UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1903:4)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

DEN FÖR UTREDNING ANGÅENDE LÄMPLIGA ÅTGÄRDER

FÖR

AF KONGL. MAJ:T DEN 6 OKTOBER 1896 FÖRORDNADE KOMITÉ

STOCKHOLM

KUNQL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1899

. f

j i

f J

'' L.S ‘

• ■ **''. s M , •■!

,j!j!/i; /■: /jj] v wmm

• itfp4 i( .■''! ,/ i.j . j

i ; / .i . i :

j''r \ M/s''.-,

V i

Till KONUNGEN.

;nn

.».vr i;

I !

Med anledning af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 13 maj
1896 derom framstälda begäran har Eders Kongl. Maj:t den 16 oktober
samma år funnit godt att åt en särskild komité, dertill undertecknade

och numera aflidne hemmansegaren P. G. Näslund i Hagaris nådigst
blifvit förordnade, uppdraga att utreda, hvilka åtgärder lämpligen kunde
vidtagas för vinnande af en tillfredsställande vård af de enskilda skogarne,
och att uppgöra de förslag, hvartill denna utredning med hänsyn till de
inom olika landsdelar rådande förhållanden gåfve anledning.

Till fullgörande af detta uppdrag får komitén härmed underdånigst
öfverlemna nedanstående betänkande och

Förslag till förordning angående ändringar i Kongl. Maj:ts nådiga förordning,
angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket
den 26 januari 1894,

Förslag till förordning angående förvaltningen af städernas skogar,

Förslag till förordning angående förvaltningen af sockenallmänningarne och
besparingsskogarne i Kopparbergs och Gefleborgs län,

Förslag till förordning angående afgäld för utsyning af virke inom de
sex norra länen,

Förslag till förordning angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afverkning å ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens län,
Förslag till lag angående vården af enskildes skogar,

Förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser,

Förslag till lag angående skogsvårdsafgifter,

Förslag till lag angående skyldighet för skogsegare att vid upplåtelse af
rätt till skogsafverkning nedsätta visst penningebelopp,

Förslag till lag angående tiden för nyttjanderätts aftals bestånd,

Förslag till lag angående ändring i Kongl. Maj:ts nådiga förordning om
egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet
den 21 december 1857,

Förslag till lag angående fjellskogar och skyddsskogar,

Förslag till lag angående ändring af §§ 2, 76 och 78 af Kongl. Majrts
förnyade nådiga stadga om skiftesverket den 9 november 1866, och
Förslag till lag angående allmänningsskogars bildande.

De från flertalets åsigt i förekommande frågor afvikande meningar
visse komiterade yttrat bifogas. Stockholm den 9 september 1899.

Underdånigst
F. von ESSEN.

Hugo Tamm.

C. M. Sjögreen.

Bernhard Martin.
Chr. Rappe.

A. Asker.

Oloe Jonsson i Hof.

Th. örtenblad.

X underdånig skrifvelse den 13 maj 1896 anhöll Riksdagen, att Kongl. Redogörelse
Maj:t ville tillsätta en komité af sakkunnige män för att utreda, hvilka
åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en tillfredsställande håll.
vård af de enskilda skogarne, och derefter framlägga de förslag, hvartill
denna utredning, med hänsyn till de inom olika landsdelar rådande förhållanden,
gåfve anledning. I denna skrifvelse erinrade Riksdagen derom,
att, sedan domänstyrelsen i utlåtande den 18 februari 1895 afgifvit förslag
angående åtgärder till den enskilda skogshushållningens främjande, rikets
länsstyrelser och landsting lemnats tillfälle att deröfver yttra sig. Uti
samtliga dessa yttranden — med undantag för några få, uti hvilka dock
särskildt betonats, att det gälde endast vederbörande län — framhölls det
nödvändiga i att något gjordes på lagstiftningens väg för vården af de
skogsmarker, som befunne sig i enskildes ego. Men lika enig som man varit
härom, lika skiljaktiga blefvo meningarne, då det gälde att afgöra hvilka
lagstiftningsåtgärder, som i detta hänseende borde vidtagas, en meningsskiljaktighet,
som vore förklarlig, då i de afgifna yttrandena från många
håll framhölles, att förhållandena inom landets olika delar vore från hvarandra
så vidt skilda, att en skogslag icke kunde i alla sina bestämmelser
gälla för hela riket eller större delen deraf. Detta förhållande hade ock
varit ett af de mest använda skälen för det ganska allmänna afstyrkandet
af domänstyrelsens förslag. Riksdagen medgaf ock, att det icke kunde
förnekas, att lagstiftningen för vården om de enskilda skogarne icke kunde
för vårt land, med dess olikheter i jordmån, klimat och befolkningsförhållanden,
lämpligen gifva enahanda bestämmelser för de olika delarne
af landet. Då emellertid behofvet af en förbättrad skogsvård inom landet
kunde anses vara allmänt erkändt och uttaladt, och detta behof för hvarje
år blefve mera trängande och vore egnadt att mångenstädes framkalla berättigade
farhågor, om icke snar rättelse komme att ske, ansåge Riksdagen
det icke vara välbetänkt att på grund af denna angifna svårighet den så
vigtiga frågan undanskötes och gjordes helt och hållet beroende af initiativ
från landstingen, helst det kunde sägas, att deras meningar i frågans Imf Skogskomitén.

I. 1

vudsakligaste del redan vore uttalade. Då denna fråga vid föregående
tillfälle i Riksdagen behandlats, hade den farhåga uttalats, att den ifrå^asatta
lagstiftningsåtgärden skulle kunna fördröja eller förhindra fastställelse
å förslag som ett eller annat landsting redan vore betänkt på att framlägga.
Men denna farhåga syntes så mycket mindre berättigad, som det
vore betonadt, att frågan icke kunde lösas endast genom antagandet af en
gemensam lag.

Ehuru således, såsom ofvan framhållits, en för alla orter lämplig
gemensam lag sannolikt icke kunde erhållas, hölle Riksdagen dock före,
att det gåfves vissa hufvudgrunder, hvilka kunde vara gemensamma, och
på hvilka lagen hvilade, under det att dertill komme särskilda bestämmelser
olika för de särskilda orterna med hänsyn till der befintliga olika
förhållanden. Att vid särskiljandet af de bestämmelser, hvilka borde såsom
allmänna antagas och dem, som derutöfver erfordrades för de särskilda
orterna, svårigheter kunde möta, ville Riksdagen icke förneka, men
antoge dock, att dessa svårigheter kunde öfvervinnas, då frågan komme
under vederbörlig pröfning.

I de flesta af de yttranden, som afgifvits i anledning af domänstyrelsens
förslag, hade betonats lämpligheten af en lagstiftning, som, utan
att ingripa i den enskildes förfoganderätt öfver skogen, endast ålade honom
att efter afverkning af skog sörja för dess återväxt; och hölle Riksdagen
före, att ett stadgande om sådan skyldighet för skogsegare är af den årt,
att det lämpar sig för hela landet med undantag möjligen för de allra
nordligaste delarne deraf. Frågan om sättet för åstadkommande af återväxt
vare sig genom sådd, genom plantering eller genom sjelfsådd, ansåge
Riksdagen icke kunna bestämmas lika för hela landet, utan borde bestämmelserna
härom lämpas efter de olika landsdelarnes olika förhållanden,
och det gemensamma lagstadgandet stanna dervid, att skogsegaren inom
viss tid skulle visa, att föreskriften för återväxtens befrämjande fullgjorts.
Beträffande påföljden för underlåtenhet att sörja för återväxten efter verkstäld
afverkning hade ifrågasatts dels, såsom i gotlandslagen stadgades,
bestämmelser om förbud för skogsegaren att nyttja sin öfriga skog för
annat än husbehof, dels ock viten och vidtagande af de för återväxten
erforderliga åtgärder på jordegarens bekostnad, då denne oaktadt påminnelse
tredskades att fullgöra sin skyldighet i detta hänseende. Hvilken af
dessa bestämmelser finge anses ega företräde framför den andra, derom
tilläte sig Riksdagen emellertid icke att göra något uttalande. Likaså
ansåge Riksdagen, att uti en för landet i dess helhet gällande lag kunde
gifvas allmänna bestämmelser mot en skadlig öfverafverkning af skog,
ehuru detaljstadgandena härom torde böra vara olika för skilda delar af

landet. Riksdagen ville derjemte framhålla, att såsom en åtgärd i förutnämnda
syfte äfven kunde ifrågasättas, att staten skulle tillerkännas rätt i
vissa fall att expropriera afverkad skogsmark, der jordegaren underlåtit
hvad honom med afseende å skogens återväxt ålegat, och att staten torde
böra hafva sin uppmärksamhet rigtad på att söka förvärfva till skogsvård
tienliga kalmarker vare sig för bildande af kronoparker eller allmänningar.

Då emellertid föreskrifter om skyldighet att sörja för återväxten i flera
fall icke skulle medföra den åsyftade verkan, om ej den uppväxande ungskogen
åtminstone under någon tid skyddades, så ansåge Riksdagen, att
stadganden i detta syfte borde meddelas vare sig genom begränsning åt
betesrätten eller på annat sätt. Såsom en allmän bestämmelse borde ock
ingå ett stadgande om kontroll öfver lagens efterlefnad. Mot framstäldt
förslå0, att kommunalnämnden skulle utöfva denna kontroll, hade af många
utaf de myndigheter, som uttalat sig i frågan, invändning gjorts, under
det att å andra sidan detta förslag af flera förordats. Utan att bestämdt
crifva företrädet åt den ena eller andra af dessa meningar, ansåge Riksdagen
dock, att ifrågavarande kontroll icke borde öfverlemnas uteslutande
åt kommunalnämnden utan i sista hand åligga skogsstatens tjensteman.

Till sist ville Riksdagen framhålla, hurusom det syntes Riksdagen vara
önskligt, att undantag från de förpligtelser, som ålades enskild skogsegare
rörande vården af hans skog, skulle kunna medgifvas egare af mindre

skogsområde. , .

Syftet med komiténs tillsättande, sådant det finnes antydt i Riks- Arbetsredo dagens

skrifvelse, har synts göra det till en pligt för komitén att söka se.
förskaffa sig en, såvidt möjligt, fullständig och tillförlitlig kännedom angående
skogshushållningen inom rikets i sådant afseende vigtigaste orter.

Komitén har derför, med Kongl. Maj:ts tillstånd, under sommaren 1897
företagit resor inom skilda delar af landet. Dervid har inom Vesternorrlands,
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län möten hållits med
befolkningen för utrönande af dess uppfattning i frågan och inhemtande
af upplysningar. Vid dessa möten hafva hållits protokoll, som återfinnas

under litt. C. i del III af detta betänkande. _

Tillika hafva genom konungens befallningshafvande i länen infordrats
upplysningar angående den betydelse trävarurörelsen inom de skilda länen
haft och har för ortens befolkning äfvensom angående den verksamhet för
skogshushållningen, som utöfvats af vederbörande hushållningssällskap och
landsting. De på grund häraf inlupna yttranden återfinnas under litt. B.
i del III af detta betänkande.

Vidare hafva från samtliga öfverjägmästare och revirförvaltare i
riket infordrats utlåtanden öfver ett antal frågor angående den enskilda

Utländsk

skogslag stiftning.

Frankrike

skogshushållningen. Dessa frågor och de till svar å desamma afgifna
yttranden finnas samlade under litt. A i del III af betänkandet.

■ k +«'' i u*låtande? komitén i öfrigt af olika myndigheter mottagit skola
beröras™omformälas 1 sammanhang med de frågor, som i dem

o , Innan komité!) emellertid går att redogöra för den uppfattning angaende
skogarnes tillstånd i skilda delar af landet, hvartill komitén med
stöd åt ofvan angifna upplysningar och på grund af egna iakttagelser
komimt torde det vara på sin plats att gifva en kortfattad framställning
åt de hufvudsakliga dragen i utländsk och svensk lagstiftning angående
de enskilda skogame och de resultat, som derigenom ernåtts.

, , Frankrike hade genom skogsordningar redan under sextonde år hundradet

presterskapets och kommunernas nyttjanderätt å dem tillhörande
. ,°.far b dvit begränsad, men först genom Colberts ordonnance år 1669
inlördes äfven för de enskildes skogar sträng statsuppsigt. I sammanhang
dermed sökte man jemväl bereda kronan inkomster, på det sätt att försäljningåt
skogsprodukter fick företagas endast under statsuppsigt, dervid ända till
hälften af inkomsterna tillföll kronan. Dessa föreskrifter jemte andra dylika
rörande skogshushållningens tekniska detaljer blefvo emellertid för (ordegarne
olidliga och verkade motsatsen till hvad som åsyftats. Efter tillfämpmng
under mera än ett århundrade hade denna lagstiftning sålunda
hvarken kunnat hindra, att skogarne råkat i ett allt sämre tillstånd, eller
att skogsarealen förminskats. Vid den stora revolutionen bröt man derför
helt och hållet med grundsatsen att reglementera den enskildes skogshushallning
Genom lag af år 1790 blef den fullkomligt frigjord. Saml
lgt afyttrades större delen af de franska statsskogarne. Napoleon den
förste inskränkte emellertid snart skogsegarnes dispositionsrätt, i det han
anyo stälde kommunskogarne under statens uppsigt, förbjöd all upp°dlln,
g af skogsmark under en tid af tjugufem år annat''än efter tillstånd
åt »les conservateurs des foréts» och förklarade det gröfre ekvirket
vara ett kronans regale. Efter restaurationen förmildrades denna tvån»sjagstiltning
genom den s. k. »Gode Forestier» den 21 maj 1827, hvilken
1 JLmed åtskiIliga tillägg och ändringar, de vigtigaste af åren 1860 och
8b4, ä,nnu är gällande. Enligt denna stå kommuners, korporationers,
presterskapets och stiftelsers skogar under statens uppsigt. Den enskilde
skogsegaren har deremot ganska vidsträckt frihet. Dock må uppodling af
skogsmark verkställas först efter anmälan. Förbud mot uppodling likasom
mot hvarje annan åtgärd, som omintetgör skogsväxten, kan dervid
utfärdas, för den händelse skogens bibehållande befinnes vara påkalladt af
särskilda omständigheter, såsom å berg och branta sluttningar, till före -

kommande af jordskärningar genom vattenflöde eller till underlättande af
landets försvar och befordrande af det allmänna välbefinnandet. Om förbud
mot den ifrågasatta åtgärden ej inom bestämd tid meddelas, är egaren
berättigad att fritt förfoga öfver skogsmarken. Dock må jord, grästorf,
löf skogsfrön och dylikt, som för skogens framtida bestånd och föryngring
kan vara af betydelse, ej utan tillstånd bortföras. Ej heller må får och
»•etter beta i skog. Vidare är det förbjudet att upptända eld å skogsmark
eller på mindre afstånd derifrån än 200 meter, allt vid påföljd af böter
eller strängare straff, om skogseld i följd deraf uppstår.

I syfte att bereda skogsväxt å kala bergsluttningar utfästes genom
förordning af år 1860 statsunderstöd för skogsplantering å sådana ställen;
och stadgades derutöfver i vissa fall att marken finge exproprieras, der skoglöshet
medförde verklig fåra för närliggande odlad jord. Egaren skulle
emellertid hafva rätt att återköpa marken, sedan den blifvit skogsväxt.
Denna författning befanns emellertid ej medföra åsyftad verkan. Genom förordningen
den 8''juni 1864 föreskrefs derför, att der åtgärd till skydd för
nedanför belägen ödlad mark vore af nöden, skulle å sluttningarna odlas skog
eller gräs, om sådant funnes tillfyllestgörande, med skyldighet för staten, om
den med sådan mark toge befattning, att, sedan ändamålet uppnåtts, återlemna
till egaren halfva ytvidden samt, sedan statens uppoffringar genom
erhållen afkastning blifvit betäckta, jemväl återstoden. Kommun eller allmän
inrättning, som områdde dylik mark, skulle ega att, om den för
evärdelig tid till staten afstode högst en fjerdedel deraf, genast återfå det
öfriga i sålunda förbättradt skick. Detta sätt att gå till väga har emellertid
klandrats, och förslag har utarbetats i syfte att staten skulle åläggas att
expropriera för ifrågavarande anläggningar nödig jord.

I Pyrenéerna, Alperna, Sevennerna med flere bergstrakter hafva
emellertid betydande vidder förklarats vara af beskaffenhet, att skyddande
åtgärder borde vidtagas. Omkring 85 % häraf skall skogsodlas, det öfriga

insås med gräs. . .

För vissa departement finnas särskilda förordningar, såsom lagen den
19 juni 1857 för departementen les Ländes och Gironde, hvilken ålägger
kommunerna att afdika och skogsödla å allmänningsområde befintlig kalmark.
I fråga om flygsandsfälten i kusttrakterna har den grundsatsen
gjort sig gällende, att staten egen ingripa för åstadkommande af skogsodling,
der det allmänna intresset så fordrar. Genom regeringens försorg
har under de senare årtiondena på grund af nu angifna stadganden stora
arealer skoglös mark blifvit skogsodlade.

Preussen.

i F-Ön- ^reusfe,ns Aesta provinser var genom »allgemeines Landrecht»
skogssköfling förbjuden, men genom det s. k. »Ländes Culturedict» den 14
september 1811 förklarades i § 4, att de inskränkningar, bvilka dels härlgenom
och dels i de provinciela skogsordningarna förefunnes med hänsyn
till privatskogarnes skötsel, skulle upphöra. Den sålunda de enskilde skogsegarne
lemnade frihet är fortfarande i allmänhet gällande. Genom lag
flen b juli 1875 har man sökt råda bot å de svåraste följderna häraf. I
sadant afseende^ har lagen till en början beredt möjlighet att bilda skoo-soremngar
pa sadana ställen, der för erhållande af god skogsvård å smärre
skogslotter, kalmark och hedsträckningar samverkan mellan dele^arne är
åt nöden, antingen i form af gemensam bevakning eller ock genom sjelfva
skogshushållningens bedrifvande för gemensam räkning. För bildande af
en sådan förening erfordras att de, som inom ett visst område föra talan
för största skattetalet och derjemte till antalet utgöra minst en tredjedel af
samtliga delegare, påyrka en sådan sammanslutning. Genom ett af delegarne
upprättadt och officiel faststäldt reglemente bestämmas närmare delegarnes
rättigheter och skyldigheter. Om föreningen endast afser gemensam bevakning,
bill- skogsskötsel!! å hvarje lott egarens ensak; men i det fall att jemväl
skogsskötsel skall bednfvas gemensamt, deltager hvarje skogsegare i de
deraf betingade utgifter och inflytande inkomster efter värdet af sin skogsmark
med derå växande skog. Dock skall skogsodling å förut afverkad
kal mark bekostas uteslutande af dennas egare. Detta gäller likväl icke e<mlotter,
som äro skoglösa sedan längre tid tillbaka. För föreningens uppösning
fordras enahanda röstpluralitet som för dess bildande. Resultatet
åt denna lagstiftning har emellertid icke motsvarat förhoppningarna, i det
att endast ett fåtal skogsföreningar kommit till stånd.

Vidare hafva föreskrifter meddelats om anordnande af skyddssko^ar
\ SVte,att flygsands utbredande och att förekomma störtfloder med

deraf föranledda jordras och öfversvämningar, skada af isgång å jordetoen
om och byggnader i närheten af kanaler och floder, förminskning af
vattentillgången och uppkomst af stormskador. I sådant afseende e-a
ortens kommunala och administrativa myndigheter äfvensom hvarje i frågan
intresserad att påkalla föreskrifter och nödiga åtgärders vidtagande,
^asom vilkor för att en skogstrakt skall förklaras för skyddsskog erfordras
emellertid, att den fördel för trakten, som deraf påräknas, skattas högre
an den förlust, som tillskyndas egarne genom dispositionsrättens inskränkning.
.Nämnda förlust skall af allmänna medel godtgöras. Skyddsskogarna
i^ Preussen omfatta en mycket obetydlig areal.

Under det att sålunda inom Preussen icke några mera genom»ripande
inskränkningar i skogsskötsel för skiftad enskild jord vidare äro

gällande, stå deremot kommunskogarne fortfarande under statens uppsigt.
Genom förordning den 14 mars 1881 har äfven samfäld privatskog under
vissa förhållanden blifvit stäld under sådan uppsigt samt förbud meddelats
emot skiftande af dylik skog, så framt den lämpar sig för forstmässig
behandling och marken icke med afsevärdt större fördel kan uthålligt
användas för andra ändamål än skogsbörd.

I storhertigdömet Baden utöfvades från äldre tider en sträng statsuppsigt
öfver den enskildes skogshushållning. Mera frisinnade åsikter
gjorde sig likväl gällande, sedan konstitutionel statsförfattning år 1817 blifvit
införd. År 1821 medgafs den enskilde skogsegaren att åtminstone för
husbehof afverka skog utan utsyning. Sedan denna lag ett par gånger
omarbetats, upptogs år~1851 skogsfrågan ånyo till pröfning. En dervid företagen
förberedande undersökning gaf vid handen, att af de enskilda skogarne
två tredjedelar voro behandlade dels väl dels medelmåttigt, och att endast
en tredjedel genom dålig behandling blifvit förödd. På grund häraf ansåg
forstdirektionen, att den enskilda skogshushållningen kunde fullkomligt
frigöras. Den 27 april 1854 utkom ännu gällande skogslag, enligt hvilken,
med nedanstående inskränkningar, skogsegaren är berättigad att fritt råda
öfver sin skog.

Ehuru uthållighet vid afverk ningen ej fordras, är dock skogssköfling
förbjuden; och särskildt förklaras, att kalhygge eller dermed jemförligt
afverkningssätt ej får tillämpas utan medgifvande af den förstuga myndigheten
på platsen. Jordegaren är skyldig att öfver allt, der återväxt
saknas, vidtaga åtgärder medelst sådd eller plantering för att ånyo uppdraga
skog. I händelse af uraktlåtenhet utföras sådana åtgärder af staten
på den försumliges bekostnad. Uppodling af skogsmark må ske endast
efter myndighets medgifvande. Vid hög grad af vanvård ställes skogen
under statens uppsigt för en tid af minst tio år.

Kommuners, korporationers och stiftelsers skogar förvaltas af samma
skogspersonal som statsskogarna.

Slutligen må nämnas, att i Baden är förbjudet att stycka såväl
gemensam som enskild utmark i vidare mån än till viss minimiareal, hvarå
ordnad skogshushållning ännu anses vara möjlig.1

Baden.

1 Liknande bestämmelser finnas jemväl i Walldeck och Hessen.

Wiirtem berg.

Bayern.

Lti Wilrtemherg, sotn af gammalt haft strängt reglementerande skogslagstiftning,
har denna hvarken förmått 0 framkalla bättre skogsskötsel eller
ens kunnat förebygga skogssköfling. A en del privata skogar i detta land
ar emellertid skogsvården mönstergill, hvilket dock torde böra tillskrifvas
egarens egen omtanke.

Genom skogslag den 8 september 1879 förklarades skogshushållningen
a de enskilda skogarne fri, dock med följande undantag. Jordegaren
får ej utan tillstånd af finansministeriet nedhugga skogen för markens
framtida användande för annat ändamål än skogsbörd, och å afverkad mark
skall egaren omedelbart efter afverkningen eller inom af skogsstyrelsen bestämd
tid uppdraga återväxt. Underlåtes detta, blir påföljden böter, hvarefter
i sista hand skogsodling ombesörjes af skogsstyrelsen på egarens bekostnad
Skogssköfling är förbjuden. Sker sådan, genom öfverdrifven ströhemtning
eller afverkning, tilldelas skogsegaren varning, hvarjemte han
erhåller underrättelse om hvad honom enligt lag åligger samt föreskrifter
till skogsförödelses förebyggande. Åsidosätter han dessa föreskrifter, dömes
han till böter. Jordegares dispositionsrätt är slutligen inskränkt derutinnan,
att. skogar, som i följd af sitt läge lemna skydd mot jordskred,
öfversvärnningar och stormskador — skyddsskogar — icke få kalhuggas eller
starkt utglesnas utan skogsstyrelsens medgifvande. De af detta embetsverk
föreskrift^ åtgärder skola af skogsegaren verkställas och bekostas, vid
äfventyr af straff och exekutiva åtgärder.

Egäre af små skogar kunna förena sig till skogsbolag och ställa
sina skogar under statens eller kommunens skogsförvaltning.

Den bayerska skogslagen af år 1852 har med afseende på skyddsskogar
liknande föreskrifter som den wurtembergska.

I öfrig! är skogsmarks användande för annat ändamål än skogsbörd
beroende af myndigheternas pröfning. Skogssköfling, hvarmed förstås
hvarje åtgärd, som innebär fara för skogens bestånd i dess helhet eller
till en. viss del, är förbjuden. Enskild skogsegare är skyldig att efter
afverkning bereda återväxt, vid äfventyr att staten låter verkställa skogsodling
på hans bekostnad. Samfällig skogsmark får ej delas, såvida icke
hvarje lott, som fortfarande måste användas till skogsbörd, lämpar sig för
sjelfständig skogshushållning. Endast under uppsigt af vallhjon få skogarna
begagnas för kreatursbetning. Ungskogar skola helt och hållet skonas
derifrån, så länge sådant för återväxten är nödigt. Deremot är skogsegarens
frihet icke inskränkt i afseende å hushållningssätt, trädslag och

omloppstid. Icke heller är det honom ålagdt att vid afverkning iakttaga
sträng uthållighet, utan det genom denna grundsats angifna afverkmngsmått
får vid särskilda tillfällen betydligt öfverskridas.

I Österrike gällande skogslag af den 3 december 1852, hvilken undergått Österrike.
mindre förändringar för vissa provinser men icke eger tillämpning i Böhmen
och Ungern med dithörande landsdelar, innehåller stränga stadganden.

Skog får vid bot af sextio floriner för hvarje 60 ar ej så förödas, att skogsväxten
äfventyras, såvida skogsodling ej verkställes. Skogsmark må ej utan
särskildt tillstånd användas för annat ändamål än skogsbörd; skogarna invid
trädgränsen, på höjder och å flygsand få icke afverkas på annat sätt än
genom blädning eller så kallad kulisshuggning. För skogar i vissa exponerade
lägen äro andra särskildt angifna afverkningsmetoder föresknfna.

Till förekommande af stormskador å grannes skog åligger det skogsegare
att vid afverkning lemna minst 37 meters bredd utmed rågångeon skogbeväxt,
till dess afverkning åt grannens skog kan ega rum. Återväxt
skall åvägabringas å afverkad mark äfvensom å kala platser inom skogsområdet.

Skogsföreningar med ändamål att anordna dels gemensam bevakning
dels derjemte gemensam skogshushållning kunna af angränsande skogs- eller
lägenhetsegare bildas jemlikt förordningarna den 10 april 1856 och 3 juli
1873 på''hufvudsakligen samma grunder som de i Preussen antagna.

Skogar, som ega betydelse såsom skydd mot laviner, jord-, bergeller
stenras, skola till erforderlig del behandlas såsom skyddsskogar (beläggas
med »Bann») och skötas efter noggranna föreskrifter, öfver hvilkas
iakttagande det tillkommer edsvurna personer att under tjenstemanna ansvar
vaka.

Omförmälda föreskrifter lära emellertid icke hafva medfört asyftad
verkan. Förslag till ny skogslag utarbetades derföre redan för omkring
två decennier sedan, i syfte att ersätta de stränga bestämmelserna med
mildare, som ansågos skola kunna fullständigare tillämpas.

Konungariket Ungerns skogslag af den 11 juni 1879 är i åtskilliga Ungern.

afseenden synnerligen beaktansvärd.

Skyddsskogar skola enligt depna lag å marken utstakas, sedan nödiga
undersökningar härför egt rum. A dylika skogar, som dels äro fullkomligt
skattefria dels erhålla lindring i skatten, äro kalhuggning och stubbryt Skogskomiten.

ullig förbjudna; hushålla!ngssättet för dem bestämmes af landtbruksministeriet,
sedan förslag af egaren upprättats och skogsförvaltningens yttrande
deröfver inhemtats; betning är förbjuden, så länge kreaturen kunna
skada återväxten; derefter medgifves kreatursbetning, dock först efter
skogsinspektörs hörande; de trakter, der bete är förbjudet, skola å marken
utmärkas; ströhemtning tillätes icke i skyddsskogarna. Eld må ej upptändas
på mindre än 100 meters afstånd från skog, annat än efter bevakmngspersonalens
medgifvande och under tid, då torka ej råder. Skogsegare
är skyldig att till förekommande åt skada genom insekter utföra eller fullfölja
de åtgärder, som af vederbörande anvisats eller påbörjats.

för allmänningar, stiftelsers, fideikommissers m. fl. allmänna skogar
gälla enahanda föreskrifter som för statsskogarna.

För bergverksskogar och skogsegendom tillhörande aktiebolag eller eljest
industriel företag är föreskrift, att skogsmarken skall bibehållas oförminskad
och skogarna skötas efter faststäld hushållningsplan. Särskilda regler
rörande hushållningsplaners upprättande äro på ministeriel väg utfärdade.
Planerna skulle vara upprättade inom fem år, sedan skogslagen trädt i gällande
kraft, der ej fullständig uppmätning erfordrades. I sådant fall medgafs uppskof
under ytterligare tre år. Visa sig ändringar i planerna nödiga, kunna sådana
erhållas genom ansökning af skogsegaren hos landtbruksministeriet, hvilket
derjemte meddelar beslut om ändringar, som efter skogsegarens hörande
tillkommit på initiativ af statens kontrollerande tjensteman. Skogsegarne
äro skyldiga anställa forstligt bildade skogsförvaltare och för vederbörande
ministerium anmäla valet för erhållande af bekräftelse derå. Eger den utsedde
personen föreskrift^ kunskaper, kan godkännandet icke nekas. Flera
mindre skogsegare kunna förena sig om gemensam skogsförvaltare. Skogsegarne
äro vidare förpligtade att anställa nödigt antal skogvaktare. I vissa
fall kan dock förvaltning och bevakning uppdragas åt samma person. Flera
mindre skogsegare kunna förena sig om samma bevakare. Kontroll å hushållningen
å dessa skogar utöfvas af statens skogsinspektörer.

Särskild uppmärksamhet egnar skogslagen åt skogsodling å af ålder
kal mark. Der med hänsyn till densammas läge eller beskaffenhet å densamma
bör anordnas skyddsskog, bestämmer åkerbruksministeriet, på framställning
af den eller de derför intresserade och efter af skogsinspektör
verkstäld undersökning, omfattningen af den mark, som skall skogsodlas.
Skyldighet att skogsödla och vidkännas kostnaderna härför åligger den eller
dem, som af skyddsskogen i första hand hafva nytta. Markens egare är dock
berättigad att utföra skogsodlingen. Om denna icke verkställes af egaren,
och flera angränsande egendomar bevisligen hafva nytta af att kalmarken
förvandlas till skyddsskog, äro dessas egare skyldiga sammansluta sig till

en skoo-sförening.1 Underrättelse härom meddelas landtbruksministeriet,
rnnom ''en hufvudsakligen af föreningen utsedd komité. Denna komité, i
hvilken vederbörande skogsinspektör är sjelfskrifven ledamot, upprättar förslag
till ömsesidig öfverenskommelse delegarne emellan rörande den del åt
kostnaderna för skogsodlingen enhvar af dem har att vidkännas. Kan fri
villig öfverenskommelse härom ej träffas, bestämmer förvaltning^ s o _e
derom. Öfver sådant beslut kan inom trettio dagar föras klagan hos landtbruksministeriet,
som afgör frågan i sista instans. Sålunda tillkommen
förening eger rätt expropriera den mark, som skall skogsöda för att
åstadkomma skyddsskog; dock har jordegaren rätt att inom sex ar efter
skogsodlingens fullbordande återköpa den nu skogbärande marken mot gäldande
af expropriations- och kulturkostnader jemte 6 % årlig ränta antingen
på en gång eller genom amortering under högst tio år.

Staten söker befrämja skogsodling genom skattefrihet för den
mark, som på sådant sätt gjorts skogbärande, genom att, kostnadsfritt utdela
frö och plantor samt genom att medelst lån eller i vissa fall direkt
penningeunderstöd underlätta skogsodlingar, som äro föresknfna åt landtbruksministeriet.

Rysslands nyare skogslagstiftning af år 1888 innehåller åtskilliga Ryssland.

beaktansvärda föreskrifter. „ , , , , , ,

Tillsynen öfver skogslagarnes efterlefnad åligger skogsdepartementet.

Den omedelbara ledningen af åtgärderna för skogshushållningens befrämjande
är uppdragen åt en för hvarje guvernement tillsatt skogsskyddskomité,
bestående af guvernören såsom ordförande samt nio ledamöter, åt
livilka två utses af guverneinentets skogsegare.

Utförliga föreskrifter äro lemnade om bildande af skyddsskogar, bvilka
betecknas såsom sådana skogar, hvilkas sköfling skulle medföra faror ör
samhället. Hit hänföras skogar och bnskager å fiygsandsfält skogar som
bereda skydd åt segelbara floder, kanaler och källor, skogar å branta bergssluttningar,
der de utgöra hinder för jord-, berg- eller snöskred, jordens
bortspolande af vatten o. s. v. Uppstår fråga om att en skog skall betraktas
såsom skyddsskog, verkställes undersökning å marken genom statens
skogsförvaltning, sedan skogsegaren eller hans ombud erhållit, underrättelse
härom. Inställer sig vederbörande icke, försiggår dock undersökningen,
hvarefter skogsegaren erhåller en afskrift af det vid förrättningen förda

1 Konungariket Ungern är hittills det enda land, soin stadgat obligatorisk skyldighet
att bilda förening för skogshushållningsändamål.

protoko11 Inom faststäld klagotid eger han att till skogsskyddskomitén
afgxfya skriftligt yttrande i frågan. Ny undersökning kan, om skål dertill
anförts föresknfvas, innan frågan slutligt afgöres. Har beslut meddelats,
är skogsegaren skyldig att omedelbart ställa sig detsamma till efterrättelse.
bedan en skog eller del deraf sålunda förklarats för skyddsskog
tar marken ej användas för annat än skogsbörd, och må, intill dess hushallmngsplan
för skogen blifvit faststäld, växande träd icke fällas derå.
Hushallningsplanen kan innehålla förbud mot afverkning genom trakthuggning,
förbud mot stubbrytning, betning, ströhemtning m. m. Deremot är
egare af skyddsskog icke skyldig att å densamma verkställa hushållningsatgärder,
som betinga utgifter. Erfordras sådana och vill egaren ej bekosta
dem, eger domänministeriet att för statens räkning expropriera skogen.
Den förutvarande egaren är dock berättigad att inom tio år derefter
återköpa skogen för expropriationspriset jemte sedermera nedlagda kostnader
samt 6 % årlig ränta å hela beloppet. Hushållningsplaner för skyddsskogarne
upprättas af statens skogstjenstemän och fastställas af skogsskyddskomiten,
och är för denna åtgärd ett synnerligen skyndsamt förfaringssätt
föreskrifvet.

Skogar som icke betraktas såsom skyddsskogar, skola i allt fall till
skogsbörd bibehållas. Undantag härifrån medgifves endast för följande
fall: om markens användande till annat ändamål är med hänsyn till proportionen
mellan egoslagen nödvändigt för landthushållningens höjandeom
marken är afsedd att användas till vingård eller trädgård eller för tillfällig
produktion af jordbruksalster under af skogsskyddskomitén bestämd
maximitid; om den ytvidd, hvars afverkande ifrågasättes, motsvaras af och
för skogsproduktionen kan anses ersatt genom annan mark, som blifvit
skogsodlad, så framt återväxten å denna är nöjaktig och uppnått minst tre
ars ålder, samt om å egendomen skog uppdragits genom kultur och uppnått
minst tjugu ars ålder samt icke förut, på sätt nyss angifvits, tillgodoräknats
såsom ersättning för afverkning af annan skog. Vill egaren med
åberopande af någon a,f dessa grunder afverka skogsmark, har han att anmäla
sadant för vederbörande skogsskyddskomité, som inom sex månader
sedan anmälan ingått eger förbjuda afverkningen. Sker det ej, må egaren
fritt förfoga öfver marken.

, » Bet1nJmg å afverkade trakter och i ungskog, hvilken ej uppnått femton
ars ålder, är förbjuden. ’

Hushållningen å enskilda skogar regleras genom faststälda hushållmngsplaner,
men i öfrigt är skogsegaren icke bunden af reglementerande
föreskrifter. Förslag till sådan plan ingifves till skogsskyddskomitén. Har
inom ett ar derefter underrättelse icke till skogens egare ingått, att korn!-

ten ogillat eller faststält förslaget, anses detsamma såsom gällande, öfverträdas
planens bestämmelser rörande afverkningen, är skogsegaren skyldig
att genom kultur förse de i strid med planen afverkade trakterna med
återväxt, om sådan ej genom sjelfsådd kan erhållas. Uppfyller skogsegaren
ej inom föreskrifven tid på nöjaktigt sätt denna förpligtelse, verkställes
skogsodling efter af komitén derom meddelad föreskrift genom
skogsstaten på egarens bekostnad.

Skyddsskogar och skogsodlade trakter under trettio år från skogsodlingens
början äro fria från skatt till staten, der ej i sistnämnda fall
kultur verkstälts för vinnande af rättighet att för annat ändamål använda
motsvarande ytvidd skogsmark.

I Finlands nu gällande skogslag af den 3 september 1886 finnas införda
åtskilliga föreskrifter till förekommande af skogens och skogsmarkens
förödande genom det i Finland ännu mycket utbredda svedjandet. Sådant
är nämligen förbjudet å strängt stenbunden eller stenhölstrig mark samt å
sandmo, bevuxen med tallskog eller ljung. Förnyad bränning må ej ske å
marker, innan derå uppvuxen ungskog hunnit till en ålder af 30 år, om
den hufvudsakligen utgöres af löfträd, eller, om barrträden äro förherrskande,
40 år. Blott två grödor få tagas å svedjad mark. Likaledes förefinnas
bestämmelser till förekommande af skogseldar och angående deras
hämmande.

I öfrigt är den enskilde skogsegaren icke ålagd några positiva förpligtelser
i afseende å skogens vård. Deremot innehåller lagens § 14 förbud
mot ödeläggande af skogsmark. I sådant afseende åligger det emellertid
egaren allenast att iakttaga, att vid afverkning af skogsmark af minst 10
tunnlands ytvidd eller af holme, i hvars närhet skog ej växer, fröträd qvarlemnas
eller annan åtgärd för befordrande af skogens återväxt vidtages.
Påföljden för försummelse härutinnan är, att domstol i orten, på åtal af
allmänna åklagaren, meddelar förbud mot skogens afverkande till afsalu,
intill dess återväxt kommit till stånd.

Härutöfver söker den finska skogslagen i skogsvårdens intresse befordra
bildandet af gemensamhetsskogar. I denna sträfvan lärer den emellertid
haft ringa framgång. Deremot upptaga statsskogarne en mycket
betydande del af landets skogsareal.

Finland.

I Danmark utfärdades tidigt stadga,nden angående skogshushållningen
så väl å statens som å de s. k. »selveiernes» (skatteböndernas) egendomar, och
år 1681 blefvo äfven större jordegare — »proprietarier» och »jorddrotter» —
i detta afseende underkastade inskränkande föreskrifter. Några år senare
stadgades, att »selveiere» tingo hugga träd endast till nödtorft, och att
»proprietariers» skog skulle behandlas på enahanda sätt, om dess egare ej
besute sätesgård inom församlingen med minst 200 tunnor »hartkorns»
skatt, öfverträ,delser af denna föreskrift medförde, utom böter, det äfventyr,
att »fri gaards» (frälsejords) egare förlorade gårdsfriheten och ålades
skatta som »selveiere», selveieren åter blef pligtig skatta såsom »vaarned»
(kronobonde) och »vaarneden» förlorade sitt »fleste» (åborätt) o. s. v.
Kontrollen öfver efterlefnaden af dessa stadganden torde emellertid hafva
varit svag, ty betydande skogsvidder blefvo utan anmärkning uppodlade.

Skogsordningen af år 1805, hvilken i hufvudsakliga delar ännu är
gällande, innehåller samma inskränkningar nästan oförändrade. Kalhuggning
af . skog är i allmänhet förbjuden liksom betets begagnande för
andra djur än svin. Skog _ skall vara inhägnad. Den, som köper skog,
får icke under de första tio åren efter köpet å skogen hugga mera än
till egen och godsets nödtorft, såvida han ej inför räntekammaren styrker,
att afverkning kan ske utan skada för skogen.

Till främjande af skogsodling utkommo författningar redan 1695,
men »nästan öfverallt i riket utan frukt». Enligt 1805 års skogsordning
eger skogsegaren fritt välja förfaringssätt, för ungskogs uppdragande. Den
uppkomna ungskogen skall emellertid fredas och huggningen på skonsamt
sätt utöfvas, allt vid äfventyr af böter. Dessa föreskrifter (»fredskovsforPligtelsen»)
gä,Ide emellertid endast omkring två tredjedelar af de enskilda
skogarne. De öfriga, äro härutinnan icke underkastade något tvång. Förbudet,
att. under de första tio åren efter köp af skog nyttja densamma
för afsalu tillämpas likaledes blott, i fråga om »fredskover» men deremot
icke å fri skogsegendom, ehuru det sannolikt från början afsåg äfven
den. Lagen tillämpas på det sätt,, att den nye egaren endast, efter utsyning
af statens skogstjensteman får hugga virke till afsalu. Denne
tjensteman erhåller genom vederbörande myndigheter uppgift å sålda skogsegendomar.
Han upprättar derefter reseplan och anmäler för skogsegarne
tiden för sin ankomst, då arbetsfolk för biträde vid utsyningen
skall stå till hans förfogande. Utsyningen verkställes alltså utan ansökan
af skogsegaren.

Efter det s. k. Hedeselskabets stiftande år 1886 har skogsodling med
ifver bedrifvits a Jutlands vidsträckta hedar. Genom bidrag af staten,
stiftelser och enskilde hafva, medel erhållits till dessa skogsodlingar, hvilka

så raskt fortskridit, att af Jutlands 100 qv.-inil ljunghedar år 1892 skogsodlats
en åttondedel eller omkring 100,000 tunnland.

I Norge var enligt äldre lagstiftning den enskildes rätt att afverka sin
skog begränsad derigenom, att den under olika former var beroende af tillstånd,
än af en än af en annan myndighet. Dessa lagar upphäfdes emellertid
efter hand, och mot slutet af 1840-talet var den enskilda skogshushållningen
så godt som fullständigt oinskränkt. Då landets belägenhet gynnade utvecklingen
af en lönande trävaruexport, blefvo skogarne snart starkt anlitade.
Eu annan omständighet, som medverkade att nedsätta deras tillstånd och lade
hinder i vägen för genomförande af en rationel skogshushållning, var, att
å såväl allmänna som enskilda skogar andra personer än skogsegaren i stor
utsträckning voro berättigade att begagna skogen för vissa ändamål, såsom
till skogsfång, bete, kolning, svedjande, bark- och löftägt m. m. Genom
skogslagen den 22 juni 1863 berättigades skogsegare att aflösa dylika
servituter medelst penningar eller utbrytning af visst område af skogsmarken.
Tillika meddelades föreskrifter till förebyggande af uppkomst af
nya sådana bruksrättigheter. Någon inskränkning i den enskildes rätt att
fritt förfoga öfver sin skog stadgades deremot icke. Så mycket mera uppmärksamhet
egnade 1863 års skogslag åt vården af de allmänna skogarne.

Af sådana förekomma i Norge egentliga statsskogar, statsallmänningar
och bygdeallmänningar. Äfven omtalas en art af allmänna skogar, benämnda
privata allmänning ar, men sådana lära icke vidare förefinnas. Det
är nämligen påbjudet, att dessa, der de ej redan skiftats, skola fördelas
mellan delegarne sist år 1884. Till enskilda skogarne räknas åter de s. k. sarnskogarne.
I skogshushållningens intresse hafva förslag framkommit derom,
att dessa skulle, så snart en femtedel af delegarne derom förenat sig,
underkastas enahanda lagstiftning som bygdeallmänningarna; men dessa
förslag hafva icke vunnit framgång.

Bygdeallmänningarna hafva en sammanlagd areal af 209,693 hektar,
hvaraf mer än 170,000 hektar ensamt inom Drainmens och Hedemarkens
revir. Deras fördelning inom landet är alltså mycket ojemn, och i stora
trakter saknas sådana helt och hållet. De skola enligt 1863 års skogslag
förblifva odelade och förvaltas af kommunala styrelser i enlighet med särskilda
hushållningsregler, som på vederbörande styrelsers förslag blifvit
faststälda af regeringen för tio år i sänder. Vissa delar af allmänningen
kunna förklaras fredade såväl från afverkning som från betning. Medel
till bestridande af nödiga utgifter erhållas dels genom utdebitering å

Norge.

egare och bruksberättigade dels medelst afgift å afverkningen. Åtskilliga
allmänningar hafva emellertid af delegarne stälts under skogsstatens vård
och förvaltning.

Statsallmänningarna skilja sig i fråga om förvaltning och användning
föga från bygdeallmänningarna. För hvarje statsallmänning skall,
ehuru den står under skogsstatens tillsyn och förvaltning, finnas en inom
orten vald styrelse, som gent emot skogsstaten tillvaratager de bruksberättigades
intressen. För skogsåterväxtens fredande må intill en tjugondedel
af området fritagas från betning. Försäljning af skogsalster tillåtes
icke, savida de bruksberättigade deraf lida intrång. Det tillkommer skogsstaten
att verkställa den årliga afverkningen. Kostnaderna derför betalas
af dem, till hvilkas fördel den eger rum. Någon inkomst har staten icke
från dessa allmänningar, hvarför man ifrågasatt deras öfvergång till bygdeallmänningar.
Farhågor för skogsförödelse hafva dock hittills förhindrat detta.

För de egentliga statsskogarne förekommer ingen särskild lokal styrelse,
ehuruväl äfven å dem bruksberättigade ej saknas. Staten befinner sig gent
emot desse i samma ställning som en enskild jordegare. Sedan norska staten
vid början af innevarande århundrade för en obetydlig köpeskilling afhändt
sig stora skogsarealer, är dessa skogars omfattning nu relativt
ringa; men man söker godtgöra förflutna tiders felsteg genom att inköpa
skog för statens räkning. Härtill är ett årligt anslag af 64,000 kronor
anvisadt. Derförutom har stortinget under senare åren beslutit stora
skogsinköp. A andra sidan pågår alltjemt en minskning af statsskogarnes
utsträckning. Enligt lag den 19 juni 1882 skola nämligen större boställen
genom afsöndring och frånskiljande af mark bringas till viss normal storlek.
På grund häraf försäljas allt emellanåt från dessa betydliga skogsvidder,
och icke sällan efterföljas sådana försäljningar af skogens sköfling.

Till öfverafverkning å de enskilda skogarne har under senare tider
äfven _ den omständighet gifvit anledning, att den för Norge gällande beskattningslag
af år 1882 i fråga om taxeringen af skogsegendom blifvit
tillämpad pa sadant sätt, att beskattningen å skogsegendomar uppdrifvits
så högt, att egaren ej utan förlust kunnat lemna skogarne orörda till
högre ålder, utan måst afverka dem vid första lägliga tillfälle.

Från de senaste åren finnas emellertid att anteckna vissa lagstiftningsåtgärder,
egnade att minska sköflingen å de enskilda skogarne. Så
har för bevarande af skogstillgången i det nordligaste Norge, hvarest den
är så knapp, att ved i ganska afsevärd mängd årligen införes från Ryssland,
på framställning från Nordlands amt genom lag den 27 januari
1892 afl utförsel af trä och varor deraf förbjudits från Nordlands, Tromsö
och Finnmarkens amt, med undantag allenast för transitogods och båtar

eller båtdelar. Genom lag den 14 juli 1893 om »Hd i skov og mark» jemte
tillägg af den 27 juli 1896 har man sökt förekomma de stora skador,, som
i Norge likasom hos oss vållas genom skogseld. Sålunda är det förbjudet
dels egare och brukare af jord att under juni, juli och augusti månader
svedja eller verkställa ljungbränning, dels personer i allmänhet att
utan tillstånd af jordens egare eller brukare i skog och mark uppgöra
eld, såvida ej nödtvång föreligger. Kommunernas styrelse ega att vidtaga
ändamålsenliga anstalter för att hindra skogselds uppkomst och. för att
befrämja uppkommen elds släckning. Inom många kommuner äro i sådant
syfte kraftiga anstalter vidtagna. Effektiviteten af dessa föreskrifter är
emellertid mycket beroende af de personers duglighet och energi, hvilka
erhållit uppdrag att öfvervaka deras efterlefnad och förestå eldsläckningsarbetet.

Genom skyddsskogslagen den 20 juli 1893 har vidare en del af
Norges skogar vunnit ett beaktansvärdt skydd. Begreppet skyddsskog är
dock i lagen ofullständigt angifvet. Ännu anmärkningsvärdare är,, att de
grannlaga frågorna både om skyddsskogens omfattning och den särskilda behandling
af skogen, som egaren kan förpligtas att på egen bekostnad genomföra,
öfverlåtits till kommunala förtroendemän. De skola visserligen härvid
biträdas af en forstligt bildad man, men hela afgörande! ligger hos de förra.
Då nu dessa i regeln sjelfva äro direkt intresserade i dylika frågor, är knappt
att vänta, att de härvidlag skola hafva mod och vilja att vidtaga effektiva
åtgärder, för den händelse dessa skulle i högre grad ingripa i den enskildes
ekonomiska intresse. Man har ock anmärkt, att lagens medgifvande
af ovilkorlig mulbetesrätt å skyddsskogsområde från och med den
24 juni är olämpligt och kan lända till men för skogsåterväxten. Men,
om än lagen lemnar rum för anmärkningar, måste den dock anses såsom
ett beaktansvärdt försök att gent emot privatintresset värna vissa för oingifningen
behöflig^ skogar mot sköfling.

Sveriges lagstiftning rörande privatskogarne under senaste tre århundraden
visar till en början eu gradvis skeende öfvergång från en ursprunglig
fullständig frihet på detta område till så stark inskränkning,
att omsider äfven husbehofsafverkningen stod under statens tillsyn. Derefter
följde en återgång, hvilken slutligen ånyo ledde till nästan fullständig
frihet. Under de sista fyra decennierna tiar derpå inträdt en reaktion,
som medfört åtskilliga, fortfarande bestående inskränkningar i den enskilde
skogsegarens rätt att förfoga öfver skogen.

Skoyekumitén. 1.

Svensk

skogslag stiftning.

. ^ ridcr den förra hälften af sextonhundratalet yppades för första gången
i vårt offentliga lif farhåga för skogsbrist. Vid 1638 års riksdag
hördes åtskilligt tal derom. Några år senare, 1647, utkom Sveriges första
skogsordning. Denna innehöll, bland annat, ett för hela landet gällande förbud
mot svedjande, der marken ej röjdes till åker eller äng. Äfven i
nämnda fall tingo icke timmerskogar och s. k. bärande träd genom svedjningen
och ^ röjningen förstöras. Undantag från denna föreskrift medgåfvos
likväl sedermera dels för betets förbättrande, dels för bergsbruksskogar.
der kolved under året skulle fällas. Vidare utvidgades med anledning af
flan Norrland inkomna klagomål rätten att svedja derstädes. I visst sammanhang
med förbudet mot svedjande stodo lagstadganden angående skogseld.
I sådant afseende innehöll 1647 års skogsordning, att den, som med
uppsåt utsatte skogseld, skulle, om han blef gripen, straffås till lifvet, och
skadan efter mätismanna ordom gäldas af hans bo, så långt det försloge.
Var skogselden uppkommen af våda, var påföljden böter och skyldighet
att ersätta halfva skadan. För eld, som uppkommit genom tjenstehjons
och barns försummelse, var husbonde och föräldrar ansvariga. Dessa
stadganden kompletterades i slutet af århundradet genom en år 1690 utfärdad
särskild förordning angående, skogseld, hvilken — jemte förbud för
vallhjon att bära eld med sig ute i skogen eller der antända sådan samt
föreskrift att vägfarande ej finge anbringa eld ute å mark, när stark torka
föiekomme innehöll åtskilliga föreskrifter för att hindra skogselds utbredning.
I händelse större fara var å färde, skulle budkafle gå gårdarna
emellan öfver hela socknen och häradet samt alla inställa sig för att deltaga
i eldens dämpande.

Af vida mera genomgripande betydelse voro emellertid de inskränkningar
i den enskildes rätt att förfoga öfver sin skog, som kommo till
stånd dels genom en förordning af år 1674 angående afverkningsbeloppet
från skattehemmans skogar och dels genom 1681 års husesynsförordning. I
uenna senare bestämdes, att när husesyn hölls med åbo å krono- eller skattejord,
besigtningen skulle omfatta äfven skogen, och »der skall ses, huru han
den handterar, icke till missbruk eller afsalu utan allena till gårdens nödtorft».
Öfver husesynsförordningens ifrågavarande bestämmelser anförde
allmogen besvär. Svaret härpå medförde ännu strängare föreskrifter. Kongl.
;\laj:ts resolution af den 9 mars 1689 stadgade nämligen, att skogs- och
jägeribetjente skulle utvisa det skogsstycke, som bonden tillätes fälla eller
svedja, och hvad, som »till byggning betarfvas, med kronans hammare
stämpla och utmärka». Härmed var sålunda tillsynen öfver skogsvården
a skattehemman utsträckt derhän, att all afverkning för odling och svedjande
äfvensom af byggnadstimmer utan föregående utsyning var förbjuden.

I fråga om skogar, afsedda att fylla bergsbrukets behof, synes
man emellertid icke hafva i samma mån ingripit, tvifvelsutan derföre
att denna näring var synnerligen gynnad af de maktegande. Mellan vid
försäljning af kronans bergverk skattekolen jemväl öfverlåtits till köparen
och bonden således blifvit skatteskyldig till bruksegaren, inskränktes efter
hand bondens frihet i fråga om handel med kol, så att hela koltillverknintren
skulle mot på förhand bestämdt pris lemnas till visst bruk eller
hyttelag. Detta af lagen erkända kolmonopol, »koltvånget», visade sig icke
vara egnadt att förekomma öfverafverkning. Farhågan för skogsbnst gjorde
sig derför gällande, och år 1695 tillsattes en särskild kommission med uppdrag
att bestämma det afverkningsbelopp, som kunde tillåtas hvart och
ett af hammarverken. Sådana bestämmelser kommo till stånd och törblefvo
sedermera under längre tid gällande. .

Mindre välvilligt ställe man sig i allmänhet emot sågverksindustrien.
Denna räknar sina anor från Gustaf I:s tid. Under senare delen af denne
konungs regering var den genom sågverken förmedlade trävarurörelsen icke
obetydlio-. °Det dröjde dock till slutet af 1600-talet, innan man ansag
nödigt att vidtaga åtgärder för att inskränka densamma. I kongl. brefvet
den 25 maj 1696 föreskrefs, att landshöfdingarne efter kommunikation
med bergskollegium skulle i närvaro af utsedde kommissarier företaga
undersökning, huruvida redan inrättade sågverk kunde utan skada för beigsbruken
och''utan fara för skogarnes utödande tålas, hvarefter de, som
funnos »prejudicerliga», borde afskaffas och allenast så många bibehållas,
som för allmogens näring vore nödiga, »men intet till att bruka eu sådan
handel dermed, som förorsakade skogarnes utödande».

Året, derpå utfärdades instruktion för den s. k. qvarnkommissionen,
genom hvilken många sågqvarnar utdömdes. Der så ej skedde, erhöll
hvarje sågverk rättighet att försäga endast ett visst antal bräder. Dessa
inskränkningar gälde likväl egentligen blott södra och mellersta Sverige.

I Norrland åter uppmuntrades sågverksrörelsen genom upplåtande af stockfångst
från kronans skogar mot eu ringa stubböresafgift. De norrländska
sågverken erhöllo sina privilegier hufvudsakligen under senare delen af
1700-talet och början af vårt århundrade. Sågverk kunde emellertid icke
någonstädes utan särskildt tillstånd anläggas.

Från samma period, då jordegarens rätt att fritt afverka sin skog
så väsentligt inskränktes, härrör emellertid den lagstiftning, som gaf anledning
till hemmanens och dermed äfven dem tillhörande skogars styckning,
och" sålunda mer än något annat orsakat skogssköfiing. Under det att
hemmanen förut varit odelbara, medgafs nämligen jemlikt 1684 ars plakat,
att de fingo klyfvas i högst fyra delar. Detta afsåg till en början dock

endast megorna. År 1731 tillerkändes emellertid vitsord jemväl åt den
som yrkade delning af oskiftad utmark. Och i 1734 års skogsordning
löresknfves i § 20, att landshöfding och häradsrätt skola med’all ma4
P ”fva byaskogarnes delning. Genom kongl. förordningen den 30 juni
1747 angående hemmansklyfning utsträcktes denna derhän, att hemman
kunde delas i sex, åtta eller ännu flere lotter. Genom denna lagstiftning
a viag r''+T I frä“sta .rummet att främja folkökningen och såmedelst bereda
nkhg tiUgång pa billig arbetskraft åt manufakturerna, hvilka lågo tidens
lagstiftare synnerligen om hjertat. Att å de sålunda uppkomna smärre
skogsskiften hvarje verklig skogshushållning skulle blifva en omöjlighet
är ju uppenbart. J 8 ’

Skattebondens förfoganderätt öfver skogen fortfor emellertid att vara
1 /Ä gjrad in9krän,kt- 1 Vlssa landsdelar gick detta så långt, att föreskrifter
utfärdades angående antalet timmer, som finge afverkas å hvarje hemman
(kong . förordningen den 16 juni 1729). Närmare bestämmelser i fråga om
omlattningen af hemmansegarens rätt till skogen meddelades i 1734 års
skogsordning samt i den samma år utgifna allmänna lagen. Den förra tillerkände
skattebonde rätt att »sina egor till dess tarf och lägenhet bruka och
nyttja samt, när de sig så vidt sträcka, rödja äng, åker och mulbete så ock att
inrätta och bygga torp, dock till hemmanets förbättring och ej till skada.»
Funnosuti by derå jordägare, fick en hvar af dem å oskiftad'' skog hugga
virke blott till sin »husbyggnad och tarf men icke att sälja och föra af
tomterna», sa vidt det ej skedde med allas samtycke. Skattebonde hade
sålunda nu i vissa fall rätt att till afsalu begagna sin skog. Denna rättighet
omnåmnes i byggningabalkens 10 kap. sålunda: »Skattebonde må nyttja
sin enskilda skog till hustarf och salu, dock det så sparsamt, att skogen
ej utödes och hemmanet förderfvas. Vare ock skyldig att först taga vindfä
e, torra trän, qvistar och stubbar till vedbrand, innan friska trän dertill
fällas. finnes skattebonde sm frihet missbruka, böte tio daler.» Då
skattebonde!! hade att gälda ränta till kronan, ansågs häraf följa behörighet
för staten att öfvervaka hemmanets skötsel och särskildt skogsvården.
Med hänsyn härtill lemnas i 27 kap. byggningabalken föreskrift
om husesyns hållande å skattejord, när »vanhäfd och missbruk» derå
märkas; och i § 6 af samma kapitel säges: »Nu är skog öfver nöd torften

och olagligen brukad, eller har bonde fält bärande träd, raaste tråd

och skeppsvirke, gälde skadan åter och böte som i 10 och 13 kap
stadgadt är.» 1

.... ^ ^ sidan af den allmänna lagens bud funnos emellertid i de särskilda
orterna lokala föreskrifter, hvilkas skaplynne vexlade efter skogstillgangen.
Bland sådana äro att märka de af landshöfdingarne utfärdade

stadganden rörande byggnadssättet, hållande af getter, laga hägnads beskaffenhet
m. m.

Ehuru de inskränkningar, som sålunda förefunnos i skattebondens
rätt till sin skog, väl få anses upphäfda genom kongl. förordningen den
21 februari 1789, förestälde Kongl. Maj:t dock i kungörelse den 16 juli
1790 innehafvare af skattejord angelägenheten af en »rättskaffens hushållning
med de till deras disposition hörande skogar» och förordnade i sammanhang
dermed, att, när i följd af missvård med skogen anledning
funnes att befara hemmanens framtida oförmåga att utgöra skatter till
kronan, Konungens befallningshafvande skulle vidtaga de med lag och
författningar öfverensstämmande åtgärder, som kronans säkerhet fordrade.
Uti den allmänna förordning angående skogarne i riket, som den 10
december 1793 utkom, blef det uttryckligen stadgadt, att, om kronoskatteeller
frälseskattebonde missbrukade den honom förunnade frihet derhän,
att fara uppkomme för hemmanets bestånd och förmåga att utgöra skatten,
ränteegaren vore berättigad att deri söka rättelse, med skyldighet för
Konungens befallningshafvande att öfver skattejordsegarens åtgöranden
uti ifrågavarande hänseende, såvidt kronans rätt deraf var beroende, utöfva
uppsigt; och skulle kronobetjente, när missbruk förnummes, derom hos
landshöfdingeembetet göra anmälan.

I kongl. förordningen den 1 augusti 1805 om skogarne i riket har
visserligen influtit föreskrift af enahanda innehåll, men i § 1 meddelas
tillika förbud för skogs- och jägeribetjente att tillvälla sig inseende å
skatteskog, och enligt § 18 eger skattemannen full dispositionsrätt öfver sin
skiftade skog med rättighet tillika att af skogsmarken uppodla hvad lian
för godt finner, allt med ofvan anförda vilkor att hemmanets skatteförmåga
bibehålies. Oskiftade skogar af frälse eller skatte natur fingo, om delegarne
derom vore ense, afverkas äfven till afsalu, eljest allenast till husbehof.

Dessa m. fl. lagstiftningsåtgärder, hvilka åsyftade att bevara landets
skogar, kunde likväl icke hindra, att dessas tillstånd ansågs ingifva farhågor.
Att strängare ingripa i hushållningen med skogen stred dock
mot tidsandan och mötte derföre störa hinder. Det bättre skick, hvari
skogar, tillhörande frälsejord, befunno sig, uppfattades ock af mången
såsom bevis på den större frihetens förmåga att skapa en bättre skogsvård.
Då förbrukningen af virke för bergsbruk och vid sågqvarnar
ingalunda var öfverdrifvet stor, samt exporten af trävaror var ringa,
söktes anledningen till skogarnes fortgående aftagande hufvudsakligen
i en öfverdrifven förbrukning för husbehof af bränsle, timmer in. in.
Tidens sträfvanden till skogsvårdens fromma koncentrerades derför i
främsta rummet på att nedsätta behofvet af bränsle genom bättre och

solidare byggnadssätt, vedbesparande eldstäder, krutets allmännare användning
vid sprängning i grufvor1 na. m. Rörande hägnadssättet vidtogos
äfven ändringar i syfte att minska förbrukningen af skogsalster.
Oaktadt allt detta beräknades vid början af innevarande århundrade, att
skogstillgångarne inom elfva af rikets län understego eller blott motsvarade
invånarnes behof, hvaremot inom de öfriga länen större skogstillgång
förefunnes. Beräkningar verkstäldes rörande skogarnes produktionsförmåga
och ansågos stundom visa, att betydande skogstillgångar utöfver
rikets egna behof vore för handen, stundom åter, att en oförminskad
förbrukning vore egnad att i en icke aflägsen framtid framkalla skogsbrist.
°

I tidens anda låg emellertid en benägenhet att med stöd af Adam
Smiths ekonomiska system frånkänna staten och kommunerna förmåga att
drifva skogshushållning. De allmänna skogarne sågos derför icke med
blida ögon. Redan ar 1810 ifrågasattes delning af kronoskogar och allmänningar.
Sedan frågan vid upprepade tillfällen varit före, fattade 1823
åis riksdag beslut i sådan riktning. Beslutet kungjordes genom kammarkollegii
cirkulärbref den 14 april 1824. Det innehöll hufvudsakligen följande
bestämmelser. Af kronoskogarne i södra och mellersta delarne af
landet skulle blott de, som för flottans eller andra kronans behof befunnos
nödiga, bibehållas. Dessa skulle ställas under forstmässig förvaltning,
de öfriga försäljas och skatteläggas i smärre lotter. Angående
kronomarkerna i de norra länen förmälde cirkuläret, »att de i anseende
till folkbrist och felande kommunikationer i sitt nuvarande skick voro af
föga värde och icke kunde med större nytta för det allmänna användas
än till nya hemmans anläggning för att befordra landets uppodling och
befolkning, hvarföre dessa skogar vid den reglering, som komme att företiigas,
icke vidare kunde komma i fråga, utan skulle med dem förhållas
efter de författningar, som i förenämnda ändamål redan vore gifna eller
vidare kunde af Kongl. Maj:t i nåder meddelas». Angående lands- och
häradsallmänningarna förklarades i cirkuläret, att Kongl. Maj:t ville »uppå
derom skeende ansökning för hvarje så beskaffad allmänning i nåder tilllåta,
att den till intressen tern es egen disposition gemensamt eller delning

Tidigare sprängdes på det sätt, att berget medelst ett efter omständigheterna afpassadt
bal af grof ved starkt upphettades och derpå hastigt afkyldes. Härvid förbrukades
sa ansenliga mängder »grufved», — exempelvis vid Dannemora i början af 1700-talet årligen
12,000 stafrum af 6,5 fots längd, bredd och höjd — att den i vissa fall måste hemtas på
liera mils afstånd tran grufvan, för Kopparbergs grufva, enligt hvad det uppgifves, 16 å 20
mil derifrån.

socknar eller enskilde hemmansegare emellan, som deri ansåges ega del,
upplätes, enär Kongl. Maj:t fnnne sådant lämpligt och något laga hinder
derför ej mötte». Med tillämpning af denna för landets skogar ödesdigra
lagstiftning blef under de närmaste åren eu hufvudsaklig del af kronans
skogar såld och nära hälften af allmänningarna öfverlemnad till delegarne
att styckas eller på annat sätt disponeras.

Eu med detta åskådningssätt beslägtad sträfvan att lossa de band, som
ännu innefattade en inskränkning i jordegarens förfoganderätt öfver skogen
å hans mark, tog sig ytterligare uttryck i rikets ständers beslut år 1829
angående upphäfvande af 10 kap. 3 § mom. 2 byggningabalken rörande förbud
för egare af skattejord att hugga och sälja masteträd å sin jord, i följd
af hvilket beslut förordningen den 20 oktober 1830 medgaf jordegaren rätt
att förvärfva fri dispositionsrätt till ekskog, maste- och storverksträd.

En annan yttring af den sålunda gällande uppfattning var afskaffandet
af koltvånget, hvilket genom förordningen den 27 april 1846 angående
kolhandeln upphäfdes, dock med skyldighet för hemmansegare att till i
orten gångbart pris hembjuda sitt träkol åt vederbörande hyttelag. Äfven
denna hembudsskyldighet upphörde sedermera genom kongl. förordningen
den 22 februari 1850.

Betydelsefullare i nu ifrågavarande afseende var emellertid, att de
från föregående tider ärfda inskränkningarna i rättigheten att anlägga
och för tillverkning till afsalu begagna sågqvarn efter hand upphörde.
Genom kongl. kungörelsen den 13 februari 1828 erhöllo skattejordsegare
och kronoåbor rätt att, i likhet med hvad för egare af säteri och frälsejord
var stadgadt, å egna skogar anlägga husbehofssågar, utan att undersökning
behöfde ega rum, derest icke eventuel uppdämning vore menlig
för ofvanför liggande marker. Den pröfning beträffande betintlig skogstillgångs
tillräcklighet, som var föreskrifven såsom vilkor för tillstånd till
anläggning af s. k. lego- och salusågar, upphäfdes deremot först genom
kongl. kungörelsen den 30 december 1863. Samtidigt härmed blefvo dessa
sågar befriade från skyldighet att utgöra grundränta.

De i nyss omförmälda cirkulärbref den 14 april 1824 uttalade åsigter
angående rätta användningen af kronomarkerna i de norra länen, vunno
tillämpning vid de från denna tid med ifver bedrifna afritt,ringame. Deras
i gällande instruktioner angifna ändamål var att skilja kronans marker
från enskildes egor,. att af kronans marker tillägga svaga hemman fyllnad
i deras behof, att urskilja hvad hemman utöfver deras mantal och ränta
i egor innehade, att inom samfällighet^1 dela egorna hemmanen emellan
samt att genom dessa anstalter bereda för hemmansåborna full visshet och
säkerhet om deras egorymd och för idoga arbetare tillfälle till nya hem -

mans anläggning på kronoallmänningar och öfverloppsmarker samt sålunda
befrämja landets uppodlande och bebyggande. I många fall har nog ock
afvittringen främjat odlingens framträngande i ödemarkerna. Vid sidan
deraf har den dock i stor utsträckning gifvit skogsspekulationen medel i
hand att göra sig till herre öfver betydande delar af kronomarkerna. Orsaken
dertill torde i väsentlig grad vara att söka i de öfverdrifvet stora
skogsanslag, som vid afvittringen tilldelades hemmanen. Den för afvittringsverket
i Jemtland den 8 december 1820 utfärdade stadga, hvilken
jemlikt nådigt bref den 9 mars 1825 skulle med vissa tillägg tillämpas
äfven i Herjedalen, medgaf ett anslag af mark för helt mantal af 500 å

3,000 tunnland jemte rätt för åbo att mot ökad skatt behålla jord, som
annars skulle hafva frångått hans hemman. I fjelltrakterna kunde egoområdet
för helt mantal ökas till 4,500 tunnland (k. br. den 14 juni 1826).
Enligt den för Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län den 10
februari 1824 utfärdade afvittringsstadga skulle, efter afdrag af impedimenter,
minst 700 och högst 2,500 tunnlands vidd tilldelas helt mantal,
och då denna stadga med vissa ändringar förklarades skola tillämpas äfven
i Gefleborgs län (k. br. den 12 maj 1832), bestämdes maximividden för
helt mantal, oberäknad! impedimenter, ända till 3,000 tunnland. I den
män sågverksindustrien vann utbredning, skulle naturligtvis sådana skogsområden
blifva begärliga utan hänsyn till de odlingslägenheter, hvarmed
de voro förenade. Den nybyggare, som ej mägtade i tid fullgöra föreskrifven
odlings- och byggnadsskyldighet, vände sig till en sågverksegare,
hvilken, vare sig marken var för åker tjenlig eller icke, gjorde en ytlig
jordbrytning, sådde benmjöl, om så var nödigt för att erhålla en hjelplig
rågskörd, uppförde nödiga hus och såmedelst, efter syn i laga ordning,
förvärfvade skattemannarätt. Derpå kunde husen flyttas till annat nybygge,
hvarest samma till vägagående upprepades. Odlingarne blefvo sedermera
i talrika fall delvis — undantagsvis helt och hållet — lemnade utan
sillsyn, och ungskogar finnas nu på de forna åkertegarne, der de af en tunn
jordskorpa förr dolda stenarna nu trädt i dagen. Det gifves äfven åtskilliga
skattelösta skogshemman, å hvilka jordbruk aldrig bedrifvits, utan
ett äldre hemmans egare har erhållit rätt att verkställa odling för det
s. k. nybyggets skattelösen. Nästan impedimentfria vackra skogstrakter
utan odlingsmark hafva på detta sätt blifvit omförda till skatte. I vissa
fall hafva två eller tre dylika s. k. nybyggen tillfallit samma af ålder
odlade hemman. Skogsspekulationer af sådan art förekommo hufvudsakligen
under årtiondena från och med 1830-talet. Talrikast voro de
under 1860- och 1870-talen, och de torde oftast hafva förekommit inom
Vesternorrlands län.

Då nu vid sistnämnda tid en riktigare uppfattning angående förutsättningarna
för en sund skogshushållning allt mera begynte göra sig
gällande, samt skogsprodukternas och i följd deraf äfven skogsegendomens
värde steg till förut icke anad höjd, följde en period af synnerlig verksamhet
på skogslagstiftningens område. I fråga om kronoparker och häradsallmänningar
ledde denna verksamhet till den i kongl. förordningen den
29 juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket
fastslagna regeln, att dessa skogar skulle för framtiden bibehållas oförminskade,
hvarjemte i det stora hela tillfredsställande föreskrifter meddelades
angående deras förvaltning. Jemväl ofvan skildrade missförhållanden
vid nybyggesväsendet blefvo föremål för undersökningar, som väckte
betänkligheter i fråga om de dittills följda grundsatserna för kronomarkernas
användning. Sedan dåvarande landshöfdingen i Norrbottens län,
Per Henrik Widmark i underdånig framställning den 16 maj 1860 riktat
uppmärksamheten på denna fråga, förordnade Kongl. Maj:t i skrifvelse till
kammarkollegium den 25 maj 1860, att i de norrländska länen skulle
verkställas undersökning å de afvittrade öfverloppsmarkerna, för utrönande
af hvilka delar af dem med afseende å läge och beskaffenhet borde bibehållas
såsom kronoskogar, samt att, intill dess sådan undersökning egt
rum, icke några upplåtelser af nybyggen finge verkställas. Med godkännande
af hvad rikets ständer i underdånig skrifvelse den 25 november
1863 i denna fråga hemstält, föreskref Kongl. Maj:t vidare i förordningen
den 21 december 1865, att till förökande af kronans skogar i de norra
länen undersökning i enahanda syfte, som nyss omförmälts, skulle anordnas
jemväl å öfverloppsmarker och oafvittrade skogar i Kopparbergs län och
de norrländska länen, och blef förbudet mot upplåtande af nybyggen
utsträckt till de oafvittrade skogarne i Kopparbergs, Vesterbottens och
Norrbottens län. Härmed hade lagstiftningen alltså fullständigt brutit med
de grundsatser angående användningen af kronomarkerna i norra delen af
landet, som uttalats i 1824 års cirkulärbref.

Väl blef genom kongl. kungörelse den 29 juni 1866 tillstånd åter
lemnadt att anlägga nybyggen å såväl afvittrad mark som å öfverloppsmarker,
hvilka vid föreskrifven undersökning befunnits otjenliga till bildande
af kronoparker; men genom förordning samma dag stäldes de
skogar, som kommo att tillhöra de derigenom uppstående hemman, under
ett synnerligen verksamt skydd. Genom denna stadgades nämligen, att å
skattehemman, som uppkomme af nybygge, hvilket hädanefter från kronan
upplätes, skattemannen ej egde annan rätt öfver hemmanets skog, än att
han derifrån finge, dels'' utan utsyning till husbehof hemta nödigt virke

Skogskomitén, /.

och bränsle och dels efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjensteman
fritt taga och försälja hvad derutöfver kunde med bevarande för
framtiden af skogens bestånd årligen afverkas. Enahanda grundsatser
skulle tillämpas jemväl å hemman, som uppkomme af redan upplåtet nybygge,
för hvilket föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit
inom behörig tid verkstälda. Dessa föreskrifter utgöra grunden för tillkomsten
af de skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen, som till
icke obetydligt antal finnas i Yesterbottens och Norrbottens läns kusttrakter
samt jemväl undantagsvis i andra norrländska län. Detaljerade uppgifter om
dem äro sammanförda i tabell E i del II af detta betänkande. Ur dessa må
här anföras, att dylika hemman utgöra tillhopa något öfver 295 mantal
med en sammanlagd ytvidd af 197,200 hektar 54 ar.

En mera vidtgående tillämpning fick den grundsats, som sålunda
vunnit burskap i den svenska skogslagstiftningen, i Vesterbottens och Norrbottens
läns lappmarker, hvarest afvittringen vid nu ifrågavarande tid ännu
-icke försiggått. I följd deraf egde nybyggarne icke annan rätt till skogen
än den, som tillkommer kronohemmansåbor. Med rätta kunde derför den
s. k. norrländska skogskomitén i sitt år 1870 afgifna betänkande påpeka,
att alla skogar i lappmarkerna ännu voro statens tillhörighet, samt att man
således icke borde, lemna obegagnadt det tillfälle, som följaktligen ännu
funnes »att utan ringaste kränkning af eller ingrepp i enskild eganderätt
förbinda den rättighet till skogens begagnande, som anses böra tillkomma
hemmansegaren i den ort, hvarom fråga är, med sådana föreskrifter, att
skogens förödelse i möjligaste måtto förebygges, utan att utvägarne till
nödtorftig . bergning varda innevånarne betagna». Med anslutning härtill
föreskrefs i § 8 af kongl. stadgan om afvittring i Vesterbottens och Norrbottens
läns lappmarker den 30 maj 1873, att hemmansegare i dessa orter
icke skulle tillerkännas annan rätt öfver hemmanets skog, än att han derifrån
finge dels utan utsyning till husbehof hemta nödigt virke och bränsle
och dels efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjensteman fritt
taga eller försälja, hvad deröfver kunde med bevarande för framtiden af
skogens bestånd årligen afverkas.

Dispositionsrätten öfver skogen blef sålunda genom denna stadga
begränsad, hvaremot skogsanslagets vidd kunde blifva större, än hvad den
afvittringsstadga, som gälde Norr- och Vesterbottens läns kustland, medgifvit.
§ 18 af kongl. stadgan för afvittring i lappmarken innehåller
nämligen, att.skogsanslaget med hänsyn till skogens och betets bättre eller
sämre beskaffenhet samt markens olika växtlighet kunde bestämmas efter
beräkning af 5,000 eller derutöfver till högst 20,000 qvadratref skogsmark
för helt mantal, impediment häri ej inräknade, hvilka tal i afvittrings -

stadgan den 10 februari 1824 motsvaras af 700 till högst 2,500 tunnland

(3,920 till högst 14,000 qvadratref). .

Afvittringen inom lappmarken var icke afsedd att utsträckas längre
än till de delar, som voro till odling tjenliga, i följd hvaraf en odlingseller
kulturgräns skulle vid afvittringen bestämmas. Denna gräns utstakades
provisionel jemlik! kongl. brefvet den 13 december 1867. Anmärkningsvärd!
är, att härvid bland åtskilliga nybyggare förspordes en strätvan att
få kulturgränsen förlagd så långt österut, att deras nybyggen icke skulle
blifva afvittrade. Så var fallet med Dorotea socknemän, m. fl., hvilka yrkade,
att hela nämnda socken skulle anses tillhöra fjellområdet, vidare
med’ några socknemän inom Jockmock, hvilka yrkade att kulturgränsen
skulle sammanfalla med gränsen mellan Jockmocks lappmark och kustlandet.
Genom kongl. bref den 5 oktober 1869 och den 3 mars 1871 förklarades
emellertid clessa yrkanden icke förtjena afseende.

Genom kongl. bref den 18 april 1884, den 23 september 1886 och
den 20 juni 1890 faststäldes derefter gränsen mellan de delar af lappmarken,
hvilka äro tjenliga för odling, och den mark der nybyggesanläggningar
icke vidare må tillåtas, hvarjemte i kongl. brefvet den.10 april 1891
lemnades föreskrifter angående upphuggning och rörläggning af denna
Gräns

'' Redan före utfärdandet af kongl. brefvet den 13 december 18.67,
angående provisionelt bestämmande af kulturgränsen, hade tillstånd beviljats
att" anlägga ett antal nybyggen å sådana trakter, som kommo att ligga
ofvanför den sedermera bestämda odlingsgränsen. Rörande dessa nybyggen
förklarades i kongl. brefvet den 18 november 1892, att, der de vid upplåtelsen
möjligen meddelade föreskrifter i fråga om jordens häfd m. m.
blifvit fullgjorda, dylika hemman och lägenheter skulle, beträffande Norrbottens
län'' i den mån sådant icke redan skett, genom afvittring få sig
tilldelade nödiga områden från kronans marker, dervid stadgan om .afvittring
i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker den 30 maj 1873
skulle med iakttagande af vissa särskilda föreskrifter lända till efterrättelse.
Denna afvittring ofvanför kulturgränsen är ingenstädes fullständigt afslutad,
hvaremot i samtliga socknar nedanför kulturgränsen afvittringen är

fullbordad. . „

Äfven vid afvittringen inom Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs
län tillerkändes hemmansegarne, i enlighet med af dem lemnadt
samtycke, allenast eu liknande inskränkt dispositionsrätt till de dem tilldelade
skogar. (Kongl. bref den 27 juni 1879 punkt 4.)

Betydande delar af landets skogsareal hafva sålunda genom dessa
lagstiftningsåtgärder blifvit i fråga om saluafverkning stälda under skogs -

statens vård och förvaltning. Och hvad som gör detta förhållande ännu
betydelsefullare är, att dessa skogar upptaga en icke ringa del af den mot
8ransan<fö delen af landet och sålunda äro egnade att tjena såsom
skydd mot faran af skogsgränsens sänkande.

Men äfven utan sammanhang med afvittringen och frågan om öfverloppsmarkernas
användning har sedan medlet af detta århundrade mycket
arbete nedlagts på lagstiftningen angående de enskilda skogarne.

^örsta försöket afsåg att genom premiering framkalla en
förbättrad skogsvård. Så föreskrefs i kongl. cirkuläret den 30 oktober
850, bland annat, att en hvar, som inom fem år derefter visade sig hafva
pa egen eller arrenderad jord genom sådd ur hand af tall-, gran- eller lärkträdsfrön
uppdragit eller låtit uppdraga barrträdsplantor på sådant sätt, att
minst 3,000 stycken funnes någorlunda jemnt fördelade på tunnlandet,
samt så vårdade och fredade, att de icke af kreatur skadades, skulle med
iakttagande af vissa, uppgifna vilkor för odling af 5, 10, 20, 30, 40 och
50 tunnland men ej deröfver bekomma en belöning, beräknad ''efter 10
riksdaler banko per tunnland; samt att den, som genom fröträds lemnande
vid trakthuggning, af tall 40—50, af gran 50—60 stycken någorlunda
jemnt fördelade å tunnlandet, och för öfrigt på lika sätt som nyss nämnts
uppdragit eller låtit uppdraga barrträdsplantor, skulle under enahanda
vilkor för sagda tunnlandtal bekomma en belöning, beräknad efter 5 riksdaler
banko per tunnland. Derjemte bestämdes en belöning af 200 riksdaler^
banko för den bästa fröhandeln i hvarje län, med vilkor att inom
fem år derefter genom samma handel kunde anses föryttrade minst 1,000
skålpund för utsäde dugligt tall- eller granfrö och att dylikt frö medelst
samma handel hållits köpare tillhanda under minst två år. Något väsentligt
inflytande på skogarnes föryngring lärer emellertid detta premierino-ssystem
icke hafva utöfvat. P

Man sökte derför åvägabringa en lagstiftning, hvarigenom den enskilde
skogsegaren ålades vissa förpligtelser eller inskränkningar i afseende
å hushållningen med sin skog. I sådant syfte tillsatte Kongl. Maj:t den 20 juni
1855 en komité med uppdrag att afgifva utlåtande och förslag om och hvilka
åtgärder, som från lagstiftande eller verkställande makters sida kunde vara
att vidtaga i ändamål, att .förekomma den öfverklagade, till framtida sko^sbnst
och menliga klimatiska verkningar ledande förödelsen af skogarne i
landet, samt att i allmänhet befrämja en förbättrad skogshushållning. I
sitt den 28 juni. 1856 afgifna betänkande föreslog nämnda komité, bland
annat, eu föreskrift af följande lydelse: »Skulle någon egare, vare sig till
frälse-, eller skattejord, den honom till begagnande af hemmanets skog
medgifna rätt och frihet missbruka genom att skogen å till skogsbörd

egnad mark, utan ändamål af odling, sköfla och föröda, såsom i nästföljande
§ sägs; då må konungens befallningshafvande ega att, sedan af
honom utsedde sakkunnige män jemte öfverjägmästaren i länet meddelat
sitt på undersökning å stället grundade yttrande, samt jordegaren erhållit
tillfälle att sig förklara, vid verksamt vite tills vidare förbjuda skogens
anlitande till annat än hemmanets oundgängliga behof samt, om detta
förbud icke hörsammas, med vitets förhöjande ställa skogen på viss kortare
tid af högst tre månader på egarens bekostnad under särskild uppsigt för
att sålunda bringa förbudet till åtlydnad; och vare sådan åtgärd, hvilken
må efter omständigheternas föranledande förnyas, lika befogad, ehvad förödelsen
verkställes utaf hemmansegaren sjelf eller af annan person, som
till skogsafverkningen kan hafva betingat sig hans lof». Den sålunda förbjudna
skogsförödelsen skulle anses vara förhand, »då skogstrakt i strid
mot vilkoren för ordentlig hushållning så afbrukas, att hvarken fröträd
eller växande plantor finnas qvar å marken till den mängd och beskaffenhet,
som sakkunnige män pröfva erfordras för fullgod återväxt med afseende
å skogens art och öfriga naturförhållanden». Skogsegare skulle blifva fri
från de lagliga påföljderna för skogsförödelse, när han visade, »att han
vidtagit ändamålsenliga åtgärder för den afbrukade skogens bringande till
återväxt, eller att densamma i allmänhet behandlas efter sådan regelbunden
skogshushållningsplan, som öfverjägmästaren i länet godkänt.» Kongl. Maj:t
fann emellertid sådana betänkligheter kunna anföras emot dessa föreskrifter,
att någon proposition derom icke borde för riksdagen framläggas. Utan
praktisk betydelse blef detta förslag dock icke. Ty omisskänneligt är, att
det ligger till grund för det förslag till skogslag för Gotland, som år 1868
enhälligt antogs af nämnda läns landsting samt, sedan det vid 1869 års
riksdag af enskild motionär bragts under riksdagens pröfning, af denna
antogs och, af Kongl. Maj:t sanktioneradt, utfärdades under benämning
‘»Körtel, förordning ang. åtgärder till förekommande af skogsförödelse på
Gotland den 10 september 1869-». Nämnda författnings innehåll är i korthet,
att den till skogsbörd af naturen egnade mark skall dertill bibehållas, der
den ej odlas, bebygges eller till annat dermed jeinförligt ändamål användes;
samt att sådan mark ej får sköflas eller förödas så, att skogens naturliga
återväxt omöjliggöres eller äfventyras, vid äfventyr att all hemmanets skog
af konungens befallningshafvande ställes under förbud för annan afverkning
än till husbehof, till dess det visas, att ändamålsenliga åtgärder vidtagits
till skogens återväxt å den afbrukade marken. Lagen var sålunda
bygd på grundsatsen, att skogsegare efter aftorkning är pligtig sörja för
återväxt. Men denna princip visade sig vanmäktig att framkalla en tillfredsställande
skogsvård. Genom ny lag i ämnet den 30 mars 1894 har

man sökt vinna ett starkare skydd för skogen genom att tillika meddela
förbud mot att från Gotland utskeppa, i fartyg inlasta eller vid lastageplats
upplägga barrträd, som ej håller i genomskärning minst 21 centimeter
vid storändan.

Denna piincip, den utmärkande för de s. k. dimensionslagarne, var
vid sistnafunda tid ingalunda någon nyhet för den svenska skogslagstiftmngen.
År 1868 hade Kongl. Maj:t på riksdagens begäran tillsatt eu
för afgifvande af förslag angående ordnande af de norrländska skogsförhållandena.
I sitt den 21 december 1870 afgifna betänkande sökte
denna komité med sifferuppgifter ådagalägga, att inom samtliga de norrländska
länen påginge en betydande öfverafverkning, omfattande icke allenast
mogen timmerduglig skog utan äfven, företrädesvis genom det s. k.
sparrhygget, unga träd med endast några tums diameter. Jemte det korinten
hemstälde, att jordegare skulle vara pligtig bereda återväxt på aflunka^
mark, vid äfventyr att sådant eljest af det allmänna utfördes på
<len försumliges bekostnad, föreslog komitén till stäfjande af omförmäla
förödande misshushållning, att virke under vissa dimensioner icke skulle
få, vid påföljd af böter och virkets beslagtagande, från orten afskeppas.
bedan landstinget och konungens befallningshafvande i Norrbottens län år
1874 hos Kongl. Maj:t gjort framställning om utfärdande af lag för länet

i. detta syfte, samt förslag af enahanda innehåll jemväl vunnit riksdagens
bifall, utkom »Kongl. förordningen angående åtgärder till förekommande af
öfverdrifven af verkning å ungskog inom Norrbottens län ''den 29 september
1874». Genom denna lag, som dock icke gälde lappmarken, förbjöds skeppning
och försågning vid såginrättning af virke utaf barrträd, som icke på
afstånd af 16 fot från storändan hölle i genomskärning 7 decimaltum,
barken oberäknad. Påföljden för öfverträdelse af detta förbud var, att
virket togs i beslag och dömdes förbrutet. Ett lagbud af detta innehåll,
nktadt som det är mot en speciel form af missvård af skogen, kan lätteligen
blifva till hinder för en sund skogsvård, i det denna ofta krafvelutverkning
af undertryckt undermålig'' skog för beredande af utrymme för
duglig skogsåtervåxt. Norrbottenslagen har ock tagit hänsyn härtill, i det
den hänvisar egare till skog, som är af den beskaffenhet att för dess ordentliga
skötsel och vård fordras utverkning af undermåligt virke, att, om han
vill lata skeppa eller såga detta virke, anmäla sig hos vederbörande revirförvaltare,
hvilken har att verkställa den undersökning af skogen, som af
omständigheterna påkallas. Om dervid en sådan utverkning befinnes öfverensstämma
med grunderna för god skogshushållning, eger förrättningsmannen
gifva tillstånd till utverkning för skeppning eller sågning. Genom
kongl. förordning den 23 juni 1882 förklarades, att föreskrifterna i Norr -

bottenslagen skulle ega tillämpning jemväl i de delar af Vesterbottens län,
som icke tillhöra lappmarken. I sammanhang dermed och för att ytterligare
befordra en rationel skogsvård stadgades, att den utsyning af undermåligt
virke, hvarom nyss är nämndt, skulle verkställas utan kostnad för
jordegaren, derest skogen var indelad till ordnad hushållning enligt plan,
som blifvit af skogsstyrelsen godkänd, samt utsyningen afsåge virke, som
enligt planen var bestämdt att afverkas. Genom nådig skrifvelse samma
dag ålades skogsstyrelsen att pröfva samt vederbörande revirförvaltare och
skogsinspektör att till skogsstyrelsen afgifva yttrande angående sådan af
sakkunnig person upprättad skogshushållningsplan, som af jordegare inom
Norrbottens och Vesterbottens län utom lappmarkerna kunde för granskning
öfverlemnas till skogsstyrelsen. Detta stadgandes syfte att uppmuntra
skogsindelning och derpå grundad, efter hvarje skogs naturförhållande afpassad
hushållning är synnerligen erkännansvärdt. Det synes dock hafva
af allmänheten föga beaktats, ty endast ett fåtal indelningsplaner hafva
ingifvits till skogs- eller numera domänstyrelsen för godkännande.

Genom kongl. förordning den 19 mars 1888 sammanfördes dessa för
Norr- och Vesterbotten gällande stadganden i en författning, och vidtogos
i desamma vissa förändringar af mindre betydelse.

Vid sidan af den lagstiftningsverksamhet, som sålunda ledt till införande
af utsyningstvång för Kopparbergs, Vesterbottens och Norrbottens
läns fjelltrakter, återväxtlag kombinerad med dimensionslag för Gotlands
län och dimensionslag för Vesterbottens och Norrbottens läns kusttrakter,
har under den senare delen af innevarande århundrade till fortvarande
båtnad för skogshushållningen i vissa delar af landet nybildats betydande
samfälda skogar, de s. k. besparingsskogarne eller allmänning ärna i Kopparbergs
och Gefieborgs län samt allmänning ärna i Norrbottens län.

De förstnämnda hafva uppkommit i sammanhang med storskiftet i
Kopparbergs län och bildats för hvarje socken enligt särskilda kongl. bref,
af hvilka det tidigast utfärdade är dagtecknadt den 9 november 1861 och
det yngsta den 3 september 1885. De flesta hafva tillkommit på det sätt,
att af det socknens hemman tillerkända skogsanslag afsatts Vs för att utgöra
en för vederbörande socken samfäld skog. Svärdsjö och Envikens
socknars allmänningar hafva dock bildats utan inskränkning i hemmanens
skogsanslag. Dessa två sistnämnda skogar förvaltas på samma sätt som
häradsallmänningar enligt af domänstyrelsen faststäld hushållningsplan.
För de öfrigas skötsel gälla föreskrifter, meddelade i särskilt för en hvar
sockens skog utfärdade kongl. bref. Enligt dessa är ifrågavarande skogars
skötsel och vård i första hand beroende på en allinänningsstyrelse, tillsatt
för en hvar af dem utaf delegarne i skogen. Att vid sådant förhållande

omsorgen om skogarnes forstmässiga behandling stundom fått vika för
sträfvandet, att tillföra de genom försäljning af skogarnes alster bildade
fonder betydande inkomster, är så mycket mera att beklaga, som dessa
skogar i följd deraf blifvit starkt afverkade.

Allmänningarna i Norrbottens län hafva enligt kongl. bref den 9
november 1877 bildats på det sätt, att af det skogsanslag, som vid afvittringen
tilldelats byar, hemman och nybyggen, en fjerdedel afsatts till
en för socknens jordegare samfäld skog. För dessa skogar bär Kongl.
Maj:t efter framställning af konungens befallningshafvande meddelat särskilda
föreskrifter. Genom dessa har stadgats, bland annat: att jordegarne
i socknen hafva del i allmänningen efter skattetal, att dessa skogar i allt
hvad skogshushållningen angår stå under skogsstatens vård och förvaltning,
att aftorkning ej får företagas annat än efter utstämpling af vederbörande
skogstjenstemän, derför ersättning utgår jemlikt den för utsyningsförättningar
åt enskilde stadgade grund, att från allmänningarna inflytande
medel skola levereras till länsstyrelsen för att bilda en fond, hvilken genom
länsstyrelsens försorg göres fruktbärande och förvaltas, dock med biträde
af eu å kommunalstämma vald styrelse, samt-aW fondens afkastning icke
ma användas för sadant kommunalt ändamål, för hvilket kommunens medlemmar
äro underkastade uttaxering, med mindre hela utskyldsbeloppet
för samma ändamål och således jemväl den del deraf, som belöper å icke
jordegande medlemmar af kommunen, tages af fondens afkastning.

Samman- . Söker man vinna en öfversigt öfver de grundsatser, som gjort
^skogslag- s^> gående i nu omförmäla länders skogslagstiftning, så är till en början
stiftningen. att märka, att, statens ingripande i skogshushållningen är starkare eiler
svagare allt efter skogarnes olika natur. Starkast är det i afseende på
skyddsskogar. Då det indirekta gagn dessa medföra för större eller
mindre områden är af den betydenhet, att deras förmåga att producera
virke först i andra rummet kommer i "betraktande, är det naturligt, att
lagstiftningen sökt skapa garantier för deras fortfarande bestånd, oberoende
af den fördel eller olägenhet sådant medför för egaren. Dervid har i
skilda länder mycket olika vägar valts för målets vinnande. Än har skogsegaren
känts skyldig att vid skötseln af ifrågavarande skog följa de föreskrifter,
som funnits nödiga, och att sjelf vidkännas den minskning i afkastningen
detta kan förorsaka honom (Norge, Wörteraberg), än har omsorgen
om dessa skogars bevarande ålagts en i lag påbjuden och af staten

i en eller annan form understödd förening af dem, som af skyddsskogen
i första hand hafva gagn (Ungern); än åter har det stadgats såsom eri
skyldighet för staten att genom expropriation eller annorledes förvärfva
de skogstrakter, hvilka anses böra behandlas såsom skyddsskogar, eller
ock hålla egaren skadeslös för den minskning i afkastning han får vidkännas
genom skogens behandling för skyddsändamål (Preussen, Frankrike).

I fråga om hushållningen med de skogar, som ej äro att hänföra
till skyddsskogar, visar sig öfverallt en större benägenhet hos statsmakten
att ingripa, der skogen tillhör eller är afsedd att bereda inkomst eller
fördel för ett flertal medborgare. Kraftigast och med minsta betänklighet
sker ett sådant ingripande, der detta flertal utgöres af en kommun eller
korporation. Ett godt skäl härtill förefinnes ock i statens rätt och pligt
att skydda ej mindre minoritetens än efterkommandes rätt gent emot ett
tillfälligt flertals Övergrepp. Men äfven till skydd för skogar, tillhöriga
frivilliga och mera tillfälliga föreningar såsom bergverksbolag och träförädlande
bolag (Ungern), äfvensom för oskiftade byaskogar har statsmakten
flerstädes ingripit. Minst benägen visar sig lagstiftningen på goda
grunder att ingripa i den enskildes skiftade skog.

I fråga åter om det sätt, hvarpå lagstiftningen ingriper i hushållningen
med skogar, som icke tillhöra staten, kan man urskilja tvänne
riktningar.

Den ena söker vinna sitt mål genom uppställande af regler, vare
sig såsom förbud eller såsom positiva föreskrifter rörande ^verkning, föryngring
med flera hushållningsåtgärder. Hit höra dimensionslagar (endast
Sverige har sådana), återväxtlagar (Frankrike, Österrike m. fl. länder), påbud
om visst skogshushållningssätt (Baden) o. s. v. På samma gång en
dylik lagstiftning medför en inskränkning i den enskildes ekonomiska
frihet, förfelar den ofta sitt mål, en förbättrad skogshushållning, derigenom
att den på intet sätt bereder ökad möjlighet eller undanrödjer hindren derför.

Den andra riktningen inom skogslagstiftningen har åter till ögonmärke
att tillföra den enskilda skogshushållningen sakkunnig personlig
kraft samt att i öfrigt underlätta rationel skogsvård vare sig genom att
tillhandahålla biträde till frivilligt antagande eller genom att påbjuda vissa
åtgärder, egnade att bereda möjlighet för en god skogsvård. I förra afseendet
må erinras om den enligt Norrbottens- och Vesterbottenslagen medgifna
rättigheten att under vissa vilkor erhålla kostnadsfri utsyning af
undermåligt virke, som till skogshushållningens fromma bör uttagas, äfvensom
om den i utländsk lagstiftning förekommande rättigheten att bilda
föreningar för gemensam skogshushållning, då i följd af jordens splittring
verklig skogsvård ej kan anordnas af den enskilde egaren (Preussen,

Skoytkomitén. 1. J

Österrike). I senare afseende! kan såsom exempel anföras förbud mot
skogsmarks skiftning annat än intill viss minimiareal och med för skogsskötsel
lämplig skiftesform (Baden) samt skyldighet att upprätta och följa
hushållningsplan (Ryssland). Sin högsta form når denna riktning, der lagen
ålägger skogsegaren att anställa forstligt bildad skogsförvaltare och denne
att sköta skogen efter af myndighet godkänd plan (Ungern). Med en
sådan lagstiftning beredes för de enskilda skogarna utsigt till lika god vård
som den statsskogarne åtnjuta.

Beträffande den tillsyn å den enskilda hushållningen, som enligt olika
skogslagstiftningar anordnats, kunna följande system urskiljas:

1. Kontrollen är öfverlemnad åt kommunala myndigheter, med
hvilka en skogsstatstjensteman eger deltaga (Norge). Resultatet häraf anses
lemna mycket öfrigt att önska.

2. Kontrollen utöfvas af en särskild nämnd, deri en statens skogstjensteman
är sjelfskrifven ledamot och privatskogsintresset i mindretal
företrädt (Ryssland).

3. Kontrollen tillkommer skogsstatstjenstemän, hvilkas hufvudsakliga
uppgift likväl samtidigt är att förvalta statens skogar (Frankrike,
Norrbottens- och Vesterbottenslagen). Detta system medför den fara, att
privatskogsskötseln kommer att uppfattas såsom ett underordnadt åliggande.

4. Kontrollen utöfvas af särskilda skogstjensteinän, anstälda uteslutande
för detta ändamål (Ungern).

fördde°rsven Gällande skogslagstiftning för enskildes skogar i Sverige berör alltså

ska skogar- hufvudsakligen vissa delar af landet, nämligen Norr- och Vesterbottens
nes tillstånd, län, fjelltrakterna i Kopparbergs län samt Gotland. Hufvudmassan af
skogarne har alltså under längre tid behandlats fritt. Dock förefinnas
störa skiljaktigheter i skogarnes allmänna tillstånd, framkallade till stor
del • genom den behandling de med afseende på sitt ändamål varit underkastade.
Förutom att förse hvarje landsdels befolkning med husbehofsvirke,
hvartill åtgått mera än hälften af skogarnes afkastning, har i stort sedt
detta ändamål inom Norrland och Dalarne varit sågverksindustri, inom
vissa trakter i förening med bergsbruk. Inom det söder derom liggande
bältet af landet har skogsafkastningen, förädlad till kol, af ålder tillförts
bergsbruket. Först under senaste decennierna har pappersmasseindustrien
vunnit insteg såväl inom södra Norrland som i bergslagsområdet. I detta
senare har derjemte på vissa trakter sågverksrörelsen börjat konkurera med
jernindustrien om skogens produkter.

I den trakt af landet, som ligger nedanför bergslagerna har icke
uppstått någon på skogarne grundad allmän storindustri. Der förekommer
visserligen sågverksrörelse men utan dessa solida och dyrbara verk och
anläggningar, som för Norrland äro utmärkande; öfver densamma ligger
derför en pregel af tillfällighet. Den begagnar sig till en stor del åt
ambulatoriska såginrättningar. Äfven bergsbruk och pappersmasseindustn
förekomma i denna del af landet, men mera lokalt; så är ock fallet med
andra industriela anläggningar, som förbruka trä, såsom snickeri-, bobinoch
tändsticksfabriker. Skogens afkastning går till. allra största delen till
husbehof, och i trävaruexporten ingår en stor procent oarbetad^ smavirke.

Vid den redogörelse för skogarnes allmänna tillstånd i Sverige, som
i det följande lemnas, har med afseende på det nu anförda ansetts lämpligt
att fördela ämnet i nedanstående grupper:
l:o Norr- och Vesterbottens län,

2:o öfriga norrländska län och Dalarne,

3:o Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Upsala och Stockholms län, samt
4:o den återstående delen af landet.

I. Norr- och Vesterbottens län.

Sveriges två nordligaste län bilda med afseende på skogsförhållandena
ett komplex, hvarinom lappmarkerna med sina skogar lämpligen böra
behandlas skilda från kustlandet och dess skogar.

a. Lappmarkernas skogar.

Jemlikt landtmäteristyrelsens utredning är gränsen mellan Vesterbottens
landskap och Lappland första gången angifven å en år 1714 upprättad
»Charta öfver Vester botten», dock ej längre än från Ångermanlands
gräns till Öfverkalix socken. Genom skilda förrättningar har nämnda gräns
derefter blifvit jfortsatt och reglerad. I söder utgöres den af gränsen mot
Jemtland och Ångermanland. I öster sammanfaller den med gränserna för
följande lappmarkssocknar mot Vesterbottens landskap, nämligen Fredrika,
örträsks kapell, Lycksele, Malå, Arvidsjaur, Jockmock, Gellivare, Vittangi

och Karesuando. . ,

Arealen af nu förefintliga kronoöfverloppsmarker och för skogsbörd

tjenliga kronomarker, som efter slutad afvittring anses förblifva kronans
egendom, uppgifves i domänstyrelsens underdåniga berättelse rörande skogs -

Skogarnes
tillstånd i
Norr- och
Vesterbottens
län.

väsendet för år 1895 utgöra i Norrbottens län 833,012 hektar och i Vesterbottens
123,213,oi hektar, hvaraf allra största delen faller inom lappmarken.

Kronoparkerna inom lappmarkerna omfattade nämnda år i Norrbottens
län 919,319,50 hektar och i Vesterbottens 934,185,73 hektar, tillsammans
1,853,505,23 hektar. Civila boställen inom Lappland både en sko^sareal
af allenast 1,161,96 hektar, medan de ecklesiastika boställsskogarne omfattade
15,296,ii hektar och de utbrutna stockfångstskogarne 49,826,58 hektar,
otatsskogarnes sammanlagda ytvidd uppgick sålunda till 2,876,014,89 hektar
hvaraf inom Norrbottens läns lappmarker 1,780,829,40 hektar och inom
Vesterbottens 1,095,185,49 hektar.

Enskildes skogar inom lappmarkerna utgöras af allmänningar, skattehemman
och nybyggen.

Allmänmngsskogar, bildade i sammanhang med afvittringen, finnas
inom följande lappmarkssocknar: Juckasjärvi, Gellivare, Jockmock, Arvidsjaur
och Arjepluog, alla tillhörande Norrbottens län. Deras sammanlagda
areal utgör 174,420,34 hektar. Inom Enontekis socken har jemväl ifrågasatts
att bilda allmänningsskog; men torde i följd af skogbeståndens
beskaffenhet de äro lågväxta och glesa samt hafva i öfrigt samma natur
som fjellskogar — ovisst vara, om sådan kan komma till stånd. Allmänmngsskogar
hafva icke bildats inom Vesterbottens läns lappmarker. Allmänningsskogarne
ega såväl forstlig som social betydelse, i det de omfatta
odelbar mark af den sammanhängande vidd, att ordnad hushållning, hvilken
ombesörjes af skogsstaten, derå möjliggöres, samt skogarnes afkastning är
atsedd att tillgodose socknarnes allmänna behof. De hafva sålunda ett
värde för skogshushållningen jemförligt med kronoparkernas, på samma
gång som de i all framtid befordra den lokala välmågan, oberoende af i
hvilka händer eganderätten till den skattlagda jorden kan komma att ligga.

Nybyggena, hvilka, i mån som föreskrifna byggnads- och odlino-sskyldigheter
fullgöras, omföras till skatte, äro till antalet aftagande, enär nybyggnadsupplåtelser
numera endast undantagsvis förekomma. Såväl nybyggen
som skattehemman hafva i samband med sågverksrörelsens uppblomstring
och i ökad mängd dels under eganderätt förvärfvats af sågverksbolagen
dels åt dem upplåtits med rätt till afverkning å skogen under viss
tid. I fråga om bolagens förvärf af jordegendom på everldlig tid får
komiten, under hänvisning till den redogörelse härför, som år 1898 utarbetats
af statistiska centralbyrån, för lappmarkerna åberopa de tal, som återhnnas
i tabellen å sid. 38—39. Häraf framgår, att, medan år 1885 eo-are
åt sågverk egde inom Vesterbottens läns lappmarker ej fullt 31 mantal,
taxerade till i rundt belopp 1,033,000 kr., och i Norrbottens ej fullt 49
mantal, taxerade till allenast 582,000 kr., motsvarande summor år 1895

uppgingo till närmare 91 mantal med ett taxeringsvärde af 4,133,000
kr. i det förra länet och i det senare öfver 84 mantal, taxerade till
omkring 1,715,000 kr. Under 10 år har sålunda en betydande mängd
skogar öfvergått i sågverksegares händer, och detta skogsförvärf anses efter
år 1895 icke hafva aftagit.

Då afverkning för afsalu visserligen sker efter ansökan af skogsegaren
men afverkningsbeloppet icke är beroende på honom, är skogarnes
behandling ej väsentligen olika för skilda grupper af egare. Skogarne öfverafverkas
icke, och man kan i regeln ej finna någon afsevärd olikhet mellan
enskildes och statens skogar.

Afverkning för afsalu i skogsgränsens närhet förekommer sällan och
dervid iakttages sådan försigtighet, att fara ej uppstår för rubbning af
denna gräns i följd af afverkningen. Undantagsvis kan man dock finna,
att afverkning för husbehof icke bedrifves lika hänsynsfullt. Exempel
härå erbjuder trakten omkring Karesuando kyrka, hvarest nu ej längre
finnes byggnadstimmer, och likadant är förhållandet omkring vissa gårdar,
som ligga i barrskogens öfre gräns, såsom \ ittangijärvi, Njuonjes m. fl.
Mot lapparnes sätt att under vissa förhållanden skaffa nödfoder åt renarne
genom» att fälla lafbehängda barrträd, kan man äfven anmärka, att det
stundom sker till men för barrskogsgränsens bevarande. Men i stort sedt
är denna gräns ganska väl skyddad mot afverkning, ehuru den är ytterst
oregelbunden. Efter dalgångarne sträcker sig nämligen en skogsremsa af
vexlande bredd ofta mera än ett tiotal mil längre in bland fjellen än å trakterna
mellan dalarne, hvarest kalfjellen ha sina utlöpare. Lappmarksgränsen
går emellertid så långt ned, att samtliga kalfjell tillhöra lappmarkerna.
Och skogarne inom hela detta område, ehuru af vexlande sammansättning,
täthet och beskaffenhet i öfrigt, äro genom utsyningstvånget väl skyddade.

Tallen är det herskande barrträdet synnerligast inom lappmarkernas
norra del, der man beräknat, att granen ingår i skogarne allenast med
15 å 20 %. Inom lappmarkernas södra delar blir visserligen granen talrikare
och är på vissa trakter allmännare än tallen; men den ömtålighet,
som inom större delen af landet vidlåder granen, har icke här ännu gjort
sig gällande, hvarföre båda barrträden anses kunna utan fara behandlas på
enahanda sätt, medelst blädning.

Vid afverkning för afsalu inom lappmarkerna kunna i följd af den
långa flottningen endast gröfre dimensioner tillgodogöras, undantagsvis
timmer, ned till eller mindre än 7 engelska tum i topp.

Återväxt efter afverkningen erhålles genom sjelfsådd, i hvilket syfte
lämpliga fröträd qvarlemnas. Föryngringen är å vissa slag af marker
synnerligen god efter brand. Vackra ungskogar förefinnas å manga trakter,

som härjats af skogseld. Inom vissa delar af Vesterbottens lappmarker

Bolagens jordförvärf

Sågy er ksak tiebolag.	Andra sågverksegare.
Antal.	Mantal	Taxerings- värde. Kronor.	Antal.	Mantal.	Taxerings- värde. Kronor.
2	0,766	15,100	2	7,391	177,100
5	15,093	541,300	2	0,502	37,600
3	1,180	35,600	1	0,083	800
—	—	—	3	0,651	14,400
4	0,984	13,900	3	0,459	7,700
7	7,242	323,150	4	1,047	. 47,100
10	29,613	1,737,180	2	0,696	68,200
3	1,161	73,700	3	1,7*9	6,500
3	4,380	147,400	1	2,539	48,300
1	0,849	71,500	—	_	_
1	3,117	141,200	—		_
2	1,193	27,900	1	0,882	33,400
10	7,438	381,400	4	2,881	90800
4	3,167	112,200	3	4,630	131,000
10	19,433	792,000	4	2,398	90,200
11	14,378	623,550	13	16,330	409,500
24	81,238	3,789,980	15	9,558	343,600
4	1,302	17,500	2	0,484	4,700
5	3,359	402,600	1	0,898	116,800
1	0,066	1,200	1	0,160	3,000
3	2,166	33,100	3	1,328	51,400
2	25,422	352,500	—	—	_
3	49,360	674,500	—	_	_
2	20,507	195,900	1	0,328	5,100
2	26,109	354,100	1	0,312	8,100
1	0,410	2,000	—	_	_
1	0,268	4,300 \|	—	—	''
8 14	47,707 81,252 1	569,100 I 1,468,600 1	4 5	0,972 2,538	12,800 176,300

Län och socken, jemte år.

Vesterbottens läns lappmark.

Lycksele............{l895

stenseie............{SS

s°mie — • • ......{S

Åseie...... ...... {IS

Fredrika............{Sb

örträsk.............is

vuheimina...........{SS

.............IS

11885

Svimma ^

Norrbottens läns lappmark.

, .. . 11885

ArV1,lsjaur...........11895

11885

......... 11895

r v v (1885

Jockmock............{l895

„ 11885

GelllVare............|l895

11885

......... 11895

Enontekis ...........{SS

Arjepluog

Jnckasjärvi

Summa

(1885

\l895

anträffas dock större och mindre områden, der å brandfälten hufvudsakligen

inom Lappmarkerna.

Bruksägare.	Öfriga j ordegare.	Summa. dt. -
		Taxerings-			Taxerings-		Mantal.	Taxerings-
Antal.	Mantal.	värde. Kronor.	Antal.	Mantal.	värde. Kronor.	Antal.	värde. Kronor.
			535	77,031	2,005,800	539	85,188	2,198,000
		_	632	71,374	2,246,800	639	86,969	2,825,700
		_	169	19,120	453,800	169	19,120	453,800
		_	260	24,721	502,300	264	25,984	538,700
			232	20,287	420,600	235	20,938	435,000
			326	29,495	482,900	333	30,938	504,500
		_	235	33,539	1,518,750	246	41,828	1,889,000
		_	346	35,910	1,761,420	358	66,219	3,566,800
		_	90	10,094	255,100	96	12,984	335,300
		_	71	10,378	265,400	75	17,297	461,100
		_	68	11,667	303,200	69	12,516	374,700
		_	86	9,398	250,800	87	12,516	392,000
		_ 1/1	477	44,431	713,000	480	46,506	774,300
		_	520	51,322	1,848,400	534	61,641	2,320,600
		_	175	15,708	478,000	182	23,505	721,200
	_	—	161	15,961	357,000	175	37,792	1,239,200
			1,981	231,877	6,148,250	2,005	262,585	7,181,300
—	—	—	2,402	248,559	7,715,020	2,441	339,356	11,848,600
			336	33,105	453,600	342	34,891	475,800
		_	444	30,634	1,767,000	450	34,891	2,286,400
		_	144	11,956	174,100	146	12,182	178,300
		_	140	31,954	460,100	146	35,438	544,600
		_	276	26,536	696,200	278	51,968	1,048,700
			357	51,656	5,962,300	360	101,016	6,636,800
			288	25,123	460,500	291	45,958	661,500
1	0,307	70,200	382	46,209	874,800	386	72,937	1,307,200
		_	160	11,684	187,900	161	12,094	189,900
1		500	199	11,826	249,500	201	12,094	254,300
			51	3,073	35,200	51	3,073	35,200
	_	—	50	3,073	49,400	50	3,073	49,400
			1,255	111,477	2,007,500	1,267	160,166	2,589,400
2	0,307	70,700	1,572	175,362	9,363,100	1,593	259,449	\| 11,078,700

löfskog uppkommit. Så är förhållandet inom öfre delen af Ume-elfvens
flodområde såväl efter Vindeln som Uman. öfverjägmästaren i Vesterbottens
län ifrågasätter, huruvida icke på dessa trakter återväxt af barrskog
skulle kunna beredas genom skogsodling. Hittills har emellertid
skogsodling inom lappmarkerna endast i mycket ringa skala bedrifvits.

Ej heller afdikning af sumpmarker i skogsvårdens intresse har å
privata marker inom lappmarkerna, företagits mera än af ett sågverksaktiebolag,
hvilket planlagt sådana arbeten i större omfattning.

b. Kustlandet.

I den nedanför lappmarken belägna delen af de två nordligaste länen
(Vesterbottens landskap) hafva statens skogar följande omfattning:

Kronoparker...........

Skogar till utarrenderade hemman .

Boställsskogar ..........

Stockfångstskogar........

Vesterbottens län. Norrbottens län. Summa.

Hektar. Hektar. Hektar.

. . . . 1,001,566,56 950,741,44 1,952,308,00

■ ■ ■ • 584,44 346,72 931,16

• • ■ ; — 731,26 731,26

■ ■ ■ ■ 48,847,86_105,797,83_154,645,69

Summa 1,050,998,86 1,057,617,25 2,108,616,11

Till masugnar och bergverksdrift inom Pajala socken hade anslagits
14,103,56 hektar skogar, hvilka dock, sedan bergverksrörelsen nedlagts, numera
icke för sitt ändamål begagnas.

Allmänningsskogar förekomma inom Pajala socken samt Tärendö och
Muonionalusta kapellförsamlingar af Norrbottens län och omfatta sarnmanlagdt
67,380,09 hektar. Dessa skogar hafva uppkommit på sätt som angifvits
för allmänningarna inom lappmarken, alltså genom afsättande vid
afvittringen af en viss del af enskildes skogsanslag inom socknen. För
deras förvaltning gälla jemväl liknande bestämmelser. De stå sålunda
under skogsstatens vård.

Enligt utredning, lemnad af konungens befallningshafvande, omfatta
städernas skogar:

I Norrbottens län.......................................... 7,576,76 har

Vesterbottens » ........................................... 1,144,43 »

Summa 8,721,19 har.

Skattehemmanen hafva delvis vid skatteomföringen erhållit allenast
samma inskränkta rätt till skogen, som tillkommer hemman och
nybyggen inom lappmarken, delvis fått skogen utan denna inskränk -

ning. De förra hafva uppkommit antingen af nybyggen, upplåtna efter
den 29 juni 1866 eller ock af tidigare upplåtna nybyggen, för hvilka
föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter icke i behörig tid fullgjorts.
De uppgifvas omfatta inom Vesterbottens läns kustland 38,135,63
hektar och inom Norrbottens 111,014,09 hektar, tillsammans 149,149,72
hektar (jemför tab. E. i komiténs tabeller). Dessa skogars framtida bestånd
är genom berörda inskränkning tryggadt.

Den vida öfvervägande delen skattehemman är likväl icke underkastad
utsyningstvång. Dessa skogar äro derföre starkare afverkade än de förut
nämnda, och man anser, att de skogar, hvilka af sågverksbolag egas eller på
afverkningsrätt innehafvas, hårdast anlitats. Sammanställningen å sidorna
42—45 visar förhållandet mellan de skattehemman, som egas af bolag och
enskilde. Inom Vesterbottens läns kustland hafva alltså sågverksegare tillhörande
hemman under decenniet mellan 1885 och 1895 ökats från 25,6
mantal med ett taxeringsvärde af 1,387,600 kr., till 63,i mantal, taxerade
till 2,857,500 kr., medan inom motsvarande del af Norrbottens län en
minskning inträdt från 179,3 mantal med ett taxeringsvärde af 3,218,300 kr.
till 156,7 mantal, taxerade till 3,193,200 kr.

Dimensionslag har nu tillämpats inom Norrbottens läns kustland från
början af oktober månad 1874 och inom motsvarande delar af Vesterbottens
län från början af samma månad 1882, sålunda inom förra länet under 25
och inom det senare under 17 år. Det kan derföre vara af intresse att
lära känna det inflytande, denna lag haft på skogstillgången och skogsvården
inom båda dessa län. 1 sådant syfte har komiten bland de frågor,
å hvilka svar infordrats från skogsstaten, framstält en af följande lydelse:
»Hvilka verkningar hafva gällande diinensionslagar hittills medfört för skogarnes
skötsel, särskildt föryngringen?» Svaren å denna fråga äro olika från skilda
revirförvaltare. Inom Norrbottens län intager Pajala revir en undantagsställning.
Här uppgifves förordningen hafva saknat inflytande, enär det betydande
afståndet från kusten hindrat hvarje afverkning af träd, som ej uppnått medgifven
minimidimension, i det att de ej burit transportkostnaderna. Från
de närmare kusten belägna reviren påpekas, att förordningen hindrat afverkning
af ungskog; men medan vissa revirförvaltare icke anse den vara ogynsam
för skogens föryngring, framhålles deremot af andra dess inflytande å
föryngringen vara en skuggsida hos dimensionslagen. Denna olika uppfattning
kan åtminstone delvis bero på lokal olikhet i skilda revirs skogar. Men
öfver jägmästaren i Norrbottens distrikt, omfattande hela länet, nämner härom
intet. Han säger: »Ehuru det ej torde kunna förnekas, att åtskillig ungskog,
synnerligast närmast kusten, blifvit bevarad för uthuggning, kan dock denna
författning på intet vis anses främjat skogsskötsel!!, då afverkningen ej be Skogskornitén.

1. ^

stämmes af naturliga hänsyn till hvarje trakts eller hvarje bestånds behof;

Bolagens jordförvärf inom Norr -

Län och	socken jemte år.	Såg verks aktiebolag.	Andra sågverksegare.
Antal.	Mantal.	Taxerings- värde. Kronor.	Antal.	Mantal.	Taxerings- värde. Kronor.
Yesterbottens läns kustland.
Nordmaling . .	J1885	2	0,229	Il",100	3	1,036	36,500
	\1895	4	10,953	339,600	1	0,042	4,000
Bjurholm . . .	11885	3	2,292	131,400	3	1,123	98,100
	11895	4	7,005	515,200	1	0,060	12,000
Umeå.....	11885	2	0,813	31,600	2	1,162	48,500
	\1895	5	11,863	269,700	1	0,723	20,000
Vännäs ....	(1885	—	—	—	1	0,047	1,000
	f 1895	2	0,031	2,000	-T	—	—
	(1885	1	0,313	9,800	5	2,536	84,000
	(1895	1	3,307	153,800	1	0,063	2,500
Degerfors . . .	(1885	2	3,779	185,900	5	3,088	407,700
	(1895	4	7,000	542,000	1	0,569	85,800
Bygdeå ....	(1885	—	—	—	2	0,547	24,800
	11895	1	0,063	3,000	3	5,979	264,900
Burträsk . . .	J1885	2	1,000	36,500	3	2,098	84,900
	11895	3	3,016	127,700	3	4,965	208,500
1 Skellefteå . . .	(1885	1	0,812	35,500	2	1,096	48,500
	(1895	3	0,812	42,700	3	1,547	56,700
Byske ....	(1885	2	1,000	24,800	2	0,740	24,000
	f 1895	3	1,055	53,100	2	0,422	16,800
Jörn.....	J1885	1	0,563	11,500	2	0,756	22,000
	11895	2	0,734	22,500	2	1,287	31,600
Norsjö ....	J1885	—	—	—	1	0,617	29,500
	11895	1	0,187	9,800	1	1,049	49,100
Löfånger . . .	(1885	— \K	—	—	—	—	—
	11895	—	—	—	—	—	—
Nysätra ....	(1885	—	—	—	—	—	—
.	(1895	1	0,336	23,500	1	0,047	1,000
.	„ 11885	11	10,801	478,100	18	14,835	909,500
	11895	16	46,362	2,104,600	13 1	16,753	752,900

och särskildt skogsföryngringen, beröfvad de hjelpmedel, som ensamt förmå

och Vesterbottens läns kustland.

B	u k s e g	are.	Öfriga jord	e g a r e.	S	u m	m a.
		Taxerings-		*	Taxerings-		Mantal.	Taxerings-
Antal.	Mantal.	värde. Kronor.	Antal.	Mantal.	värde. Kronor.	Antal.	värde. Kronor.
1	9,259	282,800	821	48,433	2,369,700	827	58,957	2,670,100
		_	922	47,962	2,429,300	927	58,957	2,772,900
1	1,242	99,500	416	21,806	1,236,100	423	26,463	1,565,100
	_	_	484	19,398	1,233,400	489	26,463	1,760,600
2	10,426	155,800	1,415	155,742	4,737,900	1,421	168,133	4,973,800
	_	_	1,696	155,547	5,358,800	1,703	168,133	5,648,500
		_	520	38,620	1,005,500	521	38,667	1,006,500
		_	577	38,636	1,446,300	579	38,667 <	1,448,300
1	1,104	33,900	422	32,719	1,081,700	429	36,672	1,209,400
		_	498	33,302	1,202,800	500	36,672	1,359,100
		_	657	43,479	2,219,500	664	50,346	2,813,100
		_.	717	42,777	2,440,100	722	50,346	3,067,900
1	4,885	205,100	603	44,361	1,552,200	606	49,793	1,782,100
		_	721	43,751	1,679,400	725	49,793	1,947,300
		_	871	69,108	3,055,800	876	72,206	3,177,200
		_	1,055	66,147	3,137,000	1,061	74,128	3,473,200
		_	1,764	140,651	5,445,400	1,767	142,560	5,529,400
		_	2,277	142,373	5,989,700	2,283	144,732	6,089,100
		_	695	45,539	1,621,900	699	47,279	1,670,700
		_	917	48,161	2,018,200	922	49,638	2,088,100
		_	320	18,971	964,000	323	20,289	997,500
	_	_	433	22,143	906,000	437	24,164	960,100
		_	423	31,277	1,371,500	424	31,894	1,401,000
		_	573	33,636	1,612,400	575	34,872	1,671,300
		_	509	62,732	1,741,100	509	62,732	1,741,100
		_	601	62,732	2,154,700	601	62,732	2,154,700
		_	417	37,042	1,062,300	417	37,042	1,062,300
	_	_	517	36,659	1,517,900	519	37,042	1,542,400
5	26,916	747,100	9,853	790,481	29,404,000	9,887	843,038	81,599,800
—	—	—	11,988	793,224	33,126,000	12,017	850,339	35,983,500

bättra och framkalla återväxt, rensnings-, berednings- och ljushuggningen,

Bolagens jordförvärf inom Norr -

Län och socken jemte år.	Sågverksaktiebolag.	Andra sågverksegare.
Antal.	Mantal.	Taxerings- värde. Kronor.	Antal.	Mantal.	Taxerings- värde. Kronor.
Norrbottens läns kustland
Piteå........	11885	4	22,738	497,300	2	4,649	92,300
	\l895	4	23,086	483,800	1	0,031	800
Elfsby........	(1885	4	11,396	112,000	2	0,625	16,600
	11895	4	11,863	212,800	3	0,125	13,700
Neder-Luleå......	(1885	1	1,102	26,800	—	_	_
	i 1895	4	0,438	10,900	4	_	1,300
Öfver-Luleå (med Edefors) . . .	1885	2	56,792	1,036,000	6	0,617	12,400
Öfver-Luleå.......	1895	3	7,906	202,100	8	6,688	83,100
Edefors.......	1895	1	38,378	637,100	—	_
Råneå.......	(1885	1	35,486	597,400	3	10,004	111,300
	ll895	2	30,610	357,400	1	7,336	82,700
Neder-Kalix......	11885	1	1,702	41,500	3	17,972	330,300
	(1895	3	7,108	142,400	1	2,941	144,400
Öfver-Kalix.......	11885	1	9,902	193,300	2	1,859	56,300
	(1895	2	12,186	248,000	1	0,125	29,200
Neder-Torneå.....	(1885	1	0,417	7,100	—	—	—
	(1895	—	—	—	3	0,250	266,000
Karl Gustaf.......	(1885	—	—	—	—	—	_
	(1895	—		—	—	_
Hietaniemi......	(1885	2	0,255	4,350	—	—	_
	(1895	2	0,344	7,000	—	—	_
Öfver-Torneå......	(1885	1	1,000	23,400	1	0,011	500
	(1895	—	—	—	2	1,438	87,300
Korpilombolo......	(1885	1	1,680	43,100	—	—	—
	\l895	1	3,682	96,000	—	—	_
Tärendö.......	(1885	1	0,167	9,600	—	—	_
	11895	1	1,130	42,700	—	—	_
Pajala........	(1885	2	1,000	6,750	—	—	—
	(1895	2	1,065	44,500	—	—	—
Summa	(1885	8	143,637	2,598,600	14	35,737	619,700
	(1895	14	137,796	2,484,700	23	18,934	708,500

har bragts i ett ogynsammare läge genom de svårigheter och omkostnader,

och Vesterbottens läns kustland. (Forts.)

B	n k s c g	are.	Ofri	g a j o r	d e g a r e.	S	u In	m a.
Antal.	Mantal.	Taxerings- värde.	Antal.	Mantal.	Taxerings- värde.	Antal.	Mantal.	Taxerings- värde
		Kronor.			Kronor.			Kronor.
			1,535	136,991	4,230,200	1,541	164,378	4,819,800
—	—	—	2,084	141,261	4,773,700	2,089	164,378	5,258,300
—	—	—	327	34,624	896,000	333	46,645	1,024,600
—	—	—	484	34,657	1,031,100	491	46,645	1,257,600
1	0,500	25,000	1,387	100,679	4,464,200	1,389	102,281	4,516,000
—	—	—	1,702	101,421	4,920,500	1,710	101,859	4,932,700
—	—	—	1,018	77,177	3,580,187	1,026	134,587	4,628,587
—	—	—	1,236	66,883	3,599,100 *	1,247	81,477	3,884,300
—	—	—	179	14,731	1,036,400	180	53,109	1,673,500
—	—	—	840	65,079	1,972,600	844	110,569	2,681,300
—	—	—	1,044	72,623	2,340,700	1,047	110,569	2,780,800
—	—	—	771	62,143	1,895,700	775	81,817	2,267,500
—	—	—	1,058	71,768	2,503,000	1,062	81,817	2,789,800
—	—	—	265	36,353	945,800	268	48,114	1,195,400
—	—	—	346	35,803	1,040,700	349	48,114	1,317,900
—	—	—	187	27,291	873,300	188	27,708	880,400
—	—	—	202	27,458	667,100	205	27,708	933,100
—	—	—	203	22,066	825,500	203	22,066	825,500
—	—	—	196	22,066	855,100	196	22,066	855,100
—	—	—	168	23,906	781,760	170	24,161	786,110
—	—	—	188	23,770	1,095,700	190	24,114	1,102,700
—	—	—	259	20,348	858,200	261	30,359	882,100
—	—	—	295	28,921	1,114,800	297	30,359	1,202,100
—	-1	—	109	18,450	332,650	no	20,130	375,750
—	—	—	121	16,448	353,900	122	20,130	449,900
—	—	—	80	20,131	199,600	81	20,298	209,200
—	—	—	70	19,168	431,100	71	20,298	473,800
1	0,260	5,000	270	65,146	636,850	273	66,406	648,600
1	0,094	55,900	288	64,621	1,780,500	291	65,480	1,880,900
2	0,760	30,000	7,419	710,384	22,492,547	7,443	809,518	25,740,847
1	0,094	55,000	0,493	741,599	27,543,400	0,531	898,423	30,792,500

som numera äro förbundna med åtgärder i sådan rigtning — hvarjemte
gifven förlust uppstått derigenom, att undermåliga, skadade och undertryckta
träd ej fritt fått tillgodogöras och till högsta pris säljas för
export.»

Inom Vesterbottens län gå likaledes revirförvaltarnes yttranden i
skilda riktningar beträffande dimensionslagens verkningar på återväxten,
som å vissa trakter uppgifves lida, på andra deremot ej skadas af dimensionsafverkning.
Revirförvaltarne i Burträsks och Fredrika revir framhålla
olägenheterna af dimensionslagen för granskogen, som ofta efter dimensionsafverkning
hemsökes af torka, hvarvid för att så vidt möjligt skydda
skogens egare för förlust de torkande trakterna böra afverkas snarast möjligt.
Detta kraf tillgodoser likväl icke ifrågavarande förordning, enär utsyning
skall, för att under året utföras, hos vederbörande revirförvaltare
begäras före den 1 juni, under det att hufvudsakligen grantorkan inträffar
efter denna tid, under sensommaren. Först under augusti och september
kan derföre skogsegaren fullt inse, huruvida afverkning under
kommande vinter är af nöden, till förekommande deraf att de af torka
angripna träden skola blifva såsom salutimmer värdelösa. öfverjägmästaren
i Vesterbottens distrikt, omfattande hela länet, anför bland
annat följande: »Någon verklig dimensionslag är denna författning icke
och har ej heller verkat såsom sådan, ty densamma lägger icke något
hinder i vägen för att hemmansinnehafvaren kan till försäljning inom
orten afverka träd af huru små dimensioner som helst, endast att virket
icke exporteras eller försågas vid såginrättning. Inom de trakter —
företrädesvis i närheten af städerna — der mindre eller s. k. undermåligt
virke kunnat afsättas inom orten och således icke behöft skeppas eller
försågas, har denna författning icke utgjort något skydd mot afverkning
af ungskog i huru stor utsträckning som helst. Å andra och jemförelsevis
de flesta och största områdena inom nedre landssocknarne, der
endast timmer och sparrar vinna afnämare, har författningen deremot
på ett mycket effektivt sätt fylt sin mission, d. v. s. bevarat ung- och
tillväxtskog från afverkning. Med hänsyn till det planlösa sätt, hvarpå
afverkningarna skötts och skötas, samt frånvaron af all egentlig skogsvård,
kan denna lag ej sägas hafva utöfvat hvarken något skadligt eller gynnsamt
inflytande å skogsåterväxten; att den dock är mindre väl förenlig
med en ordnad skogshushållning och för dennas rätta utöfvande måste
vara mer eller mindre hinderlig, är utan tvifvel.»

Af skogstjenstemännens yttranden rörande dimensionslagen framgår
alltså, att den å ena sidan haft ett gynnsamt inflytande till bevarande af
ungskogarne, medan å andra sidan äfven menliga verkningar kunna angifvas,

särskilt i fråga om återväxt^ och tillgodogörandet af torkande undermålig
granskog.

Vid de möten skogskomitén anordnat med allmänheten har något
egentligt missnöje med lagen icke försports, oafsedt ett å mötena i Arvidsjaur
och Umeå framstäldt yrkande, att granen, som inom Vesterbottens och
Norrbottens län skulle hafva nått ofvanför de delar af landet, der den
bildade vackra skogsbestånd, icke borde skyddas af dimensionslag, enär
den inkräktade trakter, som med större vinst för skogsegaren borde producera
tall. Bland den jordbrukande befolkningen syntes emellertid råda allmän
belåtenhet med dimensionslagen, och då skogarne inom de trakter, hvarest
den är gällande, till öfvervägande del utgöras af tall, hvilket trädslag mindre
än granen tager skada af en dimensionsafverkning, tala ju beaktansvärda
skäl för bibehållande tills vidare af den inom Norr- och Vesterbottens läns
kustland gällande dimensionslag.

Jemföras skogarne inom kustlandet och lappmarken med hvarandra,
visar sig en mycket afsevärd skilnad i deras beskaffenhet. Medan de senare
hafva ett förråd af timmerträd jemförligt med kronoparkernas, aro de förra i
detta afseende starkt anlitade. Timmerafverkningen har nämligen medtagit
allt mindre träddimensioner, i det att från välbelägna lokaler äfven 7-tums
och någon gång ännu mindre timmer kunnat afsättas. I flertalet fall anses denna
afverkning hafva sträckt sig så långt, som dimensionslagen medgifvit. Äfven
derutöfver har på ganska många ställen afverkning för afsalu bedrifvits, detta
dock på grund af utaf skogstjensteman förrättad utsyning af undermåligt virke.

Sådan utsyning tillkommer på initiativ af skogsegaren, som i angifvet
syfte derom gör ansökan hos vederbörande jägmästare. Såsom motiv
uppgifvas dels skilda kraf från skogsvårdssynpunkt dels undantagsvis markens
uppodling för åker eller äng. öfverjägmästaren i Vesterbottens distrikt
säger sig emellertid hafva funnit afsigten med dessa ansökningar i allmänhet
hafva varit att från skogen erhålla ökad afkastning. Förrättningsmannen
söker dock leda afverkningen till skogshushållningens främjande genom att
företrädesvis borttaga undertryckt och skadad skog för att på detta sått
befordra föryngringen samt värja tallen mot, granens öfverhandtagande.

I öfrigt, göres ej mycket för att främja återväxten, hvilken sålunda
hufvudsakligen är öfverlemnad åt naturens eget åtgörande. A af eld öfvergångna
trakter samt i närheten af gårdar är föryngringen ofta god. Genom
elden har en för sjelfsådd hindrande markbetäckning förstörts och undertryckta
småträd undanskaffats, hvarigenom rum beredts för friska plantor.
I närheten af äldre byar liar genom eu af ålder utförd blädning för husbehof
uttagits träd af skilda dimensioner, jemväl undertyckta träd, hvarigenom
föryngring möjliggjorts. Hörnefors bruks skogar lemna ett vackert exem -

pel på det gynnsamma inflytande, som den bruksdriften åtföljande kolningen
äfven i nordligaste Sverige kan utöfva. Der allenast timmerträd
kunnat tillgodogöras, är återväxten minst tillfredsställande.

Skogsodling har endast i undantagsfall blifvit utförd hvaraf resultaten
varit dels goda dels icke nöjaktiga. A Hörnefors bruks skogar har
afdikning medfört ganska gynnsamma resultat för skogens tillväxt.

II. Jemtlands, Vesternorrlands, Gejleborgs och Kopparbergs län.

Skogarnes Denna del af landet karaktäriseras bland annat deraf, att det för

Jemtland, trävaruexporten eger större betydelse än hela det öfriga riket. Under
Gejleborgs det att nämligen rikets trävaruexport under senaste årtiondet uppgått till
bergs0Plänr~ omkring 6V2 millioner kubikmeter per år, häri dock ej inräknadt bearbetade
trävaror, såsom trämassa m. m., har nämligen ofvannämnda läns bidrag
härtill utgjort mera än 3V2 millioner kubikmeter per år, medan deras
skogsareal, fjellmarker, inegor och vatten frånräknade, omfattar 100,824
qvadratkilometer af landets 294,845. Statsskogarna inom dessa län omfatta
allenast 971,536 har, enskildes skogsmark (icke inegor) 9,110,823
har. Renbetesfjellen i Jemtland med till dem inköpta områden, 1,090,191
har, utgöras till öfvervägande del af kala fjell.

De allmänna skogarne voro år 1895 på följande sätt fördelade:

1. Kronoparkerna

i Jemtlands län.................................................................... 136,523,ei har

1 Vesternorrlands län........................................................... 103,139,82 »

i Gefleborgs län.................................................................... 66,493,si »

1 Kopparbergs län................................................................. 399,071,77 >

2. Kronans utarrenderade hemman

i Jemtlands län................................................................. 9 721 48 »

i Vesternorrlands län........................................................... ’ _’

i Gefleborgs län................................................................. 3,582,87 »

1 Kopparbergs län................................................................ 4,229,63 »

3. Civila boställen

i Jemtlands län..................................................................... 322 10 »

i Vesternorrlands län.......................................................... 227 o3 »

i Gefleborgs län................................................. .’

i Kopparbergs län................................................................. 215,23 »

4. Ecklesiastika boställen

i Jeratlands län.........................................................

i Vesternorrlands län...;............................................

i Gefleborgs län..........................................................

i Kopparbergs län..............................................-.......

5. Utbrutna stockfångstskogar (numera. endast inom

Vesternorrlands län)...................................................

6. Allmänna inrättningars hemman (inom Kopparbergs
län)....................................................................

7. Till bergverkens understöd anslagna skogar (1895

i Gefleborgs län..........................................................

samt i Kopparbergs län.............................................

8. Besparingsskogar inom

Gefleborgs län..........................................-.................

Kopparbergs län’.........................................~...............

9. Städer tillhörande skogar finnas jemlik! från länsstyrelserna
erhållna uppgifter inom

Jemtlands län..............................................................

Vesternorrlands län....................................................

Gefleborgs län...................................................:........

Kopparbergs län................................-........................

10. Kronohemman, nybyggen och skattehemman under
inskränkt dispositionsrätt till skogen omfattade i

Jemtlands län..............................................................

Vesternorrlands län....................................................

47.769.88
27,881,17

21.939.89

23.641.51

29.586.51

302,76

5,445,43

2,683,18

44,502,85

208,074,41

453,71

1,889,34

7,723,94

940,54

4,228,53

43,823,29

har

Af dessa så kallade allmänna skogar äro de under 6—10 angifna
icke statsskogar utan enskildes tillhörighet. Öfrige enskilda skogar belöpte
sig till:

i Jemtlands län........................................................ 3,376,499,76 har

i Vesternorrlands län.............................................. 1,998,756,37 »

i Gefleborgs län....................................................... 1,499,917,78 »

i Kopparbergs län.................................................... 1,915,591,n »

De privata skogarna innefatta alltså den vida öfvervägande delen af
dessa läns skogstillgångar.

En redogörelse för skogsförhållandena torde böra afhandla skogarna
i fjellens närhet, skilda från de öfriga.

SkogsJcomitén. I.

a. Skogarne i fjellens närhet.

Ehuru kalfjell förekomma allenast i Jemtlands och Kopparbergs län,
måste dock jemväl nordvestra delen af Vesternorrlands län hänföras till
fjellskogsområdet, enär derstädes betydande höjder förekomma. Den högsta,
Tåsjöberget, 656 meter öfver hafvet, ligger med sin spets i björkskogsområdet.

Den del af Kopparbergs län, som omfattar fjellskogsområdet, Sårna
socken med Idre kapell, erbjuder väsentliga jämförelsepunkter med lappmarkerna.
Äfven här gäller föreskrift om utsyning af saluvirke.

I sammanhang med storskiftet, dervid i medeltal 393 hektar skogsmark
kom på en hektar inegojord och dertill hörande, såsom äng intagna
skogar, afsattes Va af skogsanslaget till allmänning, Särna sockens besparingsskog.
Såväl denna som hemmansskogarna äro utlagda å de lägre
skogstrakterna; endast undantagsvis nå hemmansskogarna och deras fäbodskiften
upp till kalfjellet. Skogsgränsen faller alltså till allra största delen
inom kronoparkerna.

Äfven ^ om skogsafverkningen genom upprepade ansökningar om utsyning
pådrifves starkare å hemmanen än å kronoparkerna, kan dock
skogsgränsen anses vara väl bevarad.

Sa är deremot icke fallet inom Jemtlands län. Någon inskränkning
i den enskilde jordegarens dispositionsrätt öfver sin skog förekommer härstädes
icke, och afvittringen inom Jemtlands län är ingalunda utförd med
sådan omsorg som storskiftet i Dalarne. Härtill kommer, att särskilt
provinsen Jernband i följd af sin goda jordmån blef tidigt relativt tätt
befolkad. I följd häraf medtog skogsansiaget till enskilde mera skog än
hvad med skogsgränsens bevarande är förenligt. Sjelfva skogsgränsen'' kom
nämligen att till större delen af sin sträckning falla inom området för
hemmansskogarna. Bland orsakerna härtill må utom de antydda jemväl
framhållas de jemtländska fjelltrakternas säregna natur. De jemtländska
fjellen bilda nämligen sällan eller aldrig en sammanhängande massa, utan
åro i regeln splittrade i toppar, åsar och rundade höjder, mellan hvilka
traktens sjö- och flodsystem ligga. Invid dessa vatten hafva skogarna sina
yttersta friplatser, mången gång omgifna af nakna fjell.

Till denna oregelbundenhet i afseende å fjeilgränsen togs vid afvittringen
ej behörig hänsyn. Mellan skattehemman och renbetesfjell uppstakades
räta linier, löpande öfver berg och dal, än nere i täta skogen, af
hvilken på några ställen rätt betydande områden förlädes till renbetesfjellen,

än afskärande framskjutande delar af kalfjellet. Härigenom hafva skattehemmanen
ej sällan erhållit delar af de trakter, hvarest endast renen finner
en passande näring. I allmänhet kom den bofasta befolkningen att för
mycket inkräkta på lapparnes områden samt skogsgränsen att till betydande
del falla inom hemmansskogarne. Frånsedt de kända olägenheter detta
medfört med afseende på förhållandet emellan lappar och bofaste, kunde
det ej annat än medföra faror för sjelfva skogsgränsens bevarande, då
ju afverkningsrätten lemnats fri. Det har ock visat sig, att timmerafverkning
i större och mindre omfattning ofta bedrifves å privatskogarna så
långt upp som timmerskog finnes, samt att dervid icke den varsamhet
iakttages, som vore önskvärd. På rätt stora trakter har derjemte under
senare tider tillkommit en stark afverkning af mindre virke, som dels
förädlas till pappersmassa dels sågas till stäfver och andra mindre dimensioner.
Det kan ej bestridas, att såväl det långt drifna timmerhygget som
den ovarsamma afverkningen af smärre virke mångenstädes på ett allvarsamt
sätt hotar skogarnes bestånd i skogsgränsens närhet.

De skildrade förhållandena äro emellertid mindre bjert framträdande
i Herjedalen än i Jemtland; men äfven inom några trakter af Herjedalen
förekommer en oroväckande stark afverkning invid barrskogsgränsen.

Det var alltså icke utan skäl som allmänheten å det möte, skogskomitén
anordnat i Östersund, yrkade på snara åtgärder mot den hänsynslösa
afverkningen i fjellens närhet.

I någon mån har saken vunnit beaktande vid de inköp af hemman,
som kommit till stånd i syfte att utvidga lappskattefjellen. Dessa inköp
hafva nämligen just afsett sådana hemman, som legat dels inne i lappskattefjellen
dels i dessas yttergränser och upptagit större eller mindre
områden af sjelfva barrskogsgränsen. Genom köpen hafva dessa skogar
kommit under statens vård, och vissa sträckor af skogsgränsen sålunda
blifvit tryggade mot sköfling. Mycket betydande områden omfatta likväl
ännu de privatskogar inom Jemtlands län, som ligga i eller invid skogsgränsen.
Med dessa jemförliga äro privatskogarna i nordvestra hörnet af
Vesternorrlands län.

b. Shogarne i nedre landet.

Fn framställning angående våra skogbildande barrträds utbredning
inom det för landets export viktigaste skogsområdet torde här vara på
sin plats.

Tallen, som inom Sverige varit det tidigast uppträdande barrträdet
och efter granens invandring alltmera af henne undanträngts, har först

lemnat de trakter, som för granen voro mest passande. Då man nu vet,
att granen har behof af en fuktig jordmån och jemväl föredrager fuktig
luft framför torr, så måste granens spontana utbredning stå i samband
ined dessa. förhållanden. Också har detta trädslag nått sin största utbredning,
der jordmånen är lerhaltig och marken antingen sluttande mot norr
eller ock så belägen, att den naturliga afledningen för vatten genom bäckar
och rännilar är mindre god.

Jemtlands län har stor rikedom på granskogar, särskildt inom trakter,
der lerjord bildar växtskiktet, hvilket, om man undantager östra delarna
af länet, är förhållandet inom mycket stora områden, särskildt af provinsen
Jernband. Uppkomsten af denna lera står i samband dels med den
rikedom af lerbeståndsdelar, som Jemtlands silurberg innehålla, hvarigenom
dessa vid vittring bilda för granen passande jordmån, dels ock
med de isdämda vattenmassor, som en gång täckt Jemtlands dalar och å
hvilkas botten lersediment afsatt sig.

Ehuru granen afsevärdt senare inkommit i Jemtlands än i Vesternorrlands
län, har den på grund af de för densammn gynsamma förhållanden,
som i det förra länet förefinnas, der nått en starkare utbredning än i
det senare. Men äfven detta har rätt betydande granskogstrakter. Sådana äro
i första rummet de öfre partierna af vattendelarne emellan flodsystemen.
Särskildt å de högre trakterna af dessa höjdsträckningar, der vattnet ännu
ej samlat sig i bäckar och rännilar, har marken benägenhet att hålla sig
fuktig. Sålunda förefinnas öfvervägande granskogstrakter på höjdpartierna
emellan Indals- och Angermanelfvarna, emellan den förra och Ljungan, o. s. v.

Äfven om vattendelarne emellan de större åsarnes bifloder gäller
detsamma. Granen har der vunnit relativt stor utbredning, emedan marken
har svag dränering och är benägen för försumpning.

Inom Gefleborgs län möter oss en liknande fördelning mellan talloch
granskogarna som inom Vesternorrlands län. Dock har norra Helsingland
i öfvervägande grad granskogar, hvaremot provinsens vestra delar
erinrar om Dalarnes natur med ofta stenbunden grusjord, hvarå tallen
bibehåller herraväldet, ehuru granen efter hand vinner insteg och här och
hvar bildar bestånd, i främsta rummet å vattendelarna.

Inom Kopparbergs län, hvarest jordmånen oftast utgöres af mer eller
mindre stenbunden sand och grusjord, är i regeln tallen talrikare representerad
än granen. Såsom exempel på huru stor skilnaden kan vara
må nämnas, att af 1,557,700 å Elfdalens besparingsskog uppräknade träd
voro 1,393,462 tallar och allenast 164,238 granar. Af 930,322 träd å
Sårna sockens besparingsskog utgjordes 824,012 af tall och endast 106,310
af gran. Anmärkas må emellertid, att granen flerestädes dels der marken

är lerhaltig dels å vattendelarne i vida större proportion ingår i skogsbeståndet.

Företager man en allmän granskning af vattendelarne inom här afhandlade
trakt af landet, skall man i regel finna en afsevärd olikhet emellan
deras mot norr och öster sluttande delar å ena sidan och de mot söder och
vester vända delarne å den andra. Granen förekommer nämligen ymnigare
å de förra änoå de senare. Exempel härpå lernnar i stort trakten mellan
Indals- och Angermanelfvarna. I mindre skala finner man samma iakttagelse
besannad å t. ex. kronoparkerna Ulfvik, Ternickeberget m. fl. Att
härvid såväl markens som luftens relativt större fuktighet å sluttningar mot
norr och öster spelar en betydande rol, är höjdt öfver allt tvifvel.

Granen vinner emellertid terräng på tallens bekostnad; det förra
trädslaget är särskildt inom denna del af landet stadt i utbredning, medan
tallen går tillbaka. Detta beror ej blott derpå, att granen i kampen för
tillvaron är af naturen bättre rustad — den har ymnig frösättning och
tål beskuggning — utan ock på den behandling, skogarna här hafva varit
och äro underkastade.

För export hade granen från början ringa värde. Det var företrädesvis
furuplankor, som skeppades till utrikes ort. I följd häraf vände
sig af verkningen först mot tallen, men endast större tallar afverkades.
Bestånden kommo derföre att underkastas en svag blädning.. Svagast
blef den, der tallen förekom i blandning med gran. Men äfven inom tallskogen
blef den icke stark, stundom dock tillräcklig att framkalla den
halfskugga, i hvilken granen men icke tallen förmår uppväxa. Denna tid
medförde alltså en minskning af tallen och underlättade i någon mån
granens uppkomst inom forna tallbestånd.

När senare äfven granen blef begärlig för export, voro timmerdimensionerna
redan i sjunkande. Det är dock i mellersta Norrland ej
mera än 30 år, sedan minimidimensionen å sågtimmer var 10 engelska
tum. Den för trävaruhandeln mycket gynsamma period, som då började
och i midten af 1870-talet kulminerade, föranledde ökad tillverkningsmassa
och sjunkande timmerdimensioner. Ungefär samtidigt kom vid
tiden för dessa goda konjunkturer 8 och 9 tums timmer i marknaden.
Något mera än ett decennium derefter medtogs äfven 7 tums timmer,
medan 6 tums och det stundom försågade ännu mindre timret i allmänhet
tillhör de senaste fem åren.

Med dessa förändringar i dimension följde delvis förändrade principer
vid afverkningen. Från början bemödade man sig hufvudsakligen att erhålla
så vackra timmerpartier som möjligt. För den skull valde man i skogen
de bästa ocli friskaste träden samt qvarlemnade de fulare och mer eller

mindre skadade. En yttre skada redan af den art, att man var oviss,
huruvida trädet var friskt, kunde föranleda dess qvarlemnande. Man bedref
alltså ett ganska strängt urval, dock allenast med hänsyn till beskaffenheten
af det virke, som skulle föras i marknaden.

Med minskad tillgång på grofva och vackra träd måste anspråken
sjunka; lägre dimensioner och mindre granntyckthet beträffande qvaliteten
följdes åt. Träd, som förut voro förbigångna, någon gång till och
med pröfvade medelst ett inhugg, togs nu med.

Men ännu i våra dagar gäller ganska allmänt vid timmerafverkningen,
att man fäster större afseende vid beskaffenheten hos »det man tar än det
man spar». Timmerpartiets värde har alltså större inflytande på afverkningen
än hänsyn till den efter afverkningen qvarvarande skogens utseende
och beskaffenhet. Särskildt der skogen är på afverkningsrätt upplåten,
kommer någon sådan hänsyn nästan aldrig i fråga. Dervid gäller
att på för köparen förmånligaste sätt uttaga hvad kontraktet tillförsäkrar
honom. Endast i undantagsfall afser afverkningsrätten numera all skog
utan är i regeln inskränkt till träd med viss minimidimension. Den efter
afverkningen qvarvarande skogen kommer alltså att utgöras af hvad köparen
ej har rätt att afverka samt hvad han af det öfriga ej anser lönande
att utdrifva. Någon tanke på att bereda möjlighet för god föryngring
genom att qvarlemna dugliga fröträd och borttaga för återväxten hinderliga
träd förekommer i dessa fall icke vare sig från afverkningsrättsinnehafvarens
eller från skogsegarens sida, helst den sistnämnde afhändt sig
rätten att under upplåtelsetiden disponera skogen, der ej undantag är gjordt
för afvikning af visst slag, såsom af torra träd eller virke för husbehof.

Äfven vid afverkning å sådana privatskogar, som icke äro på afverkningsrätt
upplåtna, fäster man vid afverkningen oftast mera vigt vid
att för afsalu erhålla ett vackert timmerparti än dervid att skogen efter afverkningen
kan sägas vara väl behandlad. I många fall beror detta främst på
vårdslöshet och liknöjdhet, i andra åter på bristande insigt om rätta sättet
för skogens behandling. Men resultatet blir detsamma: skogsbeståndets
försämring, onöjaktig föryngring och omsider nedsättning af markens produktionsförmåga.

Det gifves dock berömvärda undantag från nu skildrade förhållanden.
Härvid kan man icke förneka, att flera af sågverksbolagen stå framför den
öfriga allmänheten i omtanke och initiativ för skogens vård. Åt fackkunskapen
inrymmes i vissa fall ett afgörande inflytande ej blott i fråga om
sättet för afverkningen och afverkningstrakternas bestämmande utan ock i
fråga om vidtagande åt åtgärder för direkt skogshushållning såsom kulturer,
markberedningar, afdikningar in. m. I undantagsfall kan till och med åt

fackman öfverlåtas bestämmandet åt det årliga afverkningsbeloppet i öfverensstämmelse
med skogarnes afkastningsförmåga och närvarande tillstånd.
Komitén har inom Gefleborgs län varit i tillfälle se under dylika lyckliga
förhållanden vunna vackra resultat af privat skogshushållning.

En karaktäristisk olikhet må påpekas emellan nyss skildrad skogsvård
å vissa bolagsskogar och den, som den omtänksamme hemmansegaren
stundom tillämpar å sin skog. Medan sågverksbolag, som vinnlägga sig
om god skogsvård, tillika bedrifva mer eller mindre stark afverkning, riktar
den för skogens väl intresserade enskilde hemmansegaren ofta sin uppmärksamhet
hufvudsakligen på att spara och bevara skogen, hvilket i vissa fall
kan tillämpas äfven på öfveråriga bestånd. Vid afverkningen uttages i så
fall företrädesvis torra och skadade träd. Detta aktningsvärda bevarande af
skogen innebär emellertid i och för sig icke någon god skogsskötsel; det
kan deremot betecknas såsom uttryck för god vilja, som icke är parad med
kunskap om den hushållning, som bör komma skogen till del.

För en verklig skogshushållning innebär möjligheten att försälja virke
af mindre dimensioner en kraftig häfstång, hvilken rätt begagnad kan leda
till ett godt mål. Det är derföre man med tillfredsställelse ser pappersmasseindustrien
vinna allt större utbredning vid sidan af sågverksrörelsen.
Den stora mängd undertryckta träd, som för skogens föryngring böra afverkas,
äro användbara för den senare men icke för den förra. Pappersmasseindustrien
kommer härigenom att för skogshushållningen fylla enahanda
mission, som inom brukstrakterna tillkommer kolningen. Resultaten kunna
likväl icke beräknas blifva fullt lika goda, ty med kolningen följer markens
fullständiga rensning för mottagande af sjelfsådd från qvarlemnade fröträd
eller angränsande skogskant, medan efter afverkning af ved till pappersmassa
alltid en del äfven härtill för små träd qvarstå, hvilka i allmänhet
borde för återväxtens främjande bortrödjas, hvarjemte å marken qvarligger
åtskilligt affall, såsom grenar, toppar, lumpar in. m. Det virke, som sålunda
förfares, utgör dock eu långt mindre del af skogens afkastning inom
trakter med såväl sågverks- som pappersmasseindustri än inom områden,
der allenast timmerskog kan tillgodogöras. Medan man för rikets två
nordligaste län måste anse, att af den i skogen producerade virkesmassan
omkring 40 % icke komma till nyttig användning, torde för den här afhandlade
delen af landet motsvarande tal hafva nedgått till omkring 20 %.
Detta lyckliga förhållande får till väsentlig del tillskrifvas pappersmasseindustrien.

För skogarnes bestånd kan emellertid pappersmasseindustrien äfven
medföra ganska stora faror. Den underlättar nämligen eu hänsynslös afverkning
af ungskog i stor utsträckning. Den tillgodogör ungefär samma

slags virke som pitpropshandeln och kan derföre i ännu högre grad än
denna ruinera skogarne, enär den icke på samma sätt som pitpropshandeln
behof ver vara begränsad till skogar, belägna i närheten af kusten eller invid
dit ledande billiga kommunikationsleder. Pappersmassefabrikens läge
kan nämligen i någon mån rättas efter råvarans produktionsort.

Pappersmasseindustrien medför sålunda möjligheter å ena sidan till
bättre skogshushållning men å den andra jemväl till ökad skogssköfling.
Ett önskemål är derföre, att förhållandena må kunna så ordnas, att fördelarna
begagnas, men faran för sköfling undvikes.

Inom södra och mellersta Norrland äro på afsevärda områden kusttrakternas
skogar föremål för afverkning för tillredning af pitprops och
egyptiska sparrar. Det är isynnerhet Gefleborgs läns kuster, som äro
utsatta för afverkning af dylik art; men äfven Vesternorrlands län lemnar
i stigande grad bidrag till export både af pitprops och småsparrar. Denna
afverkning, som vanligen verkställes af mindre trävaruhandlare, hvilka inköpa
och sköfla det ena skogsskiftet efter det andra, bedrifves i regel på
ett för skogarnes bestånd synnerligen hänsynslöst sätt. Det är vanligen
medelålders skogar i periodoen för sin bästa tillväxt, som falla för pitpropsoch
sparrhuggarens yxa. A de genomgångna trakterna finner man endast
spridda gängliga träd qvarstå, sådana som antingen varit mindre än den
vid afverkningsupplåtelsen aftalade dimensionen eller ock i följd af fel af ett
eller annat slag befunnits odugliga för det afsedda ändamålet. Fröträd
qvarlemnas icke, och marken beredes ej för föryngring, hvarföre denna
afverkning för de trakter, der den allmänt bedrifves, innebär en allvarlig
fara för skogarnes bestånd.

Kolning har af ålder förekommit inom vissa delar af dessa län. Mest
utbredd är kolningen inom södra delen af Kopparbergs samt södra och
mellersta delarna af Gefleborgs län. Derjemte bedrifves koltillverkning
fDör afsalu i närheten af jernvägarna inom samtliga här afhandlade län.
A bruksskogarna är kolningen vanligen förbunden med rationel skogsföryngring,
då såsom bekant de mest lofvande ungskogar snart uppspira
å kolhyggena. Men äfven der hemmansegaren kolar några milor för afsalu
å sina skogar utan att qvarlemna fröträd eller vidtaga andra åtgärder
för föryngringen, blir återväxten vanligen vacker. Detta beror derpå, att
marken blir beredd, och att kolhygget ej är större, än att sjelfsådd kan
ega rum från närliggande skogskanter. Om denna industri, som i Norrland
tillgodogör hufvudsakligen toppar, affall, torr och skadad eller oväxtlig
skog, är derföre i regel ej annat än godt att säga.

Proportionen emellan den för skilda ändamål använda virkesmängden
kan inhemtas af de tabeller, skogskomitén låtit utarbeta. I fråga om nu

af handlade del af landet kan man i stort sedt angifva förbrukningen af
skogsprodukter så, att 2/3 tillföras sågverksrörelsen och Vs öfriga angifna
förbrukningsgrenar, husbehofvet oberäknad^

Rörande privatskogarnes allmänna tillstånd är det förenadt med
ganska stora svårigheter att uttala ett allmängiltigt omdöme, ty deras beskaffenhet
vexlar nästan för hvarje hemman. Man erhåller dock den totaluppfattning,
att de särskildt med afseende på timmerförrådet äro för starkt
anlitade. Det är hufvudsakligen med afseende på timmerförrådet, som allmänheten
dömt och dömer vid tal om öfverafverkning. Tar man deremot
hänsyn till virkesförrådet i sin helhet, blir öfverafverkningen icke lika betydande.
Med afseende härpå anser öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands
distrikt, omfattande Jemtlands och Vesternorrlands län, att derstädes
öfverafverkning icke förekommer. Han anser sålunda, att den skogbärande
marken inom Jemtlands län kan producera 1 kbm. virke per har
och år, medan allenast 0,85 kbm. uttages från skogarne. Häremot kan
likväl invändas, att ehuru endast 0,85 kbm. tillgodogöres, afverkas dock
mera, enär af hvarje träd som fälles en större eller mindre del qvarlemnas
i skogen såsom affall (toppen m. in.). En betydande del af hvad skogen
producerar kan derjemte i följd af för små dimensioner icke blifva föremål
för afverkning. De angifna talen äro derföre icke kommensurabla.
Det ena, 0,85 kbm., är ett nettotal, det andra, 1 kbm., ett bruttotal, som
för Jemtlands län torde böra minskas med mer än 25 % för att kunna
betraktas såsom netto. Samtliga revirförvaltare inom dessa båda län äro
ock af den åsigt, att öfverafverkning allmänt under sista decenniet egt rum,
i följd hvaraf virkesförrådet varit i nedgående och på ganska stora områden
understiger det för skogarne normala. Dock kan endast angifvas ett och
annat hemman med för husbehof otillräcklig skogstillgång.

Sämre gestaltar det sig emellertid i södra Norrland och delvis äfven
i Dalarne. Ett flertal socknar vid kusten af Gefleborgs län uppräknas,
der hemman förekomma, som sakna för husbehof nödiga skogstillgångar.
Så uppgifves äfven vara förhållandet inom Stora Duna, Gustafs och i någon
del af Gagnefs socknar i Dalarne. öfverafverkning råder allmänt såväl
inom Gefleborgs som Kopparbergs län, Sårna socken undantagen.

Skogarnes reproduktionsförmåga inom dessa delar af landet är emellertid
mycket god, hvarför återväxt genom sjelfsådd inträder, der förhållandena
icke äro allt för ogynsamma. För södra Norrland uppgifves dock
reproduktionsförmågan vara i aftagande i följd af oklok afverkning. Föryngringen
underhjelpes någon gång genom kulturer, hvilka äro mindre
sällsynta inom vissa delar af Gefleborgs och Kopparbergs län än inom
Vesternorrlands och Jemtlands. De skogskulturer, som vidtagits inom sist Skogtkomitén.

I. ^

nämnda båda län, hafva endast undantagsvis medfört gynsamt resultat.
Detta torde. bero dels deruppå, att qederbörden under försommaren här
är mycket ringa — trakten omkring Angermanelfven visar ett minimum,
jemfördt med rikets öfriga delar — dels ock deruppå, att våren blir
allt kortare, ju längre norrut man kommer, i följd hvaraf den för kultur
gynsammaste tiden blir mycket begränsad, för större kulturer otillräcklig.

Efter det mindre goda omdöme, som uttalats rörande privatskogarnes
tillstånd i allmänhet, är det föga uppmuntrande att erfara, att kronoparkerna
inom dessa trakter, särskildt inom Jemtlands och Vesternorrlands län,
äro af så ringa omfattning, att de hafva föga eller ingen betydelse med
afseende på det allmänna skogstillståndet. De anlitas så godt som alldeles
icke för ortens husbehof utan lemna allenast saluvirke för industriens behof.

Oafsedt städernas obetydliga skogstillgångar saknas allmänningsskogar
inom Jemtlands och Vesternorrlands län, under det att i nordvestra hörnet
af Gefleborgs län finnas två ganska stora sådana. Dessa äro med afseende på
förvaltning och skötsel likstälda med de betydande allmänningsskogarne i
Kopparbergs län. Dessa skogar hafva uppkommit på det sätt, att vid
storskiftet hemmansegarne socknevis enat sig om att afsätta viss del (V3)
af sitt skogsanslag till samfäld skog, hvars disposition gjordes beroende
af utaf Kongl. Maj:t utfärdade bestämmelser samt af konungens befallningshafvande
pröfvadt och faststäldt. reglemente.

III. Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Uplands och Stockholms län.

Skogarnes Detta relativt skogrika bälte af landet, inom hvilket fjelltrakter eller

Vermlands, an<^ra områden, som kunna föranleda skogens behandling såsom skyddsskog,
Örebro, Vest- saknas, karaktäriseras deraf, att skogarne af ålder, förutom att förse beUpland^ochfo
1 kningen med bränsle och annat husbehofsvirke, haft till uppgift att
Stockholms lemna virke till kol för den inom området starkt utvecklade grufdriften
an'' och jerntillverkningen. Först under senaste årtionden hafva i samband
med fallande jernpriser och stigande exportvärde å virket dels sågverksoch
trävarurörelse dels pappersmasseindustri börjat i alltjemt ökad grad
tillgodogöra sig skogens produkter. Ett annat utmärkande drag för området
är, att i följd af kolningen skogen ganska väl föryngrats, så att några
egentliga af ålder kala skogsmarker förutom gärdesbackar icke förekomma,
hvaremot medelålders och yngre skogar förefinnas i stor utsträckning.
Dervid har icke, såsom inom Norrland varit fallet, tallen vikit för granen

utan ofta tvärtom å ganska stora områden tallen blifvit dominerande, särskilt
vid föryngring å kolhyggen.

Skogsmarkens areal tramgår af följande sammanställning:

Län.	Statsskogar.	Enskildes skogar.	Summa. Hektar.
Hektar.	% af kela arealen.	Hektar.	% af hela arealen.
Vermlands län............ Örebro ............. Vestmanlands >............ Upsala .............	52,551 30,224 37,817 47,900 28,234	3,5 4,7 8,1 14,6 5,1	1,455,797 612,676 431,345 279,564 521,441	96,5 95.3 91.9 85.4 94.9	1,508,348 642,900 469,162 327,464 549,675
Samma	196,726	5,6	3,300,823	94,4	3,497,549

Häraf synes, att statsskogarnes omfattning, jämförd med privatskogarnes,
är mycket ringa, utgörande allenast 5,6 % af skogsmarkens hela areal.

Fördelningen emellan skilda slag af såväl statens som enskildes skogar
inhemtas af nedanstående sammanställning.

	Vermlands			Örebro		Vestmanlands		Upsala		Stockholms		Summa.
		län.			län.			län.			län.			lan.
	> P	Hektar.	År.	P	Hektar.	År.	► P	Hektar.	År.	> P	Hektar.	År.	> P	Hektar.	År.	► P C+-	Hektar.	År.
	SB			P						f-			!-*
Kronoparker . . . Kronans utarrende-rade jordbruksdo-mäner tillhörande	15	9,039	69	4	5,598	47	4	9,255	76	6	2,526	36	2	348	67	31	26,768	95
skogar (samt af tjensteinnehafvare ännu disponerade militieboställen) .	65	7,930	79	76	3,495	94	102	7,425	66	123	5,888	20	84	6,966	67	450	31,707	26
Civila boställens skogar .....	7	388	44	7	433	69	11	923	41	24	379	15	20	931	68	69	3,056	37
Ecklesiastiska bo-ställens skogar. . Skogar till allmän-	105	30,148	43	77	7,017	41	108	9,955	25	121	8,584	71	96	9,724	31	507	65,430	11
na inrättningars hemman.....	5	3,315	62	1	74	40	21	847	57	162	10,444	11	109	7,459	35	298	22,141	05
Till bergverkens
understöd, anslag-na skogar . . . .	4	1,728	61	11	3,559	14	—	—	—	1	1,962	73	—	—	—	16	7,250	48
Häradsallmännin-				9	10,082	07	10	9,409	54	16	18,114	97	4	2,803	42	39	40,410	_
....... Städernas skogar . Enskildes skogar	—	4,945	—		2^045			8,103		—	422	38	—	1,058	52		9,300	29
(förutom sädana som upptagits här ofvan)......		1,455,262	15		\| 611,249	30		425,449	27	_	279,141	39		520,382	38		3.291,484	49
Summa		1,508,348		1-	\| 642,900	l —	\| -	469,162	1 _	—	327,464		1-	549,675\| -		3,497,540 -

De®sa uppgifter, förutom de som röra städernas skogar, hvilka erhållits
från vederbörande länsstyrelser, äro hemtade ur domänstyrelsens
underdåniga berättelse rörande skogsväsendet år 1895. Bland de skogar,
som nedtill å den senare tabellen uppgifvits såsom enskildes skogar —
förutom sådana som under skilda rubriker ofvanföre upptagits och ej tillhöra
staten torde ingå några allmänna inrättningars skogar, som icke
stälts under statens uppsigt. Bland enskildes skogar ingå äfven f. d. allmänningsskogar,
såsom Bälinge förra häradsallmänning samt Danmarks och
lundbo förra sockenallmänningar, hvilka skiftats emellan delegarne. De
uppgifvas nu vara i ett bedröfligt tillstånd, men anses till sina väsentliga
delar möjligen åter kunna sammanföras till allmänningsskogar.

Kronoparker och häradsallmänningar ega stor betydelse för de trakter,
der de äro belägna, särskilt i Vestmanlands och Upsala län, och det
anses mycket önskvärdt, att dessa skogar kunde ökas.

, . ., Btädernas skogar, uppgående till sammanlagdt 9,300,29 hektar (se
tabellbilagan Tab. E.) befinna sig i ett mindre tillfredsställande skick, i
det de dels äro vanvårdade dels, der så ej är fallet, bevuxna hufvudsakligen
med ungskogar. De lemna derföre ringa afkastning, men skulle,
underkastade god hushållning under någon längre tid, kunna blifva af god
nytta för respektive städer.

Emellertid äro de verkliga privatskogarne i anseende till både storlek
och beskaffenhet de, vid hvilka det hufvudsakliga intresset koncentrerar sig.
De omfatta 3,291,484,29. hektar skogsmark (utom vatten), hvaraf dock omknng
10 % anses vara impediment. Om denna mark vore skogbärande och
skogarne i normalt tillstånd, kunde ej blott traktens husbehof anses vara väl
tillgodosedt, utan från skogarne skulle ett mycket betydande öfverskott, beräknadt
i medeltal per år till omkring 2,8 millioner kubikmeter, kunna
ställas till industriens förfogande. Men i det skick skogarne nu befinna sig,
är en sådan beräkning för hög. Den dugliga skogsmarken är, ehuru ljunghedar
eller andra af ålder kala marker icke förekomma, ingalunda i sin
helhet skogbärande; många hemman förefinnas, som hufvudsakligen i följd
åt senare årtiondens afverkningar, dels alldeles sakna dels endast hafva
otillräcklig skogstillgång. I Vermlands län angifves allenast 3A mantal sakna
skog och 44 /s mantal hafva för husbehof otillräckliga skogar. I Örebro
län äro af 2,878 mantal 1316/s skoglösa och ej mindre än 557V8 i besittning
af mindre skogstillgång än husbehofvet kräfver. De orter, hvarinom
skogstillgången är mest otillräcklig, angifvas vara Örebro, Glanshammars,
r ellingsbro samt delar af Hardemo, Kumla, Grimstens och Askers härader,
i . jS^™an^anc^s ^än ställa sig förhållandena ännu mera ogynsamma särskildt
beträffande hemman utan skog, hvilka uppgå till 535,17 mantal,

under det att 968 mantal beräknas hafva otillräckliga skogstillgångar.,, Dessa
skoglösa och skogfattiga hemman förekomma talrikast inom Åkerbo,
Snefringe, Tuhundra, Siende, Simtuna och Torstuna härader. Inom Upsala
län, särskilt de sydvestra delarne, finnas likaledes ett mycket stort antal
hemman, som sakna skog, och ett ännu större antal hafva otillräckliga skogstillgångar,
. De förra beräknas till 3455/s, de senare till l,40713/ie mantal.
Trögds, Arsunda, Lagunda, Hagunda, Vaksala, Rasbo och södra hälften af
Olands härad äro mest skogfattiga. Beträffande Stockholms län, hvilket är
ganska skogrikt, anföres, att skoglösa hemman eller sådana med otillräckligt
husbehofsvirke — de förra utgörande 68 och de senare 638 mantal
förekomma inom Färentuna härad samt delar af Erlinghundra, Seminghundra,
Sollentuna och Vallentuna härader.

Utan öfverdrift kan man påstå, att öfverafverkning råder å den ojemförligt
största delen af enskildes skogar inom nu ifrågavarande del af
landet. 1 allmänhet gäller å dem blott att taga, hvad som med vinst
kan afverkas. Förhållandena hafva ock så utvecklats, att det nu är förenadt
med stor lätthet att, då andra näringar, framför allt jordbruket, ej
lemna påräknad behållning, omsätta sina skogsprodukter i penningar. Så
länge detta kunde ske hufvudsakligen genom att förädla dem till kol, var
skogen långt mera tryggad. Kolningen fordrade en serie arbeten — kolbottnens
tillredning, vedens huggning, inkörning, inresning och förkolning
samt slutligen kolens utrifning och framkörning till närmaste bruk — hvilka
den mindre skogsegaren sjelf utförde å för honom lämpliga tider. I följd af
begränsad tillgång på arbetskraft inskränktes afverkningen, hvarföre skogen
ej blef på samma sätt utsatt för öfverafverkning som nu, då virket direkt å
rot kan realiseras i penningar. Virkesspekulanter infinna sig nu hos skogsegarne
och locka till försäljning, hvarför köp mången gång kommer till
stånd utan afseende på huruvida skogen med hänsyn till gårdens eget behof
kan tåla vid den ifrågasatta förminskningen. Sättet för afverkningen
blir ock mera ruinerande, der försäljning af virket eger rum, än der kolning
bedrifves. I senare fallet koncentreras afverkningen, och platsen blir
i regeln beredd för föryngring, hvilken då sällan uteblir. De nu vanliga
skogsförsäljningarna innebära deremot ganska allmänt ett besinningslöst
och ofta upprepadt utplockande ur bestånden af de träd, som uppnått den
storlek, att de kunna fördelaktigt realiseras, hvilket inträffar långt innan
träden uppnått mogen ålder. Medelålders skog afyttras numera i ofantliga
massor såsom virke till pappersmassa, till pitprops, slanor m. in., hvarjemte
småtimmer försågas dels vid fasta med hyfvelmaskiner förenade sågverk
dels vid smärre flyttbara lokomobilsågar, hvilka anbringas hvar som
helst i skogarne, der sågbart, virke finnes.

Mångenstädes förekommer verklig skogssköfling, i det att betydande
vidder kalafverkas, utan att derefter den minsta åtgärd för åstadkommande
af återväxt vidtages. Uti ej få fall har dylik afverkning varit så omfattande,
att egendomen derigenom beröfvats all sin skog. Det är i synnerhet
trakterna närmast kusten samt invid större kommunikationsleder, som
äro mest utsatta för sådan skogssköfling. Särskildt har sådan sedan längre
tid tillbaka pågått i Roslagen för fyllande af hufvudstadens vedbehof.

Det vanligaste förfarandet vid försäljning af skog är, att virkeshandlaren
antingen förvärfva!’ sig afverkningsrätt under viss tid å ett bestämdt
skifte eller ock köper hemmanet i sin helhet, afverkar och realiserar
på kort tid skogstillgången i penningar samt derefter vanligen till
slumppris afyttrar den skoglösa och derigenom till sitt värde starkt nedsatta
egendomen.

Den skildrade öfverafverkningen har under senaste årtiondet i oroväckande
grad tilltagit i följd af de förbättrade kommunikationerna, flottledernas
upprensning och virkesprisens stegring.

Saluvirkets användning har i det föregående delvis berörts. Såsom
belysande för sågverksindustriens omfattning inom denna del af landet må
anföras, att förutom ett stort antal husbehofssågar här finnas mer än 100
såginrättningar, vid hvilka försågningen hufvudsakligen afser försäljning.
Ej mindre än 85 af dessa sågar äro belägna i Vermlands län, der enligt
konungens befallningshafvandes femårsberättelse för åren 1891—1895 under
nämda tid försågades minst 1,985,494 sågtimmer årligen, lemnande omkring

70,000 standards sågadt virke.

Den större efterfrågan å sågtimmer, som efter hand gjort sig gällande,
har medfört en stark sjunkning af de till försågning användbara
dimensionerna. Medan under 1870-talet intill början af följande decennium
8 tums topp vanligen var minimum för sågtimmer, är det numera mycket
vanligt, att virke med 5 och 6 tums topp försågas. I vissa fall får till
och med 4 tums virke passera sågramarna. Medeldimensionen å sågtimmer
torde endast i öfre Vermland ännu uppgå till 9 tum, men i öfriga trakter
af dessa landsdelar ej vara högre än 8 och 7,5 tums topp, å vissa ställen
7 tums. Från ett fåtal privatskogar, som ännu hafva mogen skog, erhålles
dock högre medeldimension, i likhet med hvad fallet är vid afverkning å
de allmänna skogarna.

Af det antydda torde framgå, att å privatskogarna tillgången å groft
timmer. i hög grad aftagit. Trots detta har i följd af allmän försågning
af småtimmer qvantiteten sågadt virke alltjemt stigit.

På samma gång som sågverksindustrien erhållit ökadt omfång, uppgitves
eu ödeläggande afverkning och export af rundvirke hafva kommit

till stånd. Dylikt virke utgöres hufvudsakligen af mintimmer och pitprops
men tillika äfven af slanor och pappersved. Till pappersmassa förbrukas
derjemte en mycket stor qvantitet virke inom distriktet. Så väl kemisk
som mekanisk massa tillverkas, i båda fallen öfvervägande torr. Af pappersmassefabrikerna
ligga de flesta (37 st.) inom Vermlands län, medan allenast
6 stycken tillhöra Örebro län och endast en finnes inom hvartdera af
Vestmanlands och Upsala län.

För fyllande af kolbehofvet för jerntillverkningen, hvilken såsom
bekant inom denna del af landet har sin egentliga stamort, bedrifves en
mycket omfattande kolning. Derjemte förbrukas vid grufdriften ganska
mycket virke, och tillsammans med jerntillverkningen medtager denna
konsumtion ännu den öfvervägande delen af skogarnes afkastning öfver
husbehofvet.

Någon beräkning vare sig öfver det sammanlagda beloppet af denna
afverkning utöfver husbehof eller öfver det belopp, skogarne uthålligt
kunna afkasta, är ej upprättad, men det anses sannolikt, att en så
betydande afverkning som den å smärre hemmansskogar nu allmänt bedrifna
icke synnerligen länge torde kunna fortsättas.

Verklig ungskog eller skog under 20 å 30 år afverkas likväl ej i
afsevärd mängd, men så mycket mer skog mellan 30 och 50 år för ofvan
uppgifna ändamål, nämligen pitprops, ved till pappersmassa och kol. Denna
afverkning kan icke karakteriseras såsom hjelpgallring; sådan utföres hufvudsakligen
endast å en del större skogsegendomar.

Genom afverkning af relativt unga bestånd, vai''e sig marken kalhugges
eller skogen starkt utglesnas, blir marken mera än eljes utsatt för
att förvildas; dock sägas ännu icke några större olägenheter häraf hafva
förmärkts med afseende på reproduktionsförmågan.

Det stora flertalet jordegare gör emellertid ganska litet för att befordra
återväxt. Ej ens afverkningen bedrifves med afseende härpå. Efter
kolning,, inträder dock i regel god föryngring.

A de större bruks- och landtegendomarne råder ett lyckligare förhållande.
De skötas i allmänhet af sakkunnige personer, som till sitt förfogande
hafva utbildade skogvaktare. Ofta nog äro derjemte hushållningsplaner
för skogarne upprättade. I vissa fall hafva egarne låtit upprätta
dylika planer för skogarne utan att dock hafvq, ständigt biträde af tekniskt
bildad person för skogsskötselns utförande. A här afsedda större skogar
sörjes noga för att återväxt skyndsamt må erhållas å de afverkade områdena
antingen genom sjelfsådd från qvarlemnade fröträd eller genom skogsodling.
Såsom exempel härpå anföres, att ett aktiebolag med betydande
skogstillgångar under ett enda år medelst sådd skogsodlat närmare 2,000

hektar. Afsevärda skogskulturer å större skogsegendomar omtalas af skogstjenstemännen
inom hela denna del af landet.

Resultaten af dessa skogsodlingar angifvas hafva i allmänhet varit
fullt tillfredsställande, mångenstädes verkligt goda. Kulturskogarnes utseende
gifva icke stöd för det påstående, att virket i följd af qvistighet
icke skulle lämpa sig väl för försågning. Om dessa ungskogar likasom
om återväxt efter sjelfsådd å hygge med fröträdsställning är dock anmärkt,
att tallen ofta vunnit insteg på mark, som varit fullt lämplig för gran,
och der denna i följd af sin snabba tillväxt bör tillerkännas företräde.

Genom tillväxtundersökningar är nämligen ådagalagdt, att i motsats
mot hvad i Norrland är fallet, granen i mellersta Sverige växer afsevärdt
fortare än tallen. Följande siffror, belysande tallens och granens diametertillväxt
i Vermlands län, må här anföras.

Ålder.	Trädens groflek utan bark. Tall. Gran.
10 år...................	.................. 57	mm.	65 mm.
20 » ...................	.................. 97	»	117 »
30 »..................	.................. 127	y>	156 »
40 »...................	.................. 151	»	188 »
50 >...................	................. 171	»	214 »
60 »..................	................. 189	»	237 »
70 »...................	................. 205	»	256 >
80 »...................	................. 219	»	275 »
90 *...................	................ 232		289 »
100 » ...................	................. 244	»	304 >
no »...................	................. 255	»	316 »
120 » ...................	................. 264	»	327 »
130 »...................	................. 273	»	338 »
140 ».................	................. 281		347 »
150 »..................	................. 289		356 >

Den ekonomiska mogenhetsåldern för tallen beräknas till 110—120
år. I vissa fall blir den ännu lägre.

För granen, hvars mindre dimensioner ha en mångsidigare användning
än tallens, är det förenadt med större svårighet att beräkna den ekonomiska
mogenhetsåldern. Det kan i vissa fall vara berättigadt att låta granen
fortväxa lika länge som tallen, och den är ingalunda förtjent af den missaktning,
, och styfmoderliga behandling, som mångenstädes kommit den till
del. Asigterna härutinnan hafva ock inom denna del af landet, hvilken
synnerligen inom sina vestra trakter torde kunna uppvisa våra vackraste
granskogar, under senare tider afsevärdt mildrats.

Huruvida man kan ställa detta i sammanhang med den verksamhet
för skogshushållningens höjande, som utöfvats af staten, landstingen och
hushållningssällskapen, är ovisst. Men säkert är, att denna verksamhet
inom här afhandlad del af landet varit mycket betydande.

Statens skogsingeniörer hafva utfört skogsförrättningar inom samtliga
hithörande län. Största antalet ansökningar om biträde af skogsingeniör
hafva ingått från skogsegare i Vermlands, Upsala och Stockholms län.
Såsom särskilt anmärkningsvärd!, må framhållas, att ett flertal af förrättningarna
inom de två sistnämnda länen afsett upprättande af skogshushållningsplaner,
hvilket antyder, att tanke på uthålligt skogsbruk hos
mången vaknat.

Landstingens och hushållningssällskapens verksamhet har främst koncentrerat
sig på skogens föryngring. Ganska betydande kapital hafva användts
för detta ändamål. Störst hafva de varit inom de östra, skogfattigare
länen, minst i det skogrika Vermland. Här har deremot anslag lemnats
till teoretisk undervisning i skogshushållning vid Presteruds skogsskola.
Sådan undervisning har jemväl förekommit ej blott vid folkhögskolor och
landtbruksskolor utan ock vid vissa folkskolor, och man torde kunna hoppas,
att detta i sin mån skall bidraga att minska den missvård af skogen,
som är en följd af bristande kunskap om beståndens ändamålsenliga skötsel
och afverkning.

I följd af oriktig afverkning förekomma här och hvar grantorka och
stormfällning, hvilket dock oftast står i samband med en olämplig form
af skogsskiftena. Dessa bilda inom en del orter långa smala tegar; längden
kan vara mera än en mil och bredden endast några få hundratal
meter. Vid stark afverkning å grannens mark är skogen å dylika skiften
utsatt för stormskador och grantorka. Effektiva åtgärder till förekommande
af sådana skador vore önskvärda. Målet anses kunna uppnås på det sätt, att
skogshushållningen ordnades gemensamt å flere sådana angränsande skiften.
Sådana överenskommelser hafva emellertid hittills icke kommit till stånd,
utan hvar och en skogsegare sköter sin afverkning utan hänsyn till grannens
skog.

Der afverkningsrätt upplåtits på viss tid, angifvas skogarne hafva
blifvit illa behandlade, vare sig kontraktet innehåller föreskrift om viss
minimidimension eller icke. I förra fallet blir skogen ofta nog icke
tillräckligt utglesnad för att återväxt skall kunna uppkomma, och i det
senare fallet finner köparen det ej med sin fördel förenligt att från
hyggesplatsen afrödja och borttaga marbuskar och undertryckta småträd,
hvilka efter friställningen omsider börja utväxa och bilda ett svagt

Skogikomitén. I. ®

och ojemn! bestånd af ringa värde. Endast undantagsvis upptagas i de
angående dylika upplåtelser upprättade afhandlingar föreskrift derom, att
vid afverkningen skall qvarlemnas ett tillräckligt antal fröträd, och ännu
mera sällan bestämmes, att hyggesplatsen skall af köparen rödjas och befrias
från skogsaffall och för återväxten hinderliga marbuskar.

Skogens föryngring uppgifves vara försvårad genom den gemensamma
mulbetesrätten. Det anses derföre, att det skulle vara af stort
gagn för skogarnas skötsel, om den i § 1 af gällande stängselförordnin0-den 21 december 1857 uttalade grundsats, att en hvar, som hemdjur eger,
skall vara pligtig att medelst hägnad eller vallning, eller på annat sätt om
dem hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma på annans egor,
blefve till fullo tillämpad, och att sålunda undantagen från denna regel
upphäfdes. Om så ej kan ske, vore mycket vunnet, om betande åtminstone
med får å till gemensamt mulbete upplåten mark blefve förbjudet
utom i de fall, då gemensam öfverenskommelse om skogsbetets
användande vore mellan egarne träffad.

Oaktadt de hinder för skogens föryngring, som nu framhållits, och
hvilka förefinnas jemväl inom större delen af landet i öfrigt, är man dock
berättigad att fälla det slutomdöme, att inom bergslagsdistriktet skogsåterväxten
är ganska tillfredsställande, hvilket är en följd af de för föryngringen
gynsamma förhållanden, som kolhygget medfört. Härtill kommer,
att de större med bruksrörelsen förbundna skogarna under lång tid erhållit
_ god skötsel, äfven om afverkningen flerstädes varit större, än ett
uthålligt skogsbruk skulle medgifvit. Det är nämnda två, hvarandra skenbart
motverkande förhållanden, god skötsel och stark afverkning, som
orsakat den relativt stora omfattning, hvari unga- och medelålders skogar
ingå i bergslagsdistriktets skogsbestånd. De gamla bestånden hafva skördats,
och skörden har mångenstädes på ett ordnadt sätt omfattat jemväl
medelålders skogar. Afkastningen har blifvit stor, hvartill det förhållande
väsentligen bidragit, att samtliga träddimensioner varit användbara, åtminstone
till kolning. Detta faktum har främjat intresset för skogsskötseln.
Det är nämligen mera uppmuntrande att nedlägga omsorg och kostnader
på densamma, der man inom en öfverskådlig tid kan skörda frukterna
häraf, än der man måste räkna med sekel för att nå fram till tidpunkten
för den skörd, som skogsskötseln förberedt.

IV. Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Kållands, Göteborgs och Bohus,

Elfsborgs och Skaraborgs län.

Redan det bälte af landet, hvars skogsförhållanden i den närmast före- Skog™
gående afdelningen skildrats, visar synnerligast inom sina östra delar öfver- Qötalandoch
gångsformer till de skogstyper, som äro utmärkande för landskapen söder
om de mellansvenska sjöarne, Vener», Hjelmaren och Mälaren. Hemmansskogarne
äro härstädes allmänt genom blädning beröfvade nästan alla äldre
träd, och de qvarvarande relativt unga bestånden äro starkt utglesnade
samt förete oftast ett mellanstadium mellan skog och hagmark. Om detta
tillstånd får anses vara en följd af öfverafverkning, företagen dels för husbehof
dels för afsalu, så torde åter en annan orsak böra sökas för obenägenheten
att låta bestånden växa igen och sluta sig. Behofvet af betesmarker
låter ej sammanpara sig med täta skogsbestånd, i hvilkas skugga
några betesväxter icke kunna uppspira. Hemmansegaren anser sig ej ha
råd att undvara den årliga inkomst han kan hafva af skogsmarken använd
såsom beteshage, äfven om han är medveten om, att afkastningen på detta
sätt blir mindre än om marken finge odeladt producera skog. Det är alltså
behofvet af betesmark, som hos hemmansegaren motverkar intresset för
skogsvård. En stor del af skogsmarken har derföre otillbörligt hårdt blädats,
äfven der penningebehof icke föranledt afverkningen. Gifvetvis är det de
bördigare delarne af marken, som i första hand blifvit föremål för hagmarkskultur,
ty det är här man kan påräkna ymnigast bete. Men äfven der jordmånen
är mindre god, ser man allt för ofta, att afverkningssättet afser att
framlocka betesväxter. Endast sämre steniga kullar samt grusmark utgöra
fristäder för barrskogen, intill dess husbehof eller penningebrist här sätta
yxan i gång.

Resultatet af nu anförda förhållanden har blifvit, att flertalet hemmansskogar
likna mer eller mindre illa skötta hagmarker, der de trädslag, som hafva
förmåga att reproducera sig genom rot- och stubbskott, nämligen björk, asp,
al, m. fl. löfträd, bilda en stor del af det glesa beståndet. A de marker, som
äro bevuxna med barrskog, är i regeln äfven dennaÄ gles, en följd af den
utan hänsyn till föryngringen utförda blädningen. Ä vissa områden bildar
tallen rena bestånd, å andra granen; men i allmänhet förekomma de båda
trädslagen jemte hvarandra, dock under mycket vexlande blandning.

Tallen bibehåller sitt ursprungliga herravälde å bergiga och stenbundna
marker samt å jordmån af grus och sand. Relatift ymnigast förekommer
tallen i de småländska länen. Här har ock svedjningen bidragit
dertill, att granen i mindre omfattning vunnit insteg. Den har

nämligen mindre motståndskraft mot eld än tallen, hvarföre å de svedda
markerna en och annan tall men icke någon gran kan blifva (kvarstående.
När svedj ningen efter hand kom ur bruk, uppspirade sjelfsådda ungtallar
från frö af de qvarvarande äldre träden. Komitén har varit i tillfälle se
detta naturens arbete, hvarigenom flerstädes, snabbare än man vore benägen
tro, gles återväxt inställer sig på de fordom svedda ryarna. Der
tn gärdesgård, stenar eller andra föremål gifva skydd mot vinden, uppkomma
plantor först, ty här hejdas det af luftdraget framförda tallfröet, så att
marken tidigare än å andra delar blir besådd. Med åren utvidgas området för
sjelfsådden, så att en, låt vara gles och olikåldrig skogsgrupp uppkommer.

Såsom biandningsträd med tallen förekommer granen allmänt, särskild!,
inom de trakter, der jordmånen innehåller kalk och lera eller den
senare af dessa beståndsdelar i för granen passande mängd. I allmänhet
visa de båda barrträden ganska god trefnad tillsamman, och det är icke
på anmärkningsvärd!, stora områden, som granen bildar oblandade bestånd.
Exempel härpå utgöra dock de gamla spontana granskogarna å Omberg, å
Kinekulle m. fl. ställen, der marken är för granen synnerligen gynsam.

Vackra barrskogsbestånd anträffas, förutom å statens skogar, hufvudsakligen
på större skogsegendomar och gods. Genom att betrakta dessa
höga och snabbväxande bestånd erhåller man en föreställning om hvad
skogarne allmänt skulle kunna afkasta, om de erhölle god vård. Tre kbm.
per år och hektar är en tillväxt, som ej behöfver hänföras till undantagen
för väl vårdade skogar. Man kan likväl ej beräkna att en sådan vård skall
någonsin komma hemmansskogarne i allmänhet till del, hvarföre ock tillväxten
äfven under afsevärdt gynsammare behandling af dem än den nuvarande
måste anslås till ett lägre belopp. Träden i hemmansskogarnes
glesa bestånd visa visserligen snabb tillväxt, men då antalet träd vanligen
icke är hälften så stort, som det borde och kunde vara, blir dock tillväxtsumman
mindre än den, som marken skulle kunna afkasta. I samband
med skogarnes gleshet står jemväl det faktum, att trädens qvalitet icke
är. för virkeshandeln den bästa. Kronorna äro störa, stammarna sålunda
qvistiga med relatift stor afkastning. De äro alltså oftast mera egnade
att fylla bränslebehofvet än att ingå i exporten.

Bör bränslebehofvets fyllande äro de i de glesa bestånden ingående löfträden
genom sin snabba tillväxt och ihärdiga reproduktionsförmåga af
icke ringa värde. Ofta afverkas de dock så tidigt, att brännvärdet är
betydligt mindre, än hvad det något årtionde senare skulle blifvit.
Detta står vanligen i samband med den förut påpekade benägenheten hos
hemmansegaren att i första hand tänka på och verkställa rödjningar för,
att marken skall alstra foderväxter.

Vid huggningar i sådant syfte qvarlemnas dock vanligen glest stående
träd, ofta ädlare löfträd, då sådana ingå i bestånden. Härigenom framkallas
under gynsamma förhållanden eu lundvegetation med riklig markbetäckning
af gräs och andra örter, endast svagt skuggade af de till arten vexlande,
dels enstaka dels gruppvis stående löfträden. Denna lundvegetation är dock
i regeln torftigare än den, som naturen sjelf danat å låglända trakter med
marina jordlager. Härigenom uppstå de på vissa trakter ganska allmänna
»löfängarna», hvilka endast lemna en bråkdel af den virkesafkastmng, som
marken skulle kunna alstra. Stora delar af vissa nu behandlade län, i
främsta rummet Södermanlands och Blekinges, erhålla af lundvegetationen
sin landskapliga fysionomi.

Af de i denna vegetation ingående löfträd tillhöra de bestå utom
boken jemväl trakterna norr om de mellansvenska sjöarna.

Bokregionen är inom vårt land hufvudsakligen inskränkt till de
södra och vestra delarna, eller med andra ord till Skåne och en del af Halland
och Blekinge, hvarest å större gods förefinnas vackra bokskogar. Inom
Bohuslän qvarstående relikter antyda, att boken fordom haft större utbredning
än hvad nu är fallet. Det är delvis granen, som trängt boken tillbaka;
men måhända har i detta afseende forna tiders krig och härjningar
inom tillförene danska och norska samt dessa angränsande svenska provinser
gjort ännu mera. Dessa upprepade härjningar med eld och brand voro
för nuvarande södra och vestra Sveriges skogar äfven utanför bokregionen
ödesdigra. Skogssköflingen uppträder i våra dagar icke under så radikala
former. Följderna hafva ock blifvit dystrare samt under sekel bestående.
Våra af ålder kala utmarker leda sitt upphof från dessa ofridens dagar.
Naturen har förgäfves arbetat på att hela och återställa den sköflade skogsdrägten.
Svedjning i syfte att framlocka bete på ljunghedarna har i samband
med en ofta stark betesgång derstädes hindrat skogsplantor uppväxa,
äfven der sjelfsådd kunnat ega rum. Först under senaste decennierna hafva
kraftiga ansatser gjorts att återvinna rymarkerna för skogskultur. Men
ännu ega länen i södra och vestra Sverige omkring en half million hektar
sådana kalmarker, nämligen inom

Göteborgs och Bohus län........ ............ 100,000 hektar.

Hallands » 185,000 »

Elfsborgs » 86,000

Skaraborgs » 29,000

Kronobergs s 30,000 »

Kristianstads » 85,000

Malmöhus * 15,000 »

Det vanvårdade tillstånd, hvari hemmansskogarne allmänt befinna
sig, vore mindre egnadt att väcka oro, om statens skogar inom detta område
af landet utgjorde någon väsentlig del af skogarne i sin helhet. Så är
likväl icke förhållandet, såsom af nedanstående sammanställning kan inhemtas:

	Statsskogar.	t Enskildes skogar.
					Summa.
		%		%	Har.
	Har.	af hela	Har.	af hela
		ytan.		ytan.
Södermanlands län..........	48,737	10,9	398,912	89,1	'' 447,649
Östergötlands »..........	53,499	7,8	635,204	92,2	668,703
Jönköpings > ..........	61,872	7,8	727,172	92,2	789,044
Kalmar >..........	57,892	6,8	799,003	93,2	856,895
i Kronobergs > ..........	51,822	7,5	638,508	92,5	690,330
\| Gotlands »..........	9,002	4,1	211,520	95,9	211,522
Blekinge » ..........	5,344	2,5	211,768	97,5	207,112
Kristianstads >..........	19,732	5,7	323,956	94,3	343,688
Malmöhus > ..........	3,466	3,3	102,900	96,7	106,366
Hallands > ....	15,694	6,0	296,340	95,0	312,034
Göteborgs och Bohns ■........	32,631	8,7	344,251	91,3	376,882
Elfsborgs >..........	53,033	5,9	850,402	94,1	903,435
Skaraborgs > ..........	59,924	13,5 i	382,298	86,5	442,222
Summa	472,648	— 1	5,912,234	—	6,384,882

Häraf framgår bland annat,’ att statsskogarna i de skilda länen
utgöra högst 13,5 % (Skaraborgs län) och lägst 2,5 % (Blekinge län) af
skogsarealen, samt att deras hela yta belöper sig till allenast 7,4 % af
länens sammanlagda skogsareal. Härvid är dock att märka, att bland de
enskildes skogar ingå häradsallmänningarna, belägna i Södermanlands,
Östergötlands, Skaraborgs och Elfsborgs län, med en areal af 55,862,03
har, hvilka skogar äro lika väl skötta som statsskogarna. Deremot uppgifvas
de öfriga kommunskogarna, städernas skogar, omfattande 11,882,92
har (se koiniténs tabeller, tab. C) vara vanvårdade, ofta sköflade. Något
bättre vårdade äro numera allmänna stiftelsers skogar, hvilka för denna
del af landet utgöra 26,259,93 har (se komiténs tabeller, tab. D).

Om sålunda de allmänna skogarne med sin ringa omfattning icke kunna
i afsevärd mån fylla den brist å skogsprodukter som kan uppstå i följd af
hemmansskogarnes vanvårdade tillstånd, så är det af betydelse erfara, att

allmänhetens intresse för skogsskötsel, särskilt skogsodling, inom flera af dessa
län på ett för framtiden löftesrikt sätt väckts till lif. Med afseende härpå äro
förhållandena hvarandra märkbart olika i områdets östra och vestra provinser.

De uppgifter, som från länsstyrelser och skogstjenstemän ingått angående
hushållningssällskaps och landstings verksamhet för skogshushållningens
främjande, gifva beträffande de östra provinserna stöd för den
uppfattning, att ehuru stora kapitaler för detta mål disponerats, och ehuru
betydande personlig verksamhet utvecklats för att höja skogsvården, resultaten
blifvit relativt obetydliga. Kapitalen hafva icke alltid kunnat för
sitt ändamål väl disponeras, och bemödandena hafva ofta mötts med likgiltighet.
De hafva icke motsvarats af ett hos allmänheten kändt behof.

I de vestra länen deremot har behof af skogsvård och särskild!
skogskulturer tydligt framträda Verksamheten för skogshushållningens
främjande har ej behöft påtvingas allmänheten. De storartade summor,
som inom vissa län i vestra Sverige utgifvits i skogsvårdens intresse, hafva
derföre burit vackra frukter. Ensamt inom ett af länen (Göteborgs och
Bohus) hafva omkring 25,000 hektar enskilda tillhörande kalmarker försatts
i skogbärande skick, hvarjemte genom inköp af mark för 180,000 kronor
bildats fyra »stamparker».

Såsom förklaringsgrunder till allmänhetens större mottaglighet och benägenhet
för skogsvård inom dessa län må allenast framhållas skogsbristen och
kalmarkerna. Bristen på skogsprodukter är mångenstädes i vestra Sverige allt
för kännbar, för att heinmansegaren icke skulle vilja ha den afhjelpt. Skogsodlingen
är ock den form af skogsskötsel, som lättast uppfattas och vinner
erkänande af allmänheten. Då nu tillika det fuktiga vestkustklimatet, särskild!
på försommaren, främjar skogskulturerna, så att dels de direkta resultaten
blifva goda, dels ungskogarna snabbväxande, hafva hushållningssällskapens
bemödanden framkallat ökadt intresse och allmännare erkännande.
Huruvida intresset skall räcka till att, då ungskogarna vuxit upp, inskränka
afverkningen efter uthållighetens fordringar, derom får framtiden bära vittne.

I sättet för afverkningens bedrifvande å hemmansskogarna torde
afsevärd skiljaktighet icke förefinnas mellan de afhandlade delarne af östra
och vestra Sverige, öfver denna afverkning ligger i regeln eu prägel af
tillfällighet, hvilken står i samband dermed, att större permanenta träkonsumerande
anläggningar icke äro vanliga. Sågverksanläggningar, jemförliga
med de norrländska, finnas icke, och trämassefabrikerna hafva
dimensioner, lämpade efter virkestillgången. Större delen af det sågade
virke, som från denna del af landet utförts, har tillverkats å små flyttbara
lokomobilsågar. Egarne af dessa sågar synas, enligt till komitén lemnade
uppgifter, vara de, som främst beforda skogssköflingen. Sedan de lyckats

förvärfva vare sig afverknings- eller eganderätt till någon skogspark med
sågbart virke, flyttas sågen dit och förödelsen sättes i gång. På dimensionerna
ställas icke höga anspråk. Virke försågas med ända ned till 5,
undantagsvis 4 engelska tums topp. Det är ofta ung och medelålders skog
i perioden för dess bästa tillväxt som på detta sätt förädlas. Och då
skörden är fullbordad, qvarstå å det sköflade området endast spridda småträd,
som antingen icke hållit det öfverenskomna måttet eller ej burit
afverknings- och sågningskostnaderna. Uppkomsten af ett nytt bestånd
blir alltså beroende på dessa träds fröbarhet. — Resultatet blir ännu mera
förhärjande, då afverkningen afser skeppning af smärre rundvirke, hvilket
såsom pitprops m. m. till betydande myckenhet ingår i trävaruexporten
från denna del af landet.

öfverraskande äro de resultat, som framgå af en närmare granskning
af trävaruexportens belopp. År 1896 lemnade följande län motstående
bidrag till denna export.

Södermanlands län........................................ 24,993 kbm.

Östergötlands » ....................... 102,845 »

Jönköpings » ........................................ 214,664 »

Kronobergs » .................................... 240,030 »

Kalmar » 323,715 »

Blekinge » 30,597 »

Summa 936,844 kbm.

Denna exportsumma utgör något mera än Vs af hela landets, deri
inbegripet råvara till exporterad pappersmassa. De anförda sex länens
skogsmarksareal, 3,679,733 har, uppgår deremot icke till fullt Vs af landets,
29,484,514 har. Häraf följer att dessa läns bidrag till trävaruexporten
är i medeltal per areal räknadt något större än medeltalet för
landet i dess helhet. Härvid är tillika att märka, att särskildt Södermanlands
län, hvars exportsumma är lägre än Blekinge läns, lemnar en afsevärd
mängd virke till fyllande af Stockholms stads vedbehof.

Från de vestra, skogfattiga länen uppgår exporten af trävaror samt
till skeppad trämassa förbrukadt virke till följande belopp:

Elfsborgs län ............................... 205,600 kbm.

Skaraborgs » ..............................r. 66,809 »

Göteborgs och Bohus » .............. 5,495 »

Hallands » 19,224 »

Kristianstads » 11,676 »

Malmöhus » 924 »

Summa 309,728 kbm.

Medan denna exportsumma utgör allenast 725 af landets, uppgår
summan af de sex länens areal skogsmark, 2,484,637 har, i rundt tal. till
V12 af landets. Uteslutes Elfsborgs län med sin relativt höga exportsiffra
— till stor del virke från Dalsland — uppgår de återstående länens
virkesexport till knappt 1,4 %, medan deras skogsmarksareal utgör 5,36 %
af landets.

Verkningarne af nu angifna skiljaktigheter i fråga om exporten förstärkes
deraf, att en motsvarande olikhet förekommer jemväl beträffande
den virkesmängd, som i de skilda länen förbrukas till husbehof. Detta
behof är i hög grad vexlande och inskränkes inom de skogfattiga länen
till relativt små belopp (se komiténs tabeller, tab. S).

Såsom allmänt resultat af undersökningarna angående privatskogarnes
tillstånd i landet måste man angifva, att de, dock med många undantag, undersökäro
i ett vanvårdadt skick och i regeln föremål för en mer eller mindre ningarnaom
stark öfverafverkning. Huru stor denna i sjelfva verket är, derom kunna tillstånd.
dock icke exakta upplysningar lemnas, ty detta förutsätter å ena sidan
en noggrann beräkning öfver skogarnes närvarande tillväxt och å den andra
exakta uppgifter om det afverkade virkets mängd.

Tid efter annan hafva ock sådana beräkningar verkstälts dels af
enskilda personer dels af föregående skogskomitéer.

I 1855 års skogskomités betänkande lemnas en af hofjägmästaren af
Ström meddelad kalkyl angående landets dåvarande konsumtion af skogsprodukter
samt skogarnes virkesproduktion, hvaraf framgår,

att årliga konsumtionen skulle utgöra

7,150,791 famnar å 100 kbf. eller omkring............ 18,714,000 kbm.

och skogarnes produktionssumma

5,720,000 famnar eller omkring..............................- 14,970,000 »

hvarigenom skulle uppkomma en årlig brist af................ 3,744,000 kbm.

Angående denna kalkyl säger J. W;»rn i sin samma betänkande
vidfogade reservation, att han anser åtgångsberäkningen mera närma sig
det Tätta än tillgångsberäkningen.

Den år 1868 tillsatta skogskomité beräknade skogarnes årliga afkastning
i Norrland till 414,798,874 kbf., alltså omkring 10,856,000 kbm.,

Skoyskomitén. I. ^

medan ortens årliga skogsbehof anslogs till 146,609,930 kbf., d. v. s. omkring
^,837,000 kbm.

ljöt* Är 1882 gjordes af dåvarande jägmästaren J. O. af Zellén en beräkning,
hvars resultat, öfverförda i nu brukligt mått, äro följande:

Skogarnes afkastning (ärstillväxt)......... 33,027,000 kbm.

Förbrukning............................................. 29,049,000 »

o ----

Ärligt öfverskott 3,978,000 kbm.

Tager man emellertid i betraktande, att af det i skogarne producerade
virket mycket förfares dels i följd af sjelfgallring, dels såsom affall
vid afverkningarna och dels derför att, särskildt i de nordligare delarne
af landet, mycket virke ej uppnår användbara dimensioner, så skall man
finna, att i stället för det i sistnämnda beräkning angifna öfverskott en
afsevärd brist yppar sig. ( Hvad som i skogarne på angifvet sätt förfares,
kan, i runda tal beräknadt, anses utgöra:

i Norr- och Vesterbottens län minst 40 % af tillväxten.... 1,980,000 kbm.

» öfriga norrländska län och Dalarne omkring 20 % ......... 2,269,000 »

» öfriga delar af omkring 5 %.............................................. 927,000 »

Summa omkring 5,176,000 kbm.

Dragés härifrån ofvanstående öfverskott............................... 3,986,000 »

uppkommer i sjelfva verket en brist af.............................. 1,190,000 kbm.

Vid 1888 års riksdag lemnades under öfverläggningarna angående
ifrågasatta lagbestämmelser rörande vården af enskildes skogar, bl. a., den
upplysning, att från landets skogar då uttogs ett virkesbelopp, utgörande

Per år.........v.....................:......:........*.......................... 32,714,000 kbm.

Lägges härtill hvad som jemlikt ofvan meddelad beräkning

i skogarne årligen förfares....................................... 5,176,000 »

erhålles en summa af............................................................. 37,890,000 kbm.

Om härifrån dragés skogarnes år 1882 antagna men genom
öfverafverkning något reducerade afkastning
{årstillväxt).................................................................. 33,000,000 >

uppkommer en årlig brist af................................................ 4,890,000 kbm.

Denna brist — en följd af öfver af verkning — är större än hela den
från landet då utgående årliga virkesexporten. Norrland och.Dalame lemnade
vid denna tid liksom nu största delen af råvaran till nämnda export.
Men öfverafverkningen är störst samt har längst pågått uti och mest nedsatt
skogarne inom landet söder om bergslagerna. Då nu afverkningen
härstädes vare sig fQr export eller inhemsk industri icke är betydande,
visar sig ovedersägligen virkesförbrukningen för husbehof fortens eget behof)
vara den främsta orsaken till öfverafverkningen.

De svårigheter, som vid beräkningar rörande skogarnes närvarande
afkastning möta, äro i följd af brist på tillförlitligt statistiskt underlag så
betydande, att komitén icke funnit någon utväg att öfvervinna dem. lillväxten
å de öfverafverkade skogarne kan nämligen icke ens närmelsevis
säkert beräknas. Jemte det komitén nödgats betrakta det såsom obestridligt,
att den nuvarande förbrukningen af skogsprodukter medför en betydande
öfverafverkning, samt att landets skogar allmänneligen vanvårdas, har
komitén emellertid sökt utreda, huruvida, om landets kalraarker försattes i
skogbärande skick samt tillika god skogshushållning, särskilt god föryngring
allmänt komme att tillämpas, skogsafkastningen skulle kunna
fylla nämnda förbruknings behof. Med afseende härpå har komitén låtit
upprätta öfverslag rörande dels skogsmarkens afkastningsförmåga^ under
nyss angifna förutsättningar dels inom orterna förbrukadt virke (husbehofsvirke
m. m.), se komiténs tabeller, tab. S och T. Komitén anser emellertid,
att nämnda förbrukning — måhända äfven skogsmarkens afkastningsförmåga
— i dessa tabeller angifvits i minimisiffror. Med stöd af dessa
siffror kan emellertid följande aproximativa jemförelse uppställas mellan
skogsmarkens sålunda beräknade afkastning å ena sidan samt den beräknade
virkesförbrukningen å den andra:

Norr- och Vesterbottens län:

Kbm. Kbm.

Beräknad afkastningsförmåga.................................

Förbrukning:

exportvirke, inberäknadt virke till exporterad
tjära ................................................

husbehofsvirke .................................-.............

i skogarne förfares 40 %............................-

öfverskott...............................................

4,950,000

1.170.000

1.487.000

1.980.000 4,637,000

I............” 313,000

B. Mellersta och södra Norrland samt Dalarne:

Beräknad afkastningsförmåga................................................ H 343 000

Förbrukning:

exportvirke.,...‘........i:.!..-............................. 3,748,000

till pappersmassa användt virke.......2........ 418,000

bergsbruket............................................... 1,500,000

husbehofsvirke............................................. 3,783 000

i skogarne förfares 20 %.......................... 2,269,000 11,718,000

Brist................................................-....................... 375,000

''V»!-" ’ . '' ‘''7 : f, j , .

C. Landet söder om Norrland och Dalarne:

Beräknad afkastningsförmåga................................................ 18''530 000

Förbrukning:

exportvirke................................................. 1,212,000

till pappersmassa förbrukadt virke.......’... 1,001,000

bergsbruket.......1.!.:..................................... 4,187*000

husbehofsvirke............... 10,583,000

i skogarne förfares 5 %..................... 927,000 17,910,000

Öfverskott................ ..................................... 620,000

Härvid är emellertid att märka, att det sålunda beräknade öfverskott
tillkommit under den antagna förutsättningen, att icke allenast de
i södra delarne af landet befintliga, af ålder kala marker, i ytvidd uppgående
till en half million hektar, vore skogbärande, utan äfven de mångdubbelt
vidsträcktare skoglösa eller ytterst dåligt beväxta marker, som° i
öfrigt finnas inom landet, vore försedda med normalt virkesförråd. Under
nu rådande förhållande har man i stället att räkna med en afsevärd brist.
Först årtionden efter det förutnämnda områden blifvit försatta i nöjaktigt
skogbärande skick, kan jemnvigt emellan tillväxten och afverkningen ernås
på annat sätt, än genom att förbrukningen betydligt inskränkes och virket
i skogarne bättre tillvaratages.

?r<

Den verkställda undersökningen angående de svenska skogarnes tillstånd
synes alltså å ena sidan visa, att landets skogsmark, väl vårdad och
försedd med normalt virkesförråd, skulle kunna tåla., eu fortfarande afverkning
af samma betydenhet som den nuvarande. A andra sidan framgår
omisskänneligt af samma undersökning, att den i enskild besittning befintliga
skogmarken i allmänhet länge varit utsatt för vanvård och i följd
deraf mångenstädes är förvildad, samt att virkesförrådet likaledes är allt
för nedsatt, för att markens produktionskraft skulle kunna rätt tillgodogöras.
Under sådana förhållanden måste den afverkning, som eger rum,
mångenstädes betecknas såsom öfverafverkning.

Den allmänna uppmärksamheten har ock sedan lång tid med oro varit
riktad på detta förhållande. Talrika försök hafva gjorts att afhjelpa detsamma
på lagstiftningens väg. Här lärer emellertid ej vara platsen att i detalj
skildra alla de förslag, som i sådant hänseende framstälts, eller att följa deras
oden- Dock torde böra erinras om några af dem, som kunna betraktas såsom
märkesstenar på vägen till den punkt, på hvilken skogsfrågan nu står.

De lagförslag angående den enskilda skogshushållningen, som fram- Framställstäldes
af de åren 1855 och 1868 tillsatta skogskomitéer äro i annat granskning
sammanhang omförmälda. De tillgodogjordes delvis i våra nu gällande af lagförslag
lokala skogslagar men lyckades ej bilda utgångspunkt för en för hela tien^eliskilda
landet gemensam lagstiftning i ämnet. Sträfvande!; att lagbinda den en- skogshusskilda
skogshushållningen fortfor emellertid att sysselsätta myndigheterna. ia nin9enEfter
åtskilliga framställningar från landtbruksakademien, skogsstyrelsen
och flera bland rikets landsting, framlade Kongl. Maj:t i proposition till Kongl.^

1874 års riksdag förslag till förordning angående enskilde skogsegares position till
skyldighet att efter afverkning sörja för skogsåterväxt. Detta förslag, 1874 ars
som var afsedt att tillämpas på de län, hvilkas landsting gjorde hemstäl- 1l''sa9-lan derom hos Kongl. Maj:t, innehöll i hufvudsak, att den af naturen till
skogsbörd egnade marken skulle såsom sådan bibehållas, der den ej odlades
till åker eller äng eller användes för annat högre kulturändamål, att,
der afverkning af sådan mark egt rum, jordegaren skulle vara skyldig
att inom viss tid åter bringa marken i skogsbärande skick, äfvensom att,
om denna skyldighet eftersattes, Konungens befallningshafvande i länet
skulle ega att medelst föreläggande af vite tillhålla den försumlige att fullgöra
hvad honom ålåge samt, der detta tvångsmedel ej visade sig tillfyllestgörande,
låta utföra det uraktlåtna arbetet på den försumliges bekostnad.

Det särskilda utskott, till hvilket frågans förberedande behandling hänvisades,
godkände förslagets grundtanke men hemstälde om den ändring deri, att
yttersta påföljden för försummelse att bereda återväxt skulle vara, att saluafverkning
å all den till egendomen hörande skog vid vite förbjöds. I denna

form antogs förslaget af andra kammaren, under det att första kammarens
beslut i ärendet innefattade den ytterligare modifikation, att enda påföljden
för eftersatt skyldighet uti ifrågavarande afseende skulle vara upprepade
viten. Då kamrarnes beslut fattades under riksdagens sista dagar, gjordes
intet försök till sammanjemkning af besluten, utan frågan fick förfalla.

Emellertid upptogs detta förslag med den ena eller andra modifikationen
vid flera följande riksdagar af enskilde motionärer, likasom dess
grundtankar bildade kärnan i de talrika framställningar i skogsfrågan, som
under samma tid framkommo utom riksdagen. De förslag, som sålunda
bragts å bane, remitterades år 1883 af Kongl. Maj:t till domänstyrelsen,
hvilken i utlåtande, afgifvet den 26 maj 1885, efter en längre motivering
uttalade den åsigt, att lagstiftningen för det dåvarande icke vidare borde
direkt ingripa i hushållningen med de enskildes skogar.

Det rent negativa slut, hvaruti sålunda ett årtiondes sträfvanden
på skogslagstiftningens område utmynnat, blef för det följande årtiondet
bestämmande för frågans öde hos regeringen och vid riksdagen. Enskilda
motioner, innefattande mer eller mindre vidtgående förslag till skogslagar,
väcktes vid nästan hvarje riksmöte men afböjdes under hänvisning till
domänstyrelsens nyss omförmälda utlåtande.

Det omslag i ställningen härutinnan, som omsider fick sitt uttryck i
riksdagens ofvan anförda underdåniga skrifvelse den 13 maj 1896, förbereddes
deraf, att inom åtskilliga landsting förslag till lokala skogslagar väcktes
och antogos. Härigenom blef uppenbart, att man i orterna, der följderna
af den enskilda skogshushållningens brister trädde i dagen, icke delade den
i domänstyrelsens utlåtande den 26 maj 1885 uttalade uppfattning.

Ifrågavarande förslag kunna i afseende å de grundsatser, hvaruppå de
äro byggda, indelas i två grupper, återväxtlagar och dimensionslag av, de
förre härledande sig från södra delen af landet och bildade efter den
ursprungliga gotlandslagen såsom mönster, de sednare från Nondand och
upptagande, om än med åtskilliga modifikationer, norrbottens- och vesterbottenslagens
föreskrifter. Bland de förstnämnda förslagen må särskildt
Kalmar läns omnämnas det, som antogs af Kalmar läns södra landsting och jemte
tings lagfor- underdånig skrifvelse den 1 oktober 1890 insändes till Kongl. Maj:t, under
slag. anhållan om utfärdande af föreskrifter angående vård af enskilda - skogar
inom landstingsområdet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslaget.
Enligt detsamma skulle den egentliga skogsmarken bibehållas till skogsbörd,
der den ej odlades till åker eller äng, afstängdes till nödig beteshage eller
röjdes till trädgård eller byggnadstomt. Om skogen å sådan mark afverkades,
utan att fröträd, ungskog eller växande plantor qvarlemnades
till den mängd och beskaffenhet, att deraf kunde vinnas erforderlig åter -

växt, skulle jordens innehafvare vara skyldig att draga försorg om skogens
återväxt, så fort lämplipen kunde ske. öfver fullgörandet af denna skyldighet
skulle Konungens befallningshafvande hålla hand och dervid såsom
tvångsmedel använda i första hand viten, i andra hand förbud vare sig mot
att använda egendomens återstående skog eller viss del deraf för annat än
husbehof eller mot att från egendomen sälja eller bortföra träd under vissa
dimensioner. Uppsigten öfver efterlefnaden af lagen skulle utöfvas af
kommunala förtroendemän, dock skulle Konungens befallningshafvande
ega att ingripa äfven utan, anmälan från desse.

I beslut den 27 maj 1892 fann Kongl. Maj:t landstingets framställning
icke böra till vidare åtgärd föranleda.

Eu af Jönköpings läns landsting den 18 september 1895 tillsatt komité Jönköpings
har emellertid afgifvit förslag till skogsordning för länet, byggdt pa huf- a si„jj
vudsakligen enahanda grunder. Dock torde böra anmärkas, att i detta
förslag ett försök gjorts att förekomma de svårigheter vid tillämpningen,
som kunna följa deraf, att undantag från föreskriften om jordinnehafvares
skyldighet att bereda återväxt är medgifven för den till nödig beteshage
afstängda delen af skogsmarken. Förslaget innehåller nämligen, att »vid
egendom, der skog och hagmark är så sammanförd, att ej med bestämdhet
kan sägas hvad som bör räknas till egentlig skogsmark, eller der utmarken
består endast af inhägnade beteshagar, skall för skogsbörd afsättas
minst 25 procent af den areal, som återstår, sedan inegor, mossar
och impedimenter frånräknats». Såsom yttersta tvångsmedel mot den,
som uraktläte att fullgöra skyldigheten att bereda återväxt å afbrukad
skogsmark, uppstälde förslaget, i likhet med 1874 års kongl. proposition,
rätt för Konungens befallningshafvande att låta verkställa eftersatta arbeten
på den felandes bekostnad.

Från de norra länen äro åter följande framställningar att anteckna. Jemtlands
I underdånig skrifvelse den 7 oktober 1892 anförde Jemtlands läns lands- länsJ“för''
ting, att skogsafverkningen inom länet de senare åren tagit den utsträckning,
att den framkallat farhågor, att en måhända ej så aflägsen framtid
kunde medföra, åtminstone inom betydande områden, förödelse af skogarne,
af hvilkas bestånd länet i flera afseenden vore beroende. Med hänsyn
härtill hade landstinget uppdragit åt en komité att utarbeta förslag till
ordning för hushållningen med enskildes skogar inom länet. Det sålunda
tillkomna förslag hade landstinget för sin del med vissa ändringar godkänt.
I hufvudsak anslöte det sig till Kongl. förordningen angående åtgärder
till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom
Vesterbottens och Norrbottens län den 19 mars 1888. Länets skogsprodukter
blefve emellertid till största delen befordrade till hafvet efter

Vesternorrlands
läns
lagförslag.

Domän styrelsens lagförslag.

elfvarne. genom Vesternorrlands och Gefleborgs län. I följd deraf skulle
tillämpningen af sådana lagbestämmelser som de ifrågasatta möta stora
svårigheter, derest icke en liknande lag blefve utfärdad jemväl för dessa
län. Landstinget anhöll derför, att Kongl. Maj:t ville framlägga förslag
till en för Gefleborgs, Vesternorrlands och Jemtlands län gemensam förordning
angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning
af ungskog eller, der hinder derför mötte, till sådan förordning gällande
endast för Jemtlands län.

Sedermera har vid 1895 års landsting för Vesternorrlands län antagits
och till Kongl. Maj:t för vinnande af fastställelse insändts ett förslag
till skogslag, likaledes byggdt på principen att freda träd af smärre dimensioner.
Detta förslag innehåller dock åtskilliga anmärkningsvärda afvikelser
från Norrbottens- och Vesterbottenslagens föreskrifter. Så afser förbudet
ej undermåligt virkes skeppning eller försäljning utan dess afverkning för
annat än husbehof. Derjemte hafva vida flera undantag medgifvits från
förbudet att afverka undermålig skog. Såsom det märkligaste af dessa
torde, böra nämnas, att Konungens befallningshafvande i länet skulle ega
medgifva sådant undantag, der skogen uteslutande eller hufvudsakligen
utgöres af gran och skogsegaren vill använda densamma till kolning,
pappersmasseved eller andra dermed jemförliga ändamål. Vidare må anmärkas,
att den tillsyn öfver privatskogarne, som vesterbottens- och norrbottenslagen
i åtskilliga afseenden uppdrager åt vederbörande revirförvaltare,
enligt såväl nu ifrågavarande förslag som jemtlandsförslaget lemnats åt
kommunala tillsyningsman.

öfver den af Jemtlands läns landsting gjorda framställning anbefaldes
domänstyrelsen att afgifva underdånigt utlåtande. Sådant utlåtande
afgafs den 18 februari 1895. I detta påpekade styrelsen, att en afverkning
af endast de gröfre träden skulle i den trakt af landet, hvarom fråga var,
medföra svåra olägenheter med hänsyn till såväl skogshushållningen som
trävaruindustrien. På grund häraf förklarade styrelsen sig icke kunna
förorda antagandet af en dimensionslag vare sig för Jemtlands, Vesternorrlands
och Gefleborgs län gemensamt eller för Jemlands län ensamt.

Men domänstyrelsen stannade denna gång ej vid ett blott negativt
resultat, utan framlade tillika sjelf förslag till lag angående åtgärder till
förekommande af förödelse af ungskog. I motiveringen till detta förslag
erinrade styrelsen om sitt utlåtande år 1885 men förklarade, att under
det årtionde, som sedan dess gått till ända, förhållandena i vissa afseenden
ändrats. Efter något förbättrade konjunkturer emot slutet af
1880-talet hade snart följt prisfall såväl å jordbruksprodukter som åjernhandteringens
alster, framkallande ett ekonomiskt betryck, som återverkat

på hushållningen med skogarne, i det att jemväl skogsegare, som förut
endast anlitat sina skogar under iakttagande af uthållighet, i många orter
ej längre mägtat bevara dem från en alltför hastig realisation. Om man
undantoge lappmarkerna och de senast afvittrade eller storskiftade socknarne
i öfre Dalarne, blefve de större träddimensionerna allt mer sällsynta
å enskildes skogar och kunde ej tillräckligt hastigt ersättas af de qvarvarande
mindre stammarnes utväxande, helst som eu stor del af dessa i
följd af ålder och andra orsaker saknade vidare utvecklingsförmåga. De
en'' eller flera gånger genomblädade skogarne representerade visserligen, i
synnerhet hvad Norrland och Dalarne anginge, betydande virkesqvantiteter,
men en del af denna virkestillgång vore af sådan beskaffenhet, att den
saknade användning för sågverksrörelsen, då de små dimensionerna ej kunde
tillgodogöras för denna. Dessa finge derföre i de orter, der sågverksrörelsen
hittills varit allena rådande, qvarstå i skogarne, hvarigenom såväl
skogsmarken som trädkapitalet läge improduktiva, i det att tillväxten upphört
samt återväxt icke kunde uppkomma. Att denna för vidare utveckling
odugliga skog blefve använd för andra industrier, hvilka kunde tillgodogöra
sig de mindre virkesslagen, vore derföre den enda utvägen för
skogarnes ekonomiska skötsel och rationela behandling med hänsyn till
återväxten. A andra orter anlitades ungskogarne i deras bästa växt.
Allmänt klagades öfver hurusom både i de norra och södra delarna af
landet ungskogen tillgrepes för export af pitprops, egyptiska sparrar in. m.
samt för uttagande af pappersmasseved. Om totalafverkning dervid skedde,
vunnes åtminstone den fördelen, att växtliga ungskogar kunde uppkomma,
der fröträd qvarlemnades. Men der småvirket uttogs plockvis utan hänsyn
till återväxten eller den qvarvarande skogens trefnad och fortväxt, der
blefve denna afverkning förödande. Trämassefabrikationen och pitpropsafverkningen
vore visserligen fullt berättigade och naturliga näringsgrenar,
för så vidt de bedrefves på det sätt, att de kunde ega bestånd. De beredde
i många trakter afsättning för småvirke, och i synnerhet inom de
norrländska länen funnes för dem utan ungskogarnes tillgripande god tillgång
å råämne. Men för närvarande uttoges pappersmasseveden och annat
småvirke mångenstädes på ett för ungskogarne så förödande sätt, att lagstiftningen
borde träda hämmande emellan till fördel både för skogarnes
och trävaruindustriens framtid. Ehuru styrelsen fasthölle sin förut uttalade
åsigt, att några fullt effektiva åtgärder till främjandet af enskildes skogsvård
ej kunde framkallas ensamt genom skogslagar, ansåge styrelsen på
grund af det anförda, att lagstiftningens mellankomst för de nuvarande
ungskogarnes skydd vore af stort allmänt gagn, äfvensom att eu sådan
lagstiftningens mellankomst vore af de rådande förhållandena fullt på Skogskomitm.

I. tl

kallad. Om den äldre skogens afverkning lemnades helt och hållet fri,
borde lagen ej blifva mottagen med ovilja och torde derföre utan synnerliga
svårigheter kunna bringas till efterlefnad. Obestridligt vore, att genom
afverkning af ungskog, som ej ännu uppnått fröbarhetsålder, den naturliga
skogsföryngringen, som i våra vidsträckta skogsbygder företrädesvis måste
påräknas, i följd af bristande fröproduktion äfventyrades, på samma gång
skogsmarken utpinades och försämrades genom att ofta kalläggas och utsättas
för vind och soh Utginge man från denna uppfattning och ansåge
nödvändigt att genom lagbud förekomma detta missförhållande, blefve det
nödigt att närmare bestämma hvad i detta sammanhang afsåges med ungskog.
Då detta ej kunde ske genom angifvande af en viss dimension, enär
träden under ogynsamma växtförhållanden äfven vid hög ålder uppnådde
endast ringa groflek men det oaktadt borde få fritt afverkas, måste en
viss åldersgräns väljas, dervid fröbarheten och skogsbeståndens behof af
fred under deras lifligaste tillväxt borde i hufvudsak vara bestämmande.
Med hänsyn härtill och då såväl fröbarheten som tillväxten utvecklades
något olika i skilda landsdelar, beroende af geografiskt läge och höjd öfver
hafvet m. in., ansåge styrelsen, att åldersgränsen för ungskog borde bestämmas
till 40 år inom södra och mellersta delarne af landet, till 50 år
inom Kopparbergs län och Gestriklands fögderi af Gefleborgs län, till 60
år inom öfriga delar af sistnämnda län samt till 70 år inom Vesternorrlands
och Jemtlands län. Der afverkning af ungskogsbestånd egde rum
utan de garantier, som en af skogstjensteman upprättad skogshushållningsplan
medförde, eller afverkningen utfördes annorledes än såsom hjelpgallring
eller hyggesrensning eller ock i beteshage för betets förbättrande,
måste densamma anses skogsförödande och såsom sådan förbjudas, helst
som genom intagandet i lagen af nyss nämnda undantagsfall skogsegaren
bibehölles vid rättigheten att verkställa de huggningar, som erfordrades
för ungskogens vård och beteshagarnes vidmakthållande såsom sådana.
Man kunde visserligen invända, att skogsegaren kunde förebära sig sakna
förmåga att bedöma, huruvida skogen uppnått den för afverkning tillåtna
åldern eller ej, men härvid vore att erinra, att genom fällning af ett eller
annat träd och årsringarnes räkning visshet härutinnan kunde vinnas utan
afsevärd kostnad eller stort besvär. Då lagens ingripande städse blefve
beroende af fackmans undersökning, och afverkning för husbehof icke i
något fall komme att hindras, syntes den föreslagna lagen i sig innebära
det minsta möjliga ingrepp i den enskildes skogsskötsel, som med någon
verkan kunde ifrågasättas.

På nu anförda skäl föreslog domänstyrelsen att för riket i dess helhet,
med undantag af Gotlands, Vesterbottens och Norrbottens län samt

Särna socken af Kopparbergs län, skulle utfärdas en lag innefattande

hufvudsakligen följande stadganden.

1. Om växande ungskog af barrträd sköflades och föröddes å mark,
som ej odlades till åker eller äng eller afröjdes till trädgård eller byggnadstomt
eller för annat likartad! ändamål, skulle Konungens befallningshafvande
ega att vid verkande vite förbjuda, att skogen å ifrågavaiande hemmans
till skog eller beteshage bäfdade mark tillsvidare anlitades för annat
än husbehof.

2. Begreppet ungskog bestämdes på sätt, som nyss är angifvet.

3. Afverkning till följd af föreläggande vid laga skifte eller af annat
tvång eller i enlighet med af skogstjensteman upprättad hushållningsplan
eller för betets befordrande i inhägnad beteshage eller ock för skogsvårdens
främjande genom hjelpgallring eller hyggesrensning vore ej att anse såsom

sköflande eller förödande af ungskog.

4. Från förbudet för saluafverkning kunde man vinna befrielse

genom beredande af återväxt.

5. Kommunalnämnd och kronobetjent hade att hålla uppsigt å skogs skötsel

samt hos Konungens befallningshafvande göra anmälan om förödelse
af ungskog. _

6. Konungens befallningshafvande ålåge att i anledning åt sådan
anmälan låta verkställa undersökning genom vederbörande skogstjensteman
och två gode män, utsedde af landstinget, samt att derefter meddela sitt
beslut i ärendet.

Om man, efter denna framställning af de hufvudsakligaste förslag
till lagstiftning angående den enskilda skogshushållningen, som under de
senaste åren framstälts, söker utreda, i hvad män de äro egnade att leda
till det åsyftade målet, torde det till en början ej kunna bestridas, att de
rena äterväxtlngarne lida af det felet, att statens ingrepp inträder, först då
det i allmänhet är för sent.

Den kritik af dylika lagar, som lemnades i domänstyrelsens ofvan
omförmälda utlåtande den 26 maj 1885, lärer ännu ega full giltighet och
torde derföre lämpligen i sina grunddrag här böra återgifvas. De lemna
icke något skydd mot skogens öfverdrifna afverkning. Sådan får obehindradt
fortgå, för så vidt skogsegaren qvarlerunar fröträd och ungskog eller
verkställer sådd eller plantering å de afverkade trakterna, så att äterväxten
ej äfventyras. Några få års uppskof med skogsförödelsen skulle möjligen
kunna åstadkommas, derest skogen i afvaktan å redan afverkade trakters
skogsodlande stäldes under förbud. I de allra flesta fall skulle lagen
emellertid kunna kringgås och icke ens åstadkomma detta. Följderna af
skogarnes öfverdrifna anlitande har hos oss mindre visat sig derutinnan,

Granskning
af återväxtlagarne.

att markerna förblifvit skoglösa, än genom skogarnes ^glesnande samt en
deraf härflytande fortgående förminskning af skogskapitalet. De ojemförligt
största qvantiteterna af den årliga afverkningen uttages nämligen genom
utplockning af ett träd här, ett träd der, synnerligast i landets nordliga
trakter, der de smärre träden sakna afsättning. Skogsmarken blir således
ej kal, och tillvaron af kalmark utan återväxt kan ej ådagaläggas, ehuru
skogens uthuggning bedrifvits mången gång så långt, som det varit förenligt
med ekonomisk vinst, Äfven uti landets öfriga delar verkställes, i
synnerhet å skogarne till mindre hemman, afverkningen genom planlös
blädning, ett afverkningssätt som vida mera bidragit till det öfverklagade
dåliga skogstillståndet än kalhuggning af några jemförelsevis få skogstrakter.
Eu lag, grundad på en kombinering af återplanterings- och fridlysningsprinciperna,
skulle under sådana förhållanden i stort taget sakna
inflytande på skogshushållningen, ty lagen kunde ej ingripa, förr än skogens
utglesnande^ gått så långt, att marken måste anses såsom skoglös.
h Tuktan föi att framkalla ett sadant ingrepp skulle alltså än mera gynna
det redan allt för vanliga afverkningssättet, genom hvilket förut slutna
skogar _ förvandlas till sönderhuggna, utglesnade skogsbestånd eller ett
mellanting mellan kalmark och skog, der visserligen återväxt kan uppkomma
men ej erhålla den fria ställning, som erfordras för dess utbildande
till värdefulla dimensioner. Med hänsyn dertill, att en så stor del af den
årliga afverkningen afser att tillfredsställa husbehofvet, är det ock otvifvelaktigt,
att en på sådant sätt misshandlad skog snart går sin fullständiga
undergång till mötes, äfven om den är satt under förbud för saluafverkiiing.
Erfarenheten angående verkningarna af gotlandslagen i dess ursprungliga
form bestyrker ock det berättigade i denna kritik. Konungens befallningshafvandes
och revirförvaltarens berättelser innehålla alltjemt klagomål
öfver skogarnes fortgående sköflande, särskild! sedan under de sednare åren
en mängd flyttbara ångsågar derstädes äro i verksamhet. Men såsom det
bästa beviset på återväxtlagens svaghet får väl anses den omständighet,
att i den år 1894 utfärdade förnyade lagen i ämnet återplantningsskyldigheten
äi kombinerad med förbud att utskeppa träd af smärre dimensioner
frilän-9 , ,der ,man ater sin uppmärksamhet till en granskning af dimensions sionslagarne.

^9arnes betydelse för skogshushållningen, så lärer till en början böra erkännas,
att de äro egnade att förekomma vissa svåra former af rnisshushållmng
med skogen och på grund deraf under mindre utvecklade förhållanden
kunna hafva ett visst berättigande. Men redan den omständighet,
att den princip, hvaruppå de äro byggda, icke upptagits i något annat
lands lagstiftning än Sveriges, torde vara egnad att väcka misstro i afseende
å deras ändamålsenlighet. En närmare granskning af deras verk -

ningar undanrödjer ej denna misstro. Ett skogsbestånd, Äfven öm det år
likåldrigt, består af dels fullt utvecklade, herrskande träd, dels af undertryckta
träd, som, i följd af att de förra öfverskuggat dem, stannat i växten
och förlorat förmågan att vidare utveckla sig, och dels slutligen af träd,
hvilka, ehuru af enahanda orsak tillbakahållna i sin utveckling, dock i
högre eller lägre grad bibehållit förmågan att vidare tillväxa, beherrskade
träd. Om nu, vare sig i följd deraf att endast de gröfre träden kunna
ekonomiskt tillgodogöras eller på grund af lagbud, endast de herrskande
träden afverkas, uppstår derigenom icke så stora luckor i beståndet, att
dermed beredes tillräcklig tillgång på ljus, för att en lifskraftig återväxt
skall kunna uppkomma. Väl är deremot denna utglesning egnad att låta
skogsmarken betäckas af en vegetation, som försvårar trädfröets nedträngande
till jorden och groning. De qvarlemnade träden åter äro dels ej
längre växtliga dels mindre utvecklingsbara. De kunna alltså ej i vederbörlig
grad tillgodogöra skogsmarkens produktionskraft men stå deremot
till hinder för uppkomsten af nya lifskraftiga plantor. Är det åter möjligt
för skogsegaren att med fördel afverka jemväl de undertryckta och
de mindre växtliga träden, kan man snarare räkna på, att afverkningen
bedrifves på sådant sätt, att de öppningar, som göras i skogsbeståndet,
blifva tillräckliga för att bereda möjlighet för god återväxt. Jemväl i de
väl slutna bestånden af växtlig ungskog erfordras utgallring af en del träd
för att främja de återståendes tillväxt, Hvarje åtgärd, som försvårar.en
lönande användning af det virke, som kan erhållas utaf äldre undermåliga
träd eller af gallringsvirke, utgör derföre ett direkt hinder för uppkomsten
af en rationel skogshushållning. Härtill komma ytterligare olägenheter af
dimensionshygge, föranledda af våra egentliga skogsträds naturliga egenskaper.
I följd af tallens större ljusbehof är det egnadt att leda till detta
trädslags undanträngande af granen, som äfven å för tallen passande mark
bättre fördrager den halfskugga, som uppkommer genom en sådan oordnad
blädning. I granskogen åter, särskildt i den tätt uppvuxna, vållar en dylik
utglesning ofta, att de vid friställning ovana träden torka. Om dessa
förhållanden bära de af skogsstatens tjensteman till komitén afgifna utlåtanden
flerstädes vittnesbörd.

Dessa olägenheter för skogshushållningen äro mindre kännbara i de
två nordligaste länen, än de skulle vara i landets öfriga delar. I följd af
mildare klimat och i allmänhet bördigare jordmån äro skogsbestånden i
sistnämnda delar mera slutna och följaktligen mera mottagliga för plockhuggningens
menliga inflytelser än de nordligaste länens i anseende
till magrare jord och svagare reproduktion merendels glesvuxna skogar.
Härtill kommer, att, der i följd af ett rikare utveckladt näringslif och

grad vun -

Granskning
af domänstyrelsens

förslag.

bättre kommunikationer de mindre virkesdimensionerna i högre ____ „„

nit användning och afsättning, en dimensionslag skulle verka mera störande
för skogshushållningen och dess utveckling än i orter, der det mindre
virket ännu röner föga eller ingen efterfrågan.

Men äfven på landets näringslif i allmänhet skulle en dimensionslag
verka ofördelaktigt, i det alla andra trädförbrukande industrier än sågverksrörelsen
skulle hämmas. Såväl pappersmassefabrikationen som kolningen
äro emellertid fullt berättigade och för landet erforderliga näringar, och
särskildt den sistnämnda lemnar god arbetsförtjenst åt en ej obetydlig del
af landtbefolkningen under den årstid, då jordbruket ligger nere, samt är
dertill af synnerlig nytta för skogsskötseln. För öfrigt måste det betraktas
såsom mindre lämpligt att under en tid, då näringslifvet på alla områden
utmärker sig för en synnerlig rörlighet, binda landets vigtigaste storindustri
vid en dylik regel, som hindrar näringsidkaren att afpassa sin verksamhet
efter förbrukningens vexlingar och affärslifvets skiftande kraf.

Väl är det sannt, att det ofvan omförmälda jemtlandsförslaget, likasom
vesterbottens- och norrbottenslagen, söker råda bot på vissa af dessa
olägenheter genom att undantagsvis medgifva afverkning till fritt förfogande
af undermåligt virke, der skogen är af den beskaffenhet, att sådan
afverkning fordras för dess ordentliga skötsel och vård. Men det förfaringssätt,
hvarmed sådan rättighet förvärfvas, medför alltid omgång och kostnad
och kan derföre, vid de låga pris som särskildt i norra delen af landet
i allmänhet kunna betingas för virke af smärre dimensioner, lätteligen
vålla, att skogsegaren finner det mera förenligt med sin fördel att låta
den oväxtliga skogen qvarstå. Vesternorrlandsförslaget åter har betydligt
ökat antalet undantag från dimensionsföreskriften, men det torde väl kunna
sättas i fråga, om det ej skett i en sådan grad, att, helst med hänsyn
dertill att den förstuga sakkunskapen ej tillerkänts afgöranderätten vid
pröfningen huruvida sådana undantagsförhållanden äro för handen, de af
lagens hufvudregel väntade fördelar därigenom komma att uteblifva.

I vida högre grad än i dessa förslag har onekligen vid uppgörandet
af domänstyrelsens förslag till skogslag hänsyn tagits till de nödvändiga
förutsättningarna för en god skogshushållning. Från teoretisk synpunkt
torde föga vara att anmärka emot att lägga skogens ålder till grund för
afverkningsrätten, i det att fröbarheten och skogsbeståndens behof af fred
under deras lifligaste tillväxt genom en sådan lagstiftning tillgodoses. Men
vid tillämpningen torde betydande svårigheter yppa sig. Endast i de
odlade skogarne är trädens ålder på förhand känd. I Sveriges vidsträckta
skogstrakter, der träd af alla åldrar oftast växa om hvarandra och der,
i följd af försummad omvårdnad om ungskogsbestånden, af trädens storlek

alls icke kan slutas till deras ålder, är en sådan regel deremot föga användbar.
Att utröna skogens ålder genom att, på sätt domänstyrelsen
anbefaller, nedhugga ett eller annat träd och räkna årsringarne vore icke
förenadt med några större svårigheter, om man egde visshet derom, att just de
sålunda fälda träden gåfve det rätta vittnesbördet om skogens ålder i allmänhet.
Men detta lärer ej kunna påräknas. En annan svårighet är ock
att afgöra i hvad numeriskt förhållande träd, som uppnått ifrågavarande
ålder, skola ingå uti ett skogsbestånd, för att detta skall få afverkas.

Vidare och då i förslaget på fullgiltiga skäl stadgas, att utverkning af
ungskog för skogsvårdens främjande genom hjelpgallring och hyggesrensning
ej skall rubriceras såsom sköfling af ungskog, så kan ej bestridas,
att dermed blifvit öppnadt ett vidt fält för skogsinnehafvares individuela
uppfattning. Att eu hejdlös skogssköfling pågår under namn af hyggesrensning
eller beredningshygge, är ej exempellöst. Denna olägenhet framträder
så mycket starkare, som uppsigten öfver lagens efterlefnad är
öfverlemnad åt vederbörande kommunalnämnd och kronobetjent, hos hvilka
man ej eger rätt att förutsätta den forstliga insigt, som erfordras för att
afgöra huruvida ett ingrepp i den enskildes skogshushållning enligt förslaget
vore påkalladt. Tillämpade af en sakkunnig forstman, vore tvifvelsutan
de i förslaget gifna regler för den enskilda skogshushållningen tillfredsställande.
Men under den förutsättningen vore reglerna obehöfliga.

Den härmed slutförda granskning af de nyaste lagförslagen har
sålunda fört till samma resultat som den förut gifna framställning af
utländska och inhemska gällande skogslagar, det vill säga till erkännandet
af svårigheten att medelst reglementerande föreskrifter framkalla en nöjaktig
skogshushållning.

Den i ekonomiskt afseende betydelsefullaste olikheten emellan skogs- Den enskilda
hushållningen och andra näringar, som hafva till uppgift att tillgodogöra
jordytans alstringsförmåga, är den: att vid den förra en ed lång tiderymd brister,
förflyter emellan produktionens påbegynnande och dess afsilning, mellan
''sådd och skörd. Det är denna omständighet, som föranleder, att man, då
fråga är om skogshushållningen, ej kan såsom resultat af det enskilda
fö r värf sb egärets ansträngningar för egen förkofran påräkna den för
national välståndet fördelaktigaste användningen af ett lands naturliga tillgångar.
Ty det ligger i menniskans natur att i mycket ringa grad i sitt
handlingssätt påverkas af utsigten till en vinst, som utfaller först efter
en eller flera mansåldrar. Och storleken af den vinst, som kan påräknas
af skogshushållningen, är icke heller högre än af annan förvärfsverksamhet.

Snarare lärer man väl ännu, med hänsyn till skogens normala tillväxt

under hela den tidrymd, som förflyter från plantans uppkomst, till dess
virket med fördel kan bringas i marknaden, få anse, att den kapitalsamling,
som denna tillväxt representerar, ter sig mindre än den, som vid
andra lika trygga sätt att anbringa kapital är att vänta. Om än vid
ökadt tillfälle att afsätta virke äfven af smärre dimensioner och i allmänhet
stegrade trädpris en ändring i detta förhållande till förmån för skogshushållningens
afkastningsförmåga är att förmoda, så är dock en utsigt
af sådan art föga egnad att i väsentlig grad tagas i betraktande af den
enskilde, då det gäller att göra upp beräkningar, som afse en så lång
framtid med alla dess möjligheter till vexlingar så i förbrukningens vanor
som i de ekonomiska förhållandena i allmänhet. Men härtill kommer att
afkastningen af skogskapitalet är bunden under den tid det tillväxer till
ekonomisk mognad. Flertalet enskilde skogsegare äro emellertid icke i
tillfälle att under längre tid afvara inkomst af sitt kapital. Deraf kommer,
att de, så snart deras skog blott med någon ekonomisk fördel kan
realiseras, i allmänhet föredraga att omsätta den i penningar, som kunna,
vare sig genom utlåning eller i annan produktions tjenst, anbringas på
sådant sätt, att de gifva en för hvart år eller kortare perioder återkommande
afkastning. Men då skogsmarken för att kunna till fullo utveckla
sm produktionskraft måste vara försedd med ett normalt virkesförråd,
medför hvarje realisation af detsamma, som i någon högre grad öfverskjuter^
den årliga tillväxten af skogen, en minskning i skogsproduktionen.
Mot det förminskande och förstörande af skogarne, som härflyter
af sist berörda förhållanden, är icke någon hjelp att vänta af
virkesprisens stegring. Ty med den blir ock det kapital, som genom
skogens realisation är att vinna, större, och dermed önskan att anbringa
. detta på ett sätt, som gör afkomsten tillgängligare, i samma
glad lifligare. Härom talar de senare årtiondenas erfarenhet ett alltför
tydligt språk. I den lilla skogshushållningen yttrar sig denna tendens
att föredraga den med korta mellanrum utfallande afkomsten framför eu,
om än större, framtida vinst särskilt såsom obenägenhet att för beredande
af möjlighet till skogsväxt försaka den fördel, som kan flyta af skogens
användande till betning.

Till denna anledning till skogens allt för stränga anlitande kommer
emellertid en ytterligare, som ligger i skogsegares tillfälliga behof att
gorå sjelf va skogskapitalet tillgängligt. Dessa behof kunna hafva sin grund
i dålig hushållning och slösaktigt lefnadssätt. Och sådana fall äro bland
jordegarne inom skogrika orter ingalunda ovanliga. Ty lättheten att,
skenbart utan .minskning af sitt välstånd, uppbringa betydande belopp
genom försäljning af afverkningsrätt till ett skogsområde eller genom

forceradt. hygge, alstrar ej sparsamhet och förtänksamhet. Jemväl utan
sådant förskyllande kan skogegaren af mångahanda anledningar behöfva
tillgång till reda penningar, vare sig för att utlösa medarfvingar till en
fastighet, för att verkställa dyrbarare nybygge, bestrida kostnader för
skifte eller vattenafledning in. in. T alla dessa fall är det naturligt, att
utvägen att realisera skogstillgången tillgripes.

Dessa orsaker till de enskilda skogarnes öfverafverkning och förfall
äro verksamma öfverallt. Från alla länder hör man ock klagan öfver de
otillfredsställande resultaten af den enskilda skogshushållningen. De enda
undantag, som förekomma från denna allmänna erfarenhet, härröra från
mycket stora gods, som under flera generationer tillhört förmögna familjer,
hvilka kunna räkna på att godsen, vare sig på grund af deras fideikommissnatur
eller i följd af familjens ekonomiska och sociala ställning, skall fölen
lång framtid stanna i slägten. Skogarne på sådana gods hafva stundom
under flera mansåldrar förvaltats af forstmän enligt skogsvetenskapliga grunder.
Dylika exempel kunna jemförelsevis talrikt anföras från Böhmen, hvilket
sammanhänger med att den stora jordegendomen der är förherrskande.

Der den öfvervägande delen af marken egnar sig för högre och
mera lönande arter af kultur än skogshushållning, är emellertid den skada,
som tillfogas nationalvälståndet genom en ovarsam behandling af skogen,
hvarken särdeles betydande eller obotlig. De smärre och _ värdelösare
träddimensioner, som icke med fördel kunna införas från skogrikare länder,
kunna jemförelsevis lätt uppdragas på den för jordbruk mindre dugliga,
men dock jemförelsevis fruktbara marken. För inköp af de värdefullare
virkessorterna gifver ett utbredt åkerbruk och deraf betingadt välstånd
goda tillgångar.

Annorlunda ställer sig förhållandet, der den för åkerbruk passande
delen af marken intager en jemförelsevis ringa del af landets ytvidd,
samt den öfriga delen egnar sig allenast för skogsbörd, är s. k. absolut
skogsmark. Då skogshushållningen i jemförelse med jordbruket kräfver
ringa användning af arbetskraft, blir ett sådant land glest befolkadt.
På sina vidsträckta skogsmarker kan det producera virke långt utöfver
invånarnes behof. Landet är af naturen hånvisadt att vara ett trädexporterande
land. Men deraf följer ock, att dess skogsbruk måste ordnas
med vida längre omloppstid, än som erfordras i de länder, som producera
virke allenast för den inhemska förbrukningen. Det är nämligen företrädesvis
de gröfre dimensionerna, som ega så högt värde, att de tåla
några mera betydande transportkostnader. Med nödvändigheten af längre
omloppstid stegras åter, såsom af det föregående lätt inses, alla de motiv
och anledningar, som föranleda misshushållning med skogen.

Skogskomitén. 1.

A andra sidan måste den för export arbetande skogshushållningen
för att kunna b§stå i konkurrensen på ofta aflägsna marknader lägga sig
vinn om att nedbringa virkets produktionskostnader. Understiger i följd
af öfverdrifven afverkning det å skogsmarken befintliga virkesförrådet i
väsentligare grad det normala, blifver emellertid sjelfva marken vanligen
mer eller mindre förvildad. Den absoluta skogsmarkens redan af naturen
jemförelsevis ringa fruktbarhet blir derigenom ytterligare nedsatt. Och
dyrbara kulturåtgärder erfordras då för att åter bringa dess skogsproduktion
i tillfredsställande skick. Men med de jemförelsevis låga pris å trävaror,
som i allmänhet äro rådande i de virskesexporterande länderna, är det
fara värdt, att de flesta enskilde skogsegarne finna sådana åtgärder mindre
lönande och på grund deraf låta de sålunda utglesnade skogarne allt mera
förstöras. På detta sätt kan skogsmarken så småningom bringas i sådant
tillstånd, att den för århundraden blir oanvändbar för den nationela produktionen.
Särskilt för virkesexporterande länder är det derför af synnerlig
vigt, att skogen icke så vanskötes, att dess förmåga af naturlig föryngring
upphör.

Sverige står såsom bekant i främsta ledet bland träexporterande
länder. Våra naturförhållanden hänvisa oss härtill. Under det i Europa
i medeltal 0,9o hektar produktiv skogsmark belöper på hvarje invånare,
faller i Sverige 4,13 hektar på hvarje af landets innebyggare. Vår träexport
har ock under åtskilliga decennier visat allt jemt stigande siffror,
såväl absolut som i förhållande till landets utförsel i dess helhet. Den
uppgick år 1897 till ett värde af öfver 180 millioner kronor eller mera
än hälften af hela vår utförsel. Ett utsinande af denna källa till nationalvälstånd
skulle alltså medföra för landet de ödesdigraste följder. Då nu
såsom bekant den ojemförligt största delen af landets skogsmark är i enskild
besittning, är frågan om och i hvad mån verkningarna af den mofsats,
vi funnit råda emellan den enskildes och samhällets intressen i fråga
om skogshushållningen, kunna häfvas eller mildras för oss af genomgripande
betydelse.

En betecknande yttring deraf, att skogshushållningen såsom sådan
icke rätt egnar sig för den enskildes ekonomi, är det förhållande, att
skogshushållning ingenstädes ensam för sig förekommer såsom privat
näringsfång. Den uppträder såsom ett, bihang, vare sig till jordbruket
eller till industrier, som använda virket antingen såsom råmaterial eller
såsom produktionsmedel. Skogshushållningens samband med och beroende
af annan ekonomisk verksamhet har en viss betydelse för den fråga,
hvarmed vi nu sysselsätta oss. Jordbruket är i behof af betydande tillgång
på skogsprodukter till bränsle, byggnadstimmer, hägnadsvirke m. in.

Att erhålla detta husbehofsvirke på nära håll utan betydande kostnad
är ett verkligt lifsvilkor för jordbruket, der det icke arbetar under gynsainmare
vilkor i afseende å klimat och jordmån, ån i större delarne af
vårt land är fallet. Det är på grund häraf att antaga, att i den mån
skogstillgången blir mera knapp och jordbrukets beroende deraf mera
kännbart, det egna intresset skall drifva jordbrukaren att egna en viss omtanke
åt bibehållande af de skogar, hvarur han hemtar sitt husbehof. I
det afseendet torde alltså skogshushållningens samband med jordbruket
vara egnadt att i någon mån verka till skogens bevarande. I annat
afseende har det en motsatt inverkan. En rationel skogshushållning
förutsätter i allmänhet ett relativt stort område. Eu hushållningsplan,
afsedd att gälla under mansåldrar, kan ej uppgöras för eller följas
på en allt för minimal skogsvidd. Deremot eger det lilla jordbruket
åtskilliga företräden, som göra, att det kan bestå vid sidan af det stora
och flerstädes t. o. m. utvecklas på dess bekostnad. På grund häraf och
med hänsyn till de stora sociala fördelarne af en talrik besutten jordbrukarebefolkning
är den odlade jordens fortgående styckning öfvervägande att
betrakta såsom en önskvärd utveckling. Men på skogshushållningen verkar
den högst menligt. De små skogslotterna förvandlas så godt som med naturnödvändighet
till med buskar bevuxna betesmarker. Det .är derför att
beklaga, att vid jordskiftet ej den gamla samfälligheten i skogsmarken
bibehållits. I sin ursprungliga form led den visserligen af många utaf en
oordnad samegendoms olägenheter. Men den innebar dock en möjlighet
till utveckling af rationel skogshushållning. Ännu mera måste, det beklagas,
att den utskiftning af skogsmarken, som sålunda kommit till stånd,
flerstädes utförts på ett sätt, som strider mot skogshushållningens oafvisligaste
fordringar. Skogsskiftena hafva nämligen ofta utlagts i långa,
smala remsor. I huru hög grad detta skall försvåra skogens bevakning
och ett ändamålsenligt ordnande af betet, säger sig sjelit. Likaledes är
uppenbart, att det gör den ene skogsegareri i hög grad beroende af det
sätt, hvaruppå hans grannar sköta eller vansköta sin skog. Så kan t. ex.
grantorka lätt uppkomma i ett sådant långsmalt skogsskifte såsom följd
af en grannes allt för starka afverkning. Klagomal öfver denna och andra
förderfva följder af oformliga skogsskiften förekomma i flera af de från
skogsstatens tjensteman till komitén afgifna utlåtanden. Samma klagan
förspörjes äfven från våra grannländer, särdeles från Finland.

Verkningarna af skogshushållningens utöfvande såsom bihang till en
storindustri böra ock i detta sammanhang komma i betraktande. I vårt
land är det företrädesvis jernverken och sågverken, som tillika drifva eget
skogsbruk i stor skala. Eu sådan rörelse har behof af dyrbara fasta an -

Statsskogar.

läggningar, i hvilka en stor del af dess kapital är nedlagdt. Det måste
då i allmänhet vara i dess intresse att söka för framtiden tillförsäkra sig
den skogstillgång, utan hvilken didften vid dessa anläggningar skulle blifva
fördyrad eller t. o. m. måste upphöra. Nu ifrågavarande samband innebär
alltså ett motiv för skogens bevarande. Särskildt gör sig detta gällande
vid de metallurgiska industrierna. Dessas anläggningar äro synnerligen
dyrbara och fästade vid sådana lokaler, der för anläggningarna i öfrigt
lämpliga förutsättningar äro för handen. Dertill kommer att kolningen
betingar en afverkningsform, som visat sig utöfva en synnerligt god verkan
på skogens föryngring. Af de framlagda redogörelserna angående skogarnes
tillstånd synes äfven, att bruksskogarne, om ock i allmänhet hårdt anlitade,
otvifvelaktigt af ålder varit de bland Sveriges enskilda skogar, som åtnjutit
den bästa behandlingen.

Äfven för de träförädlande industrierna är det naturligtvis af vigt
att egna de skogar, öfver hvilka de förfoga, en sådan behandling, att de
kunna för framtiden lemna tillräckligt timmer till bearbetning. Vid
åtskilliga af våra större och kapitalstarka sågverk, som förfoga öfver vidsträckta
skogsmarker, erhålla också dessa en god omvårdnad. Men vid den
lätthet, som med det nutida affärslifvets former finnes att göra en andel
i ett företag till föremål för spekulation, kan det ock tänkas ligga i en
inflytelserik delegares intresse att genom forcerad afverkning onaturligt
uppdrifva ett träförädlande bolags omsättning och deraf följande årsvinst
och såmedelst bereda sig tillfälle att för ett derefter afpassadt högt pris
afhända sig sina aktier.

Vid sidan af det ekonomiska privatintresse, som sålunda kan leda
den enskilde skogsegaren att hellre hastigt realisera sitt skogskapital än att
deraf draga allenast den afkomst, som är förenlig med en uthållig hushållning,
samt jemte den ofta inträdande ekonomiska oförmågan hos den
enskilde att hålla ett tillräckligt skogskapital qvar å sin mark, är äfven
ofta skogsegarens okunnighet angående sättet för skogens rätta skötsel en
bidragande orsak till de enskilda skogarnes förminskande och försämring.
Särskildt ser man ofta, huru jordbrukaren uttager sitt husbehofsvirke på
ett synnerligen skogsförödande sätt, utan att någon ekonomisk fördel dermed
kan vara förbunden.

Man torde dock ej böra göra sig allt för stora förhoppningar derom,
att spridande af forstliga kunskaper eller lättad tillgång till biträde
af forstligt bildade män skola ensamt för sig förmå framkalla
en med det allmännas väl öfverensstämmande privat skogshushållning.

I besittning hos den enskilde egaren, som i allmänhet kan sträcka sina
beräkningar öfver en så jemförelsevis kort tidrymd, löper skogen i allt
fall fara att anlitas i högre grad, än med uthållig hushållning och
markens bibehållande vid full produktionskraft låter sig förenas. Staten
åter, hvilken är afsedd att fortlefva i årtusenden och har till eu af sina
vigtigaste uppgifter att tillse, att den lefvande generationen så utför
det kulturarbete, som är den förelagdt, att kommande slägtens lifsvilkor
ej derigenom försvåras, är enligt alla länders erfarenhet den ypperste
skogsegaren.

Det förhållande, hvari skogsmarken inom Europas skogbärande länder
är fördelad skilda besittningsgrupper emellan, framgår af nedanstående
tabell:

Staten. Stiftelser. Kommuner. Privata.

Tyska riket............................. 32,7

Österrikes tyska kronländer.. 6,48

» ungerska » ~ 16,14

Ryssland...........................-..... 60,3

Finland.................................... 44,5

Sverige..................................... 19 v>

Norge—.................................... H>64

Frankrike................................. 10,70

Schweiz........—........................ 4,19

Italien...................................... 3,8

Grekland.................................. 80

Spanien................................... 82,2

%.		%■
1,3	17,4	48,3
2,45		90,87
6,74	45,01	32,11
—	—	29,7
—	—	55,5
0,18	2,ii	78,2i
0,88	2,66	84,82
—	22,5	66,45
—	66,45	29,36
—	43	53,8
—	■ —	20
___.	—	17,8

De besittningskategorier, som befunnits egnade att gifva trygghet Statsför
en uthållig skogshushållning, omfatta alltså en jemförelsevis ringa del s
af Sveriges skogar. Af dem är det blott statsskogarne, som hos oss äro
af den omfattning, att de äro af afsevärd betydelse för landets skogshushållning
i dess helhet. Dervid är emellertid att märka, att de äro synnerligen
ojemt fördelade mellan landets olika trakter. Så utgjorde enligt
nyaste tillgängliga uppgifter (komiténs tabeller, tab. A) inom de olika
länen statsskogarnes ytvidd i förhållande till hela skogsarealen:

I Norrbottens	län .......................................	......... 47,3 %
» Vesterbottens	T> ................................	.......... 36,6 t>
t> Jemtlands	■» (om renbetesfjellen ej	med-
	räknas)......................	......... 5,4 3>

Statsskogar
nas ökande
och medel
härtill.

I Vesternorrlands län

» Gefieborgs »

» Kopparbergs »

» Verrnlands »

» Örebro »

» Vestmanlands »

» Upsala
» Stockholms
» Södermanlands
» Östergötlands

» Gotlands »

» Skaraborgs »

» Elfsborgs »

» Göteborgs och Bohus »

» Kalmar »

» Jönköpings »

» Kronobergs »

» Hallands »

» Blekinge »

» Kristianstads »

» Malmöhus »

8,6 %

5.3 »

18 »

3.5 »

4.7 »

8.1 »
14,6 »

5.1 »

10,9 »

7,8»

4.1 ,»
13,5 »

5,9 »

8.7 »

6.8 »

7,8 »

7.5 »

5 »

2.5 »
5,7 »

3.3 »

Om det nu än är att skatta såsom ett synnerligen lyckligt för hål -- lande, att statsskogarne intaga en så betydande ytvidd i de två nordligaste
länen, hvarest ojemförligt största delen af marken icke egnar sig för annan
produktion än skogsbörd och der tillika de klimatiska förhållandena försena
skogens återväxt, så är det å andra sidan beklagligt, att öfriga delar
af landet i så ringa grad äro i åtnjutande af det skydd mot farorna af en
underhaltig hushållning med de privata skogarne, som statsskogarne erbjuda.
Att särskildt i dessa delar af landet bringa allt mera skogsmark i statens
hand blir derför det verksammaste medel, som kan påvisas, till bibehållande
och utvecklande af den nationalrikedom, som af naturen är oss gifven
i våra skogar. Medelbart genom exemplets makt verka statsskogarne äfven
till höjande af den privata skogshushållningen, likasom de, väl skötta, för
framtiden tillförsäkra staten en säker och alltjemt stigande inkomst. Af
mera lokal betydelse men dock beaktansvärdt är, att i trakter, utsatta för
fjell- och hafsvindar, statens skogshushållning, som vill och kan taga hänsyn
till ofödda slägtens intressen, ensam .kan bereda trygghet mot de vådor
ett öfverdrifvet anlitande af skogen skulle medföra för det närmare eller

fjärmare grannskapet. Likaså af stor vigt för omnejden är den trygghet
mot tryckande skogsbrist, som statsskogarne bereda skogfattiga orters
innebyggare.

Statsmagterna hafva ock under senare tider i afsevärd grad egnat,
sin uppmärksamhet åt kronoskogarnes ökande. Dels hafva nämligen till
inköp af kronoparker disponerats medel från ett af Riksdagen för skogsväsendet
anvisadt reservationsanslag, i den mån detsamma dertill lemnat
tillgång. Under åren 1876—1880 användes af detta anslag tillhopa
458,221 kronor 25 öre härtill. Efter sistnämnda år hafva emellertid
endast smärre belopp, tillsammans ej fullt 70,000 kronor, af ifrågavarande
anslag tagits i anspråk för detta ändamål. Deremot hafva under de sista
tjugufem åren vida mera betydande resultat vunnits genom att, efter försäljning
af en del af kronans smärre jordbruksfastigheter, använda de
derför influtna köpeskillingarne till ökande af statsskogarne. Denna utväg
anvisades först vid 1874 års riksdag. Kongl. Maj:t bemyndigades nämligen
då att försälja sådana kronan tillhöriga, under kammarkollegii förvaltning
strida, för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter,
för hvilka årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor och
hvilkas bibehållande åt kronan icke påkallades af befintlig skogstillgång
eller annan särskild orsak, under vilkor att de medel, som genom försäljningen
korame att inflyta, skulle ställas till Riksdagens förfogande för
att användas till inköp af skogbärande eller till skogsodling tjeidig mark.
Genom kongl. bref den 29 maj 1874 meddelades detta Riksdagens beslut
till vederbörandes efterrättelse. Sedermera har Riksdagen i skrifvelse den
24 maj 1877 förklarat, att ifrågavarande medel finge, i den män tillfällen
yppade sig dertill, användas till sådana inköp af skogbärande eller till
skogsodling tjenlig mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvades vara fördelaktiga
och hvartill medel icke kunde beredas från det till skogsväsendet anvisade
reservationsanslag. Dessa föreskrifter hafva derefter med Riksdagens medgifvande
vunnit utsträckt tillämpning, enligt kongl. bref den 6 juni
1879 å egendomar med arrendeinkomst åt högst 200 kronor, hvilka
efter den 29 maj 1874 kommit under kammarkollegii eller numera
domänstyrelsens förvaltning, och enligt kongl. bref den 29 maj 1885 å
jordbruksfastigheter, hvilka ej varit utarrenderade, men som uppenbarligen
vore eller vid verkståld arrendeuppskattning funnes vara af sådan
beskaffenhet, att för desamma icke kunde påräknas högre årligt arrende
än 200 kronor.

Genom beslut, anmäldt, i skrifvelse den 14 juni 1887 och kungjordt
genom kongl. bref den 27 i samma månad, har Riksdagen utsträckt bemyndigandet
att försälja de smärre jordbruksdomänerna till att gälla med

9(5

få undantag samtliga i de norrländska länen belägna utarrenderade jordegendomar,
hvilkas arrende väl öfverstege 200 kronor men ej 500 kronor
och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke påkallades
af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning. Enahanda tillstånd
lemnades vid 1888 års Riksdag beträffande sådana söder om Norrland
belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemnade mera
än 200 kronor men icke utöfver 400 kr., och har detta Riksdagens beslut
blifvit kungjordt genom kongl. bref den 18 maj 1888. Slutligen har 1891
års Riksdag genom beslut, kungjordt genom kongl. bref den 29 maj sistnämnda
år, medgifvit Kongl. Maj:t att vid inträffande arrendeledighet af
sådana söder om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen
stälda och för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka lemnade
mera än 400 kronor men icke utöfver 500 kronor i arrende, efter
omständigheterna i hvarje fall förordna, huruvida egendomen fortfarande
borde för kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas, under
vilkor att de genom försäljningen inflytande medlen skulle användas för
inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

I fråga om köpeskillingar, som inflyta genom försäljning af sådana
kronoegendomar, som afses i kongl. brefven den 18 maj 1888 och den 29
maj 1891, är Kongl. Maj:ts dispositionsrätt så till vida inskränkt, att de
få användas för angifvet ändamål endast under en tid af tre år i sender
efter särskilda af Riksdagen derom fattade beslut. Senast anmäldes dylikt
beslut i Riksdagens skrifvelse den 17 Maj 1897; och afsåg detta köpeskillingarne
för de kronoegendomar af nu ifrågavarande slag, om hvilkas
försäljande beslut fattas till och med utgången af år 1900.

Med tillämpning af dessa beslut har ett betydande antal smärre
kronoegendomar blifvit försålda. Enligt hvad chefen för Kongl. Finansdepartementet
uti anförande i statsrådet den 31 januari 1891 upplyst, uppgingo
köpeskillingarne för de intill slutet af år 1890 försålda kronoegendomarne
till samraanlagdt 2,922,017 kronor 34 öre. Sedermera har intill
slutet af år 1898 afyttrats dylika fastigheter för 7,558,264 kr. 43 öre.
Hela försäljningssumman utgör alltså 10,480,281 kronor 77 öre. Under
tiden hafva verkstälts eller af Kongl. Maj:t beslutits skogsköp för tillhopa
8,201,044 kronor 23 öre. Härjemte torde böra antecknas, att under innevarande
år beslutits inköp af skogar för ytterligare 2,610,375 kronor. Den
erfarenhet, som härvid vunnits, gifver vid handen, att tillfällen äfven framgent
icke komma att saknas att inköpa till kronoparker lämplig mark på
sådana vilkor, att staten deraf kan inom en icke allt för aflägsen framtid
påräkna skälig afkastning.

Fortsatt inköp af skogsmark i så stor utsträckning, som är förenlig
med försigtig statshushållning, är fördenskull i främsta rummet hvad från
det allmännas sida hör göras för främjande af landets. skogshushållning.
Osökt uppstår då den frågan, huru medel härtill lämpligen böra beredas
utöfver ännu obetalda köpesldllingsandelar för ofvannämnda försålda jordbruksfastigheter.
I sådant afseende erbjuder sig i första hand utvägen att
utsträcka försäljningen aj kr onoeg endomar till säd ana, som gifva högre arrendeinkomst
än 500 kronor. Till utredning angående den ekonomiska innebörden
deraf har komitén låtit upprätta tabeller öfver samtliga kronan bibehållna
jordegendomar, upptagande tiden då angående dem slutna arrendeaftal
löpa till ända, egendomarnes taxeringsvärde och utgående arrendebelopp.
Af dessa tabeller, som återfinnas i bihang till komiténs betänkande,
inhemtas, att kronan tillhöriga fastigheter af den beskaffenhet och storlek,
att de inbegripas under ofvan angifna beslut, ännu finnas oförsålda till ett
antal af 612 och med ett sammanlagd^taxeringsvärde af 5,579,260 kr.
Resultatet af de redan verkstälda försäljningarna gifver vid handen, att för
dessa fastigheter skulle kunna påräknas köpeskillingar, som med omkring
50 procent öfverstege taxeringsvärdena. Det lärer emellertid vara otvifvelaktigt,
att åtskilliga af fastigheterna af en eller annan anledning böra bibehållas
åt kronan. Större kronoegendomar förefinnas enligt nämnda tabeller
till ett antal af 1,605 med sammanlagdt taxeringsvärde af 51,506,200 kronor
och gifvande i arrenden tillhopa 2,146,426 kronor. Af dessa gifva
icke mindre än 505 egendomar, hvilkas sammanlagda taxeringsvärde uppgår
till 7,811,200 kronor, årligt arrende af allenast 500—700 kronor.
Att särskildt af dessa ett icke ringa antal skulle, val lämpa sig till försäljning
och kunna beräknas dervid lemna köpeskillingar icke oväsentligt
öfverstigande taxeringsvärdena, lärer icke kunna betviflas. Synnerligen goda
skäl synas tala för, att det Kongl. Maj:t lemnade bemyndigande att försälja
smärre kronoegendomar utsträcktes jemväl till dem, som tillhöra omförmälda
grupp. Då de angående dem nu gällande arrendekontrakt endast
efter hand under eu tidrymd af tjugu år förfalla, lärer någon berättigad
farhåga för, att deras försäljningspris skulle nedtryckas derigenom, att de
i allt för stort antal utbjödes, icke kunna åberopas såsom skäl mot en
sådan åtgärd.

Men äfven bland de större jordbruksdomänerna finnas säkert flera,
som, icke minst på grund af förestående kostsamma nybyggnader, med
fördel kunde afyttras. Det torde emellertid icke böra ifrågasättas, att
Kongl. Maj:t skulle erhålla generelt bemyndigande att försälja dessa. Lämpligare
synes vara, att efterhand, i den mån gällande arrendekontrakt löpa
till ända, framställningar göras till Riksdagen om försäljning af särskildt

Skogskomitén. I.

angifva kronoegendomar, under förutsättning att antagliga köpeskillingar
kunna erhållas.

Otvifvelaktigt skulle på detta sätt betydande tillgångar vinnas för
inköp af skogsmark. Men denna inkomstkälla utsinar, i den mån den tages
i anspråk. Afkastningen af de'' skogar, som inköpas, kommer ej skogsväsendet
till godo utan ingår till statskassan. Andra utvägar måste derför
beredas för vinnande af det föresätta målet. I sådant afseende må erinras
om en framställning, som vid innevarande års riksdag gjordes af enskild
motionär. I denna motion, hvilken föranledde Riksdagen att af 1899 års
skogsmedel anslå ett belopp af 1,500,000 kronor till inköp af skogbärande
eller till skogsodling tjenlig mark, hemstäldes, att Riksdagen måtte medgifva,
att hvad af skogsmedel under innevarande år inflöte utöfver det belopp,
hvartill dessa i riksstaten beräknades, finge af Kongl. Maj:t användas
för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark. I en eller
annan form synes den grundsats, som i denna framställning blifvit uttalad,
böra införlifvas med vår statshushållning. Under de år, då statsinkomsterna
flöda rikligt, synas alltså betydande belopp afl skoysmedlen böra användas
till ökande af statsskogarne. När anledning dertill föreligger, kunna deremot
skogsmedlen i sin helhet hållas tillgängliga för fyllande af de allmänna
statsbehofven.

Slutligen anser sig komitén böra påpeka en tredje utväg för anskaffande
af medel till inköp af skogsmark för kronans räkning. Den är
väl af vida mindre räckvidd än de förut nämnda, men torde dock vara
förtjent af en viss uppmärksamhet. Vid de inköp af skogsegendomar, som
staten under de senare åren verkstält, hafva i köpet inbegripits ofta
rätt afsevärda inegorymder, som ej äro egnade att ingå i kronoparken.
Samma förhållande lärer väl ock komma att upprepas vid framtida köp af
ifrågavarande slag. I många fall är det lämpligt, att sådana lägenheter
åter afyttras af kronan, vare sig för bildande af smärre sjelfständiga jordbruk
eller för att sammanläggas med angränsande hemman eller lägenheter.
Att urskilja den inegojord, som sålunda ej bör bibehållas, är en
åtgärd, som lämpligast företages i sammanhang med den ifrågavarande
skogens indelning till ordnad hushållning. Det synes derför böra uppdragas
åt domänstyrelsen att, sedan sådana hushållning splaner blifvit faststälda, hos
Kongl. Maj:t göra hemställan om försäljning af dylika inegolotter. Och
torde Kongl. Maj:t böra erhålla enahanda bemyndigande beträffande deras
afyttrande och de derigenom inflytande medels användning som i fråga om
de smärre krono eg end o mar ne.

I likhet med staten hafva kommuner och offentliga korporationer en*—«
tillvaro, som sträcker sig öfver många generationers lifslängd. Dermed är korporatioock
den vigtigaste förutsättningen gifven för, att skogen i deras hand skall tura skogar.
blifva föremål för en på uthållighet beräknad hushållning. Men erfarenheten
gifver vid handen, att man hos dessa smärre samfund ej alltid kan
påräkna samma villighet att låta stundens fördel stå tillbaka för framtidens
kraf, som under normala förhållanden förefinnes hos statsmaktens målsmän.

Från skilda länder är ock det omdömet enstämmigt, att det tillstånd, hvari
kommuners och korporationers skogar befinna sig, är fullt tillfredsställande
endast der, hvarest de stå under förvaltning och vård af statens skogstjenstemän,
samt derefter nöjaktigt, i den mån dessa tjenstemäns befogenhet
ätt kontrollera och ingripa i de kommunala styrelseorganens förvaltning af
skogen är verksam. Fn betecknande jemförelse i detta afseende erbjuder
i vårt land, å ena sidan, den i allmänhet goda hushållningen å häradsallmänningarna
och, å andra sidan, det dåliga skick, hvari de flesta af
städernas skogar befinna sig.

Val skötta, bereda skogar, tillhörande kommunen, dennas medlemmar
synnerligen stora fördelar såväl genom tillgång på virke in natura som
genom de medel, som inflyta genom försäljning af skogsprodukter. Flerstädes
kan genom dessa medel bördan af kommunala besvär märkbart
lättas. Äfven har man anmärkt, att delaktighet i en allmänningsskog
bidrager att stärka bandet emellan befolkningen och dess hembygd.

Allmänning ar omtalas redan i våra äldsta rättskällor. Med detta mradaaU-^
uttryck betecknas i dem i första rummet de emellan de uppodlade bygderna
belägna skogssträckor, som för odlarne ansågos behöfliga dels för att
bereda dem erforderlig tillgång på skogsprodukter och dels för att lemna
dem tillfälle att utvidga sina odlingar. Af sådan anledning voro de undandragna
besittningstagande! genom odling, som eljest i ödemarken stod
öppet för eu hvar. Stundom begagnas dock i våra gamla landskapslagar
samma benämning jemväl för den mark, som ännu icke blifvit tagen i
besittning och följaktligen icke ansågs tillhöra någon. I den mån statstanken
vann styrka, begynte dessa marker anses tillhöra dess representant,
Konungen såsom vårdare af folkets gemensamma rätt. Särskild! angående
obygderna i Norrland fick denna uppfattning ett klart uttryck i Gustaf l:s
bekanta plakat och påbud den 20 april 1542, hvari förklarades, »att sådana
egor, som ligga obygda, höra Gud, Konungen och Sveriges Krona till».

Afsigten med denna förklaring var dock ingalunda att häfda ett ensidigt,
fiskalisk intresse utan, på sätt påbudets öfriga innehåll och samme Konungs
regeringshandlingar ådagalägga, tvärtom att i uppodlingens intresse hålla
dessa marker tillgängliga för alla rikets innebyggare samt förhindra de redan

100

befintliga bygdelagen att underlägga sig kringliggande ödemarker. Emellertid
återverkade denna uppfattning jemväl på de egentliga allmänningarna,
hvadan dessa kommo att anses tillhöra kronan, ehuru rättigheten till begagnande
och uppodling var förbehållen ett landskaps, ett härads eller eu
sockens innebyggare (landsallmänningar, häradsallmänningar och sockenallmänningar).
I följd af det nyvaknade intresset för skogarnes bevarande
inskränktes genom 1647 och 1664 årens skogsordningar odlingsrätten å allmänningarna
genom stränga bestämmelser, och delegarne förklarades icke vara
berättigade till skogsfång eller annat begagnande af allmänningarna annat än
till husbehof. Deremot gåfvos icke några föreskrifter om allmänningarnas
bevakande eller ordentliga vård. Uti skogsordningen den 12 december
1734 jemte förklaring deröfver den 5 april 1739 vidhöllos dessa bestämmelser,
och gåfvos tillika föreskrifter angående allmänningarnas skötsel och
bevakning, i det att delegarne ålades att aflöna skogvaktare samt att hvarje
år bland sig utse två uppsyningsman, som jemte två nämndemän skulle
vaka öfver allmänningarnas vård. Härjemte anbefaldes häradsrätten att
hvart annat eller hvart tredje år företaga besigtning å allmänningsskogarne.
Ehuru delegarne bibehöllos vid rättigheten att nyttja allmänningarna till
mulbete och skogsfång, ansågs denna rättighet grundad icke på eganderätt
till marken utan allenast på vederbörandes behof. Det var i full
öfverensstämmelse med denna uppfattning, som 1734 års lag uti 1 § 16
kap. byggningabalk^! föreskref, att å allmänningarna få de af intressenterna,
»som ej hafva sådant på egna egor, njuta mulbete, timmer,
gärdsel, löf, näfver, torf, bast och annat, som der finnes, till egen nödtorft».
Men lagstiftaren ansåg sig berättigad ej allenast att från allmänningarnas
begagnande utesluta dem af intressenterna, som derförutan egde tillgång
till sådana förmåner, som af skogen vore att hemta. Då kronan antogs
vara allmänningens rätte egare, höll man sig oförhindrad att upplåta
nyttjanderätt till densamma jemväl åt helt och hållet utanför stående.
Så uppdrogs genom 14 § i 1734 års skogsordning åt bergskollegium att,
om understöd af skog för bergverken vore af nöden, dertill anslå sådana
allmänningar eller delar deraf, som voro för delegarne umbärlige.

Emellertid synas allmänningarna hafva blifvit vanskötta. Den åsigt
utbildades småningom, att gemensamhet i skog endast beredde olägenheter,
och att för dessas aflägsnande utan ökade kostnader för skogens
bevakning och vård bästa utvägen vore att genom sainfälligheternas delning
låta dem komma i enskildes besittning, då det antogs ligga i en hvars
intresse att vårda och tillse skogen. I 1739 års förklaring leranades derför
tillstånd att dela sockenallmänningar, såvida ej några bruk eller
bergverk deraf kunde taga skada. Såsom skäl för detta medgifvande an -

101

fördes i författningen, att »en hvar sedan sin enskilda del deraf så mycket
mer och bättre måtte vårda och akta». Tillståndet att dela sockenallmänningarna
upprepades i kongl. förordningen angående skogarne i riket den
1 augusti 1805, som tillika lemnade föreskrifter angående förvaltningen af
ännu odelad sådan allmänning. Af detta tillstånd hafva emellertid delegarne
så flitigt begagnat sig, att nu återstå allenast högst få sådana, och
dessa af så obetydligt omfång och så uthuggna, att deras tillvaro icke är
af något intresse för skogshushållningen.

Beträffande lands- och häradsallmänning ar innehöll 1805 års skogsordning,
att de, som i länet eller häradet bygga och bo, skulle ega att
nyttja dem. öfverinseendet öfver dessa skogar skulle tillhöra Konungens
befallningshafvande, som egde att bevilja utsyningar samt förordna om
deras rätta nyttjande. Det utsynade virket skulle i första rummet anslås
till boställen, allmänna broar och byggnader. Först i andra rummet fick
understöd deraf lemnas åt enskilde, dock icke åt den, som hade egen skog
eller med sådan illa farit. Dessa stadganden visa tydligt, att ifråga om
dessa skogar det allmännas rätt ansågs höra gå före de enskildes, beroende
deruppå att eganderätten antogs tillhöra kronan.

Under inflytande af den obenägenhet emot det allmännas deltagande
i ekonomisk verksamhet, som under början af innevarande århundrade
gjorde sig gällande, undergick denna uppfattning emellertid en fullständig
förändring. Genom kammarkollegii cirkulärbref den 14 april 1824 förklarades,
att ifrågavarande allmänningar vore häradets tillhörighet, och
att Kongl. Maj:t ville uppå derom skeende ansökning för hvarje sådan
allmänning tillåta, »att den till intressenternas egen disposition gemensamt
eller delning socknar eller enskilde hemmansegare emellan, som deri ansåges
ega del, upplätes, enär Kongl. Maj:t funne sådant lämpligt och laga hinder
derför ej mötte». Der hvarken delning af allmänningen skedde eller intressenterna
emottoge den under gemensam disposition, skulle genom
Konungens befallningshafvandes försorg åtgärder vidtagas till allmänningens
skötsel och bevakning. Med stöd af detta stadgande blefvo samtliga då
befintliga landsallmänningar och nära hälften af häradsallmänningarna
emellan delegarne skiftade. 1 afseende å de odelade häradsallmänningarna
förordnades genom kongl. brefvet till kammarkollegium den 23 mars 1849,
att delegarne i allmänningen skulle, derest de önskade, efter anmälan hos
Konungens befallningshafvande fä genom utsedde deputerade deltaga i
vården och uppsigten af densamma, dock att de deputerade ej finge inblanda
sig i den vetenskapliga skötseln och behandlingen af skogen, hvilken fortfarande
skulle handhafvas af den förvaltande personalen af skogsstaten, samt

102

att den af häradsboarne för de deputerade utfärdade instruktion alltid borde
underställas Konungens befallningshafvandes granskning och rättelse.

Den år 1855 tillsatta skogskomité ansåg åter, att häradsallmänningarna
icke kunde vara att betrakta annorlunda än som upplåtelser af
kronans skogar till häradenas begagnande, och fann icke någon betänklighet
dervid, att staten föreskref huru denna menigheterna medgifna rätt
finge utöfvas. Komitén ansåg vidare, att allmänningarnas delning mellan
häradsboarne, hvilken redan flerstädes ledt till skogarnes vanvård och förfall,
icke vidare borde medgifvas. Skogarnes bevarande samt menigheternas
fördel fann komitén bäst främjas derigenom, att häradsallmänningarna
stäldes under allmän vård och förvaltning på alldeles lika sätt som kronoskogarne.
Den rätt till åtnjutande af skogens alster in natura, som vore
häradsboarne medgifven, skulle då komma att upphöra, och i stället den
behållna afkastningen utdelas efter oförmedlade hemmantalet, hvarigenom
undvekes icke blott det ämne till stridigheter, som de årliga utsyningarna
af allmänningarnas produkter dittills gifvit, utan äfven orättvisan af stadgandet,
att den, som hade egen skog, ej vore berättigad till utsyning från
allmänningen, ett stadgande som icke kunde anses verka uppmuntrande
till omsorg om den egna skogens vård. Till häradsboarnes säkerhet föreslogs,
att den årliga redovisningen för allmänningens afkastning skulle
dem för granskning delgifvas, samt att de egde följa hushållningen å allmänningen
med sin uppmärksamhet samt deremot göra erinringar, hvilkas
befogenhet skogsstyrelsen hade att pröfva.

I öfverensstämmelse med detta förslag samt innehållet af eu af
Kong]. Maj:t i ämnet till rikets ständer aflåten skrifvelse, beslöto desse
vid riksdagen 1856—-1858, »att häradsallmänningarna borde bibehållas oförminskade
och oskiftade samt stå under skogsstyrelsens vård och förvaltning,
i ändamål af enahanda regelbundna förvaltning som kronoskogarne, men
med rättighet för dem, som efter hittills gällande grunder kunde anses
såsom delegare i dessa allmänningar, att tillgodonjuta den behållna afkastningen
deraf, antingen in natura eller med de derför inflytande penningarne,
på sätt delegarne kunde sins emellan öfverenskomma; dock att kostnaden
ej mindre för skogarnes indelning, der sådan ej redan skett, än äfven för
deras vård och skötsel, skulle i första rummet af afkastningen godtgöras».

I underdånig skrifvelse den 27 februari 1858 protesterade emellertid bondeståndet
häremot. Under åberopande af den allmänna grundsats, att alla
skogsrättigheter, som i laga ordning tillkommit, borde oförändrade bibehållas,
samt att i följd deraf delegarne uti de till menigheterna upplåtna häradsallmänningarna
borde i afseende å dispositionen deraf bibehållas vid samma

103

rätt, som de dittills åtnjutit, herastälde ståndet, att i detta fall lagen måtte
oförändrad förblifva vid hvad den hittills varit.

Med anledning af denna skrifvelse hade Kongl. Maj:t, enligt bref
till chefen för skogsstyrelsen den 29 januari 1859, funnit skäligt medgifva
den förändring i ofvan omförmälda vid riksdagen 1856—1858 godkända
förslag angående hushållningen med häradsallmänningarna, att dessa skogar,
»der menigheterna sådant önska, skola stå under vård och förvaltning af
delegarne eller deras ombud men under skogsstyrelsens kontroll och tillsyn,
så att de erhålla samma regelbundna behandling som kronoskogarne»,
samt anbefalt uppsättande af förslag till förordning härom i sådan riktning.
I anledning häraf äfvensom i följd af enskilda motioner i olika syften,
återkom frågan om dessa skogars förvaltning vid 1862—1863 årens
riksdag. Enligt, underdånig skrifvelse den 25 november 1863 hade rikets
ständer dervid funnit lämpligt »att, sedan häradsallmänning, der sådant
icke redan skett, blifvit genom skogsstyrelsens försorg till regelbunden
hushållning indelad, och öfverenskommelse om dess skötsel blifvit delegarne
emellan träffad på sådana vilkor, som af skogsstyrelsen pröfvas vara med
den antagna hushållningsplanen förenliga, allmänningen må, såvida delegarne
icke åt skogsstyrelsen öfverlåtit densammas vård och förvaltning,
genom delegarnes försorg, under skogsstyrelsens uppsigt vårdas och förvaltas».
Tillika fäste rikets ständer uppmärksamhet vid det med häradsboarnes
rätt mindre förenliga stadgandet i 1805 års skogsordning, att boställen
egde framför häradsboarne rätt till utsyning å häradsallmänning,
äfvensom å den mindre lämpliga föreskriften i allmänna lagen, att de, som
ej hade egen skog, skulle framför andra njuta allmänningens afkastning.
I dessa afseenden uttryckte rikets ständer den underdåniga önskan, »att
den afkastning häradsallmänning lemnar, må, sedan deraf användts hvad
som erfordras till betäckande af kostnaden för allmänningens indelning och
förvaltning samt till broar och andra för allmänningsdelegarne gemensamma
byggnader, mellan dem, som enligt hittills gällande grunder ansetts såsom
delegare i allmänningen, antingen in natura eller i penningar, på sätt de
derom sjelfve besluta, efter oförmedladt hemmantal fördelas».

Efter dessa förhandlingar utfärdades kongl. förordningen den 29 juni
1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket. Sedermera
har under den 26 januari 1894 utkommit ny författning i ämnet af hufvudsakligen
enahanda innehåll. I andra kapitlet af sistnämnda författning
gifvas angående häradsallmänningarna, bland andra, följande föreskrifter:

l:o) De skola bibehållas oförminskade samt behandlas efter sådana
på vetenskapliga grunder för särskilda ortförhållanden lämpade hushållningsplaner,
som afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning.

104

Det tillkommer skogsstyrelsen att fastställa hushållningsplaner och meddela
andra behöfliga särskilda föreskrifter.

2:o) Delegare i häradsallmänning äro de, som i häradet bygga och
bo, efter deras oförmedlade hemmantal. De skola årligen genom sockneombud
utse en allmänningsstyrelse, som i alla frågor rörande allmänningen
utöfvar delegarnes beslutanderätt. Reglemente för allmänningen skall uppgöras
af delegarne och fastställas af Konungens befallningshafvande.

3:o) Delegarne ega, der de vilja, sjelfve förestå allmänningens bevakning
och skötsel, derest hushållningsplan blifvit af skogsstyrelsen faststäld
och indelning på delegarnes bekostnad verkstäld samt vederbörligt
reglemente för allmänningen kommit till stånd.

4:o) Skogsstatens tjensteman skola dock hålla uppsigt öfver, att hushållningsplanen
iakttages. Efterföljes den ej, kan allmänningen genom beslut af
konungens befallningshafvande ställas under skogsstatens vård och förvaltning.

5:o) Hafva ej delegarne öfvertagit allmänningens bevakning och
skötsel, skall den stå under skogsstatens vård och förvaltning.

6:o) Allmänningens afkastning användes i första rummet till bestridande
af omkostnaderna för dess förvaltning, derefter till för häradet
gemensamma byggnader och sist till fördelning mellan delegarne. Desse
ega, vare sig de öfvertagit allmänningens skötsel och bevakning, eller den
står under skogsstatens vård och förvaltning, bestämma huruvida utdelningen
skall ske in natura eller i penningar.

Under denna lagstiftning hafva häradsallmänningarna kommit i åtnjutande
af en verkligt god skötsel samt af delegarne omfattats med stort
intresse. Såsom ett uttryck häraf må anföras, att inom Östergötlands län
en häradsallmänning blifvit genom inköp af skogsmark tillökad till mera
än sin dubbla ursprungliga areal. Tillika är att märka, att delegarne
alltmera blifvit benägna att öfverlemna allmänningarna till skogsstatens
vård och förvaltning, samt att, der sådant skett, icke, såvidt veterligt är,
någon gång förekommit, att delegarne sedermera sjelfve öfvertagit allmänningens
skötsel och bevakning. Resultatet häraf är, att, enligt domänstyrelsens
embetsberättelse för år 1895, af häradsallmänningarnas till saminanlagdt
104,881 hektar 41 ar uppgående ytvidd, 68,354 hektar 84 ar
då stodo under skogsstatens vård och förvaltning samt 36,526 hektar 57
ar af delegarne voro öfvertagna till bevakning och skötsel.1) Härvid är

1) Uti de i domänstyrelsens underdåniga berättelser lemnade uppgifter angående häradsallraänningarne
äro med dessa sammanförda jemväl de vid storskiftena i Kopparbergs län
och afvittringarne i Norrbottens län genom afsättning af en del utaf de enskilda hemmanens
skogsanslag bildade besparingsskogar och allmänningar; men har i detta sammanhang hänsyn
ej kunnat tagas till de i dessa skogar ingående ytvidder.

105

tillika att märka, att åtskilliga af de till den senare gruppen hörande
a! 1 no Tinningar i sjelfva verket, enligt vederbörande allmänningsstyrelses uppdrag,
förvaltas af jägmästaren i det revir, inom hvilket de äro belägna.

Då dessa förhållanden utmärka, att fördelen af skogarnes ställande under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning blifvit allt mera insedd, och
då, beträffande de af delegarne förvaltade allmänningarna, ehuru i allmänhet
äfven de äro väl skötta, ej finnes trygghet att ett lika tillfredsställande
förhållande för framtiden skall fortfara, har komitén ansett, att
tiden är inne att fullt uttaga det steg, som ifrågasattes redan af 1855 års
skogskomité och beslöts af 1856—1858 årens riksdag, samt hemställer förty,
att häradsallmänningarna hädanefter ovilkorligen skola stå under skogsstatens
vård och förvaltning.

Samtidigt med att lagstiftningsarbetet angående häradsallmänningarna Allmänna
pågick, bragtes äfven frågan om hushållningen med de offentliga korpora- gars skogar.
tionernas skogar å bane. 1855 års skogskomité föreslog, att skogar å''
kyrko-, akademi-, hospitals-, barnhus-, krigsmanshus- samt andra allmänna
inrättningars hemman och lägenheter skulle stå under skogsstyrelsens
uppsigt och skulle, så vidt sådant med afseende å skogsmarkens
omfång och beskaffenhet af skogsstyrelsen pröfvades tjenligt, samt hinder
ej mötte deraf, att de läge i samfällighet med enskild egendom, på allmän
bekostnad genom nämnda styrelses försorg till regelbunden hushållning
indelas samt derefter af innehafvarne vårdas och nyttjas i öfverensstämmelse
med faststäld plan för skogens afverkning, skötsel och återväxt.

Innan sådan indelning af skogen skett, finge densamma af hemmansinnehafvaren
icke utan särskilt tillstånd begagnas annat än till husbehof.

Och yttrade komitén i motiven till detta förslag följande: »Hvad särskilt
angår allmänna inrättningars hemman, har komitén trott det förmynderskap
öfver skogshushållningen, som staten enligt komiténs förslag skulle
tillegna sig, rättfärdigas af dessa fastigheters bestämmelse, och komitén
kan icke föreställa sig, att de myndigheter, under hvilkas inseende eller
förvaltning sådana hemman lyda, kunna hafva något att erinra emot en
åtgärd, som uteslutande afser hemmanens gagn och höjer deras värde.»

Vid 1862—63 årens riksdag ansågo likväl rikets ständer, att detta förslag
innebar ett allt för starkt ingrepp i vederbörande korporationers rätt att
förfoga öfver sin egendom, samt anförde i ofvan omförmälda underdåniga
skrifvelse: »Ur statens obestridliga rätt att hafva uppsigt öfver de all männa

inrättningar tillhöriga egendomarnes vederbörliga vård och användande
för det ändamål, till hvilket de blifvit anslagna, kan icke härledas
rättighet för staten att i någon mån disponera öfver dem eller ens undandraga
dem vederbörande styrelsers förvaltning; och rikets nu församlade

Skogskoviiten. I. 14

106

ständer hafva derföre funnit den grundsats böra fastställas, att skogsstaten
i fråga om dessa egendomar endast bör utöfva en kontrollerande verksamhet,»
I öfverensstämmelse härmed uttalade ständerna såsom sin åsigt, att skogar
å allmänna inrättningars hemman och lägenheter skulle, såvidt ej hinder
af ofvan angifvet slag mötte, till regelbunden hushållning indelas och stå
under skogsstyrelsens uppsigt.

Kongl. förordningen den 29 juni 1866 angående hushållningen med
de allmänna skogarne i riket stadgade härutinnan, att å skogar å allmänna
inrättningars hemman skulle, såvidt de ej läge i samfällighet med
enskild egendom eller annat hinder mötte, en regelbunden skogshushållning
införas, vare sig till trakthuggning eller efter annan grund. Vederbörande
styrelse och myndighet borde derföre för erhållande af hushållningsplan
anmäla sig hos skogsstyrelsen, som förordnade skogstjensteman att emot
särskild ersättning enligt taxa upprätta och till skogsstyrelsen för fastställelse
ingifva sådan plan. Sedan hushållningsplanen blifvit faststäld,
skulle det åligga vederbörande skogstjensteman att hålla tillsyn å densammas
efterlefnad och att om anmärkta försummelser göra anmälan hos
skogsstyrelsen samt, der egendomen var utarrenderad, äfven hos den styrelse
eller myndighet, som hade inseende öfver densamma.

Någon skyldighet för vederbörande myndighet att anställa forstligt
bildadt biträde för skogens vård var icke föreskrifven. Till afhjelpande
af denna brist stadgades i den nya förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894, att Kongl. Maj:t
ville, på framställning af domänstyrelsen, förordna huruvida skog af ifrågavarande
slag, hvars förvaltning icke af vederbörande styrelse uppdragits
åt en från skogsinstitutet utexaminerad person, skulle ställas under skogsstatens
vård och förvaltning.

Skogar, tillhörande dylika allmänna inrättningar och stiftelser, förekomma
i de flesta af rikets län, dock i mycket olika utsträckning. Enligt
komitén tillhandakomna upplysningar, sammanförda i tab. D i tabellerna,
utgör deras sammanlagda ytvidd 51,866 hektar 71 ar.

De skogsegande inrättningarna bidraga med mycket olika belopp till
denna slutsumma. Under det att Upsala universitet eger 17,005 hektar 44 ar
skogsmark, uppgår den s. k. Ahlöfska stiftelsens skogsområde till allenast
90 ar. Den skötsel, som komitier de till denna grupp hörande skogar till
del, är ock mycket olika. Åtskilliga af dem lära vara mycket vanvårdade.

Komitén hyser för sin del icke någon betänklighet mot att tillerkänna
staten rätt icke allenast att utöfva en fullt verksam kontroll öfver hushållningen
med dessa skogar utan ock att, der sådant finnes lämpligt, taga dem

107

under sin omedelbara vård och förvaltning. I den uppgift, som tillkommer
staten såsom högste vårdare af folkets kulturlif, ingår ock att främja de
ändamål ifrågavarande egendomar äro ämnade att tillgodose. Det är derför
statens pligt att tillse, att dessa skogar icke förfaras, så att framtida
slägten komma i mistning af de dem tillärnade medlen till fyllande af den
ena eller den andra samfundsuppgiften.

För att statsmakten må sättas i stånd att fullgöra denna pligt, har
komit.én ansett nödigt, att lagstiftningen i fråga om dessa skogar fullständigas
på det sätt att vederbörande allmänna inrättnings styrelse förpliktas
att till domänstyrelsen inkomma med erforderliga uppgifter om de skogar,
som tillhöra inrättningen, samt att åt Konungens befallningshafvande uppdrages
att vaka öfver, att denna skyldighet blir fullgjord. Då åtskilliga
af dessa skogar äro för små att lämpligen kunna förvaltas af statens
skogstjenstemän, och andra redan äro i åtnjutande af tillfredsställande skötsel,
torde det böra bero på Kongl. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen,
för hvarje sådan skog förordna, huruvida den skall ställas under
skogsstatens vård och förvaltning. Der så ej sker, bör dock skogen förvaltas
af forstkunnig person under kontroll af vederbörande revirförvaltare,
samt möjlighet vara gifven att i händelse af skogens vanvård öfverlemna
dess förvaltning åt statens skogstjenstemän.

I öfverensstämmelse med de åsigter, som nu blifvit uttalade angående
häradsallmänni ngarna och de allmänna inrättningarnas skogar, har komiten
utarbetat förslag till förordning angående ändringar i Kongl. Maj:ts nådiga
förordning angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den
26 januari 1894 (se sid. 140), hvilket förslag omfattar 2:dra och öde kapitlen
i nämnda författning.

Ett flertal af rikets städer ega större eller mindre områden skogsmark.
Främst i det afseendet står Sala, hvars skogsmark uppgår till
4,999 hektar 28 ar. Den minsta stadsskogen, omfattande allenast 6 hektar,
tillhör Strömstad. Tillsammans uppgå städernas skogar till 40,911 hektar
93 ar, fördelade på sätt tab. C i tabellerna utvisar. Till största delen lära
dessa skogsområden vara af kronan donerade till städernas uppkomst och
de i dem bedrifna näringars uppmuntran. Delvis ingå i dem äfven städernas
gamla odaljord eller annan med oinskränkt eganderätt förvärfvad
mark. Dispositionsrätten öfver donationsjorden är i allmänhet mera eller
mindre begränsad genom gåfvourkundens bestämmelser. Jemväl öfver
annan genom gåfva eller testamente förvärfvad fastighet ega stadens beslutande
myndigheter jemlikt gällande kommunallag att förfoga allenast med
Kongl. Maj:ts begifvande.

Städernas

skogar.

108

Med skogshushållningen å dessa områden har lagstiftningen deremot
icke tagit någon befattning. Enligt komitén tillhandakomna meddelanden
skola, de flesta af dessa skogar vara synnerligen illa skötta. Samma skäl,
som i allmänhet tala för statens ingripande i fråga om vården af menigheters
skogar, gälla emellertid äfven dessa. Minoritetens rätt gent emot
ett tillfälligt flertal, framtida generationers rätt gent emot det slägte, som
i dag lefver, har i staten sin naturlige försvarare. Föga följdriktigt är
det ock, att, på samma gång en stads representanter enligt gällande kommunallag
icke kunna utan bemyndigande af Kongl. Maj:t upptaga ett lån,
stäldt på längre återbetalningstid än 2 år, de äro oförhindrade att genom
sköflande af en staden tillhörig skog göra densamma värdelös för mansåldrar.
Ivomitén har derför ansett städernas rätt att fritt ordna sin skogshushållning
böra inskränkas. Med hänsyn till dessa skogars mycket vexlande
storlek och beskaffenhet har komitén ansett, att det beträffande
dem likasom i fråga om de allmänna inrättningarnas skogar borde göras
beroende på Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje särskild! fall, huruvida de
skola ställas under skogsstatens vård och förvaltning eller skötas och bevakas
af en af staden tillsatt Furstligt bildad skogsförvaltare under vederbörande
revirförvaltares uppsigt. I öfverensstämmelse härmed har komitén
utarbetat bifogade förslag till förordning angående förvaltningen af städernas
skogar (se sid. 149).

Besparings- I annat sammanhang är omtaladt, att under senare tider i samman sockne-

1 !ianö raed Storskiftet i Kopparbergs län nybildats samfälda skogar för
agarin£op j°rde8arne i vissa socknar i Dalarne och Gefleborgs län. Sådana skogar äro:

PGefletor°gCsh Gnom Gefleborgs län:

lan'' 0rsa sockens besparingsskog i Hamra kapellag, utgörande 40,901,8? hektar,

Hamra kapellags besparingsskog.......................... » 3,600,98 »

Inom Kopparbergs län:

Svärdsjö sockens allmänning................................ utgörande

En vikens » » »

Lima » » »

Transtrands » » »

Orsa » besparingsskog.......................... »

Elfdalens » » ......................... »

Särna » med Idre kapellag besparingsskog.
................................................................ »

Venjans sockens besparingsskog........................... »

6,091,29

2,518,09

47,714,06

24,861,08

28,356,79

54,191,50

44,341,60

4,475,75

hektar,

109

Dessa samtida skogar hafva bildats enligt liera särskilda Kongl.
bref, hvilkas föreskrifter i viss män äro från hvarandra afvikande.

Till Svärdsjö och Envikens socknars allmänningar af sattes enligt nådigt
beslut den 9 november 1861 ofvan angifna skogsområden utan inskränkning
i det för hemmanen inom socknarna faststälda skogsanslag. Dervid
bestämdes, att dessa skogar vore att anse såsom häradsallmänningar, samt
att vederbörande krono- och jägeribetjening egde att å dem hålla tillsyn
och vård, på sätt angående sådana allmänningar vore eller framdeles kunde
varda stadgadt. År 1888 blefvo dessa skogar indelade till ordnad hushållning.
Följande år faststälde domänstyrelsen för dem hushållningsplan
att gälla från och med år 1889 till och med år 1908.

Lima och Transtrands socknars allmänningar halva vid storskiftet
inom dessa socknar blifvit afsätta enligt Kongl. bref den 8 april 1870.
Med tillämpning af föreskrift, lemnad i nämnda Kongl. bref, försåldes å
offentlig auktion den 16 mars 1872 rätt att å dessa skogar afverka samtliga
träd, som hölle eller under femtio år derefter uppnådde en dimension
af 8 decimaltum i genomskärning sjutton fot från roten. Någon
egentlig skogsvård kan alltså icke komma dessa allmänningar till del, förr
än nämnda upplåtelsetid utlupit. Genom denna försäljning bildades Lima
och Transtrands socknars skogsmedelsfond, för hvars förvaltning reglemente
blifvit faststäldt år 1887.

Orsa sockens besparing sskog är bildad enligt Kongl. bref den 19
september 1879 angående storskiftet i Orsa socken med Hamra kapellag
på det sätt, att en tredjedel af den till skifteslagets hemman anslagna skog
afsattes till besparingsskog. Efter det uppskattning blifvit verkstäld af
den härå befintliga skogstillgång, hafva virkesförsäljningar egt rum och af
de derigenom influtna medel bildats en skogsmedelsfond. Föreskrifter angående
såväl skogens vård som förvaltningen af fonden äro meddelade genom
ett af Konungens befallningshafvande i länet faststäldt och af Kongl. Maj:t
är 1887 gilladt reglemente. I detta stadgas, bland annat, att af fondens
afkastning skola i främsta rummet bestridas kostnaderna för skogens förvaltning
och bevakning samt de åtgärder, som för dess återväxt och förbättring
anses nödiga. I öfverläggningar och beslut uti alla sådana å kommunaleller
kyrkostämma förekommande frågor, som afse fondens användande
och förvaltning äfvensom vården och förvaltningen af besparingsskogen,
ega endast socknens jordegare att efter deras reducerade jordetal deltaga.
För bevakande af sockneinännens rätt och bästa uti frågor, som röra besparingsskogen
s förvaltning, väljes å kommunalstämma en allmänningsstyrelse,
hvilken till sitt biträde antager en skogsförvaltare samt på dennes
förslag och till antal, som af socknemännen bestämmes, erforderliga ordinarie

Ilo

skogvaktare, för hvilka förordnanden utfärdas af Konungens befallningshafvande.
Extra skogvaktare anställas af allmänningsstyrelsen på förslag
af skogsförvaltåren. Allmänningsstyrelsen åligger, bland annat, att
granska af skogsförvaltaren afgifna förslag å arbeten, som å skogen skola
utföras, att besluta och åt skogsförvaltaren uppdraga mindre försäljningar
af virke samt öfvervaka deras utförande, att vidtaga de åtgärder, som i
anledning af skogsförvaltarens framställningar kunna erfordras o. s. v.
Skogsförvaltaren handhafver under allmänningsstyrelsens kontroll den omedelbara
värden och förvaltningen af skogen, emottager reqvisitioner och
ombesörjer utstämpling af virke, der sådant erfordras, verkställer efter
uppdrag af styrelsen tillfälliga mindre skogsförsäljningar och tillser, att
afverkningen bedrifves på ändamålsenligt sätt, uppgör förslag till de arbeten,
som å skogen skola verkställas, öfvervakar i första hand flottled sfrågor,
som beröra skogen, och tillser att bevakningspersonalen ordentligt fullgör
sina åligganden m. in. Årligen inom september månads utgång skall
skogsförvaltaren till allmänningsstyrelsen afgifva förslag å de arbeten, som
under det nästkommande kalenderåret skola å skogen utföras jemte beräkning
öfver kostnaden derför, hvarjemte det åligger skogsförvaltaren att
årligen inom februari månads utgång till allmänningsstyrelsen afgifva berättelse
öfver hvad som blifvit under föregående år verkstäldt. Skogsförvaltaren
har att för sina åtgärder redovisa inför allmänningsstyrelsen
samt eger deltaga uti dess öfverläggningar men icke i dess beslut.

Elfdalens sockens besparingsskog är, jemlikt Kongl. bref den 3 september
1885 angående bestämmande af skogsanslaget vid storskifte i
Elfdalens socken af Kopparbergs län, bildad på samma sätt, som rörande
Orsa besparingsskog omnämnts. Skogen är delad i tre trakter. För vården
och förvaltningen af såväl besparingsskogen, hvars timmertillgång af skogstjensteinan
uppskattats, som ock af den genom virkesförsäljning från skogen
bildade skogsmedelsfonden är reglemente af Kongl. Maj:t faststäldt den 9
november 1888. I fråga om bestämmelserna för skogens förvaltning och
vård öfverensstämmer detta reglemente med det, som gäller för Orsa besparingsskog.

Sårna sockens med dåre kapellag besparingsskog bildades, jemnlikt
Kongl. brefvet den 27 juni 1879 angående grunder för afvittring och
storskifte i Sårna socken med Idre kapellag, på enahanda sätt som Orsa
besparingsskog. Reglemente för vården och förvaltningen af Sårna sockens
med Idre kapellag skogsmedelsfond och besparingsskog är af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Kopparbergs län faststäldt år 1889. Bestämmelserna
rörande skogens vård och förvaltning öfverensstämma med de för Orsa
besparingsskog meddelade.

Hamra kapellags besparingsskog har bildats jemlikt Kongl. brefvet
den 19 september 1879 på det sätt, att en tredjedel af det jordegarne
inom kapellaget vid storskiftet tilldelade skogsanslag afsattes till en besparingsskog.
Rörande skogens och den genom skogsafkastningen bildade
fondens förvaltning gälla i hufvudsakliga delar samma bestämmelser som
i fråga om Orsa besparingsskog. Dock är skogen provisionelt indelad enligt
plan, som af länsstyrelsen godkänts såsom grund för skogens förvaltning
och skötsel.

Venjans sockens besparingsskog bildades på det sätt, att från Ivjettbo
bys och Landbobyns skifteslag utbröts ofvan angifna skogsareal att
brukas såsom en samfällighet för socknens jordegare. Dessförinnan var
skogen upplåten till utverkning för en tid af femtio år. Efter utgången
af denna tid skall, enligt Kongl. bref den 9 november 1861, Konungens
befallningshafvande efter socknemännens hörande till Kongl. Maj:t ingifva
förslag angående de åtgärder, som må finnas nödiga att vidtaga i ändamål
att åt socknemännen bereda gemensam fördel af skogens afkastning.

Onekligt är, att dessa samfälda skogar för ortens befolkning äro af
stort gagn. Genom de betydande fonder, som bildats af deras afkastning,
har det blifvit möjligt att utföra många allmännyttiga arbeten, som eljest
skulle öfverstigit befolkningens krafter. Likaledes äro dessa fonder till
stor lättnad i de kommunala bördorna. Ifrågasättas kan dock, om ej vissa
af dem vuxit till en sådan storlek, att den rikliga penningetillgången
föranleder kommunala utgifter, som knappast kunna anses nödvändiga.
Beträffande de föreskrifter, som gälla för sjelfva skogarnes förvaltning, är
intet att anmärka angående Svärdsjö och Envikens socknars allmänning^-, ty
för dem gäller enahanda lagstiftning som för häradsallmänningarne. Öfriga
nu ifrågavarande skogars skötsel är deremot i allt för hög grad beroende
på de af delegarne tillsatta allmänningsstyrelserna. Derigenom har intresset
att öka fonderna kommit att vida mera tillgodoses än skogsvården.
Den af allmänningsstyrelsen antagne förvaltaren är för mycket beroende
af denna styrelse för att kunna gent emot nyss angifna intresse göra
skogsvårdens kraf gällande. Under sådant förhållande är knappast att
påräkna, att dessa skogar skola erhålla sådan skötsel, att de för framtiden
blifva oförminskade.

Men det ligger utan tvifvel inom omfånget för statens befogenhet
och pligt att tillse, att en rationel skogshushållning å dem införes. Äfven
om man i sådant afseende ej fäster synnerlig betydelse vid den omständighet,
att det vid storskiftet inom ifrågavarande socknar hemmanen tillerkända
skogsanslag synes hafva tillmätts större, än eljest skulle skett, just med
hänsyn till att eu del deraf var afsedd att användas till bildande af eu

112

Enskildes

skogar.

samfällighet, så ligger, på sätt komitén förut haft anledning påvisa, redan
deri, att dessa skogar tillhöra menigheter, ett fullgiltigt skäl för statens
ingripande i deras skötsel. Särskild! oegentligt förefaller det, att den
besparingsskog, som tillhör Sårna socken med Idre kapellag, är i så hög
grad öfverlemnad till delegarnes fria disposition, då hemmansskogarne i
denna socken icke utan utsyning af skogsstatens tjensteman få afverkas
annat än till husbehof. Komitén anser derföre, att samtliga dessa skogar
böra, i likhet med hvad angående häradsallmänningarne är föreslaget, ställas
under skogsstatens vård och förvaltning. Och får komitén öfverlemna ett
under denna förutsättning utarbetadt förslag till förordning angående förvaltningen
af sockneallmänningarne och besparingsskogarne i Gefieborgs och
Kopparbergs län (se sid. 152).

Af icke mindre vigt, än att de nu befintliga allmänningsskogarne
väl vårdas, är det att nya sådana bildas, der möjlighet dertill gifves.
Afvitringarne äro emellertid fullständigt eller i det närmaste afslutade
utom ofvan kulturgränsen i Vesterbottens läns lappmarkssocknar. I dessa
karga trakter, hvilka icke heller hafva de stora förutsättningar för uppkomsten
af ett rikt industriel! lif, som förefinnas i Norrbottens län, är det
emellertid synnerligen önskligt, att det tillfälle, som sålunda gifves att
genom bildande af besparingsskogar bereda innebyggarne en fortfarande
inkomstkälla, icke försummas. Inom Sorsele socken, der afvitringen fortskridit
så långt, att områdestilldelningen torde komma att ega rum under
nästa års sommar, har ock beslut fattats att såsom allmänning afsätta en
tredjedel af skogsanslaget. Inom Stensele socken med Tärna kapellag, der
afvittringen torde komma att pågå under 3 till 4 år, hafva delegarne besluta
att afsätta halfva skogsanslaget till en allmänning. I de två sydligaste
socknarne, Wilhelmina och Dorothea, har afvitringen ännu ej börjats.
Då det finnes god tillgång på duglig skog i dessa socknar, är det att
vänta, att jemväl der minst en tredjedel af skogsanslaget varder afsatt till
samfäld!, gagn.

Oaktadt en uthållig skogshushållning, af orsaker som förut anförts,
är mindre betryggad på den i enskild besittning varande egendomen, vore
det dock hvarken nyttigt, nödvändigt eller möjligt, att alla skogar i landet
skulle tillhöra staten, kommuner och korporationer. För jordbruket är
det öfverallt eri fördel, på de flesta ställena i vårt land en nödvändighet
att på eget område hafva tillgång till det för detsamma erforderliga virke.
I de för jordbruk minst egnade delarne af landet skulle ock jordbrukarens

113

ställning vara synnerligen osäker, redan om han saknade tillfälle att medelst
försäljning af skogsprodukter vinna ett välbehöfligt tillskott till sina inkomster.
Att en betydande del af landets skogsmark befinner sig i de
enskilde jordbrukarnes händer, äfven med fara för att den derigenom
ej kommer i åtnjutande af en tillfredsställande vård, är sålunda i viss
mån att betrakta såsom en del af de oundgängliga produktionskostnaderna
för landets modernäring. Likaledes torde det kunna antagas, att de träförädlande
industrierna genom sin kännedom om — och sitt beroende af
förbrukningens vexlande anspråk äro särskildt egnade att lämpa behandlingen
af de utaf dem disponerade skogar efter de skiftande förhållandenas
kraf och sålunda gifva impulser till framsteg i skogshushållningen, som
möjligen uteblifvit eller åtminstone försenats, om all skog förvaltats åt
statens tjensteman. Det lär ock kunna ifrågasättas, huruvida ej särskilda
ekonomiska och sociala vådor vore att befara af ett samlande af all skogsegendom
i statens hand eller under dess förvaltning. Vid allmänna olyckor,
såsom krig, rubbningar i statens kredit o. d. vore frestelsen för statsmyndigheterna
stor att söka en utväg ur finansiela svårigheter genom att
på en gång realisera de i dess hand samlade ofantliga skogarne. Äfven
kan man tänka sig, att i ett land med fria institutioner den politiska
magten åtminstone för en tid kan råka i händerna på ett parti, som ledes
af åsigter, hvilkas tillämpning skulle verka ödeläggande på hushållningen
med den af staten förvaltade egendom.

Samma skäl, som sålunda tala för bibehållande af en betydande del
af skogsmarken under enskild besittning, utgöra emellertid tillika ett
oemotsägligt stöd för den uppfattning, att staten såsom vårdare af folkets
kulturlif är såväl berättigad som pligtig att tillse, att denna mark ej så
behandlas, att den blir oduglig för skogsbörd och således upphör att
fylla sin uppgift i nationens hushållning. Denna statens befogenhet har
ock under de offentliga förhandlingarne i skogsfrågan allmänt erkänts.
Så yttrade rikets ständer i underdånig skrifvelse den 5 december 1854,
bland annat, att statens rätt att meddela sådana inskränkningar i den
enskildes dispositionsrätt öfver skogen, hvarigenom dess bestånd iakttoges,
obetingadt egde sin grund i skogsalstrens oumbärlighet. Den år 1855
tillsatta skogskornitén anförde i detta afseende, att det hörde till en klok
statsekonomis fordringar, att alla ett lands hjelpkällor toges i anspråk för
befordrande och ökande af nationalrikedomen, hvilket borde ske på det
sätt, som bäst öfverensstämde med hvarje tillgångs särskilda natur och
beskaffenhet. Då dessa regler borde vinna tillämpning äfven i afseende
ä beredande och ökande af de produkter, som skogen kunde lemna, blefve

Skogskornitén. 1.

114

deraf en följd, att all sådan mark, som icke med fördel ansåges kunna
odlas till frambringande af nya skördar för jordbrukaren men deremot
med få undantag vore eller kunde blifva tjenlig till skogsproduktion, borde
dertill användas. Ehuru komitén erkände det rätta uti — och fördelarne af
den största möjliga frihet i näringarne, ansåg komitén det likväl icke
vara tvifvel underkastadt, att, om det sätt, hvarpå denna frihet utöfvades,
skulle befinnas vådligt för samhällets bestånd eller allas väl, staten hade
både rätt och pligt att förekomma frihetens missbruk och bestämma dess
utöfvande så, att den ej hotade samhällets tillvaro eller förnärmade annans
rått. På grund af, utom andra, dessa omständigheter ansåg komitén
skogshushållningen i följd af sin beskaffenhet mindre än någon annan
näring kunna af staten, såsom vårdaren af allas väl och målsman för
efterkommande generationer, öfverlemnas åt den enskildes oinskränkta godtycke.
I nådig skrifvelse till rikets ständer den 30 maj 1857 yttrade
Kongl. Maj:t, med omförmälande af de utaf skogskomitén framstälda förslag,
att staten måste anses ega befogenhet att, såvidt sådant vore erforderligt
till afvärjande af vådorna af en allmännare skogsbrist i särskilda trakter
af riket, bestämma sådana inskränkningar i den enskildes dispositionsrätt
öfver skogen, hvarigenom dess framtida bestånd kunde betryggas. Den
så kallade Norrlandskomitén förklarade i sitt år 1871 afgifna betänkande,
att komitén funne den åsigt, att staten egde både rätt och pligt att genom
lagbud så ordna den enskilda skogshushållningen, att den ej strede mot
det allmänna bästa, icke kunna på någon giltig grund bestridas.

Denna grundsats har ock vunnit tillämpning i vår lagstiftning. För
att ^ ej åberopa de vidtgående inskränkningar i den enskildes rätt att
förfoga öfver skogen, som voro rådande under 17:de och 18:de århundradena,
^ så äro ju nu gällande skogslagar för Gotlands samt Vesterbottens
och Norrbottens län tydliga uttryck af, att giltigheten af nämnda princip
fortfarande är erkänd.

Att staten är berättigad att, när det allmännas intresse så fordrar,
ingripa i den enskilda skogshushållningen, torde alltså få anses vara allmänt
erkändt. Svårare lärer det vara att vinna enighet i frågan, när och
pa hvad sätt ett sådant ingrepp bör ega rum. Den grundläggande betydelse
den enskilda eganderätten har för hela samfundslifvet, gör det till
en pligt, för lagstiftaren att, endast i den mån nödvändighet föreligger och
af den upplysta meningen inom landet är insedd, inskränka den dispositionsrätt
till skogen, som dock enligt rådande föreställningssätt är eu följd
af jordeganderätten. lakttages ej detta, har man att befara, utom måhända
mera djupgående skador på samfundsordningen, att lagens bild, utan stöd

115

af det allmänna rättsmedvetandet, icke kunna bringas till efterlefnad utan
blifva en död bokstaf.

Om än alltså, derest frågan ses allenast från skogshushållningens
synpunkt, lagstiftningens mål bör anses vara att bereda ett sådant skydd
för de enskilda skogarne, att ett temmeligen jemnt fördeladt afvexlande
af skogskapitalet i mån af dess naturliga tillväxt deraf blir en följd, så
torde dock med skäl kunna betviflas, att tiden för en sådan lagstiftning
är inne. Dels förutsättes nämligen, för att en sådan afverkning skulle
blifva den allmänt rådande, att de enskilda skogarne under en längre följd
af år behandlats efter rationella grunder, hvilket hos oss ingalunda är fallet.
Dels och framför allt torde en föreskrift, som sålunda direkt inskränkte
den enskildes frihet att disponera öfver det befintliga skogskapitalet, sakna
stöd af det allmänna tänkesättet.

Deremot synes innehållet af de förslag, som framställts angående
lagstiftning för de enskilda skogarne, likasom de förhandlingar, som egt
rum i detta ämne, omisskänneligt gifva vid handen, att enligt det allmänt
rådande föreställningssättet skogsegaren har gent emot samhället förpligtelse
att till skogsbörd bibehålla den absoluta skogsmarken, d. v. s. den
mark, som icke egnar sig för högre art af kultur.

Vid granskningen af nyss omförmälda förslag har komitén sökt
ådagalägga, att icke något af dem är egnadt att läggas till grund för en
lagstiftning på detta område. För att skogsmarken skall kunna anses
skyddad mot förödelse fordras, att skogsegaren är förpligtad såväl att
bedrifva afverkning på ett för skagens reproduktion ändamålsenligt sätt
som att derefter vidtaga de åtgärder, hvilka med hänsyn till förhållandena
erfordras, för att fullgod återväxt skall inom kortaste tid komma till stånd.
I intet af dessa afseenden leder det till målet att uppställa en abstrakt
regel till skogsegarens efterrättelse. Skall samhällets kraf på skogsmarkens
bevarande tillgodoses, och på samma gäng den enskildes frihet att lämpa
sin hushållning ej mindre efter skogens beskaffenhet än efter sina egna
ekonomiska förhållanden ej oskäligt inskränkas, så måste i stället för deri
döda regeln sättas ett lefvande samfundsorg an, som öfyervakar den enskilda
skogshushållningen och på samma gång kan understödjande ingripa deri.

Innan komitén emellertid går att angifva, huru komitén tänkt sig,
att anordningar i sådant syfte böra träffas, torde det vara lämpligt att
undersöka, hvilken ställning en sådan lagstiftning bör intaga gent emot
de lokala skogslagar, som nu gälla för vissa delar af landet.

Bland dessa äro till en början de trakter af landet att bemärka,
der hemma nsegarnc ej hafva rätt att afverka skogen till afsalu annat än
efter utsyning oeh stämpling af vederbörande skogstjensteman, d. v. s.

116

Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker, Särna socken med Idre
kapellag i Kopparbergs län samt spridda hemman, företrädesvis i de två
förstnämnda länens kustland. Någon ändring härutinnan synes komitén
icke böra sättas i fråga. Endast der den sakkunnige icke allenast är rådfrågad
angående skogens vård utan ock har det afgörande ordet vid afverkningen,
förefinnes trygghet mot de faror för förödelse, som komitén
funnit hota de enskilda skogarne. Der, såsom fallet är i nu ifrågavarande
trakter, skogarne blifvit till hemmanen öfverlemnade under förbehåll af
nyss angifna inskränkta dispositionsrätt, finnes icke någon anledning att
taga hänsyn till ett eljest rådande föreställningssätt, att eganderätt till
skogen innebär rätt att fritt förfoga öfver densamma. Härtill kommer,
att skogens fortfarande bestånd i dessa trakter är särdeles maktpåliggande,
dels derför att skogsgränsen emot fjellen delvis faller inom dem, dels i
följd deraf, att jordbrukaren här på grund af karg jordmån och hårdt.
klimat i ännu högre grad än annorstädes är i behof af att kunna från skogen
vinna ett tillskott till sin knappa och ovissa bergning. Och en sådan inskränkning
i dispositionsrätten till skogen som den nu ifrågavarande
innebär icke något hinder emot att, i den mån förbättrade kommunikationer
i dessa trakter komma till stånd samt ett rikare industrielt lif der
uppblomstrar, öfvergå till de intensivare former af skogsbruk, som deraf
kunna blifva betingade. Fastmer torde hemmansegarne af skogsstatens
tjensteman kunna påräkna den bästa vägledning vid öfvergången till nya
hushållningssystém.

Komitén har äfven vid sina resor inom lappmarkerna funnit, att
befolkningen var benägen för bibehållandet af ifrågavarande inskränkning
i dispositionsrätten öfver skogen. Deremot uttrycktes allmänt önskar^
att afgälderna för utsyning måtte försvinna eller åtminstone väsentligt
minskas.

Utsynings- Med denna afgäld förhåller sig på följande sätt, Jemlikt § 4 af

WV er. Kongl. förordningen angående utsyning och försäljning af skogsalster från
kronans skogar i Störa Kopparbergs län och de Norrländska länen den
18 september 1874, skulle utsyningsafgälderna utgöra ersättning till
förrättningsmannen för synekostnaden, hvaremot stubbören eller deremot
svarande afgifter till kronan icke skulle erläggas för utsynadt virke.
Afgälderna utgingo med 10 öre för hvarje vid förrättningen utsynadt,
till bjelkar eller sågtimmer dugligt träd och med enahanda belopp för
hvart fjerde lass annat utsynadt virke. Sistnämnda ersättning bestämdes
genom nådigt bref den 12 maj 1882 skola gälla för fem kubikmeter
virke efter yttre mätning. Genom nådigt bref den 26 maj 1882 infördes
beträffande öfriga utsyningsafgifter den ändring, att afgäld för utsyning

117

af bjelk- och sågtimmerträd, som vid brösthöjd hölle 30 centimeter i
genomskärning, skulle utgöra 10 öre men för träd af mindre dimension
allenast 5 öre, med iakttagande att, derest det utsynade trädantalet öfverstege
visst belopp, för hvarje Överskjutande träd Unge beräknas endast
hälften af berörda ersättning. Dessa föreskrifter ändrades genom nådig
skrifvelse till domänstyrelsen den 29 november 1889 på det sätt, att godtgörelse
för synekostnad skulle för utsyning af till försågning dugligt virke
utgå med 10 öre för hvarje bjelk- och sågtimmerträd, som vid brösthöjd
hölle minst 30 centimeter i genomskärning, och med 5 öre för sådant
till försågning dugligt utsynadt träd, som vid samma höjd hade mindre
genomskärning, under iakttagande likväl, dels att, derest det utsynade
trädantalet öfverstege 1,000, för hvarje Överskjutande träd endast finge,
efter dess genomskärning taget, beräknas hälften af nyss berörda ersättning,
dels ock att för utsyning å skogar belägna ofvanför den i Vesterbottens
och Norrbottens läns lappmarker bestämda odlings- och fjellgränsen,
ersättningen likaledes skulle utgå med hälften af hvad ofvan nämnts.
Tillika stadgades, att utsyningsafgifterna skulle från och med år 1890 indragas
till statsverket.

Så länge utsyningsafgifterna utgjorde en ersättning till förrättningsmannen,
var en proportionel minskning i desamma vid de större utsyningsbeloppen
väl motiverad, i det att förrättningsmannens omkostnader ingalunda
stego i samma förhållande som det utsynade virkets belopp. Sedan
afgälderna nu tillfalla statsverket, synes deremot utsyningsafgiften för
hvarje träd böra vara lika, oberoende af de utsynade trädens antal. De
relativt större kostnaderna drabba nämligen företrädesvis de mindre skogsegarne,
hvilket ju måste betraktas såsom en oegentlighet. Härtill kommer,
att en nedsättning af afgälderna väl kan medgifvas, enär de belopp, som
genom dem inflyta, ganska betydligt öfverstiga de sammanlagda utsyningskostnaderna.
Deremot synes ett fullständigt borttagande af utsyningsafgifterna
eg a så mycket mindre fog för sig, som ifrågavarande skogsområden,
utan någon skatteköpeskilling eller annan godtgörelse till kronan,
tilldelats hemmansegarne. Komitén har i betraktande åt det nu
anförda utarbetat förslag till förordning om utsyningsafgifternas belopp
bygdt på den princip, att afgälden i hvarje fall skulle beräknas efter
det utsynade virkesbeloppet. De nu gällande högre afgifterna, 10 öre
för utsynadt träd, som vid brösthöjd håller minst 30 centimeter i genomskärning,
och 5 öre för mindre träd, hafva derför icke upptagits i förslaget.
Den för de större utsyningsbeloppen gällande lägre afgiften, eller
respektive 5 öre och 2,5 öre, bör enligt komiténs mening blifva allmänt
gällande för utsyning af såväl större som mindre antal träd. Derjemte

118

har kornitén föreslagit ett bestämdt minimimått för hvad som skall anses
såsom mindre timmerträd, understigande 30 centimeter vid brösthöjd, nämligen
20 centimeter vid samma höjd. Med ett sådant minimimått, hvilket
i nu gällande bestämmelser saknas, åsyftas att förebygga, dels att utsyningstagare
skall i detta fall kunna blifva beroende af förrättningsmans godtyckliga
uppfattning, dels ock att utsyningskostnaden skall kunna blifva beroende
af sättet för virkets användning. En utsyningstagare, som uppgifver
sig skola använda virket för annat ändamål än försågning, t. ex; för tillverkning
af pappersmassa, skulle nämligen med nu gällande föreskrifter
kunna göm anspråk på att, ehuru träden vore timmerdugliga, få afgälden
beräknad efter deras kubikmassa. Enligt komiténs förslag skall beräkning
efter kubikmassa ega rum allenast vid utsyning af dels träd, som icke uppnå
20 centimeter vid brösthöjd, dels större men icke till timmer dugliga träd.
Afgälden för »annat utsynadt virke än sågtimmerträd» utgår nu med 10
öre för fem kubikmeter efter yttre mätning, hvilket förutsätter, att virket
skall för afgäldens bestämmande för mätning uppläggas. Komitén har
emellertid ansett, att den fasta kubikmassan bäst lämpar sig såsom grund
för utsyningsafgäldens bestämmande. Denna afgäld har derföre föreslagits
att utgå med 2,5 öre för hvarje kubikmeter fast mått utsynadt virke, som
icke är hänförligt till timmerträd. Enär vid reduktion af löst mått till fast
omkring 33 % afgå)-, motsvarar 5 kubikmeter efter yttre mätning omkring
3,33 kubikmeter fast mått, hvilket belopp nu har att bära en utsyningsafgäld
af 10 öre. Då enligt komiténs förslag afgälden för en kubikmeter
satts till 2,5 öre, skulle på 3,33 kubikmeter belöpa eu afgift af något öfver
8 öre. Äfven för sådant virke, hvarom nu är fråga, skulle alltså en nedsättning
i utsyningsafgälden ega rum. På sätt eu i Talj. V. återgifven
uträkning utvisar, skulle deri minskning i statens inkomster af utsyningsafgifterna,
som af nu ifrågasatta nedsättningar vore att vänta, icke kunna
skattas högre än till omkring 31,000 kronor eller vid pass 22 procent af
nu utgående belopp.

Förslag till förordning angående afgäld för utsyning af virke inom
de sex norra länen återfinnes d sid. 155.

Dimensions- Beträffande åter den för Vesterbottens och Norrbottens läns knst aVeHter>r

tra^fer gällande skogslag, anser komitén den visserligen föga egnad att
bottens och befordra eu rationel skogsskötsel. Men då denna lag tillkommit efter
läns °kusi- uPPrePade framställningar från de båda länens landsting, samt densamma,
land. enligt hvad komitén vid sina resor ''inhemtat, fortfarande omfattas med

119

förtroende af befolkningens flertal, synes det komiterade icke höra ifrågasättas
att annat än efter behöriga framställningar från dessa orter utbyta
den för dem nu gällande lag emot eu på helt andra grunder bygd lagstiftning.
Dessutom torde väl ännu en tid samfärdsel och industri komma
att i dessa landsändar qvarstå vid den mindre utvecklade ståndpunkt, som
vållar, att hufvudsakligen blott timmerdugliga träd kunna med fördel uttagas
ur skogarne. Och så länge detta förhållande fortfar, kunna måhända
fördelarne af en dimensionslag anses öfverväga de olägenheter den
medför. Komitén håller deremot för sannolikt, att vid stigande ekonomisk
utveckling i allmänhet, och särskildt, då lättade kommunikationer komma
att inom de två nordligaste länen möjliggöra uppkomsten af pappersmassetillverkning,
kolning och andra industrier, som tillgodogöra de
smärre virkessorterna, olägenheterna af dimensionslagen komma att framträda
med den styrka, att ortens befolkning finner lämpligt att påkalla
d ensammas utbytande mot andra föreskrifter, bättre lämpade efter de sålunda
ändrade förhållandena.

För det nuvarande anser emellertid komitén ej någon förändringböra
föreslås beträffande ifrågavarande lags grundtanke, förbudet mot
utförsel och försäljning af undermåligt virke. Deremot torde de förändringar,
som under de senare åren egt rum i ortens kommunikationsförhållanden,
påkalla ett sådant tillägg till lagen, att utförsel af undermåligt
virke icke allenast genom skeppning utan jemväl å jernväg blir
förbjuden. Då det derjemte lärer vara fara, att det med lagen afsedda
mål, ungskogens fredande, skulle förfelas, derest eu betydande pappers^
massetillverkning vunne insteg i dessa trakter, har komitén ansett, att
lagen bör fullständigas genom föreskrifter, som förhindra att undermåligt
virke annat än efter utsyning för sådant ändamål tages i anspråk. Härjemte
har komitén funnit, att de i nu gällande lag intagna bestämmelser
angående de minsta dimensioner,, eu sparre skall hålla för att icke anses
såsom undermålig, böra något jemkas, på den grund att det ofta inträffar,
att genomskärningsytan af en trädstam icke bildar en regelbunden cirkel
utan är mer eller mindre oval.

Med hänsyn till de anledningar till ändring uti nu ifrågavarande
lags föreskrifter, som sålunda föreligga, har komitén utarbetat bifogade
förslag till förordning angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afveckling d ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens län (se sid. 156).

Den skogslag, som är gällande för Gotlands län, torde likaledes höra
bibehållas, så länge icke inom orten önskan gör sig gällande, att den lagstiftning,
som kan komma till stånd för landet i öfrigt, skall tillämpas
jemväl inom länet.

120

Lagstiftning De förslag till författningar angående den enskilda skogshushållningen,

aenskild6 som komitén går att framlägga, skulle alltså gälla för alla delar af
skogsmus- landet med undantag af Gotlands, Vesterbottens och Norrbottens län samt
hållning. Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs län. Den ledande grundsatsen
i lagen skulle vara, att den egentliga skogsmarken skall användas
till skogsbörd, samt att det i följd deraf är förbjudet såväl att bedrifva
skogsafverkning på sådant sätt, att skogens föryngring äfventyras, som
att efter skedd afverkning behandla skogsmarken så, att enahanda fara
derigenom inträder. Att från detta förbud medgifva undantag för mark,
der på grund af växtbetäckningen eller markens beskaffenhet i öfrigt den
naturliga återväxten är underkastad särskilda svårigheter, bör så mycket
mindre komma i fråga, som just beträffande sådan mark den största varsamhet
är erforderlig, på det att den ej må blifva för skogsbörd fullständigt
oduglig. Deremot skulle lagen icke förhindra att taga skogsmark i
anspråk för högre art af odling eller till tomtplats eller annat dylikt ändamål.
Likaledes har komitén ansett, att staten icke kan ålägga den enskilde
att skogsödla förut befintliga kalmarker.

I olikhet med föregående lagförslag, skulle komiténs förslag af förut
angifna skäl icke uppställa några positiva eller negativa regler angående
skogens behandling, genom hvilkas iakttagande skogsegaren skulle anses
hafva uppfylt sina skyldigheter uti ifrågavarande afseende.

Deremot synes med rätta kunna fordras af den, som förfogar öfver
en mera betydande del af landets skogbevuxna område, att han lemnar
samhället den garanti för, att detta ej blir föremål för hänsynslös förstöring,
som kan anses ligga deruti, att han till hjelp vid förvaltningen
af skogen anställer ett forstligt bildadt biträde. Frågan huru stort skogsområdet
skall vara, för att denna skyldighet skall inträda, har komitén
ansett böra besvaras olika för olika delar af landet, nämligen i norrländska
länen och Dalarne minst 3,000 hektar och i öfriga trakter af
landet minst 1,500 hektar. Den forstliga bildning, som ansetts böra fordras
af sådan skogsförvaltare, skulle vara jemngod med den, som meddelas
vid lägre kursen vid skogsinstitutet, samt ådagalagd medelst godkänd
pröfning, som dock kunde verkställas vid annan inländsk eller utländsk läroanstalt.
Då det emellertid icke är osannolikt, att, derest detta förslag koinme
att upphöjas till lag, i början af dess tillämpning brist komme att yppa sig
på sålunda qvalificerade personer, har komitén ansett sig böra tillstyrka, att
under den närmaste tiden efter lagens trädande i kraft Konungens befallningshafvande
skulle ega att meddela anstånd med antagande af skogsförvaltare.

Omförmälde större skogsegare skulle det tillika åligga att årligen
afgifva vissa statistiska uppgifter angående sin skogshushållning, till upp -

121

lysning om skogens ytvidd, beskaffenhet och skötsel samt afverkningens
belopp. Derigenom skulle i icke oväsentlig mån kunna afhjelpas den
osäkerhet, som råder angående en mängd för bedömandet af skogarnes
allmänna tillstånd afgörande faktiska omständigheter. Under sitt arbete
har komitén vid upprepade tillfällen, i saknad af exakta uppgifter rörande
hithörande förhållanden, funnit det omöjligt att verkställa erforderliga utredningar
angående de vigtigaste frågor beträffande landets skogshushållning
och derför fått åtnöja sig med ungefärliga uppskattningar. Det
ligger i sakens natur, att ett sådant ovisshetstillstånd skall lägga väsentliga
hinder i vägen för hvarje arbete för en reform af skogslagstiftningen, särskildt
derigenom, att något allmänt föreställningssätt, angående hvad derutinnan
är af behofvet påkalladt, svårligen kan komma till stånd utan tillförlitlig
kännedom om de faktiska förhållandena i landets skogshushållning.

Den närmaste uppsigten öfver att skogsegaren iakttager sina ofvan
angifna skyldigheter, skulle vara anförtrodd åt en för hvarje län tillsatt
skogsvårdsstyrelse, hvars sammansättning och verksamhet här nedan skall
närmare angifvas. Någon befogenhet att direkt ingripa gent emot skogsegaren
skulle denna styrelse deremot icke ega, utan borde detta tillkomma
Konungens befallningshafvande, som, på anmälan af skogsvårdsstyrelsen,
skulle ega att förelägga skogsegaren att inom viss tid vidtaga de åtgärder,
som erfordrades för markens återställande i skogbärande skick. Såsom
tvångsmedel skulle Konungens befallningshafvande dervid hafva att använda
dels viten dels afverkningsförbud. Blefve det oaktadt de föreskrifna
åtgärderna till skogsmarkens bevarande icke inom ett år efter den
förelagda tidens utgång vidtagna, skulle skogsvårdsstyrelsen vara berättigad
att verkställa dessa åtgärder på den försumliges bekostnad. Emellertid torde
väl stundom svårigheter uppstå för skogsvårdsstyrelserna att utfå godtgörelse
för de omkostnader de sålunda skulle ikläda sig. Omtanken om
fastighetskreditens orubbade vidmakthållande synes nämligen förbjuda att
för dylika utlägg medgifva skogsvårdsstyrelse förmånsrätt i fastigheten.
I öfverensstämmelse med en antydan, som förekommer i Riksdagens und.
skrifvelse den 13 maj 1896, har komitén derför ansett sig böra såsom en
yttersta utväg föreslå, att skogsvårdsstyrelse, der den funne det mindre
rådligt att ådraga sig omkostnader för verkställande af de af jordegaren
eftersatta skogsvårdsarbeten, skulle vara berättigad att inleda ett förfarande,
hvars slutföljd kunde blifva den, att kronan medelst expropriation satte
sig i besittning af den ifrågavarande skogsmarken. På det att emellertid
denna möjlighet ej må innebära en lockande utsigt att få en öfverafverkad
och vanvårdad skogsegendom fördelaktigt realiserad, har ko Skogskoviitén.

122

mitén föreslagit, att expropriationsnämnden i dylika fall skulle bestämma
ersättningen efter det lägsta i orten gängse pris å dylik mark. Ivomitén
föreställer sig väl ej, att det synnerligen ofta skall blifva för det allmänna
lämpligt att begagna sig af denna rättighet, men redan möjligheten af eu
sådan påföljd för uraktlåtenhet att efterkomma Konungens befallningshafvandes
förelägganden torde kunna innebära en kraftig maning att ställa
sig desamma till efterrättelse,

Skogsvårds- Den skogsvärdsstyrelse, som, enligt hvad ofvan är nämndt, skulle finnas

styrelser, j hvarje län, skulle utgöras af landshöfdingen såsom ordförande samt i
regel två ledamöter, valde den ene af landstinget den andre af hushållningssällskapet.

I län, som är deladt i olika landstingsområden, eller der det finnes
mera än ett hushållningssällskap, skulle denna regel undergå den modifikation,
att hvar och en af dessa korporationer blefve representerad i skogsvård
sstyrelsen, med iakttagande deraf att antalet ombud för landsting och
antalet ombud från hushållningssällskap alltid blefve lika stort. För att
inför skogsvård sstyrelsen företräda den forstliga sakkunskapen skulle till
föredragande och sekreterare hos styrelsen af Kongl. Maj:t förordnas en
person, som fullgjort hvad som erfordras för vinnande af anställning såsom
tjensteman i skogsstaten. Aflöning skulle till denne utgå af statsmedel.
Såsom representant för det allmänna intresset skulle han tillika, vid förfall
för landshöfdingen, inträda såsom tillfällig ledamot i styrelsen.

Uppdraget att, på sätt ofvan är angifvet, hafva tillsyn och kontroll
öfver skötseln af de enskilda skogarne skulle icke vara skogsvårdsstyrelsernas
och de af dem antagne biträdens enda eller ens betydelsefullaste
uppgift. Fastmera skulle dessa styrelser söka främja och understödja den
enskilda skogshushållningen på alla sätt, som kunna anses lämpliga. 1
sådant afseende må här exempelvis anföras sådana åtgärder som att utbreda
kunskap angående rationel skogsvård; att bevilja bidrag, med eller
- utan återbetalningsskyldighet, för afdikning af skogsmark, hyggesrensning,
skogsodling, bildande eller utvidgning af härads- eller socknealliuänning;
att anställa tjensteman och betjente med uppgift att lemna enskilde jordegare
bistånd och råd vid skogsskötsel; att tillhandahålla skogsfrö och
plantor in. m.

Då skogsvårdsstyrelsen alltså skulle blifva det egentliga organet för
det kommunala arbetet i skogshushållningens intresse, borde den ock omhänderhafva
och förvalta alla medel, som af Kongl. Maj:t, landsting eller
hushållningssällskap anslås för detta ändamål.

Den allmänna författning, som kan komma att utfärdas angående
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, torde böra reglera blott hufvuddragen

123

af densamma. Detaljerade föreskrifter böra deremot lemnas i särskilda reglementen,
utfärdade af Kongl. Maj:t efter förslag af vederbörande styrelse, och
sedan landsting och hushållningssällskap blifvit i ärendet hörde. På sådant
sätt skulle behörig hänsyn kunna tagas till de stora skiljaktigheter, som förekomma
mellan de olika orternas skogsförhållanden. Genom des«a reglementen
kunde jemväl bemyndigande lemnas skogsvårdsstyrelse att, der sådant funnes
behöfligt, jemte de tjensteman och tillsyningsman, som af styrelsen anstäldes,
tillika utse erforderligt antal personer att inom de olika socknarne i länet
biträda styrelsen vid tillsynen öfver den enskilda skogsskötseln.

För att lemna en ungefärlig föreställning angående de kostnader den
sålunda föreslagna organisationen skulle medföra, har komitén upprättat
följande tablå.

Förslag till stat för skogsvårdsstyrelsernas tjenstemän och tillsyningsman.

Län.	Sekreterare.	Skogstjenstemän.	•i , Tillsyningsman.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Jemkande............. •	4,000	2,500	4 st.	4,000	10,500
Vesteinorrlands............	4,000	2,500	4 »	4,000	10,500
Gefleborgs............. •	4,000	2,500	,4 >	4,000	10,500
Kopparbergs ............•:	4,000	2,500	3 >	3,000	9,500
Vermlands . . . . . . . .... . .	4,000	2,500	4 >	4,000	10,500
Örebro...............	3,500	—	3 »	2,400	5,900
Vestmanlands < .: n . . < . w . . . •	3,500	—	3 >	2,400	5,900
Stockholms.............	3,500	—	3 .	2,400	5,900
Jönköpings .• . . , . . . . . .	3,500	—	3 >	2,400	5,900
Kronobergs . ,............	3,500	2,300	4 .	3,200	9,000
Kalmar . * . .... ..... . ;. • * .	3,500	—	3 »	2,400	5,900
Hallands..............	3,500	—	3 >	2,400	5,900
Göteborgs och Bohus.........	3,500	2,300	4 >	3,200	9,000
Elfsborgs..............	3,500	2,300	4 .	3,200	9,000
Skaraborgs . ... . ......	3,500	—	3 .	2,400	5,900
Östergötlands......t......	3,000	—	3 >	2,400	5,400
Upsala ..........	3,000	—	3 »	2,400	5,400
Södermanlands............	3,000	—	3 >	2,400	5,400
Blekinge...............	3,000	—	2 .	1,600	4,600
Kristianstads............	3,000	—	3 »	2,400	5,400
Malmöhus..............	3,000	—	2 >	1,600	4,600
Summa	21 st. 73,000	8 st. 19,400	08 st.	58,200	150,000

124

De olikheter, hvilka förekomma mellan länen, såväl i fråga om
tjenstemäns och betjentes antal som beträffande sekreterarnes löneförmåner,
finna sin naturliga förklaring i de stora skiljaktigheterna i länens ytvidd
och skogstillgångar.

Frånräknar man från detta förslags slutsumma, 150,600 kronor, kostnaden
för sekreterarnes aflöning, hvilken statsverket skulle vidkännas, så
återstår att fylla ett belopp af 77,600 kr. Man lärer väl emellertid så
mycket heldre kunna påräkna, att Riksdagen fortfarande anvisar det anslag
af 50,000 kronor, som sedan 1896 årligen beviljats för befrämjande af
skogsodling å enskild mark, som genom nu ifrågasatta anordningar den utgift
å 20,000 kronor, statsverket har att vidkännas för aflöning åt skogsingeniörer,
icke synes vidare blifva erforderlig. Vid nämnda anslag för
skogsodling är fästadt det vilkor, att statsbidrag icke må till något län utgå
med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap tillsammans
eller ettdera af dem för ändamålet beviljar. Det lärer väl ej kunna betviflas,
att landsting och hushållningssällskap skola med samma frikostighet som
hittills befrämja skogsvården. Under år 1897 anvisade de för detta ändamål
tillhopa 87,840 kronor. Under förutsättning att enahanda belopp för framtiden
kornme att utgå, skulle alltså, utöfver hvad som beräknats skola åtgå till
tjenstemäns och tillsyningsman aflöning, en summa af 60,240 kronor årligen
stå till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. Det lärer emellertid vara uppenbart
att de stora och magtpåliggande uppgifter, som skulle anförtros åt
dessa styrelser, icke kunna fyllas, med mindre de hafva att påräkna vida
större inkomster.

Skogsvårds- Den lämpligaste utvägen att bereda sådana har komitén funnit i ett

afgifter. un(jer de senare åren upprepade gånger framstäldt förslag, att trävaror
vid export skulle åläggas eu afgift, samt de derigenom inflytande medel
användas till skogsvårdens främjande. Denna tanke uttalades först af en
utaf landets mest betydande virkesexportörer, grosshandlaren N. G. Sörensen,
hvilken uti en år 1894 utgifven broschyr föreslog, att för hvarje standard
virke, som från riket utfördes, skulle erläggas en afgift af en krona till
en för landet gemensam skogsåterplanteringsfond. Inom en tid af fem år
skulle exportören ega att återfå det erlagda beloppet, emot uppvisande att
motsvarande jordområde blifvit skogsodladt. Frågan om en sådan exportafgift
förekom derefter vid 1895 års riksdag på grund af tvenne särskilda
motioner men föranledde icke någon åtgärd. I domånstyrelsens ofvan omförmälda
underdåniga utlåtande den 18 februari 1895 var emellertid detta
förslag upptaget. Jemte det styrelsen förordade förbud mot afverkning af
ungskog, anförde nämligen styrelsen, att en sådan lag ej medförde några
direkta åtgärder till förbättrande af den nuvarande skötseln af enskildes

125

skogar, om den än hindrade deras obegränsade vanvård. De åtgärder, som
från statens, landstingens och hushållningssällskapens sida vidtagits för den
enskilda skogsvårdens främjande, hade hittills visat sig i det stora hela föga
verksamma annat än i några få län. Blefve det åter möjligt att intressera
skogsegare för skogsvården derigenom, att deras utgifter för denna ersattes,
och kunde säkerhet vinnas derför, att i sådant afseende vidtagna åtgärder
blefve verkstälda på ett för ändamålet lämpligt sätt, hvilket torde ske
derigenom att arbetena utfördes under ledning och kontroll af i saken
förfarne personer, borde mycket kunna åstadkommas, och en utväg vara
funnen, som blefve för landet gagnelig. Om några afsevärda resultat
skulle vinnas, erfordrades emellertid tillgång å medel till ganska betydliga
belopp. Då statsanslag utöfver de nu anvisade ej härtill torde vara att
påräkna, fann styrelsen förslaget om exportafgift å trävaror, att användas
för skogsvårdsändamål, vara förtjent af all uppmärksamhet och höra tagas
i allvarligt öfvervägande. Visserligen skulle en sådan afgift i sista hand
drabba skogsegaren, som nödgades underkasta sig en mot afgiften svarande
minskning i priset å försäljningsvirket; men vid sådant förhållande läge
det ej heller något oegentligt deruti, att trävaruexportafgift måste betalas,
då denna uteslutande användes till skogsegarens eget bästa. Om derjemte
för trävaruexporteran de skogsegare förbehölles rätt att, efter anmälan inom
viss tid, genom arbeten å egen skog erhålla den erlagda afgiften restituerad,
med undantag af så stor del, som erfordrades för administrationskostnadernas
betäckande, torde afgiften, ehuru af tvång gifven, på ett säkert sätt
befrämja skogsegarens intressen. I sjelfva verket skulle härigenom komma
att tillämpas grundsatsen om skogsegares skyldighet att efter afverkning
sörja för återväxt — en grundsats, hvars tillämpning i en återväxtlag
ansetts vara synnerligen svår att bringa till efterlefnad men som i denna
form vore väsentligt lättare att genomföra. Styrelsen hemstälde derför, att
en exportafgift af 10 öre för kubikmetern skulle påläggas oarbetade, sågade
eller tillhuggna trävaror. Huruvida åter trämassefabrikationen borde vidkännas
en liknande afgift i förhållande till den virkesqvantitet, som densamma
konsumerade, ansåg styrelsen tillsvidare böra leinnas oafgjordt, då
denna industrigren vore jemförelsevis ny och särskildt inom de norra
orterna behöfde vinna stadga och utveckling. De genom exportafgifterna
inflytande medel skulle användas uteslutande för sådana ändamål, som
afsåge befrämjande af enskild skogsvård. Omtanken och bestyret med förvaltningen
och användningen af dessa medel ansåg styrelsen ej kunna uppdragas
åt någon redan befintlig länsmyndighet eller korporation, utan borde
en särskild skogsvårdsnämnd, bestående af landshöfdingen såsom ordförande
samt en skogsstatstjensteman och två af landstinget valda personer såsom

126

ledamöter, tillsättas i hvarje län. Trävaruexporterande skogsegare skulle
under vissa vilkor ega att såsom ersättning för de arbeten, han utfört för
skogsvården, återbekomma erlagd exportafgift intill 4/s af beloppet. I öfrigt
skulle afgifterna ingå till en allmän skogsvårdsfond, ur hvilken Kong]. Maj:t
i mån af tillgång egde att till de skilda länen anvisa anslag till understöd
för smärre skogsegares skogsvård samt för administrationskostnadernas
bestridande.

Öfver detta domänstyrelsens förslag infordrades yttranden från Konungens
befallningshafvande i länen och från landstingen. Förslaget afstyrktes
då af 15 landsting och 12 länstyrelser. Såsom hufvudskål för afstyrkandet
anfördes, dels att exportafgiften skulle medföra omfattande och kostsamma
anordningar, och dels att det vore mindre egentligt, att dessa afgifter, som
inflöte hufvudsakligen från vissa län, skulle komma skogsvården i öfriga
delar af landet till godo.

Hvad den första af dessa erinringar angår, torde den, om ock icke
saknande befogenhet gent emot domänstyrelsens hemställan, icke kunna tillmätas
någon synnerlig betydelse, derest, på sätt komitén föreslagit, förvaltningen
af de genom skogsvårdsafgifterna inflytande medel anförtros åt
skogsvårdsstyrelserna, hvilka man funnit böra inrättas och åt hvilka vigtiga
uppgifter blifvit öfverlemnade, äfven utan hänsyn till om dylika afgifter
komma att påläggas. Deremot synes det komitén bäst öfverensstämma med
rättvisans fordringar, att_ de skogsvårdsafgifter, som erlagts för virke, afverkadt
inom en ort, komma samma orts skogshushållning till godo. Om
denna grundsats genomföres, är det ock mindre behöfligt att medgifva
restitution af erlagd afgift, i den mån densamma kan anses motsvaras af
utförda skogshushållningsarbeten. Ty under den förutsättningen kan man
tvifvelsutan påräkna, att den med ortens skogsförhållanden förHogna skogsvårdsstyrelsen
vid utlemnande af bidrag till enskilde skogsegare tillser, att
behörig hänsyn tages till hvad billigheten härutinnan kräfver. Komitén
har således föreslagit, att de genom skogsvårdsafgifterna inflytande belopp
skola fördelas emellan länen efter den virkesmängd, som för tillverkning
af de utförda varorna blifvit inom de skilda länen afverkad. Komiténs
förslag skiljer sig från domänstyrelsens äfven derutinnan, att komitén ansett
afgift böra åsättas äfven trämassa i proportion af virkesåtgången dertill,
då vid trämassetillverkningen en betydande myckenhet skog oftast i dess
växtligaste ålder förbrukas.

För att få eu ungefärlig föreställning om, hvilka belopp genom
åsättande af en sådan skogsvårdsafgift skulle inflyta, har komitén verkstält
en beräkning af hvad den, tillämpad på 1896 års export af trävaror och
trämassa, skulle hafva inbringat. Beräkningen anger en totalsumma för

127

hela riket af omkring 688,000 kronor. Dervid har dock utförseln från
Gotlands, Vesterbottens och Norrbottens län medtagits. Så länge emellertid
för dessa län särskilda restriktiva skogslagar förblifva gällande, synes
icke någon skogsvårdsafgift böra drabba de inom dem afverkade trävaror,
helst komitén icke ifrågasatt, att skogsvårdsstyrelser skola finnas derstädes.
Väl kan man säga, att särskilt för skogsegarne inom Vesterbottens och
Norrbottens län skogsvårdsafgiftens tillämpande skulle kunna anses medföra
betydande fördelar, i det att en stor del af det virke, som utföres derifrån,
afverkats å kronans skogar, under det att skogsvårdsafgiften skulle
användas uteslutande till fromma för den enskilda skogshushållningen, samt
det icke lärer vara tvifvelaktigt, att de genom en sådan afgift. inflytande
medel i dessa län skulle kunna få en synnerligen god användning genom
afdikning af vattensjuk skogsmark. Äfven är obestridligt, att det i en
viss grad innebär en oegentlighet, att trävaruexportören i dessa län undgår
att erlägga en afgift, som hans yrkesbröder i angränsande orter
hafva att vidkännas. Men komitén har så mycket mindre kunnat på grund
af dessa omständigheter öfvergifva grundsatsen, att skogsvård safgiftern a
böra utgå allenast i samband med tillämpningen af den af komitén föreslagna
lagstiftning om den enskilda skogshushållningen, som komitén, på
sätt ofvan är angifvet, hyser den föreställning, att den nu för våra nordligaste
län gällande dimension slagen inom en icke allt för långt aflägsen
framtid skall genom förhållandenas egen makt utbytas mot en mera tidsenlig
lagstiftning.

För de trävaror, som utföras från sist omförmälda tre län, skulle
alltså skogsvårdsafgift ej erläggas. Men härtill kommer, att råmaterialet
till en del af de trävaror, som utskeppas från Vesternorrlands län, otvifvelaktigt
härstammar från de två nordligaste länen och delvis äfven från
Finland. Likaså lärer icke så litet norskt virke flottas i Tryssildselfven
och Klarelfven samt derefter förädlas vid vermländska sågverk. För den
försågade eller eljest bearbetade varan komme ifrågavarande afgift i allt
fall att uppbäras; men torde det böra medgifvas exportören att derför
erhålla restitution, derest han på tillfredsställande sätt kan visa, att virket
härrör från ort inom eller utom riket, för hvilken föreskriften om exportafgift
ej gäller.

Har man på detta sätt faststält den behållna inkomsten af exportafgiften
— och med ledning af de tabeller, som bifogats komiténs betänkande,
torde denna kunna skattas till omkring 580,000 kronor;— så återstår att finna
en pålitlig grund för dess fördelning. Att man härvid ej kan begagna sig af
de jemförelsevis lätt tillgängliga siffrorna angående trävaruutförselns belopp
från de olika länen, följer af den redan antydda omständigheten, att det virke,

128

Upplåtelse
af afverkningsrätt

till skog.

som afverkas inom ett län, mycket ofta har sin naturliga utskeppningsort
inom annat län. Det kunde då sättas i fråga att — under antagande att
trävaruexporten från de olika orterna i allmänhet vore afpassad efter ortens
skogsareal — lägga ytvidden af länens i enskild besittning befintliga skogsmark
till grund för fördelningen. Då emellertid åtskilliga omständigheter
synas göra nyssnämnda antagande mindre sannolikt, har komitén från
landets mera betydande trävaruexportörer införskaffat upplysningar angående
beloppet af det virke de utföra och de orter, från hvilka detta
virke härstammar. De uppgifter, som sålunda till komitén inkommit,
omfatta icke mindre än 86 procent af rikets hela trävaruexport enligt den
officiela statistiken och torde sålunda kunna anses gifva pålitlig upplysning
om den proportion, hvari de olika länen bidraga till rikets utförsel
af skogsprodukter. Komitén har låtit i tabellarisk form utarbeta dessa
uppgifter, ordnade efter de olika exportdistrikten (Tab. X.), samt likaledes
sammanfatta dem efter de olika länen och dervid fogat beräkning huru
en fördelning af skogsvårdsafgiften, åsatt enligt de af komitén föreslagna
grunder, skulle utfalla, dels efter länens skogsareal, dels efter den exporterade
virkesmängden {Talj. U.). Häraf framgår, att resultatet blifvit mycket
olika, allt efter som den ena eller andra delningsgrunden kommit till användning.
Då komitén icke kunnat vara i tvekan om, att den senare är
principielt rigtigare, har komitén ansett sig böra föreslå, att, derest den
ifrågastälda skogsvårdsafgiften blefve åsatt, de derigenom inflytande medel
skulle fördelas mellan länen enligt den proportion, som framgår af den
sålunda verkstälda fördelningen efter virkesmängd. Då emellertid det förhållande,
hvari de olika länen bidraga till trävaruexporten, i framtiden
torde komma att undergå vexlingar, har komitén föreslagit, att detta förhållande
må af Kongl. Maj:t fastställas att gälla för fem år i sender.
Sistnämnde tidrymd är vald med hänsyn dertill, att det för ett sådant
fastställande erforderliga statistiska material skall kunna hemtas ur landshöfdingarnes
femårsberättelser.

Der skogsegaren åt annan person upplåter rätt att under längre
eller kortare tid bedrifva afverkning å skogen, medför detta ofta särskilda
anledningar till vanskötsel af densamma. Jordegaren är utestängd från
förvaltning och vård af skogen och kan sålunda ej tillse, vare sig att vid
afverkningen och utdrifningen nödig varsamhet iakttages, eller att efter
afverkningen hyggena rensas och marken i öfrigt så behandlas, att nöjaktig
återväxt kan uppstå. Innehafvaren af afverkningsrätten åter har icke
något intresse för hurudant skogens tillstånd blir, efter det den i upplåtelsehandlingen
stadgade tid utlupit. Att, såsom särskildt i Norge under förhandlingar
i skogsfrågan föreslagits, förbjuda sådana aftal, måste emeller -

129

tid anses såsom mindre lämpligt. De hafva sitt ekonomiska berättigande
derutinnan, att skogsköparen i allmänhet dels har lättare än jordegaren att
anskaffa det rörliga kapital, som erfordras för att lega arbetsfolk och anordna
afverkning, utdrifning och flottning, dels jemväl bättre känner trävarumarknadens
ställning och i följd deraf förstår aptera virket så, att
det betingar det högsta möjliga pris. Dylika upplåtelser hafva i regel
skäligen olika karaktär, å ena sidan, i Norrland och Dalarne, å andra sidan,
i mellersta och södra landskapen. I de nordliga delarne af landet äro i
allmänhet de stora sågverken innehafvare af afverkningskontrakten, hvilka
afslutits på så lång tid, som i lagen varit medgifvet. Det var egentligen
först vid midten af århundradet, som de började i större skala sluta dylika
kontrakt för att tillförsäkra sina verk erforderlig tillgång på timmer. Aftalen
slötos vanligen på 50 år, den längsta tid, som af lagen var medgifven
för nyttjanderätt till fast egendom. Än omfattade de all skog, som fanns
å hemmanets eller byns mark, än och vanligare vissa värdefullare dimensioner.
I mån af sågverksrörelsens utveckling hafva sådana aftal vunnit
allt mera utbredning, så att de nu på många orter omfatta en väsentlig
del af de enskilda skogarne. Sedan numera genom lagen angående tiden för
nyttjanderättsaftals bestånd den 25 april 1889 blifvit stadgadt, att aftal,
som allenast eller hufvudsakligen afser upplåtelse af rätt till afverkning af
skog annorledes än till husbehof, ej gäller öfver tjugo år, föredraga emellertid
sågverksegarne flerstädes att, der tillfälle dertill gifves, med eganderätt
förvärfva hemman, som hafva någon ansenligare skogstil Igång.

I mellersta och sydliga delarne af landet är det åter vanligen den tillfällige
skogsspekulanten, som förskaffar sig dylika upplåtelser, vanligen för
några få år men omfattande allt det virke, som finnes på det upplåtna
området. Marken blir då inom kortaste möjliga tid kalhuggen och virket försågas
medelst eu lokomobilsåg, som snart flyttas för att tjenstgöra på någon
annan liten skogspark. Hvar och en af dessa former af skogsupplåtelse
medför sina särskilda vådor för skogshushållningen. En öfver lång tid
utsträckt afverkningsrätt, afseende allenast timmerdimensioner, framkallar
en ofta återkommande blädning, som ej lemnar det utglesnade skogsbeståndet
tid att åter sluta sig; den kortvariga men obegränsade afverkningsrätten
föranleder en brådstörtad kalhuggning, utan tanke på qvarlemnande af fröträd
eller andra åtgärder för skogens föryngring.

Det är derför att förutse, att särskilda svårigheter och jemförelsevis
betydande kostnader skola uppstå för att åter försätta på sådant sätt afverkade
skogar i nöjaktigt skick. Komitön har derför ansett det höra
åläggas skogsegare, som till annan person upplåter afverkningsrätt å sin
skog, att, såsom säkerhet för de utgifter, som derigenom kunna tillskyndas

Skogakomitm. 1. 1

130

länets skogsvårdsväsende, hos skogsvårdsstyrelsen nedsätta ett penningebelopp,
motsvarande en tiondedel af den köpeskilling, han betingat sig för
upplåtelsen, dock minst 10 kronor per hektar af det område, som aftalet
afser. Om efter det 15 år förflutit, från det penningarne blefvo nedsatta,
den mark upplåtelsen afsåg befinnes försedd med nöjaktig återväxt, utan
att skogsvårdsstyrelsen behöft ingripa, skulle jordegaren eller hans rättsinnehafvare
vara berättigad att återfå det nedsatta beloppet med upplupen
ränta, liden är vald med hänsyn dertill, att komitén, på sätt nedan
kommer att omförmälas, anser, att dylika aftal ej böra gälla under mera
än fein år. Der den upplåtna afverkningsrätten omfattar blott viss gröfre
dimension, har komiten ansett dels kostnaderna, som kunna förutses för
skogsmarkens efterföljande behandling, vara mindre, dels den återstående
virkesmassan utgöra en tillräcklig tillgång, för att någon förlust för skogsvårdsstyrelsen
icke skall vara att befara, och för den skull funnit skogsegaren
kunna befrias från den föreslagna nedsättningsskyldigheten.

Med tillämpning af den uppfattning komitén sålunda uttalat angående
eu allmän lagstiftning rörande hushållningen med de enskilda skogarne
i landet, för så vidt de icke äro föremål för gällande lokala lagar, har
komitén utarbetat följande lagförslag, nämligen:

Förslag till lag angående vården af enskildes skogar (se sid. 161).

Förslag till förordning angående skogsvärdsstyrelser (se sid. 166).

Förslag till lag angående skogsvårdsafgifter (se sid. 169): och

Förslag till lag angående skyldighet för skogsegare att vid. upplåtelse
af rätt till skogsafverkning nedsätta visst penningebelopp (se sid. 171).

Jemte det komitén sålunda ansett, att lagstiftningen borde i nu
angifven riktning ingripa till främjande af den enskilda skogshushållningen
i alla de delar af landet, för hvilka särskilda skogslagar ej redan äro
gällande, har komitén tillika fästat sin uppmärksamhet på åtskilliga inom
hela riket i större eller mindre utsträckning förekommande förhållanden,
som lägga hinder i vägen för skogsskötselns rationela ordnande. Skulle
dessa hinder kunna genom lagstiftningens mellankomst undanrödjas eller
försvagas, så finnes naturligtvis ingen anledning att undanhålla någon
landsdel en sådan förmån. De åtgärder, komitén i sådant afseende kommer
att föreslå, skulle alltså lika tillämpas för hela landet.

Tiden för I annat sammanhang har komitén nyss omnämnt de olägenheter,

rät t saft als som de brukliga upplåtelserna af rätt till skogsafverkning. Det

bestånd.

131

ligger i sakens natur, att dessa olägenheter blifva större och svårare att
afhjelpa, i den man afverkningsaftalet är utsträckt till en längre tidrymd.

Såsom redan är omförmäldt, gälde vid den tid, då dylika upplåtelser
började komma i allmänt bruk, för dem likasom för andra aftal
angående nyttjanderätt till fast egendom på landet, att de icke fingo gälla
för längre tid än femtio år. Den s. k. norrlandskomitén fann emellertid
en inskränkning i rättigheten att på detta sätt upplåta mark för skogsbruk
»icke allenast vara af tillståndet inom Norrland rättfärdigad utan
med tvingande makt påkallad». Komitén ansåg det derför vara en angelägenhet
af framstående vigt, att tiden för dylika upplåtelser begränsades,
sä att åtminstone en efterkommande hemmansegare, som önskade sjelf
öfvertaga hushållningen med sin skog, icke skulle genom föregående aftal
allt för länge hindras derifrån. I sådant syfte föreslogs, bland annat,
att upplåtelse af afverkningsrätt till skog på viss tid, utan att jorden
tillika afsöndrades, ej finge ske för längre tid än högst tio år.

Skogsstyrelsen, som afgaf underdånigt yttrande öfver komiténs betänkande
och förslag, fann väl eu inskränkning af den tid, hvarunder afverkningsrätt
finge upplåtas, behöflig, men ansåg att denna tid borde bestämmas
till tjugu år. Såsom hufvudskål derför anfördes, att för tillgodogörande
af skogstillgångarne ofta fordrades så betydande kostnader i och
för utdrifning, strömrensning och flottning, att köparen, för att jemte
skälig vinst erhålla godtgörelse för dessa, kunde vara i behof af en så
lång afverkningstid. Frågan fick emellertid hvila, ehuru domänstyrelsen i
sitt ofvan anmärkta, den 26 maj 1885 afgifna utlåtande, under åberopande
af de skäl, som anförts af den norrländska skogskomitén, hemstälde, att
Kong!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida förslag borde utarbetas
till lag om inskränkning af tiden för skogs upplåtande till nyttjande.
Sedan "emellertid 1888 års riksdag, i anledning af enskild motion i ämnet, i
underdånig skrifvelse den 11 april sistnämnda år anhållit, att Ivongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring i gällande bestämmelser om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd,
att aftal om afverkningsrätt till skog icke finge gälla för längre tid än
högst tjugu år, afgaf Kongl. Maj:t till följande års riksdag proposition i
öfverensstämmelse med nyssnämnda hemställan. Riksdagen biföll denna
proposition, och under den 25 april 1889 utfärdades nu gällande lag
angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd. Genom denna har längst
tillåtna tiden för aftal, som allenast eller hufvudsakligen afser upplåtelse
af rätt till utverkning af skog annorledes än till husbehof, bestämts till
tjugu år.

132

Det torde emellertid ej kunna bestridas, att denna tid är allt för
lång, särskild! med hänsyn dertill att den medgifver, att skogen mera än
en gång genomblädas. En sådan upprepad utplockning af det gröfre
virket, under det att, i följd af förhållandets natur, hvarken köpare eller
säljare egnar någon egentlig omvårdnad åt skogen, kan nämligen ej undgå
att medföra skadliga verkningar. Också har det under de senare åren
blifvit allt vanligare, att vid de nya upplåtelser af ifrågavarande slag,
som komma till stånd, afverkningstiden sättes till allenast fem år eller
derunder. Komitén anser derför, att den längst tillåtna tiden för dylika
aftals bestånd bör betydligt nedsättas. Den af skogsstyrelsen vid granskning
af norrländska skogskomiténs förslag framstälda betänklighet kan
numera icke tillmätas någon synnerligen stor betydelse. Flottleder och
vägar hafva sedan dess blifvit ordnade så, att de orter »inom landet icke
lära vara många, der icke en skogsköpare skall vara i stånd att inom eu
vida kortare tid, än den skogsstyrelsen fann erforderlig, ur skogen uttaga
full ersättning för- och skälig vinst å hvad han nödgats utlägga för att
tillgodogöra sig virkestillgången. Under sådana förhållanden anser komitén
den ifrågavarande längsta tiden böra sättas till fem år.

Skogsservi- Den genom lagen den 25 april 1889 åvägabragta inskränkning i tiden
tuter'' för nyttjanderättsaftals bestånd gäller allenast upplåtelser, som afse andra
ändamål än den berättigades husbehof. Rättigheter att å hemmans eller
bys skog njuta skogsfång till husbehof kunna fortfarande upplåtas för
alltid, på lifstid eller på femtio år. Vanligen sker sådant i sammanhang
med afsöndring af en jordlägenhet. Tillika inrymmes då i regeln rätt
till mulbete å stamhemmanets skog. Sådana rättigheter till skogsbruk
tillkomma ofta äfven i följd af gammal häfd ett hemman eller en by å
annat hemmans eller annan bys mark. Särdeles vanliga äro dylika
mulbetesrättigheter inom vidsträckta trakter af Gefleborgs län.

Det ligger i öppen dag, huru hinderliga dessa sJcogsservituter skola
vara för införande af en rationel skogshushållning. Ny ttjanderätten är i
regeln icke inskränkt till viss del af skogen. Ännu mera sällan är den
berättigade vid dess utöfning i någon mån beroende af skogsegarens anvisning.
Husbehofsvirket uttages derför, der det faller sig beqvämligast,
utan hänsyn till skogshushållningens kraf. Egare af skog, hvarå annan
har oinskränkt rätt till mulbete, är deraf förhindrad att, om så skulle
erfordras, för skogssådd, plantering eller annat af skogsvården påkalladt
ändamål afstånga ens den obetydligaste del af marken. Äfven der allenast
naturlig föryngring af skogen kommer i fråga, lider ungskogen mycket af
mulbetet, innan den hunnit växa undan kreaturens bett. De olägenheter,
som sålunda medfölja skogsservituterna, äro redan högst betydande. Ännu

133

känbarare blifva de, om, på sätt komitén föreslagit, ganska vidtgående
skyldigheter i afseende å skogens vård och föryngring åläggas skogsegaren,
och denne blir utsatt för allvarliga påföljder i händelse af uraktlåtenhet
att fullgöra samma skyldigheter. Det blir då en oafvislig pligt för lagstiftaren
att söka undanrödja de hinder, som ställa sig i vägen för fullgörandet
af den anbefalda skogsvården.

Den första och enklaste åtgärden är dervid att tillse, att nya skogsservituter,
som kunna komma till stånd, blifva till tiden begränsade. I
sådant afseende föreslår komitén, att dylika rättigheter icke må upplåtas
annat än på lifstid eller på högst trettio år.

Men dervid kan man ej stanna. Att söka regelbinda och begränsa
de redan gällande skogsservituterna samt bereda skogsegarne möjlighet att
aflösa desamma har öfverallt funnits vara en af den nutida skogslagstiftningens
vigtigaste uppgifter. Särskildt har mycken uppmärksamhet
egnats häråt i Norge, hvars skogar, såväl de allmänna som de enskilda,
varit och fortfarande äro i hög grad belastade med dylika bruksrättigheter.

I den svenska lagstiftningen är denna angelägenhet tillgodosedd
allenast genom §§ 76 och 77 i skiftesstadgan, hvarest lemnas föreskifter
om huru skall förfaras, då hemman eller by eger rätt till skogsfång, mulbete
eller annat dylikt begagnande å annat hemman eller annan bys mark,
samt det hemman eller den by, å hvars mark den last ligger, vill vid
skifte få denna rättighet utbruten. Trots den utväg, som sålunda blifvit
beredd för skogsmarkens egare att frigöra sig från dylika servituter, hafva
dessa emellertid ofta vid skiftena lemnats orubbade. Behofvet att bereda
möjlighet att utbryta sådana servituter, äfven sedan laga skifte blifvit
faststäldt, likasom att i allmänhet tillerkänna jordegare vidsträcktare vitsord
i syftning att varda befriad från dylik skogsrättighet har ock länge varit
insedt och uttaladt. Såväl'' 1855 års skogskomité som nordandskomitén
framstälde förslag i detta syfte. Äfven Rikets Ständer yttrade sig i
underdånig skrifvelse den 25 november 1863 i samma riktning.

De kraf på ordnande af dessa förhållanden, som sålunda tid efter
annan framstälts, hafva numera vunnit ökadt berättigande på grund af
skogsprodukternas stegrade värde och de högre fordringar, som samfundet
måste ställa på den enskilda skogshushållningen. Komitén anser derför,
att, der hemman eller lägenhet har till tiden obegränsad rätt till skogsfång
eller mulbete å annans skog, dennas egare skall vara berättigad att aflösa
sådant servitut genom utbrytning af mark efter de i skiftesstadgan faststälda
grunder, äfven utan sammanhang med laga skifte och utan hinder
deraf, att sådant skifte å hans egor förut blifvit faststäldt.

134

1 nu angifva syfte har komité» utarbetat dels förslag till erforderlig
ändring i skiftesstadgan, hvarom här nedan skall vidare förmälas, dels

Fördag till lag angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd (se
sid. 173).

Skogsmarks I nära sammanhang med nyss afhandlade ämne stå vissa hinder

re ande. fgr skogshushållningen, som följa af nu gällande regler angående egors fredande
för skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet. Visserligen
är i § 1 af den i detta ämne den 21 december 1857 utfärdade författning
uttalad den allmänna grundsats, att enhvar är pligtig att om sina
hemdjur hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma på annans egor,
men denna grundsats är underkastad väsentliga inskränkningar genom
stängselvitsordet och föreskriften att egor, som å båda sidor utgöras af
skog, utmark eller beteshage samt ej äro från hvarandra afstängda, skola
anses vara upplåtna till gemensamt mulbete. Det ligger i öppen dag, att
en tillämpning af nyss anförda hufvudregel utan hvarje modifikation skulle
lända till skogshushållningens fromma, såväl genom besparing af hägnadsvirke
som genom skogsåterväxtens fredande. Å andra sidan kan med
skål betviflas, att under nu rådande förhållanden en så genomgripande
förändring låter sig genomföras. Komitén har derför inskränkt sig till
att härutinnan föreslå, att betande af getter och får, såsom särskildt skadligt
för återväxten, i allmänhet förbjudes på skogsmark, som är upplåten
till gemensamt mulbete, samt att kreatursegare förpligtas taga sådan vård
om sina . djur, att de ej inkomma å möjligen befintliga kulturfält å dylik
mark. Sistnämnda stadgande är betingadt deraf, att i § 5 mom. 1 af
gällande stängsellag är föreskrifvet, att, der egor, emellan hvilka stängas
skall, å båda sidor utgöras af skog, utmark eller beteshage, och ena sidan
märkeligen betungas af stängsel!] utan motsvarande nytta, deltagandet i
stängselskyldigheten må nedsättas för den, som ej sjelf begagnat sig af
sitt stängselvitsord, samt således falla med ökad tyngd på den, som vill
stänga. Om nu en granne, vare sig af fri vilja eller på grund af föreläggande,
verkställer skogsodling å mark, som ej är från grannarnes afstängd
och således anses upplåten till gemensamt mulbete, så är det endast
han, som har intresse af att påfordra stängsel, och han kan alltså åläggas
att till större delen bekosta densamma. Erkännes åter den naturliga förpligtelse»
för kreatursegare att hålla sådan vård om sina djur, att de ej
inkomma på skogsodling, så blir det deras sak att, om de finna sådant
fördelaktigt, begagna sig af stängselvitsordet, hvadan egaren af det skogs -

135

odlade området icke kan åläggas att till mera än hälften deltaga i stängselkostnaden.
Sannolika följden af ett dylikt stadgande torde emellertid i
allmänhet blifva den, att grannarne sluta förening om stängsel kring kulturfält
hellre än att från hvarandra afstånga de till gemensamt mulbete
upplåtna skogsskiftena.

Komitén har med tillämpning af denna grundsats utarbetat Förslag
till lag angående ändring i Kongl. förordningen om egors fredande
emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet den
21 december 1837 (se sid. 174).

Komitén har vid uppgörandet af förslag till lagstiftning angående Fjell- och
den enskilda skogshushållningen utgått från den allmänna uppfattning, att
enligt rådande föreställningssätt skogsegaren bör hafva frihet att tillgodogöra
sig det befintliga skogskapitalet utan hänsyn till uthållig afkastning,
blott med den inskränkning att skogens föryngring icke äfventyras. Der
emellertid i följd af särskilda naturförhållanden skogsföryngringen är förenad
med synnerliga svårigheter, som stegras i den mån de uppväxande
plantorna sakna skydd af äldre skog, der är en efter rationella grunder
ordnad afverkning det enda medlet att bibehålla skogsmarkens reproduktionsförmåga.
Det kan ej betviflas, att staten eger rätt och pligt att i
sådana fall ingripa för att förhindra, att betydande områden förvandlas till
skoglösa ödemarker, utan möjlighet att återvinnas för landets produktion.

Sådana förhållanden råda i vårt land särskildt i närheten af fjellen. Utglesnas
der befintliga skogar i någon högre grad, så förstöras de yngre
plantorna af fjellvindar, och marken undergår vanligen derjemte en försumpning,
som gör den otjenlig till skogsbörd. 1 följd häraf flyttar sig
då barrskogsgränsen allt lägre ned på fjellsidorna. På sått är omförmäldt
i sammanhang med redogörelsen för skogarnes tillstånd, åtnjuter en stor
del af landets fjellområde i gällande lagstiftning och i statens skogsinnehaf
ett nöjaktigt skydd mot denna fara. Inom Jemtlands län är den deremot
flerstädes för handen. Komitén har derför funnit nödigt att för dylika
trakter föreslå eu undantagslagstiftning, enligt hvilken Kongl. Maj:t skulle
ega att på framställning af vederbörande skogsvårdsstyrelse och efter det
erforderliga undersökningar blifvit verkstälda, för de skogar, der sådant af
nu anförda skäl befinnes erforderligt, stadga att afverkning annorledes än
till husbehof icke får ega rum annat än efter utsyning af skogsstatens
tjensteman. På det att den sålunda föreslagna inskränkning i dispositions -

136

rätten till skogen ej skall blifva större än behofvet krafvel'', samt skogSegaren
kunna utan förlust träffa anordningar för virkets utdrifning och
framflottande, har komitén dock ansett honom böra vara berättigad att på
en gång erhålla utstämpling för flera år i så stor utsträckning, som är
förenligt med skogens föryngring och framtida bestånd.

I vissa fall kan en i fjelltrakt, vid hafsstrand eller annat exponeradt
läge befintlig skog vara af så stor betydelse såsom skydd för den kringliggande
nejden och på samma gång sjelf vara utsatt för så ogynsamma
inflytanden, att en ännu mera konservativ hushållning för densamma måste
föreskrifvas. Inskränkningen i egarens dispositionsrätt är i sådana fall af
synnerligen genomgripande art och tillkommen hufvudsakligen i allmänt
intresse. Det synes derför billigt, att staten, der egaren ej är villig
underkasta sig samma inskränkning, i vanlig ordning exproprierar skogen,
helst denna grundsats redan vunnit tillämpning i gällande lagstiftning
rörande flygsandsfält.

I enlighet med dessa grundsatser har komitén utarbetat bilagda

Förslag till lag angående fjellskogar och skyddsskogar (se sid. 175).

Samfälda Genom de föreskrifter och åtgärder, som sålunda föreslagits till

skogar, skogshushållningens främjande, vågar komitén väl hoppas, att något skulle
vara uträttadt till afvärjande af de faror, som hota af pågående skogsförödelse.
Att komitén emellertid icke föreställer sig, att de i enskild besittning
varande skogarne derigenom skulle tillförsäkras en fullt tillfredsställande
vård, torde tydligt nog framgå af den uppfattning härutinnan,
som blifvit uttryckt på flera ställen i betänkandet. Men de skäl, som
kunna anföras mot att i vidare mån, än det allmänna tänkesättet kan
anses godkänna, ingripa i den enskilde egarens förvaltning af skogen, äro
af sådan vigt, att det ej bör ifrågakomma att i strid mot dem söka framtvinga
den regelbundna hushållning å de enskilda skogarne, som ensam
kan fullt tillgodose samhällets kraf. Dessa betänkligheter gälla dock företrädesvis
skogar, som äro i en egares hand. Utgör en skog en samfäld
egendom för flere eller färre delegare, synas principiela hinder icke böra
möta att medgifva ett flertal af dem att vidtaga ett för framtiden
bindande förfogande, hvarigenom samfälligheten förblifver orubbad samt
under offentlig kontroll skötes på ett för alla delegarne betryggande sätt.
Att bereda möjlighet härför är så mycket önskligare, som erfarenheten
ådagalagt, att efter skogarnes skiftande skogssköflingen i många delar af

137

landet blifvit större än förut, och att en ändamålsenlig skogshushållning
deraf försvåras. Att på de små och oformliga skogslotter, hvilka till följd
af skiften understundom tillfalla hvarje delegare, införa en regelbunden
hushållning är i de flesta fall omöjligt och, der det kan ske, är det föga
sannolikt, att egaren kan eller vill underkasta sig dermed förenade utgifter.
Bibehålies deremot skogen oskiftad och innehar den någorlunda
betydlig vidd, kan en regelbunden skogshushållning med vida mindre
svårigheter och kostnader derå införas. Väl hafva de oskiftade skogarne
ofta blifvit illa skötta, men kunde man utbyta den oordnade samegendom,
de varit underkastade, mot en förvaltning, grundad på hushållningsplan
och förd under kontroll af skogsstatens tjensteman, så kunde man hafva
skäl att vänta, att dessa skogar skulle komma i åtnjutande af en jemförelsevis
god vård. Och om befolkningen i allt vidare kretsar vinner
erfarenhet om fördelarne af en sådan skogshushållning, torde man deraf
kunna hoppas afsevärda fördelar, måhända sträckande sig långt öfver
skogshushållningens gränser.

Komitén har derför ansett gällande skiftesstadga böra ändras derhän,
att delegare i oskiftad! skifteslag eller by skola vara berättigade att,
allt under förutsättning att intecknings- eller nyttjanderättsinnehafvares
rätt deraf ej förnärmas, afsätta viss del af skogsområdet för att såsom en
skifteslagets eller byns samfälda egendom för framtiden bibehållas oförminskad,
derest minst halfva antalet delegare äro ense derom och desse
tillika ega mera än skifteslagets eller byns halfva skattetal. Samma
möjlighet skulle stå öppen beträffande oskiftad skogsmark, som vid laga
skifte blifvit undantagen för delegarnes gemensamma begagnande. Dock
borde af nära till hands liggande skäl icke allt för obetydliga sådana
gemensamhetsskogar få bildas.

För dessa skogars förvaltning borde reglementen utfärdas af Konungens
befallningshafvande enligt af Kongl. Maj:t faststälda grunder; och skulle
skogsstatstjenstemännen hafva tillsyn öfver hushållningen å desamma.

Men komitén har ansett, att hinder icke heller bör möta för egare af
redan skiftade, eller till olika byar och hemman hörande skogar att, om
de alla derom äro ense, sammanföra sina skogslotter till en dylik gemensamhetsskog.
Väl lära till en början de fall ej blifva många, då flere
egare på det sättet förena sig om att för framtiden frivilligt inskränka sin
förfoganderätt öfver skogen. Men anledningar kunna dock tänkas, som
gjorde dem dertill benägna. Särskild! synes ej osannolikt, att föreningar
af skogsegare, som på detta sätt skulle vilja befästa eganderätten till sina
hemman, äfvensom en och annan om skogsvården nitälskande egare af
flere angränsande fastigheter, i syfte att för framtiden bevara resultaten

1 s

tfkogskomitén. I. 10

138

Sammanfattning.

af hvad han i skogshushållningens tjenst uträttat, skulle vilja begagna sig
af denna utväg. Och redan att en form för bildande af samfälda skogar
finnes, innebär i sig afsevärda utvecklingsmöjligheter.

Af nu angifna skäl och på de grunder komitén här ofvan anfört
rörande rätt att aflösa skogsservituter, har komitén utarbetat

Förslag till lag angående ändring af §§ 2, 76 och 78 af Kongl.
Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket den 9 november 1866 (se
sid. 177), och V

Förslag till lag angående bildande och förvaltning af samfälda
skogar (se sid. 179).

Under hänvisande till hvad i det underdåniga betänkandet blifvit
anfördt får komitén alltså hemställa:

1:°) att för ökande af statsskogarne inköp af skogsmark fortfarande
må ega rum i så stor utsträckning, som är förenlig
med försigtig statshushållning, samt att för beredande af
medel härtill

a) sådana kronans jordbruksfastigheter, för hvilkas bibehållande
ej särskilda skäl tala, försäljas, oberoende af deras
storlek,

b) under år, då statsinkomsterna flöda rikligt, betydande belopp
af skogsmedlen anvisas till inköp af skogsmark, och

c) åt domänstyrelsen uppdrages att, sedan hushållningsplaner
blifvit faststälda för inköpta skogsegendomar, till Kongl.
Maj:t göra framställning om försäljning af till dessa egendomar
hörande inegojord.

{Motiv se sid. 94—98.)

2:o) att författningar antagas och utfärdas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de vid betänkandet fogade förslag, nämligen:

Förordning ang. ändringar i Kongl. Maj:ts nådiga förordning
ang. hushållningen med de allmänna skogarne i riket
den 26 januari 1894 (se sid. 140);

Förordning ang. förvaltningen af städernas skogar (se sid. 149);

139

Förordning ang. förvaltningen af sockneallmänningarne och
besparingsskogarne i Kopparbergs och Gefleborgs län (se
sid. 152);

Förordning ang. afgäld för utsyning af virke inom de sex
norra länen (se sid. 155);

Förordning ang. åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afverkning å ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens
län (se sid. 156);

Lag ang. vården af enskildes skogar (se sid. 161);

Förordning ang. skogsvårdsstyrelser (se sid. 166);

Lag ang. skogsvårdsafgifter (se sid. 169);

Lag ang. skyldighet för skogsegare att vid upplåtelse af rätt
till skogsafverkning nedsätta visst penningebelopp (se
sid. 171); ''■

Lag ang. tiden till nyttj anderätts aftala bestånd (se sid. 173);

Lag ang. ändring i Kongl. Maj:ts nådiga förordning om egors
fredande emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet
den 21 december 1857 (se sid. 174);

Lag ang. fjellskogar och skyddsskogar (se sid. 175);

Lag ang. ändring af §§ 2, 76 och och 78 af Kongl. Maj:t.s
förnyade nådiga stadga om skiftesverket den 9 november
1866 (se sid. 177); och

Lag ang. allmänningsskogars bildande (se sid. 179).

140

, • i; r v./

(Motiv se sid. 99—107).

Förslag

till

förordning angående ändringar
i Kong! Maj:ts nådiga förordning,
angående hushållningen
med de allmänna skogarne
i riket den 26 januari 1894.

Kap. II. Om häradsallmänningar.

§ 5.

Om häradsallmänningar gäller ock
hvad i § 1 om kronoparker stadgadt
är.

§ 6.

Delegare i häradsallmänning äro,
der ej för särskilda fall blifvit annorlunda
bestämdt, de, som i häradet
bygga och bo, efter deras oförmedlade
hemmantal. Ärligen å tid och
ort, som af Konungens befallningshafvande
utsättes och kungöres, ega
dessa att, genom sockenombud medelst

.} -) ''ak‘ - ! .K

Kongl. Maj:ts nådiga förordning,
angående hushållningen
med de allmänna skogarna i
riket;

gifven Stockholms slott den 26 Januari 1894.

Kap. II. Om häradsallmänningar.

§ 5.

Om häradsallmänningar gäller ock
hvad i § 1 om kronoparker stadgadt
är.

§ 6.

Delegare i häradsallmänning äro,
der ej för särskilda fall blifvit annorlunda
bestämdt, de, som i häradet
bygga och bo, efteor deras oförmedlade
hemmantal. Årligen å tid och
ort, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utsättes och kungöres, ega
dessa att, genom sockenombud medelst

141

omröstning efter nyssnämnda grund,
utse en allmänningsstyrelse, som i
alla frågor rörande allmänningen utöfvar
delegarnes beslutanderätt, der
icke i reglemente för allmänningen är
annorlunda stadgadt. Sådant reglemente
uppgöres af delegarne och
fastställes af Konungens befallningshafvande,
så vidt det af honom, efter
öfverjägmästarens hörande, pröfvas
vara med lag och denna förordning
samt för allmänningen faststäld hushållningsplan
förenligt. Då reglemente
för häradsallmänning fastställes,
skall Konungens befallningshafvande,
sedan beslutet härom vunnit
laga kraft, gifva domänstyrelsen del
af reglementet.

omröstning efter nyssnämnda grund,
utse en allmänningsstyrelse, som i
alla frågor rörande allmänningen utöfvar
delegarnes beslutanderätt, der
icke i reglementet för allmänningen är
annorlunda stadgadt. Sådant reglemente
uppgöres af delegarne och
fastställes af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
så vidt det af honom,
efter öfverjägmästarens hörande, pröfvas
vara med lag och denna förordning
samt för allmänningen faststäld hushållningsplan
förenligt. Då reglementet
för häradsallmänning fastställes,
skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
sedan beslutet härom vunnit
laga kraft, gifva Domänstyrelsen
del af reglementet.

§ 7.

Vilja delegare häradsallmännings
vård och förvaltning sjelfva öfvertaga,
vare dertill berättigade med
vilkor:

l:o att hushållningsplan för allmänningen
blifvit af Domän styrelsen
faststäld och de för indelningen nödiga
arbeten på delegarnes bekostnad utförda;
samt

2:o att för allmänningen finnes,
på sätt i nästföregående § förmäles,
uppgjordt och faststäldt reglemente.

§ B Hafva

delegare öfvertag^ allmännings
vård och förvaltning, hvarom

142

§ 7.

Häradsallmänningarne skola, under
domänstyrelsens öfverinseende, stå
under skogsstatens omedelbara vård
och förvaltning.

;< § 8.

Af allmännings afkastning skall i
första rummet gäldas kostnaden för
skogvaktares aflöning och deras boställens
underhåll, skogsodling, upphuggning
af skogseffekter, som ej
på rot försäljas, äfvensom öfriga af
hushållningsplanen eller särskilda

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bör underrätta Domänstyrelsen, skola
dock vederbörande skogstjenstemän
hålla uppsigt öfver, att de i afseende
å skogshushållningen meddelade föreskrifter
noggrant iakttagas. Finnes
härutinnan försummelse hafva egt
rum och vidtages ej rättelse inom af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förelagd tid eller sker å allmänning
större afverkning, än enligt hushållningsplanen
tillåtet är, då eger Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förordna,
att allmänningen skall ställas under
skogsstatens vård och förvaltning,
hvarefter Domänstyrelsen, på anmälan
härom, åt vederbörande jägmästare
uppdrager att ombesörja allmänningens
bevakning och skötsel genom
nödig för densamma antagen skogsbetjening.

§ 9.

Hafva delegare ej öfvertagit allmännings
vård och förvaltning, skall
densamma fortfarande ombesörjas af
skogsstaten.

§ 10.

Af allmännings afkastning skall
i första rummet gäldas kostnaden
för skogvaktares aflöning och deras
boställens underhåll, skogsodling,
upphuggning af skogseffekter, som
ej på rot försäljas, äfvensom öfriga
af hushållningsplanen eller särskilda

143

föreskrifter föranledda kostnader,
deri inbegripet statsverket tillkommande
ersättning för skogstjenstemans
förvaltningsåtgärder, der sådan ersättning
enligt gällande bestämmelser
bör utgå.

v'' §9. •

Derefter skall af allmänningens afkastning
först undantagas det virke,
som erfordras till sådana broar och
allmänna byggnader, som delegare i
allmänningen sjelfva bygga och underhålla;
och må den behållna afkastning,
som sedermera återstår, årligen
mellan samtliga delegarne efter oförmedladt
hemmantal fördelas. På delegarnes
beslut ankommer, huruvida
utdelningen skall ske in natura eller,
efter försäljning, i penningar. I
öfverensstämmelse härmed skall behållna
afkastningen af vederbörande
revirförvaltare tillhandahållas allmänningsstyrelsen,
som deröfver förfogar
och verkställer fördelningen efter
nyssnämnda grunder.

§ 10.

föreskrifter föranledda kostnader,
deruti inbegripet statsverket tillkommande
ersättning för skogstjenstemans
förvaltningsåtgärder, der
sådan ersättning enligt gällande bestämmelser
bör utgå.

§ 11.

Derefter skall af allmänningens
afkastning först undantagas det virke,
som erfordras till sådana broar och
allmänna byggnader, som delegarne
i allmänningen sjelfva bygga och
underhålla; och må den behållna afkastning,
som sedermera återstår,
årligen emellan samtlige delegarne
efter oförmedladt hemmantal fördelas.
På delegarnes beslut ankommer, huruvida
utdelningen skall ske in natura
eller, efter försäljning, i penningar.
Står allmänning under skogsstatens
vård och förvaltning, skall dock behållna
afkastningen, ehvad den utgår
in natura eller i penningar, tillhandahållas
allmänningsstyrelsen, som deröfver
förfogar och verkställer fördelningen
efter nyssnämnda grunder.

§ 12.

Står häradsallmänning under skogsstatens
vård och förvaltning, åligger
det jägmästaren att årligen å tid,
som Domänstyrelsen bestämmer, dock
ej senare än Mars månads utgång,
för det nästförflutna året afgifva
redovisning ej mindre öfver allmän -

144

till bestridande af utgifter för allmänningen
samt till godtgörelse åt statsverket
för af honom å allmänningen
verkstälda förrättningar uppburit. Af
denna redovisning öfverlemnas ett
exemplar jemte de till redovisningen
hörande verifikationer genom öfverjägmästaren
till Konungens befallningshafvande.

§ 11.

Allmänningsstyrelsen åligger att
årligen inom augusti månads utgång
till Konungens befallningshafvande
ingifva redovisning öfver allmänningens
behållna afkastning och huru
densamma blifvit emellan delegarne
fördelad eller till andra ändamål
anordnad.

§ 12. '' •

'' ■ i ■''«. v ■ • • ’. > :•« v.''

Sedan de redovisningar, hvarom i
§§ 10 och 11 sägs, till Konungens
befallningshafvande inkommit, skola
desamma hållas delegarne tillhanda
vid det i § 6 omförmälda sammanträde
och under 30 dagar derefter å
tid och ort, som af Konungens befallningshafvande
bestämmes och kungöres.

ningens afkastning i skogseffekter,
än äfven öfver de medel, som han
till bestridande af utgifter för allmänningen
samt till godtgörelse åt
statsverket för af honom å allmänningen
verkstälda förrättningar uppburit.
Af denna redovisning öfverlemnas
ett exemplar jemte de till
redovisningen hörande verifikationer
genom öfverjägmästaren till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande.

Allmänningsstyrelsen åligger att
årligen inom Augusti månads utgång
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifva redovisning öfver allmänningens
behållna afkastning och huru
densamma blifvit mellan delegarne
fördelad eller till andra ändamål anordnad.
Står allmänningen under
delegarnes egen vård och förvaltning,
skall denna redovisning tillika innefatta
uppgift å afverkningen äfvensom
å de för allmänningen bestridda utgifter
under året.

§ 13.

Sedan de redovisningar, hvarom i
nästföregående § sägs, till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande inkommit,
skola desamma hållas delegarne tillhanda
vid det i § 6 omförmälda
sammanträde och under trettio dagar
derefter å tid och ort, som af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande bestämmes
och kungöres. Redovisning, som
allmänningsstyrelse afgifvit för allmänning,
hvilken står under delegarnes
egen vård och förvaltning,

145

§ 13.

-j? f «•:i; <»r I i fl i» . :^ . V . •; i: * <

Klander emot allmänningsstyrelses
redovisning för allmänningens behållna
afkastning och dennas fördelning
emellan delegarne eller anordning
till andra ändamål tillhör vederbörlig
domstols upptagande och pröfning.
Vill delegare i häradsallmänning
i öfrigt fora klagan vare sig
öfver allmänningsstyrelses åtgärder
och beslut eller öfver beslut, som
blifvit fattade vid delegarnes allmänna
sammanträden, länder till
efterrättelse hvad i kongl. förordningen
den 21 mars 1862 finnes
stadgadt i fråga om besvär, hvilka
medlem af kommun vill anföra öfver
kommunalstämmas beslut.

§ 14.

Der vederbörligen faststäldt reglemente
för häradsallmänning redan
finnes, må dervid tillsvidare förblifva,
såvida det med de i denna förordning
stadgade grunder är förenligt.
Erfordras deruti ändring, må sådan
kunna ske i den ordning, som i § 6
för nytt reglementes upprättande är
stadgadt. Sålunda vidtagen ändring
skall af Konungens befallningshafvande
delgifvas domänstyrelsen.

Kap. III. — -

Skog8komitén. I.

skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
efter förloppet af nämnda tid
till Domänstyrelsen insända.

Klander emot allmänningsstyrelses
redovisning för allmänningens behållna
afkastning och dennas fördelning
emellan delegarne eller anordning
till andra ändamål tillhör vederbörlig
domstols upptagande och pröfning.
Vill delegare i häradsallmänning
i öfrigt föra klagan vare sig
öfver allmänningsstyrelses åtgärder
och beslut eller öfver beslut, som
blifvit fattade vid delegarnes allmänna
sammanträden, länder till
efterrättelse hvad i Kongl. förordningen
den 21 Mars 1862 finnes
stadgadt i fråga om besvär, hvilka
medlem af kommun vill anföra öfver
kommunalstämmas beslut.

§ 14.

Der vederbörligen faststäldt reglemente
för häradsallmänning redan
finnes, må dervid tills vidare förblifva,
såvida det med de i denna
förordning stadgade grunder är förenligt.
Erfordras deruti ändring,
må sådan kunna ske i den ordning,
som i § 6 för nytt reglementes upprättande
är stadgad. Sålunda vidtagen
ändring skall af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande delgifvas Domänstyrelsen.

Kap. III. — — — — — —

146

Kap. T. Om skogar å allmänna inrättningars
hemman, som icke innehafvas
med stadgad åborätt.

§ 31.

Om införande af regelbunden hushållning
å skog till kyrko-, akademie-,
hospitals-, krigsmanshus- samt andra
allmänna inrättningars hemman och
lägenheter, som icke innehafvas med
stadgad åborätt, gäller hvad i första
mom. af § 15 sagdt är, och skall,
der ej så redan skett, vederbörande
styrelse eller myndighet, som öfver
dylik egendom har inseende, inom
sex månader, efter det denna förordning
trädt i kraft, inlemna uppgift
å dessa skogars ytvidd, beskaffenhet
och skötsel till domänstyrelsen, som,
der så finnes böra ske, förordnar skogstjensteman
att mot ersättning enligt
taxa, hvilken ersättning utbetalas
genom den styrelse eller myndighet,
hvarunder skogen hörer, upprätta hushållningsplan,
som för fastställelse
ingifves till domänstyrelsen. Det tillkommer
Konungens befallningshafvande
att, på anmälan af domänstyrelsen,
tillhålla vederbörande styrelser
och myndigheter att fullgöra här
ofvan föreskrift^ anmälan.

§ 32.

På framställning af domänstyrelsen
vill Kongl. Maj:t förordna, huruvida

Kap. T. Om skogar å allmänna inrättningars
hemman, som icke innehafvas
med stadgad åborätt.

§ 31.

§ 32.

På framställning af Domänstyrelsen
vill Kongl. Maj:t förordna, huruvida

147

skog, som i § 31 omförmäles, må
ställas under vård och förvaltning af
skogsstaten; skolande i dylikt fall revirförvaltaren
för skogens förvaltning
redovisa och ett exemplar af redogörelsen
med dertill hörande verifikationer
tillhandahålla nämnda styrelse
eller myndighet.

§ 33.

Der skogen ej blifvit stäld under
skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning, åligger det vederbörande
styrelse eller myndighet att genom
en från skogsinstitutets högre eller
lägre kurs utexaminerad person utföra
skogsskötseln enligt faststäld
plan, der sådan finnes, men eljest
enligt grunder, som för skogens framtida
bestånd äro tryggande. Vederbörande
revirförvaltare hålle tillsyn och
kontroll öfver skogsskötseln samt ege
att, om öfverträdelse af hushållningsplan
eller vanvård af skogen förekommer,
anmäla detta hos öfverjägmästaren,
hvilken efter undersökning
gör den framställning till domänstyrelsen,
som omständigheterna föranleda,
hvarefter domänstyrelsen antingen
å förhållandet fäster vederbörande
styrelses eller myndighets
uppmärksamhet eller ock vidtager i
föregående § angifven åtgärd för

skog, som i § 31 omförmäles, må,
der förvaltningen af densamma ej
förut af den styrelse eller myndighet,
hvarunder egendomen lyder,
uppdragits åt en från skogsinstitutet
utexaminerad person, ställas under
vård och förvaltning af skogsstaten;
skolande i dylikt fall jägmästaren för
skogens förvaltning redovisa och ett
exemplar af redogörelsen med dertill
hörande verifikationer tillhandahållas
sagda styrelse eller myndighet.

§ 33.

Der ej skogen blifvit stäld under
skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning, åligger det dock vederbörande
skogstjensteman att, sedan
hushållningsplan blifvit faststäld,
hålla tillsyn å densammas efterlefnad
samt att, om öfverträdelse eller försummelse
förekommer, derom göra
anmälan hos öfverjägmästaren, som,
derest egendomen, hvartill skogen
hörer, brukas af arrendator eller
landbo, anmäler förhållandet hos den
styrelse eller myndighet, hvilken
öfver hemmanet har inseende, men
eljest hos Domänstyrelsen, som har
att, då sådan anmälan derstädes göres,
å förhållandet fästa vederbörande
styrelses eller myndighets uppmärksamhet.

148

skogens stallande under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning.

r’!,'' -Vi ••.•''ti.,*! r.!i /}. !>!

■’ ''b/i- T-d.''!■■;> Mlvii .i- :'' •.

Kap. VI. _______ Kap. VI. _ _ -

>i., • ; >i>*

•,-f^

\OV.i

Denna förordning skall träda i kraft den etc.

1 ut»

1''? IV.

''i

V. f.Vt

.iit/''

149

A %

li. 11(0 )»•♦!> «;<V ilr.Å* O! !«!->_>•:; »K • V:!-:!ui b -A ■

sfi.>iIt». «onnri •»«««>-fa • hus.ull* möc. .^o-nunn

{Motiv se sid, 107—108.)

]■;(!•/ Jjo g-roaiöt ■-.Hatt .o ''! \-i- sr■ ■: Å mv*i_ •>''jtyl i U-nm

.•ri-unwr •! fr.ehtftb *?.uoh$;ia s-éiJ.jUaf.lt»

Förslag

t i/ !''2iii (; tv i. v i t»/N

L*»5 i r).j T t ,r''"''A (i-SO. !''■’>!/ ’f*>> W ■ <s albit-! .C. (It •■göjb-fchl I • v!.-''''

förordning angående förvaltningen af städernas skogar.

• s [». (i -|(I j t ‘..t . . i .rf ■:•>••• esf r: ''*

.Li; barnro;! iiOrf'';ny;I?,nAiij i In mord :uavr.mnr'';ih<liViL

§ 1.

Städernas skogar skola, under domänstyrelsens öfverinseende, behandlas
enligt vetenskapliga regler, lämpade efter ortförhållandena för
hvarje särskild skog.

, o,-.( i'' rf I|, fröa jv It; !:5* i t''sb ;>rg?'':- ''!<. rfiS’<

§2. . ilo -;o ''

■ lOfiv vi! ju* -Si ■ »•.;(>>:* *o:S ; -v’-.

Det åligger vederbörande stads drätselkammare att inom sex månader,
efter det denna förordning trädt i kraft, till domänstyrelsen ingifva uppgift
om stadens skogars ytvidd, beskaffenhet och skötsel, hvarefter nämnda
styrelse, der så befinnes böra ske, förordnar skogstjensteman att för skogarne
upprätta hushållningsplan. På Konungens befallningshafvande ankommer
att på anmälan af domänstyrelsen tillhålla vederbörande drätselkammare
att verkställa här ofvan föreskrifna anmälan.

§ 3.

Domänstyrelsen tillkommer att fastställa hushållningsplaner för dessa
skogar att lända till efterrättelse vid skogens förvaltning; egande domänstyrelsen
derjemte meddela de särskilda föreskrifter, som i afseende på
skogarne kunna finnas nödiga.

150

§ 4.

Revision af hushållningsplan skall verkställas på det sätt och i den
ordning, som för allmänna skogar finnes eller varder stadgadt.

Af faststäld hushållningsplan eller vid revision deraf upprättade
handlingar jemte kartor skall genom domänstyrelsens försorg ett exemplar
tillställas stadens drätselkammare.

§ 5.

På framställning af domänstyrelsen vill Kongl. Maj:t förordna, huruvida
stadsskog må ställas under skogsstatens vård och förvaltning; skolande
i dylikt fall revirförvaltaren för skogens förvaltning redovisa och ett
exemplar af redogörelsen med dertill hörande verifikationer tillhandahålla
drätselkammaren inom af domänstyrelsen bestämd tid.

§ 6.

Då skogen ej blifvit stäld under skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning, åligger det drätselkammaren att genom en från skogsinstitutets
högre eller lägre kurs utexaminerad person utföra skogsskötseln enligt faststäld
plan, der sådan finnes, men eljest enligt grunder, som för skogens
framtida bestånd äro tryggande. Vederbörande revirförvaltare hålle tillsyn
och kontroll öfver skogsskötseln samt ege att, om öfverträdelse af hushållningsplan
eller vanvård af skogen förekommer, anmäla detta hos öfverjägmästaren,
hvilken efter undersökning gör den framställning till domänstyrelsen,
som omständigheterna föranleda, hvarefter domänstyrelsen antingen
å förhållandet fäster vederbörande drätselkammares uppmärksamhet
eller ock jemlikt § 5 vidtager åtgärd för skogens ställande under skogsstatens
vård och förvaltning.

§ 7.

Kostnaderna för stadsskogs förvaltning och vård bestridas med stadens
medel. I dessa kostnader inbegripas utgifterna för upprättande af
hushållningsplan och revision deraf samt för aflöning af skogvaktare äfven -

151

som, då stadsskog är stäld under skogsstatens vård och förvaltning, staten
tillkommande ersättning enligt gällande resereglemente för skogstjenstemans
förvaltn ingsåtgärder.

Denna förordning etc.

■ ‘.‘i'' i

152

''In! j! •! fy■ift1/

n -

• t i rf

(Motiv se sid. 108—112.)

G''!><: TP i''ll

•)vt» ''auinfm/ttfl cm:-'' J

Förslag

till

förordning angående förvaltningen af sockneallmänningarne
ock besparingsskogarne i Kopparbergs och Gefleborgs län.

§ l.

Sockneallmänningarne och besparingsskogarne i Kopparbergs och
Gefleborgs län skola, under domänstyrelsens öfverinseende, stå under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning samt behandlas enligt vetenskapliga
regler, lämpade efter ortförhållandena för hvarje särskild skog, i
den mån i laga ordning redan ingångna aftal ej derför lägga hinder i vägen.

§ 2.

§ 3.

Revision af hushållningsplan skall verkställas på det sätt och i den
ordning, som för allmänna skogar finnes eller varder stadgadt.

Af faststäld hushållningsplan eller vid revision deraf upprättade
handlingar jemte kartor skall genom domänstyrelsens försorg ett exemplar
tillställas delegarne i allmänningen eller besparingsskogen.

153

§ 4.

Delegare i sådan allmänning och besparingsskog äro, der ej för
särskilda fall blifvit annorlunda bestämdt, socknens jordegare i förhållande
till deras reducerade jordetal. Delegarnes beslutanderätt i frågor rörande
besparingsskogen utöfvas af en styrelse, sammansatt på sätt i reglemente
för skogen finnes bestämdt. Sådant reglemente uppgöres af delegarne
och fastställes af Konungens befallningshafvande, så vidt det af honom,
efter öfverjägmästarens hörande, pröfvas vara med lag, särskilda föreskrifter
och denna förordning öfverensstämmande samt med för skogen
upprättad hushållningsplan förenligt. Då reglemente för sådan skog fastställes,
skall Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom vunnit
laga kraft, gifva kongl. finansdepartementet och domänstyrelsen del af
reglementet.

§ 5.

Kostnaderna för skogens förvaltning och vård bestridas med skogens
behållna afkastning eller deraf redan bildade fonder. I dessa kostnader
inbegripas utgifterna för upprättande af hushållningsplan och revision
deraf samt för aflöning åt skogvaktare äfvensom staten tillkommande
ersättning enligt gällande resereglemente för skogstjenstemans förvaltningsåtgärder.

§ 6.

Sådan allmännings eller besparingsskogs afkastning disponeras, på
sätt för hvarje skog i reglementet är eller varder bestämdt.

§ 7.

Det åligger revirförvaltaren att årligen å tid, som domänstyrelsen
bestämmer, dock ej senare än mars månads utgång, för det nästförflutna
året afgifva redovisning ej mindre öfver allmännings och besparingsskogs
afkastning i skogseffekter än äfven öfver de medel, som han till bestridande
af utgifter för skogen samt för godtgörelse åt statsverket för
af honom å skogen verkstälda förrättningar uppburit. Af denna redovis Skogskomitén.

1. 20

154

ning öfverlemnas ett exemplar jemte de till redovisningen hörande verifikationer
genom öfverjägmästaren till Konungens befallningshafvande.

§ 8.

Styrelsen för skogen åligger att årligen inom augusti månads utgång
till Konungens befallningshafvande ingifva redovisning öfver de från
skogen influtna medel.

§ 9.

Sedan de redovisningar, hvarom i §§ 7 och 8 sägs, till Konungens
befallningshafvande inkommit, skola desamma hållas delegarne tillhanda
under 30 dagar, å tid och ort, som af Konungens befallningshafvande
bestämmes och kungöres.

§ 10.

Klander emot den redovisning, som af styrelse för allmänning eller
besparingsskog lemnats. öfver skogens afkastning, tillhör vederbörlig domstols
upptagande och pröfning. Vill delegare i skogen i öfrigt föra klagan
öfver styrelsens åtgärder och beslut, länder till efterrättelse hvad i kongl.
förordningen den 21 mars 1862 finnes stadgadt i fråga om besvär, hvilka
medlem af kommun vill anföra öfver kommunalstämmas beslut.

§ 11.

Der vederbörligen faststäldt reglemente för allmänning eller besparingsskog
redan finnes, må dervid tills vidare förblifva, såvida det med
de i denna förordning stadgade grunder är förenligt. Erfordras deruti
ändring, må sådan kunna ske i den ordning, som i § 4 för nytt reglementes
upprättande är stadgadt. Sålunda vidtagen ändring skall af Konungens
befallningshafvande delgifvas kongl. finansdepartementet och domänstyrelsen.

Denna förordning skall träda i kraft den etc.

155

(Motiv se sid. 116—118.)

Förslag

till

förordning angående afgäld för utsyning af virke inom

de sex norra länen.

§ l.

Synekostnad för virke, som enligt § 55 af kongl. förordningen den
26 januari 1894 skall af utsyningssökande gäldas, utgår för hvarje timmerträd,
som 1,5 meter från marken håller, barken inberäknad, minst 30
centimeter i genomskärning, med 5 öre; för hvarje timmerträd, som ej
uppnår sist nämnda mått men håller minst 20 centimeter i genomskärning,
med 2,5 öre, samt för annat utsynadt virke med 2,5 öre för en kubikmeter
fast mått, dock att, der utsyningen afser allmänning, synekostnad
skall utgå med allenast hälften af här ofvan angifna belopp.

Genom denna förordning, som träder i kraft den 19 ,

uppliäfvas de i Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till skogsstyrelsen den 12
maj 1882 och Kongl. Maj:ts bref till domänstyrelsen den 29 november
1889 meddelade föreskrifter angående ifrågavarande afgälds belopp.

(Motiv se sid. 118—119.)

Förslag

till

förordning angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven
afverkning å ungskog inom Vesterbottens och

Norrbottens län.

För de delar af Vesterbottens och Norrbottens län, som ej höra till
lappmarken stadgas:

§ 1.

Barrträd, som, efter hvad här nedan i § 2 sägs, är att anse såsom
undermåligt, må icke i form af rundt, biladt eller sågadt virke, till ineller
utländsk ort skeppas eller å jernväg forslas eller å fartyg eller jernväg
sv agn lastas eller vid lastageplats eller invid jernväg till lastning uppläggas
och ej heller till sågad vara eller för pappersmassefabrilcation användas
eller intagas inom såginrättning och pappersmassefabrik, i till dylika
anläggningar hörande rännor eller förvaring sbommar eller inom område,
som begagnas till sågplats eller sågbacke vid såginrättning eller upplagsplats
vid pappersmassefabrik, allt vid påföljd att virket tages i beslag och dömes
förbrutet, så framt icke, på sätt i § 3 stadgas, vederbörligt tillstånd är
gifvet till trädets afverkning till fritt förfogande. Dock vare hemmansegare
eller åbo ej förment att, äfven utan sådant tillstånd, af hemmanets
skog, till eget husbehof, låta såga och använda undermåligt virke.

§ 2.

Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i
genomskärning minst 21 centimeter på ett afstånd af 4,75 meter från storändan.
Vid sagda mått får ej barken inberäknas.

157

Mom. 2. Virke af träds öfre del må ej hänföras till undermåligt
och såsom sådant tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges,
att det virke är taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd,
som är med vederbörligt tillstånd afverkadt.

Mom. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken vid
4,75 meters längd ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig,
hålla i omkrets, vid sagde längd från storändan, minst 51 centimeter, ifall
sparren är bilad till skarp kant, men eljest minst 60 centimeter, samt i
förhållande derefter, om längden är mindre.

Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,
skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning, endast ifall lagligen styrkas
kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt och till hvars afverkande
för sågning eller skeppning ej meddelats vederbörligt tillstånd.

§ 3.

Mom. J. Är skog af beskaffenhet, att för dess ordentliga skötsel
och vård fordras afverkning af undermåligt virke, må egare, som vill låta
det virke skeppas, transporteras å jernväg, sågas eller till pappersmassefabrikation
användas, anmäla sig hos vederbörande revirförvaltare, hvilken
det åligger verkställa den undersökning af skogen, som af omständigheterna
påkallas. Finnes dervid slik afverkning vara med grunderna för en god
skogshushållning öfverensstämmande, då må, der ej laga hinder eljest möter,
tillstånd af förrättningsmannen gifvas till afverkning till fritt förfogande;
dock att träd, som vid storändan håller 15 centimeter eller mera i genomskärning,
ej må afföras, innan det genom förrättningsmannens försorg blifvit
med kronomärke stämpladt. Vill egaren sig till säkerhet hafva virke jemväl
af mindre dimensioner stämpladt, vare dertill berättigad.

Mom. 2. Varder sådan förrättning begärd före den 1 juni, skall,
der så ske kan och skogsegaren det äskar, undersökningen och utstämplingen
företagas i sammanhang med öfriga utsyningsförrättningar, som inom
reviret under året förekomma. Verkställes förrättningen i sådan ordning,
åligger det förrättningsmannen att om möjligt vid förrättningens slut eller
i annat fall genast, efter det alla utsyningsförrättningar under året inom
socknen böra vara afslutade, tillställa sökanden eller dess ombud mot bevis,
men utan lösen, skriftligt instrument öfver utsyningen. Företages förrättningen
särskildt, bör syneinstrumentet aflemnas, innan förrättningsmannen
från stället reser. Underrättelse om tiden, inom hvilken besvär böra vara

158

hos domänstyrelsen ingifna för att kunna till pröfning upptagas, skall i
syneinstrumentet meddelas.

Mom. 3. Angående rätt att utan hinder af inskränkningarna i denna
lag fritt förfoga öfver undermåligt virke, som till följd af föreläggande vid
laga skifte varder afverkadt, skall i tillämpliga delar gälla, hvad här ofvan
är stadgadt.

Mom. 4. Vill jordegare för skogsmarks uppodling till åker eller
äng fälla skog med rätt till fritt förfogande öfver virket annorledes än
för husbehof, göre derom anmälan hos vederbörande revirförvaltare, hvilken
det åligger att, så snart sådant i sammanhang med de årliga utsyningsförrättningarna
å kronans skogar lämpligen kan ske, å den uppgifna
odlingsmarken anställa besigtning till utrönande af dess läge, storlek, beskaffenhet
och . tjenlighet till odling samt derefter till Konungens befallningshafvande
i länet insända besigtningsinstrumentet med uppgift å den
tid, som anses för odlingens fullbordande erforderlig, jemte det yttrande i
öfrigt, hvartill besigtningen kan föranleda, önskar jordegare att, utan
afbidande af dylik utsyningsförrättning, vinna handläggning af ärendet, ege
han antingen för besigtning af marken påkalla skyndsam åtgärd af vederbörande
revirförvaltare eller kronobetjent, hvarefter denne med ärendet
vidare förfar i den ordning ofvan stadgas, eller ock låta odlingsmarken
besigtiga^ af två trovärdiga män samt insända deras öfver besigtningen
afgifna intyg jemte ansökning i ärendet till endera af nämnde tjensteman,
som har att med eget yttrande befordra ansökningen till Konungens
befallningshafvandes pröfning. Finner Konungens befallningshafvande0det
tillämnade odlingsföretaget vara af beskaffenhet, att afverkning af undermåligt.
virke för fritt förfogande bör medgifvas, meddele Konungens
befallningshafvande dertill tillstånd med utsättande af viss tid, inom hvilken
vid vite, som Konungens befallningshafvande eger bestämma, odlingen
skall vara fullbordad; skolande underrättelse om Konungens befallningshafvandes
beslut i ärendet meddelas revirförvaltaren för jordegarens förständigande.
^ Beträffande stämpling af virke, till hvars afverkning tillstånd
sålunda erhållits, förhalles pa sätt i mom. 1 och 2 i denna § stadgas.

§ 4.

Undermåligt ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida tydligen
visar, sig eller styrkes, att afverkningen skett, innan förbud för skeppning,
sårning, uppläggning till lastning vid och transport å jernväg samt
användning för pappersmassefabrikation af sådant virke varit för orten

159

stadgadt; och skall sådant virke i den ordning, här ofvan sägs, med kronomärke
förses, der egaren till sin säkerhet det äskar.

§ 5.

Jordegaren vare ej pligtig att för utsyning eller stämpling, hvarom
i § 3 eller 4 sägs, vidkännas annan kostnad än godtgörelse till förrättningsmannen
för den tid förrättningen å stället upptager, i hvilket afseende
jordegaren skall erlägga såsom arfvode för hvarje dag 5 kronor äfvensom
förse förrättningsmannen med kost och husrum eller gifva ersättning
derför.

Dylik utsyning eller stämpling å skog, indelad till ordnad hushållning
enligt plan, som blifvit af domänstyrelsen eller förra skogsstyrelsen
godkänd, verkställes utan kostnad för jordegaren, der tjensteåtgärden afser
virke, som enligt planen är bestämdt att afverkas.

För sådan af skogstjensteman eller kronobetjent verkstäld besigtning,
hvarom i § 3 mom. 4 förmäles, åligger det jordegaren att till förrättningsmannen
utgifva godtgörelse, som utgår till skogstjensteman, när han verkstält
förrättningen i samband med årsutsyningen å kronans skogar, med
dagtraktamente enligt gällande resereglemente under den tid förrättningen
varar, men eljest med reseersättning och dagtraktamente enligt samma
reglemente.

§ 6.

Rätt att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkomme
allmän åklagare, tjensteman och betjente vid skogsstaten äfvensom inom.
hamn och lastageplats tullstatens tjensteman och på jernvägsoa.gn eller
inom lastplats vid jernväg stationsföreståndare; men rättighet att utföra
åtal i sådana mål ege endast allmän åklagare och jägeribetjening, på sätt
gällande författningar stadga; skolande förty tulltjensteman eller stationsföreständare,
som gjort beslag, derom göra anmälan hos allmän åklagare
eller jägeritjensteman.

§ 7.

Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna
författning är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel till -

160

faller kronan och tva tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan behörig
person verkstält beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå hälften.

Denna förordning träder i gällande kraft den etc.

161

{Motiv se sid. 120—122).

Förslag

till

lag angående vården af enskildes skogar.

§ l.

Den egentliga skogsmarken skall till skogsbörd användas. A densamma
får afverkning ej så bedrifvas eller marken derefter så behandlas,
att skogens föryngring äfventyras.

Uppsigten häröfver tillkommer skogsvårdsstyrelsen i det län, der skogsmarken
är belägen, samt de till styrelsens biträde tillsatte tjensteman och
tillsyningsman.

§ 2.

Bolag eller enskild person, som eger skogsmark, hvilken i areal uppgår,
i Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands och Jemtlands län till

3,000 hektar eller deröfver, samt i öfriga delar af riket, för hvilka denna
lag gäller, till 1,500 hektar eller deröfver är skyldig att för tillsyn öfver
skogens ordentliga skötsel och vård hafva såsom skogsförvaltare anstäld eu
forstligt bildad man, som genom godkänd pröfning visat sig hafva inhemtat
insigter motsvarande åtminstone det för den lägre kursen vid kongl.
skogsinstitutet stadgade kunskapsmått.

Skogsegare, å hvilken nyss nämnda föreskrift eger tillämpning vid
den tid, då denna förordning träder i gällande kraft, är pligtig att
inom två år derefter tillsätta skogsförvaltare och ingifva skriftlig anmälan
derom till Konungens befallningshafvande i det län, der skogsmarken är
till sin hufvudsakligaste del belägen. För den, som sedermera varder egare
till skogsmark af sådan ytvidd, som i första punkten säges, inträder nyssberörda
skyldighet inom tre månader, efter det han blifvit egare till skogs 8

kogskoviitcn. I. 21

162

område af ofvan angifven storlek. Försittes den tid, eger Konungens befallningshafvande
att efter vederbörandes hörande meddela afverkningsförbud
å skogen.

Flera skogsegare må att om anställande af samma skogsförvaltare sig
förena, derest Konungens befallningshafvande i det län, i hvilket skogsmarken
till sin hufvudsakligaste del är belägen, efter infordradt yttrande
från skogsvårdsstyrelsen dertill lemnar bifall.

§ 3.

Skogsegare, som enligt § 2 skall anställa forstligt bildad skogsförvaltare,
är pligtig att årligen inom mars månads utgång till skogsvårdsstyrelsen
i länet ingifva enligt faststäldt formulär affattad uppgift å
skogens ytvidd, beskaffenhet och skötsel samt den under näst förutgångna
år verkstälda afverkningens belopp.

Underlåtes sådan anmälan, eger Konungens befallningshafvande att,
efter anmälan af skogsvårdsstyrelsen, vid verkande vite tillhålla den försumlige
att inom viss tid inkomma med ifrågavarande uppgift.

§ 4.

Önskar egare till skogsmark af mindre omfång, än i § 2 omförmäles,
biträde af forstligt bildad man för tillsyn öfver skogens ordentliga skötsel
och vård, må skriftlig anmälan derom göras hos skogsvårdsstyrelsen i
länet, som förordnar lämplig person att, på vilkor skogsvårdsstyrelsen bestämmer,
vara skogsegaren behjelplig uti ifrågavarande hänseende.

§ 5-

Afverkas skog eller vanskötes efter aftorkning skogsmark så, att
skogens föryngring äfventyras, eger Konungens befallningshafvande efter
anmälan af länets skogsvård sstyrelse att genom skogstjensteman och två
ojäfvige gode män låta undersöka förhållandet och efter infordrad förklaring
förelägga den, som gjort sig skyldig till sådan aftorkning eller vanskötsel
af skogsmarken, vid vite eller, der med hänsyn till för handen
varande förhållanden sådant befinnes lämpligare, vid förbud för all aftorkning
tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnadt å så stor del

163

af egarens skogsområde, som af Konungens befallningshafvande med afseende
å det sköflade områdets storlek pröfvas skäligt, att inom viss tid
vidtaga de åtgärder, som för markens återställande i skogbärande skick
vid ofvan nämnda syneförrättning befunnits nödiga.

Derest omständigheterna sådant föranleda, eger Konungens befallningshafvande
att, sedan undersökningsinstrumentet inkommit, innan slutligt
utslag meddelas, tillsvidare vid vite förbjuda afverkning annat än till husbehof
å ifrågavarande skogsmark.

Har skogsmarkens egare icke inom ett år efter den genom laga
kraftvunnet beslut förelagda tidens utgång fullgjort hvad honom i nyssberörda
hänseende ålagts, eger skogsvårdsstyrelsen låta verkställa detsamma
på den försumliges bekostnad. Finner skogsvårdsstyrelsen sådant icke
lämpligen böra ske, har den att derom göra anmälan hos Konungens befallningshafvande,
som, efter domänstyrelsens hörande, har att till Kongl.
Maj:ts afgörande hemställa, huruvida skogsmarken skall af egaren afstås
till kronan, mot ersättningsbelopp, som af nämnd, tillsatt på sätt i kongl.
förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den
14 april 1866 stadgas, bestämmes, efter hvad jord af lika beskaffenhet
i orten lägst skattas må.

§ 6.

Sker afverkning å område, hvilket stälts under afverkningsförbud,
är den, som förbudet öfverträdt, förfallen till böter från och med 25
till och med 500 kronor, hvarjemte det afverkade virket är underkastadt
beslag och dömes förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, är den, som
låtit afverka virket, skyldig att utgifva ersättning med det belopp, som,
der annan grund för fastställande af virkets värde ej föreligger, bestämmes
genom undersökning å det afverkade området, förrättad i enlighet med
stadgandena i § 5.

§ 7.

Kostnaden för sådan undersökning, som i §§ 5 och 6 omförmäles,
skall, der den föranleder sådant förbud, föreläggande eller ersättningsskyldighet
för skogsegaren, som i nyssnämnda lagrum stadgas, godtgöras af
den, som finnes hafva gjort sig skyldig till öfverträdelsen, men eljest,
äfvensom der tillgång hos denne saknas, utgå af medel, som af skogsvårdsstyrelsen
förvaltas.

164

§ 8.

Förbrytelse mot denna förordning åtalas af allmän åklagare, hvilken
jemväl tillkommer rätt att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet.

§ 9.

Virke, som enligt denna förordning dömes förbrutet, skall af åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt
lös egendom är stadgadt; dock må virke, som tagits i beslag, på förenämnda
sätt försäljas, äfven innan det dömts förbrutet, derest fullständig,
af två trovärdige män bestyrkt förteckning, utvisande virkets mängd och
beskaffenhet, först upprättas, samt virkets egare, der han är känd och inom
riket boende, om auktionen underrättas genom åklagarens försorg minst
8 dagar före auktionen.

§ 10.

Böter och viten enligt denna förordning äfvensom värdet af och ersättning
för förbrutet virke fördelas så, att en tredjedel tillfaller åklagaren
samt två tredjedelar skogsvårdskassan i det län, der afverkning bedrifvits.

År skogsvårdsstyrelses tjensteman eller tillsyningsman angifvare,
njute han hälften af åklagarens andel.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall försäljningssumman
nedsättas i länets ränteri, till dess frågan om beslagets
giltighet blifvit slutligen afgjord, och vare om insättning af sådana medel
i bankinrättning lag, som i § 138 utsökningslagen sägs.

§ 11.

År egare af i beslag taget virke okänd eller vistas han utom riket,
skall kungörelse om beslaget genom åklagarens försorg införas tre gånger såväl
i allmänna tidningarne som i tidning inom orten. Har ej inom sex månader
efter sista kungörandet egaren till virket hos Konungens befallningshafvande
sig anmält, vare han sin rätt till detsamma förlustig; och förordne
på anmälan Konungens befallningshafvande om virkets försäljning,
der sådan ej redan egt rum, och om de genom försäljningen influtna
medlens fördelning mellan vederbörande enligt de i § 10 stadgade grunder.

165

§ 12.

Saknas medel till fulla gäldandet af böter eller af vite, hvartill någon
på grund af denna förordning fälles, skall förvandling ske enligt allmän
strafflag.

§ 13.

Å skogsmark, som odlas till åker eller äng, rödjes till trädgård eller
användes till byggnadstomt eller till likartadt ändamål, eger denna förordning
ej tillämpning.

§ 14-

Den, som ej åtnöjes med Konungens befallningshafvandes beslut i de
mål, hvarom här ofvan säges, eger att deröfver hos Kongl. Maj:t anföra
underdåniga besvär inom den tid och i den ordning, som för fullföljd af
talan i ekonomimål i allmänhet är stadgadt, dock länder det öfverklagade
beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda må varda förordnadt.

§ 15.

Hvad i denna förordning är föreskrifvet, skall ej ega tillämpning å
skogar, belägna i Gotlands, Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom
inom Särna socken i Dalarne.

§ 16.

Denna förordning etc.

Med den vissa skogsegare ålagda skyldighet att anställa forstligt
bildad skogsförvaltare må Konungens befallningshafvande, när förhållandena
dertill föranleda, lemna anstånd under högst tre år efter den i denna
förordning faststälda tid.

{Motiv se sid. 122—134).

Förslag

till

förordning angående skogsvårdsstyrelser.

§ 1.

I hvarje län skall finnas en skogsvårdsstyrelse, som utgöres af landshöfdingen
såsom ordförande samt såsom ledamöter två med skogsförhållandena
i orten förtrogne män, utsedde för tre år i sänder, en af landstinget
och en af hushållningssällskapet. Är län deladt i olika landstingsområden
eller finnes i länet mera än ett hushållningssällskap, utser hvarje landsting
och hvarje hushållningssällskap en ledamot.

I län, der mer än ett hushållningssällskap men allenast ett landsting
finnes, utser det sistnämnda så många ledamöter, som hushållningssällskapen
äro. Enligt samma grunder utses ledamöter af hushållningssällskap i län,
der blott ett sådant men mera än ett landsting finnas. Suppleanter till
lika antal som ledamöterne utses för samma tid och på enahanda sätt
som desse.

Vid första sammanträdet under hvart år skall skogsvårdsstyrelsen
utse en af sina ledamöter att, vid förfall för landshöfdingen, föra ordet
inom styrelsen.

Till föredragande och sekreterare i skogsvårdsstyrelsen äfvensom att
i öfrigt biträda styrelsen förordnar Kongl. Maj:t på förslag af skogsvårdsstyrelsen
en forstligt bildad man, som fullgjort hvad som erfordras för
vinnande af anställning såsom tjensteman i skogsstaten. Denne inträder,
vid förfall för landshöfdingen, såsom tillfällig ledamot i skogsvårdsstyrelsen.

167

§ 2.

Ledamot i skogsvårdsstyrelsen, som tjenstgjort under tre på hvarandra
följande år, kan icke utan eget medgifvande åter i styrelsen inväljas.
I öfrigt eger icke någon rätt att utan laga skäl undandraga sig sådant
uppdrag.

§ 3.

För besluts fattande fordras, att ordföranden samt minst två ledamöter
af styrelsen äro tillstädes. Äro meningarne delade, och falla dervid
å hvardera sidan lika antal röster, gäller den mening ordföranden biträder.

§ 4.

Skogsvård sstyrelserna hafva till uppgift att, hvar inom sitt län,

a) befrämja den enskilda skogshushållningen genom utbredande af
kunskap i skogsskötsel, beviljande af bidrag till och utförande af arbeten
för skogskultur och afdikningar, tillhandahållande af skogsfrö och plantor
samt vidtagande i öfrigt åt åtgärder, egnade att befordra nämnda ändamål;

b) hålla tillsyn öfver skötseln och vården af de enskildes skogar;

c) emottaga, ordna och sammanfatta de uppgifter, som skogsegare
äro pligtige att till styrelsen afgifva;

d) förvalta de medel, som genom skogsvårdsafgifter och genom afgifter,
som skola erläggas vid upplåtelse af afverkningsrätt, eller eljest enligt
gällande föreskrifter inflyta, äfvensom de belopp Kongl. Maj:t, landsting
och hushållningssällskap kunna anslå till den enskilda skogsvårdens
främjande;

e) antaga och förordna samt med omhänderhafvande medel aflöna
dels för länet i dess helhet erforderligt antal forstligt bildade tjensteman
och dels för hvart och ett af de distrikt, i hvilka länet för skogsvården
kan komma att indelas, särskilda tillsyningsman samt utfärda instruktioner
för dessa tjensteman och tillsyningsman.

Skogsvårdsstyrelserna hafva att vid fullgörande af sina uppgifter ställa
sig till efterrättelse det reglemente, som för enhvar af dem på af styrelsen
framstäldt, förslag blifvit, efter vederbörandes hörande af Kongl. Maj:t meddeladt.
Genom detta reglemente fastställes ock det formulär, enligt hvilkct
de i § 3 af lagen angående vården af enskildes skogar omförmäla uppgifter
skola vara alfattade.

168

På skogsvårdsstyrelsen ankommer att föreskrifva de vilkor, under
hvilka skogsegare enligt § 4 i förordningen angående vården af enskildes
skogar eller eljest må vid skötseln af sin skog erhålla biträde af styrelsens
tjensteman eller betjente.

§ 5.

De under skogsvård sstyrelsens förvaltning stälda medel få ej användas
för skogar tillhörande staten eller allmänna boställen ej heller för
häradsallmänningar, s. k. besparingsskogar eller städers och allmänna inrättningars
eller stiftelsers skogar.

§ 6.

Aflöning för sekreteraren i skogsvårdsstyrelsen utgår af statsmedel.

Ledamot af skogsvårdsstyrelse och enhvar af de i § 7 här nedan
omförmälda revisorer erhålla för hvarje sammanträde ersättning af medel,
som styrelsen har under sin förvaltning, och utgår denna ersättning enligt
klass 4 i resereglementet.

§ 7.

Skogsvårdsstyrelse åligger att före mars månads utgång hvarje år
afgifva redovisning för sin förvaltning under näst föregående kalenderår;
skolande i denna redovisning ingå jemväl en kortfattad framställning angående
de enskilda skogarnes i länet tillstånd och skötsel. Denna redovisning
skall granskas af revisorer, utsedde en af Kongl. Maj:t och de
öfriga valde till antal och enligt de grunder, som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen
är föreskrifvit. Revisionsberättelsen, i hvilken skall intagas ofvannämnda
framställning angående de enskilda skogarnes tillstånd och skötsel
samt ansvarsfrihet för styrelsen till- eller afstyrkas, skall befordras till
tryckning och inom maj månads utgång utdelas i landsting och hushållningssällskap,
hvarjemte ett exemplar samtidigt skall insändas till kongl.
finansdepartementet. På landsting och hushållningssällskap ankommer att
bevilja eller vägra ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning under det år
revisionsberättelsen omfattar.

Denna förordning skall träda i kraft den etc.

169

(Motiv se sid. 124—128.)

Förslag

till

Lag angående skogsvårdsafgifter.

§ i För

trävaror och trämassa som från landet utföras, erlägges såsom
skogsvårdsafgift för rundvirke, sågadt, tillhugget eller hyfladt virke, stäfver,
lådbräder och splittved samt famn- eller kastved tio öre för hvarje kubikmeter
fast mått, för kemiskt tillverkad torr trämassa femtio öre för hvarje
ton, för mekaniskt tillverkad torr trämassa trettio öre för hvarje ton.
För våt trämassa beräknas afgiften till hälften af nyss angifna belopp.

§ 2.

De genom dessa afgifter inflytande medel fördelas mellan länen efter
den virkesmängd, som för tillverkning af de utförda varorna blifvit inom
de skilda länen afverkad.

De närmare grunder, hvarefter länen skola anses deltaga i utförseln
af trävaror och sålunda blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna, bestämmas
af Kongl. Maj:t för fem år i sänder.

§ 3.

Skogsvårdsafgifterna skola uppbäras af vederbörande tulltjensteman
i den ort, hvarifrån varan till utlandet skeppas, eller, der utförseln sker
å jernväg, vid gränsstationen. Afgifterna redovisas å tider, som af Kongl.
tullstyrelsen bestämmas, till Kongl. statskontoret, som har att enligt de af
Kongl. Maj:t bestämda grunder verkställa fördelningen af de influtna beloppen
mellan länen.

Skoyskomitén. 1.

170

§ 4.

Denna lag gäller icke trävaror och trämassa, som utföres från Gotlands,
Vesterbottens och Norrbottens län.

§ 5.

För afgift, som vid utförsel från ort inom annat än sistnämnda län
erlagts för trävaror eller trämassa, bevisligt härrörande från virke, afverkadt
å ort, för hvilken denna lag ej gäller, åtnjuter exportören restitution,
på de vilkor och enligt de grunder Kong]. Maj:t föreskrifver.

Denna lag skall träda i kraft den etc.

171

t ‘Ut J>ii!A '' ''>••!? ''Ii

{Motiv se sid. 128—130.)

Förslag

.!•:,! ; • ;• un.,'' V<''V -''“v- % ■ : V1 .vsnu

till

m j«H-. >.$r • . ■ „ V,- ■;<)* • *.i ;*,,•* ''• ■. '' A i 4 >i •'' \ . .

Lag angående skyldighet för skogsegare att vid upplåtelse
af rätt till skogsafverkning nedsätta visst penningebelopp.

§ 1.

Upplåter skogsegare till annan person rätt till afverkning, som ej är
att anse såsom skogsfång till husbehof, skall till säkerhet derför att afverkningen
icke så bedrifves eller marken så behandlas, att skogens föryngring
äfventyras, innan afverkning får ega rum, hos länets skogsvårdsstyrelse
nedsättas ett penningebelopp, motsvarande Vio af hvad för afverkningsrätten
betingats, dock med minst 10 kronor för hvarje hektar af
det område aftalet afser.

Omfattar aftalet allenast träd, som i diameter 1,5 meter från marken
hålla, barken inberäknad, minst 28 centimeter, huru måttet än tages, är
skogsegare fri från sådan nedsättning.

§ 2.

Har skogens skötsel å det område aftalet afser efter dess ingående
icke föranledt sådan anmärkning, att laga åtgärd och påföljd jemlikt förordningen
angående vården af enskildes skogar derpå följt, och styrkes
inom 15 år, efter det de i § 1 omförmälda medel blifvit nedsatta, att nöjaktig
återväxt på det afverkade området tinnes, är egaren till marken
eller hans rättsinnehafvare berättigad att medlen jemte derå upplupen
ränta hos skogsvårdsstyrelsen uppbära.

Försittes den tid, tillfalla medlen länets skogsvårdskassa.

172

§ 3.

Verkställer någon afverkning å annans skogsmark i strid mot denna
förordnings föreskrifter, är han förfallen till böter från och med 25 till
och med 500 kronor, hvarjemte det afverkade virket är underkastadt
beslag och dömes förbrutet. Undgår virke beslag, är den, som låtit
afverka virket, skyldig att utgifva ersättning med det belopp, som, der
annan grund för fastställande af virkets värde ej föreligger, bestämmes
genom undersökning, föranstaltad af Konungens befallningshafvande i länet,
på sätt i § 5 af lagen angående vården af enskildes skogar är föreskrifvet.

Angående kostnaden för sådan undersökning gäller hvad i § 7 af
sistnämnda lag är sagdt.

§ 4.

Hvad i denna lag är föreskrifvet, skall ej ega tillämpning å skogar
belägna i Gotlands, Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom Sårna
socken i Dalarne.

Denna lag skall träda i kraft den etc.

173

(Motiv se sid. 130—132.)

Förslag

till

lag angående tiden för nyttjanderätts aftals bestånd.

§ 1.

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet på viss
tid upplåtes, må ej gälla öfver femtio år. Afser aftalet allenast eller
hufvudsakligen upplåtelse af rätt till skof saf verkning, som ej är att anse
såsom skogsfång till husbehof, vare det ej gällande öfver fem år, räknadt
från den dag aftalet slutes.

§ 2.

Rätt till skogsfång allenast till husbehof och till mulbete å skogsmark
må upplåtas på lifstid eller för viss tid. Aftal, hvarigenom sådan rätt
upplåtes på viss tid, må ej gälla öfver trettio år, räknadt från den dag
aftalet slutes.

§ 3.

Aftal om nyttjanderätt till hus eller tomt i stad eller till del deraf
så ock till jord, som till hus eller tomt hörer, galle ej öfver tio år. Om
nyttjanderätt till stadsjord, som till tomt ej hörer, vare lag som angående
nyttjanderätt till fast egendom å landet i § 1 är stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den etc.

174

(Motiv se sid. 134—135.)

Förslag

till

lag angående ändring i Kong! Maj:ts nådiga förordning om
egors fredande emot skada af annans kemdjur samt om
stängselskyldigket den 21 december 1857.

§ 5.

Utgöras egor — — — — — — — — — — — —-

— — — — — stadgadt är.

Finnes emellan — — — — stadgadt eller aftaladt är.

Allt betande af getter oeh får vare å skogsmark, som anses vara till
gemensamt mulbete upplåten, förbjudet annat än i inhägnad beteshage, dock
att Kongl. Maj:t eger att härifrån medgifva undantag för de län eller delar
deraf, der sådant må finnas erforderlig t.

År sådan skogsmark enligt behörig myndighets hos Konungens befallningshafvande
derom företedda intyg föremål för skogsodling, vare, sedan
en månad förflutit, efter det kungörelse om skogsodlingens omfattning och
dennas utmärkande ä marken blifvit i församlingens och angränsande kyrkor
iippläst, en hvar pligtig att om sina hemdjur hälla sådan vård, att de icke
inkomma å det område, som är föremål för skogsodling, allt vid påföljd,
som i § 21 här nedan är stadgadt.

Genom denna lag, som träder i gällande kraft den 19,

upphäfvas Kongl. kungörelserna den 28 januari 1876 och den 20 november
1885 angående inskränkningar i § 5 mom. 2 af Kongl. Maj:ts nådiga
förordning om egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om
stängselskyldighet den 21 december 1857.

175

(Motiv se sid. 135—136.)

Förslag

till

lag angående fjellskogar ock skyddsskogar.

• ■" • § i- '''':iw: "I

I fjelltrakter, der fara är, att en för långt drifven afverkning å
skogen gör marken till framtida skogsbörd oduglig eller medför vådor för
skogsföryngringen, må efter föregången syn och undersökning, på framställning
af skogsvårdsstyrelsen, Kongl. Maj:t förordna, att afverkning
annat än till husbehof endast må ega rum efter utsyning, som på statens
bekostnad af skogsstatens tjensteman verkställes; dock att skogsegaren är
berättigad att på en gång erhålla utstämpling i så stor utsträckning, som
med hänsyn till skogens föryngring och framtida^ bestånd är förenligt.

§ 2.

Der för bibehållande af skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd
för flygsandsfält, fjellgränsens nedgående, fiske och sjöfart, större inskränkning
i skogsegarens rätt att bruka skogen, än i § 1 säges, befinnes vara
af nöden, förordne Kongl. Maj:t efter föregången undersökning i hvarje
särsldldt fall den inskränkning i förfoganderätten, som af omständigheterna
påkallas; önskar skogens egare hellre afstå sin skog till staten, galle i
sådant fall nådiga förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866.

§ 3.

Öfverträder egare af sådan skog, som i §§ 1 och 2 omförmäles,
deri honom enligt denna lag tillkommande rätt till skogen, straffes såsom

176

för skogsåverkan enligt 24 kap. strafflagen. Skogsstatens tjensteman och
betjente äfvensom kronobetjente ega lika behörighet att sådan öfverträdelse
åtala och det olofligen afverkade virket i beslag taga. Undgår
sådant virke beslag, vare skogens egare pligtig ersätta dess värde, hvilket,
der det icke på annat sätt kan utrönas, bestämmes på sätt i § 5 i lagen
angående vården af enskildes skogar sägs.

Af den behållning, som uppkommer genom försäljning af beslagtaget
virke, njute beslagtagaren 20 procent, om han tillika utfört åtalet, men i
annat fall allenast 10 procent, medan ett lika belopp tillfaller åklagaren.
Af den ersättning, som, på sätt ofvan är nämndt utgår för olofligen af^erkadt
virke, som undgått beslag, njute åklagaren likaledes 10 procent.
Återstoden tillfälle skogsvårdskassan i det län, der afverkningen egt
rum. Finnes i det län ej skogsvård sstyrelse, öfverlemnas dessa medel till
Konungens befallningshafvande att till skogsvårdens främjande i länet
användas.

Denna lag skall träda i kraft den etc.

177

(Motiv se md. 136—138.)

Förslag

till

lag angående ändring af §§ 2, 76 och 78 af Kongl. Majits
förnyade nådiga stadga om skiftesverket
den 9 november 1866.

§ 2.

Är jord å landet oskiftad, och vill delegare laga skifte derå erhålla,
hafve vitsord dertill, sä framt jorden ej är till samfäld skog af satt, enligt
lagen angående bildande och förvaltning af samfälda skogar den — —

§ 76.

Mom. 1. Eger hemman eller by rätt till skogsfång eller mulbete å
annat hemmans eller annan bys mark, och vill hemmanet eller byn, å
hvars mark den last ligger, samma mark skifta, har andra byn eller
hemmanet oinskränkt rätt att för sitt fulla hemmantal både skogsfång
och mulbete begagna; njute då lika lott i marken, som afgärda by eller
hemman tillkommer. Har byn eller hemmanet rättighet att begagna blott
ettdera, antingen skogsfång eller mulbete, men ej båda tillika, eller är
sådan rättighet inskränkt till visst belopp eller slag af skogsfång eller till
bete å viss tid eller för vissa kreatur, och kan man ej om delningsgrunden
sämjas, då sätte egodelningsrätten den ut, efter ty som skäligt pröfvas.

Mom. 2. Hvad nu rörande aflösning af sådan last i sammanhang med
egoskifte stadgadt är, gälle äfven, då fråga derom utan sammanhang med
sådant skifte förekommer; och må förty, der hemman eller lägenhet eger
rätt för alltid till skogsfång eller mulbete ä annans skog, denne frän sig

Skogskomitén. I.

178

lösa denna last emot vederlag af motsvarande mark, som bör enligt nu
angifna grunder utbrytas och det förstnämnda hemmanet eller lägenheten
tilläggas i den ordning, som om egoutbyte är stadgad.

§ 78.

All skifteslagets mark skall i skiftet ingå, och må således särskilda
delningar å inrösnings- och afrösningsjorden inom ett och samma skifteslag
icke verkställas; dock vare från detta allmänna stadgande följande
undantag tillåtne:

l:o. — — — — — — — — — t— — — _ ,_

2:o. — — — — — — -r- — — — — — — _

3:o. — — —

4:o. — — — — — — — — — — — — — _

5:o. — — — — — — kan väckas.

6:o. Der skogsmark afsättes till en för delegarne samfäld skog enligt
lag om bildande och förvaltning af samfälda skogar den

Hvad i denna § — — — — — om bränntorfmosse.

Denna lag skall träda i kraft den etc.

179

{Motiv se sid. 136—138.)

F örslag

'' till \ri

>. • i .;h m* ce .;‘.i

lag angående allmänningsskogars bildande.

v,t. ,r;.;.rV yv , § i.

t*) ->* flj m : l *. ‘vi o \fu * ; Ull i! .? 4» ;.* j. ; ;.v <*i *•>.'') > i 11« filt ii ''|-v . V ''

1. Vilja delegare i oskiftadt skifteslag eller oskiftad by afsätta viss
del af skifteslagets eller byns skogsområde för att såsom samfäld skog
för gemensam räkning för framtiden oförminskad bibehållas, vare dertill
berättigade, så framt ej annans rätt förnärmas och derest minst halfva
antalet delegare sig derom förena och dessa tillika ega mer än skifteslagets
eller byns halfva skattetal, dock att det sålunda afsätta området ej
må understiga 500 hektar till skogsbörd duglig mark.

2. På samma vilkor må oskiftad skogsmark eller del deraf, som
vid laga skifte blifvit undantagen för delegarnes gemensamma begagnande,
till allmänning afsättas.

Skiftesdelegare, som enligt här ofvan meddelade föreskrifter besluta
bilda allmänning, göre derom framställning hos Konungens befallningshafvande
för erhållande af förordnande för landtmätare att vidtaga den
embetsåtgärd, som af omständigheterna påkallas.

§ 3.

Varder allmänning på i § 2 angifna grunder bildad, gäldas hälften
af landtmäteriarfvodet, som å allmänningen sig belöper, af staten.

180

§ 4.

i.... \ Vv. -v • -1

Till olika hemman eller lägenheter hörande skogsmark, som undergått
laga skifte, må ock, med Kongl. Maj:ts medgifvande och såvidt ej
annans rätt deraf förnärmas, ehvad en eller flere äro egare dertill, afsättas
att såsom en med ifrågavarande hemman eller lägenheter oskiljaktigt
förenad samfäld skog för framtiden bibehållas oförminskad, under
vilkor att, der egarne äro -flere, samtlige äro om sådan åtgärd ense, att
derom upprättas skriftlig handling, som tillika skall angifva den grund,
efter hvilken den samfälda skogens afkastning skall fördelas å de hemman
och lägenheter, som eg a del i densamma, samt att den afsätta skogen
omfattar minst 500 hektar till skogsbörd duglig mark af sådan form och
belägenhet, att ordnad skogshushållning kan införas derå.

Ofvannämnda skriftliga handling skall för att blifva gällande ingifvas
till häradsrätten i orten för att i dess sakprotokoll intagas sist å
det ting, som infaller näst efter tre månader, sedan Kong]. Maj:t till
samfällighetens bildande meddelat tillstånd.

n/TTor- ° . ,rorr -st.,'' T * . r.v,i

§ 5.

Samfälda skogar, som i denna lag omförmälas, må ej emellan del -

egarne skiftas.

§ 6.

Sådan samfäld skog skall förvaltas enligt hushållningsplan, som
fastställes af öfverjägmästaren i distriktet, och enligt reglemente, som
utfärdas af Konungens befallningshafvande i öfverenstämmelse med af
Kongl. Maj:t. stadgade grunder.

Vederbörande revirförvaltare hålle tillsyn och kontroll öfver skogsskötsel
samt ege att, om öfverträdelse af hushållningsplan eller vanvård
af skogen förekommer, anmäla detta hos Konungens befallningshafvande,
som efter undersökning eger förordna, att skogen skall ställas under skogsstatens
vård och förvaltning, hvarefter domänstyrelsen, på anmälan härom,
åt revirförvaltaren uppdrager att ombesörja skogens bevakning och skötsel
genom nödig, för densamma antagen skogsbetjening.

♦

181

§ 7.

Kostnaderna för förvaltning och vård af sådana samfälda skogar,
som i denna lag omförmälas, skola bestridas åt delegarne. I dessa kostnader
inbegripas utgifterna för upprättande af hushållningsplaner och revisioner
deraf samt för aflöning af skogvaktare äfvensom, der skogen är
stäld under skogsstatens vård och förvaltning, staten tillkommande ersättning
enligt gällande resereglemente för skogstjenstemans förvaltningsåtgärder.

j t *T'') ; v> r x> rf T i ''"t

Denna lag skall träda i kraft den

______—-

/r. ''*rrrf raqnmbuO aM&muhUwdspsf pbairiöv

1 j»ut9in&»b tjiljöm area rry-n k*, rf; mal ;. hto.j i ?r;n-goå?

)rio ■: Blom rf i i it
. .''+ ■glliv^O
i; tv o1.

■ fira!juno! t5r

■ [•V .Slfthå

i ;T JO?, >
in H!

182

Särskildt yttrande af herr A. Asker:

I 1 § af förslaget till lag angående vården af enskildes skogar stadgas,
att den egentliga skogsmarken skall till skogsbörd användas samt att
afverkning ej får å dylik mark så bedrifvas eller marken derefter så behandlas,
att skogens föryngring äfventyras.

Då emellertid uttrycket egentlig skogsmark lätt han komma att vid
lagens tillämpning missförstås af skäl ''dels att detta uttryck hittills endast
ansetts innebära en motsats till hvad man menar med hagmark, och dels
att i detta utryck tilläfventyrs kan inbegripas försumpad skogsmark, men
all sådan mark, hvarest skogens föryngring ej utan särskild åtgärd kan
eg a rum, måste åtminstone inom de norrländska länen från nu ifrågavarande
lagbestämmelse undantagas, har jag ansett, att begreppet egentlig
skogsmark bort i sjelfva lagen så noga som möjligt definieras.

Till egentlig skogsmark torde rätteligen böra hänföras endast sådan
skogsbördig mark, der skogens tillväxt och föryngring icke förhindras af
markens beskaffenhet och betäckning, ty härigenom uteslutes all degenererad
skogsmark, och då komitéförslaget enligt mitt förmenande går ut på
att behålla den nu skogsbördiga marken såsom sådan, men icke att återföra
degenererad skogsmark till skogsbördig, bör ett onus, som näppeligen
kan genom lag påläggas skogsegaren, vara uttryckligen derifrån undantaget.

Min mening är följaktligen att 1 § i ofvanberörda lag bör erhålla
följandeo lydelse:

A egentlig skogsmark, hvarmed förstås sådan skogsbördig mark, der
skogens tillväxt och föryngring icke förhindras af markens beskaffenhet och
betäckning, får afverkning ej så bedrifvas eller marken efter afverkning sä
behandlas, att skogens föryngring äfventyras.

Uppsigten häröfver tillkommer skogsvårdsstyrelsen i det län, der skogsmarken
är belägen, samt de till styrelsens biträde tillsatte tjenstemän eller
tillsy ning smän.

183

Särskilt yttrande af herrar Tamm, Asker och Martin:

3 § i förslaget till lag angående vården af enskildes skogar innehåller
förpligtelse för skogsegare, som enligt § 2 skall anställa forstligt
bildad skogsförvaltare, att årligen till skogs vårdsstyrelsen ingifva enligt
faststäldt, formulär affattad uppgift å skogens ytvidd, beskaffenhet och
skötsel samt den under näst förutgångna år verkstälda afverkningens belopp;
men då en dylik bestämmelse lätt kan komma att få en fiskalisk
prägel och kännas såsom ett band på den fria dispositionsrätten öfver
skogen — en rätt, på hvilken komitéförslaget i öfrigt hvilar —, då vidare
nyssberörda bestämmelse i allt fall icke kan leda till det dermed afsedda
ändamål eller att vinna tillförlitliga siffror för bedömande af skogarnes allmänna
tillstånd i landet och då härtill kommer, att Konungens Befallningshafvandes
femårsberättelser redan nu innefatta redogörelse för skogshushållningen
inom de olika länen, anse vi för vår del att, derest lämpligt
formulär blefve af Kongl. Maj:t faststäldt för utredningen af hithörande
frågor, ett tillräckligt omfattande materiel skulle kunna åstadkommas för
att vinna en öfverskådlig redogörelse af skogarnes tillstånd i landet samt
att den nu föreslagna lagbestämmelsen följaktligen borde ersättas med en
föreskrift om statistiska tabeller, som, uppstäda med för ändmålet lämpliga
rubriker, vore att i Konungens Befallningshafvandes berättelser och Statistiska
Centralbyråns derå grundade sammandrag för hvarje femårsperiod
återfinna.

Innehållsförteckning.

Sid.

Till Konungen...............................III.

Redogörelse för uppdragets innehåll...................... 1.

Arbetsredogörelse............................. 3.

Utländsk skogslagstiftning.......................... 4.

Frankrike............................. 4.

Preussen.............................. G.

Baden............................... 7.

Wiirtemberg............................ 8.

Bayern...................... . ....... 8.

Österrike ............ 9.

Ungern.............................. 9.

Ryssland..............................11.

Finland.................... 13.

Danmark.............................14.

Norge...............................15.

Svensk skogslagstiftning........ 17.

Sammanfattning af skogslagstiftningen.................. 32.

Redogörelse för de svenska skogarnes tillstånd.................34.

Norr- och Vesterbottens län......................35.

Jemtlands, Vesternorrlands, Gefleborgs och Kopparbergs län.........48.

Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Uplands och Stockholms län.......58.

Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och

Skaraborgs län.........................67.

Allmänt resultat af undersökningarna om skogarnes tillstånd............73.

Framställning och granskning af lagförslag angående den enskilda skogshushållningen . 77.

Kongl. Maj:ts proposition till 1874 års riksdag..............77.

Kalmar läns södra landstings lagförslag.................78.

185

Sid.

Jönköpings läns lagförslag.......''i. * • •. . u- . .;]/«. . .. .£.•« 79.

V Jemtlands läns lagförslag 79.

Yesternorrlands läns lagförslag......1 ... .. , • «»> • - 80.

Domänstyrelsens lagförslag .......... V. • .... <•''•-. • • >■■■- • • • 80.

Granskning af återväxtlagarne.....vli . . . /. • « • * • • • • • • • • =*•• 83.

> > dimensionslagarne . . • fe • • • * • 84>

> » domänstyrelsens lagförslag, e . . ... . - • • 86.

Den enskilda skogshushållningens brister . . . . . .........1 • • '' * • - 87.

Statsskogar........................ • •'' • ''• • • • ’* • 92-

Statsskogarna i Sverige............ ''<* "• • ''• - • • <•''■* • •■■■• 93‘

Statsskogarnas ökande och medel härtill . • - • .l v u. . .. . 94.

Kommuners och offentliga korporationers skogar . . ... .............99.

Häradsallmänningar............................"•

Allmänna inrättningars skogar........................

Städernas skogar.............................107''

Besparingsskogar och sockneallmänningar i Kopparbergs och Gefleborgs län.....108.

Enskildes skogar.............................112‘

Utsyningsafgifter.............................116''

Dimensionslagen för Vesterbottens och Norrbottens läns kustland..........118.

Lagstiftning angående enskild skogshushållning.................120.

i oo

Skogsvardsstyrelser.............................

Skogsvårdsafgifter.............................124‘

Upplåtelse af afverkningsrätt till skog.....................128.

Tiden för nyttjanderätts aftals bestånd....................I"-

Skogsservituter..............................

Skogsmarks fredande............................134-

Fjell- och skyddsskogar...........................133''

Samfälda skogar..............................136,

188

Sammanfattning...........................‘ ‘

Förslag till förordning angående ändringar i Kongl. Maj:ts nådiga förordning, angående

hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894 ..... 140.

Förslag till förordning angående förvaltningen af städernas skogar.........149.

Förslag till förordning angående förvaltningen af sockneallmänningarne och besparings skogarne

i Kopparbergs och Gefleborgs län................152.

Förslag till förordning angående afgäld för utsyning af virke inom de sex norra länen . 155.
Förslag till förordning angående åtgärder till förkommande af öfverdrifven afverkning å

ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens län..............156.

Förslag till lag angående vården af enskildes skogar...............161.

Förslag till förordning angående skogsvardsstyrelser...............166.

Skogskomitén. I.

186

Sid.

Förslag till lag angående skogsvårdsafgifter............. ,ri,. . . . .169.

Förslag till lag angående skyldighet för skogsegare att vid upplåtelse af rätt till skogs afverkning

nedsätta visst penningebelopp . . . . . . . . ....... . . .171.

Förslag till lag angående tiden för nyttjanderätts aftals bestånd..........173.

Förslag till lag angående ändring i Kongl. Maj:ts nådiga förordning om egors fredande

emot skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 21 december 1857 . 174.

Förslag till lag angående fjellskogar och skyddsskogar..............175.

Förslag till lag angående ändring af §§ 2, 76 och 78 af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga

stadga om skiftesverket den 9 november 1866. . . ............177.

Förslag till lag angående allmänningsskogars bildande............... 179.

Särskildt yttrande af Herr A. Asker . . :.................182.

» > » Herrar Tamm, Asker och Martin . .... .... ....... i . 183.

Rättelser.

Sid. 68 rad 9 nedifrån står: afkastning läs: afsmulning
» 133 » 19 uppifrån » föreskifter » föreskrifter

lira

II.

TABELLER

HÖRANDE TILL

1896 ÅRS SKOGSKOMITÉS BETÄNKANDE

STOCKHOLM

kung:,, boktryckeriet. P. A. NOR8TBDT & SÖKER

1890

V *>

V ( * | I,

■ V

Innehållsförteckning’.

Tab. A. Skogarnes ytvidd i Sverige år 1895 .
» B. Statsverkets utarrenderade egendomar

2>	»	N:C	1.	Egendomar med arrenden till och med	500 kronor . .
	»	»	2.	2>	»	»	från 500 kronor t. o.	m. 600	kronor .
	»	»	3.	»			» 600	» »	700		»
			4.		»		» 700	» »	800		»
	2>		5.			»	» 800		900		»
»	»		6.	»		»	» 900	» »	1,000		»
T>			7.		2»	»	» 1,000	» »	2,000		2>
			8.		»	2>	» 2,000	» 2>	3,000
»	»		9.			2>	» 3,000		4,000
	»		10.	»	»		» 4,000	» »	5,000		2>
»	»		11.	»		»	öfver 5,000	» . .
	$		12.	Sammandrag	af förestående tabeller B.	N:is 1—	-11 . .
	C.	Städernas skogar vid	1898	års	slut.....
»	D.	Allmänna stiftelsers skogar vid	1898 års slut •
	E.	Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen	år 1895
	F.	N:c	1.	Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror	o ar	1888
	»	»	2.	»	»			»	»	»	1889
2>	»		3.	•» ''	»	»	»	»	»	»	1890
»			4.		»	»	»			»	1891
			5.	»	»		2>	»		»	1892
	»	»	6.	T>				»			1893
tf		»	7.	»	»	»	• »	»	»		1894
2>	■»	2>	8.			»		7>		T>	1895
		»	9.	?>				■»		i>	1896
	»		10.	»		»		»	»	»	1897
	G.		1.		>						1888
»	7>		2.				■»		»		1889
»	»		3.		»		»		»	T>	1890
»	»		4.		■»	»		2>	»	»	1891

Skogskomitén, 11.

Sid.

10.

14.

20.

24.

28.

32.

34.

36.

38.

40.

42.

44.

48.

53.

66.

70.

74.

78.

82.

86.

90.

94.

98.

102.

106.

108.

no.

112.

Tab. G.

» »
» »
» »
» »

» »
t H.
* I.
» »
» »

» »
.» »

» »

» ■»

» »

» K.
» L.

■» »

» M.
» N.

» »

» 0.

> P.

», »

> Q.

» »

» R.

» S.

Sid.

N:o 5. Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1892 .

»6. » » » » » » » 1893 .

»7. » » » » » > » 1894 .

» 8. » » » » » » » 1895 .

»9. » » » » > » > 1896 .

»10. > » » » » » » 1897 .

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror åren 1888—1897 .
N:o 1. Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1886 .

10.

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

1895

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke åren 1886—1895
N:o 1. Till träkol förbrukadt virke åren 1886—1890, a. för landets jern tillverkning

. .

» 2. » » » » » 1891—1895 .........

» 1886—1895, b. för landets kol -

114.

116.

118.

120.

122.

124.

126.

128.

130.

132.

134.

136.

138.

140.

142.

144.

146.

148.

150.

151.

export .... 152.

Sammandrag öfver till träkol förbrukadt virke åren 1886—1895 . . , . , 154.

N:o 1. För svenska jerntillverkningen förbrukad ved, oafsedt sådan för träkols
framställande, åren 1886—1890 . ............ 156.

» 2. För svenska jerntillverkningen förbrukad ved, oafsedt sådan för träkols
framställande, åren 1891—1895 ............. 158.

Sammandrag af för svenska jerntillverkningen förbrukad ved, oafsedt sådan

för träkols framställande, åren 1886—1895 .......... 160.

N:o 1. Förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära åren 1886—1890 161.
» 2- * » » » *» » » » 1891—1895 162.

»i1- » » » » » » » » 1886—1890.163.

5 2. » » » > » > » » 1891—1895 164.

Sammandrag öfver förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära åren

1886—1895 ....................... 165.

Öfverslag rörande landets förbrukning af virke till vedbrand, byggnader, redskap,
hägnader, vid tegelbruk, brännerier, bryggerier, mejerier, glasbruk,
till ångbåtsdrift, båtbyggeri m. m. år 1895 ....... 166.

Sid.

Tab. T. öfverslag rörande afkastningsförmågan af landets skogsmark, under förutsättning
dels att god skogshushållning, särskildt god föryngring allmänt
egde rum, dels ock att af ålder kala marker icke funnes .... 167.

» U. Exporten år 1896 af oarbetade och hälft bearbetade trävaror äfvensom till
skeppad trämassa användt virke med fördelning efter virkets härstamning
samt derefter och efter länens areal privatskog fördelad

föreslagen exportafgift...................168.

» V. Sammandrag af skogstjenstemännens utredning angående beloppet af utsyningsafgifter
under år 1897, hvilka dels af utsyningstagare erlagts, dels
enligt af skogskomitén föreslagna beräkningsgrunder skulle hafva
utgått .........................169.

» X. Export år 1896 af oarbetade och hälft bearbetade trävaror, med fördelning

efter virkets härstamning samt exportdistrikt .........170.

SKOGSKOMITÉNS TABELLER.

Skogskomtténj 11..

Skogskomiténs tabeller.

Tal). A. Skogarnes ytvidd

Norrbottens distrikt.

Vesterbottens distrikt.

Vesterbottens

Mellersta Norrlands distrikt.

Jemtlands.................

Vesternorrlands...........

Gefleborgs. .
Kopparbergs.

Gefle-D ala-distrikt.

Vermlands .
Örebro . . .
Vestmanlands
Upsala . . .

Bergslags distriktet.

Stockholms . .
Södermanlands .
Östergötlands
Gotlands . . .

Östra distriktet.

Vestra distriktet.

Skaraborgs ....

Elfsborgs.....

Göteborgs och Bohus

Smålands distrikt.

Kalmar . .
Jönköpings
Kronobergs

Södra distriktet.

Hallands . .
Blekinge . .
Kristianstads
Malmöhus . .

	Hela ytvidden (utan vatten).	D e inegor.	r a f utmark (fjellmarkerfrå räknade).
Hektar.	Hektar.	Hektar.
	9,916,564	208,282	5,882,415
	5,586,857	190,382	3,637,142
	4,737,315	93,345	3,575,915
	2,416,696	147,227	2,237,333
	1,831,384	176,332	1,655,052
	2,815,050	200,991	2,614,059
	1,754,986	246,638	1,508,348
	828,988	186,088	642,900
	646,210	177,048	469,162
	512,087	184,623	327,464
	747,535	197,860	549,675
	627,104	179,455	447,649
	994,690	305,887	688.703
	311,660	91,138	220,522
	808,118	365,896	442,222
	1,184,465	281,030	903,435
	489,559	112,677	376,882
	1,096,197	239,302	856,895
	1,061,628	272,584	789,044
	890,666	200,336	690,330
	477,134	165,100	312,034
	289,571	82,459	207,112
	620,140	276,452	343,688
. . >	47 984	369,618	106,366
Samma	41,119.488	4,950,750	29,484,514

Anm. I denna tabell, som afser att utvisa
upptagits bland de enskilda skogarne.

statsskogarnes och de enskilda skogarnes areal i procent af landets

Skogarnes ytvidd i Sverige år 1895.

i Sverige år 1895.

Statsskogarnes	Enskilda skogarnes
areal.	% af ut-	areal.	% af nt-	Anteckningar.
	marks-		marks-
Hektar.	arealen.	Hektar.	arealen.
2,782,415	473	3,100,167	52-7	Länets fjellmarker antagas utgöra 3,825,700 hektar.	i
1,330,365	36-6	2,306,777	634	Länets fjellmarker antagas utgöra 1,759,333 hektar.	2
194,733 192,874	54 8-6	3,381,182 2,044,459	94''6 914	/Renbetesfjellen jemte till deras utvidgning inköpta om-\ råden utgöra 1,090,191 hektar.	3 4
97,462	5-3	1,557.590	947		5
486,467	18-6	2,127,592	814		6
52,551	3-5	1,455,797	965		7
30,224	4 7	612,676	953		8
37,817	81	431,345	91-9		9
47^900	14''6	279,564	854		10
28,234	Öl	521,441	94-9		ii
48,737	10-9	398.912	891		12
53,499	7-8	635,204	922		13
9,002	41	211,520	95-9		14
59,924	13 5	382,298	86''5		15
53,033	59	850,402	941		16
32,631	8-7	344,251	913		17
57,892	6-8	799,003	93-2		18
61,872	7-8	727,172	92''2		19
51''822	7-5	638,508	92''5		20
15,694	50	296,340	950		22
5,344	25	201.768	97''5		21
19,732	5-7	323,956	943		23
3,466	33	102,900	967		24
5,753,690	19 5	23,730,824	1 81-5

utmark, hafva nybyggesskogar och allmänning#- eller besparingsskogar, s&som cj hänförliga till egentliga statsskogar,

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 1. Egendomar med

			1900.	1901.	1902.	1903.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	t-3 . So äg eu 3. n C * CS3 ÖB	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms ....	län	i	9,000	450	7	44,300	2,840	i	8,000	347	i	8,200	300
2	Upsala......	>	i	12,000	450	5	36,100	1,496	i	11,000	400	2	21,200	950
3	Södermanlands . .	>	—	—	—	16	108,300	4,567	3	22,700	1,135	3	12,200	580
4	Östergötlands . . .	»	i	10,000	376	6	50,300	2,424	4	26,600	1,354	6	38,400	1,811
5	Jönköpings ....	>	4	38,000	1,154	12	89,100	3,161	1	7,500	400	1	8,100	480
6	Kronobergs ....	»	3	27,700	785	7	54,800	2,329	—	—	—	6	39,500	1,860
7	Kalmar.....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	3,500	120
8	Gotlands.....	>	1	800	20	—	—	—	—	—	—	9	36,100	1,630
9	Blekinge.....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
10	Kristianstads . . .	>	1	10,000	97	5	24,300	1,003	—	—	—	1	4,000	191
11	Malmöhus ....	>	4	16,500	690	3	25,900	729	—	—	_	_	_	_
12	Hallands.....		—	—	—	3	16,800	810	—	—	_	-a—	_	_
13	Göteborgs och Bohus		1	4,000	420	4	64,600	1,260	4	24,000	1,010	4	13,000	610
14	Elfsborgs.....	>	1	5,400	220	9	64,200	2,187	6	40,100	2,026	4	36,500	1,358
15	Skaraborgs ....	»	2	15,500	750	7	72,000	2,247	2	11,000	581	—	_	_
16	Vermlands ....	»	3	29,300	500	1	7,500	230	—	—	_	_	_	_
17	Örebro......	>	1	9,000	150	2	16,300	642	—	—	—	_	_	_
18	Vestmanlands . . .	>	1	12,300	405	3	25,800	1,121	—	—	—	2	10,300	662
19	Kopparbergs . . .	>	—		—	1	15,000	500	—	_	_	_	_	_
20	Gefleborgs ....	>	1	16,000	310	—	—	—	—	_	_	_	_
21	Vesternorrlands . .	>
22	Jemkande ....	>	7	50,000	1,348	1	28,000	250	1	14,300	300	1	17,800	450
23	Vesterbottens . . .	>	2	16,100	555	—	—	—	—	_	_	_	_
24	Norrbottens....	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		_
	Summa	35	281,600	8,6801	92	743,300	27,796	23	165,200	7,553	41	248,800	11,002

N:o 1. Egendomar med arrenden till och med 500 kronor.

arrenden till och med 500 kronor.

1904.	1905.	1906.	1907.	1908
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
2	19,400	870	3	17,800	990	2	16,700	440	_	_	_	4	40,700	1,635	1
2	19,100	640	10	101,000	4,057	7	73,100	2,460	2	25,700	950	5	47,100	1,888	2
1	400	50	7	59,900	2,797	1	10,500	450	1	10,000	435	3	12,800	652	3
3	17,100	819	2	11,500	560	1	7,000	305	5	40,200	1,835	15	152,100	5,442	4
3	23,700	1,190	4	25,800	1,388	1	11,700	480	6	38,400	1,609	6	43,800	1,735	5
6	54,300	2,281	7	54,700	2,620	9	98,300	3,016	3	25,500	1,050	5	59,500	1,740	6
_	_	—	2	15,000	600	2	12,000	625	4	29,000	1,070	1	10,000	350	7
1	1,000	65	2	1,400	81	—	—	—	—	—	—	2	26,400	352	8
1	8,000	160	2	13,000	495	4	33,900	1,589	3	24,000	970	2	17,500	625	10
3	12,800	419	4	8,900	241	2	14,800	551	3	30,500	960	—	—	—	11
1	7,500	250	—	—	—	—	—	—	1	3,100	270	—	—	—	12
—	—	—	2	15,000	227	—	—	—	—	—	—	—	—	—	13
2	13,500	750	—	—	—	3	29,400	1,057	2	12,200	630	2	16,100	730	14
1	3,000	210	1	6,500	306	2	17,500	680	2	16,000	671	3	30,800	881	15
_	—	—	1	6,000	175	—	—	—	—	—	—	1	20,000	300	16
_	—	—	1	12,000	320	1	6,300	350	3	32,300	1,185	3	23,500	1,050	17
_	_	—	3	21,700	950	3	22,600	875	—	—	—	4	56,500	1,496	18
_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	34,500	560	19
1	6,300	360	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	20
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	21
—	—	—	1	11,600	260	—	—	—	—	—	—	—	—	—	22
2	15,000	510	1	12,000	270	—	—	—	—	—	—	—	—	—	23
															24
29	201,100	8,574	53	393,800	10,337	38	353,800	12,8781 35	280,900	11,085	58	591,300	19,430

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 1. Egendomar med

	.		1909.	1910.	1911.	1912
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	... Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms ....	lön	—	—	—	_	___	_	i	9,600	450	1	17,800	466
2	Upsala......	»	2	24,400	1,000	1	10,000	451	3	37,000	1,480	2	25,500	950
3	Södermanlands . .	>	5	54,500	1,910	2	23,100	980	1	10,800	390	_		_
4	Östergötlands . . .	>	12	76,200	3,101	2	21,000	950	3	37,600	1,375	2	9,000	449
5	Jönköpings ....	>	4	38,000	1,530	5	50,700	1,980	—	—	—	4	45,100	1,625
6	Kronobergs ....	>	3	29,300	995	1	9,000	450	1	23,500	360	_	_	_
1 7	Kalmar.....	»	1	18,000	420	1	12,000	450	1	9,000	400	_	_	_
8	Gotlands.....	»	1	800	20	—	—	—	2	11,400	560	1	10,000	435
9	Blekinge.....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
10	Kristianstads . . .	>	2	26,000	780	—	—	—	4	56,000	1,625	■ _	_	_
11	Malmöhus ....	>	—	—	—	1	13,000	460	—	—	—	2	32,200	800
12	Hallands.....	*	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
13	Göteborgs och Bohus	>	3	21,000	890	2	26,000	995	4	47,000	1,776	_	_
14	Elfsborgs.....	»	8	67,800	2,520	6	74,600	2,685	1	20,000	400	3	38,200	1,420
15	Skaraborgs ....	>	3	19,800	660	3	53,000	1,231	3	45,000	1,435	1	9,000	300
16	Vermlands ....	>	—	—	—	2	54,000	905	2	29,000	561	1	31,500	460
17	Örebro......	»	1	4,500	325	—	—	—	—	—	—	1	7,500	410
18	Vestmanlands . . .	>	2	25,000	525	—	—	—	1	17,100	500	_	_	_
19	Kopparbergs . . .	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4	65,700	1,285
20	Gefleborgs ....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	40,000	500
21	Vesternorrlands . .	»	—	—	—	—	—		_	_	_
22	Jemtlands ....	>	—	—	—	—	—		—	_	_	2	27,000	395
23	Vesterbottens . . .	>	—	—	—	—	—		_ \|	_	_	_
24	Norrbottens. . . .	»	- 1	-1	-	—	-I	i -I	- 1	-1	-1	- \|	-1	_
	Summa	47 \|	405,300 \|	14,676	26	346,400 \|	11,537 j	27 \|	353,000 \|	11,3121	25 \|	358,500 9,495

N:o 1. Egendomar med arrenden till och med 500 kronor.

arrenden till och med 500 kronor.

	1913			1914.			1915.			1916.			1917
>	H < s	!>		H * 6	>		H . p	>		H	> N		H	> *-s
B E	£! ® o- g*	<0 a	B_ £	8‘ 3 S-3-	ce B	B <rf- P	% ^ ^ 5	3 B	B	3 a da —• ® B	B	B c+-	£: ce Oj *-• rt B	<6 B
	00	ce		BO	ce		oo	ce		ce	ce		* CP3 CD 1	ce
_	_	_		_	_	_	_	__	1	3,700	170	i	12,000	420	1
	—	—	—	—	—	—	—	—	4	22,100	922	—	—	—	2
															3
3	24,300	1,400	i	3,000	100	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4
2	17,100	850	i	11,000	450	1	10,000	475	1	8,700	400	3	27,200	1,141	5
—	—	—	—	—	—	1	6,100	350	—	—	—	1	16,200	333	6
—	—	—	i	3,500	130	—	—	—	1	6,500	320	2	16,100	605	7
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8
															9
—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	14,000	500	—	—	—	10
—.	—	—	—	—	—	—	—	—	1	10,000	335	2	10,700	526	11
															12
—	—	—	—	—	—	1	12,000	500	3	35,800	1,350	—	—	—	13
—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	26,000	725	—	—	—	14
—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	15,000	460	—	—	—	15
															16
															17
															18
—	—	—	—	—	—	1	17,400	400	—	—	—	—	—	—	19
1	18,400	500	—	—	—	1	24,000	500	—	—	—	—	—	—	20
															21
—	—	—	—	—	—	3	17,000	476	—	—	—	—	—	—	22
															23
		-	i -												24
6	59,800	2,750 3	17,500	680	8	86,500	2,701	15	141,800	5,182	o	82,200	3,025

Skogskomiténs tabeller.

Tält). B. N:o 1. Egendomar med

			1918.			1919.			1920.			192 2.
		Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms .... län	_	_	_	1	9,000	300
2	Upsala......>	—	—	—	1	10,900	500	—	—	—	—	- —	—
3	Södermanlands . . »	1	16,000	400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
4	Östergötlands ... >	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
5	Jönköpings ..... »	1	8,600	500	1	8,100	405	1	10,000	450	—	—	—
6	Kronobergs .... >	1	9,900	350	1	11,500	385	—	—	—	—	—	—
7	Kalmar.....>	2	32,000	835	—	—	—	1	13,000	340	—	—	—
8	Gotlands.....»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
9	Blekinge.....>	1	16,000	500	—	—	—	—	—	—	—	—	—
10	Kristianstads ... >	2	18,100	900	1	10,000	425	—	—	—	—	—	—
11	Malmöhus .... »	7	60,900	1,738	—	—	—	—	—	—	2	32,700	710
12	Hallands.....>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
13	Göteborgs och Bohus >	—	—	—	—	—	—	2	28,500	780	—	—	—
14	Elfsborgs.....>	1	8,100	500	1	11,000	315	1	16,000	400	—	—	—
15	Skaraborgs .... >	1	5,000	165	—	—	—	—	—	—	—	—	—
16	Vermlands .... >	2	36,900	621	—	—	—	—	—	—	—	—	—
17	Örebro......»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
18	Vestmanlands ... »	—	—	—	1	3,800	380	—	—	—	—	—	—
19	Kopparbergs ... »	1	6,700	400	—	—	—	—	—	—	—	—	—
20	Gefleborgs .... »
21	Vesternorrlands . . »
22	Jemtlands .... »	—	—	—	—	—	'' -	—	—	—	—	—	—
23	Vesterbottens ...»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
24	Norrbottens.... »	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	20	218,200	6,909	7	64,800	2,710	5	67,500	1,970	2	32,700	710

N:o 1. Egendomar med arrenden till och med 500 kronor.

arrenden till och med 500 kronor.

1928.	1924.	1925.	Summa.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
									26	216,200	9,678	1
_	_	_	_	_	—	—	—	—	48	476,200	18,594	2
_	___	_	_	—	—1	—	—	—	44	341,200	14,346	3
_	_	_	—	—	—	—	—	—	66	524,300	22,301	4
_	_	_	—	—	—	—	—	—	62	520,600	21,403	5
_	_	_	_	—	—	—	—	—	55	519,800	18,904	6
_	_	_	—	—	—	—	—	—	20	179,600	6,265	7
_	_	_	—	—	—	—	—	—	19	87,900	3,163	8
_	_	_	_	—	—	—	—	—	1	16,000	500	9
_	_	_	—	—	—	—	—	—	29	258,800	9,360	10
4	''23,060	515	2	12,800	266	2	43,900	969	42	348,660	9,909	11
_	_	_	—	—	—	—	—	—	5	27,400	1,330	12
_	_	_	_	_	—	—	—	—	30	290,900	9,818	13
_	_	_	_	_	_	—	—	—	52	479,100	17,923	14
—	_	_	_	_	_	—	—	—	32	319,100	10,577	15
__	_	__	_	_	—	—	—	—	13	214,200	3,752	16
_	_	_	_	_	—	—	—	—	13	111,400	4,432	17
_	_	_	_	_	—	—	—	—	20	195,100	6,914	18
_	_	_	_	_	—	—	—	—	9	139,300	3,145	19
_	_	_	—	—	—	—	—	—	5	104,700	2,170	20
_	_	_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	21
_	_	_	_	_	_	—	—	—	16	165,700	3,479	22
—	—	—	—	—	—	—	—	—	5	43,100	1,335	23
—	—	—	\| -	—	—	—	—	—	—	* -	—	24
4	23,060	515	II 2	12,800	266	1 2	\| 43,900	969	\| 612	5,579,260	199,298

Skogakomitén, II.

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 2. Egendomar med arrenden

			1900.		1901.		1902.		1903.		1904.
		Antal. \|	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholm9.....län	_	_	_	_	_	_				i	11,200	502
2	Upsala.......>	i	19,000	600	i	7,300	520	—	—	—	—	—	—	i	11,400	600
3	Södermanlands. . . . >	—	—	—	i	7,300	600	i	13,400	600	i	7,500	505	—		_
4	Östergötlands . . . . >	—	—	—	2	19,500	1,120
5	Jönköpings.....j>	—	—	—	3	36,900	1,656	2	17,000	1,200	i	12,000	505	—	_	_
6	Kronobergs.....»	i	10,000	560	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_	_
7	Kalmar.......»	—	—	—	—	—	—	—	—	_	—	_	_	_	_	_
8	Gotlands......>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_	_
9	Blekinge......>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
10	Kristianstads . . . . >	i	14,000	550	1	11,000	510	1	12,000	560	—	—	—	i	11,000	600
11	Malmöhus......>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_	_	_
12	Hallands......»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_	_
13	Göteborgs och Bohus . »	—	—	—	1	18,000	515	—	—	—	—	—	—	2	30,500	1,125
14	Elfsborgs......s	—	—	—	—	—	—	1	9,000	505	—	—	—	—	—	—
15	Skaraborgs ..... »	—	—	—	3	45,700	1,740	—	—-	—	2	37,600	1,150	1	13,000	515
16	Vermlands.....»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	10,800	550	—	—	—
17	Örebro.......»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	16,200	550	—	—	—
18	Vestmanlands .... >	—	—	—	2	24,000	1,081	1	9,000	550	—	—	—	—	_	—
19	Kopparbergs.....>	—	—	—	1	19,800	510
20	Gefleborgs......»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
21	Vesternorrlands . . . >
22	Jemtlands......»		—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	2	30,000	1,105
23	Vesterbottens . . . . >
24	Norrbottens . . * . . >
1	Summa	3 43,000	1,710 \|jl&j 189,500\| 8,2521	6 60,400 3,415	7 95,300 8,762	7 95,900	3,945

N:o 2. Egendomar med arrenden från 500 kronor till och med 600 kronor. 11

från 500 kronor till och med 600 kronor.

1905.	1906.	1907.	1908.	1909.	1910.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	P> P P	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. ;	Taxerings- värde.	Arrende.
i	14,000	550																1
2	33,000	1,182	2	35,500	1,102	i	13,000	570	3	42,300	1,680	3	50,500	1,775	—	—	—	2
2	18,800	1,121	—	—	—	i	12,000	600	—	—	—	1	27,100	540	i	8,700	502	3
3	35,000	1,650	—	—	—	i	10,000	507	1	12,000	540	2	33,300	1,030	i	15,000	540	4
3	30,900	1,599	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	15,300	600	—	—	—	5
1	11,000	600	1	8,000	550	i	17,000	585	—	—	—	1	23,000	600	—	—	—	6
									1	20,700	550	—	—	—	—	—	—	7 8
												1	5,000	501		_	_	9 10
2	45,300	1,100	1	31,400	583													11
—	—	—	2	21,500	1,100	i	12,000	570	1	14,000	550	—	—	—	—	—	—	12
—	—	—	1	9,000	575	—	—	—	—	—	—	1	13,000	600	—	—	—	13
									2	42,000	1,200	—	—	—	—	—	—	14
—	—	—	3	35,100	1,670	2	25,400	1,092	—	—	—	1	8,000	517	—	—	—	15
									2	46,000	1,102	2	62,000	1,200	i	20,000	560	16
									2	31,000	1,151	1	12,000	525	i	12,500	541	17
1	10,000	550	—	—	—	—	—	—	3	41,300	1,656	—	—	-	—	—	—	18
—	—	—	1	17,400	550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	19
																		20
																		21
																		22
																		23
																		24
15	198,000	8,352	11	157,900	6,130	1 7	89,400	3,924 15 249,300	\| 8,429 \|\|l4	249,200	7,888	4	56,200	2,143

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 2. Egendomar med arrenden

			1911.	1912	1913.	1914.	1915.
			Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	''■> Ö ! p	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende. •	\| Antal.	Taxerings- värde. -:	Arrende. i--
1	Stockholms.....	lön	—	_	_	j_	_	_	_	_	_				i	13,000	560
2	Upsala.......	»	i	14,000	600	2	22,900	1,165	i	15,200	600	i	14,700	600	i	14,200	600
3	Södermanlands....	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	9,000	510
4	Östergötlands ....	9	2	34,300	1,100	2	36,500	1,295	—	—	—	2	23,400	1,14Q	i	10,300	510
5	Jönköpings .....	>	1	16,000	525	—	—	—	—	—	—	1	11,900	575	5	63,200	2,825
6	Kronobergs .....	>	—	—	—	—	—	—	2	36,800	1,053	1	16,100	520	1	14,400	530
7	Kalmar.......	»	3	53,000	1,770	—	—	—	—	—		—	—	—	1	30,000	525
8	Gotlands......	>	—	—	—	—	—			—	—	—	—	_	_	_	_
9	Blekinge......	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
10	Kristianstads.....	>	1	15,000	600	—	—	—	—	—	—	1	15,000	600	2	26,000	1,150
11	Malmöhus......	>	1	13,600	570	1	17,100	600	1	13,000	550	3	49,000	1,660	—	_	_
12	Hallands......	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
13	Göteborgs och Bohns .	9	4	57,000	2,137	2	34,000	1,200	1	18,000	550	2	42,600	1,150	—	_	_
14	Elfsborgs......	9	1	21,000	600	—	—	—	1	16,000	550	—	—	—	1	11,000	520
15	Skaraborgs .....	9	3	53,000	1,650	3	43,400	1,620	2	33,000	1,170	—	—	—	2	22,000	1,152
16	Vermlands.....	9	1	16,200	600										1	20,000	550
17	Örebro.......	9	1	11,100	550		—	—	—	—	—	—	—	—	1	9,700	585
18	Vestmanlands ....	9	4	54,700	2,235	1	9,100	510	—	—			—	—	—	—	_
19	Kopparbergs.....	9	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	—	_
20	Gefleborgs ......	9	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_
21	Vesternorrlands . . .	9
22	Jemtlands......	9	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	21,000	550
23	Vesterbottens ....	9
24	Norrbottens.....	9	-	—	—	—	—	—1	—	-	—	—	—	—		—	—
	Summa	231858,90012,937	11!163,000	6,390 8\|l32,000 4,473	11172,700\|6,245\|	19(263,800	10,567i

N:o 2. Egendomar med arrenden från 500 kronor till och med 600 kronor. 13

från 500 kronor till och med 600 kronor.

1916.	1917.	1918.	1919.	1920.	S u in m a.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	> O £	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	> a £	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	H 5‘ n 2,2. ce D • 7Q ÖB	Arrende.
i	10,000	510	1	13,000	600	i	9,900	530		_	_	_	_	—	6	71,100	3,252	1
2	20,500	1,155	1	20,000	575	2	28,400	1,111	1	12,000	550	2	27,400	1,115	28	401,300	16,100	2
	_	_	2	29,500	1,110	1	14,000	600	—	* —	—	2	27,500	1,110	14	174,800	7,798	3
3	37,500	1,690	_	_	—	4	59,000	2,320	2	24,000	1,130	2	25,500	1,100	28	375,300	15,672	4
6	80,500	3,210	2	26,600	1,135	2	23,500	1,150	—	—	—	4	48,600	2,325	31	382,400	17,305	5
2	32,200	1,125	3	41,300	1,658	1	19,200	600	1	15,000	550	3	35,700	1,670	19	279,700	10,601	6
1	14,000	600										1	7,500	550	7	125,200	3,995	7
1	17,000	511													1	17,000	511	8 9
									1	8,500	525	_	_	—	10	117,500	5,596	10
				_	_	1	25,300	559	1	18,600	576	—	—	—	11	213,300	6,198	11
							_	_	_	—	—	—	—	—	4	47,500	2,220	12
2	24,000	1,150	2	35,000	1,125	_	—	—	1	14,400	557	—	—	—	19	295,500	10,684	13
i 2	34,200	1,125	3	33,300	1,625	1	13,500	560	2	27,200	1,050	—	—	—	14	207,200	7,735	14
2	40,300	1,150	1	14,000	560	1	12,000	600	1	11,000	600	1	9,000	535	28	402,500	15,721	15
1	21,600	600	1	21,000	550	_	—	—	1	15,000	550	—	—	—	11	232,600	6,262	16
4	46,300	2,010	_	—	—	1	10,000	540	—	—	—	—	—	—	12	148,800	6,452	17
1	11,600	587	1	11,000	550	2	29,000	1,170	—	—	—	1	12,700	575	17	212,400	9,464	18
															2	37,200	1,060	19
			_	_	_	1	5,500	550	—	—	—	—	—	—	1	5,500	550	20
		_	_	_	—	_	—	—	!-	—	—	—	—	—	—			21
															3	51,000	1,655	22
																		23
	_	_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—			24
283x9.700 15,423 \|l7;244,700\| 9,488 \|\|l8 249,300110,290	Il\|l45,700 6,088	16 193,900	8,9801266 3,797,800148,831	1

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 3. Egendomar med arrenden

				1900	1901.	1902.	1903.
				Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms . .			_	_	_	i	15,000	700
2	Upsala . . .			—	—	—	2	20,700	1,354	—	—	_	_	_
3	Södermanlands			—	—	—	3	34,000	2,030	—	—	_	_	_	_
4	Östergötlands .			—	—	—	8	148,700	5,391	1	13,500	675	3	36,000	1,928
5	Jönköpings . .			—	—	—	3	46,400	2,025	—	—	—	2	22,500	1,265
6	Kronobergs . .			—	—	—	2	27,000	1,320	2	34,300	1,400	_	_	_
7	Kalmar . . . .			—	—	—	1	18,000	650	—	—	_	_	_
8	Gotlands . . . .			—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
9	Blekinge . . . .			—	—	—	—	—	—	_	_	.	_
10	Kristianstads . .			—	— .	—	—	_	_	_	_
11	Malmöhus . . .			—	—	—	2	33,900	1,350	_	_	_
12	Hallands. . . .			—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
13	Göteborgs och Bohns		—	—	—	—	—	—	_			_	_
14	Elfsborgs . . .		>	—	—	—	1	''22,300	700	1	12,000	680	_	_
15	Skaraborgs . . .		>	-i-	—	—	5	67,500	3,275	—	_	_	_	_
16	Vermlands . . .		>	—	—	—	1	22,000	625	_	_	_	_
17	Örebro . . . .		>	—	—	—	—	—	—i	2	41,500	1,350	_	_
18	Vestmanlands . .		>	—	—	'' —	4	46,600	2,601	—	—	_	_	_
19	Kopparbergs . .		>	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
20	Gefleborgs . . .		>	—	—	—	—	—	_	_	_	_
21	Vesternorrlands .		>	—
22	Jemtlands . . .		>	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
23	Vesterbottens . .		>	—	—	—	—	_	_	_
24	Norrbottens . .		>	—	—	—	—	—	—	—		—	—	_	_
		Summa	—	- 1	— ■	33 j	500,1001	22,0211	6	101,300 \|	4,1051	b\|	58,500 \|	3,193

A:o 3. Egendomar med arrenden från 600 kronor till och med 700 kronor. 15

från 600 kronor till och med 700 kronor.

	1904.		1905.		1906			1907.		1908.
>	H - t®	> -i	>		•	>	H _ p <1 M	•-<	>	H -	»■*	>	Hä	> <-t
a	£ n 5 a 6 H»	cd P	a	£8. 0	CD 0	0	P* C’ CD 0	CD 0	0 E	£s » P-> CD P	CD 0	0_	!L g* CD 0	CD 0
	ÖB 1	cd		CD	CD		• CX3 QD	CD		'' er; CD	CD		00	CD
												2	44,500	1,257	1 2
—	—	—	2	33,000	1,400	—	—	—	i	15,600	700	—	—	—	3
i	11,400	676	—	—	—	1	12,000	611	i	18,000	700	—	—	—	4
—	—	—	1	24,000	651	1	15,000	650	i	11,000	620	1	21,800	605	5
—	—	—	—	—	—	2	28,100	1,275	—	—	—	—	—	—	6
															7
															8
															9
—	—	—	2	23,300	1,320	2	27,000	1,230	—	—	—	. 1	17,000	700	10
												1	16,000	675	11
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12
—	—	—	—	—	—	1	20,000	610	—	—	—	—	—	—	13
i	16,000	625	—	—	—	1	14,000	700	—	—	—	—	—	—	14
i	14,000	700	1	12,000	650	—	—	—	2	29,800	1,252	—	—	—	15
															16
												1	15,000	690	17
—	—	—	4	63,000	2,650	1	9,000	623	—	—	—	1	16,000	635	18
															19
															20
															21
															22
													—	—	23
															24
3	41,400	2,001	10	155,800	6,671	9	125,100	5,699	5	74,400	8,272	i 7	130,300	4,562

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 3. Egendomar med arrenden

				1909		1910		1911		1912
			> s p	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings - värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms.....	. län	_	_	_				i	15,000	700
2	Upsala......	>	i	16,800	605	1	18,200	650	—	—	—	—	—	—
3	Södermanlands . . .	>	2	52,000	1,290	—	—	—	—	—	—	1	17,000	6401
4	Östergötlands ....	»	2	26,700	1,250	1	16,200	678	6	97,400	3,915	—	—	—
5	Jönköpings .....	. »	—	—	—	1	18,400	700	1	11,900	700	3	44,200	2,059
6	Kronobergs .....	. »
7	Kalmar......		1	12,000	609	1	18,000	680	—	—	—	—	—	—
8	Gotlands......	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
9	Blekinge......		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
10	Kristianstads ....	>	—	—	—	1	22,000	700	2	31,000	1,280	—	—	—
11	Malmöhus.....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
12	Hallands......		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
13	Göteborgs och Bohus .	»	—	—	—	1	15,000	650	1	14,000	650	4	67,000	2,675
14	Elfsborgs.....		1	20,000	610	—	—	—	3	58,000	1,923	2	40,000	1,290
15	Skaraborgs.....		—	—	—	1	18,000	650	6	102,700	4,040	—	—	—
16	Vermlands.....		—	—	—	—	—	—	1	18,500	650	—	—	—
17	Örebro......		—	—	—	—	—	—	1	17,100	700	—	—	—
18	Vestmanlands ....		2	44,000	1,400	—	—	—	3	43,800	1,930	—	—	—
19	Kopparbergs ....	»	—	—
20	Gefieborgs .....	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
21	Vesternorrlands . . .	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
22	Jemtlands.....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
23	Vesterbottens ....	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
24	Norrbottens ....	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	9	171,500	5,764	7	125,800	4,708	25	409,400	16,488	10	168,200	6,664

N:o 3. Egendomar med arrenden från 600 kronor till och med 100 kronor. 17

från 600 kronor till och med 700 kronor.

1913.	1914		1915			1916			1917
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
	•											1	15,000	625	1
_	_	_	i	16,100	700	—	—	—	6	105,000	3,950	1	13,000	695	2
	_	J	_	_	_	—	—	—	—	—	—■	2	26,500	1,280	3
_	_	_	3	44,700	1,895	3	44,600	2,010	3	36,500	1,890	1	11,400	650	4
_	_	—	—	—	-.	1	14,000	650	2	34,000	1,381	5	79,700	3,362	5
i	20,000	660	—	—	—	2	25,200	1,250	2	34,300	1,360	—	—	-	6
i	14,000	606	1	22,000	620	—	—	—	3	75,700	1,890				7 8
			1	18,000	650			_	_	_	_	’-	—	—	9 10
—	—	—	—	—	—		—	—	2	34,000	1,400	—	—	—	11
i	18,000	625	1	17,500	700	_	_	—	3	63,000	1,870	1	24,700	655	13
2	38,600	1,325	1	20,000	640	2	25,000	1,305	1	15,000	650	—	—	—	14
1	19,000	680	2	34,600	1,305	1	21,000	620	6	98,500	3,935	3	42,100	2,045	15
_	_	_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	10
_	_	_	1	15,700	675	—	—	—	—	—	—	—	—	—	17
1	31,700	635	—	—	—	1	10,000	607	—	—	—	1	18,000	675	18
___	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	19
—															20
															22
															23
_	.														24
7	141,300	\| 4,531	II11	\| 188,600	\| 7,185	1 Jo	\| 139,800	\| 6,442	28	496,000	18,326	115	230,400	9,987	1

Skugskomitén, 11.

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 3. Egendomar med arrenden

				1918.		1919.	1920.
			Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
											•
1	Stockholms . .		—	—	—	i	13,000	680	—	_	_
2	Upsala . . . .		—	—	-	i	12,000	650	1	12,600	650
3	Södermanlands	. . . »	—	—	—	—	—	—	1	12,000	620
4	Östergötlands . .		—	—	—	—	—	—	_	_	_
5	Jönköpings . . .		2	28,500	1,277	—	—	—	3	56,200	1,980
6	Kronobergs . . .		—	—	—	—	—	—	1	16,200	656
7	Kalmar . . . .		1	20,000	667	i	16,500	657	_	_	_
8	Gotlands . . . .		—	—	—	_	_	_
9	Blekinge ....		—	—	—	—	_	_	_	_
10	Kristianstads . .		1	12,000	700	3	51,700	2,040	.-	_
11	Malmöhus . . .		2	35,900	1,295	2	37,800	1,340	2	55,700	1,344
12	Hallands ....		—	—	—	—			_
13	Göteborgs och Bohus . »	4	80,000	2,617	2	50,200	1,217	_	_
14	Elfsborgs . . .		2	28,200	1,275	—	—	—	1	22,500	670
15	Skaraborgs . . .		3	57,500	2,075	—	—	—	2	26,400	1,245
16	Vermlands . . .		—	—	—	—	_	_	_
17	Örebro ....		—	—	—	_	_	_	_
18	Vestmanlands . .		—	—	—	_	_
19	Kopparbergs . .		—	—	—	—	_		_
20	Gefleborgs . . .		—	—	—	—	_		_	_
21	Vesternorrlands .	. . . >	—	—	—	_	_	—
22	Jemtlands . . .		—	—	_	_	_	—
23	Vesterbottens . .		—	—	_	_	_	—
24	Norrbottens . .		-	—	—	—	—	-	—	_	_
		Summa	15 \|	268,100	9,906 \|\|	10 \|	181,200 \|	6,584 \|	11 1	201,600	7,165 1

AT;o 3. Egendomar med arrenden från 600 kronor till och med 700 kronor. 19

från 600 kronor till och med 700 kronor.

1922	1923	192 4	Summa.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
									4	58,000	2,705	1
		_	_	_	_	''_	—	—	16	258,900	10,511	2
		_	_	_	—	—	—	—	12	190,100	7,960	3
		_	_	_	_	—	—	—	34	517,100	22,269	4
		_	_	,	_	_	—	—	27	427,600	17,925	5
		_	_	__	_	—	—	—	12	185,100	7,921	6
_	_	—	—	—	—	—	—	—	10	196,200	6,379	7
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8
_		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	9
		_	_	_	_	—	—	—	13	202,000	8,620	10
1	31,800	668	1	36,300	675	1	37,000	668	13	302,400	8,740	11
	_	_	_	—	—	—	—	—	1	16,000	675	12
		_	_	_	_	—	—	—	19	375,400	12,269	13
			_	_	_	_	—	—	19	331,600	12,393	14
				_	_	_	_	—	34	543,100	22,472	15
				_	_	_	—	—	2	40,500	1,275	16
	_	_	__	_	_	—	—	—	5	89,300	3,415	17
	_	_	_	_	—	—	—	—	18	280,100	11,756	18

—	—	—	—	—	—
_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	20
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	21
_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	22
_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	23
_	_	—	—	—	\| —	—	—	—	—	—	—	24
1	31,800	668	1	30,800	\| 676	1	37,000	\| 668	239	4,013,400	157,285

N:o 4. Skogskomiténa tabeller.

Tab. B. N:o 4. Egendomar med arrenden

			1900.	1901.	1902.	1903.	1904.
			Antal. \|	Taxerings- värde.	Arrende.	> O SO	Taxerings- värde.	Arrende.	> a £	Taxerings- värde.	Arrende.	\| Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms .			_		2	30,000	1,580	—						1	3,10c	750
2	Upsala. . . .			—	—		—	—		—	_	1	20,500	755
3	Södermanlands	. . . . >	—	—	—	1	18,000	796		—	_	_	_
4	Östergötlands .	. . . . >	i	17,000	777	3	49,300	2,291	2	26,300	1,470		_	_	1	14,000	800
5	Jönköpings . .	. . . >	—	—	—	1	21,500	765	1	8,000	710	1	18,700	800	_
6	Kronobergs . .	. . . . »	—	—	—	1	20,000	750	_	—	—	_	_	_	_	_
7	Kalmar . . .	. . . . »	—	—	—	1	15,000	780		—	—	1	18,000	785
8	Gotlands . . .	. . . . >	—	—	—	—	_
9	Blekinge . . .	. . . . >	—	—	—	—	—	_	_		_
10	Kristianstads .	. . . . »	—	—			_	_	_
11	Malmöhus . .	. . . . »	—	_	_	__	_
12	Hallands . . .	. . . . >	—	—	—		—	—	—	_	_	_	_
13	Göteborgs och	Sohus. . >	—	—	—	1	16,000	800	—	_	__	_	_
14	Elfsborgs. . .	. . . . »	i	18,000	757	—	—	—	_	_	_		_
15	Skaraborgs . .	. . . . »	—	—	—	—	—	—	1	21,000	800	_	_
16	Vermlands . .	. . . . »	—	—	—		_	_	_
17	Örebro....	. . . . >	—	—	—		_	_	_	_
18	Vestmanlands .	. . . . >	—	—	—	2	33,200	1,495		_	_		_
19	Kopparbergs .	. . . . >
20	Gefleborgs . .	. . . . >		—	—		—	—		_	_		,
21	Vesternorrlands	. . . . »		—	—		—	—		—	J		_
22	Jemtlands . .	. . . . >		—	—		—	—		—			_	_
23	Vesterbottens .			—	—		—	—		—	J	_	_			_
24	Norrbottens. .		-1	—			—	—		—	-\|	-1	—	_		_	_
		Samma	2\| 35,000	1,534)]	12	203,000	9,257\|	4 55,300	2,98b'' 3) 57,200	2,340]	2\| 17,100	1,550

Egendomar med arrenden från 100 kronor till och med 800 kronor.

från 700 kronor till och med 800 kronor.

1905.	1906	1907.	1908.	1909.	1910.	1911.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. !	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. \|	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. j	Taxerings- värde.	Arrende.
															i	20,000	775	—	—	—
i	10,000	750	_	_	_	i	17,000	800
i	12,000	725	i	12,000	713	4	67,600	2,960	2	35,500	1,525	2	34,000	1,480	—	—	—	ii	199,800	8,210
i	14,400	750	—	—	—	—	—	—	1	14,000	731	—	—	—	;	21,000	800	—	—	—
-	—	—	2	32,500	1,570										i	35,000	760	3	99,000	2,245
_	_	_	1	16,000	750														—	—
i	18,900	750	1	18,000	750										i	25,000	800	1	19,400	800
									1	22,000	800
															i	40,000	800	1	22,000	750
—	—	—	—	—	—	1	20,000	770	—	—	—	1	30,000	750	—	—	—	3	63,000	2,327
—	—	—	1	14,400	705	—	—	—	1	23,800	800	—	—			—	—	-	—	—
i	9,000	750	—	—	—	1	18,000	800										3	72,800	2,315
2	40,800	1,500	—	—	—	—	—	—	1	40,000	740
—	—	—	—	—	—	1	10,600	710	2	35,400	1,480	—	—	—	2	38,000	1,500	—	—	—
1	11,000	780	1	18,700	750	3	52,600	2,225	1	21,300	800	—	—	—	—	—	—	2	37,200	1,507
															1	15,900	750	—	—	_
1	23,500	743	—	—	—	-	—			—			—	—	—	—	—	—	—	—
9	139,6006,748	7111,6005,28811185,800	8,265\|\| 9	192,0006,876	3	64,0002,230	8	194,9006,185	24	513,200	18,154

113

N:o 4. Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 4. Egendomar med arrenden

			1912.	1913.	1914.	1915	1916.
			>	>T3	>	>	H	> >-i	>	H	> •-j	>		>	>	B	>
	f		B »	Oj -• » P • Cfc ap i	CD B Oi CD	B P	3: 3 Oj -• 9 B • CO aa i	cd s Oj cd	B P	B- a* a rS • oo T	(t B Oi ct>	a <rt- P	3 N Oj —• (b B • <s	Cb ts Oj CD	a p	2'' ® 3 3 o- a* CD B • oq QD 1	CD B Oj CD
1	Stockholms.....	. län	2	38,000	1,525		_		_	_	_				2	29,800	1,440
2	Upsala.......	»	1	17,100	800		—		—	—	—	—	—	—	3	52,100	2,156
3	Södermanlands . . .	»														—	—
4	Östergötlands ....	*	—	—	—	1	20,000	715	—	—	—	5	93,500	3,800	2	35,000	1,525
5	Jönköpings.....	>	T	—	—	1	11,000	757	—	—	—	5	82,300	3,810	—	—	—
6	Kronobergs.....	>	l	19,000	800	—	—	—	—	—	—	3	64,500	2,400	1	32,000	800
7	Kalmar......	>	l	14,000	760	—	—	—	—	—	—	1	20,000	775	1	35,000	775
8	Gotlands......	>	—	—	—	—	—			—	—	1	25,000	780	—	—	—
9	Blekinge......	. »	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	22,000	800
10	Kristianstads . v • •	»	l	18,000	750	1	11,000	751	—	—	—	—	—	—	1	13,500	730
11	Malmöhus.....	>	—	—	—	1	15,700	757	—	—	—	1	26,600	750	—	—	—
12	Hallands......	. »	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—
13	Göteborgs och Bohus.	. >	—	—	—	3	52,800	2,302	1	14,000	725	3	61,500	2,330	5	105,000	3,678
14	Elfsborgs......	. »	l	21,400	725	—	—	—	—	—	—	1	12,200	750	1	24,000	750
15	Skaraborgs.....	»	—	—	—	—	—	—	—	- —	—	1	20,000	710	3	44,500	2,295
16	Vermlands.....	>										1	32,700	755	1	24,700	725
17	Örebro.......	}	l	15,500	800	—	—	—	1	16,000	800	1	20,200	800	2	25,400	1,443
18	Vestmanlands ....	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
19	Kopparbergs . . ; .	»	1	21,000	750	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
20	Gefleborgs .....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
21	Vesternorrlands . . .	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
22	Jern tian ds.....	. »	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
23	Vesterbottens ....	. »	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
24	Norrbottens.....		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	9	164,000	6,910	7	110,500 5,2821	2 30,000	1,52523458,500\| 17,660	23	443,000	17,117!

Egendomar med arrenden från 700 kronor till och med 800 kronor.

från 700 kronor till och med 800 kronor.

1917.	1918.	1919.	1920.	1922.	S u in w a.
\|>	H < H	>	>	P5	>	>	&	>	>	H . p	>	>	H p <5 X	> >-t	>	P5	>
B	so: cd g 2 o- 5*	>-t ® B	B et- sa	B- 2. CD 3	s	B	P-i M-® ö	fi ® B	B £L	cL 2. ® B	® B Pj	3 E.	cL 3. ® rB	(i B	C E	►1 >1 S-J-	® B Gu
	• ens ÖB	®*		• eg	®			®		CD	®		ÖB 1	®			®
1	30,000	750							i	16,000	750		_	_	10	166,900	7,570	1
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	5	89,700	3,711	2
—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	36,500	1,580	—	—	—	5	81,500	3.926	3
—	—	—	4	76,500	2,973	—	—	—	1	19,000	750	—	—	—	41	711,500	30,714	4
2	38,500	1,530	5	95,900	3,846	—	—	—	2	39,000	1,550	—	—	—	21	364,300	16,049	5
															0	135,500	4,750	6
															11	268,500	8,450	7
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	.-	—	—	—	—	1	25,000	780	8
															2	38,000	1,550	9
															7	123,800	5,331	10
—	—	—	1	36,300	752	—	—	—	—	—	—	i	36,000	759	5	136,600	3,818	11
															2	62,000	1,550	12
1	38,000	800	—	—	—	1	22,000	800	—	—	—	—	—	—	20	422,300	15,282	13
2	45,000	1,425	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8	158,800	5,912	14
—	—	—	5	101,600	3,776	—	—	—	—	—	—	—	—	—	15	286,900	11,446	15
															5	138,200	3,720	16
															10	161,100	7,533	17
—	—	—	—	—a	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	10	174,000	7,557	18
															2	36,900	1,500	19
																		20
																—	—	21
-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—			—	—	i	23,500	743	22
																		24
6	151,500	4,505	15	»10,300	11,347	1	22,000	800	0	110,500	4,030	i	30,000	759 187	3,605,000	141,892

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 5. Egendomar med arrenden från

			1900.	1901	1902.	1903.	1904.
					> >-<	>			>	H P < M	Ij-	>	H „ P	> >1	>	H	>
			0 P~	3 2. o,, *-•	CD 0	0 P*	P= (t 2 5 D*	CD 0	0 P*	2L3.	CD O	0 p"	O- 3*	CD 0	0 rr*~ P	h‘ 2 Os 2.	CD 0
				• oq ao i	CD		03 1	CD		• Cfc ao	CD		• oq ao i	CD		• ckj ao	CD
1	Stockholms.....		_	_	_	1	5,000	850	_	_	__	___	_			_	_
2	Upsala......	. . >
3	Södermanlands . . .		—	—	—	2	37,200	1,730	—	—	—	1	18,200	865		—	—
4	Östergötlands ....		1	17,000	830	3	49,000	2,569
4	Jönköpings.....	. . »	—	—	—	1	18,000	850	2	23,200	1,700	—	—		—	—	—
6	Kronobergs.....	. . »	—	—	—	1	17,100	855	1	14,500	850	—	—	—	—	—	—
7	Kalmar......		1	25,000	900
8	Gotlands.....,	. . »	—	—	—	—	—			—		—	—	—	—	—	—
9	Blekinge ......		—	—	—	—	—	—	—	—			—	—	—	—	—
10	Kristianstads . . . .	. . »												-
11	Malmöhus.....		—	—	—	1	21,800	880
12	Hallands......
13	Göteborgs och Bohus	. . >
14	Elfsborgs.....														1	24,000	850
15	Skaraborgs.....											1	12,000	810	—	—	—
16	Vermlands.....															—	-
17	Örebro......		—	—	—	1	18,400	875	—	—	—	—	—			—	—
18	Vestmanlands . . . .		1	13,100	814	2	40,100	1,720
19	Kopparbergs ....
20	Gefleborgs.....		—	—			—	—	—	—			—	—	—	—	—
21	Vesternorrlands . . .
22	Jemtlands.....
23	Vesterbottens . . . .
.24	Norrbottens . . . .		—	—	—	—	—			—
		Summa	B	55,100 2,544	12	206,600	10,329	3	37,700	2,55C^	2 30,200	1,675 1	24,000	850

]V:o 5. Egendomar med arrenden från 800 kronor till och med 900 kronor. 25

800 kronor till och med 900 kronor.

1905.	1906.	1907.	1908.	1909.	1910.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. !	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. \|	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. j	Taxerings- värde.	Arrende.
						i	18,000	900		_	_		_	_	_	_	—	1
															i	20,000	850	2
															2	36,000	1,711	3
1	15,000	850	i	16,200	900													4
1	14,000	840	—	—	—	i	14,500	806	—	—	—	—	—	—	—	—	—	5 6
															1	24,000	863	7
																		8
	_																	9
1	20,000	820	i	16,500	850	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	20,800	850	10
1	36,500	854															—	11
2	30,400	1,750	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12
_	_			—											1	27,000	806	13
_	—	—	—	—	—	—	—	—	i	20,000	816	—	—	—	—	—	—	14
__	_	—	—	—	—	i	30,000	805		—	—	—	—			—	—	16
_	_	—	—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16
	_															—	—	17
2	32,100	1,800	—									2	25,300	1,631	—	—	—	18
__	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	19
																		20
																	—	21
																—		22
																		23
																		24
8	\| 148,000	6,914 2	32,700	\| 1,750\|\| 3\| 62,500\| 2,511	11	\| 20,000 816	i s	\| 25,300 1,631	\| o\| 127,800\| 5,080

SlcogtkomiUn, II.

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 5. Egendomar med arrenden från

1911.	1912.	1913.	1914.	1915
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	\| Antal.	H3 ^ 38 < X £ B P- jr* CD C3 • oq ÖB 1	Arrende.
—	—	—	_	_	_	_	_	_	i	18,000	900	—
—	—	—	—	—	—	i	24,500	900	2	43,900	1,717		—	—
i	21,700	850	3	70,000	2,577	—	—	—	—	—	—	—	—	_
i	26,000	875	—	—	—	2	33,000	1,615	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	. —		1	24,000	900		—	—	—	—	—
i	27,600	885	2	57,000	1,800	_	—	—	—	—	—	2	47,000	1,720
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	37,000	1,752
—	—	—	—	—	—	1	17,100	900	1	25,000	850	1	17,000	850
—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	26,000	820	—	—	—
4	85,000	3,385	—	—	_	1	21,300	900	2	42,800	1,705	_.
1	33,200	865	-	—	—	—	—	—	—	—	—	2	48,700	1,700
1	16,800	900	2	37,800	1,715	—	—	—	—	—	—	2	39,000	1,750
—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	_
2	39,900	1,750	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	1	9,500	900
—	—			—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	15,000	860
—	-I	—		-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—

Stockholms.......län

Södermanlands.....»

Östergötlands......>

Jönköpings.......>

Kronobergs.......»

Kalmar........»

Gotlands........»

Blekinge........>

Kristianstads......»

Malmöhus.......»

Hallands........»

Göteborgs och Bohus . . »

Elfsborgs.......»

Skaraborgs.......»

Vermlands.......»

Örebro........>

Vestmanlands......»

Kopparbergs......»

Gefleborgs ......• »

Vesternorrlands.....»

Jemtlands.......»

Vesterbottens......»

Norrbottens......»

Samma lll|250,20o|9,61o|| 7|l64,80o|6,092j| e|ll9,900|5,216|| 7|l56,70o|5,992||ll|218,20o|9,582

N:o 5. Egendomar med arrenden från 800 kronor till och med 900 kronor. 27

800 kronor till 900 kronor.

1916.	1917.	1918.	1919.	1920.	8 u in m a.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. \|	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. \|	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	16,600	830	i	18,000	885										5	75,600	4,365	1
1	19,400	820	i	23,000	820	—	—	—	—	—	—	i	21,500	830	7	152,300	5 937	2
1	24,700	875	—	—	—	—	—			—	—	—	—	—	10	207,800	8,608	3
_	_	—	i	25,000	900	—	—	—	i	23,000	815	—	—	—	11	204,200	9,354	4
2	39,900	1,700	2	45,600	1,770	i	20,000	880	i	19,000	850	i	12,700	825	13	230,900	11,121	5
													—	—	2	31,600	1,705	6
															7	180,600	6,168	7
1	35,500	900	_	_	—	_	—	.-	—	—	—	—	—	—	1	35,500	900	8
_	_	_	_	__	—	_	—			—	—	—	—	—	2	37,000	1,752	9
		_	_	_	_	i	19,000	850	—	—	—	i	24,000	900	8	159,400	6,870	10
	_	_	1	28,800	875	i	32,300	815	—	—	—	—	—	—	5	145,400	4,244	11
															2	30,400	1,750	12
	_	_	1	20,000	900	i	28,000	900	i	25,000	900	—	—	—	11	249,100	9,496	13
1	33,000	836													6	158,900	5,067	14
1	20,000	825	2	38,700	1,800	5	96,800	4,325		—		2	38,000	1,710	17	329,100	14,640	15
1	19,100	803	_	_	—	—	—			—			—	—	1	19,100	803	16
1	31,000	900	_	_	—	1	20,000	820		—		—	—	—	3	69,400	2,595	17
3	55,200	2,560													12	205,700	10,275	18
		_	__	_			—		—	—	—	—	—	—	1	9,500	900	19
																		20
																—	—	21
			1	40,000	850	_			—	—			—	—	2	55,000	1,710	22
				—			—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	23
																—		24
13	294,400 11,049	\|l0 239,100	8,800\|\|lo\| 216,100	8,59o)\| 3	67,000	[2,566	5	96,200 4,266	126	2,586,500	\| 108,260

<Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 6. Egendomar med arrenden från

			1900.	1901.	1902.	1903.	1904.
			Antal. 1	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. 1	Taxerings- värde.	Arrende.	Taxerings- värde. Antal.	Arrende.	\| Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Taxerings- värde. Antal.	Arrende.
1	Stockholms . .	. . . län	_	_	_	_					i	20,000	950-
2	Upsala . . . .	. . . »	—	—	—	—	—	—	— —	—	—	_	_	_ _	_
3	Södermanlands .	. . . >	—	—	—	2	39,000	1,950-	— —			_	_	_ _	_
4	Östergötlands	. . *	1	16,800	930	4	72,000	3,778	_ _	_	_	_
5	Jönköpings . .	. . . >	—	—	—	—	—	—	— —	_	—	_	__	_ _	_
6	Kronobergs . .	. . . >	—	-	—	1	14,400	906-	— —	—	_	_	_	_ _
7	Kalmar ....	. . »	—	—	—	—	~	—	1 15,000	906	—	_	_	_ _	_
8	Gotlands . . .	. . >	—	—	—	—	—	—	— -	—	_	_	__	_ _
9	Blekinge . . .	. . . >	—	—	—	—	—	—	— -	—	—	_	__	_ _	_
10	Kristianstads. .	. . »	—	• —	—	—	—	—	— . -	—	—	_	__	_ _	_
11	Malmöhus. . .	. . »	—	—	—	1	26,600	1,000-	— -	_	_	_	_
12	Hallands . . .	. j	—	—	—	—	—	—	_ _	_	__
13	Göteborgs och Bohus . »	—	—	—	—	—	—	_ _	_	_	_
14	Elfsborgs . . .	. . . >	—	—			—	—	- -	—	i	16,500	1,000-	_ _	_
15	Skaraborgs . .	. . . »	—	—	—	—	—		— -	_	—	_	__
16	Vermlands. . .	. . . >	—	—	—	—	_	__	__ _
17	Örebro ....	. . . »	—	-	—	2	41,300	1,876 -	- _	_	_	_	__
18	Vestmanlands .	. . . >	—	—	—	1	23,000	941 -	- -	—	_	_	__
19	Kopparbergs . .	. . >	—	—	—		—	__	- _	_	_	_	_ _
20	Gefleborgs. . .	. . . »	—	—	—	—	—	— -	_	_		_	_ _
21	Vesternorrlands.	. . . »	—	—	_	—	_	1	_
22	Jemtlands. . .	. . . »	—	—	_		_	__
23	Vesterbottens	. . . >		—	J		_	1	_
24	Norrbottens . .			—	-	-	—	!	—	-		_	__	_ _	_
		Summa 1	l\|	16,800\| »3011, 216,300 10,45l\|\|	15,000j 900	*1	36,500 1,950 -	- ~ 1	—

N:o 6. Egendomar med arrenden från 000 kronor till och med 1,000 kronor. 29

900 kronor till och med 1,000 kronor.

1905.	1906.	1907.	1908.	1909.	1910.
	H3 « 5	>	>	H < s	>		H SB < M	>	>	H . p	> *1			>	>	H 50	>
P	2: » 2, 2.	►-» re	P	3 3	»	P	t? 3	3	P	2: n H 3,	re	p	£9.	re	P	g. B.	re
SL	» P * OQ ÖB	Cu re		re P • £W ÖB 1	eu re		ÖB 1	eu re		re- ö • CS3 09	eu »		3 (g ÖB 1	eu re		re P • crc 09 1	eu re
i	16,000	1,000									_	_	_	_	1	19,000	1,000	1
												i	30,900	1,000	—	—	—	2
												3	76,000	2,818	—	—	—	3
2	60,100	1,977													1	22,000	1,000	4
—	—	—	-	—	—	—	—	—	1	24,000	950	—	—			—	—	5
1	24,000	1,000	_	—	—	_	—	—	—	—	—	2	62,000	1,910	—	—	—	7
1	10,000	912	—	—	—	—	—	—	—	—			—			—	—	8
1	19,000	1,000	2	30,000	1,950	_	_ .	—	—	—	—	2	48,400	1,860	—	—	—	10
—	—	—	1	37,300	931	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	30,500	1,000	11
																		13
—	—	—	1	12,500	950		—	—	—	—	—	1	20,000	917	1	25,000	1,000	14
												1	22,000	950		—	—	15
—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	32,000	1,000	—	—	—	1	23,000	905	16
—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	23,000	950		—	—	—	—	—	17
2	34,500	1,950																18
—	—	—	1	29,700	1,000		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	19
																		20
																		22
																		24
8	163,600 7,839	5	109,500	4,831	N -	—	3	79,000 2,900	10	259,300 9,455	1 &	119,500	4,905

Skogskomiténs tabeller.

Tal). B. N:o 6. Egendomar med arrenden från

		1911.	1912.	1913.	1914.	1915
		Antal. \	Taxerings- värde.	Arrende.	> B	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. f	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	\| Antal.	\| Taxerings- j värde.	Arrende.
1	Stockholms.....län	_	_	_	_	.	_		_					i	20,000	953
2	Upsala...... . »	i	23,700	1,000	—	—		—	—	—	—	—	—	—	_	_
3	Södermanlands. ...»
4	Östergötlands . . , . »	i	19,000	910	2	38,600	1,840	i	25,000	920	3	54,500	2,833	—	_	_
5	Jönköpings.....>	—	—	—	2	39,600	1,950		—	—	1	13,000	905	i	25,200	925
6	Kronobergs.....>	—	—	—	—	—	—	i	27,300	1,000	—	—	—	i	27,500	955
7	Kalmar.......»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	22,000	957
8	Gotlands......»	—	—	—	—	—			—	—	—	—	_	_	_	_
9	Blekinge......>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
10	Kristianstads.....»	2	49,000	2,000	—	—	—	i	20,000	950	1	17,400	1,000	—	_	_
11	Malmöhus......»	2	66,300	1,909	—	—			—	—	—	—	_	_	_	_
12	Hallands......»	—	—	—	—	—	—	—	_	—	—	—	_	_	_	__
13	Göteborgs och Bohus . >	2	49,000	1,950
14	Elfsborgs .......>	—	—			—	—	i	27,000	910	—	—	—	—	—	_
15	Skaraborgs ..... >	6	138,900	5,700	—	—	—	—	—	—	1	14,000	950	4	81,400	3,885
16	Vermlands......>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	—	_	_
17	Örebro.........	—	—	—	2	53,800	1,952	—	—	—		—	—	1	17,000	930
18	Vestmanlands . . . . »	—	—			—	—	-	—	—	1	20,000	1,000		—	—
19	Kopparbergs.....»
20	Gefleborgs......»	—	—	—	—	—			—	—	—	—	—		_	_
21	Vesternorrlands. ...»	—	—	—	—	—			—	—		_	—	_	_	_
22	Jemtlands......»	—	—	—		_	—	_	_	_		_	_	_	_	_
23	Vesterbottens . . . . »
24	Norrbottens.....»	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—			—	—
	Summa	14	340,900113,469	e\| 132,000 5,742	4 99,300 3,780	7	118,9006,688	9	193,100	8,605

N:o 6. Egendomar med arrenden från 900 kronor till och med 1,000 kronor. 31

900 kronor till och med 1,000 kronor.

	1916.		1917.		1918.		1919.		1920			S u m in a.
	1-3 ◄ 8	t>	tf	H	>	tf	1-3 . SO	>	tf	H ^ SO	-t	>	H < s	tf	tf	H . So	tf
p	SS	to	p		<-t to	P	8* 8 C-	to	P	Si 2.	to P	P		to	P	g a	CD
	CD P												CD P
	’ *2	to		‘ <£	to		CD	a		'' JQ CD	CD		• cw so i	to		CD	CD
				_	_	_			1	22,500	950		_	_	5	97,500	4,853	1
1	24,000	960													3	78,600	2,960	2
—	—	—	—	—	—	—	—	" • -	1	28,000	910	—	—	—	6	143,000	5,678	3
1	25,000	950	—	—	—	3	62,100	2,836	1	13,000	912	—	—	—	20	408,100	18,886	4
—	—	—	i	23,700	903	1	21,600	907	—	—	—	—	—	—	7	147,100	6,540	5
1	26,000	950	i	20,300	1,000	1	24,700	965	—	—	—	—	—	—	6	140,200	5,776	6
—	—	—	—	—	—	1	38,000	960	2	58,000	2,000	—	—	—	8	219,000	7,733	7
															1	10,000	912	8
1	18,000	950													10	201,800	9,710	9 10
—	—	—	2	45,300	1,860	1	26,400	940	1	25,000	975	—	—	—	9	257,400	8,615	11
—	—	—	—	—	-	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12
2	62,000	1,950													4	111,000	3,900	13
—	—	—	2	65,000	1,950	2	29,200	1,861	—	—	—	—	—	—	9	195,200	8,588	14
2	54,300	1,890	2	58,100	1,950	1	25,500	940		—	—	1	27,000	950	18	421,200	17,215	15
3	97,000	3,000	—	—	—	1	30,000	910	_	—	—	—	—	—	6	182,000	5,815	16
															6	135,100	5,708	17
								\							4	77,500	3,891	18
															1	29,700	1,000	19 20
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—			—	—	—	—	—	21 22 23
																		24
11	806,300\| 10,65Q\| 8	212,40o\| 7,663	\|ll	257,500\| 10,319	\| ö\| 146,500\|5,747	1	27,000\|950	123	2,854,400 117,780

Skoffskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 7. Egendomar med arrenden från

			Frän 1,000 kronor	Från 1,100 kronor	Från 1,200 kronor	Från 1,300 kronor
			t. o. m. 1,100 kronor.	t. o. m. 1,200 kronor.	t. o. m. 1,300 kronor.	t. o. m. 1,400 kronor.
			> P p"	- * < X S! §	> >-< n D	> P	-4 P5 X 5 n cLg.	> A P	> P O	H . SO X p: a, •-< p- g*	> 3 A P	> p p"	-s 50 3. x £ ® “ ■	> 1 o
				• CKS OD	A		• <*! OD	A		• eg	A		• CFJ (B	A
1	Stockholms .	. . .lön	3	89,200	3,129	4	73,700	4,623	5	148,900	6,400	2	41,700	2,780
2	Upsala . . .		4	135,000	4,250	2	48,200	2,370	1	25,100	1,300	1	34,000	1,330
3	Södermanlands	. . . »	7	200,500	7,342	4	94,800	4,552	5	143,600	6,347	—	—	—
4	Östergötlands	. . . »	13	298,200	13,630	7	152,100	8,034	11	316,500	13,929	8	239,000	10,937
5	Jönköpings	. . . >	2	41,600	2,120	4	98,500	4,726	1	24,400	1,300	1	30,000	1,311
6	Kronobergs .	. . . >	1	22,000	1,050	1	20,000	1,200	2	66,100	2,600	—	—	—
7	Kalmar . . .	. . . »	3	86,000	3,195	5	147,500	5,835	1	35,000	1,250	—	—	—
8	Gotlands . .	. . . >	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	46,600	1,386
9	Blekinge . .	. . « >	—	—	—	—	—	—	1	47,500	1,250	—	—	—
10	Kristianstads .	. . .• >	5	135,300	5,235	4	108,200	4,700	5	130,100	6,280	6	207,700	8,228
11	Malmöhus . .	. . . »	12	334,800	12,728	8	285,700	9,360	9	303,500	11,670	6	189,600	8,181
12	Hallands . .	. . . »	—	—	—	2	49,000	2,265	—	—	—	1	40,000	1,400
13	Göteborgs och	Bohus »	9	272,500	9,528	3	86,300	3,525	5	140,000	6,331	3	91,000	4,154
14	Elfsborgs . .	. . . »	4	110,800	4,230	2	51,000	2,400	3	86,000	3,722	4	139,700	5,410
15	Skaraborgs. .	. . . >	11	277,500	11,490	16	446,100	18,545	10	278,200	12,431	4	133,800	5,490
16	Vermlands. .	. . . »	1	43,700	1,100	2	67,500	2,252	1	40,000	1,255	—	—	—
17	Örebro . . .	. . . »	—	—	—	3	78,800	3,420	4	105,000	5,088	2	72,900	2,730
18	Vestmanlands	. • . »	1	18,000	1,011	1	40,000	1,200	4	133,200	5,080	1	44,900	1,335
19	Kopparbergs .	. . . >	1	34,100	1,100	—	—	—	—	—	—	—	—	—
20	Gefleborgs . .	. . . >	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	76,500	2,637
21	Jemtlands . .	. . . >	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	20,000	1,364
22	Vesterbottens	. . . >	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	28,000	1,400
		Summa	77	2,099,200	81,138	68 \|l,847,400	79,007	68	2,023,100	86,233	44	1,435,400	60,073

N:o 7. Egendomar med arrenden från 1,000 kronor till och med 2,000 kronor. 33

1,000 kronor till och med 2,000 kronor.

Från 1,400 kronor t. o. m. 1,500 kronor.	Från 1,500 kronor t. o. m. 1,600 kronor.	Från 1,600 kronor t. o. m. 1,700 kronor.	Från 1,700 kronor t. o. m. 1,800 kronor.	Från 1,800 kronor t. o. m. 1,900 kronor.	Från 1,900 kronor t. o. m. 2,000 kronor.
Äntå''	Taxerii värdi	> H CD B	\| Äntå!	Taxerii värdi	-t -t cd B	Antal	-i s £s CD	> - cd B	\| Anta]	Taxerii värdi	►* •■i CD B	Antal	Taxerii värdi	> *1 CD B	Antal	Tax eri D värdi	> -t CD D
	• 09 09 1	cd		• 09 CD	ro		* <39 09	CD		• 09 OD i	CD		• 7K5 CD	CD		• 09 ÖB 1	CD
5	147,200	7,500	4	106,500	6,240	_	_	_	3	71,000	5,400	3	158,500	5,620	3	103,000	5,950	1
1	30,000	1,450	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	94,600	3,705	—	—	—	2
3	100,500	4,385	4	137,000	6,261	3	141,500	5,100	2	77,000	3,537	1	32,000	1,803	2	109,000	3,950	3
6	190,400	8,553	2	64,000	3,120	2	81,000	3,275	2	78,000	3,492	2	90,000	3,628	i	44,000	2,000	4
2	46,000	3,000	1	25,200	1,532	2	65,000	3,330	—	—	—	1	33,000	1,825	—	—	—	5
1	25,000	1,420	1	16,500	1,535													6
1	40,000	1,460	2	65,000	3,115	2	80,000	3,375	1	50,000	1,730	3	99,000	5,523	2	118,500	4,000	7 8
1 4	86,500	5,867	6	167,900	9,500	4	150,200	6,768	2	80,000	3,570	2	98,000	3,711	3	118,500	5,985	9 10
5	191,800	7,265	7	271,100	10,925	8	320,500	13,393	2	106,300	3,530	2	89,000	3,705	5	245,800	9,594	11
1	40,000	1,450	1	55,000	1,600	—	—	—	1	26,000	1,750		—	—	-	—	—	12
—	—	—	2	79,500	3,105	—	—	—	1	45,000	1,710	1	48,000	1,900	—	—	—	13
—	—	—	—	—	—	2	67,500	3,310	2	75,000	3,535	—	—	—	—	—	—	14
3	120,000	4,435	3	109,500	4,780	—	—	—	6	226,100	10,520	1	38,000	1,850	1	40,700	1,950	15
—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	51,500	1,740	1	45,000	1,850	—	—	—	16
1	36,800	1,500	2	94,000	3,200	4	140,900	6,615	1	27,000	1,750	1	53,000	1,850	—	—	—	17
3	96,300	4,410	1	28,000	1,535				1	34,100	1,800	1	36,000	1,850				18 19 20 21 22
36	1,150,500 52,69536	!,219,200 56,448	27	1,046,600 45,166	255 947,000; 44,064	21 914,100 38,820	17	779,500	33,429

Skogskomitén, II.

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 8. Egendomar med arrenden från

			Från 2,000 kronor t. o. in. 2,100 kronor.	Från 2,100 kronor t. o. m. 2,200 kronor.	Från 2,200 kronor t. o. m. 2,300 kronor.	Från 2,300 kronor t. o. m. 2,400 kronor.
			Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms .	. . . län	i	45,000	2,050	i	72,000	2,150	1	50,000	2,295	3	175,000	7,150
2	Upsala . . .	>	■—	—	—	i	45,000	2,120	—	—	—	—	—	—
3	Södermanlands	. . . >	3	131,200	6,185	2	103,000	4,297	—	—	—	—	—	—
4	Östergötlands	. . . >	3	170,000	6,188	—	—	—	1	45,000	2,300	1	71,400	2,400
5	Jönköpings	. . . >	—	—	—	—	—	—	1	40,000	2,226	—	, * -	—
6	Kronobergs	. . . >	—	—	—	1	60,600	2,200	—	—	—	—	—	—
7	Kalmar . . .	. . . »	1	55,000	2,010	1	60,000	2,116	2	115,000	4,510	1	35,000	2,400
8	Gotlands . .		—	—	—	—	—	—	1	32,000	2,231	—	—	—
9	Blekinge . .	. . . »	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
10	Kristianstads	. . . >	1	40,000	2,010	5	227,500	10,867	3	128,900	6,740	1	45,100	2,400
11	Malmöhus	. . . >	2	110,000	4,135	2	91,000	4,350	4	241,000	9,055	1	58,000	2,307
12	Hallands . .	. . . »	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_
13	Göteborgs och	Bohus »	—	—	—	—	—	—	2	108,000	4,502	—	—	—
14	Elfsborgs . .	>	—	—	—	1	42,000	2,155	—	—	—	—	—	—
15	Skaraborgs	. . T>	1	50,000	2,050	2	93,200	4,310	1	38,000	2,300	1	86,000	2,400
16	Vermlands	. . >	1	90,000	2,100	—	—	—	1	97,600	2,300	—	—	—
17	Örebro . . .	. . »	1	44,900	2,005	—	—	—	2	71,000	4,495	1	45,000	2,350
18	Vestmanlands	. . >	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_
19	Kopparbergs .	. .	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_
20	Gefleborgs . .	. . >	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
21	Jemtlands . .	. . »	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
22	Vesterbottens	. . »	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
		Summa	14	736,100	28,733	16	794,300	34,565	19	966,500	42,954	9	515,500	21,407

N:o 8. Egendomar med arrenden från 2,000 kronor till och med 3,000 kronor. 35

2,000 kronor till och med 3,000 kronor.

Från 2,400 kronor t. o. in. 2,500 kronor.	Från 2,509 kronor t. o. in. 2,600 kronor.	Från 2,600 kronor t. o. m. 2,700 kronor.	Från 2,700 kronor t. o. m. 2,800 kronor.	Från 2,800 kronor t. o. ra. 2,900 kronor.	Från 2,900 kronor t. o. m. 3,000 kronor.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	\| Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
						i	54,000	2,700	2	138,500	5,525	_	_	_	_	_	—	1
_	—	—	1	58,000	2,555	i	82,600	2,650	1	35,000	2,750	—	—	—	i	118,000	3,000	2
i	55,000	2,487	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	57,000	2,850	—	—	—	3
_	—	—	-		—	i	57,200	2,700	—	—	—	i	65,000	2,860	i	67,500	3,000	4
_	—	—	1	52,300	2,526	i	60,000	2,700	—	—	—	—	—	—	—	—	—	5
_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	80,000	2,815	—	—	—	6
2	105,000	4,818	—	—	—	i	76,000	2,700	—	—	—	—	—	-	i	85,000	3,000	7
—	—			—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8
_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—			—	—	—	—	—	9
2	97,700	4,921	4	231,700	10,222	2	102,200	5,302	1	65,100	2,761	—	—	—	3	220,500	9,000	10
6	372,700	14,845	4	250,900	10,172	8	492,100	19,776	2	109,100	5,505	i	72,200	2,850	8	592,900	23,960	11
																		12
_	_	—	—	—	—	—	—	—	1	77,000	2,728		—	—	—	—	—	13
																		14
—	—	—	—	—	—	3	169,600	7,957	3	203,300	8,310		—	—	—	—	-	15
—	—	—	—	—			—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16
1	52,300	2,500																17
1	65,000	2,500		—	—	-	—											18
_																		19
_	_														1	211,500	3,000	20
																—	—	21
																		22
13	717.700 32,071	10	592,900 25,475	18	1093.700	46,485\|\|lo\| 628,000\| 27,579	1 4	274,200 11,375	15 1,295,400 44,900

Skogskomiténs tabeller.

Tat). B. N:o 9. Egendomar med arrenden

	1		Från 3,000 kronor t. o. m. 3,100 kronor.	Från 3,100 kronor t. o. m. 3,200 kronor.	Från 3,200 kronor t. o. m. 3,300 kronor.	Från 3,300 kronor t. o. m. 3,400 kronor.
			Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxeri ngs-värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms ....	län	_	_	_	_
2	Upsala......	>	—	—	—	—	—	—	—	_	__	_	_
3	Södermanlands . . .	>	i	86,000	3,060	i	67,000	3,185	2	189,800	6,542	_	_
4	Östergötlands . . .	>	—	—	—	—	—	—	1	72.500	3,300	_	_	_
5	Jönköpings . . . .		—	—	—	—	—	—	.-	—	_	_	_	_
6	Kronobergs ....	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
7	Kalmar......	»	—	—	—	2	168,500	6,350	—	—	—	i	75,000	3,400
8	Gotlands.....	>	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
9	Blekiuge.....	>	—	—	—	—	_	_	_	_
10	Kristianstads . . .	>	2	104,200	6,131	—	—	__	—	—	_	i	87,700	3,400
11	Malmöhus ....	>	3	218,900	9,210	1	68,900	3,200	2	164,200	6,505	i	110,000	3,400
12	Hallands.....	>	1	30,000	3,100	—	—	—	—	—	_	_	_	_
13	Göteborgs och Bohus	>	—	—	—	—	—	—	1	45,000	3,236	_	_	_
14	Elfsborgs.....	>	—	—	—	—	—	—	1	94,500	3,300	—	_	_
15	Skaraborgs ....	j	—	-	—	—	—	—	1	100,000	3,225	_	_	_
16	Vermlands ....	>	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
17	Örebro ......	>	—	—	—	—	—	—	1	100,300	3,250	_	_	_
18	Vestmanlands . . .	»	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
19	Kopparbergs ....	>	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
20	Gefleborgs.....	»	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
21	Jemtlands.....	»	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
22	Vesterbottens . . .	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
	Summa	7	439,100	21,5011	i\	304,400	12,7351	9\|	766,300	29,358	3	272,700	10,200

N:o 9. Egendomar med arrenden från 3,000 kronor till och med 4,000 kronor.

från 3,000 kronor till och med 4,000 kronor.

Från 3,400 kronor t. o. m. 3,500 kronor.	Från 3,500 kronor t. o. m. 3,600 kronor.	Från 3,600 kronor t. o. m. 3,700 kronor.	Från 3,700 kronor t. o. m. 3,800 kronor.	Från 3,800 kronor t. o. m. 3,900 kronor.	Från 3,900 kronor t. o. m. 4,000 kronor.
Antal.	Taxerings- värde.	> CD P Oj cd	1 Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. j	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. I	Taxerings- värde.	Arrende.
					_	1	64,000	3,650										1
_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	2
									i	98,000	3,800	i	90,000	3,857	—	■ —	—	3
_	_	_	_	_	—	2	180,400	7,360	—-	—	—	i	100,000	3,870	—	—	—	4
—	—	—	—	—	—	—.	—	—	i	96,000	3,800	i	80,000	3,900	—	—	—	5
_	—	—	—	—														6
_	—																	7
i	152,500	3,500		—														8 9
i	65,500	3,500																10
3	241,200	10,370	i	72,600	3,560		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	11
—	—	—	i	65,000	3,575	—	—	—	—	—	—	—	—		i	75,000	4,000	12 13
_	_	—	—	—	—	—	—	—	i	89,000	3,800		-	—	—	—	—	14
2	146,500	7,000		—		1	82,500	3,650		—	—	—	—	—	—	—	—	15
																		16
_	—	—	i	96,000	3,600		—		—	—	—	—	—	—	i	132,200	4.000	17
—	—	—	i	95,300	3,600	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	18
—	—	—	i	154,800	3,600	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	19
													—	—	—	—	—	20
																		21
						I-												22
7	605,700	24,370	5	483,700	17,935	! 4	826,900	14,660	3	283,000 11,400	8	270,000	11,627	2 207,200	8,000

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 10. Egendomar med arrenden

1			Från 4,000 kronor	Fr&n 4,100 kronor	Från 4,200 kronor	Från 4,300 kronor
			t.	o. m. 4,100 kronor.	t. o. m. 4,200 kronor.	t. o. m. 4,300 kronor.	t. o. m. 4,400 kronor.
			Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms . . . .	lön	_	_	_	i	75,000	4,126
2	Upsala......	>	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
3	Södermanlands . . .	>	i	100,800	4,025	—	—	—	—	—	—	i	151,800	4,400
4	Östergötlands . . .	»	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
5	Jönköpings . . . .	>	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
6	Kronobergs . . . .	>	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
7	Kalmar......	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	45,000	4,400
8	Gotlands.....	>	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
9	Blekinge.....	»	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
10	Kristianstads . . .	>	—	—	—	i	90,000	4,200	—	—	_	_	_
11	Malmöhus.....	>	3	266,100	12,110	i	80,200	4,150	3	306,500	12,860	i	110,000	4,400
12	Hallands . : . . .	>	—	—	—	—	—	_	_	_		_
13	Göteborgs och Bohus	»	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
14	Elfsborgs ....	>	—	—	—	—	—	—	_	—	_	_	_
15	Skaraborgs ....	>	1	100,000	4,100	—	—	—	_	_	_	_
16	Vermlands ....	T>	—	—	—	—	_	_	_	_
17	Örebro......	»	—	—	—	—	_	_	_
18	Vestmanlands . . .	»	—	—	—	—	_	_	_	_
19	Kopparbergs ....	»	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
20	Gefleborgs.....	»	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
21	Jemtlands.....	>	—	—	—	—	_	_	_	_
22	Vesterbottens . . .	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	_
	Summa 1	&	466,9001	20,235	8	245,200 \|	12,4761	3	306,500 \|	12,860	3	306,800	13 200

N:o 10. Egendomar med arrenden från 4,000 kronor till och med 5,000 kronor. 39

från 4,000 kronor till och med 5,000 kronor.

Från 4,400 kronor t. o. m. 4,500 kronor.	Från 4,500 kronor t. o. m. 4,600 kronor.	Från 4,600 kronor t. o. m. 4,700 kronor.	Från 4,700 kronor t. o. m. 4.800 kronor.	Från 4,800 kronor t. o. in. 4,900 kronor.	Från 4,900 kronor t. o. in. 5,000 kronor.
Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	* ^ s £: § 2 a <T> E3 • 3Q ap	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal. )	Taxerings- värde.	Arrende.
i	162.700	4,460				i	94,000	4,700			_	_	_	_	_	_	—	1
												i	133,100	4,825	—	—	—	2
—	—	—	1	138,000	4,523													3
—	—	—	—	—	—	i	92,300	4,700										4 5
																		6 7
																		8
																		9
_	_														2	206,700	10,000	10
i	93,000	4,500		—	—	i	176,000	4,634	i	180,000	4,750	—	—	—	—	—	—	11
																		12
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	13
—	—	—	—	i -	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	14
2	160,700	8,950		—	—	—	—	—	2	254,700	9,600	—	—	—	—	—	—	15
																		16
																		17
1	100,600	4.500	1	73,800	4,600													18
																		19
																		20
																		21
																	—	22
5 517,000	22,410	1 2	211,800	9,123	\| 8 362,300	14,034	3	434,700	14,350	i	133,100 4,825	2	206,700	10,000

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 11. Egendomar

			Från 5,000 kronor t. o. m. 5,500 kronor.	Från 5,500 kronor t. o. m. 6,000 kronor.	(Från 6,000 kronor t. o. m. 6,500 kronor.	Från 6,500 kronor t. o. m. 7,000 kronor.	Från 7,000 kronor t. o. m. 7,500 kronor.
			Antal. 1	Taxerings- värde.	Arrende.	►> B et-	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
1	Stockholms	län	—	—	—	—	_	_	i	200,000	6,150
2	Upsftla . . .	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	95,200	6,956	—	—	—
3	Södermanlands	>	—	—	—	1	206,300	5,651	i	150,000	6,200	—	—	—	—	—	—
4	Östergötlands	i	i	73,400	5,075	1	175,000	5,900	i	140,000	6,200	—	—	—	i	176,500	7,007
5	Kalmar . . .	>	i	100,000	5,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
6	Kristianstads .	>	i	129,100	5,413	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
7	Malmöhus	>	2	223,000	10,532	4	608,900	23,537	—	—	—	4	640,500	27,475	—	—	—
8	Hallands . .	>	2	192,000	10,350	—	—	-	—	—	—	—	—	—	i	112,000	7,500
9	Göteborgs och Bohus . .	>	—	—	—	—	—			_	_		_	_	_	_	_
10	Skaraborgs .	)	1	87,000	5,300	2	201,000	11,815	—	—	—	2	358,700	13,800	—	—	—
11	Vestmanlands	>	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
	Summa	S,	804,500	42,07oj	8	1,191,200	46,903	3	490,000	18,550	7	1,094,400	48,231	2	288,500	14,507

N:o 11. Egendomar med arrenden öfver 5,000 kronor.

med arrenden öfver 5,000 kronor.

Från 7,500 kronor t. o. m. 8,000 kronor.	Från 8,000 kronor t. o. m. 8,500 kronor.	Från 8,500 kronor t. o. in. 9,000 kronor.	11,000 kronor.	11,506 kronor.	12,850 kronor.
1 Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.	Antal.	ia Cl* g* a D * 09 CD	Arrende.	Antal. ‘	Taxerings- värde.	Arrende.
			i	98,500	8,100													1 2
—	—	—	i	190,500	8,331													3
									1	250,000	11,000	—	—	—	—	—	—	4
									1	210,000	11,000	—	—	—	—	—	—	5
i	200,000	8,000	—	—	—	1	205,100	8,504	—	—	-	—	—	—	i	267,200	12,850	G
—	—	—	—	—	—	2	410,000	17,450	—	—	-	—	—	—	—	—	—	7
—																		8
												i	274,000	11,506	-	—	—	9
—	—	—	—	—	—	1	184,900	8,900		—	—	—	—	—	—	—	—	10
_	—	—	i	234,000	8,500												—	11
i	200,000	8,000		523,000	24,931	4	800.00o\| 34,854	i 2	400,000122,000	i	274,000	11,506	i	\| 267,200	12,850

Skogskomitén, II.

Skogskomiténs tabeller.

Tab. B. N:o 12. Sammandrag

	Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
Stockholms.......................län	102	2,755,200	125,021
Upsala.........................>	126	2,489,300	105,174
Södermanlands......................>	141	3,988,700	160,986
Östergötlands.......................>	272	6,029,900	263,654
Jönköpings........................»	180	2,764,900	124,639
Kronobergs........................	108	1,582,100	62,477
; Kalmar..........................	98	3,019,600	120,577
i Gotlands..........................	26	406,500	13,383
Blekinge..........................	6	138,500	5,052
Kristianstads...................... »	151	4,859,900	221,552
Malmöhus.................... »	221	10,101,760	391,473
Hallands.................... >	26	867,300	44,515
Göteborgs och Bohus.................. »	132	3,010,500	113,674
Elfsborgs................... . . ,	128	2,286,300	89,480
Skaraborgs..................... >	225	6,287,900	267,229
Vermlands..................... »	46	1,261,900	34,224
Örebro................... »	75	1,865,200	78,488
Vestmanlands.................. »	99	2,144,000	91,778
Kopparbergs.................... »	17	441,500	12,305
Gefleborgs.................. >	10	421,700	9,100
Jemtlands................. . »	22	291,700	8,208
Vesterbottens................. >	6	71,100	2,735
Slutsumma	2,217	57,085,460	2,845,724

N:r 12. Sammandrag af förestående tabeller.

af förestående tabeller.

								Antal.	Taxerings- värde.	Arrende.
Egendomar med arrenden	till och med 500 ''kronor .			612	5,579,260	199,298
>	>	»	från 500 kronor till och med 1,000	sronor	941	16,857,100	674,048
>		»	> 1,000	)	» .	1,500	»	293	8,555,600	359,146
>	S	»	> 1,500	»	»	2,000	»	126	4,906,400	217,927
>		»	. 2,000		>	2,500	>	71	3,760,100	159,730
>	»	s>	> 2,500	>		3,000		57	3,884,200	155,874
>	>	5-	» 3,000	)	)	3,500	»	30	2,388,200	98,164
»	»	>	> 3,500	31		4,000	>	17	1,570,800	63,622
>	»	>	> 4,000	$	>	4,500	>	19	1,842,400	81,181
>	>	»	» 4,500	»	>	5,000	»	11	1,348,600	52,332
T>	>	>	öfver 5,000	1				40	6,392,800	284,402
						Slutsumma	2,217	57,085,460	2,345,724 >)

J) Dessutom finnas i Elfsborgs län några holmar med taxeringsvärde af 2,000 kronor utarrenderade tills vidare
för 60 kronor.

För statsverkets räkning äro äfven utarrenderade 20 fisken, taxerade tillsammans till 675,700 kronor för
31,135 kronor.

Stockholm den 11 Mars 1899.

Gustaf Ridderstolpe.

Skogskomiténs tabeller.

Tab. C. Städernas skogar vid 1898 års slut.

Län.	Har.	ar.	Har.	ar.
Stockholms län.
Sigtuna.......................	286	74
Oljegrund...................	224	31
Östhammar.....................	49	47
Norrtelje......................	117	37
Södertelje......................	380	63	1,058	52
Södermanlands län.
Nyköping......................	470	37
Strcngnäs......................	1,066	95
Torshälla......................	67	12
Eskilstuna.....................	41	66
Mariefred..................... .	1,007	58
Trosa ......................	101	45	2,755	13
Upsala län.
Upsala.....................	93	06
Enköping..................	329	32	422	38
Örebro län.
Örebro......................	944	52
Askersund...................	9	50
Nora........................	106	44
deraf 21,04 har impedimenter	—	—
Lindesberg ..................	329	12	1,389	58
Vermlands län.
Karlstad.................	399	79
Kristinehamn..................	126	70
Filipstad.................	7	78	534	27
Kopparbergs län.
Hedemora...............	235	63
Säter................	704	91	940	54
Transport \|	- \|	—	7,100	42

Städernas skogar vid 1898 års slut.

Län.	Har.	ar.	Har.	ar.
Transport	—	—	7,100	42
Östergötlands län.
Linköping......................	31	80
Norrköping.....................	106	07
Söderköping.....................	133	87
Skeninge......................	13	10	284	84
Kalmar län.
Kalmar.......................	16	78
Vestervik....................... •	814	56
	549	—	1,380	34
Jönköpings län.
Jönköping......................	305	96
deraf 171,12 har ängsmark	—	—
Eksjö........................	642	77
Grenna.......................	59	24	1,007	97
Kronobergs län.
Vexiö........................	—	—	455
deraf 54,81 tiar impedimenter	—	—		96
Skaraborgs län.
Mariestad......................	902	39
Lidköping......................	795	58
Skara ........................	24	85
	15	—	1,737	82
Göteborgs och Bohus län.
Göteborg......................	215	—
Kongelf.......................	224	59
Uddevalla......................	56	25
Strömstad......................	6	—	501	84
Transport	—	—	\| 12,469	19

Skogskomiténs tabeller.

Län.	Har.	ar.	Har.	ar.
Transport	—	—	12,469	19
Hallands län.
Halmstad............	387	45
Kungsbacka............	33	—	420	45
Malmöhus län.
Ystad (sandplanteringen)......	439	85
Skanör ............	90	75	530	60
Kristianstads län.
Kristianstad........	235	26
Engelholm...........	48	_
Simbrishamn (plantering år 1895) ....	7	40	290	66
Blekinge län.
Karlskrona........	361	_
Ronneby .........	30	61		■
Karlshamn.........	790	_
Sölvesborg ...........	442	—	1,623	61
Gotlands län.
Visby............	—	—	75	69
Gefleborgs län.
Gefle.............	2,755	43
Söderhamn............	3,112	50
Hudiksvall...........	1,856	01	7,723	94
Vesternorrlands län.
Hernösand........	719	11
Sundsvall..........	838	_
Örnsköldsvik.........	332	23	1,889	34
Jemkande län.
Östersund..........	—	—	453	71
Transport	—	—	25,477 \|	19

Städernas skogar vid 1898 års slut.

Län.	Har.	ar.	Har.	ar.
Transport	—	—	25,477	19
Vesterbottens län.
Umeå.......................	326	49
Skellefteå......................	817	94	1,144	43
Norrbottens län.
Luleå.......................	1,770	14
Piteå........................	3,964	37
Haparanda.....................	1,842	25	7,576	76
Elfsborgs län.
Venersborg.....................	713	60
Ulricehamn.....................	24	88
Am&l........................	79	53	818	Öl
Vestmanlands län.
Vesterås......................	422	61
Sala........................	4,999	33
Köping.......................	227	63
Arboga .......................	246	07	5,895	54
Summa	—	—	40,911	93

Skogskomiténs tabeller.

Tab. D. Allmänna stiftelsers skogar vid 1898 års slut.

L ä D.	Har	ar.	Har.	ar.
Stockholms län.
Upsala universitet..................	4,101	37
Carlssonska stiftelsen.................	19	60
Vermdö sockens fattigkassa..............	148	10
Lindgrenska trasskolan................	11	85
Almska stiftelsen...................	27	64
Danviks hospital...................	1,594	34
Löwenströmska lasarettet...............	116	»
Prins Carls uppfostringsanstalt för vanvårdade barn ....	1,193	»
Osmo församlings skola................	44	»
Sällskapet »vänner till Pauvres honteux»........	117	33
Svenska Diakonissanstalten..............	117	34
Stockholms sjukhem.................	117	33
Stockholms borgerskaps Gubbhus............	54	>
Stockholms stads fattigvårdsnämnd...........	259	>	7,920	90
Södermanlands län.
Tingstadii stiftelse..................	63	68
Stiftelser till kyrka & presterskap i Svärta församling . . .	218	38
L. Mellins stiftelse till komministerboställe i Nyköpings östra och Helgona församling..............	9	87
Walkerska stiftelsen till beklädnad åt fattiga barn i Ludgo församling...................	13	93	305	86
Upsala län.
Up9ala universitet..................	9,461	34
Danviks hospital...................	391	52
H. K. H. Prins Gnstafs folkskola............	256	92
Veckholms hospital..................	29	18	10,138	96
Örebro län.
Donationer till fattiggårdar i Hammars & Askersunds socknar	597	32
Oxelbergska donationsfonden..............	21	64	618	86
Transport		—	18,984	68

Allmänna stiftelsers skogar vid 1898 års slut.

Län.	Har.	ar.	Har.	ar.
Transport	—	—	18,984	58
Vermlands län.
Eskilsäters kyrka...................	39	49
samt 49,37 har betesholmar	—	—
Millesviks pastorats kyrkor..............	23	87
samt 12,44 tar betesholmar	—	—
Fryksände kyrkoskog .................	2,408	18
deraf 298,98 har impedimenter	—	—
Lekvattnets kyrkoskog.................	204	61
deraf 17,37 har impedimenter	—	—
Torsby skolrote...................	67	50	2,743	65
Kopparbergs län.
Sundborns sockens fattiggård och kommun........	161	32
Kristine kyrka och läroverket i Falun..........	75	42	236	74
Östergötlands län.
Gustavianska barnhusinrättningen............	207	90
Reuterskjöldska > ............	88	86
C. J. Nelins donationsfond..............	15	46
Presterskapets enke- & pupillkassa...........	8	89
Ljuugstedtska friskolan................	24	68
Swartziska > ................	65	70
Tranérska stiftelsen..................	9	»
Donationer till ecklesiastikstaten............	80	44
Alreikska donationsfonden...............	3	90
Stipendiehemmau i Finsponga läns fögderi........	339	60	844	43
Jönköpings län.	P
Visingsö skolegodsfond................	45	97
Linderås fattiggård..................	12	)
A. W. von Lievens donation..............	162	90
Transport	220	87	22,809	40

Skogskomitén, II.

Skoc/skomiténs tabeller.

Län.	Har.	ar.	Har.	ar.
Transport	220	87	22,809	40
Alsheda pastorats barnhem...............	31	41
Komminister Korenii donationshera...........	in	05	363	33
Kalmar län.
Donation till Trysernms kyrkas underhåll........			9	87
Kronobergs län.
Marskogs hospital..................	G00	—
Marta Ljungbergs donation..............	326	01	926	01
Skaraborgs län.
Visingsö skolegodsfond................	51	53
Hospitalshemman...................	24	68
Donation till oförsörjda fruntimmer...........	98	73
» > läroverket i Skara............	61	71
» > ''Puns lärdomsskola............	19	25	255	90
Göteborgs och Bohus län.
Simmersröds barnhus.................	320	88
Räddningsinstitutet i Lundby..............	22	50
Röra kyrka.....................	25	>
Billströmska folkhögskolan...............	20	>
Gustafsbergs barnhus...... ......	1,209	76
Hvitfeldtska stipendieinrättningen............	11,868	12
deraf 70,07 har impedimenter	—	—
Hushållningssällskapet.................	3,923	08	17,389	34
Hallands län.*
Monthanska stiftelsen.................	560	30
Donationer till kyrkor och skolor i Varbergs fögderi . . .	290	10
Landstinget.....................	59	>	909	40
Transport	-	—	42,663	25

Allmänna stiftelsers skogar vid 1898 års slut.

Län.	Har.	ar.	Har.	ar.
Transport	—	—	42,663	25
Malmöhus län.
Landstinget.....................	277	44
Donation till fattiggårdar...............	30	—	307	55
Kristianstads län.
von Rederska stiftelsen i Lärkesholm..........	518	—
Stiftelsen Krooksminne................	172	78	690	78
Gotlands län.
Visby elementarläroverk................	13	16
Hagråns kyrka....................	20	21	33	37
Geflehorgs län.
Jerfsö sjukhem för spetälska..............	17	28
Fattiggårdar i Enånger & Forsa socknar.........	277	84
Vid laga skifte afsatt till plats för påtänkt ny kyrka i Bjur-
åker 20,90 har..................	—	—	295	12
Elfsborgs län.
Östads barnhus...................	3,670	—
Alingsås lägre elementarläroverk............	19	—
Gälareds fattiggård..................	118	—
Setheliska skolan...................	40	17
Liareds kyrka ....................	50	35
Dahlbergska donationsfonden..............	15	—
Fryxell-Langensköldska stiftelsen............	175	60
Don. till fattiggård & klockareboställe i Ödskölds socken. .	135	97	4,224	09
Vestmanlands län.
Ahllöfska stiftelsen..................	—	90
	63	19
Transport	64	09	48,214	16

Skogskomiténs tabeller.

Län.	Har.	ar.	1 Har.	ar.
Transport	64	09	48,214	16
Vester&s domkyrka...........	83	60
deraf 6,83 har i in pe dimen ter	—	—
Norbergska skolfonden.........	25	—
Död. till skola & skolmästarboställe i Odensvi socken . . .	28	71
» » Björnskogs sockens fattigvård.........	8	42
Cpsala universitet.............	3,442	73
deraf 736,88 har impedimenter	—	—	3,652	55
Summa	—	—-	51,866	71

Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895.

Tab. E. Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895.

Norrbottens län.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal. Har.	År.
Pajala......	Pajala.....	Mella N:o 1 (Kärendsjärvi)......	*/s2		932	57
	» .....	Taipalenser N:o 3 (Muonionalusta) . . .	5/39		780	41
	» .....	Kätkesuando N:o 1 (Nuolisvaara) ....	6/''l6		1,652	67
	» .....	Mella N:o 5 (Anttis by)........	Va		1,409	13
	> .....	Kengisfors N:is 1 o. 2........	2		5,257	69
	T) ......	Anvaoja (Jarrhois by)........ •	Vs		279	63
	> .....	Siikavaara N:o 6 (Anttis by)......	7/3‘i		744	24
	> .....	Peräjävaara N:o 2..........	V*		1,022	86
	» .....	Juhonpieti N:o 5 (Pilkesudio).....	Va		488	97
	» .....	Kolari N:o 1 (Nuotaniemi)......	V*		699	92
	» .....	Pajala N:o 21 (Mettavainio)......	s/ie		666	49
	» .....	Juhonpieti N:o 3...........	s/ie		333	60
	2> .....	Kurkio N:o 3............	s/ie		1,243	55
	» .....	Karsikomiemi N:o 5.........	v«		1,101	80
	» .....	Niemi N:o 11 (Erkheikki).......	®/32		705	04
	> .....	Aitamaa N:o 11...........	Va		615	25
	» .....	Juhonpieti N:o 31	*/i»		555	71
	» .....	Juominkevaara j
	» .....	Wirtala N:o 7 (Kardia by).......	V8		472	76
	Muoniolusta . .	Muonioniska N:o 3..........	Va		—	—
	Pajala.....	Törniärnioa N:o 1..........	9/aa		1,608	68
	Juckasjärvi . . .	Ylirova N:o 1 (Vittangi).......	—		—	—
	Pajala.....	Torne&fora N:o 4 (Palokorom).....	Va		3,538	15
	Muoniolusta . .	Kitkiojärvi N:o 3..........	Va»		927	80
	» . .	Parkalombolo N:o 1.........	%2		1,422	81
	Pajala.....	Lovika N:o 7............	Va		1,110	19
	> .....	Puäjävaara N:o 3 eller Siikavaara ....	Via		1,099	17
	> .....	Kolari N:o 3............	3/l6		613	27
	» .....	Salmijärvi N:o 1...........	Va		1,297	32
		Summa		26	30,579	68

Skogskomiténs tabeller.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal. Har.	År.
Pajala......	Pajala.....	Kardis N:o 6 \|
		i.........			472	69
	11 .....	Niemi 1. KasteniemiJ
	> . .	Sattajärvi (Haarala)...........	“/64		604	ii
		Summa		28	31,656	48
Torneå......	Öfver Torneå . .	Mustaniemi N:o 3 (Kurejärvi by) ....	6/«		444	35
	> . .	Palo N:o 5 (Kuusejärvi by)......	Va		278	08
	Hietaniemi . . .	Kontojärvi N:o 5...........	Va		468	52
	Öfver Torneå . .	Nähtipukka N:o 5 (Elkomangi by) . . .	1/8		461	48
		Oijasjärvi N:o 5...........	V*		331	16
	Karl Gustaf . .	Lappijärvi N:o 21, Wittikohuta.....	V16		57	90
	» . .	Isakoski N:o 3............	Va		248	30
	» . .	D:o N:o 4............	6/m		180	00
	> . .	Ylikangos N:o 9...........	Vi»		84	79
	Hietaniemi . . .	Järvenpää-aho N:o 4.........	1/8		270	70
	» ...	Kengis N:o 10............	Vis		151	13
	Öfver Torneå . .	Olkamangi N:o 4, Rova........	Va		407	28
	Neder Torneå . .	Öfver Wajakola N:o 11........	Vis		137	97
	» . .	Wuononoja N:o 1 . . .......	S/64		117	16
	Karl Gustaf . .	Kanhuvara N:o 1...........	Vis		172	17
	» . .	Korpijärvi N:o 2...........	V*4		63	16
	■» . .	Keräsjänkä N:o 4..........	1/12		232	18
	>	Keräsjoki N:o 4...........	V12		173	66
	Hietaniemi . . .	Persomajärvi N:o 3, Salmi.......	Vs		474	38
	> ...	Harriosa N:o 3 (Säivits).......	3/ss		79	60
	» ...	Krutrök N:o 1 (Apna) . . ......	6/82		512	12
	» ...	Rova N:o 12 (Armasjärvi).......	Va		294	71
	Korpilombolo . .	Lathi N:o 8 1 1	V 32	)
	> . .	Kentäsaari N:o 10	Vt	\|
		> Tenrajärvi bv <			2,838	85
	> . .	Lombalovaara N:o lol	V16	f
	> . .	Riutavaara N:o 14 )	Vl6	)
		Summa		26	8,479	65

Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895. 55

Kevir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal. Har.	År.
Tärendö .....	Tärendö kapellf.	Saitarova N:o 5 (Saittajärvi by) ....	6/32		609	57
	>	Kompelusvaara N:o 1.........	S/l6		2,861	59
	»	Lehtipalo N:o 26 (Tärendö by).....	S/S3		621	91
		Saittajärvi N:o 7...........	5/32		609	57
		Kompelusvaara N:o 3.........	Vs		2,384	69
	»	Tärendö 1. Rautio N:o 29.......	B/s 2		621	91
	Korpilorabolo . .	Limingojoki N:o 1..........	9/sa		680	18
		Summa		7	8,389	42
Tärendö .....	Korpilombolo . .	Ohtanajärvi N:o 6..........	Va		349	01
		Summa		8	8,738	43
Kalix......	Neder Kalix . .	Soekneträsk N:o 1..........	Vs		727	08
	> . .	Lomben N:o 2...........	3/ie		542	73
	Öfver Kalix . .	Alsjerf N:o 1............	5/s 2		1,658	27
		Notträsk N:ol...........	6/ss		351	04
		Stråkamellan N:o 1.........	Va		515	49
	>	Posjerf (Kaidajärvi) N:o 4.......	V 82		387	23
	»	Djupträsk N:o 1...........	”/•*	1	607	98
	> . .	» N:o 1...........	*VS4	1
		Kesasjerf N:o 2 1. Brännlandet.....	Va		1,024	02
	* . .	Brännforsheden N:o 1........	Vs		308	76
	> . .	Stubbelanda N:o 1..........	1S/64		939	14
		Lillsund N:o 1...........	Va		486	09
	Neder Kalix . .	Mansheden 1. Brännberg N:o 1 ....	3/ss		598	27
	Öfver Kalix . .	Fors N:o 6 (Lomträsk by).......	V»		306	95
	Neder Kalix . .	Fallfors 1. Tvärfallsfors N:o 1.....	Va		253	26
	» . .	Tjellfors N:ol...........	Va		1,527	50
	»	Lillselet..............	—		292	11
	>	Mjölamyrviken............	—		421	44
		Hoppet...............	—		570	86
	» . .	Kälfors.....!.........	—		1,517	48
	» . .	Bergviksudden............	—		1,530	97
	»	Samtliga försålda kronoholmar.....	—		742	98
		Summa		21	15,309	64

Skogskomiténs tabeller.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal.
Har.	År,
Råneå ......	Råneå .....	Kullen N:o 1............	1		1,450	74
	T> .....	Långsel N:o 1............	3/ie		288	15
	» .....	Hvalffot N:o 1...........	9/l28	i
					162	02
	» .....	D:o N:o 1...........	9/l28	i
	> .....	Aträsk N:o 1............	46/256		274	26
	> .....	Abrahamsån N:o 1..........	V16		74	64
	> .....	Damåsen N:o 1...........	S3/24		1,402	23
	» .....	Dockas N:o 1............	Ve		253	08
	» .....	Bjuråträsk N:o 1..........	9/16		1,469	14
	> .....	Afvatjern N:ol...........	Va		174	54
	> .....	Lillånäs N:o 1............	31/n		1,168	45
	» .....	Aborrtjemlandet N:o 1........	1		1,567	96
	» .....	Långhedsberg N:o 1.........	S1/02		2,051	65
	» .....	Asarne N:o 1............	Ve		536	49
f.	» .....	Bräunberg N:o 1...........	1		1,820	69
	> .....	Njallats N:o 1............	43/*e		1,814	87
	» .....	Dockasberg N:o 1..........	23/ea		1,499	82
	> .....	Östra Holmsvattnet N:o 1.......	,6/ie		1,192	08
	» .....	Aspliden..............	1		1,238	13
	» .....	Bjuråfors..............	V*		382	20
	> .....	Hvitträsk.............	v«		341	23
	» .....	Kråkheden .............	Ve		388	30
	» .....	Storånäs N:o 1...........	1		1,214	60
	» .....	Lappselsberg............	Ve		198	71
	» .....	Långviksudden............	ö/s8		410	15
	» .....	Rörån...............	6i/m		1,072	03
		Summa		25	22,446	16
Luleå......	Neder Luleå . .	Hollsvattnet N:o 2..........	9/64		1,138	02
	> . .	Solskensberg N:o 1..........	Ve		789	65
	Öfver Luleå . .	Kettisträsk N:o 1..........	®/ie		823	76
	» . .	Luleå Attervattnet N:o 1.......	3B/ee i		858	05
	■» . .	Krokträsk N:o 1...........	V16		938	18
		Transport	I! !	4,547 \|	66

Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal.
Har.	År.
		Transport			4,547	66
Luleå......	Öfver Luleå . .	Hatten N:o 1............	74		537	36
		Norrsand N:o 1...........	>7=2		938	62
	»	Urstjern N:o 1...........	2764		654	43
	> . .	Mellanå N:o 1............	13/38		616	17
	i . .	Spikselaå N:o 1 ...........	72		761	09
	» . .	Brännspiken N:o 1..........	6/l6		407	35
	» . .	Näfvasberg N:o 1..........	7»		1,285	93
	>	Löfudden N:o 1...........	37«4		717	28
	» . .	Aspudden N:o 1 ...........	718		306	94
	» . .	Krokå (Lilla) N:o 1.........	U/82		734	64
	» . .	Hatten N:o 2............	7*		449	56
	» . .	Akroken N:o 1...........	7»		539	22
	» . .	Myrberg N:o 1...........	18/sa		682	99
	» . .	Djupsjö N:o 1............	3/ie		369	26
	>	Storhed...............	—		818	05
	> . .	Södra Gyttjeå............	—		456	72
	» . .	Badstuvallen.............	—		693	56
	» . .	Bodträskåkilen............	—		115	65
	» . .	Kronokilen.............	—		117	33
	■» . .	Hufvudlandet............	—		734	29
	Edefors ....	Fällforssel..............	S/l6		264	45
		Summa		26	16,748	51
Norra Piteå. . . .	Elfsby.....	Rosdal N:o 1............	3/ö4		355	87
	» .....	Brännträskheden N:o 1........	7»		283	94
	> .....	Tvärån N:o 1............	V®		131	08
	> .....	Salberg N:o 1............	»/le	}	580	28
	» .....	D:o N:o 2............	7ie	1
	» .....	Norra Storfors N:o 1.........	"/ne		491	36
	> .....	Bredsel N:o 1............	33/ö4		496	74
	* .....	Hvitbäcken N:is 1 o. 2........	7»		718	00
	> .....	Litt. h, Furuberg \		(	no	36
	Piteå.....	> sålda öfverloppsmarker Litt. a )		i	751	69
		Summa		!»	3,919	31

Skoyskomiten, //.

Skogskomiténs tabeller.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal Har.	År.
Södra Piteå....	Piteå.....	Bölsträsk N:o 1...........	5/:e		797	23
	» .....	Strömsfors 1. Tallberget N:o 1.....	9/64		346	52
	» .....	Skickligheten N:o 1.........	16/m		432	46
	» .....	Svallforaen N:o 1..........	Va		182	91
	» .....	Karlberg N:o 1...........	9/«		307	82
	> .....	Studsarheden N:o 1.........	3/l 6		270	97
	> .....	Stenbacka	N:o 1...........	5/ 82		291	07
	» .....	Högliden N:o 1...........	*y in		242	15
	> .....	Kitt. b		—		41	87
	> .....	> c		—		39	32
	» .....	» d	Försålda kronoöfverlopps-	—		129	14
	» .....	» e	marker	—		115	03
	> .....	» f		—		42	67
	» .....	» g.		—		96	79
	> .....	Kilberg N:o 2............	—		379	92
			Summa		15	3,715	87

Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895.

Vesterbottens län.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal.
Har.	År.
Skellefteå ....	Byske .....	Hvitsjön N:o 1...........	6/S2		521	22
	Degerfors . . .	Tjernbäck N:o 1...........	Va		389	46
	» ...	Hej N:o 1.............	3/s2		359	18
	» ...	Alund N:o 1............	Val		382	21
	» ...	Högliden N:o 1...........	9/64		947	56
	» ...	Klöfverberget N:o 1 . . . ......	1S/64		568	32
	» ...	Halliden N:o 1...........	3/s2		451	37
	Skellefteå . . .	Fått N:o 1.............	3/32		512	15
	Jörn.....	Nybo N:o 1.............	Va*		358	35
	» .....	Tallbacka N:o 1...........	S/32		475	42
	» .....	Nyberg N:o 1............	S/32		471	62
	> .....	Myrheden N:o 1...........	Va		643	06
	Skellefteå . . .	Kyrkbäcken N:o 1..........	Va*		291	23
	Byske .....	Rismyriiden N:o 1..........	Val		491	72
	Skellefteå . . .	Nydal N:o 1............	S/64		125	78
	J örn.....	Nylund N:o 1............	Via		389	46
	Skellefteå . . .	Gråliden N:o 1...........	0/l6O	1.	284	02
	» ...	D:o N:o 1...........	3/80	1
	» ...	Hobergsliden............	—		704	84
	» ...	Långsj Öberget............	—		96	64
		Summa		19	8,463	61
Norsjö......	Norsjö.....	Tjernheden N:o 1..........	Va		1,288	66
	» .....	Borup N:o 1............	Via		195	22
	> .....	Ulriksdal N:o 1...........	Va		347	67
	> .....	Stenbrännet N:o 1..........	Vs		1,018	16
	> .....	Udden N:o 1............	Va		374	72
	» .....	Bredträsk N:o 1...........	9/m		750	81
	» .....	Mauraelet N:o 1...........	V is		638	11
	» .....	Finnberg..............	Va*		559	48
	> .....	Gissträsk N:o3...........	Va*		253	78
		Transport			4,426	61

Skogskomiténs tabeller.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal.
Har.	År.
		Transport			4,426	61
Norsjö......	Norsjö.....	Haraliden N:o 2...........	27/l024	I
	> .....	D:o » ....	117/2048	1
					595	97
	3> .....	D:o > ...........	45/2048	\|
	> . .	D:o » ...........	9/s66	)
	» .....	Rensund N:o 1...........	6/m		469	72
	» .....	Isträsk N:o 1............	7/64		314	74
	» .....	Löflund N:o 1............	V 64		773	85
	» .....	Haraliden N:o 1...........	V 8		558	89
	> .....	Rönnliden..............	—		421	57
	» .....	Amnäs...........	—		72	10
	» .....	Klackarliden.............	—		144	24
	» .....	Ofverloppsm. N:o 15 b........	—		141	74
		Summa		18	8,919	43
Burträsk.....	Burträsk ....	Mjödtjernsberget N:o 1........	Vis		211	38
	> ....	Kaljeliden N:o 1...........	V 8		599	97
	■» ....	Carltorp N:o 1...........	6/64		488	67
	» ....	Björknäs N:o 1...........	Vs		511	13
	> ....	Bönås N:o 1............	Vs		260	21
	» ....	Stenfot N:ol............	3/ss		204	32
	» ....	Dalfors N:o 1............	Va		424	67
	Bygdeå ....	Altarliden N:o 1...........	VS4		315	89
	» ....	Framnäs N:o 1...........	3/s4		135	96
	» ....	Andersliden N:o 1..........	V 64		484	19
	Nysätra ....	Norrbäck N:o 1...........	Vs		213	86
	> ....	Bäckmyran N:o 1..........	*V 82		256 .	93
	Bygdeå ....	Ny liden...............	Vis		179	79
	> ....	Liden N:o 1.............	3/ 64		286	91
	Nysätra ....	Nybo N:o 1.........	3/64		174	69
	Burträsk ....	Tjernliden N:o 1...........	>/4		202	00
	» ....	Holmsnnd N:o 1...........	Vin		1,079	47
	» ....	Af vaborg N:ol..........	9/256 \|		294	23
		Transport		\|	6,324 \|	07

Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		t Areal. Har.	År.
		Transport			6,324	07
Burträsk.....	Burträsk ....	Rödningstjäln N:o 1.........	Va		335	52
	Bygdeå ....	Grafbäck N:o 1...........	»/•*		260	70
	Burträsk ....	Hedbacka N:o 1 . . .........	Ve		395	19
	» ....	Lidfors N:o 1 ............	3/s2		512	07
	» ....	Gustafsberg N:o 1..........	3/ö4		773	20
	> ....	Vestby N:o 2............	V 64		273	41
	» ....	Flakaliden N:o 1...........	V»		212	88
	» ....	Storträsklideu N:o 1.........	Via		309	00
	» ....	Berglund..............	Ve		235	31
	> ....	Storbränna.............	S/»2		495	89
	> ....	Vimmerby..............	3/s2		232	23
	» ....	Sitturträsk .............	3/l«		700	05
	» ....	Vestra Risliden N:o 1........	3/16		557	14
	» ....	Långträsk N:o 1...........	Va		838	63
	» ....	Afvaberg N:o 1...........	Ve		264	45
	».....	Hedspon N:o 1...........	V.e		255	60
	» ....	Afvaborg N:o 1...........	256		294	23
	Nysätra ....	Gåstjernbäcken N:o 1.........	3/ 64		166	26
	Burträsk ....	Tafträskliden............	V16		283	61
	» ....	Nilsmyrliden.............	Ve		356	58
	Bygdeå ....	Elghult N:o 1............	Via		—	—
	Burträsk ....	Granlunda N:o 1...........	Vs		319	11
	Bygdeå ....	Högaliden N:o 1...........	Va 4		302	54
	> ....	Vänfors N:o 1............	3/m		316	73
	Burträsk ....	Hägglunda.............	Va		320	76
		Summa		42	15,884	36
Fredrika.....	Fredrika ....	Johannislund N:o 1..........	V®
	» ....	Bergvattnet N:o 1..........	Via		112	69
	Nordmaling . .	Ostanbäck N:o 1...........	Vin		.307	12
		Summa		2	419	81

Skogskomiténs tabeller.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal Har.	År.
Deg erfors.....	Umeå.....	Flurkbränna N:o 1........	Ve		347	70
	Wännäs ....	Nylandsnäs N:o 1..........	Va		160	50
	> ....	Olofsbäck N:o 1........	3/es		176	89
	> ....	Weinbäck N:o 1...........	V i®		148	60
	Säfvnr .....	Bjensjön N:o 1...........	3/s2		498	85
	» .....	Nya Bäcknäs N:o 1........	3/s2		398	51
	» .....	Bäckliden N:o 1...........	V16		362	57
	> .....	Jemtland So 1...........	V I®		219	76
	Umeå.....	Fjellholm So 1...........	Ve		372	24
	> .....	Vestanbäck...........	Ve 2		128	60
	Wännäs ....	Fagerlund So 1..........	Ve		180	98
	Umeå.....	Norrbacka So 1...........	V18		167	29
	> .....	Risbäck N:o 1............	Ve		187	50
	Säfvar.....	Berga N:o 1...........*.	V 82		219	71
	> .....	Vestanträsk N:o 1..........	8/l28		323	72
	» .....	Högåker N:o 1............	3/l6		183	80
	Umeå.....	Sjölund So 1............	7/l28
					387	88
	» .....	D:o...............	V128	I
	Degerfors . . .	Karlsro N:o 1............	3/64		268	80
	Tf ...	Flarken N:o 1............	Vi«		264	52
		Summa		19	4,998	42

Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895

Vesternorrlands län.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal. Har.	År.
N. Ångermanland	Anundsjö . . .	Holmsträsk, östra..........	_		1,361	09
	* ...	Stormyrau.............	B/l6	1	889	73
	» ...	D:o .............	Vie	1
	?> ...	Grubbe ...............	1		384	66
	» ...	Stafsro 1. Tegel träsk........	—		2,746	14
	» ...	Rötjern...............	—	1	825	00
	> ...	D:o...............	—	)
	» ...	Holen...............	—		767	61
		Summa		6	6,974	23
M. Ångermanland	Anundsjö . . .	Sjö................	2/ie		861	41
	Öfverlännäs. . .	Biltjern...............	1		1,906	08
	Junsele ....	Östertjern..............	—		2,170	80
	Anundsjö . . .	Norrtjern (kronopark).........	Vs		465	39
	Skorped ....	Tväjsjö...............	—		734	37
	» ....	Stenbittjern.............	6/le		1,691	29
	» ....	Jussjö...............	Va		367	40
	> ....	Sunnansjö..............	—		911	07
		Summa		7	8,642	42
Södra Ångermanland	Ramsele ....	Stamåsen..............	Va		683	82
	» ....	Imfors...............	n/48		572	24
	» ....	Håsjön...............	V19	\|
	» ....	D:o ...............	6/ia
				\	1,783	82
	T> ....	D.o...............	‘/.a	1
	» ....	D:o...............	6/ia
	Tåsjö.....	Skirsjöede..............	1		1,346	96
	* .....	Svedje...............	—		2,615	36
	Bodum ....	Grundsjö..............	6/e		1,721	01
	> ....	Stenhällan..............	1		2,625	08
	Bodum ....	Svanabyn 1 1	Va		—	—
		> kronopark ........ <
	> ....	D:o \| (	Va		—	—
		Transport			11,348	29

Skoaskomiténs tabeller.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.		Areal Har.	År.
		Transport			11,348	29
Södra Ångermanland	Edsele.....	Skogen ...............	l9/48		568	27
	> .....	Gammelmo 1. Norrboholm.......	6/ie		653	86
	> .....	Knapperberget............	V96		182	29
	Långsele ....	Vällingsjö..............	Va		1,499	41
	Ytterlännäs. . .	Kroksjö...............	83/l92		1,359	71
	Dahl.....	Ostansjö..............	3/ie		—	—
	Ytterlännäs . . .	Badstuguhöjden...........	—		1,318	97
	Edsele.....	Stormyråsen.............	—		1,448	38
	Bodum ....	Bovattnet..............	—		505	56
	Tåsjö.....	Södra Granberget ...........	—		1,424	20
	Bodum ....	Berg, kronopark...........	—		—	—
	Fjellsjö ....	Näset...............	1		2,280	75
	> ....	Djerfnäs..............	_	\
				>	1,540	44
	» ....	D:o ..............	—	1
	» ....	Storselet ..............	—		635	41
	Ramsele ....	Finn forsen.............	—		440	99
	» ....	Tjälmyråslandet...........	74		1,083	63
	Bodum ....	Nagasjohoj den............	—		1,051	59
		Summa			27,341	75
Medelpad.....	Hafveri) ....	Botjern...............	Vw	1
	» ....	D:o...............	Va		863	89
	» ....	D:o...............	Vs	1

Jemtlands län.

Revir.	Socken.	Hemmanets namn.	Mantal.	Areal.
				Har.	År.
Vestra Jernband . .		Björnnäset N:o 1...........	—	1,086	53
Östra Jernband .		4 hemman.............	—	3,142	—

Skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen år 1895.

Sammandrag.

		Areal.		Areal.
	Antal.
		Har.	År.	Har.	År.
Norrbottens län:
Paj ala revir........................	28	31,656	48
Torneå .........................	26	8,479	65
Tärendö ».......................■ ■	8	8,738	43
Kalix .........................	21	15,309	64
Råneå » ........................	25	22,446	16
Luleå .........................	26	16,748	55
N. Piteå .........................	9	3,919	31
S. Piteå .........................	15	3,715	87	111,014	09
Vesterbottens län:
Skellefteå revir.......................	19	8,463	61
Norsjö » .......................	18	8,919	43
Burträsk » . . .....................	42	15,334	36
Fredrika » .......................	2	419	81
Degerfors » .......................	19	4,998	42	38,135	63
Vesternorrlands län:
N. Ångermanlands revir....................	6	6,974	23
M. D:o .....................	7	8,642	42
S. D:o .....................	22	27,341	75
Medelpad .....................	1	863	89	43,823	29
Jemtlands län:
V. Jemtlands revir......................	1	1,086	53
Ö. D:o » ......................	4	3,142	—	4,228	53
Summa Summarum	299		197,201	54

Skogakomitén, II.

Skogskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 1. Sammandrag af uppgifter

	Skeppningsdistrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, läktei etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i liiländan.
		Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda.......	89,828	14,863	_	4,836	1,260	5,274
2	Luleå..........	47,405	12,624	1,714	2,724	458	2,504	—
3	Piteå..........	75,605	26,298	—	421	—	761	_
4	Skellefteå........	113,258	34,326	—	13,540	—	467	_
5	Umeå.........	101,662	29,900	5,794	7,133	—	1,912	4,425
6	Örnsköldsvik......	—	—	—	—	_	_
7	Hernösand........	527,468	204,664	1,403	44,982	4,152	12,781	8,794
8	Snndsvall........	620,542	214,316	57,092	108,640	3,893	4,265	140,104
9	Hudiksvall.......	130,744	72,155	9,353	5,947	295	1,160	33,485
10	Söderhamn.......	340,989	172,079	19,568	35,763	444	620	5,285
11	Gefle..........	293,664	148,704	36,525	29,126	1,589	4,070	1
12	Grisslehamn.......	14,397	5,702	—	666	—	_	_
13	Stockholm.......	31,424	3,554	—	—	311	273	_
14	Vesterås........	—	—	—	9	_	_
15	Södertelje........	—	—	—	—	_	_
16	Nyköping........	7,355	6,431	—	—	SO	208	_
17	Norrköping......	12,746	5,343	—	379	153	_	_
18	Linköping........	—	—	— ■	—	_	_
19	Söderköping.......	15,845	5,411	—	—	_	748
20	Vadstena........	—	—	—	_	_
21	Vestervik........	42,643	33,098	—	956	192	1,528	_
22	Oskarshamn.......	5,673	48,545	—	240	340	688	4

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1888.

angående exporterade trävaror år 1888.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
_	_	8,061	884	_	_	109	_	125,115	1
—	—	8,759	17,944	—	—	—	—	94,135	2
—	—	1,710	19,482	—	—	113	—	124,390	3
—	24	3,353	36,062	—	—	1,266	—	202.296	4
—	—	5,952	739	—	—	1,110	640	159,267	5
25,931	_	1,683	4,393	—	—	6	2,792	839,049	7
4,420	259	39,463	48,559	—	—	2,380	1,421	1,245,354	8
605	29	2,359	4,974	—	—	—	21	261,127	9
1,335	—	887	5	—	—	1,272	—	578,247	10
1	—	—	—	—	—	—	—	513,680	11
—	—	—	—	—	—	—	—	20,765	12
—	—	—	794	—	24,459	—	154	60,969	13
—	—	—	—	—	—	—	1	10	14
—	_	—	—	_	—	—	—	14,074	16
—	—	—	172	—	1,236	92	78	20,199	17
—	—	—	—	—	—	—	—	22,004	19
—	_	_	1,910	—	31,687	1,539	1,238	114,791	21
86	11	749	13,624	320	45,511	2,579	1,084	119,454	22

Skogskomiténs tabeller.

Skeppni n gadis trikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, läktei etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
23	Kalmar.........	6,907	19,508	_	5	528	925	46
24	Visby..........	6,304	4,948	—	—	389	2,154	2
25	Karlskrona.......	7,871	6,550	—	—	1,381	820	—
26	Ronneby ........	—	90	—	—	209	96	—
27	Karlshamn.......	3,983	2,862	—	—	245	1,305	—
28	Sölvesborg .......	-	—	—	—	—	366	—
29	Ahus..........	—	—	—	—	—	60	—
30	Cimbrishamn......	—	—	—	—	—	58	—
31	Ystad..........	—	—	—	—	20	2	—
32	Trelleborg........	—	—	—	—	—	—	—
33	Malmö.........	1,088''	1,443	51	—	97	1,017	6
34	Landskrona .......	212	715	2	—	62	273	14
35	Helsingborg.......	585	284	20	8	5	1,168	—
36	Halmstad........	2,989	6,770	—	31	95	2,861	95
37	Falkenberg.......	1,848	1,017	—	186	—	350	_
38	Yarberg.........	210	8,065	—	—	—	89	—
39	Göteborg........	171,641	12,442	56,869	2,450	1,692	4,692	1,214
40	Kungelf........	—	—	—	—	—	—	—
41	Marstrand.......	—	—	—	—	—	—	—
42	Uddevalla........	2,355	190	—	132	47	650	_
43	Strömstad........	595	—	—	—	—	—	1,347
44	Lidköping........	—	—	—	—	—	—	—
45	Karlstad........	6,119	4,689	—	—	—	25	—
	Summa	2,683,955	1,107,586	188,394	258,174 \|	17,937 \|	54,170 \|	194,822

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1888. 69

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sp arrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
2	18	5,007	22,898	_	23,981	26,804	798	107,427	23
4	41	3,758	2,061	—	—	48	4	19,713	24
—	2	756	1,010	—	10,999	1,982	1,050	32,421	25
—	—	—	2	—	—	1,243	—	1,640	26
28	—	26	274	—	450	31,611	427	41,211	27
—	—	—	—	—	—	3,407	588	4.361	28
—	—	—	—	—	—	438	1,621	2,119	29
—	—	—	—	—	—	3,342	25	3,425	30
_	—	—	—	—	—	257	6	286	31
—	—	—	—	—	—	269	4	273	32
193	—	6,196	5,063	40	—	8,391	361	23,946	33
7	—	272	1,464	—	—	2,960	181	6,162	34
13	4	312	231	—	—	814	229	3,673	35
in	26	881	19,515	—	22,198	1,554	1,135	58,261	36
—	—	—	—	—	25,076	—	—	28,477	37
—	—	—	620	441	20,081	—	464	29,970	38
417	631	62	193	12,340	230,747	3,579	1,205	600,174	39
—	—	—	—	—	—	—	—	—	40
—	—	—	—	—	—	—	—	—	41
700	—	—	—	—	19,680	—	—	23,754	42
467	—	—	—	—	380	—	—	2,789	43
—	—	—	—	—	—	—	—	—	44
_	_	_	677	—	—	—	—	11,510	45
34,320	1,046	90,246	203,660	13,141	466,486	87,166	16,627	5,416,517

Skogskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 2. Sammandrag af uppgifter

Skeppningsdistrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda.......	82,595	21,172	275	7,458	1,075	4,186	1,513
2	Luleå........	59,418	10,798	500	4,789	564	2,114	—
3	Piteå.........	71,749	20,741	—	9,584	—	1,528	—
4	Skellefteå........	121,598	38,355	—	15,427	—	1,569	—
5	Umeå.........	70,503	29,192	5,583	13,998	—	2,176	2,750
6	Örnsköldsvik......	—	—	—		—	—	_
7	Hernösand.......	543,963	217,897	4,892	66,315	1,579	11,803	7,436
8	Sundsvall.......	599,699	222,555	60,281	110,778	9,598	84	98,439
9	Hudiksvall......	141,149	92,850	7,274	18,506	—	4,063	13,090
10	Söderhamn.....	303,137	143,495	15,836	47,832	196	270	330
11	Gefle........	306,827	145,956	47,348	32,301	2,890	9,375	—
12	Grisslehamn.......	9,564	5,006	—	—	—	—	—
13	Stockholm.......	54,968	11,093	602	—	—	99	—
14	Vesterås........	—	296	—	—	—	—	—
15	Södertelje........	—	—	—	—	—	—	—
16	Nyköping........	7,625	7,112	—	—	—	—	—
17	Norrköping.......	18,800	10,561	—	250	158	126	—
18	Linköping........	—	—	—	—	—	—	—
19	Söderköping.......	6,354	3,133	—	—	—	259	—
20	Vadstena........	—	—	—	—	—	—	—
21	Vestervik........	45,176	33,025	196	305	1,270	1,294	—
22	Oskarshamn.......	7,831	56,698	280	567	319 1	5	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1889.

angående exporterade trävaror år 1889.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Svllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
	_	5,692	4,896	_	_	16		128,878	1
23	—	17,694	15,481	—	—	1,387	—	112,768	2
—	—	606	26,027		—	1,605	—	131,840	3
—	66	1,041	37,172	—	—	3,195	—	218,423	4
16	—	4,772	602	—	—	1,596	—	131,188	5
31,618	_	2,147	2,799	—	9,112	—	1,505	901,066	7
4,214	38	43,391	47,883	—	4,739	5,288	6,767	1,213,754	8
84	—	27,258	3,128	—	43,138	—	—	350,540	9
—	—	891	—	—	2,816	590	—	515,393	10
10	—	—	—	—	2,165	—	—	546,872	11
—	—	—	—	—	2,139	—	—	16,709	12
—	—	360	314	—	11,205	125	—	78,766	13
—	—	—	—	—	—	—	—	296	14
_	_	1,582	_	_	_	—	—	16,319	16
—	—	—	804	—	4,240	83	39	35,061	17 18 19 20 21
—	—	25	—	—	2,351	66	—	12,188
_	_	_	515	_	21,814	675	511	104,781
—	8	1,084	11,865	—	47,361	2,120	789	128,927	22

Skogskomiténs tabeller.

Skeppningsdistrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstomp.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i till ändan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
23	Kalmar.........	11,684	17,144	_	22	824	1,844	6
24	Visby..........	7,058	6,228	—	594	20	1,182	—
25	Karlskrona.......	11,022	17,559	—	—	2,088	1,919	—
26	Ronneby ........	—	140	—		62	74	—
27	Karlshamn.......	6,107	4,310	—	—	431	2,168	—
28	Sölvesborg ........	—	—	—	—	—	334	—
29	Ahus..........	—	—	—	—	—	58	—
30	Cimbrishamn......	—	20	—	—	—	40	—
31	Ystad.........	—	—	—	—	—	—	—
32	Trelleborg........	—	—	—	—	—	20	—
33	Malmö.........	2,412	2,646	9	—	106	671	—
34	Landskrona.......	607	808	—	—	6	243	—
35	Helsingborg.......	685	341	11	—	11	1,073	—
36	Halmstad........	2,616	7,922	—	45	113	2,501	642
37	Falkenberg.......	8,451	1,499	—	—	—	138	—
38	Varberg.........	746	7,191	—	—	—	88	—
39	Göteborg........	161,382	17,741	57,978	1,003	2,492	3,787	2,885
40	Kungelf.........	—	—	—	—	—	—	—
41	Marstrand........	—	—	—	—	—	—	—
42	Uddevalla........	758	—	—	—	206	44	—
43	Strömstad ........	—	—	—	—	—		—
44	Lidköping ........	—	—	—	—	—	—	—
45	Karlstad........	4,519	8,226	—	—	—	—	—
	Summa	2,669,003	1,161,710	201,065	329,774	24.008	55,135	127,091

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1889.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandst akar etc.	Bjelkar af 20 cm. (dock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Svllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
88	18	4,866	25,124	_	17,615	21,974	1,150	102.359	23
4	25	4,214	2,433	399		55	14	22,226	24
—	2	34	1,988	—	15,467	1,945	1,716	53,740	25
—	—	—	5	—	—	1,354	6	1,641	26
—	—	25	1,103	—	3,485	33,116	440	51,185	27
—	—	—	—	—	—	4,475	60	4,869	28
—	—	—	—	—	4,804	366	1,500	6,728	29
—	—	—	—	—	—	3,079	—	3,139	30
—	—	—	—	—	—	289	1	290	31
—	—	—	18	—	—	336	—	374	32
46	102	8,890	3,369	—	54	8,790	280	27,375	33
—	3	1,065	2,470	—	1	2,180	623	8,006	34
45	—	673	109	—	—	901	553	4,402	35
1,409	1	1,104	21,172	—	27,858	3,929	1,604	70,916	36
—	—	—	—	—	33,160	12	—	43,260	37 i
—	—	—	262	—	18,741	—	—	27,028	38
610	105	1,511	213	13,717	303,345 ,i	4,144	56	570,969	39
—	—	—	—	—		—	—	—	40
—	—	—	—	—	—	—	—	—	41
65	23	—	—	—	28,285	—	471	29,852	42
700	370	—	—	—	3,062	—	—	4,132	43
—	—	—	—	—	—	—	—	—.	44
—	—	5	445	—	—	—	—	13,195	45
38,932	761 Skogskomiten, /	128,930 /.	210,197	14,110	600,957	103,691	18,085	5,689,455 10

Skogskomiténs tabeller.

Talj. F. N:o 3. Sammandrag af uppgifter

Skepp oingsdistrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och planksturap.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i tilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda.......	84,366	17,629		12,791	1,736	6,037
2	Luleå.........	73,125	18,935	1,500	11,870	1,199	623	—
3	Piteå..........	95,874	23,500	—	7,474	427	4,609	—
4	Skellefteå........	119,823	36,719	—	5,276	104	1,111	—
5	Umeå.........	96,201	38,187	6,297	13,508	739	2,087	1,200
6	Örnsköldsvik......	—	—	—	—	—	—	—
7	Hernösand.......	550,475	241,556	3,752	63,069	3,824	13,861	9,893
8	Sundsvall........	541,891	251,968	63,047	138,419	2,025	—	136,002
9	Hudiksvall.......	124,364	74,172	18,976	16,137	—	4,348	14,449
10	Söderhamn.......	311,974	159,480	16,394	35,190	261	—	1,721
11	Gefle..........	352,602	150,280	70,902	27,164	1,398	11,182	—
12	Grisslehamn.......	6,001	3,817	—	758	—	—	—
13	Stockholm.......	29,094	11,963	—	—	—	9	—
14	Vesterås........	—	—	—	—	—	—	—
15	Södertelje........	1,107	—	—	—	—	—	—
16	Nyköping........	8,780	8,992	—	1,048	—	—	—
17	Norrköping.......	16,029	6,164	-	1,472	—	118	—
18	Linköping ........	—	—	—	—	—	—	—
19	Söderköping.......	2,469	4,002	—	—	—	—	—
20	Vadstena........	—	—	—	—	—	—	—
21	Vestervik........	33,742	29,935		1,106	535	835	—
22	Oskarshamn.......	4,521	45,209		46	393	—	170

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1890.

angående exporterade trävaror år 189Q.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		6,950	2,888		_	116	_	132,513	1
—	—	26,635	12,589	—	—	10	—	146,486	2
—	3	640	17,028	—	—	—	—	149,555	3
—	—	443	27,414	—	—	653	—	191,543	4
—	—	1,581	541	—	2,345	—	—	162,686	5
—	—	—	—	—	—	—	—	—	6
20,695	18	2,338	1,297	—	7,299	—	3,194	921,271	7
3,143	30	31,898	32,452	—	6,194	4,993	2,736	1,214,798	8
184	185	7,329	3,190	—	45,945	—	—	309,279	9
11	—	556	25	—	6,995	—	—	532,607	10
14	—	—	—	—	264	—	61	613,867	11
—	—	—	—	—	—	—	—	10,576	12
—	—	63	359	—	4,824	—	73	46,385	13
—	—	—	—	—	315	—	—	315	14
—	—	—	—	—	—	—	—	1,107	15
—	—	—	—	—	—	6	—	18,826	16
—	—	—	—	—	3,610	80	175	27,648	17
—	—	—	—	—	—	—	—	—	18
1,020	—	—	—	—	1,487	50	—	9,028	19
—	—	—	—	—	—	—	—	—	20
-	11	—	190	—	10,938	240	910	78,442	21
86	4	1,612	7,377	—	50,109	1,622	68	111,217	22

Skogskomiténs tabeller.

Skeppningsdistrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
23	Kalmar.........	8,347	15,822	_	320	650	1,598	3
24	Visbv.........	7,949	5,963	—	—	119	420	9
25	Karlskrona.......	12,024	13,098	—	—	1,947	1,828	—
26	Ronneby ........	—	240	—	—	—	34	—
27	Karlshamn.......	2,630	2,124	—	-	133	632	—
28	Sölvesborg.......	—	—	—	—	—	367	—
29	Ahus..........	—	—	—	—	—	217	—
30	Cimbrishamn.......	—	—	—	—	—	4	—
31	Ystad.........	—	—	—	—	—	—	—
32	Trelleborg........	—	—	—	—	—	—	—
33	Malmö.........	1,368	635	1	—	76	540	—
34	Landskrona .......	414	590	—	—	40	645	—
35	Helsingborg.......	615	835	15	—	35	793	4
36	Halmstad........	3,000	4,781	—	—	87	2,409	479
37	Falkenberg.......	6,187	925	—	281	—	176	—
38	Varberg........	940	8,283	—	—	~	309	—
39	Göteborg ........	132,284	8,122	77,563	1,097	2,470	1,473	123
40	Kungelf........	—	—	—	—	—	—	—
41	Marstrand........	—	—	—	—	—	—	—
42	Uddevalla........	2,323	242	79	—	155	—	—
43	Strömstad........	—	—	—	—	—	—	—
44	Lidköping........	_	—	—	—	—	—	—
45	Karlstad........	5,097	9,230	94	—	—	—	_
	Summa	2,635,616	1,193,398	258,620	337,026	18,353	56,265	164,053

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1890.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bnndstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
	40	4,653	20,480	_	28,133	21,820	1,147	103,013	23
—	30	3,962	2,584	91	—	48	6	21,181	24
—	—	22	1,925	—	14,782	2,348	975	48,949	25
—	—	—	—	—	—	2,998	—	3,272	26
—	35	30	720	—	5,157	28,251	502	40,214	27
_	—	—	—	—	821	3,243	30	4,461	28
_	—	—	—	—	1,344	621	740	2,922	29
__	—	—	—	—	—	2,599	—	2,603	30
_	—	—	—	—	—	60	—	60	31
_	—	—	—	—	—	90	—	90	32
5	—	9,770	4,357	—	7	7,713	914	25,386	33
—	11	2,255	2,420	66	—	2,548	568	9,557	34
213	3	666	216	6	—	627	23	4,051	35
569	—	1,028	23,155	—	34,149	2,281	480	72,418	36
_	—	—	—	—	40,539	4	6	48,118	37
—	—	—	515	—	14,355	11	—	24,413	38
808	47	64	245	11,778	309,730	2,396	102	548,302	39
—	—	—	—	—	—	—	—	—	40
—	—	—	—	—	—	—	—	—	41
—	5	—	—	—	18,321	13	308	21,446	42
2,090	—	—•	—	—	2,080	—	—	4,170	43
—	—	—	—	—	—	—	—	—	44
_	50	166	81	—	—	—	—	14,718	46
28,838	472	102,661	162,048	11,941	609,748	85,441	18,018	5,677,493

Skogskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 4. Sammandrag af uppgifter

Skeppningsdistrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda .......	91,750	32,265	_	10,488	2,111	6,865
2	Luleå.......	49,829	18,436	2,723	3,447	1,251	551	—
3	Piteå .........	81,611	34,552	—	9,427	998	1,151	—
4	Skellefteå.......	146,243	49,033	—	21,945	23	357	—
5	Umeå ........	93,144	55,945	8,997	23,506	338	1,024	—
6	Örnsköldsvik......	—	—	—	—	—	—	—
7	Hernösand......	556,564	281,079	3,908	72,880	2,439	19,098	9,851
8	Sundsvall........	549,308	278,830	70,412	123,273	2,477	1,688	108,032
9	Hudiksvall .......	119,072	85,612	23,084	17,806	2,848	3,551	8,287
10	Söderhamn ......	310,796	182,272	16,902	38,134	347	—	—
11	Gefle .........	337,874	164,575	74,653	27,208	2,279	5,259	—
12	Grisslehamn .......	14,093	4,302	—	—	—	—	—
13	Stockholm........	59,704	20,783	1,190	—	55	99	—
14	Vesterås . .......	—	—	—	—	—	—	_
15	Södertelje........	—	204	—	—	—	—	—
16	Nyköping........	8,407	8,551	—	—	—	—	—
17	Norrköping.......	12,945	5,873	—	—	51	186	—
18	Linköping........	—	■ —	—	—	—	—	—
19	Söderköping.......	8,173	6,299	—	—	—	—	—
20	Vadstena........	—	—	—	—	—	—	—
21	Vestervik........	44,189	35,326	—	174	1,150	693	—
22	Oskarshamn.......	4,651 1	56,190	—	-	324	91	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1891.

angående exporterade trävaror år 1891.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grnfstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		8,278	3,444	_	_	_	_ j	155201	1
—	—	12,432	12,201	—	—	—	—	100,870	2
—	—	395	16,414	—	—	—	—	144,548	3
53	7	1,297	43,482	—	—	—	—	262.440	4
—	—	3,013	628		—	—	—	186,595	5
25,630	_	409	2,006		14,140	5	3,283	991,292	7
3,940	87	39,006	39,275		5,852	2,277	—	1,224,457	8
4,862	5,973	3,698	6,688	—	42,844	1,462	93	325,880	9
90	—	223	—	—	10,453	—	225	559,442	10
8	—	—	—	—	550	—	318	612,724	11
—	—	—	421	—	754	—	—	19,570	12
—	50	174	463	—	9,120	1	137	91,776	13
	I	_	_	_	—	—	—	204	16
—	—	822	—	—	—	—	—	17,780	16
—	—	—	230	—	4,465	—	159	23,909	17
—	—	—	—	—	—	—	—	—	18
—	—	—	—	—	1,596	225	«	16,293	19
—	—	—	—	—	—	—	—	—	20
—	—	—	1,557	—	16,200	252	2,757	102,298	21
—	7	550	7,261	—	58,038	3,498	1,149	131,759	22

Skogskorniténs tabeller.

Skeppningsdistrikt.	Plankor ooh battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstamp.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
23	Kalmar.........	10,813	15,664	_	6	850	1,007	15
24	Visby.........	6,764	5,074	—	—	—	723	—
25	Karlskrona.......	8,154	9,586	—	—	3,005	570	—
26	Ronneby ........	—	22	—	—	227	36	—
27	Karlshamn.......	2,440	1,473	—	—	254	330	—
28	Sölvesborg .......	—	—	—	—	—	313	—
29	Ahus..........	—	—	—	—	—	124	—
30	Cimbrishamn......	—	—	—	—	—	15	—
31	Ystad.........	—	—	—	—	—	65	—
32	Trelleborg.......	—	—	—	—	—	25	—
33	Malmö . . :......	1,535	1,403	—	—	203	299	—
34	Landskrona .......	1,925	1,280	—	31	126	763	—
35	Helsingborg.......	376	586	342	—	57	1,074	1
36	Halmstad........	4,567	6,805	—	—	188	2,304	592
37	Falkenberg.......	7,604	903	—	757	—	109	—
38	Varberg........	—	3,875	—	—	—	192	—
39	Göteborg........	163,932	17,074	72,280	926	3,503	774	104
40	Kungelf........	—	—	—	—	—	—	—
41	Marstrand.......	—	—	—	—	—	—	—
* 42	Uddevalla........	686	619	139	—	119	304	—
43	Strömstad . ^......	—	—	—	—	—	3	—
44	Lidköping........	—	—	—	—	—	—	—
45	Karlstad........	7,151	8,673	121	—	—	—	3
	Summa	2,704,300	1,393,164	274,751	350,008	25,223	49,643	126,885

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1891.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sp arrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepera).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
4	58	3,666	19.535	''__	33,098	24,055	5,456	114,227	23
4	23	3,069	1,523	184	—	139	7	17,510	24
7	6	—	773	—	20,899	2,142	3,865	49,007	25
—	—	—	—	—	—	2,061	4	2,350	26
—	7	10	849	22	3,129	30,362	227	39,103	27
—	—	—	—	—	—	4,103	3	4,419	28
—	—	—	—	—	102	387	364	977	29
—	—	—	—	—	—	1,782	—	1,797	30
—	—	—	—	—	—	702	—	767	31
—	—	—	—	—	—	245	—	270	32
6	—	6,468	4,743	47	628	8,925	1,027	25,284	33
2	3	1,809	5,617	36	36	2,552	343	14,523	34
72	1	617	293	—	22	592	184	4,217	35
1,423	—	1,562	27,166	—	50,010	3,845	1,628	100,090	36
—	—	—	—	—	31,378	—		40,751	37
—	—	—	475	—	22,520	—	—	27,062	38
518	121	582	463	6,709	305,644	4,309	297	577236	39
—	—	—	—	—	—	12	—	12	40 41
—	24	—	—	—	25,691	22	414	28,018	42
513	—	—	—	—	4,117	58	7	4,698	43
_		68	659	I			8	16,683	45
37,132	6,367	88,148	196,166	6,998	661,286	94,013	21,955	6,036,039

Skogskoinitén, II. 11

Skogskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 5. Sammandrag af uppgifter

Sk eppni n gäd istrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	. Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda .......	99,045	30,197	_	11,291	4,708	5,824
2	Luleå..........	49,721	20,517	4,173	9,460	953	474	—
3	Piteå..........	83,730	27,897	—	11,702	95	2,265	—
4	Skellefteå........	107,224	25,420	—	13,460	270	1,101	—
5	U meå.........	94,943	51,621	11,654	18,912	—	1,514	2,843
6	Örnsköldsvik......	—	—	—	—	—	—	—
7	Hernösand.......	471,063	255,835	5,262	79,275	3,595	10,320	11,205
8	Sundsvall........	474,470	231,146	51,239	131,671	630	600	139,9S0
9	Hudiksvall.......	125,920	74,433	19,885	18,138	81	1,601	11,208
10	Söderhamn.......	292,125	157,744	17,019	44,852	200	—	—
11	Gefle..........	350,807	166,631	56,518	22,713	2,398	5,466	—
12	Grisslehamn.......	14,408	4,359	—	—	459	—	—
13	Stockholm.......	53,560	16,417	885	—	—	536	—
14	Vesterås........	—	—	—	—	—	—	—
15	Södertelje........	487	661	—	—	—	—	—
16	Nyköping........	4,404	1,609	—	—	—	—	—
17	Norrköping.......	24,943	11,493	8	50	9	—	—
18	Linköping........	—	—	—	—	—	—	—
19	Söderköping.......	7,927	5,142	—	—	—	—	—
20	Vadstena........	—	—	—	—	—	—	—
21	Vestervik........	32,210	30,205	—	302	—	637	—
22	Oskarshamn.......	8,965	53,624	—	38	538	42	20

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1892.

angående exporterade trävaror år 1892.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bands talar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstalp ar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		5,814	10,170		_	_	—	167,049	i;
—	—	13,208	12,058	—	—	—	—	110,564	2 1
—	—	190	15,479	—	—	672	—	142,030	3
—	17	1,398	45,206	—	—	870	—	194,966	4
—	—	1,763	369	—	795	3,577	—	187,991	5 6
35,541		1,202	535	—	28,294	—	694	902,821	7
6,349	631	30,346	53,265	—	10,450	1,346	1,777	1,133,900	8
681	3,055	1,323	5,656	—	53,972	1,130	3,006	320,089	9
70	—	2,568	30	—	17,968	—	85	532,661	10
33	—	—	—	—	7,229	—	8,802	620,597	It
_	_	—	—	—	—	90	—	19,316	12
_	_	—	—	—	4,206	90	23	75,717	13
_	_	—	—	—	—	—	—•	—	14
_	_	—			—	—	—	1,148	15
	_	_	—	—	—	—	—	6,013	16
_	—	—	501	—	2,011	—	252	39,267	17
_	—	—	—	—	—	—	—	—	18
47	—	—	259	—	2,287	878	—	16,540	19
_	—	—	—	—	—	—	—	—	20
8	—	—	546	—	19,744	83	2,741	86,476	21
34	1,450	947	12,916	—	55,605	4,433	595	139,207	22

Skogskomiténs tabeller.

Skeppnings distrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, läkte etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Kalmar........	10,482	20,692	_	_	1,366	1,153	12
2	Visby..........	8,270	3,822	—	• —.	—	608	—
3	Karlskrona.......	4,797	8,298	—	934	5,317	881	_
4	Ronneby ........	—	—	—	—	366	—	_
5	Karlshamn.......	1,360	1,828	—	6	699	218	_
6	Sölvesborg........	—	—	—	—	—	322	—
7	Ahus.........	325	—	—	—	—	165	_
8	Cimbrishamn.....	—	—	—	—	80	70	_
9	Ystad........	—	—	—	—	—	76	—
10	Trelleborg......	—	—	—	—	_	_
11	Malmö........	1,161	945	16	—	86	355	14
12	Landskrona ......	714	1,386	24	—	42	343	_
13	Helsingborg.......	2,443	3,541	112	—	114	730	2,938
14	Halmstad.......	3,702	4,693	—	—	156	2,026	147
15	Falkenberg.....	4,682	909	—	—	—	76	__
16	Varberg .........	—	3,668	—	—	—	35	_
17	Göteborg........	121,466	13,643	63,212	734	3,040	278	69
18	Kungelf........	—	—	—	—	_	_	_
19	Marstrand.......	—	—	—	_	_
20	Uddevalla.......	1,345	9	603	73	51	37	_
21	Strömstad.......	—	—	—	—	—	26	_
22	Lidköping........	—	36	—	—	—	_	_
23	Karlstad......	8,240	12,036	467	—	_	_
	Samma	2,464,989	1,240,457	281,077 \|	363,611	25,253	37,779 \|	168,436

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1892.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
195	43	7,245	26,674	56	35,252	24,282	5,593	133,045	1
4	31	1,498	1,620	—		in	2	15,966	2
14	37	10	2,041	—	15,260	2,423	2,656	42,66S	3
—	—	—	—	—	—	2,163	—	2,529	4
839	542	1,150	11,696	—	1,611	32,922	846	53,717	5
—	—	—	—	—	—	3,827	—	4,149	6
—	—	—	—	—	—	676	162	1,328	7
—	—	—	102	—	—	1,908	—	2,160	8
—	—	—	—	—	—	907	—	983	9
—	—	—	—	—	—	320	—	320	10
43	—	9,200	1,952	—	480	7,898	688	22,838	11
—	29	3,940	6,844	—	—	2,186	98	15,606	12
916	—	960	846	760	—	6,149	648	20,157	13
—	—	480	28,487	483	65,013	5,734	156	111,077	14
—	—	—	—	—	20,640	—	—	26,307	15
—	—	—	216	—	18,060	—	—	21,979	16
821	57	290	182	3,140	345,191	2,075	186	554,384	17
__	_	_	_	_	_	Öl	—	51	19
—	2	—	—	—	27,778	10	398	30,306	20
758	—	215	—	—	1,304	—	338	2,641	21
—	—	—	—	—	—	—	—	36	22
11	_	93	987	—	—	—	—	21,834	23
46,364	5,894	83,840	238,637	4,489	733,150	106,811	29,746	5,780433

Skogskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 6. Sammandrag af uppgifter

Skeppningsdistrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda.......	111,360	36,715	_	10,609	3,939	5,518	3,422
2	Luleå.........	51,311	14,966	955	3,813	665	1,196	—
3	Piteå..........	100,137	28,260	—	8,303	1,623	2,722	675
4	Skellefteå........	114,464	41,039	—	7,144	45	1,175	—
5	Umeå.........	105,273	56,569	6,534	17,7%	23	1,792	4,769
6	Örnsköldsvik......	—	—	—	—	—	—	—
7	Hernösand.......	542,771	285,665	7,108	69,284	3,807	25,209	15,430
8	Sundsvall........	475,228	262,230	77,737	105,033	926	151	76,267
9	Hudiksvall.......	135,636	88,129	21,247	14,533	5,924	3,627	15,147
10	Söderhamn.......	244,109	156,714	12,706	34,810	269	—	215
11	Gefle..........	343,898	186,972	54,673	44,434	3,550	4,433	—
12	Grisslehamn.......	11,334	5,412	—	—	981	—	—
13	Stockholm.......	48,721	19,577	2,186	80	40	23	—
14	Vesterås........	1,168	—	—	—	—	—	—
15	Södertelje........	—	—	—	—	—	—	—
16	Nyköping........	1,829	1,607	—	—	—	—	—
17	Norrköping.......	28,454	12,944	69	22	207	—	—
18	Linköping........	—	—	—	—	—	—	—
19	Söderköping.......	7,884	5,195	—	108	—	—	850
20	Vadstena........	272	274	—	—	—	—	—
21	Vestervik........	35,241	31,438	—	291	—	553	—
22	Oskarshamn.......	8,062	51,590	—	—	487	27	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1893.

angående exporterade trävaror år 1893.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, band stakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjoclek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbin.	Kbm.	Kbm..	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
55		11,789	6,421		_	56	_	189,884	l
—	—	9,397	9,001	—	—	-	—	91,304	2
17	—	657	17,717	—	—	30	—	160,141	3
—	11	2,616	37,681	—	—	12	—	204,187	4
—	—	4,113	1,967	—	—	140	367	199,343	5
_	_	—	—	—	—	—	—	—	6
23,1S2		1,856	3,890	973	46,095	320	1,454	1,027,044	7
11,966	623	28,845	45,392	—	25,985	4,616	550	1,115,549	8
1,360	3,565	1,597	14,493	—	65,169	—	797	371,224	9
88	—	1,659	197	—	24,688	—	—	475,455	10
103	—	35	1,493	—	28,819	—	1,010	669,420	11
—	—	—	—	—	543	—	—	18,270	12
2	—	389	—	—	7,506	—	201	78,725	13
_	—	—	—	—	—	—		1,168	14
—	—	—	—	—	—	—		—	15
—	—	—	204	—	—	—	—	3,(i40	16
—	—	—	—	—	2,265	—	157	44,118	17
_	—		—	—	—	—	—	—	18
8	—	—	—	—	—	34	—	14,079	19
—	—	—	—	—	—	—	—	546	20
r—	—	—	294	—	10,960	1,219	3,337	88,838	21
—	10	889	9,432	—	62,849	2,895	314	136,555	22

Skogskomiténs tabeller.

Skeppningsdistrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, byflade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, läktei etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 om. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Kalmar.........	11,207	18,858	_		1,047	2,302	436
2	Visby..........	6,874	3,897	—	—	—	357	1,002
3	Karlskrona.......	5,447	3,739	—	1,148	2,775	116	1
4	Ronneby ........	80	321	—	—	178	—	- 1
5	Karlshamn.......	1,955	1,981	—	—	864	400	—
6	Sölvesborg.......	—		—	—	—	287	—
7	0 Ahus..........	—	-	—	—	—	263	_
8	Cimbrishnmn......	—	_	—	—	—	_	_
9	Ystad.........		250	—	—	—	60	_
10	Trelleborg.......		—	—	—	—	—	—
11	Malmö.........	985	465	—	—	45	412	108
12	Landskrona.......	478	306	—	—	114	455	—
13	Helsingborg.......	3,312	4,770	271	—	428	1,028	421
14	Halmstad........	3,186	5,480	—	—	55	1,532	9
15	Falkenberg.......	11,442	710	—	—	—	39	—
16	Varberg.........	4,985	3,464	661	24	88	74	—
17	Göteborg........	106,472 i	7,397	69,183	279	2,028	206	—
18	Knngelf........		—	—	—	—	—	__
19	Marstrand........	—	—	—	—	_	_	_
20	Uddevalla........	663	487	768	—	—	122	_
21	Strömstad........	—	211	4	—	16	5	50
22	Lidköping........	—	—	—	—	—	—	_
23	Karlstad........	6,948	13,695	196	—	_	_	_
	Summa	2,531,186	1,351,327	254,298 \|	317,711	30,124	54,084	118,802

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1893.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar ete.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syll ar (sleepers).	Grufstolpnr (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
34	73	6,119	22,168	_	39,660	23,347	2,831	128,0S2	1
19	32	2,850	1,555	23	—	54	16	16,679	2
23	17	—	949	—	20,290	934	2,477	37,916	3
—	—	—	—	—	—	3,097	9	3,685	4
80	382	321	4,440	—	2,174	33,025	756	46,378	5
—	—	—	—	—	—	3,853	—	4,140	6
—	—	—	—	—	_ —	451	172	886	7
—	—	—	—	—	—	3,294	—	3,294	8
—	—		—	—	—	593	—	903	9
—	—		—	—	—	515	—	515	10
86	—	7,063	2,227	—	—	5,772	411	17,574	11
1	16	3,832	5,169	36	—	1,629	103	12,139	12
9,072	3	2,060	2,765	554	535	16,180	1,450	42,849	13
105	—	1,008	33,064	94	56,667	3,161	37	, 104,398	14
—	—	—	—	—	16,102	—	—	28,293	15
__	—	—	432	—	12,297	—	35	22,060	16
262	266	47	362	5,828	283,469	1,058	472	477,329	17
	I	_	_	_	—	—	—	—	19
—	—	—	—	353	22,459	—	374	25,226	20
1,214	—	—	—	—	470	—	82	2,052	21
	—	—	—	—	—	—	—	—	22
	_	90	130	—	—	—	10	21,069	23
47,677	4,998	87,232	221,448	7,861	725),002	10(5,285	17,422	1 5,879,452

Skogskomitcn, 11.

Skogskomiténs tabeller.

Tal». F. N:o 7. Sammandrag af uppgifter

	Skeppningsdistrikt.	Plankor och hattens.	! Bräder, 1 ohyflade. . 1	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
		Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda.......	96,076	35,969	_	11,098	2,057	1,764	5,575
2	Luleå..........	45,870	18,160	2,877	6,862	2,042	—	—
3	Piteå..........	91,713	32,367	—	9,069	869	584	460
4	Skellefteå........	136,530	49,907	137	12,856	370	1,486	496
5	Umeå.........	108,960	63,944	10,157	23,207	242	883	3,102
6	Örnsköldsvik.......	85,945	49,764	4,112	21,178	1,012	2,628
7	Hernösand.......	450,903	254,100	5,324	45,366	4,385	20,104	13,292
8	Sundsvall........	451,123	230,283	94,214	117,597	1,756	455	49,454 \|
9	Hudiksvall.......	114,491	72,439	23,576	17,300	1,204	446	6,523 1
10	Söderhamn.......	272,07S	191,010	20,573	49,246	586	4,673	—
11	Gefle..........	316,114	193,745	62,654	45,169	4,845	—	_
12	Grisslehamn.......	20,227	5,409	—	1,581	—	—	_
13	Stockholm........	41,026	23,132	650	—	—	114
14	Vesterås.........	50	1,209	—	—	—	—
15	Södertelje........	—	200		—	—	—	_ j
16	Nyköping........	699	—	—	—	—	—	_
17	Norrköping.......	28,942	11,637	237	—	197	—
18	Linköping ........	—	—	—	—	—	—
19	Söderköping.......	10,432	5,894	—	—	35	300	_
20	Vadstena........	328	716	_	—	—	—	_
21	Vestervik.......	43,054	28,853	—	1,602	■* -	2,574	_
22	Oskarshamn.......	8,498	48,071	—	—	631	193	_

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1894.

angående exporterade trävaror år 1894.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 om. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		4,185	8,730	_	_	15	—	165,469	1
16	—	8,144	4,335	—	—	161	450	88,917	2
—		107	12,974	—	—	1,305	—	149,448	3
—	426	2,839	45,529	—	—	94	—	250,670	4
_	—	4,982	3,656	—	2,211	477	47	221,868	5
4,899	—	—	508	—	6,526	—	243	176,815	6
22,031	—	2,786	5,129	—	68,087	—	—	891,507	7
6,394	450	21,507	48,852	—	47,497	7,074	220	1,076,876	8
446	2,108	461	27,379	—	85,235	—	14	351,622	9
—	—	1,093	—	—	27,666	—	—	566,925	10
145	—	46	2,122	—	25,735	—	1,742	652,317	11
—	—	—	—	—	975	—	—	28,192	12
—	—	—	603	—	9,643		580	75,748	13
—	—	—	—	—	—	—	—	1,259	14
—	—	—	—	—	—	—	—	200	15
—	—	—	—	—	—	—	—	699	16
16	—	—	—	—	1,470	82	8	42,589	17
—	—	—	—	—	—	—	—	—	18
—	—	—	—	—	—	—	55	16,716	19
—	—	—	—	—	—	—	—	1,044	20
—	—	—	167	—	16,712	310	2,857	96,129	21
19	7	715	7,425	—	67,642	2,857	622	186,680	22

Skogskomiténs tabeller.

Skeppningsdistrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm,	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
23	Kalmar.........	13,971	19,868	_	25	717	3,552	1,255
24	Visby..........	10,838	3,826	—	—	—	113	8
25	Karlskrona.......	3,936	2,966	—	—	1,598	413	—
26	Ronneby ........	97	2	—	—	—	55	—
27	Karlshamn.......	2,113	2,119	—	—	868	485	—
28	Sölvesborg........	—	—	—	—	—	108	—
29	Ahus..........	—	—	—	—	—	498	—
30	Cimbrishamn......	—	2	—	—	—	55	—
31	Ystad..........	457	—	—	—	—	60	—
32	Trelleborg........	—	—	—	—	—	—	—
33	Malmö.........	1,082	560	6	—	14	173	1
34	Landskrona.......	101	211	—	—	94	214	—
35	Helsingborg.......	5,168	4,405	—	—	799	906	271
36	Halmstad........	3,789	2,485	451	—	28	1,376	26
37	Falkenberg.......	4,835	2,826	—	—	—	169	—
38	Varberg.........	3,727	4,066	634	—	25	—	—
39	Göteborg........	110,026	11,083	61,979	47	1,816	1,504	—
40	Knngelf.........	—	—	—	—	—	- ''	—
41	Marstrand........	—	—	—	—	—	—	—
42	Uddevalla........	247	335	1,130	—	47	—	—
43	Strömstad........	—	—	—	—	—	—	—
44	Lidköping........	—	—	—	—	—	—	—
45	Karlstad........	11,162	14,815	—	—	175	—	_
	Samma	2,494,608	1,386,378	288,711	362,203	26,412 \|	45,885	80,463

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1894. 93

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bands takar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
3	17	4,145	24,001	100	37,477	15,043	3,210	123,384	23
25	21	1,587	931	—	570	48	10	17,977	24
5	6	—	867	—	28,872	567	1,723	40,953	25
—	—	—	—	—	—	3,064	73	3,291	26
—	—	11	6,018	—	475	26,406	19	38,514	27
—	—	—	—	—	—	3,887	—	3,995	28
—	—	—	—	—	—	889	1	1,388	29
_	—	—	—	—	—	3,672	21	3,750	30
—	—	20	2	—	—	335	—	874	31
_	—	—	—	—	—	—	60	60	32
55	—	4,161	756	—	—	5,554	283	12,645	33
—	—	367	3,136	76	—	639	Öl	4,889	34
12,612	40	4,219	4,584	382	—	9,857	506	43,749	35
—	—	578	30,326	—	67,805	1,397	223	108,484	36
—	—	—	—	—	19,378	—	—	27,208	37
—	4	—	342	—	7,311	—	—	16,109	38
923	235	8	242	3,974	347,481	1,519	67	540,904	39
—	—	—	—	—	—	—	—	—	40
—	—	—	—	—	—	—	—	—	41
—	—	—	—	124	25,214	—	—	27,097	42
44	—	—	—	—	2,280	—	—	2,324	43
—	—	—	—	—	—	—	—	—	44
78	_	47	186	—	—	—	—	26,463	46
47,711	3,314	62,008	238,800	4,656	\| 896,262	85,252	13,085	6,035,748

Skogskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 8. Sammandrag af uppgifter

Skeppa ingsdistrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräde r, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda.......	108,700	40,781	_	11,152	4,140	1,714	7,365
2	Luleå..........	40,174	17,665	7,076	6,202	1,265	536	—
3	Piteå ..........	78,103	30,474	—	9,995	2,028	—	5,334
4	Skellefteå........	108,731	44,336	—	12,488	969	3,088	—
5	Umeå..........	123,443	81,550	10,413	28,426	1,890	2,623	1,885
6	Örnsköldsvik.......	125,559	71,085	24	19,665	2,496	3,907	—
7	Hernösand........	400,315	215,686	18,616	63,981	1,331	21,712	16,436
8	Sundsvall........	456,138	222,690	111,214	111,197	4,242	776	54,041
9	Hudiksvall.......	108,597	63,333	34,557	15,977	421	1,322	10,752
10	Söderhamn.......	278,619	191,283	22,774	46,130	348	—	770
11	Gefle..........	373,138	199,406	54,371	41,886	4,717	4,030	—
12	Grisslehamn.......	14,060	6,136	—	728	—	—	—
13	Stockholm.......	47,650	19,186	580	—	5	31	—
14	Vesterås.........	486	1,894	—	—	—	—	—
15	Södertelje........	—	724	—	—	—	—	—
16	Nyköping........	268	125	—	50	—	—	—
17	Norrköping.......	25,839	12,489	151	16	1,016	—	—
18	Linköping........	—	—	—	—	—	—	—
19	Söderköping.......	6,199	8,162	—	—	—	345	—
20	Vadstena........	1,050	667	—	50	—	—	—
21	Vester vi k........	39,779	25,403	—	682	616	109	—
22	Oskarshamn.......j	12,682	57,954	—	—	474	226	_

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1895.

angående exporterade trävaror år 1895.

Spiror, timmer och. mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grnfstolpar (pitprops). *	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
	_	4,681	9,147	_	_	_	_	187,680	1
—	—	7,323	5,554	—	—	—	687	86,482	2
—	—	6	8,544	—	—	3,614	—	138,098	3
—	522	197	40,160	—	—	'' —	—	210,491	• 4
—	—	4,538	2,346	—	—	2,127	—	259,241	5
30	—	7	32	—	9,430	—	—	232,235	6
28,842	—	81	10,250	—	61,901	—	626	839,777	7
11,510	27	19,723	40,454	—	41,749	3,586	83	1,077,430	8
1,565	2,351	122	31,383	—	69,506	—	5	339,891	9
—	—	1,556	—	—	19,036	—	—	560,516	10
303	3	156	2,993	—	9,533	—	2,050	692,586	11
—	—	—	—	—	279	—	—	21,203	12
—	—	7	1,412	—	1,881	—	844	71,596	13
—	—	—	35	—	—	—	—	2,415	14
—	—	—	—	—	—	—	—	724	15
—	—	1,632	—	—	—	—	—	2,075	in
15	—	—	—	—	856	176	—	40,558	17
_	_	—	_	_	—	_	—	14,706	19
—	—	—	—	—	—	— •	—	1,767	20
—	—	—	309	—	13,804	1,028	2,252	83,982	21
150	43	333	5,040	—	56,708	1,966	3,202	138,778	22

Skogskomiténs tabeller.

Skeppningsdistrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hy Hade,	Bräd- och och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
23	Kalmar.........	19,02?	21,830	_	_	724	3,523	142
24	Visby..........	8,066	4,994	—	155	—	—	—
25	Karlskrona.......	6,001	3,462	—	—	936	—	—
26	Ronneby ........	—	345	—	—	76	161	—
i''	Karlshamn.......	2,246	1,890	—	—	384	195	—
28	Sölvesborg .......	—	—	—	—	—	218	—
29	Ahus..........	—	—	—	—	—	27	—
30	Cimbrishamn......	—	—	—	—	—	63	—
31	Ystad..........	-r	—	—	—	—	60	—
32	Trelleborg........	—	—	—	—	—	—	—
33	Malmö.........	384	498	—	—	20	318	—
34	Landskrona .......	227	170	—	—	41	160	—
35	Helsingborg.......	4,437	6,759	739	—	1,019	598	913
1 \| 36	Halmstad........	3,329	5,699	—	—	27	836	—
37	Falkenberg.......	7,512	1,900	—	283	—	—	—
38	Varberg.........	2,455	3,404	—	—	—	—	—
39	Göteborg........	98,950	17,613	60,289	193	2,665	114	—
40	Kungelf.........	—	—	-	—	—	—	—
41	Marstrand........	—	—	—	—	—	—	—
42	Uddevalla........	336	153	327	—	46	—	—
43	Strömstad........	312	6	—	—	—	—	—
44	Lidköping ........	—	—	—	—	—	—	—
45	Karlstad........	11,997	13,371	—	—	97	25	—
	Summa	2,514,802	1,393,123	321,131	369,256	31,993	46,717	97,638

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1895. 97

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllor (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
125	88	3,471	18,637	_	37,660	15,350	8,296	128,866	23
10	—	2,116	498	937	—	23	27	16,826	24
—	—	—	764	— ''	21,853	718	4,094	37,828	25
—	—	—	—	—	—	2,266	—	2,848	26
—	—	36	582	—	—	27,178	98	32,609	27
—	—	—	—	—	—	133	4,365	4,716	28
—	—	—	—	—	—	750	96	873	29
—	—	—	—	—	—	2,802	—	2,865	30
—	—	—	—	—	—	488	—	548	31
—	—	—	—	—	—	50	—	50	32
94	—	5,164	1,180	746	—	3,603	378	12,385	33
—	—	1,102	2,320	—	—	328	26	4,374	34
20,130	—	4,163	6,551	4,736	no	14,583	371	65,109	35
—	—	1,058	38,401	5,509	69,153	1,106	14	125,132	36
—	—	—	—	—	21,923	—	—	31,618	37
—	—	—	64	—	5,739	—	—	11,662	38
527	199	28	342	18,218	299,142	1,440	100	499,820	39 40
—	—	—	—	—	23,991	24	—	24,877	41 42
741	—	87	2	—	2,255	19	268	3,690	43 44 45
	915	53	275		_		_	26,733
04,042	4,148	57,040	227,275	30,140	700,509	83,358	27,882	6,035,660

Skogskomitén, II.

Skopskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 9. Sammandrag af uppgifter

Skeppningsd istrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lillända!!.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Haparanda.......	112,323	49,198	_	12,015	1,103	6,516	13,244
2	Luleå..........	55,876	25,055	4,245	4,595	996	1,958	—
3	Piteå..........	108,604	31,301	—	5,901	2,230	1,757	—
4	Skellefteå........	142,246	54,853	285	15,052	1,169	2,694	—
5	Umeå..........	153,794	93,739	11,840	28,592	2,888	2,975	9,315
6	Örnsköldsvik.......	139,258	84,115	11,522	21,909	4,677	3,679	—
7	Hernösand........	422,086	254,569	18,569	57,664	5,045	16,681	15,281
8	Sundsvall........	521,617	223,413	164,966	109,568	4,394	657	50,213
9	Hudiksvall.......	114,968	62,021	56,931	30,596	—	2,303	7,437
10	Söderhamn.......	310,700	208,968	24,801	36,811	134	—	17
11	Gefle..........	361,885	227,183	70,131	39,582	3,985	5,805	—
12	Grisslehamn.......	15,796	7,590	—	691	—	—	—
13	Upsala.........	—	—	—	—	—	—	—
14	Stockholm.......	46,094	13,627	914	18	80	99	—
15	Vesterås........	328	2,953	—	—	—	—	—
16	Södertelje........	—	722	—	—	—	—	—
17	Nyköping........	1,341	14	—	—	—	—	—
18	Norrköping.......	33,209	20,135	—	—	1,717	—	—
19	Linköping........	—	—	—	—	—	—	—
20	Söderköping.......	5,674	4,118	—	—	—	—	—
21	Vadstena........	773	1,402	—	—	—	—	—
22	Jönköping........	—	—	—	—	—	—	—
23	Vestervik........	55,767	29,616	—	1,339	2,265	97	—
24	Oskarshamn.......	12,606	58,107	86	—	478	—	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 18Hd.

angående exporterade trävaror år 1896.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Samma.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		3,993	7,407	_	_	_	_	205,799	1
—	—	4,397	7,640	—	—	1,100	—	105,862	2
—	—	637	6,546	—	—	2,111	—	159,087	3
- -	80	1,550	45,443	—	—	—	—	263,372	4
—	—	4,031	3,735	—	203	2,471	—	313,583	5
295	—	3,979	30	—	5,934	—	1,000	276,398	6
33,202	—	671	3,224	—	90,235	—	—	917,227	7
1,834	294	16,685	45,879	—	41,319	1,743	—	1,182,582	8
163	3,399	92	24,442	—	86,155	—	—	388,507	9
—	—	—	—	—	12,906	—	—	594,337	10
168	—	42	—	—	18,171	—	368	727,320	11
—	—	—	—	—	—	—	—	24,077	12
—	—	—	—	—	■ —	—	—	—	13
—	—	—	160	—	900	—	269	62,161	14
—	—	—	—	—	—	—	—	3,281	15
—	—	—	—	—	—	—	—	722	16
—	—	—	—	—	—	—	—	1,355	17
—	—	—	900	—	1,119	—	—	57,080	18
—	—	—	—	—	—	—	—	—	19
—	—	—	—	—	—	—	—	9,792	20
—	—	—	—	—	—	—	—	2,175	21
—	—	—	—	—	—	—	—	—	22
6	—	—	647	—	19,493	1,228	2,081	112,539	23
_	11	284	4,326	—	61,484	1,624	1,081	140,087	24

100

Skogskomiténs tabeller.

Skeppningsdisfcrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstump	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 2f) cm. eller större i lill ändan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
25	Kalmar.........	22,318	30,686	—	_	869	3,850	13
26	Visby..........	8,026	3,990	—	—	—	295	4
27	Karlskrona.......	10,048	3,126	—	60	1,131	50	—
28	Ronneby ........	75	128	—	—	96	65	—
29	Karlshamn........	2,311	2,428	—	—	368	186	—
30	Sölvesborg ........	—	—	—	—	—	6	_
31	Abus..........	—	-	—	—	—	52	—
32	Cirn brishamn......	—	—	—	—	_	_	_
33	Ystad..........	—	—	—	_	_
34	Trelleborg........	—	142	—	—	—	8	__
35	Malmö.........	3,774	4,796	31	—	369	1,027	316
36	Landskrona......	412	25	—	—	3	87	—
37	Helsingborg.......	6,766	14,661	1,678	-	1,421	956	1,160
38	Halmstad........	7,601	6,297	—	—	16	1,128	13
39	Falkenberg......	8,970	2,640	—	—	—	81	_
40	Varberg.........	2,677	2,469	—	622	—	3	_
41	Göteborg........	112,777	20,310	69,689	285	691	151	33
42	Kungelf.........	—	—	—	—		_
43	Marstrand........	- .	—	--	_	_
44	Uddevalla........	275	426	859	—	_	_	_
45	Strömstad........	306	—	—	—	—	—	873
46	Lidköping........	—	—	—	—	—	__	_
47	Karlstad........	7,736	22,874	—	—	_	_	_
48	Falun........	—	—	—	—	_	177	_
	Summa	2,809,017	1,567,697	436,547	365,300 \|	36,125	53,343	97,919

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1896''. 101

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bär! in gar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
5	23	3,785	26,829	—	46,316	15,000	7,830	157,524	25
4	—	1,773	547	240	—	22	9	14,910	26
—	—	—	915	—	16,903	561	3,729	36,523	27
—	—	—	—	—	—	1,764	205	2.333	28
—	—	34	381	—	2,090	25,689	228	33,715	29
—	—	—	—	—	—	2,274	—	2,280	30
—	—	—	—	—	—	828	80	960	31
—	—	—	—	—	—	1,657	—	1,657	32
—	—	—	—	—	—	124	—	124	33
—	—	—	—	—	—	81	—	231	34
42	—	11,081	2,497	149	—	6,713	767	31,562	35
—	—	760	2,243	—	—	413	145	4,088	36
26,774	12	7,486	3,363	1,410	—	8,001	683	74,371	37
—	259	2,884	49,119	2,807	57,653	967	42	128,786	38
—	—	—	—	—	22,344	—	—	34,035	39
—	—	—	—	--	7,139	—	—	12.910	40
1,255	113	—	441	30,153	293,969	617	412	530,896	41 42
3	—	—	—	104	28,309	—	194	30,170	43 44
2,166	—	—	—	—	1,198	—	448	4,991	45 46 47 48
—	285	50	109	—	—	—	—	31,054 177
65,917	4,476	64,214	286,828	84,868	818,840	74,988	19,571	6,680,640

102

Skogskomiténs tabeller.

Tab. F. N:o 10. Sammandrag af uppgifter

Skeppningsdistrikt.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i tilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
i	Haparanda.......	149,112	59,860	__	13,845	4,308	5,020	17,924
2	Luleå..........	89,970	34,435	7,477	7,950	3,936	430	—
3	Piteå..........	119,204	28,566	—	8,785	3,608	1,433	—
4	Skellefteå........	169,345	62,734	437	17,073	4,621	1,700	^,909
5	Umeå.........	156,285	100,134	10,391	26,471	5,659	3,195	1,610
6	Örnsköldsvik......	134,618	85,260	15,548	22,325	3,759	3,292	793
7	Hernösand.......	401,089	249,038	17,877	54,289	3,121	19,612	10,671
8	Sundsvall........	479,241	217,207	204,644	90,779	4,815	242	53,161
9	Hudiksvall.......	101,972	55,993	49,568	12,973	1,422	626	9,984
10	Söderhamn.......	324,127	212,612	25,887	52,798	530	—	—
11	Gefle..........	390,288	253,390	55,667	48,690	3,181	4,582	—
12	Grisslehamn.......	17,058	8,646	—	591	—	—	—
13	Upsala.........	—	—	—	—	—	—	—
14	Stockholm........	41,840	17,807	534	551	—	—	—
15	Vesterås........	1,152	5,573	—	—	—	—	—
16	Södertelje........	—	748	—	—	—	—	—
17	Nyköping........	6,829	974	—	—	187	—	—
18	Norrköping.......	46,504	23,357	206	5	4,539	—	—
19	Linköping........	383	199	—	—	—	—	—
20	Söderköping.......	9,922	8,558	—	—	87	58	—
21	Vadstena........	2,041	959	—	—	—	—	—
22	Jönköping ........		—	—	—	—	—	—
23	Vestervik........	88,813	31,645	56	388	3,433	253	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1897.

103

angående exporterade trävaror år 1897.

Spiror, timmer och mastträd af mindre äo 2,r) intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf stolpar, årträ, bärlin gar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		3,858	10,952	_	_	51	_	264,930
—	—	4,920	3,191	—	—	—	—	152,309
—	—	6	3,777	—	—	733	—	166.112
—	33	1,253	32,645	—	—	628	581	292,959
—	—	554	5,529	—	2,701	348	—	312,877
3,475	—	—	—	—	9,977	—	347	279,394
23,303	2,919	3,111	3,161	—	60,141	. —	980	849,312
4,194	7,940	22,471	31,311	—	26,349	ce T—1	461	1,142.947
509	2,884	912	31,375	—	50,976	—	219	319,413
—	—	—	—	6,234	21,694	—	370	644,252
161	—	—	—	—	28,552	—	712	785,223
-	—	—	—	—	410	—	—	26,705
		I	425	_	571	456	55-	62,239
—	—	—	—	—	—	—	—	6,725
—	—	—		—	—	—	—	748
—	—	—	—	—	—	—	—	7,990
—	—	—	69	120	2,533	—	—	77,333
—	—	—	—	—	—	—	—	582
—	—	1	31	—	1,290	—	21	19,967
—	—	—	—	—	—	—	—	3,000
—	—	—	—	—	—	—	—	—
_	—	—	238	—	19,042	1,243	1,465	146,576

104

Skogskomiténs tabeller.

	Skeppningsdistrikt.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hy Säde.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
		Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
24	Oskarshamn.......	20,343	58,088	62	—	202	20	10
25	Kalmar.........	33,277	33,598	40	7	939	1,815	—
26	Visby..........	13,185	4,360	—	7	—	357	—
27	Karlskrona.......	12,565	6,023	—	—	1,301	—	—
28	Ronneby ........	453	97	42	—	26	—	—
29	Karlshamn.......	1,365	2,850	—	—	192	133	—
30	Sölvesborg.......	—	148	—	—	—	114	j
31	Ahus..........	—	—	—	—	—	39	—
32	Cimbi ishamn......	—	—	—	—	—	—	_
33	Ystad. .........	57	216	—	—	150	—	—
34	Trelleborg. .......	—	—	—	—	36	—	—
35	Malmö .........	4,956	11,182	—	—	1,034	770	810
36	Landskrona .......	93	21	—	—	—	90	—
37	Helsiugborg .......	7,913	21,518	2,262	198	1,080	925	765
38	Halmstad . .......	3,241	4,593	15	—	21	2,437	—
39	Falkenberg .......	7,036	2,262	—	36	—	61	—
40	Varberg .........	—	4,831	—	—	—	—	—
41	Göteborg . .......	143,330	33,997	65,026	931	2,218	1,535	15
42	Kungelf.........	—	—	—	—	—	—	—
43	Marstrand........	—	—	—	—	—	—	_
44	Uddevalla........	751	380	414	—	—	2,592	—
45	Strömstad........	—	—	7	—	—	—	2,004
46	Lidköping........	—	—	—	—	—	—	—
47	Karlstad........	12,292	31,793	—	—	—	_	_
	Summa	2,990,050 j	1,673,652	456,160	358,692 \|	54,405	51,331 \|	99,656

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1897. 105

Spiror, timmer	Telegraf-	Bjelkar af	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.
och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm.	stolpar, årträ, häri ingår, bandstakar	20 cm. tjock-lek midt på eller	Syll ar (sleepers).	Grnfstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
i lilländan.	etc.	deröfver.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
—	13	604	3,682	—	61,507	939	533	146,003	24
—	28	3,084	22,631	—	48,411	13,933	3,810	161,573	25
2	—	1,691	516	230	—	—	9	20,357	26
—	14	20	1,352	1,285	16,631	704	1,535	41,430	27
—	—	—	79	—	—	5,122	214	6.033	28
—	—	180	1,182	2,797	893	21,287	282	31,161	29
—	—	—	—	—	—	1,858	— ''	2,120	30
—	--	—	—	—	—	145	70	254	31
—	—	—	—	—	—	1,545	—	1,545	32
—	—	—	—	—	—	45	—	468	33
—	—	—	—	—	—		—	36	34
77	143	19,768	3,477	1,215	32	7,750	1,718	52,932	35
—	—	287	1,119	15	—	356	20	2,001	36
22,840	19	7,894	2,975	1,159	—	7,107	1,001	77,656	37
—	—	528	63,765	6,737	65,234	1,175	6	147,752	38
—	—	—	—	—	21,113	—	—	30,508	39
—	—	—	—	—	2,039	—	—	6,870	40
1,438	102	243	17	38,755	321,513	617	85	(»9,822	41 42
—	22	—	—	3,245	32,607	39	—	40,050	43 44
1,426	60	—	60	—	1,986	35	11	5,589	45 40 47
			284			I	I	44,369
57.425	14,177	71,884	228,848	61,792	796,202	66,248	14,505	6,990,122

Skogskomiténs betänkande, II. 14

106

Skogskomiténs tabeller.

Tab. t*. N:o 1. Sammandrag af uppgifter

	Län.		Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lillundan.
			Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens . . .	. län	212,838	53,785	1,717	7,981	1,718	8,539	_
2	Vesterbottens . . .		214,920	64,226	5,794	20,673	—	2,379	4,425
3	Vesternorrlands . .		1,148,010	418,980	58,495	153,622	8,045	17,046	148,898
4	Gefleborss ....		765,397	392,938	65,446	70,836	2,328	5,850	38,771
5	Stockholms ....		45,821	9,256	—	666	311	273	\J —
6	Vestmanlands . . .		—	—	—	9	—	—	—
7	Nyköpings ....		7,355	6,431	—	—	80	208	_
8	Östergötlands . . .		28,591	10,754	—	379	153	748	—
9	Kalmar.....		55,223	101,151	—	1,201	1,060	3,141	50
10	Gotlands.....		6,304	4,948	—	—	389	2,154	2
11	Blekinge.....		11,854	9,502	—	—	1,835	2,587
12	Kristianstads . . .		—	—	—	—	—	118
13	Malmöhus ....		1,885	2,442	73	8	184	2,460	20
14	Hallands.....		5,047	15,852	—	217	95	3,300	95
15	Göteborgs och Bobus		174,591	12,632	56,869	2,582	1,739	5,342	2,561
16	Skaraborgs ....		—	—	—	—	—	—	—
17	Vermlands ....		6,119	4,689	—	—	—	25	—
	Summa Derjemte från Jemtlands län exporterad t till Norge	2,683,955	1,107,586	188,394	258,174	17,937	54,170	194,822
	46,645’5 ton = .			—	—	—	—	—	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1888.

107

angående exporterade trävaror år 1888.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 em. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grnfstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		18,530	38,310	_	_	222	_	343,640	l
—	24	9,305	36,801	—	—	2,376	640	361,563	2
30,351	259	41,146	52,952	—	—	2,386	4,213	2,084,403	3
1,941	29	3,246	4,979	—	—	1,272	21	1,353,054	4
—	—	• —	794	—	24,459	—	154	81,734	5
—	—	—	—	—	—	—	1	10	6
—	—	—	— •	—	—	—	—	14,074	7
—	—	—	172	—	1,236	92	78	42,203	8
88	29	5,756	38,432	320	101,179	30,922	3,120	341,672	9
4	41	3,758	2,061	—	—	48	4	19,713	10
28	2	782	1,286		11,449	38,243	2,065	79,633	11
—		—	—	—	—	3,780	1,646	5,544	12
213	4	6,780	6,758	40	—	12,691	781	34,339	13
in	26	881	20,135	441	67,355	1,554	1,599	116,708	14
1,584	631	62	193	12,340	250,807	3,579	1,205	526,717	16
		I	677	I	_	_	_	11,510	17
34,320	1,045	90,246	203,550	13,141	456,485	97,165	15,527	5,416,517
								72,767

108

Skogskomiténs tabeller.

Tab. G. N:o 2. Sammandrag af uppgifter

Län.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens.....län	213,762	52,711	775	21,831	1,639	7,828	1,513
2	Vesterbottens.....»	192,101	67,547	5,583	29,425	—	3,745	2,750
3	Vesternorrlands . *	1,143,662	440,452	65,173	177,093	11,177	11,887	105,875
4	Gefleborgs......»	751,113	382,301	70,458	98,639	3,086	13,708	13,420
5	Stockholms......>	64,532	16,099	602	—	—	99	—
6	Vestmanlands.....>	—	296	—	—	—	—	—
7	Nyköpings......»	7,625	7,112	—	—	—	—	—
8	Östergötlands.....»	25,154	13,694	—	250	158	385	—
9	Kalmar.......>	64,691	106,867	476	894	2,413	3,143	6
10	Gotlands.......»	7,058	6,228	—	594	20	1,182	—
11	Blekinge.......»	17,129	22,009	—	—	2,581	4,495	—
12	Kristianstads.....>	—	20	—	—	—	98	—
13	Malmöhus......>	3,704	3,795	20	—	123	2,007	—
14	Hallands.......>	11,813	16,612	—	45	113	2,727	642
15	Göteborgs och Bohns . »	162,140	17,741	57,978	1,003	2,698	3,831	2,885
16	Skaraborgs......>	—	—	—	—	—	—	—
17	Vermlands......j	4,519	8,226	—	—	—	—	—
	Summa	2,669,003	1,161,710	201,065	329,774	24,008	55,135	127,091
	Derjemte från Jemtlands län
	exporteradt till Norge
	59,446*8 ton = . . . .	—	—	—	—	—	—	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1889.

109

angående exporterade trävaror år 1889.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
23		23,992	46,404	_	_	3,008	_	373,486	1
16	66	5,813	37,774	—	—	4,791	—	349,611	2
35,832	38	45,538	50,682	—	13,851	5,288	8,272	2,114,820	3
94	—	28,149	3,128	—	48,119	590	—	1,412,805	4
—	—	360	314	—	13,344	125	—	95,475	B
—	—	—	—	—	—	—	—	296	6
—	—	1,582	—	—	—	—	—	16,319	7
—	—	25	804	—	6,591	149	39	47,249	8
88	26	5,950	37,504	—	86,790	24,769	2,450	336.067	9
4	25	4,214	2,433	399	—	55	14	22,226	10
—	2	59	3,096	—	18,952	40,890	2,222	111,435	11
—	—	—	—	—	4,804	3,445	1,500	9,867	12
91	105	10,628	5,966	—	55	12,496	1,457	40,447	13
1,409	1	1,104	21,434	—	79,759	3,941	1,604	141,204	14
1,375	498	1,511	213	13,717	334,692	4,144	527	604,953	15
—	—	—	—	—	—	—	—	—	16
_	_	5	445	—	—	—	—	13,195	17
38,932	761	128,930	210,197	14,116	606,957	103,691	18,080	5,689,455
							'' _	92,737

Skogskomiténs tabeller.

Tab. G. N:o 3. Sammandrag af uppgifter

	Län.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i tilländan.
		Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens......län	253,365	60,064	1,500	32,135	3,362	11,269
2	Ves terbottens.....»	216,024	74,906	6,297	18,784	843	3,198	1,200
3	Vesternorrlands	1,092,366	493,524	66,799	201,488	5,849	13,861	145,895
4	Gefleborgs......»	788,940	383,932	106,272	78,491	1,659	15,530	16,170
5	Stockholms......>	36,202	15,780	—	758	—	9	—
6	i Vestmanlands.....>	—	—	—	—	—	—	—
7	Nyköpings......»	8,780	8,992	—	1,048	—	—	—
8	Östergötlands.....>	18,498	10,166	—	1,472	—	118	—
9	Kalmar.......>	46,610	90,966	—	1,472	1,578	2,433	173
10	Gotlands.......>	7,949	5,963	—	—	119	420	9
11	Blekinge.......*	14,654	15,462	—	—	2,080	2,861	—
12	Kristianstads.....>		—	—	—	—	221	—
13	Malmöhus......>	2,397	2,060	16	—	151	1,978	4
14	Hallands.......»	10,127	13,989	—	281	87	2,894	479
15	Göteborgs och Bohns . >	134,607	8,364	77,642	1,097	2,625	1,473	123
16	Skaraborgs......>	—	—	—	—	—	—	■ —
17	Vermlands......»	5,097	9,230	94	—	—	—	—
	Summa	2,635,616	1,193,398	258,620	337,026	18,353	56,265	164,053
	Derjemte från Jemtlands län
	exporterad t till Norge 55,608''8 ton = . . . .	_	_	_

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1890.

angående exporterade trävaror år 1890.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm. 4	Kbm.
	3	34,225	32,505	_	_	126	_	428,554	1
—	—	2,024	27,955	—	2,345	653	—	354,229	2
• 23,838	48	34,236	33,749	—	13,493	4,993	5,930	2,136,069	3
209	185	7,885	3,215	—	53,204	—	61	1,455,753	\
—	—	63	359	—	4,824	—	73	58,068	5
—	—	—	—	—	315	—	—	315	6
—	—	—	—	—	—	6	—	18,826	7
1,020	—	—	—	—	5,097	130	175	36,676	8
86	55	6,265	28,047	—	89,180	23,682	2,125	292.672	9
—	30	3,962	2,584	91	—	48	6	21,181	10
—	35	52	2,645	—	20,760	36,840	1,507	96,896	11
—	—	—	—	—	1,344	3,220	740	5,525	12
218	14	12,691	6,993	72	7	11,038	1,505	39,144	13
569	—	1,028	23,670	—	89,043	2,296	486	144,949	14
2,898	52	64	245	11,778	330,131	2,409	410	573,918	15
—	—	—	—	—		—	—	—	16
_	50	166	81	—	—	—	—	14,718	17
28,838	472	102,661	162,048	11,941	609,743	85,441	13,018	5,677,493
							_	86,750

112

Skogslcomitém tabeller.

Tab. G. N:o 4. Sammandrag af uppgifter

Län.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och påkstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
i	Norrbottens . . .	. . län	223,190	85,253	2,723	23,362	4,360	8,567
2	Vesterbottens . . .		239,387	104,978	8,997	45,451	361	1,381	—
3	Vesternorrlands . .		1,105,872	559,909	74,320	196,153	4,916	20,786	117,883
	Gefleborgs ....		767,742	432,459	114,639	83,148	5,474	8,810	8,287
5	Stockholms ....		73,797	25,289	1,190	—	55	99	—
6	Vestmanlauds . . .		—	—	—	—	—	—	_
7	Nyköpings ....		8,407	8,551	—	—	—	—	—
8	Östergötlands . . .		21,118	12,172	—	—	51	186	—
9	Kalmar.....		59,653	107,180	—	180	2,324	1,791	15
10	Gotlands.....		6,764	5,074	—	—	—	723	—
11	Blekinge.....		10,594	11,081	—	—	3,486	1,249	—
12	Kristianstads . . .		—	—	—	—	—	139	—
13	Malmöhus ....		3,836	3,269	342	31	386	2,226	1
14	Hallands.....		12,171	11,583	—	757	188	2,605	592 !
15	Göteborgs och Bobus		164,618	17,693	72,419	926	3,622	1,081	104
16	Skaraborgs ....		—	—	—	—	—	—	—
17	Vermlands ....		7,151	8,673	121	—	—	_	3
	Summa	2,704,300	1.393,164	274,751	350,008	25,223	49,643	126,885
	Derjemte från Jemtlands län
	exporterad t till	Norge
	57,6368 ton = .		—	—	—	.. —	—	—	_

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1891.

113

angående exporterade trävaror år 1891.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, häri ingår, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		21,105	32,059	_		_	_	400,619	1
53	7	4,310	44,110	—	—	—	—	449,035	2
29,570	87	39,415	41,281	—	19,992	2,282	3,283	2,215,749	3
4,960	5,973	3,921	6,688	—	53,847	1,462	636	1,498,046	4
—	50	174	884	—	9,874	1	137	111,550	6
I	_	822	_	—	__	—	—	17,780	7
—	—	—	230	—	6,061	225	159	40,202	8
4	65	4,216	28,353	—	107,336	27,805	9,362	348.284	9
4	23	3,069	1,523	184	—	139	7	17,510	10
7	13	10	1,622	22	24,028	38,668	4,099	94.879	11
—	—	—	—	—	102	2,169	364	2,774	12
80	4	8,894	10,653	83	686	13,016	1,554	45,061	13
1,423	—	1,562	27,641	—	103,908	3,845	1,628	167,903	14
1,031	145	582	463	6,709	335,452	4,401	718	609,964	IB
		68	659		_	_	8	16,683	17
37,132	6,367	88,148	196,166	6,998	661,286	94,013	21,955	6,036039
								89,913

Skogskomitén, II.

114

Skogskomitém tabeller.

Tab. G. N:o 5. Sammandrag af uppgifter

	Län.		Plankor och battens.	Bräder ohyflade.	Bräder hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
			Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens . . .	. . län	232,49(1	78,611	4,173	32,453	5,756	8,563
2	Vesterbottens . . .		202,167	77,041	11,654	32,372	270	2,615	2,843
3	Vestemorrlands . .	. . >	945,533	486,981	56,501	210,946	4,225	10,920	151,185
4	Getleborgs ....		768,852	398,808	93,422	85,703	2,679	7,067	11,208
5	Stockholms ....		68,455	21,437	885	—	459	536	—
6	Vestmanlands . . .		—	—	—	—	—	—	—
7	Nyköpings . . . .		4,404	1,609	—	-	—	—	—
8	Östergötlands . . .		32,870	16,635	8	50	9	—	—
9	Kalmar.....		51,657	104,521		340	1,904	1,832	32
10	Gotlands.....		8,270	3,822	—	—	—	608	—
11	Blekinge.....		6,157	10,126	—	940	6,382	1,421	—
12	Kristianstads . . .		325	—	—	—	80	235	—
13	Malmöhus ....		4,318	5,872	152	—	242	1,504	2,952
14	Hallands.....		8,384	9,270	—	—	156	2,137	147
15	Göteborgs och Bohus . »	122,811	13,652	63,815	807	3,091	341	69
16	Skaraborgs ....		—	36	—	—	—	—	—
17	Vermlands ....		8,240	12,036	467	—	—	—	_
		Summa	2,464,939	1,240,457	231,077	363,611	25,253	37,779	168,436
	Derjemte från Jemtlands län exporteradt till Norge 53,279,4 ton = . . . .

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1892.

115

angående exporterade trävaror år 1892.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 om. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek. midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Samma.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		19,212	37,707	_	_	672	_	419,643	l
—	17	3,161	45,575	—	795	4,447	—	382,957	2
41,890	631	31,548	53,800	—	38,744	1,346	2,471	2,036,721	3
784	3,055	3,891	5,686	—	79,169	1,130	11,893	1,473,347	4
—	—	—	—	—	4,206	180	23	96,181	5
I	__	_	_	_	—	—	—	6,013	7
47	—	—	760	—	4,298	878	252	55,807	8
237	1,493	8,192	40,136	56	110,601	28,798	8,929	358,728	9
4	31	1,498	1,620	—	—	in	2	15,966	10
853	579	1,160	13,737	—	16,871	41,335	3,502	103,063	11
—	—	—	102	—	—	2,584	162	3,488	12
959	29	14,100	9,642	760	480	17,460	1,434	59.904	13
—	t	480	28,703	483	103,713	5,734	156	159,363	14
1,579	59	505	182	3,140	374,273	2,136	922	587,382	15
—	—	—	—	—	—	—	—	36	16
11	—	93	987	—	—	—	—	21,834	17
46,364	5,894	83,840	238,637	4,439	733,150	106,811	29,746	5,780,433
								88,116

116

Skogskomiténs tabeller.

Tab. G. N:o 6. Sammandrag af uppgifter

Län.	Plankor och battens.	Bräder ohyflade.	Bräder hyllade.	Bräd- ocb plankstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i tilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
i	Norrbottens . . .	. län	262,808	79,941	955	22,725	6,227	9,436	4,097
2	Vesterbottens . . . .		219,737	97,608	6,534	24,940	68	2,967	4,769
3	Vesternorrlands . . .	>	1,017,999	547,895	84,845	174,317	4,733	25.360	91,697
4	Gefleborgs.....		723,643	431,815	88,626	93,777	9,743	8,060	15,362
5	Stockholms.....		60,055	24,989	2,186	80	1,021	23	—
6	Vestmanlands . . . .		1,168	—	—	—	—	—	—
7	Nyköpings.....		1,829	1,607	—	—	—	—	—
8	Östergötlands. . . .		36,610	18,413	69	130	207	—	850
9	Kalmar......		54,510	101,886	—	291	1,534	2,882	436
10	Gotlands......		6,874	3,897	—	—	—	357	1,002
11	Blekinge......		7,482	6,041	—	1,148	3,817	803	1
12	Kristianstads . . . .		—	—	—	—	—	263	—
13	Malmöhns.....		4,775	5,791	271	—	587	1,955	529
14	Hallands......	»	19,613	9,654	661	24	143	1,645	9
15	Göteborgs och Bohus .	>	107,135	8,095	69,955	279	2,044	333	50
16	Skaraborgs .....		—	_	—	—	—	—	—
17	Vermlands . • . . .	>	6,948	13,695	196	—	—	—	—
	Summa	2,581,186	1,851,327	254,298	317,711	30,124	54.084	118.802
	Derjemte från Jemtlands län
	exporteradt till Norge
	60,771 ton = .		—	—	—	-	—	—	-

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1893.

117

angående exporterade trävaror år 1893.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops) pappers- massaved.	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
72		21,843	33,139	_	_	86	_	441.329	1
—	ii	6,729	39,648	—	—	152	367	403,530	2
35,148	623	30,701	49,282	973	72,080	4,936	2,004	2.142,593	3
1,551	3,565	3,291	16,183	—	118,676	—	1,807	1.516.099	4
2	—	389	—	—	8,049	—	201	96,995	5
—	—	—	—	—	—	—	—	1,168	6
—	—	—	204	—	—	—	—	3,640	7
8	—	—	—	—	2,265	34	157	58,743	8
34	83	7,008	31,894	—	113,469	. 27,461	6,482	347,970	9
19	32	2,850	1,555	23	—	54	16	16,679	10
103	399	321	5,389	—	22,464	40,909	3,242	92,119	11
—	—	—		—		3,745	172	4,180	12
9,159	19	12,955	10,161	590	535	24,689	1,964	73,980	13
105	—	1,008	33,496	94	85,066	3,161	72	154,751	14
1,476	266	47	362	6,181	306,398	1,058	928	504,607	15
		90	130				10	21,069	17
47,677	4,998	87,232	221,443	7,861	729.002	106,285	17,422	5,879,452
			-					94,803

118

Skoc/skomiténs tabeller.

Tab. G. N:o 7. Sammandrag af uppgifter

L ä n.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens.....län	233,659	86,496	2,877	27,029	4,968	2,348	6,035
2	Vesterbottens.....>	245,490	113,851	10,294	36,063	612	2,369	3,598
3	Ve8ternorrlands . . . . »	987,971	534,147	103,650	184,141	7,153	23,187	62,746
4	Gefleborgs......»	702,683	457,194	106,803	111,715	6,635	5,119	6,523
5	Stockholms.....>	61,253	28,741	650	1,581	—	114	—
6	Vestmanlands.....»	50	1,209	—	—	-	—	—
7	Nyköpings......»	699	—	—		—	—	—
8	Östergötlands.....»	39,702	18,247	237		232	300	—
9	Kalmar.......>	65,523	96,792	—	1,627	1,348	6,319	1,255
10	Gotlands.......»	10,838	3,826	—	—	—	113	8
11	Blekinge.......>	6,146	5,087	—	—	2,466	1,061	—
12	Kristianstads.....»	—	2	—		—	553	—
13	Malmöhus......>	6,808	5,176	6		907	1,353	272
14	Hallands.......>	12,351	9,377	1,085	—	53	1,545	26
15	Göteborgs och Bohus >	110,273	11,418	63,109	47	1,863	1,504	—
16	Skaraborgs......»	—	—	—	—	—	—	—
17	Vermlands......>	11,162	14,815	—	—	175	—	—
	Summa	2,494,608	1,886,378	288,711	362,203	26,412	45,885	80,463
	Derjemte från Jemtlandslän
	exportera^ till Norge
	52,732,4 ton = . . . .	—	—	—	—	—	—	—

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1894.

119

angående exporterade trävaror år 1894.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops) pappers- massaved.	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
16	_	12,436	26,039	_	_	1,481	450	403,834	1
—	426	7,821	49,185	—	2,211	571	47	472,538	2
33,324	450	24,293	54,489	—	122,110	7,074	463	2,145,198	3
591	2,108	1,600	29,501	—	138,636	—	1,756	1,570,864	4
—	—	—	603	—	10,618	—	580	104,140	5
—	—	—	—	—	—	—	—	1,259 699 60,349	6
16	—	—	—	—	1,470	82	63	8
22	24	4,860	31,593	100	121,831	18,210	.6,689	356,193	9
25	21	1,587	931	—	570	48	10	17,977	10
5	6	11	6,885	—	29,347	33,924	1,815	86,753	11
—	—	—	—	—		4,561	22	5,138	12
12,667	40	8,767	8,478	458		16,385	900	62,217	13
—	4	578	30,668	—	94,494	1,397	223	151,801	14
967	235	8	242	4,098	374,975	1,519	67	570,325	15
78		47	186	I	_	_		26.463	17
47,711	3,314	62,008	238,800	4,656	896,262	85,252	13,085	6,035,748
								82,263

120

Skogskomiténs tabeller.

Tab. Gr. N:o 8. Sammandrag af uppgifter

	L ä n.	Plankor och fbattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstnmp.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
		Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens......län	226,977	88,920	7,076	27,349	7,433	2,250	12,699
2	Vesterbottens.....»	232,174	125,886	10,413	40,914	2,859	5,711	1,885
3	Vesternorrlands . . . . >	982,012	509,461	129,854	194,843	8,069	26,395	70,477
4	Gefleborgs......*	760,354	454,022	111,702	103,993	5,486	5,352	11,522
5	Stockholms......>	61,710	26,046	580	728	5	31	—
6	Vestmanlands.....>	486	1,894	—	—	—	—	—
7	Nyköpings......>	268	125	—	50	—	—	—
8	Östergötlands.....>	33,088	21,318	151	66	1,016	345	—
9	Kalmar.......»	71,481	105,187	—	682	1,814	3,858	142
10	Gotlands.......»	8,066	4,994	—	155	—	—
11	Blekinge.......»	8,247	5,697	—	—	1,396	574	—
12	Kristianstads.....>	—	—	—	—	—	90	—
13	Malmöhus......»	5,048	7,427	739	—	1,080	1,136	913
14	Hallands.......»	13,296	11,003	—	283	27	836	—
15	Göteborgs och Bohus >	99,598	17,772	60,616	193	2,711	114	—
16	Skaraborgs......>	—	—	—	—	—	—	—
17	Vermlands......>	11,997	13,371	—	—	97	25	—
	Summa	2,514,802	1,398,123	321,131	369,256	31,993	46,717	97,638
	Derjemte från Jemtlands län
	exporteradt till Norge 60,607,2 ton = . . . .				_	_	_	_

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1895.

121

angående exporterade trävaror år 1895.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops) pappers- massaved.	Ved.	Alla andra slag.	Samma.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
_	_	12,010	23,245	_	_	3,614	687	412,260	1
—	522	4,735	42,506	—	—	2,127	—	469,732	2
40,382	27	19,811	50,736	—	113,080	3,586	709	2,149,442	3
1,868	2,354	1,834	34,376	—	98,075	—	2,055	1,592,993	4
—	—	7	1,412	—	2,160	—	844	93,523	5
—	—	—	35	—	—	—	—	2,415	6
—	—	1,632	—	—	—	—	—	2,075	7
15	—	—	—	—	856	176	—	57,0511	8
275	131	3,804	23,986	—	108,172	18,344	13,750	351.626	9
10	—	2,116	498	937	—	23	27	16.826	10
—	—	36	1,346	—	21,853	30,295	8,557	78,001	11
	—	—	—	—	—	3,552	96	3,738	12
20,224	—	10,429	10,051	5,482	no	19,052	775	82,466	13
—	—	1,058	38,465	5,509	96,815	1,106	14	168,412	14
1,268	199	115	344	18,218	325,388	1,483	368	528,387	15
_	915	53	275					26,788	17
64,042	4,148	57,640	227,275	510,146	766,505)	83,358	27,882	6,035,660
								94,547

Skogskomitén, II. 16

122

Skogskomiténs tabeller.

Tal). G. N:o 9. Sammandrag af uppgifter

Län.	Plankor och hattens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Khm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens . . .		276,803	105,554	4,245	22,511	4,329	10,231	13,244
2	Vesterbottens . . .		296,040	148,592	12,125	43,644	4,057	5,669	9,315
3	Vesternorrlands . .	. >	1,082,961	562,097	195,057	189,141	14,116	21,017	65,494
4	Gefleborgs ....		787,553	498,172	151,863	106,989	4,119	8,108	7,454
5	Stockholms ....		61,890	21,939	914	709	80	99
6	Upsala......		—	—	—	—	—	—	—
7	Vesterås.....		328	2,953	—	—	—	—	-
8	Nyköpings ....		1,341	14	—	—	—	—	-
9	Östergötlands . . .		39,656	25,655	—	—	1,717	—	—
10	Kalmar.....		90,691	118,409	86	1,339	3,612	3,947	13
11	Visby......		8,026	3,990	—	—	—	295	4
12	Karlskrona ....		12,434	5,682	—	60	1,595	307	—
13	Kristianstads . . .		—	—	—	—	—	52	—
14	Malmöhus ....		10,952	19,624	1,709	—	1,793	2,078	1,476
15	Hallands.....		19,248	11,406	—	622	16	1,212	13
16	Göteborgs och Bohus		113,358	20,736	70,548	285	691	151	906
17	Vermlands ....		7,736	22,874	—	—	—	—	—
18	Falu......		—	—	—	—	—	177	—
		Summa	2,809,017	1,567,697	436,547	365,300	36,125	53,343	97,919

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1896.

123

angående exporterade trävaror år 1896.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstatar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grnfstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
■ -	—	9,027	21,593	—	—	3,211	—	470,748	1
	80	5,581	49,178	—	203	2,471	—	576,955	2
35,531	294	21,335	49,133	—	137,488	1,743	1,000	2,376.207	3
331	3,399	134	24,442	—	117,232	—	368	1,710,164	4
—	—	—	160	—	900	—	269	86,960	5
—	—	—	—	- ''	—	-''	—	3.281	6 7
—	—	—	—	—	—	—	—	1,355	8
—	—	—	900	—	1,119	—	—	69,047	9
11	34	4,069	31,802	—	127,293	17,852	10,992	410,150	10
4	—	1,773	547	240	—	22	9	14,910	11
—	—	34	1,296	—	18,993	30,288	4,162	74,851	12
—	—	—	—	—	—	2,485	80	2,617	13
26,816	12	19,327	8,103	1,559	—	15,332	1,595	110,376	14
—	259	2,884	49,119	2,807	87,136	967	42	175,731	15
3,424	113	—	441	30,257	323,476	617	1,054	566.057	16
—	285	50	109	—	< __	—	—	31,054 177	17 18
65,917	4,476	64.214	236,823	34,863	813,840	74,988	19,571	6.680,640

124

Skogskomiténs tabeller.

Tab. G. N:o 10. Sammandrag af uppgifter

Län.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyflade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, täkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Norrbottens . . .	. . län	358,286	122,861	7,477	30,580	11,852	6,883	17,924
2	Vesterbottens . . .		325,630	162,868	10,828	43,544	10,280	4,895	3,519
3	Vesternorrlands . .		1,014,948	551,505	238,069	167,393	11,695	23,146	64,625
4	Gefleborgs ....		816,387	521,995	131,122	114,461	5,133	5,208	9,984
5	Stockholms ....	>	58,898	27,201	534	1,142	—	—	—
6	Upsala......		—	—	—	—	—	—	—
7	Vesterås.....	. . »	1,152	5,573	—	—	—	—	—
8	Nyköpings ....		6,829	974	—	—	187	—	—
9	Östergötlands . . .	. . »	58,850	33,073	206	5	4,626	58	—
10	Kalma r.....		142,433	123,331	158	395	4,574	2,088	10
11	Visby......		13,185	4,360	—	7	—	357	—
12	Karlskrona ....	. . >	14,383	9,118	42	—	1,519	247	—
13	Kristianstads . . .		—	—	—	—	—	39	—
14	Malmöhus ....	. . >	13,019	32,937	2,262	198	2,300	1,785	1,575
16	Hallands.....		10,277	11,686	15	36	21	2,498	—
16	Göteborgs och Bohus		144,081	34,377	65,447	931	2,218	4,127	2,019
17	Vermlands ....		12,292	31,793	—	—	—	—	—
		Summa ]	2,990,650	1,673,652	456,160	358,692	54,405	51,331	99,656

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror år 1897.

125

angående exporterade trävaror år 1897.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 om. i lilländan.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers).	Grufstolpar (pitprops).	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm,
—	—	8,784	17,920	—	-.	784	_	583,351	1
—	33	1,807	38,174	—	2,701	976	581	605,836	2
30,972	10,859	25,582	34,472	—	96,467	132	1,788	2,271,653	3
670	;2,884	912	31,375	6,234	101,222	—	1,301	1,748,888	4
—	—	—	425	-1-	981	456	55	89,692	5
—	—	—	—	—	-	—	—	6,725	7
—	—	—	—	—	—	—	—	7,990	8
—	—	—	100	120	3,823	—	21	100,882	9
—	41	3,688	26,551	—	128,960	16,115	5,808	454,152	10
2	—	1,691	516	230	—	—	9	20,357	11
—	14	200	2,613	4,082	17,524	28,971	2,031	80,744	12
—	—	—	—	—	—	1,690	70	1,799	13
22,917	162	27,949	7,571	2,389	32	15,258	2,739	133,093	14
—	—	528	63,765	6,737	88,386	1,175	6	185,130	15
2,864	184	243	77	42,000	356,106	691	96	655,461	16
—	—	—	284	—	—	—	—	44,369	17
57,425	14,177	71,384	223,843	61,792	796,202	66,248	14,505	6,990,122

126

Skogskomiténs tabeller.

Tab. H. Sammandrag af uppgifter

År.	Plankor och battens.	Bräder, ohyflade.	Bräder, hyllade.	Bräd- och plankstump.	Spjelved, lister, läkter etc.	Stäfver.	Timmer och mastträd af 25 cm. eller större i lilländan.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
i	1888 ..........	2,683,955	1,107,586	188,394	258,174	17,937	54,170	194,822
2	1889 ..........	2,669,003	1,161,710	201,065	329,774	24,008	55,135	127,091
3	1890 ..........	2,635,616	1,193,398	258,620	337,026	18,353	56,265	164,053
4	1891..........	2,704,300	1,393,164	274,751	350,008	25,223	49,643	126,885
5	1892 ..........	2,464,939	1,240,457	231,077	363,611	25,253	37,779	168,436
6	1893 ..........	2,531,186	1,351,327	254,298	317,711	30,124	54,084	118,802
7	1894 ..........	2,494,608	1,386,378	288,711	362,203	26,412	45,885	80,463
■ 8	1895 ..........	2,514,802	1,393,123	321,131	369,256	31,993	46,717	97,638
9	1896 ..........	2,809,017	1,567,697	436,547	365,300	36,125	53,343	97,919
10	1897 ..........	2,990,650	1,673,652	456,160	358,692	54,405	51,331	99,656
	Summa	26,498,076	13,468,492	2,910,754	3,411,755	289,833	504,352	1,275,765
	Medeltal pr år......	2,649,808	1,346,849	291,075	341,176	28,983	50,435	127,577
	Motsvarande #af skeppningen	44,00	22,37	4,83	5,67	0,48	0,84	2,12

Sammandrag af uppgifter angående exporterade trävaror åren 1888—1897.

127

angående exporterade trävaror åren 1888—1897.

Spiror, timmer och mastträd af mindre än 25 intill 5 cm. i lillända!!.	Telegraf-stolpar, årträ, bärlingar, bandstakar etc.	Bjelkar af 20 cm. tjock-lek midt på eller deröfver.	Sparrar af mindre tjocklek än bjelkar.	Syllar (sleepers)	Grufstolpar (pitprops). pappers- massaved.	Ved.	Alla andra slag.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
34,320	1,045	90,246	203,550	13,141	456,485	97,165	15,527	5,416,517	l
38,932	761	128,930	210,197	14,116	606,957	103,691	18,085	5,689,455	2
28,838	472	102,661	162,048	11,941	609,743	85,441	13,018	5,677,493	3
37,132	6,367	88,148	196,166	6,998	661,286	94,013	21,955	6,036,039	4
46,364	5,894	83,840	238,637	4,439	733,150	106,811	29,746	5,780,433	5
47,677	4,998	87,232	221,443	7,861	729,002	106,285	17,422	5,879,452	6
47,711	3,314	62,008	238,800	4,656	896,262	85,252	13,085	6,035,748	7
64,042	4,148	57,640	227,275	30,146	766,509	83,358	27,882	6,035,660	8
65,917	4,476	64,214	236,823	34,863	813,840	74,988	19,571	6,680,640	9
57,425	14,177	71,384	223,843	61,792	796,202	66,248	14,505	6,990,122	10
468,858	45,652	836,303	2,158,782	189,953	7,069,436	903,252	190,796	60,221,559
46,836	4,565	83,630	215,878	18,995	706,944	90,325	19,080	6,022,156
0,78	0,08	1.39	3,68	0,31	11,74	1.51	0,31

128

Skogskomiténs tabeller.

Tab. I. N:o 1. Vid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.
1	Upsala............län	_	_■	_	_	_
2	Södermanlands.........>	—	—	425,000	786	786
3	Östergötlands..........»	1,315,673	4,868	—	—	4,868
4	Jönköpings...........>	979,054	3,622	141,900	263	3,885
5	Kronobergs...........»	1,203,850	4,454	—	—	4,454
6	Kalmar............»	—	—	—	—	—
7	Blekinge............>	752,122	2,783	—	—	2,783
8	Kristianstads..........»	1,200,000	4,440	—	—	4.440
9	Hallands............>	—	—	—	—	—
10	Göteborgs och Bohus......»	—	—	—	—	—
11	Elfsborgs............>	3,729,467	13,799	9,842,097	18,208	32,007
12	Skaraborgs...........>	400,000	1.480	—	—	1,480
13	Vermlnnds...........»	4,008,750	14,832	—	—	14,832 1
14	Örebro.............»	—	—	—	—	- 1
15	Kopparbergs..........>	—	—	—	—	—
16	Gefleborgs ........... >	650,000	2,405	—	—	2,405
17	Vesternorrlands.........>	—	—	—	—	—
18	Jemtlands *...........>	—	—	—	—	—
	Summa	14,238,916	52,683	10,408,997	19,257	71,940

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1886.

129

pappersmassa förbrukadt virke år 1886.

Kemisk	Förbrukadt virke.	Kemisk	Förbrukadt virke.	Tillsammans	Summa	Till bränsle användt virke	Summa summarum.
massa, torr.	massa, våt.	förbrukadt virke.	användt virke.	för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1,368,800	10,813	—	—	10,813	11,599	—	4,243	4.243	15,842	1 2
722,500	5,708	—	—	5,708	10,576	2,052	2,240	4,292	14,868	3
—	—	—	—	—	3,885	1,527	—	1,527	5,412	4
1,500,000	11,850	—	—	11,850	16,304	1,878	4,650	6,528	22,882	5
76,500	604	—	—	604	604	—	237	237	841	fi
—	—	—	—	—	2,783	1,173	—	1,173	8,956	7
—	—	—	—	—	4,440	1,872	—	1,872	6,312	8 9
4,980,457	39,346	—	—	39,346	71,353	5,818	15,439	21.257	92,610	10 11
153,000	1,209	—	—	1,209	2,689	624	474	1,098	8,787	12
1,912,500	15,109	170,000	671	15,780	30,612	15,254	6,194	12,448	48,060	13 14
1,243,550	9,824	—	—	9,824	12,229	1,014	3,855	4,869	17,098	15 16
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	17 18
11,957,807	94,408	170,000	671	95,184	167,074	22,212	87,882	59,544	226,618

Slcogtkomitén, II.

130

Skogskomiténs tabeller.

Tab. I. N:o 2. Vid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
Rg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.
1	Upsala............län	_		_	_	_
2	Södermanlands.........>	252,750	935	425,000	786	1,721
3	Östergötlands..........»	1,578,577	5,841	—	—	5,841
4	Jönköpings...........>	1,232,400	4,560	450,000	833	5,393
5	Kronobergs...........>	497,710	1,841	—	« —	1,841
6	Kalmar............>	—	—	—	—	—
7	Blekinge............>	604,245	2,236	—	—	2,236
8	Kristianstads......... >	818,000	3,027	—	—	3,027
9	Hallands............>	—		—	—	—
10	Göteborgs och Bohus......>	—	—	—	—	—
11	Elfsborgs............»	3,447,457	12,755	10,709,347	19,812	32,567
12	Skaraborgs ........... >	207,500	768	—	—	768
13	Vermlands...........• »	9,546,225	35,321	2,500,000	4,625	39,946
14	Örebro............>	—	—	—	—	—
15	Kopparbergs..........»	—	—	—	—	—
16	Gefleborgs...........»	640,000	2,368	—	—	2,368
17	Vesternorrlands.........>	—	—	—	—	—
18	Jemtlands...........»	- .	:—	—	—	—
	Summa	18.824,864	69,652	14,084,347	26.056	»5,708

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1887.

131

pappersmassa förbrukadt virke år 1887.

Kemisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Summa användt virke.	Till bränsle användt virke	Summa summarum.
för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1,767,453	13,963	—	—	13,963	15,684	394	5,479	5,873	21,557
780,000	6,162	—	—	6,162	12,003	2,463	2,418	4,881	16,884
—	—	—	—	—	5,393	1,923	—	1,923	7,316
1,426,250	11,267	—	—	11,267	13,108	776	4,421	5,197	18,305
104,083	822	—	—	822	822	—	323	323	1,145
—	—	—	—	—	2,236	943	—	943	3,179
—	—	—	—	—	3,027	1,276	—	1,276	4,303
2,575,160	20,344	—	—	20,344	20,344	—	7,983	7,983	28,327
5,089,325	40,206	—	—	40,206	72,773	5,378	15,777	21,155	93,928
306,000	2,417	—	—	2,417	3,185	324	948	1,272	4,457
2,223,770	17,568	600,000	2,370	19,938	'' 59,884	14,892	7,830	22,722	82,606
1,311,975	10,365	—	—	10,365	12,733	998	4,067	5,065	17,798
15,584,016	123,114	600,000	2,370	125,484	221,192	29,367	49,246	78,613	299,805

132

Skogskomiténs tabeller.

Tab. I. N:o 3. Vid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa, torr.	Förbrnkadt virke.	Mekanisk massa, våt.	Förbrnkadt virke.	Tillsammans förbrnkadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.
1	Upsala.............län	_	_	_	_	_
2	Södermanlands.........>	—	—	425,000	786	786
3	Östergötlands..........>	1,996,267	7,386	—	—	7,386
4	Jönköpings ........... >	1,445,955	5,350	500,000	925	6,275
5	Kronobergs...........>	740,601	2,740	—	—	2,740
6	Kalmar............>	—	—	—	—	—
7	Blekinge............>	970,000	3,589	—	—	3,589
8	Kristianstads..........>	1,227,000	4,540	—	—	4,540
9	Hallands............ >	—	—	—	—	—
10	Göteborgs och Bohus......»	—	—	—	—	—
11	Elfsborgs............>	5,102,830	18,881	12,476,799	23,082	41,963
12	Skaraborgs...........>	451,625	1,671	—	—	1,671
13	Vermlands...........>	11,310,594	41,849	6,000,000	11,100	52,949
14	Örebro............>	—	—	—	—	—
15	Kopparbergs..........»	—	—	—	—	—
16	Gefleborgs ........... »	636,000	2,353	—	—	2,353
17	Vesternorrlands.........>	—	—	—	—	—
18	Jemtlands...........»	—	—	—	—	—
	Summa	23,880,872	88,359	19,401,799	35,893	124,252

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1888.

133

pappersmassa förbrukadt virke år 1888.

Kemisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Summa användt virke.	Till bränsle användt virke	Summa summarum.
för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
2,516,200	19,878	—	—	19,878	20,664	—	7,800	7,800	28,464	1 2
780,000	6,162	—	—	6,162	13,548	3,114	2,418	5,532	19,080	3
—	—	—	—	—	6,275	2,256	—	2,256	8,531	4
2,250,000	17,775	—	—	17,775	20,515	1,155	6,975	8,130	28,645	5
74,900	592	—	—	592	592	—	232	232	824	6
—	—	—	—	—	3,589	1,513	—	1,513	5,102	7
—	—	—	—	—	4,540	1,914	—	1,914	6,454	8
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	9
2,677,241	21,150	—	—	21,150	21,150	—	8,299	8,299	29,449	10
5,307,370	41,928	—	—	41,928	83,891	7,960	16,453	24,413	108,304	11
300,000	2,370	—	—	2,370	4,041	705	930	1,635	5,676	12
2,953,637	23,334	600,000	2,370	25,704	78,653	17,645	10,092	27,737	106,390	13
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	14
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	15
340,000	2,686	1,266,160	5,001	7,687	10,040	992	3,029	4,021	14,061	16
—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	17
722,500	5,708	—	—	5,708	5,708	—	2,240	2,240	7,948	18
17,021,848	141,583	1,860,160	7,371	148,954	273,206	\| 37,254	! 58,468	i 95,722	368,928

181

Skogskomiténs tabeller

Tab. I. N:o 4. Tid tillverkning af

	Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
		Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.
1	- i Upsaln.............län
2	Södermanlands....... >	—	—	425,000	786	786
3	Östergötlands..........>	2,270,530	8,401	—	—	8,401
4	Jönköpings............	1,282,112	4,744	500,000	925	5,669
5	Kronobergs............	337,800	1,250		—	1,250
6	Kalmar......... ,	—	—	—	_	_
7	Blekinge.............	1,215,400	4,497	—	—	4,497
8	Kristianstads....... >	—	—	3,014,000	5,576	5,576
9	Hallands......... >	—	—	653,600	1,209	1,209
10	Göteborgs och Bohus..... >	—	—	—	—	—
11	Elfsborgs.......... >	6,510,576	24,089	11,500,000	21,275	45,364
12	Skaraborgs .......... >	484,250	1,792	—	—	1,792
13	Vermlnnds...........>	16,519,111	61,120	9,979,000	18,461	79,581
14	Örebro.......... >	—	—	—	_	_
15	Kopparbergs..........>	—	—	—	—	—
16	Gefleborgs >	580,000	2,146	''-	—	2,146
17	Vesternorrlands........ >	—	—	—	*_	_
18	Jemkande............	—	—	_	'' _	_
	Summa	29,199,779	108,039	26,071,600	48,232	156,271

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1889.

135

pappersmassa förbrukadt virke år 1889.

Kemisk	Förbrukadt virke.	Kemisk	Förbrukadt virke.	Tillsammans	Summa	Till bränsle anväudt virke	Summa summarum.
massa, torr.	massa, våt.	förbrukadt virke.	anväudt virke.	för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
2,730,000	21,567	—	—	21,567	22,353	—	8,463	8,463	30,816	1 2
900,000	7,110	—	—	7,110	15,511	3,542	2,790	6,332	21,843	3
298,000	2,354	—	—	2,354	8,023	2,000	924	2,924	li>,947	4
2,247,000	17,751	—	—	17,751	19,001	527	6,966	7,493	26,494	5
162,659	1,285	—	—	1,285	1,285	—	504	504	1,789	6
> _	—	—	—	—	4,497	1,896	—	1,896	6,393	7
—	—	—	—	—	5,576	—	—	—	5,576	8
—	—	—	—	—	1,209	—	—	—	1,209	9
2,219,608	17,535	—	—	17,535	17,535	—	6,881	6,881	24,416	10
3,930,463	31,051	—	—	31,051	76,415	10,156	12,184	22,340	98,755	11
300,000	2,370	—	—	2,370	4,162	755	930	1,685	5,847	12
3,196,267	25,251	1,000,000	3,950	29,201	108,782	25,770	11,468	37,238	146,020	13 14
3,164,550	25,000	1,155,320	4,564	29,564	31,710	905	11,612	12,517	44,227	15 IG
2,500,000	19,750	_	I	19,750	19,750		7,750	7 750	27,500	18
21,648,547	171,024	2,155,320	8,514	179,538	335,809	45,551	70,472	116,023	451,832

136

Skogakomiténa tabeller.

Tal>. I. N:o 5. Vid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa, v&t.	Förbrnkadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.
1	Upsala............län	,	__	_	_
2	Södermanlands.........»	—	—	425,000	786	786
3	Östergötlands..........>	2,689,435	9,951	—	—	9,951
4	Jönköpings...........»	3,285,547	12,157	159,000	294	12,451
5	Kronobergs...........>	10,600	39	—	—	39
6	Kalmar . ...........>	—	—	—	—	—
7	Blekinge............>	1,184,660	4,383	—	—	4,383
8	Kristianstads..........»	1,791,000	6,627	—	—	6,627
9	Hallands............>	700,000	2,590	1,053,000	1,948	4,538
10	Göteborgs och Bohns......»	—	—	—	—	—
11	Elfsborgs........... »	6,429,900	23,791	10,300,000	19,055	42,846
12	Skaraborgs...........»	535,750	1,982	—	—	1,982
13	Vermlands...........>	17,843,640	66,021	13,340,900	24,681	90,702
14	Örebro............>	—	—	1,000,000	1,850	1,850
15	Kopparbergs..........>	—	—	—	—	—
16	Gefleborgs ........... >	1,000,000	3,700	—	—	3,700
17	Vesternorrlands.........>	—	—	2,000,000	3,700	3,700
18	Jemtlands...........»	—	—	—	—	—
	Summa	35,470,582	131,241	28,277,900	52,314	183,555

Vid tillverkning af pappermassa förbrukadt virke år 1890

137

pappersmassa förbrukadt yirke år 1890.

Kemisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Summa användt virke.	Till bränsle användt virke.	Summa summarum.
för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
2,984,701	23,579	—	—	23,579	24,365	—	9,253	9,253	33,618	1 2
1,100,000	8,690	—	—	8,690	18,641	4,198	3,410	7,608	26,249	3
750,000	5,925	150,000	593	6,518	18,969	5,125	2,559	7,684	26,653	4
2,463,125	19,459	—	—	19,459	19,498	16	7,636	7,652	27,150	5
86,440	683	—	—	683	683	—	268	268	951	6
_	—	—	—	—	4,383	1,848	—	1,848	6,231	7
_	_	—	—	—	6,627	2,794	—	2,794	9,421	8
_	_	—	—	—	4,538	1,092	—	1,092	5,630	9
2,663,151	21,039	—	—	21,039	21,039	—	8,256	8,256	29,295	10
5,719,868	45,187	679,059	2,682	47,869	90,715	10,030	18,791	28,821	119,536	11
1,023,000	8,082	—	—	8,082	10,064	835	3,171	4,006	14,070	12
6,181,863	48,837	1,888,000	7,458	56,295	146,997	27,836	22,106	49,942	196,939	13
—	—	—	—	—	1,850	—	—	—	1,850	14
_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	15
4,051,856	32,009	1,266,840	5,004	37,013	40,713	1,560	14,537	16,097	56,810	16
_	—	—	—	—	3,700	—	—	—	3,700	17
2,800,000	22,120	_	—	22,120	22,120	—	8,680	8,680	30,800	18
29,824,004	235,610	j 3,983,899	15,737	251,347	434,902	55,884	98,667	154,001	\|\| 588,903

Slcogskomitén, II.

138

Skogskomiténs tabeller.

Tab. I. N:o 6. Tid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.
1	Upsala.........
2	Södermanlands......		—	—	_
3	Östergötlands.......		2,732,161	10,109	128,400	238	10,347
4	Jönköpings........		1,568,000	5,801	785,000	1,452	7,253
5	Kronobergs........		391,625	1,449	—	—	1,449
6	Kalmar.........		—	—	_
7	Blekinge.........		1,243,700	4,602	—	—	4,602
8	Kristianstads.......		—	—	3,748,000	6,934	6,934
9	Hallands........		1,900,000	7,030	900,000	1,665	8,695
10	Göteborgs och Bohus . . .		—	—	—	_	_
11	Elfsborgs..........		4,027,310	14,901	11,200,000	20,720	35,621
12	Skaraborgs.......		1,082,975	4,007	—	—	4,007
13	Vermlands.........		20,343,872	75,272	14,695,000	27,186	102,458
14	Örebro.........		4,048,405	14,979	750,000	1,387	16,366
15	Kopparbergs........		—	—	—	_
16	Gefleborgs........		882,350	3,265	—	—	3,265
17	Vesternorrlands......		1,000,000	3,700	—	—	3,700
18	Jemtlands........		—	—	—	- 1	_
1		Summa	39,220,398	145,115	32,206,400	59,582 \|	204,697

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1891.

139

pappersmassa förbrukadt virke år 1891.

Kemisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Summa användt virke.	Till bränsle användt virke.	Summa summarum.
för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
3,273,006	25,857	—	—	25,857	25,857	—	10,146	10,146	36,003	1 2
996,200	7,870	—	—	7,870	18,217	4,262	3,088	7,350	25,567	3
505,824	3,996	2,390,000	9,441	13,437	20,690	2,446	5,296	7,742	28,432	4
3,296,000	26,038	—	—	26,038	27,487	611	10,218	10,829	38,316	5
1,212,475	9,578	—	—	9,578	9,578	—	3,759	3,759	13,337	6
—	—	—	—	—	4,602	1,940	—	1,940	6,542	7
—	—	''-	—	—	6,934	—	—	—	6,934	8
—	—	—	—	—	8,695	2,964	—	2,964	11,659	9
3,175,769	25,089	—	—	25,089	25,089	—	9,845	9,845	34,934	10
7,198,297	56,867	695,747	2,748	59,615	95,236	6,283	23,400	29,683	124,919	11
1,400,000	11,060	—	—	11,060	15,067	1,689	4,340	6,029	21,096	12
7,995,601	63,165	734,200	2,900	66,065	168,523	31,736	25,932	57,668	226,191	13
1,247,000	9,851	—	—	9,851	26,217	6,316	3,866	10,182	36,399	14
1,404,000	11,092	—	—	11,092	11,092	—	4,352	4,352	15,444	16
6,946,825	54,880	892,755	3,526	58,406	61,671	1,376	22,928	24,304	85,975	16
—	—	—	—	—	3,700	1,560	—	1,560	5,260	17
2,082,000	16,448	_	—	16,448	16,448	-	6,454	6,454	22,902	18
40,732,997	321,791	4,712,702	18,615	340,406	545,103	\| 61,183	133,624	\| 194,807	739,910

140

Skogskomiténs tabeller.

Tält). I. N:o 7. Tid tillverkning af

	Fabrikernas belägenhet.		Mekanisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa, våt.	Förbrnkadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
			Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.
1	Upsala.........
2	Södermanlands......		—	—	—	__	, _
3	Östergötlands.......		3,554,500	13,152	—	—	13,152
4	Jönköpings........		1,643,325	6,080	450,000	832	6,912
5	Kronobergs.......		42,194	156	—	—	156
6	Kalmar.........		. —	—	—	_	_
7	Blekinge.........		—	—	—	—	_
8	Kristianstads......		1,500,000	5,550	—	—	5,550
9	Hallands.........		2,300,000	8,510	1,000,000	1,850	10,360
10	Göteborgs och Bobus . . .		—	—	—	—	—
11	Elfsborgs.........		3,046,900	11,273	11,337,700	20,975	32,248
12	Skaraborgs .........		1,126,000	4,166	—	—	4,166
13	Vermlands.........		14,491,235	53,618	13,700,300	25,346	78,964
14	Örebro..........		5,358,000	19,825	987,000	1,826	21,651
15	Kopparbergs........		—	—	—	—	_
16	Gefleborgs.........		1,200,000	4,440	—	—	4,440
17	Vesternorrlands.......		1,200,000	4,440	—	—	4,440
18	Jemtlands.........		—	—	—	_	_
		Summa	85,462,154	131,210	27,475,000	50,829	182,089

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1892.

141

pappersmassa förbrukadt virke år 1892.

Kemisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Summa användt virke.	Till bränsle användt virke.	Summa summarum.
för mekanisk i massa. 1	för kemisk massa.	Summa.
Kg-	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm. \|	Kbm.
3,300,000	26,070	—	—	26,070	26,070	—	10,230	10,230	36,300	1 2
882,900	6,974	—	—	6,974	20,126	5,545	2,737	8,282	28,408	3
1,459,853	11,533	3,080,000	12,166	23,699	30,611	2,564	9,329	11,893	42,504	4
3,575,046	28,243	—	—	28,243	28,399	66	11,083	11,149	39,548	5
1,843,238	14,562	—	—	14,562	14,562	—	5,714	5,714	20,276	6 7
		I	_	_	5,550	2,340	—	2,340	7,890	8
—	—	—	—	—	10,360	3,588	—	3,588	13,948	9
1,080,937	8,539	—	—	8,539	8,539	—	3,351	3,351	11,890	10
7,414,304.	58,573	74,720	295	58,868	91,116	4,753	23,101	27,854	118,970	11
1,850,000	14,615	—	—	14,615	18,781	1,757	5,735	7,492	26.273	12
9,150,776	72,291	2,106,202	8,319	80,610	159,574	22,606	31,653	54,259	213,833	13
1,171,218	9,253	—	—	9,253	30,904	8,358	3,631	11,989	42,893	14
1,225,800	9,684	—	—	9,684	9,684	—	3,800	3,800	13,484	15
9,950,277	78,607	3,619,970	14,299	92,906	97,346	1,872	36,493	38,365	135,711	16
—	—	—	—	—	4,440	1,872	—	1,872	6,312	17
2,100,000	16,590	_	—	16,590	1 16,590	—	6,510	6,510	23,100	18
45,004,349	355,534	\| 8,880,892	35,079	390,613	572,652	55,321	153,367	208,688	II 781,340

142

Skogskomiténs tabeller.

Tab. I. N:o 8. Tid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa torr.	Förbrakadt virke.	Mekanisk massa våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrnkadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.
i	Upsala.............län	_
2	Södermanlands.........>	—	—	40,000	74	74
3	Östergötlands..........>	—	—	7,948,440	14,705	14,705
4	Jönköpings ........... >	1,562,100	5,780	679,888	1,258	7,038
5	Kronobergs............	8,670	32	—	—	32
6	Kalmar............»	—	—	—	_	_
7	Blekinge ............ »	—	—	—	—	_
8	Kristianstads..........>	—	—	2,900,000	5,365	5,365
9	Hallands............»	1,512,000	5,594	1,170,000	2,164	7,758
10	Elfsborgs........... »	6,047,666	22,376	9,964,300	18,434	40,810
11	Skaraborgs............	990,000	3,663	—	—	. 3,663
12	Vermlands...........»	19,494,333	72,129	15,599,200	28,858	100,987
13	Örebro............ >	5,000,925	18,503	2,500,000	4,625	23,128
14	Kopparbergs..........»	844,000	3,123	43,500	80	3,203
15	Gefleborgs ........... >	1,200,000	4,440	—	—	4,440
16	Vesternorrlands.........>	1,550,000	5,735	—	—	5,735
17	Jemtlands...........>	1,880,000	6,956	164,000	303	7,259
	Summa	40,089,694	148,331	41,009,328	75,866	224,197 \|

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1893.

143

pappersmassa förbrukadt virke år 1893.

	Förbrukadt virke.		Förbrukadt virke.	Tillsammans	Summa	Till bränsle användt virke	Summa summarum.
massa torr.	massa våt.	förbrukadt virke.	användt virke.	föi- mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
3,300,000	26,070	—	—	26,070	26,144	—	10,230	10,230	36,374	1 2
1,080,100	8,533	—	—	8,533	23,238	—	3,348	3,348	26,586	3
3,926,016	31,016	—	—	31,016	38,054	2,437	12,171	14,608	52,662	4
4,279,672	33,809	—	—	33,809	33,841	14	13,267	13,281	47,122	5
2,178,685	17,212	359,762	1,421	18,633	18,633	—	7,315	7,315	25,948	6
_	_	—	—	—	5,365	—	—	—	5,365	8
—	—	—	—	—	7,758	2,359	—	2,359	10,117	9
6,407,497	50,619	300,000	1,185	51,804	92,614	9,434	20,331	29,765	122,379	10
2,000,000	15,800	—	—	15,800	19,463	1,544	6,200	7,744	27,207	1 11
7,785,475	61,505	4,000,600	15,802	77,307	178,294	30,411	30,376	60,787	239,081	12
1,276,760	10,086	604,795	2,389	12,475	35,603	7,801	4,901	12,702	48,305	13
2,000,000	15,800	—	—	15,800	19,003	1,317	6,200	7,517	26,520	14
13,581,991	107,298	6,171,760	24,378	131,676	136,116	1,872	51,732	53,604	189,720	15
—	—	—	—	—	5,735	2,418	—	2,418	8,153	16
—	—	—	—	—	7,259	2,933	—	2,933	10,192	17
47,816,196	377,748	11,436,917	45,175	422,923	\| 647,120	62,540	\| 166,071	\| 228,611	875,731

144

Skogskomitém tabeller.

Tab. I. N:o 9. Tid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.	Mekanisk massa torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.
i	Upsala..........		_
2	Södermanlands......		200,000	740	—	—	740
3	Östergötlands.......		2,969,457	10,987	2,723,900	5,039	16,026
4	Jönköpings ........		1,680,100	6,216	1,933,157	3,576	9,792
5	Kronobergs........		29,947	in	7,000,000	12,950	13,061
6	Kalmar.........		—	—	—	—	—
7	Blekinge.........		—	—	—	—	—
8	Kristianstads.......		—	—	3,500,000	6,475	6,475
9	Hallands.........		2,568,685	9,504	2,311,660	4,277	13,781
10	Göteborgs och Bohus. . . .		—	—	—	—	—
11	Elfsborgs.........		3,402,011	12,587	9,114,800	16,862	29,449
12	Skaraborgs ........		1,264,000	4,677	—	—	4,677
13	Vermlands........		27,963,409	103,465	18.316,000	33,885	137,350
14	Örebro..........		6,232,739	23,061	3,700,500	6,846	29,907
15	Kopparbergs.......		1,000,000	3,700	535,500	991	4,691
16	Gefleborgs ........		1,700,000	6,290	100,000	185	6,475
17	Vesternorrlands......		1,317,000	4,873	11,200,000	20,720	25,593
18	Jemtlands........		—	—	—	—	_
		Summa	50,327,348	186,211	60,435,517	111,806	298,017

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1894.

145

pappersmassa förbrukadt virke år 1894.

Kemisk massa torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa våt.	* Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Summa användt virke.	Till bränsle användt virke	Summa summarum. •
för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg.	Kbra.	Kg-	Kbra.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbra.	Kbm.	Kbm.
3,300,000	26,070	—	—	26,070	26,810	312	10,230	10,542	37,352	1 2
1,355,169	10,706	—	—	10,706	26,732	4,632	4,201	8,833	35,565	3
3,073,924	24,284	—	—	24,284	34,076	2,621	9,529	12,150	46,226	4
4,639,631	36,653	—	—	36,653	49,714	47	14,383	14,430	64,144	5
3,040,458	24,020	—	—	24,020	24,020	—	9,425	9,425	33,445	6 7
			I	_	6,475	—	—	—	6,475	8
—	—	—	—	—	13,781	4,007	—	4,007	17,788	9
_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	10
9,384,396	74,137	188,000	742	74,879	104,328	5,307	29,386	34,693	139,021	11
2,320,414	18,331	—	—	18,331	23,008	1,972	7,193	9,165	32,173	12
18,936,401	149,598	346,750	1,370	150,968	288,318	43,623	59,244	102,867	391,185	13
1,425,454	11,261	136,033	537	11,798	41,705	9,723	4,631	14,354	56,059	14
2,400,000	18,960	—	—	18,960	23,651	1,560	7,440	9,000	32,651	15
15,071,791	119,067	2,146,734	8,480	127,547	134,022	2,652	50,072	52,724	186,746	16
—	—	—	—	—	25,593	2,055	—	2,055	27,648	17
1,676,4 35	13,244	252,420	997	14,241	14,241	—	5,590	5,590	19,831	18
66,624,073	526,sm	3,069,937	12,126	538,457	836,474	78,511	211,324	\| 289,835	\| 1,126,309

Skogskomitén, II.

11)

146

Skoffskomiténs tabeller.

Tab. I. N:o 10. Yid tillverkning af

Fabrikernas belägenhet.

Mekanisk massa torr.	Förbrukadt virke.	V Mekanisk massa våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.
	_	_
—	—	500,000	925	925
3,166,071	11,715	—	—	11,715
1,682,500	6,225	1,694,263	3,134	9,359
20,220	75	7,000,000 _	12,950 -	13,025
—	_	3,519,000	6,510	6,510
2,973,087	11,000	1,453,600	2,689	13,689
4,307,007	15,936	8,473,500	15,676	31,612
6,287,000	23,262	—	—	23,262
26,581,373	98,351	22,936,000	42,432	140,783
6,752,800	24,985	2,065,000	3,820	28,805
1,322,000	4,891	—	—	4,891
1,500,000	5,550	—	—	5,550
1,438,000	5,321	19,364,000	35,823	41,144
56,030,058	207,311	67,005,363	123,959 \|	331,270

8
9

län

Upsala...........

Södermanlands..........

Östergötlands..........»

Jönköpings............

Kronobergs...........>

Kalmar.............

Blekinge.............

Kristianstads..........>

Hallands.............

Göteborgs och Bohus......>

Elfsborgs.............

Skaraborgs............

Vermlands............

Örebro..............

Kopparbergs..........>

Gefleborgs ........... »

Vesternorrlands.........»

Jemtlands............

Summa

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke år 1895.

147

pappersmassa förbrukadt virke år 1895.

Kemisk massa torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Summa användt virke.	Till bränsle användt virke	Summa summarum förbrukadt virke.
för mekanisk massa.	för kemisk massa.	Summa.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
3,921,000	30,976		_	30,976	30,976	—	12,154	12,154	43,130	1
3,250,000	25,675	—	—	25,675	26,600	—	10,075	10,075	36,675	2
1,622,050	12,814	—	—	12,814	24,529	4,939	5,028	9,967	34,496	3
3,748,173	29,611	600,000	2,370	31,981	41,340	2,625	12,555	15,180	56,520	4
4,555,522	35,989	—	—	35,989	49,014	32	14,122	14,154	63,168	5
3,105,712	24,535	—	—	24,535	24,535	—	9,628	9,628	34,163	6 7
_		_	_	_	6,510	—	—	—	6,510	8
—	—	—	—	—	13,689	4,638	—	4,638	18,327	9
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	10
9,786,939	77,317	—	• —	77,317	108,929	6,719	30,340	37,059	145,988	11
4,186,596	33,074	—	—	33,074	56,336	9,808	12,978	22,786	79,122	12
22,120,680	174,753	—	—	174,753	315,536	41,467	68,574	110,041	425,577	13
1,700,900	13,437	—	—	13,437	42,242	10,534	5,273	15,807	58,049	14
2,520,000	19,908	—	—	19,908	24,799	2,062	7,812	9,874	34,673	15
24,297,611	191,951	1,793,852	7,085	199,036	204,586	2,340	78,122	80,462	285,048	16
—	—	—	—	—	41,144	2,243	—	2,243	43,387	17
5,000,000	39,500	—	—	39,500	39,500	—	15,500	15,500	55,000	18
89,815,183	709,540	2,393,852	9,455	718,995	1,050,265	87,407	282,161	369,568	\| 1,419,833

148

Skogskomiténs tabeller.

Tab. K. Vid tillverkning af pappersmassa

År.	Mekanisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Mekanisk massa, våt.	Förbrnkadt virke.
Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.<
1	1886 ................	14,238,916	74,895	10,408,997	19,257
2	1887 ................	18,824,864	99,019	14,084,347	26,056
3	1888 ................	23,880,872	125,613	19,401,799	35,893
4	1889 ................	29,199,779	153,590	26,071,600	48,232
5	1890 ................	35,470,532	186,575	28,277,900	52,314
6	1891................	39,220,398	206,298	32,206,400	59,582
7	1892 ................	35,462,154	186,531	27,475,000	50,829
8	1893 ................	40,089,694	210,871	41,009,328	75,866
9	1894 ................	50,327,348	264,722	60,435,517	111,806
10	1895 ................	56,030,058	294,718	67,005,363	123,959
	Summa	342,945,615	1,802,832	326,377,259	603,794
	Medeltal per år	34,294,562	180,283	32,637,726	60,379

Vid tillverkning af pappersmassa förbrukadt virke åren 1886—1895.

149

förbrukadt virke åren 1886—1895.

Tillsammans förbrukadt virke.	Kemisk massa, torr.	Förbrukadt virke.	Kemisk massa, våt.	Förbrukadt virke.	Tillsammans förbrukadt virke.	Samma förbrukadt virke.
Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
94,152	11,957,307	131,530	170,000	936	132,466	226,618	1
125,075	15,584,016	171,424	600,000	3,306	174,730	299,805	2
161,506	17,921,848	197,140	1,866,160	10,282	207,422	368,928	3
201,822	21,648,547	238,134	2,155,320	11,876	250,010	451,832	4
238,889	29,824,004	328,064	3,983,899	21,950	350,014	588,903	5
265,880	40,732,997	448,063	4,712,702	25,967	474,030	739,910	6
237,360	45,004,349	495,047	8,880,892	48,933	543,980	781,340	7
286,737	47,816,196	525,978	11,436,917	63,016	588,994	875,731	8
376,528	66,624,073	732,866	3,069,937	16,915	749,781	1,126,309	9
418,677	89,815,183	987,966	2,393,852	13,190	1,001,156	1,419,833	10
2,406,626	386,928,520	4,256,212	39,269,679	216,371	4,472,583	6,879,209
240,663	38,692,852	425,621	3,926,968	21,637	447,258	687,921

150

Skogskomiténs tabeller.

Tab. L. N:o 1. Till träkol förbrukadt virke åren 1886—1890.

a. För landets jerntillverkning.

		1886.	1887.	1888.	1889.	1890.
		För-	Mot-	För-	Mot-	För-	Mot-	För-	Mot-	För-	Mot-
		brukadt	svarande	brukadt	svarande	brukadt	svarande	brukadt	svarande	brukadt
		kol.	virke.	kol.	virke.	kol.	virke.	kol.	virke.	kol.	virke.
		Kbm.	Kbm.	\| Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	j Kbm.	Kbm.	Kbm.
Stockholms . .	län	36,360	43,632	64,701	77,641	14,288	17,146	61,362	73,634	64,124	76,949
Upsala . . . .	>	261,777	314,132	262,157	314,588	241,403	289,684	258,347	310,016	234,636	281,563
Södermanlands	>	26,064	31,277	34,858	41,830	35,224	42,269	32,725	39,270	26,517	31,820
Östergötlands .	>	234,047	280,856	243,464	292,157	267,217	320,660	224,500	269,400	214,259	257,111
Jönköpings . .	»	23,145	27,774	13,063	15,676	34,624	41,549	15,646	18,775	15,912	19,094
Kronobergs . .	>	4,352	5,222	4,062	4,874	4,512	5,414	3,837	4,604	9,457	11,348
Kalmar . . .	>	76,484	91,781	79,256	95,107	87,862	105,434	62,815	75,378	80,531	96,637
Blekinge . . .	>	9,580	11,496	3,487	4,184	3,430	4,116	3,449	4,139	4,998	5,998
Elfsborgs. . .	>	444	533	477	572	1,236	1,483	265	318	1,273	1,528
Skaraborgs f .	>	14,510	17,412	12,823	15,388	12,273	14,728	5,166	6,199	4,568	5,482
Vermlands . .	>	666,816	800,179	640,486	768,583	574,970	689,964	533,664	640,397	519,027	622,832
Örebro ....	>	1,075,660	1,290,792	1,090,878	1,309,054	1,101,362	1,321,634	963,019	1,155,623	1,064,938	1,277,926
Yestmanlands .	>	490,178	588,214	501,847	602,216	492,505	591,006	428,371	514,045	466,006	559,207
Kopparbergs	>	957,396	1,148,875	972,370	1,166,844	975,113	1,170,135	919,885	1,103,862	1,032,369	1,238,843
Gefleborgs . .	>	616,656	739,987	574,598j	689,518	542,056	650,467	583,693	700,433	594,211	713,053
Vesternorrlands	>	74,494	89,393	103,239	123,887	111,483	133,780	93,785	112,542	101,149	121,379
Vesterbottens .	>	33,391	40,069	33,016	39,619	30,764	36,917	15,080	18,096	6,580	7,896
Norrbottens. .	>	33,204	39,845	31,462	37,754	8,115	9,738	9,262	11,114	805	966
Samma	1,634,558	II I I 1,561,469 4,666,244 5,599,492	4,538,437 5,446,124	1,214,8715,057,845	1,441,S6o\|	5,329,632

Till träkol förbrukadt virke åren 1891—1895.

151

Tält). L. N:o 2. Till träkol förbrukadt virke åren 1891—1895.

a. För landets jemtillverkning.

		1891.	1892.	1893.	1894	1895.
Län.		För- brukadt kol.	Mot- svarande virke.	För- brukadt kol.	Mot- svarande virke.	För- brukadt kol.	Mot- svarande virke.	För- brukadt kol.	Mot- svarande virke.	För- brukadt kol.	Mot svarande virke.
		Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
Stockholms . .	län	51,575	61,890	64,771	77,725	71,258	85,510	60,893	73,072	30,617	36,740
Upsala ....	>	291,566	349,879	325,056	390,067	311,312	373,574	285,238	342,286	286,205	343,446
Södermanlands	>	20,749	24,899	34,646	41,575	38,557	46,268	41,756	50,107	40,459	48,551
Östergötlands .	>	196,637	235,964	216,187	259,424	194,916	233,899	200,429	240,515	207,045	248,454
Jönköpings . .	>	22,250	26,700	13,938	16,726	17,844	21,413	7,783	9,340	15,047	18,056
Kronobergs . .	>	3,669	4,403	2,692	3,230	3,126	3,751	4,100	4,920	2,583	3,100
Kalmar . . .		83,779	100,535	97,552	117,062	92,862	111,434	101,691	122,029	85,180	102,216
Blekinge . . .		1,872	2,246	3,650	4,380	3,151	3,781	4,185	5,022	4,127	4,952
Elfsborgs. . .		—	—	—	—			—	—	—	—
Skaraborgs . .	*	4,699	5,639	3,998	4,798	3,863	4,636	4,672	5,606	3,436	4,123
Vermlands . .	)	620,990	745,188	589,286	707,143	523,895	628,674	524,480	629,376	436,431	523,717
Örebro....	>	1,141,045	1,369,254	1,047,785	1,257,342	1,021,099	1,225,319	993,771	1,192,525	957,452	1,148,942
Vestmanlands .	>	461,581	553,897	454,084	544,901	444,082	532,898	424,298	509,157	445,742	534,891
Kopparbergs	>	1,099,392	1,319,270	1,067,810	1,281,372	966,243	1,159,492	1,015,671	1,218,805	1,055,896	1,267,075
Gefleborgs . .	>	613,797	736,556	666,119	799,343	647,574	777,089	602,802	723,362	654,437	785,324
Vesternorrlands	>	77,463	92,956	96,288	115,546	65,022	78,027	96,173	115,408	86,984	104,381
Vesterbottcns .	>	7,493	8,992	21,195	25,434	8,176	9,8)1	11,808	14,170	1,383	1,660
Norrbottens. .	>	187	224	1,337	1,604	487	584	487	584	168	202
Summa	1! 1 II 4,698,74415,638,492,14,706,394 5,647,672;\|4,413,467	5,296,16o\|	4,380,237 5,256,284 4,313,192 5,175,830

152

Skogskomiténs tabeller.

Tält). L. N:o 3. Till träkol

b. För landets

Län.	1886.	1887.	1888.	1889.
Expor-terad t kol.	Mot- svarande virke.	Expor- teradt kol.	Mot- svarande virke.	Expor- teradt kol.	Mot- svarande virke.	Expor- teradt kol.	Mot- svarande virke.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Stockholms.....		2	2	_	_	_	_	_
2	Östergötlands.....		—	—	—	—	—	—	—	—
3	Kalmar.......		—	—	—	—	3	4	-—	—
4	Blekinge .......		28	34	59	71	104	125	77	92
5	Kristianstads.....		198	238	192	230	53	63	—	—
6	Malmöhus......		1,246	1,495	998	1,198	1,514	1,817	1,774	2,129
7	Hallands.......		—	—	—	—	—	—	—	—
8	Göteborgs och Bohus .	. . . >	965	1,158	631	757	1,120	1,344	453	544
9	Vesternorrlands ....		—	—	—	—	—	—	—	—
10	Vcsterbottens.....		—	—	—	—	201	241	—	—
11	Norrbottens.....		—	—	—	—	—	—	—	—
		Summa	2,439	2,927 \|	1,880	2,256 j	2,995	3,594	2,304	2,765

Till träkol förbrukadt virke åren 1886—1895.

153

förbrukadt virke åren 1886—1895.

kolexport.

1890.	1891.	1892	1893	1894	1895
Expor-tera dt kol.	Mot-svarande virke. !	Expor- teradt kol.	Mot- svarande virke.	Expor* teradt kol.	Mot- svarande virke.	Expor- teradt kol.	Mot- svarande virke.	Expor- teradt kol.	Mot- svarande virke.	Expor- teradt kol.	Mot- svarande virke.
Kbm.	Kbm. i	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
		_	.	_	_	—	—	7	8	—	—	1
—	—	—	—	1	i	—	—	—	—	—	—	2
—	—	—	—	92	no	—	—	—	—	1	i	3
41	49	17	20	3	4	2	2	7	8	4	5	4
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	5
7,476	8,971	2,569	3,083	2,781	3,337	2,237	2,684	2,613	3,136	3,575	4,290	6
—	—	—	—	18	22	—	—	—	—	—	—	7
14	17	39	47	252	302	823	988	769	923	1,090	1,308	8
—	—	3,033	3,639	1,508	1,810	—	—	—	—	—	—	9
—	—	—	•	—	—	—	—	—	—	—	—	10
16	19	_	—	—	—	—		—	—	—	—	11
7,547	9,056	5,658	6,789	4,655	5,586	3,062	3.674	3,396	4,075	4,670	5.604

Mcoyskomitén, //.

154

Skogskomiténs tabeller.

Tab. M. Sammandrag öfver för träkol förbrukadt virke åren 1886—1895.

i	För landets jerntillverkning.	Exporteradt.	Summa.
År.	Förbrukadt kol.	Motsvarande virke.	Exporteradt träkol.	Motsvarande virke.	Träkol.	Motsvarande virke.
	Kbm.	Kbm.	K bni.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
! 1886 .......	4,634,558	5,561.469	2,439	2,927	4,686,997	5,564,396 !
j 1887 .......	4,666,244	5,599,492	1,880	2,256	4,668,124	5,601,748
1888 .......	4,538,437	5,446,124	2,995	3,594	4,541,432	5,449,718
1889 .......	4,214,871	5,057,845	2,304	2,765	4,217,175	5,060,610
1890 .......	4,441,360	5,329,632	7,547	9,056	4,448,907	5,338,688
1891.......	4,698,744	5,638,492	5,658	6,789	4,704,402	5,645,281
1892 .......	4,706,394	5,647,672	4,655	5,586	4,711,049	5,653,258
1893 .......	4,413,467	5,296,160	3,062	3,674	4,416,529	5,299,834
1894 .......	4,380,237	5,256,284	3,396	4,075	4,383,633	5.260,359
1895 .......	4,313,192	5,175,830	4,670	5,604	4,317,862	5,181,434
Summa	45,007,504	54,009,000	88,606	46,326	45.046,110	54,055,326
Medeltal per år	4,500,750	5,400,900	3,861	4,633	4,604,611	5,405,533

i; i >■

> S - ’ V .

156

Skogskomiténs tabeller.

Tab. N. N:o 1. För svenska jern oafsedt

sådan för träkols fram -

Län.	1 8 8 6.	1 8 8 7.
Kastved.	S&gverks- affall.	Gall- rings- ved.	Summa.	Kastved.	Sågverks- affall.	Gall- rings- ved.	Samma.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	I Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Stockholms.....		829	_	_	829	1,338			1,338
2	Upsala.......		6,223	—	—	6,223	8,814	—	—	8,814
3	Södermanlands . . . .		—	—	283	283	—	—	283	283
4	Östergötlands . . . .		34,431	360	—	34,791	34,274	550	—	34,824
5	Jönköpings.....		500	1,000	—	1,500	500	1,000	—	1,500
6	Kronobergs.....		17	—	—	17	14	—	—	14
7	Kalmar.......		3,260	3,396	—	6,656	4,194	3,396	—	7,590
8	Blekinge.......		2,450	—	—	2,450	2,524	—	—	2,524
9	Elfsborgs......	• • • >	715	—	—	715	1,639	—	—	1,639
10	Skaraborgs ......		—	1,177	900	2,077	—	1,183	492	1,675
11	Vermlands......		156,582	13,781	13,482	183,845	161,958	10,730	13,458	186,146
12	Örebro.......		49,229	2,613	56,362	108,204	44,560	1,185	53,194	98,939
13	Vestmanlands ....		58,213	—	—	58,213	71,377	2,270	—	73,647
14	Kopparbergs.....		2,988	46,489	85	49,562	25,038	50,535	85	75,658
15	Gefleborgs......		15,255	1,415	283	16,953	14,839	1,415	594	16,848
16	Vesterbottens.....		357	— j	—	357	334	-	—	334
		Summa	381,049!	70,231	71,395	472,675	371,403	72,264	68,106	511,773

För svenska jerntillvcrkningen förbrukad ved åren 1886—1890.

157

tillverkningen förbrukad ved,

ställande, åren 1886—1890.

1 8 8 8.	1 8 8 9.	18 9 0
Kastved.	Sågverks- affall.	Gall- rings- ved.	Summa.	Kastved.	Sitgverks-affall.	Gall- rings- vcd.	Summa.	Kastved.	Sågverks- affall.	Gall- rings- ved.	Summa.
Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1,148		_	1,148	2,725	_	_	2,725	34	_	_	34	i
8,641	—	—	8,641	10,236	—	—	10,236	9,485	—	—	9,485	2
—	—	283	283	—	—	283	283	—	—	—	—	3
38,299	440	—	38,739	43,994	720	—	44,714	43,301	920	—	44,221	4
500	1,000	—	1,500	500	1,000	—	1,500	500	1,000	—	1,500	5
11	—	—	11	11	—	—	11	17	—	—	17	6
3,147	3,396	—	6,543	4,234	3,396	—	7,630	2,886	3,396	—	6,282	7
3,420	—	—	3,420	3,824	—	—	3,824	3,974	—	—	3,974	8
1,670	—	—	1,670	1,039	—	—	1,039	1,724	—	—	1,724	9
—	770	1,194	1,964	—	832	1,296	2,128	—	2,360	464	2,824	10
147,937	10,706	15,161	173,804	179,001	9,164	16,206	204,371	146,130	13,422	10,649	170,201	11
44,836	1,801	51,041	97,678	51,329	3,253	58,014	112,596	55,352	9,934	55,720	121,006	12
70,928	—	—	70,928	67,404	—	—	67,404	58,676	10,533	—	69,209	13
2,548	45,079	85	47,712	2,836	61,894	85	64,815	2,952	46,340	85	49,377	14
19,988	1,415	283	21,686	9,346	1,415	212	10,973	4,395	1,415	283	6,093	15
348	—	—	348	368	—	—	368	354	—	—	354	16
343,421	64,607	68.047	476,075	376,847	81,674	76,096	534,617	329.780	89,320	67,201	486,801

158

Skogskomiténs tabeller.

Tab. N. N:o 2. För svenska jern oafsedt

sådan för träkol» fram -

			18 9 1.	1 8 9 2.
	L ä n.		Kastved.	Sågverks- affall.	Gall- rings- ved.	Summa.	Kastved.	Sågverks- affall.	Gall-rings-ved.	Summa.
			Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1	Stockholms.....		1,203	3	_	1,206	241	45		286
2	Upsala.......		9,815	—	—	9,815	10,082	—	—	10,082
3	Södermanlands . . . .		—	—	—	—	—	—	—	—
4	Östergötlands.....		66,441	550	—	66,991	36,051	—	—	36,051
5	Jönköpings......		500	1,000	—	1,500	500	1,000	—	1,500
6	Kronobergs .....		17	—	—	17	17	—	—	17
7	Kalmar.......		3,110	3,396		6,506	3,484	3,396	—	6,880
8	Blekinge......		5,051	—	—	5,051	5,427	—	—	5,427
9	Elfsborgs......		891	—	—	891	449	—	—	449;
10	Skaraborgs ......		—	956	990	1,946	—	2,078	600	2,678
11	Vermlands......	• • • »	153,826	10,837	10,204	174,867	182,034	8,465	13,960	204,459;
i 12	Örebro.......		54,526	5,156	49,917	109,599	53,264	5,419	56,802	115,485
13	Vestmanlands.....		58,192	2,312	—	60,504	54,926	8,649	—	63,575
14	Kopparbergs.....		7,272	4,578	85	11,935	7,804	5,569	85	18,458
15	Gefleborgs ......		2,233	1,415	283	3,931	2,990	7,173	283	10,446
16	Vesterbottens.....		374	--i	—	374	337	—	—	337
		Summa	363,401	30,203	61,479	455,133	357,606	41,794	71,730	471,130

För svenska jerntillverkningen förhrukatl ved åren 1891—1895.

159

tillverkningen förbrukad ved,

stallande, åren 1891—1895.

18 9 3.	18 9 4	1 8 9 5.
Kastved.	Sågverks- affall.	Gall- rings ved.	Summa.	Kastved.	S&gverks-8 (Tall.	Gall- rings- ved.	Summa.	Kastved.	Sågverks- affall.	Gall- rings- ved.	Summa.
Kbm. i-	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbra.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.	Kbm.
1,161	447	—	1,608	62	17	_	79	91	34		125	1
j 11,593	—	—	11,593	7,984	—	—	7.984	9,071	—	—	9,071	2
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3
42,447	730	—	43,177	28,554	512	—	29,066	45,993	352	—	46,345	4
500	1,000	—	1,500	500	1,000	. —	1,500	500	1,000	—	1,500	5
17	—		17	20	—	—	20	84	—	—	84	6
7,635	3,396	-	11,031	5,982	5,094	—	11,076	3,905	6,509	—	10,414	7
6,206	—	434	6.640	5,792	—	434	6,226	4,336	—	543	4,879	8
276	-	-	276	241	—	—	241	518	—	—	518	9
—	2,208	538	2,746	—	424	764	1,188	—	656	549	1,205	10
179,139	14,502	14,838	208,479	157,113	ö, / »35	8,708	171,556	162,121	5,820	9,528	177,469	11
50,607	6,025	52,330	108,962	54,162	11,451	77,249	143,162	53,960	10,825	94,826	159,611	12
64,874	4,882	—	69,756	69,422	6,076	—	75,498	64,117	1,845	—	65,962	13
5,950	5,450	85	11,485	3,979	6,285	85	10,349	3,356	5,807	85	9,248	14
6,876	9,259	283	16,418	2,757	13,428	283	16,468	5,790	12,594	283	18,667	16
365	—	—	365	342	—	—	342	359	—	_	359	16
377,646	47,899 j	68,508	494,053	337,210	50,022	87,528	474,755	354,201	45,442	105,814	505,457

160

Skogskomiténx tabeller.

Tab. O. Sammandrag af för svenska jerntillverkningen förbrukad ved,

oafsedt sådan för träkols framställande åren 1880—1895.

Rikasiffror.

År.	Kastved.	Sågverks- affall.	Gallrings- ved.	Summa.
	Kbm.	Kbin.	Kbm.	Kbm.
1886 ................	331,049	70,231	71,395	472,675
1887 ................	371,403	72,264	68,106	511,773
1888 ................	343,421	64,607	68,047	476,075
1889 ................	376,847	81,674	76,096	534,617
1890 ................	329,780	89,320	67,201	486,301
1891................	363,451	30,203	61,479	455,133
1892 ................	357,606	41,794	71,730	471,130
1893 ................	377,646	47,899	68,508	494,053
1894 ................	337,210	50,022	87,523	474,755
1895 ................	354,201	45,442	105,814	505,457
Summa	3,542,614	598,456	745,899	4,881,969
Medeltal pr Sr	354,261	59,346	74,590	488,197

Förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära åren 1886—1890.

161

Tab. P. N:o 1. Förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära åren 1886—1890.

	1886.	1887.	1888.	1889.	1890.
Skeppningsdistrikt	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.
	Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.
Haparanda ....	504,835	17,669	195,130	6,830	187,850	6,575	203,940	7,138	1,139,970	39,899
Luleå......	254,672	8,914	130,900	4,582	—	—	2,500	87	544,612	19,061
Piteå......	325,279	11,385	739,095	25,868	78,259	2,739	25,245	884	85,302	2,986
Skellefteå ....	1,057,231	37,003	1,091,048	38,187	601,780	21,062	486,597	17,031	1,628,731	57,006
Umeå......	2,357,596	82,516	2,635,851	92,255	1,777,028	62,196	1,524,346	53,352	2,196,129	76,865
Örnsköldsvik . . .	—	—	—	—	—	—	_	_	_	_
Hernösand ....	—	—	—	—	—	—	_	__	_	_
Sundsvall.....	—	—	—	—	—	—	3,000	105	6,350	222
Söderhamn ....	11,520	403	—	—	—	—	_	_	_	_
Gefle......	15,455	541	840	29		—	—	_	_	_
Stockholm ....	831,582	29,105	990,925	34,682	845,316	29,586	355,067	12,427	1,190,468	41,666
Norrköping. . . .	—	—	—		—	—	—	—	3,700	129
Vestervik.....	815	29	—	—	—	—	—	_	_	_
Oskarshamn . . .	2,310	81	10,948	383	2,100	74	—	—	750	26
Kalmar.....	12,712	445	14,552	509	9,408	329	1,250	44	2,190	77
Visby......	—	—	900	31	—	—	—	_	_
Karlskrona ....	2,200	77	2,000	70	12,550	439	6	—	18,590	651
Ronneby .....	—	—	3,750	131	—	—	—	—	_	_
Karlshamn ....	18,922	662	63,844	2,235	57,483	2,012	87,080	3,048	142,610	4,991
Cimbrishamn . . .	19,350	677	2,500	88	98,685	3,454	—	—	_	_
Ystad......	—	—	—	—	—	—	50	2	_	_
Malmö......	218,752	7,656	401,606	14,056	387,499	13,562	553,511	19,373	230,798	8,078
Landskrona ....	—	—	1,970	69	11,500	403	26,650	933	22,900	802
Helsingborg . . .	600	21	662	23	15,150	530	320	11	_	_
Göteborg.....	93,950	3,288	92,978	3,254	34,706	1,215	190,430	6,665	228,604	8,001
Uddevalla ....	3,000	105	—	—	—	—	_	_	_	_
Strömstad ....	—	—	2,230	78	160	6	100	4	1,400	49
Summa	5,730,781	200,577	6,381,729	223,300 4,119,474	144,1821\|3,400,092	121,104	7,443,104	260,509

Skogskomitén, IL 21

162

Skogskorniténs tabeller.

Tab. P. N:o 2. Förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära åren 1891—1895.

	1891	1892	1893	11894	1895
Skeppningsd istrikt.	Skeppad	Dertill förbrukad	Skeppad	Dertill förbrukad	Skeppad	Dertill förbrukad	Skeppad	Dertill förbrukad	Skeppad	Dertill förbrukad
	tjära.	ved.	tjära.	ved.	tjära.	ved.	tjära.	ved.		ved.
	Kg-	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.
Haparanda ....	393,315	13,766	734,045	25,691	1,023,630	35,827	867,037	30,346	227,565	7,965
Luleå......	892,960	31,254	1,364,933	47,773	140,954	4,933	434,830	15,219	413,708	14,480
Piteå......	38,250	1,339	204,561	7,160	—		-	—	209,075	7,318
Skellefteå ....	1,227,969	42,979	1,323,131	46,310	981,980	34,369	1,120,953	39,233	1,467,156	51,350
Umeå......	1,199,513	41,983	1,689,144	59,120	1,015,681	35,549	836,536	29,279	737,356	25,807
Örnsköldsvik . . .	—	—	—	—	—	—	1,356,530	47,479	1,770,849	61,980
Hernösand ....	8,900	311	—	—	957,010	33,495	3,454	121	—	—
Sundsvall. ....	—	—	6,630	232	10,382	363	16,280	570	6,630	232
Söderhamn ....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Gefle......	—	—	—	—	—	—	—	—	7,650	268
Stockholm ....	884,161	30,946	907,553	31,764	1,168,525	40,898	841,532	29,454	1,805,621	63,197
Norrköping....	6,000	210	—	—	1,800	63	—	—	—	—
Vestervik.....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Oskarshamn . . .	—	—	—	—	—	—	1,200	42	1,900	66
Kalmar.....	1,250	44	1,950	68	2,800	98	1,800	63	—	—
Visby......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Karlskrona ....	1,500	52	—	—	—	—	10,900	381	—	—
Ronneby .....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Karlshamn ....	14,300	500	75,550	2,644	14,200	497	35,265	1,234	13,405	469
Cimbrishamn . . .	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Ystad......	—	~	• —	—	300	11	—	—	—	—
Malmö......	80,760	2,827	91,653	3,208	2,925	102	1,285	45	51,400	1,799
Landskrona ....	3,500	122	8,850	310	4,500	158	—	—	—	—
Helsingborg . . .	2,000	70	6,485	227	10,076	353	27,412	959	13,100	459
Göteborg.....	33,720	1,180	14,750	516	8,450	296	85,680	2,999	68,660	2,403
Uddevalla ....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Ström 9tad ....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa	4,788,098	167,583 [6,429,285	225,023	5,343,218	187,012	5,640,694	197,424	6,794,075	237,793

Förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära åren 1886—1890.

163

Tal). Q. N:o 1. Förbrukad red vid tillverkning af exporterad tjära åren 1886—1890.

	1886.	1887.	1888.	1889.	1890.
Län.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.
	Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kg.	Kbm.
Norrbottens . . län	1,084,786	37,968	1,074,125	37,280	266,109	9,314	231,685	8,109	1,769,884	61,946
Veaterbottens . >	3,414,827	119,519	3,726,899	130,442	2,378,808	83,258	2,010,943	70,383	3,824,860	133,871
Vesternorrlands. >	—	—	—	—	—	—	3,000	105	6,350	222
Gefleborgs . . . >	26,975	944	840	29	—	—	—	—	—	—
Stoclcbolms . . >	831,582	29,105	990,925	34,682	845,316	29,586	355,067	12,427	1,190,468	41,666
Östergötlands . >	—	—	—	—	—	—	—	—	3,700	129
Kalmar . . . . >	15,837	555	25,500	892	11,508	403	1,250	44	2,940	103
Gotlands ...»	—	—	900	31	—	—	—	—	—	—
Blekinge ...»	21,122	739	69,594	2,436	70,033	2,451	87,086	3,048	161,200	5,642
Kristianstads. . »	19.350	677	2,500	88	98,685	3,454	—	—	—	—
Malmöhus ...»	219,352	7,677	404,238	14,148	414,149	14,495	580,531	20,319	253,698	8,880
Göteborgs o. Bo-hus.....»	96,950	3,393	95,208	3,332	34,866	1,221	190,530	6,669	230,004	8,050
Summa	5,730,781	200,577	6,381,729	223,360	4,119,474\| 144,182	3,460,092	121,104	7,443,104	260,509

164

Skogskomiténs tabeller.

Tab. Q. N:o 2. Förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära åren 1891—1895.

		1801.	1892.	1893.	1894	1895
L ä n.		Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.	Skeppad tjära.	Dertill förbrukad ved.
		Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg-	Kbm.	Kg.	Kbm.	Kg-	Kbm.
Norrbottens . .	län	1,324,525	46,359	2,303,539	80,624	1,164,584	40,760	1,301,867	45,565	850,348	29,763
Vesterbottens. .	i	2,427,482	84,962	3,012,275	105,430	1,997,661	69,918	1,957,489	68,512	2,204,512	77,157
Vesternorrlands.	>	8,900	311	6,630	232	967,392	33,858	1,376,264	48,170	1,777,479	62,212
Gefleborgs . . .	i	—	—	—	—	—	—	841,532	29,454	7,650	268
Stockholms . .	>	884,161	30,946	907,553	31,764	1,168,525	40,898	—	—	1,805,621	63,197
Östergötlands .	»	6,000	210	—	—	1,800	63	3,000	105	—	—
Kalmar ....	>	1,250	44	1,950	68	2,800	98	—	—	1,900	66
Gotlands . . .	>	—	—	—	—	—	—	46,165	1,615	—	—
Blekinge . . .	>	15,800	552	75,550	2,644	14,200	497	—	—	13,405	469
Kristianstads . .	>	—	—	—	*	—	—	28,697	1,004	—	—
Malmöhus . . .	>	86,260	3,019	106,988	3,745	17,801	624	85,680	2,999	64,500	2,258
Göteborgs o. Bo-hus.....	»	33,720	1,180	14,750	516	8,450	296	_	_	68,660	2,403
Summa	4,788,098	167,583	6,429,235	225,023	5,343,213	187,012	5,640,694	197,424	6,794,075	237,793

Sammandrag öfver förbrukad ved vid tillverkning af exporterad tjära 1886—95. 165

Tab. R. Sammandrag öfver förbrukad ved vid tillverkning af exporterad

tjära åren 1886—1895.

Rikssiffror.

Å r.	Exporterad tjära.	Dertill förbrukad ved.
Kg-	Kbm.
1886 ..........................	5,730,781	200,577
1887 .........................	6,381,729	223,360
1888 ..........................	4,119,474	144,182
1889 ..........................	3,460,092	121,104
1890 ..........................	7,443,104	260,509
1891..........................	4,788,098	167,583
1892 ........■.......•......*. . .	6,429,235	225,023
1893 ..........................	5,343,213	187,012
1894 ..........................	5,640,694	197,424
1895 ..........................	6,794,075	237,793
Summa	56,130,495	1,964,567
Medeltal pr år	5,613,050	196,457

166

Skogskomiténs tabeller.

Talj. S.

Öfverslag rörande landets förbrukning af virke till vedbrand, byggnader,
redskap, hägnader, vid tegelbruk, brännerier, bryggerier, mejerier, glasbruk,
till ångbåtsdrift, båtbyggeri m. m. år 1895.

		Antal	Förbruk-	Förbrukadt
		invånare.	ning per individ.	virke. Kbm.	Kbm.
Norrbottens......	...........lön	121,311	6 kbm.	728,000
Vesterbotteiis.....	...........5	138,061	5''5 >	759,000	1,487,000
Jemtlands.......	...........>	107,656	» »	592,000
Vesternorrlande . . . .	...........»	223,606	5	1,118,000
Kopparbergs......	...........>	210,790	> >	1,054,000
Gefleborgs.......		226,423	4''5 >	1,019,000	3,783,000
Vermlands......		253,363	» >	1,140,000	.
Örebro . .......		191,684	4 »	767,000
Vestm anlända.....		144,396	» i	578,000
Jönköpings ......		198,623	» »	794,000
Kalmar........	...........»	227,998	> »	912,000
Upsala........	''...........>	124,061	3''5 5	434,000
Stockholms......	..........• . J	160,999	> S	563,000
Kronobergs......	...........»	159,175	> »	557,000
Södermanlands.....		164,557	3 >	494,000
Östergötlands.....	...........>	274,818	» >	824,000
Skaraborgs ......	...........»	243,835	> »	732,000
Elfsborgs.......	...........S	276,969	2‘5 »	692,000
Blekinge.......		144,666	2	289,000
Kristianstads.....		219,588	» »	439,000
Stockholms stad . . . .		288,202	1’5 >	433,000
Gotlands.......	...........>	52,187	> >	78,000
Göteborgs och Bohus . .	...........»	322,529	i	323,000
Hallands.......	...........>	140,504	> >	141,000
Malmöhus......	...........»	393,231	> >	393,000	10,583,000
	Summa	5,009,632			15,853,000
Medeltal	förbrukadt virke per individ		3*16 kbm.

Öfverslag rörande afkastningsförmågan hos landets skogsmark.

167

Tab. T.

Öfverslag rörande afkastningsförmågan hos landets skogsmark, under förutsättning
dels att god skogshushållning, särskild! god föryngring allmänt egde
rum, dels ock att af ålder kala marker icke funnes.

Norrbottens .
Vesterbottens

Jemtlands län .
Vesternorrlanda
Gefleborgs . . .
Kopparbergs . .

Vermlands.....

Örebro......

Vestmanlands . . .

Upsala ......

Stockholms . . . .

Södermanlands . . .

Östergötlands . . . ,

Gotlands.....

Skaraborgs . . . .

Elfsborgs.....

Göteborgs och Bohus

Kalmar......

Jönköpings . . . .

Kronobergs.....

Hallands......

Blekinge ......

Kristianstads . . . .

Malmöhus.....

. län

Beräknade impediment 35 %
Rest

län

Beräknade impediment 25 %
Rest

län

Beräknade impediment 25 %
Rest
Summa

Areal skogsmark
(utom kala fjell).

Har.

5,882,582

3,637,142

3,575,915

2,237,333

1,655,052

2,614,059

1,508,348

642,900

469,162

327,464

549,675

447,649

668,703

220,522

442,222

903,435

376,882

856,895

789,044

690,330

312,034

207,112

343,688

106,366

Har.

9,519,724

3,331,903

6,187,821

10,082,359

2,520,590

7,561.769

9,882,431

2,470,608

7,411,823

Beräknad
afkastningsförmåga

pr har och
år.

0''80 kbm.

Summa årlig
afkastning.

Kbm.

4,950,000

1-50 kbm. 11,343,000

2''5 kbm.

18,530,000

34,828,000

168

Skogskomiténs tabeller.

Tal). U.

Exporten år 1896 af oarbetade och hälft bearbetade trävaror äfvensom till
skeppad trämassa användt virke med fördelning efter virkets härstamning
samt derefter och efter länens areal privatskog fördelad föreslagen

exportafgift.

		Areal privatskog. Hektar.	Oarbetade och hälft bearbetade trävaror.	Virke till skeppad trämassa.	Summa.	Fördelad exportafgift
efter areal. Kr.	efter virkes-mängd. Kr.
Kubikmeter.
Stockholms......	. . län	521,441	34,762	9,350	44,112	16,504	4,009
Upsala........	»	279,564	32,976	183	32,976	8,849	2,997
Södermanlands.....	. . »	398,912	8,630	16,363	24,993	12,526	2,271
Östergötlands.....		635,204	89,975	12,870	102,845	20,106	9,348
Jönköpings ......		727,172	170,131	44,533	214,664	23,017	19,512
Kronobergs......		638,508	195,605	44,425	240,030	20,210	21,881
Kalmar........		799,003	310,063	13,652	323,715	25,290	29,425
Gotlands......		211,520	14,910	—	14,910	6,695	1,355
Blekinge.......		201,768	30,054	543	30,597	6,386	2,781
Kristianstads.....		323,956	8,261	3,415	11,676	10,254	1,061
Malmöhus.......	. . . >	102,900	924	—	924	3,257	84
Hallands.......		296,340	17,800	1,424	19,224	9,380	1,747
Göteborgs och Bohus . .	. . >	344,251	5,495	—	5,495	10,897	499
Elfsborgs.......		850,402	161,792	43,808	205,600	26,917	18,688
Skaraborgs ......	. . »	382,298	42,469	24,340	66,809	12,101	6,072
Yermlands......		1,455,797	469,372	305,630	775,002	46,080	70,447
Örebro........	. . . »	612,676	28,282	35,047	63,329	19,393	5,756
Vestmanlands.....		431,345	33,910	19,954	53,864	13,653	4,896
Kopparbergs......		2,127,592	643,867	59,775	703,642	67,345	63,960
Gefleborgs .......		1,557,590	702,590	219,554	922,144	49,302	83,822
Vesternorrlands ....		2,044,459	1,244,068	62,940	1,307,008	64,714	118,806
Jemtlands.......		3,381,182	1,157,577	59,660	1,217,237	107,024	110,646
Vesterbottens.....		2,306,777	567,084	—	567,084	—	—
Norrbottens......		3,100,167	512,260	—	512,260	—	—

Idb. V. Sammandrag af skogstjenstemännens utredning under år 1897. 169

Tab. V.

Sammandrag af skogstjenstemännens utredning angående beloppet af utsy
ningsafgifter under år 1897, hrilka dels af utsyningstagare erlagts,
dels enligt af skogskoinitdn föreslagna beräkningsgrunder
skulle hafva utgått.

Län.	Antal utsynade träd, som 1''5 meter frän marken hälla	Lass virke.	S y n e k sådan den utgått enl. gällande förordning.	0 s t n a d . sådan den beräknats 1 utgå enl. af skogskomitén ifrågasatt grund.	Skilnad i synekostnad.
30 cm. och deröfver.	mindre än 30 cm.
Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
Norrbottens . .	. . . län	591,837	679,623	169-0	55,338	24	46,586	65	8,751	59
Vesterbottens . .		743,049	246,812	3,716-4	61,662	98	42,520	21	* 19,142	77
Vesternorrlands .	. . . »	78,707	69,100	3,490-0	6,855	61	5,750	31	1,105	30
Jemtlands . . .		3,200	615	—	318	82	175	37	143	46
Kopparbergs . .		236,598	83,226	11,258-7	16,625	63	14,192	02	2,433	61
''	Summa	1,653,391	1,079,376	18,634-1 \|	140,801	28 j	109,224	56	31,576	72

Skogskomitéiiy II.

170 Skogskomiténs tabeller.

Tab. X. Export år 1896 af oarbetade och hälft bearbetade trävaror,

Exportdistrikt (tullkammardistrikt eller gränsstation).	Export- qvantitet. Kbm.					Dera	f med	bärstamnin	5 från
Stock- holms.	Upsala.	Söder- manlands.	Öster- götlands.	Jön- köpings.	Krono- bergs.	Kalmar.	Gotlands.	Blekinge.
1	Stockholms . .	86,238	30,234	11,717	_	3,826	—	—	—	—	—
2	Vesterås . . .	3,281	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3	Södertelje . .	722	722	_	—	—	—	—	—	—	—
4	Nyköpings . .	1,365	—	—	1,355	—	—	—	—	—•''	—
5	Norrköpings .	57,080	—	—	2,017	40,155	23	—	5,140	—	—
6	Söderköpings .	9,792	—	—	—	9,792	—	—	—	—	—
7	Vadstena. . .	2,175	—	—	—	2,175	—	—	—	—	—
8	Vesterviks . .	112,539	—	—	—	7,364	—	—	105,175	—	—
9	Oskarshamns .	140,082	—	—	—	12,717	19,717	—	107,648	—	—
10	Kalmar . . .	157,514	—	—	—	—	—	67,124	90,390	—	—
It	Visby ....	14,910	—	—	—	—	—	—	—	14,910	—
12	Karlskrona . .	36,523	—	—	—	—	—	29,775	375	—	6,373
13	Ronneby . . .	2,333	—	—	—	—	—	—	—	—	2,333
14	Karlshamns. .	33,715	—	—	—	—	—	15,447	—	—	18,268
15	Sölvesbofgs . .	2,280	—	—	—	—	—	—	—	—	1,980
16	Kristianstads .	960	—	—	—	—	—	—	—	—	—
17	Simrishamns .	1,657	—	—	—	—	—	—	—	—	—
18	Ystads ....	124	—	—	—	—	—	—	—	—	—
19	Trelleborgs. .	231	—	—	—	—	—	—	—	—	—
20	Malmö....	31,562	—	—	—	1,335	4,615	19,057	100	—	1,100
21	Landskrona. .	4,088	—	—	—	—	1,128	1,401	1,001	—	—
22	Helsingborgs .	74,371	—	—	—	10,275	41,869	20,227	—	—	—
23	Halmstads . .	128,786	—	—	—	—	73,065	33,072	—	—	—
24	Falkenbergs. .	34,657	—	—	—	—	2,275	9,035	—	—	—
25	Varbergs . . .	12,288	—	—	—	—	—	—	—	—	—
26	Göteborgs . .	530,845	—	407	5,258	2,336	27,439	467	234	—	—
27	Uddevalla . .	30,170	—	—	—	—	—	—	—	—	—
28	Strömstads . .	4,991	. —	—	—	—	—	—	—	—	—
29	Falu . . . .	177	—	—	—	—	—	—	—	—	—
30	Karlstads ’). .	31,054	—	—	—	—	—	—	—	—	—
31	Mons ....	85,044	—	—	—	—	—	—	—	—	—
32	Charlottenbergs	69,436	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	1,700,980	30,956	12,124	8,630	\| 89,975	170,131	195,605	310,063	\| 14,910	30,054

L) Endast tullkammaren, ej distriktet. •

!) Hela deu för Visby tullkammardistrikt uppgifna exporten har ansetts såsom redovisad från Gotlands län.

Tab. X. Export år 1896 af oarbetade och hälft bearbetade trävaror.

171

med fördelning efter virkets härstamning samt exportdistrikt.

nedanst&end	län	eller	Norge	), kub	i k m e t e r :				Deraf redo-
Kristian- stads.	Malmö- hus.	Hallands.	Göteborgs o. Bohus.	Elfs- borgs.	Skara- borgs.	Verm- lands.	Örebro.	Vest- manlands.	Koppar- bergs.	Norge.	visadt. %■
_	_	_	_	_	_	_	3,087	5,014	32,360	_	79	1
—	_	_	__	_	_	_	—	3,281	—	_	IOO	2 3
—	_	_	_	_	—	_	9,745	_	_	—	ICO ICO ICO IOO 94 89	4 B 6 7 8 9
—	—	—	t	—	—	—	—	—	—	—	81 *) IOO 46 91 94	10 11 12 13 14
300 960 1,657	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	99	15 16 17 18
124	—	—	—	—	—	—	—	—	—	IOO
4,786	231 569	—	—	—	—	—	—	:	—	—	95	19 20
558	—	■ —	—	—	—	—	—	—	—	—	IOO	21
—	—	2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	87	22
—	—	12,450	—	10,199	—	—	—	—	—	—	IOO	23
—	—	2,275	—	21,072	—	—	—	—	—	—	IOO	24
—	—	—	—	12,288	—	—	—	—	—	—	85	25
—	—	1,075	—	82,962	42,469	289,663	15,450	—	61,125	1,960	76	26
—	—	—	504	13,996	—	15,670	—	—	—	—	99	27
—	—	—	4,991	—	—	—	—	—	177		61	28 29 30
—	—	—	—	—	—	31,054	—	•>	—	92
—	—	—	—	21,275	—	63,769	• _	—	—	—	IOO	31
—	—	—	—	—	—	69,216	—	—	—	220	IOO	32
8,261	»24	17,800	5,495	161,792	42,46»	469,372	28,282	8,295	93,662	2,180	86

III.

UTLÅTANDEN OCH PROTOKOLL

HÖRANDE TILL .

1896 ÅRS SK0GSK0M1TÉS BETÄNKANDE

Stockholm

KUNQL. BOKTRYCKERIET. 1\ A. NORSTEDT &l SÖNER

1899

Innehållsförteckning.

Sid.

Af skogskomitén uppstälda frågor för skogstjenstemännens besvarande....... 1.

A. Utlåtanden från skogsstatens tjensteman.

Of ver jägmästaren i Norrbottens distrikt................... 4.

Jägmästaren i Pajala revir......................... 9.

» 2 Torneå * 11.

» » Tärendö 2 14.

2 2 Kalix 2 16.

2 2 Gellivare 2 19.

2 2 Råneå 2 20.

2 2 Luleå 2 22.

2 2 Jockmocks revir, norra delen............ 25.

222 2 södra 2 ..................27.

2 2 Norra Piteå revir.......................29.

2 2 Södra 2 2 .......................34.

2 2 Norra Arvidsjaurs revir.....................37.

2 2 Södra 2 2..................... 38.

2 2 Arjeplogs revir.........................41.

Öfverjägmästaren i Vesterbottens distrikt..................46.

Jägmästaren i Skellefteå revir........................53.

2 2 Norsjö 2........................60.

2 2 Degerfors 2 64.

2 2 Burträsks 2........................69.

2 2 Norra Lycksele revir......................75.

2 2 Södra 2 2......................76.

2 2 Fredrika 2......................78.

2 2 Åsele 2......................83.

Öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt................90.

Jägmästaren i Norra Ångermanlands revir...................94.

2 2 Mellersta 2 2 99.

2 2 Södra 2 » 106.

Sid.

Jägmästaren i Medelpads revir...........•............113.

» » Norra Jemtlands revir.....................116.

» » Östra » » 120.

» » Vestra » » 124.

» » Herjedalens revir ..........i............ 127.

Öfver jägmästaren i Gefle-Dala distrikt...................130.

Jägmästaren i Vestra Helsinglands revir....................139.

» » Norra » 3 145.

» » Gestriklands revir...................... 147.

3 » Österdalarnes » ....... i...............155.

» » Vesterdalarnes » ............. .........158.

* » Kopparbergs » ....................... 161.

» » Särna » .............. . ........165.

Öfver jägmästaren i Bergslag sdistriktet....................167.

Jägmästaren i Elfdals revir.................v . .i.....178.

3 » Arvika 3 186.

» » Karlstads » 203.

». » Askersunds » 207.

» » Örebro » 208.

> » Vesterås » 212.

» » Köpings » 216.

» » Enköpings » 219.

» » Olands » 221.

» » Örbyhus a ............ 232.

Öfver jägmästaren i Östra distriktet............... ...... 242.

Jägmästaren i Stockholms revir................... 250.

* » Gripsholms 3 253.

> 3 Daga 3 ..................... . s. 256.

3 » Jönåkers 3 259.

3 3 Finspångs 3 262.

3 3 Ombergs 3 265.

3 3 Kinda 3 272.

3 3 Gotlands 3 275.

Öfver jägmästaren i Vestra distriktet............: ......281.

Jägmästaren i Vadsbo revir.................. 288.

3 s Vartofta 3 ........................ . 292.

3 3 Finne 3...... . . . :................ 295.

3 3 Slättbygds 3.........................301.

3 3 Svältornas 3......................... 306.

III

Sid.

Jägmästaren i Marks revir..............i'' • • ‘ ......309.

» » Hunnebergs revir ....... 313.

» > Dalsland » 318.

» » Bohus » 321.

Öfver jägmästaren i Smålands distrikt ....................328.

Jägmästaren i Tjusts revir ........ 334.

» t Kalmar » 337.

* » Ölands * 340.

» » Eksjö » ........ . . .............. 342.

> » Jönköpings » 345.

» » Vestbo » 348.

> » Sunnerbo » 351.

» » Värends » 354.

Öfver jägmästaren i Södra distriktet..................... 359.

Jägmästaren i Blekinge-Åhus revir ........ 360.

» » Malmöhus » 363.

» n Engelholms » .........>•............ 369.

» » Hallands » ......................371.

Statens skogsingeniörer........................... 376.

B. Utlåtanden från Konungens befallningshafvande i rikets län.

Sid.

Konungens befallningshafvande i Norrbottens län....... 401.

» » » Vesterbottens » 403.

» » » Jemtlands » 404.

» » » Vesternorrlands » 408.

» > » Gefleborgs » (jemte yttranden från hushållningssällskap,
landsting och Gefle magistrat)......412.

» > » Kopparbergs län................416.

» » > Vermlands » 421.

} » » Örebro » (jemte yttranden från landsting och hushållningssällskap)
............... 423.

» > > Vestmanlands län (jemte yttrande från hushållningssällskapet)
.................. 429.

» » » Upsala län (jemte redogörelser för hushållningssällskapets

verksamhet och yttranden från kronofogdarna) . . .434.

> » » Stockholms län (jemte utlåtanden från hushållningssällskap
och landsting).............. 448.

Sid.

Konungens befallningshafvande i Gotlands län............... . 452.

» 2 Södermanlands län (jemte utlåtanden från hushållningssällskap
och landsting)...... .......455.

» » » Östergötlands län.........,...... 463.

5 »2 Jönköpings 2 (jemte utlåtande från hushållningssällskapet)
...................467.

* Kronobergs län (jemte utlåtande från hushållningssällskapet)
................... 480.

» Kalmar län (jemte utlåtande från hushållningssällskapen
och kronobetjente)..............487.

» Blekinge > 2 2 » hushållningssällskapet) 503.

» 2 Kristianstads län (jemte utlåtanden från hushållningssällskap
och landsting)..............514.

» » > Malmöhus län ...»....... 529.

s * * Hallands 2 (jemte utlåtanden från hushållningssällskap

och landsting) .......... ».....534.

» »2 Göteborgs och Bohus län..... 568.

» » » Elfsborgs län................. 576.

* » » Skaraborgs 2 (jemte utlåtande från Skaraborgs läns

skogsodlingsförening)..............589.

C. Protokoll förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Mötet i Östersund

» » Arvidsjaur

» » Umeå. .

» > Sollefteå

» 2 Sundsvall

Sid.

595.

601.

606.

613.

621.

Rättelser,

Sid.	44	6	råd.	nedifrån	står:	kyddsskogar /da: skyddsskogar
»	55	13	»	»	»	Umå	Tf	Umeå
»	138	11	»	uppifrån	2>	verställighet	Tf	verkställighet
3>	178	12				än	Tf	en
Tf	210	15			»	afveming	Tf	afverkning
Tf	216	3	*	nedifrån		16"	Tf	6"
»	234	1	»			förädlig	Tf	förädling
	239	1		»	»	för vilade	Tf	förvildade
»	239	8		»		Tieps	Tf	Tierps
»	240	6				störskrifter	Tf	ströskrifter
»	262	8		uppifrån		de Broem.	»	de Broen.
»	264	1	»			Falkström	Tf	Folkström
»	266	6	»			Göströns	»	Göstrings
	365	7			>	bukiga	Tf	luckiga
	383	4		»		upplag	»	uppslag
»	391	8	»	»	Tf	arrendera		arrondera.
	527	15		nedifrån	»	annad		anad

Följande frågor

hade skogskomitén uppstält för skogstjenstemännens besvarande.

1. Råder skogsbrist eller kunna förefintliga skogar utan synnerligen långa
transporter tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter?

2. I hvilken omfattning förekomma hemman, som dels alldeles sakna skogstillgångar,
dels, hafva för husbehof otillräckliga sådana?

3. Förekommer öfverafverkning eller rent af skogssköfling, och i så fall
under hvilken form?

Har senaste decenniet i detta afseende medfört någon ändring?

4. Afverkas virke utöfver kusbeliofvet, och huru disponeras i så fall öfverskottet?
Till export (timmer, sparrar, pitprops o. s. v.)? Till inhemsk industri
(kolning, pappersmassa o. s. v.)?

5. Hafva sågtimmerdimensionerna under senare åren nedgått och till
hvilket minimum?

Afverkas, förutom genom hjelpgallring, verklig ungskog i afsevärd mängd?

6. År skogsskötseln sådan, att markens reproduktionsförmåga bevaras,
eller, om så ej är, hvarpå beror detta, och hvilka äro felen?

7. År skogens föryngring nöjaktig? Huru sörjes för återväxten? Öfverlemnas
denna uteslutande till naturens eget åtgörande, eller vidtagas åtgärder
till underhjelpande af den naturliga besåningen? Bedrifves skogsodling och i
hvilken omfattning? Huru har efter skogsodling återväxten utfallit?

Skogskomitén, III.

2 Skogskomiténs frågor för skogstjenstemännens besvarande.

8. Förekomma i följd af oriktig afverkning grantorka, stormfällning eller
andra skador å skogarne och i hvilken omfattning?

9. Hvilka och huru omfattande äro de skador, som för skogsegare uppkommit
i följd af stark afverkning å grannens mark? Hvilka åtgärder kunna
vidtagas för skydd häremot?

10. Hvilket inflytande på skogshushållningen, särskild! i fråga om återväxten,
utöfvar skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss tid,
dels med, dels utan bestämd minimidimension?

11. Hvilka olägenheter för skogarnes skötsel medför nu gällande stängselförordning? 12.

I hvilket eller hvilka afseenden vore ändringar af gällande flottningsföreskrifter
för ortens skogshushållning gagnande?

13. Hvilka verkningar hafva gällande dimensionslagar hittills medfört

för skogarnes skötsel, särskild! föryngringen? »

Anses önskvärdt att vid dimensionslagar särskilda bestämmelser tillämpas
för de skilda trädslagen?

14. Hvilken betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter ega
dels kronoparkerna dels allmänningsskogarna, d. v. s. häradsallmänningar, besparingsskogar,
sockenallmänningar och städernas skogar?

15. Genom hvem och huru skötas berörda allmänningsskogar? Vore för
orten önskvärdt, att nya gemensamhetsskogar bildades, och på hvad sätt skulle
detta kunna ske?

16. Förekomma och i så fall hvar och till hvilken utsträckning af ålder
kala utmarker, hufvudsakligen lämpliga för skogsbörd, hvilka endast genom skogsodling
kunna göras skogbärande?

17. Hvilken verksamhet för skogshushållningens främjande hafva hushållningssällskap
och landsting utöfvat? Hvilka åtgärder hafva vidtagits eller böra
vidtagas för att bibringa allmänheten kunskap i skogshushållning, dels teoretisk,
dels praktisk?

Skogskomiténs frågor för skogstjenstemånnens besvarande. 2>

18. Företaga privata skogsegare afdikning af sumpmarker för skogsbörd
och i hvilken omfattning?

19. Förekomma å trakten skogar, som böra skötas såsom skyddsskogar?
Af hvilken anledning och i hvilken omfattning? Huru hafva de hittills behandlats?
Hvilka åtgärder böra vidtagas för dessa skogars bevarande?

20. Vore expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten önskvärd
och under hvilka förhållanden?

1B7B 3ri-ltJU/WfffT0

/rifcifciaa* njy/io oh ® srtruwit i sb :. obi<oM;.~nc'' m

1-eMj

t H

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

.11 •■•tv ''m u-otsij i r , v: * ; ■''/ • iV

Skogstjenstemännens svar

på förestående frågor i den nummerföljd de ofvan upptagits.

Öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt.

1. Pa första fragan måste till svar lemnas ett obetingadt nej; på andra
ett lika bestämdt ja, åtminstone för närvarande och under närmaste framtid.

2. Hemman alldeles utan skogstillgång finnas knappast; med för husbehofvet
otillräcklig sådan endast ett relativt fåtal. Detta senare gäller hufvudsakligen
de större byarne utmed kusten samt de längst upp mot fjellbandet belägna
hemmanen äfvenså, fast i ännu mindre omfattning, vissa hemman, som vid
laga skifte erhållit all skogstillgång som liqvid på annat hemmans skifte, och
hvithet skogsfång inom viss kort tid skolat uttagas.

Förekomsten af hemman med otillräckliga husbehofsskogar utgör i jemförelse
med distriktets samtliga enskilda skogar en försvinnande liten procent;
i proportion endast med kustsocknarnes åter approximativt 5 ä 6 procent.

3. Lappmarksskogarna äfvensom öfriga hemmansskogar med inskränkt
dispositionsrätt, stälda under skogsstatens förvaltning och der årsafkastningen
uttages genom utsyning, beröras ej af dessa frågor. I kustsocknarne åter, för
hvilka kongl. förordningen den 19 mars 1888 gäller, kan, om än skogssköfling alldeles
icke förekommer, öfverafverkning ej sägas vara fullt utesluten; särskildt å
shattehemmansskogarne närmast städerna och de större handels- och lastageplatserna
äfvensom utefter jernbanorna fortgår afverkningen af allt fullmåligt
virke i största utsträckning, och äfven undermåligt virke är ej skyddadt, om än
detta senare ej mera allmänt torde kunnat afsättas för export.

De senare årens stegrade virkespris och den tilltagande rörelsen och utvecklingen
i länet hafva gifvetvis sin stora inverkan på omfånget af denna afverkning,
hvilken således under senare decenniet i oroande grad ökats.

Öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt.

4. Å skogar med inskränkt skogsdisposition afverkas i allmänhet ej obetydligt
utöfver husbehofvet; förlidet år 1,040,487 sågtimmerträd och 4,325 lass
virke. Å skatteskogarne i kustlandet förekomma som nämndt ganska afsevärda
mängder smådimensioner för afsalu; förlidet år af jägmästare utsynadt undermåligt
virke utgjorde 346,240 stammar.

Utom för lokala behof hafva endast sågtimmer och sparrdimensioner efterfrågan,
och försäljes virket framforsladt till vattendrag, mindre ofta på rot, för
att efter försågning till plank och bräder exporteras. Fyrslaget virke förekommer
numera mindre allmänt och då apteradt till sparrar. Äfven s. k. hollandstimmer
exporteras ytterst sällan; och pitprops afverkas ej. Genom den från
andra län här bedrifna konkurrensen bogseras dock ej obetydligt virke från distriktet
i oförädlad form för försågning vid verk inom Yesterbottens och Vesternorrlands
län. Tjärbränning för export eger rum nästan efter alla större vattendrag,
dock i mindre och under de senare åren i aftagande omfattning. Kolning
förekommer ännu endast för det direkta husbehofvet och pappersmasseberedning
icke inom distriktet.

5. Å hemman med inskränkt skogsdisposition afverkas numera frisk skog
ned till 31—30,5 cm. brh-diameter och skadad skog till 25 cm. och, der utdrifningsförhållandena
äro särdeles gynsamma, ända till 21—20 cm. brh. Å kustlandets
skatteskogar är dimensionslagens storleksbestämmelse afgörande för frisk
skog, för skadad har minimidimensionen nedgått till''18—17 cm. brh.

I stort taget beräknas från lappmarksskogarna 22—25 träd, från kustlandets
33—38 träd pr standard.

Någon utverkning af egentlig ungskog förekommer ej utom å de under
punkt 3 omnämnda ställen samt ifråga om husbehofsvirket, hvilket ännu uttages
på ofta mycket vårdslöst sätt, till och med å skogar stälda under utsyningslagen.

6. Det enda här möjliga skogsbrukssättet är timmerblädning, enär mindre
och sämre virke ej har ringaste efterfrågan och ej kan aflägsnas i följd af rådande
höga dagsverkskostnader (nu uppe i 3 å 3,2 5 kr.) och synes markens reproduktionsförmåga
ej härigenom i väsentligare grad lida. Visserligen torde flera trakter
lämpa sig för trakthuggning, och skulle i så fall skogens periodiska föryngring
bättre hålla skogarnes reproduktionsförmåga uppe, men i regel torde dock
de ojemförligt större skogsvidderna ej tåla vid en häftigare glesställning, der
sol och vind skulle förstöra myllagret, och marken, innan ett fröår efter 7—10 år
inträffade, öfverdragas med en skorpa af hopfiltade växtlemningar, omöjlig genomsläppa
fröet, derest ej granen genom sin oftare inträffande frösättning redan inkräktat
trakthyggesplatsen. Uttoges husbehofvet i sammanhang med afsaluvirket
och således finge tjena som en rensnings- och beredningshuggning, vore mycket vunnet.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

7. Skogens föryngring kan i allmänhet ej sägas vara nöjaktig, om den
än särskildt närmast knsten på stora sträckor är tillfredsställande och god, enär
intet göres för återväxtens främjande utom hvad en allt mera sorgfälligt utförd
timraerblädning med starkare ljushuggning och gruppställning mäktar åstadkomma
å de hemmansskogar, som äro stälda under kontroll. Inga åtgärder för
markberedning eller skogsodling hafva ännu vidtagits å dessa skogar, om man
bortser från något enstaka undantag, utförligt omnämndt i revirberättelserna.

8. Granen intager ett jemförelsevis underordnadt rum i distriktets skogar
(15—20 %) samt är i allmänhet trögväxande, till och med marig, således mindre
känslig för glesställning, hvadan grantorka genom oriktig afverkning är närmast
okänd. Öfriga skador å hemmansskogarne, förorsakade af missförhållanden i afverkning,
hafva ej varit af den omfattning, att de väckt särskild uppmärksamhet.

9. Af det förut sagda följer, att de olägenheter, som i punkten antydas,
äro af ringa betydelse och ega föga tillämpning för distriktets skogs- och afverkningsförhållanden.

10. Å hemman med inskränkt skogsdisposition utöfvar afverkningsrättens
öfverlåtande från egaren på bolag eller annan — vare sig detta sker med eller
utan dimensionsbestämmelse — intet inflytande på återväxtförhållandena eller
skogsskötsel i sin helhet, då virkesuttaget bestämmes och kontrolleras af skogsstatstj
eu steman; möjligen att afverkningen kan ske något slarfvigare med ifällning
och ovarsamhet med ungskogen vid hyggesplatser och för vägar.

A skatteskogarna i kustlandet verkar deremot helt säkert öfverlåtelsen
skadligt, ty då kontrakten i allmänhet omfatta all skog ned till minsta tillåtna
dimension, är det gifvet, att vid kontraktstidens utgång allt fullmåligt virke
uttagits utan tanke på nödiga fröträds qvarlemnande eller exponerade trakters
behof af skydd för häftigare glesställning.

11. Föreskrifterna i gällande stängselförordning ega här högst obetydlig
om ens någon tillämpning hvad skogs- och utmarken vidkommer, ty stängsel
förekommer endast kring inegorna; och äro således olägenheterna af denna förordning
för närvarande af ingen betydelse.

12. Att flottningsstadgans föreskrifter i mer än ett afseende ej ega tilllämplighet
för härvarande förhållanden är fullt konstateradt, men då det är lika
kändt hvilka hinder, som uppresas för,hvarje den minsta ändring härutinnan,
torde föga vinnas genom förnyade framställningar. Kunde åt virkessäljande
hemmansegare inrymmas rätt att vid flottningsföreningsstämma fora talan för

Öfver jägmästaren i Norrbottens distrikt. 7

sitt stockantal eller för viss del deraf, skulle åtskilliga af de oegentligheter och
öfvergrepp försvinna, som nu vidlåda systemet, särskildt då det handhafves af
1 eller 2 flottningsidkande efter leden. Omöjligt synes mig ej, att aftal vid virkesförsäljningen
kunde träffas om denna rättighets bibehållande åt ursprunglige
virkesegaren, änskönt virket förses med annans märke.

Hinder för tillgodogörande af mindre värdefullt virke, som i och för skogsföryngringen
eller eljes måste borttagas, läggas ej af flottningsfbrfattningarna.
Timmerenheten kan ju väljas så låg att amorterings- och flottningskostnaden ej
afsevärdt kommer att belasta sådant gallringsvirke.

13. Ehuru det ej torde kunna förnekas, att åtskillig ungskog, synnerligast
närmast kusten, blifvit bevarad för uthuggning genom här gällande dimensionslag,
kan dock denna författning på intet vis anses främjat skogsskötseln,
då afverkningen ej bestämmes af naturliga hänsyn till hvarje trakts eller hvarje
bestånds behof. Och särskildt skogsföryngringen, beröfvad de hjelpmedel, som
ensamt förmå bättra och framkalla återväxt, rensnings-, berednings- och ljushuggningar,
har bragts i ett ogynsammare läge genom de svårigheter och omkostnader,
som numera äro förbundna med åtgärder i sådan riktning, hvarjemte
gifven förlust uppstått derigenom, att undermåliga, skadade och undertryckta
träd ej fritt fått tillgodogöras och till högsta pris försäljas för export.

Att vid dimensionslagar särskilda bestämmelser tillämpas för tall och
gran med deras olika heståndsegenskaper, synes mig fullt befogadt och nyttigt,
dock måste under sådant förhållande mera fixerade bestämmelser rörande kontrollen
af lagen gifvas, än hvad här gällande dimensionslag innehåller, på det ej
ytterligare svårigheter må vid tillämpningen uppstå.

14. Af hvad förut under 1 och 2 anförts framgår, att de i denna punkt
omnämnda skogars betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter är
eller varit temligen begränsad. Hittills har det nämligen endast varit den lösa
befolkningen, särskildt i närheten af större rörelsecentra, som varit hänvisad till
kronans skogar för erhållande af husbehofsvirke eller ännu mer för arbetsförtjenster.
Grenom den utveckling, jernbaneanläggningar och grufdrift de senare
åren vunnit inom distriktet, hafva dock ändrade förhållanden inträdt, visande
hän mot helt andra kraf på kronans skogar (kronoparker, öfverlopps- och kronomarker)
för framtida ortbehofvet än tillförene.

Besparingsskogarnas hufvudsakliga uppgift är att genom fördelaktiga försäljningar
tillföra hemmansegarne en fond, hvaraf räntan till stor båtnad för
jordbruksnäringen användes för en mängd kommunala behof och onera.

Städernas skogar äro af ingen betydelse, förtjent omnämnande.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

15. Allmänningsskogarna, uppkomna genom afsättande af 1/i af hemmansskogsanslaget
i samfällighet inom samtliga lappmarkssocknar samt Pajala, stå
under skogsstatens vård och förvaltning samt skötas af vederbörande revirförvaltare
efter hufvudsakligen samma grunder som kronoparkerna och enligt
ordnadt timmerblädningssystem.

Fördelarna af gemensamhetsskogar äfven för kustlandets socknar vore nog
obestridliga; dock synas skogsförhållandena å hemmansområdena ännu vara sådana,
att svårigheterna härför ännu ej kunna brytas och kostnaderna fördragas.

16. Sådana marker förekomma nog inom hemmansskogarna, särskildt uppe
i de fjellen angränsande skogstrakterna, och ej så sparsamt, som man af revirberättelserna
vore frestad antaga; dock torde deras utsträckning för hvarje fall
i allmänhet vara ganska begränsad och ej ingifva några farhågor för utvidgning.
Arealen kan ej ens gissningsvis uppgifvas.

17. Landstingets åtgöranden för skogshushållningens främjande inskränka
sig till ett par mindre anslag för skogskulturer i fjellbandet samt föranstaltande
af en obetydlig teoretisk kurs i skogshushållning vid Å minne landtbruhsskola.

Enligt mitt förmenande kan intet härvidlag vinnas inom ett skogsdistrikt,
med mindre det uppväxande slägtet redan i skolorna bibringas icke blott teoretisk
utan, hvad bättre är, praktisk kännedom om skogshushållningens första
grunder och afverkningens, särskildt husbehofsvirkets uttagande på ett förståndigt
sätt. Detta skulle säkerligen komma vida större nytta åstad än skrifter i
ämnet, som vanligen få ligga olästa i socken- eller skolbiblioteken; och borde
genomförandet häraf ej möta större svårigheter och kostnader, enär extra jägmästare
och från skogsskola utexaminerade kronojägare till en början, och intill
dess folkskolelärarne sj elfva vunnit behörig insigt och vana i hithörande frågor
och arbeten, kunde leda dessa kurser under 2 å 3 veckor på våren.

18. Sådan åtgärd har ej af enskild skogsegare försökts.

19. De enda trakter, som böra skötas och vårdas som skyddsskogar, äro
de närmast fjellen belägna; dessa skogsbälten stå under utsyningslagen och äro
således i stort sedt skyddade för oriktig behandling, och har hittills någon utverkning
från dessa ej förekommit.

20. Sådana kalamiteter, som påfordra expropriation för skogsmarksförvärf,
hafva hittills ej härstädes uppstått.

Arvidsjaur den 3 april 1897.

Nils Sjöberg.

Jägmästaren i Pajala revir.

1. Skogstägt råder icke inom reviret. Kring de ofvan barrskogsgränsen
belägna byarne och nybyggena finnes ännu tillräckligt med björk till bränsle,
ehuru stora kalmarker redan nu visa sig uppstå kring de större byarne genom
planlös och oförståndig afverkning af björken och i följd af dess, såsom det synes,
oförmåga att fortplanta sig genom frö deruppe.

2. Hemman, som sakna eller hafva för husbehof otillräcklig skogstillgång,
förekomma icke.

3. Så godt som alla skogar till hemman med fri dispositionsrätt till skogen
äro försålda med flerårig, vanligast 20-årig, afverkningsrätt, och är minimidimensionen
i afverkningsaftalen vanligen 9 dec.-tum vid brösthöjd eller fem fot
från roten. Hå jordegaren sålunda för lång tid afsagt sig all dispositionsrätt
till den växande skogen, är naturligt, att öfverafverkning på dessa skogar eger
rum. Vanligen uttages vid afverkningstidens början den gröfsta och mest skadade
skogen, hvarpå återstoden får stå till de sista afverkningsåren, då allt, som
är dugligt och kontraktet möjligen medgifver, bortsköflas utan tanke på qvarlemnande
åt nödiga fröträd eller att möjligen kalmarker uppkomma och skogsmarken
genom för stark glesställning försämras.

4. Af föregående punkt framgår, att så sker i stor skala och att öfverskottet
disponeras till export åt timmer och häraf sågadt virke. Till inhemsk
industri förbrukas i ringa mängd rötter och stubbar till tjärbränning.

5. Under de senare åren har dimensionen på köptimmer nedgått från 10
till 9 dec.-tum vid brösthöjd. Ungskog afverkas ej till afsalu, och aftager äfven
år för år afverkningen af sådan skog för husbehofvet.

6. Af punkt 3 framgår, att någon tanke på markens reproduktionsförmåga
ej ingår i det sätt, hvarpå afverkningarne bedrifvas.

7. Såsom ofvan anförts, kan ej skogens föryngring vara nöjaktig. Återväxten
lemnas helt till naturens åtgörande. Ingen skogsodling bedrifves.

8. I punkten omförmälda skador förekomma ej i nämnvärd omfattning.

9. Några i punkten omnämnda skador hafva icke förekommit inom reviret.

Skogakomitén, III. 2

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

10. Såsom under punkt 3 anförts utöfvar skogarnes kontraktsenliga upplåtande
för afverkning på viss tid ett menligt inflytande på skogshushållningen
och synnerligen på återväxten.

11. Har ej tillämpning på orten.

12. Torde ej utöfva inflytande i annat hänseende än att, om specialförordningen
om flottning i fasta flottar i gränselfven upphäfdes, priset på skogseffekter
i afsevärd mån skulle stiga.

13. Häruppe torde dimensionslagen ej haft något särdeles ingripande inflytande,
emedan flottningskostnaderna härifrån lägga hinder i vägen för afverkning
af små dimensioner. Att i ett eller annat hänseende göra ändringar i nu
gällande dimensionslag torde knappast vara lämpligt.

14. Bidraget från de allmänna skogarne till fyllande af ortens behof af
skogsprodukter utgöres endast af en helt obetydlig mängd torrved till bränsle.

15. Häradsallmänningarne stå under skogsstatens vård och förvaltning.
Enär jordegarena inom kommunen afstått x/4 af sitt skogsanslag till häradsallmänningarnes
bildande, torde denna orts behof i detta hänseende vara tillgodosedt.

16. Större kala utmarker förekomma icke.

17. Hvarken hushållningssällskap eller landsting, hafva vidtagit några
åtgärder för skogshushållningens främjande inom reviret. Inga åtgärder hafva
vidtagits för att bibringa allmänheten kunskap i skogshushållning.

18. Ingen afdikning af sumpmarker för skogsbörd företages af privata
personer.

19. Inga andra skyddsskogar förekomma än de staten tillhöriga, som ligga
ofvan den faststälda afverkningsgränsen, och består den skötsel, som hittills
egnats dessa skogar, deri, att ingen afverkning af växande skog der förekommer.

20. Då staten är den ojemförligt störste skogsegaren häruppe, har denna
fråga ingen tillämpning för detta revir.

Pajala den 20 mars 1897.

Arve Montell.

Jägmästaren i Torneå revir.

1. I allmänhet kan traktens eget behof af skogsprodukter tillgodoses utan
några långa transporter, om ock de sydligast belägna socknarna äro sämre lottade
i detta hänseende.

2. Hemman, som helt och hållet sakna skogstillgångar, finnas endast undantagsvis,
och uti särskildt Korpilombolo och Neder Torneå socknar hafva omkring
6 % af desamma otillräckliga tillgångar. Nödigt byggnadsvirke och bränsle
till husbehof finnas sålunda å de flesta hemmanskogar, å en del äfven virke till afsalu.

3. Öfverafverkning synes mig ega rum. Som afverkningsrätten i de flesta
fall försäljes till bolag och sågverksegare på i allmänhet 20 års tid, och dessa
samvetsgrannt afverka skogen ner till minsta möjliga dimension enligt Norrbottenslagen,
så anser jag, att dessa planlösa blädningar måste hafva till följd en
för stark utglesning af skogen, i synnerhet på de mer högländta, glesa skogs- *
trakterna. Faran af för stark utglesning ökas, då stora brandfält gränsa
intill, hvarifrån stormarna sedan så mycket lättare kunna göra sin efterafverkning,
direkt eller indirekt. I och med att den äldre skogen år för år för kårdt
anlitas, torde öfver af verkningens sorgliga följder allt tydligare framträda, och
de stigande virkespriserna, med den ökade konkurrensen, endast påskynda de
enskilda skogarnas öfverafverkning, hvad timmerdugligt virke beträffar.

4. Åberopas hvad här ofvan anförts, att skogarna för hårdt anlitas genom
att bolagen och sågverksegaren i de flesta fall handhafva afverkningarna å de
enskildes skogar; och tillgodogöres dervid endast sådant virke, som till export är
lönande, d. v. s. timmer och sparrar. Någon inhemsk industri förekommer ej
här, såsom kolning, till pappermassa eller dylikt, af brist på kommunikationer.
Endast tjärbränning eger rum.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva redan nedgått till minsta möjliga enligt
gällande dimensionslag, och på det att skogen måtte få tillväxa så mycket
som möjligt under den kontrakterade afverkningstiden, så afverkas ej dylik skog
af de minsta dimensionerna förr än under sista afverkningsåren enligt kontraktet.
Verklig ungskog afverkas endast till bränsle och stängselvirke, och detta
endast då brist är på annan äldre frisk skog eller torrskog. Afverkning af ungskog
i nämnvärd grad förekommer sålunda ej.

6. 7. Åberopande hvad härofvan anförts om att öfverafverkning sker och
att skogsköpare gifvetvis ej hafva annat intresse än att under den kontrakte -

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

rade afverkningstiden få största inkomsten från skogen utan tanke på en ändamålsenlig
skogsskötsel ock skogarnas framtida bestånd, så synes mig markens
reproduktionsförmåga å de enskilda skogarna ringa tillgodosedd för framtiden.
Genom för stark blädning försämras den qvarvarande skogen och likaså markens
bördighet, och skogens tillväxt förminskas. Dugliga fröträd besparas ej, åtminstone
ej med särskild tanke på återväxten. Återväxten å dessa skogar lemnas
åt naturens eget åtgörande, och ingenting göres här vare sig för att underhjelpa
den naturliga besåningen eller för att genom skogsodling åtstadkomma ny återväxt,
der sådant vore af behofvet.

8. Några''större skador å skogarna såsom grantorka, stormfällning m. m.,
förorsakade genom oriktig utverkning, hafva mig veterligt ej under senare år
förekommit.

9. Skador för skogsegare, förorsakade genom för stark utverkning å
angränsande skogar, hafva veterligen ej inträffat.

10. Skogarnas upplåtande till sågverksbolag och andra virkesspekulanter
för utverkning på längre tider, oftast på 20 år, synes mig vara till afgjord skada
i många afseenden, synnerligast för egaren, som under en lång tidsperiod afhänder
sig all rätt till utverkning af hvad slag det vara må från sin hufvudsakligaste
och värderikaste skogsmark och ofta nog mot inteckning i egendomen
som säkerhet. Hemmansegaren får visserligen en kontant summa, hvilken emellertid
säkerligen i de flesta fall ej motsvarar den försålda skogens värde. Och
att detta på en gång erhållna kapital oftast här ej användes till egendomens
förkofran, utan snart försvinner, är väl lika ofta händelsen. Återstår sedan
hemmansegarens lilla förtjenst på skogskörslor, på sin egen skog, åt virkesegaren.
På skogarna utöfva dessa upplåtelser ett skadligt inflytande genom den
planlösa blädning, som derigenom eger rum, och dess följder hafva förut anförts
under n:r 6 och 7. Dessa afverkade marker lemnas sedan åt sitt öde utan hyggesrensningar
eller andra åtgärder för ny återväxt, och i lyckligaste fall uppkommer
ett glest skogsbestånd, som innehåller en i förhållande till arealen alltför
ringa procent till timmerdugligt virke. Skogsmarkens produktionsförmåga har
för en längre framtid nedsatts.

11. Nu gällande stängselförordning medför ringa olägenheter för skogarnas
skötsel i dessa orter.

12. Ändringar i nu gällande flottningsföreskrifter synas ej vara af behofvet,
hvad ortens skogshushållning beträffar.

Jägmästaren i Torneå revir.

13. Om ock nu gällande dimensionslag för Norrbotten ej kunnat hindra
öfverafverkning å skogarna, så har dock genom densamma skogssköfling förhindrats.
Hvad beträffar att särskilda bestämmelser vid dimensionslagen skulle
tillämpas för tall och särskilda för gran, så synes mig fördelaktigt om minimidimensionen
för tall något höjdes. Då frågan framstälts om verkningarna för
skogarnas skötsel af gällande dimensionslag för Norrbottens län, så synes mig
dermed den frågan ligga nära, huruvida bestämmelserna i dimensionslagen om
rättighet att i beslag taga undermåligt virke, afsedt att sågas för utskeppning,
äro tillfyllestgörande. Mig synes att gällande dimensionslag skulle medföra större
nytta, för den händelse densamma skärptes sålunda, att undermåligt virke, hvarhelst
det anträffades, med eller utan sågverksbolags eller enskild persons märke,
vore beslag underkastadt. Då såsom nu beslag ej får göras å dylikt virke förr
än detsamma kommit inom såginrättnings område, synes mig hardt när omöjligt,
åtminstone utan allt för stora kostnader, hindra öfverträdelser i detta fall, om
ock lagbrotten ske i mindre skala. Hemmansegare eller andra, som till byggnadsvirke
ämna afverka eller flotta undermåligt virke, borde åläggas att anmäla
sådant i god tid för vederbörande jägmästare.

14. Af under n:r 14 omnämnda skogar finnas inom Torneå revirs tjenstgöringsområde,
med undantag af Haparanda donationsskog, som medgifver den
jemförelsevis ringa biverkningen af 100 famnar årligen, endast kronoparker.
Deras betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter har endast obetydligt
tagits i anspråk, såsom för bränsle, tjärved och skadad skog till byggnadsvirke;
frånsedt deras visserligen stora betydelse att årligen kunna bereda
arbetsförtjenst åt en fattig befolkning. Och att denna kronoparkernas betydelse
i alla afseenden för framtiden blir större, i och med att de enskildes skogar
öfverafverkas, behöfver ej omnämnas.

i ■ xl . ;; i;>! : ■ '' •. r

15. Haparanda donationsskog är sedan 10 år under skogvaktares tillsyn.

Att äfven här bildande af gemensamhetsskogar vore för orten synnerligen

önskvärdt, derom är säkerligen endast en tanke, men att nu, sedan afvittring
och laga skiftesförrättningarna här äro afslutade, 1 kunna bilda sådana, torde
nog möta svårigheter, med mindre att inköp af sammanhöriga utmarksskiften
från enskildes hemman kunde af härad eller socknar verkställas.

16. Några af ålder helt och hållet kala utmarker finnas egentligen ej
härstädes, hvarför några större direkta skogsodlingar ej äro af behofvet.
Gamla brandfält finnas nog härstädes af betydlig utsträckning, men dessa äro
ganska allmänt beväxta med löf- och barrskog, ehuru löfskogen är den öfver''
vägande.

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

17. Åtgöranden från hushållningssällskapet och landstinget i länet för
skogshushållningens befrämjande i denna finsktalande landsände med sin saknad
af kommunikationer hafva helt naturligt ej företagits. Detta torde, som så
mycket annat, få höra till önskemål för framtiden.

18. Några afdikningar af sumpmarker för skogsbörd företagas ej af privata
personer.

. r J.I (ii jf; \r •; jj * ''-.j; i '' •'' r Yrs .*? * .''tf ■■ ’ .:-j . f

19. Skogar, som böra skötas som skyddsskogar, torde möjligen finnas, men
i hvilken omfattning och hvilka åtgöranden, som härutinnan böra vidtagas för
desamma, torde väl äfven få blifva en framtidsfråga.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten härstädes torde
väl i allmänhet ej vara af behofvet påkallad.

''X*- " ^‘• *'' * K »Tf! * ’■

Haparanda den 1 mars 1897.

C. Öjermark.

--v-} xuvt mvu.i f.ho . >t ■ t!. • . r; v ,''|

no!» ''i-. •''/i>hv!i s’ ! - :at‘ .i/i ,i

-i-’ . ui. ■ vt ''"v.v*! -V { ;.«■ < r ...|

•v!i ''.-vinn» "vd •; •1 Inb-ro-■ ''*% > v.,-j‘ .:«; ;u;iM •\ .....

•> -v.f ''(it y, .• .f '' • rf- , ;.r v , -V ± ‘

Jägmästaren i Tärendö revir.

vlVt ;• : : ,[ .in 1 1 - Vv ,j '' * ; ,i . H;

1. För närvarande lemna skogarna tillräckligt till eget behof; men kommer
den projekterade jernvägen Gellivare, Kierunavaara och norska gränsen att
byggas, måste nödigt virke dertill anskaffas på långa afstånd.

Vi-- • v '' i.1; -:; V V-T /b;.

2. Alla hemman hafva tillräcklig husbehofsskog.

3. Öfverafverkning förekommer ej ens å de få hemmansdelar inom Tärendö
kapell, der fri dispositionsrätt å skogen innehafves.

'' v.vv ''mailo; .l.i !_•; n,.. V il in;. . ’<i a -

4. Från alla hemmansskogar, utom ett fåtal närmast fjellen, försäljes timmer
till sågverk; ingen annan virkesförsäljning förekommer.

J \> / I >ibl(! '' :i '' . '' r \ ''il ;; i ’ ; j'' - v_ • 41 * , •; ■ .: j. f?ii •; • • r-r s •)] J» *.: j

5. Sågtimmerdimensionerna hafva visserligen nedgått, men den höga flottningskostnaden
medger icke nedforslande af smärre virke än dimensionslagen
medger.

Jägmästaren i Tärendö revir.

6. Nuvarande skogsskötsel bibehåller markens reproduktionsförmåga, och
der den blifvit försämrad, såsom på en del bergshöjder, har eld härtill varit vållande.

7. I allmänhet 2 eller 3 mil nedanför skogsgränsen är skogens föryngring
nöjaktig. Ingen skogsodling företages.

8. Afverkning har ej åstadkommit någon afsevärd grantork a, stormfällning
eller annan skada å skogen.

9. Någon skada genom grannars afverkningssätt har ej förmärkts.

10. Minimidimensionen å kontraktsenlig upplåtelse af afverkningsrätt ut gör

10 decimaltum vid 5 fots höjd från marken, och är sådan afverkning ej menlig
för återväxten. fr.. . :

11. Betning är här tillåten, och gör den ej synnerlig stor skada på ungskogen,
i synnerhet som getter till helt ringa antal förekomma.

u : ;:f. -t''.r <■.{. ;;.fid . >1;: ,, rjr1 ,-J b "

12. Någon afsevärd skada genom fördämningar har ej förmärkts.

13. Endast inom Tärendö kapell är dimensionslag gällande, och är derstädes
återväxten fullt tillfredsställande såväl inom tall- som granbestånd.

14. Endast högst litet torrved och tjärvirke köpes från kronoparker och
sockenallmänningar, enär tillräckligt sådant förefinnes å enskildes skogar.

15. Inom hela reviret finnas sockenallmänningar i stor utsträckning,
hvilka stå under skogsstatens uppsigt och kontroll, medan finanserna skötas af
styrelser, som stå under länsstyrelsens kontroll. ..

16. Inom de flesta hemmansområden förekomma bergshöjder, som genom
eld blifvit kala eller glest beväxta med björk, och endast lämpliga för
skogsbörd. 17 18

17. Enär de enskildes skogar till större delen stå under skogsstatens
uppsigt och kontroll, anses ej vidare åtgärder behöfva vidtagas till deras skyddande,
ej heller hafva hushållningssällskap eller landsting bidragit med understöd
till främjande af skogshushållningen.

Sfi i. -;ff : ''• ’ • j *; •-1 f » * r .7 j i »v .k (, ■:-4

18. Afdikning af sumpmarker för skogsbörd har ej företagits af privata
skogsegare.

Skogstjensternännenä svar på komiténs frågor.

19. Skogstrakterna närmast fjellen böra skötas såsom skyddsskogar;
utsyning af skog till afsalu eger ej å dem rum.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för statens räkning anses
för närvarande ej behöflig.

u i Grellivare den 19 mars 1897. ... y • ■1

Aug. Burman.

!/> H ö i * ■ Sl: U/f''!''. it eTI: n;! {•■■: •;: ; <■■••• T

■''.! ,‘U"‘ ''il. i it >!''i 1 .''''7..; r:: i ■.<, >■< irl- •''< ''i(''

• # • , * ... , . i .‘i .,i • •* i ;.

Jägmästaren i Kalix revir.

1. På grund af stark utverkning i och för försäljning till sågverksegare
kan man med få undantag säga, att skogsbrist förekommer å de enskildes skogar,
der dispositionsrätten är fri. Skog för kusbehofvet kan väl för de flesta hemman
förekomma, men många finnas, som måste inköpa sitt behof af hustimmer och ved.

2. Till försäljning finnas numera ej å dessa skogar några egentliga skogstillgångar,
och hvad husbehofsvirke angår, kan anses att cirka V3 4 5 6 * af de enskilda
skogarne hafva detta otillräckligt.

3. öfverafverkning förekommer derigenom, att merendels all skog till
lägsta möjliga dimension afverkas på en gång vid försäljning; men sköfling
kan man, särskildt på grund af den gällande undermålslagstiftningen, säga
ej förekommer.

Enahanda förhållande har äfven gjort sig gällande under det senare
decenniet.

C ni '' ''• lävfi [

4. Utöfver husbehofvet afverkas till export bjelkar, timmer och sparrar,
och försäljas dessa antingen till visst pris per träd, eller säljes hela skogen eller
en del deraf. Dessutom kan äfven förekomma, att egaren sjelf afverkar och
framforslar sin skog till vattendraget, der den för säljes.

Till inhemsk industri, såsom till kolning, pappersmassa m. m., afverkas ej
något inom reviret.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva på senare åren nedgått sa, att träd till

23 cm. vid brösthöjd numera försågas såsom timmer. Någon egentlig utverkning

af ung skog förekommer ej.

Jägmästaren i Kalix revir.

6. Genom den omnämnda öfverafverkningen glesställas skogsbestånden,
så att markens reproduktionsförmåga genom torka och vind nedsättes.

7. Skogens föryngring får betraktas såsom under medelmåttan. Intet
göres för återväxten, utan öfverlemnas densamma till naturens eget åtgörande.
Ingen skogsodling förekommer å de enskildes skogar.

8. Som skogsbestånden i allmänhet utgöras af blandad tall- och granskog
eller rena tallbestånd, förekommer sällan torka eller särskild stormfällning eller
annan mera betydande skada å skogen.

9. Några särskilda skador på grund af stark afverkning hafva ej förmärkts
å den nästgränsande skogen.

10. Någon upplåtelse till afverkning utan viss bestämd dimension förekommer
ej; hvad tiden för afverkningskontrakten vidkommer, upprättas dessa
från 1—20 år, och får man anse, att den längre afverkningstiden bör mera
skydda återväxten än den kortare. Nu mera förekomma endast kortare afverkningstider
för kontrakten.

11. Stängselförordningen eger ej härstädes någon tillämpning.

12. Några särskilda förändringar af gällande flottningsföreskrifter synas
ej erforderliga.

13. Den härstädes gällande dimensionslagen, nämligen kongl. förordningen
den 19 mars 1888 angående öfverdrifven afverkning af ungskog har, om ej så
mycket för skogens skötsel som för dess föryngring, visat sig särdeles lämplig.

Någon särskild dimensionslag för de skilda trädslagen anses ej erforderlig.

14. Kronoparkerna äro af allra största betydelse för fyllande af ortens
behof af skogsprodukter, så väl för export som för nödigt husbehofsvirke, samt
får jag särskildt påpeka, att från dessa erhålles torrved till bränsle, som i motsatt
fall måste afverkas af frisk växande skog å de enskildes marker.

Å den inom reviret befintliga allmänningen utstämplas och försäljes endast
sågtimmer till export; tillräckligt med husbehofsvirke finnes å de enskildes marker
i allmänningens närhet. 15

15. Endast en allmänningsskog finnes inom reviret och utgöres af en
mindre del af Gellivare socken, och står densamma enligt kongl. brefvet den 24
maj 1895 under skogsstatens vård och förvaltning.

Skogskomitén, III.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

I följd af öfverafverkningen å de enskildes skogar vore önskligt, att gemensamhetsskogar
bildades, men jag anser detta, på grund af redan öfvergången
afvittring, hvarvid samtliga derefter befintliga kronomarker sedermera förklarats
som kronoparker, vara omöjligt.

Det enda sättet vore, att kommunerna inköpte de mera öfverafverkade
enskilda skogarne, för att dessa på detta sätt skulle erhålla bättre vård och
skötsel och i framtiden lemna behållning.

16. Kalmarker, lämpliga för skogsbörd, förekomma i följd af skogseld,
afverkning, stormskada m. m. i stor utsträckning, men att uppgifva dessa till
ens en approximativ areal är omöjligt.

17. Ingå åtgärder från hushållningssällskap eller landsting hafva vidtagits
för en förbättrad skogshushållning.

Lämpligaste åtgärden för att bibringa allmänheten kunskap i skogshushållning
vore, att densamma finge genom vederbörande jägeritjenstemän och betjente
de råd, som erfordras för skogsodling, afverkning m. m., men betviflar jag,
att allmänheten härstädes frivilligt skulle göra någon skogsodling eller annat
förbättringsarbete, utan att dessa arbeten skulle åläggas dem på laglig väg.

18. Inga åtgärder hafva af de privata skogsegarne företagits för afdikning
af sumpmarker i och för skogsbörd.

19. Några skogar, som böra skötas såsom skyddsskogar, förekomma ej.

20. Någon expropriationsrätt för statens behof anses ej önskvärd, då
arealen af statens skogar utgör nära hälften af revirets areal eller närmare be -

stämdt består af:

Kronoparker. ... v............... 224,131,76 har

Kronoholmar.....• . . ........... 391,89 »

Privilegieskogar, som enligt kongl. bref i närmaste

framtiden komma att öfverlemnas till kronan . . 16,621,24 »

Summa kronan tillhörig mark 241,144,89 har
Byar, hemman, allmänning m. m.. . . . . . . , . . 332,768,66 s>
Hela revirets areal uppgår alltså till 573,913,46 »

Kronoegendomarnes areal utgör 24,n Ql-mil och de enskildes skogar 33,27
□ -mil eller med andra ord hela reviret 57,39 □-mil.

Neder-Kalix den 10 febr. 1897.

Axel Brodin.

Jägmästaren i Gellivare revir.

1. Skogsbrist förekommer ej, och traktens behof af skogsprodukter tillgodoses
väl från befintliga skogar.

2. Några enskildes skogar, som sakna skogstiligång åtminstone till husbehof,
finnas ej.

3. Då de enskilda skogarne samtliga stå under skogsstatens kontroll, bör
någon öfverafverkning ej förekomma.

4. Å samtliga enskildes skogar sker afverkning utöfver husbehofvet efter
föregående utstämpling, och säljes virket såsom sågtimmer till sågverksbolagen.

5. Sågtimmerdimensionerna äro under de senaste fem åren desamma. Den
friska skogen afverkas till 31, samt den skadade till 27 cm. 1,5 meter från roten.

6. Då all afverkning sker genom blädning, torde markens reproduktionsförmåga
i allmänhet anses vara bevarad. 7 8 9 10 11 12

7. Skogens föryngring är öfverlemnad till naturens eget åtgörande, och
synes återväxtens godhet vara mycket vexlande.

8. Nej.

9. Frågan har ej tillämpning på inom reviret befintliga enskilda skogar.

10. Lika med föregående.

11. D:o d:o.

12. I afseende på nu gällande flottningsföreskrifter torde hvad Kalix’
elfdal beträffar en revision af flottningsreglementet böra ega rum.

Förhållandet är sådant, att ett aktiebolag erhållit rätt att, till betäckande
af utaf bolaget förskotterade elfrensningskostnader, uppbära en viss afgift per stock
i amortering. Fn sådan afgift affordras fortfarande efter elfdalen uppträdande
konkurrenter, ehuru det ej lider tvifvel, att rensningskostnaderna redan borde
vara amorterade, såvida bolaget beräknat samma afgift för sitt eget under årens
lopp i dessa vattendrag framflottade virke.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

13. Några dimensionslagar förekomma ej.

14. Afverkningen från inom reviret befintliga kronoparker samt Gellivare
socken tillhöriga besparingsskogar säljas i regel till sågverksbolagen, hvarjemte
från kronomarker äfven virkesförsäljning sker dels till Gellivare-banan dels till
aktiebolaget Grellivare Malmfält.

15. Gellivare sockens besparingsskogar skötas af skogsstaten, och torde
de redan befintliga vara fullt tillräckliga.

16. Några afsevärda gamla kalmarker finnas ej.

17. Från landstingets sida har veterligen ej något blifvit gjordt för skogshushållningens
främjande; deremot har genom hushållningssällskapets åtgörande
åtskilliga skogskulturförsök blifvit gjorda upp emot skogsgränsen.

18. Nej.

19. Endast några få enskilda skogar, hvilka genom sitt höga och exponerade
läge borde skötas som skyddsskogar, finnas inom reviret t. ex. Ladniwara,
Allawara och Abborrträsk. A de tvenne förstnämnda har någon utverkning
under de fem senaste åren ej förekommit öfver husbehofvet, å den sistnämnda
har genom försigtig blädning endast mindre partier uttagits.

20. Ifrågasatt expropriationsrätt till skog för staten torde, så länge de

enskilda skogarne stå under skogsstatens kontroll, ej vara af behofvetpåkallad.

•

Gellivare den 17 mars 1897.

Karl Lundström.

Jägmästaren i Råneå revir.

1. Skogstillgången är i allmänhet fullt nöjaktig för tillgodoseende åt
traktens eget behof af skogsprodukter.

2. Dylika hemman finnas ej för närvarande.

■ •'' '' " '' ‘"r ■■ ~ .. . - .. .‘•''CjjT'' ■; : -.t.;;/

3. Nej.

Jägmästaren i Råneå revir.

4. Befintligt virke utöfver husbehofvet afverkas dels såsom. timmer för
export dels såsom ved till försäljning inom orten.

5. Sågtimmerdimensionerna kafva i synnerhet under senaste året nedgått
till följd af nuvarande särdeles gynnsamma träkonjunkturer särskildt beträffande
mindre virkessortiment, och försågas timmer ända ned till 6 eng. tum på 12 ä
15 fot. Verklig ungskog afverkas endast till nödigt stängselvirke.

6. Skogsmarkens reproduktionsförmåga är i allmänhet god och lider ej
något men af skogsskötseln.

7 Skogskulturer å enskilda hemman förekomma ej, utan uppkommer återväxt
fullt nöjaktigt genom sjelfsådd.

8. Nej.

9. Har ej förekommit.

10. Som afverkning af verklig ungskog aldrig förekommer vid kontraktsenliga
afverkningsupplåtelser på viss tid, hafva dylika upplåtelser ingen menlig
inverkan på återväxten.

11. Inga.

12. Något menligt inflytande af gällande flottningsföreskrifter har skogshushållningen
ej lidit.

13. Den här gällande dimensionslagen, s. k. norrbottenslagen, har med
afseende på skogarnas skötsel och föryngring verkat mycket gagnande. Att vid
dimensionslagar särkilda bestämmelser skulle tillämpas för de skilda trädslagen
anses ej nödigt.

14. Virke från kronoparkerna har erfordrats hufvudsakligen vid bro byggnader,

då dertill behöflig! gröfre virke från annat håll ej kunnat anskaffas.
Äfvenså har ortens behof af virke för tjärbränning till största del blifvit tillgodosedt
från kronoparkerna. • 15

15. Af allmänningsskogar förekommer inom reviret endast en del af Gellivare
sockens besparingsskog, och står denna under skogsstatens vård och förvaltning.
Att inom Eåneå socken bilda en dylik gemensamhetsskog kunde visser -

Skogstjemtemännens svar på komiténs frågor.

ligen vara önskvärd!, men som detta endast skulle kunna ske genom inköp, anses
en sådan åtgärd åtminstone för närvarande af ekonomiska skäl outförbar.

16. Nej.

17. Några åtgärder för skogshushållningens främjande hafva ej af hushållningssällskap
eller landsting vidtagits. Angående åtgärders vidtagande
för att bibringa allmänheten såväl teoretisk som praktisk kunskap i skogshushållning
vore önskligt, att vid den inom länet af stat, hushållningssällskap och
landsting underhållna Aminne landtbruksskola undervisning i dessa, derstädes,
åtminstone enligt hvad framgår af redogörelse från nämnda skola för året
Vii 1894—24/io 1895, ej förekommande ämnen meddelades.

18. Nej.

19. Nej.

20. Nej.

Råneå i jägmästareexpeditionen den 19 mars 1897.

N. U. Öquist.

Jägmästaren i Luleå revir.

1. Någon egentlig brist på skog råder ej ännu inom Luleå revir; men fortsättes
öfverafverkning i sådan skala, som under de senare åren varit fallet, så
torde skogsbrist otvifvelaktigt blifva följden inom åtminstone öfver- och NederLuleå
socknar. — Ortens behof af virke kan ännu fyllas från ej alltför aflägsna
skogstrakter.

2. Samtliga hemman inom reviret hafva ännu tillräcklig skogstillgång
för husbehof.

3. • Särskild! å hemman intill och i närheten af jernvägen har under sista
decenniet pågått och pågår hejdlös öfverafverkning af växande ungskog, som
användes dels till byggnadsvirke, såsom i Luleå, Boden och G-ellivare, samt dels
till bränsle. Den allt större efterfrågan på hustimmer och ved samt de till följd
häraf stegrade virkesprisen äro närmaste orsakerna till denna öfverafverkning.

Jägmästaren i Luleå revir.

4. Se svaret å n:o 3.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva nedgått till 5 engelska tums topp vid
16 fots längd. Hjelpgallring förekommer ej. För öfrigt se under n:o 3.

6. Genom öfverafverkning af tallskog blifver granen ofta det förherskande
trädslaget, hvilket å flera trakter visat sig menligt inverka på skogsmarken,
som härigenom så småningom försumpas, till följd hvaraf växtligheten i hög
grad försämras och stundom nästan upphör.

7. Återväxten är i allmänhet god inom hela reviret, ehuru inga åtgärder
vidtagas för densamma. Skogsodling förekommer endast å kronans marker, der
resultatet af densamma visar sig temligen godt.

8. Grantorka förekommer flerstädes i följd af för stark utgallring inom
bestånden äfvensom genom barktägt till tjärdalar, intetdera dock i egentligt
afsevärd grad.

9. Då kalhuggning icke förekommer, torde någon skada i här omförmälda
hänseende ej ifrågakomma.

10. Kongl. förordningen af den 19 mars 1888 motarbetar i väsentlig mån
den skogssköfling, som genom dylikt upplåtande eljes skulle blifva följden.
Önskligt vore dock, att afseende kunde fästas vid ordalydelsen i sista punkten
af § 1 i nämnda förordning. Vederbörande domhafvande anse ej undermåligt
virke förbrutet, då det försäljes till ortens behof.

11. Nu gällande stängselförordning medför den olägenheten, att stora
hopar af såväl renar som hästar och nötkreatur samla sig å de på bete rikaste
trakterna, der befintliga späda plantor afbetas och nedtrampas. „ ■

12. Rörande flottningen vore för reviret af största vigt, att Bodträskån
och Görjeån blefve förklarade såsom allmänna flottleder. Rätten till flottning i
nämnda åar innehafves för närvarande af aktiebolaget Bodträskfors, hvarigenom
vid kronans virkesauktioner nämnda bolag är nästan ende spekulanten på det
virke, som måste flottas efter dessa vattendrag, och bolaget sålunda snart sagdt
sjelf! kan bestämma virkesprisen. 13

13. Dimensionslagen af den 19 mars 1888 har hittills visat sig medföra
gagn endast så till vida, att den förhindrat utskeppning af undermåligt virke.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Önskvärd! vore, att tallen af dimensionslagen mera skyddades än granen, detta
på grund åt den senares nyssnämnda benägenhet att undantränga tallen.

14. För närvarande kunna gröfre dimensioner såsom till bjelkar och dylikt
erhallas hufvudsakligen endast från kronans skogar. — Allmänningar förekomma
ej inom reviret.

15. Med kännedom om den välsignelse, det för kommunerna medför att
ega allmänningsskogar, vore i högsta grad önskligt, att så många kommuner
som möjligt skaffade sig gemensamhetsskogar. Inom Luleå revir har denna
fråga med värme behandlats inom Öfver-Luleå och Edefors socknar. Inom den
förstnämnda skall vid instundande marsstämma eu komité tillsättas för vidare
utredning härutinnan, helst kommunen insett, att flere skogshemman, å hvilka
afsättningsbart virke ej återstår, nu kunna inköpas för jemförelsevis godt pris.
Genom egoutbyten kunna sedermera större skogskomplexer erhållas.

16. Några afsevärda kalmarker förekomma ej.

17. Åtgärder till skogshushållningens främjande å enskildes marker företagas
ej, och äfven om medel för detta ändamål anslås, begagnar sig ingen deraf.
Skogsingeniör har hittills ej anlitats inom reviret, men revirförvaltaren har låtit
sig angeläget vara att vidtaga tidsenliga kulturer invid mera allmänt besökta
platser såsom utmed jern- och landsvägar för att visa allmänheten, dels huru
kulturerna skola verkställas, dels ock resultatet af omsorgsfullt utförda sådana.

18. Dikning, afsedd för skogsändamål, företages ej, hvaremot i ganska stor
skala förekommer sådan å slåtter- och myrängar, hvithet medför nytta äfven för
kringliggande skogsmarker.

19. Några skyddsskogar anses ej behöfliga inom reviret. Dock vore önskvärdt,
att strängare bestämmelser funnes till skydd för å öarne inom Luleå skärgård
befintlig skog, som nu allt för hårdt anlitas.

20. Tiden synes ännu ej vara inne för ingripande i den enskildes rätt
medelst expropriation från statens sida.

Boden den 12 mars 1897.

A. A. Lindwall.

Jägmästaren i Jockmocks revir, norra delen.

1. Förefintliga skogar äro tillräckliga att fylla ortens behof af skogsprodukter.

2. Inom revirdelen förekomma inga hemman, som sakna skogstillgångar,
fullt tillräckliga att tillgodose husbehofvet. Till bränsle använder befolkningen
nästan uteslutande torrfuror, hvarå hemmanen med undantag af de äldsta och
största byarne ega så pass god tillgång, att bränslebehofvet ännu under många
år dermed fylles, utan att växande skog behöfver tillgripas.

3. Tack vare det skydd, som beredts hemmansskogarne inom revirdelen
genom i den s. k. lappmarkslagen stadgadt utsyningstvång, har skogssköfling
ingenstädes egt rum, och har icke heller öfverafverkning skett utom i de undantagsfall,
der skogseld eller annan kalamitet tvungit till en forcerad utverkning
af den skadade skogen.

4. Samtliga hemman inom revirdelen ega skogstillgångar utöfver husbehofvet,
och användes öfverskottet till försågning för export.

5. I enlighet med gällande författning utsynas frisk skog från och med
31 cm. vid brösthöjd, medan åter skadad skog å de flesta trakter finner afsättning
ned till 24 cm. samt, der utdrifningsförhållandena äro särskildt gynnsamma,
ända till 21 cm., hvadan afsättningsbara sågtimmerdimensioner under senare år i
afsevärd mån nedgått, utan att dock, tack vare utsyningstvånget, frisk ungskog
någonstädes afverkas annat än till husbehofsvirke.

6. Timmerblädning är det enda skogsbrukssätt, som inom revirdelen funnit
användning, och synes denna afverkningsmetod utom i de fall, der för stark
glesställning å exponerade lägen egt rum, icke nedsätta skogens reproduktionsförmåga
utan tvärtom skydda skogen för stormskador och marken för aftorkning.

7. Nyssnämnda skogsbrukssätt har dock, såsom det förr tillämpats,
icke haft fördelaktig inverkan på skogens föryngring, enär merendels endast
gröfre, frisk skog uttogs med qvarlemnande af smärre skadade och undertryckta
dimensioner, hvarigenom tillräckliga luckor för tillgodoseende af återväxtens ljusbehof
icke kunde uppkomma, hvarför också föryngringen å större delen åt de
gamla blädningstrakterna är mindre tillfredsställande. Som emellertid äfven
skadade och undertryckta träd af smärre dimensioner numera finna afsättning,

Skogakomitén, III.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

kan blädningen utföras mera rationelt å afverkning underkastade trakter, hvarföre
är att hoppas, att skogens föryngring i framtiden blifver mera nöjaktig,
ehuru den icke torde blifva fullt tillfredsställande, förr än förhållandena medgifva
afverkningens koncentrering i smärre hyggen, hvarå skogen så fullständigt uttages,
att återväxtens kraf på utrymme och ljus till fullo tillgodoses.

Några åtgärder för underhjelpande af den naturliga besåningen hafva icke
å enskilda skogar inom revirdelen vidtagits med undantag af å ett större brandfält
inom Murjeks bys område, der aktiebolaget Bodträskfors verkstält rutsådd,
omfattande omkring 50 har. Den uppkomna återväxten tedde sig, ehuru kulturfältet
var synnerligen hårdt brändt och magert, till en början mycket vacker och
kraftig, men tvenne på hvarandra följande torra försomrar kommo plantorna på
cirka 10 % af såddfläckarna att uttorka, men återstoden visar sig nu vid 3 å 4 års
ålder frisk och vacker.

8. Kalamiteter i följd af oriktig afverkning förekomma icke i afsevärd mån.

9. Icke heller hafva skador för skogsegare uppkommit i följd af för stark
afverkning å grannens mark.

10. Inga afverkningsupplåtelser enligt kontrakt på viss tid förekomma
eller hafva förekommit inom revirdelen.

11. Stängsel förekommer endast kring inegor- och slåtterlägenheter.

14. De inom revirdelen belägna kronoparkerna och allmänningsskogarna
äro af den största betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter, enär
den del af befolkningen, som icke eger egna skogar, till stor del från ofvannämnda
allmänna skogar erhåller sitt husbehofsvirke.

15. Allmänningsskogarna utgöras af Jockmocks sockenallmänning, hvilken
enligt kongl. brefvet den 14 augusti 1896 uti allt hvad skogshushållningen
vidkommer skall stå under skogsstatens vård och förvaltning. Som redan förefintliga
allmänningsskogar torde fullt motsvara ortens behof, anses nya gemensamhetsskogars
bildande icke behöfva ifrågakomma inom revirdelen.

16. Åtskilliga vidsträckta af ålder kala utmarker, lämpliga för skogsbörd,
förekomma, hvilka endast genom skogsodling kunna göras skogbärande, men då
arealuppgifter från afvittringsverket ännu icke kommit expeditionen till banda,
kunna närmare uppgifter härutinnan icke lemnas.

Jägmästaren i Jockmocks revir, södra delen.

17. Hvarken hushållningssällskap eller landsting hafva inom revirdelen
utöfvat verksamhet för skogshushållningens främjande.

18. Afdikning af sumpmarker för skogsbörd har ingenstädes företagits af
privat skogsegare.

19. Skogar, som böra skötas såsom skyddsskogar, förekomma i närheten
af fjellen i revir delens nordvestra trakter, och hafva dessa skogar hittills lemnats
oberörda af all annan afverkning än husbehofstägt.

Jockmock den 15 mars 1897.

Henning Nordlund.

Jägmästaren i Jockmocks revir, södra delen.

1. Skogsbrist råder icke.

2. Hemman, som sakna skogstillgång till husbehof, förekomma icke.

3. Öfverafverkning af den enskilde omöjliggöres genom det rådande
stämplingstvånget.

4. På alla hemman och nybyggen inom reviret förekommer åtminstone
någon afverkning utöfver husbehofvet, uteslutande i form af timmerexport.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva icke under de senare åren nedgått,
utan är fortfarande vid virkesutsyningar inom reviret 31 cm. vid brösthöjd
minimidimensionen för frisk skog. Skadad skog medtages deremot ända ned till
24, någon gång till 21 cm.

6. Markens reproduktionsförmåga synes icke förminskas genom nu rådande
afverkningssätt.

7. Skogens föryngring är i allmänhet nöjaktig och synes mig, såsom hittills
varit fallet, utan fara kunna öfverleinnas åt naturens eget åtgörande. Detta

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

påstående, som ma hända kan förefalla djerft och synas tyda på likgiltighet för
en af skogshushållningens allra vigtigaste frågor, motiveras enligt min uppfattning
till fullo deraf, att revirets skogar till allra största delen bestå af rena tallbestånd,
som öfverallt erbjuda nöjaktig tillgång på fröträd. Skogskultur, som
dessutom på grund af mycket höga dagsverkspris ställer sig betydligt dyrare här
än på sydligare belägna orter, är följaktligen enligt mitt förmenande obehöflig.
Deremot torde markens beredande för sjelfsådd vara en fördelaktig åtgärd.

De skogskulturer, som på de senare åren i mindre skala företagits, hufvudsakligen
i fjellens gran skap, hafva mest haft till syftemål att belysa den
outredda frågan om barrträdens förmåga af föryngring invid deras vegetationsgräns.
Dessa kulturer äro ännu af för färsk dato, för att man skulle kunna
bedöma den deraf uppkomna återväxten. Emellertid hafva de uppkomna plantorna
delvis varit angripna af skytte och torkat bort.

8. Den enda genom oriktig utverkning uppkomna skada, som iakttagits
på revirets skogar, är talltorka, en med sydligare trakters grantorka analog
sjukdom, som synes vara egendomlig för den högnordiska tallen och uppkommer
efter allt för starka gallringar i tallbestånden.

9. Denna fråga eger ingen tillämpning på här rådande förhållanden.

10. Någon kontraktsenlig afverkningsrätt förekommer icke inom reviret.

11. Eger här ingen tillämpning.

12. Någon ändring af nu gällande flottningsföreskrifter torde icke från
skogshushållningens synpunkt vara behöflig.

13. Eger ingen tillämpning härstädes.

14. Då hvarje hemman eger skog åtminstone något öfver husbehofvet,
spela kronoparkerna och gemensamhetsskogarna i allmänhet ingen roll för ortens
behof. Ett undantag härifrån utgör Jockmocks kyrkplats, der hufvudsakligen
icke jordegande familjer äro bosatta. Dessa äro hänvisade hufvudsakligen till
den närbelägna kronoparken för fyllande af alla sina virkesbehof.

15. Allmänningsskogarna inom reviret skötas af revirförvaltaren och är
der rådande skogsbrukssätt, såsom på revirets öfriga skogar, timmerblädning.

16. Några af ålder kala utmarker förekomma icke inom reviret annorstädes
än ofvan trädgränsen. De kalmarker, som uppkomma genom skogseld, blifva
efter några års förlopp beväxta med vacker sjelfsådd återväxt.

Jägmästaren i Norra Piteå revir.

17. Några direkta åtgärder för skogshushållningens främjande hafva icke
af hushållningssällskap eller landsting vidtagits. I länets landtbruksskola vid
Aminne meddelas någon liten undervisning i skogshushållning.

18. Af privata skogsegare företages ingen afdikning af sumpmarker för
skogsbörd.

19. Såsom skyddsskogar böra skogarna i fjellens grannskap skötas, för att
skydd mot de förödande fjellvindarne måtte beredas så väl det egentliga skogslandet
som den odlade bygden. Dessa skogar hafva också hittills varit fridlysta
för afverkning och böra fortfarande förblifva det, till dess närmare blifvit
utredt, om och i huru stor utsträckning afverkning derstädes kan företagas utan
men för nedanför liggande trakter.

20. Med den omfattning, som statens skogar inom reviret redan ega,
synes mig vidare förvärf af skog för kronans räkning icke önskvärd, helst som
detta knappast torde kunna ske utan att på samma gång nybyggarens ekonomiska
ställning försämrades.

Storbacken, Murjek den 11 mars 1897.

Otto Westerlund.

Jägmästaren i Norra Piteå revir.

1. Skogsbrist råder icke, utan lemna skogarna, som med lätthet kunna tillgodose
traktens virkesbehof, härutöfver ett betydligt virkesöfverskott.

2. Inga hemman, som alldeles sakna skogstillgångar, finnas, ehuru för
några få inom Piteå socken afkastningen ej täcker virkesbehofvet.

3. Endast på skogar, som hemfalla under nådiga förordningen 19 mars
1888, har öfverafverkning förekommit. Utom att här allt virke intill minimidimensionen
stundom borttagits, ha nämligen fall inträffat, då undermåligt virke
utan tillstånd afverkats, hvarvid större virkesmängder dels under namn af hustimmer
och dels som ved förts från hemmanet. Ehuru timret blifvit upplagdt
på flottled utom hemmanet, har detsamma ej på grund af nämnda förordning der
kunnat tagas i beslag, hvarföre det nedkommit till kusten, der det utan tvifvel

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

sedan försågats och skeppats. 1 samband med stigande virkespris och knappare
virkestillgång torde liknande tilltag komma att allt oftare upprepas, särskildt
af afverkningsrättsinnehafvare.

4. Med få undantag lemna skogarne till nyhyggen, kronohemman och
skattehemman med inskränkt dispositionsrätt jemlikt afverkningsberäkningar
virkesöfverskott, som nästan alltid försälj es såsom sågtimmer till sågverken.

På skogar, hvilka sortera under dimensionslagen, där virkestillgången är
mycket växlande, apteras stammarna f. n. äfvenledes till sågtimmer med undantag
för någon del af det undermåliga, som täljes till sparrar. Dessutom före
kommer vedförsäljning till Piteå nya och gamla stad samt Elfsbyn.

Ingen nämnvärd qvantitet åtgår till inhemsk industri. Kolning förekommer
ej, och ingen pappersmassefabrik finnes.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva varit i ständigt sjunkande. Under det
att för föga mera än ett tiotal år tillbaka 25—30 stockar beräknades per standard,
torde nu 40—45 åtgå. Att märka är dock, att förr en betydlig sparrskeppning
egde rum. Med gynsamma drifnings- och flottningsförhållanden afverkas
nu sågtimmer om 6 och t. o. m. 5 tums toppdiameter.

Någon nämnvärd ungskogsafverkning utöfver den under punkt 3 berörda
förekommer icke.

6. Ehuru som öfvergångsskogsbruk timmerblädning f. n. torde vara ändamålsenlig,
så kan dock ej med densamma markens reproduktionsförmåga bevaras,
emedan härför en periodisk föryngring af skogsbeståndet, innan det blifvit för
glest och öfverårigt, synes nödvändig. Dylik föryngring hafva de för öfrigt förstörande
skogseldarna hittills oftast utfört, ehuru gifvetvis vid för beståndet mer
eller mindre olämplig tid.

Der ej genom strängare eld de här vanliga, oftast öfver 200 år gamla
tallbestånden blifvit ersatta af ungskog, som beskuggar marken, är denna i allmänhet
torr och skarp samt öfverdragen med ett växttäcke, som synes i hög
grad verka hämmande för skogsföryngringen, och fortgår förmultningen ytterligt
långsamt. Ju mera beståndet utglesnas, desto mera förvildad blir marken.

På andra ställen åter kan en försumpning af skogsmarken iakttagas, så
att genom en för stark fuktighet och markbetäckningens beskaffenhet reproduktionsförmågan
blifvit i hög grad nedsatt.

I bägge fallen torde markberedningsåtgärder vara nödvändiga. 7 *

7. Sjelfvillig och nöjaktig återväxt inom tallbestånd synes nästan blott

på trakter, der eld härjat, så att beståndet blifvit tillräckligt utglesnadt och

Jägmästaren i Norra Piteå revir.

markbetäckningen uppbränd. Under dylika förhållanden synes också resultatet blifva
godt, om det ock, bl. a. i följd af klen frösättning, stundom låter vänta på sig.
Numera deremot, då dess bättre eldar blifvit allt sällsyntare, hafva, så som förut är
antydt, andra förhållanden inträdt. För granen äro emellertid förutsättningarna
för naturlig föryngring betydligt gynsammare, men det visar sig dock, att bestånd,
som öfverlemnas åt naturens föryngringsarbete, allt mer och mer utglesna.

Hittills har för underhjelpande af naturens eget åtgörande knappast vidtagits
annan åtgärd än att, för beredande af tillräcklig ljustillgång, utverkning
utföres gruppvis.

Under de två senaste åren har på kronoparkerna försökssådd med tallfrö
egt rum på mindre vidder, och på Piteå stads skogar hafva åren 1894—96 25,is har
blifvit besådda. Resultaten af nämnda odlingar synas, der marken blifvit afsvedd,
rätt lofvande, annars sämre.

8. Inga större afverkningar hafva utförts inom granbestånd, men det har
dock visat sig, att gammal tät gran, i synnerhet på bättre växtplatser, är ömtålig
för utglesning.

För öfrigt hafva inga nämnvärda skador å skogarna förekommit i följd af
oriktig utverkning.

9. Någon skada för skogsegare, uppkommen genom stark afverkning på
grannens mark, har ej hörts utaf.

10. På skattehemman, der K. F. 1888 19/s tillämpas, har upplåtelse af
afverkningsrätt visat sig desto skadligare för skogshushållningen, ju vidsträcktare
rätten varit, i det att rättsinnehafvaren endast sökt att fortast omsätta allt sitt
virke till penningar, stundom t. o. m. utan att dervid sky olagligheter och utan
tanke på skogens bestånd och återväxten. Då jordegaren sedan återfår en skog,
som lemnar honom ringa eller ingen inkomst, saknar han ofta förmåga och alltid
intresse att på densamma uppoffra något i skogsskötselns intresse.

För de få skogar med genom K. F. 1894 2G/i inskränkt dispositionsrätt,
der afverkningsrätten är upplåten, finnes ingen minimidimension föreskrifven,
och har upplåtelsen hittills visat sig icke hafva något inflytande på skogshushållningen,
då på samtliga skogar afverkningen fortgått efter samma grunder,
och inga direkta odlingsåtgärder företagits.

11. Några nämnvärda olägenheter för skogarnas skötsel har gällande
stängselförordning hittills ej medfört. 12 *

12. Då för åstadkommande af en nöjaktig föryngring det torde blifva

nödvändigt att i många fall slutafverka bestånden, blir det af vigt att virke af

Skogstjemtemånnens svar på komiténs frågor.

minsta dimensioner kan afsättas, hvarjemte ett vidsträcktare tillgodogörande af
rensningsvirke alltid är ett önskemål. Gällande flottningsföreskrifter, som belasta
. virket med afgifter utan tillbörlig hänsyn till dess groflek och värde, äro
emellertid hinderliga härför, och ändringar i antydda hänseenden skulle, ehuru
de synas svårutförbara, utan tvifvel blifva gagnande för ortens skogshushållning.

13. För skogarnas skötsel har nådiga förordningen 1888 19/s visat sig
ogynsam så till vida, som utsyningstvånget försvårar tillgodogörandet af sådant
virke, som bör successivt och på större vidder tillgodogöras, såsom mera skadade
träd och rensningsvirke i allmänhet samt hjelpgallringsvirke, och särskildt för
föryngringen såsom hinderlig för en för återväxten gynsam gruppvis afverkning.

Under det att afverkning till viss dimension, enligt hvad förut blifvit
anfördt, skadar en del äldre, tätare granbestånd på de bättre växtplatserna,
uthärdar trädet oftast under motsatta förhållanden dylik afverkning, som tallen
alltid synes tåla. Då granen dessutom blott undantagsvis utväxer till samma
groflek som tallen, anses det önskvärdt, att vid dimensionslagar särskilda bestämmelser
tillämpas för de skilda trädslagen.

14. Beträffande sågverkens timmerbehof, så fylles detta till största delen
med virke från kronoparkerna, särskildt hvad de gröfre dimensionerna beträffar.
Annars är kronoparkernas betydelse för ortens behof af skogsprodukter ännu af
ringa betydelse. Så torde den fattigare befolkningens behof af tjärvirke, som
i fjol för kronoparkerna uppgick till 779 kbm., knappast vara nämnvärdt.

Från Piteå stads skogar, de enda gemensamhetsskogar som finnas, hafva
f. o. m. 1890 sålts för export 117,816 sparrträd och sågtimmerträd, de senare
hufvudsakligast af mindre dimensioner. För öfrigt har en rätt betydlig mängd
gagnvirke åtgått till stadens byggnader, hvarjemte vedförsäljning egt rum i
ganska stor skala.

15. Piteå stads skogar skötas genom en extra jägmästare i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de grunder, som tillämpas vid allmänna skogar.

Ehuru det synes för orten, särskildt dess mera befolkade trakter, önskvärdt,
att nya gemensamhetsskogar bildades, anses dock detta ej numera kunna
utan för stora svårigheter ske i vidsträcktare mån, än att vid laga skifte område
afsättes för byns gemensamma behof.

16. Inga af ålder kala utmarker, för hvilka skogsodling kan föreslås,

finnas.

Jägmästaren i Norra Piteå revir.

17. För att bibringa allmänheten teoretisk kunskap i skogshushållning
synes lämpligt att genom kongl. domänstyrelsens försorg pristäflingar för kortare
lättfattliga uppsatser i skogshushållningsfrågor blefve anordnade. De bästa
skrifterna skulle sedan af hushållningssällskapen kostnadsfritt utdelas bland
allmänheten. Dessutom vore önskvärdt, att tillfälle bereddes ungdomen att i
folkskolorna inhemta skogshushållningens grunddrag.

Beträffande den praktiska skogshushållningen borde på för allmänheten
lättaste och billigaste sätt upplysningar och anvisningar kunna erhållas af statens
tjensteman och betjente.

ith .. ’ >.y i. ’ t v,, t> •* <4:0,4*-v?. . : • •f [ ? ** ''■ * ‘1?> : ."! -V H

18. Endast Piteå stad har företagit afdikning af sumpmarker för skogsbörd.
Under åren 1895 och 1896 upptogos diken till en sammanlagd längd af
3,240 meter, och för innevarande år hafva stadsfullmäktige anslagit 300 kr. för
samma ändamål.

19. Några skogar, som ansetts böra skötas som skyddsskogar, förekomma
här icke.

20. För kala utmarker, lämpliga för skogsbörd, hvilka endast genom
skogsodling kunna göras skogbärande, synes expropriationsrätt vara önskvärd,
derest nöjaktig återväxt ej anskaffas inom viss tid.

Inom rågångarna för revirets kronoparker i Elfsby socken förekomma en
mängd enskildes utskiften, afsätta för grässlätter. På många af dessa är emellertid
gräsväxten af så ringa betydelse, att området numera är att betrakta
endast som skogsskifte. Utom att kronan härigenom får vidkännas rågångsbesvär,
har det visat sig, att ifrågavarande utskiften beträffande såväl skogssom
jaktförhållanden, särskild! bevakningen, kunna förorsaka kronan så stora
olägenheter, att, der ej egoutbyte lämpligen kan ske, expropriation borde kunna
företagas.

Äfven andra enskildes områden torde finnas, hvilka i följd af läge, utstickning
in. m. kunna vara att likställa med “nyss berörda.

Krongård, Elfsby den 18 mars 1897.

Viktor Olofsson.

T. f. jägmästare.

Skogskomitén, ///

Skogstjenstemännms srar på komité™ frågor.

Jägmästaren i södra Piteå revir.

1. Skogsbrist råder icke, hvadan förefintliga skogar kunna utan synnerligen
långa transporter tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter.

2. Hemman, som alldeles sakna skogstillgångar eller hafva för husbehof
otillräckliga sådana, kunna icke sägas förekomma.

3. Öfverafverkning kan sägas allmänt förekomma genom planlös blädning
af alla träd, som icke nås af gällande dimensionslag, och har senaste decenniet
i detta afseende icke medfört någon ändring.

4. Virke afverkas i allmänhet utöfver husbehofvet och disponeras till
export af plankor, bräder och sparrar.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva genom gynsamma konjunkturer för
mindre sortiment under sista åren nedgått ända till 10 cm. i topp. Verklig ungskog
afverkas dock icke i afsevärd mängd.

6. Då någon slags skogsskötsel ej kan sägas förekomma, måste såsom en
följd deraf äfven markens reproduktionsförmåga vara i jemnt aftagande: markerna
förvildas och försumpas.

7. Skogens föryngring, om än flerstädes god, kan under angifna: förhållanden
i allmänhet icke vara nöjaktig, då ingenting göres för återväxten, som öfverlemnas
åt naturens eget åtgörande.

8. Grantorka i följd af oriktig afverkning förekommer icke i anmärkningsvärd
grad, då granskogen i allmänhet är marväxt och genom denna sin
egenskap besitter stor motståndskraft i antydt hänseende. Stormfällning eller
andra skador å skogarne kunna ej heller sägas förekomma i särdeles stor omfattning.

9. Någon erfarenhet om skador, som för skogsegare uppkommit i följd af
stark afverkning å grannens mark, har jag icke.

10. Något väsentligt afvikande inflytande på skogshushållningen, särskild!
i fråga om återväxten, synes skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning
på viss tid icke utöfva från de tillvägagåenden, som i nämnda hänseenden
eljes skulle hafva iakttagits. De i afverkningskontrakt influtna bestäm -

.Jägmästaren i Södra Piteå revir. 35

melser om viss minimidimension förlora äfven sin hufvudsakliga betydelse genom
gällande dimensionslag.

11. Gällande stängselförordning medför under närvarande förhållanden
inga afsevärda olägenheter.

12. Vattendragen inom reviret äro, med undantag af Lillpite eif och
Rokån, reglerade såsom allmänna flottleder, och dervid hafva inga anmärkningsvärda
olägenheter visat sig.. Skulle emellertid äfven sistnämnda flottleder
komma att regleras enligt det s. k. föreningssystemet,1 så mötes
man af den stora olägenheten, att flottningsföreningen i vanliga fall komme
att utgöras af en enda virkesegare. Sagda olägenhet skulle dock enligt
mitt förmenande undanrödjas, om, såsom kong!, domänstyrelsen i sitt underdåniga
förslag till bestämmelser i fråga om sättet för redovisning och förvaltning
af inflytande flottningsafgifter vid kronans flottleder i Norrbottens län den
28 november 1892 hemställer, Kongl. Maj:t täcktes dels medgifva, att i sådana
vattendrag i Norrbottens län, som beröra hufvudsakligast kronans skogar och
der föreningssystemet i anseende till fåtalet virkesegare icke kan tillämpas,
kongl. domänstyrelsen måtte såsom oktrojinnehafvare ej mindre få inrätta och
ombesörja allmänna flottleder med skyldighet att ansvara för derigenom uppkommande
skada, men med rättighet att uppbära amorterings-, underhålls- och
— i vissa fall - flottningsafgifter äfvensom beloppet af skadeersättningen, än
ock öfverlåta dylika oktrojer i deras helhet eller blott delvis åt viss person
eller visst bolag, dels förklara, att hvad i 13, 15 och 16 §§ af gällande flottningsstadga
är föreskrifvet i fråga, om flottandes skyldigheter gent emot flottningsföreningen
och dess styrelse samt om denna senares befogenhet måtte lända
till efterrättelse vid de flottleder, der kongl. domänstyrelsen erhölle oktroj, så
att, bland annat, sagde styrelse såsom oktrojinnehafvare måtte erhålla samma
befogenhet gent emot flottande, som enligt nämnda §§ tillkomma flottningsförening
och dess styrelse.

13. De fördelar, som gällande dimensionslag erbjuder, äro först och främst
skydd för verklig ungskog, så till vida att sådan icke får utan tillstånd afverkas
för skeppning eller sågning, vidare skydd för skatteböndernas skogar gent emot
de s. k. inhysingarne, hvilka senare före dimensionslagens tillkomst föröfvade
åverkan å för dem exponerade skogstrakter och sålde det åverkade virket till
närmaste virkeshandlare, vidare en viss stadga i sparrmarknaden, som eljes
säkerligen skulle, åtminstone inom orten, hafva betydligt tryckts genom öfverproduktion,
och slutligen det inflytande sjelfva utsyningsförrättningarne torde i
sin ringa mån utöfva på allmänheten för dess bibringande af kunskap och intresse
för skogens vård och skötsel.

Skog8ijenstemånnens svar på komiténs frågor.

Bland olägenheter och brister, som vidlåda lagen, må nämnas den kostnad
och omgång, som äro förenade med borttagandet (utstämpling) af för skogsskötseln
hinderliga träd, samt att lagen lika litet kan hindra öfverafverkning, som
hän lemnar några garantier för en nöjaktig föryngring.

Då föryngringen emellertid ofta nog är ganska tillfredsställande å de
genomstämplade skogstrakterna, bör dock denna lyckliga omständighet icke tillskrifvas
dimensionslagen, då man nämligen får antaga, att om denna icke förefunnits,
afverkningen skulle hafva pågått i än vidsträcktare omfång än nu varit
fallet, och nu befintlig plantåterväxt, i allmänhet härrörande från undertryckta
plantor, som uppkommit före afverkningen, derigenom skulle hafva vunnit en än
snabbare utveckling.

Rörande frågan huruvida särskilda bestämmelser vore önskvärda för de
skilda trädslagen, hyser jag den åsigten, att med de beståndsegenskaper granen i
denna nordliga landsända besitter, detta trädslag bör i likhet med tallen vara
stäldt under dimensionslagen.

Ehuru ingen förespråkare för dimensionslagar inom orter, der industrien
är mera utvecklad och skogshushållning i verklig mening förekommer, har jag
dock för denna ort och under för handen varande förhållanden kunnat påvisa åtskilliga
fördelar, förenade med en sådan lag, men, som ofvan antydts, anser jag
dock den för kustlandet af Norr- och Yesterbottens län gällande dimensionslag
vara endast hitintills och för närvarande samt såsom öfvergångslag berättigad.

14. Såsom nämnts under första frågan ega kronoparker (allmänningsskogar
saknas) ingen egentlig betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter.

16. Af ålder kala utmarker, hufvudsakligen lämpliga för skogsbörd, förekomma
icke i anmärkningsvärd utsträckning.

17. Hushållningssällskap eller landsting hafva icke inom reviret vidtagit
några som helst åtgärder för främjande af skogshushållningen. Något lämpligt
sätt att bibringa allmänheten praktisk skogshushållning vågar jag ej föreslå;
teoretisk undervisning torde dock lämpligen kunna lemnas genom af hushållningssällskap
och landsting aflönade fackmän, som reste omkring och hölle föredrag
i landsorten.

18. Privata personer hafva icke företagit afdikning af sumpmarker för
skogsbörd.

19. Skogar förekomma icke af beskaffenhet att böra skötas som skydds skogar.

Jägmästaren i Norra Arvidsjaurs revir.

20. Expropriationsrätt för staten i fråga om skogsförvärf anses icke
vara önskvärd.

/ >! ''i • . ■

Piteå den 19 mars 1897.

•JT.RU''.

idod .t

. a ''2 M 1

,‘in a- jiiii

''t?

J. H. Borglind.

J" e ! .''b: ''.jö''--;

Jägmästaren i Norra Arvidsjaurs revir.

1. Nej, skogarne kunna utan långa transporter tillgodose traktens eget
behof af skogsprodukter.

It'' *$ ■ ‘ ''»ori-iti -Hfi H2 '' i i;; .Ui ''ii- ■ : ■ -i -A*

2. Inga sådana hemman förekomma.

jstijiiii ko c! • ‘•fjär :

3. Öfverafverkning förekommer ej.

4. Ja, till export af timmer (plankor, sparrar).

(ti.".di: : -BlPpd f‘J ! . "-I •'' !■< [ i

5. Sågtimmerdimensionerna hafva ej nedgått.

j j/i. ''iV ’ ''Vill; It! . '' ''J''»s !‘> ''*•'' ‘ :i*> •<<>''"''

6. Skogsskötseln är sådan, att markens reproduktionsförmåga bevaras.

7. Skogens föryngring är å en del ställen fullt nöjaktig, deremot å trakter
med alltför gammal skog ej nöjaktig. För återväxten sörjes genom sjelfsådd.
Åt naturens eget åtgörande öfverlemnas föryngringen, utom å en del brandfält,
der experiment medels rutsådd företagas.

8. Sådan skada förekommer ej.

9. Inga under denna punkt efterfrågade skador förekomma.

10. Sådan upplåtelse förekommer ej.

• tf k • T''" 1£ (">/’■(''in ''i

11. Ingå olägenheter.

12. Pite eif, Abmoelf, Malmisjaure och Abraure liksom Vistån anses böra
göras till allmänna flottleder.

13. Dimensionslag tillämpas ej.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

14. Från kronoparker och Arvidsjaurs sockenallmänning hemtas en obetydlig
qvantitet tjärvirke, virke till tjärtunnor samt någon gång byggnadsvirke.

15. Genom skogsstatens försorg skötas inom reviret belägna skiften af
Arvidsjaurs och Arjeplougs sockenallmänningar. Å den förra äro samtliga
timmerträd af i nådigt bref bestämda dimensioner afverkade. Å den senares
inom reviret belägna tvenne skiften är ännu ingen afverkning företagen.

16. Nej.

v’

17. Genom beviljande af mindre anslag till anställande af försök till
skogsodling hvaraf dock intet inom Norra Arvidsjaurs revir. Då afverkning å
enskildes skogar, med undantag af den ringa husbehofsafverkniagen, utföres
endast efter gjord utsyning, anses inga åtgärder behöfva vidtagas för bibringande
af kunskap i skogshushållning.

18. Nej.

19. Då vid stämplingsförrättningarna, utan hvilka afverkning för afsalu
ej sker, hänsyn tages till afverkningstraktens (antingen på grund af hög belägenhet
eller grannskap af större sjöar eller myrar) mer eller mindre exponerade
läge, anses annan behandling obehöflig.

20. Nej.

Norra Arvidsjaurs revirs jägmästareexpedition den 19 mars 1897.

Wilh. Göthe.

Jägmästaren i Södra Arvidsjaurs revir.

1. Någon skogsbrist råder i allmänhet ej, och traktens eget behof af
skogsprodukter tillgodoses till fullo utan synnerligen lång transport. — I endast
få och enstaka fall äro utskiften förlagda så, att hemmanet ej direkt kan för
husbehof tillgodogöra sig skogen.

Jägmästaren i Södra Arvidsjaurs revir. 39

2. I allmänhet äro befintliga, under hemman lydande skogstillgångar.fullt
tillräckliga för husbehof, och de flesta ega äfven skog till afsalu. Endast inom
en by har efter nu fullbordadt laga skifte en del hemman blifvit utan skog
och en del erhållit knappt husbehof. Detta är fallet inom Lappträsk by, der sålunda
af 29 hemman 7 stycken sakna all skogstillgång, sedan dem tillerkänd s. k.
liqvidskog från andra hemman uttagits och försålts, samt 8 stycken endast fått
ringa tillgång af husbehofsvirke.

. :;•! I f 0 •''!'';*!£ * • •- -i- >*‘j* jj;i i. »ft . ’ T. •

3. Någon öfverafverkning eller rent af skogssköfling kan ej förekomma,

då alla enskildes skogar äro underkastade utsyningstvång, och då för samma
skogar på grund af verkstälda taxeringar och stamräkningar afverkningsberäkningar
äro uppgjorda. • ».«• • q ■ ■ ■’ o; s

4. Som ofvan nämnts hafva de flesta hemman utöfver husbehofvet tillgång
å skog för afsalu, och de utstämplade öfverskotten afyttras dels å rot
dels som apteradt och till flottled framfördt sågtimmer. För öfrigt förekommer
endast tjärbränning.

5. För några år sedan uppköptes sågtimmer ända till 5" x 15'' engelskt mått.
Sedan de flesta flottlederna med dyra kostnader nu äro upprensade och amorteringsafgifter
faststälda för flottgods, har det visat sig, att dylikt timmer ej kan
bära afverknings-, flottnings- och sågningskostnaderna, hvarför under de två sista
åren minimidimensionen för sågtimmer höjts till 8"xl5'' och 7"x21'' engelskt mått.
Afverkning af ungskog förekommer ej annat än till husbehof och vid röjning
för odling.

6. I allmänhet torde markens reproduktionsförmåga bevaras, då afverkningarna
ske timmerblädningsvis.

7. Skogsföryngringen, som uteslutande öfverlemnas till naturens eget åtgörande,
är synnerligen god å gamla brandfält, men i öfrigt medelmåttig. Någon
åtgärd för underlättandet af den naturliga besåningen vidtages ej, och skogsodling
är alldeles främmande för denna ort.

8. Stormfällning eller andra skador å skogen tillfölje af oriktig afverkning
förekomma ej i anmärkningsvärd grad.

9. Några skador för skogsegare, förorsakade af stark afverkning å grannskog,
äro ej att anteckna.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

10. Något menligt inflytande på skogshushållningen till följe af skogarnes
kontraktsenliga upplåtande för afverkning har ej förmärkts och kan knappast
förekomma, så länge utsyningstvånget existerar,

11. Stängselförordningen har föga eller ingen tillämpning i dessa trakter.
Några olägenheter hafva hittills ej afhörts.

12. Ändringar i gällande flottningsföreskrifter äro ej att föreslå.

- "‘l , j . .■ V[lj ,''y: iV t l . 1 L-7 i v .'' 1 .* f.

13. Genom gällande dimensionslagar hafva blädningshyggena på naturligt
sätt i allmänhet blifvit besådda, i det att kraftiga fröträd qvarlemnats i tillräcklig
mängd, och skogsföryngringen synes på många håll vara lofvande för
framtiden. Dimensionslagar böra vara väsendtligt olika för de skilda trädslagen.

. \ ; , . ■ . I f( '' « t._ •: u

14. Krono- och allmänningsskogarna ega ännu endast betydelse som virkeskällor
för sågverksindustrien. Obetydligt försälj es inom orten från dessa
skogar till byggnadsvirke, ved och tjärved.

15. Allmänningsskogarna stå under skogsstatens vård och förvaltas på
samma sätt som kronoöfverloppsmarkerna. Några nya gemensamhetsskogar äro
ej önskvärda.

16. Några för skogsbörd lämpliga af ålder kala marker förekomma ej.

■.... b'' 1

17. Hittills äro inga åtgärder från hushållningssällskaps och landstings
sida vidtagna för skogshushållningens främjande. Iför att bibringa den stora allmänheten
insigt om skogshushållningens stora betydelse, torde grunden dertill böra
läggas samtidigt med skolundervisningen, på så sätt att vid folkskoleseminarier,
folkhög- och landtbruksskolor m. fl. anstalter mindre teoretiska och instruktivt
praktiska kurser borde upprättas, och vid fast folkskola borde för lärare blifva
ett åliggande att med mera försigkomna elever underhålla en mindre plantskola
samt i skog och mark företaga sådder och planteringar under uppsigt af skogstjensteman
eller betjente. Skogsfröns anskaffande skulle ombesörjas af den förstnämnde
på kronans bekostnad.

Föredrags hållande här och der i bygderna af insigtsfull skogsingeniör
torde nog kunna göra sitt till för kunskapers spridande i åsyftadt ändamål;
äfvenså torde åläggande för sågverksegare att för viss afverkning vara skyldig
utföra skogsodling till viss areal snart väcka intresset för dylika arbeten hos
den mindre skogsegaren.

Jägmästaren i Arjeplogs revir.

18. Utdikning för skogsbörd förekommer ej.

. 19. Ingå skogar förefinnas, som kunna betraktas som skyddsskogar.

20. Vid afvittringen inom Arvidsjaurs socken hafva skiftesläggningarna
blifvit minst sagdt litet egendomligt utförda, och torde för blifvande kronoparkers
nöjaktiga skötsel och bevakning en omreglering i afseende å gränser
och afsides belägna utskiften vara af nöden, hvarvid en kronan tillkommande expropriationsrätt
kunde medföra ganska stor nyttta för sagda skogar vid en intensivare
skogsskötsel.

Arvidsjaur den 18 mars 1897.

Gustaf Fr. Holmgren.

Jägmästaren i Arjeplogs revir.

1, 2, 3. Arjeplogs revir omfattar Arjeplogs socken med undantag af Pite
elfs vattenområde och af Arvidsjaurs socken Skellefte elfs vattenområde, hvadan
sålunda hela reviret är beläget inom lappmarkens område. Jemlikt kongl. förordningen
den 29 juni 1866 § 1 och gällande stadga om afvittring i Yesterbottens
och Norrbottens läns lappmarker af den 30 maj 1873 § 8, äro de enskildes skogar
stälda under skogsstatens uppsigt och kontroll, hvaraf gifvetvis följer att de tre
första af skogskomitén uppstälda frågorna måste nekande besvaras, enär den enskilde
öfver sin skog ej eger annan rätt, än att han derifrån må dels utan
utsyning till husbehof hemta nödigt virke och bränsle dels, efter utsyning och
stämpling af vederbörande skogstjensteman, fritt taga eller försälja hvad derutöfver
kan, med bevarande för framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas.
De få fall, då å ett hemman skogsbrist förekommer, kunna sålunda endast föranledas
af skogsmarkens improduktivitet.

4. Beträffande den 4:de frågan angående afsaluafverkningens disposition,
kan till följd af långa flottleder och otillräckligt höga virkespriser afsättning
af annat virkessortiment än sågtimmer inom reviret svårligen ifrågakomma.
Virket försäljes antingen på rot eller utdrifves af skogsegaren sjelf och afyttras
vid vattendraget.

Skogslcomitén, 111. b

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

5. Genom den nyare lagstiftningen i den del af den lukrativa vattenrätten,
som behandlar flottledsfrågan eller kongl. förordningen den 30 december 1880
och gällande flottningsstadga af samma datum, har timmerflottningen blifyit på
fullt tillfredsställande sätt ordnad. Till följd dels häraf och dels på grund af
de genom efterfrågan under de senaste åren allt mer stegrade virkesprisen har
minimidimensionen för afsättningsbart virke betydligt nedgått, så att sågtimmerträd
ända ned till 25 cm. vid brösthöjd röna efterfrågan. Afverkning till afsalu
af verklig ungskog förekommer icke, hvaremot befolkningen här och der till sitt
husbehof slösaktigt använder växande yngre skog.

6, 7. Då annat virkessortiment än sågtimmer icke kan afsättas, är man i
dessa trakter hänvisad till en ytterst extensiv skogsskötsel, och timmerblädning
är tyvärr det enda användbara skogsbruksättet. Att markens reproduktionsförmåga
genom detta skogsbruksätt i hög grad äfventyras torde vara allmänt erkändt,
särskildt i sådana fall, då beståndet öfverskrider fröbarhetsåldern. Föryngringen
i dylika bestånd är sällan nöjaktig, och detta förhållande är så mycket
mindre att förundra sig öfver, som några rensningshuggningar af icke afsättningsbar
skog eller andra åtgärder för återväxtens befrämjande under nuvarande
förhållanden ej kunna företagas eller påbjudas, utan föryngringen öfverlemnas
helt och hållet åt naturens eget åtgörande. Skogsodlingsförsök hafva endast å
kronans skogar företagits, men angående resultaten deraf torde ännu vara för
tidigt att fälla något omdöme.

8, 9, 10. Dessa frågor äro af den natur, att de till följd af rådande lagstiftning
icke beröra lappmarkerna.

11. Genom föreskriften i § 5 af kongl. förordningen den 21 december
1857 inskränkes stadgandet i § 1 af samma nådiga förordning, angående skyldigheten
för den, som hemdjur eger, att om dem hålla sådan vård, att de icke
ololligen inkomma på annans egor, i de fall då skog, utmark eller beteshage å
båda sidor möta. Följden häraf blifver inom lappmarkerna, hvarest stängsel på
andra ställen än omkring inegoområdena hör till sällsyntheten, att all skogsmark
är upplåten till gemensamt bete. De olägenheter, som af betningen föranledas,
äro icke obetydliga, enär såväl nötkreatur som renar anställa stora skador på
återväxten, hvilken derigenom antingen dödas eller skadas, så att framtida men
för skogen uppstår, ett förhållande hvarom de nuvarande bestånden mångenstädes
bära vittne genom förekomsten af rosettbildningar och andra tekniska skador.
Det torde emellertid kunna påstås, att ett oinskränkt tillämpande af den grundsats,
som uttalas i stängselförordningens första paragraf, skulle blifva till allt
för stort men för befolkningen, som derigenom skulle tvingas att antingen bekosta
vallning af sina kreatur eller uppföra erforderliga stängsel.

Jägmästaren i Arjeplogs revir.

12. Såsom förut under frågan 5 blifvit anfördt, anses de privaträttsliga
förhållandena vid timmerflottningen genom den senaste vattenrättslagstiftningen
hafva blifvit på ett fördelaktigt sätt ordnade.

13. Alldenstund reviret är beläget helt och hållet inom lappmarken, är
dimensionslagen ej gällande inom detsamma. Den sträfvan, som från visst håll
under senare tiden förmärkts för införandet af dimensionslag inom lappmarkerna
med upphäfvande af hittills gällande lagstiftning, synes ingalunda af förhanden
varande förhållanden kunna motiveras.

14. Ortens behof af skogsprodukter torde lätteligen fyllas af de till hemmanen
hörande skogarne, och dessutom äro krono- och allmänningsskogarne i allmänhet
belägna på så stort afstånd från gårdarne, att hvarje tanke på att derifrån
taga virke till hemmanens husbehof måste uteslutas; men för de vid kusten
belägna sågverken, af hvilkas verksamhet äfven lappmarkerna röna stort inflytande,
är den virkesafkastning, dylika skogar lemna, af den allra största betydelse,
ity att dessa verk och anläggningar aldrig skulle kunna fortfara med
sin verksamhet, derest de vore hänvisade endast till den afkastning, deras egna
skogar lemna, och det virke, som från hemmans- och nybyggesskogar försäljes.
Genom att allmänningar eller besparingsskogar afsatts, och sålunda större sammanhängande
skogskomplexer bildats, kan skogsskötsel och afverkning bedrifvas
på mera rationelt sätt, och dessa skogars afkastning högre uppdrifvas än om de
varit fördelade på de respektiva hemmanen. Sin största betydelse hafva dock
besparingsskogarne, dels derigenom att virkesspekulanter förhindras att, såsom
flerestädes annars är fallet, af den i trängande penningebehof stadde hemmansegaren
för en ringa summa tillhandla sig afverkningsrätten för längre tid till
den skog, som utsynas, och dels genom att af deras afkastning bildas fonder, af
hvilka endast räntorna få disponeras, och hvilka fonder sålunda, oåtkomliga för
delegarne, ej genom oförståndig förvaltning kunna minskas eller förskingras, utan
i stället genom fortsatta virkesförsäljningar oupphörligt komma att ökas och i
framtiden torde blifva af oskattbart värde för de fattiga lappmarkskommunerna.

15. Allmänningarna eller besparingsskogarne stå under skogsstatens förvaltning
och vård och skötas i hufvudsakliga delar såsom kronans skogar. Att
nya gemensamhetsskogar bildades, hvilkas afkastning förvaltades och användes i
likhet med de redan befintliga, vore knappast önskvärdt, ity att hemmansegaren för
jordbrukets bedrifvande, odlingars verkställande m. m. ofta behöfver de penningar,
som den från hans skogsskifte till afsalu utsynade skogen kan inbringa, och da
ju dessutom skogssköfling, så länge nu gällande lagstiftning ej förändras, aldrig
kan befaras. Ur skogsvärdssynpunkt sedt, vore dock förmånligt, om den till

44 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

byarne hörande, icke odlingsbara marken bibehölles oskiftad, så att icke, såsom
nu mångenstädes inom skiftade byar är fallet, skogsskiftena komme att utgöras
af ytterst smala remsor, å hvilka, om hvart och ett betraktas såsom särskildt
område, all skogsvård är sa godt som omöjlig. Den gemensamma oskiftade byaskogen
borde utgöra en slags allmänning, hvars årliga afkastning fördelades delegarne
emellan efter skatt.

16. Kalmarker lämpade för skogsbörd förekomma icke i sådan utsträckning,
att det här kan förtjena omnämnas, om man möjligen undantager vissa
platser i det bälte, som bildar skogsgränsen, hvarest kultur i skyddsintresse kan
anses önskvärd, ehuru dylika åtgärder blifva mycket kostsamma.

17. Någon direkt verksamhet för skogshushållningens främjande har ej
inom Arjeplogs revir kunnat förmärkas från hushållningssällskaps eller landstings
sida. Hittills hafva ej heller några åtgärder för bibringande hos befolkningen
af kunskap i skogshushållning vidtagits. Virke till afsalu får visserligen
författningsenligt tagas endast efter utsyning af vederbörande skogstjensteman,
dock vore högeligen ömkligt, om allmogen kunde förmås att till sitt husbehof
använda skog af sämre beskaffenhet och spara de unga och växande träden, men
hvarje föreställning, som härom gjorts, har bemötts med misstroende eller likgiltighet,
och torde en lång och dyrköpt erfarenhet vara enda medlet för åstadkommande
af ett sakernas bättre tillstånd härutinnan. Innan den lappländske bonden
får se, att till följd af ungskogarnes förstörande utsyning af afsaluvirke
måste inskränkas, skall han svårligen låta förmå sig till någon uppoffring i
skogsvårdens intresse.

18. Afdikning af sumpmarker för skogsbörd har ännu ej af någon enskild
skogsegare företagits, och några åtgärder i detta syfte äro ej heller att förvänta,
så vida ej mark af betydande areal kunde på samma gång vinnas för ängseller
åkerbruk.

19. Alldenstund kala fjell både såsom sammanhängande landssträckor, utbredande
sig mot norska gränsen, och såsom enstaka bergstoppar i skogslandet
förekomma till stor myckenhet, måste stora vidder af de nedom kalfjellen belägna
skogarna betraktas såsom kyddsskogar mot fjellstormarne. Hittills hafva
dessa skogstrakter lemnats i det närmaste orörda, då det varit och ännu är jemförelsevis
rik tillgång på fullt mogen skog å lägre belägna trakter, och då virkesutdrifningen
alltid blir svårare och kostsammare, ju högre upp mot fjellen man
går. Enligt gjorda iakttagelser, torde det dock ej vara välbetänkt att låta den
alltför gamla skogen qvarstå äfven i fjellens omedelbara närhet, utan hellre i

Jägmästaren i Arjeplogs revir.

den mån bestånden nalkas gränsen för fröbarhetsåldern underkasta desamma en
försigtig afverkning, då ungskog i den afverkade äldre skogens ställe, enligt hvad
på en del ställen visat sig, otvifvelaktigt komme att uppspira. Skogssådd vore
nog på dessa lokaler synnerligen önskvärd, men blir enligt gjorda kalkyler orimligt
kostsam.

20. Expropriationsrätt för staten i fråga om skogsförvärf skulle med nu
gällande skogslagstiftning knappast behöfva tillämpas, men med tanke på att
den enskildes dispositionsrätt öfver sin skog till följd af förändrad lagstiftning
blefve utvidgad och derigenom tilläfventyrs skogens ödeläggande möjliggjordes
till men för det allmänna, vore dock önskvärd! att sådan rätt för staten funnes
och i dylika fall kunde göras gällande.

Skellefteå den 17 mars 1897.

L, F. Molander,

t. f. jägmästare i Arjeplogs revir.

, i rt‘?T/1X*

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Öfverjägmästaren i Vesterbottens distrikt.

1. Skogsbrist i egentlig mening kan icke sägas förefinnas å någon ort
inom den del af länet, som hittills undergått afvittring.

2. Bortsedt från de egentliga fjelltrakterna, der fjellbjörken är det enda
för husbehof användbara trädslaget, torde de hemman vara mycket sällsynta, som
äro helt och hållet i saknad af husbehofsvirke; deremot förekommer det nog inom
kustsocknarne och i all synnerhet inom en del af de byar, som angränsa Umeå
stad, att ett och annat hemman saknar behöfligt byggnadstimmer, men i alla
händelser kan alltid behofvet fyllas från jemförelsevis närbelägna trakter.

3. Som kändt torde vara, får å samtliga hemmansskogar inom Lappmarken
äfvensom inom nedre landet å nybygges- och kronohemmansskogar samt en del
skattehemmansskogar med inskränkt dispositionsrätt till skogen icke någon afverkning
till afsalu ega rum utan efter förutgången utsyning. Då nu nästan
alla till dessa kategorier hänförliga skogar under senare åren blifvit af skogsstatens
tjensteman antingen uppskattade eller trädräknade samt beräkning af
skogarnes afkastningsförmåga i hvad angår den årliga timmerfångsten samtidigt
upprättats och dessa afkastningsberäkningar läggas till grund eller tjena till ledning
för virkesutsyningarne, så äro åtminstone dessa skogar för närvarande skyddade
för öfverafverkning. Beträffande öfriga skogar, som icke äro underkastade utsyning,
så är nog en del af dem utsatt för verklig öfverafverkning. I synnerhet

* är detta delvis händelsen med de skogar, hvilkas belägenhet möjliggör afsättning
inom orten af annat virke än timmer och sparrar, såsom ved, småsparrar, slanor
och dylikt, öfverhufvud sker dylik afverkning icke i någon nämnvärdt större
skala och, om med öfverafverkning skall, såsom sig bör, afses, att från skogen
afverkas mer än hvad den årligen tillväxer, så är förekomsten af verklig öfverafverkning
ännu mer inskränkt. Med öfverafverkning här uppe menas dock i
allmänhet, att brist på timmerdugliga träd börjar visa sig och för denna sorts
öfverafverkning har flertalet af hemmansskogar inom kustsocknarne varit och är
fortfarande utsatt,

Öfverjägmästaren i Vesterlottens distrikt. 47

Egentlig skogssköfling förekommer ytterst sällan och är då inskränkt till
jemförelsevis små områden.

Nu omordade förhållanden i berörda afseenden anser jag ställa sig gynsammare
under senaste decenniet än under de närmast föregående, då afverkningen
icke var inskränkt genom 1888 års nådiga förordning till förekommande af
öfverdrifven afverkning af ungskog.

4. Af hvad här ofvan är framhållet framgår, att afverkning utöfver husbehofvet
eger rum nästan allestädes, der skogstillgången sådant medgifver, och
är det till allra största delen i form af timmer till försågning vid de många
sågverken, som virket förbrukas, således för export. Sparrhygge och skeppning
af sparrar äro hufvudsakligen inskränkta till Skellefteå och Burträsks socknar.

Pitpropsskeppning utgör i förhållande till länets storlek och skogstillgång
en ren obetydlighet.

Någon inhemsk industri, som mer nämnvärdt tager skogstillgång i anspråk,
förefinnes ej. Kolning utöfver husbehof förekommer nästan uteslutande endast
vid sågverken och då med sågaffall som material.

5. I allmänhet hafva sågtimrets dimensioner med afseende å groflek gått
ner betydligt, och vid en del sågverk försågas snart sagdt så smått timmer som
helst, ända ner till 10 cm. toppdiameter. Öfver hufvud taget är nog flottningskostnaden
den regulator, som är afgörande för att icke försågning af dylikt småvirke
är mer allmän än hvad fallet nu är. Att verklig tillväxtskog understundom
får göra den utväxta skogen sällskap genom sågramarne händer nog; dock
utgör lagen mot afverkning af s. k. undermålig skog ett väsentligt hinder för
att afverkning af ung- och tillväxtskog till försågning inom distriktet kan erhålla
någon afsevärd omfattning.

6. Då afverkningssättet i stort sedt alltid varit och fortfarande är en
planlös timmergallring utan någon som helst hänsyn till befrämjande af återväxt,
är det helt naturligt, att i synnerhet å de trakter, som genomgallrats flera
gånger, skogsmarken till sist förvildats af en massa all skogsåterväxt förqväfvande
ogräsarter, ehuru marken i sig sjelf kan ega en för skogsmark fullt nöjaktig
bördighet. Det efter dylika afverkningar återståeende skogsbeståndet
utgöres såsom vanligt af här och hvar qvarlemnade skadade eller i sin växt och
utveckling förkrympta träd (marskog) jemte buskar och spridda, oftast undertryckta,
olikåldriga plantor, allt beroende på att det äldre beståndet så småningom
utglesnats utan att tillräckligt stora öppningar lemnats för återväxt samt frånvaron
af all sorts markberedning. Att med ett sådant afverkningssätt och bestån -

Skog itj enst emännens svar på komiténs frågor.

dets successiva utglesning skogsmarken, förutom att den förvildas, äfven förlorar
i bördighet är helt naturligt.

7. Att under här näst ofvan antydda förhållanden skogens föryngring i
de flesta fall är allt annat än tillfredsställande faller af sig sjelft, synnerligen
som några direkta åtgärder för vinnande af återväxt genom sjelfsådd icke, på
ett och annat ytterst sällsynt undantag när, förekomma och ännu mindre någon
skogsodling. Dess bättre hafva dock skogseldarne ofta varit både flitiga och
lyckliga skogsodlare, ty de sällsynt vackra ungskogsbestånd, som rätt ofta och
understundom till betydliga vidder anträffas här och hvar, äro alltid en frukt af
tidigare skogseldar, hvarför här med verklig befogenhet ordspråket att »det är
ej något ondt, som icke för något godt med sig» kan ega sin fulla tillämpning.
De få försök, som å kronoparker gjorts med skogsodling (sådd af tallfrö), hafva
slagit mycket väl ut.

8. Då rena granskogar intaga en jemförelsevis mycket ringa areal inom
distriktet, så torde nog dennä omständighet utgöra den förnämsta orsaken till
att icke här försports någon egentlig klagan öfver de stora olägenheter och förluster,
som inom sydligare län tillskyndats skogsegare af den s. k. grantorkan.
En ytterligare orsak till att grantorka inom Vesterbottens län visat sig förekomma
mindre ofta torde vara, att timmerdimensionerna här hållit sig högre än
inom sydligare län, i följd hvaraf afverkningarna, då de förts i granbestånd,
således endast omfattade de grofva timmerdugliga träden. Någon anmärkningsvärd
skada, förorsakad af storm eller andra orsaker tillfölje af mindre väl utförda
afverkningar, kan ej heller sägas förekomma.

9. Några af de i denna punkt omförmälda orsaker föranledda skador hafva
mig veterlig! icke hittills förekommit.

10. Då nu afverkningarna bedrifvas i det närmaste på enahanda sätt, vare
sig de utföras å egna eller å för afverkningsrätt med eller utan minimidimensioner
upplåtna skogar, så har den omständigheten, att skogen innehafves endast
med afverkningsrätt under viss tid, föga betydelse hvad återväxten vidkommer.
A hemmansskogar med inskränkt dispositionsrätt, der afverkningsrätten med
begränsade minimidimensioner blifvit för vissa år försåld, händer ej så sällan, att
afverkningsrättsinnehafvaren — vanligen ett sågverksbolag — påyrkar, att jägmästaren
vid utsyningen skall hålla sig endast inom de träddimensioner, hans
afverkningskontrakt omfattar, hvaremot hemmansegaren påyrkar, att äfven de
mindre timmerträden, som genom skada, afslutad tillväxt eller undertryckning
äro enligt uppskattning och afverkningsplan upptagna såsom afverkningsbara,

Öfverjägmästaren i Vesterbottens distrikt. 49

äfven skola ingå i utsyningen. Understundom slites tvisten på så sätt, att afverkningsrättsinneliafvaren
genom särskildt köp förvärfvar sig afverkningsrätt
äfven till dessa mindre träd, men der sådan öfverenskommelse icke kan träffas,
blifva dessa träd, ehuru till afverkning utstämplade, qvarstående intill dess
skogen återfaller till hemmansegaren, efter hvilken tid denne först kan tillgodogöra
sig desamma. I öfrigt kan såsom allmän regel sägas, att der afverkningsrätten
blifvit på en längre tid försåld, det lilla intresse, hemmansegaren
möjligtvis förut egt för vårdandet af sin skog, alldeles upphört, och ej sällan
händer, att för hemmanets behof af vedbrand, byggnadsvirke m. m. tillgripas de
värdefullaste timmer och timmerämnen, änskönt att riklig tillgång af sämre, för
dylika ändamål fullt användbart virke icke saknas.

Att afverkningsrättsupplåtelser, i synnerhet när de ske för längre tid,
ofta hafva ett både direkt och indirekt menligt inflytande å skogshushållningen
äfven för de skogar, som äro underkastade utsyning, kan icke bestridas, och å
skogar med fri dispositionsrätt föranleda dylika öfverlåtelser alltid till öfverafverkning,
åtminstone hvad den gröfre och utvuxna skogen vidkommer.

11. På den ståndpunkt skogsodlingen inom distriktet för närvarande
befinner sig, kan betningen öfver hufvud taget icke anses utöfva något afsevärdt
skadligt inflytande på skogsåterväxten.

Stängselförordningens bestämmelser, i hvad de afse hägnande af utmark, äro
derföre, från skogshushållningens synpunkt sedt, här af mindre betydelse.

12. I följande afseenden anser jag gällande författningar rörande allmän
flottled och virkesflottningens bedrifvande derstädes böra ändras eller kompletteras,
nämligen:

l:o. att från och med regleringssyn för beredande af allmän flottled i ett
vattendrag egt rum, amortering skall beräknas och bokföras äfven för det virke,
som framflottas under tiden mellan sjelfva regleringssynen och afsyningen af
föreskrifna rensningar och regleringsbyggnader. Nu händer nämligen icke så
sällan, att flera år förgå mellan syn och afsyning, och under denna tid nerflottas
en stor del af det virke, som beräknats skola amortera regleringskostnaderna, så
att då afsyning ändtligen eger rum (understundom uteblir sådan alldeles) och
amorteringen skall börja, denna måste fördelas på en bråkdel af den virkestillgång,
som vid synetillfället beräknats komma att framflottas i vattendraget.

2:o. att hos länsstyrelsen upprättas och föres liggare öfver alla inom
länet till allmän flottled upplåtna vattendrag, utvisande såväl den årliga amorteringsafgälden
som ock huru stort belopp af regleringskostnaden blifvit amorteradt,
skolande derför alla flottningsföreningar tillförbindas att vid verkande
ansvars påföljd till länsstyrelsen årligen aflemna härför erforderliga uppgifter,
hvarförutom dessa uppgifters riktighet bör vara underkastad lämplig kontroll.

Skoyskomitcn, 111. 7

Skogstjenstemännens sval'' på komiténs frågor.

3:o. att amorteringsafgiften ställes i bättre proportion till de olika virkessortimenternas
värde än hvad för närvarande är fallet. Ett mindre sågtimmer
eller toppstock om 50 öres värde drar i de flesta fall nu samma flottnings- och
amorteringskostnader som ett block, värdt 8 å 9 kronor, och i en del vattendrag
äro dessa kostnader för en 4 ä 5 tums sparre, värd 80 ä 90 öre, fyra gånger så
stor som för ett enkelt sågtimmer af huru grofva dimensioner som helst.

4:o. att vid reglering af ett vattendrag till allmän flottled äfven bestämmes
under hvilka förhållanden och mot hvilka afgifter vattendraget må användas
för flottning äfven af mindre, icke till sågtimmer hänförligt virke och att dessa
afgifter ställas så billiga sig göra låter.

5:o. att vid de större elfvarnes utlopp i hafvet lämpliga delar af elfstränderna
med tillhörande vatten må af kronan kunna genom expropriation förvärfvas
för att tillhandahållas sådana virkesspekulanter å kronovirke, som behöfva flottlägga
och transportera det inköpta virket till andra, mer aflägsna orter. Under
närvarande förhållanden möter nämligen icke några hinder för att alla för berörda
ändamål lämpliga stränder inköpas af ett eller ett par sågverksbolag, hvilka på
så sätt åtminstone delvis för sig monopolisera virkesköpen vid vattendraget.

Alla härofvan omförmälda förhållanden hafva ett mer eller mindre betydelsefullt
direkt inflytande å hushållningen med så väl enskilda som kronans skogar.

13. De dimensionslagar, som här afses, äro naturligtvis nådiga förordningen
angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog inom
Yesterbottens och Norrbottens län den 19 mars 1888. Någon verklig dimensionslag
är denna författning icke och har ej heller verkat såsom sådan, ty densamma
lägger icke något hinder i vägen för hemmansinnehafvaren att till försäljning
inom orten afverka träd af huru små- dimensioner som helst, endast att
virket icke exporteras eller försågas vid såginrättning. Inom de trakter —
företrädesvis i närheten af städerna — der mindre eller s. k. undermåligt virke
kunnat afsättas inom orten och således icke behöft skeppas eller försågas, har
denna författning icke utgjort något skydd mot afverkning af ungskog i huru
stor utsträckning som helst. Å andra och jemförelsevis de flesta och största områdena
inom nedre landets socknar, der endast timmer och sparrar vinna afnämare,
har författningen deremot på ett mycket effektivt sätt fyllt sin mission,
d. v. s. bevarat ung- och tillväxtskog från afverkning.

Med hänsyn till det planlösa sätt, hvarpå afverkningarna skötts och skötas
samt frånvaron af all egentlig skogsvård, kan denna lag ej sägas hafva utöfvat
hvarken något skadligt eller gynsamt inflytande å skogsåterväxten; att den dock
är mindre väl förenlig med en ordnad skogshushållning och för dennas rätta
utöfvande måste vara mer eller mindre hinderlig är utan tvifvel. Huruvida
tidpunkten dock ännu är inne att ifrågavarande författning ersättes af en verklig

Öfverjägmästarm i Vesterbottens distrikt. 51

dimension slag eller några andra lagbestämmelser för den enskildes skogshushållning
här uppe, derom kan efter mitt förmenande vara mycket tvifvel, ty ännu
åtminstone hafva de mindre virkesdimensionerna här allt för ringa värde för att
någon med utgifter förenad skogsvård kan hafva utsigt att med framgång kunna
genomföras.

Då granen här förekommer i så jemförelsevis ringa myckenhet, anser jag
det vara för Yesterbotten mindre behöfligt, att vid en eventuel dimensionslag
det göres någon skilnad på gran och tall.

14. I allmänhet är i de allra flesta fall skogstillgången å de enskildes
skogar fullt tillräcklig att fylla ortens behof af virke. Om än en och annan
hemmansegare inom en del kustsocknar är hänvisad att för sitt behof af byggnadstimmer
inköpa detta från kronopark, så är dermed icke sagdt, att bristande
skogstillgång inom orten är den egentliga orsaken till att virket köpes från
kronoskog, ty dels ställer sig priset möjligen något billigare för kronovirke, dels
säljes icke något virke till enskilda, om, såsom oftast är fallet, afverkningsrätten
å de mera skogrika hemmanen är försåld till trävaruspekulanter och bolag.
Erfordras för ett eller annat byggnadsföretag virke af mer grofva dimensioner,
inköpes detta oftast från kronans skogar, ehuru tillgång å enskildes, företrädesvis
bolagsskogar, icke saknas.

Några allmännings- eller gemensamhetsskogar förefinnas icke inom distriktet.

15. Huru i många afseenden gagneligt det än skulle hafva varit, i fall
vid under senare åren pågående afvittring inom lappmarkssocknarna gemensamhetsskogar
kunnat bildas, åtminstone en för hvarje socken, så torde dock för
närvarande oöfverstigliga hinder möta för att kunna reparera de försummelser,
som i detta afseende då begingos. Det väsentligaste hindret för att numera bilda
gemensamhetsskogar torde vara, att en stor del af de privata skogarna hamnat i
sågverksbolagens ego dels såsom evärdlig egendom dels såsom arrendeskogar
under viss tid.

Dessutom torde i detta landets antagligen skogsrikaste län icke vara att
påräkna tillräckliga sympatier för att nu kunna bilda gemensamhetsskogar,
hvilket icke torde kunna låta sig göra utan uppoffringar både från enskilda och
kommuner.

16. Intill de egentliga fjelltrakterna angränsande, ej ännu afvittrade områden
förefinnas betydliga trakter som, innan de härjades af all barrskog totalt
ödeläggande skogseldar, varit skogbärande, men nu äro antingen kala eller
beväxta med löfskog, företrädesvis björk. Att således här finnas stora arbetsfält
för skogsodling är obestridligt, fråga är blott huru sådan skall låta sig utföra

Skogstjen»ternännens svar på komiténs frågor.

för rimliga kostnader i dessa glest befolkade trakter, och nog får den till en
början ske mera experimental t. I öfrigt förekomma inom distriktet icke några
kalmarker af beskaffenhet som i frågan afses.

17. Hvarken landstinget eller hushållningssällskapet hafva hittills mig
veter ligt vidtagit några åtgärder till skogshushållningens befrämjande inom
länet, antagligen på den grund, att någon egentlig skogsbrist ännu icke yppat
sig. Den insigt i skogsskötsel, som vid den af landstinget bekostade landtbruksskolan
kan spridas till allmänheten, torde knappast förtjena omnämnande.

Hvad som för närvarande kunde med någon utsigt till framgång göras i
och för att bibringa allmänheten någon upplysning om skogshushållningen, densammas
nytta och behöflighet, vore att bekosta föreläsare, som å lämpliga ställen
hölle föredrag i detta ämne och med hvilka allmogen då blefve i tillfälle att
rådpläga. Samtidigt kunde, der lämpligt försöksfält vore att tillgå, för intresserade
anordnas ett och annat fröbesåningshygge, markberedning utföras och dylikt.
För undervisning i direkt skogsodling är nog tiden här ej ännu inne. Om samtidigt
med dessa föredrag en lättfattlig broschyr i skogsskötsel, lämpad efter härvarande
förhållanden, utgåfves, så kunde möjligen äfven deraf något vinnas.

Vid folkskolorna skulle nog af derför intresserade lärare äfven kunna
bibringas skolbarnen någon insigt om skogens stora nytta och betydelse samt att
den är väl värd en bättre omvårdnad än hvad nu kommer den till del.

18. Med undantag för Hörnefors bruks skogar, hvilka i öfrigt egnas en
omsorgsfullare vård än vanligt är här på orten, hafva icke några afdikningar
i syfte, hvarom fråga är, utförts inom distriktet. Afdikningarna vid nämnda
bruk hafva fortgått sedan några år tillbaka och fortgå fortfarande med efter
hvad som uppgifves tillfredsställande resultat.

19. Behofvet af skyddsskogar anser jag vara inskränkt till de egentliga
fjelltrakterna ofvanför och omkring kulturgränsen, till hvilken utsträckning
saknas dock nödig utredning för att ens närmelsevis kunna uppgifvas.

Då utsyning och stämpling af för afsalu afsedt virke i dessa trakter
verkställas af jägmästaren, iakttages nödig försigtighet, så att skogsbestånden,
hvilka oftast utgöras af gran, icke allt för mycket glesställas, hvaremot å de
mest exponerade lägena icke någon utsyning alls beviljas.

Vid uttagande af husbehofsvirke i dessa trakter, hvilket icke behöfver utsynas,
förfares deremot ytterst vårdslöst och utan all hänsyn till skogsbeståndens
fortvaro; härom bära rätt stora skogstrakter i Tärna ett sorgligt vittnesbörd.
Ifrågasättas kan derföre, huruvida icke i fjelltrakter äfven husbehofsvirket bör
utsynas af vederbörande skogstjen steman.

Jägmästaren i Skellefteå revir.

20. Med fäst afseende å de stora och många skogsområden, som kronan
innehar inom detta distrikt, synes mig icke någon rätt till expropriation för
ytterligare skogsförvärf vara af behofvet påkallad.

Tillåter mig i öfrigt hänvisa till hvad i punkt 12 mom. 5 är anfördt med
afseende å rätt till expropriation, ehuru för annat ändamål.

Umeå i öfverjägmästareexpeditionen den 7 april 1897.

A. M. Hellström.

Jägmästaren i Skellefteå revir.

1. Skellefteå revir omfattar Jörns och Byske socknar samt norra delarne
af Skellefteå och Norsjö socknar intill Skellefte eif.

Vid en öfverblick af revirkartan finner man, att fördelningen af kronoskogarne
mellan Jörns socken och Norsjö-delen å ena sidan samt Skellefteå-delen
och Byske socken å den andra är mycket olika, i det Jörns och Norsjö socknar
till ungefär 2/s af hela sin vidd bestå af skogar under skogsstatens kontroll,
hvaremot i kustsocknarne de enda allmänna skogarne bestå af några få smärre
kronoparker och nybyggesskogar samt privilegieskogsskiften, hvilka senare dock
numera till större delen genom särskilda kontrakt återförts till kronans omedelbara
disposition.

Kronoskogarne inom Jörns och Norsjö socknar hafva en särdeles jämn fördelning,
så att, om man skulle tänka sig, att skogsförhärjningen i en framtid
skulle fortskrida så långt, att i de enskildes skogar brist på byggnadstimmer
och ved skulle komma att uppstå, knappast någon hemmansegare skulle för inköp
af sitt husbehofsvirke hafva längre afstånd från närmaste kronopark än omkring
en half mil.

Beträffande sj elfva kustsocknarne hafva kronoskogarne återigen så ringa
utsträckning, att de ej kunna på långt när tillgodose ortens behof af skogsprodukter,
men någon skogsbrist å de enskildes hemman förefinnes egentligen ej,
förutom å enstaka hemmansdelar, och torde väl knappast komma att uppstå, för
så vidt lagen till skydd för ungskogen fortfarande bibehålies och i vissa afseenden
skärpes med syftemål att derigenom kunna möjliggöra en effektiv kontroll af densammas
efterlefnad.

2. Enligt min erfarenhet saknas virke till hus- och byggnadstimmer numera
å blott ett fåtal hemman, hvarjemte vedbrist icke ens torde förekomma i

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

så stor utsträckning att det här kan förtjena ett omnämnande. Otvifvelaktigt
skulle dock en hel mängd hemman, åtminstone inom kustsocknarne, hafva brist
å byggnadsvirke, såvida ej dimensionslag alltsedan den 1 okt. 1882 varit införd
inom länet.

3. Ä de flesta hemman sskogar eger öfverafverkning rum, dels derigenom
att husbehofsvirket hugges utan tanke på sparsamhet med den växtligaste skogen,
hvarjemte i allmänhet afverkning egt eller eger rum af alla sådana träd, som
enligt dimensionslagen äro att anse såsom öfvermåliga, dels ock derigenom att en
mängd personer, såväl hemmansegare som en och annan virkesuppköpare, i många
fall med framgång söka kringgå nämnda dimensionslag. Så har t. ex. medelst
efterapning i ganska stor utsträckning frisk ungskog blifvit försedd med falska
kronomärken i och för att kunna till utskeppning försäljas. Visserligen hafva
uppå åtal af revirförvaltaren flera personer blifvit för dylika brott lagförde och
ådömde från 1 till flere års straffarbete m. m., hvarjemte stora beslag blifvit
genom revirförvaltningens försorg verkstälda vid hamnar och lastageplatser af
sålunda falskstämpladt virke; men då man betänker, hvilka stora svårigheter
det möter att i sådana mål anskaffa tillräcklig bevisning för de brottsliges fällande,
äfvensom svårigheten att kunna konstatera att förfalskning af kronostämplarne
verkligen egt rum, inses nog såväl att falskstämpling bedrifvits i icke
obetydlig skala, som ock att en mängd falskstämpladt virke äfven undgått
beslag.

Tillfölje af de åtgärder, som vidtagits för hämmandet af denna brottsliga
handtering, har dock en betydlig minskning deraf på senare tider kunnat observeras,
och jag tviflar icke på att denna art af skogssköfling så småningom kommer
att upphöra.

Sköfling af ungskogen har däremot på de sista 2:ne åren tagit en annan
form, hufvudsakligast derigenom att värdet å smärre dimensioner af sågadt virke
betydligt sprungit i höjden i jemförelse med priset på sparrar. Följden häraf
har blifvit, att en massa s. k. bondsågar dels ombyggts dels nybyggts för försågning
af undermåligt virke. Endast inom Byske socken finnas numera åtminstone
ett tjugutal dylika sågar, der försågning af smärre dimensioner, under de
tider vattentillgång finnes, eger rum såväl natt som dag.

Då inom de öfriga socknarna äfven finnas flera dylika sågar, hvarjemte
nya oupphörligen tillkomma, är det hardt nära omöjligt att vederbörligen kunna
kontrollera dessa försågningar, i synnerhet som det, sedan försågningen af det
undermåliga virket vid anträffandet redan egt rum, i de flesta fall är omöjligt
att bestämma, huruvida nämnda virke varit vederbörligen utsynadt eller ej, hvarförutan
ej beslag enligt nu gällande dimensionslag kan ske.

Jägmästaren i Skellefteå revir. 55

Å flera ställen i grannskapet af dessa sågar, der förut funnits vacker och
växtlig yngre och medelålders tallskog, hvaraf naturligtvis utstämpling aldrig
beviljas, har denna blifvit totalt sköflad.

Visserligen göras åtskilliga beslag; men för att hejda denna skogssköfling
vore vakt natt och dag vid samtliga sågverken nödvändig. Härtill skulle åtgå
en talrik och alltför dyrbar personal, som ändock ej skulle kunna åstadkomma
annat än att sågningen för tillfället upphörde, för att genast åter
börja, så snart bevakningspersonalen indroges. Detta sätt blefve således i längden
ohållbart.

Skall emellertid ej ungskogen totalt förödas, är en skärpning af den nu
gällande dimensionslagen ju förr dess hellre af nöden.

En lagbestämmelse, som medgåfve att, för såvidt det kunde styrkas, att
bland vid den eller den sågen anträffadt virke äfven befunne sig försågadt, utan
vederbörligt tillstånd afverkadt undermåligt virke, hela det derstädes befintliga
virkespartiet vore förbrutet och beslag underkastadt, vore gifvetvis det radikalaste
sättet att på en gång omöjliggöra skogssköflingen.

Ett annat sätt vore en bestämmelse, att ingen försågning finge ske vid
dessa byasågar utan under vederbörlig bevakning, vid äfventyr att virket i annat
fall vore förbrntet. Det sistnämnda sättet blefve emellertid särdeles dyrbart för
statsverket, för såvidt som ej de sågande kunde förbindas att delvis eller helt
och hållet bekosta bevakningen i likhet med hvad som eger rum vid brännerier
in. m.

Genom nåd. förordningen af den 23 juni 1882 trädde samma år den 1
oktober den s. k. norrbottenslagen i kraft och verkan äfven inom Vesterbottens
läns kustland.

Följande utdrag ur länsstyrelsens femårsberättelser rörande till utrikes
ort afskeppade bjelkar och sparrar från Umå och Skellefteå tullkammardistrikt
(Yesterbottens län) under åren 1876—1890 visar hvilken stor förminskning
uti sparrskeppningen inträffat genom införandet af nämnda dimensionslag: -

Utskeppade bjelkar och sparrar år 1876 ....... 91,360 kbm.

» » > » . » 1877 78,997 »

» .» » » » 1878 ....... 66,563 »

» » » » » 1879 68,854 »

> » » » > 1880 111,869 »

» » 1881 ....... 106,386 »

» » » » » 1882 136,434 »

> > » » » 1883 110,068 »

, » » » » 1884 39,778 »

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Utskeppade bjelkar och sparrar år 1885 ...... . 66,957 kbm.

» » '' » » » 1886 36,437 »

» » » » » 1887 43,710 >

» » » » » 1888 . •..... 46,133 »

> » » » » 1889 43,508 »

* »■»■»» 1890 ....... 29,878 »

Häraf kommer dock den ojemförligt största delen af utskeppningen från
Skellefteå tullkammaredistrikt, till styrkande hvaraf följande uppgift från Skellefteå
tullkammare — inrättad år 1882 — må anföras:

Från Skellefteå tullkammaredistrikt har till utrikes ort utskeppats —

1882 bjelkar	och	sparrar.......	....... 109,655 kbm.
1883	tf	tf ......	....... 84,643	»
1884	»	» ......	....... 27,284
1885	tf	» ......	....... 52,783	>
1886	tf	tf .......	....... 30,254
1887	»	tf .......	....... 37,681	tf
1888	tf	tf .......	....... 39,441	»
1889	tf	» .......	.......38,134	»
1890 »	»	» .......	........ 27,857	»
1891 »	»	» .......	....... 44,785	tf
1892	»	» .......	....... 46,251	tf
1893	»	» .......	....... 40,296	tf
1894 »	»	» .......	.......48,919	tf
1895	»	» .......	....... 40,356	tf
1896	tf	» .......	....... 46,993	tf

Då man betänker, att största delen af de sparrar, som utskeppas från sistnämnde
tullkammaredistrikt, äro undermåliga och afverkade inom Skellefteå revir,
och då af ofvanstående utskeppningsuppgifter framgår, att dimensionslagen åstadkommit
en årlig minskning i utskeppningen utaf dessa virkesslag af i rundt tal
mellan 60,000 och 70,000 kbm., kan man med temlig visshet antaga, att utan
denna dimensionslag åtminstone skattehemmanen inom revirets kustsocknar skulle
varit på få undantag när totalt sköflade på all skog.

4. Af det föregående synes att afverkning i stor skala bedrifves utöfver
husbehofvet.

Virket afsättes i form af plank, bräder och sparrar.

Jägmästaren i Skellefteå revir.

Kolning förekommer ej annat än utaf affall vid sågverken, ej heller pappersmassetillverkning.

fund»!; r i, ■ ■ i!'' • . . ... '' Jo 5.

Af anförda förhållanden vid besvarandet af frågan 3 framgår, att
minimidirnensionen betydligt nedgått, enär vid de nämnda byasågarne försågas
virke ända ned till 4 verktum på 16 fot, hvarjemte vid de stora sågverken
minimidirnensionen äfven nedgått såsom en gifven följd af de goda konjunkturerna,
som råda för försäljning af sågadt virke intill de minsta sortiment,
äfvensom tillfölje deraf, att de gröfre virkesslagen särskildt å de enskildes skogar
blifva mer och mer sällsynta.

6. Då markens reproduktionsförmåga inom reviret och i synnerhet i de
närmast kusten liggande socknarne är särdeles god, förefinnas mig veterlig! endast
få ställen, hvarest skogsmarken genom skogssköfling hittills blifvit improduktiv,
utan de afverkade trakterna beklädas oftast med temligen vacker ungskog,
ehuru det å ett eller annat magert hedland och dylikt kan dröja något
öfver den normala tiden, innan återväxten uppkommer.

7. Skogens föryngring å enskildes skogar måste derför anses nöjaktig,
och jag tvekar icke att tillägga, det den å de flesta ställen är god, ehuru intet
annat föryngringsredskap än yxan användes.

Det är endast å sådana trakter, hvarest mor- och sly-gran under årtionden
fått stå orörda, som en god återväxt kan äfventyras; men så snart dylik
skog bortrensas i tillräcklig utsträckning, gör tallplantan sitt intåg, äfven om,
egendomligt nog, fröträd icke förefinnas i afverkningsplatsens omedelbara närhet,
för så vidt som markens syrlighet ej lägger hinder i vägen.

8. Oaktadt afverkningen i allmänhet bedrifves planlöst, förekomma grantorka
och stormfällning endast i ringa utsträckning.

9. Någon klagan bland befolkningen har ej försports, att den ene grannens
skog lider af den andres vårdslösa utverkning. Antagligt är derför att dylik
skada hittills endast i få fall inträffat.

10. De afverkningskontrakt, som numera af sparrexportörerna afslutas,
gälla vanligen endast för en kortare tidrymd från 2 till 6 och någon gång 10 år
samt omfatta vanligtvis endast den del af hemmanets skog, som är af sådan beskaffenhet,
att de anse sig derstädes kunna få utstämpling af undermåliga träd,
såsom t. ex. företrädesvis grankälar, syrligt morland och myrtrakter, der skogen
är förkrympt och i saknad af växtlighet.

Skogakomitén. 111. 8

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Genom utstämpling af dylik tynande skog blir marken i många fall mer
eller mindre torrlagd och möjliggjord för sjelfsådd från angränsande tallbestånd.

Genom vattenafdikning skulle otvifvelaktigt god återväxt i sådana trakter
kunna åstadkommas.

Före dimensionslagens införande ansågs skogen å dylika trakter alltför
dålig för att tillgodogöras, hvaremot den friskaste och växtligaste skogen såsom
mera värdefull i så mycket större skala tillgreps.

Sågverksegarne afsluta deremot sina afverkningskontrakt på så lång tid
som möjligt, helst 20 år, och i allmänhet med afverkningsrätt till all skog; men
äfven af dem begäres oftast utstämpling af sådan undermålig skog, som enligt
en god skogshushållning bör borttagas, hvilket också beviljas å likartade trakter
och med samma resultat, som ofvan anförts.

11. I § 1 af gällande stängselförordning uttalas den grundprincipen, att
hvar, som hemdjur eger, skall vara skyldig att om dem hålla sådan vård, att de
icke olofligen inkomma på annans egor, men i mom. 2 af § 5 inskränkes detta
lagbud genom det stadgandet, att då stängsel mellan skog och utmark eller
beteshage ej finnes, marken anses till gemensamt mulbete upplåten.

De olika motioner, som tid efter annan förelagts riksdagen för att göra
den i § 1 uttalade rättssatsen oinskränkt gällande, hafva icke vunnit representationens
bifall, hufvudsakligen på den grund att det å vissa orter skulle blifva
för befolkningen alltför betungande att genom stängsel eller annorledes hålla erforderlig
vård om sina kreatur. Att denna invändning i synnerhet hvad Norrland
beträffar är grundad, kan icke bestridas, och då dessutom någon synnerlig
skada å ungskogen i stort taget inom kustlandet tillfölje af markens särdeles
goda reproduktionsförmåga icke kan förmärkas genom de ohägnade betesmarkernas
upplåtande till gemensamt mulbete, synes ett dylikt skärpande af nu gällande
stängselförordning näppeligen beträffande dessa orter kunna nöjaktigt motiveras,
lika litet som betesförbud för visst slag af kreatur.

12. Genom kongl. förordningen den 20 december 1880 och gällande flottningsstadga
af samma datum synas de privaträttsliga förhållandena vid timmerflottningen
hafva blifvit ordnade på ett sådant sätt, att det icke lemnar något
öfrigt att önska.

13. Revirets privatskogar utgöras till betydligt öfvervägande delen af
tall, och marken innehar i allmänhet i synnerhet i kustsocknarne god reproduktionsförmåga.

Något menligt inflytande på återväxten genom dimensionslagens införande
har åtminstone ej jag kunnat förmärka; tvärtom har å somliga trakter genom

Jägmästaren i Skellefteå revir.

bortrensning af förkrympt och dålig skog, hvilken, såsom förut anförts, antagligen
ej på länge skulle kommit under afverkning, för så vidt som den friska
skogen utan vidare fått fritt disponeras, marken blifvit mera lämplig för åstadkommandet
af återväxt.

Att i afseende på dimensionslagen särskilda bestämmelser skulle tillämpas
för tall och gran, anser jag ej med härvarande förhållanden hvarken nödigt eller
lämpligt. Det skulle blott ytterligare försvåra kontrollen öfver lagens efterlefnad
utan att medföra motsvarande fördelar.

14. Frågan 14 har delvis behandlats i sammanhang med första frågan,
hvadan endast återstår att tillägga, det allmännings- eller besparings-skogar inom
reviret icke finnas, förutom skogen till Skellefteå stad, hvilken dock är af obetydligt
omfång och af ringa värde.

15. Af det i början anförda förhållandet angående kronoparkernas omfång
och fördelning inom Jörns och Norsjö socknar framgår, att dylika besparingsskogar
inom denna del af reviret icke äro af behofvet påkallade.

Att dylika kommunskogar skulle, hvad de närmast kusten belägna socknarne
vidkommer, blifva för framtiden betryggande för ortens virkesbehof är
obestridligt, men svårigheterna och kostnaderna för dylika anordningar blifva
dock betydliga, kvarjämte gällande skiftesstadga antagligen lägger hinder i vägen
för dylik utbrytning af skogsmark.

'' '' ''fp ■ r .. i ,''f

16. Såsom ofvan blifvit anfördt förekommer icke inom reviret absolut
skogsmark, som saknar återväxt, åtminstone icke i sådan grad att det kan anses
böra påkalla åtgärd från statens sida.

17. Några åtgärder från hushållningssällskapets eller landstingets sida för
främjande af skogshushållningen äro mig icke bekanta förutom dessa korporationers
med framgång krönta bemödanden att få dimensionslag antagen för länets kustland.

Säkerligen skulle ej obetydligt kunna vinnas till förmån för den enskilda
skogsvården genom spridande af efter befolkningens uppfattning lämpade ströskrifter
i skogshushållning äfvensom genom införande af skogsskötselns första begrepp
såsom undervisningsämne i folkskolorna.

16. Direkt afdikning af sumpmark för skogsbörd förekommer icke inom
orten, men genom de ganska ofta förekommande afdikningsföretagen för frostländighetens
minskande, hvartill anslag af statsmedel äro anvisade, vinnas och
förbättras stundom rätt stora skogsarealer. Att afdikning för skogsbörd å enskildes
skogar här icke företages är icke att undra öfver, då åsigterna synas

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

tämligen delade, huruvida dylika kostsamma åtgärder för landvinning på statens
marker i nationalekonomiskt intresse kunna anses medföra mot utgifterna någorlunda
svarande gagn.

19. Ehuru naturligtvis inom reviret åtskilliga ställen förefinnas, hvilka
genom en oförsigtig afverkning lätt i framtiden kunna blifva skoglösa, såsom
högre belägna berg, grytiga och stenbundna trakter, magra sandhedar
m. m., kan jag, då dessa marker äro af ringa omfång och fördelade på många
ställen, icke rörande desamma förorda något ingripande från statens sida. Något
annorlunda förhåller det sig med de närmast hafvet belägna trakterna med utanför
liggande holmar, hvilka naturligtvis, om sådant vore af nöden, lätt skulle
kunna afskiljas och behandlas såsom skyddsskogar; men då afverkning hittills
icke bedrifvits så hänsynslöst därstädes, att någon egentlig devastation kan sägas
hafva uppstått, synes ej heller här statens ingripande vara af nöden påkalladt.

20. Dock kan jag ej underlåta att framhålla det önskvärda i att staten
genom lagstiftningen berättigades omhändertaga sådan skogsmark, som efter
undersökning befunnes för allmänt väl böra skötas med försigtighet, eller att
åtminstone den rätt till expropriation, som enligt § 1 af kongl. förordningen
den 14 april 1866 gäller angående vanvårdade flygsandsfält, äfven måtte utsträckas
till sådan absolut skogsmark, som blifvit så förödd, att återväxt för
framtiden med fog kan äfventyras.

Skellefteå i jägmästareexpeditionen den 28 mars 1897.

Herman Lagerquist.

Jägmästaren i Norsjö revir.

1. Nej för frågans förra del, för den senare ja.

2. Intet hemman är alldeles i saknad af skogstillgång, och samtliga hafva
virke nog för husbehof, om än för ett eller annat sådant tillgången å möjligen
erforderliga gröfre dimensioner är obetydlig eller otillräcklig.

3. A enskildes skogar, som ej äro underkastade utsyning, uttages virket
ofta genom planlös blädning, dervid skogstillgången någon gång kanske väl häråt
anlitas, men öfverafverkning eller skogssköfling kan ej sägas hafva egt rum efter
den 1 oktober 1882, då den s. k. norrbottenslagen blef gällande äfven för Yesterbottens
läns kustland.

Jägmästaren i Norsjö revir.

4. Ja. ! ''i! Ii i i • !. i jn.iii

Till export: förnämligast timmer, sparrar, tjära.

Till inhemsk industri: hyllade, spontade och på annat sätt förädlade trävaror,
mest för ortens behof.

JM i!-., viini:''. '' i,fi i;!.!»,.• 11**-* .••''.iv mopp i! jour; ftiilfi .''.i- horn do

5. Af frisk skog, jemlikt norrbottenslagen, 21 cm. på 4,7» m. längd.

Af skadad skog och af toppar, tillfälligtvis och vid gynsammare konjunkturer,
till 17 cm. på 4,7» m. längd. ''• o.:;/''; " ;

Nej.

t,1 i:!;.ii: '' >r''-i: -1;y.o.jp .fjlmiqhiuu ii.J* n;? -tbo jnwii) r»:r''l .i!

6. Ja, i allmänhet.

■'' M : d .<:■■'' '' ''([ M

7. Skogens föryngring öfverlemnas mest till naturens eget åtgörande, och

åter växten är i flertalet fall nöjaktig, beroende detta derpå, att vid af verkningarna
medtagas alla enligt norrbottenslagen fullmåliga träd, såväl friska som
skadade, hvarigenom oftast tillräckligt stora luckor uppkomma för att dels bereda
uppkommande plantor ljus dels befordra den qvarvarande tillväxtskogens
trefnad och fortkomst. Af den äldsta tillväxtskogen äro fullt dugliga fröträd
att påräkna. Inom afverkningstrakten möjligen befintliga undertryckta och
skadade träd af mindre dimensioner, ned till 3 tums sparrar, borttagas sedermera
i många fall genom vederbörlig utstämpling, hvarigenom återväxten än ytterligare
befordras.

Nej. . ''.i ;.'',77,-,;'' - ,7,, :7 77

8. Om än dylika skador, förorsakade genom oriktig afverkning, der och
hvar förekomma, hafva de dock i allmänhet ej haft någon större omfattning.

Å vissa lokaler, der afverkning i mera växtlig granskog företagits, har
emellertid visat sig, att den qvarvarande skogen till större delen aftorkat samt
hemsökts af storm- och insektsskador, hvadan dylika trakter lidit högst betydligt,
utan att något kunnat göras häremot.

9. Några anmärkningsvärda skador af denna anledning hafva ej förekommit
utom i ett visst fall, hvarom svaret i mom. 2 på föregående fråga lemnar
besked.

10. För orten gällande dimensionslag, norrbottenslagen, reglerar afverkningen
i berörda afseenden — se föröfrigt svaret å frågan 7.

Vid alla slags virkesförsäljningar föredrager skogsegaren nästan utan
undantag att afyttra sitt virke å rot, oftast med betingad rättighet att sjelf

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

få neddrifva detsamma, dervid denne äfven blifver i tillfälle att till fromma för
ungskogen iakttaga all möjlig försigtighet vid trädens fällning och afforsling —
något som ej så noga beaktas, då köparen ombestyr drifningen.

Yirkeskontrakterna, som uppgöras på längre eller kortare tid, från 1 till
och med 20 år, försvåra eller omöjliggöra visserligen ofta utverkning och tillgodogörande
af en del skogseffekter af mindre värde för användning exempelvis
till kolning och pappersmassa, men dessa industriela företag hafva ej ännu vunnit
insteg inom orten.

11. För denna ort och på den ståndpunkt, skogsvården härstädes för närvarande
befinner sig, inga.

12. Det sätt, hvarpå gällande flottningsstadga tillämpas efter Skellefte
elfs flodområde, måste betecknas såsom mindre tillfredsställande. Bland de många
missförhållandena, hvilka torde göra en revision af stadgan nödvändig, vill jag
här endast anföra följande.

Mellan regleringssynen, som hölls redan år 1884, och afsyningarna, hvilka
påbörjades år 1895 och ännu ej äro afslutade, hafva årliga amorteringar blifvit
gjorda, och att dessa uppgått till mycket afsevärda belopp är säkert, enär högst
betydliga afverkningar egt rum under de senare åren, synnerligast från och med
år 1891. Innan flottlederna hunnit förklaras för allmänna, har en stor del af
hela amorteringsafgälden sålunda i många fall redan uppburits. Uppgift på de
gjorda amorteringarna, hvilka vid afsyningarna väl böra från flottningsbyggnadernas
nuvarande värden fråndragas, har flottningsföreningen dock, oaktadt framställning
derom blifvit gjord, ej aktat nödigt utlemna till vederbörande afsyningsman.

Då det emellertid för såväl kronan som för de enskilde virkesegare, hvilka
ej äro delegare i flottningsföreningen, är af stor vigt och betydelse att få kännedom
om huru amorteringarna af flottlederna fortskridit och när amortera gsafgälderna
i de olika lederna påräknas upphöra, vore framför allt önskvärdt, att nu
gällande fiottningsföreskrifter ändrades derhän, »att det ålåge flottningsstyrelse
att före hvarje års slut till länsstyrelsen insända utdrag ur flottningsförvaltningens
räkenskaper, utvisande huru amorteringarna fortskridit.»

13. Att den för orten gällande dimensionslagen, afseende både tall och
gran, i de flesta fall verkat mycket välgörande, är otvifvelaktigt.

Vackra, i sin kraftigaste växt stående ungskogar och medelåldriga bestånd
äro räddade undan yxan och förekomma numera ofta och å ej obetydliga vidder
— se äfven svaret å frågan 7.

14. Kronoparkernas betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter
är i allmänhet ej så stor, enär detta oftast tillgodoses från enskildes skogar.

Jägmästaren i Norsjö revir,»

Hemmansegare, som hafva sina skogslotter ofördelaktigt belägna eller äro
i saknad af lämplig skog till vedbrand, köpa dock ofta och gerna sådan från
angränsande kronoparker. ’ IIM3'' ihop;,!

Vid såväl enskilda som allmänna större byggnadsföretag, der gröfre dimensioner
erfordras, ega kronoparkerna sin stora betydelse.

- > \H ] j t * : .yl f ;.i-Kr • - ■ Tj>‘ il V! •* • • .; "••j iTf.^ !»i •“ '' j> ?;•{-, j H

15. Att bildande af gemensamhetsskogar skulle för framtiden blifva af stor
betydelse för orten är otvifvelaktigt, men som all enskild jord redan är skiftad
och förvärf af för ändamålet erforderlig skogsmark ej kan ske utan de största
svårigheter och kostnader (genom köp eller expropriation), torde förslaget ej blifva
lätt att genomföra.

17. Vesterbottens läns landsting och hushållningssällskap, hvilka på sin
tid kraftigt verkade för norrbottenslagens antagande äfven inom detta län,
hafva sedan denna tid mig veterligen ej utöfvat någon mera nämnvärd verksamhet
för skogshushållningens främjande.

Då lokalförvaltningen till följd af trägna göromål vid de allmänna skogarnes
skötsel ej är i tillfälle att på ett mera verksamt sätt tillhandagå enskilde
skogsegare med biträde och råd i afseende på skogshushållningen, tillsättas af
kongl. domänstyrelsen för kortare tider särskilda tjensteman, skogsingeniörer,
för sagda ändamål.

Dessa tjenstemäns verksamhet inom orten har dock ej fått den omfattning,
som vore önskligt och frågans vigt kräfver. Spridande af småskrifter i mera
populär form, förnämligast afhandlande ordnad timmerblädning och åtgärderna
för befrämjande af skogens föryngring genom sjelfsådd, skulle utan tvifvel blifva
till stort gagn i åsyftad riktning.

. . . , ''J '' ;>i<'' /l V. 1 '' , -i;;*;,.'','',,- ;

18. Nej.

•'' il; . ■ t . ■ - -i

19. Nej.

20. Vinnandet af en dylik rättighet för ifrågavarande ändamål komme
väl knappast till användning inom öfre Norrland, der staten redan torde få anses
ega tillräcklig skogsmark.

Skellefteå den 12 mars 1897.

H. V. Rosenberg.

Skogstjmstemännens svar på komiténs frågor.

:! , . f>''u> !;rr!''.-v ih.. .1 | •!>•?/ 1.1'' '' . •• * . Oii . r-l: '' Ii-- ;

Jägmästaren i Degerfors revir.

. s. ■ i; e) i ‘i ?]* Vi*;! •»»•JUtjygvO v:-:»’ iH im;i!:r: r-* In,* v u''. i,r .

1. Degerfors revir omfattar Umeå, Vännäs, Degerfors och Säfvars socknar.

Hvad skogstillgången beträffar står densamma i proposition till afstån det

från staden. I Umeå socken råder delvis skogsbrist, såsom för byarne Ön,
Teg, Böhle, Röbäck, Stocksjö, Vesterhuke m. fL, men de aflägsnare byarne i denna
stora socken hafva skog såväl till husbehof som afsalu.

I anseende till den lifliga byggnadsverksamhet, som sedan Umeå stads brand
år 1888 bar varit rådande, har virkesförrådet blifvit tämligen hårdt anlitadt, då
bättre kommunikationer, jernväg, saknats från öfre landet, och flottningen varit för
dyr. Fyllnadsskogar hafva tillagts många af de större byarne inom Umeå socken,
men då dessa förlagts till Degerfors socken på ända till 10 mils afstånd,
så hafva de varit till föga gagn, utan bortslumpats till sågverksegare för en
spottstyfver. Inom Vännäs och Säfvars socknar äro de gröfre sågtimmerdimensionerna
uttagna, men i Degerfors socken är rik tillgång å skog.

2. Utom ofvan omförmälda byar, som dock hafva hemskog af god växande

ungskog, finnas icke några hemman, som sakna husbebofsskog.

Ui ■ lid- . > : : .•!<] alm i i i..jn -r.o ■

is; J;:- 4 . .-,1 r t,.; .

3. Att de enskildes skogar i reviret isynnerhet efter kusten öfverafverkas
är ett faktum.

Afverkningen, en planlös blädning, har tillgått sålunda, att sågverksegare
på grund af flerårigt kontrakt uttagit den gröfre sågtimmerskogen, och efter
kontraktstidens slut bar skogsegaren, bonden, genom försäljning af bustimmer,
sparrar och ved m. m. delvis sköflat skogen.

I Vännäs och delvis äfven i Degerfors förekommer ett särskilt slag af
skogssköfling genom bläckning eller »häfning» af ung växtlig tallskog till tjärved,
hvarvid stora trakter 40 å 50-åriga tallbestånd blifva förstörda och sköflade.

Under senare åren bar dock i detta afseende en märkbar minskning
inträdt.

4. För att allmogen skall hafva någon inkomst, måste skogen tillgripas,
hvarvid företrädesvis i nedre, landet virke såsom bustimmer, sparrar, ställningsspiror,
pålningsvirke och ved nedföres till staden eller lastageplatserna antingen
till export eller för inhemsk industri.

Till sparrar afverkas efter föregående stämpling undermålig skadad skog
i enlighet med kongl. förordningen den 19 mars 1888. Någon kolning bar, förutom
å Hörnefors bruks skogar, icke förkommit i reviret till export förr än år

Jägmästaren i Degerfors revir. 65

1896, då de höga kolprisen kommit denna industri att taga sin början efter jernvägslinien,
sålunda inom Yännäs och Degerfors socknar.

Kolningen blifver till stort gagn för återväxtens befrämjande, emedan
skogsmarken blir befriad från en massa efter timmerfällningen skadad skog,
»skrinnskog», qvarliggande tullar samt torrskog och vindfällen, hvilken, förut
värdelös, nu kommer befolkningen till nytta och lemnar en väl behöflig årsinkomst.*

Någon pappersmassefabrik finnes ännu icke, men under år 1896 har en
fabrik för tillverkning af tjära, terpentin, träsyra m. m. blifvit anlagd invid
Umeå stad efter bibanan Umeå—Yännäs, hvarigenom tjärvirke, såsom stubbar,
rötter och torrskatar, såväl från kronans som enskildes skogar vunnit en lifligare
omsättning.

Tillverkning af tjära i dal har under de senaste 5 åren gått allt mera
framåt, så att denna handtering kan sägas vara en folkets industri i ganska stor
skala; cirka 18000 tunnor tjära hafva tillverkats i reviret.

5. I alla köp, som nu uppgöras, nedgår afverkningsdimensionen till 21 cm.
på 4,75 meters längd från rot, eller efter norrbottenslagen, och tullarne uttagas
här vid kusten till 15 ä 17 cm. Skadad skog, som utsynas enligt kongl. förordningen
den 19 mars 1888, uttages till på 4,45 m. x 15 cm.

Någon utverkning af ungskog förekommer i allmänhet icke, d. v. s. under
skogslagen, men väl kan man säga, att 4,76 m. x 21 cm:s träd hör till ungskogen,
och all sådan skog uttages nu under dessa höga konjunkturer, hvarigenom
de förut utglesnade bestånden blifva än sämre. Detta gäller endast kustlandet.

6. Ordnad skogsskötsel, med undantag af Hörnefors bruksskog, är ännu
icke införd å enskildes skogar i reviret.

Afverkningen bedrifves på grund deraf endast med afseende å dimensionen,
så att t. ex. i tallbestånd uttagas alla träd, som lemna en rotstock 21'' x 10" engelska
tum och deröfver, samt i granbestånd möjligen något lägre dimension. All
annan skog af lägre dimension, såsom topptorr, ljudig, torr med afslutad tillväxt,
här s. k. »skrinntall» eller sskrinngran», får stå qvar, hvarigenom utrymme
och ljus saknas för erhållande af god återväxt. Såväl sågverksegare som enskilde
jord- och skogsegare handla på samma sätt, en del af okunnighet, en del af egennytta,
då de mindre dimensioner och sämre qvalitéer, som erhållas vid beredningseller
ljushuggningarna, ej lemna så stor eller ingen vinst i följd af dyra afverknings-
och flottningskostnader.

7. Skogens föryngring är med ett undantag, Hörnefors bruksskog, öfverlemnadt
till naturens eget åtgörande, och några åtgärder hafva icke vidtagits i
detta syfte.

Skogskomitcn. 111.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

A Hörnefors bruksskog, der delvis kalhuggning eger rum, besås hyggena,
och kulturerna hafva gått väl till, ehuru bristande tillsyn öfver desamma förorsakat,
att kreaturen skadat den uppkomna sådden ganska betydligt.

Äterväxten å äldre kalmarker, der skogseld öfvergått eller härjat marken,
är öfver allt fullt tillfredsställande, delvis efter ådalarna mycket god.

8. Grantorkan har icke inom detta revir uppträdt i någon nämnvärd grad,
endast i några byskogar såsom Risbäck och Kamsjön i Degerfors socken har jag
sett den förebomma. Bestånden der hafva före afverkningen varit ovanligt slutna
och jemna, och ehuru blädningen icke varit af värsta slag, synes all den medelåldriga
skogen aftorka och angripas af insekter.

Der grantorkan uppstått, har den spridt sig ovanligt hastigt; de bestånd,
som sålunda aftorkat under de sista åren, kunna dock ej skattas till mer än c:a
500 har.

Skador genom stormfällning eller insekter äro icke nämnvärda.

9. Huru stor skada som i detta fall förorsakats angränsande skogsegare
kan icke utan särskilda omfattande undersökningar närmelsevis uppgifvas.

Någon annan åtgärd än att i tid tillgodogöra sig den angripna skogen
till minsta möjliga dimension eller hela beståndet känner jag icke.

10. Med få undantag äro de flesta hemmansskogar, åtminstone största
delen af dem eller i rundt tal 9/io af den skogbärande arealen, kontraktsenligt upplåtna
för afverkning till sågverksegarne eller timmerböpare dels med dels i få
fall utan minimidimension, och kontrakten äro vanligen upprättade för minst
10 ä 15, högst 50 år, hvarförutom sågverksegarne ega och besitta en mängd
hemman i alla revirets socknar.

Då en sågverksegare eller spekulant innehar ett skogsskifte på t. ex. 15
år med minimidimension, är det helt naturligt, att han först tillgodogör sig alla
gröfre timmerdimensioner under första åren, beroende på belägenhet och flottningsförhållanden,
samt lemnar qvar den tillväxtskog, som möjligen under de återstående
åren kan tillväxa och sålunda under kontraktets sista år kan lemna en efterskörd
af fullmåligt timmer. Under kontraktstiden göres naturligtvis intet af
kontraktsinnehafvaren för att befrämja återväxten, och skogsegaren sjelf är stängd
att i enlighet med kongl. förordningen den 19 mars 1888 genom vederbörande
skogstjensteman få skogen befriad från mindre virkessortimenter, som endast stå
och »förhindra jorden», såsom allmogen uttrycker sig, att framalstra nya kraftigare
skogsbestånd.

Förhållandet är enahanda med kontrakten på längre tid.

Jägmästaren i 1) eg erfors revir.

Hvad nu dimensionen angår, äro kontrakten i regel skrifna så, att köparen
eger afverka intill dimensionslagens minimimått eller 17'' x 81/*" eng. tum,
men det gifves äfven kontrakter, som berättiga afverkning af all skog, hvilket
dock endast sker, der skogen ligger så till, att alla dimensioner kunna tillvaratagas
såsom efter jernvägen eller intill staden och större platser. Dessa skogar
blifva då kalhuggna oeh den återväxt, som är qvar, brukar i regel genom fällning
och ovarsamhet under afverkningen vara till största delen skadad eller förstörd.

11. Hvad stängselförordningen angår, utöfvar den icke något inflytande
å skogsskötseln; skogarna äro icke ens byarna emellan afskilda genom hägnader,
och endast skogsslåtter och rödjningsland äro inhägnade.

12. Flottningsföresbrifterna eller tillämpningen af flottningsstadgan för
såväl Urnans, Yindelns oeh Säfvaråns flodområden äro för ortens skogshushållning
särdeles ogynnsamma genom de ovanligt höga amorterings- och flottningsafgifterna
efter dessa vatten i jemförelse med desamma efter t. ex. Angermanelfvens
flodsystem.

Sålunda uppgå amorteringsafgifterna i ett flertal af bivattendragen till
Urnan och Yindeln till 90 öre ä 1 krona per stock och deröfver, ehuru byggnaderna
i dessa bäckar äro allt utom tidsenliga.

Äfven må exempelvis nämnas, att ett vattendrag synas för reglering, och innan
regleringen vunnit fastställelse, har det byggande bolaget hunnit nedflotta nästan
allt sitt virke utan amortering; sedan få öfriga flottande betala alla kostnaderna.

Eller ett annat exempel: Ett bolag har byggt i en bäck, fått amorteringen
faststäld till 1 kr. 15 öre per stock. Så går amorteringstiden ut, och intet
är betaldt; då begär bolaget förlängd amorteringstid och får denna beviljad på
ytterligare 10 år, då flottningen blir nära dubbelt så dyr som förut, enär bolaget
under tiden får beräkna 6 % ränta å kapitalet. Och hvilken kontroll utöfvas,
huruvida byggnaderna i ett vattendrag äro amorterade eller icke? Möjligen kan
ett konkurrerande bolag, som ej vill underkasta sig oskäliga utgifter, tänka på
kontrollen.

Mig synes sålunda att icke nödig kontroll utöfvas i detta fall, hvilket
länder såväl kronan som den enskilde skogsegaren till oersättliga förluster å sina
skogsprodukter. Här i reviret finnas som förut angifvits bäckar, som draga sa
höga amorteringskostnader, att icke en enda stock under 21'' X 10" engelska tum
kan nedflottas. Sålunda få alla mindre dimensioner af skadad skog och tullar
vara qvar och förstöras, eller nödgas kronan och hemmanssegaren sälja sin vara
till underpris — såsom här varit fallet — och då åt det byggande bolaget!

13. Genom införande här af dimensionslagen af den 19 mars 1888 hafva
ungskogarna vid kusten och nedre landet skyddats för sköfling; och tillfälle är

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

beredt för skogsegarne att genom vederbörande skogstjensteman få utsynadt allt
undermåligt gagnvirke för beredande af plats för föryngring.

Med afseende å de särskilda trädslagen tall och gran, torde nog en ändring
vara behöflig, i det att lägsta dimensionen för gran sänkes till 17'' x 7" och
tallen höjes med 1 tum engelskt mått.

14. Ortens virkesbebof hafva hittills kunnat fyllas från enskildes skogar
med undantag af särskildt grofva dimensioner för statens jern vägar och till brobyggnader
i reviret, då kronoparkerna måst anlitas.

Några allmänningsskogar förekomma icke.

Umeå stad eger väl en stadsskog, men som densamma till ytterlighet vanvårdats,
finnes der nu endast tämligen medelmåttiga och luckiga bestånd af gran
samt något tall.

15. Att bilda gemensamhetsskogar skulle vara för orten gagnande och
nyttigt, och sättet derför vore att uppköpa hemman och lägenheter, som inom kort
i saknad att bära utskylderna falla i ödesmål eller blifva ödeshemman.

16. Nagra kalmarker af sådan omfattning förekomma icke inom reviret.

17. Hushållningssällskapets och landstingets verksamhet har ännu icke
sträckt sig till skogshushållningen. För att bereda landtbefolkningen kännedom
om skogens rätta vård och skötsel skulle småskrifter äfvensom populära föredrag
utöfva ett gagnande inflytande; och då revirförvaltarens tid är strängt anlitad,
anser jag, att vederbörande assistenter borde hvar inom sina revir årligen
beordras att hålla sådana inom de olika kommunerna. Der ej assistent finnes,
kan sådan beordras från angränsande revir; och han. bör derunder åtnjuta dagarvode
i likhet med under vanliga förrättningar.

18. Endast Hörnefors bruksägare, grosshandlanden Rob. Francke i Stockholm,
har å brukets skogar i Umeå socken företagit omfattande utdikningar af
sumpmarker, och denna afdikning fortsättes årligen. Resultatet deraf har äfven
visat sig ganska tillfredsställande, i det att den å sumpmarker och mossar förut
befintliga s. k. mortall och gran, som i åratal fört en tynande tillvaro, nu visar
vackra årsskott och ringar. Utom å kronoparkerna hafva för öfrigt inga utdikningar
egt rum, men efter de s. k. »krondikena», som upptagits med statsanslag för
minskande af frostländig mark, visar skogen samma lifaktighet, så att det är tydligt,
att genom afdikning den skogbärande arealen här i Norrland skulle kunna
ökas med 50%.

19. Nej.

Jägmästaren i Burträsks revir.

20. Då vid afvittringen kronoparkerna eller rättare öfverloppsmarkerna
inom detta revir fingo en för desammas skötsel och vård högst oregelbunden form
och utsträckning, vore det för staten önskvärdt, att skogsmark och myrar exproprierades
för att åt kronoparkerna gifva den form och utsträckning, att de kunde
representera ett sammanhängande helt.

Skulle ej expropriering vara möjlig, borde egoutbyte ega rum.

Umeå i Degerfors revirs jägmästareexpedition den 27 mars 1897.

J. V. Wallroth.

Jägmästaren i Burträsks revir.

1. Sådan skog skrist, att ej traktens behof af skogsprodukter utan svårighet
fylles från närliggande skogar, förefinnes ej.

2. Mig veterligt förekommer inom reviret intet hemman, som alldeles saknar
skogstillgång. Inom de närmast kusten liggande trakterna af Löfångers,
Nysätra och Bygdeå socknar, finnes ett och annat hemman, der skogstil] gången är
så ringa, att den ej förmår fylla husbehofvet. Dessa äro dock sällsynta undantag.

3. öfverafverkning af enligt kong! förordningen den 19 mars 1888 fullmålig
skog förekommer allmänt, synnerligast på skogar, som innehafvas af allmogen.
Densamma visar sig deri, att sådan skog, äfven om den är i full växtkraft,
afverkas utan hänsyn till huruvida trädens kvarstående vore för erhållande
af återväxt önskvärdt och nödigt.

Vid afverkning till husbehof kan öfverafverkning i så måtto sägas föreligga,
att de vackraste timmerämnena tillgripas för erhållande af hustimmer.

Skogssköfling kan deremot ej sägas ega rum.

Enligt de upplysningar, som jag inhemtat, lära förhållandena vara ensartade
med dem, som rådde för 10 år sedan.

4. Afverkning för afsalu till export af timmer och sparrar bedrifves inom
reviret i dess helhet. 5

5. Inom Sikåns floddal hafva timmerdimensionerna väsentligt nedgått.
Der uttaga nu Robertsfors bruksegare från egna skogar timmer af tullar ned till

Skogstjenstemänmns svar på komiténs frågor.

13 onus topp på 10 meterfot (1 meterfot = V3 meter). Inom öfriga vattendrag är
minimidimensionen 17 cm. på 14 meterfot. Denna senare har under flera år varit
minimidimensionen för afverkningarne.

Hvad åter sparrar angår, så afverkas nu inom Löfångers socken s. k. egyptiska
sparrar af 3 å 3,6 tum i fyrkant.

Då ungskogen är skyddad genom kongl. förordningen, den 19 mars 1888,
förekommer ingen afverkning för afsalu till export af sådan annat än i den omfattning,
som lagens föreskrifter medgifva.

6. Man torde nästan kunna säga, att det största fel, som den så ytterst
extensiva skogsskötseln å öfre Norrlands enskilda skogar begår, är det, att den
i ingen mån sörjer för bibehållande af skogsmarkens reproduktionsförmåga. Till
stor del utgöras dessa skogar af blandade bestånd af tall och gran, i hvilka det
senare trädslaget ofta ingår som ett mellan- eller underbestånd. Som kändt, äro
emellertid Norrlands skogsmarker till väsendtlig grad sådana, att de företrädesvis
lämpa sig för tallen, medan granen på samma marker har ringa trefnad och
endast sällan uppnår afsevärda dimensioner. I stället för att nu drifva afverkningarna
så, att tallen blefve det trädslag, som i de framtida bestånden intoge
en dominerande ställning, föra skogsegarne afverkningarna efter eu fullkomligt
motsatt princip. Tallen afverkas först, och granen qvarlemnas. Att markens
reproduktionsförmåga under sådana förhållanden nedsättes, är tydligt, men ehuru
så litet behöfde företagas — endast något planmessigare afverkning och några
dagsverken årligen för att rensa hyggena från marväxt gran och densammas användande
för fyllande af en del af det årliga husbehofvet — göres ingenting i
denna riktning, ej ens på de större skogsegande bolagens marker.

7. Som af svaret å föregående fråga, hvilken nära sammanhänger med
denna, framgår, är återväxten å de enskildes skogar ej nöjaktig. Undantag gifves
visserligen, men återväxten är då uppkommen under särskilda omständigheter,
såsom efter skogseld, å trakter, der det afverkade beståndet utgjorts uteslutande
af tall och i genomsnitt varit af sådana dimensioner, att efter afverkningen endast
så stort trädantal qvarstått, som varit för markens besåning erforderligt, d. v. s.
att afverkningen fått karakter af en trakthuggning med fröträdställning.

Några särskilda åtgärder för erhållande af återväxt vidtagas ej af någon
enskild skogsegare inom reviret, utan detta öfverlemnas helt och hållet åt naturens
eget åtgörande.

8. Grantorka eller stormskada, förorsakade genom oriktig afverkning, förekomma
endast i obetydlig omfattning. Orsaken härtill anser jag dock mindre
ligga deruti, att afverkningen rätt utförts, än fastmer uti det förhållande, att

Jägmästaren i Burträsks revir.

stormens kraft genom den i allmänhet kuperade terrängen väsentligen brytes,
och skadan såmedels minskas. Granbestånden synas ej heller här vara så utsatta
för torka som längre söderut, möjligen beroende derpå, att deras växtlighet i
allmänhet och i stort sedt är mycket ringa.

9. De skador, som genom afverkning å rågrannens mark kunna förorsakas
skogsegare, skulle väsendtligen utgöras af stormfällning och torka. Som nämndt
är, synas dessa skador hafva föga utsträckning inom reviret.

Derest emellertid sådan skada kunde befaras och en lagstiftning i ämnet
ansåges önskvärd, borde skogsegare ega rätt att i vittnens närvaro tillsäga den,
som afverkningen företager, att med densamma upphöra, till dess konungens befallningshafvande
efter syn af sakkunnig person i ärendet sig yttrat, hvarvid i
så fall skulle bestämmas den bredd, en mot angränsande egor qvarlemnad stormkappa
borde ega. Som följd af en sådan föreskrift fordrades äfven bestämmelse derom,
att ett dylikt qvarlemnadt skyddsbälte ej finge annat än efter ny syn afverkas.

Emellertid torde en lagstiftning i ämnet äfven påfordra ett tillägg till
skiftesstadgans föreskrifter om skogsskiftes utläggande vid laga delning. Då nu
sådana saknas, erhålla skogsskiftena oftast en långsträckt form och ringa bredd.
Härigenom kunde, derest någon lagstiftning i fråga om skogsegares rätt till afverkning
emot grannes skog skulle ifrågakomma, det förhållande inträffa, att
skogsegare blefve i nyttjandet af sin skog väsentligen hindrad.

Emellertid får jag som min åsigt framhålla, att, hvad nu skogarne inom
Burträsks revir angår, någon lagstiftning i ämnet ej af omständigheterna för
närvarande påfordras, och något sådant behof ej på länge och med nuvarande omständigheter
kommer att göra sig gällande.

10. Der afverkningen af skog under en viss dimension är bunden genom
legala föreskrifter, såsom i reviret är förhållandet, måste en upplåtelse af afverkningsrätt
utan i kontraktet intagen bestämmelse om minimidimension anses teoretiskt
fördelaktigare än en sådan upplåtelse med i nämnda afseende kontraktsenligt
gjorda bestämmelser. Detta likvisst under det förhållande, att köparen
ej eger rätt att af s. k. undermålig skog afverka annat eller mer, än som af
skogstjenstemannen utstämplas. Då sådana föreskrifter emellertid ej intagas i
kontrakten, har det under denna vinter inträffat, att köparen utsträckt afverkningen
till ej stämplad skog. Vid sådant förhållande omintetgöras naturligen
de goda verkningar, som förrättningsmannen afsett med qvarlemnande af till fröträd
lämplig skog, med hjelpgallring i ungskogar och dylika åtgärder. De större
sågverksbolagen göra sig emellertid ej skyldiga till sadana afverkningar utöfver
hvad af jägmästaren stämplats, och då dessa bolag innehafva de bestå afverkningskontrakten
— vanligen för 20 år — ställer sig förhållandet äfven i prak -

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

tiken så, att med enstaka undantagsfall upplåtelse af afverkning utan bestämd
minimidimension i forstligt afseende blir fördelaktigare.

11. Att eu närmare öfverensstämmelse mellan § 1 mom. 1 och § 5 mom.
2 i stängselförordningen vore önskvärd, är otvifvelaktigt. Emellertid kan ej heller
påstås, åtminstone hvad Burträsks revir beträffar, att den i senare lagrummet
medgifna rätten till gemensamt mulbete å ohägnade skogsmarker är ur skogsvårdssynpunkt
betungande. De vidsträckta skogsmarkerna göra i alla händelser
en sådan olägenhet föga, om ens alls märkbar.

12. Genom kongl. förordningen angående allmän flottled och flottningsstadgan,
båda af den 30 december 1880, synas mig alla den privata rätten rörande
förhållanden beträffande flottningen väl och till fyllest ordnade.

Beträffande de särskilda flottledssynerna och de på dem grundade utslagen
angående vattendrags öppnande för allmän flottled, skulle ur skogshushållningens
synpunkt kunna framställas den anmärkningen, att de i afseende på fördelningen
af kostnaden mellan olika slag af flottgods endast taga hänsyn till det dyrbarare
gagnvirket och genom de faststälda taxorna omintetgöra framflottning af billigare
virkessortiment.

Exempelvis kan kolvirke, hvaraf de norrländska skogarne ega en nästan outtömlig
rikedom, och hvars afverkning ur skogshushållningens synpunkt vore i allra
högsta grad önskvärd, nu ej utan oskäliga kostnader framflottas, då ett block kolved
drager samma kostnad som ett sågtimmer af i vanliga fall 29 fots längd. Derest
kostnaderna möjliggjorde flottning af kolved, skulle man kunna ega förhoppning
om att en kolningsindustri kunde uppstå vid kusten. Hvilka fördelar detta
innebure för de norrländska skogarnes framtid, behöfver ej här närmare belysas.

13. Genom den nu gällande dimensionslagen för Yesterbottens läns kustland
har otvifvelaktigt det goda vunnits, att allmogen, som anlitat skogstjensteman om
utsyning af undermåligt virke, fått en inblick i huru afverkningen bör skötas å
en skog, en fingervisning om hvad som af undermåligt virke bör uttagas ur skogen,
och hvad som bör qvarlemnas. Hos dem, som hafva intresse för skogens
vård, har en sparsamhet med skogstillgången härigenom alstrats. I ekonomiskt
afseende har lagen medfört det goda, att då tillflödet i marknaden af undermåligt
virke minskats, priset stigit, och skogsegaren erhållit en skälig betalning för sin
vara. Härtill anser jag dock, att lagens goda verkningar inskränka sig. På
skogsskötseln har densamma enligt min mening ej haft något det ringaste positiva
inflytande. En förbättrad skogsskötsel kan nämligen knappast tänkas framgå ur en
dimensionslag annat än på sätt, jag ofvan nämnt, d. v. s. att dimensionslagens
tillämpning hos den tänkande individen kan grundlägga en insigt om, att spår

Jägmästaren i Burträsks revir. 73

samhet med våra skogstillgångar är af nöden. Som öfvergångsstadgande har
lagen sålunda onekligen verkat godt, men endast som ett öfvergångsstadgande
har den ur forstlig synpunkt sitt berättigande.

I sammanhang härmed torde böra påpekas, huru föga effektiv lagen i sin
nuvarande form på det hela taget är. Då dess föreskrifter om exportförbud endast
beröra biladt, sågadt och rundt virke, följer häraf, att exempelvis pappersmassa
och kol af undermålig skog utan vidare kunna skeppas. Vid en pappersmassefabrik
kan lika litet som på en kolplats undermåligt virke tagas i beslag,
der dessa ej ligga inom sågområde, vid hamn eller lastageplats. Jernvägsledes
kan undermåligt virke utan vidare exporteras ur länet. De hemmansegare, som
besitta skogar i närheten af städer eller större platser, kunna utan hinder af
lagen sköfla sin skog och afsätta sitt undermåliga virke som hustimmer o. d.

Detta är endast korta antydningar om lagens bristfälligheter, och jag har
med desamma velat påpeka nödvändigheten af, att om lagen fortfarande skall
existera, en omredigering af densamma är nödvändig, derest man ej vill åtnöja
sig med halfmesyrer. Ett kriterium på hvarje god lag torde väl få anses vara,
att den likställer alla. Då den nu ifrågavarande ej gör detta, bör den förändras
så, att den uppfyller denna för hvarje lag gällande fordran. Ifrågasättas
kunde dervid äfven, huruvida ej lagen uppfylt sin mission som öfvergångsstadgande
och borde aflösas af andra förordningar, som mera befordrade skogsskötseln.

Inom Burträsks revir utgöras granskogarne till väsentlig del af träd med
afslutad eller i det närmaste afslutad tillväxt. Äfven innästlar sig granen, som
ofvan påpekats i svaret på frågan n:o 6, å de marker, som egentligen borde vara
tallen förbehållna. Då vidare, som i svaret på frågan n:o 8 framhållits, de skador,
som genom grantorka kunde drabba skogarne, äro utan afsevärd betydelse,
anser jag, om dimensionlagen fortfarande skall ega tillämpning för länet, någon
skada genom frigifvande af granens afverkning ej vara att befara.

14. Inom Nysätra och Bygdeå socknar inköpa en del af de bönder, hvilkas
hemmansskogar ej ega till husbehofvets fyllande tillräcklig skogstillgång,
sitt husbehofsvirke från kronoparkerna. Samma förhållande eger rum i Burträsks
socken, der dels de hemmansegare, som försålt afverkningsrätten å sina
skogar, till väsentlig grad äro hänvisade till kronoparkerna för fyllande af sitt
virkesbehof, dels eu och annan person, som vill spara sin egen skogstillgång, tillgriper
denna utväg.

Inom Löfångers socken finnes ingen kronopark och inom reviret ingen allmänningsskog.

15. Ehuru bildandet af allmänningsskogar vore en synnerligen önskvärd
sak, torde svårigheterna för att nå detta mål nu efter afvittringens fastställande

Skogskomiten, ///. 10

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

vara så stora, att målet måste få anses nästan oupphinnelig! Prisen på skogar
ställa sig redan nu jemförelsevis höga och skulle naturligen stiga ytterligare, om
kommunerna började spekulera. Då expropriationsrätt ej gerna skulle kunna
medgifvas för dylika fall, derest ej fråga vore om devasterad skogsmark, blefve
kostnaderna för markinköp antagligen så dryga, att åtminstone inom detta revir
ingen kommun skulle vara villig ålägga sig dem. Jag antar derföre, att om
staten önskar frågans genomförande, det blir nödvändigt att till kommunernas
disposition ställa, efter hvar och ens storlek afpassade, räntefria statslån med
exempelvis 50-årig amortering.

16. Sådana utmarker förekomma ej inom reviret.

17. Yesterbottens läns landsting och hushållningssällskap göra ingenting
i berörda afseende.

För allmänhetens undervisning i skogshushållningens enklaste grunder
vore åtgärder i högsta grad önskvärda. Kunskap i ämnet skulle, bättre än förordningar
och dimensionslagar, leda till det åsyftade målet: skogshushållningens
höjande å enskildes skogar från dess nuvarande låga ståndpunkt. Början
med undervisningen måste gifvetvis göras i folkskolelärareseminarierna. Både
praktisk och teoretisk undervisning i ämnet borde bibringas seminarieeleverna.
I folkskolans öfre klasser kunde säkerligen utan allt för stort intrång å andra
skolämnen en timme i veckan anslås till undervisning i skogshushållning. Vintertid
blefve denna undervisning teoretisk, medan under höst och vår i stället för
veckotimmen ett par dagar under hvardera årstiden ansloges till exkursioner.
När fröår för tall eller gran inträffade, borde nödig hänsyn egnas insamlande af
kött och densammas klängning. Då numera tillgången på yngre krafter inom
skogsstaten är tämligen riklig, skulle bland dessa antagligen ledare kunna erhållas
för en del af ifrågavarande exkursioner, under hvilka hyggesrensning, sådd
samt praktisk undervisning om afverkningars utförande kunde meddelas. Att i
enskild tjenst anstälde skogsförvaltare flerstädes kunde finnas villiga deltaga i
detta arbete för skogshushållningens höjande inom landet, anser jag otvifvelaktigt.
Kostnaderna för dessas och assistenters arbete vid undervisningen borde
lämpligen fördelas mellan stat, landsting och kommun, och borde staten för ändamålet
bidraga med hälften, landsting och kommun med en fjerdedel hvardera.

18. Några sådana arbeten hafva ej förekommit inom reviret.

19. Om några skogar skulle kunna anses böra som skyddsskogar afsättas
och behandlas, skulle detta vara fallet med de vid hafskusten belägna, men äfven

Jägmästaren i Norra Lycksele revir.

der anser jag med fästadt afseende å kustens beskaffenhet, att sådana åtgärder
äro obehöfliga.

20. Det enda förhållande, under hvilket jag anser, att expropriationsrätt
beträffande skogsförvärf kunde befinnas önskvärd, vore, om skogen i fråga egde
betydelse som skyddsskog.

Att vid fall af skogsköfling inom Norrland tillgripa expropriation torde
för närvarande ej vara behöfligt. Ett flerårigt afverkningsförbud skulle under
sådana omständigheter tvifvelsutan verka kraftigare.

Burträsk i jägmästareexpeditionen den 28 mars 1897.

Nils G. Ringstrand.

Jägmästaren i Norra Lycksele revir.

1. Skog förekommer rikligt inom hela reviret. Endast några få nybyggen
ofvanför skogsgränsen sakna husbehof.

2. Till export genom trävarubolagen efter utsyning af jägmästaren.

5. Frisk skog af verkas ej under 31 cm. vid brösthöjd, skadad skog så
långt den bär flottnings- med flera omkostnader.

6. Nej.

7. Föryngringen är i allmänhet god på härvarande åsar och hedmarker
genom naturlig sådd utan några underlättande åtgärder och skulle vara fullt
nöjaktig, om mindre dimensioner (skadade och undertryckta träd) vore afsättningsbara,
så att de uppkomna plantorna erhölle tillräckligt ljus. Efter skogseldar
hafva vackra ungskogar uppkommit.

8. Nej. Granens förekomst inom reviret torde öfverhufvud taget endast
uppgå till 3 å 5 % i förhållande till tallens. Ringa eller ingen stormfällning.

10. Samtliga hemmansskogar äro uppskattade, ofta räknade, med upprättade
afverkningsberäkningar. Träden utstämplas genom jägmästare, med fästadt
afseende vid skogens bestånd och föryngring.

Skogstjemteniännens svar på komiténs frågor.

12. Genom nedsatt pris för smådimensioner möjliggjordes hyggenas rensning
från skadade och undertryckta träd, som nu äro osäljbara, synnerligen efter
bivattnen.

15. Nyttan och önskvärdheten äro obestridda sanningar. Utförandet möter
numera oöfverstigliga hinder. Vid nu pågående afvittring ofvan kulturlinien
i Sorsele socken är allmänning förordad.

''.-.i-:''- r''''vfc i ■. ■ ’ . • .''■£ '' i iii.-xi- , • -ii ,i ;,:f •;

16. Endast ofvanför kulturgränsen, der stora fjellsluttningar genom kultur
ännu en gång skulle kunna göras skogbärande, likasom de af qvarvarande
stubbar synas fördom varit. Arealen okänd.

17. Genom undervisning i folkskolorna och barnens användande vid skogssådd
och plantering torde småningom kärlek till skogen inplantas i folkmedvetandet,
hvarföre sådana åtgärder vore önskvärda.

18. Nej.

19. Endast emot fjellen ofvanför kulturlinien. Arealen okänd, då afvittring
ännu pågår. .,;x ...... . ■ . ,

Ytterst sparsam utsyning har härstädes hittills lemnats. Endast borttagande
af uttorkade träd bör härefter ifrågakomma.

20. Torde vara obehöflig! hvad detta revir beträffar, der kronoparkerna
ensamt uppgå till den ansenliga arealen af 272,160,88 hektar.

Lycksele den 31 mars 1897.

A. F. Berselius.

Jägmästaren i Södra Lycksele revir.

1. Med undantag för den öfverstå fjellbygden inom Tärna kapellförsamling
kan någon skogsbrist ej sägas vara rådande någonstädes inom reviret. Till
nämnda bygd måste byggnadstimmer af gran transporteras ända till omkring 5 mil.

Jägmästaren i Södra Lycksele revir.

2. Förenämnde fjällbygd. Arealen kan ej angifvas, enär området, såsom
ännu oafvittradt, ej är uppmätt.

* '' ..... > ... -rf ,, • / ’ ■ .1 ... . ...-.v,‘ i

4. Som bekant innebafvas samtlige enskildes skogar inom reviret under
inskränkt dispositionsrätt, och de äro i följd deraf underkastade utsyning genom
vederbörande skogstjenstemän. Så godt som alla skogar äro uppskattade, eu del
äfven räknade. Öfverskottet utstämplas i och för export genom sågverksbolag.

5. Dimensionerna hafva nedgått från 33 cm. till 31 cm. vid brösthöjd
hvad den friska skogen beträffar. Skadad och undertryckt skog kan efter Ume
eif ej medtagas till lägre dimension (vanligen 26 cm.) än att afverknings- och
flottningskostnader blifva betäckta. Vid Grän kan i följd af billigare flottning
skadad och undertryckt skog medtagas vida lägre.

7. På sådana trakter, der skogseld så häråt öfvergått beståndet, att detsamma
måst afverkas, eller der skogen på lämpliga lokaler blifvit häråt afverkad,
är föryngringen nöjaktig. För öfrigt är den i allmänhet mindre god. För
återväxten vidtagas inga andra åtgärder till underhjelpande af den naturliga besåningen
än att, der så kan ske, utsyningarna förläggas med hänsyn dertill.
Skogsodling har ej verkstälts.

8. Såsom följd af af verkning har gran torka uppkommit på smärre trakter,
dock helt obetydligt. I allmänhet är granen så glesstäld, att fara för grantorka
uteslutes.

... - j . i1 i r. -r '' * _ .«. . 4 '' f

10. De här nästan öfverallt ingångna kontrakten om utverkning på viss
tid med bestämd minimidimension, hvilken bestämts så hög, då på den tid kontrakten
ingingos endast gröfre virke rönte efterfrågan, att mindre virke, som
bör borttagas, ej ingår i afverkningen, utöfva ett högst skadligt inflytande på
skogshushållningen, synnerligast som kontrakten förbjuda hemmansegaren att
åt annan sälja det mindre virket.

12. Genom förändrade bestämmelser i syfte, att det smärre virket finge
flottas billigare än det gröfre, samt genom årlig revision af länsstyrelse eller
annan myndighet af flottningsföreningarnas räkenskaper.

16. Ofvanför kulturlinien kunna ganska stora kalmarker genom skogsodling
göras skogbärande, hvilket de förr synas hafva varit.

17. Genom folkskolorna skulle mycket i detta fall kunna uträttas.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

18. Nej.

19. Ofvanför kulturlinien, till skydd för lägre belägna skogar. Utsyningarna
kafva hittills inskränkts till ett minimum. För dessa skogars bevarande
böra vrakträd och torra träd i skyddade lägen uttagas och återväxten
på allt sätt underlättas. I exponerade lägen inställes all afverkning.

Lycksele den 1 april 1897.

Axel Egerström.

Jägmästaren i Fredrika revir.

1. Skogsbrist kan ej ens inom revirets kustsocknar sägas råda och kunna
förefintliga skogar utan längre transporter tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter,
för såvidt ej behofvet gäller gröfre bjelkdimensioner, i b vilket fall
milslånga transporter måste ske, åtminstone inom Nordmalings socken.

2. Dylika skoglösa hemman förekomma mig veterligen ej inom reviret,
utan de äro i regel försedda med rikligt husbehof; dock är att märka att å de
ställen, der skogen afsöndrats från hemmanets in egojord, den sistnämnda saknar
eller lider brist på husbehofsskog.

3. Denna fråga, som synes gälla uteslutande kustsocknarne, måste besvaras
jakande, i hvad det rörer öfverafverkning, då med dylik menas endast en
lindrigare art af skogssköfling eller afverkning utöfver skogens årliga tillväxt i
allmänhet.

Någon egentlig skogssköfling, hvilket torde innebära öfverafverkning af
medelålders och tillväxande yngre skogar, synes icke för närvarande förekomma.
Att förhindra dylik afverkning har helt visst den s. k. norr- och vester bottenslagen
varit till stor hjelp, ehuruväl denna lags många kryphål i flere fall underlätta
eller tillstädja skogssköfling. Under senaste decenniet torde öfverafverkningen
snarare ökats än minskats.

4. Från alla sådana hemman, hvarå timmerdugligt och enligt gällande
skogslag fullmåligt virke finnes, afverkas virke i de flesta fall utöfver husbehofvet
och säljes vanligen levereradt till sågtimmer, nedfördt å vattendraget.

Jägmästaren i Fredrika revir.

Sparr- eller pitpropshygge existerar ännu ej efter Öråns och Lögdeåns
floddalar.

Till kolning användes visserligen en del virke, men virkesåtgången för
denna industri är ännu till följd af atforslingsförhållanden jemförelsevis liten, ty
kolning idkas endast i närheten af jernvägen och nordmalingskusten. För virke
till pappersmassa finnes ännu ej afsättning.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva dess bättre en nedgående tendens, och

minimum för Örån är 15''X 5" för gran och 15''x 6" för tall; för Lögdeån 17''x 6''''.
Efter Grideån köpes i regel intet timmer under 15'' x 7", men vid bolagens afverkningar
från egna skogar nedgår dimensionen å välbelägna lokaler till 15''x6",
allt engelskt mått. ‘

Hjelpgallring verkställes ingenstädes inom reviret, hvilket ej hindrar att
för husbehof äfvensom i ringare mån för afsalu ungskog, särskildt vid kyrkoplatserna,
och äldre skog i allmänhet utan åtskillnad afverkas, så snart trädets
dimension öfverstiger antingen i afverkningskontrakt faststäld minimidimension
eller eljes uppnått sådan storlek, att det är till byggnads- eller sågtimmer
säljbart.

6. På markens reproduktionsförmåga fästes för visso intet afseende vid
afverkningar å enskildes skogar inom kustlandet, utan afverkningen sker derstädes
uteslutande med hänsyn till lägsta medgifna dimensioner.

Skogsskötseln kan sålunda karaktäriseras såsom uteslutande afverkning.

På tallmark med äldre tall i glesa bestånd, der gran inkommit bland tallarne,
kan denna senare i allmänhet ej uppnå gröfre dimensioner, hvarjemte marken
småningom mosstäckes och slutligen försumpas. Tallplantor kunna vanligen ej
fortväxa i det oförmultnade mosslagret. Vid afverkning borttagas timmerträden
(tallarne), hvarefter på den åt försumpning prisgifna marken qvarstår ett bestånd
af gran af mer eller mindre klen växtlighet.

På försumpad mark, som uppkommit af tallmark, der gran inkommit och
förhindrat återväxten, men tallbeståndet fått qvarstå så länge, att marken starkare
eller svagare försumpats, blir resultatet af timmerträdens afverkning endast
markens ytterligare förvildning. På god frisk granmark med tillväxande granskog,
der en skog uppnått timmerdimension, uttorkas marken genom afverkning
af de gröfre träden, hvarigenom de qvarstående trädens tillväxt för en tid högst
betydligt nedsättes, under det luckorna i allmänhet blifva för små för att föryngring
skall kunna ske.

Felen vid skogsskötseln synas mig vara, att skog, som har naturen af
ogräs, ej bortrödjes, och att markberedning till förekommande af mossbildning
och försumpning ej sker. •

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

7. Der skogseld under senare tider öfvergått marken, är föryngringen i
allmänhet tillfredsställande äfvensom å den friska skogsmarken.

För återväxtens tillgodoseende vidtagas mig veterligen icke några särskilda
åtgärder annat än hvad jägmästaren vid de hittills få i reviret utförda
stämplingar af undermåliga träd kan göra genom öfverhållande af fröträd m. in.
För öfrigt får naturen sjelf sörja för återväxten genom besåning från qvarstående
skog. Det enda för revirförvaltningen kända försök med skogssådd å enskild
skog inom kustlandet skedde för några och tjugu år sedan å en myr inom Håknäs
by. Vackra plantor sägas hafva kommit upp, men hafva förmodligen i följd
af ofullständig utdikning i allmänhet gått förlorade.

8. Grantorka förekommer visserligen i följd af oriktig utverkning inom
äldre granbestånd äfvensom stormfällning, men sagde skador äro begränsade till
små arealer, och torde torkan oftast vara en följd af ålderdom och försumpning
eller bero på ståndortens beskaffenhet.

9. Dylika omfrågade skador hafva mig veterligen icke förekommit å de i
allmänhet stora skogsvidderna.

10. I allmänna drag karaktäriseras skogarnes kontraktsenliga bortarrenderande
på viss tid: med bestämd minimidimension uppstå såsom fel i allmänhet
de olägenheter, som äro anförda under punkt 6 härofvan. Hyggesrensning för
återväxtens befrämjande kan vanligen ej ske. Markegaren har nämligen enligt
tillämpad rättsuppfattning ingen rätt att tillgodogöra sig tillväxtodugliga träd,
som ej uppnå i kontraktet bestämd minimidimension, hvilka ej heller enligt detsamma
*af kontraktsegaren få afverkas.

utan bestämd minimidimension: Hushållningen kan inom välbelägna orter
öfvergå till skogssköfling, då all säljbar skog af afverkningsrättsinnehafvaren afverkas.
Samma olägenheter i berörda afseenden, som vidlåda upplåtande af afverkningsrätt
till viss dimension, vidlåda äfven ifrågavarande form af skogsarrenden,
hvartill kommer att hemmanet efter arrendetidens slut för en längre period
torde sakna husbehofsskog. Detta slag af arrenden förekommer dock sällsynt
inom reviret.

11. Ingen atsevärd skada kan betningen å härvarande stora oinhägnade
skogstrakter sägas åstadkomma. Kreatursstammen är dertill ännu allt för fåtalig.

12. För att vid afverkningen kunna tillgodogöra sig småvirke erfordras
att flottningsföreskrifterna i afseende på flottgodsets klassificering ändras till
förmån för detsamma, hvarvid anses lämpligt, att flottgods, vare sig rund eller

Jägmästaren i Fredrika revir.

biladt, under 27 fots längd och 6 eng. tums topp, befriades från deltagande uti
amorteringsafgifterna; äfven flottningsafgiften för dylik dimension anses böra
nedsättas med minst 50 procent af nu för enkelt timmer faststäld afgift.

Äfven amorteringssätt och tid anses böra kunna ändras, derest konungens
befallningshafvande i länet på framställning af någon utaf de i vattendraget
flottande eller af öfverjägmästaren i distriktet, skulle finna det vara gagneligt
för det allmänna bästa.

Jägmästaren i reviret synes mig böra få befogenhet att deltaga i öfverläggningarna
på de årliga flottledssammanträdena samt när som helst ega att
taga del af flottningsstyrelses räkenskaper.

Af stor nytta vore äfven, derest kronan finge expropriationssrätt till hafsstrand
för timmers flottläggande ifall af längre bogsering, der den allmänna flottleden
slutar.

U.J '' • ;..r.•Jvibv.-.ji i s /;>„ frr,''l .y..i ''

13. Vid tiden för lagens införande och ända tills för 5 ä 6 år sedan, då
timmerdimensioner under de uti lagen föreskrifna icke egde egentlig efterfrågan,
kan denna lag inom Lögde- och Gräns floddalar, der sparr- och pitpropshygge
till följd af flottnings- och skogsrättsförhållanden ej kunnat komma i fråga, icke
sägas haft något annat inflytande på skogsskötseln än att efter timmerdimensionens
nedgående skydda växtliga medelålders och äldre skogsbestånd. Med afseende
fästadt uteslutande på föryngringen synes lagen deremot verka ofördelaktigt,
då såsom af revirets sammandrag af stämplingsförrättningar, verkstälda
i det syfte lagen angifver, upptager endast få förrättningar, ehuruväl sådana för
åstadkommande af en god skogsvård å de allra flesta hemman kunna sägas vara
nödvändiga. Denna omständighet torde dock orsakas lika mycket af liknöjdhet
och gammal vana att utan rensning öfverlemna afverkade trakter åt sig sjelfva
än af tanke på de små kostnader, som åtfölja skogstjenstemannens stämplingsåtgärder.

Vid ny dimensionslags införande anses önskvärdt att tallen särskildt skyddades
genom ett väl afpassadt minimimått. Afverkning af gran synes mig, för
att utan omgång och kostnader kunna få aflägsnad gran å tallmark samt kälgran,
böra vara fri, för så vidt icke en lämplig åldersgräns för detta trädslags
afverkning får anses berättigad och behöflig.

14. Från de kronoparker, hvilka äro kyrkoplatser och större byar närbelägna,
säljes ved af torrskog och björk samt torra träd till byggnadstimmer i
ganska stor utsträckning, men för öfrigt inskränkes ortens behof från dessa till
virke för tjärbränning samt en del flottledsbyggnader.

Allmänningsskogar finnas ej.

Skogslcomiten, ///.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

15. För orten vore utan tvifvel önskvärdt att gemensamhetsskogar bildades,
men det synes mig möta allt för stora ekonomiska binder för att en dylik
plan skulle kunna sättas ‘i verket. På enskild och frivillig väg torde det icke
kunna ske.

16. Ja. 1) En trakt mellan Nordås och Fjelltuna å kronoparken Storberget,
2) en trakt nordvest om Ködingträsket inom Lögda byområde på sluttningen
af Stättingfjellet cirka 300 hektar, båda trakterna inom Fredrika socken
3) delar af Angermanbahlen i Bjurholms socken, också enskild mark, 4) Mörtsjöområdet
i örträsks by af samma socken samt 5) myrarne och mossarne inom
hela reviret. A trakterna 1—3 erfordras endast skogsodling, å sistnämnda 2 och 3
jemväl utdikning.

17. Ingen. Kort och lättfattad handbok rörande skogsskötsel till gratis
utdelning eller undervisning vid folkskolorna.

18. Hittills ej.

19. Då inom revirets lappmarkssocknar ej något egentligt fjelland förekommer
och utsyning för afsalu är påbuden, finner jag intet skäl föreligga att
här förorda skyddsskogar, och då ej kustskogarne inom Nordmalings socken synas
lidit något men genom sitt för hafvet exponerade läge, anses dylika äfven här
icke böra ifrågakomma.

20. Denna fråga synes mig stå i nära sammanhang med den närmast
föregående.

På sådana orter, der skyddsskogar anses nödvändiga och områdena för dylika
skogar måste utstakas å enskild mark, är gifvetvis expropriationsrätt för
staten önskvärd, likaså rätt till expropriering af hafsstrand med vattenrätt,
hvarom ordats uti svaret n:r 12 härofvan.

Bjurholm i Fredrika revirs jägmästareexpedition den 1 april 1897.

Knut Malmgren.

Jägmästaren i Äsele revir.

>■*. i 1 • , . ''A ■; iliU- }\''l i ... • M C..l '' 1 |

. T’- . r-. , '' ....... ; ''+UlK

Jägmästaren i Åsele revir.

. .,4 y ^ '' t . f\. ) f, i'' • ... i " J p , l. , i ...

1. Skogstillgången är riklig, och traktens eget behof af skogsprodukter
tillgodoses från skogar i gårdarnas omedelbara grannskap.

2. Något hemman, som är i saknad af tillräcklig skogstillgång för husbehof,
finnes ej inom reviret.

3. Jemlikt kongl. stadgan om afvittring i Yesterbottens och Norrbottens
läns lappmarker den 30 maj 1873 § 8 är dispositionsrätten till alla hemmansskogar
inom reviret inskränkt, och allt till afsalu afsedt virke skall således före
afverkningen af vederbörande jägmästare utsynas. Med anledning häraf, och då
åtgången af husbehofsvirke i förhållande till den hemmanen vid afvittringen tilldelade
skogsarealen är obetydlig, kan någon egentlig öfver af verkning eller skogssköfling
ej förekomma.

Emellertid anser jag mig böra framhålla, att salu verkningen från revirets
hemmansskogar för närvarande är större än framdeles med uthållighet kan påräknas,
beroende detta dels på nödvändigheten att inom skogar, som aldrig varit
föremål för utverkning, uttaga öfvermogna och skadade träd inom en kortare
tidsperiod dels på de stora ståndskogsliqvider, som vid laga skiften utgå från en
del hemman och understundom medtaga större delen af befintliga timmertillgången.

4. Skogsafverkning till export utgör ortens förnämsta näring och bedrifves
i stor omfattning. Från revirets hemmansskogar afverkades till export under

sista decenniet: år 1887 77,277 bjelk- och sågtimmerträd motsvarande	54,531:26	kbm.
» 1888	73,664		2>	51,985:66
» 1889	226,010	»	»	163,595:66	»
» 1890	214,850	$	)	145,561:io	»
» 1891	193,604	■»	»	139,045:80
> 1892	334,801		»	238.340:80	»
> 1893	515,415			370,399:30
» 1894	515,048			373,828:46
* 1895	347,375	»		245,481:60
» 1896	410,328			293,786:25

Summa 2,908,372 bjelk- och sågtimmerträd motsvarande 2,076,555:85 kbm

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

5. Den under senare åren inträffade prisstegringen å allmänna trävarumarknaden
på sågadt virke af mindre dimensioner i förening med år från år billigare
flottningskostnader har medfört en väsentlig nedgång af medeldimensionen
för sågtimmer från reviret. Under det för 10 år sedan knappast mindre
sågtimmer än sådant, som på 17 fots längd höll 9 engelska tum i diameter, ansågs
med fördel kunna tillgodogöras, har minimidimensionen vid hufvudvattendragen
numera nedgått till 7 engelska tum på 15 fots längd.

På aflägset belägna hemmansskogar är minimidimensionen för sågtimmer
emellertid fortfarande mycket hög och utgör understundom ända till 10 engelska
tum på 17 fot. Afverkning af ungskog förekommer ej inom reviret.

6. Uti ett från kusten och jernvägsförbindelser så aflägset revir som Åsele
röner endast virke af gröfre dimensioner efterfrågan, och timmerblädning är således
det enda här använda skogsbrukssättet. Att detta ej är egnadt att bevara
markens reproduktionsförmåga är uppenbart. Genom blädningen utglesnas nämligen
bestånden, men i allmänhet blifva ej luckorna tillräckligt stora för att en
kraftig återväxt der skulle kunna uppkomma, och följden är, att marken utsätta
för vind, sol och uttorkning samt öfverdrages af ljung, renlav, bärris och
andra för skogsföryngringen hinderliga växter.

7. Såsom ofvan framhållits, är timmerblädning det enda skogsbrukssätt,
som med ekonomisk vinst kan tillämpas inom reviret. Ju aflägsnare från elfvarne
skogen är belägen, desto större dimension måste träden hafva för att ega
saluvärde och'' desto sämre visar sig återväxten å timmerblädningshyggena. På
de invid hufvudvattendragen belägna hemmansskogarna har emellertid under senare
åren virke af tämligen små dimensioner blifvit begärligt, och det visar sig
här möjligt att utföra utsyningarna så, att föryngringen under gynsamma förhållanden
kan försiggå på ett ganska tillfredsställande sätt endast genom naturens
eget åtgörande. Men såsom regel måste jag obetingadt uttala den åsigt, att
föryngringen efter timmerblädning leranar mycket öfrigt att önska. Särskilt
är detta förhållandet inom blandade bestånd af tall och gran.

Då endast timmerdugliga träd uttagas, kommer det qvarvarande beståndet
här ofta att utgöras af undertryckt och till vidare utveckling oduglig småskog,
som omöjliggör uppkomsten af duglig återväxt af tall och för framtiden låter
granen taga i besittning äfven sådan mark, der väl tallen men ej granen kan
utväxa till timmerdimension.

För erhållande af nöjaktig föryngring är det ett oeftergifligt vilkor att
genom bortröjning af värdelös småskog samt genom ljushuggningar skaffa tillräckligt
utrymme för återväxten på timmerblädningshyggena. Några dylika
eller andra åtgärder till underhjelpande af den naturliga besåningen hafva ej

Jägmästaren i Äsele revir. 85

företagits på hemmansskogarne; ej heller har skogsodling ens försöksvis der
verkstälts.

8. Bland de olägenheter, som åtfölja timmerblädningen, är grantorkan
måhända den största. Särskildt uppträder den ofta inom slutna bestånd och kan
här understundom förstöra nästan alla vid timmerafverkningen qvarlemnade träd.
Dock är det inom Asele revir endast undantagsvis grantorka anställer betydligare
förödelse. Granbestånden äro nämligen här i allmänhet af den beskaffenhet,
att endast en mindre procent af träden uppnå timmerdimension, och då luckorna
till följd häraf blifva små, synas de genom timmerafverkningen förorsakade
rubbningarna inom beståndet ej inverka synnerligen menligt och endast undantagsvis
gifva anledning till en omfattande grantorka.

Naturligtvis kullblåsa åtskilliga träd på timmerblädningshyggena, men
någon genom origtig afverkning förorsakad större stormfällning eller annan skada
å skogen har ej kunnat iakttagas.

9. Då inom reviret allt till försäljning afsedt virke skall af vederbörande
jägmästare utsynas och husbehofsafverkningen ej är af synnerligen stor omfattning,
har någon skada genom för stark afverkning å grannens mark ej kunnat
iakttagas, och anses nu gällande skogslag lemna betryggande skydd häremot.

10. Såsom ofvan nämnts, får afverkning för afsalu endast ega rum efter
i vederbörlig ordning verkstäld utsyning, och utöfvar derför skogarnas kontraktsenliga
upplåtande för afverkning på viss tid, vare sig med eller utan bestämd
minimidimension, ej något afsevärdt inflytande på skogshushållningen.

11. Inom Åsele revir anses ej nu gällande stängselförordning medföra
några olägenheter för skogarnas skötsel.

12. Ehuru enligt mitt förmenande i nådiga flottningsstadgan den 30 december
1880 intet stadgande finnes, som kan menligt inverka på skogshushållningen,
synes tillämpningen af nämnda stadgas föreskrifter inom hela Norrland
lemna mycket öfrigt att önska.

Särskildt är detta fallet med § 8 mom. 2, der det stadgas, att ny flottled ej
må upplåtas till allmänt begagnande, förr än de vid synen föreskrifna arbetena
blifvit afsynade och godkända, dock med rätt för konungens befallningshafvande
att under vissa förhållanden dessförinnan meddela särskildt tillstånd till flottning
på de vilkor, som konungens befallningshafvande finner skäligt föreskrifva.
Nämnda stadgande synes emellertid helt och hållet hafva råkat i glömska, och
följden är, att den, som upprensat flottleden, ofta under många år sjelf flottar

Sko g otjenst em ånnens svar på komiténs frågor.

fritt och af andra trafikanter uppbär vid regleringen bestämd amorteringsafgift,
innan arbetet blifvit afsynadt, utan att afskrifning eger rum å det använda kapitalet.
Ett tillägg till ofvan åberopade § af innehåll, att flottning i ny flottled
uttryckligen och vid vite förbjudes, intill dess afsyning egt rum eller konungens
befallningshafvande bestämt, på hvilka vilkor flottning dessförinnan må ega rum,
synes mig derföre i hög grad önskvärdt.

En annan olägenhet, som genom tillägg till flottningsstadgan kunde förekommas,
är den svårighet, som under nuvarande förhållanden faktiskt existerar,
att kunna kontrollera räkenskaperna öfver flottleden och att amortering ej uppbäres
längre, än till dess nedlagda byggnadskapitalet med ränta blifvit guldet.
Derför synes ett tillägg till flottningsstadgans 14 § af innehåll, att flottningsstyrelse
årligen skall till konungens befallningshafvande insända utdrag af flottningsförvaltningens
räkenskaper, utvisande huru amorteringen fortskridit, vara
af behofvet påkalladt.

Att afhjelpandet af ofvan antydda missförhållanden, hvarigenom amorteringsafgifterna
i flottlederna långt tidigare än nu är fallet komme att upphöra,
skulle hafva ett gynsämt inflytande på skogshushållningen, är uppenbart, då
härigenom möjliggjordes uttagande af för återväxten hinderlig småskog.

Men hvad som långt mer än något annat skulle verka för befordrande af
en bättre skogshushållning vore, om uti flottningsstadgans § 4 föreskrifter kunde
intagas, huru vid kostnadens fördelning särskilda slag af flottgods böra med afseende
å den större eller mindre svårighet, de vid flottningen förorsaka, med hvarandra
jemfbras.

Inom reviret faststälda flottningstaxor äro för småvirke ytterst betungande.
Så t. ex. påföres en 5-tums sparre af 30 fots längd lika hög flottningsafgift som
fyra de gröfsta sågtimmer, och ett timmer af 15 fots längd och 6 tums topp drager
lika hög afgift som ett timmer af 27 fots längd och 20 tum i topp.

Då småvirke vid flottningen otvifvelaktigt kräfver mindre kostsamma byggnader
och arbete än de stora dimensionerna, synes mig billigheten fordra, att vid
flottningsafgifternas bestämmande långt större hänsyn än hittills tages till de
olika dimensionerna. Rättvisast synes mig vara, att så väl amorteringsafgift
som kostnaden för sjelfva flottningsarbetet fördelas efter flottgodsets kubikinnehåll,
och sålunda en viss flottningsafgift för kubikmeter bestämmes. Då emellertid
flottning af långa stockar i små vattendrag är förenadt med svårigheter, torde
virke, som öfverstiger en viss längd — denna bestägimes olika för hvarje vattendrag
efter för handen varande förhållanden — böra draga högre flottningsafgift
per kubikmeter än kortare virke.

Mot förestående förslag kan ju göras den invändning, att det skulle medföra
allt för vidlyftiga räkenskaper och att kontrollen blefve svår, men då det
hittills visat sig möjligt att indela flottgodset i olika klasser, tror jag ej, att en

Jägmästaren i Asele revir.

förändring i beräkningssättet för ilottningsafgiften uti ofvan antydd rigtning vid
tillämpningen skulle stöta på synnerligen stora svårigheter.

Med hänsyn till frågans stora vigt för skogshushållningen i Norrland tilllåter
jag mig hemställa, att kongl. skogskomitén måtte taga i öfvervägande,
huruvida ej i flottningsstadgans 4 § den bestämmelsen borde inflyta, att kubikinnehållet
i allmänhet och der ej särskilda förhållanden föranleda undantag, bör
ligga till grund vid kostnadens fördelning emellan olika flottgods.

13. Då någon dimensionslag ej tillämpats inom reviret, saknas erfarenhet
härifrån om dess verkningar.

14. Af ofvannämnda skogar finnas endast kronoparker inom reviret. Någon
betydelse för fyllande af ortens behof af skogseffekter hafva ej kronoparkerna,
utan hela skogsafkastningen går härifrån till de vid kusten belägna
sågverken.

15. Såsom.ofvan meddelats finnes ej någon allmänningsskog inom reviret.

Genom kongl. brefvet den 9 november 1877 till landtmäteristyrelsen angående
afsättande af häradsallmänningar i Vester- och Norrbottens läns lappmarker
bestämdes, att konungens befallningshafvande skulle ega att, efter delegarnes
hörande, bestämma, huruvida en fjerdedel eller större andel af hvarje
sockens vid afvittringen tilldelade skogsanslag borde afsättas till allmänningar.

Vid de sammanträden, som med jordegarne höllos för denna frågas''behandling,
blef emellertid nyttan af allmänningars afsättande ej tillbörligt framhållen
— tvärtom sökte man ingifva befolkningen misstroende häremot — och följden
blef, att samtliga till reviret hörande kommuner vägrade att afsätta någon del
af skogsanslaget till allmänningar.

Visserligen har man sedermera bittert ångrat sig, men afvittringen är afslutad
inom hela Asele samt större delen af Vilhelmina och Dorotea socknar, laga
skiften hafva redan öfvergått de flesta byar, en väsentlig del af dessas vid afvittringen
tilldelade skogsområden har öfvergått i trävarubolags hand, och utsigten
att numera här utan oerhördt stora kostnader kunna bilda gemensamhetsskogar
af afsevärd omfattning torde vara så godt som ingen. — Emellertid är
ännu öfre delen af Vilhelmina och Dorotea socknar oafvittrad, och här är således
tillfälle att vid nu förestående afvittring bilda allmänningar. Behofvet af dylika
skogar är här synnerligen stort. Befolkningen i dessa bygder är nämligen
mycket fattig, och för dess räkning vädjas alltid till den allmänna barmhertigheten,
så snart en mindre god skörd erhålles. Kommer så härtill den omständigheten,
att större delen af de skogar, hvarom här är fråga, är att betrakta
som skyddsskogar, synes ännu ett vigtigt skäl för afsättande af gemensamhets -

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

skogar hafva tillkommit, enär på dessa ingen som helst afverkning — vare sig
för ortens eget behof eller för export — får ega rum utan föregående utsyning.
För egen del är jag lifligt öfvertygad derom, att det såväl för det allmänna som
för befolkningen i dessa bygder vore lyckligast, om endast så stor del af skogsanslaget,
som för husbehofvets fyllande ansåges oundgängligt, tilldelades byar och
hemman, under det resten afsattes till allmänningar.

Men då trävarubolag nu börjat rikta sin uppmärksamhet äfven på skogstillgångarne
häruppe och inköpt ett stort antal hemman — inom Dorotea socken
alla oafvittrade hemman — befarar jag, att några allmänningar ej komma till
stånd, derest beslutanderätten härom fortfarande skall ligga i delegarnes hand.
Derföre håller jag före, att bestämd föreskrift om afsättande af gemensamhetsskogar
för ännu oafvittrade byar, hemman och nybyggen borde utfärdas och således
det tillägg göras till 1873 års afvittringsstadga, att minst hälften af sammanräknade
beloppet utaf det skogsanslag, som enligt § 18 i nämnda stadga skulle
tillkomma alla jordegarne inom de oafvittrade delarne af hvarje lappmarkssocken,
skall afsättas till en eller flera för den oafvittrade delen af socknen samfälda
allmänningar, stående under skogsstatens omedelbara vård och. förvaltning.

16. Vid århundradets början härjade väldiga skogseldar inom Vilhelmina
socken. Före denna tid synas barrskogarne der haft stor utbredning, och då
markens bördighet på de afbrända trakterna merendels är god, funnos här ofantliga
timmertillgångar.

Skogseldarne öfvergingo emellertid områden på flera qvadratmils vidd,
hvarvid ofta ej ett fröträd skonades, och följden är, att stora för skogsbörd lämpliga
trakter finnas, som antingen äro kala eller beväxta med värdelös björkskog.
Då någon återväxt af barrskog sålunda ej uppkommit efter förloppet af i det
närmaste ett århundrade, torde man knappast kunna påräkna, att dessa marker
utan skogsodling ånyo skola blifva skogbärande. Att endast närmelsevis angifna
arealen af dessa kala utmarker, som enligt mitt förmenande endast genom skogsodling
kunna göras skogbärande — sådana finnas, ehuru i mindre utsträckning,
äfven inom Dorotea socken — tilltror jag mig ej men antager, att de inom
Vilhelmina och Dorotea socknar kunna anslås till minst 70,000 hektar.

17. Några åtgärder för skogshushållningens främjande eller för att bibringa
allmänheten kunskap i skogshushållning hafva ej inom orten vidtagits af
hushållningssällskap och landsting.

Inom en så skogsrik landsände som Asele revir, der endast den grofva skogen
har värde, är det ytterst svårt att bringa allmänheten till insigt om nyttan
af en god skogshushållning och vigten af att utföra husbehofsafverkningen på
ett sätt, som befrämjar återväxten och det qvarvarande beståndets tillväxt. På

Jägmästaren i Asele revir.

hvad sätt en sådan kunskap skall kunna bibringas allmänheten, att den medför
någon verkan och visar sig i förbättring af den privata skogshushållningen, torde
nog förblifva en svårlöst fråga. För min del anser jag, att inom lappmarken för
närvarande ingå andra åtgärder i förevarande syfte kunna ifrågasättas än införande
i folkskolorna af en kortfattad lärobok i skogshushållning, och att barnen
sättas i tillfälle att deltaga i skogskultur.

18. Någon afdikning af sumpmarker för skogsbörd har ej inom reviret
företagits af privata skogsegare.

19. Inom Vilhelmina och Dorotea socknars fjelltrakter finnas skogar, hvilka
på grund af det skydd emot fjell vindar ne, de bereda nedanföre liggande bestånd,
måste betraktas som skyddsskogar. Dessa skogars areal är rätt betydlig, och
torde häraf omkring 15,000 hektar för närvarande utgöra privat egendom.

Mera betydande afverkningar inom dessa skogar hafva först på senare åren
egt rum och bestått i en försigtig utklädning af enstaka grofva träd, hvarvid
tillsetts att för stora luckor ej i beståndet uppstått. Endast i närheten af de i
fjeIltrakterna belägna byarne har jag trott mig kunna iakttaga ett tillbakagående
af skogsgränsen, förorsakadt af för stark utverkning för husbehof.

Då utverkning till afsalu endast får ske efter af skogstjensteman verkstäld
stämpling, anser jag nu gällande lagstadganden fullt betryggande för bevarande
af de skyddsskogar, som ej äro föremål för husbehofsafverkning. Med afseende
på husbehofsskogarne är det sämre stäldt, och jag håller före, att i fjelltrakterna
ej någon utverkning, vare sig för husbehof eller afsalu, borde få ega rum utan
utsyning.

Då skogens reproduktionsförmåga i fjelltrakten är ringa, i det grobart
frö ytterst sällan der torde utbildas, vore det otvifvelaktigt af vigt att genom
skogskultur söka uppdraga nya bestånd, men då man saknar erfarenhet, huruvida
rutsådd — den enda kulturmetod som här kan ifrågasättas — här skulle
lemna tillfredsställande resultat, anser jag mig för närvarande endast kunna föreslå
försöksåtgärder i detta afseende inom skyddsskogarne.

20. Ehuru enligt min åsigt expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för
staten inom åtskilliga delar af vårt land vore önskvärd, torde något behof af
dylik rätt ej förefinnas inom Asele revir, der staten eger ungefär 28 procent af
all mark inom revirets afvittrade delar.

Åsele den 24 mars 1897.

Henrik Berggren.

Skogskomitén, III.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

-V.tinXLy.-: ... f.jiiV1 .--T cd .*.« yu r <U :

- !” ■ '' v U- S >''! it ""

; ■■■>;• ''.i!1 ivrctr..: e? ;j:t■! ■- ; i J ''p (, t

I- ''• .vsb-bcrh,., r--,Ä ! /. . i Ml kitortn..i*

Öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt.

1. Skogsbrist råder icke inom distriktet. Ortens virkesbehof kunna beqvämt
tillgodoses.

I sammanhang härmed må tillåtas mig principielt uttala:

att då staten och bolag redan nu ega c:a 40 % af skogsmarksarealen, hvaraf
största delen behandlas för uthållig skogsafkastning, någon stor fara för skogsbrist
icke torde förefinnas, syhnerligast som staten och bolagen antagligen skola låta
sig angeläget vara förvärfva ännu mera skogsmark, då tillfälle dertill erbjudes;

att nya egostyckningslagen, då den vinner tillämpning, säkerligen skall
hafva det goda med sig, att å större arealer skogsmark än hittills ordnad skogshushållning
blifver införd;

att påstå eller antaga det någon trakt af distriktet till följd af skogsbrist
skulle blifva obeboelig anses oriktigt, emedan för ett dylikt antagande
saknas skäl;

att man icke gerna kan vänta införandet af rationelt skogsbruk å enskildes
skogar, förr än skogsbrist börjat inträda i orten;

och att, först sedan befolkningens inkomster af skogsdriften blifvit minskade,

åkerbruks- och boskapskötsél med all säkerhet komma att uppblomstra.

■ d r . ■ 1

2. Ett och annat hemman af dem, som äro belägna i kustlandet, hafva
för husbehofvet otillräcklig skogstillgång.

Äfven i öfre landet torde undantagsvis hemman finnas, der behofvet af
byggnadsvirke från egen skog icke kan tillgodoses, beroende vanligen derpå, att
alla timmerträd blifvit genom upplåtelse af afverkningsrätt försålda.

3. I stort sedt har hittills icke afverkats större kubikmassa virke pr år, än
hvad skogen årligen tillväxer. Nedanstående siffror för Jemtlands län torde
gifva stöd härför. Enligt uppgifter till konungens befallningshafvandes femårsberättelse
för åren 1891—1895 uppgår all utförsel af virke från länet, reduceradt
i sågtimmer till c:a 4,800,000 st. pr år, hvilka i medeltal anses innehålla

Öfver jägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt. 91

9,5 kbfot eller 0,2 5 kbm. pr st., motsvarande således en kubikmassa af 1,200,000 kbm.
och lägges härtill, hvad som åtgår till husbehof c:a . . . . . . 500,000 »

så erhålles summa skogsafverkning pr år........... 1,700,000 kbm.

hvilket belopp, då arealen af den skogbärande marken inom länet utgör minst
2,000,000 har, motsvarar 0,85 kbm. pr har. Den virkesmassa, skogen å nämnda
areal årligen tillväxer, anses lågt beräknadt uppgå till 1 kbm. pr har, hvarföre
afverkningen pr år understiger årliga tillväxten med 0,15 kbm., allt pr har skogbärande
mark. Den afverkning till afsalu, som hittills bedrifvits, har hufvudsakligen
afsett timmerfångst. Skogssköfling.kan således icke anses hafva förekommit,
ehuru under senare åren, dock å mera inskränkta arealer, afverkning af småvirke
egt rum.

f-T vi»hv« (»;■!’! • In o-vin

4. Den afverkning utöfver husbehofvet, som eger rum inom distriktet,
utgöres till hufvudsakligaste delen af sågtimmer för förädling vid sågverken
och export.

Inom kustlandet förekommer afverkning för export af småvirke (sparrar,
pitprops m. m.).

Under senare åren har i närheten af jernvägarne tillverkning af träkol och
pappersmassa börjat. Kolen försäljas vanligen till jernverken i mellersta Sverige
och pappersmassan exporteras.

Ofantligt mycket mera af sådant virke, som eljes ruttnar i skogarne,
skulle kunna för kolning användas.

5. För sågverkens räkning afverkas numera 7"xl5'' sågtimmer eng. mått.
A sådana skogar, der bolagen köpt afverkningsrätt utan bestämd minimidimension,
äfvensom afl toppar uttages timmer ofta nog till 5 och 6 eng. tum i toppen.
Detta dock mest i sådana välbelägna lokaler, der utdrifning och flottning blifva
billiga.

Verklig ungskog, 40 år och derunder, afverkas ej i afsevärd mängd.

Att i och för skogsvården företaga hjelpgallring har ännu icke vunnit
insteg.

6. Någon egentlig skogsskötsel förekommer ej.

I allmänhet utglesnas skogarne ej så mycket, att markens reproduktionsförmåga
derigenom riskeras.

På vissa lokaler degenerera skogsbestånden till följe deraf, att beredning
och rensning för åstadkommande af duglig återväxt icke företages.

7. Skogens föryngring är flerstädes icke nöjaktig och detta vanligen af
den orsak, att inga åtgärder vidtagas för återväxtens befrämjande efter afverk -

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

ningarna, utan lemnas hyggena helt och hållet orensade. Skogsodling bedrifves
endast undantagsvis och mera att betrakta som försök.

Återväxten efter skogsodling har oftast utfallit dåligt, beroende på olämpliga
metoder.

8. Skador å skogen af grantorka, stormfällning, insekter, snötryck m. m.
förekomma visserligen, men hafva i allmänhet icke någon större omfattning.

9. Några afsevärda skador å skogar i följd af stark afverkning å grannens
mark hafva icke observerats. Det är nämligen endast undantagsvis, som
totalafverkning förekommer. För närvarande anses ingå åtgärder till förekommande
af dylika skador behöfliga.

10. Det inflytande på skogshushållningen, som skogarnes kontraktsenliga
upplåtande för afverkning utöfvar, är i de flesta fall menligt, emedan bortröjning
efter timmerafverkningarna af för återväxten hinderligt affall och undertryckta
träd icke utföres.

För öfrigt vidtaga afverkningsrättsinnehafvare icke, såsom ej varande
dertill förbundna, några som helst åtgärder för återväxten.

I välbelägna skogstrakter, upplåtna för afverkning utan bestämd minimidimension,
afverkas allt små virke, som kan med någon fördel afsättas; dock förekommer
ytterst sällan fullständig totalafverkning, utan vanligen finnas några
för marken skyddande mindre träd och buskar samt ungskogsgrupper qvar.

11. Den i nu gällande stängselförordning § 5 mom. 2 intagna bestämmelsen
om rättighet till gemensamt mulbete i utmark, der stängsel ej finnes och annorlunda
ej aftaladt är, borde i skogsvårdens intresse helt och hållet bortfalla, ty
ett stort antal beteskreatur, som samlas i flock, göra naturligtvis större skada
på skogsåterväxten än ett mindre antal.

12. Effektiv kontroll å de verkliga kostnaderna för flottledsbyggnaderna
äfvensom å amorteringen af desamma erfordras. Särskildt aflönade flottledsinspektörer
böra af de flottande anställas för kontrollens handhafvande.

13. Inom distriktet har ingen dimensionslag för skogsafverkning funnits.

Sådan lag anses ej heller lämplig, emedan densamma skulle motverka

uppdragandet af lifskraftig återväxt samt för öfrigt åstadkomma såväl för staten
som för enskilda olägenheter af flera slag.

Öfverjågmåstaren i Mellersta Norrlands distrikt. 93

Skulle emellertid dimensionslag blifva införd, bör densammas efterlefnad
noga kontrolleras af forstligt bildade personer, bvilka äfven skulle hafva till åliggande
att utsyna sådana undermåliga träd, hvilka i skogsvårdens intresse böra bort.
Någon kostnad härför bör icke drabba den enskilde, utan torde ifrågavarande
forstligt bildade personer böra helt och hållet aflönas af allmänna medel.

Att vid införande af dimensionslag tillämpa särskilda bestämmelser för de
skilda trädslagen anses icke tillrådligt.

Bättre än dimensionslag anses införandet af lag för beredande af återväxt
på sådan mark, som endast är till skogsbörd användbar.

14. Så länge skogsbrist ej råder, hafva de allmänna skogarne ingen betydelse
annat än som en god inkomstkälla för staten, men skulle i en aflägsen
framtid skogsbrist möjligen uppstå, torde desamma blifva till ofantligt stor nytta
för fyllande af virkesbehofven inom orten.

15. Inom distriktet finnas inga allmänningsskogar. Stadsskogar finnas
men skötas ej rationelt.

Gremensamhetskogar böra bildas genom inköp af sådana marker, hvilka
för närvarande sakna timmerduglig skog och derför skulle kunna af kommunerna
förvärfvas för rimligt pris.

16. I fjellen finnas störa af ålder kala marker, hvaraf vissa, ej allt för högt
belägna delar antagligen med framgång skulle kunna skogsodlas och derigenom
göras skogbärande, hvilket på annat sätt ej kan ske.

17. Hushållningssällskap och landsting hafva icke utöfvat någon verksamhet
för skoghushållningens främjande.

Under senare åren har befolkningen märkbart kommit mer och mer till
insigt om skogens nytta och värde, och förmärkes derför på flera orter större
sparsamhet med och vård om skogen än förut.

Numera upprensas ej sällan affall, växtliga träd sparas och endast skadade,
sämre träd afverkas för husbehof.

De åtgärder, som böra vidtagas för att bibringa allmänheten kunskap i
skogshushållning torde vara:

att populära föredrag i skolhus och kommunalstugor om skogens vård och
skötsel böra hållas af dertill qvalificerade, af staten, landsting och hushållningssällskap
aflönade personer;

att praktisk handledning i skogsodling bibringas lärjungarne i folkhögskolorna
och de fullständiga folkskolorna, och att allmän skogsplanteringsdag
såsom folkfest införes.

18. Privata skogsegare företaga ej annat än som experiment någon afdikning
af sumpmarker för skogsbörd.

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

19. I fjellbandet finnas på ett ganska bredt bälte skogar, bvilka böra behandlas
såsom skyddsskogar, och detta för att hindra skogsgränsens tillbakaträdande
och motverka öfversvämningar genom för hastig snösmältning. Något
påbud om särskild behandling af fjellskogarne har ännu icke kommit till stånd,
men i lag borde föreskrifvas, att ingen afverkning derstädes finge ske utan efter
utsyning af vederbörande skogstjensteman, hvarvid i regel inga andra än torra,
aftorkande och eljes skadade träd borde få uttagas.

- in oio/sa-"-: :••*! ’ foij.i,:''''fn; •. eu* v. /• ''i

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten anses vara önskvärd,
synnerligast i närheten af fjellen, men äfven annorstädes, der det kunde
anses fördelaktigt, att kronoparker funnes, äfvensom för arrondering af redan befintliga
kronan tillhöriga skogar; dock bör expropriationsrätten först då användas,
när uppgörelse på annat sätt ej kan träffas.

Enligt uppgjordt sammandrag för femårsperioden 1891—1895 har å statens
skogar inom distriktet afverkats per har duglig skogsmark i medeltal
årligen 0,66 kbm. virke, och inkomsterna för detta virke hafva i medeltal utgjort
3 kronor 26 öre pr har samma mark.

Då utgifterna endast uppgå till 10 å 15 % af inkomsterna, så gifva statens
skogar inom distriktet numera mycket goda ekonomiska resultat, hvilket
borde mana till inköp utom för skyddsskogar i närheten af fjellen äfven för bildande
af nya kronoparker i andra trakter af distriktet, ty med all säkerhet skulle
sådana inköp i framtiden visa sig hafva varit välbetänkta.

Östersund i mars 1897.

E. F. Groth.

■ ,.v --V ■ v > r Vr ti,-,. . u;- - . .

>!"• ■ f''fU;i > iu "i-. t . ■ iig.. . ■ ■ - <n Jägmästaren

i Norra Ångermanlands revir.

1. Egentlig skogsbrist anses ej råda, och de förefintliga skogstillgångarna
torde utan allt för långa transporter ännu kunna fylla ortens eget behof af
skogsprodukter, om också de gröfre virkesdimensionerna i allmänhet blifvit till
största delen uttagna. 2

2. Inom revirets öfre delar finnes på de flesta hemman full tillgång af
skog till husbehof. I kustsocknarne deremot förekomma hemman, der skogsull -

Jägmästaren i Norra Ångermanlands revir.

gången ej torde vara tillräcklig att uthålligt förse desamma med husbehofsvirke,
detta beroende dels derpå, att de gröfre dimensionerna sedan gammalt blifvit uttagna,
och dels derpå, att under senare åren en öfverdrifven ungskogsafverkning
egt rum. • i t\

3. 1 stort sedt kan man säga, att på de enskildes skogar inom hela reviret
öfverafverkning eger rum; och detta har nog sin förnämsta grund i det
förhållandet, dels att mindre skogsegare afverka och försälja timmer i allt för
stor skala till sågverken, dels ock att de större sågverksbolagen innehafva afverkningsrätten
på en stor del hemmansskogar, till följd hvaraf det gifvetvis
ligger i bolagets eget intresse att från hvarje skog uttaga de lägsta försågningsbara
timmerdimensioner, som kontraktet kan medgifva, hvilket i många fall leder
rent af till skogssköfling. Då nämligen på stora trakter inom reviret sammanhängande
granskogar förekomma, så blifva dessa i synnerhet lidande genom en
dylik massafverkning, alldenstund efter öfvergången blädning granen visar stor
benägenhet att torka.

Under det sista decenniet har t. o. m. en försämring i sistnämnda afseende
egt rum, enär afverkningarna år från år stigit, utan att samtidigt några åtgärder
för erhållande af återväxt, ej heller för ungskogens bevarande, vidtagits.

4. Med ytterst få undantag afverkas skog icke blott till husbehof utan
äfven till afsalu, hvarvid största delen af saluvirket apteras till sågtimmer.
Inom kustsocknarna och de nedre elfdalarne afverkas äfven mindre dimensioner
till pitprops och annat småvirke. Dessa mindre virkesslag uttagas dock, såsom
nämndt, endast efter kusten och de nedre elfdalarne, så långt som småvirket kan
flottas i enskilda flottleder.

För inhemsk industri åtgår äfven en del virke till kolning, hvilket virke
dock endast tages efter jernvägslinien och till ett afstånd af 1 å D/ä mil
från denna.

Någon pappersmassefabrik finnes icke inom reviret.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva i början af 1890-talet nedgått ända till
6 eng. tums diameter på 15 fot från roten och i vissa fall ändå lägre.

Någon egentlig hjelpgallring kan man ej säga förekommer inom reviret.

Växtlig ungskog af 60 år och derunder afverkas likväl på många ställen
i afsevärd mängd samt på ett sätt, som alldeles icke kan försvaras ur skogshushållningens
synpunkt, hvilket särskildt beträffande revirets nedre delar här ofvan
är päpekadt.

6. Då afverkningarna hufvudsakligen bedrifvas utan någon som helst
hänsyn till en blifvande återväxt, så följer gifvetvis deraf, att marken på de

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

afverkade trakterna i hög grad försämras. Någon hyggesrensning eller markberedning
på annat sätt, såsom afdikning af försumpade granmarker, svedjning
eller dylikt i och för åstadkommande af återväxt, förekommer ej, utan förvildas
marken så småningom genom ökadt ljus- och lufttillträde, i det att skogsmossor
och bärris taga öfverhand på ett sätt, som högeligen försvårar och ibland nästan
omöjliggör skogsfröets groning.

7. På tallmarker förekomma här och der rätt vackra skogsåterväxter, men
detta är nästan uteslutande beroende på naturens eget åtgörande, då, såsom ofvan
är nämndt, några åtgärder i allmänhet ej vidtagas till återväxtens befrämjande.
Dock hafva på sista tiden några af de större sågverksbolagen påbörjat skogssådder
i mindre skala; men dessa äro att anse såsom skogsodlingsförsök, ännu allt för
unga för att derom kunna afgifva något direkt utlåtande.

8. På grund deraf att ordnade hyggesföljder — bland annat afseende
af verkningens fortgående i en bestämd ordning och emot rådande vindriktningar
— i allmänhet ej iakttagas, så uppkomma inom de särskildt i detta revir till stor
omfattning förefintliga granbestånden dels grantorka och dels stormfällningar,
hvartill orsakerna till stor del äro att söka i den grunda och lösa jordmånen.
Grantorka utbreder sig inom beståndet, i samma mån som den oftast planlösa afverkningen
blir för högt uppdrifven. Denna skada på granskogen, som merendels
framkallar dess lafbehängda utseende, är merendels svår att undvika på grund åt
ofvannämnda markbeskaffenhet, ty när afverkningen träffar granbestånd, som
sedan gammalt varit orörda, så uppstår vanligen grantorka hos de qvarvarande,
plötsligen fristälda träden derigenom att marken utsättes för häftigt luft- och
ljustillträde, och vindarne få mera fritt spelrum mellan träden, som till följd åt
det grundgående rotsystemet så att säga rubbas i sin jemnvigt och slutligen
torka.

9. Den skada, som tillfogas skogsegare i följd af stark afverkning å grannens
mark, är beträffande detta ^evir icke så stor, som förhållandet är i angränsande
revir efter Angermanelfven, der skiftena äro mycket långsträckta och
smala. Endast i södra delen af reviret förefinnes denna form på skogsskiftena
hvarest äfven afverkningen på dt skifte kan hafva ett menligt inflytande på
det angränsande, och dessa skador bestå af den under 8:de frågan afhandlade grantorkan
och stormfällningen.

Den enda effektiva skyddsåtgärd mot dessa skador på grannens skog synes
mig den vara, att skogsegare ålägges att vid stark afverkning på sin egen mark
qvarlemna en remsa af omkring 50 meter utmed rågången, till dess afverkningen
å grannens skog samtidigt eger rum.

.Jägmästaren i Norra Ångermanlands revir.

10. Med hänvisning till hvad som under 3:dje frågan är sagdt om öfverafverkning,
måste framhållas, att det inflytande, som de vanliga afverkningskontrakten
utöfva på skogarna, är ganska ruinerande för desamma, särskildt i fråga
om återväxten och ungskogens bevarande, i det att dessa kontrakt vanligen icke
innehålla någon bestämd minimidimension, utan kontraktsinnehafvaren eger rätt
att taga »all nuvarande och lagligen tillvinnande skog, som är eller blir tjenlig
till sågtimmer, bjelkar och masteträd.»

11. I följd af skogarnas vidsträckthet äro de i allmänhet icke inhägnade,
utan marken är enligt gällande stängselförordning upplåten till s. k. gemensamt
mulbetesområde. Då kongl. kungörelsen af den 28 januari 1876 icke eger någon
tillämpning på Yesternorrlands län i afseende på tiden för mulbetesrättighetens
begagnande, så följer deraf, att hemdjur, särskildt får och getter, fritt ströfva
omkring i skogen under sommaren och dervid, hufvudsakligast beträffande de s.
k. hemskogarne, göra ganska betydlig skada på den späda plantskogen. ömkligt
vore derför, att sagde författning, eftertryckligen kontrollerad, blefve gällande
äfven för detta län i så måtto, att får och getter ej finge i skogen släppas före
den 15:de juli, då i regel årsbarren erhållit en sådan stadga, att de, åtminstone
ej för fåren, utgöra någon begärlig spis.

12. För ett ändamålsenligt tillgodogörande af sågvirke från gammal, undertryckt
skog torde den ändring i gällande flottningsföreskrifter böra vidtagas,
att det klenare virket proportionsvis drabbas af mindre flottningskostnader än
det gröfre och icke tvärtom, såsom nu är fallet. Då till följd af detta förhållande
det för närvarande faller sig för dyrt att på aflägsna skogar afverka och i allmän
flottled framflotta klenare virke för att i tillräcklig mängd kunna förse
exempelvis pappersmasseindustrien med lämplig råvara, så synes mig denna ändring
böra innefattas i någon bestämmelse om att t. ex. flottningsafgälden skulle
utgå pr kbm. eller pr standard i stället för, såsom nu, pr stock.

13. Då inom Yesternorrlands län någon verklig dimensionslag aldrig funnits,
har erfarenhet om verkningarna af en dylik lag beträffande skogsskötseln,
särskildt föryngringen, icke kunnat inhemtas.

Såsom i föregående punkter omnämnts, uppstå vid de gängse planlösa blädningshuggningarna
dels skador på, dels faror för den qvarlemnade granskogen,
hvaremot tallskogen icke blott visar större härdighet mot afverkningens faror,
utan äfven i afseende på en kraftig föryngring vida bättre än granen skulle tillgodoses,
om den fridlystes för afverkning under sin kraftigaste växtperiod. På
grund häraf synes högeligen önskvärdt, att en dimensionslag i hufvudsakliga delar

Skogskomitén, 111. 13

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

lita med den för kustlandet af Norr- och Vesterbottens län gällande, men endast
afseende tallen, blefve införd inom detta län.

14. I och med den forcerade aftorkning, som på senare tider försiggått,
och med hänsyn till timmerdimensionernas alltjemt stadiga nedgående på de enskildes
skogar, så anses kronoparkerna, som inom detta revir utgöra de enda
statsskogarne, i den närmaste framtiden få allt större betydelse för ortens trävaruindustri,
helst som flottningsafgifterna så småningom blifva minskade genom
flottningskostnadernas amortering.

15. Gemensamhetsskogar synas högeligen önskvärda dels för att bilda en
motvigt mot den mångenstädes rådande öfverafverkningen och deraf följande skogssköflingen
dels ock för att på samma gång kunna lemna ett föredöme af rationel
skogsskötsel för ortens skogsegare.

Sättet för bildandet af dylika skogar torde lämpligast böra bestämmas vid
laga skiftesförrättning derigenom att, sedan skiftesdelegarnes behof af skogsfång
blifvit bestämdt genom särskildt afrösade hemskogsskiften, den öfriga delen af
skiftesområdets skog, exempelvis utskogen, undantoges för delegarnes gemensamma
behof och utlades till en allmänning eller gemensamhetsskog med häradsallmännings
natur och skött efter de grunder, som för dessa gemensamhetsskogar enligt-,
1894 års skogsordning äro gällande.

16. Inom detta revir förekomma inga af ålder kala utmarker, som kunna
blifva föremål för särskilda skogsodlingsåtgärder.

17. Hushållningssällskap och landsting torde icke utveckla någon annan
egentlig verksamhet för skogshushållningens främjande inom länet än derigenom
att hushållningssällskapet bekostar undervisning vid landtbruksskola 2—4 veckor
årligen i skogshushållning samt vissa år bekostar biträde af skogsingeniör hos
mindre skogsegare.

Beträffande åtgärder, som i öfrigt hafva vidtagits för bibringande af kunskap
åt allmänheten i såväl teoretisk som praktisk skogshushållning må framhållas
»föreningen för skogsvård i Norrlands, som tagit till sin uppgift att genom
hållande af skogsmöten och genom spridande af skrifter i skogshushållningsläran
m. m. söka åstadkomma en förbättrad skogsskötsel samt ett allmännare och lifligare
intresse för skogarnes vård.

I afseende å skogshushållningens praktiska sida må omnämnas, att Mo och
Domsjö sågverksaktiebolag inom detta revir sedan flera år sökt verka för en
förbättrad skogshushållning dels genom anordnandet af en skogsskola med ettårig
kurs inom Anundsjö socken, hvilken skola årligen utexaminerar omkring 4

Jägmästaren i Mellersta Ångermanlands revir.

skogslärlingar till de enskilda skogsegarnes tjenst, och dels genom forstliga försök
rörande markberedning i och för skogsföryngring. Äfven må anmärkas, att
Grideå—Husums sågverksaktiebolag under år 1896 antagit i sin tjenst en forstligt
bildad person för att bättre tillgodose de nyare krafven på en rationel skogshushållning.

18. Ehuru ännu ingenting direkt åtgjorts af den private skogsegaren i
afseende å afdikning af sumpmarker för skogsbörd, må dock anmärkas, att
frågan härom, såsom varande af stor betydelse för den framtida skogshushållningen
i Norrland, väckt ett lifligt intresse på några håll inom detta revir.

19. Som inom detta revir skyddsskogar i den mening, som i denna punkt
torde afses, nämligen egentliga fjellskogar, ej förekomma, så saknas anledning
att ingå i svaromål på denna fråga.

20. Då, såsom i föregående punkt är nämndt, anordnande af egentliga skyddsskogar
ännu icke är af behofvet påkalladt, så synes fråga om expropriationsrätt
angående skogsförvärf för staten icke på annat sätt önskvärd, än att, beträffande
de i punkt 15 omnämnda gemensamhetsskogarne, statens intressen så mycket som
möjligt tillgodoses i och för befrämjande af en uthållig och rationel skogsskötsel.

Örnsköldsvik i Norra Ångermanlands revirexpedition den 20 febr. 1897.

Adolf Aspengrén.

Jägmästaren i Mellersta Ångermanlands revir.

1. Inom Mellersta Ångermanlands revir äro de skogstillgångar, som nu
finnas, fullt tillräckliga för befolkningens eget behof af skogsprodukter inom
samtliga socknar utan att längre transporter behöfva ifrågakomma. 2

2. Inom reviret förekommer ett högst ringa antal hemman, som alldeles
sakna skogstillgångar. Dessa hemman sakna då, i likhet med hvad fallet är för
Styrnäs komministerboställe, all utmark, hvadan förhållandet icke framkallats
genom föregående utverkning.

De hemman, som hafva mindre skogstillgång, än husbehofvet kräfver, äro
likaledes få och belägna i revirets nedre delar.

100

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

3. Inom reviret har ganska länge öfverafverkning varit rådande, men denna
afverkning har egt ett visst berättigande, då derigenom tillgodogjorts öfvermogen
och skadad skog. Så länge skogstillgången är större än den för trakten normala,
hör gifvetvis öfverafverkning förekomma.

Sagde afverkning har emellertid inom flera socknar, företrädesvis närmast
kusten och Angermanelfvens nedre delar, nedbragt virkesförrådet under det normala
och på samma gång medtagit sådan frisk och växande skog, som bort qvarstå,
hvarför alltså i dessa fall skogssköfling förekommit. Denna sköfling har under
senaste decenniet tilltagit i samband dermed, att mindre virkesdimensioner från
välhelägna skogar kunnat afyttras. Hänsyn har nämligen icke tagits till skogens
ålder och beskaffenhet i öfrigt, utan äfven yngre bestånd afverkats, då trädens
dimensioner varit tillräckliga för de afsedda ändamålen.

4. Der skogstillgången så medgifver, afverkas i regel mera virke än som
till husbehof erfordras, äfven om sådan afverkning något eller några år inställes.

Öfverskottet afyttras inom revirets öfre delar allmännast såsom timmer,
hvilket skogsegaren framdrifver till vattendragen. Undantagsvis huggas engelska
bjelkar och sparrar.

I revirets nedre delar från och med den trakt, hvarifrån virke i Angermanelfven
kan framföras i fasta flottar, afverkas förutom sagde virkesslag äfven
småsparrar (egyptiska sparrar), pappersmasseved, pitprops samt annat småvirke.
Dylikt virke kan i Ängermanelfven ej flottas löst, emedan flottningstaxan hindrar
detta; flottning i flottar blir derjemte billig.

Undantagsvis disponeras öfverskottet för inhemsk industri dels till pappersmassa
(från skogar, belägna invid Björkån och Offerån) dels till kolning, detta
senare dock hufvudsakligen vid sågverken, hvarest affallet kolas. 5

5. Sågtimmerdimensionerna hafva vid Angermanelfven på följande sätt
nedgått:

Till och med år 1881 mottogs vid timmerhandel ej mindre än 9 tums timmer.
Aren 1882—1885 var minsta dimensionen 8 tum. Från och med år 1886 har
7 tums timmer varit gängse, hvarjemte under de allra sista åren 6.7* samt 6 tums
timmer ingått i virkeshandeln. Derjemte må nämnas, att sågverksegare från
egna, välhelägna skogar afverkat och sågat mindre dimensioner än de nu omnämnda,
ända till 5 tums topp under sista åren. Denna afverkning har emellertid
vanligen afsett undertryckt och skadad gran samt toppar vid den öfriga
timmerafverkningen.

Rationel hjelpgallring förekommer knappast å revirets privatskogar, men
verklig ungskog afverkas dock, särskildt å trakterna vid kusten och Ångerman -

Jägmästaren i Mellersta Ångermanlands revir. 101

elfvens nedre delar, dervid virket, apteradt till egyptiska sparrar, pitprops ock
pappersmasseved, exporteras. Mängden häraf har under sista åren ganska afsevärdt
stigit, så att Hernösands distrikt i detta afseende inom Norrland endast
öfverträffas af Hudiksvalls. Exempelvis må nämnas, att beloppet skeppade grufstolpar
under senaste åren uppgått till öfver 15,000 standards per år, hvilket
belopp under år 1896 uppdrifvits till öfver 25,000 standards; likväl härrör detta
från Ångermanlands 2 sydligare revir, det mellersta och södra.

6. Hänsyn till bevarandet af markens reproduktionsförmåga fästes i allmänhet
icke vid afverkningen. Häraf blir en följd, att skogsbestånden och marken
i samband med afverkningen degenerera, hvilket främst gäller i fråga om granbestånden,
men äfven beträffande barrblandskogar. Inom tallbestånden inträda
vid högre ålder spontant mindre gynsamma förhållanden, hvarföre afverkningen
här bär mindre skuld till markens förvildning.

Den private skogshushållaren har i allmänhet icke tänkt på nu berörda
degeneration, och flertalet torde ännu betrakta detta såsom minst sagdt opraktiskt
och öfverflödigt. Jag anser sålunda bristande teoretiska kunskaper i första hand
vara orsaken till att afseende icke fästes vid bevarandet af markens reproduktions-
och produktionsförmåga. I de fall, der kunskap icke saknas, medför likgiltighet
i berörda afseende samma resultat.

De fel, som vid skogsafverkningen allmännast begås, torde våra följande:

a) afverkningens gång ordnas ej så, att hyggena erhålla skydd mot vindarna;

b) afverkningstrakterna göras större, än hvad nödigt är, och fördelning i
hyggesföljder förekommer ej;

c) afverkningen har hittills icke bedrifvits så, att föryngring kunnat följa,
hvarför marken, om ock allmänt svagt beskuggad, haft tillfälle att under en
längre tid förvildas.

7. Skogens föryngring efter afverkning är i allmänhet icke nöjaktig.
Härifrån göra företrädesvis de trakter undantag, som före afverkningen hemsökts
af skogseld.

Återväxten öfverlemnas i allmänhet till naturens eget åtgörande. Undantagsvis
förekomma hyggen med fröträdsställning, markrödjning i förening med
ljushuggning samt skogssådder. Skogsodling å privata marker inom reviret har
hittills haft ringa omfattning, och i regel hafva resultaten deraf varit mycket
nedslående, hvilket dels torde bero derpå, att fröet oftast alstrats i södra landet,
dels på oriktig kulturmetod, dels på den fria betningen, men måhända främst
på klimatets torrhet (Ångermanelfvens floddal visar ett nederbördsminimum,
särskilt beträffande försommaren) samt på markens allmänna benägenhet för
uppfrysning.

102 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

8. Grantorka är här en ytterst vanlig företeelse efter den gängse blödningen
med stora sammanhängande hyggen. Flertalet efter afverkningen kvarstående
träd uttorka i vissa fall, synnerligast inom revirets lägre och närmare
kusten belägna delar. Hafva skogarna af ålder varit blädade, såsom närmast
byarna^ är fallet, kunna dylika huggningar utföras utan väsentlig skada. Skadorna
blifva ock mindre vid ökadt afstånd från kusten och större höjd öfver
hafvet, beroende detta derpå att granbestånden af samma orsaker spontant blifvit
sämre och glesare.

Stormskador äro å dessa trakter mindre vanliga, än hvad man kunde
hafva anledning tro. Orsakerna härtill äro delvis att söka deri, att marken ännu
är frusen, då vårstormarna inträffa.

9. Skogsskiftena efter ådalarna äro vanligen mycket långsträckta med
ungefär vinkelrät riktning mot åarna, i hvilkas närhet gårdarna ligga. Då nu
hufvudsakligen två vindar förekomma i dalarna, nämligen de nordvest- och sydostliga,
så att dalgångens riktning sammanfaller med vindens, följer häraf, att
vindarna träffa skogsskiftena ungefär vinkelrätt mot deras längdriktning. Om
derför ett skogsskifte underkastas stark afverkning, blifva skiftena på ömse
sidor om detta å en längre sträcka, ofta nog skiftenas hela längd, blottstälda
det ena för de nordvestra, det andra för de sydostliga vindarna. Det har dervid
visat sig, att den skogskant, som exponeras för nordvestvindarna, blir hufvudsakligen
lidande. Mer eller mindre stark grantorka inträder och tvingar
skogsegaren för att undvika ökade förluster att äfven å sitt skifte företaga en
större afverkning. År nu skogsegaren försigtig och söker undvika afverkning
annat än inom de skadade delarna af skiftet, måste denna utföras längs vindsidan,
och följden häraf blir, att den härigenom fristälda delen af skogen i sin
ordning börjar torka. Såsom exempel från detta revir på dylika följder af stark
afverkning å grannens mark må anföras Bjertrå kyrkoherdeboställe och Multrå
komministerboställe, båda belägna i revirets nedre (östra) delar, der afverkning
af smärre virke kan försiggå. Förlusterna minskas gifvetvis genom att i tid
företaga en så omfattande afverkning, som förhållandena kräfva. I båda ofvannämnda
fall har denna afverkning utgjort omkring 10 gånger den beräknade
årsafverkningen, men å ena bostället torde åt afverkningen behöfva gifvas ytterligare
omfattning. Af det sagda följer, att ordnade hushållningsplaner för dylika
skogar icke eller åtminstone med stor svårighet kunna fullföljas.

Skyddsåtgärder emot nu antydda skador kunna visserligen i teorien angifvas,
men torde vara svåra att i praktiken genomföra. Principerna kunna härvid
företrädesvis vara af två slag. Dels skulle hvarje skogsegare kunna af lag
bindas att så ordna afverkningen å sina skiften, att skada å annans skog ej må
uppkomma. Dels skulle ett flertal angränsande skogsegare, hvilkas sammanlagda

Jägmästaren i Mellersta Ångermanlands revir. 103

skogsareal bildade ett för ordnad skogshushållning lämpligt komplex, kunna tillförsäkras
rätt och genom majoritetens beslut skyldighet att ingå bestående förening
för skogshushållningens gemensamma ordnande (tyskarnes Waldgenossenschaft).

10. Den princip, som tillämpas vid aftorkning å skog, enligt kontrakt
upplåten för afverkning under viss tid, afser uteslutande att bereda afverkningsrättsinnehafvaren
största möjliga fördel (inkomst) från. den arrenderade skogen.
Praxis är derför (särskildt med afverkning på omkring 10 år) att å skogen företaga
tvenne drifningar, den ena i början af kontraktstiden, den andra vid dess slut.
Afsigten härmed är gifvetvis att tillgodogöra sig ljustillväxten efter första afverkningen.
Då denna princip tillämpas i tallbestånd eller i allmänhet å stormfasta
skogar, blifva de direkta skadorna icke större än vid å trakten vanlig
blädning. Deremot anser jag, att i fråga om ömtåliga granskogar skadorna
blifva större. Vid ingendera afverkningen ingår någon tanke på att förekomma
grantorka, hvarigenom dock innehafvaren af afverkningsrätten i många fall skadar
sig sjelf. Olägenheterna af afverkning på ofvan antydt sätt ökas derigenom,
att hvardera af de båda drifningarna på en gång erhåller större omfattning, än
hvad de under andra förhållanden skulle få. Vid afverkning på grund af afverkningsrätt
under viss tid fästes icke afseende vare sig vid skogens föryngring
eller den qvarblifvande skogens väl. Sålunda genomgås alla bestånd, de må vara
äldre eller yngre, och kontraktsenliga träd uttagas. Sträcker sig rätten till
samtliga träd utan afseende på dimension, blir sista drifningen, der förhållandena
så medgifva, en formlig sköfling. Det är då ej fråga om annat än att behållning
skall uppstå för sista drifningen. Bestånd i sin bästa växt drifvas till så låg
dimension, som med vinst är förenligt. Der kol kunna afsättas, afverkas bestånden
utan afseende på beskaffenhet. Att fröträd icke lemnas, är sjelfklart.

11. De ändringar i nu gällande stängselförordning, som för denna trakt
anses för skogens föryngring i första hand önskvärda, äro följande: a) att getter
alldeles uteslutas från gemensamt mulbetesområde; b) att får icke der må beta,
förr än barrträdens årsskott nått den stadga, att de icke äro för dem begärliga,
hvilken tidpunkt här inträffar under första <j.elen af juli. Ett bevis på, att dessa
synpunkter äro ytterst beaktansvärda, är, att större skogsegare (sågverksbolag)
börjat tillämpa dem, särskildt den förra, emot sina underhafvande.

12. Följande synpunkter anses i fråga om ändringar i härvarande flottningsförhållanden
böra beaktas: a) flottningsafgälderna böra rättas efter skogsprodukternas
storlek och värde samt virke af mindre dimensioner än timmer
berättigas att flottas löst; b) barkningsskyldigheten i fråga om talltimmer bör
endast omfatta den del af stammen, som har tjockbark, hvarigenom de mindre

104 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

värdefulla toppdelarna kunna med större vinst tillgodogöras. Barken å dessa är
nämligen betydligt tunnare än‘granbark och alltså för vatten- och strandrättsegare
till mindre skada än denna.

I öfrigt må påpekas ett par förhållanden, hvilka synas påkalla uppmärksamhet:
a) Kontrollen i fråga om flottledsegarnes afräkning af amorteringen
synes böra skärpas, b) I en nyrensad flottled erhåller vanligen flottledsegaren
rätt att flotta, innan byggnaderna afsynats och vattendraget förklarats för allmän
flottled. På detta sätt framflottas oftast en större mängd virke, som icke
bidrager att amortera flottleden, hvarigenom ock, då virkestillgången i öfrigt är
otillräcklig för amortering under beräknad tid, flottledsegaren får anledning att
begära förnyad amorteringstid, hvilket nästan alltid beviljas.

13. Erfarenheter i fråga om dimensionslagars verkningar finnas icke från
denna trakt.

I fråga om barrträden lider det ena icke eller endast obetydligt af en dimensionsafverkning,
medan det andra deremot kan tillfogas betydande skador.
Det synes derför lämpligt, att i händelse dimensionslag här skulle tillämpas,
bestämmelserna borde rättas efter angifna faktum. Dimensionsafverkning för
tallen skulle, förutom det konserverande deri rörande skogsförrådet, kunna hafva
det goda med sig, att fröträd alltid komme att vid afverkningen qvarlemnas,
hvilket åter hade den följd, att granens öfverhandtagande i våra skogar fördröjdes.
För granen anses en dimensionsafverkning å trakter, der grantorka är
att befara, i alla afseenden olämplig.

14. Inom detta revir saknas allmänningsskogar. Kronoparkerna ligga
alla inom revirets öfre och skogrikare delar, hvarigenom de för ortens eget behof
sakna betydelse. Afverkningen å kronoparkerna tillgodogöres nämligen såsom
sågtimmer och fyrhugget virke, bådadera uteslutande för export. Af hela virkesexporten
utgör timret m. m. virke från kronoparkerna en mycket ringa del. Det
afseende, hvari kronoparkerna nu ega större betydelse, är beträffande sammansättningen
af de smärre sågverkens stocknotor. Så groft virke, som kronoparkerna
lemna, sakna nämligen dessa sågverk, hvarjemte det ej heller är vanligt i timmerhandeln.
En följd häraf är, att statens virke i regeln öfverbetalas.

15. Då fördelen af gemensamhetsskogar numera torde vara obestridd,
vore önskvärdt, att sådana äfven här bildades. Detta torde endast kunna ske
genom köp af skogsmark, företrädesvis starkt afverkad sådan, hvilken är lättast
att kunna förvärfva. Medel härtill skulle möjligen kunna beredas genom under
senare åren ifrågasatta exportafgifter. Då vid tillsläppning af virke i allmän
flottled ganska noggrann kännedom om den trakt, hvarå virket afverkats, erhålles,

Jägmästaren i Mellersta Ångermanlands revir.

105

skulle exportafgifterna — i första hand fördelade länsvis efter den virkesmängd
länet för export lemnat — åtminstone delvis kunna återgå sockenvis i proportion
efter det från socknen för export afverkade virket med skyldighet, att medlen
gjordes fruktbärande och efter hand disponerades till inköp af skogsmark, då
lämpligt tillfälle dertill gåfves. Sålunda uppkomna sockenallmänningar borde
erhålla häradsallmännings natur och afkastningen tillfalla socknens skogsegare
efter lämplig grund.

16. Af ålder kala utmarker förekomma icke inom reviret. De omfattande
och visserligen rätt gamla brandfält, som ligga norr om Ångermanelfven inom
(Multrå och) Sånga socknar, börja efter hand erhålla spontan återväxt. Dock
torde mansåldrar förflyta, innan denna spridt sig öfver områdenas hela vidd.
Skogsodling skulle derför här ega ett åtminstone lokalt intresse.

17. Hushållningssällskap och landsting hafva anslagit medel till arvode
åt skogsingeniör för meddelande af en kortfattad kurs i skogshushållning vid
länets landtbruksskola. Någon verksamhet i öfrigt för skogshushållningens
främjande hafva sagde institutioner här icke utöfvat.

De åtgärder, som för bibringande af teoretisk undervisning i skogshushållning
skulle kunna vidtagas, kunde afse att på populärt sätt bereda skogshushållningsläran
permanent rum inom de föreläsningsserier, som inom flera socknar
numera vintertid årligen hållas. Min bestämda öfvertygelse är, att ifråga om
skogarnas vård och skötsel teorien bör föregå praktiken, så framt det gäller
den vuxna allmänheten. Orsaken härtill är den, att nästan hvarje vuxen person
anser sig ega mer eller mindre goda kunskaper om skogarna och deras skötsel.
Någon brist i detta afseende blir sålunda ej allmänt insedd och kännbar, förr än
ökad kunskap och vidare vyer erhållas, ty i detta fall eger den sats full tilllämpning,
att »der ingen sjukdom kännes, önskas ingen läkare». En personlig
erfarenhet i detta afseende må nämnas: Vid en föreläsning inom en dylik serie
behandlade undertecknad första gången »tallen». Auditoriet var ej talrikt, men
uppmärksamheten steg under föreläsningens gång. Efter dess slut kommo ett
par af ortens mera ansedda bönder fram och tackade samt bådo mig vara välkommen
åter, under förklaring, att de icke tänkt sig, att så mycket funnes att
för dem lära känna om ett skogsträd, som de sedan barndomen alla dagar sett.
Nästa gång hade åhörarnes antal ökats, särskildt af vuxet folk.

Först sedan teoretisk undervisning under några år pågått, torde den allmänna
meningen vara mera bearbetad, för att praktisk undervisning med fördel
skall kunna lemnas. Sådan skulle kunna meddelas antingen genom anordnande
af exkursioner för ett flertal personer å derför lämplig skog, eller ock skulle en
verksamhet likstäld med skogsingeniörernas, alltså besök å derför intresserade
personers skogar och i sällskap med dessa, här vara på sin plats.

Skogskomitén, III.

106

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

Såväl teoretisk som praktisk undervisning i skogshushållningens enklaste
principer skulle kunna ingå i folkskolans uppgift, utan att derföre göra den
undervisning öfverflödig, som i det föregående antydts, utan folkskolans kurs
skulle snarare härför bilda ett önskvärdt underlag.

Populärt affattade folkskrifter i skogshushållningens vigtigare delar skulle
tvifvelsutan äfven medföra afsevärdt gagn, synnerligast om intresset för skogvård
blifvit på annat sätt väckt.

18. Inom detta revir har mig veterligen afdikning af sumpmarker för
skogsbörd icke af privata skogsegare företagits.

19. De skogar inom Mellersta Ångermanlands revir, som närmast skulle
kunna vara att betrakta såsom skyddsskogar, äro de, som ligga närmast Östersjökusten,
enär reviret ej når upp i fjelltrakterna. Men då dels vindarna från °
Östersjön icke visat sig vara för skogsåterväxten absolut hämmande, dels ej heller
kustlandet har den natur, att vindar å större områden kunna direkt verka, anses
skyddsskogar vid denna del af Östersjöns kuster öfverflödiga. För denna del af
Östersjökusten är nämligen utmärkande, att landet är skarpt kuperadt, långt
mera än det inre landet. Höjderna sjelfva utgöra för innanför liggande skogar
det säkraste skyddet, och dessa höjder äro ej hvar för sig så omfattande, att å
dem ett skyddsskogssystem hvarken behöfver eller kan tillämpas.

Ä skogarna omkring de större myrtrakterna är vindarnas menliga inflytande
ofta påtagligare i följd af det omgifvande landets jemnare natur. Men
det torde vara sjelfkärt, att ett skyddsskogssystem ej heller omkring myrtrakterna
kan finna praktisk tillämpning, ehuruväl dylikt förslag för några år sedan
blef framkastadt.

20. Expropriationsrätt för skogsförvärf kan icke tillrådas annat än i fråga
om skyddsskogar. Dock vore önskvärdt, att skogsförvärf för kronoparkers koncentrering
och i vissa fall utvidgning kunde komma till stånd, der nu härför
stora svårigheter möta.

Sollefteå den 30 januari 1897. ■<

Th. Örtenblad.

Jägmästaren i Södra Ångermanlands revir.

1. Att påstå det skogsbrist råder inom Södra Ångermanlands revir, lärer
icke kunna gå för sig, men anmärkningsvärdt nog torde dock vara, att midt i
det skogrika Norrland såsom här finnas hemman, som sakna skog för husbehof.
Ännu så länge kan traktens eget behof af skogsprodukter utan synnerligen långa

107

Jägmästaren i Södra Ångermanlands revir.

transporter fullt tillgodoses, men hvilka pris man i framtiden, då trämasseproduktionen
kommit i full utveckling, får underkasta sig, gifva förhållandena
innevarande vinter en liten aning om, när nu fordras och måste betalas ända till
24 kronor för björkved pr famn, 4 alnar lång, 3 alnar hög och l’/2 aln djup, och
16 ä 17 kronor för granved pr likadan famn.

2. Denna fråga kan icke af mig utan vidlyftiga undersökningar besvaras.
Har komitén afsett att tillit utreda denna sak, torde inom hvarje socken
en nämnd af lokalförtrogna medlemmar på kommunalstämma utses, hvilken nämnd
diskuterar hvarje hemmans skogstillgång och derefter hänför hemmanens skattetal
till de skilda kategorier, man önskar få fram genom undersökningen. Icke lärer
något korrekt resultat vinnas på annat sätt.

3. Öfverafverkning förekommer visst; det torde vara fullt konstateradt
för länge sedan, att'' skogen icke tillväxer i den mån, den afverkas; det visar ock
den allt större spridning afverkningen tager och de allt mindre dimensionerna,
hvarmed hålles tillgodo.

Beträffande »skogssköfling», så anser jag för min del, att sådan förekommer.
När t. ex. jordegaren säljer sin skog eller del deraf till s. k. fri afmålning,
då rubb och stubb tageS och bergssluttningarna helt och hållet beröfvas
all trädvegetation, så anser jag detta för »skogssköfling». Och dylik afverkning
förekommer ganska ofta i reviret. Frihandlingsmännens invändning, att så gör
man ju ock vid trakthyggesindelning, faller på den omständigheten, att der
skogsskötsel är med i spelet, återställes i lika hög grad som nedhugges.

Sista decenniet har i detta hänseendet medfört väsentlig försämring. Allt
mer och mer omfattande blifva afverkningarna, allt fler och fler trävaruhandlare
uppstå, allt mindre och mindre sortimenter blifva föremål för spekulation. Skogskapitalet
förminskas i oroväckande grad. Och intet åtgöres för främjande af en
bättre tingens ordning! Man har begärt något så anspråkslöst som en dimensionslag
att verka blott så länge och intill dess eu bättre skogsbevarings- och
återställningslag kan sättas i dess ställe. Nej, det går i sanning icke an, säga
frihandlingsmännen: en del skogsindustrier komma deraf att lida, på vissa trakter
kunna träden aldrig uppnå sådana dimensioner, att de efter ifrågasatta måtten
blifva afverkningsbara o. s. v., men bevisen blifva de skyldiga; ty det lärer
dock gå an att låta sakkunniga utstämpla och utsyna virket i fråga. Då blir
det, förstås, det der förfärliga förmynderskapet, som i detta fäll besvärjes fram,
dervid dock glömmes i huru mänga andra fall dylikt förmynderskap finnes och
utan invändning tåles och måste tålas.

4. Från Vesternorrlands läns hamnar och lastageplatser idkas vissa år
den största trävaruexport i riket, och i allmänhet den näst största. Från egyp -

108

Skogstjensteniånnens svar på komiténs frågor.

tiska bjelkar (minst 5 fot långa, 2x2 eller 2x3 verktum), pitprops, props, kult,
juffers ock hollandstimmer till plank, bräder, lådvirke, trämassa och björk till
trådrullar m. m., allt går till det alltid konsumtionsfärdiga utlandet. Likaså
kol, trämassa m. m. inom landet.

5. Från 1860-talet och tills nu hafva sågtimmerdimensionerna i betänklig
grad nedgått. Förstnämnda tidpunkt funnos sågverk med omkring 20 timmer pr
standard sågadt virke, nu torde knappast något verk finnas, som icke fordrar
30 timmer och deröfver, till och med nyanlagda sågverk lära uppnått 45 timmer
pr standard, hvilket naturligtvis endast med de mest gynsamma konjunkturer
kan löna sig.

Hjelpgallring i verklig skog på enskild mark har jag icke hört omtalas
inom reviret. Granska långt upp efter vattendragen och jernvägarna afverkas
ungskog, på sätt under fjerde frågan besvarats, och i närheten af kusten och
hamnarna derstädes förekommer småvirket i sådana mängder, att sättes icke snart
stopp för dylik afverkning, torde den tidpunkt icke vara långt aflägsen, då skeppningen
häraf förbjuder sig sjelf. Betecknande är i detta fall ett yttrande, afgifvet
i Vesternorrlands läns landsting af en eljest förståndig bonde. Han sade
nämligen: »då våra förfäder tagit storskogen, hvad skola vi nu lefva af och betala
utskylder med, om vi icke få taga småskogen»; men han glömde tala om, hvad
hans efterkommande skola få på sin lott.

6. Skogsskötsel i den mening jag tager densamma, finnes icke, mig veterligt,
på enskild mark, ej heller förekommer der vid afverkningen något afseende
på markens reproduktionsförmåga. Detta skulle jag tro beror på bristande insigt
och intresse.

7. Delvis är föryngringen ganska nöjaktig, delvis lemnar den nog åtskilligt
att önska. I allmänhet sörjes icke .för återväxten, utan öfverlemnas denna
uteslutande åt naturen, ej heller vidtagas några åtgärder för underhjelpande af
den naturliga besåningen; dock hafva några obetydliga skogsfrösådder förekommit
— allt detta på enskild mark.

På kronans mark åter hafva under senare åren såväl åtgärder vérkstälts
för underhjelpande af skogsmarkens sjelfbesåning som skogsodling egt rum och
arbeten påbörjats i och för verkliga kulturändamål. Mycket vackra skogsuppslag
hafva efter besåning uppkommit, på en del ställen dock icke alltid så tillfredsställande.
År 1896 utsåddes 83 kilogram tall- och granfrö.

8. Att grantorka förekommer och detta understundom i oroväckande utsträckning
är obestridligt. Men om detta någon gång eller i allmänhet sker »i

109

Jägmästaren i Södra Ångermanlands revir.

följd af oriktig afverkning», derför torde äfven den med högsta sjelfförtroende
utrustade hafva skäligen svårt att göra redo. Faktiskt är, att trakter, som
tyckas skola blifva hemsökta af grantorka, ganska lätt beröras af densamma,
då åter andra trakter,, hvilka mycket varligt behandlats och synas böra undgå
denna olägenhet, svårt deraf hemsökas. Visserligen försökas palliativ deremot
å kronans skogar genom afverkningens förande på bästa sätt, men huru ofta
märkes icke, att försöken gäckas!

Stormfällningar och insektskador förekomma nog. Beträffande de förra
torde bristen på skydd skulisser mången gång bära ansvaret, men omfattande
skogsnedbrytningar genom storm hända dock endast undantagsvis med flera års
mellanrum.

9. Att skada, synnerligast på gran, förekommit och förekommer, derigenom
att granne ruinerat sin skog, låter sig icke förnekas. I detta län, der vid
laga skiften smala paralleler med milslång utsträckning begärligen tillskapats,
måste dylika fall oftare uppstå. I hvilken omfattning sådant skett, ser jag mig
dock icke i stånd att bedöma, men att detta är en väsentlig olägenhet torde
under påpekade förhållande vara uppenbart. Naturligtvis skulle obligatoriska
skyddsbälten kunna afhjelpa saken, men huru kunna föreskrifva sådant, då hela
skiftet ofta är så smält, att det helt och hållet skulle åtgå till dylikt skyddsbälte.
Fn annan sak vore, om föreskrift i laga skiftesstadgan infördes, att afseende
härå ovilkorligen skall fästas vid skiftesläggning och hemmansklyfning —
men ett dylikt stadgande kommer nu i allmänhet för sent.

10. Det är naturligt, att, om ett större träd fälles, så måste en hel del
smärre träd undanrödjas för det större trädets apterande, utforslande och tillgodogörande
och sker sådant på bar mark eller vid ringa snöbetäckning å marken,
förstöras jemväl i hög grad plant- och buskvegetationen. Kontraktsinnehafvaren
har ingen fördel att skona, utan han tager hänsynslöst de af honom
köpta träden. Han har heller intet afseende på skogens behof af återställningstid
efter af verkningen, utan har han förbigått några honom tillhöriga träd i fjor,
så afverkar han dem i år, förutsatt att flottningslägenheterna sådant medgifva
— och åstadkommer derigenom på samma plats upprepad skada. Såväl skogsbestånd
som återväxt förstöras härigenom i hög grad, d. ä. hvarje tal om skogshushållning
måste upphöra.

Kontrakt med fri afverkning d. v. s. utan bestämd minimidimension prisgifver
ju fullständigt skogsmarken till sköfling, så att den saken är öppen och
klar: hvarenda buske, som lönar sig att afverka, tages; qvarlemnande af fröträd
för återväxtens befrämjande eller vidtagande af annan åtgärd, hvilken som helst,
för skogens återställande kommer aldrig i fråga!

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

11. Den obligatoriska stängselskyldigheten medför naturligtvis mycket
stor förödelse å granskogen, hvaraf stören tages, och å den långväxta, rakvuxua
tallen, som företrädesvis eftersökes till långveden. Men nekas kan icke, att
skogen också deraf kan tillskyndas fördel, ty med den utsträckta betningen, synnerligast
af getter, hvaraf å vissa trakter af reviret finnes en fast otrolig mängd,
kan dock den, som vill skydda sin återväxt, vinna detta mål.

En annan sak, härmed jemförlig, är utprickningen af vintervägar, hvilken
sker icke allenast å Norrlands långsträckta sjöar och sjöleder samt omfångsrika
mossar utan äfven öfver inegor. Nödvändig är denna utprickning, men visserligen
kunde den försiggå med löfträd, synnerligast yfviga albuskar. I stället
nedhugges årligen hundratusental de vackraste, mest rakvuxna unga tall- och
granträd, hvilket är en ständigt återkommande stor nationalförlust.

12. Gällande flottningsstadga verkar ogynsamt för skogshushållningen i
flera hänseenden, men förnämligast beträffande trädens försäljningsvärde. För
smärre dimensioner äro flottningsafgifterna allestädes satta för höga och derigenom
att icke allt flottgods, som i det upprensade vattendraget nedlägges och
framflottas, drager afgift, förlänges amorteringstiden och förhindras spekulationen.
Nu är regeln den, att flottningsafgifter icke beräknas förr än länsstyrelsen,
efter vederbörligen verkstäld afsyning af de beslutade, tillåtna och verkstälda
rensnings- och byggnadsarbetena, förklarat vattendraget för allmän flottning upplåtet,
samt detta beslut åt sig tagit laga kraft. Derunder kunna flera år förflyta
och under tiden framflottas mängder af flottgods, visserligen icke alltid
så raskt och obehindradt, men dessa hinder vet den mycket utvecklade timmerflottningstekniken,
om detta uttryck får begagnas, ganska sinnrikt att genom
tillfälliga anstalter afhjelpa eller förbigå. Sålunda händer, att stora virkesmängder
icke draga flottningsafgift, som derigenom fördyras för de efteråt kommande.
Stadgas åter att, så snart ansökan om rätt till flottningsreglering sökes, skall
allt derefter i vattendraget nedlagdt virke bokföras för att retroaktivt draga den
amorteringsafgift sedermera bestämmes, så följer deraf, att några nu mycket vanliga
monopol i denna väg undvikas.

Det finns till och med exempel på, att flottningsreglering medgifvits och
delvis företagits, men flottleden aldrig så fullständigt färdigbygts, att afsyning
begärts eller kunnat begäras, under det årtionden gått. Flottningen har dock
hela tiden bedrifvits och jordegarnes begäran om vidtagande af skyddsåtgärder
för deras ängar och åkrar har på ett eller annat sätt blifvit kringgången.

13. Då jag aldrig handhaft skötseln af skog, som varit underkastad
dimensionslag, har jag ingen erfarenhet att framlägga beträffande den första frågan.
Vidkommande åter den andra frågan, så föreställer jag mig alltid dimen -

Jägmästaren i Södra Ångermanlands revir.

sionslagen såsom en öfvergångs- och skyddslag, intilldess en verklig effektiv skogslag,
hvars främsta syfte är skydd åt ungskogen och befrämjande af återväxten,
hinner utarbetas, och sedan sinnena mognat för dess antagande, promulgeras.
Vid sådant förhållande kan jag icke inse nödvändigheten af särskilda bestämmelser
för de olika trädslagen, utan att alla hithörande omständigheter noga
pröfvats och den praktiska erfarenheten fått sitt vigtiga ord med i laget.

14. I detta revir finnas endast kronoparker och stockfångstskogar, hvilka
senare också komma att såsom kronoparker förklaras. Dessa skogar, med en
sammanlagd areal af 44,079,11 hektar, förekomma blott i de öfre minst bebygda
och odlade socknarna i reviret: Hellgum, Edsele, Ramsele, Tjellsjö, Bodum och
Tåsjö och kunna följaktligen endast spela en underordnad roll i fråga om fyllande
af ortens behof af skogsprodukter.

Städernas skogar äro så obetydliga, att afkastningen af desamma icke på
långt när förslår till den ved, fattigvårdsstyrelsen utdelar åt de fattiga.

15. Då inga allmänningsskogar finnas, kunna de icke skötas alls.

Att det för kommunerna vore af uppenbar fördel om sockenallmänningar
kunde bildas, är ju klart. Ty förutom den trygghet endast tillvaron af dessa
skogar väckte, blefve afkomsten af desamma en aldrig sinande källa för fyllande
af kommunalbehofven, hvilka nu hålla på att öfverstiga de skattdragandes krafter.
Sättet att åstadkomma dem kan jag icke tänka mig vara annat än köp och
penningarnas anskaffande på bästa vis, naturligtvis helst donationer. Det finnes
väl icke någon socken, som icke har en afskild trakt, der få eller inga menniskor
bo, och hvilken lämpligen kunde bilda en eller flera sockenallmänningar. Vore
viljan god, kunde nog denna sak ordnas till framtida rik välsignelse.

16. Nej, om icke högst uppe till fjells, der trädvegetationen upphört eller
icke lönar sig anbringa.

17. Mig veterlig! inga att tala om.

Att bibringa allmänheten kunskap i »skogshushållning» föreställer jag mig
vara att sätta målet för högt. Predikoresor, som försökts i så många andra
riktningar, hafva alltid blifvit resultatlösa. En annan sak vore, om man vid
hvarje folkskola kunde få till stånd en liten plantskola för barrträdslagen och
läraren hvarje vår använde barnen en å två eller flere dagar för plantornas utsättande
på lämpliga, skoglösa, ständigt tillgängliga, nära gårdarna liggande
backar eller andra lokaler, hvarefter barnen också skulle uppsätta stängsel kring
det planterade stället. Man borde kunna föreställa sig, att åtminstone några
barn fingo kärlek till det egna arbetet, som de sedan skyddade och med intresse

112

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

följde. Gamla vordne, kunde de fått så mycken insigt i och kärlek till denna
sak, att de i sin ordning uppmuntrade sina barn att blifva deras efterföljare.
Möjligen kunde härigenom den känsla för skogen födas och näras, som absolut
nu icke finnes bos vår landtbefolkning och hvilken bäst visar sig i den bristande
omvårdnad om skogen, som alltid ådagalägges. Man får aldrig glädja sig åt att
se en allmogeman, som skall bleka sig fram en linie eller tälja en mätsticka, söka
en skadad buske, ett löfträd eller ett å marken liggande lämpligt ämne, utan
ban far tvärt på den rakvuxna ungtallen eller unggranen, blekar utan besinning
ned den efter hela stammen eller hugger af toppen för att göra sig mätstickan.
Måhända kunde sådant oförstånd stäf] as genom i skolåldern bibringad kärlek till
den växande plantan. Och hade man vunnit den grunden att bygga på, kunde
man tryggt och med framgång fortsätta vidare.

18. Några enkla obetydliga »försök» i denna väg vet jag visserligen af,
men de äro så diminutiva, att det icke kan talas om någon »omfattning» alls.

19. »Skyddsskogar» å enskild mark finnas, så vidt jag vet, icke. Följaktligen
kan upplysning icke lemnas vare sig huru -de hittills behandlats eller
hvilka åtgärder böra vidtagas för dylika befintliga skogars bevarande.

Men visserligen finnas här som annorstädes skogslokaler, som böra skötas
som skyddsskogar för fredande af bakom liggande skogstrakt, såsom vid hafvet,
stora sjöar, vidsträckta moss- och myrmarker, redan hårdt afverkade trakter o. d.

Den omfattning dylika skyddsbälten böra ega, är så beroende på lokala
förhållanden och subjektiv uppfattning, att densamma här icke kan praktiskt
skärskådas och utredas.

20. I många fall vore den här ifrågasatta expropriationsrätten fördelaktig.
Här finnas flera sammanhängande kronoskogstrakter med midt deruti liggande
enskild mark, som i betänklig grad omöjliggör den önskvärda skogsvården. Likaså
vore det ju af fördel att kunna öfverkomma enskild mark, innan densamma så
hårdt afverkas, att särskilda dyrbara skyddsåtgärder å statsskogen måste vidtagas,
hvilka åtgärder alltid hindrande inverka på eftersträfvandet af högsta möjliga
nettobehållning förutom andra olägenheter. För öfrigt är detta enda sättet
att vinna stora lättskötta skogskomplexer, synnerligast på trakter der vid afvittringen
statens skogsintresse alltid fått maka åt sig för beredande af beräknade
fördelar för den enskilde, vare sig i fråga om ängslägenheter, betesmark, röjningsland
eller annat.

Hernösand i mars 1897.

Efter förordnande

Knut Sj östed t.

113

Jägmästaren i Medelpads revir.

1. Då förefintliga skogar väl kunna utan synnerligen långa transporter
tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter, kan skogsbrist ej anses råda.

;g''.bljgf8in i);- . ''■■■/ • .''.t.: ;''i . li.-v.*!!:,4 .i-sfiii ••o- :'' , * . tfa'' åt* boll''

2. Endast uti tvenne af revirets 18 socknar finnas hemman, som dels alldeles
sakna skogstillgång, dels hafva för husbehof otillräcklig sådan.

it i v : ‘i-> t> u. i-i / f.<. ''In vim/i/jdotf::: ,i .*.!

3. Skogssköfling anses icke förekomma, men beträffande skogarnes förmåga
att lemna en uthållig timmerfångst, så äfventyras densamma genom pågående
afverkningar. Då dimensionerna å sågtimmer år från år nedgått, så har i
berörda afseende det senaste decenniet ej kunnat medföra någon ändring till
det bättre.

4. Allmänt afverkas virke utöfver husbehofvet, och öfverskottet afyttras
mest såsom timmer, mindre såsom bjelkar, sparrar och pitprops. Kolning har på
senaste året betydligt tilltagit och erhållit en förut ej anad omfattning, hvartill
naturligtvis bidragit årets höga kolpriser. Endast de skogar, som äro någorlunda
välbelägna med hänsyn till jernväg och ångbåtsled, ifrågakomma för kolning, och
som rik tillgäng funnits å vindfäld och torr skog, afhugg efter föregående timmerafverkningar,
så har till kolved Växande skog i regel ej anlitats.

För de trenne inom reviret belägna trämassefabriker hafva nödig pappersved
till största delen tagits af trögt växande skog samt toppar och tullar.

5. Under de sista 10 åren hafva sågtimmerdimensionerna nedgått från 8
till 6 engelska tums diameter i lilländan, hvilken sistnämnda dimension helst i år
vinner fördelaktig afsättning. Hjelpgallring förekommer så godt som alls icke,
men i socknarna efter kusten och efter Indalselfvens nedre lopp afverkas nog
ungskog i betänklig grad.

6. Genom inom orten utförda afverkningar anses markens reproduktionsförmåga
ej äfventyras.

7. Föryngringen är i allmänhet fullt nöjaktig. Några skogskulturåtgär der

förekomma ej utom de skogssådder, som de större trävarubolagen understundom
låta utföra å brandfält. Plantor, uppkomna efter dylik skogssådd, hafva
vanligen ej det friska, kraftiga utseende, som det de efter sjelfsådd uppkomna
förete. ,

Skogskomitén III.

114

Skogstjenstemännens svar på kornitém frågor.

8. Då trakthyggesbruket mera sällan förekommer men deremot allmänt
blädning i granskogar, är gifvet, att grantorka hos den fristälda kvarstående
skogen ofta skall förekomma. Endast i sådana trakter, der granskogen redan
förut står mycket gles, samt äfven i skyddade lägen med sumpig mark synes
granskogen kunna tåla dylik blädningshuggning.

• i1:. [-> j j A <r jl 1 !M.i/ »: - . . _ L ’ ''•* .1 V-; *> . ‘ k* •> - • ’<&.<"> lX‘V i

9. Denna vidtomfattande fråga tilltror sig ej undertecknad nöjaktigt

kunna besvara. ■ hi

v ■'' - ’V-" f Jt; (* ■ r ti: v v-, j.-iJb *•>!• !■

10. Då innehafvare af afverkningsrätt vid tillgodogörandet af densamma
endast tar hänsyn till så stor vinst som möjligt, är gifvet, att qvärlemnandet
af fröträd samt sådana åtgärder, som för befrämjande af återväxt äro af största
vigt, lemnas utan afseende.

11. Några afsevärda olägenheter af nu gällande stängselförordning äro ej
att andraga.

.roka i*> *>’ : • .•/iqno-i-mf.. ''■ '' rt. .

12. Ändringar i nu gällande flottningsstadga äro högst önskvärda i de
afseenden, l:o) att flottning ej borde uti vattendrag få företagas, förr än flottledsbyggnaderna
blifvit behörigen afsynade, samt 2:o) att skärpta bestämmelser,
afseende betryggandet af noggranna uppgifter om såväl flottgodsets mängd och
beskaffenhet som ock å flottleden nedlagda verkliga kostnader för nybyggnader
och reparationer, måtte stipuleras. Allmänt praktiseras sålunda, att de, som
verkställa upprensning af en å, antingen ej låta afsyna densamma eller först
sedan en större virkesmängd framkommit, för hvilken amorteringsafgift ej godtgöres
flottleden. Häraf följer att flottleden aldrig till fullo amorteras, men lemnar
egarne af flottlederna en oskälig vinst på andras bekostnad och ett snart
sagdt dominerande välde öfver sådana skogsegendomar, som äro beroende af dessa
flottleder. Vidare borde ovilkorligen kontrollant vara förordnad för öfvervakande
af att gifna bestämmelser för flottledens begagnande iakttagas, och ej, såsom ofta
sker, särskilda uppgörelser vid sidan om reglementet träffas om reducering af
timmermängden, hvilket naturligtvis har ett menligt inflytande på amorteringen
af flottleden. Denna ytterst vigtiga fråga kräfver föröfrigt noggranna uppgifter
och en mera vidtomfattande utredning än hvad här kan lemnas.

13. Som dimensionslagar icke finnas för reviret, lemnas frågan obesvarad.

14. Som kronoparkerna äro belägna uti skogrika socknar, äro dessas betydelse
för fyllande af ortens virkesbehof ganska ringa.

115

Jägmästaren i Medelpads revir.

15. Några andra allmänningsskogar än Sundsvalls stads finnas ej. Denna
senare skötes af särskild anstäld bevakare under uppsigt af drätselkammaren.
Bildandet af gemensamlietsskogar under statens vård och kontroll anses vara af
stor betydelse och högst önskvärdt, men då kommunerna sjelfva ej utan synnerligen
störa olägenheter mäkta anskaffa medel för inköp af sådana, anses enda
utvägen vara den, att för medel," som komma att inflyta genom ifrågasatt exporttull
å trävaror, viss andel afsättes för uppgifna ändamål.

1 . ■ ■ -I , — • ’:! i-v , ■

16. Strax söder om Sundsvalls stad förekommer ett betydande brandfält
om cirka 500 tunnland med ingen eller mycket ofullständig återväxt. Som fröträd
i närheten saknas, är denna mark i behof af skogskultur. Denna trakt är
Utmark till byar inom Sköns socken.

Kalmarker förekomma dessutom ofta i närheten af fäbodvallar, hvarest
återväxten hämmas i följd af ett skadligt betande.

17. Någon för skogen gagnande verksamhet från hushållningssällskap
eller landsting har ej förmärkts, såvida man ej dit vill räkna en eller annan
diskussionsfråga, som förekommit vid nämnde sällskaps sammanträden, samt ett
förslag till skogslag. Några dylika åtgärder hafva mig veterligen ej vidtagits,
men det bör ej lemnas oanmärkt, att intresset för en god skogsskötsel mer och
mer ger sig tillkänna icke allenast hos större skogségare utan äfven hos allmogen.
Spridandet af lämpliga populärt hållna uppsatser i hithörande ämnen jemte föredrag
å skilda platser inom orten af statens skogsingeniörer skulle otvifvelaktigt
medföra väsentligt gagn. Inrättandet af en kolareskola, hvarest äfven någon
undervisning i skogsskötsel förekomme, skulle likaledes anses högst behöfligt, da
kolindustrien synes komma att erhålla en betydande omfattning inom reviret.

18. För så vidt undertecknad har sig bekant, förekommer alls ingen eller
obetydlig afdikning af skogsmark.

19. Skyddsskogar anses ej behöfliga inom reviret.

20. För utvidgning af Medelpads revirs kronoparker kan ej expropriation
anses behöflig.

Sundsvall i jägmästareexpeditionen den 2 april 1897.

Emil Hessel.

116

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

i!- . '' - ti. t''., i v. . ■ ''■ J(; '' i1,;-; ijf- ^

Jägmästaren i Norra Jemtlands revir.

1. Skogsbrist råder icke, och förefintliga skogar kunna utan synnerligen

långa transporter tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter. i.

• _ -i-hn-A ; rr '' ; fl,.

2. Mig veteriigt förekommer icke ett enda hemman, som alldeles saknar
skogstillgång eller som ens har tillgång understigande husbehof.

3. Att icke en enda privatskog är fri från öfverafverkning, eller att skördandet
varit mer än hvad som tillvuxit, och att detta förhållande varit rådande
synnerligast under senaste decenniet, kan med trygghet påstås, enär vid afverkningarna,
hvilka aldrig efterföljts af skogsodlingar, medtagits icke allenast sådan
mogen skog, som bort skördas, utan äfven i sin bästa tillväxtförmåga stadda
yngre växande träd. Att öfverafverkningen på sätt och vis varit berättigad
och måste hafva förekommit är en följd af att skogstillgångarna varit och ännu
äro större än ortens behof af skogseffekter. I stort sedt kan jag säga, att denna
öfverafverkning dock icke bör få namn af skogssköfling, utan förr bör kallas
endast misshushållning, ty under det att — såsom här ofta är fallet — å hemskogarne
invid byarne knappt tillräckligt med husbehofsved och gärdselvirke
förefinnas, men dessa skogar lika fullt fortfarande anlitas, så få å de till samma
hemman hörande utskogarna ej allenast vindfällen och toppar efter timmerutdrifningarna
utan äfven ofta ej obetydliga förråd af äldre träd och värdefulla
virkesprodukter borttorka och förruttna.

Beträffande fragan: har senaste decenniet medfört någon ändring angående
öfverafverkning? så upplyses, att då 1860- och 1870-talens afverkningskontrakter
omfattade oftast endast större virkesdimensioner, så innehålla de under senaste
åren upprättade kontrakten småvirke af ända till 6 engelska tum vid roten.

4. Så snart en hemmansdel eger tillgång på för skeppning å utländsk ort
säljbara träd, så afverkas nästan utan undantag så mycket, som under vintern
medhinnes för körning med för jordbrukets skötsel vid gården framfödda hästar.
Dessa skogseffekter utgöras endast af sågtimmer och engelska bjelkar.

Pappersmassefabrik finnes icke, ej heller kan kol afyttras. Tjärbränning,
som borde vara en god inkomstkälla härstädes, är en alldeles obekant industri
för ortbefolkningen. 5

5. I virkeshandeln ingingo i början af 1880-talet sällan mindre sågtimmerdimensioner
än 10 eng. tum 7Va alnar; men nu intagas uti tumningslistorna 8

Jägmästaren i Norra Jemtlands revir. 117

tttm 15 fot samt från sågverksbolagens arrenderade och egna skogar 7 tum vid
nyss sagda längd. Undantag finnas — dock högst få ■— då 6 tums medtagas; och
såsom nyss nämnts äro kontrakt uppgjorda, som berättiga köparne till att få
taga 6 tums träd vid roten, men jag tror nästan bestämdt, att denna dimension
ännu ej funnit afsättning i anledning af de dryga flottningskostnaderna till
kusten. Af det ofvan anförda framgår, att verklig ungskog i afsevärd mängd
icke afverkas och egentlig hjelpgallring icke förekommer.

6. Skogsskötseln är icke sådan, att markens reproduktionsförmåga bevaras,
beroende detta på att bönderna såväl som sågverksbolagen följa gammal vana att
afverka hvad som är bäst åtkomligt under vinterföret. Det vill med andra ord
säga, att är föret lämpligt den ena tiden för att utdrifva skogen från bergklintar
och dylikt, så afverkas derstädes utan åtskillnad så mycket som medhinnes, och
när det går bättre för sig att köra från lågland, sankmarker och dylikt, så tages
skogen der ö. s. v.

7. Vid betraktande af det skogsbrukssätt, som här användes å de enskildes
skogar, nämligen timmerblädning, så vill jag påstå, att skogens föryngring
förr är nöjaktig än otillfredsställande, ehuru till och med å afverkade hedland
det synes, som om granen skulle uttränga tallen. Orsaken här måste väl sökas
deri, att tallen mer sällan sätter frö.

För återväxten sörjes icke alls; detta öfverlémnas å privatskogarna åt
naturen, utan att åtgärder vidtagas till underhjelpande af den naturliga besåningen.
Efter en del sådder och planteringar å kronans marker synes återväxten
utfallit temligen väl.

8. Planlösa och säkerligen på en gång för högt uppdrifna afverkningar
hafva förorsakat grantorka, dock synes det mig, som om denna skadegörelse skulle
hafva återkommit oftare eller åtminstone till större omfattning förr än under
de sista 10 åren. Min uppfattning härom är, att granskogarna förut blottades
för hastigt, men att träden nu så småningom, i följd af att endast efterblädningar
kunnat företagas, blifvit mera härdade för vindarnas skakningar. Stormfällningarna
tyckas äfvenledes minskats, och förekomma dessa jemförelsevis ej till
större omfång, en följd af att de äldre träden nu för tiden äro borta.

Snötryck af afsevärd betydelse eller andra skador å skogarna äro icke
observerade.

9. Några andra skador än grantorkan synas i allmänhet icke hafva uppkommit
för skogarna i följd af stark utverkning å grannens mark. Att stifta
lagar eller åstadkomma föreskrifter för skydd häremot torde vara en ren omöj -

118

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

lighet, eljes borde åläggandet om skyddsbälten närmast de rågångar, som följa
norvestvindarnas riktning, vara den enda härför tänkbara åtgärden.

10. På den ståndpunkt folkmedvetandet i denna ort står angående skogshushållningen,
föranleder detta, att aldrig någon skillnad göres vid afverkningarna
eller med skogens behandling i fråga om skydd för redan förefintlig återväxt,
antingen hemmansegaren ensam innehar skogsnyttj anderätten, eller han till annan
upplåtit sin skog, ty skall en bonde t. ex. utpricka vägar genom blekning i träden
eller genom »buskning», så blekar han utan åtskillnad uti ömtåliga växande
träd, fastän han vet, att träden derigenom ovilkorligen do före deras utväxttid, och
vid utmärkande af vintervägar å mossar, öppna fält och sjöar tager han de lättast
åtkomliga buskarna, om än på aldrig så kort stycke derifrån finnes tillgång på
oväxtliga eller undertryckta träd. När så är fallet härvidlag, är det sjelfklart,
att vid timmerdrifningarna inom kontraktsskogar ingen hänsyn tages till huru
mycket återväxtskog, som förderfvas, eller till att bestånd i sin bästa växt förderfvas.
Sträcker sig derjemte rätten för kontraktsinnehafvaren till »all skog»,
utan att minimidimension är bestämd, eller är kontraktstiden kort, så är tanken
på hushållning eller omvårdnad för tillväxten äfvenledes gifvetvis ingen.

11. Getter och får skada plantskog å grannes mark. Om de i allmänhet
smala och långsträckta utmarksskiftena skulle inhägnas af denna orsak, skulle
detta hägnande medföra stor förödelse å redan försigkommen tillväxtskog. Getterna
borde derför hellre helt och hållet förbjudas tillträde å berörda marker
och fåren ej få släppas dit förr än långt fram på sommaren, sedan årsskotten
hunnit utväxa.

12. De bestämmelser, som kongl. domänstyrelsen i punkt 158 af reglementariska
föreskrifter för skogsstatens tjensteförvaltning den 2 dec. 1895 föreskrifvit,
att skogsstatstj en steman skall yrka vid sammanträde i och för vattendrags
upplåtande till allmän flottled, böra inrymmas uti flottmugs,stadgan. Dessa
äro: skyldighet för flottande under tiden före afsyningen af byggnader att erlägga
amorteringsafgift och skyldighet för flottningsstyrelse att före hvarje års
slut till länsstyrelsen insända räkenskaper, utvisande huru amorteringen
fortskridit.

13. I händelse dimensionslag här skulle komma att införas, anser jag, att
till att börja med ingen åtskillnad är önskvärd för tall och gran.

Då betydliga ytvidder, försedda. med trögväxta granar, här förekomma,
så torde möjligen sedan erfarenhet vunnits om hvilka verkningar dimensions -

Jägmästaren i Norra Jemtlands revir. >. 119

lagen medfört för skogarnes skötsel, särskildt föryngringen, jemkning böra åstadkommas
beträffande granskogar, livilka förekomma på icke såsom fjellmarker
betraktade ställen.

• ■ .:.:u i "■ fei.-.''i > ,i ■■ i‘il ...jor v,:> ■ ’ ■ u,

14. AUmänningsskogar finnas icke bär.

Någon betydelse för fyllande af ortens behof ega icke kronoparkerna i
denna ort, enär skogsbrist- ej råder.

15. Gemensamhetsskogar för hela kommuner äro, enligt hvad från andra
håll erfarits, så förmånliga, att önskligt vore, att bildandet af sådana kunde ske
äfven här; men detta skulle näppeligen kunna genomdrifvas på annat sätt än genom
inköp af hela hemman med redan ruinerad skogstillgång för af kommunerna
sjelfva tillskjutna medel.

16. Inom detta revir förefinnas vidtomfattande fjelltrakter och renbetesland,
men inga rön föreligga, huru skogsodlingar skulle utfälla, der en gång
trädvegetationen upphört.

Af ålder (någon eller några mansåldrar) kala utmarker finnas efter skogseldar
inom Svanavattensåns floddal å Öjarns, Kärrnäsets, Finnvattnets, Re rutlandets
och By vattnets områden af Strönis socken; Norrsjö, Risede och Svansele i
Frostvikens socken samt på höjderna å begge sidor af Ströms vattudal inom
sistnämnda socken. Ytvidderna beräknas uppgå till 6 å 7,000 har, men huru
stor procent häraf, som endast genom skogsodling kan göras skogbärande, tilltror
jag mig icke kunna bedöma.

Brandfältets skogssådder å Renålandets kronopark, belägen efter nyss
sagde Svanavattensån, företagen under senare åren (början 1887) hafva icke gifvit
så nedslående resultat, att man bör tro, det skogsodlingar härstädes äro lönlösa.

17. Hushållningssällskap och landsting hafva icke främjat skogshushållningen
på något sätt.

För att bibringa allmänheten kunskap i skogshushållning, vill jag hålla
före, att detta ej kan gå för sig på annat sätt, än att helt och hållet kostnadsfria
sådder och planteringar utföras upprepade gånger å allmänhetens egna skogsmarker
och möjligen premier utdelas till dera, som bäst skydda fälten. Min
bestämda öfvertygelse är, att teoretisk undervisning icke passar för jemtlandsbefolkningen.

18. Denna fråga besvaras med nej.

■ •; : <.■ (.'' '' ! i.''*. . . •; i !! . • '' :■ ; • ii. iy-,

19. Här förekomma betydligt stora skogstrakter, som böra skötas såsom
skyddsskogar för fjellbandet. Anledningen härtill är, att de sköflas på alla träd

120

Skogatjenstemännens svar på komiténs frågor.

ända ned till så små dimensioner som möjligt. Skogarna hafva nämligen på dessa
mera otillgängliga trakter inköpts för en obetydlighet för så lång tid sedan, att
säljarna trodde sig aldrig få något värde på dem. Till att börja med afverkades
blott en ringa del af trakterna och dervid endast de största och vackraste
träden, men nu, sedan smådimensionerna äro i värde och den större skogen på
andra håll börjat tryta, afverkas fjellskogama öfverallt, och som skogsarbetarne
enligt senaste tiders uppgörelser få ersättning för utfällning af vrakträd, så få
dessa senare ej en gång qvarstå som skydd eller till granskottsförökning, hvarför
fara synes mig vara för handen, för att fjellen härigenom skola utvidgas. Så
har t. ex. i vinter hela Valsjö byaområde invid norska gränsen enligt uppgift
ödelagts på alla träd öfver 7 tum 15 fot, och hafva t. o. m. toppstockar på 6 eng.
tum i lilländan medtagits vid flottningen, hvilket ej torde hafva kunnat ske, om
inköpen gjorts efter nuvarande pris. Inom samma socken äro fjellartade delar af
Tafvattnets, Storåbrännans och Flintans samt inom Föllinge socken Alvikens
områden sista åren afverkade, så att de höra få skydd för alltid. I Frostvikens
socken böra af samma orsak Dajma och delar af Jorms område skötas såsom
skyddsskogar.

Mitt förslag är, att dessa områden exproprieras för att dels sammanslås
med renbetelanden och dels bildas till kronoparker.

20. Expropriationsrätt för skogsförvärf kan jag icke tillråda på annat sätt
än i fråga om de i punkt 19 anförda skyddsskogarna.

Kronoparkerna äro här alldeles för mycket spridda, för att några lämpliga
skogskomplex skulle med fördel kunna erhållas.

Östersund i Norra Jemtlands revirs jägmästareexpedition den 17 mars 1897.

A. Malmborg.

’ ''ii.1 ; :■ • > ''■ • ■ ■ • ■ ..o»t tj L ■

Jägmästaren i Östra Jämtlands revir.

1. Någon verklig skogsbrist förefinnes ej inom Östra Jemtlands revir, och
skulle ett och annat hemman vara i saknad af såg- och byggnadstimmer, kan
sådant virke erhållas inom orten utan vare sig särdeles lång eller kostsam
transport.

Jägmästaren i Östra Jemtlands revir.

121

2. Några hemman, hvilka alldeles sakna skogstillgång, förekomma visserligen
ej; men hemman, hvilka beträffande såg- och byggnadstimmer hafva otillräcklig
sådan, förekomma ej så få, och är antalet så beskaffade hemman i stigande.

Afverkningsrätten å ganska många hemman med betydande skogsareal är
nämligen försåld under en så lång tidrymd som 25 till 50 år samt omfattar all
slcog. Då det börjar lida mot slutet af afverkningstiden, afverkas skogen till
minsta möjliga dimension, ända till 5 å 6 tum på 8 alnar, utan afseende på
att hemmanet derigenom blir ''alldeles skoglöst och att en sådan hänsynslös afverkning
eller kanske rättare skogssköfling ådrager afverkningsrättsinnehafvaren
snarare förlust i stället för vinst.

3. Obestridligt torde vara, att beträffande gröfre och värdefullare virke
såsom bjelkar och timmer en högst betydande öfverafverkning eger rum. Synnerligast
om timmerafverkningen kommer att bedrifvas till lika utsträckning,
som under innevarande och nästföregående vinter, torde inom ett decennium tillgång
på gröfre timmer — d. v. s. 11 tum och derutöfver —»för export ej förefinnas
å andra skogar än de allmänna och några af de större sågverksbolagens.

Man behöfver endast jemföra timmerdimensionerna i ådalarne nu och för
ett decennium tillbaka för att finna, att en betänklig öfverafverkning måste ega rum.

Funnes tillräcklig tillgång på gröfre timmer, afverkades nog ej till försågning
5 å 6 tums timmer af skog, stående i sin bästa tillväxt, hvilket timmer
ej lemnar skogsegaren just någon behållning, sedan afverknings- och flottningskostnad
blifvit betäckt.

4. Finnes å något enda hemman oförsåld skogstillgång utöfver husbehofvet,
afverkas virkesöfverskottet för försäljning till sågverken af bjelkar
och timmer.

Med anledning af de höga kolprisen, som varit rådande under de 2 senare
åren, har kolning inom reviret börjat bedrifvas i ganska stor omfattning. Med
ett och annat undantag har densamma dock ännu dess bättre endast sträckt
sig till torr och vindfäld skog.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under de senare åren nedgått till 5 å
6 tum på 16 fot från roten, och toppstocken uttages understundom ända till 4
tum. Någon utverkning af rena ungskogsbestånd har ännu ej i afsevärd grad
förekommit, utan afverkas ungskog, sker det vanligast, då densamma förekommer
blandad med äldre skog.

6. Någon verklig skogsskötsel förekommer i allmänhet ej utan endast
skogsafverkning, hvilken företages utan minsta hänsyn till bevarande af mar Skogakomitén,

III. 16

122

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

kens produktionsförmåga. Att så sker torde bero derpå, att stämplingarna och
afverkningen å de enskilda skogarne — äfven å de stora sågverksbolagens —
ske utan någon ledning eller tillsyn af forstkunnig person, att någon så kallad
hyggesrensning aldrig förekommer och att äfven, der så skulle beböfvas, några
fröträd ej qvarlemnas.

7. Skogens föryngring är mycket olika, än ganska nöjaktig än å stora
trakter såsom gamla brännor och uthuggna tallmoar raka motsatsen.

Skogens återväxt öfverlemnas åt naturens eget åtgörande. Det är mer
än sällsynt, att äfven de stora rika och mägtiga sågverksbolagen företagit några
afsevärda åtgärder till underhjelpande af den naturliga besåningen.

Dessa åtgärder hafva bestått i skogssådd, hvilkeh dock mera sällan lemnat
tillfredsställande resultat.

Äfven å de allmänna skogarna hafva sådana åtgärder företagits i ganska
ringa omfattning, men hafva ej inskränkt sig till endast skogssådd utan äfven omfattat
plantering <jph hyggesrensning.

8. Grantorka och stormfällhing efter mer och mindre oriktig afverkning
i granskog förekommer visserligen ehuru ej i någon större utsträckning samt beroende
derpå, att skogarna inom reviret i allmänhet utgöras af blandade bestånd.

9. Någon åtminstone mera omfattande skada för skogsegare till följd af
för stark afverkning å grannens mark har ej kunnat iakttagas.

I, 0. Så snart afverkningsrätten till skog är å viss tid genom kontrakt
upplåten, och särdeles då upplåtelsen afser all skog utan afseende å bestämd dimension,
kan det ej blifva tal om någon skogshushållning utan endast misshushållning.

II. Då det är mera undantagsvis, som hvarje hemmansegare i en by
kringstänger sina skogsskiften. — förutom någon mindre del — och då en sådan
kringstängning. hela byar emellan mera sällan förekommer, då de hafva större
skogsarealer, så torde gällande stängselförordning ej inom reviret medfört någon
afsevärd olägenhet för skogsskötseln.

12. Flera och ganska väsentliga förändringar i gällande flottningsföreskrifter
äro visserligen ej blott mer och mindre behöfliga utan alldeles nödvändiga,
men då desamma mera beröra trävarurörelsen än sjelfva skogshushållningen inom
reviret, torde den framstälda frågan ej gifva anledning till att närmare och
utförligare angifva och utveckla dessa förändringar.

123

Jägmästaren i Ostra Jemtlands revir.

13. Någon för reviret gällande dimensionslag finnes ej, hvarföre någon
erfarenhet om verkan af en sådan lag ej kan påvisas.

Införandet af en dimensionslag, åtminstone som ett öfvergångsstadgande,
vore dock enligt min uppfattning för reviret önskvärdt och af behofvet påkalladt.
Opinionen för en* sådan lag är större, än man kan föreställa sig.

14. De allmänna skogarne, bestående af kronoparker och boställsskogar,
hafva ej någon betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter, för såvidt
man härmed endast afser husbehofsvirke.

Genom utsyning och försäljning af skogseflekter från de allmänna skogarne
och dermed följande afverkning och trävaruflottning beredes dock ortens befolkning
ej obetydlig inkomst.

15. De allmänna skogarne skötas alla af skogsstaten. Visserligen skulle
skogarne till ecklesiastika bostadsboställen skötas och bevakas af vederbörande
boställsinnehafvare, hvilka som ersättning härför i allmänhet tillerkänts hälften
af skogarnes nettoafkastning, men den skötsel och bevakning, som af boställshafvarne
egnas boställsskogarne, är densamma som ingen.

Nog skulle det för orten vara önskvärdt, att gemensamhetskogar kunde
bildas, men härför torde oöfverstigliga hinder och svårigheter föreligga.

16. Några af ålder kala utmarker —; af någon som helst betydenhet —
förekomma ej.

17. Några åtgärder till befrämjande af skogshushållningen hafva ej vidtagits
vare sig af landsting eller hushållningssällskap.

Vid länets landtmannaskola meddelas eleverna teoretisk undervisning i
skogshushållning af härför särskildt anstäld lärare.

Då lärokursen fortgår endast under vintermånaderna, kan dock någon
praktisk undervisning i skogskultur, skogsmätning, skogsuppskattning, m. m.
ej eleverna bibringas, hvartill den knappt tillmätta undervisningstiden dessutom
ej torde lemna tillfälle.

19. För såvidt till min kännedom kommit, hafva privata skogsegare ej företagit
någon afdikning af sumpmarker för skogsbörd.

19. Trakter, å hvilka skogarne böra skötas som skyddsskogar, förekomma
ej inom Östra Jemtlands revir.

124 Skogstjemtemännens svar på komiténs frågor.

20. Expropriation i fråga om skogsförvärf för staten är beträffande Östra
Jemtlands revir hvarken behöflig eller från ekonomisk sida önskvärd.

Torvalla den 23 mars 1897.

Ernst Oucliterlony.

Jägmästaren i Vestra Jemtlands revir.

1. Skogshrist råder ej. Förefintliga skogar kunna tillgodose traktens
eget behof af virke utan särdeles långa transporter.

2. Hemmanen hafva skog för husbehofvet och största delen vida deröfver.
Finnas hemman med otillräcklig skog, äro dessa ytterst få.

3. Tager man endast hänsyn till kubikmassa virke, som afverkas, är min

åsigt, att öfverafverkning icke förekommer med undantag *af å vissa trakter omkring
vattendragen Kallsjön och Sällsjön, hvarest virke till pappersmassa afverkats
för Hjerpens trämassefabrik, och å hvilka trakter marken delvis blifvit
kalhuggen. , j , ,

Tillgången på timmerträd har dock, synnerligast hvad beträffar de gröfre
dimensionerna, i betydlig grad aftagit.

Skogssköfling i egentlig bemärkelse förekommer icke, då af de fälda träden
allt det virke, som anses ega något värde, tillvaratages, hvilket dock ej
förr varit fallet.

4. Endast en ringa del af det virke, som afverkas, åtgår för husbehofvet.
Öfverskottet försäljes för export i form af timmer och för inhemsk industri som
pappersmasse- och kolved. 5

5. Sågtimmerdimensionerna hafva nedgått till 15 fots längd 6 å 5 tums
topp, engelskt mått. Detta beror dock hufvudsakligast derpå, att toppstockar af
träden tillvaratagas och ej, som förr varit fallet, få qvarligga i skogen och förruttna.
Endast i undantagsfall afverkas af ungskog så små träd, att deraf blott
erhålles en stock af här uppgifna minsta dimension. Då detta sker är det vanligen
beroende derpå, att afverkningsrätt varit upplåten på vissa år, och att afverkningstiden
är i utgående.

Jägmästaren i Vestra Jemtlands revir.

125

6. Markens reproduktionsförmåga kan ej i nämnvärd grad vara i aftagande
på grund af skogsafverkningen, då skogarna ej ännu blifvit så starkt utglesnade,
att detta kunnat hafva sådan följd; dock förekomma vissa jemförelsevis mindre
områden, der virke af små dimensioner afverkats och utglesningen tillfölje deraf
blifvit för stark, såsom vid vattendragen Kallsjön, Sällsjön m. fl. ställen.

7. Skogens föryngring är i tallbestånd nöjaktig och i granbestånd trög.
Skogsåterväxten öfverlemnas uteslutande åt naturens eget åtgörande.

8. Grantorka synes förekomma sällan, och stormfällning har ej yppats i
större mängd.

9. Några mera betydande olägenheter af sådan art hafva icke förekommit.

10. Skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss tid utöfvar
eu förderf bringande inverkan såväl på skogsåterväxten som på hemmansbruket,
ty bådadera försvåras i hög grad härigenom. Hemmanet afhändes på detta
sätt för lång tid all inkomst från skogen, men får framgent Vidkännas alla på
detsamma ålöpande skatter och onera. Under sådana förhållanden alstras ohåg
och motvilja för hemmanets skötsel, hvilket har till följd, att detta försämras,
och förr eller senare tvingas man att afyttra detsamma, hvilket i vanligaste
fall då blifver bolagsegendom.

Att de för skogen erhållna penningarne användas till hemmanets förbättring
förekommer mycket sällan.

Då hemmansegare upplåter afverkningsrätt till skog på viss tid, bestämmes
vanligen minimidimensionen till 10 tums diameter 2 å 5 fot från marken och
förbehålles rätt till husbehofsvirke »under afverkningstiden», och han utsträcker
denna sin rätt, så långt kontraktet medgifver, ty att spara en skog, som han i
regel afhändt sig till underpris, och hvilken besparing ej kommer honom till
godo, kan ej kännas särdeles lockande; ofta begagnas för husbehofvet värdefullare
dimensioner, der smärre sådana med samma fördel kunde användas.

Att bestämma öfver afverkningens förande på så sätt, att naturlig återväxt
underlättas, eller att vidtaga åtgärder för skogskultur, kan ej ske utan
att göra intrång i den upplåtna afverkningsrätten.

Innehafvaren af afverkningsrätten är det fullkomligt likgiltigt, huru den
qvarstående skogen ter sig vid af verkningstidens utgång, utan ser han blott till
att alla köpta träd blifva afverkade.

Afverkningsrätts upplåtande på viss tid utan föreskrifven minimidimension
lärer här knappast förekomma, åtminstone sker sådan mycket sällan.

126

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

11. Några afsevärda olägenheter för skogarnes skötsel medför ej nu
gällande stängselförordning å denna ort.

12. Anställning af någon person med särskildt åliggande att öfvervaka, det
gällande flottningsföreskrifter noga blifva fullgjorda, vore synnerligen önskvärdt.

13. Några dimensionslagar finnas ej för orten gällande.

14. För ortens behof af virke ega kronoparkerna föga betydelse, då sådant
virke finnes i tillräcklig mängd å enskildes skogar. Några allmänningsskogar
finnas bär ej.

15. Bildandet af nya allmänningsskogar för orten skulle nu möta stora
svårigheter, då bolags och enskildes skogar ligga om hvarandra; inköpsprisen
skulle antagligen ställa sig afskräckande.

16. Af ålder kala utmarker, lämpliga för skogsbörd, förefinnas ej.

17. Hushållningssällskap och landsting hafva ej gjort något för skogsskötselns
främjande,

Verksammaste sättet att sprida kunskap i skogshushållning torde vara, att
barnen i folkskolan bibringades någon kännedom härom såväl teoretisk som praktisk.

18. Några afdikningar af sumpmarker, särskildt afsedda för skogsbörd,
hafva ej förekommit.

19. Skyddsskogar böra finnas i fjellbandet, hufvudsakligast i ändamål
att förhindra allt för hastig snösmältning och deraf förorsakade vattenflöden.
Dessa skogar böra skötas genom sparsamt skeende utgallring af öfvermogna och
skadade träd.

20. Expropriationsrätt vid skogsförvärf för statens räkning vore önskvärd
i så fall, att statens skogar därigenom kunde göras mera sammanhängande och
ofta få bättre form genom expropriation af mellanliggande eller angränsande
enskildes skogar.

Ytterån den 22 mars 1897.

Edv. Gyllenhammar.

Jägmästaren i Herjedalens revir.

127

• !.<y J . '' i :<■ d >- .. !:■. ■ : i. '' f<</ b- ■ hd''".■:

Jägmästaren i Herjedalens revir.

1. Förefintliga skogar kunna utan synnerligen långa transporter tillgodose
traktens eget behof af skogsprodukter.

2. Inga dylika hemman finnas.

3. Skogssköfling kan ej sägas förekomma.

Öfverafverkning eger rum och är en följd af att största delen, för att ej
säga hela arealen af de enskildes skogar innehafves af bolag under afverkningsrätt.
Dessa afverkningsrätter hafva till största delen uttagits, och pågå nu endast
efterskördar.

Några större arealer odrifven skog förefinnas ej mer.

4. Virke afverkas utöfver husbehof och försäljes i vanliga fall till bolag
eller enskilde såsom timmer.

5. Timmerdimensionerna hafva nedgått, och är minimum för närvarande
7 eng. tum i topp.

6. Afverkningssättet medför ett bibehållande af markens reproduktionsförmåga.

7. Föryngringen är icke tillfredsställande, och densamma öfverlåtes helt
och hållet åt naturens eget åtgörande.

8. 9. Dylika skador af nämnvärd omfattning förekomma ej.

10. Mig veterligen finnas endast afverkningsrätter med viss dimension.
Dock förkomma kontrakt, i hvilka icke angifves någon viss dimension, men der
likväl vid tiden för uppgörelsen menades all efter dåvarande förhållanden timmerduglig
skog, d. v. s. viss dimension.

Detta afverkningssätt eller utverkning af vissa dimensioner medgifver
naturligen icke någon skogsskötsel, enär träd, som af en eller annan orsak tagit
skada men ej hålla måttet, måste qvarlemnas, under det att friska, växtliga träd
men med den föreskrifna dimensionen afverkas. Äfven medgifver ej dimensions -

128

Skog stjern temännens svar på komiténs frågor.

afverkningen en sådan afverkning af skogen, som under alla omständigheter möjliggör
en naturlig besåning. Afverkningssättet tillåter nämligen icke eu efter
skogsbeståndet och växtplatsens beskafienhet lämpad huggning, så att dels de
tätare bestånden utglesnas för att bereda återväxten behöfligt ljus, dels i de glesare
bestånden nödigt antal fröträd lemnas.

11. Omöjligheten att utan en betungande stängning freda för betning sådana
kulturplatser, hvilka äro belägna å mark, som enligt mom. 2 § 5 anses
vara till gemensamt mulbete upplåten.

Betesfriheten å dylik mark med getter och får.

12. Så länge som afverkningen endast omfattar sågbart virke, äro inga förändringar
i gällande flottningsföreskrifter af nöden.

13.

14. Torrskog till vedbrand afsättes, ehuru i ringa mängd, från en del
mera välbelägna kronoparker.

Allmänningsskogar förekomma ej.

15. Önskvärdt vore om gemensamhetskogar kunde bildas, men detta torde,
sedan alla socknar numera äro skiftade, endast låta sig göra på frivillighetens väg,
på så sätt att af sådana byskogar, som ej äro skiftade hemmanen emellan, och
der bolag nu ega afverkningsrätt, vid denna senares utgång gemensam mark afsattes,
innan skogen fördelades på hemmanstalet.

f | } j '' i , , fi f- -V, . '' ,j \ ’• '' >f

16. Dylika marker förekomma ej.

17. Ingen verksamhet för skogshushållningens främjande från hushållningssällskapets
eller landstingets sida har kommit reviret till del.

För att bibringa allmänheten kunskap i skogsskötsel borde föredrag hållas
samt skolbarnen läras att kultivera skog.

18. Nej.

19. 20. För att förhindra ödeläggande af skogarna inom de stora fjelltrakter,
som förekomma inom reviret, och på samma gång äfven förhindra trädvegetationens,
isynnerhet tallens, tillbakagång torde lämpligaste sättet vara ett
fortgående på den redan inslagna vägen eller ett fortsatt inköp af fjellmarker

Jägmästaren i Herjedalens revir. 129

för utvidgande af renbetesfjellen. För den skull vore önskligt, att staten egde
expropriationsrätt vid inköp af sådana marker, som befrämjade länets allmänna
bästa.

Svenstavik den 27 mars 1897.

jlilfeilj > ‘dfotl i n? t

‘ J .. 11 ■ •* -»

Hi il ! :>■/ h: : i7* rf:

e. f.

Alex. Maass.

as.-:

P P

M * U. ,t.

Skoy$kom\tén} III.

130

Skogstjenstemånnéns svar på komiténs frågor.

Öfverjägmästaren i Gefle-Dala distrikt.

1. Inom ett distrikt, som utgöres af Gefleborgs- och Stora Kopparbergs
län, äro helt naturligt de enskilda skogarne både med afseende på areal och
beskaffenhet väsentligen olika.

Detta gäller icke allenast distriktet utan äfven reviren, hvilka hvar för
sig omfatta flere socknar med vidt skilda lägen. Så anföres från Norra Helsingländs
och Gestriklands revir, att skogsbrist hvad beträffar brännved och mindre
virke icke råder, men att tillgången på såg- och byggnadstimmer för månget
hemman redan är knapp eller t. o. m. saknas. Hårdast ålitade äro hemmansskogarne
vid kusten, der grufstöttor och sparrar m. m. skeppas och dit virkestransporten
ej är allt för svår och kostsam, äfvensom inom mera tätt bebyggda
och uppodlade orter. Inom gränssocknarne mot Medelpad och Dalarne kan deremot
ej ens blifva tal om skogsbrist för husbehofvet likasom icke heller inom
Vestra Helsinglands, Öster- och Westerdalarnes samt Särna revir.

Deremot förekomma flere trakter inom Kopparbergs revir förnämligast i
södra Dalarne, hvarest hemmansskogarne äro otillräckliga för husbehofvet i följd
af öfverdrifna afverkningar till kolning. Dock torde ännu icke väsentliga svårigheter
möta för husbehofvets fyllande från angränsande skogrikare orter, utan
att virkestransporten får anses blifva allt för mycket betungande.

2. Följande socknar inom distriktet må särskildt namngifvas såsom skogfattiga,
inom hvilka ock många hemman, som sakna tillräckligt husbehofsvirke,
äro belägna, nämligen inom Gefleborgs län: Gnarp, Jättendal, Harmånger, Högsta,
Tima, Idenor, Njutånger, Enånger och Norrala, samt inom Kopparbergs län:
Stora Tuna och Gustafs samt någon del af Gagnefs socken.

Huru stor procent af ofvan uppräknade socknars areal dessa hemman
utgöra eller antalet gårdar kan dock icke med någon tillförlitlighet uppgifvas.

3. 4. Om vid bestämmandet af begreppet öfverafverkning inom hemmansskogarne
får tagas hänsyn till skogsmarkens förmåga att lemna viss uthållig
afkastning af gröfre sågtimmer, kan å frågan svaras ett obetingadt ja för hela

131

Öfver jägmästaren i Gefle-Dala distrikt.

distriktet med undantag af Sårna och Idre socknar, der de enskilde skogarne
äro underkastade utsyningstvång. Orsaken härtill är för en hvar uppenbar.

Det har nämligen hufvudsakligäst varit inom sparade, gamla och öfvermogna
skogar, som under senaste femtio år den uppblomstrande trävaruindustrien
haft att arbeta, till en början å arrendeskogar d. v. s. sådane, hvarest mot låg,
viss afgift eller så kalladt skogsköp rätt att afverka all gröfre skog under en
längre tidsperiod kunnat betingas. Något afseende vid markens förmåga att allt
framgent lemna dylikt virke fästes dervid aldrig, hvarken af köpare eller säljare,
lika litet som den förre tillförbands någon ansvarighet för skogsvården eller
skyldighet att åtminstone föra afverkningarne så, att icke skogsåterväxten skadades
eller rent af omöjliggjordes. Tid efter annan förnyades för samma skogsskiften
arrendeaftalen, dervid, i mån som mindre virkesdimensioner blefvo begärliga
i verldsmarknaden, äfven rättighet att afverka träd med mycket låga dimensioner
bortförpaktades utan att med afseende å skogsvården ens under senaste
tider några nyttiga eller skyddande bestämmelser i afverkningskontrakten
intagits.

Att hemmansegarnes intresse för att bevara sina skogstillgångar eller
vårda sig om ungskogarne under ett dylikt i Norrland allmänt utbredt tillvägagående
i skogshandteringen måste slappas var ju gifvet, i synnerhet som under
årens lopp nya egare tillträda de ofta svårbrukade hemmanen, hvilka på ofvanskrifne
sätt blifvit afhända sin egentliga och värdefulla skog, afsedd att för all
framtid utgöra gårdarnes ekonomiska stöd vid missväxt eller andra ogynsamma
förhållanden. Utom verkliga penningbehof eller begär efter tillfällig vinst genom
realisation af de genom afvittringen nästan öfverallt i Norrland hemmanen tilldelade,
öfverflödiga skogsanslagen, har ock förfaringssättet vid verkställighet af
laga skiften, hvarigenom skogsmarker och egor fördelats mellan byagrannar, en
mycket väsentlig del i de enskilda skogarnes vanvård. Ty qvadratmil efter
qvadrat mil mark, synnerligast dock inom detta distrikt såsom i Dalarne och
Helsingland, hafva uppdelats i smala egoskiften af en alltför långsträckt figur i
förhållande till bredd, hvilket i ytterlig grad försvårat icke allenast skogsbruk
utan äfven mången gång för all framtid förhindrat gårdarnes vidare utveckling
och sönderdelning i mindre sjelfständiga jordbruk samt också ofta föranledt
skogsförsäljningar för hela byar, då icke enstaka grannar, utan i gemenskap
med öfriga, kunna utan afsevärda förluster spara sina skiften, hvilka vid skogarnes
utglesning å båda sider skulle förstöras genom stormskador och grantorka
m. m.

Här ofvan i korthet antydda förhållanden hafva, ehuru mångfaldiga gånger
påvisade, icke beaktats eller föranledt till den utredning, som så vigtiga, i de
norrländska skogsförhållandena och dessa landskaps uppodling så djupt ingripande
frågor äro förtjenta af. De sammanhänga dock nu så nära med hvarje åtgärd

132 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

eller förslag till lagar rörande främjande af enskild skogsvård, att den riktning,
i hvilken dessa måste tänkas utöfva verkligt gagn, lärer i väsentlig grad blifva
häraf beroende. Ty beredas icke utvägar att undanröja dessa redan bestående
och äfven andra orsaker till misshushållning med skogarne eller att åtminstone
hämma fortsätta anledningar härtill, blifver all lagstadgad skyldighet för den
enskilde, vare sig att spara sin skog eller att genom särskilda arbeten bereda
återväxt, icke tillfyllestgörande.

Vida hårdare ålitas skogarne genom kolningar samt afverkning af sparrar
och grufstöttor inom för afsättning af dylika skogsalster välbelägna orter, och
är det nog förnämligast härigenom, som skogsbrist i ofvan uppräknade socknar
uppstått.

5. Från Vestra Helsinglands revir anföres, att sågtimmerdimensionen
nedgått från 8 eng. tum till 7 tum och i Norra Helsinglands revir ända till 5
tums toppdiameter. För Gestriklands revir uppgifves 5 ä 6 tum. Från Öster-,
och Westerdalarnes samt Kopparbergs revir torde såsom minsta dimension gälla
6 tums toppdiameter 15 fot från roten, hvaremot virke af mindre dimension än
8 eng. tum i topp icke lönar sig att afverka i Särna revir.

Förnämligast inom kustområdena samt å bergsmanshemmanen eller dylika
belägna i närheten af skeppningsplatser, bruk eller pappersmassefabriker förekommer
afverkning af ungskog i stor utsträckning, således förnämligast inom
Norra Helsinglands, Gestriklands och Kopparbergs revir. Endast å de större
bruksskogarne samt undantagsvis inom skogar till mera betydande egendomar
ske gallringshuggningar med fästadt afseende å verklig beståndsvård.

6. Såsom allmänt omdöme från hela distriktet gäller, att vid afverkningarne
intet afseende fästes vid markens reproduktionsförmåga, hvilken dock i
stort sedt är mycket god. Att genom planlöshet vid afverkningarne och vanvård
samt i följd af skogseldar de skoglösa områdena år från år ökas är emellertid
att befara och lärer svårligen kunna förhindras vare sig genom kulturtvång
eller afverkningsföreskrifter med mindre dylika bestämmelser utfärdas icke allenast
för hemmansegarne utan äfven blifva gällande för afverkningsrättsinnehafvarne
— skogsarrendatorerna. Hushållningssällskapens åtgärder till återväxtens
befrämjande med understöd af statsmedel och från landstingen, rätt ordnade
och med omsigt utförda och kontrollerade äro äfven härvid af ej ringa
betydelse.

7., Ehuru markens reproduktionsförmåga är god och fullt nöjaktig återväxt
i allmänhet synes förekomma inom de enskilde skogarne, så förekomma ju
såsom ofvan anförts mycket afsevärda trakter, der så ej är förhållandet, hvar -

133

Öfverjägrnästaren i

jemte kan befaras att dessa skoglösa områden komma att ökas. Utom de åtgärder,
som hushållningssällskapen vidtaga samt markberedningar och skogssådder
å en och annan bruksegendom, lemnas nog de enskilde skogarne åt naturens eget
föryngringsarbete.

Men der skogssådder i förening med risbränningar och omsorgsfullt utförda
markberedningar blifvit verkstälda, hafva resultaten varit mycket goda,
och finnas efter skogssådder och andra åtgärder synnerligen vackra ungskogar
uppdragna förnämligast å bruksskogarne.

8. Der jordmån är af sådan beskaffenhet att grantorka uppstår, främjas
densamma helt naturligt genom skogsbeståndens utglesning, vare sig genom utverkning
eller stormfällning.

Stora sammanhängande skogstrakter af sådan beskaffenhet förekomma
dock icke inom distriktet, ehuru talrika mindre sådana förnämligast inom Kopparbergs
och Gestriklands revir äro att anteckna. Deremot börja hårdt afverkade
tallskogsbestånd, inom hvilka dock de sämsta och förkrympta träden med afslutad
tillväxt endast synas hafva qvarlemnats, att uttorka inom ganska betydande
områden enligt de upplysningar, som meddelats af flere enskilde skogsegare.

9. Vid besvarande af frågorna 3 och 4 har redan framhållits, att marks
sönderstyckning genom laga skiften i mycket smala skogsremsor ofta tvingar
hemmansegaren till ofrivilliga skogsfÖrsäljningar genom svårigheten att sjelf
utdrifva sitt virke eller att bevara skogen. Härtill kommer ytterligare att om
skogen utglesnas genom utverkning å båda sidorna om dylika skogsremsor,
hvilka stundom endast innehålla en bredd af 20 till 30 meter, men äro milslånga,
hemfalla dervarande bestånd till förstörelse såväl genom stormskador som grantorka,
hvilka förhållanden äfven vitsordas från Norra och Vestra Helsingland.
Största skadorna förorsakas i medelåldriga och äldre bestånd, hvaremot ungskogarne
i allmänhet reda sig vida bättre, hvilket förhållande lätt faller i ögonen
vid resor inom de stora koldistrikten i bergslagerna.

Måhända framträda icke de omedelbara skadorna så påtagligt, enär skogsegarne
hvar i sin stad tvingas att skyndsammast vidtaga åtgärder för tillvaratagande
af det kullblåsta eller uttorkade virket. Men att dessa liksom i ännu
högre grad af omförmälda skiftesanläggningar föranledda tvångsförsäljningar af
skogstillgångar, som under andra förhållanden besparats, ega vidt gående betydelse
för den enskilda skogshushållningen inom mycket stora områden är otvifvelaktigt,
om än några sannolikhetsberäkningar häröfver icke kunna uppställas.

10. Såsom en största olägenhet vid alla afverkningsrättsupplåtelser genom
mångårigt gällande kontrakt, dessa må inbegripa förbehåll om vissa minimi -

134 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

dimensioner eller rätt till all skog, torde vara underlåtenhet att deri intaga
bestämmelser om skyldighet för skogsarrendator att ombesörja återväxt eller att
vidtaga åtgärder, hvarigenom naturlig sådan främjas.

Den skada och verkliga skogsförödelse, som härigenom förorsakats enskildes
skogar, har varit och blir framgent oberäkneligt stor samt är en af hufvudanledningarne
till den vanvård, som nästan öfverallt råder inom arrendeskogarne.

All frihet, som lagen tillåter vid ingående af dylika aftal om nyttjanderätt
under en lång följd af år till hemmanets väsentligaste egovälde och dess
afkastning utan ringaste ansvar för markens försämring eller förstöring af all
dess afkastningsförmåga, långt utöfver den tid arrendet omfattar, måste uppenbart
vara till allra största skada för det norrländska jordbruket, i synnerhet som
aftalen tillerkänts inteckningsrätt i hemmanen för sitt bestånd, huru orimliga,
otydliga och förstörande de än varit.

Om än trävaruhandteringen derigenom vunnit sin hastiga och storartade
utveckling samt måhända för sitt grundläggande varit i behof af fria former
vid uppgörelser, så ådagalägga dock nu skogstillgångarnes hastiga medtagande
och skogsmarkernas minskade produktionsförmåga oförtydbart nödvändigheten af
att söka begränsa aftalen om skogsafverkning åtminstone till viss del af ett
hemmans egoområde, isynnerhet som under senare tider dylika aftal ofta uppgöras
om rätt till all skog utan att ens husbehofvet undantagits eller, om så skett,
tillfyllestgörande bestämmelser härom influtit i kontrakten. Inskränktes skogsköpen
allenast till de öfverflödiga skogstillgångarne genom lagstadganden, för
hvilkas införande, tillämpning och kontroll väl icke torde möta synnerliga svårigheter,
vore ett betydelsefullt steg taget, åtminstone till skydd för husbehofvet,
och dermed ett första mål för enskild skogslagstiftning vunnet.

Såväl inom Kopparbergs som Gefleborgs län äro mångenstädes genom
verkstälda laga skiften, dervid särskilda hemskogstrakter oftast blifvit afsätta,
redan väsentliga förarbeten härför undangjorda. Med någon förändring i eller
tillägg till nu gällande skiftesstadga kunde ock vid alla framdeles skeende byadelningar
särskilda hem- eller husbehofsskogar, såsom deras rätta benämning
borde vara, alltid afsättas, för hvilka endast förbud för all saluafverkning skulle
gälla. Till en dylik inskränkning af den enskildes sjelf bestämmanderätt öfver
sin egendom och dess skog torde staten, som med så frikostig hand utdelat de
stora skogsanslagen, ega fullt fog.

Ty ett hemmans vara eller icke vara och dess förmåga att bära skatter
och kommunala utgifter kan ofta bero af att skog till husbehofvets fyllande finnes.
Det är visserligen sant att dermed icke afhjelpes den förstörelse af skog och
mark å hemmanens återstående större arealer, som afverkningskontrakten, vare
sig med eller utan faststäld minimidimension, ovilkorligen medföra, då de allra
enklaste regler för skogsvård vid afverkningarne aldrig iakttagas.

135

Öfver jägmästaren i Gefle-Dala distrikt.

Men svårigheter af mycket allvarlig natur möta nog emot att taga steget
ut på en gång genom att föreskrifva regler för all enskild skogshushållning.
Blifva hemmansegarne, och dessa uppgå till många hundra tusenden, tvingade att
spara och behålla sina husbehofsskogar, hvilket väl knappast får betraktas såsom
ett väsentligt ingrepp i den enskildes eganderätt till hemmanets skog, skall
detta inom en ej allt för aflägsen framtid äfven framkalla större intresse för och
sparsamhet med de betydligt värdefullare utskogarne, eller också komma dessa
att öfverlåtas under full eganderätt till bruk, sågverksbolag, trämassefabriker
eller andra industriela anläggningar, hvilka åt egna marker som grund för sin
verksamhet helt visst skola bereda en annan omvårdnad och skötsel än åt utan
allt ansvar arrenderade skogsskiften, der det gäller att på billigaste sätt tillgodogöra
sig så mycket som möjligt.

• » -T''».* -''4f ■ ''■

11. Derest markfördelningen vid laga skiften alltid skedde med hänsyn
till såväl jordbrukets som skogsskötselns kraf på formliga och beqväma egoområden,
lärer nu gällande förordning om hägnad mot rågranne icke bereda några
särskilda olägenheter för särskildt skogarnes skötsel. Helt andra blifva förhållandena
nu, då en större jordegare kan tvinga en mindre, hvilkens skifte måhända
eger samma längdsträckning i råskillnaden, att deltaga med hälften i hägnadskostnad,
ehuru den senares område är en bråkdel mot den förres.

Kommer så härtill att enahanda förhållanden råda å motsatta råskillnaden,
utöfvar sådant en ödeläggande verkan på befintliga skogstillgångar inom
det mindre skiftet utan ringaste motsvarande gagn. — Vill egare hägna i utmark
eller kring kulturfält derstädes samt söka vinna deltagande i kostnaderna
derför, synes sådant böra lemnas beroende på enskild öfverenskommelse.

A hemskogar och inegor är nuvarande stängselförordning till största gagn
äfven'' för skogsvården.

12. Helt visst skulle för ortens skogsegare vara till synnerligt gagn om i
länsstyrelserna fördes noggranna register öfver de olika flottlederna, innefattande
fullständiga upplysningar om regleringstid, faststälda afgälder för olika distrikt,
ledamöter i flottningsföreningar och styrelser, amorteringarnes fortgång m. m.
Såsom nu är brukligt åläggas vissa flottningsföreningar årlig redovisningsskyldighet
inför länsstyrelsen, andra icke, och stora svårigheter möta vanligen vid
åstadkommande af erforderliga utredningar i berörda afseenden, hvilket vållar
olägenheter vid beräknande af virkespartiers värde efter olika flottleder, enär
omkostnaderna i dessa, som oftast äro väsentligt olika, härpå kunna utöfva stort
inflytande.

13. För inom distriktet befintliga enskilda eller allmänna skogar gälla
ingå dimensionslagar och saknas i anledning deraf all erfarenhet om huru dessa,

136

Skogstjenstemånnms svar på komiténs frågor.

tillämpade och kontrollerade af skogstjenstemännen, verka. Der i följd af aftal
om afverkningsrätt enskilde emellan viss dimensionshuggning tillämpats, har
densamma visat absolut skadlig inverkan både på qvarvarande skogsbestånd, som
härigenom utan hänsyn till trädens verkliga huggbarhet blifvit ytterligt söndertrasade
eller ock allt för hårdt, någon gång äfven för litet utglesnade för att
kunna befordra naturlig återväxt, allestädes lemnande marken betäckt med
skogsaffall utan möjlighet att kunna på billigt sätt bortrensa och uppbränna
detsamma äfvensom qvarstående träd ej sällan betydligt skadade å bark och
grenar.

Utan att utverkning med faststäld minimidimension utföres under ledning
och kontroll af kunnig skogsman äro stadganden i sådant afseende i den enskilda
skogsvårdens intresse i allmänhet till föga gagn utom i fall, då dessa verka som
afverkningsförbud i ungskogar.

14. Under senaste åren hållna virkesauktioner hafva ådagalagt, att kronoparkemas
tillgångar å mogen skog af gröfre dimensioner redan nu ega ej ringa
betydelse för trävaruhandteringen inom orten, i det flere sågverk, som redan förbrukat
sitt gröfre virke, nu derifrån till högre pris måste fylla sina behof för
att kunna föra i marknaden sorterade lager. För husbehofvet deremot ega kronoparkerna
icke någon egentlig betydelse, då desamma dels äro koncentrerade i
stora sammanhängande arealer inom vissa aflägsna trakter, dels förekomma
spridda och ej åtkomliga med beqväma transportleder. Af allmänningar äro endast
de till bergshandteringen anslagne af någon betydelse för fyllande af ortens
behof af hvarjehanda skogsprodukter. Från häradsallmänningar och besparingsskogar
gå deremot alla inflytande medel för försåld afkastning till bildande af
stora fonder, som för kommunerna användas enligt faststälda reglementerade
bestämmelser.

Inkomsterna från städernas skogar ingå direkt till stadskassorna.

15. Häradsallmänningar, besparingsskogar och till bergshandteringens
understöd anslagna skogar skötas af härför tillsatta särskilda styrelser antingen
med kontroll af vederbörande revirförvaltare eller ock af härtill antagne särskilda
skogstjenstemän. Stadsskogarne ålita statens skogsingeniörer för verkställighet
af virkesutsyningar, men drätselkamrarne handhafva i öfrigt förvaltningen.

Under förutsättning att eu allmän lag till skydd för husbehofvet varder
stadgad, dervid tillräcklig skogsareal, lämpad efter hemmanens nuvarande beskaffenhet
och antagliga framtida utveckling, afsättes, och hvarifrån skogsförsäljning
icke under någon form får ske, åtminstone icke utan af myndighet särskild t
meddeladt tillstånd, behöfvas icke några gemensamhetsskogar samt torde under

137

Öfverjägmästaren i Gefle-Dala distrikt.

hvilka förhållanden som helst ej böra inbegripa andra skogstrakter än sådane,
som icke lämpa sig för uppodling till gårdsbruk.

Sättet för gemensamhetsskogars bildande lärer väl få anses vara deras
ensak, som härtill bidraga, dock kunde tillfälle att ernå fastställelse å upprättade
förslag till reglementariska bestämmelser för dylika skogars framtida förvaltning
böra beredas. ■ ^ r .

16. Från Norra Helsinglands, Gestriklands, Kopparbergs och Österdalarnes
revir omförmäles att stora vidder äldre brandfält förekomma, der någon
återväxt ännu för lång tid ej synes påräknelig, hvarjemte äfven anföres att å
genom utverkning förstörda marker naturlig skogsföryngring hittills uteblifvit.
Sådane trakter äro dock icke jemförliga med de stora ljunghedarne eller flygsandsfälten
i mellersta och södra delarne af landet samt torde ej heller för all
framtid förblifva skoglösa, om än rundlig tid åtgår, innan naturen sjelf hinner
besörja återväxt.

Ofantliga områden, der skogskultur vore till största gagn, finnas alltså i
distriktet, åtminstone inom ofvan uppräknade revir, i öfriga deremot icke af
någon anmärkningsvärd omfattning.

17. Till främjande af enskild skogsvård utgår inom Kopparbergs län från
landstinget ett anslag af 250 kronor och från länets hushållningssällskap 250
kronor, för hvilka medel tillika med 500 kronors statsanslag anskaffas och utdelas
skogsfrö och plantor kostnadsfritt till reqvirenter samt van plantör tillhandahålles.
Äfven har insamling och klängning af skogsfrö för länets behof anordnats.
Inom Gefleborgs län utgöra enahanda anslag 3,200 kronor, och är derstädes
särskild skogstjensteman för enskilda skogsvården anstäld samt förslag till ordnande
af hit hörande göromål utarbetadt af utaf hushållningssällskapet tillsatt
komité.

Insamling och klängning af skogsfrö har ock under senaste åren tagit
fart och bedrifves numera uti ej mindre än fyra för ändamålet särskildt inrättade
fröklängningsstugor, nämligen vid Storviks jernvägsstation, Ljusdal, Iggesund
och inom Fors socken.

Ett beaktansvärdt förslag att redan i folkskolan söka väcka håg för skogsvård
och insigt om skogarnes stora betydelse i den allmänna och enskilda hushållningen
äfvensom att samtidigt bibringa skollärare och skolbarn praktiska
öfningar i huru skogssådder och trädplanteringar böra på rätt sätt utföras har
framstälts af landshöfdingen i Gefleborgs län, som påyrkar fastställande af en
årlig skogsplanteringsdag för hvarje folkskola, hvilken uteslutande skulle anslås
till dylika arbeten å i närheten utsedda skoglösa marker, dervid länets skogstjensteman
skulle i tur och ordning för hvarje skola i den mån sådant kunde

Skogskomitén, 11J. 18

138

Skogstjenstemåanens svar på komiténs frågor.

medhinnas å lämpliga tider inställa sig för att medverka genom föredrag och
meddelande af praktisk undervisning.

18. A större bolags skogsmarker och å bruksegendomar samt äfven inom
Elfdalens och Orsa besparingsskogar hafva utdikningar af sänka marker företagits
af rätt betydande omfång. Någon areal af de härigenom torrlagda markerna
uppgifves icke.

19. Ingå egentliga s. k. skyddsskogar förekomma någonstädes i distriktet,
men äro likväl vissa trakter af kronoparker och enskilda hemmansskogar, belägna
inom fjellregionen uti Lima, Transtrands, Sårna och Idre socknar, att betraktas
såsom sådane. Vid utfärdande af reglementariska föreskrifter äfvensom P. M.
för skogstjenstemännen rörande verställighet af skogsutssyningar inom sådane
trakter har ock tagits hänsyn till skyddsbehofvet, hvarför endast undantagsvis
afverkningar derstädes medgifvas. Andra åtgärder för dessa skogars bevarande
erfordras icke.

Från norra Helsinglands revir påpekar revirförvaltaren önskvärdheten af
att skogen å utanför kusten belägna holmar och skär bevarades såsom ett väl
behöftigt skydd mot hafsstormar. Enahanda förhållanden torde äfven gälla för
återstående kuststräcka i södra Helsingland och G-estrikland. Härå har uppmärksamhet
redan förut fästats, med anledning hvaraf hos länsstyrelsen begärdes
och erhölls utredning om hvilka holmar utefter kusten äro att betrakta såsom
kronoskär. Dessa äro emellertid helt få, förnämligast bestående af kala eller
glest bevuxna mindre klippholmar utan all betydelse för åstadkommande af
önskvärdt skydd.

I sådant syfte vore ett afverkningsförhud, åtminstone för virke till
afsalu, omfattande alla holmar med lämpligt läge vid kusten, af stort gagn, för
såvida desamma, som endast utgöra ett fåtal, icke kunde åt statsverket för rimligt
pris förvärfvas.

20. I fråga om skogsförvärf för statens räkning är expropriationsrätt
med tillämpning af nu gällande lagbestämmelser icke önskvärd och ej heller
behöflig. Lämpligt vore deremot att fastställa vissa grunder vid inköp af skogsmarker
under hand för statsverkets räkning.

Ty med nuvarande tunga former, hvilkas förnämsta ‘olägenhet är den
långa tid, som kräfves för att få dylika frågor afgjorda, hafva många synnerligen
förmånliga köp för statsverket gått förlorade.

Gefle den 31 mars 1897.

Fr. Tigerhielm.

Jägmästaren i Vestra Helsinglands revir.

139

Jägmästaren i Vestra Helsinglands revir.

1. För besvarandet af den under denna punkt framstälda frågan torde
först en öfversigt af revirets omfattning böra lemnas, och får derför angifvas,
att reviret utgöres af hufvudsakligaste delen af Färila socken jemte Ofvanåkers,
Woxna och Los socknar med Hamra kapell. Till samtliga dessa socknar finnas
mycket stora skogsanslag, och det är endast i Ofvanåkers och Färila socknar,
som några större bygder finnas. Ingen del af reviret beröres ännu af jernväg,
i följd hvaraf ej i afsevärd mån någon ungskog, eller småskog i allmänhet, kunnat
afverkas, helst, sedan Woxna jernbruk för längre tid sedan nedlades, intet
jernverk finnes inom reviret. Någon skogsbrist råder derför ock icke.

2. Med undantag af afsöndringar från hemman finnas knappast hemman
utan tillräcklig skogstillgång för husbehof, men deremot finnas mångenstädes
hemman, som i följd af afverkningsförsäljning eller afverkning till afsalu icke
hafva tillgång till annat än smäckrare byggnads- och sågtimmer.

3. Afverkning utöfver tillväxten eller utöfver det belopp, som i följd af
större virkesförråd än det normala kan vara berättigad! att afverka, förekommer
allmänt, och, der ej öfverafverkning förekommer, har i flesta fall afverkningen
förut varit så stark, att icke så mycket mera af gröfre virkesdimensioner
finnes att afverka. I allmänhet är öfverafverkningen större å hemmansskogarne
och mindre å bolagens skogar, men ett par af bolagen hafva dock drifvit sina
afverkningar lika hänsynlöst som flertalet af hemmansegarne; ej heller den inom
reviret belägna delen af Orsa besparingsskog kan fritagas från att varit utsatt
för öfverafverkning. Skogssköfling kan dock icke sägas förekomma, men är nog
fara för, att, då den genom Ofvanåkers socken gående Orsa—Bollnäsbanan blir
färdig, en del hemmansskogar inom denna socken kunna komma att sköflas, hvilket
vore så mycket mera att beklaga, som derstädes rätt mycket växtliga yngre
och medelålders skogar finnas. Någon förändring under senaste decenniet beträffande
afverkningen kan icke anses hafva skett i annat afseende än att afverkningsdimensionen
något nedgått samt att under denna tid de stora afverkningarna
å Orsa betydliga besparingsskog begynt.

. 4. Jemlikt hvad ofvan blifvit sagdt, sker afverkning utöfver husbekofvet
i högst afsevärd grad och detta i allra hufvudsakligaste del i form af timmer
till försågning för export. Sparrar och pitprops afverkas mycket obetydligt eller
nästan alls icke, men under senare åren har deremot börjat att afverkas kolved

140

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

för flottning till kusten (detta dock egentligen af torrskog och affall) äfvensom
något pappersmasseved.

5. Sågtimmerdimensionen har under senare åren nedgått från 8 eng. tura
i topp till 7 tum. Verklig ungskog kan icke sägas i nämnvärd mängd afverkas.

6. Markens reproduktionsförmåga nedsättes ofta genom ett oklokt utförande
af afverkningen, beroende å att vid timmerblädningen antingen för
mycket tages, för att det qvarvarande beståndet skall kunna nöjaktigt skydda
marken, eller ock för litet afverkas, för att tillräckligt stora luckor för möjliggörande
af återväxt skola uppstå. Några af de större bolagen hafva dock börjat,
åtminstone delvis, verkställa sina afverkningar med hänsyn till behållandet
af markens produktivitet; äfvenså föras så afverkningarna å de begge besparingsskogarne.

• 7. Der möjlighet för föryngring finnes, d. v. s. der tillräckligt med ljus

gifvits för återväxtens uppkommande och tillika dugliga fröträd finnas, förekommer
i allmänhet nöjaktig återväxt och ofta vacker sådan. Föryngringen öfverlemnas
uteslutande till naturens eget åtgörande, hvilket ock i flesta fall är tillfyllestgörande,
om afverkningen verkställes med hänsyn dertill. Endast å de
trakter, der granen efter afverkningen har benägenhet att torka äfvensom der
skogseldar öfvergått och i följd deraf eller eljes fröträd saknas, äro särskilda
åtgärder nödvändiga för erhållande af återväxt. Sådana åtgöranden hafva dock
i allmänhet icke vidtagits med undantag af att skogssådd af bolag å en del
brandfält verkstälts; äfvenså hafva några rätt betydliga skogssådder å Orsa
besparingsskog skett. Resultaten af sådana sådder hafva icke alltid varit så
gynsamma, beroende på att marken å såddplatserna ofta varit mer eller mindre
länge utsatt för solens och luftens förvildande inverkan.

8. I de nedre belägna delarne af reviret förekommer flerstädes grantorka
i följd af afverkningen, ehuru densamma oftast näppeligen kan sägas vara en
följd af oriktig afverkning, då densamma, der granen har benägenhet att torka,
inställer sig vid äfven den försigtigaste afverkning. I de högre belägna delarne
af reviret är granen mera härdig mot torka i följd af afverkningen, ehuru nog
äfven der å vissa platser torka efter afverkningen vill inställa sig, men der
granen icke torkar, gynnas i allmänhet parasitsvamparnes och manlafvens skadegörelser
af blädningsafverkningen, särskildt der densamma, såsom ofta är fallet,
på en gång tages för stark. Äfven tallen har å vissa ställen torkat efter afverkningen,
hvilket då beror på för sent och på samma gång för hastigt tillförande
af ljus. Afsevärd stormfällning eller andra skador i följd af oriktig
afverkning äro icke att omnämna.

141

Jägmästaren i Vestra Helsinglands revir.

9. De skador, som uppkommit för skogsegare i följd af stark afverkning
å grannens mark, inskränka sig nog i allmänhet till granens förtorkande. Att
stormfällning är mindre utbredd beror å, att afverkningen sker genom blädning.
I följd af att vid markens delning genom laga skifte eller förut genom storskifte
eller sämjedelningar densamma vanligen sönderstyckas i mycket smala
skogsremsor, tvingas en skogsegare mycket ofta att, sedan grannen afverkat sin
skog, äfven sjelf afverka för att förhindra granens förtorkande. Enda botemedlet
mot detta synes vara en sådan förändring af skiftesstadgan, att ett dylikt
sönderskärande af skogsmarken i smala och långa skogsskiften absolut förhindras.

10. I följd af att icke skogskolning förekommer inom reviret, hafva afverkningskontrakten
nästan alltid en viss minimidimension, som i allmänhet är 10
eller 12 eng. tum vid brösthöjd. Dess inflytande å skogshushållningen kan i
allmänhet sägas vara, att vid den mindre dimensionen största delen af de dugliga
fröträden gå med i afverkning och att vid den större dimensionen bestånden
blifva söndertrasade, utan att för uppkommande af återväxt tillräckligt med
ljus tillsläppes marken — detta åtminstone för så vidt det ej är fråga om äldre
rena tallbestånd. Men äfven med den mindre dimensionen blifva bestånden ofta
— särskildt beträffande granen — icke nog utglesnade, för att återväxt i luckorna
skall kunna uppkomma, men dock för mycket utgallrade, för att det qvarvarande
beståndet skall kunna nöjaktigt skydda marken. Beträffande granbestånden
torkar för öfrigt rätt ofta all den qvarlemnade skogen, eller kommer
den att genom parasitsvampars och manlafvens inflytanden föra en tynande
tillvaro.

11. Då förhållandena bär icke påtinga skogsmarkens instängande, anses
ock icke nu gällande stängselförordning medföra någon olägenhet för skogarnes
skötsel.

12. Erån skogsskötselns synpunkt skulle det nog vara önskvärdt, att de
mindre timmerdimensionerna droge en lägre flottafgift än de större, och, ehuru
stora svårigheter uppställa sig för en praktisk tillämpning af olika flottafgifter
för annat än olika längder af virke samt rundt eller biladt virke, så torde det
dock icke få anses alldeles omöjligt att genomföra en sådan förändring i förhållandet
mellan flottafgifterna och virkesdimensionerna. Att en sådan förändring
kan bidraga till öfverafverkningens stegrande kan dock icke förnekas. Beträffande
10-fots längder (kolved, pappersved, pitprops), så äro dessa slag af virke
af nuvarande flottningstaxor mycket gynnade, enär dessa längder i allmänhet gå
för 1/8 å V10 afgift för enkelt timmer, hvilket är till stor fördel för skogsskötsel^
då derigenom en hel del torrskog och affall kunna tillvaratagas, hvarför vid

142

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

en möjligen skeende förändring af flottningsafgifterna torde böra tillses, att för
erhållande af lägre afgifter å de smäckrare timmerdimensionerna fördelen af billiga
flottningsafgifter å dylikt affallsvirke icke förloras. Dock torde icke kunna
nekas till, att fråga kan vara om lämpligheten af att för dylikt virke sätta
flottningsafgiften så låg som till 1/io af densamma för enkelt timmer, enär ett
vidsträcktare användande deraf måste förhöja afgiften för sågtimret, hvilken förhöjning
kan gå så långt, att den: blir allt för hög.

Som hittills vid all flottledsbyggnad i dessa trakter, hvarifrån dock en
del af flottlederna å Orsa besparingsskog kunna undantagas, i mycket utsträckt
grad användts träbyggnader, och detta äfven der flottlederna billigare eller minst
lika billigt skulle kunnat upprensas, och då detta måste anses vara till stort
nien för framtida flottningen i alla sådana vattendrag, der flottning för längre tid
framåt bör kunna ega rum, anses högeligen önskvärdt, att flottningsstadgan
föreskrefve, att i alla vattendrag, der flottning kan anses ifrågakomma för längre
tid framåt än 20 år, i möjligaste måtto träbyggnader skulle undvikas, och i
stället vattendragen upprensas med, der så passar, användande af stendammar.
Att oaktadt en upprensning blir billigare eller lika billig som rännbyggnader,
de senare dock med förkärlek användas, beror å att sjelfva flottningen går något
fortare och i följd deraf äfven något billigare med användande af rännor än i
upprensade flottleder, i följd hvaraf i förra fallet större timmermassor per år
kunna i flottleden framvräkas än i senare fallet. Derigenom hafva enskilda
skogsegares intressen tillgodosetts, hvilket ingalunda varit till fromma för sjelfva
skogarne och hvilket för framtida afverkningar mångenstädes kommer att medföra
den allra största olägenhet. Sedan nämligen de stora timmermängderna
utdrifvits och det visat sig, att de mindre partier, som sedan komma att flottas,
icke mägta bidraga till de förfallande träbyggnadernas underhållande, kommer
man inför alternativet att antingen låta flottleden helt och hållet förfalla eller
ock att upprensa densamma. I förra fallet måste man då utdrifva en mängd
virke, som rätteligen ej bort afverkas, eller ock riskera att sedan icke kunna
tillgodogöra sig virke, innan detsamma af skador i ett eller annat afseende kommer
att förstöras, och i senare fallet får man efter en ofta ganska kort tids förlopp
ånyo påkosta flottledens flottbargörande, i följd hvaraf den då ofta i högst
betydlig grad förminskade tillgången af virke kommer att drabbas af oskäligt
höga flottningsafgifter. Att ock kronan, som icke i likhet med de fleste enskilde
störtafverkar sina skogar, blir mest lidande å att flottlederna i allmänhet byggas
så ovaraktigt är naturligt, och detta gäller icke minst detta revir med sin stora
och dyrbara kronoparksareal.

13. Ä trakter, der granen efter afverkningen torkar, vore nog bäst att vid
en dimensionslag hafva granen undantagen, men granen torkar icke öfverallt, och

Jägmästaren i Vestra Helsinglands revir. 143

derför torde näppeligen särskilda bestämmelser beträffande de olika trädslagen
vara önskvärda. Vid en dimensionslag synes liufvudsaken vara, att ej dimensionen
blir för låg (icke under 30 cm. i diameter vid brösthöjd) samt att skogsegaren
må kunna få undermålig skog, som från skogsskötselns synpunkt bör afverkas,
utstämplad för så ringa kostnad, att han, der förhållandena sådant påkalla,
äfven i stort kan begagna sig af denna rättighet.

14. Då, som förut omnämnts, hemmanen sjelfva hafva skog till husbehof,
och då dertill kommer, att kronoparkerna och besparingsskogarne ligga i-sjelfva
skogsbygderna, kunna de icke hafva någon betydelse för fyllande af ortens behof
af skogsprodukter.

15. De inom reviret förekommande allmänningsskogarne utgöras af cirka
3/ö af Orsa sockens besparingsskog samt Hamra kapellags besparingskog. För
att tillhandagå vederbörande allmänningsstyrelser med förvaltningen af dessa
skogar, af hvilka endast den förra har någon större betydenhet, är för den
förstnämnda af konungens befallningshafvande i Kopparbergs län förordnad extra
jägmästaren Wilh. Pettersson och för den senare af konungens befallningshafvande
i Gefleborgs län undertecknad.

Angående skötseln af dessa skogar torde icke mot densamma några mera
afsevärda anmärkningar kunna framställas, men beträffande sj elfva af verkningen
synes mig, att densamma allt för mycket forcerats å Orsa besparingsskog. Om
ock icke derigenom några afsevärda olägenheter för skogsbestånden kunna uppvisas,
så har dock denna påskyndade afverkning med säkerhet vållat delegarne
en icke obetydlig förlust, bestående i lägre priser för virket. Då väl densamma
emellertid tillkommit i följd af delegarnes önskan att hastigt uppbringa skogsmedelsfonden,
af hvilken de endast ega att använda räntan, må de i detta fall
skylla sig sjelfva. Men betänkligare synes mig att denna brådstörtade afverkning
till sina följder äfven drabbar andra än delegarne, nämligen ortens befolkning
i öfrigt, som genom i följd deraf framdeles minskade eller tilläfventyrs
alldeles instälda afverkningar går miste om den arbetsförtjenst, till beredande af
hvilken besparingsskogarnes tillkomst torde få anses hafva varit en bidragande
orsak. Emellertid bör å andra sidan medgifvas, att styrelsen för Orsa besparingsskog
icke varit njugg i att anslå medel för skogens skötsel, och torde särskildt
böra framhållas de kraftiga åtgärder, som vidtagits för skogseldars förekommande
och bekämpande genom uppsättande af brandtorn med telefonledningar samt särskild
brandpolis under för skogseld farlig årstid

Att bildandet af nya gemensamhetsskogar, särskildt i de mera folkrika
bygderna, skulle vara synnerligt önskvärdt, torde icke vara mer än en tanke om.
Der laga skifte icke öfvergått, skulle väl ock sådana gemensamhetsskogar utan
allt för stora svårigheter kunna åstadkommas, i det att för hvarje enhet af

144

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

skattetalet en viss mindre del af skogsmarken afsattes för detta ändamål, som
sedan vid skiftet sammanfördes till en eller flera komplexer å lämpliga platser.
Der laga skifte öfvergått torde deremot icke dylika skogar kunna erhållas på
annat sätt än genom köp, enär expropriation väl skulle blifva allt för dyrbar
och äfven i öfrigt »icke vara tillrådlig. Sådana gemensamhetsskogar torde dock
bättre böra ställas under skogsstatens vård och förvaltning och torde äfven vara
bättre tillerkänna delegarne den behållna afkastningen än att som vid besparingsskogarne
bilda stora fonder, af hvilka delegarne endast få använda räntorna,
hvilket för fondernas ökande förorsakar en ständig afverkningshunger hos
delegarne.

16. Af ålder kala utmarker, lämpliga för skogsbörd, finnas icke. I sammanhang
härmed torde böra omnämnas, att, ehuru de gamla svedjefallen i allmänhet
äro bevuxna med synnerligt vackra och kraftiga unga eller medelålders
barrskogsbestånd, ibland uppblandade med björk, finnas några trakter i Ofvanåkers
socken, der så icke är förhållandet, utan der björken upptager den hufvudsakligaste
delen af bestånden eller till och med ensam bildar bestånden.

17. För skogshushållningens främjande betalar länets hushållningssällskap
dagarfvode för skogsingeniörs biträde åt skogsegare intill 20 dagar, och
sällskapet lemnar smärre skogsegare gratis skogsfrö till sådd af högst 5 har
och dertill så pass rikligt bidrag till arbetets utförande, att detsamma i flesta
fall endast dermed kan utföras, hvarjemte sakkunnig ledning vid arbetet äfven
utan kostnad lemnas skogsegaren. Dertill har sällskapet lemnat undervisning
beträffande insamling af kött och uthängning af frö. Landstinget anslår årligen
till hushållningssällskapet 500 kr. för skogshushållningens höjande.

Det tyckes som om denna hushållningssällskapets frikostighet i vidsträcktaste
måtto skulle anlitas af skogsegarne, men så är ingalunda förhållandet, utan
de begagna sig deraf nästan alls icke. Och då skogsegarne hafva så litet intresse
af skogsskötseln, att de icke ens bry sig om att draga nytta af sådana
fördelar för skötseln af sina skogar, som utan den ringaste kostnad lemnas dem,
kan man verkligen tvifla på, att åtgärder för att bibringa dem teoretisk och
praktisk kunskap i skogshushållning skall kunna leda till något resultat. Under
sådana förhållanden synes ock som att enda sättet att få dylika skogsegare
att göra något för skötseln af sina skogar vore att dertill tvinga dem. Derför
anses ock den i kongl. domänstyrelsens lagförslag omtalade exporttullen å virke
vara ett synnerligen lämpligt medel att tvinga enskilde skogsegare att göra
något för åter växten å sina skogar, ty säkerligen skulle hvarje skogsegare för
att återfå största delen af densamma föredraga att för återväxtens främjande
nedlägga motsvarande kostnader å sin skog än att alldeles gå miste om den -

Jägmästaren i Norra Helsinglands revir. 145

samma. Och finge man blott sådana arbeten i gång, skulle nog sedan intresset
för dem så småningom komma till lif.

18. Yeterligt hafva å inga andra privatskogar åtgärder vidtagits för afdikning
af sumpmarker än å Orsa sockens besparingsskog, hvarest dermed gjorts
tämligen störa försök. ■ ■ ■£> -a., .. --. . i * .. • ,

19. Skogar, som böra skötas som skyddsskogar, förekomma bär icke

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten synes knappast
önskvärd till annat ändamål än bildande af skyddsskogar, der sådana kunna anses
behöfliga.

Ljusdal den 6 mars 1897.

I 1 ■ i 11 : '' . . I . .. '' . , 1 • f . • * '' i M

! i i • •''Of

Karl Fredenberg,

jägmästare i Vestra Helsinglands revir.

‘i*

u,fOTUrr.ffcuT^ vp. -.fn*i.in
♦O ''.Kjlh ! i -kkl '' i Ui ’10 V r >

< ''jn • ■;I ’ .t?*"• *i !.i: jk o ?frtj i■ • *[:•?

Jägmästaren i Norra Helsinglands revir. 1 * 3

1. Någon egentlig skogsbrist beträffande brännved och dylikt förefinnes
väl egentligen ännu icke, men tillfölje af de stora afverkningarna och deraf föranledda
allt längre transporter har bränsle härstädes stigit betydligt i pris,
och kan numera ej fås under kr. 3,60 pr kbm.

>i: ''T *. ii.;-: i i-.''; l ■ -•! . }.j • :;An ,T/ ■. i *1 • Vt

3. Då för ej synnerligen långt tillbaka endast sågtimmer af mogen
skog afverkades till försågning och utskeppning, ansågs någon öfverafverkning
ej ega rum, men, sedan sågtimret börjat tagas till 5 tum i topp och den öfriga
småskogen ända till 2 tum (för att ej tala om de såkallade ökenprickarna, ja till
och med qvastkäppar finner afsättning i bvilket omfång som helst) så bedrifves
på alla de trakter, som äro så belägna, att drifningskostnaderna ej äro allt för
dyra, en rent af oroväckande skogssköfling. Såsom belysning på dess tilltagande
lemnas ett utdrag af herr Reinh. Hörnélls »Uppgift om trävaruutförseln för
Sverige.» Från Hudiksvalls tullkammaredistrikt utskeppades under åren 1885—
1890 af pitprops och dylikt virke 33,077 standards eller 6,613 standards per år.
Under åren 1890—1894 utskeppades 96,091 standards samma sorts virke, hvilket
gör, en årlig förhöjning af 13,605 standards, och år 1896 utgick genom samma

Skogtkomilén, III. 19

146

Skogstjemtemännem svar på komitém frågor.

tttllkammatedistrikt éj mindre än 30,776 standarts pitprops och s. k. egyptiska
sparrar. -Vi !h-l 0:1 >1 moy-io1

4. Det för husbehof äfvefkadé'' virket titgör väl eö fötsvinhände liten del
emot dét, köld fälles till försäljning. Största nfäfigden utgöres naturligtvis äf
sågtimmer, hvilket, som ofvan nämnts, tages ända till 5 tukt i topp. För öfrigt
afverkas props och småsparrar i otroliga massor. Dessutom utdrifves trämasseved
såväl till de inom reviret böfihtligäfåhfikefna, hvilkä ärligen använde cirka 40,000
kbm., som ock till fabriker utom reviret. Kolning bedrifves äfven i stor skala
både för ortens behof och af »skogens kolningsaktiebolag m. fl. ändra för åtskilliga
jernverk inom mellersta delen af landet.

5. Hjelpgallringar komma aldrig ifråga, utan marken hugges kal, möjligen
med qågra, kvarstående odugligå träd och buskar samt en och annan asp
eller björk.

■ ■iii.-ugi.-ei-ui j- rr:.''»; ! r.empiq

6. Då skogen totalt borthugges, så utsättes marken för förtorkning och
mister så småningom sin produktionsförmåga, hvarför äfven stora kalmarker
öfver allt påträffas, och synas dessa årligen förökas.

7. Återväxten, om man ens kan tala om någon sådan, är helt och hållet

öfverlemnad till naturens eget ,,åtgörande,-! men. då ingå fröträd finnas, så kan
lätt förstås huru återväxten skall blifva. På många af de större bolagens skogar
företagas dobb årligen ganska Omfattande skogsfrösådder, och synes återväxten
der tillfredsställande. tron , v i ■

■L 1 .T^ilJi k V !>:•) ''I''tf:'' f .fri ''i0r*O''y.Uf.fl C.i fi>;

8. Då skogarne genom för stora och plånlösa afverkningar blifvit allt
för mycket utglesnade, så gå de få qvarlemnade, oftast skadade träden snart sin
undergång tillmötes endera genom förtorkning eller stormfällning.

9''. Med den åtminstone i aorta och vestra Helsiogland brukliga skiftesläggningen,
hvarvid längden ofta är ähda till 40 gånger Så stör som bredden, är
klart, att boställsskogar med dylika skiften skola taga väsentlig skada, då marken
på båda sidor kälhugges. ''•< o-r.-".

.-i.rii ■ : •• ■ .Ci li.-i-iV.iw: Öl- .-.r -K. diw.Ar■■ Ven . ,-.c

‘ ''10. Vid upplåtande af afvefkningsrätt bär, för så vidt jag har mig be kant,

aldrig någon köpare åtagit sig skyldighet att äterbeså inarken. Der kontraktet
béstämmer en viss minimidimension-, finnes alltid något qvar vid afvferkningstidens
utgång, men der sådana bestämmelser sakåas,’ återfår säljaren sin
skogsmark renhuggen.'' "t c 1 • 1 •• '' 1 a, 30111 7pK„-

147

Jägmästaren i Gestriklands revir.

13. Vid förslag fall dimensionslag torde dimensionerna för gran sättas
så lagt som möjligt, ty vid afverkningar inom granbestånd uttorka i de flesta
fall de qvarlemnade träden, b vilket ej är förhållandet med tallen.

T i■ rr•>«<>»..j.-J. .• i ,.'':ei''T vl)!iOjv ■''*[ «■ ■. / '' d o v-jnd •■•tiöls otje/ui

14. Några allmänningsskogar finnas ej inom reviret, och kunna kronoparkerna
dels med afseende på läget dels på storleken ej ens tillnärmelsevis
fylla ortens behof af skogsprodukter.

t As fl; ude-fr. löt rfyjs&lod oidiJid ,-mi > ■ nr,t t >u •e.o‘ ii aomtnU

15. Kalmarker från äldre tider förekomma i ganska betydliga utsträckningar
dels genom svedjningar och skogseldar dels ock genom kölningar, men
några arealer kunna ej uppgifvas.

.an .no'' x ir • I li J *t < /Vib1 2 ;i 11111.: i''r/1 •< • j; ; '' .nyin ■ 1 - j ut.- / i1 r.

1Ö. TJti skärgårdarne finnas en mängd större och mindre holmar, hvilka
alla ännu för ett par år sedan voro skogsklädda men nu1 till stor del äro kalhuggna.
Allmänna sägnen är, att dessa holmar i hög grad skyddat de innanför
belägna trakterna för hafsstormarna, hvilka nu ohejdade anställa ej obetydlig
skada på skogen å de längre in belägna stränderna. Dep ännu qvarvarande
skogen å dessa holmar borde derföre betraktas som skyddsskog och såsom
sådan bibehållas.

Hudiksvall i mars 1897.

■ f; ,,,

i! Jo.

Carl Fredliolm.

■''AA k "! •''*

;,''V‘ .! K-m: ifh barn It .. - : :
sr 1= : • rota-. J• .

•1; f >'' J .•. ? 1 , iit-j-v/ir, tf,

Jägmästaren i Gestriklands revir.

1. Skogsbrist kan ingenstädes i reviret anses råda, hvad bränsle eller
virke af mindre dimensioner beträffar, onen genom iden afvexling, ;som nu allmänt
bedrifvits, finnas på många ställen hemman, som ej hafva timmer att uppbygga
sin gård, om den skulle ,brinna med, hvadan man kan säga, att skogsbrist
på timmer mångenstädes kr rådande.

,0''ito , :. ,. ii ■; I.. . i.: • ''it.'' . Clöls ;•!(.'' tv. IT;;- <: '' i.Hob ''i

2. För besvarande af frågan: »i hvilken omfattning förekomma hemman,
som dels alldeles sakna skogstillgångar; ;dels hafva för husbehof otillräckliga
sådana» skulle fordras en kännedom om hvarje särskild! hemmans förhållande,
hvilken är i omöjlig för'' en .revirförvaltare, åtminstone,uti denna trakt, uttaga.

148

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Som någon så fullständig detaljkännedom om skogarne ej står mig till buds,
måste jag inskränka mig till att uti mera allmänna ordalag besvara frågan.

De skogstillgångar, som numera i enskild ego finnas qvar; befinnas på
några större bruks och sågverksbolags egendomar, såsom Ljusne—Voxna, Kopparberg—Hofors,
Sandvikens, Söderfors och Gysinge skogar samt någon enstaka
enskild skogsegares, dessa dock ytterligt tunnsådda. Öfriga, d. v. s. största delen
af skogarne, äro så hårdt medtagna, att på de flesta ställen knappast finnes
timmer till husbehof. I mån skogarne äro bättre belägna för afsalu, äro de äfven
hårdare medtagna. , ;

Tillgång till bränsle och stängselvirke finnes dock nästan öfverallt.

3. Öfverafverkning, om dermed menas afverkning utöfver tillväxten, har

allmänt förekommit under de tre sista decennierna. Så länge massor af urskog
förekom, deruti träden ej kunde sparas utan att taga skada, kunde denna afverkning
af de öfvermogna träden försvaras. Denna afverkning af gamla öfvermogna
träd är längesedan slutad, och under sista decenniet har ytterligt litet af sådan
skog funnits qvar.

I mån som detta virkesförråd minskats, har sågverkens behof af virke och
jordegares af penningar fylts genom afverkning af mindre sortimenter.

4. Virke utöfver husbehofvet afverkas allestädes inom reviret dels för
export i form af timmer, som försågas vid sågverk i orten eller vid kusten, af
pitprops samt pappersmassved dels ock för förbrukning inom landet till kolning
och pappersmasseved.

Genom det förhållande att intet lagligt skydd finnes för den uppväxande
skogen, tillgripas oftast skogsbestånd med det mest lofvande utseende v under den
tid, då träden stå uti sin bästa växt samt gifva en tillväxtränta vida öfverstigande
penningräntan. Nästan öfverallt betraktas skogen som ett styfbarn,
som får sitta emellan för fyllande af dagens penningbehof.

5." Dimensionerna på sågtimmer nedgå år ifrån år. Vid de större sågverken
tages numera 7 tum för godt, der för 10 år sedan ej gerna mottogs mindre än
8, 9 och 10 tum. Vid mindre sågverk användes 5 och 6 tums timmer, allt engelskt
mått. Der skogarna ligga uti för afverkning beqvämt läge, tillgripas utan synnerlig
urskiljning de vackraste tillväxtskogar till timmer, massaved och kolning
och detta utan att lemna egaren stort större behållning än afverkningskostnaden.

r ’?«'' ''il* ij 1 J..*?! '' < i .<•;; f>. 4 i ; V ;’! . : | \}i;V;,‘ v

■ 6. Vid afverkningen fästes sällan eller aldrig någon uppmärksamhet vid
att bevara markens reproduktionsförmåga, utan hvad som erfordras för tillfället
eller hvad som är säljbart, afverkas, och det får sedan bero på en slump, om de

149

Jägmästaren i Gestriklands revir.

nödiga betingelserna för bibehållandet af markens reproduktionsförmåga stå till
buds,'';l Hvarken ställas fröträd eller undanhuggas marbuskar. Är nu marken
mera högland och torr, uppkommer ofta ljungväxt så stark, att knappast någon
planta kan uppspira; är den deremot mera fuktig med granskog, blifver ofta qvar
en massa undertryckta buskar, som hindra nya plantors uppkomst, men som
sjkifva till en del efter måhända tjugu år repat sig samt då börjat sätta normala
toppskott.

Under en tidigare period, då svedjebruket tämligen allmänt bedrefs, afverkades
i följd efter hvartannat fläckar om ett eller annat tunnlands vidd inom
skogarne, och på dessa uppbrändes riset, hvarvid äfven marbuskarne förstördes.
Ytan af dessa svedjor var ej större, än att fullständig besåning kunde erhållas
från omgifvande skogskanter. På dessa uppkommo sedan en jemn ungskog, och
dessa gamla svedjor bilda nu våra vackraste skogsbestånd.

Numera är svedjandet till det mesta bortlagdt.

- , • " J . k • , "rf. > i -j . j . i'' ;»• j i ;''*••••.,*• (v,►(»<• , , < - ’ 1 11 i 11'' < * / ,*;}•(;

7''1 Att skogens föryngring ej är nöjaktig, att ingen omsorg egnas återväxten
och att inga åtgärder vidtagas för underhjelpande af den naturliga besåningen,
är genom det föregående angifvet.

Utom på de allmänna skogarna bedrifves skogsodling på Ljusne jernverks
skogar till en vidd af 150 ä 200'' tid, på Bergviks—Axmar skogar till 60 å 80 tid,
på Kopparberg—Hofors skogar 100 tid, allt årligen samt på Oslätifors och Forsbacka,
Hofors, Söderfors och Gfysinge skogar. Vidderna af dessa senare skogskulturer
saknar jag materiel att angifva.

Utom detta verkställes ■ en del sådder genom hushållningssällskapet och
dess plantör, men till hvilka vidder är mig obekant.

I allmänhet komma skogssådderna bra upp men lida efter uppkomsten
mycket af beteskreatur, så att flera omsåningar på en del ställen få göras.

8. Mindre afsevärd grantorka och vindfällen uti hyggeskanter likasom
stormfällning derstädes eller af enstaka qvarlemnade träd förekomma, men hafva
ej antagit någon större omfattning.

9. Som afverkningarna sällan utföras trakthyggesvis, utan vanligen ett
mer eller mindre tätt bestånd af förtryckta träd qvarlemnas, hvilket utgör skydd
för vindarne, inverka grannens huggningar intet afsevärdt på skogarne.

Undantag gifvas dock, hvarpå som exempel Bergvik—Ala bolags utverkning
utaf inköpta Axmars bruks skogar.

På dessa skogar finnas nu genom störa kalhyggen trakter af hundradetals
tunnland blottade på skog till ganska stor olägenhet för angränsande skogar. Fn
sådan hushållning hör dock lyckligtvis ännu till undantagen, men hvad som lönar

150 Skogstjensternännem svar på komiténs frågor.

sig för den ene, bör äfven göra det för andra, och om en sådan afverkning vinner
allmännare omfattning, kan det blifva mycket svårt för dem, som vilja skydda
sin skog.

Att förbjuda kalhuggning på skog intill rålinien mot en granne vore ett
allt för stort ingrepp uti eganderätten och behöfves ej, blott en skogslag erhålles,
som förbjuder en skogsegare att på en gång göra tråk t hygge på hela sin skog.

10. Skogarnes kontraktsenliga upplåtande på afverkning under viss tid
har varit till nytta på sin tid, ty utan detta hade svårligen vattendragens öppnande
för flottning varit möjligt. Numera synes det mig totalt förkastligt, ty på
så sätt blifver det ingen, som har intresse att vårda sig om skogen. Skogsköparen
har det icke, derför att hans tid är för kort att genom ökad skörd någon större
afkastning kan förväntas, och af jordegaren kan ej beräknas att han skall göra
uppoffringar för en egendom,'' der en annan kan genom sina arbeten förstöra, hvad
som åstadkommits. Uti allmänna språkbruket hafva upplåtelser af afverkning fått
namnet skogsarrenden. Om de fortfarande skola tillåtas, borde de göras till verkliga
arrenden med skyldighet för arrendator»! att väl häfda skogen och ej med rätt
att återlemna den devasterad. En mängd upplåtelser hafva skett till mycket
ringa pris och under ömsesidig tanke, att ej annat än timmerskogen till då brukliga,
tämligen grofva dimensioner skulle afvefkas.

Att ej mindre virke inneslöts uti äftalet, ansågs så tydligt framgå deraf,
att dess afverkning ej bar sig, att ingendera parten ansåg nödigt intaga bestämmelser
derom. Genom förändrade konjunkturer har nu äfven det mindre virket
fått ett värde, hvaraf köparen begagnar sig för att renraka skogen. Önskligt
vore att en skogslag skyddade jordegaren, så att hans egendom ej helt ruinerades.

Vidare . hafva afverkningsupplåtelserna varit ett medel för skogsbolagen
att aftvinga jordegarne köp på full eganderätt till marken. Den senare har
varit svag att motstå frestelsen att ingå nya köp till sänkt dimension, och till
sist har marken sålts. Uti många fall torde nog tanken på det devasterade tillstånd,
hvaruti skogen komme att återlemnas, varit för jordegaren bestämmande,
då han beslutit sig för försäljande af den fulja eganderätten.

Utan en lag, som betryggar skogarnes bestånd, äro afverkningskontrakten
en olycka för skogarne och deras återväxt, svårare ju lägre dimension och
längre tid de omfatta. 1 . i

11. Nu gällande stängselförordning lemnar ytterst litet skydd för skogarne,

och såsom den af vissa domare tillämpas, så godt som intet. •

Der rationell skogshushållning är införd och skogarne afverkas med större
eller mindre kalhyggen, måste dessa rensas från ris, hvithet vanligen sker genom
bränning. En följd häraf är äfven, att å sånings- eller planteringsställena

Jägmästaren i Gestriklands revir. 151

en riklig gräsväxt uppstår. Om nu sådana ställen ligga mera enstaka, såsom för
närvarande boställsskogarne, hvilka uti väsentliga delar af reviret äro de enda med
ordnad hushållning, dragen hela traktens beteskreatnr dit, och följden blifver, att
plantorna förderfvas. > Enda möjligheten blifver i så fall att instänga byggesplatserna.
En orättvisa är detta, att en jordegare skall underkasta sig stora
uppoffringar för att skydda sin egendom mot skadegörelse af alla sina grannars
kreatur, (hiskligt vore derför att det skydd, som 1 § af stängselförordningen
uti of var, ej förtoges genom de följande §§.

Som äfven nämndes tillämpas ej stängselförordningen alltid så, att den ens
gifven dét skydd författningen utlofvar. Som exempel härå må anföras en dom
af Gestriklands östra tingslags häradsrätt.

En afdelning af Ockelbo kyrkoherdeboställes skogar är skild från bostället
och stäld under : skogsstatens omedelbara vård och förvaltning samt afverkas
medels trakthygge med 60 års omdrefstid. Boställshafvarens betesrätt är inlöst
för att ej kreaturen skola skada de öfver hela skogen spridda kulturplatserna.
Skogen betas alltså ej af egaren. Dess förnyande sker medelst handsådd, föregången
af risbränning. Genom denna behandling har skogen kommit att utgöra
traktens yppersta betesplats. Skogen begränsas till väsentligaste del af
vatten, men på en sida af dels Sandvikens dels Oslättfors bruks egor.

För att undgå skadan af beteskreatur uppfordrades båda bruken att hvardera
stänga hälften af sin rågång mot boställsskogen.

Sandviken fullgjorde sin stängselskyldighet, men Oslättfors nekade stänga
mera än Vid af skiljolinien. Frågan drogs under häradsrättens pröfning och uti
utslag förklarades, att med stöd af lagstadgandet om inskränkning uti stängselskyldigheten,
der den ena sidan märkligen betungas utan motsvarande nytta,
bruksegaren ej kunde åläggas större stängselskyldighet än den tiondedel, han
åtagit sig. mi

Domen är nog i öfverensstämmelse med lagens bokstaf, ty bruksegaren har
ej ringaste nytta af stängseln, tvärtom skada, emedan kreaturen utestängdes från
sin bästa betesmark. Att sådant skall öfverensstämma med lagens anda synes
dock tvifvelaktigt. Domen öfverklagades hos kongl. hofrätten, men ärendet upptogs
der ej till pröfning, derför att målet var såväl anhängiggjordt som öfverklagadt
utan något kongl. domänstyrelsens förordnande. Något prejudikat uti
frågan har sålunda ej vunnits, men en betänklig svårighet för skogsskötseln förefinnes
härutinnan i författningen.

12. Uti flottfiingsföreskrifterna anser jag ingen ändring behöflig.

13. Som någon dimensionslag ej finnes för denna trakt, tillkommer mig
icke att yttra mig öfver dess verkningar.

152

Skogstjenstemänttens svar på komiténs frågor.

14. Kronoparkerna äro till följd af sin ringa vidd, 3 stycken med tillsammans
750 har, och derjemte aflägsna läge uti skogsbygder, för obetydliga
att utöfva någon betydelse för fyllande af ortens skogsbebof.

Häradsallmänningar finnas icke inom reviret, men deremot en s. k. bergslagsallmänning,
anslagen »för bergsbruket i Ofvansjö och Torsåkers socknar samt
för skogfattiga hemman i förenämnda socken till hemmanens nödiga tarfvor».
Som bergsmansbruket nu har upphört, ligger under Kongl. Maj:ts pröfning frågan
om en del af denna skogs afsättande till kronopark.

Under senare decennierna åtminstone har denna skog behandlats som häradsallmänning,
ehuru under bergmästarens tillsyn, och virket utdelats till skogfattiga
hemmansegare inom Järbo, Ofvansjö och Torsåkers socknar samt på så sätt
varit till gagn för dem.

Sättet för utdelningen har dock gjort, att hemmansegarne ej haft det gagn
deraf, som de vid olika förfarande kunnat hafva. Allmänningsstyrelsén har granskat
ansökningarna samt behofven och derefter föreslagit tilldelningen, som; sedan
af bergmästaren faststälts, men fördelat hvarje års virkestillgång på samtliga
behöfvande. Härigenom har en person för en tilltänkt byggnad kunnat få 1—15
träd under året och kunnat behöfva samla utsyning under 10 år eller mera,
innan så stor massa erhållits, som behofvet kraft. Den första tilldelningen har
blifvit halfmurken, innan fulla beloppet hunnit samlas. Utdelningssättet har sålunda
medfört den olägenhet, att en mängd värdefullt virke utan gagn förderfvats.

Genom utdelningssättet har sålunda en massa af virket förfarits utan att
lemna hemmansegaren det gagn deraf, som de bort kunna få, och kan det med
allt skäl sättas ifråga, om de ej haft större gagn utaf om skogen sköttes som
kronopark och virke till för hvarje gång behöflig mängd och beskaffenhet kunnat
köpas på auktion!

Häradsallmänningar eller besparingsskogar finnas icke inom reviret.

Deremot hafva städerna Gefle och Söderhamn skogar till rätt afsevärda
vidder, men någon engentlig betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter
hafva ej dessa, såsom de nu skötas. De hafva under sista tiden tjenat
att fylla en del sågverks timmerbehof.

15. Förenämnda bergslagsallmänning skötes af skogsstaten, städernas
skogar deremot af vederbörande drätselkammare, biträdd af skogvaktare. Någon
skötsel kan dock egentligen ej sägas att det egnas dessa skogar, utan blott en
systematisk uthuggning. Under de senaste tvenne åren hafva på c:a l/s af Gefle
stads skogar hvardera gången det timmerdugliga virket blifvit försåldt. Allt
undertryckt och förkrympt virke, som i första rummet borde borttagits, har med
största noggranhet qvarlemnats, så att den yppersta illustration lemnats på huru
skog icke skall skötas.

153

Jägmästaren i Gestriklands revir.

Söderhamns stad har under sista året gjort en alldeles likadan timmerförsäljning.

Önskligt vore att städernas skogar, likasom alla samfälda sådana, stäldes
under skogsstatens vård och förvaltning.

Bildande af nya gemensamhetsskogar vore nog nyttigt och önskvärdt så
vida virket derifrån såldes för gemensam räkning och inflytande penningemedel
utdelades. En utdelning in natura vore delvis till större nytta för delegarne,
emedan penningar så lätt förryckas till andra behof och virkesbehofvet ändock
blefve (kvarstående, men erfarenheten med virke från bergslagsallmänningen,
hvarom ofvan är taladt, visar huru svårt det är att utdela virket, så att det
kommer till afsevärdt gagn.

Svårt, för att icke säga omöjligt, vore väl äfven att åstadkomma de kapital,
som vore nödvändiga för förvärfvande af några afsevärda vidder. Frågan
är för sent väckt. Den hade bort förekomma under afvittringen, ty då hade med
största lätthet gemensamhetsskogar kunnat bildas på samma sätt som uti de
senast storskiftade Dala-socknarne.

Till lika gagn vore, om kronoparker bildades uti samtliga eller de flesta
socknar. Härtill kunde genom köp för jemförelsevis godt pris förvärfvas devasterade
skogar, som kronan så småningom kunde sätta uti stånd. Medel till sådana
inköp synes, mig kunna erhållas genom en exportafgift för utskeppadt virke samt
motsvarande afgift för till jernvägarne levererade kol och massaved i enlighet
med Sörensens förslag, utsträckt därhän, att de medel, som ej användes till skogskultur,
ansloges till bildande af kronoparker.

16. Kala utmarker, hufvudsakligen lämpliga för skogsbörd, hvilka genom
skogsodling kunna göras skogbärande, förekomma nog till mindre omfång efter
skogseldar litet hvarstädes.

Af större omfattning erinrar jag mig ett par uppkomna genom skogseldar,
den ena belägen inom Hanebo socken norr om öfre delen af Gropa-än och en
annan inom Bollnäs socken inemot Alfta rå, hufvudsakligen på Ejähle bys egor.
Vidden af hvardera känner jag icke, men antager den uppgår till ett eller annat
tusen tunnland.

Ett och annat hemskifte här och hvar synes likaledes afrakadt, och såvida
en skogslag ej snart erhålles, synes samma öde inom kort tid vänta skogarne
litet hvarstädes.

En del af Bergvik—Ala nya aktiebolags skogar är likaledes på samma
sätt afrakad, och med bolagets stora afverkning af timmer, pitprops, massaved och
kolning, synes det ej behöfva dröja många år, innan samtliga bolagets skogar
blifvit försatta till likhet med svältornas okultiverade delar.

Skogskomitén, III.

154 Sk o/j$ tj ens tern dnn en s svar på komiténs frågor.

17. Hushållningssällskap och landsting hafva sökt verka för införande af
en bättre skogshushållning genom:

a) att utsända undervisare uti kottinsamling. Detta har ingenting uträttat,
men sedan enskilde tagit saken om hand och genom uppköpare hufvudsakligen
bland folkskolelärare och skogvaktare bestyrt om samling af kottar samt
anlagt kläng-ningsstugor, har frösamlingen nu på sista åren visat sig taga fart.

b) att för enskilda skogsegare bekosta ersättningen för anlitande af skogsingeniör.
Mindre skogsegare måtte i mycket liten omfattning begagnat sig häraf,
men deremot har skogsingeniörs biträde påkallats utaf några större skogsegare,
hvilka på så sätt fått sin skogsförvaltning gratis.

c) att anställa en skogsplantör för länet, som åt enskilda verkställer skogssådd
gratis till en vidd af, som jag vill minnas, 5 tid hvarje gång. Biträde af
denne skogsman har anlitats af några boställshafvare och enskilde skogsegare,
dock uti ytterst liten omfattning, hvilket bäst bevisas af att ett så frikostigt
anbud kunnat under åratal vidhållas.

d) inrättande af en inom länet ambulatorisk kolarskola.

Utom detta har »föreningen för skogsvård i Norrland» utsändt personer att
dels hålla föredrag uti skogshushållning, dels undervisa skolbarnen uti skogssådd.

På ett sådant föredrag, som hölls vid ett tillfälle, då jag var hemma, infunno
sig jemte mig nämnde förenings ombud uti orten och ett par personer. Då
så litet intresse för skogshushållningen kunnat åstadkommas, att skogsegarne ej
vilja mottaga undervisning eller ens begagna sig af tillbudet om fri sådd på
sina skogar uti den utsträckning att på anbudet måste prutas, synes det vara
fullt klart, att enbart på upplysningens väg ingenting kan uträttas. Enda utvägen
är tvångslagar i afseende på afverkningen, och att staten tager hand om
marker, som utöfver en viss tid af jordegaren lemnas kala utan att odlas eller
försättas uti skogbärande tillstånd.

Exempel från väl skötta statsskogar är det enda föredrag, som härutinnan
kan beräknas verka något, men får ej tillmätas för mycket, då den långa tid,
som i skogshandteringen ligger mellan orsak och verkan, nog oftast kommer att
föranleda ett vilja men ej kunna.

18. De enda kända afdikningarna för skogsbörd äro företagna af Bergvik—
Ala nya aktiebolag samt Ljusne—Voxna bolag på dess skogar vid Ljusna jernverk.

Det förra bolagets afdikningar äro utfärda med diken af 2 ä 3 fots djup,
hvilket med hänsyn till mossarnes djup torde vara allt för litet att kunna utöfva
något väsentligt gagn. Sedan mossarne fått sjunka, blifva de ändock för
sura för träden. Dikningarnas omfattning är mig obekant.

På Ljusne jernverks egor dikas årligen för c:a 1,500 kronor. Med afloppsgrafvar
till 5 ä 6 fots djup samt sidografvar af 8, 4 å 5 fot äro derstädes under

155

Jägmästaren i Öster dalames revir.

sista året 125 tid torrlagda, därå dock ännu fattas några -sidografvar, som under
kommande sommar skola upptagas.

Vid afdikningarna visa sig i allmänhet stubbar och rötter i botten, hvaraf
framgår att det mesta af våra myrar utgöras af försumpad skogsmark, derå
sedan bildats ett mosstäcke af 5 ä 6 fots djup.

19. Några skogar, som behöfva skötas som skyddsskogar, finnas ej uti
trakten.

20. Expropriationsrätt för staten i afseende på skog kan nog vara önskvärd,
men torde endast ytterligt sällan kunna ifrågakomma. Vid de expropriationer,
som gjorts i och för jernvägar, hafva priserna varit så höga, att omöjligt
är att på sådana kapital erhålla ränta ens till den anspråkslösaste grad. Rätten
kan sålunda endast komma att användas för mindre vidder uti några ytterst sällsynta
fall för arrondering af förut förvärfvade större områden.

Uti detta fall synes mig expropriation kunna användas under form af
tvungna byten med genom expropriationsnämnd bestämda ersättningar för olika
värden i afseende på mark, ståndsskog och läge. Utom detta torde en kongl.
domänstyrelsen medgifven rätt att byta skogar med enskilde böra utvidgas.

Bollnäs den 26 februari 1897.

Gust. Gyllenhammar.

Jägmästaren i Österdalarnes revir.

1. Skogsbrist råder ej, och skogsprodukter finnas till traktens behof utan
några långa transporter.

2. Hemman, som sakna skog till husbehof, finnas ej.

3» Särskildt i fråga om gröfre dimensioner d. v. s. sågtimmerträd torde
nog öfverafverkning kunna sägas ega rum i synnerhet i södra delen af reviret,
och synes denna öfverafverkning vara i tilltagande.

4. Virke afverkas utöfver husbehofvet dels för export, såsom timmer,
sparrar, pitprops, dels för kolning, pappersmassa o. s. v.

156

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

5. Enligt förefintlig prisnota köpes sågtimmer ända ned till 17''x 6".
Någon ungskog torde dock ej i afsevärd mängd ännu afverkas.

6. Der endast timmer afverkas, bibehålies nog markens reproduktionsförmåga
tämligen, men på trakter, der kolning kan med fördel ega rum, och
kalhuggning derför sker, synes ingenting åtgöras för markens reproduktionsförmåga,
trots dess nödvändighet på dylika platser.

7. Af enskilde göres intet för skogens föryngring, hvadan denna naturligtvis
är i hög grad otillfredsställande. På grund åt rön från allmänna skogarne
inom reviret kan sägas, att marken i allmänhet är ganska gynnsam för
föryngring.

8. Tillfölje af ovarsam afverkning förekommer nog grantorka såväl som
stormskador i rätt stor utsträckning.

9. Som total afverkning ännu ej så allmänt förkommer å större arealer,
kan några större olägenheter för närmast gränsande skogar ej sägas förekomma.

10. Afverkningskontrakt både med och utan bestämd minimidimension
förekomma allmänt och hafva för återväxten ett synnerligen menligt inflytande,
enär de till afverkning hemfallna träden hafva så låg dimension, att några fröträd
ej blifva qvarlemnade. Köparen anser sig naturligen ej skyldig göra något
för återväxten, och då kontraktstiden vanligen omfattar en följd af (10—50) år,
har ej heller säljaren något intresse för föryngringen.

11. Som några åtgärder för skogens föryngring af enskilde ännu ej företagits,
kan väl ej sägas, att beteskreaturen skada kulturerna, men den återväxt,
som uppkommer efter naturlig föryngring, särskildt på intill byar och fäbodar
belägna skogstrakter, lider nog ännu mycket af såväl får som getter. Rätt stora
trakter i revirets södra delar finnas, der återväxten består endast af dylika fårbitna
plantor.

12. Om flottning af obarkadt virke vore tillåten, då någon skada häraf
ej uppkommer, skulle kolved från aflägsnare trakter kunna afsättas.

En grundligare undersökning än hvad hittills skett af skogstillgången för
blifvande transport å allmän flottled, anser jag borde föreskrifvas, enär ofta
genom öfveruppskattning af dylik tillgång låga flottningstaxor bestämmas, hvilka
hafva till följd öfverafverkning.

Jägmästaren i österdalarnes revir.

157

13. Några lagar rörande de enskilda skogarne finnas ej inom Österdalarnes
revir.

14. De allmänna skogarne hafva ännu ringa betydelse för fyllande af
ortens virkesbehof.

15. De inom reviret belägna Elfdalens, Orsa och Wenjans besparingsskogar
förvaltas af skogstjenstemän. I ekonomiskt hänseende hafva besparingsskogarne
den allra största betydelse och i en framtid säkerligen också för fyllande
af virkesbehofvet.

16. Stora arealer gamla brandfält, totalt bevuxna med fotshög ljung,
finnas, särskildt i norra delen af reviret, å bvilka arealer naturen ännu ej under
flere decennier kunnat åstadkomma återväxt.

j; < '' . '' Vi )• { t.:''t •<!> > ,h,+...../i! moe • • n / 4!

17. Kopparbergs läns hushållningssällskap och landsting hafva under
senaste åren efter requisition kostnadsfritt tillhandahållit skogsfrö samt en instruktör
i skogsfrösådd åt enskilda skogsegare. Detta så fördelaktiga anbud har
väl af några få begagnats, men i stort sedt föga beaktats, och torde väl äfven
hushållningssällskapets penningemedel för detta ändamål vara begränsade.

18. Mig veterligen hafva dikningar i skogsmark företagits endast å Elfdalens
besparingsskog, hittills mera försöksvis, samt å Orsa besparingsskog och
af Korsnäs sågverksaktiebolag för några tusen kronor årligen under de senaste
åren.

19. Några s. k. skyddsskogar finnas visserligen ej, ehuru inom de nordliga
delarne af reviret sådana nog vore gagneliga.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten är önskvärd,
då enskild skog är * så belägen, att den är nödvändig som skyddsskog för närgränsande
allmän skog. Äfven torde sådan rätt vara gagnelig, i händelse den
enskilde skogsegaren ej ville underkasta sig de föreskrifter, som man hoppas
snarligen komma till stånd i fråga om de enskilda skogarne.

Leksand den 1 mars 1897.

E. W. Oollén.

158

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Vesterdalarnes revir.

1. Inom Vesterdalarnes revir råder i allmänhet ej skogsbrist å de enskildes
skogar, om ock lång transport af virke förekommer på en del trakter.

2. Dylika hemman förekomma ej inom reviret. •

3. Så tillvida kan öfverafverkning sägas förekomma, att den årliga afverkningsytan
tillfölje af för kort omloppstid måste ökas.

• < i; *'' ’ i ‘ ;• K«!j ''«■ - : f»., «,r,'' -<tr

4. Det virke, som afverkas utöfver husbehofvet, exporteras förnämligast
i form af timmer, kolved, pappersmasseved, plank och bräder.

5. Sägtimmerdimensionerna hafva under de senare åren nedgått till 8 å
9 tum vid brösthöjd.

Afverkning af ungskog förekommer endast undantagsvis.

6. Skogsskötseln bedrifves i allmänhet så, att ej afseende fästes vid markens
reproduktionsförmåga, enär de trakter, som afverkas, vanligtvis totalt
kalhuggas.

7. Då fröträd sällan qvarlemnas på de afverkade trakterna, så är föga
eller intet sörjdt för återväxten, hvilken för den skull under en lång följd af år
uteblifver. Endast å de större bruks- och bolagsskogarna förekommer skogsodling
med framgång.

8. Någon afsevärd grantorka, stormfällning eller annan skada å skogen
har ej förorsakats genom oriktig afverkning.

9. Detsamma kan sägas, om den skada, som uppkommit i följd af stark
afverkning å grannens mark.

Ömsesidig öfverenskommelse torde vara det enda skyddet dervidlag.

10. Der blädning förekommer, reder sig nog återväxten, men der upplåtelse
af total afverkning förekommer, der försvåras återväxten till men för skogshushållningen.

Jägmästaren i Vesterdalames revir. 159

11. Då skogsskiftena i allmänhet äro af mycket långsträckt beskaffenhet,
så förekommer sällan någon tillämpning af stängselförordningen dervillag, hvaremot
nämnda förordning är till stort gagn för bagmarkerna.

12. Då flottlederna dels äro många dels fordra mycken omvårdnad för
att alltid kunna vara till nytta för den, som från sina aflägsna och vidsträckta
skogar vill draga nytta af sitt virke, så torde för närvarande ej någon ändring
i gällande flottningsföreskrifter vara af behofvet påkallad.

1 < ■ .i , *'' •-''!. ''• . . ;, r j ( * •: • ■ * ■ - •!'' rf t - • • i: ’ i.i «>•* . • :

13. Något menligt inflytande på skogarnes föryngring torde väl ej gällande
dimensionslag hafva verkat.

Hvad beträffar dimensionslagens tillämpning för de särskilda trädslagen,
så synes en lägre dimension böra bestämmas för gran än för tall, enär det förra
trädslaget tidigare skadas af innanröta och torka.

14. Inom Yesterdalarnes revir, der i allmänhet de gröfre dimensionerna
redan äro uttagna från de enskildes skogar, äro kronoparkerna mången gång
till stor nytta för dem, som vilja komma i besittning af fullmogen skog.

Från den inom reviret befintliga s. k. Lima häradsallmänning kan numera
ej gröfre virke erhållas.

15. Denna allmänning eller besparingsskog står under allmän kontroll,
men skötes i öfrigt genom en af konungens befallningshafvande dertill förordnad
skogvaktare, med biträde af tvenne vid kommunalstämma tillsatta extra
bevakare.

Ehuruväl det vore önskvärdt för hvarje socken att en gemensamhetsskog
bildades, så torde detta numera möta svårigheter, då många af de enskilda skogsegarne
sålt sina skogar till bolagen.

Det bästa sättet att bilda gemensamhetsskogar torde dock vara att vid
laga skifte i en by med jemförelsevis större skogsareal afsätta hälften af byns
hela skogsareal till besparingsskog. *

16. Några kala utmarker förekomma ej inom reviret.

17. Hushållningssällskap och landsting hafva inom Kopparbergs län på
ett berömvärdt sätt årligen sökt att genom utdelande af skogsfru och plantor
befrämja skogsåterväxten.

Dock är det hos det uppväxande slägtet som intresset för skogshushållning
i första rummet bör väckas till lif. Men för att med framgång kunna nå
detta mål torde praktisk undervisning i skogskultur böra meddelas vid samtliga

160 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

folkskoleseminarier af t. ex. vederbörande skogsingeniörer. De enskilda skogsegare
inom hvarje socken, som önskade få sina kalmarker försatta i skogbärande
skick, skulle då i januari månad hvarje år göra anmälan derom till kommunalnämndsordföranden,
med uppgift på den ungefärliga areal, som skulle besås med
skogsfrö. Sedan derefter hvarje skollärare inom socken derom blifvit underrättad,
skulle t. ex. för södra Sverige l:a maj, för mellersta Sverige 12:e och för de fem
norra länen 30:e samma månad bestämmas såsom den dag, på hvilken skolläraren
med samtliga skolbarn skulle verkställa skogsfrösådd inom sitt distrikt.

Att börja med och intill dess en fröklängningslafve blifvit inrättad vid
hvarje folkskola, torde staten utaf öfverskottet af skogsföi;säljningsmedlen från
kronoparkerna böra bekosta det nödvändiga fröbeloppet.

Derefter och sedan den enskilda skogsegaren erhållit t. ex. 5 hektar af
sina kalmarker skogsodlade, skulle han vara pligtig att i februari månad hvarje
år leverera till folkskolan 2 tunnor grankott och 0,5 tunnor tallkott af fullgod''
beskaffenhet, dock endast så länge som skogsegaren ansåg sig i behof af skogskultur
för sina kalmarker.

Kontroll deröfver torde utöfvas af skogsingeniörerna.

18. Afdikning af sumpiga markör i och för skogsbörd förekommer endast
undantagsvis och utföres då vanligen af de större bruksegarne.

19. Inom Vesterdalarnes revir förekomma ej skogar, som böra skötas
som skyddsskogar.

20. I södra Sverige, der skogsbrist förefinnes, torde expropriationsrätt
för staten vara önskvärd för att i någon mån förebygga, att de skogstrakter,
der brist på byggnadsvirke och bränsle förekommer, ej helt och hållet måtte
blifva utblottade på det nödvändiga dervidlag.

Anmälan till vederbörande länsstyrelse torde i berörda afseende då böra
utgå från den kommun, der för orten skadlig skogsavverkning pågår, hvarefter
besigtning skulle verkställas af vederbiirande skogstjensteman med biträde af
tvenne godemän.

Ludvika den 11 februari 1897.

S. E. Tigerhielm.

Jägmästaren i Kopparbergs revir.

161

Jägmästaren i Kopparbergs revir.

1. Skogsbrist i egentlig mening råder ej inom Kopparbergs revir, utan
kunna förefintliga skogar tillgodose behofvet af för husbehof erforderligt virke.

Emellertid äro stora industriella verk och inrättningar belägna inom reviret,
och för samtidigt fyllande af dess virkesbehof äro skogarna högst otillräckliga,
hvarför ock från närliggande revir så väl som från utom länet befintliga
skogar årligen betydliga mängder virke infraktas.

För fyllande af dessa industriella anläggningars behof ^f kol hafva likväl
skogarna flerstädes så hårdt anlitats, att de för närvarande äro otillräckliga för
de hemman de tillhöra, och detta är i synnerhet förhållandet inom St. Tuna och
Gustafs samt en del af Gagn efs socknar, hvarest skogssköfling i afsevärd grad
egt rum.

Emellertid förefinnes ännu öfverskott inom en del andra socknar, så att
skogsbrist ej kan anses vara för handen inom reviret i sin helhet, dock torde
förhållandena få anses sådana, att skogsbrist är att för framtiden befara, derest
ej åtgärder för att hindra detta vidtagas.

2. Någon exakt uppgift å i hvilken omfattning hemman förekomma, som
dels alldeles sakna dels hafva för husbehof otillräcklig skogstillgång, har jag ej
kunnat erhålla, men torde, efter hvad inhemtats, för husbehof tillräckligt stor
areal skogsmark hafva afsatts till samtliga hemman och äfven i de flesta fall
vara vid desamma qvar, fastän i mer eller mindre skogbärande tillstånd.

Åtskilliga afsöndringar af skogsmark har dock förekommit, men saknas
kännedom om utsträckningen deraf.

3. Skogssköfling har, såsom förut omnämnts, egt rum inom St. Tuna,
Gustafs och en del af Gagnefs socknar, i synnerhet inom St. Tuna socken i stor
utsträckning, och öfverafverkningar hafva äfven pågått eller pågå inom åtskilliga
enskilda skogar i revirets öfriga socknar, ehuru i mindre utsträckning.

Formen för skogssköflingen har varit, att skogsegarne vanligen sålt all
växande skog å sina skiften, antingen till skogsköpare eller till bolagen för de
industriella anläggningarna, och hafva dessa sedan tillgodogjort sig allt hvad
som förefunnits afverkningsbart utan att lemna ens ett fröträd till markens
återbesåning, men deremot qvarstält marbuskar och till afverkning oduglig skog;
eller också hafva skogsegarne afhändt sig endast timmerskogen, men då ofta till
så låg dimension, att den qvarvarande skogen blifvit betydligt urgallrad och luckig

Skogskomitcn, 111. 21

162

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

samt återgått, uppfyld af toppskatar och ris efter drifningen samt söndertrasad
dervid genom oförsigtighet eller brist på omtanke för den ej inköpta skogen.

4. Af hvad som anförts framgår, att virke afverkas utöfver husbehofvet,
och disponeras detta hufvudsakligast till timmer, kolning eller pappersmasseved.

5. Inom reviret hafva under senare åren försågats dimensioner af 20'' x 7"
och 20'' x 6'''' samt äfven 15'' x 6", hvadan sågtimmerdimensionerna betydligt nedgått.
För fyllande af kolbehofvet vid hyttorna kolas äfven flerstädes 40—60
årig skog i ej obetydlig mängd.

•*

6. 7. Några åtgärder för återväxtens befrämjande å de enskilda skogarna
förekomma endast undantagsvis.

I de flesta fall äro de afverkade skogarna sålda till de inom länet konkurrerande
bolagen, antingen så, att de erhållit skogen på evärdelig ego, eller
ock på viss afverkningstid.

I förra fallet ligger det naturligtvis i bolagens intresse att taga vård om
desamma, men i senare fallet, hvilket hittills varit allmännast, går skogen en
sorglig framtid tillmötes; ty sällan eller aldrig förbehållas i försäljningskontrakten
några bestämmelser om åter växten och dess befrämjande, hvarför ock hemmanet
eller egaren efter denna tid återfår skogsmarken utmagrad och beväxt med endast
marbuskar eller skog, som ej lönat sig att afverka.

Men äfven der den enskilde sjelf afverkat sin skog, är förhållandet ofta ej
bättre, ty liknöjdheten för efterkommande är hos en del skogsegare så stor, att
de för mer eller mindre tillfällig vinst fästa föga afseende vid, i hvilket tillstånd
de efterlemna sin skog.

Sant är likväl, att inom reviret flera enskilda skogsegare vidtagit åtgärder
för skogsåterväxten å sina skogar, men dessa äro få i förhållande till alla
samt tillhöra herremännen.

De afverkade bondskogarne äro deremot ofta i mindre tillfredsställande
skick. >

Hvad särskildt bolagens egendomsskogar beträffar, så skötas de vanligen
af forstligt bildade förvaltare, hvarför skogsåterväxten å desamma torde tillgodoses.

8. Grantorka förekommer ofta, i synnerhet inom de äldre bestånd, hvarur
timmerskogen afverkats, och vindarne orsaka årligen mer eller mindre skador.
Förliden höst härjade sålunda en oktoberstorm flerstädes inom reviret, dock ej i
större omfattning å någon särskild trakt.

163

Jägmästaren i Kopparbergs revir.

9. Några andra skador å kvarstående skiften, orsakade genom afverkning
af närliggande skog, än att träden i skogskanten här och hvar i mer eller mindre
grad torkat, eller att vindarne derstädes härjat starkare, hafva ej iakttagits, och
torde sådana skador svårligen kunna undvikas, så länge den enskilde skogsegaren
eger full frihet att kalafverka sin skog.

10. I punkterna 3, 6 och 7 har framhållits, att skogsmarken, som upplåtits
för kalafverkning på viss tid, oftast efter afverkningstidens slut återlemnas i ett
för återväxten högst olämpligt skick, och att å sådan mark, der afverkningen inskränkts
till viss dimension, den qvarvarande skogen genom drifningen, som pågått
utan hänsyn till densamma, oftast betydligt skadats samt, i synnerhet der
gran utgjort det förherskande trädslaget, till stor del torkat eller visar ett sjukligt
utseende.

11. Den egentliga olägenheten för skogarnes skötsel, som nu gällande
stängselförordning innehåller, torde vara, att skogsegare, som företaga skogskulturer
å sina skogsmarker, härför ej ega stängselvitsord mot närliggande grannar.

Det har visat sig, att återväxten betydligt lider af kreaturens tramp och
bett, och då vallning visat sig ej lemna det skydd, som behofvet påkallar, vore
för den skull önskvärdt, att om å mark, som är till gemensamt mulbete upplåten,
skogsegare vidtager sådd eller plantering, de som åtnjuta det gemensamma
mulbetet vore pliktiga att med egaren efter vissa bestämmelser deltaga i kostnaden
för kulturfältets skyddande genom hägnad.

12. Några ändringar i gällande flottningsföreskrifter synas mig beträffande
Kopparbergs revir ej erforderliga.

14, 15. Då de enskilda skogarna allt mer och mer afverkas, har behofvet
af skogar, som för framtiden årligen kunna lemna enahanda virkesq vant itet i
marknaden, visat sig högligen påkalladt.

De allmänna skogarnes högsta betydelse, frånsedt deras inverkan på
klimatet, är derför, att de utgöra ett slags förråd, hvarifrån enskilde, som sakna
egen eller för husbehof otillräcklig skog, kunna erhålla sitt behof af virke.

Inom Kopparbergs revir äro de emellertid ej tillräckligt många eller af
den storlek, att de kunna fylla detta ändamål, men den lifliga efterfrågan på
virke derifrån visar, att de dock äro af stor betydelse i berörde hänseende, och
önskligt vore, om för framtiden deras antal kunde ökas, så att inom de skilda
delarne af reviret sådana förrådsparker kunde uppstå.

För att nå detta mål, synes mig den af herr af Burén i riksdagen förlidet
år väckta motionen synnerligen lämplig, att länsallmänningsstyrelser borde

164

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

bildas, som förutom befordrandet af skogsbo Iturer inom länet äfven skulle hafva
till uppgift att inköpa skogsmarker af enskilda och deraf bilda skogsparker
eller s. k. länsallmäningar, hvilka jag föreslår borde ställas under skogsstatens
kontroll, men vårdas af derför anstälda forstligt bildade förvaltare eller s. k.
ingeniörer en för hvart län. Ingeniören borde äfven vara medlem i länsallmänningsskogsstyrelsen
och dess sakkunniga biträde i frågor rörande de enskilda
skogarne.

För erhållande af medel härtill har herr af Burén föreslagit utförselsafgift
å trävaror, och torde detta vara lämpligaste sättet att kunna ordna förhållandet.

16. Förut har framhållits att skogssköfling pågått inom derå af revirets
socknar, och förekomma derstädes vidsträckta för skogsbörd lämpliga kalmarker,
å hvilka växa endast ljung och marbuskar eller för tillväxt oduglig skog, och
hvilka endast genom skogsodling kunna göras skogbärande.

17. Till förbättrande af skogsvården har landstinget anslagit 250 kronor
och länets hushållningssällskap 250 kronor, för hvilka medel jemte 500 kronor
statsmedel hushållningssällskapet anskaffat frö och plantor, som uppå reqvisition
kostnadsfritt tillhandahållits allmänheten i mån af tillgång, och af dessa medel
har äfven vid skogskulturerna bekostats biträde af van plantör, der sådan önskats.

Dessutom har hushållningssällskapets förvaltningsutskott vidtagit anordning
för insamling och klängning af kottar för länets behof.

Ehuru sålunda åtgärder vidtagits för den enskilda skogsskötsel^ befrämjande,
har likväl endast ett fåtal skogsegare begagnat sig deraf.

För att allmänheten skall bibringas kunskap i skogshushållning synes
mig derför nödigt, att från skogsinstitutet utexaminerade personer anställas inom
hvarje län, hvilka i likhet med länsmejerikonsulenterna och landtbruksingeniörerna
hafva att genom föredrag och praktisk handledning söka åstadkomma en
bättre insigt om betydelsen af skogarnes ändamålsenliga skötsel och vård, och
kunde lämpligen i punkt 14 och 15 föreslagna länsallmänningsstyrelsens skogsingeniör
härtill anlitas.

18. Inom Kopparbergs revir lär Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag
under förlidet år företagit afdikning af till skogsbörd afsedda mossmarker för
en kostnad af 1,000 kronor. 20

20. För att vid fråga om inköp af skogsmarker för statens räkning kunna
erhålla sammanhängande komplexer vore expropriationsrätt synnerligen önskvärd;

165

Jägmästaren i Sårna revir.

dock torde den ej böra utsträckas längre än att vara ett medel att sammanföra
flere hvarandra närbelägna och af staten inköpta skogsmarker till ett gemensamt
helt.

JFalun den 29 mars 1697.

Adolf Larsson.

T. f jägmästare i Kopparbergs revir.

Jägmästaren i Särna revir.

1. Skogsbrist råder icke och långa transporter behöfva ej befaras.

2. Hemman, som alldeles sakna skogstillgång, förekomma ej, och sådana,
som hafva för husbehof otillräcklig skog i ytterst ringa omfattning.

3. Öfverafverkning förekommer ej.

4. Virke afverkas utöfver husbehofvet och säljes såsom sågtimmer.

5. Nej. Ungskog afverkas ej.

6. Någon annan åtgärd i och för skogsskötseln än afverkning förekommer
icke, men synes markens reproduktionsförmåga i afsevärd grad bevaras.

7. Skogens föryngring öfverlemnas uteslutande till naturens eget åtgörande,
och återväxten synes i allmänhet vara tillfredsställande.

8. Nej.

9. Inga.

10. Något menligt inflytande af dylika upplåtelser har ej förmärkts.

11. Ingen.

166

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

12. Om flottning af obarkadt virke vore tillåten, skulle kolved med mera
fördel kunna afsättas.

14. Från kronoparkerna säljas årligen ett par tusen lass renlaf, som af
befolkningen användes till kreatursföda. Dessutom köper en del hemmansegare
derifrån torrfuror till bränsle. Från den vid storskiftet afsätta Sårna besparingsskog
ega sockenborna rättighet att fritt taga renlaf och ris. Samma är förhållandet
med Transtrands sockens besparingsskog.

15. Sårna sockens besparingsskog skötes af Sårna och Idre socknemän
genom en å kommunalstämma af de jordegande utsedd styrelse; förvaltningen
handhafves närmast af en för fem år åt gången af konungens befallningshafvande
tillsatt skogsförvaltare. Transtrands besparingsskog skötes också af en dertill
utsedd styrelse, men någon särskild skogsförvaltare förekommer icke. Någon ny
gemensamhetsskog är ej af behofvet påkallad.

16. Nej.

17. Kopparbergs läns landsting och hushållningssällskap anslå hvarje år
medel till skogshushållningens främjande, liksom ock sällskapet gratis utlemnar
frö och plantor, hvarjemte en s. k. skogsplantör lemnar handledning och råd vid
kulturer m. m. Inom Sårna revir har dock ingen begagnat sig utaf de erbjudna
förmånerna.

18.	Nej.
19.	Nej.
20.	Nej.

Sårna i Sårna revirs jägmästareexpedition den 31 januari 1897.

e. f.

Herman Andersson.

Öfver jägmästaren i Bergslagsdistriktet.

167

Öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet.

1 och 2. Nämnda distrikt omfattar Yermlands, Örebro, Yestmanlands och
Upsala län, samt är fördeladt uti 10 revir, nämligen: Elfdals, Arvika, Karlstads,
Askersunds, Örebro, Köpings, Yesterås, Enköpings, Olands och Örbyhus revir.
Inom distriktet finnas tillsammans 2,912,377 hektar skogsmark med derinom varande
impedimenter förutom sjöar och vattendrag, hvilken skogsmark är fördelad
på de särskilda reviren på sätt nedanstående tablå utvisar.

Revir.	Nuvarande mantal.	Bebygda.	Hemman som sakna skogsmark.	Hemman m. tillräckl. skogsmark.	Duglig skogsmark.	Impediment förutom sjöar och vattendrag.	Summa utmark.
Bruk- nings- delar.	Lägen- heter.
8t.	st.	mantal	mantal	hektar	ar	hektar	ar	hektar	ar
Elf dal......	11074*	1,372 *	3,151 *			609,014	88	840	50	609,855	38
Arvika......	784I3/si	10,610	6,036	—	10	428,899	30	2,444	80	431,344	10
Karlstad.....	8 30226, 330	8,591	9,306	*/i	347a	444,270	10	2,995	—	447,265	10
Askersnnd . . . .	1,415,64	2,115	6,162	807a	319	227,637	63	4,524	58	232,162	21
Örebro ......	1,462,48	2,391	7,579	507a	238Vs	397,025	18	3,556	22	400,581	40
Köping......	1,250,213	3,597	2,422	289,996	392,37	187,756	—	58,736	—	246,492	—
Vesterås.....	1,689,999	3,920	2,786	245,173	575,628	155,102	—	57,860	—	212,962	—
Enköping.....	1,7103/s2	1,939	3,264	256: —	864	97,637	83	1,447	94	99,085	77
Oland ......	l,07029/sa	1,004	1,910	62ä/s	43213/''io	95,376	68	888	13	96,264	81
Örbyhns .....	7781/s	1,160	2,369	27	in	135,268	60	1,096	08	136,364	68
Summa	11,103,75	36,699 44,985	1,018,3	2,977,80	2,777,988. 20	134,489	25	2,912,377	45

I ofvanstående tablå, som blifvit upprättad med ledning dels af beskrifningarna
till ekonomiska kartverken öfver Vermlands, Örebro och Upsala län,

* Uppgift om mantal, bebygda brukningsdelar och lägenheter för Fernebo härad inom Elfdals
revir saknas.

168

Skogstj ens temännen s svar på komiténs frågor.

dels hvad beträffar Vestmanlands län af »Bidrag till Sveriges officiela statistik»
för år 1895, är impedimenternas areal upptagen till endast 134,489 hektar, men
den är säkerligen betydligt större, och jag för min del är öfvertygad om, att
man kommer verkliga förhållandet närmare, ifall nämnda areal beräknas till
en tiondedel af hela utmarksarealen eller till 291,237 hektar, i hvilket fall den
produktiva skogsmarkens areal bör upptagas till 2,621,140 hektar.

Då skogsarealen är så betydande, kan distriktet, om det betraktas såsom
ett helt och afseende fästes hufvudsakligen vid skogsmarkens omfång, med skäl
sägas vara mycket skogrikt, ehuruväl i en del orter linnes ett större antal hemman,
som antingen alldeles sakna utmark eller der utmarken är mer eller mindre
otillräcklig för hemmanens husbehof. Sålunda framgår af ofvanstående tablå,
att af distriktets 11,103 mantal 1,013 äro helt och hållet skoglösa, samt att 2,978
mantal kunna anses hafva tillräcklig skogsmark för erhållande af husbehofsvirke,
ifall man utgår från det antagandet, att det minimiområde utmark, som ett hemman
vid mantalssättning anses böra ega för att under normala, ej under nuvarande
förhållanden kunna påräkna afkastning af virke till fyllande af husbehofvet,
utgör för 1 mantal 50 hektar, för 3/4 mantal 40 hektar, för Va mantal 30
hektar, för V3 mantal 25 hektar, för V4 mantal 20 hektar o. s. v.

De orter, hvarinom skogstillgången är mest otillräcklig, anses vara inom
Örebro län: Örebro, Glanshammars, Fellingsbro samt delar af Hardemo, Humla,
Grrimstens och Askers härader, inom Vestmanlands län: Åkerbo, Snefringe, Tuhundra,
Siende, Simtuna och Torstuna härader, samt inom Upsala län: Trögds,
Åsunda, Lagunda, Hagunda, Vaksala, ftasbo och (södra hälften af) Olands härader.
Inom Vermlands län med undantag af Fernebo härad, för hvilket uppgifter icke
äro att tillgå, finnas endast 3/4 mantal, som sakna utmark, samt 447/s mantal,
som hafva otillräcklig sådan, deraf 10 uti Arvika och 347/s i Karlstads revir.

Inom distriktet utgör antalet brukningsdelar af den odlade jorden 36,699
och antalet jordtorp och andra jordlägenheter 44,985 st. Under antagande att
till årligt husbehof af virke åtgår till hvar och en af de förra 30 kbm. samt till
hvar och en af de senare 10 kbm., skulle till fyllande af detta behof erfordras
1,550,820 kbm., och antager man vidare, att den produktiva skogsmarken, som i
denna kalkyl upptages till 2,621,140 hektar, under normala förhållanden lemnar
en årlig medelafkastning af 1,5 kbm. per har eller tillsammans 3,931,710 kbm.,
skulle således efter afdrag af nämnda husbehofsvirke återstå 2,380,890 kbm. att
fylla industriens behof samt till afsalu, ett öfverskott, som i hög grad öfverstiger
hvad för närvarande kan med uthållig afkastning erhållas från skogarne till
följd af deras i allmänhet medtagna tillstånd.

3. Utan öfverdrift kan man påstå, att öfverafverkning sker å den ojemförligt
största delen af de enskildes skogar. Här gäller det blott att taga, hvad

169

Öfver jägmästaren i Bergslagsdistviktet.

tagas kan, och då andra näringar, framför allt jordbruket, ej lemna påräknad
behållning, ligger det så nära till bands och är sa lätt att omsätta skogsprodukter,
för b vilkas framalstrande ej ett öre offrats, i penningar, oafsedt huruvida
skogen med hänsyn till egendomens eget behof af virke tål vid en dylik beskattning
eller ej. Denna öfverafverkning yttrar sig allmännast genom ett besinningslöst
och ofta upprepadt utplockande ur bestånden af de träd, som uppnått
den storlek, att de kunna fördelaktigt realiseras, hvilket numera inträffar långt
innan träden uppnått mogen ålder till följd af bland annat dels den omfattande
trämassefabrikation och den lifliga handel med pitprops, slanor etc., som numera
mångenstädes eger rum och hvarvid ofantliga massor ung och medelålders skog
afverkas, dels lättheten att få småvirke försågadt vid förefintliga fasta hyfvelverk
eller lätt flyttbara små sågverk med cirkelsågar, som kunna anbringas hvar
som helst uti skogarne, der sågbart virke finnes. Men mångenstädes förekommer
äfven verklig skogssköfling, i det att betydande vidder kalafverkas, utan att
derefter den minsta åtgärd för åstadkommande af återväxt vidtages, och uti ej
så få fall bar sköflingen varit så omfattande, att egendomen dervid beröfvats all
sin skog. Den vanligaste formen för skogssköflingen är att virkeshandlare till
lägsta möjliga pris tillskansa sig antingen vissa skogsskiften till utverkning på
viss tid eller ock inköpa hela egendomar med skogstillgång, hastigt nedhugga
skogen och derefter slumpvis åter afyttra de till sitt värde ytterligt reducerade
possessionerna.

Öfverafverkningen, som underlättats genom kommunikationsmedlens utveckling,
flottleders upprensning och ökade virkespris, bär under det sista decenniet
tilltagit i oroväckande grad. 4

4. Att virke afverkas annorledes än till husbehof liar redan i det föregående
antydts, och säkerligen afyttras mera virke än det, som åtgår till husbehof.
Vid sågverken, bland hvilka här må nämnas Agnhammar, Alster, Bergholmen,
Borgvik, Dejefors, Elgå, Forshaga, Fryksta, Hannäs, Hillringsberg, Hult,
Jössefors, Karlstad, Kroppstafors, Munkfors, Noreborg, Nors, Notnäs, Qvarntorp,
Rämen, Skoghall, Skåre och Yåhlberg inom Vermlands län, Backa, Blefven, Carlsdal,
Hasselfors, Hellefors, Laxå, Kåfalla, Svartå, Trystorp och Åsbrohammar
inom Örebro län, Engelsberg, Forsby, Heby, Högfors, Karmansbo, Kolsva, Rosshyttan
och Skogsjö i Vestmanlands län samt Dalelfven, Elfkarleö, Leufsta, Skutskär,
Strömsberg, Söderfors, Tobo, Ullfors och örbyhus i Upsala län, försågas
eu myckenhet timmer till plank och bräder m. m., som dels afyttras inom landet,
dels exporteras till utlandet. Förutom ett stort antal husbehofssågar finnas inom
distriktet minst 106 st. sågverk, vid hvilka sker försågning för afsalu i ganska
stor omfattning, och af dessa äro icke mindre än 85 belägna inom Vermlands
län. Af nämda 106 sågverk drifvas minst 42 st. med ånga och de öfriga med

Skogskomiten. III. ^

170

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

vattenkraft. Enligt konungens befallningshafvandes i Vermlands län tjensteberättelse
för åren 1891—1895 har årligen under denna tid vid sågverken inom
länet försågats minst 1,985,494 timmerstockar, som lemnat c:a 70,000 standards
sågadt virke.

Den större efterfrågan på sågtimmer af smärre dimensioner, som efter
hand yppat sig utefter distriktets flottleder, har, trots den enormt minskade
tillgången å utvuxna träd, kommit afverkningen till försågning att immerfort
erhålla ökadt omfång. Derjemte sker, isynnerhet inom Vermlands län, en betydande
och ödeläggande utverkning för export af rundvirke, såsom pitprops,
slanor etc. Den märkligt tillväxande trämasseindustrien förbrukar en myckenhet
virke. År 1895 funnos inom distriktet 45 st. pappersmassefabriker med en årlig
tillverkning af 97,182 ton pappersmassa förutom den vid Sörstafors fabrik i
Vestmanlands län, hvarom uppgift saknas. Af dessa fabriker äro de allra flesta,
nämligen 37 st. med en tillverkning af 75,500 ton torr pappersmassa belägna
inom Vermlands län. Sex stycken finnas inom Örebro län och en inom hvardera
af Vestmanlands och Upsala län. För fyllande af kolbehofvet vid inom
distriktet förefintliga 82 st. masugnar med en årlig tillverkning af 207,336
ton tackjern samt 128 st. jernbruk, gjuterier och mekaniska verkstäder bedrifves
en omfattande kolning. Jemväl till de inom distriktet befintliga grufvorna,
uppgående till ett antal af 151 st., deraf 79 i Örebro län, 44 i Vestmanlands
län, 21 i Vermlands län och 7 i Upsala län, åtgår naturligtvis ganska
mycket virke. Då endast vid Uddeholmsverken samt Leufsta, Stömsbergs, Söderfors,
Elfkarleö och Vattholma bruk årligen under de sista 5 åren enligt uppgift
förkolats virke till i medeltal 2,857,234 hektoliter kol, inses lätt, att förbrukningen
af kol vid metallindustrien inom distriktet är ofantlig. Vidare förbrukas
virke vid 20 st. snickerifabriker, 1 tändsticksfabrik och 1 bobinfabrik, äfvensom
till jernvägssyllar samt telegraf- och telefonstolpar. För att fylla städernas
inom distriktet behof af bränsle och byggnadsvirke åtgår gifvetvis ganska ansenliga
virkesbelopp, då der finnes icke mindre än omkring 86,000 innevånare.

Såsom en intressant mätare på virkesafverkningen i distriktets största
floddal meddelas här nedan de officiela siffror rörande flottningen på Klarelfven
med bivatten, som vederbörande jägmästare erhållit från allmänna flottningsföreningen.

Under nedannämnda år inmärktes på sagda vattendrag virke af olika slag,
som reduceradt till timmer eller flottledsenheter utgjorde:

År 1891 883,680 st., timmer deraf från Vermlandsskogarne 606,000 st.

» 1892 1,065,000 » » • » » » 627,000 »

* 1893 1,064,000 > » > » » 723,996 »

Transport 3,012,680

1.956,996 st.

Öfver jägmästaren i Bergslagsdistriktet. 171

Transport 3,012,680 st. timmer, deraf från Vermlandsskogarne 1,956,996 st.

År 1894 1,104,996 » » » » > 751,560 »

» 1895 1,682,431 » » » » > 1,108,638 »

r. » 1896 1,432,955 » » » »_>_969,116 >

Summa 7,233,062 st. timmer, deraf från Vermlandsskogarne 4,786,310 st.
hvaremot de öfriga tillhörde Norge och Dalarne.

Vid jemförelse mellan siffrorna för åren 1896 och 1895 med dem för år
1891 finner man en ökning af vermlandsvirket från förstnämnda år med 363,116
och för år 1895 med icke mindre än 502,638 st. timmer, en i sanning betydande
ökning under så kort tid, och jemför man inmärkningen för 1895 med den för år
1883, då densamma lär hafva omfattat endast 334,020 st. timmer, förvånas man,
när man erfar, att afverkningen stigit omkring 300 %.

Jemväl i flertalet andra flottleder inom Vermlands län har flottgodsets

antal under de senare åren väsentligt ökats. Så flottades t. ex. år 1895 uti

nedannämnda flottleder enligt konungens befallningshafvandes senaste femårsberättelse
följande antal virke af olika slag, reduceradt till timmer, nämligen
uti Norselfven 237,960 st. emot 119,772 år 1891, i Ljusnan 152,508 st. emot 94,702
st., i Röjdån 111,984 st. emot 13,152 st., i Ruttna eif 315,864 emot 26,016 st., i
Boda eif 15,072 st. emot 11,280 st., i Jernsjön (endast timmer) 36,973 st. emot

11,486 st. samt i Silbodalselfven (endast timmer) 18,268 st. emot 7,434 st. år 1891.

Intill år 1893 har för Klarelfven flottningsafgiften för granslanor varit
lika med den för sågtimmer, men efter denna tid få 3 stycken sådana, ej öfverstigande
3,7 5 meters längd, flottas för en flottningsafgift. Pitpropsvirket, som
utgöres af tallslanor till 10,7 meters längd, taxeras derstädes lika som vanligt
sågtimmer, men i åtskilliga andra vattendrag inom Vermlands län, beräknas 750
ä 1,000 längdfot sådant virke motsvara en tolft timmer, det vill säga 3 å 4 tolfter
pitpropsvirke räknas lika med 1 tolft sågtimmer. Denna lindring i flottledsafgifterna
för klenare virke antages allmänt hafva föranledt den betydliga ökning
uti afverkningen af pitprops och pappersmasseved, som under de senare åren inträffat
uti ifrågavarande län, i synnerhet inom dess vestra del. Såsom belysande
exempel på denna ökning, särskildt hvad beträffar pitpropsafverkningen, må anföras,
att enligt konungens befallningshafvandes i länet senaste femårsberättelse
år 1895 flottades i Jernsjöns flottled 796,674 löpande fot pitprops emot 198,230
fot år 1892, samt i Blomsjöns flottled 1,054,249 fot emot 231,256 fot och i Elgå
flottled 415,184 fot emot 325,458 fot år 1891.

Någon beräkning öfver hela afverkningsmassan inom distriktet tilltror jag
mig icke att göra, men att sluta af skogarnes i allmänhet medtagna tillstånd,
håller jag mycket sannolikt, att en så betydande utverkning som den nuvarande
icke synnerligen länge kan fortsättas.

172 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under de två senaste decennierna oupphörligt
nedgått. Under 1870- och början af 1880-talet var 8 tums sågtimmer den
vanliga minimidimensionen, men numera är mycket vanligt, att 6- ä 5-tums
timmer, ja i undantagsfall till och med småvirke med 4 tums diameter försågas.
Medeldimensionen för sågtimmer torde för närvarande uppgå till omkring 9 eng.
tum uti nordligaste Yermland men i öfriga delar af distriktet till endast 7,5 å
8 tum, ja somligstädes till allenast 7 tum, såvida ej afverkningen skett å kronoskog
eller någon af de jemförelsevis få privatskogar, som ännu hafva större tillgång
på mogen skog.

Afverkning af verklig ungskog eller sådan under 20 ä BO år förekommer
ej i afsevärd mängd annat än genom uttagande af hägnadsstör, men så mycket
mer af skog mellan 30 å 50 år för erhållande af pitprops och pappersved samt
kolvirke.

Hjelpgallring i ungskogsbestånd sker endast å en del större skogsegendomar.

6. Der marken blottas genom skogens kalhuggning eller starkt ^glesnande,
nedsättes säkerligen dess reproduktionsförmåga, ifall intet göres för att
påskynda återväxtens uppkommande, men några större olägenheter hafva icke
i sådant afseende förmärkts.

7. Å flertalet af de större bruks- och landtegendomarne, hvilka i allmänhet
skötas antingen efter för desamma upprättade hushållningsplaner eller ock
af sakkunnige personer, som till sitt förfogande hafva utbildade skogvaktare,
sörjes noga derför, att god återväxt skyndsamt erhålles å de afbrukade områdena
antingen genom skogsodling eller genom sjelfsådd från vid afverkningen qvarlemnade
fröträd, hvilket deremot icke kan sägas vara fallet å allmogens skogar,
ty der verkställes i allmänhet huggning utan någon som helst plan eller beräkning
och utan att någon åtgärd vidtages för vinnande af återväxt. Att med
någon grad af tillförlitlighet beräkna den omfattning, hvaruti skogsodling bedrifves
å privatskogarne inom distriktet, är mig icke möjligt, men den torde
vara ganska betydlig. Så har t. ex. i Elfdals revir, utom andra, Uddeholms
aktiebolag, som lär ega 175,000 hektar skogar, för hvilkas skötsel äro anstälde
en skogschef, 4 skogsförvaltare och en mängd skogvaktare, under år 1896 låtit
med 1,604 kilo skogsfrö beså ej mindre än 1,905 hektar skoglös mark, och Storfors
bruksbolag har under samma år frösått 158 hektar samt med 154,000 granoch
lärkträdsplantor planterat 56 hektar. Rörande omfattningen af skogsodlingen
i Örby hus och Olands revir hänvisar jag till det, som vederbörande jägmästare
anfört derom uti sina till kongl. skogskomitén lemnade uppgifter.

Resultaten af de skogsodlingar inom skilda delar af distriktet, om hvilka
jag under min långa tjenstetid haft tillfälle taga kännedom, hafva i allmänhet

173

Öfver jägmästaren i B er g slag sdistriktet.

varit fullt tillfredsställande, mångenstädes verkligt goda, ock jag kan derföre
icke instämma med dem, som drifva den saken, att genom skogsodling uppdraget
virke blir så qvistig!, att det icke lämpar sig väl till försågning, men väl kåller
jag före, att skogsodling till följd af de dermed förenade kostnaderna ej bör användas,
der nöjaktig återväxt inom önskvärd tid kan åstadkommas genom sjelfsådd
från qvarlemnade fröträd.

8. Till följd af oriktig utverkning förekomma visserligen der och hvar
grantorka och stormfällning men vanligen ej i synnerligen stor omfattning i
annat fall än det, som anföres uti nästföljande punkt.

9. I en del orter, isynnerhet inom bergslagerna, utgöras skogsskiftena af
långa och smala tegar, hvilka hålla en mil eller mera i längd men endast några
få hundratal meter i bredd. Å sådana tegar är skogen mer än annorstädes mycket
utsatt för stormfällning och grantorka vid allt för stark utverkning å grannarnes
mark, hvarföre det vore önskligt, att åtgärder häremot kunde vidtagas, men något
godt förslag till sådana åtgärder kan jag icke afgifva.

10. Yare sig afverkningskontrakten innehålla föreskrift om viss minimidimension
eller icke, pläga de inverka menligt med afseende å skogsåterväxten,
i förra fallet emedan skogsbeståndet vanligen ej tillräckligt utglesnas för att
återväxt må kunna uppspira och frodas, samt i det senare, enär köparen oftast
icke finner med sin fördel förenligt att från hyggesplatsen afrödja och borttaga
förefintliga marbuskar och undertryckta småträd, hvilka efter hand till följd af
friställningen utväxa och bilda ett svagt och ojemnt åter bestånd af jemförelsevis
ringa värde. Endast undantagsvis lemnas vid dylika upplåtelser föreskrift derom,
att vid afverkningen skall qvarlemnas ett tillräckligt antal lämpliga fröträd,
och ännu mera sällan att hyggesplatsen skall af köparen rödjas ren från för
återväxten hinderliga marbuskar och skogsaffall.

11. Stängselförordningens bestämmelser om gemensam mulbetesrätt å ohägnade
skogsmarker kan med skäl anses vara till men för skogarnes skötsel, hvarföre
det vore önskligt, att den uti § 1 af nämnda förordning uttalade grundsatsen,
att hvar och en, som hemdjur eger, skall vara pliktig att, medelst hägnad
eller vallning eller på annat sätt, om dem hålla sådan vård, att de icke inkomma
på annans egor, blefve till fullo tillämpad, och att således gällande undantag
från denna regel upphäfdes. Kan emellertid detta icke genomföras, vore mycket
vunnet, om åtminstone betning med får å till gemensamt mulbete upplåten mark
blefve helt och hållet förbjuden utom i det fall, att samtliga delegarne annorlunda
öfverenskomma.

174

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

12. Någon ändring af gällande flottningsföreskrifter synes mig ej vara af
behofvet påkallad.

13. Dimensionslagar erfordras icke inom distriktet.

14. Såsom synes af nedanstående tabell finnes inom distriktet 29 st. kronoparker
med en areal af 26,412 hektar samt 35 st. häradsallmänningar med en
areal af 37,606 hektar eller tillsammans 64,018 hektar.

	Kronoparker	Häradsallmänningar	D .,	Totalsumma
Antal	Ytvidd	Antal	Ytvidd	Antal	Ytvidd
hektar	ar	hektar	ar	hektar	ar
Bergslagsdistriktet:
Vermlands län:
Elfdals revir..........	1	595	59				1	595	59
Arvika > ..........	9	5,278	65				9	5,278	65
Karlstads > ...........	5	3.165	45.				5	3,165	45
Summa	15	9,039	69
Örebro län:
Askersunds revir.........	2	900	02	8	7,935	91	10	8,835	93
Örebro » .........	2	4,690	45	1	2.146	16	3	6,836	61
Summa	4	5,590	47	9	10,082	07	13	15,672	54
Vestmanlands län:
Köpings revir...........	1	6,236	87	6	5,299	34	7	11,536	21
Vesterås > ...........	3	3,018	89	4	4,110	20	7	7,129	09
Summa	4	9,255	76	10	9,409	54	14	18,665	30
/ • -f. '' i-e'' • t.) 1. i . Upsala län:
Enköpings revir..........	2	215	87	12	8,994	32	14	9,210	19
Örbyhus > .........	1	501	81	2	5,109	26	3	5,611	07
Olands > .........	3	1,808	68	2	4,011	39	5	5,820	07
Summa	6	2,526	36 \|	16	18,114	97 \|	22	20,641	33
Totalsumma	29	26,412 1	28 \|	35	37,606	58 \|	64	64,018	86

Öfver jägmästaren i Bergslag sdistriktet.

175

Dessa skogar kafva ett utomordentligt stort värde för de orter, hvarinom
de äro belägna, enär från dem många skoglösa eller med otillräcklig skog försedda
hemman erhålla hela eller fyllnad uti sitt virkesbehof, och många af dem
äro jemväl af betydelse dels för den afsättning af gröfre timmer, som från dem
årligen eger rum, isynnerhet som tillgången å detta virkesslag mångenstädes,
såsom redan i det föregående blifvit nämn dt, börjar blifva uttömd, dels för det
tillfälle närbelägna städers befolkning har att från dem genom köp bekomma
virke till sitt husbehof.

Besparingsskogar eller odelade sockenallmänningar finnas mig veterligt
icke inom distriktet.

De derstädes belägna stadsskogarne innehålla tillsammans 14,093 hektar
med följande fördelning:

Yesterås stadsskog
Arboga »

Köpings »

Sala »

Filipstads »

Kristinehamns »
Karlstads »

Örebro »

Nora »

Linde »

Askersunds »

830 hektar
1,179 >

323 >

5,771 »

1,665 >

1,556 >

724 »

634 »

157 »

645 »

609 »

Summa 14,093 hektar.

Med god skötsel skulle dessa skogar vara till stort gagn för städernas
befolkning, men för närvarande äro de det icke, emedan de flesta af dem, om
icke alla, befinna sig i så dåligt skick eller äro beväxta med så ung skog, att
de lemna högst obetydlig afkastning.

15. Häradsallmänningarna stå under skogsstatens förvaltning med undantag
af den obetydliga Bro häradsallmänning i Enköpings revir, som är stäld
under allmänningsdelegarnes bevakning och skötsel. Samtliga dessa allmänningar
äro skötta på ett tillfredsställande sätt.

Af ofantligt gagn vore, om nya gemensamhetsskogar kunde bildas, men
det torde möta stora svårigheter att åstadkomma sådant, då de flesta kommuner
icke torde vilja anslå medel till inköp af skogsmarker, från hvilka kanske ej
kunde påräknas afkastning förr än i en aflägsen framtid.

I likhet med t. f. jägmästaren C. Stjernspets och på af honom uti skrifvelse
till kongl. skogskomitén den 2 sistlidne mars anförda skäl anser jag, att
i första hand åtgärder borde vidtagas för att om möjligt åstadkomma en sam -

176

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

matlagning för gemensam hushållning af de många småskiften, hvari ett flertal
betydande f. d. härads- och sockenallmänningar blifvit delade, sedan de öfverlemnats
till häradets eller socknens fria disposition.

För vinnande af bättre hushållning å städernas skogar, synes mig önskligt,
att de måtte ställas under skogsstatens kontroll eller om möjligt förvaltning.

16. Af ålder kala utmarker af större vidd finnas mig veterligt icke inom
distriktet, om man ej dit räknar skoglösa gärdesbackar och invid gårdarne befintliga
mindre beteshagar.

17. För skogshushållningens främjande hafva hushållningssällskapen och
landstingen utöfvat en gagnande verksamhet, särskildt åren 1891—1896, det är
den tid, för hvilken jag haft att tillgå uppgifter härom, och har densamma
under denna tidsperiod hufvudsakligen bestått i följande åtgärder.

I Örebro län har en s. k. skogskomité på uppdrag af länets hushållningssällskap
haft bestyret med skogskulturers m. fl. åtgärders utförande för en förbättrad
skogsskötsel å förnämligast de mindre jordbrukarnes utmarksområden
samt dervid egt till sitt förfogande ett penningebelopp af tillsammans 16,363
kronor, deraf statsmedel 7,063 kronor, landstingsmedel 2,700 kronor, hushållningssällskapets
medel 6,100 kronor samt extra inkomster 200 kronor. För dessa medel
skogsodlades under ledning af en länsforstman och 7 å 9 plantörer 463,9 hektar
kal skogsmark genom utplantering af 2,010,500 st. barrträdsplantor och 3,300 st.
ädlare löfträd samt genom sådd af 256 kilogram barrträdsfrö, hvarjemte genom
dikning torrlädes för skogsproduktion 452 hektar vattensjuk mark. Såsom bidrag
till underhållet af Presteruds skogsskola i Yermland har länets landsting anvisat
för ifrågavarande sex år 2,732 kronor och till utgifvande af tidskriften Skogvaktaren
hafva landstinget och hushållningssällskapet bidragit med enligt uppgift
150 kronor för hvart och ett af de 4 sista åren.

I Yestmanlands län har hushållningssällskapet, som under nämnda år af
statsmedel åtnjutit ett skogskulturanslag af tillsammans 8,136 kronor, genom att
börja med två, men sedermera blott en skogsplantör årligen å ett 40-tal mindre
egendomar utfört skogsodlingar, genom hvilka omkring 345 hektar kalmarker
blifvit gjorda skogbärande; härtill samt till sådd och omskolning i plantskolor
för kommande behof hafva åtgått omkring 965,000 plantor och 278 kilogram
skogsfrö. Hela kostnaden för dessa kulturer, inbegripet aflöningar åt plantörer,
har uppgått till omkring 19,000 kronor, deraf alltså sällskapet fått vidkännas en
utgift af omkring 10,864 kronor.

Hushållningssällskapets i Upsala län verksamhet i nu afhandlade syfte
har desslikes varit ganska omfattande. Sällskapet har till befordrande af skogssådd
och plantering inom länet i enlighet med derför bestämd plan anslagit för

177

Of ver jägmästaren i B e 1 -g s l ag sdistriktet.

år en summa af 3,000 kronor samt, åtminstone för ett eller annat år, 800 kronor
till bestridande af kostnad för biträde af statens landtbruks- och skogsingeniörer.
För förstnämnda anslag jemte ett årligen beviljadt statsanslag af mellan ett
och två tusen kronor hafva underhållits vidlyftiga plantskolor, från hvilka skogsplantor
kostnadsfritt utdelats åt de jordegare, som af denna förmån velat begagna
sig, hvarjemte under ledning af ett antal skogsplantörer verkstälts sådd och plantering
å enskildes kala skogsmarker och invid gårdarne befintliga gärdesbackar, *
hvilken skogsodling skett uti ganska stor omfattning, såsom framgår deraf, att
endast under åren 1892—1894 besåddes med skogsfrö 952 hektar och planterades
303 hektar.

Inom Vermlands län hafva såväl landsting och hushållningssällskap som
statsverket med anslag bidragit till förbättrad skogsvård å de enskildes skogar;
så hafva landstinget och hushållningssällskapet årligen med 375 kronor hvardera
bidragit till skogsodlings utförande åt enskilde, hvarjemte af statsverket
för samma ändamål anvisats för år 1891 575 kronor och för hvart och ett af de
följande åren 750 kronor. För ett oafbrutet bedrifvande af undervisningen vid
Presteruds skogsskola hafva af landstingsmedel utgått 500 kronor samt af allmänna
medel 3,800 kronor.

Det är mig vidare bekant, att vid inom distriktet befintliga folkhögskolor
och landtbruksskolor meddelats undervisning i skogshushållning, dock hufvudsakligen
teoretiskt, och här och hvar har man jemväl i folkskolorna sökt väcka
intresse för skogen genom att under en eller annan dag vårtiden låta skolbarnen
under lämplig ledning öfva sig uti skogsplantering och skogssådd.

Ehuru sålunda glädjande nog mycket göres för höjande af den enskildes
intresse för och omtanke om sin skog, samt den verksamhet, som i detta syfte
utöfvas, äfven är långt ifrån resultatlös, återstår ännu ofantligt mycket att göra
och lära.

18. Sankmarkers torrläggning genom afdikning för skogsproduktion har
visserligen under de senare åren förekommit å en del större bruks- och landtegendomars
skogar samt uti några fall jemväl å allmogeskogar, men något allmännare
intresse för och insigt uti sådan afdikning förefinnas ännu icke hos de
privata skogsegarne. Det torde derföre vara skäl, att staten uti denna för landet
så vigtiga angelägenhet föregår med godt exempel genom att uti ännu större
utsträckning än för närvarande låta torrlägga för skogsbörd lämpliga sankmarker
ä kronoskogarne.

19. Några skogar, som böra skötas såsom skyddsskogar i ändamål att''
förhindra stormars eller strida regns skadliga inverkan eller ofruktbara markers
utvidgning, finnas icke inom distriktet, så vidt jag har mig bekant.

tfkoyukomitén, 111.

178

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

20. Expropriationsrätt synes mig önskvärd ock behöflig endast då det af
en eller annan anledning anses vara af behofvet påkalladt, att staten eller kommuner
tillhöriga skogar utvidgas med angränsande eller inom deras områden belägna
utmarker, som ej på frivillighetens väg kunna till skäligt pris förvärfvas
genom köp. Deremot synes det mig icke vara att tillråda, att staten i allmänhet
genom expropiation förvärfvar sig skogar,'' ty sådant blefve säkerligen allt
för kostsamt och komme efter all anledning att väcka stort ogillande.

Yesterås den 8 april 1897.

Th. Hahr.

Jägmästaren i Elfdals revir.

1. Skogsbrist råder icke; förefintliga skogar kunna fylla ortens eget virkesbehof
utan synnerligen, allra högst än mil långa transporter.

2. Hemman, som helt och hållet sakna skogstillgång, torde, enligt allt hvad
jag vet, här icke finnas. Men innan senare delen af frågan besvaras, torde det
vara nödigt förutskicka några bestämmelser rörande ordet »husbehof». Vanligtvis
menar man dermed, att virke kan med skogens framtida bestånd årligen hemtas
till vedbrand, gärdsel, slöjd-, byggnads- och sågtimmer vid egen gård; men inom
denna ort, hvars hemmansegare icke allenast icke hafva någon inkomst af åkerbruk
— möjligen af boskapsskötsel — utan måste årligen inköpa spanmål till
eget behof samt derjemte äro anvisade att af sina skogar skaffa intägt till andra
lifsförnödenheter och skatter, der torde ordet »husbehofsskog» böra tolkas i
denna vidare omfattning, enär de flesta hemmans bestånd direkt beror af skogen.
Hemman med otillräcklig husbehofsskog enligt vanlig mening torde nog vara få;
utbrutna hemmansdelar sådana väl flera; men i vidsträcktare mening är skogstillgången
otillräcklig på en mängd ställen, hvilkas omfattning jag icke utan
särskild undersökning törs uppgifva.

3. Inom större delen allmogeskogar torde öfverafverkning förekomma;
till skogssköfling gränsande torde man kunna hänföra sådan afverkning, der allt
säljbart virke nedhugges utan hänsyn till gårdens behof af byggnads- eller såg -

179

Jägmästaren i Elf dals revir.

timmer; på dylik afverkning finnas här exempel, om hittills ej så många. Denna
öfverafverkning synes hafva tilltagit under senaste decennium.

4. Det utöfver hushehofvet afverkade virket försäljes af bönderna till
virkesuppköpare dels i form af sågtimmer, pitprops och pappersslan, dels såsom
träkol, hvaraf en del tillföres jernvägarne för vidare befordran. Af det virke
sågverksbolagen konsumera blir större delen exporterad såsom sågad last.

5. I början af 1860-talet var 10-tums sågtimmer vanliga minimidimensionen;
stockar under detta tum tal voro åtminstone högst sällsynta på Klarelfven;
men denna dimension har ständigt nedgått, så att 7-tummen numera anses vara
rätt. acceptabel sågstock, hvarförutom det gröfre 12—14—16 tumsvirket nu förekommer
helt undantagsvis. Men härtill kommer den mängd pappersvirke, slantimmer
och props, som under de senare åren inträngt på marknaden, och för
hvilket, klåfvadt vid 22 fot men uttaget till full flottningslängd, 36 fot, priskuranter
finnas till mindre än 5 verktum, då sjelfva toppen ofta håller 3 ä 2 tum.
Pitpropshandlare finnas visserligen, men ännu har inom denna floddal vandalismen
icke nedgått till så lågt tum tal och proportioner som inom andra Yermlands
bygder. År 1884, innan ännu pappersvirket fanns i marknaden, inmärktes på
en hand ett »vackert'') parti af 48 tusen sågtimmer här på Klarelfven, och deraf
befunnos 68 proc. understiga 10 tums topp, men i afseende på längd var öfvervägande
delen eller 52 proc. öfver här antagen medellängd, 22 fot.

Att i god växt varande, verklig ungskog i rätt betydande mängd afverkas,
är utan allt tvifvel, ty Klarelfven är, synnerligast i vissa bakidor, besatt af
»bottenhuggare», sjunket och i försjunkning stadt ungskogs virke, som till och
med hindrar båttrafiken; och sådana »bottenhuggare» funnos icke förr. Till förekommande
häraf får man nu se virkesköpare på stränderna särskildt upplägga
dylikt ungskogsvirke för att undergå torkning, men utsatta för längre tids flottning,
återtaga de till stor del benägenheten att sjunka. Och dessutom genomkorsas
orten af uppköpare af som sagdt alla virkesslag; och finns der någon
vacker, sparad skogspark, blir den snart uppsnokad och egaren utsatt för deras
envisa köpeanbud. Dylika »handelsresande» borde verkligen beskattas och det
bra högt ändå.

6. Markens reproduktionsförmåga har visserligen icke bibehållits i sin
fulla kraft, men naturens envisa frikostighet har hittills för det mesta bevarat
den från allt för stor utmagring. Brist på användning gör, att toppar och affall
efter timmerdrifningar qvarligga öfver ofantliga vidder, och fara föreligger, att
en hel del marker med jemt och fuktigt läge samt der björn- och hvitmossor
förekomma, småningom skola förvandlas till fullkomliga impediment hvarförutom

180

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

redan befintliga dylika otvifvelaktigt göra årliga inkräktningar på den omgifvande
skogsmarken. Hvarpå detta ytterst beror torde icke vara lätt att afgöra, men
felen äro visserligen mångahanda. Ett efter planlös blädningsmetod utfördt
öfverafverkningssätt utan skogsodling eller utdikning torde bland andra vara en
djupt ingripande orsak.

7. Å allmogeskogarne, utgörande vid pass 54 proc. af revirets samfälda
skogsareal, vidtages egentligen ingenting för återväxten; der, hvarest man tycker
fröträd blifvit qvarlemnade, har detta berott mera af tillfällighet än af omtanke
för återväxten, för något sådant gör bonden i allmänhet ingen uppoffring,
han har ju ständigt sett, att plantor och buskar kommit af sig sjelfva, men åren,
som dertill erfordrats, räknar han icke. A öfriga, staten, bruksbolag och herrgårdar
tillhöriga skogar bedrifves skogsföryngring utom medels fröträdsställningar,
med direkta åtgärder i rätt afsevärd omfattning, hvarå följande faktiska
siffror torde intressera. A statens och bolagsskogarnes 272,000 har hafva under
åren 1891—96 skogsodlats minst 6,735 har, eller 1,122 har årligen, häri icke
inberäknad den areal, hvarå hushållningssällskap och landsting ombestyrt skogsodling.

Huru återväxten utfallit efter denna omfattande skogsodling, derom vågar
jag icke definitift uttala mig, men framstäld till de resp. skogsodlarne sjelfva,
blefve frågan säkerligen besvarad med: i allmänhet nöjaktigt. Het är ju tämligen
gifvet, att klokt folk icke år efter år utbetala stora summor, om de ej sågo ett
deremot svarande resultat.

8. Henna fråga torde i allmänhet kimna besvaras med nej; men der vindfälle
och grantorka af en eller annan orsak förekomma, der skyndar skogshushållaren
här att medels hastigt tillgodoförande af dylik skogstillgång sätta en
damm för skadans vidare utbredande.

9. Sådan skada känner jag mindre till; ej heller torde deremot kunna
rådas bot utan att allt för mycket ingripa i den enskilda brukningsrätten.

10. Afverkningskontrakt, sådana de nu brukas och synnerligast de utan
minimidimension, skada alltid, ty afverkaren fäster ingen hänsyn till återväxten
eller bryr sig ej om huru skogen ser ut, när han lemnar den, blott han fått med
sig allt, det han köpt. Alla afverkningsköp böra, för att anses giltiga, vid
häradsrätt lagfaras och fasta icke meddelas, derest ej köpekontraktet innehåller
bestämmelse om den andel i mantalsskatt och deraf beroende onera hvarför det
tillkomme köparen att under afverkningstiden ansvara. Upplåtelsen må för öfrigt
ske dels med dels utan bestämd minimidimension; men i alla de fall, der afverk -

Jägmästaren i Elfdals revir.

181

ningen är oinskränkt, hvilket blott komme att ega rum inom ort, der toppar
och affall hafva något värde, der måtte köparen för att erhålla fasta obligatoriskt
föreläggas att afrödja hygget och tillika derå qvarlemna nödigt antal tjenliga
fröträd. Men enär afbrukningsköparen kan vara och ofta är en utanför häradet
boende, mer eller mindre lös person, om hvars soliditet häradsrätten knappast
torde vara kunnig, hvarjemte dennes affärsställning lätteligen kan undergå förändring,
helst der afverkningstiden omfattar längre period, så torde för fasta
tillika erfordras, att köparen just i afseende på åtagna skatteansvaret lemnade
betryggande inteckningsrätt i köparen tillhörig fast egendom, hvarförutom samma
inteckningssäkerhet torde erfordras vid öfverlåtelse af dylika afverkningsköpekontrakt.

11. § 5 kongl. förordningen den 21 december 1857 synes vara till stort
men för en hushållsälskande skogsegare, och om paragrafen ej kan borttagas,
borde stängselskyldighetens nedsättande icke lemnas i domarens skön, utan vara
lagstadgadt till t. ex. högst 0,35. Paragrafens andra moment torde äfven tåla
vid en omändring, gående derpå ut, att så snart blott ena sidan yrkar hägnad
eller sådan förening § 19 omförmäler, den andra rågrannen, byalaget eller
samfälligheten, skulle vara pligtig på dylikt yrkande ingå och gemensamt mulbete
sålunda förekommas.

12. Rörande flottningsföreskrifternas inflytande på skogshushållningen,
torde olika virkessorters upptaxering till flottningsafgift spela en viss roll. Om
det å ena sidan, från rationel skogshushållnings synpunkt sedt, vore önskvärdt,
att det klenare flottgodset droge mindre flottningskostnad än det fullmåliga, det
mindre värdefulla flottades billigare än det mera värdefulla, skall denna fördel å
andra sidan deremot ännu mer underlätta öfverdrifven afverkning af dylikt klenare
virke; denna fördelning af kostnaderna är en detaljangelägenhet, som af
1880 års flottningsstadga icke närmare beröres. Till dylika detaljer hör äfven
den om s. k. »timmerlöp», branter utför hvilka under vintern hopsamladt virke
nedstörtas i flottleden, och hvarigenom på en del ställen rent af sandskred och
flygsand uppstå, utom olägenheten att vattendraget uppgrundas genom lossnade
jordstycken och kullstörtade träd. Nyttigt vore emellertid ett lagbud derom,
att timmerutvältning från dylikt sandlöp endast finge ega rum under tid, då
kälen der ännu sitter qvar.

Rörande flottning af barkadt eller obarkadt virke, hvilket senare ställer
sig ej så litet billigare i huggning, torde fruktan för bark å fiskeplatser vara
öfverdrifven; det s. k. barkade timret är långt ifrån fritt från bark, och tillräckligt
vore om böterna enligt § 21 nedsattes till hälften, samt tillika odeladt tillfälle
kronan, ty åtalen på grund af detta lagrum uppstå i de flesta fall inga -

182 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

lunda af omvårdnad för fisket, utan af lockelse att, som man säger, göra ett
godt kap.

Men hvad som rörande flottningsförhållandena här på Klarelfven länge
väckt förundran, torde, ehuru det hittills icke torde hafva ledt till någon betydligare
skada för ortens skogsegare, här höra framhållas, helst jag föreställer mig,
att likartade förhållanden existera litet hvarstädes. Att den, som ursprungligen
eger virket, som flottas, det vill här säga hemmansegaren, bonden, i sista hand
får betala flottningskostnaden för detsamma, det är ju i sin fullkomliga ordning;
ty utan flottningsföreningen måhända omöjliggjordes timmerafverkning på somliga
bifloder. Hemmansegaren får nämligan så mycket mindre för sitt timmer, som
flottningskostnaden ut till Klarelfven betingar; dessa s. k. flottningsafdrag bestämmas
årligen af nämnda förening för hvarje vattendrag och distrikt derå
på grund af föregående årets kostnad och utfalla ganska olika, beroende derpå,
att ena året mycket timmer tillsläppes vattendraget, då flottningsafdraget blir
billigt, och ett annat år deremot litet, då flottningskostnaden pr stock naturligtvis
blir dyrare. Flottningskostnaden på sjelfva Klarelfven namnes aldrig för
timmerleverantören, men gifvetvis får hans timmer betala den också. Flottningsföreningen
utgöres af herrar timmerköpare, och på allmänna sammanträdena besluta
dessa herrar, hvilka byggnadsarbeten och elfrensningar samt reparationer
skola verkställas, men äfven om sina egna tjenstemäns löner och mera dylikt. Så
till vida är allt godt och väl; men som större delen af dessa herrar timmerköpare
icke äro skogsegare inom orten, så kunna vid dessa vigtiga sammanträden, der
röstetalet bestämmes af sistlidet år inmärkt timmerantal, skogs- och hemmansegarens
intressen icke göra sig gällande, derest dessa ej sammanfalla med herrar
timmerköpares, enär hemmansegaren icke har rösträtt, icke ens är representerad,
vid flottningsföreningens, d. ä. herrar timmerköpares sammanträden. När flottningsstadgan
i § 10 talar om »de, som låta flottgods löst framflyta i allmän
flottled», torde den nog mena timmeregarne i sista hand, herrar timmerköpare;
men skogsegareintresset är derstädes icke tillgodosedt så som sakens vigt kräfver.
I flottningsföreningens vederbörligen faststälda reglemente § 1 gifves åt bestämmelsen
om gemensamma omkostnader ett alltför rymligt uttryck: »förvaltning
m. m. dylikt»; hvarjemte stadgandet i reglementet § 13, angående föreningens
uppgifter till konungens befallningshafvande öfver amorteringens fortgång af
byggnadskostnader, icke heller garanterar det stora skogsegareintresset emot
Övergrepp. Man skulle ju kunna tänka sig en flottningsförening, som voterade
rundliga förvaltarelöner och till och med pensioner eller dylikt — hvilket allt den
orepresenterade parten finge betala. Mig synes derföre l:o) att ett eller två ombud
för skogsegarne inom hvarje socken, som berör flottled i fråga, borde hafva
säte och stämma vid flottningsförenings sammanträden med den påföljd, att om
alla sockenombud äro emot något dervid fattadt beslut, detta, för att vinna laga

183

Jägmästaren i Elf dals revir.

kraft, skulle underställas konungens befallningshafvandes och kongl. domänstyrelsens
pröfning; samt 2:o) att flottmogsförenings uppgift till konungens
befallningshafvande skulle, utom ofvan nämnda amorterings bokslut, omfatta fullständig
afskrift af föreningens kassaräkning i öfrigt.

13. Inom denna landsända gälla inga dimensionslagar.

14. Elfdals " revir har blott en kronopark, hvars areal är så ringa, att
äfven om orten deromkring vore skoglös, dess betydelse som virkesförråd blefve
helt ringa. Allmänningsskogar finnas icke. Filipstads stad eger en donationsjord,
deraf 1,665 hektar skog, hvilken sköflas på bästa sätt. Till bergsbruk upplåtna
skogar omfatta 1,343,70 har ren skogsmark och äro för obetydliga att
hafva någon afsevärd betydelse för orten i sin helhet.

15. Endast under förutsättning, att gemensamhetsskogar stäldes under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, vore det önskvärdt, att dylika
kommunskogar bildades, synnerligast inom ort, der virkesomsättningen är liflig.
Om staten utfäste vissa penningebelöningar för hvarje hundra hektar sådan
gemensamhetsskog — dock ej under t. ex. tre hundra hektar i en figur — som
kommunen åstadkom, dertill bestode hela skogsförvaltningen och halfva skogsodlingen
samt sjelf genom goda markinköp föreginge med lifligt exempel, torde
intresset för bildande af dylika gemensamhetsskogar väckas. Måhända kunde
kronans prestgårdsskogar, om hvilkas indragande förslag föreligger innevarande
riksdag, utgöra den stomme, kring hvilken medelst utsträckt expropriationsrätt
större skogskomplexer så småningom uppväxte. Omöjligt vore väl ej heller att
kronan och kommunen i afvägd proportion delade afkastningen af dylika »sammanbragta»
skogskomplexer. Det kanske ginge lättare att åstadkomma större
skogskomplexer, om kommunerna tillstaddes att vid markinköp operera gemensamt
med kronan såtillvida, att der krono- och kommunskog lågo intill hvarandra,
dessa parker fingo bilda en förvaltningskomplex, äfvensom att räknas
såsom enhet, der expropriering af ytterligare skogsmark ifrågakomme, såsom vid
n:r 20 närmare omförmäles.

16. Af ålder kala utmarker, som, lämpliga för skogsbörd, endast genom
skogsodling kunna göras skogbärande, finnas mig veterligen här icke, åtminstone
ej till någon afsevärd omfattning.

17. Under åren 1891—96 hafva hushållningssällskapet och landstinget medelst
4,325 kr. egna medel och lika mycket i statsanslag föranstaltat om skogsodling
af vid pass 1,160 hektar, eller nära 200 hektar ärligen, förutom anslagen
till skogsingeniörsverksamhetens uppehållande och skogsskolan vid Presterud.

184 Skogstjemlemånnens svar på komiténs frågor.

Vid de flesta landtbruks-, folk- och folkhögskolor torde redan länge hafva
existerat dels teoretisk, dels praktisk undervisning i skogshushållningens enklare
läror, och folkskolebarn med sina lärare hafva varit ute på en del orter och sått
skogsfrö i markerna, utan att resultatet, som jag tror, motsvarat förväntan. Visserligen
vore det mycket nyttigt om allmän lag föreskrefve en »nationel skogshage,
då alla rikets folkskolebarn med lärare vid straffpåföljd vore skyldiga att medelst
skogssådd eller plantering lemna det allmänna sin skogsodlingstribut — landet
erhölle då åtminstone någon million nya skogsträd årligen — men jag undrar
om ej intresset, i början af nyhetens behag lifligt, så småningom skulle do bort
och slutligen urarta till antipati. Det förefaller mig derföre som andra medel
böra tillgripas för att bland den stora allmänheten ingjuta en lifligare sympati
för skogen; och kan blott egennyttan väckas, d. v. s. allmogemannen komma till
klar insigt derom, att han vinner »särskild» fördel genom att vårda sin skog och
hushålla med skogseffekter, då först torde något stort, något praktiskt resultat
kunna påräknas. — Sj elfva beskattningssystemet, sådant det här tett sig, synes
i sin mån bidraga till öfverafverkning. Jag tillåter mig härå meddela ett exempel.
Hemmansegaren A, som är sparsamt anlagd och hvars skog följaktligen är
åtminstone tämligen vårdad och sparad, blifver å sitt 1/i mantal författningsenligt
högre upptaxerad än B på sitt V4 mantal, men hvars skog är mer eller mindre uthuggen.
B har icke »försilfra^ sin skog på en gång, ty då hade han riskerat blifva
beskattad för inkomst af kapital, utan han har då och då derur tagit smärre
summor; hvart dessa icke afundsamma belopp tagit vägen, hafva beskattningsmännen
svårt att reda ut och lägga ihop, och B undgår sålunda särskild beskattning,
men att hans skog är mindre värderik, sämre än A:s, det bär syn för
sägen. Alltså ju sämre skogshushållning, i samma mån minskade skatter på lika
stor hemmanslott; klaga inför taxerings- eller pröfningsnämnd hjelper icke A,
som genom att spara sin skog åsamkat sig större utlagor än den lika besutne
B, men missnöjet deröfver, att B fått mindre skatteutlagor, skall, underblåst af
afundsjukan, mången gång förmå A att tillämpa samma skogshushållning —
misshushållning — som B användt, och hvarigenom A ovilkorligen uppnår målet:
lika låg beskattning som B. Patriotiska sällskap, äfvensom en massa andra
fonder utdela belöningar för lång och trogen tjenst, för trädgårdsskötsel, fruktträdsodling
eller annan odlingsflit; hvarför ej lika så gerna anslå tillräckligt
verkande, allmänna premier för en gång eller årligen för visadt och fortsatt
skogshushållningsnit, berömvärd sparsamhet med skogseffekter, skogsodling,
skogsafdikning och mera sådant? Jag är nog sangvinisk tro, att den stora
allmänheten på detta vis, bland andra, skulle praktiskt inlära sig skogshushållning;
men stora kapital från kommun som stat erfordrades visserligen,
om premierna skulle innebära någon lockelse, ty lockelse måste der framkallas.
Uppstår blott sådan i tillräcklig omfattning, så hyser jag den förhoppning, att

185

Jägmästaren i Elfdals revir.

ännu förefintliga vackra skogsparker skola bevaras från sköfling, och fosterlandet
än finna patriotiska skogshushållare, äfven med i vissa fall köpta skogshushållningsidéer.

18. Privata afdikningar förekomma icke, åtminstone icke i afsevärd omfattning
i och för skogsbörd.

19. 1 brantare lägen, t. ex. 60° och deröfver, och hvarest jordmånen
är så beskaffad, att hastig snösmältning eller strida regn lätt bortskölja de finare
jordpartiklarne, samt der genom markens blottande fara påtagligen hotar omkringliggande
skogsmark att förlora sitt hnmuslager, eller angränsande jordar
att af yrsand varda förstörda; der borde den växande skogen förklaras såsom
skyddsskog och såsom sådan ställas under statens kontroll. I de många floddalar,
Klarelfven med sina bifloder format, förekomma dylika lokaler mångenstädes,
och synnerligast sådana, som utan afbrott stupa ända ned till eif- eller
åbrädden, borde förklaras för skyddsskog. Någon särskild, i skydds vänlig afsigt
företagen behandling har, mig veterligen, ej kommit dessa till del; tvärtom ha
oförstånd och egennytta inrättat flere sådana lokaler till s. k. timmerlöp, hvilka
vid punkt 12 omförmälts. En af häradsrätten utsedd »skogsnämnd», med revirets
jägmästare såsom sjelfskrifven ordförande, borde i första hand föreslå och beskrifva
de så beskaffade marker, hvilka vore att till skyddsskog hänföras; och torde det
tillika åläggas hvarje landtmätare att vid laga skiften hädanefter till denna
»skogsnämnd» inlemna uppgift å de marker inom skifteslaget, som på grund af
lokala lutningsför hållan den eller annorledes böra såsom skyddsparker från skiftet
undantagas. Sedan af konungens befallningshafvande och kongl. domänstyrelsen
faststäldt blifvit om skyddsskogarnes läge och storlek, förelägges deras egare
att endast efter jägmästares utstämpling dem begagna vid verkande böter och
skadans upprättande; beträdes sådan egare tre särskilda gånger hafva åsidosatt
dylik utstämpling, eller tagit outstämplade träd, gånge vid fjerde resan eganderätten
till skyddsparken, utan ersättning, ifrån honom till kronan.

20. År 1875, då generalmajor Gyllenram var landshöfding i Vermland, anstäldes
på länsstyrelsens föranstaltande och på grund af § 18 mom. 3 kongl. skogsordningen
1805 åtal vid häradsrätten emot åtskilliga norska skogsegare, de der
så uthuggit inom tingslaget inköpta skogar, att fara för hemmanens förmåga att
sina skatter utgöra bevisligen förefanns. Men som lagen hvarken stadgar de
mått och steg som till förekommande af skattevrak böra vidtagas, och ej heller
lemnar häradsrätten öppet att till förekommande deraf vidtaga någon åtgärd,
föranledde åtalen ej till någon påföljd. Detta 1805 års lagrum torde ännu qvarstå
till ringa båtnad mot fataliteten skattevrak. Under dylika förhållanden

Skogskomitén, III. 24

186 Bkogstjenstemännens Svar på komiténs frågor.

torde expropriationsrätt för statens eller kommunens skogsförvärf kunna vara
önskvärd, hvaraf dock icke skulle med nödvändighet följa, att staten i alla förekommande
fall vore tvungen ifrågavarande marker till sig lösa.

Likaledes borde expropriationsrätt vara tillåten beträffande alla sådana
marker, som i punkt 19 föreslagen »skogsbrand» anmäler såsom blifvande skyddsskogar.

Äfven i det fall vore dylik rätt önskvärd, då staten eller kommunen, för
att arrondera förut befintlig krono-, kommun- eller skyddsskog, behöfde delar af
intill liggande utmarker; dock torde i ty fall de pretenderade markerna, derest
deras ytvidd öfverstege förut befintliga skogs-stomme-arealen, icke kunna exproprieras,
med mindre egaren dertill lemnade sitt bifall.

Omfattade expropriationslagen alla dessa 3:ne fall, torde det vara mindre
äfventyrligt, om staten till en början finge en skogsbit här och en der, ty med
tillämpning af mom. 3 kunde för staten, som öfverlefver alla enskilda, genom
arfskifte eller annorledes sådana sönderstyckningsförhållanden i angränsande
skogslotter under tiden inträffa, som tillstadde expropriationsrätt, och ju större
komplexen efterhand blefve, till desto större skogsvidder kunde förnyad expropriation
utsträckas. Beträffande expropriationsparternas förhållande till hvarandra,
torde, utom hvad i § 14 kongl. förordningen den 14 april 1866 finnes
stadgadt, för öfrigt böra bestämmas, att expropriationsrätten endast skulle
vara bunden till å senaste landtmäterikarta utsatt egoskifte i ostyckad helhet,
men icke till mantalets alla egoskiften, d. v. s. egaren skulle icke kunna ålägga
den exproprierande parten, då denne frånhände honom en del af skatterättens
skogsegor, att äfven inlösa öfriga till samma skatterätt hörande, måhända vidt
spridda skogsskiften.

Löfstrand, Ekshärad den 15 mars 1897.

A. T. Fagerlin.

Jägmästaren i Arvika revir.

1. Då uttrycken skog och skogsprodukter, hvartill frågan i hufvudsak
relaterar, i sig innebära flera tänjbara begrepp, skall jag till en början framställa,
hvad jag i mitt svar förstår under dessa uttryck. Med »skog», menar jag
ett större jordområde, hvarå skogsträd eller buskar finnas till sådant antal,
att de tillsammans bilda ömsesidigt skydd med möjlighet till utveckling och be -

187

Jägmästaren i Arvika revir.

stånd. »Behof af skogsprodukter» är åter ett nästan obestämbart begrepp, enär
det torde vara obestyrkt, att menniskor i vestra Vermland icke kunna existera
utan skogsprodukter, för så vidt de ekonomiska existensvilkoren i öfrigt förefunnos
i tillräcklig myckenhet. Till uppvärmning kan användas stenkol, torf, petroleum
och möjligen vissa brännbara gaser; byggnader kunna uppföras af sten,
jern, cement, glas etc.; hägnader kunna med fördel göras af sten, taggiga buskar
och jerntråd m. m.; och, utan att gå till dessa ytterligheter, kunna i alla fall behofven
i hög grad inskränkas emot hvad förbrukningen varit, hvilket enfarenheten
under några få tiotal år ådagalagt. De egentliga skogsträden efterträdas i denna
landsdel dessutom alltid af vissa buskväxter, såsom gråal, som trotsar hvarje
utrotningsförsök och kan användas till bränsle. Med dessa behofs tillfredsställande
är det under en lång tid framåt icke så stor fara, som mången sagt. Det
är dock ett behof dessa landsdelars befolkning har af skogarne, som jag anser
af annat oersättligt, nämligen det ständigt återkommande behofvet af något att
vända i penningar, och i detta afseende äro de af afgörande betydelse för befolkningen.
Detta revir, som omfattar de fyra vestra häraderna af Yermlands
län, innehåller en ytvidd af 596,747 har, hvaraf skogsmarksarealen utgör 423,918
har, inegornas 92,073 har och resten vattenytor och annan oduglig mark. Om
produktionen å dessa 423,918 har uteblef för den befolkning, som skall odla, bebygga
och underhålla dessa 92,073 har, skulle detta otvifvelaktigt undergräfva
dess existensmöjlighet både såsom sjelfständiga medborgare och civiliserade menniskor.
Skogsbrist råder ännu icke i det först nämnda afseendet, men i det senare
är det redan klent för mången.

2. Skoglösa hemman finnas mig veterligen icke flera än Källsäter n:ris
1 och 2 i Arvika socken, obebyggda och utan skogsmark; men deremot är den
säljbara ståndskogen på många hemman afverkad. Af den till försäljning icke
användbara återstoden fås i allmänhet tillräcklig vedbrand. Byggnadstimmer
måste köpas till en del hemman inom Näs härad och sågadt virke till många
flera. Minst 80 procent af hemmanen anses icke behöfva köpa husbehofsvirke af
vanliga dimensioner, hvaremot få hemman ega träd, tjenliga till gröfre brobjelkar,
hjulstockar, kyrktorn etc.

^ 3. Att afverkningen varit större än skogarnes tillväxt under den tid af

omkring 40 år, jag såsom skogsman tjenstgjort inom detta revir, har visat sig
derigenom, att trädens och flottgodsets å vattendragen dimensioner alltjemt varit
och äro i aftagande, ehuru gröfre dimensioner varit i högre pris och mera efterfrågade
än smalare och hellre skolat anlitas än smalare, om tillgång derå
funnits. Det senaste decenniet har i detta afseende medfört den ändringen, att
fortskridandet i den förutvarande riktningen blifvit betydligt hastigare och
detta i töjd af:

188

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

dels och mest trämassefabrikationens utveckling — icke mindre än 18
sådana fabriker finnas inom reviret — hvartill granvirke af ned till 3 verktums
tvärmätt kan användas och omogen eller ung skog lemnar bättre produkt än
den äldre;

dels genom den utländska stenkolsbrytningens utveckling och det derigenom
ökade behofvet af så kallad pitprops och mintimmer, hvartill ungskog
ned till 3 tums toppdiameter användes; ,

dels ock genom att små sågverk med roterande klingor kommit mera i
bruk, hvilka, såsom lätt flyttbara, kunna anbringas så nära växtorten för smalare
timmer, användbart till planchetter, tunnstafvar och andra mindre värdefulla
trävaror, att fraktkostnaderna och dermed användningen af äfven sådant
underlättats.

Kommunikationsmedlens utveckling under tiden, såsom jernvägsliniers utsträckning
och nya banors tillkomst, sjöfartens förbättring, landsvägars byggande
och förbättring, flottleders öppnande och förbättrande, hafva äfven i sin mån,
bidragit till en ökad skogsafverkning.

Öfverafverkning i hög grad finnes således, och detta kan kallas sköfling,
der återväxt icke beredes.

4. Afverkning till export har försiggått inom vestra Vermland under 100
år. Först afverkades för sådant ändamål endast timmer af furu, 12—14 fot långt
och minst 12 tum i toppändan, hvilket kördes och flottades långa afstånd ända
ned till sågverk i närheten af Uddevalla och Fredrikshald. Efter Göta elfs
kanalisering tog sågverksrörelsen större fart, och efter Byelfvens kanalisering
öppnades det inre landet för denna näringsgren. Sågverk uppfördes här och hvar
i vattendragen, som ordnades till flottleder långt upp i ödemarkerna, hvilkas
sekelgamla förråd af mogna träd efterhand kom denna industri tillgodo. De
gamla, fullväxta träden försvunno sålunda efterhand och med dem timmerhandlarnes
åsigt, att allt timmer under 12 tums toppdiameter vore »undermåligt».
Ännu i slutet af 1850-talet återstod dock den uppfattningen, att 8 tums timmer
vore kasSabelt som handelsvara. Så började med 1860-talet pitpropshandeln på
vattendragen häromkring, och sågmaskinerna förbättrades genom inrättande af
jernramar i stället för de gamla af trä, och tunnare sågblad kunde, i följd af
starkare sträckning af dem, användas och dermed blef det lönande att till sågning
använda träd af smalare dimensioner, så att nu träd af ända ned till 6
engelska tum vid 16 fots längd användas till sågning af virke, som exporteras.
De allmänt i bruk komna hyfvelmaskinerna förädla dessa smala träd till lister,
panelbräder m. m., som hopbuntade gå jorden rundt som handelsvara. Detta
om sågadt virke och barrträdens användning dertill.

189

Jägmästaren i Arvika revir.

Derjemte afverkas skogarne för export af rundvirke af en mängd slag,
såsom i synnerhet pitprops och byggnadsställningsspiror, båtmaster, smärre granslanor
under namn af »stick» och »stakar», björk till bobinvirke, asp och al till
tändsticksfabrikation etc.

Så har dertill kommit trämassefabrikerna, hvilkas antal årligen ökas och
vid hvilka förbrukas flere tusen kubikfamnar granvirke pr år för hvarje, förvandlande
träd af alla dimensioner till pulver.

» Kolningsvirke har deremot under en följd af år, intill de 2:ne sist förflutna,
varit föga begärligt. Träkolen gå dock icke i handeln såsom exportvara,
utan förbrukas i bergslagerna, och deras efterfrågan betingas af jernets.

Emedan exportvirket går så många vägar ut ur reviret och är af så många
olika slag och dimensioner, ligger det utom möjligheten för mig att nu beräkna
myckenheten deraf. Största delen går till Göteborg och Kristiania, men en icke
ringa del flottas å de stora sjöarne inom Nordmarks härad och tages derifrån
genom ett uppfordringsverk upp i vattendrag, som går till Fredrikshald, under
det att en annan del går till trakten af Uddevalla eller Fredrikshald.

5. Frågans första del är i det föregående besvarad och här skall endast
tilläggas, att i virkeshandeln här, såsom den i allmänhet numera tillgår, begreppet
timmer icke längre har sin forna betydelse; det är knappast ett lämpligt
uttryck i fråga om virkessortering.

Andra delen af frågan kan utan tvekan besvaras med ja. Vidhåller man
de gamla bestämningarna för begreppen ung, medelåldrig och gammal skog,
nämligen från 1—40 år ung, 41—70 medelåldrig och öfver 70 år gammal, så
framgår af det föregående, att den största delen af den nu till grufvevirke exporterade
och likaledes af den till trämassefabrikation afverkade virkesmassan,
lika som »stick» och »stakar», är under 40 år gammal. I de mot söder sluttande
bergsidorna, der glacialaflagringarna af gneispartiklar och rullstenar fått qvarligga
och bilda en tjenlig växtplats för gran och tall — och sådana lokaliteter
har Vermland godt om — uppnå träden vid 40 år och tidigare full användbarhet
till dessa ändamål. Då dertill kommer, att skogsegaren icke har äldre skog
att sälja, då han är i behof af kontanter, så låter han nog äfven sådana bestånd
gå, helst der de äro vackra och hafva stor virkesmassa, som gifver mycket i
plånboken.

Att ungskog till hvarjehanda husbehof afverkas, förnämligast till gärdselvirke,
stör, stakar, stänger m. m., är väl onödigt omförmäla. Gärdselstör
t. ex. behöfver hvarje jordbrukare årligen ett större eller mindre antal af, och
sedan de äldre skogarne med deri varande undertryckta granar icke längre finnas,
måste de växtliga smågranarna af 20 års ålder och derunder uppoffras
dertill.

190 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

6. Markens produktionsförmåga tillintetgöres icke och ej ens förminskas
genom skogsbeståndets afverkning och föryngring inom t. ex. 6 å 7 år, under
hvilken tid det sura och af mögelsvampar hopfiltade mosslagret i marken i
gamla täta bestånd får förmultna, å jordmån af ej alltför torr beskaffenhet och
ej allt för torrt läge. A god skogsmark har jag funnit jorden lämpligare för
återväxt af tall och gran efter några års hvila och friare påverkning af frisk luft
och solsken än omedelbart efter att det gamla beståndet borttagits, då rätt ofta
svårighet att medelst sådd vinna återväxt af våra inhemska barrträdsarter visat
sig. År deremot marken sandhed eller mot söder starkt sluttande grus- eller
klapperstenskulle, förhåller sig saken uppenbart annorlunda; men inom det här
ifrågavarande området finnes ganska litet sandmo, och landet är så kuperadt,
att de skarpa lägena icke upptaga stora ytor i ett sammanhang och derför inverka
mindre menligt å återväxten. Möjliga svårigheter att vinna återväxt i
denna nejd ligga icke i markens blottande.

7. Besvarandet af frågorna under detta nummer måste beledsagas af en
närmare bestämning af ämnet. Det är stor skillnad mellan den s. k. skogsvetenskapens
skogshushållning och den, som kan komma till stånd här. Detta torde
få anses såsom en allmängiltig sats. Här äro förhållandena sådana, att man väl
skulle kunna nöja sig med en skogshushållning, som gin ge ut på att låta skogen
få sköta sig sjelf, tills bestånden eller stammarna uppnådde afverkningsåldern,
då afkastningstagarnes inskridande nog vore lätt att vinna, och då deras skogshushållningsåtgärd
kunde inskränkas till qvarlemnande af fröträd å större
blottor. Naturen skulle nog göra resten. Dess förmåga att reproducera skog är
underbart stor i det inre af vestra Yermland, barrskogsbältets midtparti mellan
fjellen och hafvet. En sådan naturens egen skogshushållning leder väl icke till
den vetenskapliga skogshushållningens ideala mål: att på en viss ytvidd mark
och under en viss tid producera den största och bästa möjliga virkesmassa, men
passade till ortens förhållanden och vore föga kostsam. Emot en sådan naturens
skogshushållning såsom idealet skall jag nu belysa frågans särskilda delar.

Skogens föryngring är icke nöjaktig derför, att naturens oafbrutna verksamhet
i detta syfte motverkas af menniskorna genom oförståndigt bedrifven
afverkning. Skogsodling förekommer väl, utom å de allmänna skogarne, å en
del enskilda, hufvudsakligen genom hushållningssällskapets plantörer; men då man
tager i betraktande, att de enskilda skogarnes areal utom impedimenter utgör
omkring 355,200 har, så kan man lätt inse, hur ringa inflytande å återväxten
derå kan åstadkommas genom en plantors och en eller två biträdens verksamhet
ett par veckor om året.

Den enskilde skogsafverkaren lemnar sällan fröträd, i synnerhet icke den,
som till afverkning under viss tid köpt all ståndskog å ett visst skogsområde.

Jägmästaren i Arvika revir. 191

Skogens förnyande är således hufvudsakligen öfverlemnad till naturens eget
åtgörande.

Der skogsodling blifvit utförd som sig bort och i rätt tid, har den lemnat
tillfredsställande resultat, der ej naturhändelser motverkat.

9. Någon mera betydande skada af sådan anledning rågrannar emellan
är mig icke bekant inom reviret. Att träd i byggeskanter kullkastas af stormar
eller angripas och dödas af barkborrar är ju vanligt, men blott att anse
som småsaker. Markens kupering och blädningsafverkningen inom bestånden,
hvilken sistnämnde lemnat träden tillfälle att bättre rotfästa sig, äro nog verkande
orsaker till att sådana skador icke fått större dimensioner, och den reducerade
åldern och trädens deraf beroende mindre böjd och mindre anfallsyta göra
äfven sitt till att stormarna icke förmå göra så stor skada.

Något praktiskt sätt att i alla fall förekomma sådan skada kan jag med
skogsskötselns nuvarande och antagligen under de närmaste decennierna blifvande
tillstånd icke föreslå. Att qvarlemna stormkappor är omöjligt, der skiftesväsendet
som bär styckat bemmanskogarne i egoskiften af stundom några få
meters bredd och kanske flere tusen meters längd, och i öfrigt står en stormkappa
med öppna hyggen å ömse sidor om sig nästan aldrig emot stormarna,
bvilket deremot kanten af ett slutet djupare bestånd gör efter några års friställning
å ena sidan och efter förlust af ett och annan träd. Obligatorisk plantering
af låga pinusarter eller andra skyddande växter utefter rågångslinierna
är dels otänkbart att införa i denna ort och skulle dessutom icke uppfylla ändamålet,
så länge hemmansklyfningen ständigt skapar nya rågångar och egendomshandeln
föranleder öfverflyttning af skogsskiften från den ena rågrannens
till den andres egendom.

10. Antingen ett afverkningskontrakt innehåller bestämmelse om viss
minimidiinension eller icke, verkar det vid tillämpningen skadligt på skogshushållningen,
men mera i den mån minimidimensionen är lägre. Der ingen minimidimension
är bestämd, är detta i dessa trakter liktydigt med stubbslätt eller
total afverkning, som hvad återväxten beträffar ingalunda är det sämsta, der
afverkningsytorna icke tagas för stora och fröbara träd finnas omkring platsen.
Om ett sådant fält röjes rent, kan man vara förvissad om att återväxt icke
uteblifver. Föranleder åter bestämmelse i ett dylikt kontrakt om viss minimidimension,
att blädningsafverkning förekommer, så är det mycket beroende på,
om skogen i fråga af ålder behandlats efter utblädningsmetod eller efter traktvis
afverkning uppkommit i täta, bögväxta bestånd, hur skadligt ett sådant kontrakt
verkar i skogshushållningsafseende. Af ålder blädade timmerskogar, som hvart
15—20:de år varit afverkade ned till It) fots 9 verktums dimension, kunna med

192

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

fortvarigt bestånd sålunda behandlas i all framtid; men företages en dylik operation
med ett slutet trakthyggesbestånd, skall följden blifva en stor förlust
genom torkande och kullfallande stammar, och mången gång i granskogar förgår
hela beståndet.

11. Andra momentet af § 5 bör utgå, så att § 1 ej må till sin verkan upphäfvas,
hvad angår skada å utmark genom betning. Det är alltför betungande
för skogsodlaren, att genom uppförande af hägnad kring sina skogsodlingsfält
skydda de unga plantorna mot annans kreatur, och det är på samma gång
principvidrigt, att egande- och dispositionsrätten icke är lika stor för skogsmark
som inegor.

12. Emot vattenrättsförfattningarna af den 30 december 1880, der dessa
i behörig ordning tillämpas, har jag icke förmärkt någon anledning till klander,
eller något menligt inflytande för skogshushållningen af de samma; men väl
pågår ännu här och hvar, der dessa författningar ännu icke kommit till användning,
strid emellan flottgodsegares, industriidkares och jordegares intressen,
hvilken strid dock kan biläggas medelst lagskipningens åtgärd. I allmänhet
hafva vattendragen undergått sådan syn, som i flottmogsstadgans § 2 omförmäles,
och vederbörande myndigheter hafva beviljat vattendragens öppnande för
allmän flottning efter samma nyare lagbestämmelser. I några fall äro sådana
förslag beroende på rättegångar, men vattendrag finnas ock, der gamla bestämmelser,
utfärdade af konungens befallningshafvande eller kammarkollegium,
ännu gälla för flottningen, och orsaken till att dessa fått qvarstå är endast, att
de mest inflytelserika industriidkarne hafva fördel deraf och att det motsatta,
svagare intresset drager sig för kostnaderna af flottledssyner och rättegångar.
Med de nyare flottningslagarnes tillhjelp kan man komma fram med flottgods i
alla flottbara vattendrag. Ingenstädes inom detta revir finnes, så vidt jag vet,
något på gammalt privilegium grundadt vattenverk, som kan ensamt för sig disponera
något vattendrag eller hindra andra att till flottning använda det samma.

13. Om dimensionslagarnes verkningar är härifrån intet att meddela, enär
sådana lagar icke äro eller varit gällande här.

14. Af skogar, som denna fråga omfattar, finnas inom detta revir endast
kronoparker. För fyllande af befolkningens i orten behof af skogsprodukter kan
man knappt säga att de hittills varit af betydelse, enär detta behof fylts genom
andra billigare virkestillgångar, men för sågverksindustrien, genom den bättre
qvalitet och de gröfre dimensioner, hvarmed sågverksegare från dessa skogar kunnat
få sina tillverkningar förbättrade, för skeppsbyggerierna, som derifrån kunna få

193

Jägmästaren i Arvika revir.

köpa de gröfre och bättre virkespjeser, den enskilde skogsegaren icke mera kan åstadkomma,
samt för vissa allmänna byggnader, der gröfre virkespjeser äro af nöden,
äro de redan af stor betydelse. Tvifvelsutan skola de, allteftersom andra skogstillgångar
minskas, blifva det för alla, som sakna skog och bo inom passande afstånd.

15. Första frågan i denna punkt har, som i näst föregående är meddeladt,
ingen tillämpning i detta revir.

Hvad den senare angår, så anser jag nog, att sockenallmänningar skulle
kunna blifva ett skydd emot skogsbrist i orterna, hvad landthushållningens behof
af skog in natura beträffar, och vid bildandet af sådana samfällighetsskogar
torde nog nödig mark genom köp kunna förvärfvas, i synnerhet i sammanhang
med expropriationsrätt i vissa fall, om medel dertill funnes; men att anskaffa
de millioner, som erfordras dertill endast för detta revir, möter nog oöfvervinnerliga
svårigheter. På enskild väg kan man icke påräkna att erhålla dem och
staten bör icke anslå dem, enär behofvet och nyttan af sådana skogar icke äro
lika stora för alla delar af landet, under det att kostnaden skulle drabba alla
landsdelar lika. Dessutom skulle det blifva svårt att skydda skogar, som hvar och
en skulle anse vara sina. Erfarenheten har lemnat varnande exempel i detta afseende.

Jag skall tillåta mig bilägga afskrift af betänkande och förslag, af mig
lemnadt till Vermlands läns hushållningssällskap med anledning af kongl. landtbruksakademiens
under senare delen af 1860-talet afgifna frågor till hushållningssällskapen
angående grunderna för förbättring af den enskilda skogsvården.
Den omständigheten, att detta förslag skrefs för 30 år sedan och att jag ännu
icke finner någon möjligare utväg till effektivt ingripande i den enskildes skogshushållning,
oaktadt jag sedan dess lefvat och verkat som skogsman i detta revir
och alltjemt med intresse följt händelsernas gång, lemnar något värde åt deri
förekommande tankar.

16. Denna fråga tror jag mig kunna besvara med nej. Under de 40 år
jag genomströfvat vestra Yermland i alla riktningar, har jag sett månget fult
brandfält, svedja och kalhygge ofta å dålig, högt belägen mark år efter år
blifva allt grönare af uppväxande skogsplantor, till dess på afstånd icke
kunnat märkas, hvar blottan låg, och jag är derför öfvertygad om, att de
nu kala tegarne, som här och hvar förekomma å bergshöjdernas sidor, skola kunna
utan mensklig hjelp åter skogbinda sig, ehuru det går långsamt och betydande
tillväxtförlust under tiden uppkommer, emot om reproduktionen skedde genom
skogsodling i rätt tid efter afverkningen.

17. Hushållningssällskapet och landstinget i detta län hafva under en
lång följd af år lemnat bidrag till en skola för utbildande af skogvaktare, huf Skogskomitén,

III. *0

194 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

vudsakligen afsedda för den enskilde skogsegarens tjenst; Hushållningssällskapet
har under en följd af år uppköpt och tillhandahållit skogsegare frö till skogsodling
och under de senare åren aflönat plantör, som jemte biträden på reqvisition
tillhandagått enskilde skogsegare med skogsodlingsarbete emot ringa ersättning;
vid länets rättarskola har undervisning i skogsskötsel lemnats lärlingarne derstädes;
vid vermländska bergsmannaföreningens sammankomster hafva diskussionsfrågor
rörande skogshushållningen varit framstälda och behandlade sedan 40 år
tillhaka; vid hushållningssällskapets och hushållsgillenas sammankomster hafva
frågor rörande samma sak ofta varit diskuterade. I praktiskt afseende har statens
skogshushållning vid de allmänna skogarne, fördelade öfver hela vestra
Yermland och till ett antal af 87 st., genom sitt exempel, genom den öfning i skogsodling
och andra arbeten, ett stort antal arbetare årligen erhållit, samt genom
de resultat af skogsskötseln, som jemna bestånd, vacker stambildning och värdefulla
dimensioner hos träden utvisa för alla, som se och tänka derpå, otvifvelaktigt
i icke mindre grad än skrift och tal verkat undervisande. Att nästan
ingen påföljd af detta teoretiska och praktiska kunskapsflöde till den stora allmänheten
i fråga om skogsskötsel och skogshushållning under så lång tid försports
eller visat sig, är af stor vigt att beakta vid nu föreliggande hufvudfrågas
behandling. Jag tror att skogsbefolkningen anser skogen såsom inkomstkälla
likartad med bäcken, ur hvilken hon hemtar vatten. Ett sådant åskådningssätt,
uppkommet hos vilden och generation efter generation i racen fortplantadt, trotsar
nog länge alla teorier. Reala medel erfordras nog för dess bekämpande.

18. Jag kan icke erinra mig något fall inom vestra Yermland, der enskild
jordegare afdikat mark för skogsbörd, men deremot påträlfas ofta öfvergifna
odlingsförsök af sådant slag, som i följd af markens otjenlighet till gräs- och
sädesodling fått bära skog.''

19. Naturförhållandena här äro icke sådana, att dylika skogar varit behöfliga,
och finnas derför icke heller. Yenerns stränder, som möjligen i annat
fall skulle behöfva sådana, utgöras å de utskjutande uddarna af gneisgrund, der
skikten stå mer eller mindre lutade, så att förvittringen af de olika hårda lagren
bildat en skroflig och förklyftad yta, hvari martallarna fått godt fäste, så att de
kunna hålla sig qvar och bilda första motståndet mot stormarna. Förkrympta
och förvridna som de äro, duga de föga till och få stå qvar. Ii*ne i vikarna,
der grunden är lösare, är marken i allmänhet odlad och behöfver intet skydd mot
vinden, som vid Yenern icke är af samma vegetationen tryckande natur som vid
hafvet och fjellet.

20. Under antagande, att den väg, man slagit in på för betryggande af
uthållig tillgång å skog inom landet, skall fullföljas, anser jag expropriationsrätt

195

Jägmästaren i Arvika revir.

för detta ändamål vara både önskvärd och behöflig i fall der skogsområden, som
genom godvillig öfverenskommelse kunna för staten förvärfvas, äro skilda af
smärre egolotter, som ej på frivillighetens väg till skäligt pris kunna åtkommas.
Egare af sådana smålotter eller skogstegar söka ofta i sådana fall tilltvinga
sig oskälig betalning för sin mark. Emot sådana försök vore för det allmänna
gagneligt att ega ett maktmedel.

Att i allmänhet förvärfva statsdomäner genom expropriation anser jag
dock icke tillrådligt såsom alltför kostsamt och kanske för våldsamt.

Arvika den 24 mars 1897.

Torgal Norrby.

Afskrift.

Bilaga till 15:de frågan.

Betänkande rörande kongl. landtbruksakademiens
till Yermlands läns hushållningssällskap afgulna
frågor beträffande lämpligaste sättet för en
förbättrad skogshushållnings åvägabringande.

I samma mån som den enskildes disposition öfver vårt lands skogar blifvit
utvidgad, eller i samma mån staten eftergifvit den rätt till öfverinseende öfver
skogarnes behandling, som i de gamla lagarne finnes hafva varit densamma tillerkänd,
i samma mån har skogarnes vanvård och förfall tilltagit. Detta faktum
innebär en bevisning om, att den enskilde jordegaren af en eller annan orsak
är olämplig till att vårda rikets skogar. Denna hans olämplighet kan icke hafva
sin grund uti ogynsamma, tryckande tidsförhållanden, som tvungit honom att
mot sin bättre öfvertygelse tillgripa och i kontanter realisera större del af skogskapitalet
än skogen samtidigt förmådde reproducera, ty detta har skett under
djupaste fred och ständigt stigande inre välstånd, så vidt man får döma efter
officiella berättelser derom. Icke heller kan orsaken tillskrifvas aftagande insigt
om skogarnes vigt och nytta, eller aftagande förmåga att bedöma en handlings
moraliska värde, ty upplysningen har likaledes under samma tid varit i jemnt
tilltagande. Orsaken synes fastmera att söka uti det naturliga, af tid och omständigheter
oberoende förhållandet mellan den i civiliserade samhällen lefvande,
handel och industri idkande menniskan å ena sidan och skogarne å andra sidan.
Detta synes styrkt genom det faktum, att de sist nämnda i alla gamla kulturländer
gått under.

196 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Tager man i betraktande, att den tidslängd, en generation af våra vanliga
skogsträd för sin fulla utveckling erfordrar, uppgår till flera år än två generationer
menniskor uppnå — hvaraf tydligen följer, att en hel skogsgeneration icke
kan vara en menniskogenerations egendom, utan tillhör minst tvenne sådana som
samfällighet — samt att den nu lefvande medintressenten i samfälligheten icke
hör anförtros vården om den kommande medintressentens rätt eller att hans fördel
bevaka, eftersom han dertill måste anses jäfvig, så framgår deraf, att en för samhällsinrättningen
viktig grundsats hos oss blifvit förbisedd, den nämligen, att
staten eger skyldighet att bevaka det allmännas rätt emot det enskilda intresset
samt den näst kommande menniskogenerationens emot den nu varandes, hvad
skogsvård angår. Från äldsta tider synes denna grundsats äfven hafva föresväfvat
landets styrelse; ty utom af gamla lagstadganden — hvaraf ett uti byggningabalkens
10 kap. 8 § ännu synes qvarstå med full kraft — framstår bland annat
af skogsallmänningarnas tillkomst, att den enskildes olämplighet att vårda skog
och nödvändigheten af statens åtgörande till skogarnes betryggande varit erkända.
Likaledes antydes detta uti det ända till våra dagar sig bibehållande begreppet
hos befolkningen, att ståndskog ej är personlig egendom i samma bemärkelse
som annan jordens gröda, hvilken åsigt äfven vunnit den lagstiftande maktens
erkännande.

Af det föregående framgår således, att skogarnes undergång är närmaste
följden af uraktlåten inskränkning i den enskildes hushållning med desamma,
likasom att insigten om en sådan inskränknings nödvändighet, så väl som statens
rätt att vidtaga nödiga åtgärder i detta hänseende varit långt före detta erkända.
Den 2:a af de framstälda frågorna synes således utan vidare öfverläggning kunna
med nej besvaras.

På det antagande, att hvarje menniskogeneration är skyldig att åt den
efterkommande bibehålla skogarne i fullgodt skick, samt under den förutsättning,
att den enskilde, utan särskilda inskränkande stadganden för sitt nyttjande af
skog, icke kan fullgöra denna skyldighet, har man ock under mera än ett sekels
förlopp utvecklat och i system bragt den så kallade skogsvetenskapen, hvilken
på det bestämdaste angifver, huruledes skogarne i hvarje särskild! fall skola
behandlas för att motsvara de ändamål, de i menniskans och naturens hushållning
fått sig anvisade. Dessa ändamål, som äro af allt för mångfaldig art att här
uppräknas, kunna klassificeras i 2:ne grupper nämligen de klimatologiska och de
ekonomiska, hvilka senare åter, efter deras öfvervägande betydelse för staten,
individen eller skogarne sj elfva (naturens hushållning) kunna indelas i statsekonomiska,
pekuniärt ekonomiska och forstligt ekonomiska. Alla dessa ändamål vinnas
genom tillämpning af skogsvetenskapens läror, hvilka korteligen kunna sammanföras
till: 1) ordnad behuggning d. v. s. årlig skörd af så stor vedmassa, som
skogen årligen ersätter genom tillväxt, uttagen på det ställe och sätt, som för -

Jägmästaren i Arvika revir. 197

delaktigast är för den kvarstående och blifvande skogen; 2) reproduktion och
3) skydd.

Skogsvetenskapen är en obestridlig sanning och dess föreskrifter fullständigt
öfverensstämmande med sakens natur; derför är ock frågan om hur en ändamålsenlig
skogsskötsel bör ordnas och våra vanvårdade skogar förbättras och
bringas i fullständigt skick, deri fullständigt besvarad. Den väg, hvarpå vi måste
söka målet, om vi vilja vinna det, är oss således utstakad. Frågan är blott, hur
mycket vetenskaplig skogshushållning vi kunna använda. Och ehuru denna
vetenskap är ett ideal, som inom ingen stat kan vinna full tillämpning, är den
dock, såsom förebild och mål att eftersträfva, en nödvändighet vid hvarje, äfven
det ofullständigaste, försök till ordnad skogshushållning; och fastän den form,
under hvilken den hos oss vunnit inträde, den så kallade trakthuggningen, ansetts
för våra förhållanden olämplig, hvad hushållningen med privatskogarne angår,
äro vi derför dock icke berättigade att anse hela det skogsvetenskapliga systemet
oriktigt, ty felet är icke skogshushållningslärans, utan detta ligger dels uti
skogarnes dåliga tillstånd, dels uti särskilda lokala förhållanden och dels uti de
obilliga anspråk på inkomst af skogsbruket, hvarpå vår inre ekonomi till stor
del är grundad. Trakthuggningsmetodens påstådda olämplighet bevisar endast,
att våra forstliga förhållanden stå på för låg ståndpunkt för denna metod, hvarför
vi måste göra början med någon lägre, enklare, som det oaktadt måste förena
något af hvardera af skogsväsendets tre hufvuddelar: ordnad behuggning i första
rummet jemte skogskultur och skydd, om den skall kunna åvägabringa någon
verklig förbättring af vårt skogsbruk.

Den till besvarande framstälda frågan synes äfven hvila på en sådan
uppfattning af saken, hvarför den sammas besvarande bör gå ut på att angifva,
huru stor del af det rationela skogsväsendet under våra nu varande förhållanden
kan finna tillämpning. Dervid må man dock icke förglömma, att intet kan vinnas
utan uppoffring och att första steget till våra öfverafverkade skogars förbättring
måste blifva afverkningens inskränkning, hvilket är så klart, att ingen bevisning
för riktigheten deraf kan finnas behöflig. Stadganden både genom lag och hushållningsplaner,
lämpade efter lokala förhållanden, äro således första vilkoret för
privat-skogshushållningen; ty på öfvertygelsens väg kan intet annat vinnas än
öfvertygelse om lags och kontrolls nödvändighet.

En sådan lagstiftning kan dock icke blifva i detaljer lika och gemensam
för rikets alla delar, emedan skogarnes tillstånd, värde och betydelse för befolkningens
hushållning är i så betydlig grad olika inom olika orter. Lagarne böra
derför endast bestämma de allmänna grunderna och lemna detaljerna åt hushållningsplanerna,
hvilka böra uppgöras af med lokalförhållandena noga bekanta och
i skogsväsendets grunder kunnige komitéer eller personer, som inom hvarje olika
trakt dertill utses och bemyndigas.

198 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

De fleste, som förut sysselsatt sig med detta ämne, erkänna behofvet af
lagstiftning; men åsigterna om, hvaruti den bör bestå eller hvad som bör förbjudas,
äro ganska skilda.

Af de 3:ne vanligaste förslagen, dem jag korteligen skall vidröra, synes
mig dock intet för närvarande lämpligt.

Af dessa intager den regelbundna trakthuggningens obligatoriska användning
obestridligen främsta rummet, emedan dess efterföljd otvifvelaktigt leder
till det sökta målet. Något hopp om att i vår tid få denna hushållningsmetod
införd å våra privatskogar och dess efterlefnad betryggad synes dock icke numera
kunna hysas; derför kan jag förbigå dess fördelar och fel i detta betänkande.

Flere hafva sökt hjelpen emot skogsförödelsen uti exportförbud för smärre
virkessorter. Detta är detsamma som att förbjuda nästan all export af virke,
emedan våra skogar numera nästan icke utgöras af annat än smärre träd, och följden
af virkesexportens upphörande måste bland annat blifva allt lönande skogsbruks
dödande; ty handeln med smått virke skulle sedan gå våra kuster förbi och
virkespriset skulle falla, hvilket allt så menligt måste inverka på landets ekonomi,
att man innan kort skulle nödgas upphäfva en sådan författning. Denna utväg
är således oantaglig i stort.

Den tredje utväg, hvarpå man ansett sig kunna vinna målet, är att inskränka
ingreppet från statens sida till skyldighet för innehafvare af skoglös mark att
inom viss tid försätta densamma i skogbärande skick. Denna utväg är, som jag
tror, den populäraste af det skäl, att den minsta rubbningen i de nu varande
förhållandena genom dess tillämpning åstadkommes och kanske äfven till någon
del emedan man i Danmark sökt lösa samma problem genom samma stadgande.
Af hvad jag i det föregående sagt torde vara klart, att jag icke delar denna
åsigt af skäl, som jag skall söka närmare utveckla. För det första anser jag
ett sådant stadgande, äfven om dess efterlefnad kunde kontrolleras, otillräckligt
att betrygga våra skogars uthållighet, hvilket ju är hvad vi söka; ty skogskultur
är endast skogskultur och kan aldrig blifva anledning till skogsafbrukningens
inskränkning, hvilken är enda medlet att bringa inkomst och utgift för våra
skogar i jemnvigt. Min åsigt är, att närmaste följden af en sådan lagstiftning
skulle blifva, att, utan afverkningsbeloppets inskränkning, skogarne på sådant
sätt behöggos, att ingen skoglös mark men deremot så mycket sämre skogar
blefve en följd deraf. För att undvika kulturskyldigheten skulle man nämligen
bläda och till ytterlighet utglesna skogsbestånden.

Som det största felet vid skogshushållningen inom hela Skandinavien just
består uti en sådan utblädning, hvarigenom den samverkan och det, om man så
får säga, samfundslif, som är ett af hufvudvilkoren för våra barrträds och i
synnerhet granens trefnad, undergräfvas och hvarigenom allmänhetens omdöme
om skogarnes verkliga tillstånd förvillas, så måste ett påskyndande och på sätt

Jägmästaren i Arvika revir. 199

och vis tvingande till en sådan skogsskötsel vara den största otjenst emot skogshushållningen.

Att åter förbjuda sådan blädning tjenar till ingenting annat än att ytterligare
försvaga befolkningens aktning för lagarne, om man icke på samma gång
åvägabringar tillräcklig kontroll öfver påbudens efterlefnad. Huruledes åter en
sådan kontroll öfver Sveriges 25 millioner tunnland skogsmark skulle kunna
åstadkommas, än att till vissa lokaler binda afverkningen under visst antal år
samt göra skogsinnehafvaren ansvarig för den afverkning, som utom detta område
egde rum, kan jag icke inse. Att åstadkomma den genom en så stor skogspersonal,
som för ändamålet skulle erfordras, om man sökte detsamma genom personlig
tillsyn, är åtminstone i vår tid omöjligt. För sådana delar af landet,
der ingen annan lönande användning af skogarne än utklädning af timmer eger
eller kan ega rum i följd af svåra kommunikationer, är dessutom en sådan lagstiftning
af ingen betydelse. Dessutom kan jag icke finna, huruledes, i händelse
af uraktlåten skogsodlingsskyldighet och laga beifran deraf, den skyldige skulle
kunna bringas till ansvar, med mindre för hvarje hemmansdel förut vore bestämdt,
hvilka delar af afrösningsjorden skulle till beteshage och skog användas; ty
eftersom jordegaren icke bör åläggas uppdraga skog i sina beteshagar, skulle han
i sådant fall inför’’ domstolen förklara den i fråga varande marken vara eller
ämnas till beteshage, och på sådan grund frikännas. Åklagaren, som följaktligen
finge betala rättegångskostnaderna, skulle säkerligen efter hand förlora hågen
för dylika rättegångar och lagbudet snart råka i glömska hos befolkningen.
Derför är denna metod också olämplig.

Sammanföras nu de resultat jag i det föregående kommit till, nämligen:
att det sökta målet icke kan vinnas på öfvertygelsens väg, utan måste
hvarje förslag till dess ernående grundas på en ändamålsenlig lagstiftning, hvars
noggranna efterlefnad kontrolleras;

att en sådan lagstiftning är berättigad och i äldre tider inom vårt land
funnits;

att vi uti den vetenskapliga skogshushållningsläran, som hvilar på antagandet,
att lag måste vara skogshushållningens grund, ega tydliga och säkra
föreskrifter om huruledes skogarne i hvarje fall böra behandlas för att motsvara
sin bestämmelse så väl i menniskans som i naturens hushållning;

att skogshushållningslärans allmänna hufvudgrunder äro enda vägen, hvarpå
detta mål kan vinnas, och man på sidan om denna icke kan förvänta något tillfredsställande
resultat vid beliuggningen, kulturen och vården af skogarne, samt
att af de tre hufvudsakligaste metoderna, man hos oss föreslagit för ändamålet,
trakthuggningsmetoden befunnits för våra förhållanden för mycket instruktiv,
förslaget om exportförbud för smärre virkessorter stridande så väl mot
landets som skogshushållningens intressen, och lagstiftningens inskränkning till

200

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

endast skogskultur egande det felet att framtvinga ännu sämre behandling af de
öfrigblifna skogarne, än som hittills egt rum, för såvidt icke blädning af skog
förbjudes, hvilket förbud åter icke kan kontrolleras på annat sätt, än att skogarnes
afverkning under loppet af vissa år till viss lokal eller del af skogen
inskränkes, hvarvid man åter inträdt på den vetenskapliga hushållningens område;
så framgår deraf, att ingen af dessa tre utvägar är ändamålsenlig.
Tagande Ver mlands förhållanden till förebild, skall jag tillåta mig framställa
följande förslag till besvarande af den föreliggande l:a frågan: huru han
en ändamålsenlig skogshushållning inom vårt land allmännare åvägabringas samt
för framtiden betryggas?

Förslag.

Lagstiftningen delas i 2:ne afdelningar, en generel eller allmän, som är
gemensam för hela riket eller vissa provinser, och en lokal eller speciel, som
rättas efter hvarje lokals särskilda förhållanden. Den förstnämde upprättas af
rikets lagstiftande makt och den senare af väl lokaliserade samt i skogsväsendets
grunder kunnige personer eller kommissioner, som inom särskilda distrikter
af hvarje län tillsättas och bemyndigas att efter vissa bestämda grunder ordna
skogsafverkningen och skogsvården inom hvarje sådant förut bestämdt distrikt.
Dessa distrikt böra i allmänhet, för så vidt ej särskilda lokalförhållanden befinnas
derför hinderliga, omfatta ett härad.

Genom den allmänna lagstiftningen anser jag följande bestämmelser böra
fastställas:

l:o) att ståndskog är enskild egendom endast hvad en uthållig afkastning
angår, hvilken afkastning ej må årligen uttagas till större belopp än skogen vid
en bestämd turnus (minst 60 år för högskog) årligen producerar. I öfrigt är
den statens tillhörighet och står under Kongl. Maj:ts disposition och vård.

2:o) att innehafvare af jord, som till åker, äng eller rätter beteshage icke
nyttjas, åligger att derå uppdraga och vidmakthålla fullt sluten skog enligt vederbörliga
föreskrifter samt för dess vård'' och bevakning i öfverensstämmelse
med dessa föreskrifter ansvara.

3:o) att svedjning af skogsmark allmänneligen förbjudes. Dock må på
Kongl. Maj:ts pröfning bero att, uppå framställning af vederbör Kg skogskommission,
för vissa orter, inom hvilka svedjning utgör ett vigtigt vilkor för befolkningens
bergning, ändring härutinnan bevilja.

4:o) att, sedan hvarje län, uppå vederbörande konungens befallningshafvandes
förslag, blifvit i lämpliga skogsdistrikter indeladt, karta i ändamålsenlig
mindre skala efter befintliga landtmäterikartor sammandrages, till utvisande af
dels begränsningen af socknars, hemmans och hemmansdelars skogsmark, dels der -

201

Jägmästaren i Arvika revir.

inom förekommande impedimenter, såsom sjöar och större ofruktbara berg och
mossar, och dels virkesforsling och virkeshandel underlättande dottningleder eller
andra kommunikationsinrättningar, och att en förteckning uppgöres, hvilken
genom hänvisning till kartan medelst siffror utvisar hvarje skogslotts areal,
särskild! för impedimenter och särskild! skogsmark, hvilka handlingar öfverlemnas
till vederbörande skogskommission;

5:o) att inom hvarje skogsdistrikt en skogskommission inrättas, bestående
af 3:ne ledamöter, nämligen: ordföranden i häradets hushållsgille (eller någon af
konungens befallningshafvande utsedd person), jägmästaren i det revir skogsdistriktet
tillhör samt ett å kommunalstämma valdt ombud för hvarje församling
inom distriktet med talan och stämma endast i sin sockens frågor, hvilka
ledamöter med hvar sin röst ega att vid sammanträde inom hvarje församling af
distriktet uti efterföljande punkter besluta beträffande den enskilda skogshushållningens
ordnande:

a) om och i sådant fall hvilken del af förevarande skogar på grund af
ovanligt stenig eller ofruktbar jordmån, lång och besvärlig transport till afsättningsort
för smärre virkessorter i förening med skogstillgång öfver husbehofvet,
må för timmerblädning afses, i hvilket fall bestämmes, till hvilka minimidimensioner
af träd och under hvilka vilkor i öfrigt sådan timmerblädning må
ega rum.

b) hvilka delar af marken till beteshage och hvilka till skogsproduktion
skola nyttjas;

c) hvilken och huru stor del af den till skogsproduktion afsedda marken
under de närmast följande 10 åren får afbrukas, börande denna del i allmänhet
utgöra Vs af skogsmarkens vidd, sedan impedimenterna blifvit afräknade, men
kunna, der behofvet af skogsfång är synnerligen stort och skogen i ovanligt klent
skick, få uppgå till V6-

d) inom huru många års förlopp fullständig, beteskreaturens åverkan undanvuxen
ungskog skall vara å all nu eller framledes blifvande skoglös mark
återuppdragen;

e) huruvida och i sådant fäll å hvilka särskilda lokaler utom den bestämda
afverkningstrakten afblädning af bland ungskog eller eljest förekommande
gamla träd beviljas samt, i fall ståndskogens ålder är sådan, att grantorkning
eller stormskada kan uppkomma, till hvad vidd torra träd och vindfällen utom
den tillåtna hyggestrakten får af jordegaren tillgodogöras, och

f) hvad till skogsvårdens nytta och allmän fördel i öfrigt må finnas
af vigt;

6:o) att efter dessa 10 års förlopp eller i fall skogseld, stormskada eller
sjukdom å träden innandess inträffar, hvarigenom rubbning af skogskommissionens
uppgjorda plan för någon skog åstadkommes, ny plan uppgöres, hvarvid,

Skogskomitén, 7/7. 26

202

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

i de sist nämnda fallen, särskildt bestämmes, huruledes med skadade träd utom
den bestämda afverkningstrakten bör förfaras;

7:o) att öfverträdelser af förenämnda föreskrifter, hvilka utom skogsstatens
tjensteman och betjente samt kronobetjeningen hvarje skogsegare inom
skogsdistriktet eger att åtala, böra straffas enligt lag samt skadestånd till det
skadades dubbla värde erläggas till distriktets skogsplanteringskassa, samt

8:o) att af de sålunda inflytande ersättningsmedel bildas en för häradets
eller distriktets privatskogar gemensam kassa, stående under skogskommissionens
förvaltning, hvaraf räntan kan, efter kommissionens pröfning, användas till skogshushållningens
befrämjande inom distriktet.

Genom ett sådant ordnande af den enskildes skogshushållning anser jag
möjligt att på ett någorlunda tillfredsställande sätt lösa det föreliggande problemet
eller åtminstone leda skogshushållningen in på förbättringens väg; ty genom
bestämningen, att afverkningen under vissa år — i förslaget 10, hvilket dock
kan ändras till 20, om detta skulle befinnas bättre — är skogens uthållighet
betryggad, på samma gång den enskildes fria disposition af densamma är anvisad
ett tio eller tjugufaldigt större utrymme än trakthuggningen i allmänhet
medgifver, hvarjemte jordegaren är lemnadt öppet, att inom detta område bläda
eller traktvis afverka skogen, hvarigenom en omtänksam brukare kan bereda sig
den fördelen, att medelst qvarlemnande af fröträd, som under tiden kunna uppväxa
till sågtimmers groflek, åstadkomma den besåning af afverkad mark, som i
annat fall genom handsådd eller plantering möjligen måste åstadkommas.

Kontrollen anser jag äfven genom detta förslag vara i möjligaste grad
förenklad, ty den bevakningsskyldighet, som är ålagd jordegare och som i verkligheten
ingen annan kan utöfva, ställer rättegångsväsendet hvad skogsåverkan
beträffar på helt annan fot, än om bevakningsskyldigheten tillhörde staten. Utom
att man mycket hellre föröfvar tillgrepp af det allmännas egendom än af sin
grannes, är genom en sådan anordning åtal mot påträffad skogsåverkan ojemförligt
mycket lättare efter detta förslag än förut, emedan man nu vet, hvilken
den ansvarige är, och den erforderliga bevisningen derigenom inskränkes till
ådagaläggande, att åverkan skett, hvaremot största svårigheten nu är att upptäcka
och bevisa, hvilken för öfverträdelsen är ansvarig. Det inbördes skydd
och den sammanhållighet, allmogen vid åverkansmål nu ådagalägger och hvarigenom
bevisningen uti sådana mål än ytterligare försvåras, skulle derigenom på
en gång upphäfvas, och jordegaren skulle, sedan skadeståndet, i fall åverkaren
icke upptäcktes och bestraffades, måste ur den bevakningsskyldiges egen pung
betalas, blifva de mest nitiske bevakare och åklagare emot skogsåverkan.

En skogspersonal till utöfvande af nödigt öfverinseende öfver att jordegare
sin bevakningsskyldighet fullgöra, måste derjemte förutsättas, men denna
personal kunde inskränkas till de skogstjenstemän, som för förvaltningen af

203

Jägmästaren i Kalstads revir.

kronoskogarne, boställsskogarne och häradsallmänningarna nu finnas, nödigt förstärkta,
jemte en eller två landtjägare eller häradsskogvaktare för hvarje skogsdistrikt.

Desse tjensteman eller betjentes aflönande torde böra öfvertagas af staten
lika som deras anställande.

Karlstad i april 1868.

Torgal Norrby.

Vidimeras 24/s 1897.

Torgal Norrby.

Jägmästaren i Karlstads reyir.

1. Om skogsbrist i vidsträckt bemärkelse ännu ej kan anses råda inom
Karlstads revir, hvarest skogsvegetationen delvis är så god, att timmerdimensioner
ej så sällan kunna erhållas ur 40 årig gran- och 50 årig tallskog, så äro skogarne
ändock i allmänhet så medtagna, att nödigt såg- och byggnadstimmer svårligen
kan erhållas utan långa landtransporter.

2. I huru stor omfattning hemman förekomma, som dels alldeles sakna
skogstillgångar, dels hafva för husbehof otillräckliga sådana, är svårt att exakt
uppgifva, men torde kunna antagas att af hemmanens antal inom reviret förekomma
ungefär 30 å 40 procent af det senare slaget samt kanske bortåt 10 procent
af det förra.

3. Att ehuru öfverafverkning eger rum å omkring 70 procent af de enskildes
skogar inom reviret, kan man dock ej säga, att skogssköfling förekommer
på mera än knappast hälften af dessa öfverafverkade skogar. Den form, under
hvilken skogssköfling bedrifves, är genom den oftast förderfliga propsafverkningen,
som vunnit en ofantlig utsträckning, ja tagit rent ut häpnadsväckande dimensioner,
hufvudsakligast genom den stora bristen å gröfre skog, som nästan uteslutande
finnes qvar å kronans och ytterst få bruksegares skogar samt å en
ännu mindre del hemmansskogar, hvilka egas af förmögnare bönder.

4. Bland de mindre egendoms- och hemmansegarne är ofta skuldsättningen
stor, hvarför närmaste utvägen att uppehålla existensen är att tillgripa skogen,

204 Skogstjenstemånriens svar på komiténs frågor.

så snart den lemnar props, hvarvid oftast hela skogen kalhugges för afsalu,
utan att nödiga fröträd eller virke till husbehof qvarlemnas. Det till export
afsedda virket apteras, der ej i enstaka fall timmerdimensioner finnas, till props.
Sparrafverkning hedrifves ej, hufvudsakligast derför, att i de inskränktare fall,
der någon eftertanke och god ekonomi förekommer, skogen sparas tills den blir
timmerduglig, då i motsatt fall vinstbegäret oftast drifver de flesta till utverkning,
så snart skogen utväxt till props-, pappersmasse- eller kolveddimension.

5. Medeldimensionen för timmer torde under senaste decenniet hafva minskats
till omkring 7 tum, der ej virke från kronoskogar erhålles till medeldimensionens
upphjelpande. Minimidimensionen för timmer synes i närheten af
bebyggda orter, hvarest virket röner större efterfrågan, hafva nedgått ända till
5 tum i topp. Hjelpgallring utföres i allmänhet ej utan möjligen undantagsvis
å en eller annan väl vårdad skog hvarför fullt växtlig ungskog i de flesta fäll
afverkas till props, pappersmasseved och kolved.

6. Å de marker, hvarest propsafverkning sker, förekommer i allmänhet
ingen skogsskötsel, hvarför skogsmarken ofta får ligga obesådd rätt länge, innan
en underhaltig ungskog slutligen letar sig fram, för att ånyo afverkas vid
uppnående af propsdimension, hvarför markens reproduktionsförmåga i längden
måste lida stor skada.

7. Med skogsföryngringen är det delvis rätt illa bestäldt, och för återväxten
sörjes i allmänhet dåligt, kanske på sin höjd å 10 å 15 procent af revirets
enskilda marker. I öfriga fall öfverlemnas denna uteslutande till naturens
eget åtgörande, hvilket inom ganska vida trakter af Fryksdalen resulterar uti
täta björkbestånd, som förqväfva den naturliga föryngringen från de få fröbara
träd, som möjligen finnas i trakten. Skogsodling utföres å ytterst få enskilda
bruksskogar, och torde den skogsodlade arealen å dylika skogar kunna beräknas
till ungefär 5 procent af revirets enskilda skogar.

Äterväxten efter skogsodling å kronans marker är synnerligen tillfredsställande,
och hafva en del sådder lyckats så väl, att jemn och kraftig återväxt
finnes å de flesta kronoskogar. Bland dessa kunna framhållas Annefors kronopark
samt kronoegendomen Bon i Grafva, hvarest finnas vackra 8 å 20-åriga
ungskogsbestånd med jemnt och qvistrent virke, fullständigt vederläggande den
af personer, obenägna för de band en kontroll med obligatorisk skogskultur medföra,
drifna satsen, att med kultur uppdraget virke skulle blifva qvistigt och
odugligt för sågning. 8

8. Grantorka genom felaktig afverkning torde ej så sällan förekomma,
men endast ett par fall äro af mig närmare kända. För öfrigt visar sig vid de

205

Jägmästaren i Karlstads revir.

flesta hyggesgränser benägenhet af granen att torka, hvarför detta trädslag
måste vid afverkning behandlas mycket varsamt.

9. Vid kalafverkning exponeras lätt angränsande hemmansskog för stormfällning,
synnerligast om de angränsande skogarne äro mera utväxta och öfvermogna,
hvarför i detta fall föreskrifter om löshuggningar viss tid före afverkningen
vore förmånligt.

10. Skogarnes upplåtande för afverkning å viss tid med bestämd minimidimension
inverkar menligt på skogsåterväxten derigenom, att beståndet oftast
ej nog starkt utgallras för att återväxt skall kunna framkomma, under det att
en del för fortväxt odugliga och undertryckta träd blifva kvarstående.

Skogarnes kontraktsenliga upplåtande utan bestämd minimidimension medför
den olägenheten, att marbuskar och undertryckta småträd, som icke afsätta någon
återväxt och derför ej äro att påräkna såsom något dugligt bestånd, blifva qvarlemnade
och stå hindrande i vägen för en möjligen uppkommande återväxt från
till äfventyrs i trakten befintliga fröbara träd.

12. Från skogshushållningens ekonomiska sida vore önskligt, att vattenverksegarne
ej godtyckligt finge råda öfver vattnets användande i elfvarne och
bestämma en sjelftagen, oftast oskälig slussafgift för virkets framsläppande
genom deras dammar, hvilka borde af flottningsförening få öfvertagas.

13. Ehuru dimensionslagar i allmänhet ej äro att förorda, och ej äro
med ett rätt skogsbruk förenliga hufvudsakligast genom det hinder, som kan
åsamkas återväxten af för tätt qvarblifvande, oftast genom öfverskärmning
försämradt virke, så synes mig dimensionslagar ändock såsom en tillfällig
hämsko å öfverdrifven ungskogssköfling rätt tilltalande, under förutsättning dock,
att minimidimensionen ej sättes för högt, och att under inga förhållanden granskogar
derunder inbegripas, samt under vilkor att undertryckt och för långsamt
växande, undermålig skog finge genom vederbörande jägmästare utsynas.

14. Om kronoparkerna vore talrikare representerade samt belägna i mera
bebodda orter, hvilket de nu i allmänhet ej äro, kunde de i viss mån bidraga
till fyllande af ortens behof af gröfre virkessortiment och ved samt äfven i mera
inskränkta fall byggnadsvirke.

Samma förhållande gäller äfven om allmänningar och besparingsskogar.
Städernas skogar borde hafva stor betydelse för fyllande af städernas, ja äfven
ortens behof af skogsprodukter, men dessa skogar äro nu ofta lemnade åt hvarje

206

Skogstjemtemännms svar på komiténs frågor.

stadsbos godtycke, så att någon afsevärd skog i allmänhet ej finnes att afverka.
Så t. ex. lärer Kristinehamns rätt betydande stadsskog vara uppdelad tomtegarne
emellan till fri disposition.

16. Af ålder skoglösa utmarker till någon betydenhet finnas ej i reviret,
men deremot rätt många mera nyligt kalafverkade marker, hvarå duglig
återväxt näppeligen är att påräkna utan kultur, hvilken dock ej torde vara att
förvänta. A en del kalafverkade marker uppåt Fryksdalen synes så riklig björkåterväxt
hafva uppkommit, att barrträdsplantor torde hafva svårt att leta
sig fram.

17. Hushållningssällskapet har anslagit lika högt belopp som staten anslår
till den enskilda skogshushållningens utveckling i Yermland, men synes
mig anslaget litet i förhållande till länets storlek, hvarför äfven hvad den af
hushållningssällskapet aflönade plantören uträttat synes obetydligt och försvinnande
litet.

18. Enskilda personer företaga mera sällan utdikningar af skogsmark,
dock har jag kännedom om ett och annat fall af mindre betydenhet.

19. Trakter, som böra skötas som skyddsskogar, förekomma för närvarande
ej i Karlstads revir.

20. Expropriationsrätt för statens räkning vore synnerligen önsklig i de
fall, der mindre kronoparker behöfva utvidgas samt der enskilda egor ligga mellan
ett par kronoparker eller mellan en kronopark och annan publik skog, som
förvaltas för statens räkning, äfvensom der enskild skog angränsar till kronopark
och anses med fördel böra inkorporeras med denne.

Äfven vore expropriationsrätt för statens räkning önsklig, der stora skogsmarker,
i lämpligt läge och omfång, kalafverkas utan att erforderlig kultur utföres
af egaren senast 10 år efter afverkningen, der ej återväxten, efter vederbörande
jägmästares bepröfvande, ändock anses betryggad.

Karlstad i jägmästareexpeditionen den 11 mars 1897.

P. F. Elfstrand.

Jägmästaren i Askersunds revir.

207

Jägmästaren i Askersunds revir.

I, 2. Skogsbrist råder inom Askers, Hackva, Kräcklinge, Kumla, Lännäs
och Sköllersta socknar å egendomar med omkring 400 mantal.

3. Öfverafverkning förekommer, med ett par tre undantag, å hvarje enskild
skog.

4. Så snart virke finnes öfver husbehofvet, så säljes det. De större
bruken: Svartå, Hasselfors, Laxå, Aspa, Skyllberg, Skogaholm, Boo och Brefven
försäga sitt timmer och försälja sågprodukterna här och hvar i landet. En
mindre del exporteras direkt. Laxå bruk afverkar trämasseved och uppköper
äfven dylik från omkring liggande egendomar. En myckenhet virke kolas å
bruksskogarne, hvarjemte äfven mindre skogsegare kola sina skogar och försälja
skogsprodukter till bruken.

5. Sågtimmerdimensionerna nedgå naturligen med den gamla skogens
försvinnande; 5 ä 6 tum topp torde vara minimum.

Smärre skogsegare hafva i allmänhet ej annat än ungskog att afverka.
De större skogsegarne hafva ännu ej hunnit få slut på gammal skog, hvarför
ungskogen hos dem tillsvidare sparas.

6. Markens reproduktionsförmåga bevaras, så länge den ej blottas genom
skogens kalhuggning.

7. De här förut nämnda bruken och ett fåtal mindre skogsegare så eller
plantera sina kalafverkade marker. Det stora antalet mindre skogsegare vidtaga
ingen skogsodlingsåtgärd, men å deras marker torde återväxt ändock uppkomma,
enär de i allmänhet ej hugga stora hyggen utan bläda sina skogar.

Skogsodling lyckas sällan första gången, utan i allmänhet måste en å två
hjelpkulturer företagas.

8. Icke veterligt.

9. Icke veterligt.

10. Sådana upplåtelser förekomma i allmänhet ej i denna trakt af landet.

II, 12, 13. Ej inverkande på härvarande förhållanden.

208

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

14. De båda små kronoparkerna ock samtliga häradsallmänningar äro
utomordentligt nyttiga för fyllandet af de skoglösa trakternas behof.

Städernas skogar äro barskrapade.

15. Häradsallmänningarna skötas genom revirförvaltningen.

I de skoglösa socknarna vore naturligtvis förmånligt, om gemensamhetsskogar
kunde bildas; lämpligast vore att respektive socknar sjelfva inköpte härför
erforderlig mark.

16. Nej.

17. Hushållningssällskapet utskickar plantörer samt utdelar frö och plantor
till visst belopp till reqvirent.

För att bibringa allmänheten inblick i skogsskötsel vore bäst hafva en
praktiskt duglig skogsmannakår, hvars medlemmar reste omkring och bisprunge
hvarje skogsegare med råd och dåd utan att särskildt vara kallade.

18. Afdikning företages högst litet.

19. Nej.

20. Om en skogsegare kalhugger sin skog utan att sörja för återväxt,
torde staten böra träda emellan och genom expropriation lägga på dylikt sätt
ramponerade skogar under sig.

Örebro den 10 mars 1897.

C. E. Löwenhjelm.

Jägmästaren i Örebro revir.

1. Någon skogsbrist är icke rådande i orten, utan husbehofsvirke kan i
allmänhet lätt erhållas.

2. Hemman, som alldeles sakna skogstillgångar, finnas knappast eller i
ytterst ringa antal.

Jägmästaren i Örebro revir.

209

De flesta hafva vedbrand till husbehof och äfven timmer till husens
underhåll.

För nybyggnader äro dock många hänvisade att köpa erforderligt virke
från annat håll.

3. Skogssköfling är tämligen sällsynt och förekommer då vanligen genom

mindre skogslotters försäljning på afverkning under kort tid af ett eller några
få år. ''

Öfverafverkning är mera allmän, isynnerhet i bergslagerna och då genom
gammaldags, planlös blädning för kolning.

Detta afverkningssätt har dock under sista decenniet börjat öfvergifvas
De låga kolprisen derunder voro nog en medverkande orsak härtill.

4. Utöfver husbehofvet afverkas i orten ganska mycket virke, som afyttras
dels i form af byggnadsvirke och ved till städerna och dels till skogfattigare
gårdar å slättbygden. För skolor och kommunala behof afyttras också rätt
mycket ved.

Till export beredes sågadt virke, mest plank och bräder, från flera större
och mindre sågverk, såsom Carlsdal, Hellefors, Bredsjö, Knäfalla m. fl. Af sparrar
och pitprops exporteras helt obetydliga qvantiteter.

Till inhemsk industri förbrukas sågtimmer vid snickerifabriker i Örebro,
Linde, Hellefors m. fl.

Sleepers säljas ofta till jernvägarne.

Till pappersmassa användes granved vid flera trämassefabriker, såsom vid
Rockesholm, Hellefors och Frövi.

Genom kolning förbrukas dock ännu största delen af saluvirket, ehuru
denna industri på senare tider minskats, i mån som afsättning af skogsprodukter
ökats på annat sätt och i följd af konjunkturerna i öfrigt.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva nedgått, så att t. ex. timmer af 30 cm.
toppmått och deröfver ej förekommer i så stor proportion till det hela som förr.
I allmänhet sågas dock ej virke under 20 cm. i topp, ehuru det nog förekommit,
att dimensioner af 15—20 cm. äfven blifvit använda i sågen.

Verklig ungskog afverkas sällan eller aldrig i afsevärd utsträckning, om
ej för odling till åker och dylikt.

6. Skogarnes skötsel är allmänt sådan, att markens reproduktionsförmåga
bevaras, ty äfven i trakter, der blädning är allmänt bruklig, är ingen särdeles
brist på återväxt, om än ungträden genom beskuggning äro efterkomna.

Skoyskomitén} III.

210 Skogstjemtemännens svar på komiténs frågor.

7. Å större skogsegendomar söries allmänt för god återväxt genom plantering,
sådd eller fröträdsställning. Å mindre egendomars skogar uppkommer
nöjaktig föryngring merendels genom sjelfsådd från skogskanter ock från qvarlemnade
öfverståndare. Många egare af mindre skogslotter anlita ock numera
hushållningssällskapets länsplantörer för skogsodling å deras tegar.

8. Grantorka och vindfällen uppkomma nog i hyggeskanter, men icke
mycket mera der, än hvar som helst i öfrigt i dessa kuperade skogar. Grantorka
förekommer mest gruppvis å af hvirfvelvindar rotryckta delar af bestånden.

9. I vissa bergslager, t. ex. Nya Kopparberget och Ramsberg, äro skogsskiftena
ofta utlagda i form af långa, smala tegar och der lida grannarna rätt
mycken skada genom kalhuggningar på enderas skogar, i det att det kvarstående
beståndet torkar eller stormfälles, isynnerhet å höj dlägen, som der äro allmänna.

Någon bot härför kan med nuvarande lagstiftning svårligen vinnas, utan
att nytt skifte verkställes eller ock sambruk införas.

10. De upplåtelser för afverning på viss kort tid, som här stundom förekomma
— och då nästan alltid i landslagen — gälla vanligen ej hela skogen
utan endast vissa bestånd deraf, som då kalhuggas. Återväxt väntas i så fall
genom sjelfsådd från skogskanten.

Skogarna, som säljas med smärre kronoegendomar, utgöra här det vanligaste
spekulationsföremålet i fall som detta. Å dessa finnas nämligen alltid
större och vackrare skogstillgång än vanligt.

11. Här i orten är det egentligen endast fårbetet, som är i afsevärd grad
skadligt för skogsåterväxten, men dessa djur, fåren, hållas ej numera i samma
antal som förr, ty på de flesta bruksegendomar — och dessa upptaga största
arealen — få de underlydande icke hålla sådana.

På andra trakter är dock skadan af betet så beaktansvärd, att det vore
högst önskvärdt, att första paragrafen i stängselförordningen genomfördes i all
sin renhet utan de många undantagen.

12. Virkesflottningar af någon betydenhet förekomma här endast i norra
delen af Svartelfven, och icke heller finnes någon annan flottningsförening och
torde icke heller någon sådan på länge uppkomma i länet.

13. Dimensionslagar erfordras icke härstädes för närvarande.

211

Jägmästaren i Örebro revir.

14. Kronoparkerna i Örebro revir äro jemförelsevis för små, för att i
afsevärd mån fylla orternas behof af virke. De borde derför utvidgas genom
återköp af de gamla rekognitionsskogarna och andra passande skogsvidder.

Den enda i reviret befintliga häradsallmänningen, nämligen Glanshammars,
gör genom sin storlek och sitt läge i landslag, god nytta för fyllande af ortens
behof af timmer och ved.

Af bergverksskogarna njuta vissa grufbolag ganska stora fördelar genom
naturaafkastningen. Städernas skogar äro af mindre betydenhet och sockenallmänningar
finnas ej.

15. Tillkomsten af nya läns- eller häradsallmänningar vore högst önskvärd,
ty endast å sådana kan, utom å kronoskogarne, förväntas att gröfre virke
uppdrages i tillräcklig mängd för landtbrukets och industriens växande behof.

Hushållningssällskap och landsting borde härför göra årliga afsättningar
af medel till en fond för inköp vid läglig tid af välbelägna skogar.

Af allmänningar stå nu bergverksskogarna under skogsstatens kontroll
men häradsallmänningen under dess förvaltning. Stadsskogarna vårdas af vederbörande
drätselnämnder.

16. Af ålder kala, för skogsbörd tjenliga marker, finnas ej här i nämnvärd
utsträckning.

17. Hushållningssällskapet har sedan mer än 30 år tillbaka och landstinget
alltsedan dess uppkomst anslagit betydande summor:

till underhåll af skogsskolorna vid Skogshåll och Presterud;

till lön åt antagne länsforstmän;

till bidrag åt skogsingeniörers dagarfvode för reqvirenter inom länet;

till fri utdelning af skogsfrö och plantor samt till skogsodlingsarbeten
och torrläggning af sumpmarker, samt slutligen — utom skottpenningar — till
inköp och utdelning, fritt, af för skogsskötseln upplysande, nyttiga skrifter, samt
nu senast genom lemnande af bidrag till utgifvande af tidskriften »Skogvaktaren».

För närvarande uppgå anslagen till skogsodling och skogsdikning utom
statsbidraget till 4,000 kr.* för år räknadt, i det att landstinget för sagde ändamål
lemnar 1,200 kr. och hushållningssällskapet 2,800 kr.

Intresset för skogsodling, dikning och skogsskötsel i öfrigt är ock numera
mycket stort inom länet.

En af hushållningssällskapet tillsatt skogskomité har hittills förvaltat
de anslagna medlen, och arbetena utföras under kontroll af antagen länsforstmän
genom flera stycken länsplantörer.

212

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

18. På många bruksegendomar afdikas årligen stora vidder sumpmark
(Kloten, Hellefors m. fl.), och mångenstädes finnes redan gallringsfärdiga ungskogar,
uppkomna på sålunda torrlagd mark. Anslagen för detta ändamål variera
å olika ställen mellan några hundra och flera tusen kronor årligen.

Ingenting intresserar heller mera hemmansegarna än denna skogsdikning,
sedan de väl en gång fått på egna marker se praktiska resultat; och de fortsätta
gerna på egen hand med den dikning, som påbörjats för hushållningssällskapets
medel.

19. S. k. skyddsskogar erfordras ej här, der fjellnatur nästan alldeles

saknas.

20. Under tider med mindre goda konjunkturer kunde staten jemförelsevis
lätt förvärfva stora skogsvidder, hvarföre, med iakttagande af att köpen skedde
— allmännast — under sådana tider, expropriation endast i enstaka fall kunde
behöfvas.

Enär aktiebolag redan nu i många fall lida större inskränkningar än den
enskilde, torde sådana bolag, som ega skogar, i det allmännas intresse böra förpligtas
att vårda dessa väl samt att derför ställas under någon kontroll.

Så t. ex. borde de åläggas att hvarje år vid bolagsstämma redogöra för
skogstillgången och skogsskötseln, så att åtminstone aktieegarna sjelfva visste
besked, hvilket nu ofta icke är fallet.

Ett önskningsmål vore dessutom, att bolagens skogar sköttes efter viss
generel plan, som hvart femte år kontrollerades af lämpligmyndighet. Det vore
sannolikt lättare att börja en betryggande lagstiftning för de enskilda skogarna
med samfälligheters eller bolags skogar, för att sålunda så småningom få opinionen
gynnsam för allmänt skydd för alla skogar, i mån som landets välfärd sådant
kräfde.

Jerle den 26 januari 1897.

Adr. Giöbel.

Jägmästaren i Westerås revir.

1. Skogsbrist kan ännu icke anses råda, ehuruväl de enskilda skogarna
inom reviret under de senare 20 åren blifvit mycket hårdt anlitade. De skoglösa
hemmanens väglängd för afhemtning af skogseffekter torde i allmänhet in -

213

Jägmästaren i Wester ås revir.

genstädes öfverstiga 2 mil. Till Westerås komma skogseffekter af alla slag dels
å jernväg och dels sjöledes.

2. Skoglösa och med otillräcklig hushehofsskog varande hemman förekomma
mest uti Tuhundra, Siende, Simtuna och Torstuna härader äfvensom uti
en del socknar uti Norrbo och Ytter Tjurbo härader. Öfver Tjurbo och Wåla
härader kunna ännu anses hafva skog öfver husbehof.

3. Öfverafverkning och skogssköfling förekomma öfverallt inom reviret.
Vanligaste formen är att egendomar och hemman med skog inköpas, för att sedan
skogen blifvit helt och hållet afverkad, försäljas, ofta nog i mindre lotter.
Likaledes säljas större och mindre skogslotter för afverkning på viss tid. Dylika
spekulationer hafva under sista decenniet varit stadda uti oafbruten stegring.
Största och anmärkningsvärdaste skogssköflingen har egt rum i trakterna
omkring Broddbo jern vägsstation straxt norr om Sala. I nordöstra delarna af
reviret förstöras skogarna genom afverkning af all till pappersved duglig gran
uti bestånden.

4. Husbehofvet öfverstigande virke försälj es för export nästan uteslutande
genom försågning af timmer. Export af pitprops har ännu ej förekommit. För
inhemsk industri användas skogarna till kolning och pappersmassa.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under åren oupphörligt nedgått och
sågas nu öfverallt vid sågverken ända ned till 16 ä 18 cm. i topp. Ungskog
under 30 ä 40 år afverkas icke i afsevärd grad, då den skog som kolas eller
ur hvilken pappersved tages i allmänhet är äldre. Hjelpgallring förekommer
icke annat än på bruksskogarna.

'' 6. Då å de på sina ställen ganska stora trakter, der skogen nedhuggits,

ingenting göres för återväxten, i det att icke ens fröträd qvarlemnas, och då all
oanvändbar undertryckt marskog qvarlemnas, blifver naturligtvis markens produktionsförmåga
så småningom förstörd, helst der ingen äldre fröhår skog finnes
i närheten. 7 * * * *

7. Som i allmänhet ingenting göres för återväxten, utan denna öfverlemnas

åt naturen, är skogens föryngring gifvetvis långt ifrån nöjaktig och är detta,

enligt min åsigt, den sorgligaste sidan af den enskilda skogshushållningen. Un dantag

härifrån äro brukens och ett fåtal större egendomars skogar, der god återväxt
åstadkommes genom qvarställande af fröträd med skogssådd eller plante ring

som hjelpkultur.

214 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

8. I följd af den i allmänhet oregelbundna blädningsafverkningen blifva
skogarna ojemna och luckiga och lida mycket af stormskador. Grantorka i större
omfattning har icke förekommit. Orsaken till att granskogen torkar är vanligen
att rötterna blifvit af stormarna lösryckta och skadade.

9. De skador, som skogsegare lida genom stormar i följd af grannarne8
nedhuggande af sin skog, kunna stundom vara ganska stora. Exempel derå äro
Håfs och Ytter Äby boställsskogar inom reviret. Särskildt måste i följd af de
utsatta fröträdens stormfällning eljes icke behöfliga kulturer verkställas. Till
dess lagstiftningen mellankommer, lärer ingenting kunna göras härvid, ty som
nu är, kan väl ingen ersättning erhållas för slika skador, de må nu vara huru
stora som helst.

10. Något upplåtande af skogar för kontraktsenlig afverkning på längre
tid efter någon viss minimidimension förekommer icke uti reviret. De köp, som
ega rum, äro afsedda för totalafverkning inom vanligen ganska kort tid, 5 eller
högst 10 år. Undantagsvis förbehåller sig säljaren qvarställandet af fröträd,
men i allmänhet egnas ingen tanke på återväxten.

11. Nu gällande stängselförordning har icke visat sig medföra några
olägenheter i afseende å skogarnas skötsel. 12 13 14

12. Flottning af virke förekommer inom reviret icke i någon afsevärd
grad. Endast till den i dess norra gräns liggande Dalelfven framköres virke i
och för flottning.

13. Någon dimensionslag har icke varit gällande inom reviret.

14. Af revirets kronoparker fyller Ridå ett stort behof af vedbrand för
angränsande skoglösa trakter i såväl Yestmanland som Södermanland. Sala
kronoparker åter, belägna uti en större skogstrakt, lemna timmer för export samt
virke till kolning och pappersmassa. De fyra häradsallmänningarna inom reviret
bidraga ganska väsentligt till fyllande af skoglösa hemmans inom dessa härader
behof af skogseffekter.

Westerås stad erhöll för omkring 20 år sedan genom process 400 hektar
i allmänhet skoglösa och uthuggna marker. Dessa hafva under senare åren blifvit
planterade och satta uti skogbärande skick. Sala stad har också genom process
helt nyligen förvärfvat icke mindre än 5 å 6,000 hektar sköflad skogsmark,
och det är väl att hoppas, att dessa marker nu skola blifva rationelt behandlade.

215

Jägmästaren i Wester ås revir.

15. Häradsallmänningarna inom reviret stå alla under skogsstatens vård
och förvaltning och hafva ett par af dessa genom inköp af derinom och bredvid
liggande skogsmarker vunnit en afsevärd tillökning.

För orten vore mycket önskvärdt, om nya gemensamhetsskogar kunde bildas,
men torde mycket svårt vara att för antagligt pris förvärfva annat än uthuggna
skogsmarker. Som dessa att börja med endast förorsaka utgifter i och
för nödiga kulturer och ej på länge lemna inkomst, torde falla sig mycket svårt
förmå någon kommun inköpa sådana. Här synes mig staten böra träda emellan
och inköpa skogsmark i mycket större omfattning än nu sker.

16. Af ålder kala utmarker förekomma icke inom reviret i någon afsevärd
utsträckning, om man ej dit vill räkna kala gärdesbackar i åkrarna. De
största på senare åren afverkade skogsmarkerna kunna, då de såsom vid Broddbo
utgöra tusentals hektar, ej utan skogsodling blifva skogbärande.

17. Hushållningssällskapet uti länet har under senare åren sökt på bästa
sätt verka genom skogsodling på kala marker, men som detta i följd af inskränkta
tillgångar endast kunnat ske i liten skala, är största fördelen deraf
exemplets makt. Under år 1896 skogsodlades af sällskapet för en summa af 3,033
kronor 43 öre 62 hektar, och detta är ju en ringa bråkdel af hvad som sköflats.

18. De afdikningar af sumpmarker för skogsbörd, hvilka inom reviret
förekommit, hafva skett å bruks- och allmänningsskogarna. Den största, nyligen
verkstäld, är utdikning af 250 hektar mossmarker gemensamt af Surahammars
och Skultuna bruksegare och Norrbo härads allmänningsdelegare.

19. Några skogar, nödvändiga att behandla som skyddsskogar, förekomma
ej inom reviret.

20. Då det visat sig, att skogsmarker inom reviret kunna genom köp under
hand förvärfvas till ganska billigt pris, synes mig någon expropriationsrätt
för staten i detta hänseende här icke för närvarande behöflig, då detta sätt antagligen
skulle ställa sig dyrare.

Westerås den 22 februari 1897.

J. G. Hjelm.

216

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Köpings revir.

1. Någon egentlig skogsbrist förekommer icke bär och kunna i allmänhet
förefintliga skogar utan synnerligen långa transporter tillgodose traktens eget
behof af skogsprodukter.

2. De socknar, der hemman antingen sakna skogstillgångar eller hafva
för husbehof otillräckliga sådana, äro de, som ligga närmast norr och vester om
Mälaren, nämligen Köpings socken, delar af Munktorps, Kolbäcks, Säby, Svedvi
och Eytterns socknar samt norra delen af Arboga och Björskogs socknar. Dessa
socknar äro dock långt ifrån skoglösa eller kunna ens kallas skogfattiga, men
en stor del af marken består af inegor.

3. Skogssköfling förekommer endast undantagsvis, såsom när någon på
spekulation köper ett hemman för att såsom affär afverka skogen, hvilket dock
tyvärr på senare tider ej blifvit så sällsynt som man skulle önska.

Öfverafverkning deremot förekommer rätt allmänt. Denna sker mest för
industriela behof å bruks- och äfven allmogeskogarne vid kolning. Äfven anlitas
skogen närmast städerna rätt hårdt genom dessas förseende med ved, då äfven
jemförelsevis ung skog hugges. Odlingsbegäret är äfven en orsak till rätt
mycken skogs ödeläggande och ofta nog å mark, som icke är till odling lämplig.
Det senaste decenniet har så till vida medfört någon ändring till skogens
besparande, att bruksbolagen nu mera — och mest från Norrland — köpa så
mycket kol de kunna erhålla, för att spara egna skogar.

4. I södra delen af reviret finnes föga mera skog än till husbehof, men
i norra delen sker afverkning äfven öfver husbehofvet, dels till export, dock ej
i större myckenhet (timmer, plankbräder etc.), dels för den inhemska industrien
för kolning, då en mängd jernbruk finnas inom reviret, såsom G-isslarbo, Kolsva,
Ferna, Karmansbo, Uttersberg, Skinnskatteberg, Baggå, Ramnäs, Fagersta och
Westanfors m. fl. Ett pappersbruk finnes, nämligen Sörstafors, till hvilket virke
lämpligt till pappersmassa afyttras.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senare åren betydligt nedgått,
så att minimum nu kan anses vara 16" vid 16''. Utom genom hjelpgallring afverkas
ej med någon omfattning verklig ungskog; det enda fall, då detta sker, är,
då marken uppodlas till åker.

217

Jägmästaren i Köpings revir.

6. Markens reproduktionsförmåga kan i denna del af riket icke anses
riskeras genom skeende utverkning, då skogsjorden här genom sin natur och till
följd af sitt geografiska läge icke utsättes för så stark intorkning, som den i
de södra delarne af riket.

7. Skogens föryngring kan visst icke allestädes sägas vara nöjaktig. På
bruks- och de flesta större egendomsskogarne sker föryngringen genom fröträdsställningar,
och de luckor, som uppkommit efter dessas utverkning, fyllas genom
hjelpsådd eller plantering. Aro kalmarkerna äldre eller hafva fröträden nedblåst,
användes plantering. På allmogens skogar öfverlemnas i de flesta lull
återväxten till naturens eget åtgörande; något undantag gifves dock, och fröträdsställningar
lemnas någon gång äfven på sådana skogar, och en och annan
egare af mindre skogsrymd besår t. o. m. med skogsfrö sin afverkade mark.
Återväxten är i allmänhet nöjaktig, der skogsodlingen rätt bedrifvits eller t. o.
m. der, hvarest marken endast fredats.

8. Till följd deraf, att genom oriktig förläggning af hyggena vinden fått
för fritt inträde, hafva nog såväl grantorka som stormfällning iakttagits, men
icke i samma grad, som af annan orsak i nästa punkt meddelas.

9. Man kan nästan säga, att alla skogsegare i Westmanlands skogsbygd
lida skada genom stark utverkning å grannens mark, ty skogsskiftena
äro här långa och smala, stundom af ända till en mils längd
och några få hundra meters bredd, och genom att grannen ofta ända till
hela sin bredd afverkar sin skog, delvis eller helt och hållet, uppstår en gata,
der stormen dels i skogskanterna fäller en mängd träd och dels lossar rötterna,
särdeles på granen, som sedan följande år torkar, och så sprider sig grantorkan
allt mer inåt skogen, och till slut återstår endast ett luckigt och sjukligt bestånd,
der förut var en kraftig skog. Genom att så småningom tallen infördes
i stället för granen, som nu är förherrskande, skulle faran kunna minskas, men
i synnerhet genom en förändrad skiftesläggning.

10. Åtminstone i någon större mån hafva icke inom Köpings revir skogar
genom kontraktsenligt upplåtande på viss tid afverkats.

11. Olägenheten för skogarnes skötsel, som medföres af nu gällande stängselförordning,
är hufvudsakligast den, att skogsodlingsfälten ej kunna fredas
å ohägnad mark utan genom särskild inhägnad, hvilken ofta ställer sig
för dyr.

Skoggkomiten, III. 28

218

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

12. Flottning af virke sker bär i obetydlig grad, hvarföre några ändringar
i gällande flottningsföreskrifter icke torde erfordras.

13. Är ej tillämplig för detta revir.

14. Häradsallmänningarne hafva för detta revir en mycket stor betydelse.
Från dessa, som ligga midt nti södra och sydvestra delarne af reviret, erhålla
i Snefringe och Åkerbo härader en icke oväsentlig tillökning i sin skogstillgång
genom den utsyning till allmänningsdelegarne, som årligen sker; dessutom
hafva vindfällen och torrskog för allmänningskassornas räkning försålts på
offentlig auktion, der omkringliggande orters innevånare kunnat förvärfva de
olika virkesslag, af hvilka de varit i behof. Dessa auktioner äro mycket besökta
och prisen, till följd af den stora efterfrågan, höga. Besparingsskogar och
sockenallmänningar finnas icke, men 3:ne indragna boställens skogar, stälda under
skogsstatens förvaltning, göra, fast i mindre grad, då de till arealen äro
betydligt mindre, omkringliggande orter samma nytta som allmänningarne.
Städerna Arbogas och Köpings skogar hafva i detta hänseende ingen betydelse,
då den förras äro sönderdelade i lotter till stadens gårdsegare och skogen illa
medfaren samt den senares äro för unga.

15. I föregående punkt berörda allmänningar skötas af revirets jägmästare
med kronoskogvaktare.

1 hög grad önskvärdt vore visserligen, att nya gemensamhetsskogar bildades,
men svårigheterna derför torde snart sagdt vara oöfvervinnerliga. Hade
detta skett innan skiftesverket blifvit genomfördt, skulle vid laga skiftena sådana
kunnat undantagits. Detta skulle nu ske genom inköp eller donation, men
de flesta kommuner äro nog icke i tillfälle att tillåta sig en sådan utgift, som
först i framtiden skulle lemna skälig afkastning, och af den enskilda offervilligheten
kan man ej heller vänta för mycket, helst som den tages i anspråk från
många håll. Medel för inköp af mark till kommunskogar skulle dock möjligen
kunna samlas, om t. ex. af hundskatten och den troligen förr eller senare blifvande
jagtskatten en fond bildades för detta ändamål och skulle säkert, om intresset
vaknade, målet kunna vinnas.

16. Af ålder kala skogsmarker förekomma i allmänhet icke; skogen kan
nog vara usel nog på sina ställen, men skoglösa hedar förekomma ej. Naturligtvis
finnas enstaka käla backar, men icke i någon särdeles afsevärd grad. 17

17. Länets hushållningssällskap har tillsatt skogsplantörer för att biträda
enskilda skogsegare vid skogsodling.

Jägrnästuren i Enköpings revir.

219

Såväl länets hushållningssällskap som landsting lemna särskilda uppgifter
om sin verksamhet i och för skogshushållningen.

Med det undantag att en lärare i skogshushållning varit anstäld vid
landtbruksskolan i Tomta hafva inga åtgärder vidtagits för att bibringa allmänheten
kunskap i skogshushållning. Detta torde lättast kunna ske genom anställande
af lärare i ämnet i våra folkhögskolor och landtbruksskolor samt genom
införande af en mindre kurs i, skogsskötseln redan i folkskolorna, der äfven någon
praktisk kunskap i plantering, skogssådd, insamling af skadliga skogsinsekter
m. m. borde meddelas barnen.

18. Afdikning af sumpiga marker för skogsbörd företages af privata
skogsegare endast i ringa grad.

19. Naturförhållandena inom reviret göra skyddsskogar obehöfliga.

20. Införande af expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten
skulle i allmänhet blifva för dyrt och troligen möta allt för stort motstånd för
att kunna genomdrifvas, och skulle detta ske, så anses det endast böra förekomma
i det fall, att en skogsegendom, som ligger inuti eller intill statens skog
så vanvårdas, att fara för den senares bestånd befaras.

Köping d.en 10 mars 1897.

Gust. Wiman.

Jägmästaren i Enköpings revir.

1. Delvis råder skogsbrist, men förefintliga skogar (häradsallmänningarne i
afsevärd grad) tillgodose de skoglösa delarne, utan att synnerligen långa transporter
ifrågakomma.

2. 15 procent af förmedlade hemmantalet (1,430) sakna all skogstillgång
och 40 procent hafva för husbehof otillräcklig skog.

3. Öfverafverkning förekommer allmänt, men skogssköfling i mera enstaka
fall och då genom försäljning af parker till skogshandlande. Nämnda affärsverksamhet
har något ökats under senaste decenniet.

220

Skogs tjenslemännens svar på komiténs frågor.

4. Öfverafverkningen afser husbehofvet samt något för afsalu, och äfven
det för husbehof. Export förekommer ej, och pitprops är ej föremål för af verkning.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senare åren ej nedgått. Endast
husbehofssågning förekommer medels cirkelsåg för ånga.

Verklig ungskog afverkas ej i afsevärd mängd annat än genom hägnadsstör
för husbehof.

6. Skogens reproduktionsförmåga bevaras nog, ehuru vid parkförsäljningar,
såsom ofvan nämndes, betänkliga kalmarker der och hvar uppstå, hvilka, lemnade
åt sig sjelfva, åtminstone betydligt försena återväxten.

7. Skogens föryngring är icke nöjaktig. För återväxten göres ingenting,
ej ens underhjelpande af den naturliga besåningen. Skogsodling bedrifves på
några ställen. Resultatet deraf delvis mycket godt, delvis otillfredsställande.

8. Grantorkan förekommer nästan öfver allt, stormfällning äfvenså, ehuru
ej i lika anmärkningsvärd grad. Årsafverkningen torde till 10 procent utgöras
af dylikt virke.

9. A grannens mark har utblädningen, förutom nyssnämnda skador till
ansedda 15 procent, jemväl nedsatt tillväxten och gräsbundit marken till hinder
för naturlig återväxt. Ordnad blädning och plantering förordas till skydd
härför.

11. Stängselförordningens bestämmelse om gemensam betesrätt å ohägnade
skogsmarker är till skogsskötselns förfång. Hvad åter sjelfva hägnadsskyldigheten
beträffar, torde den svårligen annorlunda kunna rättvisligen ordnas.

14. Hvad Enköpings revir beträffar fylla häradsallmänningarne till största
delen ortens behof af skogsprodukter; kronoparkerna åter, hvilka äro obetydliga,
i samma proportion behofvet, men stadsskogarnes afkastning eger ingen betydelse.

15. Sex af revirets sju härader hafva allmänningar. Alla, med undantag
af den minsta, förvaltas af skogsstaten. Af ovärderlig nytta vore om nya gemensamhetsskogar
kunde bildas, helst genom successiva inköp genom landstingen
och dess medel. 16

16. Af ålder kala utmarker af afsevärd omfattning förekomma ej, men
dylika s. k. gärdesbackar å slättbygden äro tillfinnandes, hvilka till stor del
förtjena, men ej utan skogsodling kunna göras skogbärande.

221

Jägmästaren i Enköpings revir.

17. Länets hushållningssällskap har för skogshushållningens främjande
sedan en följd af år anslagit 3,000 kronor reservationsvis för skogskultur och 800
kr. till dagtraktamente för allmänhetens biträde af agronomer och skogsingeniörer.
Förstnämnda anslag, med bidrag af statsmedel, har för ändamålet användts till
belopp af mellan 4 och 5,000 kronor årligen genom underhåll af plantskolor och
kostnadsfria sogskulturer. Landstinget har deremot ej ingripit i länets skogsskötsel.

Allmänhetens bibringande af kunskap i skogshushållning torde lämpligast
åvägabringas genom skogsingeniörerna och de af hushållningssällskapet kringsända
skogsplantörerna.

i v ; .., t f /.v [; . - i • . i • ‘ • - ,Uf . . . ■ , i »» ; * .

18. Privata skogsegare egna sig ej åt afdikning för skogsbörd. Ett och
annat fall har likväl förekommit.

19. Skogar, ändamålsenliga såsom skyddsskogar, förefinnas ej enligt mitt
förmenande, men väl skulle sådana skogar vara af stort behof för härvarande
större slättbygder.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för statens räkning anses
ej önskvärd i annat afseende, än för komplettering af skogskomplexer och anordnande
af skyddsskogar.

Enköping och Homo den 24 mars 1897.

Sigge Trysén.

Jägmästaren i Olands revir.

1. Om reviret betraktas såsom ett helt, kan man ingalunda för närvarande
med fog påstå, att skogsbrist är rådande. Tvärtom har reviret ännu tillräckligt
med virke för sitt eget behof och kan, om afseende endast fästes vid utmarkens
omfång, anses skogrikt, då, såsom den till punkt 2 hörande bilagan utvisar, de
i norra och mellersta delarne af reviret belägna hemmanens skogsrikedom är mer
än tillfylles för att utjemna den otillräcklighet af utmark, som traktvis kan konstateras
i revirets södra och vestra delar.

2. Af revirets 1,07029/32 mantal äro blott 625/s mantal att anse såsom skoglösa,
af hvilka ej mindre än 56 mantal tillhöra Vaksala härad — den egentliga,

222 Skogstjetisternännens svar på komiténs frågor.

skogfattiga Upsalaslätten — medan revirets öfriga 4 härader eller tingslag blott
hafva 65/» mantal, som sakna skog. I öfrigt hänvisas till närslutna bilaga, som
närmare utvisar skogsmarkens proportionela utbredning inom revirets skilda
delar, och af hvilken sålunda inhemtas, att 4957/ie mantal, deribland inbegripa
förenämnda 625/s mantal skoglösa egendomar, hafva otillräckliga skogstillgångar,
medan 57515/s2 mantal hafva utmarker, som borde kunna förse resp. hemman med
husbehofsvirke. Vid beräknandet af proportionerna emellan hemman med otillräcklig
och hemman med tillräcklig. skogsmark hafva uppgifterna från rikets
ekonomiska kartverk af åren 1861—1864 varit vägledande, men må det erinras,
att de härofvan meddelade siffrorna visa en väl lysande ställning på den grund,
att å utmarkerna förekommande impediment i detta ords egentliga bemärkelse
upptagits till alltför ringa omfång. Vidare har det minimiområde utmark, som
hemman med olika mantalssättning ansetts böra ega för att under normala, ej
under nuvarande, förhållanden kunna påräkna afkastning af virke till husbehof,
förslagsvis upptagits till för 1 mantal 50 hektar, för Va mantal 30 hektar, för
V* mantal 20 hektar och för 1/s mantal 15 hektar o. s. v. Med dessa antaganden
och förutsättningar har hela reviret beräknats utöfver de i mantal satte hemmanens
behof hafva ett öfverskott af utmark af ej mindre än 41,630 hektar.
Antager man så, att de inom reviret belägna grufvorna, jernverken och öfriga
industriela anläggningarna för sitt behof af virke behöfva 30,000 hektar utmark,
så finnes ändock ett öfverskott af utmark af mer än 11,000 hektar, som, när
större hushållning med skogarne blifver iakttagen, och den nuvarande abnormiteten
i fråga om de högre åldersklassernas förekomst och skogsåterväxtens påskyndande
och omhuldande upphört, kunna anslås till produktion af virke för
försäljning vare sig inom eller iitom landet.

3. Att skogskapitalet anlitas i långt större utsträckning, än hvad som
motsvarar räntan, det är: tillväxten, till denna åsigt måste hvarje rättänkande,
med ogrumlad och oförvillad omdömesförmåga ännu utrustad person, som eger
någon kännedom om förhållandena i allmänhet å de enskildes skogar, komma.
Detta tärande på skogskapitalet, eller denna öfverafverkning yttrar sig genom
ett för det mesta besinningslöst utplockande ur skogsbestånden af de virkesföremål,
som synas bäst lämpa sig för ett visst ändamål, eller som i förening med
ett ringa arbete vid deras beredande lemna största möjliga behållning vid deras
realiserande. Sålunda hafva dessa skogsbestånden ruinerande timmerblädningar
å de enskildes skogar blifvit så vanliga; och det som ökar det bekymmersamma
vid dessa blädningar är, att icke allenast träd, som uppnått mogen ålder och
afslutad tillväxt, härvid blifva föremål för afverkning, utan jemväl i sin kraftigaste
växt stående medelålders träd, blott de uppnått realiserbara dimensioner,
hvilket numera icke vill så mycket betyda, inbegripas uti denna plockhuggning.

Jägmästaren i Olands revir.

223

Det är tydligt, att, då till timmer utväxta träd i all synnerhet å våra allmogemarker
icke stå alltför tätt, vidsträckta områden, äfven om timmerhuggningen
afsåg blott ett eller annat hundradetal träd, sålunda rubbas i sin lugna utveckling
och att det derefter kan gå om åratal, ja decennier, innan de sålunda utglesnade
bestånden hinna regleras genom ytterligare utverkning af vid timmerutfällningen
skadade eller eljes tydligen undertryckta träd och skräpskog.
Vanligen följer efter några år ett ännu eftertryckligare ^glesnande af dessa
timmerblädade bestånd genom upphuggning till sparrar, stänger, kastved m. m.
af de ännu någorlunda värde egande, bästa träden, men småskog, knappast af
hässjestängers eller gärdselvirkes dimensioner, lemnas qvar såsom värdelös och
får utan egarens afsigt tjena såsom upphof till en växtsvag återväxt, hvars hufvudpart
dock oftast utgöres af efter afverkningen qvarstående, veritabla marbuskar.
Fast förhållandena vanligen äro så föga tilltalande, förtjenar det dock
erinras, att bruks- och större landtegendomars skogar vanligen skötas bättre så
till vida, att återväxten på allt sätt omhuldas, att rikligt med fröträd qvarlemnas
på väl rensade hyggen, samt att kostnader för skogskulturer, der sådana
blifva af nöden, ingalunda skys. — Att det senaste decenniet erbjudit omständigheter,
som understödt och pådrifvit den sålunda skildrade öfverafverkningen, är
säkert, då, såsom i punkt 5 här nedan säges, sågverksindustrien tenderat åt att
för sitt behof söka finna användning för allt smärre dimensioner sågbart virke,
samt den redan derförut väckta lusten för virkesspekulationer hållit i sig, ja,
säkerligen ökats, hvartill ytterligare komma de ogynsamma konjunkturer, som
varit rådande för jordbruket, hand i hand med hvilka skogens anlitande öfver
höfvan alltid går.

4. Att afverkningen af virke sker annorledes än till husbehof har redan
antydts, och med temlig grad af visshet kan sägas, att afverkningen till afsalu
ej står afverkningen till husbehof mycket efter i omfattning. Så vidt det låter
sig göra, d. v. s. om »timmer» i detta begrepps vidsträcktaste betydelse finnes å
den enskildes skog, är försäljning af sådant mest i skogsegarens smak, emedan
största behållningen och minsta arbetsförbrukning dermed följa. Här och hvar
i orten finnas smärre ångsågar, som uppköpa timmer antingen å rot, eller ock
levereradt å sågbacken. Efter timrets försågning säljas de bästa qvalitéerna till
någon i hamnstad boende virkesuppköpare för export, medan det sämre virket
försäljes i orten. 1 annan form än som sågadt torde försäljningar af virke för
exportändamål endast undantagsvis förekomma inom reviret, då derstädes hvarken
pitpropsafverkning eller utverkning för trämasseproduktion hör till vanligheterna.
■— Det är deremot så mycket allmännare, att virkesförsäljningarna ske
i form af brännvedsöfverlåtelser, i hvilket afseende de bästa kunderna äro att
finna i städerna och å länets slättbygder, och det torde vara rätt brukligt att

224 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

afsätta kastved jemväl på Stockholm. I revirets norra orter, der en högt uppdrifven
jernindustriel verksamhet utöfvas, finnes god afsättning för träkol, och
om än jern ver ken härstädes kunna från egna skogar erhålla, utom värderikare
virkessortiment, det mesta af sitt kolbehof, är dock derjemte kolhandeln derstädes
så omfattande, att den kan sägas ega betydelse för de enskilde skogsegarne å
dessa orter.

5. Att sågtimmerdimensionerna under de senaste 10—15 åren i betydlig
grad nedgått, torde ingalunda vara ett för djerft påstående. Under 1870-talet
och första hälften af 1880-talet hörde det till sällsyntheterna, att sågblock af
smärre dimensioner än 7 eng. tum i topp försågades, och medeldimensionen
torde då hafva hållit sig omkring 9-tumstoppen. Numera är det deremot mycket
vanligt, att 6-, 5-, ja t. o. in. 4-tums timmer, eller rättare småvirke, försågas,
hvilket blifver möjligt och kan ske utan förlust derigenom, att hyfvelverk gerna
kombineras med sågverken, och att de minsta dimensionerna sålunda hyflas och
spåntas till s. k. boiseringsbräder, som apteras ända ned till 2 tums bredder.
Dessa boiseringsbräder hafva funnit stor användning i vårt land såsom material
vid inre beklädnad af boningsrum och verkstäder. — Det torde icke vara vågadt
att sålunda påstå, att toppdimensionen å virkespjeser, som numera försågas, inom
reviret nedgått till i medeltal 7 tum eller i alla händelser ej mycket derutöfver,
och att således under ett eller på sin höjd ett och ett hälft decennium sågtimmerdimensionsminskningen
är omkring 2 tum. — Att, förutom genom hjelpgallring,
verklig ungskog, om härmed menas skog under 40 års ålder, afverkas i
någon större mängd, torde ytterligt sällan, om ens någonsin, inom reviret förekomma.
Härvid hafva dock de fall lemnats ur räkningen, när i hag- eller betesmarker
yngre skog och ungbuskar bortrödjas för att lemna plats åt ett, om ock
torftigt, så dock rätt högt uppskattadt bete.

6. I regel torde skogsskötseln å de enskildes skogar icke vara sådan, att
markens reproduktionsförmåga hålles uppe; tvärt om torde nog denna undan för
undan nedsättas. Orsakerna härtill äro redan i det föregående antydda och
torde kunna koncentreras eller innefattas i begreppet: olämplig hyggesmetod.
För den med förhållandena förtrogne är det nämligen kändt, att uti skogsbestånd,
der »plockhuggning» eger rum, marken å denna trakt rätt snart öfverdrages med
en tät matta af gräsarter och andra fanerogama växter, å magrare lägen af ljung
och bärris, understundom äfven af ormbunkar o. dyl., allt mer eller mindre svåra
hinder för skogsfröens nedträngande till en lämplig groningsbädd och deras
utveckling under de första, kritiska åren. Den vid afverkningen qvarlemnade
skräpskogen och de å ett dylikt hygge oftast talrikt förekommande marbuskarna
beröfva de späda plantor, som ändtligen öfvervunnit den första svårigheten —

Jägmästaren i Olands revir.

225

markbetäckningens genomträngande — deras för trefnad och kraftig tillväxt
oundgängliga behof af ljus, luft och fritt utrymme, åtminstone för toppskottet,
hvarföre plantorna under långa tider stå der tynande och gängliga. Och moderträden,
den förut omnämnda, qvarlemnade skräpskogen, uppfylla långt ifrån de
anspråk på kraft, mognad och utvald växtform, som man med rätta ställer på
afvelsträd för ett frö, i hvilket härdiga och mot yttre faror motståndskraftiga
skogsplantor skola spira upp. Dessutom, då ingenting direkt göres för att påskynda
skogsåterväxtens uppkommande eller underlätta densammas framträdande,
få de afverkade eller grundligt genomblädade områdena under åratal ligga kala
eller ofullständigt skyddade, hvaraf följden blir den, att deras bördighet minskas,
att humuslagret af vinddraget och solvärmen till stor del förflyktigas och att
jordmånen sålunda liksom beredes för ännu mera ogenomträngliga »hungerväxters»
uppträdande än de förut nämnda. Till och med der mycket göres för återväxtens
snabba uppkomst i tätt bestånd torde understundom vigten af blandskogars uppdragande
icke tillbörligen beaktas. Der sålunda t. ex. tallen i afsevärd grad
gynnas framför granen, så att så godt som rena tallbestånd bildas, inträffar, då
beståndet hunnit in i medelåldern, att detsamma genom de herskande stamindividernas
större behof af ljus och utrymme allt mera glesställer sig sjelf genom de
svagare individernas förtryckande och utödande, och derpå inträffar således
eu period, då marken icke erhåller tillräcklig mängd af affall genom barr och
dylikt för sin bördighets bevarande eller icke ens tillräcklig beskuggning.

7. Af hvad förut anförts, framgår undertecknads åsigt, att skogens föryngring
å hufvudparten af de enskildes skogar icke är nöjaktig. Det vanliga
är, att naturen ensamt får sörja för, att skog åter uppkommer på de blottade
utmarksområdena och icke nog härmed: naturens läkande krafter blifva ofta nog
förspilda på de hinder, som den med betingelserna för skogens säkra och snara
återsådd icke förtrogne, låt vara utan afsigt, uppreser genom oförstånd, bristande
insigter eller vinningslystnad. Huru dessa hinder ställas i vägen, är redan anfördt.
Att enstaka bruksbolag eller bruksegare samt en och annan egare till
någon större eller mindre landt- eller skogsegendom kommit till insigt om nödvändigheten
utaf, att vid öfvervinnandet af de svårigheter, som naturen härvid
har att bekämpa, räcka henne en hjelpsam hand, och att detta i vissa fall redan
länge varit insedt och behörigen beaktadt, är en ljus punkt i den eljes oftast
mörka täflan; men någon regel är det visserligen icke. Dessa så väl behöfliga
understödsåtgärder yttra sig vanligast såsom hjelpkulturer å områden, som ej
inom önskvärd tid från qvarlemnade fröträd eller närliggande skogsbestånd blifva
tillräckligt återbesådda, mera sällan såsom fullständiga kulturer genom sådd
eller plantering å områden, der hvarje förutsättning för något som helst resultat
af naturens eget åtgörande i ty fäll saknas, eller å af gammalt kala marker

Skoyskumitén, 111. yq

226 Skogstjemtemännens svar på komiténs frågor.

eller till utmark utlagda inegoområden. Att med precision angifva den omfattning,
uti hvilken skogskulturer förekomma, är vanskligt nog, men att antaga,
att omkring 200 hektar mark årligen skogsodlas inom reviret å de enskildes
skogar, torde ej vara för djerft. I allmänhet hafva skogskulturerna, der de utförts,
önskad framgång, om än vissa former deraf, framför allt frösådden ute på
fältet, äro racket beroende af väderleken, i all synnerhet nederbörden under
första året efter utförandet.

8. Att på grund af bristande insigt om fördelarne utaf en rationel afverkningsmetod,
men, dess värre, ännu oftare på grund af liknöjdhet skador å skogsbestånden
uppkomma genom planlöst anordnade afverkningar eller dervid uteblifna
försigtighetsåtgärder, är alltför vanligt. Man behöfver härvid blott erinra
om följderna deraf, att den rådande vindriktningen icke behörigen beaktas vid
afverkningen, utan att nya skogsbryn öppnas emot de väderstreck, från hvilka
de häftigaste stormarne äro att befara, hvaraf sviter sådana som ofta betydande
stormfällningar, rotryckningar med derpå följande grantorka m. m. icke uteblifva;
eller om det ofördelaktiga eller rent af vådliga uti att vid timmerblädningar
eller andra partiela afverkningsåtgärder toppar, innanruttna träd och annat affall
af virke få en längre tid qvarligga bland den ännu växande skogen, bildande en
härd för utveckling af skadeinsekter och parasitsvampar, hvilka lätt kunna
och mycket vanligt verkligen rikta sina angrepp på de ännu vid lif varande,
men af en eller annan orsak försvagade stammar, som kunna finnas i närheten;
och att inom blädningsskogar tillgången på dylika svaga stamindivider är stor,
är ett kändt faktum. Ej ens närmelsevis vågande angifva gränserna för dessa
skador, vill jag dock uttala den förmodan, att de virkespartier, som härigenom
årligen måste tillvaratagas, om de ej skola förfaras, omfatta tusentals kubikmeter.

9. De skador, som för en skogsegare kunna uppkomma derigenom, att
grannen oförberedt och häftigt låter afverkning öfvergå ett jemförelsevis stort
område af sin skog, kunna sägas blifva desamma, som i föregående punkt vidrörts.
Framför allt torde vindhärjningarna härvidlag förtjena framhållas. I
hvad utsträckning sådan skada redan inträffat inom reviret, tilltror sig undertecknad
icke att ens försöksvis angifva, men temligen visst är, att den kan anses
afsevärd. Med nu gällande bestämmelser, eller rättare: med nu rådande brist på
hvarje bestämmelse med afseende härå står en skogsegare, som vill spara på eller
åtminstone hushålla med sin skogstillgång, så godt som vapenlös emot dylika,
hans ståndskog från grannmarkerna hotande faror. Någon kunde tilläfventyrs
invända, att det kunde vara lämpligt, att den skogsegare, som ville bevara sin
skog, borde genom särskild behandling af ett bälte rundt om sina utmarksskiften
å detta anordna en motståndskraftig stormkappa eller genom s. k. »löshuggning»

Jägmästaren i Olands revir. 227

utefter rågångarne så småningom vänja densamma vid en friare ställning och på
sätt och vis rundt sin skog, eller åtminstone der det kunde anses nödigt, alstra
stormfasta skogsbryn, och detta vore visserligen ett sätt att något så när freda
sin skog, hvilket dock ej kunde ega tillämpning i de ofta förekommande fall, då
det utmarksskifte, hvarå skogen sålunda skulle härdas mot vindarne, innehade
en obetydlig bredd. Att å andra sidan på den fria öfverenskommelsens väg
med grannarne göra aftal om ''gemensamma och planmässiga åtgärders vidtagande
till förekommande af antydda skador vore tvifvelsutan mycket lämpligt och nyttigt,
men ett sådant önskemål gör man rättast i att hänföra till de ideela,
annat än i ytterst sällsynta undantagsfall aldrig uppnådda.

10. Inom detta revir hör det till undantagen, att afverkningsrätt å enskildes
skog upplåtes, och sker det någon gång, så är det i form af totalförsäljning
af ståndskogen å någon del af utmarken med en till 2 ä 3, högst 5 år begränsad
afverkningstid, ej i form af försäljning af alla träd ner till en viss
minimidimension. Vid sådana upplåtelser är det vanligen ett stort fel, att i
aftalet intet förbehåll från säljarens sida göres om qvarlemnande vid afverkningen
af nödigt antal och tillräckligt goda fröträd, hvarföre med undantag för
mar buskarna allt vid dessa virkesköp får följa med. Och då säljaren gemenligen
icke är hågad att å det sin skog beröfvade området utföra någon slags skogskultur,
så följer gifvet, att dessa marker i åratal få ligga så godt som verkliga
ödemarker, der på sin höjd ett glest och svagt återbestånd omsider ter sig derigenom,
att förenämnda marbuskar, nästan alltid med början till innanröta, på
grund af friställningen börja växa till, vanligen icke minst på kronornas bredd.

11. Bland olägenheterna af nu rådande stängselförordning må framhållas,
hurusom egare af urfjell, hvilka utmarksområden understundom kunna hafva en
ganska stor utsträckning och vara af ej ringa betydelee, sakna stängselvitsord,
der ej mark af enahanda natur möter. Det blifver under sådant förhållande rätt
ofta omöjligt, äfven om viljan finnes, att å sådana marker anordna trakthyggen
eller verkställa några omfattande kulturåtgärder, enär de unga plantbestånden
lätt förstöras af den mängd beteskreatur, särskildt får, som utan att något kan
göras deråt från markegarens sida, om han ej ensam vill eller mägtar påtaga
sig stängselbördan, från grannmarkerna ströfva in öfver hyggena eller kulturfälten.
Desslikes förtjenar det omnämnas, hurusom å gemensamma mulbetesområden
understundom stor skada förorsakas å skogsplantor och ungbuskar af betande
får och getter, hvilka senare hemdjur dock numera så godt som försvunnit från
reviret. Fårskötseln torde i våra dagar, åtminstone i mellersta och södra Sverige,
icke ega den betydelse, som den fordom hade, och synes framför allt icke
böra premieras genom rätt för fångare, som kan vara i besittning af en helt obe -

228

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

tydlig bit utaf ett gemensamt mulbetesområde, att derstädes utsläppa ett obegränsadt
antal fårkreatur, bvilka göra resultatlösa alla en grannes prisvärda
försök att genom direkta åtgärder förbättra eller framkalla skogsåterväxt å sin
egande mark. Med tanke på all den verkliga skada, som förorsakas af betande
far, synes det undertecknad ej vara ett för djupt ingripande uti den enskilda
hushållningen, om föreskrift utfärdades derom, att den, som vill hålla får, må
ega skyldighet tillse, att dessa ej inkomma å mark, som han icke besitter.

12. Som inom reviret ingen allmän flottled förefinnes, påkallar i denna
punkt framstäldt spörj smål intet yttrande från revirförvaltningens sida.

13. Gällande dimensionslagar beröra i intet afseende Olands revir.

14- Revirets kronoparker ega en ganska stor betydelse genom den afsättning
af timmer, som ifrån desamma årligen eger rum, hvilken betydelse ökas
efter hand som tillgången å detta virkesslag på de enskildes skogar minskas; ty
timmer är onekligen ett virkessortiment, som icke helt och hållet kan undvaras
i den enskilda hushållningen. Samma betydelse ega jemväl de tvenne inom reviret
förefintliga häradsallmänningarna. Från såväl kronoparkerna som häradsallmänningarna
erhålla många af de inom reviret förefintliga skoglösa eller med
otillräcklig skog försedda hemmanen hela eller fyllnad uti sitt virkesbehof, liksom
det är högst sannolikt, att mycket af dessa allmänna skogars virkesafkastning
finner användning och förbrukning i Upsala stad.

15. Revirets begge häradsallmänningar stå under skogsstätens omedelbara
förvaltning och vård, och deras skötsel torde vara fullt tillfredsställande.
Ehuru uti punkt 1 redan framhållits, hurusom, derest skogshushållningen å de
enskildes marker stode på bättre fot, den till skogsbörd af naturen anvisade marken
eger tillräcklig vidd för att för all framtid kunna tillgodose ortens virkesbehof,
och således flere gemensamhetsskogar strängt taget icke för detta ändamål
erfordrades, kan jag icke underlåta att erinra om det väsentliga misstag,
som begicks genom delningen af några förutvarande dylika skogar samt tillika
beröra fördelarne utaf, att dessa skogar, så vidt görligt vore, åter sammanfördes.
De skogskomplex, som härmed afses, äro i främsta rummet Bälinge förra häradsallmänning,
samt dernäst Danmarks och Fundbo förra sockenallmänningar. En
blick på ekonomiska kartverkets karta öfver Bälinge härad visar, uti hvithet
virrvarr af egofigurer den norra och vestra delen af häradet är sönderstyckad,
och just här har häradet fordom haft sin gemensamhetsskog. Det är tydligt,
att å dessa småskiften, som stundom ligga två å tre mil aflägsna från respektive
stamhemman, och der bevakning är ett okändt begrepp, någon som helst ordnad
skogshushållning icke kan införas, ty den ene hugger ner sin skog och den andre
far sm förhärjad af storm och grantorka, och måste förty jemväl bedrifva afverk -

Jägmästaren i Olands revir.

229

ning i förhållandevis stor skala. Dessa missförhållanden göra, att de flesta egare
af sådana allmänningslotter först som sist gjort »rent hus», och qvarlemnandet
af fröträd kommer naturligtvis här ifråga lika litet som eller om möjligt ännu
mindre än annorstädes. Otvifvelaktigt vore ett flertal af dessa egare för en sammanslagning
i och för gemensam hushållning; och om också en och annan skulle
vara obenägen derför, synes det ej höra möta något hinder för en partiel sammanslagning
med derpå följande gränsreglering genom laga skifte. Hvad här
sagts om Bälinge förra häradsallmänning gäller i hufvudsak jemväl om anförda
begge äldre sockenallmänningar. — Såsom ett exempel på, hvilken betydelse allmänningsskogar
kunna hafva för delegarne, må omnämnas, att Rasbo och Olands
häraders allmänningar, med en areal produktiv skogsmark af 3,115 hektar under
föregående år 1896 lemnade en afkastning af virke och bete, som motsvarade ett
penningevärde af 21,200 kronor, motsvarande 39 kronor 40 öre pr mantal.

16. Några af ålder kala utmarker, som kunde lämpa sig för skogsbörd,
torde ej förefinnas inom reviret. Här må dock i förbigående erinras om de mångtaliga
och tillsammans rätt vidlyftig ytvidd omfattande kala eller nästan kala
inegobackar, som förekomma å slättbygderna litet hvarstädes inom reviret och
som icke tyckas kunna användas bättre än till virkesproduktion, låt vara i lämplig
förening med betesproduktion. Utom det att landskapet härigenom skulle
vinna i estetiskt afseende, blefve dymedels marker, som nu lemna bra nog oväsentlig
afkastning, bättre tillvaratagna.

17. Då det är mig bekant, att till hushållningssällskapen och möjligen
äfven till andra med dessa jemförliga korporationer direkt riktats en uppmaning
att afgifva redogörelse för deras åtgärder till främjandet af skogshushållningen
å de enskildes marker, påkallar detta ämne icke någon utredning från revirförvaltningens
sida. Det är mig kunnigt, att vid folkhögskolor och landtmannaskolor,
högre som lägre, undervisning, hufvudsakligen teoretisk, meddelas i ämnen,
som beröra eller afse skogens rationela skötsel, afvärjandel af farorna för
densammas bestånd m. m. Men att ännu mycket är att gorå i afsigt att skaffa
allmänheten insigt om betydelsen utaf en god skogshushållning, kan icke förnekas.
Till och med redan i folkskolorna synes det mig vara skäl att meddela
undervisning härom på det sätt, att åtminstone tvenne dagar hvarje vår ansloges
till skogsplantering å någon i skolans närhet befintlig kalmark, samt att
plantmaterialet härtill uppdroges vid skolan så att säga under barnens ögon.
Derigenom att barnen sålunda under åratal finge följa utvecklingen af de plantor,
som de sjefva varit med om att sätta, samt se huru dessa efter hand utvecklas
till allt kraftigare träd, kunde intresset för trädplantering, åtminstone hos en
och annan väckas, och maning gifvas att å egen grund och mark framdeles göra
på samma sätt. Att mycket jemväl kunde göras för väckande af kärlek till sko -

230

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

gen äfven hos vuxet folk genom föredrags hållande af för ämnet intresserade
och med ett godt framställningssätt utrustade personer, genom goda ströskrifters
spridande till hvarje om än aldrig så torftigt hem och genom praktiska öfningars
anställande i skogsplantering och skogsfrösådd, samt fingervisningars meddelande
i grunderna för tillämpad skogsskötsel och skogsvård, torde vara temligen
visst.

18. I fråga om landvinningar för alstrandet af skog genom sankmarkers
utdikande är det hufvud sakligast bruksegarne i revirets norra del, som föregått
med ett godt exempel. Att påstå det intill närvarande stund härigenom inom
reviret vunnits 1,000 hektar skogsmark torde ingalunda kunna anses öfverdrifvet;
och resultatet af dessa åtgöranden kan, såsom alltid blifver fallet, när afdikningar
företagas med urskiljning och förstånd, sägas vara mer än tillfredsställande.

19. Några skogar, som på grund af sitt läge och sin förmåga att förhindra
impedimenters eller ofruktbara markers utvidgning eller att bryta stormarnas
förhärjande kraft böra få namn af skyddsskogar, finnas icke i egentlig
mening inom reviret. Att i sådant afseende de förut berörda inegohackarne å
de stora slättbygderna kunde få en viss betydelse derigenom att de, öfverdragna
med ett härdigt skogsbestånd, hlefve värn emot de torra, åkerjordens öfre lerIager
till förhårdning bringande vår- och försommarvindarne, beder jag dock få
framhålla; och säkert är, att landtmannen kunde glädja sig åt rikligare skördar
på dessa vida slätter, derest skogsbälten eller skogsgrupper mera allmänt funnes,
som kunde bryta de markens must uppsugande vindarne och bidraga att reglera
nederbörden.

20. Endast undantagsvis synas så genomgripande åtgärder som expropriation
för skogsförvärf åt staten böra komma ifråga. Men att det vore önskligt,
att rätt till sådan åtgärd vore staten tillförsäkrad, vill jag på det eftertryckligaste
betona. Särskilt vore detta af vigt, när frågan gälde l:o) i enskild ego
varande skog, som påtagligen har utomordentlig betydelse som skyddsskog, men
såsom sådan icke af sin egare behandlas, 2:o) skogsmarker, som å stora vidder
äro beröfvade sin skog, utan att det i ringaste mån blifvit sörjdt för återväxten,
och som under en viss tidsperiod, t. ex. 15 år, fått ligga i sådant lägervall, att
deras fullständiga förvandling till ödemarker kan befaras, samt 3:o) förutvarande
gemensamhetsskogar, som blifvit mellan intessenterna fördelade men som derefter
tydligen i öfvervägande grad vanhäfdas.

Upsala den 2 mars 1897.

Conrad Stjernspetz,

t. f. jägmästare.

231

Jägmästaren i Olands revir.

Bilaga.

Tablå, utvisande proportionen emellan hemman med otillräckliga och hemman
med tillräckliga skogstillgångar inom Olands revir.

Sockens eller härads namn.	lemman, som anses hafva otillräckliga skogs till-gångar.	lemman, som anses hafva tillräckliga skogstill-gångar.	Summa mantal.	Öfverskott af ( + ) eller brist å (—) ut-mark för hela sock-nen eller häradet.
			Hektar
Bälinge socken........... af Jumkils > ............ Skuttunge » ...........	lllf 2 22f 24*	20 12-1 40*	131* 14* 62f 24	+ 2,157 + 1,027 + 2,154 - 627
	Bälinge härad	m	72ff	238**	+ 4,711
Danmarks socken Gamla Upsala > Vaksala >		47* 38}f 43*	31 15f 15f	78* 5487 ''16 58*	— 1,069 — 1,418 — 1,059
Vaksala härad	129*	62	191*	- 3,546
Fundbo socken . halfva Lena » Rasbo > Rasbokils »		32 2Ö> 131	22* 17* 731 21*	54* 18 93* 34*	+ 799 + 751 + 2,803 + 4,136
Rasbo härad	66*	134	200*	+ 8,489
Alunda socken Ekeby > Morkarla > Skefthammars » Stafby » Tunn >		78* 181 4 20*	66* 31* 25 24* 34 33*	144* 49* 2o 25 39* 53*	+ 2,001 + 2,756 + 6,209 + 1,978 + 2,642 + 830
Olands tingslag	123	214*	337*	+ 16,416
Dannemora socken Films »		Bf H	201 31 40*	26* 32* 49*	+ 3,354 + 6,890 V 5,316
Film-Dannemora tingslag	16	92 J	1081	+ 15,560
Sammandrag: Bälinge härad............ Vaksala > ............ Rasbo » ............ Olands tingslag............ Film-Dannemora tingslag.......	160* ler 123 16	72» 62 134 2149 92*	233** 191* 200* 337* 108*	+ 4,711 — 3,546 + 8,489 + 16,416 + 15,560
	Summa för reviret	495*	575**	1,070»	+ 41,630

232

Skogstjensternännens svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Örbyhus revir.

1. Inom Örbyhus revir torde ännu ingenstädes någon egentlig skogsbrist
vara rådande; i dess. södra delar, särskild! i Erentuna och Björkhage socknar,
der utmarkernas relativa litenhet och den qvarvarande ståndskogens beskaffenhet
icke motsvarar den lokala virkesförbrukningen, äro dock många hemmansegare
hänvisade att inköpa^ husbehofsvirke företrädesvis från de ganska aflägset belägna
allmänna skogar, från hvilka försäljning eger rum. Öfriga delar af reviret
kunna ännu anses hafva skog till husbehof och i öfrigt hafva en utmarksareal
som, rätt behandlad, kunde jemte tillgodoseendet af ett äfven något ökadt lokalbehof
lemna virke äfven till eu rätt betydande försäljning. Betraktas reviret
såsom ett helt, då öfverskottet i de norra socknarna kommer de sydliga tillgodo,
torde dess skogstillgångar äfven i deras nu medtagna tillstånd kunna medgifva
en uthållig afvikning, i det närmaste motsvarande det nuvarande virkesbehofvet
för förbrukning inom detsamma.

2. En sammansställning af utmarksarealerna, uppgjord efter det ekonomiska
kartverkets beskrifningar åren 1861—64 bifogas; och har jag såsom grund
för beräkningen af en under normala förhållanden för husbehofvets fyllande erforderlig
skogsprodukt^ areal för hvarje helt mantal antagit 60 hektar såsom
minimum, hvarvid dock framhålles dels att i de uti ofvannämda beskrifningar
angifva arealerna ingår ej obetydlig ytvidd, som rätteligen ej är att hänföra
till produktiv skogsmark såsom bestående af gärdesbackar, beteshagar äfvensom
andra till skogsbörd ej afsedda områden; dels att en förhållandevis större areal
än den i beräkningen för helt mantal antagna erfordras för mindre hemmansdelar
(sålunda för V» mtl minst 45 har, för 7* mtl 30 har, för Va mantal 20 har samt
för bebygd lägenhet 10 har), utan att dock någon på dessa tal grundad beräkning
kunnat genomföras, då kännedom saknas om fördelningen, olika hemmansegare
emellan, af i beskrifningen angifna mantal och delar af sådana. Bilagan
torde dock kunna gifva en ungefärlig öfversigt af utmarksarealerna och den ytvidd,
som, beväxt med väl vårdad ståndskog, innefattande ett åtminstone i det
närmaste normalt förhållande åldersklasserna emellan, är för frambringande af
de olika socknarnas husbehofsvirke erforderlig, och som derutöfver kan påräknas
för producerande af försäljningsvirke.

Af revirets 74372 mantal och dess 114,070 har skogsproduktiva mark tillhora
i runda tal ej mindre än 305 mantal med en skogsprodukti v areal af omkring
65,061 har Leufsta bruks fideikomiss, Söderfors bruks aktiebolag, Strömsbergs
bruk och Wattholma bruks aktiebolag med underlydande, fördelade på

Jägmästaren i Örbyhus revir. 233

ofVannämda egare och de särskilda häraderna och tillslagen såsom af bilagan
framgår.

Sammanlagda arealen för öfriges skogsproduktiva mark skulle sålunda i
genomsnitt fullt motsvara behofvet af sådan efter den antagna beräkningsgrunden
under förutsättning af väl vårdad skog, innehållande någorlunda normala
åldersklassförhållanden.

3. Utan öfverdrift kan sägas, att det nuvarande skogskapitalet nära nog
af hvarje egare snabbare realiseras än som vore med en uthållig afverkning förenligt;
och jag gör dervid ej undantag ens för de större bruken eller öfriga
större egendomar, ehuru jag villigt erkänner, att dessa i sammanhang med realiserandet
tillgripa åtgärder till en förbättrad skogshushållning i så stor omfattning,
att det skogskapital, som nu grundats med och efter de ordnade afverkningarna,
hlifver äfven i qvantitativt hänseende de förra tillförene vanligen planlöst
blädade skogarna öfverlägset. De mindre egendomarnes, särskildt hemmansegarnes,
skogar äro, jag vågar säga utan något afsevärdt undantag, utsatta för
skogsköfling i en eller annan form. Virkeshandlare hafva efter hand inköpt och
afverkat en stor del af hemmansegarnes skogsskiften, utan att de senare annat
än undantagsvis, och detta vanligen å hemman, belägna i närheten af jernbrukens
vårdade skogar, förbehållit sig vare sig fröträd eller tillförbundit köparne
markens fullständiga afrödjande från marbuskar, risets uppbrännande o. s. v.,
hvilka trakter derföre ock numera erbjuda en mycket sorglig bild af förvildning,
och å hvilka den ytterst sparsamt sig infinnande återväxten, som mångenstädes
utgöres af hufvudsakligen rotuppslag af asp, icke närmelsevis kan afkasta hvad
efter en under andra betingelser gjord afverkningsöfverlåtelse vore att förvänta.
Värdet af de sålunda sköflade markerna ställa sig här i reviret, likasom i Upland
i allmänhet, så mycket lägre som jordmånens allmänna natur — lerhaltig,
syrlig mark, benägen att gräsbindas — försvårar eller omöjliggör sjelfsådd i
nöjaktig omfattning. Enstaka undantag gifvas numera dock, såsom nämdt är, i
det att en och annan skogsegare vid försäljning af en bestämd trakt — den enda
här i orten förekommande formen för ståndskogs afyttring — förbehåller sig
vare sig ett mera eller mindre tillräckligt antal fröträd eller ock att marken genom
köparens försorg skall rödjas och genom bränning göras emottaglig för sjelfsådd.
Det senaste årtiondet kan framvisa ett och annat exempel derpå, föranledt af
de alldeles påtagliga vackra resultaten af sådana anordningar å brukens stora
skogsvidder.

Skulle icke vid total-afverkningsrätts öfverlåtande köparen eller säljaren
kunna i. lag tillförbindas att efter afverkningen åtminstone genom afverkningstraktens
röjning och risets afsvedjande möjliggöra återväxt, för hvilket ändamål
alltid, der ske kan, borde qvarlemnas nödigt antal lämpliga fröträd?

Skogskomitén 111. HO

234

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

En form af skogssköfling, som icke får lemnas obeaktad, är den å hemmansegarnes
skogar allestädes brukliga planlösa blädningen, hvarigenom icke blott
ståndskogskapitalets massa och qvalitet utan äfven markens reproduktionsförmåga
ytterligt nedsättes. Som tallen till husbehof som till afsalu är begärligast, utplockas
dessa af skogsegaren, som ej vill eller kan inse, att, äfven om skogsskiftet
är temligen jemt bevuxet med träd, — som efter hand dock komma att
utgöras af storkroniga granar, uppkomna af undertryckta, missbildade plantor
samt af enstaka, mestadels rötskadade aspar — och sålunda i stort sedt ehuru
utan fullt skäl kan kallas skogbärande, en fortgående högst betydande nedsättning
af dess afkastningsförmåga och deraf betingade värde allt jemt eger rum.
I sist berörda afseende har ingen ändring i åskådningssättet kunnat förmärkas
under senaste decennium, och kan en ytterligare allmän nedsättning i skogsmarkens
och skogskapitalets räntabilitet äfven på denna grund utan svårighet påvisas
å flertalet hemmansegares skogar.

4. Få skogsegare nöja sig med att afverka husbehofsvirke, äfven om numera,
såsom ofta är fallet, en uthållig tillgång å endast sådant ej kan anses
betryggad. Huru konjunkturerna än ställa sig, får skogskapitalet utjemna debet
och kredit för landtmannen såväl som för jernbruksegaren.

Vid låga priser å desses produkter — såsom under senaste decennium
varit händelsen, måste räntor och amorteringar tagas ur skogen, och hafva skogstillgångarna
måst så mycket hårdare anlitas, som trävarumarknaden af samma
genomgående anledning varit fyld utöfver de under tryckta tider mer än eljes
begränsade behof ven. Inträder åter en allmän lyftning och tillförsigt i marknaden
för våra hufvudsakliga exportvaror, såsom öfvergående prisstegringar under
senare åren och det med en ovanligt vacker handelsbalans slutade förra året
gifva tillkänna, är det också skogen, som får sitta emellan. Jordbrukaren begagnar,
om han tillika är skogsegare, sålunda tillfället, då de vanskliga träkonjunkturerna
äro relativt gynnsamma, att realisera skogstillgångarna, vanligen
utan tanke på framtida behof eller för mötande af kommande tryckta tider.

Jernbruksegaren måste ur skogen skaffa kol för att kunna med minsta kontanta
utgift framställa största möjliga mängd jern och stål, när dessa stå i pris,
en så mycket sorgligare sanning som trä och jernprodukter utan tvifvel äro de
enda, som med säkerhet ännu skulle kunna utjemna vår handelsbalans med utlandet.

Afverkningens inom reviret öfverskott utöfver husbehof exporteras hufvudsakligen
öfver G-efle och till en mindre del öfver Stockholm, i hufvudsak i form
åt plank och battens samt bräder, af hvilka senare sortiment omkring hälften
äro hyflade. Leufsta bruk, som ej drifver sågverksrörelse, har i år till Schebo
bruk försålt 45,000 timmer, levererade vid flottled; öfriga bruk förädla sågtimret
från egna skogar och inköpa såväl ståndskog som timmer för förädlig. Dal -

Jägmästaren i Örbylius revir. 235

elfvens sågverksaktiebolag och örbybus ångsåg äro de enda öfriga större sågverksanläggningarna
i reviret, som försäga för export och äro hänvisade uteslutande
till köptimmer. Sparrafverkningen för export har dess bättre icke här i
orten lika litet som propsafverkningen tagit någon fart. Export af s. k. alexandriasparrar,
vanligen 3"x4" skarpkantadt virke, torde hafva upphört. Exporten
af props från skogar i reviret torde icke uppgå till mera än 200 å 300 stds i
medeltal pr år. Det till export i form af sågvara ej dugliga virket af smärre
dimensioner förvandlas i stor utsträckning i träkol för de i reviret belägna stora
jernbruken.

Enligt hvad mig benäget meddelats kolades å de större brukens inom
reviret belägna egor för eget användande följande antal läster (ä 20 hl.) i
medeltal för åren 1892—1896.

Leufsta bruk .... • . .	23,192 läster; pr har prod.	skogsm. 1,09 1.
Strömsbergs bruk.....	20,500 » » » »	» 1,21 »
Söderfors och Elfkarleö bruk	13,000 » » » »	» 1,42 »
Wattholma bruk.....	4,970 » » » »	» 1,19 »
eller tillsamman .....	61,662 » » » »	» 1,25 »

Inom reviret finnes icke mera än en cellulosafabrik, St. Kopparbergs bergslags
vid Skutskär belägna, som dock, såvidt mig är bekant, förbrukar endast bakar
och ribb af timmer från andra orter. Mindre partier massgranved (intill 12 ems
topp) afsättas till de utom reviret belägna cellulosafabrikerna vid Grysinge, Mackmyra
och Forsmark; och torde afyttring af sådant virke komma att stiga, när
skäligt pris derför kan betingas. Tändsticks- och bobinfabriker eller andra afsevärda
träkonsumerande industriela anläggningar finnas ej i reviret förutom
ofvannämda.

Den tändsticksasp'' som afyttras, försäljes nästan uteslutande till herrar
Kullberg & Comp. i Katrineholm, som hafva ombud vid åtskilliga jernvägsstationer
i reviret.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva i allmänhet nedgått ganska mycket.
Hvad beträffar de större bruken mä nämnas, att desamma numera i allmänhet
tillgodogöra sig sågtimmer å egna skogar till nedanstående toppdimensioner i
engl. tum: Leufsta bruk 8", Strömsbergs samt Söderfors och Elfkarleö bruk 6",

Österby bruk T'', Wattholma 53/-*", under det att å köpskogar dimensionerna nu
mångenstädes nedgått till 4s/i" t. o. m. 4", beroende på till hufvudsaklig del transportkostnaderna
till förädlingsorten.

Verklig ungskog afverkas, förutom medels å de större skogsegendomarne
flerestädes till heders kommen hjelpgallring, i ej obetydlig omfattning mångenstädes
ä mindre skogar till husbehof, sedan den mogna skogen sköflats; och vill
jag härvid erinra om Uplandsbondens oförmåga att rationelt sköta sitt jordbruk

236

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

och hans dermed sammanhängande förkärlek för gärdesgårdar, för hvilkas uppförande
just de yngre och bättre, till gärdsel klyfbara granarna hänsynlöst afverkas,
der de närmast finnas, och hvilka gifva anledning till nedhuggande af
fast oerhörda mängder af växtliga unggranar till stör. Likaledes kan jag ej
underlåta att påpeka, att till utmärkande af vägarne vintertiden en oerhörd
mängd af unga, växtliga barrträd, som utan svårighet kunde ersättas med annat,
förbrukas, en form af skogssköfling, som enligt mitt förmenande mycket väl
och med största skäl kunde i lag förbjudas.

6. I allmänhet torde kunna sägas, att skogsmarkens reproduktionsförmåga
å jernbrukens och de större egendomarnes skogar, hvarest en någorlunda forstmässig
afverkning eger rum och snabba och lämpliga kulturåtgärder merendels företagas,
icke väsentligen försvagas, om ock densamma sällan med hänsyn till det af omständigheterna
merendels betingade skogsbruksättet — trakthuggning med dess
modifikationer — icke förökas i nämnvärd grad. Uteblifver sjelfsådden af anledningar,
som genom oförståndig afverkning eller oförutsägbara förhållanden
framkallats, minskas naturligtvis markens reproduktionsförmåga ytterligt snabbt,
om åtgärder deremot ej vidtagas, och detta icke blott vid trakthuggningen utan
äfven vid den å samtliga hemmansegares skogar brukliga planlösa blädningen af
skäl, som i mom. 3 framhållits, hvarvid påpekas, att gräsarter och asp äro de
enda i nämnvärd utsträckning inom reviret förekommande för sjelfsådd och skogskulturer
hinderliga skogsogräsen. Ljungen förefinnes ingenstädes i den myckenhet,
att återväxten deraf afsevärdt kan hindras uppkomma eller utveckla sig.

7. Återväxten å jernbrukens och de större egendomarnes skogar kan
med få undantag anses nöjaktig, om hänsyn tages till markbeskaffenheten och
härmed sammanhängande förhållanden. Å nyssnämda skogar öfverlemnas endast
under ytterst gynsamma markförhållanden, som i allmänhet äro rådande i revirets
nordvestra delar, der Söderfors och Elfkarleö bruk besitta största utmarksarealen,
återvéixtens frambringande åt naturens eget åtgörande, hvarvid dock alltid,
hvad bruEsskogarna beträffar, hyggesplatserna omedelbart efter afverkningen
rödjas och äfven brännas, der sistnämda åtgärd lämpligen kan vidtagas.

Såvidt jag kunnat erfara företagas ingenstädes inom reviret några mera
afsevärda skogsodlingsarbeten (hyggesrödjning, risbränning och kulturer) än å
ofta nämda bruksegendomars skogar, och må här angifvas den omfattning, i hvilken
skogsfrösådd — den nära nog uteslutande använda kulturmetoden — egt
rum under år 1896 och i medeltal för åren 1892—1896:

Leufsta bruk: utsått å skogar i reviret 1896 . . . 150 kg. tall- och granfrö
i medeltal för 1892—1896 ..... 110 » » » »

Jägmästaren i Orbyhus revir.

237

Strömsbergs bruk: utsätta å skogar i reviret 1896 . . . 260 kg. tall- och granfrö;

i medeltal för 1892—96 180 » » » »

Söderfors och Elfskarleö bruk: å skogar i reviret 1896 140 » » » »

• i medeltal för 1892—96 140 » » » »

Wattholma bruk: å skogar i reviret 1896 85 » » » »

i medeltal för 1892—96 51 > » » »

Omkring 500 har skogsodlas i medeltal årligen å dessa skogar.

Med undantag af mindre bestånd, uppdragna genom sådd på den tid, då
nära nog endast tyskt tall- och granfrö fanns att köpa, är resultatet af skogsodlingarna,
när desamma verkstälts å rätt sätt, under lämplig årstid och, ifråga
om plantering, med godt plantmaterial och i ej allt för vidlyftigt förband, fullt
tillfredsställande, mångenstädes synnerligen vackra, och jäfva fullkomligt den
på senare tider af en och annan teoretiker fälda förkastelsedomen öfver kulturskogen,
som dock icke har något ekonomiskt berättigande i andra fall än då
fullt nöjaktig återväxt ej på annat, billigare sätt omedelbart efter afverkningen
kan åvägabringas.

8. Att angifva den omfattning, i hvilken grantorka förekommer inom
reviret, tilltror jag mig icke; jag håller dock före, att minst 25 procent af allt
inom reviret tillvarataget kolvirke af gran utgöres af torr sådan. Ehuru grantorkan
i de flesta fall är en följd af rotryckning efter afverkning, kan densamma
uppträda äfven om största omsorg egnas dess förebyggande och, enligt hvad jag
flerestädes iakttagit, förorsakas direkt af barkborrarnes angrepp. Den å mindre
egendomars skogar dess värre brukliga oordnade blädningen framkallar, när granen
till någon större procent ingår i bestånden, ofta en sig öfver hela det vid afverkningen
berörda skogsområdet sträckande grantorka, under det att vid trakthyggesbruket
grantorkan mera lokaliseras och rensningsvirket snabbare och fullständigare
kan tillgodogöras. Genom en noggran och ofta verkstäld rensningshuggning
kunde grantorkans här i reviret stora härjningar i någon mån förekommas.

9. Omfattningen af den skada, som vid för stark afverkning å grannens
mark kan skogsegaren tillfogas, kan icke ens antydas; att den emellertid understundom
blir förhärjande visar erfarenheten. I hvarje fall borde det åligga
rågranne, att, förr än han afverkar öfver 50 årig skog annat än genom hjelpgallring,
rensnings- eller beredningshuggning inom 100 m. från annans egande skog
af minst enahanda ålder, senast ett år före den tillämnade afverkningen derom
bevisligen underrätta rågrannen, på det denne i möjligaste mån, om han så aktar
nödigt, må vara i tillfälle ställa sin afverkning med hänsyn till den å grannens
mark förestående, eller eljes vidtaga åtgärder till de dermed förenade olägenheternas
afhjelpande eller förekommande.

238

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

f 10. Någon upplåtelse af afverkningsrätt under förbehåll af viss minimidimension
torde numera icke förekomma inom reviret, då erfarenheten gifvit vid
handen, att all den qvarvarande ståndskogen, som här i reviret till större delen
komme att utgöras af gran, förutom asp och björk, snart nog vindfälles eller
rotryckes och ej kan i någon mån betrygga skogens framtida bestånd. En kontraktsenlig
totalöfverlåtelse är i de flesta fall regel, och är en sådan ju alltid att föredraga
under förutsättning att nödigt antal lämpliga fröträd förbehålles och att
markbetäckningens afsvedjande, såsom understundom sker, ålägges skogsköparen
samt om afverkningstiden tages så kort som möjligt. Afverkningsrätts upplåtande
borde ock i dessa orter icke få omfatta mera än högst fem år.

11. Af gällande stängselförordning åtföljande olägenheter framhålles dels
det betungande deruti, att egare eller innehafvare af utjord eller urfjell, som
kunna hafva ganska betydlig utstakning, i de flesta fall nödgas ensamma uppföra
till skyddande af skogsåterväxt nödiga hägnader i rågång. Stadgandet om
grindars borttagande i allmänna vägar har äfven gifvit anledning till afverkning
af ungskog till hägnadsvirke i mycket stor omfattning.

På det lifligaste måste jag i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
deraf att allt betande med getter och får å till gemensamt mulbete upplåten mark
blefve stängeligen förbjudet, hvarigenom mycken förhoppningsfull ungskog, sjelfsådd
och med konst uppdragen, skulle räddas. Under nuvarande förhållanden
blifva af staten eller de enskilde vidtagna skogsodlingsåtgärder i brist på sådant
stadgande ofta utan nytta, helst som getter och får med förkärlek uppsöka just
afverkade trakter och tidtals synas helst tillgripa skogsplantorna. Rätten till
betande är i sådant fall så mycket orättvisare, som den som eger eller innehafver
den mindre delen af det gemensamma mulbetesområdet, och som sällan vårdar
sin skogstillgång, vanligen eger det relativt största antalet af getter och får
och dessutom ofta mot lega emottager sådana till utfodring å det gemensamma
mulbetesområdet.

Betestiden för öfriga hemdjur borde likaledes å gemensamt mulbetesområde
begränsas till tiden från den 15 juni intill september månads utgång, då
skogsträdens unga skott i någon mån blefve fredade.

12. Någon ändring i gällande flottningsstadganden torde af ortens skogsförhållanden
ej påkallas.

13. Som dimensionslagarne ej ega tillämpning i reviret, förbigås desammas
å andra orter iaktagna verkningar.

14. Tierps kronopark, den enda inom reviret, kan ej sägas hafva någon
betydelse för fyllandet af annat än de närmast boendes bränslebehof, under det

239

Jägmästaren i Örbyhus revir.

att häradsallmänningarna, som i rundt tal innehålla 2,900 har, dels lemna afkastning
in natura dels ock en sådan i penningar samt slutligen förse de virkesbehöfvande
orterna med det nödigaste husbehofvet.

Utdelningen in natura har sålunda å Norunda häradsallmänning under
flera år utgått med 7,85 kbm. pr oförmedladt mantal, dess årsinkomst vid försäljning
af virke och slåtter har under år 1896 varit 11,435,29 kr, hvaraf på hvarje
helt mantal utdelats 10 kronor.

A Tieps allmänning (438 har skogsprod. mark) försäljes deremot hela årsafverkningen,
och inbragte densamma jemte slåtter och fiske under år 1896
2,383,65 kr., af hvilka dock intet utdelats under året.

Båda dessa allmänningar stå under skogsstaténs förvaltning.

Yendels sockenallmänning, den enda af detta slag i reviret, blef den 8 maj
1838 i laga ordning fördelad och är såsom alla öfriga skogar af detta slag till
största delen sköflad.

15. Ett sätt, hvarpå de ännu bibehållna häradsallmänningarna kunde ökas,
utan att någon synnerlig orättvisa skedde delegarne dervid, vore att i lag bestämdes,
att, der sådant vore möjligt, t. ex. 25 procent af den på året belöpande
nettobehållningen, som uppkomme efter försäljning af exempelvis alla till utverkning
bestämda timmerträd af minst 28 ems genomskärning vid yttre mätning
1,5 m. från roten, förutom rensningsvirke, mulbete, slåtter och fiske, skulle
afsättas till en fond, hvars maximistorlek af Kongl. Maj:t i hvarje fall bestämdes,
och som skulle användas att inköpa tjenlig skogsmark att såsom gemensamhetsskog
förvaltas. Bildandet af nya gemensamhetsskogar å orter, der sådana
nu ej finnas, torde näppeligen blifva möjligt med mindre, att staten lemnar understöd
till behöfvande orter på samma sätt och med lika rätt som staten understödjer
den ena landsändan medels anslag till jernvägars byggande, den andra
landsdelen åter medels anslag till minskande af frostländighet o. s. v.; kunnande
erforderliga medel enligt mitt förmenande lämpligast erhållas genom påläggande
af en blott måttlig exporttull å alla trävaror eller af trä framstälda
fabrikat.

Spillrorna af de forna gemensamhetsskogarna kunde i många fall genom
öfverenskommelse egarne emellan åter sammanfogas att för gemensam räkning
förvaltas och bevakas, under det att den, som ej låter sig nöja med en sådan
anordning, kunde få sina egor ur gemensamhetsskogen utbrutna. Ett lagstadgande
i sådan rigtning vore naturligen önskvärd! men komme antagligen att
möta allt för stort motstånd.

16. Af i detta moment berörda marker finnas af ålder icke några med
större omfattning, såsom eljes mångenstädes i landet; kalafverkade, förvilade

240

Skogstjenstemånnens svar på korniténs frågor.

skogsmarker, å hvilka återväxt ej kan förväntas, förefinnas visserligen litet hvarstädes
inom reviret likaledes stora vidder af kala eller i det närmaste kala hagmarker,
hvilka långt bättre skulle ränta sig, om de försattes i skogbärande skick.

17. Som jag har mig bekant, att länets hushållningssällskap utarbetat
en fullständig redogörelse för dess åtgöranden för en förbättrad skogsvård att
tillställas skogskomitén, anser jag mig här kunna förbigå desamma.

Mig veterligen hafva några direkta åtgärder att bibringa allmänheten
kunskap i skogshushållningen ej af enskilde eller andra vidtagits inom reviret.
De större egendomarnes och brukens föredömen i skogsvård hafva visserligen
kunnat göra intryck på en eller annan närboende skogsegare, som någon gång
äfven följt exemplet, men allmänheten sväfvar mestadels ännu i den tron, att
skog alltid skall komma att infinna sig och kunna kraftigt fortlefva på all
mark, der sådan en gång funnits, om ej några direkta åtgärder deremot vidtagas.
Synnerligen lämpligt vore enligt mitt förmenande att ungdomen redan i folkskolan
mera allmänt finge någon aning om, huru skogsträdsfrö skall insamlas,
förvaras och användas, huru skogsplantor skola uppdragas, behandlas och i
skogen utsättas. I de flesta fall kunde kännedom om ifrågavarande skogsodlingsarbeten
praktiskt inhemtas å någon i skolans närhet befintlig kalmark samt i
någon å dess tomt eller i dess närhet anlagd plantskola. Hvarje större skogsegare
skulle med glädje upplåta mark för praktisk öfning i sådd och plantering;
rödjning och bränning borde likaledes med barnens hjelp verkställas. Frö och
plantor skulle kunna erhållas antingen och helst genom barnens insamling och
deras verksamhet i plantskolor eller ock genom hushållningssällskapen eller
staten. Skolråd och skollärare skulle uppmanas att, der erbjudande från skogsegares
sida gjordes att för sådan öfning använda kal utmark, ej såsom nu ofta
är fallet, afvisa tillbudet utan låta skolbarnen under erfaren persons ledning
och, om så ske kan mot någon ersättning till barnen 3 ä 4 dagar under lämplig
årstid syssla med sådana skogsodlingsåtgärder, som i orten kunna användas.
Äfven i de allmänna läroverken och framför allt i folkskoleseminarier, folkhögskolor,
landtmannaskolor o. s. v. borde en liten kurs i skogshushållningens grunder
genomgås, en undervisning, som säkerligen kunde gagna det allmänna fullt
ut så mycket som hvarje annan på denna tid inhemtad kunskap.

Att åtskilligt gagn ock skulle kunna göras genom kortfattade störskrifters
spridande, genom föredrags hållande o. s. v. ligger i öppen dag.

18. Endast några jernbruk och större egendomar företaga inom reviret
afdikning för vinnande af skogsmark, åtgärder, som här i Uppland, der mossoch
kärrmarker utgöra en relativt stor arealprocent, äro af naturen anvisade
och af behofvet påkallade.

Jägmästaren i Orbyhus revir.

241

Såvidt mig är kändt, kar inom reviret Strömsbergs bruk sålunda för skogsbörd
afdikat ej mindre än 1,650 har, Söderfors och Elfkarleö bruk omkring 1,000
har, Wattbolma bruk omkring 225 bar, under det att vid Leufsta bruk några
dylika åtgärder ej vidtagits.

19. Något egentligt behof af skyddskogar gör sig för närvarande icke
gällande inom reviret. Att emellertid, derest nu mestadels kala gärdesbackar å
slätterna blefve försedda med t. ex. björkskog, vindarnes uttorkande inverkan på
åkerjorden blefve mindre kännbar, ligger i öppen dag — att bär ej närmare beröra
de företräden i estetiskt hänseende, som skulle komma ett slättlandskap
till del, om för skogsplantering uteslutande tjenliga marker blefve skogsodlade,
såsom t. ex. i Skåne är fallet å många orter, hvarest befolkningen lärt sig att
älska och vårda de af dem sjelfva uppdragna och under deras ögon uppvuxna
skogsbestånden.

20. Fullt lika berättigad som statens ingripande emot enskilde, bvilka
icke iakttaga vård om dem tillhöriga flygsandsfält eller bvilka med skogens
ruinerande till försäljning afverka undermåligt virke, vore en staten tillförsäkrad
rätt att genom expropriation förvärfva sådana af enskildes utmarksegor, som
påtagligen borde med hänsyn till det allmännas intressen bibehållas såsom skogbärande
eller försättas i skogbärande skick.

Sköflade, absoluta skogsmarker, der i följd af hänsynslös afverkning och
försummande af hvarje åtgärd för återväxtens beredande nöjaktig sådan efter
loppet af 15 år från slutafverkningen icke uppkommit, borde få af statsverket
exproprieras att läggas till möjligen angränsande allmänna skogar eller att bilda
nya kronoparker; börande sådan expropriation i första band omfatta de numera
sköflade förra gemensamhetsskogarna i landets södra och mellersta delar, för
hvilkas sammanförande ånyo en äfven kortare tids allmän vanhäfd borde innefatta
laglig anledning.

Manna den 9 mars 1897.

Fr. Edelstam.

Skogskomiten, 111.

242

Skogstjenstemärmens svar på komiténs frågor.

Öfverjägmästaren i Östra distriktet.

1. Stockholms län har mycken naturlig skogsmark och större skoglösa
slätter förekomma ej, dock finnas trakter som ega obetydliga skogstillgångar.
Skogsbrist kan emellertid ej sägas ega rum i länet i sin helhet och ej heller
uti Södermanlands län, der likaså skogsmarken i allmänhet är ganska jemnt fördelad
i förhållande till den odlade bygden. Det är hufvudsakligen endast norra
delen af Östra Rekarne härad, som härifrån gör ett undantag, i det att 4 socknar
der sakna eller ega ganska ringa skogsmark. Äfven i Wansö och Fogdö
socknar af Åkers härad ega de flesta hemmanen ringa eller ingen utmark. Annorlunda
ställer sig förhållandet i Östergötlands län. Här är ett bredt bälte genom
hela provinsen söder om Motala ström antingen skoglöst eller åtminstone skogfattigt,
hvaremot norra och södra delarne af provinsen äro skogsbygder med
öfverhufvud ringa areal odlad mark i förhållande till utmarken. Om skogarne
väl vårdades, skulle de tvifvelsutan vara tillräckliga att uthålligt förse provinsen
med dess virkesbehof, ehuru naturligtvis till de skoglösa eller skogfattiga
trakterna virke måste hemtas på 1 å 2 mils afstånd, men med den nuvarande
skogshushållningen minskas skogskapitalet raskt och skogsbrist måste göra sig
allt mer och mer kännbar. Hvad Gotlands län beträffar, är visserligen den
naturliga skogsmarken så stor, att den borde kunna ej blott förse länets virkesbehof
utan äfven lemna öfverskott till export, men skogarne äro i allmänhet så
glesa och uthuggna, att man måste tvifla, om de i sitt nuvarande skick producera
synnerligt mera än öboarnes husbehof.

2. Följande tablå utvisar proportionen enligt jägmästarnes uppgifter
emellan hemman, som sakna skog, dem som hafva otillräcklig skogstillgång, och
dem, som hafva tillräcklig skog för husbehofvet eller öfverskott.

Öfver jägmästaren i Östra distriktet.

243

			Hemman,		Hemman,		Hela hem-
	Hemman,		som ega		som ega		mantalet
	som sakna	JK	otillräcklig	%	tillräcklig	%	förmedl.
	skog.		skog.		skog.		mantal.
Stockholms revir...........	68		638		3,095		3,801
Stockholms län	68	2	638	17	3,095	81	3,801
Gripsholms revir . . . , ... . ..... . • -	142		284		427	F:	853
Daga » ...........	7		153		608		768
Jönäkers > ...........	25		109		1,417		1,551
Södermanlands län	174	6	546	17	2,452	77	3,172
Finspångs revir ...........	160		380		1,018		1,558
OmbergB > ...........	421		397		550		1,368
Kinda > ...........	200		800		1,333		2,333
Östergötlands län	781	15	1,577	30	2,901	55	5,259
Gotlands revir...........	80		159		855		1,094
Gotlands län	80	7	159	15	855	78	1,094
Östra distriktet	1,103	8	2,920	22	9,303	70	13,326

3. öfverafverkning är allmän inom alla länen och skogssköfling ofta
förekommande särskildt genom upplåtelser för afverkning på viss, i regel kort,
tid, då ofta stora vidder totalt kalafverkas utan någon tanke på eller åtgärd
för erhållande af återväxt. Under senaste decenniet hafva dessa missförhållanden
ej aftagit men väl mångenstädes inom alla länen ökats.

4. Uti alla fyra länen afverkas virke utöfver husbehofvet och exporteras
hufvudsakligen försågadt virke. Uti norra delen af Stockholms län, delar af
Södermanlands län och isynnerhet i norra och södra Östergötland förbrukas
mycket virke till kolning. Uti delar af Södermanland och Östergötland användes
likaså ej obetydligt virke till pappersved. Till städerna och särskildt Stockholm
gå betydliga belopp famnved, och jernvägssyllar upphuggas till nämnvärda
belopp inom alla länen.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva inom alla 4 provinserna nedgått och
minimidimensionerna äro 6 å 7 eng. tum (15—18 centimeter) i topp och 12 å 14
fot i längd. Egentlig ungskog afverkas ej i afsevärd mängd utom genom hjelpgallring.

244 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

6. Der större skogsafverkningar företagas utan att någon hänsyn tages
till eller något göres för föryngringen och derigenom marken under lång tid
får ligga skoglös eller beväxt med mycket gles skog nedsättes markens produktionsförmåga
i väsentlig grad, särdeles der marken förut är mager och torr.
Skogarnes starka utglesnande genom blädning medför också nedsättning i markens
produktionsförmåga och såsom exempel härpå må särskilt framhållas Gotlandsskogarne,
synnerligen som der detta afverkningssätt af hela befolkningen
anses som det enda rationela.

7. Samtliga revirförvaltare intyga enstämmigt, att skogens föryngring
ej är nöjaktig. Rätt många egare af större skogar sörja för återväxten antingen
genom qvarlemnande af fröträd eller genom skogssådd och någon gång plantering
och äfven en och annan mindre skogsegare inlägger mycken förtjenst
härom. Det stora flertalet skogsegare öfverlemna dock föryngringen åt naturens
eget åtgörande med den påföljd att, enär afverkningen ofta är utförd utan hänsyn
till föryngringen, denna blifver både långsam och ofullständig.

k ■

8. Genom oriktig utverkning uppkommer ofta nog å skogarne stormfällning
och någon gång grantorka, hvarjemte dylik afverkning kan hafva i hög
grad ogynsamt inflytande på skogsföryngringen.

Någon annan åtgärd till minskande af dessa olägenheter torde ej kunna
vidtagas, än att tillfälle beredes de mindre skogsegarne att kostnadsfritt eller
med ringa kostnad erhålla råd och anvisningar uti skogsskötseln, enär utsyningstvång
ju är otänkbart att få infördt.

9. Att genom skogsafverkning angränsande hemmans skogar lida skada
genom stormfällning är ej sällsynt, men någon betydligare skadegörelse häraf
har jag mig ej bekant inom distriktet och tror ej att några åtgärder häremot
äro erforderliga i denna del af landet med undantag möjligen någon gång af
expropriation af skydsskogar för. statens räkning såsom nämnes under punkt 20.

10. Genom skogars kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss
tid är det tvifvelsutan som de flesta fall af skogssköfling inom distriktet uppkomma,
och det vare sig minimidimension blifver bestämd eller ej, enär vanligen
denna dimension sättes så låg, att den qvarlemnade skogen ytterligare utglesnas
af stormfällning och snart nog måste afverkas. Som i regel hvarken säljare
eller köpare göra något för återväxten, blifver denna vid stora afverkningar
ytterligt försenad, då dugliga fröträd saknas under en lång tid, och markens

245

Öfver jäg mästaren i Östra distriktet.

produktionsförmåga nedsättes i betänklig grad. Under ogynsamma förhållanden
uppstå ljungmarker eller å bättre mark gräsmarker, som under långliga tider
förblifva så godt som skoglösa, men äfven under gynsammare förhållanden blifver
ofta återväxten mycket gles och lemnar, uppblandad, som den vanligen är,
med undertryckta qvarlemnade buskar, en alltför ringa virkesafkastning.

För att råda bot mot dessa, man kan säga nationalförluster, borde genom
lagstiftning stadgas: •

att skogar i regel ej finge upplåtas till utverkning för längre tid än 10
år eller hellre ännu kortare;

att före eller inom viss kort tid efter försäljningen alla träd, som ingå i
försäljningen, borde tydligen utmärkas genom stämpling, detta för att förhindra
försäljning af inväxande träd;

att då den areal, hvarå skogen i sin helhet eller till så låg dimension

som 27 centimeter vid brösthöjd utanpå barken försäljes till utverkning, uppgår

till ytvidd af minst 10 hektar, nödigt antal fröträd i regel af tall skola utstämplas
genom skogsstatens försorg och ej få afverkas, förr än nöjaktig återväxt
finnes eller eventuelt åtminstone ej förr än 10 år efter afverkningens slut, för
så vidt ej återväxt förr uppkommer, och tillstånd dertill lemnas efter hållen
besigtning; och

att den skogsegare, som ej vill underkasta sig detta tvång, skall vara
skyldig att inom 10 år efter afverkningens slut genom skogsodling uppdraga
nöjaktig återväxt på marken.

Då man väl kan påstå, att å 75 % af landets naturliga skogsmark en

hjelplig och ofta god återväxt erhålles, om ett tillräckligt antal lämpliga frö träd

qvarlemnas vid afverkningen och, om också fröträden understundom blåsa
omkull, då en häftigare storm inträffar snart efter deras friställning, dock erfarenheten
visar, att de i de flesta fäll till stor del kunna qvarstå, så skulle genom
dylika föreskrifter de största och svåraste verkningarna af skogssköflingen i
väsentlig mån undvikas. Då vidare de större skogsförsäljningar, som drabbades
af dessa föreskrifter, blefve åtminstone inom södra och mellersta delarne af landet
ett sådant fåtal, att de kunde öfvervakas af den nu befintliga skogspersonalen
med ringa tillökning; då det tvång, som härigenom lades på skogsegaren,
ej kunde anses obilligt, särdeles som han egde välja mellan skogsodling och
lemnande af fröträd; och då kostnaden för kontrollen öfver afverkningen och
skogsodlingen ej blefve betungande, så synes mig att ett lagförslag i denna väg
ej skulle möta alltför stor motvilja.

11. Några svårare olägenheter för skogarnes skötsel har ej nu gällande
stängselförordning medfört inom dessa provinser, men nog vore det till stor
fromma för skogsåterväxten, om fårbete kunde borttagas från gemensamma mulbetesområden.

246

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Bildande af gemensamhetsskogar skulle också i sin män bidraga till afhjelpande
af de olägenheter, som mulbetet medför.

12. Ändringar i gällande flottningsföreskrifter erfordras ej för distriktet.

13. Någon annan dimensionslag finnes ej gällande för distriktet än nådiga
förordningen den 30 mars 1894, som förbjuder utskeppning från Gotland af barrträd,
som ej hålla minst 21 centimeter i genomskärning i storändan. Då denna
dimension är så låg, har lagen näppeligen annan betydelse, än att den förhindrar
pitpropsafverkning, men är detta ej utan väsentligt gagn i denna provins, der
skogens föryngring vare sig naturlig eller genom kultur är mycket försvårad
genom brist på nederbörd under våren och försommaren.

14. Kronoparkernas och allmänningsskogarnes inom distriktet areal synes
af nedanstående tablå.

Län.	Krono- parker.	Från jord-bruks-arrende undan-tagna skogar.	Summa.	% af länets skogsareal.	Härads- allmän- ningar.	Socken- allmän- ningar.	Städernas skogar.	Summa.	% af länets skogsareal.	Länets skogs- areal.
st.	har	8t.	har	st.	har	st.	har	st.	har	st.	har	st.	har	hektar.
Stockholms.	2	349	3	478	5	827	0,15	4	2,803			6	2,500	10	5,303	0,96	550,000
Södermanl.s	10	3,258	8	1,610	18	4,868	1,09	13	20,149	—	—	5	3,000	18	23,149	5,17	448,000
Östergöths .	9	6,845	10	1,247	19	8,092	1,17	23	24,751	10	2,018	3	500	36	27,269	3,96	689,000
Gotlands . .	2	1,005	1	239	3	1,244	0,57		—	—	—	1	200	1	200	0,09	220,000
Summa	28	11,457	22	3,574	45	15,031	0,79 40	47,703	10	2,018	15	6,200	65	55,921	2,93	1,907,000

Ehuru dessa skogar utgöra en ringa del af länens hela skogsareal, äro
de dock af rätt stor betydelse för fyllande af orternas behof af skogsprodukter,
derföre att åtminstone kronoparkerna och häradsallmänningarna, som under lång
tid varit planmessigt skötta, ega slutna, virkesrika och mogna skogar, hvarför
befolkningen ofta endast derifrån kan erhålla groft, moget och värdefullt virke.

247

Öfver jägmästaren i Östra distriktet.

Uti de angifna arealerna af länens hela skogsvidder ingå hagmarker
samt skoglös eller på skog nästan utblottade marker naturligtvis till rätt
stora delar.

15. Af häradsallmänningarna står ungefär halfva arealen under skogsstatens
förvaltning och den andra hälften under delegarnes. De stå emellertid
samtliga under skogsstatens kontroll och skötas efter af kongl. domänstyrelsen
faststälda bushållningsplaner. Sockenallmänningarna och städernas skogar stå
ej under någon kontroll, och deras skötsel är derför ojemn och beroende af innehafvarnes
tillfälliga åsigter och behof. Sockenallmänningarna kunna också när
som helst uppdelas på hemmanen och derigenom tillintetgöras.

Utvidgandet af och bildande af nya gemensamhetsskogar vore synnerligen
önskvärdt under förutsättning, att de stäldes under skogsstatens kontroll,
men första steget borde vara att ställa alla nu befintliga dylika skogar under
dylik, den enda fullt verksamma kontroll, och genom lagstiftning förhindra
sockenallmänningarnas delning. I sammanhang härmed må erinras, att alla allmänna
skogar borde ställas under skogsstatens kontroll, hvilket nu ej är händelsen.
Svårigheter möta nog för bildandet af nya gemensamhetsskogar inom
distriktet, men lagstiftningen borde underlätta och uppmuntra till dylika åtgärder.

Genom nådigt bref den 7 april 1893 erhöll styrelsen för Kinda häradsallmänning
uti Östergötland rättighet att på en gång försälja all timmerskog
på nästa 20-åriga afverkningsperiod under vissa vilkor, bland annat att försäljningsanbuden
skulle pröfvas af konungens befallningshafvande samt att försäljningsmedlen,
som skulle förvaltas af konungens befallningshafvande, skulle användas
till inköp af skogsmark att tilläggas och införlifvas med allmänningen.
Denna försäljning har skett, och äro omkring 490 hektar hufvudsakligen skogsmark
inköpta för 27,000 kronor, hvarjemte penningar finnas öfver till inköp af
ytterligare omkring 300 hektar. Härigenom blifver denna allmännings ytvidd,
som ursprungligen var endast 337 hektar, mer än tredubblad.

Tillfällen att på dylikt sätt utvidga gemensamhetsskogar torde kunna
yppa sig på flera håll.

Äfven för hushållningssällskapen borde det vara eftersträfvansvärdt att
genom inköp af skogsmark söka bilda skogskomplex, hvilkas uthålliga skötsel
och tillvaro vore betryggad.

Att förmå socknar eller härader att sammanskjuta penningar för inköp
af mark till bildande af socken- eller häradsallmänningar torde ej vara tänkbart,
men möjligen kunde flera eller färre skogsegare kunna förmås att sammanslå
sina skogar till gemensamhetsskogar under allmän kontroll, om ett dylikt
tillvägagångssätt på något sätt premierades.

248 Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

16. Af ålder kala utmarker förekomma ej af någon betydenhet inom
Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län.

I södra delen af Gotland finnas några tusen hektar dylika marker eller
s. k. alfvarhedar, som delvis skulle kunna göras skogbärande för så vidt de befriades
från fårbetet.

17. Stockholms läns landsting anslår årligen 1,000 kronor och hushållningssällskapet
500 kronor till understödjande af skogsodlingen inom länet och
aflönar med dessa medel och statsanslaget, som för år 1896 utgjorde 1,055 kronor,
skogsplantörer, som kostnadsfritt leda skogsodlingen. Reqvirenter erhålla
dessutom skogsplantor gratis och skogsfrö för halfva inköpspriset.

Södermanlands läns landsting anslår årligen 2,000 kronor och hushållningssällskapet
1,000 kronor till befrämjande af en förbättrad skogsvård, och
dessa anslag jemte tilldelade statsmedel — under år 1896 1,407 kronor — förvaltas
af en skogskomité och användas till:

a) kostnadsfritt utdelande af skogsfrö och plantor till mindre skogsegare
samt anskaffande af skogsfrö till inköpspris åt större skogsegare;

b) kostnadsfri handledning vid skogsodlingar;

c) meddelande af råd beträffande skogsskötseln och upprättande af hushållningsplaner; d)

undervisning af skolbarn i skogsodling;

e) skrifters utdelning, samt

f) anordnande af skogsvårdarekurser för bibringande åt hemmansegare
och skogsbevakare af de första grunderna i skogsskötsel.

Komitén aflönar en extra jägmästare och tre plantörer jemte tillfälliga
biträden för utförande af dess verksamhet.

Östergötlands läns hushållningssällskap anslår årligen omkring 4,000 kro- ,
nor till dylikt ändamål och åtnjöt år 1896 ett anslag af statsmedel 1,407 kronor.
Med dessa medel aflönas en länsskogsman, som utan annan ersättning än
bostad och kost tillhandagår skogsegare med råd och biträde i skogsskötsel och
utsyning, 6 ä 8 plantörer, som leda skogsodlingen, och en extra jägmästare, som
anordnar och kontrollerar denna verksamhet. Reqvirent lemnar bostad och kost
åt plantörerna och erhåller fritt biträde högst två dagar; för Överskjutande
dagar erlägges till plantörerna 2 kronor i dagtraktamente. Skogsfrö erhålles
fritt till högst 5 hektars fältsådd och plantor fritt i mån af tillgång.

Gotlands läns landsting anslår årligen 250 kronor och med detta anslag
och 250 kronor statsmedel aflönas ett par plantörer, som utföra skogsodlingar
åt reqvirenter, som jemväl erhålla frö kostnadsfritt. Erforderliga plantor hafva
erhållits från statens plantskolor. Några lysande resultat hafva nog ej vunnits
genom dessa bemödanden, men något hafva de verkat och i alla händelser är

Öfver jägmästaren i Östra distriktet. 249

dock sörjdt för att biträde och uppmuntran till skogsskötsel lemnas åt dem, som
vilja begagna sig deraf.

Något ökadt intresse för skogsskötseln uppgifves göra sig märkbart åtminstone
inom Södermanland.

18. Afdikningar af sumpmarker för skogsbörd förekomma esomoftast, men
några större omfattande dikningsföretag äro ej af mig kända.

19. Några egentliga skyddsskogar förekomma ej inom distriktet, men
sådana kunna möjligen bär och hvar visa sig erforderliga vid öppna hafsstränder
och flygsandsfält, och torde lämpligaste sättet att bibehålla dem vara deras
expropriation eller utsyningstvång.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten vore önskvärd:

a) der skyddsskogar behöfva bibehållas mot fjellen för att hindra fjellgränsens
nedflyttning, mot elfstränder, der jordras kan befaras, samt å andra
ställen, der skogens borthuggande skulle kunna orsaka faror för ortens klimat
och jordbruk, uppkomst af flygsand samt större svårighet för att till skogsbörd
bibehålla mark utefter hafsstränder;

b) då smärre främmande egor äro belägna inuti kronoparker eller långt
inskjutna deruti och derifrån kunna befaras större olägenheter genom stormskador,
skogseldar, åverkan, stor hägnadskostnad, oloflig jagt och betning m. m.;

c) då flottled eller väg måste anläggas för transport af virke från kronoparker
öfver annans mark, och

d) der skoglös mark förefinnes, som ej är erforderlig till betesmark för
hemman, som den tillhör, men som egaren ej vill skogsödla eller för skäligt
pris försälja.

Jemväl för gemensamhetsskogar borde expropriationsrätt lemnas i ofvanstående
fall b, c och d.

Linköping den 9 april 1897.

Fredr. Baer.

Skogskomitén, III.

250

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Stockholms revir.

1. Skogsbrist råder i allmänhet icke inom länet, ehuru vissa trakter
kunna befinnas skoglösa eller genom öfverafverkning eller planlös skötsel så
behandlade, att tillräckligt husbehofsvirke saknas.

2. Inom Färentuna härad samt vissa delar af Erlinghundra, Semminghundra,
Sollentuna och Wallentuna härader förekomma en mängd hemman som
sakna husbehofskog.

3. Såväl öfverafverkning som skogssköfling förekomma beklagligen å större
del enskilda skogar, som äro någorlunda lämpligt belägna vid kommunikationsleder;
och sker öfverafverkning såväl å de med större som å de med ringa skogstillgång
af både ved och gagn virke; och synes dylik öfverafverkning i synnerhet
under senaste decenniet tilltagit.

4. Afverkning utöfver husbehof, der lämpliga kommunikationer finnas,
förekommer nästan öfverallt och i synnerhet vid kustlandet, der allt, som kan
användas till timmer, ved, pitprops m. fl. sortimenter, uttages; tillika har på
senare tider skogsegare försålt hela skogsparker samt understundom hela skogstillgången
med ett å två års afverkningstid, hvarvid i allmänhet inga förbehåll
eller bestämmelser om qvarlemnande af fröträd eller tillväxande skog göras, utan
endast marbuskar och undertryckta träd i allmänhet qvarlemnas; och användes
virket såväl till inhemsk industri som för utskeppning.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva i allmänhet nedgått, då gröfre virke
undantagsvis finnes att tillgå, och medtages numera sågtimmer till en toppdiameter
af omkring 15 å 18 centimeter. Någon egentlig afverkning af ungskog
förekommer dock icke, utan endast vid försäljning af hela skogstrakter, då, som
nämndt är, nästan totalafverkning förekommer.

6. Då kalafverkning ofta företages, utan att åtgärder i allmänhet vidtagas
för skogsåterväxten genom qvarlemnande af fröträd eller skogsmarkens beredning
för återväxten genom sjelfsådd eller skogsodling samt då stark gräsväxt
oftast inträffar och oinskränkt betning i allmänhet företages, så måste ock markens
reproduktionsförmåga derigenom och under längre tid nedsättas, hvilket
äfven på många trakter inträffat.

7. Endast på större egendomar och bruksskogar sörjes för återväxten
samt å en del mindre egendomar och hemman, der genom hushållningssällskapets

251

Jägmästaren i Stockholms revir.

försorg åtgärder för skogsåterväxten vidtagits; i öfrigt göres föga eller intet för
återväxten, utan lemnas den i allmänhet till naturens eget åtgörande. Vackra
ungskogar finnas dock här och hvar inom länet och i synnerhet på en del större
egendomar der ordnad skogsskötsel sedan längre tid tillbaka varit införd, och der
åtgärder för skogsåterväxten fortfarande blifvit vidtagna; och hafva dessa ungskogar
i allmänhet uppkommit genom sjelfsådd från ordnad fröställning, men äfven
genom skogsodling.

8. Någon egentlig större skada i skogarne genom grantorka, stormfällning
och annan skada förekommer sällan, då virket i allmänhet genast upphugges och
användes.

9. Vid för stark afverkning å grannens skogsmark blifva vanligtvis angränsande
skogar mycket utsatta för stormfällning, skogsinsekter, skogseld och
annan skada förutom att skogsåverkan oftast äfven blir en följd. Vid dylik afverkning
borde derför i lag bestämmas, att tillräckligt bred stormkappa qvarlemnades
af den skog, hvarå afverkning i större utsträckning skall företagas.

10. Har icke tillämpning på förhållandena inom reviret.

11. För den mindre skogsegaren samt''för skogsegare med långsträckta
egofigurer kunna stora olägenheter och kostnader uppstå genom nu gällande
stängselförordning, då dels dryga hägnader kunna påyrkas mot angränsande egor
utan motsvarande nytta, dels inhägnader af afverkningstrakterna måste göras
för skyddande af återväxten vid en oinskränkt betning.

12. 13. Hafva icke tillämpning på förhållandena inom reviret.

14. Betydelsen af häradsallmänningar för fyllande af orternas behof af
skogsprodukter är synnerligen stor, dels för de skoglösa hemmanen med ringa
skogstillgång, dels för erhållande af gröfre dimensioner och annat gagnvirke.
Inom reviret finnes endast en egentlig kronopark, men är denna till mycken
eller nästan oersättlig nytta för de skoglösa hemmanen inom Eärentuna härad.
Sockenallmänningar, som fordom funnits, äro belägna inom Vårdinge och
Jerna socknar inom Södertörn och numera delade på hemmanen. Besparingsskogar
finnas icke, och af städernas skogar äro Sigtuna och Södertelje skogar temligen
vidsträckta samt skötas på ett ordnadt sätt; och användes afkastningen dels
för husbehof dels till afsalu. Öfriga städer inom reviret hafva mindre skogstillgång,
men utan att ordnad hushållning blifvit införd; dock har skogsodling med
bidrag från kongl. hushållningssällskapet der och hvar blifvit företagen.

252

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

15. Samtliga allmänningsskogar äro stälda under skogsstatens vård och
förvaltning. Gemensamhetsskogar skulle sannolikt bli till stor nytta för skogfattiga
orter om möjlighet funnes, att dylika skogskomplex kunde bildas.

16. Några egentliga af ålder kala utmarker finnas icke annat än på
mindre trakter samt å öar i skärgården, och der återväxt icke kan påräknas
utan skogsodling samt genom fredning för betning.

17. Hushållningssällskapet inom länet har allt sedan början af 1850-talet
egnat stor uppmärksamhet åt skogsskötselns främjande i allmänhet, men i synnerhet
under senare decenniet genom kraftiga åtgärder för skogsodling, hvartill
bidrag erhållits från landstinget från och med år 1885 samt från statsmedel från
1889. Areal skogsodlad mark har ock årligen ökats, då den skogsodlade arealen
år 1887 uppgick endast till 62 hektar, men sedan årligen tilltagit, så att den
nästlidne år uppgick till 233 har.

18. Några vidtomfattande dikningsföretag hafva just icke förekommit
annat än på en del större egendomar och bruksskogar, men företages deremot
dikning å de sidlända och kärraktiga trakter, som vid trakthuggning blifvit afverkade
för att samtidigt med den öfriga kalmarken ställas i skogbärande skick.

19. Uti skärgårdarne vore särdeles nödvändigt att skyddsskogar lemnades,
enär vid afverkningar i yttre hafsbandet i stället för slutna skogsbestånd, sterila
marker uppstå, der all återväxt mången gång helt och hållet omöjliggöres.

20. Expropriationsrätt vore mången gång till stor nytta, då ofta totalafverkning
förekommer i angränsande egor utan att jordegaren gör något för
återväxten, men som genom expropriation af annan egare kunde genom skogsodling
blifva skogbärande.

Stockholm den 15 mars 1897.

Hjälmar Öhrström.

Jägmästaren i Gripsholms revir.

253

Jägmästaren i Gripsholms revir.

1. Förefintliga skogar kunna ännu utan synnerligen långa transporter
tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter.

2. Omkring halfva antalet hemman inom reviret hafva fullt tillräckligt
med skog för husbehof och delvis äfven något till afsalu, af återstående andra
hälften sakna l/s af hemmanen skog och 2/s hafva otillräcklig skogstillgång.

3. öfverafverkning förekommer allmänt och i ej sällsynta fall rent af
skogssköfling.

Särskildt under senaste decenniet har skogssköflingen antagit betydligare
omfång. Denna öfverafverkning och skogssköfling försiggår i form af för hårdt
anlitande af skogstillgången genom kalafverkning med qvarlemnande af för framtiden
odugliga träd och marbuskar, eller en planlös utklädning af de gröfre och
vackraste träden.

4. Afverkning utöfver husbehofvet förekommer allmänt. Försäljningsvirket
disponeras dels för ortens behof af vedbrand, kol, byggnadsvirke och dylikt,
dels till inhemsk industri såsom vid snickerifabriker, pappersmassefabriker m. m.
samt från större skogar till export.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senare åren nedgått och utgör
minimidimensionen i topp 6 ä 7 tum. Verklig ungskog afverkas ej, förutom
genom hjelpgallring, i afsevärd mängd.

6. Vid afverkningen fästes i allmänhet föga hänsyn till markens bibehållande
vid sin reproduktionsförmåga. Felet består på vissa håll i att vid afverkningen
skogsaffall, skadad skog och marbuskar qvarlemnas på hyggena, hvarigenom
markens reproduktionsförmåga hindras att göra sig fullt gällande och i andra
fall i att inga åtgärder vidtagas för erhållande af återväxt, Titan marken får
ligga längre tider utsatt för försämring genom sol och vind samt öfverväxas
med hindrande skogsgräs. 7 * * * * * *

7. Skogens föryngring ej nöjaktig. Vid större egendomar sörjes ej sällan,

ehuru i otillräcklig grad, för återväxten, dels genom qvarlemnande af fröträd

och dels genom skogsodling, mest sådd. Dock bör här nämnas, att vid en och

annan större egendom tillräcklig omsorg egnas återväxten genom behöfliga hjelp kulturer

och andra skogsodlingsarbeten. Åtgärderna för skogens förnyande å de

mindre hemmansskogarne inskränka sig till dem, som vidtagas på länets skogs odlingskomités

föranstaltande och detta i mindre omfång.

254

Sko g stjert stemånnens svar på komiténs frågor.

Der skogsodling på rätt sätt utförts och sedermera skyddats hafva vackra
resultat erhållits.

8. Genom oriktig afverkning uppkommen grantorka och stormfällning kan
iakttagas på spridda ställen, men ej sägas vara af någon betydelse.

9. Sådana förhållanden ega ej rum inom reviret att större skada för
skogsegarne uppkommit genom stark afverkning å grannens mark och således behöfves
ej heller här några åtgärder deremot.

10. Genom skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss
tid med bestämd minimidimension söndertrasas skogsbestånden, så att dessa blifva
af beskaffenhet att böra afverkas snarast möjligt, för att ej skogsmarkens förseende
med fullt förräntande skog skall blifva länge fördröjdt.

Der ej minimidimensionen vid dylika upplåtelser af afverkningsrätt är bestämd,
borttages all växtlig och duglig skog, så att återstoden måste bortrödjas
innan nöjaktig återväxt kan erhållas.

11. För den händelse man af en eller annan orsak ej vill eller är i tillfälle
att åstadkomma hägnads uppförande i laga ordning mot grannars utmarksområde
är uppkommande återväxt ofta utsatt att förstöras af dessas kreatur och
särskildt får.

12. Någon ändring af gällande flottningsföreskrifter är för denna ort
icke behöflig.

13. Dimensionslagar, af hvad slag de vara må, äro ej lämpliga för dessa
delar af landet.

14. Från kronoparker och allmänningsskogarne fyllas allmänt de skoglösa
hemmanens i orten samt de närliggande städernas behof af virke. 15 * *

15. Samtliga inom reviret belägna häradsallmänningar äro stälda under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Strengnäs stads skog skötes väl
och ordentligt enligt upprättad hushållningsplan. Tillsyn öfver skogen utöfvas
af en utaf stadsfullmägtige utsedd skogskomité. Mariefreds stads skog, hvilken
är delad mellan stadens tomtegare, skötes på ett allt annat än rationelt sätt.
Till Eskilstuna stad finnes blott en ringa areal skogsmark.

önskvärdt vore om nya gemensamhetsskogar kunde bildas eller de förut varande

ökas och kunde detta senare lämpligen ske genom att årligen en viss

255

Jägmästaren i Gripsholms revir.

procent af behållna afkastningen från allmänningsskogarne afsattes till en fond
för inköp af närliggande enskilda skogar.

16. Inom Öster Rekarne och Åkers härads slättlandssocknar finnas en del
af ålder kala berg och stenbundna grusåsar, hvarå dock skogsodlingar årligen
utföras af Södermanlands läns skogsodlingskomité och enskilda egare, hvarför man
kan hoppas, att dessa marker inom den närmaste framtiden skola vara försedda
med skogsåterväxt.

17. För den enskilda skogsskötselns befrämjande inom länet har sedan
början af 1880-talet Södermanlands läns skogsodlingskomité verkat. Komitén
består af sex personer valda af länets landsting och hushållningssällskap och
dess verksamhet har omfattat:

l:o) kostnadsfritt utdelande af skogsfrö och plantor, företrädesvis till innehafvare
af mindre skogslotter samt till öfriga skogsegare, som derom framstält
begäran, anskaffande af skogsfrö till inköpspris;

2:o) kostnadsfri handledning vid skogsodlingar;

3:o) meddelande af råd beträffande gallring och afverkning samt uppgörande
af interimsskogshushållningsplan;

4:o) undervisning af skolbarn i skogsodling;

5:o) skrifters utdelning, samt

6:o) sedan år 1895 anordnande af så kallade skogsvårdarekurser för bibringande
af hemmansegare och skogsbevakare på mindre egendomar, der det ställer
sig för dyrt att hålla examinerad skogvaktare, de första grunderna i skogsskötsel.
Intresset för komiténs verksamhet var i början temligen ringa, men har under
de senare åren ökats. Ännu återstår dock mycket innan målet för skogskomiténs
berömvärda sträfvanden — en god skogshushållning inom länet — är vunnet.

För att bibringa allmänheten kunskap i skogsskötseln torde bästa åtgärden
vara, att inom hvarje län anstäldes ett tillräckligt antal af staten, landstinget och
hushållningssällskapet aflönade och under skogsingeniörer suhordinerande skogsplantörer,
hvilka äfven för egare af mindre skogar borde kunna lemna råd och
upplysning angående afverkning, gallring och dylikt. De skogsegare, som önskade
biträde af skogsplantörer, borde derom inom hvarje socken få lemna anmälan till
ordföranden i kommunalnämnden, hvilken sedan vore skyldig att till vederbörande
insända ansökningarne. Undervisning i skolorna om skogens vigt och värde samt
dess rätta skötsel är äfven att förorda, äfvensom spridning bland allmänheten
af populära skrifter i skogshushållning. 18

18. Privata skogsegare hafva ej afdikat sumpmarker af nämnvärd betydenhet
för skogsbörd.

256

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

19. Särskilda skyddsskogar behöfvas ej inom reviret om blott stormkappor
af tillräcklig bredd lemnas, der sådana äro af bebofvet påkallade.

20. 1 vissa fall vore en expropriationsrätt för staten önskvärd. Sådana
förhållanden, då ett dylikt förvärf borde ske, äro bland andra, om förutvarande kronoparker
behöfva arronderas eller enskilda skogar äro utsatta för svår vanskötsel.

Strengnäs den 11 mars 1897.

J. Ed. Wickman.

Jägmästaren i Daga revir.

1. Förefintliga skogar kunna ännu utan synnerligen långa transporter
tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter.

2. 7 mantal sakna skog helt och hållet, 153 mantal hafva för husbehof
otillräcklig, då 297 mantal hafva till husbehof tillräcklig skog och 311 mantal
kunna försälja skogsprodukter, såsom öfverskott af sina skogars afkastning utöfver
husbehofvet.

3. Öfverafverkning praktiseras allmänt och i ej sällsynta fall rent af
skogssköfling. Särskilt under senaste decenniet har skogssköflingen antagit betydligare
omfång. Denna öfverafverkning och skogssköfling försiggår i form af
för hårdt anlitande af skogstillgången genom kalafverkning med qvarlemnande
af för framtiden odugliga träd och buskar eller en planlös utklädning af de gröfre
och vackrare träden.

4. Afverkning utöfver husbehofvet förekommer allmänt. Försäljningsvirket
disponeras dels för ortens behof af vedbrand, kol, byggnadsvirke och dylikt,
dels till inhemsk industri, såsom vid snickerifabriker, pappersmassefabriker m. m.,
samt dels, från större skogar, till export. 5 * *

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senare åren nedgått och utgöra

6 å 7 tum i topp minimidimensionerna.

Verklig ungskog afverkas ej, förutom genom hjelpgallring, i afsevärd mängd.

257

Jägmästaren i Daga revir.

6. Vid afverkningen fästes i allmänhet föga afseende på markens bibehållande
vid sin reproduktionsförmåga. Felet består på visst håll i, att vid afverkningen
skräp, skadad skog och marbuskar qvarlemnas, hvarigenom markens
reproduktionsförmåga hindras att göra sig fullt gällande, och i andra fall i, att
ej några åtgärder vidtagas för erhållande af återväxt, utan marken får ligga
längre tider utsatt för försämring genom sol och vind samt öfverväxas med hindrande
skogsogräs.

7. Skogens föryngring är ej nöjaktig. Vid större egendomar sörjes ej
sällan, ehuru i otillräcklig grad, för återväxten dels genom qvarlemnande af fröträd
och dels genom skogsodling, mest sådd. Dock bör här nämnas, att vid en
och annan större egendom tillräcklig omsorg egnas åt återväxten genom behöfliga
hjelpkulturer och andra arheten. Åtgärderna för skogens föryngrande å de
mindre hemmansskogarne inskränka sig till dem, som vidtagas på länets skogsodlingskomités
föranstaltande, och detta i mindre omfång.

Der skogsodling på rätt sätt utförts och sedermera skyddats, hafva vackra
resultat erhållits.

■/.''it.j; fi-v.i!t>: i -:i : • cd, r. '' ■■■ ■ ■'' i : T

8. Genom oriktig utverkning uppkommen grantorka och stormfällning kan
iakttagas på spridda ställen, men ej sägas vara af någon större betydelse.

* ff f I * 1» \ J I}]. '' : D M ■ 111; t 1 • ; fl 1 i 1 < i ''! ■1 *’fr ■ < • ; ■ • ■ ‘ ’ * • '' '' "'' it'' l i

9. Sådana förhållanden ega ej rum inom reviret, att större skada för
skogsegare uppkommit genom stark afverkning å grannars mark, och således
behöfvas ej heller här några åtgärder deremot.

10. Genom skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss
tid med bestämd minimidimension söndertrasas skogsbestånden, så att dessa blifva
af beskaffenhet att böra afverkas med görligaste första, för att ej skogsmarkens
förseende med fullt förräntande skog skall blifva allt för länge fördröjd.

Der eg minimidimension vid dylika upplåtelser af afverkningsrätt är bestämd,
borttages all växtlig och duglig skog, så att återstoden måste bortrödjas, innan
nöjaktig återväxt kan erhållas.

11. För den händelse man af en eller annan anledning ej vill eller är i
tillfälle att åstadkomma hägnads uppförande i laga ordning mot grannars utmarksområde,
är uppkommande återväxt ofta utsatt för att förstöras af dessas
kreatur, särskildt af får. 12 *

12. Frågan är ej tillämplig, hvad reviret angår.

Skogslcomitén, III.

258

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

13. Dimensionslagar, af hvad slag de vara må, äro ej lämpliga för dessa
delar af landet.

14. Revirets enda kronopark förser Tullgarns slott med erforderligt virke.

Från allmänningsskogarne fylles allmänt de skoglösa hemmanens i orten

samt de närliggande städernas behof af virke.

15. Rönö allmänning står under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,
hvaremot Daga allmänningar förvaltas af delegarne, under kontroll af
revirförvaltaren. Alla dessa skogar äro indelade till trakthuggning.

Onskvärdt vore, om nya gemensamhetsskogar kunde bildas, eller de förutvarande
ökas, och detta senare kunde lämpligen ske genom att årligen en viss
procent af afkastningen afsattes till en fond för inköp af närliggande enskilda
skogsmarker.

16. Sådana af ålder skoglösa marker finnas ej inom reviret.

17. Till skogsodlingens främjande anslår landstinget i länet årligen 2,000
kronor och hushållningssällskapet 1,000 kronor, hvilka medel, jepvte statsmedel,
disponeras af en tillsatt skogsodlingskomité af 6 personer, hvilken anlitar, 1 extra
jägmästare och 3 plantörer, jemte tillfälliga biträden till utförande af skogsodlingar
m. m. och undervisving i folkskolor, samt utdelar småskrifter gratis.

Teoretisk undervisning torde fortfarande böra meddelas i folkskolorna.

Den långt vigtigare praktiska undervisningen synes lämpligast böra meddelas
af i skogsskötsel, skogskultur, virkesaptering, sortering och försäljning väl
instruerade skogvaktare, utgångna ur allmogens egen klass, hvilka under resor
till egare af mindre skogar kunde samtidigt meddela undervisning i skogen och
leda förekommande arbeten i skogsegarnes närvaro på ett sådant sätt, att de
praktiska fördelarna af arbetenas utförande tydligt kunde framgå; ty utan de
påtagligaste bevis för skogshushållningens fördelar kan allmogen icke förmås
att taga bättre vård om sina skogar.

18. Privata skogsegare hafva ej afdikat sumpmarker af afsevärd betydenhet
för skogsbörd. 19 20

19. Särskilda skyddsskogar behöfvas ej inom reviret, om blott stormkappor
af tillräcklig bredd lemnas, der sådana äro af behofvet påkallade.

'' f •

20. I vissa fall vore en expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för
staten önskvärd. Sådana förhållanden, då ett dylikt förvärf borde få ske, äro

259

Jägmästaren i Jönåkers revir.

bland andra, om förutvarande kronoparker behöfva arronderas, eller enskilda skogar
äro utsatta för svår vanskötsel.

Grnesta i Daga revirs jägmästareexpedition den 1 mars 1897.

Georg Noréus.

Jägmästaren i Jönåkers revir.

1. Förefintliga skogar kunna för närvarande utan synnerligt långa transporter
tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter.

2. I Jönåkers revir, som omfattar 4 härader, uppgå de enskildes egendomar
i hemmantal till 1,550 mantal, hvaraf enligt de uppgifter, som blifvit lemnade,
109 §]- mantal hafva för husbehof otillräcklig skogstillgång och 24 ff mantal
sakna sådan; således utgöra de förstnämnda 7 procent af hela hemmantalet
och de sistnämnda 1,6 procent.

3. Öfverafverkning förekommer ganska ofta, och äfven rent af skogssköfling.
Denna öfverafverkning och skogssköfling försiggår på så sätt, att — utan
fästadt afseende på skogstillgången — stora trakter kalhuggas och endast »marbuskar»
och för framtiden odugliga träd lemnas att qvarstå. Öfverafverkningen
och skogssköflingen har under senaste decenniet tilltagit, och ofta sker nu köp
af hemman blott för att afverka der befintlig skog, hvarefter, sedan skogen är
nedhuggen, hemmanet åter säljes.

4. Afverkning utöfver husbehofvet förekommer temligen allmänt. Det
utöfver husbehofvet afverkade virket säljes dels i orten till ved, byggnadsvirke,
kol och dylikt, dels till inhemsk industri, såsom vid snickeri- och pappersmassefabriker
samt äfven till export, men i så fall vanligtvis försågadt till plank och
bräder.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senare åren nedgått, och utgör
6 å 7 tum i topp minimidimensionen. Undantagsvis afverkas ungskog i nämnvärd
mängd; sker det till betydenhet, försiggår afverkningen genom hjelpgallring. 6 *

6. Vid afverkning fästes i allmänhet ingen hänsyn till markens bibe hållande

vid sin reproduktionsförmåga, och nedsättes denna förmåga förnämligast

260

Skogstjenstemännens svar på kovniténs frågor.

derigenom, att afverkade trakter få ligga allt för länge utsatta för sol och blåst
samt öfverväxas med för återväxten hindrande skogsogräs.

7. Skogens föryngring är i allmänhet ej nöjaktig. Å en del större skogsegendomar
sörjes för återväxten dels genom qvarlemnande af fröträd och dels
genom sådder och planteringar, å mänga endast genom fröträdsställningar, men
äfven å en stor del öfverlemnas återväxten till naturens eget åtgörande. A mindre
hemmans skogar vidtagas mera sällan några åtgärder för åstadkommande af nöjaktig
återväxt. Något mer intresse än förr, med afseende å skogsåterväxten,
tyckes dock nu visa sig, enär under sistförllutna år egare af mindre skogar, till
större antal än under närmaste föregående åren, begagnat sig af de förmåner
länets skogskomité erbjuder i och för skogsodlingens främjande.

Der återväxten befordrats genom skogsodling, visar den sig lofvande på
de ställen, der skogsodlingen med omsorg och på ändamålsenligt sätt blifvit utförd.

8. I följd af oriktig utverkning har ej någon nämnvärd grantorka, stormfällning
eller andra skador å skogen uppstått. Endast har det förmärkts, att,
då vindfälda eller till kolning fälda träd fått öfver sommaren qvarligga oupphuggna
i växande skog i närheten af det qvarliggande virket, en och annan
mindre trädgrupp af gran förtorkat.

9. Någon skada, som för skogsegare uppkommit i följd af stark afverkning
å grannens mark, har ej kommit till min kännedom, och anses icke några
åtgärder för skydd mot sådan skada behöfva vidtagas. 10 11 12 13

10. Genom skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss
tid med bestämd miniraidimension utglesnas skogsbestånden så hårdt, att derefter
fullständig afverkning i och för ny skogs uppdragande med snaraste bör ega rum.
Då minimidimension vid dylika upplåtelser ej är bestämd, afverkas all växtlig
och duglig skog, och måste, äfven i detta fall, hvad som återstår med snaraste
bortrödjas för att erhålla god återväxt.

-■ \;d''! ■ d;''i nd i u.. .■ rniqxa 11 ia a tv u ■ ci

11. Eör den händelse man af en och annan orsak ej är i tillfälle att uppföra
stängsel i laga ordning mot grannars utmark, är återväxten ofta utsatt att
lida skada af dessas kreatur och särskildt af får.

12. Frågan är ej tillämplig för reviret.

13. Dimensionslag anses ej heller lämplig.

261

Jägmästaren i Jönåkers revir.

14. De små kronoparkerna inom reviret hafva ringa betydelse för fyllande
af ortens behof af skogsprodukter. Häradsallmänningarne kunna mer än tillräckligt
fylla virkesbehofvet för hemman inom häradet, som ega ringa eller sakna
skogstillgång, hvilket förhållande gifvit anledning till att den årliga virkesafkastningen
säljes och ej in natura utdelas.

Besparingsskogar och sockenallmänningar förekomma ej - i reviret.

De stadsskogar, som förekomma, höra till städerna Nyköping och Torshälla.
Skogen till förstnämnda stad är ej af sådan betydenhet, att den kan fylla
stadens behof af nödiga virkessortimenter, såsom till »fattigvården» m. fl., deremot
är skogen till sistnämnda stad tillräcklig för att fylla virkesbehofvet.

15. Alla inom reviret befintliga häradsallmänningar äro stälda under skogsstatens
förvaltning och skötas i enlighet med faststälda skogshushållningsplaner.

Ofvannämnda städers skogar skötas af anlitade, i skogsskötsel hemmastadda
personer. Afverkning sker med fästadt afseende på skogstillgången och skogarnes
framtida bestånd, och återväxten befordras genom sjelfsådd i förening med skogsodling.

Då de enskildas skogar ofta anlitas mera än hvad skogstillgången medgifver,
vore det nog önskligt, om nya gemensamhetsskogar bildades eller de förutvarande
ökades. Sådant bildande eller ökande kan ej ske på annat sätt än genom
inköp af enskildas skogsmarker. För bildande af nya gemensamhetsskogar
möter dock här i orten svårighet att kunna inköpa skogsmark till större och
sammanhängande vidd. Äfven torde det möta svårighet att för sådana inköp
åstadkomma nödiga medel.

16. Af ålder kala utmarker förekomma ej till nämnvärd betydenhet.

17. För skogshushållningens befrämjande hafva landstinget och hushållningssällskapet
under flere år anslagit medel, — det förstnämnda 2,000 kr. och
det sistnämnda 1,000 kr. och tillsatt en skogskomité, hvilken har i uppdrag att
dessa medel på lämpligaste sätt använda; och har verksamheten omfattat och anses
fortfarande böra omfatta:

kostnadsfritt utdelande af skogsfrö och plantor; handledning vid sådd och
plantering samt ordnande af undervisningskurser för utbildande af s. k. skogsvårdare;
meddelande af råd beträffande gallring och annan afverkning samt uppgörande
af interimsskogshushållningsplaner; undervisning åt skolbarn samt skrifters
utdelning.

, , , , ir

18. Vid några få tillfällen bär det förekommit, att privata skogsegare
företagit afdikning af sumpmarker, men då ej till areal af betydenhet,

262

Skogatjenstemänriens svar på konxiténs frågor.

19. Särskilda skyddsskogar behöfvas ej inom reviret, blott stormkappor
af nödig bredd lemnas, der sådana äro af behofvet påkallade.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten vore nog önskvärd,
och särskildt, under sådana förhållanden, då kronoparker äro till arealen
obetydliga och behöfva utvidgas, såsom är fallet i Jönåkers revir, der 2 st. kronoparker
finnas med tillsammans en areal af endast 406,u hektar ren skogsmark.

Nyköping den 13 mars 1897.

Gustaf de Broem.

Jägmästaren i Finspångs revir.

1. Skogsbrist torde råda vid uthållig utverkning, beräknad med hänsyn
till den långa föryngringstiden.

2. Af hemmanantalet sakna 160 mantal eller 10 % skog, 380 mantal eller
25 % hafva ej till husbehof tillräcklig skog, och 1,018 mantal eller 65 % hafva erforderlig
skogstillgång eller till någon del deröfver till försäljning.

3. Öfverafverkning förekommer temligen allmänt men ej sköfling af skog
under fröbarhetsåldern; öfverafverkningen sker dels genom för stort trakthygge
och dels genom för omfattande blädning. Senaste decenniet har ej medfört någon
ändring häri.

!!,»-■< i *; .f: > .!*».. J y,-fri . i: ■■ 4 '' . . « ) ! i ‘ '' . •

4. Trots att husbehofvet på grund af långsam föryngring kräfvér öfverafverkning,
företages sådan afverkning äfven utöfver husbehofvet, och disponeras
detta försäljningsvirke dels till försågning för export och dels till kolning och
pappersmassa.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senare åren nedgått och utgöra
6 å 7 tum i topp minimidimensionerna. Verkliga ungskogar afverkas ej förutom
genom hjelpgaliringar. 6 * *

6. Vid afverkningarne fästes i allmänhet föga afseende vid markens bi behållande

vid sin reproduktionsförmåga, beroende på dels att vid huggningarne

skadad skog och marbuskar qvarlemnas, som verka hämmande på skogsåterväx -

263

Jägmästaren i Finspångs revir.

ten och dels derpå, att ej några åtgärder vidtagas för erhållande af återväxt,
utan marken får ligga lång tid utsatt för försämring.

7. Skogens föryngring är ej nöjaktig. Vid afverkningarne sörjes i vanliga
fall ej för återväxts erhållande. Endast å Finspångs bruk samt några
andra större egendomar bedrifvas skogsodlingar i större omfattning, och finnas å
dessa ställen särdeles vackra ungskogar och planteringar, uppdragna dels genom
plantering och sådd för hand och dels genom sjelf sådd från fröträdsställningar.

8. Genom oriktig afverkning och stormskada uppkommer grantorka, och
stormfällning kan iakttagas på spridda ställen äfvensom skador på återväxten
genom oriktig föryngringshuggning.

9. Stormskador och insektsskador förekomma tillföljd häraf, ehuru i mindre
omfattning.

Gemensam hushållning under allmän kontroll, till hvars påyrkande den,
som skadan lider, borde ega vitsord, torde vara en åtgärd till skydd häremot.

10. Genom skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss
tid med bestämd minimidimension söndertrasas skogsbestånden, så att dessa blifva
af beskaffenhet att böra afverkas med görligaste första, för att ej skogsmarkens
förseende med fullt förräntande skog skall blifva allt för länge fördröjdt.

Der ej minimidimension vid dylika upplåtelser af afverkningsrätt är bestämd,
borttages all växtlig och duglig skog, så att återstoden måste bortrödjas,
innan nöjaktig återväxt kan erhållas. 11 12 13

11. Om ej stängsel uppföres i laga ordning mot tillgränsande egors utmarksområde,
är skogsåterväxten ofta utsatt för att skadas af grannars beteskreatur,
synnerligast får, men kan denna olägenhet lättast afhjelpas genom att
rågångsgrannar valla sina kreatur.

12. Flottleder förekomma ej inom reviret.

13. Dimensionslagar, af hvad slag de vara må, äro ej tillämpliga för dessa
delar af landet. Vid en dimensionslag borde, om tallen ej från densamma uteslutes,
hvilket vore önskligast, afverkningstvång af undermålig tall i och för
föryngringen kombineras med lagen, emedan tallåterväxten är mera ljusbehöfvande
än sådan af gran, och den qvarlemnade undermåliga granskogen, som lättare
utsättes för skada genom torka, förr torde föranleda frivillig ansökan om
erforderlig föryngringshuggning.

264

Skog stjenstemånn fris svar på komiténs frågor.

14. Tvenne kronoparker, Hnltema och Falkström, förekomma inom reviret,
men hafva dessa helt nyligen inköpts och äro tillika beväxta med ungskogar,
hvadan de ej ännu kunna vara till någon betydelse för fyllande af ortens behof af
skogsprodukter.

Från häradsallmänningarne fylles de skoglösa hemmanens i orten behof af
virke och till någon del virkesbehofvet för Norrköpings stad. Besparingsskogar
eller stadsskogar förekomma ej.

Rönö, Konungsund, Tåby och Östra Ny samt Kuddby socknar hafva s. k.
socken allm änningar af mindre betydenhet, och från dessa utdelas årsafverkningarne
på hemmanen i respektive socknar.

15. Östkinds och Lösings häradsallmänningar förvaltas af delegarne,
Åkerbo, Grullbergs och Yemmings häradsallmänningar stå under skogsstatens
vård och förvaltning; alla dessa skogar äro indelade till trakthuggning. Sockenallmänningarne,
som förvaltas af respektive socknar, skötas ej efter bestämda
hushållningsplaner; de borde ställas under skogsstatens förvaltning.

Önskvärdt vore, om nya gemensamhetsskogar bildades eller nuvarande
ökades, och kunde detta möjligen ega rum genom att årligen en viss procent af
de nuvarandes afkastning afsattes till en fond för inköp af närliggande enskilda
skogsmarker. Som detta emellertid skulle inskränka de nuvarande delegarnes
rätt till den uthålliga afkastningen, skulle det kunna anses rättvisare att för
ändamålets vinnande stadga gemensam hushållning under allmän kontroll å större
sammanhängande, skogsområden, hvilkas öfverafverkning skulle särskild! menligt
inverka på traktens virkesbehof.

16. Sådana skoglösa marker förekomma ej inom reviret.

17. Till skogsodlingens främjande och en ändamålsenlig skötsel i allmänhet
af de enskilda skogarne inom provinsen beviljar Östergötlands läns hushållningssällskap
årligen stora summor förutom det årliga statsbidrag, som erhålles.
Dessa skogsmedel användas till aflöningar och resekostnad åt hushållningssällskapets
skogsinspektör, länsskogsman, och 5 å 6 skogsplantörer samt till inköp
af skogsfrö samt anläggning och underhåll af provinsens plantskolor, från hvilka
plantor utdelas. Länsskogsmannen och plantörerna biträda enskilde skogsegare,
den förre med råd och upplysningar i skogsskötsel, de senare vid utförande af
skogsodlingsarbeten. Härigenom hafva mer och mindre gynsamma resultat erhållits.

De åtgärder, som böra vidtagas för att bibringa den skogsegande allmänheten
kunskap i skogshushållning, böra i hufvudsak afse teoretisk kunskap, men
ej direkt praktisk sådan, emedan tillämpningen oftast strider mot det enskilda
intresset. Deremot borde verksamheten för skogshushållningens främjande, öfver -

Jägmästaren i Ombergs revir. 265

flyttad på skogsstaten, utsträckas genom en återväxtlag, gällande för marker, som
efter afverkningen ej lämpligare användas för gräsproduktion.

18. Afdikning af sumpmarker förekommer ej å de enskilda skogarne.

19. Dylika skogar förekomma ej.

20. I vissa fall vore en expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för
staten önskvärd. Sådana förhållanden, då ett dylikt förvärf borde få ega rum, äro
bland andra, om förutvarande kronoparker behöfva arronderas eller dylika nybildas,
eller om enskilda skogar äro utsatta för svår vanskötsel.

Linköping den 27 februari 1897.

N. H. Berggren,

t. f. jägmästare.

• Jägmästaren i Ombergs revir.

1. Ombergs revir omfattar Bobergs, Aska, Dals, Lysings och Göstrings
härader, och enligt ekonomiska kartverkets uppgifter hafva dessa härader 89,006
hektar inrösningsjord och 89,801 hektar utmark (hag- och skogsmark) med 1,36713/30
mantal.

Enligt gjorda beräkningar anses de inom reviret belägna kronodomäner
och boställen behöfva minst 50 kbm. virke till husbehof, då således virkesåtgången
för ofvanstående 1,36713/so hemman skulle uppgå till .... 68,383 kbm.

De trenne städerna förbruka................... 12,000 »

Boxholm och Eleminge jernverk taga kol inom reviret för..... 40,000 »

4 bryggerier och 3 brännerier förbruka. ............ 5,000 »

Försågning vid Boxholm och Bona af 14,000 st. timmer å 0,25 kbm. pr st. 3,500 »

12 st. mejerier använda årligen. . . . ........... • ■ ■ 5,000 »

Summa 133,883 kbm.

och då de utglesnade skogsbestånden i hag- och skogsmarken icke i genomskärning
kunna lemna mer än 1 kbm. årlig tillväxt pr hektar, så, da den arliga
skogsaf kastningen uppgår till 89,800 kubikmeter, uppstår en årlig brist af 44,083
kbm., hvarföre ock skogstillgången årligen minskas, så att befolkningen är nöd Skogskomitén,

III. ^

266 Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

sakad skaffa en del af husbehofvet från angränsande provinser Nerike, Vestergötland
och Småland, dels öfver sjön Vettern och dels på jernvägarne.

2. Alldeles skoglösa eller ock utan afsevärda skogstillgångar finnas inom:

Dals härad
Lysings »
Göströns »
Aska »
Bobergs »

.... 122 mantal
.... 10372 >

.... 5972 >

.... 74 3A >

.... 617* »

Summa 421 mantal

eller nära en tredjedel af hela reviret, utgörande den stora slätten, som i norr
begränsas af Motala ström, i vester af Vettern, i söder af landsvägen från Ödeshög
till Mjölby och i öster af gränsen mot Vifolka och G ullbergs härader. Öfriga
hemman hafva visserligen en del ganska ringa skogstillgångar, men som dessa
hafva delar i revirets häradsallmänningar och inskränka sina virkesbehof till det
minsta möjliga, så köpa de ganska obetydligt med skogseffekter utom till nybyggnader
och reparationer.

3. Såväl Boxholms aktiebolag som egaren till Bona bruk jemte virkeshandlare
vid Sömmens och Tranås stationer köpa allt, hvad som finnes till salu
af timmerskog, och brukar i de flesta fall äfven den mindre skogen åtfölja köpet,
så att när timret blifvit borttaget, den mindre skogen upphugges till kastved eller
användes till kolning, då marken blir fullkomligt kal, utom att en och annan undertryckt
granbuske qvarlemnas. Endast i undantagsfall säljes allenast timret till en
viss dimension. Förr än östra stambanan och jernvägen Motala—Hallsberg blifvit
upplåtna till trafik, funnos betydliga tillgångar af gammal skog i norra och södra
delen af reviret, men efter denna tid eller efter 1875 började storartad skogsavverkning
i dessa trakter, och under sista årtiondet är den något minskad, derför
att skogstillgången börjar utsina.

4. Af svaret på frågan n:o 1 framgår, att virkeskapitalet å de enskilda
skogarne nedgår för hvarje år, men det oaktadt afverkas mycket sågtimmer för
att som. plank och bräder exporteras, och egaren till Bona har äfven exporterat
något pitprops från de för total utverkning köpta skogarne, hvaremot Boxholms
aktiebolag efter timrets uttagande använder allt det mindre virket endast till
kolning. 5

5. Före den tid ofvannämnda jernvägar blefvo anlagda, togos aldrig till
sugning mindre stockar än som voro minst tio tum i lilländan, men genast efter
denna tid och ända in på 80-talet nedgick timmerdimensionen till 8 tums lillända,

267

Jägmästaren i Ombergs revir.

men under sista decenniet och i synnerhet under sista åren är dimensionen bestämd
till 7 tum, ehuru när trädet har vacker form äfven 6 tums timmer försågas;
allt med beräkning efter engelskt mått. Å de enskildas skogar finnes i allmänhet
ganska litet ungskog, och någon utverkning deraf i afsevärd mängd förekommer
icke inom reviret.

6. Å de enskilda skogarne egnar man i allmänhet ingen tanke å bevarandet
af markens produktionsförmåga, utan afverkningen bestämmes endast
af behofvet eller hvilka virkesdimensioner, som kunna lemna största penningeinkomsten
eller efter skogens utverkning bästa kreatursbetet, men som skogsmarken
i allmänhet är af god beskaffenhet, går icke dess reproduktionsförmåga härigenom
förlorad, hvilket synes häst deraf, att efter mer eller mindre många år uppväxer
antingen barr- eller löfskog å de afverkade fälten genom sjelfsådd från den närstående
skogen.

7. I allmänhet vidtaga de enskilde skogsegarne ingen åtgärd för skogens
föryngring hvarken genom skogsodling eller markens beredande för sjelfsådd,
hvarifrån dock Boxholms säteri och Boxholms aktiebolag utgöra lysande undantag,
då de sköta sina skogar på ett utmärkt sätt såväl i afseende på afverkningen
som i synnerhet vidkommande skogsodlingen, och återväxten ombesörjes
efter afverkningen allmänt genom handsådd och plantering, då vanligen 300 å 400
hektar årligen skogsodlas, och derefter uppkommer ungskog synnerligen vackert.
Utom Boxholmsskogarne äro i allmänhet de enskildes skogar af ringa vidd, och
som skogsbete! för jordegaren är af stor ekonomisk betydelse ej mindre för framfödandet
af hans egna djur än äfven för den penningeinkomst, som skogshetet
lemnar jordegaren vid emottagandet till betning af slättbyggdens ungdjur, så är
deraf en naturlig följd, att dessa hemmansegare anse det vara förlustbringande
att uppdraga slutna ungskogar, då allt skogsbete! derigenom omintetgöres. Af
dessa orsaker är det påtagligt, att största delen af de enskildes skogsmarker
allt framgent komma att blifva dåligt skogbeväxta, och det aldrig kan blifva i
deras intresse att uppdraga täta ungskogar, då de deraf icke under sin lifstid
kunna räkna på någon afsevärd inkomst, då deremot skogshetet lemnar dem årlig
god inkomst. Vid Boxholmsegendomarne är förhållandet helt annorlunda, då de
för att i framtiden kunna hålla uppe sin jernindustri stora skogstillgångar
äro nödvändiga. I revirets norra del har under sista åren egaren till Bona bruk
haft och har stor sågtimmerafverkning med efterföljande kolning och vedupphuggning
deromkring och å Olivehults stora skogsegendom, men å de afverkade
fälten hafva icke några nämnvärda åtgärder vidtagits för att uppdraga nya
skogar, men då vid afverkningen undertryckta buskar blifvit qvarlemnade, och
emellan dessa der och hvar plantor uppkommit genom sjelfsådd, så blifva dessa

268

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

marker säkerligen om några år bevuxna med ett luckigt och ojemnt skogsbestånd,
så att man icke behöfver befara, att dessa marker blifva fortfarande kalmarker.

8. Som såväl de allmänna skogarne som de betydande till ofvannämnda
Boxholmsegendomarne skötas af sakkunnig personal, orsaka stormarne der icke
anmärkningsvärd skada, och då uppkommande vindfällen och torra träd allmänt
upprensas, så kunna skadeinsekterna icke få någon spridning, och derför förekommer
icke någon anmärkningsvärd grantorka inom reviret. Å skogarne till
ofvannämnda egendomar Bona och Olivehult hafva visserligen stormskador uppkommit
efter timmerutblädningar, men då det mindre virket sedan borttages och
marken vanligen kalt afverkas, blifver skadan ringa eller ingen. A öfriga skogsegendomar
är arealen liten och till stor del beväxt med löfskog, då således någon
grantorka eller stormskada der icke kan förekomma.

9. Af de skäl, som finnas anförda i föregående punkt och till följe af
skogsbeståndens beskaffenhet har denna fråga icke någon tillämpning för skogarne
inom Ombergs revir.

10. Vid försäljning af skog för att af köpare afverkas är afverkningstiden
bestämd till några få år, och försälj es nästan alltid all skog å den till afverkning
bestämda trakten, då först afverkas alla till timmer dugliga träd och
återstoden upphugges till ved, gärdsel och stäfver, eller ock användes all den
mindre skogen till kolning, så att afverkning efter minimi dimension högst sällan
förekommer, men om sådan afverkning företages är den vanliga minimidimensionen
10 engelska tum utanpå barken vid manshöjd från marken, men när sådan afverkning
sker, torka eller blåsa omkull många af de qvarstående mindre träden, så
att markens egare vanligen efter att under ett par år åsett förödelsen, afverkar
den af köparen qvarlemnade mindre skogen till ved eller förkolning. Vid dessa
afverkningar å enskildes skogar qvarlemnas värdelösa, undertryckta buskar, som
sedan uppväxa, och emellan dem uppkomma der och hvar genom sjelfsådd skogsplantor,
oaktadt inga fröträd lemnas, så att efter 10 å 15 år marken är beväxt
med ett glest skogsbestånd, som vanligen består af uppväxta undertryckta granar
med iblandad björk och tallplantor här och der, så att större afverkade marker,
som förblifva kalmarker icke finnas inom reviret och icke torde komma att finnas,
enär skogsmarken har i allmänhet god reproduktionsförmåga.

11. Då allmänt i rågångarne hägnader äro uppförda, så kan kreatursbetningen
regleras efter skogsåterväxtens fordringar, och således kunna i detta
afseende betryggande åtgärder vidtagas, men om genom en lagstiftningsåtgärd
kreatursegare vore skyldig att genom vallning afhålla sina kreatur från grannens

269

Jägmästaren i Ombergs revir.

utmark, om sådant af honom påfordrades, då uppkomma härigenom betydande
besparingar af arbete och virke till hägnader.

12. Inom reviret förekommer icke någon flottning utom å en obetydlig
del på Boxholms bolags skogar, men som de eg a all mark, hvarigenom flottningen
går, så kunna de reglera flottningen efter eget godtfinnande.

♦

13. Som några dimensionslagar icke äro gällande för dessa trakter, och
såsom af svaret å frågan n:o 8 framgår, afverkning efter dimension icke förekommer
inom reviret och säkerligen aldrig kommer att tillämpas, då hvarje slag af
skogsprodukter kan afyttras, så har denna fråga icke någon tillämpning för härvarande
förhållanden.

14. Besparingsskogar och städers skogar finnas icke inom reviret, och de
till Tollstad och Heda socknar hörande sockenallmänningar, innehållande den
förre 78 hektar och den senare 81,5 hektar, hafva genom sin ringa vidd, och då
de till större delen äro uthuggna, ingen betydelse vid fyllande af ortens virkesbehof.
Kronoparkerna med en areal af 2,475 och häradsallmänningarna med en
ytvidd af 7,599 hektar äro af stor betydelse vid understöd af slättbygdens
virkesbehof, hvilket framgår deraf, att från kronoparkerna utlemnas årligen
omkring 6,300 kbm. och från häradsallmänningarna 14,300 kbm. eller tillsamman
20,600 kbm., eller nära fjededelen af hela den under frågan n:o 1 beräknade
virkesafkastning från alla skogarne inom reviret. Utom den betydande qvantiteten
är virket från dessa skogar ojemförligt till qvaliteten det bästa, hvarföre
ock ortens befolkning sätter högt värde på dessa skogar, då de derifrån få hemta
sitt dugligaste virke.

15. Allmänningarna inom Bobergs och G-östrings härader skulle enligt
för dem gällande reglementen skötas af delegarne sjelfva, men dessa skogar skötas
nu som förr af vederbörande revirförvaltare, och allmänningsstyrelserna tillsläppa
villigt medel till alla de förvaltningsåtgärder jägmästaren bestämmer, och således
är för dessa skogars skötsel ingen skilnad från de under skogsstatens förvaltning
stående Dals och Lysings häradsallmänningar. Sockenallmänningar finnas
tvenne i reviret för Tollstad och Heda socknar inom Lysings härad, och innehålla
dessa allmänningar tillsamman endast 159,5 hektar samt stå under kommunalnämndens
i socknarne tillsyn på det sätt, att af socken tillsättes en uppsyningsman,
men någon ordentlig skötsel förekommer icke å dessa skogar, som i det
närmaste äro beröfvade all gammal huggbar skog. Otvifvelaktigt kommer slättbygdens
befolkning inom några decennier att få stor svårighet att förse sig med
sitt husbehofsvirke, då vid denna tid den så kallade skogsbygden säkerligen icke

270

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

kan aflåta något virke till afsalu, och således skulle åtminstone Aska härad nog
behöfva skaffa sig en häradsallmänning, men säkerligen vilja icke häradsboarne
sammanskjuta nödiga medel till inköp af marker för att bilda sådan allmänning,
då det skulle dröja för länge till skogsskörden och icke under nuvarande generations
tid kunde väntas någon synnerligen stor afkastning. Jag vågar derföre uttala
den bestämda åsigten, att man säkerligen icke kan vänta på detta sätt fä
häradsallmänningar bildade, titan sådant torde endast kunna ske antingen genom
statens eller hushållningssällskapens mellankomst, dock endast på det sätt, att i
förra fallet bildades kronoparker och i senare fallet hushållningssällskapets
skogar, som deraf hemtade inkomst, men befolkningen kunde derigenom få köpa
virke till husbehof på icke allt för stort afstånd. Inom några få år kunna nog
då skoglösa hemman köpas för godt pris.

16. Inom Ombergs revir finnas icke några äldre kalmarker såsom ljunghedarne
i Vestergötland m. fl. All mark utom verkliga impediment kan göras
skogbärande, om så påkallas.

17. Omkring trettio år har Östergötlands hushållningssällskap utgifvit stora
summor för att uppmuntra den enskildes skogsskötsel, och för sådant ändamål aflönas
en skogsinspektör, en länsskogsman och åtskilliga plantörer för att lemna
kostnadsfri hjelp åt den enskilde att sköta sina skogar, och erhåller skogsegaren på
reqvisition fritt skogsfrö till plantskolor och skogsplantor, men oaktadt sällskapets
mångåriga dyrbara bemödanden att förmå den enskilde att vårda sina skogar, så
kan man icke inom reviret upptäcka något ställe, der hushållningssällskapets arbete
lemnat något afsevärdt spår efter sig, såvida man icke dit vill räkna några plantskolor
med förvuxna plantor. Vid Boxholmsegendomarne äro å stora fält efter
skogsodling vackra ungskogar uppvuxna, men detta arbete har verkstälts af dessa
egendomars egen skogspersonal och utan hushållningssällskapets åtgärd. Enligt
mitt förmenande hade hushållningssällskapets verksamhet i detta afseende varit
mera välsignelsebringande för provinsen, derest de nu utgifna stora summorna
blifvit använda till inköp af marker, hvarest skogar blifvit uppdragna och vårdade,
och det hade varit lyckligare, om ännu mera medel till sådana inköp blifvit
använda, hellre än som nu är vanligt, hushållningssällskapet årligen ökat sina
kontanta tillgångar genom utlåning eller genom placering uti dess egendom
Haddorp.

Genom att såväl kronoparkerna som häradsallmänningarna och än mera
de öfver hela provinsen spridda skogarne till kronans domäner och boställena
lemna goda föredömen på under 20 ä 30 år ordnad skgsskötsel med åtföljande
vackra exempel på lyckade skogsodlingar, som arbetarne deltaga uti, så saknar
nog icke allmänheten kännedom om, huru dessa arbeten skola utföras, och således

Jägmästaren i Ombergs revir. 271

torde för detta revir vara temligen obehöflig!, att i detta afseende några åtgärder
vidtagas.

18. A de privata skogarne förekommer aldrig någon afdikning å större
trakter, men Boxholms bruksbolag afdikar understundom mindre mossar och kärr
å afverkade fält, som skola skogsodlas.

19. Då några större skogshöjder icke förekomma, utan marken är temligen
jemn med små höjder, och skogsbestånden hufvudsakligast bestå af ung barr- och
löfskog, äro skyddsskogar icke här i trakten behöfliga, och hafva aldrig förekommit
eller någon tanke på att anlägga sådana uppstått.

2°. Uti riksdagens underdåniga anhållan om att en skogskomité måtte
tillsättas framhålles, att förslag derom vore af behofvet påkalladt, och mig synes
äfven att en sådan rätt bör under vissa förhållanden åtminstone medgifvas å alla
de skogar, som stå under statens förvaltning och kontroll, då man icke kan
befara att missbruk skulle förekomma. Expropriation skulle medgifvas under
följande omständigheter, nämligen:

då skyddsskogar behöfde af staten inköpas mot fjellen eller elfstränder
m. fl. ställen, der man har att befara t. ex. fjellgränsens nedflyttning, jordras
utefter elfstränder, flygsands uppkomst efter skogsafverkningar eller å alla de
ställen, der embetsmyndigheter ansågo, att skogens borthuggande skulle kunna
orsaka faror för ortens klimat, jordbrukets bestånd, transportleder m. m.;

då å nuvarande kronoskogar eller å sådana, som framdeles kunna förvärfva8,
finnas inom dem belägna mindre inegor, hvarifrån kan för skogens skötsel
befaras olägenheter genom stormskador, anlagda skogseldar, skogsåverkan, oloflig
jagt, stor hägnadskostnad, olaga betning m. m. ofog;

då t. ex. smala skogstegar inskjuta åt främmande marker inom ofvannämnda
skogar, der en högst dyrbar hägnad måste göras för att skydda kronoskogen
för betning;

då flottled eller väg (körväg eller hästbana) måste anläggas för transport
af virket från kronoskogarne öfver annans mark,

och då vid inköp af skogsmark för att deraf bilda kronoparker förekommer
inom eller bredvid denna mark skoglös mark, som staten önskar förvärfva, men
som egaren icke vill skogsödla eller för skäligt pris försälja.

Möjligen kan någon anse, att en expropriationslag i ofvan angifna syfte
är för sträng, men expropriation tillätes nu för anläggande af jern vägar, och
torde lätt inses att för en skoglös ort grannskapet af en kronopark med åtföljande
fördel för orten åt arbetsförtjenst för den fattigare delen af befolkningen under
vintern, med tillgäng till virke och skogsbete för jordbrukaren, är mången gång

272

Skogstjemtemännens svar på komiténs frågor.

af större betydelse för orten än en jernväg, och då dessutom stora svårigheter
möta vid skötsel af skogar, som äro genomskurna af inegor eller kalmarker, så
måste jag med bestämdhet yrka på, att en expropriationslag må komma till
stånd i ofvan angifna syfte.

Omberg den 26 februari 1897.

O. M. Sjögreen.

Jägmästaren i Kinda revir.

I anledning — — — — — — — — — — får jag ödmjukast yttra:

1. Att egentlig skogsbrist i allmänhet ännu ej kan anses råda inom
detta revir, om norra delen eller de s. k. slättbosocknarne undantagas, dock
börjar brist på mogen sågbar skog göra sig gällande, sa att vid nybyggnader
och reparationer den yngre omogna skogen måste härtill anlitas, och kan man
säga, att sparad mogen skog, med få undantag, endast finnes å de allmänna
skogarne, hvilka ligga för vidt skilda för att kunna tillgodogöra traktens behof
häraf.

2. Att hemman, som alldeles sakna skogstillgång torde inskränka sig
till ett fåtal sådana, belägna å Linköpings- och Skenningeslätterna, hvaremot
hemman med otillräcklig skogstillgång nu på grund af öfverdrifven skogsförsäljning
börja i oroväckande grad tilltaga öfver hela reviret, kanske mest inom
de s. k. skogsbosocknarne.

3. Att afverkningen numera — sedan de, som uppköpa skogar och skogsdungar
på grund af ändrade virkeskonjunkturer ej fästa sig vidare vid, om
skogen, som skall försågas, är mogen eller omogen, och sedan dessutom de mindre
virkessortimenten blifvit synnerligt begärliga — till största delen rörer sig
inom ungskogarne, ända ned i 2:dra åldersklasserna, hvilket ej kan anses för
annat än hög grad af skogssköfling. Eu faktor, som dessutom mycket bidrager
till den öfverdrifna skogsafverkningen i dessa trakter är förutom den, att
diametern å s. k. sågtimmerträd mer och mer nedsättes — de ambulerande mindre
sågarne, bestående af klinga och lokomobil, hvilka här arbeta i massa.

273

Jägmästaren i Kinda revir.

4. Att skogen å större och mindre hemmansdelar i allmänhet säljes så
långt ske kan, hvarvid sågtimret är mest begärligt och inkomstbringande, hvarföre
detta säljes i flera omgångar, efter som diametern å timmerträden sjunker,
föröfrigt säljes sedan ved och papper svirke samt kol.

5. Att dimensionerna å sågtimmerträd under sista åren nedgått till 7
decimaltum = 20 å 21 centimeter brösthöjd. Ungskogarne skötas, som förut är
nämndt, och är det dessa, som nu få sitta emellan.

6. Att någon skogsskötsel ej ifrågakommer, utan det dugliga gallras
bort och det odugliga får stå qvar. Dessutom röjer sig en inrotad motvilja
mot allt hvad renrödjning eller kalhuggning heter, allt sådant betraktas som
skogssköfling.

Här som i hela mitt yttrande, tagas naturligtvis ej enstaka större privatskogar,
der verklig skogsskötsel förekommer, med i räkningen, då dessa kanske
förhålla sig som 1: 20.

7. Svaret följer af yttrandet i 6.

8. Att några skador af betydenhet annat än genom storm ej ifrågakomma.
Det stormskadade virket tillvaratages till kol eller ved, der transportkostnaderna
ej blifva för dryga.

9. Att några skador af för stor utverkning å grannars mark mig veterligen
ej försports, om ej hit får räknas, att man tycker sig hafva funnit, att klimatet
på senare tiden förändrats, så att vintrarne blifvit dåliga, vårarne långa
och kalla samt nederbörden ojemn, hvilket till stor del torde få tillskrifvas
öfverdrifven skogsafverkning.

10. Att vid försäljningar afverkningstiden i dessa trakter är kort, 3
högst 6 år, med i allmänhet bestämd minimidimension. Den korta afverkningstiden
skulle vara förmånlig, så vida något gjordes för återväxt.

11. Att utmarkerna här med få undantag äro inhägnade.

12. Att flottningsföreskrifterna ej nämnvärdt inverka på skogshushållningen.
13

13. — — — — — — — — — — — — — — — — —

Skogtkomitm, III. 45

274 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

14. Att kronoparker och häradsallmänningar, der sådana finnas och ej
ligga för aflägset, visat sig vara till stor nytta för fyllandet af orternas behof
af moget gröfre virke.

15. Att inom reviret endast finnas häradsallmänningar, och att dessa
skötas af en allmänningsstyrelse under kontroll af skogsstaten. — Då föreskrifter
om skogskulturer, der skog försäljes, qvarlemnandet af fröträd, eller en
dimensionslag skulle föga uträtta och dessutom ingripa i eganderättsförhållanden,
torde enda och lämpligaste sätt att .betrygga traktens framtida virkesbehof
vara, att staten, häraderna och socknarne söka i möjligaste mån genom inköp
bilda kronoparker och allmänningar. Staten får medel härtill genom försäljning
af mindre domäner — häraderna och socknarne måste bilda skogsfonder
för inköp af mark. Der allmänningar redan finnas, kan viss procent af deras
afkastning afsättas till dessa fonder; der sådana ej finnas, måste medel anskaffas
genom en lindrig utdebitering, samt i främsta rummet genom en exportpremie,
som åsättes allt virke, som utskeppas. Skötseln af dessa skogar bör, likasom de
nuvarande häradsallmänningarna, ställas under delegarnes skötsel och skogsstatens
kontroll.

16. Att af ålder kala utmarker ej förekomma i nämnvärd grad.

17. Att hushållningssällskapet aflönar en länsskogsman samt 3 å 4 skogsplantörer.
Allmänheten torde bäst bibringas intresse och kunskap i skogsskötsel
genom god skötsel af blifvande gemensamhetsskogar, undervisning i folkskolorna
samt föredrag.

18. Större utdikning af sumpmarker i och för skogsbörd förekommer ej.

19. Förekommer ej inom reviret.

20. Att expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten vore önskvärd
för att kunna utvidga eller reglera redan befintliga domäner.

Fölingsö, Kisa den 10 mars 1897.

Carl Gust. Gripenberg,

t. f. jägmästare i Kinda revir.

Jägmästaren i Gotlands revir.

275

Jägmästaren i Gotlands revir.

1. I de sex sydligaste socknarna af ön råder skogsbrist, så att större
delen af husbehofsvirket måste hemtas en å två mil längre norrut.

2. Att lemna något detaljeradt svar härå låter sig ej göra, men med
full visshet kan såsom ett minimum antagas, att mer än 50 % af hemmansegarne
i förenämnda sex socknar hafva dels ingen skog, dels otillräckligt för husbehof.
I mellersta Gotland kan detta sägas vara fallet med 25 % och i norra delen af
ön med 10%.

3. Det torde knappast finnas något hemman med undantag af de indelade
boställena, der skogen numera ej öfverafverkas och under de år, då sädesproduktionen
slår fel, rent af sköflas. Mängden af smärre ambulatoriska ångsågar,
som hitfördes hufvudsakligen efter 1882 års stormskador å skogarne och
äfven sedermera, och hvilka nästan uteslutande äro i allmogens händer, hafva
orsakat, att deras egare likasom handelsagenter eller s. k. profryttare fara omkring
och söka uppspåra, hvarest större eller mindre skogsstycken kunna vara
till salu i följd af hvarjehanda mer eller mindre tvingande omständigheter, såsom
ekonomiskt betryck, pågående eller blott tillämnade laga skiften samt arfsangelägenheter
— då den vid gården qvarvarande arfvingen skall utlösa sina
öfriga syskon — eller andra orsaker. Det under senaste decenniet eller den 22
maj 1891 utkomna tillägg till § 101 i skiftesstadgan, hvarigenom ståndskogsvärdering
och liqvid får uppskjutas, till dess skiftet i öfrigt blifvit faststäldt,
har så att säga legaliserat åtskilliga skogssköflingar, i det att — när rättegångar
uppstå om sjelfva skiftet — tiden mer än väl räcker till för en hvar
att afverka all skog, som kan förvandlas i penningar, så att när skogsliqviden
omsider kan försiggå, föga eller intet finnes qvar att liqvidera. Denna nådiga
förordning, som väl hufvudsakligen tillkommit för de norrländska mera vidt omfattande
förhållandena, synes sålunda på det sätt den flere gånger härstädes
blifvit tillämpad ha gifvit anledning till samma oefterrättlighetstillstånd med
hänsyn till skogsliqvider vid laga skiften, som rådde före 1866 års skiftesstadga,
då liqviderna merendels tillgingo så, att hvar och en afverkade sitt.

4. Af allmogen, som nästan uteslutande är egare till skogarne på Gotland,
göres nog aldrig någon beräkning å skogens afkastningsförmåga, jemförd
med husbehofsåtgången, utan tages hvad som behöfs såväl till husbehof som till
afsalu, det senare förnämligast till export af bräder och plank på Danmark och
Tyskland samt slipers på åtskilliga inhemska orter.

276 Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

Från konungens befallningshafvandes femårsberättelser, der närmare specificering
af de särskilda virkesslagen står att finna, må bär endast meddelas, att utskeppningen
i sin helhet utgjort:

År 1892 .......... 27,080 kbm.

» 1893 .......... 24,156 *

» 1894 .......... 28,624 »

» 1895 .......... 29,979 »

» 1896 .......... 25,542 »

eller i medeltal för de sistförfluten fem åren 27,056 kbm., deraf bräder och plank
motsvara vid pass hälften och slipers en tredjedel af hela utförseln. Då denna
utförsel ej undergått några väsentliga förändringar under senaste årtiondet, vill
det synas, som skulle skogstillgången ännu vara ungefär densamma, men då afverkningen
blifvit mycket forcerad genom de numera raskt pågående laga skiftena,
samt en ansenlig nedsättning af sågtimmerdimensionerna egt rum, på sätt
här nedan säges, så kan detta ej utgöra något bevis för en fortfarande jemn
skogstillgång.

5. Numera försågas nästan hvilka dimensioner som helst till smärre
plank, battens, headdens, lådämnen och stäf, hvilket senare taktäckningsmaterial
allmänt begagnas till uthusen och äfven oftast till de smärre jordegarnes
och torparnes manbyggnader. Sålunda kunna de dimensioner, som försågas,
sägas ha nedgått till 8 å 10 tums träd i diameter vid roten med 6 tum i Tilländan.
Ordentlig hjelpgallring sker blott någon gång på allmänna skogar och
verklig ungskog afverkas sällan, enär sådant ej skulle löna sig, då utförseln af
pitprops eller andra smådimensioner torde vara förhindrad genom lagen af den
30 mars 1894.

6. Den sedvanliga utglesningen af privatskogarne bidrager i hög grad
till nedsättning af markens reproduktionsförmåga. Gräs, ljung och bärris infinna
sig och utsuga fuktigheten, och dylika under längre tid utglesnade skogar
hafva visat sig synnerligen svåra att återodla med skog, i synnerhet om
marken, såsom å större delen af norra Gotland, är hällbunden och impedimentartad.

7. Skogens föryngring är, såsom nyss nämndes, mycket svår att åstadkomma.
Den ihållande torkan under våren och försommaren orsakar, att skogskulturer
å torra och för återväxten ogynnsamma lokaler merendels misslyckas.
A privatskogarne öfverlemnas återväxten med få undantag till naturens eget

277

Jägmästaren i Gotlands revir.

åtgörande. A allmänna hemman vidtagas deremot årligen åtgärder för att
underhjelpa den naturliga besåningen genom skogsodling. I någon större omfattning
bedrifves denna dock icke utan inskränker sig för hela reviret till utsättande
af vid pass 100,000 st. plantor och sådd af c:a 15 kg. tall- och granfrö
årligen. Ä torra, magra och exponerade lägen har återväxten utfallit otillfredsställande,
men å fuktigare sandmoar bättre och någon gång god.

8. Stormskador inträffa väl emellanåt, men hafva icke tagit någon vidsträcktare
omfattning sedan år 1882, då man antog, att skog blåste ner till ett
värde af omkring en million kronor.

9. Några bestämda iakttagelser härutinnan äro väl icke gjorda; dock
torde att döma efter kullblåst skog invid afverkade årsbyggen å bostäl Isskogar
äfvensom af fröträd dylika skador ej vara så sällsynta. Korrektiv deremot skulle
naturligtvis vara att lagstadga vissa regler för afverkningen, äfvensom att efter
noggrann undersökning och moget omdöme förklara vissa bälten, i synnerhet vid
hafskusten och vid större öppna slätter för s. k. skyddsskogar, hvarest aftorkning
således ej skulle få ske utan efter utsyning.

10. Det förut antydda sättet af egarne till smärre ångsågar att köpa
skogsstycken till afverkning på viss tid, dervid understundom hela hemmanet
inköpes för att efter skogsafverkningens slut styckas i smålotter och till lågt
pris försäljas, har utöfvat ett högst menligt inflytande på skogshushållningen,
hvilken i nästan alla dylika fall urartat till skogssköfling. Dimensionslagen af
den 30 mars 1894 har väl föranledt, att skogen numera endast säljes »efter lag»,
som det heter, eller till föreskrifna 21 centimeters genomskärning vid storändan,
barken oräknad, men dels är denna dimension allt för liten för att utöfva något
afsevärdt inflytande, i synnerhet som de skogsstycken, hvilka inköpas, merendels
bestå af gröfre skog och således blifva kalhuggna. Den äldre lagen af 1869
mot sådan skogssköfling, som kan medföra fara för återväxten, är derför vida
verksammare, om den blott efterlefdes och kontrollen ej vore lagd i kommunalnämndernas
händer. Den har emellertid verkat något godt, och skulle säkerligen
våra skogar sett vida tröstlösare ut, om denna lag ej funnits, genom hvilken
dock utaf 129 anmälda fall 76 saluafverkningsförbud blifvit utfärdade,
hvaraf endast 3 på grund af verkstäld skogsodling blifvit upphäfda.

11. Sedan egorna numera blifvit till större delen laga skiftade, åtgår
visserligen mindre virkesmängd till stängsel, men borde dock för ytterligare
minskning i denna åtgång vissa dertill lämpligt belägna skogs- och betesmarker
få sammanslås till gemensamma mulbetesområden, der flertalet sådant yrkar.

278 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

12. Har endast afseende på de norrländska förhållandena och berör således
icke denna provins.

13. Den för Gotland gällande dimensionslagen af så ringa diameter som
21 centimeter vid roten har, som ofvan är antydt, hitintills haft ringa eller ingen
betydelse för skogsskötseln, om ej möjligen såsom ett hinder för spekulationen
på pitpropsutförsel. Att qvarlemnad ungskog dock ej saknar inflytande på den
fortsatta föryngringen är sjelfklart, enär träden väl så småningom komma att
växa ut till frö träd, som lemna dugliga kottar. Några särskilda bestämmelser
för tall och gran anser jag ej behöfliga eller ens nyttiga, då sådant skulle ansenligen
försvåra kontrollen. Något afsevärdt praktiskt gagn för skogens bevarande
af detta tillägg till 1869 års fridlysningslag tror jag ej har åstadkommits, ty
mig veterligen har ännu intet beslag på undermåligt virke skett vid lastageplats,
enär skeppning derutaf ej heller skulle löna sig, om ej möjligen af pitprops,
hvaremot man dock har ett vida kraftigare korrektiv i den bibehållna fridlysningslagen,
hvilkens princip jag äfven anser vara den enda lämpliga och
praktiskt utförbara för en allmännare skogslagsstiftning i riket. Äterväxtlagar
med kulturtvång för jordegaren, som numera vunnit åtskilliga anhängare, skulle
nämligen vid utförandet och kontrollen möta så stora svårigheter, att man snart
torde blifva nödsakad till en återgång eller ock medgifva, att de blefve en död
bokstaf, enär dylika, strängt tillämpade, skulle verka ruinerande för väl 3/4 af
rikets mindre hemmansegare, hvilka ock till följd deraf torde föranledas att utvandra.
Möjligen skulle en kombination af alla tre lagstiftningsprinciperna vara
mest tilltalande.

14. Då Gotland endast har 2:ne mindre kronoparker, hvaraf en, Skogsholm
om 300 hektar skogbeväxt mark, och den andra, Elinghemsmyr, 568 hektar,
hvilken senare för 15 år sedan inköptes till försök med skogsodling å myrmark,
så kunna dessa naturligtvis ej utöfva något afsevärdt inflytande till fyllande af
ortens behof af skogsprodukter. Härads- och sockenallmänningar saknas och
staden Visby har endast ett par obetydliga skogsparker.

15. Efter det laga skiften numera snart öfvergått hela Gotland, dervid
en hvar erhållit sin skogs- och betesmark för sig, så är väl knappast tänkbart,
att gemensamhetsskogar skulle på frivillighetens väg kunna åstadkommas. Ett
par länge sedan skiftade allmänningar till Fårö och Eleringe socknar, om hvardera
öfver ett tusen hektars egovidd, hafva delat öfriga skiftade allmänningars
öde på fastlandet att nu vara i det närmaste uthuggna. 16 *

16. I södra delen af Gotland förekommer det väl några tusen hektar af

ålder kala utmarker eller s. k. allvarhedar, som visserligen delvis skulle genom

279

Jägmästaren i Gotlands revir.

odling kunna göras skogbärande, men härför möter stor svårighet i den derstädes
så vanliga betningen med får, hvilka efter hvad erfarenheten visat, äro nära
nog lika förstörande för skogsodlingen som getter.

Förr än något stöd af befolkningen kan vinnas för en dylik odling, lönar
det sig knappast att dermed fortsätta, ty de försök, som derstädes blifvit gjorda
på ett par boställshemman, hafva ej åstadkommit någon vidare anslutning.

17. Landsting och hushållningssällskap hafva länge haft uppmärksamheten
fästad vid skogarnes vigt och betydelse för en ö, utsatt för hafsstormarnes
våldsamhet och utpinande kraft. Det var sålunda på initiativ af landstinget,
som 1869 års fridlysningslag utkom, och tillägget af år 1894 har utgått ifrån
hushållningssällskapet. Under senaste årtiondet har äfven landstinget beviljat
ett mindre anslag af 250 kronor, som i förening med ett lika stort belopp af
statsmedel får användas till den enskilda skogsodlingens befrämjande, hvilken
dock ännu icke vunnit något synnerligt förtroende, då skogssådd i följd af den
intensiva torkan är så godt som lönlös och äfven planteringar mången gång
misslyckats. I medeltal äro dock under de sist förflutna fem åren vid pass 18
hektar årligen skogsodlade hos enskilda jordegare, hvartill plantor erhållits gratis
ifrån statens plantskolor, men frö äfvensom plantörsbiträde bekostats af de
anslagna medlen. Förslag inom hushållningssällskapet är hvilande om att bibringa
allmänheten ökadt intresse för skogsodling genom folkskolelärarne, hvilka
genom penningbelöningar skulle uppmuntras att vårda inom skolträdgårdarne
anlagda plantskolor samt för åstadkommande af deruti uppdragna plantors utsättning
inom skoldistriktet.

Någon teoretisk undervisning i skogshushållning meddelas äfven vid länets
landtmannaskola i Hemse af en särskild derför anstäld lärare.

18. Någon afdikning direkt för skogsbörd förekommer väl icke, men blifva
de myrarna i allmänhet omgifvande skogbevuxna markerna eller de s. k. myrI
aggar na otvifvelaktigt vida lämpligare för skogsproduktion genom myrarnas
nu alltjemt pågående utdikning och odling. 19

19. Skyddsskogar i samma bemärkelse som de å schweiziska eller franska
alperna torde väl knappast vara behöfliga hvarken här eller i öfriga delar af
riket, enär lavinras, snöskred eller öfversväxnningar ju ej pläga förekomma.
Men nog torde det vara nyttigt, att ett mekaniskt skydd genom skogar der och
hvar bibehålies, i synnerhet mot de skarpare nordanvindarne och som ofvan är
nämndt invid hafskusten eller intill större öppna slätter, hvilka senare börja
blifva allt talrikare härstädes, i den mån som myrarna utdikas och odlas. Omkring
flygsandsfältet »Ullehan» på Fårön bör ett sådant skyddsbälte ovilkorligen

280

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

bibehållas, enär flygsanden eljest skulle åstadkomma förödande verkningar å den
omkringliggande bygden. Med stöd af 1869 års fridlysningslag har ock skogsförsäljningsförbud
meddelats såsom påföljd för skogssköflingar omkring detta
fält, men detta är naturligtvis intet säkert värn, då denna skyddsskog mycket
väl kan sköflas till husbehof.

20. Expropriationsrätt för statsverket af skogar, som efter noggrann
undersökning befunnits vara nödvändiga eller nyttiga såsom skyddsskogar i antydda
hänseenden, borde vara medgifven i likhet med hvad som redan är stadgadt
rörande flygsandsfält genom kongl. förordningen den 14 april 1866.

Visby den 4 mars 1897.

J. O. Sy Ivan.

Öfverjågmåstaren i Vestra distriktet.

281

Öfverjägmästaren i Vestra distriktet.

Ytvidden af Vestra distriktet, innefattande Skaraborgs, Elfsborgs samt
Göteborgs och Bohus län, uppgår till omkring 2,497,863 hektar fastland och öar,
hvaraf 739,805 hektar åker och annan odlad jord jemte naturlig äng samt 1,758,058
hektar utmark, inbegripet betesmark samt fjell och andra impedimenter, och om härifrån
afräknas de allmänna skogarnes ytvidd, 143,910 hektar, återstår i enskildes
eg o en utmarksareal uppgående till 1,614,114 hektar.

Af dessa betydande i fordna tider till större delen skogbevuxna utmarker,
återstår numera endast en jemförelsevis ringa ytvidd med sparade skogstillgångar
och markens fullt bibehållna växtkraft. Den öfriga öfvervägande delen
har nämligen genom tid efter annan återkommande skogseldar och obetänksam
behandling i öfrigt blifvit förvandlad till impedimentartade fjellmarker, skoglösa
så kallade svältar eller ryar, hagmarker, samt mer och mindre uthuggna
skogar med nedsatt produktionsförmåga. Då härtill kommer, att resterna af
sparade skogar ej ännu kunna anses fri tagna från öfverafverkning och vanvård,
så framgår att Vestra distriktet erbjuder ett synnerligen rikt fält för såväl godtgörande
af tidigare markförstöring och skogssköfling som skogshushållningens
främjande i allmänhet; och om än intresset för denna vigtiga angelägenhet gjort
sig gällande hos såväl landsting och hushållningssällskap som mer kapitalstarka
enskilda skogsegare, så påkallas dock för en mer afsevärd framgång så stora
tillfälliga uppoffringar, hvilka först i en aflägsen framtid kunna beräknas blifva
ersatta, att endast staten kan förväntas vara mäktig och villig att åtaga sig
dylika i den utsträckning, som här är af nöden.

Staten har ock redan nu å skilda orter inom distriktet inköpt c:a 23,211,34
hektar, hufvudsakligen bestående af till jordmån och skog mer och mindre sköflade
utmarker, och har härför i köpeskilling erlagts 1,199,768 kronor 29 öre, men
torde vid betraktande af de stora förefintliga vidder, som påkalla åtgärder för
ett vårdadt och uthålligt skogsbruk, med skäl kunna framhållas, att statens allt
vidare förvärf af dylik mark utgör det mest beaktansvärda önskemål för denna
landsdel.

Skogskomitcn, III.

282

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Med det ofvan anförda har afsetts att i stort antyda Vestra distriktets
skogsförhållanden, hvilka gifvetvis te sig väsentligt olika i distriktets skilda delar.

Enär jägmästarne kunna anses ega en större detaljkännedom rörande de
enskilda skogarnes tillstånd, så torde svaromålen å de nu föreliggande frågorna
höra hvila på det underlag af uppgifter, som för hvarje särskildt revir meddelats.

1. Skogsbrist kan ej sägas vara för handen inom större delen af Bohus
län, inom vissa delar af Vilske och Barne härader af Skaraborgs län, samt inom
Gäsened och norra delen af Ivullings och sydvestra delen af Marks härader inom
Elfsborgs län. Inom öfriga delar af distriktet kan virkestillgången anses någorlunda
motsvara behofvet, dock förekomma här och hvar orter, som antingen
hafva otillräckligt med skog eller der sådan helt och hållet saknas, men anses
bristen kunna fyllas från ej allt för aflägsna skogstrakter.

2. Enligt hvad som under l:a frågan blifvit anfördt, finnas mångenstädes
inom distriktet sådana orter, der skogsbristen är mer eller mindre kännbar, och
skulle enligt af jägmästarne lemnade uppgifter omfattningen af de mantal, som
alldeles sakna skog, och antalet af dem, som hafva för husbehof otillräcklig sådan,
ställa sig ungefär sålunda, nämligen:

Mantal, som
alldeles
sakna skog.

Mantal, som
kafva för husbehof
otillräcklig
skog.

Inom	Vadsbo revir . .		. . 73 st.	110 st.
	Vartofta » . .		. . 381 »	262 »
	Kinne » . .		. . 73 »	250 »
	Slättbygds revir .		. . 300 >	700 »
»	Svältornas »		. . 250 »	284 »
	Marks »		. . 354 »	191 »
	Hunnebergs »		. . 293 »	318 >
	Dalslands »		. . 49 s	146 »
»	Bohus »	.	. . 1750 »	450 »

Och skulle således inom distriktet förefinnas ej mindre än 3,523 mantal, som alldeles
sakna skog och 2,711 mantal, som hafva för husbehof otillräcklig sådan.

i , . ;. •. . . i.: t '' : 1 • * '' i M. j , . . • . - . *

3. Då flertalet skogsegare ej befatta sig med skogsskötsel utan planlöst
tillgripa alla slag af gagnvirke med uteslutande hänsyn till vare sig eget behof
eller den inkomst, som kan vinnas, så är gifvet, att öfverafverkning helst der

283

Öfver jägmästaren i Vestra distriktet.

skogarne äro belägna i närheten af trafikled, är ganska allmän; och kan distriktet
ej heller sägas vara fritaget från skogssköfling, enär det ej så sällan händer,
att skogar totalafverkas eller till stort och smått nedhuggas, så att åt kommande
slägten endast qvarlemnas förkrympta trädbuskar.

4. Afverkning utöfver husbehofvet, der skogstillgång finnes, företages allmänt
inom distriktet. Hufvudsakligaste delen af öfverskottet användes emellertid
för ortbehofven af bränsle, trämasseved, kolved, bobinved samt i ringare mån
vid snickeri- och tändsticksfabriker. De virkesslag, som afsättas å utrikes ort,
äro hufvudsakligast pitprops samt timmer, antingen i oarbetad eller förädlad form,
och försiggår försäljningen för export i mer eller mindre myckenhet från distriktets
samtliga revir.

5. Gröfre sågtimmerdimensioner kunna numera sägas inom distriktet
egentligen endast förefinnas å de allmänna skogarne och å i enskild ego varande
större skogar, der skogsskötsel kan anses vara för handen. A öfriga enskilda
skogar har timmerdimensionen tillfölje af stark uthuggning af det bästa och i
ekonomiskt afseende förmånligast afsättningsbara virket under senare åren nedgått
till 6 å 7 tums topp och c:a 14 fots längd, och å vissa orter försågas jemväl
klenare dimensioner.

Ungskogsafverkning, utan att hjelpgallring kan sägas förekomma, eger
flerstädes rum inom distriktet i och för aptering till sparrar, pitprops m. m.;
och framgår af jägmästarnes utlåtanden, att denna afverkning bedrifves i stor
omfattning inom Yadsbo, Marks och Dalslands revir, i mindre skala inom Vartofta
och Svältornas revir samt mera sällan i de öfriga reviren.

6. Då, såsom förut framhållits, någon egentlig skogsskötsel i allmänhet
ej förekommer, så är en gifven följd häraf, att afverkningen ej utföres så, att
markens reproduktionsförmåga behörigen bibehålies, och påpekas ock af samtliga
jägmästare, att skogsmarken efter skedd afverkning ej sällan öfvergår till
ljunghed, äfvensom att ströhemtning förekommer.

7. Visserligen vidtagas såväl af enskilda skogsegare som hushållningssällskap
åtgärder för skogsskötselns främjande, och framhålles af jägmästarne,
att å en hel del skogar finnas vackra och lofvande ungskogsbestånd, och hafva

* dessutom hushållningssällskapen inom samtliga länen försatt en del af ålder kala
utmarker i skogbärande skick samt derjemte uppmuntrat enskilda till skogskulturer
genom utlemnande till ringa pris af skogsfrö och plantor, men i stort
sedt lärer nog ej kunna tillmätas dessa ljuspunkter någon mer afsevärd betydelse.
Å största i enskildes ego varande utmarksarealen lemnas naturen fritt att på

284

Skog stjenstemänn ens svar på komiténs frågor.

bästa sätt söka åstadkomma återväxt och förekommer för dennas underhjelpande
sällan om ens någonsin någon markberedning eller bortrödjande af hinderliga
marbuskar och undertryckta mindre, odugliga träd. Föryngringen sker i allmänhet
från grannens närstående skog, och det plantbestånd, som i lyckligaste
fall uppkommer, kan möjligen någon gång skyddas för betning, men göres aldrig
slutet genom hjelpkultur. Vid sådant förhållande måste, då hänsyn tages till
distriktet i sin helhet, medgifvas, att återväxten å flertalet skogar är så åsidosatt,
att inom desamma bildas allt flera större och smärre ödemarker — kal ljungmark
samt mark med odugliga buskbestånd — hvilkas sammanlagda ytvidd säkerligen
redan nu är af oroväckande betydenhet. Då härtill komma de omfattande
af ålder kala utmarkerna, beräknade till ej mindre än 315,990 hektar, så torde
vara påtagligt att den förödelse, som orsakats af såväl forntida som nutida försummelser
i fråga om skogens föryngring, ej kan förväntas blifva i någon afsevärdare
mån afhjelpt utan statens kraftiga mellankomst förmedelst inköp i möjligaste
utsträckning af sådan förödd mark.

8. Grantorka har af skogstjenstemännen ingenstädes inom distriktet
iakttagits i någon afsevärd omfattning såsom beroende på oriktig afverkning.
Stormfällning deremot inträffar visserligen ej så sällan, men kan dock ej sägas,
att deraf förorsakats någon mera betydande skada på skogarne i allmänhet.

9. Skador, förorsakade genom afverkning å grannens mark, förekomma
egentligen endast der skogsskiftena hafva en stor längd och liten bredd; men kan
emellertid såsom allmänt omdöme anses, att sålunda uppkommen skada är af så
obetydlig omfattning, att några särskilda lagstiftningsåtgärder för deras förekommande
ej torde vara af behofvet påkallade.

10. Ehuru den omtanken ej i allmänhet kan sägas förefinnas hos den
enskilde skogsegaren, att han vid kontraktsenliga upplåtanden för skogsafverkning
i kontraktet intager några bestämmelser om qvarlemnande af virke under
viss dimension eller, till fromma för blifvande återväxt, om vare sig qvarlemnande
af frö träd eller bortrödjande af marbuskar och undertryckt skog, så torde
dock få anses, att detta ej har något afsevärdt inflytande på skogshushållningens
inom distriktet nu allmänna ståndpunkt, enär den enskilde sjelf vid afverkning
blott i undantagsfall tager behörig hänsyn till förmånen af bibehållandet af de
i sin högsta växtkraft varande ungskogsbestånden eller till nödiga åtgärder för
erhållande af nöjaktig återväxt inom rimlig tid.

11. Vid det förhållande att öfvervägande skogsarealen innehafves af mindre
hemmansegare, som taga foga hänsyn till skogsskötseln, men deremot anse

285

Öfverjågmåstaren i Vestra distriktet.

det fria betandet vara för dem af stor vigt, så torde af tidsförhållandena inom
Vestra distriktet ej påkallas någon mera genomgripande förändring i gällande
stängselförordning.

Då emellertid å en del egendomar inom distriktet förefinnes ordnad skogsskötsel
och denna synnerligast af det inom vissa orter allmänt rådande fårbetet
vållas stora olägenheter, så torde vara skäligt, att den inskränkning, som kongl.
kungörelsen af den 28 januari 1876 medfört för såväl Göteborgs och Bohus som
Skaraborgs län, varder utsträckt jemväl till Elfsborgs län; och torde jemväl —
då det ej kan förnekas att laggild trähägnad drager betydande qvantiteter virke
— blifva af ej så ringa nytta för skogarne, helst inom distriktets mer skogfattiga
orter, om hägnad af jerntråd till viss höjd och täthet blefve ansedd såsom
laga stängsel.

12. Någon förändring i gällande flottningsföreskrifter har ej, så vidt
till min kännedom kommit, inom Vestra distriktet visat sig vara af behofvet
påkallad.

13. Dimensionslagar hafva ej haft tillämpning inom Vestra distriktet.

14. Inom Vestra distriktet förefinnas 45 kronoparker — delvis omfattande
endast mindre ytvidder, afsedda att i mån så ske kan utvidgas — med en sammanlagd
areal af 42,680,66 hektar samt 8 häradsallmänningar med en sammanlagd
areal af 9,455,9 8 hektar. I förhållande till behofvet af skogsprodukter
inom distriktet i sin helhet kunna nämnda skogar — hvaraf 9 stycken kronoparker
med en areal af c:a 6,450 hektar såsom beväxta med uteslutande ungskog
lemna för närvarande högst obetydlig utverkning — med en sammanlagd afkastning
af endast omkring 45,000 kubikmeter, icke anses ega någon mer afsevärd
betydelse, men kan dock sägas, att genom desamma tillgodoses till stor del behofven
af gröfre och värdefullare virkesdimensioner.

Af jägmästarnes utlåtanden framgår ock, att de af meranämnde skogar,
som äro med gammal afverkningsbar skog försedda, ega för kringliggande orter
den allra största betydelse, hvilket ock allmänt af ortbefolkningen inses och
er kännes.

Ej heller torde böra förbises, att de kronoparker, som ännu endast äro beväxta
med plant- eller ungskog, tjena ortbefolkningen såsom godt föredöme och
maning till efterföljd uti kalmarkers försättande i skogbärande skick eller desammas
utbjudande till staten för kronoparksbildning, hvilket senare ej alltid
har sin grund uti önskan att derpå göra en förmånlig affär utan stundom, om
ock ännu mer sällan, betingas af den i folkmedvetandet allt mer ingående insigten
om nyttan och behöfligheten af att på allt flera ställen bildas kronoparker, från
hvilka de enskilda kunna få sina virkesbehof fyllda.

286

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

15. Af inom distriktet förefintliga 8 häradsallmänningar stå 5 stycken
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, nämligen:

Östra Stöpen i Yadsbo revir,

Hökensås och Vestra Stöpen — till hvilken eganderätten dock ännu ej är
fullt utredd — i Vartofta revir,

Gryten i Slättbygds revir, samt Kuleskog i Hunnebergs revir, samt 3
under delegarnes egen vård och förvaltning, nämligen:

Holken i Slättbygds revir,

Brevikshult i Marks revir och

Risveden i Hunnebergs revir.

Inom Vestra distriktet föreligger föga utsigt, att af de redan på hemmanen
uppdelade skogsmarkerna åstadkomma så kallade gemensamhetsskogar, och skulle
det tvifvelsutan ej låta sig göra utan betydande uppoffringar af statsmedel, samt
resultaten häraf i alla fall ej komma att uppväga de fördelar, som vinnas genom
markernas direkta inköpande för statens räkning.

16. Den inom distriktet förefintliga af ålder kala utmarksarealen har uppskattats
till ej mindre än 315,990 hektar, hvaraf belöpa sig på:

Vartofta	revir	omkring.....	..... 1,000 hektar
Kinne		» .....	..... 50
Slättbygds		.....	..... 3,000
Svältornas		» .....	..... 25,000
Marks		» .....	.....51,400
Hunnebergs	1 »	» .....	..... 8,540	2»
Dalslands	»	» .....	..... 27,000	» samt
Bohus	»	» .....	..... 100,000

I Vadsbo revir förekomma dylika marker till ringa utsträckning, men omförmäler
jägmästaren, att stora kalmarker uppkommit efter afverkningar under
de sista 25 åren, och att dessa kalmarker ej utan kulturåtgärder kunna göras
skogbärande. 17

17. Beträffande den verksamhet för skogshushållningens befrämjande,
som hushållningssällskap och landsting inom distriktet utöfvat, så har jägmästaren
i Bohus revir härom utförligt redogjort hvad angår Göteborgs och Bohus län
samt de öfriga jägmästarne för Skaraborgs och Elfsborgs län, och torde ej vara
af nöden, att hvad af dem biifvit anfördt här upprepas.

Dessa uppgifter torde dock få anses endast ofullständigt angifva verkliga
innebörden af denna verksamhet, alldenstund ej allenast hvad som biifvit påkostadt

287

Öfverjägmästaren i Vestra distriktet.

i frö och plantor utan jemväl de häraf vunna verkliga resultaten synas böra ingå
såsom faktorer vid bedömandet häraf.

Tidpunkten torde emellertid ännu ej vara inne att kunna fullt utreda och
bedöma huruvida en i förhållande till kostnaden motsvarande ytvidd blifvit försedd
med fullgoda och efter den vexlande jordmånen afpassade ungskogsbestånd.

Vidkommande de åtgärder, som i syfte att bibringa allmänheten teoretisk
och praktisk undervisning i skogshushållning företagits inom distriktet, må
nämnas, att inom Göteborgs och Bohus län vederbörande landsting sedan år 1887
årligen beviljat medel till premier åt folkskolelärare och lärarinnor för åt skolbarnen
meddelad praktisk undervisning i skogssådd och skogsplantering, hvarjemte
å en del orter inom Elfsborgs län folkskolebarn varit använda vid förehafda
skogskulturer.

Beträffande de åtgärder, som i ofvanberörda syfte höra företagas, så hafva
af distriktets jägmästare härutinnan framstälts en del förslag, men lärer väl
svårligen kunna förväntas, att något allmännare intresse för inhemtande af kunskap
i skogsskötsel och hvad dertill hörer är att emotse. Olikheten emellan
skogshushållning och annan hushållning är nämligen så stor, att den enskilde
måste hafva svårt att inse förmånen af att vårda sin skog, och är någon verksam
hjelp för skogarne ej gerna att påräkna från den, som endast ser den närmaste
framtiden an och ej kan invänta det kapital, som ligger i den växande skogen.
I statens hand deremot äro skogarne att betrakta såsom en varande eller åtminstone
blifvande nationalrikedom, och torde få anses, att endast staten eger förmåga
att till landets båtnad grundlägga eu rationel skogsskötsel.

18. Något mer allmänt eller i någon större omfattning förekommer ej
att privata skogsegare företaga afdikning af sumpmarker för skogsbörd.

19. De delar af distriktet — fjelltrakter, öar och kuststräckor — som
företrädesvis borde utgöras af s. k. skyddsskogar, äro numera i allmänhet skoglösa,
hvarför det lärer få anses såsom en framtidsuppgift, att, der så mest är af
nöden och ske kan, söka åstadkomma dylika skogar.

20. Visserligen är af jägmästarne framhållet, att expropriationsrätt till
skogsmark vore i vissa fall för staten önskvärd, men då de inom distriktet
varande ofantliga i mer och mindre mån förödda utmarksområdena blifva för
innehafvarne i mån af jordbrukets fortgående utveckling af allt mindre värde,
samt staten i följd häraf antagligen skall kunna på frivillighetens väg förvärfva
dylik mark till önskvärd utsträckning och rimligt pris, så torde få anses, att
expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf mer sällan skulle ifrågakomma att
tillämpas inom Vestra distriktet.

Göteborg i öfverjägmästareexpeditionen den 9 april 1897.

A. G. Hedström.

288

Skogstjensternännem svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Vadsbo revir.

1. Skogsbrist uti egentlig mening förekommer icke. Visserligen förekomma
hemman eller egendomar, hvilkas skog blifvit sköflad, hvarigenom dessa
t. o. m. sakna hvad de oundgängligen behöfva för egendomens skötsel och underhåll;
men då dessa behof kunna fyllas genom inköp af virke från andra inom
orten belägna skogar, som sålunda i stort sedt äro tillräckliga att fylla ortens
behof af skogsprodukter, anses skogsbrist här icke föreligga.

2. Hemmantalet inom detta revir utgör tillsammans 91483/96 mantal,
hvaraf cirka 8 % för närvarande kan anses alldeles sakna skogstillgång och 12 %
hafva för husbehof otillräcklig sådan. Till hemmanen finnes i allmänhet för
husbehof tillräcklig skogsmark, ehuru denna genom oförnuftig skötsel eller genom
ståndskogens försäljning och totalafverkning nu ligger kal eller endast till
någon ringa del beväxt med spridda buskar och undertryckta småträd.

3. Öfverafverkning kan i allmänhet sägas ega rum i reviret, enär vid
utverkning hänsyn icke tages till grundmassans bevarande eller markens produktionsförmåga.
Under sista decenniet har icke förmärkts någon minskning i öfverafverkningen
mot under föregående, utan tvärtom.

4. Virke afverkas i allmänhet långt öfver husbehof, hvarvid det i allmänhet
försäljes såsom timmer eller pitprops för export. Dessutom afverkas för
användning eller förädling inom landet virke till pappersmassa och brännved,
hvarförutom rätt betydande kolning bedrifves inom norra delen af reviret, som
till största delen utgöres af den omfattande skogstrakten Tiveden.

En stor del hemman och egendomar inköpas af spekulativa skogsköpare
och virkeshandlare, hvilka då afverka all skog utan allt afseende på återväxt.
Efter skogens nedhuggande sälja de åter egendomen. Nye egaren vill och kan
sedan icke anskaffa några medel till återväxtens befrämjande, hvarför den afverkade
marken blifver lemnad åt sig sjelf. Följden är då vanligen att de afverkade
markerna blifva öfverväxta af ljung med glest stående margranar och
risiga tallbuskar jemte i bästa fall någon löfskog. Företoges deremot så fort ske
kunde skogsodling å de afverkade markerna, kunde man vara förvissad, att ortens
befolkning alltid skulle ega skog till sitt fulla husbehof och dessutom ett betydligt
öfverskott till försäljning. Någon förändring till det bättre har under sista
årtiondet icke kunnat iakttagas, utan ju bättre konjunkturer desto större utverkning.

Jägmästaren i Vadsbo revir.

289

5. Sågtimmerdimensionerna hafva i allmänhet nedgått till 6 ä 7 tum i
topp, engelskt mått, å rotstockar af 14 fots längd. Ungskog, hvarmed här afses
skog under 40 år, afverkas genom kalhuggning i rätt omfattande utsträckning
till pitprops äfven af mindre skogsegare. Virkes- eller skogsköpare, som förskaffa
sig skogar för afbrukning, nedhugga i regel hvartenda träd, vare sig de
äro att räkna till äldre skog, ungskog eller störskog.

6. Enär afverkningarne i de flesta fall föras så, att inga träd vare sig
för markens beskuggning eller naturliga skogsföryngring qvarlemnas, och då
kultur endast undantagsvis företages å den sålunda blottade och för solens och
vindarnes menliga inverkan utsatta marken, hvilken inom en icke aflägsen tid
efter afverkningen så småningom öfvergår till ljunghed, och då å bergssluttningarne
såsom å Billingen efter afbrukningen det ringa jordlagret under årens
lopp bortsköljes, synnerligast vid snösmältning, kan med skäl svaras, att markens
reproduktionsförmåga icke bevaras.

7. A allmogens skogar förekommer ingen skogsodling lika litet som åtgärder
vidtagas för underlättande af skogens naturliga föryngring genom att
vid afverkningen qvarställa lämpliga fröträd. A de större egendomarne är förhållandet
i allmänhet bättre, ity att dessas skogar ofta skötas af forstligt bildade
personer, som, ehuru öfverafverkning på dessa i de flesta fall förekommer, dock
sörja för åstadkommande af en någorlunda försvarlig återväxt, som på några
ställen t. o. m. kan anses vara fullgod. Arealen af dessa skogar beräknas till
cirka 20,000 hektar.

Aterväxten är å dessa egendomar, såsom nyss framhållits, god, synnerligast
de ungskogsbestånd, som under det sista decenniet uppdragits af uteslutande
svenskt skogsfrö. 1 äldre kulturer påträffar man ganska ofta tallar, uppdragna
af tyskt frö, hvilka kännetecknas af sin fula och krokiga växt samt
öfvermåttan rika gren- och qvistbildning allt ifrån roten.

8. Grantorka och insektskador af någon afsevärd omfattning hafva icke
förekommit. Stormfällning intill större afbrukningar förekommer visserligen,
ehuru icke af större betydenhet.

9. Omfattningen af de skador, som för skogsegare uppkommit genom
stark utverkning å grannens mark, är endast afsevärd der skogsskiftenas längd
är allt för stor i förhållande till dess bredd. Sådant kan förhållandet sägas
vara i sydvestra delen af reviret och å Billingen, der skogsskiftena kunna vara
0,5 mil och deröfver långa, under det att bredden ofta icke öfverstiger 50 meter.
En ändring i skiftesstadgan vore i detta afseende önskvärd, så att skiftets längd
icke finge öfverstiga t. ex. 4 gånger dess bredd.

Skogskomitén, I/J.

290

Skog stjert sternännenfi svar på komiténs frågor. •.

10. Vid skogars kontraktsenliga upplåtande för afverkning intages i allmänhet
inga bestämmelser om qvarlemnande af skog under vissa dimensioner.
Intagas sådana bestämmelser i kontraktet, qvarlemnas i de flesta fall endast
undertryckt skog, som försvårar återväxten. Följden blir då totalt söndertrasade
bestånd, som egaren för att kunna bereda god och sluten återväxt, om han vill
och har medel dertill, måste, och då ofta med förlust, afverka.

11. Beträffande olägenheterna af nu gällande stängsel förordning så är en
utsträckt tillämpning af § 1 önskvärd, då skogens fullständiga inhägnande i
allmänhet anses för kostsam.

12. 13. Ega icke tillämpning inom detta revir.

14. Af kronoparkerna inom reviret, hvilka i närvarande stund upptaga
en areal af 14,230,63 hektar, kan endast kronoparken Marieholm om 291,78
hektar med en årlig virkesafkastning af cirka 900 kubikmeter äfvensom häradsallmänningen
Östra Stöpen med en areal af 775,32 hektar och en årlig virkesafkastning
af cirka 1200 kubikmeter anses vara af betydelse för de södra orternas
behof af skogsprodukter, enär de öfriga kronoparkerna, nämligen Sundsmarken,
Skagerholm och Tiveden, äro belägna i norra delen af reviret, som uteslutande
utgöres af skogsbygd, der ortbefolkningen har dessa förutom riklig tillgång på
husbehofsvirke till måttliga priser. Kronoparken Bromö med Kalföarna i sjön
Venern är ännu endast beväxt med ungskog, som endast lemnar någon afkastning
i gallringsvirke, men torde om 30 å 40 år blifva af betydelse för fyllande af en
del af närmaste ■ orts virkesbehof.

Gemensamhetsskogar, sockenallmänningar, besparingsskogar eller stadsskogar
förekomma icke inom reviret.

15. Häradsallmänningen Östra Stöpen skötes genom skogsstatens försorg
i enlighet med af kongl. domänstyrelsen faststäld hushållningsplan.

I södra delen af reviret, synnerligast å Billingen, som till en del ligger
inom reviret, vore önskligt om gemensamhetsskogar kunde åstadkommas, men
utvägen dertill är svår att finna, då eganderättsförhållandena derför torde lägga
oöfvervinneliga hinder i vägen. Enda utvägen att under nuvarande förhållanden
kunna åstadkomma större skogskomplexer torde vara bildande af kronoparker
genom inköp af enskilda skogar, synnerligast sköflade och vanskötta hemmansskogar.

16. Inom Vadsbo revir förekommer ringa af ålder (40 år och deröfver)
kal mark, men stora kalmarker, uppkomna efter afbrukningar under de sista 25
åren, och hvilka icke kunna blifva nöjaktigt skogbärande utan kulturåtgärder.

291

Jägmästaren i Vadsbo revir.

17. Skaraborgs läns hushållningssällskap har kostnadsfritt till skogsegare
utlemnat frö och plantor, men har denna förmån varit ringa beaktad af de mindre
skogsegarne inom detta revir, hvilka i allmänhet undandraga sig äfven de minsta
uppoffringar i fråga om skogsodling, då hos dem den åsigten allmänt gör sig
gällande, att skogen nu som torr kommer af sig sjelf eller genom naturens egna
åtgöranden. Af förenämnda förmån har endast en del af de mera bildade skogsegarne
begagnat sig.

Såsom en lämplig åtgärd för införande af en bättre skogsvård och väckande
. af intresse för skogsodling borde hvarje skolbarn uti folkskolans 2:ne högsta
klasser minst ett par dagar hvarje år sysselsättas med skogssådd och plantering
under lärarens ledning, helst biträdd af någon kunnig plantör, hvarjemte föreslås

att vid examen hvarje år tilldelades de vid kulturarbetena mest nitiske
och intresserade barnen ett lämpligt premium;

att vid seminarierna för utbildande af folkskolelärare en enklare kurs i
skogsskötsel skulle vara obligatorisk, för att dessa sedan i sin ordning kunde
meddela barnen undervisning i samma ämne; samt

att skogsingeniörernas antal måtte ökas till en för hvarje län, för att dels
leda den enskilda skogsskötseln och dels genom föredrag å lämpliga tider väcka
allmänhetens intresse för skogsodling och skogsvård.

18. Afdikningar af sumpmarker för skogsbörd hafva under de sista 10—20
åren företagits endast af ett fåtal privata skogsegare å de större egendomarne
för ett belopp af 1,000—1,500 kronor årligen. Å de först afdikade sumpmarkerna
börjar nu förefinnas ganska vacker ungskog. Hemmansegarne och de mindre
skogsegarne företaga inga sådana afdikningar.

19. Inom detta revir förekomma inga trakter, der särskilda skyddsskogar
kunna anses vara af behofvet påkallade.

20. Expropriationsrätt för staten vore önskvärd i följande fäll:

då staten genom inköp för bildande af kronopark förvärfvat de flesta
hemmanens skogslotter i ett skifteslag och ett fätal egare, som äro i besittning
af mellanliggande skogstegar, hvilka sakna afsevärd skogstillgång, lägga hinder
i vägen för dessas förvärfvande för en skälig köpeskiling;

då enskild egares utskifte är vanvårdadt och beläget inom eller inskjuter
uti kronopark; .

då å afverkade marker af större utsträckning skogsodlingsåtgärder under de
förflutna tjugo åren efter afverkningen icke företagits, för hvilket ändamål inom
hvarje län borde finnas en nämnd, som egde bemyndigande att förelägga egarne
af sådana kala marker att inom viss tid genom kultur försätta dem i produktivt

292

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

tillstånd; under läte egaren att ställa sig sådant föreläggande till efterrättelse
inom viss tid, skulle staten vara berättigad desamma expropriera.

Carlsborg & Granvik den 15 mars 1897.

J. H. Blombergsson.

Jägmästaren i Vartofta revir.

1. I stort sedt råder ännu ej skogsbrist inom Vartofta revir, enär traktens
eget behof af skogsprodukter kan tillgodoses dels från förefintliga skogar inom
reviret och dels från angränsande revir, men hämmas ej pågående skogssköfling,
uppstår skogsbrist inom en ej aflägsen framtid.

2. Af Vartofta, Kåkinds och Frökinds häraders, eller Vartofta revirs, 1,190Vs
mantal (uppgiften tagen hos ekonomiska kartverkets beskrifningar öfver nämnde
härader) äro omkring 32 % i saknad af skogstillgång och omkring 22 % hafva
för husbehof otillräcklig sådan.

3. Öfverafverkning eger allmänt rum och äfven skogssköfling, enär flerstädes
vid utverkning hänsyn icke tages till grundmassans bevarande eller markens
ytterligare produktionsförmåga, och har under senaste decenniet öfverafverkningen
ökats mot under nästföregående.

4. Afverkning utöfver husbehof företages allmänt inom reviret och öfverskottet
apteras till timmer, massa- och brännved samt pitprops äfvensom björk -och alkubb. Till export går sågadt virke och pitprops. Till inhemsk industri
användes sågadt virke vid snickeri- och tändsticksfabriker, massa- och brännveden
vid pappersmassefabrikerna och för fyllande af ortens och städernas behof af
bränsle samt björk- och alkubben vid s. k. bobinfabriker.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva i allmänhet nedgått till 6 a 7 tum i
topp, engelskt mått (t. o. m. 5" sågas), 14 fot långt.

Ungskog under 40 år afverkas å flera ställen, ehuru vanligen ej genom
ordnad hjelpgallring, utan antingen genom utgallring af de bästa träden så snart
dessa blifva props- och veddugliga, eller ock genom kalafverkning.

6. Enär afverkningarne i allmänhet föras så, att inga träd vare sig för
markens beskuggning eller naturliga skogsföryngring qvarlemnas, och då kultur

293

Jägmästaren i Vartofta revir.

mera sällan förehafves å den sålunda blottade och för solens och vindarnes
menliga inverkan utsatta marken, hvilken inom en ej aflägsen tid efter afverkningen
öfvergår till ljungmarksbildning, der jordmånen derför är lämplig, och
då å bergssluttningar och branta höjder efter afverkningen det ringa matjordslagret
under årens lopp bortsköljes synnerligast vid snösmältning, kan med skäl
sägas, att markens reproduktionsförmåga icke bevaras.

7. A trakter, der vid afverkningarne fröträd ej qvarlemnas och skogsodling
ej företages, är skogens föryngring långt ifrån nöjaktig. Ä följande egendomar
inom reviret, räknade från söder mot norr, förekommer skogsodling i mer
eller mindre utsträckning, nämligen: Ryfors, Grimstorp, Klämmestorp, Dintestorp,
Vartofta, Kymbo Jungfrugården, Gimmened, Grunnevad, Marieberg, Hådaholm,
Källefall, Helliden, Tidaholm, Kaflås, Acklinga Storegården, Fröjered,
Svenstorp, Moanäs, Almnäs, Munkeberg, Bruntorp, Klagstorp, Essbjörntorp och
Suntetorp, hvaremot å öfriga enskilda hemman, mig veterligen, inga åtgärder
vidtagas för skogsåterväxtens betryggande.

Aterväxten efter skogsodlingarne har i allmänhet utfallit nöjaktigt.

8. Förekomma ej i någon nämnvärd omfattning inom reviret.

9. Några större skador hafva hitintills ej uppstått, men få de pågående
hänsynslösa afverkningarne fortfara några år, torde, för den händelse någon
medelålders- och äldre skog då finnes qvar, stormfällningar med åtföljande grantorka
och insektshärjningar ej uteblifva. Annan åtgärd än en skogslag, som
hindrar skogarnes sköfling, torde ej gifvas.

10. Vid kontraktsenliga upplåtanden för afverkning göras i allmänhet inga
bestämmelser om qvarlemnande af skog till vissa dimensioner; göras sådana, qvarlemnas
merendels blott undertryckt skog, som försvårar återväxten. En lång
afverkningstid med eller utan bestämd minimidimension försvårar erhållandet af
nöjaktig skogsåterväxt.

11. Inom detta revir med delvis sina långa och smala skogsskiften medför
gällande stängselförordning rätt stora olägenheter med anledning af det
gemensamma mulbetet, ity att en skogsegare, som vill freda sin skog, mången
gång nödgas hålla en lång och dyrbar hägnad, hvarför § 1 i berörde förordning
borde erhålla utsträckt tillämpning.

12, 13. Berör ej detta revir.

294

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

14. Kronoparker och häradsallmänningar inom reviret innehålla tillsammans
4,275,65 har skogsmark med en årlig virkesafkastning af omkring 5,873
kbm., och hafva dessa skogar en rätt stor betydelse för fyllande af ortens behof
af skogsprodukter samt få en ännu större betydelse ju mer skogstillgången å de
enskilda skogarne försvinner.

15. Genom skogsstatens försorg på rationel! sätt. Önskvärd! vore om
gemensamhetsskogar kunde bildas, men detta torde numera inom denna ort vara
outförbart, då skiftena äro afslutade.

16. Af ålder kala utmarker, eller sådan mark, som varit kal under minst
40 år, förekomma inom hela Frökinds härad å spridda, mindre trakter mellan
den odlade jorden, och inom Yartofta härad i Asaka, Hångsdala, Gerum, Mularp,
Åsele, Dimbo, Hvarf och Kungslena socknar, med tillsammans en areal, som
torde uppgå till omkring 1,000 har.

17. Hushållningssällskapet och landstinget hafva anslagit medel till skogsodling
å af ålder kala marker samt lemna reqvirenter skogsplantor och frö till
lågt pris äfvensom utdela premier för väl vårdad skogsplantering, men hittills
har obetydligt af dessa förmåner anlitats inom reviret. Det är att hoppas, att
den inom länet nybildade skogsodlingsföreningen skall ingifva allmänheten ett
större intresse för skogens vård och den enskilda skogsodlingen såmedels komma
att mera allmänt företagas.

För att bibringa allmänheten kunskap i skogsvård borde dels redan i
folkskolan barnen i de högre klasserna undervisas i skogsodling, hvarföre vid
seminarier för utbildande af folkskolelärare en enklare kurs i skogshushållning
skulle vara obligatorisk och dels anställas inom hvarje härad plantörer för att
tillhandagå allmänheten med råd angående skogens skötsel och ledning af skogsodlingsarbeten
samt biträda vid den praktiska undervisningen i sådd och plantering
vid folkskolorna. 18 19 20

18. Afdikning af sumpmarker för skogsbörd företages mig veterligt ej
å enskilda marker inom reviret.

19. Berör ej detta revir.

20. Önskvärdt vore om staten egde expropriationsrätt:

då vid inköp af mark från flere enskilda för bildande af kronopark egare
af mellan- eller inneliggande mark skulle förhindra inköpet;

Jägmästaren i Vartofta revir. 295

då egare till af ålder kal eller afverkad utmark ej inom viss förelagd tid
genom skogskultur försatt dylika marker i produktivt skick; och

då enskild mark är belägen inom eller inskjuter uti kronopark.

Mullsjö i Vartofta revirs jägmästareexpedition den 13 mars 1897.

G. Cederbaum.

Jägmästaren i Kinne revir.

1. Om Kinne revir betraktas såsom ett helt för sig, så måste frågan besvaras
med nej, enär de skoglösa delarne af reviret icke hafva mer än högst l''/2
ä 2 mil till sådana trakter, hvarest skogen icke allenast är tillräcklig för husbehofvet
utan äfven lemnar öfverskott till afsalu.

Ehuru de afverkningsbara skogarne under de senaste 30 åren förminskats,
så har under samma tid befolkningen lärt sig att mera spara på den skog, som
finnes qvar.

Bränntorf, hvarpå god tillgång förefinnes på flertalet platser, hvarest
skogsbristen är störst, har mer och mer kommit till användning, och till åtskilliga
byggnader, mestadels stallar för nötkreatur, hästar och svin, användes numera
såväl på större som mindre gårdar antingen mursten eller gjutmassa (mindre
kullersten, kalk och sand) och på Kinnekulle kalksten, hvarigenom behofvet
af byggnadstimmer under senare åren förminskats.

2. Flera socknar finnas, som helt och hållet sakna skog, andra, som helt
och hållet sakna barrskog men ega något björk, hassel och andra löfträd i inegorna
för bränslebehofvet.

Af revirets l,0429/i6 mantal tillhöra omkring 7 proc. den förra kategorien
och vid pass 24 proc. den senare. Alltså skulle omkring 69 proc. ega skog, motsvarande
husbehofvet eller derutöfver.

3. Enär hänsyn ej tages hvarken till grundmassans bevarande eller till markens
framtida produktionsförmåga, så kan med skäl sägas, att öfverafverkning
eger rum.

296 Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

Denna öfverafverkning tillgår ofta på det sätt, att skogsegaren sjelf afverkar
sin skog och säljer timmer till en plats, pappersved till en annan, brännved
till en tredje o. s. v. Mera ofta torde dock egare till afverkningsbara skogar
sälja hela skogstrakter på rot.

Skogssköfling kan dock icke sägas förekomma, enär vanligen någon trakt
med yngre skog bibehålies för att åtminstone delvis tillgodose gårdens behof.

Under senaste tre decennier har någon annan ändring ej kunnat förmärkas
rörande förestående, än att de afverkningsbara, till salu varande skogarne år
efter annat förminskats så till areal som antal, och anses detta förhållande
härröra af minskade skogstillgångar.

4. Då en gård ombyter egare, anlitas skogen ofta öfver husbehofvet för
att minska den nye egarens skulder på gården.

Endast en obetydlighet af det som afverkas i reviret exporteras, vanligen
plankor och pitprops. Battens och bräder, äfvensom takspån försäljas vid sågverken
och användas mestadels inom orten. Ved försäljes till de tre städerna
Skara, Lidköping och Mariestad och endast en mindre del bättre ved af björk
och furu söker sig väg till Göteborg. Rundt granvirke, äfven af sådana dimensioner
att det med fördel kunde försågas, säljes till pappersfabriker. Någon kolning
förekommer icke i Kinne revir.

5. Mycket timmer af 6 och 7 tums topp samt 14 fots längd, allt engelskt
mått, afverkas numera, då för 20 år tillbaka 8 tums timmer ansågs vara minsta,
för sågning lämpliga dimensionen.

Ungskog af 40 å 50 års ålder totalafverkas någon gång, men endast sällan.

6. Afverkningarne föras i allmänhet så, att hvarken fröträd qvarlemnas
eller andra åtgärder vidtagas för att få markens reproduktion bevarad. Till
följd häraf inställer sig efter afverkningen ljungen alltemellanåt der förut ett
slutet bestånd funnits, t. ex. på vissa delar af Billingen, eller också inträffar att
i st. f. en afverkad barrskog björk erhålles såsom återväxt. Då emellertid revirets
skogsmarker med undantag af större delen af Billingen, i allmänhet äro
af särdeles god beskaffenhet, då kalhuggna trakter af någon större ytvidd ej
förekomma och slutligen då skog af den ålder, att den kan lemna grobart frö,
oftast finnes i närheten, så erhållas vanligen ungskogsbestånd utan att kulturåtgärder
vidtagits, men mycket återstår likväl att önska med afseende på dessa bestånds
täthet och jemnhet.

7. Skogens föryngring sker i allmännhet genom sjelfsådd från grannens
närstående äldre skog. Ett glest bestånd erhålles, hvilket sällan upphjelpes

297

Jägmästaren i Kinne revir.

medelst någon sorts kultur, men dock ofta skyddas mot betning. Någon gång
qvarlemnas fröträd ock under senare tider hafva några få, såväl större som
mindre egendomsegare med nit och allvar skogsodlat det ena året efter det andra,
och hafva skogsodlingsarbetena oftast krönts af mycket vackra resultat. Hit
kunna räknas flertalet herregårdar på Kinnekulle, Österängs egendom, Stora Lund,
Mariedal samt en del såväl medelstora som mindre gårdar i Valle härad.

Trettioåriga ungskogar af utmärkt beskaffenhet, erhållna genom sådd åren
1867—1869 på ljungmarker, som i mannaminne icke burit annat än ljung, finnas
på stenåsen på Kinnekulle, Blombergs egendom, Husaby backar, tillhörande flera
egare, Brakelund, Skrifvaregården i Enebacken m. fl. ställen.

8. Sedan 1882 hafva stormar icke förorsakat någon betydligare skada på
skogarne i allmänhet.

Grantorka eller annan skada på skogarne har icke iakttagits.

9. I följd af de långa och smala skogsskiftena, som förekomma i större
delen af reviret, har händt, att efter totalafverkning af ett skogsskifte, ett annat
intill liggande, tillhörande annan person, blifvit genom storm ramponeradt och illa
skadadt. En lag, som hade till ändamål att genom nytt skifte utbyta de långa
och smala skogsskiftena emot mera qvadratiska, borde bäst skydda en granne,
som önskar vårda sin skog väl såväl emot stormar, som på annat sätt.

10. Hå endast mindre skogstrakter upplåtits för afverkning på viss tid
utan bestämd minimidimension, så har något annat menligt inflytande på skogshushållningen
icke härigenom försports, än att återväxten kommit gles.

Icke en enda skog inom reviret har mig veterligen upplåtits för afverkning,
hvarvid bestämd minimidimension föreskrifvits. Deremot har någon enda
gång händt, att uppgörelse träffats om, att fröträd skulle qvarlemnas.

11. I händelse 1857 års stängselförordning så tillämpades inom Kinne revir,
att trähägnader skulle finnas i hvarje särskild gräns emellan de olika hemmanslotterna,
skulle nog skogstillgångarne vara betydligt mindre än de äro.

Genom det ringa värde, som skogsbetet anses hafva, och som vederbörande
skogsegare icke för egna kreatur — möjligen för sina torpare — anse sig hafva
någon egentlig nytta af, förebomma hägnader emellan särskilda smärre skogslotter
mera sällan. Trähägnaderna försvinna allt mer och mer, så att man på
vissa trakter icke kan se en enda gärdesgård på långa sträckor. I en del skogstrakter
deremot skall man ännu finna icke allenast skog, äng och hagmark
skilda från hvarandra medelst höga trähägnader, utan äfven hvarje af de 6 eller
7 åkerskiftena kringgärdade.

Mcogtkomitén, III.

298

Skorjstjensternännens svar på korniténs frågor.

Under senare åren hafva hägn åder med taggig stängseltråd uppförts i st.
f. trähägnader i skogfattiga trakter.

»Laggild» hägnad uppföres sällan. Man åtnöjes med »fredgild» sådan, som
numera är lättare att åstadkomma än förr, enär 1876 års lag om fårbetets upphörande
på gemensam betesmark vunnit vidsträckt tillämpning inom reviret.

Oerhörda kvantiteter virke — mera förr än nu — hafva alla dessa gärdesgårdar
kraft, och 1857 års stängselförordning har i sin mån bidragit till skogsförödelsen,
enär dess första paragraf först under senare åren blifvit mera tillämpad,
än den förut varit.

12. Flottning af virke förekommer icke i reviret.

13. Dimensionslagar äro icke önskvärda för orten.

14. Inom reviret befintliga 3,000 hektar, sedan 60 ä 70 år tillbaka rationel
behandlade kronoparker förorsaka dels att alla sorters rundvirke af tall och gran
der kan erhållas och dels att priserna på gröfre virke icke gerna kunna blifva
så höga, som i orter, hvarest kronoparker med gammal afverkningsbar skog
ej finnas.

Skara stads skog, som ursprungligen utgjort nära 1,500 hektar, är genom
laga skifte fördelad emellan stadens särskilda tomter. Skogsarealen minskas årligen
genom uppodling af skogsmarken till åker, och ståndskogen förminskas likaledes
genom uthuggningar, så att numera knappast halfva arealen torde vara
bibehållen såsom skogsmark.

Lidköpings »Gamlestadens skog», äfven belägen inom reviret och utgörande
799,4 8 har, bibehålies odelad och skötes väl medelst goda skogvaktare under jägmästares
öfverinseende. Yirkesafkastningen, omkring 1,600 kbm., plägar betinga
ett pris af 7,000 ä 8,000 kr. årligen.

Härads- och sockenallmänningar finnas icke i reviret.

15. Inom Kinne revir torde icke kronoparker af något större omfång numera
kunna bildas, om icke på Billingen. På denna skogshöjd, som nu är fördelad
i hundradetals, ofta 3 å 4 kilometer långa och mycket smala skogsskiften
kan hvarken någon god skogsskötsel eller någon kraftig bevakning åstadkommas,
utan att ett större antal af dessa smala skogsskiften behandlas gemensamt.
Ifrågavarande skogslotter äro mestadels belägna 3—5 kilometer från de gårdar,
hvartill de höra, men någon gång uppgår detta afstånd till 15 å 20 kilometer.
I följd af detta stora afstånd skulle åtminstone en del hemmansegare komma att
värdera sina skogslotter på Billingen lågt, i händelse förslag att derstädes bilda
kronopark skulle ifrågakomma.

299

Jägmästaren i Kinne revir.

I händelse Billingen, som ursprungligen varit kronoallmänning, kunde återvinnas
till kronan och ånyo blifva statens egendom samt i händelse torrläggningsplan
der upprättades och genomfördes, skulle denna skogshöjd i en framtid
komma att visa ett helt annat och vida bättre bestånd, än den nuvarande glesa
och kortväxta skogen derstädes.

16. Af ålder kala utmarker af 20 ä 30 hektars utsträckning förefinnas
icke i Kinne, Valle och den del af Skånings härad, som tillhör Kinne revir.

Inom Kinnefjerdings härad deremot finnes en grushöjd, benämnd Brakelund
af 30 ä 40 hektars område, hvaraf större delen är beväxt med endast ljung.

Smärre delar häraf blefvo för 25 ä 30 år sedan utan stora kostnader kultiverade,
och visa dessa, att skog väl trifves och fortväxer derstädes.

På den del af Billingen, som tillhör Gudhems härad, äfvensom på andra
smärre höjder inom samma härad finnas likaledes områden af 10 ä 20 hektar,
som sakna skog. Kalmarkerna på Billingen äro dock af beskaffenhet, att de icke
kunna med fördel kultiveras utan ganska omfattande föregående toiudäggningsarbeten.

17. För 30 år tillbaka började Skaraborgs läns hushållningssällskap att
tillhandahålla plantor och frö äfvensom plantör i vissa kretsafdelningar. Från
denna tid finnas särdeles vackra ungskogar, uppväxta på ljungmarker efter sådd
på stenåsen å Kinnekulle, Blombergs egendom, Husaby backar, Brakelund m. fl.
ställen, men enär andra trakter af länet med större kalmarker bättre behöfde
de bidrag, som från hushållningssällskapet kunde erhållas, hafva under senare
åren hushållningssällskapets kulturer hufvudsakligen varit utförda i sydligare
delar af länet, mestadels i Slättbygds revir.

Särskilda åtgärder hafva icke vidtagits för att bibringa allmänheten kunskap
i skogshushållning. Dock anser jag denna allmänhet med verkligt intresse
följa de skogskulturer, som verkställas, och man hör icke här numera, såsom i
Vermland och Småland talet om >att skogen nog växer hädanefter som hittills,
utan att man sår eller planterar». Orsaken härtill torde vara, dels att skogskulturer
på revirets kronoparker, sedan 60 ä 70 år tillbaka utförts med
mycket goda resultat och dels att under de senare åren skogskulturer blifvit
verkstälda på de flesta kronoegendomar och boställen inom reviret, hvaraf ett
eller flera finnas inom hvarje socken.

Den stora allmänheten saknar dock fortfarande såväl teoretisk som praktisk
kunskap i skogshushållning.

För att någon teoretisk kunskap skall kunna erhållas, vore lämpligt, att
skogsingeniörernas antal fördubblades, och skulle det åligga dessa tjensteman

300

Skogstjenstemännem svar på komiténs frågor.

att genom föredrags hållande, då tiden sådant medgåfve, söka väcka och bibehålla
allmänhetens intresse för en god skogshushållning.

Af den praktiska skogshushållningen torde väl kulturarbetena vara vigtigast,
och då det uppväxande slägtet väl i första hand borde bibringas kunskap
härom, synes lämpligt,

att hvarje folkskolas barn i de två högsta klasserna borde hvarje vår biträda
en dag vid skogssådd och en dagj vid skogsplantering under skollärarens
ledning, helst biträdd af kunnig plantör,

att vid hvarje årsexamen tilldelades de två vid kulturerna mest nitiska
och intresserade barnen ett premium, bestående i någon billigare folkskrift i
enklare skogshushållning, samt

att en enklare kurs i skogshushållning skulle vara obligatorisk vid rikets
seminarier för utbildning af folkskollärare, på det att dessa i sin tur kunde
meddela folkskolans barn undervisning i samma ämne.

18. Privata skogsegare finnas, som utdikat sina kärr och mossar, der detta
kunnat ske utan allt för stora kostnader. Såsom exempel härpå anföres egendomen
Österäng med en skogsareal af 1,500 å 2,000 hektar, hvarest alla kärr och
mossar äro i det närmaste torrlagda.

Torrläggningsföretag i större antal och mera vidtomfattande skulle antagligen
komma till stånd, om icke, som ofta är förhållandet, den ene egaren af
en smal skogslott, vid tanke på afdikning af sin skogsmark, måste draga ett dike
öfver en eller flere grannars intill liggande likaledes sänka marker, men dessa senare
icke härför vilja göra några uppoffringar, utan endast åtnjuta fördelen af
den ifrågasatta torrläggningen.

19. Utefter Yenerns strand finnes en och annan skog, som, om trakthuggning
der skall tillämpas, bör behandlas så, att den lemnar skydd för plantbestånd
mot vestliga och sydvestliga stormar. Så har skett på kronoparken Yaraskogen,
hvarest en »stormkappa» af 50 ä 60 meters bredd blifvit qvarlemnad för att
skydda innanför befintlig återväxt. Stormkappan utglesnades, sedan återväxten
innanför densamma blifvit 10 å 15 år gammal och sedan återväxt erhållits emellan
de äldre träden i stormkappan har den helt och hållet nedhuggits.

Andra skogar finnas ej inom reviret, som behöfva behandlas såsom skyddsskogar.

20. Expropriationsrätt för staten i fråga om skogsförvärf är högst nödvändig
i vissa fall, såsom

a) vid bildandet af kronoparker af många och långa skogsskiften, såsom
på Billingen, hvarest egare af mellanliggande skogslotter, såvida arealen af dessa

Jägmästaren i Slättbygds revir.

301

skogslotter ej öfverstiger 10 procent af hela den blifvande kronoparken, borde
kunna åläggas att öfverlemna sina skogstegar på grunder, som gällande expropiationslag
bestämmer;

b) då enskild mark är belägen inom eller inskjuter uti redan befintlig
kronopark eller annan större kronoegendom;

c) der af ålder kala utmarker af större utsträckning finnas.

Qvarntorp i Kinne revirs jägmästareexpedition den 28 mars 1897.

J. Andersson.

Jägmästaren i Slättbygds revir.

1. I fråga om förefintligheten af skogsbrist inom reviret, utgår jag från
den synpunkt vid frågans besvarande, att jag anser skogsbrist vara för handen
inom ett visst revir, när skogsprodukter för fyllande af dess husbehof dit måste
införas från annat håll. I så fall kan Slättbygds revir till en del anses lida af
skogsbrist, enär till de delar deraf, som ega lämplig jernvägskommunikation, virke
införes från annat håll, nämligen dels till Vilske härad genom stambanan och
dess stationer vid Falköping och Sörby, dels till delar af Laske och Barne härader
genom Venersborgs—Herrljunga jernväg och dess stationer vid Herrljunga,
Vara m. fl.

2. Beträffande omfattningen af hemman, som sakna skogstillgång, så kunna
dessa hemman anses uppgå till ungefär 20 % af det hela. Detta senare har beräknats
till 1,475 mantal, hvaraf ungefär 300 mantal kunna anses sakna skogstillgång.
Otillräcklig sådan kunna omkring 700 mantal anses ega; sålunda ungefär
50 % af hemmantalet.

3. Öfverafverkning förekommer inom reviret rätt allmänt; skogssköfling
dock endast undantagsvis. Med öfverafverkning förstår jag då det afverkningssätt,
när hänsyn icke tages till skogens grundmassa och dess bevarande samt ej
heller till markens produktionsförmåga; med skogssköfling, när man hugger ned
»rubb och stubb».

4. Skogarne i reviret afverkas i allmänhet för husbehofvets fyllande inom
närmaste trakt, endast undantagsvis afverkas någon skog af skogsspekulant för

302 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

att föras ut i trävaruhandeln. Den enskilde skogsegaren säljer af sin skogstillgång
i allmänhet utöfver eget husbehof.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva nedgått något under senare åren, och
kan minimidimensionen sättas till 14'' x 6" (engl.)

Beträffande afverkning af ungskog, så sker sådan mera sällan.

6. Markens reproduktionsförmåga kan icke sägas i allmänhet bevaras, enär
vid af verkningen någon hänsyn härtill alls icke iakttages. År det fråga om
total afverkning, hugges aldrig alldeles slätt, utan marbuskar o. dyl. qvarlemnas;
afverkas åter endast en del af skogsbeståndet, lemnas merendels den sämsta och
ofta odugliga delen qvar. Härigenom kommer skogsmarken att stå improduktiv
under loppet af många år, och de nya bestånd, som slutligen slå sig fram och
alstras, äro oftast af mindre god beskaffenhet och mindre lämpliga till timmervirke.

7. Skogens föryngring är icke nöjaktig på enskildes skogar. Någon tanke
på eller hänsyn till blifvande återväxt kan nästan aldrig skönjas vid afverkningen;
det öfverlemnas åt naturens eget åtgörande att sörja för återväxten, och
det felas härvid allmännast deri, att hyggesplatserna lemnas orensade ifrån marbuskar
och undertryckta, mindre träd, hvilka, fastän odugliga ansedda, dock
qvarlemnas att bilda det nya beståndet; huru beskaffadt detta under sådant förhållande
skall blifva, ligger för öppen dag.

Hvad skogsodling vidkommer, bedrifves nog sådan i mindre utsträckning
på enskildes marker; föga dock på eget initiativ, utan är det merendels hushållningssällskapet,
som här är den verkande kraften. Med början af år 1870
anlade länets hushållningssällskap under de följande åren plantskolor för barrträd
på olika ställen inom länet; de deri uppdragna plantorna tillhandahöllos
allmänheten efter reqvisition mot ett mycket lågt pris, för att utsättas på egna
marker, hvartill sakkunnigt biträde äfven kunde erhållas, om så önskades. Då
allmogen merendels företog dessa sina skogsodlingsarbeten först sedan de fullgjort
sina åkerarbeten och sålunda sent på våren samt dervid använde gårdens
eget folk, motsvarade resultatet sällan förväntningarne.

Efter år 1890 har genom hushållningssällskapets försorg och utan någon
de enskildes kontanta utgift skogsodlats ungefär 850 hektar sedan gammalt
skoglös mark medelst sådd af tall- och granfrö. Och detta arbete fortsättes
tillsvidare.

Några hjelpkulturer äro icke vidtagna, hvilket jag anser som ett fel, men
det är att hoppas, att sådana skola komma till stånd. Dessa såddarbeten äro
nämligen bortlemnade på entreprenad, hvarvid ju endast kan komma i fråga att

Jägmästaren i Slättbygds revir.

303

ständigt gå öfver nya marker med sådd. Dessa senare kafva i allmänhet »gått
till»; dock hafva de äfven ett och annat år misslyckats.

8. Grantorka, som jag väl känner till från mina skogsår i Norrland, har
icke observerats i reviret; ej heller andra kalamiteter att tala om såsom följd
af oriktig afverkning.

9. Några skador å skog i följd af för stark afverkning å grannes intill
liggande skog äro icke att omförmäla från reviret.

10. Såsom här förut i annat sammanhang anförts, afverkas revirets skogar
oftast endast för behofvets fyllande inom orten, mera sällan såsom föremål
för allmänna trävaruhandeln. Följaktligen upplåtas desamma mera sällan genom
arrende- och köpekontrakt samt på flerårig afverkning; hvad som skall afyttras,
säljes enligt regeln på offentlig auktion, antingen då traktvis på rot, eller upphugget
• och hoplagdt. Något särskildt inflytande på skogshushållningen utöfvar
sålunda icke afverkningens upplåtande, ty köparen afverkar sin köpta trakt ungefär
på samma sätt egaren sjelf skulle göra — d. v. s. qvarlemnar allt odugligt.

11. Angående stängselförordningen och dess föreskrifter anses allmänt, att
en utsträckt tillämpning af dess föreskrift i § 1 skulle vara önskvärd och allmänt
gagnelig.

12. Reviret beröres icke af flottledsförhållanden.

13. Dimensionslagarne angå icke heller reviret.

14. Vid det förhållande att de enskildes skogstillgångar allt mer och mer
förminskas, är det gifvet att kronoparkernas och allmänningsskogarnes betydelse
för fyllande af ortens behof af skogsprodukter skall blifva allt större och större.
Särskildt inträffar ett sådant förhållande i detta eller Slättbygds revir. Detta
revir utgöres af en vidsträckt, sädesproducerande slättbygd med i allmänhet välbergade
innebyggare, i utkanterna merendels begränsad af skogsbygd.

Denna stora sädesbygd saknar i allmänhet skog till gagn virke; den köper
nu sådant från enskildes och allmänna skogar. Då de förra icke afverkas för
uthållig afkastning, taga de efter hand slut; denna stora bygd blir då hänvisad
företrädesvis till de allmänna skogarne för fyllande af sina behof af virke. Flera
kronoparker finnas inom reviret så belägna, att nyssnämnda sädesbygd derstädes
kan inköpa virke; de äro dock för behofvet otillräckliga, hvarföre bildandet af
nya sådana är att högeligen förorda. Revirets 7 kronoparker innehålla en areal

304 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

af 2,729 hektar skogsbördig mark och dess 2:ne häradsallmänningar 1,064 hektar
dylik mark. Kronoparkerna, hvaraf några äro beväxta hufvudsakligen med ungskog
och derföre ännu obetydligt afverkas, afkasta årligen 2,500 kubikmeter och
häradsallmänningarne 1,568 kubikmeter virke. Dessutom eger Lidköpings stad
en till staden donerad skog med en totalareal af 2,445 hektar, hvaraf 164 hektar
äro belägna i Slättbygds revir. Ärliga virkesafkastningen häraf utgör omkring
300 kbm.

15. Beträffande skötseln af nyssnämnde allmänningsskogar så äro för desamma
hushållningsplaner upprättade och handhafves skötseln och vården å den
ena allmänningen af skogsstaten, å den andra af allmänningsdelegarne sj elfva
under kontroll af skogsstaten. Skötseln af Lidköpings stadsskog besörj es af stadens
drätselkammare.

Det vore visserligen mycket önskvärdt, att några gemensamhetsskogar
(såsom besparingsskogarne i Dalarne och Norrland) här bildades; sådant torde
dock näppeligen numera låta sig göra i denna bygd, der egorna äro-mycket
styckade och ett förslag i den riktningen nog alltid skulle stranda på motstånd
af enskild afvoghet och egennytta.

16. Af ålder kala utmarker förekomma i reviret. Så förefinnes en större
sådan trakt inom Laske och Barne härader, en trakt, som genom beslut vid 1823
års riksdag öfverläts från dåvarande kronoparken Edsmären till kringliggande
hemman, uppgående till en areal af omkring 9,000 hektar, hvaraf dock blott omkring
hälften är belägen inom Skaraborgs län och detta revir; resten inom Elfsborgs
län och Svältornas revir. Den ringa del, som behölls såsom kronopark, är
nu beväxt med vacker skog, när åter den öfverlåtna delen i allmänhet utgöres
af kal ljungmark, som lemnar sval tf öda åt några få kreatur. Största delen åt
denna inom länet belägna mark har hushållningssällskapet vunnit egarnes tillstånd
att få på sällskapets bekostnad skogsödla; 800 å 900 hektar äro så sedan
år 1890 skogsodlade och skall dermed fortsättas.

En annan större kal utmark, som ännu icke skogsodlats, är belägen i
Yilske härad, i socknarne Sörby och Gökhem samt till en mindre del i Ullened.
Ytvidden är ungefär 800 hektar Försök hafva gjorts att inköpa denna mark,
som är belägen i, en skogfattig ort, för statens räkning till bildande af kronopark;
försöken hafva dock strandat på ett par mindre egares nekande svar.
Gagneligt för det allmänna synes det mig i ett dylikt fall vara, om man då
egde expropriationsrätt öfver dessas mark.

Rätt stora kala utmarker finnas i Floby och Jäla socknar, äfven i Yilske
härad; dessa äro dock merendels vattensjuka och lämpa sig derföre icke för
skogsbörd.

305

Jägmästaren i Slättbygds revir.

17. I det föregående har vidrörts hushållningssällskapets i länet verksamhet
för skogshushållningens främjande. Länets landsting har år 1890 beviljat ett
anslag af 2,000 kronor att årligen under 5 år utgå för skogsodling. Häraf hafva
till de häradsvis fördelade kretsafdelningarne utgått 1,500 kronor; resten har användts
till särskild skogsodling genom förvaltningsutskottets försorg, hvarvid
såsom hufvudsaklig tillgång användts det statsanslag för skogsodlingens befrämjande
inom länet, hvilket anslag sedan år 1889 utgått med 11,838 kronor. Denna
särskilda skogsodling har varit koncentrerad å de s. k. sSkaraborgssvältorna»,
inom Lekåsa, öster och vester Bitterna samt Larfs socknar, der omkring 850
hektar skoglös mark blifvit besådd med tall- och granfrö, och hvarom här förut
nämnts under n:r 7 och 16. Såsom vilkor för den enskilde att erhålla kostnadsfri
skogsodling på sin mark är stadgadt, att densamma skall vara af större omfång
och skoglös sedan minst 50 år tillbaka, att egaren skall förbinda sig att under
10 år efter skogsodlingen freda marken för betning och annan åverkan samt att
företräde lemnas den sökande, som tillsläpper någon del af den för skogsodlingens
utförande nödiga arbetsstyrkan. För öfrigt hänvisas till punkten 7.

Beträffande åtgärder för att bibringa allmänheten kunskap i skogshushållning,
så har jag f. n. ingen praktisk sådan att föreslå. Tidsandan, behofvet och
föredömet skola efterhand här, såsom å andra områden, verka. Jag har funnit
skogssköfling och annan vanskötsel af skog ej alltid vara att inregistrera ensamt
på okunnighetens konto, enär jag iakttagit, att skogar lemnats till sköfling lika
ofta af den bildade som af den mera okunnige mannen. Derför kan jag ej, såsom
en och annan, hysa hopp om bättre resultat i detta afseende af att t. ex. folkskollärare
undervisas i skogsskötsel och folkskolebarn tagas ut 1 å 2 dagar om
året på skogsodling. Det blefve blott slarf och okynne af, så jag väntar mig
deraf intet verkligt praktiskt resultat.

18. Kan besvaras med nej.

19. Likaså med nej.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten anser jag vara
mycket önskvärd beträffande dels sådan kal mark, som minst i 50 år varit skoglös,
och antingen i sådant läge, att den lämpligt kan tilläggas annan allmän skog,
eller af den utsträckning, att den sjelf anses kunna bilda sjelfständig kronopark,
dels sådan mark, som antingen hel och hållen är belägen inom kronoparks område,
eller med någon del sticker in deri.

Venersborg, i jägmästareexpeditionen, den 5 mars 1897.

Erhard R. Björklund.

Skogukomitén, III.

306

Skogstjenstemännens svar på lcomiténs frågor.

Jägmästaren i Svältornas revir.

• • • °

1. Skogsbrist är rådande inom Gäsene härad samt i viss mån inom Ahs
och Redvägs härader, ehuruväl virkesbehofvet inom dessa härader torde kunna
fyllas från angränsande orter utan allt för långa transporter. 1 Kinds härad är
skogstillgången fortfarande jemförelsevis god.

2. Revirets sammanlagda hemmantal utgör c:a 1,350 mantal, hvaraf gårdar
med 240 ä 250 mantal eller nästan samtliga inom Gäsene härad äro i saknad af
skogstillgång — utmarkerna till dessa hemman utgöras till större delen af kala
ljunghedar, »Svältor» — och torde på 568 mantal inom Ahs’ och Redvägs härader,
om äfven i allmänhet någon skogstillgång linnes, minst 284 mantal eller 50 %
hafva för husbehofvet otillräcklig skog.

3. Inom Kinds härad och äfven, ehuru i mindre skala i Ahs’ och Redvägs
härader, kan öfverafverkning eller skogssköfling anses ega rum, ity att hemmansegarne
sälja antingen hela skogarne eller delar deraf till sågverksbolag m. fl.,
hvilka sedermera verkställa totalafverkning, dervid endast undertryckta, odugliga
träd och mar buskar qvarlemnas, och följas vid afverkningarne högst sällan om
någonsin planer för bibehållande af skogens grundmassa.

Någon förändring till det bättre härutinnan har under senaste decenniet
ej kunnat förmärkas.

4. Der tillgång finnes, såsom i Kind och å några skogar inom Åhs och
Redväg, afverkas skog utöfver husbehofvet och försäljes öfverskottet, apteradt
till timmer, sparrar, pitprops m. m. till sågverksbolag och virkeshandlande,
hvilka dels per jernväg, dels flottledes i Ätran forsla virket till kuststäderna,
hvarest timret i en del fall försågas, för att sålunda förädladt jemte en del
öfriga skogsprodukter exporteras på England.

Pappersmasseved och bobinvirke (björk) har äfven, ehuru ej stor, afsättning
inom reviret, hvarest å tvenne fabriker af hvartdera slaget råämnet bearbetas.
Kolning förekommer högst obetydligt inom Kinds härad.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senaste åren betydligt nedgått,
så att 14 fots timmer med 6 tums (enligt utsago t. o. m. 5 tums) topp sågas.
A skogstrakter, som för afverkning försålts, undantages sällan ungskog, utan
nedhugges densamma samtidigt med den äldre skogen.

307

Jägmästaren i Svältomas revir.

6. Vid ofvan under n:r 3 omnämnda afverkningar, hvilka omfatta större
vidder, qvarlemnas inga träd för markens besåning eller beskuggning, hvadan då
andra åtgärder för skogsåterväxtens befrämjande sällan vidtagas, den kala skogsmarken
så småningom genom inverkan af sol och vindar så uttorkas, att den
för all högre växtlighet blir mindre tjenlig. Vanligt är äfven att svedja eller
risbränna hyggena för erhållande af bättre bete, genom hvilket förfarande, som
ofta upprepas en ä två gånger, någon återväxt ej kan påräknas, utan öfverdrages
den länge kal liggande marken så småningom med ljung och blir sålunda
icke användbar ens till betesmark. Oförsigtig kalafverkning å marker med
exponeradt läge har gifvetvis menlig inverkan på dessa markers reproduktionsförmåga,
hvarföre äfven ofta förekomma kala, endast med kort gräs och ljung
beväxta kullar och höjdsträckningar för att ej tala om de kala bergen, å hvilka
skog tillförene frodats.

7. I allmänhet kan skogens föryngring anses vara allt utom nöjaktig,
och öfverlemnas esomoftast åt naturens eget åtgörande, men då fröträd sällan
lemnas och besåning från skogskanten till följd af hyggenas omfång ej är
att i nämnvärd grad påräkna, kan häraf ej blifva vidare gynnsamma resultat,
helst som all markberedning uraktlåtes. A en del skogar äfvensom å de kala
svältmarkerna i Gräsene härad verkställes likväl skogsodling, hvilken gifvetvis
lemnar mycket vexlande resultat.

8. Skador å skogarne genom stormfällning o. d. lära ej förekomma till
större omfattning.

9. Skador genom obetänksam afverkning å grannens mark kunna tvifvelsutan
uppstå; dock torde dess omfattning ej låta sig beräknas. Någon åtgärd
häremot är väl svår att föreskrifva, om ej stadgande af ersättningsansvar för
den, som genom uppenbar vårdslöshet vid afverkning utsätter grannens skog
för skada.

10. Vid kontraktsenligt upplåtande af skog för afverkning på viss tid,
göras sällan förbehåll rörande minimidimension. Sådant förbehåll skulle äfven,
då minimidimensionen i dessa orter gifvetvis komme att sättas mycket låg, endast
medföra qvarlemnande af undertryckta, odugliga träd, hvilka utan att
utöfva önskvärd beskuggning endast skulle verka hindrande på möjligen blifvande
återväxt.

11. Der utmarkslotterna ej äro inhägnade, hvilket i flera fall med ofta
rådande skogsbrist möter stora svårigheter, vållar kreatursbetet, som under så -

308

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

dana förhållanden ej kan hindras, stor skada å återväxt^, vare sig den är uppkommen
genom sjelfsådd eller kultur.

14. Kronoparkerna ega otvifvelaktigt en mycket stor betydelse för fyllande
af ortens behof af skogsprodukter — en betydelse, som blifver mer och mer
framträdande i den mån skogstillgången å privatskogarne sinar. Från revirets
kronopark er försäljas årligen virke i smärre poster till ett sammanlagdt
belopp af c:a 2 å 3,000 kbm.

Några gemensamhetsskogar såsom härads- eller sockenallmänningar förekomma
ej i reviret med undantag af Ulricehamns stadsskog om 36,73 har med en
beräknad årlig afverkning af c:a 64 kbm.

15. Kronoparkerna stå, som kändt, under skogsstatens vård. Förvaltningen
af Ulricehamns stadsskog omhänderhafves af stadsfullmäktige, hvilka till sitt
biträde tillkalla sakkunnig person.

Bildande af nya gemensamhetsskogar torde väl under nuvarande förhållanden
ej låta sig göra, ehuru det nog vore önskvärdt. Deremot lär nyttan af nya
kronoparkers bildande vara satt utom tvifvel.

16. Största delen af utmark erna till hemman inom Gräsene härad utgöres
— som förut nämnts — utaf af ålder kala s. k. svältmarker, i allmänhet lämpliga
för skogsbörd, hvadan äfven skogsodling å en ej oväsentlig del deraf under senaste
år företagits. Arealen af inom reviret förekommande dylika marker torde
kunna uppskattas till minst 20 å 25,000 har.

17. Såväl Elfsborgs läns landsting som hushållningssällskap (det södra)
hafva anslagit medel till skogsodlingens befrämjande och må upplysningsvis meddelas,
att sammanlagda arealen af under åren 1882—1896 sålunda skogsodlad
mark uppgår till 2,618 har.

Att bemödandena att väcka håg och lust för skogsodling samt att framhålla
dess stora betydelse krönas med framgång är otvifvelaktigt, ehuru resultaten
ej genast äro så i ögonen fallande, Likaledes torde onekligen samtidigt
med insigten om det nyttiga och behjertansvärda i skogsodling, äfven betydelsen
af mera omtänksam vård af den redan för handen varande skogstillgången allt
mer och mer göra sig gällande; och lär väl ett godt medel för allmänhetens
bibringande af kunskap i skogshushållning vara att först och främst intressera
densamma — särskildt den yngre generationen — för skogsodling samt samtidigt
med undervisning härutinnan meddela råd och anvisningar rörande skötseln af
den sålunda uppdragna skogen. Dylik undervisning torde med fördel kunna

309

Jägmästaren i Marks revir.

lemnas i folkskolorna, hvilkas lärare flerstädes redan börjat med lärjungarnes
tillhjelp utföra årliga skogsodlingsarbeten.

18. Någon afsevärd afdikning af vattensjuk mark inom privatskogarne
förekommer ej.

20. För att kronan vid förvärf af mark för bildande af nya kronoparker
må kunna erhålla regelbundna och sammanhängande skogskomplexer vore — enär
erfarenheten visat, att detta på underhandlingens väg ofta ej kan uppnås — det
fördelaktigt, att sådan mark, som för angifvet ändamål erfordras, kunde af kronan
exproprieras. Särskild! må framhållas önskvärdheten af expropriationsrätt för
bildande af kronoplanteringar å af ålder kala marker, såsom »Svältorna», hvilkas
försättande i skogbärande skick är af så afsevärd nytta för orten och dess befolkning.

Ollestad, Ljung, den 12 mars 1897.

, - e. f.

Erik Barthelson.

Jägmästaren i Marks revir.

Då revirets 4 härader förete mycken olikhet i skogsförhållanden, tillåter
jag mig att vid en del frågors besvarande beröra hvarje härad särskildt för sig.

1. Kullings härad: Omfattar 24 socknar med ett innehåll af 77,507 har.
Endast 7 af dessa socknar, utgörande södra delen af häradet, med areal 39,241
har, ega skog, som tillfredsställer husbehofvet och någonstädes äfven medgifver
afsalu. Öfriga socknar sakna alldeles skog — nytja torf till bränsle.

Vedens härad: Består af 7 socknar, innehållande 42,878 har — förnämligast
skogstrakt. Gröfre virkesdimensioner äro nästan allmänt uthuggna. Vedskog
finnes ännu nära på allmänt, men är af mindre god beskaffenhet och skall ej
kunna utväxa till sågtimmer af synnerligt värde.

Bollebygds härad: 3 socknar, omfattande 37,512 har — ännu mera än
Vedens härad — en skogstrakt med god skogsmark och stora skogsvidder. Gröfre
virke börjar numera att blifva sällsynt, men skogsbrist skall antagligen ej någonsin
här vara att emotse.

310

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Marks härad: 24 socknar med areal 138,432 har. I sydvest inom 10—12
socknar — 40,392 har — råder skogsbrist. Öfriga socknar ega skog, fastän delvis
hårdt anlitad.

2. Kullings härad: Innehåller 3035 * * */i2 form. mantal. Af dessa sakna 157
alldeles skog och 46 ega otillräcklig sådan.

Vedens härad med 147732 form. mantal. Häraf sakna omkring 12 skog
och 23 ega otillräcklig sådan.

Bollebygds härad med 883/4 form. mantal otillräcklig skog finnas å ett
fåtal omkring 4 stycken.

Marks härad med 50672 form. mantal, af hvilka 185 sakna skog och 122
ega otillräcklig dylik.

3. Får öfverafverkning anses vara tillstädes med virkesdimensionernas
stadiga nedgående, så har öfverafverkning länge pågått — i de olika häraderna
från den tid, då dervarande jernvägar hlifvit anlagda. Skall åter med öfverafverkning
förstås skogens anlitande öfver tillväxten, så är svaret på frågan ej
så alldeles gifvet. Öfverafverkning kan då sägas hafva förekommit så länge
äldre gröfre skog funnits. Der klenare dimensioner endast förevarit och tillgripits,
har afverkningen i allmänhet understigit tillväxten.

Skogssköfling har under senaste åren förekommit å Borås stads skog och
inom Hinna socken af Marks härad, der större delen af den värderika skogen,
stort och smått, nedhuggits. Anledningen har varit laga skifte.

Senaste decenniet har visat ökning af öfverafverkningen.

4. Der afverkning förekommer öfver husbehofvet, tillgripes i vanligaste
fall gröfre virke för export, såsom timmer efter försågning. Pitprops afverkas
äfven mycket. Ved afverkas endast för försäljning i närmaste bygd eller stad.

Inhemsk industri, såsom kolning, pappersmassefabriker etc., finnes ej inom
reviret.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva för hvarje år nedgått och gröfre dimen sioner,

30 om. och deröfver, äro sällsynta annat än på kronans skogar. Under

sista 5 åren har försågning börjats allmänt med så klena dimensioner som 12 cm.
på 4—5 m. längd.

Ungskog afverkas ganska allmänt till pitprops, utan att hjelpgallring
förekommer — dock lärer det i de flesta fallen vara bristen på annan skog och
* hehofvet af mynt, som föranleder dylik afverkning, om hvars skadlighet allmogen
är medveten.

311

Jägmästaren i Marks revir.

6. Der skogen tillgodogöres efter försäljning till egare af sågverk —
med vatten eller ånga — såsom ej sällan förekommer, kalhugges skogen i de
flesta fall utan ringaste hänsyn till markens reproduktionsförmåga. Marken
öfverdrages ock vanligen snart af ljung. Tillgodogör egaren sjelf skogen, vare
sig till husbehof eller försäljning, qvarlemnas vid afverkningen oftast den yngre,
merändels undertryckta skogen, hvarigenom marken erhåller något skydd.

Ströhemtning eger rum allmänt, men af ringa omfattning.

7. Ofantligt mycket återstår att önska ifråga om skogens föryngring.
Denna öfverlåtes nästan uteslutande till naturens eget åtgörande, utan att
hvarken härvid åtgärder vidtagas till underhjelpande af den naturliga besåningen
eller sedan återväxt erhållits, denna skyddas för skada. Till följd häraf och
då, såsom ofvan sagts, den merändels magra marken oftast ljunggår, fördröjes
återväxten mångenstädes så länge, att marken med svårighet blir emottaglig för
skogsföryngring och sådana vidsträckta skoglösa ljungmarker uppstå såsom Svältorna
i Kullings och Gäseneds härader, Rångedala och Gingrids åsar i Ås härad
(Svältornas revir) och ljungtegarne i sydvestra delen af Marks härad.

Skogsodling har på bekostnad af landsting och hushållningssällskap bedrifvits
sedan omkring 25 år tillbaka inom reviret. I förhållande till revirets kalmarker
hafva dock skogsodlingsåtgärderna, som brukat omfatta omkring 100—200
har årligen, varit af mycket ringa betydenhet, om ock det måste erkännas, att
intresset varit i stigande. Detta har dock visat sig vara fallet hos slättbon
eller innehafvaren af endast skoglös mark, såsom inom Kullings härad, aldrig
eller sällan hos skogsegaren eller dem, hvilka genom utverkning hämtat inkomst
från skogen. Sålunda har det endast varit nöden eller bristen på skog, som
framkallat intresset — ej såsom förhållandet väl borde vara, att inkomsten från
skogen medfört bättre skogsvård. Från norra orter, der större bruk och bolag
ega skogarne, säges, att skogsvård följer af inkomst från skogen. I södra landet,
der mindre hemmansbruk äro öfvervägande, är så ej förhållandet.

Återväxten efter skogsodling har varit och är så olika, att ett generelt
omdöme ej kan fällas.

8. Grantorka har ej förmärkts i någon nämnvärd grad efter oriktig utverkning,
men väl stormfällning af olika omfattning. Af senaste årens stormfällning
har 1895 års varit den mest betydande. 9

9. Såsom under punkt 8 anförts, hafva skadorna varit ringa och lära väl,
i fråga om södra delen af landet, några lagstiftningsåtgärder i detta afseende
ej vara af nöden.

312 Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

10. Vanliga afverkningstiden inom reviret är 3—5 år. Kan ej sägas
utöfva något skadligt inflytande på skogshushållningen.

11. Föreskriften i § 5, mom. 2 stängselförordningen torde få anses såsom
den för skogsskötseln skadligaste, i det den genom tillåtelse om fri betning i
hög grad försvårar skogens föryngring. Beteskreaturens antal är nämligen vanligtvis
för stort i förhållande till gräsväxttillgången.

Den inskränkning, som kongl. kungörelsen den 28 januari 1876 medfört
genom förbud mot hetande af getter och får under viss tid af året, är ej tillfyllestgörande,
utan borde utsträckas derhän, att dessa kreatur förbjödes all
betning å ohägnad mark. Likaså skulle vara till stor nytta för skogen, om
hägnad af jerntråd till viss höjd blefve ansedd såsom laga stängsel.

12. Eger ej tillämpning för Marks revir.

13. Saknar tillämpning för Marks revir.

14. Endast kronoparker, 1 häradsallmänning och 2 stadsskogar finnas.
De 2:ne förstnämnde hafva visat sig ega den allra största betydelse för orten,
synnerligast sedan de enskilda skogarne upphört att frambringa gröfre virkesdimensioner.
Stadsskogarne — till Borås och Alingsås — deremot hafva fullkomligt
förfelat sitt ändamål. De utgöras af donationsjord till stadens nytta,
men hafva under årens lopp blifvit utskiftade på tomtegarne samt derefter, i
fråga om Borås, till största delen nedhuggna, synnerligast under senaste åren,
då fråga uppstått om återbördande af donationsjorden.

15. Den enda befintliga häradsallmänningen står under delegarnes vård
och skötes väl, jemlikt skogsindelningsplan.

Af stor nytta vore, om nya gemensamhetsskogar kunde bildas, men lärer
detta i Marks revir knappast kunna åstadkommas. Hemmanen tillhörande utmarker
äro nämligen af jemförelsevis ringa storlek och samtliga skiftade, och är
alltför troligt, att egarne ej afstå desamma, helst som en del, såsom å Kullings
svältmarker, blifvit föremål för skogsodling.

16. Såsom under punkt 1 anförts, förefinnas af ålder kala utmarker dels
inom Kullings härad omkring 17 socknar, innehållande 38,326 har, deraf utmarken
kan anses upptaga omkring 26,000 har, dels inom Marks härad omkring 10
socknar med areal 36,636 har, deraf omkring 25,400 har gammal kalmark.
Denna är öfverdragen af ljung och oftast af bergig beskaffenhet samt kan ej
utan skogsodling göras skogbärande.

Jägmästaren i Hunnebergs revir. 313

17. Elfsborgs läns landsting och tvenne hushållningssällskap hafva under
många år till befrämjande af förbättrad skogsskötsel lemnat anslag, utgående pr
år med 6,000 kronor från det förra och 1,000 kronor från hvardera af de senare.
Sedan staten anvisat medel för enahanda ändamål hafva förenämnde anslag såtillvida
minskats, att statens bidrag ingått i förberörde anslagssumma. Senaste
års landsting har beslutat höja sitt anslag till 10,000 kr. pr år.

Några andra åtgärder för allmänhetens bibringande af kunskap i skogshushållning
hafva ej förekommit, än att vid den skogsodling, som årligen utförts
inom flertalet socknar, barn i skolåldern härvid biträdt. Svårligen lärer väl allmänheten
böra gifvas teoretisk kunskap i skogshushållning annat än genom folkskolläraren,
i hvars lärokurs sådant ämne borde ingå. Praktisk färdighet lärer
kunna vinnas derigenom, att skolbarnen användas såsom handtlangare, såsom
hittills väl öfverallt varit vanligt, der skogsodling företages å allmän som enskild
mark.

18. Har ej inom reviret förekommit.

19. S. k. skyddsskogar finnas ej inom reviret.

20. Expropriationsrätt till skogsmark lärer få anses för staten önskvärd,
om ock antagligt är, att den jemförelsevis sällan skulle ifrågakomma att tilllämpas
i södra och mellersta delarne af landet. Företrädesvis lärer den erfordras
för att komma i besittning af s. k. skyddsskogar, men torde den äfven, vid de
talrika förvärf af mark för kronans räkning, som numera ega rum, behöfva att
anlitas för vinnande af tillträde till kommunikationsleder, för sammandragning
till beqväma figurer af skogsmark m. m.

Fristad den 8 mars 1897.

Thor G. de Frese.

Jägmästare.

Jägmästaren i Hunnebergs revir.

1. Inom stora delar af reviret måste skogsbrist anses rådande, enär behofvet
af skogsprodukter ej utan långa transporter kan tillgodoses.

Skogskomitén, III.

314

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

2. Inom Wäne, Ale och Wedtle härader sakna en stor del hemman helt
och hållet skogstillgångar och en stor mängd hafva för husbehof otillräckliga
sådana, under det endast ett färre antal hemman hafva tillräckligt husbehofsvirke
och något till afsalu.

Inom Bjerke och Flundre härader är skogstillgången något bättre, ehuru
äfven der förekomma ej få hemman, som helt och hållet sakna skogstillgångar
eller hafva otillräckliga sådana.

3. Ej allenast öfverafverkning utan rent af skogssköfling förekommer, hvarom
de kala s. k. fjellmarkerna bland annat bära nogsamt vittnesbörd. Vid afverkningen,
både till husbehof och för afsalu, tages ej ringaste hänsyn hvarken till
grundmassans eller markens produktionsförmågas bibehållande och har, under
det senaste decenniet, någon minskning i öfverafverkningen ej försports — snarare
motsatsen.

4. Der skog till hemmanen förefinnes, eger i regel afverkning utöfver
husbehofvet rum, der det förmenade, tillfälliga öfverskottet kan realiseras i form
af såg- och byggnadstimmer och äfven ved för ortförhrukningen samt till afforsling
å jernväg eller sjöledes till närbelägna städer och industriorter af ved och
något trämassevirke, äfvensom till export, hufvudsakligast af pitprops.

5. Sågtimmerdimensionerna nedgå oupphörligt till följe af tvingande nödvändighet
till allt lägre minimum och sågtimmer af 6 å 7 verktum» topp är det
vanligast förekommande. Någon ordnad hjelpgallring förekommer endast högst
undantagsvis, och verklig ungskog afverkas i ganska afsevärd mängd både till
ved och pitprops.

6. Då vid afverkningen sällan eller aldrig några träd qvarlemnas, vare
sig för markens beskuggning eller den naturliga skogsföryngringen och då kultur
mera sällan utföres å den afverkade och för solens och vindarnes menliga inverkan
utsatta marken, hvilken så småningom förvandlas till kala berg eller
ljungmarker, kan med allt skäl sägas att markens reproduktionsförmåga ej allenast
icke bevaras utan i högst betydlig grad försämras eller tillintetgöres.

7. Skogens föryngring är långt ifrån nöjaktig. För återväxten sörjes
föga eller intet annat än der hushållningssällskap och landsting, medelst utdelande
af plantor och skogsfrö, ingripa, hvarom mera under n:o 17. — Då skogsföryngringen
nästan uteslutande öfverlemnas till naturens åtgörande, utan att
de ringaste åtgärder till underhjelpande af den naturliga besåningen vidtagas,
är det naturligt, att den måste högst betydligt fördröjas, om ej alldeles, genom

315

Jägmästaren i Hunnebergs revir.

skogsmarkens förvridning, omöjliggöras. Väl utförda skogskulturer, vare sig
sådd eller plantering, hafva i allmänhet visat tillfredsställande resultat.

8. Nämnvärda skador af ifrågavarande slag förekomma ej.

9. Grifvet är, att genom stark och planlös afverkning å grannes skog
stormfällning och grantorka kan inträffa å angränsande skogsskifte, men torde,
med nuvarande lagstiftnings bestämmelser, några åtgärder för skydd häremot ej
kunna vidtagas. I detta afseende skyddande bestämmelser rörande afverkningens
förande, torde dock, vid stiftande af en lag rörande hushållningen med enskildes
skogar, böra ifrågakomma. Våra lagaskiftesstadgar hafva emellertid
åstadkommit förhållanden, som mot införande af en rationel skogshushållning å
en ofantlig mängd hemmans skogar lägga nästan oöfverstigliga hinder.

10. Det kontraktsenliga upplåtandet af skogstrakter på viss tid utöfvar
å skogshushållningen, särskildt i fråga om återväxten, ett högst menligt inflytande,
enär i allmänhet ingå bestämmelser göras om qvarlemnande af träd, vare
sig för skogsföryngringen eller af bestämda minimidimensioner, hvarigenom endast
enstaka småträd, vanligen undertryckta och skadade, efter afverkningen qvarstå.

11. Onekligen förorsaka beteskreaturen ej obetydlig skada å skogsåterväxten,
der densamma ej genom hägnader kan derför skyddas. Första paragrafen
af gällande stängselförordning skulle ju härvidlag kunna gifva skydd — om den
ej nästan upphäfdes genom bestämmelserna i en mängd andra.

12 och 13 frågorna hafva ej någon tillämpning å förhållandena inom orten.

14. Inom Hunnebergs revir, omfattande Wäne, Flundre, Bjerke, Ale och
Wedtle härader af Elfsborgs län, finnes en kronopark, Halle-Hunneberg, till en
del belägen inom Skaraborgs län, med en areal af sammanlagdt 6,243,57 hektar,
hvaraf 4,973,9 7 hektar skogsmark samt 2:e häradsallmänningar, Kuleskog och
Risveden, med en areal af tillsammans 614,oo hektar, hvaraf 493,66 hektar skogsmark,
hvarjemte Venersborgs stad inom reviret eger 395,ao hektar skogsmark.

För fyllande af ortens behof af skogsprodukter ega dessa skogar en ej
ringa betydelse. Särskildt kronoparken Halle-Hunneberg förser den kringliggande
skoglösa bygden inom både Elfsborgs och Skaraborgs län med dess behof
af skogsprodukter, hvarjemte afverkas sågtimmer till förädling och export samt
pappersved till de närbelägna sulfitfabrikerna i Trollhättan och Vargön. Funnes
ej denna kronopark qvar i egenskap af sådan, skulle skogsbristen i orten vara
ytterligt kännbar och kanske omöjlig att fylla. Också hör man ofta ortbefolk -

316

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

ningen uttrycka sin tillfredsställelse öfver att denna kronopark ej, såsom så
många andra inom Vestergötland och öfriga delar af landet, under 20-talet, för
en ringa penning bortslumpades. Det öde, som då kommit honom till del, kan
man sluta till efter det, som öfvergått de då försålde, hvilka nu äro kala, sterila
berg eller öde ljunghedar och svältmarker. Bildandet af kronoparker och — om
det vore möjligt — under allmän kontroll stälda allmänningsskogar, är säkerligen
enda medlet att för framtiden bevara landets skogar så, att de må kunna
både fylla behofvet för den inhemska förbrukningen samt lemna värdefullt virke
till förädling för export; men då borde också dessa skogar skötas med afseende
lästadt på en uthållig afkastning och ej endast afse en mera tillfällig, större
inkomst. En lag för hushållningen med de enskilda skogarne, hvilken tillfredsstälde
alla intressen, torde vara svår, om ej omöjlig, att åstadkomma.

15. Den ene häradsallmänningen, Kuleskog, står under skogsstatens vård
och förvaltning, den andre, Risveden, under delegarnes bevakning och skötsel,
och kan hushållningen å båda anses tillfredsställande.

Huru önskligt det än vore, att under allmän kontroll stälde allmänningsskogar
bildades, torde dock det sätt, på hvilket våra skiftesstadgar verkat, derför
lägga nästan oöfverstigliga hinder i vägen.

16. Inom isynnerhet Ale och Wedtle härader förekomma af ålder kala
utmarker, de s. k. fjellen af samma namn, hvilka endast genom mycket dyrbara
kulturåtgärder kunna göras skogbärande.

17. Genom Elfsborgs läns landstings och norra kongl. hushållningssällskaps
föranstaltande samt med bidrag af statsmedel, hafva under flere år åtgärder
vidtagits för skogshushållningens befrämjande genom utdelande till enskilde
skogsegare af plantor och frö samt tillhandahållande af plantörer till biträde
vid skogskulturerna, genom hvilka åtgärder ej så liten areal årligen, inom Hunnebergs
revir under det sista decenniet omkring 200 hektar, blifvit försatt i
skogbärande skick. Då emellertid ingen säkerhet förefinnes, att den sålunda
uppdragna skogen, så snart den hunnit utväxa till t. ex. pitprops dimension, ej
blifver afverkad och att skogsegaren så åter framkommer med anspråk på, att
få sin kalmark — på andras bekostnad — ånyo försatt i skogbärande skick,
är det väl troligt att de, som släppa till medlen, skola ledsna vid en dylik, malplacerad
välgörenhet. Några andra åtgärder, för att bibringa allmänheten kunskap
i skogshushållning, hafva ej inom örten vidtagits.

Om vid folkskolelärareseminarierna kunde beredas undervisning i skogshushållningens
grunder samt om skogens stora nytta och betydelse, särskild! för

317

Jägmästaren i Hunnebergs revir.

vårt land, hvilken sedan af skollärare bibringades lärjungarne i folkskolan,
torde derigenom någon nytta kunna åstadkommas.

18. Afdikningar å sumpmarker för vinnande af till skogsbörd tjenlig
mark förekomma ej å privata skogar inom reviret.

19. Några skogar, hvilka böra skötas såsom skyddsskogar förekomma ej
inom orten.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för statens räkning vore
högst önskvärd och borde den i första band tillämpas, der från ålder skoglösa
marker förekomma, för hvilkas försättande i skogbärande skick aldrig några åtgärder
vidtagits, äfvensom der mindre skogskomplexer äro belägna inom eller
inskjutande uti kronoparks område. — Det kan ej vara riktigt att ett allmännyttigt
ändamål förfelas derigenom att den enskilde ej för skäligt pris vill afstå
nästan värdelös mark, hvilken i statens ego komme att gagna både den enskilde
och det allmänna.

Hunneberg den 31 mars 1897.

L. J. Hallgren.

Tillägg till föregående utlåtande från jägmästaren i
Hunnebergs revir.

2. Hela reviret utgör en sammanlagd areal af 16,9 31 ny-kvadrat-mil eller
169,310 hektar, hvaraf 5,220 hektar vatten, samt innefattar 803 Vs förmedlade
mantal.

Af dessa sakna 293 mantal alldeles skogstillgångar och 318 hafva otillräcklig
sådan för husbehof, hvadan endast 192 V32 mantal ega skog till husbehof
och afsalu.

16. Af ålder kala utmarker, hvilka endast genom skogsodling kunna
göras skogbärande, förekomma isynnerhet inom Ale och Wedtle härader och utgöra
sammanlagdt en areal af cirka 8,540 hektar, hvaraf omkring 8,000 hektar
bilda de så kallade Ale- och Wedtlefjellen.

Hunneberg den 5 april 1897.

L. J. Hallgren.

318

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Dalslands revir.

1. Visserligen råder skogsbrist inom Sundals och delar af Valbo härader,
men enär de skoglösa hemmanen i allmänhet icke hafva mer än 2 högst 3 mil
till annat hemman, hvarifrån de kunna genom inköp fyll» virkesbehofven, kan
ej sägas att skogsbrist i egentlig bemärkelse förefinnes inom reviret.

2. Sammanlagda oförmedlade mantal inom reviret uppgå till 976, af
hvilka omkring 5 % kan sägas alldeles sakna skogstillgång och omkring 15 %
hafva otillräcklig sådan för husbehof.

3. Öfverafverkning kan i allmänhet sägas ega rum, enär vid utverkning
hänsyn icke tages till grundmassans bevarande eller markens ytterligare produktionsförmåga;
under decenniet har icke förmärkts någon minskning i öfverafverkningen
mot under nästföregående.

4. I allmänhet afverkas virke långt utöfver husbehofvet, deraf en stor
del användes vid de åtta inom reviret varande trämassefabrikerna; öfriga i form
af timmer och pitprops för export öfver Uddevalla eller Göteborg.

5. Sågtimmerträdens dimensioner hafva i allmänhet nedgått till 6" ä 7"
i topp, engelskt mått, 14 fots längd; hjelpgallring förekommer icke, utan afverkas
ungskogen till de minsta möjliga dimensioner, som den finner användning
för, såsom till pitprops, pappersved och brännved.

6. Enär afverkningarne i allmänhet föras så, att inga träd, vare sig för
markens beskuggning eller naturliga skogsföryngring qvarlemnas och då kultur
mera sällan förehafves å den sålunda blottade och för solens och vindarnes menliga
inverkan utsatta marken, hvilken inom en ej aflägsen tid efter afverkningen
så småningom öfvergår till ljungmarksbildningar och då å bergsluttningarne efter
afverkningen det ringa jordlagret under årens lopp bortsköljes, synnerligast vid
snösmältning, kan med skäl sägas att markens reproduktionsförmåga icke bevaras.

7. Skogens föryngring är långt ifrån nöjaktig, och vidtagas åtgärder härför
i nämnvärd mån blott å de till Baldersnäs och Munkedalsbolagen och Norska
sågverksföreningen hörande skogar; likväl har omtankan att försätta af ålder

Jägmästaren i Dalslands revir. 319

kala markerna i skogbärande skick från och med år 1890 vaknat hos de mindre
jordegarne, sedan länets hushållningssällskap och landsting dertill anvisat medel.
Enligt ekonomiska kartverkets uppgifter om kalmarksarealen skulle den belöpa
sig till 27,825 hektar och har af denna redan nämnda tid 655 har blifvit
skogsodlade. För skogens föryngring efter utverkning vidtages eljest inga åtgärder,
utan öfverlemnas denna uteslutande till naturens eget åtgörande, hvartill
stora hinder läggas genom att fröträd icke qvarlemnas och markberedning
genom röjning af ris och undertryckt skog icke förehafves.

Äterväxten efter skogsodling kan i allmänhet sägas vara god.

8. Erfarenheten härvid har intet gifvit vid handen.

9. Svaret härå lika med föregående.

10. Vid kontraktsenliga upplåtanden för afverkning göras i allmänhet
inga bestämmelser om qvarlemnande af skog till angifna dimensioner; göras sådana,
qvarlemnas merendels blott undertryckt skog, som försvårar återväxten.

11. Att § 1 i gällande stängselförordning ej tillämpas i den utsträckning,
som föreskriften i densamma innebär.

12 och 13. Dessa frågor kunna ej besvaras, då med dem afsedt spörsmål
ej har tillämpning å ortförhållandena.

14. Då kronoparkerna enligt erfarenhet fylla till viss del ortens behof
af virke, framgår ock att, om än ytterligare marker för kronoparkers bildande
kunde förvärfvas, skulle än mera kronoparkerna fylla virkesbehofven. I sammanhang
härmed må anföras följande arealuppgifter öfver till skogsproduktion
tjenlig mark inom reviret:

enskildes skogar.....259,652 hektar

stadsskogar....... 673 >

allmänna skogar ............. 8,116 >

från hvilka senare en årlig virkesafkastning af 5,667 kbm. kan påräknas.

15. Allmänningsskogar förekomma icke inom reviret. Huru önskvärdt
det än är, medgifva förhållandena numera icke bildandet af gemensamhetsskogar,
men tala alla skäl i stället för fortsättandet af kronoparkers bildande.

16. Synnerligast inom Vedbo, Valbo och Sundals härader förekomma de
flesta af ålder kala markerna, men äfvenledes inom öfriga häraderna inom reviret,

320

Skog stjert stemånnem svar på komiténs frågor.

likväl ej uti så stor utsträckning. Den sammanlagda kalmarksarealen kan uppskattas
till omkring 27,000 bär.

17. Från och med år 1890 hafva länets landsting och hushållningssällskap
medelst årliga anslag, hvilka så småningom ökats, främjat skogsodlingen, hvarvid
tillvägagåendet varit sådant att reqvirenten erhållit skogsfrö och plantor
jemte biträde af plantör kostnadsfritt, hvaremot reqvirenten varit skyldig tillhandahålla
nödig handtlangning samt kost och logis för plantören under arbetets
fortgång Jemte kostnadsfri skjuts till närmaste förrättningsställe eller jern vägsstation.
År 1890 utgjorde anslaget 900 kronor, men har, som förut blifvit nämndt,
så småningom ökats, så att det år 1896 belöpte sig till 3,000 kronor. Förutom
frö och plantor af barrskog, har till reqvirenter utdelats löfskogsplantor och fruktträd,
de senare likväl i ringa mån.

Under de år min verksamhet varit förlagd till Dalslands revir, har jag å
åtskilliga orter kostnadsfritt hållit föredrag i skogsvård och dervid sökt uppmuntra
allmänheten för vidtagandet af bättre vård om skogarna och bidraga till
de kala markernas försättande i produktivt skick. Andra åtgärder hafva hitintills
i samma syfte ej vidtagits.

För att bibringa allmänheten kunskap i skogshushållning, dels teoretisk,
dels praktisk skulle mycket vinnas genom att vid seminarierna för utbildande af
folkskollärare en enklare kurs i skogshushållning skulle vara obligatorisk, på
det att eleverna sedermera i sin tur kunde meddela folkskolebarnen undervisning i
samma ämne, som äfven vid folkskolan borde blifva obligatoriskt.

18. Icke inom reviret.

19. Inom reviret förekomma inga skyddsskogar och ej heller skogar, som
böra såsom sådana skötas.

20. Vill framhålla lämpligheten af att vid lagstiftning rörande vården
af enskildes skogar bestämdes att en nämnd inom hvarje härad eller domsaga af
landsting valdes, som egde rätt ålägga egare af såväl äldre, större kalmarker
som afverkade skogstrakter att inom föreskrifven tid genom kultur försätta dem
i produktivt skick; skulle egaren underlåta att ställa sig af nämnden honom förelagda
föreskrifter till efterrättelse, skulle staten i så fäll ega expropriationsrätt
till marken.

Venersborg i Dalslands revirs jägmästareexpedition den 12 mars 1897.

Edv. G:son Stuart.

Jägmästaren i Bohus revir.

321

Jägmästaren i Bohus revir.

Före besvarandet af de särskilda frågorna torde en kort beskrifning af reviret
vara på sin plats.

Bobus revir, omfattande hela Göteborgs och Bohus län, har en längd i
norr och söder af omkring 15 mil och en bredd af 1 till 4 mil.

Landskapet är till sin natur mycket bergigt men kan dock ej, med undantag
af vissa delar, betraktas som någon egentlig bergsbygd, då bergen ej
uppnå någon betydligare höjd öfver hafvet. Dock höjer sig landet allt mer, ju
längre afståndet är ifrån kusten, och öfvergår i vissa delar, såsom i Sörbygdens
härad, östra delarna af Bullarens, Tunge och Bane härader med flera ställen, till
verklig bergs- eller fjellbygd.

Revirets hela ytvidd uppgår — enligt af länets hushållningssällskap upprättade
statistiska uppgifter rörande egovidden af hemmanen inom länet •— oberäknadt
sjöar och fjordar till omkring 450,000 hektar, hvaraf omkring 110,000
hektar beräknats utgöras af inegor (åker och äng) och omkring 340,000 hektar
af utmark. Af denna senare åter torde omkring hälften, eller 170,000 hektar,
utgöras af skogsproduktiv mark och resten af impedimenter. Inegorna utgöras
i allmänhet af långsträckta, lågt liggande dalgångar af bördig jord, belägna
mellan de ofta vidsträckta och högt belägna utmarkerna. Dessa hafva i allmänhet
ett starkt kuperadt och exponeradt läge och utgöras af mycket bergig mark
med oftast endast hälften eller mindre del af ytvidden bestående af produktiv
mark. Denna senare utgöres i allmänhet af mindre dalgångar och moär mellan
bergen, med ofta grund jordmån af sandjord, täckt hufvudsakligen med ljung
och med ett än torrt än till följd af underliggande berg syrligt läge. Dessa utmarker,
hvilka under forna tider enligt säkra bevis till större delen varit skogbeväxta,
äro numera, sedan skogen för flere århundraden tillbaka antingen under
krigens härjningar uppbränts eller på annat sätt sköflats, till största delen kala,
och lemna ej någon annan afkastning än ett magert bete för ett ringa antal
kreatur. Genom att under lång tid ligga kal, utsatt för sol och vind, har marken
blifvit i hög grad uttorkad och utmagrad, hvartill ock de gång efter annan
ända intill senaste tid verkstälda ljungbränningarne i hög grad bidragit.

Sådan är beskaffenheten af det stora flertalet utmarker inom reviret. I
vissa delar, såsom i Yette, Bullarens, Inlands Torpe och Inlands Fräkne härader,
finnas emellertid utmarker af bättre beskaffenhet, sedan gammalt beväxta med
skog och derför ej degenererade såsom förutnämnda marker.

Skogikomitén, III. 41

322 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Jag går nu till behandling af de särskilda frågorna, hvilka af handlas hvar
och en under det nummer, som åsatts densamma i bongl. komiténs till kongl.
domänstyrelsen aflåtna skrifvelse i ärendet af den 2 december 1896.

1. Öfver hufvud taget kunna endast följande delar af reviret sägas vara
försedda med skog, tillräcklig för ortens behof nämligen: norra och östra delarne
af Vette härad, norra delen af Tanums härad, större delen af Bullarens härad,
Inlands Torpe och Inlands Fräkne härader, större delen af Säfvedals härad samt
mindre delar af Sotenäs, Bane och Orusts östra härader. De öfriga delarne af
reviret äro antingen helt och hållet i saknad af skogstillgång eller, der tillgång
å sådan finnes, är den otillräcklig för husbehof. Frågan torde alltså kunna
besvaras sålunda: nästan fullständig skogsbrist råder i den ojämförligt största
delen af reviret; i knappast 1/s af reviret torde behofvet af virke kunna fyllas
från i orten belägna skogar.

2. Med stöd af hvad förut anförts torde kunna beräknas, att af revirets
hela hemmantal, 2,8807/48, omkring 1,750 mantal, eller nära två tredjedelar, helt
och hållet sakna skogstillgång och att omkring 450 mantal, eller något mer än
en sjundedel, hafva någon, men för husbehofvet otillräcklig sådan, medan återstoden
eller 6807/48 mantal hafva skogstillgång, tillräcklig för eller öfverstigande
husbehofvet.

3. öfverafverkning förekommer å de hemman, der skogstillgång finnes,
temligen allmänt, isynnerhet å de mindre hemmansskogarne. Denna öfverafverkning
har ej sin grund i misshushållning vid förbrukning af husbehofsvirke — i
hvilket afseende tvärtom i allmänhet här större sparsamhet iakttages än i de
flesta andra delar af landet — utan fastmer dels i skogarnes otillräcklighet, dels
i de sedan lång tid rådande ogynnsamma konjunkturerna för landtbrukaren, som
af desamma tvingas att i större utsträckning än med skogens framtida afkastningsförmåga
är förenligt, använda densamma till afsalu, hvartill frestelsen här
är så mycket större, som virkespriserna inom reviret i allmänhet till följd af
den i de flesta trakter rådande skogsbristen äro mycket höga. — Egentlig skogssköfling
kan ej sägas förekomma utan i enstaka fall, särskildt då större skogstrakter
säljas å rot och kalafverkas, utan att någon som helst åtgärd vidtages
för erhållande af återväxt.

Någon afsevärd förändring, vare sig till det bättre eller det sämre, i ofvan
nämnda hänseende torde ej under senaste decennium hafva egt rum. 4 *

4. Antalet hemman, hvilka äro försedda med skogstillgång, tillräcklig

för afverkning utöfver husbehofvet, är, som förut nämnts, jämförelsevis obetydligt

323

Jägmästaren i Bohus revir.

och minskas alltmer. Der sådan afverkning förekommer, afyttras öfverskottet i de
allra flesta fall inom kringliggande ort eller vid närmaste större plats vid kusten.
Export af virke förekommer egentligen endast från norra delarne af Bullarens
och Vette härader, hvarest norrmän bruka köpa skog, som sedan exporteras öfver
Fredrikshald, dels försågad, dels som pitprops.

Förbrukning af virke till inhemsk industri förekommer i någon afsevärd
grad endast inom Inlands Torpe och sydöstra delen af Inlands Fräkne härad, hvarifrån
virke, dock ej i betydligare mängd, afyttras till pappersmassefabrikerna vid
Ström och Lilla Edet.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva på senare tid allt mer nedgått, så att
numera t. o. m. virke, som ej håller mer än 15 å 16 cm. i topp på en längd af
4 meter i allmänhet försågas.

Afverkning af verklig ungskog kan ej sägas förekomma i någon större
utsträckning och hufvudsakligen endast vid pitpropshuggning.

6. Afverkningen å de enskilda skogarne utföres vanligen såsom oordnad
blädning med uttagande af ett träd här och ett der. Då marken vid en dylik
afverkning aldrig fullständigt blottas, kan dess reproduktionsförmåga ej sägas
härvid i allmänhet äfventyras, om ock i enstaka fall en tillbakagång kan ega
rum. Ibland händer emellertid, särskildt vid virkesförsäljningar å rot, att större
skogstrakter fullständigt kalafverkas, utan att åtgärder för erhållande af återväxt
vidtagas vare sig genom qvarlemnande af fröträd eller genom skogsodling.
Då marken sålunda blir blottad och under en längre tid utsatt för sol och vind,
blir följden, att dess reproduktionsförmåga går allt mer tillbaka och att,
derest ej besåning, om än långsamt, kan ega rum från något närbeläget skogsbestånd,
eller marken i sig själf är af särskildt god beskaffenhet, denna småningom
öfvergår till steril ljungmark. Härtill bidrager ej sällan den omständigheten,
att efter markens afverkning ofta allt för stark betning eger rum, hvarigenom
möjligen uppkommande plantor förstöras.

Hvad angår de i stor utsträckning inom reviret befintliga af ålder kala
utmarkerna, äro dessa redan nu till följd af den långa tid, hvarunder de legat
kala, i hög grad utmagrade och uttorkade, och torde denna degeneration ytterligare
fortgå, derest ej marken genom skogsodling göres skogbärande. 7

7. Skogarnes föryngring öfverlemnas vanligen åt naturens eget åtgörande
och är i allmänhet otillfredsställande. Der, såsom oftast är fallet, afverkningen
utföres såsom blädning, erhålles visserligen i allmänhet återväxt men i de flesta
fäll en högst otillfredsställande, glest och undertryckt sådan. Der åter större
trakter kalafverkas, utan att skogsodling verkställes, ställa sig förhållandena i

324

Skogstjenstemännens svar på komitens frågor.

afseende på återväxten i allmänhet ännu ofördelaktigare, i det marken härefter
ofta förblir kal och småningom öfvergår till ljungmark eller, i lyckligaste fall,
först långsamt blir beväxt med ett glest och föga värdefullt skogsbestånd. — Mera
sällan verkställes skogsodling efter afverkning. Deremot förekommer å af ålder
kal mark hufvudsakligen genom hushållningssällskapets försorg skogsodling i ganska
stor utsträckning. Den härvid erhållna återväxten kan, i betraktande af de i
allmänhet ogynsamma markförhållandena, sägas öfver hufvud vara ganska
tillfredsställande.

8. Af oriktigt af verkningssätt förorsakad grantorka förekommer endast
undantagsvis. Deremot torde nog af nämnde orsak stormfällning förekomma ganska
ofta, ehuru i allmänhet ej i betydligare utsträckning.

9. Några större, af för stark afverkning å angränsande mark förorsakade
skador hafva visserligen ej kommit till revirförvaltningens kännedom. Dock är
det ganska antagligt, att mången gång, särskildt då större trakter på en gång
kalafverkas, stormfällning af skog å angränsande mark af nämnde orsak förekommer.
Den enda åtgärd, som kan tänkas vidtagen för skydd emot dylika skador,
skulle vara lagstadgande derom, att å ett ej allt för smalt bälte närmast
rågång afverkning ej finge ske på ett sådant sätt, att stormskada å rågrannens
skog derigenom uppkomme. Ett dylikt stadgande skulle emellertid möta många
praktiska svårigheter vid tillämpningen, ofta gifva anledning till trakasserier
grannar emellan, och särskildt då, såsom mycket ofta är fallet, skogsskiftena äro
långsträckta och smala, medföra en alltför kännbar inskränkning i dispositionsrätten
till skogen. Härvidlag torde ock med skäl kunna anmärkas, att det må
anses vara hvarje skogsegares sak att sjelf hålla tilläfventyrs erforderligt skyddsbälte
kring sin skog. Då härtill kommer, att de skogar, beträffande Indika ett
dylikt stadgande verkligen är af behofvet påkalladt, åtminstone hvad angår Bohus
revir, äro jämförelsevis få, anser jag, att de fördelar, som genom ett sådant
stadgande vunnes, ingalunda skulle uppväga de stora olägenheter, som deraf
skulle blifva följden.

10. Upplåtelse af afverkningsrätt för någon längre tid förekommer ej inom
reviret, utan omfattar i allmänhet endast så lång tid, som är oundgängligen
nödig för afverkningens uttagande, oftast 2 till 4 år. Der dylik upplåtelse
sker med viss bestämd minimidimension, sättes vanligen denna mycket lågt,
hvilket har till följd, att efter afverkningen blir qvarstående hufvudsakligen
endast undertryckt eller skadad skog, hvilken å ena sidan ej sjelf är duglig
att utväxa till något värdefullt skogsbestånd och å andra sidan hindrar uppkomsten
af duglig återväxt. — Då upplåtelsen sker utan viss bestämd minimi -

325

Jägmästaren i Bohus revir.

dimension äro, då i kontraktet nästan aldrig inrymmes någon bestämmelse till
fromma för återväxten, betingelserna för erhållande af en nöjaktig sådan i allmänhet
ej större, ity att härvid hela beståndet afverkas, utan att vare sig fröträd
qvarlemnas eller skogsodling verkställes, tillföljd hvaraf marken ofta
förblir kal.

11. Det i paragraf 5 af gällande stängselförordning intagna stadgandet,
att ohägnad utmark skall anses vara till gemensamt mulbete upplåten, har ofta
visat sig medföra stor olägenhet i afseende på skogsvården, ity att till följd af
detta stadgande egare af utmark, som ej är frånhägnad angränsande mark, ofta
får återväxten förstörd genom betning af kringboendes kreatur. För att skydda
sig häremot har han ingen annan utväg än att antingen inhägna hyggen och
föryngringstrakter eller ock fordra hägnadsdelning med rågrannarne, hvilket
medför såväl stor förbrukning af virke som kostnader i öfrigt. Såväl med hänsyn
till skogsvården som ur synpunkten af en önskvärd inskränkning i virkesförbrukningen
vore det sålunda en gifven fördel, att stadgandet i § 1 af
stängselförordningen, att »hvar och en, som hemdjur eger, är skyldig att om dem
hålla sådan vård, att de ej inkomma på annans egor», blefve gällande utan inskränkning
och sålunda äfven beträffande ohägnad utmark.

12. Förhållandena inom Bohus revir synas ej kräfva någon ändring i
gällande flotteingsföreskrifter, hvilka här i endast ringa mån ega tillämpning.

14. Inom reviret finnas 6 kronoparker och 3 under skogsstatens förvaltning
stälda skogar till indragna boställen, med en sammanlagd ytvidd af 4,285,39
har, deraf 2,672,94 har produktiv mark och 1,612,4 5 har impedimenter. Då årliga
afverkningen å dessa skogar, hvilka alla tillkommit på senare tid och till största
delen äro beväxta med ungskog, endast uppgår till sammanlagdt omkring 650
kbm., ega de för närvarande ingen afsevärd betydelse för fyllande af ortens behof
af skogsprodukter. Om än dessa skogar i en framtid, då regulier afvikning
å desamma kommer att ega rum, i berörde hänseende torde komma att få en
vida större betydelse än för närvarande, torde dock denna i det stora hela ej
blifva särdeles afsevärd, då ifrågavarande skogar äro af en jemförelsevis obetydlig
vidd. Med hänsyn till den rådande skogsbristen inom större delen af reviret
vore derför i hög grad önskligt, att kronoparkernas areal genom inköp af
nya marker väsentligen ökades.

Några andra allmänningsskogar förekomma ej inom reviret än till städerna
hörande obetydliga utmarksområden.

326

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

15. Nyssnämda till städerna hörande utmarksområden äro delvis på senare
tiden skogsodlade. Deras skötsel ombesörjes af städerna.

Bildandet af gemensamhetsskogar skulle utan tvifvel vara till stort gagn
inom det skogfattiga Bohus revir. Möjligen skulle detta kunna ske derigenom,
att kommunerna inköpte större sammanhängande utmarksområden eller hemman
med dylika och att staten underlättade detta måls ernående genom att lemna
räntefria lån m. m.

Inom Bohus revir finnas talrika utmarkskomplexer, hvilkas förvaltning
såsom gemensamhetsskogar vore ur många synpunkter lämplig. Särskild! skulle
detta vara fallet beträffande de större sammanhängande fjellmarksområdena,
såsom Kynnefjell, Tanums hamnelag, Herrestadfjellet m. fl., hvilka ligga skilda
och afsides från gårdarne och der sålunda betet utan olägenhet kan undvaras.

Huruvida dylika skogars bildande skulle kunna ske på frivillighetens
väg, torde emellertid vara tvifvel underkastadt, i all synnerhet der hufvudsakligen
endast kalmarker skulle kunna komma i fråga att för ändamålet förvärfvas, och
från hvilka sålunda någon inkomst först i en aflägsen framtid kunde påräknas,
under det utgifterna till en början ofta skulle blifva ganska betungande. Dessutom
torde nog numera, sedan nästan alla hemman undergått laga skifte, svårighet
ofta möta, att förvärfva lämpliga utmarker, äfven der sådana finnas, enär
hemmansegarne i allmänhet endast motvilligt och mot högt pris afstå sina
utmarker.

16. Af ålder kala utmarker, hufvudsakligen lämpliga för skogsbörd, förekomma
i mycket stor utsträckning i nästan alla delar af Bohus revir, och beräknas
dylik mark inom de olika häraderna upptaga: inom Vette Vs, Tanum V*,
Bullaren Vs, Sörbygden Vs, Tunge 2/s, Qville Vs, Sotenäs 3/4, Stångenäs 3/4, Lane
7», Orusts Östra Va, Orusts Vestra Va, Tjörn 4/b, Indals Fräkne Vb, Inlands Torpe
V*, Inlands Nordre 7s, Inlands Södre 4/e, Hisings Östra 4/s, Hisings Vestra Va,
Askims 4/& och Säfvedals V3 af den produktiva utmarksarealen, eller i stort sedt
nära två tredjedelar af revirets hela produktiva utmarksareal. Då denna såsom
under den allmänna beskrifningen meddelats, uppgår till omkring 170,000 hektar,
skulle alltså inom reviret finnas omkring 100,000 hektar af gammal kal mark,
hufvudsakligen tjenlig för skogsbörd, men som endast genom skogsodling kan
göras skogbärande.

17. Gröteborgs och Bohus läns hushållningssällskap har allt sedan 1866
på ett frikostigt sätt verkat för skogsodlingens befrämjande. I detta hänseende
har sällskapet, enligt af dess skogsinspektör lemnade uppgifter:

dels för egen räkning inköpt sammanlagdt 3,888,6 7 hektar hufvudsakligen
kala utmarker, hvilka nu till största delen skogsodlats;

327

Jägmästaren i Bohus revir.

dels på disposition under viss tid öfvertagit 465,02 hektar utmark, som
redan är skogsodlad och till egarens disposition återlemnad, samt 1,641,oo hektar,
hvilka för närvarande äro under kultur;

dels skogsodlat 294,21 hektar boställsmark;

dels till skogsodlingsföreningar och för skogsodling å vissa marker lemnat
anslag å tillhopa 36,855 kronor;

dels ock till enskilda reqvirenter utdelat 33,578,84 kgm. barrträds- och
3,532,7 2 kgm. löfträdsfrö samt 18,309,970 st. diverse plantor.

Göteborgs och Bohus läns landsting har sedan år 1887 beviljat reservationsanslag
af 800 till 1,000 kronor årligen till premier åt folkskolelärare och
lärarinnor för åt skolbarnen meddelad praktisk undervisning i skogssådd och
skogsplantering, hvilka premier utgått med belopp af 15 till 40 kronor.

Såsom lämpliga åtgärder, egnade att bibringa allmänheten teoretisk och
praktisk kunskap i skogshushållning, torde böra framhållas spridandet af folkskrifter,
helst illustrerade, hvari hufvudgrunderna för en rationel skogsskötsel
på ett populärt sätt afhandlades; undervisning vid folkskolan i skogshushållningens
enklaste grunder samt föreskrift, att vid folkskolan ett visst antal dagar hvarje
vår skola användas för bibringande åt skolbarnen af praktisk undervisning i
skogssådd och skogsplantering.

18. Afdikning af sumpmarker för skogsbörd verkställes af privata skogsegare
endast i sällsynta fall.

19. Några skogar, hvilkas behandling såsom skyddsskogar är af behofvet
påkallad, finnas ej inom Bohus revir.

20. En lagstadgad expropriationsrätt utan inskränkning i fråga om skogsförvärf
för staten, skulle medföra allt för stor osäkerhet i eganderätten och sålunda
knappast vara ur allmän synpunkt önskvärd. Deremot torde kunna ifrågasättas,
om ej en dylik expropriationsrätt borde stadgas för sådana fall, då enskild
mark — utmark eller mager — helt eller delvis vore belägen inuti kronopark,
hvars bevakning och skötsel häraf i afsevärd grad försvårades. Dessutom borde
möjligen expropriationsrätt för staten stadgas beträffande skog, hvars skötsel
såsom skyddsskog vore ur allmän synpunkt önskvärd.

Göteborg den 15 mars 1897.

Victor Hammarstrand.

328

Skog stj enst e?nännens svar på komiténs frågor.

Öfverjägmästaren i Smålands distrikt.

1. De olika orternas inom distriktet behof af skogsprodukter torde utan
synnerligen långa transporter ännu kunna tillgodoses från derinom belägna skogar,
utan att man för sådant ändamål måste vända sig till andra landsdelar.

2. Hvad först vidkommer timmerdugligt virke, torde icke så få hemman
förekomma, synnerligast i trakterna närmast jernvägarne, som dels äro alldeles i
saknad deraf, dels icke från egna skogar kunna fylla mer än en mindre del af
hvad till nödtorftiga reparationer å hemmanen erfordras. Att närmare redogöra
för dylika hemmans belägenhet och omfattning, är mig emellertid icke möjligt.

Inom följande trakter af distriktet förekomma en del hemman, som i det
närmaste alldeles sakna skog, nämligen:

Kalmar län.

Lofta socken, större delen af kuststräckan utmed Östersjön till cirka en
mil inåt landet inom Norra och Södra Möre härader, ett och annat hemman inom
öfriga delar af sistnämnda härad, samt nästan utan undantag hela Öland.

Jönköpings län.

Nästan alla hemman å Yisingsö, cirka en fjerdedel af öfriga hemman inom
Vista härad, samt ett och annat ströhemman inom öfriga delar af länet.

Kronobergs län.

En del hemman inom Hamneda, Känna, Nöttja, Torpa, Vrå och Berga socknar,
samt ett och annat hemman inom öfriga delar af länet.

Inom följande trakter af distriktet förekomma hemman, som väl hafva skog,
ehuru icke tillräcklig för fyllandet af deras behof af vedbrand eller stängselvirke
och der timmerskog alldeles saknas:

Öfver jägmästaren i Smålands distrikt. 329

Kalmar län.

En del hemman inom Lofta och G-amleby socknar, samt ett och annat
hemman inom öfriga delar af länet.

Jönköpings län.

Ett mindre antal hemman inom Östra och Mo härader, icke så få inom
Vestbo härad, samt ett och annat hemman inom öfriga delar af länet.

Kronobergs län.

Icke så få hemman inom norra hälften af Sunnerbo härad, men i öfrigt
endast ett och annat hemman inom öfriga delar af länet.

3. Såväl å de större egendomarne som å de mindre hemmanen anlitas
skogame med få undantag utöfver hvad de tillväxa, hvadan öfverafverkning
onekligen nästan öfverallt förekommer.

I närheten af de jernvägsstationer, hvarifrån afståndet till exporthamn icke
är allt för stort eller der flottled till kusten finnes, torde äfven skogssköfling
ega rum, i det de växtligaste träden i ungskogarne tillgripas för att afsättas i
form af pitprops.

Från skogar, som ligga utöfver en mil från lämplig järnvägsstation eller
flottled, kan dock lyckligtvis dylik utverkning i större skala icke med fördel bedrifvas,
enär utdrifnings- och transportkostnaderna öfverstiga försäljningspriset.

Afverkningen sker i allmänhet dels genom en planlös utgallring åt de träd,
som ega försäljningsvärde å sådana skogar, som äro mera aflägset belägna från
afsättningsort, hvarigenom det, som qvarlemnas, i de flesta fall utgöres af undertryckt
för fortväxt mindre lämplig skog, dels genom totalafverkning å sådana
skogar, hvilkas belägenhet medgifver afyttrandet af smärre virke och ved, i hvilket
senare fall endast marbuskarne lemnas orörda.

Dylik behandling af skogarne har under decenniet snarare till- än aftagit.

4. Af hvad i föregående punkt blifvit anfördt framgår, att från skogar
med sådan belägenhet, att afsalu med någon fördel kan ske, utverkning utöfver
husbehof merendels förekommer.

Saluvirket, der skogen icke afyttras å rot, försäljes dels i form af plank
och bräder eller, om sågverk inom trakten ej finnes, skrädt till större och mindre
fyrkantsvirke, dels såsom pitprops, jernvägssyllar, bobinvirke, trämasseved och
brännved, den senare hufvudsakligast i närheten af städerna och exporthamnarne
samt der glasbruk, såsom i Uppvidinge härad af Kronobergs län, förekomma, dels

Skogsbo mitt n, 111. *

330

Skogstjemtemännens svar på komiténs frågor.

såsom kol, hvilken senare artikel, om man undantager vissa trakter af Jönköpings
län, dock numera i ringare mängd för afsättning tillverkas. Gröfre bjelkar, sågadt
virke af bättre qvalité samt pitprops skeppas på utlandet, men det mesta
öfriga förbrukas till större byggnader samt industriela verk i orterna, hvarjemte en
icke ringa del smärre fyrkantsvirke fraktas till de sydliga skogfattiga provinserna.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva, i mån som bristen å gröfre skog ökats,
under de senare åren nedgått, så att sågtimmer med 6 engelska tum (15 å 16
om.) i topp numera allmänt försågas.

Hjelpgallring i ordets rätta bemärkelse förekommer nästan aldrig och
ungskog afverkas, såsom i punkt 3 anförts, utan någon den ringaste hänsyn för
det qvarvarande beståndets slutenhet eller lämplighet för fortväxt, till pitprops
i rätt stora qvantiteter, der skogarnes belägenhet i förhållande till afsättningsort
sådant medgifver. På samma gång måste dock påvisas, att betydande vidder
inom distriktet förekomma, der ungskogarne icke ega något saluvärde och sålunda
i allmänhet få ostördt fortväxa, för såvidt de icke äro tillfinnandes i de egentliga
hagmarkerna, då de för betets tillgodoseende å derför lämpliga trakter afverkas
och användas till husbehof.

6. Enär i allmänhet, undantagandes å ett fåtal större skogsegendomar,
någon ordnad skogsskötsel icke förekommer, blir deraf en gifven följd att efter
afverkningarne större eller mindre trakter komma att under längre tid ligga
blottade för sol och vind, hvarigenom skogsmarkens reproduktionsförmåga, för
såvidt dermed menas dess bördighet och skogens deraf beroende växtlighet, så
småningom nedbringas och försämras, synnerligast inom detta distrikt med dess
karga jordmån, i öfvervägande grad bestående af grusblandad sandjord med ett
ringa humuslager.

7. Skogens föryngring är numera sällan nöjaktig, och der återväxt börjar
uppkomma, vidtagas icke några åtgärder för dess skyddande.

I allmänhet göres intet för åstadkommande af återväxt efter utverkning,
utan öfverlemnas detta till naturens eget åtgörande. I de fall då hyggestrakterna
äro stora och hvarken fröträd å dem qvarlemnas eller fröhår skog angränsar,
kan naturen icke heller verka, utan marken igenväxer allt mer och mer med
ljung och andra skogsogräs. Man hör allmogen ofta klaga deröfver, att återväxt
efter afverkningarne numera icke uppkommer hvarken så lätt eller så sluten
som förr, sedan svedjebruket å smärre ytvidder nu i det närmaste upphört, i följd
af skogseffekternas stegrade värde.

A ett fåtal större egendomar äfvensom genom hushållningssällskapens
försorg der och hvar å de mindre hemmanen utföres skogsodling, merendels ge -

331

Ofverjågmåstaren i Smålands distrikt.

nom sådd af barr skogsfru, men i allmänhet till så ringa omfattning, att den i
stort sedt saknar annan betydelse än som ett exempel huru sådan skall utföras.
I)å å dessa skogsodlingar erforderliga hjelpkulturer sällan verkställas, så torde
resultaten, åtminstone hvad plantskogens slutenhet vidkommer, för det mesta kunna
kännetecknas såsom medelmåttiga.

Allmogen i skogsorterna visar derjemte ringa håg för vidtagande af dylika
åtgärder, äfven om dessa utföras utan några omkostnader för jordegaren, och det
är först då total skogsbrist inom större områden är för handen, som intresset
för uppdragande af skog i någon mån vaknar.

8. Grantorka förekommer endast undantagsvis och stormfällning skulle
nog, synnerligast å momarkerna, ega rum i större utsträckning, än hvad nu synes
vara händelsen, derest den gröfre skogen omkring afverkningstrakterna icke
vore genom föregående timmergallringar redan utglesnad, hvarigenom den blifvit
mera stormfast.

Ungskogarne i närheten utaf afverkningstrakterna lida deremot ofta genom
angrepp af skadliga skogsinsekter synnerligast »märgborrem.

9. Af samma orsak, som i föregående punkt omnämnts, höra skador å
grannens skog genom stormfällning, då kalafverkning å angränsande marker sker,
mera till undantagen.

Rågångarnes upphuggning till behörig bredd samt skogskantens ^glesnande
till ett par hundra meters bredd i god tid i förväg, då kalafverkning å
angränsande skog förväntas komma att ega rum, torde vara lämpligaste åtgärderna,
för att råda bot mot denna olägenhet.

10. Skogarnes upplåtande till utverkning på viss tid, då det gäller större
sammanhängande vidder, vare sig med eller utan bestämd minimidimension, medför
nästan alltid ett ogynnsamt inflytande, synnerligast med hänsyn till skogens
föryngring, derest skogsegaren icke vidtager särskilda anordningar för denna
senares underlättande. Då upplåtelsen sker med bestämd minimidimension, är
denna merendels satt så låg, att de qvarstående träden icke äro dugliga till fröträd,
och när ingen minimidimension är utfäst, qvarlemnas i de flesta fall endast
odugliga marbuskar eller för fortväxt olämplig, sönderblädad ungskog.

11. Nu gällande stängselförordning synes inom detta distrikt icke hafva
medfört några nämnvärda olägenheter för bedrifvande af en mera rationel skötsel
af skogarne, der sådan ifrågasatts, men det af jägmästaren i Tjusts revir påvisade
stadgandet i den nya väglagen, om förbud att hålla grind å allmän väg, har
onekligen i vissa orter förorsakat en högst afsevärd förökning i det redan förut

332 Skogstjenstemånnens svar på komitém frågor.

ytterst skogsödare och betungande gärdesgårdsunderhållet för den, som af en
eller annan orsaker vill skydda sin utmark från intrång af främmande kreatur.

12. Denna fråga, eller möjligen erforderliga förändringar i gällande flottningsstadgas
föreskrifter, berör icke i någon afsevärd mån detta distrikt.

13. Frågan om dimensionslagarnes inverkan berör icke detta distrikt.

14. Inom detta distrikt finnas för närvarande:

41 st. spridt belägna kronoparker med en ytvidd af 48,259,88 bar
2 st. häradsallmänningar » » 1,468,70 »

De flesta inom distriktet belägna städer ega skogar, men af dessa är det
endast de, som tillhöra Eksjö, Vestervik, Vimmerby och Vexiö, hvilka kunna
sägas vara af någon nämnvärd betydelse.

Besparingsskogar och sockenallmänningar förekomma ej. Af kronoparkerna
hafva Böda å Öland samt Yisingsö, som är förenad med en större ekplantering,
i Jönköpings län, redan nu en ganska stor betydelse för de öar, hvarå de äro
belägna, enär hemmanen å dessa senare i det närmaste sakna all skogstillgång,
och sålunda från dessa skogar hemta sitt husbehof. Att kronoparkerna och allmänningarne,
spridda inom ett distrikt med en så stor ytvidd, i rundt tal 286
gamla qvadrat mil, sjöarne oberäknade, för närvarande icke kunna utöfva så särdeles
stort inflytande på fyllandet af hela distriktets behof utaf skogsprodukter»
torde ligga för öppen dag, men icke dess mindre hafva de ändock redan nu en
icke ringa betydelse, då fråga är om gröfre och värdefullare dimensioner, hvarpå
bristen å de privata skogarne allt mer och mer gör sig gällande.

Deras framtida vigt och betydelse icke allenast för fyllandet af orternas
virkesbehof, utan äfven för statsverket genom den inkomst de komma att lemna,
synnerligast om de, såsom är att hoppas, kunna vinna betydande utvidning, torde
emellertid inom detta distrikt, der skogsmarkerna intaga en så öfvervägande vidd
i jemförelse med inegojorden, blifva större än hvad man under nuvarande förhållanden
kan ana.

15. De begge häradsallmänningarne skötas, med ledning af för dem upprättade
och faststälda hushållsplaner, af delegarne sjelfva, och är mot skötseln
intet att erinra.

Förvaltningen af städernas skogar handhafves för det mesta af vederbörande
drätselkammare, flerestädes med ledning af upprättade hushållsplaner.
Då i allmänhet temligen nöjaktigt sörjes för uppdragandet af återväxt efter afverkningarne,
liksom å äldre kalmarker, torde, äfven om afverkningen understundom
öfverstiger hvad upprättad hushållsplan i sådant hänseende bestämmer

Öfverjågmästaren i Smålands distrikt. 333

eller hvad skogens tillväxt medgifver, emot dessa skogars skötsel icke kunna göras
några afsevärda anmärkningar. Ehuru det vore önskvärdt, att gemensamhetsskogar
kunde på ett eller annat sätt bildas, torde en dylik åtgärd inom detta
distrikt möta mycket stora svårigheter, enär hemmanslotterna merendels äro
mycket sönderstyckade, med inegor, skog och hagmark blandade om hvarandra,
så att större sammanhängande utmarksområden, något så när frigjorda från intrång
genom kreatursbete, svårligen kunna inom byarne bildas af dertill hörande
marker, och mot inköp af dylika, för att hufvudsakligast användas till
bedrifvande af skogsbruk, lägger befolkningens ekonomiska ställning oöfverstigliga
hinder i vägen. Staten deremot både bör och kan fortfarande samt i så
stor skala som möjligt inköpa skogsmarker inom detta för skogsproduktion lämpliga
distrikt, hvarvid inköpsområdena, såvidt möjligt är, böra lämpligen fördelas
inom de olika häraderna.

16. Med undantag af de s. k. rymarkerna eller ljunghedarne inom vissa
socknar af Sunnerbo härad i Kronobergs samt å ön Bolmsö i Vestbo härad af
Jönköpings län, förekomma inom distriktet icke några af ålder kala för skogsbörd
lämpliga utmarker af någon större sammanhängande utsträckning. Det
s. k. alvaret å Öland, som torde upptaga hufvudparten af öns ytvidd, har visserligen
varit af ålder kalt, men, då kalkgrunden merendels går upp i dagen eller
endast är täckt af ett några få centimeters myll-lager, kan denna kalkstensslätt
endast undantagsvis samt på små spridda arealer användas till skogsproduktion.

Att lemna någon bestämd uppgift på ytvidden af ofvanstående rymarker
är mig icke möjligt, men torde de närmelsevis kunna uppskattas till omkring
30,000 hektar, med derå belägna impedimenter, hufvudsakligast mossar och kärr,
inberäknade. Af sagda rymarker eger staten inom Nöttja socken af Kronobergs
län en i det närmaste sammanhängande ytvidd af 1857,sb har, som blifvit till
kronopark så småningom sedan 1891 afsatt, dels genom anslående dertill af sådana
mindre kronans fastigheter, som under vissa förutsättningar skolat försäljas.
dels genom inköp af hemmansdelar och utmarksområden.

17. Vidkommande hushållningssällskapens och landstingens verksamhet
för främjande af skogshushållningen, hänvisas till hvad vederbörande jägmästare
hvar och en för sitt revir anfört.

För att bibringa allmänheten såväl teoretisk som praktisk kunskap i skogshushållning,
torde väl e,nda sättet vara att, såsom i somliga orter redan skett, dels
af sakkunnig person lättfattliga föredrag beträffande skogshushållningens grunder
hållas i sockenstugorna, hvarvid praktiska småskrifter i ämnet böra utdelas,
dels i folkhögskolor, folkskolor och landtbruksskolor undervisning lemnas såväl
i skogsskötsel, som i utförandet på marken af olika enklare skogsodlingsmetoder.

334

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

18. Afdikning af sumpmarker för skogsbörd torde ytterst sällan företagas
af privata skogsegare.

19. Enskilda skogar, hvilka böra behandlas och skötas såsom skyddsskogar,
förekomma mig veterligen icke inom distriktet.

20. Endast i de fall att enskilda tillhöriga smärre skogslotter ligga inuti
kronoparkerna och häradsallmänningarne, eller angränsa dessa på sådant sätt,
att lämpligare yttergränser eller andra för deras skötsel fördelaktiga förhållanden
för kronan kunna vinnas genom dylika skogslotters förvärfvande, bör expropriationsrätt
tillförsäkras staten.

Ehuru sådana skogar, som i föregående punkt omförmälas, icke inom detta
distrikt äro tillfinnandes, torde expropriationsrätt för staten af dylika, der de
förekomma, vara en mycket vigtig och bjudande nödvändighet.

Vexiö den 19 mars 1897.

O. G. Göthe.

Jägmästaren i Tjusts revir.

1. Ehuru tillgången af gröfre virkesdimensioner flerstädes är ringa,
kunna de förefintliga skogarne, utan synnerligen långa transporter tillgodose
ortens eget behof af skogsprodukter.

2. Hvad byggnadsvirke beträffar, finnas numera ej så få hemman, som
sakna tillgång derå. Deremot torde endast inom Lotta socken förekomma gårdar,
som helt och hållet sakna skog, och inom denna och Gamleby socken sådana, som
hafva till ved och gärdsel otillräcklig skogstillgång.

3. Öfverafverkning förekommer å flertalet enskilda skogar, vare sig de
tillhöra större egendomar eller mindre hemman och ej sällan skogssköfling, antingen
sålunda, att förutom timmerskogen äfven den växtligaste och bästa ungskogen
afverkas eller genom de uthuggningar, som vanligen ega rum efter laga
skiften; och har denna öfverafverkning under senaste åren i ej .obetydlig
grad ökats.

4. Afverkning till försäljning har sedan länge pågått inom denna på
skogar förut så rika bygd. Som skogsegarne emellertid förr sjelfva afverkade

Jägmästaren i T justs revir.

335

och försågade sin timmerskog, kunde afverkningarne ej ske uti den stora skala
som numera, sedan den till försågning dugliga skogen vanligen säljes å rot.
Förutom denna försäljning af timmerskog till försågning för export, ega skogsafverkningar
rum, dels inom södra och vestra delen af reviret till pitprops, dels
inom öfriga delarne deraf antingen till förkolning och pappersmasseved eller till
ved, denna senare hufvudsakligen för skeppning på Stockholm och Norrköping.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva under senare åren nedgått från 26 å 28
cm. vid brösthöjd till omkring 22 å 24 cm. Hjelpgallring, hvad man dermed rätteligen
förstår, ifrågakommer sällan; men deremot är ej ovanligt, inom de delar af
reviret der huggning af pitprops eger rum, att uti unga eller medelålders bestånd
de växtligaste träden dertill afverkas. I öfrigt förekommer mera sällan
afverkning af verklig ungskog i större mängd.

6. Ehuru kalafverkning sällan eger rum å den egentliga skogsmarken,
utan småskogen vanligen qvarlemnas vid huggningarne, så har denna dock
sällan sådan slutenhet, att den förmår skydda marken för försämring.

7. Förutom å Ankarsrums bruks skogar, der stor omsorg egnas åt skogens
föryngring, och hos 25 å 30 skogsegare, som årligen bruka anmäla sig hos hushållningssällskapet
för att genom dess försorg erhålla skogsodling, förekomma
inga nämnvärda skogskulturer och göres i de flesta fall ej ens något för underhjelpande
af den naturliga besåningen.

8. Ä trakter, der skogen efter en afverkning blifvit hårdt utglesad, äro
stormfällningar ej ovanliga, hvaremot grantorka torde vara mera sällsynt.

9. Några klagomål hafva ej försports öfver skador å skog, förorsakade
af stark afverkning å grannens mark.

10. Visserligen förekommer någon gång, synnerligast efter laga skiften,
att all skog på ett visst område försäljes, men i vanliga fall ske skogsförsäljningarne
sålunda, att å ett hemman eller del deraf antingen alla eller ett bestämdt
antal träd utöfver ett visst mått vid brösthöjd eller 16 å 20 fot från
marken försäljas, vare sig till ett öfverenskommet medelpris per träd eller till
olika priser efter trädens storlek. Den skog, som återstår efter sådana försäljningar,
består ofta af undertryckta träd, odugliga att för framtiden bilda fullgodt
bestånd.

11. Någon olägenhet för skogarnes skötsel torde nu gällande stängselförordning
ej medföra. Den stora omvexlingen af in- och utegor inom denna

336

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

ort förorsakar deremot ett skogsödare gärdesgårdsunderhåll, som ytterligare
kommer att betydligt ökas genom förbudet uti nya väglagen för grindar å allmän
väg.

14. Enär de enskilda skogarne fortfarande lemna tillgång till försäljning
af skogseffekter, ega befintliga kronoparker ej ännu någon betydelse för fyllande
af ortens behof af virke. Härads- och sockenallmänningar finnas icke, deremot
ega städerna Westervik och Wimmerby rätt stora skogar.

15. För att i en framtid, sedan brist uppstått å gröfre virkessortimenter,
tillgodose ortens behof dermed, torde i stället för bildande af gemensamhetsskogar,
vara mera lämpligt att statens markinköp, äfven om inköpen derigenom
blefve dyrare, så vidt möjligt så fördelades, att inom hvarje härad kunde bildas
en någorlunda stor kronopark.

16. Större kala utmarker, lämpliga för skogsproduktion, förekomma ej.

17. Sedan flera år har Kalmar läns norra hushållningssällskap lemnat
ett årligt anslag af 1,000 kr. för att jemte statsbidraget, omkring 800 kr., användas
till bestridande af kostnaderna för skogsodling hos de skogsegare, som
derom göra anmälan. Egare af mindre hemman hafva dervid bekommit skogsodling
å högst 10 tunnland för år fullkomligt kostnadsfritt, men hafva de större
egendomsegarne varit skyldiga tillsläppa nödiga dagsverken. De mindre jordegarne
hafva emellertid endast i ringa grad begagnat sig af den dem erbjudna
förmånen och de genom hushållningssällskapets försorg verkstälda kulturerna,
uppgående till omkring 200 tunnland om året, hafva hufvudsakligen skett å de
större egendomarne.

Genom utdelande af populära, mindre afhandlingar om skogsskötsel samt
genom att i folkskolan meddela någon undervisning deri och låta de äldre skolgossarne,
der så ske kan, deltaga i kulturarbeten, torde möjligen så småningom
något intresse kunna väckas för skogshushållning.

18. Afdikningar af sumpmarker, för att göra dem dugliga för skogsproduktion,
torde endast i ringa mån hafva egt rum.

20. För att göra ljungryar och andra för skogsproduktion dugliga skoglösa
utmarker skogbärande borde staten vara berättigad att, derest ej egarne
sjelfva inom viss förelagd tid i detta hänseende vidtaga åtgärder, expropriera
dylika marker.

Westervik den 25 februari 1897.

A. Fredr. Kruuse.

Jägmästaren i Kalmar revir.

337

Jägmästaren i Kalmar revir.

1. Någon skogsbrist råder i allmänhet för närvarande icke, fastän i vissa
byar närmast kusten nödigt husbehofsvirke saknas, hvilket dock kan fyllas från
skogrikare trakter, belägna på 1 å l1/2 mils afstånd. Får den nu hänsynslöst bedrifna
afverkningen ohejdadt fortgå, anses den tiden icke aflägsen, då den nu till
byalag vid kusten inskränkta skogsbristen äfven utsträckes inåt landet.

2. Efter kusten sakna de flesta hemmanen nödigt husbehofsvirke, men
hemman saknande all skogstillgång, förekomma, så vidt jag har mig bekant,
endast undantagsvis, dels efter kusten, dels ock enstaka inåt landet, synnerligast
inom Södra Möre härad.

3. Öfverafverkning är allmänt förekommande, äfvensom delvis skogssköfling.
Yissa skogsskiften upplåtas under ett visst antal år, dervid afverkning af
allt huggbart medgifves, så att endast marbuskar återstå. Stundom inköpas
äfven hemmansdelar af virkesspekulanter, hvilka, sedan skogen totalt sköflats,
på bästa möjliga sätt realisera den sköflade hemmansdelen för att på lika sätt
och med samma afsigt köpa och sköfla en annan hemmansdel med skog. Dylika
affärer hafva under sista decenniet varit i ständigt tilltagande..

4. Afverkningen öfver husbehofvet, hufvudsakligast bestående af props,
sparrar och ved exporteras samt användes äfven i någon mån vid inom reviret
befintliga glasbruk och tändsticksfabriker samt vid en pappersmassefabrik och
några smärre snickerifabriker, hvaraf, bland de sistnämnda, tillverkningen hufvudsakligast
afser att fylla ortsbehofvet, ehuru en och annan äfven exporterar hyflade
trävaror.

5. Sågtimmerdimensionen har nedgått till 18 å 20 cm. Hjelpgallring
förekommer aldrig, och ungskog afverkas i betydande mängd, såväl till props
som ved.

6. Någon skogsskötsel existerar, med högst få undantag, icke å de enskilda
skogarne inom reviret, och tages under dylika förhållanden ingen hänsyn vid afverkning
till markens reproduktionsförmåga, som, genom markens utsättande
under längre tid för sol och vind, gifvetvis förminskas. Oriktig afverkning, qvarlemnande
å hyggesplatserna af ris- och marbuskar samt fårbetning försvåra derjemte
den naturliga besåningen.

Skogskomitév, 111.

338

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

7. Föryngringen är långt ifrån nöjaktig ock är den, med undantag af vid
några större egendomar, helt och hållet öfverlemnad till naturens eget åtgörande.
Förutom å statens skogar och några större egendomar har genom kongl. hushållningssällskapets
försorg skogskulturer medelst sådd åstadkommits å mindre
arealer, hvarå återväxten i allmänhet synts ganska lofvande.

8. Någon grantorka eller stormfällning i större omfattning förekommer
icke inom reviret, ehuru afverkningen allt utom forstmässigt bedrifves.

9 Då de enskildes skogar äro glesa och luckiga, har stark afverkning å
grannens mark icke orsakat någon nämnvärd skada. Rågångarnes upphuggning
till föreskrifven bredd och beståndens intill rågränsen succesiva gallring torde
till förebyggande af dylik skada vara tillfyllestgörande.

10. Skogens upplåtande på viss tid, med eller utan bestämd minimidimension,
har alltid ett menligt inflytande å skogshushållningen, då jordegaren under
tiden förhindras vidtaga nödiga åtgärder till återväxtens befrämjande; och är
detta inflytande till större skada, ju längre afverkningstiden är, på hvilken
skogen upplåtes, hvadan densamma bör inskränkas till kortast möjliga, samt alltid
föreskrift meddelas om qvarlemnande af tillräckligt antal lämpliga fröträd pr har.

11. Stängselförordningens föreskrifter fördyra skogsskötsel och lägga
hinder i vägen för en rationel skogshushållning. Bete af får och getter borde
öfverallt inskränkas till enbart hagmarkerna, och betestiden för andra kreatur
endast vara tillåten under en kortare tid, samt kreaturens antal lämpas efter
betestillgången.

12. Flottningsstadgans föreskrifter hafva härstädes ingen inverkan.

13. Någon praktisk inverkan af dimensionslagarne är härifrån icke att
förmäla.

14. Ehuru revirets kronoparker hittills icke kunnat utöfva något märkbarare
inflytande på ortens virkesbehofs fyllande, inverka dock dessa redan nu,
hvad de gröfre virkessortimenten angå och ökas dess betydelse årligen.

Af häradsallmänningar förekommer endast en obetydlig areal, men dess
betydelse för kringliggande ort är dock af vigt.

Besparingsskogar eller sockenallmänningar finnas ej.

Den Oskarshamns stad tillhöriga Fredriksbergsskogens afkastning torde i
det närmaste åtgå till egendomens behof.

Kalmar stads marker äro för närvarande skoglösa.

339

Jägmästaren i Kalmar revir.

% 15. Häradsallmänningen skötes af delegarne efter faststäld skogshushåll ningsplan

ock under revirförvaltningens kontroll.

Oskarshamns stads skogar, hvartill Fredriksberg hörer, förvaltas antagligen
af stadens drätselkammare.

Å Kalmar stads markerverkställesskogsodlingunderkontrollafskogsingeniör.

Ehuru önskvärdt torde det dock numera vara omöjligt att inom reviret
bilda nya gemensamhetsskogar.

Häradsallmänningen torde dock kunna och böra utvidgas på så sätt, att
inkomsten från densamma, i stället för att utdelas, på sätt nu sker med ett obetydligt
belopp årligen, afsattes till en fond att användas till inköp af angränsande
skogsmark.

16. Förutom Kalmar stads utmarker, hvars areal är för mig obekant,
förekomma efter kusten här och hvar mindre kalmarker, af gammalt skoglösa,
hvarå skogsodling borde verkställas.

17. För skogshushållningens främjande är af hushållningssällskapet anslaget
400 kr., af landstinget 200 kr. samt af staten 600 kr. årligen, hvilka
medel anslagits till anskaffande och utdelning af plantor och frö samt bitiäde
af skogsingeniör och plantörer. Intresset för skogsodlingen är dock hos allmänheten
ringa, hvadan dessa belopp icke på långt när funnit användning, utan lärd
ett öfverskott häraf finnas hos hushållningssällskapet, uppgående till inemot
2,000 kronor.

Såväl teoretisk som praktisk undervisning i skogsskötsel bör lemnas i
folkskolor, folkhögskolor, landtmanna- och landtbruksskolor af kompetent person,
vid hvilka skolor för närvarande ingen eller högst otillfredsställande undervisning
meddelas.

18. Någon afdikning af sumpmarker för skogsbörd har mig veterligen
icke utförts å enskildas skogar.

19. Några så beskaffade skogar, som uti denna fråga omförmälas, finnas
icke inom reviret.

20. Expropriationsrätt för staten vore önskvärd:

då kronopark helt och hållet eller delvis omsluter enskild skog;

då skogssköfling eger rum å enskild skog;

å trakter der skogsbrist förefinnes eller är att frukta inom kort förestår, samt

vid utvidgning af kronopark för erhållande af naturliga gränser.

Kalmar den 9 februari 1897.

Gust. Er. Lind.

340

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Ölands revir.

1. Att i allmänhet råder stor skogsbrist och att inga skogar finnas, som
kunna tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter.

2. Med högst få undantag sakna alla öfriga hemman skog eller hafva
för husbehof otillräcklig sådan.

3. Öfverafverkning sker naturligtvis nästan öfverallt, då skogstillgången
är högst obetydlig. I förekommande missväxtår sköflas skogen mångenstädes då
landtmannen för att kunna existera, tillgriper den enda lilla qvarlefva deraf
som finnes. Någon ändring till bättre hushållning med skogen har ej under
senaste decenniet inträffat.

4. A Öland finnes med få undantag endast löfskog. Den egentliga skogsmarken,
om man så far kalla den, hestår af med mer eller mindre gles löfskog
beväxta hagmarker. När mera än till husbehof af densamma afverkas, försäljes
den å auktion till närboende hemmansegare och andra, som äro i saknad af skog.

6. Nej. Löfskogen är gles och några åtgärder vidtagas i allmänhet icke
för inplanterande af skog i de större luckorna.

7. Skogens föryngring lemnas alldeles åsido. Då de små hagmarkerna
begagnas till bete, kan naturligtvis ej någon skogsåterväxt ifrågakomma eller
påräknas genom naturens åtgörande.

14. Såsom vid besvarandet af frågan 2 blifvit anfördt, sakna vanligen
hemmanen skog eller ega otillräcklig sådan för sitt husbehof. Böda kronopark,
den enda allmänna skog, hvarifrån virke kan afyttras, är sålunda af stor betydelse
för de närmast kronoparken belägna socknarne, då till desamma hemtas
från nyssnämnda skog deras behof af nödiga skogsprodukter. I saknad af en direkt
och ändamålsenlig kommunikation med kronoparken lider befolkningen å den kala
ön stor brist på husbehofsvirke, som nu genom långa transporter och stor kostnad
måste anskaffas från fastlandet.

Kunde en smalspårig jernväg utefter ön komma till stånd, som hvad anläggningskostnaden
beträffar, till följd af härvarande jemna terrängförhållanden
och fasta mark blefve otroligt billig, så skulle Öland, förutom den stora betydelse
en sådan kommunikation komme att utöfva för landet i allmänhet, kunna

341

Jägmästaren i Olands revir.

förses med husbehofsvirke af bästa beskaffenhet från parken, å hvilken virket,
jemfördt med fastlandets, eger en betydande större varaktighet och brännkraft.
Böda kronopark skulle i så fall blifva af den allra största vigt för hela Öland,
i fråga om tillfredsställande af dess behof af skogsprodukter, och som äfven
stubbar, rötter och grenar finge en god afsättning, då Ölandsbefolkningen är
van vid att använda desamma till bränsle, så kunde å kronoparken införas den
mest rationela skogsskötsel.

15. Allmänningsskogar finnas icke, och ehuru önskligt vore att gemensamhetsskogar
bildades, så kan af härvarande förhållanden sådant icke komma
i fråga.

16. På Öland finnas sträckor af kala marker, som upptaga en betydande
del af ön. Dessa ligga långsefter och i midten af landet. Kuststräckorna å
ömse sidor äro vanligen tätt bebodda och odlade. De kala sträckorna eller s. k.
alvaren hafva ett ringa lager af mylla, och som kalkhällen merendels öfver allt
utgör grunden och stundom går upp i dagen, så kan skog endast i en ringa utsträckning
derå odlas.

17. För skogshushållningens främjande har Kalmar läns södra kongl. hushållningssällskap
utöfvat icke ringa verksamhet, ehuru ännu resultatet deraf icke
är af någon egentlig betydelse. Emellertid lemnar hushållningssällskapet fritt
skogsplantor och frö åt hemmansegare, som vilja upplåta sin jord för skogskultur,
och skickar plantör, som leder kulturarbetet utan vidare kostnad, om jag minnes
rätt, än kost och husrum. Planteringar hafva här och der utförts samt gått i
allmänhet väl till.

Att bibringa allmänheten intresse för och kunskap om skogshushållning
torde bäst kunna ske vid utförandet af skogskulturer, om den, som leder planteringen,
har förmåga att intressera och på ett enkelt sätt undervisa befolkningen.
Största vigt ligger också uppå att planteringarna utföras så, att ett godt resultat
ernås. Ser befolkningen, att planteringar gå väl till, så skall detta hafva det
största inflytande för att väcka håg och lust hos dem till att fortsätta försöken.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för statens räkning kan å
ön icke komma i fråga, då skogstillgång i någon afsevärd utsträckning ej finnes,
och svårligen skulle för skogsbörd tjenlig mark i större omfattning kunna erhållas.

Der frågor ej upptagits till besvarande ega de ej någon tillämpning å ön.

Böda den 8 mars 1897.

C. G. Fridman.

342

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Jägmästaren i Eksjö revir.

1. Skogsbrist råder i allmänhet icke, och förefintliga skogar kunna utan
synnerligen långa transporter tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter.

2. Eksjö revir omfattar 4 härader af Jönköpings län. Af dessa hafva
Norra Vedbo, Södra Vedbo samt större delen af östra och Vista härader tillräcklig
skogstillgång. De flesta hemman på Visingsö i Vista härad sakna alldeles
skogstillgång. Af öfriga hemman i Vista härad torde omkring V4 hafva
otillräcklig sådan, hvilket äfven är fallet med ett mindre antal hemman inom
Östra härad.

3. Öfverafverkning förekommer, men skogssköfling endast undantagsvis.
Öfverafverkningen kan vara mera tillfällig, såsom då nästan allt timmerdugligt
virke på en gång frånsäljes ett hemman, eller fortgå under lång tid genom att
uttaga först och främst husbehofvet och dessutom årligen afyttra timmer, slipers,
pitprops, ved etc. till större belopp, än skogen uthålligt kan lemna. Skogssköfling
anser jag vara för handen, då en större sammanhängande ytvidd beröfvas all
skog, så att endast några mariga granbuskar och dyl. här och der qvarstå,
utan att något göres för att åstadkomma återväxt. Det senaste decenniet
torde hafva medfört större sparsamhet, hvad beträffar husbehofvet, men icke
någon minskning i öfverafverkningen.

4. Virke afverkas allmänt utöfver husbehofvet. Öfverskottet dels exporteras
såsom timmer (till sågverken), pitprops, bjelkar, sparrar o. s. v., dels går
till inhemsk industri, kolning, pappersmassa, björkkubb o. s. v., eller annan inhemsk
förbrukning, såsom brännved m. m.

5. Sågtimmerdimensionerna torde väl småningom hafva nedgått, och deras
minimum torde väl få anses vara 6 eng. tum i topp. Äfven verklig ungskog
afverkas t. ex. till pitprops, då priserna ej äro för dåliga, till stickvirke (takstickor),
till kol eller ved. 6

6. Det synes mig icke kunna sägas, att i allmänhet taget markens reproduktionsförmåga
blifvit afsevärdt nedsatt, enär stora sammanhängande kalmarker
äro jemförelsevis sällsynta. Äfven om nästan all duglig skog borthuggits, finnes
vanligen en del buskar och skräpskog qvarlemnade, som i någon mån täcka marken.

343

Jägmästaren i Eksjö revir.

7. Skogens föryngring är icke nöjaktig. Omsorgen om återväxten öfver -lemnas enligt regeln till naturens eget åtgörande. Skogsodling bedrifves, utom
å de allmänna skogarne, endast å ett fåtal skogar, såsom Eksjö stadsskog och
skogarne till Bondeska fideikommisset, tillsammans c:a 3,000 har, hvarförutom
en och annan större skogsegare anlitar hushållningssällskapets hjelp, hvarigenom
årligen 20 å 30 har pläga skogsodlas inom reviret. Återväxten efter skogsodling
har i allmänhet utfallit väl.

8. Barrskogarne i reviret sammansättas i stort sedt af 2h tall och 1/s gran.
Då således tallen är öfvervägande, hafva genom oriktig afverkning, som naturligtvis
förekommer, inga större skador af grantorka eller stormfällning mig
veterligen uppstått.

9. Dels emedan tallen är öfvervägande, dels äfven emedan härstädes sådana
långa, smala skogstegar icke förekomma, som äro vanliga t. ex. i vissa
trakter af Yestergötland eller Upland, torde afverkning å grannens mark inom
Eksjö revir hafva förorsakat jemförelsevis små olägenheter. — På sådana trakter,
der nyss antydda, långa och smala skogstegar äro vanliga, torde det lämpligaste
vara, att hela byalagets skogsmark åter förenades till ett helt och sköttes efter
en gemensam plan som en byallmänning.

10. I denna trakt af landet upplåtes visserligen ofta afverkningsrätt till
en viss skogstrakt, men icke till ett hemmans hela skogstillgång och upplåtelsen
plägar omfatta blott några få år. Dylika upplåtelser ske vanligen med bestämd
minimidimension. Den qvarlemnade skräpskogen och marbuskarne få oftast
blifva kvarstående och förhindra duglig återväxt att uppkomma annat än i
större luckor. Då stundom äfven småskogen upplåtes och kan tillgodogöras, blir
förstås resultatet en kalmark med mer eller mindre marbuskar, som, om den icke
är alltför stor eller för mycket gräsbinder sig, med tiden får mer eller mindre
tillfredsställande återväxt från kringstående skog.

11. Jag kan icke finna, att i denna trakt af landet gällande stängselförordning
medför några större olägenheter. Den har åstadkommit, att härstädes
så godt som all mark är inhägnad, hvilket visserligen medför mycket arbete och
stor virkesåtgång, men å andra sidan gör den enskilde skogsegaren oberoende af
förordningens stadganden angående gemensamt mulbete.

12. Denna fråga torde icke beröra reviret.

13.

D:o

d:o

344 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

14. Yisingsö kronopark och ekplantering hafva stor betydelse för fyllandet
af öns virkesbehof, då densamma för öfrigt är nästan skoglös. Enär, såsom förut
framhållits, öfriga delar af reviret i allmänhet hafva skog till husbehof, hafva
de båda öfriga kronoparkerna, häradsallmänningen Östra Holaveden samt Eksjö
och Grenna stadsskogar härvid mindre betydelse, men de lemna gröfre virke, som
blir allt sparsammare. Och det är att förutse, att deras betydelse i sistnämnda
hänseende i framtiden skall blifva större, ty de enskilda småskogarne torde alltmera
blifva reducerade till pitprops- och veddimensioner. Visingsö ekplantering
torde med tiden få betydelse för ortens industri, då ekarne på enskildes marker
hunnit blifva mera grundligt utrotade, än hvad nu är fallet.

15. Häradsallmänningen Östra Holaveden står under delegarnes vård.
Eksjö stadsskog skötes af drätselkammaren med tillhjelp af en skogvaktare.
Hushållningsplan finnes uppgjord, men afverkningen bedrifves stundom fortare än
planen föreskrifver, dock sörjes för tillfredsställande återväxt. — Grenna stadsskog
är liten, icke indelad och icke underkastad annan afverkning än rensningshuggning.
Den skötes äfven af drätselkammaren. — Det kunde väl vara önskvärd^
isynnerhet för de mera skogfattiga socknarne, att nya gemensamhetsskogar
bildades, men detta torde möta mycket stora svårigheter. Större, sammanhängande
rena skogstrakter förekomma knappast. Hemmanen äro temligen små,
med skog, hagmark och inegor blandade om hvarandra. För åstadkommande af
en gemensamhetsskog blefve det väl att inköpa ett eller flera hemman och anslå
hela eller nästan hela arealen till skogsproduktion. Men skulle inköpet bekostas
af socknen eller häradet, så lärer det aldrig komma att ske.

16. Några nämnvärda sådana marker, som i denna punkt omförmälas,
förekomma icke.

17. Hushållningssällskapet och landstinget hafva anslagit medel till den
enskilda skogshushållningens främjande, hvilka tillsammans med statens anslag
under senare åren uppgått till omkring 3,000 kronor årligen. Dessa medel har
hushållningssällskapet an vän dt till skogsodling å enskildes marker. Till arbetenas
utförande äro anstälde en länsskogsman och 3 plantörer. Den, som önskar
sällskapets hjelp, får derom ingifva ansökan, hvarefter, om ansökan bifalles, kontrakt
afslutas, hvarigenom sökanden förbinder sig att lemna den mark, som skall
skogsodlas, röjd samt att under 20 år freda återväxten, hvaremot sällskapet utför
skogsodlingen utan annan kostnad för sökanden än dagtraktamente till plantören.
För att bibringa allmänheten kunskap i skogshushållning torde väl knappast
några åtgärder hafva vidtagits, ty en och annan afhandling i hushållningssällskapets
tidskrift eller den undervisning, som i skogshushåHning meddelas vid

Jägmästaren i Jönköpings revir. 345

länets landtbruksskola, förmodligen äfven vid folkhögskolan, kan icke anses träffa
allmänheten. Hvilka åtgärder, man än må vidtaga, lära de väl blifva föga verksamma.
Men naturligtvis kunde man, såsom på somliga orter skett, hålla föredrag
i skogshushållning i sockenstugorna samt dervid utdela småskrifter i ämnet,
äfvensom söka förmå de allmänna tidningarne att regelbundet vid lämpliga tider
af året meddela för tillfället passande uppsatser, som stälts till deras förfogande.
Med praktisk undervisning torde man icke kunna träffa andra än skolbarnen,
hvilka man kan öfva i skogssådd.

18. Nej.

19. Nej.

20. Om jag skall hålla mig endast till förhållandena inom reviret, kan
jag icke finna expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf behöflig för staten. Men
måhända kunde sådan rätt vara önskvärd för t. ex. skyddsskogar, för flygsandsfält,
kanske äfven för ljungryar och svältor, för att på sådana ställen, sedan
ett köp för statens räkning kommit till stånd, dels erhålla lämpliga yttergränser,
dels blifva qvitt parceller, som inuti det inköpta området ännu tillhörde enskilda.
Att under andra förhållanden expropriera skogsmark till statsskog torde vara
en både för radikal och äfven för dyrbar åtgärd.

Brevik, Ormaryd den 12 februari 1897.

J. E. Kinman.

Jägmästaren i Jönköpings revir.

1. Skogsbrist kan ingenstädes inom reviret ännu sägas förefinnas.

2. Hemman helt och hållet saknande skogstillgång finnas ej, men åtskilliga
af de intill en mil från närmaste järnvägsstation aflägsna hemmanen sakna erforderligt
nybyggnadsvirke, dock ej nödigt underhållsvirke, hvarpå, liksom ock ved
och gärdselskog, brist för ytterst få undantag råder.

Skogskomitén, III. 14

346 Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

3. De skogar, der öfverafverkning ej råder, äro snart räknade. Såväl
stort som smått virke afverkas vida öfver hvad skogarne tillväxa. Virkesköpames
antal har år för år ökats, hvarför åtminstone ingen minskning i afverkningen
inträdt, men från jernväg mera aflägsna skogar hafva nu mera allmänt måst
anlitas för att fylla hvad de närbelägna i och för afsättning till andra orter ej
kunna lemna.

4. Vid hvarje jernvägsstation finnas en eller flere virkeshandlare, som
dels sjelfva inköpa skogsparker för afverkning, dels upphandla det virke, rundt,
biladt eller sågadt, som af jordegarne afverkas och ditfraktas, och utgöres detta
för export af gröfre och klenare bjelkar (sparrar), pitprops, bräder och plank
samt för inhemsk industri af taksticks-, trämasse- och bobinved, björkplank och
rundved af björk till möbler samt rundtimmer till tändsticksaskar, hvarjemte en
myckenhet slipers och träkol äfven till jernvägsstationerna framforslas.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva i så måtto nedgått, att gröfre träd,
om de äro rakväxta, numera i allmänhet skrädas till bjelkar, då de deremot för
15 å 20 år sedan nästan uteslutande användes för försågning. Ett är emellertid
visst, att gröfre träd börja blifva mer och mer sällsynta.

Någon hjelpgallring i ordets rätta mening förekommer ej, men afverkning
af ungskog mångenstädes i afsevärd mängd.

6. Om någon skogsskötsel kan ej talas, och afverkningen utföres ofta så,
att reproduktionsförmågan hos den torra, grusiga, ofta bergbundna eller å vissa
trakter moartade jorden minskas. Orsaken är den mycket brukliga kalafverkningen.

7. Skogens föryngring kan med anledning af det sagda ingalunda vara
nöjaktig. För återväxten får naturen sjelf sörja. Sällan företages skogsodling
eller qvarlemnas dugliga fröträd.

8. Grantorka och stormfällningar kunna med brukligt afverkningssätt ej
vara annat än mycket allmänna.

9. Att stipulera särskilda lagbestämmelser för afverkning af hvarandra
angränsande skogar med skilda egare torde ännu åtminstone vara för tidigt att
tänka på, helst skogsskiftena ofta hafva en smal, långsträckt form.

Tidig löshuggning af de bestånd, hvilkas skadande genom afverkning af
intill liggande skog befaras, torde vara enda sättet att skydda samma för stormfällning.

Jägmästaren i Jönköpings revir. 347

10. Skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss tid och
med bestämd minimidimension har visserligen det goda med sig, att på den här
vanliga, magra och torra eller traktvis bergiga jordmånen, marken ej blir helt
och hållet blottad, att många af de qvarlemnade mindre träden, ehuru ofta komna
till hög ålder och i allmänhet till samma, som de försålda träden, efter friställandet
hastigt utveckla sig och efter ett par tiotal år lemna virkesträd om ock af
klenare dimensioner, samt att den myckna småskog, som qvarlemnas, af en köpare
åsättes jemförelsevis ringa värde, men dock kan hafva ganska stor betydelse för
användning till husbehof — gärdsel och ved — dock, hvilket utseende skogarne
genom en sådan åtgärd få och hvilken minskning i tillväxten hos dylika söndertrasade
skogar erhålles, inses lätt. För denna orten anser jag det dock önskvärdt,
om försäljningarne skedde med bestämmande af minimidimension, isynnerhet om
det gäller större vidder, ty den qvarlemnade skogen kan dock betraktas och behandlas
såsom en mer eller mindre tät, om än ej i alla afseenden fullt approbabel
fröträdsställning, men der försäljningar ske utan bestämmande af minimidimension,
qvarlemnas endast värdelösa marbuskar, och dessa få nästan utan
undantag fortväxa, hindrande groningen af de frön, som möjligen från aflägsna
skogskanter förirra sig till det afbergade fältet, och aldrig blifvande användbara
till annat än ved för eget behof, ej för afsalu, då träden alltid blifva innanruttna.

Emellertid torde det, särskildt för denna trakten, der massor af takstickor
tillverkas och der äfven åtskilliga trämassefabriker under senare åren anlagts,
blifva mycket betungande, om en dimensionslag föreskrefs. Bättre då, och fullt
betryggande för återväxten, vore åläggande för skogsegaren att vid afverkning
qvarlemna nödigt antal dugliga fröträd, då skogsbrist aldrig skulle behöfva
befaras.

11. För denna ort medför gällande stängselförordning ej några nämnvärda
olägenheter, ty tillgång å stängselvirke finnes och kan i allmänhet genom
klok gallring utan nämnvärd skada uttagas, hvarjemte all mark betas — skog
och hage om sommaren, ängar och åkrar höstetid. Att jordegarens egna kreatur
ofta skada de uppspirande plantorna torde ej kunna undvikas, ty denne kan ej
gerna förmenas beta med kreatursslag och å tider, som honom bäst synas. Undantag
härifrån skulle väl endast kunna göras, der en möjligen blifvande skogslag
ej iakttages, och skogen alltså för återväxtens skull måste fredas.

Vid allt bestämmande om grannars skyldigheter angående stängseln dem
emellan torde rättast vara utgå från: »hvar och en svare för sina kreatur»; vilja
båda beta, hägne hvar hälften, der ej öfverenskommelse om gemensamt bete
träffas.

14. Ingen.

348

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

15. Gemensamtetsskogar finnas ej, och anses det ej önskvärdt att sådana

bildas.

16. Nej.

17. Hushållningssällskapet, och sedermera äfven landstinget, har sedan
början af 1870-talet genom kontrakt med enskilde jordegare åtagit sig skogsodlandet
af dessas kala marker, dervid allt arbete, plantor och frö lemnats gratis,
samt det först på senare tider ålegat jordegaren att lemna plantören fritt vivre
och skjuts intill 15 km. På så sätt har ej ringa areal inom länet blifvit med
återväxt försedd — minst dock inom Jönköpings revir af orsak, dels att plantörerne
varit boende eller haft sin verksamhet inom länets andra orter, dels att
äldre kalmarker endast i mindre utsträckning här förefunnits, och jordegarne
velat begagna sådana af yngre datum för bete, så länge ett grönt strå der
kunnat växa.

Genom undervisning i våra folkskolor om skogs uppdragande, dess värde
och vård skulle med all säkerhet mycket godt för denna vigtiga sak vinnas.

18. Nej.

19. Nej.

20. Der enskildes egor äro omslutna af eller djupt inskjuta i kronans,
anser jag expropriationsrätt för staten i högsta grad önskvärd.

Torsjö & Eksjö den 22 februari 1897.

O. A. F. Gyllenkrok.

Jägmästare i Jönköpings revir.

Jägmästaren i Vestbo revir.

1. För närvarande råder ej skogsbrist, utan kunna förefintliga skogar
utan synnerligen långa transporter tillgodose traktens eget behof af skogsprodukter.

2. Å en stor del hemman inom Yestbo härad och äfven delvis inom Mo
härad förefinnes redan skogsbrist. Kommer skogsafverkningen att fortgå till

349

Jägmästaren i Vestbo revir.

samma utsträckning, som nu under de senaste åren skett, torde skogsbrist inom
få år uppkomma å de flesta hemman såväl i Vestbo som Mo.

3. öfverafverkning, nästan skogssköfling, kan i allmänhet sägas förekomma,
i det den ene hemmansegaren efter den andre till virkeshandlare försäljer
sina qvarhaf vande skogsparker, och har denna skogsförsäljning allt mer och mer
ökats under de 10 sista åren, så att t. o. m. hemman, aflägset belägna från flottled
och jernväg, nu till en del redan afyttrat och fortfarande afyttra sina skogar.

4. Afverkning öfver husbehofvet eger rum, och försäljes i allmänhet allt
virke inom hela skogstrakten till virkeshandlare, hvilka aptera detsamma på för
dem lämpligaste sätt till timmer, pitprops, pappersved m. m. Afskräde, som
virkeshandlare qvarlemnat å sköflade skogsparker, använda sedan hemmansegarne
till vedbrand, stängsel virke och kolning.

5. Då undantagsvis försäljning ej sker af hela skogsparken med deri befintligt
virke, bruka alla träd under 8 verktums diameter vid brösthöjd qvarlemnas.
Eljest beräknas minsta dimension för timmerdugligt virke till 8 decimaltums
diameter vid brösthöjd. Någon hjelpgallring förekommer icke, utan då
ungskog säljes till pitprops medtages allt, hvad dertill duger inom afverkningstrakten.
Endast i närheten af flottleder och jernvägsstationer afverkas ungskog
till pitprops i någon afsevärd mängd.

6. Vid afverkningen fästes ej afseende hvarken å erhållande af återväxt
eller skogsmarkens reproduktionsförmåga, utan afverkas alla dugliga träd med
undantag af träd af så små dimensioner, att ej afsättning för dem finnes, och
bruka dessa qvarlemnade mindre träd efter några års förlopp blifva sjukliga och
slutligen do ut. Qvarlemnande af fröträd brukas endast i sällsynta fall. Sedan
afverkningen försiggått, lemnas trakten vanligen under flera år oröjd, och vidtagas
för öfrigt inga åtgärder för främjande af återväxt.

7. Ungskogar finnas visserligen, men dessa äro i allmänhet mycket ojemna
och luckiga, enär inga åtgärder vidtagits för återväxtens främjande. Skogsodling
har inom reviret endast egt rum å några få enskilda hemman tillhöriga allmogeklassen,
och har denna då utförts på länets hushållningssällskaps bekostnad.
Genom dessa skogsodlingar hafva i allmänhet medelmåttiga resultat uppnåtts.

8. Grantorka har ej förnummits förekomma annat än å mindre vid afverkning
qvarlemnade granar. Några stormfällningar af mera omfattande betydelse
hafva mig veterligen på senare tider ej här förekommit.

350 Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

9. Några betydande skador hafva under senare åren synbarligen ej uppkommit
i följd af stark afverkning å grannens mark, enär de skogsbestånd, som
nu finnas qvar, hufvudsakligen bestå af yngre och medelåldriga träd, mindre
utsatta för stormskador.

10. Vid skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss tid
med bestämda minimidimensioner utsträckes denna tid vanligen ej utöfver 10 år,
och brukar da köparen under sista året tillgodogöra sig alla återstående träd
med den föreskrifna minsta dimensionen, hvarigenom skogsbestånden vanligen
blifva så utgallrade och luckiga, att de qvarlemnade mindre träden taga skada
och slutligen do ut, och uppkommer å dessa mindre luckor i allmänhet ej någon
naturlig sjelfåterväxt, utan måste, om återväxt å en dylik trakt skall kunna
åstadkommas, marken först rödjas och sedermera besås eller planteras, hvilket
förfarande dock af enskilda skogsegare uraktlåtes. Är ingen minimidimension
föreskrifven, afverkas först timmer och värdefullare träd, för hvilka afsättning
finnes, och blir här samma förhållande med afseende på återväxten.

11. Då endast hemskogarne eller hagmark erna här inom orten bruka inhägnas,
och de egentliga skogsmarkerna i allmänhet begagnas såsom gemensamt
mulbetesområde, torde nuvarande stängselförordning icke kunna utöfva någon
annan olägenhet för - skogarnes skötsel, än att, om den i § 4 af nämnda förordning
åsyftade plantering äfven skulle afse skogsodling, den, som å sin mark ville
utföra sådan, ej skulle ega stängsel vitsord.

14. Hitintills har traktens befolkning för eget behof ej gjort några virkesinköp
från ortens kronoparker, utan hafva sådana inköp till större delen verkstälts
af virkeshandlare, som sedermera förädlat och på andra platser afsatt virket.

16. Äldre kalmarker förekomma icke till någon större betydenhet inom
reviret; dock finnas sådana å Bolmsö, der en del likvisst under senare åren blifvit
skogsodlad, samt mindre dylika inom Ähs, Torskinge och Tannåkers socknar.

17. Från Jönköpings läns landsting och hushållningssällskap med bidrag
af staten hafva medel årligen varit anslagna i och för skogsodling af kal mark,
och hafva dessa anslag under de senaste åren för länet i dess helhet uppgått till
i medeltal 3,000 kr. pr år. På bekostnad af dessa medel hafva förutom förut
skedda skogsodlingar verkstälts:

år. fullständig skogsodling hjelpkultur.

1894 ....... 9,31 har 89,47 har.

1895 ....... 27,8 » —

1896 ....... 22,7 * —

351

Jägmästaren i Sunnerbo revir.

Lämpligaste sättet att bibringa allmogen kunskap i skogshushållning dels
teoretisk och dels praktisk, vore, att vid hvarje folkskola meddelades undervisning
i ämnet och anlades plantskolor, der barnen praktiskt fingo öfva
skogsodling.

18. Någon afdikning i och för skogsbörd har af enskilde jordegare här
i orten ej vidtagits.

20. Då några större s. k. utskogar här ej förekomma utan hvarje hemman,
till sina egor består af inegor och skogsmark om hvarandra, vore här svårt att
åstadkomma skogskomplexer, utan att hemmanen i sin helhet äfven förvärfvades.

Gislaved den 25 februari 1897.

Anders Kopp.

Jägmästaren i Sunnerbo revir.

1. I åtskilliga socknar lida icke få hemman af skogsbrist, men då i dessa
socknar bränntorf användes i hufvudsak i stället för ved, och i stället för trähägnader
användes hägnad antingen af sten eller ock diken med jordvall, så
är det hufvudsakligast byggnadsmateriel, som i virkesväg behöfver inköpas, och
detta kan af förefintliga skogar utan allt för långa transporter erhållas.

2. De hemman, som alldeles sakna skog, äro ej till antalet så synnerligt
många, ty finnes det ej skog i utmarken, så finnes det vanligen litet i inegorna
och tvärtom.

De hemman deremot, som ej hafva skog tillräcklig för husbehof, inclusive
byggnadsvirke, äro flere. Hit höra i första hand de egentliga rysocknarne:
Känna, Nöttja, Torpa, Yrå och Berga. I medeltal för dessa 5 socknar torde
minst en tredjedel af bönderna sakna nödigt byggnadsvirke. I öfriga socknar
förekommer detta förhållande i mycket ringare utsträckning. 3

3. Öfverafverkning förekommer nästan öfverallt. Under nuvarande för
landtmannen ogynnsamma konjunkturer — jag tager då ej hänsyn till det sista
året, som i detta hänseende varit bättre — tager bonden och säljer det från hemmanet
lättast säljbara, nämligen skogen, på hvilken han derjemte genom skogs -

352 Skogstjemtemånnens svar på komiténs frågor.

produkternas transportering till jernvägsstationen skaffar sig ^förtjenst under
vinterdagarna.

Genom tillkomsten af nya jernvägar och flottleder bar denna öfverafverkning
under senaste decenniet i icke ringa grad stigit. Förut kunde endast det
gröfre virket, som kunde bära den längre landtransporten, med fördel afverkas.
Nu går det att utan svårighet afyttra äfven den medelålders och yngre skogen,
under det att den äldre börjar bli en mera sällsynt och eftersökt vara.

4. Virke afverkas öfver husbehofvet, och öfverskottet försäljes mest till
virkeshandlande för dels försågning vid några sågverk men hufvudsakligast för
aptering till bjelkar, sparrar och någon pitprops. Pitpropshuggningen inom
reviret är dock ej så stor, då det i allmänhet betalar sig bättre sälja härför
lämpligt virke af såväl gran som tall till Delary trämassefabrik i och för tillverkning
af pappersmassa. Bolagets långa och vidsträckta flottleder underlätta
de långa transporterna af dylikt mindre värderikt virke.

5. Af hvad i 3:dje och 4:de frågan anförts framgår att de gröfre virkesdimensionerna
icke så litet nedgått. Hur mycket kan jag ej säga. Det sågade
virket är en obetydlighet mot det som hugges till bjelkar och sparrar.

Hjelpgallring i skogsmannens mening tillhör å de enskilda skogarna så
godt som det okända.

Då den medelålders skogen afyttrats, försäljes ofta nog äfven ungskogen,
om något mera nämnvärdt härför kan erhållas.

6. Kalhuggning utan fröträdsställning och utan tanke på anskaffande af
återväxt är orsaken till att markens reproduktionskraft ej kan bevaras.

7. Skogens föryngring är mycket dålig, öfverlemnad som den är åt enstaka
mindre, dåliga och vanligtvis förkrympta träd som virkeshandlandena ratat.

Skogsodling förekommer i jemförelsevis ringa omfattning på endast helt
små arealer och då vanligtvis på initiativ af hushållningssällskapets plantörer.
Sällskapet lemnar frö, plantor och plantör gratis.

Återväxterna efter skogsodling ha å skilda håll högst olika utseende. De
efter tyskt tallfrö uppkomna se ofta krokiga och sabelformiga ut som illa växta
lärkträd — härstamningen igenkännes redan på afstånd — äro mycket utsatta
för svampsjukdomar och insekter och do ofta gruppvis i yngre år.

8. Ä böndernas små skogsskiften göres vanligen i en eller ett par omgångar
slut på den egentliga, afverkningsbara skogen. Härigenom bli grantorka,
stormfällning etc. ej så mycket märkbara annat än på ^tillstående boställs -

Jägmästaren i Vårends revir. 353

skogar. Märgborrens arbete kan dock efter afverkningarna litet hvarstädes spåras
å qvarstående ungskog.

9. Som bland enskilda den ene är i afverkningsväg så god som den
andre, beklagar sällan någon sig härför.

10. Dylikt förekommer ej här. Här säljes vanligen en viss del af skogen
att afverkas under blott några få år.

11. För enskilda skogsegare, som nästan utan undantag använda skogsbetet
för sina kreatur, kan jag ej inse att nuvarande stängselförordning medför
mera nämnvärd olägenhet, men väl för statsskogarna der betning mera undantagsvis
förekommer. Dyra och långa hägnader, för att hindra intillgränsande
hemmans beteskreatur att öfversvärma och nedtrampa samt afbita skogsplantorna,
äro en följd af gällande stängselförordning.

12. Har ej hört någon ändring önskas, då gällande flottningsstadga blott
cirka ett år varit i gällande kraft.

13. Har ingen erfarenhet härom.

14. För närvarande är dess betydelse i nämnda afseende ej så synnerligen
afsevärdt. Det är i allmänhet virkeshandlandena, som köpa årsafverkningarna,
och efter virkets aptering, sälja dem till Skåne och Danmark. Dess
betydelse och i full utsträckning kommer först att göra sig gällande, sedan skogssköflingen
å enskildas skogar sträckt sig längre än för närvarande är fallet.

15. Allmänningsskogar förekomma ej här. Att bilda sådana blir svårt
till följd af den redan långt gångna hemmansklyfningen. Hvar och en behöfver
sin lilla utmark till bete. Bästa sättet att bilda sammanhängande, afsevärda
skogskompiex är statens inköpande af enskilda hemman eller delar deraf för
bildande af kronoparker.

16. Sådana marker, »ryar» förekomma hufvudsakligast i de i 2:dra frågan
omförmälda socknar och i icke ringa utsträckning. Dock måste medgifvas att,
sedan under de senaste 10—20 åren ljungbränningar för vinnande af kreatursbete
ej så allmänt eller mycket brukas, barrträdsbuskar här och hvar börja
sticka upp ofvan ljungen och hafva å många ställen hunnit större höjd.

Skogskomitdn, III.

354

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

17. Se frågan 7. Att bringa allmänheten teoretisk och praktisk kunskap
i skogshushållning torde vara tillfyllest att hushållningssällskapets öfverplantörer,
skogsingeniörer o. d. liksom hittills eller i större utsträckning, hålla »skogspredikningar»
i socknarna. Att härvid omvända folk anser jag ej omöjligt, men
som omvändelseverkets praktiska resultat har till följd utgifter i dagsverken och
penningar, med hvilka Sunnerboiten i allmänhet är ganska sparsam, är för närvarande
föga hopp om en mera afsevärd framgångsrik verksamhet härutinnan
än hittills.

18. Något ytterst sällsynt.

19. Nej.

20. Nej. Köp af enskild mark på den frivilliga öfverenskommelsens väg
är under vanliga förhållanden tillräcklig. För arrendering af sönderstyckade
kronoparker kan dock expropriation i vissa fäll vara fördelaktig.

Ryssby den 25 februari 1897.

O. B. Christoffersson.

Jägmästaren i Värends revir.

1. Ehuru man ej ännu kan påstå att total skogsbrist är rådande i hela
socknar inom reviret förefinnas dock byalag och många enskilda hemman, som
numera knappast ega skog till husbehof beträffande bränsle och stängselvirke,
jemte det att allt byggnadsvirke måste köpas. Ännu är skogsbristen visserligen
ej så stor, att transporten af behöfligt husbehofsvirke blifver lång — sådant
beror dock hufvudsakligen af virkets dimensioner — men får skogssköflingen
såsom hittills pågå ohejdadt, blifva transporterna, åtminstone af virke af
gröfre dimensioner både långa och kostsamma inom flera orter af reviret.

2. Ännu för 20 å 25 år sedan, egde de flesta hemman inom reviret skog
till husbehof; men nu är förhållandet snart sagdt alldeles motsatt, åtminstone
om fråga är om virke af större dimensioner.

I följd af de förbättrade kommunikationerna, som genom jernvägarne uppstått,
har nästan all mogen skog inom reviret afverkats.

355

Jägmästaren i Värends revir.

3. Då snart sagdt all afverkningsbar skog redan blifvit nedhuggen utan
att något gjorts för skogens återväxt kan detta förhållande ej gerna få namn
af annat än skogssköfling. Som virkesprisen under de båda sista åren varit
jemförelsevis höga har detta i sin mån bidragit till skogens sköfling.

4. Att virke utöfver husbehofvet inom reviret afverkas är påtagligt, ty
hela orten är en skogstrakt och många hemmansinnehafvare hafva alla tider
hufvudsakligen tagit sin bergning från skogen. Ännu för 30 å 40 år tillbaka,
då utverkning skedde i mindre grad, afverkade och sålde skogsegaren sjelf i
närmaste sjöstäder sitt virke, som då utgjordes af grofva bjelkar och plank samt
bräder; men nu finnas timmerhandlare vid hvarje jern vägsstation, inom hvarje
socken och nästan i hvarje by, hvilka både upphandla det virke, som skogsegarne
sjelfva afverka och derjemte köpa skog på rot å så stora arealer, som dessa
skogsköpare möjligen kunna åtkomma. Virket säljes dels i Skåne och dels på
utlandet och består nu hufvudsakligen af bräder, s. k. lådvirke, sparrar och
pitprops och dels för inhemsk industri, såsom till massaved för papperstillverkning
och till brännved vid de många glasbruk, som under senare åren uppstått
till ett antal af närmare 20 stycken.

5. Att sågtimmerdimensionerna under senare åren nedgått betydligt
framgår af hvad här ofvan blifvit sagdt och afverkas nu för sågning timmer,
som endast hålla 15 centimeter i diameter. I förening med sågverk hafva flera
hyfvelverk anlagts och som hyflade golfbräder nu kunna med fördel afsättas i
Skåne till 10 ä 13 centimeters bredd inses att dertill kan användas träd af små
dimensioner. I öfrigt afverkas till ofvannämnda inhemska industri äfvensom till
pitprops och stängselslanor ungskog i stor myckenhet.

6. Som någon skogsskötsel i egentlig mening ej ifrågakommer hos de flesta
jordegare — herrar godsegare häri inräknade — så kan tal ej heller ifrågakomma
om markens reproduktionsförmåga af skog. Huru än en skogstrakt blifvit,
såsom för det mesta är fallet, kalhuggen med endast qvarlemnade martallar och
undertryckta granbuskar, får återväxten sköta sig sjelf utan att fältet ens rengöres
från ris och affall. Ortens befolkning anser att gräsväxten bättre befordras,
om affallet får qvarligga; men närmaste skörden blifver i allmänhet hvarken
gräs eller skog utan ljung eller lingon och blåbärsris. Lessebo bolag och förr
äfven Kosta aktiebolag skötte dock sina skogar i detta afseende särdeles väl. 7

7. Såsom här ofvan blifvit sagdt, göres med högst få undantag ej det
ringaste för återväxten. På en del orter brukas ännu svedjande, d. v. s. ungskogen
nedhugges och uppbrännes, hvarefter fältet upphackas och besås med

356 Skogstjenstemånnem svar på komitém frågor.

råg. Stundom tages en potatisgröda före rågskörden, men sedan dessa grödor
tagits, utlägges fältet till bete. Finnes nu i närheten skog så att fältet kan
besås från närstående fröträd, uppspirar oftast ungskog i rätt vackert bestånd;
men efter 15 å 20 års förlopp nedhugges vanligen den vackra skogsdungen för
att å fältet taga en eller två nya grödor af potatis och råg.

8 o. 9. Som de flesta skogsegarne vid afverkning ej taga den ringaste
hänsyn till skyddandet af egen skog, är det klart att de ännu mindre bekymra
sig om att skydda grannens skog. Enär den gröfre skogen i allmänhet numera
blifvit afverkad samt den kvarstående ungskogen såsom ofta mera sluten bättre
skyddar sig sjelf, äro de skador, som i följd af oriktig afverkning numera
kunna uppstå icke af så stor betydelse. Skulle i en framtid en bättre skogslagstiftning
för de enskilda skogarne kunna vinnas, vore äfven af nöden att en
skogsegare vore skyldig att vid afverkning qvarlemna så mycket skog, att
grannens intill belägna skog erhöll behöflig! skydd för storm och ej genom afverkningen
förorsakades skada.

10. Skogarnes kontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss tid
med eller utan minimidimension anser jag icke hafva ett gynnsamt inflytande
på återväxten i allmänhet. Får afverkning ske endast till ett visst minimum,
så är det sannt att trakten icke på en gång blifver alldeles kal, men huru
komma skogsbestånden framdeles att se ut? Jo, de qvarlemnade träden, som
minimidimensionen först räddat undan förödelse, skola ju, när de uppnått lagstadgade
dimensioner, i sin ordning afverkas i fall de dessförinnan icke längesedan
kullblåst samt i fallet dragit sina grannar med sig. Då någon egentlig
åtminstone mera jemn återväxt omöjligen är att vänta i de nedfällda trädens
ställe, samt afverkning af alla träd, som först sparades, men sedermera uppnått
minimidimensionen slutligen får ske, skall omsider följden blifva den, att trakten
i fråga är beväxt nästan uteslutande med buskar, som uppvuxit iinder de äldre
träden och följaktligen under hela sin tillvaro fört ett tynande lif; men sådan
skogshushållning kan väl numera ej få namn af hushållning?

11. Der skogarne numera skötas rationel!, isynnerhet i trakter, der skogsbete!
äfven måste tillgodoses, förekommer alltid afverkning af sämre skog, som
användes till vedbrand och stängselvirke. Någon synnerlig olägenhet för skogarnes
skötsel kan ej förmärkas att nu gällande stängselförordning medför.

12. Flottning af virke i nämnvärd omfattning förekommer ej inom reviret
och flottningsstadgans föreskrifter hafva ej något inflytande på ortens skogshushållning.

357

Jägmästaren i Värends revir.

13. Om dimensionslageti för virkesafverkning möjligen kan hafva något
gagnande inflytande å vissa delar inom landet, så torde detta vara af mera
negativ art d. v. s. en dylik lag hindrar åtminstone för någon tid total ödeläggelse
af skogen i de trakter, der ej något göres för dess återväxt. För öfrigt
anser jag att all skogsafverkning efter dimensionslag förr skadar än gagnar
skogens bestånd. I och för sig är det ju en orimlighet att, huru jag än ställer
skötseln för skogens återväxt, kunna hoppas uppdraga skog i jemna och slutna
bestånd, om jag kanske årligen skall å samma trakt företaga afverkning af de
större träd, som just i följd af dimensionslagen öfverallt i beståndet qvarstå
från föregående afverkningar. Dessa större träd kräfva ju sitt utrymme och
under dem kunna ej yngre träd med fördel uppdragas. Vid afverkning och
afforsling af större träd skadas många yngre och som kanske afverkningen årligen
upprepas, åstadkommas äfven årligen nya skador å den uppväxande ungskogen,
som följaktligen omöjligen kan blifva jemn och sluten. Är då trakten
derjemte utsatt för häftiga och starka vindar, kan hvem som helst lätt inse
huru det ifrågavarande skogsbeståndet skall komma att se ut.

Ehuru icke för vårt land i allmänhet i lag anbefalldt har dock enahanda
förfaringssätt, som genom dimensionslagen åsyftas varit i bruk hos mängden af
enskilda skogsegare, ty nästan öfverallt i vårt land hafva i skogarne de större
träden utgallrats, om ej årligen så dock efter så korta mellantider, att någon
till sågtimmer eller bjelkar användbar skog ej hunnit uppväxa i de utgallrade
trädens ställe. Följden af detta förfaringssätt har blifvit den, att vi ega stora
skogsarealer, men å dem endast obetydligt med gröfre och mogen skog, utan
hufvudsakligast skog till vedbrand, hägnadsvirke och möjligen byggnadsvirke af
mindre dimensioner på många trakter knappt till husbehof.

Om genom lagstiftning något nu skall göras för skogens återväxt anser
jag att ej något för densamma står att vingla genom införandet af en allmän
dimensionslag som, då skogsfrågan inom länets landsting och hushållningssällskap
varit på tal ej heller haft några sympatier.

14 o. 15. De inom reviret befintliga kronoparkerna hafva alla bildats
under de sista 20 åren och äro ej af den betydenhet att de hafva något inflytande
på fyllandet af ortens skogsbehof.

Inom reviret finnas hvarken allmänningsskogar, häradsallmänningar, besparingsskogar
eller soekenallmänningar.

Att numera bilda större skogskomplexer inom reviret är ingen lätt sak.
Nyodlingar och anläggningar af torp lägga derför hinder i vägen, För öfrigt
saknar allmogen allt intresse för snart sagdt all skogskultur,

358

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

17. Grenom 1,400 kronors anslag af hushållningssällskapet, 500 kronor
af landstinget samt 1,337 kronor af staten har inom hela länet, hufvudsakligast
inom Sunnerbo revir, under sistlidet år skogsodlats omkring 230 har, och genom
hushållningssällskapets försorg har praktisk undervisning meddelats i rätt stor
omfattning till äldre som till folkskolebarn.

18. Det är ej kändt att privata skogsegare hafva företagit afdikning af
sumpmarker för skogsbörd inom reviret. Stora mossar finnas på många trakter
inom reviret, hvilka mossar efter utdikning och behörig skötsel med all sannolikhet
skulle blifva skogbärande.

19. Som större delen af reviret är mer eller mindre kuperadt, förefinnas
naturligtvis ännu skogar, som borde behandlas såsom skyddsskogar. Gäller frågan
de mindre skogsegarne, kan det svar lemnas att någon hänsyn till gagnet af
behållandet af dylik skog aldrig tagits, utan har densamma både skötts och
afverkats som all annan skog. Så länge staten egde qvar sina till skatte sålda
hemman och sina boställen, hade en dylik skyddsskog af staten kunnat förvärfvas
för att tilläggas ett staten tillhörigt närbeläget hemman; men numera finnes
ingen anledning för staten att förvärfva en sådan skog, som, då ingen enskild
person ej heller vill köpa densamma endast för att den bör qvarstå, säkerligen
snart kommer att afverkas.

20. Intill statsverkets skogar belägen yngre skog, som förekommer i
vackra och jemna bestånd, samt lämpar sig för att med någon kronopark förenas,
borde staten ega rätt att expropriera. Vederbörande revirförvaltare skulle om
förekomsten af sådan skog hos kongl. domänstyrelsen göra anmälan, hvarefter
kongl. domänstyrelsen skulle hos skogsegaren låta bevisligen tillkännagifva
att skog vid ansvar såsom för åverkan och skadeersättning ej finge afverkas,
förrän Kongl. Maj:t beslutat huruvida skogen skulle för statens räkning inköpas
eller icke.

Vexiö den 27 februari 1897.

Ph. M. d’Albedy\hll.

Öfverjågmästaren i södra distriktet.

359

Öfverjägmästare!! i södra distriktet.

Sedan revirförvaltarne inom södra distriktet afgifvit närslutna svar på de
frågor, som kongl. komitén i skrifvelse till kongl. domänstyrelsen den 2 december
1896 framstält, och dessa svar uttömmande redogöra för de lokala förhållandena
i reviren och således inom hela distriktet, har jag härvid ingenting att erinra.

Anmärkningsvärd synes mig vara den samstämmigt uttalade åsigten om
behofvet af rätt för staten att expropriera sådan absolut skogsmark, som egaren
icke kan eller vill försätta i skogbärande skick. Den åsigt delar jag fullkomligt
och anser, att en lag härom skulle vara till stort gagn.

Barnaåldern är lärotiden, och de intryck, barnasinnet mottager, räcka
vanligen för lifstiden. Skola skogsegarne och svenska folket i allmänhet bibringas
den kärlek till skogen, som säkerligen är ett oeftergiflig! vilkor för dess
rätta skötsel, bör det ske redan i barndomen. Att till skolorna och särskildt
folkskolan förlägges en för barnen lämpad undervisning i skogsodling m. m.,
anser jag vara ett medel till en bättre vård af de enskilda skogarne, som icke
får ringaktas. Sådan undervisning bör lemnas af skolans lärare, och häraf följer,
att vid folkskollärareseminarierna bör lemnas undervisning i skogsodling
till den utsträckning, att folkskollärarne kunna lemna barnen den nödiga undervisningen.
Så vidt jag har mig bekant, lemnas redan nu vid alla landtbruksskolor
undervisning i skogsskötsel, och att så äfven bör ske vid alla folkhögskolor
och landtmannaskolor säger sig sjelf. Redan aflidne jägmästaren Arpi
använde skolbarnen vid kulturarbeten, och vid ett skogsmöte i Stockholm på
1870-talet uttalade dåvarande chefen för skogsstaten såsom sin åsigt, att detta
skulle blifva uppslaget till en bättre framtid för de svenska skogarne. Tanken
har icke blifvit tillvaratagen och utvecklad såsom den förtjenar, men sker så,
skall en kommande generation otvifvelaktigt egna en bättre vård åt skogarne
än den nuvarande.

Engelholm den 6 april 1897.

e. f.

Walfrid Brorström.

360

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågvr.

Jägmästaren i Blekinge—Åhus revir.

1. Inom Blekinge län torde finnas vedskog till husbehof, deremot råder
väsentlig brist å timmerskog. Beträffande Kristianstads län äro inom Östra
Göinge härad de enskilda skogarne så medtagna, att häradet numera knappast
förmår lemna virke utöfver husbehofvet. Inom Willands och Gärds härader
måste såväl ved som timmer hufvudsakligen anskaffas utifrån.

2. Inom Blekinge län torde omkring 30 % af hemmanen sakna skog, och
40 % hafva otillräcklig sådan för husbehofvet, inom östra Göinge härad respektive
5 % och 40 %, inom Gärds och Willands härader 50 % och 30 %.

3. Öfverafverkning har under senaste 20 år med få undantag egt rum å
de enskilda hemmanen inom Blekinge län och Östra Göinge härad af Kristianstads
län. Hvad som kunnat förvandlas i penningar försäljes, och återstoden
användes till hemmanets behof af vedbrand och gärdsel. Härigenom hafva
mångenstädes stora sträckor lemnats öde utan möjlighet att erhålla naturlig
återväxt. Äfven inom Willands härad sker öfverafverkning i så afseende, att
mångenstädes redan 30—40-åriga bestånd nedhuggas för att tjena till vedbrand.

4. Omkring 50 % af den utöfver husbehofvet afverkade skogen exporteras
i form af ved, försågadt virke, props och stäfver. Jemförelsevis ringa mängd
rundt timmer går till export. Ej ringa belopp granskog konsumeras af inom
reviret befintligt pappersbruk. Deremot kolas skog i jemförelsevis obetydlig
mängd. Inom norra delen af Kristianstads län åtgår betydliga belopp tallskog
till korgvirke. 5

5. Sågtimmerdimensionerna hafva nedgått, så att numera försågas träd
af 22—24 cm. i brösthöjd. Inom Östra Göinge härad samt Blekinge län afverkas
ännu mångenstädes ungskog för att på bekostnad af markens framtida produktionsförmåga
bereda markegaren tillfälle att taga 2 å 3 grödor och derefter
erhålla ett par års förbättradt bete. Inom Willands härad afverkas, såsom
redan är nämndt, på åtskilliga ställen 30—40-årig skog till vedbrand.

361

Jägmästaren i Blekinge—Ahus revir.

6. I allmänhet tages ingen hänsyn till markens reproduktionsförmåga.
Skogen säljes och afverkas i större och mindre lotter, och som hyggena för att
förskaffa egaren största möjliga vinst efter afverkningen vanligtvis grödas 2 ä
3 gånger och sedan lemnas till bete åt får (och getter), omöjliggöres hvarje
återväxt, och markens reproduktionsförmåga minskas årligen, tills det forna
hygget förvandlats till en förvildad ljungmark.

7. Skogens föryngring å de enskilda hemmanen är långt ifrån nöjaktig.
Oftast göres ingenting för återväxten, utan tvärtom försvåras och ofta omöjliggöres
dylik genom hejdlöst betande. Under senare åren synes dock vigten af
återväxtens betryggande hafva börjat göra sig gällande, och tack vare inom
reviret i skogsvårdens intresse verkande krafter, har skogsodlingsintresset börjat
visa kraftig tillväxt. Sålunda utdelades under år 1896 genom Kristianstads
läns skogsodlingsförening till 353 reqvirenter 2,586,000 diverse plantor och 143
kg. frö. En stor del af det utlemnade skogsodlingsmaterielet kommer dock i brist
på tillräcklig omsorg och insigt ej till så god användning, som önskligt vore.
I medeltal kan dock beräknas, att minst 75 % af skogsodlingarne lemna godt
resultat, och som förutnämnda skogsodlingsförening ställer till allmänhetens fria
disposition sakkunniga biträden, torde det vara att hoppas, att angifna procent
skall stiga samtidigt med intresset. — Å kronans och de större godsens skogar
är återväxten i allmänhet fullt tillfredsställande.

8. Icke i afsevärdare grad.

9. Något klagomål i berörda hänseende har ej kommit till min kännedom.
Det är emellertid en bepröfvad sak, att stark och origtigt förd afverkning
kan vålla stor skada å angränsande skogsbestånd, och det vore derför i
hög grad önskligt, att lämpliga skyddsåtgärder kunde genom lag bestämmas,
förslagsvis att, der till afverkning afsedd skog angränsar gammal skog, tillhörig
annan egare, afverkningen skall föras mot rådande vindrigtning, samt att, der
läget är särskildt exponeradt, ett stormbälte af minst 20 meters bredd skall
qvarlemnas utmed det hotade beståndet, för att afverkas först ett eller ett par
år, efter det hygget i öfrigt afverkats.

10. Sådan upplåtelse förekommer mig veterligen ej inom reviret.

14. För närvarande kunna kronoparkerna inom reviret ej i betydligare
mån bidraga till fyllandet af orternas behof af skogsprodukter. Inom Gärds

Skogtkomiten, 111. 46

362

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

och Willands skogfattiga härader äro kronoparkerna ännu allt för ringa till
arealen. Detta är äfven förhållandet med Blekinge län, der dessutom den enda
befintliga kronoparken är belägen i utkanten af det långsträckta länet. Inom
Östra Göinge härad hafva kronoparkerna till större delen bildats genom inköp
af kalmarker eller mer och mindre uthuggna hemman. En gång i framtiden,
då återväxten å dessa kronoparker hinner mogen ålder, komma de utan tvifvel
att blifva af allra största betydelse såväl för närmaste orter som för hela häradet,
i all synnerhet om såsom hittills misshushållningen med de enskilda skogarne
skall fortfara.

15. Allmänningsskogar förekomma ej inom reviret, men det skulle säkerligen
blifva af mycket stor betydelse, om dylika kunde åstadkommas. En vigtig
hjelp i sådant syfte skulle erhållas, om staten lemnade bidrag till samfälda kalmarkers
skogsodlande antingen förmedelst direkta anslag eller ock genom förmånliga
lån — helst räntefria.

16. Inom Willands och Gärds härader samt inom nordvestra delen af
Östra Göinge härad och större delen af norra Blekinge förekomma betydliga
vidder gammal ljungmark, som endast genom kultur kunna göras fruktbärande.

17. Inom Kristianstads län lemnar hushållningssällskapet ett årligt anslag
af 1,500 kronor och landstinget 500 kronor såsom understöd åt den i skogsvårdens
intresse arbetande Kristianstads läns skogsodlingsförening. Inom Blekinge
lemnar hushållningssällskapet och landstinget för liknande ändamål ett
årligt anslag af 2,500 kronor.

Af största vigt skulle vara, om vid folkskolorna barnen finge några dagar
hvarje vår under ledning af lämplig instruktör egna sig åt skogsodlingsarbeten.
Härigenom skulle intresset för skogsvård väckas hos barnen och i de flesta fall
fortplanta sig till deras anhöriga.

18. Nej.

19. Ja inom sydligaste delen af Willands härad, hvarest befintliga flygsandsmarker
utan skogarnes bestånd skulle utgöra en stor fara för innanför
liggande orter. Sagda marker stå redan under kontroll af skogsstaten; och
torde denna kontroll böra bibehållas till förekommande af den befintliga skogens
vanvård.

20. Af synnerligt stor vigt anser jag det skulle vara, om staten egde
rätt att till pris, lämpadt efter de olika ortförhållandena, expropriera sådana

363

Jägmästaren i Malmöhus revir.

kalmarker, som af ålder legat öde, ock kvilkas egare ej göra något för deras
fruktbargörande. Härigenom skulle ett mycket stort kapital, som nu ligger
slumrande, kunna väckas till lif till stort gagn för såväl den enskilde som det
allmänna.

Nyteboda i Blekinge—Äkus revirs jägmästareexpedition den 23 februari
1897.

Fr. Ehnbom.

Jägmästaren i Malmöhus revir.

Anbefalld att insända upplysningar öfver en del spörjsmål, som af kongl.
komitén uti dess skrifvelse af den 2/i2 1896 till kongl. domänstyrelsen framstälts,
får jag härmed vördsammast anföra följande:

l. Att skogsbrist åtminstone hvad angår byggnadstimmer och snickarebräder
är rådande öfver kela reviret, med undantag af några få större gods,
hvilka dock endast i mycket ringa mån kunna tillgodose den omgifvande trakten
med dylika virkessortiment. Skogarne inom Malmöhus revir bestå nemligen
kufvudsakligast af löfskog samt yngre barrskogsbestånd, hvilka i trots af sin
raska tillväxt ej ännu allmänt uppnått tillräcklig groflek för att vid byggnadsarbeten
kunna användas. Efter allt hvad som nu kan sägas om sistnämnda
barrskogars framtid, synas de dock ej finnas i sådan myckenhet att revirets
framtida behof af byggnadsvirke dermed skulle kunna täckas, äfven om qvaliteten
framdeles skulle visa sig bättre än hvad som nu är förhållandet. Ek- och
bokplank samt annat gagnsvirke exporteras visserligen, liksom ock en del famnved,
dock uppväges nog den sistnämnda exporten af importen ifrån närmast
Småland, och torde ortens bränslebehof ej heller af befintliga skogar kunna
fyllas, hvadan ock allmänheten nästan öfverallt börjar begagna torf, och invid
jernvägar, eller der torfven redan tagit slut, stenkol. Stor fara finnes äfven
att skogarnes produktionsförmåga kommer att nedgå, i det de bättre markerna
odlas och äfven vanskötsel der och hvar egt rum. — Hvad specielt ek- och bokskogen
vidgår, så hotar den förstnämnda alldeles att försvinna och äfven den
gröfre bokveden blifver allt mera sällsynt.

364

Sko g stj ens tern ännens svar på komiténs frågor.

2. Att inom Oxie, Skytts, Torna, Bara, Harjagers, Rönnebergs, södra
Färs, Ljunits, Wemmenhögs, Herrestads, södra Frosta, Ingelstad och Jerrestads
härader så godt som ingen mindre hemmansegare besitter någon skog, hvilken
med yttert få undantag är i de större godsens ego, då ej ens kronans hemman
på tre eller fyra undantag när hafva skog till husbehof.

Inom norra Färs och Frosta samt Onsjö, Luggude och Albo härader är
förhållandet något annorlunda, i det en och annan mindre jordegare der kan
vara egare till vedbrand för husbehof och kanske någon gång äfven något mera,
men som regel kan framhållas, att såväl statens hemman som de mindre sjelfegande
sakna skog till husbehof och att befintlig skog eges af ett fåtal större
jordegendomar, som oftast fideikomiss.

3. Att skogssköfling, om än i jemförelsevis ringare utsträckning än annorstädes,
visserligen förekommer, synnerligast i fall då vederbörande skogsegare
drifvits dertill af iråkade ekonomiska svårigheter, men att åtminstone flertalet
af skogsegarne visa sig måna om att åtminstone sörja för återväxten. Ett
någon gång för långt drifvet odlingsnit har äfven bidragit till skogarnes förminskning,
och skulle jag såsom belysande exempel kunna anföra flera fall, då
gr öfva bokbestånd först afverkats och lagts under plogen, för att då jordbruket
efter några få år ej visade sig ekonomiskt åter planteras, och då i regeln med
barrskog.

Plogen har varit ekens värsta fiende här som öfverallt, och hyser jag den
bestämda öfvertygelsen att ekskogarne, om det fortgår såsom hitintills, skola
försvinna.

Hågen för skogsvård har väl snarare till- än aftagit, ehuru skogssköfling
nu som förr orsakas af ekonomiska kraf.

4. Att det virke, som afverkas utöfver husbehof, bringa^ i marknaden så som

drittelstaf, bok- och ekplank, träskovirke, hjulekrar och naf m. m. samt
famnved. \

5. Att barrskog inom reviret ej ännu försågas, men att dimensionerna
på ek- och bokstockarna tyckas vara i nedgående. Då bokungskogen ej har
annat värde än som bränsle, skyddas den derigenom mera för öfverafverkning,
om än gallringarne i och för sig ibland inläggas oriktigt. Det finnes dock
äfven exempel på, i skoglösa trakter, att plantskog af gran och fur i mycket
tidig ålder afverkats för bränslebehof. 6

6. Att vid de, hufvudsakligast medelst blädning, bedrifna huggningarne
inom ståndsskogen, som oftast efter danskt mönster ljushuggningen för mycket

365

Jägmästaren i Malmöhus revir.

forcerats, så att marken blifvit öfvergrodd med skogsogräs och bokåterväxten
äfventyrats, synnerligast som flere skogsmän ej låtit markberedning och sådd
eller plantering hålla jemna steg med afverkningen; man kan derför väl påstå
att mera hänsyn borde tagas till markens produktionsförmåga. I enstaka fall
förekommer ännu ljungbränning.

7. Att föryngringen inom ståndskogen som regel sker medelst sjelfsådd,
underhjelpt med handsådd eller hjelpplantering, att dervid bukiga bestånd genom
orätt förda huggningar uppkommit, är ofvan berördt. Visserligen ifyllas dessa
luckor, och då vanligen med gran, men ett sådant biandbestånd öfvergår snart
till så godt som rent granbestånd, och finnes åtminstone här i Skåne ej mer än
en mening, eller den, att granskogen ej uppfyller de förväntningar man hyst
om honom, i det den lemnar ett i qvalitet allt för underlägset virke, hvadan
granens intrång på bokskogen bör anses såsom ett forstligt och ekonomiskt
missgrepp, åtminstone här i syd-Skåne. A jemförelsevis ganska stora sträckor
hafva kulturer under de senaste 20 åren företagits, dels å afverkade trakter,
dels å äldre kalmarker. Härvid har nästan uteslutande barrskog kommit till
användning och visar den alltid en klanderfri tillväxt; tallen angripes dock
redan efter 10—15 år af insekter och svamp i så hög grad, att den inom kort
utdör, eller i bästa fall utväxer till en risig, kortstammig halfbuske. Granen
deremot visar alltjemt en mer än god höjd och diameterväxt, om än framhållas
bör, att den oftast redan i medelåldern blir innanrutten samt alltid lemnar ett
mycket grofgårigt och löst virke, oberoende på hvad sätt den uppdragits. Skogsodling
sker i regel medelst plantering af omskolade eller oomskolade plantor
med bara rötter, eller medelst sådd (ollon) under fröträd, eller särskild! uppdraget
skärmbestånd (tall, björk). Ask föryngras numera mycket, der den lemnas
i fred af rådjuren. Den naturliga återväxten har ej befunnits bättre än
kulturskogen, der denna blifvit rätt anlagd.

8. Att afverkningen inom barrskogen, såsom varande för ung, ännu ej
lemnat någon erfarenhet. I bokskogarne ske huggningarne oftast för ljusa.
Granbestånden, hvilka såsom all skog här nere, äro mycket utsatta för storm,
visa tillföljd derutaf, redan i slutet på första åldersklassen, torra träd i beståndskanterna.

9. Att då flertalet skogar äro koncentrerade på ett fåtal egare, de indirekta
skador, som kunna uppstå för en skogsegare genom grannens oförståndigt
förda afverkning, först göra sig gällande, när afverkningen börjar å t. ex. sandmarkerna
vid Cimbrishamn och Sandhammaren, sedan det lyckats hushållnings -

366

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

sällskapens bemödande att få vederbörande egare — uppgående till ett hundratal
— att skogsödla dem.

10. Att som längre afverkningstid än högst två år, nästan aldrig medgifves
här nere, så har ingen erfarenhet här kunnat vinnas på grund af de i
mom. 10 af kongl. komiténs skrifvelse antydda förhållandena.

11. Att detsamma gäller om mom. 11 i sistnämnda skrifvelse.

12. Att allmänna flottleder ej finnas inom reviret och näppeligen för
framtiden kan komma i fråga.

13. Att derest en dimensionslag för hela riket skulle antagas, det för
skogarne inom Malmöhus revir, der hjelpgallringen i så stor utsträckning och
med pekuniär fördel hedrifves, skulle vara mycket ödesdigert, om ej särskilda
bestämmelser stadgades om löfskogar, inom hvilkens område jag för min del
anser en dimensionslag opraktisk och otillämplig.

14. Att revirets få som kronoparker skötta skogar ej ännu kunna inverka
märkbart på fyllandet af kringliggande orters virkesbehof, då de till öfvervägande
del äro bevuxna med yngre barrskog, men att de stora egendomarnes
skogar visat sig vara till stor nytta, ej blott för sina egare genom den goda
afkastningen, af ibland öfver 20 kronor markränta per har de lemna, utan äfven
för den kringboende allmänheten, som från dem kan hemta sina behof af slöjdvirke,
vedbrand m. m. Allmänningsskogar finnas ej inom reviret, och endast
en stad, nemligen Ystad, är egare till en större flygsandsplantering, som omsorgsfullt
synes vårdas af stadens invånare.

15. Att det visserligen vore ett önskningsmål att i skogfattiga trakter
såsom t. ex. Oxie, Skytts och Harjagers härader uppdraga skogar å der befintliga
ljung- och sandmarker, men att det synes bäst att staten öfvertager sådana
markers försättande i skogsbärande skick genom att inköpa desamma samt disponera
dem för skogsodlingsändamål.

Sedan enskifte för längesedan öfvergått hemmanen, och hemmansklyfningen
fortgått så långt som inom Malmöhus revir, kan jag ej se annan möjlighet
att sammanföra tillräckligt stora skogskomplexer än medelst köp eller
expropriering.

16. Att å den landtunga, som sträcker sig ut emot Skanörs och Falsterbo
städer finnes flera tusende tunnland, sedan gamla tider kala ljungmarker, odugliga

367

Jägmästaren i Malmöhus revir.

till annat än skogsmark eller magert bete, utgörande en skamfläck för kela
länet; att ifrån Löderup, förbi Sandhammarens fyrar och upp emot och förbi
Skillinge fiskläge, finnes ett sammanhängande, endast der och hvar bundet flygsandsfält
på likaledes 3—4,000 tunnland, der visserligen ansatser i smått gjorts
till uppdragande af skog, men der på grund af egolotternas längd, men ringa
bredd, stor fara föreligger för ungskogarnes bestånd; att emellan Cimbrishamn
och Forum längst med kusten finnes ett bälte af flere tusen tunnland ljungmarker,
sträckande sig, mer eller mindre afbrutet af åker och skogsmarker, in genom
norra Färs och Frosta härader fram emot och in i Luggude härad, att sandmarker
på öfvergång till flygsand, omfattande några hundradetal tunnland på
hvardera stället, dessutom finnas vid Rå fiskeläge, Barsebäck, Ahlstorp samt
östra Torp samt inuti landet, i ett bredt bälte ifrån Snogeholm och Söfdeborg
fram till och så godt som omkring Wombsjön, emot Weberöd, Refvinge och
Silfåkra, utgörande ytterst dålig betesmark, delvis åker och delvis äfven skogsodlad,
specielt å den del som tillhör godsena Söfdeborg, Snogeholm och Öfvedskloster
samt Silfåkra. Vidare finnes en större sammanhängande mager sandmark
vid Dagstorp och Saxtorp i Landskronatrakten, samt större ljungmarker
kring Dalby och vid Kågeröd, norra Wram och Kullen; alla dessa marker äro
synbarligen af naturen mera lämpade för skogsbruk än för åkerbruk och kunna
endast medelst kultur göras skogsbärande då fröträd alldeles saknas.

17. Att hushållningssällskapen och landstinget i Malmöhus län anslagit
penningmedel för att kostnadsfritt tillhandahålla mindre bemedlade jordegare
skogsfrö och plantor samt sakkunnigt biträde, af hvilken hjelp allmänheten ock
börjat begagna sig. — Några särskilda åtgärder hafva deremot ej vidtagits till
spridande af kunskap bland allmänheten i skogshushållning, utan är länsforstern
bemyndigad att utöfva den lärareverksamhet, hvartill han kan blifva kallad
af skolråd, landtbruksskolor eller andra.

Enligt den erfarenhet jag under min 3-åriga tjenstetid såsom länsforster i
skilda delar af landet vunnit, anser jag att början till spridande af kunskap i
och håg för skogshushållningen borde göras vid folkskolelärareseminarierna, hvilkas
elever borde genomgå en ej allt för inskränkt teoretisk kurs i skogsvetenskap,
hållen så populärt som möjligt, samt äfven undervisas i de vigtigaste, praktiska
sådd- och planteringsmetoderna, beståndsvård och afverkningens grunder. Endast
genom dem kan kunskapen om skogen tränga in i de djupa leden bland befolkningen,
ty länsforstern eller plantören uträttar under en eller annan dags praktisk
undervisning i en folkskola ringa eller intet, ty han känner ej barnen och
hvad värre är, han är »främmande» för dem. För öfrigt är kulturtiden så begränsad,
att han ej medhinner undervisningen öfverallt der den behöfves.

368

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Vid landtbruksskolor, folkhögskolor och landtmannaskolor borde undervisning
i skogshushållning vara obligatorisk och bör der såväl som vid seminarierna
anförtros åt en fackman, hvilken deremot vid folkskolan ej är rätta personen
att uträtta något verkligt gagnande, huru vackert det än tager sig ut i
en årsberättelse, att så och så många hundradetal barn undervisats i skogsodling;
den undervisningen har endast varit ytlig och har ej kunnat fattas af
stora flertalet bland de undervisade.

18. Att privata skogsegare allt mer och mer afdika vattensjuka marker,
om än ej verkliga mossar, hvilka lätt finna afsättning såsom bränntorf.

19. Att skogar af den beskaffenhet som i mom. 19 nämnes ej ännu finnas,
men att det väl må betraktas såsom ett önskningsmål, det de här ofvan omförmälda
trakterna på statsverkets bekostnad måtte göras skogsbärande för att
jemväl sedan detta skett genom statsverkets försorg skötas och såsom kronoparker
förvaltas, då deri ligger den enda visshet för deras bibehållande och ändamålsenliga
vårdande.

20. Att som erfarenheten dels visat:

att de stora ljungmarkerna vid Skanör och Falsterbo samt flygsandsfältena,
specielt omkring Sandhammaren ej inom den närmaste tiden genom enskildes
försorg kunna göras skogbärande, och det onekligen är af stor allmän betydelse
att dessa och liknande, af ålder kala och devasterade marker snarast möjligt
försättes i skogsbärande skick, dels

att störa svårigheter uppstått då fråga väckts om inköp af dessa marker
för statsverkets räkning, dels på grund af den långt drifna egodelningen, dels
till följd af enskilde jordegares brist på framsynthet och högt sträfvande förvärfsbegär,
som åsatt markerna oskäligt höga värden, dels ock

att stor fara för de, genom enskildes sträfvande, uppdragna mindre skogskomplexer
uppstår genom betning och eld från angränsande egor, sandflygten
att förtiga, och vidare att anledning finnes att befara, det i en framtid den ene
egarens oförståndigt förda huggningar just på sådana lägen skola åsamka äfven
rågrannarna nämnvärda förluster — så får jag för min del vördsammast framhålla
det önskvärda af att staten finge rätt att expropriationsvis förvärfva, af
ålder skoglösa, till jordbruk olämpliga marker, specielt flygsandsfält, för att
genom dess försorg öfverföras och allt framgent begagnas till skogsbruk.

För att fullständiga denna expropriationsrätt synes mig staten äfven
böra erhålla sådan rätt till inom flygsandsfältena eller ljungmarkerna belägna

Jägmästaren i Engelholms revir. 369

mindre åkrar eller ängar, exempelvis af en ytvidd understigande 10 % af ifrågavarande
hemmansdels areal, eller ock af mindre sammanhängande ytvidd än 10 har.

Frågan om hvad som till sådan mark räknas bör, kunde ju få afgöras af
en kommision bestående af trenne personer, deraf landsting och hushållningssällskap
valde hvar sin ledamot, och den tredje utgjordes af vederbörande jägmästare.
Uppstode tvist emellan jordägare och nämnda kommission, torde denna böra afgöras
af vederbörande landhöfdingeembete.

Gustafslund, Stehag den 1 februari 1897.

Carl von Schönberg.

Jägmästaren i Engelholms revir.

1. Skogstägt råder i hela Bjäre härad med undantag af delar af Förs löfs

och Hjernarps socknar i Södra Äsbo härad med undantag af den delen, som
ligger på Söderåsen samt inom delar af Kallna, Östra Ljungby, Munka-Ljungby
och Tostarps socknar af norra Åsbo härad. Bristen i ved ersättes vanligast af
bränntorf, stenkol och koks, och byggnadsvirke inköpes vanligen af timmerhandlare
vid jern vägsstationerna. Från norra delen af Norra Åsbo härad köras med

dragare bräder, sågade på smärre vattensågar, stegar, korgar och laggkärl till

slättbygden och försäljas där på marknader och torgdagar.

2. År besvarad här ofvan.

3. öfverafverkning förekommer på sådant sätt, att på de flesta allmogeskogar
ingen tanke fästes på återväxten. Det afverkade apteras oftast till ved
men äfven till staf af bok och ek samt bräder och forslas till jernvägsstationerna
att där försäljas. Under senaste decenniet för trafik öppnade Skåne—Smålands,
Klippan—Röstånga och Hessleholm—Markaryds jern vägar hafva gifvetvis befordrat
öfverafverkningen i de trakter, som af dessa jernvägar genomskäras. 4

4. År ofvan besvarad. Den enda export, som förekommer, är af ved och

staf till Danmark. Kolning samt apterande af pitprops och virke till pappers massa

förekomma icke.

Skogakomitén, III.

370

Skogstjensternännens svar på komiténs frågor.

5. Några sågverk finnas icke med undantag af en ångsåg i Vittsjö samt
en del vattensågar, som kunna drifvas endast under vårfloden. Här sågas virke
af alla möjliga dimensioner, och om någon minimidimension kan ej vara tal.
Säkert är att den grofva timmerskogen är i aftagande. Där husbehofvet eller
en tömd kassa kräfver, afverkas nog äfven ungskogen, vanligen till ved, och afsevärd
kan denna afverkning nog kallas i trakter, som ingen skog ega.

6. På allmogeskogarne förekommer i allmänhet ingen skogsskötsel. Man
afverkar och sedan får naturen sköta sig sjelf.

7. Vanligen icke. Naturen får sörja för återväxten och inga åtgärder
vidtagas till underhjelpande af själfsådden. Detta är regeln. Undantag finnas,
särskildt de större egendomarne. Se vidare under 17.

8. Nej.

9. Inga.

10. Förekommer icke inom reviret.

11. Inga.

12. Flottning förekommer ej.

13. Ingå dimensionslagar finnas.

14. Endast Engelholms kronopark har härutinnan någon betydelse för
den kringliggande skoglösa orten. Öfriga här nämnda slag af skogar finnas ej
med undantag af ett staden Engelholm tillhörigt flygsandsfält, hvars skötsel står
under kontroll af skogsstaten.

15. Att bilda gemensamhetsskogar anser jag ej vara möjligt.

16. På Hallandsås i Glrefvie, Förslöfs, Hjernarps, Tostarps, Tåssjö och
Munka-Ljungby socknar, på Söderåsen, i hela Norra Åsbo härad samt i mellersta
och södra delarna af Vestra Gröinge härad finnas betydande ljungmarker, som
endast genom skogsodling kunna göras skogbärande.

17. Hushållningssällskap och landsting anslå medel, som genom länets
skogsodlingsförening användas till skogsodling på enskilda egendomar. En öfver -

Jägmästaren i Engelholms revir. 371

plantör och flere plantörer äro anstälda. Om blott skogsodlingsföreningen förses
med tillräckliga medel, anser jag; den i stånd att lemna allmänheten tillräcklig
kunskap i skogshushållning, såväl teoretisk som praktisk, då en skogsskola redan
finnes inom reviret.

18. Nej.

19. Endast å flygsandsfälten, och dessa stå alla på ett eller annat sätt
under skogsstaten.

20. Om en egare af ljungmarker ej vill skogsödla och ej sälja till staten
för rimligt pris, synes mig lämpligt att staten egde rätt att för skogsodling expropriera
dylik mark.

Engelholm den 9 Februari 1897.

e. f.

John Carlsson.

Jägmästaren i Hallands revir.

1. Hallands län och revir, som sammanfalla med hvarandra, kunna delas
i en skogsbygd och en slättbygd. I skogsbygden finnes å åtskilliga hemman
skog såväl till behof som till afsalu; å slättbygden sakna nästan alla hemman
huggbar skog, hvarför virkesbehofven der måste fyllas af skogsbygdens tillgång,
och då oftast med synnerligen långa transporter. Som landtbefolkningen å Hallands
slättbygd till uppvärmning af sina bostäder mestadels använder torf och
virke endast att tända med och till bakved, så blifva behofven af virkesbränsle
här jemförelsevis små. Äfven hägnadsvirke erfordras i ringa grad, då stenhägnader
å slättlandet nästan uteslutande användas. Änskönt dessa förhållanden
äro rådande, kan dock sägas, att skogsbrist för närvarande existerar äfven inom
skogsbygden.

2. Af de till omkring 9,900 beräknade brukningsdelarne inom Halland
kunna en fjerdedel sägas sakna skogstillgångar och hälften hafva till husbehof
otillräckliga sådana.

372 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

3. A flera af de hemman, som egt vacker skog, hafva skogsköpare från
andra orter totalafverkat skogen, hvarjemte hemmansegarne sjelfva öfverafverka
sina skogar genom att aptera bokskogen till ved och staf samt barrskogen förnämligast
till plank och bräder och afyttra detta till slättbygdens innevånare
och till virkeshandlare och andra behöfvande i städerna; den mängd små såginrättningar,
som finnas vid de talrika åarna och större bäckarne, underlättar
virkesapteringen.

Någon ändring till ett bättre hvad angår skogens bestånd, har det sista
decenniet ej medfört, men väl till ett sämre; detta beroende till en del på den
omständigheten, att en ny jernväg kommit till stånd Falkenberg—Fridhem, hvarigenom
transporterandet af virke från förut mera oåtkomliga områden möjliggjorts.

4. Ä nästan alla hemman med skogstillgång afverkas virke öfver husbehofvet
och öfverskottet disponeras om det är bokskog, hvaraf blifver staf, till
export och veden till förbrukning inom reviret; utgöres öfverskottet af björk,
apteras det till plank och ved och barrskogen mestadels till plank och bräder
att afyttras till största delen inom orten. En högst obetydlig del barrvirke går
till de få pappersmassefabriker, som finnas inom reviret; dessa erhålla sitt materiel
från närgränsande provinser och nerflottas på Ätran och Nissan.

5. Den minsta dimension sågtimmer, som försågas vid revirets största
såginrättning Fegen, utgör 10—12 cm. i topp och har den så småningom
nedgått. Förutom genom hj elpgallring afverkas ej verklig ungskog i afsevärd
mängd annat än när skogsköpare totalafverka skogsparker, då såväl stort som
smått virke tages. Barrskog med pitpropsvirke förekommer dock i ringa mängd.

6. Synnerligen med afseende å bok sker afverkningen i allmänhet så, att
markens reproduktionsförmåga i afseende å framalstrande vidare af detta trädslag
ej bevaras, i det beståndet vanligen på en gång afverkas, dervid marken så
gräsbinder sig, att återväxtens frambringande omintetgöres. Hvad angår barrskogen,
så är marken, hvarest denna växer, i allmänhet sådan, att den visar
benägenhet att, om fröbara träd finnas i närheten, åter blifva skogbärande efter
afverkningen; framförallt gäller detta tallen. Äfven björken visar å sina ställen
i Halland god trefnad och sjelfsår sig ofta efter gjorda barrskogshuggningar. 7

7. För åstadkommande af skog i den afverkades ställe vidtagas i allmänhet
inga åtgärder, undantagandes hvad angår några af de stora godsegarne,
som verkställa återkultur. Genom sjelfsådd föryngras i synnerhet, som förut
sagts, tallen och björken och i någon mån boken. Björken och i synnerhet eken
samt i mindre grad boken visa benägenhet att utslå stubbskott. Fullt nöjaktig

373

Jägmästaren i Engelliolms revir.

kan likväl denna skogsföryngring ej anses blifva, allrahelst de genom skott uppväxta
träden vanligen antaga en abnorm växtform.

Skogsodling bedrifves i ganska stor omfattning med af stat, hushållningssällskap
och landsting anslagna medel till ett belopp af mellan elfva och tolf
tusen kronor årligen; det beräknades, att härför skogsodlades år 1895 särskildt
omkring 1,000 bektar kal ljungmark.

Skogsodlingen utfaller i allmänhet till belåtenhet; särskildt gäller detta tallen.

8. Genom att starka vest- och nordvestvindar oftast blåsa i Halland, utsättes
tallen men förnämligast granen i vindlägena för uttorkning i all synnerhet
i kusttrakterna. Björken och eken växa af samma orsak böjda åt den sidan,
åt hvilken vinden blåser och antaga på grund häraf en förkrympt och abnorm
växtform.

9. I vest- och nordvästlägena torde kunna förutsättas, ätt vid utverkning
af skog i den riktningen, de bestånd, som utsättas för vindarne, skola taga skada
i all synnerhet om de utgöras af gran. Att motverka sådant, synes enda medlet
vare, att qvarlemna en skogsremsa till skydd å dessa sidor eller derstädes uppdraga
histgran eller björk.

10. I fråga om granskogar har vid afverkning till bestämd minimidimension
återväxten genom sjelfsådd lyckats mindre väl, enär de qvarlemnade träden,
som skulle befröa marken, omedelbart till största delen nedblåst. I tallskogen
har det visat sig, att återväxt genom sjelfsådd kunnat åstadkommas, om än ofullständig,
om nämligen fröträd funnits på ej för långt afstånd från afverkningstrakten.

11. Det gemensamma mulbetet å marker, mellan hvilka hägnad ej finnes,
medför stora olägenheter för skogsskötseln och innebär tillåtelsen en orättvisa
på så sätt, att ett hemman med obetydlig utmarksareal kan ega betesrätt för
sina kreatur å ett närgränsande hemmans mark med många gånger större areal
och bättre bete i och för sig sjelf t. Derför bör 1 § i stängselförorningen tilllämpas
öfverallt. Kongl. kungörelsen den 28 januari 1876 angående inskränkning
i betesrätt å ohägnad mark bör ock öfverallt ega sådan tillämpning, som
stadgas rörande Hallands, Göteborgs och Bohus län m. fl. JFör såvidt hvar och
en ej håller vård om sina kreatur, böra de, som hafva betesrätt å ohägnad mark,
ej tillåtas bete med flera djur inom det gemensamma området än som motsvarar
det tunnlandtal, hvarmed hemmanets utmark ingår i gemensamheten. Att när
någon del i det gemensamma området mark tillhörig staten underkastas ordnad
skogshushållning och bestämmelser dervid fogas om kreatursbetets upplåtande

374

Skogs tjen st em ärm ens svar på komiténs frågor.

under viss tid af året, delegarne i samtal ligheten borde vara skyldiga underkasta
sig enahanda föreskrift, samt att det må vara rågrannarne tillåtet att
ingå föreningar rörande betets utöfvande, hvilka föreningar borde af vederbörande
myndigheter pröfvas och fastställas för vissa år. Äfvenledes bör stängselvitsordet
blott gälla, när rågrannarna å ömse sidor begagna sig af sin betesrätt.

12. Torde ej tarfva svar hvad Hallands revir angår.

13. Såsom ej tillämpligt på Hallands revir, torde denna fråga ej behöfva
af revirförvaltningen besvaras.

14. De inom Hallands revir belägna kronoparkerna och flygsandsfälten,
kronan såväl som enskilda tillhöriga, bidraga i ringa mån till fyllande af ortens
behof af virke; den omkrets, hvar och en af dessa skogar förser med virke, kan
sägas utgöra knappast 0,75 mil.

15. De allmänningsskogar, som förekomma i Halland, utgöras af flygsandsplanteringar
tillhöriga dels Halmstad stad dels hemmansegare på landsbygden
och äro dessa skogar, flygsandsplanteringar, belägna vid hafsstranden. De skötas
de flesta af delegarna under kontroll af skogsstaten och handhafves skötseln på
ett tillfredsställande sätt.

För ortens behof kunde det icke vara utan gagn att gemensamhetsområden
af utmarker bildades för att i dem verkställa skogsodlingar och bibringande
af ordning i betesförhållandena.

16. Inom Halland finnas åtskilliga hundratusen tunnland af ålder kala
utmarker beväxta med ljung och lämpliga till skogsbörd, hvilka genom skogsodling
kunna göras skogbärande.

17. Som förut under frågan 7 meddelats, utöfva hushållningssällskap och
landsting en ganska omfattande verksamhet i afseende å främjandet af skogshushållningen
inom länet. Den väg, som inslagits på, att i folkskolorna bibringa
barnen undervisning i praktisk skogshushållning, torde böra utvecklas därhän,
att på samma gång något teoretiskt vetande lemnades dem, hemtadt ur någon
för ändamålet affattad lättbegriplig handbok, dervid endast behöfde framhållas
kunskap om skogsåterväxts åstadkommande, om aktningen för skogen i allmänhet
och kännedom om det betydelsefulla värf han har att uppfylla och som allt
manar till hans förståndiga behandlande. Måhända skulle i almanackorna kunna
intagas något härom.

375

Jägmästaren i Engelholms revir.

18. Med undantag af de gemensamma flygsandsplanteringarna företaga ej
mig veterligen privata skogsegare afdikning af sumpmarker för i frågan framstäldt
ändamål. Den afdikning, som å flygsandsplanteringarne sker, är dock ej af
någon större omfattning.

19. Endast de vid hafsstranden befintliga flygsandsplanteringarne, upptagande
en areal af vid pass 2,000 har, synas böra, till undvikande af flygsandens
utbredning, fortfarande skötas som skyddsskogar och dervid behandlas på sätt
hittills skett, nämligen genom att med lägre växter binda sanden och i öfrigt å
dem uppdraga skog. De äro numera till allra största delen läkta.

20. Utöfver hvad i nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords
och lägenhets afstående för allmänt behof stadgas rörande flygsandsfält, synes
i Halland några särskilda åtgärder icke behöfva härutinnan vidtagas för såvidt
ej, när genom ljungbränning marken utarmas, expropriationsåtgärder skulle vara
erforderliga att tillämpa.

Halmstad och Kulltorp den 2 februari 1897.

Oarl Axel Hollgren.

•v

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

376

Statens skogsingeniörer.

--Då undertecknads verksamhet inom Bohuslän och Halland endast varat

kortare tid, har jag icke varit i tillfälle att i afseende på ifrågavarande förhållanden
der bilda mig något bestämdt omdöme, utan afse nedanstående meddelanden
förhållandena å de enskilda skogarne inom nordöstra delen af Vestergötland.

1. Skogsbrist i vanlig bemärkelse förekommer icke, men väl i så måtto,
att större delen af privatskogarne genom underlåtenhet att skaffa återväxt af
fullgod beskaffenhet icke på långt när lemna den afkastning, de borde, något som
i en snar framtid torde för orten i fråga få menliga följder, då en stor del af här
varande egendomar äro så godt som uteslutande hänvisade till skogsbruk, som
här för öfrigt lönar sig, om det rätt bedrifves, på grund af det gynnsamma läget
invid stora sjöleden till Göteborg och Vesterhafvet. Redan nu finnes ett respektabelt
antal devasterade skogsegendomar med en sammanlagd areal af flera tusen
hektar, som icke kunna lemna något virke till afsalu, och hvilkas afhuggna med
marskog och löfbuskar beväxta skogsmarker icke ingifver någon förhoppning om
kommande skördar.

Långa transporter för husbehofsvirke förekomma endast å slättlandet,
hvarest afståndet till skogen ofta är V/t ä 2 mil.

2. Utan all skogstillgång finnas undertecknad veterligen inga hemman
inom norra Vestergötland, hvaremot många sakna byggnadsvirke. 3 *

3. Öfverafverkning eller rent af skogssköfling — d. v. s. utan all hänsyn
till återväxt — bedrifves öfverallt, der transportförhållandena möjliggöra skogens
förvandlande i penningar, å såväl större som mindre egendomar.

De smärre hemmansegarne sälja vanligen vissa trakter eller hela skogsskiften
till virkesspekulanter af det skäl, att säljarne härigenom i de flesta fall
få bättre betaldt för sin skog, än om de sjelfva skulle utföra afverkningen. För

377

Statens skogsingeniörer.

ett riktigt och ekonomiskt tillgodogörande af skogen fordras nämligen stor erfarenhet
i såväl virkets- aptering, som varierar allt efter för tillfället gällande
pris å olika virkessortiment, som i virkeshandeln, en erfarenhet, som ej kan ifrågasättas
hos jordbrukare i allmänhet. Att sålunda personer egna sig åt skogsafverkning
i stor skala genom köp af afverkningsrättigheter på viss tid torde ej
vara förkastligt hvarken ur nationel eller enskild synpunkt, ty genom dem
erhålles åtminstone i regel det bästa för tillfället möjliga tillgodogörande af de
förefintliga öfverskotten af virke å de smärre hemmansskogarne. Att dock dessa
afverkningar under nuvarande förhållanden blifva öfverafverkning och skogssköfling
— d. v. s. åstadkomma betydande skada i stället för den både nationela
och enskilda vinst, de borde lemna — beror uteslutande derpå, att vid dessa afverkningar
aldrig hänsyn tages till åstadkommande af återväxt, utan blifva de kalhuggna
markerna många år liggande kala samt till sist beväxta af glest stående
margranar och risiga tallar jemte i bästa fall löfskog, så att, då möjligen under
en mansålder något skog åter uppväxt, denna både qvantitativt och qvalitativt
blir den föregående betydligt underlägsen. Astadkommes deremot så fort som
möjligt återväxt efter dessa afverkningar, skulle norra Vestergötland alltid ega
betydliga virkesqvantiteter för export, emedan transportförhållandena, som omöjliggöra
all skogs nedtagande på få år, i stort reglera omloppstiden. A många
större egendomar, hvilka vanligen sjelfva förädla och försälja sitt virke, sker
afverkningen äfven utan hänsyn till någon återväxt.

Senaste decenniet har ej i berörda förhållanden visat någon ändring, om ej
deri att kalmarkerna ökats.

4. Afverkning öfver husbehofvet förekommer, såsom under punkt 3 visats,
nära nog öfver allt, der tillgång och tillfälle dertill finnes. Skogen tillgodogöres
i första hand till sågtimmer, som försågas vid ortens sågverk för att i form af
plank och bräder exporteras, derefter till grufstöttor och grufsleepers för export,
vidare till pappersved för användning vid pappersmassefabrikerna inom Vestergötland
och Småland samt i sista hand — om afverkningen skötes rätt — till
ved och kol till förbrukning inom orten. Af nämnda sortiment har näst sågtimmer
grufstöttor lemnat bästa behållningen under senaste 20 år. Tillfället att
sålunda på fördelaktigt sätt afyttra virke af klenare dimensioner har möjliggjort
den rationela skötsel, som sedan 20 år tillbaka bedrifves å cirka 25,000 har privatskogar
härstädes, ty först genom tillgodogörandet af gallringsvirket kan någon
beståndsvård ifrågakomma. 5

5. Timmerdimensionerna bestämmas å de egendomar, der nödig ledning af
skogsskötseln förefinnes, af prisförhållandet emellan å ena sidan plank och å andra
grufstöttor och pappersved. Vid låga propspris tages sågtimret ända till 6 och

Skogskomitén, III. 48

378 Skogstjenstemännms svar på komiténs frågor.

någon gång till 5 eng. tum. Den vid sågverken vanliga dimensionen är under
normala förhållanden 7 eng. tum. Personer, som köpa skog på afverkning, taga
dock ej gerna timret under 8 ä 9 tum, emedan för dessa, som sakna egna sågverk,
de lägre dimensionerna i de flesta fall betala sig bättre i form af grufstöttor
och pappersved.

Medel dimensionen å sågtimmer har nedgått.

8. Reproduktionsförmågan hos marken förbises i de flesta fall, förstöres
dock ej såsom af ofvanstående torde framgå. Ett undantag utgöra härifrån de
privatskogar, som rationelt sköta åstadkommandet af återväxt.

Orsaken till denna i allmänhet förefintliga vanvård af skogen beror dels
af egennytta och dels af okunnighet.

Skogsköparen ex professo måste omsätta skogskapitalen så fort som möjligt,
ty ju större och hastigare omsättning, desto större vinst. Han har hvarken tid
eller lust att befatta sig med skogens reproduktion. Har han köpt en hel egendom,
säljes denna efter slutad afverkning. Köparen kan ej heller göra något för
återväxten å skogsmarken, då han har fullt upp med att sätta åkerjorden, hvars
brukning illa skötts under den å egendomen förut pågående forcerade afverkningen,
i ordentligt skick.

Der vanvården beror af okunnighet kan ju detta hjelpas medelst upplysnings
spridande om skogens rätta bruk, men der egennyttan är bestämmande —
hvilket nog är det vanliga — hjelper ej annat än tvång, en återväxtlag.

7. Skogens föryngring åsidosättes alltid, der skogen afverkas af »skogsköpare»
eller af personer, som hafva till »affär» att hugga skog. Å egendomarne
i allmänhet försummas återväxten, men erhålles i allmänhet å dessa dock någon,
ehuru gles och dålig återväxt.

God återväxt, åstadkommen genom kultur, finnes å cirka 25,000 har privatskogar,
hvarest rationel skogsskötsel eger rum. Många mindre hemmansskogar
hafva vackra ungskogsbestånd synnerligen intill slättbygden, hvarest de
långa afstånden till afsättningsort hittills omöjliggjort större hyggen för afsalu.

8. Grantorka på grund af oriktig afverkning förekommer i så liten grad,
att den stort sedt här är utan betydelse. Stormskador intill större afbrukningar
förekomma.

9. Skogsegares förluster genom stark afverkning å grannens mark kunna
ej bestämmas. De enda åtgärder, som till minskande af dylika förluster, enligt
undertecknads förmenande, borde vidtagas, vore en omredigering af skiftesstadgan
i afseende härå, så att till förekommande af utläggning af långa, smala eller
spetsiga skiften en viss proportion mellan skiftets längd och bredd bestämdes.

Statens skog »ingeniör er. 379

10. Kontraktsenligt upplåtande af skog för afverkning på viss tid med bestämd
minimidimension lemnar som resultat söndertrasade bestånd, i hvilka de
lemnade träden — de flesta undertryckta — hvarken kunna lemna afsevärd tillväxt
eller befröa marken. Beståndet är sedt från återväxtens synpunkt för tätt
och från tillväxtens för glest. Det blir, som ordspråket säger, hvarken fågel
eller fisk. Alla så genomblädade bestånd måste, om egaren vill hafva någon
ränteafkastning af sin mark genom skogstillväxt, afverkas så fort som möjligt,
hvarvid ofta behållningen af det lemnade beståndet blir obetydlig eller ingen.

Upplåtande af afverkning utan minimidimensionsbestämmelser lemnar åtminstone
möjlighet för erhållande af återväxt genom sjelfsådd från angränsande
skog, der sådan finnes, hvarjemte skogsegarne i så fall ej hindras att inom den
till försäljning af sedda trakten från försäljningen undantaga fröträd.

Försäljning af skog med dimensionsbestämmelser måste derföre anses för
skogsskötseln och skogens framtida bestånd ytterst skadlig såsom medförande
direkt förlust för skogsegaren genom att skogen ej kan på en gång afverkas och
såsom omöjliggörande åstadkommandet af återväxt.

11. Olägenheterna af nu gällande stängselförordning bestå deri, att den
som vill sköta sin skog, så att han kultiverar sina hyggen och dikar sina mossar
o. s. v. ovilkorligen måste, om ej alla arbeten skola förstöras af angränsandes
kreatur, inhägna densamma, hvilken kostnad, äfven om en kostsam hägnadsdelning
blifvit faststäld, är kännbar, oafsedt underhåll och kontroll af
hägnaderna. Der skogsskiftena ega långsträckt form — skiften å flera tusen
meters längd samt några få meters bredd förekomma — kan med nuvarande
stäugselförordning ej gerna återväxt åstadkommas, då det är fråga om större
arealer, ty för erhållande af lyckligt resultat af en kultur fordras ju först
af allt fredning för betning, och stängsel uppsättes nog ej af den enskilde, om
detta blir dyrare att uppsätta än hela kulturkostnaden. Hägnaderna nedrifvas
nu ofta af personer, som för sina kreatur önska vidsträcktare beten. Någon ersättning
för all den skada, en massa kreatur under sådana förhållanden åstadkomma,
kan i allmänhet ej vinnas, då vederbörande alltid hänvisa till den trasiga hägnaden.

Skogsmark bör i detta som andra fäll likställas med annan jord, så att
hvar och en blir skyldig ansvara för den skada hans kreatur göra å annans
egendom.

12 och 13. Under dessa punkter framstälda frågor angående flottningsföreskrifter
och dimensionslagar ega ej tillämpning på denna ort.

14 och 15. Härunder framstälda frågor torde af vederbörande revirförvaltare
vara besvarade.

380

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

16. Af ålder kal mark förekommer inom norra Vestergötland icke i afsevärd
mängd, men finnas betydliga sträckor dels kala dels med marskog beväxta
under senaste 25 år afverkade marker, som endast genom skogsodling kunna
göras skogbärande.

I mellersta och södra Vestergötland finnas deremot betydande arealer
gammal kalmark, om hvilkas utsträckning vederbörande revirförvaltare lemna
specifika uppgifter.

17. Hushållningssällskapets i Skaraborgs län verksamhet för främjandet
af skogsskötseln inom länet har hittills så utöfvats, att årligen ett mindre parti
skogsfrö och plantor utdelats åt företrädesvis mindre skogsegare, som sådant af
hushållningssällskapet begärt, hvarjemte de senaste åren årligen med skogsfrö
besätts ej obetydliga arealer af gamla kalmarker, tillhöriga mindre hemmansegare
emot skyldighet för dessa att under 15 år mot betning och annat intrång
skydda kulturerna.

Under förra året bildades Skaraborgs läns skogsodlingsförening, som vunnit
liflig anslutning, hvilket borgar för, att arbetet med skogsskötsel^ höjande
inom länet hädanefter skall bedrifvas ännu kraftigare.

För bibringande åt allmänheten af kunskap i skogens skötsel har sällskapet
dels låtit vid folkskolorna anlägga plantskolor för barrträd, dels ombestyrt
att skolbarnen fått deltaga i skogssådd å skolorna nära liggande skogar.

Sistnämnda åtgärder för bibringande åt barnen i våra skolor af kunskap i
sättet för skogs uppdragande torde vara det mest verksamma sättet att lära allmänheten
det mest nödvändiga i skogsskötseln. Derjemte borde alla egare till
skog under 50 har ega rätt att utan afgift erhålla biträde af statens skogsingeniörer
för erhållande af råd ej blott angående behöfliga kulturer utan ock angående
en kanske ej mindre vigtig faktor af skogsskötseln, nämligen beståndsvården.

18. Afdikning å privatskogar hafva här sedan 20 år tillbaka utförts å
några större dylika med en skogsareal af cirka 12,000 har för en kostnad årligen
af 1,500 å 2,000 kronor, hvarigenom betydande kärr och mossar nu gjorts skogbärande,
oafsedt kringliggande marks förbättring.

Å trenne privatskogar hafva senaste fyra år för skogsbörd torrlagts 157
har enligt undertecknads årsberättelser för samma tid.

19. Skyddsskogar här ej behöfliga.

381

Statens skogsingeniörer.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten vore, under
antagande att en återväxtlag komme till stånd, önskvärd, om en skogsegare
vägrade fullgöra en sådan lags bestämmelser.

Malnatorp, Halna den 17 mars 1897.

Gust. Barthelson.

Då undertecknad härmed söker bidraga till besvarandet af de af komitén
uppstälda frågor rörande de enskilda skogarna, torde den anmärkning få förutskickas
att hvad här nedan kommer att yttras gäller hufvudsakligen provinsen
Gestrikland och till någon del äfven Helsingland och Medelpad.

1. Skogsbrist förekommer endast i så måtto, att somliga hemman sakna
tillgång till byggnads- och reparations virke. Vedbrand och stängselvirke tror
jag deremot ingenstädes fattas.

2. I alla de ofvannämnde 3 landskapen hafva en mängd hemmansegare
försålt sitt gröfre virke till trävaruhandlare och sågverksbolag, många totalt,
många delvis, men många hafva också rätt vackra sparade skogar. Då nu äfven
mindre dimensioner samt trämassseved, famnved och kol genom de lätta kommunikationerna
kunna bära längre transport, så ökas skogsbristen ganska fort. 3 * *

3. Öfverafverkning kan sägas bedrifvas temligen allmänt, skogssköfling
mångenstädes. Skilnaden består, enligt mitt begrepp, uti huru för återväxten
sörjes. Der ett skogskifte upplåtes till total afverkning, icke något fröträd lemnas
och intet göres för att återförsätta marken i skogbärande skick, der bedrifves
skogssköfling, hvilken för många år lemnar en ödemark efter sig. Men der
afverkningen, ehuru visserligen i väsentlig grad större än skogens uthållighet
medgifver, dock är så ordnad att återväxt och skogsförnyelse är möjlig — d. v. s.

der fröträd lemnas och hyggena rensas, eller der blädningen dock qvarlemnat

ett icke allt för glest skogsbestånd, der pågår öfverafverkning, hvilken, om den
också medtager all tillgång, likväl lemnar förhoppningsfulla ungskogar efter sig.

382

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

Den mesta skogssköflingen uppstår derigenom att mindre skogsegare försälja
sina skogsskiften till spekulanter, hvilka afverka skogen totalt till timmer,
sparrar, trämasseved, famnved ocli kol, så att endast marbuskarna återstå.
Dessa tillväxa visserligen när de nu fått det erforderliga ljuset, men på samma
gång de sjelfva till det mesta blifva innanruttna eller miss bildade träd, öfvers
k ligg a och förqväfva de den återväxt af nya plantor, som efter lång tid dock
så småningom uppkomma.

En annan orsak till skogssköfling i stor skala är den s. k. ståndskogsliqviden
vid laga skiften. Skiftet är för dess delegare redan i sig sjelft så dyrt,
att de flesta icke kunna lösa sig till den ståndskog, som finnes på de skiften de
skola tillträda, utan hvar och en afverkar sina gamla skiften och kalmarkerna
utbytas. Härigenom ödelägggas ofantliga vidder af ungskog, hvarpå de flesta
socknar kunna visa sorgliga exempel.

Den långt drifna hemmansklyfningen orsakar äfven skogssköfling derigenom
att den ursprungligen lilla skogslotten blifver alldeles otillräcklig, då den
delas på några händer.

Skogsafverkningen har alltjemt ökats i hög grad, i synnerhet under sista
decenniet, då många nya trämassefabriker tillkommit.

4. Ytterst få äro de skogsegare, som icke afverka utöfver husbehofvet.
Penningbehofvet är allmänt och jordbruket, som kräfver ovilkorliga omkostnader,
lemnar ringa eller intet öfverskott; derföre får skogen, den flertalet anser inga
omkostnader behöfva, hålla affären uppe, så länge der finnes något att taga.
Virke af alla slag, äfven det minsta, röner stark efterfrågan och betalas bra;
uppköpare finnas vid alla jernvägsstationer. Provinsen Gestrikland har många
stora jernverk: Sandviken använder årligen c:a 70 tusen och Eorsbacka 50 tusen
stigar träkol. Tre stycken storartade trämassefabriker sluka årligen fabulösa
massor af gran och nästan lika mycken famnved till bränsle.

Sågtimmer finnes väl ännu och afverkas på vissa orter, egentligen af de
stora trävarubolagen; sparrar och pitprops afverkas endast i kustsocknarna.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva nedgått till 5 engelska tum för furu;
gran under 9 tum användes med större fördel såsom trämasseved.

Verklig ungskog, d. v. s. slutna, jemnåriga bestånd under 40 år, afverkas
icke i någon afsevärd mängd, undantagandes, såsom förut blifvit nämndt, vid
laga skiften. 6

6. Markens reproduktionsförmåga skadas genom uttorkning om den under
många år efter en total utverkning skulle sakna återväxt, men så är endast i
sällsynta fall händelsen, t. ex. efter starka skogseldar. Då ett skogsskifte af -

Statens skogsingeniörer. 383

verkas totalt, inga fröträd lemnas och ingenting göres för att gynna återväxten,
så återstår dock efter afverkningen en mängd genom mångårig beskuggning förkrympta
s. k. marbuskar af gran; dessa tillväxa hastigt när de kommit i åtnjutande
af fullt ljus; dertill kommer på de flesta ställen ett upplag af björk- och
asptelningar, hvadan marken snart nog har en återväxt, visserligen temligen
värdelös, men dock bevarande dess bördighet.

7. Skogens föryngring är visserligen icke nöjaktig; der den afverkas totalt,
tillgår med återväxten oftast så som i föregående punkt beskrifvits och i
allmänhet är det endast de stora skogsegarne, som egna sina hyggen någon omsorg
genom att lemna fröträd och rödja marken, så att plantor kunna uppkomma
och fortväxa, samt äfven genom att med handsådd bidraga till en hastig och tät
återväxt.

Egentlig skogsodling, d. v. s. frösådd för hand, kan ju endast företagas
efter kalhuggning, hvadan de stora trävarubolagen, som blott utgallra sågtimmer,
endast bedrifva skogsodling på s. k. brännor, och det göra de numera nästan
allmänt. Samma förhållande med enskilda skogsegare på sådana orter, som sakna
afsättning för mindre virkessorter och således icke kunna afverka genom trakthuggning.
Jernverken deremot och dem omgifvande stora trakter, der kolningen
årligen lemnar kala hyggen, der kunde skogsodling bedrifvas. Flere af de stora
jernverken hafva också i många år utfört omfattande skogsfrösådder och främst
bland dessa verk torde kunna nämnas Forsbacka, der skogsodlingsarbeten börjades
år 1882 och sedan fortfarit å en areal af minst 100 å 150 hektar årligen.
Resultatet har i allmänhet varit särdeles godt och inga sjukdomar eller skador
af något slag har hindrat plantornas fria utveckling, så att de första årens sådder
nu visa täta, manshöga ungskogar. Den enda olägenhet kulturerna varit utsatta
för är kreatursbetet, egentligen af fåren. Derigenom ha nog många hyggen under
några år företett ett rätt bedröfligt utseende, i det ungbuskarna blifvit qvistiga
och låga; så snart likväl kreaturen icke längre räcka toppen, skjuta buskarne
hastigt i höjden och den försenade längdväxten återvinnes, blott beståndet är
tillräckligt tätt, så att buskarna tidigt rensa af sig de nedre qvistarne.

På hushållningssällskapets bekostnad har under de senaste åren skogsodlingar
i icke obetydlig utsträckning blifvit utförda, synnerligast å brännor, och
resultatet har blifvit mycket omvexlande; de sådder, som företagits på kalhyggen,
hvilka i allmänhet varit slarfvigt afverkade och alls icke röjda, hafva i de
allra flesta fall misslyckats.

8. Det enda fall af grantorka, som i någon större utsträckning förekommer
— utom der skogseldar härjat — är då granskogar timmerblädas och äfven
små dimensioner medtagas, t. ex. 6 ä 7 tum; då har nästan allt det öfriga inom

384 . Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

3 år torkat. Så ha mycket stora skogssträckor i Medelpad och Helsingland
blifvit ödelagda.

Stormfällning och insektsskador hafva icke varseblifvits i någon nämnvärd
grad.

9. Några afsevärda skador till följd af grannars afverkning hafva icke
heller iakttagits.

10. Der skogar kontraktsenligt upplåtas för afverkning på viss tid borde,
om någon minimidimension skall bestämmas, denna icke sättas lägre än 25 cm. i
diameter vid brösthöjd; sker upplåtelsen utan bestämd minimidimension, bör det
åligga köparen att qvarlemna tillräckligt antal lämpliga fröträd, samt säljaren
att inom 2 år efter slutad afverkning hafva hygget rensadt från ris och marbuskar.

11. Stängsel i rågångarna på skogen förekommer ytterst sällan.

12. De trakter, om hvilka undertecknad eger någon kännedom, hafva icke
i afseende å skogens skötsel haft någon olägenhet af gällande flottningsföreskrifter.

13. Om dessa skogsförhållanden har undertecknad icke någon kännedom.

14. Kronoparkerna omgifvande orter torde ännu kunna fylla sina egna
behof af skogsprodukter. Byar och hemman inom Ofvansjö och Järbo socknar åt
Gestrikland få utsyning å Ofvansjö och Torsåkers bergslagsallmänning. Af städerna
har Hernösand skog till behofvet, Gefle och Söderhamn öfver behofvet och
Sundsvall otillräckligt. Hudiksvalls skogstillgångar äro mig obekanta. Gefle
och Söderhamn försälja sitt öfverskott i form af sågtimmer till trävarubolagen.

15. Ofvannämnde bergslagsallmänning skötes efter faststäld hushållningsplan
af jägmästaren i reviret. Någon gemensamhetsskog torde numera vara
nästan omöjligt att kunna bilda i dessa trakter.

16. Af ålder kala utmarker förekomma icke.

17. Hushållningssällskapen arbeta nitiskt för skogshushållningen, i mån
af sina tillgångar. Så betalar t. ex. Gefleborgs läns hushållningssällskap det
skogsingeniören tillkommande dagarfvode för ända till 20 dagar på hvarje ställe.
Sällskapet låter utföra, genom en aflönad skogsrättare, skogsfrösådder hos mindre
skogsegare, alldeles kostnadsfritt o. s. v.

385

Statens skogsingeniörer.

Att bibringa allmänheten någon kunskap i skogshushållningen sker bäst
genom exempel af välskötta skogar, t. ex. kronoparker, boställen och enskilde
större egendomars skogar, samt äfven genom anordnande af mycket populära
föredrag, hvarvid skulle gratis utdelas någon enkel och kortfattad afhandling
om skogshushållningens enklaste grunder.

18. En hemmansegare i Ofvansjö socken har, för att derå möjliggöra
skogsväxt, genom afdikning torrlagt tvenne mindre mossar om tillsammans ungefär
2 hektar. — A Gideå—Husums aktiebolags skogar i Norra Ångermanland
har undertecknad uppmätt, afvägt och uppgjort dikningsplan för 545 hektar mossar.
Häraf äro tre stycken mossar, tillsammans 372 hektar, så till vida torrlagda,
att de stora afloppsgrafvarna äro upptagna, men smådiken fattas; någon skogsodling
är ännu icke utförd.

19. Skyddsskogar finnas icke.

20. Denna punkt kan af undertecknad icke besvaras.

Kalmar den 22 mars 1897.

J. F. v. Heideken.

På befallning----— — —------------

------- gälla mina här nedan på skogskomiténs frågor afgifne svar

generel för mellersta delen af riket, derest ej någon gång trakten särskildt angifves,
och stödja sig mina omdömen ej så mycket på de jemförelsevis väl bibehållna
skogars tillstånd, hvilkas skötsel jag i tjensteväg direkt handlagt, utan
äro till väsendtlig del grundade på beskaffenheten af andra enskilda skogar inom
orterna (de som bäst kunna behöfva skogsingeniörernas biträde anlita dem minst),
och äro svaren affattade punktvis i samma ordning, som frågorna framstälts:

1. Någon i bokstaflig mening egentlig skogsbrist torde ej ännu, annat än
mycket undantagsvis, vara för handen, fastän nog nödiga skogseffekter stundom
måste hemtas på längre afstånd än tillförene och till väsendtligt förhöjda priser,
men deremot förekomma många hemman, hvilkas hufvudinkomst intill närmaste

Skogskomitén, III. 49

386

Sk ogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

tiden varit skogens afkastning, hvilka så misshushållat med sin skog, att de nu
under åratal äro hänvisade att nästan uteslutande lefva på ett mer eller mindre
magert landtbruk.

2. Hemman, som alldeles sakna skogstillgång eller hafva för husbehof
otillräcklig sådan, förekomma någon gång t. ex. trakterna omkring Örebro och
Enköping m. fl. ställen, äfvensom och isynnerhet utefter vattendragen och jernvägarne,
der lättheten att till högt pris sälja skogen ofta förledt egaren att totalhugga
sin mark.

3. För hvar och en som något så när satt sig in uti förhållandena, sjelf
ser med öppna ögon och sjelfständigt utan hvarje hänsyn i ena eller andra hänseendet
vill utsäga sin uppriktiga mening, torde det vara alldeles klart, att i allmänhet
(undantagen äro ej många), icke allenast öfverafverkning, utan äfven ofta
skogssköfling eger rum och att densamma ökats väsentligt under sista decenniet
genom tillkomsten af ett splitter nytt inhemskt virkesbehof, papperstillverkningen.
Hvarken den större eller mindre skogsegaren (undantagen stanna äfven här
i afgjord minoritet) lägger skogens afkastningsförmåga till grund för årsafkastningens
storlek, utan densamma bestämmes nästan uteslutande (isynnerhet när
virket står i högt pris) af huru mycket som med tillgängliga arbetskrafter hinner
med fördel framforslas, under det att senare, vid fallande virkespriser, afverkningen
måste än ytterligare forceras för att penningeafkastningen ej allt för
mycket må understiga den årsinkomst från skogen, som man fått vana att derifrån
erhålla och som den goda tiden lemnat med betydligt mindre så väl virkesåtgång
som arbetskraft, ty, huru som helst än konjunkturen ställer sig, alltid
blir det skogen, som, så länge den finnes qvar, i sista hand skall betala bristen
i budgeten vid här oftast förekommande kombineradt skogs- och landtbruk. 4

4. Afverkning utöfver husbehofvet till export torde nu mera ej så ofta
förekomma, i samma höga grad som tillförene, af det enkla skälet, att tillgången
på så groft timmer, som kan bära något längre transport, är mycket begränsad,
deremot florerar fortfarande afverkningen för inhemsk industri genom kolning och
pappersvedhuggning. Gången är ungefär denna: först hugges allt som duger till
timmer, sedan kapas allt som är användbart till pappersved (sådana träd som
fordom ansågos som timmerämnen och sparades för sådant ändamål), hvarefter
slutligen kolas af topparna och småskogen m. m. m. m., så att trakten slutligen
ofta nästan företer bilden af ett brandfält. Exportafverkning af pitprops eger
nog äfven rum, men spelar endast en mycket underordnad röl, jemnfördt med
nyss omnämnda stora inhemska förbrukning.

387

Statms skogsingeniörer.

5. Sågtimmerdimensionerna hafva nog under de senare åren nedgått betydligt
och torde allmännaste minimidimensionen nu vara omkring 16 cm. (Klarelfven).
Förutom genom rationel hjelpgallring, som för öfrigt eger rum endast
å de större skogarnes och ofta der i praktiken utföres så irrationelt, att tvång
snart uppstår att öfvergå till slutafverkningen, afverkas ej så litet verklig ungskog
(ofta de vackraste ungtallskogarne) till pitprops, men största skadan å
ungskogen sker dock, när, som ofta är fallet, först de någorlunda matnyttiga
stammarna i ungskogen utblädas till klen pappersved och derefter bristen på annan
råvara tvingar skogsegaren att förvandla den sålunda mer eller mindre söndertrasade
ungskogen till kol, ty sedan de gamla fädernearf da behållningarna i
våra skogar nu allt mer börja lida mot slutet, kan mångenstädes behofvet af kolved,
som fortfarande är detsamma och t. o. m. större än fordom, ej på annat sätt
tillfredsställas, men det är en sorglig syn att skåda de stora kalmarker som uppstå,
när kolning ohejdadt framgår i ungskog.

6. Då skogsafverkningen i allmänhet bedrifves genom oordnad blädning,
så är faran, för att markens reproduktionsförmåga skall sjunka allt för fort, ej
så öfverhängande.

7. A de större egendomarne egnas nog nästan alltid åtminstone nödtorftig,
ofta berömvärd, omsorg för återväxtens befrämjande, ehuru sällan i afpassadt
förhållande till afverkningarnes storlek, men så är ej annat än undantagsvis händelsen
vid de mindre egendomarne, der naturen i det hänseendet oftast får helt
och hållet hjelpa sig sjelf och ej sällan med ganska god framgång, kommande
sig af att afverkningen der nästan alltid sker genom planlös blädning, med ett
resultat af visserligen oiikåldriga, men vanligen kraftiga ungskogar.

8. Skador genom grantorka, vindfällning m. m. förekomma nu mera sällan
eller äro i starkt aftagande, derför att sådana äldre skogar, der slika faror
äro mest att befara, blifva år efter år allt sällsyntare.

9. Der, såsom ofta är fallet inom ett byalag, de olika egarnes skogslotter
hafva en mycket lång, jemnlöpande utsträckning med helt ringa bredd, kan en
delegare genom att totalhugga sitt skifte, isynnerhet när läget är exponeradt,
nästan tvinga sina grannar att följa exemplet, mot hvilket onda något annat
fullt verksamt korrektiv ej torde gifvas, än att bestämd föreskrift inflyter i laga
skiftesförordningen om att utskogarna, så vidt möjligt är, skola gifvas en koncentrerad
och för ordnad skogshushållning tjenlig form samt att samma lag tillerkännes
retroaktiv verkan, ifall pluraliteten i skifteslaget är enig om att begära
nytt laga skifte af utskogen; hvarom allt mera bär nedan i punkten 15.

388 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

10. Skogens bontraktsenliga upplåtande för afverkning på viss tid är alltid
skadligt och skadan blir desto intensivare ju längre upplåtelsetiden är. Är
denna kort och minimidimensionen ej är satt allt för lågt, så torde faran för
återväxtens betryggande inskränka sig till ett minimum, men är tiden deremot
lång, då komma minst 2:ne huggningar att öfvergå skogen, den l:a strax i början
och den 2:a kort före upplåtelsetidens utgång, hvarefter i de flesta fall för
jordegarens räkning finnes qvar endast ett olikåldrigt, mer eller mindre marväxt,
söndertrasadt bestånd af föga framtida värde. Är ej någon minimidimension
bestämd, så minskas derigenom än mera utsigterna för god återväxt.

11. Gällande stängselförordning torde medföra, om ej de olägenheter för
skogsskötseln, så åtminstone den inverkan på skogsåtgången, att en betydlig
qvantitet ungskog årligen nedhugges för underhåll af snart sagdt oändligt långa
hägnader, hvilka skulle vara till stor del öfverflödiga, om hela stängselförordningen
upphäfdes, förutom dess första §, hvilken som bekant lyder: »Hvar, som
hemdjur eger, vare pliktig att, medelst hägnad eller vallning eller på annat sätt
om dem hålla sådan vård, att de icke inkomma på annans egor.»

12. Några vidare ändringar i gällande flottningsföreskrifter för underlättande
af virkestransport torde ej åtminstone f. n. vara för skogshushållningen
gagnande.

13. Några dimensionslagar äro ej här önskvärda.

14. Allmänna skogar förekomma ej inom orten i den utsträckning, att de
kunna nämnvärdt inverka på fyllandet af ortens behof af skogsprodukter, men
som de skötas väl, utgöra de ett mycket efterföljansvärdt exempel och hafva godt
inflytande på skötseln af omkringliggande nejdens skogar.

15. Kronoparker och allmänningar m. m. skötas af revirförvaltarne och
öfrige gemensamhetsskogar genom skogsingeniörer eller stundom enskilda skogsförvaltare.
Bildandet af hvad man skulle kunna kalla »bomunalskogar», vore nog
mycket gagnande för skogsskötselns framtid och borde kunna åstadkommas t. ex.
derigenom, att två eller flera byalags aflägset belägna sammanhängande smala
och långsträckta skogsskiften (såsom förut ordats om i punkt 9) sammanslås till
ett gemensamt helt, som då kunde skötas på ett rationelare sätt, än som nu är
möjligt för de enskilda skogsegarne hvar för sig. Bäst och enklast vore, om en
Sådan sammanslagning kunde ske på frivillighetens väg, men derpå är ej mycket
att hoppas, ty det förutsätter en enighet, som endast är tänkbar inom en
idealstat, hvarför väl är nödvändigt att lagstiftningen ingriper, om något prak -

389

Statens skogsingeniörer.

tiskt resultat skall vinnas. Såsom ofvan antydts, borde genom lag kunna stadgas,
att vid framtida laga skiften inom större byalag utskogarna skulle skötas
gemensamt eller, der laga skifte redan öfvergått dessa, pluralitetens af delegarna
ansökan derom skulle kunna verka retroaktivt i samma rigtning.
Skulle emellertid intetdera af dessa förestående förslag anses praktiskt, så framställes
såsom ett 3:e sådant, att staten åt större byalag eller kommuner beviljar
möjligen billiga, helst räntefria amorteringslån, för inköp af mer eller mindre
skoglös mark för bildande af sockenallmänningar eller s. k. kommunalskogar.
Att förbud mot att dela ännu oskiftade sockenallmänningar borde utfärdas,
torde falla af sig sjelf utan vidare motivering.

16. För att någorlunda rättvist kunna döma om, i hvilken utsträckning
finnas af ålder kala utmarker, hade i främsta rummet varit nödigt veta, hvilken
åldersgräns komitén härvid tänkt sig. Att inom utmarkerna, der nära totalafverkning
mångenstädes skett för 10—15—20 år sedan och än längre tillbaka i
tiden, fast i mannaminne, finnas stora vidder, hvarest skogsogräs af hvarjehanda
slag tagit sådan öfverhand, att nöjaktig återväxt der ej kan åvägabringas, annat
än genom kostsam skogsodling, torde vara ett beklagligt faktum; hvarjemte torde
vara allmänt kändt, att inom de ofta ovanligt stora s. k. hagmarkerna förekomma
ganska betydliga arealer, nu lemnande hvarken bete eller någon nämnvärd skogsafkastning,
hvilka i viss grad kunna hänföras till samma kategori, som förenämnde
marker.

17. Hushållningssällskapen i allmänhet, det vermländska i förening med
länets landsting, hafva sedan flera år tillbaka utöfvat en ganska gagnande verksamhet
för skogshushållningens befrämjande, dels genom att anordna fullt kostnadsfritt
skogsingeniörsbiträde, hvart inom sitt län (Yermland och Uppland),
vidkänts samma kostnad till 8/6 (Örebro län), dels genom att utdela plantor och
frö helt och hållet gratis eller till ytterst billigt pris, hvarjemte slutligen anstälts
plantörer att kostnadsfritt biträda länens, isynnerhet mindre, skogsegare. Att
dessa anordningar haft ett ganska godt inflytande på skogshushållningens, isynnerhet
återväxtens, befrämjande, är alldeles otvifvelaktigt, men de goda verkningarna
hafva dock ej varit så effektiva, som man, i förhållande till de derpå nedlagda
stora kostnaderna, haft skälig anledning att vänta, beroende väl derpå att
det hela saknat och fortfarande saknar organisation. Att skogsingeniörerna allt
mer och mer flitigt anlitas, är ett obestridligt faktum och att samma förhållande
eger rum, ehuru i mindre grad, med plantörsverksamheten, måste villigt medgifvas,
men antagligen vore det en vinst för det hela, om dessa institutioner sättas
i samverkan med hvarandra Till de ställen, der skogsodling påkallas, borde
skogsingeniör först reqvireras, för att bedöma behofvet af och lämpligaste sättet

390 Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

för kulturens utförande, hvarefter plantören skulle beordras att öfvervaka arbetets
verkställande, bvilket åter ett eller annat år derefter skulle kontrolleras af
skogsingeniören. Det är otvifvelaktigt att en dylik kontroll vore af stor praktisk
betydelse, ty under nuvarande förhållanden tillkallas ofta plantör, utan att reqvirenten
gjort sig den ringaste möda att bereda marken för skogsodlingen, men plantören
skogsodlar ändock, efter ban redan är på platsen och hans tid är dertill
anslagen, föga bekymrande sig om resultatet, förlitande sig derpå att ban antagligen
ej mera kommer dit åter. Ett praktiskt sätt för användande af de medel
staten årligen anslår till den enskilda skogsskötselns befrämjande torde framför
allt vara, att skogsingeniörerna tillerkännas rätt att kostnadsfritt biträda alla
skogsegare (möjligen med begränsning af det fria biträdet till 2 dagar vid hvarje
förrättningsställe) för vinnande af full likställighet öfver hela riket, ty såsom
det nu är, råder härutinnan ganska stor ovisshet och skiljaktighet inom de olika
länen. Dels äro skogsanslagen begränsade, dels indragas de det ena året för att
ett annat åter beviljas, än betalar hushållningssällskapet hela skogsingeniörsarfvodet
eller ock endast en del deraf, än beviljas det fria biträdet endast under
1, 2 ä 3 dagar för hvarje reqvirent, än under obegränsad tid och i vissa län åter endast
till mindre (?) skogsegare m. m. m. m., hvadan enhet härutinnan bestämdt vore
gagnande. De medel, som nu inom orterna användas till gäldande af skogsingeniörsverksamheten,
kunde då i stället odeladt anslås till aflönandet af behöfligt
antal skogsplantörer, hvilka, som förut antydts, i så fall borde ställas under
skogsingeniörernas kontroll.

Huru än härmed ordnas, torde vidare böra framhållas önskvärdheten, att
ej säga nödvändigheten, deraf att genom mångdubbel annonsering, mot hvad hittills
egt rum, allmänheten bibringas kännedom om de vilkor, hvarpå billigt eller
kostnadsfritt biträde kan erhållas, ty att såsom hittills härom tillkännagifva endast
2 ä 3 gånger i ett par af de större tidningarne eller länskungörelserna (som
egentligen ingen annan än tjenstemännen få del af, ty dessa sistnämnda pappers
uppläsande i kyrkorna sker oftast med sådan snälltågsfart att allmänheten svårligen
fattar sammanhanget), det har föga verkan och det är fullkomligt sannt
att, ännu den dag som i dag är, endast en mycket ringa minoritet af landets
innebyggare hafva reda på dessa sina rättigheter. Nej! för vinnande af nöjaktigt
resultat härutinnan är ej nog att annonsera i de stora bladen, utan hellre då i
landsortsbladen, eller kanske än bättre i de mera spridda folkbladen och ej endast
2 ä 3, utan upprepade gånger. Ett icke oäfvet och kanske det bästa sättet
att bekantgöra saken och söka öfverbevisa bönderna om den nytta, de kunde hafva
af att använda skogskunnigt biträde vid skötseln af sina skogar, helst när det fås
gratis, torde vara att skogsingeniörerna uppdragas resa omkring i orterna för
hållande af möjligast populära föredrag och för att samtalsvis på- öfvertygelsens
väg söka åvägabringa en ändring till det bättre i detta hänseende;

Statens skogsingeniörer. 391

dock beror framgången härvid till största delen på det nit och intresse, som
tjenstemannen utvecklar.

18. Icke annat än undantagsvis, men då ofta med god framgång, företaga
privata skogsegare afdikning af sumpmarker för skogsbörd.

19. Så vidt bekant är förekomma här ej några skyddsskogar och torde
ej heller sådana åtminstone f. n. vara behöfliga.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för statens räkning torde
vara önskvärd, isynnerhet när frågan gäller att arrendera förut inköpta skogsmarker.

Karlstad i april 1897.

O. M. Geijer.

1. Inom de län nemligen Södermanlands och Östergötlands samt Södertörn
af Stockholms län, hvarest jag under de senaste åren haft min hufvudsakliga
tjenstgöring, torde någon skogsbrist för ortens virkesbehof, med undantag
af de egentliga slättbygderna omkring Vadstena och Linköping inom Östergötlands
län, icke förefinnas, dock är timmerskogen å de flesta hemmanen afverkad.

3. Öfverafverkning, till och med skogssköfling förekommer å åtskilliga
hemman skogar synnerligast i närheten af jernvägarne eller der transportkostnaderna
ej allt för mycket fördyra skogsprodukternas afsättning. Hela skogstrakter
försäljas vanligen på en gång till utverkning på längre eller kortare tid
och köparen afverkar alltsammans såväl smått som stort, hvilken utverkning under
de senast förflutna åren i afsevärd grad tilltagit.

4. Mycket virke afverkas utöfver husbehofvet och försäljes dels såsom
timmer till sågverksegare, dels såsom ved, kol, pappersved, telegraf- och telefonstolpar,
sleepers, pitprops m. m. inom landet.

5. Inom länen ifråga försågas äfven sågstockar af helt ringa dimensioner,
ända till 5 verktum i topp.

292 Skogstjenstemännem svar på lcomiténs frågor.

Genom hjelpgallring förekommer icke någon afverkning af ungskog till
försäljning utan endast till husbehof. När sådan afverkning eger rum till pitprops,
telegraf- och telefonstolpar, tagas de bästa och mest rakväxta träden, och
de undertryckta samt skadade få qvarstå, hvarigenom skogsbestånden blifva
luckiga och illa medfarna.

6, 7. A flertalet ställen, hvarest skogssköfling egt rum, vidtagas i allmänhet
ej några åtgärder för åstadkommande af återväxt; ej ens hafva några
träd, som kunna befröa marken, hlifvit qvarlemnade, och icke heller vidtagas
några skogsodlingsåtgärder i saknad af nödigt arbetsfolk under den tid, som är
tjenlig för skogsodlingsarbeten, enär landtbrukets kraf på arbetskrafter i främsta
rummet måste tillgodoses.

De jordegare deremot, som vilja vårda sina skogar, använda dels sjelfsåningshyggen
i förening med skogssådd och plantering för åstadkommande af
återväxt, dels uteslutande skogsodling, hvarvid verkställas årligen rätt omfattande
skogsodlingar.

8. På ett par ställen i Södermanlands län har grantorka till följd af
timmerblädning uppkommit, ehuru icke i större omfattning.

Mindre stormskador å skogarne inträffa ofta till följd af skogarnes utglesnande
vid afverkning af timmerskogen.

9. Till följd af afverkning å grannens skog kunna visserligen stormskador
uppkomma, men ännu hafva icke försports några klagomål häröfver och
torde någon större skada häraf icke hafva uppkommit.

10. Till följd af skogarnes upplåtande för afverkning på viss tid och
der icke minimidimension hlifvit bestämd samt då inga bestämmelser i kontrakten
finnas, huru under afverkningstiden uppväxande ungskog bör behandlas, har till
skada för återväxten försports, att flerstädes rätt mycken ungskog hlifvit nedhuggen
och fått qvarligga till förruttnelse, derest icke skogsegaren vid kontraktstidens
utgång sjelf velat inlösa densamma.

Der minimidimensioner åter hlifvit bestämda hafva de i allmänhet satts
så lågt, att endast spridda, undertryckta och odugliga träd hlifvit qvarlemnade,
hvilka blott varit till hinder för skogsåterväxten.

11. Nu gällande stängselförordning torde ej medföra några särskilda
olägenheter för skogsskötseln.

14. Kronopark er och häradsallmänningar hafva stor betydelse och få nog
i en framtid, då skogsbristen å de enskilda skogarne allt mer kommer att göra
sig gällande, ännu större betydelse för fyllande af ortens behof af skogsprodukter.

393

Statens skogsingeniörer.

Städernas skogar äro i allmänhet ej större, än att de i någon mån bidraga
till vedbehofvet åt stadens rådhus, kyrka, skolor m. m. Af oskiftade sockenallmänningar
äro 2 stycken belägna å Vikbolandet inom Östergötlands län nemligen
Rönö sockenallmänning med en areal af 223,10 har, och Kuddby sockenallmänning
i Östra Ny socken med en af areal 438,32 har, för hvilka undertecknad meddelat
råd angående skogsskötseln, men då mitt biträde under de senast förflutna tio
åren icke härstädes påkallats, har jag icke kännedom om, huru skogsskötseln å
dem handhafves, men det är troligt att ingå åtgärder vidtagas för åstadkommande
af en ordnad skogsskötsel. A Rönö allmänning ville delegarne förr ej
bekosta skogsodling å de afverkade trakterna, enär gräsväxten å dem var god,
och de ansågo att allmänningen lemnade större inkomst genom de för betningen
inflytande afgifter, än om marken gjordes skogbärande.

16. Några af ålder kala utmarker, hvilka endast genom skogsodling kunna
göras skogbärande, torde icke inom dessa län förefinnas.

17. För skogshushållningens främjande lemna hushållningssällskap och
landsting anslag för utdelning till allmänheten af skogsfrö och plantor jemte
aflöning åt skogsplantörer, äfvensom för några år sedan till dagtraktamente åt
skogsingeniören för hans förrättningar antingen hos mindre jordegare eller för
1 å 2 förrättningsdagar hos hvarje reqvirent, men numera få reqvirenterna inom
ofvanämnda län sjelfva vidkännas dessa kostnader, hvilket haft till följd, att
endast sällan mindre jordegare anlita skogsingeniörens biträde.

18. Under de senaste åren hafva å 4 egendomar inom Östergötlands län
sammanlagdt 27,24 har mossar blifvit afdikade för skogsodling. A två egendomar
inom Södermanlands län hafva 23 har mossar äfvenledes för samma ändamål
blifvit torrlagda och å en egendom inom Skaraborgs län ha 25 har sidländ
och vattensjuk skogsmark blifvit afdikad.

19. Inom ofvannämnda län finnas ej trakter, som böra skötas som skyddsskogar,
undantagandes å en del ställen i skärgården, som måste fredas till skydd
för fisket.

20. Expropriationsrätt i fråga om skogsförvärf för staten anser jag önskvärd,
dock mindre för berörda trakter än å åtskilliga andra delar af mellersta
och södra landet.

Stockholm den 7 april 1897

Oscar Kopp.

Skogilcomitén, 111.

394

Skogstjenstemännens svar på komiténs frågor.

1. Skogsbrist förekommer f. n. blott på ett jemförelsevis litet antal hemman
omkring Upsala, och af dessa hemman erhålla de flesta årligen en ganska
god virkesutdelning från de respektive häradernas allmänningar, hvilken utdelning,
oafsedt hvad som i kontanter kan erhållas, vexlar från 4 till 8 kbm per
oförmedladt mantal. Den kontanta utdelningen har uppgått ända till 30 kronor
per mantal, och då ved i skogen kan, utan att transporten blir allt för lång,
köpas för 2 å 2,so kr. per kbm, torde skogsbristen för dessa hemman ej vara så
känbar. Ett undantag härifrån göra dock några hemman i Yaksala härad, der
allmänning ej finnes. Häradet i sin helhet torde dock ännu ega virke till
husbehof.

2. Torde komma att besvaras af respektive revirförvaltare.

3. Öfv er af v erkning förekommer i allmänhet ända från de stora bruksskogarna
till de mindre hemmansskogarna. I många fall har denna öfverafverkning
dock varit berättigad, isynnerhet beträffande de större skogskomplexen, ty
skogen har ofta varit af den ålder och beskaffenhet, att dess fällande varit nödvändig,
och gäller detta särskildt granskogarna. Men det är isynnerhet sättet,
hvarpå denna afverkning egt rum, som inger de största farorna för framtiden,
hvilket dock under punkt 6 vidare kommer att omnämnas. Skogssköfling sker
hufvudsakligast, när skogen på ett större eller mindre skifte säljes med fri afverkningsrätt
till virkeshandlare, hvilken utan minsta hänsyn till skogsskötselns
fordringar afverkar den af honom köpta skogen samt återlemnar marken i ett
tillstånd, som gör en naturlig föryngring nästan omöjlig; och sällan torde markegaren
vara benägen att nedlägga några kostnader för den sammas röjning eller
kultivering. Att denna art af skogssköfling på de senare åren betydligt tilltagit,
är en känd sak. De stigande virkesprisen ha lockat till spekulation, och
mången allmogeson, som ser, att han på detta sätt utan stor möda kan skaffa
sig inkomst, slår sig på att blifva virkeshandlare och »träpatron», och det är
icke allenast de mindre bemedlade hemmansegarna, som, ofta härtill af nöden
drifna, villigt afstå ett större eller mindre skogsskifte till sköfling och ödeläggelse,
äfven större godsegare falla ibland för frestelsen, ehuru man dock måste
erkänna, att dessa stundom genom röjning och sådd söka att sätta den afverkade
marken i något så när nöjaktigt skogsproduktivt skick.

4. Afsåge afverkningen endast erhållandet af husbehofsvirke, skulle en ej
oväsentlig skogsbesparing uppstå, men man kan med säkerhet påstå, att skogs -

Statens skogsingeniörer. > 395

kapitalet förminskas, och afverkning för afsalu sker i betydande utsträckning.
Att timmer ännu, för så vidt man afser penningevärdet, spelar största rolen,
är visst, men äfven brännved och träkol intaga ett ganska aktningsbjudande
rum. Huru den till timmer odugliga skogen användes för afsalu i de olika
delarna af Stockholms och Upsala län, är dock hufvudsakligast beroende på de
lokala förhållandena. I de inre delarna af länen samt kring städerna afverkas
största delen till brännved, jemförelsevis små qvantiter bilas till sparrar o. d.
Pålar äro en mycket efterfrågad vara, och betydliga partier mindre sådana levereras
till Stockholm. 35 till 50 fots äro de vanliga, längre eller omkring 60
fots med 67a å 7 tums topp äro sällsynta samt svåra att erhålla åtminstone
inom närmare håll. Kring bruken i norra delen af Upland intager kolindustrien
en vigtig plats, ved till pappersmassa afverkas i stora qvantiteter i norra delen
af Stockholms län, och pitpropsafverkningen, ehuru i aftagande på grund af det
låga pris varan betingar, florerar ännu å en del trakter i södra Södertörn samt
på öarna och långs kusten af Stockholms län.

5. Om man frånser det småtimmer, som användes vid de sågar, som
hufvudsakligast afse ortens behof och sådant timmer, som användes till boiseringsbräder
m. in., har timmer dimensionen nedgått till under 9 engelska tum, hvarpå
några exempel kunna anföras. År 1895 såldes ett parti på 24,000 timmer med
en medeldimension af 17,i fot och 8,2 tum, ett parti på 9,000 st. hvilka höllo 17,0
fot och 8,7 tum, år 1896 såldes ett parti på 12,800 st. om 17 fot och 8,6 tum och
i år 14,000 st. om 17 fot och 8,3 tum. Det är sant, att dessa partier äro en
ganska liten del af hvad som produceras inom länen, men efter samtal med flera
sågverksegare har jag erfarit, att dessa dimensioner äro, hvad de sjelfva erhålla
i medeltal från enskilda skogar inom länen. Medeldimensionen för timmer, som
inköpes från häradsallmänningar och kronoparker, utgör omkring 17 fot samt
9,5 till 10 tum, men det timmer, som dessa skogar lemna för afsalu, är dock allt
för ringa för att i någon betydande mån kunna höja medeldimensionen, som ej
kan beräknas till mera än 8,5 å högst 9 engelska tum i topp.

6. Med undantag af bruksskogar samt dem, som höra till några större
egendomar, är skötseln af enskild skog allt annat än forstmessig. Afverkningssättet
är nästan alltid en oordnad blädning eller »gallring*, som det af skogsegaren
kallas. Hvilket inflytande en sådan blädning har på föryngringen, är
väl bekant för skogsmannen. Blödningen tillgår så, att ett eller ett par träd bortplockas
här och hvar, och om luckan, som härigenom uppstår, verkligen blir så
stor, att möjligen granplantor skulle kunna trifvas eller åtminstone komma upp,
så blir dock vanligen denna underväxt af så dålig beskaffenhet, att af den
sällan kan blifva friska och kraftiga träd. Huru ofta hör man ej klagan öfver,

396

Skogstjenstemånnens svar på komiténs frågor.

att granskogen är sjuklig, innanrutten eller på annat sätt dålig, och i vanliga
fall säges det, att marken är olämplig, ibland är den för god, ibland för mager
eller ock skylies det på bottensyra. Att någon af dessa orsaker kan vara anledning
till skogens mer eller mindre dåliga beskaffenhet, är ju gifvet, men den
oftast egentliga skulden härtill, eller att skogen uppkommit efter en planlös
blädning, erkännes ej. Oordnad blädning liksom blädning i allmänhet alstrar ju
vanligen endast granskog, men plantan, huru skuggfördragande den än är, blir i
de allra flesta fåll undertryckt och förkrympt samt bär redan vid unga år sjukdomsfröet
inom sig samt är vid 15 å 25 år kanske ej mer än Vs meter hög.
Sedan nu den äldsta på något sätt användbara skogen är afverkad, återstå blott
träd, som tillhöra den yngre medelåldern, och hvilka ofta äro mer eller mindre
skadade vid de kringstående trädens fällning och sålunda lätt blifva utsatta för
angrepp af insekter och svamp samt den s. k. ungskogen, hvilken man låter
qvarstå för att bilda det framtida hufvudbeståndet. Följden af denna så allmänt
brukade planlösa blädning blifver granens öfverhandtagande på tallens bekostnad
samt glesa, sjukliga och till timmer föga dugliga skogsbestånd.

A de skogar, nämligen bruks- och några större egendomars skogar, der
trakthuggning med fröträd användes, blifver återväxten visserligen i regel allt
för mycket af tall, så att önskningsmålet blandadt bestånd i kanske för ringa
grad uppnås, men denna skog är dock mestadels sluten och frisk, och då nu
ganska gammal på detta sätt uppkommen skog finnes, som är god och kraftig,
torde den hittills åtminstone i Sverige vunna erfarenheten ej ingifva några farhågor
för framtiden.

7. Af ofvanstående torde framgå, att skogens föryngring i allmänhet är
långt ifrån nöjaktig, och att naturen oftast får reda sig sjelf för botandet af de
skador, som okunnighet och vinningslystnad åstadkommit. Naturens förmåga att
bota är ock betydligt mindre än menniskans förmåga att skada. Å bruksskogarna,
å en del större egendomar samt genom hushållningssällskapens försorg
ske dock ganska vidsträckta kulturer, och resultatet är godt. Att ens närmelsevis
säga, huru stor areal, som inom Stockholms och Upsala län skogsodlas om
året, vågar jag dock ej.

8. G-rantorka förekommer i stor utsträckning och ej sällan äfven på
skogar, som skötas fullt forstmessigt. Ty det är ganska vanligt att, om grantorka
en gång uppträdt — och orsaken härtill behöfver ju ej vara några felgrepp
från menniskans sida, utan ha sin första grund i storm etc. — så genom de
öppningar, som i skogen uppstå, när de döda träden tillvaratagas, blifver beståndet
allt mindre stormfast, och grantorkan sprider sig ytterligare. Som ett
exempel på grantorkans utsträckning nämnes följande: Rasbo häradsallmänning

Statens skogsingeuiörer. t 397

i Upsala län har en areal af 1,778 har produktiv skogsmark, består af vacker,
blandad samt mestadels ganska bra sluten skog och har under årtionden varit
forstmessigt behandlad. Under de senaste 20 åren hafva derstädes utaf torrskog
afverkats 21,105 kbm eller 0,6 khm årligen och per hektar. Då grantorka (en
helt liten procent har utgjorts af torr tallskog) till så pass stor utsträckning
kan uppstå i en väl skött skog, hvars beskaffenhet och läge ej antyda någon
särskild emottaglighet för sjukdomen, bör man väl anse, att den skall taga
mycket större dimensioner i skogar, som planlöst afverkas, utan hänsyn till
vindriktning, och der en del vindfällen och toppar m. m. fa qvarligga för att
utgöra eftersökta härdar för insekter.

9. Att skador å skog skett derigenom, att grannen helt plötsligt afverkat
sitt skifte, har nog här och hvar kunnat iakttagas, men, om en skogsegare ej
sjelf genom till buds stående medel söker göra sin skogs yttergränser stormfasta,
torde det vara en betänklig sak att genom lagstadganden söka förhindra grannen
att afverka sin skog, hvar han sjelf finner för godt, isynnerhet som ju mycket
ofta just den skog, som står närmast rågången, kan vara den äldsta eller af
andra orsaker mest lämpliga för afverkning, åtminstone från grannens sida sedt.

10. Såvidt skogen är upplåten till afverkning utan bestämd minimidimension,
torde frågan vara besvarad i punkt 3. Dessa afverkningskontrakt
äro de vanligaste åtminstone nu mera, ty en »skumning» har redan öfvergått de
flesta enskildes skogar, i det de gröfre timmerträden redan äro borttagna antingen
af egarna sj elfva eller försålda genom afverkningskontrakt med faststäld
minimidimension, hvilka kontrakt vanligen endast afsett ett eller två års afverkningsrätt.
En köpare finner det derför nu mera för sig förmånligare att tillhandla
sig ett skogsskifte med fri afverkningsrätt. Hvilket inflytande timmerafverkning
eller afverkning till bestämd minimidimension torde hafva på återväxten
är omnämdt under punkt 6.

11. I det fall, der skog ej eger stängselvitsord, och skogsegare ej ensam
vill bekosta hägnad, kan betydlig skada uppkomma på återväxt och kulturer
genom beteskreatur, hvarå flera exempel finnas särskild! i norra Upland. Att
det är får, som här nästan uteslutande bära skulden, är kändt, getter finnas
lyckligtvis ej i någon nämnvärd mängd. För skyddandet af återväxten torde
lämpligare än ändring af stängselförordningen vara, att, i likhet med hvad inom
Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Yermlands län är stadgadt, helt och
hållet förbjuda betandet af får och getter å oinhägnad eller gemensam betesmark.

12. Enär, såvidt jag har mig bekant, endast en flottled finnes inom Upsala
och Stockholms län, är detta transportmedel härstädes ej af någon betydelse.

398 Skogstjemtemännens svar på komiténs frågor.

13. Dimensionslagar finnas ej inom ofvan nämda län.

14. Förutom den uppfostrande inverkan en väl skött skog torde kunna
hafva på den kringliggande traktens befolkning, ega såväl kronoparkerna, hvilkas
areal inom länen dock är jemförelsevis liten, men isynnerhet häradsallmänningarna
en ganska stor betydelse genom de tillfällen dessa erbjuda ett skogsfattigt
hemman att dels genom köp och dels genom den utdelning, häradsallmänningarna
lemna, komplettera virkesbehofvet. Från dessa skogar är det äfven ganska ofta
den enda möjligheten att erhålla virkessortiment af gröfre dimensioner, och om
äfven dessa allt mera utträngas af jernet, är dock begäret efter groft timmer
ännu stort. Hvarthän det leder, när allmänningarna delas mellan intressenterna,
har man exempel af Bälinge häradsallmänning, som delades år 1845. Denna är
nu, med undantag af de få skiften, som tillföllo allmänna hemman, fullständigt
ruinerad för att ej nämna Danmarks f. d. sockenallmänning, hvarå knappast
finnes ett träd så stort, att det duger att lägga i en vedfamn.

16. Af ålder kala utmarker förekomma egentligen ej. Visserligen finnas
en del större och mindre af ålder kala backar och kullar på Uplandsslätterna,
och hvilkas kultivering kunde vara önsklig, men betydelsen häraf torde kanske
mest böra ses från den estetiska sidan. Hushållningssällskapet har dock nedlagt
ganska mycken både kostnad och möda på dessa kalmarkers planterande, och
äfven en och annan enskild person har visat sitt till handling gående intresse
för saken.

17. Den praktiska undervisningen i skogshushållning inskränker sig till,
att vid en del folkskolor en eller annan dag anslås till plantering, hvarvid barnen
vanligen ledas af någon utaf hushållningssällskapens plantörer. Teoretisk
undervisning i skogshushållning meddelas i landtbruks- och landtmannaskolorna.
Som ett önskningsmål torde man få anse, att såväl vid folkskolorna som vid
folkhögskolorna någon undervisning i skogshushållning lemnades, ehuru vid de
förra undervisningen hufvudsakligast borde ske genom utförandet af kulturer,
hvarvid det dock vore en god sak, om barnen sjelfva fingo uppdraga sina plantor
genom att anlägga och sköta en liten plantskola i närheten af skollokalen.

18. Det är egentligen endast de stora bruken i norra Upland, som företaga
afdikningar af någon betydenhet. De marker, som dessa bruk vunnit för
skogsproduktion, äro ganska vidsträckta, och det har visat sig, att såväl den
sjelfsådda som kultiverade skogen å dessa torrlagda marker är af mycket god
växt. De afdikningar, som ske å andra enskilda egendomar, äro ganska få, och

Statens skogsingeniörer. 399

den areal, som på detta sätt erhålles för skogsproduktion, torde kunna räknas i
några tiotal hektar årligen.

19. Nej, åtminstone ej i det inre af landet. Utefter en del af Roslagskusten,
som ej skyddas af några holmar, skulle dock skyddsskogar vara till nytta,
men större delen af dessa skogar är afverkad, de minsta dimensionerna hafva
utskeppats som pitprops, egyptiska bjelkar och ökenprickar.

20. Visserligen kunde det vara önskvärdt, att staten egde expropriationsrätt
i fråga om skogsförvärf, men detta torde dock vara ett allt för hårdt ingrepp
i den enskildes eganderätt. Så länge återplanteringslag ej finnes, vore
det dock ett sätt att dels för statens och landets räkning rädda kalhuggen och
vandaliserad skogsmark, som af sin egare fullkomligt vårdslösas samt dels att
till allmänningsintressenter återbörda delade och spolierade allmänningsskogar.

n *• J. ''i \ • * \ • '' ,• '' I,.,.,’. .,'' .. s »T ■ i • . f- ».>-» ji • f:

Upsala den 5 april 1897.

Hjälmar Landberg.

400

Utredningar från Konungens Befallningshafvande.

rt.UiMfiVfff. : il ii''- istbu» Jhj ti tf»: . * .»K

mt/b.d liruj.j

it - i ;>><• -■ >fi«s* ;‘!)i i.''f ''pott, : ''''ftjiflåi’ d1'' iö’f t« i. •• ii; -.!> «

''Ui # '';

Till Konungens Befallningshafvande i rikets län hade skogskomitén i
skrifvelse af den 4 december 1896 bland annat dels anhållit om benägen upplysning
angående den verksamhet för skogshushållningens främjande, som hushållningssällskap
och landsting utöfvat, dels ock hemstält, att Konungens Befallningshafvande
benäget ville uttala ett omdöme angående den betydelse, trävarurörelsen
inom länet haft och för närvarande har för ortens befolkning.

I anledning häraf hafva i det följande meddelade upplysningar inkommit.

Utredning från K. Bfhde i Norrbottens län.

401

,|,-f

Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län.

För egen del får Konungens Befallningshafvande beträffande den betydelse,
trävarurörelsen haft och bar för ortens befolkning anföra följande:

Det torde vara obestridligt, att trävarurörelsen till en början, då densamma
ännu kunde betraktas såsom en binäring, byggd allenast på tillfälligt timmeruppköp,
för längre eller kortare tid förvärfvade skogsafverkningsrättigbeter samt
privilegierad stockfångst, utöfvat ett öfvervägande gynnsamt inflytande på befolkningens
ekonomi genom de tillfällen till arbetsförtjenst utan jordbrukets försummande,
som derigenom yppade sig. Under de senaste årtiondena deremot, då
trävarurörelsen varit stadd i snabb utveckling, hafva förhållandena undergått
betydlig förändring. Skogsindustriens fastigbetsförvärf hafva i sådan omfattning
tilltagit, att i vissa socknar en fjerdedel, en tredjedel och till och med inemot
hälften af hela hemmantalet frångått de sjelfegande bönderna och öfvergått i
skogsindustriens händer. Rättvisligen måste det visserligen erkännas, att ett
lifligt och verksamt intresse för jordbrukets befrämjande blifvit ådagalagdt af
flere utaf de bolag eller enskilde sågverksegare, som inom länet förvärfvat jordbruksegendom,
men det ligger dock i sakens natur att för den stora skogsindustrien,
som har fullt upp att sköta med sin förnämsta och hufvudsakliga uppgift, jordbruksnäringen,
måste få allenast sekundär betydelse, och de möjligheter till odling,
som länets jordbruksfastigheter erbjuda, kunna naturligen icke blifva i samma
mån tillgodosedda, när egendomen befinner sig i skogsindustriens händer, som
när den tillhör en klass, för hvilken jordbruket är den hufvudsakliga uppgiften
och näringskällan. Med skogsindustriens stora uppsving har äfven följt en annan
olägenhet nemligen en konkurrens om befintliga arbetskrafter, i hvilken jordbruket
i regel drager det kortaste strået. Denna olägenhet motväges ingalunda af de
förhöjda arbetsförtjensterna, hvilka hufvudsakligen tillfalla den lösa befolkningen,
för hvilken omtanken om framtiden är temligen främmande och som under ett
öfverdådigt lefnadssätt förslösar sin rikliga dagspenning för att då »tiderna blifva
dåliga», ligga jordbrukarne till last. Med fog kan det derför påstås, att om också
trävarurörelsen bereder befolkningen obestridliga fördelar och i de trakter af länet,

Skogskomitén, III. Öl

402

Utredning från K. Bfhde i Norrbottens lån.

der jordbruket ensamt ännu icke kan skänka befolkningen dess hela uppehälle,
till och med kan sägas vara nära nog nödvändig för dess existens, så har densamma
flerstädes visat sig medföra åtskilliga olägenheter, bland hvilka särskildt
skogsindustriens öfverhandtagande fastighetsförvärf börjat väcka allvarliga farhågor
för den sjelfegande jordbrukareklassens bestånd.

Luleå landskansli den 23 juni 1897.

K. S. Husberg.

A. Pipon.

Utredning från K. Bfhde i Vesterbottens län.

403

Konungens Befallningshafvande i Vesterbottens län.

Med öfverlemnande af dessa uppgifter och beräkningar, de senare i den mån
de hittills inkommit, samt under tillkännagifvande, att vare sig hushållningssällskapet
eller landstinget ej utöfvat någon verksamhet till skogshushållningens
främjande, får Konungens Befallningshafvande i afseende på jemväl begärdt
yttrande angående den betydelse, trävarurörelsen inom länet haft och för närvarande
har för ortens befolkning, meddela, att om än omdömena härutinnan äro
skilda, så torde dock meningarne vara i allmänhet sammanstämmande derutinnan,
att berörde näring för befolkningen i kustlandet inom länet saknat all egentlig
betydelse, under det deremot trävaruindustrien för allmogen i länets längre in
belägna delar genom den arbetsförtjenst med skogskörslor och annat, den beredt
befolkningen derstädes, utöfvat och utöfvar ett ej oväsentligt inflytande på dess
ekonomiska ställning.

Umeå i landskansliet, den 29 november 1897.

Jesper Orusebjörn.

Arv. Almqvist.

404

Utredning från K.

Konungens Befallningshafvande i Jemtlands län.

Härvid anser sig Konungens Befallningshafvande böra erinra, att inom
länet finnas endast få och jemförelsevis obetydliga sågverk, som afse försågning
annat än till ortens eget behof, att den ojemförligt största delen af det virke,
som årligen afverkas, nedflottas till sågverk, belägna i Vesternorrlands och
Gefleborgs län, samt att endast få af dem, som inom länet ega skogar af större
omfattning eller mera betydande afverkningsrätter, äro bär bosatta.

I fråga om hushållningssällskapets verksamhet för skogshushållningens
främjande får Konungens Befallningshafvande hänvisa — — — — — —
— — — — hvaraf inhemtas, att denna verksamhet varit så godt som ingen.

Inom länets landsting hafva tid efter annan förslag väckts om åtgärder
för åstadkommande af en lag om den enskilda skogsvården, och år 1892 beslöt
landstinget att hos Kong! Maj:t anhålla om sådan lag enligt ett af landstinget
upprättadt förslag, som jemväl varit utstäldt till kommunalstämmornas inom länet
hörande och af flertalet bland dessa godkändts. — Emellertid har Kongl. Maj:t
funnit landstingets underdåniga framställning i ämnet icke till någon vidare
åtgärd föranleda. —

I öfrigt har landstinget icke utöfvat någon verksamhet för skogshushållningens
befrämjande.

Beträffande frågan om den betydelse, trävarurörelsen inom länet haft och
för närvarande har för ortens befolkning, är denna af mycket genomgripande art,
i det derigenom under rörelsens utveckling från slutet af 1840-talet till närvarande
tid åstadkommits en fullständig omhvälfning af befolkningens sociala och ekonomiska
förhållanden. Före trävarurörelsens uppkomst var allmogen hänvisad uteslutande
till åkerbruk och boskapsskötsel — företrädesvis hästuppfödning — jemte
den inkomst, som kunde vinnas af jagten och fisket samt genom förmedling af varuutbytet
mellan Norge, å ena, och de närmaste svenska kustlandskapen, å andra
sidan. Penningtillgången var då ringa, men behofven voro små, bergningen jemn
om ock knapp, den icke jordegande befolkningen till antalet obetydlig i jemförelse

Utredning från K.

med den jordegande och skilnaden mellan de fattiges och de välbergades vilkor
ej särdeles stor.

Den odlade jorden utgjorde emellertid en obetydlig bråkdel af länets areal. —
Utan körbara vägar sinsemellan lågo de spridda byarne åtskilda genom ändlösa
skogsmarker. — Att under sådana förhållanden befolkningen icke skulle ega någon
uppfattning af skogens värde var ju helt naturligt. — Det sätt hvarpå afvittringen
bedrefs, bidrog också till den rådande underskattningen af skogens betydelse.
I ändamål att skyndsamt befria statsverket från den kostnad, afvittringen kräfde,
påskyndades denna på det sätt, att der skogsmarken syntes större än som enligt
gällande författningar borde tilldelas vederbörande hemman, en stor del deraf
upptogs såsom impediment och i denna egenskap tillädes hemmanen, hvilka på
sådant sätt erhöllo ofantliga vidder af skogbärande mark. —

1 dessa förhållanden ligger förklaringen till den otroliga hastighet, hvarmed
bruket att till främmande upplåta afverkningsrätt till skogen utbredde sig.
För upplåtarne syntes ju skogen ej vara af något värde alls och priset för upplåtelsen
bestämdes naturligtvis i början i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
denna uppfattning. Förvärfvet af en enda större afverkningsrätt var tillräckligt
att grundlägga en stor rikedom och sätta förvärfvaren i stånd till allt vidsträcktare
förvärf af samma slag.

Sålunda uppkom trävarurörelsen inom länet, hvilken medförde en liflig rörelse
i många grenar af affärslifvet. Arbetet med skogsafverkningen och vattendragens
beredande till flottleder gaf sysselsättning ej allenast åt länets egen befolkning utan
äfven åt en mängd främmande arbetare, och arbetslönerna voro högre än förr varit
vanligt — under 1870-talet, då skogsspekulationen torde hafva nått sin höjdpunkt,
till och med högre än kanske någonstädes under någon tid i vårt land. —

Det var visserligen blott en obetydlig del af det värde, som årligen uttogs
ur skogarne, som stannade inom länet i form af köpeskillingar för afverkningsrättigheter
samt deras arbetsförtjenst, som funno användning vid skogsafverkningen,
men denna del var dock tillräcklig för att åt befolkningen i de trakter,
dit trävarurörelsen nådde, skänka en förr okänd grad af välstånd, hvars verkningar
kunna spåras i en rätt kraftig utveckling på åtskilliga områden. Nya
vägar röjdes, ångbåtar insattes på de större sjöarne och i tätare befolkade, för
odling lämpliga trakter af länet tillväxte rätt betydligt den odlade jordens omfång,
närmast för tillgodoseende af det växande behofvet af foder till den mängd
dragare, som vintertiden sysselsättes vid skogsarbetet. Såsom en yttring af
ökadt välstånd torde jemväl få anses det ifriga arbete, som i början af 1870-talet utvecklades för åstadkommande af jernväg genom länet, och som slutligen
ledde derhän, att landstinget till anläggningen af Sundsvall—Torpshammars
jernväg och mellanriksbanan genom Jemtland lemnade ett bidrag af tillsammans
en million kronor.

406

Utredning från K. Bfhde i Jemtlands län.

Det sålunda uppkomna välståndet, hvilket ej var frukten af omtanke ock
idogt arbete utan af en forcerad omsättning i penningar af rika naturtillgångar,
var dock icke af beskaffenhet att blifva varaktigt. Af industriella anläggningar,
egnade åt tillfredsställande af befolkningens behof, förmärktes ej spår, besparingar
gjordes endast undantagsvis, de höga arbetslönerna vid skogsafverkningen drogo
arbetskrafterna från landtmannanäringarna, och behofven synas hafva vuxit i
högre grad än den ekonomiska styrkan. För att tillfredsställa dessa behof tillgrepos
på nytt skogstillgångarne i allt vidsträcktare mån. Nya aftal om skogsupplåtelser
till lägre dimensioner ingingos. Då skog ej vidare fanns qvar att
öfverlåta, intecknades hemmanen, och på de senaste två årtiondena har sjelfva
eganderätten till hemmanen i stor utsträckning öfvergått till trävarubolagen,
medan de förra egarne i bästa fall qvarstannat såsom arrendatorer på sina gamla
gårdar, eller utvandrat till främmande land eller, och måhända oftast, såsom
lösa arbetare sökt en ständigt magrare utkomst vid det invanda skogsarbetet
inom länet.

I hvilken mån eganderätten till jorden sålunda öfvergått i trävarubolagens
händer, derom lemna Konungens Befallningshafvandes femårsberättelser för de
senare perioderna upplysning. Här må i detta hänseende endast anföras, att
i flere socknar inom länet mer än halfva arealen redan eges af trävarubolag,
samt att i en socken i Härjeådalen knappt någon sjelfegande bonde ännu
finnes qvar.

Skulle de ekonomiska förhållandena inom länet fortfara att utveckla sig
i den rigtning, de i följd af trävarurörelsen sålunda tagit, innebär detta helt visst
grundad anledning till allvarsamma farhågor för befolkningens framtid i så väl
socialt som ekonomiskt hänseende. Tecken saknas dock icke alldeles till en gryende
förbättring. — Intresset för landtmannanäringarna synes vara i tilltagande, ett
förhållande, som sannolikt i ej obetydlig mån torde ega sin grund deruti, att
sedan de gröfre virkesdimensionerna nu i allmänhet äro uttagna ur skogarna,
i följd hvaraf kostnaderna för skogsdrifningen måste nedbringas, arbetet vid
afverkningarne ej längre är så lönande. Förhoppning finnes alltså, att den nya
lagen om egostyckning skall bidraga att motverka de menliga följderna af bolagens
jordförvärf.

Ehuru trävarurörelsen för länet medför många kännbara olägenheter, bland
hvilka särskild! torde böra erinras om det från de flesta länsmansdistrikten
öfverklagade förhållandet, att en mängd fattiga arbetare från andra håll inkomma
för att söka arbetsförtjenst och ofta efter att hafva vunnit hemortsrätt för sina
egna personer och sina familjer falla fattigvården till last, lärer den dock i betraktande
af bristen på andra förvärfskällor och då i följd af det stränga klimatet
jordbruket knappast torde kunna uppdrifvas derhän, att befolkningen endast derur
kan finna sin utkomst, få anses för det närvarande vara för länet oumbärlig

407

Utredning från K. Bfhde i Jemtlands län.

genom de tillfällen till förtjenst vid skogsarbetet, som den lemnar och, om den
skötes rätt, för all framtid bör kunna lemna.

Det sätt, hvarpå rörelsen på en del trakter bedrifves, är dock egnadt
att så väl i detta hänseende som i fråga om utsigten för skogens återväxt framkalla
stora betänkligheter. — Särskildt i vestra J emtland, där afverkningen hufvudsakligen
drifves för utländsk räkning, eger fullständig kalhuggning rum i stor
utsträckning, en sak, som, då, så vidt erfarenheten gifver vid handen, återväxt
på de kalhuggna fjällsluttningarna icke kan förväntas, torde ej minst ur klimatisk
synpunkt medföra för orten rent af förderfbringande verkningar.

Konungens Befallningshafvande kan derföre ej finna annat än att den tid
länge sedan är inne, då en gräns måste sättas för den enskildes rätt att sköfla
åtminstone skogar af sist omförmälda beskaffenhet.

Östersund i landskansli den 30 mars 1897.

Knut Ulfson Sparre.

r L. Th. Jacobson.

408

Utredning från K. Bfhde i Vesternorrlands län.

Konungens Befallningshafvande i Vesternorrlands län.

Sedan Länsstyrelsen, enligt komiténs skrifvelse den 4 sistlidne december,
från vederbörande sågverksegare, styrelserna för vederbörande flottningsföreningar,
kongl. hushållningssällskapet i länet samt länets landsting infordrat de uti
skrifvelserna omförmälda uppgifter, får Länsstyrelsen härmed öfverlemna samma
uppgifter, dervid Länsstyrelsen såsom eget omdöme angående den betydelse
trävarurörelsen inom länet haft och för närvarande har för ortens befolkning
får åberopa afgifna femårsberättelser för tiden 1881—1885, 1886—1890, 1891—
1895, hvilka bifogas, den senaste i styrkt transsumt.

Hernösand i landskontoret den 1 maj 1897.

Landshöfdingeembetet.

Axel Amell. O. Hammar.

Transsumt.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Vesternorrlands län femårsberättelse
för åren 1881—1885.

3. Näringar.

C. — — — — — _ —

Af synnerligt intresse vore att veta, till huru stort belopp produktionskostnaden
för det exporterade virket kan beräknas uppgå. Att detta belopp
varierar rätt betydligt för olika sågverk och utskeppningsplatser, är gifvet.
Enligt Länsstyrelsen i berörda afseende meddelade upplysningar skulle produktionsoch
försågningskostnaden per standard sågad vara öfver hufvud och i medeltal
uppgå till omkring 17 kronor 50 öre, hvaraf försågningskostnaden ensamt skulle
utgöra omkring 9 kronor per standard. Produktionskostnaden för under perioden
i medeltal per år exporterade 264,322 standards plank och bräder skulle således
uppgå till omkring 4,625,635 kronor. Lägges härtill utdrifnings- och apterings -

409

Utredning från K. Bfhde i Vesternorrlands lån.

kostnaden för exporterade bjelkar, timmer och diverse mindre virke, hvilken
kostnad kan i medeltal per år approximativt uppskattas till 1,600,000 kronor,
erhålles den betydliga summan af 6,225,635 kronor.

Med afdrag från sistnämnda summa af utdrifningskostnad för virke, afverkadt
inom Jemtland och Yesterbotten, skulle skilnaden visa det ungefärliga
kapitalbelopp, som, oberäknadt en ansenlig del af skogsvärdet, årligen kommit
länets allmoge och arbetande befolkning till godo genom trävarurörelsen.

Trävaruindustrien ingriper således mägtigt i hela befolkningens inom länet
ekonomiska näringslif och utgör den källa, ur hvilken icke allenast arbetsklassen
nära nog uteslutande hemtar sitt uppehälle, utan äfven en stor del af den landtbrukare
befolkningen i väsentlig mån får sitt behof af kontanta medel fyldt.

Fortfarande klagas öfver att trävaruindustrien är till men för andra
näringar samt utöfvar ett på deras utveckling hämmande inflytande; och nekas
kan ej, att jordbruksnäringen isynnerhet har svårt att, åtminstone inom en del
orter, bestå i täflan med trävarurörelsen, hvilken, genom sin förmåga att bättre
löna sina arbetare, tillgodogör sig både de flesta och ofta nog äfven de bästa
arbetskrafterna.

Tillverkning af tjära och pottaska, som förut idkats såsom binäring inom
en del orter, har nästan alldeles upphört; och enahanda är äfven fallet med tillgodogörande
af skogens biprodukter i öfrigt. De rikliga material, som härtill
förefinnas, lemnas opåaktade, möjligen lika mycket af brist på företagsamhet
eller insigt om dessa produkters värde, som deraf, att skogshandteringen alltid
är en säkrare, närmare till hands liggande källa, hvilken när som helst kan
anlitas.

Hernösand i landskansliet och landskontoret den 31 december 1886.

Gustaf Ryding.

A. Asker. N. Larsson.

Transsumt.

Kongl. Maj:ts Befällningshafvandes i Vesternorrlands län femårsberättelse
för åren 1886—1890.

3. Näringar.

C. — — — — — — — — — — — — — — — . “. — —

Att rätt beräkna den verkliga behållningen för ortens befolkning i arbetsförtjenst
samt ett måttligt värde för det virke, som åtgått till ett års export,

Skog»komitén) 111. 52

410 Utredning från K. Bflide i Vestemorrlands län.

är i allmänhet vanskligt, men en sannolikhetsberäkning deröfver i runda tal
later sig dock göra, dervid såsom faktorer höra kunna användas dels siffror från
föreliggande uppgifter, dels äfven kända medelpris. Vid samtliga sågverken
under ett år förbrukade sågtimmer upptagas då till 11,000,000 (den rätta medeltalssiflfran
skulle vara 11,170,194 träd); afskeppadt virke enligt uppgifter från
länets tullkammare under år 1890 upptages till 2,000,000 kubikmeter (den rätta
siffran är 2,131,035). Till en kubikmeter exporterad vara torde sålunda i medeltal
kunna uppgifvas åtgå 5,5 stockar af sådant virke, som under år 1890 nedkommit
till verken. Dessa stockar betinga följande arbetspris i stort medeltal:

Huggning, barkning och framforsling till vattendrag.....— 30 öre.

Flottningskostnader, hvaruti inräknas amortering för flottleden . — 30 »
För sågning jemte alla andra kostnader å tillverkningsplatsen,

deruti inräknadt virket fritt ombord i fartyg......— 40 »

Summa 1 krona.

Endast i arbetslöner utbetalas sålunda härstädes 11,000,000 kronor årligen.
Sågtimrets värde på rot i förhållande härtill upptages till 2 kronor, alltså inbringande
skogsegarne årligen 22,000,000 kronor. Skilnaden emellan hvad virket
för export betingar och nu uppgifna kostnad blir då exportörens vinst eller förlust.

Bekymret för att en dylik inkomstkälla skall utsina genom öfverdrifvet
ålitande af sjelfva grundkapitalet eller skogen, tager sig derföre tid efter annan
uttryck i de förslag, som framställas till särskilda lagar, berörande såväl skogsbruket
som trävaruexporten; men många skäl torde tala emot att beträda denna
väg, bland bvilka isynnerhet må framhållas svårigheten att finna lämpliga stadgande^
hvilka, utan att medföra allt för stora kostnader från det allmännas sida,
blifva möjliga att på ett fullt tillfredsställande sätt efterlefva och kontrollera,
på samma gång som derigenom icke oberättigade och för den enskilde i hans
näringslif hindrande inskränkningar göras. Också hafva de flesta kommuner,
som på senare tider varit hörda öfver behofvet och önskvärdheten af särskild
skogslag för länet, uttalat sig deremot. Att verklig skogssköfling å ett och annat
hemman egt rum samt äfven fortfarande torde inträffa, är dock ett beklagligt
faktum, om än hvad som skett, i förhållande till länet i sin helhet, väl ej får
tillmätas allt för stor betydelse samt ingalunda berättigar till tröstlösa framtidsutsigter
beträffande våra skogar.

Binäringar, härflytande från skogarne, såsom tjärbränning och pottaskberedning,
äro i ständigt tillbakagående samt omfatta numera ej ens hvad som
erfordras för att fylla ortens behof; endast kolning bedrifves i större skala, dervid
såsom materiel nästan uteslutande får tjena ribb och annat affall från sågverken.
Stora tillgångar å aftorkad skog samt rester efter timmerafverkningar och vindfällen,
dugliga till kolved, äro dock allestädes inom skogarne för handen samt

Utredning från K. Bfhde i Vesternorrlands lån. 411

blifva åtminstone å närmaste trakter intill norra stambanan inom länet tillvaratagna.

Hernösand i landskanslist och landskontoret den 31 december 1891.

Gustaf Ryding.

A. Aslter. Axel Arnell.

Transsumt.

Kong! Maj:ts Befallningshafvandes i Vesternorrlands län femårsberättelse
för åren 1891—1895.

3. Näringar.

C. — — — — — — — — _________ — _

Den behållning för länets befolkning, som af skogshushållning och trävarurörelse
uppstått, utgöres af skogsvärdet af det virke, som producerats å befolkningens
skogar, arbetslönerna för huggning och drifning af.detta virke samt för
flottning, förädling och lastning af allt till länets kust nedkommande virke.
Härtill kommer administrationen, utgörande löner och arvoden till tjensteman
och förmän inom trävaruindustrien. Industriidkarnes vinst å sågverksrörelsen
stannar ock till öfvervägande del inom länet, enär hufvudsumman af sågverken
eges af här bosatta personer. Det kapital, länets trävaruindustri och skogshushållning
årligen i medeltal lemnat, kan anslås till omkring 32 millioner kronor.

Bland binäringar, härflytande från skogarne, har numera endast kolningen
betydelse, och denna betydelse har under perioden ökats, i det att kolpriserna
under senare åren stigit. Kol brännes vid sågverken af det affall, som ej på
fördelaktigare sätt kan användas. Qvantiteten häraf minskas visserligen i någon
mån, allt eftersom noggrannheten vid virkets tillvaratagande för export ökas,
men är dock ganska stor, enligt uppgift omkring 33 % af timrets massa. Kolning
bedrifves ock för afsalu till bergslagstrakterna af vindfällen, torrträd, timmeraffall
m. m. i skogstrakter utefter jernväg eller segelled på några ställen till
afstånd af omkring 11/a mil från dylik kommunikationsled.

Tjärbränningen, hvilken i äldre tider utgjorde en icke oväsentlig inkomstkälla
för allmogen i skogsbygderna, har år efter år aftagit och eger numera
föga betydelse. — — — — — — — — — — — — — — — —

Hernösand i landskanslist och landskontoret den 31 december 1896.

Gustaf Ryding.

Axel Arnell.

O. Hammar.

412

Utredning från K. Bfhde i Gefleborgs lån.

Konungens Befallningshafvande i Gefleborgs län.

De genom skrifvelse den 4 sistlidne december infordrade uppgifter och
upplysningar, såvidt de kunnat erhållas, får Kong! Maj:ts Befallningshafvande
härmed öfverlemna; dervid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vidkommande den
betydelse trävarurörelsen inom länet kan anses hafva haft och för närvarande
har för länets befolkning, endast torde behöfva hänvisa till bifogade handlingars
innehåll och hvad för öfrigt af den offentliga statistiken rörande trävarurörelsens
bedrifvande inom länet kan inhemtas, af hvilket allt tydligt framgår, att nämnda
rörelse är af synnerligen stor betydelse för länet och dess invånare.

Gfefle slott å landskansliet den 23 mars 1897.

C. A. T. Björkman.

J. J. Smith.

Gefleborgs läns hushållningssällskap.

Med anledning af Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse den 11
sistlidne december, infordrande upplysning angående den verksamhet för skogshushållningens
främjande, som hushållningssällskapet utöfvat, får förvaltningsutskottet
vördsamt meddela:

Redan år 1871 beviljade hushållningssällskapet med hänsyn till skogshushållningens
främjande medel att användas till spridande i länet af kännedom
om sättet för insamlande af barrträdsfrö i och för utöfvande af skogssådd. Till
följe deraf bereddes allmänheten tillfälle till undervisning i detta hänseende och
fästes särskildt skolstyrelsens uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att ifrågavarande
kunskap blefve spridd inom länets folkskolor. Under sagda år begagnade
sig visserligen endast tvänne kommuner af erbjudet biträde för meddelande i
folkskolorna af berörda undervisning, men under årens lopp togs mera hänsyn
till delgifvande af ifrågavarande undervisning, ehuru icke till den allmänna

413

Utredning från K. Bfhde i Gejleborgs lån.

omfattning, hvaraf densamma tvifvelsutan var förtjent. Sedan hushållningssällskapet
beviljat erforderligt anslag, användes från och med år 1878 en statens
skogsingeniör för att på till förvaltningsutskottet inkomna rekvisitioner af hans
biträde meddela undervisning om samt råd och upplysningar för utöfvande af
rationel skogshushållning, hvilken undervisning oafbrutet under liera derpå följande
år fortgick genom offentliga föredrags hållande i ämnet, för att dymedelst
rikta allmänna uppmärksamheten ibland skogsegarne på denna för skogarnes
skötsel och vård så för länet betydelsefulla angelägenhet. Dylika föredrag
blefvo med tiden hållna inom hvar och en af länets landskommuner. Enskilde
skogsegare sattes ock i tillfälle att begagna sig af skogsingeniörs biträde på
hushållningssällskapets bekostnad, derigenom att dagtraktamente till honom utgick
af sällskapets medel. Men endast småningom började under årens lopp sådant
biträde i någon nämnvärd grad anlitas af de mindre skogsegarne. Emellertid
användes hans biträde af åtskilliga för att meddela råd och upplysningar i fråga
om utöfvande af en rationel skogshushållning, deribland beträffande ordnandet
af afverkningarne, så att återväxt derigenom skulle befrämjas, eller till anordnande
af sj elfsåningshyggen, hvarförutom af skogsingeniören meddelades undervisning
om insamlande af barrträdsfrö samt lemnades biträde för verkställande
af skogssådd. Biträde i detta hänseende har af skogsingeniören lemnats årligen
ända till och med sistförflutna år.

För att inom länets skogsbygder framkalla allvarliga bemödanden för
insamlande af frökottar och för klängning af skogsfrö, hvaraf behofvet visat sig
med hvarje år ökas, anstälde hushållningssällskapet i sin tjenst år 1884 en särskild,
för ändamålet lämplig person, till att resa omkring i länet och meddela
i folkskolorna undervisning om insamlande af frökottar och om fröklängning.
Denna hans verksamhet fortfor årligen till och med år 1890. Till följe af den
sålunda i ett flertal folkskolor meddelade undervisning började man ock på flera
ställen insamla frökottar för klängning, så att tillgång på skogsfrö förefanns,
hvadan ock samme person på åtskilliga ställen åt mindre skogsegare verkstälde
skogssådd. Den utbredda kunskapen om frökottars insamling framkallade behofvet
af en fröklängningsanstalt, hvilken ock kom till stånd i länet, nämligen
vid Storvik år 1892, derigenom att hushållningssällskapet beviljade ett räntetritt
lån ä 1,000 kronor såsom understöd till anstaltens anordnande, och fortsätter
denna sin verksamhet för tillsaluhållande af dugligt frö såväl åt tall som gran.
Antecknas må ock, att dylik anstalt sedermera uppstått både i Ljusdal och
i Eorssa.

Då i syfte att främja mindre skogsegares bemödanden för utförande af
skogssådd hushållningssällskapet ansag sig angeläget vara att ställa en särskild
för ändamålet qvalificerad person till deras biträde, antog sällskapet år 1891 en
skogstjensteman för att tillhandagå mindre skogsegare vid utförande af skogs -

414

Utredning från K. Bffide i Gefieborgs lån.

sådd samt att derjemte fortsätta meddelande af undervisning om insamling af
frökottar. Denne skogstjensteman har utöfvat sin verksamhet till och med sistförflutna
år, och har genom hans biträde skogsodlats förmedelst sådd en areal
af 1,357 hektar.

För att kontrollera dessa genom skogstjenstemannen verkstälda skogssådder
har hushållningssällskapet anlitat biträde åt en statens skogsingeniör och
har af denne ett flertal af dessa skogssådder inspekterats samt berättelse derom
till sällskapet afgifvits.

Det torde icke anses vara ur vägen att i sammanhang härmed uppgifva
de kostnader, hvilka ofvan omförmälda, af hushållningssällskapet vidtagna åtgärder
till skogshushållningens främjande i länet betingat, och uppgå dessa
kostnader sammanräknade till 22,536 kr. 38 öre.

I ändamål att under innevarande år vidtaga mera omfattande åtgärder
till främjande af skogskulten i länet och för vinnande af mera effektiva resultat
deraf, tillsattes af förvaltningsutskottet sistlidna år en komité, bestående af fullt
sakkunnige personer, för att afgifva förslag i berörda hänseende, och har denna
komité nu inkommit med sitt utlåtande i ämnet.

Grefle den 19 februari 1897.

På hushållningssällskapets förvaltningsutskotts vägnar:

C. A. T. Björkman.

P. A. Swedlimd.

Gefieborgs läns landsting.

I anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse den 11 december
1896 har jag härmed, på anmodan af herr ordföranden vid senast församlade
landsting i Gefieborgs län skolat meddela, att landstinget för hvarje år
från och med år 1888 stält ett reservationsanslag af femhundra kronor till hushållningssällskapets
förfogande att till skogsåterväxtens inom länet befrämjande
användas enligt samma grunder och till enahanda belopp, som de medel, hushållningssällskapet
för ändamålet anvisat.

Enligt beslut af 1891 års landsting har i skrifvelse till skolråden i länet
dels framhållits önskvärdheten deraf, att skolbarnen intresserades för och undervisades
i skogssådd och planteringar vare sig i folkskoleträdgårdarne eller å
andra lämpliga platser, dels och förts skolrådens uppmärksamhet derå, att biträde
af för ändamålet sakkunnig person samt nödiga medel till anskaffande af frö

Utredning från K. Bfhde i Gefleborgs län. 415

och växter kunde erhållas efter reqvisition af hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Gefle den 21 mars 1897.

Axel Schotte.

Sekreterare hos Gefleborgs läns landsting.

Magistraten i Gefle.

Magistraten, som genom utfärdad kungörelse anmodat vederbörande att
yttra sig angående den betydelse, trävarurörelsen haft och för närvarande har
för ortens befolkning, utan att något dylikt yttrande inkommit, får för egen
del anföra:

Virket från de stora skogarne inom Dalarnes gränser och från Gestrikland
har åtminstone hittills till större delen exporterats öfver Gefle, som också torde
vara den naturliga och billigaste utfartsvägen från dessa orter. Hur betydande
denna trävaruexport är framgår deraf, att enligt vunna upplysningar den årliga
utförseln från Gefle hamn utgör omkring 330,000 kubikmeter.

För denna utförsel sysselsättes under den tid sjöfarten är öppen ett stort
antal arbetare dels med arbete i brädgårdarne, dels med stufningsarbete, och
torde de arbetstillfällen, som härigenom yppas, i första hand komma stadens och
ortens befolkning till godo, om de ock sommartiden räcka till äfven för arbetssökande
från andra orter.

Under vintern lemnar den då pågående skogsafverkning oeh timmerdrifning
samt kolning tillfälle till arbete och förtjenst för många af ofvannämnde arbetare,
hvilka följaktligen för sig och sina familjer hafva hela sin utkomst af
trävarurörelsen.

Med anmärkning slutligen att i staden finnas snickerifabriker och mindre
sågar, samt i dess omnejd stora sågverk och hyflerier med betydande tillverkningar,
får magistraten såsom resultat af det anförda förklara, att trävarurörelsen
i Gefle är en bland handelns vigtigaste grenar, och att densamma gifver sysselsättning
och utkomst åt flere tusen menniskor.

Gefle rådhus den 27 februari 1897.

På magistratens vägnar:

C. W. Berggren.

A. M. Troilius.

416

Utredning från K. Éfhde i Kopparbergs lån.

Konungens Befallningshafvande i Kopparbergs län.

I anledning af eder cirkulärskrifvelse den 4 december nästlidet år får
Konungens Befallningshafvande härvid öfverlemna — — — — — — —
upplysningar från länets hushållningssällskap och landstingets sekreterare angående
den verksamhet för skogshushållningens främjande, som hushållningssällskapet
och landstinget utöfvat, hvarjemte Konungens Befallningshafvande i
fråga om den betydelse trävarurörelsen inom länet haft och för närvarande har
för ortens befolkning anser sig för egen del kunna åberopa innehållet af Konungens
Befallningshafvandes uttalanden härom i femårsberättelsen för sistförflutna
och tvänne föregående femårsperioder, hvaraf inhemtas, att trävarurörelsen är
att betrakta såsom en af länets förnämsta, om icke den aldra vigtigaste näringsgren,
som beredt och fortfarande bereder så väl kapital åt jordbruket och bergshandteringen
som ock många utvägar för ortens befolkning att i hemorten förskaffa
sig sin bergning.

Falun i landskansliet den 30 mars 1897.

Oh. E. von Oelreich.

Ludv. Almqvist.

Kopparbergs läns hushållningssällskap.

Sällskapet har i årliga anslag till skogsodlingens befrämjande åtnjutit

af staten.......... 500 kronor

> landstinget....... 250 »

och hafva utgifterna under denna rubrik vanligen gått till något öfver 1,000
kronor utom det anslag af 600 kronor, som lemnats till jernkontorets kolareskola,
hvilken varit förlagd i Vester-Dalarne.

417

Utredning från K. Bfhde i Kopparbergs lån.

De sålunda tillgängliga medlen hafva blifvit använda och användas på
följande sätt. Sällskapet utlemnar till dem af länets innebyggare, som derom
inom en viss tid hos förvaltningsutskottet göra anmälan, gratis frö af tall, gran
och understundom lärkträd att utsås å lämpliga lokaler inom reqvirenternas
områden. Vid sådan sådd och öfriga kulturer lemnar sällskapet, för så vidt
medhinnas kan, utan annan utgift för den, som äskar sådant biträde, än fritt
vivre och skjuts åt förrättningsmannen, handledning och råd af en för ändamålet
engagerad och af sällskapet aflönad s. k. skogsplantör.

Sålunda utlemnades

år 1893 ...... 22,5 kg. tall- och 20 kg. granfrö,

» 1894 ...... 42,5 » blandadt frö af tall och gran,

» 1895 ...... 58,5 » d:o d:o,

» 1896 ...... 59,5 » tall- och 27,9 5 kg. granfrö;

och hafva under skogsplantörens ledning följande arealer blifvit besådda:

år 1893 .......... 40 hektar

» 1894 .......... 68

» 1895 .......... 75 >

» 1896 .......... 62,5 »

hvartill kommer det, som på sällskapets egna områden blifvit utsådt och besådt.

För att praktiskt åskådliggöra huru en skogsodling skall utföras och
skötas, inköpte hushållningssällskapet 1892 en, i närheten af Falun belägen, afverkad
skogsmark af omkring 70 hektar. Denna har sedermera blifvit afröjd
och är nu till hela sin vidd besådd. För verkställande af hjelpkulturer efter
sådden äro ock plantskolor dersammastädes anlagda. Å skogen till sällskapets
egendom Vassbo företagas äfven årligen skogsodlingar, der sådana anses behöfliga.
Dels för att kunna ha tillgång på fullgodt och härdigt frö, dels äfven för att
hos befolkningen i någon mån väcka den tanken till lits, att man med afseende
på skogen så väl som i fråga om åkern icke uteslutande bör tänka på skörden,
utan äfven sörja för sådden, har sällskapet föranstaltat om insamling och uppköp
af så väl kottar som frö af tall och gran. Till en början aktade man ej mycket
härpå, oaktadt ett icke föraktansvärdt tillfälle till arbetsförtjenst för barn och
mindre arbetsföra härigenom öppnats; men, då det sistförflutna, isynnerhet på
gran goda fröåret inträffade, och sällskapet betalade väl, blef resultatet bättre;
så att under vintern 1895—1896 inköptes af tall: 91,15 hl. kottar och 83,72 kg.
frö, af gran: 198,5 hl. kottar och 659,7 3 kg. frö, för en sammanlagd kostnad af
3,422 kronor 19 öre.

Sällskapet lemnar, som förut antydts, årligen 600 kronor till jernkontorets
praktiska kolareskola å Lennheden i Malungs socken, hvaraf utdelas stipendier
till 12 st. i en kurs deltagande elever. Landstinget lemnar för ändamålet samma

Skogskomitén, 111. 53

418

Utredning från K. Bfhde i Kopparbergs lån.

summa; och brukar antalet elever från länet vara 24. Intresset för skolan
synes vara tillfredsställande och dess verksamhet välgörande.

Inom St. Tuna socken finnes ett s. k. planteringsgille, som genom skolbarn
under ledning af församlingens komminister verkställt skogsplanteringar å
kalmarker af rätt stort omfång. Hushållningssällskapet söker naturligtvis på
allt sätt uppmuntra och stöda sådan verksamhet.

Beträffande frågans andra del, eller den betydelse trävarurörelsen inom
länet haft och har för ortens befolkning, får utskottet äran anföra:

Dalarnes nordliga klimat och dess af naturen i allmänhet karga jordmån
gör, att jordbrukaren sällan kan uppehålla sig uteslutande af jorden utan måste
skaffa sig andra hjelpkällor för sin utkomst, och äro dessa hufvudsakligen skogsbruk
och bergshandtering. Då den sistnämnda af dessa näringsgrenar måste,
till större delen åtminstone, blifva begränsad till trakter, der malmförande bergarter
förekomma, och dessutom har att kämpa med ofta återkommande dåliga
konjunkturer och svår konkurrens, kommer skogen alltid att utgöra landtmannens
förnämsta ekonomiska ryggstöd; ja, mångenstädes, i synnerhet i länets nordligaste
delar, kan man säga, befolkningens enda inkomstkälla. Detta sker dels direkt
genom försäljning af skogslotter, timmer, ved, kol o. d., dels mera indirekt genom
de tillfällen till arbetsförtjenst, som yppa sig vid skogsprodukternas utdrifning,
flottning, kolning och annan förädling vid sågverk, pappersmassefabriker m. m.,
hvilket allt till sitt omfång bäst kan bedömas af de siffror, en inom denna
näringsgren insamlad och upprättad statistik har att uppvisa.

Den ringa mängd produkter jorden lemnar räcker, åtminstone inom länets
största delar, ej till fyllande af det egna behofvet än mindre till afsalu, hvadan,
då utskylderna skola gäldas, matvaror, specerier och beklädnadsartiklar inköpas,
skogen måste anlitas: då spännes hästen för kolskrindan, timmer- eller vedlasset
för att forsla produkterna till närmaste plats, der de kunna utbytas mot kontanter,
eller ock måste man genom huggningsarbeten och körningar hos andra
skaffa sig medel till fyllande af lifvets behof.

Som arbetena i skogen och vid jordbruket ju till större delen skall ega
rum under olika årstider, behöfva göromålen, som de olika näringarne kräfva,
synnerligast i betraktande af den här förekommande åkerarealens ringa vidd,
ingalunda komma i konflikt med hvarandra. Sålunda: sedan skörden inbergats
och säden aftröskats, bär det af till skogs, der kolning, timmerfällning och vedhuggning
nu stå först på dagordningen, sedermera tillkommer timmerkörning
och utforsling af andra skogsprodukter, hvarefter, då föret tagit slut, flottningsarbetena
snart börja; och hinner man vanligen vara med på en god del af dessa

419

Utredning från K. Bfhde i Kopparbergs lån.

arbeten, innan man behöfver återvända till hemmet för att tillreda och beså sin
torfva. Äfven under sommaren, då bonden ej är upptagen vid jordbruket, eller
väderleken lägger hinder för arbeten dervid, sysslar han med vissa skogsarbeten
såsom tjärbränning, kolvedshuggning, flottningsbyggnader o. d. Den lösa eller
icke jordegande arbetsbefolkningen går vanligen från timmerdrifningarne till
sågverken, der den qvarblifver, ''till dess arbetena i skogen på hösten åter taga
sin början.

Att länets egna innebyggare icke alltid såsom önskligt hade varit begagnat
sig af dessa arbetstillfällen utan heldre genom gårdfarihandel och annat
schackrande sökt ett mindre mödosamt förvärf, öfverlemnande åt andra, vanligen
vermländingar, förtjensten vid timmerkörningar och flottningar m. m., är visserligen
sannt, men har man dock numera lärt sig så väl konsten att utföra sådana
arbeten som att inse, hvilka ypperliga tillfällen till att skaffa sig inkomster,
man härutinnan eger.

I sammanhang härmed torde något beröras det ofta hörda talet, att en
alltför ringa del af skogens värde verkligen kommer att tillfalla dess ursprunglige
egare, utan att de stora bolagen och skogspatronerna stoppa större del deraf
än som kan anses rätt och billigt i sin ficka. Att så understundom förr varit
händelsen kan icke förnekas, men numera, sedan allmänheten fått klarare föreställningar
om skogens verkliga värde, och sundare affärsprinciper från köparnes
sida göra sig gällande, i förening med en större konkurrens, kan man utan tvekan
konstatera, att skogen och dess produkter betalas fullt väl.

Att den erhållna köpeskillingen icke alltid användes så som klok omtanke
för framtiden kunde bjuda och att den goda arbetsförtjensten och uteliggarelifvet
i blandadt sällskap ofta leda till öfverdådigt lefnadssätt i förening med
superi och sjelfsvåldigt uppträdande, äro förhållanden, som icke kunna undandöljas,
men som väl icke kunna helt skrifvas på de förhandenvarande ekonomiska
förhållandena utan fast mera på individernas egen brist på moralisk uppfostran
och karakter.

Som en sammanfattning af det anförda torde alltså kunna sägas, att för
en provins som Dalarne med så öfvervägande areal af absolut skogsmark måste
det betraktas som en fördel af största ekonomiska betydelse, att intelligens,
arbete och kapital, så som skett och sker, satts i verksamhet för att bringa
valuta för skogen och dess produkter.

Falun den 26 februari 1897.

På Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts vägnar:

Ch. E. von Oelreich.

Bengt Torssell.

420

Utredning från K. Bffide i Kopparbergs lån.

Kopparbergs läns landsting.

Såsom svar å landskansliets skrifvelse n:o 4,008 af den 16 sistlidne december
får jag härigenom äran meddela, att Kopparbergs läns landsting icke
utöfvat annan verksamhet till skogshushållningens befrämjande, än att landstinget
för åren 1889—1897 beviljat ett årligt anslag af 250 kronor att af länets
hushållningssällskap användas till befrämjande af skogsodling.

I sammanhang härmed torde ock böra meddelas att från och med år 1891
ett belopp af 600 kronor årligen från landstinget utgått till stipendier åt lärlingar
från Dalarne, som genomgått fullständig lärokurs vid jernkontorets inom
länet förlagda praktiska kolareskola, och är dylikt anslag beviljadt jemväl för
åren 1897 och 1898.

Falun den 22 januari 1897.

För Kopparbergs läns landsting:

G. Esseen.

Landstingets sekreterare.

Utredning från K. Bfhde i Vermlands län.

421

Konungens Befallningshafvande i Vermlands län.

Med anledning häraf får Kong!. Majt:s Befallningshafvande härmed meddela,
att länets hushållningssällskap och landsting verkat för skogshushållningens
främjande genom att bevilja anslag till skogsingeniörer och skogsodling. Dessa
anslag hafva under de senare åren utgjorts af från hushållningssällskapet 250
kronor till skogsingeniörer och 375 kronor till skogsodling samt från landstinget
enahanda belopp, och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande trott lämpligt att
med afseende å den verksamhet, som genom användning af dessa medel blifvit
utöfvad, hänvisa till efterföljande tabell, utvisande dels de belopp, som under de
sista 10 åren blifvit i förberörda hänseenden utgifna, dels den areal, hvarå medelst
anslagen till skogsodlingen samt de af staten för samma ändamål anvisade
750 kronor, skogsplantering eller skogssådd egt rum:

		Hushållningssällskapet.	Landstinget.	Besådd eller plan-
		Till skogs-ingeniörer.	Till skogs-odling.	Till skogs-ingeniörer.	Till skogs-odling.	terad areal.
År	1887 .........	192	50		_	192	60	_	_	__
»	1888 .........	250	—		—	250	—	—	—	—
»	1889 .........	255	—	200	—	200	—	200		1951/* tnnnl.
»	1890 .........	200	—	759	94	200	—	200	—	157,— har
>	1891.........	232	81	392	81	200	—	200	—	184,25 >
»	1892 .........	190	—	392	47	190	—	375	—	151,26 >
>	1893 .........	215	—	183	62	215	—	183	62	144,11 »
»	1894 .........	232	50	336	09	232	50	336	09	239,86 >
>	1895 .........	231	10	264	10	231	10	264	10	232,90 >
>	1896 .........	240	88	375	—	240	88	375	—	307,56 >
	Samma	2,289	79	2,914	03	2,151	98	2,188	81

422

Utredning från K. Bfhde i Vermlands län.

Trävarurörelsen inom länet har länge haft och har allt fortfarande den största
betydelse för ortens befolkning. Då denna skogrika provins genom Trollhätte
kanals öppnande i början af detta århundrade kom i direkt sjökommunikation
med Vesterhafvet, fick handeln med trävaror ett stort uppsving och helt visst
har denna förbindelseled i förening med de ytterligare kommunikationer med
andra orter, som länet sedan dess erhållit, i väsentlig mån bidragit till att trävarurörelsen
i närvarande stund är en hufvudnäring för stora trakter af länet.

Enligt hvad af de bifogade yttranden från vederbörande kronofogdar närmare
inhemtas är skogshandteringen det hufvudsakligaste stödet i ekonomiskt
hänseende för Kils, Gillbergs, Jösse, Nordmarks, Frykdals, Elfdals och Nyeds
härader, ehuruväl inom de tre förstnämnda jordbruket, synnerligast i vissa trakter,
är en betydande näringskälla; och fastän inom Fernebo härad bergshandteringen
och inom Ölme, Visnums, Vase, Karlstads, Grums och Näs härader jordbruket
är den viktigaste näringsgrenen, utgör trävarurörelsen äfven derstädes, i
en eller annan form, en ingalunda oviktig förvärfskälla.

Den stora utvecklingen af trävaruhandteringen, som enligt hvad sålunda
antydts inom länet egt rum, kan emellertid icke sägas hafva verkat hämmande
på jordbruksnäringen. Då denna under de senare åren stadigt förkofrats, skulle
man snarare kunna antaga, att den afkastning, som vunnits genom skogsafverkningen,
åtminstone delvis användts till jordbrukets förbättring och skogshandteringen
sålunda varit mera till gagn än till skada för länets jordbruk.

I öfrigt tillåter sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hänvisa till sin
senast afgifna femårsberättelse, omfattande tidsperioden 1891—1895, der länets
skogshandtering egnats en vidlyftig utredning.

Karlstad i landskansliet den 31 mars 1897.

Adolf Malmborg.

Frith. Grafström.

Utredning från K. Bfhde i Örebro lån.

423

Konungens Befallningshafvande i Örebro län.

Hushållningssällskapets och landstingets verksamhet för skogshushållningens
främjande torde komitén inhemta af nämnda korporationers härhos bifogade
redogörelse i berörda hänseende.

I fråga om betydelsen af trävarurörelsen inom länet för ortens befolkning
har Konungens Befallningshafvande infordrat yttrande från vederbörande kronofogdar,
hvilka yttranden äfven finnas härhos bilagde.

Endast i länets bergslager och gränssocknarne mot Öster- och Yestergötland
finnas skogar och skogsmarker af någon större utsträckning. Före jemvägarnes
tillkomst afverkades dessa skogar och skogsmarker utöfver hvad som
åtgick till husbehof, nästan uteslutande för bergsbrukets behof till kol- och
grufvirke. Efter det jerntillverkningen i följd af tryckta konjunkturer väsentligen
minskats samt förbättrade kommunikationer, som möjliggjorde skogsprodukternas
försändande på längre afstånd, inom länet erhållits, anlades flerstädes
sågverk för tillverkning af virke för export, hvarigenom snart uppstod en högst
betydlig trävarurörelse, som dock flerstädes väsentligen medtagit skogstillgångarna,
så att afverkningen mångenstädes åter måst minskas samt sågningen på
ett och annat ställe alldeles upphört.

Den sågverks- och trävarurörelse, som ännu inom länet bedrifves, är dock
ej obetydlig och flerstädes af stor vigt såväl för skogsegarne som för befolkningen
i allmänhet genom den inkomst, den derigenom beredes. Intresset för skogens
bättre vård synes ock i högst väsentlig grad tilltagit.

Örebro slott i landskansliet den 31 mars 1897.

På landshöfdingeembetets vägnar:

Aug. Helling.

Axel Lené.

424

Utredning från K. Befhde i Örebro lån.

Örebro läns landsting.

Såsom infordrad upplysning angående den verksamhet för skogshushållningens
främjande, som Örebro läns landsting utöfvat, får dess förvaltningsutskott,
med ledning af landstingets protokoll för åren 1863—1896, härmed äran meddela,
att landstinget under nämda år till skogsskötselns utveckling inom länet bidragit
med följande anslag.

1. Till underhåll af Presteruds skogsskola i Vermland år 1877 1,800 kronor,
åren 1878—1881 1,300 kronor, åren 1882—1888 1,000 kronor samt 1889—1896 433
till 500 kronor årligen.

Denna skolas verksamhet upphörde med 1896 års slut, enär det till skolan
dittills utgående statsbidraget 3,800 kronor med 1897 års början indrogs och
skolan utan detsamma icke kunde existera.

2. Till aflöningar och reseersättningar åt länsforstmän, hvilka egde att ombesörja
skogsförvaltningar och upprättandet af skogsindelningar under åren 1865—
1875 1,000 kronor årligen.

3. Till inköp af skogsfrö, att under länsforstmännens speciela uppsigt
kostnadsfritt utsås hos mindre hemmansegare, under åren 1872—1877 i rundt tal
tillhopa 1,900 kronor, hvilket anslag, ursprungligen 300 kronor för år, år 1877
indrogs i brist på kontroll öfver användningen af fröet.

4. Till skogsodlingens befrämjande genom tillhandahållande åt enskilda skogsödare
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt
biträde vid skogsodlingsarheten för åren 1892—1894 500 kronor årligen, för åren 1895
—1896 700 kronor samt för år 1897 1,200 kronor, hvilka medel anförtrotts åt och
redovisats af den år 1881 af länets hushållningssällskap tillsatta skogskomitén.

5. Till understöd åt tidskriften »Skogvaktaren» sedan år 1893 150 kronor
årligen.

I öfrigt hänvisas till den af hushållningssällskapets sekreterare afgifna
redogörelsen angående sällskapets åtgärder för skogshushållningens befrämjande
inom länet, hvilken redogörelse jemväl berör användandet af de af landstinget för
ifrågavarande ändamål anslagna medel.

Örebro den 24 mars 1897.

Ex officio
Seth Flodin.

Utredning från K.

425

Örebro läns hushållningssällskap, sekreteraren.

År 1865 den 1 september antogs en forstman för länet, hvilken utom ett
af länets landsting beviljadt årligt lönebelopp egde att af hushållningssällskapet
uppbära dels ett lönebidrag af 500 kronor årligen och dels en förslagsvis beräknad
resekostnadsersättning för året af 300 kronor, af hvilka anslag det förra
oförändradt årligen utgick till och med år 1873 och under åren 1874 och 1875
höjdes till 800 kronor årligen, hvaremot den år 1865 beräknade resekostnadsersättningen
befanns kunna för åren 1866—1868 nedsättas till 100 kronor och för
åren 1869—1873 till 150, 160 och 180 kronor.

Enligt det med forstmannen upprättade kontrakt skulle det åligga honom,
att hos sådana skogsegare, som det begära, inställa sig för att lemna undervisning
och biträde i allt, som kunde höra till skogshushållningen, samt att på hushållningsgillenas
möten hålla föredrag om de för en ändamålsenlig skogsskötsel nödiga
åtgärder.

Som allmänhetens begagnande af länsforstmannens biträde, hvilket under
år 1866 upptog 95 förrättningsdagar, under år 1875 uppgick till endast 33 dagar
samt sedan då varande länsforstman sist nämnda år ingifvit sin ansökan om afsked,
indrog sällskapet sitt anslag till forstmansbefattningen.

För bedömande af så väl hushållningssällskapets intresse för skogshushållningens
främjande, som ock den uppoffring sällskapet af sina årliga för handen
varande tillgångar åtagit sig, torde böra anföras, att sällskapets budget, som
intill år 1875 årligen uppgick till 7,400—10,900—13,800 kronor, hade under 1876
—1886 stigit till 38,200 och under åren 1887—1897 till 49,800 kronor, genom
hvilka stegrade inkomster sällskapet satts i tillfälle att på sätt, som längre
fram skall visas, kraftigare främja skogshushållningen.

Såsom till ärendet hörande bör icke lemnas oanmärkt, att hushållningssällskapet
redan 1860 hade beredt lärlingarne i länets landtbruksskola tillfälle
till undervisning i skogsodling och skogshushållning genom handledning af öfverjägmästaren
i länet samt att under år 1861 anslogos 200 kronor till inköp af
tall- och granfrö till utdelning bland egare af mindre skogslotter, åt hvilka
tillika tillfälle bereddes att erhålla råd och biträde af eu hos enskild person anstäld
skogsförvaltare.

En annan hushållningssällskapets åtgärd, som medelbarligen afsåg skogshushållning
genom tillgodogörande af bränslematerialet i länets många torf Skoyskomitén,

III. 54

426

Utredning från K. Bfhde i Örebro län.

mossar och sålunda i någon mån minska åtgången af ved till bränsle, bestod
deri, att sällskapet lät genom sin länsagronom undersöka alla länets angifna
mossar och derefter till trycket befordra och kostnadsfritt sprida beskrifningar
om den fullbordade undersökningen, hvilken kräfde inalles 2,150 kronor och en
tid af 3 år.

Sedan man dock erfarit, att flere än de till undersökning anmälde torfmossarne
återstodo, fortsattes mossundersökningarna under åren 1877—79 och 80
med anslag af resp. 500, 750 och 750 eller tillsammans 2,000 kronor.

Med anledning af att länets landsting hade anslagit 1,500 kronor till meddelande
af undervisning i bränntorfs upptagning och beredning, anslog hushållningssällskapet
under åren 1875—76—77 resp. 500, 500 och 500 kronor för samma
ändamål och anstälde 4 personer, som häri lemnade praktisk handledning vid 70
ställen i länet.

Anslag till uppköp af skogsfrö, afsedt att kostnadsfritt utdelas bland mindre
hemmansegare i länet, anslogs af länets landsting för 1875 och de två följande
åren och stäldes till förfogande af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
som genom vissa personer lemnade undervisning och handledning i fråga om fröutsåningens
verkställande. Erfarenheten gaf dock vid handen, att skogsegarne
i allmänhet begagnade sig föga af landstingets erbjudande, hvarför anslaget icke
förnyades.

Till beredande af undervisning i sättet för ändamålsenlig kolning anslog
hushållningssällskapet 1875 ett belopp af 300 kronor.

Till följd af inbjudning af styrelsen för skogvaktareskolan å Skogshåll i
Södermanland har sällskapet beredt undervisning och underhåll derstädes under
ettårig kurs åt 3 ä 4 unge män från länet, hvilka der utbildades till skogvaktare.
Sällskapet utbetalade härför under åren 1861—1870 ett sainmanräknadt
belopp af 9,000 kronor.

Sedan länsforstmanstjensten blifvit, såsom ofvan nämndes, indragen, anslog
hushållningssällskapet 300 kronor för att underlätta det biträde af statens skogsingeniörer,
som länets skogsegare kunde komma att påkalla. Detta anslag anvisades
under hvart och ett af åren 1876—1886.

Som hushållningssällskapet genom den under många föregående år vunna
erfarenheten likväl kommit till visshet derom, att ingen af de här förut omförmälda
åtgärderna förmått i afsevärd mån främja hågen för skogsodling och
skogshushållning, beslöt hushållningssällskapet, som under år 1881 till sitt förvaltningsutskotts
förfogande ställde 500 kronor till skogshushållningens främjande,
att för 1882 anslå 1,409 kronor 25 öre och för hvardera af åren 1883 och 1884 1,500
kronor till anställande af skogsplantörer, som i främsta rummet hos egare af
mindre hemman, men i saknad af anmälningar från sådana skulle efter sig företeende
omständigheter jemväl hos egare af större jordegendomar kostnadsfritt

427

Utredning från K. Bfhde i Örebro lån.

besörja skogsplantering och skogsfrösådd. Till följd häraf utskolades 64,789
plantor, afsedda för 30ä/6 tunnland och utsåddes 49 H frö, allt under 1882.

1883 utskolades 62,576 plantor och utsåddes 30 tb frö.

Anmälningar om biträde af plantören inkommo nu i så stort antal, att
denne med beräkning af kultur på 40 ä 50 tunnland pr dag, erhöll full sysselsättning
under hela den för hans arbete lämpliga årstiden.

1884 planterades 271/a tunnland, 1885 5172 tunnland, 1886 327^ tunnland;
1887, 1888 och 1889 utplanterades resp. 190,000, 85,500 och 116,000 plantor, hvarjemte
32 kg. frö utsåddes sist nämnda år.

1890 utsattes 97,000 plantor på 4437 hektar, såddes 23,7 kg. frö af tall
och gran och såldes 96,000 plantor af gran från sällskapets plantskolor. Utgifterna
för skogskultur under året uppgingo till 1,029 kronor 71 öre.

Med år 1891 hade skogsegarnes håg att begagna sig af sällskapets åtgärder
till skogsodlingens främjande börjat stiga och steg ännu mer, så att mer än
6,000 kronors tillgångar skulle hafva erfordrats för alla reqvisitioners utförande.
Härtill bidrog i hög grad de genom sällskapets komiterade verkstälda afdikningar,
hvarigenom aflopp bereddes från skogsmarkens kärr och sänka trakter,
samt skogens växtlighet märkbart främjades derstädes.

Reqvisition erna, som 1891 inkommo från 48 skogsegare, tilltogo under
hvart och ett af de följande åren, så att de ökades till 105, 117, 153 och 1896
till 158 samt den till skogsbörd genom komiterade kultiverade arealen steg från
45 till 85 hektar, hvarå utsattes 352,800, 406,750 och 352,000 plantor och utsåddes
36, 34 och 82 kg. frö af tall och gran.

Utdikningarne omfattade 57,so, 64,oo, 93,so och 104,60 hektar. Länsplantörernas
antal hade 1895 måst ökas till 7 och skogsodlingsarbetena under år
1896 utfördes i 22 af länets kommuner.

Så väl landstinget som hushållningssällskapet hafva under senare åren
ökat sina anslag till främjande af skogsodling, så att dessa numera utgå med
1,200 kronor af landstingets och 2,800 kronor tills vidare årligen af sällskapets
medel, från och med år 1897.

De utgifter, som varit en följd af åtgärderna till skogsodlingens främjande
och som 1892 utgjorde 2,745 kronor, hafva år 1896, då 1,407 kronors statsunderstöd
beviljades, uppgått till 3,480,7 8 kronor.

Till de här ofvan lemnade upplysningarna får utskottet lägga de ord,
hvarmed dess komiterade afsluta sin den 31 december 1896 till hushållningssällskapet
afgifna årsberättelse.

»Stora vidder god mark ligga nu värdelösa i brist på aflopp för regnvattnet
och det synes som endast brist på något, som väckt intresse för saken,
hittills qvarhållit egarne af jorden vid det gamla och vid bibehållandet af ett
dåligt tillstånd.-

428

Utredning från K. Bfhde i Örebro län.

»Verksamheten för skogarnes vård och skötsel är fortfarande mycket
framgångsrik och skogsegarne önska i allt större antal komma i åtnjutande af
de fördelar, som myndigheterna med allt större anslag för framtiden frikostigt
erbjuda.»

Nora den 19 februari 1897.

Ex officio:

C. G. Lötvenhielm.

Utredning från K. Bfhde i Vestmanlands län.

429

Konungens Befallningshafvande i Vestmanlands län.

Med anledning af skrifvelsen den 4 december 1896 rörande upplysning i
fråga om hushållningssällskapets och länets landstings verksamhet för skogshushållningens
främjande får Konungens Befallningshafvande härmed öfverlemna
en af hushållningssällskapet genom dess sekreterare afgifven redogörelse i ämnet,
innefattande jemväl de åtgärder, som frän landstingets sida vidtagits för skogshushållningens
främjande.

Då komitén förmält sig vilja särskild! höra vederbörande skogstjenstemän
i afseende å skogshushållningen och trävarurörelsen, torde Konungens Befallningshafvande
för egen del kunna i detta ämne inskränka sig till det allmänna uttalande,
som Konungens Befallningshafvande vid upprepade tillfällen hos Kongl.
Maj:t gjort, att, om man undantager de allmänna skogarne samt dem, hvilka
lyda under större bruk och gods och i afseende å hvilka skogar en rationel och
på framtida bestånd riktad hushållning eger rum, skogsvården i allmänhet af den
enskilde försummas och att afverkning bedrifves planlöst utan tanke på återväxt.
Vanligen iakttages ej ens den enkla och dock så betydelsefulla åtgärden
att vid afverkningen qvarlemna några träd till markens besående, ännu mindre
vidtagas andra verksamma åtgärder för återväxt, då marken kalafverkats. Äfven
det i och för sig lofvärda syftet att åt mindre bemedlade personer bereda egna
jordbruk har på senare åren trädt i förbund med den klandervärda uppgiften
att medelst en hastig afverkning med ens förvandla en egendoms skog i penningar.
Sålunda har en person, efter inköp af en medelstor egendom med behållen
skog, totalt afverkat denna samt derefter uppdelat den nu på hvarje skogsbestånd
blottade egendomen i små parceller, hvilka afyttrats fördelaktigt åt en
mängd olika köpare. Att affärsmetoden varit inbringande bevisas deraf, att,
enligt hvad till Konungens Befållningshafvandes kunskap kommit, en och samma
person vid upprepade tillfällen begagnat densamma.

Hvad angår trävarurörelsens betydelse för länets befolkning, torde det
kunna sägas, att rörelsen ä slättbygden bestämmes af behofvet utaf vedbrand
och byggnadsvirke, hvaremot åtgången för hägnader, förr så ansenlig, numera
lärer i afsevärd grad minskats. Husbehofsvirke finnes nog ännu derstädes, men

430

Utredning från K. Bfhde i Vestmanlands lån.

det gifves härad, der hemmanen dock väsentligen bero af den utdelning i skogsprodukter,
som från allmänningarne erhålles, eller der behofvet måste tillfredsställas
genom inköp å allmänna skogar. Exempelvis kan hit räknas Tuhundra
härad och väl äfven Siende härad.

I bergsbygden åter har, vid sidan af afverkning till vedbränsle och byggnader,
kolning af ålder varit en mycket vigtig gren af skogshandteringen. Men
jernverken förmå numera ej tillfredsställa sitt kolbehof ur egna eller bruken angränsande
skogar, utan träkol hemtas till afsevärda qvantiteter från Norrland.

Försågning till afsalu har aldrig varit betydande i Yestmanlands län och
lärer numera, sedan det derför lämpliga timret ej vidare står att å de enskildes
skogar hemta, kunna sägas vara inskränkt till bearbetning af virke utaf små
dimensioner på ett och annat ställe i länet.

Vid ofvan anförda förhållanden har fosterlandsvännen icke kunnat annat
än med sann glädje helsa de kraftiga åtgärder, staten under senare åren vidtagit
för att i och med förvärf af lämpliga skogstrakter bilda kronoparker. Oafsedt
det rent praktiska syftemålet att sålunda bereda skogstillgång åt efterkommande,
lärer bildandet af kronoparker indirekt vara af ett stort inflytande genom den
eggelse, som skogsvården å kronoparkerna måste utöfva på den enskildes skogsvård.
Att exemplet dock icke förmår allt är obestridligt, och behofvet af lagstiftning
för att förmå den enskilde skogsegaren att sörja för återväxt å de
skogsmarker, han afverkar, kan sägas vara allmänt erkändt redan genom tillsättningen
af den komité, hvars ofvanberörda skrifvelse Konungens Befallningshafvande
nu haft äran besvara.

Yesterås slott i landskansliet den 20 februari 1897.

Fredrik Hederstierna.

Herman Udden.

Vestmanlands läns hushållningssällskap.

Den första åtgärd, som från hushållningssällskapets sida synes hafva vidtagits
för åstadkommandet af en bättre och mera rationel skogsvård, förskrifver
sig från år 1868, då sällskapet på förslag af förvaltningsutskottet beslöt antaga
en undervisare i skogsodling.

Följande år anställdes också i nämnda syfte den ännu i sällskapets tjenst
varande skogsplantören G. F. Lanthén med en årlig aflöning af 300 kronor och

431

Utredning från K. Bflide i Vestmanlands lån.

med skyldighet att på rekvisition »anordna och verkställa plantering af löf- och
barrträd äfvensom sådd af trädfrön», hvarvid han egde att af rekvirenten uppbära
eu ersättning åt 1 krona pr dag. År 1876 höjdes skogstjenstemannens årslön
till 500 kr. samt år 1881 till 1,000 kr. och har samma arvode från och med
1892 utgått med 1,100 kr.

Intill år 1889, då statsanslag för första gången lemnades för skogsodlingens
främjande, synes skogstjenstemannens förnämsta verksamhet hafva bestått
deri att lemna råd och upplysningar rörande skogens ändamålsenliga behandling.
Så länge markegaren sjelf skulle bekosta inköp af frö och plantor, var det hufvudsakligast
endast några af de större egendomarne inom länet, som anlitade
plantören i fråga om sådd och plantering. Af nedanstående tabell framgår i
hvilken utsträckning skogsplantörens eller, efter år 1885, då 2 dylika tjensteman
anställdes, de båda plantörernas verksamhet af länets skogsegare tagits i anspråk
äfvensom sällskapets årliga utgifter härför. •

På förslag af enskild motionär anvisade 1878 års landsting 750 kronor
årligen under 3 år att öfverlemnas till hushållningssällskapet mot vilkor, att
sällskapet jemväl anslog minst lika stort belopp, livilka medel skulle användas
att med björk och lärkträd plantera kala marker, företrädesvis de vid allmänna
farleder belägna, Omsorgen härom öfverleinnades åt en komité med jägmästaren
J. Arpi såsom ledare af planteringsarbetena. En särskild plantör anställdes, och
pågingo ifrågavarande komités arbeten intill slutet af år 1884, sedan landstinget
äfven för treårsperioden 1881—1884 lemna! anslag med 500 kronor årligen. Resultatet
af dessa gemensamma sträfvanden af landstinget och hushållningssällskapet
blef, att e:a 118 hektar kala marker hufvudsakligast i socknarna vester
om Yesterås planterades med lärkträd och björk för en kostnad af tillsammans
kr. 9,349,04, hvaraf landstingets bidrag utgjorde sammanlagdt 3,750 kronor.

Den i och för nyssnämnda planteringar särskild! anställde plantören öfverfiyttades
från och med 1885 i hushållningssällskapets tjenst, der han mot 600
kronor ärligt arvode qvarstod till den 1 juni 1895 med hufvudsakligen samma
åligganden som den förutvarande plantören, men med uppgift tillika att årligen
tillse de på landstingets och sällskapets gemensamma initiativ verkställda planteringarna,
sä länge de ansågos behöfva särskild! skyddas för betning m. m.

År 1889 erhöll hushållningssällskapet för första gången statsunderstöd
för skogsodlingens främjande, och har sådant understöd sedermera årligen erhållits,
ehuru för hvarje ar med allt mindre belopp, såsom synes af tabellen här nedan.
I sammanhang härmed beslöt förvaltningsutskottet, att hvarje skogsegare inom
länet skulle ega att utan särskild afgift påkalla plantörernas biträde vid skogssådd
och plantering äfvensom att likaledes afgiftsfritt, så långt de anslagna
medlen det medgäfvo, erhålla frö och plantor med företrädesrätt för egare af
mindre skogsarealer.

432

Utredning från K. Bflide i Vestmanlands lån.

År 1892 och sedermera hvartannat år har utskottet låtit genom en inom
länet tjenstgörande extra jägmästare inspektera de skogskulturer, som genom
plantörerna utförts, och deröfver fått mottaga redogörelse. På förslag af nämnde
inspektör har utskottet bestämt, att hvarje markegare, som önskar genom sällskapets
försorg och på dess bekostnad få kulturer utförda, derom skall ingifva
rekvisition enligt faststäldt formulär, som härjemte bifogas, hvari rekvirenten
jemväl förbinder sig att vårda den utförda kulturen. Intill utgången af år 1896
hafva 82 st. dylika rekvisitioner inkommit, afseende en areal af sammanlagdt
348,75 hektar, hvaraf å 187 hektar intill samma tid kulturer dels genom sådd
och dels genom plantering blifvit utförda. För att bereda tillgång på plantor
af olika slag och ålder har sällskapet på för ändamålet arrenderadt område låtit
anlägga en plantskola, från hvilken exempelvis under 1896 uttogos 225,000 plantor,
som utsattes på eu areal af 45 hektar. För närvarande finnas i plantskolan
öfver en million barr- och löfträdsplantor från ett till fyra års ålder.

Under de årstider, då plantering eller sådd icke pågår, har skogsplantören
under de senare åren likasom för öfrigt under hela sin tjenstetid på rekvisition,
hvarvid han varit berättigad att af rekvirenten uppbära dagarvode, besökt åtskilliga
gårdar inom länet och der lemnat anvisningar och råd beträffande afverkning
genom trakthuggning samt betryggande återväxt genom kvarlemnande af
fröträd samt den växande skogens utveckling genom hjelpgallring o. s. v. Antalet
af de gårdar, som sålunda ställt sina skogbevuxna marker så att säga under
hans uppsigt, utgöra 104 med en skogsareal af sammanlagdt cirka 15,000 hektar.

Enligt plantörens beräkning finnas emellertid cirka 157,000 hektar skogbärande
mark inom länet, der antingen skogssköfling eller total afverkning utan
åtgärder för betryggande återväxt bedrifves eller ock alldeles planlös blädning
eger rum.

Tabell, utvisande antalet gårdar inom länet, vid hvilka hushållningssällskapets
skogstjenstemän varit anlitade under hvart och ett af åren 1870—1896,
äfvensom för hvarje år antalet förrättning sdag ar, sällskapets för skogskulturens
främjande årligen utgifna medel, bidrag härtill af statsmedel samt utgifter för
anskaffandet af frö och plantor:

År.	Antal plantörer.	Antal gårdar.	Förrättnings- dagar.	Summa utgifter.	Utgifter för frö och plantor.	\| Statsbidrag.
1870 .....	1	9	64	150	_	_	_
1871.....	1	16	44	344	73	—	—	—
1872 .....	1	24	54	319	27	“	—	—
1873 .....	1	30	164	340	68		—	—

Utredning från K. Bfhde i Vestmanlands län. 433

År.	Antal plantörer.	Antal gårdar.	Förrättnings- dagar.	Summa utgifter.	Utgifter för frö och plantor.	Statsbidrag.
1874 .....	1	41	186	352	45	_	_	_
1875 .....	1	46	195	332	88	—	—-	—
1876 .....	1	55	120	531	63	—	—	—
1877 .....	1	48	116	551	84	—	—	—
1878 .....	1	41	108	562	85	—	—	—
1879 .....	1	41	no	694	75	—	—	—
1880 .....	1	43	161	643	25	—	—	—
1881.....	1	45	182	1,175	95	—	—	—
1882 .....	1	56	131	1,135	70	—	—	—
1883 .....	1	37	198	1,000	—	—	—	—
1884	1	42	151	1,618	43	—	—	—
1885 .....	2	53	174	1,737	48	—	—	—
1886 .....	2	60	220	1,786	41	—	—	—
1887 .....	2	53	193	1,769	55	—	—	—
1888 .....	2	65	222	1,762	38	—	—	—
1889 .....	2	91	261	2,344	72	346	77	1,620
1890 .....	2	87	285	2,632	33	515	95	1,582
1891.....	2	92	296	2,670	11	621	39	1,515
1892 .....	2	109	292	2,778	90	484	10	1,410
1893 .....	2	56	262	3,176	22	621	68	1,450
1894 .....	2	57	107	3,311	84	445	48	1,342
1895 .....	1	59	123	3,258	22	647	21	1,228
1896 .....	1	48	115	3,033	43	865	98	1,191

Vesterås den 9 februari 1897.

J. 0. Bergstrand.
Hushållningssällskapets sekreterare.

Skogtknmitén, III.

434

Utredning från K. Bfhde i Upsala län.

Konungens Befallningshafvande i Upsala län.

Med anledning af skogskomiténs skrifvelse den 4 december 1896 får landshöfdingeembetet
dels öfverlemna en genom Upsala läns hushållningssällskaps försorg
verkstäld utredning angående den verksamhet för skogsodlingens främjande,
som hushållningssällskapet utöfvat, dels ock såsom eget utlåtande rörande den
betydelse trävarurörelsen inom länet haft och för närvarande har för ortens befolkning
allenast åberopa bifogade yttranden i ärendet, afgifna af kronofogdame
i länet.

Landskansliet i Upsala den 22 maj 1897.

Landshöfdingeembetet:

P. H. Löfquist.

Joll. Malmberg.

Upsala läns hushållningssällskap.

Anmodad att meddela utredning angående den verksamhet för skogshushållningens
främjande, som Upsala läns hushållningssällskap utöfvat, får undertecknad
härmed vördsamt anföra följande.

Redan år 1814 vidtog Upsala läns hushållningssällskap åtgärder för en
förbättrad skogshushållning dels genom att sprida kännedom om uppsatsen: »Underrättelse
om Wilda Träns Såning och Plantering af C. P. Thunberg», hvilken
intogs bland sällskapets handlingar, dels genom att fästa uppmärksamhet vid
det förhållande, att en betydlig del af länets invånare allaredan led af en allmän
skogsbrist samt att en annan del för hvarje år ginge med skyndsamma steg en
dylik svårighet till mötes. Sällskapet gjorde länets invånare uppmärksamma på,
att hvad sjelfva bristerna i den allmänt vidtagna skogshushållningen beträffade,

435

Utredning från K. Bfhde i Upsala lån.

så kunde de i allmänhet hänföras till endera af dessa tvänne orsaker: obetänksamt
och yppigt användande af ett sparsamt gifvet skogsförråd, och föga eller ingen
omtanke att understödja naturen i dess återframbringande af hvad allmänna behofvet
kräfver. I afseende å förstnämnda omständighet och för att vända uppmärksamheten
på angelägenheten, att, der sådant kunde ske, icke onödigtvis använda
skog för stängsels underhåll, hade sällskapet utfäst tvenne belöningar för
anläggning af stengärdesgård om minst ett hundra alnars längd. I afseende
åter på den senare hade sällskapet utfäst trenne belöningar för plantering och
vård af minst 200 stycken vilda, vare sig barr- eller löfträd. Nyssnämnda åtgärder
skulle dock hafva vidtagits innan 1817 års slut.

År 1831 anslog hushållningssällskapet medel till inköp af björkfrö »i afsigt
att försöka förvandla i löfrika, både nyttiga och behagliga lundar» de stenbeströdda,
kala och fula backar, som finnas vid våra byar och gårdar på landet
»och hvilkas stygga ödslighet är en förebråelse för underlåten omtanke och vård».

I allmänhet synes dock den enskilda skogsvården i länet vid denna tidpunkt
hafva befunnit sig på en ganska låg ståndpunkt, och ej tycktes någon förändring
härutinnan snart vara att hoppas, enär man föga rättade sig efter de
uppmaningar, som tid efter annan gåfvos för att åstadkomma en ordnad skogshushållning.

I huru hög grad sällskapet ifrade för ett sparsamt användande af skogen,
framgår deraf, att enligt handlingarne förvaltningsutskottet »med ganska mycken
tillfredsställelse inhemtat», att vid tvänne ställen inom länet påträffats mossar
med bränntorf af fullkomlig godhet.

År 1832. För att i sin mån verka till de sämre lottade samhällsklassernas
bättre trefnad hade förvaltningsutskottet beslutit, att årligen, tillsvidare i
trenne år, använda 100 rdr rgs af landthushållningssällskapets medel till inköp
och kostnadsfri utdelning af förädlade fruktträd åt soldater, dragoner, båtsmän
och torpare, så att hvar och en, som sådant åstundade och hade utrymme dertill,
kunde erhålla 5 eller 6 dylika träd. Äfvensom beslöt utskottet att tilldela
nämnda små lägenheters innehafvare andra prydande och skuggrika löfträd af
ek, lind, alm, ask, lönn och oxel, under samma tid i mån af tillgång, och att då
efter trenne års förlopp visat sig, huru dessa träd blifvit skotta, belöna en behörig
vård af dem. Om allt detta hade kungörelse i länet utgått, hvarefter
hösten derefter 108 stycken fruktträd och 71 stycken vilda träd blifvit på berörda
vilkor utdelade till 23 personer. Alla dessa fingo ock hvar sitt exemplar
af en, jemväl på sällskapets bekostnad, tryckt kort och enkel underrättelse om
sättet att plantera träden.

Enligt sällskapets handlingar för år 1833 hade landshöfdingen friherre R.
von Krremer upplåtit tjenlig plats af erforderlig vidd till anläggning af en plantskola
för vilda träd, som förvaltningsutskottet ärnade våren 1834 för ändamålet

436

Utredning från K. Bfhde i Upsala län.

tillträda, hvarvid ock i män af tillgång på tjenligt frö skulle göras försök med
lärkträds uppdragande, »emedan dessa för sin hastiga växt och flerfaldiga användbarhet
så mycket berömda träd» förmodades tåla Uplands hårda klimat.

Sällskapets förvaltningsutskott hade förordat användande af vedbesparande
spisar bland de många åtgärder, som höra vidtagas för åstadkommande af bättre
hushållning med skogstillgången.

Vid 1833 års allmänna sammankomst blef uti en af rådmannen och handlanden
P. Sandström ingifven skrift sällskapets uppmärksamhet fäst på bruket,
att till vintervägarnes utbuskning begagnades topparne af smärre barrträd eller
sådana unga träd hela. Denna sed egde verkligen allmänt rum, men vore lika
förderflig som fullkomligt oförsvarlig i en ort, der skogshrist låter känna sig i
så hög grad. I sällskapets namn utfärdade förvaltningsutskottet en varnande
kungörelse till länets landtman emot bruket att vidare tillåta en sådan skogsförödelse
och föreslog dem i stället att, efter öfverenskommelse med och bifall af
jordegarne, plantera lefvande träd vid sina väglotter och att således ej allenast
en gång för alla verkställa utbuskningen, utan ock bereda sig sjelfve framtida
gagn genom löftägt och bränsle samt orten prydnad, utan att någon skada
derigenom kunde vållas tillstötande åkrar, då afståndet emellan träden blefve
tillräckligt stort och någon för säden skadlig skugga således icke vore att
befara.

Genom skrifvelse af den 14 januari 1852 från Upsala läns hushållningssällskap
till samtliga hushållningssällskapen i riket hade dessa inbjudits att till
landtbruksmötet i Lidköping afsända deputerade att gemensamt öfverlägga och
besluta om de åtgärder, som för främjande af en förbättrad skogshushållning torde
böra vidtagas, samt besluta, huruvida ej en underdånig petition till Kongl. Maj:t
borde afgifvas med hemställan om en så beskaffad revision af skogslagstiftningen,
att genom densamma, allt efter hvalf lokala förhållanden kunde föranleda, skogarnes
framtida bestånd, så vidt möjligt, måtte betryggas.

År 1857 beslöt sällskapet, med anledning af det alltmera framträdande
behofvet af en förbättrad skogsvård, på förvaltningsutskottets förslag, att till en
början för åren 1857 och 1858 anställa en skogsmästare för länet, med åliggande,
att mot en årslön ur sällskapets kassa af 500 rdr rmt jemte skjutsersättning och
dagtraktamente af reqvirenten till belopp, som framdeles komme att bestämmas,
med undervisning, upplysningar och råd i skogshandteringen tillhandagå dem af
länets invånare, som kunde vilja begagna sig af hans biträde, äfvensom att
emottaga och bilda elever i yrket, der sådana till erhållande af hans handledning
sig anmälde, och uppdrogs åt förvaltningsutskottet att på dessa grunder
uppgöra för ändamålet lämpliga reglementariska föreskrifter, äfven i hvad anginge
ofvannämnda skjutsersättning och dagtraktamente, samt gå i författning
om anskaffande af för nämnda beställning tjenlig person.

437

Utredning från K. Bfhde i Upsala län.

Sedan erfarenheten likväl visat, att skogsmästaren i den män påräknadt
varit icke blifvit af länets invånare anlitad, indrogs denna befattning från och
med den 1 april 1859.

År 1861 väcktes åter fråga om skogsfrösådd och äfven då om afdikning
af sänka skogsmarker inom länet, bvilket både till följd, att hushållningssällskapet
förklarade sig till alla delar gilla sj elfva syftet med det väckta förslaget
äfvensom såsom ändamålsenliga för detta syftes uppnående godkänna de
föreslagna åtgärderna både af frösådd och afdikning, äfven om den senare af
dessa åtgärder såsom vida mera kostsam än den förra kunde endast i jemförelsevis
ringa grad af sällskapet på pekuniär väg befordras, samt uppdrog åt förvaltningsutskottet
att till en början vidtaga de mått och steg, utskottet kunde anse
för ändamålets vinnande mest lämpliga, vare sig att utskottet funne dessa åtgärder
böra omfatta både frösådd och afdikning, eller till en början blott frösådd,
hvarjemte utskottet borde till en blifvande sammankomst uppgöra förslag till
stadgar för sällskapets åtgöranden för framtiden i detta hänseende, och anslog
sällskapet tills vidare 1,000 rdr rmt att af utskottet efter sig företeende omständigheter
och i mån af behof för det ifrågavarande ändamålet användas.

År 1862. Förvaltningsutskottet, som ansåg att de föreslagna åtgärderna
tills vidare borde inskränkas till skogsodling genom frösådd och plantering, både
uppsatt och kungjort provisionel^ stadgar i ämnet, af bufvudsakligt innehåll:

att för hushållningssällskapets .rakning bör anställas en skogsmästare,
som, på reqvisition, skall med biträde vid och undervisning i frösådd och plantering
tillhandagå smärre jordbrukare äfvensom torpare och andra innehafvare
af mindre lägenheter, kostnadsfritt, samt egare eller brukare af större egendomar,
mot ett arfvode af 2 rdr per dag;

att den förra klassen reqvirenter erhåller beböfliga frön och plantor utan
ersättning, hvaremot den senare skall derför erlägga betalning till det pris, för
bvilket hushållningssällskapet kan anskaffa bemälda frö och plantor;

att ansökning om frösådd och plantering skall inom föreskrifven tid ingifvas
till bushållningsnämnderna, bvilka desamma till förvaltningsutskottet
insända;

att besådd eller planterad mark skall hållas inhägnad och vårdad äfvensom
från betning fredas, till dess den ej kan af sådan vidare skadas; samt

att, då vid företagen besigtning föreskrifterna i sistnämnda hänseende
befinnas vederbörligen iakttagna, den, som låtit verkställa odlingen och den besådda
eller planterade platsen vårdat, undfår premier från 12 till 40 rdr
tunnlandet.

Dessa stadgar, som inför hushållningssällskapet föredragits, blefvo af detsamma
utan ändring antagna och godkända. Och hade förvaltningsutskottet gått
i författning om bildande af en lämplig skogsmästare genom att bereda den af

438

Utredning från K.

hushållningssällskapet anställde dikaren tillfälle att under vintermånaderna genomgå
en kurs vid skogsskolan i Tierp. Förvaltningsutskottet ansåg nemligen
att bemälde person åtminstone till en början skulle kunna med fördel för saken
bestrida bägge dessa befattningar, som i flera hänseenden ligga hvarandra nära
och låta sig väl förenas, på samma gång genom en sådan förening kostnaden för
särskild persons anställande såsom skogsmästare besparas.

På grund af i ämnet utfärdad kungörelse både 13 ansökningar i detta
hänseende inkommit, innehållande begäran om skogssådd m. m. å tillsammans 25
tunnland.

År 1863 användes förbemälde skogsmästare för ledning af skogsodling åt
17 reqvirenter å tillsammans 38 tunnland.

Bland de af hushållningssällskapet under år 1869 handlagda ärenden
omnämnes det af kongl. landtbruksakademien från hushållningssällskapet infordrade
utlåtandet rörande väckt »förslag om åtgärder för en förbättrad skogsvård»,
sålunda lydande:

»Hushållningssällskapet anser erfarenheten redan hafva mera än tillräckligt
visat, det en ändamålsenlig och för framtiden betryggande skogsvård icke
kan inom vårt land åstadkommas endast på öfvertygelsens väg, utan att staten
måste anses icke mindre berättigad än förpligtigad att, i detta likasom i många
andra fall, mellankomma såsom beskyddare af en för hela landet så vigtig egendom
som skogen mot det förstörelselystna godtycket, ehuru likväl utan att den
enskilde skogsegarens rätt att på ett med en ändamålsenlig skogshushållning
öfverensstämmande sätt använda sin skogstillgång derigenom må på något sätt
förnärmas; och får sällskapet derföre föreslå följande ”åtgärder” såsom enligt dess
åsigt synnerligen lämpliga att från statens sida vidtaga för befordrandet af en
”förbättrad skogsvård” inom landet, nemligen:

l:o) att staten tager alla boställsskogar utan undantag och alla andra
allmänna skogar under sin omedelbara vård och förvaltning för att derigenom
gifva ett föredöme åt enskilde skogsegare i en ändamålsenlig skogsvård och derjemte
betrygga skogens framtida bestånd på en jemförelsevis ej så obetydlig del
af landets nuvarande skogsmark; 2:o) att staten söker, om så skulle finnas lämpligt
och der tillfälle dertill kan erbjuda sig, att komma i besittning af till skogsodling
tjenlig mark för att derå sådan anordna; 3:o) att enskild skogsegare
genom lag förpligtas att besörja samt vara ansvarig för skogens behöriga återväxt,
der ej marken till annat befinnes duglig; och 4:o) att bevisningen rörande
skogsåverkan genom lagen underlättas, såsom t. ex. att innehafvare af skogsprodukter
må, der liknelse till olaga åtkomst förefinnes, vara skyldig att styrka
sin åtkomst deraf.»

Sedan förvaltningsutskottet vid dess sammanträde den 18 januari 1876, i
sammanhang med utfärdandet af vanlig kungörelse om landstingets anslag till

439

Utredning från K. Bfhde i Upsala lån.

premier för skogssådd och skogsplantering inom länet — om hvilka premier beslut
fattats år 1871 och hvilkas utdelande uppdragits åt förvaltningsutskottet — beslutat:
att hos nästsammanträdande landsting göra anmälan om förhållandet med
detta hittills försökta sätt att uppmuntra till skogssådd och skogsplantering inom
länet såsom icke ledande till det åsyftade ändamålets vinnande, enär icke en
enda ansökan om dylikt premium till utskottet inkommit under de år, som berörda
anslag varit af landstinget stäldt till utskottets förfogande, och sedan
anmälan blifvit i behörig ordning gjord, så mottog utskottet vid dess sammanträde
den 8 november 1876 en skrifvelse från landstingets ordförande med tillkännagifvande,
att landstinget, i stället för det hittills anvisade årsanslaget af
1,000 kronor till premier för skogssådd och skogsplantering, beviljat ett årligt
reservationsanslag af 1,500 kronor att utgå under åren 1877, 1878 och 1879 för
verkställande af skogsplantering och skogssådd å sådana marker inom länet, som
till följd af deras läge äro olämpliga att i en större omloppsplan intagas, och
hvilkas egare sådant önska samt förklara sig villiga att tillhandahålla biträde
vid arbetets utförande och erbjuda säkerhet för planteringarnes fredande under
uppväxttiden, äfvensom med anmodan till förvaltningsutskottet att, med ledning
af den redan utfärdade ordningsstadgan för premiers tilldelande för verkstälda
skogsodlingar inom Upsala län, öfvertaga de förrättningar, som af ifrågavarande
anslags förändrade användning blifva en följd, och uppgöra de närmare bestämmelser,
som för vinnande af ändamålet med detta anslag finnas nödiga, äfvensom
att till 1879 års landsting afgifva utlåtande ej mindre om det med anslaget
vunna resultat, än om de vidare åtgärder till skogsväsendets befrämjande, som
på grund af den under tiden förvärfvade erfarenheten för framtiden må anses
nyttiga och ändamålsenliga; och ansåg sig utskottet böra, innan kungörelse inom
länet härom utfärdades, vända sig till de fyra revirförvaltarne inom länet med
förfrågan, om och på hvilka vilkor de kunde vara villiga att lemna utskottet
nödigt biträde vid detta uppdrags fullgörande, hvar och en inom sitt revir, icke
mindre hvad plantering och sådd beträffade, än i afseende på kontrollen öfver
den verkstälda skogsodlingens fredande.

Sedan svar från samtliga revirförvaltare ingått, beslöt förvaltningsutskottet
att antaga det af en utaf revirförvaltarne gjorda anbud att mot skälig resekostnadsersättning
öfvertaga nämnda uppdrag, för så vidt det beträffade hans
revir, samt till skäligt pris tillhandahålla för ändamålet tjenliga skogsplantor
och skogsfrö af god beskaffenhet, derom kungörelse blef af utskottet utfärdad
inom länet med tillkännagifvande, att anmälan om dylikt biträde borde göras
nos utskottet före den 1 april 1877, såvida sådden eller planteringen önskades
under året verkstäld; och anmäldes vid förvaltningsutskottets sammanträde den
10 april, att inom föreskrifne tid dylika ansökningar inkommit från fem landtbrukare,
då utskottet beslöt, att de sålunda inkomna ansökningarne om skogssådd

440 Utredning från K. Bfhde i Upsala lån.

och skogsplantering skulle för verkställighet öfverlémnas till vederbörande revirförvaltare.

Redan under första årets verksamhet i och för ifrågavarande skogsodling
vidtogs den förändring, att samme revirförvaltare fick i uppdrag att leda ansökta
skogsodlingar åt hushållningssällskapet öfver hela länet.

Till en början gjordes försök att odla trädplantor i plantskolor å egendomar,
hvarest önskades planteringar, för att undvika långa planttransporter
och äfven för att komma i tillfälle att utplantera plantor med vidhängande jordklimp,
såsom varande den säkraste planteringsmetoden, men det visade sig i
allmänhet, att i brist på behöflig vård sådan plantodling måste öfvergifvas, utan
i stället anläggas plantskolor på af hushållningssällskapet arrenderad jord, hvarest
åt dem kunde egnas behörig vård.

Efter det år 1889 tillkännagifvits, att Kongl. Maj:t tilldelat hushållningssällskapet
ett understödsanslag till skogsodlingens befordrande inom länet af
1,850 kronor samt att alla boställsskogar från och med 1890 års början skulle
ställas under skogsstatens vård och att å dessa skogar nödig skogsodling derefter
skulle bekostas af allmänna medel, beslöts, att hushållningssällskapet skulle
från och med år 1890 tillsvidare låta verkställa skogssådd och skogsplantering
inom länet icke blott, såsom dittills hade egt rum, å kala marker (backar) inom
inegorna och vid gårdarne, utan äfven å den enskilde tillhöriga och egentliga
skogsmarken, der egaren sådant önskade, samt förklarade sig villig tillhandagå
med biträde vid arbetets utförande och erbjöd säkerhet för planteringarnes fredande
under uppväxttiden. Och anmodade förvaltningsutskottet genom kungörelse
dem bland länets invånare, hvilka önskade, på sagda vilkor, under år 1890 erhålla
skogssådd och skogsplantering verkstäld å egande mark, att derom, då större
odlingsarbeten å den egentliga skogsmarken afsågos, göra anmälan hos utskottet
före den 14 mars, men i annat fall inkomma med sådan anmälan före april månads
utgång, i båda fallen åtföljd af uppgift, huruvida plantering eller sådd åstundades,
äfvensom med hvilka trädslag den skulle ske, då utskottet derefter ville förordna
om dess kostnadsfria verkställande genom sakkunnig person.

Den gagnande åtgärden har under det skogsodlingen pågått för hushållningssällskapets
räkning blifvit vidtagen, att, då tillgång på tall- och grankottar
funnits, sådana blifvit af hushållningssällskapet inköpta och klängda
medelst solvärme, hvarigenom de fördelarne vunnits, att flere fattiga personer
kunnat erhålla någon inkomst samt hushållningssällskapet blifvit i tillfälle att
använda icke obetydliga poster solklängdt tall- och granfrö, hvilket är pålitligare
än eldklängdt sådant.

Ett år hafva äfven lärkträdskottar inköpts, då god tillgång derpå funnits,
hvilka, klängda i solen, lemnat synnerligt godt frö — i motsats till i handeln
vanligen förekommande sådant.

Redogörelse för genom Förval tningR-Utskottets försorg verkstad skogsodling å enskildas marker inom länet under åren 1882—1896,

441

1 1 ''		Sådd	i Hushållnings-Sällskapets plantskolor.	Omskolade plantor i Hus-hållnings-Sällskapets plant-skolor.	l TJtlemnadt skottfri; j för sådd i ntmaffcer. i! tf								u	t	P 1	a n	t	e	r a	d	e		P	Lånt	0	r.							00 er? p eu m 0 £L * p- \| OQ 1	1 Skogs-odlings-kostnad för året.
1		Barrträdsfrö.	Löfträdsfrö.	Oxel-, rönn-, bagtorns- och häggbär samt siberiska ärter.	Ek- ooh bok- ollon, hassel-nötter och kastanier.	i Barrträds- plantor.	Löfträds- plantor.	Summa.	Tall- och granfrö.	L&rkträdsfrö.	? »i _ I :! ” 1!	> 9	j e B B 1		> K	3* Oj	Rödbok.	Björk.	1 O M 2.	to i ©: 1 O i ts '' ! I	Hägg.	►	>■ ce V	Poppel,	2	Kastanie.	Cederträ.	Hassel.	j Siberiska ärtträd.	Hagtorn.	Berberis.	H SL	Q -1 P B	Lärkträd.	Silfvergran.	Weymouthstall.	Svarttall,	Summa.	tallen, hvarå ng verkstälts.	Kronor.	1 öre.
		Kg.	Kg.	Kg.	Kg.	St.	St.	St.	Kg.	Kg.	Kg Kgj St.	St.	st.		St.		St	St.	St.	st.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	St.	st.	St.	St.	St.	St.	St.
\| År	1882 ........	14,00	38,00	168,00	18,00	74,740	78,880	153,620	24,20	1,40	_ ! -1 i	710	395	346j	—		—	—	7,270	204	440	285	150		175	—		—	200	1,870	—	—	18,380	22,800	2,890	—	—	85	56,200	28	2,936	82
>	1883 ........	12,40	15,00	60,00	18,00	74,500	83,290	157,790	8,00	1,30	IM*; -	797	1,001	408j	1,015		—	—	25,290	665	501	—	15	10	134	—	—	—	—	1,600	—	—	8,145	12,665	2,713	—	—	-	54,954	36	3,046	Öl
»	1884 ........	7,80	33,00	22,00	—	66,700	99,100	165,800	8,50	5,20	1.M8 -I 837 • 3 - 1 856	1,747	970		454\|	82	—	29,216	496	1,160	291	1,069	—	174	—	—	—	480	2,760	—	—	3,015	6,694	3,142	19	18	13	■) 52,637	43	2,613	55
•	1885 ........	9,20	4,70	18,00	—	50,000	76,830	126,830	6,37	—	1,227	628		1#»J	105	—	17,045	377	1,105	153	1,537	—	166	—	—	—	100	4,755	—	—	3,909	12,698	2,335	82	93	102	2) 48,775	49	2,934	43!
»	1886 ........	8,90	17,00	31,00	53,oo	50,050	41,920	91,970	4,25	—	22.7«j -	727	2,337	612		657;	580	—	20,632	3,842	1,497	145	382	3	296	—	—	—	60	8,330	1,210	—	4,025	13,680	3,425	104	108	133	s) 62,785	56	] 2,868	33!
»	1887 ........	8,92	39,00	22,00	—	50,800	97,600	148,400	6,50	_	57,16? —	534	6,947	1,274		551	.	649	—	31,748	6,905	4,063	569	190	—	520	—	—	—	145	3,485	2,365	—	5,350	41,895	4,815	157	178	30	*) 112,370	106	3,583	18
> 1	1888 ........	10,70	20,20	38,00	—	50,100	50,500	100,600	34,00	—	18.*?! —\| 181	4,198	359		364j	386	—	28,490	1,153	269	107	201	—	342	—	—	—	275	9,590	3,650	—	27,350	17,305	6,316	26	77	51	6) 100,690	80	2,940	61
»	1889 ........	15,29	52,93	24,65	40,70	21,300	95,100	116,400	19,99	—	_	224	1,904	l,517j		207	—	24,310	1,504	623	182	919	—	452	—	—	—	500	14,757	702	—	22,460	32,536	5,124	380	106	—	o) 109,071	98	3,987	60
»	1890 ........	14,55	11,50	—	—	115,600	250,750	366,350	40,77	3,00	l.oej -	444	2,341	l,24l\|	65ftj	76	—	63,890	2,035	364	323	280	—	639	65	—	—	740	13,270		—	61,750	61,365	2,002	154	248	—	7) 211,886	102	4,422	38
>	1891........	15,75	3,00	—	—	60,450	238,810	299,260	12,88	—	\	266	1,140	645		awj	501	—	37,953	1,596	787	108	249	—	325	132	—	—	461	8,800	602	50	11,126	12,235	4,577	105	153	—	82,170	89	] 4,269	94
>	1892 ........	13,05	386,60	104,00	32,oo	94,410	232.050	326,460	30,61	—	j 2.oej —	769	772	1,924;	%T	994	—	54.954	2,607	1,075	197	285	—	596	525	69	—	625	17,525	5,650	—	30,175	34,029	3,933	487	400	_	158,578	112	4,797	134
>	1893 ........	19,53	—	—	12,00	186,300	167,650	353,950	61,50	—	\ _ t _	1,039	997	! 729i	\ 314;	829	57	64,722	1,252	347	26		—	310	160	67	—		9,977	9,293	—	30,756	31,044	4,548	243 439	_	157,149	109	j 5,820	U5
•	1894 ........	37,00	58,70	47,00	77,00	131,600	223,900	355,500	64,80	—	- -	2,473	1,967	1 1,016	381!	2,038	377	62,864	973	500	128		—	545		412	78	25	16,04C	—	—	20,483	32,077	6,320	572\| 652	_	149,921	118	! 4,633	i 69
>	1895 .......	13,00	3,00	10,00	83,00	180,400	140,000	320,400	69,00	—	0,6O\| —	2,067	1,761	1,887		483!	3,413	629	58,867	1 770	2,046		—		698	-	131	—		21,496	27,825		24,440	36,522	9,738	529\| 316	—	193,570	194	ji 5,063	1 28
>	1896 ........	17,00	19,00	23,00	43,00	137,500	168,790	306,290	82,30	_	30,Of)! 2,00	950	1,731	983\|	357!	1,570	! 514	75,7081 628	724\| —	125 i —	1,643	_	174	—	! -	30,276	400	—	53,703	45,886	15,644	247 291	200	8) 231,761	1 161	1 4,813! 74
	Samma	217,09	701,63,	567,65	376,70	1,344.450	2,045,170	3,389,620	473,67	10,90* 181,76'' 2.00	12,874	■!.....T 30,465 14,534,	8.632 11.490	1,577	''i 8 »j	15,501 2,514	! 5,402 13	1 7,015	882	j853!78	3,616	164,533 51,6!);	50	\| 325,067\| 413,433 77,522	I 1 ! •j 8.105 3,084! 614	] 1,782,517		II It 58,781	\| 35

‘) hvaraf 4,300 plantor blifvit försålda.

5) > 780

s) » 200

4) » 12,755

6) • 10,680

e) » 3,573

’) • 50,000 såsom frösängsplantor blifvit omskolade i plantskola å en egendoms utmark

9) * 8,000 » , ,

Skogskomitén, III.

-4''

s»

• —*r



n;-n


		■, *

.■•a 1

: *

■

443

Utredning från K. Bflide i Utsåld län.

Nästan uteslutande omskolade trädplantor hafva utlemnats till utplantering,
hvarigenom plantodlingen väl blifvit betydligt fördyrad, men till följd af att
den mark, hvarå hushållningssällskapets plantering förekommer, oftast är starkt
gräsbunden samt jordmån och läget i allmänhet äfvensom klimatet äro af den
beskaffenhet att goda plantrötter erfordras, har det varit nödvändigt.

Hushållningssällskapet har underlättat, att skogsegarne blifvit i tillfälle
att begagna sig af skogsingeniörernas verksamhet, i det att sällskapet redan den
26 januari 1876 beviljade anslag till bestridande af kostnaderna för biträde af
statens agronomer och skogsingeniörer, hvilka kostnader fortfarande utbetalas af
hushållningssällskapet.

Genom betydliga anslag af landstinget och hushållningssällskapet hafva
för större delen af sänka marker inom länet fullständiga planer och kostnadsförslag
blifvit för torrläggning upprättade. Hushållningssällskapet har för sådant
ändamål beviljat årliga anslag under 1870-talet af tillsammans 11,000 kronor.

Hushållningssällskapet, som oaflåtlig! sökt verka för skogshushållningens
främjande, har ock fortfarande förskaffat sig och låtit allmänheten få del åt
tryckalster, som i sådant afseende kunnat gagna, såsom att år 1875 inköpa 110
ex. af boken »Skogens betydelse af Thelaus», hvilka blifvit mellan hushållningsnämnderna
fördelade, för att af dem utdelas. Uti hushållningssällskapets kungörelser
hade år 1878 intagits en i tidningen »Dagligt Allehanda» förekommande
intressant artikel »Om skogens inverkan på klimatet» samt år 1879 en ur »Jönköpings
Tidning» hemtad behj er tans värd artikel »Barrskogs sådd och plantering»
m. fl. tid efter annan införda uppsatser och upplysningar i samma syfte.

Undertecknad har ansett lämpligt att i tabell, som nu vidfogas, redogöra
för hushållningssällskapets skogsodlingsverksamhet efter senast bestämda grunder
derför, samt att denna redogörelse omfattar 15 år, nämligen från och med 1882
till och med 1896. Ifrågavarande verksamhet började väl år 1877, men det kan
anses, att den intill år 1882 endast var stadd i sin första utveckling. I och för
skogsodlingen utbetalades under tiden från och med år 1877 till och med år 1881
af landstingets medel 5,990 kronor 60 öre samt af hushållningssällskapets medel
500 kronor, tillsammans 6,490 kronor 60 öre. Under tiden från och med år 1882
till och med år 1896 hafva utbetalats i och för skogsodlingen af statens medel
13,240 kronor, af landstingets medel 4,009 kronor 40 öre, af hushållningssällskapets
medel 41,481 kronor 95 öre, tillsammans 58,731 kronor 35 öre.

Med undantag af i tabellen upptagna 32,288 försålda trädplantor hafva
sådana och skogsfrö erhållits kostnadsfritt; och har vid såväl skogssådd som
skogsplantering kostnadsfritt biträde af plantör lemnats, der sådant biträde
blifvit begärdt. Största antalet plantörer har varit 17. Med högst få undantag
har skogsodlingen verkstälts vårtiden.

Upsala den 16 mars 1897. C. G. Anstrin.

Skogskomitén, 111.

444

Utredning från K. Bfhde i Upsala lån.

Upsala läns södra fögderi.

får jag äran härmed upplysa, att trävarurörelsen inom fogderiet både haft
och för närvarande har högst ringa betydelse för befolkningen. Skogstillgången
inom fögderiet är knappt tillräcklig för ortens behof och den lilla
afverkning, som eger rum, sker således mest för husbehof. Intet större sågverk
finnes.

Enköping i Upsala läns södra fögderis kronofogdekontor den 14 maj 1897.

Ernst Seth.

Upsala läns mellersta fögderi.

I anledning af Konungens Befallningshafvandes skrifvelse den 22 nästlidne
april, n:r 1,566 BD/1896, får jag vördsamt härigenom afgifva yttrande angående
den betydelse, trävarurörelsen inom fögderiet haft och för närvarande har för
befolkningen.

Dervid torde jag kunna inskränka mig till en redogörelse för trävarurörelsen,
sådan den för närvarande gestaltar sig, ty densamma har sedan lång
tid tillbaka icke haft väsentligen annan omfattning, än den för närvarande har.

Några enskilda skogar af den storlek och beskaffenhet, att derifrån bedrifves
sådan afverkning, som kan sägas utgöra någon egentlig insats i ortens
näringslif, förekomma mig veterligen icke inom fögderiet.

De allmänna skogarne inom fögderiet äro följande:

Lagunda härads allmänning, belägen i Nysätra socken,

Hagunda härads allmänning i Järlösa socken,
kronoparkerna Asen och Sunnersta i Bondkyrko socken,

Ulleråkers härads allmänning, belägen till största delen inom Jumkils
socken och till en ringa del inom Börje socken,

kronoparken Högskogen med tillhörande lägenheten i Bälinge socken, samt
''Rasbo härads allmänning i Rasbokils socken.

Till de allmänna skogarne torde ock kunna räknas Upsala akademis skogar
äfvensom skogarne till åtskilliga erkebiskopsstolen anslagna mensalhemman i
Vånge socken.

En skog, som visserligen ej ligger inom fögderiet, men hvarifrån dock en
ej obetydlig mängd af trävaror går till detsamma, är Ramningshults kronopark
i Stafby socken.

445

Utredning från K. Bfhde i Upsala län.

Bland dessa skogar äro Lagunda och Hagunda härads allmänningar af
jemförelsevis ringa betydelse. Den afverkning, som derifrån bedrifves, torde
hufvudsakligen afse att tillgodose de angränsande orternas behof af byggnadsoch
stängselvirke samt ved. Enahanda torde förhållandet kunna sägas vara med
kronoparkerna Åsen och Sunnersta samt mensalhemmanen i Vänge.

Deremot äro skogsprodukterna från Ulleråkers och Rasbo allmänningar
samt kronoparkerna Högskogen och Ramningshult äfvensom åtskilliga af akademiens
skogar föremål för verklig spekulation, och den ^förtjenst befolkningen
i angränsande socknar, såsom Jumkil, Bälinge, Rasbokil och Rasbo, kan bereda
sig genom forsling af virket från dessa skogar, bör icke underskattas.

De inom fögderiet förekommande sågar af större betydenhet äro Ullbolsta
såg i Jumkils socken, Stenviks såg i Bälinge socken, Lejstabro och Vesterberga
sågar i Rasbo socken samt Söderby såg i Funbo socken. Dock sysselsätta dessa
sågar vanligen endast ett fåtal arbetare.

Såsom ett allmänt omdöme kan emellertid framhållas, att trävarurörelsen
inom detta fögderi endast har en underordnad betydelse för befolkningen och
blott kan betraktas såsom en binäring till jordbruket.

Upsala i Mellersta fögderiets kronofogdekontor den 18 maj 1897.

Per J. Aström.

Örby hus fögderi af Upsala län.

Med anledning af Eder skrifvelse af den 22 nästlidne april n:r 1,566 BD/1896
får jag härmed vördsamt afgifva yttrande, angående den betydelse trävarurörelsen
inom fögderiet haft och för närvarande har för befolkningen, och får jag i sådant
hänseende anföra följande:

Beträffande den betydelse trävarurörelsen haft för fögderiets befolkning,
så sträcker sig min erfarenhet härutinnan endast till början af år 1890. Men
under denna tid har, enligt hvad allmänt kändt är, berörda rörelse inom stora
områden af fögderiet egt och eger fortfarande en mycket stor betydelse för befolkningen.
Särskildt gäller detta om fögderiets nordligaste del, Elfkarleby
socken, hvarest helt visst flere tusen personer direkt eller indirekt hafva sin
utkomst af denna rörelse. Men äfven inom fögderiets öfriga socknar eger trävarurörelsen
för befolkningen en icke ringa betydelse. Ty väl är det en bedröflig
sanning, att de sjelfegande bönderna till den grad sköflat sina skogar, att högst
få allmogemän numera torde ega skog till afsalu, men då en mycket stor del,
ja säkerligen största delen af fögderiets skogbärande mark lyder under bruken,

446

Utredning från K. Bfhde i Upsala lån.

och dessa bedrifva en väl ordnad skogshushållning, lemnar den årliga afverkningen
å bruksskogarne god arbetsförtjenst åt en icke obetydlig del af fögderiets
befolkning. Sålunda har den egentliga daglönareklassen sysselsättning med
timmerfällning, vedhuggning, kolning och dylikt, under det att egarne af små
hemmansdelar pläga syssla med framforslingen af virket. Och då dessa arbeten
just pågå under den del af året, då knappast några andra tillfällen till arbetsförtjenst
för nämnda folkklasser gifvas, är det tydligt, att trävarurörelsen skall
spela en icke oväsentlig roll i deras ekonomi. Största fördelen af meranämnda
rörelse skörda dock gifvetvis egarne af de många sågverken. Och att det icke
är småsmulor dessa herrar förtjena på samma rörelse, derom afgifva de årliga
taxeringslängderna ganska talande vittnesbörd.

G-olfvasta i Örbyhus fögderis kronofogdekontor den 11 maj 1897.

■J. Ljungdahl.

Olands fögderi af Upsala län.

Med anledning af Konungens Befallningshafvandes skrifvelse den 22 nästlidne
april, får jag angående den betydelse trävarurörelsen inom fögderiet haft
och för närvarande har för fögderiets befolkning, härmed vördsamt afgifva följande
yttrande:

Skogstillgången inom fögderiet kan i det hela taget sägas vara ganska ringa.

Hela Olands tingslag, synnerligast Alunda och Ekeby socknar, har så
ringa tillgång på skog, att den knappast afkastar mera än nödigt bränsle. Inom
Films och Dannemora samt Löfsta tingslag är skogstillgången rikligare, men de
hufvudsakliga egarne till de skogbevuxna hemmanen äro Leufsta bruksegare
samt Österby bruks aktiebolag. Det relativt lilla antal sjelfegande bönder, hvars
hemman ega skog utöfver husbehof, hafva ända till för 5 å 6 år sedan sparat
denna, men, i följd af den starka efterfrågan å skogseffekter och den ständiga
prisstegringen derå, på senare tider funnit med sin fördel förenligt att sjelfva
i betydande grad afverka sin skog eller att försälja vare sig afverkningsrätten
till skogen eller hemmanen i dess helhet.

I Tegelsmora socken finnas nu tre sågverk, Tobo, Örbyhus samt Gröhsby,
der större delen af den afverkade skogen från fögderiet förädlas; hvarförutom
från Löfsta och Hållnäs socknar bedrifves en ganska betydlig export till norrut
belägna sågverk.

Leufsta bruks egare, som äfven eger Tobo ångsåg, men i synnerhet Österby
bruks aktiebolag drifver en ganska afsevärd skogsafverkning från sina vidt om -

447

Utredning från K. Bfhde i Upsala lån.

fattande skogsegor. För befolkningen har skogarnes tillgodogörande naturligen
medfört godt tillfälle till arbetsförtjenst såväl vid sjelfva skogsafverkningen
som vid virkesforslingen från skogarne till sågverken eller till hamnplatser och
flottleder.

Ett betydligt antal arbetare hafva, i synnerhet inom Tegelsmora socken,
med sina familjer erhållit sin utkomst genom trävarurörelsen, men det torde
vara att befara, att detta förhållande icke kan fortfara för någon längre tidsperiod,
enär tillgången till skog i längden icke motsvarar de befintliga sågverkens
afverkningsförmåga.

Olands fögderis kronofogdekontor den 15 maj 1897.

Rob. Hagen.

448

Utredning från K. Bflide i Stockholms lån.

Konungens Befallningshafvande i Stockholms län.

Såsom svar å skrifvelsen den 4 december 1896 får Länsstyrelsen dels bärbos
öfverlemna från länets kongl. hushållningssällskaps förvaltningsutskott och länets
landstingsstyrelse infordrade yttranden, af hvilka kongl. komitén behagade inhemta
begärd upplysning om den verksamhet för skogshushållningens främjande,
som hushållningssällskapet och landstinget utöfvat, dels ock — — — — —

uttala det omdöme, att trävarurörelsen inom detta län, äfven om den under
senare tider tilltagit, i allt fall icke kan anses förr hafva varit eller nu vara
af någon egentlig eller allmännare betydelse för ortens befolkning.

Stockholm å landskansliet den 30 mars 1897.

Paul Isberg.

Matths Falk.

Stockholms läns hushållningssällskap.

Först vill dock förvaltningsutskottet erinra att enligt senaste statistiska
uppgifter utgör hela arealen fast mark inom Stockholms län 744,381 hektar.
Om härifrån afdrages odlad jord och naturlig äng, utgörande 197,522 hektar,
så återstår 546,859 hektar, som alltså utgöras af skogsmark och impedimenter.
Om än impedimenten upptaga en ej obetydlig del af sist nämnda areal, framgår
dock af dessa uppgifter, att skogsarealen intager den öfvervägande delen af länets
hela areal, och att således en god skogsvård är af för länet synnerlig betydelse.

Redan 1850 väcktes inom sällskapet förslag om åtgärder till skogshushållningens
främjande, åsyftande anställande af i skogshushållning kunniga personer,
att mot åtnjutande af resekostnadsersättning och dagtraktamente gå skogsegare
till hända vid skogsodling m. m. Då sällskapets tillgångar voro synnerligen
små, söktes statsanslag för ändamålet, men enär sådant ej beviljades, måste såll -

449

Utredning från K. Bfhde i Stockholms län.

skåpet inskränka sina åtgärder till att söka på öfvertygelsens väg främja en
förbättrad skogshushållning. Så t. ex. lyckades det sällskapet att förmå enskilda
skogsegare att distriktvis bilda föreningar för anställande af gemensam skogsförvaltare.
Först sedan sällskapets inkomster genom erhållande af andel af
spirituosaförsäljningsafgifterna något ökats, hlef det i tillfälle att för detta
ändamål anvisa anslag. Sålunda beslöt sällskapet år 1859 att af dess inkomster,
som detta år uppgingo till något mer än 8,000 kronor, anvisa till skogshushållningens
befrämjande ett årligt belopp tills vidare af 1,500 kronor. Beloppet
kom dock icke att under de derpå närmast följande åren i sin helhet tagas i anspråk,
men öfverskreds senare så, att det under flera år utgick med öfver 2,000 kronor.
Sällskapet anskaffade och utdelade skogsfrö samt anstälde en skogsplantör, hvilken
redan första året lär verkstält skogsodling medelst sådd å en areal af icke mindre
än 98 tunnland. Men det visade sig snart, att intresset för skogsodling då var
blott ringa. Sällskapet sökte derföre äfven andra utvägar att främja skogshushållningen
och beslöt 1864 att anställa en skogsförvaltare. Denne, som aflönades
af hushållningssällskapet, var skyldig att öfvertaga förvaltningen af enskilda
skogar, som af egaren stäldes under hans tillsyn. Denne anlitades så flitigt,
att sällskapet en tid hade till sitt förfogande två skogsförvaltare.

Sedan staten anstalt skogsingeniörer, upphörde sällskapet att anställa egna
skogsförvaltare och sökte man underlätta användandet af desse tjensteman genom
att betala dagtraktamente åt dem för förrättningar åt mindre bemedlade skogsegare.
Skogsodlingsåtgärder genom anskaffande och tillhandahållande kostnadsfritt
eller till lågt pris af skogsfrö och skogsplantor fortsattes, om ock i mindre
utsträckning. Dessa kunde företagas i något större utsträckning först sedan
länets landsting från och med 1885 för ändamålet anvisat och stält till förvaltningsutskottets
förfogande ett årligt anslag af 1,000 kronor. Sedan äfven statsbidrag
för samma ändamål från och med 1889 erhållits, hafva de af sällskapet
vidtagna åtgärderna fortgått efter i hufvudsak samma plan, och alltså i främsta
rummet afsett att främja skogsodlingen.

Således hafva de anslag, som stått till förvaltningsutskottets förfogande,
användts till anskaffande och tillhandahållande kostnadsfritt af skogsplantor
samt dels kostnadsfritt, dels till lågt pris af skogsfrö, äfvensom till aflöning af
skogsplantörer och arvode åt en jägmästare, som öfvervakat och ledt arbetet.
Under de senare åren har sällskapet uteslutande användt extra skogsplantörer,
hvilka till ett antal af 5 å 7 användts blott under de tider, som skogsodling
pågått samt en och annan dessutom för skötseln af de större plantskolorna.

Det torde äfven böra omnämnas, att sällskapet under ett flertal år anordnat
undervisning i skogsodling vid folkskolor och annorstädes samt under
flera år lemnat anslag till en utom länet upprättad skogsskola, hvarjemte mindre
premier lemnats för trädplantering.

450

Utredning från K. Bfhde i Stockholms län.

I hvilken mån resultaten af de af sällskapet vidtagna åtgärderna motsvarat
kostnaderna låter sig naturligen ej än påvisas, men särskild! utsedde
personer hafva vid företagen inspektion funnit arbetena väl utförda. Att intresset
för en rationel skogsskötsel blifvit väckt framgår klart af bilagda tabell, som
angifver såväl odlad areal som använda plantor och utsådt frö som ock kostnaderna
för skogsodlingar ne.

	År.	Antal	Utsådt frö	Antal utplanterade	Odlad skogsmark.	Kostnad
	skogar.	kg-	plantor.	Hektar.	kr.
1887 .		..... 48	71,10	32,731	62	2,074
1888 .		..... 39	67,20	30,785	54	2,408
1889 .		..... 72	80,75	63,630	64	2,780
1890 .		..... 81	172,75	157,805	134	2,670
1891 .		..... 82	142,68	195,456	122	2,266
1892 .		..... 62	103,75	136,556	117	2,373
1893 .			88 —	113,554	134	2,377
1894 .		..... 50	106,53	272,069	168	2,367
1895 .		..... 48	118,26	164,498	158	2,479
1896 .		..... 41	197,17	182,970	233	2,578
	Under	denna period	hafva af	statsmedel erhållits	9,980 kronor	och af
landstinget 10,000 kronor.
	För uppdragande af behöfliga skogsplantor har sällskapet tid efter	annan
anlagt plantskolor på olika	ställen inom länet och har	härför såväl som för

plantskolornas skötsel kostnaden varit temligen betydlig.

Ehuru de åtgärder, som af sällskapet under de två sista årtiondena företagits
företrädesvis afsett skogsodling medelst sådd och plantering, har sällskapet
äfven i öfrigt sökt främja en förbättrad skogsvård och skogshushållning, och har
för sådant ändamål jägmästaren under sina resor meddelat råd och anvisningar.

Sällskapets samtliga utgifter för skogshushållning sedan år 1859 hafva
utgjort tillhopa omkring 50,350 kronor.

Det bör ej lemnas oanmärkt att, förutom dessa genom hushållningssällskapets
bemedling vidtagna åtgärder, enskilda större skogsegare årligen
utfört betydliga skogsodlingar af vida större omfattning än de ofvan anförda,
samt att skogen på ett flertal större egendomar skötes på ett för dess framtida
bestånd betryggande sätt.

Stockholm den 26 mars 1897.

På förvaltningsutskottets vägnar:

Er. Gust. Boström.

Olof Stjernqvist.

Utredning från K. Bfhde i Stockholms län.

451

Stockholms läns landsting.

I anledning af Länsstyrelsens skrifvelse den 9 mars 1897 med begäran
om upplysning angående den verksamhet för skogshushållningens främjande,
som landstinget utöfvat, får landstingsbestyrelsen till svar meddela, att landstinget
icke utöfvat någon direkt verksamhet i berörda afseende men deremot
från och med år 1885 stält till länets hushållningssällskaps förvaltningsutskotts
förfogande ett årligt anslag af 1,000 kronor att användas till skogsodling och
en rationel skogshushållnings befordrande inom länet, hvilket anslag beviljats
senast år 1895 för tiden till och med år 1900.

Stockholm den 24 mars 1897.

På landstingsbestyrelsens vägnar:

Theodor Odelberg.

C. A. Wahlgren.

Skogskomitén.

in.

452

Utredning från K.

Konungens Befallningshafvande i Gotlands län.

Af Gotlands hela egovidd (utom vatten), som år 1895 antogs utgöra 310,356
hektar, beräknades skogbärande marken omfatta 139,330 hektar. Af denna skogbärande
mark måste dock en ej så obetydlig del utgöra dels kal hällmark, dels
skoglös allvar. Inom länet finnas 2:ne kronoparker, Elinghemsmyr och Skogsholm,
om tillsammans 868 hektar.'' Den öfriga skogen är fördelad på länets hemman;
och då dessa vanligen äro delade i många brukningsdelar, är skogsmarken jemväl
splittrad i många delar. Skogbärande allmänningar finnas här ej; och då större
egendomar med sammanhängande vidsträckt skogsmark ej heller förekomma, blir
skogshushållningen föremål endast för de mindre hemmansegarnes omvårdnad.

För att icke gå längre tillbaka än till senare hälften af innevarande århundrade,
kan med skäl sägas att vid början af denna tid skogen af sina egare
i allmänhet brukades med sparsamhet och måtta. Under denna tid, då jordbruket
icke lemnade så stor afkastning, gälde den gamla regeln att skogen ansågs för
den hjelpkälla, från hvilken landtbrukaren hemtade nödiga medel för bestridande
af kontanta utgifter, såsom till utskylder, räntor m. m. Afverkningen bedrefs
vanligen af eget folk likasom virkets förädling till bjelkar och bräder, det senare
vid de öfverallt förekommande mindre vatten sågarne. För skogens återväxt vidtogs
ingen särskild åtgärd, då denna var fullt betryggad genom fröna från
kvarstående träd. Detta förhållande fortgick till dess ändrade förhållanden
i hushållningen jemväl inverkade på skogshushållningen. Sålunda började ånga
användas för tillgodogörande af skogens produkter, rikligare penningemedel tillfördes
orten genom inrättande af en hypoteksförening och jordens skiftande
började enligt 1859 års förordning. Den första ångsågen anlades å ett hemman
med ganska vidsträckt sparad skog, och länge dröjde det ej innan flera sådana
anskaffades. Hypoteksföreningen anlitades flitigt af länets jordbrukare och
för betalande af räntor och afbetalningar erfordrades penningar. Laga skiftena
togo snart fart, och såväl kostnaderna härför, som jemväl den direkta
inverkningen af skiftena å skogsmarken utöfvade ett starkt anlitande af skogstillgången.

453

Utredning från K. Bfhde i Gotlands lån.

Medgifvas må, att genom nedlagda kostnader och laga skiften länets jordbruk
väsentligen höjts, och att denna omständighet eller den större ifvern för
jordbruket i mycket dragit hågen från skogens skötsel; men för skogsvården
hafva de angifna omständigheterna verkat menligt.

Då i anledning af väckt förslag hos länets landsting om åstadkommande
af en skogslag utredning år 1868 verkstäldes i frågan, antogs af komitén att,
med beräkning af afverkning för ortens eget behof och för utförsel, denna senare
antagen till 800,000 kubikfot årligen, afverkningen ganska betydligt öfversteg
den årliga tillväxten; och denna beräkning godkändes af landstinget och Länsstyrelsen.
Utförseln af trävaror har sedermera utgjort:

åren 1871—1880 i medeltal omkring 17,147 kub.meter årligen
» 1881—1885 nn 2 33,248 » » 2

2 1886—1890 2 2 2 34,395 2

2 1891—1895 2 2 2 27,959 2 2 2

Ortens eget behof af trävaror har icke kunnat angifvas; men för kalkbränning,
som fortfarande idkas, ehuru med mindre afverkning än förut, har
beräknats åtgå åren 1886—1890 omkring 19,000 kub.meter och 1891—1895 omkring

17,000 kub.meter årligen. Till följd af skiftesväsendets fortgång bör åtgången
af stängselvirke, som förut förbrukats i stor myckenhet, hafva icke obetydligt
minskats. I afseende på skogsskötseln har Länsstyrelsen i sina afgifna femårsberättelser
meddelat för åren 1886—1890, att i anledning af den stora utförseln
skogen antoges hafva anlitats i mycket hög grad och säkerligen vida mer, än som
läte sig förena med nödig omsorg om dess bestånd; och för åren 1891—1895, att
skogen fortfarande intoge en betydande plats i afseende på länets natur- och
näringsförhållanden och att den rätt betydligt minskade utförseln möjligen kunde
bero på minskad skogstillgång.

Såväl landstinget som hushållningssällskapet hafva, allt sedan det under
1860-talet började visa sig, att en större skogsafverkning bedrefs, sökt verka för
någon begränsning deruti. Sålunda väcktes i landstinget förslag om särskild
skogslag för Gotland, hvilket ock af hushållningssällskapet förordades; och hade
detta till följd utfärdande af 1869 års författning till förekommande af skogsförödelse
på Gotland. Vid länets landtbruksskola gjordes försök med utklängning
af skogsfrö, och 1875 anstäldes der en särskild lärare i skogsskötsel, hvilken
lärare ännu verkar i länets folkhögskola. Hushållningssällskapet sökte under
de följande åren verka genom inköp och utdelande af skrifter i skogsfrågan och
genom bekostande af biträden vid skogsodling, utdelning af plantor och frön m. m.
År 1889 anslog hushållningssällskapet 250 kronor, för att med lika anslag af
statsmedel verka för skogsodling; och under de följande åren har samma anslag
lemnats af landstinget. Det sålunda erhållna beloppet af 500 kronor, inberäknadt
statens bidrag, har sedermera användts för ändamålet; men allmänhetens intresse

454

Utredning från K. Bfhde i Gotlands lån.

för saken kar varit svårt att väcka. Hos landstinget väcktes af Länsstyrelsen
förslag om ändring och tillägg till skogslagen för Gotland; och med förord af
landstinget och hushållningssällskapet föranledde detta 1894 års lag till förekommande
af skogsförödelse på Gotland. För närvarande är hos hushållningssällskapet
väckt förslag om åtgärder för beredande af nitälskan för och verkställighet
af skogsodling och plantering, hvilket förslag är under behandling.

Såsom slutomdöme torde kunna med skäl sägas, att å länets till vidden
betydliga skogsmarker större delen för närvarande blifvit allt för mycket anlitad
för afverkning, så att äldre växtlig skog ej förefinnes i större förråd, samt att
den förnämsta svårigheten för vinnande af allmännare skogsodling torde bero
på skogsmarkens fördelning i smärre delar och dessas allmänna begagnande såsom
betesmarker.

Yisby i landskansliet den 29 mars 1897.

På landshöfdingeembetets vägnar:

Johan Hambraeus.

Oscar Melin.

Utredning från K. Bfhde i Södermanlands län.

455

Konungens Befallningshafvande i Södermanlands län.

I anledning af Eder begäran i skrifvelse den 4 december 1896 får Konungens
Befallningshafvande härmed öfversända uppgifter från Södermanlands läns
landstings och hushållningssällskaps förvaltningsutskott rörande den verksamhet
för skogshushållningens främjande, som af landstinget och hushållningssällskapet
utöfvats; och får derjemte Konungens Befallningshafvande — — — — —
för egen del angående den betydelse denna rörelse haft och för närvarande har
för ortens befolkning anföra följande:

De från kronofogdarne inkomna uppgifter rörande den afverkning af skog,
som under de senare åren bedrifvits inom länet, äro mycket ofullständiga och i
hvarje fall sådana, att de icke låta sammanföra sig till något helt. Då derjemte
enligt hvad komitén meddelat från vederbörande skogstjenstemän infordrats särskilda
upplysningar angående skogshushållningen och trävarurörelsen, samt erforderliga
uppgifter deri torde komma att meddelas rörande omfattningen af
samma rörelse och det förhållande, hvari densamma står till skogstillgången inom
länet, torde Länsstyrelsen nu kunna inskränka sig till att med ledning af de
från kronofogdarne inkomna upplysningarne för sin del uttala ett omdöme om
trävarurörelsens betydelse för länets befolkning. I sådant hänseende må framhållas,
att de skogsafverkningar, som på de senare åren egt och fortfarande ega
rum, i allmänhet, enligt hvad af de inkomna uppgifterna framgår, varit och äro
af mera tillfällig art, pågå längre eller kortare tid samt upphöra då den ifrågavarande
skogsparken är afverkad. Endast på några få större egendomar med
mera riklig skogstillgång bedrifves skogsafverkning mera jemnt år efter år, men
den måste då, för att skogens bestånd ej skall äfventyras, ega rum i mindre
omfattning. Häraf är en följd, att någon inom länet bofast befolkning, som har
sin bergning hufvudsakligen af skogshygge, endast undantagsvis förelinnes och i
allt fall endast uppgår till ett fåtal. På trakter, der större skogsafverkningar
egt rum, hafva ock till dervid förekommande timmerfällnings-, körnings- och andra
arbeten i ej obetydlig omfattning användts arbetskrafter från andra håll. Särskilt
från Ver mland och bergslagen pläga dervid inställa sig arbetare, medförande
dragare, hvilka med sin större vana vid skogshuggnings- och körnings -

456

Utredning från K. Bfhde i Södermanlands län.

arbeten lätt finna anställning och, då afverkningen är slut, draga sina färde.
Om således en stor del skogsarbete inom länet utföres med främmande arbetskrafter,
så är det dock å andra sidan visst, att äfven för länets bofasta befolkning
genom skogshygge och forsling af skogsprodukter beredts ganska stort tillfälle
till arbetsförtjenst, fastän icke såsom hufvudsaklig näring, men såsom bidrag
till lefnadskostnadernas bestridande.

Större sågverk med någorlunda stadig afverkning finnas för närvarande
inom länet till ett antal af 10 å 12; de största af dessa torde hafva en tillverkning
uppgående till ett värde af 120,000 å 130,000 kronor om året. Vid dessa
sågverk är en ständig arbetsstyrka anstäld, som för de mera betydande torde
uPPgå till 15 å 20 man. Dessutom finnas en mängd sågar, hufvudsakligen afsedda
för husbehofs- och tullsågning, vid hvilka jemväl under den tid sågningen
pågår beredas rätt afsevärda tillfällen till en mera tillfällig arbetsförtjenst.

Länsstyrelsen har i det föregåeende förnämligast fäst sig vid trävarurörelsens
betydelse för arbetarebefolkningen i länet. Hvad angår dess betydelse
för skogs- och egendomsegarne, sammanhänger denna på det närmaste med frågan
om skogshushållningens ståndpunkt och dess förhållande till skogstillgången
i länet, så att för en klar föreställning härom skulle erfordras en fullständig
redogörelse angående dessa frågor, angående hvilka vederbörande skogstjenstemän
emellertid torde komma att yttra sig. Så mycket må dock här sägas, hvilket
tillika må gälla såsom Länsstyrelsens slutomdöme, att om än skogstillgången i
länet på senare tider betydligt minskats, skogshushållningen dock ännu intager
en vigtig plats bland länets näringar, visserligen ej egentligen såsom sjelfständig
näring, men såsom en betydande binäring till -landtbruket.

Nyköping i landskansliet den 24 mars 1897.

Landshöfdingeembetet.

Johan Widén. Edv. Andersson.

Södermanlands läns landsting.

l:o. Till främjande af skogsodling inom länet och spridande af kännedom
derom anslog landstinget år 1882 för hvartdera af åren 1883—1885 ett belopp af

2,000 kronor. Beloppet skulle utgå i lika mån som hushållningssällskapets anslag
och disponeras af den komité, som samma sällskaps förvaltningsutskott ut -

457

Utredning från K. Bflide i Södermanlands lån.

sett för främjande af skogskulturen i länet, hvilken komité för den skull förstärktes
med två ledamöter af landstinget.

2:o. År 1885 beslöt landstinget att för nyssnämnda ändamål lemna enahanda
årligt belopp, som nyss uppgifvits, äfven under åren 1886—1888, att disponeras
af komitén för främjande af skogshushållningen, i hvilken landstinget
fortfarande skulle invälja två ledamöter.

3:o. År 1888 anslogs enahanda årliga belopp för åren 1889—1891 samt
beslöts, att för anslagstiden tillsätta eu komité af tre personer och anmoda hushållningssällskapet
att i densamma jemväl insätta tre ledamöter, jemte det sällskapet
för ändamålet borde lemna ett årligt belopp af minst 1,000 kronor. Vidare
beslöts hemställan om att af det under 1888 års riksdag beviljade anslag
för ändamålet 2,000 kronor måtte för år 1889 anvisas.

4:o. År 1889 förnyades underdånig ansökan om att jemväl för år 1890,
utaf det af 1889 års riksdag anvisade beloppet, undfå 2,000 kronor för ifrågavarande
ändamål.

5:o. År 1890 gjordes underdånig framställning om att för ändamålet
komma i åtnjutande af 2,000 kronor under 1891, eller så stor del, som tillgångarna
kunde medgifva.

6:o. År 1891 anslog landstinget för ändamålet ett belopp af 2,000 kronor
att årligen under perioden 1892—1894 utgå samt beslöt i öfrigt på sätt 3:dje
punkten bär ofvan visar, dock att beloppet skulle erhållas under året 1892.

7:o. År 1892 ingick underdånig ansökan om att utaf samma års riksdagsanslag
för 1893 undfå enahanda belopp, som årligen derförut varit begärdt.

8:o. År 1893 gjordes enahanda framställning om delaktighet under år
1894 af riksdagsanslaget 1893 att undfå enahanda belopp som tillförene.

9:o. År 1894 beslöts på enahanda sätt, som omförmäles i punkten 3:o här
ofvan, dock om beloppets erhållande under år 1895.

10:o. År 1895 gjordes framställning om att under år 1896 undfå enahanda
anslag som förut.

ll:o. År 1896 gjordes äfven enahanda framställning, dock med den förändring
att, sedan riksdagsanslaget för ändamålet dåmera blifvit förhöjdt, man
för år 1897 anhöll om delaktighet deruti till ett belopp af 3,000 kronor, hvarjemte
länets hushållningssällskap meddelades underrättelse om den förändrade
framställningen i ärendet.

12:o. Det belopp, landstinget för ifrågavarande ändamål under hela anslagstiden
utgifvit, uppgår för åren 1883—1896 till sammanlagdt, å 2,000 kronor
årligen, 28,000 kronor, hvartill kommer totalbeloppet af statsanslagen 13,240
kronor, eller tillsammans 41,240 kronor, hushållningssällskapets anslag oberäknade.

13:o. Ofvannämnda skogsodlingskomité afgifver årligen berättelse till landstinget
om sin verksamhet, hvilken berättelse sedermera bifogats de underdåniga

458

Utredning från K. Bfhde i Södermanlands län.

framställningarna angående delaktighet i anslagen för påföljande åren. Under
senaste fyra åren 1893—1896 hafva årsberättelserna blifvit tryckta i bihanget
till landstingets förhandlingar.

Nyköping den 9 januari 1897.

Adolf Helander.

Södermanlands läns hushållningssällskap.

År 1856 den 28 januari beslöt sällskapet att inrätta en skogvaktareskola
inom länet samt att för upprätthållandet af denna skola söka anslag af allmänna
medel; och sedan dylikt anslag beviljats, samt enskilde personer för ändamålet
lemnat bidrag till icke obetydliga belopp, började skolan den 1 oktober 1856 sin
verksamhet vid egendomen Skogshåll inom Ärila socken af Öster Rekarne härad.

Till denna skola har hushållningssällskapet anslagit för åren 1856—57
tillhopa 2,000 kronor samt för åren 1858—60 2,000 kronor; för åren 1861—1866
2,500 kronor, för åren 1867—1871 1,400 kronor, för åren 1872—1876 2,770 kronor
och för åren 1877—1887 2,500 kronor, allt för år rähiadt. Under hela denna tid
utgingo till skolan statsanslag med belopp, som vexlade mellan 1,500 och 3,800
kronor för hvarje år. Den 1 januari 1888 öfvertogs skolan af statsverket, och
från nämnda tid har hushållningssällskapet årligen bidragit med 500 kronor till
hyra af lokal åt skolan.

Enligt sällskapets beslut uppdrogs år 1858 åt styrelsen för skogvaktareskolan
att ombesörja utarbetande af en statistisk skogskarta öfver länet; och
beviljades för detta ändamål ett anslag å 1,000 kronor.

Till »belöningar för en förbättrad skogshushållning och till betalning af
dagtraktamenten åt skogsingeniör under dennes förrättningar hos mindre jordbrukare»
anslog hushållningssällskapet för år 1875 200 kronor, för år 1876 300
kronor och för år 1877 1,000 kronor. Eör »befrämjande af skogsodling och spridande
af kännedom derom» anslog sällskapet för hvartdera af åren 1878, 1879
och 1880 1,000 kronor, för år 1881 1,500 kronor samt för hvartdera af åren 1882
t. o. m. 1887 2,000 kronor. Eör samma ändamål beviljades för år 1888 1,000
kronor jemte de vid 1887 års utgång förefintliga besparingar å skogvaktareskolans
penningemedel, hvilka besparingar uppgingo till 498 kronor 92 öre; och
för år 1889 samt hvart och ett af de följande åren har till främjande åt skogsodling
och till traktamentsersättning åt skogsingeniör under dennes förrättningar
hos mindre jordbrukare anvisats 1,000 kronor.

459

Utredning från K. Bfhde i Södermanlands län.

Vidare hafva vid särskilda tillfällen anslagits mindre belopp för inköp
och spridning af populära uppsatser om skogshushållning samt för verkställande
af sådd eller plantering af barrskog i vissa trakter af länet.

Och slutligen torde böra nämnas, att i länets landtbruksskola sedan mera
än 50 år tillbaka meddelats undervisning i skogshushållning, samt att äfven i
den landtmannaskola, hvilken, med bidrag från den under utskottets förvaltning
stälda Welanderska stiftelsen, under de sista 5 åren varit i verksamhet här i
länet, skogshushållning alltid ingått bland läroämnena.

I fråga om användandet af de medel, som till skogsodlingens främjande
anslagits, tillåter sig utskottet åberopa den detaljerade redogörelse, som i ämnet
afgifvits af länets skogsodlingskomité och som före denna månads utgång lärer
komma att af landstingets förvaltningsutskott till Konungens Befallningshafvande
insändas.

Nyköping den 18 februari 1897.

För hushållningssällskapets förvaltningsutskott:

O. Aug. Tamm.

Carl Wellander.

Berättelse angående Södermanlands läns skogsodlingskomités

verksamhet.

Sedan Södermanlands läns hushållningssällskap, för »befrämjande af skogsodling
och spridande af kännedom derom», år 1880 tillsatt en komité af tre personer
med uppdrag att förvalta till detta ändamål anslagna medel, beviljade
Södermanlands läns landsting år 1882 ett anslag till samma ändamål att disponeras
af ofvannämnde komité, hvilken komité fördenskull förstärktes med två ledamöter,
utsedda af landstinget; samt har komitén derjemte erhållit understöd af
statsmedel från och med år 1889, från hvilken tid komitén bestått af sex personer,
hvaraf tre utsedde af landstinget och tre af hushållningssällskapet.

Komitén har vid utförandet af sin verksamhet till biträden haft aflönade
jägmästare och plantörer (skogvaktare), samt derjemte under de tvenne sista
åren å kommunalstämma inom länets kommuner utsedde sockenombud, med uppgift
att samarbeta med komitén samt, genom personligt inflytande på skogsegarne,
väcka intresse för anlitande af komiténs biträde för skogskulturen.

De medel, som varit till komiténs disposition anslagne, utgöras:

Skogekomitén, III.

460

Utredning från K. Bfhde i Södermanlands lån.

af hushållningssällskapet för år 1881 1,500 kronor, för åren 1882—1887

2,000 kronor årligen, för åren 1888—1896 1,000 kronor årligen samt derjemte år
1887 besparingar å skogvaktareskolans (Skogshåll) medel vid nämnda skolas aflemnande
till staten med kronor 498,92, hvilket gör tillsammans af hushållningssällskapet
...........•..............kronor 22,998,92

af landstinget för åren 1883—1896 2,000 kronor årligen . » 28,000,oo

af staten för åren 1889—1896 ............. » 13,240,oo

Hela summan af anslagna medel utgör.......S:a kronor 64,238,92.

Komiténs verksamhet har omfattat:

Skogsodling, meddelande af råd beträffande gallring, af verkning och interimsskogshushållningsplaners
uppgörande, anordnandet af undervisningskurser för
utbddandet af s. k. skogsvårdare samt föredrags hållande och skrifters utdelande.

Skogsodling har bedrifvits medelst sådd, plantering och plantskolors anordnande
och hafva träslagen hufvudsakligen utgjorts af tall och gran samt
något lärk- och löfträd.

Vid arbetets utförande har till stor del folkskolebarn biträdt samt dervid
erhållit undervisning, då till hvarje skolbarn i gratifikation per dag utbetalts
10 öre samt till skolläraren 1 krona, när han varit närvarande i skogen.

Frö och plantor hafva lemnats gratis till det af skolbarnen utförda arbetet
samt till skogsegare af mindre arealer. Till öfrige skogsegare har frö lemnats
till inköpspris samt plantör emot erläggande af dennes dagtraktamente.

Genom komitén skogsodlades år 1881 89,03 har, deraf genom sådd 88,ie
har och genom plantering 0,88 har, hvarvid 1,555 skolbarn vid 33 skolor erhållit
undervisning, under det att år 1896 skogsodlades 145,u har, deraf genom sådd
127,42 har och genom plantering 17,72 har, hvarvid cirka 3,200 skolbarn vid 121
skolor i 71 socknar erhållit undervisning. Sammanlagdt hafva under åren 1881
—1896 skogsodlats 1,426,41 har, hvaraf cirka 9/io genom sådd och 1/io genom plantering.
Flere plantskolor (under senare åren cirka 20 st.) hafva årligen anlagts
genom komitén, samt finnas fyra större fasta plantskolor, hufvudsakligen afsedda
för uppdragande af löfträdsplantor, särskildt björk, å hvilket träslag under senare
åren efterfrågan å plantor varit ganska stor.

Inspektion af de med komiténs försorg utförda skogsodlingarne förrättas
årligen, turvis å en trakt inom länet, af komiténs ordförande, en komitéledamot
och komiténs jägmästare. För gallring, afverkning och interimsskogshushållningsplaners
uppgörande har lemnats kostnadsfritt biträde af komiténs jägmästare och
plantörer till mindre skogsegare; dock hafva ansökningar om biträde vid utsyning
af virke endast bifallits, såvida de afsett anvisning om sättet för afverkningens
utförande.

461

Utredning från K. Bflide i Södermanlands lån.

Denna del af komiténs verksamhetsområde har i ringa omfattning blifvit
anlitad, dock har under det sista året flera ansökningar, uppgående till 50 st.,
inkommit tillfölje af sockenombudens inverkan på skogsegarne.

Undervisningskurser för utbildande af skogsvårdare hafva under de två sista
åren anordnats på så sätt, att genom sockenombuden anskaffas lämplig plats för
en eller flere sockenplantskolor, dit hvarje skogsegare, för hvilken det ställer sig
för dyrt att underhålla särskilda examinerade skogvaktare, uppmanas sända en
af sina arbetare eller sjelf inställa sig för att der af komiténs jägmästare erhålla
undervisning och handledning i sådd, plantering, plantskolans skötsel, gallring
och afverkning af skog vid olika åldrar och förhållanden.

Genom denna anordning beredas skogsegarne fördelen af att utan någon
kostnad få en af sina arbetare utbildad till duglig skogsvårdare. De tusentals
plantor, hvarje skogsegare, som begagnar sig häraf, erhåller från sin andel i
plantskolan, motsvarar fullkomligt värdet af de vid undervisningen använda
dagsverkena, samt utgöra derjemte ett verksamt medel att å skogsegarens marker
befordra skogsplantering.

Hittills har endast i ett fåtal kommuner sådana plantskolor, förenade med
undervisningskurser, hunnit införas, men komma dylika att under innevarande
år anordnas å flera ställen å olika trakter inom länet.

Föredrag hafva hållits i skilda delar af länet, utan att detta dock synes
hafva höjt intresset; deremot har en praktisk och lättfattad skrift »Grunden för skogens
skötsel af Clas Andersson» med mera gynsamt resultat utdelats till skogsegare
och skogsvårdare.

Komiténs sextonåriga verksamhet har obestridligen bidragit till skogskulturens
höjande inom länet; dock har erfarenheten visat, att många svårigheter
förefinnas för att på kort tid kunna åstadkomma något verkligt resultat,
äfvensom att på samma gång våra skogar mer och mer sköflas, hvarigenom år
efter år behofvet af rationell skogskultur blifver nödvändigare.

Att lemna folkskolebarnen undervisning i skogsodling är visserligen en
vacker tanke, innebärande en förhoppning, att en blifvande generation bör få
mera håg och kunskap för skogsodling än den nuvarande, samt har derjemte
detta arbete onekligen åstadkommit vacker återväxt å en hel del kalmarker,
hvilka annars antagligen ej blifvit kultiverade; men hyser dock komitén den
åsigten, att andra medel äfven måste tillgripas för att bibringa skogsegare upplysning
om det bland dem nu rådande förlustbringande likgiltighetstillståndet.

Med hänsyn härtill har komitén, med bibehållande af folkskolebarnens
undervisning i skogsodling, ansett, för att göra de till komiténs förfogande anslagna
medlen så fruktbärande som möjligt, att komiténs verksamhet måste
grunda sig på samarbete mellan komitén och de i kommunerna utsedda skogsombuden
samt anordnandet af skogsvårdarekurser för att derigenom väcka in -

462

Utredning från K. Bfhde i Södermanlands lån.

tresse hos de inånga skogsegare, hvilka anse, att det ej lönar mödan göra något
för återväxten samt af okunnighet om rätta sättet vid gallring och afverkning
af uppväxande skog göra oberäkneliga förluster i såväl virke som ungskogens
långsammare tillväxt.

För ernående af samarbete med de i länets kommuner utsedda skogsombuden
har komitén med dem och öfrige för denna fråga intresserade personer i
början af detta år haft ett allmänt sammanträde och dervid funnit, vid genomgåendet
af komiténs arbetsplan, att utvecklingen af här ofvan angifna skogsvårdarekurser
bör vara det bästa och mest praktiska medlet för att säkrast och
fortast åstadkomma rationell skogskultur inom Södermanlands län.

Å Södermanlands läns skogsodlingskomités vägnar.

Husbygård i februari 1897.

G. Wilh. Wachtmeister.

Skogsodlingskomiténs ordförande.

Utredning från K. Bfhde i Östergötlands lån.

463

Konungens Befallningshafvande i Östergötlands län.

I anledning af skrifvelse den 4 december 1896 får landshöfdingeembetet

dels öfverlemna från länets----hushållningssällskap inkomne uppgifter

angående deras verksamhet för skogshushållningens främjande — — — — —,
dels ock för egen del rörande trävarurörelsens betydelse inom länet anföra
följande.

Den vanliga föreställningen torde vara att Östergötland är en mera eller
mindre skoglös slättbygd. Så är emellertid endast förhållandet med de trakter
af länet, som äro belägna kring städerna Vadstena, Skeninge, Linköping, Norrköping
och Söderköping eller den mellersta delen af länet, som deremot i så väl
norr som söder är kuperadt och skogbevuxet; och får Landshöfdingeembetet för
att tydliggöra detta hänvisa till nedanstående med ledning af rikets ekonomiska
kartverk upprättade tabell öfver den dugliga markens fördelning i olika egoslag
för de skogrikare häradena inom länet.

		Åker, tom-ter, träd-gårdar och skoglös äng.	Skog- beväxt äng.	Annan skog- beväxt mark.	Skoglös mark.	Summa duglig mark.
			H	e k t a	r.
Aska	härad ...........	18,495	3,580	15,958	2,410	40,443
Bankekinds	d:o...........	15,590	1,371	28,846	4,244	50,051
Bobergs	clio...........	13,056	972	11,721	1,022	26,771
Bråbo	d:o...........	5,710	454	23,724	2,084	31,972
Fingpongaläns	d:o...........	25,345	7,288	114,625	10,896	158,154
Göstrings	d:o...........	18,504	4,525	33,396	1,764	58,189
Hammarkinds	d:o...........	21,882	1,283	69,106	4,171	96,442
Kinda	d:o...........	18,776	9,068	95,640	3,711	127,195
Skärkinds	d:o...........	8,736	128	16,216	3,382	28,462
Valkebo	d:o...........	10,977	2,146	19,486	973	33,582
Vifolka	d:o...........	13,944	1,807	20,549	1,762	38,062
Ydre	d:o...........	8,750	9,531	62,372	2,398	83,051
	Summa	179,765	42,153	511,639	38,817	772,374

464

Utredning från K. Bfhde i Östergötlands lån.

Skogbeväxt äng jemte annan skogbeväxt mark innehåller alltså icke mindre
än 72 procent af den dugliga marken inom dessa härader, som utgöra omkring
fyra femtedelar af hela länet. Det är uppenbart att inom detta område samt
särskildt inom Finspongaläns, Göstrings, Kinda och Ydre härader, inom hvilka
skogs- och hagmarken utgör 72, 57, 75 och 75 procent af den dugliga marken,
skogshandteringen skall utgöra en mycket vigtig näringsgren. Också afyttras
från ofvan omförmälda skogsbygd utöfver husbehofvet en betydlig mängd sågadt
virke, pappersmasseved, träkol, brännved m. m., hvaraf en del säljes till städerna
inom länet och en del till andra orter inom riket eller till utlandet.

Den årliga produktionen af skogsalster torde efter tillgängliga upplysningar
för närvarande kunna beräknas till omkring 25,000 standard sågadt virke,

6,000 kubikfamnar pappersmasseved, 76,500 läster träkol och 100,000 storfamnar
brännved, hvarför, om en standard beräknas till 90 kronor, en kubikfamn pappersmasseved
till 20 kronor, en läst kol till 6 kronor och en storfamn brännved till
10 kronor, försäljningsvärdet uppgår till den betydliga summan af 3,829,000
kronor.

Då, såsom kändt är, de flesta skogsarbetena, såsom kolning samt fällning
och utdrifning af virke, i allmänhet verkställas under hösten och vintern, måste
antalet arbetare, som under viss tid af året har sin utkomst af skogshandteringen,
vara mycket stort, och detta antal ökas med dem, hvilka äro sysselsatte med
skogsprodukternas fortsatta förädling vid snickerifabriker och pappersbruk. Om
i betraktande tages det arbete, som fordras för framställandet af ofvannämnda
skogsprodukter, torde åtminstone 5,300 arbetare dermed hafva full sysselsättning
hela året om; och om man antager, att af dem två tredjedelar äro gifta och hafva
i medeltal tva barn, skulle antalet personer, som hafva sin bergning af skogshandteringen,
utgöra omkring 16,000 stycken. Då har i allt fall hänsyn tagits
endast till de hufvudslag af virke, som afyttras från skogstrakterna, och ej beräknats
arbete för husbehof eller medräknats de arbetare och andra personer,
som sysselsättas vid träförädlande verk, såsom ofvannämnda slags fabriker m. fl.
Dessutom har alltid skogshushållningen i öfriga härader inom länet någon, om
äfven en mera underordnad betydelse.

Emellertid kan man ej hoppas, att skogarna allt framgent skola komma
att lemna lika stor afkastning, som för närvarande är fallet; ty det lärer icke
kunna förnekas att å de enskilde tillhöriga skogarna en betydlig öfver utverkning
mångenstädes eger rum. Och dertill kommer, att icke något göres för erhållande
af återväxt. Åtskilliga större skogsegare, såsom Boxholms aktiebolag, Finspongs
aktiebolag, Baroniet Adelsvärd m. fl., sörja visserligen för återväxt och sköta
sina skogar väl, hvilket också kan sägas om ett antal mindre skogsegare, men
det stora flertalet bekymrar sig föga om skogsskötseln.

465

Utredning från K. Bfhde i Östergötlands lån.

Vid sådant förhållande och då hushållningssällskapets verksamhet för
beredande af återväxt och undervisning om skogens vård och skötsel, om också
gagnande, likväl är alldeles otillräcklig, anser Landshöfdingeembetet af synnerlig
vigt, att en ändamålsenlig lagstiftning för skogens skydd och beredande af nödig
återväxt kommer till stånd, så att den ännu rika förvärfskälla, som skogen är
för länet och dess innebyggare, icke må utsina utan fortfarande hållas vid lif
och förkofras.

Linköpings slott i landskansliet den 24 april 1897.

På landshöfdingeembetets vägnar:

C. O. de Frese. Johan Lindhy.

Östergötlands läns hushållningssällskap.

För att tillhandagå skogsegare inom sällskapets område — särskildt mindre
sådana — med kostnadsfritt biträde vid sådd och plantering af skog har sällskapet
anställt 6 st. skogsplantörer, samt för biträde vid gallringar och utsyningar
m. m. och meddelande af råd och upplysningar i allmän skogsvård en
länsskogsman, som jemväl under den jemförelsevis korta sådd- och planteragstiden
tjenstgör som skogsplantör; och äro samtlige desse skogsbetjente ställde
nnder ledning och kontroll af en derför särskildt anställd skogsinspektör — en
utexaminerad jägmästare.

Till de sånings- och planteringsarbeten, som af desse plantörer utföras,
erhålla reqvirenterna kostnadsfritt skogsfrö till högst 5 hektar hvarje, äfvensom
fria skogsplantor från sällskapets för sådant ändamål i skilda delar af provinsen
anlagda 10 ä 12 skogsplantskolor, hvilka skolor skötas af en vid hvarje sådan
särskildt anställd vårdare, jemväl under ledning och uppsigt af skogsinspektören.

Under år 1896 hafva desse plantörer varit i verksamhet hos 56 reqvirenter
med 122 förrättningsdagar, dervid i och för skogskultur handlagts en areal af
116,65 hektar och till hvilken åtgått 140,8 kg. frö och 194,400 st. plantor af
tall och gran, hvarefter enligt vid årets slut verkställd inventering för kommande
året fanns en behållning af 307,000 i allmänhet fullgoda plantor.

Länsskogsmannen har dessutom under året haft 54 förrättningar med 116
dagar för arbeten, liggande inom hans ofvan antydda hufvudsakliga arbetsområde;

466

Utredning från K. Bfhde i Östergötlands lån.

och är det med tillfredsställelse som förvaltningsutskottet kan förmäla, att
hågen och intresset för skogens ändamålsenliga vård och dess återväxt synes
— om ock ännu långsamt — dock vara på väg att gå framåt, särskildt sedan
de af sällskapet anlagda skogsplantskolorna beredde tillfälle till erhållande af
fria plantor, hvarpå förut var stor brist, men hvilket sätt för årsväxtens befordrande
på Östergötlands slättbygd synes hafva största förtroendet.

Linköping den 10 februari 1897.

För förvaltningsutskottet:

C. Adolf Bliim.

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings lätt.

467

Konungens Befallningshafvande i Jönköpings län.

Af landstinget har, för att af hushållningssällskapet användas till skogsodling
inom länet, anvisats för hvartdera af åren 1887—1896 ett tusen kronor
och för hvartdera af åren 1897—1901 ett tusen femhundra kronor under förutsättning
att hushållningssällskapet för ändamålet beviljade under den förra
perioden minst 500 kronor årligen och under sistnämnda period minst 1,000 kronor
årligen. Under de senaste tio åren 1887—1896 har hushållningssällskapet
för skogsodling användt omkring 26,000 kronor, deraf 5,500 kronor lemnats från
hushållningssällskapet och 10,000 kronor från landstinget samt omkring 10,500
kronor utgått af statsmedel; och hafva tillsammans 1,225 hektar af enskild mark
skogsodlats, hvarjemte plantskolor blifvit anlagda, skogsfrö kostnadsfritt länets
jordbrukare tillhandahållits samt dagsarfvoden för statens skogsingeniörer bestridts.

De i handlingarne meddelade uppgifter angående den ungefärliga åtgången
af trä in. m. under år 1895 äro sammanförda i följande öfversigt:

Härad.	Åtgång i fabriker m. m., sågverk o. handtverk. Kub.-mtr.	Åtgång till byggnader m. m., stängsel, husbehof. Kub.-mtr.	Arbetare, an vända i trä-varurörelsen.	Dimensioner af afverkadt timmer nu mot förr.	Förhållanden mellan afverkningen nn och för tio år sedan.
f. 10 år sedan.	nu.
Tveta . . . Vista . . . Mo .... Norra och Södra Vedbo Östra Vestra Östbo . . • Vestbo. . .	64,950 1,200 19,820 106,450 39,709 50,800 28,000 75.000	54,420 49,300 41,440 124,350 103,610 249,200 90,100 140,000	590 endast 75 790 54 300 645 400	650 tilltal. 190 970 372 700 1,035 1,200	ungefär lika. d:o 14—17 cm. mindre. ''/s mindre. Dimensionsminimum ned-gått från 20 till 12 om. förr 50 om., nu 35 cm. minskadt m. 10 till 15 cm. minskadt med 10 cm.	ungefär lika. d:o ökadt med 200 till 300 o/0 „ „ 25 %> „ „ 66 °/o ungefär lika ökadt med 33 % „ „ 400 •/.
Summa	885,92»	852,420	2,854	5,117	10—15 centimeter	medeltal 50—100 %>?

Slcogskomitén, 111.

468

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings län.

I afseende å dessa uppgifter bör dock erinras, att de icke kunna vara
annat än approximativa, särskildt hvad angår åtgången för husbehofvet, samt
att många af arbetarne endast en del af året sysselsätta sig med skogsafverkning.

Af landstingets skogskomités utlåtande af år 1896, deraf exemplar blifvit
till Eder under sistlidne år öfverlemnade, framgår, att i detsamma beräknats det
årligen å jernvägar inom länet transporterade virket till omkring 300,000 kubikmeter,
det till fabrikerna lemnade virket till 215,462 kubikmeter och det för
husbehofvet åtgångna till 973,500 kubikmeter. Sammanställas de af nämnda
komité gifna siffror med de nu framlagda befinnes, att åtgången af virke inom
länet till fabriker m. m. och husslöjd uppskattats af komitén till omkring
1,188,962 kubikmeter och i förestående tabell upptagits till 1,238,349 kubikmeter
eller till ungefärligen samma belopp. Om till dessa slutsummor lägges mängden
af exporteradt, ej i fabrikerna arbetadt virke från länet, hvilken virkesmassa
torde böra beräknas till minst hälften af hvad som årligen transporteras å länets
jernvägar eller till omkring 150,000 kubikmeter, torde utan öfverdrift kunna
antagas, att inom detta län årligen afverkas omkring 1,400,000 kubikmeter. Då
nu landstingets skogskomité på anförda skäl uppskattat den årliga virkesafkastning,
som för närvarande kan i länet uttagas utan skogskapitalets nedsättning,
till 900,000 kubikmeter, så skulle deraf framgå att ur skogen inom länet uttages
omkring 55 procent mer än som vederborde, och att således skogskapitalet årligen
väsentligen minskas.

Af ofvanstående öfversigt inhemtas äfven att, fastän dimensionerna på
afverkadt virke under de senare tio åren nedgått med tio till femton centimeter,
afverkningen dock stigit med mellan 50 å 100 procent, hvaraf följer att afverkningen
årligen måste omfatta en betydligt större skogsareal än förr, möjligen
ända till dubbla vidden, en afverkning, som svårligen torde ersättas genom återväxt,
huru god den än inom detta län må vara.

Frestelsen att afverka allt mindre dimensioner underhålles ej blott derinom
att dessa dimensioner röna god afsättning i handel i allmänhet utan ock
särskildt deraf att i länet finnas en mängd fabriker, som med fördel tillgodogöra
sig dylika dimensioner af olika trädslag, såsom exempelvis till trämassa, papper,
trådrullar, tändstickor, tändstickslåd or, trätofflor, pinnstolar, möbler m. m. Synbarligen
går ock trävarurörelsen och förädlingen numera allt mera ut derpå att
använda små dimensioner, under det de större dimensionerna komma mer och
mer att ersättas af jern och stål eller af sten och tegel.

I och för sig torde denna hastigare omsättning af skogskapitalet icke
vara att beklaga, likasom densamma i längden synes kunna lemna lika stor
årlig afkastning som en på längre tid utsträckt afverkning och jemväl i klimatiskt
hänseende vara med dylik afverkning likbetydande, under förutsättning
dock att den motsvaras af årlig återväxt. Men ju mindre dimensioner som

469

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings län.

afverkas, desto större yta af till skogsväxt tjenlig mark måste årligen afverkas
och vid sådant förhållande öfverskrides lätteligen den gräns, som den naturliga,
här i länet sällan med hjelpkultur understödda återväxten bestämmer för afverkandet,
och dermed förminskas i betänklig mån skogskapitalet och hemmanens
värde sjunker, såsom ock mångenstädes här i länet skett.

Om den här i länet årligen afverkade virkesmassan förvandlas i penningar
efter ett, med hänsyn till den stora del deraf, som åtgår till husbehofsvirke
såsom stängsel och vedbrand, till endast 4 kronor 50 öre kubikmetern (=12 öre
pr kubikfot) beräknadt pris, uppkommer dock en summa af inemot sex millioner,
hvilket tydligen visar den betydelse, trävarurörelsen inom detta fattiga län för
närvarande har för ortens befolkning.

Och icke blott för de större eller mindre jordegarne, hvilka, synnerligen vid
felslagen skörd eller under tryckta tider för jordbruket, ur skogen hemta sin
bästa inkomst till gäldande af större eller mindre del af hemmanets köpeskilling
eller af räntor och utskylder, eger denna afverkning stor betydelse, utan detsamma
gäller äfven för de, enligt ofvanstående tablå, till ett antal af öfver fem
tusen uppgående arbetare, som sysselsättas under vintern med huggning och
forsling af virket eller eljest under hela året med virkets förädling vid sågverk,
fabriker och handtverkerier och hvilka, i saknad af denna tillgång till arbete,
sannolikt skulle nödgas utflytta från länet och kanske ur landet.

Om inom ett län såsom detta med dess i hög grad styckade jord, dess
små och magra åkerlappar men stora utmarker sköflingen af skogen, derifrån
inkomsten till skatter, räntor och nödiga kontanta utgifter mångenstädes ensamt
är att hemta, skulle såsom hittills fortgå utan att åtgärder för återväxt vidtagas,
är att befara att jordegarnes ställning i allmänhet komme att inom några
tiotal af år blifva i ekonomiskt hänseende högst betänklig.

Jönköping, i landskansliet, den 31 mars 1897.

Hj. Palmstiema.

A. H. Bagge.

Jönköpings läns hushållningssällskap.

Före 1870 vidtogos af hushållningssällskapet icke några nämnvärda åtgärder
till skogshushållningens befrämjande och intill 1876 inskränkte sig dessa till
beviljande af ett årligt anslag af 200 kronor för inköp af skogsfrö att länets

470

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings lån.

jordbrukare kostnadsfritt tillhandahållas, samt 300 kronor likaledes årligen såsom
bidrag för upprätthållande af den enskilda skogvaktareskola å Råslätt invid
Jönköping, hvilken under ledning af jägmästare Gadamer med 1871 började sin
verksamhet.

Då emellertid erfarenheten gaf vid handen, att förbättrad skogsvård och
allmännare skogskultur bäst och säkrast kunde åstadkommas genom att på allt
sätt uppmuntra och uppmana till återbesåning af redan afverkad skogsmark äfvensom
till uppdragande af skog å sådan mark, som till något annat icke kan
med fördel användas, så har sällskapet från och med 1876 och sedermera årligen
anslagit större och mindre belopp för att dermed bestrida kostnaderna för sådd
eller plantering af skoglösa marker i öfverensstämmelse med i bilagde kontraktsformulär
innefattade bestämmelser.

För samma ändamål har landstinget under åren 1877 och 1880 samt derefter
från och med 1887, allt årligen, stält ett anslag af 1,000 kronor till hushållningssällskapets
disposition, hvarjemte sällskapet af de till skogssådd och plantering
från och med 1889 beviljade statsmedel erhållit ett årligt anslag, hvilketjemte
det af samma medel landstinget beviljade och till sällskapets förfogande
stälda belopp vexlat mellan 1,200 och 1,400 kronor.

Beloppet af de medel, som från och med 1876 årligen kunnat af hushållningssällskapet
disponeras till skogsskötselns befrämjande inom länet och dertill
blifvit för ändamålet använda, framgår af nedanstående tabell.

År	Anslagne medel af	Använde
hush.-sällskapet	landstinget	staten	Summa
1876 ............	2,000	_	^ _	2,000	628,23
1877 ............	2,000	1,000	—	3,000	2,518,-
1878 ............	2,000	—	—	2,000	2,105,95
1879 ............	2,000	—	—	2,000	1,931,51
1880 ............	2,000	1,000	—	3,000	943,76
1881............	2,000	—	—	2,000	1,373,95
1882 ............	1,000	—	—	1,000	1,141,70
1883 ........	1,000	—	—	1,000	1,110,69
1884 .........	500	—	—	500	759,31
1885 . . ........	500	—	—	500	800,—
1886 ............	500	—	—	500	500,-
1887 ............	500	1,000		1,500	1,497,78

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings län. 471

År	Anslagne medel af	Använde
hush.-sällskapet	landstinget	staten	summa
1888 ............	500	1,000		1,500	1,474,25
1889 ............	500	1,000	1,390	2,890	2,890,-
1890 .......• ....	500	1,000	1,404	2,904	2,904,-
1891...........	500	1,000	1,390	2,890	2,892,—
1892 ............	500	1,000	1,245	2,745	2,745,-
1893 ............	500	1,000	1,282	2,782	2,782,—
1894 ............	750	1,000	1,382	3,132	3,132,-
1895 ............	750	1,000	1,264	3,014	3,014,-
1896 ............	750	1,000	1,230	2,980	2,980,—

Af denna tabell framgår sålunda, att hushållningssällskapet för skogssådd
och plantering inom länet under ofvanstående 21 år utgifvit 40,124 kronor 13
öre, till hvilket belopp staten och landstinget bidragit på sätt samma tabell
närmare utvisar.

Från och med 1876 till och med 1893 skogsodlades 959 hektar, 93 hektar
under 1894, 106 hektar under 1895 och 67 hektar under 1896 eller tillsammans
1,225 hektar.

I länets skilda delar hafva dessutom plantskolor blifvit anlagda och på
derom framstäld begäran under ofvannämnde år skogsfrö kostnadsfritt tillhandahållits
länets jordbrukare, hvarjämte hushållningssällskapet under en lång
följd åt år bekostat statens skogsingeniörers dagsarvoden för förrättningar inom
länet, allt af här ofvan omhandlade medel.

Jönköping den 15 mars 1897.

På förvaltningsutskottets vägnar:

F. von Strokiroh.

Gust. Almquist.

472

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings län.

Kontrakt.

Undertecknad, egare af..................mantal..........................................

......................................................i..........................................socken och

.................._...........härad, medgifver, att Jönköpings läns hushållningssällskap

må under en tid af 20 år, räknade från..............................verkställa skogsodlingar,
å ..................har af denna egendoms mark emot följande villkor:

l:o) Jorden, som af mig aflemnas väl röjd från ris och marbuskar, får af
hushållningssällskapet användas till skogsodling och till anläggande af plantskolor.

2:o) Jag förbinder mig att vårda skogsodlingarne, så att betning af får
och getter derå aldrig må ega rum och af nötkreatur ej före den 1 juni hvarje
år, äfvensom att tillse, det åverkan å skogsodlingarne ej heller annorledes sker.

3:o) Hushållningssällskapet eger rätt att bortföra och å annat ställe använda
öfverflödiga plantor från å egorna anlagde plantskolor.

4:o) Derest genom åsidosättande af hvad jag här ofvan i 2:dra punkten
mig åtagit, eller annan uppenbar vanvård å min sida skada å planteringarne
sker, förbinder jag mig att genast till hushållningssällskapet utgifva den kostnad,
som för skadans afhjelpande erfordras.

5:o) Jordegaren skall lemna skogsplantören fritt vivre och bostad under
förrättningen eller ersättning härför med 2 kr. 50 öre pr dag samt fri skjuts till
närmaste förrättningsställe eller jernvägsstation, dock ej öfver 15 kilometer.

6:o) Nödigt arbetsfolk för skogsodlingarnes verkställande anskaffas af
jordegaren efter plantörens bestämmande mot ersättning efter i orten gällande
dagsverkspris.

.............................. den ........................189

Vittnen:

Förestående kontrakt varder härmed godkändt.

Jönköping den.........................................

På Förvaltningsutskottets vägnar:

Anm. Såsom önskningsmål framställer hushållningssällskapet, att marken helt och hållet afstänges
från betning eller att, der detta ej kan ske utan för stor olägenhet, betning ej må ega rum under
de tyå första åren efter skogsodlingen.

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings län.

473

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

I anledning af skrifvelsen den 30 sistlidne december, uti hvilken från mig
infordrats vissa uppgifter angående skogshushållningen och trävarurörelsen i fögderiet,
får jag, såvidt det varit möjligt att i en så omfattande fråga som den
förelagda vinna upplysningar, härigenom vördsamt meddela följande af mig inhemtade
uppgifter, som dock, hvad särskildt angår åtgången af virke till byggnader,
stängsel, bränsle och annat husbehof måste anses synnerligen otillförlitliga,
då ingen säker grund för beräkningen kunnat vinnas och knappast någon
bland landtmännen håller reda och räkning på det virke, som användes för dessa
ändamål.

Ungefärliga åtgången af trä i kubikmeter under år 1895.

1) Vid fabriker, sågverk och handtverk:

i Tveta härads östra distrikt........ 49,530

» » » slotts ■» ........15,420

» Vista » landt » ........1,200

» Mo härad................. 19,820 85,970

2) Till byggnader, stängsel, bränsle och annat husbehof:

i Tveta härads östra distrikt........ 30,520

» » » slotts » ........ 23,900

» Vista » landt » ........ 47,300

» Wisingsö distrikt.............2,000

» Mo härad................. 41,440 145,160

3) Vid trävarurörelsen anställda arbetare:

i Tveta härad..............förr 590 nu 650

» Mo » .............. » 75 » 190

» Vista » äro nu som förr anställde endast tillfällige arbetare.

De afverkade trädens dimensioner och afsättningens qvantitet torde vara
ungefär densamma nu som för ett tiotal år sedan. Dock är det naturligt, att i
den mån skogstillgången såsom i denna ort, der den ej är vidare rik, anlitas
utan omtänksam hänsyn till återväxten, slutligen allt mindre dimensioner måste
afverkas; hvartill i icke ringa mån bidrager pappers- och trämassefabrikernas
förmåga att använda sådant smått virke, som förut icke haft någon användning
för afsalu och derför fått stå på tillväxt. Från Mo härad uppgifves visserligen,
att skogsafverkningen under de senare tio åren ökats med 250 å 300 procent,
men detta kan då icke bero på något annat, än att de under Nissafors fideikommiss
lydande och herrarna Sager å Ryfors tillhöriga skogar under nämnda år börjat

474

Utredning från K.

i stor skala afverkas, ty öfriga enskilda hemman i Mo härad hafva saknat och
sakna skog till en sådan afverkning, hvilken skulle blifva för orten ödeläggande.

För invånarna i Mo härad utgör trävarurörelsen ett af dess hufvudsakliga
näringsfång. I Tveta härad är den, i följd af den ringa skogstillgången, för
befolkningen af mindre betydelse, och den inkomst, som deraf vinnes, hufvudsakligen
genom afsättning till ortens fabriker och som bränsle, kan betraktas endast
som ett visserligen afsevärdt men ingalunda betydande tillskott till den egentliga
hufvudnäringen, som är jordbruk. I Vista härad har trävarurörelsen ingen nämnvärd
betydelse för befolkningen.

För vidare upplysning i ärendet bifogar jag de från länsmännen inkomna
yttranden. Uppgiften om skogsåtgången på Wisingsö grundar sig hufvudsakligen
på försäljningen från kronans skogar derstädes, hvilken försäljning i det
närmaste representerar hela skogsåtgången på ön.

Jönköping, kronofogdekontoret den 5 mars 1897.

K. A. Nilsson.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

Med anledning af den af Kongl. Maj:t i nåder tillsatta skogskomiténs
gjorda hemställan att erhålla upplysning rörande den betydelse trävarurörelsen
inom länet haft och för närvarande har för ortens befolkning m. m., får jag i
följd af skrifvelsen den 30 sistlidne december vördsamt afgifva infordradt yttrande.

Det torde icke vara något tvifvel underkastadt att för befolkningen inom
Norra och Södra Vedbo härad trävarurörelsen haft en ganska stor betydelse derigenom,
att många och kanske till och med de flesta egarne till jordegendomar i
orten å desse egendomar haft mer eller mindre sparad skog, som de kunnat afyttra
dels i mindre partier för gäldande af sina utskylder och af räntor å
penningelån, dels ock i större partier för att inbetala kapitalskulder å sina hemman.
Dessutom torde böra tilläggas, att en ej ringa inkomst tillförts äfven den
mindre bemedlade delen af befolkningen genom verkställande af körslor och transporter
af skogseffekter till fabriker och jern vägsstationer.

Då det emellertid icke kan förnekas, att den bästa och gröfsta skogen inom
fögderiet tyvärr redan är afverkad, inskränka sig numera inkomsterna från den
qvarvarande skogen till försäljning af ved, mindre byggnadstimmer och s. k.
pitprops, hvarpå ännu finnes temligen god tillgång. Att inkomstkällan af skogsförsälj
ningen sålunda numera mycket betydligt minskats, låter ej bortresonera sig,

475

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings län.

och det sorgliga i saken ligger deri att med föga urskiljning ungskogen äfven
afverkas, och att någon återplantering af skog dessutom ytterst sällan eger rum,
utan marken får förblifva kal och ligga ofruktbar, hvarigenom hemmanen blifva
betydligt sämre till sin beskaffenhet och minskas i sitt värde. Detta är eu bekymmersam
sida af frågan; och kan derföre något göras för att förekomma eller
afhjelpa detta missförhållande, borde det visserligen också ske, men då så pass
snart att det ej blifver för sent.

Beträffande öfriga i skrifvelsen infordrade upplysningar får jag, på grund
af inkomna uppgifter från länsmännen i fögderiet, äran meddela:

att ungefärliga åtgången trä under år 1895 utgjort vid fögderiets fabriker,

sågverk och handtverk m. m....... ,....... 106,450

samt till byggnader, stängsel, bränsle och annat husbehof 124,350 230,800 kbm.
att antalet arbetare, anstälda i fögderiets trävarurörelse, utgjort för en

tio år tillbaka.......................... 790 stycken

och numera........................... 970 »

att skilnaden mellan de afverkade trädens dimensioner för närvarande
och för ett tiotal år sedan är ganska betydlig; och torde som ett generelt omdöme
kunna sägas, att de numera afverkade träden äro ungefär en tredjedel
mindre än de träd, som för en tio år sedan afverkades,

samt att skilnaden mellan afsättningens qvantitet för närvarande och för
ett tiotal år sedan torde kunna angifvas till 25 procent, hvarmed berörda qvantitet
numera ökats.

När såsom förut nämnts de numera afverkade trädens dimensioner minskats
ungefär med en tredjedel, men afsättningen deremot ökats med omkring 25 procent,
kan man lätt göra sig en föreställning om, huru ohejdadt och hänsynslöst
skogen numera afverkas, och huru skogshandteringen inom orten bedrifves.

Norra och Södra Vedbo härads kronofogdekontor den 22 februari 1897.

O. Forshcell.

Ödmjukt memorial.

Enligt Kong! Maj:ts Befallningshafvandes uti skrifvelse den 30 sistlidne
december gifna föreskrift att afgifva yttrande om trävarurörelsens betydelse för
ortens befolkning meddelas vördsamt, att denna rörelse är ganska afsevärd icke
allenast med hänsigt till den inkomst, som genom skogsparkers försäljning beredes
egare af skogbärande jord, utan äfven genom det tillfälle till arbetsförtjenst
både medelst köralor och annorledes, som genom skogsafverkningen yppat sig
äfven för dem, som icke hafva sådana effekter att försälja. Skogsförsäljning och
Skogskomitén, III. G0

476

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings lån.

afverkning i större skala eger hufvudsakligast rum, då köpeskillingen för ett
inköpt hemman skall med skogen betalas; men der eganderätten till jorden öfvergår
från föräldrar till barn eller andra nära anhöriga bedrifves skogshushållningen
så varsamt, som man, der marken till följd af hemmanets små arealer
måste användas till både bete och skogsväxt, gerna kan begära. Pitpropshuggning
eller annan afverkning af ung skog förekommer egentligen ej. Tillfället
till arbetsförtjenster i skogarne tillförer orten en del löst folk, som beträffande
nykterhet och sedlighet inverka i viss mån mindre fördelaktigt på ortens arbetarebefolkning.

Under år 1895 bar vid fögderiets fabriker och sågverk m. m. den ungefärliga
förbrukningen af trä uppgått till 39,709 kubikmeter. Åtgången till byggnader,
stängsel, bränsle och husbehof torde kunna beräknas till 160 kbm. för
hvarje helt mantal med derå befintliga torp och backstugor inberäknade, således
för häradets 64713/ie mantal ungefärligen 103,610 kbm.

Antalet i trävarurörelsen anstälde arbetare utgör för närvarande 372 mot
54 förr.

Minimum af de afverkade trädens dimensioner har nedgått från 20 centimeter
till 12.

Afsättningens qvantitet för 10 år sedan, jemförd med den nuvarande, ställer
sig som talet 12 till 20 efter beräkning att från fögderiets jern vägsstationer afsända
skogsprodukter, som år 1885 uppgingo till 12,935,000 kilogram under år
1895 utgjort 20,822,500 kilogram.

Östra härads kronofogdekontor den 16 mars 1897.

M. G. Moberg.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

Jemlikt uti skrifvelsen den 30 sistlidne december infordradt yttrande från
Westra härads fögderi om uppgifter, som kunde vara erforderliga för den af
Kongl. Maj:t i nåder tillsatta skogskomiténs arbete, och hvilka uppgifter skulle
utvisa trävarurörelsens betydelse för fögderiets befolkning samt ungefärliga åtgången
af trä i kubikmeter under år 1895 vid fögderiets fabriker, sågverk, handtverk
m. m. samt till byggnader, stängsel, bränsle och annat husbehof, vidare
antalet arbetare, anstälda i fögderiets trävarurörelse förr och nu, äfvensom skilnaden
mellan de afverkade trädens dimensioner samt afsättningens qvantitet för
närvarande och för ett tiotal år sedan, får jag vördsamt meddela:

Trävarurörelsen inom fögderiet har å ena sidan haft den betydelsen, att
en välbehöflig inkomstkälla derigenom beredts den bofasta befolkningen, hvar -

477

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings lån.

förutom en stor del arbetare jemväl genom trävarurörelsen beredts goda förtjenster,
men deremot å andra sidan onekligen nedsatt hemmanens värde, nämligen
alla dem, på hvilka skog, till skada för framtida husbehof, blifvit afverkad; och
det är måhända å större delen. Samma betydelse har trävarurörelsen äfven för
närvarande, helst densamma synes tilltaga. Hvilket stort uppsving träförädlingen
nått, visas bäst af exempel från den inom Norra Sandsjö socken belägna Bodafors
stol- och möbelfabrik. Denna fabrik, som började sin verksamhet 1886, har
gått så framåt, att då värdet af tillverkningen af möbler m. m. nämnda år uppgick
till 25,895 kronor, så var fabrikens omsättningsvärde år 1895 242,000 kronor.

Åtgången trä under år 1895 kan beräknas sålunda:

Vid fabriker, sågverk, handtverk m. m..... 50.800 kbm.

Till byggnader............... 23,600 »

» stängsel................ 32,800 »

» bränsle och annat husbehof....... 192,800 »

Summa 300,000 kbm.

Antalet arbetare, anstälda i fögderiets trävarurörelse, har för ett tiotal år
sedan utgjort omkring 300 och går nu till omkring 700, deri inberäknade såväl
de vid sågverken anstälda som de, hvilka afverka skog.

Skilnaden mellan de afverkade trädens dimensioner för närvarande och för
ett tiotal år sedan är, att trädens storlek i allmänhet hålla för närvarande 35
om. i genomskärning vid brösthöjd, men för tio år sedan 50 cm. och derutöfver i
genomskärning vid nämnda höjd.

Afsättningens qvantitet inom fögderiet nu och för ett tiotal år sedan kan
sägas i det närmaste vara densamma. Säfsjö i "Westra härads kronofogdekontor
den 24 februari 1897.

U. M. Lindeblad.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

I anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse den 30 sistlidne
december får jag såsom mig affordradt yttrande: dels om den betydelse,
trävarurörelsen inom fögderiet haft och för närvarande har för ortens befolkning,
dels om ungefärliga åtgången af trä i kubikmeter under år 1895 vid fögderiets
fabriker, sågverk och handtverk m. m. samt till byggnader, stängsel, bränsle och
annat husbehof, dels om antalet arbetare, anstälda i länets trävarurörelse förr
och nu och dels om skilnaden i öfrigt mellan de afverkade trädens dimensioner
samt afsättningens qvantitet för närvarande och för ett tiotal af år sedan, ödmjukast
anföra:

478

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings lån.

Till en början ber jag att få fästa uppmärksamheten å de svårigheter,
som varit och äro förenade med anskaffandet af nödiga uppgifter och upplysningar
i och för afgifvandet af ett så beskaffadt yttrande som det, hvarom här
är fråga. Af bilagda skrifvelse i ämnet från kronolänsmannen i fögderiets norra
distrikt inhemtas ock, att han ej kunnat fullgöra honom gifna order om anskaffandet
af dylika uppgifter och upplysningar, beträffande hans tjenstgöringsdistrikt.
I hvad mitt yttrande rör detta distrikt, så grundar sig detsamma alltså
på af mig sjelf kända förhållanden, muntliga förfrågningar och jemförelse af
förhållandena inom detta och de öfriga länsmansdistrikten inom fögderiet. Grifvet
är dock, att ett yttrande, bygdt på sådana grunder, endast närmelsevis eller på
ett ungefär kan angifva de verkliga förhållandena.

Angående den betydelse, trävarurörelsen haft och för närvarande har för
ortens befolkning, så kan med fullt skäl sägas, att den nära nog utgör ett lifsvilkor
för densamma, i ty att försäljning af virke, såväl rundvirke som sparrar,
bjelkar, plank, bräder och ved m. m., detsammas afverkning, skrädning, sågning
och utdrifning, inbringar den reelaste inkomsten såväl för de besutne hemmansegarne
som för den fattigare befolkningen. En vinter, som i anseende till snöoch
isförhållanden ej tillstädj er skogsafverkning i större omfång, är således liktydig
med ett nödår för orten. Sorgligt är likväl, att så skall vara förhållandet;
ty förr eller senare måste skogarne med den nu rådande hänsynslösa afverkningen,
för att icke säga sköflingen, i orten taga ett slut, och dermed uppstå helt visst
stora svårigheter för befolkningen att anskaffa sig nödiga existensmedel, helst
lefnadsbehofven genom större inkomster under skogsförsäljningens gyllene tid i
flere afseenden ökats.

Beträffande ungefärliga åtgången af trä i kubikmeter under år 1895 för
olika ändamål inom fögderiet, torde densamma kunna beräknas sålunda:

Vid fabriker............. 14,500 kbm.

» sågverk.............. 10,000 »

» handtverk............. 3,500 > 28,000 kbm.

Till byggnader............ 9,600 kbm.

» stängsel............. 12.200 »

» bränsle och annat husbehof .... 68,300 » 90,100 »

Hvartill kommer försåldt och bortfördt virke .... 68,500 »

Totalafverkningen torde således kunna uppskattas till 186,600 kbm.

Vidkommande i fögderiets trävarurörelse förr och nu anstälda arbetare, så
har en betydlig ökning egt rum, i ty att antalet förr utgjort omkring 645 st.
och för närvarande eller nu omkring 1,035 st., dervid dock torde böra anmärkas,
att ej alla syssla året om dermed utan endast under vintermånaderna.

479

Utredning från K. Bfhde i Jönköpings lån.

Hvad slutligen angår skilnaden mellan de afverkade trädens dimensioner
samt afsättningens qvantitet för närvarande ock för ett tiotal af år sedan, så är
det alldeles uppenbart, att dimensionerna måst minskas, under det att afsättningen
ökats; ty de större, mera värdefulla träden kafva tagits först, ock då
sådana ej vidare stå att få, följa de mindre efter, kelst en del fabriker uppstått,
der pappersmassa tillverkas, ock der skog af mindre dimensioner förbrukas, hvartill
kommer att pitpropsåtgången under senare året väsentligen ökats. Man
torde komma sanningen bra nog nära, om man säger, att dimensionerna under
tioårsperioden 1886—1895 nedgått i medeltal med 10 ä 15 centimeter, samt att
afsättningens qvantitet för närvarande är minst en tredjedel, om ej mera, större
än för ett tiotal af år sedan.

Yernamo i kronofogdekontoret den 24 mars 1897.

Carl Wibeck.

480

Utredning från K. Bfhde i Kronobergs län.

Konungens Befallningshafvande i Kronobergs län.

Med anledning af kongl. komiténs skrifvelse den 4 december nästlidet år
får landsböfdingeembetet till upplysning om den verksamhet för skogsodlingens
befrämjande, som länets hushållningssällskap och landsting utöfvat, åberopa de i
hushållningssällskapets förvaltningsutskotts bilagda skrifvelse derom meddelade
uppgifter, äfvensom i fråga om den betydelse trävarurörelsen inom länet haft
och för närvarande har för ortens befolkning hänvisa till förvaltningsutskottets
derom i nämnda skrifvelse meddelade yttrande jemte Konungens Befallningshafvandes
tid efter annan afgifna, till trycket befordrade femårsberättelser. Yexiö
landskansli den 11 mars 1897.

På Landshöfdingeembetets vägnar:

G. W. Granquist. Ernst Ahl.

Kronobergs läns hushållningssällskap.

Med anledning af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse den 12
december 1896, hvarigenom Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
anmodats inkomma med uppgift angående den verksamhet för skogshushållningens
befrämjande, som länets hushållningssällskap och landsting utöfvat,
äfvensom dervid meddela yttrande rörande den betydelse trävarurörelsen
inom länet haft och för närvarande har för ortens befolkning, får förvaltningsutskottet
härmedelst vördsamt anföra följande.

Hvad först beträffar landstingets åtgärder för ofvanberörda ändamål, så
inskränka sig dessa i hufvudsak dertill:

att landstinget år 1863 beslutit i skrifvelse till länets hushållningssällskap
anhålla, det måtte sällskapet dels genom vederbörande kommunalnämnder bland
länets invånare sprida tillräckligt antal exemplar såväl af ett förste landt -

481

Utredning från K. Bflide i Kronobergs lån.

mätaren N. J. Lindvalls i detta ämne hos landstinget väckta motion bilagdt
anförande, som ock en af jägmästaren A. H. Sandblad författad afhandling,
begge angående sättet för skogshushållning å mindre hemman; dels tilldela belöningar
åt sådana egare och brukare af mindre hemmanslotter, som visat sig
hafva uppdragit och väl vårdat skog; dels ock fortfarande bereda tillfälle för
länets allmoge att kostnadsfritt erhålla upplysningar och råd af i skogsvetenskapen
kunnig person;

att landstinget år 1870 beslutit att uti infordradt underdånigt yttrande i
fråga om åtgärders vidtagande för åstadkommande af en ändamålsenlig skogsskötsel
inom landet förorda dels åläggande för skogsegare att efter afverkning
bereda återväxt och dels utsättande af premier för skogsodling å skoglös mark;

att landstinget år 1875 beslutit antaga ett af utsedda komiterade uppgjordt
förslag till förordning rörande vården af enskildes skogar inom Kronobergs
län, äfvensom att ingå till Kongl. Maj:t med underdånig ansökning, att Kongl.
Maj:t täcktes ej allenast för egen del gilla och godkänna nämnda förslag, utan
ock aflåta nådig proposition om dess antagande af riksdagen; samt

att landstinget till skogsodlingens befrämjande medelst tillhandahållande
af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten för hvart och ett af åren 1896 och 1897 beviljat och till
länets hushållningssällskaps disposition för ändamålet stält ett belopp af 500
kronor jemte de bidrag, som af statsmedel för enahanda ändamål kunde varda
landstinget för sagda år beviljade.

Beträffande derefter hushållningssällskapets åtgärder för skogshushållningens
befrämjande, anser förvaltningsutskottet sig böra förutskicka den anmärkning,
att då en stor del af sällskapets handlingar gingo förlorade vid den
brand, som den 1 november 1843 härjade Yexiö, redogörelsen för de af sällskapet
före nämnda dag för berörda ändamål vidtagna åtgärder icke kan göra anspråk
att vara till alla delar fullständig.

Hushållningssällskapet har sökt på flera olika sätt verka för det ifrågavarande
ändamålet. Så har sällskapet till utdelning inom länet dels sjelf låtit
trycka, dels inköpt tryckta afhandlingar rörande skogshushållning. Redan på
1820-talet omtalas, att hushållningssällskapet understödde flere »skogsplanterare»
samt till dem utdelade en af C. E. Kihlström utarbetad afhandling om barrträds
plantering, och år 1839 beslöt sällskapet, att ett af en jägmästare Segerdahl
författadt betänkande skulle tryckas i den betydande upplagan af 3,000 exemplar.
Äfven sedermera har sällskapet vid flera olika tillfällen föranstaltat om spridning
af tryckta skrifter i skogshushållningsfrågan.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 25 februari 1814 hade ett anslag
till bland annat skogsvårdens befrämjande, stort 10,000 rdr banco, till Kongl.
Maj:ts befalluingshafvandes och hushållningssällskapets i länet »urskiljning och

482

Utredning från K. Bfhde i Kronobergs lån.

bedömande» i nåder öfverlemnats. Att det redan på den tiden skogfattiga Sunnerbo
härad dervid skulle komma i åtanke, är naturligt. Dit lemnades ock 1,000
rdr banko till inhägnad af mark för skogsväxt. Trenne hemman inom Hvittaryds
socken af samma härad fingo 1816 ett belopp af 1,000 rdr banco. Följande
år heter det derifrån, att planteringarne »väl lyckats».

År 1823 inlemnades till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ett förslag att
genom skogsplantering hämma flygsanden å ett fält i närheten af Ljungby köping.
Sällskapet erhöll härtill ett statsanslag af 500 rdr banco i fem år. Mycket
arbete nedlades å flygsandsfältet. Först verkstäldes en del planteringar, men då
man ej tyckes hafva varit vidare kunnig i det sätt, hvarpå dessa borde ske,
misslyckades de. Sedan en fackman, ingeniör Bruhn från Halland, tillkallats
och föreskrifvit bland annat landsvägens flyttning — den gick midt öfver sandfältet
—, arealens inhägnad och betäckande med ris af barrträd, gestaltade sig
förhållandena bättre. Statsanslaget synes hafva utgått under en längre följd af
år, och dessutom kostade dämpandet af flygsanden vid Ljunga hushållningssällskapet
årligen större och mindre belopp. På 1860-talet öfvertog skogsstyrelsen
vården af planteringarne, och tillvann sig staten kort derefter eganderätt till
fältet, hvarå en ganska vacker skog växer.

Vid årsmötet den 31 januari 1849 anslog hushållningssällskapet ett årligt
belopp af 200 rdr banco till belöningar, hvaraf till premier för plantering, skogsvård
och slöjd skulle användas 133 rdr 16 sk.; och skulle för fördelningen af belöningarna
för skogsplantering gälla följande bestämmelser:

»Hemmansegare och torpare, som å innehafvande lägenhet å skoglös trakt,
till skogs uppdragande inhägnat minst fyra tunneland ljungfält och derå uppdragit
skog af fur eller gran, björk eller andra tjenliga löfträn och vårdat skogen
till 6 alnars höjd», skulle belönas med högst 50 rdr banko.

»Verkstäld inhägnad för detta ändamål, behörigen inrättad» skulle belönas
med 15 rdr banco, »hvilka icke afräknas, då inhägnaren styrker sig hafva vårdat
skogen, som i föregående punkt säges».

Enskilda personer stälde äfven medel till hushållningssällskapets förfogande
för sådant ändamål. Så skänkte statssekreteraren m. m. M. G. Danckwardt
å Yxkullsund år 1849 fyra stycken premier om 33 rdr 16 sk. banco hvardera
samt bestämde dervid, att belöning skulle .tilldelas »den af bondeståndet
varande innehafvare af kronohemman med åborätt eller egare af hemman eller
af genom laglig afsöndring för alltid upplåten jord inom Berga socken, hvilkens
hemman eller lägenhet är att anse som skoglös och som genom plantering eller
frösådd eller begge delarne bereder skogsväxt af fur, gran, björk eller asp å
dertill tjenlig befunnen skoglös inhägnad mark af minst 4 geometriska tunnelands
vidd samt sedan under behörig vård sköter och fortsätter planteringen, så
att den, tillräckligt tät, allmänt uppvuxit till 3x/s alnars höjd». Under viss

483

Utredning från K.

förutsättning skulle dessa premier få på lika vilkor utdelas inom Hvittaryds
och Dörarps socknar.

Slutligen beslöt hushållningssällskapet år 1873 att årligen under 5 år
afsätta medel till en fond, afsedd att användas till premier för skogskulturer
samt deras vårdande. Följande pris skulle utdelas:

ett å 100 rdr för bästa ungskog, uppdragen genom sådd eller plantering på minst
5 tunnelands sammanhängande areal;

två ä 50 rdr för lika kultur på en areal mellan 3 och 5 tunneland;
tre å 331/3 rdr för lika kultur mellan 2 och 3 tunneland; och
fyra pris å 25 rdr för sådan kultur på sammanhängande areal af 1 å 2 tunneland.

Ur denna fond utdelades under de följande åren till och med år 1892
tillsammans cirka 500 kronor. Då emellertid ansökningarne om dylika premier
voro högst fåtaliga, så att något större resultat af premieringarne svårligen
kunde förväntas, har den särskilda bokföringen af sagda fond upphört och dess
behållning sammanförts med sällskapets öfriga medel.

År 1860 beslöt hushållningssällskapet att ur sällskapets kassa skulle, mot
5 % ränta, utlemnas lån till endast sådana jordegare inom länet, som förbunde
sig att beså eller plantera en del af sin utmark med barrskog samt underkastade
sig den behandling af skogen, som en af sällskapet utsedd och aflönad skogsförvaltare
bestämde, hvarjemte anvisades ett årligt anslag af 500 rdr till en
sådan skogsförvaltares aflöning. Under den följande tiden utlemnades på berörda
vilkor ett stort antal lån till vexlande belopp. Huru mycket skog i följd häraf
blifvit planterad, har icke kunnat utrönas; men väl förekomma i skogsförvaltarens
inspektionsberättelser allt som oftast klagomål, att den sålunda uppdragna skogen
vanvårdats.

Med en mindre summa bidrog sällskapet år 1868 till en under bildning
varande skogsvårdsfond för hela riket.

Under 1850- och 1860-talen plägade sällskapet bevilja anslag till skjutsersättning
och dagtraktamente åt en skogsförvaltare, som efter reqvisition skulle
tillhandagå länets jordbrukare med råd och upplysningar rörande skogens vård
och behandling; men såvidt sällskapets protokoll gifva vid handen, synes detta
tillfälle till erhållande af sakkunnig ledning i berörda afseenden blifvit af vederbörande
föga begagnadt. Älven i äldre tider synes hushållningssällskapet
hafva sökt bereda länets jordbrukare handledning af i skogshushållning kunniga
personer. Ofvan är omnämndt, att sällskapet på 1820-talet understödde särskilda
»skogsplanterare», och år 1839 uppdrog sällskapet åt en jägmästare Segerdahl
att tillhandagå allmänheten vid skogsvård.

Sedan riksdagen till skogsodlingens befrämjande för år 1889 beviljat ett
extra anslag af 25,000 kronor att ställas till Kongl. Maj;ts nådiga förfogande

Hkogshomitén, 111. 61

484

Utredning från K. Bfhde i Kronobergs lån.

för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som understödja
enskilda skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor
till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,
beviljade sällskapet för samma år 600 kronor, att af sällskapets förvaltningsutskott
efter sig företeende omständigheter för berörda ändamål användas. Förvaltningsutskottet
beslöt i anledning häraf:

dels att inom en gräns, som af utskottet utsedde komiterade egde bestämma,
kostnadsfritt tillhandahålla vederbörande sökande frö eller plantor för
skogsodling å kronan icke tillhörig mark, tillika med biträde och tillsyn vid
kultiveringsarbetena, utan andra förbehåll än att sökanden skulle vara skyldig
bekosta allt erforderligt arbete, lemna fri kost och bostad åt den skogsplantör,
som antoges af utskottet, samt, derest sådant af plantören ansåges nödigt, medelst
hägnad under 8 år freda de verkstälda kulturerna mot betning af kreatur;
och

dels att mot godtgörelse af dagtraktamente och skjutsersättning anställa
en sakkunnig person, hvilken i egenskap af hushållningssällskapets skogsplantör
skulle åligga att leda och öfvervaka de skogsodlingsarbeten, som med sällskapets
biträde utfördes; att vid länets landtbruksskola och folkhögskola med dervarande
elever genomgå en kurs i skogshushållning; att under året meddela praktisk
undervisning i skogsodling åt barnen i minst fem folkskolor på i närheten af
skolorna belägna ställen;

hvarjemte utskottet utsåg två komiterade för ordnande af skogsplantörens
verksamhet och åtgärderna i allmänhet för skogsodlingens befrämjande.

Enahanda åtgärder hafva sedermera hvarje år blifvit vidtagna af hushållningssällskapet,
som till deraf föranledda utgifter årligen bekommit bidrag
af statsmedel samt sistlidne år jemväl af länets landsting. Beträffande de resultat,
som genom berörda åtgärder vunnits, torde förvaltningsutskottet få hänvisa
till bifogade tabellariska öfversigt.

Hvad till sist angår den betydelse, trävarurörelsen inom länet haft och
för närvarande har för ortens befolkning, får förvaltningsutskottet uttala den
åsigten, att denna rörelse har varit och fortfarande är en af hufvudinkomstkällorna
för större delen af länet.

I forna tider, då trävarorna måste på axel och öfver backiga vägar föras
den långa vägen till kusten, kan väl ej sägas, att sj elfva virkesförsälj ningen
skänkte några större inkomster; men kol, tjära och terpentinolja, allt ur skogen
hemtade produkter, inbragte dock mången välbehörig penning. Förbättrade
kommunikationer ändrade förhållandena, och nu tog skogsafverkningen en betänklig
fart; bästa inkomsten skänkte den åt de jordägare, som på rot sålde
sina skogar, hvaremot sorgliga exempel ej saknas, att egare af stora skogar,

485

Utredning från K. Bfhde i Kronobergs lån.

som sjelfva afverkat desamma, gjort det på sådant sätt, att skogen väl kommit
bort, men behållningen blifvit ringa eller ingen.

Ett lyckligt förhållande är derför, hvad sjelfva trävaruaffären beträffar,
att jordegarne numera i regel ej sjelfva befatta sig med afverkningen och varans
förädling.

För mången jordegare utgör emellertid skogen en högst afsevärd reservfond
i tider, då länets karga jordmån alstrar allt för knappa skördar, och arbetarn
e beredas genom skogsarbeten oeh körslor icke obetydliga inkomster.

Vexiö den 27 februari 1897.

På förvaltningsutskottets vägnar:

Ernst Wrede.

Aaby Ericsson.

Uppgift å skogsodlingar m. m. inom Kronobergs län åren 1889—1890 på bekostnad af länets
hushållningssällskap med bidrag af landstings- och statsmedel.

	Utsatta plantor.	Utså	d t f	r ö.	Skogs-	Undervisade	Utgifter för skogsodlingens främjande
År.	Tall.	Gran.	Lärk- träd.	Tall.	Gran.	Björk.	Lärk- träd.	odlad areal.	skolbarn m. fl.	Bidrag af stats-	Bidrag af hushåll-nings-	Bidrag af lands- tinget.	Snmma.
	A	n t a	1.	K	ilo	gra	m.	Hektar.		medel.	säll- skapet.
1889 . . .	81,000	33,000		77	2	25		c:a 45	64	600		444	79			1,044	79
1890 . . .	174,000	36,000	—	90	34	—	-	» 65	j barnen vid211 \ folkskolor. J	600	—	769	86	—	—	1,369	86
1891 . . .	516,000	63,500	—	59	19	—	—	. no	853	892	—	1,059	13	—	—	1,951	13
1892 . . .	631,000	251,000	—	116	70	—	—	> 140	419	1,162	—	1,248	77	''-	—	2,410	77
1893 . . .	676,000	300,000	1 några 1 \ hundra /	143	62	17	15	» 170	/barnen vid 91 \ folkskolor. (	1,197	—	1,571	92	—	—	2,768	92
1894. . .	483,000	169,500	3,000	153	98	35	10	. 180	300	1,105	—	1,715	10	—	—	2,820	10
1895 . . .	385,000	220,000	900	98	73	—	1	» 147	326	1,012	—	1,217	86	—	—	2,229	86
1896 . . .	593,500	234,200	—	138	119	30	2	> 222	1,174	985	—	1,387	14	852	_	3,224	14
Summa	3,539,500	1,307,200	c:a 4,0001	874	477	107	28	c:a 1,079	c:a 3,500	7,553	—	9.414	56	852	_	17,819	56

Utredning från K. B

Utredning från K. Bfhde i Kalmar län.

487

Konungens Befallningshafvande i Kalmar län.

Under åberopande af komiténs skrifvelse den 4 december 1896 får Konungens
Befallningshafvande dels till upplysning om den verksamhet för skogshushållningens
främjande, som hushållningssällskap och landsting utöfvat, äran
hänvisa till närlagda yttranden af länets båda hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
dels ock — — — — — — — — — — — — — — —

sjelf i fråga om den betydelse, trävarurörelsen inom länet haft och för närvarande
har för ortens befolkning, i största allmänhet meddela, att å länets fastland,
som af naturen försetts med riklig skogstillgång, trävarurörelsen sedan äldre
tider varit för landtmannen en gifvande inkomstkälla, hvilken ända inemot medlet
af detta århundrade synes hafva med hofsamhet anlitats, äfven der afverkning
egt rum i syfte att till utlandet försälja mer eller mindre bearbetade trävaror,
samt derföre ock lemnat länets innebyggare, såväl skogsegaren som arbetaren
och afnämaren i orten, afsevärdt bidrag till bergning och välmåga.

Från förenämnda tidpunkt kan emellertid spåras en allt mer tilltagande
benägenhet att, utan hänsigt till skogarnes fortfarande bestånd och otvifvelaktigt
mångenstädes äfven utan bjudande nödvändighet i skogsegarens ekonomiska förhållanden,
drifva skogsför sälj ning och afverkning i ständigt vidgadt omfång
ända derhän, att man beklagligen må hafva fog att beteckna den under sista
årtiondena pågående skogssköflingen såsom en fortlöpande realisering af skogstillgången.

Om man finge antaga, att det sålunda frigjorda kapitalet stannade i jordegarens
hand och annorledes af honom fruktbar gjordes till förmån för egendomen,
skulle väl detta i någon mån kunna anses uppväga förlusten af skogen; men
tyvärr ligger det antagandet närmare, att i många fall största delen af skogsvärdet
varder den i orten främmande skogsspekulantens, yrkesafverkarens, vinst
eller ock omsättes i tillfällig förbättring af säljarens lefnadsvilkor. Allmän är
den åsigten, att en sparad timmerskog, åtminstone af någon nämnvärd betydenhet,
numera hör till de sällsynta undantagen och att, då allmogen redan hårdt anlitat
äfven ungskogen, — dervid icke ens låtande sig tillbakahållas af de tryckta

488

Utredning från K. Bfhde i Kalmar län.

försäljningsprisen, som hvad de mindre virkesdimensionerna beträffar under
senare åren knappt lemnat annan behållning, än ersättning för huggning och
forsling, — skogsbrist i en nära framtid är att befara. Naturligtvis skola, jemnsides
med den genom skogens mistning i svagare vilkor försatta hemmansegande
befolkningen, äfven utöfvarne af den förädlingsindustri, som för närvarande drifves
i afsevärd omfattning, både såsom yrkesslöjd af allmogen i flera orter och vid
snickerifabriker, skeppsvarf, cellulosafabriker med flere industriela inrättningar,
komma att häraf lida stort men. samt fattigdom blifva förherrskande i de trakter,
hvarest den kalhuggna skogsmarken icke lämpar sig för annan kultur än skogsbörd.
Då nu flera trakter af sådan natur finnas i länet, torde det vara förklarligt,
att den lifliga, dess värre allt för lifliga trävarurörelse, som nu pågår i
länet, är egnad att ingifva allvarlig oro för framtiden.

Kalmar i landskansliet den 12 april 1897.

O. Ad. Fågelhund.

A. Westrin.

Södra Kalmar läns hushållningssällskap.

Hushållningssällskapets verksamhet för skogskulturens befrämjande, hvilken
kan spåras så långt tillbaka i tiden som till 1872, har haft och har en tvåfaldig
grund, dels att om möjligt förse det skoglösa Öland med tillväxande skog, dels
att råda bot för den öfverhandtagande massafverkningen af fastlandsdelens skogstrakter.
Sällskapet har ock med anledning deraf anslagit stora summor att utgå
till skogsplantering, då detta synts sällskapet vara den enda väg, det kunnat
beträda för att uppnå ett resultat, och under en lång följd af år ensamt, utan
att erhålla understöd hvarken af landstinget eller staten, arbetat i angifvet
syfte. Början gjordes med en mindre summa å 400 kronor, men, då Norra
Möckleby och Runstens socknar på Öland anslogo penningar under 1873 till
skogssådd, hvilket i hufvudsakligaste mån bör tillskrifvas landskamreraren Södermarks
osparda möda och nit, samt Södra Möre och de båda öländska underafdelningarne
af hushållningssällskapet inkommit med motioner i ämnet, anslogos
att utgå under 1874 och följande åren 1,000 kronor årligen, hvilken summa under
åren 1878 och 1880 ökades till 1,500 kronor. Öland omhuldades till en början.
År 1874 lemnades skogsfrö och plantor kostnadsfritt till dem, som ville plantera
skog, dock endast till hälften af behofvet, och under vilkor att arealen skulle

489

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

utgöra minst 2 tunnland. Då endast halfva den anslagna summan kunde utbetalas,
togs under år 1876 steget fullt ut, då hela frömängden och behöfliga plantor
lemnades kostnadsfritt, hvarjemte dessutom, i afsigt att förmå Ölandsallmogen
att mera allmänt börja med skogsplantering, ett premium utfästes af 20 kronor
per tunnland planterad eller sådd skog att utgå till den egare af dylik plantering
på Öland, som kunde å fem tunnland framvisa väl vårdad plantering med en
ålder af fem år. Till detta beslut fogades, för att ännu mera sporra till skogsvård,
år 1877 det tillägg, att de skogsodlare på Öland, hvilka före 1883 års
utgång kunde styrka, att de uppdragit ungskog, som hade minst fem års ålder
och vore väl vårdad, skulle erhålla ofvan angifvet premium, om arealen ej
understeg ett tunnland. Så fortgick till 1889, då staten och landstinget äfven
tillsköto penningar till skogsodlingens befrämjande.

Hela de anslagna summorna utgingo dock icke, men visa de uthetalta
‘ summorna ett stigande intresse för skogsodling, med undantag för de för landthruket
ekonomiskt dåliga åren 1885—1891, då det ekonomiska betrycket slappade
hågen för skogskultur, likasom för all annan nykultur.

Följande tabell åskådliggör dessa förhållanden under tidrymden 1872—1896.

1	Anslagna medel till skogsodlingens befrämjande.	Utdelade skogs -plantor.	Utdelade premier på Öland. Kronor.
Af hushåll-nings-sällskapet. Kronor.	Af lands-tinget. Kronor.	Af stats-verket. Kronor.	Deraf utbe-talade. Kronor.
År.	Barrträd. Stycken.	Löfträd. Stycken.
1872 ......	400						400
1873 ......	400	—	—	—	—	—	400	—	—	—	—	—
1874 ......	1,000	#—	—	''-	—	—	500	—	—	—	—	—
1875 ......	1.000	—	—	—	—	—	655	91	—	—	—	—
1876 ......	1,000	—	—	—	—	—	388	22	—	—	—	—
1877 ......	1,000	—	—	—	—	--	355	18	—	—	—	—
1878 ......	1,500	—	—	—	—	—	504	48	—	—	—	—
1879 ......	1,000	—	—	—	—	—	713	39	—	—	—	—
1880 ......	1,500	—	—	—	—	—	713	69	42,500	4,500	—	—
1881......	1,000	—	—	—	—	—	699	67	64,000	5,000	—	—
1882 ......	1,000	—	—	—	—	—	789	03	78,300	—	60	—
1883 ......	1,000	—	—	—	—	—	702	85	94,500	5,900	50	—
1884 ......	900	—	—	—	—	—	984	33	71,200	5,500	—	—
1885 ......	900	—	—	—	—	—	730	46	30,800	4,500	120	—
1886 ......	900	—	—	—	—	—	671	90	56,450	2,000	—	—
1887 ......	900	—	—	—	—	—	621	98	55,500	200	—	—
1888 ......	900	—	—	—	—	_	820	04	62,400	800	130
1889 ......	900	—	200	—	930	—	900	—	43,150	450	250	—
1890 ......	900	—	200	—	930	—	885	57	48,300	700	95	—
1891......	400	—	200	—	600	—	895	27	39,800	2,200	—	—
1892 ......	400	—	200	—	600	—	997	42	74,570	—	—	—
1893 ......	400	—	200	—	600	—	1,952	83	122,975	700	—	—
1894 ......	400	—	200	—	600	—	1,849	82	205,530	16,950	—	—
1895 ......	400	—	200	—	600	—	1,645	21	118,425	1,430	—	—
1896 ......	400	—	200	—	600	—	1,690	21	106,300	4,830	—	—

490

Utredning från K. Bfhde i Kalmar län.

Hvarje år har dessutom frö i större och mindre qvantiteter utdelats,
hvilket dock icke kan närmare specificeras. Planteringarne inspekteras, kulturplaner
och kontrakt upprättas af statens skogsingeniör, hvars arvode af sällskapet
bekostas.

På fastlandsdelen hafva äfven under åtskilliga år frö och plantor utdelats,
och ingår denna utdelning i de siffror, som finnas upptagna i tabellen.

Skogsafverkningen inom området ökades emellertid årligen och tog en
betydande utsträckning under åttiotalet. Detta sakförhållande beaktades af åtskilliga
för skogarnes bestånd ömmande män och hade till följd en motion till
landstinget med begäran om medverkande till särskild skogslagstiftning för
området. Med anledning deraf uppgjordes ett »Förslag till lag angående vård af
enskilda skogar inom södra Kalmar läns landstingsområde» år 1889, i hvilket
förslag framhölls bland annat skyldigheten för egare till skogsmark att draga
försorg om skogens återväxt och att, derest han underläte detta, Konungens
Befallningshafvande i länet egde ej blott vid vite ålägga skogsmarkens egare
verkställa de åtgärder, som erfordrades för skogens återväxt, utan till och med,
der så nödigt pröfvades, ställa egendomens återstående skog eller viss del deraf
vid vite under förbud. Hushållningssällskapet, som deröfver hördes, förordade
lämplig lagstiftning, dock mindre drakonisk än det uppgjorda förslaget. Förslaget
blef hvarken i den ursprungliga eller mildare formen lag, ehuru den
tanken, att egare till skogsmark bör anses skyldig besörja om skogens återväxt
i den afverkades ställe, synes hafva förtjenat att upphöjas till lag.

Oaktadt de ej ringa penningeuppoffringar, hushållningssällskapet och landstinget
iklädt sig för att åstadkomma något resultat med afseende på lämplig
skogsvård, äro de resultat, man hittills kunnat konstatera, skäligen små. Visserligen
hafva en del smärre ganska vackra skogsplanteringar uppstått på Öland,
och hvarje liten skogsdunge, som der uppdrages, är ett betydligt steg framåt,
men något allmännare intresse bland allmogen har der, lika litet som på fastlandet,
försports, ehuru ingalunda saknats öfvertygande framställningar utom
den pekuniära hjelpen. En och annan vårdar och har alltid vårdat sin skog väl,
men der bredvid finnes ett hejdlöst sköflande utan plan och utan tanke på framtiden.
Allmogen har ännu ej kommit till insigt om skogens klimatologiska och
nationalekonomiska betydelse, och föga torde vara att hoppas något allmännare
arbete för skogens återväxt, förrän en effektiv lag tvingar allmogen och skogsegaren
till ett sådant arbete.

Trävarurörelsen har för ortens allmoge den största betydelse. Under de
dåliga år, som på åttiotalet hemsökte området, både hvad grödans beskaffenhet
och saluvärde beträffar, uppehölls allmogen genom skogens afkastning. Der
hemtades och hemtas fortfarande vid sämre skörd eller ren missväxt de penningar,
som äro nödvändiga för bestridande af alla till landtbruket och familjen nödiga

491

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

utgifter. Der hemtades och hemtas det öfverskott, mången vetat att tillgodogöra
sig från sina hemman oaktadt dåliga år och dåliga salupriser. Der tages det
för ekonomihusens vidmakthållande eller nybyggnad nödiga virket.

Större och mindre snickerifabriker dels för tillverkning af hus och utensilier
för husbyggnad och annat (Fogelfors, Högsrum, Flatehult, Bjershult, Oskarshamn
m. fl.), samt dels för tillverkning af möbler (Wirserum, Lönneberga m. fl.), större
och mindre sågverk (Hornsö, Strömsrum m. fl.), bobinfabriker (Trekanten och Flerohopp),
tändsticksfabriker (Kalmar, Nybro, Mönsterås m. fl.), trämassefabrik (Emsfors),
flere glasbruk (Alsterbro, Pukaberg m. fl.), skeppsvarf och terpentinfabriker
(Grökhult m. fl.) samt mejerier finnas inom området, och alla hemta de sitt behof
af virke från ortens skogar. En stor myckenhet folk användes för detta virkes
aptering till de olika ändamålen, dess framforsling till förädlings- eller användningsorten,
hvilket måste verkställas med hästar, emedan jern vägsförbindelser
hittills i de flesta fall saknats, och dess vidare behandling inom fabriken eller
sågen samt dess utskeppning. Allt det för förädlingen förberedande arbetet,
såsom huggning och körslor, förrättas af ortens allmoge, som derigenom åtnjuter
en ej ringa och oväsentlig inkomst under den tid på året, då jordbruksarbeten
icke förekomma, och allt öfrigt arbete äfven af inom orten bofast folk.

Ej nog med dessa större industrier. Inom området finnes äfven icke obetydlig
husslöjd, som hemtar sina materialier från skogarne. Inom Torsås och
Grullabo socknar lefver en hel arbetarebefolkning på tillverkning af mindre laggkärl,
träskor, näfverdosor och dylikt smärre kram. Inom Wirserum socken
likaledes en hel arbetarebefolkning på tillverkning af ekmöbler, och Wirserumsnickare
söka sig platser på allt flere ställen nedåt kusten efter vattendragen.
Inom Madesjö socken finnes äfven ej obetydlig tillverkning af möbler.

Att detta endast antydningsvis kunnat framhållas, ligger i sakens natur
på grund af de många detaljer, som hopa sig vid ett försök att framhålla användningen
af ortens skogar, men torde visa, att trävarurörelsen har största
betydelse för ortens befolkning.

Tydligt torde dock vara, att alla dessa verk och inrättningar taga stora
qvantiteter virke från skogarne, ej minst de många glasbruken, der massor af
löfskog och barrskog till de allra minsta dimensioner användas, hvadan, derest
ej sörjes för skogens återväxt, skogsbrist, för att ej säga total brist på skog,
kommer att inom området under en ej alltför aflägsen framtid inträda.

Kalmar den 17 februari 1897.

Chr. Rappe.

Philip von Pell.

HkogskomitéUf III.

492

Utredning från K.

Norra Kalmar läns hushållningssällskap.

Till följd af skrifvelse!! den 29 december nästlidet år får Kalmar läns
norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som anmodats att afgifva redogörelse
för hushållningssällskapets äfvensom för landstingets verksamhet i fråga
om skogshushållningens befrämjande m. m., upplysa, att landstinget, efter hvad
förvaltningsutskottet fått sig bekant, icke vidtagit några åtgärder i nämnda
syfte eller till skogsodling lemnat anslag, och att förvaltningsutskottet alltså
endast har att belysa förhållandet i förevarande hänseende i hvad angår hushållningssällskapet.

I sistnämnda afseende torde förvaltningsutskottet få meddela:

att hushållningssällskapet år 1861 anstalt en i skogshushållning erfaren
man och till hans aflönande anslagit trehundra kronor med åliggande för honom
att, i enlighet med kontrakt, som med honom upprättats, under nämnda år egna
tillsyn å och skötsel af de skogar, hvilkas egare sådant åstundade;

att år 1862 af hushållningssällskapet anslagits ett tusen kronor för att
bereda allmogen tillfälle att kostnadsfritt men mot vissa vilkor i afseende på
det nödiga skyddet och omvårdnaden om plantor få smärre skogsvidder insådda,
hvilka vilkor dock sedermera, på det de ej skulle anses hinderliga, borttagits,
och allmogen erbjudits att utan annan kostnad eller förpligtelse å dess sida än
ringa dagtraktamente till forstmannen få skogssådd verkstäld;

att hushållningssällskapets bemödande att förmå allmogen till skogssådd
dock ej krönts med framgång;

att hushållningssällskapet derföre år 1864 antagit en särskild forster med
årlig lön af femhundra kronor jemte dagtraktamente af tre kronor, som borde
bekostas af reqvirent, med åliggande för den sålunda antagne att hos dem, som
påkallade hans biträde, verkställa frösådd och skogsplantering, hafva tillsyn
öfver skogar och med råd och upplysningar tillhandagå i allt, som till skogshushållning
hörde;

att denne forster, hvartill antagits e. o. öfverjägaren E. Ideström, under
åren 1864, 1865, 1866 och intill den 1 juni 1867 i uppgifven egenskap utöfvat
verksamhet inom hushållningssällskapets område, men att han sistnämnda dag
frånträdt sin befattning af anledning, att endast några få egare till större
skogsområden men ej några bland allmogen begagnat sig af biträde af honom;

att några åtgärder för befrämjande af skogsodling sedermera ej vidtagits
å hushållningssällskapets sida förrän 1873, då hushållningssällskapet anslog tvåhundra
kronor till inköp af tallfrö, som af underafdelningarne kostnadsfritt
utdelades;

att under åren 1874—1883 fråga ej förevarit om understöd till skogssådd;

493

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

att hushållningssällskapet för år 1884 beslutade att inköpa skogsfrö och
anställa sakkunnig person att kostnadsfritt lemna egare af mindre hemmansdelar
undervisning i skogsodling samt att för detta ändamål bevilja och ställa till
förvaltningsutskottets förfogande ett anslag af ett tusen kronor;

att anslag till nyssnämnda belopp årligen förnyats och för sagda ändamål
utgått åren 1885—1896, hvilket senare år anslaget höjdes till två tusen kronor
i följd af det ökade antal reqvirenter, som år 1895 sig anmälde men då ej kunde
erhålla skogssådd;

att den areal, som på hushållningssällskapets bekostnad med skogsfrö årlingen
besätts, ej kan i anseende till bristande uppgifter angifvas för tiden
före 1885;

men att under åren från och med 1885 till och med 1896 hafva enligt
vederbörandes uppgifter sammanlagdt 1,470 tunnland eller 725,6 7 hektar insåtts
med skogsfrö eller i medeltal 60,4 7 hektar årligen.

Efter denna öfversigt af hushållningssällskapets verksamhet uti förevarande
hänseende torde förvaltningsutskottet få meddela, att resultatet med
skggssådden i allmänhet varit godt i så måtto som skogsplanteringen gått väl
till och plantorna frodats, och att resultatet för såvidt dermed åsyftas det intresse,
som hushållningssällskapet sökt väcka till lif för saken, ej utfallit lika
gynnsamt, enär det mött stora svårigheter att bringa till kännedom hos mindre
jordegare nyttan och fördelen af skogsplantering och öfvervinna förut fattade
meningar i denna fråga, men att under år 1896 flera omständigheter såsom betydligt
ökadt antal reqvirenter bland egare till mindre hemman och en större
köplust i fråga om skogsfrö gifvit vid handen, att dessa svårigheter åtminstone
på vissa orter öfvervunnits, och att intresset för skogsodling hos nyssnämnda
hemmansegare är i stigande. Obeaktadt torde ej heller böra lemnas, att då under
1885 besåddes med skogsfrö endast 63 tunnland, så har arealen år efter år
ökats och uppgick år 1896 till 262 tunnland.

Hvad slutligen angår frågan om den betydelse trävarurörelsen inom hushållningssällskapets
verksamhetsområde utöfvat för ortens befolkning, får förvaltningsutskottet
meddela, att de tillfällen till arbetsförtjenst, som i följd af
denna rörelse yppats, bidragit att öka välståndet inom den arbetande klassen
och lindra tungan af fattigvården inom kommunerna.

Vestervik den 21 februari 1897.

På förvaltningsutskottets vägnar:

Eggert Wikander.

L. W. Ahlmark.

494

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

Till Konungens Befallningshafvande i Kalmar.

Sedan den af Kong! Maj:t i nåder förordnade skogskomité anhållit, att
Konungens Befallningshafvande ville för egen del uttala ett omdöme rörande den
betydelse trävarurörelsen inom länet haft och för närvarande har för ortens befolkning,
har Konungens Befallningshafvande i skrifvelse den 29 december 1896
anbefallt mig att till Konungens Befallningshafvande inkomma med det yttrande,
hvartill jag funne förhållandena inom Tjusts fögderi gifva anledning.

I anledning häraf får jag anföra följande:

Redan i det af mig den 14 november 1891 dagtecknade bidrag till Länsstyrelsens
femårsberättelse för åren 1886—1890 fann jag mig i fråga om skogshushållningen
inom fögderiet hafva anledning yttra följande:

»Ordnad hushållning med de privata skogarne finnes väl införd på några
få större egendomar, men i allmänhet torde skogsafverkningen bedrifvas i en utsträckning,
som betydligt öfverstiger återväxten. Härtill hafva bidragit icke
allenast de under de senare åren flerestädes inom fögderiet använda flyttbara
ångsågar utan i synnerhet de stora sågverk, som blifvit anlagda dels vid Aljpvik
i Törnesfalls socken och dels vid Blankaholm i Hjorteds socken, af hvilka
sågverket vid Almvik redan under sistlidet år måst upphöra, antagligen af brist
på skogseffekter. Med afseende härå finnes för framtiden grundad anledning till
farhågor, att skogstillgångarne ej skola motsvara ortens eget konsumtionsbehof,
och dessa farhågor framkalla ovilkorligen den tanken, att lagstiftningen bör
träda emellan för att befordra skogarnes återväxt och möjligen för att förhindra
export af smärre virkessorter.»

Och i samma ämne yttrade jag den 31 juli 1896 i mitt då afgifna bidrag
till Länsstyrelsens femårsberättelse för åren 1891—1895 ordagrant följande:

»Beträffande de enskilda skogarne är derom knappast mera att säga än
hvad som yttrats i bidraget till femårsberättelsen för åren 1886—1890. Utan
hänsyn till återväxt bedrifves skogsafverkningen alldeles hejdlöst. Huruledes
detta tillgår, kan man föreställa sig, då man får veta, att enligt de uppgifter,
som jag under slutet af sistlidet år genom länsmännen infordrat, då funnos i
verksamhet förutom 65 vattensågar, å hvilka rörelsen dock i allmänhet är jemförelsevis
obetydlig, icke mindre än 44 ångsågar. Låt nu vara, att större sågverk
egentligen förekomma allenast vid Blankaholm i Hjorteds socken och vid
Öfverum i Vestra Eds socken, om hvilkas tillverkningar uppgifter infordras till
och meddelas i näringsstatistiken; men den stora faran ligger deruti, att så
många enskilda personer på spekulation förskaffa sig en lokomobil och ett flyttbart
sågverk, inköpa skogar och skogslotter samt afverka dem utan ringaste
tanke på framtida behof. Då det knappast lärer vara att förvänta, att en i
detta afseende nödig lagstiftning skall kunna åstadkommas endast genom repre -

495

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

sentationens åtgörande, synes det alldeles nödvändigt att regeringens uppmärksamhet
fästes på det trängande behofvet af en förbättrad skogslagstiftning för
de enskilda skogarne.»

Till hvad jag sålunda i detta ämne förut uttalat må ytterligare erinras,
att vid Eds cellulosafabrik i Vestra Eds socken årligen konsumeras en
högst betydlig mängd granvirke, så att vid denna fabrik enligt officiella uppgifter
under år 1895, det senaste år, för bvilket uppgifter nu finnas tillgängliga,
der tillverkats 2,813,812 kg. torr sulfatcellulosa med ett värde af 309,519 kronor
32 öre;

att vid Blankaholms ångsåg i Hjorteds socken under år 1895 tillverkats ej
mindre än 588,000 kubikmeter plank, battens, bräder, sparrar, splitved och tatbs förutom
100,000 hektoliter träkol med ett tillverkningsvärde af tillhopa 613,000 kronor;

att vid Öfverums ångsåg och snickerifabrik i Vestra Eds socken under år
1895 tillverkats cirka 1,500 kubikmeter hufvudsakligast byggnadssnickeriprodukter
med ett tillverkningsvärde af 85,000 kronor;

att för närvarande inom fögderiet pågå åtskilliga större skogsafverkningar,
bland bvilka bland andra må nämnas de, som försiggå å baroniet Adelsnäs skogar
i Gärdserums socken, och å Gräfsäter i Hannäs socken med flera;

att antalet ångsågar, långt ifrån att hafva sedan år 1895 förminskats,
torde icke så obetydligt hafva ökats, hvadan också, utom från Vestervik, ganska
betydande skeppningar försiggå från Blankaholm, Gamleby, Almvik, Verkebäck
och Helge näs med flera platser i fögderiet;

att ortens befolkning val för ögonblicket har ganska goda inkomster af
dessa skogsafverkningar genom skogskörslor, hvilka inkomster för tillfället varit
särdeles välkomna, då hafreskörden, ortens hufvudsäde, sistlidet år till större del
slog fel, men att farhågorna för framtiden blifva allt större, då i allmänhet
ingenting göres för återväxten af skog i den afverkades ställe.

Vestervik i Tjusts fögderis kronofogdekontor den 8 februari 1897.

Ernst Samzelius.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar.

Anbefald att afgifva yttrande rörande den betydelse, som trävarurörelsen
inom fögderiet haft och för närvarande har för ortens befolkning, får jag i nämnda
fråga vördsamt anföra följande:

En betydlig del af fögderiets område utgöres af skogbärande mark, och
har skogstillgången inom samtliga socknar i förra tider varit ovanlig riklig. Vid

496

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

sådant förhållande är det gifvet, att skogsafverkning och försäljning af skogsprodukter
sedan långliga tider tillbaka utgjort ortens förnämsta binäring och en
betydlig inkomstkälla såväl för skogsegarne sjelfva, som ock för de arbetare,
som biträdt vid afverkningen och forslingen af skogsprodukterna. Före tillkomsten
af jern vägskommunikationer inom orten bedrefs afverkningen i regeln
af jordegarne sjelfva, hvilka försålde sina skogsprodukter till handlande i närmaste
sjöstad eller hamnplats, men då icke i större omfattning än som var förenligt
med skogens framtida bestånd. Under senare årtiondena har såsom en
följd af dels förbättrade kommunikationer, dels högre pris å trävaror, afverkningen
bedrifvits i allt större omfattning och tillgår vanligen så, att jordegarne
till virkeshandlare sälja på rot stående skog, dervid inbegripas icke endast de
mogna och större träden, utan äfven mindre värdefulla sådana, hvarigenom skogsafverkningen
på derå ställen kan sägas hafva öfvergått till skogssköfling. Detta
oaktadt kan skogshandteringen ännu räknas till en af ortens vigtigaste inkomstkällor,
men det är högeligen att befara att, såvida afverkningen kommer att
fortgå i samma omfattning som under de senare åren utan att skogens återväxt
samtidigt befordras, den tid ej kan vara långt aflägsen, då trävarurörelsen inom
orten måste upphöra, i följd af brist på till utförsel passande virke.

Af det nu anförda framgår, att trävarurörelsen inom fögderiet alltid haft
och för närvarande har synnerligen stor betydelse, ej blott för egarne af skog,
utan äfven för arbetarebefolkningen genom det tillfälle till god förtjenst, som
arbetet vid afverkningen bereder.

Vimmerby i kronofogdekontoret den 25 februari 1897.

Gust. Lindberg.

Till Konungens Befallningshafvande i Kalmar län.

Anbefald att inkomma med yttrande om den betydelse trävarurörelsen
inom fögderiet haft och fortfarande kan anses hafva för ortens befolkning får jag
vördsamt anföra följande.

Vid seklets början och under dess förra hälft kunde skogsrörelsen icke
drifvas i någon större omfattning. Dåliga kommunikationer och de högst ofullständiga
och primitiva medel, — sågning medelst handkraft och några få ofullständiga
vattensågar — som för bearbetningen stodo till buds, lade hinder i
vägen härför. Hemmansegarne afverkade endast mogen skog och häraf ej mera
än hvad som erfordrades till husbehofvet och derutöfver, understundom jemväl
till skatter och sådana förnödenheter, som måste köpas. Härigenom voro och
förblefvo skogarne en icke sinande inkomstkälla för bonden, som icke heller hun -

497

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

nit lägga sig till med några dyrare vanor; men erkännas måste att trävarurörelsen,
på så sätt bedrifven, icke lemnade den löse arbetaren någon nämnvärd
inkomst.

Så småningom började man emellertid tillgodogöra sig förbättrade metoder
för bearbetningen, vattensågarne ombyggdes och förbättrades, och äfven en och
annan ångsåg började uppstå. Med förmågan att afverka och bearbeta större
myckenhet skog uppstod, då jemväl genom tillkomsten af Nässjö—Oskarshamns
jernväg förbättrade kommunikationsförhållanden inträdt, ett betydligt uppsving
i trävarurörelsen. Skogshemman och skogar inköptes, skogen afverkades och
fraktades antingen till Oskarshamn på jernvägen eller till hamnarne i Stranda
härad, Påskallavik, Mönsterås, Timmernabben och Tillingenabben, på landsvägarne,
och en mängd penningar kommo i omlopp. Så fortgick det några år ända till i
början på 1880-talet, då det raseri, med hvilket skogsafverkningen fortgått, syntes
vilja afstanna. Härunder hade, huru oförståndigt och för en rätt skogsskötsel
ruinerande försäljningarne än afslutats, rätt betydliga penningsummor tillförts
skogsegarne, hvarjemte såväl dessa som de lösa arbetarne beredts goda kör- och
arbetsförtjenster. Största vinsten hade dock köparne stoppat i egna fickor, och
ofta hände det, att säljarne utom sina skoglösa hemman snart funno sig endast
hafva qvar ökade, förut okända behof och dyra vanor, som den lätta penningetillgången
framkallat.

Sedermera har skogsafverkningen fortgått om icke lika hejdlöst, så dock
utan all tanke på att genom återväxt bereda fortsatt inkomst af skogarne; men
det oaktadt torde man ännu icke kunna här tala om skoglösa orter, om än ett
och annat hemman blifvit sköfladt på sin skog. Trävarurörelsen utgör derför
fortfarande i hela fögderiet en vigtig inkomstkälla och det icke blott för skogsegarne
sjelfva, utan jemväl för lösa arbetare, torpare och egare af mindre hemman
i orten, i det att dessa derigenom vintertiden få tillfälle till goda arbetsoch
körförtjenster. I östligaste delen af Handbörds härad finnes dock numera
hufvudsakligen endast ungskog qvar, och trävarurörelsen torde derstädes ej heller
vara af samma betydelse som förr eller som i öfriga delar af fögderiet. Hen
återstående småskogen afverkas och forslas i hufvudsak af egarne sjelfva till
närmaste hamn eller jernvägsstation samt lemnar dem en mycket måttlig behållning
och den löse arbetaren högst sällan tillfälle till arbetsförtjenst. Att trävarurörelsen
jemväl i öfriga delar af fögderiet snart nog skall gå tillbaka i betydelse
torde icke vara svårt att förutse, om skogsafverkningen ännu en tid
fortgår i samma omfattning som hittills.

För närvarande är emellertid trävarurörelsen en så vigtig näringsgren
icke blott för arbetarebefolkningen, utan äfven för hemmansegarne, att stora ekonomiska
rubbningar helt säkert skola inträda, om jordbruksnäringen en gång
finner sig sakna denna sin vigtigaste binäring, hvarför enligt mitt förmenande

498

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

en skogslagsstiftning, som betryggade skogens återväxt ock införde en ordnad
skogshushållning, skulle verka högst gagneligt för orten.

Ekeby i Aspelands och Handbörds härads kronofogdekontor den 22 februari
1897.

E. f.

Emil Sandstedi.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län.

Anbefald att uttala ett omdöme rörande den betydelse trävarurörelsen
inom orten haft och fortfarande har för ortens befolkning får jag härmed vördsamt
anföra följande:

På den tid, och den ligger icke synnerligen långt tillbaka, då fögderiet
kunde räknas till skogsbygden, var helt naturligt trävarurörelsen af mycket stor
betydelse för hela orten och dess befolkning. Jordbruket lemnade då sällan afkastning
utöfver det egna behofvet, och bönderna voro hänvisade att ur skogen
taga medel till skatter och andra utgifter. Inom fögderiet funnos då stora präktiga
skogar, hvilka ordentligt skötta kunde blifvit en aldrig sinande källa till
välstånd. Vid de långs fögderiets kuster befintliga lastageplatser, köpingar och
städer funno bönderna afnämare till sina trävaror dels bland der bosatta virkeshandlare
dels vid flera större skeppsbyggerier.

Trävarurörelsen lemnade då inkomst och arbete åt såväl bönder, virkeshandlare
och många arbetare som ock åt fartygsegare och sjömän, hvilka mot
god ersättning fraktade trävarorna till platser inom och utom riket.

Förhållandet är nu annorlunda. Åt fögderiets stora skogar finnes icke
mycket qvar.

Skogsafverkningen har länge bedrifvits på ett allt annat än rationel sätt
och stor missproportion mellan afverkning och återväxt förefinnes numera.

Före medlet af sextiotalet, eller innan den förderfliga propshuggningen
började, förelåg ingen egentlig fara för skogsbrist. Ungskogen sparades och endast
den mogna skogen afverkades. Numera fara skogsafverkarne hejdlöst fram.
Icke det minsta träd skonas, kan det icke användas till props, säljes det till
gärdesstörar. Stora sträckor kalhuggas utan att ringaste åtgärder vidtagas för
skogens återväxt.

Att en hel del af den förr med skog bevuxna marken blifvit odlad och
lagd under plog kan ju inte förnekas och detta är naturligtvis mycket bra, men
största delen af nu kalhuggna skogsmarker lämpar sig endast för skogsodling,
och dessa marker förete nu en sorglig anblick, beväxta som de äro med allenast
lingonris och enbuskar.

499

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

Att trävarurörelsen för dem, som ännu ega afverkningsbar skog, fortfarande
har stor betydelse är helt naturligt. Der denna rörelse kan bedrifvas,
lemnar den nu som förr inkomst och arbete åt skogsegare, afnämare och arbetare.
Men att trävarurörelsens betydelse för orten i sin helhet blir mindre ju mindre
skog till afverkning finnes följer af sig sjelft.

Att den fria skogsafverkningen har varit och fortfarande är skadlig för
trävarurörelsen och dess betydelse för orten är alldeles säkert, och det torde vara
alldeles nödvändigt för framtiden, att den fria eganderätten får maka åt sig för
lagbestämmelser, som förhindra skogssköfling.

Kalmar i Norra Möre och Stranda härads kronofogdekontor den 1 mars 1897.

B. A. Bergman.

Till Konungens Befallningshafvande i Kalmar län.

Med anledning af den den 29 sistlidne december meddelade ordern, hvarigenom
mig blifvit anbefaldt att afgifva yttrande rörande den betydelse trävarurörelsen
haft och för närvarande har för fögderiets befolkning, får jag härmed vördsammast
anföra följande:

Det lider ej det ringaste tvifvel derom, att för Södra Möre härad såsom
helt betraktadt jordbruket är dess hufvudnäring. Men lika säkert är också, att,
om man tager i betraktande vissa delar af det stora häradet — såsom Torsås,
G-ullabo, Karlslunda, Oskars samt delar af Vissefjerda och Madesjö socknar —,
skogsskötseln intager ett så framstående rum i befolkningens näringslif, att densamma
med fullt fog kan anses såsom hufvudnäring. Sådant måste förhållandet
hafva varit sedan en oöfverskådligt lång tid tillbaka; och sådant lärer det äfven
skola förblifva, ty i en stor del af ofvannämnda socknar lägger jordmånens beskaffenhet
hinder i vägen för jordbrukets uppdrifvande utöfver en viss anspråkslös
ställning, medan deremot den stora skogsarealen tillåter en beständigt fortgående
afverkning af åtminstone ved, sedan den större skogen blifvit nedhuggen.
Det är således påtagligt, att hushållningen med skogarne är af största betydelse
och det icke blott för invånarne sjelfva i skogssocknarne utaf äfven för alla deras
afnämare.

När nu förhållandena befunnits sådana som ofvan säges, så måste den frågan
göras, om skogsafverkningen under senare tiden står i skäligt förhållande till
tillväxten, så att icke snart nog skogsbrist måste befaras. Då denna fråga göres,
lemnas numera enstämmigt det svar, att skogsafverkningen under senare tider
antagit den omfattning, att en nästan fullständig brist på byggnadstimmer redan
inträdt. Och som den uppväxande ungskogen, när den nått en viss storlek, hän Skogskomitén,

III. '' 63

500

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

synslöst nedhugges och utskeppas såsom pitprops, så skall bristen på byggnadstimmer
blifva permanent. Deremot lärer ej vara att befara, att tillgången på
bränsle skall upphöra, emedan på de sköflade skogsområdena björken genom sjelfsådd
hastigt intager barrträdens plats och snabbt tillväxer.

Att finna ett botemedel mot det nämnda missförhållandet blifver alltså
en tvingande nödvändighet; och detsamma lärer ej kunna bestå i annat än i införandet
af dels skyldighet för jordegaren — om ej snarare för skogsköparen —
att återplantera skog och dels förbud mot afverkning af undermålig skog.

Jag tillåter mig bifoga yttranden i frågan från trenne af fögderiets
länsmän.

Binga i kronofogdekontoret den 6 mars 1897.

Edv. Erikson.

Till herr kronofogden v. häradshöfdingen Edv. Erikson.

Såsom yttrande i fråga om den betydelse trävarurörelsen inom mitt distrikt
haft och för närvarande har, får jag med anledning af herr kronofogdens order
den 4 nästlidne januari, vördsamt anföra:

Att allmänna meningen om den i förhållande till återväxten omåttliga
skogsafverkning, som under de senaste tre åren pågått och som under den närmast
förflutna tiden till följd af stegrade pris på skogsprodukter betydligt ökats,
är, att orten i den närmaste framtiden kommer att lida brist på behöfligt byggnadsvirke; att

det torde erfordras en tidrymd af 70 år innan någon för sådant ändamål
användbar skog kan vara att påräkna i stället för den, som under tre senare
åren afverkats;

att ett »skogshemman», som saknar »skog» eller goda mossodlingar, icke kan
föda sin egare och att det är min öfvertygelse, att om ej en skogslag, hvarigenom
inskränkning i skogsafverkningen och återsådd af skog påbjudes, snart kommer
till stånd, flere hemmansdelar icke kunna bära sina utskylder och räntor.

Att rörelsen emellertid för närvarande gifver allmogen en inkomst, som
sätter den i stånd att betala sina utskylder, ränta sina intecknade skulder och
äfven göra afbetalningar på andra skulder såsom tillfälliga amorteringslån, är
obestridligt, men att ett kommande slägte icke kan reda sig på ett skuldbelastadt
hemman utan inkomst af skogsafverkning torde vara att befara. För att sammanfatta
mitt yttrande i några få ord får jag derföre säga, att den nu pågående
skogsafverkningen »gör rika föräldrar och fattiga barn».

Hagbylund i kronolänsmanskontoret den 20 februari 1897.

G. H. Ekman.

Utredning från K. Bfhde i Kalmar län.

501

Till herr kronofogden i Södra Möre härad.

Med anledning af ordern den 5 sistlidne januari om inkommande med yttrande
rörande den betydelse, trävarurörelsen inom länet haft och för närvarande
har för ortens befolkning, får jag hvad Södra Möre härads distrikt beträffar
vördsamt meddela.

Den större och värderika såväl löf- som barrskogen är för länge sedan
slut med undantag på boställena och hos en och annan enskild jordägare, och de
flesta ega nu endast qvar skog lämplig till ved, props och läkt. Till följd af att
vid hvarje jernvägsstation en, två ä tre personer handla med dylika trävaror
har jemväl småskogen så hårdt anlitats, att en stor del hemman numera ej ens
ega sådan skog.

Så länge nämnvärd stor skog fans, hade jordegaren en god och bestämd
inkomst af sina skogsprodukter, men är behållningen nu, då de sjelfva afverka
skogen, ej synnerligen stor, ty afverkningskostnaden och körningen till stationerna
gå till stora belopp, och skulle jordegaren betala andra för körningen af produkterna,
skulle behållningen för sjelfva trävaran ej vara något att nämna, i synnerhet
på de gårdar, som ligga långt ifrån stationerna.

Bästa behållningen synes hafva varit att sälja skog på rot, men, då de
flesta jordegarne år från år sålt ett eller flera skogsskiften, finnas numera ej sådana,
utan måste de sjelfva afverka den småskog, som är qvar.

För den, som har skog, är ganska lätt att genom utverkning och försäljning
få penningar till skatter och andra utgifter, men skulle de såsom förut
nämnts betala för allt, blefve behållningen ringa; och säkert är, att om jordegarne
använde sina arbetare och dragare till förbättring af och arbete med jorden i
stället för att såsom nu begagna dem till körning af de små vedpinnarne, skulle
behållningen blifva större, men som jorden ej så hastigt lemnar ersättning för
å densamma nedlagdt arbete, inser den fattige jordegaren ej fördelen häraf.

Kyrkeby i kronolänsmanskontoret den 8 februari 1897.

G. H. Johansson.

Till herr kronofogden Sven Hasselqvist.

Beordrad att till herr kronofogden inkomma med yttrande rörande den betydelse
trävarurörelsen här har för befolkningen, får jag vördsamt meddela, att
utan skogen, äfven om, såsom nu är fallet, af densamma ej kan åstadkommas
annat än ved och pitprops, synes befolkningen inom Torsås och Gullabo socknar ej
kunna få sitt uppehälle. Andra näringsgrenar, såsom jordbruk och boskapsskötsel,
m. m. egna jordbrukarne — en origtig benämning på personer, hvilkas enda sys -

502

Utredning från K. Bfhde i Kalmar lån.

Besättning är vedforsling — i allmänhet sig ej åt, hvilket till stor del beror på
den stenbundna trakten med sin svårodlade mark. Skogsprodukterna lemna också
slanten för dagen, hvartill kommer, att allmogens håg ligger åt lifvet på vägarne,
hvilket den finner både nöjsamt och minst arbetsamt. Till och med handtverkare
förskaffa sig billiga hästar och inköpa mindre skogslotter, som apteras till
props och ved och går till Bergqvara hamn.

Någon fruktan för skogens framtida bestånd hysa egarne ej, ty deras
hopp står till den nya skog, som så småningom uppstår; det oaktadt vore det
för efterkommandes existens otvifvelaktigt välgörande, om sådan åtgärd, hvarigenom
skogens totala sköflande förhindrades, blefve vidtagen.

Torsås den 5 februari 1897.

Carl Fransén.

Utredning från K. Bfhde i Blekinge lån.

503

Konungens Befallningshafvande i Blekinge län.

För en del år sedan fanns inom länet, i synnerhet i norra delarne deraf,
värderik skog, men i den mån, som kommunikationsanstalterna förbättrades,
vidtog och tilltog äfven afverkningen af skog, så att i de delar af länet, der
järnvägar nu framgå, någon skog i egentlig mening ej vidare förekommer.

Denna ohejdadt fortgående skogsafverkning har på landtbefolkningen haft
en ytterst ofördelaktig inverkan. Den har vållat en värdeförsämring af dess
skogsegendom, ty på återväxt af skog har ingen tänkt. Grenom lättheten att
medelst skogsafverkning komma åt penningar har den hos allmogen alstrat ett slösaktigt
lefnadssätt, som i sin ordning ledt in på skuldsättningens väg och slutat
med att den förut burgne och oberoende allmogemannen i de flesta fall måst
lemna sin egendom till sina kreditorers förnöjande.

De enda, som af denna skogshandtering hemtat fördel, hafva varit de personer,
hvilka inledt allmogen på eller eljest förmedlat dessa skogsaffärer.

Numera, när allenast på ett eller annat enstaka ställe förefinnes skog, som
är värd att omnämna, har denna näringsgren för allmogebefolkningen förlorat den
betydelse, som den med klok hushållning eljest kunnat hafva.

Carlskrona å Landskansliet den 29 mars 1897.

Gotth. WacMmeister.

Carl Christophersson.

504

Utredning från K. Bfhde i Blekinge lån.

Blekinge läns hushållningssällskap.

Jägmästaren m. m. herr V. Vistelius har under en följd af år på sällskapets
bekostnad tillhandagått enskilda skogsegare med råd och upplysningar
vid såväl skogsskötsel i allmänhet som vid skogsplantering och frösådd.

Vid en del af länets folkskolor hafva de äldre barnen deltagit i skogsplantering
under ledning af på sällskapets bekostnad antagna plantörer.

Från sällskapets 11 plantskolor hafva under år 1896 utlemnats 262,100
skolade plantor, deraf omkring 30 o/„ tall, 60 % gran och 10 % i utländska barrträdsarter.
Plantorna lemnades kostnadsfritt utom till egare af 50 h:ar åkerjord
och deröfver, hvilka för desamma erlagt en krona pr 1,000 st. plantor.

Plantornas fördelning:

å 19 ställen utplanterades 91,900 st. köpta plantor,

» Öl » » 118,900 » kostnadsfria plantor och

» 19 » » 51,300 » » » genom folkskolebarn.

Från de privata plantskolorna vid Carlskrona och Sölvesborg, öfver hvilka
jägmästare Vistelius äfven utöfvar tillsyn, utsattes respektive 41,500 och 14,500
plantor, så att genom sällskapets försorg utplanterades å skogsmark inom länet
under år 1896 tillsammans 318,000 st. skolade plantor.

En ny plantskola anlades under året vid Hemsjö och jordberedning m. m.
har påbörjats för 2:ne nya plantskolor, en vid Jemjö och en vid Lörby i Mjellby
socken.

Utgifterna under år 1896 för befrämjande af skogsvård och skogsplantering
inom Blekinge uppgingo till kronor 2,425: 50, deraf statsbidrag kronor 1,407.

För enahanda ändamål har hushållningssällskapet anslagit för år 1897
kronor 3,040, hvaraf 500 kronor för skolbarns deltagande vid skogsplantering.

Om man undantager de försäljningar af mindre skogsparker, som en och
annan gång förekomma, så omfattar trävarurörelsen här i länet hufvudsakligast
afsättning af ved och props (grufstöttor). Timmer, plank och bräder användas
mest till eget behof. Exportörer af virke föredraga sådant från Småland, såsom
varande af bättre beskaffenhet.

En trämassefabrik finnes i närheten af Ronneby, der ved af barrskog alltid
röner efterfrågan.

Sedan jernvägsnätet numera blifvit utvidgadt inom länet, har ej mindre
tillförseln af ved i städerna ökats och priset å densamma nedgått, än äfven vedhandeln
nästan uteslutande öfvertagits af mellanhänder, s. k. uppköpare vid en

Utredning från K. Bfhde i Blekinge län.

505

del stationer, och har detta än ytterligare nedsatt jordegarens behållning på
denna skogsprodukt. •''<; : ;i

I behof af inkomster har mången derför äfven börjat afverka ungskogen,
som i form af props vinner afsättning, om än trädets dimensioner äro små.

Trävarurörelsen kan, med stöd af det ofvan anförda, för närvarande endast
anses vara af mindre betydelse för detta läns befolkning.

Carlskrona den 5 mars 1897.

Aug. Leijonhielm.

Hushållningssällskapets sekreterare.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län.

- ; -v. ■ ■ i ; c*:■ : • k-iM:;1; .1

Med anledning af Eder skrifvelse den 14 december 1896 får jag meddela,
att Blekinge läns landsting icke någonsin utöfvat någon verksamhet för skogshushållningens
främjande.

Karlskrona den 23 mars 1897.

Gustaf W. Boos.

Sekreterare kos Blekinge läns landsting.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län.

Uti skrifvelse af den 14 sistlidne december hafven I anmodat magistraten
att till Eder inkomma med upplysning angående den verksamhet för skogshushållningens
främjande inom Karlskrona stads egoområde, som staden utöfvat,
äfvensom ett omdöme rörande den betydelse trävarurörelsen haft och för närvarande
hade för stadens befolkning.

Med anledning häraf får magistraten i förstnämnda hänseende anföra följande: Å

stadens egor finnes gammal sjelfsådd skog, mest ek, å endast omkring
50 hektars areal, men för 30 ä 35 år sedan började staden låta å dess betesmark
plantera ek, bok samt gran, och har planterandet derefter årligen fortsatts, så
att ungskog numera finnes å en ytvidd af omkring 350 hektar.

506

Utredning från K. Bfhde i Blekinge län.

Särskildt under de sistförfluten tio åren hafva åtgärder vidtagits för skogshushållningens
främjande, derunder blifvit verkstäld utstämpling af i medeltal
per år 140 stycken öfvermogna träd, hufvudsakligen ek, ordnats med gallringshuggning
samt anlagts plantskolor och utsatts omkring 27,000 stycken plantor
pr år.

Beträffande trävarurörelsen har magistraten från härvarande jernvägar
infordrat uppgifter angående den myckenhet trävaror, som å jernvägarne hit anländt
och härifrån afsändts, och har magistraten i sådant hänseende fått emottaga
hifogade uppgifter. Bil. A och Bil. B.

I enlighet med till magistraten från tullkammaren här i staden lemnade
meddelanden upptages exporten af trävaror från Oarlskrona från och med år
1866 till och med år 1896 å hilagda Bil. C.

Importen af trävaror hit till staden sjöledes har varit jemförelsevis

ringa.

Endast ett träförädlingsverk finnes i staden, nemligen kakelfabriksaktieholagets
i Carlskrona hyfleri, som anlades år 1885. Enligt uppgifter från vederbörande
utgjorde tillverkningsvärdet vid hyfleriet under de första 10 åren i
medeltal 35,000 kronor pr år och under sistlidet år 90,000 kronor.

Utaf de åberopade handlingarne framgår, att sedan Carlskrona—Yexiö och
Mellersta Blekinge jernvägar tillkommit och kommunikationerna derigenom förbättrats,
tillförseln af trävaror till staden betydligt ökats, hvilket åter haft till
följd, att prisen å ved och andra trävaror hållits temligen billiga, samt att exporten
af dylika varor tilltagit; och genom trävarurörelsen har äfven en del af
stadens befolkning heredts ej ringa arbetsförtjenst, hvadan sagda rörelse för invånarne
i staden varit och fortfarande är till stort gagn i ekonomiskt hänseende.

Carlskrona å rådhuset den 27 februari 1897.

På magistratens vägnar:

J. Kindgren.

H. Schultz.

Utredning från K. Bfhde i Blekinge lån.

Bil. A

507

Till magistraten i Carlskrona.

Carlskrona—Wexiö jernvägsstation i Carlskrona.

Å r.	Skogseffekter. Ton.s)		3 k o	g s e	f f e k t e	r.
Träkol.1) Ton.8)	Y e d. >) Ton.8)	Alla andra slag. Ton. 8)
Afsändt.	Anländt.	Afsändt.	Anländt.	Afsändt.	Anländt.	Afsändt.	Anländt.
Augusti—December 1874	0,9	okändt.
1875 ..........	11,5	14,760,2
1876 ..........	63,4	19,858,8
1877 ..........	35,9	25,904,0			1
1878 ..........	75,8	21,764,1
1879 ..........	31,3	21,594,4
1880 ..........	27,9	25,729,8
1881..........	47,6	30,885,9
1882 ..........	18,2	27,423,7
1883 ..........	133,1	30,862,5
1884 ..........	190,8	29,145,5
1885 ..........	—	—	—	936,9	—	12,309,0	600,5	19,588.5
1886 ..........	—	—	0,7	87,2	—	12,392,4	930,4	18,077,0
1887 ..........	—	—	0,2	86,3	—	11,147,1	39,7	17,527,0
1888 ..........	—	—	—	76,1	—	11,900,2	894,0	24,881,1
1889 ..........	—	—	—	627,0	—	10,717,8	551,4	36,483,7
1890 ..........	—	—	—	8,5	—	11,754,7	455,7	30,201,6
1891..........	—	—	—	105,5	—	12,093,8	1,123.0	21,484,2
1892 ..........	—	—	—	41,3	—	12,034,6	68,7	25,189,8
1893 ..........	—	—	0,9	47,5		11,591,7	1,469.9	25,187,0
1894 ..........	—	—	0,3	97,1	0,2	10,700,7	265,6	27,205,0
1895 ..........	—		—	277,1	—	12,617,3	360,6	24,836,2
1896 ..........	—	—	1,1	87,4	—	10,607,6	578,9	23,078,6

‘) En ton barrved motsvarar 2,899 knbikmeter.

> » löfved (utom ek och bok) motsvarar 2,363 kubikmeter.

» > ek- och bokved > 1,887 «

» » träkol » 6,260 >

s) En ton = 1,000 kilogram.

Carlskrona den 22 februari 1897.

Carl Sundblad.

Skogskomitén, III.

508

Utredning från K. Bfhde i Blekinge län.

Bil. B.

Uppgift

å trävaror (bjelkar, sparrar, bräder, plankor, läkter, pitprops, stäfver och ved),
som forslats å Mellersta Blekinge jernväg till och från Carlskrona station under

åren 1889—1896.

Å r.	Ånländt. Kilogram.	Afsändt. Kilogram.
1889 ..........	140,800	78,700
1890 ..........	425,700	747,400
1891..........	568,700	606,700
1892 ..........	626.600	486,500
1893 ..........	694,000	267,000
1894 ..........	579,000	222,300
1895 ..........	619,700	780,300
1896 ..........	1,189,140	980,140
Summa	4,843,640	4,169,040
1 »	9,012,680

Carlskrona den 22 februari 1897.

Gast. Troberg.

Stationsinspektor.

Utredning från K. Bfhde i Blekinge lån.

509

Bil. C.

I enlighet med från tullkammaren i Carlskrona lemnade uppgifter har
exporten af trävaror från staden utgjort:

Plankor och bräder af fnr och gran tolft. D:o d:o kub.-fot Läkter af fur och gran ... . tolft. Stäfver af ek och bok...... värde R. Bandtnnnor af bok....... * Spiror af fnr och gran.....stycken Bjelkar och sparrar af fnr och granj^j^^ Yed af björk och gran......famnar Timmer af ek och fnr......kub.-fot Pitprops............stycken	År 1866.	År 1867.	År 1868.	År 1869.	År 1870.
56.799 8;837 8,837 32,220 30 619 2,355 373 11,810	48,010 16,514 31,750 29,530 1,760 970 720 710 464	158 3,562 25,757 Stycken. 340,780 12,700 22 1,316 Knb.-fot. 212,590 674	3,733 74,143 12,357 Stycken. 325,960 6,700 2,100 Kub.-fot. 237,452	2,612 96,083 14,157 Stycken. 43,565 1 40 Kub.-fot. 124,012 Värde R. 11,100 200
.		År 1871.	År 1872.	År 1873.	År 1874.	År 1875.
Plank och bräder af fur	och gran knb.-fot	57,750	60,000	31,462	40,926	15,943
Läkter af fur och gran	..... stycken	171,000	171,000	132,034	169,435	200,536
Stäfver af ek och bok .	>	197,000	169,205	205,220	51,400	82,840
Bandtunnor af bok . .	..... kronor	1,400	9,025	—	—	—
Sniror af fnr och gran .	.....kub.-fot	—	27	120	—	823
Bielkar och sparrar af fur och gran »	4,020	90	13,300	39,931	37,423
Ved af björk och gran .	... >	22,500	24,816	2,880	32,184	81,462
Pitprops.......	>		32,670	257,524	39,100	18,300
		År 1876.	År 1877.	År 1878.	År 1879.	År 1880.
Bjelkar och sparrar	. . kub.-fot	50,928	34,376	44,185	34,575	_r
Bjelkar och timmer	..... >	—	—	—	—	Vb, i 63
Sparrar........	..... stycken	—	—	—	—	201,528
Plank och bräder	.....kub -fot	113,613	267,932	159,090	249,613	64,916
Läkter........	.....stycken	253,782	135,747	167,151	181,900	249,750
Pitprops .......	. . kub.-fot	130,703	181,219	45,809	49,210	163,340
Stäfver ........	. . . . stycken	62,080	189,160	355,229	60,910	295,850
Ved.........	.....kub.-fot	36,552	33,636	68,146	25,626	—

510

Utredning från K. Bfhde i Blekinge lån.

År 1881.

År 1882.

År 1883.

År 1884.

År 1885.

Bjelkar och sparrar . . .
Plank och bräder ...

. . . knb.-meter

1,632

9,335

3,399

8,299

1,743

10,663

2,028

11,787

3,451

9,229

Läkter.........

Pitprops ........

. . . stycken
. . . kub.-meter

167,494

4,426

169,941

3,048

178,966

7,591

163,415

5,746

kub.-meter.

3,184

5,196

Stäfver .........

Ved..........

. . . stycken
. . . kub.-meter

368,865

3,191

586,850

3,479

2,760

513,386

2,177

kub.-meter.

533

2,278

Bjelkar och sparrar......kub.-meter

Plank och bräder....... >

Läkter............ »

Pitprops........... >

Stäfver ............ »

Ved............. >

År 1886.

År 1887.

År 1888.

År 1889.

År 1890.

1,475

9,131

2,188

5,675

960

3,384

1,296

9,645

1,969

6,955

131

2,472

2,688

14,417

1,374

11,428

799

1,982

2,022

28,579

1,628

16,751

1,946

1,974

1,882

34,800

1,872

14,554

2,082

2,350

Bjelkar och sparrar . kub.-meter
Plank och bräder . . »

Läkter....... >

Pitprops...... »

Stäfver....... >

Ved........

År 1891.

År 1892.

År 1893.

År 1894.

År 1895.

År 1896.

773

18,240

3,029

23,470

1,070

2,142

1,973

13,095

5,220

17,234

826

3,176

886

9,248

2,774

20,289

104

1,001

862

6.768

1,541

28,518

562

764

9,463

946

21,278

726

915

13,191

1,151

16,902

561

Carlskrona rådhus den 27 februari 1897.

Ex officio:

N. Schultz.

Utredning från K. Bfhde i Blekinge län. ,

511

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län.

I anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse den 14 sistlidne
december N:0 ^PE har magistraten från drätselkammaren härstädes infordrat
yttrande öfver i skrifvelsen omförmälda, utaf den af Kongl. Maj:t tillsatta
skogskomité gjorda framställning; och får magistraten härmed åberopa
innehållet i den af drätselkammaren verkstälda, härhos bifogade utredning.

Karlshamns rådhus den 22 februari 1897.

På magistratens vägnar:

Frithiof Söderbergh.

Utdrag af protokollet, hållet vid sammanträde
med drätselkammaren i Karlshamn den 2
februari 1897.

Sedan kammaren den 4 sistlidne januari, under § 11 i protokollet, uppdragit
åt ledamoten Schmidt att uppgöra förslag till svar å en från magistraten
till kammaren inkommen skrifvelse med begäran om upplysning angående den
verksamhet för skogshushållningens främjande inom stadens egoområde, som staden
utöfvat, äfvensom ett omdöme rörande den betydelse, trävarurörelsen haft
och för närvarande har för stadens befolkning, så öfverlemnade nu ledamoten
Schmidt en utredning angående ifrågavarande förhållanden; och beslöt kammaren
att berörda utredning skulle öfverlemnas till magistraten såsom svar å dess
skrifvelse.

Som ofvan.

In Mena.

Ernst Lindberg.

Skogsberättelse.

Stadens verksamhet för skogshållningens främjande har sedan många år
tillhaka stått under ledning af i sådana angelägenheter erfaren jägmästare, hvarutom
särskild skogvaktare utöfvat daglig tillsyn öfver stadens skogar.

512

Utredning från K. Bfhde i Blekinge lån.

Hvarje år har efter anvisning af jägmästaren planterats ett antal löf- och
barrträd, varierande mellan 30- och 100,000 plantor, allt efter den olika tillgången
af plantor, hvilka alltid uppdragits i stadens egna plantskolor.

Afverkning har hufvudsakligen endast skett af fullmogen skog för att
dermed bestrida utgifterna för skogarnes skötsel, dervid vanligen en mindre behållning
på cirka 1,000 kronor uppstått. Försäljningssumman har uppgått till
3,000 ä 5,000 kronor, allt efter som virket sålts på rot, eller staden sjelf afverkat
detsamma. Stadens arrendator hafva vanligen inköpt detsamma.

Någon särskild betydelse för stadens befolkning har trävarurörelsen, som
uppstått genom försäljning af virke från stadens skogar, ej haft.

Karlshamn den 1 februari 1897.

Fritz Schnidt.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län.

Hed anledning af skrifvelsen den 14 december 1896, N:o 123 D.E./1896,
har magistraten äran härmed upplysa, att staden Sölvesborg, hvars skogsmark
enligt år 1868 verkstäld uppmätning och indelning utgjorde 931 tunn-, 9,7 kappland,
deraf då omkring 1/3-del var skoglös och 1/3-del bevuxen med ung bok samt
återstående 1/3-delen bar dels medelålders dels glest stående, öfvermogen bok,
afsedd för afverkning med omkring 187 storfamnar per år, efter nämnde tid låtit
i den afverkade skogens ställe och i öfrigt å andra lämpliga delar af skogsmarken
från egna plantskolor årligen utplantera omkring 30,000 stycken skolade
plantor af gran, silfvergran och tall, hvarigenom största delen af kalmarken
blifvit planterad, så att numera endast omkring 50 tunnland deraf, som afses för
bete, äro skoglösa. Nämnda trädslag hafva vid planteringen föredragits framför
bok, för hvars uppdragande marken ej ansetts fullt lämplig. Skogen har från
ofvannämnda år stått under förvaltning af en statens skogstjensteman, jägmästaren
W. Wistelius, och under honom af en utaf staden aflönad skogvaktare.

Beträffande den betydelse trävarurörelsen haft och har för stadens befolkning,
får magistraten meddela, att åtskilliga af stadens handlande sedan många
år tillbaka för utförsel sjöledes drifvit en ej obetydlig handel med tjära, bokstockar
för staftillverkning, bokstaf samt ved af bok och björk, tills för omkring
15 år sedan handeln med tjära och för 3 år sedan affären i bokstockar alldeles
upphört, hvarjemte handeln med bokstaf, hvaraf härifrån under de senaste 10 åren
hufvudsakligen till konungariket Norge i genomsnitt per år afskeppats omkring
700,000 stycken, de senare 3 åren aftagit. Deremot har handeln med ved, efter

513

Utredning från K. Bfhde i Blekinge län.

tillkomsten af Vestra Blekinge jernvägar, ej obetydligt ökats och utgjort i genomsnitt
under tiden efter år 1887 vid pass 4,000 kubikmeter per år. Veden utföres
förnämligast till Danmark och har äfven afnämare bland Mjellby sockens talrika
fiskarebefolkning. Af ek-, björk- och granbark omsätter eu här i staden ett
fyrtiotal år tillbaka drifven läderfabrik årligen 500 till 700 tons, hufvndsakligast
ekbark, från orterna emellan Ronneby och Holje samt Sölvesborg och äfven från
nordöstra delarne af Skåne. Handeln med sågadt och kiladt virke inom staden
har först det senaste året upptagits af två personer härstädes och afser uteslutande
fyllande af stadens och kringliggande orters behof deraf.

Sölvesborgs rådhus den 24 februari 1897.

l o

A magistratens vägnar:

Aug. Donnér.

Till Konungens Befallningshafvande i Blekinge län.

Med anledning af Konungens Befallningshafvandes skrifvelse den 14 december
sistlidet år, N:o 123 D. E./1896, får magistraten härmed äran dels upplysa, att
inom stadens egoområde någon skogsafverkning icke förekommer, dels afgifva
det omdöme, att trävarurörelsen icke haft eller för närvarande har någon vidare
betydelse för stadens befolkning. Någon egentlig vedhandlare finnes icke i staden,
utan uppköpes den för invånarnes bruk erforderliga ved direkte från
producenten antingen å stadens torg eller efter särskildt aftal levererad i husen.
Eu af stadens köpmän drifver deremot en rätt omfattande handelsrörelse med
ved och andra trävaror, afsedda för export samt har vid Ronneby redd, belägen
utom stadens egoområde, anlagt en ganska stor fabrik för förädling af trävaror.
I öfrigt förekommer förutom några smärre såsom handtverkeri bedrifna snickerier
icke någon trävaruaffär, vare sig för handel med eller förädling af trävaror.

Ronneby rådhus den 1 mars 1897.

På magistratens vägnar:

Ernst Flensburg.

514

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads län.

Konungens Befallningshafvande i Kristianstads län.

De norra, intill Småland ocli Halland belägna, mera högländta delarne af
länet äro i allmänhet skogbevuxna. Jordmånen är der sandig och mager samt
föga lämpad för ett intensivare jordbruk. Befolkningen i dessa trakter kan icke
heller af jordbruket hemta tillräcklig bergning utan måste för sin utkomst söka
andra förvärfskällor, företrädesvis skogshandtering. I dessa delar af länet har
af ålder skogshandtering vida mer än jordbruk utgjort befolkningens hufvudnäring
och är förhållandet härutinnan fortfarande oforändradt. Der finnas också
talrika vattensågverk äfvensom en del ångsågverk för skogsprodukternas försågning
till olika ändamål såsom plank, bräder, grufstötter, stäfver och takspån. De
flesta af dessa sågverk äro dock af mindre betydenhet och användas endast för
egarens eget behof eller till sågning emot lega af dit inlemnade trävaror från
kringliggande ort. Antalet sågverk har vid 1895 års slut uppgifvits utgöra

Åsbo fögderi.....	Vattensågar.	Ångsågar.
........32	3
Göinge » .....	........112	18
Villande » .....	........22	3
Ingelstads » .....	..... . . 1 Summa 167	24

De försågade produkterna afföräs gemenligen till närbelägna jernvägsstationer
eller hamnplatser för afsättning å andra orter.

Den öfvervägande delen af skogen i länet tillgodogöres dock såsom ved
och derpå finnes god tillgång icke allenast i den så kallade skogsbygden, hvarom
nyss är nämndt, utan äfven i större delen af länet med undantag endast för de
fullkomligt skoglösa sydöstra och vestra trakterna. Tillgången på ved af vanliga
slag, såsom bok-, björk- och barrved, är fortfarande så stor, att dermed tillgodoses
länets eget behof äfvensom afsättas betydliga mängder till andra orter,
förnämligast till den skånska slättbygden med der belägna städer samt till
Danmark.

515

Utredning från K. Bflide i Kristianstads län.

Äfven om genom en hejdlös och utan plan verkstäld afverkning skogen
på åtskilliga ställen uthuggits och skogstillgången dermed i motsvarande grad
minskats, äro likväl norra delarne af länet genom sina naturliga förhållanden så
hänvisade till skogskultur, att frågan om skogens återväxt förr eller senare
måste med nödvändighet framkomma. Dess bättre synes vigten af skogens fredande
och återplantering allt mera inses och intresset derför blifva allt större,
så att det är att hoppas, att skogsåterplantering hädanefter skall komma att
verkställas i vidsträcktare mån, än hvad hittills egt rum.

Trävarurörelsen är derför fortfarande af största vigt för en icke obetydlig
del af länets befolkning.

Kristianstads landskansli den 16 mars 1897.

På Landshöfdingeembetets vägnar:

E. Andersson. W. Ehrenborg.

Kristianstads läns hushållningssällskap.

Länets år 1888 församlade landsting stälde till hushållningssällskapets
förfogande ett anslag af 500 kr. att utgå under år 1889 och användas till skogsodlingens
befrämjande inom länet med vilkor att sällskapet för samma ändamål
tillsköte minst ett lika stort belopp samt af det för skogsodlingens befrämjande
beviljade statsanslaget begärde ett belopp, motsvarande landstingets och sällskapets
sammanlagda anslag. Landstinget har sedan årligen beviljat ett lika
stort belopp och af statsanslaget har sällskapet årligen erhållit belopp vexlande
mellan 830 och 1,000 kr. ända till år 1894, då anslaget höjdes till 1,775 kr. De
sålunda erhållna medlen, som sammanlagdt för åren 1889 till 1894 utgjort 12,282
kr. hafva årligen fördelats bland sällskapets 5 distrikt att för ändamålet användas.
Medlen blefvo ock af distrikten använda till kostnadsfri utdelning af
plantor och skogsfrö eller till anläggning af plantskolor, från hvilka plantor
kostnadsfritt kunde utdelas.

I november månad 1893 bildades på förslag, väckt inom sällskapet, Kristianstads
läns skogsodlingsförening, som åtog sig de förpligtelser för skogsodlingens
befrämjande inom länet, som förut ålegat sällskapet.

Om ock tillslutningen till denna förening var ganska stor, i det densamma
inom ett år efter sin uppkomst räknade nära 1,000 medlemmar, så motsvarade
dock icke de medel, som inflöto i medlemsafgifter, kostnaderna för de reqvisitioner

Skogåkomitén, III. 65

516 Utredning från K. Bfhde i Kristianstads lån.

å frö och plantor, som snart inkommo. Sällskapet beviljade också åt föreningen
från och med år 1894 ett särskildt anslag af 1,000 kr. årligen och beslöt den
24 november s. å. att från och med år 1895 till föreningen öfverlemna alla de
medel, som sällskapet och landstinget ansloge till skogsodlingens befrämjande
inom länet jemte det för samma ändamål erhållna statsanslaget.

Under år 1895 hade således skogsodlingsföreningen utom ledamotsafgifter
följande anslag: af sällskapet 1,500 kr., af landstinget 500 kr., statsanslag 1,440
kr., samt af 3 bland länets sparbanker sammanlagdt 650 kr.

Under år 1896 hafva sällskapets och landstingets anslag utgått med oförändradt
belopp, statsanslaget har utgjort 1,407 kr. och af 3 sparbanker hafva
erhållits sammanlagdt 450 kr.

Från och med år 1897 har landstinget ökat sitt anslag till 1,500 kr.

Dessa icke obetydliga tillgångar hafva af föreningen användts till aflönande
af en öfverplantör, hvartill antagits en som extra jägmästare anstäld skogstjensteman,
samt två ordinarie plantörer, utexaminerade från skogsskola, hvilka,
utom sin verksamhet som instruktörer under planterings- och såningstiden, vårda
föreningens inom alla delar af länet anlagda plantskolor samt under hösten
kringresa hvar och en sitt distrikt från gård till gård för att väcka intresse för
och meddela upplysningar och råd rörande skogsplantering samt besigtiga de
gjorda planteringarne. Under planteringstiden antagas extra plantörer.

Under år 1894 utdelade föreningen kostnadsfritt, företrädesvis till mindre
bemedlade egare af kalmarker inom länet 612,100 st. barrträdsplantor och 11
kg. tallfrö.

Under år 1895 utdelades likaledes utan ersättning 1,474,400 barrträdsplantor
och 493/4 kg. tallfrö.

Under år 1896 utdelades 2,586,000 barrträdsplantor och 79Va kg. tallfrö
samt 6372 kg. andra barrträdsfrön.

För utplantering under instundande vår hafva till denna dag reqvirerats
i rundt tal 4,000,000 barrträdsplantor och 245 kg. tallfrö.

Af det ständigt växande förtroende föreningen åtnjuter, drager sällskapet
den slutsats, att länets skogsodlingsförening väl fyller sin plats, och att hon
börjat sin verksamhet på rätta tidpunkten. Sällskapet hyser ock den förhoppning,
att föreningens verksamhet ytterligare skall kunna ökas, sedan ur hennes
egna plantskolor under nästkommande år anses kunna lemnas behöfligt planteringsmaterial.

Fältet för skogsodlingsföreningens verksamhet är ock ofantligt stort, alldenstund
länets kalmarker efter en ungefärlig beräkning, grundad på från kommunalnämnderna
erhållna uppgifter, uppgå till en sammanlagd areal, som icke
mycket torde understiga 150,000 har.

517

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads lån.

Sällskapet anser visserligen, att ökad insigt om skogens betydelse utgör
det bästa skyddet mot sköflingen af de planteringar, som på detta sätt inom en
icke allt för lång framtid genom förenade bemödanden af stat, hushållningssällskap,
landsting och enskilde fosterlandsvänner torde kunna åstadkommas,
men kan dock icke underlåta att framhålla önskvärdheten af lagstiftningens ingripande
att för framtiden hindra så väl ödeläggandet af ungskogen som sköflandet
af äldre skog utan omtanke för återväxten.

Som bilagor medfölja dels skogsodlingsföreningens stadgar, dels ock hennes
årsberättelse för 1895.

Kristianstad den 13 februari 1897.

På hushållningssällskapets vägnar:

M. G. De la Gardie.

L. J. Wahlstedt.

Stadgar för Kristianstads läns skogsodlingsförening.

§ 1.

Föreningens ändamål är att verka för skogsodling å inom länet befintliga,
enskilda jordegare tillhöriga kalmarker.

§ 2.

Detta mål skall föreningen i mån af krafter och tillgångar söka uppnå
genom

a) att på lämpliga ställen inom länet anlägga plantskolor och derifrån
kostnadsfritt utdela plantor, företrädesvis till mindre jordegare, hvilka äro villige
att skogsödla egna kalmarker;

b) att anställa tekniskt kunniga biträden så väl för utförande af föreningens
skogsodlingsarbeten som för meddelande af undervisning och kostnadsfritt
biträde åt enskilda, som sådant önska;

Om anmälningar till erhållande af plantor och planteringsbiträde ingå i
större antal än tillgångarne medgifva, hafva föreningens medlemmar företräde.

c) att medelst utdelande af skrifter och föredrags hållande väcka intresse
för skogsodling samt insigt om skogens betydelse så väl för den enskilde som
för hela landet;

518

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads lån.

d) att söka utverka anläggandet vid de större folkskolorna af mindre
plantskolor samt bibringande åt skolbarnen af undervisning om skogsskötsel och,
der så ske kan, upplåtande genom skolrådets försorg af kalmark till plantering
af skolbarnen;

e) att låta utföra inspektion af föregående årens skogskulturer, dervid råd
ock upplysningar om vården af skogsodlingar, bjelpkultur, gallring m. m. kan
åt enskilda kostnadsfritt meddelas;

f) att, när tillgångarne sådant medgifva, inköpa eller på annat sätt förvärfva
dispositionsrätten till kalmarker inom länet och försätta dem i skogbärande
skick.

§ 3.

Föreningen utgöres af hedersledamöter, ständiga ledamöter och årsledamöter.

a) Hedersledamöter utses vid ordinarie sammanträde på förslag af någon
ledamot;

b) Ständig ledamot är den, som en gång för alla erlagt en afgift af minst
tjugofem kronor;

c) Arsledamot är hvar och en, man eller qvinna, som till kassan erlagt
en afgift för året af två kronor, som uttages genom postförskott.

§ 4.

Föreningens angelägenheter handhafvas af en styrelse af 6 personer, deruti
landshöfdingen i länet är sjelfskrifven ordförande, öfriga ledamöter jemte
5 suppleanter utses vid allmänt årssamtn anträde.

Inom styrelsen utses en vice ordförande.

Till sitt biträde utser styrelsen inom eller utom sig sekreterare och en
skattmästare.

§ 5.

Allmänt årssammanträde med föreningens ledamöter hålles inom den 1
juli å dag och ställe, som ordföranden utsätter genom i ortens tidningar minst 14
dagar förut intagen kungörelse.

Vid sådant sammanträde afgifver styrelsen berättelse om föregående årets
verksamhet jemte samma års af revisorerna granskade räkenskaper. Sedan derefter
frågan om ansvarsfrihet för styrelsens åtgärder blifvit afgjord, anställes
val af

a) ledamöter i stället för afgångna, som första gången blifva 2 efter lottning
och andra året 3 samt sedan i tur efter tjenstgöringstiden,

b) 5 suppleanter och

c) 3 revisorer.

519

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads lån.

Afgående ledamöter kunna med eget begifvande återväljas.

Vid alla frågor och val hafva föreningens ledamöter hvardera en röst.
Falla lika antal röster för olika meningar, galle den mening ordföranden biträder.
Vid val skiljes genom lottning emellan dem, som erhållit lika antal röster. Val
och omröstningar ske öppet.

Då styrelsen sådant beslutar, kallar ordföranden dessutom till sammanträde
å annan tid.

§ 6.

Vilkoren för kalmarks upplåtande åt föreningen till verkställande af skogsodling
bestämmas af styrelsen och intagas i dess protokoll.

§ 7.

För att med så mycket större kraft kunna verka för sitt ändamåls uppnående
bör föreningen söka bidrag så väl af staten, landstinget och hushållningssällskapet,
som ock af inom länet verkande banker och andra inrättningar, som
kunna vara villiga att understödja föreningens arbeten.

§ 8.

I händelse landsting och hushållningssällskap anslå medel till föreningen,
ega de, hvart för sig, ittse en ledamot i styrelsen och en suppleant, hvaremot
öfriga 3 ledamöter och suppleanter utses af föreningen på sätt i § 5 sägs. I sådant
fall utses revisorerna af hushållningssällskapet, landstinget och föreningen,
en af hvardera.

§ 9.

För ändring af dessa stadgar fordras, att föreningen derom beslutar vid
två efter hvarandra följande sammanträden. Dylikt beslut bör dock fattas af
minst två tredjedelar af de närvarande medlemmarne.

Berättelse rörande Kristianstads läns skogsodlingsförening och dess

verksamhet år 1895.

Att allmänhetens intresse för skogsplantering alltjemt är i stigande visar
sig deraf att under hösten inkommo rekvisitioner för år 1896 från 353 reqvirenter
å saramanlagdt 143 kilo frö och 2,492,000 diverse plantor, beräknade för en areal
af omkring 465 hektar, således, jemfördt med föregående är, en ökning af 100 f.

520

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads lån.

Plantskolorna under år 1895.

Namn.	Härad.	Föreningei besådda plantskolo	Föreningei under anläj ning varan plantskolo	Plantskolor, som af föreningen understödjas.	Använda plantor.	Utsådt frö.	Anteckningar.
		>~i P ce	-t g '' CD “	Tall.	Gran.	Tall.	Gr.
		har.	har.	har.	st.	st.	kg-	kg-
Sandby ....	Ingelstad	_	0,10	_	_				Kommer att utvidgas.
Cimbrishamn	Jerrestad	—	0,25	—	—	—	—	—
Efveröd ....	Gärds	—	0,35	—	—	—	—	—
Huaröd ....	»	—	0,12	—	—	—	—	—	Arrenderas; 10 kr. pr år.
Byrbult ....	»	—	0,19	—	—	—	—	—	Kan utvidgas till 0,50 har
Kuberup . . .	»	—	0,21	—	—	—	—	—	D:o d:o.
Yngsjö ....	Vinand	—	0,20	—	—	—	—	—
Rinkaby....	>	—	—	0,10	—	—	3	3	Eges af Lars Persson i Rinkaby.
Kiaby.....		0,19	—	—	—	—	30	—	Arrenderas.
Hessleholm . .	V. Göinge	0,05	0,50	—	117,000	—	3	3	Den mindre kommer att igenläggas.
Yesslarp . . .	Ö. Göinge			0,10			3	3	Eges af kronoj ägare G. SjöBtedt, som för-bundit sig att leve-rera plantor till 50 öre per 1,000.
Hagstad....	N. Åsbo	0,15	—	—	—	—	5	14
Skeldinge . . .		0,15	—	—	53,700	79,300	5	25	Kan utvidgas till 0,25 har.
Grlimminge . .	Bjäre	0,05	—	—	—	—	1	—
	Summa	0,59	1,92	0,20	170,700	79,300	50	48

Såsom häraf framgår kunde föreningens plantskolor endast leverera en
ringa del af 1895 års plantreqvisitioner, utan måste 414,800 plantor inköpas,
hvarjemte föreningen hade förmånen gratis utbekomma från statens plantskolor
809,600 st. De såsom under anläggning varande betecknade plantskolorna komma
att besås först år 1896. Under åren 1896 och 97 torde derför föreningen fortfarande
behöfva inköpa ett betydligt antal plantor, men från och med år 1898
och allt framgent hör äfven med betydligt ökad efterfrågan plantbehofvet kunna
tillfredsställas ur föreningens egna plantskolor. Hittills har i plantskolorna

521

Utredning från K. Bflide i Kristianstads lån.

uteslutande uppdragits svensk tall och gran men hädanefter kommer att i rätt
omfattande grad uppdragas jemväl bergtall, hvitgran, silfvergran och lärk, samt
ek, bok, björk och ask, hvarförutom kommer att i mindre skala göras försök med
åtskilliga andra utländska trädslag än de nyssnämnda.

Årets kulturarbeten.

öfverhufvud taget hafva kulturarbetena pågått under gynsamma förhållanden
och synas lofva ett godt resultat. En del olägenheter hafva dock förorsakats
af den sena plantutdelningen. Sålunda hunno å några ställen plantorna
ej att utsättas under våren utan måste jordslås och användas först fram på
hösten. Det är emellertid att hoppas, att plantorna det oaktadt kommo till god
användning. Värre var att en del reqvirenter ej. afhemtade sina plantor utan
läto dem qvarligga å stationen, tills de såsom odugliga måste bortkastas. Anledningen
till den sena plantutdelningen var dels att ombyte i öfverplantör egde
rum just som kulturtiden tog sin början och att undertecknad, som då tillträdde
sagda befattning, ej hunnit förvärfva den kännedom om ort- och kommunikationsförhållandena,
som erfordrades för en hastig distribuering af det stora antalet
plantor och dels att föreningen i sista stund blef mankerad å 800,000 plantor,
som endast med stor svårighet och på många omvägar kunde anskaffas. — Tack
vare de under året så till antal som storlek betydligt utvidgade och öfver hela
länet spridda plantskolorna komma ofvanberörda olägenheter ej mera att upprepas.
Plantutdelningen kommer hädanefter att hufvudsakligen ske direkt ur
plantskolorna, och de plantor, som ej der afhemtas, komma att af plantörerna
utdelas å centralt belägna stationer. Härigenom vinner föreningen full garanti
för att plantorna komma reqvirenterna till hända i bästa skick, på samma gång
som fraktomkostnaderna reduceras till jemförelsevis en obetydlighet.

Öfverplantörens verksamhet.

Öfverplantörens resedagar sedan 1 april till årets slut uppgå till 52. Derunder
har bland annat inspekterats skogsodlingarne inom flertalet socknar af
Bjäre, Södra Åsbo, Norra Åsbo, Ingelstads och Jerrestads härader samt delvis
jemväl inom Villands och Gärds härader.

Den starka försommartorkan visade sig hafva farit ganska illa med en
del kulturer å sandmarkerna, der omkring 25 % i medeltal kan anses hafva gått
ut. I allmänhet sedt företedde dock kulturerna ett lofvande utseende. Ettåriga
tallplantor äfvensom granplantorna syntes hafva redt sig bäst. Tvååriga tallen
var något gulaktig. Af särskildt intresse var en mycket vacker kultur med ettårig
gran å ljungmark. Åtskilliga tillfällen erbjödos att få påpeka den väsentliga

522

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads län.

skilnaden mellan kultur, verkstäld å ljungbränd mark och mark, der ljungen
qvarlemnats. I förra fallet buro plantorna allmänt ett sjukligt utseende, i senare
deremot stodo de friska och kraftiga, hvilket tydligt talar för, att den späda
plantan under den första uppväxten har ett godt och välbehöfligt skydd i den
förkättrade ljungen.

En anmärkning, som i allmänhet kunde göras, var att sådd- och plantgroparna
tagits på för korta inbördes afstånd. På samma gång detta är en
väsentlig misshushållning så väl med material som arbetskrafter, kommer det
att i en framtid vålla jordegaren olägenhet genom att nödvändiggöra tidiga och
derför äfven kostbara hjelpgallringar, om ej beståndet skall hämmas i sin tillväxt.
Till undvikande af dylika och andra misstag vore önskligt, att reqvirenterna
ville mera allmänt begagna sig af det plantör biträde, föreningen afgiftsfritt
ställer till deras hjelp.

Såsom allmänt omdöme kan emellertid sägas, att föreningen visat sig
hafva valt rätta vägen till sitt vackra och stora mål, och glädjande har varit
att konstatera det varma intresse, hvarmed allmänheten omfattat föreningens
sträfvanden, ett intresse som endast behöfver rätt ledas och uppmuntras för att en
gång i framtiden bära rika frukter så väl för den enskilde som länet i dess helhet.

Föredrag i skogsodlingsfrågan hafva af öfverplantören hållits å folkskolläraremötet
i Bösarp samt å landtbruksmötena i Hessleholm och Efveröd.

Skogsodlingsförbindelser.

Underhandlingar öppnades i december rörande föreningens öfvertagande i
och för skogsodling af 4 ä 500 hektar kalmark inom Grefvie socken af Bjäre
härad, och syntes intresset för saken hafva önskadt resultat.

Plantörernas verksamhet.

Förutom 2:ne ordinarie plantörer hafva som biträden vid skogsodlingsarbetena
varit anstälda 3:ne extra plantörer. De ordinarie plantörerna hafva
under hösten fått besöka samtlige socknar för upptagande af reqvisitioner och
spridande af kännedom om föreningens ändamål och verksamhet.

Finanserna.

Utgifterna under år 1895 uppgingo till 3,364,2 3 kronor och inkomsterna
till 8,179,03 kr., utvisande alltså en behållning till år 1896 af 4,814,so kronor.

Kristianstad den 10 juni 1896.

Styrelsen.

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads län.

523

Rapport rörande skogsodlingsföreningens verksamhet under våren 1896.

Till 353 reqvirenter hafva utdelats sammanlagdt 143 kilo frö och 2,492,000
diverse plantor, beräknade för en areal af 465 hektar. Jemfördt med föregående
år, då till 189 reqvirenter utdelades 49s/4 kilo frö och 1,474,000 plantor för en
areal af 237 hektar, framgår alltså en stegring af 100 %.

Den hastigt inträdande våren nödvändiggjorde, att plantutdelningen tog
sin början redan den 26 mars. Plantutdelningen försiggick dels direkt från
plantskolorna dels från centralt belägna jernvägsstationer och verkstäldes af föreningens
ordinarie och extra plantörer. Endast ett fåtal plantor afsändes direkt
till reqvirenterna. Härigenom undveks den stora olägenheten, att såsom under
förra året en stor del plantor finge qvarligga å stationerna, tills de nästan blifvit
odugliga, och att åter andra ej alls afhemtades utan slutligen måste bortkastas.
I år hafva samtliga plantor kommit reqvirenterna tillhanda i bästa kondition.
Fröutdelningen har egt rum sålunda, att plantörerna medtagit fröet och utdelat
detsamma vid sitt besök hos reqvirenterna. Härigenom har föreningen fått full
garanti för att jemväl fröet användts på bästa sätt.

Skogsodlingsarbetena började omedelbart efter påsk och fortgingo oafbrutet
till de första dagarne i maj. Kulturerna försiggingo under mycket gynnsamma
förhållanden och torde derför bringa goda resultat.

Efter skogsodlingsarbetenas afslutande vidtog plantskolearbetena, som pågingo
till slutet af maj. Under våren har anlagts 8 nya plantskolor, nämligen
i Hessleholm, Yngsjö, Kuberup, Byrhult, Huaröd, Efveröd, Cimbrishamn och
Sandby. Med förutvarande 4 plantskolor eger föreningen alltså numera 12 stycken.
Dessutom bidrager föreningen medelst frö till 2:ne mindre plantskolor i Rinkaby
och Yesslarp. En del af plantskolorna komma att i höst ytterligare utvidgas,
och en ny att anläggas inom Grefvie socken, samt möjligen en inom Brösarps
socken. — Fröåtgången i plantskolorna har uppgått till omkring 85 kg. svensk
tall, 123 kg. svensk gran, 20 kg. hvitgran, 31 kg. bergtall samt 7,5 kg. diverse
andra utländska fröslag, eller sammanlagdt 266x/2 kg. diverse frö.

2:ne fasta och 5 extra plantörer hafva biträdt vid skogsodlingsarbetena.

Samtliga plantörernas verksamhet har af öfverplantören kontrollerats och
godkänts.

Till utrönande af ungefärliga arealen skogbeväxt och kal utmark inom
länet har till samtlige kommunalordförande utgått cirkulär med begäran om
upplysningar i ärendet. Hittills hafva dylika inkommit från 72 socknar, d. v. s.
frän ungefär hälften. De resterande uppgifterna torde kunna så småningom
förväntas och dermed en ganska tillförlitlig öfverblick öfver föreningens vidsträckta
arbetsfält erhållas.

Skogthomitén, III. 66

524

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads lån.

Det under förra året väckta förslaget, att föreningen skulle för skogsodling
öfvertaga under en tid af 20 år 4 å 500 hektar kalmark inom Grefvie socken
har nu avancerat så långt, att föreningens sträfvan i berörda hänseende kan
anses betryggad.

Nyteboda den 10 juni 1896.

Öfverplantören.

Kristianstads läns landsting.

I anledning af skrifvelsen den 13 sistlidne januari med begäran om upplysning
angående den verksamhet, Kristianstads läns landsting för skogshushållningens
befrämjande utöfvat, får jag meddela att, för befrämjande af skogsodlingen
inom länet, landstinget stält för år 1897 till förfogande af den inom
länet varande skogsodlingsförening ett anslag af 1,500 kronor och för hvarje af
föregående år från och med 1889 till hushållningssällskapets förfogande ett anslag
af 500 kronor.

Kristianstad den 13 februari 1897.

A. Th. Anderberg.

Landstingets sekreterare.

Till Konungens Befallningshafvande i Kristianstads län.

Till svar å orderskrifvelsen den 13 sistlidne januari, rörande den betydelse
trävarurörelsen inom fögderiet haft och för närvarande har för ortens befolkning,
får jag vördsamt afgifva detta yttrande:

Inom Båstads, Rebbelberga och Björnekulla länsmansdistrikter är det klent
med tillgången på växande skog och den skog som finnes, afverkas och försälj es
hufvudsakligen till ved, men skogen förslår ej på långt när till fyllande af befolkningens
inom dessa 3 distrikter behof af bränsle. Egentlig trävarurörelse
hvarken har funnits eller finnes inom förenämnda 3 distrikter, i följd hvaraf
trävarurörelsen inom samma distrikter hvarken haft eller för närvarande har
någon betydelse för befolkningen inom berörda distrikter.

Inom Grråmanstorps länsmansdistrikt finnes icke obetydligt skog — dock
mest tillväxande — i Vedby socken samt i norra delarne af Grråmanstorps, Östra
Ljungby och Össjö socknar. Den betydelse trävarurörelsen haft och för närvarande
har för detta länsmansdistrikts befolkning består hufvudsakligen i handel med ved.

525

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads län.

Vidkommande slutligen Riseberga och Örkelljunga länsmansdistrikter, så
har trävarurörelsen haft och har för närvarande stor betydelse för befolkningen
inom dessa båda distrikter, såsom synes utaf biiagda af mig från länsmännen i
distrikten infordrade yttranden, till hvilka jag får hänvisa.

Åby & Klippan, Åsbo kronofogdekontor den 28 februari 1897.

J. Bruzelius.

Till Herr kronofogden och riddaren häradshöfding J. Bruzelius.

Till svar å orderskrifvelsen den 14 nästlidne januari får jag vördsamt
meddela, att trävarurörelsen inom distriktet haft och för närvarande har ganska
stor betydelse för ortens befolkning. Såsom exempel härpå har det genom af
mig infordrade uppgifter konstaterats, att under år 1896 dels afsändts pr jernväg
från jernvägsstationerna inom distriktet följande, nämligen:

från Perstorp:

Bandkäppar............. 33,880 kg.

Bark................ 26,781 »

Leksaker, träsvarfveri........ 1,525 »

Plank och gagnsvirke........ 47,163 »

Qvastar, ris............. 2,750 »

Rundtimmer............ 104,130 »

Spinnrockar............. 1,845 »

Stolar............... 324 »

Stäfver............... 224,000 »

Träskor............... 4,313 »

Yed.............. . • 696,795 >

Summa 1,143,506 kg.

frän Ljungbyhed:

Bark.........

Bräder ........

Slipers........

Stäfver ........

Timmer.......

Ved.........

från Skäralid:

. . . . 148,400 kg.

. . . . 6,800 »

. . . . 13,400 »

. . . . 155,300 >

. . . . 9,900 >

. . . . 612,400 >

Summa 946,200 kg.

Ved

291,700 kg.;

526

Utredning från K. Bflide i Kristianstads län.

dels ock att vid Skånska ättikfabriken Perstorp förbrukats 1,997 famnar ved,
hvarje famn tre alnar i längd och höjd samt en och en half aln bred.

Spången pr Ljungbyhed i Riseberga distrikts kronolänsmanskontor den
15 februari 1897.

C. G. Settergren.

Till kronofogden m. m. herr häradshöfdingen J. Bruzelius.

Åberopande herr kronofogdens skrifvelse den 14 sistlidne januari får jag
rörande den betydelse trävarurörelsen haft och för närvarande har för ortens
befolkning äran afgifva detta yttrande:

Inom Örkelljunga distrikt är jordmånen till följd af dess i allmänhet
skrala beskaffenhet ej synnerligen tjenlig för sädesproduktion. Deremot lämpar
sig jorden särdeles väl för skogsväxt, och distriktet är derför till större delen
skogbevuxet. En följd häraf är också den, att trävarurörelsen såväl förr varit
som fortfarande är af synnerligen stor vigt för ortbefolkningens näringslif. Från
distriktets samtliga socknar afverkas bok i ganska stor mängd till dels ved och
dels staf, hvilka gå till afsalu än på närmaste inrikes städer, än på Danmark.
Timmer- och brädaffären är inom distriktets nordligast liggande socken, Fagerhult,
mycket omfattande. I örkelljunga och Fagerhults socknar tillverkas i
stor mängd stegar, takrännor, pumpstockar, laggkärl, o. d., som sedan försäljas
hufvudsakligast på slättbygden inom Malmöhus län samt i städerna Helsingborg
och Engelholm, der de röna stor efterfrågan. Såsom ett allmänt omdöme kan
sägas, att trävarurörelsen, hvilken, sedan numera jernväg dragits genom distriktet,
med hvar dag tager ökad fart, är en af distriktets vigtigaste om ej dess vigtigaste
näringsgren.

Örkelljunga i kronolänsmanskontoret den 18 februari 1897.

C. W. G. Danielsson.

Till Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län.

I anledning af föreskriften i Länsstyrelsens skrifvelse den 13 sistlidne
januari rörande den betydelse trävarurörelsen haft och för närvarande har för
ortens befolkning får jag afgifva följande yttrande:

Största delen af den skog, som inom särskilda orter af fögderiet afverkas,
har användts och användes fortfarande såsom bränsle. På somliga orter användas
skogsprodukterna äfven till redskap och andra husslöjdsalster och äfven någon

527

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads lån.

gång till byggnadsvirke. Hufvudsakliga byggnadstimret anskaffas likväl förarbetadt
från andra orter, hvilket för vederbörande i allmänhet faller sig nästan lika
billigt och vida beqväm are.

Såsom ett allmänt omdöme anser jag mig derför kunna afgifva det yttrande,
att trävarurörelsens hufvudsakliga betydelse för ortens befolkning är skogens
användande till bränsleämnen.

Kristianstad den 3 mars 1897.

J. Borgström.

Till Konungens Befallningshafvande, Kristianstad.

Med anledning af skrifvelsen den 13 sistlidne januari får jag härmed vördsamt
afgifva yttrande rörande den betydelse, trävarurörelsen inom fögderiet haft
och för närvarande har för orten.

Från urminnes tid har trävarurörelsen utgjort hufvudsakligaste förvärfskällan
inom de nordligaste socknarne i fögderiet. Före stambanans tillkomst i
början af 1860-talet forslades virket i form dels af bräder och timmer, dels af
möbler och laggkärl till södra delen af Skåne, der försäljningssumman utbyttes
mot spanmål, som hemfördes; men till större byggnadsföretag hitkommo sydskåningarne
och hemtade sjelfva virket.

Skogarne voro intill stambanans tillkomst icke blott särdeles vidsträckta,
utan ock af hög ålder samt sålunda högeligen värderika. Att de efter banans
tillkomst också skulle lemna egarne en stor inkomst, torde lätteligen inses.
Synnerligen på 1870-talet blef inkomsten riklig. Priset på virke sprang då upp
till en ej annad höjd, som hade till följd en skogsafverkning utan hejd. Den
ena skogslotten såldes efter den andra och snart nog började resultatet visa sig
i uthuggna kalmarker.

Nu skulle man tro, att detta rikliga penningeilöde skulle visa sig i en i
allmänhet god ekonomi bland hemmansegarne; men så har olyckligtvis ej blifvit
förhållandet.

Lättheten att genom skogsförsäljning på ett bräde komma åt ett större
pennin gebelopp gjorde, kan man säga, säljaren hufvudyr. Han lade nämligen
icke det i hast förvärfvade kapitalet i jordens förbättring eller andra nyttiga
företag, utan slösade i stället bort detsamma på lyxartiklar och ett öfverflödigt
lefnadssätt. Togo så penningarne slut och hemmansegaren stod der med tomma
fickor, utan skog, hvarur han kunde taga till hjelp vid bergningen på sitt i allmänhet
magra jordbruk.

Välmågan har också i märklig grad aftagit, synnerligen som skogsprodukterna
efter 1880 så småningom nedgått i pris till hvad de voro före 1870.

528

Utredning från K. Bfhde i Kristianstads län.

Att skog ännu finnes qvar, fastän hufvudsakligen yngre och sålunda af
små dimensioner, kan ju ej förnekas; och på de flesta hemman är ju alltid något
af denna vara att taga till hjelp i dessa för jordbruket så missgynnande konjunkturer;
men fara är, att äfven denna sista återstod tillgripes, så vida ej
å statsmakternas sida åtgärd vidtages till skogssköflingens hämmande. Hvad
som skulle inträffa, om sådan åtgärd ej vidtages, är ej svårt att inse, ty brukande
af ett hemman, af naturen ämnadt till skogskultur, kan svårligen bära
sig utan bidrag från skogen, något som erfarenheten visat och nog jemväl framdeles
kommer att ådagalägga.

Min mening är alltså den, att skogssköflingen bör genom lag förhindras
samt återväxt genom påbud befordras, derför våra efterkommande helt säkert
skulle bli tacknämlige.

Ousby i kronofogdekontoret den 27 februari 1897.

J. Eneroth.

Till Konungens Befallningshafvande i Kristianstads län.

Till följd af order den 13 sistlidne januari med anledning af den utaf
Kongl. Maj:t i nåder tillsatta skogskomité derom gjorda framställning, får jag
rörande den betydelse trävarurörelsen inom fögderiet haft och för närvarande
har för ortens befolkning afgifva följande yttrande:

Fögderiet består hufvudsakligen af skoglös mark och då annan skogstillgång
till afsalu saknas än en mindre qvantitet bränsle från fögderiets nordligaste
socknar, följer deraf, att trävarurörelsens betydelse för orten är ringa i jemförelse
med skogsbevuxna trakter.

Vid fisklägena samt jernvägsstationerna finnes en liflig handel med timmer
till byggnadsmaterialier, som i ganska stor myckenhet hufvudsakligen på jernväg
från andra orter hitföras.

Under senare åren har emellertid skogsplantering egt rum dels vid kusten
af Östersjön i Bonby och Löderups socknar, dels på flera andra ställen inom
fögderiet å härför tjenlig mark, och synes deraf att intresset för skogshushållningen
inom fögderiet är i tilltagande.

Hammenhög å kronofogdekontoret den 10 mars 1897.

P. L. Leth.

Utredning från K.

529

Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län.

I anledning af skogskomiténs skrifvelse den 4 december sistlidet år får
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande angående den verksamhet för skogshushållningens
främjande, som hushållningssällskapet och landstinget inom detta län
utöfvat, meddela, att landstinget, såsom förvaltare af viss donation, för något
mera än 20 år sedan inköpt hemmanet n:r 5 103/448 mantal Vittseröd i Hallaröds
socken af Onsjö härad och der låtit verkställa s. k. flygsandsplantering, att
landstinget vidare för 10 år sedan inköpt omkring 280 hektar skogs- och betesmark
från hemmanet n:r 1 och 2 Klåberöd i Onsjö härad för skogsplantering,
att hushållningssällskapet bidragit till köpeskillingen för 260 tunnland utmark
å Sjöstorps fälad i Torna härad, hvilken mark blifvit år 1885 inköpt för skogsplantering
för statens räkning, att landstinget och hushållningssällskapet för
hvardera af åren 1895 och 1896 anvisat tillsammans 2,000 kronor för att genom
hushållningssällskapets försorg användas till inköp af skogsplantor och frö, hvilka
kostnadsfritt utdelats till reqvirenter, företrädesvis mindre skogsodlare, hvilka
sällskapets förvaltningsutskott ansett böra af denna förmån komma i åtnjutande;
hvarjemte anslaget användts för tillhandahållande åt skogsodlare af kostnadsfritt
biträde af plantörer för ledning af plantering och sådd, hvilka plantörers
verksamhet i sin ordning öfvervakats af jägmästaren i länet, samt att landstinget
och hushållningssällskapet för enahanda ändamål för innevarande år anvisat
tillsammans 3,000 kronor. Dessutom kan nämnas, att reqvisitioner till
hushållningssällskapet från enskilde skogsodlare afse för stundande planteringsperiod
700,000 skogsplantor och 200 kilogram skogsfrö, samt att hushållningssällskapet
på tre olika ställen inom länet anordnat plantskolor för uppdragande
af skogsplantor till afgiftsfri utdelning.

Beträffande frågan om trävarurörelsens betydelse för ortens befolkning,
— — — — anser sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna uttala det

omdöme, att konsumtionen af skogsalster inom länet är högst betydlig såväl till
gagnsvirke och byggnadsmaterial som till bränsle, att ortens behof af bränsle i
icke obetydlig mån varder tillgodosedd från stenkolsgrufvorna i länet, men att
ved ändock förbrukas i stor omfattning. Skogarne inom länet, hvilka i större

530

Utredning från K. Bfhde i Malmöhus län.

omfång förekomma endast på herregårdar nes egor, äro ej närmelsevis tillräckliga
för fyllandet af ortens behof af skogsprodukter, utan måste dessa hemtas från
orter utom länet. Till förmedlande af handeln med dessa alster hafva timmeroch
vedhandlare i betydligt antal nedsatt sig i städerna och vid jernvägsstationerna
å landsbygden och representera en betydande näring.

De större godsegarnes skogar vårdas i allmänhet väl, och afverkningen
der sker med beräkning på återväxt. Samma omdöme kan deremot i allmänhet
ej gifvas beträffande öfriga enskilda skogar, utan nedhuggas de mera och mera
för att bereda rum för åker. Undantag gifvas visserligen för enstaka trakter i
norra delen af länet, der marken ej synnerligt väl egnar sig för odling; hvarjemte
på senare åren, tack vare landstingets och hushållningssällskapets åtgöranden,
berömvärda sträfvanden förnummits för åstadkommande af skogsplantering
å företrädesvis derför egnad mark.

Den afverkade skogen användes till öfvervägande delen till bränsle. I en
del af Frosta härad förekommer dock någon trävarutillverkning.

Malmö i landskansliet den 5 mars 1897.

Landshöfdingeembetet:

Fritz Hallberg. G. Eiserman.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

I anledning af framställning från den komité, som blifvit af Kongl. Maj:t
tillsatt för att utreda, hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas för vinnande af
en tillfredsställande vård af de enskilda skogarne, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uti skrifvelse den 15 december sistlidet år anmodat mig att uttala ett
omdöme rörande den betydelse trävarurörelsen inom fögderiet haft och för närvarande
har för ortens befolkning; och får jag i sådant afseende vördsamt anföra:

Då någon nämnvärd skog icke finnes inom fögderiet, inköpes ortens behof
af trävaror från andra landsändar, särskildt från Småland, och är förbrukningen
deraf ganska ansenlig och i stadigt stigande. Särskildt torde få nämnas bland
förbrukarne aktiebolaget Malmö snickerifabrik å Limhamn samt skånska cementaktiebolagets
tunnfabrik, jemväl å Limhamn. Dessutom finnas inom orten ganska
många skickliga möbelsnickare, som tillverka en mängd billigare möbler för afsalu
särskildt i Malmö.

Malmö i kronofogdekontoret den 17 februari 1897.

Folke Ilain.

Utredning från K. Bfhde i Malmölim lån.

531

Till Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

Sedan Kong! Maj:ts Befallningshafvande i anledning af skedd framställning
från den komité, som blifvit af Kongl. Maj:t tillsatt för att utreda hvilka
åtgärder lämpligen höra vidtagas för vinnande af eu tillfredsställande vård af de
enskilda skogarne, anmodat mig att uttala ett omdöme rörande den betydelse,
trävarurörelsen inom Luggude fögderi haft och fortfarande har för ortens befolkning,
får jag i ärendet anföra följande:

Inom fögderiet finnas fyra större stenkolsverk och ett mindre sådant, från
hvilka kolförsäljning eger rum till angränsande trakter. Derigenom tillgodoses
ortens behof af bränsle i ej obetydlig mån, hvarförutan engelska stenkol äfven
användas. Härigenom minskas åtgången af ved, som dock jemväl förbrukas i
icke ringa omfattning. För ortens behof af gagnsvirke och byggnadsmateriel
erfordras derjemte mycken skog.

Befintliga skogar inom orten äro härför ej tillräckliga, utan måste skogsalster
hemtas från andra orter. I städerna och vid flera jernvägsstationer hafva
etablerat sig trävaruhandlande, som tillhandahålla allmänheten skogseffekter,
hvilka afyttras i stor mängd. Vid de större egendomarne vårdas skogen väl och
sker afverkningen rationel^ men å öfriga enskilda egendomar, med ett eller
annat undantag, borthuggas så småningom skogsdungarne, hvarefter jorden användes
till åker, hvilket anses mera lönande.

Trävarurörelsen har för befolkningen inom orten länge haft och har, såsom
af det anförda kan synas, fortfarande eu ganska stor betydelse, hvadan
åtgärder i syfte att freda befintliga skogar och befrämja nya skogsodlingar äro
i hög grad beaktansvärda.

Grörslöf i kronofogdekontoret den 17 december 1896.

J. Ekelund.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

Till följd af orderna den 15 nästlidne december får jag uttala det omdöme,
att trävarurörelsen inom mitt fögderi ej haft eller har någon betydelse
för ortens befolkning, enär denna rörelse endast består uti vedförsäljning från
några få egendomar i östra delen af fögderiet.

Lund i kronofogdekontoret den 7 januari 1897.

J. L. Thcorin.

Skogskornitén, ///.

532

Utredning från K. Bfhde i Malmöhus lån.

Till Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Malmö.

Såsom mig genom skrifvelsen den 15 december sistlidet år affordradt
yttrande rörande den betydelse, trävarurörelsen inom detta fögderi haft och för
närvarande har för ortens befolkning, torde jag få anföra:

Handel inom fögderiet förekommer med produkter från å de större jordegendomsområdena
befintliga löfskogar, hvilka produkter bestående i plank, stäfver,
kubbar och ved af bok och ek, afyttras till större delen på Danmark, sedan den
sämre veden delvis fyllt ortens behof af brännmaterial, hvarjemte från ett fåtal
mindre jordegares skogar, särskild! i norra delarne af Frosta härad, jemte vedförsäljning
i mindre partier, förekommer någon trävarutillverkning för export
såsom af träskor, rullbårshjul och qvastar, hvilken tillverkning isynnerhet
i Norra Hörums socken bedrifves i så stor skala, att den torde lqmna utkomst
åt en fjerdedel af socknens befolkning.

Inom fögderiet hafva ganska betydliga planteringar af skog skett å enskilda
större jordegares områden, som med större fördel lämpa sig till skogsodling
och säkert komma att skogbärande lemna sina egare betydligt bättre
afkastning, om intresse för skogsodling blefve väckt och ungskogen genom lämpliga
åtgärder fredad.

Med undantag af skogar å större jordegares områden och ett fåtal mindre
skogar äro fögderiets skogar till större delen uthuggna och förödda redan för
lång tid tillbaka samt marken förvandlad till på ej få ställen mager åker och
betesmark, som knappt lönar sig att på detta sätt använda, och kan man således
säga, att trävarurörelsen inom fögderiet under många år ej haft eller för
närvarande har någon egentlig betydelse för ortens befolkning, åtminstone för
den hufvudsakliga delen deraf.

Hemmet den 27 februari 1897.

Georg Witthoff.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

Med anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse den 15
dennes får jag vördsamt meddela, att inom Ljunits fögderi trävarurörelsen icke
haft eller för närvarande har någon synnerlig betydelse för ortens befolkning;
detta beroende derpå, att de enda skogar af någon betydenhet, som finnas inom
fögderiet, tillhöra de stora fideikommissegendomarne Börringekloster, Näsbyholm
och Högestad samt egendomarne Hofgård, Svaneholm, Skönabeck, Hydsgård,
Marsvinsholm, Bjersjöholm och Krageholm och att den årliga afverkningen från

533

Utredning från K. Bfhde i Malmöhus lån.

dessa skogar sker hufvudsakligen med egendomarnes egna tjenare och torpare,
som enligt torpkontrakt hafva skyldighet att göra skogsdagsverken.

Ystad i kronofogdekontoret den 22 december 1896.

C. Holmgren.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

I skrifvelse den 15 i denna månad har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i anledning af framställning från den komité, som blifvit åt Kongl. Maj:t tillsatt
för att utreda, hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas för vinnande af en tillfredsställande
vård af de enskilda skogarne, anmodat mig att uttala ett omdöme
rörande den betydelse trävarurörelsen inom Rönnebergs, Onsjö och Harjagers
härads fögderi haft och för närvarande har för ortens befolkning.

Ifrågavarande spörsmål är temligen vidsträckt. Fattadt sålunda skulle
omdömet gälla icke blott afverkning och i samband dermed skeende försäljning
af skogsprodukter, utan ock all slags förarbetning af och handel med trävaror,
oberoende af den ort, hvarest råmaterialet hemtats.

Att trävarurörelsen, såvidt dermed afses alla fabriker eller handtverkerier,
som arbeta i trä, äfvensom alla handlande, som idka försäljning af trävaror, är
af omfattande betydelse för en befolkning, behöfver jag väl knappast nämna.
I hvad mån densamma har betydelse för fögderiets befolkning torde lättast och
exaktast inhemtas af de statistiska uppgifter, som hvarje år lemnas.

Men jag kan väl tro, att spörsmålet, såsom utgånget från omförmälda komité,
bör fattas i den inskränkta mening, att begreppet trävarurörelse endast må innefatta
afverkning och dermed förenad försäljning af skogsprodukter. Med en
sådan uppfattning torde jag ock få uttala det begärda omdömet.

Inom fögderiet, hvilket utgör en rikt sädesproducerande ort, tinnes jemförelsevis
högst obetydlig skog, som, der den växer på odlingsbar mark, alltjemt
får lemna rum för åker. Endast i norra delen af Onsjö härad finnes uteslutande
skogsmark. Der växa hufvudsakligen ek, bok och s. k. surskog. Egare åt skog
derstädes pläga använda tj enligt timmer derur, så långt detsamma förslår, till
upptimring af byggnader för eget behof, men i öfrigt användes skogens alster
öfver hufvud taget endast till bränsle inom orten.

Teckomatorp i kronofogdekontoret den 23 december 1896.

E. Möller.

534

Utredning från K. Bffide i Hallands län.

Konungens Befallningshafvande i Hallands län.

Med åberopande af — — — — och med anmärkning i öfrigt, att,
om till den genom skogskomiténs försorg skogsodlade arealen lägges arealen
af de kulturer, som ske dels på de allmänna skogarne, dels ock på de större
egendomarne genom försorg af egarne sjelfva, hvilka i allmänhet vårda sig väl
om sina skogar och visa intresse för sådd och plantering å dertill tjenliga marker,
den areal, som numera årligen skogsodlas inom länet, helt säkert kan antagas
icke understiga 2,000 hektar — anser Konungens Befallningshafvande, beträffande
frågan om den betydelse, trävarurörelsen haft och för närvarande har för ortens
befolkning, sig kunna, i öfverensstämmelse med hvad såväl landstingets förvaltningsutskott
och skogskomiténs planteringsförvaltare som kronobetjeningen
i afgifna yttranden anfört, uttala den åsigt, att — om man bortser från den
exportverksamhet, som drifves i länets hamnstäder med trävaror, hvilka till
hufvudsaklig del hemtas från andra orter — trävarurörelsen i detta, i forntiden
skogrika, men sannolikt sedan århundraden skogfattiga län med dess kala, till
eu areal af omkring 150,000 hektar beräknade ljungmarker, icke har annan betydelse
för befolkningen än den, som kan anses ligga i det förhållande, att
af länets behof af ved och byggnadsvirke en de! fy lies från skogstillgångarne
inom länet.

Halmstads slott i landskansliet den 31 mars 1897.

O. Nordenfalk.

Carl llaf''ström.

Hallands läns hushållningssällskap.

Då genom den år 1893 hos hushållningssällskapets dåvarande sekreterare
inträffande eldsvådan, hvarvid sällskapets handlingar och skrifter blefvo lågornas

535

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

rof, sällskapet icke numera förfogar öfver äldre handlingar än från år 1863, har
komitén icke sett sig i stånd att lemna några uppgifter rörande skogsodlingarne
inom länet med sällskapets anslag före denna tid.

Enligt hushållningssällskapets räkenskaper är för inköp till kostnadsfri
utdelning af skogsfrö nedanskrifne år af hushållningssällskapets medel utbetaldt
följande belopp, nämligen:

år 1863 .......... 547: 22 kr.

» 1865 ........'' . . 641: 58 »

» 1866 .......... 480: — »

* 1867 .......... 405: — »

» 1868 ...... 616: 90 »

» 1869 .......... 762:45 »

> 1870 .......... 758:7 5 »

» 1871 . . ....... 330: — »

v 1872 .......... 778:5 0 »

» 1873 .......... 1,181:50 »

» 1874 .......... 200:— »

» 1875 .......... 330:7 7 »

» 1876 .......... 471:7 2 »

» 1877 .......... 500: — »

» 1878........... 527: 5 8 »

» 1879 .......... 111: os »

» 1880 .......... 705: 30 » 9,348: 35 kr.

Å de, genom ofvanstående medel, skogsodlade utmarkerna hafva af dertill,
af sällskapet utsedda ledamöter inspektioner hvart 3:e år verkstälts, hvaröfver
syneinstrument till sällskapet afgifvits.

Derjemte har sällskapet likaledes kostnadsfritt, genom statens skogsingeniör
lemnat sakkunnigt biträde vid uppgörande af förslag till och ledande
af kulturarbetena för dem, som sådant åstunda. Kurser för genomgående af undervisning
i skogsodling hafva dervid anordnats för de folkskollärare, som deraf
velat taga del.

Med år 1881 upphörde den af sällskapet gjorda fröutdelningen, hvarefter
i dess ställe anvisades årligen anslag till länets skogsodlingssällskap för att af
detta användas till utdelning af såväl frö som plantor, jemte tillhandahållande
af sakkunnigt biträde vid skogsodlingarne.

536 Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

Sällskapet anvisade sålunda för ändamålet till skogsodlingssällskapet under

år 1881 ...... 1,700 kr.

» 1882 ........... 1,700 »

» 1883 ........... 2,300 »

> 1884 .......... 3,000 >

» 1885 ........... 3,000 »

» 1886 ........... 3,000 »

» 1887 ........... 3,000 »

» 1888 ........... 2,500 »

» 1889 ........... 2,500 > 22,700 kr.

I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 31 maj 1888 med tillkännagifvande
att riksdagen, för skogsodlingens befrämjande för år 1889 beviljat
ett extra anslag, att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång
tilldelas hushållningssällskap, som understödja enskilda skogsodlare genom
tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt pris, eller beredande af
kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbetet, beslöt länets hushållningssällskap
dels att under 3 år från och med 1889 anvisa ett årligt belopp af 2,500 kronor
att användas till skogsodlingens befrämjande, dels ock att hos Kongl. Maj:t göra
underdånig framställning om andel af det för ifrågavarande ändamål af riksdagen
anvisade anslag.

I samband härmed beslöt sällskapet, på derom af det inom länet för skogsodlingens
befrämjande verkande skogsodlingssällskapet gjord framställning, att
öfvertaga dess verksamhet jemte alla dess tillgångar och förbindelser, och uppdrog
derjemte åt utskottet att utse en skogskomité, bestående af 6 ledamöter
och 2 suppleanter med uppdrag att å utskottets vägnar verka för det angifna
ändamålet.

Denna komité blef den 27 december 1888 af utskottet utsedd för år 1889
och har densamma sedermera omvalts först för 2 och sedermera för hvart 3:e år.

Länets skogsodlingssällskap upphörde i oktober 1889 med sin verksamhet,
hvarefter hushållningssällskapet genom den ofvannämnda af utskottet utsedda
skogskomitén först då trädde i verksamhet och ombesörjer sedan dess skogsvården
hos länets mindre jordbrukare. Den fond, som skogsodlingssällskapet genom Bursieska
donationen och med tillägg af upplupna räntor förvärfvat, uppgående till
2,881 kronor, har hushållningssällskapet öfvertagit samt beslutat att fonden,
genom tillskott af sällskapets medel förhöjd till 3,000 kronor, skall särskild!
förvaltas och räntan användas för skogsodlingens befrämjande inom länet.

Skogskomiténs arbeten ledas af en aflönad planteringsförvaltare — en
statens skogstjensteman — som under sig har ett, efter behofvet påkalladt antal,
likaledes af komitén aflönade, från skogsskola utexaminerade plantörer, hvilka

537

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

kostnadsfritt tillhandagå reqvirenterna vid skogskulturerna. Komitén utdelar
kostnadsfritt efter af reqvirenten gjord ansökan, å derför hos pianteringsförvaltaren,
tillsyningsmännen vid skogskomiténs 5 plantskolor, samt hos plantörerna
tillgängliga blanketter [bil. I A], frö af tall, gran, bergtall och björk samt plantor
af samma trädslag.

I vidstående sammandrag lemnas en öfversigt öfver den genom skogskomitén
utöfvade skogsodlingsverksamheten från år 1890.

År.	Anta] reqvirenter.	Utdelade akogsplantor.	Utdeladt skogsfrö, barrträd.	Utdeladt skogsfrö, löfträd.	Ungefärliga arealen skogsodlad mark.
St.	St.	Kg.	Kg.	Hektar.
1890 ..............	330	1,120,000	314		370
1891..............	338	1,019,000	453	—	505
1892 ..............	388	2,540,000	335	454	665
1893 ..............	591	1,410,900	839	—	728
1894 ..............	959	3,817,100	952	280	1,229
1895 ..............	1,112	3,565,000	830	—	1,082
1896 ..............	1,143	3,071,225	908	—	1,045
Summa	_	16,543,225	4,631	734	5,624

Med egare af större utmarkskomplexer söker komitén, för att få så stora
fält som möjligt skogsodlade i ett sammanhang, att få till stånd s. k. skogsodlingsförbindelser,
som tillförsäkra utmarksegaren att i första rum få skogsodlingsmateriel
och plantor mot vilkor, att marken inhägnas och årligen förarbetas
medelst upphackning af plant- eller frögropar för en areal af 2,50 har
per år, samt att betning icke under de första 10 åren å detta område får ega rum.

Planteringsförvaltaren företager årligen kontrollresor till kulturfält inom
olika delar af länet, för att dels utröna, att skogsodlingsmaterielet ordentligt
användes, dels ock för att undervisa uti och intressera allmänheten för skogsodling.
Då numera hvarje reqvirent erhåller plantör, som undervisar i skogskulturer,
samt genom förda dagböcker gör anmärkningar på dem bland reqvirenterna,
som visa ringa intresse för eller uppenbart slarf vid kulturernas skötsel
och vård, är det att hoppas, att i en icke för långt aflägsen framtid, det skall
höra till sällsyntheterna att skogskulturerna vanvårdas.

På grund dels af tillgängliga handlingar såsom protokoll, syneinstrument,
plantörsberättelser m. fl., dels ock af under inspektionsresor gjorda iakttagelser

538

Utredning från K. Bflide i Hallands lån.

och anteckningar böra inom länet förefinnas med bidrag af hushållningssällskapet
skogsodlade marker minst 111 kulturfält med en areal af 10 hektar och derutöfver,
och skulle enligt gjord beräkning af dessa kulturfälts ^sammanlagda areal,
densamma uppgå till omkring 1,867 har på länets samtliga härad sålunda fördelad:

Fjäre härad.......... 18 kulturfält med 10—30 har 252 har

Yiste » . 5 s » 20—25 » 105 »

Hånlig » 8 » » 10—25 » 135 »

Faurås > 13 » * 15—25 » 184 »

År stads » 18 * * 10—50 » 232 »

Halmstads » 17 » » 10—50 » 340 »

Tönnersjö » 13 » » 10—30 » 197 »

Höks » 24 » » 10—60 > 422 >

Summa 111 kulturfält med 10—60 har =1,867 har

skogsodlad mark.

Om till nämnda ytvidd lägges sammanlagda summan af den areal, alla
under 10 har befintliga skogsodlade marker inom länet utgöra, blir den genom
sällskapets försorg skogsodlade ytvidden af ganska betydlig utsträckning.

Till uppmuntran åt nitiska skogsodlare inom länet har sällskapet sedan
år 1872 utdelat följande belöningar:

till 4 personer penningebelopp från 15—30 kronor,

» 1 person mindre guldmedalj,

» 4 personer större silfverpokal,

» 1 person » » jemte silf ver medalj,

» 2 personer mindre silfvermedalj,

»9 » större silfvermedalj med inskription,

t 2 » mindre » » . »

Då numera, förutom å de större herregårdarne samt inom socknarne Hishult,
Knäred, Östra Karup, Yaxtorp, Breared, Torup, Qvibille, Slättåkra, Drängsered
och Kinnared icke någon äldre skog till afsalu förefinnes, kan trävarurörelsen
endast för dessa socknars befolkning sägas hafva någon egentlig betydelse. Props,
sparrar och ved utgöra hufvudsakligaste virkessortimenten, som numera kunna
ur dessa socknars skogar uttagas.

Halmstad den 24 februari 1897.

Ernst von Porat.

Hushållningssällskapets planteringsförvaltare.

539

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

Bilaga A.

Några regler att iakttaga vid emottagning, transport och förvaring af

skogsplantor och skogsfrön.

Enär understundom, på grund af bristande kännedom, en oriktig handtering
af skogsplantor och skogsfrö eger rum före och under planteringen och
sådden, och denna omständighet i större eller mindre grad föranledt skogsodlingens
misslyckande, meddelas här till den skogsodlande allmänhetens upplysning
några påminnelser rörande behandlingssättet af nämnda plantor och frö.

Skogsplantorna.

Vid afhemtning medföres en korg, rissel eller låda, hvilketdera som finnes
tillgängligt; äfvenså skogsmossa, hvilken doppas uti vatten, ur kramas samt lägges
såväl uti korgens botten som ock kring dess sidor. Derefter läggas plantorna,
hvarf efter hvarf, med rötterna inåt midten af plantkorgen. Efter fullbordad
nedpackning må man äfven lägga fuktad mossa öfver plantorna. Genom dessa
åtgärder skyddas plantorna och deras ömtåliga sugrötter för torkning under
äfven den längsta transport. Sålunda inlagda kunna plantorna förvaras i en
kylig och frisk källare under loppet af flera dagar, om så skulle erfordras.

I den händelse plantkorgen skulle för annat ändamål användas före plantornas
utflyttning å marken, så kunna plantorna upptagas och jordslås å ett
skuggigt, fuktigt och svalt liggande ställe. Jordslagningen tillgår sålunda: ett
mindre dike, cirka 6 å 8 tum djupt, uppgräfves, i detta nedsättas plantorna i
en ungefär tumstjock rad, jord föres öfver rötterna och tilltrampas lindrigt;
jorden kan gerna räcka ett stycke upp på plantornas stammar, men man aktar
sig, att det kommer jord öfver deras gröna barr.

Vid utplanteringen bör hvar och en medföra en mindre skål, lerkruka,
bleckbunke eller dylikt, som finnes till hands; i dess botten strös väl fuktad jord;
derefter tager hvarje planterare en knippa plantor, lägger dessa ned uti skålen
eller kärlet med rötterna öfver den fuktade jorden. Öfver plantrötterna bredes väl
fuktad mossa, som sedan upplyftes vid hvarje plantas upptagande ur skålen.

Det är en mycket vanlig men alldeles fördömlig sed, att vid plantering
bära plantorna i handen med rötterna nedhängande utanför denna, utsatta för
den skarpa vårvinden och vårsolen, hvarvid de fina, för plantans trefnad och
tillväxt nödvändiga sugrötterna på några ögonblick torka. Låt derföre aldrig
de planterande bära plantorna i handen vid utplanteringen, och se väl till att
fuktig mossa finnes öfver plantornas rötter i den lilla bunke eller skål, som den
planterande medför.

Skogskomittn, 111.

540

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

Skogsfrö.

Fuktighet eller väta afhålles noggrant från allt skogsfrö såväl vid transport
som vid förvaring. Frö förvaras alltid å luftigt, torrt och svalt ställe.

Björkfrö, som af skogskomitén endast utdelas höstetid, skall utsås samma
höst, som det erhållits.

Obs.! Nedanstående formulär frånskiljes från föregående blad och ifylles efter
önskan af reqvirenten, hvarefter detsamma senast den 15 oktober insändes
till e. jägmästaren E. von Por åt, adress: Halmstad.

Till Hallands hushållningssällskaps skogskomité!

Undertecknad anhåller härmed om:

............... st. furuplantor,

................ st. granplantor,

............... st. bergtallplantor,

............... kilogr. furufrö,

............... kilogr. granfrö,

............... kilogr. bergtallfrö,

............... kilogr. björkfrö,

samt om biträde af plantör

för skogsodling å antal hektar ......................................................................

Markens beskaffenhet............................................................................

Hemmanets namn...........................................................................

Socken.........................................................................................................

Härad .......................... ...........................................................................

Postadress..................................................................................................

Jern vägsadress.............................................................................................

Reqvirentens namn..................................................................

År och dato ......................................................‘...............

Obs.! Frö och plantor samt hackor till låns erhållas kostnadsfritt, äfvenså biträde
af plantör, dock är reqvirenten skyldig att utan ersättning lemna plantören
kost och logis samt skjutsa honom till nästa förrättningsställe, dock
ej utöfver en mil.

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

541

Hallands läns landsting.

och får förvaltningsutskottet med anledning häraf, hvad först beträffar landstingets
verksamhet för skogshushållningens främjande, härmed meddela:

att landstinget för hvartdera af åren 1867 och 1868 anslagit 1,000 kronor till
inköp af jord och början af skogsodling derå;
att, då dessa medel ej utgingo under sagde år, de för samma ändamål reserverades
för åren 1869 och 1870;

att landstinget för hvartdera af åren 1867—1874 anvisat 1,000 kronor såsom
räntefria lån åt personer, som voro villiga att företaga skogsplantering,
hvilka lån skulle efter 5 års förlopp inbetalas med 1/e årligen;
att landstinget för åren 1875—1879 beslutat ställa ett belopp af 1,000 kronor årligen
till hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskotts förfogande för
inköp af furufrö att gratis utdelas till företrädesvis mindre bemedlade hemmansegare; att

för hvartdera af åren 1891 och 1892 af landstinget öfverlemnats 3,000 kronor
till hushållningssällskapet i länet för att af dess skogskomité förvaltas och
på föreskrifvet sätt användas till skogsodling;
att på samma vilkor af landstinget öfverlemnats till hushållningssällskapet för
åren 1893—1895 5,000 kronor årligen samt för åren 1896 och 1897 6,000 kronor
årligen, hvarjemte landstinget beslutat att sistsagda summa skall på samma
sätt utgå äfven för år 1898.

Beträffande vidare den betydelse trävarurörelsen inom länet förr haft för
ortens befolkning, torde, så vidt man ser långt tillbaka i tiden, då länet var
rikt på skog, trävarurörelsen helt visst varit af stor betydelse ej blott såsom
tillgodoseende de särskilda orternas behof utan äfven såsom lemnande god tillgång
till export. För närvarande åter torde trävarurörelsens betydelse nästan
endast vara att kunna fylla en del af länets behof af ved och byggnadsvirke.
Från länets hamnstäder utföres visserligen icke obetydligt skogsprodukter, men
dessa ditkomma nästan uteslutande från främmande län och endast en mycket
ringa del deraf förarbetas inom länet till export.

Halmstad den 26 februari 1897.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott:

S. B. Bruhn.

I. Lyttkens. A. W. Angel. Fredrik Anderson.

542

Utredning från K. Bfhde i Hållande lån.

■;A .r-, p

Redogörelse för Hallands läns hushållningssällskaps skogskomités verksamhet

år 1896,

afgifven af dess sekreterare och planteringsförvaltare e. jägmästaren

Ernst von Porat.

■'' . 1 >; r. •'' *!» .1 • ''H''., i; V • !.i ^ ; •/> w H-r;''-.!: t !»

Skogsodlingsarbetena inom länet kunna öfver hufvud taget sägas hafva
under de senaste åren gjort ganska betydliga framsteg, såväl hvad beträffar
kulturernas mera rationella utförande som ock det resultat, som af desamma kan
påräknas.

Det förhållande, att länets skogskomité kostnadsfritt tillhandahåller plantor,
frö och sakkunnig person att leda arbetet, äfvensom de ofta påkommande
besigtningarne af kulturfälten, har tvifvelsutan i icke ringa grad bidragit härtill
; och de, som reqvirera skogsodlingsmateriel af komitén, känna i öfrigt sannolikt
ett städse ökadt moraliskt ansvar för kulturernas vårdande och fredande
genom de vilkor, som blifvit stadgade för bifall till gjorda reqvisitioner.

Skogskomitén har under ifrågavarande år haft till sitt förfogande till
skogsodlingens befrämjande inom länet följande anslag, nemligen:

af statsbidrag........... . . ......... 1,407 kr.

» länets landsting..... 6,000 »

s hushållningssällskapet............ 4,850 »

.» skogsfondens ränta...... 150 » 12,407:_

hvartill komma: för diverse försålda plantor .............. 164:25

samt arrendeafgift för ett jordområde i Laholms plantskola..... 40: —

eller sammanlagdt 12,611: 25

Komiténs utgifter för skogsodlingen under samma år hafva varit:

till fyllande af brist från 1895 ................... 119:96

» aflöningar och reseersättningar åt planteringsförvaltaren, 5 tillsyningsman
vid plantskolorna samt 14 plantörer hos reqvirenter 4,468: 97

» plantskolorna......................... 1,375:26

» inköp af skogsfrö (1,104,75 kg.)................ 6,312:10

» frakter och transporter i........... 117:33

» emballage.......................... 40: 83

» papper, trycksaker m. m. . . . . iO. . ............ 47:12

» postporto och telegram................121:71

Transport 12,603: 28

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

543

Transport 12,603: 28

till annonser.........."................. 50:50

» utställningen i Malmö................ . . . . 254:96

> diverse utgifter........................ 294: 45

eller sammanlagdt 13,203:19

Medel till fyllande af den till 591: 94 kr. uppgående bristen hafva af
planteringsförvaltaren förskotterats.

Reqvisition af frö och plantor.

Reqvirenternas antal hafva under år 1896 uppgått till 1,143 st. (mot 1,112
st. 1895, 959 st. 1894 och 591 st. 1893); och hafva af komitén till dessa kostnadsfritt
utdelats:

Frö: 486,0 kg. tallfrö,

333,5 » granfrö samt ,

89,0 » hergtallfrö

eller sammanlagdt 908,5 kg. barrträdsfrö.

Plantor: 313,000 st. tallplantor,

1,548,000 » granplantor,

597,000 » bergtallplantor samt
13,225 » diverse barrträdsplantor
eller sammanlagdt 3,071,225 st. barrträdsplantor.

Derjemte hafva mindre partier af silfvergran och lärk likaledes kostnadsfritt
utlemnats.

Efter beräkning af 1,7 kg. frö eller 6,000 st. plantor per hektar anses
omkring 1,044,56 har (2,116 tunnland) under året hafva blifvit skogsodlade.

Tillgången på barrträdsfrö, hvilken allt sedan år 1892 varit ringa, var
äfven detta år ganska obetydlig, och i följd deraf har desamma betingat ett
ganska högt pris.

Af vidstående sammandrag öfver hos komitén begärde och af densamma
beviljade och utdelade skogsodlingsmateriel synes, att komitén äfven under detta
år icke fullt kunnat tillfredsställa efterfrågan vare sig å frö eller plantor.

544

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

Sammandrag,

Härad.	Antal reqvirenter.			B e	g ä r	1 e:
F r	ö, kilogra	m.	P 1	ant	o r, s	t.	Har.	ar.
Tall.	Gran.	Berg- tall.	Björk.	Tall.	Gran.	Bergtall.	Björk.
Fjäre ......	116	84,2	7,5	69,5	186,0	141,500	239,500	143,500		210	> 90
Viske......	99	131,5	57,0	48,5	238,0	55,000	123,000	2,000	—	176	10
Himle......	192	206,2	67,0	50,3	160,0	297,000	214,500	42,500	5,000	288	65
Fanrås.....	202	90,0	20,7	16,8	118,0	646,500	456,000	96,300	10,000	308	95
Ärstads.....	127	26,5	14,5	9,5	26,0	227,000	256,200	116,000	—	130	—
Halmstads . . .	eo	22,0	1,5	3,5	3,0	85,500	90,200	8,500	—	44	76
Tönnersjö ....	119	113,5	48,5	5,0	43,0	18,000	199,000	15,000	—	133	50
Höks......	228	99,0	24,0	1,5	37,0	566,000	244,000	184,500	—	238	35
Summa	1,143	772,9	240,7	204,8	811,0	2,036,000	1,822,400	608,300	15,000	1,531	20

Härad.	Antal reqvirenter.			U t	d e	1 a	d	e:
Frö	kilogram.	I	1 a	n t	o r,	8 t.		Har.	ar.
Tall.	Gran.	Berg- tall.	Tall.	Gran.	Bergtall.	Björk.	Bark.	Di- verse.
Fjäre . . .	116	56,5	47,5	22,0	53,000	209,000	166,000		1,400	600	. 145	66
Viske . . .	99	89,5	68,5	23,0	20,000	87,000	4,000	—	100	200	125	59
Himle. . .	192	105,0	75,0	25,0	173,000	172,000	38,000	—	—	25	185	45
Fanrås . .	202	64,0	25,5	7,5	257,000	319,000	104,000	1,000	550	50	167	70
Årstads . .	127	18,0	14,5	5,0	119,000	208,000	91,000	—	3,675	—	92	25
Halmstads.	60	16,5	5,0	3,0	53,000	81,000	9,000	—	825	700	38	40
Tönnersjö .	119	69,5	52,5	2,5	9,000	180,000	12,000	—	2,000	—	107	06
Höks . . .	228	67,0	45,0	1,0	229,000	292,000	173,000	—	2,050	50	182	45
Snmma	1,143	486,0	333,5	89,0	913,000	1,548,000	597,000	1,000	10,600	1,625	1,044	56
		908,6 kg.	3,071,225 st.

545

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

I likhet med hvad under föregående åren egt rum, hade å brefkort —
hvilka 14 dagar före utdelningen utsändes till hvarje reqvirent, som af komitén
fatt sin ansökan om skogsodlingsmateriel i sin helhet eller till någon del beviljad
— meddelats tid och plats för afhemtandet af detsamma in. m. Derjemte
hade presterskapet i länet välvilligt åtagit sig att från predikstolen kungöra
samma. Det oaktadt hade åtskilliga reqvirenter, särskildt från Tönnersjö socken,
icke infunnit sig för afhemtning af frö och plantor, hvarför det dem tilldelade
skogsodlingsmaterielet utdelades till andra personer.

Utdelningen af frö och plantor egde rum den 7 och 8 april å följande
platser, nemligen:

Kungsbacka, Sätinge plantskola, Backa, Derome, Hvalinge, Rolfstorp,
Tvååker, Barnabro plantskola, Köinge, Wessigebro, Ullared, Falkenberg, Ätran,
Breared, Åled, Carlsro plantskola, Slöinge, Weinge, Skottorp och Laholm. Med
undantag af Rolfstorp, der utdelningen skedde vid gästgifvaregården, och Hvalinge,
der densamma försiggick hos handlanden A. Andersson, samt de trenne
plantskolorna, egde å öfriga platser utdelningen rum invid jernvägsstationerna.

Skogsodlingarne togo sin början hos reqvirenterna redan den 9 april och
fortgingo sedermera under de gynsammaste väderleksförhållanden till i slutet af
maj månad.

Årets skogsodlingar hafva i allmänhet utförts omsorgsfullt och synes intresset
för skogsodlingarnes vård och skötsel vara i beständigt stigande. Visserligen
finnes en och annan, som icke allenast utfört arbetet på ett mycket slarfvigt
och liknöjdt sätt, utan äfven låtit förut verkstälda kulturer genom betning
med får och nötkreatur skadas eller helt och hållet förstöras. Sådant har, enligt
plantörernas rapporter derom, egt rum hos S. A. Nilsson i Erlandsbygget, C. J.
Nilsson i Perstorp, Albanus Pettersson i Gamma I gärde, Jöns Jönsson n:o 4 Torpa,
Bengt Andersson i östra Derome, Carl Johansson i Thårstorp, Joh. B. Nilsson i
östra Derome, Joh:s Bengtsson i Månsagård och Bengt Svensson i Amböke, och
kommer till dessa personer, om vid blifvande inspektioner det visar sig, att
denna åverkan skett på grund af vårdslöshet eller liknöjdhet, hädanefter icke
något skogsodlingsmateriel vidare att utdelas; och då derjemte ett par af dessa
reqvirenter med komitén ingått skogsodlingsföi''bindelser, kommer äfven skadan
att åt dem få ersättas enligt förbindelsens bestämmelser.

Såsom af närstående sammandrag inhemtas hafva årets kulturfält i allmänhet
varit af mindre utsträckning, hvilket beror derpå, att — för att icke
det dyrbara skogsodlingsmaterielet skall till någon del förfaras — de reqvirenter,
som icke med skogskomitén ingått skogsodlingsförbiiulelse, icke erhålla
mera skogsodlingsmateriel än till 1 ä 2 har för att ordentligt medhinna arbetet
dermed.

546 Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

		Ku 11urfä11ens antal	och	storlek.
Härad.	Under 1 har.	Från	Från	Från	Från	Från	Från	Från	Från	Från
	1—2	2—3	3—4	4—5	5-6	6-7	7-8	8-9	11-12
	har.	har.	har.	har.	har.	har.	har.	har.	har.
Fjäre ...........	35	63	11	2	1	_	■J	_	_	_
Viske...........	24	37	15	14	— ■	—	—	1	1	—
Him le...........	113	55	7	4	1	1	—	—	—	1
Faurås ...........	120	37	21	—	2	—	3	1	—	—
Årstads..........	89	30	2	1	1	1	—	—	—	—
Halmstads.........	47	9	2	2	ri t. ''■	—	—	—	—	—
Tönnersjö.........	58	28	16	3	1	—	1	5 _	—	—
Höks...........	141	37	21	2	1	1		—	—	—
Samma	627	296	95	28	7	8	4	2	1	1

Det kan visserligen synas, som skulle det draga om många år, innan
några större utmarkskomplexer blifva skogbärande, då, såsom ofvanstående tabell
utvisar, de flesta af årets kulturfält icke uppgå till 1 har, men ordspråket:
»många bäckar små göra en stor å» kan här om någonsin tillämpas. De årliga
kulturfälten blifva nemligen icke så små, då man betänker, att ett stort antal
kulturfält, hela byars utmarker, ligga gemensamt och att å flere marker ända
till 30 utmarksegare derstädes årligen verkställa skogsodlingar.

Bland sådana gemensamma eller närgränsande kulturfält böra framhållas:

I Fjäre härad	Vallda	socken,	Lunna	med	8 skogsodl. hemmanseg.
	örmevalla		Örmevalla	P	7	»	»
• :i, ,) f	»		Äsa	P	7	* »	> A >
I Yiske »	Sällstorps	i	Sällstorp	P	6	»	» ■
	Yeddige	»	Thårstorp	>	6	P
	Yärö	■»	Ambj örnstorp	P	7
	Ås		Bjurum	P	8
	>	»	Stengårdshult	»	4
	>	2>	Vestra Derome	»	6	47 »	»
	P		Östra Derome	»	12
I Himle »	Torpa	>	Torpa	P	6
		»	Kärra	»	4
	Stamnared	»	Stamnared	P	10	»	p
	Rolfstorps		Mute	P	8	P	»
	P	P	Linnarp	»	6	P	p

547

Utredning från K. Bffide i Hallands län.

I Himle härad	Spannarps	socken,	Nackhälle	med	8 skogsodl. hemmanseg.
	»		Spannarp		6
	Hunestads	»	Hunestad	»	6	»	»
I Faurås »	Sibbarps		Folkared	»	11
	Stafsinge	»	Eneskogstorp	»	13
	Vinbergs		Töringe	. »	6	»	»
	Ljungby	»	Lastad		13	V»
	Köinge	»	Axtorna		7	»	»
	Svartrå		Svartrå	»	7
I Arstads »	Skrea		Boberg	»	6
	»	»	Skrea	»	15		»
	Arstads	»	Heberg	»	17	»
	»		Blixtorp	»	6	»	»
I Halmstads »	Harplinge		Särdal	»	5	»	»
	»	»	Hafverdal	»	6	»	»
I Tönnersjö »	Breareds		Böshult	»	81
			Mjöbult	»	4 16	»
	>		Vinnalt	»	4J
	Enslöfs	»	Hertered		4		»
		V »	Råmebo	»	4	»	»
	»	»	Tafla	»	6	»	»
		»	Amböke	»	7	»	»
	»	»	Sten	»	9
I Höks »	Laholms	»	Amot		3]
		»	V. Mellby		^ V 24	£	»
		»	Mellby	»	nr4
	Skummeslöfs »	Skummeslöf	»	s)
	Hishults	»	Agård		5	»
		»	Stubbbult		3	»	»
		» •	Hishult	»	5	»
	Renneslöfs	»	Stäme		8	» .	»
		»	Edenberga		6	»
	Veinge	»	Göstorp	»	11		s>
	»	t	Skogaby		12
		»	Ulfvered		9	»	1 »

Skogskomit^n% 111. 69

548

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

Öfversigt

öfver den af hushållningssällskapets skogskomité ntöfvade skogsodlingsverksamheten
inom Halland från komiténs bildande år 1890.

År.	Antal reqvirenter. St.	Utdelade skogsplantor. St.	Utdeladt skogsfrö, af barrträd. Kg.	Utdeladt skogsfrö, af löfträd. Kg-	Ungefärliga arealen skogsodlad mark. Hektar.
1890 ............	330	1,120,000	314		370
1891............	338	1,019,000	453	—	505
1892 ............	388	2,510,000	335	454	665
1893 ............	591	1,410,900	839	—	728
1894 ............	959	3,817,100	952	280	1,229
1895 ............	1,112	3,565,000	830	—	1,082
1896 ............	1,143	3,071,225	908	—	1,045
Summa	—	16,543,225	4,631	734	5,624

Plantskolorna.

Sedan af herr godsegaren S. B. Bruhn lämplig jord stälts till komiténs
förfogande för anläggande af en plantskola å Yallda säteri, har en dylik derstädes
under nästlidne vår blifvit upptagen och besådd. Komiténs öfriga plantskolor
äro förlagda: vid Laholm, a Carlsro invid Halmstad, å Barnabro invid
Yarberg samt å Sätinge invid Fjärås jernvägsstation.

Den inom plantskolorna befintliga, icke för året till plantuppdragning
använda arealen, har, såsom under föregående åren egt rum, delvis legat i träda
och upplöjts flera gånger under sommaren och hösten, delvis ock till potatisodling,
efter förut skedd gödsling med artificiel gödsel.

Sammandrag

öfver i skogskomiténs plantskolor år 1896 utsådt frö, samt uppgift å dag för sådden, groningen

och spirningen af detsamma.

Fröslag.

Laholm.

C a r 1 s r o.

Barnabro.

S ä t i n g e.

Valid a.

Summa.

Kg.

Datum

för

Kg.

Datum

för

Kg.

Datum

''ör

Kg.

Datum

’ör

Kg.

Datum för

sådd.

groning.

spirning.

sådd.

groning.

spirning.

sådd.

groning.

spirning.

sådd.

groning.

spirning.

sådd.

groning.

spirning.

Tall........

33,0

''Va

"/»

2,0

lVt

29 L
1°

25,0

28/4

"it

18,0

28/4

"it

78,0

Bergtall.......

10,5

"It

29/5

—

6,5

13/t

5,0

21/a

3i/t

9,0

"It

31,0

Cembratall.....

2,0

•Va

23/5

2,0

Gran........

13,0

‘Va

8/«

12le

22,0

18/-

1°

“/s

6,0

"it

21it

15,0

2V t

28A

6,5

50/4

97It

so/6

62,5

Hvitgran......

1,0

"it

"It

"le

1,0

”/t

1,0

20/s

3 Va

2,0

"it

26/5

—

5,0

Silfvergran.....

2,o

"it

9/e

1Ve

1,0

S0/6

28/ö

1,0

"it

2*/s

6/0

—

5,0

Abies nordmanniana .

0,4

"It

9/«

lVe

0,3

"le

—

0,3

11/.

18/6

10/t

—

1,0

Sibirisk lärk ....

1,5

"it

3»/5

''Ve

1,5

16It

19/e

0,5

19/6

29/a

3,6

Björk ........

—

3,0

—

4,0

''Ve

—

7,0

Al.........

2,5

''Ve

—

2,5

Summa

63,0

''27,8

—

43,0

—

• 23,3

- | -

—

39,0

—

1197,5

1 Barrträdsfrö 188 kg.
Löfträdsfrö 9,5 kg.

Utredning från K. Bflide i Hallands lån.

550

Utredning från K. Bflide i Hallands län.

I plantskolan vid Laholm hafva under nästlidne vår utsåtts 33 kg. tallfrö
å 28 sängar, 10,5 kg. bergtallfrö å 13 sängar, 13 kg. gran å 11 sängar, 1 kg.
hvitgran å 1,6 säng, 2 kg. silfvergran å 1,6 säng, 2 kg. Cembratall å 0,4 säng,

1,5 kg. Sibirisk lärk å 0,6 säng samt 0,4 kg. Abies Nordmanniana å 0,2 säng,
eller sammanlagdt 63,4 kg. barrträdsfrö på 56,4 sängar. Sådden verkstäldes i
rader långs sängarne med 5 rader på hvarje säng om 30 meter.

A tillsammans 84 sängar af samma storlek, som dem för sådden, hafva på
våren omskolats 89,510 st. plantor, deraf 84,650 st. barrträdsplantor och 4,860 st.
löfträdsplantor. Förutom nämnda 84,650 st. omskolade plantor funnos vid den,
den 28 nästlidne september, företagna räkningen ytterligare 3,843,000 oomskolade
barrträdsplantor.

Ogräsrensningar hafva verkstälts 3:ne gånger, en gång under hvardera
månaderna juni, juli och augusti.

Arets sådd har lyckats förträffligt och voro såväl årets som fjolårets
plantor synnerligen kraftiga och frodiga. De omskolade plantorna hafva likaledes
gått väl till.

I plantskolan har ett nytt draineringsdike under hösten blifvit nedlagdt,
132 meter långt.

Plantskolan å Carlsro: Arets sådd har härstädes utgjorts af 27,8 kg. barrträdsfrö,
deraf 2 kg. tall, 22 kg. gran, 1 kg. silfvergran, 1 kg. hvitgran, 0,3
Abies nordmanniana, 1,5 kg. sibirisk lärkträdsfrö samt derjemte mindre partier
af ädla barrträdsfrö.

Sådden har äfven här lyckats väl med undantag af den sibiriska lärken
och silfvergranen samt Abies nordmanniana, hvilka fröslag kommo synnerligen
väl upp och utbildade kraftiga plantor, som dock — troligen tillfölje af ollonborr1
arver, hvilka i riklig mängd påträffades — blefvo under augusti och september
mer eller mindre förstörda.

3,620 st. plantor, nemligen 206 st. vanlig tall, 400 st. Cembratall, 80 st.
Sitkagran. 2,500 st. silfver- och 440 st. hvitgran, hafva under våren blifvit omskolade.
Utom tallplantorna hafva öfriga omskolade plantor lyckats väl.

På försök hafva under hösten utsatts 600 st. pilsnittlingar att framdeles
utplanteras å lämpliga flygsandsfält.

Förutom 5,070 st. omskolade barrträdsplantor funnos i Carlsro plantskola
den 24 september, vid då företagen räkning af plantorna, 2,043,480 st. oomskolade
plantor af 1895 och 1896 års sådder. Såväl årets sådd som ock de äldre plantorna
stå mycket bra.

Då »schytte» bland tallen å ett qvarter i plantskolan under våren uppträdt.
har icke mer än 2 kg. tallfrö i år blifvit utsådt i skolan. Emedan jorden
i den de! af plantskolan, som sistlidne vår besåddes, har benägenhet att upplysa,

551

Utrednig från K. Bfhde i Hallands län.

blef under hösten för att förekomma detta, och då intet annat hjelpmedel stod
till buds, grus påförd de 18 meter långa sängarne emellan och intill plantorna,
och åtgick härtill 12 parlass grus. Ogräsrensningar hafva företagits 3:ne gånger
under sommaren.

I Barnabro plantskola hafva under ifrågavarande år utsåtts 40 kg. barrträdsfrö
och 3 kg. löfträdsfrö, nemligen: 25 kg. tallfrö å 30 sängar, 6 kg. granfrö
å 6,6 sängar, 6,5 kg. bergtallfrö å 8,4 sängar, 1 kg. hvitgransfrö å 2 sängar,
1 kg. silfvergransfrö å 1 säng, 0,5 kg. sibiriskt lärkträdsfrö å 0,6 säng samt 3 kg.
björkfrö å 2 sängar. Sängarnes längd är 20 meter och bredd 1 meter. Med undantag
af silfvergranfröet har det öfriga uppkommit någorlunda jemnt, dock har
såväl gran- som bergtallfröet icke spirat fullt så väl som under föregående år,
troligen till följd af den starka torkan och värmen under midten af Juni månad.

Omskolningar hafva under våren egt rum af 1,000 st. tallar, 25,000 st.
granar, 2,000 st. bergtallar, 3,000 st. silfvergranar, 700 st. Cembratallar, 200 st.
bokar, 30 st. ekar, 900 st. björkar, 40 st. alar, 2,500 st. almar, 2,000 st. lönnar
och 400 st. kastanjer eller sammanlagdt 37,770 st. plantor å 49,6 sängar.

Vid företagen räkning af plantorna i denna plantskola befunnos dessa utgöra
sammanlagdt 2,803,370 st.

30,000 st. 2-åriga oomskolade granplantor hafva i år härifrån försålts,
deraf 10,000 st. för plantering å eu egendom Hellern i Westfahlen i Tyskland;
och hafva, enligt derifrån erhållna underrättelser, plantorna gått öfver all förväntan
väl till.

Ogräsrensning har öfvergått plantskolan 4 gånger under sommarens lopp.

I Sätinge planlskola utsåddes 23,3 kg. barrträdsfrö, deraf 5 kg. bergtallfrö
å 4,7 sängar, 15 kg. granfrö å 14 sängar, 2 kg. hvitgransfrö å 2,2 sängar, 1 kg.
silfvergransfrö å 0,5 sängar samt 0,3 kg. Abies nordmanniana, och omskolades
570 st. plantor. Såddsängarne här äro 25 meter långa och 1 meter breda.

Strax innan vårarbetena påbörjades uppgräfdes och rensades samtliga diken
omkring skolan, hvarjemte ett nytt draineringsdike om 100 fot lades snedt öfver
skolans östra del.

Ogräsrensningar hafva öfvergått skolan 3 gånger under sommarens lopp.

De 2-åriga tallplantorna voro äfven denna vår angripna af »schytte», hvarför
det vill synas som om plantskolejorden icke vore tjenlig för uppdragning af
tallplantor, och har derför icke heller något annat tallfrö än 5 kg. bergtallfrö i
vår här blifvit utsådt.

öfriga plantor, såväl årets som fjolårets, stå mycket vackra och kraftiga.

Å Walldn säteri, 0,5 mil från Kungsbacka, har under våren en plantskola
blifvit anlagd och besådd. Denna är belägen i en dalgång emellan bergen och

552

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

utgör en areal af cirka 0,7 tunnland. Plantskolejorden såväl som bostad åt planteringsvaktaren
är af egaren till Wallda herr godsegaren Brnhn upplåten mot
vilkor att plantor till ett visst antal såväl som biträde af plantören viss tid
hvarje år skall honom efter reqvisition kostnadsfritt tillhandahållas. Vid anläggningen
af plantskolan, har densamma omgifvits af diken samt stängsel, dels
af sten, dels ock af taggig ståltråd. Planteringsvaktaren har sin bostad cirka
300 meter från skolan.

Arets sådd utgjordes af 18 kg. tall-, 6,5 kg. gran- och 9 kg. bergtallfrö
samt 4 kg. björk- och 2,5 kg. alfrö eller sammanlagdt 39 kg. frö. Fröet har på
grund af den starka torkan under försommaren icke uppkommit så synnerligen
tätt, men i jorden i höst qvarliggande frö syntes friska, hvadan desamma möjligen
nästa vår kunna spira. Ogräsrensningar hafva 3:ne gånger företagits under
sommarens lopp.

Genom komiténs ordförande herr landshöfdingen m. m. C. Nordenfalks bemedling
har komitén genom svenske ministern i St. Petersburg lyckats erhålla

3,5 kg. äkta sibiriskt lärkträdsfrö, hvilket blifvit i plantskolorna utsådt.

Då, såsom af närstående tabell synes, komitén för nästkommande år förfogar
öfver en riklig mängd friska och frodiga plantor, kan komitén tilldela
hvarje reqvirent till fullo deraf, enligt hans gjorda ansökning.

Vid 1896 års utgång hade till komitén för nästkommande år ingifvits icke
mindre än 1,167 ansökningar om skogsodlingsmateriel till följande belopp, nemligen:
1,373 kg. barrträdsfrö och 296 kg. björkfrö, äfvensom 4,423,600 st. barrträdsplantor
och 6,000 st. björkplantor.

Då troligen under 1897 års första månader ytterligare ansökningar om
skogsodlingsmateriel ingå, kan beräknas, att minst 4,500,000 barrträdsplantor
komma att behöfvas för tillfredsställande af reqvirenternas behof häraf, hvadan
komitén, om plantskolorna blifva förskonade från »schytte» eller andra sjukdomar
bland plantorna, skulle kunna under nämnda år försälja omkring 1,500,000
st. oomskolade barrträdsplantor samt 130,000 st. omskolade såväl barr- som löfträdsplantor.

Skogsodlingsförbindelser

hafva med komitén under året ingåtts af 4 hemmansegare för en sammanlagd
areal af 66,5 har (135 tunnland) och utgör numera den areal, för hvilken skogsodlingsförbindelser
äro ingångna ej mindre än 3,336,95 hektar (6,760 tunnland).

Utredning från K.

553

Plantörer.

Den i komiténs tjenst för året anstälda personalen utgjordes, förutom af
undertecknad planteringsförvaltare, utaf 5 fast aflönade plantörer såsom tillsyningsman
vid plantskolorna. De uppburo i årslön:

den vid Laholm anställde: 450 kr., deraf 50 kr. i egenskap af tillsyningsman vid

komiténs fruktträdsskola derstädes;

Halmstad »	400 »
Barnabro »	300 »	jemte bostad och någon åkerjord
Sätinge »	300 »	» » » » X
Vallda »	300 »	» * » X »

Förutom 3:ne af dessa tillsyningsman hafva ytterligare 14 st. extra plantörer
varit i komiténs tjenst under våren anstälda; och hafva dessa tjenstgjort
kostnadsfritt hos reqvirenterna vid vårkulturerna och härför af komitén åtnjutit
en aflöning af 2,50 kronor per arbetsdag, 1 krona per sön- och helgdag
samt fria jern vägsresor från hemorten till och inom tjenstgöringsområdet, hvarjemte
reqvirenterna kostnadsfritt lemnat mat och logis samt skjutsat dem till jernvägsstation
eller närmaste förrättningsställe, dock ej öfver 1 mil.

Plantörerna hafva tjenstgjort under sammanlagdt 428 arbetsdagar.

Plantörerna, som besöka reqvirenterna i den ordning den af planteringsförvaltaren
uppgjorda resplan utvisar, tillhandagå reqvirenterna vid skogsodlingarna
medelst undervisning om rätta sättet för verkställande af skogsodlingen,
lemna råd och upplysningar om hjelpplanteringar och hjelpgallring, samt påpeka
begångna fel vid såväl skogskulturerna som dessas vård. De hafva derjemte i
uppdrag dels att emottaga reqvisitioner för kommande års skogsodlingar, dervid
lemnande råd om hvilket kultursätt bör användas — sådd eller plantering —
äfvensom hvilket eller hvilka skogsodlingsmateriel, som böra härtill användas,
dels att söka intressera egare af utmarker, belägna intill förut skogsodlade kulturfält,
att likaledes skogsödla i samband med dessa för att erhålla ett större komplex,
dels ock söka öfvertyga utmarksegarne om skadan och vådan af ljungbränning
samt om nyttan af grophackning höstetid för plantering följande vår. —
Komiténs samtlige 200 st. planteringshackor hafva äfven detta år varit till reqvirenter
utlånade och använda vid årets kulturer.

Kontrollresor

hafva af planteringsförvaltaren under året företagits till skogskulturer å 82
hemman, belägna inom skilda delar af länet.

Det hufvudsakliga intrycket från dessa kontrollbesök är: att utmarksegarne
i allmänhet, genom anlitande af plantör och derigenom vunnen ökad

554

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

Samman -

öfver i komiténs plantskolor

	O	mskolade p	1 a n t o	r.
	Laholm.	Carlsro.	Barnabro.	Sätinge.	Summa.	Lah Sådda 1895.	olm. Sådda 1896.
Tall............	10,000	200	1,000		11,200	1,320,000	890,000
Bergtall..........	6,700	—	2,000	_	8,700	500,000	130,000
Cembratall.........	2,000	400	700	—	3,100	—	1,000
Weymouths-tall.......	1,300	—	—	—	1,300	4,000	—
Gran............	35,650	—	25,000	—	60,650	760,000	70,000
Hvitgran..........	8,500	440	—	—	8,940	65,000	1,000
Silfvergran.........	15,000	2,500	3,000	570	21,070	—	1,000
Sitkagran.........	—	80	—	—	80	—	—
Lärk från Tyrolen.....	—	.—	—	—	—	—	—
Lärk, sibirisk.......	5,500	—	—	—	5,500	—	1,000
Österrikisk tall.......	—	—	—	—	—	100,000	—
Bok............	1,200	—	200	—	1,400	—	—
Ek............	—	—	30	—	30	—	—
Björk...........	—	—	900	—	900	—	—
Al.............	—	—	40	—	40	—	—
Alm............	3,500	—	2,500	—	6,000	—	—
Lönn............	160	—	2,000	• , — ''	2,160	—	—
Kastanj..........	—	—	400	—	400	. —	—
Summa	89,510	3,620	37,770	570	131,470	2,749,000	1,094,000
		131,470			3,843,000

Summa: Omskolade plantor...... 131,470 st.

Oomskolade » ...... 11,744,000 >

S:a s:m 11,875,470 st.

Utredning från K. Bflide i Hallands län.

555

drag

befintliga plantor hösten 1896.

Ooxnskolade plantor.

Carlsro.	Barnabro.	Sätinge.	Wallda.	Summa.
Sådda	Sådda	Sådda	Sådda	Sådda	Sådda	Sådda
1895.	1896.	1895.	1896.	1895.	1896.	1896.	2-åriga.	1-åriga.
605,000	80,000	990,000	900,000	329,000		604,700	3,244,000	2,474,700
45,000	—	225,000	160,000	228,000	185,000	46,000	998,000	521,000
—	—	—	—	—	—	—	—	1,000
—	—	—	—	450		—	4,450	—
500,000	750,000	340,000	150,000	726,000	615,000	195,250	2,326,000	1,780,250
—	45,000	—	1,000	—	107,500	—	65,000	154,500
—	1,000	—	—	14,100	3,800	—	14,100	5,800
5,000	—	—	—	3,500	—	_	8,500	_
—	7,000	—	600	—	—		—	8,600
—	—	—	—	100	—		100,100	—
—	—	—	—	38,000	—	—	38,000
1,155,000	883,000	1.555,000	1,211,600	1,339,150	911.300	845,950	6,798,150	4,945,850
2,038,000	2,766,600	2,250,450	845,950	11,74	14,000

11,744,000

Skogakomitén, 111.

556

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

Öfversigt

öfver skogsodlingarne under år 1896 hos reqvirenter, som förut ingått skogsodlingsförbindelser
med skogskomitén.

Härad, socken och hemman.	Namn.	Till skogs- odling upp-	Under före- gående år skogs- odlad areal.	Under 1896 skogs- odlad areal.	Summa skogs- odlad	Skogsodlingsförbindelser ingångna år
	låten areal.	areal.	1890.	1891.	1892.	1893.	ce <x>	1895.	1896.
Fjäre härad.		Har.	Har.	Har.	Har.
Hank als sooken.
Hanhals by 2 . .	J. P. Olsson ....	7,5	4,5	1,5	6,0	1	—	—		—	—	—
» > 8 . .	Joh:s Nilsson . . .	10,0	4,0	0,5	4,5	—	1	—	—	—	—	—
Onsala s:n.
Häcklehagen. . .	M. H. Clase ....	10,0	23,0	2,0	25,0	1	—	—	—	—	—	—
Viken 5 och 6 . .	U. Th. Olase. . . .	3,0	1,0	1,5	2,5	—	—	—	—	1	—	—
Råd 2......	H. Andersson . . .	10,o	1,5	1,5	3,0	—	—	_		1	—	—
> 2......	Paulina Dannberg .	10,0	1,0	2,5	3,5	—	—	_	—	1	—-	—
Eneskogsbräcka .	A. J. Larsson . . .	10,0	3,0	1,5	4,5	—	1	—	—	—	—	—
WaHda s:n.
Wallda 10 Styret	And. Almqvist. . .	10,0	—	4,0	4,0	—	—	—	—		1	—
Lindome s:n.
Anderstorp . . .	H. A. Werner . . .	5,0	3,0	7,0	10,0	—	—	—	—	1	—	—
Landa s:n.
Nortorp b ... .	Börjesson & Nilsson	40,0	1,5	3,0	4,5	—		—	1	1	—	—
Viske härad.	Summa	115,5	42,5	25,0	67,5	2	2	—	1	5	1	—
Vard s:n.
Ambjörnstorp 1 .	S. Aug. Bengtsson .	13,0	15,0	0,8	15,6	1	—	—	—	—	—	—
» 1 .	C. J. Andersson . .	16,0	15,0	3,0	18,0	1	—	—	—	—	—	—
> 2 .	Ch. Kristiansson1 .	4,0	5,0	—	5,0	1	—	—	—	—	—	—
> 3 .	C. J. Henriksson. .	20,0	15,0	1,5	16,5	1	—	—	—	—	—	—
» 6 .	Joh. A. Johansson .	20,0	15,0	2,0	17,0	1	—	—	—	—	—	—
Ryet......	A. Berndtsson . . .	2,0	3,0	1,4	4,4	‘l	—	—	—	—	—	—
	Transport	75,0	68,0	8,5	76,5	6	—	—	—	—	—	—

Hjelpplanteradt 1896.

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

557

Härad, socken och hemman.	Namn.	Till skogs- odling upp- låten areal.	Under före- gående år	Under 1896 skogs- odlad areal.	Summa skogs- odlad		Skogsodlingsförbindelser ingångna år
	skogs- odlad areal.	areal.	1890.	1891.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.
Ås s:n.	Transport	Har. 75,0	Har. 68,0	Har. 8,5	Har. 76,5	6
Bjnrum 1 . . . .	C. Andersson . . .	15,0	2,5	1,6	4,0	—		1	—	—	—	—
» 2 ... .	A. Andreasson . . .	18,0	3,0	2,0	5,0	—	—	1	—	—	—	—
. 6 . . . .	A. Andersson . . .	15,0	6,0	1,5	7,5	—	—	1	—	—	—	—
» 5 och 7 .	C. E. Ström qvist. .	50,0	10,0	2,5	12,5	—	—	1	—	—	—	—
Stengårdshnlt 1 .	Joh. B. Andersson .	\| 23,0	1 2,0	1,0	3,0	—	—	1	—	—	—	—
> 1 .	C. J. Andersson . .	1 4,0	2,0	6,0	—	—	1	—	—	—	—
» 2 .	A. Andreasson . . .	\| 40,o	\| 4,0	1,8	5,8	—	—	1	—	—	—	—
> 2	A. Johansson . . .	1,8	1,8	—	—	1	—	—	—	-
Bossgården 2 . .	J. Nilsson.....	10,o	6,0	1,0	7,0	—	—	1	—	—	—	—
> 1 . .	Elias Torkelsson . .	10,0	6,0	1,5	7,5	—	—	1	—		—	—
Åsbro......	J. Börjesson ....	35,0	25,0	7,0	32,0	—	—	1	—	—	—	—
Ås 2......	A. Johansson . . .	30,0	10,o	3,0	13,0	—	—	1	—	—	—	—
> 8 och 12. . .	Joh. B. Nilsson . .	30,0	10,0	3,5	13,5	—	—	1	—	—	—	—
Parten 8 . . . .	C. J. Andersson . .	20,0	10,o	8,0	18,0	—	—	—	1	—	—	—
Vestra Derome 3 .	A. Andersson . . .	30,0	10,0	2,0	12,0	—	—	—	1	—	—	—
> 1 .	E. Johansson . . .	20,0	10,o	2,5	12,5	—	—	1	—	—	—	—
> 5 .	E. Börjesson ....	40,0	10,0	3,5	13,5	—	—	1	—	—	—	—
» 8 .	J. B. Bengtsson . .	10,0	6,0	2,0	8,0	—	—	1	—	—	—	—
Östra Derome 1 .	Joh. B. Nilsson . .	20,0	5,0	1,5	6,5	—	—	1	—	—	—	—
. 4 .	B. Andersson . . .	13,0	2,0	1,0	3,0	—	—	1	—	—	—	—
» 5.	A. Jönsson ....	10,0	1,5	0,5	2,0	—	—	1	—	—	—	—
» 5 .	A. Bengtsson . . .	12,0	4,0	1,0	5,0	—	—	1	—	—	—	—
> 7 .	J. B. Johnsson . .	12,0	3,0	1,0	4,0	—	—	1	—	—	—	—
» 7 .	N. P. Nilsson . .	12,0	3,0	1,0	4,0			1
Sällstorps s:n.
Holmåkra 1 . . .	Joh. Carlsson . . .	10,0	2,o	0,5	2,5	—	—	-	1	—	—
Sälltorp 9 . . . .	N. A. Börjesson . .	10,0	2,0	1,0	3,0	—	—		1	—	—	—
Transport	570,0	225,0	64,1	\| 289,1	6	—	22	4		—	—

558

Utredning från K. Bfhde i Hallands län.

Härad, socken och hemman.	Namn.	Till skogs- odling upp- låten areal.	Under före- gående år skogs- odlad areal.	Under 1896 skogs- odlad areal.	Summa skogs- odlad areal.	Skogsodlingsförbindelser ingångna år
1890.	1891.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.
		Har.	Har.	Har.	Har.
Weddige s:n.	Transport	570,0	225,0	64,1	289,1	6		22	4
Thårstorp 1 . . .	K. Johansson . . .	20,0	4,0	2,5	6,5	—	—	—	_	_	__	i
» 3 . . .	Joh:s Andersson . .	8,0	—	2,5	2,5	—	—	—	_	—	_	i
3 och 4	Joh:s Andreasson	8,0	—	2,0	2,0	—		_	_		_	11
4 . . .	Joh. Karlsson . . .	10,0	1,5	2,5	4,0	—		—	_	_	_	i
> 4 . . .	Joh. Karlsson d. y. .	10,0	2,0	2,5	4,5	_	_	_	_	_	_	i
WaUby 1 ... .	J. B. Andersson . .	)		f 1,5	1,5	--	—	—	_	_	_	i
> 10 ... .	A. Eriksson ....			1,0	1,0							1
» 10 ... .	Joh. Andreasson . .	} 75,0	—	] l,o	1,0	_	_	_	_			i
> 11 ... .	Gunne Nilsson . . .	i		1 2,0	2,0	—		—	—		—	i
	Summa	701,0	232,6	81,6	314,1	6	—	22	4	—	—	9
Himle härad.
Torpa s:n.
Kärra 1.....	G. Andersson . . .	20,0	7,0	3,5	10,5	1	—	_	_	_	_	_
> 5.....	Olof Bengtsson . .	20,0	6,0	6,5	12,5	—	—	—	1	—	—	_
Torpa 1.....	J. A. Johansson . .	10,0	20,0	2,5	22,5	1	—	—	—	—	—	_
» 1.....	B. S. Bernandersson	10,0	18,0	3,0	21,0	1	—	—	—	—	_	_
> 2.....	Lars Larsson . . .	10,0	9,0	1,0	10,0	1	—	—	—	—	—	_
> 2.....	N. G. Berntsson . .	10,0	6,0	0,5	6,5	1	—	—	—	—	—	—
Stamnareds s:n.		,
Måsagård 4 . . .	Joh:s Bengtsson . .	10,0	1,6	1,5	3,0	_	_	_	1	___	_
Stamnared 6. . .	M. Niklasson . . .	10,o	1,0	1,0	2,0	—	—	—	1	_	_	_
» 7. . .	J. B. Svensson . .	10,0	1,0	0,5	1,6	—	—	—	1	—	—	—
Lindbergs s:n.
Berg 2.....	Bernt Bengtsson . .	10,0	9,0	1,5	10,6	1	—		—	—	_	—
Måsarp i ... .	J. A. Andersson . .	10,0	7,0	1,6	8,5	1	—	—	—	—	—	—
	Transport	130,0	85,5	23,0 \|	108,5	7	—	—	4		—	—

Utredning från K. Bfhde i Hållande län.

559

Härad, socken ock hemman.	Namn.	Till skogs- odling upp- låten areal.	Under före- gående år skogs- odlad areal.	Under 1897 skogs- odlad areal.	Summa skogs- odlad		Skogsodlingsförbindelser ingångna år
	areal.	1890.	1891.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.
Rolfstorps s:n.	Transport	Har. 130,0	Har. 85,5	Har. 23,0	Har. 108,5	7			4
Ugglarp 1 . . . .	A. Andersson . . .	1	\| 9,0	1,0	10,0	—	—	1	—	—
Ahleslöf 2... .	Edv. Svensson . . .	15,0	\ 5,5	1,5	7,0	—	—	1	—	—	—	—
Djurarp 1 . . . .	Anders Eriksson . .	1	1 5,5	1,5	7,0	—	—	1	—	—	—	—
Hafstorp 1 . . .	J. A. Larsson . . .	1	( 5,5	0,5	6,0	—	—	1	—	—	—	—
» 3 . . .	N. Joh. Andersson .	j 35,0	4,0	0,5	4,5	—	—	1	—	—	—	—
» 3 . . .	Adolf Gunnesson . .	j 3,5	0,5	4,0	—	—	1	—	—	—	—
3 . . .	E. Bertholdsson . .	1	1 1,0	1,0	2,0	—	—	1	—	—	—	—
Rolfstorp 5 och 7	Håkan Larsson . .	4,0	5,5	2,5	8,0	—	—	1	—	—	—	—
> 6 och 7	Hj. Dahlqvist . . .	4,0	2,5	2,0	4,5	—	—	1	—	—	—	—
Mate 5.....	Janne Johansson . .	10,0	6,0	1,0	7,0	—	_	1	—	—	—	—
> 2 och 3 . .	Olans Svensson . .	20,0	12,0	1,5	13,5	—	—	1	—	—	—	—
> 4.....	J. Ang. Johansson .	j	l 6,0	2,0	8,0	—	—	1	—	—	—	—
» 7.....	S. Otto Johansson .	10,0	j 2,0	1,0	3,0	—	—	1	—	—	—	—
> 8 och 9 . .	Josefina Nilsson . .	2,0	1,5	3,5	—	—	1	—	—	—	—
» 10.....	Anders Svensson . .	i	l 3,0	0,5	3,5	—		1	—	—	—	—
> 11.....	M. A. Magnusson	10,0	2,0	1,0	3,0	—	—	—	—	—	1	_ I
Linnarp 1 . . . .	Sven A. Johansson .	25,0	2,5	0,5	3,0	—	—	1	—	—	—	—
Obbhult 1 . . . .	B. J. Johansson . .	25,0	1,5	0,5	2,0	—	—	1	—	—	—	—
> 1 . . . .	Nils Johansson . .	25,0	1,6	0,5	2,0	—	—	1	—	—	—	—
Haxered.....	Ang. Magnusson . .	10,0	3,5	0,7	4,2	—	—	—	1	—	—
Skärte 4 och 5 .	J. E. Johansson . .	50,0	5,0	1,0	6,0	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	373,0	174,5	45,7	220,2	7	_	18	5		1	_
Kali rås härad. Ljungby s:n. Töllstorp ...	Otto Carlsson . . .	20,0	6,0	2,0	8,0		1
Lastad 2 ... .	N. A. Persson . . .	10,0	1,0	1,7	2,7	—	—	—	—	—	1	—
> 2 . . . .	Olof Svensson . . .	10,0	0,5	1,7	2,2	—	—	—	—	—		—
. 2 ... .	Alfred Svensson . .	10,o	0,7	0,7	1,4	—		—		—	1	_
» i ... .	S. J. Svensson. . .	10,o	0,7	0,7	1,4	—	—	—		—	1	—
! Lyngen .....	P. Ang. Andersson .	30,0	—	2,6	2,5	—	—	—	-	—	—	i;
	Transport	90,0	8,9	9,8	18,2	—	1			—	4	i

560

Utredning från K. Befhde i Hallands län.

! Härad, socken och hemman.	Namn.	Till skogs- odling upp-	Under före- gående år skogs- odlad areal.	Under 1896 skogs- odlad areal.	Summa skogs- odlad		Skogsodlingsförbindelser ingångna år
		låten areal.	areal.	1890.	1891.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.
Köinge s:n.	Transport	Har. 90,0	Har. 8,9	Har. 9,3	Har. 18,2		1				4	1
Hakestad ....	A. J. Carlsson . . .	50,0	6,5	0,8	8,3	—	—	—	—	—	—	1
Okome s:n.
Räfvige.....	Joh. Andersson . .	10,0	11,0	2,5	13,5	—	—	1		—	_	—
Backagård....	J. A. Persson . . .	10,0	15,0	0,5	15,6	—	1	—	—	—	—	—
> ....	C. Andersson . . .	10,0	12,0	1,0	13,0	—	1	—	—	—	—	—
Åparp......	S. A. Carlsson . . .	40,0	2,5	1,3	3,8	—	—	1	—	—	—	—
Ullareds s:n.	■
Hjertared 1 . . .	Karl Svensson . . .	10,0	4,0	1.0	5,0	—	—	—	—	—	1	—
	Summa	220,o	60,9	16,4	77,3	—	3	2	—	—	5	2
Årstads härad.
Slöinge s:n. Stenstorp ....	Chr. L. Christensson	60,0	20,0	5,0	25,0	_		1		~	_
Asige s:n.
Slättelynga . . .	And. Andersson . .	80,0	5,0	0,5	5,5	1	—	—	—	—	—
Eftra s:n. Ågård......	S. J. Larsson . . .	30,0	15,0	1,6	16,5				1			_
	Summa	170,o	40,0	7,o	47,0	1	• —	1	1	—	—	—
Halmstads härad. Slättåkra s:n.
Häshnlt.....	B. Christensson . . *	10,0	3,0	3,0	6,0	—	—	—	1	—	—	- \|
Harplinge s:n. Särdal 10 ... .	P. J. Jönsson . . .	j 10,o \|	6,0	\| o,? j	6,7				1
	Transport	20,0	9,0	3,7 \|	12,7	—		_	2	-	—	—

Utredning från K.

561

. Härad, socken och hemman. .	Namn.	Till skogB- odling upp-	Under före- gående år skogs- öda areal.	Under 1896 skogs- öda areal.	Summa skogs- öda		Skogsodlingsförbindelser ingångna år
	låten areal.	areal.	1890.	1891.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.
Steninge s:n.	Transport	Har. 20,0	Har. 9,0	Har. 3,7	Har. 12,7				2
Hulabäck ....	L. Bengtsson . . .	10,0	1,0	1,0	2,0	—	—	—	1	—	—	-
Elofsgård ....	Ang. Persson . . .	10,0	3,5	0,6	4,1	—	1	—	—	—	—	- 1
	Summa	40,0	13,5	5,3	18,8	—	1	—	3	—	—	1
Tönnersjö härad. Breareds s:n.
Winnalt.....	Breareds kommun .	10,o	2,0	3,5	5,5	—	—	—	—	1	—	—
Enslöfs s:n.												\|
Amböke.....	Sv. Håkansson. . .	30,o	1,0	2,5	3,5	—	—	—	1	—	—	—
> .....	Alex. Bengtsson . .	10,0	1,0	1,5	2,6	_	—	—	1	—	—	—
» .....	Benedikta Jönsdotter	—	1,0	1,5	2,5	—	—	—	1	—	—	—
j Sten ......	J. A. Bengtsson . .	30,o	—	6,0	6,0	—	—	—	1	—	—	—
, ......	C. H. Sjödahl . . .	50,o	—	2,0	2,0	—	—	—	1	—	—	—
» ......	Carl Settergren . .	10,0	—	4,5	4,5	—	?! -	—	1	—	—	—
> ......	Per Persson ....	20,o	—	2,5	2,5	—	—	—	1	—	—	—
Snöstorps s:n.
Röinge.....	Birger Pettersson	15,0	15,0	1,5	16,5	—	—	—	—	1	—	—
	Summa	175,0	20,5	25,5	45,5	—	—	—	7	2	—	—
Höks härad. Laholms s:n.
Kattarp.....	Joh:s Nilsson . . .	25,0	—	1,5	1,6	—	—	—	1	—	—	—
Amot......	Sven Eliasson . . .	10,0	4,0	1,5	5,6	—	—	—	—	—	1	—
\| V. Mellby ....	Per Johansson . . .	10,o	1,5	2,0	3,6	—	—	—	—	—	1	—
» ....	Gunne Svensson . .	10,0	2,5	3,0	5,6	—	—	—	—	—	1	—
Renneslöfs s:n.
1 Stäme 2 ....	M. Bengtston . . .	10,0	0,7	0,8	1,6	—	—	—	—	—	1	—
, 2 ... .	B. Nilsson.....	10,0	3,0	1,6	4,6	—	—	—	—	—	1	—
> 5 ... .	Jöns Persson . . .	40,0	1,3	1,2	2,6	—	—	—	—	—	1	—
	Transport	95,0	13,0	11,6	24,6	—	—	—	1	—	6	_

562

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

Härad, socken och hemman.	N a in n.	Till skogs- odling upp- låten areal.	Under före- gående år skogs- odlad areal.	Under 1896 skogs- odlad areal.	Summa skogs- odlad areal.	Skogsodlinggförbindelser ingångna år
1890.	1891.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.
		Har.	Har.	Har.	Har.
Woxtorps s:n.	Transport	95,0	13,0	11,6	24,6	—	—	—	1	—	6	—
Windrarp 1 . . .	M. Knutsson . . .	10,0	1,6	1,0	2,5						1	—
Pershult 3. . . .	Lars Persson . . .	10,0	0,5	1,5	2,0	—	—	—	—	—	1	— 1
Horsabäck ....	Nils Svensson . . .	10,0	2,0	2,5	4,5	—	—	—	~		1
Hishulta s:n.
Hishult 2 . . . .	L. P. Johansson . .	10,0	0,5	0,5	1,0	—		_	—	—	1	—
Weinge s:n.												j
Skogaby ....	A. Bengtsson . . .	10,0	4,0	2,5	6,5	-T-	—	—	—	-	1	—
	Summa	165,0	21,5	19,6	41,1		—	_	1		11	— !

Sammandrag.

Härad.	Antal förbin- delser.	Till skogs- odling upplåten areal.	Förut skogs- odlad areal.	Under 1896 skogs- öda areal.	Summa skogs -odlad arreal.	i Skogsodlinggförbindelser ingångna år
1890.	1891.	1892.	1893.	1894.	1895.	1896.;
		Har.	Har.	Har.	Har.
Fjäre .........	11	115,0	42,5	25,0	67,5	2	2	—	1	5	1	—
Wiske.........	41	701,0	232,5	81,6	314,1	6	—	22	4	—	—	9
Himle.........	32	373,0	174,5	45,7	220,2	7	1	18	5	—	1
Faurås .........	12	220,0	60,9	16,4	77,3	—	3	2	—	—	5	2
Arstads ........	3	170,0	40,0	7,0	47,0	1	—	1	1	—	—	—
Halmstads.......	4	40,0	13,5	5,3	18,8	—	1	—	3	—	—	—
Tönnersjö.......	9	175,0	20,0	25,5	45,5	—	.7-,	—	7	2	—	—
Höks..........	12	165,0	21,5	19,6	41,1	—	—	—	1	—	11	—
Summa	124	1.959,0	605,4	226,1	831,5	16	7	43	22	7	18	11

563

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

kunskap i förfarandet vid skogsodlingarna, bättre nu än förr lyckas i sina skogsodlingsföretag.
Vid dessa kontrollresor hafva dels påvisats begångna fel vid
kulturarbetena, hvilka fel vanligtvis bestått uti, för sådden: för mycket frö i
hvarje ruta, för små rutor samt för djupt nedmylladt frö; för planteringen: för
små plantgropar, för djupt och för löst satta plantor, samt å ett ställe plantrutorna
för tätt; dels ock lemnats upplysningar för plantväxtens vidare vård,
såsom om behöflig och nyttig hjelpkultur, kjelpgallring o. d.

Derjemte har ock vid dessa tillfällen sökts att förmå närliggande grannar
att påbörja skogsodling invid de redan verkställda, så att de skogskultiverade
områdena må blifva så stora som möjligt, hvarigenom dels skogsväxten skulle i
väsentlig grad förbättras, tillfölje det ökade skyddet, dels ock utmarksegarne få
större intresse af att gemensamt vårda och skydda sina planteringar.

Då i allmänhet kulturfälten inom Halland utgöras af torra, ofruktbara
ljunghedar med en för plantrötterna mindre lämplig jordmån, den s. k. ljungjorden,
kan icke nog ofta påpekas det nödvändiga uti att året före skogskulturen
verkställa upphackning af plantgropar, la vilka göras så djupa att underliggande
jordlager eller alfven blir blandad med ljungjorden. Grenom luftens och frostens
inverkan förlorar ljungmyllan sina skadliga egenskaper och gör nämnda jord
tjenlig för plantornas rötter.

Under årets kultur hafva hufvudsakligen 2-åriga plantor af såväl tall och
gran som bergtall användts; derjemte hafva försök att utplantera 1-åriga kraftiga
furuplantor äfven lyckats väl. Dessa smärre plantor få dock icke användas på
eller i närheten af flygsandsfält, der de genast blifva af sanden begrafna. Utmarksegarne,
som för några år sedan i allmänhet hyste ett visst misstroende
till grankulturer, hafva nu kommit till insigt om, att detta trädslag å lämpliga
platser icke är att förakta och har plantering af gran detta år vunnit en betydligt
större utsträckning än föregående år, hvilket är att lyckönska, då nemligen
granen å passande lokaler, såsom å fuktiga och för den starka hafsvinden
oåtkomliga lägen icke allenast växer fort utan äfven lemnar ett värderikt virke,
och är derjemte mindre utsatt för parasitsvampar och skadeinsekter än tallen.
Blandning af tall och gran är mycket önskvärd, dels emedan härigenom, å de i
allmänhet smärre hemmanen, olika virkessortiment erhållas, dels ock marken för
framtiden bibehålies bättre beskuggad och i växtkraft samt angrepp af skadeinsekter
och parasitsvampar icke så ofta inträffa i ett blandadt som i ett rent
bestånd. Det rena tallbeståndet rensar sig mycket tidigt och ställer sig tidigt
glest, hvilket förhållande deremot motväges af granens förmåga att bibehålla
full slutenhet genom sin rikedom på barr och grenar och sin fördragsamhet mot
beskuggning.

På de stora magra ljungmarkerna bör dock grankultur icke ega rum, utan
planteras tallen derstädes ensamt.

Skogskomitén. 111.

564

Utredning från K.

Skador å kulturfälten.

Förutom å de förut nämnde hemmanens utmarker, der betning egt rum,
hafva skador genom ollonborrar iakttagits å följande kulturfält, nemligen:

i Himle härad å Jernmölle hos Sven Carlsson, der å 2 har 1—3-åriga
tall- och granplantor blifvit till största delen förstörda, samt hos Carl Larsson
i Bönarp, der likaledes å 0,25 har tall- och granplantor förstörts;
i Arstads härad i Assarp hos Joh:s Persson;
i Halmstads » i Särdal hos Gunnar Mårtensson å 0,10 har;
i » »i Skattagården hos J. Hallander.

Parasitsvampar hafva äfven under året uppträdt å ett par kulturfält,
nemligen: hos Adolf Larsson i Hörsås, i Getinge socken, der ett tallbestånd om
8 års ålder på cirka 1,5 har, troligen var angripet af Lophodermium pinastri samt
å ett hemman Höghult i Gunnarps socken, der såväl den äldre som den yngre
granens barr voro angripna af granrosten Chrysomyxa abietis.

Utställning af plantskolealster m. m.

Vid XVIILde allmänna svenska landtbruksmötet i Malmö hade komitén
låtit anordna en utställning af icke blott plantor af olika slag och åldrar, omskolade
och oomskolade, utan äfven prof på de mest karaktäristiska kulturfälten
inom länet. Sålunda fann man här bundna och obundna flygsandsfält, bergmark,
jemn och stenbunden mark, sidländ mark samt bokskogsmark.

Utställningen belönades ock — med särskildt afseende fästadt på den gagnande
verksamhet för skogsodlingens befrämjande, som komitén utöfvar inom
Halland — med den högsta utmärkelsen, som stod att här vinna, nemligen hederspris,
bestående af guldmedalj och hedersdiplom.

Skogskomiténs åtgärder för trädgårdsskötseln.

I likhet med hvad föregående år egt rum har sällskapet ställt 1,800 kronor
till skogskomiténs förfogande mot det att komitén i vanlig ordning kostnadsfritt
utdelade 1,500 st. fruktträd och tillhandahölle reqvirenterna biträde af en länsträdgårdsmästare,
som af komitén i lön uppburit 700 kronor, deraf 100 kronor
för arbeten i och skötsel af fruktträdskolan i Laholm. Skogskomiténs i Laholm
anstälde tillsyningsman vid dervarande plantskola har likaledes uppburit 50
kronor för tillsyn öfver fruktträdsskolan.

Länsträdgårdsmästaren Åke Ohlsson har under ifrågavarande år biträdt
reqvirenter dels vid trädbeskärningar, hvilket egt rum under tiden 11—28 febr.
hos 17 reqvirenter, dervid sammanlagdt 855 st. fruktträd beskurits, dels emellan
den 8 april och 2 maj hos 14 reqvirenter verkstält planteringar af träd och
buskar, samt under hösten hos 13 personer utstakat och anlagt nya trädgårdar.

565

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

Länsträdgårdsmästarens biträde har under året tagits i anspråk af 40 reqvirenter
under sammanlagdt 48 förrättningsdagar.

Uti komiténs fruktträdsskola i Laholm hafva under våren af länsträdgårdsmästaren
utplanterats 5,000 st. 2-åriga omskolade vildstammar, inköpta från Landtbruksakademiens
Experimentalfält vid Albano, hvilka stammar sedermera under
augusti månad med få undantag okulerats. Ympning å en del af de våren
1895 utplanterade stammarne, hvarå okuleringen misslyckats, har under sistlidne
maj månad verkstälts.

Uppgift å de under år 1895 och våren 1896 förädlade fruktträden i Laholms
fruktträdsskola.

Fruktträd.	Förädlade st.	Misslyckade okuleringar att nästa år ympas st.	Summa st.
Åkeröäpplen..........	1,504	350	1,854
Brunnsäpplen.........	1,552	578	2,130
Grand Richard.........	1,334	555	1,889
Melonäpplen..........	1,260	884	2,144
Summa	5,650	2,367	8,017

Orsaken hvarför så många okuleringar slagit fel är troligen att söka deruti,
att en del af vildstammarna under sommaren 1895 angripits af bladlöss.

Af de till ett antal af 13,000 st. i fruktträdsskolan utsatta vildstammarne
hafva högst få gått ut.

Ogräsrensningar och i sammanhang dermed verkstäld uppluckring af jorden
emellan fruktträdsstammarna hafva egt rum 4 gånger under sommarens lopp.

Den nya del af fruktträdsskolan, som nästa år kommer att användas för
utplantering af vildstammar, har under sommaren varit, efter verkstäld gödsling
med ladugårdsgödsel, använd till odling af rotfrukter.

Halmstad den 15 janttari 1897.

Ernst von Porat.

566

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

Till Konungens Befallningshafvande i Hallands län.

Såsom mig uti skrifvelse den 16 sistlidne december affordradt yttrande
rörande den betydelse, trävarurörelsen baft och för närvarande bar för fögderiets
befolkning, får jag anföra, att, då de enskilde personer tillhöriga skogar under
en längre tid lemnat och fortfarande lemnar en ringa tillgång till det för ortens
befolkning erforderliga husbebofsbränslet, och då någon afverkning å de inom
fögderiet befintliga kronoparkerna ännu icke egt rum, trävarurörelsen synes mig
hvarken baft eller för närvarande bar någon nämnvärd betydelse för befolkningen
inom detta fögderi.

Halmstad å Laholms fögderis kronofogdekontor den 22 februari 1897.

K. Sundin.

Till Konungens Befallningshafvande i Hallands län.

Till svar å order den 16 december att inkomma med yttrande rörande den
betydelse trävarurörelsen baft eller bar för befolkningen inom detta fögderi, får
jag anföra, att som inom fögderiet finnes ringa tillgång på skog, anser jag trävarurörelsen
icke haft eller har någon betydelse för ortens befolkning.

Halmstads fögderis kronofogdekontor den 28 januari 1897.

O. Billing.

Till Konungens Befallningshafvande i Halmstad.

Uti skrifvelse den 16 sistlidne december affordradt yttrande rörande den
betydelse trävarurörelsen baft och för närvarande bar för befolkningen inom
fögderiet, får jag ödmjukligen meddela:

För några socknar såsom Gunnarp, Gällared, Fagered och Ullared bar
allt sedan jernvägen Kinnared—Fägen—Ätran samt Falkenberg—Elfsered kommit
till stånd, trävarurörelsen baft en ganska stor betydelse såväl för fastighetsegare
som kroppsarbetare. Inom öfriga socknar finnas ingå skogar, till följd
hvaraf någon trävarurörelse ej kan bedrifvas, hvaraf följer, att sådan rörelse
icke bar något inflytande på befolkningens lif och verksamhet i ena eller andra
afseende!. All byggnadsmateriel, som är af trä, ditföres från andra orter och
befolkningen är hufvudsakligen jordbrukande.

Yarberg i kronofogdekontoret den 20 februari 1897.

C. F. Bruno.

Utredning från K. Bfhde i Hallands lån.

567

Till Konungens Befallningshafvande i Hallands län.

1 ordres af den 16 sistlidne december har Konungens Befallningshafvande
anmodat mig inkomma med yttrande rörande den betydelse trävarurörelsen haft
och för närvarande har för befolkningen inom detta fögderi; och får jag med
anledning häraf vördsamt anföra följande.

Då fögderiet, i sin helhet taget, är skogfattigt och, der någon skog till
afsalu finnes, såsom i Förlanda och Idala socknar samt delvis i Fjärås, denna
endast afverkas i afsigt att försäljas till ved, kan sägas att någon egentlig trävarurörelse
icke bedrifves i fögderiet, hvarföre och då ej heller skogfattigdomen
är vållad af afverkning, jag ej är i tillfälle att meddela något yttrande i det
afseende åberopade ordern omförmäler.

Kungsbacka fögderis kronofogdekontor den 26 februari 1897.

Gustaf W. Johanson.

568

Utredning från K. Bfhde i Göteborgs och Bohus lån.

Konungens Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län.

1. Hushållningssällskapet.

Sällskapets verksamhet för framkallande af skogsodling i större skala kan
sägas ha börjat egentligen först från och med år 1866, om än äfven dessförinnan
åtskilligt blifvit försökt i denna riktning genom meddelande af råd och upplysningar
om skogsodling, utdelning af frö m. m. och har sedan fortgått och fortgår
i så stor omfattning, att detta läns hushållningssällskap ostridigt i detta
hänseende nedlagt mera arbete och kostnader, än något inom hela riket.

Hushållningssällskapets verksamhet i denna riktning har varit af flera
olika slag. Så öfvertogs till en början år 1866 under vanliga arrendevilkor en
statens egendom »Underslös», der sällskapet verkstälde skogsodling i hela utegoområdet,
omkring 170 hektar, hvarefter egendomen vid arrendetidens slut frånträddes.
Sedan började sällskapet från och med år 1868 att från enskilda jordegare
öfvertaga på i allmänhet tjugufemårig upplåtelse lämpliga områden, som
under denna tid på sällskapets bekostnad besåddes och planterades med skog,
utan någon som helst utgift från jordegarens sida utom för uppförande och vidmakthållande
af hägnader, i många fall till en början till och med i förening
med lemnande åt egaren af en mindre ersättning för det genom upplåtelsen förlorade
betet, och återgingo sedan vid upplåtelseperiodens slut dessa då med ungskog
bevuxna marker kostnadsfritt till hemmanens egare. Totalarealen af på
detta sätt skogsodlad, enskilde personer tillhörig mark uppgår till omkring 2,300
hektar. Jemväl har på grund af upplåtelse från vederbörande arrendatorer eller
boställshafvare omkring 300 hektar utmark skogsodlats å dels militie- dels prestboställen.
Vidare har sällskapet genom direkta anslag understöd! tre särskilda
större skogsodlingsföretag inom länet, nämligen å Herrestadsfjellet i närheten
af Uddevalla och å berget »Fontin» vid Kungelf med sammanlagdt omkring 5,000
hektar, som nu äro i sin helhet besådda, och nu senast i länets sydligaste del,

569

Utredning från K. Bfhde i Göteborgs och Bohus lån.

der inom Frölunda socken en förening bildats för gemensam odling af omkring

1,000 hektar sammanhängande utegor.

Från och med år 1869 började sällskapet i olika delar af länet inköpa
och för egen räkning odla skog å ganska stora arealer, af hvilka bildats de fyra
skogsparker sällskapet ännu eger och hvilka nu kunna anses fullplanterade. Vid
dessa har sällskapet sin fasta personal af plantörer bosatte, och der drifvas
plantskolorna, från hvilka största delen af de plantor tagas, som årligen till enskilda
skogsodlare fritt utdelas. De områden, som härtill inköptes, voro dels
utmarkslotter belägna så, att flera lämpligen kunde sammanslås, dels numera
till större del eller helt och hållet afröjda skogshemman. Genom omkring 50
olika köp, började år 1869, men till största delen verkstälda 1875—1880, har för
detta ändamål inköpts nuvarande parkerna Ingetorp, Svartedalen, Ödsmål och
Tormoseröd med en sammanlagd areal af omkring 3,700 hektar, som i inköp
kostat omkring 180,000 kronor, dervid dock bör anmärkas dels att åtskilliga bland
de inköpta områdena varit bebygda, dels att i köpen gifvetvis ingått åtskilliga
numera särskild! utarrenderade inegoområden.

Vidare har sällskapet sökt att genom anslag till enskilda skogsodlingsföreningar
framkalla och vidmakthålla intresset för skogsodling och har för detta
ändamål under de senaste fjorton åren utgifvits i medeltal omkring 1,000 kronor
årligen, de senare åren ungefär 2,000 kronor.

Slutligen har sällskapet till hvarje egare eller innehafvare af inom länet
belägen, för skogsodling tjenlig mark, som sådant skriftligen begärt, underlättat
skogsodlingsarbetet ej blott genom att kostnadsfritt tillhandahålla kringresande
undervisare eller så kallade plantörer, utan äfven genom kostnadsfri utdelning
af skogsfrö och trädplantor, hufvudsakligast barrträd.

Detta sätt att gå till väga har visserligen för sällskapet medfört högst
betydliga utgifter, hvilkas storlek bäst torde bedömas af de till enskilde reqvirenter
utdelade qvantiteterna frö och plantor, som för senaste trettio åren enligt
räkenskaperna belöpa sig till omkring 37,000 kilogram frö och 18,000,000 plantor,
men så är ock numera hågen för skogsodling ganska allmänt väckt inom länet,
hvilket bäst bevisas deraf, att antalet enskilde req virenter, som år 1867 var
endast 11 och år 1877 ännu blott 82, från och med år 1887 vexlat mellan lägst
578 och högst 860 årligen.

Den areal, som under trettioårsperioden af enskilde, men genom hushållningssällskapets
mellankomst sålunda blifvit besådd eller planterad, belöper sig
enligt reqvirenternas lemnade uppgifter till omkring 18,900 hektar, hvaraf dock
en ej ringa del, möjligen ända till en tredjedel, torde böra frånräknas på grund
deraf, att dessa uppgifter omfatta jemväl de arealer, der omsåning och mera
betydande hjelpkulturer måst verkställas. Eu areal af 12,600 hektar skulle sålunda
återstå såsom af enskilde personer skogsodlad. Hushållningssällskapets

570

Utredning från K.

direkta utgifter för de årliga skogsodlingsarbetena i sin kelhet, häri medräknad
aflöningen åt skogsförvaltaren, sju fast anstälda och ett vexlande antal extra
plantörer, inköp af frö, arbetskostnader för skogsodlingen och plantskoleskötsel å
sällskapets egna och upplåtelsemarker, husunderhåll vid plantörsboställen m. m.
hafva för trettioårsperioden utgjort sammanlagdt omkring 560,000 kronor, deråt
dock under de första tio åren tillsammans blott 80,000 kronor eller i medeltal
för år omkring 18,600 kronor; och beräknas för nu löpande året till 25,000 kronor.

Såsom en sammanfattning af hvad nu blifvit anfördt framgår således:

att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap under de sistförfluten
trettio åren för skogsodlingens inom länet främjande af sina tillgångar användt
omkring 740,000 kronor;

att af detta belopp användts omkring 180,000 kronor för inköp af skogsodlingsområden,
af hvilka fyra stamparker blifvit bildade;

att för skogsodling å såväl sällskapets egna som enskildes marker användts
omkring 560,000 kronor;

att för skogsodling hos enskilde under tiden utdelats omkring 37,000 kilogram
diverse skogsfrö och omkring 18,000,000 diverse i sällskapets plantskolor
uppdragna skogsträdsplantor, och

att under nämnda tid en totalareal af omkring 25,000 hektar, förut till
stor del nästan värdelös mark, blifvit genom sällskapets åtgärd och till stor del
å dess bekostnad inom detta län gjord skogbärande.

2. Landstinget.

Landstinget har dels på grund af beslut den 24 september 1885 låtit föranstalta
om utgifning af en utaf e. o. jägmästaren Th. Örtenblad författad skrift:
»Några ord om skogsskötsel för folkskolans ungdom m. fl.», hvilken skrift sedermera
i tusental exemplar utdelats såsom premie bland folkskolebarnen i länet,
dels ock alltsedan år 1887 årligen utdelat premier till folkskolelärare och lärarinnor
inom länet, som åt skolbarn meddelat praktisk undervisning i skogssådd
och skogsplantering; uppgående den summa, som under åren 1887—1896 i premiebelopp
om minst 15, högst 40 kronor sålunda utdelats, till sammanlagdt 8,094
kronor.

3. Göteborgs fögderi.

Trävarurörelsens inom detta fögderi betydelse är dels skogsafverkningen
inom Landvetters och Härryda socknar, der den, ehuru i och för sig ringa, något
tilltagit efter Göteborg—Boråsbanans tillkomst, dels att varornas förädling vid

571

Utredning från K. Bfhde i Göteborgs och. Bolius lån.

fabriker inom fögderiet sysselsätter rätt många arbetare, utgörande, enligt uppgifterna
till 1896 års näringsstatistik, 1,099 personer.

4. Inlands fögderi.

Den södra delen af Inlands fögderi är i allmänhet skoglös och försäljning
af trävaror derifrån sker i högst ringa omfång och utan att bereda ortens befolkning
någon nämnvärd vinst. I norra delen af fögderiet deremot finnas ganska
skogrika trakter. Från Inlands Torpe härad samt de delar af Inlands Nordre
härad, der skog finnes, lemnar dock skogstillgången icke någon större virkesmängd
till afsalu utöfver husbehofvet. De skogsprodukter, hvilka från dessa
bygder afyttras, utgöras af det timmer och famnved, som försäljas inom orten
och skärgården, men endast ett fåtal af befolkningen kan anses hafva någon
egentlig inkomst deraf, helst afverkningen merendels utgöres af skogsegarnes
egna torpare och drängar. Inom Inlands Fräkne härad synas förhållandena i
detta hänseende ställa sig annorlunda. Der afverkas äfven hufvudsakligen famnved
samt något timmer och pitprops, men en stor del af hemmansegarne inom
detta härad äro till sin existens beroende af den inkomst, försäljningen af sagde
skogsprodukter bereder, för utgörande af skatter och räntor samt anskaffande af
förnödenheter. Afverkningen medför jemväl gagn för orten derutinnan, att den
bereder god arbetsförtjenst vintertiden åt en mängd personer, och varan betalas
i allmänhet högre der än på andra orter, beroende på granskapet till skärgården,
som är traktens förnämsta afnämare.

Inom fögderiet finnas två större trävaruaffärer, den ena å Rörtången i
Solberga socken, hvilken eges af handlanden K. Backman i Ödsmål, och den
andra å Stenungssund, som innehafves af handlanden Isak Olsson i Kungelf.
Den förstnämnda affären grundades för omkring tjugu år sedan och den sistnämnda
i början af åttiotalet. Af de upplysningar, som erhållits rörande ifrågavarande
affärer, har framgått dels att från hvar och en af dem årligen försålts
omkring 2,000 tolfter plank och bräder, hvilka till större delen köpts af ortens
befolkning, och dels att omkostnaderna för lossning, sortering och uppläggning
af virket, hvilka arbeten verkstälts af personer i orten, uppgått för den förstnämnda
affären till 10 öre och för den sistnämnda till 25 öre per tolft eller tillhopa
700 kronor. Vidare inhemtas, att särskildt beträffande affären å Stenungssund
en stor del af der försålda bräder och plank, som inköpts från Vermland,
afyttrats till personer inom skogstrakterna, hvaraf kan slutas till att inköp af
den förädlade varan ställer sig billigare för landtmannen än att sjelf af egen
råvara förfärdiga den; och torde derföre ofvannämnda två trävaruaffärer under
den tid de pågått och i synnerhet under de senare åren, haft för ortens befolkning
en icke ringa betydelse i ekonomiskt hänseende.

Skogskomitén, III. 72

572

Utredning från K. Bfhde i Göteborgs och Bolius lån.

5. Orusts och Tjörns fögderi.

Enär skogstillgången inom fögderiet är med få undantag otillräcklig för
invånarnes behof, måste största delen af det virke, befolkningen behöfver för
sin byggnads- och snickeriverksamhet, köpas från andra orter. Detta sker på
det sätt, att personer, boende vid hafvet, såsom vid Nösund, Henån, Ellös, Gu 11-holmen, Svanesund, Höviksnäs och en del andra ångbåtsstationer uppköpa och
hålla till salu virke, hufvudsakligen plankor och bräder. Lägges härtill, att
många båtskeppare under sommarmånaderna eftersegla och vid stränderna tillhandahålla
de förråd af ved, som inom orten erfordras, så är hela omfånget af
ortens trävaruröre se angifvet. Den är af jemförelsevis ringa omfattning, men
för orten af rätt stor betydelse. I dessa hänseenden hafva förhållandena inom
fögderiet under många år varit oförändrade.

6. Sunnervikens fögderi.

Någon egentlig sågverksrörelse hvarken har bedrifvits eller bedrifves för
närvarande på annat ställe inom fögderiet än vid Torps sågverk i Håby socken.
De vid detta sågverk bearbetade sågblock en uppköpas hufvudsakligen i Vermland
och Dalsland samt flottas till Vestra Ed vid södra ändan af sjön Stora
Lee, hvarifrån de sedan forslas till Örekilselfven och vidare medelst flottning i
sagde eif till sågverket. Af det försågade virket säljes en del vid sjelfva sågverket
och en del forslas till lastageplats vid Qviström för försäljning eller utskeppning.
Då orten egentligen är skogfattig, är det af stor betydelse att denna
rörelse bedrifves, då befolkningen derigenom lätt kan få köpa sitt behof af
sågade trävaror och då såväl genom den verksamhet, som vid sjelfva sågverket
utöfvas som ock genom de långa transporter af virket arbetsförtjenst af flera
slag äfven beredes åt ortens befolkning, torde alltså ifrågavarande sågverk anses
vara till stor nytta för orten.

7. Norrvikens fögderi.

Största delen af fögderiet är skoglös. Endast i Bullarens härad finnes
ännu någon skog, som i regel säljes till norrmän, hvilka vanligen utdrifva den
med tillhjelp af ortens befolkning, som derigenom har god arbetsförtjenst. I
någon större skala sker emellertid ej denna skogsbedrift och kan sålunda ej för
ortens befolkning hafva någon nämnvärd betydelse.

Utredning från K. Bfhde i Göteborgs och Bohus lån.

573

8. Göteborg.

Kändt är, att Göteborg sedan lång tid tillbaka intagit ett framstående
rum bland vårt lands exportorter för trävaror. För att visa i hvilken omfattning
export af sådana varor derifrån förekommit under de sista fem åren har
uppgjorts bifogade tabell, af hvilken framgår, att denna export varit mycket
betydande, särskildt beträffande trämassa, grufstolpar och snickeriarbeten, af
hvilka varuslag under år 1896 utfördes 81,058,768 kilogram trämassa, 294,243
kubikmeter grufstolpar samt snickeriarbeten till ett värde af 3,129,626 kronor.
I medeltal har under de fem åren exporterats årligen 64,547,485 kilogram trämassa,
324 kubikmeter bjelkar och sparrar, 415 kubikmeter botten- och laggstäfver,
299 kubikmeter plank- och brädstump, 313,965 kubikmeter grufstolpar,
188,785 kubikmeter plankor, battens och bräder, 12,147 kubikmeter syllar, 749
kubikmeter spiror samt snickeriarbeten till värde af 2,259,171 kronor och takstickor
till värde af 562,012 kronor.

Att utreda huru många personer, som i den i Göteborg bedrifna trävarurörelsen
hafva sin utkomst, har icke varit möjligt under den korta tid, som varit
tillmätt för afgifvande af detta yttrande. Men för att åtminstone gifva någon
ledning för bedömandet deraf kan nämnas, att enligt upplysningar, som inhämtats
från ett tjugutal af de största exportörerna, hos dem finnas på? platsen anstälde
öfver 2,300 fasta arbetare förutom kontorspersonal, hvars antal naturligtvis
är ganska stort. Härtill kommer den mängd af lösa arbetare, som har sysselsättning
vid trävarors mottagande, transporterande inom hamnområdet och inlastningen
vid afskeppningen. Tillsammans utgöra alla dessa, hvilka sålunda
direkt hafva sin utkomst af trävarurörelsen, ett betydligt antal.

Men det bör icke heller förbises, att denna rörelse återverkar på andra
områden och medelbart ger bergning åt många andra personer från staden och
orten. Särskildt torde af dessa böra nämnas en talrik skara befäl och besättningar
å fartyg, som uteslutande eller mestadels upptagas med transporter af
trävaror till eller från Göteborg.

9. Kungelf.

Under de sista tjugu åren har trävarurörelse öfvats först af enskild person
och sedan af Kungelfs trävaruaktiebolag, som började sin verksamhet år
1884 och ännu fortsätter densamma. Att denna rörelse har sin betydelse för
ortens befolkning torde vara otvifvelaktigt, ty derigenom beredes befolkningen
tillfälle att på närmare håll åtkomma dessa varor, som al bolaget inköpas Iran

574

Utredning från K. Bfhde i Göteborgs och Bohus län.

Yermland. Sjelfva trävarupriset är, till följd af täflan å närliggande platser,
mycket nedpressadt, hvarigenom bolagets vinst på trävarurörelsen varit ringa.
Rörelsens fortsättande under sådana förhållanden synes sålunda mindre befogas
af den direkta vinsten af densamma än af den indirekta fördel rörelsens tillvaro
lemnar derigenom, att den drager befolkningen till staden och sålunda befordrar
omsättning af andra varor.

10. Marstrand.

Trävarurörelsen har aldrig varit eller för närvarande är af någon betydelse
för stadens befolkning.

11. Uddevalla.

Den trävarurörelse, som under senare tiden bedrifvits oclf numera bedrifves
i Uddevalla, bar betydligt aftagit mot hvad den i forna tider utgjorde. De
trävaror, som numera forslas till staden, ankomma hufvudsakligen med Uddevalla
—Yenersborg—Herr ljunga samt Uddevalla—Lelångens jernvägar och bestå af
klenare virke eller så kallad »pitprops». Dessa varor uppköpas af exportörer i
Uddevalla samt bearbetas till lämpliga dimensioner och utskeppas sedan till utlandet.
Grenom detta arbete samt aflastning af varan tillfaller stadens och ortens
arbetsfolk icke obetydlig förtjenst och, då befraktningen sker med Uddevalla
rederiers fartyg, tillfaller förtjensten deraf ortens invånare.

För öfrigt idkas å en anlagd snickerifabrik förädling af virke, som derefter
exporteras, hvarigenom handels- och arbetsförtjenst tillfaller affärsmän och
arbetsfolk.

På denna grund kan sägas, att trävarurörelsen haft och för närvarande
bar icke ringa betydelse för ortens befolkning.

12. Strömstad.

Till följd af bristen på jern vägskommunikationer med det inre landet och
då orten omkring Strömstad är fattig på skog, existerar för närvarande ingen
trävarurörelse i staden, utan måste staden och Norrviken från Norge importera
största delen af sitt behof af ved, plank och bräder. Blefve jernvägsförbållandena
bättre, skulle med tillförsel från Nordmarks härad i Vermland, Dalsland
och Bullarens härad utan tvifvel uppkomma en ej obetydlig trävarurörelse såväl

575

Utredning från K. Bfhde i Göteborgs och Bohus län.

för tillfredsställande af lokalbehofvet som ock för export öfver Strömstads isfria
hamn. För närvarande importeras årligen via Strömstad omkring 25,000 kubikmeter
ved för stadens och ortens behof.

Göteborg å landskansliet den 6 april 1897.

G. Snoilsky.

Henr. Westin.

576

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs län.

Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län.

I anledning af skrifvelsen den 4 sistlidne december får Konungen Befallningshafvande
till upplysning om den verksamhet för skogshushållningens främjande,
som hushållningssällskap och landsting inom länet utöfvat till 1890 års
slut, åberopa innehållet af bilagda utdrag af femårsberättelsen för länet åren
1886—1890. För skogskulturens främjande hafva anslag till enahanda användning,
som förut, sedermera årligen utgått från landstinget och hushållningssällskapen,
dock med den förändring, att bidragen, hvilka under senare åren utgjort
omkring 9,000 kronor, från och med detta år utgår med 13,000 kronor.

Trävarurörelsens betydelse för olika delar af länet är väsentligen skiljaktig;

Yenersborg, i landskansliet, den 18 augusti 1897.

L. W. Lothigius.

Mats Zachrison.

Utdrag af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
rättelser för åren 1886—1890.

I. Länets indelning och naturliga beskaffenhet

Elfsborgs län femårsbe -

allmänhet.

B) Skogshushållning och jagt.

Såsom väsentligen medverkande härtill torde böra omförmälas de åtgärder,
hvilka, för befordran af skogens återväxt och underhållandet af intresset derför,

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs län. 577

blifvit af länets landsting och hushållningssällskap vidtagna. Sedan, allt från år
1868, mindre anslag af landstingsmedel årligen utgått för inköp och utdelning
af skogsfru, hafva nämligen från och med år 1880 landstinget och hushållningssällskapen
för det ifrågavarande ändamålet anvisat medel till belopp, som sistnämnda
år uppgick till 4,500 kronor, men under de öfriga åren vexlat mellan

7,000 och 9,000 kronor. Under jägmästarnes i länet öfverinseende hafva dessa
medel, användts till enskild skogsodling i sådan ordning, att jordegare, som dertill
sig anmält, egt att erhålla plantor och frö äfvensom biträde af plantör,
utan annan skyldighet att deltaga i utgifterna för skogskulturen å sina egor,''
än att under arbetet dermed tillsläppa handtlangning och bestå kost åt pfantören.
Då den sålunda anordnade, nästan kostnadsfria skogskulturen ansetts
företrädesvis höra komma de mindre obemedlade jordegarne till godo, har iakttagits,
att hvarje reqvirent i regel icke årligen erhållit större myckenhet plantor
och frö än 15,000 stycken af de förra och 6 skålpund af det senare. Någon
mindre del af medlen har fått användas för att kostnadsfritt tillhandahålla fruktträd
åt obemedlade. De kulturarbeten, som under perioden blifvit med de ifrågavarande
medlen bestridda, inhemtas af nedanstående tabell H.

Tab. H. Enskild skogsodling med anslag från landsting och hushållnings,
sällskap åren 1886—1890.

År	Revir	Skogsod- lad areal hektar	Hvarför användts	Ut- lemnade fruktträd. Styck.	Kostnads- summa. Kronor.	Slutsumma årligen. Kronor.
Plantor af tall, gran och löfträd. Styck.	Frö af tall och gran. Kg.
1886	Hunnebergs.....	98	151,755	97		1,196,07
>	Svältornas......	134	119,133	244	100	2,500,—	\|
>	Marks.......	285	810,975	262	100	4,090,83	J 8,424,60
1	Dalslands......	52	81,020	52	—	637,70	1
1887	Hunnebergs.....	131	334,580	86	_	1,047,26
>	Svältornas......	231	232,540	338	_	2,500,—
»	Marks........	211	664,999	173	375	2,631,47	6,690,36
>	Dalslands......	64	136,414	Öl	—	511,63
1888	Hunnebergs.....	84	258,781	41	257	1,069,09	I
>	Svältornas......	168	270,565	322	300	2,000,-	\ (
	Transport	1,458	3,060,762	1,666	1,132	18,184,66 j	15,114,96

578 Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs län.

År	Revir	Skogsod- lad areal hektar	Hvarför användts	Ut- lemnade fruktträd. Styck.	Kostnads- summa. Kronor.	Slutsumma årligen. Kronor.
Plantor af tall, gran och löfträd. Styck.	Frö af tall och gran. Kg.
	Transport	1,458	3,060,762	1,666	1,132	18,184,65	15,114,96
1888	Marks........	272	822,554	250	449	3,244,14	} 6,746,79
>	Dalslands......	34	48,150	36	—	432,96	)
1889	Hunuehergs.....	70	160,549	51	—	860,32	\|
	Svältornas ......	248	151,724	332	—	2,500,—	. 7,620,45
>	Marks........	329	888,066	333	440	3,645,62
>	Dalslands......	50	87,483	48	—	614,51	J
1890	Hunnehérgs.....	107	256,880	77	—	1,096,34	\|
)	Svältornas......	230	194,061	355	—	2,604,66	i 8,144,35
>	Marks........	383	910,741	361	368	3,745,67
<	Dalslands......	72	98,090	76	—	697,68
	Summa	3,253	6,679,060	3,585	\| 2,389	\| 37,626,55	37,626,55

Rätt afskrift, betygar Yenersborg, i landskansliet, den 20 augusti 1897.

Ex officio:

Tage von Schéele.

Till Kong! Maj:ts Befallningshafvande i Venersborg.

Till följd af order den 25 sistlidne januari att afgifva utlåtande rörande
den betydelse trävarurörelsen haft och för närvarande har för ortens befolkning,
får jag vördsamt anföra:

Då betydelsen af denna rörelse för ortens befolkning gifvetvis är beroende
på skogstillgången inom orten, torde det vara lämpligt att först redogöra föi
densamma inom de olika häraderna.

Wäne Härad:

Tunhems socken-. Kronoparken Halle och Hunneberg är till största delen
belägen inom socknen, varande öfriga delen af parken belägen inom angränsande
socknar af Skaraborgs län. Förutom berörde kronopark finnes inom socknen
obetydligt skogsmark, belägen utmed stranden af sjönVenern. De flesta hemman
sakna skog och måste köpa till virkes- och bränslebehof.

579

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs lån.

Ger dhems socken: Under sista tioårsperioden har visserligen från några
hemman öfverafverkning skett, så att dessa gårdar numera sakna skog, men skog
finnes ändock tillräckligt för socknens behof och måhända äfven något till afsalu,
men ej i afsevärd myckenhet.

Wäne, Åsaka, Björke, Wassända-Naglums och Hyrs socknar ega likaledes
tillräcklig skog för orternas behof, men någon trävarurörelse af betydelse för
ortens ekonomi finnes icke.

Bjerke härad:

Mellby socken: Inom denna socken är häradsallmänningen Kuleskog belägen,
som nu står under jägeribetjeningens tillsyn. Förutom denna allmänning
finnes en mindre sådan, men dessa lemna obetydlig skogsfångst.

Magra och Lagmansereds socknar samt den del af Erska socken, som
lyder under Gräfsnäs gods, hafva god skogstillgång, men aflägset läge från
afsättningsorter försvårar trävarurörelsen, hvilken till största delen består af
försäljning af ved. Rörelsen synes icke haft eller hafva någon afsevärd betydelse
för orten.

Flundre härad:

Upphärads socken eger god skogstillgång och sedan station å Bergslagernas
jernväg kommit till stånd, har skogsförsäljningen mycket underlättats; men
äfven här synes försäljning af ved vara hufvudsak.

Fuxerna socken: Äfven inom denna socken finnes skog för afverkning öfver
eget behof, men äfven här är vedförsäljning hufvudsaken.

Romeled, Fors och Åsträcka socknar torde ega skog för eget behof.

Ale härad:

Inom Hålanda, Östad och Kilanda socknar samt delar af Ale, Sköfde och
Skepplanda socknar finnes skog till afsalu. Hålanda socken torde emellertid
vara den enda socken, der skogsförsäljning haft och har betydelse för befolkningen.
Afsättningsorter äro Nygårds station å Bergslagernas jernväg samt
(ramla Lödöse lastageplats vid Göta eif.

Öfrige socknar inom häradet: Tunge, St. Peder, delar af Skepplanda,

Stcnkärr och Nödinge socknar äro belägna utmed Göta eif och sakna skog till
afsalu. Vid Elfängens lastageplats har under senare åren anlagts en ångsåg,
men förädlingen der af skogsalster från orten är ej af stor betydelse.

Wädtle härad:

Skallsjö och Lundby torde vara de socknar, från hvilka skog kan försäljas.
Dä emellertid de skogproducerande hemmanen inom dessa socknar till största

Skogskomitén, 111. 7;$

580

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs lån.

delen äro sammanförda på några få egare, kan ej den försäljning, som årligen
sker från berörda skogstrakter, anses hafva någon betydelse för ortens befolkning
i öfrigt.

Öfriga häradets socknar Lerum, Bergum och Angered, åtminstone de båda
sistnämnda, sakna skog till afsalu.

Af hvad jag sålunda anfört framgår, att någon trävarurörelse icke finnes
inom fögderiet af någon betydelse och har förhållandet varit sådant under de
närmast förflutna årtiondena. Hufvudsakligaste försäljningen har varit och är
försäljning af ved till Trollhättan och Göteborg.

Såsom svar å ofvanberörda order af den 25 sistlidne januari anser jag
mig alltså böra meddela: att trävarurörelsen inom fögderiet hvarken haft eller
har någon betydelse i afsevärd grad för ortens befolkning.

Venersborg, Wäne kronofogdekontor den 18 mars 1897.

T. W. Forsell.

Till Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län.

Med anledning af ordres den 25 sistlidne januari att inkomma med utlåtande
rörande »den betydelse trävarurörelsen inom fögderiet häft och för närvarande
har» får jag vördsamt anföra:

Då detta är ett såväl till tid som innehåll synnerligen omfattande ämne, och
jag hvarken genom kännedom om anledningen hvarföre den i nämnda ordres omförmälda
skogskomité blifvit tillsatt eller i öfrigt erhållit någon ledning för bedömande
af hvad som härmed närmast afses, får jag inskränka mig till följande:

För ett rätt bedömande af hithörande förhållanden torde först och främst
utredning böra lemnas om tillgången på råvaran och dess — d. v. s. skogarnes
utbredning. Och får jag i sådant hänseende meddela, att inom Kullings härad
förekomma de största och värdefullaste skogstrakterna inom Alingsås, Bödene,
Bälinge och Långareds socknar, där tillgången är större än ortens behof, samt
att inom Ödenäs, Hemsjö och norska skogsbygdssocknar samt socknarne tillhörande
Lena och Hools pastorater skog finnes fullt tillräcklig för ortens behof.
Inom Alingsås och norska skogsbygdssocknar är häradsallmänningen Brevikshult
med en areal af 1,606 har belägen, hvarifrån årligen genom auktion virke
försälj es för ett belopp af omkring 10,000 kronor. Öfriga socknar inom Kullings
härad sakna deremot skog tillräckligt till husbehof och socknarne tillhörande
Herrljunga pastorat äro så godt som utan all skog.

Beträffande Gäsene härad är detta jemväl i allmänhet i saknad af skog
utom i Malla och Norunga samt delvis i Ods socknar. Derförutom finnes dock i
norra delen af häradet belägna kronoparkerna Edsmären och Allestad, den förra

581

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs län.

i areal innehållande 1,380 har och den senare 960 har, hvaraf dock endast omkring
600 har äro bevuxna med afverkningsbar skog och återstoden med nyplanterad
ungskog. Från dessa kronoparker försälj es årligen skog å offentlig auktion,
nemligen från Edsmären för omkring 4,000 kronor och från Allestad för omkring
1,200 kronor till stor hjelp för omkringliggande skogfattiga orter. I Norunga
socken är kronoparken Trenningshult med en areal af 416 har belägen. Inom
häradet finnas jemväl kronoparkerna Stora och Lilla Svältan belägna, den förra
med en areal af 531 har och den senare med en areal af 305 har, men är den
derå växande skogen ännu ej afverkningsbar, utan försälj es derifrån endast en
del gallringsvirke, som af de närboende användes till stängsel och vedbrand.
1 sammanhang härmed torde äfven höra nämnas, att den del af befolkningen, som
är boende på gränsen emot Wedens härad, inköper och förädlar en del virke från
Wedens kronopark i Marks fögderi.

Inom As härad saknas skog endast i Rångedala socken, hvaremot södra
delen af häradet eger skog till afsalu i nämnvärd grad, och öfriga delar skog
till fullt husbehof.

Såsom häraf framgår är det endast få delar af fögderiet, der skog finnes
för export och der således någon trävarurörelse i inskränkt mening kan ifrågakomma;
i allmänhet användes skogen för husbehof, och kan derföre trävarurörelsen
inom fögderiet, sedd i sin allmännaste betydelse, hufvudsakligast sägas
medföra den nytta, att dels ortens och dels städerna Alingsås och Borås behof
af bränsle och byggnadsvirke blifver deraf till största delen tillgodosedt.

Pitpropsafverkningen, som förr bedrefs i en för skogarnes bestånd oroväckande
grad, har numera alldeles upphört.

Till förädling af skogen finnas inom fögderiet en bobinfabrik och en trämassefabrik,
båda vid Rökerum i Yings socken, samt 56 sågverk, och enligt de
angående dessa verk nu ingångna uppgifter utgjorde tillverkningsvärdet sistlidet
år vid bobinfabriken 14,513 kronor, vid trämassefabriken 4,500 kronor och vid
sågarne omkring 35,000 kronor, deraf endast 7 stycken haft ett tillverkningsvärde
öfver 1,000 kronor.

Slutligen torde äfven böra omnämnas den hemslöjd, som i stor skala bedrifves
inom Ödenäs och Hemsjö socknar, bestående i tillverkning af kolkorgar,
mattor och kassar af trä till ett värde af omkring 100,000 kronor.

Alingsås i Kullings kronofogdekontor den 10 mars 1897.

Carl Almgren.

582

Utredning från K. Bflide i Elfsborgs län.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfver Elfsborgs län.

Jemlikt order den 25 nästlidne januari ifråga om den betydelse trävarurörelsen
inom fögderiet baft och för närvarande bar för ortens befolkning får
jag, efter inbemtade upplysningar, såsom utlåtande afgifva följande. Dylik rörelse
bar för ganska långa tider tillbaka drifvits inom fögderiet och varit af stor betydelse
för befolkningen, dock ej så mycket förr som nu i senaste tider, då skogsprodukter
börjat röna en liflig efterfrågan. Sedan flottleder börjat användas
och jernvägar blifvit byggda, hafva skogsprodukterna lättare kunnat afyttras
än fordom, och som afkastningen af så väl gammal fullmogen som ung skog användes
till mångfaldiga ändamål, så anlitas skogarna flitigt, lemnande en lönande
förvärfskälla åt egare och arbetare. För skogstrakterna med dess i allmänhet
karga natur bar trävarurörelsen från tiden för jernvägarnes tillkomst varit af
största betydelse för befolkningen, hvilken dock hittills icke förstått taga vara
på de rikedomar skogarne kunnat bereda dem, utan dels bedrifvit afverkningen
utan att befordra återväxten, dels genom oerfarenhet inlåtit sig i aftal med köpare,
de der för ringa betalning genom otydligt uppstälda kontrakt tillvällat sig värdefulla
skogsområden, dels nödgats anlita allt för många mellanhänder vid försälj
ningarne, hvarigenom prisen blifvit allt för mycket nedtryckta och dels baft
dryga omkostnader för varans framforslande till försäljningsorten, ett förhållande
som i sistnämnda hänseende baft och ännu bar den påföljd, att en från lättare
kommunikationer aflägset boende skogsegare mången gång ej erhåller större ersättning
för sitt virke än som motsvarar forslingskostnaden, men som en dylik
landtman ej eger stort annat att afyttra från sin egendom, så bar likväl skogen
detta oaktadt för honom eu inkomst, fastän ringa. Då i den enskilda skogsvården
för närvarande råder nästan obegränsad frihet och skogsåterväxten icke
nämnvärdt befrämjas efter skedd afverkning utan nästan helt och hållet får
reglera sig sjelf, utan att uppfredas, bar följden blifvit att skogstillgången betydligt
minskats under senare tid; men om det än kan sägas att en ganska stor
del hemman i orten sakna skog för afsalu, finnas dock betydliga och värdefulla
skogar qvar i enskildas ego inom fögderiet; och som en lugnare besinning vid
afverkningen gjort sig gällande, erfarenheten med afsättning af trävaror ökats,
så är det att hoppas att skogen fortfarande skall komma att förblifva en varaktig
hjelpkälla till befolkningens bergning. Å en del områden inom fögderiet
bedrifves sedan många år tillbaka en ganska betydlig hemslöjd med tillverkning
af olika slags trävaror, hvarigenom en viss välmåga hos arbetarebefolkningen
är rådande i de trakterna; och vid de många grofbladiga sqvaltsågar, som finnas,
hafva många arbetare sysselsättning med försågning af 1,000-tals tolfter bräder
och plank, hvarmed snickare och slöjdare förses; i andra delar åter låta skogsegare
upptimra mindre boningshus och ladugårdar, hvilka sedan nedtagas och

583

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs lån.

forslas till angränsande skogfattiga trakter, der de sedermera uppföras och inredas.
Genom uppköpare, hvilka merändels äro ortens handlande, blifva äfven de
mindre hemmansegarne i tillfälle att försälja sina skogsprodukter. En vigtig
inkomst för skogsegare är försäljningen af jernvägssyllar och famnved, genom
handel hvarmed flera personer skaffat sig en välbergad, ja till och med förmögen
ställning.

Genom de betydande virkesmängder af alla möjliga slag, som användas
till snickeri och hemslöjd, till byggnader, jernvägssyllar, pålningsvirke, bräder
och plank och som afyttras från fögderiet icke allenast till orter inom landet
utan jemväl till utländska orter, kan med fullt skäl uttalas det omdöme att
trävarurörelsen haft och har så stor betydelse för orten att den i de så kallade
skogstrakterna, hvilka äro de öfvervägande, i väsentlig mån bidrager till befolkningens
uppehälle.

Borås, i Marks kronofogdekontor, den 25 februari 1897.

F. Lindedal.

Till Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län.

I skrifvelse af den 25 sistlidne januari har Konungens Befallningshafvande
anmodat mig att afgifva utlåtande rörande den betydelse, trävarurörelsen inom
fögderiet haft och för närvarande har för ortens befolkning; och får jag i anledning
häraf vördsamt andraga:

Hvad först Redvägs härad vidkommer, har trävarurörelsen derstädes numera
ej synnerlig betydelse. Norra Åsarps och Smula socknar äro nästan skoglösa,
så att invånarna derstädes måste inköpa nödigt byggnads- och stängselvirke
äfvensom bränsle, i den mån bränntorf icke användes. I Kölaby, Solberga, Borre
och Knatte socknar torde skogstillgången vara tillräcklig för befolkningens egna
behof och från vissa hemman lemna något till afsalu, hvarjemte å säteriet Lundby,
i Kölaby socken, under senare åren afverkats rätt mycken skog, som, efter vid
eget sågverk undergången förädling, i form af plank och bräder försålts hufvudsakligen
till Göteborg. Inom Liareds, Kylingareds och Eifflereds socknar är skogstillgången
något större, så att ej obetydlig skogsförsäljning der eger rum. De
produkter, som afyttras, utgöras af timmer, massved, bränsleved och något pitprops
samt levereras och försäljas hufvudsakligen vid Mullsjö och Sandhems jernvägsstationer.
Då inom sistnämnda tre socknar jordbruket till följd af åkerjordens
ringa areal och sämre beskaffenhet icke lemnar någon större afkastning, utgör
skogen en vigtig inkomstkälla för bestridande af befolkningens skatter och andra
nödiga utgifter. Dels till följd af lång transport och dels på grund deraf, att
trävaruprisen hittills varit låga, har utverkning icke skett i sådan utsträckning,

584

Utredning från K.

att någon skada för skogsbeståndet uppkommit. Då emellertid prisen å skogsalster
numera ställa sig 25 procent högre än för ett par år sedan, torde skogsafverkningen
i ifrågavarande socknar blifva allt lifligare.

Vidkommande socknarne i Redvägs härads södra länsmansdistrikt har,
sedan ångsågarne å Sjögared, Tissered och Gullered för flera år sedan afslutat
sin verksamhet, trävarurörelsen inom detta distrikt varit inskränkt till en och
annan försäljning af skogsparker till aktiebolaget Asunden vid Ulricehamn; och
har väl vid afverkningen af de3sa skogsparker arbetsförtjenst beredts åt en del
af ortens befolkning såväl vid skogseflekternas fällande som vid deras transporterande
till sagde ångsåg, men då dessa tillfällen till arbetsförtjenst dels
varit mindre omfattande dels ock snart öfvergående, kunna de ej heller anses
haft någon större betydelse för ortens befolkning i afseende å arbetsförtjenst.
Den numera mest gängse trävarurörelsen inom distriktet inskränker sig till
försäljning af ved, timmer och pitprops från sådana personers hemman, der skog
ännu finnes qvar; och afverkas dessa skogseffekter af egarne sjelfva med deras
husfolk samt forslas hufvudsakligast till Ulricehamn, der de försäljas. Under
den period på 1880-talet, då ofvannämnda tre ångsågar voro i verksamhet, afverkades
skog i sådan omfattning, att i deras närhet högst få hemman numera
hafva skog ens till husbehof; och är det endast ett fåtal hemmansegare, som
varit betänkta på återplantering.

Då sålunda trävarurörelsen för Redvägs härads befolkning i allmänhet ej
kan sägas vara af någon betydelse, ställer sig saken helt annorlunda med förhållandena
i Kinds härad.

Med den i allmänhet rika tillgång på barrskog till afsalu, som ännu förefinnes
inom så godt som alla socknar inom sistnämnda härad, torde man med
fog kunna säga, att trävarurörelsen haft och fortfarande har en mycket stor
betydelse för denna ort. Såsom näringsgren betraktad utgör den för landtmannen,
särskildt den mindre, som med svårighet har sin utkomst endast af landtbruket,
en mycket vigtig inkomstkälla och bidrager i väsentlig mån för honom att under
tryckta jordbrukskonjunkturer med jemnmod kunna bära oundvikliga skatter
och dylikt. I skogen har befolkningen en samlad penning att tillgripa, men
äfven för den arbetslösa befolkningen i orten har trävarurörelsen betydelse,
i det att densamma under stor del af året har lätt att få god och lönande
arbetsförtjenst genom skogskörslor och virkesflottningar samt vid de talrikt uppväxande
ångsågarne, som förefinnas, isynnerhet der kommunikationerna äro lättare.
Särskildt i trakten omkring Svenljunga och vid några andra stationer å Kinds
härads jernväg hafva på senare tider en synnerligt liflig trävarurörelse kommit
i gång, hvilket jemväl torde framgå af bilagda uppgift rörande det virke, som
afsändts från stationerna under åren 1892—1896; och har isynnerhet under innevarande
vinter ett stort uppsving i trävarurörelsen visat sig, hvarjemte en be -

585

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs län.

tydlig prisstegring å virket inträda Här torde särskildt framhållas den stora
rörelse, som drifves af Mölneby aktiebolag samt Atrafors och Axelfors trämassefabriker,
af bvilka de två förstnämnda uppköpa virket i Kinds härad och derefter
flotta detsamma till Falkenbergs ångsåg och Atrafors, der det sedermera förädlas.

Den sålunda under senare tiden i Kinds härad ökade skogsafverkningen
börjar dock allt mera utan plan och beräkning bedrifvas, utan att tillräcklig
hänsyn tages till framtida behof, vid bvilket förhållande kalmarkernas ytvidd
alltjemt ökas, och tillgången på mogen och afverkningsbar skog märkbart minskas.

Då bland ortens befolkning intresset för skogskultur är högst obetydligt,
oaktadt ifrån hushållningssällskapets sida erbjudanden göras till underlättande
af återplantering af skog, synes det vara af behofvet påkalladt att, på det icke
skogsbrist i en allt för aflägsen framtid måtte inträffa, en lag om återplantering
å enskildes skoglösa marker blefve införd.

Svenljunga, i Kinds kronofogdekontor, den 28 februari 1897.

G. F. Andersson.

Uppgift å afsändt virke, alla slag, åren 1892—1896, å Kinds härads

jernväg.

Från	År 1892.	År 1893.	År 1894.	År 1895.	År 1896.	Summa.
K	i	1 O	g r	a	m.
Svenljunga.......	1,245,295	3,194,774	3,085,238	5,365,823	6,752,485	19,643,615
Ringestena.......	381,995	1,010,830	404,850	312,200	439,960	2,549,835
Sexdrega ........	1,268,325	2,669,209	2,266,225	2,310,357	1,682,925	10,197,041
Hillared........	2,527,270	1,246,350	1,027,310	2,152,300	2,249,800	9,203,030
Roppered........	1,261,400	1,531,900	1,278,700	2,067,200	2,162,600	8,301,800
Summa kg.	6,684,285	9,653,06!}	8,062,323	12,207,880	13,287,770	49,895,321

Dessutom har å linien vid Norlidens lastplats lastats en del virke inom
Kinds härads område, men vigtmängden häraf kan ej uppgifvas.

Borås den 15 februari 1897.

J. Jansson.
Trafikchef.

586

Utredning från K. Bflide i Elfsborgs lån.

Till Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län.

Enligt föreskrift i order den 25 sistlidne januari får jag härmed vördsamt
afgifva utlåtande rörande den betydelse trävarurörelsen inom fögderiet haft och
för närvarande har för ortens befolkning:

Hvad först beträffar det nästan skoglösa Sundals härad kan man säga,
att icke någon trävarurörelse derstädes idkas, utan nödgas befolkningen dels från
de få skogstrakter, som finnas inom häradet, och dels från andra orter anskaffa
byggnadsmaterialier och ved till husbehof.

Innan Dalslands kanal samt Bergslagernas och Dalslands jern vägar öppnades
för allmän trafik, hade trävarurörelsen inom Nordals härad icke på långt när
den betydelse för befolkningen som nu, till följd deraf, att kommunikationer till
större afsättningsorter saknades.

Visserligen kolades på den tiden rätt mycket så länge jernverken drefvos,
synnerligast inom Dalskogs socken, men för öfrigt utgjorde endast närliggande
slättbygder, isynnerhet Sundals härad, de förnämsta afsättningsorterna för ortens
trävaror, såsom ved och byggnadstimmer.

Genom öppnandet af berörda kommunikationsleder kom häradet deremot
lätt i förbindelse med mera betydande afsättningsorter, såsom Göteborg och Norge,
till följd hvaraf trävarurörelsen började bedrifvas i mycket större skala än förut
och lemnade, förutom hvad som erhölls för sjelfva varan, ortens befolkning en
god inkomst för skogshuggning och skogskörslor.

Sedermera anlades såväl inom häradet som i dess närhet fabriker för tillverkning
af pappersmassa och sågar för export af plank och bräder m. m., hvilka
i icke ringa mån bidraga att öka betydelsen af rörelsen, isynnerhet för befolkningen
inom Dalskogs och Skålleruds socknar, der jordbruket är obetydligt.

Till en början uppgick derför med all säkerhet den årliga försäljningssumman
af skog inom häradet till 50 ä 60,000 kronor, något år möjligen till
högre belopp, men äfven till mindre, beroende på konjunkturerna. Men lättheten
att afyttra skog gjorde äfven, att tillgången med stor hastighet minskades, och
att trävarurörelsen under senare åren betydligt aftagit. För närvarande är det
endast Dalskogs socken, som till försäljning har skog af mera betydenhet, men
äfven inom de öfriga socknarne af häradet finnas hemman, som ega skog till afsalu.

Den årliga försäljningssumman för skog inom häradet torde för närvarande
kunna beräknas till 15 å 20,000 kronor, så att trävarurörelsen ännu ej har så
ringa betydelse för ortens befolkning.

Äfven inom Valbo härad har trävarurörelsen haft och har ännu stor betydelse
för ortens befolkning, i det den, isynnerhet under för jordbruket dåliga år,
gifvit skogsegare ett väsentligt tillskott i deras inkomster och arbetarne behöflig
arbetsförtjenst, synnerligast under vintertiden.

587

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs lån.

Afsättningen af trävaror har hittills skett med dragare till Uddevalla,
men förnämligast genom flottning på Yalboån till Munkedals aktiebolags pappersfabrik.
Genom Uddevalla—Lelångens jernvägs öppnande för trafik har afsättningen
på Uddevalla betydligt underlättats och under innevarande års vinter
bar en massa trävirke utforslats till jernvägsstationerna i och för afsättning
åt skilda båll, synnerligast Uddevalla.

Till följd af de goda konjunkturer i fråga om trävaror, som i jemförelse
med öfriga ortens produkter alltjemt synes vara rådande, torde man, sedan
Uddevalla—Lelångens jernväg öppnats, kunna förutse, att utförseln under den
närmaste framtiden ej kommer att aftaga utan i stället så ökas, att, derest ej
kraftiga åtgärder vidtagas för skogarnes vårdande, jemväl så att återväxt befordras,
fara förefinnes att trävarurörelsen inom en icke aflägsen framtid kommer
att sakna nämnvärd betydelse för denna ort.

Venersborg, i Sundals fögderis kronofogdekontor, den 5 mars 1897.

Herman Fälle.

Till Konungens Befallningshafvande i Elfsborgs län.

I anledning af order den 25 sistlidne januari att inkomma med yttrande,
rörande betydelsen af trävarurörelsen inom fögderiet för ortens befolkning, får
jag vördsamt anföra:

I ingen del af Dalsland torde skogsrörelsen hafva större betydelse för
befolkningen inom Wedbo fögderi och särskildt i den del af fögderiet, som, med
undantag af Rölanda pastorat, utgöres af Wedbo härad, der skogsskötseln varit
och ännu är den öfvervägande hufvudnäringen. Det till Wedbo härad hörande
Rölanda pastorat jemte hela Tössbo härad har haft och har ännu ej obetydliga
skogar; men då å ena sidan skogsafverkningen under de senare åren här tagit
allt mera fart, och å andra en allt större omsorg börjat nedläggas på jordbruket,
torde dock åkerbruket i dessa delar af fögderiet såsom näringsgren kunna ställas
icke allenast bredvid utan snarare öfver skogsbruket. Bördigare jord och, i följd
deraf kraftigare växtlighet, frambringa här på samma areal en jemförelsevis
större qvantitet spanmål men också en snabbare skogsväxt än i det mera bergiga
och med mossar uppfylda Wedbo härad.

För hela fögderiets befolkning har således skogsbruket en högst väsentlig
betydelse, dels genom den direkta inkomst, skogen, förädlad eller oförädlad, tillskyndar
sin egare, och dels genom den högst betydliga arbetsförtjenst, som vintertid,
då jordbruksarbetet hvilar, kommer såväl den lösa arbetsbefolkningen till godo
genom huggning, virkesförädling och, på våren, flottning, som ock dem, hvilka
för virkets forsling äro i tillfälle att åtaga sig körslor.

Skoyskomitén, III.

588

Utredning från K. Bfhde i Elfsborgs län.

På grund af det anförda torde kunna sägas, att skogsrörelsen hittills haft
och ännu har den stora betydelse för största delen af fögderiets befolkning att
vara en inkomstkälla, utan hvilken hon, såsom ju länge skett och som i än
större skala komme att ske, ifall skogsrörelsen upphörde, måste genom utvandring
till främmande land söka andra existensmedel.

Önskligt vore derföre, om lagstiftningen, innan det varder för sent, satte
en viss gräns för den ohejdade skogssköfling, som under de senaste åren pågått,
och som synes taga en allt starkare fart.

Ed i Wedbo kronofogdekontor den 4 mars 1897.

K. v. Wolclcer.

Utredning från K. Bfhde i Skaraborgs län.

589

Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län.

Kong! Maj:ts Befallningshafvande får i anledning häraf omförmäla, att
länets hushållningssällskap, som år 1869 indragit ett förut under några år utgående
arfvode till en skogsplantör, då för att underlätta tillfället till undervisning
i skogsskötsel för länets skogsegande innevånare öfverenskommit med de
å skogsstaten inom länet anstälde öfverjägare, att hvar inom sitt tjenstgöringsområde
på anmälan tillhandagå jordegare med besigtningar och undervisning i
skogsodling och ordnad skogsskötsel. Den vid samma tid inom skoglösa orter
vaknade hågen för skogsplantering har sällskapet derjemte sökt uppmuntra såväl
genom direkta anslag för ändamålet som medelst anläggande af plantskolor.
Sällskapets utgifter för dessa ändamål hafva under åren 1871—1885 sammanräknade
uppgått till omkring 7,800 kronor utöfver de mindre bidrag, som för samma
ändamål lenmats af sällskapets kretsafdelningar.

Att genom den sålunda af hushållningssällskapet understödda verksamhet
skogshushållningen inom länet dittills icke oväsentligen främjats, är otvifvelaktigt.
Men Kongl. Maj:ts Befallningshafvande är nu icke i tillfälle att lemna
närmare uppgifter angående beskaffenheten af de skogsodlingsarbeten, som under
nämnda tidrymd blifvit verkstälde, eller sammanräknade ytvidden af den mark,
som derigenom gjorts skogbärande. Dock föreställer sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, äfven om någorlunda tillfredsställande detaljuppgifter härom
skulle kunna genom ett långvarigt och mödosamt arbete sammanbringas, desamma
skulle blifva till föga gagn för lösande af den uppgift, som blifvit komitén
förelagd.

Då emellertid hushållningssällskapets tillgångar voro hårdt anlitade för
andra ändamål, väcktes förslag, att länets landsting måtte åtaga sig de för
skogshushållningens främjande nödiga utgifter, och beviljade 1885 års landsting
för främjande af skogsplantering inom länet ett anslag af 3,000 kronor årligen
under fem år, hvilket anslag stäldes till hushållningssällskapets förfogande. I
öfverensstämmelse med dervid stadgade vilkor lemnades under hvarje af de följande

590

Utredning från K. Bfhde i Skaraborgs län.

fem åren till enhvar af kretsafdelningarne 250 kronor att användas dels till
anläggning af plantskolor, hvarifrån tvååriga omskolade plantor skulle tillhandahållas
allmänheten till pris af 20 öre för 1,000 st., dels till inköp af frö, som
reqvirent egde att intill 6 skålpund erhålla för halfva inköpspriset, hvarjemte
högst en femtedel af anslaget fått användas till premier för väl vårdad skogsplantering.
Sedan derjemte af statsmedel beviljats anslag för år 1889 till belopp
af 1,850 kronor och för år 1890 till belopp af 1,807 kronor, blef det förstnämnda
anslaget under år 1890 användt för skogsodlingsarbete inom Öster Bitterna
socken medelst sådd af blandadt tall-, gran- och lärkträdsfrö.

De sålunda af landstinget och hushållningssällskapets förvaltningsutskott
anordnade åtgärder för främjande af skogssådd och återplantering hafva under
påföljande år blifvit med nit och kraft fortsatte. Då erfarenheten ådagalagt,
att behofvet af bidrag inom hushållningssällskapets tolf särskilda kretsafdelningar
var mycket olika, och att liera af dem ej hade användning för så stort belopp
som 250 kronor, har ny fördelning dem emellan varit gällande, så att af landstingets
anslag, som varit nedsatt till 2,000 kronor men från och med innevarande
år ånyo utgår med 3,000 kronor årligen, lemnats till kretsafdelningarne sammanräknade
1,500 kronor årligen. Dessutom har till Åse och Viste härads kretsafdelning
anslagits dels 400 kronor till fyllande af uppkommen brist, dels 500
kronor för skogsodling å en inom kretsens område befintlig gammal kalmark om
70 hektar, benämnd Särestada löt. Utom landstingets anslag har förvaltningsutskottet
haft till sitt förfogande för ändamålet de, såsom förut är nämndt,
sedan år 1889 utgående statsanslag för skogsodlings främjande inom länet, hvilka
anslag till och med år 1895 uppgått till sammanräknade 11,833 kronor. Dessa
medel jemte öfverskottet af landstingets anslag hafva användts till kostnadsfri
skogsodling genom så kallad rutsådd å gamla kalmarker, der afverkning ej skett
under senaste 50 år, mot förbindelse af egarne att under tio år efter sådden
freda marken från betning och annan skadegörelse. Så beskaffad odling har
företrädesvis egt rum å de så kallade Skaraborgssvältorna inom Lekåsa, Öster
och Vester Bitterna samt Larfs socknar, der vid 1895 års slut omkring 900 hektar
eller ungefär fjerdedelen af hela arealen blifvit besådda och ingåfvo goda förhoppningar,
att det derå nedlagda arbetet skulle bära tillfredsställande frukt.
Huru stor sammanräknad areal, som genom kretsafdelningarnes försorg gjorts
skogbärande, kan ej uppgifvas, men att denna areal icke är obetydlig, framgår
deraf, att exempelvis under år 1893 ensamt från Åse och Viste härads kretsafdelnings
11 plantskolor utlemnats 567,000 plantor till folkskolor och enskilda
personer.

De sålunda intill 1895 års slut vidtagna åtgärder för skogshushållningens
främjande hafva under år 1896 fortsatts och komma att fortsättas. Derjemte
har på föranledande af hushållningssällskapets förvaltningsutskott vid samman -

591

Utredning från K. Bfhde i Skaraborgs lån.

träde den 21 oktober 1896 bildats en förening, benämnd »Skaraborgs läns skogsodlingsförening»,
hvars syftemål är att väcka och underhålla ett allmännare in
tresse för skogsodling, skogs- och trädgårdsskötsel. För vinnande af detta syfte
vill föreningen lemna råd och ledning vid skogsodling och trädgårdsanläggning,
till billigt pris och i vissa fall afgiftsfritt tillhandahålla frö och plantor samt
slutligen anordna föredrag i hithörande ämnen.

Beträffande härefter den framstälda frågan, hvad betydelse trävarurörelsen
inom länet haft och för närvarande har för ortens befolkning, har Kongl. Maj:ts
befallningshafvande infordrat och får härmed öfverlemna yttrande af domänintendenten
i länet, ordföranden i styrelsen för ofvannämnda skogsodlingsförening,
kaptenen m. m. M. F. Rodhe.

Uti allt hufvudsakligt instämmer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt
åberopar detta yttrande; och uttalar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande således
äfven för sin del det omdöme, att trävarurörelsen under senast förflutna trettio
år varit af stor betydelse för länet, tillfört detsamma betydande inkomster samt
beredt ett stort antal af länets innevånare arbete och bergning.

Då domänintendenten Rodhe uti detta yttrande jemväl uttalat sig beträffande
de lagstiftningsåtgärder, som böra vidtagas för åstadkommande af förbättrad
hushållning med enskildes skogar, anser sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
böra i fråga härom hänvisa till och åberopa sitt underdåniga utlåtande
af den 16 oktober 1895, hvilket torde vara för komitén tillgängligt.

Mariestad, i landskansliet, den 12 februari 1897.

C. A. Sjöcrona.

A. M. Bolinder.

Skaraborgs läns skogsodlingsförening.

Skaraborgs län utgöres af blandad skogs- och slättbygd, och intar skogsbygden
något öfver en tredjedel af hela arealen. Enligt Sveriges officiela statistik
för 1894 utgör nämligen hela arealen, oberäknadt vatten, 807,412 har, hvaraf
295,205 har är skogbärande mark. öfvervägande delen af denna skogsareal är
belägen å och intill de stora höjdsträckningarne Tiveden och Hökensås i norra
och östra delarne af länet, och är återstoden temligen jemnt fördelad, dock är
mellersta och sydvestliga delen af länet, bestående af den s. k. Falbygden, inom

592 Utredning från K. Bfhde i Skaraborgs län.

vestliga delen af Vartofta samt Gudhems, Vilske och Frökinds härader, samt
slättbygden inom delar af Skara, Barne och Lidköpings fögderier öfvervägande
skoglösa. Äfven inom dessa senare finnas dock ej obetydliga områden, som
fordomtima varit skogbeväxta, men numera äro fullkomligt kala, ehuru de ej
lämpa sig för annat än skogskultur. Så synas bergshöjderna i Falbygden, att
döma efter de åtal för olaga afverkning af ek, hvarom domböckerna hafva att
förmäla, ännu i slutet af förra århundradet hafva egt ej obetydlig skog, och
f. d. kronoallmänningen Edsmären, hvaraf största delen eller omkring 4,000 har
endast inom Laske härad genom 1824 års riksdagsbeslut öfverlemnades till kringliggande
socknar, torde temligen snart hafva blifvit fullständigt afröjd och har,
ända till dess länets hushållningssällskap för några år sedan derstädes började
skogsodling, varit fullkomlig ödemark utan annan afkastning än ett ringa fårbete,
framkalladt genom tid efter annan upprepad ljungbränning.

Så länge länet var i saknad af jern vägskommunikationer, var skogsapel’kningen
i de inre delarne inskränkt till tillgodoseende af eget och slättbygdernas
behof, men var det oaktadt ej mindre förödande, då den bedrefs på ett mycket
oförståndigt sätt, i det att blädning öfverallt användes, hvarigenom glesa och
ojemna skogsbestånd uppstodo, samt den hänsynslösaste misshushållning med de
nästan som värdelösa ansedda skogsprodukterna gjorde sig gällande. Endast
intill de stora vattendragen Vettern och Yenern förekommo under denna tid större
afverkningar, som genom Göta- och Trollhätte kanaler öfver Göteborg sökte sig
väg till verldsmarknaden, men, vare sig nu att utdrifningskostnaderna stälde sig
alltför höga i jemförelse med det erhållna priset eller att vinsten stannade på
mellanhänder, synes någon behållning i regel ej hafva tillfallit skogsegarne,
och finnes till och med exempel, der affären för dessa slutat med ren förlust.

Några förädlingsverk funnos ej heller vid denna tid, och de här och der
befintliga ytterst primitiva vattensågarne voro endast afsedda för lokala behof.
Med stambanans öppnande och ännu mera efter tillkomsten af det enskilda
jernvägsnätet inträdde hastigt ett fullständigt omslag i dessa förhållanden. Begär
efter skogsprodukter yppades genast och köpare instälde sig opåkallade, hvarjemte
tidsenliga sågverk för såväl vatten som ånga hastigt uppstodo.

Efterhand började anläggningar af det ena industriela verket efter det
andra, som i ytterligare förädlad form föra skogsprodukterna ut i verldsmarknaden.
Så finnes för närvarande tvenne tändsticksfabriker, hvaraf den ena med
afseende å tillverkningens storlek lär intaga första rummet inom hela riket, ett
pappersbruk, som sjelf bereder såväl kemisk som mekanisk massa, äfven detta af
betydliga dimensioner, fyra stycken trämassefabriker samt åtskilliga såg- och
snickerifabriker jemte åtskillig mindre träindustri, närmast hänförlig till hemslöjd.
Kommer härtill ett ej ringa antal virkeshandlare, kan ej förnekas, att
länet med afseende på afsättningsförhållandena är synnerligen väl tillgodosedt.

593

Utredning från K. Bfhde i Skaraborgs län.

Om än till en början en och annan skogsegare, lockad af utsigten att på
en gång erhålla en efter hans förhållanden afsevärd kontant summa, förleddes
att till alltför lågt pris afyttra sin skog, så lärde de sig snart att uppskatta
värdet åt sin vara, hvartill konkurrens köparne emellan i sin mån bidrog, och
érhålles nu i regel mycket tillfredsställande priser.

Det lider sålunda ej tvifvel, att trävarurörelsen under senast förflutna
trettio år varit af stor betydelse för länet och tillfört detsamma betydande
kapitaler, samt beredt ett stort antal af länets innebyggare arbete och utkomst.

Det har också visat sig, att skogsbygden mindre än slättbygden varit
berörd af senaste årens tryckta jordbrukskonjunkturer, och hafva de ekonomiska
rubbningarne bland skogsbefolkningen varit jemförelsevis sällsynta.

Särskildt gynnade äro de trakter, som ligga i närheten af de stora industriel
etablissementen, som ständigt till bestämda höga priser äro afnämare af
skogsprodukter af olika dimensioner och beskaffenhet. Det gäller nu blott att
genom förståndig och planmessig hushållning för framtiden försäkra sig om bibehållande
af denna fördel.

I sistnämnda afseende har tyvärr den förflutna tiden ej att uppvisa lika
glädjande framsteg. Visserligen har i vissa fall en förståndigare hushållning
gjort sig gällande, i det att den förderfliga blädningen nästan fullständigt öfvergå
fvits, och större besparing iakttages såväl beträffande bränsleåtgången som
framför allt i de skogsödande gärdesgårdarne, men nekas kan ej, att den lätta
afsättningen flerstädes förledt egarne att alltför hårdt anlita sina skogstillgångar
utan att vidtaga några åtgärder för återväxten. I den egentliga skogsbygden
reproducerar sig skogen visserligen så småningom af sig sjelf, och kan man
derstädes på många ställen få se synnerligen lofvande sjelfsådda ungskogsbestånd,
men så är ej fallet i de skogfattigare delarne. Har marken der en gång blifvit
afröjd, förblifver den kalmark, till dess menniskohanden åtager sig att underlätta
naturens arbete.

Anda till för omkring tjugo år sedan var det, om man undantager länets
kronoparker och en och annan större egendom, ytterst sällan man kunde påträffa
någon, som kommit på den tanken att i jorden nedlägga ett skogsfru eller nedsätta
en planta, men sedan hushållningssällskapet på senare tid tagit frågan om
hand, har ett omslag härutinnan inträdt, och finnas redan nu trakter af länet,
der den enskilde temligen allmänt låter sig angeläget vara icke allenast att
efter utverkning så fort som möjligt åstadkomma återväxt utan äfven att verkställa
skogsodling å gamla kalmarker, som ej lämpa sig för annan kultur. Man
är också berättigad att hysa goda förhoppningar, att det vaknade intresset för
och insigten om nödvändigheten för den enskilde af en bättre skogshushållning
och skogsvård skall sprida sig i allt vidare kretsar, hvartill utan tvifvel den
lätta afsättningen och utsigten att inom en ej alltför aflägsen framtid kunna

594

Utredning från K. Bfhde i Skaraborgs lån.

erhålla skörd mäktigt bidraga. Den skogshushållning, som för närvarande obestridligen
lemnar bästa ekonomiska resultat, är nämligen afverkning af omkring
fyrtioårig skog. Med nuvarande pris och med beräkning af ränta på ränta skulle
sådant virke vid sågträdsålder komma upp i för närvarande åtminstone otänkbart
värde.

Om man sålunda bör kunna hysa förhoppning, att den enskilde skogsegaren
i allmänhet mer och mer skall lära sig inse, att det är med egen fördel förenligt
att planmessigt hushålla med skogen och framför allt att sörja för återväxten,
så komma nog alltid individer att finnas, som ej anse det löna mödan att göra
något för efterkommande, och vore det, för att utöfva tvång på sådana äfvensom
för att stäfja den affärsverksamhet, som går ut på inköp af skogsegendomar
endast i akt och mening att till sista pinnen sköfla skogen och sedan afyttra
kalmarken, högligen önskvärd! att lagstadgad föreskrift kommer till stånd, som
ålägger hvar och en, som afverkar skog, att inom viss tid draga försorg om
återväxten, såvida marken icke odlas.

Mariestad den 20 januari 1897.

M. F. Eodhe,

t. f. domänintendent.

Mötet i Östersund.

595

Protokoll,

förda vid skogskomiténs möten med allmänheten år 1897.

Protokoll, fördt vid af skogskomitén
utlyst möte med Jemtlands läns allmänhet
å länsstyrelsens sessionssal i
Östersund den 5 augusti 1897.

§ 1.

Komiténs ordförande, som ledde mötets förhandlingar, helsade de närvarande
välkomna, redogjorde för komiténs uppdrag och dess nu afslutade
resor inom Jemtlands län samt anhöll, att så många som möjligt behagade under
diskussionen yttra sig för att lemna bidrag till utredning rörande de för mötet
uppstälda frågor, hvilkas antal, om tiden medgåfve, mötesdeltagarne kunde öka.

«•

§ 2.

Första frågan: Skötas de mot fjellen belägna privatskogarna så, att fjellgränsens
nedgående kan befaras? Om så är, hvilka åtgärder till ändring häraf
kunna och böra vidtagas?

Öfverjägmästare E. F. Groth anförde, att afverkning ända upp mot fjellen
icke vore allmän utan inskränkte sig till de ställen, der flottleder förefunnes i
fjellens närhet. Han trodde derföre icke, att genom nu pågående afverkning
fjellgränsens nedgående kunde befaras.

§ 3.

Andra frågan: Har erfarenheten visat, att för 30 å 40 år sedan afverkade
skogsmarker icke genom sjelf sådd erhållit skogsåterväxt?

Skogslcomitén, III.

596 Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Jägmästaren E. Ouchterlony kände från sin 30-åriga praktik länets så väl
allmänna som privata skogar och framhöll, att man träffade trakter dels med
dels utan nöjaktig återväxt. För 30 å 40 år sedan afverkades likväl skogarna
icke så häråt som nu, hvarföre återväxt vanligen förefunnes å de gamla hyggena.
Men då såsom nu är fallet drifningen omfattade t. o. m. 5-tums dimensioner,
blefve förhållandena för återväxten ogynsammare.

Riksdagsmannen O. Walter påpekade, att återväxten inom fjellskogarna
vore mycket försvårad. Först uppkomme vanligen löfskog, och det kunde dröja
mycket länge, innan barrskogsplantor erhölles. Detta manade till försigtighet
vid afverkning i fjellgränsen. Denna syntes derjemte af sig sjelf vilja sjunka,
hvilket bevisades af förekommande lemningar efter utdöd barrskog å numera
kala fjellområden. Lagstadgade föreskrifter till skydd mot afverkning i fjellgränsens
skogar vore önskvärda.

Jägmästaren E. Gyllenhammar kände ej från sin praktik några gamla
kalmarker nedanför sjelfva fjellen. Återväxten vore i allmänhet nöjaktig.

Jägmästaren E. Ouchterlony anförde, att gamla kalmarker nedanför fjellen
förefunnes, t. ex. inom Frostvikens socken.

Öfverjägmästaren E. F. Groth framhöll, att återväxt i allmänhet erhölles,
der tillräckliga luckor vid afverkningen åstadkommes.

Som någon talare derefter icke anmälde sig, beslöts att diskussionen
skulle utgöra svar på frågan.

§ 4.

Tredje frågan: Eges någon större del af länets skogar af träförädlande bolag?
Råder någon skilnad i skötseln af dessa och hemmansegarnes egna skogar?

Öfverjägmästaren E. F. Groth hade beräknat, att af länets till omkring
två millioner hektar uppgående egentliga skogar tredjedelen egdes af träförädlande
bolag. Staten egde 7 % och den jordbrukande allmänheten 60 %. De mest
betydande bolagsskogarna egdes af kapitalstarka bolag, hvilka bedrefve uthållig
afverkning och skötte skogen väl.

Jägmästaren E. Ouchterlony ville ej erkänna, att någon egentlig skötsel
förekomme å länets privatskogar utan endast i bästa fall sparsamhet med skogen,
hvarå man såge exempel så väl å vissa bolags som bönders skogar, der dessa
senare ej sålt afverkningsrätten. Då så skett, bedrefves i allmänhet formlig
sköfling under de senaste åren af upplåtelsetiden, och bolagen sköta då ingalunda
skogarna bättre än bönderna.

Förvaltaren Grönlund bad att få nämna, att afverkningsrätt till skog vanligen
endast omfattade träd intill viss minimidimension. Blott då upplåtelsen

Mötet i Östersund.

597

omfattade all skog kunde det blifva tal om sköfling. Jägmästare Ouchterlonys
anförande gälde endast sådana undantagsfall.

Riksdagsmannen O. Walter framhöll, att äfven vid dimensionsafverkning
sköfling inträdde, ty småträden ginge ofta förlorade. Han ansåg, att bolagen
särskild! inom vestra Jernband skötte skogarna sämre än bönderna.

Jägmästaren E. Gyllenhammar både den erfarenhet, att der solida bolag
egde både ståndskogen och marken, afverkningen sköttes försigtigt. Men vid
dimensionsafverkning och vid afverkning af ved till pappersmassa bedrefves vanligen
skogssköfling.

Diskussionen skulle utgöra svar på frågan.

§ 5.

Fjerde och femte frågorna ansågos böra behandlas tillsammans.

Fjerde frågan: Hvilka anses orsakerna hafva varit dertill, att det af Jerntlands
läns landsting antagna förslag till skogslag för länet rönt motstånd inom
kommunerna?

Femte frågan: Hvilka åtgärder i lagstiftningsväg och utan att allt för mycket
inkräkta på den enskildes rätt anses höra och kunna vidtagas för att främja
bättre skötsel och vård å privatskogarna?

Borgmästaren K. J. von Stapelmohr trodde att förnämsta orsaken till motståndet
mot landstingets lagförslag inom kommunerna vore att söka uti lagens
ingrepp i eganderätten. Derjemte både kommunerna tagit för liten kännedom
om förslaget, och allmänheten hade låtit preparera sig deremot utaf egare till
afverkningsrätten. Dessa hade bland annat framhållit, att, i händelse dimensionslag
vunne tillämpning inom länet, skulle jordegare kännas skyldig hålla
afverkningsrättsinnehafvare skadeslös för det ingrepp i hans rätt dimensionslagen
kunde medföra, så framt lagen hindrade honom afverka någon del af det
virke upplåtelsen omfattade.

Meningarna äro emellertid ganska samstämmiga derom, att i lagstiftningsväg
något bör göras för att hindra skogens vanvård. Men om lagens innebörd
och beskaffenhet vore man ej fullt enig. Dimensionslagar hade emellertid framför
andra skogslagar den fördel, att de vore pröfvade. Dimensionslagen behöfde
icke, såsom från visst håll påståtts, förhindra god skogshushållning. Domänstyrelsens
förslag, deri skogens ålder lagts till gräns för afverkningen, hade rönt
allmänt motstånd, enär det vore så svårt bedöma växande träds ålder, att man
mot sin vilja kunde komma att blifva lagbrytare, hvaremot hvar och en kunde
rätta sig efter en bestämd dimension. Återväxtlag vore här ej lämplig, enär
återväxt erhölles genom sjelfsådd, äfven om ett antal år derför skulle erfordras.
Sådan lag vore ej heller lätt att i detta vidsträckta län tillämpa. I hufvudsak

598

Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

vore Jemtlands läns landstings lagförslag lämpligt, och talaren ansåg allmänhetens
motstånd deremot nu vara mindre än tillförene.

Jägmästaren Ouchterlony trodde att motståndet mot lagförslaget finge
sökas deri, att det uppfattades vara riktadt mot jordegarne, icke mot egare till
afverkningsrätt å skog. De åtgärder, som för skogarnes bevarande borde vidtagas,
skulle i första rummet innefatta hinder mot öfverafverkning. Detta mål
uPPfyldes af landstingets lagförslag. Visserligen innebure det ett ingrepp i
eganderätten och äfven andra invändningar deremot kunde göras. Men det kunde
blifva en god öfvergångslag. Önskvärdt vore, att specialbestämmelser funnes
jemväl för skötseln af de skogar, som icke uppnått dimensionslagens minimimått.

Direktör Broman hade funnit motståndet mot lagförslaget bero på missuppfattning
rörande vissa delar af dess innebörd. Så trodde man, att äfven husbehofsvirke
af smärre dimensioner skulle behöfva utsynas. Nu både emellertid
åsigterna vunnit stadga och mognad, och förslaget skulle icke röna sådant motstånd
som vid sitt första framträdande. Komme icke en skogslag snart till
stånd, skulle skogarna gå all verldens väg.

Landstingsmannen Öberg ville se en af orsakerna till allmogens motstånd
mot lagförslaget deri, att, då det inskränkte eganderätten, det skulle samtidigt
påskynda hemmansskogarnas försäljning och öfvergång i bolagens bänder.

Riksdagsmannen Walter hade den föreställning, att om en dimensionslag
skulle vara lämplig, måste den medgifva ganska stort svängrum för skilda delar
af länet, ty skogen vore mycket olika vid Storsjöns strand och invid fjellen.
Folkets motstånd mot förslaget berodde delvis derpå, att man trodde tjensteman
och myndigheter genom en sådan lag skulle få allt för mycket att säga.

Borgmästaren von Stapelmohr anförde såsom skäl för sin åsigt, att lagförslaget
af allmänheten vore missuppfattadt, socknarnas egna utlåtanden deröfver.
Skogen vore inom Jemtland mycket olika de nordligare länens. Derför
hade ej den för Norr- och Vesterbottens län gällande dimension ansetts passande,
men 18 centimeter på 4,76 meters höjd vore för äfven icke växtlig skog en lämplig
groflek för afverkningens begränsning. Beträffande Herr Walters förslag,
att någon för hela länet gemensam dimension ej skulle fastslås, utan kommunerna
hvar för sig afgöra denna fråga, vore detta af flere skäl och särskild! för lagens
kontroll olämpligt. Lagen borde ej blott vara lika för hela länet utan helst
gemensam jemväl för Vesternorrlands och Gefieborgs län. Likväl vore klokt,
att man här ej gaf sig in på detaljer och fastsloge sådana, utan läte jemka med
sig, så att en öfverensstämmelse länen emellan blefve möjlig. Vesternorrlands
läns landsting hade äfven upprättat ett lagförslag, och önskvärdt vore, om detta
kunde sammanparas med Jemtlands. Meningarna kunde i mycket vara delade.
Så var fallet t. o. m. bland skogsmän, som dock å ett i Sollefteå hållet skogsmöte
uttalat sig för dimensionslag.

Mötet i Östersund.

599

Riksdagsmannen Walter sade sig ej vara af den mening, att lagens dimension
skulle afgöras af hvarje kommun. Men nämnden skulle ega att vid behof
medgifva afverkning af undermålig skog, der så erfordrades.

Borgmästaren von Stapelmohr påpekade, att landstingets förslag redan innehölle
ett stadgande af sådan art. ■ e ■■■■''.

Öfver jägmästaren Groth vore visserligen ingen vän af vare sig landstingets
lagförslag eller dimensionslagar i allmänhet, men ifråga om skogar, som upplätes
för afverkning på viss tid, vore det önskvärdt, att en minimigräns funnes,
under hvilken upplåtelse af rätt till afverkning af växande träd icke finge ega
rum. Dylika skogar äro nu de mest vanvårdade, och man kunde genom en i lag
stadgad dimensionsbegränsning åtminstone tillförsäkra dem fröträd, hvarför dimensionen
borde bestämmas till 11 ä 12 tum vid brösthöjd.

Borgmästaren von Stapelmohr påpekade, att på sätt landstingets lagförslag
tänkt sig saken, kostnaderna för lagens kontroll icke behöfva blifva stora. Beträffande
afverkningsrätt intill af lag bestämd minimidimension, inbegrepes ju
detta förslag i landstingets.

Jägmästaren Ouchterlony ansåg inga stora svårigheter möta för införande
af en dimensionslag i Jemtlands län. Belåtenheten med Norr- och Vesterbottenslagen
vore allmän; så skulle ock här blifva fallet, då man hunnit vänja sig vid
sådan lag.

Herr E. Sundin {Hallen): Fördelarna af en dimensionslag kunna företrädesvis
framträda, der skog finnes; men der skog saknas, verkar en dimensionslag
intet. Lagen skulle i fråga om vattendränkta fjellskogar vara olämplig, ty
dessa skogar äro af så ringa värde, att de icke kunna bära några extra kostnader
för utsyning eller en lags kontroll. Deremot vore gagnande, om dikningslagen
kunde på det sätt ändras, att anslag skulle kunna erhållas för afdikning af
sumpmarker för skogsbörd, likasom nu för frostländighets minskande å odlad jord.

Jägmästaren Örtenblad erinrade i anledning af en talares åberopande af
skogsmötet i Sollefteå 1894, att beträffande dimensionslag för tall och gran motståndare
och anhängare voro lika många, medan några stälde sig ovissa utan
att sluta sig till någondera sidan. Deremot fanns majoritet för dimensionslag,
tillämpad uteslutande å tall.

Borgmästaren von Stapelmohr omnämnde förslaget angående exportafgift
å trävaror, som från landet utfördes. Han ansåg, att en dylik afgift kunde vara
till gagn både för staten och den enskilde. Exportafgift å trävaror gjordes icke
öfverflödig genom dimensionslag. Afgiften borde användas bl. a. till ersättning
för de resor dimensionslagens tillsyningsman skulle göra, vidare till beredande
af återväxt, för afdikning m. in.

Herr Jon Jonsson i Myre ville blott få säga, att han önskade, det en sådan
lag inåtte komma till stånd, som kunde hindra unge män att tanklöst sköfla

600 Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

den skog, en gammal man vårdat. Så skedde nu ofta till skada för landet och
utan välsignelse för dem, som finge penningar i stället för skogen. Han ansåg
landstingets förslag vara i hufvudsak godt och för länet önskvärdt, medan
någon skog ännu vore qvar.

Direktör Broman fäste med anledning af den förre talarens yttrande uppmärksamheten
på behofvet af en dimensionslag för att vid arfskiften hindra skogssköfling.
Det hände nämligen då ofta, att den arfvinge, som öfvertoge hemmanet,
sökte att ur skogen på en gång uttaga lösepenning till sina medarfvingar. Ofta
såldes skogarna på afvei''kningsrätt under längre tid och intill så låg dimension,
att sköfling inträdde.

Friherre Chr. Rappe föreslog, att i nu föreliggande fall diskussionen icke
måtte få utgöra svar på den afhandlade frågan, utan mötet bestämdt uttala, att
för Jemtlands län en dimensionslag, sådan som här framhållits, vore nödig och
från allmänhetens synpunkt önskvärd.

Ordföranden trodde, att ett sådant uttalande skulle kunna blifva vilseledande,
då endast ett fåtal af länets allmänhet vore närvarande.

Borgmästaren von Stapelmohr afstyrkte likaledes ett sådant uttalande,
som det af friherre Rappe föreslagna, och yrkade att äfven i detta fall diskussionen
måtte få utgöra svar på frågan, i hvilket yrkande Herr Sundin instämde.

Mötet fattade derefter det beslut, att diskussionen skulle få utgöra svar
på den afhandlade frågan.

§ 6.

Då någon ny fråga icke till behandling framstäldes, afslutade ordföranden
mötet genom att dels tacka Herr Landshöfdingen, som ej blott besörjt mötets
kungörande utan äfven i andra fall främjat skogskomiténs mål samt med komitén
gjort resor inom länet och nu särskildt för mötet upplåtit lokal, dels och
tacka den närvarande allmänheten, som för dagens frågor visat stort intresse och
i diskussionen gjort intressanta inlägg.

Herr Landshöfdingen frambar sin och allmänhetens tacksamhet för att
komitén besökt länet och dervid gifvit sig tid att genom särskilda resor inhemta
kännedom om skogsförhållandena. Han önskade framgång åt komiténs arbeten
under förhoppning, att de måtte blifva till välsignelse för landet och särskildt
för Jemtlands län.

Östersund som ofvan

Th. Örtenblad.

Mötet i Arvidsjaur.

601

Protokoll, fördt vid af skogskomitén
utlyst möte med allmänheten i Arvidsjaur
den 9 augusti 1897.

,!>*• v.. •''•»''* J * l,»:t1 : i ’ ’

§ 1.

Komiténs ordförande helsade de närvarande välkomna och redogjorde för
komiténs uppgift, dess resor inom de norrländska länen m. m. samt anhöll, att
så många som möjligt måtte genom att deltaga i diskussionen bidraga till utredning
af de frågor, som för dagens öfverläggning uppstälts, hvarjemte, om tiden
medgäfve, nya sådana kunde för dryftning framläggas.

§ 2.

Första frågan: Kunna byaskogarne bibehållas utan att skiftas mellan byarnes
grannar och vore det önskvärdt?

Jägmästare Bremberg erinrade derom, att skiftesstadgan medgåfve, att utskogen
kunde bibehållas oskiftad. Men då oskiftad skog föranledde slöseri med
husbehofsvirket, vore det bättre, att skiftet omfattade hemmanen i sin helhet.

Häri instämde herrar Fjellström och Lundström, den senare med tillägg,
att intresset för skogens vård ökas, sedan hvar och en fått sitt, och i vissa fall
kunde afdikning af mossar då företagas.

Disponenten Norman instämde äfven med Bremberg och antydde, att den
höga landtmäteritaxan vore orsaken till, att utskogarna ofta bibehölles odelade,
hvarför en jemkning i sagda taxa vore önskvärd.

Häri gjordes ett ganska allmänt instämmande.

Jägmästare Holmgren ansåg, att endast inegor och ströängar borde blifva
föremål för skifte, men skogen bibehållas oskiftad. Dels vore härigenom skogshushållningen
för framtiden bättre tillgodosedd, dels föranledde skogens skiftande
stundom öfverafverkning genom ståndskogsliqvid, derpå Lappträsks by anfördes

602 Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

såsom exempel. Slöseri med oskiftad skog kunde förebyggas derigenom, att
äfven husbehofsvirket utsynades. — Af socknens hemman, utgörande 343A mantal,
voro 7s/32 mantal skiftade, medan 2721/32 mantal voro oskiftade.

Hemmansegaren Fjellström påpekade, att hvad hr Holmgren anfört om
Lappträsk icke gäller såsom regel.

Herr Holmgren medgifver detta, men framhåller den ökade lättnaden vid
att sköta ett större oskiftadt skogskomplex med koncentrerad utverkning, hvaremot
ett flertal skiften föranledde utsyning å spridda ställen.

Herr Lidman replikerar herr Holmgren och antyder fördelen af att hemmansegarne
sjelfva få uttaga husbehofsvirket enär de bäst känna till sina skogar.
I följd af ombyte af jägmästare är denne ej alltid sä väl orienterad å skogarne.
Ehuru det vore bäst, att hvar och en finge sitt, afskräcka kostnaderna ofta från
att begära skifte å skogen.

Andra frågan: Huru stor är virkesåtgången för husbehof? På hvilka sätt
kunna inskränkningar häri göras?

Socknens klockare omnämner, att skiftena här vore små, hvarföre bränslet
ofta köptes af honom. Omkring 10 å 12 lass ved åtginge årligen för ett
hushåll.

Herr Lindman anser bränsleåtgången för ett bondhushåll vara omkring
30 famnar ved per år.

Jägmästare Holmgren hade beräknat, att för ett hushåll af 10 personer åtginge
till underhåll af byggnader 12 kbm., till slöjdvirke, bränsle m. m. 57 kbm.,
eller tillsammans 69 kbm., utgörande per person 6,9 kbm., allt per år räknadt.

Tredje frågan: Eges någon större del af socknens skogar af träförädlande
bolag? Anses dylikt skogsförvärf för orten lyckligt?

Jägmästare Eremberg: I Arjepluogs socken hafva sågverksbolag förvärfvat
åt verkningsrätten å 71 hemman samt evärdlig eganderätt af 17 hemman. Genom
försäljning af afverkningsrätten hafva hemmanen kunnat bibehållas åt bönderna,
hvilket måste anses gynsamt. Hufvudsakligen de personer, som ej kunnat sköta
jorden och derför kommit på obestånd, hafva sålt hemmanen.

Inspektor Marklund lemnade en redogörelse för sågverksbolagens skogsförvärf
inom Arvidsjaurs socken, af hvars 343A mantal endast 4Visa egdes af bolag
afverkningsrätterna häri ej inberäknade. Om bolagen få eganderätt till skogen,
ansågs denna blifva väl skott, synnerligast om dispositionsrätten vore fri. Emellertid
sköta äfven många bönder sina skogar väl.

Hemmansegaren Sundqvist trodde det vara ett olyckligt förhållande, att
bolagen blefve egare af skogen. Eörordade ökad stämpling för att förekomma
hemmanens försäljning.

603

Mötet i Arvidsjaur.

Hemmansegaren Lidman ansåg lyckligast, om befolkningen sluppe sälja
vare sig afverkningsrätt eller mark, ehuru skuldsättning stundom tvingar härtill.

Ibland säljes dock skogen utan nödtvång, men man har svårt att hushålla
med penningar, hvarföre de mest ta slut. Jordbruket är bäst, der bönderna
sjelfva ega hemmanen, hvarföre det vore olyckligt, om bolagen blefve egare af dem.

Inspektor Marklund instämmer deri, att jordbruket af bonden skötes bättre
än af bolagen, hvaremot så icke vore förhållandet med skogen.

Jägmästare Holmgren upplyste, att träförädlande bolag innehade afverkningsrätt
å 13183/i794 mantal inom socknen. Inom Norrbottens län egde bolagen
23 % af skogarne. För orten vore bolagens skogsförvärf icke lyckligt.

Hemmansegaren Lidman instämmer med Holmgren och tror, att skogen
skötes lika bra af de bofaste som af bolagen.

Socknens klockare anser det vara olyckligt, att skogen säljes på afverkningsrätt
till bolagen.

Disponenten Norman anmärkte, att ett ensidigt klander egt rum mot
bolagen, och att deras verksamhet varit i flera afseenden för orten gagnande.

Herr Fjellström påpekar många exempel derpå, att bolagen upphjelpt både
byggnaderna och odlingen å hemmanen.

Jägmästare Holmgren erinrar i anledning deraf, att detta skett för att erhålla
skattelösen å nybyggen.

Jägmästare Bremberg omnämner, att skuldsättningen är allmän bland hemmansegarne.
Det är då lyckligare att till ett bolag kunna sälja afverkningsrätt
å skogen än att tvingas sälja hemmanet.

Kyrkoherde Berlin instämmer i det afseende med Bremberg, att bonden ofta
är skuldsatt. Men en olycka är, om skogen måste säljas, ty penningen går snart
med. För bonden är en jemn årlig inkomst af skogen bäst. Bolagen få nog ändå
den skog, som kan och skall afverkas. Och icke blir skogen bättre skött derföre,
att den eges af bolag, ty äfven för dessa kan förutsättas, att öfverafverkning
och sålunda vanvård af skogen behöfver ega rum.

Konsul Kempe: Det är nödvändigt för sågverksegaren att jemväl ega skog,
ty han har en fast befolkning att ta hand om, och måste sålunda ha en någorlunda
jemn tillgång af timmer. Härtill fordras egna skogar; bonden hade i annat
fall vid timmerköpen alla trumf på sin hand och kunde oskäligt drifva upp prisen.

Erik Lundberg in. fl. instämma i kyrkoherde Berlins yttrande.

Kyrkoherden Berlin är fortfarande af den mening, att bonden bör behålla
skogen. Det är ej att frukta, att timmerprisen skola drifvas upp, ty bonden behöfver
sälja sina utstämplade träd.

Fjerde frågan: Anses ändringar i den för länet gällande skog slagstiftningen
önskvärda och i så fall i hvilka afseenden?

Skogskomitén, III.

604 Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Konsul Kempe egnade uppmärksamhet åt lappmarkslagen i afseende på
dess verkningar dels att åt bonden bevara skogen dels att framkalla skogsvård.

l:o) Genom årlig utsyning trodde man, att skogen skulle bibehållas åt
bonden. Men talaren visade medelst siffror rörande bolagens skogsförvärf inom
de större ådalarne i Yesterbottens läns lappmark, att detta mål icke ernått.s.
I stort sedt kunde man säga, att bolagen der egde eller arrenderade omkring 50 %
af skogen. Försäljningen både sålunda gått hastigt. Lappmarkslagen både tvingat
allmogen att sälja skogen, då icke ett större antal träd på en gång finge afyttras.
Och den 20-åriga arrendetiden vore så kort, att afverkningsrätten icke
vore begärlig. »Ingen lag är stiftad, som varit så gynsam för sågverksegarens
skogsförvärf som lappmarkslag en.»

2:o) Skogsvården har genom lappmarkslagen icke förbättrats. Lappmarksskogarna
förete brandfält, myrar, dåliga granbestånd, millioner hopplösa individer
— fullkomlig urskogstyp. Lagen bar under de 24 år den varit tillämpad
icke haft någon verkan alls till förbättring af skogarnas tillstånd. Orsaken härtill
måste sökas i bristande kraft hos den förvaltande personalen, som varit och
är för fåtalig. Man har sökt afhjelpa detta genom att tillsätta assistenter inom
reviren. Men assistenterna äro icke härtill lämpliga, ty de komma upp utan erfarenhet
och hinna icke sätta sig in i förhållandena. Såsom bevis för detta påstående
redogjordes för och framlades att sammandrag af jägmästarne Egerströms värdering
och Perlins afverkningsförslag för hemmanen Knaften och Brattfors skogar. För
att undvika missgrepp bör skogsegaren genom af honom vald, forstligt bildad
person indela sin skog, och indelningen derefter granskas af den ordinarie jägmästaren.
Och utsyningstvånget bör utbytas mot dimensionslag.

Hcmmansegaren Vanström (bofast lappman) vill ej, att den friska tallskogen
skall afverkas till mindre än 33 cm. vid brösthöjd, hvaremot skadad skog och
gran bör tagas äfven till mindre dimensioner. Anser bäst att träden såsom hittills
stämplas af jägmästaren och yrkar, att utsyningstvånget bibehålies.

Herr Lidman instämde i Kempes anförande. Det vore orätt, att lappmarksborna
skulle utbetala stämplingsafgifter, hvarifrån kustlandet vore fritaget.
Yrkade dimensionslag i stället för utsyningstvång.

Hemmansegaren Fjellström yrkar frihet från utsyning, dimensionslag till
29 ems brösthöjd för tall och fri rätt att afverka gran.

Docenten Lundström utreder frågan, huruvida särskilda naturförhållanden
inom lappmarken påkalla utsyningstvångets bibehållande. Hvarken temperatur,
jordmån eller växtlighet erbjuda väsentliga olikheter vid jemförelse mellan kustlandet
och lappmarken förr än längre in mot fjellen (de stora sjöarnas region).
Olikhet i skogslagstiftning bör derföre icke finnas, utan dimensionslagen omfatta
hela länet. Den är dock endast för tallen lämplig. Granen bör vara »fågelfri»,
ty den har här icke sin rätta utbredningstrakt. Den är vanligen marväxt och

Mötet i Arvidsjaur. 605

behängd med lafvar. Då den allt mera inkräktar på tallens område, bör dess utverkning
rent af uppmuntras.

Hemmansegaren Vanström (bofast lappman) hade funnit ganska stor skilnad
mellan kustlandet och lappmarken. Skogen vore der nere mera högväxt och frodig,
klimatet mindre kallt och äfven de mindre växterna på marken delvis olika.
Här uppe måste man vara försigtig med skogen, ty det dröjde länge, innan ny
skog efter afverkning komme igen. Landet skulle blifva öde, ett »Nifelhem», om
skogen ej bevarades. Och den behöfde blifva grof och mogen, ty det medförde
förlust att hugga smäcker skog.

Konsul Kempe framhöll, att det vore lyckligt, om det bure sig att afverka
smärre skog, ty en stor del af denna är gammal och undertryckt och bör
derför bort för att lemna plats åt friska träd.

Disponenten Norman: Om utsyningstvångets ersättande med dimensionslag
ifrågakommer, bör dimensionen afse brösthöjden, ty det är der lättare att mäta
trädet än å en större höjd.

Kyrkoherden Berlin: En dimensionslag skulle innebära, att hemmansegaren
fritt finge taga de gröfre träden och sålunda ruinera skogarna, såsom i kustlandet
redan skett. Bonden behöfver i detta fall stå under förmyndare, och utsyning
bör fortfarande ega rum, äfven beträffande skadad skog och gran. Men stämplingsafgiften,
som hårdast drabbar den mindre hemmansegaren, torde böra nedsättas
till hälften.

Jägmästare Holmgren instämmer med kyrkoherde Berlin.

Herr Lidman anser, att om utsyningstvång här skall tillämpas, så bör
detta ske äfven inom kustlandet. Stämplingskostnaderna böra upphöra, hvilken
lag här än må komma att blifva gällande.

Flere instämmanden i Lidmans yttrande gjordes.

Fjellström trodde sig hafva uttalat allmänhetens åsigt, då han påyrkat
utsyningstvångets ersättande med dimensionslag.

Flere instämmanden.

Engelmark i Gdommersträsk anser, att någon skilnad ej bör förefinnas
mellan lappmarken och nedre landet. Yrkar i hvarje fall, att stämplingskostnaderna
upphöra.

Flere instämmanden.

§ 3.

Då någon talare nu ej anmälde sig, tackade ordföranden mötesdeltagarne
för deras inlägg i dagens frågor, hvarefter mötet upplöstes.

Arvidsjaur som ofvan

Th. Örtenblad.

606

Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Protokoll, fördt vid af skogskomitén
utlyst möte med allmänheten i Umeå den
11 augusti 1897.

§ 1.

Sedan skogskomiténs ordförande helsat de närvarande välkomna och bl. a.
redogjort för komiténs uppgift, började öfverläggningen rörande

Första frågan: Motiven till och följderna af utsyning af »undermålig skog».

Öfverjägmästare Hellström: Motiven till allmänhetens yrkanden att erhålla
utsyning af »undermålig skog» äro dels allmännast att från hemmanen kunna
afverka så mycket skog som möjligt, dels undantagsvis intresse för skogens vård
och föryngring. Utsyning af undermåligt virke för markens uppodling förekommer
sällan. Förrättningsmannen söker leda afverkningen till skogshushållningens
främjande genom att företrädesvis borttaga undertryckt och skadad skog, der
bestånden skola föryngras. Fullständigt lyckas icke detta, enär tillräckligt små
dimensioner ej vinna afsättning. Förutsättningar för pappersmasseindustri finnas
dock, och dimensionslagen hindrar ej afverkning af härtill användbart virke.
Granen intager emellertid mindre områden inom länet. Det vore önskvärdt, att
dimensionslagen framdeles icke komme att tillämpas på granen, som härför i allmänhet
är mindre passande.

Förvaltaren Thor sen: I trakten af Nordm äling gör man ansökan om utsyning
af undermåligt virke i skogsvårdens intresse. Hoppas och tror, att sågverksegarne
skola anställa jägmästare eller fackmän för utsyning af undermåligt
virke, ty revirförvaltarnes tid är ofta så upptagen, att man sällan får, hvad
man begär.

Öfverjägmästare Hellström upplyser, att de egentliga utsyningarna af ifrågavarande
virke förekomma i norra delarna af länet och först under sista åren
börjats i de södra delarna.

Grosshandlare Francke angifver skogsvårdsintresse såsom orsak till dessa
utsyningar, hvilka hufvudsakligen afsett torkande gran. Dimensionslag för gran

Mötet i Umeå.

607

vore icke praktisk, enär den hindrade skogsvården. Undermålig tall behöfde
sällan utsynas. Dimensionslagen borde derföre endast gälla tallen, icke granen.
Detta yttrande afsåge ej Lappmarken.

Riksdagsman Boström: Motiven äro olika, afseende virkets tillgodogörande
efter skogseld, för odling, i följd af grantorka m. m. Stundom afses hufvudsakligen
ökad inkomst. Han sade sig vara oviss, huruvida dimensionslagen borde
upphäfvas för granen. Afverkningsrätter äro sålda under förutsättning af lagens
orubbade bestånd, hvarföre dess upphäfvande, låt vara endast för granen, skulle
medföra orättvisa.

Andra frågan: Äro by askogarna allmänt skiftade? Vore det önslcvärdt, att
de ännu icke skiftade kunde bibehållas odelade?

Kommissarien Broman: Hemmanen äro nu i allmänhet skiftade, hvilket
medfört ordning och reda för landtbruket samt sparsamhet vid afverkning åt
skogen, särskildt för husbehof. Skiftning af skogen har sålunda varit till nytta
och gifvit upphof till skogsvård i Vesterbottens kustland.

Öfver jägmästaren Hellström: Inberäknadt lappmarkerna äro af länets
skogar omkring 70 % skiftade och 30 % oskiftade. Skiftningen befordrar jordbruket
och landets uppodling. Bibehölles skogen såsom gemensamhetsskog, blefve
skogsvården lättare tillgodosedd. Skifteskostnaderna blefve ofta så dryga, att
hemmansegaren finge gå från gård och grund.

Grosshandlare Francke delar Bromans åsigt, att hemmanens skiftning befordrar
vården af både jordbruk och skog. Inom Lappmarken föranleder dock
skiftningen ofta skogarnas öfvergående i bolagens ego i följd af med skiftet förenade
kostnader. Bolagen sköta ej landtbruket som sig bör. Fråga är om icke
staten bör träda emellan för att rädda bonden.

Förvaltare Thor sen: Bönderna få ett helt annat intresse att sköta skogen,
sedan den blifvit skiftad, särskildt i afseende på att spara bränsle och härför
tillgodogöra sig sämre virke utan saluvärde.

Hemmansegaren Roning sson (från Lappmarken): Det är önskvärdt, att hemmanen
blifva skiftade, så att hvar och en får sitt, då intresset blir större för
både skogen och jordbruket.

Öfverjägmästaren Hellström omnämner, att bönderna varit erbjudna delvis
fritt skifte i samband med afvittringen, men afstått härifrån.

Tredje frågan: Eges någon större del af länets skogar af träförädlande bolag?
Råder någon skilnad i skötseln af dessa och hemmansegarnes egna skogar?

Landshöfding en m. m. Crusebjörn: Kongl. Maj:t har infordrat uppgifter i
detta syfte, och länsstyrelsen inväntar för närvarande sådana; detta dock endast
i fråga om skogar under eganderätt. Börande bolagens afverkningsrätter samlas

608 Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

ej uppgifter. Nämnde eganderätt är ganska omfattande och uppgår i vissa socknar
till hälften (Dorotea), i andra till en tredjedel (Åsele och Wilhelmina) af
hela skatten. Förvärfvet ökas dag för dag, och allt flera hemman öfvergå sålunda
till bolagen. Egostyckningslagen torde i någon mån komma att motverka
detta. Man har erkänt och följt tanken för tilldelande af skog till hemmanen
såsom stöd åt landtbruket, men just detta har varit orsaken till att bolagen köpt
hela hemmanen. Jordbruket har helt naturligt härigenom kommit i lägervall,
ty det har ej legat i bolagens intresse att sköta detta, då det skulle medfört
kostnader. Bolagen torde nu komma att sträfva efter förvärf af endast skog
och göra sig af med inegojorden. Bland hemmansegarne synes intresset för jordbruket
hafva stigit, sedan forsling af förnödenheter till stor del upphört och
skogstillgången aftagit. Jordbruket är bäst skött, der skog saknas, och bonden
synes reda sig utan saluskog. Å andra sidan skötes skogen bättre, sedan han
kommit i bolagens ego. Både skogsvård och jordbruk vinna sålunda i följd af
bolagens skogsförvärf. Verklig skogsvård har dock hittills ej af bolagen bedrifvits.
Uppgifter både om bolagens skogar under eganderätt och afverkningsrätt
kunna inom kort lemnas.

Öfverjägmästaren Hellström hade beräknat böndernas skogar i Lappmarken
till 36 %, bolagens egna skogar i Lappmarken till 32 / och bolagens skogar under
afverkningsrätt till 32 %. För kustlandet kunde han ej lemna några siffror.

Fjerde frågans Anses den för Vesterbottens län gällande skogslagstiftningen
vara från enskild och allmän synpunkt fullt lämplig, sedan kommunikationerna
inom länet under senare åren så väsentligt förändrats? Är o ändringar önskvärda
och i så fall i hvilka afseenden?

Konsul Kempe: Då virket är beslagsmässigt endast å sågbacke, i sågränna
och å lastageplats, kan t. ex. utverkning af gran för att vinna bark till garfverier
fritt ega rum. Kontrollen öfver lagens efterlefnad bör ske i skogen, hvarigenom
oloflig afverkning kunde förekommas. Detta är möjligt endast om skogstjenstemännens
antal ökas. Måttet skall nu tagas på 4,7 5 meters höjd och innanför
barken, hvilket medför stora svårigheter och föranleder undermåliga träds fällande
mot egen vilja. Måttet bör afse brösthöjd utanpå barken. Afgäld för utsyning
af undermålig skog bör försvinna, derest icke granen undantages från dimensionslagen,
då afgälden borde qvarstå.

Jägmästare Ring strand anser skogstjenstemännens antal vara för ringa,
då de skola sköta både statens och enskildes skogar. Särskilda tjensteman böra
tillsättas för utsyning af undermåligt virke jemlikt dimensionslagen. Om bolagen
låta behörigen indela sina skogar, ega de få kostnadsfri utsyning af undermåligt
virke. Men båda delarne medhinnes ej af skogsstaten. Önskvärdt vore derföre,
att bolagens egna kompetente skogsmän vore ansvariga och stode under öfver -

Mötet i Umeå.

609

jägmästarens kontroll. Härigenom skulle antalet skogsmän betydligt ökas, och
ju flere arbetskrafter, som för skogsvården kunna disponeras, desto bättre. Kompetent
skogsman i enskild tjenst bör vara berättigad verkställa utsyning af
undermålig skog.

Grosshandlare Aström vänder sig mot Kempes uttalade åsigter. Kontroll
i skogen vore omöjlig af flere skäl såsom afverkningsplatsernas stora antal, och
virkets användning för annat än husbehof kunde ej bevisas, så länge det qvarlåge
i skogen, hvarföre husbehofsafverkning skulle förblandas med af verkning för afsalu.
Om måttet snille tagas utanpå barken, vore kontroll omöjlig, sedan timret
barkats. Beslag af undermåligt virke borde få göras äfven vid jernvägsstation.
Afverkning af undermålig skog bör få begäras senare än den 1 juni, ty efter
den tiden börjar grantorkan. Lagen vore lämplig, sådan han är med ändring,
dels att beslag finge göras vid lastplats, dels ock att tiden för ansökan om utsyning
af undermålig skog utsträcktes intill 1 augusti. Dimensionslagen bör
gälla både tall och gran. Undantages granen, skulle detta endast befordra yrkandena
på ökad frihet.

Landshöfding en m. m. Gräsebjärn ansåg det vara en stor lycka för länet
att hafva skogslag. Ändringar i denna vore dock önskvärda, men de borde göras
med största varsamhet. .Dimensionslagens princip säges strida mot skogsvetenskapens
fordringar. Men principerna äro praktiska: Hade länet icke haft lagen,
skulle det nu icke haft skog. Förr än ändringar här göras, böra vi få se följderna
af eventuela skogslagar i det öfriga landet. En detalj, som kan ändras,
är sättet för utsyning af undermåligt virke. Detta bör underlättas, så att förhållandena
ej bli för tunga för att få bort det undertryckta virke, som bör afverkas.
Men i stort böra inga ändringar här företagas, förr än man erfarit, hvartill andra
principer leda.

Jägmästare Ringstrand: Ansökningstiden för rätt till utsyning af undermåligt
virke bör mera preciseras än hvad nu i lagen är gjordt. En olägenhet
är äfven att med afverkningsrättens försäljning rätten att söka utsyning af
undermåligt virke jemväl anses vara afhänd. Undermåligt virke afverkas derföre
olofligt, beslagtages derpå samt återköpes slutligen af den, som förorsakat
afverkningen. Lagens straffpåföljd är för ringa.

Öfver jägmästaren Hellström: Sparre, som hugges af laggildt träd, hvilket
är fullkomligt rundt, blir laglig, men deremot icke sparre af illa vuxet träd.
»59 ems» sparre borde derföre ändras till 57 ems. — Utsyningen i Lappmarken
afser att bibehålla ett konstant afverkningsbelopp. Redan nu kunna å vissa
ställen smärre dimensioner afverkas, hvilket förhållande alltjemt ökas. Detta
förhållande bör beaktas vid utsyningarna, och trädantalet (»kas vid sjunkande
dimension. Hushållningsplan, upprättad af fackmässig person, äfven icke tillhörande
skogsstaten, bör kunna få tillämpas.

610 Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Konsul Kempe replikerar disponenten Aström. Kontroll i skogen är den
enda effektiva, ty ett lumpadt träds dimension kan sedan icke kontrolleras. Dimensionslagen
bör äfven hindra skafning» af skog för att erhålla tjärved. Statens
tjensteman borde ega rätt hindra oklok afverkning.

Riksdagsmannen Boström: Barkning af yngre tallar för att erhålla tjärved
är ännu vanlig. Hyllar i öfrigt landshöfdingens mening, att ändringar i
lagen ej höra företagas förr än man från annat håll inhemtat erfarenheter i det
afseende, som med ändringen afses.

Disponenten Aström tror, att rundbarkning för erhållande af tjärved upphör
af sig sjelf, då skogen får värde, hvarför lagstadgande häremot ej behöfver
göras. Vidhåller påståendet, att dimensionslagens kontroll i skogen ej är möjlig
och ej heller, om måttet skall tagas utanpå barken, ty dennas tjocklek vexlar
allt för mycket.

Hemmansegaren Köningsson framhåller önskvärdheten af att dimensionslagen
tillämpas äfven inom Lappmarken och ersätter utsyningstvånget.

Docenten Lundström ber att i hufvudsak få instämma i herr landshöfdingens
anförande. Forstligt bildade personer i bolagens tjenst anses synnerligen
önskvärdt. Beträffande lappmarkerna saknade utsyningstvånget alla stöd
både i klimatologiskt, geologiskt och forstligt afseende, såsom talaren på mötet
i Arvidsjaur framhållit. Bolagens skogsförvärf i lappmarkerna stode i samband
med de naturliga resurserna, der endast 1 % af marken vore odlad. Norr- och
Vesterbottens läns framtid är att varda industriland. Industriens män hafva
lika stor rätt att ega mark som bonden. Äfven den s. k. »baggbölningen» vore
derföre berättigad. Men för industriens utveckling vore vidsträckt eganderätt
till skogen nödvändig och forstligt bildade tjensteman önskvärda såsom bolagens
biträden.

Landshöfding en Grusehjörn ansåg det vara lika betänkligt att frångå lagstiftningen
i Lappmarken som beträffande nedre landets lag. Det hade varit
önskvärdt, om skogsstaten egt tillräckliga arbetskrafter, men då så ej varit fallet,
hade lagstiftningen råkat i misskredit. Detta vore dock nu delvis afhjelpt genom
assistenterna. Men vissa revir vore för stora och borde delas. — Innan man
stiftar ny lag för Lappmarken, bör man hafva mera erfarenhet. Lagen bör derföre
bibehållas, men tillämpningen förbättras, så att syftet förverkligas. Norrut
finnes intet missnöje, men väl i länets södra Lappmark. Detta missnöje är nu
riktadt mot utsyningsafgifterna, och ett mål synes vara att borttaga dessa.
Afgifterna beräknades till 40 ä 50 tusen kronor. Förslag att nedsätta eller borttaga
afgifterna har ej hörts af, men det torde snart komma.

Disponenten Aström: Missnöjet med lappmarkslagen är ej blott att söka i
utsyningsafgifterna, utan äfven deri, att skogens egare hindras att tillvarataga
sådant, som ej kan vänta ett år på utsyning, såsom vindfällen, torrgran m. m.

Mötet i Umeå.

611

Yrkar borttagande af utsyningsafgiften och alternativt antingen utsyningens
bibehållande eller ock endast bestämmande af årsafverkningens belopp till visst
antal träd enligt hushållningsplan för hvarje skog, hvilket belopp borde få fritt
uttagas.

Grosshandlaren Frände: Länet är deladt i två delar. En och annan skröplighet
visar sig i skogsvården för båda. För nedre landet yrkas upphäfvande
af dimensionslagen för granen och i båda är jägmästarnes antal otillräckligt.
Dimensionslagen bör dock ej rubbas. Skogsmännens antal bör ökas och utstämplingen
verkställas omsorgsfullare. Om å 40-årsytan å indelad skog tillämpades
skyldighet att utsyna undertryckt och förkrympt skog, som i forstligt intresse
borde bort, skulle skötseln blifva bättre.

Öfver jägmästaren Hellström medger, att Lundström delvis haft rätt, då han
sagt, att klimat, mark och växtlighet i Lappmarken äro lika med i nedre landet;
men''erinrar derom, att rätt till nybygges anläggning varit förenad med skyldighet
att underkasta sig utsyningstvång. Franckes yrkande rörande utsyning åt undertryckt
och skadad skog är redan medgifvet. — Ehuru lagarna i länet icke äro
idealiska, böra ändringar göras med försigtighet.

Grosshandlaren Francke erinrar derom, att några hemman vore af skattenatur
och hade fri dispositionsrätt till skogen redan före afvittringen i Lappmarken.

Öfver jägmästaren Hellström medgifver, att undantag funnits, men i regeln
vore både vid ny byggesrätten och skatteomföringen fäst vilkor om utsyningstvång.
Missnöje funnes dels med det band utsyningstvånget medförde dels med
afgälderna. Men utsyningen vore tryggande mot öfverafverkning, och afgälderna
vore ersättning för statens skogsvård.

Docenten Lundströms anmärkningar hade icke galt utsyningstvånget utan
lappmarksliniens läge, och han hade alltid förenat yrkandet på utsyningstvangets
borttagande med tillämpning af dimensionslag.

Landshöfding Crusebjörn: Lappmarkslinien är visserligen ej å marken utlagd
efter förstuga hänsyn. Och det är lyckligt, att grundliga studier göras,
såsom af Lundström m. fl., rörande en så att säga forstlig lappmarksgräns. Men
man bör gå betänksamt tillväga vid alla ändringar. En och annan jemkning äi
dock vid utsyningen önskvärd, t. ex. att afverkningen för egare af flere hemman
sammanföres.

Tullförvaltare Flisberg: Tullen har mycket att göra med afverkadt virkes
kontroll vid skeppningen. Om utstämpling skulle upphöra, blefve sådan kontroll
ej möjlig. Måttbestämmelserna måste afse barkadt virke, ty i annat tall kan
beslag å sådant ej göras. Svårigheter möta ändock, emedan privata stämplar
göras nästan lika kronans, hvilket borde vara förbjudet.

Skogskomitén, III. ^

612

Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Disponenten Åströms mening hade icke varit, att virket från Lappmarken
skulle komma ner ostämpladt utan räknas och afstämplas på vattendraget i stället
för i skogen. Utsyningstvånget skulle icke skada den större skogsegaren, om det
sköttes rätt, men väl den mindre, som i vissa fall deraf tvingades lemna sitt
hemman. Yrkade dimensionslag i stället för utsyningstvång.

§ 2.

Som någon talare nu ej anmälde sig, tackade ordföranden för de inlägg,
som i dagens frågor gjorts, och förklarade mötet afslutadt.

Umeå som ofvan

Th. Örtenblad.

Mötet i Sollefteå.

613

Protokoll, fördt vid af skogskomitén utlyst
möte med allmänheten i Sollefteå den
16 Augusti 1897.

Mötet öppnades af skogskomiténs ordförande, som helsade de till omkring
80 mötesdeltagarne välkomna.

l:sta frågan: Anses den nu rådande öfver afv er Jemn gen inom länets privatskogar
innebära faror allenast för affärsverksamheten eller derjemte dylika af allmän
art och i så fall hvitkål

Disponenten Nils Dahlberg ansåg, att verklig fara vore för handen ej blott
för affärsverksamheten utan i synnerhet för hemmansegarne, hvilka på grund af
klimatiska förhållanden icke kunde reda sig med endast jordbruk, öfverafverkningen
hade redan så långt framskridit, att man nedanför Sollefteå ej hade ens för
husbehof erforderligt virke, och ett sådant förhållande komme snart att inträda
äfven ofvanför Sollefteå, då man redan nu börjat afverka timmer af 5 tums
diameter och någon gång derunder.

Brukspatron J. P. Dahlberg hade fästat sig vid frågans ordalydelse, som
förutsatte öfverafverkning såsom en axiomatisk sanning beträffande Vesternorrlands
län. Han såge i stort sedt ingen fara för närvarande, men affärsverksamheten
koncentrerades, hvarvid de små affärsmännen stupade. De större bolagen
skötte emellertid sina skogar väl och efter uthållighetsbruk.

Grosshandlaren J. Fahlén instämde med den förste talaren. Det kunde
icke bestridas, att öfverafverkning egde rum, hvilket medförde större fara för
jordbruket än affärsverksamheten. Nu hugges så små dimensioner, att marken
nästan blir kal, och då ett hemman från en bonde öfvergår till hans arfvingar,
erhålla de intet bidrag till sin existens från skogen, som derför säljes till bolagen.
Den starka afverkningen skadade derjemte de grannar, som hade skog på
ömse sidor, hvilken förstördes af storm och grantorka, hvarför äfven de tvingades
att sälja sina skogar. En skogslag vore derför nödvändig för att bevara någon
skog till våra efterkommande, ty, sedan den gröfre skogen tagit slut, vidtoge
skeppning af småvirke, såsom pitprops, egyptiska sparrar, m. m. Det kan ej gå
väl, om det får fortgå, såsom det nu börjat.

614

Protokoll, fördt vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Herr 0. Neander instämde med herr Fahlén.

Herr Nordberg instämde deri, att en skogslag vore behöflig, ty landtbruket
kunde ej i dagspenning konkurrera med sågverksrörelsen.

Disponenten E. Laurell instämde med brukspatron J. P. Dahlberg deri,
att han icke ansåge öfverafverkning vara för handen; särskildt de större bolagen
tänkte på framtiden. Om man ifråga om öfvermogen och skadad skog påskyndade
afverkningen, vore ej att anse såsom öfverafverkning, för hvars tillvaro bevis
ännu saknades.

Jägmästaren Th. Örtenblad upplyste om grunderna dertill, att öfverafverkning
ansågs förefinnas i fråga om timmer. Den beräknade afkastningen
häraf med nu rådande dimensioner ansågs normalt kunna uppgå till 4,000,000
stycken inom Vesternorrlands län, men enligt länsstyrelsens senaste 5-årsberättelse
hade årligen uttagits 6 ä 7,000,000. Sannolikt råder sålunda 50 % öfverafverkning
å timmer.

Disponenten Hasselblad instämde med herr Laurell. Nu hafva vi mera
värde i unga träd, som lemna battenstimmer än förr i bjelkträd. Till och med
om det också afverkas mer, än hvad skogen hinner tillväxa, bör man uttaga träden,
da det bäst lönar sig. Stockantalet bör ej läggas till grund för afverkningsberäkningen,
ty det kan stundom medföra vinst att icke låta skogen uppnå
timmerdimension. Nu stå vi främst i ledet på den industriela marknaden genom
de rika tillgångar skogsafverkningen bereder, hvilket vi ej kommit att göra, om
vi_ sparat skogen. Man kan också spara för länge. Talet om att jordbruket
blir lidande genom sågverksrörelsen kan bemötas dermed, att det, som’bäst lönar
sig, bör mest uppdrifvas.

Hemmansegaren Nylén instämde med disponenten Hasselblad och framhöll,
att hemmanen nu äro fyra gånger dyrare än för 50 år sedan, ehuru mycken
skog afverkats. Kalhuggning förekommer nästan icke i Ångermanland.

Docenten A. N. Lundström framhöll, att öfverafverkningen vore lokal. Den
förekomme, der kommunikationerna vore goda, men deremot icke, der de vore
dåliga. I det hela taget torde öfverafverkning råda och en väl afvägd skogslag
vore till gagn, ty den behöfde icke skada någon.

Öfver jägmästaren E. F. Groth ansåg öfverafverkning icke föreligga annat
än närmare kusten. Någon fara häraf behöfde man för närvarande icke se. I
södra landet hände det ofta, att jordbrukaren finge köpa sitt bränsle, och om
här så pa enstaka ställen vore fallet, syntes faran deraf icke vara större än
för södra landet.

Grosshandlaren J. Fahlén förvånade sig deröfver, att någon kunde påstå,
att öfverafverkning icke förelåge. Skogshemman, som voro värda 20,000 kronor
för 2 å 3 år sedan, såldes nu för 1,600 kronor. De stora bolagen sköta nog sina
skogar väl, men de smärre skogsegarne måste ofta öfverafverka sina skogar, och

615

Mötet i Sollefteå.

likväl hände vid arfskifte, att ingen annan än en affärsman kunde öfvertaga
hemmanet. För att finna bjelkar och master måste man nu långt upp mot fjellen,
men ett bevis derpå, att export af småvirke är en lönande affär, utgör den
ökade försäljningen af sådant. Men sådan export vore för landet farlig.

Herr Nordberg ville för sin del erkänna, att öfverafverkning inom länet
vore rådande.

Disponenten Hasselblad framhöll, att uthållighetsprincipen hade importerats
från Tyskland. Talet om öfverafverkning förklaras deraf, att man ej sett annat
än härvarande skogar. Man tager saken för mycket norrländskt och fasthåller
vid vissa minimidimensioner för afverkningen. Der man kan afsätta alla dimensioner
äro förhållandena bäst. Vi ha här kolossala arealer, som bära skog,
hvarför man ej bör ängslas för framtiden.

Disponenten Nils Dahlberg påpekade, att jordbruket här i följd af klimatiska
förhållanden ej kunde reda sig utan hjelp från skogen, hvarför man i detta
fall ej hade något att lära af en jemförelse med södra landet.

Disponenten E. Laurell påstod deremot, att jordbruket äfven här kunde
reda sig utan hjelp från skogen.

Grosshandlaren C. Falck ansåg, att trävaruindustriens uppsving vore till
stor lycka för Norrland, men befarade att allt mindre dimensioner skulle komma
att afverkas särskildt närmare kusten. Han delade öfverjägmästare G-roths
åsigter beträffande ifrågasatt afverkning, men ansåg, att redan nu något borde
göras till skydd för våra skogar.

2:dra frågan: Anses de nya grenar af trävarurörelse och industri, som un der

senare åren inom länet uppstått för trakten mindre gynsamma och sålunda
mindre berättigade än sågverksrörelsen?

Disponenten Nils Dahlberg. Hvarje industri är lika berättigad och bör
icke allenast tolereras, utan äfven uppmuntras, men i händelse någon industri
har afgjordt menligt inflytande på skogen och hotar dess framtida bestånd, bör
genom effektiv lag skogen skyddas. Till industri borde icke hänföras afverkning
af småvirke för export i oförädlad form.

Disponenten Hasselblad framhöll cellulosafabrikationen såsom mera berättigad
än öfriga grenar af trävarurörelsen, enär den använde relativt mindre
råvara samt mindre dimensioner, hvilka kunde vara af sämre beskaffenhet, såsom
torrgran m. m., hvarjemte den kunde tillgodogöra affall från sågverken.

Brukspatron J. P. Dahlberg ville icke lemna något afgörande svar på
denna fråga. Huruvida en industrigren vore mera berättigad än en annan, berodde
i första hand derpå, om den erbjöde mera arbete och tillika samlade
mera kapital.

616

Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

Grosshandlaren J. Fahlén medgaf, att skeppningen af småvirke kunde vara
lika berättigad som sågverksrörelsen, så framt den icke sköflade och förödde
skogen, i hviiket fall den borde hindras.

Docenten Lundström helsade de industrier välkomna, som använde affallet
vid sågverken, de deremot, som sköfla ungskogen, borde hindras.

Disponenten Hasselblad: Kan man med fördel skörda ungskog och återkomma
med afverkningen till samma plats hvart 50:de år, är detta bättre än
att vänta på, att bjelk- och masteträd skola utväxa, ty tid är pengar och i
vissa fall viktigare än pengar.

Grosshandlare J. Fahlén bemötte den förre talaren under erinring att med
den af denne föreslagna omloppstiden endast kunde produceras stör m. m.

Hemmansegaren Nordberg framhöll önskvärdheten af en dimensionslag.
Han ansåg icke den fabrikation för orten nyttig, som befordrar ungskogens
sköfling.

Disponenten E. Laurell ansåg cellulosafabrikationen fullt berättigad, särskilt
i samband med sågverksindustrien, ty den hjelper oss att rensa och vårda
skogarna samt tillvarataga det, som får såsom värdelöst ruttna bort i skogen.

Päron Th. Hermelin instämde deri, att cellulosafabrikationen vore lika
berättigad som sågverksrörelsen. Sagde industri är af stor vigt för skogens
skötsel och vård, då skogsegaren verkligen tänker på sin skogsvård, men om
många fabriker uppstå, torde nog hemmansskogarna blifva lidande genom denna
industri. Lagstiftningen bör ingripa, om förhållandena bli för skogen ogynsammma.

Grosshandlaren G. Falck framhöll, att cellulosafabrikerna behöfva nästan
lika stora dimensioner som sågverksrörelsen, hvarför de inkräkta på dennas
område.

3:dje frågan: Hvilka anses orsakerna hafva varit dertill, att det af Festernorrlands
läns landsting antagna förslag till skogslag för länet rönt mostånd inom
kommunerna?

Disponenten Nils Dahlberg ansag, att motståndet berodde på den ifrågasatta
lagens förmenta ingrepp i den fria eganderätten samt fruktan för kostnaderna
vid dess tillämpning. Lagen afsåge, att hindra sköfling af frisk skog, understigande
omkring 7 tum på 16 fot, hvarigenom alltså nödigt husbehofsvirke
icke skulle komma att saknas. I öfrigt vore de föreslagna lagbestämmelserna
så affattade, att de icke borde hvarken skada någon eller medföra afsevärda
kostnader. Man måste derföre anse, att orsakerna till motståndet mot lagförslaget
antingen berodde på bristande kännedom derom eller ock på egennytta
utan tanke pa framtiden, utan blott på stundens vinning.

Disponenten C. Hasselblad besvarade denna fråga med en annan, nämligen
huruvida man ansåge det vara bättre att vara fri än under förmyndare.

617

Mötet i Sollefteå.

Grosshandlare J. Fahlén instämde till alla delar med disponenten Dahlberg,
hvarjemte han såsom en annan orsak till motståndet mot lagförslaget
framhöll den agitation, som bland allmänheten bedrifvits mot detsamma. Allmänheten
kände icke förslagets innehåll, hvarföre han trodde, att sedan man nu
tagit bättre kännedom derom motståndet skulle vara ringa.

Hemmansegaren Nordberg: Då skogen ej i längden räcker till, är det
bättre att i tid underkasta sig en dimensionslag, än att af brist på skogstillgång
omsider hindras att fortsätta med afverkningen.

Disponenten E. Lamell sade sig icke känna kommunernas skäl, men ville
opponera sig mot talet om okunnighet och egennytta såsom orsaker till motståndet
mot lagförslaget. Han trodde tvärtom, att orsaken härtill borde sökas
i ett sundt och godt omdöme, om hvad landet kräfde.

Disponenten Hasselblad vore emot en dimensionslag, ty dimensionen ensamt
kan icke vara bestämmande för huruvida trädet lämpligen bör qvarstå
eller afverkas.

4:de frågan: Hvitten åtgärder i lagstiftningsväg och utan att allt för mycket
inkräkta på den enskildes rätt anses böra och kunna vidtagas för att främja
bättre skötsel och vård å privatskogarna?

Docenten Lundström framhöll de goda sidorna af landstingets lagförslag
jemte de jemkningar deri, som af länsstyrelsen företagits. Kostnadsfri utsyning
borde förrättas af skogsingeniörer eller skogskon sulenter, ty nödig insigt fattas
ännu hos allmänheten om en god skogshushållnings principer; derför bör ock undervisning
meddelas allmänheten af skogskonsulenterna. Talaren yrkar, att
skogskomitén måtte beakta länsstyrelsens förslag till skogslag.

Disponenten C. Hasselblad vore visserligen tilltalad af länsstyrelsens förslag,
men inkomsterna blefve otillräckliga för tjenstemännens aflöning. Hans
åsigter om en skogslag ginge derpå ut, att skogsmark icke skulle tillåtas ligga
overksam. Då så skedde under längre tid än hvad för föryngring erfordrades
(t. ex. 10 år), borde lagen ingripa.

Disponenten Nils Dahlberg vore obetingadt anhängare af dimensionslag
och förordade det af landsting och länsstyrelse utarbetade förslaget. Men om
detta icke ansågs antagligt, helsade han välkommen hvilken annan god lag som
helst, men den borde komma till stånd i tid. De möjliga olägenheterna kunde
under hand afhjelpas.

Disponenten Hasselblad hade nyss gjort eu resa i Norge, der skogslagsfrågan
länge diskuterats. Norrmännen hade icke råd att bestå sig med dimensionslag.
Pappersmassefabrikationen hade i broderlandet antagit stora dimensioner.
En skogslag kan icke åstadkommas, utan att den hindrar industrien.
Det är derföre bäst att tåla vissa oegentligheter i fråga om skogarnes skötsel

618 Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

än att experimentera med skogslag, så framt den ej inskränkes till att hindra
mark från att vara overksam.

Disponenten Lamell hade ej sett någon dålig skog, som skulle varit bättre,
om dimensionslag funnits. Det lagförslag, som af landstinget antagits, är visserligen
ytterst beskedligt, men det är olämpligt, att kontrollen skall handhafvas
af kommunerna. Vida bättre, är då att underkasta sig skogstjenstemäns bestämmelser
än att stå under uppsigt af bönder, som sakna kunskap i skogshushållning.

Hemmansegaren Nordberg trodde, att man skulle genom att resa efter
kusten snart finna en skogslag nödvändig. Vi ha ej råd att förlora vår skog.
Det är tillika bättre att kontrollen öfver en skogslags efterlefnad sker genom
kommunala förtroendemän än genom skogsstaten.

Grosshandlaren J. Fahlén hade alltid varit anhängare af dimensionslag.
Landstingets lagförslag vore lindrigt, men hindrade skogens ödeläggande. Ungskogar
finnas inom länet, men dessa böra skyddas genom dimension slag. Blifva
våra skogsmarker rensopade, är det sedan snart slut med hemmansegarne.

Hemmansegaren Grafström anser det af landstinget antagna lagförslaget
nyttigt, men derjemte vore hushållningsplan för skogarna önskvärd, helst så att
skogarna finge skötas efter 100-årigt omlopp. Dimensionen borde bestämmas
till 9 tum 5 fot från roten.

Docenten Lundström påpekade, att dimensionslag icke hindrade cellulosafabrikationen,
ty stora massor undertryckt och skadad granskog behöfde afverkas,
hvilket landstingets förslag medgåfve.

Disponenten Hasselblad fann den föreslagna 100-åriga omloppstiden omöjlig,
ty vi finge då vänta på rätt att afverka i barn och barnbarns tid. Det är
bättre att skörda ung och gammal skog. Dimensionslag är förkastlig och kommunala
förtroendemän äro alls icke lämpliga att ha någon befattning med
skogens skötsel.

Riksdagsmannen Styrlander fann af hvad som anförts en konservativ och
en frisinnad mening vara på mötet företrädda. Den förra ville dimensionslag,
den senare full frihet. I diskussionen hade dock mest personer, som vore allierade
med sågverken, deltagit. Han ansåg, att den stora allmänheten stode på den
senare sidan. De flesta hade ock satt sig in uti landstingets lagförslag, men de
ville icke underkasta sig några band, emedan de trodde sig sj elfva kunna sköta
skogen. De skulle dock möjligen kunna vara med på disponenten Hasselblads
förslag såsom grund för en lag, som hindrade, att marken finge ligga overksam.

Häradshöfding en Ringenson hade erfarenheter företrädesvis från lagböckerna,
hvilka visade, att allmänheten i de flesta fall sålde skogen till bolagen, af hvilka
de större utöfvade en god skogsskötsel och i så fall vore lag öfverflödig, men
denna koncentrering af skogsegendomen vore icke lycklig. Bolagens uppgift är
ingalunda att besitta Sveriges jord, hvarför detta borde hindras. Dimensionslag

619

Mötet i Sollefteå.

deremot skulle påskynda hemmanens öfvergång till bolagen. Skogslagstiftningen
borde derföre vara af den beskaffenhet, att bolagens skogsförvärf hindrades.

Öfverjägmästare Groth påpekade, att dimensionslag vore oförenlig med god
skogsvård och derföre olämplig.

Riksdagsmannen Styrlander. Allmänheten är rädd för sågverksbolagen,
sedan de nu i följd af de redan gjorda skogsförsäljningarna erhållit magten.
En dimensionslag skulle medföra skogsköpens ökande och inskränka den fria
bondeklassen.

Disponenten Hasselblad framhöll, att bolagen icke vore för jordbruk, utan
för skogsbruk, och de tvingades att på evärdlig tid förvärfva skog, emedan de
ej på längre tid finge arrendera den.

Baron Th. Hermelin trodde ej, att farorna af sågverksegarnes skogsförvärf
voro stora, om de icke jemte skogen förvärfvade den öppna jorden. Arrendetidens
sänkande från 50 till 20 år hade icke varit till gagn. Hemmansegarne
äro ofta af ekonomiska skäl tvingade att öfverafverka skogen. En skog, som
på korta tider upplåtes på afverkningsrätt, blir utsatt för sköfling, ty hvarken
egaren eller arrendatorn har intresse af att vårda skogen. Begränsning af rätten
för afverkning af skogen vore derför önsklig.

Landshöfding Ryding påpekade, att allmänhetens mening rörande landstingets
lagförslag framginge af de yttranden från kommunerna, som åtföljde
detta förslag. Länsstyrelsen hade på sätt och vis utarbetat ett sjelfständigt
förslag. Disponenten Hasselblads önskan att erhålla lag, som tilläte skogsförvärf
utan landtbruk vore redan uppfyld, ty sådan lag funnes. Skogen kan nu skattläggas
för sig och inegojorden likaledes för sig.

Disponenten E. Laurell ville ej mottaga äran af att här tillhöra det frisinnade
partiet, utan det konservativa. Han hade endast förfäktat idéer, som
öfverensstämde med det nu bestående.

Herr Lindholm hade såsom ordförande i kommunalstämman inom sin ort
varit med om att tillsätta en komité att afgifva yttrande öfver landstingets
lagförslag, hvilket af stämman godkändes, men förmynderskapet borde vara så
litet tryckande som möjligt.

Grosshandlaren J. Fahlén opponerade sig emot herr Hassel blads förslag
till skogslag. Han frågade, hvem som skulle bekosta skogskulturer å mark,
som läge improduktiv? Härtill saknades medel. Yrkade på dimensionslag.

Disponenten Hasselblad invände, att en dimensionslag likaledes förutsätter
kostnader, ty en jägmästare måste dervid sköta afverkningen.

Häradshöfding Ringenson påpekade, att ända till hälften af vissa socknar
eges af sågverksbolag, som sköta skogen företrädesvis genom skogvaktare. Dylika

Skogskomitén,^ 111. 78

620

Protokoll, förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

personer kunde äfven enskilde personer skaffa sig och derigenom göra dimensionslag
obehöflig.

Sedan skogskomiténs ordförande till den närvarande allmänheten framburit
komiténs tack för de inlägg i dagens frågor, som här under diskussionen
gjorts, förklarades mötet vara afslutadt.

Sollefteå som ofvan

Th. Örtenblad.

Mötet i Sundsvall.

621

Protokoll, fördt vid af skogskomitén
utlyst möte med allmänheten i Sundsvall
den 18 augusti 1897.

Mötet öppnades af skogskomiténs ordförande, som lemnade en redogörelse
för komiténs uppgift och detta mötes ändamål samt helsade de närvarande
välkomna.

lista frågan: »Hvilka orsaker kunna angifvas dertill, att skeppningen af trävaror
från Sundsvalls distrikt under senare åren icke väsentligt stigit?»

Grosshandlaren G. P. Braathen ansåg, att detta berodde derpå, att exporten
från distriktet redan förut blifvit så högt uppdrifven, som den med tanke på
framtiden kunde bli, hvarför det vore onaturligt, om den ytterligare stegrades.
Såsom en följd af den högt uppdrifna afverkningen framhölls, att timmerdimensionerna
mycket nedgått. Många skogsegare hafva emellertid nu böljat spara
sina skogar. I denna omtänksamhet kunde man äfven se en orsak till att skeppningen
icke höjdes.

Grosshandlaren M. Arhusiander ville till herr Braathens anförande lägga
äfven det, att flera sågverk här i trakten blifvit under senare tider dels nedlagda
dels förenade med andra till en affär, hvilket i sin mån bidragit till att minska
exporten.

2:dra frågan: »Förekomma å orten träförädlande bolag, som sköta sina
skogar efter uthållighetsbruk?■»

Grosshandlaren M. Arhusiander anförde, att de flesta trävarubolagen, åtminstone
de större, skötte sina skogar efter uthållighetsbruk. Man hade här
anlagt dyrbara sågverk och man vore gifvetvis derför angelägen om att för
framtiden ega råvara att å dessa anläggningar förädlas. De mindre sågverksbolagen
hade likväl ofta ringa egna skogstillgångar och bygde sin framtida
existens på köp af timmer och afverkningsrätter.

622

Protokoll, jorda vid skogskorniténs möten med allmänheten.

Grosshandlaren Braathen instämde med den föregående talaren och framhöll,
att om frågan afsåge ett tillgodoseende af skogens reproduktionsförmåga, så
skötes han i allmänhet efter uthållighetsbruk. Visserligen hade dimensionerna
mycket nedgått, men då de mindre träden växa fortare än de större, blefve tillväxten
derigenom på en viss areal jemväl större. Detta gjorde, att ehuru afverkningen
vore hög, den likväl ansågs kunna vara uthållig.

3:dje frågan: »Anses den nu rådande öfver af verkningen innebära faror allenast
för affärsverksamheten eller derjemte dylika af allmän art, och i så fall hvilka?»

Ingen af de närvarande yttrade sig specielt i denna fråga, hvilken deremot
under behandlingen af följande ämne ofta vidrördes.

4:de frågan: »Hvilka åtgärder i lagstiftningsväg och utan att allt för mycket
inkräkta pa den enskildes rätt anses böra och kunna vidtagas för att främja
bättre skötsel och vård på privatskogarna?■»

Grosshandlaren Braathen ansag en dimensionslag önskvärd, men icke i förening
med beslagsrätt, utan endast i samband med böter för öfverträdelser.

Disponenten Axel Berggren anhöll få sammanslå och på en gång besvara
3:dje och 4:de frågorna. Då Kongl. Maj:ts befallningshafvande år 1895 infordrade
kommunalstämmornas utlåtanden rörande en ifragasatt skogslag, blefvo svaren i allmänhet
afstyrkande. Förslaget antogs dock sedermera af landstinget, hvarför alltså
dess representanter voro i denna fråga af olika mening med sina komitenter. Då
Tima kommun skulle afgifva sitt svar, ville den ej veta af någon lag. De äldre
landtmännen, som bevittnat den tid, då afverkningsrätten å böndernas skog försåldes
till bolagen, hade sedermera haft glädjen upplefva den dag, då afverkningskontrakten
gått till ända och skogarna återfallit till hemmanen De ville
nu ha den qvarvarande skogen under sin egen disposition, utan att eganderätten
inskränktes af någon lag. Med den växtkraft, som skogen i dessa trakter eger,
synes skogarnes bestånd tryggadt • utan en lagstiftning, som för jordbrukaren
delvis skulle tilltäppa källan för en naturlig binäring. Inga skäl finnas att
påstå, att afverkningen i dessa trakter öfverstiger återväxten. Talaren hade
gjort beräkningar rörande mängden af på vissa trakter afverkadt timmer, hvilket
med nuvarande små dimensioner icke öfverstege 21/2 ä 3 stockar pr tunnland,
hvilket icke ansågs innebära skogssköfling. Med skogsförhållandena förtrogne
fackmän hade tvärtom förklarat, att skogen vid afverkning af småtimmer kunde
tåla ännu större beskattning. Vår svenska allmoge är så intelligent och så mån
om både sin egen och sina efterkommandes ekonomi, att vi icke behöfva skydda
den genom skogslagar. För öfrigt skulle en dimensionslag sänka skogsvärdet,
enär den lade hinder i vägen för afverkning af smärre dimensioner.

Mötet i Sundsvall.

623

Rådmannen A. G. Andersson ville likaledes sammanslå 3:dje och 4:de frågorna.
Han vore likaledes öfvertygad om, att någon öfverafverkning icke egde
rum, men mindre dimensioner än förr kunde nu i trävaruindustrien användas
och af rent förstuga skäl hade här varit nödvändigt att afverka en del skog af
mindre dimensioner. Visserligen öfverstege man stundom det måttligas gräns
och afverkade betydliga massor småvirke till trämassa, pitprops, egyptiska sparrar
m. m., och detta måste anses såsom misshushållning. Derigenom skadades naturligtvis
den större trävaruindustrien. Många sågverksegare och allmogemän vore
derför af den åsigt, att något måste göras för att hämma ungskogens sköfling.
Man ser vid de stora flottningarna i våra elfvar hurudana dimensioner, som
timret nu har, och häraf framgår, att afverkningen mången gång omfattar äfven
ungskog. En dimensionslag, klokt afvägd och med tillbörliga undantag, vore
nog rätta medlet att begränsa denna afverkning.

Riksdagsmannen Sjölund: Något bör göras för att bevara den stora rikedom,
som ligger i våra skogar. En dimensionslag kan hafva både sina fördelar
och sina olägenheter. De stora trävarubolagen önska nog helst en dylik lag,
medan deremot de mindre bolagen likasom de enskilde skogsegarne på landsbygden
i allmänhet icke vilja veta af den, med undantag dock af de skogsegare,
som på vissa år sålt afverkningsrätten å sina skogar. Dessa senare hoppas
nämligen att genom dimensionslagen blifva skyddade för att afverkningsrättsinnehafvaren
skall taga rubb och stubb före afverkningstidens utgång.

Men en dimensionslag är svår att rätt genomföra. I många skogar tåla
nämligen icke de smärre träden, att de större tagas bort, utan de förra hemsökas
af torka. Det borde emellertid vara i lag bestämdt, att en skogsegare vore
pliktig skaffa återväxt efter afverkningen, och talaren ville alltså hellre vara
med om en lag liknande Gotlandslagen än en ren dimensionslag Dock trodde
han icke, att fara förefunnes för skogsbrist, så framt skogarne ordentligt sköttes,
i hvilket fall de skulle tåla vid ännu större afverkningar än de nu pågående.
Han erinrade sig den tid, då skogarna hade ringa eller intet värde, och då man
å stora trakter beredde svedjeland. Men å dessa brandfält växer nu den vackraste
skogen. Förr i tiden hade äfven talaren trott på talet om skogsbrist i våra
trakter. Man gjorde den tiden anspråk på betydligt större dimensioner, än hvad
nu vore fallet, och ehuru afverkningen alltjemt stigit, trodde han nu icke, att
någon öfverafverkning egde rum.

Grosshandlaren Öqvist påpekade i fråga om en dimensionslags lämplighet,
att man icke toge hänsyn till landets förnämsta auktoritet i detta afseende,
nämligen domänstyrelsen. Denna myndighet hade förklarat, att en dimensionslag
icke medförde de fördelar, man väntade. Skogslagen i Norr- och Vesterbottens
län hade visat sig hindra återväxten, och hvarför då införa en dylik lag här.
Flertalet al vår allmoge önskade heller icke en dimensionslag. Den bästa faktorn

624 Protokoll förda vid skogskomiténs möten med allmänheten.

för skogens bevarande är dess nuvarande höga värde, ty hvarje förståndig människa
skulle icke genom sköfling tillintetgöra detta kapital.

Grosshandlaren Braathen: Yi, som hålla på en dimensionslag, tro ej, att
det med en sådan nödvändigt måste följa svårigheter att afverka sådant, som i
skogsvårdens intresse bör bort. Hvad särskildt ungskogen beträffar, vore det
dock praktiskt att sänka dimensionerna under det mått, som i lagförslaget upptagits.
I fråga om skogslagens inflytande i Norr- och Yesterbottens län trodde
talaren ej att skogsskötsel!! der var sämre, utan tvärtom stode högre inom kustlandet,
der dimensionslagen vore gällande, än inom lappmarkerna, der skogen stode
under domänstyrelsens öfverinseende.

Bocenten Lundström omnämnde, att i Norr- och Yesterbottens län rådde
stark efterfrågan å småvirke innan skogslagen der infördes. Hade ej norrbottenslagen
kommit till stånd, skulle vårt nordligaste län nu vara ett skogslöst
land. Det är ett ekonomiskt missgrepp att icke skydda ungskogen för sköfling,
men hinder borde icke finnas för att afverka smärre sjuka och torra träd. Detta
uttrycktes också tydligt i lagförslaget dermed, att skyddet afsåge endast de
friska träden, hvilket icke kunde vara till skada för någon skogsegare. Talaren
kunde derför icke finna det förenligt med någon risk att här införa en väl afvägd
dimensionslag.

Kommunalordföranden J. Nordin instämde med föregående talare. Allmogemännen
behöfde ett skydd för sin skog, och få de ej detta, komma de till slut
att gå under. Visserligen har man talat mycket om, att den sjelfegande bonden
härigenom skulle komma att ställas under förmynderskap beträffande vården af
sin skog, men förmynderskapet skulle säkerligen medföra långt mera godt än
man ville tro.

Disponenten Berggren fann det rent af förvånande, att från allmogehåll
få höra ett dylikt uttalande, men han tröstade sig dermed att för den uttalade
äsigten icke anförts några skäl eller bevis. Skogsfrågan hade af den förra talaren
betraktats såsom en smakfråga, men man borde se den från ekonomisk
synpunkt. Under senare tider har man börjat förädla virket till trämassa och
härigenom kunde man ur en 5-tums stock draga större valuta än genom försågning
af ett 7-tums timmer. Han erinrade om ett par yttranden å mötet i Sollefteå.
Der hade såväl öfver jägmästaren Grotli som disponenten Hasselblad förklarat,
att en dimensionslag icke vore förenlig med god skogsvård och ej heller
med en ekonomiskt ledd trävaruindustri.

Kommunalordföranden Nordin hade sålt mycket timmer och dervid funnit,
att det gröfre virket gifvet honom den största vinsten, t. ex. för 8-tums timmer
dubbelt mera än för 7-tums. Han hade beräknat, att man på 8 års tillväxt å
5 ä 6-tums timmer kunde fördubbla priset, i vissa fall till och med på ännu
kortare tid.

Mötet i Sundsvall.

625

Grosshandlaren Braathen ansåg, att trämasseproducenterna icke borde vara
så mycket mot en dimensionslag, som af herr Berggrens yttrande framginge.
Han ansåg, att det i alla fall skulle blifva nog för dessa producenter med den
råvara, som erhölles af torra och halftorra träd samt undertryckt gran, hvilket
virke icke vore användbart för sågverksindustrien.

Disponenten Berggren var ledsen för att man ville hänvisa trämasseindustrien
till torr och torkande gran. Detta virke antoge nämligen en brun färgton,
och man kunde af detsamma tillverka endast brun trämassa. Herrarne
skulle derför säkert finna det hårdt att framdeles måhända endast få läsa bruna
tidningar i stället för — röda.

Landstingsmannen Hellzén: Vi böra tänka på våra efterkommande och ej
afverka skogen starkare, än hvad den hinner tillväxa, ty bonden kan ej existera
utan biförtjenst. men får man nu afverka alla dimensioner, blir någon sådan
biförtjenst ej qvar för våra efterkommande. En allt för stark afverkning hotar
såväl sågverksindustrien som den sjelfegande bonden.

Bxksdagsmannen Sjölund: Här har talats om egyptiska sparrar, på hvilka
skogsegaren ej haft någon behållning. Skogarne sträcka sig 30 ä 40 mil in i
landet, och endast vid kusten kan småvirke med fördel afyttras. I trämasseindustrien
läge ej heller någon fara för skogen, ty toppar och undertryckt skog
kunna användas såsom råvirke, och det lönar sig ej att till pappersmassa förbruka
gröfre dimensioner, som kosta ända till 30 öre kubikfoten, under det att
mindre virke betingade endast 12 ä 13 öre. En dimensionslag skulle skada det
stora hela, men en återväxtlag under länstyrelsens öfverinseende kunde vara
till gagn.

Docenten Lundström påpekade, att Gotlandslagen, som af en talare förordats,
hade vissa betänkligheter emot sig, och man hade derföre förenat den
ursprungliga återväxtlagen med vissa dimensionsbestämmelser.

Landstingsmannen Flodén vore hvarken för dimensions- eller åldersgräns,
ty hurudan en skogslag än blefve, skulle den alltid inkräkta på den enskildes
fria dispositionsrätt öfver sin egendom. Vi bönder skulle gerna låta våra skogar
stå på tillväxt, men vi ha ej rygg och märg härtill. Vi spara träden så länge
vi kunna och tillgripa skogen för att skydda vår existens. Skulle en lag hindra
oss att göra detta, så blefve följden, att vi finge gå till bolagen och erbjuda dem
att köpa hemmanen samt sjelfva stanna qvar såsom arrendatorer. Men utan
skogslag kan jag sälja, hvad som för min existens är nödigt, äfven om jag ej
vill afverka så små dimensioner, som jag måste taga. Det är nog sorgligt att
se små dimensioner, men de kunna ofta härstamma från den täta skogen, der
det ena trädet står och ackorderar med det andra om rummet och der en gallring
är till nytta. Hvad skall man då göra med de små dimensionerna, der
det icke bär sig att kola? Trämassefabrikerna betala nog låga priser för vir -

626 .Protokoll, fördel vid akogskomiténs möten med allmänheten.

ket, men efter gallring i tät skog kan man dock få rätt för arbetet. Bättre än
någon lag vore, om riksdagen skickade ut kunniga personer, som undervisade
allmänheten huru den rätt bör sköta sina skogar.

Man har visserligen nu börjat afverka små dimensioner, men hvar och en,
som har makt att spara, hueger icke ung och växande skog, men kan man icke
spara, måste man fritt få afverka den smärre skogen. Skogsvärdena skulle falla
mycket, om en skogslag komme till stånd, hvarpå allmänheten skulle komma
att lida. Man bör ej tvingas låta skogen stå längre än den behöfver. Jag är nu
52 år och har afverkat timmer, der det var kalmark i min barndom. Jag hemställer
dock att åt kunniga skogsmän må lemnas i uppdrag att undervisa allmänheten.
(Flera instämmanden.)

Grosshandlaren Braathen: Dimensionslagens anhängare vore ingalunda
blinda för olägenheterna af en dylik lag, men om den blefve väl afvägd, vore
dock olägenheterna mindre än skadan af att ungskogen för hårdt sköflades.

Herr Hellzén ville delvis hålla med herr Flodén, men anser, att den sjelfegande
bonden skulle i framtiden gå under, om man nu finge fortsätta att afverka
all saluduglig skog.

Disponenten Berggren. Ingen bättre genväg funnes till allmogeståndets
ekonomiska förderf än just en dimensionslag, ty hvarifrån skola bönderna taga
sina inkomster, om de ej få afverka de dimensioner, som de nu hafva. Herr
Hellzén hade framhållit olägenheterna af att sköfla skogen genom att hugga pitprops
och sparrar, men denna utverkning kunde icke sträcka sig längre än 10 ä
15 kilometer in i landet, hvarför det vore obefogadt att såsom hinder för en
dylik afverkning antaga en dimensionslag. som ingrepe i landets hela näringslif
beträffande skogsindustrien.

Disponenten Hasselblad bad att få rätta ett referat af hans anförande vid
mötet i Sollefteå. Han hade der uttalat sig mot en dimensionslag, hvilken vore
oändamålsenlig. Äfven afverkning af pitprops och annat småvirke vore berättigad,
då den skedde gallringsvis och för skogens bästa. Han vore tilltalad af att
ej ställa skogen på allt för lång omloppstid, och man skulle ej taga saken så
pessimistiskt, att man skulle tro bönderna skulle gå under, om de icke ständigt
hade grof skog.

Man skulle ha sagt, att toppar och affall uteslutande användas för trämassefabrikationen,
men detta bär sig icke. Hvarken i södra Sverige eller i
utlandet går man så tillväga, utan skördar skogen hufvudsakligen eller uteslutande
med afseende på trämassefabrikationen. Denna fabrikation kommer säkerligen
i framtiden att inom vårt land blifva numro ett och sågverksindustrien
möjligen numro två. En skogslag bör endast afse, att skogsmark ej får vara
overksam.

Mötet i Sundsvall.

627

Grosshandlare Braathen replikerade föregående talare och påstår, att hvad
han sagt delvis stöder önskvärdheten af en dimensionslag. Det vore oriktigt
att grunda trämassefabrikationen på små dimensioner. Skulle den kunna vara
numro ett, borde den också med större fördel än sågverksrörelsen kunna använda
gröfre virke.

Grosshandlaren L. TJ. Öqvist påpekade en oegentlighet i hvad docenten
Lundström anfört rörande verkningarna af norr- och vesterbottenslagen. Det
förhölle sig nämligen i verkligheten så, att exporten af småvirke särskildt från
Yesterbottens län icke blifvit mindre, sedan lagen tillkommit än dess förinnan.
Det är anmärkningsvärdt, att sågverken numera ganska allmänt blifvit så måna
om eu dimensionslags införande. Man kan nästan vara benägen tro, att de, sedan
de gröfre träden afverkats, vilja söka tvinga allmänheten till en ensidigt timmerproducerande
skogshushållning i syfte att tillförsäkra sig tillgång å sågtimmer.
Talaren trodde för öfrigt, att man skriker öfverdrifvet mycket om utverkning
af småvirke. Skeppning af grufstöttor kan i och för sig aldrig motivera
en dimensionslag och särskildt i våra trakter vore exporten af egyptiska sparrar
och annat småvirke så obetydlig, att den för hela Norrland förhåller sig till
samma utverkning i södra Sverige såsom 1:9. Det är företrädesvis kusterna
som härjats af denna utverkning och dermed vore den också slut. Frankrike
skeppar i förhållande till sin skogsareal mera pitprops än Sverige. Talaren
betonade slutligen önskvärdheten af att riksdagen ville tillse, att landtmannen
blefve undervisad huru han bäst borde sköta sin skog.

Riksdagsmannen Eriksson i Qväcklingen ansåg skydd för skogen behöfligt,
dock icke så att det för mycket ingrepe i den enskildes eganderätt. En dimensionslag
skulle bidraga dertill, att hemmanen allt mera öfverginge till bolagsegendomar.
En lag deremot grundad på åldersberäkning skulle vara den naturligaste
och bästa, men om en dimensionslag nödvändigt skulle införas, borde den
förenas med exportafgift å trävirke, på det att nödiga virkesutsyningar genom
denna afgift skulle kunna bekostas, hvarjemte genom den ersättning skulle
lemnas åt skogsmän, som lemnade upplysning och råd åt landtmännen.

Disponenten Hasselblad gjorde några beräkningar i syfte att visa, hur
man skulle bestämma om ett träd borde afverkas eller fortfarande qvarstå. Denna
sak berodde icke på dimensionen utan på tillväxten.

Grosshandlaren Arhusiander trodde för sin del, att det för Yesternorrlands
län vore nödvändigt, att en skogslag komme till stånd. Sedan denna fråga behandlades
i landstinget, hade dock sågverksrörelsen kommit i ett annat skede,
i det man nu kan använda mindre dimensioner än tillförene. Den i lagförslaget
upptagna minimidimensionen af 7 eng. tum på 16 fot bör sänkas till 6 tum på
samma längd. Derjemte böra modifikationer göras till gagn för trämassefabrikation
och kolning, hvilka industrier vore till fördel för landet. Afverkning af
Skogskomitén, 111. 7(J

628

Protokoll, förda vid skogskotniténs möten med, allmänheten.

pitprops och egyptiska sparrar borde deremot i lag förbjudas, ty sådan afverkning
lemnar mycket ringa behållning till skogsegaren, arbetaren och exportören.
Nu går genom denna utverkning milliontals ungträd ur landet utan att lemna
nämnvärd valuta. De borde i stället sparas för att blifva mera användbara och
komma sågverksindustrien till gagn.

Sedan diskussionen härmed afslutats, tackade skogskomiténs ordförande de
närvarande för deras under diskussionen visade intresse särskilt för sista frågan.
Här hade liksom i Sollefteå försports en allmän önskan att åvägabringa
bättre skogsvård, men åsigterna hade varit delade angående medlen härför.
Medan det ena partiet Önskade en skogslag, önskade det andra frihet och uppupplysning,
och inom partierna visade sig för öfrigt ganska stora motsatser.
På samma gång komitén erhållit kännedom om allmänhetens önskningar, hade
den ock lärt sig inse omöjligheten af att kunna på ett för båda parterna tillfredsställande
sätt lösa frågan.

Sundsvall som ofvan

Th. Örtenblad.