angick, utredning om, i hvad mån dylik inkomst borde
till statsverket indragas eller motsvarande afdrag ske å lönebeloppen;
och i den utredning, som med anledning häraf i
Kongl. propositionen n:o 19 förelädes 1869 års Riksdag, var
jemväl frågan på berörda sätt begränsad. Efter den indragning
af sportlerna inom tullverket, som vid sistnämnda liksdag
vidtogs, äro ock dessa, såsom af de ifrågavarande tabellariska
bilagorna framgår, reducerade till en obetydlighet.

Särskilda för- Innan komitén till närmare behandling företager frågan

invenrka”epå om den egentliga aflöningen, lärer emellertid böra tillses, om
aflönings- j hvad mån nya särskilda förmåner böra vissa tjenste fceioppen.

innehafvare beredaSi af beskaffenhet att böra å aflöningsbe loppen

inverka.

Uti de af generaltullstyrelsen till komitén öfverlemnade
framställningar från tullförvaltningar samt tjenstemän och betjente
i tullverket förekomma vissa mera allmänt uttalade
önskningsmål beträffande särskilda förmåner, som, derest de
beviljas, icke lära kunna blifva utan inflytande i nyss angifna
hänseende. I sådant afseende förekommer dels begäran om
tullförvaltningsföreståndarnes befriande från skyldigheten att bekosta
eldning, städning och belysning af tullkamrarnas expeditions-
och arbetsrum samt om tillhandahållande af de vid tullförvaltningarna
erforderliga skrifmaterialier, dels ock framställ -

221

ningar om ersättning till tullverkets betjentpersonal för de
utgifter, som anskaffning och underhåll af de för tjenstgöringen
erforderliga uniformspersedlar medföra.

Utgifterna för värme-, lys- och renhållning inom tullkammarelokalerna
äfvensom för papper och andra skrifmaterialier,
tryckningskostnader m. m., som för tullkammarexpeditionerna
erfordras, bekostades fordom direkte af statsverket. För att
förenkla de i allt fall många ekonomiska förvaltningsbestyren
inom verket och för att åvägabringa den strängare hushållning
i berörda hänseenden, som enskild omtanke vanligen åstadkommer,
vidtogs vid tullverkets omorganisation år 1825 den
förändring, att samtlige tullkammare- och tullstationsföreståndare
sjelfve fingo, emot tillökning i löneanslagen, öfvertaga
bekostandet af förenämnda med tjensteutöfningen förenade
utgifter, utom vid tullförvaltningarna i Stockholm och Göteborg,
der en sådan anordning icke lämpligen syntes kunna
genomföras. Statsverkets åliggande att bestrida förenämnda
utgifter inskränktes emellertid icke till att endast afse samtliga
lokalafdelningarna i dessa båda städer utan kom jemväl att
omfatta andra orter, i den mån utgifterna hänförde sig till den
yttre bevakningens och den lägre tullbetjeningens behof. Enligt
senare tillkomna beslut godtgöras numera af tullmedel jemväl
utgifter af förenämnda beskaffenhet vid tullförvaltningen i
Malmö, utom hvad angår skrifmaterialier för den egentliga tullkam
m ar eaf d elningen.

Uti de gjorda framställningarna om tullförvaltningsföreståndarnes
befriande från skyldigheten att bekosta dylika
utgifter har till stöd för en sådan förändring hufvudsakligen
framhållits, att likställighet i förevarande hänseende skäligen
borde förefinnas mellan tullförvaltningsföreståndarne i Stockholm
och Göteborg samt föreståndarne för rikets öfriga tullförvaltningar;
att ifrågavarande utgifter numera icke stode i samma
proportion till aflöningen som vid den tid, då skyldigheten
att bekosta desamma blifvit ålagd tullförvaltningsföreståndarne,

Utgifterna för
eldning, städning
och belysning
samt
skrifmaterialier.

222

enär åtgången af ljus, bränsle ocb skrifmaterialier med åren
blifvit större och kostnaderna för renhållning stigit, i samma
mån som trafiken ökats och tjenstelokalerna i följd deraf måst
utvidgas; samt att särskildt i fråga om för expeditionen erforderliga
blanketter till räkningar och dylikt såväl besparing som
större likformighet vid räkenskapsföringen skulle åstadkommas,
derest dylika blanketter efter gemensamt formulär tillhandahölles
genom generaltullstyrelsens kameralbyrå.

För åstadkommande af utredning i denna fråga har komitén
låtit från rikets tullkamrar, utom de i Stockholm och Göteborg,
införskaffa uppgifter å de belopp, med hvilka ifrågavarande
kostnader vid de särskilda tullkamrarna utgått under åren 1899
och 1900. Af denna utredning, hvilken jemväl angifver, huru
stor del af berörda belopp som af tullverkets medel utanordnats,
har utarbetats ett bland bilagorna till detta betänkande
intaget sammandrag (Bil. VIII), hvari för jemförelses skull tillika
angifvits de belopp, till hvilka motsvarande utgifter under år
1899 uppgått i Stockholm och Göteborg.

Vid granskning af detta sammandrag finner man, att tullkamrarnas
föreståndare af egna medel fått bekosta utgifter af
ifrågavarande beskaffenhet till sammanlagdt belopp af 8,035
kronor 33 öre under år 1899 och 8,547 kronor 69 öre under
år 1900; att häraf under båda åren högsta beloppet fallit på
tullförvaltaren i Åhus med 545 kronor år 1899 och 550 kronor
år 1900; att vid ytterligare fem tullkamrar, nemligen i Helsingborg,
Luleå, Gefle, Karlskrona och Haparanda, dessa utgifter
under hvartdera året öfverstigit 300 kronor; samt att, derest
ofvanberörda summa af ifrågavarande utgifter under år 1900
lika fördelas på de särskilda tullkamrarna, medeltalet för hvarje
tullkammare skulle utgöra 178 kronor 7 öre. Sju städer hafva
bestridt vissa utgifter för uppvärmning, renhållning eller belysning
af dervarande tullokaler med sammanlagdt belopp af
616 kronor år 1899 och 641 kronor år 1900, men, då någon
skyldighet för städerna i detta afseende icke anses förefinnas,

223

skulle dessa senare belopp kunna komma att falla på vederbörande
tullkamrars föreståndare.

Att nu ifrågavarande utgifter icke uppgått till högre belopp,
. torde väl delvis bero på det nuvarande sättet för deras
bestridande; och komitén underskattar ingalunda det hittills
tillämpade systemets förtjenster vare;! sig i berörda eller i
andra afseenden. 1 andra sidan torde emellertid användningen
af detsamma vara skäligen enastående inom statsförvaltningen;
och denna omständighet ej mindre än den önskan
om ändring deri, som inom verket sjelft temligen allmänt
försports, har synts komitén innebära tillräcklig anledning för
ett närmare skärskådande jemväl af de brister, som vidlåda
samma system. I sådant afseende är att märka, hvad först
upplysning, uppvärmning och renhållning beträffar, att tullforvaltnmgsföreståndarnes
naturliga sträfvan att inskränka utgifterna
^derför till det strängt nödvändiga lätteligen kan drifvas
så långt, att så väl den trafikerande allmänheten som underlydande
personal dervid blifver lidande. Jemväl med afseende
å skrifmaterialierna kan ett likartadt förhållande befaras.
Och äfven om sättet för skrifmaterialiernas tillhandahållande
icke i annat afseende lemnar anledning till anmärkning
från verkets sida, kan dock bristen på likformighet i dessa
materialier, i den mån sådana ingå i redogörelsehandlingarna,
icke annat än förorsaka verkliga olägenheter. Men dertill
kommer, hvad utgifter af beggedera slagen angår, dels omöjligheten
att så afpassa en af ifrågavarande utgifter betingad
aflöningsförhöjning, att icke de särskilda tullförvaltningsförestandarne
derpå göra än vinst än förlust, dels ock den olägenhet,
att, om än en sådan reglering vid sj elfva regleringstillfallet
kunde tänkas lemna en icke allt för stor marginal för
vinst eller förlust, detta förhållande dock inom kort måste
komma att undergå förändring på de särskilda platserna af
olika anledningar, såsom t. ex. anskaffning af nya tullhusbyggnader
med ökadt utrymme, utsträckt expeditionstid o. s. v.

224

samt att efter en följd af år, derunder jemväl prisen å de
erforderliga förnödenheterna eller materialierna kunna hafva
afsevärdt ändrats, berörda förändringar måste hafva blifvit sa
allmänna och så pass betydande, att en fullständig omreglering
befinnes oundgänglig. I hvad mån sådan reglering kan hafva egt
rum i sammanhang med de mera fullständiga omregleringar,
hvilka tullverkets utgifts stater tid efter annan underkastats,
må lemnas derhän. Vid ett tillfälle, nemligen i förslaget till
tullverkets stater för år 1870, har dock generaltullstyrelsen
uttryckligen förklarat, »att styrelsen uti sitt förslag till 1869
års normalstat ej med deri uppförda belopp afsett fyllandet af
annat behof än tjenstemännens enskilda lefnadskostnad». Sannolikt
är väl äfven, att, ifall särskild hänsyn tagits till nu ifrågavarande,
tullförvaltningsföreståndarne i allmänhet åliggande
utgiftsskyldighet och derest i förhållande dertill ökning egt
rum i den efter tjensten eljest afpassade aflöning, vederbörande
lönegrader kommit att förete både en större mångfald och
mindre afrundade aflöningsbelopp än för närvarande.

Huru härmed än må förhålla sig, hafva i allt fall under
de tjugofem år, som förflutit sedan sista allmänna lönereglering,
så stora förändringar inträffat med afseende å de förhållanden,
som äro bestämmande för ifrågavarande omkostnaders belopp,
att detta nu i de flesta fall är betydligt högre än år 1876;
och den åtgärd, som af berörda förändrade förhållanden nu
påkallas, synes komitén med afseende å nyss angifna, med det
nuvarande systemet förenade olägenheter, böra bestå deri, att
statsverket sjelft öfvertager bestridandet af ifrågavarande omkostnader.
Att en sådan anordning är af omständigheterna
betingad, så snart rörelsen på en plats nått en viss utveckling,
är en uppfattning, som synes städse hafva gjort sig gällande
inom tullverkets administration; och i öfverensstämmelse dermed
hafva jemväl förhållandena i Stockholm, Goteborg och
Malmö ordnats. Otvifvelaktigt är emellertid, att ett stort anta
städer numera hafva att uppvisa en vida större rörelse an den,

225

som ursprungligen ansågs göra det nödvändigt, att ifrågavarande
utgifter blefve af statsmedel bestridda; och bör den
förordade ändringen enligt komiténs uppfattning lämpligen
vinna tillämpning å samtliga tullkamrar. Med afseende å öfriga,
mindre tullförvaltningar (inspektioner, stationer och expeditioner)
torde åter utan större olägenhet kunna förblifva vid hittills
gällande ordning.

Komitén har alltså funnit sig böra föreslå, att utgifterna
för eldning, städning och belysning af tullförvaltningarnas tjenstelokaler
i samtliga stapelstäder och de öfriga städer, der
tullkamrar under tullförvaltares öfverinseende finnas inrättade,
samt å de platser vid riksgränsen, der gränstullkamrar finnas
anordnade, må, likasom enahanda utgifter för de åt bevakningspersonalen
upplåtna vaktrum, godtgöras af tullverkets medel
äfvensom att kostnaderna för erforderliga skrifmaterialier vid
sagda tullförvaltningar må af tullverket bestridas.

På generaltullstyrelsens ompröfning lärer böra göras beroende,
om och i hvilken omfattning åt särskilda tullförvaltningar
lämpligen kan anvisas fast årligt anslag för ifrågavarande
utgifter, eller om godtgörelsen hellre bör utgå efter
verificerad räkning. Vid de större förvaltningarna torde nemligen
utgifterna icke kunna på förhand så noga beräknas,
att för desamma ett bestämdt belopp kan fixeras. Vid de
mindre åter, der ifrågavarande utgifter icke uppgå till mera
afsevärda belopp, torde ett årligt anslag, hvars storlek ankommer
på generaltullstyrelsens reglering, tilläfventyrs vara
att föredraga.

En viss del af de till skrifmaterialier hänförliga förnödenheterna,
nemligen blanketter och dylikt, torde dock för åstadkommande
af likformighet och för ernående af det billigare pris,
som vid anskaffning i större skala kan betingas, böra i regel
tillhandahållas vederbörande genom generaltullstyrelsens försorg.
Visserligen erhålla tullförvaltningarna redan nu, dels
enligt bestämmelser i gällande tjenstgöringsreglemente, dels

226

ock enligt särskildt meddelade föreskrifter, blankettryck i icke
obetydlig omfattning från generaltullstyrelsen, men åtskilligt
af hvad tullförvaltningsföreståndarne hittills måst sjelfve anskaffa,
såsom exempelvis tullräkningsblanketter, borde lämpligen
likaledes tillhandahållas genom styrelsens försorg.

Samtliga här ofvan omhandlade utgifter torde böra bestridas
från ett å tullverkets omkostnadsstat uppfördt förslagsanslag
till expenser, hvarom nedan närmare förmäles.

Beklädnadsförmån
för
tullbetjente.

Skyldigheten för tullverkets öfver- och underbetjente att,
då de äro i tjenstgöring, begagna faststäld uniform, medför
naturligtvis afsevärda utgifter för denna personals beklädnad.
Till lättnad vid denna skyldighets fullgörande hade redan tidigt
bidrag från statsverket ansetts böra utgå. Så hade år 1817
bevakningsvaktmästarne vid tullverket beredts den »förbättring
i deras vilkor», att de hvart annat år på verkets bekostnad erhöllo
en färdiggjord öfverrock eller så kallad kapott af blått
kommisskläde.

Då emellertid denna anordning befunnits medföra vissa
svårigheter, blef år 1834, pa hemställan af generaltullstyrelsen,
den förändring vidtagen, att vaktmästare, jaktbatsmän och
roddare skulle i stället kontant utbekomma ärligt beklädnadsanslag
af 10 riksdaler banko. I sammanhang dermed bestämdes,
att det dittills å omkostnadsstaten uppförda anslaget till
kapotter skulle »under namn af beklädnadshjelp öfverflyttas till
ordinarie staten» och fördelas på de särskilda tullplatserna i
förhållande till personalens antal.

En väsentlig förändring i dessa förhållanden genomfördes
emellertid år 1852. Aflöningen för tullbevakningsbetjente,
hvilken dittills utgått under flera särskilda titlar, bland andra
beklädnadshjelp, blef nemligen då sammanförd under endast
två titlar, ordinarie lön eller arfvode samt tjenstgöringspenningar,
och allt sedan denna tid har tullverkets betjentpersonal,
den militära kustbevakningskåren inberäknad, varit i sak -

22 7

nåd af särskildt beklädnadsanslag. Bestämmelser rörande uniformen
hafva dock äfven derefter utfärdats.

Nödvändigheten af uniform för den del af tullpersonalen,
hvarom nu är fråga, lärer icke behöfva närmare utvecklas.
Hvad åter angår anskaffningsfrågans ordnande på sätt nu eger
rum, torde få erkännas, att, om än personalens åliggande att
af den å stat erhållna aflöning vidkännas utgifterna derför
medför enahanda fördelar, som, efter hvad ofvan anförts, kunna
åberopas såsom skäl för tullförvaltningsföreståndarnes åläggande
att vidkännas vissa expenser, de med sistberörda anordning
förenade olägenheter dock äfven häfta vid uniformsersättningens
inbegripande i aflöningsbeloppen, hvarvid olägenheterna
skärpas, i den mån uniformens anskaffning och underhåll
taga i anspråk jemförelsevis större andel af aflöningen än berörda
expenser. Också torde tullverkets anskaffningssystem i
det hänseende, hvarom nu fråga är, lika väl som i afseende å
ved, lyse, renhållning och skrifmaterialier, icke i allmänhet
tillämpas inom statsförvaltningen i öfrigt. Inom de stora kommunikationsverken,
hvilkas betjente ansetts böra uniformeras
i syfte att göras lättare igenkännliga för den allmänhet, med
hvilken de i tjensten komma i beröring, bekostar statsverket
denna utgift. I likhet med hvad förut i fråga om statens
jernvägar fanns stadgadt, har vid senaste fastställandet af postoch
telegrafverkens stater föreskrift meddelats, att uniformspersedlar
in natura eller beklädnadsersättning till visst belopp
må tilldelas vederbörande verks betjente enligt reglemente,
som af verkets styrelse fastställes; och enligt komiténs åsigt bör
äfven i fråga om tullverket en sådan anordning numera komma
till stånd. Komiten anser, att genom tilldelande af beklädnadspersedlar
in natura statens intresse uti föreliggande fråga blir
bäst tillgodosedt. Genom inköp i större mängd ej mindre
af tyg och öfriga materialier, som för uniformerna erfordras,
än äfven af sådana persedlar, som böra anskaffas i fallfärdigt
skick, lärer en afsevärd besparing kunna åstadkommas,

228

likasom ock större jemnhet i varans beskaffenhet och utseende
vinnes. Derjemte innebär den direkta anskaffningen
garanti för att de till uniformeringen afsedda medel komma
att uteslutande för sitt ändamål användas. Faran för bristande
intresse från personalens sida i vården af persedlarne
synes, att döma efter erfarenheten från andra verk,
kunna väsentligen förebyggas genom tillsyn och lämpliga föreskrifter.

I ett eller annat fall — till exempel i fråga om gränsbevakningsbetjente
i aflägsna trakter — torde det dock blifva
förmånligare för statsverket att lemna beklädnadsersättning i
stället för beklädnad in natura. Bedömandet af, i hvilka fall
detta bör ske, äfvensom fastställandet genom särskildt reglemente
af närmare föreskrifter i öfrigt med afseende å beklädnadsfrågan
torde kunna öfverlåtas åt generaltullstyrelsen.

Då komitén alltså ansett sig böra föreslå, att betjente
vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
i allmänhet må, i den mån de enligt meddelade föreskrifter
böra vara uniformerade, efter generaltullstyrelsens bestämmande
tilldelas uniformspersedlar in natura eller, i fall der
sådant finnes för tullverket fördelaktigare, kontant ersättning
för hela eller en del af beklädnadskostnaden, allt enligt närmare
föreskrifter i reglemente, som af styrelsen fastställes,
har komitén dock funnit sig böra från ifrågavarande förmån
utesluta öfveruppsyningsmännen. Såväl deras tjensteställning,
hvilken faktiskt mera närmar sig tjenstemännens än betjentes,
som ock den för öfveruppsyningsmännen föreslagna aflöning
torde nemligen böra föranleda, att de, lika väl som tullverkets
tjenstemän, i den mån desse behöfva vara försedde med uniform,
få sjelfve vidkännas dylik kostnad.

Utgifterna för tullbetjentes beklädnad torde böra utgå från
ett särskildt förslagsanslag, som för ändamålet lärer böra uppföras
å tullverkets omkostnadsstat.

229

Da komitén härefter öfvergår till frågan om den egentliga Lön- och
aflöningen, må först erinras, att den norm, som är bestäm- gö£g*pen_
mande för förhållandet emellan de i tullverkets aflöningsstat nlngarförekommande
särskilda aflöningstitlarne lön och tjenstgörings- iön‘

penningar, fortfarande är, såvidt lokalförvaltningen samt kust- och. tjenst''
och gränsbevakningen angår, densamma som af generaltullstyrelsen
i dess år 1867 afgifna förslag till normalstat för tullverket
angafs. Styrelsen yttrade då, att i förslaget under
titeln »lönn uppförts, hvad en hvar embets- och tjensteman
samt tullbetjent ansetts böra vid afskedstagandet uti hel pension
tilldelas, samt det öfriga såsom »tjenstgönngspenmngar».

I berörda hänseende företer tullverkets stat den olikhet,
med hvad i allmänhet förekommer i de under senare tider
reglerade lönestater, att, under det enligt dessa senare vanligen
det för tjenstgöringspenningarna utmärkande är, icke blott
att de ej grundlägga pensionsrätt, utan jemväl att de i regeln
omedelbart tillfalla den, som bestrider tjensten, i följd hvaraf
de måste af tjensteinnehafvare afstås för den tid, hvarunder
han åtnjuter tjenstledighet, så eger enligt tullverkets stat med
afseende a lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen
uttrycket tjenstgöringspenningar endast ofvan angifna inskränktare
betydelse, hvaremot särskilda bestämmelser äro gifna, angående
huru stor del af aflöningen vid tjensten som skall afstås
af tjensteinnehafvare, hvilken är hindrad att tjensten bestrida.

Innan komitén uttalar sin åsigt, huruvida någon ändring
i nu anförda förhållande ma anses pakallad, torde, då detsamma
vid flera tillfällen gifvit anledning till erinringar från Riksdagens
sida, här böra redogöras för, hvad å ömse sidor i denna
fråga anförts. Det kan emellertid på grund af frågornas inbördes
sammanhang icke undvikas, att den redogörelse i nyssberörda
ämne, som här nedan framlägges, delvis jemväl kommer
att beröra frågan om mångfalden af lönekategorier inom
särskilda tj enstegrader i tullverket.

230

1870 års
Riksdag.

Då 1869 års Riksdag fann sig förhindrad att såsom normalstat
godkänna det då framlagda förslaget till aflöningsstat
för tullverket samt anhöll, att Kongl. Maj:t måtte i vissa angifna
hänseenden underkasta detsamma förnyad pröfning, anmärkte
Riksdagen, bland annat, att den i förslaget upptagna
fördelning af lönebeloppen i lön och tjenstgöringspenningar
syntes Riksdagen icke vara uppgjord efter några bestämda
grunder, hvarförutom inom flera tjenstegrader förefunnes en
alltför stor mångfald af lönekategorier, hvilken menligt inverkade
på pensionsförhållandena; och anhöll Riksdagen, att i ett
blifvande nytt förslag lönerna måtte jemnare ordnas inom
hvarje tjenstegrad och aflöningen i öfrigt genom tjenstgöringspenningar
afpassas efter göromålens mängd och beskaffenhet.

I det af generaltullstyrelsen med anledning häraf den 9
november 1869 till Kongl. Maj:t afgifna förnyade förslag till
normalstat bemöttes denna Riksdagens anmärkning, hvarvid och
sedan styrelsen framhållit, att, ehuru stora svårigheter för
Riksdagen måste möta vid en detaljerad pröfning af tullverkets
aflöningsstat med hänsyn till antal och tjenstegrader beträffande
den förtullnings- och bevakningspersonal, som kunde
på hvarje särskild tullplats vara erforderlig, en dylik pröfning
dock måste antagas skola föregå, innan Riksdagen, äfven summariskt,
faststälde aflönings- och tjenstekategorierna, styrelsen
vidare sig yttrade på följande sätt.

Tvifvelsutan skulle denna Riksdagens pröfning kunna synas
vinna formel lättnad derigenom, att såväl löne- som tjenstegrader
reducerades till ett färre antal och det hela gåfves
ett mera uniformt utseende, såsom händelsen vore med de flesta
både civila och militära stater i vårt land, för hvilka fasta
löner vore bestämda. Tjenstemännen vid dessa stater inom
samma grad syntes dock sinsemellan hafva ungefärligen samma
åligganden både till beskaffenhet och trägenhet, i hvilken del
af riket de än vore stationerade, och de vore äfven i allmänhet
berättigade att inom sina vanligen omfattande tjensteområ -

231

den välja boningsort efter beqvämlighet och der sådan åtminstone
till jemförelsevis billigaste pris kunde betingas. Intetdera
af dessa förhållanden vore på tullpersonalen tillämpligt.
Styrelsen hade derföre också trott och vore fortfarande af den
öfvertygelse, att en mera uniform lönereglering för tullstaten
hvarken skulle lända till besparing för statsverket eller till
verklig rättvisa emot personalen och åtminstone icke kunde på
en gång blifva med dessa hvar för sig vigtiga syften förenlig.
I det förra hänseendet äfventyrades snarare ökade utgifter i
det hela, då lönegraderna dock alltid måste så bestämmas, att
de betryggade statsverket emot faran af allt för svagt aflönade
uppbördsmän på någon plats. Skulle åter de minst ansträngande
platserna tillgodoses lika med vigtigare, uppkomme
icke blott orättvisa emot de senares innehafvare utan äfven
den för förvaltningen menliga följd, att mindre vigtiga befattningar
antagligen blefve företrädesvis eftersökta.

Sedan derefter redogörelse lemnats för aflöningsförhållandena
vid tullverken i Danmark och Norge, fullföljde styrelsen
sitt yttrande sålunda.

Den mångfald af lönekategorier, som sålunda förefunnes
icke blott i de framlagda förslagen till normalstat för svenska
tullverket utan ock i de för öfrigt efter olika grunder faststälda
eller föreslagna tullstatsregleringar inom våra grannländer,
finge väl anses vittna om en af tullväsendets egendomliga
beskaffenhet härflytande nödvändighet att för detsamma
ordna aflöningen helt annorlunda, än som i allmänhet egde
rum inom de flesta andra förvaltningsgrenar; men till dessa i
sjelfva tjensteverksamhetens vexlande beskaffenhet på olika
platser grundade anledningar till en större mångfald af lönekategorier
slöte sig ännu en annan, hvad det svenska tullverket
anginge, som ingalunda fått hos oss förbises, nemligen den,
att vårt tullverk hittills haft och, till dess en allmän omreglering
af pensionsväöendet hunne genomföras, möjligen ännu
flera eller färre år torde komma att, med förändring hvarom

232

sedermera närmare förmäldes, bibehållas vid en särskild pensionsstat,
enligt hvilken tulltjenstemännen vore tillförsäkrade
att efter viss lefnads- och tjenstetid åtnjuta pension till belopp
af den ordinarie lönen. Detta förhållande hade gjort till en
oafvislig nödvändighet att fördela tullpersonalens aflöning i
ordinarie lön, hvarpå pensionsrätt grundades, och i tjenstgöringspenningar,
som utgjorde den lönefyllnad, hvaraf tjenstemännen
under sin verksamhetstid borde vara i åtnjutande.
Härigenom komme väl aflöningskategorierna i regleringsförslaget
att få utseendet af en än större mångfald, men visserligen
bereddes på detta sätt i verkligheten både större sparsamhet
med statens medel och ett rättvisare tillgodoseende af tjenstemännens
relativ? aflönings- och pensionsbehof äfvensom ett
inskränktare antal pensionsgrader, än som under närvarande
förhållanden eljest kunde tillvägabringas. Och ehuru, på sätt
Riksdagen anmärkt, emellan de föreslagna ordinarie lönerna
och tjenstgöringspenningarna sålunda företedde sig synnerligen
stora skiljaktigheter, syntes likväl, efter hvad anfördt blifvit,
detta ingalunda böra anses härflyta från planlöshet vid förslagets
upprättande. Möjligen skulle deremot kunna anmärkas,
att förslaget röjde en benägenhet att alltför minutiöst söka
afväga aflöningsförmånerna för olika beställningar och att det
icke, äfven under förutsättning af den samvetsgrannaste pröfning,
vore möjligt att så noggrant träffa det rätta; men dertill
torde åter, å andra sidan, utan något anspråk på ofelbarhet,
få genmälas, att rättvisa väl aldrig kunde med för mycken
samvetsgrannhet utöfvas och att, då frågan gälde lönereglering
för en så talrik personal som tullverkets, hvarje äfven
jemförelsevis ringa belopp, som för beredande af en mera uniform
aflöning bestämdes antingen utöfver eller under verkliga
behofvet, i förra fallet kunde föranleda en ganska betydande
utgift och i det senare medföra andra icke mindre betänkliga
följder äfvensom att för uppgörandet af ifrågavarande
aflöningsstat ledning ingalunda saknats i en föregående tids

233

erfarenhet, fastän aflöningen då utgått till en del under namn
af uppbördsprocent och andra väl icke i staten utförda men
till beloppen långt mera vexlande inkomsttitlar. —

Med afseende å hvad generaltullstyrelsen sålunda anfört,
fann Kongl. Maj:t icke skäl att frångå de allmänna grunder,
i enlighet med hvilka de vid nästförutgångna två riksdagar
framlagda förslag till tullverkets aflöningsstat blifvit upprättade.

Statsutskottet hade heller icke härvid någon erinran att
göra utan hemstälde om godkännande af det framlagda statsförslaget,
hvilket också af Riksdagen antogs att såsom normalaflöningsstat
för tullverket tillämpas från 1871 års början.

Vid afgifvande af förslag till stater för år 1875, hvilket förslag
inbegrep en fullständigt omarbetad aflöningsstat, fann generaltullstyrelsen
sig böra fästa uppmärksamheten på, bland annat,
gällande föreskrifter rörande tulltjenstemännens pensionsrätt
vid afskedstagande, hvilka föreskrifter föranledde behofvet af
aflöningens fördelning under olika titlar af lön och tjenstgöringspenningar
i sådana vexlande proportioner, att den med
förhållandena icke fullt hemmastadde lätt frestades att deri se
principlöshet eller godtycke. Till närmare utveckling häraf
anförde styrelsen följande.

Med undantag för generaltulldirektöreu, om hvars pensionsrätt
vid afskedstagandet särskildt vore stadgadt genom
nådiga brefven den 24 november 1824 och den 14 oktober
1856, hade medelst nådiga brefvet den 18 november 1836 den
pension, som tullverkets öfrige embets-joch tjenstemän samt
betjente efter uppnådd full pensionsålder kunde undfå, blifvit
bestämd att utgå med lika belopp som den ordinarie lönen.
Detta hade städse gjort nödvändigt att vid löneregleringar för
tullverket fördela aflöningen i två hufvudtitlar, af hvilka den,
som ansetts böra ligga till grund för pensionsrätten, benämnts
ordinarie lön och hvad derutöfver funnits böra under tiden för
sysslans utöfvande en hvar tillkomma kallats tjenstgörings -

1874 års
Riksdag.

234

penningar. Derjemte vore enligt nådiga brefvet af den 11
november 1870 den egentliga bevakningspersonalen bibehållen
vid derförut samtlige tjensteman medgifna, men då för andra
än de nyssnämnda upphörda rätt att redan vid tidigare lefnadsoch
tjensteålder än den i allmänhet föreskrifna afgå med sådan
hel pension, äfvensom att vid ännu yngre ålder i lefnad och
tjenst samt vid inträffad oförmögenhet till tjenstgöring få afsked
med en fjerdedels, half eller ända till tre fjerdedels pension.

Då af flera gånger tillförene andragna och godkända skäl,
hvilka ansåges icke behöfva åter upprepas, aflöningen för tullverkets
tjenstemän varit och, synnerligen hvad lokalförvaltningen
anginge, fortfarande torde blifva faststäld till högre belopp
på det hela än för andra motsvariga sysslor, men pensionerna
vid afskedstagandet, om de ock måste ställas i någorlunda
efter aflöningen lämpadt förhållande, likväl hvarken
kunde eller borde till något väsentligen högre belopp än för
andra jemförlige civile tjenstemän bestämmas, så läge deri
ett hinder för sådant möjligen af andra embetsverk ifrågasatt
allmänt ordnande af lönerna, att endast så stor del, nemligen
en fjerdedel af det hela, som, enligt hvad genom nådiga cirkuläret
af den 9 november 1860 vore stadgadt, skulle af embetsoch
tjensteman afstås, när vid honom medgifven tjenstledighet
eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfvande annan
person måste dertill förordnas, vore att såsom tjenstgöringspenningar
betraktas och öfriga tre fjerdedelar såsom ordinarie
lön. Men fastän styrelsen sålunda med hänsigt till pensionsrätten
för de till lokaltullförvaltningen hörande tjenstemän och
betjente ansåge en annan fördelning af aflöningen i ordinarie
lön och tjenstgöringspenningar än den nyss anförda böra fortfarande
bibehållas, på sätt det bifogade förslaget till aflöningsstat
närmare utvisade, tvekade dock styrelsen icke att hemställa
om sålunda förändrad föreskrift i fråga om hvad tjenstemän
och betjente vid lokaltullförvaltningen skulle under tjenstledighet
för sjukdom eller annat laga förfall till vikarie af sina

235

löneförmåner afstå, att detta, likasom redan förut egde rum lios
generaltullstyrelsen och i allmänhet för civile tjensteman torde
iakttagas, bestämdes till en fjerdedel af hela aflöningen, under
hvad benämning den än månde utgå. —

Vid frågans föredragning inför Kongl. Maj:t yttrade föredragande
departementschefen, att då, beträffande grunderna för
den föreslagna aflöningsregleringen, de af styrelsen framhållna
särskilda förhållandena vid tullverket syntes undantagsvis för
detta verk påkalla en afvikelse från den eljest i allmänhet iakttagna
proportionen emellan fast lön och tjenstgöringspenningar,
han så mycket mindre hade något att erinra emot hvad styrelsen
i sådant afseende föreslagit, som detta, på sätt styrelsen
ock anmärkt, icke lade hinder i vägen för meddelande af
föreskrift, att den andel af löneförmåner, som en vid lokaltullförvaltningen
anstäld tjensteman borde under tjenstledighet för
sjukdom eller annat laga förfall till vikarien afstå, skulle utgöra
en fjerdedel af aflöningen i sin helhet, under hvad benämning
den än utginge.

Kongl. Maj:t godkände ifrågavarande förslag, hvilket emellertid
icke lyckades det året tillvinna sig Riksdagens bifall.
Statsutskottet hade nemligen funnit sig icke kunna tillstyrka
en definitiv reglering af, bland andra, det skäl, att beträffande
grunderna för den föreslagna aflöningsregleringen flera afvikelser
från förut iakttagen proportion mellan fast lön och tjenstgöringspenningar
i den nya staten förekomme, hvarigenom
åtskillige tjenstemän erhållit ett större belopp i lön och ett
mindre af tjenstgöringspenningar, än som till samma tjenstemän
utginge, och således skulle komma i åtnjutande af högre
pensionsförmåner, än dem i förhållande till aflöningen enligt
gällande stat varit tillförsäkrade. Utskottet uttryckte derföre
den förväntan, att nämnda fördelning toges under förnyad ompröfning
vid utarbetandet af det förslag till tullverkets utgiftsstater,
som komme att till 1875 års Riksdag öfverlemnas.

236

1875 års
Riksdag.

Generaltullstyrelsen bemötte emellertid vid afgifvandet af
sitt förnyade statsförslag den gjorda anmärkningen och framlade
en jemförelse, hvilken ådagalade, att den nya lönestaten
i det hela med mer än fyra procent nedsatte den proportionella
pensionsrätten. Styrelsen, som icke funnit anledning att
göra annan ändring i sitt till 1874 års Riksdag utarbetade förslag
än några få af förändrade förhållanden föranledda jemkningar,
ansåg sig emellertid böra fästa uppmärksamheten vid
ett förhållande i afseende å pensionsvilkoren vid tullverket,
som väl torde förtjena att beaktas, då man granskade den
ifrågavarande aflöningsstaten, det nemligen, att oaktadt en del
tulltjenstemän till följd af sina synnerligen trägna och särdeles
ur finansförvaltningens synpunkt vigtiga befattningar måste
tilldelas en aflöning, som fullt betryggade ekonomiskt oberoende
och i vissa fall vore högre, än hvad staten tilldelade tjenstemän,
på hvilkas lärdom och intelligens stäldes vida högre anspråk,
så vore dock desse högst aflönade tulltjenstemän ingalunda
lika tillgodosedde i afseende å pension vid afskedstagandet.
Under det andra statstjenstemän vid 65 å 70 års ålder
finge bibehålla hela aflöningen på indragningsstat, då denna
aflöning icke öfverstege 3,000 riksdaler, samt då aflöningen
öfverstege nämnda belopp i allmänhet undfinge 4 s-delar eller
80 procent af densamma, erhölle deremot de få högst aflönade
tulltjenstemän, hvilkas aflöning, enligt förslaget, kunde med
ålderstillägg uppgå till 7,000 å 8,000 kronor, vid sitt afskedande
efter uppnådda 65 å 70 lefnadsår endast 4,000 kronor
eller från 50 procent till 57 procent af denna aflöning; och i
ingen af de lägre graderna, äfven der aflöningen mycket understege
3,000 rdr, erhölles pension till tillnärmelsevis samma
belopp, som andra civile tjenstemän med lika aflöning undfinge,
eller ens 80 procent deraf, utan ganska betydligt derunder,
hvilket också i det föregående anförd proportion emellan fast
lön och samtliga löneförmåner af 64,24 procent enligt gällande

237

och blott 59 procent enligt föreslagen aflöningsstat nogsamt
ådagalade. —

Det för 1875 års Riksdag framlagda, på anförda grunder
hvilande förslaget till stater för tullverket blef utan någon
deremot framstäld erinran antaget, och sedan denna tid bar
icke någon anmärkning förekommit rörande det förhållande,
som alltså sedan längre tid tillbaka eger rum emellan lön och
tjenstgöringspenningar vid tjenster å tullverkets stat.

De omständigheter, som till stöd för berörda förhållande
sålunda anförts och hvilkas vigt och betydelse efter noggrant
skärskådande på en tid, då flera civila stater voro under omarbetning,
tillvunnit sig statsmagternas erkännande, synas fortfarande
böra tillerkännas full giltighet. Att äfven flertalet andra
verks stater sedermera så ordnats, att tjensteinnehafvarne vid
afgång från tjensten efter uppnådd pensionsålder undfå hela
lönen i pension, synes nemligen icke kunna i och för sig förringa
värdet af de skäl, hvilka förut befunnits inom tullverket
påkalla afvikelse från eljest i allmänhet gällande grundsatser
i fråga om förhållandet mellan de begge aflöningstitlarne. Ett
försök att tillämpa berörda allmänna grundsatser å aflöningarna
vid tullverkets lokalförvaltning skulle också uppenbarligen
stöta på svårigheter, för hvilkas lösning komitén icke
tilltrott sig att kunna anvisa någon utväg, ledande till ett mera
tillfredsställande resultat än det nuvarande, hvilket senare icke
medfört eller kan antagas komma att medföra någon verklig
olägenhet. Särskildt skulle sådana svårigheter uppstå med
afseende å aflöningen vid vissa tjenster, hvilkas innehafvare,
på sätt i generaltullstyrelsens ofvan anförda motivering framhålles,
måste af hänsyn till statsverkets egen säkerhet aflönas
bättre än innehafvare af ett flertal likstälda eller till och med
högre statstjenster. Vid tillämpning på dylika aflöningar af
det i de civila aflöningsstaterna vanliga förhållandet mellan
lön och tj enstgöringspenningar skulle det pensionsrätt grundläggande
lönebeloppet och sålunda äfven sjelfva pensionen

238

Afdrag å
aflöningen vid
sjukdom eller
annat laga
förfall.

Ålders tillägg.

uppenbarligen blifva vida större, än som kan anses erforderligt
och skäligt.

Komitén har sålunda funnit sig böra vid utarbetande af förslag
till aflöningsstat för tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakning tillämpa de hittills följda grundsatserna:

att »lönen» bestämmes till det belopp, som efter afskedstagandet
skall tillfalla tjensteinnehafvaren i pension;

att »tjenstgöringspenningarna» utgöra den lönefyllnad,
hvaraf tjensteinnehafvaren under sin tjenstetid är i åtnjutande;

att »ålderstillägg» för att icke inverka på pensionsbeloppet
hänföres i sin helhet till tjenstgöringspenningar; samt

att af sammanlagda aflöningen viss bestämd andel skall
af tjensteinnehafvare afstås under tid, då han af förfall hindras
att tjensten sjelf bestrida.

I sistberörda afseende gäller för närvarande, att tjensteinnehafvare
under sjukdom eller annat laga förfall skall afstå
en fjerdedel af hela sin aflöning, ehvad denna utgår såsom lön,
tjenstgöringspenningar eller ålderstillägg; och har komitén icke
funnit anledning häruti föreslå någon förändring. Dock har
komitén ansett lämpligt, att, i öfverensstämmelse med hvad
som vid 1902 års riksdag beslutits i fråga om fångvårdsstaten,
föreskrift meddelas derom, att tjensteinnehafvare, som ingår
på tullverkets nya stat, skall beträffande vilkoren för åtnjutande
af aflöning under tjenstledighet vara underkastad de
förändrade bestämmelser, som framdeles kunna varda stadgade;
och har föreskrift härom intagits i ett betänkandet åtföljande
förslag till aflöningsreglemente.

Hvad ålder stillägg et vidkommer, inhemtas af det föregående,
att detsamma fortfarande likasom hittills blifvit, för att icke
inverka på pensionens belopp, hänfördt till tjenstgöringspenningarna.
I ett annat hänseende, nemligen beträffande vilkoren
för tillträde af ålderstillägg, har deremot komitén icke kunnat
undgå att finna nu gällande bestämmelser tarfva ändring.

239

Främst möter dervid frågan om gradindelningen med afseende
å rätt till ålderstillägg. Då vid 1875 års riksdag samtlige
tjenstemän och betjente vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning tillerkändes dylik rätt, bestämdes
tillika, att vederbörande tjensteinnehafvare skulle komma i åtnjutande
af ålderstillägget efter vissa års tjenstetid inom graden.
Denna bestämmelse förutsatte alltså en de särskilda tjenstebefattningarnas
indelning i grader; men, såsom generaltullstyrelsen
i en med anledning af Riksdagens berörda beslut till
Kongl. Maj:t aflåten framställning erinrade, hade de gradbestämningar,
som dittills gifvits för tjenstemän och betjente
vid tullverket, hufvudsakligen afsett endast uniformsväsendet
och kunde icke skäligen läggas till grund för den ifrågavarande
löneregleringen. Förutsättningen för Riksdagens omförmälda
beslut bragtes emellertid till stånd genom en af Kongl. Maj:t
efter förslag af generaltullstyrelsen verkstäld indelning i ålderstilläggsgrader
af, å ena sidan, tjenstemannabefattningarna och,
å andra sidan, betjentsysslorna vid lokalförvaltningen samt kustoch
gränsbevakningen. Kongl. Maj:ts beslut i denna fråga
innefattas i nådiga brefvet till generaltullstyrelsen den 1 februari
1878, enligt hvilket tjenstemännen äro indelade i tre och betjente
i fyra särskilda grader med afseende å rätt till ålderstillägg.

Till grund för nu omförmälda gradindelning, i den mån
denna hänfördes till aflöningsförhållandena, lades icke aflöningen
i sin helhet vid de olika befattningarna utan endast
lönen, hvarjemte man trodde sig tillika hafva tagit sådan
hänsyn till befattningarnas beskaffenhet och deras innehafvares
ställning i fråga om verkningskrets och ansvar, »att förflyttning
från en tjenst till en annan inom förvaltningen ej skulle försvåras».

I sistberörda syfte äro äfven vissa kompletterande bestämmelser
gifna. Så är stadgadt, att, derest tjensteman omedelbart
före erhållandet af innehafvande tjenst beklädt tjenst i högre

240

grad, den i sistnämnda tjenst tillbragta tid må honom tillgodoräknas
vid bestämmande af rätt till ålderstillägg i den lägre
graden, samt att vaktmästare, kustvakt till häst eller kustvakt
till fot, som befordras till uppsyningsmanstjenst, vid hvilken ålderstillägget
ej är högre än vid den förut innehafda vaktmästareeller
kustvaktssysslan, må i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
räkna sig till godo sin tjenstetid i den lägre graden. Vidare har
efter medgifvande af 1885 års Riksdag förordnats, att öfveruppsyningsman,
som befordras till tjensteman i första ålderstilläggsgraden,
är berättigad att, såvida ålderstillägget vid den nya tjensten
ej är högre än vid den förut innehafda öfveruppsyningsmansbefattningen,
i fråga om åtnjutande af ålderstillägg räkna sig
till godo den tid, han innehaft nämnda befattning. Slutligen
bör ock nämnas, att genom nådigt bref den 1 november 1878
bestämmelser äro gifna angående tjenstemännens och betjentes
hos generaltullstyrelsen indelande på ofvanberörda ålderstilläggsgrader1)
äfvensom att, till undanrödjande af hinder för visse
betjentes förordnande å högre syssla, undantagsvis medgifvits
bibehållande af innehafvande ålderstillägg för tid, hvarunder
dylikt förordnande pågår, i hvilket afseende gäller, att vaktmästare,
kustvakt till häst eller kustvakt till fot, som efter
förordnande mot åtnjutande af tillhörande lön och tjenstgöringspenningar
bestrider uppsyningsmanstjenst, vid hvilken ålderstillägget
ej är högre än vid innehafvande vaktmästare- eller
kustvaktssyssla, må jemväl tillgodonjuta det vid sistnämnda befattning
intjenade ålderstillägg.

De förhoppningar, som, enligt hvad nyss antydt blifvit,
fästades vid förenämnda ännu gällande gradindelning med afseende
å rätt till ålderstillägg inom tullverket, hafva icke infriats
i en omfattning, som mera allmänt tillfredsstält befattningshafvarne
inom verket. Nekas kan icke heller, att jem- *)

*) Sekreteraren kos styrelsen skulle upptagas bland tjensteman af tredje graden,
öfrige tjensteman vid styrelsens byråer bland tjensteman af andra graden samt de bos
styrelsen anstälde vaktmästare hänföras till andra graden af tullverkets betjente.

241

förelsevis icke få tänkbara fall kunna förekomma, då en tjensteinnehafvares
förflyttning från tjenst i lägre ålderstilläggsgrad
till tjenst i högre sådan, derest han redan vid den tjenst,
hvarifrån förflyttningen sker, intjenat hela ålderstillägget,
kommer att medföra minskad aflöning derigenom, att han vid
öfvergången till den nya tjensten förlorar detta ålderstillägg
och måste börja med ny beräkning af tjensteår för vinnande
af dylikt aflöningstillägg i den högre graden. Detta missförhållande
har ock i flera till komiténs begrundande öfverlemnade
petitioner från befattningshafvare inom verket framhållits i
sammanhang med olika förslag till olägenhetens afhjelpande.

Gifvet är, att då, såsom för närvarande skulle, med eljest
enligt tjensternas inbördes beskaffenhet naturlig befordringsföljd,
kunna inträffa, befordringen kan medföra en med belopp
af ända till 1,000 kronor minskad årlig aflöning, allt icke får
anses väl bestäldt. Ett dylikt förhållande måste naturligtvis
icke allenast alstra misstämning inom verket, då det mången
gång hindrar en förtjent man att söka en högre befattning,
om hvars erhållande han kunde ega grundad förhoppning, utan
det innebär otvifvelaktigt en stor olägenhet för verket sjelft,
då i följd deraf icke sällan torde hända, att rätte mannen icke
kommer på rätta platsen.

Söker man nu efter grunden till berörda, med den nuvarande
indelningen i ålderstilläggsgrader förenade olägenhet,
finner man lätteligen, att densamma delvis sammanhänger med
den omständighet, att vid ifrågavarande indelning ingen hänsyn
tagits till tjenstgöringspenningarna vid de särskilda befattningarna.
En ändring i så måtto, att indelningen i stället
grundas på lönens och tjenstgöringspenningarnas sammanlagda
belopp, visar sig vara i stånd att i viss mån minska olägenheten
och måste förty förordas. Emellertid torde genom denna
förändring icke möjligheten af förminskad aflöning vid förflyttning
Iran tjenst i en grad till tjenst i högre grad kunna helt
och hållet förekommas. För sådant ändamål skulle nemligen

242

tillika erfordras, att skilnaden emellan, å ena sidan, begynnelseaflöningen
vid den högst aflönade af de till en viss grad
hänförda tjenster och, å andra sidan, begynnelseaflöningen
vid den lägst aflönade af tjensterna i närmast högre grad
alltid vore minst lika stor som hela ålderstillägget vid förstnämnda
tjenst. En med iakttagande af sådant förhållande
graderna emellan verkstäld indelning af tjenstebefattningarna
vid tullverket förutsätter emellertid antingen ett förändradt
förhållande mellan begynnelseaflöning och ålderstillägg, jemfördt
med hvad nu eger rum, medelst ökning af den förra och
minskning af det senare eller ock en väsentlig reduktion i
lönegradernas antal. Det förra alternativet komme emellertid,
derest det skulle i erforderlig grad genomföras, att vålla en
synnerligen afsevärd stegring i aflöningsstatens slutsumma,
med hänsyn hvartill det icke synes böra ifragasättas, och emot
det senare alternativet möta, såsom framgår af hvad här ofvan
(sid. 230—232) anförts, så vigtiga betänkligheter, att äfven denna
möjlighet lärer böra lemnas utan vidare afseende. Då det
erforderliga korrektivet således icke lämpligen står att vinna
i sättet för gradindelningen utan måste sökas i supplementära
bestämmelser, torde den vidare redogörelsen för hvad komitén
i berörda hänseende velat, utöfver ofvan angifna förändrade
grund för samma indelning, förorda, böra föregås af en framställning
af denna senare.

Komitén har efter verkstälda undersökningar och jemförelser
funnit sig böra föreslå, att med afseende a rätt till ålderstillägg
tjensteinnehafvarne vid lokalförvaltningen samt
kust- och gränsbevakningen indelas i följande grader, nemligen:

A) Tjensteman.

Tredje graden.

öfverinspektor och kustbevakningschef äfvensom tullförvaltare
och öfverkontrollörer i Stockholm, Gefle, Göteborg,

243

Helsingborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall samt tullförvaltare
i Halmstad, Landskrona och Kalmar.

Andra graden.

Tullförvaltare och öfverkontrollör, som ej tillhör tredje
graden, äfvensom kontrollör, tullfiskal och gränsbevakuingschef.

Första graden.

Kammarskrifvare och inspektor.

B) Betjente.

Tredje graden.

öfveruppsyningsman och gränsöfveruppsyningsman.

Andra graden.

Uppsyningsman, gränsuppsyningsman, kustbevakningsförman,
jaktuppsyningsman och kustuppsyningsman äfvensom
vaktmästare med minst 1,100 kronors begynnelseaflöning.

Första graden.

Vaktmästare, som icke tillhör andra graden, kustvakt,
gränsvakt, kammarvaktmästare, roddare och kustroddare.

Vid denna indelning har iakttagits, att inom de olika graderna
sammanförts tjensteinnehafvare med nedan angifna begynnelseaflöning,
nemligen: inom tjenstemannagruppen, i tredje
graden 5,000—7,000 kronor, i andra graden 2,800—4,500 kronor
och i första graden 1,900—2,300 kronor samt, inom betjentgruppen,
i tredje graden 2,000—2,300 kronor, i andra
graden 1,100 —1,600 kronor och i första graden 800—1,000
kronor.

244

Från tillämpningen af denna allmänna indelningsgrund förekomma
endast två afvikelser. Den ena återfinnes inom tjenstemannagruppen,
der kustbevakningscliefen i Hallands samt Göteborgs
och Bohus län ansetts, oaktadt hans begynnelseaflöning
upptagits till endast 4,500 kronor, böra, i likhet med kustbevakningschefen
i Skåne och Blekinge, häfiföras till tredje
ålderstilläggsgraden. Det andra fallet, deri undantag från förenämnda
allmänna indelningsgrund egt rum, gäller betjentgruppen,
hvarinom samtlige kustuppsyningsmän och sålunda
äfven de fyra, hvilkas begynnelseaflöning föreslagits till allenast
1,000 kronor, förts till andra graden. Såväl i ena som i
andra fallet är det vederbörandes tjensteställning, som varit
bestämmande för komiténs förslag.

Beträffande de allmänna vilkoren för åtnjutande af ålderstillägg
torde man böra utgå från nu gällande föreskrifter, att
ålderstillägget får åtnjutas med hälften af det i sådant afseende
i staten upptagna . belopp efter fem och med återstående
hälften efter tio års tjenstetid i samma eller högre
ålderstilläggsgrad eller dermed likstäld befattning inom centralverket
samt tillträdas först vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern blifvit
uppnådd. Då det emellertid icke synts komitén lämpligt, att
tjensteinnehafvare skall vara berättigad komma i åtnjutande
af ålderstillägg utan afseende derå, huruvida han under den
föreskrifna tiden verkligen tjenstgjort, har komitén ansett, att,
i likhet med hvad förhållandet är med afseende å tjenster vid
centralverket, bestämmelse bör meddelas om viss tids verklig
tjenstgöring såsom vilkor för rätt att komma i åtnjutande af
ålderstillägg; och har komitén funnit sig böra i detta hänseende
föreslå med afseende å såväl ena som andra hälften
af ålderstillägget, att tjensteinnehafvaren skall under mer
än fyra femtedelar af den tjenstetid, som för tillträde af den
ifrågavarande aflöningsförhöjningen erfordras, hafva med godt
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

245

statens tjenst, hvarvid dock icke må föras honom till last den
tid, han åtnjutit semester eller, hvad betjente angår, dermed
jemförlig kostnadsfri ledighet. Bestämmelsen angående godt
vitsord under ifrågavarande tjenstgöring öfverensstämmer med,
hvad i ämnet gäller inom andra statens verk.

Då komitén härefter återgår till frågan om, hvilka ytterligare
förändringar, som må anses påkallade till förebyggande
af sådana fall, då vid befordran från tjenst i lägre till tjenst
i högre ålderstilläggsgrad den befordrade skulle komma att
vid den nya tjensten erhålla mindre aflöning, än han uppburit
vid sin förut innehafda tjenst, och hvilka förändringar uppenbarligen
måste afse att underlätta öfvergången från en ålderstilläggsgrad
till en annan, får komitén till en början framhålla,
att man vid berörda frågas behandling synes jemväl
böra tillse, om icke äfven i fall, der den nuvarande ordningen
ej gifver anledning till sådana oegentligheter, som ofvan påvisats,
ändock någon jemkning kan anses påkallad uti det för
närvarande i allmänhet gällande förhållande, att efter befordran
till tjenst i högre ålderstilläggsgrad ny beräkning af
tjensteår för vinnande af ålderstillägg måste påbörjas, äfven
om den befordrade längre eller kortare tid åtnjutit helt ålderstillägg
vid sin förra befattning.

Resultatet af en sådan undersökning synes komitén icke
lemna rum för annat omdöme, än att äfven med afhjelpande
af det nuvarande missförhållandet, att befordran kan medföra
minskad aflöning, man icke kan anses hafva tillmötesgått alla
skäliga anspråk på underlättande af öfvergång från lägre till
högre ålderstilläggsgrad. Ett exempel skall lättast ådagalägga,
i hvilket hänseende en ytterligare jemkning i de allmänna bestämmelserna
må anses påkallad. Enligt den på komiténs
föranstaltande utarbetade befordringsstatistik (Bil. IX) hafva,
hvad angår de under femårsperioden 1890—1900 förekommande
befordringar af tjenstemän från andra till högsta ålderstilläggsgrad,
vederbörande tjensteinnehafvare vid befordringen,

246

i medeltal räknadt, innehaft en lefnadsålder af 56 år 6 månader,
och erhålla de i följd häraf icke andra hälften af ålderstillägget
i graden, förr än de öfverskridit pensionsåldern. Det
naturliga torde dock vara, att förhållandena så ordnas, att
tjensteinnehafvarne i regeln och icke endast undantagsvis hinna
att komma i åtnjutande af hela den för tjensten anvisade aflöning.

För vinnande af sist antydda syfte torde man vara hänvisad
till anlitande af ett förfaringssätt, som vid andra löneregleringar
användts, nemligen att i och för bestämmandet af
tidpunkten för ålderstilläggets tillträde låta tjensteinnehafvarne
räkna sig till godo ej blott den inom samma ålderstilläggsgrad,
dit tjensten hör — eller inom högre grad — tillbragta
tjenstetid utan äfven större eller mindre del af tjenstetiden
inom lägre grad. Vid senaste reglering af postverkets lokalstat
medgafs sålunda för tjenstemännen rätt att räkna sig till
godo jemväl hela tjenstetiden inom närmast lägre grad. Med
afseende å det mindre antalet ålderstilläggsgrader inom tullverket
torde man emellertid derstädes icke kunna gå lika långt
i detta hänseende. Komitén vill det synas, som om rimliga
anspråk skulle kunna anses tillgosedda, derest tjensteinnehafvare
medgåfves att räkna sig till godo den tid, han tjenat i
närmast lägre grad, efter det han der intjenat fullt ålderstillägg,
dock med sådan ytterligare begränsning, att andra hälften af
ålderstillägget i den högre graden ej finge anses intjenadt förr
än efter fem tjensteår inom sistnämnda grad.

Genom ett sådant medgifvande skulle äfven ett väsentligt
steg vara taget till undanrödjande af det missförhållandet,
att tjensteinnehafvares aflöning efter befordran kan understiga
aflöningen vid förut innehafd tjenst i lägre grad. Men för att
helt och hållet förebygga denna eventualitet torde det vara
nödigt att komplettera ifrågavarande medgifvande med en bestämmelse
angående personligt aflöningstillägg, motsvarande
dylik aflöningsskilnad, så länge den icke utjemnats genom intjenadt
ålderstillägg i den högre graden.

247

Komitén har i enlighet med dessa grunder funnit sig
böra föreslå särskilda föreskrifter derom:

att vid befordran från tjenst i närmast lägre ålderstillläggsgrad
vederbörande tjensteinnehafvare må för rätt till
ålderstillägg i den högre graden tillgodoräknas den tid, intill
fem år, under hvilken han tilläfventyrs innehaft och bestridt
tjenst i förstberörda grad, sedan han der intjenat stadgad tid
för tillträde af hela ålderstillägget, samt

att, derest tjensteman eller betjent, som från tjenst i lägre
ålderstilläggsgrad befordrats till tjenst i högre sådan grad, vid
den förra befattningen på grund af intjenadt ålderstillägg uppburit
aflöning till högre belopp än honom vid den nya befattningen
tillkommer, han skall eg a såsom personligt aflöningstillägg
uppbära skilnaden, intill dess aflöningen vid den nya
tjensten genom intjenande af ålderstillägg stigit till det förut
innehafda beloppet.

Ofvan omförmälda för närvarande gällande särskilda bestämmelser
angående ålderstillägg för vaktmästare eller kustvakt,
som befordras till uppsyningsmanstjenst eller å sådan
tjenst förordnas, synas vid antagande af komiténs förslag till
aflöningsbelopp och gradindelning icke tarfva någon motsvarighet
i bestämmelserna rörande tillämpningen af den nya
staten. Icke heller torde det särskilda stadgandet angående
ålderstillägg för öfveruppsyningsman, som befordras till tjensteman
i första graden, vidare erfordras, då sådan befordran
framdeles icke annat än i sällsynta undantagsfall kan antagas
förekomma. Deremot torde ett särskildt medgifvande erfordras
beträffande dem, livilka, då den gamla staten upphör att gälla,
innehafva sådana öfveruppsyningsmanstjenster, som enligt den
nya staten komma att utbytas mot kammarskrifvare- eller inspektorstjenster.
Innehafvare af dylik öfveruppsyningsmansbefattning
lärer, derest lian varder bibehållen vid befattningen, äfven
efter det densamma kommit att tillhöra tjenstemannagraderna,
böra, för att icke tillskyndas förlust i aflöningshänseende, få

>348

räkna sig till godo sin tjenstetid såsom öfveruppsyningsman;
och har komitén alltså funnit sig i detta ämne böra föreslå det
öfver gång sstadgande,

att, derest innehafvare af öfveruppsyningsmansbefattning,
hvilken i den nya staten ersättes med kammarskrifvare- eller
inspektorstjenst, erhåller konstitutorial å berörda nya tjenst,
han i och för ålderstillägg’vid denna må tillgodonjuta den tid,
han innehaft öfveruppsyningsmansbefattning.

Af hvad här ofvan anförts rörande aflöningstiteln ålderstillägg
framgår, att komitén med afseende å den lönereglering,
som utgjort föremål för komiténs bedömande, icke funnit anledning
föreslå någon ändring i fråga om antalet af de tidsperioder,
till hvilka intjenandet af ålderstillägget hittills varit
förlagdt. En anordning med ålderstilläggsandelar till större
antal än de nuvarande två för tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning har icke synts komitén lämplig.
Primäraflöningsbeloppen äro nemligen enligt komiténs förslag
till aflöningsstat icke bestämda så, att de tåla vid reducering,
påkallad af en eventuel förhöjning af ålderstilläggens slutsummor,
och vid de flesta befattningar är ålderstillägget så pass
lågt, att dess intjenande icke lämpligen kan uppdelas på mera
än två perioder. Vid sådant förhållande skulle ett ökadt antal
ålderstilläggsandelar icke kunna tilläggas de särskilda befattningarna,
utan att detta komme att förorsaka en ej oväsentligt
större ökning af tullverkets utgifter i och för aflöningen,
än som synes vara af omständigheterna betingad.

Föreskrifterna rörande ålderstillägget likasom angående
aflöningsförmånerna i öfrigt hafva sammanförts i förberörda
förslag till aflöningsreglemente, till hvilket jemte dertill hörande
motivering komitén med afseende å de närmare bestämmelser
i ämnet, hvilka icke här ofvan behandlats, tillåter sig hänvisa.

Komiténs för- Vid den granskning, komitén underkastat aflöningsbelop aflöningarna.

pen vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbe -

249

vakning med hänsyn till frågan, i hvad mån förändringar deri
kunde anses påkallade, har komitén, jemte beaktande af vissa
här ofvan angifna förhallanden, haft att fästa afseende vid
förändringar, hvilka inträdt under det fjerdedels sekel, som
förflutit, sedan aflöningarna inom tullverket senast reglerades.
Redan i det föregående har uppmärksamheten fästats
på det inflytande, ändrade kommunikationsförhållanden och
vexlingar i rörelsens omfång på olika platser böra utöfva
jemväl på den der anstälda tullpersonalens aflöning. Beträffande
särskildt rörelsens upp- eller nedgång på en plats torde
det vara uppenbart, att, äfven om densamma icke befunnits så
betydande, att på grund deraf en mer eller mindre fullständig
omorganisation af dervarande tullförvaltning erfordrats, i allt fall
den inträdda ökningen eller minskningen i arbetsbörda och ansvar
kunnat i större eller mindre omfattning motivera förändringar
i aflöningen. Men vidare har ock hänsyn måst tagas till en
faktor af mera allmängiltig beskaffenhet, nemligen den afsevärda
allmänna stegring, som under ifrågavarande tidsperiod gjort
sig gällande i den enskildes utgifter för tillgodoseende af de
såsom nödvändiga ansedda lefnadsbehofven. Komitén skall
icke inlåta sig på frågan, i hvad mån denna stegring får tillskrifvas
en mera omfattande prisförhöjning eller om densamma
mer eller mindre har sin grund i ändrad uppfattning af,
hvad till lifvets nödtorft må vara att hänföra. För ändamålet
med komiténs undersökning har det varit nog att fasthålla,
det berörda stegring haft en motsvarande inverkan på arbetslönen.
I längden kan nemligen en mera stadigvarande höjning
i denna senare icke undgå att göra sig gällande äfven inom
statsförvaltningen, för såvidt icke staten skall utsätta sig för
att få åtnöjas med arbetskrafter af mindre god beskaffenhet.
Naturligtvis gör denna inverkan sig närmast direkte märkbar,
hvad beträffar den med lägre aflöningsförmåner försedda personalen.
Också har inom tullverket, likasom inom andra förvaltningsgrenar,
under senare åren klagan öfver för knapp

250

aflöning försports i främsta rummet från de lägre tjenstemännen
och betjente. Och nekas kan väl icke heller, att,
för såvidt denna klagan föranledts af stegrade utgifter för de
nödvändiga lefnadsbehofven, densamma mest påtagligt måste
beaktas med afseende å desse tjensteinnehafvare, om ock, såsom
naturligt är, det icke låter sig göra, att till berörda grupper
af tjensteinnehafvare begränsa den aflöningsreglering, som af
nu ifrågavarande hänsyn må påkallas. Det torde emellertid vid
granskning af komiténs aflöningsförslag snart falla i ögonen,
att, under det aflöningarna för de lägre tjenstebefattningarna
utan undantag äro upptagna med förhöjda belopp, så deremot
icke är fallet med de högre befattningarna, beträffande hvilka
hänsyn ej i samma grad ansetts behöfva tagas till den öfverklagade
stegringen i lefnadskostnader. En följd häraf har ock
blifvit, att för flere tullförvaltningsföreståndare, för hvilka icke
på grund af betydligare ökning i göromål och ansvar förhöjd
aflöning funnits påkallad, någon direkt aflöningsförbättring icke
föreslagits. En indirekt sådan, om ock af mindre betydenhet, skulle
dock komma flertalet af dem till del vid bifall till komiténs förslag
om deras befriande från skyldigheten att bekosta tullokalernas
uppvärmning, belysning och renhållning äfvensom skrifmaterialier.
Och derjemte har komitén beträffande tullförvaltningsföreståndarne
ansett sig skäligen kunna i någon mån mera än
i fråga om den underlydande personalen taga hänsyn till de
extra inkomsterna.

Innan komitén inlåter sig på en närmare redogörelse för
sina förslag beträffande aflöningsstaten, har komitén endast en
ytterligare anmärkning att förutskicka, nemligen, att i den
mån olika aflöning förekommer för tjenster af samma slag,
dessa indelats i lönegrader på det sätt, att, såsom inom tullverket
hittills egt rum, till första lönegraden förts de tjenster af ifrågavarande
slag, för hvilka lägsta aflöning upptagits, samt att de
öfriga, allt efter som aflöningen är högre, hänförts till lönegrad
med högre valör.

251

1. Lokalförvaltningen.

Enligt komiténs förslag upptagas för tullverkets lokalför- T/enstevaltning
följande tjenstemannagrader, nemligen: öfverinspektor,
tullförvaltare, öfverkontrollör, kontrollör, tallfiskal, kammar- yaltnin9''>''>-skrifvare, tullinspektor och tullexpeditionsföreståndare.

Beträffande aflöningen vid de å nuvarande stat uppförda öfverfyra
öfverinspektorstjensterna har komitén icke funnit skäl föreslå lnspektorernågon
förändring. Komitén får här erinra, att anledningen,
hvarför tjenstgöringspenningarna för öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen
i Stockholm äro upptagna med 500
kronors lägre belopp än för motsvarande tjensteman i Göteborg,
är den, att den förstnämnde åtnjuter boställsvåning.

Af de två till nyinrättande föreslagna öfverinspektorstjensterna
i Malmö synes den för packhusinspektionen afsedda,
hvars innehafvare, ehuru han skulle blifva ensam chef för
denna tullförvaltningsafdelning, icke torde kunna med afseende
å honom åliggande göromål likställas med öfverinspektorerne
vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg, böra
tilldelas tjenstgöringspenningar till 1,000 kronors lägre belopp
än hvardera af desse. För öfverinspektoren vid tullbevakningsinspektionen
i Malmö torde deremot aflöningen böra bestämmas
till samma belopp som den kontanta aflöningen för motsvarande
tjensteman i Stockholm.

Komitén har sålunda funnit sig böra hänföra öfverinspektorerne
till följande fyra lönegrader, nemligen:

lön ....................................

tj enstgöringspenningar
ålderstillägg ...................

4:e lönegraden:
.............. 4,000 kr.

Aflöning.

3’0Q0 » 7,000 kr.

...............:-.1^Q0° * 8,000 kr.

(vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg);

252

Tullförval tare.

3:e lönegraden:

lön ...................................................... 4,000 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 2,000 » 6^000 kr.

ålderstillägg .................................................... 1,00° » 7,000 kr.

(vid packhusinspektionen i Malmö);

2:a lönegraden:

lön ...................................................... 4,000 kr.

tjenstgöringspenningar............... 1,500 » 5^500 kr.

ålderstillägg....................................................... ^00° » 6,500 kr.

(vid tullbevakningsinspektionen i Göteborg);

l:a lönegraden:

lön ................................................... 4,000 kr.

tjenstgöringspenningar ^ 1,000 » 5^000 kr.

ålderstillägg..................................................... M00 » 6,000 kr.

(vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och Malmö).

Tullförv altar etjensterna äro för närvarande indelade i sju
lönegrader, den högsta med lön 4,000 kronor, tjenstgöringspenningar
2,000 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor samt
den lägsta med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 700
kronor och ålderstillägg 800 kronor.

Hvad angår de gränser, mellan hvilka tullförvaltarnes aflöning
sålunda vexlar, har komitén med afseende å de förhållanden,
som ofvan beträffande de föreslagna aflöningarna i allmänhet
berörts, ansett sig icke böra föreslå någon förändring
i maximiaflöningen. Nuvarande lägsta aflöning torde deremot
i betraktande jemväl af tullförvaltarens ställning såsom tullverkets
representant på plats, der i regel alla slag af tullförvaltningsgöromål
till handläggning förekomma, böra något höjas,
om ock med afseende å rörelsens mindre omfattning i de

253

minsta stapelstäderna höjningen icke bör blifva mera afsevärd.
Komitén bär ansett begynnelseaflöningen icke kunna sättas
lägre än 2,800 kronor, och af detta belopp synas 2,200 kronor
böra hänföras till lönen, på det att den blifvande pensionen
må utgå med ungefär samma belopp som för tjenstemän med
motsvarande aflöning inom andra statens verk; ålderstillägget
åter torde böra bibehållas oförändradt.

I fråga om antalet lönegrader har det beträffande tullföryaltaretj
ensterna såväl som alla öfriga tjenster framstått såsom
ett önskningsmål, att dessa grader icke skulle blifva allt för
många. Af de nuvarande sju tullförvaltaregraderna skulle visserligen
i följd af en af komitén i det föregående förordad förändring
den sjette bortfalla, enär densamma endast omfattar tullförvaltaretjensterna
vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg,
hvilka tjensters innehafvare hädanefter skulle benämnas öfverkontrollörer;
men komitén har, efter verkstäld utredning, detta
oaktadt funnit sig icke kunna föreslå någon inskränkning i det
nuvarande antalet lönegrader för tullförval tar etj ensterna. Följden
af en sådan inskränkning skulle nemligen blifva, att aflöningen
komme i ett mindre rättvist förhållande till det med de olika
tjensterna förenade arbete och ansvar, hvarförutom en sådan
anordning vid anstälda beräkningar funnits leda till något
högre aflöningskostnad än vid bibehållande af sju lönegrader.

Då komitén fördenskull funnit en ny mellangrad böra införas
i stället för den nuvarande sjette, har densamma blifvit
förlagd emellan nuvarande fjerde och femte graderna, vid hvilka
— med begynnelseaflöning af respektive 4,000 och 5,000 kronor
samt ålderstillägg 1,000 kronor — såväl aflöningsbeloppen
som dessas fördelning mellan de olika aflöningstitlarna bibehållits
oförändrade. För den nya lönegraden har lönen upptagits
med 500 kronor lägre än i närmast högre grad, under
det att tjenstgöringspenningarna utförts mod 500 kronor högre
belopp än i närmast lägre grad. Nuvarande andra och tredje
graderna hafva förändrats endast i så måtto, att, för vinnande

254

Aflöning.

af ett jemnare pensionsförhållande de olika graderna emellan,
lönen höjts, i andra graden med 400 och i tredje graden med
200 kronor, hvaremot motsvarande belopp afdragits på nuvarande
tjenstgöringspenningarna, i följd hvaraf och då ålderstilläggen
bibehållits oförändrade, såväl begynnelse- som slutaflöning.
blifver densamma som nu.

De af komitén föreslagna aflöningsbeloppen för tullförvaltare
äro alltså:

l:e lönegraden:

lön ...................................................... 4,000 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 2,000 » g^QOO kr.

ålderstillägg .................................................. » 7,000 kr.

6:e lönegraden:

lön ...................................................... 3,500 kr.

tjenstgöringspenningar............... 1,500_»_ 5,000 kr.

ålderstillägg ...................................................... 1,000 » 6,000 kr.

5:e lönegraden:

lön ..................................................... 3,000 kr.

tjenstgöringspenningar................- 1,500 » 4,500 kr.

ålderstillägg .....................................................1,000 » 5,500 kr.

4:e lönegraden:

lön ................................................... 3,000 kr.

tjenstgöringspenningar 1,000 » 4,000 kr.

ålderstillägg .....................................................- 1,000 » 5,000 kr.

3:e lönegraden:

lön ................................................... 2,700 kr.

tjenstgöringspenningar 800 )) 3^500 kr.

ålderstillägg .................................................... IjQQO » 4,500 kr.

lön ....................................

tjenstgöringspenningar

ålderstillägg ..................

255

2:a lönegraden:

................ 2,400 kr.

............. 600 » 3,000 kr.

................................- 1»QQQ » 4,000 kr.

l:a lönegraden:

lön ...................................................... 2,200 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 600 » 2 800 kr

ålderstillägg ..........................................................800 » 3?60o pr.

Med hänsyn till innehafvarne åliggande arbetsbörda och
ansvar — i hvilket afseende komitén haft ledning för sitt
omdöme uti den på komiténs föranstaltande utarbetade och vid
detta betänkande fogade arbetsstatistik (Bil. II— VII) — hafva
de särskilda tullförvaltaretjensterna synts komitén böra mellan
omförmälda sju lönegrader så fördelas, att samma tjenster
hänföras till:

7:e lönegraden:

vid tullkamrarna i Stockholm, Gefle, Göteborg, Helsingborg,
Malmö, Norrköping och Sundsvall samt vid uppbörds- och
nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg (summa 11 tullförvaltare)
;

6:e lönegraden:

vid tullkamrarna i Halmstad, Landskrona och Kalmar, vid konfiskations-
och kassörskontoren i Stockholm och Götebore O äfvensom

vid uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret
i Malmö (summa 6 tullförvaltare);

5:e lönegraden:

vid tullkamrarna i Trelleborg, Ystad, Åhus, Karlskrona, Haparanda
och Karlstad (summa 6 tullförvaltare);

256

7''e lönegraden.

4\e lönegraden:

vid tullkamrarna i Upsala, Strömstad, Varberg, Lund, Karlshamn,
Oskarshamn, Visby, Söderhamn, Hudiksvall, Hernösand,
Örnsköldsvik, Umeå, Jönköping och Örebro (summa 14 tullförvaltare)
;

3:e lönegraden:

vid tullkamrarna i Nyköping, Vesterås, Eskilstuna, Uddevalla,
Vestervik, Linköping, Skellefteå, Luleå, Falun och Östersund
(summa 10 tullförvaltare);

2:a lönegraden:

vid tullkamrarna i Södertelje, Falkenberg, Cimbrishamn, Sölvesborg,
Ronneby och Piteå (summa 6 tullförvaltare);

l:a lönegraden:

vid tullkamrarna i Marstrand, Mem, Vadstena och Lidköping
(summa 4 tullförvaltare).

Den sålunda föreslagna fördelningen af tullförvaltaretjensterna
på olika lönegrader innefattar, såsom en jemförelse med
nu gällande stat gifver vid handen, i vissa fall en uppflyttning
från lägre till högre lönegrad, i andra åter en nedflyttning
från högre till lägre. För de förändringar af sådan beskaffenhet,
hvilka i förslaget innefattas, skall här nedan redogöras
med angifvande af de särskilda skäl, som bort till stöd
för dessa förändringar andragas, der icke här ofvan gifna allmänna
hänvisning till förhållanden, som i sådant afseende varit
bestämmande, ansetts tillräcklig.

Till sjunde lönegraden hafva uppflyttats tullförvaltarne i
Gefle, Helsingborg och Sundsvall.

Framställningar i sådant syfte från tull kamrarna i dessa
städer förefinnas i de till komitén öfverlemnade handlingar,

257

och. torde här böra angifvas hvad af tullkamrarna i frågan
anförts.

Tullkammaren i Gefle, hvars framställning afser samtlige
der anstälde tjenstemäns och betjentes uppflyttande i högsta
lönegrad, har såsom motivering derför hänvisat till det förhållande,
att i Gefle, der aflöningen för tullpersonalen fortfarande
vore densamma som år 1870, rörelsen sedan dess stigit
i sådan grad, att uppbörden nära femdubblats, hvarjemte
framhållits, att lefnadskostnaderna på platsen under denna långa
tid stegrats i betydande grad.

Hvad beträffar tullkammarens i Helsingborg framställning,
hvilken föranledde generaltullstyrelsen att i förslaget till reglering
af tullverkets stater för år 1901 hemställa om såväl
tullförvaltarens som kontrollörens uppflyttande i högsta lönegrad,
synes densamma lämpligen böra anföras i sammanhang
med styrelsens berörda hemställan, sådan den der återgafs.
Styrelsen hade i ämnet anfört följande.

En af de få förändringar med afseende å aflöningen, hvilka
styrelsen ansett sig böra ifrågasätta, gälde de begge tullkammareföreståndarne
i Helsingborg. Vid tillkomsten af 1869 års
normalstat för tullverkets lokalförvaltning angafs uttryckligen
— såsom af nådiga propositionen n:o 23 till 1868 års Riksdag
inhemtades — att i afseende å tullförvaltarelönen i Helsingborg
tagits i betraktande den tullförvaltaren tillkommande
förmånen af boställslägenhet, hvilken beräknats till femhundra
kronor. Enahanda hade väl ock förhållandet varit med kontrollörstjensten,
enär äfven innehafvaren af denna tjenst, lika väl
som tullförvaltaren, jemlikt nådigt bref den 7 december 1833
innehaft boställslägenhet i tullverkets i Helsingborg belägna
fastighet. Berörda de begge tullkammareföreståndarne tillkommande
förmån, hvilken ännu qvarstod vid de mera omfattande
ändringar, som tillkommo i aflöningsstaten år 1876, hade sedermera
upphört, efter det tullverkets ifrågavarande fastighet
blifvit på grund af nådiga brefvet den 20 september 1889 för 17 -

258

såld. Detta hade dock icke verkat någon ändring i tullkammareföreständarnes
aflöning, enär styrelsen, oaktadt deras upprepade
anhållan, dittills icke ansett sig böra derom göra underdånig
framställning. Emellertid funne sig styrelsen, då
åter en dylik anhållan från tullkammareföreståndarne förelåge,
ehuruväl de dåvarande innehafvarne af ifrågavarande tjenster
tillträdt desamma utan berättigade anspråk på ersättning för
berörda, tidigare med tjensterna förenade förmåner, likväl icke
kunna annat än erkänna befogenheten af deras begäran, att aflöningsförmånerna
vid så ansvarsfulla och ansträngande tjenster,
som dessa under de senare åren blifvit, måtte återställas till
de ungefärliga belopp, hvartill de enligt senaste löneregleringar
ursprungligen uppgått; och hade styrelsen för den skull och i
betraktande af det stegrade hyresvärdet trott sig böra hemställa,
att ifrågavarande begge tjenster måtte i aflöningshänseende
likställas med motsvarande befattningar i Malmö och
Norrköping. —

Tullkammaren i Sundsvall har till stöd för gjord framställning,
att der anstälde tjenstemän och betjente måtte i aflöningshänseende
likställas med motsvarande personal i Malmö,
anfört, att trafiken på platsen stigit och arbetet för tullpersonalen
ökats i proportion med samhällets hastiga framåtskridande
äfvensom att lefnadskostnaderna derstädes vore så uppdrifna,
att Sundsvall numera torde vara en af de dyraste orterna
i Sverige.

Komitén har vid den verkstälda undersökningen funnit,
att å samtliga dessa tre platser uppbörden för länge sedan
öfverskridit det belopp af en half million kronor om året, som
vid senaste allmänna reglering af tullverkets stater ansågs
böra vara bestämmande för, huruvida tullförvaltaren på platsen
skulle hänföras till högsta lönegraden. 1 en hvar af nu ifrågavarande
tre städer har under femårsperioden 1896—1900, i
medeltal beräknadt, tullverkets uppbörd öfverstigit en och en
half million kronor per år. I uppbördshänseende närma derva -

259

rande tullkamrar sig alltså den, hvad tullförvaltarens aflöning
angår, till högsta lönegraden hänförda tullkammaren i Norrköping,
som under samma femårsperiod i medeltal haft en årsuppbörd
af 1,823,900 kronor. Då derjemte befunnits, att ifrågavarande
tre tullkamrar med afseende å göromålens myckenhet
i allmänhet och deraf för föreståndarne härflytande möda och
ansvar kunna anses närmast jemförliga med de tullkamrar,
hvilkas tullförvaltare redan nu hänföras till högsta lönegraden,
torde rättvisan kräfva, att tullförvaltarne i Gefle, Helsingborg
och Sundsvall i aflöningshänseende likställas med desse senare.

I fråga om tullförvaltaren i Helsingborg bör i detta sammanhang
måhända ock erinras om det förhållande, att enligt
komiténs förslag denne skulle komma att gå miste om ett till
honom för närvarande utgående årligt iukomstbelopp, som åtminstone
delvis har karakteren af godtgörelse för arbete i
tullverkets tjenst. Sedan kustchefstjensten i Helsingborgs fördelning
år 1889 såsom obehöflig lemnats otillsatt, har nemligen
tullförvaltaren i Helsingborg haft särskildt uppdrag att
utöfva befäl öfver kustbevakningen i distriktet och har i ersättning
för häraf föranledda ökade göromål och resekostnader
ats ett ärligt arfvode af 600 kronor att utgå af aflöningen
vid kustchefstjensten. Då komitén, såsom å annat ställe
i betänkandet angifves, funnit sig föranlåten föreslå kustchefstjenstens
indragning, skulle denna godtgörelse komma att upphöra.
Visserligen minskas derigenom tullförvaltarens göromål
i någon mån, men det sakförhållande qvarstår i allt fall,
att förändringen medför en minskning i hans inkomster. En
ytterligare nedgång i de extra inkomster, till hvilka han nu
är berättigad, lärer ock kunna antagas komma att ega rum i
följd af motsedda förändrade bestämmelser rörande expeditionen
af ångfärjorna.

Till sjette lönegraden, med samma aflöning som nuvarande e:0 lönografemte,
har uppflyttats tullförvaltaren i Halmstad. den -

260

Redan i den afdelning af betänkandet, som handlar om lokaltullförvaltningarnas
organisation, har angifvits, hurusom uppbörden
i Halmstad år 1901 utgjorde 822,500 kronor och
under en följd af år varit i jemnt stigande, hvilket också i
förening med göromålens omfattning föranledt komitén att
föreslå inrättande vid tullkammaren i Halmstad af en öfverkontrollörstjenst.

Tullkammaren har i en till generaltullstyrelsen aflåten,
komitén sedermera tillstäld framställning anhållit, att tullpersonalen
i Halmstad måtte i aflöningshänseende likställas med
tullpersonalen i Landskrona, då rörelsen å dessa båda platser
vore ungefär lika. Vid den verkstälda undersökningen har
det ock befunnits, att tullkammaren i Halmstad med afseende
å göromålens omfattning är närmast jemförlig med tullkamrarna
i Landskrona och Kalmar, i hvilka bada städer tullförvaltarne
redan tillhöra den lönegrad, som motsvarar den
nu ifrågavarande.

Ett billighetsskäl af enahanda beskaffenhet, som nyss i
fråga om tullförvaltaren i Helsingborg anförts, synes ock i
sin mån tala för, att icke tullförvaltaren i Halmstad må hänföras
till den nya femte graden, hvarigenom han skulle erhålla
500 kronor mindre i aflöning. Bemälde tullförvaltare har nemligen,
alltsedan kustchefstjensten i Halmstads fördelning år
1887 lemnades otillsatt, haft i uppdrag att emot ett särskildt
årligt arfvode af 500 kronor för ökade göromål och resekostnader
utöfva befälet öfver kustbevakningen i distriktet, hvilket
arfvode han enligt komiténs förslag skulle gå förlustig, då
vid bifall till den af komitén förordade anordning af befälet
öfver kustbevakningen å vestkusten den vakanta kustchefstjensten,
från hvars aflöning berörda arfvode utgått, skulle
komma att indragas.

Den till nyinrättande föreslagna tullförvaltare!] ensten
vid uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret i Malmö
har med afseende å den stora uppbörden i Malmö, hvilken

261

komme att handhafvas af innehafvaren af berörda tjenst, och
med hänsyn jemväl dertill, att vid tjensten äro förenade de
göromål, som i Stockholm och Göteborg äro uppdragna åt
två särskilda kontor med hvar sin tullförvaltare, ansetts icke
kunna uppföras i lägre lönegrad än den sjette.

Till den nyinrättade femte lönegraden hafva uppflyttats 5
dels de nu i fjerde lönegraden upptagna tullförvaltaretjensterna
i Ystad, Åhus, Karlskrona, Karlstad och Haparanda, dels ock
från tredje lönegraden tullförvaltaren i Trelleborg.

Vidkommande tullförvaltaretjensterna i de fyra förstnämnda
städerna betingas deras uppflyttning af trafikens tillväxt
på dessa platser. Ifrågasättas kunde måhända, särskildt
vid jemförelse hvad uppbörden angår med Halmstad, om icke
tullförvaltaren i Åhus borde uppflyttas till sjette graden. Men
då den öfvervägande andelen af importen till Åhus omfattar
spanmål, hvars förtullning kräfver jemförelsevis mindre arbete,
och då häraf följer, att uppbördssiffran icke i detta fall utgör
någon fullt tillförlitlig mätare å tullkammarens arbetsbörda, har
komitén, med afseende å hvad i sistberörda hänseende af
arbetsstatistiken inhemtats, ansett tullförvaltarne å ifrågavarande
begge platser icke böra i aflöningshänseende likställas.
Visserligen skulle enligt komiténs förslag tullförvaltaren i Ålius
— likasom äfven tullförvaltaren i Ystad — komma att gå i
mistning af det särskilda anslag af 300 kronor om året, som
han hittills uppburit för utöfvande af befäl öfver kustbevakningen
inom sitt distrikt; men till denna omständighet har
komitén så mycket mindre ansett sig behöfva taga hänsyn, som
tullförvaltaren i Åhus äfven derförutom synes vara i tillfälle
att förskaffa sig afsevärda extra inkomster.

Hvad tullförvaltaren i Karlstad beträffar, bör uppflyttningen
äfven i någon mån anses motiverad af dervarande tullkammares
bestyr med gränstullförhållandena; men i ännu högre
grad måste, då det gäller tullförvaltaren i Haparanda, hänsyn

:e lönegraden.

262

tagas till platsens egenskap af gränsort. Om det i allmänhet
gäller, att en tullkammares belägenhet vid riksgränsen ställer
särskildt stora kraf på dess föreståndare, kan dock under nuvarande
förhållanden ingen svensk tullförvaltning i afseende å
sådana särskilda kraf mäta sig med tullkammaren i Haparanda.
Ej minst af hänsyn härtill lärer dervarande tullförvaltares
nuvarande i och för sig knappa aflöning böra höjas. Att
samma synpunkt vederbörligen beaktats i afseende å förhållandena
på andra sidan gränsen, finner man ock, då man erfar,
att tullförvaltaren i Torneå uppbär, oberäknadt rese- och
expensmedel, i årlig aflöning — bestående af lön, arfvode, ålderstillägg
och s. k. expeditionsafgifter — öfver 10,000 finska
mark.

Beträffande slutligen förslaget, i hvad det afser tullförvaltaren
i Trelleborg, bör erinras derom, att vid afgifvande af
förslag till tullverkets stater för år 1901 generaltullstyrelsen —
under framhållande af de förändrade förhallanden, som under
de senare åren, särskildt efter tillkomsten af trafikleden Trelleborg_Sassnitz,
inträdt vid tullförvaltningen i Trelleborg —
hemstälde om aflöningsforbättring för såväl tullförvaltaren som
öfriga tullpersonalen derstädes, en framställning, som ock af
Kongl. Maj:t upptogs, men angående hvars befogenhet, i hvad
tullförvaltaretjensten angick, Riksdagen i anseende till den
förestående mera fullständiga omregleringen af tullverkets stater
icke ingick i pröfning.

Nyssberörda förändrade förhållanden, hvilka i förslaget
till 1901 års stater ansågos påkalla ökad aflöning för tullpersonalen
i Trelleborg, hafva, såvidt de hänföra sig till trafikens
utveckling och uppbördens tillväxt, redan förut i
detta betänkande1) gjorts till föremål för närmare utredning.
Men derjemte hänleddes i 1901 års statsförslag uppmärksamheten
derpå, att Trelleborgs näringslif i följd af de
förbättrade kommunikationerna på platsen snabbt utvecklats

'') Se sid. 134 och. följande.

263

genom tillkomsten af flera nya fabriker ock andra industriella
anläggningar samt att förhållandena i nämnda stad äfven i
öfrigt väsentligen omgestaltats, hvilket i sin ordning, alldeles
oafsedt den under senare åren allmänt inom landet inträdda
prisstegring, förorsakat, att den under helt andra förutsättningar
för dervarande tullpersonal bestämda aflöning kommit
att blifva oskäligt låg, hvarförutom erinrades, att berörda förhållande
syntes hafva blifvit beaktadt i afseende å andra
tjenstemän på platsen, såsom post- och telegrafverkens.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter äfvensom till
den ytterligare utveckling, trafiken på Trelleborg företett, efter
det förslaget till 1901 års stater afgafs, har komitén ansett,
att — äfven utan afseende derå, att tullförvaltaren i Trelleborg
enligt komiténs förslag skulle gå förlustig det årliga arfvode
af 300 kronor, han nu åtnjuter för utöfvande af kustbevakningsbefäl
— fullt skäl förefinnes att icke placera dervarande
tullförvaltaretjenst i lägre lönegrad än den femte.

I fjerde lönegraden äro uppförde, förutom tullförvaltarne i
Varberg, Karlshamn, Visby, Söderhamn, Hernösand, Umeå och
Jönköping, hvilka ansetts böra i denna grad qvarstå, jemväl
de nu i tredje graden upptagne tullförvaltarne i Upsala, Strömstad,
Lund, Oskarshamn, Hudiksvall och Örnsköldsvik, hvilka
med hänsyn till göromålens omfattning och beskaffenhet befunnits
böra i aflöningshänseende likställas med de förre.

Härjemte har tullförvaltaren i Örebro, åt hvilken för närvarande
å extra stat äro anvisade lön och tjenstgöringspenningar
till enahanda belopp, som nu utgå till tullförvaltare i
tredje lönegraden, ansetts böra uppföras i fjerde graden. Utöfver
hvad som redan å annat ställe i betänkandet vid behandling
af frågan om personalen vid tullförvaltningen i Örebro1)
blifvit anfördt angående den hastigt stigande trafiken och uppbörden
derstädes, torde här böra tilläggas, att, enligt hvad *)

4:e lönegraden.

*) Se sid. 154 och 155.

264

3:e lönegraden.

komitén särskildt inhemtat, de tullförvaltaren i Örebro åliggande
göromål äro — i likhet med hvad förhållandet är äfven i
Upsala och Lund — jemförelsevis ganska betungande på
grund deraf, att till Örebro importerade varor till högst väsentlig
del utgöras af i mindre partier inkommande styckegods.

Till tredje lönegraden har från fjerde graden nedflyttats
tullförvaltaren i Vestervik, enär öfvervägande skäl synts tala
för hans likställande i aflöningshänseende med tredje gradens
tullförvaltare. De afsevärda extra inkomsterna vid ifrågavarande
tullförvaltaretjenst torde ock underlätta en sådan nedflyttning.

I denna grad hafva från gällande stat bibehållits tullförvaltarne
i Vesterås, Uddevalla, Linköping och Luleå. Hvad tullförvaltaretjensten
i Luleå beträffar, kunde visserligen, med afseende
å göromålens omfattning och det med tjensten förenade
ansvar, goda skäl förebringas för dess uppförande i högre lönegrad;
men gent emot dessa skäl har komitén ansett böra
ställas hänsyn till de väsentliga extra inkomster, som hittills tillfallit
tjenstens innehafvare och från hvilka man i detta fall så
mycket mindre lärer kunna bortse, som de otvifvelaktigt till
stor del influtit i form af ersättning för klarering på öfvertid
af fartyg af större drägtighet och i följd deraf varit förenade
med jemförelsevis vida mindre arbete än godtgörelsen för
öfvertidstjenstgöring i många andra fall.

Till ifrågavarande tredje grad hafva uppflyttats dels från
nuvarande andra graden tullförvaltarne i Nyköping, Falun och
Östersund, dels från första graden tullförvaltaren i Skellefteå.
Beträffande de tre förstnämnde har uppflyttningen sin grund i
rörelsens ansenliga tillväxt samt, hvad tullförvaltarne i Falun
och Östersund angår, jemväl till någon del i det ansvar och
ökade arbete, som kontrollen å de flerestädes vid riksgränsen
belägna smärre förtullnings- och tulluppbördsplatserna medför.

Vidkommande tullförvaltaretjensten i Skellefteå öfverens -

265

stämmer komiténs förslag så till vida med generaltullstyrelsens
hemställan i förslaget till 1901 års stat, som äfven
styrelsen ansåg samma tjenst böra flyttas till tredje lönegraden.
Styrelsen hade i sådant afseende anfört hufvudsakligen
följande.

Aflöningen vid tull för valtar etj ensten i Skellefteå utginge
fortfarande med samma belopp, hvartill densamma bestämdes,
då tjensten vid 1883 års riksdag första gången uppfördes å
stat, nemligen lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar
700 kronor, med rätt för innehafvaren till ålderstillägg 800
kronor. Tullkammaren i sagda stad hade, med erinran hurusom
redan år 1886 förslag förelagts Riksdagen om höjning
af berörda aflöningsbelopp men då, så snart efter
tjenstens inrättande, icke lyckats tillvinna sig Riksdagens
bifall, hemstält om styrelsens medverkan för afhjelpande af
det missförhållande, som*egde rum mellan, å ena sidan, löneförmåner
och, å andra sidan, arbete och ansvar vid ifrågavarande
tjenst. Styrelsen hade också funnit detta missförhållande
vara så stort, att med rättelse deri synts styrelsen
icke böra anstå, till dess tullverkets aflöningsstat kunde mera
allmänt blifva öfversedd och jemkad efter närvarande förhållanden.
Sedan år 1886 hade uppbörden af tullmedel i Skellefteå
stigit från 37,409 kronor, hvartill den sagda år uppgått,
till 203,545 kronor, hvartill den belöpte sig år 1898. Jemfördes
uppbörden sistnämnda år i Skellefteå och i de städer,
der tullförvaltarens aflöning utginge enligt tredje lönegraden,
dit tullförvaltaretjensten i Skellefteå enligt 1886 års förslag
skulle uppflyttats, visade det sig, att af dessa städer endast
två, Trelleborg och Hudiksvall, hade större tulluppbörd med
respektive 340,896 kronor och 223,503 kronor, under det att
å andra sidan i tre af ifrågavarande städer uppbörden icke
eller åtminstone föga öfverstege fjerdedelen af den i Skellefteå
debiterade. Styrelsen ansåge sig dervid ock böra erinra, att
enligt styrelsens förslag tullförvaltaretjensten i Trelleborg

266

skulle uppflyttas i högre lönegrad. Men icke blott importen
i Skellefteå vore ansenlig. Från tullkammarens distrikt
egde jemväl en betydlig export rum, förnämligast af trävaror,
hvilket förhållande förorsakade icke ringa arbete för
tullförvaltningen med anledning af dess åliggande att öfvervaka
efterlefnaden af den så kallade Norrbottenslagen.
Enligt hvad tullkammaren upplyst, utskeppades från dess distrikt
år 1898 icke mindre än 37,020 kubikmeter bjelkar och
sparrar, uppgående i stycketal till mer än 200,000. Att sjöfarten
på Skellefteå vore synnerligen liflig visade sig äfven af
det förhållande, att tullkammaren i afseende å uppbörden af
fyr- och båkmedel år 1898 intog det fjortonde rummet bland
samtliga stapelstäderna. Statsverkets utgifter för ifrågavarande
tullförvaltning vore också ganska små, enär aflöningarna för
der inrättade tjenster enligt 1899 års stat belöpte sig till endast
6,800 kronor, ålderstilläggen oberäknade. Med afseende å
hvad sålunda anförts, funne styrelsen sig böra förorda, att
tullförvaltaretjensten i Skellefteå uppflyttades i tredje lönegraden,
med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000
kronor och ålderstillägg 1,000 kronor. —

Komitén, som anser de af generaltullstyrelsen sålunda
andragna omständigheter innebära fullgiltiga skäl för ifrågavarande
tullförvaltaretjensts uppflyttning till tredje lönegraden,
har, till fullständigande af hvad som meddelats rörande
uppbördsförhållandena i Skellefteå, velat här lemna nedanstående
uppgifter angående medeltalet periodvis af årlig uppbörd
vid dervarande tullkammare från dess inrättande:

1882—1885....................	.................. 63,510
1886-	-1890...................	................. 147,485
1891-	-1895...................	.................. 175,979
1896-	-1900 ...................	................... 258,228

Slutligen har komitén i tredje lönegraden upptagit jemväl
tullförvaltaretjensten i Eskilstuna, för hvilken Kongl. Maj:t,
enligt nådigt bref den 13 december 1901, provisoriskt anvisat

• 267

aflöning till sammanlagdt enahanda belopp, hvarmed enligt
komiténs förslag aflöningen i förevarande grad skulle utgå.

Af de sex till andra lönegraden enligt komiténs förslag
hänförda tullförvaltaretjensterna hafva två, nemligen den i
Cimbrishamn och den i Piteå, nedflyttats från tredje graden
och två, nemligen i Södertelje och Falkenberg, uppflyttats
från första graden. Såväl i det ena som i det andra fallet är
det uteslutande hänsyn till den nuvarande rörelsen på de respektive
platserna, som varit bestämmande för komiténs förslag.
De återstående tvenne, nemligen tullförvaltaretjensterna i Sölvesborg
och Ronneby, tillhöra redan nu andra graden.

I första lönegraden hafva förutom de der qvarstående tullförvaltarne
i Mem och Vadstena upptagits äfven de nu till andra
graden hörande tullförvaltarne i Marstrand och Lidköping på
grund af den ringa rörelsen å dessa begge platser.

2:a lönegraden.

l:a lönegraden.

Öfver -

De nuvarande fem kontrollörsgraderna upptaga äfven de
kontrollörer, hvilka jemte öfverinspektor eller tullförvaltare äro kontrollorerchefer
för tullförvaltning eller tullförvaltningsafdelning. Sedan
komitén föreslagit, att såväl kontrollörer med chefsåliggande
som ock de vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg
anstälde tullförvaltarne, hvilka derstädes med öfverinspektorerne
dela chefskap och ansvar, skola erhålla benämningen
öfver kontrollör, hafva i komiténs förslag till aflöningsstat
desse tjenstemän sammanförts till en särskild tjenstegrad,
som på nedan angifna sätt indelats i fyra lönegrader med följande
aflöning:

4:e lönegraden:

............ 3,500 kr. Aflöning.

........ 2i50Q » 6,000 kr.

............................. ^Q0Q » 7,000 kr.

Stockholm och Göteborg. Summa 2 öfvor -

lön ....................................

tjenstgöringspenningar.

ålderstillägg....................

(vid packhusinspektionerna i
kontrollörer i fjerde graden);

268

3:e lönegraden:

lön ...................................................... 3,000 kr.

tjenstgöringspenningar................ 2,000 » g qqq kr

ålderstillägg......................................................... 1,000 » g qqq kr

(vid tullkamrarna i Stockholm, Gefle, Göteborg, Helsingborg, Malmö,
Norrköping och Sundsvall samt vid nederlagskontoret i Stockholm.
Summa 8 öfverkontrollörer i tredje graden);

2:a lönegraden:

lön ........................... 2,800 kr.

tjenstgöringspenningar................ 1,200 » 4^qqq kr_

ålderstillägg....................................................... 1,000 » 5^qqq kr_

(vid tullkamrarna i Halmstad, Landskrona och Kalmar. Summa 3
öfverkontrollörer i andra graden);

l:a lönegraden:

lön .................................................... 2,500 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 1,200 » 3,700 kr.

ålderstillägg ........................................................ 1,000 » 4^qq kr>

(vid tullkamrarna i Ystad, Ahus, Karlskrona och Karlstad. Summa 4
öfverkontrollörer i första graden).

Högsta graden upptager sålunda endast andre cheferne
vid packhusinspektionerna i Stockholm och Göteborg, hvilka
tilldelats oförändradt samma aflöning, som för närvarande utgår
till dem under deras nuvarande benämning tullförvaltare.

Öfverkontrollörerne i tredje lönegraden hafva tilldelats
samma aflöningsbelopp, som nu utgå vid högsta kontrollörsgrad.
I tredje lönegraden hafva uppförts dels de tjenster, som
nu äro upptagna i nämnda kontrollörsgrad, dels ock öfverkontrollörstjensterna
i Gefle, Helsingborg och Sundsvall, hvilka

269

af hufvudsakligen samma skäl, som föranledt uppflyttningen
af tullförvaltare!]''ensterna i dessa tre städer till högre grad,
funnits böra till motsvarande öfverkontrollörsgrad hänföras.

Öfverkontrollörerne i andra lönegraden hafva ansetts böra
tilldelas lika stor begynnelseaflöning och samma ålderstillägg som
nuvarande kontrollörer af fjerde graden. Men då öfverkontrollör
i andra lönegraden icke synts böra med afseende å honom
tillkommande pension fullt likställas med öfverkontrollör i
närmast högre lönegrad, för hvilken den pension grundläggande
lönen utgör 3,000 kronor, har lönen blifvit minskad
med 200 kronor, hvilka i stället tillagts tjenstgöringspenningarna.
Till nu ifrågavarande lönegrad hafva hänförts öfverkontroll
ör stj en ster na i Landskrona och Kalmar, hvilka tjenster under
sin nuvarande benämning tillhöra fjerde kontrollörsgrad, äfvensom
den till nyinrättande föreslagna öfverkontrollörstjensten i
Halmstad. De jemväl till nuvarande fjerde lönegraden hänförda
kontrollörstjensterna vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm
och Göteborg, hvilka tjensters innehafvare dela chefskapet
vid sagda tullförvaltningsafdelningar med de der anstälde
öfverinspektorerne, skulle enligt komiténs förslag här ofvan1)
komma att indragas.

Till första lönegraden hafva hänförts öfverkontrollörstjensterna
i Ystad och Karlskrona samt de öfverkontrollörstjenster,
som komitén funnit böra nyinrättas i Åhus och Karlstad. För
denna lägsta öfverkontrollörsgrad har komitén ansett aflöningen
böra så till vida höjas, utöfver hvad som utgår åt de i nuvarande
tredje kontrollörsgrad uppförde kontrollörerne i Ystad
och Karlskrona, att tjenstgöringspenningarna komme att ökas
med 200 kronor.

Återstående å nuvarande stat uppförde sådana kontrollörer,
som utöfva chefskap jemte tullförvaltare, eller kontrollörerne
vid tullkamrarna i Karlshamn och Visby, hvilka tillhöra respek -

*) Se sid. 54 och följande.

270

tive tredje och. andra lönegraden, skulle enligt komiténs förslag1)
ersättas med tjensteman af lägre tjenstegrad.

Kontrollörer. De nu å ordinarie stat uppförda kontrollör stynster, hvil kas

innehafvare icke utöfva chefskap utan tillhöra den biträdande
tjenstemannapersonalen vid lokalförvaltningen, äro samtliga
förda till nuvarande tredje och andra kontrollörsgraderna.
I tredje graden, med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, äro upptagne
förste packhuskontrollörerne i Stockholm och Göteborg och i
andra graden, med lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar
500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, alle öfrige kontrollörer
utan chefsåliggande, nemligen andre kontrollörerne vid
tullkamrarna i Stockholm och Göteborg, kontrollörerne vid
packhusinspektionerna i nämnda två städer samt den vid tullpackhuset
i Malmö tjenstgörande andre kontrollören.

Komitén har i betraktande af nu ifrågavarande tjenstemäns
åligganden och aflöningsförhållanden icke kunnat undgå att
finna dessa senare tarfva en icke oväsentlig förbättring. Enligt
hvad inom komitén blifvit upplyst äro förste packhuskontrollörstjensterna
att räkna bland tullverkets mera magtpåliggande
befattningar, som på sina innehafvare ställa särskildt stora
anspråk på insigter och erfarenhet i den icke minst från statsverkets
synpunkt vigtiga packhustjenstgöringen. Sådant lärer
för öfrigt få anses framgå redan af den omständighet, att förste
packhuskontrollörerne såsom närmaste män till packhusföreståndarne
i Stockholm och Göteborg, i hvilka båda städer tullbehandlingen
försiggår på flera skilda ställen, skola, när helst
ifrågavarande föreståndare icke äro tillstädes, leda och öfvervaka
den öfriga packhuspersonalens arbete.

I betraktande af de fordringar, som sålunda ställas på
förste packhuskontrollörerne, och om hänsyn derjemte tages

!) Se sid. 52—54.

271

dertill, att de dels äro anstälde i rikets två största städer,
der lefnadskostnaderna väl få antagas under alla omständigheter
komma att ställa sig afsevärdt höga, dels ock sakna
tillfälle till nämnvärda extra inkomster, lärer det icke kunna
bestridas, att deras nuvarande aflöning är alltför knapp. Komitén
föreslår åt förste packhuskontrollörerne en höjning af lönen
med 300 kronor och af tjenstgöringspenningarna med 200
kronor.

Jemväl öfrige vid tullpackhusen i de större importorterna
tjenstgörande kontrollörer torde få anses i förhållande till innehafvande
tjensteställning alltför lågt aflönade. Komitén har
redan förut i detta betänkande1) framhållit packhustjenstens
särskilda betydelse för tullverket; och om packhuskontrollörerne,
hvilka enligt komiténs förslag skulle finnas anstälde endast å
orter, der till följd af införselns omfattning och beskaffenhet
oftare förekomma tullbehandlingsfrågor af mindre lättskött art,
gäller, att de fördenskull och då det i regel är på dem, som
handläggningen af dylika ärenden i första hand ankommer,
måste ega grundlig förfarenhet i tullbehandlingsgöromål. Vidare
gäller, hvad nyss i fråga om förste packhuskontrollörerne anförts
beträffande lefnadsomkostnaderna på tjenstgöringsplatsen samt
bristande tillfälle att medelst extra inkomster afsevärdt öka den
ordinarie aflöningen, jemväl i allmänhet med afseende å packhuskontrollörerne.
Slutligen bör icke heller förbises, att de
jemförelsevis sent nå denna tjenstegrad och att ytterligare befordran,
äfven om sådan kommer dem till del, först vid ganska
framskriden ålder kan påräknas. Komitén har ansett skäligt,
att tjenstgöringspenningarna vid packhuskontrollörstjensterna
höjas med 500 kronor.

Kontrollörerne vid tullkamrarna i Stockholm och Göteborg
nu benämnde andre kontrollörer — torde med hänsyn ej
minst till deras trägna och mödosamma åligganden böra liksom
hittills i aflöningshänseende likställas med packhuskontrollörerne.

’) Se sid. 98 och följande.

272

Utaf de af komitén till nyuppförande å ordinarie stat
föreslagna kontrollörstjenster hafva icke andra än de för tullkamrarna
i Trelleborg och Karlshamn afsedda funnits kunna
tilldelas lägre aflöning, än hvad som föreslagits för nyssbemälde
vid packhusinspektionerna anstälde kontrollörer. Alla
de andre äro nemligen, såsom jemväl torde framgå af hvad
komitén vid angifvande af skälen för deras inrättande anfört,
hvar på sitt sätt magtpåliggande tjenster, och de orter, å
h vil ka de skulle inrättas — Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Gefle och Helsingborg — torde samtliga utmärka
sig för höga lefnadskostnader.

Den lägre aflöning, som komitén funnit sig kunna föreslå
för kontrollörerne i Trelleborg och Karlshamn, eller lön
2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 800 kronor och ålderstillägg
800 kronor, har ansetts böra tilldelas jemväl kontrollörerne
vid tullkamrarna i Mon, Charlottenberg och Storlien.
Desse, hvilka äro föreståndare för nämnda tre tullkamrar,
äro för närvarande hänförde till första kontrollörsgrad
med lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och
ålderstillägg 600 kronor, i hvilken grad jemte desse nu är
upptagen endast den af komitén till indragning föreslagne
kontrollören vid tullkammaren i Höganäs.

Tullkamrarna i Mon, Charlottenberg och Storlien äro visserligen
stälda, de två förstnämnda under tullkamrarna i Karlstad
och den sistnämnda under tullkammaren i Östersund, till hvilka
hufvudtullkamrar de ock redovisa sin uppbörd. Detta har ur
kontrollsynpunkt sin särskilda betydelse men minskar ingalunda
föreståndarnes arbetsbörda eller ansvar. Vid den tid,
då i följd af mellanriksbanornas tillkomst dessa tullkamrar inrättades,
var trafiken vid dem högst ringa, mot hvad den nu är.

En jemförelse mellan medeltalet af årlig uppbörd vid
dessa tre tullkamrar under de fem första åren efter de särskilda
tullkamrarnas öppnande samt under de fem sistförflutna
åren utvisar i detta afseende följande förhållanden:

273

Aren

1866—1870.

Åren

1880—1884.

Åren

1881—1885.

Åren

1897—1901.

Mon (öppnad år 1S79)............

Charlottenberg (öppnad år 1865)

17,320

4,281

—

34,802

169,045

Storlien (öppnad vid ingången
af år 1881) ..................

85,098

302,305

Naturligtvis har en särskild stegring af uppbörden inträdt,
efter det mellanrikslagen upphörde att gälla. Men uppbördens
tillväxt betyder icke endast ökadt ansvar utan medför uppenbarligen
äfven ökadt arbete. Derjemte bör erinras om den
särskilda tunga, som förorsakas tullpersonalen — icke minst
tullkammarens föreståndare — om, såsom åtminstone vid Mon
redan är förhållandet, trafiken delvis besörjes med nattåg.

Med afseende å berörda omständigheter synas de ifrågavarande
tjensternas innehafvare icke hafva saknat fog för en
af dem hos generaltullstyrelsen gjord framställning angående
behjertande af deras behof utaf aflöningsförbättring. För sin
del har komitén funnit detta behof böra tillgodoses med det
aflöningsbelopp, som här ofvan angifvits.

Komitén har sålunda funnit sig böra uppdela kontrollörstjensterna
i följande tre lönegrader med nedanstående aflöning:

3:e lönegraden:

lön................................................... 2,800 kr.

tjenstgöringspenningar ............ 1,200 » 4 qqq ^

ålderst il lägg ................................................... 1,000 » 5^00 kr.

(förste packhuskontrollörerne i Stockholm och Götehorg. Summa 4 kontrollörer
i tredje graden);

2:a lönegraden:

lön ...................................................... 2,500 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 1,000 » 3 5qq kr

ålderstillägg ......................................................... 1,000 »

4,500 kr.
18

Aflöning.

274

Kamtnar skrifvare.

(kontrollörerne vid tullkamrarna i Stockholm, Gefle, Göteborg, Helsingborg,
Malmö och Norrköping, vid packhusinspektionerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt vid nederlagskontoret i Stockholm, kontrollören
och uppbördskassören vid uppbördskontoret i Stockholm äfvensom
bevakningskontrollörerne vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Summa 3 7 kontrollörer i andra graden),

l:a lönegraden:

lön ...................................................... 2,000 kr.

tjenstgöringspenningar................ 800 » 2,800 kr.

ålderstillägg................................................... 800 » 3^600 kr.

(kontrollörerne vid tullkamrarna i Trelleborg, Karlshamn, Mon, Charlottenberg
och Storlien. Summa 5 kontrollörer i första graden).

Kammarskrifvaretjensterna äro för närvarande indelade i två
lönegrader, en högre, upptagande kammarskrifvarne i Stockholm,
Göteborg, Helsingborg, Landskrona och Malmö, med lön
1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 500 kronor och ålderstillägg
1,000 kronor, samt en lägre för öfrige kammarskrifvare,
med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor
och ålderstillägg 600 kronor.

Såväl ifrågavarande aflöningsbelopp i och för sig som äfven
förhållandet mellan aflöningarna vid kammarskrifvaretjenster å
olika platser torde numera gifva anledning till berättigade anmärkningar.
I förra hänseendet lärer man svårligen kunna
undgå att erkänna behofvet af aflöningsförbättring för innehafvare
af befattningar i nu ifrågavarande tjenstegrad. Komitén
har redan förut vid angifvande af de mera allmänna synpunkter,
som varit bestämmande för komiténs förslag till lönereglering,
framhållit de skäl, hvilka enligt komiténs uppfattning
motivera en förbättring i aflöningsvilkoren för särskildt innehafvare
af lägre befattningar ej mindre inom tjenstemanna- än
inom betjentgraderna. Ehuru enligt komiténs åsigt det kunde
vara tillräckligt att med afseende å kammarskrifvaretjensterna

275

hänvisa till berörda uttalande och allmänt kända förhållanden,
har dock komitén med afseende å vigten, att aflöningen vid
nu ifrågavarande tjenster icke sättes för låg, ansett sig böra
framhålla en synpunkt, som icke får lemnas ur sigte och som
återfinnes i ett uttalande i detta ämne af generaltullstyrelsen i
dess förslag till stat för år 1876, då styrelsen yttrade bland
annat följande.

En omständighet och den af synnerlig vigt, enligt styrelsens
tanke, borde vid bestämmande af aflöning för ifrågavarande
tjenster tagas i betraktande, den nemligen, att anställning vid
den mödosamma och genom oundvikliga konflikter med trafikens
intressen ingalunda angenäma lokaltullförvaltningen nästan
uteslutande söktes af obemedlade ynglingar, de der måste underkasta
sig hård kamp för sin framtida utkomst. Sällan lyckades
de genomgå den långa extra ordinarie tiden och uppnå
sm första befordran utan skuldsättning. Sattes nu aflöningen
för lägsta tjenstegraden så låg, att den knappt betäckte&de
oundgängliga lefnadskostnaderna och lemnade ingen tillgång
öfrig till förut ådragna skulders liqviderande utan snarare
tvingade till ökad skuldsättning, så blefve häraf en oundviklig
följd, att den ekonomiskt oberoende ställning, hvilken för be^
fordran till ansvarsfulla uppbördsbefattningar dock måste af
styrelsen inrymmas afseende, redan ofta vore så undergräfd,
att valfriheten vid återbesättande af vigtigare befattningar måste
bestämmas af hänsyn till andra egenskaper än den öfverlägsna
tjenstemannaskickligheten — ett förhållande, nedslående för
den oförvålladt skuldsatte men i öfrigt oförvitlige tjenstemannen
och lika brydsamt för den i sista hand ansvariga styrelsen som
ofördelaktigt ur statens eget väl förstådda intresse. —

Hvad derefter vidkommer förhållandet mellan kammarskrifvareaflöningar
å olika platser, har det synts komitén icke
vara förenligt med skyldig hänsyn vare sig till göromålens
trägenhet eller lefnadskostnaderna på tjenstgöringsplatsen att
bibehålla kammarskrifvarne i sådana lifligare importorter och

276

större samhällen som exempelvis Norrköping, Gefle och Sundsvall
uti lägsta lönegraden. Dock har det icke synts erforderligt,
att de kammarskrifvare, hvilka komitén icke ansett böra
likställas med deras vederlikar på de jemförelsevis smärre platserna,
uppflyttas till den högsta, för de allra största platserna
afsedda kammarskrifvaregraden, utan anser komiten med rättvisa
och billighet mest öfverensstämmande, att ifrågavarande kammarskrifvare
hänföras till en mellangrad och att förty kammarskrifvaretjensterna
uppdelas på tre särskilda lönegrader. Till mellangraden
borde då enligt komiténs åsigt dels från högsta graden
nedflyttas kammarskrifvarne i Trelleborg (nu uppförde på extra
stat) samt kammarskrifvaren i Landskrona och dels från lägsta
graden uppflyttas kammarskrifvarne i Gefle, Halmstad, Ystad,
Karlskrona, Kalmar, Norrköping och Sundsvall. Med en sådan
anordning, enligt hvilken af redan nu pa ordinarie stat befintliga
kammarskrifvaretjenster komme att i lägsta graden qvarstå
endast de för tullkamrarna i Åhus och Söderhamn afsedda, anser
komitén, att höjningen i aflöning för kammarskrifvare i denna
grad bör kunna begränsas till 100 kronor, lagda till tjenstgöringspenningarna.
Hvarken göromålen eller lefnadskostnaderna å de
platser, der lägsta gradens kammarskrifvare skulle vara anstälde,
lära nemligen kunna anses betinga en förhållandevis så
stor höjning i aflöningen som a de platser, der kammarskrifvarne,
på sätt nyss nämnts, skulle uppflyttas till en högre grad.

I enlighet med hvad sålunda anförts, har komitén fördelat
kammarskrifvaretjensterna uti nedanstående lönegrader med
följande, skäliga ansedda aflöningsbelopp:

Aflöning.

3:e lönegraden:

lön ...................................................... 1,500 kr.

tjenstgöringspenningar................ 80° » 2,300 kr.

ålderstillägg ................................. 1>0QQ » 3,300 kr.

(i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö. Summa 91 kammarskrifvare
i tredje graden);

277

2:a lönegraden:

lön ...................................................... 1,500 kr.

tjenstgöringspenningar................ 600 » 2 100 kr

ålderstillägg...................................... 800 » 2 900 kr

(i Grefle, Halmstad, Landskrona, Trelleborg, Ystad, Karlskrona, Kalmar,
Horrköping ocb Sundsvall. Summa 22 kammarskrifvare i andra graden);

l:a lönegraden:

lön ..................................................... 1,500 kr.

tjenstgöringspenningar............... 400 » j 9qq kr

ålderstillägg....................................... 600 » 2 50() kr

(i Hy köping, Yesterås, Upsala, Uddevalla, Strömstad, Yarberg, Lund,

Abus, Karlshamn, Oskarshamn, Yisby, Linköping, Söderhamn, Hudiksvall,

Hernösand, Luleå, Haparanda, Jönköping, Örebro, Karlstad, Mon, Charlottenberg,
Ualun, Östersund och Storlien. Summa 28 kammarskrifvare
i första graden).

Åt de nuvarande tullinspektor er ne, hvilka, enligt komiténs Tuiiinspekförslag
komma att motsvaras af såväl tullinspektörer som gräns- gränsinspeL
inspektorer, är för närvarande anslagen följande aflöning, nem- torerligen
lön 1,600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och
ålderstillägg 600 kronor.

Då med särskildt afseende å göromålens beskaffenhet vid
inspektorstjensterna, der åtskilliga vigtiga detaljer af tulltjensten
icke förekomma till handläggning, utsigterna till vidare
befordran för innehafvare af dessa tjenster äro jemförelsevis
ogynsamma och da det ofta inträffar, att inspektor qvarstår i
denna tjenstegrad, till dess han öfvergår till pensionsstat, har
det synts komitén skäligt, att den af förhållandena påkallade
aflöningsförhöjningen för nu ifrågavarande tjenstemän, hvilken
komitén funnit sig böra föreslå till 200 kronor, blefve lagd
till lönen och såmedelst komme att bereda dem en behöflig
förbättring i pensionen. Härjemte har det synts komitén himp -

278

Aflöning.

Tullexpedi tionsföre ståndare.

Tullfiskaler

Aflöning.

ligt, att ett belopp af 100 kronor öfverföres från ålderstillägget
till tjenstgöringspenningarna. Atlöningen skulle sålunda blifva:

lön ..................................................... 1,800 kr.

tjenstgöringspenningar ............. 400 » 2,200 kr.

ålderstillägg .................................... 500 x> 2,700 kr.

(summa 10 inspektörer).

Personer, kvilka under benämning tullexpeditionsföreståndare
skulle antagas till tullverkets ombud å de platser, der så kallade
tullexpeditioner komme att finnas anordnade, torde såsom hittills
böra aflönas medelst arfvoden, hvilka emellertid synas lämpligen
kunna bestämmas af Kongl. Maj:t efter förslag af generaltullstyrelsen,
i likhet med hvad hittills egt rum beträffande
föreståndarne för de utmed norska gränsen belägna smärre förtullningsstationerna;
och lärer till arfvoden vid begge dessa slag
af befattningar, hvilka skulle bestridas på förordnande, ett särskildt
anslag böra å aflöningsstaten uppföras.

Nu ifrågavarande expeditionsföreståndare hafva, såsom
ofvan nämnts, hittills under benämning tullkammareföreståndare
i arfvode uppburit å vissa platser 200 och å andra 400 kronor
årligen.

I sammanhang med komiténs ofvan framstälda förslag
rörande utvidgning i någon mån af tulljlskalernas åligganden
har komitén funnit någon förbättring i deras aflöning böra
föreslås. I sådant afseende har det synts komitén skäligt, att
tjenstgöringspenningarna för dem höjas från nuvarande beloppet
700 kronor till 1,000 kronor; och har förty tullfiskalernas
aflöning, utan ändring i lönen och ålderstillägget, upptagits
med följande belopp:

lön ..................................................... 2,000 kr.

tjenstgöringspenningar ............. 1,000 » 3,000 kr.

ålderstillägg...................................... 800 » 3,800 kr.

(summa 4 tullfiskaler).

279

Enligt komiténs förslag skulle i Malmö, i likhet med hvad
förhållandet är i Göteborg, en af afdelningscheferne vid dervarande
tullförvaltning för viss tid förordnas att, jemte bestridande
af innehafvande tjenst, såsom tulldirektör utöfva chefskap
öfver samtliga tullförvaltningsafdelningarna och enligt särskild
instruktion hafva öfverinseende öfver hela tullförvaltningen
på platsen såväl angående personalen som beträffande administrativa
anordningar m. m.

Tulldirektören i Göteborg har allt sedan denna befattnings
tillkomst år 1874 såsom årlig godtgörelse för de med befattningen
förenade göromål åtnjutit ett i staten uppfördt särskild!
tjenstgöringspenningeanslag af 2,500 kronor, innefattande jemväl
ersättning för erforderligt skrifbiträde åt tulldirektören,
hvilken förmedlar all skriftvexling mellan tullförvaltningsafdelningarna
på platsen och generaltullstyrelsen. Komitén, som
icke funnit anledning föreslå ändring i sagda belopp, har
emellertid ansett, att för tulldirektören i Malmö arfvodet bör
med hänsyn till det färre antalet tullförvaltningsafdelningar
i sistnämnda stad kunna sättas 500 kronor lägre. Tulldirektörernes
tjenstgöringspenningeanslag, hvilka fortfarande skola
innefatta ersättning för erforderligt skrifbiträde, hafva följaktligen
upptagits med 2,500 kronor för tulldirektören i Göteborg
och 2,000 kronor för tulldirektören i Malmö.

Betjentpersonalen vid tullverkets lokalförvaltning är enligt
komiténs förslag till stat, likasom i nu gällande aflöningsstat,
fördelad på fem tjenstegrader, nemligen: öfveruppsyningsmän,
uppsyningsmän, vaktmästare, kammarvaktmästare och roddare.

Då komitén nu går att närmare redogöra för sitt förslag,
i hvad detsamma afser aflöningsreglering för ifrågavarande
personal — angående hvars nuvarande aflöning, så till sammanlagdt
belopp som till fördelning olika lönetitlar emellan,
komitén tillåter sig hänvisa till de uppgifter, som i detta hän -

Tull direktörer.

Arfvoden.

Betjentgrader
vid lokalförvaltningen.

280

seende förut i detta betänkande*) lemnats vid redogörelsen för
tullverkets organisation — anser sig komitén inledningsvis böra
erinra om ett förhållande, som visserligen redan ofvan berörts,
i sammanhang med hvad i allmänhet angående aflöningsförhållandena
inom tullverket anförts, men som i afseende å
betjentpersonalen, såväl den vid lokalförvaltningen som den
vid kust- och gränsbevakningen anstälda, företrädesvis torde
ega betydelse och särskildt böra framhållas. Komitén syftar
härmed på den anmärkningsvärda stegring, som arbetslönerna
varit underkastade under tiden, efter det aflöningarna inom
tullverket senast reglerades. I följd af denna stegring har
tullbetjentes nuvarande aflöning, särskildt inom de lägre graderna,
hvilkas innehafvare mera allmänt rekryteras direkte ur
kroppsarbetarnes led, kommit att framstå såsom ingalunda tillräcklig,
och tydligt är, att jemförelser med aflöningsförhållandena
inom näringslifvet lätteligen kunna framkalla misstämning hos
den nuvarande betjentpersonalen och jemväl alstra svårigheter
för kårens framtida rekrytering på ett med tullverkets intresse
fullt förenligt sätt.

Nu antydda förhållande må likväl ingalunda anses innebära,
att icke äfven utan afseende derå ett verkligt behof
af aflöningsförbättring för ifrågavarande personal föreligger,
grundadt på allt större svårighet att få de nuvarande aflöningarna
att förslå till ett nödtorftigt lifsuppehälle för tjensteinnehafvarne
och deras familjer. Emellertid hafva i de meddelanden
rörande omkostnaderna för denna personals oundgängliga
lefnadsbehof, hvilka från olika håll kommit komitén tillhanda,
utgifterna för uniformsbeklädnad beräknats utgöra en afsevärd
post; och endast den omständighet, att enligt komiténs förslag
uniformspersedlar eller beklädnadsersättning skulle betjente i
allmänhet tilldelas, har gjort, att de aflöningsförbättringar, som
komitén funnit vara af nöden, för att ifrågavarande personal

*) Se sid. 28.

281

må kunna anses för sin tjenstgöring åtnjuta en godtgörelse,
hvilken på samma gång motsvarar befattningarnas vigt och
betydelse samt bereder deras innehafvare med sparsam hushållning
en efter deras ställning i samhället afpassad tillräcklig
utkomst, kunnat begränsas till så jemförelsevis måttliga
belopp, som enligt komiténs förslag skulle blifva förhållandet,
något hvilket komitén ansett sig jemväl böra här inledningsvis
betona.

I afseende å komiténs förslag i denna del må för öfrigt
förutskickas den allmänna anmärkning, att komitén ansett den
del af aflöningen, som grundlägger pension, icke i något fall
böra sättas lägre än 600 kronor äfvensom att, i enlighet med
hvad jemväl hittills iakttagits, inom samma tjenstegrad olikhet
i arbetets trägenhet och de mer eller mindre uppdrifna lefnadskostnaderna
på olika platser ansetts böra få sitt uttryck
företrädesvis genom skilnad i tjenstgöringspenningarnas belopp.

Vid tillämpning af dessa grundsatser har komitén dock tillika
funnit nödigt att, der sådant utan större olägenheter kunnat
ske, söka begränsa de olika lönegradernas antal.

ö/veruppsyningsmännen, i afseende å hvilkas aflöningsför- öfveruppmåner
bör erinras, att desse öfverbetjente icke föreslagits till sy“1änI,ss"
erhållande af uniformspersedlar eller beldädnadsersättning, hafva,
oaktadt deras antal betydligt minskats, dock ansetts böra fortfarande
tillhöra två olika lönegrader, enär de två öfveruppsyningsmän,
som afses för nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg,
funnits böra på grund af högre lefnadskostnader på tjenstgöringsplatsen
och bristen på tillfälle till extra inkomster tilldelas
högre aflöning än de öfrige fem.

För de två lönegrader, till hvilka öfveruppsyningsmännen Aflöning,
alltså hänförts, har nedan angifna aflöning — hvarigenom tjenstgöringspenningarna
skulle ökas vid andra graden med 300
och vid första graden med 200 kronor — ansetts skälig:

282

2:a lönegraden:

lön ................................................. 1.500 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 800 » 2,300 kr.

ålderstillägg ......................................................- 1,000 » 3,300 kr.

(vid nederlagskontoren i Stockholm och Göteborg. Summa 2 öfveruppsyningsman
i andra graden 1);

l:a lönegraden:

lön ..................................................... 1,500 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 500 » 2,000 kr

ålderstillägg ...................................................... 600 » 2,000 kr.

(i Arkö, Ljusne, Lunde, Haparanda och Neder-Kalix. Summa 5 öfveruppsyningsman
i första graden)).

Uppsynings man.

Aflöning.

Upp syning smännen hafva, likasom nu är fallet, delats på
två lönegrader, vid hvilka aflöningen höjts med 100 kronor,
som, då pensionen funnits böra vara lika för båda graderna,
blifvit lagda i andra graden å tjenstgöringspenningarna och i
den första å lönen.

Till den högre graden hafva med hänsyn till ofvan angifna
omständigheter uppllyttats uppsyningsmännen i Gefle,
Halmstad, Trelleborg, Ystad, Karlskrona, Kalmar, Norrköping
och Sundsvall.

Aflöningen skulle alltså blifva följande:

2:a lönegraden:

lön ..................................................... 1,000 kr.

tjenstgöringspenningar................. 600 )> i?600 kr.

ålderstillägg ......................................................... 300 » j 9 q q kr.

I samma lönegrad upptages dessutom under »Kustbevakningen» en öfverupp syningsman,

afsedd för tjenstgöring å kustbevakningsångare; se sid. 291.

283

(i Stockholm, Gefle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Landskrona, Malmö,
Trelleborg, Ystad, Karlskrona, Kalmar, Norrköping och Sundsvall. Summa
34 uppsyningmän i andra graden1));

l:a lönegraden:

lön ...........:........................

1,300 kr.

300 »

1,600 kr.

1,000 kr.
300 »

(å samtliga platser, der uppsyningsman äro anstälde, utom de vid andra
lönegraden uppräknade. Summa 89 uppsyningsman i första graden1)).

Vaktmästarne äro för närvarande fördelade på fyra löne- vaktmästare,
grader, men komitén har ansett dessa böra minskas till tre sålunda,
att lägsta graden, som nu upptager 43 vaktmästare med
endast 500 kronor i lön, sammanslås med nuvarande andra
graden. Vid denna, der lönen redan nu utgör 600 kronor,
har ålderstillägget höjts med 50 kronor. För hvardera af de
två högre graderna hafva tjenstgöringspenningarna höjts med
100 kronor.

Till näst högsta graden — enligt komiténs förslag den
andra — hafva i betraktande af ofvan angifna omständigheter
dels från högsta graden nedflyttats vaktmästarne i Landskrona,
dels ock från närmast lägre grad uppflyttats vaktmästarne i
Trelleborg och Karlskrona.

Aflöningen för vaktmästarne skulle således blifva följande: Aflöning.

3:e lönegraden:

lön ....................................

1,300 kr.

300 t>

1,600 kr.

800 kr.
500 »

(i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö. Summa 250 vaktmästare
i tredje graden);

*) I samma lönegrad upptages dessutom under »Kustbevakningen» en uppsynings man,

afsedd för tjenstgöring å kustbevakningsångare; se sid. 291.

284

Kammar vaktmästare.

Aflöning.

Roddare.

2:a lönegraden:

lön ........................................................ 700 kr.

tjenstgöringspenningar..................... 400 » 1,100 kr.

ålderstillägg ...................................................... 300 s> j 400 ]cr_

(i Gofle, Halmstad, Landskrona, Trelleborg, Ystad, Karlskrona, Kalmar,
Norrköping och Sundsvall. Summa 82 vaktmästare i andra graden);

l:a lönegraden:

lön.............................................................. 600 kr.

tjenstgöringspenningar....................... 300 » qqq jjr

ålderstillägg .......................................................... 200 » ij()0 kr

(å samtliga platser, der vaktmästare äro anstälde, utom de vid tredje
och andra lönegraderna uppräknade. Summa 166 vaktmästare i första
graden1)).

De i staten uppförde 10 kammarvaktmästarne, Indika skola
hafva till åliggande att bestrida uppassning vid vissa af lokaltullförvaltningsafdelningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö,
har komitén, med särskild hänsyn till den kortare tjenstgöringstid,
som gäller för dem i jemförelse med vaktmästarne
vid tullbevakningen å ifrågavarande tre platser, ansett icke
böra i aflöningshänseende jemnställas med desse utan tilldelas
enahanda aflöning som vaktmästare i lägsta grad med

lön.......................................

tjenstgöringspenningar

ålderstillägg ...................

600 kr.

300 11 900 kr.

................ 200 »

1,100 kr.

Hvad slutligen beträffar lägsta betjentgraden vid lokalförvaltningen
eller roddarne, så hafva desse, hvilka egentligen,
såsom deras benämning ock antyder, äro afsedde att verkställa

*) I samma lönegrad, upptagas dessutom under »Kustbevakningen» 4 vaktmästare,

afsedde för tjenstgöring å kustbevakningsångare; se sid. 291.

285

erforderlig rodd men numera oftast användas jemväl till bevakningsförrättningar,
ansetts böra liksom hittills fördelas på tre
lönegrader.

Tjensternas fördelning mellan de olika graderna har blifvit
verkstäld efter samma grund, som tillämpats i fråga om vaktmästarne,
hvarvid emellertid med afseende å andra graden
må erinras, att i Trelleborg, Ystad och Norrköping några roddare
icke skulle finnas anstälde.

För de särskilda lönegraderna anser komitén skäligen böra
bestämmas följande aflöningsbelopp:

3:e lönegraden:

lön ......................................................... 600 kr.

tjenstgöringspenningar..................... 400 » p qqq

ålderstillägg ....................................................... 200 » 1,200 kr.

(i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö. Summa 24 roddare i
tredje graden);

2:a lönegraden:

lön............................................................... 600 kr.

tjenstgöringspenningar ........................ 300 » qqq

ålderstillägg ............................................................ 200 » -^qq kr

(i Gefle, Halmstad, Landskrona, Karlskrona, Kalmar och Sundsvall.

Summa 12 roddare i andra graden);

l:a lönegraden:

lön............................................................... 600 kr.

tjenstgöringspenningar........................ 200 » qqq

ålderstillägg ........................................................... 200 » ^Q00 kr.

(å samtliga platser, der roddare äro anstälde, utom de vid tredje och
andra lönegraderna uppräknade. Summa 17 roddare i första graden).

Aflöning.

286

Kustbevak ningschefer.

Aflöning.

2. Kustbevakningen.

Förslaget till stat för kustbevakningen upptager endast
två tjensteman, nemligen de båda cbeferne för kustbevakningen
dels i Skåne och Blekinge, dels ock i Hallands samt Göteborgs
och Bohus län.

Då kustbevakningspersonalen i dessa båda län enligt komiténs
förslag till stat skulle blifva till antalet mindre och beräknats
skola fördelas på ett färre antal posteringar än kustbevakningspersonalen
i Skåne och Blekinge, torde, om hänsyn
derjemte tages till de olika distriktens belägenhet i förhållande
till utlandet, göromålen för kustbevakningschefen i samma län
icke kunna anses betinga hans likställande i aflöningshänseende
med kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge. Komitén
har fördenskull funnit sig böra föreslå, att för den förre lön
och tjenstgöringspenningar hvardera sättas 500 kronor lägre
än för kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge, för hvilken
senare komitén ansett enahanda aflöning böra utgå, som för närvarande
tillkommer befälhafvaren för kustbevakningen i Skåne.

Kustbevakningscheferne skulle sålunda hänföras till två
lönegrader med följande aflöningsbelopp:

2:a lönegraden:

lön ...................................................... 4,000 kr.

tjenstgöringspenningar............... 1,500 » 5^500 kr_

ålderstillägg ...................................................... 1,000 » 6,500 kr.

(kustbevakningschefen i Skåne och Blekinge);

l:a lönegraden:

lön ...................................................... 3,500 kr.

tjenstgöringspenningar.:................ 1,000 )) 4^500 kr.

ålderstillägg ...................................................... 1,000 » 5,500 kr.

(kustbevakningschefen i Hallands samt Göteborgs och Bohus län).

287

I sammanhang med frågan rörande kustbevakningschefernes
aflöning har jemväl tagits under öfvervägande, huruvida desse
tjenstemän lämpligen borde för resor i tjensten åtnjuta ersättning
enligt gällande resereglemente, eller om möjligen hellre
ett fast anslag till resekostnader skulle dem tilldelas.

Då Riksdagen år 1869 i sammanhang med beslut om
vederbörande distriktchefsembetes indragning anvisade medel
till aflöning åt en befälhafvare för kustbevakningen i Skåne,
upptogs dervid ett fast anslag å 1,000 riksdaler såsom ersättning
för resekostnader. Sedan emellertid Kongl. Maj:t, i anledning
af hvad generaltullstyrelsen i särskildt underdånigt
yttrande anfört angående olämpligheten af denna form för
reseersättning åt befälhafvaren, föreslagit 1870 års Riksdag,
att dylik ersättning till bemälde tjensteman i stället skulle få
utgå enligt gällande resereglemente, gaf Riksdagen dertill sitt
bifall; och har berörda ersättning allt sedan dess utgått på
sistnämnda sätt.

Enär de skäl, på hvilka generaltullstyrelsen grundade sitt
i nyssberörda yttrande uttalade omdöme om lämpligheten af att
i detta fall godtgöra resekostnader enligt resereglemente!- i
stället för medelst särskildt anslag vid tjensten, sålunda tillvunnit
sig såväl Kongl. Maj:ts som Riksdagens godkännande,
har komitén ansett sig böra här i hufvudsak återgifva, hvad
styrelsen i frågan anförde.

Det kunde, yttrade styrelsen, vara både lämpligt och nödvändigt
att för underordnade befattningar, hvilkas hufvudsakliga
verksamhet bestode i en mera oafbruten rörlighet, anslå viss
årlig ersättning för fortskaffningen; men styrelsen betviflade
deremot lämpligheten af denna ersättningsform för kontrollerande
och inspekterande befattningar, hvilkas innehafvare alltid
kunde, åtminstone inom ganska rymliga gränser, sjelf ve bestämma
tid och sätt för sina resors företagande. Det vissa
reseersättningsanslaget blefve för den nitiske och verksamme
otillräckligt men för den, som stälde egen fördel och beqväm -

288

lighet framför tjenstens kraf, en inkomstkälla. Resereglementet
medgåfve icke någon nämnvärd behållning utöfver verkliga
kostnaderna, och om än någon förökad utgift för statsverket
uppstode för resor, som verkligen till dess gagn utfördes,
vore detta att föredraga framför en möjligen något mindre utgift
för en försummad skyldighet. —

Med beaktande af de skäl, som alltså i denna fråga hittills
fått göra sig gällande, har komitén icke tilltrott sig att i
förevarande afseende förorda någon ändring utan har ansett,
att kustbevakningscheferne böra ega rätt att vid resor i
tjensten åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
gällande resereglemente.

Betjente vid Kustbevakningspersonalen omfattar enligt komiténs förvåkningen,
slag följande betjentgrader, nemligen:

för kustbevakningen till sjös:

jaktuppsyningsmän, kustuppsyningsmän och kustroddare samt,
för bemanning af bevakningsångarne, öfveruppsyningsmän, uppsyningsmän
och vaktmästare;

för kustbevakningen till lands.

en kustbevakningsförman samt kustvakter.

Vid bestämmande af kustbevakningsbetjentes aflöning
angående hvars nuvarande belopp och fördelning de olika aflöningstitlarna
emellan hänvisas till sid. 30 här ofvan har
komitén funnit hänsyn böra tagas till, förutom hvad som gäller
i fråga om betjentpersonalen i allmänhet, att de för närvarande
redan i och för sig höga lefnadskostnaderna blifva för nu ifrågavarande
betjente, särskildt de till sjös tjenstgörande, ytterligare
stegrade, derigenom att de ofta under patrulleringsfärderna
icke kunna hafva daglig förbindelse med hemmet utan måste,

289

i den mån proviant icke kan medföras, skaffa sig lifsmedel på
annat håll.

En jemväl beaktad omständighet, som vid lönebeloppens
reglering synes, hvad vissa distrikt angår, böra verka i motsatt
rigtning, är, att sjöfarten på de nordligare delarne af Sverige
under ganska stor del af året är stängd. Detta förhållande,
som naturligen utöfvar inverkan på trägenheten af dervarande
kustbevaknings göromål, har föranledt komitén att föreslå uppdelning
af de två förmansgraderna — jaktuppsyningsmän och
kustuppsyningsmän — i två lönegrader, skilda genom tjenstgöringspenningarnas
och ålderstilläggets belopp, af hvilka grader
den lägre omfattar de tjenster, som äro afsedda för de
norrländska distrikten.

Hvad kustroddarne angår, har emellertid hänsyn icke kunnat
tagas till nyssberörda omständighet, då nemligen den för deras
befattningar föreslagna aflöning funnits icke tåla vid någon
afprutning för de i Norrland tjenstgörande.

Den för kustbevakningen till lands på Öland afsedde kustbevakningsförmannen,
hvilken är ensam inom sin tjenstegrad,
har komitén ansett böra tilldelas enahanda aflöning som jaktuppsyningsman
i högsta lönegrad.

För nu ifrågavarande personal har komitén funnit sig böra
föreslå följande såsom skäliga ansedda aflöningsbelopp, nemligen:

för jaktuppsyningsmän:

2:a lönegraden:

Jakt uppsynings männens aflöning.

lön ..................................................... 1,000 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 450 » j 450 kr

ålderstillägg....................................................... 400 >'' kr.

(i de söder om gränsen mellan Stockholms och Gefle tullkammaredistrikt
belägna orter. Summa 32 jaktuppsyningsmän i andra graden);

290

l:a lönegraden:

lön ...................................................... 1,000 kr.

tjenstgöringspenningar............... 350 » 1^350 kr.

ålderstillägg ..................................................... 300 » 1,650 kr.

(i de norr om gränsen mellan Stockholms och Gefle tullkammaredistrikt
belägna orter. Summa 7 jaktuppsyningsmän i första graden);

Kust uppsynings männen8 aflöning.

för kustuppsyningsmän:

2:a lönegraden:

lön ......................................................... 700 kr.

tjenstgöringspenningar................... 400 » 1^100 kr.

ålderstillägg...................................................... 30Q * 1,400 kr.

(i de söder om gränsen mellan Stockholms och Gefle tullkammaredistrikt
belägna orter. Summa 62 kustuppsyningsmän i andra graden);

l:a lönegraden:

lön ........................................................ 700 kr.

tjenstgöringspenningar..................... 300 » 1^000 kr.

ålderstillägg.................................................... 200 » 1^200 kr.

(i de norr om gränsen mellan Stockholms och Gefle tullkammaTedistrikt
belägna orter. Summa 4 kustuppsyningsmän i första graden);

Kustroddarnes
aflöning.

lön ...................................

tj enstgöringspenningar

ålderstillägg ...................

för kustroddare:

........................ 600 kr.

........................ 200 » 800 kr.

.................................. 200 »

(summa 262 kustroddare);

1,000 kr.

291

för en kustbevakningsförman: Knstbevat ningsförman lön

...................................................... 1,000 kr. nens aflöning.

tjenstgöringspenningar.................. 450 » 2 450 kr

ålderstillägg ........................................................ 400 » 1,850 kr för

kustvakter: Kustvak >•

'' ternas

lön............................................................... 600 kr. aflöning.

tjenstgöringspenningar........................ 300 » 9qq kr

ålderstillägg ........................................................... 300 » 1 200 kr,

(summa 37 kustvakter).

Befäls- och besättningspersonalen å de båda bevak- Aflöning för
ningsångarne — en öfveruppsyningsman, en uppsyningsman mngsllgarnes
och två vaktmästare å hvardera — har komitén ansett böra i per80nalaflöningshänseende
likställas med personalen i de lika benämnda
tjenstegraderna vid lokalförvaltningen1) å distriktets hufvudtullplats,
dock att de för bevakningsångaren i Stockholms skärgård
afsedde vaktmästarne, hvilkas tjenstgöring måste anses
vara mest jemförlig med de vid de fasta stationerna i skärgården
anstälde vaktmästarnes, funnits böra, i likhet med desse,
tillhöra lägsta lönegraden.

3. Gränsbevakningen.

För gränsbevakningen upptager komiténs förslag till stat Gränsbevakendast
en tjensteman, nemligen chefen för gränsbevakningen ninff8Chefinom
Dalsland, Vermland och Dalarne, hvilken skulle med utvidgadt
tjenstgöringsområde träda i stället för den nuvarande
bevakningskontrollören i Karlstads tullkammaredistrikt.

Såsom komitén redan anfört i sammanhang med förslaget
om uppförande å stat af ifrågavarande tjenst2), erfordras, att *)

*) Se sid. 282, 283 och 284.
a) Se sid. 201.

292

innehafvare!! af densamma erhåller en af hans tillämnade mera
sjelfständiga och omfattande verksamhet betingad högre aflöning,
än som nu åtnjutes af bemälde bevakningskontrollör,
hvilkens aflöningsförmåner, lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar
600 kronor och ålderstillägg 600 kronor, för öfrigt
redan nu icke kunna anses stå i väl afpassadt förhållande till
hans under senare tider väsentligt ökade ansvar och arbete.
Särskildt har det synts vara af vigt, att aflöningen sättes tillräckligt
hög, för att icke denna magtpåliggande befattning ma
blifva en öfvergångsplats för yngre tjenstemän, som söka snarast
möjligt derifrån vinna befordran. Med afseende å hvad
sålunda anförts och med beaktande af de allmänna löneregleringsgrundsatser,
för hvilka komitén förut redogjort, har
komitén funnit sig böra föreslå, att gränsbevakningschefen tilldelas
följande aflöning, nemligen:

Aflöning. lön ...................................

tj enstgöringspenningar
ålderstillägg ...................

2,800 kr.

700 » 3,500 kr.

............... 1,000 » 4,500 kr.

Frågan, huruvida ersättning för gränsbevakningschefens
resekostnader bör — likasom nu till bevakningskontrollören
utgå i form af fast anslag eller enligt gällande resereglemente,
har äfven utgjort föremål för komiténs öfvervägande. Med
afseende å de säregna kommunikationsförhållandena i gränsbygderna
samt nödvändigheten för nu ifrågavarande tjensteman
att i stor utsträckning begagna sig af vexlande fortskaffningssätt,
äfven sådana vid hvilka svårighet för resereglementets
tillämpning möter, har komitén emellertid trott, att ett bestämdt
årligt reseanslag — i hvilken form resekostnadsgodtgörelsen
jemväl hittills utgått till de tullförvaltare, hvilka utöfva
gränsbevakningsbefäl — borde här, i olikhet mot hvad
förhållandet är med kustbevakningscheferne, vara att föredraga.
Beloppet af berörda likasom af öfriga likartade anslag lärer

293

få ankomma på pröfning af generaltullstyrelsen, som ock genom
särskild instruktion bör meddela närmare föreskrifter rörande
gränsbevakningscbefens göromål ocb periodvis återkommande
inspektionsresor.

Betjentgraderna vid gränsbevakningen äro enligt komiténs
förslag tre, en gränsöfveruppsyningsman, gränsuppsyningsmän
ocb gränsvakter1).

För gränsöfveruppsyningsman nen i Haparanda tullkammaredistrikt,
hvilken är ensam inom sin tjenstegrad, har komitén
med hänsyn till ifrågavarande befattnings synnerliga vigt och
betydelse samt de svårigheter, som möta att för densamma
finna fullt lämplig person, föreslagit enahanda aflöning som för
öfveruppsyningsman i högsta lönegrad vid lokalförvaltningen eller

lön ...................................................... 1,500 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 800 » g 300 kr

ålderstillägg ....................................................... 1,000 » 3^300 kr

Då gränsöfveruppsyningsmannen har att mera oafbrutet vara
på resande fot samt hans verksamhet öfvervakas af tullkammaren
i Haparanda, lärer honom lämpligen böra tilldelas ett
bestämdt årligt anslag till resekostnader.

Af skäl, likartade med de i fråga om gränsöfveruppsyningsmannen
anförda, har begynnelseaflöningen för gränsuppsyningsmännen
ansetts böra sättas lika med begynnelseaflöningen för
uppsyningsmän i högsta lönegraden. Ålderstillägget har med afseende
å desse betjentes mycket ringa utsigt till befordran ansetts
böra bestämmas till 400 kronor. Aflöningen skulle sålunda utgöra

lön ...................................................... 1,000 kr.

tjenstgöringspenningar.................. 600 » j 0qq

ålderstillägg ........................................................ 400 »

(Summa 4 gränsuppsyningsmän).

2,000 kr.

Betjente vid
gränsbevakningen.

Gränsöfver uppsynings mannens aflöning.

Gräns npp8ynings männens aflöning.

*) Angående gränsbevakningsbetjentes nuvarande aflöning hänvisas till sid. 31.

294

Grräns vakternes aflöning.

Enär, såvidt komitén inhemtat, lefnadskostnaderna i gränstrakterna
icke äro så vidt skilda, att af sådan orsak gränsvakterne
i någon viss trakt böra tilldelas högre aflöning än de
öfrige, har komitén ansett ifrågavarande betjente kunna, i
olikhet med hvad nu eger rum, sammanföras till en lönegrad.
A fl fin in gen har synts böra blifva lika med den för kustvakterne
föreslagna, eller

lön............................................................... 600 kr.

tjenstgöringspenningar....................... 300 » 900 kr.

ålderstillägg .......................................................... 300 » j^OO kr.

(Summa 128 gränsvakter).

V. De särskilda utgiftsstaterna och deri uppförda

anslagsbelopp.

Beträffande komiténs förslag till de särskilda utgiftsstaterna,
beräknade att tillämpas med 1904 års ingång, ocb de anslag,
som finnas i desamma upptagna, må anföras följande.

Aflöningsstatcn.

Rörande de för tjenstemän och betjente i generaltullstyrelsen
äfvensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning upptagna särskilda aflöningsbelopp hänvisas
till, hvad angående detta ämne i betänkandet förut under särskilda
afdelningar anförts.

Aflöningsstatens uppställning har blifvit verkstäld efter
samma grund, som allt sedan år 1879 i detta afseende tillämpats,
eller att — utom hvad angår generaltullstyrelsen, hvars
personal är specifikt angifven — i staten icke upptagits specifikationer
å tjensterna vid hvarje lokalförvaltning eller dertill
hörande kust- eller gränsbevakningsdistrikt utan allenast antalet
tjenster inom hvarje tjenste- och lönegrad samt slutsumman
af de sammanlagda aflöningsbeloppen inom graden, med
angifvande tillika af tjenstgöringsorterna för innehafvarne af
de beställningar, hvilka äro bundna vid viss ort, eller i allmänhet
föreståndare för sjelfständiga tullförvaltningar och öfrige tjenstemän
med mera sjelfständigt chefsuppdrag. För att emellertid
visa, huru komitén tänkt sig fördelningen af hela personalen
å de särskilda platserna, har vid betänkandet fogats i form af
bilaga förslaget till aflöningsstat för lokalförvaltningen samt

Personalens

aflöning.

Aflöningsstatens
uppställning.

296

Särskilda anslag
å aflöningsstaten.

kust- och gränsbevakningen, sådant detsamma efter att eventuelt
hafva vunnit godkännande och fastställelse skulle af generaltullstyrelsen
till vederbörandes efterrättelse meddelas. (Bil. XIII.)

Angående beräkningen af det i generaltullstyrelsens stat
uppförda förslagsanslaget till vikariatsersättning samt arfvoden
och flitpenningar åt extra biträden äfvensom till renskrifningskostnad
hänvisas till, hvad komitén i detta ämne redan anfört
vid behandlingen af frågor angående styrelsen1).

Det särskilda anslag, hvilket, enligt hvad ofvan2) omnämnts,
funnits böra å aflöningsstaten uppföras för beredande af arfvoden
åt tullexpeditions- och gränsstationsföreståndare och hvilket
med hänsyn till möjligheten deraf, att behof af ny tullexpedition
eller gränsstation under statsregleringsåret uppstår, lärer
böra erhålla naturen af förslagsanslag, har efter beräkning
af den nu för ändamålet utgående kostnad, 11,600 kronor, och
under antagande af de särskilda arfvodenas bibehållande vid
nuvarande belopp, upptagits till i jemnadt tal 12,000 kronor.

Under lokalförvaltningens aflöningsstat har vidare uppförts
ett förslagsanslag till de arfvoden, som skulle få utgå åt
ordinarie tjenstemän för tullbehandling af passagerareeffekter i
städerna Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Malmö och Trelleborg.
Under antagande att särskilda expeditioner för tullbehandling
af dylikt gods, med ordinarie tjensteinnehafvare såsom
föreståndare, skulle finnas anordnade, tre i hvardera af städerna
Stockholm och Göteborg, två i Malmö samt en i hvardera af
städerna Helsingborg och Trelleborg, har anslaget till dessa
arfvoden, hvilka föreslagits att utgå med högst sjuttiofem
kronor i månaden, förslagsvis utförts med 9,000 kronor.

Anslaget till vikar iatser sättning, extra biträden m. m. vid
lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen har alltsedan
den tid, då detta anslag tillkom, i staten upptagits såsom
bestämdt anslag.

’) Se sid. 15 och följande.

2) Se sid. 278.

297

Vid upprepade tillfällen har, enligt hvad komitén inhemtat,
denna anordning visat sig otillfredsställande. Å ena sidan har
det mött oöfverstigliga svårigheter att vid den tidpunkt, då
förslag till reglering af tullverkets stater för året skolat afgifvas,
med erforderlig grad af sannolikhet beräkna omfattningen
af de utgiftsbehof, för hvilka anslaget är afsedt. Å
andra sidan äro dessa behof till största delen af den beskaffenhet,
att de ovilkorligen måste tillgodoses, såvida statsverkets
säkerhet eller trafikens berättigade anspråk på expedition utan
oskälig tidsutdrägt icke skola eftersättas; och lika litet lärer
det böra ifrågakomma, att ökad rörelse, af längre eller kortare
varaktighet, på en tullplats i brist på anslagna medel icke
framkallar den för trafikens vederbörliga betjenande erforderliga
ökning i tullverkets arbetskrafter på platsen, som det
skulle kunna försvaras, derest den förstärkning under längre
eller kortare tid af fast eller rörlig tullbevakning, hvilken erfordras
till tryggande af statsverkets säkerhet, finge bero på,
huruvida de för ändamålet redan anslagna medel befunnes tillräckliga
eller icke. Också har det faststälda anslaget upprepade
gånger måst öfverskridas och särskilda framställningar om anslag
till fyllande af den uppkomna bristen göras.

Berörda förhållanden gåfvo generaltullstyrelsen anledning
att i sitt förslag till tullverkets stater för år 1900 hemställa om
ifrågavarande anslags förändring till förslagsanslag, och detta
förslag vann äfven Kongl. Maj:ts gillande men tillvann sig
icke Riksdagens bifall. Riksdagen hade dock år 1898 gjort
ett principuttalande i frågan, hvilket kunde synas hänvisa på
en dylik förändring. Vid beviljande sistnämnda år af begärda
medel till fyllnad af uppkommen brist uti ifrågavarande anslag
för år 1897 förklarade nemligen Riksdagen sig icke vilja lemna
oanmärkt, att anslaget till följd af sin natur icke bort öfverskridas,
dervid Riksdagen dock medgaf, att öfverskridandet berott
på oförutsedda omständigheter och icke kurmat undvikas.

Komitén, som, med afseende å hvad nyss anförts angående

298

de utgifter, hvilka skola af ifrågavarande anslag bestridas,
anser detsamma böra hafva naturen af förslagsanslag och som
icke kan finna, att olägenheterna af den nuvarande anordningen
motsvaras af någon verklig fördel i statsregleringshänseende,
får såsom ytterligare skäl för den förändring i anslagets natur,
komitén ansett sig böra förorda, hänvisa på det förhållande,
att vid bifall till komiténs förslag om indragning af ett flertal
tjenster, hvilka under senare tider kunnat, såsom obehöfliga,
hållas vakanta, möjligheten för generaltullstyrelsen att såsom
hittills medelst besparingar å den ordinarie aflöningsstaten
delvis täcka de utgifter, för hvilka ifrågavarande anslag är afsedt,
kommer att försvinna, hvarjemte bör erinras derom, att
uti de senast af Riksdagen godkända staterna för postverket
och telegrafverket de anslag, som motsvara det nu ifrågavarande,
blifvit upptagna såsom förslagsanslag.

I 1902 års stat är nu ifrågavarande anslag uppfördt med

450,000 kronor och under år 1901, då anslaget var upptaget
med enahanda belopp, uppgingo utbetalningarna derifrån till
405,479 kronor 24 öre. Vid bifall till komiténs förslag om
uppförande af nya tjenster å tullverkets stat kan visserligen behofvet
af extra biträden beräknas komma att nedgå i den mån,
som antalet tjenster i nya staten kommer att öfverstiga antalet
nu å ordinarie och extra stat uppförda befattningar, och med afseende
härå hafva utgifterna under anslaget beräknats kunna minskas
med omkring 68,000 kronor. Derjemte skulle den särskilda
godtgörelsen för bestyret med tullbehandling af passagerareeffekter
i vissa större städer samt arfvodena åt gränsstationsföreståndarne,
för hvilka båda ändamål under år 1901 utgått tillhopa
inemot 17,000 kronor, enligt komiténs förslag icke vidare komma
att bestridas från ifrågavarande anslag. Men å andra sidan är
att märka, att kostnaderna för vikariatstjenstgöring under semester
torde på grund af det ökade antalet ordinarie tjenstemän,
utsträckningen af rätten till semester samt höjningen af semesterersättningen
komma att stiga med omkring 20,000 kronor

299

äfvensom att från anslaget skulle komma att utgå de till
maximibelopp fixerade utgifterna för beredande af kostnadsfri
ledighet åt bevakningsbetjente, som ej äro berättigade till
semester, högst 10,000 kronor, samt till flyttningshjelp åt tjenstemän
och betjente, högst 2,000 kronor. Komiténs förslag om
förhöjd godtgörelse åt extra ordinarie tjenstemän och betjente
jemväl vid förordnande under tjensteinnehafvares sjukdom eller
annat laga förfall äfvensom vid inkallning i tjenstgöring torde
endast med ett eller annat tusental kronor verka förhöjning af
utgifterna under ifrågavarande anslag, utöfver hvad förhållandet
varit år 1901, enär, enligt hvad upplyst blifvit, en af omständigheterna
betingad mera allmän höjning af dagtraktamentet
för inkallning redan från och med senare hälften af år 1900
måst af generaltullstyrelsen provisoriskt vidtagas.

Med beaktande af nu angifna omständigheter har komitén
ansett, att anslaget, derest det göres till förslagsanslag, lämpligen
kan sättas till i afrundadt tal 350,000 kronor.

Ålderstilläggsstaten.

De förändringar i bestämmelserna angående
som komitén föreslagit, komma i tillämpningen att
höjning af utgifterna å ålderstilläggsstaten. Uppenbart är emellertid,
att någon exakt beräkning af denna höjning icke kan
verkställas. Genom afgång från tjenst samt genom befordringar
är nemligen personalstaten underkastad ständiga vexlingar,
hvilka inverka på ålderstilläggsstaten.

Den enda på något fastare grund hvilande beräkning, som
i detta afseende kunnat utföras, är den, huru de af komitén
föreslagna bestämmelserna skolat verka, derest de tillämpats
med afseende å tullverkets å ordinarie stat för närvarande
uppförda personal. Enligt beräkningar, utförda å generaltullstyrelsens
kameralbyrå, har utrönts, att, derest ålderstilläggen

ålderstillägg, Höjning af

e förslagsan Verka

någon slag.

300

Öfvergångsstatens
ordnande.

för de tjensteinnehafvare, hvilka vid 1902 års ingång voro
berättigade till sådant lönetillägg under sagda år, skolat utgå
med de af komitén i dess förslag till aflöningsstat föreslagna,
i vissa fall förhöjda belopp samt enligt de bestämmelser i
öfrigt rörande ålderstillägget, hvilka komitén förordat, detta förhållande
— under förutsättning att afskedstagande och dödsfall
komme att i samma proportion, som hittills plägat ske, nedsätta
den för året beräknade ålderstilläggssumman — skulle
så till vida hafva verkat förhöjning i summan af utgående
ålderstillägg, att det belopp af 220,000 kronor, hvartill ålderstilläggsstaten
alltsedan år 1888 varit upptagen, kommit att
öfverskridas med ungefär 30,000 kronor; och enär verkningarna
å ålderstilläggsstaten af de till nyinrättande föreslagna tjensterna
icke skulle komma att inträda förr än efter åtskilliga
år, har denna stats slutsumma för år 1904 alltså synts kunna
bestämmas till förslagsvis 250,000 kronor.

Öfvergångsaflöningsstaten.

I likhet med hvad vid omreglering af tullverkets stater
tillförene egt rum, torde viss tid böra bestämmas, inom hvilken
de, som icke lagligen kunna tillförbindas att inträda å den nya
aflöningsstaten, hafva att afgifva yttrande, huruvida de vilja
ingå på berörda nya stat eller om de föredraga att, med frånträdande
af rätten till sådan öfvergång, bibehållas vid aflöningsförmånerna
enligt den äldre staten. Med hänsyn till angelägenheten
af att specificerad öfvergångsaflöningsstat, i den mån
sådan erfordras, må snarast möjligt komma till stånd, bör berörda
tid visserligen icke utsträckas längre än nödigt är; och
synes något hinder icke böra möta mot att bestämma utgången
af nyss omförmälda tid så, att specificerad öfvergångsaflöningsstat
kan hinna fastställas för året näst efter det, med hvilket
den nya aflöningsstaten träder i kraft. För sistberörda år åter
är sådant uppenbarligen icke möjligt, då de fall, der tjenste -

301

innehafvare kan vilja qvarstå å den gamla staten, icke på förhand
låta sig beräkna. Vid sådant förhållande och då komitén
trott sig kunna antaga, att dylikt qvarstående å äldre stat
endast undantagsvis skall ifrågakomma, har det synts komitén,
att för det år, då den nya staten först vinner tillämpning, förhållandet
lämpligast ordnas, utan anvisande af särskildt anslag,
på det sätt, att, jemte det tullverkets senast faststälda öfvergångsaflöningsstat
bibehålies utan andra ändringar än de, som
betingas af derå uppförde personers vid förslagets upprättande
möjligen timade afgång, medgifvande lemnas att till aflöning
åt de tjensteinnehafvare, hvilkas innehafvande befattningar antingen
bibehållas i den nya organisationen eller derstädes ersättas
af befattningar i lägre tjenstegrad, men som komma att
qvarstå å den äldre staten, må disponeras aflöningarna vid
ifrågavarande motsvarande befattningar i den nya staten, samt
att i den mån sistnämnda aflöningar icke för ändamålet förslå,
erforderliga fyllnadsbelopp må få af tullmedlen utgå.

• Beträffande åter de tjenster, hvilka skulle komma att i den
nya organisationen motsvaras af tjenster af högre grad, torde i
sammanhang med statens reglerande icke något särskildt föranstaltande
erfordras, då innehafvare af ifrågavarande befattningar,
i den mån de icke förses med konstitutorial å motsvarande
högre tjenster i den nya staten, lära kunna förflyttas till
annan tjenst i innehafvande grad.

Indragningsstaten.

Under rubriken öfvergångsaflöningsstaten här ofvan har
angifvits, huru komitén tänkt sig aflöningsförhållandena i allmänhet
ordnade vid öfvergången till den nya staten, men i
fråga om sådana till indragning föreslagna tjenster å nuvarande
aflöningsstat, hvilka icke komma att ersättas af några motsvarande
befattningar i den nya staten och icke i afbidan på nu förestående
reglering hallas vakanta samt hvilkas innehafvare befinnas icke

Indragningsstatens
ordnande.

302

kunna till annan tjenstgöring inom verket förflyttas, torde erfordras
uppförande tills vidare å indragningsstaten af anslagsbelopp,
motsvarande den del af de nuvarande tjensteinnehafvarnes
aflöning, som — med tillämpning af förut i afseende
å tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
följda löneregleringsgrundsatser — bör tillkomma tjensteinnehafvare,
för hvilka plats i den nya organisationen ej varder
beredd, eller lönen. Enligt hvad komitén funnit, torde det
kunna antagas, att det belopp, hvarmed af nyssberörda anledning
indragningsstaten kan behöfva ökas, kommer att uppgå
till sammanlagdt 5,500 kronor, motsvarande lönen vid tre tjenstebefattningar
å nuvarande aflöningsstat. Då emellertid möjligheten
icke är utesluten, att antalet tjensteinnehafvare, som
måste till indragningsstat öfverflyttas, kan blifva antingen i
någon mån större eller mindre, än hvad sålunda antagits, synes
äfven i afseende å nu förevarande stat lämpligen böra iakttagas,
att för det år, då den nya staten först vinner tillämpning,
något nytt anslag icke anvisas utan i stället, jemte det
senast fastställa indragningsstat bibehålies utan andra ändringar
än de, som betingas af derå uppförde personers vid förslagets
upprättande möjligen timade afgång, medgifvande lemnas
att till aflöning åt tjensteinnehafvare, som nyss omförmälts,
af tullmedlen disponera så stort belopp, som motsvarar deras
sammanlagda löner enligt nu gällande aflöningsstat.

Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente.

röjning af Enär de förändringar i tullverkets personalstat, som innefansiag8"
fattas 1 komiténs förslag, icke för den närmaste tiden lära nämnvärdt
inverka på sammanlagda beloppet af de till tjenstemän
och betjente utgående pensioner, har komitén upptagit det för
ifrågavarande utgiftsbehof afsedda förslagsanslag — hvilket i
nu gällande stat är utfördt med 227,000 kronor — till i rundt

303

tal det belopp, hvartill utgifterna under detta anslag de senaste
fem åren i medeltal uppgått, eller 300,000 kronor.

Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes efterlemnade
enkor och barn.

Beträffande pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och
betjentes efterlemnade enkor och barn — hvilka för närvarande
omfatta dels ett förslagsanslag å 31,800 kronor för bestridande
af den genom nådiga reglementet den 16 februari 1833 stadgade
pensionering, dels ock ett bestämdt anslag å 10,000
kronor såsom bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning —
har komitén icke funnit skäl föreslå annan förändring, än att berörda
förslagsanslag nedsättes till 25,000 kronor, enär utgifterna
under detta anslag de sista åren utgått med ungefärligen endast
detta senare belopp.

Omkostnadsstaten.

Beträffande benämningen å de särskilda anslag, som
upptagas å omkostnadsstaten, innefattar komiténs förslag åtskilliga
afvikelser från nu gällande stat; och torde en redogörelse
för hvad komitén i detta hänseende föreslagit böra lemnas,
innan komitén yttrar sig angående sjelfva anslagsbeloppen.

Af det å tullverkets nuvarande omkostnadsstat uppförda
förslagsanslag till arfvoden utgår, bland annat, godtgörelse åt
rådstufvurätterna för afgörande af tullmål, hvilken godtgörelse
i »förteckning öfver särskilda arfvoden» — senast i sammanhang
med förslaget till 1876 års omkostnadsstat förelagd Riksdagen
-— upptages på följande sätt:

»Rådhusrättens afdelning för tullmål i Stockholm:

1 ordförande........................................... 600 kronor

2 ledamöter å 375 kronor .................. 750 »

1 notarie.................................................... 750 » 2,100 kronor.

Nedsättning
af förslagsanslag.

Anslagens

benämning.

Godtgörelse
för afgörande
af tnllmål.

304

Öfriga Rådhusrätterna för afgörande af tullmål, enligt Kongl.
brefven den 15 februari 1841 och den 6 april 1858, tillsammans
förslagsvis upptagna 1,900 kronor».

Grunden, efter hvilken godtgörelsen enligt berörda två
nådiga bref utgår till rådstufvurätterna i andra städer än Stockholm,
är den, att ett belopp af femton kronor uppbäres för
hvarje slutligen afgjordt tullmål utöfver det antal af sex sådana
mål, som årligen bör af hvarje rådstufvurätt kostnadsfritt för
tullverket handläggas och afdömas.

Vidkommande staden Stockholm är genom nådigt bref
den 7 maj 1831 stadgadt, att trenne af dervarande rådstufvurätts
ledamöter skola utgöra en särskild afdelning af rådstufvurätten
för upptagande af de frågor, hvilka förut tillhört sjötullrätten
derstädes, samt att af desse ledamöter en skall erhålla
ständigt nådigt förordnande att vara ordförande, under
det att de två öfrige må kunna omvexla magistratsledamöterne
emellan; varande den notarie, hvilken jemlikt berörda nådiga
bref skall vid rådstufvurättens ifrågavarande afdelning tjenstgöra,
anstäld medelst af rådstufvurätten meddeladt förordnande,
gällande tills vidare.

Den särskilda anordning i förevarande hänseende, som sålunda
för längre tid sedan vidtogs med afseende å Stockholm,
hade, enligt hvad 1831 års omförmälda nådiga bref utvisar,
föranledts af svårighet att derstädes eljest, i anseende till
mängden af mål rörande öfverträdelser af tullförfattningarna,
få dessa mål med behörig skyndsamhet afgjorda; och då i
senare tider — år 1870 — Riksdagen hemstält, huruvida icke
ersättningen för tullmåls behandling vid Stockholms rådstufvurätt
skulle kunna beräknas efter enahanda grunder, som i afseende
å öfriga rikets städer vore i fråga om sådan ersättning
gällande, var det åter, enligt hvad nådiga brefvet den 11 november
1870 utvisar, antalet af tullmålen i Stockholm, som
föranledde, att vid den gamla ordningen fick förblifva. Kongl.
Maj:t förordnade nemligen, att tills vidare, och intill dess

305

tullmålens antal i Stockholm än ytterligare i väsentlig mån
nedgått, ofvanberörda föreskrifter fortfarande skulle lända till
efterrättelse. Målens antal hade, enligt rådstufvurättens då
lemnade uppgift, under femårsperioden 1865—1869 utgjort i
medeltal 72 per år.

Sedan emellertid antalet tullmål i Stockholm numera nedgått
så, att de under tioårsperioden 1891—1900, i medeltal
beräknadt, endast utgjort 18 om året, har det synts komitén,
att den för Stockholm i förevarande afseende gällande undantagsställning
borde kunna utan olägenhet uppliäfvas samt der
till behandling förekommande öfverträdelser af tullförfattningarna
upptagas vare sig vid någon viss af rådstufvurättens
allmänna afdelningar eller i den ordning, hvari brottmål i allmänhet
derstädes handläggas, i följd hvaraf ersättningen för
tullmåls behandling i Stockholm skulle komma att utgå efter
enahanda grund som i rikets öfriga städer. Den årliga besparing,
soro derigenom skulle beredas tullverket, har beräknats
till omkring 1,500 kronor.

Derest, i enlighet med hvad sålunda ansetts lämpligt, det
särskilda arfvodet till rådstufvurätten i Stockholm kommer att
bortfalla, synes någon anledning icke längre förefinnas att uti
förteckningen å de med bestämda belopp utgående öfriga arfvoden
upptaga den efter målens antal vexlande godtgörelsen
åt rådstufvurätterna för afgörande af tullmål, utan har komitén
funnit sig böra föreslå, att denna godtgörelse i stället må utgå
från ett särskildt, å omkostnadsstaten för ändamålet uppfördt
förslagsanslag.

I nu gällande omkostnadsstat är upptaget ett förslagsanslag
»Till utbetalande af aftjenad begrafningshjelp och begrafningsgratialer,
enligt Kongl. brefvet den 14 maj 1831».

Deri afsedda begrafningshjelp leder sitt ursprung från 1723
års nådårsförordning, hvarigenom påbjöds innehållande af
embets- eller tjenstemans aflöning under första halfåret efter

Begrafning8
hjelp och
begrafnings
gratial.

306

utnämning samt, om han förut innehaft statstjenst med lägre
aflöning, af skilnaden under ett hälft år emellan den gamla
och den nya aflöningen. Detta afdrag å lönen benämndes
nådårs- eller begrafningshjelpsbesparing och skulle, derest
embets- eller tjenstemannen aflede i tjensten eller sedan han
derifrån afgått med pension, såsom begrafningshjelp utbetalas
till hans sterbhus.

Genom nämnda 1831 års nådiga bref föreskrefs, att
för de vid ingången af december månad 1831 å tullverkets
stat redan anstälde embets- och tjenstemän samt betjente, hvilka
enligt dittills gällande författningar på tillträdd lön och pension
då aftjenat eller börjat att aftjena begrafningshjelp, denna
skulle vid deras frånfälle godtgöras deras sterbhus, samt att
efter bevakningsvaktmästare, jaktbåtsmän och roddarekarlar,
som å sina sysslor fått konstitutorial före december månads
ingång 1831, begrafningshjelp, svarande mot sex månaders
lön, skulle, oaktadt den ej blifvit intjenad, vid desse betjentes
frånfälle till deras sterbhus på dittills vanligt sätt anordnas,
hvaremot all rättighet till begrafningsbjelps åtnjutande efter
den, hvilken efter berörda tidpunkt utnämndes, befordrades
eller transporterades till embete eller tjenst inom tullverket,
skulle försvinna.

Begrafningsgratial, svarande mot lönen för två manader,
skulle deremot enligt samma nådiga bref utbetalas till sterbhusen
efter bevakningsvaktmästare, jaktbåtsmän och roddarekarlar.

Derest tullbetjeningens vilkor förbättras, på sätt komitén
föreslår, såväl i afseende å den kontanta aflöningen som
genom tilldelande af uniformsbeklädnad samt beredande af
läkarevård och medikamenter på tullverkets bekostnad i fall
af sjukdom, synes det komitén icke innebära någon obillighet,
om den för tullverket säregna undantagsförmånen af begrafningsgratial
blefve afskaffad.

I sammanhang dermed, att komitén sålunda ansett sig
böra föreslå upphäfvande af ifrågavarande för vissa betjent -

307

grupper medgifna allmänna förmån, har det emellertid synts komitén
vara önskvärdt, att tillfälle bereddes att för det speciella fall,
då tjensteman eller betjent aflider i följd af olyckshändelse
under tjensteutöfning, tilldela dödsboet hjelp till begrafningskostnaderna,
i likhet med hvad vid statens jernvägar samt vid
post- och telegrafverken eger rum. Komitén har derföre i sitt
förslag till aflöningsreglemente upptagit den bestämmelse, att, i
händelse tjensteman eller betjent, vare sig ordinarie eller sådan
extra ordinarie, som är mot årligt arfvode anstäld, aflider i
följd af olyckshändelse, timad under tjensteutöfning, ett belopp,
motsvarande den aflidnes aflöning eller arfvode för en månad,
må såsom begrafningshjelp tilldelas hans dödsbo.

Enär det synts komitén lämpligast, att sådan begrafningshjelp
ej mindre än den, hvilken kan ifrågakomma efter nuvarande
ordinarie betjent, som icke öfvergår till den nya aflöningsstaten,
får utgå från samma anslag, hvarifrån läkarevård
och medikamenter skola bestridas, har komitén funnit sig böra
föreslå, att det nuvarande anslaget till begrafningshjelp och
begrafningsgratialer må från omkostnadsstaten afföras.

Vissa andra förändringar med afseende å anslagen å omkostnadsstaten
hafva betingats af, hvad komitén i annat sammanhang
föreslagit, och har sålunda komiténs förslag till omkostnadsstat
ytterligare i följande afseenden kommit att förete
afvikelser från senast faststälda omkostnadsstat.

Förslagsanslagen till »Ved, ljus och lyktors underhåll» och
till »Skrifmaterialier samt boktrycknings- och bokbindningskostnader»
hafva sammanförts till ett förslagsanslag till Expenser,
från hvilket jemväl skulle utgå kostnaden för tjenstelokalers
rengöring och städning.

Såsom nya anslagstitlar hafva uppförts dels af ofvan an.-gifven anledning Godtgörelse åt rådstufvurätterna för afgörande
af tullmål, dels ock för öfrigt följande: Underhåll och drif t af tullverkets
ångare, Läkarevård och medikamenter samt begrafnings -

Öfriga anslag
å omkostnadsstaten.

308

hjelp, Tullhetjentes beklädnad, och beväring samt slutligen Anslag
till yngre tulltjenstemäns utbildning i tulltjensten, af livilka anslag
det sistnämnda upptagits såsom bestämdt anslag men de öfriga
måst enligt sakens natur såsom förslagsanslag uppföras.

Återstående i förslaget till omkostnadsstat upptagna anslag
hafva sin motsvarighet i nu gällande stat, dervid emellertid
»Anslaget till arfvoden» ansetts böra benämnas »Anslaget
till vissa arfvoden enligt särskild förteckning», och har sådan
förteckning bilagts förslaget till stater.

Anslagens Beträffande beräkningen af de särskilda anslagsbeloppen

belopp'' må anföras följande.

Anslaget tiii Hvad först angår anslaget till vissa arfvoden enligt särarfvoden.
gfäfå förteckning har, såsom ofvan omförmälts, från detta anslag
uteslutits godtgörelsen åt rådstufvurätterna för handläggning
af tullmål, hvarjemte, då utgifterna för läkarevård skulle komma
att bestridas från ett nyuppfördt anslag å omkostnadsstaten,
de särskilda nuvarande arfvodena, sammanlagdt 1,400 kronor,
till läkare å fyra olika platser likaledes icke vidare i arfvodesanslaget
inbegripits.

Till ordföranden i gränstullrätten i Norrbottens län utgår
från ifrågavarande anslag ett arfvodesbelopp af 750 kronor för
år räknadt. Rörande tillkomsten af detta arfvode har inhemtats,
att, sedan generaltullstyrelsen vid afgifvande af förslag
till tullverkets stater för år 1849 hemstält om den förändring
i gränstullrätternas organisation, att ordföranden, hvars befattning
dittills utöfvats af vederbörande tullförvaltare eller tullinspektor,
skulle vara lagfaren och att det måtte få ankomma
på vederbörande hofrätt att uppå ansökning dertill förordna
domhafvanden i orten eller annan behörig person, Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 13 februari 1849, jemte det generaltullstyrelsens
berörda hemställan bifölls, bestämde arfvodet för
ordföranden i gränstullrätten i ofvannämnda län till 333 riksdaler
16 skillingar banko. Enligt nådigt bref den 9 mars

309

1855 höjdes dock arfvodet till sitt nuvarande belopp, med hvilket
detsamma derefter oförändradt upptagits i den särskilda arfvodesförteckningen
vid omkostnadsstaten, jemväl sedan Riksdagen
började taga del i regleringen af tullverkets utgiftsstater.
Fråga om ytterligare höjning af detta arfvode har emellertid
varit väckt, i det att ordföranden i gränstullrätten i
en under år 1896 till Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökning
anhållit, att arfvodet måtte höjas till 1,500 kronor med
tillägg derjemte af lämpligt belopp till bestridande af kostnaden
för skrifmaterialier och andra dermed jemförliga utgifter.
Till stöd för berörda ansökning framhölls dels den ökning,
antalet vid gränstullrätten handlagda mål undergått, dels de i
Norrbottens län mer än annorstädes ökade lefnadskostnaderna,
dels ock det förhållande, att med ifrågavarande arfvode, hvarmed
några s. k. expensmedel icke vore förenade, skulle bekostas
jemväl alla i tjensten förekommande resor.

I sammanhang med sitt i underdånig skrifvelse den 10
november 1896 afgifna förslag till reglering af tullverkets
stater för år 1898 afgaf generaltullstyrelsen i följd af nådig
remiss utlåtande öfver nyssberörda ansökning; och hemstälde
dervid styrelsen, att ifrågavarande arfvode måtte få från
och med år 1898 utgå med ett till 1,200 kronor förhöjdt
belopp utan särskildt tillägg för några med befattningen förenade
utgifter. Såsom skäl för arfvodets höjning åberopade
generaltullstyrelsen den högst betydliga ökning af de med ordförandebefattningen
förenade göromål, som under senare tider
inträdt och i följd hvaraf arfvodet knappast kunde anses såsom
skälig ersättning för sagda göromål. Kongl. Maj:t fann emellertid
berörda underdåniga ansökning icke föranleda till vidare åtgärd.

Af en på annat ställe i detta betänkande1) lemnad uppgift
om antalet af de vid gränstullrätten i Norrbottens län under
tiden från och med år 1891 handlagda mål framgår, att de
med ordförandebefattningen derstädes förenade göromål snarare

'') Se sid. 90.

310

ökats än minskats sedan den tid, då generaltullstyrelsen sålunda
liemstälde om höjning af det till ordföranden utgående arfvode;
och då jemväl komitén finner, att detta arfvode icke utgör skälig
ersättning för de ordföranden åliggande göromål, har komitén
ansett sig böra upptaga detsamma till det af generaltullstyrelsen
föreslagna förhöjda belopp, 1,200 kronor för år räknadt.

Visserligen har, enligt hvad komitén inhemtat, till Kongl.
Maj:t ingifvits underdånig ansökning om inrättande af egen
jurisdiktion med rådstufvurätt och magistrat för staden Haparanda,
i sammanhang hvarmed hemstälts om gränstullrättens
indragning; men då denna fråga ännu icke lärer hafva varit
föremål för nådig pröfning, har densamma icke kunnat på
komiténs förslag i förevarande ämne inverka.

De särskilda arfvodena till skollärare i Dalarö, Landsort,
Hufvudskär, Sandhamn och Furusund samt till prest i Sandhamn
äro upptagna med samma belopp, som till desse, i de flesta fall
sedan längre tid tillbaka, utgått af tullverkets medel dels enligt
den vid omkostnadsstaten fogade arfvodesförteckning, dels ock
enligt medgifvanden i särskilda nådiga bref.

Tjenstgöring i Sandhamn såsom predikant för dervarande
tull- och lotspersonal har ansetts icke kunna utan särskild
ersättning åläggas vederbörande presterskap, och på denna
grund har sedan lång tid tillbaka från tull- och lotsverken
för dylik tjenstgöring utbetalts ersättning, hvilken enligt nådigt
bref den 15 mars 1861 på framställning af vederbörande
domkapitel bestämts att utgå med 250 kronor årligen af tullmedel
och lika belopp af lotsmedel. Tjenstgöringen bestrides
af komministern i Djurö.

I arfvodesförteckningen finnes för Dalarö uppfördt ett
arfvode till skollärares aflöning af 100 kronor, hvaraf dock 20
kronor utgått till läraren vid den i Landsort för dervarande
lots- och tullpersonals barn afsedda mindre folkskola. Genom
nådigt bref den 6 oktober 1865 har emellertid medgifvits, att
denne senare, som från lotsverket aflönades med 150 kronor,

311

finge åtnjuta en lönetillökning af 50 kronor årligen af tullverkets
medel, hvilket lönetillskott sedan dess enligt berörda
nådiga bref åt honom särskildt utanordnats.

Komitén bar ansett dessa arfvoden böra upptagas till de
belopp, med bvilka de alltså nu utgå.

Till skollärares aflöning i Sandhamn bar allt sedan år 1857
varit uppfördt ett anslag af 100 kronor. För beredande af
tillfälle för tullpersonalens i Hufvudskär och Furusund barn
att åtnjuta undervisning i skolor, som å dessa ställen för lotsverkets
personal blifvit inrättade, hafva genom särskilda nådiga
bref den 24 juli 1867 och den 7 oktober 1887 af tullmedel
anvisats för hvardera platsen 100 kronor, som årligen utgått
anordningsvis.

Med oförändrade belopp hafva uppförts ej mindre dessa
arfvoden än äfven de två återstående nu från ifrågavarande anslag
utgående arfvodena till ordförande i gränstullrätterna inom
Jemtlands län å 750 kronor och till tolk för finska språket vid
gränstullrätten i Norrbottens län å 150 kronor; och skulle sålunda
komma att från detta anslag utgå följande arfvodesbelopp,
nemligen:

till särskild ordförande i gränstullrätterna inom

Jemtlands län ................................................... kronor 750 —•

» särskild ordförande i gränstullrätten inom

Norrbottens län................................................ » 1,200: —

i> tolk för finska språket vid gränstullrätten

	inom Norrbottens län...........	......................... »	150	—
»	skollärare i Dalarö....................	........................ »	80	—
»	» i Landsort ..............	........................ »	70	—
D	» i Hufvudskär ........	........................ »	100.	—
»	prest i Sandhamn ....................	........................ »	250	—
))	skollärare i Sandhamn ...........	........................ »	100	—
D	» i Furusund..............	....................... »	100	—
		Summa kronor 2,800	—

312

Anslaget till
godtgörelse åt
rådstufvurätterna
för
afgörande af
tnllmål.

Anslaget till
rese- och.
traktamentskostnader.

Anslaget till
•underhåll och
drift af tullverkets

ångare.

Då samtliga dessa arfvoden utgå med bestämda belopp,
bär ifrågavarande anslag såsom fast anslag i staten upptagits
till 2,800 kronor.

Förslagsanslaget till godtgörelse åt rådstufvur ätterna för afgörande
af tullmål har, under förutsättning af bifall till livad
komitén föreslagit i fråga om förändring af beräkningsgrunden
för dylik godtgörelses utgående till Stockholms rådstufvurätt,
kunnat sättas så lågt som till 2,500 kronor.

Den af komitén föreslagna utsträckning af tullfiskalernas
tjensteverksamhet likasom ock anordnande i öfverensstämmelse
med komiténs förslag af chefskapet öfver kustbevakningen
samt af särskild kontroll öfver inkommande varors
likformiga packhusbehandling vid olika tullförvaltningar skulle
väl verka någon ökning af utgifterna under förslagsanslaget
till rese- och traktamentskostnader, men enligt verkstäld beräkning
synes häraf icke betingas någon höjning af anslagssumman
utöfver dess nuvarande belopp 20,000 kronor, ity att de från
detta anslag bestridda utgifter under de senare åren icke plägat
öfverstiga 15,000 kronor.

Af de omkostnader, hvilka skulle komma att bestridas af
förslagsanslaget till underhåll och drift af tullverkets ångare,
faller större delen på den till nyanskaffning föreslagna, för
Stockholms skärgård afsedda bevakningsångaren. Årliga driftkostnaden
för denna ångare, aflöning till maskinpersonalen inbegripen,
har, såsom ofvan nämnts, af den vid frågans behandling
inom komitén tillkallade sakkunnige person beräknats till
omkring 16,800 kronor, derest ångaren skall hafva en hastighet
af 12 knop, och 12,300 kronor i händelse af 10 knops hastighet.
Motsvarande kostnader för bevakningsångaren inom Haparanda
tullkammaredistrikt blifva emellertid betydligt lägre i
följd af denna ångares mindre dimensioner och den kortare
del af året, hvarunder densamma är i verksamhet, samt på

313

grund deraf, att i dessa trakter billigare bränsle än kol (affallsved)
står till buds. Att döma af erfarenheten från den tid,
denna ångare redan varit i verksamhet, torde kunna antagas,
att årliga driftkostnaden för densamma icke kommer att öfverstiga
6,000 kronor; och har vid sådant förhållande ifrågavarande
anslag ansetts kunna i jemnadt tal sättas till 22,000 kronor.

För bedömande af storleken af förslagsanslaget till expenser
lärer erforderlig ledning kunna erhållas af följande uppgifter.

Sammanlagda beloppet af de utgifter, hvilka
hittills bestridts medelst anslagen till ved, ljus
och lyktors underhåll och till skrifmaterialier
samt boktrycknings- och bokbindningskostnader,
uppgick år 1901 till i rundt tal.............................. kr. 56,800: —

Nämnda år utgick från anslaget till diverse
utgifter till bekostande af renhållning af tulllokaler
i Stockholm, Göteborg och Malmö tillhopa
omkring .............................................................. » 3,700: —

År 1900 — det sista, för hvilket uppgifter
föreligga — hafva tullkamrarnas föreståndare af
egna medel fått bekosta utgifter af beskaffenhet
att, enligt hvad förut1) nämnts, böra utgå från
ifrågavarande anslag med i jemnt krontal......... » 8,547: —

Sistnämnda år hafva vissa städer bekostat
utgifter för uppvärmning, renhållning och belysning
af tullokaler med sammanlagdt............... » 641: —

Summa kr. 69,688: —

Med ledning af dessa siffror har komitén funnit sig böra föreslå,
att anslagsbeloppet i jemnadt tal utföres med 70,000 kronor.

Enligt § 12 af komiténs förslag till aflöningsreglemente
skulle samtlige ordinarie betjente vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning beredas förmånen att på

*) Se sid. 221 och följande.

Anslaget till
expenser.

Anslaget till
läkarevård
och medikamenter

samt begrafningshjelp.

314

Anslaget till
gratifikationer
åt
krono- och
lots- samt
kan albetj ente.

Anslaget till
jakt- och båtlega
samt
hästlega och
resekostnader.

tullverkets bekostnad erhålla läkarevård jemte medikamenter;
och skulle, enligt hvad ofvan omförmälts, från det för ifrågavarande
ändamål afsedda, å omkostnadsstaten uppförda förslagsanslag
jemväl utgå begrafningshjelp, då tjensteman eller
betjent aflider i följd af olyckshändelse under tjensteutöfning.
För beräkning af anslaget till läkarevård, och medikamenter samt
begrafningshjelp har komitén utgått derifrån, att de för närvarande
å omkostnadsstaten uppförda arfvodena till läkare för
tullverkets lägre vaktbetjening i Stockholm, Göteborg och Malmö
samt för tullpersonalen i Dalarö uppgå tillhopa till 1,400 kronor,
äfvensom att kostnaderna för medikamenter åt sjuke betjente
på tullverkets i Stockholm ordinarie stat, enligt hvad upplyst
blifvit, i allmänhet vexlat mellan 200 och 250 kronor årligen.
Efter den beräkning, att kostnaden för läkarevård och medikamenter
skulle komma att stiga i samma proportion som antalet
betjente, hvilka skulle komma i åtnjutande af dessa förmåner,
blefve ökad t, har komitén, med någon höjning dessutom
af beloppet för beredande af möjlighet att från anslaget utbetala
begrafningshjelp, utfört detsamma med 7,000 kronor.

Enär det sedan längre tid tillbaka med ett belopp af 750
kronor i staten upptagna bestämda anslaget till gratifikationer
åt krono- och lots- samt kanalbetjente, som utmärka sig genom nitisk
tillsyn och kontroll mot öfverträdelse af tullförfattningarna,
enligt hvad upplyst blifvit under en följd af år visat sig alldeles
otillräckligt, har komitén, för beredande af tillfälle att
medelst skälig godtgörelse uppmuntra ifrågavarande, utom tullverket
stående personer att i önskvärd omfattning biträda vid
öfvervakande af tullförfattningarnas efterlefnad, funnit sig böra
föreslå, att detta anslag höjes till 1,500 kronor.

Fastställandet af de anslagsbelopp, som från det å omkostnadsstaten
uppförda bestämda anslaget till jakt- och båtlega
samt hästlega och resekostnader skola utgå till visse tjenstemän

315

och betjente vid tullverket, bör, liksom nu är fallet, ankomma
på generaltullstyrelsen.

I åtskilliga till komitén öfverlemnade framställningar bar
höjning af särskilda från detta anslag utgående belopp blifvit
ifrågasatt, och denna omständighet jemte det förhållande, att
anslaget är af bestämdt anslags natur, har föranledt omfattande
undersökningar angående det belopp, hvartill detsamma skäligen
kunde böra sättaB. Komitén har sålunda införskaffat uppgifter
dels angående storlek, inköpspris och underhållskostnad m. m.
för jakter och båtar, erforderliga för kustbevakningstjenstgöringen
i de särskilda kusttrakterna, dels ock angående inköpspris
och underhållskostnad för häst i de olika trakter, der
beriden gräns- eller kustbevakningspersonal är anstäld; och
hafva uppgifterna i förstnämnda ämne underkastats granskning
och bearbetning af derom anmodad sakkunnig person.

Med ledning af hvad sålunda inhemtats, har komitén, under
beaktande derjemte af de på frågan inverkande förändringar,
som med afseende å personalen föreslagits, funnit ifrågavarande
anslag, hvilket nu är i staten utfördt med 100,000 kronor, tarfva
höjning till 120,000 kronor.

Då kostnaderna för de af komitén förordade åtgärder till
underlättande af tullpersonalens utbildning i och för tjensten
(utdelande af stipendier och anordnande af'' föreläsningskurser)
ansetts icke böra öfverstiga 10,000 kronor, har anslaget
till yngre tulltjenstemäns utbildning i tulltjensten utförts såsom bestämdt
anslag med nämnda summa.

Den uniformsbeklädnad, som enligt komiténs förslag skulle
bestås ordinarie bevakningsbetjente med undantag af öfveruppsyningsmännen,
har antagits komma att utgöras af kavaj, byxor
och väst samt kappa och mössa. För de särskilda tullförvaltningarna
har dessutom förutsatts komma att anskaffas dels
erforderligt antal pelsar att användas af betjente vid viss

Anslaget till
yngre tulltjenstemäns

utbildning i
tulltjensten.

Anslaget till
tullbetj entes
beklädnad
och beväring.

316

Anslaget till
diverse utgifter.

Öfriga
anslag å
omkostnadsstaten.

tjenstgöring, dels ock s. k. visitationsdrägter, afsedda att till
uniformens skyddande begagnas såsom ytterdrägter vid visitation
sförrättningar i kol- och maskinrum.

Beräkningen af utgifterna för uniformeringen är verkstäld
med ledning af inhemtade uppgifter angående inköpspris och
arbetskostnad samt under antagande, att i fråga om slitningstid
för de särskilda persedlarna skulle komma att gälla ungefär
enahanda föreskrifter, som i detta hänseende tillämpas inom
postverket. Med beaktande derjemte att från anslaget skulle
utgå kostnaderna för anskaffande af vapen, derest generaltullstyrelsen
funne någon del af den rörliga bevakningspersonalen
på grund af särskilda omständigheter tarfva beväpning, har
anslaget, som måste blifva af förslagsanslags natur, ansetts
böra upptagas till 100,000 kronor.

Sådana utgifter, som, enligt hvad komitén afsett, fortfarande
skulle bestridas från förslagsanslaget till diverse utgifter,
hafva under år 1901 belöpt sig till i jemnt tusental 31,000
kronor; och har fördenskull anslagets belopp med någon jemkning
för afrundande af staternas slutsumma upptagits till
31,020 kronor.

Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda anslag
å omkostnadsstaten, nemligen förslagsanslagen till tullhusbyggnader
och reparationer samt hushyra och tomtören, till postporto
och till skepp smätning sko stnad äfvensom det bestämda anslaget
till hemliga utgifter, har komitén funnit någon annan ändring
icke böra vidtagas, än att anslagen till tullhusbyggnader m. m.
samt till postporto, med hänsyn till de senaste årens utgifter
under dessa anslag, jemkas sålunda, att det förra nedsät.tes
från 20,000 till 15,000 kronor och det senare höjes från 10,000
till 15,000 kronor.

Omkostnadsstatens slutsumma skulle sålunda uppgå till
452,820 kronor, deraf 309,520 kronor förslagsanslag.

317

Sammanfattas de förändringar i omkostnadsstaten, hvilka
af komitén blifvit föreslagna, så visa de följande resultat:

	vissa arfvoden enligt särskild för-	1903 års stat.	Komi-téns för-slag till stat.	Ökning.	Minsk- ning.

		teckning (förslagsanslag i 1903 års stat, men bestämdt anslag i komiténs förslag till stat) .........	7,500	2,800		4,700
	>	godtgörelse åt rådstufvurätterna för
		afgörande af tullmål, förslagsanslag	—	2,500	2,500	—
T>	»	rese- och traktamentskostnader, för-
		slagsanslag.................................	20,000	20,000	—	—
»	»	tullhusbyggnader och reparationer
		samt hushyror och tomtören, för-slagsanslag .................................	20,000	15,000	_	5,000
»		underhåll och drift af tullverkets
		ångare, förslagsanslag..................	—	22,000	22,000	—
»	»	ved, ljus och lyktors underhåll, för-
		slagsanslag.................................	15,000	—	—	15,000
»	3>	skrifmaterialier samt boktrycknings-
		och bokbindningskostnader, för-slagsanslag ................................	20,000	_	_	20,000
	»	expenser, förslagsanslag..................	—	70,000	70,000	—
	»	postporto, förslagsanslag.................	10,000	15,000	5,000	—
»	J>	utbetalande af aftjenad begrafnings-
		hjelp och begrafningsgratialer enligt Kongl. Brefvet den 14 maj 1831, förslagsanslag.....................	3,000			3,000
»	»	läkarevård och medikamenter samt
		begrafningshjelp, förslagsanslag ...	—	7,000	7,000	—
»	>	skepp smätningsko s tnad, förslagsan-
		slag ..........................................	27,000	27,000	—	—
»	»	gratifikationer åt krono- och lots-
		samt kanalbetjente, som utmärka sig genom nitisk tillsyn och kon-troll mot öfverträdelse af tullför-fattningarna ..............................	750	1,500	750
		Transport]	123,250	182,800	107,250	47,700

Sammanfattning
af de
föreslagna
förändringarna
i omkostnadsstaten.

318

Anslag till
restitutioner
och. öfriga
afkortningar.

Transport

Anslag till jakt- och båtlega samt bästlega ocb

resekostnader ........................

> > yngre tulltjenstemäns utbildning i

tulltjensten.............................

» » tullbetjentes beklädnadochbeväring,

förslagsanslag.............................

» » hemliga utgifter ...........................

» » diverse utgifter, förslagsanslag........

Summa kronor

Skilnaden mellan tillökningen ....

och minskningen ......................

utgör.

1903 års stat.	Komi-téns för-slag till stat.	Ökning.	Minsk- ning.
123,250	182,800	107,250	47,700
100,000	120,000	20,000	—
	10,000	10,000	—
_	100,000	100,000	—
9,000	9,000	—	—
33,350	31,020	—	2,330
265,600	\| 452,820	j 237,250	50,030
		........ kr.	237,250
		T>	50,030

.. kr.

hvilket belopp, sammanlagdt med slutsumman af omkostnadsstaten
enligt 1903 års stat

187,220

265.600

gifver slutsumman af omkostnadsstaten enligt^komiténs förslag till stat kr. | 452,820

Afkortningar.

I underdånig skrifvelse den 10 november 1885 angående
regleringen af tullverkets stater för år 1887 framhöll generaltullstyrelsen
såsom en oegentlighet, att i tullverkets räkenskaper,
likasom i de nådiga propositioner, som till Riksdagen
årligen aflätes angående statsverkets tillstånd och behof, tullmedlen
upptoges till det belopp, som i räkenskapen uppdebiterades,
och således utan afdrag för restitutioner — med
ett undantag — eller för andra afkortningar, dervid styrelsen
vidare anförde, att icke vare sig i tullverkets stater eller
annorstädes i riksstaten funnes uppfördt något anslag, hvaraf
restitutioner eller andra afkortningar kunde utgå, samt att detta
förhållande föranledde dertill, att, äfven om tulluppbörden uppginge
till jemnt det belopp, hvartill den i riksstaten beräknats,

319

samt tullverkets omkostnader precis motsvarade slutsumman af
verkets stater, tullverket likväl icke vore i tillfälle att till bestridande
af statsverkets allmänna utgifter lemna hela det belopp, som
vid jemförelse mellan uppbörden och utgiftsstaternas slutsumma
beräknats komma statsverket till godo, då från detta belopp
afginge summan af restitutioner och andra afkortningar, som
skulle af tullmedlen utgå. Generaltullstyrelsen ansåg emellertid
det icke tillkomma sig att uttala något omdöme, huruvida
och i sådant fall hvilken åtgärd kunde vara påkallad för åstadkommande
af rättelse i detta förhållande, men framhöll önskvärdheten
deraf att, för den händelse något anslag skulle anses
böra uppföras å tullverkets stater för bestridande af ifrågavarande
afkortningar, detta anslag måtte, så vidt möjligt, särskiljas
från de å staterna uppförda, för bestridande af aflöning
och andra omkostnader för verket afsedda anslag.

Hvad generaltullstyrelsen sålunda anfört föranledde dock
icke till någon annan Kongl. Maj:ts åtgärd, än att styrelsen
anbefaldes att från och med år 1887 utbetala aktoratsprovision,
kustchefsprocenter och observationsprocenter från tullverkets
anslag till diverse utgifter, hvarjemte, beträffande de slag af
utbetalningar, hvilka fortfarande skulle såsom afkortningar
redovisas, nemligen restitutioner, beslagareandelar och tullverkets
enskilda pensionsinrättnings andel af böter, statskontoret erhöll
befallning att vid rikshufvudbokens upprättande af statsverkets
inkomster godtgöra tullverket derför.

I följd häraf kan man visserligen vid tillgång till rikshufvudboken
inhemta, huruvida, i förhållande till hvad som
beräknats, besparing eller brist uppstått å tullverkets utgiftsstater,
men någon lättare tillgång till öfverskådande af, i
hvilken omfattning den debiterade tulluppbörden i verkligheten
kommer statsverket till godo, lärer icke kunna anses hafva
medelst omförmälda förändring åstadkommits. Vid berörda
tid, då restitutioner och öfriga afkortningar å tullmedlen icke
uppgingo till mera än omkring 50,000 kronor om året, kunde

320

det anmärkta förhållandet väl icke heller påkalla någon särskild
uppmärksamhet i detta senare hänseende. I någon mån
annorlunda torde emellertid samma förhållande numera böra
betraktas, särskildt från och med år 1902, med hvars ingång
den förändring i tullverkets räkenskapsföring, hvarom här
nedan vidare förmäles, blifvit vidtagen; och då fråga lärer
kunna blifva om och i hvad mån åtgärder, som häraf kunna
föranledas, skola inverka på tullverkets utgiftsstater, har detta
ämne synts komitén böra här till behandling upptagas.

Till en början tillåter sig i afseende derå komitén att
erinra, hurusom det af generaltullstyrelsen omförmälda undantag
från regeln, att tullmedlen upptagas utan afdrag för restitutioner,
hänför sig till bestämmelsen i nådiga brefvet den
10 april 1885, att anteckning af inkomna varor, för hvilka
styrelsen på grund af § 9 sista momentet i tulltaxeunderrättelserna
egde under vissa vilkor medgifva restitution af debiterad
tull, skulle ske framför linien i såväl inkommande tulljournalen
som nummerextraktet dertill, samt att, då antingen
hela eller endast en del af det införda varupartiet icke kunde
i förädladt skick inom trettio dagar ur riket återutföras, den
för sådan vara belöpande tullafgift skulle hos riksbanken
deponeras å generaltullstyrelsens räkning n:o 2, intill dess det
tullbeloppet motsvarande varupartiet antingen blifvit inom natt
och år i förädladt skick ur riket återut.fördt, då derför belöpande
tull skulle till varuegaren återbetalas, eller ock sig visat,
att utförsel icke inom nämnda tid egt rum, då tullbeloppet
skulle såsom inkomst ingå till statsverket och i inkommande
tulljournalen i vanlig ordning uppdebiteras och redovisas. Jemlikt
detta stadgande skulle följaktligen tullafgiften för varor,
som vore ämnade att i förädladt skick ur riket aterutföras,
icke i räkenskaperna inom linien uppdebiteras i vidare mån,
än då återutförseln icke skett inom den bestämda tiden af natt
och år efter införseln, då deremot tullafgiften för den del
af varorna, som inom behörig tid i förädladt skick återutför -

321

des, ej skulle inom linien uppdebiteras och derför icke heller
ingå i bruttouppbörden. Genom nådiga brefvet den,24 april
1891 uppkom emellertid ännu ett undantag från ofvanberörda
regel, i det att i afseende å spanmål, som jemlikt § 9 mom.
3 tulltaxeunderrättelserna vid införseln anmäldes vara ämnad
att i förädladt skick ur riket återutföras, enahanda bestämmelser
meddelades rörande bokföringen af derför belöpande
tullafgifter som de, hvilka jemlikt förstnämnda nådiga bref
gälde för andra, i förädlingsändamål införda varor, likvisst med
den för nu förevarande fråga oväsentliga skilnad, att uppdebiteringen
inom linien af tullen för den icke inom stadgad tid
återutförda spanmålen skulle, då tiden för utförseln i sistnämnda
författningsrum är begränsad till sex månader efter
införseln, ega rum efter förloppet af sagda tid.

Om redan i följd af restitutionernas naturliga tillväxt under
den tid, som förflutit från det generaltullstyrelsens förenämnda
framställning gjordes, det förhållande, mot hvilket styrelsens
anmärkning riktade sig, vunnit ökad betydelse, måste emellertid
i ännu högre grad en sådan verkan följa af den jemväl
här ofvan berörda förändringen från och med år 1902 i
tullverkets bokföring af tullafgifterna för i förädlingsändamål
införda varor. Genom nådigt bref den 29 november 1901
fann nemligen Kongl. Maj:t, i anledning af en utaf generaltullstyrelsen
den 4 i samma månad gjord underdånig framställning,
godt förklara, att de i nådiga brefven den 10 april
1885 och den 24 april 1891 meddelade bestämmelser i fråga
om sättet för journalisering och redovisning af tullafgifter för
inkommande varor, som vore ämnade att efter förädling åter
utföras, skulle med utgången af år 1901 upphöra att gälla
och att i följd deraf omförmälda tullafgifter skulle från och
med ingången af år 1902 omedelbart på vanligt sätt uppdebiteras
och redovisas. I berörda framställning af den 4
november 1901 anförde generaltullstyrelsen hufvudsakligen, att
styrelsen vid afgifvande af de underdåniga framställningar,

322

som legat till grund för de i nådiga brefven den 10 april 1885
och den 24 april 1891 meddelade bestämmelser, utgått från
det antagande, att största delen af sådana varor, för hvilka vid
angifningen anmälan om afsigten att återutföra desamma i
förädladt skick blifvit gjord, också skolat komma att efter
förädlingens verkställande återutföras och att i följd deraf betydande
tullbelopp bort komma att till varuegarne återbetalas;
att emellertid detta antagande icke blifvit förverkligadt, då af
de i förädlingsändamål till förtullning angifna varor — till den
ojemförligt största delen spanmål — endast en jemförelsevis
ringa del efter verkstäld förädling återutförts, så att under de då
sistförflutna tio åren i medeltal till vederbörande varuegare återbetalts
belopp, motsvarande icke ens tiondedelen af det tullbelopp,
hvilket såsom inkomst ingått till tullverket; att följden
deraf blifvit, att högst betydliga tullbelopp — för år 1900
icke mindre än 3,313,101 kronor 23 öre — icke kunnat öfverföras
inom linien och komma statsverket till godo förr än den
i tulltaxeunderrättelserna bestämda tid, inom hvilken restitutionen
kunde sökas, tilländagått; att det syntes styrelsen
uppenbart, att ett dylikt förhållande icke kunde vara med
statsverkets intresse öfverensstämmande, utan att det vore för
statsverket fördelaktigare, om tullafgifterna äfven för ifrågakomna
varor blefve, i likhet med öfriga tullmedel, omedelbart
i vanlig ordning inom linien uppdebiterade och inlevererade
till statsverket; samt att, derest en sådan förändring genomfördes,
naturligtvis, sedan utförseln af de förädlade varorna
under föreskrifna kontroller försiggått, den för råvarorna
erlagda tullen komme att på vanligt sätt anordnas, hvarjemte
vid tolagsersättningens beräknande komme att iakttagas, att
sådan restitution från tulluppbörden afdroges.

Sedan Kongl. Maj:t, med afseende å hvad generaltullstyrelsen
sålunda anfört, funnit godt upphäfva de i 1885 och 1891
års förenämnda nådiga bref meddelade undantagsbestämmelser,
kan emellertid summan af de utgiftsbelopp, hvilka på be -

323

rörda sätt, utan att bestridas från särskildt, i stat uppfördt
anslag, skola från den debiterade tulluppbörden afgå, antagas
komma att mer än fördubblas. Under det att nemligen år
1901 summan af restitutioner och de öfriga afkortningar af
tullmedlen, hvarom här är fråga, belöpt sig till föga mer än

340,000 kronor, skulle, derest — på sätt från och med år 1902
eger rum — jemväl i fall, som i 1885 och 1891 års nådiga
bref afses, tullen förts inom linien, summan hafva stigit till
närmare 820,000 kronor. Men under sådana omständigheter
lärer från statsregleringssynpunkt det anmärkta förhållandet
icke längre kunna anses sakna praktisk betydelse; och det afseende
derå, som nu torde få anses påkalladt, för att afkortningarna
af tullmedlen må vid inkomstberäkningen vinna
vederbörligt beaktande, torde väl bäst betryggas genom anvisande
af ett eller flera särskilda anslag till restitutioner och
öfriga afkortningar af tullmedel.

Beträffande sättet för denna angelägenhets närmare ordnande
framställer sig frågan, om och i hvad mån särskildt anslag för
bestridande af nu ifrågavarande utgifter bör i tullverkets utgiftsstater
uppföras. I tullverkets räkenskaper upptagas numera,
såsom af det ofvanstående framgår, under titeln afkortningar
dels restitutioner, dels beslagareandel, dels ock tullstatens
enskilda pensionsinrättnings andelar af böter. Hvad först
angår restitutioner, har i det föregående en redogörelse lemnats
för det slag af dessa, som är utan jemförelse af största betydelse,
nemligen restitutioner af erlagd tull för i förädlingsändamål
införda varor, hvilka efter verkstäld förädling ur riket
åter utföras. I förbigående må dock här ytterligare anmärkas,
att detta slag af restitutioner sönderfaller i två olika klasser,
nemligen restitutioner enligt § 9 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna
eller s. k. drawback samt restitutioner enligt öfriga moment
af samma §, en uppdelning, som emellertid saknar betydelse
för nu omhandlade fråga. Öfriga slag af restitutioner af tullmedel
äro restitutioner enligt § 8 tulltaxeunderrättelserna af

324

erlagd tull för materialier, använda till å svenskt varf eller mekanisk
verkstad nybygda eller reparerade fartyg, samt restitutioner
på grund af origtig tullbehandling, origtig debitering af
tull och lastpenningar m. m. dylikt. Samtliga omförmälda slag
af restitutioner hafva synts komitén böra utgå från ett särskildt
anslag, hvilket lämpligen lärer böra, i likhet med hvad förhållandet
är med de af tullmedlen utgående ersättningarna till
städerna för mistad tolag äfvensom med bidraget till handelsflottans
pensionsanstalt, i riksstaten omedelbart uppföras samt,
med hänsyn till restitutionsbeloppens ovissa slutsumma, erhålla,
likasom det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln uppförda
anslaget till restitutioner af bränvinstillverkningsafgifter, naturen
af förslagsanslag.

Vidkommande öfriga afkortningar af tullmedel, nemligen
beslagareandel — utgörande den andel i böter och i försäljningssumman
för förbrutet dömdt gods, som enligt tullförfattningarna
tillkommer beslagare och angifvare i tullmål — samt
tullverkets enskilda pensionsinrättning jemlikt tull för fattningarna
tillfallande andelar i böter, synes i betraktande af det
jemförelsevis ringa belopp, hvartill dessa afkortningar uppgå,
intet vara att erinra deremot, att de medel, som för deras
bestridande kunna varda anvisade, uppföras i tullverkets utgiftsstater,
dervid dock det för ändamålet beviljade anslagtorde,
såsom icke afsedt för utgifter i och för tulluppbörden,
böra upptagas såsom ett från anslagen till bestridande af aflöning
och andra omkostnader skildt anslag, hvilket, då icke
heller här anslagsbehofvet kan på förhand bestämdt utrönas,
lärer få blifva förslagsanslag.

I afseende å afkortningarna af fyr- och båkmedlen har,
med hänsyn ej mindre till deras obetydliga belopp — uppgående
för år 1901 till icke fullt 2,000 kronor — än ock det
förhållande, att fyr- och båkmedlen i sin helhet disponeras för
särskildt ändamål, komitén ansett sig sakna anledning att föreslå
någon förändring af hittills iakttagna förfaringssätt, enligt hvilket

325

afkortningarna, utan att något anslag för ändamålet i utgiftsstaten
upptagits, afdragas vid leverans af fyr- och båkmedlen.

Hvad till sist beträffar storleken af de utaf komitén sålunda
ifrågasatta två nya anslagen, har redan framhållits ovissheten
i afseende å omfattningen af de utgifter, för hvilka de
äro afsedda. De förhållanden, som bestämma storleken af
ifrågavarande afkortningar, äro nemligen ingalunda af konstant
natur utan vexla från år till år. Erforderlig ledning för bestämmande
af de belopp, till hvilka ifrågavarande anslag skäligen
böra sättas, torde emellertid kunna hemtas af till buds
stående uppgifter om storleken af dels hittills förekommande
afkortningar, dels afförd, framför linien debiterad tull.

I sådant afseende får komitén hänvisa till två här nedan
intagna tabeller, af hvilka den ena, tab. A, innefattar uppgift
å afkortningarna — såväl restitutioner som öfriga — under
tioårsperioden 1892—1901, och den andra, tab. B, uppgift
å de belopp, som på grund af ofvan omförmälda, numera
upphäfda nådiga bref af den 10 april 1885 och den 24 april
1891 under samma period återbetalts till vederbörande varuegare,
till jemförelse hvarmed emellertid ansetts böra upptagas
jemväl uppgift å de tullbelopp, hvilka vid tillämpning af sagda
nådiga bref samtidigt influtit såsom tulluppbörd från de å
generaltullstyrelsens räkning n:o 2 hos riksbanken deponerade
medel. I fråga om förstnämda tabell må vidare anmärkas,
dels att den ansetts böra få omfatta jemväl afkortningar af
de i tullverkets räkenskap likaledes redovisade fyr- och båkmedlen,
dels ock att af de under rubriken »Restitutioner, öfriga,
Tullmedel», upptagna belopp, större delen utgöres af restitutioner
enligt § 8 tulltaxeunderrättelserna (återbetald tull för
skeppsmaterialier) samt enligt § 9 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna
(återbetald tull för utländsk juteväfnad, som användts
till emballage för vissa utförda varor, i synnerhet trämassa).
Såsom af tabellen framgår, utmärker sig detta slag af restitutioner
för en betydlig stegring under de senaste åren, om

326

än beloppet för år 1901 något understiger beloppet för år
1900. Huruvida nämnda stegringstendens kommer att fortfara,
torde icke kunna med visshet förutsägas, men anledning
att antaga någon mera väsentlig tillbakagång synes
dock icke vara för handen. Restitutionerna enligt § 9 mom.

1 tulltaxeunderrättelserna eller s. k. drawback — hufvudsakligen
för utförda tobaksfabrikat och bomullsväfnader — äro
deremot jemförelsevis obetydliga och hafva, med undantag för
år 1893, icke utvisat någon mera väsentlig vexling. Det förhållande,
att sistnämnda år drawback utgick med nära 120,000
kronor, under det densamma år 1894 föll ned till endast omkring
12,000 kronor, är emellertid ett bevis för vanskligheten
af några beräkningar på förhand i fråga om restitutionernas
storlek. Hvad beträffar återstående i tabellen upptagna afkortningar,
beslagareandelar och pensionskassans andel af
böter — för hvilka båda slag af afkortningar enligt komiténs
förslag skulle i tullverkets utgiftsstater uppföras ett särskildt
anslag — utgå dessa, såsom synes, med jemförelsevis mindre
betydande och temligen konstanta belopp, ehuru äfven här,
särskildt i fråga om beslagareandelar, vexlingar förekomma,
som visa, att icke heller beträffande detta anslag någon säker
beräkning kan göras. — Tab. B upptager i första kolumnen de
i räkenskapen framför linien uppförda belopp, som, utan att
hafva ingått i bruttouppbörden, återbetalts till vederbörande
varuegare. Efter ofta omförmälda, med ingången af ar 1902
inträdda förändring i tullverkets räkenskapsföring, blifva
emellertid tullafgifterna för i förädlingsändamål införda varor
omedelbart uppdebiterade, hvarför numera jemväl tullafgifterna
för dylika varor, i den mån dessa senare i förädladt
skick återutföras, restitueras och sålunda afgå från
bruttounpbörden. Af det anslag till restitutioner, som, enligt
hvad komitén här ofvan anfört, borde i riksstaten uppföras,
komme derför att utgå dels samtliga de i tab. A upptagna
restitutioner af tullmedel, dels ock äfven andra restitutioner

327

af tullafgifter för utförda förädlade varor än s. k. drawback.
På sätt synes af tab. B, hafva till vederbörande återbetalda
tullafgifter för varor af sistnämnda slag, hvilka till ojemförligt
största delen utgjorts af finsiktadt mjöl, på senare åren
betydligt ökats. Någon säker slutsats för framtiden torde dock
ej häraf kunna dragas, helst, enligt hvad det vill synas, under
innevarande år någon minskning i utförseln af dylikt mjöl
kan vara att förvänta. Oaktadt ifrågavarande anslag af komitén
ansetts böra utgå såsom förslagsanslag, finner sig komitén
emellertid, till förekommande af att anslaget alltför mycket
komme att öfverskridas, icke kunna föreslå detsammas belopp
till mindre är 800,000 kronor, motsvarande i rundt tal
sammanlagda beloppet af de under år 1901 utbetalda restitutioner
och återbetald deponerad tull för spanmål. Det af komitén
ifrågasatta särskilda förslagsanslaget å tullverkets stat till afkortningar,
synes komitén lämpligen kunna bestämmas till 30,000
kronor, motsvarande ungefär årliga medeltalet för de fem sistförflutna
åren af beslagareandel och pensionskassans andel
af böter.

Tab. A.

Uppgift å afkortningarnas summa under åren 1892—1901.

Å r	Kestitutioner jemt. § 9 mom. 1 tull-taxeunder-rättelserna.	Restitutioner, öfriga.	Beslagare- andel*.	Pensionskassans andel af böter.
Tullmedel.	Fyr- o. båk-medel.	Tullmedel.	Fyr- o. båk-medel.
	Kr.	ör P.	Kr.	\|öre.	Kr.	öre.	Kr.	öro	Kr.	öre.	Kr.	öre.
1892	35,716	86	18,906		7,437	22	6,432	35	11,032	12	5	43
1893	119,170	23	39.502	18	6,880	24	6,743	10	12,241	66	10	94
1894	11,590	43	85,356	67	7,086	01	11,277	36	12,954	06	25	43
1895	15,495	71	78,243	08	6,512	78	11,262	27	12,389	35	31	30
1896	14,521	26	93,845	14	2,206	11	16,328	57	13,173	63	21	87
1897	21,310	07	170,624	99	2,441	89	10,093	05	15,078	44	19	91
1898	25,954	66	143,779	50	2,259	81	12,905	80	16,306	80	10	21
1899	22,781	67	252,650	45	2,309	20	20,226	35	19,866	19	7	57
1900	16,616	56	325,364	32	3,684	44	11,435	87	18,080	73	6	43
1901	14,600	72	302,747	30	1,976	08	8,751	51	17,200	94	—	84 \|

328

Tab. B.

Uppgift på de jemlikt nådiga brefven den 10 april 1885 och den
24 april 1891 i restitutionsän damål å generaltullstyrelsen»
räkning n:o 2 deponerade medel åren 1892—1901.

År.	Återbetalda.	Öfverförda till generaltull-styrelsens räk-ning n:o 1.
Kr.	öre.	Kr.	öre.
1892 ..................................................................	83,134	44	768,441	34
1893 ..................................................................	32,657	07	757,258	05
1894 ..................................................................	37,124	18	338,979	95
1895 ..................................................................	26,627	83	734,695	—
1896 ..................................................................	57,314	26	1,187,246	—
1897 .................................................................	113,147	77	1,481,806	96
1898 .................................................................	247,444	44	1,279,676	73
1899 ..................................................................	240,501	52	2,468,156	11
1900 ..................................................................	325,008	48	3,313,101	23
1901.................................................................	475,509	85	2,305,583	99

Komiténs förslag till utgiftsstater och
aflöningsreglemente.

I öfverensstämmelse med hvad i förestående betänkande
anförts, hafva förslag upprättats dels till utgiftsstater för tullverket
att tillämpas under år 1904, dels och till aflöningsreglemente
för tjenstemän och betjente vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, hvilka förslag jemte till
aflöningsreglementet hörande speciel motivering här nedan intagas.

I dessa förslag innefattas de förändringar, till hvilka
komitén vid den företagna granskningen af tullverkets stater
funnit anledning, utom hvad angår nedan angifna frågor, rörande
hvilka betänkandet innefattar följande förslag:

att förordnande å de från och med år 1901 å tullverkets
extra aflöningsstat uppförda tjenster hos generaltullstyrelsen
må för beredande af rätt till ålderstillägg räknas tjensteinnehafvarne
till godo, såsom om tjensterna varit på vanligt sätt
tillsatta medelst konstitutorial;

att den för kustbevakningsångarne afsedda maskinpersonal
må, utan att anställas å stat, förhyras för längre eller kortare
tid i sänder;

att, derest innehafvare af öfveruppsyningsmansbefattning,
hvilken i den nya staten ersättes med kammarskrifvare- eller
inspektorstjenst, erhåller konstitutorial å berörda nya tjenst,
han i och för ålderstillägg vid denna må tillgodonjuta den
tid, han innehaft öfveruppsyningsmansbefattning;

330

att för det år, då den nya staten först vinner tillämpning,
till aflöning åt de tjensteinnehafvare, hvilkas innehafvande befattningar
antingen bibehållas i den nya organisationen eller
derstädes ersättas af befattningar i lägre tjenstegrad men som
komma att qvarstå å den äldre staten, må disponeras aflöningarna
vid ifrågavarande motsvarande befattningar i den nya
staten samt att, i den mån sistnämnda aflöningar icke för
ändamålet förslå, erforderliga fyllnadsbelopp må få af t-ullmedlen
utgå;

att för det år, då den nya staten först vinner tillämpning,
till aflöning åt tjensteinnehafvare, som måste till indragningsstat
öfverflyttas, må få af tullmedlen disponeras så stort belopp,
som motsvarar deras sammanlagda löner enligt nu gällande
aflöningsstat; samt

att i riksstaten må uppföras ett särskildt förslagsanslag å

800,000 kronor till restitutioner af tullmedel.

Härförutom bör erinras, att vid upprättande af förslaget
till stater förutsatts:

dels att staden Kungelfs stapelstadsrätt förklaras hvilande
tillsvidare;

dels och att för användning vid kustbevakningen i Stockholms
skärgård anskaffas en bevakningsångare.

331

Förslag till utgiftsstater för tullverket,

att tillämpas under år 1904.

	K r o	n o	r.
Lön.	Tjenst-	s			Ålders-
gÖrings-	u ra ra a.	tillägg.
	penningar.
6,200	2,800	9,000
4,400	2,000	6,400	\ -		Jkan lönen
8,800	4,000	12,800	/		I höj as med l600 kronor.
3,000	1,500	4,500
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000
3,600	2,400	6,000			Efter 5 år kan lönen
1,800	1,200	3,000			höjas med
1,800	1,200	3,000	■ —	—	500 kronor och efter
3,600	2,400	6,000			10 år med ytterligare 500 kronor.
2,500	1,500	4,000
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000
12,600	8,400	21,000
—	—	43,000
—	—	130,700

A. Aflöningsstaten.
I. Generaltullstyrelsen

Generaltulldirektören ‘).........

1 Byråchef.........................

2 Byråchefer.......................

Kanslibyrån.

1 sekreterare......................

1 registrator och aktuarie.....

1 notarie............................

2 d:o ............................

Kameralbyrån.

1 kammarförvandt...............

1 revisor och bokhållare.......

2 d:o .......

Kevisionsbyrån.

1 förste aktuarie.................

1 aktuarie..........................

1 revisor...........................

7 d:o ........................... *)

Till vikariatsersättning samt arfvoden
och flitpenningar åt extra
biträden äfvensom till renskrifningskostnad,
förslagsanslag...
deraf till gratifikationer åt e. o.
tjensteman och betjente hos
styrelsen högst 3,000 kronor.

Transport

*) Åtnjuter boställsvåning i ott staten och Stockholms stad gomonsamt tillhörigt hus enligt
Kong], bref den 23 Februari 1825.

332

	K r o	n o	r.
Lön.	Tjenst- görings-	s	u m m	i.	Alders- tillägg.
	penningar.
_	—	130,700
800	300	1,100			/''Efter 5 år
500	300	800	\		) kan lönen
1,500	900	2,400	/ .	135,000	\ höjas med [lOO kronor.
	2,500	2,500
	2,000	2,000
4,000	1,500	5,500
3,500	1,000	4,500
2,800	700	3,500
4,000	3,000	7,000			1,000
—	—	7,000
4,000	2,000	6,000
4,000	1,500	5,500
4,000	1,000	5,000
—	—	5,000
—	—	53,500	—	135,000	—

Transport

1 förste vaktmästare1)........

1 vaktmästare1)................

3 d:o >)................

II. Lokaltullförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen.

a) Tjensteman med bestämd
tjenstgöringsort.

1 tulldirektör i Göteborg, hvartill
någon bland föreståndame vid
de i Göteborg befintliga tullförvaltningsafdelningar,
med bibehållande
af egen tjenstebefattning,
för en tid af 5 år i
sänder förordnas ...........

d:o i Malmö, hvartill någon
bland föreståndame vid de i
Malmö befintliga tullförvaltningsafdelningar,
med bibehållande
af egen tjenstebefattning,
för en tid af 5 år i sänder förordnas
..............................

kustbevakningschef i Skåne och
Blekinge........................

1 d:o d:o i Hallands samt Göteborgs
och Bohus län..........

1 gränsbevakningschef i Dalsland,
Yermland och D alame.......

1 öfverinspektor vid packhusinspektionen
i Stockholm.........

1 d:o vid d:o i Göteborg..........

1 d:o vid d:o i Malmö..........

1 d:o vid tullbevakningsinspektionen
i Göteborg.................

1 d:o vid d:o i Stockholm2)......

1 d:o vid d:o i Malmö.............

*) Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån
qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

2) Åtnjuter boställsvåning i ett staten och Stockholms stad gemensamt tillhörigt hus enligt
Kongl. bref den 10 maj 1867.

333

		Krono	r.
	Lön.	Tjenst- görings- penningar		3 u m m	a.	Ålders- tillägg.
Transpon		_	53,50C	—	135,000
1 tullförvaltare vid tullkammaren
i Stockholm.......................	4,00C	2,00C	6,000
10 d:o vid d:o i Gefle, Göteborg
Helsingborg, Malmö, Norr-köping och Sundsvall samt vic uppbörds- och nederlagskonto-ren i Stockholm och Göteborg			60,000
1 d:o vid d:o i Halmstad..........	3,500	1,500	5,000
5 d:o vid d:o i Landskrona och
Kalmar, vid konfiskations- och kassörskontoren i Stockholm och
Göteborg äfvensom vid upp-börds- samt konfiskations- och kassörskontoret i Malmö.......			25,000
1 d:o vid d:o i Trelleborg......... 5 d:o vid d:o i Ystad, Åhus,	3,000	1,500	4,500
Karlskrona, Haparanda och
Karlstad..................	—	—	22,500			1,000
1 d:o vid d:o i Upsala ............ 13 d:o vid d:o i Strömstad, Yar-	3,000	1,000	4,000
berg, Lund, Karlshamn, Oskars-hamn, Visby, Söderhamn, Hu-diksvall, Hernösand, Örnskölds-vik, Umeå, Jönköping och Öre-bro ........................			52,000
1 d:o vid d:o i Nyköping.......... 9 d:o vid d:o i Yesterås, Eskils-	2,700	800	3,500
tuna, Uddevalla, Vestervik, Lin-köping, Skellefteå, Luleå, Falun och Östersund.....................			31,500
1 d:o vid d:o i Södertelje.........	2,400	600	3,000
5 d:o vid d:o i Falkenberg, Cim-
brishamn, Sölvesborg, Eonneby och Piteå ...............			15,000 2,800
1 d:o vid d:o i Marstrand.........	2,200	600
3 d:o vid d:o i Mem, Vadstena och Lidköping..................... 1 öfverkontrollör vid packhusin-	—	—	8,400		J	800
spektionen i Stockholm...,	3,500	2,500	6,000
1 d:o vid d:o i Göteborg..........	—	—	6,000		i	1,000
Transport]	- \|	—	308,7001 —	135,000	—

334

		K	r o	n o	r.
		Tjenst-		Ålders-
	Lön.	gö rings-	s	u m m a.	tillägg.
		penningar.
Transport	—	—	308,700	—	135,000
1 öfverkontrollör vid tullkamma-
ren i Stockholm...................	3,000	2,000	5,000
7 d:o vid d:o i Gefle, Göteborg,
Helsingborg, Malmö, Norr-
köping och Sundsvall samt vid
nederlagskontoret i Stockholm	—	—	35,000
1 d:o vid d:o i Halmstad.........	2,800	1,200	4,000			1,000
2 d:o vid d:o i Landskrona och
Kalmar...............................	—	—	8,000
1 d:o vid d:o i Ystad...............	2,500	1,200	3,700
3 d:o vid d:o i Åhns, Karlskrona
och Karlstad.......................	—	—	11,100	375,500
b) Öfrige tjensteman.
1 tullfiskal.............................	2,000	1,000	3,000
3 d:o ............................	—	—	9,000			1 800
1 kontrollör (förste kontrollör)...	2,800	1,200	4,000
3 d:o ( d:o d:o )...	—	—	12,000
1 d:o ............................	2,500	1,000	3,500			. 1,000
36 d:o (deraf 1 kontrollör
och uppbördskassör
samt 6 bevaknings-
kontrollörer).........	—	—	126,000
1 d:o ............................	2,000	800	2,800			) 800
4 d:o ............................	—	—	11,200			)
1 kammarskrifvare...................	1,500	800	2,300			\| 1,000
90 d:o ...................	—	—	207,000
1 d:o ...................	1,500	600	2,100			) 800
21 d:o ...................	—	—	44,100			)
1 d:o ...................	1,500	400	1,900			j 600
27 d:o ...................	—	—	51,300
1 tullinspektor''........................	1,800	400	2,200			)
9 d:o (deraf 2 gräns-						l 500
inspektörer) ...	—	—	19,800	502,200		)
c) Betjente.
1 öfveruppsyningsman..............	1,500	800	2,300
2 d:o (deraf 1 befälhaf-						1,000
vare å kustbevak
ningsångare).	—	—	4,600
Transport	—	! -	6,900	877,700	\| 135,000

335

			K r	o n c	r.
	Lön.	Tjenst- görings-	S u m m	a.	Ålders-
		penningar		tillägg.
Transporl		_	6,900	877,70C	135,000
1 öfveruppsyningsman ...	1,500	50C	2,000
5 d:o (deraf 1 befalhaf
vare å kustbevak						b (JO
ningsångare)....	—	—	10,000
1 gränsöfveruppsyningsman.......	1,500	80C	2,300			1,000
1 kustbevakningslörman ....	1,000	45C	1,450			1
1 jaktuppsyningsman...............	1,000	450	1,450			\ 400
31 d:o ..........	—	—	44,950			J
1 d:o .............	1,000	350	1,350
6 d:o ...........	—	—	8,100
1 uppsyningsman..................	1,000	600	1,600
34 d:o (deraf 1 anstäld
å kustbevak-
ningsångare)	—	—	54,400			300
1 d:o .....................	1,000	300	1,300
39 d:o (deraf 1 anstäld
å kustbevak-
ningsångare)	—	—	50,700
1 gränsuppsyningsman .	1,000	600	1.600
3 d:o	—	—	4,800			400
1 kustuppsyningsman...............	700	400	1.100			j 300
61 d:o ...............	—	—	67,100
1 d:o	700	300	1,000
3 d:o ...............	—	—	3,000			200
1 gränsvakt.......	600	300	900		I
127 d:o ........	—	—	114,300		! i
1 kustvakt........	600	300	900
36 d:o .....	—	—	32.400
1 vaktmästare...........	800	500	1,300			300
249 d:o ........	—	—	323,700
1 d:o .......	700	400	1,100
81 d:o	—	—	89,100
1 d:o .......	600	300	900
169 d:o (deraf 4 anstälde å
kustbevaknings-						200
ångare)...........	—	—	152,100
Transporti	- 1	- I	981,800\|	877,700	135,000

336

		K	r o	n o	r.
	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	s	u m m a		Åldors- tillägg.
Transport	—	—	981,800	877,700	135,000
	600	300	900
9 d:o ..............		—	8,100
1 roddare...............................	600	400	1,000
23 d:o ...............................	—	—	23,000
	600	300	900			200
		_	9,900
1 d:o ...............................	600	200	800
16 d:o ...............................	—	—	12,800
1 kustroddare.........................	600	200	800
261 d:o .........................	_	—	208,800	1,248,800
Till arfvoden åt tullexpeditions-ocli gränsstationsföreståndare, förslagsanslag.....................				12,000
Till arfvoden åt ordinarie tjen-steman för tullbehandling af passagerareeffekter i Stock-holm, Göteborg, Helsingborg, Malmö och Trelleborg, förslags-				9,000

Till vikariatsersättning, extra bi-träden m. m., förslagsanslag... deraf för beredande af kost-nadsfri ledighet åt bevaknings-betjente, som ej äro berättigade till semester, högst 10,000 kro-nor samt för utbetalande aJ flyttningshjelp åt tjensteman och betjente högst 2,000 kronor		_	_	350,000	2,497,500

Transport! —	—	—	-	2,632,500\|

337

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	—	2,632,501
B. Ålderstilläggsstaten,
förslagsanslag.....................................	—	250,00C
C. Öfvergångsaflöningsstaten,
Generaltullstyrelsen.
Kamreraren C. A. Braun.............	3,50C
Lokaltullförvaltningen samt leust- och gränsbevakningen.
N o r r t e 1 j e.
Vaktmästaren F. G. Cederqvist..	500	4,000
D. Indragningsstaten.
Stockholm.
Inspektören J. C. Forsslund........	800
Vaktmästaren N. Malmström....	360
D:o A. J. Cederwall........................	600
I) a 1 a r ö.
Jaktbåtsmannen G. F. Byman.....	300
Göteborg.
Vaktmästaren G. Erlandsson...............	400
Helsingborg.
Eoddaren G. Scber..........	300
Kustvakten till fot A. Wiberg..................................	360
D:o d:o C. J. Persson.....	360
D:o d:o P. Johansson...	400
D:o d:o A. Malmberg......................................	400
D:o d:o C. F. Björkholm..............	400
Malmö.
Kustvakten till bäst J. A. Möller	400
Haparanda.
Gränsvakten C. F. Nilsson.....	300
I):o 0. W. Green.............	300	5,680
Transport)	1	l,892,180

3B8

Transport

E. Pensionsstaten för afskedade tjensteman
och betjente,

Kronor.

Summa kronor.

förslagsanslag......

F. Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns
och betjentes efterlemnade enkor och barn:

a) för beredande af den genom nådiga reglementet den 16

februari 1833 stadgade pensionering, förslagsanslag..

b) bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning, be stämdt

anslag..................................................

G. Omkostnadsstaten.

Anslag till vissa arfvoden enligt särskild förteckning,

» » godtgörelse åt rådstufvurättema för afgörande af

tullmål, förslagsanslag................

» » rese- ocb traktamentskostnader, förslagsanslag...

» » tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror

och tomtören, förslagsanslag...........................

» » underhåll och drift af tullverkets ångare, förslagsanslag
....................................

» » expenser, förslagsanslag.............

» » postporto, förslagsanslag............

» » läkarevård och medikamenter samt begrafningshjelp,
förslagsanslag.........................

» » skeppsmätningskostnad, förslagsanslag

» » gratifikationer åt krono- och lots- samt kanal betjente,

som utmärka sig genom nitisk tillsyn
och kontroll mot öfverträdelse af tullförfattnin gama.

........................................................

» » jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader.
......................................

» » yngre tulltjenstemäns utbildning i tulltjensten...

» » tullbetjentes beklädnad och beväring, förslagsanslag
.....................................

25.000

10.000

2,800

2,500

20,000

15.000

22.000

70.000

15.000

7,000

27.000

1,500

120,000

10,000

100,000

:,892,180

300,000

35,000

Transport! 412,80o|3,227,18o|

339

	Kronor.	Summa kronor.
Transport	412,800	3,227,180
Anslag till hemliga utgifter.....	9,000
» » diverse utgifter, förslaqsanslag........	31,020	452,820	3,680,000
H. Afkortningar:
beslagareandelar samt tullstatens enskilda pensionsinrättnings
andel af böter, förslaqsanslag...	—	—	30,000
Summa kronor	—	—	3,710,000

Förteckning & arfvoden på tullverkets omkostnadsstat för år 1904.

	Kronor.
Arfvode till särskild ordförande i gränstullrättema inom Jemtlands län........ .	750
» » särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län	1,200
» » tolk för finska språket vid gränstullrätten inom Norrbottens län...	150
» » skollärare i Dalarö.............	80
» » » i Landsort...................	70
» » » i Hufvudskär...................	100
» » prest i Sandhamn.....................	250
» » skollärare i Sandhamn ....	100
» » » i Furusund............	100
Summa kronor	2,800

Förslag

till

Aflöningsreglemente

för tjensteman och. betjente vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning.

§ i.

Aflöning, som tillkommer innehafvare af tjenst vid tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning enligt
stat, som af Riksdagen godkänts, utgöres af lön, hvarmed förstås
den del af aflöningen, i förhållande till hvilken pension
af statsmedel för dertill berättigad innehafvare af tjensten beräknas,
samt tjenstgöring spenning ar, hvilka senare icke inverka
på pensionens belopp. Härtill kommer efter viss tids fortsatt
tjenstgöring så kalladt ålder stillägg, som likaledes icke inverkar
på tjensteinnehafvarens pensionsrätt.

Lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg utgå med
belopp, som för hvarje särskild befattning finnas i staten
angifna.

§ 2.

För åtnjutande af den i stat, som i § 1 sägs, uppförda
begynnelseaflöning och dertill hörande ålderstillägg gälla följande
allmänna vilkor och bestämmelser, nemligen:

342

att tjensteinnehafvare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som
kan varda föreskrifven, äfvensom innehafvare af befattning,
för hvilken staten upptager bestämd tjenstgöringsort, skyldighet
att, derest beslut fattas om sådan befattnings indragning
eller förändring, låta sig förflyttas till annan tjenst af samma
grad med minst lika stor lön, samt innehafvare af befattning,
för hvilken viss tjenstgöringsort icke är i staten bestämd, den
förändring af tjenstgöringsort, som kan varda honom i behörig
ordning ålagd och icke föranleder minskning i den lön, befattningens
innehafvare redan åtnjuter;

att, i händelse framdeles beslut fattas om indragning af
befattningar vid kust- eller gränsbevakningen och i följd deraf
åt innehafvare af sådan befattning tjenstgöring i samma tjenstegrad,
hvartill han utnämnts, icke vidare kan beredas, honom
skall åligga att öfvertaga den tjenstgöring i annan tjenstegrad,
hvartill han kan finnas lämplig, dock utan minskning i lön;

att med tjenst vare sig vid lokalförvaltningen eller vid
kust- eller gränsbevakningen ej må förenas annan tjenst å
rikets, riksdagens eller kommuns stat ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den vid pröfning i stadgad ordning
befinnes icke vara för tjenstgöringen i tullverket hinderlig;

att aflöningen får af tjensteinnehafvaren uppbäras oafkortad
endast för den tid, han verkligen tjenstgjort eller åtnjutit
semester eller sådan kostnadsfri ledighet, som i § 9 här nedan
omförmäles; skolande den, som af sjukdom eller annat giltigt
förfall hindras att sin tjenst förrätta, under tiden afstå en
fjerdedel af lön och tjenstgöringspenningar äfvensom af ålderstillägg,
om sådant af honom innehafves, hvaremot den, som
eljest undfår ledighet, för svag helsas vårdande, enskilda an -

343

gelägenheter eller särskildt uppdrag, kan förpligtas att derutöfver
af aflöningen afstå så mycket, som för tjenstens förrättande
under tiden ytterligare erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att, derest emellertid tjensteinnehafvare i följd af kroppsskada
eller sjukdom, ådragen under tjensteutöfning, blifvit
tills vidare oförmögen till tjenstgöring, aflöningen å stat må
utan hinder af hvad ofvan är stadgadt kunna, efter generaltullstjn-elsens
bepröfvande, till honom utgå oafkortad under
högst sex månader; ankommande deremot, i händelse tjensteförhindret
efter nämnda tids förlopp fortfar, på pröfning af
Kongl. Maj:t, till huru stor del aflöning derefter bör till den
skadade utgå;

att vid sjukdomsförfall eller annat giltigt tjenstgöringsförhinder,
eller när det erfordras i följd af tjensteresa eller för
beredande af semester, tjensteinnehafvare af lägre grad skall
vara skyldig att efter förordnande bestrida högre befattning
under sammanlagdt tre månader af hvarje kalenderår, mot det
att han eger, derest förordnandet erfordras i följd af tjenstgöringsförhinder
för annan tjensteinnehafvare eller i följd af
semester och han sjelf saknar rätt till semesterförmån, att
jemte bibehållande af ålderstillägg vid egen tjenst, om sådant
af honom innehafves, uppbära ett belopp, motsvarande en
fjerdedel af lön och tjenstgöringspenningar vid den högre
tjensten i stället för motsvarande andel af lön och tjenstgöringspenningar
vid egen tjenst men i annat fall allenast att
bibehållas vid de honom eljest tillkommande aflöningsförmåner; att

med afseende å rätt till ålderstillägg tjensteinnehafvarne
skola indelas i följande grader, nemligen:

344

A) Tjensteman.

Tredje graden.

öfverinspektorer och kustbevakningschefer äfvensom tullförvaltare
och öfverkontrollörer i Stockholm, Gefle, Göteborg,
Helsingborg, Malmö, Norrköping och Sundsvall samt tullförvaltare
i Halmstad, Landskrona och Kalmar.

Andra graden.

Tullförvaltare och öfverkontrollörer, som ej tillhöra tredje
graden, äfvensom kontrollörer, tullfiskaler och gränsbevakningschefer.

Första graden.

Kammarskrifvare och inspektörer.

B) Betjente.

Tredje graden.

öfveruppsyningsmän och gränsöfveruppsyningsmän.

Andra graden.

Uppsyningsman, gränsuppsyningsmän, kustbevakningsförmän,
jaktuppsyningsmän och kustuppsyningsmän äfvensom
vaktmästare med minst 1,100 kronors begynnelseaflöning.

Första graden.

Vaktmästare, som icke tillhöra andra graden, kustvakter,
gränsvakter, kammarvaktmästare, roddare och kustroddare;

att det för hvarje särskild tjenst i staten upptagna ålderstillägg
är afsedt att tillträdas med hälften efter viss tids tjenst -

345

göring och med återstående hälften. efter ytterligare viss tids
tjenstgöring;

att tidpunkten, då tjensteinnehafvare kan komma i åtnjutande
af ålderstilläggets första hälft, skall inträda efter fem år
och tidpunkten, då han kan komma i åtnjutande jemväl af
andra hälften, efter tio år, sedan han vare sig på grund af
konstitutorial eller, beträffande tjenst, som varit å tullverkets
extra aflöningsstat uppförd, på grund af förordnande tillträdt
innehafvande tjenst eller tjenst, tillhörande samma eller högre
ålderstilläggsgrad, eller dermed likstäld befattning inom centralverket;
dock att den, som befordrats till tjenst som nu är
sagd från tjenst i närmast lägre ålderstilläggsgrad, må tillgodoräknas
den tid, intill fem år, under hvilken han tilläfventyrs
innehaft och bestridt tjenst i sistberörda grad, sedan han der
intjenat stadgad tid för tillträde af hela ålderstillägget; skolande
vid tillämpning af hvad sålunda stadgats tjensterna anses hafva
jemväl före år 1904 tillhört den ålderstilläggsgrad, dit de från
sagda års ingång hänföras;

att med afseende å ålderstillägget följande bestämmelser i
öfrigt skola lända till efterrättelse, nemligen: att tjensteinnehafvaren
för att komma i åtnjutande af vare sig den ena eller
den andra hälften deraf skall hafva under mer än fyra femtedelar
af den tjenstetid, som för tillträde af den ifrågavarande
aflöningsförhöjningen erfordras, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock
att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller sådan kostnadsfri ledighet, som i § 9 sägs; samt
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd;

346

att tjensteinnehafvare skall vara förpligtad att, tjensteman,
då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, samt betjent
efter uppnådda 60 lefnads- och minst 30 tjensteår, med
oafkortad lön såsom pension från befattningen afgå, Kongl.
Maj:t eller generaltullstyrelsen, om det tillkommer styrelsen
att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna
i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att tjensteinnehafvare, som, innan han uppnått nu stadgade
lefnads- och tjensteår, befinnes till nöjaktig vidare tjenstgöring
oförmögen, skall, derest han enligt gällande särskilda bestämmelser
är till pension berättigad, vara underkastad skyldighet
att låta sig öfverflyttas till pensionsstat med det pensionsbelopp,
honom jemlikt dessa särskilda bestämmelser må tillkomma.

§ 3-

Med afseende å det arfvode eller särskilda tjenstgöringspenningeanslag,
som är i staten anvisadt för uppehållande af
tulldirektörsbefattning, förhålles vid tjensteresa samt semester
och annan ledighet på enahanda sätt som i motsvarande fall
är beträffande ordinarie aflöning här ofvan stadgadt.

§ 4-

Derest tjensteman eller betjent, som från tjenst i lägre
ålderstilläggsgrad befordrats till tjenst i högre sådan grad, vid
den förra befattningen på grund af intjenadt ålderstillägg uppburit
aflöning till högre belopp än honom vid den nya befattningen
tillkommer, eger han såsom personligt aflöningstillägg

347

uppbära skilnaden, intill dess aflöningen vid den nya tjensten
genom intjenande af ålderstillägg stigit till det förut innehafda
beloppet.

§ 5.

Tjenst, för hvilken bestämd tjenstgöringsort icke är i staten
upptagen, kan af generaltullstyrelsen, i fall af behof, förflyttas
från högre till lägre lönegrad; och må, der sådan förflyttning
erfordras å tid, då tjensten är med ordinarie innehafvare
besatt, denne tilldelas personligt lönetillägg, motsvarande
det belopp, hvarmed lönen i den lägre graden kan understiga
den lön, tjensteinnehafvaren före förflyttningen egde uppbära.

§ 6.

Afhåller sig tjensteinnehafvare från tjenstgöring utan behörigt
tillstånd och utan att kunna styrka giltigt förfall, hafve
förverkat rätt till den å tiden belöpande aflöning vid tjensten.

§ 7-

Vid afgång från tullverkets tjenst till följd af afskedstagande
eller dödsfall utgår aflöningen för den månad, hvarunder
afgången eger rum, med tre fjerdedelar jemte hvad af
återstoden belöper för tiden till och med afgångsdagen.

Hvad sålunda stadgats eger jemväl tillämpning vid afgång
från tjenst i annan ordning än nu sagts, der icke stadgandet
i § 6 annorlunda föranleder.

§ 8.

Aflöning vid ledig tjenst, som i vanlig ordning återbesättes,
tillfaller tullstatens enskilda pensionsinrättning, i den

348

mån densamma icke erfordras för tjenstens uppehållande under
ledigheten.

§ 9.

Semester må åtnjutas af tjensteman vid lokalförvaltningen
under en månad årligen samt af öfveruppsyningsman och uppsyningsman
under femton dagar årligen, i den mån sådant pröfvas
kunna ske utan hinder för göromålens gång och med iakttagande,
att å ort, der göromålen under viss del af året äro
af väsentligt mindre omfattning än eljest, semester för tjensteinnehafvare,
som icke har chefskap, i allmänhet förlägges till
tid, då tjensten kan lemnas utan vikarie.

Tjensteinnehafvare, som har sig anförtrodd uppbörd eller
ansvar för uppbörd, är pligtig begagna sig af honom tillkommande
semester å tid, som af generaltullstyrelsen bestämmes.

Betjent, som icke är berättigad till semester, må, i den
mån i sådant afseende till vikaries ersättande anvisadt anslag
förslår, kunna tilldelas ledighet under högst femton dagar af
ett och samma kalenderår med bibehållande af sin aflöning.

§ 10.

Beloppet af anslag, som vid vissa tjenster erfordras till
jakt-, båt- eller hästlega eller till resekostnader, bestämmes af
generaltullstyrelsen att utgå af för sådant ändamål särskildt
anvisade medel.

Anslag, som nu är sagdt, utgår till den, som förrättar
tjensten, så vida icke tjensten bestrides på förordnande, i hvilket
fall ordinarie innehafvare deraf må kunna vid anslaget, i
den mån det icke är afsedt till och erfordras för bestridande
af resekostnader, bibehållas, mot det att han tillhandahåller
vikarien hvad som för anslaget skall hållas.

349

§ 11.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till
visst belopp, allt efter som det ena eller det andra pröfvas för
tullverket förmånligast, må enligt reglemente, som af generaltullstyrelsen
fastställes, tilldelas betjente vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen, med undantag af öfveruppsyningsmännen.

§ 12.

Kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter efter läkares
skriftliga ordination lemnas ordinarie betjente, enligt de närmare
föreskrifter Kongl. Maj:t meddelar.

§ 13-

Flyttningshjelp till belopp motsvarande högst den verkliga
flyttningskostnaden må af generaltullstyrelsen, i den mån
dertill anvisade medel förslå, tilldelas tjensteman eller betjent,
som förflyttas från tjenst å en ort till tjenst å annan ort, der
aflöningen icke öfverstiger den förut innehafda och afsevärdt
högre extra inkomster icke kunna påräknas.

§ 14.

Tjensteman vid lokalförvaltningen i städerna Stockholm,
Göteborg, Helsingborg, Malmö och Trelleborg, hvilken förordnas
att handhafva bestyret med tullbehandling af från utlandet
ankommande resandes effekter samt med uppbörd och redovisning
af derför inflytande tullafgift, må, i den mån sagda
bestyr måste förrättas nattetid eller eljest utom stadgad tjenstgöringstid
och hinder möter för medgifvande af motsvarande
lindring i den ordinarie tjenstgöringen, kunna, efter general -

350

tullstyrelsens bepröfvande, för sådan öfvertidstjenstgöring tilldelas
särskildt arfvode med högst 75 kronor i månaden.

§ 15-

Arfvoden till tullexpeditionsföreståndare äfvensom till betjente
vid gränsbevakningen, hvilka förordnas att, jemte bestridande
af innehafvande tjenst å stat, förestå gränsstation med
skyldighet tillika att tillhandahålla de vid sådan station för
varors tullbehandling och förvar erforderliga lokaler, bestämmas
af Kongl. Maj:t efter förslag af generaltullstyrelsen.

§ 16-

I händelse tjensteman eller betjent, vare sig ordinarie eller
sådan extra ordinarie, som är mot årligt arfvode anstäld, aflider
i följd af olyckshändelse, timad under tjensteutöfning, må
ett belopp, motsvarande den aflidnes aflöning eller arfvode för
en månad, såsom begrafningshjelp tilldelas hans dödsbo.

§ 17-

Extra ordinarie tjensteman eller betjent, som af anledning
att ordinarie tjensteinnehafvare åtnjuter ledighet för sjukdom
eller annat giltigt tjensteförhinder förordnas att bestrida ordinarie
tjenst, åtnjuter, jemte tilläfventyrs ifrågakommande resekostnadsersättning,
under tjenstgöringstiden dagaflöning efter
den tjenst, han bestrider, att utgå med följande belopp, nemligen
:

för kustroddaresyssla .......................................... 2 kronor — öre

» roddaresyssla med begynnelseaflöning af

800 kronor ................................................ 2 » )>

)) roddaresyssla med högre aflöning 2 » 25 »

351

för kammarvaktmästaretjenst ...........................	2	kronor	25	öre
9	vaktmästaretjenst med begynnelseaflöning
	af 900 kronor .........................................	2	»	—	»
9	vaktmästaretjenst medbegynnelseaflöning
	af 1,100 kronor.......................................	2	9	50	»
»	vaktmästaretjenst med begynnelseaflöning
	af 1,300 kronor .......................................	3		—	»
9	gräns- eller kustvakttjenst ........................	2	»	25	»
9	kustuppsyningsmanstjenst ..........................	2	»	50	»
»	uppsyningsmanstjenst med begynnelse-
	aflöning af 1,300 kronor .....................	2	9	75	»
»	uppsyningsmanstjenst med högre aflö-
	ning äfvensom för jaktuppsynings-
	mans- eller kustbevakningsförmans-
	tjenst .........................................................	3		—	»
9	öfveruppsyningsmans- eller gränsöfver-
	uppsyningsmanstjenst ...........................	3		50	»
9	kammarskrifvaretjenst med begynnelse-
	aflöning af 2,100 kronor eller der-
	under............................................................	3	»	—	»
9	kammarskrifvaretjenst med begynnelse-
	aflöning af 2,300 kronor äfvensom
	för inspektorstjenst.................................	3	)>	50	»
»	tullfiskals-, gränsbevakningschefs- eller
	kontrollörstjenst.......................................	4	»	—	9
»	tjenstebefattning, högre än ofvannämnda	5		—	9

Dagaflöning, som nu är sagd, skall utgå''i främsta rummet
af disponibla lönen och tjenstgöringspenningarna vid den
tjenst, som den till dagaflöningen berättigade uppehåller;
kommande ålderstillägg, som jemlikt § 2 skall af tjensteinnehafvare
under tjenstledighet afstås, att tullverket besparas.

352

Innehar den, som enligt denna § förordnats att tjenstgöra,
årligt arfvode, hvars belopp, för dag räknadt, öfverstiger den
dagaflöning, han enligt nu bestämda grunder skulle åtnjuta,
må han bibehållas vid arfvodet samt dagaflöningen i stället
disponeras för uppehållande af de med arfvodesbefattningen
förenade göromål.

Åtnjuter den, som enligt denna § förordnats att förrätta
tjenst eller arfvodesbefattning, för tjensteförrättning å ordinarie
tjenstgöringstid och ordinarie tjenstgöringsort godtgörelse
af enskild person till minst samma belopp, som nu är stadgadt,
må dagaflöning enligt denna § icke samtidigt utgå.

§ 18.

Godtgörelse till extra ordinarie tjensteman eller betjent,
som i anledning af ordinarie tjensteinnehafvares tjensteresa
eller semester förordnas att bestrida ordinarie tjenst, bestämmes
af generaltullstyrelsen men må i intet fall sättas till
högre belopp, än som skolat utgå, derest förordnandet meddelats
i följd af tjensteförhinder, hvarom i § 17 stadgas.

§ 19.

Ersättning till den extra ordinarie personal, som utöfver
de å stat anstälde tjenstemän och betjente erfordras vid
lokalförvaltningen samt vid kust- och gränsbevakningen
och fördenskull behörigen förordnas eller, efter generaltullstyrelsens
medgifvande, inkallas till längre eller kortare tids
tjenstgöring, bestämmes af styrelsen, med iakttagande att
dagaflöning till inkallad extra ordinarie tjensteman eller betjent
så vidt möjligt bör begränsas till belopp, som för enahanda
tjenstgöring enligt § 17 utgår.

353

§ 20.

Hvar, som konstitueras att tillträda tjenst vid tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning med eller
efter 1904 års ingång, vare underkastad bestämmelserna i
detta reglemente. Den, som dessförinnan tillträdt innehafvande
befattning å ordinarie stat utan skyldighet att åtnöjas
med blifvande lönereglering samt icke före den 1 november
1903 förklarat sig vilja öfvergå på 1904 års stat och underkasta
sig detta reglemente, kommer att bibehållas vid förut
gällande aflöningsförmåner och att vara underkastad de för
dessas åtnjutande gifna föreskrifter; skolande emellertid jemväl
tjensteman, som icke tillträder 1904 års stat, vara berättigad
till full pension vid uppnådda 65 lefnads- och minst 35
tjensteår.

§ 21.

Den, som jemlikt § 20 är underkastad föreskrifterna i
detta reglemente, skall jemväl vara skyldig att, såväl i fråga
om pension som beträffande vilkoren för åtnjutande af aflöning
under tjenstledighet, underkasta sig de förändrade bestämmelser,
som framdeles kunna varda meddelade.

Motiv

till

förslaget till aflöningsreglemente.

I komiténs förslag till aflöningsreglemente hafva sammanförts
icke blott de allmänna vilkoren för åtnjutande af den
i stat uppförda aflöning till tjensteman och betjente vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning jemte
bestämmelser i öfrigt angående samma personal tillkommande
förmåner utan ock föreskrifter om godtgörelse till extra ordinarie
tjenstemän och betjente, bvilka på grund af förordnande
eller såsom till tjenstgöring inkallade bestrida göromål
vid viss tullförvaltning eller vid den fasta eller den rörliga tullbevakningen.
Att jemväl i sistberörda ämne stadganden ansetts
böra i reglementet inflyta, bar sin orsak i komiténs åsigt om
lämpligheten af, att vissa grunder för godtgörande af den extra
ordinarie personalens tjenstgöring fastställas i sammanhang
dermed, att de för ändamålet afsedda medel anvisas såsom
förslagsanslag. Deremot bar, då komitén af skäl, som i början
af betänkandet anförts, ansett sig icke böra föreslå ändring i
aflöningarna vid central verket, anledning icke före funnits att
i detta sammanhang underkasta gällande bestämmelser angående
vilkoren för åtnjutande af aflöning å generaltullstyrelsens stat
någon granskning.

§ I De

i denna paragraf omförmälda särskilda aflöningstitlarna
lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg hafva i afdelningen
IV af betänkandet gjorts till föremål för närmare behandling.

356

§ 2.

Här angifvas de allmänna vilkoren för åtnjutande af den
i stat uppförda aflöning.

Bland dessa vilkor har till en början, i öfverensstämmelse
med hvad inom centralverket gäller, intagits en allmän bestämmelse,
att tjensteinnehafvare skall vara underkastad den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som kan varda föreskrifven.

Enligt gällande instruktion för generaltullstyrelsen af den
1 november 1878 är innehafvare af sådan tjenst vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen, för hvilken tullverkets
stat icke upptager bestämd tjenstgöringsort, underkastad
den förändring af tjenstgöringsort, som kan varda bestämd,
i händelse beslut fattas om indragning eller förändring
af den tjenst han innehar, dock att sådan förflyttning icke må
medföra minskning i den ordinarie lön, tjensteinnehafvaren
enligt stat åtnjuter.

Skyldigheten att under sålunda angifven förutsättning låta
sig förflyttas till annan tjenst af samma grad och med minst
lika stor lön har komitén ansett böra erhålla tillämplighet
jemväl å innehafvare af befattning, för hvilken staten upptager
bestämd tjenstgöringsort. Visserligen torde det ytterst sällan
ifrågakomma, att med afseende å tjenst af sistnämnda slag
behof af ett dylikt stadgande gör sig gällande. I de undantagsfall,
der rörelsen i stapelstad befinnes hafva så nedgått,
att chefsbefattning vid dervarande tullförvaltning kan indragas
eller nedflyttas i lägre tjenstegrad, inträffar nemligen en sådan
nedgång gifvetvis icke så plötsligt, att icke dylik omorganisation
i allmänhet kan i tid förberedas; men med afseende å
tillfällen, då aflöningsstaten underkastas en mera genomgående
granskning, synes det kunna vara lämpligt, likasom det för
vederbörande tjensteinnehafvare icke lärer kunna innebära

357

någon obillighet, att ifrågavarande skyldighet får gälla för personalen
i sin helhet.

Vidkommande åter befattningar, för hvilka tullverkets stat
icke upptager bestämd tjenstgöringsorfc och hvilkas innehafvare
förty utnämnas endast till viss tjenstegrad med tjenstgöringsskyldighet
tills vidare å anvisad ort, synes en något vidsträcktare
förflyttningsskyldighet för befattningarnas innehafvare vara af
förhållandena betingad. Visserligen må, enligt den afdelning af
förenämnda instruktion, som handlar om åtal och ansvar för
tjenstefel, tjensteman eller betjent vid lokalförvaltning eller kustoch
gränsbevakning, som befinnes ej vidare nöjaktigt uppfylla
sina åligganden vid den befattning han innehar men kan lämpligare
användas till annan tjenstgöring, förflyttas till befattning i
samma grad å samma eller annan ort under enahanda vilkor i afseende
å lönen som det ofvan omförmälda; men uppenbart torde
vara, att en tjensteinnehafvare kan, äfven utan att hafva låtit
något felaktigt förfarande komma sig last, befinnas af olika anledningar
mindre väl lämpa sig för innehafvande tjenst och dock
vara fullt användbar till bestridande af annan likstäld befattning.
För möjliggörande af den större rörlighet inom en och samma
tjenstegrad, som förty lärer få anses i tullverkets intresse påkallad
och som jemväl lärer hafva afsetts med anordningen,
att utnämning skulle ske endast till viss grad, synes skyldigheten
för innehafvare af tjenstebefattning, hvarom nu är fråga,
att underkasta sig förändring af tjenstgöringsort böra icke
göras beroende af annat vilkor, än att minskning ej eger rum
i den del af aflöningen, som grundlägger pensionsrätt, d. v. s.
lönen.

Hvad deremot tjenstgöringspenningarna beträffar, torde
enahanda förbehåll icke kunna åt tjensteinnehafvaren inrymmas,
alldenstund icke minst i fråga om de underordnade tjenstegraderna
— inom hvilka behof af dylik transport väl hufvudsakligen
ifrågakommer — förhållandet fortfarande torde blifva,
att tjenstgöringspenningarnas belopp beror af, förutom befatt -

358

ningens mer eller mindre ansträngande beskaffenhet, äfven
lefnadskostnaderna på platsen, i den mån prisförhållandena
derstädes stält sig afsevärdt högre eller lägre än i allmänhet
å andra orter.

Betydelsen af den i § 2 intagna föreskriften om skyldighet
för innehafvare af befattning vid kust- eller gränsbevakningen
att i visst fall öfvertaga den tjenstgöring i annan
tjenstegrad, hvartill han kan finnas lämplig, har angifvits under
de särskilda afdelningar af betänkandet, som angå kust- och
gränsbevakningen.J)

Föreskriften beträffande förbud i allmänhet att med tjenst
å tullverkets stat förena annan tjenst kommer att i detta
hänseende likställa tjensteinnehafvare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning med tjensteinnehafvare
såväl i generaltullstyrelsen som vid ett flertal andra
verk.

I denna paragraf hafva vidare, jemte det den allmänna
grundsats uttalats, att aflöningen må af tjensteinnehafvare
uppbäras oafkortad endast för den tid, han verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester eller dermed jemförlig kostnadsfri
ledighet, intagits bestämmelser om, huru stor del af aflöningen
tjensteinnehafvare, som af en eller annan anledning åtnjuter
ledighet, är skyldig att under ledigheten afstå.

Beträffande då först de fall, der ledigheten åtnjutes på
grund af sjukdom eller annat giltigt förfall — hvarvid för
närvarande, jemlikt nådiga brefvet den 8 januari 1875, tjensteinnehafvaren
skall afstå en fjerdedel af sin hela aflöning,
ehvad den utgår såsom lön, tjenstgöringspenningar eller ålderstilläg-a:
— har komitén, såsom i betänkandet omförmälts, icke
funnit anledning föreslå någon för dessa fall i allmänhet gällande
ändring; dock att, i likhet med hvad förhållandet är inom
post- och telegrafverken samt vid statens jernvägar, särskilda, *)

*) Se sid. 168, 169 och 205.

359

mindre stränga bestämmelser ansetts af billighetshänsyn påkallade
för det fall, att tjensteinnehafvare till följd af kroppsskada
eller sjukdom, ådragen under tjensteutöfning, blifvit under
viss tid oförmögen till tjenstgöring.

Har deremot ledighet beviljats af annan anledning än nu
nämnts, såsom för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskildt uppdrag, anser komitén tjensteinnehafvaren böra
kunna förpligtas att, utöfver sagda fjerdedel af aflöningen,
ytterligare afstå så mycket, som erfordras för tjenstens uppehållande
under ledigheten; och har det ansetts lämpligt, att
uttrycklig bestämmelse härom meddelas. För närvarande är
något allmänt gällande stadgande för nu ifrågavarande fall
icke meddeladt, utan har det varit brukligt att vid beviljande
af ledighet för nyssnämnda ändamål i hvarje särskildt fall
föreskrifva, att ledigheten icke må medföra någon kostnad för
tullverket.

Med hänsyn till angelägenheten deraf, att vikarie alltid
vid behof må finnas att påräkna, har i förslaget intagits den
från gällande föreskrifter för tjensteinnehafvare å generaltullstyrelsens
stat hemtade bestämmelsen, att tjensteinnehafvare
af lägre grad är skyldig att under viss tid hvarje år efter förordnande
bestrida högre tjenst.

I fråga om ålderstillägg torde, utöfver hvad angående
detta ämne förut blifvit anfördt*), endast behöfva tilläggas,
att bestridande på förordnande af tjenst, som varit å tullverkets
extra aflöningsstat uppförd, ansetts böra för vinnande af rätt
till ålderstillägg gälla såsom ordinarie tjenstgöring. Att vid
tillämpning af bestämmelserna om rätt till ålderstillägg den
föreslagna indelningen i ålderstilläggsgrader bör ega retroaktiv
verkan, torde vara uppenbart.

Någon skyldighet för tjensteman eller betjent vid tullverkets
lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning att

*) Se sid. 238 och följande.

360

efter uppnådd pensionsålder afgå från innehafvande befattningar
för närvarande icke stadgad för annat fall, än att han befinnes
till nöjaktig tjenstgöring oförmögen.

Den vid löneregleringar under senare tider tillämpade grundsats,
att tjensteinnehafvare icke bör tillåtas att efter uppnådd
pensionsålder qvarstå vid sin befattning under annat vilkor,
än att han särskildt pröfvas kunna i densamma på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna, hvilken grundsats redan
vunnit tillämpning med afseende å tjensteinnehafvare på generaltullstyrelsens
stat, bör enligt komiténs åsigt i tillämpningen
utsträckas jemväl till tjenstemän och betjente vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning. Någon egentlig
granskning af vilkoren för och bestämmelserna i öfrigt om
pensionsrätt vid tullverket lärer icke kunna anses hafva ålegat
komitén, som vid sådant förhållande, oafsedt den allmänna
bestämmelsen i § 21 äfvensom ett par smärre jemkningar,
om bvilka nedan förmäles, lämpat här intagna föreskrifter
rörande öfvergång till pensionsstat efter de i berörda ämne
nu gällande stadganden. Enligt dessa kan en del af tullverkets
personal redan före uppnåendet af den allmänna pensionsåldern
under vissa omständigheter och vilkor vara berättigad
att komma i åtnjutande af pension, om än endast med
afkortadt belopp; och jemväl i dylika fall synes tjensteinnebafvaren,
derest han är till nöjaktig vidare tjenstgöring oförmögen,
böra vara skyldig öfvergå till pensionsstat med den
pension, honom kan tillkomma.

Såsom nyss antydt blifvit, innefattar emellertid förslaget
ett par jemkningar i hittills gällande bestämmelser om pensionsrätt.
Dessa jemkningar afse dock endast att undanrödja af författningarnas
ordalydelse föranledda o egentligbeter, bvilka icke
torde öfverensstämma med författningarnas syfte.

Den författning, hvarom i sådant afseende närmast är
fråga, är nådiga brefvet den 11 november 1870, hvari, jemte
det föreskrift gafs, att dåvarande i nådiga brefvet den 18 no -

361

vember 1836 meddelade pensionsbestämmelser för tullverkets
tjensteman och betjente skulle fortfarande tillämpas för den
egentliga bevakningspersonalen, tillika förklarades, dels att med
bevakningspersonalen afsåges »alla de, som tillhörde kustbevakningen
samt den stationära tullbevakningen från och med
roddaregraden till och med öfveruppsyningsmän», dels ock
att öfrige till tullverket hörande embets- och tjenstemän, hvilka
antingen genom den då antagna nya staten erhållit ökad aflöning
eller efter den 11 november 1870 blefve i tullverkets
tjenst antagne eller befordrade, icke egde anspråk på åtnjutande
af pensionsrätt efter andra grunder i afseende på lefnadsålder
och tjenstetid, än som för rikets civile tjenstemän i
allmänhet vore bestämda.

Stadgandet om den särskilda undantagsställningen för bevakningspersonalen
— hvilket stadgande, såvidt af förhandlingarna
vid 1869 och 1870 årens riksdagar kan dömas, hänförde
sig till det förhållande, att »åtskilliga befattningar vid tullverket
vore af beskaffenhet att påkalla kroppsansträngningar, som föranledde
en lägre pensionsålder» — har på grund af den i nu
ifrågavarande nådiga bref gifna förklaring af begreppet bevakningspersonal
kommit att omfatta äfven tjensteman vid kustbevakningen
(befälhafvaren för kustbevakningen i Skåne); men
då det icke torde vara med stadgandets syfte öfverensstämmande,
att i detta hänseende tjensteman vid kustbevakningen
skall, mera än tjensteman vid gränsbevakningen, intaga olika
ställning mot tjensteman vid lokalförvaltningen, har erforderlig
rättelse af denna oegentlighet vidtagits. Likaledes hafva
betjente vid gränsbevakningen uttryckligen likstälts med sina
vederlikar vid lokalförvaltningen samt kustbevakningen, något
som naturligtvis äfven åsyftats i förenämnda 1870 års nådiga
bref och, på sätt inhemtats, jemväl hittills iakttagits, ehuruväl
ofvan omförmälda förklaring af hvad med bevakningspersonal
afses icke nämner gränsbevakningsbetjente.

Hvad derefter angår pensionsåldern för tjenstemännen

362

öfver hufvud, gälde vid tillkomsten af 1870 års nådiga bref,
att civile tjensteman i allmänhet vore till pension berättigade,
då de antingen vid 70 års ålder tillbragt minst 30 år i oafbruten
tjenst eller vid 65 års ålder och vid pass 40 års tjenstetid
genom laglig läkareattest styrkt sig vara sjuklige eller
till helsan försvagade. Sedan emellertid med år 1876 omreglering
af civila verk och stater påbörjats samt dervid aflöningsbeloppen
fördelats i lön och tjenstgöringspenningar med afsigt,
bland annat, att lönen skulle vara grundläggande för pensionsbeloppet,
medgaf 1877 års Riksdag, att, oberoende af hvad
gällande stadganden innehölle om rätt till pension å allmänna
indragningsstaten, civile embets- och tjenstemän samt betjente,
hvilkas aflöning på grund af reglering, som skett vid 1876 och
1877 årens riksdagar eller vid följande riksdagar kunde ega
rum, vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, berättigades
— der ej för särskilda fall andra bestämmelser vore eller
blefve meddelade — att, då de uppnått 65 lefnads- och minst
35 tjensteår, vid afskedstagandet från tjensten å allmänna indragningsstaten
undfå pension till lönens hela belopp, hvilket
Riksdagens beslut till efterrättelse meddelades genom nådigt
bref den 1 juni 1877.

På grund af sistnämnda besluts lydelse lärer detsamma
nu böra vinna tillämpning jemväl å tjenstemännen vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, något
som hittills icke egt rum, oaktadt den reela förutsättningen
derför — aflöningens uppdelning i lön och tjenstgöringspenningar
— äfven förut varit för handen. Härigenom ernås ock
den fördelen, att tjensteman, som efter 35 års tjenstetid och
efter att hafva uppnått 65 men icke 70 lefnadsår befinnes till
nöjaktig tjenstgöring oförmögen, kan omedelbart öfverflyttas
till pensionsstat, hvilket hittills icke kunnat ske, med mindre
än att vederbörligt läkarebetyg företetts. — Med hänsyn
till angelägenheten af att icke tjensteman, som är berättigad
att qvarstå å nu gällande stat, begagnar sig af denna rätt

363

för att, utan afseende å förmåga att fortfarande sköta sin
tjenst, hålla sig qvar vid densamma till uppnådda 70 lefnadsår,
har det synts nödigt att låta stadgandet om pensionsålderns
tidigare inträde vinna tillämpning äfven å tjensteman, som ej
öfvergår på nya staten. (Se § 20).

§ 3.

Det har ansetts skäligt, att enahanda bestämmelser, som
gälla i fråga om aflöning vid tjensteresa, semester och annan
ledighet, varda tillämpade jemväl med afseende å i staten uppfördt
särskildt arfvode för uppehållande af tulldirektörsbefattning.

§ 4.

Vid behandling under afdelningen IV i betänkandet af
frågan rörande ålderstillägg har komitén jemväl yttrat sig beträffande
personligt aflöningstillägg i det i förevarande paragraf
afsedda fall.x)

§ 5.

Stadgandet i denna paragraf — hvilket emellertid torde
kunna antagas endast ganska sällan komma att vinna tillämpning,
då behof af sådan omflyttning af tjenster, som här afses, väl i
allmänhet tillgodoses vid de årligen återkommande regleringarna
af tullverkets stater — bereder möjlighet för generaltullstyrelsen
att omedelbart flytta tjenstebefattning från ort,
der den kan undvaras, till annan ort, der den är behöflig,
äfven om aflöningen på de begge ställena är olika. Då förflyttningen
skulle få ske endast från högre till lägre lönegrad,
kan åtgärden icke medföra ökning men väl besparing i tullverkets
utgifter.

‘) Se sid. 247.

364

Slutet af paragrafen öfverensstämmer med den allmänna
grundsats, som funnit uttryck jemväl i § 2, att förflyttning icke
får medföra lägre lön för den förflyttade.

§ 7-

Bestämmelserna i denna paragraf hafva sin motsvarighet i
aflöningsreglementena för post- och telegrafverken samt statens
jernvägar. Hvad der stadgas om tjensteinnehafvares lön bör
emellertid, med afseende å föreskrifterna inom tullverket angående
aflöningsförhållandena vid tjenstledighet, här i stället
vinna tillämpning å tre fjerdedelar af sammanlagda aflöningen.

§ 8-

1 aflöningsreglementet har ansetts böra inflyta den genom
nådiga brefvet den 30 maj 1884 i enlighet med Riksdagens
medgifvande lemnade föreskriften, att, då tjenst vid tullverket
är ledig och kommer att i vanlig ordning återbesättas, den del
af aflöningen efter stat, som icke erfordras för tjenstens uppehållande
under dylik ledighet, må tillfalla tullstatens enskilda
pensionsinrättning.

§ 9.

I denna paragraf hafva intagits bestämmelser angående
semester för tjenstemän samt öfveruppsyningsmän och uppsyningsmän
vid lokalförvaltningen äfvensom angående ledighet
med bibehållande af aflöning för sådane betjente vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen, som icke skulle
vara berättigade till semester.

Förmånen af semester är nu enligt nådigt bref den 26
mars 1881 i allmänhet beredd tjenstemännen vid tullverkets
lokalförvaltning. Genom detta nådiga bref har nemligen generaltullstyrelsen
bemyndigats att tillsvidare, och intill dess
annorlunda kunde varda förordnadt, träffa sådana anordningar,
att, i den mån utan hinder för göromålens gång ske kunde,

365

tulltjenstemännen vid lokalförvaltningen i rikets stapelstäder
bereddes en manads semester årligen, dock under vilkor dels
att kostnaden för vikariat under semestern icke finge öfverstiga
half lön för den lägsta tjenstegraden inom den förvaltningsafdelning,
der ledighet åtnjötes, eller, om tjensteman i
lägsta grad der ej funnes anstäld, för motsvarande befattning
i sådan grad inom annan närmast jemförlig afdelning af tullförvaltningen,
dels ock att det å lokaltullförvaltningens samt
kust- och gränsbevakningens stat upptagna anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. härigenom icke öfverskredes;
hvarjemte Kongl. Maj:t i nåder föreskrifvit, att i allmänhet,
och der icke särskilda förhållanden påkallade undantag, iakttagas
skulle, att semestern för lägsta gradens tjenstemän förlädes
till den del af året, då tjenstegöromålen vore mindre
talrika.

Vid tiden för tillkomsten af omförmälda nådiga bref förelåg
icke samma anledning som för närvarande att i det hänseende,
hvarom nu är fråga, egna någon uppmärksamhet åt
tulltjenstemännen på andra orter än i stapelstäderna. Det är
nemligen först efter denna tid, som i åtskilliga städer inne i
landet tillkommit fullständiga tullförvaltningar, och tjenstemännen
vid dessa synas med lika stort skäl som deras vederlikar
i stapelstäderna böra erhålla semester. Likaledes äro vid
de gränstullkamrar, som inrättats med anledning af mellanriksbanornas
tillkomst, åtskillige tjenstemän anstälde, hvilka väl
behöfva att komma i åtnjutande af samma förmån, och slutligen
torde icke heller skäl föreligga att förvägra det fåtal
tjenstemän, som vid lokalförvaltningen ytterligare förefinnes,
nemligen inspektorerne, förmånen af semester.

Tjenstemännen vid kust- och gränsbevakningen hafva icke
af komiten föreslagits att erhålla förmånen af semester, dels
med hänsyn till deras mera rörliga tjenstgöring, som icke i
sådan grad som i allmänhet tjenstgöringen vid lokalförvaltningen
är egnad att framkalla behof af ledighet och hvila,

366

dels ock med afseende å svårigheten att för desse tjensteman
erhålla lämplige vikarier.

Principen, att förmånen af viss ledighet med bibehållande
af aflöning må, åtminstone i någon mindre omfattning, beredas
jemväl betjente, har från och med år 1896 vunnit tillämpning
inom postverket, och i det nyligen utfärdade aflöningsreglementet
för tjenstemän och betjente vid detta verk har intagits
den bestämmelsen, att vid distrikts- eller lokalförvaltning anstäld
vaktbetjent må kunna, i den mån i sådant afseende till
vikaries ersättande anvisadt anslag förslår, tilldelas ledighet
högst femton dagar under ett och samma kalenderår med bibehållande
af sin aflöning; och har för detta ändamål vid fastställande
af stat för år 1903 anvisats ett belopp af 16,000 kronor.

Jemte det komitén ansett motsvarande förmån böra beredas
den lägre tullbetjeningen, hvars tjenstgöring torde vara
icke mindre ansträngande än postvaktbetjentes, har komitén
tillika funnit billigt, att tjensteinnehafvarne inom de två högsta
betjentgraderna vid lokalförvaltningen, nemligen öfveruppsyningsmännen
och uppsyningsmännen, i anseende till sin ansvarsfulla
och synnerligen ansträngande tjenstgöring erhålla enahanda
rätt till ledighet som tjenstemän, likväl med inskränkning
beträffande tiden till hälften emot desse; och har komitén
här förty upptagit öfveruppsyningsmän och uppsyningsman vid
lokalförvaltningen såsom berättigade till femton dagars semester.
Häraf föranledda kostnader för vikariat skulle obetydligt öfverstiga
3,200 kronor om året.

3 Rätten till kostnadsfri ledighet för öfrige tullverkets betjente
har — liksom i fråga om postvaktbetjente — begränsats
till den omfattning, som ett till erforderlige vikariers aflönande
anvisadt bestämdt anslag skulle medgifva; och då sådan ledighet
endast mera undantagsvis torde behöfva ifrågakomma för kustoch
gränsbevakningsbetjente i följd af de hygieniskt gynsammare
vilkor, under hvilka deras tjenstgöring försiggår,
samt, hvad den stationära tullbevakningen beträffar, dithörande

367

betjente antagits böra komma i åtnjutande deraf endast i den
mån, som de på grund af ansträngande tjenstgöring eller andra
särskilda orsaker äro i behof af någon tids hvila, bar anslaget
till beredande af kostnadsfri ledighet för sådane tullbetjente,
som icke äro berättigade till semester, synts icke behöfva sättas
högre än till 10,000 kronor.

För jemförelses skull må här tilläggas, att utgifterna för
vikariatstjenstgöring under kostnadsfri ledighet för postverkets
1,250 vaktbetjente bestämts att utgå med högst 16,000 kronor
om året, medan motsvarande utgifter under sådan ledighet för
tullverkets 1,187 betjente — inberäknadt vikariatsersättning i
följd af den för öfveruppsyningsmän och uppsyningsman föreslagna
semester — skulle obetydligt öfverstiga 13,200 kronor.

Enär å vissa orter, företrädesvis i Norrland, göromålen
under en del af vintern äro af väsentligt mindre omfattning
än eljest, har komitén, i syfte att kostnaderna för semestervikariat
skulle kunna i någon mån nedbringas, föreslagit, att
å sådan ort semester för tjensteinnehafvare, som icke har
chefskap, i allmänhet förlägges till tid, då tjensten kan lemnas
utan vikarie.

Det har vidare ansetts lämpligt att i fråga om sådane
tjensteinnehafvare, som hafva sig anförtrodd uppbörd eller
ansvar för uppbörd, införa en bestämmelse, hvilken har sin
motsvarighet inom postverket och telegrafverket, nemligen att
desse tjensteinnehafvare skola vara pligtige begagna sig af dem
tillkommande semester å tid, som af generaltullstyrelsen bestämmes.

Föreskrifterna angående vikariatstjenstgöring under semester
samt godtgörelsen dervid återfinnas dels bland aflöningsvilkoren
uti § 2, dels ock uti § 18.

§ io.

I sammanhang med de vid 1878 års riksdag vidtagna förändringar
i afseende å uppställningen af tullverkets utgifts -

368

stater, hvarvid anslagen till jakt- och båtlega samt till hästlega
och resekostnader sammanfördes till ett anslagsbelopp,
erhöll generaltullstyrelsen enligt nådigt bref den 20 december
1878 bemyndigande att disponera berörda anslag för det dermed
afsedda ändamål; och lärer denna anordnings fortfarande
bestånd betingas af den styrelsen tillerkända rätt i fråga om
tjensteinnehafvares förflyttning från en till annan tjenstgöringsort.

Bestämmelser, motsvarande paragrafens senare del, förefinnas
i generaltullstyrelsens cirkulär den 15 januari 1885.

§ Il Beträffande

det ämne, i afseende hvarå denna paragraf innehåller
bestämmelser, eller frågan om tilldelande åt visse tullbetjente
af uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning,
hänvisas till hvad å sid. 226 och följande i betänkandet anförts.

§ 12-

Förmånen af fri läkarevård är sedan längre tid tillbaka
beredd tullverkets lägre vaktbetjening i Stockholm, Göteborg
och Malmö samt tullpersonalen i Dalarö, för hvilket ändamål
på tullverkets omkostnadsstat finnas uppförda särskilda arfvoden
till läkare å dessa platser. Medikamenter på tullverkets
bekostnad åtnjutas deremot endast af sjuke underbetjente på
tullverkets i Stockholm ordinarie stat.

Vid såväl statens jernvägar som post- och telegrafverken
är emellertid rätten till kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter
beredd personalen i betydligt större omfattning än vid
tullverket.

Det af Kongl. Maj:t den 3 maj 1901 utfärdade förnyade
aflöningsreglemente för tjenstemän och betjente vid statens
jernvägar innehåller i detta ämne följande bestämmelser.

»Kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter lemnas enligt
de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar, åt den vid

369

distrikten anstälda personalen äfvensom åt der anstälde betjentes
lios dem boende hustrur och oförsörjda barn.»

Uti det den 6 juni 1902 utfärdade aflöningsreg-lementet
för tjenstemän och betjente vid postverket är föreskrifvet, att
kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter lemnas enligt de
närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t meddelar, åt de vid distrikts-
och lokalförvaltningarna anstälde ordinarie och extra
betjente; och motsvarande bestämmelse återfinnes jemväl i det
samma dag utfärdade aflöningsreglementet för tjenstemän och
betjente vid telegrafverket.

Då komitén ansett samtlige ordinarie betjente vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning böra för
sin personliga del komma i åtnjutande af enahanda förmåner,
som beredts deras vederlikar inom nyssnämnda andra verk,
har komitén dock velat förorda den inskränkande bestämmelse
i afseende å medikamenter, att sådana må af tullverket bekostas,
endast i den mån deras nödvändighet bestyrkes af läkares
skriftliga ordination.

§ 13-

Naturligt är, att inom tullverket med dess å vidt skilda
orter tjenstgörande personal tjensteinnehafvares förflyttning
från tjenst å en plats till tjenst å en annan ofta kan medföra
högst betydande kostnader för familjens flyttning och bohagets
transport. Dessa utgifter blifva tydligen mest kännbara
för tjensteinnehafvare med jemförelsevis lägre aflöning, särskildt
betjente, och kunna för den obemedlade mången gång
rent af grundlägga ekonomiskt obestånd.

Då enligt komiténs förslag generaltullstyrelsens rätt att
utan ansökning förflytta tjensteinnehafvare från tjenst å en till
J^enst å annan ort skulle blifva betydligt utsträckt samt billigheten
torde fordra, att synnerligast vid dylik förflyttning
tjensteinnehafvaren i möjligaste mån besparas sådana olägenheter
deraf som de, hvilka nu berörts, har generaltullstyrelsen

370

synts böra berättigas att, der styrelsen så pröfvar skäligt, tilldela
tjensteman eller betjent, vid förflyttning från en till annan
ort, flyttningshjelp inom den verkliga flyttningskostnadens belopp.
Flyttningshjelp har dock ansetts icke böra ifrågakomma
i fall, då högre inkomst vid den nya tjensten kan påräknas,
likasom ock sammanlagda beloppet af de för ändamålet till
generaltullstyrelsens disposition stälda medel ansetts böra fixeras,
i hvilket senare afseende föreslagits, att till flyttningshjelp
skulle få från anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. m. utgå högst 2,000 kronor.

§ 14.

Vidkommande innehållet i denna paragraf hänvisas till, hvad
å sid. 96 och följande i betänkandet anförts angående behofvet
af förändrad anordning i fråga om uppbörd af tullafgift för
passagerareeffekter i städerna Stockholm, Göteborg, Helsingborg,
Malmö och Trelleborg.

§ 15-

Hittills hafva arfvoden åt föreståndarne för sådana förtullningsrätt
saknande tullkamrar, hvilka enligt komiténs förslag
hädanefter skulle benämnas tullexpeditioner, bestämts i samma
ordning som aflöningen åt tullverkets ordinarie tjenstemän och
betjente samt liksom aflöningsbeloppen uppförts i aflöningsstaten,
under det att arfvodena åt de gränsbevakningsbetjente,
hvilka förordnats att förestå förtullningsstation vid landgräns,
blifvit på förslag af generaltullstyrelsen bestämda af Kongl.
Maj:t samt utgått från anslaget till vikariatsersättning, extra
biträden m. m.

Med afseende å dessa olika arfvodens jemförelsevis ring''a
storlek — för närvarande vexlande mellan beloppen 200, 300
och 400 kronor — torde deras fastställande lika litet i ena som
i andra fallet vara en angelägenhet af tillräcklig betydelse för

371

att behöfva göras till föremål för Riksdagens pröfning, med
hänsyn hvartill komitén ansett båda dessa slag af arfvoden
skäligen kunna, efter förslag af generaltullstyrelsen, bestämmas
af Kongl. Maj:t.

§ 16-

Beträffande den i denna paragraf intagna bestämmelse om
rätt till begrafningshjelp hänvisas till hvad å sid. 305—307
i betänkandet blifvit i detta ämne anfördt.

§§ 17-19.

Dessa paragrafer innefatta bestämmelser om godtgörelse
till extra ordinarie tjensteman eller betjent, som förordnas att
bestrida ordinarie tjenst, af anledning att ordinarie tjensteinnehafvare
åtnjuter ledighet för sjukdom eller annat giltigt tjenstgöringsförhinder
(§ 17), eller som erhåller dylikt förordnande
i anledning af ordinarie tjensteinnehafvares tjensteresa eller
semester (§ 18), eller som till förstärkning af den ordinarie
personalen behörigen förordnas eller inkallas i längre eller
kortare tids tjenstgöring (§ 19).

De nu gällande bestämmelserna om godtgörelse åt extra
ordinarie tjensteman eller betjent, som i anledning af ordinarie
tjensteinnehafvares förfall förordnas att bestrida ordinarie tjenst,
återfinnas sammanförda i generaltullstyrelsens cirkulär den 15
januari 1885. Enligt dessa bestämmelser utgår i dylikt fall
dagtraktamente för följande tjenster med nedannämnda belopp,
nemligen:

för kontrollörstjenster med 2,400 kronors aflöning 4 kronor

» inspektorstjenster................................................... 3 »

» kammarskrifvaretjenster med 2,000 kronors

aflöning............................................................... 3 »

» kammarskrifvaretjenster med 1,800 kronors

aflöning............................................................... 2 » 50 öre

872

för öfveruppsyningsmanstjenster med 2,000 kronors
aflöning .................................................. 3 kronor

» öfveruppsyningsmanstjenster med 1,800 kronors
aflöning .................................................. 2 )) 50 öre

)) uppsyningsmanstjenster med 1,500 kronors

aflöning............................................................... 2 » 50 »

» uppsyningsmanstjenster med 1,200 kronors

aflöning.............................................................. 2 » 25 »

» gränsridaretjenster ................................................ 1 krona 75 »

» kustvakttjenster..................................................... 1 » 75 »

d vaktmästaretjenster i Stockholm o. Göteborg 2 » 50 »

)> » å andra orter med 1,200

eller 1,000 kronors aflöning
» vaktmästaretjenster med 900 kronors aflöning 1 krona 75

50 »
50 »
75 »
50 »
50 »
50 »

» » » 800 » ))

» kammarvaktmästaretjenster.............................

» roddaresysslor med 900 kronors aflöning.

» » T) lägre aflöning .............

)> kust roddaresysslor .........................................

» jaktbåtsmanssysslor.........................................

Detta traktamente skall utgå i främsta rummet af disponibla
lönen och tjenstgöringspenningarna vid den tjenst, som
den till traktamentet berättigade uppehåller, samt till derutöfver
erforderligt belopp af anslaget till vikariatsersättning, extra
biträden m. m. Då i nådiga brefvet den 8 januari 1875 finnes
stadgadt, att vid förfall för ordinarie innehafvare af tjenst
vid tullverket, utom sjelfva centralverket, tjensteinnehafvaren
skall, derest han ingått på 1875 års stat, till sin vikarie afstå
en fjerdedel af sin hela aflöning, utgår sålunda till vikarie
förordnad extra ordinarie tjenstemans eller betjents traktamente
i främsta rummet af sagda andel af aflöningen; dock
att, derest tjensteinnehafvaren åtnjuter ålderstillägg, af hvilket
han likaledes afstår en fjerdedel, denna del af ålderstillägget
icke tillfaller vikarien utan besparas tullverket.

373

Rörande ersättning åt extra ordinarie tjensteman eller betjent,
som i anledning af ordinarie tjensteinnehafvares tjensteresa
förordnas att bestrida tjenst, är för närvarande icke särskildt
stadgadt. Har deremot förordnande meddelats i följd af
semester för ordinarie tjensteman, gäller jemlikt nådiga brefvet
den 26 mars 1881, att kostnaden för vikariat icke får öfverstiga
half lön för den lägsta tjenstegraden inom den förvaltningsafdelning,
der ledighet åtnjutes, eller, om tjensteman i
lägsta grad der ej finnes anstäld, för motsvarande befattning
i sådan grad inom annan närmast jemförlig afdelning af tullförvaltningen.
Då innehafvare af lägsta tjenstegrad, kammarskrifvare,
åtnjuter lön af 1,500 kronor, utgår sålunda ersättning
för semestervikariat med 62 kronor 50 öre för månad
räknaat.

Hvad slutligen beträffar godtgörelsen åt de extra ordinarie
tjenstemän och betjente, som äro till tjenstgöring vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen inkallade, har
densamma till och med utgången af juni månad år 1900 för
hvarje särskild tjenst utgått med i allmänhet samma belopp,
som i generaltullstyrelsens ofvan omförmälda cirkulär är bestämdt
för extra ordinarie tjensteman eller betjent, hvilken i
anledning af förfall för ordinarie tjensteinnehafvare undfått
förordnande å motsvarande tjenst. Från och med den 1 juli
1900 utgår emellertid ifrågavarande godtgörelse till extra ordinarie
tjenstemän och betjente med högre belopp än nyss är
sagdt, i det att dagtraktamente, som icke öfverstiger tre kronor,
blifvit höj dt med tjugo procent af förut utgående belopp;
dock att extra ordinarie kammarskrifvare, som inkallas till
tjenstgöring i någon af städerna Stockholm, Göteborg, Helsingborg,
Malmö, Norrköping, Gefle eller Sundsvall, eger under
vissa vilkor åtnjuta ett till fyra kronor förhöjdt dagtraktamente.

De bestämmelser angående ersättning åt vid förfall för
ordinarie tjensteinnehafvare förordnad extra ordinarie tjensteman
eller betjent, hvilka innefattas i § 17 af aflöningsregle -

374

mentet, skilja sig som synes från de nu gällande i fråga om
beloppen af den för dag utgående godtgörelsen, hvilken ansetts
böra benämnas dagaflöning i stället för dagtraktamente. En
genomgående höjning har nemligen egt rum, betingad dels af
enahanda förhållanden, som föranledt komiténs förslag om ökad
aflöning för ordinarie tjensteinnehafvare, dels ock af det förhållande
att, enligt hvad upplyst blifvit, det stundom mött
svårighet att finna lämplige personer, villige att mot nu utgående
dagtraktamente mottaga förordnande å tjenst, hvars innehafvare
varit af förfall hindrad att tjenstgöra. I fråga om
flera tjenster, särskildt af de högre graderna, kommer emellertid
den föreslagna dagaflöningen endast undantagsvis att
utgå, då i allmänhet förordnande å desamma torde komma att
meddelas icke för extra ordinarie utan för ordinarie tjenstemän
och betjente, hvarvid bestämmelserna i § 2 af aflöningsreglementet
skola tillämpas.

Föreskriften att, derest extra ordinarie tjensteman eller
betjent, som förordnas att vid tjensteförhinder för ordinarie
tjensteinnehafvare förrätta dennes befattning, innehar årligt
arfvode, hvars belopp, för dag räknadt, öfverstiger dagaflöningen
enligt reglementet, han må bibehållas vid arfvodet och
dagaflöningen i stället disponeras för uppehållande af de med
arfvodesbefattningen förenade göromål, eger sin motsvarighet
i generaltullstyrelsens förenämnda cirkulär den 15 januari 1885.

Då den ersättning, som jemlikt gällande föreskrifter skall
af enskild person utgifvas för vissa tjensteförrättningar, får af
ordinarie tjensteinnehafvare uppbäras utan minskning i den
honom eljest tillkommande aflöning, lärer i regeln äfven vikarien
böra, utan afdrag å stadgad vikariatsgodtgörelse, komma
i åtnjutande af dylik särskild ersättning;, dock har vikariatsgodtgörelsen
ansetts icke böra utgå, såvida den af enskild
person för tjensteförrättning å ordinarie tjenstgöringstid och
ordinarie tjenstgöringsort utgifna ersättning uppgår till minst
samma belopp som dagaflöningen.

375

Hvad beträffar godtgörelse till extra ordinarie tjensteman
eller betjent, som i anledning af ordinarie tjensteinnehafvares
tjensteresa eller semester förordnas att bestrida ordinarie tjenst,
har komitén, på sätt § 18 utvisar, funnit någon för alla fall
gällande föreskrift i berörda afseende icke böra meddelas utan
ansett lämpligt, att bestämmandet af sagda godtgörelse öfverlemnas
åt generaltullstyrelsen, dock med den inskränkning att
ersättningen icke i något fall må sättas till högre belopp, än
som enligt § 17 skolat utgå för förordnande i der afsedt fall
å motsvarande tjenst.

I fråga om ersättningen åt extra ordinarie tjenstemän och
betjente, som erfordras till förstärkning af den ordinarie personalen
vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen
och fördenskull antingen — såsom förhållandet är med biträdande
kammarskrifvare och innehafvare af likartade arfvodesbefattningar
— behörigen förordnas eller ock af vederbörande
lokala tullmyndighet, efter generaltullstyrelsens medgifvande,
inkallas till tjenstgöring, synes bestämmanderätten allt fortfarande
böra tillkomma nämnda styrelse; och ehuruväl den dagaflöning,
som i ty fall kan bestämmas, icke utan att särskilda
omständigheter dertill föranleda bör sättas till högre belopp,
än som i § 17 stadgas, lärer dock, med afseende å nödvändigheten
för styrelsen att i hvarje fall anskaffa erforderliga arbetskrafter,
någon ovilkorligen bindande föreskrift icke kunna i
detta afseende meddelas. I enlighet med dessa grundsatser
har § 19 affattats.

§ 20-

I denna paragraf har, under förutsättning att den nya
staten träder i tillämpning med ingången af år 1904, intagits
föreskrift om ovilkorlig tillämpning af aflöningsreglementet å
alla dem, som derefter tillträda tjenster vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, hvaremot åt dem,
som dessförinnan tillträdt innehafvande befattning, lemnats

376

valfrihet under viss tid att öfvergå på 1904 års stat och dermed
blifva underkastade reglementets föreskrifter eller att bibehållas
vid förut gällande aflöningsförmåner och att vara underkastade
de för dessas åtnjutande gifna bestämmelser. Komitén
har emellertid förutsatt, att för underlättande af öfvergången
till den nja staten bestämmelser kunde komma att meddelas
angående ovilkorlig skyldighet att ingå å ny stat för dem, som
hädanefter utnämnas till tjenster å den gamla staten.

Då det generaltullstyrelsens underdåniga förslag till tullverkets
utgifts stater, som lägges till grund för Kongl. Maj:ts
framställning i samma ämne till näst derefter sammanträdande
Riksdag, skall till Kongl. Maj:t ingifvas före medlet af november
månad, har det, i syfte att specificerad öfvergångsaflöningsstat
må kunna föreläggas 1904 års Riksdag, synts lämpligt,
att den 1 november 1903 bestämmes såsom den dag, före
hvilken sådan anmälan om öfvergång till ny stat, som nyss
omförmälts, bör göras.

Angående slutet af ifrågavarande paragraf hänvisas till
hvad här ofvan under § 2 anförts.

§ 21.

Föreskriften i denna paragraf, i den mån densamma icke
blifvit i betänkandet berörd i sammanhang med frågan om
tjensteinnehafvares i tullverket aflöningsförmåner, öfverensstämmer
med kongl. kungörelsen den 21 december 1900 angående
skyldighet för innehafvare af tjenstebefattningar vid
tullverket och postverket att vara underkastade förämirade bestämmelser
i fråga om rätt till åtnjutande af pension.

Sammanfattning af komiténs förslag jemte beräkning af förslagets

ekonomiska innebörd.

1 korthet sammanfattadt innebär komiténs förslag hufvudsakligen
följande, nemligen:

att den från 1901 års början vid generaltullstyrelsens kanslibyrå
å extra stat inrättade notarietjensten uppföres å ordinarie
stat (sid. 7—10);

att de två likaledes från 1901 års början vid revisionsbyrån
å extra stat inrättade revisorstjensterna uppföras å ordinarie
stat (sid. 10, 11, 14);

att å revisionsbyråns stat inrättas en för byråns statistiska
afdelning afsedd aktuarietjenst (sid. 11—14);

att benämningen för den nuvarande revisorn och statistikern
å revisionsbyrån förändras till förste aktuarie (sid. 14);

att aflöningen vid de föreslagna nya tjensterna hos generaltullstyrelsen
skall utgå med enahanda belopp som vid öfriga
dervarande tjenster i första lönegraden (sid. 14);

att förordnande å de från och med år 1901 å tullverkets
extra aflöningsstat uppförda tjenster inom centralverket ej
mindre än vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen
skall för beredande af rätt till ålderstillägg räknas
tjensteinnehafvare till godo, såsom om tjensten varit på vanligt
sätt tillsatt medelst konstitutorial (sid. 15, 359);

att det å generaltullstyrelsens stat nu uppförda fasta anslaget
till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar
åt extra biträden m. m. med delvis förändrad benämning upptages
såsom förslagsanslag till belopp af 43,000 kronor, deraf
högst 3,000 kronor till flitpenningar (sid. 15—18);

att benämningen tullexpedition antages för de tullkamrar,
som nu förestås af så kallade »tullkammareföreståndare)), samt
att tullverkets ombud å dessa tullplatser i stället erhålla benämningen
tullexpeditionsföreståndare (sid. 37);

378

att vid riksgränsen belägen tullinspektion i stället benämnes
gränsinspektion och dess föreståndare gränsinspektor i stället
för tullinspektor (sid. 37);

att benämningen tullstation för öfriga förtullningsplatser
vid riksgränsen förändras till gränsstation, som förestås af
gränsstationsföreståndare (sid. 37);

att jemte öfverinspektor eller tullförvaltare anstäld andre
chef för tullförvaltning eller tullförvaltningsafdelning benämnes
öfverkontrollör och att i sammanhang härmed benämningen
»andre kontrollör» ändras till kontrollör (sid. 37);

att tullförvaltningen i Höganäs förändras från tullkammare
med kontrollör såsom föreståndare till inspektion med tullinspektor
såsom föreståndare (sid. 37—40);

att tullförvaltningen i Malmö, i likhet med tullförvaltningarna
i Stockholm och Göteborg, organiseras med sjelfständiga
tullförvaltningsafdelningar (sid. 40—45);

att en utaf cheferne för de sålunda till inrättande föreslagna
tullförvaltningsafdelningarna i Malmö förordnas att,
jemte bestridande af innehafvande tjenst, tills vidare under
viss tid såsom tulldirektör utöfva chefskap öfver samtliga dessa
afdelningar (sid. 43—45);

att en öfveruppsyningsmanstjenst vid tullbevakningen i
Malmö utbytes mot en bevakningskontrollörstjenst vid tullbevakningsinspektionen
derstädes (sid. 45);

att vid en hvar af tullkamrarna i Åhus, Halmstad och
Karlstad anställes en jemte tullförvaltaren ansvarig öfverkontrollör
(sid. 46—52);

att kontrollörstjensten vid tullkammaren i Visby utbytes
mot en kammarskrifvaretjenst (sid. 52—54);

att den vid tullkammaren i Karlshamn nu befintliga kontrollörstjensten
med chefskap utbytes mot kontrollörstjenst
utan chefskap (sid. 52—54);

att kontrollörstjensterna vid tullbevakningsinspektionerna
i Stockholm och Göteborg indragas (sid. 54—56);

379

att tre öfveruppsyningsmanstjenster vid tullbevakningen i
Stockholm utbytas mot två bevakningskontrollörstjenster vid
tullbevakningsinspektionen derstädes (sid. 56—59);

att tre öfveruppsyningsmanstjenster vid tullbevakningen i
Göteborg utbytas mot tre bevakningskontrollörstjenster vid
tullbevakningsinspektionen derstädes (sid. 56—60);

att tullkammaren i Grisslehamn indrages samt derstädes i
stället inrättas tullstation med uppsyningsman såsom föreståndare
(sid. 60—62);

att Kungelfs stapelstadsrätt förklaras hvilande tills vidare
(sid. 62—64);

att tullkamrarna i Trosa, Laholm och Åmål indragas (sid.
66, 67);

att tullinspektionen i Engelholm indrages (sid. 67, 68);
att tullstationerna i Dalarö, Sandhamn och Furusund förändras
till tullinspektioner (sid. 68—70);

att tullstationerna i Öregrund, Barösund och Nordmaling
skola förestås af uppsyningsmän i stället för öfveruppsyningsmän
(sid. 71 — 73);

att tullstationerna i Torekow och Borgholm förändras till
tullexpeditioner (sid. 73, 74);

att tullstationen i Ratan förflyttas till Sikeå (sid. 74—76);
att tullstation med uppsyningsman såsom föreståndare inrättas
i Smögen (sid. 76—80);

att tullstationen i Medskogen förändras till gränsinspektion
(sid 80—82):

att sjutton öfveruppsyningsmanstjenster och två uppsyningsmanstjenster,
hvilkas innehafvare hufvudsakligen bestrida packhusgöromål,
förändras till kammarskrifvarebefattningar (sid.
82—88);

att för utöfvande af åklagaremagten i tullmål inom Norrbottens
län anställes en fjerde tullfiskal (sid. 89—95);

att tullfiskalerna skall åligga, hvar inom sitt distrikt, att
efter generaltullstyrelsens förordnande föra talan eller i sådant

380

afseende lemna biträde i tullmål, jemväl der sådana hittills
anhängiggjorts och utförts ensamt af vederbörande tullförvaltningsföreståndare
(sid. 91—95);

att generaltullstyrelsen berättigas att åt ordinarie tjenstemän
i städerna Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Malmö och
Trelleborg uppdraga bestyret med tullbehandling af från utlandet
ankommande resandes effekter samt med uppbörd och
redovisning af derför inflytande tullafgift mot särskild godtgörelse,
i den mån samma bestyr måste förrättas nattetid eller
eljest utom stadgad tjenstgöringstid och hinder möter för medgifvande
af motsvarande lindring i den ordinarie tjenstgöringen
(sid. 96—98);

att särskilda medel ställas till generaltullstyrelsens förfogande
för vidtagande af vissa åtgärder, egnade att underlätta
tullpersonalens utbildning i och för tjensten — utdelande af
stipendier och anordnande af föreläsningskurser — (sid. 98—102);

att i städerna Eskilstuna och Örebro, hvilka fullgjort föreskrifna
vilkor för åtnjutande af stapelstads- samt nederlagsoch
tran situ pplagsrätt, tullpersonal uppföres å ordinarie stat
(sid. 119, 120, 154, 155);

att befälhafvarens för kustbevakningen i Skåne distrikt
utsträckes till att omfatta äfven Blekinge och att denne tjenstemansbenämning
förändras till kustbevakningschef (sid. 169—171);

att en kustbevakningschef anställes för Hallands samt
Göteborgs och Bohus län (sid. 171);

att, med upphäfvande af den i vissa kusttrakter förekommande
militära organisationen för kustbevakningen, denna bevakning
i sin helhet organiseras såsom en civil och alltså under
krigslagarna icke lydande kår (sid. 173, 174);

att för användning vid kustbevakningen i Stockholms skärgård
anskaffas en bevakningsångare (sid. 175—178);

att den för kustbevakningsångarne afsedda maskinpersonal
må, utan att anställas å stat, förhyras för längre eller kortare
tid i sänder (sid. 179, 192);

381

att chefskapet öfver gränsbevakningen skall utöfvas, inom
Dalsland, Vermland och Dalarne af en sjelfständig, direkte
under generaltullstyrelsen lydande »gränsbevakningschef», vid
gränsen mot Finland af en under tullkammaren i Haparanda
lydande ))gränsöfveruppsyningsman)) samt inom Bohuslän och
Jemtland af tullförvaltarne i Strömstad och Östersund (sid.
198—203);

att utgifterna för eldning, städning och belysning af tullförvaltningarnas
tjenstelokaler i samtliga stapelstäder och de
öfriga städer, der tullkamrar under tullförvaltares öfverinseende
finnas inrättade, samt å de platser vid riksgränsen, der gränstullkamrar
finnas anordnade, skola, likasom enahanda utgifter
för de åt bevakningspersonalen upplåtna vaktrum, godtgöras
af tullverkets medel, äfvensom att kostnaderna för erforderliga
skrifmaterialier vid sagda tullförvaltningar skola af tullverket
bestridas (sid. 221—226);

att betjente vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och
gränsbevakning, med undantag af öfveruppsyningsmän, skola,
i den mån de enligt meddelade föreskrifter böra vara uniformerade,
efter generaltullstyrelsens bestämmande tilldelas
uniformspersedlar in natura eller, i fall der sådant finnes för
tullverket fördelaktigare, kontant ersättning för hela eller en
del af beklädnadskostnaden, allt enligt närmare föreskrifter i
reglemente, som af styrelsen fastställes (sid. 226—228);

att tjenstemän och betjente skola med afseende å rätt till
ålderstillägg indelas hvardera gruppen i tre grader, till grund
för hvilken indelning lägges begynnelseaflöningen vid de särskilda
befattningarna (sid. 238—244);

att vid befordran från tjenst i närmast lägre ålderstilläggsgrad
vederbörande tjensteinnehafvare skall tillgodoräknas den
tid, intill fem år, under hvilken han tilläfventyrs innehaft och
bestridt tjenst i berörda grad, sedan han der intjenat stadgad
tid för tillträde af hela ålderstillägget (sid. 245—247);

382

att, derest tjensteman eller betjent, som från tjenst i lägre
ålderstilläggsgrad befordrats till tjenst i högre sådan grad, vid
den förra befattningen på grund af intjenadt ålderstillägg uppburit
aflöning till högre belopp, än honom vid den nya befattningen
tillkommer, han skall ega såsom personligt aflöningstillägg
uppbära skilnaden, intill dess aflöningen vid den nya
tjensten genom intjenande af ålderstillägg stigit till det förut
innehafda beloppet (sid. 245—247);

att förmånen af semester, som hittills tillkommit tjenstemännen
vid lokalförvaltningen i rikets stapelstäder under en
månad årligen, skall beredas jemväl öfrige tjenstemän vid tullverkets
lokalförvaltning under lika lång tid äfvensom öfveruppsyningsmän
och uppsyningsmän under femton dagar årligen
(sid. 364—-367);

att betjent, som icke är berättigad till semester, må, i den
mån i sådant afseende till vikaries ersättande anvisadt anslag
— af komitén föreslaget till 10,000 kronor — förslår, kunna tilldelas
ledighet under högst femton dagar af kalenderår med
bibehållande af sin aflöning (sid. 364—367);

att kostnadsfri läkarevård jemte medikamenter efter läkares
skriftliga ordination skall lemnas ordinarie betjente enligt de
närmare föreskrifter, Kongl. Maj:t meddelar (sid. 368, 369);

att generaltullstyrelsen må sättas i tillfälle att under vissa
vilkor tilldela flyttningshjelp åt tjensteman eller betjent, som
förflyttas från tjenst å en till tjenst å annan ort (sid. 369, 370);

att, i händelse tjensteman eller betjent aflider i följd af
olyckshändelse, timad under tjensteutöfning, ett belopp, motsvarande
den aflidnes aflöning eller arfvode för en månad, må
såsom begrafningshjelp tilldelas hans dödsbo (sid. 307, 371);

att inom de olika tjenstegraderna antalet tjenster, för hvilka
staten icke upptager bestämd tjenstgöringsort, skall, jemfördt
med antalet nu å ordinarie och extra stat uppförda motsvarande
befattningar, blifva följande:

383

	Enligt komiténs	Nu å stat uppförda
Lokalförvaltningen: Kontrollörer.................................................	förslag till stat.	ordinarie stat.	extra stat.	summa.
*) 46	21	16	37
Tullfiskaler...................................	4	3	_	3
Kammarskrifvare............	141	74	38	112
Inspektörer.................	10	6	—	6
Öfveruppsyningsmän...........	2) 9	37	2	39
Uppsyningsman............	8) 75	64	3	67
Vaktmästare...................................................	4) 502	453	39	492
Kammarvaktmästare..................................	10	6	3	9
Roddare.........................................................	53	57	—	57
Kustbevakningen: Kustbevakningsförman (motsvarar kustsergeant).... Jaktnppsyningsmän (motsvara jemväl kustser-	1	\ 44		44
geanter)........................ Kustuppsyningsmän (motsvara jemväl kustvakter till sjös) ...............	39 66	) 62	2	64
Kustvakter (motsvara kustvakter till häst och till fot).................	37	58		58
Kustroddare (motsvara jemväl jaktbåtsmän och roddare vid yttre bevakningen;.............	262	281	—	281
Gränsbevakningen : Gränsöfveruppsyningsman (motsvarar nuvarande gränsbevakningschef) ..	1		1	1
Gränsuppsyningsmän (motsvara gränssergeanter)...	4	—	2	2
Gränsvakter (motsvara gränsridare)....................	128	63	26	89

*) Häribland inberäknad en uppbördskassör vid uppbördskontoret i Stockholm samt
sex bevakningskontrollörer vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och
Malmö.

2) Häribland inberäknade två öfveruppsyningsmän, afsedde att vara befälhafvare å
kustbevakningsångame.

3) Häribland inberäknade två uppsyningsman, afsedde att vara anstälde å kustbevakningsångame.

*) Häribland inberäknade fyra vaktmästare, afsedde att vara anstälde å kustbevakningsångame.

384

Beträffande komiténs förslag till aflöning för den ordinarie
tullpersonalen hänvisas till komiténs förslag till aflöningsstat
och i fråga om godtgörelse för den extra ordinarie personalens
tjenstgöring till förslaget till aflöningsreglemente

§§ 17-19.''

Sammanställas tullverkets utgiftsstater, sådana de äro faststälda
för år 1903 och sådana de blifvit af komitén föreslagna
för år 1904, får en dylik öfversigt följande utseende:

	1903 års stat.	Komiténs
	förslag till stat.	Ökning.	Minskning.
Ordinarie aflöningsstaten...........................	2,216,300	2,632,500	416,200	—
Extra » ...........................	217,600	—	—	217,600
ÅlderstiUäggsstaten..................................	220,000	250,000	30,000	—
Öfvergångsaflöningsstaten..........................	4,000	4,000	—	—
Indragningsstaten .................................... Pensionsstaten för afskedade tjensteman och	7,300	5,680		1,620
betjente............................................. Pensionsstatema för aflidne tjenstemäns och	227,000	300,000	73,000
betjentes efterlemnade enkor och barn...	41,800	35,000	—	6,800
Omkostnadsstaten ....................................	265,600	452,820	187,220	—
Afkortningar, förslagsanslag.......................	—	30,000	30,000	—
Summa kronor	3,199,600	3,710,000	736,420	226,020

Skiluaden mellan tillökningen..............................	kr.	736,420: —
och minskningen................................................	»	226,020: —
utgör ..........................................................................	kr.	510,400: —
hvilket belopp, sammanlagdt med slutsumman af 1903 års stater.........................................	»	3,199,600: —
gifver staternas slutsumma enligt komiténs förslag .........................................................	kr.	3,710,000: —

385

En jemförelse mellan sistnämnda belopp
samt nuvarande årliga omkostnaderna för tullverket,
utgörande enligt tullverkets hufvudbok
för år 1901, med inberäknande dock af dyrtidstillägg
endast för lokalförvaltningen samt
kust- och gränsbevakningen ............................. kr. 3,352,807: —

gifver till resultat, att komiténs förslag beräknas
medföra en ökning af.......................... » 357,193: —

hvilket belopp dock bör minskas med ............ » 30,000: —

utgörande i komiténs förslag till utgiftsstater
upptaget anslag till afkortningar af tullmedel
— en utgift, hvilken utan anslag- hittills
blifvit. i räkenskapen afFörd — i följd hvaraf
ökningen af kostnaderna för tullverket skulle
belöpa sig till....................................................... v 327,193: —

Slutsumman af tullverkets utgiftsstater, sådana de vid
senaste allmänna omreglering faststäldes för år 1876, uppgick
till 2,509,000 kronor. I förhållande till 1876 års utgiftsstater
innebär sålunda komiténs förslag — anslaget till afkortningar
frånräknadt — en ökning af 1,171,000 kronor.

Fäster man emellertid, såsom tillbörligt torde vara, afseende
vid storleken af den uppbörd, som genom tullverket
förmedlas, och ställer verkets omkostnader i förhållande till
denna uppbörd, finner man:

att, under det uppbörden af tullmedel samt fyr- och båkmedel
under femårsperioden 1876—1880 uppgick till i medeltal
26,757,303 kronor om året, utgifterna för tullverket samtidigt
belöpte sig till i medeltal 2,440,394 kronor årligen, hvilket utgör
9,12 procent af uppbörden; samt

att i fråga om år 1904, då komiténs förslag till stat skulle
träda i tillämpning, en dylik beräkning — utförd under antagande
att nämnda år ej mindre uppbörden skulle komma att

386

uppgå till samma belopp, som i medeltal under de senaste fem
åren influtit, eller 54,477,843 kronor, än äfven att tullverkets
omkostnader komme att till beloppet sammanfälla med utgiftsstaternas
slutsumma — gifver till resultat, att utgifterna skulle
belöpa sig till 6,75 procent af uppbörden.

Vid tillämpning af komiténs förslag till stater skulle sålunda
omkostnadsprocenten komma att blifva betydligt lägre,
än hvad förhållandet var under tiden närmast efter senaste
omreglering af tullverkets stater.

En sammanställning af tullverkets utgiftsstater för år 1876
med utgiftsstaterna enligt komiténs förslag utvisar, att de
stater, i afseende å hvilka största olikheten råder, äro aflöningsstaten,
pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
samt omkostnadsstaten. Hvad den sistnämnda angår,
är att märka, dels att derå nu uppförts åtskilliga anslag,
hvilka sakna motsvarighet i förut gällande stater — i hvilket
afseende särskildt må nämnas anslagen till tullbetjentes beklädnad
och beväring samt till yngre tulltjenstemäns utbildning
i tulltjensten — dels ock att vissa anslag under en följd
af år varit upptagna till lägre belopp, än som motsvarat derå
anvisade utgiftsbehof. Likaledes är med afseende å nyssnämnda
pensionsstat förhållandet, att den nu föreslagna höjningen
rätteligen bort, för att bringa anslagssumman till öfverensstämmelse
med de verkliga utgifterna, vidtagas för längre
tid sedan. Såsom i betänkandet framhållits, hafva nemligen,
samtidigt dermed att anslaget för närvarande är upptaget tf
ett belopp af 227,000 kronor, utgifterna från samma anslag
uppgått till i medeltal under de sista fem åren 300,000 kronor
eller samma belopp, hvartill anslaget i komiténs förslag
uppförts.

Beträffande aflöningsstaten torde böra uppmärksammas,
bland annat, dels att sedan år 1876 åtskilliga nya tullförvaltningar
tillkommit, dels ock att den relativt största höjningen

387

å ifrågavarande stat föranledes af den väsentliga förstärkning
af gränsbevakningspersonalen, som under senare tider måst
vidtagas, i följd hvaraf denna personals aflöning, som i 1876
års stat uppgick till endast 22,550 kronor, enligt komiténs
förslag belöper sig till ej mindre än 127,400 kronor.