UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1901:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

I. Afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för lärare befattningar

vid de allmänna läroverken;

II. Geografien såsom särskildt läroämne vid tillsättande af adjunkts och

kollegabefattningar vid de allmänna läroverken;

III. Formulär för de allmänna läroverkens kataloger och katalogernas

fogande till läroverkens räkenskaper;

AFGIFVET DEN SO APRIL 189b

DÄRTILL I NÅDER UTSEDDE KOMMITTERADE.

STOCKHOLM

IVAR HA5GG8TROMS BOKTRYCKERI

INNEHÅLL.

Sid.

Kommitterades underdåniga skrifvelse .......................................................................... 1

I. Om afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för lärarebefattningar
vid de allmänna läroverken:

Historisk öfversikt .................................................................................................. 5

De nuvarande undervisningsprofven..................................................................... 13

Frågan om nya bestämmelser rörande lärares teoretiska kompetens ..................... 25

Kommitterades förslag till nya bestämmelser i fråga om den praktiska lärarebildningen
och befordringssättet............................................................................... 30

Förslag till ändrad lydelse af åtskilliga paragrafer af nu gällande läroverksstadga 52
Förslag till ändrad lydelse af momenten 3, 7, 8 och 12 af nåd. kungörelsen den
16 juni 1875 angående anordningen af det i gällande stadga för rikets elementarläroverk
föreskrifna profår ............................................................................... 59

Förslag till stadga angående fyllnadsprof efter genomgånget profår ..................... 61

II. Om geografien såsom särskild! läroämne vid tillsättande af adjunkts- och kollegabefattningar
vid de allmänna läroverken ........................................................... 66

III. Om formulär för de allmänna läroverkens kataloger och katalogernas fogande till

läroverkens räkenskaper.............................................................. 76

Bilagor ........................................................................................................................... 89

Reservation af rektor A. E. Dahlman......................................................................... 122

(t ull ''!	rrv!	TV/Olf.i i.iilt	r < t f i	1»: )\* bi7 i	infria r i		•»(list]	•oblid	lian •	v)>l(fn\|lir:
			5»1H!	\ Äl lli ! A TV.A	flin t<	i/i	-.•f«]/.	t i 107 it	». v.v.ii;!	li-T •ti.tiUlI
i .		vbrnijiirnv i	O 1		Idol/	.b	:ij(> z1	1 S-I-d)	1 Tils	d»tb
. •bill!	d>•* .■	iii; *»f»•(<»« 1 t		- do d''l S	7ivf.nl	ari	itr.Hf''	liv ''ti		!i!(iirir‘Ti*t
►him	olvti:;! i	•dm it t fniw.	,''f‘ i	ii'' ■	/	in	, r i 1	notera	fil ’/<]■.	• 11/i‘l''V''!! -
tillvt)''	''ti- .‘»ill!»	dobb till j:i(	l.tt	i-hCR'' ‘''''d	1 i »‘i	in''	11> t ■	lotta.	< f M f 4? >	.7i.ee!in
• tv!	i iiitiiittli ■	tf* Im / -1	>if!;».	id ''i''*uoJt:tt	i! l;Hi*			■o dridvn.d	vT.fvInr
								■i >i\| ed	iVl	ktM/l l * !
. .<•.:! ,	,gniif fv*''i H	r i >1 ft • -i i-1 ••	Till Konungen.	/it	■ /I	ki d M		■.Vill
	IVI- Hd •	1* li-.gdinjiix	t in*''	■1 r. ;ifi/d ed	*ff f; it		10» i		»*i (•''Vivi	M ''1 »litlii
	/v» ! i'' ! Vi!	in i"Ht; • >i*	i ii i	11; 11 • i * 1 till*»	;;i		i« * 1 1	j -» / In1!	ijcjoiii	fil <• !''tbl!ii
	• • 1»A ti t, f «	hni	(>)»	- i: 7 i i''!Otil	ifiU?:	«• Hi		It f''i »N, >r-1	i: iiilfili	1.1 »!!) till I
t IV	. ii.*iqn	t i »< * .blindt	illa	1	! 11* ii* \	11;	.1/ ,i	».»(!<■/I	r i-.i» \|	''nu!
i} ,f	!■''!	iu,i>i diiui i:	''i i *	Jr. itc • ■ :d '' J; i 1	i*»- i ni»i	lif	r»	>bil''it;	i;-. >.l ,7	i i i/Uiit'' * i
				.iioiiaii! vide			i: -d	n >''»tb	'' vill	-■i.-.l d i».
	•f »!5_lTl Ot7	i /ivd } 111 *	•(liv	iViv-j 11 >,di lvm		•1 —	It* ! I	• ft	ir.l »do	l/v
t; t i	! 11* •«	Cd 1 Cd Hl! bil	bil	iviliifri''! >7!•''''	.«. % 11.«		0 >!	IIi) r.	■vtf i''f):	iroti.j !''f
! r. i ,i	• !lr {‘1 / Hl 1»	...bl < bi		!! I IOI1 I\|ili7 ■	ti ,m	•; 1	1 i i 11 i		71 1 \| 1 \| f f 1	i h ni
				■ bil vid	i;J N‘ !			* i 1 H {''I		i <i ./ ?I>:
i {11 f f n	lfj r, /),.,{	"i	nu ii	Olif .bo .stil	f t T r i r 4 > A	ni	> f 1.	1Ij11 1 11		ir 1
• v 11 ii	1 i k<; i i	• t * 11 • 111 din	; t fri	1 1 It'' VII bil ! -	•do ‘ed	hl		:■(.bov	* in .o	■ til,; ! »*
!» . £! T t	i jm tf ».*! ! i { ,, { ,:	i t ! 1 '' 1 ''» ‘ » I 1 tf .å * ■ • -1 «! *		■ iiiiil ; d''it;i	i t ‘ > * »	s	»t ‘/Ml	. » I	it-7) 1	'' II il 7 1 ■< It *1 »
•t .b ,,	•!. i-ij-lu	/ti : t; tlil-li;	1 [• 1	In1. ■, • -. 11.,	ni.?'' w	i		; • * 17	Vidi -\|\|	lil lid,a
	t / It-	»-it; : /It ? i -	1	Dvor.li rall.-					l :.*/	i .0 1 -
tf.» ? i	V »Ilit l:< i ,		!*)j; i	d id>Hr V Å l ,				, t . \| i	1 Ifl lil* *.l	III* ■ I- ''

Redan Riksdagen i särskilda den 28 april samt den 13 och 17 maj
nästlidet in* till Eders Kong!. Maj:t, aflåtna skrivelser anhållit:

dels om meddelande åt sådana bestämmelser, att vid tillsättande af

adjunkts- och kollegabefiittningar vid de allmänna läroverken geografien
måtte räknas såsom särskildt undervisningsämne;

dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
formulär för de allmänna läroverkens kataloger borde till vederbörandes
efterrättelse fastställas, utvisande de uppgifter, som borde i katalogerna
intagas, samt sättet och ordningen för uppgifternas meddelande, äfvensom
utfärda föreskrift om sådana katalogers fogande vid de allmänna läroverkens
räkenskaper;

dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning, taga
under öfvervägande, om och under hvilka förutsättningar de nu stadgade
undervisningsprofven för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken
måtte kunna afskaffa^ eller åtminstone i väsentlig mån inskränkas;

har Eders Kongl. Maj:t den 4 påföljande juni funnit godt uppdraga åt en
kommitté, bestående af undertecknade, att afgifva underdånigt betänkande
och förslag i afseende å omförmälda ämnen.

Af chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet hafva ytterligare den
10 januari 1898 till kommittén öfverlämnats handlingar angående geografiens
ställning såsom läro- och examensämne vid Upsala universitet, för
att vid dess arbete tagas i betraktande.

För utförande af det kommitterade lämnade uppdrag hafva kommitterade
varit samlade under nästlidna år från och med den 28 juli till
och med den IG augusti och under innevarande år dels från och med
den 8 januari till och med den 12 februari, dels från och med den 25
april till denna dag, då kommitténs arbeten afslutats, hvarjämte undertecknad
von Friesen under november månad haft öfverinseende öfver det
genom kommitténs sekreterare verkställda bearbetandet af vissa infordrade
statistiska uppgifter samt undertecknade von Friesen, Persson och Carlson
såsom redaktionsutskott under hela sistlidna mars månad varit verksamma
vid affattande! af vissa delar af betänkandet.

Såsom kommitténs sekreterare har hela tiden varit anställd läroverksadjunkten
filosofie licentiaten S. Boije af Gennäs.

Efter fullgjordt arbete få kommitterade härhos i underdånighet öfverlämna
sitt betänkande, innehållande de yttranden och förslag, till hvilka
kommitterade funnit nämnda uppdrag föranleda.

Undertecknad Dahlman åberopar sin vid betänkandet fogade reservation
i fråga om viss del af de framställda förslagen.

Underdånigst
CARL von FRIESEN.

Axel Dahlman. J. Persson.

Ernst Carlson. B. J:n Bergqvibt.

Sten Boije.

Stockholm den 30 april 1808.

•i •■/fl’

j./JhvJ

l;V ! )••■

.ii! ij in/ ii *l»i‘ .;!'')jl h,>f ci! •■; ! - ..r>uritiino,f ''Mo-.ur,

.''Hllln! Ii; '')(!<’''! -jjf.noln

tyilr:''"r,brjf>/iu i • i i ■ • t:’l ••)••••''•■ n

!(i.,’ •''''«! ll’>0 >’/ yji r-> 1111 »sIIiiiImmhi .‘»in i !i>iuii)V(il !ti-,

.j;I» >i<:t-f*''■ ► \»i:-i!m|(|u i l.iinioii fiuiwi ■ *f>t;*rr*.ijimm.»/!

i'' I • "i-1 l*i/ it-''1 ■'';;* it ijidltf i;< I i *j;i : ;(■. > :T ■!*;) i

■ *i. Ji. joll h*iv ii.i*> i;:.*n''i! i jin.i!

■

.r!- •U''!

rVje*.WI /

./''!<''!Jii j ,

. .AlADif tl >| i < /

. /1 tf, i ,i / ! t/V::!. i

(it I.

■ ‘ ''.Ml uilfnU it,

• .silf /'' .i .1 . il.w •( • -• -il»t Vi .. <)•:<.•• •r<r . : s-unv.ti v ''riv«1

• i‘i 1 t:- InI imIi ! •••u >-.j >}..fi.l• i It-1 Till > •

.t l '' ''t ii . ;•)(- -1;| > vt in !.''•''(] ts ,r -t

i! -in’ !•.''<! .■ v• i. . I.

Om afskaffande eller inskränkande af undervisningsprofven för
lärarebefattningar vid de allmänna läroverken.

; ,''IM''I I|.''. .y-r.i I i! -''I ■! i: :•! i-,! It i ‘I C»!: i ■ i I tl* •: i -

Historisk öfversikt. ! ; i >

■ . ; i -Ar-A !;.''i i • i i t i i r. i i ■ ■! .........../ il ‘ •u-it.’’-

För att rätt fatta arten och betydelsen af de nuvarande stadgandcna
om kompetens för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och om
sättet att vid befordringar ådagalägga dylik kompetens torde det vara af
vikt att först verkställa en undersökning om uppkomsten och utvecklingen
af dessa stadganden.

• i '' 1 T- ;i!.; it. T liv .it; 1/

Går man tillbaka till vår äldsta skolordning eller artiklarne i 1571 wi å™ hjrkoårs
kyrkoordning »Om scholar» och »Ordning huru läsas skal i scholarna», ordmn3-finner man, att angående befordran till läraretjänster och grunderna härför
dessa, såsom var att vänta, innehålla blott mycket allmänna föreskrifter.

Endast ett slags skolor omtalas. Vid hvarje skola funnos flere klasser,
men blott en skolmästare. Under sig kunde denne hafva hörare. 1 ■

Med afseende på skolmästarens kompetens stadgas blott, att, där någon
skall sättas till skolmästare, måste man tillförene hafva kunskap om hans
skicklighet och umgängelse, hvarjemte såsom viktigt framhålles, att han är
en »god grammatieus», d. v. s. väl hemmastadd i latinet.

Kompetensen utröntes därigenom, att han blef »förhörd och examinerad».
Hvem som skulle verkställa pröfningcn, säges icke; men då biskopen
ägde att afsätta en skolmästare, som han funnit oskicklig, och sätta eu
annan i stället, tillkom det säkerligen äfven honom att vid tillsättningen
draga försorg om pröfningen af eu skolmästares duglighet.

Till hörare och medarbetare fick skolmästaren, där djäknarne voro
många, så att han behöfde hjälp, taga sig hvem eller hvilka honom därtill
syntes bekvämligast.

Enligt lt>4!) års skolordning voro undervisningsanstalterna, utom!''5*» «>•» »kolakademierna,
rjymnasicr och trivialskolor. Dessa sistnämnda åter sönder- or m"9’

folio i högre eller fullständiga, med fyra klasser och dessutom eu »skrifvarklass»,
och lägre eller »barnskolor», i hvilka samma kurser genomgingos
som i den fullständiga trivialskolans lägsta klass.

Gymnasiernas lärare voro lektorer, som föredrogo hvar och en sitt ämne,
och adjunkter eller biträdande lärare*. I den fullständiga trivialskolan
undervisade rektor, konrektor och klasslärare, »praeceptores classici», äfven,
ehuru ej i skolordningen, kallade kolleger och hörare. Rektor och konrektor
skulle undervisa i skolans högsta klass, kollegerna i hvar sin af de
lägre.

Af trivialskolans lärare fordrade skolordningen, utom vissa karaktersegenskaper,
ett tämligen noga bestämdt kunskapsmått i vissa ämnen, nämligen
beträffande klasslärarne i modersmålet och latin samt beträffande
rektor och konrektor därjämte i teologi, grekiska, dialektik och retorik.

Huruvida aspirant till lärarebefattning ägde behöriga kvalifikationer,
skulle samvetsgrant och sorgfälligt undersökas. Hvem som verkställde
pröfningen, säges icke; men af samtida handlingar, såsom Kongl. Maj:ts
instruktion för pastor primarius af 1650, synes framgå, att pröfningen
tillkom den myndighet, som hade inseende öfver skolan.

Af nämnda instruktion framgår ock, att äfven blifvande lärare vid
gymnasierna undergingo eu liknande pröfning, ehuru därom intet nämnes
i skolordningen, som behandlar dessa då tämligen nya läroanstalter jämförelsevis
knapphändigt.

Om sättet för pröfningen innehåller skolordningen icke någon föreskrift.
I någon mån upplysande i detta afseende är biskop Olof Laurelii
blott ett par årtionden yngre kyrkoordningsförslag. Enligt detta skulle
ingen få antagas till lektor, rektor eller konrektor, förr än han offentligen
föreläst ( häfver publice läsit >), hållit ett tal (»oration») och en disputation
i det ämne, som till hans ämbete hörde. Kollega skulle i stället för tal
hålla ett kort inledningsföredrag (»praffation»), hvarigenom han förpliktade
sig till flit och lydnad, och sedan uttyda ett af Ciceros bref eller ett
stycke ur något af hans tal samt, i den män lärokurserna i den klass, i
hvilken han sökte blifva lärare, fordrade det, ett grekiskt språk ur nya
testamentet och grammatiskt resolvera allt detta.

o jr» skot- \ års skolordning, som med afseende på tjänstetillsättningen är

mng. £uHgtftudigEirc än de föregående, men ändock i vissa punkter något otydlig,
nämnas uttryckligen akademiska studier såsom villkor för behörighet till

* Vid gymnasierna funnos inga fasta rektorstjänster, utan rektorsgoromälen bestredos
i tur och ordning af lektorerna.

lektors- och rektorstjänster, hvarunder möjligen inbegripas gymnasieadjunkts-
och konrektorsbefattningar, ehuru dessa ej särskilt nämnas.

Detta villkor har från den tiden alltid varit gällande. Äfven akademiska
lärdomsprof förutsättas; ty »den som vid akademien bästa profven gjort
häfver och bekommit därför goda vittnesbörd», skulle hafva företräde.

Med afseende på studiernas omfång och riktning föreskrifves, att
»ingen må till sådana tjänster utväljas och nämnas, med mindre han vid
akademien några år, åtminstone två eller tre, i studierna visat sådan flit
och sådana framsteg, som härtill fordras».

Huruvida sökandena till ofvannämnda tjänster skulle undergå någon
särskild pröfning inför biskop och konsistorium, hvilka hade att hos
Kongl. Maj:t föreslå till fullmakt, är icke fullt tydligt.

Helst skulle den befordrade tillhöra det stift, där gymnasiet eller
skolan var belägen.

Beträffande kollegerna stadgas endast, att, »när kolleger behöfvas,
må rektor det angifva och några personer föreslå, men ingen själfvilligt
antaga utan biskopens och konsistoriets samtycke.»

I skokmlningen af år 1724 finnas i fråga om lektors- och rektors-*"^
tjänster de kompetensfordringar bibehållna, som föreskrefvos 1(193. Till nrJn,“9-dem lägges här uttryckligen fordran på öfning och erfarenhet i lärarekallet.
Ingå andra må nämligen förordnas än sådana, »som ex professo
lagt sig på de vetenskaper, som det lediga ämbetet fordrar, däruti aflagt
de bästa profven och vant sig vid informationsverket».

De sökande måste vara »af stiftets barn» och antogos därför vara
kända af biskop och konsistorium, som verkställde utnämningen. »Skulle
vid förefallande öppning någon sig anmäla, som ej så alldeles vore biskopen
och konsistoriet bekant, då höra de vid akademien söka underrättelse om
dess gjorda framsteg i studier och skicklighet i lefverne!.»

Men hvarken i fråga om de sökandes teoretiska kompetens eller om
deras undervisningsgåfvor ansågos de akademiska vittnesbörden eller den
kännedom, som stiftsstyrelsen kunde äga om stiftets barn, vara tillräckliga.

Vid sysslornas bortgifvande föreskrefs nu uttryckligen den pröfning af de
sökande inför biskop och konsistorium, som sannolikt af gammalt verkställts.
Pröfningen angafs afse, att biskop och konsistorium skulle kunna bilda sig
ett säkert omdöme dels om kandidatens lärdom, dels ock om hans framställningsförmåga
och undervisningsskicklighet (»säkert erfara, hvad lärdom,
uttal, gåfvor och skickelighet han äger af naturen och egen flit att betjäna
ungdomen»). Och profvet bestod dels i en disputation (ifver sådana teser,

som hörde till det sökta ämbetet, dels i en utan förberedelse hållen lektion
(» lectio cursoria»).

Hvad kollegerna beträffar, gjordes till 1693 års stadganden ett tillägg,
som väl endast är ett förtydligande, nämligen att det endast tillkomme
biskop och konsistorium att pröfva aspiranternas skicklighet. Om akademiska
studier nämnes i afseende å dem intet.

iso-års skot- Genom 1807 års skolordning gjordes beträffande lektorer och rektorer
oidmncj. jn„en anna]1 ändring af vikt, än att föreskrift lämnades, dels att till
ansökan om tjänst skulle fogas ett officiellt akademiskt betyg öfver kandidatexamen,
hvilket skulle visa, hvad betyg sökanden af hvarje professor
erhållit om sina framsteg i språk och vetenskaper, dels att undervisningsprofvet
skulle omfatta äfven förhör samt rättande af ett latinskt scriptum.
Föreskriften om förhör innebär dock måbända ingen nyhet i sak. Bestämmelsen,
att den sökande »skall förklara och förhöra ungdomen i något
stycke, som af eforus uppgifves», är nämligen sannolikt att betrakta blott
såsom en omskrifning af påbudet om en »lectio cursoria».

Om kollegerna säges här uttryckligen, att, som därtill helst sådana
sökande böla befordras, hvilka med heder erhållit magistergrad!^, skola de
undergå samma prof som öfriga lärare, utom disputationsprof.

i82o års skot- Enligt 1820 års skolordning gällde med afseende på bedömandet af
u,d,“ng. behörighet till läraretjänster och de tältandes inbördes företräde samma
grunder som förut. De akademiska betygen ansågos icke såsom tillräckligt
säkra mätare på lärdomen. Denna måste, liksom undervisningsskickligheten,
särskildt pröfvas af den tillsättande myndigheten genom disputations- och
undervisningsprof eller i vissa fall blott prof af det senare slaget. Och
efter aflagda prof skulle »utlåtande meddelas särskildt öfver den sökandes
ådagalagda lärdom och kunskap, med hänseende till den sökta sysslan,
och särskildt öfver hans utförsgåfvor eller det sätt, hvarpå han sina insikter
åt ungdomen meddelat». Här framträder alltså skarpt undervisaingsprofvets
dubbla karakter af lärdomsprof och praktiskt prof.

För öfrigt lämnades vida mer utarbetade och detaljerade föreskrifter
än förut i fråga om de ämnen och klasser, i hvilka undervisningsprofven
för olika tjänster skulle alläggas, samt delvis äfven om profvets anordnande.
Sålunda skulle sökande till lektorat föreläsa för öfverstå afdelningen af
gymnasium i latinska språket och den vetenskap, hvaruti befordran söktes,
sökande till gymnasieadjunktur för samma afdelning i latinska, franska
och tyska språken, sökande till rektorat och konrektorat i skolans högsta
klass i alla de stycken, som dur förekommo, och kolleger i skolans näst

högsta klass likaledes i alla klassens ämnen. Kort sagd!, sökande skulle
aflägga undervisningsprof i de ämnen, i hvilka han kunde komma att
undervisa, och i den högsta klass, hvari hans undervisningsskyldighet
kunde komma att utöfvas.

För behörighet till lektorat, gymnasieadjunktur eller rektorat fordrades
att vara »promotus magister» vid inländskt universitet. Biskop och konsistorium
kunde dock hos Kong! Maj:t till dispens från denna fordran
anmäla den, som under tjänstgöring vid skolverket visat sig äga erforderlig
lärdom och erfarenhet.

För öfriga läraresysslor åter fordrades icke filosofisk grad, försåvidt
sökande minst en liel läseterrnin vid allmänt läroverk gjort tjänst såsom
extra ordinarie lärare och därunder bevisat sin skicklighet uti undervisning
och fallenhet för lärarekallet.

År 1849 förenades gymnasium och skola till de s. k. elementarläro- M9 års
verken eller, såsom de efter 1878 benämnas, de allmänna läroverken. Dessa c,rkulärblefvo
dels högre med lektorer och adjunkter såsom lärare, dels lägre
med rektor och kolleger.

I den läroverksstadga, som år 1856 utfärdades, bibehöllos för lektorer/ssfi års läromed
afseende på akademiska lärdomsprof samma bestämmelser som i 1820 verksstadnaårs
stadga.

För öfriga lärare, adjunkter vid de högre läroverken samt rektor
och kolleger vid de lägre, stadgades detsamma, som enligt nyssnämnda
stadga gällde skolornas kolleger, med den olikhet dock, att af ograduerad
fordrades att minst ett läsår hafva ijänstgjort vid allmänt läroverk samt
därunder hafva ådagalagt synnerlig skicklighet att undervisa och fallenhet
för lärarekallet.

Med afseende pa profven inför domkapitlen vidtogs åtminstone en
ändring, som synes vittna om en något ökad tillit till de akademiska
vitsorden såsom garanti för nödig teoretisk skicklighet. Sökande till lektorat,
hvilken efter vunnen grad ånyo disputerat inför filosofisk eller i
vissa fall teologisk fakultet och därvid erhållit ett högre betyg, befriades
nämligen från disputation inför domkapitlet.

Bestämmelsen, att vid undervisningsprofvet betyg skulle meddelas
särskild! beträffande visad lärdom och särskildt beträffande skicklighet
att undervisa, uteslöts visserligen ur stadgan. Men att undervisningsprofvet,
liksom disputationsprofvet, • fortfarande var en pröfning äfven af
de sökandes kunskaper, framgår af den uttryckliga bestämmelsen, att
rättandet af de till profvet hörande skriftliga arbetena skulle ske utan

föregående förberedelse. Själfva det egentliga profvet aflades äfven såsom
förut utan sådan.

För lektorat skulle »föreläsning» hållas endast i det undervisningsämne,
som utgjorde föremål för den sökta lärarebefattningen, ej tillika i
latin.

För adjunkts- och kollegabefattningar skulle profvet, i likhet med
hvad förut gällt beträffande skolornas rektorer, konrektorer och kolleger,
afläggas i den öfverstå af de klasser samt i de läroämnen, i hvilka undervisningsskyldighet
kunde komma att den sökande åligga. Härvid är dock
att märka, att, sedan nu ämnesläsning för lärarne införts äfven i klasserna
under gymnasialstadiet, antalet af de ämnen, i hvilka det komme att
åligga läraren att undervisa, och således äfven antalet af hans profämnen
kunde blifva mindre än förr.

I denna stadga är all fordran på att läraren skall tillhöra det stift,
inom hvilket befordran sökes, bortfallen.

1859 års läro- Genom 1859 års läroverksstadga skärptes fordringarna på adjunkters
verksstadga. k0negerg kompetens så till vida, att de i regeln skulle hafva aflagt
filosofie kandidatexamen. Dock medgafs äfven för dem samma möjlighet
till befrielse från akademiska prof, som förut tillkommit och fortfarande
tillkom sökande till lektorat.

I fråga om profven inför domkapitlen vidtogs ingen annan ändring,
än att antalet ämnen för såväl lektorsprof som adjunkts- och kollegaprof
bestämdes till tre samt att profven för adjunkts- och kollegabefattningar
i allmänhet förlädes till femte klassen.

18-8 års lära- Genom läroverksstadgan af år 1878 infördes flere viktiga ändringar
verksstadga. me(j afseen(Je på undervisningsprofven inför domkapitlen.

Då gafs nämligen den bestämda föreskriften, att sökande ägde att ett
dygn före profvet erhålla del af de för detta bestämda uppgifter och att
han skulle en eller två dagar före det muntliga profvet rätta de till detta
hörande skriftliga arbetena äfvensom att vid rättandet af de skriftliga
arbetena på något främmande språk ordbok och grammatik finge användas.

Vidare bibehölls skyldigheten att disputera inför domkapitel blott för
de sökande till lektorsbefattning, hvilka ej före ansökningstidens utgång
vid universitet aflagt för sysslan föreskrifna disputationsprof. Alla hade
dock rättighet att aflägga sådant prof inför domkapitel, en rättighet, som
afskaffades genom nådiga kungörelsen den 10 mars 1892, enligt hvilken
alla disputationsprof inför domkapitel upphörde. Genom nämnda kun -

görelse upphäfdes ock förut omförmälda stadgande om dispensrätt för
vissa genom tjänstgöring meriterade lärare.

Genom nådiga kungörelsen den 22 mars 1895 medgafs den profvande
att vid rättandet af samtliga skriftliga arbeten använda alla de hjälpmedel
han finner behöfliga.

Alltså hafva genom de år 1878 och därefter utfärdade bestämmelserna
profven inför biskop och konsistorium helt och hållet förändrat karakter.
Från att hafva varit både teoretiska och praktiska prof hafva de öfvergått
till att blifva uteslutande en pröfning af vederbörandes skicklighet att meddela
undervisning i de till den lediga tjänsten hörande ämnena.

Alltsedan år 1724 har således i gällande författningar af sökande till Profet t.
läraretjänst fordrats öfning och erfarenhet i lärarekallet. Länge fanns dock
ingen bestämmelse, huru sådan öfning och erfarenhet af betryggande beskaffenhet
borde förvärfvas eller styrkas, där ej sökanden förut varit såsom
lärare vid offentlig skola anställd. Redan i böljan af detta århundrade
insåg man dock vikten af att särskilda åtgärder vidtoges icke blott för
lärarnes teoretiska utan äfven för deras praktiska utbildning. Men af de
förslag i denna riktning, som då framkommo, blef intet fullt förverkligadt.

Skolrevisionen af år 1843, hvilken i princip uttalade, sig för lämpligheten
af pedagogiska seminarier, yrkade såsom villkor tillsvidare för befogenhet
att vid tillsättning af ordinarie lärarebeställning komma i fråga,
att skollärare skulle under någon tid hafva deltagit i tjänstgöringen inom
något elementarläroverk och att gymnasielärare skulle på samma sätt vid
motsvarande läroverk hafva biträdt med undervisning, allt under inseende
och ledning af vederbörande lärare.

Saken var sedermera flere gånger å bane, men förstår 186o utfärdades
föreskrift om det s. k. profäret. Da stadgades nämligen, att sökande till
lärarebefattning skulle »hafva förvärfva! öfning och erfarenhet i lärarekallet
genom att minst ett år vid något högre elementarläroverk under
rektors och vederbörande lärares ledning hafva följt undervisningens gång
och däruti själf såsom lärare deltagit eller ock kunna styrka sig äga annorledes
genom öfning förvärfvad, mot nyss nämnda prof svarande undervisningsskicklighet».

Genom nådiga kungörelsen den 16 juni 1875 organiserades detta profår.

Bland annat föreskrefs'' nu, att betyg skulle meddelas kandidaterna öfver
förvärfvad undervisningsskicklighet såväl i de särskilda ämnen, i hvilka
de genomgått profår, som ock i allmänhet.

Reform förslag.

Då 1878 års läroverksstadga utfärdades, gjordes prof årskursen obligatorisk,
där ej Kongl. Maj:t på därom gjord ansökning funnit för godt från
detta villkor för behörighet till läraretjänst frikalla lärare, som under en
längre tids tjänstgöring vid allmänt läroverk ådagalagt en framstående
lärareduglighet. Sedermera har dock genom nådiga kungörelsen den 22
mars 1895 denna anvisning om erhållande af befrielse från profår ur läroverksstadgan
aflägsnats.

Undervisningsprofvets anordning och karakter hafva, såsom ofvan påvisats,
på^senare tider väsentligen ändrats. Det har från att vara ett
både teoretiskt och praktiskt prof öfvergått till att uteslutande vara ett prof
pa undervisningsskickligheten, och äfven i detta afseende torde dess värde
hafva i jämnbredd med profårets utveckling småningom minskats.

Emellertid hafva, delvis med anledning häraf, ytterligare ändringsförslag
i afseende på undervisningsprofvet tid efter annan framkommit.”

Läroverkskommittén af år 1882 föreslog sålunda, att undervisninqsprofvenf
skulle blifva fakultativa, i det att hvarje sökande till lärarebefattning
skulle äga rättighet, men ej skyldighet att genom inför vederbörande
domkapitel aflagdt undervisningsprof styrka sin skicklighet till ämbetet.

Den följande läroverkskommittén framkastade i motiveringen till sitt den
13 januari 1891 afgifna förslag till ny läroverksstadga tanken på alla
pr of 8 förläggande till en i Stockholm verksam prof kommission. Kongl.
Maj:t uppdrog därefter genom nådigt beslut den 19 maj 1893 åt nämnda
kommitté att afgifva förslag till de närmare bestämmelser och de ändringar
i gällande föreskrifter, som befunnes nödiga, därest samtliga undervisningsprof
för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken skulle afläggas i
hufvudstaden. Sedan kommittén den 24 november samma år afgifvit sådant
förslag, gjorde Kongl. Maj:t framställning till 1894 års riksdag om inrättande
af en kommission för bedömande af undervisningsprof för lärarebefattningar.
Framställningen blef emellertid af Riksdagen afslagen, men
under uttalande, att olägenheterna vid den nuvarande anordningen af
lärareprofven vore sadana, att man allvarligen borde taga i öfvervägande,
huru de skulle kunna undanrödjas eller åtminstone förminskas.

I Riksdagens skrifvelse uttalades därjämte, att, då Riksdagen på anförda
skäl ansett sig ej böra biträda Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, Riksdagen
icke kunnat undgå att taga under ompröfning, huruledes på annan
väg olägenheterna af den för undervisningsprofven gällande ordningen
skulle kunna afhjälpas. Det hade då förekommit Riksdagen, som om på
goda grunder kunde ifrågasättas, huruvida ett verkligt behof af lärare -

profven förefunnes. För så vidt Riksdagen hade sig bekant, saknades i
de allra flesta andra länder dylika prof, och på andra ämbetsmannabanor
i vårt land kräfdes ej några förnyade prof af dem, som en gång fullgjort
villkoren för anställning inom en viss gren af ämbetsverksamhet. Då härtill
komme, att de blifvande lärarnes pedagogiska anlag blifvit pröfvade
och bedömda vid den ett år räckande profårskursen, hvarjämte deras större
eller mindre duglighet såsom lärare vitsordades af dem, hvilka såsom deras
närmaste förmän följt deras lärareverksamhet, och då såväl i fråga om
profårskursens anordnande som beträffande rektorernas åliggande att utfärda
tjänstgöringsbetyg ändamålsenliga anordningar torde kunna vidtagas
för att bereda större säkerhet, än som för närvarande vore fallet, för dugliga
lärares anställning vid läroverken, så syntes häri ligga tillräcklig grund
för en väsentlig inskränkning i nu gällande skyldighet att aflägga lärareprof.
Däremot syntes rättighet att genom förnyadt prof ådagalägga framsteg
i lärareskicklighet icke böra förvägras dem, som ville däraf sig begagna.

Sedan frågan lifligt ventilerats inom lärarekretsar i olika delar af landet,
hvarvid de i Riksdagens ofvannämnda skrifvelse uttalade reformtankarna i
allmänhet vunno anslutning, väcktes vid 1897 års riksdag inom Andra
Kammaren motion rörande afskaffande af lärareprofven inför domkapitlen.

Denna motion gaf anledning till den Riksdagens skrifvelse i ämnet, som
blifvit till koimnitterade öfverlämnad med uppdrag att i anledning af densamma
afgifva betänkande och förslag.

De nuvarande undervisningsprofven.

I den skrifvelse från 1897 års Riksdag, som vant utgångspunkten för
kommitténs uppdrag i detta afseende, uttalas ej blott, att lärareprofven i
deras nuvarande form äro olämpliga och därför böra i möjligaste mån
inskränkas eller helst afskaffas, utan ock att vid afgörande af den frågan,
hvad som bör sättas i profvens ställe, läroverkens intresse att erhålla dugliga
lärare framför allt måste tillgodoses.

Kominitterade hafva vid sitt arbete ständigt haft detta mål i sikte och
därför till en början låtit sig angeläget vara att närmare granska det nuvarande
befordringssättet för lärare vid de allmänna läroverken samt undersöka,
i hvad mån detta kan sägas lämna tillfredsställande garantier för
uppnående af ett godt resultat i ofvannämnda syfte.

Vid en sådan granskning befinnes, att gällande läroverksstadga upp~ffffffflffr‘''och
ställer såväl vissa fordringar på dem, som skola kunna utnämnas till befordringsordinarie
lärarebefattningar vid de allmänna läroverken (§§ 53, 55), sonfr™"^"

verkistadga.

ock vissa grunder för valet mellan sådana sökande, som uppfylla nämnda
fordringar (§ 64).

Andamålet med behörighetsfordringarna är uppenbarligen att tillförsäkra
läroverken endast fullgoda lärare såsom fast anställda. Men för att
vara fullgod lärare kräfvas — förutom vissa mera personliga egenskaper,
såsom allvar och stadga i karakteren, foglighet i lynnet, plikttrohet, tålamod
och ihärdighet — tillräckliga kunskaper och skicklighet i undervisningens
konst. Därom torde väl alla vara ense.

Lika stor är måhända icke enigheten, när det gäller att afgöra, hvem
som bör föredragas bland flere såsom fullgoda ansedda täflande. Man skulle
måhända vara böjd att anse, att det ovillkorligen borde vara den, som
befunnes hos sig förena det största måttet af samtliga nyss nämnda egenskaper.
Detta vore ock utan tvifvel riktigt, om ingen af de sökande förut
varit i läroverkens eller annan därmed jämförlig tjänst anställd.

Men sådant inträffar sällan eller aldrig. Extra ordinarie lärare måste
alltid finnas, åtminstone såsom vikarier. För närvarande är de extra ordinarie
lärarnes antal, såsom kändt är, högst betydligt, och många af dem
hafva tjänstgjort under en följd af år. I allmänhet utgöres därför det
vida öfvervägande flertalet sökande till ordinarie tjänster af sådana, som
förut längre eller kortare tid tjänstgjort såsom extra ordinarie lärare. Och
den, som under någon tid samvetsgrant och troget agnat arbete ocli krafter
åt ungdomens undervisning, har grundade anspråk på att till hans sålunda
inlagda förtjänst och förvärfvade erfarenhet åtminstone någon hänsyn tages
vid tillsättningen af en befattning, som är likartad med den han förut
skött, men fördelaktigare genom sin egenskap att vara ordinarie med däraf
följande förmåner, såsom bättre aflöning, pensionsrätt o. d.

Icke blott från den enskildes utan äfven från det allmännas synpunkt
bör för öfrigt åt föregående väl vitsordad tjänstgöring tillerkännas betydelse
vid tjänstetillsättning. Ty skedde ej detta, utan finge uteslutande andra
omständigheter vara bestämmande, skulle utsikterna till befordran blifva
synnerligen osäkra. Alltid kunde ju någon medtäflare uppträda, som vore
öfverlägsen i andra afseenden. Men stor osäkerhet med afseende på framtidsutsikter,
trots redligt arbete, kan icke annat än medföra skadliga följder.
Fn sådan osäkerhet måste afskräcka mången från att ingå på en bana,
där den råder; och hos dem, som redan äro inne på banan och fått erfara
följderna af osäkerheten, alstras lätt missmod. Nu är emellertid missmod
hos den arbetande i allmänhet ett hinder för åstadkommande af ett godt
arbetsresultat, och det måste medgifvas, att detta i särskildt hög grad
gäller i fråga om undervisningsarbetet, som i sanning hos undervisaren
kräfver friskt och gladt mod för att blifva verkligen fruktbringande.

Vid valet mellan flere fullgoda lärare bör därför afseende fästas icke
blott vid graden af de egenskaper, som i allmänhet konstituera behörigheten,
utan äfven vid en genom föregående verksamhet förvärfvad erfarenhet
och förtjänst, en grundsats, som ock iakttagits i nu gällande befordringslag
för lärare.

Trygghet för att läraren må äga de för hans kall erforderliga kunskaperna
söker denna lag bereda genom stadgandet, att sökanden skall för
att vara behörig till ämneslärarebefattning hafva aflagt vissa efter skolans
behof noga lämpade akademiska lärdomsprof och särskildt äga grundlig
insikt i de stycken, som till den sökta sysslan höra. Däremot har, såsom
redan förut i den historiska öfversikten påpekats, undervisningsprofvet
numera icke någon afsevärd betydelse härutinnan. Den profvande äger
nämligen att ett dygn före profvet erhålla del af de uppgifter, hvilka han
vid detta skall behandla. Det kan då inträffa, att han i ett ämne, i hvithet
han ingalunda äger sådana kunskaper, som kräfvas för en god undervisning,
under detta dygn, utan eller med andras biträde, instuderar så
pass mycket, att han kan reda sig med den föresätta uppgiften. Erfarenheten
gifver också vid handen, att så ej sällan skett.

Säkerhet åter för att läraren må hafva förvärfvat nödig undervisningsskicklighet
vill lagen åstadkomma genom villkoret, att han skall hafva förberedt
sig för sitt kall genom nöjaktigt genomgången profårskurs, äfvensom genom
den bestämmelsen, att vid utnämning till läraresyssla endast den sökande
må kunna ifrågakomma, som i det för tjänsten aflagda undervisningsprofvet
erhållit vitsordet godkänd eller därutöfver i hvart och ett af de till profvet
hörande ämnena.

1 fråga om valet mellan flere behöriga sökande föreskrifves, att hänsyn
därvid skall tagas 1) till skicklighet och nit i ungdomens undervisning och
handledning, 2) till lärdomsförtjänster, särskildt i de ämnen, som höra till
den ifrågavarande sysslan, samt 3) till längden af föregående väl vitsordad
tjänstgöring. Skickligheten och nitet skola därvid bedömas efter det sätt,
hvarpå de ådagalagts vid genomgående af profår, i undervisningsprof och
under föregående lärareverksamhet.

Undervisningsprofvet har således till ändamål dels att utgöra ett medel Undervisnings
till förebyggande däraf, att en läraresyssla anförtros åt någon, som ejp™{?‘‘‘chänadt“
äger för densamma erforderlig skicklighet att undervisa, dels ock att tjäna ordning.
till grund för en jämförelse mellan behöriga sökandes undervisningsskicklighet.
I förhållande till öfriga befordringsgrunder tillmätes för närvarande
åt undervisningsprofvet mycket stor vikt, ja, vid bestämmandet af undervisningsskicklighetens
grad fäster man sig faktiskt i allmänhet hufvud -

sakligen vid det för den sökta tjänsten afladda undervisningsprofvets beskaffenhet.
Detta prof blir därför af väsentlig betydelse vidtbefordringsfrågans
afgörande.

Enligt nu gällande bestämmelser (läroverksstadgan § 57) skall undervisningsprofvet
bestå däri, att den sökande undervisar några tillkallade lärjungar
eller hel klass vid i stiftsstaden beläget högre läroverk och därvid
dels under form af förberedelse och förhör, dels i sammanhängande framställning
behandlar uppgifter, valda inom klassens lärokurs uti hvart och
ett af de ämnen, i hvilka han skall aflägga prof. Af dessa uppgifter äger
den sökande att ett dygn före profvet erhålla del. Prof för lektorsbefattning
aflägges i sjunde klassen, prof för adjunkts- eller kollegabefattning
(»adjunktsprof») i femte klassen eller i vissa fall i högre klass. Vidare skall
den sökande rätta och genomgå ett eller flere af lärjungar utförda skriftliga
arbeten. Rättandet sker under behörigt öfvervakande en eller två
dagar före det muntliga profvet, med begagnande af de hjälpmedel, som
den profvande själf finner behöfliga.

Hvarje sökande till en läraresyssla måste för att kunna komma i fråga
vid densammas besättande hafva inför det domkapitel, som verkställer tillsättningen,
aflagt undervisningsprof af det slag platsen krafvel'' — lektorseller
adj unktsprof — i hvart och ett af de till befattningen hörande
ämnena.

Anmälningar Mot dessa så beskaffade undervisningsprof hafva i flere afseenden
Zingspro/vén. anmärkningar blifvit framställda.

Det har sålunda upprepade gånger uttalats, att de äro synnerligen
betungande för alla, som med dem hafva att göra, såväl för de sökande
lärarne som för domkapitlen och läroverken. I hvilken grad denna anmärkning
är befogad, torde framgå af följande erinringar.

Antalet af dem, som söka en ledig lärareplats, har på senare tider
blifvit väsentligen större än förr. Detta beror på flere omständigheter.
Så länge indigenatsrätten gällde, kunde en person anmäla sig såsom sökande
blott till ett fåtal platser; nu däremot kan hvar och en söka hvarje ledig
förklarad lärarebefattning i hela landet, som lämpar sig för honom. Redan
härigenom måste antalet täflande om lediga tjänster i väsentlig män ökas.
Detta antal ökas ytterligare därigenom, att antalet af lärare, som äro verksamma
i de allmänna läroverkens tjänst och behöriga att söka befordran
till ordinarie befattning vid desamma, men ännu icke vunnit sådan befordran,
har stegrats, man torde kunna säga, i oerhörd grad i förhållande till
antalet af ordinarie befattningar. Under det nämligen höstterminen 1896
de ärnneslärarehefattningar vid de allmänna läroverken, som enligt gäl -

lande bestämmelser fingo med ordinarie innehafvare förses, utgjorde 757*,
funnos samma termin vid dessa läroverk och de fyra ännu befintliga pedagogierna
147 e. o. lektorer och extra lärare samt 127 vikarier, som tjänstgjorde
hela terminen**. Härtill komma åtskilliga vikarier, som voro förordnade
endast under längre eller kortare del af terminen, timlärare samt
vid enskilda läroverk och seminarier in. m. anställda lärare äfvensom
universitetsdocenter.

Men af ökningen i antalet af dem, som täfla om hvarje särskild plats,
följer äfven, då blott en kan erhålla platsen, att åtminstone de allra flesta
måste åtskilliga gånger söka ordinarie tjänst, innan de kunna erhålla en
sådan. Visserligen är den, hvilken förut inför ett domkapitel aflagt undervisningsprof
i ett ämne för tjänst af samma slag som den han söker, ej
tvungen att inför samma domkapitel aflägga nytt prof i ämnet. Men dels
äro de tillsättande myndigheterna — direktionen för Nya Elementarskolan
i Stockholm oberäknad, hvilken är i viss mån oberoende af befordringslagen
för de allmänna läroverken — icke färre än tretton; dels är det alls
icke ovanligt, att samma person för att öka sina meriter aflägger nytt
prof inför samma myndighet för samma slags tjänst både två och flere
gånger. Konkurrensen drifver honom nämligen att söka förbättra sitt
betyg för undervisningsprofvet, åt hvilket för närvarande tillmätes så stor
betydelse vid tjänstetillsättningar.

En följd af de ofvan relaterade förhållandena är, att många, ja de
flesta lärare måste, innan de erhålla ordinarie befattning, aflägga ett flertal
prof. Kommitterade hafva insamlat uppgifter angående antalet gånger,
som de lärare, livilka höstterminen 1897 voro såsom ordinarie anställda vid
de allmänna läroverken och pedagogierna och hvilka efter ingången af år
1879 första gången befordrats till ordinarie ämneslärare vid dessa läroanstalter,
före sin första befordran till dylik tjänst aflagt undervisningsprof, vare sig
fullständigt eller partiellt. En sammanfattning af dessa uppgifter, hvilkas
siffror likväl antagligen äro något för låga, meddelas i bil. 2. Af denna
framgår, att af de 433 personer uppgifterna omfatta 214 måst före sin
första befordran aflägga undervisningsprof minst tre, 144 minst fyra, 95
minst fem och 62 minst sex gånger samt att det till och med förekommit,

* 35 rektors-, 207 lektors- och 372 adjunktsbefattningar vid högre läroverk, 23 rektors-
och 120 kollegabefattningar vid femklassiga läroverk. Enligt nåd. cirkuläret den
12 juni 1882 få ledigblifna läraretjänster vid treklassiga läroverk samt pedagogier icke
besättas med ordinarie innehafvare.

** Bland de e. o. lärarne voro antagligen några icke ännu fullt behöriga att söka ordinarie
tjänst, men dessa voro säkerligen ej så många, att det i nu förevarande afseende är af
någon betydelse.

att en person före befordran till ordinarie tjänst aflagt undervisningsprof
fjorton gånger.

Då för dessa prof i allmänhet resor måste företagas och ofta till långt
aflägsna orter, blifva de ej sällan i ekonomiskt afseende ganska betungande
för de profvande, helst som de extra ordinarie lärarne hafva knappa inkomster
och ofta hardt tryckas af studieskulder.

Ej sällan inträffar det, att en sökande icke med prof fullföljer sin
ansökning. Orsaken härtill kan vara af olika slag. Den kan vara,
att någon eller några af medtäflarne äro så öfverlägsna, att all täflan synbarligen
vore fruktlös. Men den kan också vara och är faktiskt ofta de
dryga kostnaderna för den långa profresan eller att den sökande fått prof
för olika platser utsatta att äga rum ungefär samtidigt på skilda orter.

Undervisningsprofven äro alltså i synnerligen hög grad besvärande
för dem, som hafva att aflägga desamma. Men de äro så äfven för de
myndigheter, inför hvilka de skola afläggas.

Af de uppgifter angående antalet undervisningsprof, aflagda under
läsåren 1888—1893, hvilka af chefen för ecklesiastikdepartementet genom
skrifvelse den 1 november 1893 infordrades från domkapitlen och direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk och af hvilka en sammanfattning
meddelas i bil. 3, framgår, att inför dessa tretton myndigheter
under ifrågavarande fem läsår aflades sammanlagdt 848 undervisningsprof
för ledig lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning*, hvilket i medeltal
utgör för hvarje år 170 och för hvarje myndighet årligen 13 prof. Antalet
prof vid olika domkapitel är emellertid mycket olika, hvilket i väsentlig
mån beror af det olika antal lärarebefattningar, som lyda under
de särskilda domkapitlen, och antalet växlar betydligt från år till år. Då
sålunda profven för ledig tjänst under nämnda period i Visby voro 19
och i Karlstad 21, voro de i Skara 97, i Strängnäs 100 och i Lund 139
eller i medeltal för år resp. 3,8, 4,2, 19,4, 20 och 27,8; och de uppgingo
i Skara läsåret 1888—1889 till 30, i Stockholm 1891——1892 till 36 och i
Strängnäs 1892—1893 till 36 samt i Lund 1891—1892 till 42. Sådana
siffror visa otvetydigt, att undervisningsprofven åtminstone tidtals och i
de större stiften orsaka de bedömande myndigheterna ett drygt och besvärligt
arbete.

Vidare är att märka, att vid hvarje undervisningsprof den profvande
skall, såsom ofvan erinrats, undervisa några tillkallade lärjungar eller
hel klass vid högre läroverk i den stad, där den bedömande myndig -

* Häri äro således icke inräknade de numera afskaffade adjunktsprofven för lönetursberäkning,
ej heller de ännu kvarstående lektorsprofvcn för samma ändamål.

heten har sitt säte. Med undantag för Stockholm och Göteborg finnes
emellertid i hvarje sådan stad endast ett högre läroverk. Där nu ett
flertal prof årligen förekommer, måste tydligen rubbningar i undervisningens
jämna gång ofta uppstå, rubbningar, som icke kunna annat än
verka skadligt och måste göra detta så mycket mer, som de alltjämt drabba
samma klasser, nämligen vid lektorsprof den sjunde och vid prof för
adjunkts- eller kollega tjänster den femte eller i särskilda fall den sjette,
nämligen vid prof uti de i kombinationerna för dessa slags befattningar jämförelsevis
mindre ofta förekommande ämnena grekiska, franska, naturalhistoria,
fysik och kemi. I synnerhet blifva dessa rubbningar kännbara för sådana
stiftsstadsläroverk, vid hvilka hvarje klass omfattar blott ett ringare antal
lärjungar och där således, äfven om vid hvarje prof blott några få elever
tillkallas, samma lärjungar dock ganska ofta måste tagas i anspråk för
piarfven. Härtill kommer, att, då i allmänhet flertalet af de bedömande
äro lärare vid läroverket, ändringar i arbetsordningen ofta måste vidtagas,
för att dessa skola kunna vid profvet närvara.

Den, som aflägger ett prof, är, om detta sker i samma stad, där han
tjänstgör eller eljest är boende, upptagen af detsamma minst två, i allmänhet
tre dagar. Aflägges profvet å annan ort, komma härtill resdagar,
färre eller flere. De många profven för lediga tjänster, såsom ofvan nämndes
i medeltal 170 om året, vålla därför afsevärda störningar i undervisningen
äfven vid de läroverk, vid hvilka de profvande äro anställda.

På grund af dessa med de nuvarande undervisningsprofven förenade
olägenheter torde också den åsikten nu vara allmänt omfattad, att förändringar
med undervisningsprofven på något sätt måste vidtagas.

Mot de obligatoriska undervisningsprofven har vidare anmärkts, att
de efter senare tiders förbättringar i lärarebildningen, särskildt införande
af profårstvång för alla, som vilja ingå i de allmänna läroverkens tjänst,
icke längre äro nödvändiga.

Denna åsikt har likväl rönt motsägelse. Sålunda har 1890 års läroverkskommitté
i motiveringen till sitt den 24 november 1893 afgifna förslag till
ändrade bestämmelser rörande undervisningsprof sökt gendrifva densamma
och ådagalägga, att man, om de särskilda undervisningsprofven afskaffades,
skulle nödgas vid tillsättning af lärareplatser nästan helt och hållet lämna
graden af undervisningsskicklighet utan afseende.

Kommitterade skola icke för närvarande ingå i granskning af de för
detta påstående anförda skälen, hvilka hufvudsakligen bestå i en kritik af
profårs- och tjänstgöringsbetygen med afseende på deras tillförlitlighet.
De skola i stället erinra om, att mot undervisningsprofven från annat håll
just den anmärkningen framställts, att de äro synnerligen osäkra och ofta

vilseledande värdemätare, då det gäller att bedöma sökandes skicklighet
att undervisa, och kommitterade skola nu söka utreda, huru härmed förhåller
sig.

Ovedersägligt är, att endast den kan vara en skicklig undervisare,
som äger ett redigt, klart, efter de undervisades fattning afpassadt och
för dem tilltalande framställningssätt, som förmår noga undersöka, både
huruvida lärjungarne uppfattat, hvad som för dem framställts, och huruvida
de vederbörligen inhämtat, hvad som föresats dem att inlära, samt
till hvilken ståndpunkt de sålunda hunnit. Vidare måste lian vara i stånd
att uppgöra en klar och fullt genomtänkt plan för sitt läroämnes behandling,
så väl med afseende på detaljerna däraf som i det hela, och förstå
att härvid, liksom äfven vid planens genomförande, alltjämt taga sträng
hänsyn till undervisningens dubbla mål, förvärfvande af kunskaper och
själens utveckling. Ändtligen bör en lärare ock veta att lämpa sin undervisning
efter den utvecklingsståndpunkt, på hvilken hans lärjungar befinna
sig, och det icke blott efter klassens allmänna ståndpunkt, utan ock efter
de olika nyanser af utveckling, som inom klassen framträda.

I hvilken grad en lärare har förmåga att uttrycka sig så, som nyss
angifvits, synes böra kunna vid ett undervisningsprof utrönas; likaså,
huru skicklig han är att uppgöra och genomföra planen för ett föredrag
(»sammanhängande framställning»), som kan passa ungefär för det stadium,
till hvilket profvet är förlagdt. Erinras må dock, att just profvets egenskap
af att vara ett prof, hvaraf mycket beror, hvarvid flere uppgifter
skola lösas på begränsad tid och där äfven eljest för den profvande ofördelaktiga
förhållanden, om hvilka mer här nedan, kunna göra sig gällande,
kan vålla, att åtminstone en eller annan lärare icke ens i dessa afseenden
vid detsamma visar, hvad han under andra omständigheter förmår åstadkomma,
under det däremot andra, mera tilltagsna och fallna för offentligt
uppträdande, genom ett glänsande föredrag göra ett fördelaktigt intryck,
hvartill deras uppträdande i hvardagslag ingalunda berättigar.

Då i hvarje undervisningsprof skall ingå förberedelse af en inom klassens
kurs liggande uppgift (»preparation»), kunde det ock synas, som om ett
ganska tillförlitligt omdöme skulle ur profvet kunna härledas om lärarens
förmåga att behandla uppgifter under annan form än den i de flesta
ämnen och på de flesta stadier jämförelsevis sällan förekommande sammanhängande
framställningens, att undersöka, huru lärjungarne uppfattat det
framställda, och att fullt afpassa undervisningen efter de undervisades utvecklingsgrad.
För att kunna tjäna detta syfte äro dock undervisningsprofven
allt för olika den verkliga undervisning, som förekommer vid en
vanlig lektion.

En preparation, för så vidt den icke någon gång består i ett föredrag,
innebår nödvändigtvis ett intimt samarbete mellan lärare och lärjungar.
För att den skall vara och inför omdömesgilla åhörare framstå som fullgod,
fordras därför bland annat, icke blott att den öfver hufvud är lämpad
för det stadium, hvilket lärjungarne tillhöra, utan jämväl och i synnerhet
att den är noga afpassad efter just de vid tillfället undervisade lärjungarne,
deras behof och utveckling. Men för att kunna inrätta sin undervisning
efter vissa lärjungars behof och utveckling måste läraren tydligen
grundligt känna dem. Kan det ej antagas, att den profvande besitter en
sådan kännedom, lärer därför icke heller kunna säkert bestämmas, i hvilken
grad han äger förmåga att väl preparera. Och denna kännedom kan ej
antagas vara tillstädes hos honom annat än undantagsvis. Visserligen
vet lian, hvilken årsafdelning hans tillfälliga lärjungar tillhöra, och har
därigenom kunskap om det ungefärliga omfånget af de kurser de böra
hafva genomgått. Han kan ock tämligen lätt skaffa sig mer detaljerade
upplysningar i detta afseende-, likasom om hvilka läroböcker vid undervisningen
begagnats. Han kan möjligen äfven inhämta ett och annat om de
mera speciella metoder, som af läraren i klassen följts. Men härigenom
har han uppenbarligen icke den för ändamålet erforderliga kännedomen om
ståndpunkten hos den grupp af lärjungar han har att undervisa och ännu
mindre om ståndpunkten hos hvarje enskild lärjunge.

Måhända skulle någon vilja invända, att den profvande genom svaren
på de frågor, som tillhöra preparationen, kan få sin föreställning omlärjungarnes
ståndpunkt fullständigad och korrigerad. I viss mån gäller väl detta;
men den kunskap han härigenom vinner lärer, isynnerhet om lärjungarnes
verkliga ståndpunkt betydligare skiljer sig från den föreställning om
densamma, från hvilken han utgått vid uppgörandet af sin plan, icke blifva
tillräcklig. Väl kan han snart märka, att förändringar i planen böra vidtagas,
men hvari de böra bestå och huru långt de böra sträcka sig, är
ej lika lätt att efter några svar af obekanta lärjungar hastigt afgöra.
Och äfven om detta lyckades honom, är det alltid ett stort vågstycke
att midt under ett prof med den spänning och oro, som för de flesta äro
från ett sådant oskiljaktiga, inlåta sig åtminstone på större ändringar i en
genomarbetad plan för behandlingen af en så svår uppgift som en preparation.
Sådant kan föranleda, att äfven en begåfvad och erfaren lärare misslyckas.

Det kan därför med fullt fog påstås, att de nuvarande undervisningsprofven,
änskönt preparation skall i dem ingå, icke lämna någon pålitlig
ledning för bedömandet af de lärareegenskaper, som vid denna undervisningsform
tagas i anspråk.

Detsamma, som här sagts om bedömandet af lärarens förmåga att
verkställa en preparation, gäller ock beträffande bedömandet af hans förmåga
att genom förhör kontrollera, huruvida lärjungarne, alla och enhvar,
vederbörligen inlärt, hvad som efter nödig preparation föresats dem att
inlära, att därvid undanrödja missuppfattningar, som insmugit sig, att
genom omtagning fastare inprägla, hvad som tinnes vara i behof däraf,

o. s. v. Visserligen föreskrifves förhör såsom en del af profvet. Men i
allmänhet torde detta tillgå så, att den profvande ålägges att framställa
frågor på hvad han nyss preparerat eller i sammanhängande framställning
föredragit. Detta slags förhör är dock något helt annat än ett verkligt
läxförhör och kan endast gifva en ganska ofullkomlig föreställning om
lärarens skicklighet att verkställa ett sådant. Antagligen är det känslan
häraf, som gjort, att på ett och annat ställe »förhör af öfverlast läxa»
plägar ingå bland de uppgifter, som föreläggas en profvande. Härmed är
dock icke synnerligen mycket vunnet. Ty ett förhör af en läxa, som
preparerats af en annan lärare och öfverlästs af lärjungar, hvilkas allmänna
kunskapsståndpunkt den förhörande icke noga känner, kan icke heller blifva
ett verkligt förhör.

Gäller det således om undervisningsprofven, att de, sådana de för
närvarande äro beskaffade, icke lämna någon säker ledning för bedömandet
af en lärares förmåga att behandla enskilda uppgifter af just de slag, som
äro de vid elementarundervisningen ojämförligt oftast förekommande, så
lämna de tydligen ännu mindre ledning för bedömandet af hans förmåga
att planlägga och utföra undervisningen i stort sedt.

Med dessa ofullkomligheter hos undervisningsprofven står ock väl
tillsamman, att, hvad erfarenheten alltjämt visar, öfverlägsenhet i betyg,
erhållna vid undervisningsprof, icke alls behöfver betyda öfverlägsenhet
i undervisningens konst, äfvensom att, hvilket ej är så ovanligt,
samma person för olika prof i samma ämnen och på samma stadium, affagda
efter flerårig lärareverksamhet och med kort mellantid, kan erhålla ganska
skiljaktiga betyg äfven af samma bedömande myndighet.

Det är ock en känd sak för dem, som äga någon längre erfarenhet
såsom bedömare af undervisningsprof, att en profvande ej sällan lyckas
sämst vid profvet i det ämne, som är hans »hufvudämne», det vill säga,
där han både har den största vetenskapliga insikten och största vanan att
undervisa. Anledningen är tydligen den, att det konstlade i undervisningsprofvet
här gör sig för honom mest kännbart och detta på ett sätt,
som väsentligen förrycker hans lärarepersonlighet. Däremot kan samma
profvande ofta få ett högt betyg i ett ämne, där hans vetenskapliga insikt
snart sagdt inskränker sig till hvad han kunnat inhämta under den 24

timmar långa beredelsetiden och där hans undervisningsvana är liten eller
ingen.

Den anmärkningen mot de nuvarande undervisningsprofven, att de i
väsentliga afseenden kunna vilseleda vid undervisningsskicklighetens uppskattande,
måste därför erkännas vara väl grundad.

Nu kunde tilläfventyrs invändas, att de ofullkomligheter hos profven,
som här anmärkts, skulle kunna undanrödjas genom förändrade anordningar
vid desamma. Den profvande skulle möjligen kunna sättas i tillfälle
att lära känna de lärjungar, med Indika han vid profvet skulle få att göra,
genom att före profvet under någon tid åhöra undervisningen i klassen och
därefter själf under en eller annan timme öfvertaga undervisningen. Möjligen
kunde han ock själf få preparera den läxa, som han vid profvet skulle
förhöra. Tydligt är emellertid, att härigenom den tid, hvarunder den
profvande skulle blifva nödsakad att uppehålla sig på den ort, där profvet
aflägges, och vara borta från det läroverk, där han tjänstgör, skulle betydligt
förlängas och att en sådan anordning skulle göra de redan nu
svåra olägenheterna af profresorna fullkomligt olidliga, så framt icke profvens
antal samtidigt i väsentlig mån inskränktes.

Den inskränkning i antalet prof för ledig tjänst, som af 1890 års
kommitté föreslogs och som skulle åstadkommas genom alla profs afläggande
inför en profkommission i hufvudstaden, skulle dock icke föra med sig en
sådan förbättring i profvens beskaffenhet. Tvärtom komme de profvande
i en ännu sämre ställning, då profven skulle aflägga^ under mellanterminerna
och lärjungarne vara sådana, som man förmedelst penningeersättning
kunde sammanplocka. Den inskränkning åter, som skulle
blifva en följd, om, såsom äfven ifrågasatts, betyg öfver prof, aflagdt,
inför en af de tillsättande myndigheterna, Ange giltighet vid sökande
af befattningar äfven under de öfriga, eller däraf, att undervisningsprof
skulle upphöra att vara obligatoriskt för behörighet att utnämnas till läraretjänst,
men bibehållas såsom fakultativt, skulle vid den rådande konkurrensen
om ordinarie lärarebefattningar för visso blifva alltför litet
effektiv.

Att märka är ytterligare, att enligt läroverksstadgan undervisningsskicklighet
ensam icke uppställes såsom befordringsgrund. Befordringsgrunden
är nämligen »skicklighet och nit i ungdomens undervisning och
handledning», och det med full rätt.

Ty för att resultatet af en lärares undervisning skall blifva fullgodt,
kräfves icke minst, att han äfven äger disciplinarisk förmåga, lämpligt sätt
att behandla ungdomen, uthållighet, tålamod, ordningssinne, förmåga att
hålla lärjungarne till arbete utan att allt för hardt anstränga dem o. s. v.

I hvilken grad en lärare besitter dessa rent personliga egenskaper, därom
lärer undervisningsprofvet föga eller intet upplysa, liksom det också öfver
hufvud lämnar ingen eller en högst bristfällig kännedom, om och i hvad mån
den profvande lämpar sig för den med lärarekallet på det närmaste förbundna
rent uppfostrande verksamheten.

Profvets ofta framhållna egenskap att gifva den tillsättande myndigheten
tillfälle att genom autopsi få kännedom om de sökandes personlighet
torde hafva blifvit mycket öfverskattad. Det är för visso icke alltid
de mest gedigna sidorna hos en lärare, som vid ett proftillfälle och därmed
sammanhängande besök komma till synes, och ett ensidigt bedömande efter
det första intrycket kan lätteligen leda till stora orättvisor.

Kommitterade måste alltså uttala den bestämda öfvertygelsen, att de nuvarande
undervisningsprofven icke äro ägnade att skapa vare sig en fullständig
eller tillförlitlig uppfattning af de profvandes skicklighet att undervisa
eller af deras lärarepersonlighet öfver hufvud, utan att de tvärtom
ofta äro i ganska hög grad vilseledande. Därför blifver ock deras värde
vid jämförelse mellan flere sökande minst sagdt tvifvelaktigt. I hvilken
grad läraren äger den erforderliga skickligheten ocli nitet i förening, kan
alltså på intet sätt genom ett undervisningsprof ådagaläggas. I viss mån
kan detta ske vid profårets genomgående, men fullständigt och säkert endast
genom verklig, själfständig undervisning.

1 detta sammanhang vilja kommitterade äfven erinra därom, att i intet
af de kulturländer, för hvilkas skolbefordringsväsende redogöres i bil. 1,
förekommer något, som motsvarar våra undervisningsprof, med undantag
för Finland, hvars andliga utveckling i så mycket berott af och påminner
om den svenska. Dock äro i Finland profven på annat sätt anordnade
än hos oss.

Då således de nuvarande undervisningsprofven blott mycket ofullkomligt
uppfylla det med dem afsedda ändamålet, då betydande olägenheter
äro med dem förknippade, då vidare ingen åtgärd kunnat föreslås,
ledande på en gång till deras förbättrande och nämnda olägenheters undanrödjande
eller minskande, och då slutligen i nästan alla andra länder med
utveckladt skolväsende man ansett sig kunna undvara dylika prof, bör den
frågan noggrant undersökas, huruvida, om profven afskaffades, de öfriga
garantier, som nu gällande bestämmelser erbjuda, för att vid läraretjänsters
tillsättande såväl läroverkens bästa som lärarnes anspråk på rättvis befordran
må blifva behörigen tillgodosedda, äro tillräckliga eller om de tilläfventyrs
behöfva stärkas och nya tilläggas.

För sin del äro kommitterade af den meningen, att undervisningsprofven
visserligen både kunna och böra borttagas, men att det, både för själfva

sakens skull och äfven för att icke ett alltför tvärt afbrott må göras i
bestående förhållanden, är nödigt att i samband med profvens borttagande
åtgärder vidtagas såväl för att stärka ifrågavarande garantier som för att
bereda åt aspiranter till läraretjänster någon ersättning för det tillfälle att
efter profåret meritera sig, som undervisningsprofven må hafva kunnat
anses erbjuda. Dessa åtgärder torde dock icke behöfva blifva alltför omfattande
eller genomgripande.

Frågan om nya bestämmelser rörande lärares teoretiska kompetens.

Ehuruväl, såsom förut påpekats, undervisningsprofven numera icke
kunna anses vara af något egentligt värde för bedömande af huruvida en
aspirant till lärarebefattning innehar för densamma tillräcklig teoretisk
utbildning, skola kommitterade dock, innan de öfvergå till att framställa
förslag till de ändrade bestämmelser, som i samband med profvens afskaffande
torde böra träffas, företaga en undersökning, om någon ändring
i sättet för en sökande att styrka, det han äger nämnda utbildning, kunde
vara erforderlig.

Hvad då först adjunkts- och kollegabefattningarna beträffar, har, såvidt
kommitterade känna, icke bestridts, att den, som aflagt de nu för
behörighet till sådana befattningar föreskrifna akademiska examina, därigenom
också visat sig äga en för dessa befattningar nödig allmän
vetenskaplig utbildning. Ej heller har det försports, att den, som uti
ifrågavarande examina förvärfvat betyg i alla de till tjänsten hörande
ämnena, icke ansetts äga nog »grundlig insikt i de stycken, som till den
sökta sysslan höra». Emellertid förekommer ganska ofta, att personer
söka adjunktsbefattningar äfven i ämnen, i hvilka de icke kunna förete
vederbörligt akademiskt examensbetyg, och det har varit ifrågasatt, att
sådant examensbetyg uttryckligen skulle fordras åtminstone i två af de till
den sökta tjänsten hörande ämnena. Kommitterade hafva därför funnit
lämpligt att inhämta upplysningar om huru många af dem, som under
de tio åren 1887—1896 befordrats till befattningar af nu omhandlade slag,
företett betyg i flere eller färre af tjänstens ämnen, erhållna i vederbörlig
akademisk examen (filosofie licentiat- och filosofie kandidatexamen samt,
med afseende på kristendom, teologie kandidat- och teoretisk-teologisk
examen).*

* Därvid hafva kommitterade ansett, att såsom akademiskt examensbetyg i modersmålet
bör räknas betyg i nordiska språk eller i estetik med litteratur- och konsthistoria, i tyska
och engelska betyg i nyeuropeisk lingvistik eller i germanska språk, i franska betyg i nyeuropeisk
lingvistik eller i romanska språk, i historia med geografi betyg i historia samt
i naturlära eller naturalhistoria betyg i botanik eller zoologi.

De inkomna upplysningarna finnas sammanställda i bil. 4.

Af dessa framgår, att vid 169 befordringar, som xmder ifrågavarande
period ägt rum till adjunkts- och kollegabefattningar med sådana kombinanationer
af tre ämnen, som enligt läroverksstadgan § 52, sådan denna
lyder jämlikt nådiga kungörelsen den 22 mars 1895, äro medgifna, den
befordrade i 146 fall företett examensbetyg i minst tvä af tjänstens ämnen
(däraf i 77 fall i alla tre), i 17 fall i ett och i 6 fall, af hvilka 4 bero på
dispens från all examen, i intet af dem. Vid de befordringar, som under
samma tid skett till tjänster med nu tillåtna kombinationer af blott två
ämnen, har den befordrade i alla tre fallen företett betyg i tjänstens
båda ämnen*.

Det visar sig således, att efter det af kommitterade antagna beräkningssättet
endast 13% af de till adjunkts- eller kollegatjänst befordrade icke
uppfyllt det ofvan omförmälda krafvet på examensbetyg i minst två af de
ämnen, som tjänsten omfattar. Men det visar sig också, att inemot hälften
af dem medelst examensbetyg styrkt sig äga kunskaper i tjänstens alla
ämnen. Vid sådant förhållande anse kommitterade icke någon ny bestämmelse
i nämnda afseende vara erforderlig. De hålla nämligen före, att den, som
aflagt vederbörlig akademisk examen, bör, om han dessutom förvärfvat
för undervisning i andra ämnen än sina examensämnen erforderliga kunskaper,
kunna få på annat sätt än genom examensbetyg styrka sig äga sådana.

Nu förutsätter god och framgångsrik undervisning i ett ämne med
nödvändighet, att läraren äger erforderliga kunskaper i ämnet. Ett tillförlitligt
tjänstgöringsbetyg, som vitsordar, att en lärare under icke allt
för kort tid meddelat på nämnda sätt beskaffad undervisning i något visst
ämne, vitsordar därför äfven, att han med afseende på det stadium, där
undervisningen meddelats, äger tillräckligt grundlig insikt i ämnet. Att
däremot ett för undervisningsprof erhållet betyg icke kan anses innefatta
vitsord om tillräckliga kunskaper i det ämne betyget gäller, lärer, efter
hvad kommitterade förut yttrat i detta afseende, icke behöfva här ytterligare
framhållas. Dock må påpekas, att sådan betydelse säkerligen mer
än en gång gifvits åt profbetygen. Härmed sammanhänger, åtminstone i
viss mån, att icke så sällan inträffat, att personer befordrats till adjunkter

* Möjligen skulle det emellertid kunna anses, att beträffande naturlära och naturalhistoria
endast betyg i både botanik och zoologi är vederbörligt examensbetyg. Genom en
dylik beräkning inträder ingen annan förändring, än att i fråga om treämnesbefattningarna
talen 146 och 17 blifva resp. 145 och 18, samt att vid tvåämnesbefattningarna talet 3 blir 2.
Andras beräkningssättet ytterligare därigenom, att med afseende på modersmålet icke betyg
i estetik, utan endast sådant i nordiska språk får gälla såsom examensbetyg, blifva siffrorna
för tjänsterna med tre ämnen resp. 141, 74, 22 och 6.

eller kolleger i ämnen, som de icke gjort till föremål för verkliga studier
och i hvilka de icke alls eller blott obetydligt undervisat, men beträffande
h vil ka de erhållit ungefär lika fördelaktiga profbetyg som i sina egentliga
studie- och undervisningsämnen. Ofta hafva dessa lärare sedermera befunnits
såväl mindre lämpade som mindre hågade att undervisa uti ifrågavarande
ämnen, hvilket särskild! torde gälla ämnet kristendom. Om undervisningsprofven
afskaffades, skulle alltså sannolikt mindre ofta än nu inträffa,
att personer sökte adjunktstjänst i ämnen, i hvilka de hvarken hade
att förete examensbetyg eller intyg öfver föregående undervisning.

Erinras bör äfven, att med undantag för befattningar, i hvilka kristendom
ingår såsom läroämne, och frånsedt de lärare, som ännu äga kompetens
efter äldre examensstadgar, måste numera i akademisk examen, som skall
medföra behörighet till läraretjänster, jämlikt § 55 af läroverksstadgan
ingå minst fyra, skolämnen. Därför skall säkerligen till de allra flesta
adjunkts- och kollegabefattningar finnas tillgång på sökande, som förvärfvat
examensbetyg i alla de till tjänsten hörande ämnena.

Vidkommande lektorsbefattningarna har af 1890 års kommitté i dess
bevisföring för undervisningsprofvens nödvändighet yttrats, att den teoretiska
kompetensen icke kan anses genom de i läroverksstadgan § 55
mom. 1 innehållna behörighetsbestämmelserna tryggad. Till stöd för denna
åsikt anför nämnda kommitté, att, då för behörighet till lektorsbefattning
kräfves, utöfver hvad som fordras för adjunktsbefattning, att hafva aflagt
filosofie licentiatexamen i minst två ämnen samt dessutom disputationsprof
i ett skolämne och då de i licentiatexamen ingående ämnena alla
kunna vara sådana, som icke förekomma i skolan, utan att behörigheten
till sökande af lektorsbefattning därigenom upphäfves och utan att högre
betyg i skolämnena i kandidatexamen därför erfordras, teoretisk kompetens
för undervisning i de högre klasserna icke kan anses vara genom de
föreskrifna akademiska profven ådagalagd för mer än ett ämne, det, hvari
disputationsprof aflagts.

För att närmare pröfva, huru härmed förhåller sig, hafva kommitterade
äfven för lektorsbefattningarna förskaffat sig uppgifter af liknande slag
med de beträffande adjunktstjänsterna insändade. Såsom akademisk examen,
medförande kompetens till nu ifrågavarande befattningar, har af lätt insedda
skäl icke räknats filosofie kandidatexamen efter 1870 års eller senare
stadgar. Med afseende på frågan om hvilka examensämnen skola anses
motsvara de olika skolämnena har här samma beräkningssätt, tillämpats
som i fråga om adjunkts- och kollegatjänsterna*. * i

* Därjämte har såsom akademiskt examensbetyg i filosofisk propedevtik räknats betyg

i teoretisk eller praktisk filosofi.

De inkomna uppgifterna (bil. 5) utvisa, att under åren 1887—1896
105 befordringar hafva ägt rum till lektorat med sådana ämneskombinationer,
som enligt nu gällande bestämmelser äro tillåtna. Därvid hafva
75 af de befordrade företett vederbörligt examensbetyg i tjänstens båda
ämnen, 29 i ett af dessa ämnen och endast en, som erhållit dispens från all
examen, i intet. Uppgifterna visa vidare, att i fråga om lektoraten i latin
och grekiska (18), modersmålet och latin (7), modersmålet och tyska (5),
tyska och engelska (1) vederbörligt examensbetyg i båda de till tjänsten
hörande ämnena presterats af alla de utnämnde; att sådana betyg företetts
vid lektoraten i engelska och franska af 14 bland 15*, i matematik och
fysik af 15 bland 17**, i modersmålet och historia med geografi af 9
bland 12, i tyska och franska af 1 bland 2, i naturalhistoria och kemi af
4 bland 8, i kristendom och annat ämne endast af 1 bland 16; samt att
de 3, som utnämnts till lektorer i modersmålet och filosofisk propedevtik,
och den ende, som blifvit lektor i naturalhistoria och matematik, förvärfva!
examensbetyg i blott det ena af de i deras befattningar ingående ämnena.

Således hafva med undantag för de grupper, i hvilka kristendom,
naturalhistoria (botanik och zoologi) eller filosofisk propedevtik ingår, de
ojämförligt flesta under ifrågavarande tidrymd till lektorer befordrade
medelst betyg, som erhållits i filosofie licentiat- eller däremot svarande
examen, styrkt sig äga teoretisk kompetens för undervisning i de högre
klasserna i bägge de till tjänsten hörande ämnena. Hvad naturalhistorien
åter beträffar, så förenas därmed i allmänhet kemi, och det torde med fog
kunna ifrågasättas, huruvida icke en lärare, hvilken vunnit den allmänna
vetenskapliga utbildning, som tillhör licentiatexamen, kan anses hafva
genom i kandidatexamen erhållet betyg i kemi styrkt sig besitta nödig
teoretisk kompetens i detta ämne, i hvilket inga större kurser genomgås
i skolorna. Nu är förhållandet, att för alla de fyra lektorer i naturalhistoria
och kemi, hvilka företett licentiatbetyg eller däremot svarande
betyg i blott det ena af tjänstens ämnen, detta betyg afsett naturalhistorien
samt att två af dessa fyra förvärfvat kandidatbetyg i kemi, hvadan, om
dylikt betyg i detta’ ämne får, under ofvan angifna. förutsättning, gälla
såsom vederbörligt examensbetyg, bland 8 lektorer i naturalhistoria och
kemi 6 företett sådant betyg i tjänstens båda ämnen. Likaledes torde det
kunna sättas i fråga, huruvida icke den filosofiska kurs, hvars genomgående
är ett villkor för behörighet till lärarefattningar, kan för lärare,

* Den återstående hade erhållit befrielse från all examen.

** De båda återstående representera i själfva verket blott en person, som under den
ifrågavarande perioden först befordrade1- till ett lektorat och sedermera transporterades till
ett annat i samma ämnen.

soin vunnit högre vetenskaplig utbildning, anses tillräcklig med afseende
på bestridande af skolundervisning i filosofisk propedevtik. Kristendomslektoraten
intaga slutligen en säregen ställning därutinnan, att tjänstens
båda ämnen tillhöra olika fakulteter, hvarmed utan tvifvel sammanhänger,
att vid åtskilliga läroverk lektorn i kristendom undervisar i endast detta
ämne.

Nu är det visserligen sant, att genom de senaste examensbestämmelserna
för filosofie licentiatexamen minimiantalet af ämnen i denna examen
minskats från tre till två. Då vidare i nämnda examen äfven andra ämnen
och långt flere ämneskombinationer kunna förekomma än de, i hvilka en
lektorsbefattning får kungöras ledig, kunde det synas, som om häraf särskild!
borde följa, att de sökande till en lektor stjänst, som kunna uppvisa
licentiatbetyg i befattningens båda ämnen, skulle blifva färre än förr.
Faran härför torde dock icke vara synnerligen stor. Ty liksom det är
vanligt, att de, som ämna aflägga licentiatexamen, välja hvarandra närstående
ämnen, så omfatta äfven de vid 1 ektorstjänster oftast förekommande
ämnesgrupperna, med undantag af kristendomskombinationerna, med hvarandra
nära besläktade ämnen. Också lära åtminstone de allra flesta bland
dem, som komma att ägna sig åt lärarebanan, redan vid planläggandet
af sina studier taga hänsyn till framtida befordringsutsikter. Därtill
kommer, att licentiatexamen numera får af den, som sådant behöfver och
önskar, kompletteras med nya ämnen.

På grund af det nu anförda anse kommitterade, att inga särskilda
bestämmelser utöfver de för närvarande gällande äro af nöden för att
vinna säkerhet därom, att den, som utnämnes till lektor, äger teoretisk
kompetens i de två ämnen, i hvilka befattningen blifvit kungjord ledig.

Utom i dessa båda ämnen har lektor emellertid undervisningsskyldighet
i ytterligare ett ämne, i hvilket han skall hafva aflagt, prof och hvilket han
själf äger välja (läroverksstadgan §§ 14 och 57 mom. 2). I visst fall kan
det äfven åläggas honom att öfvertaga undervisning i ännu andra ämnen,
nämligen om vid läsordningens uppgörande hans tjänstgöring befinnes,
med iakttagande af föreskrifterna om det antal timmar lektor i hvarje
vecka skall undervisa, icke kunna inskränkas till de tre ämnen, i hvilka
han aflagt prof (läroverksstadgan §§ 13, 14). Ytterst sällan, om ens någonsin,
torde det dock inträffa., att lektor på grund af sistnämnda stadgande
får sin undervisningsskyldighet utsträckt till flere ämnen än tre, och i
det långt öfvervägande antalet fall meddelar lektor undervisning blott i
två ämnen. Höstterminen 1896 undervisade sålunda af 217 vid de högre
läroverken tjänstgörande rektorer och ordinarie lektorer endast 43 i tre
och 5 i fyra ämnen, medan däremot 169 undervisade blott i ett eller två

Profårels

utbildande.

ämnen. Kommitterade anse för öfrig!, att med afseende på andra ämnen
än dem, i hvilka lärare å det högre stadiet vid hans sysslas ledigförklarande
företrädesvis ansetts för läroverket behöflig och som därför förenats med
densamma, lektors teoretiska kompetens är tryggad genom föreskriften om
examensbetyg i fyra skolämnen såsom villkor för behörighet till läraretjänster,
helst som det icke lärer vara nödvändigt, att lektors undervisning
i andra än de till sysslan egentligen hörande ämnena förlägges till skolans
högsta klasser.

Till slut vilja kommitterade betona, att, om det skulle anses, att den
teoretiska kompetensen för lektorsbefattning icke är tillräckligt tryggad
genom de i läroverksstadgan § 55 mom. 1 angifna fordringarna i berörda
afseende, den större tryggheten då bör beredas genom skärpning af dessa
fordringar.

Kommitterades förslag till nya bestämmelser i fråga om den praktiska
lärarebildningen och befordringssättet.

Kommitterade öfvergå nu till att taga i betraktande de ändrade bestämmelser,
som i sammanhang med, om också ej i allo såsom en direkt
följd af, undervisningsprofvens eventuella afskaffande såsom obligatorisk
befordringsgrund böra träffas.

De hafva därvid först ansett sig böra tillse, i hvad mån den praktiska
lärarebildningen, närmast representerad af profåret, i vissa afseenden kan
kräfva en förstärkning.

Af största vikt med hänsyn till förvärfvande! åt läroverken af fullgoda
lärarekrafter måste då anses vara, såväl att lärarekandidatens sträfvanden
under profåret i möjligaste mån underlättas, därigenom att han får åhöra
god undervisning och för sitt eget förfarande såsom lärare erhåller anvisningar
och råd af erfarne och i pedagogiskt afseende framstående handledare,
som ock att profårsbetygen lämna en exakt föreställning om hans
ståndpunkt vid profårets slut och hans lärarepersonlighet. Genom lämpliga
åtgärder i nämnda hänseenden torde den praktiska lärarebildningen
och dess rätta bedömande i ej oväsentlig grad kunna främjas.

För att profårsläroverken må förses med lärare, särskildt ägnade att
där tjänstgöra, har nyligen en betydelsefull åtgärd blifvit vidtagen genom
stadgandet, att vid tillsättning af lärare vid dessa läroverk särskildt afseende
skall fästas å sökandes lämplighet att biträda vid lärarekandidaters
handledning. Kommitterade äro öfvertygade om att ett noggrant iakttagande
af detta stadgande skall lända lärarebildningen till stor båtnad.
Till ytterligare främjande af samma syfte kunna kommitterade icke underlåta
att påpeka det önskemålet, att vid ifrågavarande läroverk antalet af
ordinarie lärare måtte ökas och antalet af extra ordinarie lärare minskas.

Vidare vore att taga i betraktande eu eventuell ökning af antalet ämnen
i profåret. För närvarande har nämligen lärarekandidat icke lagstadgad
rätt att under profåret öfva sig i undervisning och erhålla betyg öfver
skicklighet att meddela sådan i mer än tre ämnen. Visserligen anse kommitterade
icke nödvändigt, att en lärare genomgår profårskurs i alla sina
blifvande undervisningsämnen. Äger han kännedom om undervisningens
allmänna teknik och om de speciella metoderna i några ämnen, så bör han
utan svårighet på egen hand kunna utbilda sig till god lärare äfven i ett
eller flere andra, framför allt sådana, som med afseende på metodisk behandling
stå hans profårsämnen nära. Till gagn måste det dock alltid
vara, att den praktiska utbildning han redan under profåret skaffar sig
blir så mångsidig som möjligt.

Nu ingå i de för behörighet till lärarebefattningar föreskrifna akademiska
examina i allmänhet fyra skolämnen, och de flesta lärarekandidater
böra därför vara beredda att omedelbart efter sin examen genomgå profår
i fyra ämnen. Förhållandet är också, att lärarekandidater ganska ofta hos
vederbörande profårsföreståndare framställa en önskan att till de tre profårsämnena
få lägga ett fjärde. Icke alltid hafva likväl föreståndarne ansett
sig kunna medgifva detta. Kommitterade hafva därför funnit sig böra
föreslå sådan föreskrift, att lärarekandidat må äga rätt att efter därom
uttalad önskan genomgå profår i tre eller fyra läroämnen.

Beträffande lärarekandidatens auskultation af undervisning är för närvarande
stadgadt, att densamma skall omfatta läroverkets olika stadier;
i fråga om hans öfnings- och profundervisning finnes däremot ingen motsvarande
bestämmelse. Den vanligaste praxis torde vara, att i ämnen,
som genomgå hela läroverket eller ett större antal klasser, såväl öfnings- som
profundervisning sker i trenne olika klasser och i ämnen, hvilka ej läsas så
många år, i tvenne klasser, af hvilka en faller inom gymnasialstadiet (sjette
och sjunde klasserna). Enär en adjunkt ofta får sig ålagd undervisning
i de högre klasserna, bör han under profåret hafva fått någon öfning att
undervisa äfven på det högre stadiet, åtminstone i sjette klassen. Å
andra sidan är det dock icke alldeles gifvet, att en filosofie kandidat i alla
sina examensämnen besitter tillräckliga kunskaper för att undervisa på
det högre stadiet. Fn bestämmelse, att lärarekandidats undervisning
endast i ett eller två ämnen behöfver sträcka sig till det högre stadiet,
men i det eller de andra kan inskränkas till de fem nedre klasserna,
synes därför vara ändamålsenlig.

Med afseende på den tid af profåret, till hvilken en lärarekandidats
undervisning i särskilda ämnen och klasser förlägges, har, såsom kommitterade
af profärsredogörelserna för åren 1887—1896 erfarit, vid de olika

Sättet för
prof år sbelygens
afgifvande.

profårsläroverken en något olika praxis utbildat sig. På vissa håll meddelar
sålunda kandidaten både öfnings- och profundervisning i ett eller
flere ämnen under den förra af profårets båda terminer, men fortfar det
oaktadt att äfven under den senare undervisa i dessa ämnen inom samtliga
de klasser, i hvilka undervisning tilldelats honom. På ett annat ställe har
han all sin undervisning i ett eller äfven två ämnen förlagd till den förra
af profårets terminer. På ett tredje ställe åter undervisar han under sistnämnda
termin i alla sina profårsämnen på det lägre stadiet och under
den följande endast på det högre. Exempel lär icke saknas därpå, att
all en kandidats profundervisning i en eller annan klass äger rum under
profårets första veckor.

Men då profåret är ett utbildningsår, under hvilket kandidaten ständigt
bör gå framåt, synes det vara viktigt, att den undervisning, efter
hvilken hans skicklighet företrädesvis skall bedömas, icke äger rum, förrän
han haft tillfälle att under en längre tid genom iakttagelse och öfning
förvärfva sådan. Helst borde sålunda all profundervisning förläggas till
profårets sista del. Ett samlande af alla lärare kandidaters profundervisning
till läseterminens slut är emellertid med hänsyn till lärjungarnes undervisning
och de bedömande lärarnes tjänstgöring tydligen omöjligt, så
mycket mer som profilndervisningen alltid bör föregås af en längre eller
kortare tids öfningsundervisning i samma klass, där prof undervisningen
sker. Men om det således icke kan ifrågasättas att förlägga profundervisningen
uteslutande till den sista tiden af profåret, så bör det åtminstone
kunna stadgas, att denna undervisning, i hvarje fall föregången af öfningsundervisning,
väsentligen må förläggas till senare delen af profåret.

Af ofvan omförmälda profårsredogörelser visar sig, att sedan många
år tillbaka vid Stockholmsläroverken lärarekandidater icke sällan fått sin
undervisningsskicklighet bedömd med olika vitsord för de olika klasser,
där de undervisat, hvaremot i Upsala detta förekommit blott några få
gånger under de sista åren och i Lund icke alls. Nu kan det ju inträffa,
att eu persons skicklighet att undervisa är ganska olika beträffande
olika stadier, beroende af personlig läggning, omfånget af kunskaper o. s. v.
Om då åt en lärarekandidat, med hvilken detta är förhållandet, med afseende
på hans undervisningsskicklighet i ett ämne ett enda betyg gifves
för alla klasser, måste detta vara uppkommet genom sammanjämkning af
omdömen rörande hans undervisning på olika stadier och lämnar således i
själfva verket ingen säker kännedom om hans undervisningsskicklighet på
något visst stadium. Kommitterade anse därför, att öfver lärarekandidats
undervisningsskicklighet i hvart och ett af de ämnen, i hvilka han genom -

gått profår, särskildt betyg bör afgifvas för hvarje klass, i hvilken han
meddelat undervisning.

Genom ett sådant stadgande undanrödjes också en anmärkning, som
i 1893 års kommittébetänkande framställts i fråga om profårsbetygens
värde vid af görandet, huruvida en person genom dessa betyg må anses
kunna styrka praktisk kompetens för lektorsbefattning, nämligen den, att
den för alla profårsbetyg gemensamma normen snarare afser adjunkts- än
lektorsbefattningar.

I nämnda kommittébetänkande anmärkes äfven, att profårsbetygen med
hänsyn till sättet för deras afgifvande icke vore ägnade att utgöra den
egentliga grunden för jämförelse mellan flere sökande med afseende på
undervisningsskicklighet. De afgåfves nämligen af rektor, såsom föreståndare
för den praktiska profårskursen, efter samråd med vederbörande
lärare; men dessa lärare hade icke blifvit tillsatta med hänsyn till denna
uppgift och kunde understundom vara extra ordinarie!'' eller i följd af
ålder och andra omständigheter härför mindre lämpliga. Och rektor kunde *
icke äga nödig sakkunskap för att med full noggrannhet gradera betygen
i alla ämnen.

Utan att vilja gifva profårsbetygen någon förhärskande betydelse
vid tillsättning af lärareplatser anse emellertid kominitterade, att de brister,
som i nu berörda hänseende vidlåda dessa betyg, kunna väsentligen afhjälpas
genom ett i någon mån förändradt till vägagående vid betygens
bestämmande. De tänka sig nämligen, att lärarekandidatens handledning
skulle kunna så ordnas, att det med afseende på hvart och ett af hans
ämnen uppdroges åt en därtill särskildt utsedd lärare att följa hans undervisning
på alla stadier (»hufvudledare»), hvarjämte i hvarje särskild klassafdelning,
där han undervisar, läraren i ämnet inom afdelningen borde åhöra
honom (»klassledare»). Till hufvudledare borde utses endast ordinarie
lärare, som äro särskildt lämpliga härför, och vid tillgången på sådana i de
särskilda ämnena vid olika profårsläroverk kunde och borde vid lärarekandidaternas
fördelning mellan dessa afseende fästas.

I bestämmandet af betyget beträffande lärarekandidats prof undervisning
i hvarje klass borde vidare både läraren i ämnet inom afdelningen, hufvudledaren
och föreståndaren för den praktiska profårskursen deltaga. Följaktligen
skulle i hvarje fall vid bedömandet medverka, utom nämnde föreståndare,
åtminstone en lärare, som är ordinarie och särskildt utsedd för
sitt uppdrag med hänsyn till lämplighet därför och som därjämte i de
flesta tall torde äga genom vana förvärfvad erfarenhet i bedömandet af
lärarekandidaters undervisning uti ifrågavarande ämne.

Af den sålunda sammansatta tremannanämnden bör betyget afgifvas
medelst omröstning till protokoll.

Emellertid skulle det kunna inträffa, att lärarekandidaten finge undervisning
i något ämne förlagd till klass, där föreståndaren för den praktiska
profårskursen eller hufvudledaren är lärare i ämnet, och det kunde
till och med någon gång, t. ex. beträffande filosofisk propedevtik, hända,
att ingen annan lärare vore lämplig till hufvudledare än bemälde föreståndare
själf och att denne hade all undervisning i ämnet vid läroverket.
Vid sådana fall synes tremannanämnden kunna lämpligen kompletteras
därigenom, att den praktiska profårskursens föreståndare får tillkalla, allt
efter förhandenvarande behof, en eller tvenne af läroverkets öfriga, med
afseende på det ifrågavarande ämnet sakkunniga lärare eller, i de utan
tvifvel ganska sällsynta fall, där sådana saknades, andra sakkunniga och
undervisningsskickliga personer att följa kandidatens undervisning i den
utsträckning, att de må kunna öfver densamma afgifva vitsord. I de
städer, där profårsläroverken finnas, lära alltid så beskaffade personer vara
att tillgå.

Likasom betyget öfver lärarekandidats undervisningsskicklighet beträffande
ett visst ämne och en viss klass bör afgifvas af dem, som åhört
hans ifrågavarande undervisning, böra vitsorden för hans ådagalagda fallenhet
för lärarekallet och allmänna undervisningsskicklighet afgifvas, likaledes
genom omröstning till protokoll, samfäldt af dem, som deltagit i
bedömandet af hans undervisningsskicklighet i de särskilda ämnena. I
bestämmandet af flitbetyget bör vidare af lätt insedda skäl äfven föreståndaren
för den teoretiska profårskursen deltaga. Skulle i något fall
meningarna vara jämnt delade, bör afgörande rösten tillkomma föreståndaren
för den praktiska profårskursen.

Tydligt är, att den nu ifrågasatta förändringen med afseende på
lärarekandidaternas handledning skulle komma att medföra ett ökadt arbete,
särskilt för de lärare, som komme att i betydligare mån användas såsom
hufvudledare. Kommitterade hafva därför tänkt sig, att — likasom för
lärare, som fått sig ålagdt ett drygare hemarbete med rättande af lärjungarnes
skriftliga uppsatser, undervisningstiden kan minskas med högst
fyra lärotimmar i veckan — enahanda minskning borde kunna medgifvas
för lärare vid profårsläroverk, hvilkens tid i större utsträckning tages i
anspråk för lärarekandidaternas handledning. En dylik minskning i undervisningsskyldighet
torde äfven böra beredas åt rektor vid profårsläroverk
i egenskap af föreståndare för den praktiska profårskursen.

Bland de betygsgrader, hvilka. enligt profårsstadgan skola användas
vid de särskilda vitsordens afgifvande, finnas för närvarande inga så kallade

mellanbetyg. Praxis har emellertid gestaltat sig så, att i fråga om
undervisningsskicklighet, flit och teoretiskt pedagogiska insikter sådana
mellanbetyg icke dess mindre gifvas. Då härigenom en noggrannare
gradering möjliggöres, anse kommitterade, att dessa mellanbetyg höra till
användande föreskrifvas. Under »Godkänd» synes dock blott en betygsgrad
behöflig, nämligen »Otillräcklig». Äfven med afseende på fallenhetsbetyget
torde man kunna nöja sig med en grad under »God», hvilken
lämpligen kunde benämnas »Mindre god». Betygsgraderna skulle alltså i
fråga om undervisningsskicklighet, flit och teoretiskt pedagogiska insikter
blifva: »Berömlig», »Med utmärkt beröm godkänd», »Med beröm godkänd»,

»Icke utan beröm godkänd», »Godkänd», »Otillräcklig»; i fråga om fallenhet
för lärarekallet: »Utmärkt», »Mycket god», »God», »Mindre god».

Att genom de förändringar i afseende på profåret, hvilka kommitterade
nu föreslagit, en förbättrad praktisk lärarebildning skall främjas och profårsbetygen
erhålla ett större värde för bedömandet af en lärares undervisningsduglighet,
än för närvarande kan tillerkännas dem, därtill våga kommitterade
hysa tilltro.

Det har emellertid påståtts, att profårsbetygen, om undervisnings- Fakultativa
pr of ven afskaffades, lätteligen kunde få större vikt såsom befordringsgrund,fy na sprof''
än som vore önskligt och rättvist. Det vore nämligen alls icke ovanligt,
att en lärarekandidat, som erhållit svagare vitsord för sin profårskurs,
genom några års verksamhet i skolans tjänst betydligt förkofrade sig i
undervisningsskicklighet.

Ehuruväl kommitterade hålla före, att det bör kunna framgå af erhållna
tjänstgöringsbetyg, huruvida och i hvad mån en sådan förkofran
ägt rum, anse de dock, att det ej bör förmenas den lärare, som sådant
önskar, att genom förnyad pr of under visning styrka sin under praktiken
ökade färdighet i att undervisa. De anse vidare, att detta bör gälla både
beträffande ämne, i hvilket vederbörande redan genomgått profår, och
ämne, i hvilket han först efter profårets slut skaffat sig undervisningsskicklighet.

Denna profundervisning bör dock vara af sådan beskaffenhet, att den
icke kommer att lida af samma brister och medföra samma olägenheter,
som vidlåda de nuvarande undervisningsprofven.

Häraf följer först och främst, att profundervisningen bör i möjligaste
måtto vara verklig undervisning. I densamma böra därför ingå såväl
verklig preparation som verkligt läxförhör. Den undervisande maste känna
de undervisade, och förhöret bör lämpligen gälla en läxa, som den profvande
själf inför de bedömande preparerat. Profundervisningen bör därför i hvarje

ämne omfatta två, icke omedelbart på hvarandra följande, lektioner, och
den profvande bör före densamma hafva haft tillfälle att vinna kännedom
om lärjungarnes kunskapsståndpunkt och utveckling, dels genom auskultation,
som icke gärna kan sättas till mindre än två timmar, dels
genom att undervisa dem under en eller, om han det önskar, två lektioner,
vid hvilka han bör få vara ensam med dem.

Såsom redan i det föregående antydts, blir emellertid den profvande
af en sådan profundervisning, äfven om den omfattar blott ett enda ämne,
upptagen icke obetydligt längre tid än af ett af de nuvarande undervisningsprofven.
Om därför en sådan profundervisning skulle, i likhet
med de nuvarande undervisningsprofven, meddelas inför domkapitlen och
såsom prof för lediga tjänster, skulle olägenheterna för de profvande och
de läroverk, där dessa tjänstgöra, samt äfven för bedömarne blifva icke
mindre, utan betydligt större än de, af hvilka dessa nu besväras. Och
äfven om så beskaffade prof inför domkapitlen blefve fakultativa, skulle,
med hänsyn till den skarpa konkurrens om ordinarie tjänster, som är en
följd af det stora antalet af extra ordinarie lärare, säkerligen ungefär
lika många vilja profva, som nu aflägga de obligatoriska profven.

Då emellertid ändamålet med den ifrågavarande profundervisningen
blott är att bereda lärare, som önskar förmedelst prof styrka, att han
efter profåret vunnit större undervisningsskicklighet, tillfälle härtill, och
då den således egentligen afser en förbättring eller komplettering af profårsbetyget
— hvarför åt densamma kan gifvas benämningen fyilnadsprof
— lärer det ingalunda vara nödvändigt, att en lärare får i ett och samma
ämne aflägga sådant fyilnadsprof ett obegränsadt antal gånger. Tvärtom
synes det vara tillräckligt med endast ett fyilnadsprof i hvarje ämne.
Dylikt prof, hvilket ju i motsats till de hittillsvarande undervisningsprofven
icke skall vara villkor för behörighet till tjänst och som därför icke heller
behöfver vara fullgjordt vid någon viss tidpunkt, bör nämligen icke afläggas
förr, än vederbörande med afseende på undervisning i det ifrågavarande
ämnet vunnit en sådan erfarenhet och skicklighet, som han öfver hufvud
anser sig kunna vinna. Upprepade försök i syfte att tilläfventyrs u^pnå
ett något högre betyg böra icke få förekomma.

Under sådana förhållanden finnes heller intet skäl, hvarför fyllnadsprofven
skulle äga rum inför någon af de myndigheter, som tillsätta läraretjänster.
Det naturligaste och lämpligaste är, att de förläggas till profårsläroverken
och att de göras väsentligen likartade med den till profårskursen
hörande profundervisningen samt att vid deras bedömande förfares på
alldeles samma sätt som vid bedömandet af denna. Men kommitterade
anse sig böra härvid uttryckligen betona, att ett väsentligt villkor för att

dessa läroverk skola utan att därvid förfela sitt redan dubbla ändamål af
läroverk och profårsinstitution kunna emottaga ifrågavarande prof är, att
det ieke medgifves lärare att mer än en gång aflägga fyllnadsprof i samma
ämne. Den här nedan lämnade sannolikhetsberäkningen af antalet blifvande
fyllnadsprof är ägnad att gifva ytterligare stöd åt denna^ mening.

I några afseenden synas dock afvikelser böra ske från hvad som vid
profårskursen är brukligt. Sålunda lärer det icke vara behöfligt, att i något
ämne fyllnadsprof aflägges i mer än en af nederstadiets och en af gymnasialstadiets
klasser. Enär det kan förekomma, att den profvande beträffande
ettdera stadiet redan i profåret förvärfvat ett för honom tillfredsställande
betyg eller att han af andra skäl icke har intresse af att
vid fyllnadsprof erhålla betyg för det ena eller det andra stadiet, synes
det också böra inedgifvas honom att själf bestämma, huruvida han vill
undergå sådant prof å båda stadierna eller blott a ettdera. Möjligen
kunde det ock sättas i fråga, att han skulle fa välja, i hvilken särskild
klass profvet skulle äga rum. Det kan nämligen vara af vikt för honom,
huruvida detta sker exempelvis i den sjunde eller den sjette, i den femte eller
den fjärde klassen. Om det också är billigt, att hans önskningar i detta
afseende villfaras, torde likväl ingen föreskrift därom böra meddelas. _ Det
låter nämligen tänka sig, att åtminstone någon gång i ett ämne samtidigt
begärdes flera prof i exempelvis sjunde klassen, än som lämpligen kunde
dit förläggas.

En annan detalj, beträffande hvilken vid fyllnadsprofvet ett i någon
män olika förfaringssätt kan följas mot vid profårskursen, är rättandet och
genomgåendet af lärjungarnes skriftliga arbeten. Da under profåret en
kandidat har undervisning i ett ämne och eu klass, där skriföfningar förekomma,
har han att rätta och genomgå hela klassens skriftliga arbeten.
Skulle sådant åläggas en lärare, som fått sitt fyllnadsprof förlagdt till
klass eller klasser med många lärjungar, kunde detta för honom medföra
så myckei arbete, att den tid, som han måste använda till fyllnadsprofvet, betydligt
förlängdes, helst om han samtidigt aflägger fyllnadsprof i två eller
flere ämnen, till livilka skriföfningar höra. Det torde också i själfva verket
icke vara nödigt, att han rättar och genomgår hela klassens skriföfningar.
Då det emellertid är en väsentlig skillnad ^mellan att genomgå en enda
rättad skriföfning och att samtidigt genomgå flere, synas de skriftliga arbeten,
som af den profvande skola rättas och genomgas, likväl böra° vara
så många, att han kan visa sin färdighet att med klass genomgå sådana
arbeten.

Ehuruväl bestämmelsen, att fyllnadsprof får afläggas blott en gång i
hvarje ämne, utan tvifvel innebär en god garanti därför, att åtminstone i

allmänhet sadant prof icke begå res förr, än vederbörande efter profåret
genom öfning vunnit väsentligen större undervisningsskicklighet, synes det
dock lämpligt att stadga en viss, icke alltför kort tid, som läraren skall,
innan han far aflägga fyllnadsprof, hafva efter genomgånget profår meddelat
undervisning vid allmänt läroverk eller annan undervisning, som
kan anses svara däremot. När fyllnadsprofvet gäller ett ämne, som ingått
i lärarens profår, och således afser ändring i det betyg, som han därunder
funnits förtjäna, bör enligt kommitterades mening nämnda tid ej vara
mindre än två år. Under dessa behöfver läraren dock icke ovillkorligen
undervisa i det ifrågavarande ämnet. Han har nämligen under profåret
gjort bekantskap med metoden för dess behandling och haft öfning i dennas
tillämpning, och det låter tänka sig, att, om han efter profåret under en
tids lärareverksamhet i allmänhet förvärfvat större lärareskicklighet, också
den skicklighet att undervisa i detta ämne, som han vid profårets slut
ägde, blifvit större, änskönt hans undervisning icke omfattat detsamma.
Hvad åter beträffar ämne, i hvilket läraren icke under profåret förvärfvat
någon undervisningsskicklighet, bör han i sådant ej få aflägga fyllnadsprof,
utan att han efter profåret genom undervisning just däri vunnit öfning
och erfarenhet i dess behandling. Härför synes dock en tid af ett år vara
tillräcklig.

Måhända skulle det kunna befaras, att äfven med den ofvan föreslagna
inskränkningen i rätten att aflägga fyllnadsprof dessa ändock skulle blifva
alltför betungande för profårsläroverken. Kommitterade hafva därför sökt
anställa eu beräkning öfver det sannolika antalet af sådana prof.

Af bil. 6 visar sig, att de lärarekandidater, 486 till antalet, hvilka
under tioårsperioden 1887—1896 afslutade sin praktiska profårskurs, erhållit
betyg för undervisningsskicklighet i sammanlagdt 1576 ämnen. Af
dessa 1576 betyg hafva 262 (16,6 %) vant »Berömlig» eller »Med utmärkt
beröm godkänd», 761 (48,3%) »Med beröm godkänd» och 553 (35,i%) »Icke
utan beröm godkänd» eller »Godkänd». Härvid är att märka, att då
kandidat beträffande samma ämne erhållit olika betyg för olika klasser,
endast det lägre betyget tagits i betraktande. Det vida öfvervägande
antalet betyg har alltså varit »Med beröm godkänd». Häraf kunde man
möjligen vara böjd att draga den slutsatsen, att hvar och en lärare, som
i något ämne erhållit lägre betyg än »Med beröm godkänd», skulle önska i
detta ämne aflägga nytt prof. Emellertid har dels erfarenheten visat, att
åtskilliga, som i profåret erhållit mindre fördelaktiga vitsord, däraf föranledas
att icke ingå på lärarebanan, dels komma sannolikt icke så få lärare
att i ett eller annat ämne nöja sig med betyget »Icke utan beröm godkänd».
Å andra sidan torde det äfven inträffa, att en eller annan lärare, som i

ett ämne erhållit betyget »Med beröm godkänd», önskar ytterligare förbättra
detta betyg.

Kommitterade hafva alltså trott sig kunna beräkna antalet af sådana
i profårskursen ingående ämnen, i hvilka årligen fyllnadsprof skulle komma
att äga rum, lika med årliga medeltalet af betyg under »Med beröm
godkänd». Detta medeltal utgör, såsom nyss angafs, 35% af samtliga
utdelade betyg. Om det vidare får antagas, att ungefär hälften af alla
lärarekandidater komma att begagna sig af rätten att genomgå profår i
fyra ämnen, och då i regeln högst 50 lärarekandidater hvarje år afsluta
sitt profår, skulle profårsbetyg årligen komma att meddelas i ungefär 175
ämnen och således antalet af de ämnen, i hvilka under ett år fyllnadsprof
af nu ifrågavarande slag aflades, komma att uppgå till omkring 60.

Hvad åter vidkommer fyllnadsprof i sådana ämnen, hvilka icke ingått
i profårskursen, så upplyser bil. 7, att af de höstterminen 1897 vid de allmänna
läroverken och pedagogierna anställda lärare, som genomgått profår,
under åren 1887—1896 aflagts prof i 499 ämnen, hvilka de ej haft med i
profåret, d. v. s. att i medeltal årligen aflagts prof i 50 sådana ämnen.
Äfven af ur läroverkens tjänst numera afgångna lärare torde därjämte
under nämnda tioårsperiod sådana prof hafva aflagts, men dessas antal
kan icke vara synnerligen stort. Antalet af de prof, som, om kommitterades
förslag vinna afseende, komme att i medeltal årligen vid profårsläroverken
afläggas i sådana ämnen, som ej ingått i vederbörandes profår, skall dock
säkerligen blifva icke obetydligt mindre än det hittills varande antalet af
sådana prof inför domkapitel. Ty oafsedt den omständigheten, att själfva
den anordning, hvilken kommitterade öfver hufvud tilltänkt fyllnadsprofven,
i och för sig är ägnad att inskränka antalet af nu ifrågavarande prof,
förefinnas äfven andra skäl att antaga en minskning. Då nämligen
hädanefter flere, än hittills varit fallet, skulle komma att genomgå profår
i fyra ämnen, åstadkommes redan härigenom en sådan. Vidare har det
hittills ej sällan inträffat, att lärare aflagt prof i ämnen, i hvilka de
hvarken genomgått profår eller undervisat, men sådant skulle ej längre få
förekomma.

Kommitterade tro sig därför på goda grunder kunna antaga, att
sammanlagda antalet fyllnadsprof af olika slag, hvart och ett i ett ämne,
icke skulle behöfva öfverstiga 100 om året och att således högst 10
sådana prof i terminen skulle komma på hvart och ett af de nuvarande
fem profårsläroverken.

Detta antal kan tyckas betydligt. Men dels bör besinnas, att äfven
de nuvarande undervisningsprofven ganska mycket betunga profårsläroverken,
så ofta läraretjänster inom deras läroverksområde skola tillsättas,

och att således en lättnad skulle beredas dessa läroverk genom nämnda
profs afskaffande, äfvensom att undervisningen störes mindre genom ett
af de föreslagna fyllnadsprofven än genom ett af de nuvarande undervisningsprofven,
enär vid de förra, liksom vid profundervisningen under profåret,
samma uppgifter skulle behandlas, som eljest borde vid samma tid genomgås
under ledning af klassens ordinarie lärare. Dels synas äfven de nu ifrågasatta
fyllnadsprofven lämpligen kunna förläggas till vissa begränsade tider
af läsåret närmare terminernas början (15 september—15 oktober och 1
februari—15 mars), under det att lärarekandidaternas hufvudsakliga profundervisning
först därefter behöfde taga sin början. Om särskilt något
år tillströmningen af dem, som önska aflägga fyllnadsprof, blefve alltför
stor, förefunnes dessutom den möjligheten att med afseende på dessa
förfara på samma sätt som i fråga om profåret, d. v. s. att de lärare, för
hvilka tillfälle till prof icke kunde under en profperiod lämpligen beredas,
finge vänta till en annan, något som icke bör väcka betänklighet, då
fyllnadsprofvet icke är kompetensvillkor.

Skulle slutligen bördan af ifrågavarande prof befinnas alltför tung
för de nuvarande profårsläroverken, återstår dock alltid den utvägen att
inrätta ytterligare ett sådant läroverk. För en dylik åtgärd kunna äfven
andra skäl förebringas, och det nya profårsläroverket borde i sådant fall
vara beläget på en ort, från hvilken afståndet till de nuvarande är mera
betydande.

Hvad åter beträffar den tid, under hvilken en lärare, som aflägger
fyllnadsprof, skulle vara upptagen af detsamma, tiden för auskultationen
och den profvet föregående egna undervisningen däri inbegripen, hafva
kommitterade efter noggrann beräkning funnit, att denna tid blott sällan
kan behöfva öfverstiga två veckor, äfven om den profvande samtidigt
aflägger prof i ända till tre ämnen. Den svårighet, som härvid kan komma
att yppa sig i fråga om ämnen med ringa timantal i veckan, bör kunna,
om icke fullt aflägsnas, likväl väsentligen minskas därigenom, att åt
rektor vid det läroverk, där profvet skall afläggas, tillerkännes befogenhet
att i läroverkets läsordning vidtaga de tillfälliga ändringar, som kunna
vara för ändamålet erforderliga. Om profvet aflägges i endast ett eller
till och med tvenne ämnen med större timantal och på stadium, där antingen
inga eller blott enklare skriftliga arbeten förekomma, bör tiden för
detsamma kunna inskränkas till kortare tid än två veckor, ofta till ungefär
en vecka. Vidare får det anses sannolikt, att lärare, som finner anledning
att aflägga fyllnadsprof i flere än ett ämne, undviker att för hvarje ämne
företaga särskild profresa. Om alltså de prof i olika ämnen, som af samma
person samtidigt afläggas, räknas såsom ett enda prof, blir årliga antalet

sådana prof väsentligen mindre än det ofvan beräknade medeltalet för år
af 100 prof om hvartdera ett ämne. Då för närvarande, såsom af bil. 3
framgår, årligen i medeltal afläggas 170 prof för sökt tjänst, böra för de
läroverk, vid hvilka de obefordrade lärarne tjänstgöra, olägenheterna af
kompletteringsprofven blifva, om icke mindre, dock ej större än olägenheterna
af de nuvarande profven. Vidkommande åter de obefordrade
lärarne, kommer för en stor mängd af dem intet som helst behof af
fyllnadsprof att göra sig kännbart, och för de fleste bland de öfriga torde
en enda profresa komma att träda i stället för de många sådana resor,
som nu af talrika lärare måste göras.

Med afseende på tillvägagåendet vid anmälan till fyllnadsprof finna
koinmitterade naturligt, att likasom ansökan om genomgående af profår
äfven ansökan att få aflägga ett sådant prof, hvarigenom profårsbetyget
skall förbättras eller kompletteras, skall inom viss stadgad tid göras hos
chefen för ecklesiastikdepartementet. Denne bestämmer äfven i detta fall,
huruvida den sökande må under nästföljande profperiod aflägga det begärda
fyllnadsprofvet Och vid hvilket läroverk han äger att profvet undergå. Det
närmare fastställandet af tiden för profvet lärer däremot lämpligast öfverlämnas
åt föreståndaren för den praktiska profårskursen vid det läroverk,
dit den profvande hänvisas, enär denne ensam är i stånd att ställa anordningarna
för fyllnadsprof i sammanhang med anordningarna för profårskursen
i dess helhet. Ansökningen bör vara åtföljd af betyg öfver aflagda
akademiska examina och genomgången profårskurs samt vederbörligt tjänstgöringsbetyg
äfvensom uppgift såväl å det eller de läroämnen, i hvilka
den sökande vill undergå fyllnadsprof, som ock å det eller de läroverkets
stadier, till hvilka han önskar få profvet förlagdt. Önskar han profvets
förläggande till någon viss klass inom vederbörande stadium, bör han i
ansökningen uttrycka en sådan önskan.

För rektor vid ett profårsläroverk måste det vara af vikt att i god
tid få kännedom om hvilka fyllnadsprof under eu viss termin skola vid hans
läroverk afläggas. Då profven skola försiggå kort efter terminens början
och antagligen flere af lärarne skola deltaga i deras bedömande, behöfva
i tid anordningar vidtagas för att inpassa dessa prof i det egentliga skoloch
profårsarbetet. Rektor behöfver därför vara i tillfälle att anordna
fyllnadsprofven redan under den föregående terminen, medan lärarne ännu
äro samlade och han sålunda har tillfälle att med dem öfverlägga. Äfven
för den profvande måste det vara angeläget att tidigt få veta, när han
har att inställa sig för profvets afläggande. Koinmitterade hafva därför
ansett, att ansökan om fyllnadsprof bör före april månads utgång inlämnas
till ecklesiastikdepartementet, därest sökande vill aflägga sitt

prof under påföljande hösttermin, samt före slutet af oktober månad, om
lian vill hafva profvet förlagdt till följande vårtermin. Sedan rektorerna
vid profårsläroverken, så fort ske kan, erhållit underrättelse om hvilka
prof vid deras läroverk skola afläggas, böra de före slutet af juni, resp.
december, meddela de sökande, hvilken dag hvar och en af dem har att
för profvet infinna sig vid läroverket. Infinner sig icke en sökande å bestämd
tid, bör han ej äga rätt att utan förnyad ansökan aflägga prof.

Om den, soin skall profva, har anställning vid allmänt läroverk, bör
han med hänsyn till de anordningar, som till följd af hans frånvaro kunna
vara af nöden vid detta läroverk, ofördröjligen underrätta läroverkets
rektor om den för hans prof utsatta tid.

För det ökade arbete, som föreståndaren för den praktiska profårskursen
och vissa af profårsläroverkens lärare komme att få genom deltagande
i de här ifrågasatta profvens bedömande, böra de tydligen erhålla
godtgörelse. Angående dennas belopp skola kommitterade här nedan
yttra sig.

Redogörelse för de aflagda fyllnadsprofven, innefattande uppgift å
dem, som aflagt profven, de klasser och ämnen, i hvilka profven förekommit,
sammansättningen af de nämnder, af hvilka de bedömts, afgifna
betyg samt förslag till ersättning åt dem, hvilka i profvens bedömande
deltagit, bör afgifvas af den praktiska profårskursens föreståndare vid
hvarje läsetermins slut i sammanhang med den honom åliggande redogörelsen
för profåret.

Föregående Vida mera än genom profår och därpå möjligen följande fyllnadsprof
>å“om9viiikor ådagalägger emellertid en lärare sin praktiska duglighet genom tjänstför
ordinarie göling vid läroverken. Kommitterade hafva också redan i det föregående
anställning. petona^ a^t läraren endast genom det sätt, hvarpå han bestrider verklig,
själfständig undervisning, och genom de resultat han därvid åstadkommer
kan fullständigt och säkert visa, i hvilken grad han äger de för en framgångsrik
lärareverksamhet nödiga egenskaperna.

Ingen bör därför enligt kommitterades mening i egenskap af ordinarie
lärare fästas vid de allmänna läroverken, som icke förut meddelat undervisning
af den art, som där förekommer, under tillräckligt lång tid, för
att på hans sätt att därvid sköta sig ett säkert omdöme om hans duglighet
må kunna grundas. Fn fullständig, ej partiell, tjänstgöring under två
läsår synes härför vara tillfyllestgörande.

Helst bör de två årens undervisning hafva meddelats vid allmänt
läroverk. Men då enligt gällande bestämmelser viss undervisning vid
åtskilliga andra läroanstalter medför rätt att vid öfvergång i de allmänna

läroverkens tjänst för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tid,
under hvilken bemälda undervisning bestridts, hafva kommitterade ansett
det vara följdriktigt och billigt, att sådan undervisning Ange tillgodoräknas
äfven i fråga om ansökningsrät-t till ordinarie lärarebefattningar vid de
allmänna läroverken.

Af kommitterades ofvan framhållna åsikt om den egna, själfständiga
lärareverksamhetens betydelse såsom befordringsgrund framgår äfven, att
enligt kommitterades mening icke heller universitetsdocenter böra vara från
sådan undervisningsskyldighet fritagna, ehuru de för lönetursberäkning i
vissa fall få räkna sig till godo sina docenttjänstår. Med afseende på
dem synes dock det undantaget böra medgifvas, att af de två ifrågavarande
tjänstgöringsåren det ena må ersättas af ett års undervisning vid universitetet,
under det att äfven af docenter för rätt att vinna ordinarie anställning
vid läroverken rättvisligen bör fordras, att de genom minst ett års
tjänstgöring vid de allmänna läroverken eller vid andra med dem likartade
läroanstalter visat sin lämplighet för lärarekallet.

Från fordran på minst två års tjänstgöring såsom villkor för rätt
att söka ordinarie befattning böra dock tydligen de lärare, som vid utfärdande
af de här ifrågasatta bestämmelserna redan äro ordinarie,
vara frikallade.

Mot behöfligheten af en sådan inskränkning i ansökningsrätten kunde
invändas, att som bekant de, som befordras till ordinarie tjänster, i allmänhet
tjänstgjort mycket länge och att således en bestämmelse, sådan
som den ofvan föreslagna, saknar all verklig betydelse. Bil. 8 visar
dock, att bland de höstterminen 1897 vid de allmänna läroverken och
pedagogierna tjänstgörande lärare, hvilka efter ingången af år 1879 första
gången befordrats till ordinarie, ett icke så ringa antal antingen icke alls
eller blott en mycket kort tid före sin befordran tjänstgjort med full
tjänstgöring vid de allmänna läroverken eller med dem likartade undervisningsanstalter.
Af 117, som vid sin första befordran blifvit lektorer,
hade sålunda 17 icke haft någon som helst tjänstgöring af ifrågavarande
slag, 5 tjänstgjort kortare tid än ett år och 22 ett år eller något därutöfver,
men mindre än två år. Af dessa lärare hade resp. 47, 13, 4 och
13 varit universitetsdocenter. Bland 316, däraf 6 universitetsdocenter,
som utnämnts till adjunkter eller kolleger, hade 2 icke alls tjänstgjort,
en tjänstgjort mindre än ett år och 18, däribland 4 universitetsdocenter,
något längre, men dock mindre än två år.

Utfärdandet af föreskrift om två års tjänstgöring såsom villkor för
rätt att söka, ordinarie plats skulle alltså utgöra ett icke overksamt medel
för att trygga förvärfvandet åt läroverken af fullgoda ordinarie lärare.

Förändrade
bestämmelser
angående lärares
tjänstgöringsbetyg.

I åtskilliga andra länder, särskild! våra grannländer, äro dylika bestämmelser
redan träffade (se bil. 1).

Då enligt kommitterades mening en väl vitsordad föregående tjänstgöring
är en synnerligen beaktansvärd befordringsgrund och alltså vid
jämförelse mellan flere sökande betygen öfver densamma måste varda af
ganska stor betydelse, hafva kommitterade velat låta sig angeläget vara
att åt tjänstgöringsbetygen gifva så stor objektivitet som möjligt. Sådana
betyg utfärdas enligt nu gällande läroverksstadga af rektor, som ju också
på grund af ofta nog mångårig erfarenhet bättre än någon annan bör
känna de lärares nit och skicklighet, som arbeta under hans ledning. Hos
honom bör man också kunna förutsätta det pedagogiska omdöme, som
erfordras för att uppskatta de nämnda lärareegenskaperna till deras rätta
värde. Ett tjänstgöringsbetyg af rektor måste därför otvifvelaktigt gifva
en bättre ledning åt den tillsättande myndigheten än de nu så tungt
vägande betygen öfver undervisningsprofven, beroende som dessa äro af
oberäkneliga tillfälligheter och i alla hänseenden ingenting bevisande om
ytterst viktiga sidor af lärarepersonligheten.

Mot tjänstgöringsbetygen kan emellertid med fog anmärkas, att de,
såsom uttryck af en enda persons omdöme, låt vara att denne både är
sakkunnig och i besittning af grundlig kännedom om den lärare han skall
bedöma, likväl kunna blifva ensidiga och färglagda af en rent personlig
uppfattning. Detta ökar vanskligheten af att, såsom vid tillsättningen
af en plats är nödvändigt, med hvarandra jämföra tjänstgöringsbetyg,
utfärdade af olika rektorer, något som ju i alla fall är svårt, då, äfven
med den största objektivitet, den ene kan gå efter en annan betygsskala
än den andre.

Dessa svårigheter vid användandet af tjänstgöringsbetygen såsom
befordringsgrund kunna icke förnekas. De höra till sådana brister, som
vidlåda allt mänskligt, och deras förelintlighet bevisar endast, huru vanskligt
det skulle vara, om dessa betyg uppställdes såsom den enda befordringsgrunden.
Har man åter flere befordringsgrunder, finnes också större
utsikt, att de på olika håll förefintliga sannolikhetsfelen kunna taga ut
hvarandra.

Kommitterade hafva emellertid trott-, att det möjligen skulle bidraga
att förläna de tjänstgöringsbetyg, som böra åtfölja ansökan till tjänst,
större objektivitet, om det stadgades, att sådana betyg skulle utfärdas af
eforus efter inhämtande af rektors skriftliga utlåtande. Visserligen är
det sant, att detta fördubblande af instansen endast i ett mycket ringa
antal fall torde medföra olikhet mellan rektors utlåtande och efori slutliga

betyg. Men redan för detta obetydliga fåtals skull vore stadgandet en
vinst och skulle vid sådana tillfållen verka som ett medel mot ensidighet
och egenmäktighet. Vidare skulle genom det föreslagna sättet för tjänstgöringsbetygens
afgifvande dessa få en mera offentlig och mindre personlig
karakter.

Rektors mening, vare sig den motiveras eller endast får sitt uttryck
i föreslagna betyg, skulle alltid utgöra underlaget för eforsbetyget samt
utan tvifvel i de undantagsfall, då detta sistnämnda afveke från densamma,
varda känd af den tillsättande myndigheten. Rektorsutlåtandet finge ju i
alla händelser karakteren af en på anfordran tillgänglig offentlig handling,
som skulle i eforsarkivet förvaras och hvars koncept skulle återfinnas i
läroverkets koncept- eller kopiebok.

Eforus åter skulle genom ett sådant till vägagående dels få ett tillfälle
att ingripa i de undantagsfall, då missförhållanden uppenbarligen
förelåge, dels skulle lian få en öfversikt öfver betygsförslagen från rektorerna
vid alla de under hans uppsikt stående läroverken och därigenom
utan tvifvel sättas i tillfälle att främja likformighet i bedömandet, åtminstone
inom sitt stift.

Kommitterade anse, med ett ord, öfverflyttandet af skyldigheten att
afgifva tjänstgöringsbetyg för ansökning till tjänster från rektor till eforus
icke innebära någon mera genomgripande ändring af bestående förhållanden,
men väl skola bidraga till att stärka dessa betygs objektivitet och
offentliga karakter. Då åter tjänstgöringsbetyg begäras af annan anledning
än för ansökning till ordinarie tjänst, torde de fortfarande kunna
utfärdas af rektor ensam.

Af större betydelse är en annan förändring i afseende på tjänstgöringsbetygen,
hvilken kommitterade nu gå att föreslå.

För närvarande tinnes nämligen väl föreskrifvet, hvilka uppgifter ett
tjänstgöringsbetyg skall innehålla och ur hvilka synpunkter en lärare skall
i detsamma bedömas (läroverksstadgan § 102 mom. 7), men om de
betygsgrader, hvilka vid bedömandet skola användas, tinnes intet stadgadt.
En ganska växlande terminologi förekommer också i tjänstgöringsbetygen,
hvilket ofta orsakar svårighet vid jämförandet af betyg med hvarandra.

Kommitterade anse därför, i öfverensstämmelse med hvad ofta och
från flere håll yrkats, att för sådana tjänstgöringsbetyg, som skola bifogas
ansökan till ordinarie befattning, bestämda betygsgrader böra påbjudas.

Beträffande betygen för undervisningsskicklighet har vid profårsläroverken
en fast praxis utbildat sig, så att fullgod undervisningsskicklighet
betecknas med vitsordet »Med beröm godkänd», större eller mindre an -

vändbarhet med »Icke utan beröm godkänd» eller »Godkänd» och framstående
eller i hög grad framstående skicklighet med vitsorden »Med utmärkt
beröm godkänd» eller »Berömlig». Kommitterade föreställa sig ock,
att samma betygsgrader lämpligen skulle kunna begagnas i eforernas
tjänstgöringsbetyg.

1 fråga om vitsordet öfver en lärares nit synas samma betygsgrader
som beträffande undervisningsskicklighet lämpliga. I fråga om sättet att
behandla lärjungarne och förmåga att bland dem upprätthålla ordning
bör däremot ett ringare antal betygsgrader vara tillräckligt, och synas de
uttryck, hvilka ofvan föreslagits att i profårsbetygen användas vid bedömandet
af kandidats fallenhet för lärarekallet äfven här vara passande.
Med afseende på lärares vandel torde af lätt insedda skäl inga andra betygsgrader
böra förekomma än »Hedrande» och »Mindre hedrande».

Då eforsbetygets utfärdande skall föregås af skriftligt yttrande af
rektor och då måhända rektor och eforus icke alltid äro beredda att
omedelbart afgifva ett noga graderadt betyg öfver eu lärares verksamhet.,
synes en viss, icke alltför kort tid böra bestämmas, hvilken dessa myndigheter
böra hafva till sitt förfogande för ärendets behandling. Kommitterade
hafva ansett, att fyra veckor skulle vara tillfyllest härför. De hålla ock
före, att denna tid från de betygssökandes synpunkt icke bör kunna betraktas
såsom allt för lång, enär ansökningstiden till befattningar vid de
allmänna läroverken utgör sextio dagar. För vinnande af tid bör den,
som önskar tjänstgöringsbetyg af ifrågavarande beskaffenhet, ingifva sin
till eforus ställda ansökan om sådant till vederbörande rektor, som inom två
veckor insänder densamma jämte sitt yttrande till eforus.

Åt de myndigheter, som hafva att deltaga i sådant tjänstgöringsbetygs
bestämmande, bör vidare tillfälle beredas att erhålla kännedom om
de vitsord, som förut i de afseenden, hvilka äro föremål för deras bedömande,
meddelats vederbörande lärare, och bör därför ansökan om tjänstgöringsbetyg
vara åtföljd af profårsbetyg och förut erhållna tjänstgöringsbetyg.

I afseende på det sätt, hvarpå det utfärdade betyget skall komma den
sökande till banda, bär bland kommitterade ifrågasatts, huruvida icke betyget
skulle kunna af eforus öfversändas till rektor för att afgiftsfritt
tillställas sökanden. Kommitterade anse en sådan anordning önskvärd.
Men då hinder härför torde möta i nu gällande bestämmelser angående
stämpel och expeditionslösen, hafva de icke ansett sig befogade att framställa
något förslag i sådant syfte.

Utlåtande af
läroverkets
rektor vid
tjänstetillsättningar.

Vid sidan af de redan föreslagna bestämmelserna om profårets förstärkande,
om viss tids tjänstgöring vid läroverken såsom villkor för ordinarie
anställning och om normering af tjänstgöringsbetygen vilja kommit -

terade äfven framhålla ännu ett stadgande, som i händelse af undervisningsprofvens
afskaffande såsom kompetensvillkor torde befinnas särskildt
påkalladt och därjämte ägnadt att tillgodose hvarje läroverks kraf på att
erhålla de för dess behof lämpligaste lärarne.

I gällande läroverksstadga § 60 mom. 3 föreskrifves, att rektor vid
det läroverk, där undervisningsprof aflägges, skall, såvida han icke är
konsistorieledamot, kallas till öfvervarande af profvet samt att i bedömande
af prof för läraresyssla vid annat läroverk än det, där profvet aflägges,
detta läroverks rektor skall äga taga del.

Om nu undervisningsprofven borttagas, synes allt skäl vara för handen,
att åt rektor vid det läroverk, där läraretjänst skall tillsättas, beredes
särskildt tillfälle att på annat sätt än det ofvan omförmälda uttala sin
mening vid tjänstens tillsättande. Han känner säkerligen bäst läroverkets
behof och kan på grund däraf, då flere lika berättigade sökande finnas,
gifva den utnämnande myndigheten värdefulla upplysninger med hänsyn
till det eljest vid sådana tillfällen -ganska svåra valet. Ingen har heller
ett starkare intresse af att den värdigaste utnämnes än den, som både
inför öfverordnade myndigheter och inför allmänheten bär ansvaret för
att läroverket så väl som möjligt löser sin viktiga uppgift.

Det har synts kommitterade lämpligast, att rektors inlägg vid utnämningen
skedde i form af ett skriftligt utlåtande, afgifvet, sedan alla
kompetente sökandes handlingar till honom remitterats. Huruvida detta
utlåtande skall mynna ut i ett bestämdt förslag på en person, i ett likställande
af flere eller i ett ordnande af de sökande allt efter som de
enligt rektors mening böra komma i fråga, torde få bero på omständigheterna
och alltså icke böra lagbindas genom bestämd föreskrift.

Häremot kan invändas, att rektor har svårt att vara fullt objektiv,
om t. ex. en eller flere af de sökande redan äro anställda vid det under
hans ledning stående läroverket och skola jämföras med andra sökande, som
äro för rektor fullkomligt okända. Klart är emellertid, att denna objektivitet
varder lättare både att iakttaga och kontrollera, då rektors inflytande på
utnämningen utöfvas genom ett officiellt och för allmänheten tillgängligt
utlåtande, än om detta, såsom hittills någon gång torde varit fallet, skedde
på mera enskild väg. Och det synes vidare kommitterade, som skulle
denna invändning vara berättigad, om åt rektorsutlåtandet lämnades en
afgörande eller öfvervägande vikt vid utnämningen, men däremot äga
mindre fog, om, såsom kommitterade tänkt sig, detta utlåtande endast
Idefve eu länk i befordringsgrundernas kedja eller, såsom det på officiellt
språk kallas, ett »vederbörandes hörande».

Såsom ofvan nämndes, bör rektor yttra sig öfver de kompetente sö -

Afskaffande
af andra
kompetensprof.

Sammanfattning
af de
föreslagna
nya bestämmelserna.

kandena. Den förberedande pröfning af de inkomna ansökningshandlingarna,
som jämlikt läroverksstadgan § 56 nu sker, bör därför bibehållas
och verkställas före handlingarnas öfversändande till rektor. Det skulle
kunna ifrågasättas, att öfversändandet icke skulle äga rum förr, än det vid
kompetenspröfningen fattade beslutet vunnit laga kraft eller blifvit i vederbörlig
ordning ändradt. Om så skedde, skulle dock i de fall, då ingen af
de sökande funne sig hafva anledning till missnöje med ifrågavarande beslut,
den tid, som åtginge för befordringsärendets behandling, blifva, en hel
månad längre, än om handlingarna omedelbart efter pröfningen tillställdes
rektor.

Det synes därför lämpligen kunna föreskrifvas, att besvär öfver sådant
beslut må anföras endast i sammanhang med besvär öfver sysslans
tillsättning. Om besvär öfver kompetensbeslutet vid något tillfälle vinner
afseende och nytt rektorsutlåtande till följd häraf måste infordras, skall detta
dock säkerligen, att döma efter hvad erfarenheten hittills gifvit vid handen,
förekomma i så sällsynta fall, att olägenheterna däraf icke kunna uppväga
fördelen af tidsvinst vid de ojämförligt flesta befattningarnas tillsättande.

Den tid, inom hvilken rektor, sedan han af handlingarna erhållit del,
skall afgifva sitt utlåtande, synes kunna begränsas till tre veckor.

Af hvad i det föregående anförts, torde utan vidare framgå, att
kommitterade anse intet skäl förefinnas, hvarför nu stadgade undervisningsprof
såsom villkor för rätt till lönetursberäkning såsom lektor eller det i
läroverksstadgan § 59 såsom villkor för adjunkters och kollegers behörighet
till rektorsbefattningar vid högre läroverk föreskrifna undervisningsprof
vidare skulle bibehållas. Den lektorskompetens, som är erforderlig
för rätt till lönetursberäkning, kan nämligen anses tillräckligt styrkt
genom de akademiska prof, som för sådana befattningar äro föreskrifna, samt
genom en nöjaktigt genomgången profårskurs. I fråga åter om profven
för rektorsbefattningar bör ifrågavarande stadgande helt enkelt ersättas
med en bestämmelse af innehåll, att adjunkt eller kollega måste, för att
kunna befordras till rektor vid högre läroverk, hafva fullgjort villkoren
för att kunna till lektor utnämnas.

Kommitterade hafva nu redogjort för de ändrade bestämmelser angående
lärarebildningen och befordringssättet, hvilka de anse böra vidtagas
i sammanhang med afskaffandet af undervisningsprofven för ledig tjänst.

Dessa bestämmelser afse väsentligen:

l) profårets utbildande genom förbättrad handledning af kandidaterna,

genom lämpligare anordning af profnndervisningen och sättet för dennas
bedömande samt genom tillfälle till att aflägga fyllnadsprof;

2) två års föregående tjänstgöring vid allmänt läroverk såsom kompetensvillkor
för ordinarie anställning;

3) tjänstgöringsbetygens normerande och utfärdande genom eforsämbetet
vid ansökan till tjänst;

4) skriftligt utlåtande angående de sökande, afgifvet af rektor vid det
läroverk, där led ^förklarad tjänst ska ll tillsättas.

Genomföras de här ifrågasatta bestämmelserna, tveka kommitterade
icke att uttala såsom sin åsikt, att de nuvarande undervisningsprofven
utan skada kunna borttagas och att därvid icke desto mindre bättre och
säkrare garantier än de hittillsvarande vunnits för att åt de allmänna
läroverken förvärfva dugande och nitiska lärare.

Enligt kommitterades mening skall nämligen genom antagande af hvad
som föreslagits beträffande profåret såväl den praktiska lärarebildningen
stärkas som större trygghet vinnas, att de betyg, som lärarekandidaterna
vid profårskursens slut eller vid fyllnadsprof erhålla, noggrant angifva
graden af deras duglighet.

Genom föreskriften om eu viss tids tjänstgöring såsom villkor för rätt
att söka ordinarie befattning förebygges, att den, som tilläfventyrs vid
själfständig undervisning icke infriar de löften han under profåret gifvit
om sig vinner befordran endast på grund af profårsbetygen. Den utveckling
i undervisningsskicklighet, som en lärare efter profåret vunnit genom
verksamhet i skolans tjänst, kan han å andra sidan, om han det önskar,
få ådagalägga genom ett fyllnadsprof, organiseradt och bedömdt i likhet
med profundervisningen under profåret samt befriadt från de tillfälliga
inflytelser, som vidlåda de nuvarande undervisningsprofven.

Slutligen bör ock på så beskaffade tjänstgöringsbetyg som dem, hvilka
kommitterade föreslagit, af den tillsättande myndigheten kunna grundas eu
ganska tillförlitlig jämförelse mellan de sökande, icke blott i fråga om
undervisningsskicklighet utan äfven med afseende å deras öfriga lärareegenskaper.
Därigenom torde alltså bättre än hittills komma att tillgodoses
såväl de sökandes anspråk på rättvis befordran som ock läroverkens bästa,
hvilket särskilt främjas genom stadgandet, att vederbörande rektor skall
afgifva ämbetsutlåtande angående de sökande. Att åter efter införande af
de här ifrågasatta bestämmelserna och med bibehållande af hittillsvarande
befordringsgrunder tjänsteåldern skulle göra sig i obehörig grad gällande
vid tillsättningar, torde icke med skäl kunna påstås.

Härtill kommer, att de obligatoriska undervisningsprofvens afskaffande,
enligt hvad ofvan visats, för domkapitlen och stiftsläroverken skulle med 7 -

fora en betydlig lättnad i arbete samt för de obefordrade lärarne verka
befrielse från de kostnader och den oro, som de ständiga profresorna orsakat.

En annan rätt beaktansvärd fördel, som skulle vinnas genom afskaffande
af undervisningsprofven för tjänst, är vidare en mycket väsentlig förkortning
af den långa tid, som nu förflyter mellan den dag, då ansökningstiden
utgår, och befattningens tillsättande. Enligt uppgifter, meddelade i
kommittébetänkandet af den 24 november 1893, utgjorde denna mellantid
under ecklesiastikåren 1882—1892 i medeltal för lektorsbefattningar 6
månader 6 dagar och för adjunktsbefattningar 5 månader 15 dagar samt
under ecklesiastikåret 1892—1893 resp. 7 månader 4 dagar och 7 månader
3 dagar, ja, den steg i enstaka fall ända till 13 månader 13 dagar för
det förra och 15 månader 14 dagar för det senare slaget af tjänster. Efter
de obligatoriska undervisningsprofvens borttagande skulle nämnda mellantid
reduceras till endast några få veckor. Detta förutsätter emellertid, att
samtliga de handlingar, med hvilka eu sökande vill styrka sin kompetens
till den sökta sysslan, skola åtfölja själfva ansökningen. Kommitterade
kunna icke heller finna giltiga skäl, hvarför i fråga om ämneslärarebefattningar
vid de allmänna läroverken ett ytterligare styrkande af meriterna
efter ansökningstidens utgång skulle, i olikhet med hvad vid de flesta
andra befattningar är fallet, få förekomma.

Kostnad:-beräkning.

Såsom i det föregående påpekats, kommer, därest de af kommitterade
föreslagna bestämmelserna blifva genomförda, arbetet för profårsläroverkens
rektorer och lärare att icke obetydligt ökas. Denna ökning uppstår dels
och väsentligen genom de nya anordningarna vid profåret, betygens afgifvande
af en nämnd och medgifvandet för hvarje lärarekandidat att
genomgå profår i fyra ämnen, dels genom fyllnadsprofvens förläggande till
profårsläroverken.

Hvad först det ökade arbetet med lärarekandidaternas handledning
och bedömande beträffar, hafva kommitterade redan framhållit önskvärdheten
däraf, att, för att detta arbete må kunna medhinnas, minskning i
undervisningsskyldigheten må kunna medgifvas de lärare, hvilkas tid är
mest upptagen af profårsarbetet. Men då många af lärarne vid de talrikt
besökta profårsläroverken äro liårdt betungade med rättande af skriftliga
arbeten och därför redan förut åtnjuta någon nedsättning i timantal, kan
denna minskning i allmänhet blifva blott obetydlig. I hvarje fall kan
den icke på långt när uppväga ökningen i deras med profåret förbundna
arbete, hvarför en förhöjning måste ske i det belopp, som nu utgår i arfvoden
för lärarekandidaternas handledning och som redan i och för sig

måste anses vara ganska knappt tillmätt. För närvarande plägar till detta
ändamål, föreståndarens arfvode oberäknad^ för hvarje lärarekandidat
endast anvisas sainmanlagdt 240 kronor för pro fårets båda terminer. Då
nu för ett stort antal kandidater ett fjärde ämne säkerligen skulle tillkomma
och arbetet särskildt med bedömandet af profundervisningen komme
att växa rätt betydligt, synes en ökning af 120 kronor för hvarje kandidat
eller, då kandidaternas antal vid hvarje profårsläroverk plägar vara 10,

1200 kronor om året för hvarje sådant läroverk vara behöflig.

Härtill kommer ytterligare den ersättning, som för fyllnadsprofvcns
anordnande och bedömande bör utgå till rektor och vederbörande lärare.

Då fyllnadsprof i hvarje klass, där det aflägges, skall sträcka sig öfver
två undervisningstimmar samt antagligen ofta kommer att afläggas i två
klasser, synes en ersättning i medeltal af sammanlagdt 15 kronor åt de
båda lärare, som utom rektor i bedömandet deltaga, åtminstone icke vara
för högt tilltagen. Efter ofvan beräknade 20 fyllnadsprof om året vid
hvarje profårsläroverk skulle ifrågavarande ersättning för hvarje sådant
läroverk komma att utgöra 300 kronor årligen. För föreståndaren för
den praktiska profårskursen åter, hvilken skall såväl deltaga i bedömande
af alla prof som ock hafva bestyr med profvens anordnande, brefväxling
med de profvande, och betygens expedierande, synes ringare ersättning än
200 kronor om året för detta ökade besvär icke kunna ifrågasättas.

Den behöfiiga anslagsökningen skulle alltså för hvarje profårsläroverk
utgöra 1,700 kronor och för alla fem profårsläroverken tillsammans 8,500
kronor årligen.

Nämnda utgiftspost lärer icke med skäl kunna anses betydlig. Det
är nämligen att märka, att, såsom af ofvan gjorda beräkningar framgår,
endast en mindre del af densamma eller 2,500 kronor orsakas af anordningarna
för fyllnadsprofven, medan det hufvudsakliga beloppet faller på
profårets och den praktiska lärarebildningens stärkande, ett ändamål, som,
oberoende af undervisningsprofvens borttagande, är i hög grad eftersträfvansvärdt
och för läroverkens lyckliga utveckling viktigt att uppnå.

Hvad angår den tidpunkt, från hvilken de föreslagna nya bestämmel- Tiden för rf*
serna böra tillämpas, anse kommitterade, att desamma i allmänhet kunna blZimmiulrträda
i verkställighet omedelbart efter promulgerandet. Emellertid böra nas genomenligt
koinmitterades mening vissa undantagsbestämmelser träffas i fråga ■,orandc•
om dem, som vid tiden för de nya bestämmelsernas första tillämpande
redan äga ansökningsrätt. Eftersom denna rätt billigtvis bör dem äfven
för framtiden tillförsäkras, är det tydligt., att föreskriften om två års tjänstgöring
såsom villkor för rätt att söka ordinarie syssla icke bör komma att

på dem tillämpas. Då det vidare torde af en eller annan anledning kunna
blifva för ifrågavarande personer svårt att under den närmaste tiden begagna
sig af de af kommitterade föreslagna fyllnadsprofven, finna kommitterade
rättvist, att de icke alldeles gå miste om den utväg att ådagalägga
efter profåret förvärfvad undervisningsskicklighet, som de nuvarande undervisningsprofven
ansetts erbjuda. På grund häraf tro kommitterade, att
dessa prof böra för dem, som vid tiden för de nya bestämmelsernas första
tillämpande redan äga ansökningsrätt, under en öfvergångstid af minst två
år bibehållas såsom fakultativa.

Till de ändringar i gällande läroverksstadga och förordningen angående
profåret, till hvilka de nuvarande undervisningsprofvens afskaffande
och ofvan förordade bestämmelsers genomförande skulle gifva anledning,
äfvensom till stadga angående fyllnadsprof efter genomgånget profår hafva
kommitterade upprättat förslag, hvilka här nedan följa.

Förslag till ändrad lydelse af åtskilliga paragrafer åt'' nu gällande läroverksstadga.

§ 13. ,y, :

1. Oberäknad den tid, som erfordras för att utom lärorummet granska
och rätta lärjungarnes skriföfningar, vare lektor, som tillika är domkapitelsledamot,
förpliktad att vid läroverket hvarje vecka lämna undervisning
aderton till tjugu timmar, lektor, som icke är domkapitelsledamot, tjugu
till tjugutvå, adjunkt och kollega tjugufyra till tjuguåtta timmar; dock
att för kollega vid treklassigt läroverk undervisningstiden må, om läroverkets
behof det kräfver, kunna utsträckas till trettio timmar.

2. Rektor åligge följande undervisningsskyldighet:

vid högre läroverk tolf till sexton timmar;

vid lägre läroverk med fem klasser tjugu till tjugutvå timmar;

vid lägre läroverk med tre klasser tjugufyra timmar hvarje vecka.

3. För rektor vid läroverk, till hvilket lärarekandidater för genomgående
af profår hänvisas, för lärare vid sådant läroverk, hvilkens tid i
större utsträckning tages i anspråk för lärarekandidaternas handledning,
äfvensom för lärare, som fått sig ålagdt ett drygare hemarbete med rättande
af lärjungarnes skriftliga uppsatser, må, där förhållandena det medgifva,
undervisningstiden kunna minskas med högst fyra lärotimmar i veckan.

§ 14.

Hvar och en lärare vare skyldig att i de kunskapsgren!-, som till
hans syssla höra, meddela undervisning, eftersom läroverkets behof kraf -

ver, i flere eller färre klasser. Adjunkt eller kollega vare ock pliktig
att, därest sådant med hänseende till de i § 12 gifna föreskrifter pröfvas
nödigt, efter lärarekollegiets förslag och efori förordnande, till större eller
mindre del öfvertaga undervisningen äfven i andra inom läroverket förekommande
ämnen. Samma skyldighet åligge lektor, så vida vid läsordningens
uppgörande hans tjänstgöring befinnes, med iakttagande af de i näst
föregående $ i afseende på timantalet meddelade föreskrifter, icke kunna
inskränkas till de ämnen, som till hans syssla höra.

■It:).

§ 53*),

Sökande till läraresyssla vid allmänt läroverk skall

1) vid den tid, då sysslan är att tillträda, hafva uppnått tjugutre års

ålder; ; •. •;... ,;1, -n.lip mc-'' -i •. t •• 1 *''0

2) vara känd för gudsfruktan och goda seder samt, därest han söker
lärarebefattning i kristendom, bekänna sig till den rena evangeliska läran;

3) utmärka sig för det allvar och den stadga i karakteren samt foglighet
i lynnet, att lian må kunna tillvinna sig lärjungarnes aktning och
tillgifvenhet;

4) äga grundlig insikt i de s.tycken, som till den sökta sysslan höra;

5) besitta förmåga att lätt och tydligt meddela undervisning;

6) hafvft förbered t sig för lärarekallet genom nöjaktigt genomgången

profårskurs; ;, ; , .

7) före ansökningstidens utgång hafva efter genomgången profårskurs

under minst två år vid allmänt läroverk eller annan läroanstalt bestridt
sådan undervisning, som enligt gällande bestämmelser medför rätt till
lönetursberäkning vid allmänt läroverk, skolande i fråga om docent denna
undervisning under minst ett år hafva meddelats vid annan läroanstalt än
universitet; samt. .. ,

8) vara fri från sjukdom eller lyte, som gör honom för lärarekallet
olämplig.

Från de i mom. 6 och 7 upptagna fordringar är redan anställd ordinarie
lärare äfvensom sökande till öfningslärarebefattning frikallad.

§ 54.

Sökande till lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning skall vid ansökningen
bifoga:

*) För den rubrik, som närmast fö reg År § 52, föresi As lydelsen: Om ansökning
till »gasta. • - ■ ; '' • 1 '' ’ ''> • > ■''f • ''• •

1) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om ålder,
föregående befattningar, utgifna arbeten, af offentliga myndigheter undfångna
betyg äfvensom andra omständigheter, hvilka sökanden vill såsom befordringsskäl
åberopa;

2) i original eller behörigen styrkt afskrift:

a) prästbetyg om sökandens ålder;

b) , betyg öfver vederbörliga examina i enlighet med föreskrifterna i
nästföljande §;

c) vitsord öfver behörigen genomgången profårskurs;

d) vederbörligt tjänstgöringsbetyg samt, därest han icke under de senaste
sex månaderna före ansökningstidens utgång varit i tjänst anställd, annat
vederbörligt intyg öfver sin verksamhet och vandel; börande, där sökande
varit anställd vid sådan läroanstalt, som står under uppsikt af eforus,
tjänstgöringsbetyget vara af denne utfärdadt, på sätt § 57 närmare bestämmer.

§ 55.

1. För behörighet till lektorsbefattning fordras:

att hafva aflagt antingen fullständiga och godkända prof för promotion
inom filosofisk fakultet vid inländskt universitet enligt de före den 16
april 1870 meddelade stadgar, eller filosofie licentiatexamen, börande dock
den, . som aflagt denna examen enligt nådiga stadgan angående filosofie
kandidat- och licentiatexamina den 17 april 1891, hafva dels i särskild
pröfning, hvarom närmare bestämmelser komma att utfärdas, erhållit vitsord
om minst godkända insikter i antropologi och logik, därest icke teoretisk
filosofi ingår i hans filosofie kandidat- eller licentiatexamen, dels i
sistnämnda examina erhållit minst vitsordet godkänd antingen i fyra af
följande till humanistiska sektionen hörande examensämnen, nämligen nordiska,
germanska, romanska, latinska och grekiska språken, historia samt
statskunskap ined geografi, eller i tre af dessa ämnen och i matematik,
eller i fyra af följande till matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande
examensämnen, nämligen matematik, fysik, kemi, botanik och zoologi, eller
i tre af dessa ämnen och i ett af de ofvannämnda till humanistiska sektionen
hörande ämnen; hvarvid iakttages, att med betyg i grekiska språket skall
vara förenadt betyg i latin, med betyg i fysik betyg i matematik, med
betyg i botanik betyg i zoologi och med betyg i zoologi betyg i botanik;
samt

att därjämte hafva inför vederbörande fakultet aflagt disputationsprof
i något af de ämnen, som höra till den sökta sysslan och vid ledighetens

kungörande blifvit angifna, samt för sådant prof vitsordats med betyget
godkänd eller derutöfver så val för författandet som för försvaret; skolande
afhandling i klassisk filologi vara författad på latinska språket samt afhandling
i främmande lefvande språk på det språk afhandlingen afser.

Behörighet att söka lektorsbefattning, hvari kristendom ingår såsom
läroämne, tillkomme ock den, som aflagt antingen teologie kandidatexamen
eller filosofie kandidatexamen jämte examen inför teologisk fakultet och
som tillika fullgjort här ofvan stadgade disputationsprof.

2. Behörighet till adjunkts- eller kollegabefattning tillkommer:
den, som fullgjort de för behörighet till lektorsbefattning stadgade
kunskapsprof, dock att för adjunkts- eller kollegabefattning disputationsprof
icke är erforderligt;

den, som enligt de före den 17 april 1891 meddelade stadgar aflagt
sådan filosofie kandidatexamen, som jämlikt hittills gällande bestämmelser
medför behörighet till adjunkts- eller kollegabefattning; samt

filosofie kandidat, som dels, därest icke teoretisk filosofi ingår i hans
examen, i sådan särskild pröfning, hvarom ofvan förmäles, undfått vitsord
om minst godkända insikter i antropologi och logik, dels i filosofie kandidatexamen
erhållit betyget godkänd eller därutöfver antingen i fyra af följande
till humanistiska sektionen hörande examensämnen, nämligen nordiska,
germanska, romanska, latinska och grekiska språken, historia samt statskunskap
med geografi, eller i tre af dessa ämnen och i matematik, eller i
fyra af följande till matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande examensämnen,
nämligen matematik, fysik, kemi, botanik och zoologi, eller i tre
af dessa ämnen och i ett af de ofvannämnda till humanistiska sektionen
hörande ämnen; hvarvid iakttages, att med betyg i grekiska språket skall
vara förenadt betyg i latin, med betyg i fysik betyg i matematik, med
betyg i botanik betyg i zoologi och med betyg i zoologi betyg i botanik.

Behörighet att söka adjunktsbefattning, hvari kristendom ingår såsom
läroämne, tillkomme ock den, som aflagt antingen teologie kandidatexamen
eller filosofie kandidatexamen jämte examen inför teologisk fakultet eller
ock sistnämnda examen jämte teologisk-filosofisk examen med vitsord om
minst med beröm godkända insikter i två af ämnena latin, grekiska och
historia.

15. Har, innan denna författning träder i tillämpning, genom särskilt
Kongl. Maj:ts beslut behörighet till lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning
blifvit tillerkänd någon, som icke fullgjort föreskrifna kunskapsprof,
äge han tillgodonjuta den honom sålunda tillagda förmån.

Beträffande profårskurs och fyllnadsprof efter genomgånget profår
galle, hvad härom särskild! är stadgadt.

1. Af eforus ntfärdadt tjänstgöringsbetyg skall innehålla dels uppgift
på tjänstgöringens art och tjänstgöringstiden samt de ämnen och klasser,
i hvilka läraren meddelat undervisning, dels vitsord öfver hans därvid
ådagalagda nit och skicklighet, hans sätt''att behandla lärjungarne och
förmåga att bland dem upprätthålla ordning samt hans vandel.

2. Vid bedömandet af lärares nit och skicklighet, haris sätt att behandla
lärjungarne och förmåga att bland dem upprätthålla ordning samt
hans vandel skola följande betygsuttryck användas: i fråga om nit och
skicklighet: Berömlig, Med utmärkt'' beröka godkänd, Med beröm godkänd,
Icke utan beröm godkänd; Godkänd, Otillräcklig; i fråga om sätt att behandla
lärjurigarne och förmåga åt! bland dem upprätthålla ordning:
Utriiärkt, Mycket god, God, Mindre God; i fråga om vandel: Hedrande,
Mindre hedrande.

■ *iii» ’; in;-'' !.;!• ■ i - f i i . I ■ •'')!['' i;-; wvr: : r " 1 . l 1 , l: - iti. ■ ■ ■".. in '' ■ -

1. Åstundar lärare i och för ansökan till ordinarie lärarebefattning
vid allmänt läroverk erhålla betyg öfver tjänstgöring vid läroanstalt, som
står under uppsikt af eforus, ingifve han till vederbörande rektor sin till
elorus ställda ansökan därom med bifogande i styrkta afskrifter af profårsbetyg
och förut erhållna tjänstgöringsbetyg.

2. Rektor afgifve därefter skriftligt yttrande med förslag till betyg

öfver lärarens tjänstgöring samt , insände, senast inom två veckor, detta
jämte sökandens handlingar till eforus, som inom två veckor, efter det
handlingarna till honom inkommit, utfärdar betyget. • -.i

'' 1 : .. 1 , :ö, '' .... • ,! j, ,;,, '' -, r .

§ 59.

< 1 »11 a t;> t''foi ■'' >''•_ . ''"H ;«i-. »il Ii i ; .. i i 11 • ; t; * •«• Giwr-r ;;i !

För behörighet till rektorsämbete vid högre läroverk fordras att vara
ordinarie lektor eller att vara ordinarie adjunkt eller kollega och hafva
lullgjort villkoren för att kunna till lektor utnämnas, samt för behörighet
till rektorsbefattning vid lägre läroverk att vara ordinarie lektor, adjunkt
eller kollega.

Om sysslas tillsättning.

§ 60.

Sedan den tid utgått, inom hvilken ansökningarna till ledig syssla
skola ingifvas, pröfve konsistorium de inkomna ansökningshandlingarna och
öfversände dem därefter till rektor vid det läroverk, där sysslan är ledig.

§ 61.

Rektor skall inom tre veckor, sedan han af ansökningshandlingarna
erhållit del, till konsistorium med återställande af handlingarna afgifva
skriftligt yttrande och förslag i ärendet.

§ 62*.

1. Sedan rektor med sitt yttrande inkommit, företages i konsistorium
den lediga sysslans tillsättning, då biskopen först afgifve till protokollet
sitt yttrande, hvilken bland de sökande han, på förekomna skål, anser
böra till sysslan utnämnas. Hvar och en af konsistoriets öfriga ledamöter
röste därefter i vanlig ordning, likaledes med anförande af sina skäl, och
vare den utnämnd, som de flesta rösterna undfått; hvarvid biskopen äge
två röster utom den honom i händelse af lika röstetal tillkommande afgörande
rösten.

2. Ej må tillsättning af läraresyssla företagas i biskopens frånvaro,
utan att han därom blifvit underrättad och skriftligen afgifvit sina röster,
hvilka på ofvan stadgade sätt först till beräkning upptagas.

3. Under biskopsledighet tillsåttes läraresyssla af konsistorium genom
de flesta rösterna, då ordföranden endast äge afgörande röst vid lika
röstetal.

§ 63**.

Vid lärares utnämning skall afseende fästas på de egenskaper, som
enligt § 53 fordras af sökande till läraresyssla, och därjämte hänsyn tagas
till tjänstgöring vid offentliga eller under offentlig kontroll stående läroanstalter
samt till lärdom äfven i andra ämnen än dem, som höra till den
sökta sysslan.

* Jämför nuvarande § 63.

** Jämför nuvarande § 64.

Vid tillsättning af adjunkts- eller kollegabefattning galle i följande
ordning såsom befordringsgrunder:

1) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning,
ådagalagda vid genomgående af profår, under utöfvad lärareverksamhet
samt genom fyllnadsprof, därest sådant blifvit aflagdt;

2) lärdomsförtjänster, särskildt i de ämnen, som höra till den ifrågavarande
sysslan;

3) längden af föregående väl vitsordad tjänstgöring;

hvarvid en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund
må kunna uppvägas af ett större företräde enligt en senare.

Vid tillsättning af lektorsbefattning skola lärdomsförtjänster, särskildt
om de förefinnas i till sysslan hörande ämnen, såsom befordringsgrund likställas
med undervisningsskickligheten; och skall i'' fråga om dylik befattning
hänsyn till den föregående tjänstgöringens längd företrädesvis tagas,
då denna tjänstgöring ägt rum å det högre skolstadiet och i med den
ifrågavarande befattningen förenade ämnen.

Vid tillsättning af lärare vid de läroverk, till hvilka lärarekandidater
för genomgående af profår hänvisas, skall särskildt afseende fästas å sökandes
lämplighet att biträda vid bemälda kandidaters handledning.

Då ordinarie lärare söker annan befattning af samma slag som den
han innehar och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid,
bör vid utnämningen skälig hänsyn äfven tagas till behofvet af yngre och
friskare krafter för sysslans bestridande.

§ 64*.

öfver ordinarie läraresysslas tillsättning kan sökande anföra underdåniga
besvär inom den tid och på det sätt, som i afseende på ecklesiastika
befordringar i allmänhet föreskrifves. Öfver konsistoriets beslut vid den
i § 60 föreskrifna pröfning af de sökandes handlingar må besvär anföras
endast i sammanhang med besvär öfver sysslans tillsättning.

§ 65**.

1. Fullmakt å läraresyssla må icke utfärdas, förrän utnämningen
vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag, då utnämningen
skett; dock att, om Kongh Maj:t, i anledning af underdåniga
besvär, finner annan sökande än den af konsistorium utnämnde böra er -

* Jämför nuvarande § 65: 1.

** Jämför nuvarande § 65: 2, 3.

hålla tjänsten, fullmakten dateras för den dag, då Kopgl. Maj:t pröfvat
besvären.

2. Underrättelse om utnämning äfvensom om fullmakts utfärdande
varde af konsistorium till ecklesiastikdepartementet ofördröjligen insänd.

§ 102.

Rektor åligge att:

1) föra matrikel öfver de vid läroverket intagna lärjungar enligt fastställdt
formulär;

2) föra diarium enligt fastställdt formulär;

3) hålla läroverkskollegiets protokollsbok i vederbörligt skick;

4) ansvara för terminskatalogs upprättande samt insända nödigt antal
exemplar däraf till eforus;

5) inom åtta dagar efter hvarje termins slut till eforus insända afskrift
af examenskatalogen äfvensom låta inhäfta originalet, för att i läroverkets
arkiv förvaras;

6) därstädes jämväl förvara inkomna samt afskrift af utgående betyg
och skrivelser;

7) åt lärare, som för annat ändamål än ansökan till ordinarie läraretjänst
vid allmänt läroverk åstundan tjänstgöringsbetyg, utfärda sådant;

8) i afseende på lärarekandidaters handledning fullgöra, hvad därom
är särskildt stadgadt.

§ 121.

Lärare vid de läroverk, till hvilka lärarekandidater för genomgående
af profårskurs blifvit hänvisade, vare pliktiga att, där så erfordras, biträda
vid kandidaternas handledning samt deltaga i bedömandet af deras undervisning
och af fyllnadsprof, som vid läroverket afläggas.

Förslag till ändrad lydelse af momenten 3, 7, 8 och 12 af nåd. kungörelsen
den 16 juni 1875 angående anordningen af det i gällande stadga för
rikets elementarläroverk föreskrifna profår.

3. Den, som önskar genomgå profår, skall till chefen för ecklesiastikdepartementet
före juni månads utgång, därest han vill börja sin profårskurs
med påföljande hösttermin, samt före slutet af december månad, om
han vill begynna nämnda kurs med följande vårtermin, därom ingifva
skriftlig ansökan, åtföljd af åldersbetyg och betyg om aflagda akademiska

examina äfvensom uppgift på tre eller fyra läroämnen, i hvilka han önskar
aflägga prof såsom lärarekandidat. Departementschefen afgör därefter, vid
hvilket bland de af Oss för detta ändamål bestämda läroverk den sökande
äger att profåret genomgå, och meddelar vederbörande eforalstyrelse, så
fort ske kan, underrättelse därom.

7. Den praktiska kursen innefattar såväl åhörande af undervisningen
på läroverkets olika stadier som äfven meddelande af undervisning dels
till öfning, dels till prof, hvilken undervisning, där lärarekandidat det
önskar, må kunna beträffande ett eller två ämnen förläggas uteslutande
till läroverkets fem nedre klasser.

Vid hvarje termins början uppgöres af föreståndaren, med skäligt afseende
fäst å kandidaternas uttalade önskningar, en plan för den praktiska
kursens ordnande. Vid utförandet af denna plan biträdes föreståndaren
af läroverkets lärare, på sätt han med afseende på lärarekandidaternas
ändamålsenliga handledning finner erforderligt och i den ordning bedömandet
af deras undervisning enligt stadgandet i mom. 12 här nedan
kan kräfva. Efter hvarje termins slut skall redogörelse för profårstjänstgöringens
anordning och gång äfvensom uppgift, i hvad mån särskilda
lärare varit tagna i anspråk för profårskandidaternas handledning
och bedömande af deras undervisning, samt förslag till arfvoden för dessa
lärare af föreståndaren ingifvas till ecklesiastikdepartementet.

8. öfningsundervisningen inledes af vederbörande lärare genom egen
undervisning, hvarvid kandidaten är åhörare. Den tid, under hvilken
denne därefter har att fullgöra sin öfningsundervisning i särskilda ämnen
och klasser, bestämmes af föreståndaren för den praktiska kursen.

Vid de sammanträden, som för preparation och granskning af lärarekandidats
öfningsundervisning samt därmed förbunden framställning af de
enskilda ämnenas metodik äfvensom för granskning af hans proflektioner
böra äga rum, närvare under ordförandeskap af föreståndaren för den
praktiska kursen vederbörande lärare, som hafva del i ledningen af kandidaternas
öfningar. Kandidaterna äro skyldiga att deltaga i alla sammanträden,
vid hvilka de läroämnen behandlas, som deras profårskurs omfattar.

öfnings- och profundervisningen omfattar äfven meddelandet af uppgifter
för skriftliga uppsatser på modersmålet samt dessas rättande och
genomgående äfvensom i öfrigt de skriföfningar, som till profkandidatens
profämnen höra.

öfnings- och profundervisning för en kandidat må tillsammans icke
upptaga mera än högst sex timmar i veckan.

Med afseende på profundervisningen, som i hvarje fall skall omedelbart

föregås af öfningsundervisning, iakttages, att densamma må väsentligen
förläggas till senare delen af profåret.

12. Betyg öfver genomgånget profår, innefattande särskilda vitsord för
hvardera kursen, utfärdas enligt fastställdt formulär af föreståndarne
gemensamt.

Vitsord för lärarekandidats i den praktiska kursen ådagalagda undervisningsskicklighet
i hvarje särskild! ämne afgifves med afseende på hvarje
klass, i hvilken kandidaten meddelat undervisning i ämnet, af en nämnd,
bestående af'' föreståndaren för den praktiska kursen, en af läroverkets
lärare, hvilken enligt rektors förordnande följt kandidatens hela undervisning
i ämnet, samt läraren i ämnet i den klass eller afdelning, där undervisningen
ägt rum. Därest för något fall antalet ledamöter af sålunda
sammansatt nämnd ej skulle uppgå till tre, äge föreståndaren tillkalla, allt
efter för handen varande behof, en eller två af läroverkets öfrige, med
afseende på det ifrågavarande ämnet sakkunnige lärare eller, i brist på
sådana, andra sakkunnige och undervisningsskicklige personer att följa
kandidatens undervisning i den utsträckning, att de må kunna öfver densamma
afgifva vitsord. Vitsord för lärarekandidats ådagalagda fallenhet
för lärarekallet och allmänna undervisningsskicklighet afgifvas samfäldt af
dem, som deltagit i bedömandet af hans undervisningsskicklighet i de särskilda
ämnena. Vitsord för kandidatens flit afgifves af förenämnda personer
jämte föreståndaren för den teoretiska kursen.

1 alla dessa fall afgifves betyget medelst omröstning till protokollet,
hvarvid i händelse af lika röstetal föreståndaren för den praktiska profårsk
ursen har afgörande röst.

Vitsordet för den teoretiska kursen afgifves af föreståndaren ensam.

Betygsgrader äro i fråga om undervisningsskicklighet, flit och teoretiskt
pedagogiska insikter: Berömlig, Med utmärkt beröm godkänd, Med
beröm godkänd, Icke utan beröm godkänd, Godkänd, Otillräcklig; i fråga
om fallenhet för lärarekallet: Utmärkt, Mycket god, God, Mindre god.

Förslag till stadga angående fyllnadsprof efter genomgånget profår.

1. Fyllnadsprofvets ändamål är att ådagalägga den ökade utbildning
för lärarekallet, som lärare genom tjänstgöring efter genomgånget profår
kan hafva vunnit.

2. Fyllnadsprof aflägges vid något af de läroverk, till hvilka lärarekandidater
för genomgående af profår hänvisas, antingen under höstterminen
mellan den 15 september och den 15 oktober eller under vårterminen
mellan den 1 februari och den 15 mars.

3. Fyllnadsprof må afläggas såväl i ämne, i hvilket lärare genomgått
profår, som ock i annat läroämne. I båda fallen kan profvet förläggas
antingen till någon af klasserna 1—5 eller till någon af klasserna 6—7
eller till båda dessa stadier.

4. Behörighet att aflägga fyllnadsprof i ämne, hvari profår förut
blifvit genomgånget, tillkommer den, som efter afslutad profårskurs under
två år meddelat sådan undervisning, som enligt gällande bestämmelser
medför rätt till lönetursberäkning vid allmänt läroverk; skolande i fråga
om docent denna undervisning under minst ett år hafva meddelats vid
annan läroanstalt än universitet.

Behörighet att undergå fyllnadsprof i ämne, i hvilket profår icke
blifvit genomgånget, tillkommer den, som vid annan läroanstalt än universitet
bestridt minst ett års tjänstgöring af ofvan angifna slag och därunder
meddelat undervisning i det ifrågavarande ämnet.

Fyllnadsprof må icke af någon afläggas mer än en gång i samma
ämne.

5. Den, som åstunda,r aflägga fyllnadsprof, skall till chefen för
ecklesiastikdepartementet före april månads utgång, därest han vill aflägga
sitt prof under påföljande hösttermin, samt före slutet af oktober månad,
om han vill hafva profvet förlagdt, till följande vårtermin, därom ingifva
skriftlig ansökan, åtföljd af betyg om aflagda akademiska examina och
genomgången profårskurs samt vederbörligt tjänstgöringsbetyg äfvensom
uppgift såväl å det eller de läroämnen, i hvilka han vill undergå fyllnadsprof,
som å det eller de läroverkets stadier, till hvilka han önskar få
profvet förlagdt, honom dessutom obetaget att uttala en önskan angående
den eller de särskilda klasser, inom hvilka profvet skall äga rum.

Departementschefen afgör därefter, vid hvilket läroverk den sökande äger
att profvet undergå, och meddelar, så fort ske kan, underrättelse därom
till vederbörande profårsföreståndare. Denne underrättar därefter den
sökande om den dag, då han har att infinna sig vid läroverket, och bör
sådan underrättelse beträffande prof under höstterminen lämnas före juni
månads utgång och beträffande prof under vårterminen före slutet af december.
Har den sökande anställning vid allmänt läroverk, göre han ofördröjligen
hos rektor vid detta läroverk anmälan om den för hans prof
utsatta tid.

6. Infinner sig icke den profvande å bestämd tid vid det läroverk,
till hvilket han blifvit hänvisad, må han först efter ny ansökan prof
aflägga.

7. Fyllnadsprof, hvilket skall anordnas i väsentlig likhet med den
till profårskursen hörande prof undervisningen, sker sålunda, att den prof -

vande, sedan lian under minst två timmar åhört undervisningen samt
därefter under en eller, om han det önskar, under två timmar utan åhörare
undervisat i den klass och i det ämne, som hans prof afser, därefter under
två timmar meddelar undervisning till prof.

Fyllnadsprof omfattar äfven rättande och genomgående af ett lämpligt
antal skriftliga arbeten, för såvidt sådana förekomma inom det ämne och
den klass, hvari prof aflägges.

8. Vid anordnandet af fyllnadsprof bör iakttagas, att den tid, under
hvilken den profvande har att i och för profvet uppehålla sig vid det
läroverk, där profvet aflägges, så vidt möjligt inskränkes och i allmänhet
ej öfverstiger två veckor. Rektor äge befogenhet att, där för profvets
ändamålsenliga anordning så erfordras, vidtaga tillfälliga ändringar uti läroverkets
läsordning.

9. Beträffande fyllnadsprofvens bedömande af nämnd, nämndens
sammansättning, betygsgrader samt sättet för betygens afgifvande och utfärdande
gäller i tillämpliga delar, hvad som i dessa afseenden är stadgadt
rörande profår.

10. Redogörelse för aflagda fyllnadsprof, innefattande uppgift å dem,
som aflagt profven, de klasser och ämnen, uti hvilka profven förekommit,
de olika nämndernas sammansättning, afgifna betyg samt förslag till ersättning
åt dem, hvilka i profvens bedömande deltagit, afgifves af föreståndaren
för den praktiska profårskursen vid hvarje läsetermins slut i
sammanhang med den honom åliggande redogörelse för profåret.

:. . * *; •;;??» j;’ » 5 i!;. *i■ ; ii'' j*,H '' \ f-.HM *

;iki: -ut*km*.’i /iv» ''<rAt(h- •> • •U-.- •) : TUl>'';:-

"li I! 1:\>\ v * .!»- r:''; • ‘ ••''»Ml ‘iriMifTi

Formulär till betyg öfver fyllnadsprof.

N. N., som under terminen 18............ enligt gällande före skrifter

vid N. N. läroverk aflagt fyllnadsprof i följande ämne , som
icke ingått i den af honom genomgångna profårskurs, nämligen

..............................,......................................................,............., äfvensom i ämne

• r......................................., som ingått i hans profårskurs, har

därvid ådagalagt:

i kristendom inom klass undervisningsskicklighet

i » » » »

i modersmålet » » »

N. N. den.......................... 18................

N. N.

Föreståndare för den praktiska
profårskursen vid N. N. läroverk.

Formulär till tjänstgöringsbetyg’, utfärdadt af eforus.

Hos eforsämbetet i N. N. stift har N. N., i och för ansökan till ordinarie
lärarebefattning vid allmänt läroverk, anhållit om betyg öfver sin
tjänstgöring vid N. N. läroverk.

I anledning häraf får jag, efter det att vederbörande rektor afgifvit
yttrande med förslag till betyg, härmed vitsorda:

att N. N. vid nämnda läroverk tjänstgjort från

till.......T.........................................i egenskap af ............................och från...............................

till i egenskap af , därvid han meddelat

undervisning läsåret ( -terminen) i

inom................................................. klasserna och i...................................u>............ inom

klasserna, läsåret ( -terminen) i inom..................

klasserna o. s. v.;

att N. N. vid denna sin tjänstgöring ådagalagt...................................................

nit och skicklighet, ....................................................sätt att behandla

lärjungarne och förmåga att bland dem upprätthålla

ordning; samt

, . ''rf*!

att han fört en vandel.

N. N. den.................................................... 18

''i

N. N.

Historik.

II.

Om geografien såsom särskild! läroämne vid tillsättandet af adjunktsoch
kollegabefattningar vid de allmänna läroverken.

Geografiens ställning såsom läroämne vid universitet och allmänna
läroverk har under de senare åren i vissa afseenden förbättrats.

Genom nåd. kungörelsen den 17 april 1891 angående ändring i vissa
paragrafer af universitetsstatuterna och den samma dag utfärdade nåd.
stadgan angående filosofie kandidat- och filosofie licentiatexamina liar geografien
alltså uttryckligen upptagits bland de akademiska undervisningsoch
examensämnena, dock icke såsom ett sjelfständigt sådant, utan blott
såsom ingående i ämnet »statskunskap med geografi».

Undervisningen i geografi vid universiteten har man sökt tillgodose
därigenom, att sedan år 1893 årligen beviljats ett anslag till en professorn
i statskunskap biträdande lärare i geografi vid Upsala universitet och att
år 1894 vid universitetet i Lund upprättats en e. o. professur i geografi
och historia, en kombination, som dock icke åt geografien inrymt den
själfständiga ställning, som med rätta bör tillkomma detta viktiga läroämne.

Vid de allmänna läroverken har genom nåd. kungörelsen den 22
mars 1895 geografien i de fem nedre klasserna blifvit på timplanen skild
från historien, hvarigenom i dessa klasser ett bestämdt timtal i hvarje
vecka tillförsäkrats densamma och geografiundervisningens anförtroende åt
läraren i naturvetenskap underlättats.

Dessa åtgärder hafva likväl icke befunnits tillfyllestgörande.

Vid 1896 års riksdag väcktes en motion, afseende en ytterligare förbättrad
ställning för geografien vid de allmänna läroverken. Denna motion,
som då icke bifölls, förnyades följande år och föranledde då Riksdagen att
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om meddelande af sådana bestämmelser,
att vid tillsättande af adjunkts- och kollegabefattningar vid de allmänna
läroverken geografien måtte räknas såsom särskildt undervisningsämne.
Nämnda skrifvelse har blifvit till kommitterade öfverlämnad med

uppdrag att i anledning af densamma till Kongl. Maj:t inkomma med betänkande
och förslag.

Ett större antal studerande vid Upsala universitet ingick år 1896 med
en underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida ej åtgärder skulle kunna vidtagas för att om möjligt bereda
geografien en själfständig plats vid Upsala universitet, så att geografien
måtte få ingå såsom särskildt examensämne i såväl filosofie kandidatsom
licentiatexamen. Ansökningen remitterades till universitetets kansler,
hvilken infordrade yttrande af filosofiska fakulteten i Upsala. Sedan denna
genom en för ändamålet tillsatt kommitté låtit närmare utreda ärendet,
beslöt fakulteten, inom hvilken flere olika yrkanden gjordes, vid den slutliga
voteringen med 14 röster mot 7 att hos kanslersämbetet hemställa om underdånig
framställning, dels att Kong]. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag
till en ordinarie professur vid Upsala universitet i politisk geografi, dels
ock att den nu vid universitetet befintliga extra ordinarie professuren i
meteorologi måtte förändras till en motsvarande i meteorologi och fysisk
geografi med två timmars föreläsningsskyldighet i veckan, så framt ej samtidigt
en observatorsplats inrättades vid meteorologiska institutionen, i hvilket
fall professorn skulle vara skyldig att föreläsa fyra timmar i veckan, samt
att på grund häraf jämväl måtte föreskrifvas, att vid blifvande ledighet
af denna professur sökande böra styrka sin kompetens i ej mindre fysisk
geografi än i meteorologi. Minoriteten inom fakulteten hade förenat sig
om ett förslag, att fakulteten måtte begära anslag till en ordinarie professur
i geografi med skyldighet för dess innehafvare att representera både
den naturvetenskapliga och den humanistiska sidan af ämnet. Sedan ärendet
återkommit till kanslersämbetet, ansåg sig detta böra, utan att då
vidare därom yttra sig, öfverlämna detsamma till chefen för ecklesiastikdepartementet
för den åtgärd, som denne för det närvarande kunde finna
lämplig. Handlingarna i nämnda ärende hafva sedermera öfverlämnats
från ecklesiastikdepartementet till kommitterade för att vid deras arbete
tagas i betraktande.

Ändamålet med den i Riksdagens skrifvelse ifrågasatta bestå mmelsen,Geojr«/en vid
att vid tillsättande af adjunkts- och kollegabefattningar vid de allmännaumvere,lelenläroverken
geografien skall räknas såsom särskildt undervisningsämne, angifves
vara åstadkommande af en förbättrad undervisning i ett ur flere
synpunkter viktigt, men tillbakasatt läroämne. Enligt kommitterades mening
är såväl ändamålet synnerligen beaktansvärdt som ock den ifrågasatta åtgärden
att betrakta såsom ett steg till dess förverkligande.

Visserligen år det sant, att äfven en lärare, som icke äger på

akademiska studier grundad insikt i sitt läroämne, mången gång kan meddela
en undervisning, som lämnar det resultat, att läroboken omsorgsfullt
och noggrant genomgås med lärjungarne och att en mängd fakta fast och
säkert inpräglas i deras minne. Fara är dock alltid för handen, att det
icke skall lyckas en sådan lärare att finna de rätta synpunkterna för
ämnets behandling, att tillräckligt noga skilja det väsentliga och det oväsentliga
och därigenom undvika att betunga lärjungarne med massor af kunskapsstoff,
att göra undervisningen konkret, åskådlig och liffull och därigenom
lättfattlig, intresseväckande och ägnad att hos lärjungarne skapa
lefvande, klara, bestämda och lätt bevarade minnesbilder, att leda lärjungarnes
verksamhet så, att deras kunskap icke blir blott minneskunskap,
utan att ur denna utvecklas verkligt vetande, på samma gång deras själsförmögenheter
härvid utvecklas, och att detta vetande ordnas till ett sammanhängande
och öfverskådligt helt.

Om också vetenskapliga förstudier i det läroämne, som är föremål
för en lärares undervisning, icke äro det enda villkoret för ett i sann
mening framgångsrikt lärarearbete, så måste dock medgifvas, att de äro
af den väsentligaste vikt. Och det torde med fog kunna påstås, att detta
i alldeles särskild mening gäller beträffande geografien, framför allt sådant
detta läroämne numera gestaltat sig till följd af den geografiska vetenskapens
betydande utveckling under de senare årtiondena och den riktning,
hvari denna utveckling gått. Föredraget på ett rätt sätt, med behörig
sofring af det rikhaltiga och mångskiftande stoffet och med insiktsfull användning
af den moderna undervisningsmaterielen, har detta ämne visat
sig såsom i hög grad bidragande att skärpa iakttagelseförmågan och därjämte
såsom särdeles tilldragande för lärjungarne, på samma gång som
dessa förvärfvat kunskaper af stort gagn i praktiskt afseende. Men geografiens
studium har mycket ofta bedrifvits så, att det så godt som uteslutande
bestått i inpluggande af massor af namn och fakta, viktiga och
oviktiga om hvarandra. Fn sådan undervisning är tydligen af ytterst
ringa värde för lärjungarnes andliga utveckling. Men det är icke nog
härmed; den tager deras krafter i anspråk till den grad, att det med fog
kan påstås, att geografien genom det förvända sätt, hvarpå undervisningen
i densamma ofta skötts, tillhör de ämnen, som i hög grad bidragit till
den öfverklagade öfveransträngningen af lärjungarne.

Genom de åtgärder, hvilka, enligt hvad ofvan anförts, vid universiteten
vidtagits till förbättrande af geografiens ställning, hafva onekligen såväl de
förut ringa utsikterna för läroverken att erhålla vederbörligen utbildade
geografilärare ökats som ock möjlighet beredts dem att vid lärarnes anställande
förvissa sig om befintligheten af denna utbildning. Men vissa
olägenheter vidlåda dock fortfarande anordningarna vid universiteten.

En sådan olägenhet är, att vid universitetet i Upsala geografi undervisningen
är beroende af ett anslag, som årligen måste begäras och som
därjämte förefaller vara väl knappt tillmätt, för att man skulle kunna af
läraren fordra, att han skall i önsklig grad ägna tid och krafter åt det
gifna uppdraget och därmed förbinda själfständiga studier i ämnet.

En annan olägenhet är, att geografien är oskiljaktigt förenad med
statskunskapen till ett examensämne och att således ingen kan erhålla
akademiskt vitsord om vetenskapliga insikter i geografi, som ej visat sig
äga erforderliga insikter i statskunskap. Nu är visserligen sant, att geografien
har åtskilliga beröringspunkter med statskunskapen, men dessa äro
dock icke så väsentliga, att geografien och statskunskapen lämpligen kunna
sammankopplas till ett examensämne. För den, som eljest icke har någon
anledning till eller intresse af att studera statskunskap, men som vill
studera geografi, måste därför denna sammankoppling verka tyngande, och
det kan då lätteligen inträffa, att han helt och hållet uppgifver geografien.
Däremot äger ett mycket nära sammanhang rum mellan geografien och flere
af naturvetenskaperna. Sålunda måste å ena sidan goda naturvetenskapliga
insikter anses vara af stort gagn för en geograf och å den andra geografien
ett ämne, som väl lämpar sig att studera för många naturvetenskapsmän.
Men för dessa senares studieriktning äro stora och viktiga delar
af statskunskapen, särskildt läran om de statsrättsliga förhållandena, alldeles
främmande. Följden af sammankopplingen blir därför med största sannolikhet
den, att tillgången på vederbörligen utbildade geografilärare ej blir
densamma, som den under andra förhållanden skulle blifva, och att särskildt
jämförelsevis få personer med naturvetenskaplig studieriktning aflägga
exainensprof i geografi.

Men det är icke nog härmed. Äfven möjligheten att vid lärares anställande
förvissa sig om graden af hans utbildning i geografi försvagas
af sammankopplingen af geografi och statskunskap, om det nämligen,
hvilket faktiskt sker, medgifves examinanden att för ett visst betygs erhållande
sysselsätta sig öfvervägande med den ena vetenskapen. Ett högt
betyg i statskunskap med geografi kan i sådant fall bero på goda och
grundliga insikter hufvudsakligen i den förra vetenskapen. Kommer så
härtill, att på grund af förhållandenas utveckling statskunskapen betraktas
såsom hufvudämnet, hvilket också framgår af exainensämnets namn, »statskunskap
med geografi», en benämning, som tydligt uttrycker geografiens
underordnade ställning i förhållande till statskunskapen, så blir förhållandet
från läroverkens synpunkt ännu ogynnsammare.

Kommitterade anse det sålunda, för att kompetent?!, lärare i geografi måtte
vid läroverken erhållas, vara af synnerlig vikt, att geografien vid universiteten

får en fullt sjelfständig ställning både såsom undervisnings- och examensämne.
Och då de nu, därigenom att ofvan omförmälda handlingar rörande
geografiens ställning vid Upsala universitet till dem från ecklesiastikdepartementet
öfverlämnats, fått särskild anledning att yttra sig äfven om universitetsfrågan,
anse de för sin plikt att starkt betona denna sin uppfattning.

Hvad åter beträffar frågorna om en eller två professurer i detta ämne,
om en del af detta ämnes förenande med meteorologi samt i sammanhang
härmed om dess hänförande till endera af den filosofiska fakultetens sektioner
eller fördelning på dem båda, torde dessa icke omedelbart sammanhänga
med det kommitterade lämnade uppdrag, ej heller förfoga kommitterade
öfver den detaljkunskap eller den speciella erfarenhet, som vore nödiga för
sakens grundliga och allsidiga bedömande. Endast det vilja kommitterade
ur lärarebildningens synpunkt i detta afseende framhålla, att det universitetsbetyg
i geografi, som skall medföra kompetens till läraretjänster i ämnet,
bör innebära ett vitsord om insikter i ämnet i dess helhet och sålunda,
till undvikande af ojämnhet både i bedömandet och den examinerades
kunskaper, lämpligen torde böra afgifvas af en enda person. Så är t. ex.
förhållandet i Tyskland, där endast undantagsvis vid de allra största
universiteten mer än en professorsstol i geografi finnes. I examenskommissionerna
för lärareexamen plägar endast en representant för geografien
vara medlem, men geografien kan likväl såsom examensämne förbindas
med ämnen både från det språkligt historiska och det matematiskt
naturvetenskapliga området. (Ordnung der Prufung för das Lehramt an
höheren Schulen in Preussen von 5 Febr. 1887).

Geograjiens Äfven vid läroverken finnas emellertid förhållanden, som äro ägnade att
ståiining^vld motverka> att unge män vid universitetet vinnlägga sig om geografiens
tillsättning af studium. Medan vid universitetet geografien för närvarande är sammanlararetjanster.
förd med statskunskapen till ett examensämne, hafva vid läroverken geografi
och historia länge betraktats såsom ett enda läroämne. Genom nåd.
kungörelsen den 22 mars 1895 blefvo, såsom ofvan erinrats, sistnämnda
ämnen i de fem nedre klasserna, i hvilka å latinlinien hela den egentliga
undervisningen i geografi och å reallinien den grundläggande och hufvudsakliga
meddelas, tvenne skilda undervisningsämnen med ett för hvartdera
ämnet bestämdt särskildt timantal. Undervisningen i historia och undervisningen
i geografi kunna således nu i full öfverensstämmelse med den
fastställda undervisningsplanen på det lägre stadiet anförtros åt olika lärare.

Men vid tillsättningen af de lärare, som hafva sin undervisning helt
och hållet eller företrädesvis förlagd till de ifrågavarande klasserna, är
geografien fortfarande förenad med historien till ett ämne, »historia med

geografi». Nu kräfves enligt gällande befordringslag i allmänhet, frånsedt
befattningar, i hvilka kristendom ingår som läroämne, samt den kompetens,
som åtskilliga sökande ännu kunna äga enligt äldre bestämmelser, för
behörighet till adjunkts- och kollegatjänster bland annat, att hafva i
filosofie licentiat- eller filosofie kandidatexamen erhållit betyget godkänd
eller därutöfver i fyra ämnen, valda, med vissa inskränkningar i valfriheten,
bland bestämda, filosofiska fakulteten tillhörande ämnen, hvilka
samtliga hafva motsvarighet bland de vid läroverken förekommande undervisningsämnena.
Och hvarje adjunkts- eller kollegabefattning omfattar en
grupp af tre ämnen med undantag för de båda grupper, i hvilka naturlära
ingår, nämligen »historia med geografi och naturlära» och »matematik
och naturlära», hvilka omfatta blott två.

Tydligt är, att det för hvar och en, som ämnar ingå på lärarebanan,
vid valet af studie- och examensämnen måste vara af betydelse, hvilka
utsikter till fortkomst valet af ämnen kan bereda honom, och betydelsen
häraf blir större, i samma mån konkurrensen om lärarebefattningarna ökas.
Att vikten af förberedelse i så många skolämnen som möjligt äfven inses
af aspiranter till lärarebefattningar, framgår bland annat däraf, att, ehuru
enligt profårsförordningen lärarekandidat har att aflägga prof endast i
tre läroämnen, likväl ganska många kandidater efter egen önskan aflägga
sådana prof i fyra. Nu motsvara vid tillsättande af läraretjänster de båda
akademiska examensämnenä »historia» och »statskunskap med geografi»
tillsammans endast ett ämne, hvadan examen i dessa ämnen gifver mindre
utsikt att erhålla en läraretjänst än examen i ämnen, som hvart för sig
ingå i de för adjunkts- och kollegabefattningar fastställda ämnesgrupperna.

Därtill kommer ytterligare, att vid tjänsters tillsättande historien
lätteligen kan komma att betraktas såsom viktigare än geografien, något,
hvartill tjänsteämnets namn, historia med geografi, och äfven geografiens
ringare timantal kunna medverka, och sannolikheten att vinna befordran
till läraretjänst i »historia med geografi» är förvisso icke oväsentligt större
för dem, som förvärfvat examensbetyg i ämnet historia, men ej i geografi,
än för dem, som äga betyg i det senare ämnet, men ej i det förra. Detta
måste hafva till följd, att de, som studera geografi för att blifva lärare
i detta ämne, blifva mycket få. Hvad särskilt vidkommer dem, hvilka
hufvudsakligen ägna sig åt naturvetenskapliga ämnen och för hvilkas
studieriktning historien alltså är mer främmande, torde med hänsyn till
framtidsutsikter under nuvarande förhållanden ringa lockelse för dem
finnas att offra tid på geografiska studier.

Utfärdande af en sådan bestämmelse, att vid tillsättande af adjunktsoch
kollegabefattningar vid de allmänna läroverken geografien skall räknas

såsom särskild ämne, synes därför vara ägnadt att främja förvärfvandet
åt dessa af dugliga geografilärare, åtminstone på det lägre stadiet, och
torde äfven komma att öka antalet af sådana. Hvad åter beträffar geografiens
ställning vid tillsättande af lektorstjänster, ingår det icke i kommitterades
uppdrag att därom nu yttra sig.

Nya ämnes- Kommitterade hafva undersökt, hvilka förändringar i sammanhang
adjunkts-,ochme^ nyssnämnda bestämmelse böra vidtagas i de ämnesgrupper, som en
koiiegabefatt- adjunkts- eller kollegabefattning skall omfatta. Genom att taga hänsyn
mnga,. ge0grafiens förhållande å ena sidan till historien och å andra sidan
till de matematiskt naturvetenskapliga ämnena hafva kommitterade kunnat
uppställa tillräckligt många kombinationer och så beskaffade, att de
ingående ämnena hänga väl tillsammans och att läraren, äfven vid ett
mindre femklassigt läroverk, kan få hela sin undervisningsskyldighet
förlagd inom den till hans befattning hörande ämnesgruppen, en fordran,
som för öfrigt icke är under alla förhållanden oeftergiflig.

För närvarande ingår historia med geografi i följande ämnesgrupper
för adjunkts- och kollegatjänster:

kristendom, modersmålet och historia med geografi,
kristendom, latinska språket och historia med geografi,
modersmålet, latinska språket och historia med geografi,
modersmålet, tyska språket och historia med geografi,
latinska och grekiska språken samt historia med geografi,
historia med geografi och naturlära.

Af dessa ämnesgrupper bör naturligen den sistnämnda bibehållas med
den ändring, att geografien där ingår såsom själfständigt ämne. I stället
för de öfriga fem grupperna skulle, i fall geografien från dem afskiljes,
uppstå följande fem nya:

kristendom, modersmålet och historia,
kristendom, latinska språket och historia,
modersmålet, latinska språket och historia,
modersmålet, tyska språket och historia,
latinska och grekiska språken samt historia.

Vid uppställandet af nya ämnesgrupper med geografien såsom särskilt
ämne hafva kommitterade å ena sidan ansett den böra jämte historien
förenas med hvart och ett af de ämnen, som förekomma i nyssnämnda
grupper, med undantag af det på nedre stadiet ej lästa grekiska språket.
Härigenom uppkomma ämnesgrupperna:
kristendom, historia och geografi,
modersmålet, historia och geografi,

latinska språket, historia och geografi,
tyska språket, historia och geografi.

För att å andra tidan tillgodose sammanställandet af geografien med
de matematiskt naturvetenskapliga ämnena hafva kommitterade bland därvid
möjliga kombinationer, förutom den ofvan nämnda: historia, geografi
och naturlära, funnit följande vara de lämpligaste:
historia, geografi och matematik,
matematik, naturlära och geografi,
matematik, naturalhistoria och geografi.

Det är jämväl en annan omständighet, som kommitterade vid uppställandet
af de nämnda kombinationerna ansett sig böra taga i särskildt
betraktande, nämligen tillgodoseendet af läroverksstadgans föreskrift om
klasslärare i läroverkens fyra nedre klasser. Äfven ur denna synpunkt
finna kommitterade de föreslagna ämnesgrupperna fullt tillfredsställande
och detta af följande skäl. Vid en blick på de ämnesgrupper, hvilka genom
nåd. kungörelsen den 22 mars 1895 fastställts för adjunkts- och kollegabefattningar,
visar det sig, att af dessa grupper, 26 till antalet, 10 lämpa
sig för klassläraretjänst. Utaf de af kommitterade nu uppställda 13 ämneskombinationer
äger ett enahanda förhållande rum med ej mindre än 11.
Af dessa 11 grupper erbjuda åtminstone 7 möjlighet för en och samma
lärare att i flere eller färre af de fyra underklasserna, med bibehållande af
sina egna ämnen, öfvertaga minst en tredjedel, i många fall betydligt
mera af klassens samtliga undervisningstimmar. Väl torde det härvid
kunna anmärkas, att de nya ämnesgrupper, hvilka af kommitterade föreslagits
i stället för dem, som hittills upptagit historia och geografi såsom
ett enda ämne, i någon mån förminska det högsta möjliga timantalet för
klassläraren; men betydelsen af en sådan anmärkning förringas väsentligen
därigenom, att man torde hafva grundadt skål för det antagandet, att, om
geografien kommer att ingå såsom själfständigt ämne i adjunkts- och kollegatjänster,
det ännu mera framdeles än hittills kommer att inträffa, att en
lärare, som innehar kompetens till läraretjänst i historia jämväl besitter
kvalifikation för att på ett tillfredsställande sätt undervisa i geografi och
alltså, om tilläfventyrs klasslärareprincipen skulle i något särskildt fall
det kräfva, utöfver sina egna ämnen i sin klass öfvertaga jämväl undervisningen
i geografien.

Äfven en annan omständighet talar till förmån för de nya kombinationerna.
Som bekant är ett af klassläraresystemets förnämsta syftemål
att såväl genom den större likformighet i metodiskt afseende och den
koncentration af undervisningen, hvilka det möjliggör, som ock genom
den mer ingående kännedom om lärjungarnes allmänna ståndpunkt och

deras individualitet, hvilken det är ägnadt att framkalla, förebygga öfveransträngning
af lärjungarnes framför allt i de tidigare åren ännu sa aga
och outvecklade krafter. Besinnar man emellertid, att, såsom kommitterade
redan förut starkt betonat, detta syftemål svårligen torde kunna uppnås,
om icke vederbörande lärare på grund af egna förstudier behärskar sitt
läroämne, så är det lätt insedt, att det är så långt ifrån, att de af
kommitterade uppställda ämnesgrupperna skulle kunna komma att motverka
en ändamålsenligare tillämpning af klasslärareprincipen, att desamma
tvärtom på grund af den garanti för tillfredsställande kunskaper hos geografiläraren
de äro ägnade att gifva måste anses i väsentlig män komma att
främja samma princip. Härtill kommer slutligen äfven den fördelen för
läroverkén, att, då flere af de föreslagna kombinationerna äfven i många
fall kunna komma att afse en undervisning inom skolans högre klasser,
genom desamma utsikt i någon mån öppnas att äfven åt geografiundervisningen
på detta stadium vinna insiktsfulla och dugliga lärare,

Uppenbart är, att, om vid tillsättande af adjunkts- och kollegabefattningar
geografien blir ett särskildt ämne, den ock bör i profåret med
afseende på de fem nedre klasserna betraktas såsom ett sådant. För att detta
skall ske, kräfves dock icke någon förändring i profårsförfattningens lydelse.
Emellertid skulle det rätt ofta kunna inträffa, att en lärarekandidat, som,
om geografien bildade ett profårsämne med historien, önskade genomgå
sitt profår i historia med geografi och två andra ämnen, skulle, därest
geografien blefve skild från historien och han ej ägde lagstadgad rätt till
fyra profårsämnen, nödgas att afstå från ett af de ämnen, i hvilka han
eljest skolat genomgå profår, något som skulle hafva ett försvagande af
hans praktiska utbildning för lärarekallet till följd. Denna olägenhet
blefve dock fullständigt undanröjd genom den af kommitterade redan
förut i ett annat sammanhang föreslagna förändringen i profårsstadgan,
att lärarekandidat skall äga att i profåret aflägga prof i tre eller fyra ämnen.

Af den själfständigare ställning vid de allmänna läroverken, som geografien
dels redan erhållit, dels enligt kommitterades förslag ytterligare
skulle få, synes böra följa, att vid det uppräknande af läroämnena i de
allmänna läroverken, som förekommer i § 5 af läroverksstadgan, historien
och geografien icke förbindas med hvarandra på annat sätt än öfriga ämnen
och att det således i stället för »historia och geografi» bör heta »historia,
geografi». Likaså bör naturligen, om och när vid universiteten geografien
blir ett själfständigt examensäinne, i läroverksstadgan § 55 vid
angifvande af de ämnen, i hvilka sökande till läraretjänst skall hafva erhållit
betyg, uttrycket »statskunskap med geografi» ersättas med »geografi».

På grund af hvad ofvan anförts få kommitterade således i underdånighet
afgifva det förslag:

att i läroverksstadgan § 5 första punkten må erhålla följande förändrade
lydelse: Läroämnen i de allmänna läroverken äro: kristendom,
modersmålet, latinska, grekiska, tyska, engelska och franska språken, historia,
geografi, filosofisk propedeutik, matematik samt naturvetenskap;

att i samma stadgas § 52 mom. 2 bland ämnesgrupperna för adjunktsoch
kollegabefattning följande grupper må utgå, nämligen:
kristendom, modersmålet och historia med geografi,
kristendom, latinska språket och historia med geografi,
modersmålet, latinska språket och historia med geografi,
modersmålet, tyska språket och historia med geografi,
latinska och grekiska språken samt historia med geografi,
historia med geografi och naturlära,

och att i deras ställe må uppföras grupperna:
kristendom, modersmålet och historia,
kristendom, latinska språket och historia,
kristendom, historia och geografi,
modersmålet, latinska språket och historia,
modersmålet, tyska språket och historia,
modersmålet, historia och geografi,
latinska och grekiska språken samt historia,
latinska språket, historia och geografi,
tyska språket, historia och geografi,
historia, geografi och matematik,
historia, geografi och naturlära,
matematik, naturlära och geografi,
matematik, naturalhistoria och geografi.

Förslag till
ändringar i
läroverksstadgan.

Historik.

in.

Om formulär för de allmänna läroverkens kataloger och katalogernas
fogande till läroverkens räkenskaper.

Frågan om utfärdande af en allmän föreskrift, att kataloger öfver
lärjungarne skola bifogas de allmänna läroverkens räkenskaper, bragtes å
bane af 1894 års statsrevisorer, som funnit, att vid några läroverk kataloger
icke blifvit räkenskaperna bilagda, men ansågo, att det till främjande af
öfverskådligheten af läroverkens verksamhet vore af vikt att äga tillgång till
förteckning öfver eleverna. Domkapitlen hördes öfver revisorernas framställning
och förklarade i allmänhet, att de icke hade något att erinra mot meddelandet
af en sådan allmän föreskrift, som af revisorerna ifrågasatts.

Statsrevisorerna af år 1896 anmärkte emellertid i sin berättelse, att, för
så vidt de inhämtat, någon föreskrift i ämnet icke blifvit utfärdad, samt att
äfven vid granskning af de allmänna läroverkens räkenskaper för år 1895
iakttagits, att vid några läroverk kataloger icke varit räkenskaperna bilagda,
hvarför de ansågo sig böra ånyo fästa uppmärksamheten på önskvärdheten
däraf, att en allmän föreskrift meddelades till åstadkommande af enhet och
ordning i detta afseende. Och de inskränkte sig icke härtill, utan uttalade
tillika den mening, att ett formulär för katalogerna lämpligen borde fastställas,
angifvande de uppgifter, som böra i dem inflyta; och såsom sådana
nämnde de särskildt lärarnes och lärjungarnes namn och bostäder, lärarnes
undervisningstimmar och läroverkens stipendiefonder. Det var således nu
icke längre fråga endast om förteckningar öfver lärjungarne.

I anledning af denna statsrevisorernas framställning afgåfvos utlåtanden
af domkapitlen samt direktionerna öfver Stockholms städs undervisningsverk
och Nya Elementarskolan. Mot föreskrift om katalogers fogande till räkenskaperna
gjordes ingen invändning, och fastställande af formulär afstyrktes
bestämdt endast af Visby domkapitel. Med afseende på formulärets innehåll
åter gjordes af flertalet myndigheter uttalanden och erinringar. Härvid
synes i hufvudsak den åsikten hafva varit bestämmande, att katalogerna ej

borde för kontrolländamål betungas med sådana uppgifter, som redan
äro hänvisade till andra läroverken åliggande publikationer eller för den
kontrollerande myndigheten eljest tillgängliga handlingar. Följaktligen borde
sådana uppgifter som å lärarnes undervisningstimmar och läroverkens
stipendiefonder ej, såsom revisorerna ifrågasatt, påbjudas. Äfven framhölls
bland annat, att likformigheten mellan katalogerna icke borde utsträckas
längre, än att allmän föreskrift meddelades om de uppgifter, som
oundgängligen borde i katalogerna införas, samt om den ordning och likformighet
i öfrigt, som till lättnad för kontrollerande myndighet borde i
katalogerna iakttagas.

Statsutskottet vid 1897 års riksdag ställde sig i det hela på revisorernas
ståndpunkt. Utskottet fann det nämligen, med afseende på hvad revisorerna
anfört, af omständigheterna påkalladt, att en allmän föreskrift utfärdades,
att kataloger öfver lärjungarne skulle biläggas de allmänna läroverkens
räkenskaper; det fann det vara med god ordning öfverensstämmande, att
likformighet i katalogerna åstadkommes, och ansåg det angeläget, att för
sådant ändamåls vinnande bestämmelser meddelades om hvilka uppgifter
borde i katalogerna införas samt om den ordning och det sätt i öfrigt,
hvarpå dessa till lättnad för kontrollerande myndighet skulle i katalogerna
förekomma; med afseende härå syntes det utskottet önskligt, att formulär
för katalogerna blefve, i enlighet med hvad revisorerna ifrågasatt, till
allmän efterrättelse fastställda. Men med afseende på katalogernas innehåll
framställde utskottet icke något bestämdt förslag, utan ansåg, att det
borde öfverlämnas åt Kongl. Maj:t att närmare bestämma, hvilka uppgifter
borde i katalogerna inflyta. Utskottet hemställde alltså, att Riksdagen
skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, dels att Kong!. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruvida icke formulär för de allmänna läroverkens
kataloger borde till vederbörandes efterrättelse fastställas, utvisande de
uppgifter, som borde i katalogerna intagas, samt sättet och ordningen för
uppgifternas meddelande, dels ock att Kongl. Maj:t behagade utfärda
föreskrift om sådana katalogers fogande vid de allmänna läroverkens räkenskaper.

Utskottets hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Hvad beträffar yrkandet på föreskrift om katalogers biläggande till de
allmänna läroverkens räkenskaper, anse sig kommitterade, då ingen af de
hörda myndigheterna haft något att däremot erinra, böra tillstyrka utfärdandet
af sådan föreskrift, ehuruväl, såsom af det följande torde framgå,
de upplysningar, som revisorerna synas vilja erhålla ur katalogerna, lärnp -

Motivering.

ligare och fullständigare på annat sätt kunna komma dem till banda.
Föreskriften torde böra gälla äfven de ännu befintliga pedagogierna.

För närvarande finnas icke många bestämmelser med afseende på upprättandet
och beskaffenheten af läroverkens kataloger. I läroverks stad fan
är om dem intet annat föreskrifvet, än att det åligger rektor att ansvara
för terminskatalogs upprättande samt insända nödigt antal exemplar däraf
till eforus (§ 102) och att tryckning af terminskatalogen öfver lärjungarne
skall bekostas af läroverkets biblioteks- och materielkassa (§ 136 mom. 2).
Därjämte, är påbjudet, att två exemplar af tryckt eller skrifven förteckning
öfver lärjungarne vid hvart och ett af de särskilda läroverken för läsårets
båda terminer skola till ecklesiastikdepartementet insändas (chefens för
eckl.-dep:t cirk. till eforalstyrelserna den 6 april 1859), hvilken förteckning
yäl torde få anses vara identisk med läroverksstadgans katalog öfver lärjungarne.

Kommitterade hafva tagit kännedom om de till ecklesiastikdepartementet
insända lärjungeförteckningarna för de två senast förflutna läsåren,
och det har därvid visat sig, att dessa förteckningar, hvilka vid
några få smärre läroanstalter icke alls tryckas och vid ett betydande antal
läroverk, däribland några af de talrikast besökta, tryckas endast för den förra
af läsårets terminer, sins emellan förete ganska väsentliga olikheter. Så
inskränka sig uppgifterna i ett par af de handskrifna katalogerna till
lärjungarnes namn, klassvis ordnade, i andra kataloger meddelas därutöfver
blott några få upplysningar, i andra åter en verklig mångfald,
t. ex. för lärjungarne om namn, plats vid läroverket (klass, afdelning,
linie), .deltagande i eller befrielse från viss undervisning, lefnadsålder,
ålder vid läroverket och i klassen, födelseort, hemort, bostad i läroverksstaden,
faderns stånd eller yrke m. m. Äfven uppifternas inbördes ordning
växlar; likaså växlar sättet för vissa uppgifters meddelande, i det att
exempelvis för samma uppgifter helt olika förkortade beteckningssätt användas
i olika kataloger. Tydligt är, att detta, om man för något ändamål
har att studera flere kataloger, kan medföra olägenhet, och att det därför
vore en fördel, om samtliga kataloger innehölle alla de upplysningar, som
man i dem kunde vilja finna, meddelade på ett fullt likformigt sätt.

Vid afgörandet, huruvida likformighet mellan katalogerna verkligen
bör genomföras och hvilka uppgifter i sådant fall i dem skola meddelas,
måste man naturligen utgå från deras ändamål.

Statsrevisorerna vilja i katalogerna lära känna läroverkens verksamhet.
Om denna meddelas emellertid kännedom i läroverkens af trycket uto-ifna
årsredogörelser. Dessa äro affattade efter en i detalj uppgjord, för3 alla
läroverk lika plan och innehålla för det gångna läsåret en rikedom af

uppgifter — rikhaltigare, för så vidt kommitterade hafva sig bekant, än i
något annat land — angående undervisningen, lärarne, lärjungarne, boksamlingar
och undervisningsmateriel, läroverksbyggnader och inredningsmateriel,
ekonomiska förhållanden, examina och terminsafslutning in. m.,
hvart femte eller tionde år ytterligare tillökade med ännu andra, hvilka
ansetts icke behöfva oftare förekomma. Samtliga uppgifterna äro ordnade
i bestämd följd under bestämda numrerade moment och därför lätt öfverskådliga.
Den kännedom om läroverkens verksamhet, som förvärfvas ur
dessa årsredogörelser, är vida fullständigare än den, som kan erhållas
äfven ur de fullständigaste nu utgifna kataloger, och verksamheten kan
med deras tillhjälp vida lättare öfverskådas än med katalogernas. Härtill
kommer, att på grundvalen af dessa årsredogörelser inom ecklesiastikdepartementet
för hvarje läsår utarbetas och i Bidrag till Sveriges officiella
statistik publiceras »Berättelse om statens allmänna läroverk för gossar»,
hvilken lämnar en i flere afseenden fullständig bild af de svenska läroverken
och hvilken de senaste åren i allmänhet afgifvits vid slutet af det
år, hvarunder de bearbetade årsredogörelserna utgifvits.

För närvarande finnes visserligen ingen föreskrift, att årsredogörelserna
skola tillhandahållas revisorerna. Fn sådan torde dock lämpligen kunna
utfärdas, hvarvid, då uppgifterna för det kalenderår, som revisorernas
granskning omfattar, äro fördelade på två årsredogörelser och den af dessa,
som berör höstterminen, icke är utgifven vid den tid (den 1 mars),
inom hvilken räkenskaperna skola af rektor till konsistorierna insändas,
kunde stadgas, att konsistorierna skola, då räkenskaperna till kammarrätten
aflämnas (före den 1 juli), bifoga de senaste två läsårens redogörelser
för stiftets samtliga allmänna läroverk och pedagogier. För
detta ändamål borde utom det genom nåd. cirkuläret den 16 febr. 1877
föreskrifna ytterligare två exemplar af årsredogörelsen af rektor till domkapitlet
insändas.

Af hvad ofvan blifvit anfördt torde framgå, att katalogerna icke äro
behöfliga för ett bekvämt erhållande af en mångsidig och öfverskådlig bild
af läroverkens verksamhet. De äro icke ens lämpade för detta ändamål.
Det behof, ur hvithet de uppkommit och utvecklat sig, är ett annat,
deras uppgift en annan. Rektorer, klassföreståndare, lärare behöfva öfverskådliga
och lätt tillgängliga uppgifter om lärjungarne och deras förhållanden,
deras namn, allmänna utvecklingsståndpunkt (lefnadsålder, klass,
ålder i klassen), i hvilken undervisning de skola deltaga (hvilka som tillhöra
en undervisningsafdelning, deltaga i valfri undervisning, äro befriade
från vissa öfningar o. s. v.). Lärjungarne behöfva åtskilliga upplysningar
om lärarne och hvarandra. Slutligen är det för målsmännen och den

öfriga allmänheten af vikt och intresse att få vissa upplysningar om läroverkens
styrelse, lärare och lärjungar. Uet är för visso detta behof, som
gifvit anledning till den tryckta katalogens uppkomst, och det är dess
fyllande, som fortfarande är katalogens hufvuduppgift.

Men, såsom ofvan anmärktes, kataloger utgifvas vid några läroanstalter
icke alls af trycket, vid ett stort antal tryckas de blott för höstterminen,
och de äro i allmänhet hvarandra mycket olika med afseende
på arten och antalet af meddelade uppgifter. Orsakerna till dessa omständigheter
torde vara väsentligen desamma. Vid läroanstalter med få
lärare och lärjungar, belägna på smärre orter, är behofvet af katalog
ovedersägligen mindre än vid de större eller i folkrikare samhällen befintliga.
N id vissa läroverk pläga förändringar från höstterminen till vårterminen
vara ganska få, vid andra flere, t. ex. med afseende på lärjungarnes
bostäder. Uppgifter, som det vid några läroverk synes nödigt
att hafva till hands i katalogen, kunna på andra ställen, på hvilka dock
behof af katalog förefinnes, utan möda både erhållas och bevaras i minnet
utan densamma. Vidare skall tryckning af terminskatalogen bekostas af
biblioteks- och materielkassan. Dennas inkomster äro beroende af lärjungarnes
antal och förmögenhetsförhållanden, och den skall utom kostnaden
för tryckning af kataloger, årsredogörelser och annat också bestrida
kostnaden för anskaffande såväl af böcker och undervisningsmateriel som
af eljest behöflig materiel för läroverket. Vid en del läroverk äro kassans
tillgångar tillräckligt stora, för att en något större utgift af ett eller annat
slag icke skall vara synnerligen kännbar, under det att vid andra svårighet
möter att äfven med iakttagande af den största sparsamhet i andra afseenden
erhålla tillräckliga medel för anskaffande och underhåll af god och tillräcklig
undervisningsmateriel. Till vissa katalogers större rikhaltighet
på uppgifter medverkar tilläfventyrs en sträfvan att utöfver de af katalogens
hufvudändamål betingade uppgifterna meddela äfven andra, som kunna
vara af intresse i statistiskt eller personalhistoriskt afseende, en sträfvan,
som kommitterade finna fullt berättigad, för så vidt den icke kommer i
kollision med andra berättigade intressen, såsom sparsamhetsintresset.

Då således behofvet af katalog är olika för olika läroanstalter och de
ekonomiska resurserna jämväl olika, bör, efter kommitterades mening,
fullständig likformighet mellan katalogerna icke föreskrifvas. Det bör
således icke stadgas, att katalogen skall tryckas, ännu mindre att detta skall
ske för läsårets båda terminer. Till ovillkorligt införande böra påbjudas
endast sådana uppgifter, som det vid alla läroverk är af vikt för dem, för
hvilka katalogen närmast är afsedd, att hafva lätt tillgängliga och som i
allmänhet icke kunna lika lått erhållas på annan väg. Dessas inbördes

ordning och silf tet för deras meddelande böra, åtminstone i hufvudsak,
fastställas. Men för öfrig! bör det stå hvarje läroverk fritt att i man af
behof och tillgångar ytterligare utvidga sin katalog.

Efter dessa antydningar om katalogens uppkomst och praktiska betydelse
öfvergå kommitterade till att angifva, hvilka uppgifter de anse böra
i läroverkskatalogen ovillkorligen införas.

Katalogen bör lämna upplysning om läroverkets styrelse, om hvem som
är dess eforus, dess inspektor, där sådan finnes, och dess rektor.

Vidare bör katalogen upplysa om hvilka som äro läroverkets lärare,
med angifvande af befattning och titel. Uppgift å lärarens bostad är visserligen
önskvärd, men då i några mindre samhällen ännu torde saknas
adressnummer och till och med gatunamn och det till följd häraf kan
blifva svårt att kortfattadt angifva en persons bostad, synes den ej böra
vara obligatorisk. Uppgift å de ämnen och klasser, i hvilka läraren undervisar,
synes utan nämnvärd olägenhet kunna undvaras. Målsman, soja
vill veta, hvem som är hans myndlings lärare i ett eller annat ämne, får
lätt kännedom därom på annat sätt, såsom genom den tryckta byordning,
som vid många läroverk plägar utdelas vid läsårets början, eller genom
en fråga till myndlingen, och den, som önskar studera läroverkets verksamhet,
får genom årsredogörelsen upplysning i detta afseende, liksom
om antalet af lärarens undervisningstimmar i hvarje ämne och klass eller
i det hela. Andra i vissa kataloger förekommande uppgifter''om lärarne,
såsom å deras födelse- och utnämningsår, äro ännu mindre behöfliga.

Katalogen bör äfven innehålla uppgift om hvilka som äro klassföreståndare
samt å läroverkets öfriga tjänstemän, bibliotekarien och läkaren.

Ytterligare bör katalogen innehålla förteckning öfver lärjungarne med
angifvande af den klass, årsafdelning inom klassen, parallellafdelning, bildningslinie,
som hvarje lärjunge tillhör, den valfria undervisning, i hvilken
han deltager, undervisning, från hvilken han erhållit befrielse, hans lefnadsålder,
ålder i klassen, hvartill ock torde utan olägenhet kunna läggas
ålder vid läroverket, ehuru uppgiften därom ej är af alldeles samma vikt.
Äfven bör lärjungens tilltalsnamn särskild! angifvas. Lärjungens bostad
i läroverks,staden bör vara känd för rektor och lärare, och uppgift derå
meddelas äfven i de flesta kataloger. Men af samma skäl, som anfördes i
fråga om lärarens bostad, torde föreskrift om dess upptagande ej Isöra
meddelas.

Mot meddelande af uppgift om faderns stånd eller yrke hafva invändningar
gjorts. Så yttrar rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping
i en Växjö domkapitels utlåtande bifogad skrifvelse: »Jag skulle anse
mycket lyckligt, om en i flere läroverks terminskataloger förekommande

rubrik, nämligen rubriken: »Faderns stånd eller yrke» blefve helt utesluten
eller till införande föreskrifven åtminstone endast i de kataloger,
som sändas till myndigheter och utlämnas till lärare, men sedan finge
utbrytas ur de kataloger, som lämnas till lärjungarne och allmänheten.
Denna rubrik kan nämligen vara ägnad att störande inverka på ett godt
kamratskap, i det den hos den till vrede snara ungdomen lätt frammanar
bitande sarkasmer från de genom födseln utan egen förskyllan lyckligare
lottade mot de kamrater, som antingen härstamma från mindre välkända
eller kanske alldeles okända fäder». Härvid är dock att märka, det lärjungarne,
vare sig ifrågavarande rubrik finnes i katalogen eller icke, lätt
nog få kunskap om hvarandras familjeförhållanden. Viktigare är då den
invändningen, som äfven förnummits, att, när å det vid inskrifningen
företedda prästbetyget fadern uppgifves vara okänd, i katalogen antingen
måste lämnas samma uppgift, hvilket af lätt insedda skal väl icke förekommer,
eller ock i många fall en oriktig. Det torde dock ganska sällan
möta någon synnerlig svårighet för rektor att erhålla den riktiga uppgiften,
och fördelen för läraren, särskilt läraren vid läroverk med många
och stora klasser, att i katalogen få åtminstone eu antydan om de förhållanden,
i hvilka en lärjunge lefver, är verkligen så stor, att uppgift å
faderns yrke eller, om sådan ej kan lämnas, å hans stånd af detta skäl
synes höra föreskrifvas, hvartill kommer, att denna uppgift, som icke
annorstädes'' offentliggöres, kan vara till gagn vid statistiska undersökningar
eller för forskaren i personalhistoria. En sådan uppgift förekommer också
i de allra flesta kataloger. År fadern död, bör sådant angifvas.

I något mer än halfva antalet kataloger förekomma uppgifter om
lärjungar nes hemorter, i nära en tredjedel om deras födelseorter samt i
några om såväl hem- som födelseorter. Kommitterade förbise ingalunda
den stora betydelsen och värdet däraf, att lärarne äga kännedom om de
lokala förhållanden, i hvilka lärjungarne uppväxt, och den omgifning,
i hvilken lärjungarne tillbringa sina ferier; men tillräckliga upplysningar
härom äro för lärarne lätt tillgängliga i vid läroverket befintliga handlingar
och kunna för öfrigt lätteligen på annat sätt vinnas. Hvad särskilt
hemortsuppgifterna beträffar, kan det tänkas, att man upptagit dem af
statistiskt intresse. För dettas tillgodoseende torde dock de uppgifter vara
tillfyllest, som skola meddelas i årsredogörelsen, visande förhållandet i
berörda hänseende under hvar tionde termin; och dessa uppgifter kunna
för den terminen utan synnerligt besvär särskilt insamlas. Då härtill
kommer, att behofvet af vare sig födelseorts- eller hemortsuppgifter vid
ett betydande antal läroverk, bland dem flere af de största, icke synes
hafva gjort sig kännbart, böra de ej vara obligatoriska. Detsamma gäller

om de siffror, som i många kataloger beteckna ordningsföljden mellan
klassens lärjungar, hvaremot antalet af hvarje undervisningsafdelnings lärjungar
bör angifvas, liksom ock en öfversikt af samtliga lärjungars antal
och fördelning i klasser bör i katalogen förekomma.

Bland de uppgifter, som 1896 års statsrevisorer särskild! nämnt såsom
börande inflyta i katalogerna, märkas uppgifter om läroverkens stipendiefonder.
Flere af de hörda myndigheterna hafva emellertid förklarat sig
icke rinna dylika uppgifter behöfliga i katalogerna, och kommitterade dela
denna mening, åtminstone så till vida, att de anse dem icke höra föreskrifvas
till ovillkorligt intagande.'' För deras räkning, som skola tillsätta
stipendierna, förefinnes intet behof af ofta återkommande publikationer
af de för dem gällande bestämmelserna och ej heller för allmänheten, åtminstone
på de flesta orter, enär läroverksstipendierna i olikhet med t. ex.
universitetsstipendierna, möjligen med några få undantag, utdelas utan
ansökan. För en kontrollerande myndighet kan det likväl vara af intresse
att om stipendie- och andra dylika fonder erhålla ytterligare upplysningar
utöfver räkenskapernas siffror och verifikationer samt den förteckning å
de gåfvobref, testamenten eller andra urkunder, hvarpå fonderna grunda
sig, hvilken jämlikt nåd. cirk. den 17 sept. 1856 skall åtfölja räkenskapen.
Kommitterade föreställa sig emellertid, att detta utan katalogernas betungande
med uppgifterna i fråga lämpligen kunde vinnas genom ett stadgande,
att till nyssnämnda förteckning skall fogas en kortfattad redogörelse
för bestämmelserna angående de särskilda fondernas ändamål och
användning. En sådan redogörelse kunde ock med vissa mellantider, t. ex.
hvart femte år, offentliggöras i läroverkets årsredogörelse.

Om andra uppgifter, hvilka förekomma i vissa kataloger, såsom å
frånvarande lärjungar, å dem, som föregående termin erhållit stipendier och
premier, å föreningar bland lärjungarne, å vaktmästare in. m., akta kommitterade
öfverflödigt att särskildt yttra sig.

Ordningen mellan katalogens olika afdelningar faller af sigsjälf: eforus,
inspektor, rektor och lärare, öfrige tjänstemän, lärjungar samt statistisk
öfversikt öfver lärjungarnes antal och fördelning i klasser och afdelningar.
Dock bör uppgiften å klassföreståndare af lätt insedda skäl lämnas i lärjungeförteckningen
vid vederbörande klasser. Med afseende på ordningen mellan
uppgifterna inom hvarje afdelning af katalogen och sättet för deras meddelande
torde särskilda föreskrifter vara erforderlig) endast i fråga om
lärjungeförteckningen, som ju om hvarje lärjunge innehåller ett flertal
uppgifter och till sitt omfång ofta är ganska vidlyftig. Sålunda höra
uppgifterna i denna afdelning vara ordnade i kolumner med bestämda
rubriker och i bestämd följd. Lärjungarne böra ordnas sä, att tydligt

framgår, hvilka lärjungar hvarje undervisningsafdelning omfattar, något
som nu icke alltid är fallet, och de beteckningar, som angifva, till hvilken
klass, årsafdelning, parallellafdelning och bildningslinie lärjunge hör,
i hvilken valfri undervisning han deltager samt från hvilken undervisning
han befriats, böra i alla kataloger vara desamma eller åtminstone grundade
på samma principer samt lätta att förstå.

Kommitterade hafva tagit kännedom om de för närvarande använda
beteckningssätten och därvid kommit till den åsikt, att följande regler
lämpligen kunde fastställas.

Hvarje undervisningsafdelning skall hafva särskild rubrik.

Klass och högre eller lägre afdelning inom klassen angifvas med
siffror: 7: 2, 7: l, 6: 2, 6: l, 5 o. s. v.

Att hela undervisningsafdelningen tillhör latinlinien eller reallinien,
betecknas med L eller R framför klassiffran, att den innehåller såväl
latinare som realister, med L tf- R. Om inom samma klass och årsafdelning
finnas flere likartadt sammansatta undervisningsafdelningar, skiljas
dessa parallellafdelningar medelst bokstafvera a, b, c. För olika undervisningsafdelningar
inom sjunde klassens öfre afdelning kunna alltså följande
beteckningar förekomma: L 7:2 a, L 7: 2 b, R 7: 2; L 7: 2, L & R 7: 2 o. s. v.

Omfattar en undervisningsafdelning både latinare och realister, betecknas
för hvarje lärjunge med L eller R, hvilken linie han tillhör.

Att en lärjunge å latinlinien tillhör A-linien (läser grekiska), betecknas
för honom med G.

Att lärjunge deltager i valfri undervisning i engelska, teckning, instrumentalmusik,
betecknas med resp. E, T, /.

Befrielse från undervisning betecknas med bokstäfver ur lilla alfabetet:
t (teckning), s (sång), g (gymnastik), / (fäktning).

Lärjunges ålder angifves med födelseåret, hans ålder vid läroverket
med inskrifningsåret, ålder i klassen med en siffra, som tillkännagifver,
hvilken termin han där tillbringar. Jämte dessa torde mer detaljerade
uppgifter kunna förekomma, där det så synes önskligt och lämpligt.

Lärjunges tilltalsnamn lärer med samma tydlighet kunna angifvas på
olika sätt, t. ex. så att blott detta fullständigt utsättes, under det att
andra förnamn betecknas med begynnelsebokstäfver, eller genom kursivering
eller spärrning. Likaså är ordningen mellan tillnamn å ena sidan
och förnamn å den andra likgiltig, liksom namnen inom afdelningen
kunna ordnas antingen efter bokstafsföljd eller efter andra grunder.

Kolumnernas rubriker och inbördes ordning böra efter koinmitterades
mening vara denna: Namn in. in., Född, Inskrifven, Termin i klassen,

Fadern. Uppgifterna angående lärjunges undervisning meddelas, i den

män detta ej sker i undervisningsafdelningens rubrik, längst till höger i
namnkolumnen. Om tecknen äro flere, bör ordningen vara följande: L,
G, E\ R\ T, /; t, s, g, f. Upplysning om hvem som är afdelningens
klassföreståndare meddelas omedelbart under afdelningsrubriken.

Af bifogade formulär framgår, huru kommitterade tänkt sig lärjungeförteckningen
anordnad.

Slutligen anse sig kommitterade böra påpeka önskvärdheten af att till
främjande af katalogernas öfverskådlighet och till underlättande af deras
användning för kontrolländamål ett bestämdt format blefve för dem före c skrifvet.

På grund af hvad sålunda anförts, få kommitterade i underdånighet
föreslå, att föreskrift måtte utfärdas:

att terminskataloger för räkenskapsårets båda terminer skola biläggas
de allmänna läroverkens och pedagogiernas räkenskaper;

att konsistorium skall vid insändandet till kammarrätten af de allmänna
läroverkens och pedagogiernas räkenskaper bifoga de två årsredogörelser,
som afse det kalenderår räkenskaperna omfatta;

att rektor skall till konsistorium insända härför behöfligt antal exemplar
af årsredogörelsen;

att till den genom nåd. cirkuläret den 17 september 1856 mom. e) föreskrifna
förteckning skall fogas eu kortfattad redogörelse för bestämmelserna
angående stipendie- och andra dylika fonders ändamål och användning
samt att sådan redogörelse skall hvart femte år intagas i läroanstaltens
årsredogörelse;

att terminskatalog skall innehålla förteckning å eforus, inspektor, där
sådan linnes, rektor, lärare och öfrige tjänstemän samt lärjungar äfvensom
eu öfversikt af de sistnämndes antal och fördelning i klasser och afdelningar;
att för hvarje lärjunge uppgift skall lämnas å hans namn, med
särskild! angifvande af tilltalsnamnet, å den undervisning han åtnjuter
(klass, högre eller lägre afdelning af tvåårig klass, linie, deltagande i valfri
undervisning, befrielse från undervisning), hans födelseår, det år, da han
inskrefs vid läroverket, hvilken termin han tillbringar i klassen eller afdelningen,
samt å faderns yrke (eller stånd) och, för den händelse fadern
är afliden, upplysning om detta förhållande; att lärjungarne skola ordnas
efter undervisningsafdclningar från den öfverstå klassen vidare nedåt; att
i rubriken för hvarje sådan afdelning skall angifvas, hvilken klass och.
där klassen är tvåårig, hvilken årsafdelning inom klassen afdelningens lärjungar
tillhöra, äfvensom för klasser öfver den tredje, huruvida afdelningens
lärjungar tillhöra latinlinien, reallinien eller båda linierim, att härvid

Färsing

för betecknande af klass och årsafdelning skola användas siffror (7: 2,
7: ) ... 5,4 o. s. v.), för betecknande af linie bokstäfverna L, R, L 4* R framför
klassiffran, samt för särskiljande af likartadt sammansatta undervisningsafdelningar
bokstäfverna a, b, c efter klass- eller afdelningssiffran (L. 7: 2 a,
L. 7: 2 b o. s. v.); att öfriga obligatoriska uppgifter för lärjungarne skola ordnas
i kolumner med följande rubriker och i följande ordning: Namn m. m.,
Född, fnskrifven, Termin i klassen, Fadern; att uppgifterna angående lärjunges
undervisning utöfver den uppgift, som förekommer i undervisningsafdelningens
rubrik, skola meddelas till höger i namnkolumnen med förkortade
beteckningssätt, hvarvid deltagande i undervisning utmärkes med
bokstäfver ur stora, befrielse från undervisning med bokstäfver ur lilla
alfabetet; att sålunda deltagande i undervisningen å latinlinien skall betecknas
med L, å reallinien med R, i grekiska med G, i den valfria
undervisningen i engelska med E, i teckning med T, i instrumentalmusik
med I, befrielse från undervisningen i teckning med t, i sång med s,
i gymnastik med g,. i fäktning med f; att, om tecknen äro flere, ordningen
skall vara följande: L, G, E; R; T, I; t, s, g, f; att uppgift å
hvarje afdelnings klassföreståndare skall lämnas omedelbart under klassens
eller afdelningens rubrik; att för hvarje undervisningsafdelning antalet af
dess lärjungar skall angifvas.

Till sist vilja kommitterade hemställa, att det må lämnas vederbörande
frihet att utöfver de uppgifter, hvilka ovillkorligen skola införas i katalogerna,
i dessa meddela äfven andra, allenast de stadgade uppgifterna
förekomma i vederbörlig oi’dning.

Formulär

Lärjungarne.

Namn m. m.	Född.	Inskrif- ven.	Termin i klas-sen.	Fadern.
Klass L 7: 2 a.
Klassföreståndare: S. Andersson.
Arosenius, C. Lars G..........G.E.T.I.s.q.f.	1880	1890	i	Kommissionslandtmätaref.
Berggren, Gustaf P. N...............	........./''•	79	88	3	Kapten.
Danielson, Karl Magnus A..........	.......,.s.	81	90	1	Grosshandlare.
Enberg, Sven..............................	.......G.	81	94	1	Grosshandlare.
Eriksson, Arvid V.......................		82	91	1	Professor.
Fagerberg, E. Robert .................	.r.s.f.	80	95	1	Godsägare.
Forsslund, Axel V.....................	...s.g.f.	80	92	1	Handlande.
Hansson, Nils.............................		80	89	1	Fabriksidkare.
0. s. v.
= 22.
Klass L & B 7: 2	■
Klassföreståndare: L. Berg.
Almgren, Karl Anders:.....L.G.E.T.I.s.a.f.	80	92	1	Bruksägare.
Carlström, Ludvig Persson...........	.. L.t.s.	80	91	1	Öfverstelöjtnant.
Edling, Ragnar Ludvig..............	L.G.g.f.	79	90	3	Juvelerare.
Edström, Karl Henrik ..............	.....R.I.	78	89	1	Fältläkare.
Grundberg, Karl........................	........L.	79	90	1	Ingeniör.
Holmgren, Per Magnus...............	..R.T.s.	80	91	1	Bagaremästare.
0. S. V.
== 24.

Tecknens betydelse:

L =
R =
G =
E =

1 =

t =
s =

g =
f =

deltager i undervisningen å latinlinien.

» » » å reallinien.

» » » i grekiska.

» » den valfria undervisningen i engelska.

» » » » » i teckning.

» » » » » i instrumentalmusik,

befrind från undervisning i teckning.

» » » i sång.

» » » i gymnastik.

» » »i fäktning.

a, b o. s. v. i klassrubriken beteckna olika parallellafdelningar.

! ):j 111 fri t o

9 fliBgjT U i''i B J

It t;1

s. * X .1 aa«fX

''< ; A. " . t\

?>if;iiiujj! t	i	i i			>! i	1 1 tilltal'' It
•	. ''v>	9T	, \ • • •		'''' i .ii	fy.Jt: !rr-\i$-t‘u
r t.! i				.. / .-‘i	1 i. •;;’>!/ *
''■ !	IM	i -	t; V :
• *•»''!• .ii i						in/. jur^JiL
..			. . V		> i vlnil	\ ;m(Jm
.ni iUncM '' : i''*i !,ii i :	■ .».•	/; > ! i) y.	, V-''		‘ / f	// / j;ii »’ ''''i; /'''' .

•.Tö-jfejlinn

t. ''

•ii i-i

: IH >V tf i

-1 - • •. ’ . '' i

ii -

*! i

.i; X >1 £ I aajsill

t i » .»>•• >: >1

i. - ,\ :.\ ''.VA Vt i <-■ :vinrt >

*. ■ i '': ■./>! *f'' ! y.i - 1 ;

Vv*'' v i ■■ - i i;>i

'' A • ■ -AV V<vV. :n ■

Ht A . Vi t*>.lf''<t •’ .

. . ..U‘vvti\«. i t‘l ii juli i ''i''

! j. »y.is/d .-./ii; Ö l

	■. i.-l*fft	J »ty: -j! •	i ''I *: v i
	•in!».. -i
1- ; ■:!*» 1	irvvimn/''!	■ .fn i■;’5i	•. \*
Ailifi .!•>*>f i

I .."•''..''■iH.IMJ-. < ■ '' i

.■ t*!» n. 1 )V illa i

.yiiji- i

jn.Viä ■ *•'' "

.ruiiniilR} i ■''

. tU£ imf •i-tiill >Hi; fyq i ;l.! • tjJrniirfgf/liil i ./ 0 <1 ,li

BILAGOR.

Öl)/

k. i « *- i

Bilaga 1.

Kortfattad öfversikt af sättet för läroverkslärares utbildning
och anställning i flere af Europas länder.

Norge.

I Norge är den teoretiska utbildningen af de högre skolornas lärare
väsentligen bestämd genom en för ändamål et särskildt inrättad läraieexamen,
som aflägges vid universitetet, den s. k. Embedsexamen for laerere
ved de offentlige skoler for den hoiere almendannelse. För rätt att undergå
denna examen fordras att vara latinstudent eller realstudent i senare
fallet vid språkligt historiska studier med eu mindre »tilhegsprove» i latin
och grekiska — samt att hafva tagit den förberedande »examen philosophicum
*, som måste afläggas af alla studerande vid universitetet, de ma
ägna sig åt hvilka fackstudier som helst.

Nämnda ämbetsexamen, som grundar sig på lagen af den 3 maj

1871, är af tvenne slag: .

den språkligt historiska, där kandidaten måste underkasta sig pröfning
i två af följande fyra fackgrupper: 1) klassisk filologi, 2) modersmålet
med »oldnorsk» och tyska, 3) historia och geografi, 4) franska och engelska,
samt _ t 0

den matematiskt naturvetenskapliga, där kandidaten likaledes maste
undergå pröfning i två af följande fyra fackgrupper: 1) matematik och
astronomi, 2) fysik och kemi, 3) naturhistoria och geografi, 4) modersmålet
med »oldnorsk» och tyska eller franska och engelska*.

Dessutom ägor den, som bestått sin ämbetsexamen, rätt att blifva
pröfvad i hvilke°t fack han önskar. Någon annan pröfning i filosofi
än den mycket litet omfattande, som förekommer i »examen philosophicum»,
fordras icke, ej heller någon kunskap i pedagogik.

* Närmare bestämmelser återfinnas i reglementet af den 15 juli 1872 och de kongl.
resolutionerna den 5 april 1873, den 18 februari och 2 december 1876, den 19 januari
1878 och den 13 mars 1882.

Nämnda ämbetsexamen, som i allmänhet krafvel1 en studietid af omkring
sex år och får delas på två afdelningar med en fackgrupp i hvardera,
medför kompetens till rektors- och öfverlärarebeställningar. För anställning
som adjunkt är den ej direkt föreskrifven, men aflägges af de allra
flesta, som aspirera på sådan anställning, enär de eljest ej hafva utsikt
att avancera.

Förutom denna ämbetsexamen för lärare medför äfven teologisk
kandidatexamen rätt till anställning som öfverlärare eller adjunkt i sådana
tjänster, hvarmed undervisning i kristendom är förenad. Föreståndarne
för de kommunala »middelskolerne» äro mycket ofta teologiska kandidater.

För den praktiska utbildningen af lärare vid de högre skolorna hafva i
Norge, ehuru frågan härom flere gånger varit före både i stortinget och på
läraremöten, hittills inga särskilda anstalter blifvit träffade. Detta vinter
sin förklaring dels genom det i Norge hittills i stor utsträckning använda
systemet med »klasslärare» (= extra lärare), dels ock genom mängden af
kommunala och enskilda skolor. De unga lärarekandidaterna hafva alltså
haft många tillfällen att praktiskt försöka sig, innan de vunnit anställning
vid statens skolor.

Emellertid har i den nya »Loven om hoiere almenskoler» af den 27
juli 1896 inryckts en bestämd fordran på vissa års föregående tjänstgöring
vid statens skolor såsom villkor för fast anställning vid desamma. Där
föreskrifves nämligen (§ 33), att ingen får utnämnas till adjunkt, innan
han i fem år varit konstituerad såsom sådan; men efter denna tid skall han
antingen fast anställas eller afgå. Man lägger alltså uppenbarligen stor
vikt vid den duglighet, som visas under praktiken; men en dylik bestämmelse
kan, strängt tillämpad, drabba medelmåttiga lärareaspiranter särdeles
tungt.

I afseende å lärares anställning är i Norge vidare att märka, det
samtliga »fast ansatte» (= ordinarie) lärare, d. v. s. rektorer, öfverlärare
och adjunkter, utnämnas af konungen, hvilket lättare kan gå för sig i ett
land, där hela antalet af statens läroverk utgör femton. Rektorsplatserna tillsättas
för lifstid, och öfverlärarebeställningarna äro väsentligen att betrakta
såsom högre lönegrader, dit förtjänte adjunkter småningom flyttas
upp, utan hänsyn till det stadium, där de verka. Ofta undervisa nämligen
öfverlärare i de lägre och adjunkter i de högre klasserna, allt efter som
förhållandena vid skolan föranleda, att tjänstgöringen lämpligast delas.

Alla ansökningar till läraretjänst inlämnas till kyrkodepartementet,
som afgifver förslag till den lediga tjänstens besättande efter att hafva
inhämtat utlåtande i fråga om adjunkts- och öfver lärareplatser från vederbörande
rektor och i fråga om rektorat från vederbörande skolas »förständer -

skak» (—lokalstyrelse). Några särskilda prof efter förvärfvad kompetens
förekomma ej, men ej heller något noggrant vägande af meriter, utan
regeringen tager den, som för den ifrågavarande sysslan synes lämpligast.

Den nya lagens »timlärare» — de gamla, med adjunkterna i afseende
å undervisningen likställda »klasslärarne» äro genom den nya lagen afskaffade
— anställas på tre månaders uppsägning af kyrkodepartementet,
som äfven förordnar vikarier på längre tid än en månad. För timlärare
är man ej så noga med kompetensen, utan nöjer sig ofta med militärer,
seminariebildade lärare eller andra, som befinnas för ändamålet passande.

Danmark.

I Danmark är, liksom i Norge, sörjdt för den teoretiska utbildningen
af lärarne vid de högre skolorna genom en för ändamålet särskildt inrättad
universitetsexamen, den s. k. Skoleembedsexamen, hvilken grundar
sig på en kunglig förordning af den 25 oktober 1883*.

Denna examen, som trädt i stället för den gamla, af Madvig organiserade
»Filologisk-historisk Embedsexamen», kan tagas på mångahanda sätt,
men måste alltid omfatta ett hufvudfack jämte två eller i några fall
tre bifack. Hufvud- och bifacken få, liksom i vår licentiatexamen, af
kandidaten väljas efter vissa grupperingar, dock alltid så, att hela gruppen
af ämnen kommer att tillhöra antingen den filosofiska eller den matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten. Så kan t. ex. naturhistoria med geografi
endast tagas såsom hufvudfack och fordrar såsom bifack kemi och fysik.

Genom nämnda »Skoleembedsexamen», som det i allmänhet kräfver fem
till sex års studier att aflägga, förvärfvas kompetens till rektors- och öfverlärareplatser.
För adjunktsbeställningar är ingen examen föreskrifven, men
i själfva verket aflägga äfven de flesta adjunkter ifrågavarande examen för
att ha utsikt att blifva öfverlärare. Vid de danska skolorna hafva nämligen
öfverlärare och adjunkter alldeles samma åligganden, och skillnaden
mellan dessa båda klasser af lärarepersonalen består endast däri, att öfverlärarne
aflönas efter en högre skala och hafva en viss rang. öfverlärareplatserna,
som i antal ej få öfverstiga tredjedelen af adjunkternas, besättas
också regelmässigt genom de senares uppryckning efter ålder o(^i förtjänst.

Enligt förordningen af år 1883 skulle en lärares teoretiska utbildning
efter skolämbetsexamen förfullständigas genom eu praktisk kurs, afseende
direkt förberedelse till kallet, Kandidaten skulle nämligen dels under ett

* Tilläggsbestämmelser äro utfärdade genom de kongl. resolutionerna den 16 juli
•1886, den 31 december 1889 och den 17 oktober 1890.

hälft ars tid genomgå eu kurs i pedagogik vid universitetet, dels ock under
ett hälft år öfva sig i undervisning vid en offentlig skola, hvarefter han
borde aflägga ett prof, bedömdt af skolans rektor, en facklärare och en af
ministeriet utsedd sakkunning person (kongl. anordn. 1883, D. § 1 — 4). Dessa
bestämmelser hafva emellertid stannat på papperet ; endast tre kandidater lära
på de fjorton år, som förflutit, sedan förordningen utfärdades, hafva genomgått
nämnda praktiska kurs. Orsaken härtill är att söka däruti, att lärarekandidaterna
i stället begagnat sig af det i samma förordning (D. § 5)
gjorda medgifvandet, att två års verksamhet vid en skola kunde få ersätta
den praktiska kursen. Då nämligen universitetet är beläget i hufvudstaden
och denna med sina många enskilda läroverk erbjuder rika tillfällen att
meddela betalad undervisning, är ej att undra öfver, att de allra flesta
lärarekandidater valt denna utväg. Det vid öfningsundervisningens afslutande
föreskrifna profvet har heller aldrig kommit till stånd.

Emellertid har behof åt af praktisk utbildning för de högre skolornas
lärare nyligen gjort sig påmint i Danmark. Det pedagogiska sällskapet i
Köpenhamn ingick nämligen i april 1897 till ministeriet för kyrko- och
undervisningsväsendet med en skrifvelse, där det påyrkades inrättandet vid
de danska skolorna af eu praktisk lärarekurs ungefär efter mönstret af
det svenska profåret, ehuru den ifrågasatta kursen — i motsats till profåret
hos oss — skulle genomgås före afläggande! af lärarens akademiska examen.
Efter slutad praktisk kurs skulle ett prof afläggas, bestående i två timmars
undervisning i en skolklass i hvart och ett af lärarekandidatens ämnen och
bedömdt af föreståndaren för den praktiska kursen, rektor och vederbörande
facklärare vid ifrågavarande skola. Men något prof utöfver det nämnda
afslutningsprofvet har man ej tänkt sig. Nämnda framställning har ännu
ej ledt till annat resultat, än att danska skolman utsändts för att vid de
svenska profårsläroverken insamla erfarenheter.

I Danmark, liksom i Norge, utnämnas samtliga fast anställda lärare
af konungen, både rektorer, öfverlärare och adjunkter. Därvid har den
praxis utbildat sig, att ingen får befordran till adjunkt, innan han i tre år
verkat i den lärda skolans tjänst*.

I allmänhet tillsättas lärareplatserna i Danmark på det sättet, att en
tjänst efter att hafva kungjorts ledig besattes af kyrko- och undervisningsministeriet
med en timlärare (= extra ordinarie), som får fast aflöning
och vanlig tjänstgöring. Sedermera konstitueras timläraren småningom som
adjunkt, innan han slutligen — tidigast efter tre år — föreslås till kunglig
utnämning. Endast timlärareplatser anslås offentligen såsom vakanta.

* Denna regel liar sitt upphof från förhandlingarna om finanslagsförslaget 1872—73.

Finland.

För behörighet till ordinarie läraretjänst vid elementarläroverken fordras
vetenskaplig, teoretiskt pedagogisk och praktiskt pedagogisk utbildning samt
godkändt praktiskt lärareprof i de till den sökta tjänsten hörande ämnena.

Den vetenskapliga utbildningen skall i fråga om lektorsbefattning
styrkas genom filosofie kandidatexamen med högsta vitsordet i de till tjänsten
hörande hufvudämnen och beträffande kollegabefattning genom antingen
filosofie kandidatexamen eller lärarekandidatexamen med åtminstone det
näst högsta vitsordet i hufvudämnena (skolordningen af den 8 augusti
1872 § 51). Sistnämnda examen aflägges af studerande, som utan att
eftersträfva lärd grad inom filosofiska fakulteten genom vetenskapliga
studier förberedt sig för lärarekallet (förordning den 10 juli 1873).

Den teoretiskt pedagogiska utbildningen ådagalägges genom pedagogieexamen
inför professorn i pedagogik vid universitetet i Helsingfors (förordning
den 10 juli 1873 § 8). Från undergående af denna examen äro
dock universitetslärare, filosofie licentiater och teologie kandidater befriade
(skolordningen § 51).

Hvad den praktiskt pedagogiska utbildningen beträffar, fordras det att
hafva under två läseterminer följt med undervisningens gång och deltagit
i de praktiska öfningarna vid normallyceum (förordning den 10 juli 1873
§§ 6 — 10).

Det praktiska lärareprofvet aflägges, under inseende af en medlem i
öfverstyrelsen, inför rektor och öfverlärarne vid det svenska eller finska
normallyceet, hvarjämte vid profvet tillkallas öfverläraren i ämnet vid det
normallyceum, där profvet icke äger rum. Den profvande undervisar i de
ämnen och i de klasser, som till utrönande af hans fallenhet för det af
honom åsyftade lärarekallet kunna bestämmas. Profvet bedömes af rektor
och öfverlärarne. Aflagdt prof gäller vid förnyad ansökning till enahanda
tjänst, om icke öfverstyrelsen finner skäl föreskrifva nytt prof. Sådant
står det äfven den sökande fritt att begära. Öfverstyrelsen har dock af
förekommen anledning förklarat det »lämpligt och med god ordning öfverensstämmande,
att lärareaspirant, som aflagt godkändt undervisningsprof,
icke tillåtes under samma läsetermin förnya detsamma, därest icke särskilda
bevekande omständigheter pröfvas berättiga till undantag från denna
regel».

Lärare i lefvande språk och präster äro i vissa fall befriade från
afläggande af praktiskt lärareprof vid normallyceum.

Med afseende på sysslas tillsättning gälla följande bestämmelser (skolordningen
§§ 56 ff.).

Ledighet kungöres af öfverstyrelsen, hos hvilken sysslan sökes och
som tillsätter densamma.

Vid tillsättningen »skall i främsta rummet afses skicklighet och fallenhet
att undervisa, så vidt de stödjas af tillräckliga kunskaper». Vid
likhet härutinnan »gifva förtjänster i öfrigt företräde».

Vid tillsättning af andra tjänster än rektorstjänster inhämtar öfverstyrelsen,
där så nödigt synes, vederbörande skolföreståndares yttrande ej
mindre om de sökandes skicklighet att undervisa än om deras förmåga
att upprätthålla disciplin, därest de förut vid skolverket tjänstgjort.

Har bland de sökande den, som pröfvats till tjänsten skickligast, vid
skolverket förut icke tjänstgjort, så att hans praktiska förmåga till lärarekall
däraf kan bedömas, må han blott förordnas att tjänsten, emot åtnjutande
° af därmed förenade löneförmåner, under en proftid af tvenne år
förestå. Därest hans tjänstgöring under sagda tid af öfverstyrelsen befinnes
nöjaktig, blir han därefter till tjänsten utnämnd.

Besvär öfver utnämning anföres hos kejserliga senaten.

Preussen.

För behörighet till ordinarie läraretjänst »an den höheren Schulen»
fordras dels vetenskaplig, dels pedagogisk utbildning.

Den vetenskapliga utbildningen skall styrkas genom undergående af
»Prufung för das Lehramt an höheren Schulen» inför någon af de tio
vetenskapliga pröfningskommissionerna (förordning den 5 februari 1887).
För att vinna tillträde till denna pröfning fordras: 1) mogenhetsbetyg från
ett tyskt gymnasium, i vissa fall ett preussiskt realgymnasium; 2) treårigt
studium vid tyskt universitet, däraf ll/2 år vid preussiskt. Pröfningen är
dels muntlig, dels skriftlig. Den muntliga omfattar: a) en allmän pröfning
i filosofi och pedagogik, tyska språket och litteraturen samt religionslära;
b) en speciell pröfning i vissa af kandidaten själf valda ämnen, kombinerade
på föreskrifvet sätt. Betyg öfver bestånden pröfning gifves i tre
»Abstufungen», för skolans lägre, mellersta och öfre klasser. Den skriftliga
pröfningen omfattar högst trenne skriftliga arbeten i vissa föreskrifna
ämnen. Till utförande af hvart och ett af dessa arbeten har kandidaten
åtta veckors tid. Med afseende på den vetenskapliga pröfningen åtnjuta
teologer och lärare i franska och engelska vissa befrielser.

Angående den pedagogiska utbildningen gäller »Ordnung der praktischen
Ausbildung der Kandidaten för das Lehramt an höheren Schulen»
af den 15 mars 1890. Enligt denna är utbildningen tvåårig och består af

ett seminarieår och ett därpå följande profår. Seminarieåret har till uppgift:
1) att — genom regelmässigt ordnade »Besprechungen» två timmar i
veckan *— göra kandidaterna bekanta med undervisnings- och uppfostringslärans
uppgifter i deras tillämpning på högre skolor och särskild! med
de olika undervisningsämnenas metodik; 2) att genom auskultationer och
öfningsundervisning under två till tre timmar i veckan utbilda lärare i
praktiskt afseende.

Seminarieåret genomgås vid något pedagogiskt eller gymnasial-seminarium
efter hänvisning af det Provinzial-Schul-Kollegium, hos hvilket kandidat
anmält sin önskan att genomgå seminarieåret.

Under seminarieåret har kandidaten att utarbeta ett skriftligt arbete
öfver någon konkret pedagogisk eller didaktisk uppgift.

Öfver seininarieårets verksamhet har vederbörande rektor att till
Provinzial-Schul-Kollegium afgifva en noggrann redogörelse med fullständig
karakteristik (ej efter formulär) af de särskilda kandidaterna. ProvinzialSchul-Kollegium
kan med anledning af denna meddela kandidat consilium
abeundi.

Profåret afser företrädesvis att gifva lärarekandidaten tillfälle att
genom egen själfständig undervisning ådagalägga den lärareskicklighet
han under seminarieåret förvärfvat. Det genomgås efter hänvisning af
Provinzial-Schul-Kollegium i regel vid sådana högre anstalter, som icke
redan äro betungade med seminariekandidater. Under profåret undervisar
kandidat åtta till tio timmar i veckan utan ersättning; vid behof kan kandidat
användas såsom vikarie ända till tjugu timmar i veckan (mot ersättning).

Kandidaten har att under profåret lämna en skriftlig redogörelse för
sin egen verksamhet såsom undervisare.

öfver profåret har vederbörande rektor att till Provinzial-Schul-Kollegium
afgifva eu liknande berättelse som öfver seminarieåret. Såväl på
grundvalen af de båda berättelserna som ock med stöd af egna iakttagelser
afgifver Provinzial-Schul-Kollegium slutligen sin berättelse till ministeriet.

Efter genomgånget seminarie- och profår erhåller kandidaten ett betyg,
som, utan att med särskilda betygsutti-yck vitsorda hans lärareskicklighet,
blott i allmänhet från- eller tillerkänner honom behörighet till lärarebefattning
(»Anstellungsfähigkeit»).

Lika litet under profåret som eljest förekomma i Preussen några
undervisningsprof i den betydelse, som vi äro vanda att inlägga i ordet.
En framstående pedagog (Direktor Fries i Halle) säger härom: »Wozu
sollte diese (die Probelektion) notwendig sein, da doch nicht bloss von
den Direktoren das praktische Geschiek der Seminaristen (bzw. Probanten)

häufig geprtift und sachgemäss beurteilt worden ist, sondern auch der an
der Spitze der Kommission stehende Provinzialschulrat während der zweijährigel!
Vorbereitungszeit sicherlich Gelegenheit gefunden hat sich persönlich
von der Leistungsfähigkeit der Kandidaten zu uberzeugen?»

Grundsatserna för sysslas tillsättning äro bestämda genom MinisterialErlass
den 7 augusti 1892.

Enligt dessa skall hvarje kandidat, som efter fulländadt seminarieoch
profår och efter vunnen anställningskompetens önskar erhålla anställning
i preussisk högre skoltjänst, med bifogande i original af sina betyg
öfver den vetenskapliga pröfningen och den förvärfvade lärarekompetensen,
anmäla sig hos det Provinzial-Schul-Kollegium, i hvars provins han önskar
anställning. En kandidat kan ej anmäla sig hos mera än ett ProvinzialSchul-Kollegium.
Vid för stark tillströmning till en provins företager
ministern nödig fördelning.

Provinzial-Schul-Kollegium inregistrerar de anmälda kandidaterna i
sina ålderslistor, af hvilka en är allmän, d. v. s. omfattar alla kandidater
utan afseende på deras specialfack, en annan är speciell, d. v. s. upptager
kandidaterna ordnade efter deras specialfack.

Den definitiva anställningen sker efter anciennitet, räknad från den
dag, då profårsbetyget eller betyget om behörighet till lärarebefattning
utfärdades. År denna dag lika för tvänne kandidater, afgöres ordningen
efter dagen för den vetenskapliga pröfningen. År äfven denna lika, så
gifver lefnadsåldern utslag.

En afvikelse från denna princip kan äga rum, om ett läroverks konfessionella
karakter och den till följd häraf öfliga praxis vid tjänsternas
tillsättande fordra det, äfvensom om behofvet af undervisare i vissa ämnen
icke kan annorledes — genom annan fördelning af tjänstgöringen vid
läroverket eller förflyttning af lärare — tillgodoses. I förra fallet är
ancienniteten mellan de kandidater, som äro af vederbörlig konfession, afgörande,
i det senare ancienniteten mellan dem, som hafva väsentligen
lika lärarebehörighet af det slag, som kräfves för platsen i fråga.

Tysklands öfriga stater.

Dessa hafva, med ett par undantag, antingen redan ordnat eller stå
i begrepp att ordna hithörande angelägenheter på ett sätt, som i allt
väsentligt öfverensstämmer med förhållandena i Preussen.

Österrike.

I Österrike, liksom i de tyska länderna, måste den blifvande läraren
visa sin vetenskapliga kompetens för lärarekallet genom afläggande af en
lärareexamen inför någon af de i flere bland rikets större städer förlagda
vetenskapliga pröfningskommissionerna. Denna examen omfattar ämnena
i någon viss af flere medgifna ämnesgrupper, af hvilka hvar och en består
af ett eller flere hufvudämnen och biämnen. Dessutom kan den examinerade
själf ytterligare välja vissa fyllnadsämnen ur andra grupper, hvarvid i
förbigående kan förtjäna anmärkas, att ämnet historia icke ensamt får väljas
till fyllnadsämne utan i förening med geografi, men däremot väl geografi
ensamt utan historia. Examen kan afse och medföra kompetens för
lärareplatser på olika stadier och vid olika slags läroverk, t. ex. i nederskolan,
vid lägre realläroverk, i de högsta klasserna etc., hvilket allt angifves
i det efter examen utfärdade betyget. Efterpröfningar äro medgifria
såväl för förbättrande af redan erhållna betyg som för erhållande af betyg
i nya ämnen, men det synes betraktas såsom själfklart, att sådan efterpröfning
icke skall äga rum mera än en gång.

A Ängd godkänd examen medför rättighet till att genomgå profår
vid något statsläroverk och att därefter, om alla villkor äro uppfyllda,
erhålla anställning. Men examensbetyg förlorar sin giltighet, om lärarekandidaten
icke under de närmaste fem åren efter sin examen begagnat
sin rätt att genomgå profår eller om sedermera hans lärareverksamhet vid
offentlig skola varit afbruten under längre tid än fem år.

Vid universitetet erhåller den blifvande läraren icke någon didaktiskpraktisk
utbildning, utan denna är i Österrike, liksom hos oss, förlagd
till det för alla obligatoriska profåret. Detta genomgås vid gymnasium
eller realskola och är anordnadt i hufvudsaklig likhet med det preussiska.
Då för närvarande i Österrike, synnerligast i vissa provinser, lärarebrist är
rådande, inträffar ofta, att lärarekandidater måste afbryta sitt profår för
att inträda i tjänst såsom vikarier eller extra lärare. Då skall rektor vid
det läroverk, dit de skickas, med lärares biträde handleda dem och vaka
öfver deras undervisning, så att profåret får sin fullbordan genom den
första tidens tjänstgöring.

Efter väl ''utsluta dt profår ingifver lärarekandidaten till läroverk sstyrelsen
i sin provins eller, om han sa önskar, i flere provinser en ansökan
att blifva antecknad å den lista, som skall föras öfver disponibla lärarekandidater.
Till tur och ordning på dessa listor skall sedan hänsyn tagas
vid tilldelande af anställning. Sådan är för den fullt kompetente läraren
icke svår att få i Österrike,'' där dels, som nyss nämnts, lärarebrist råder,

100

dels en stor mängd vikarierande lärare ständigt erfordras på grund däraf,
att ett betydande antal ordinarie lärare såsom medlemmar af läroverksstyrelsérna
åtnjuta ständig tjänstledighet.

Den unge läraren blir nu här, såsom hos oss, först anställd antingen
såsom vikarierande eller extra lärare. Desse sistnämnde, de s. b. supplenterna,
äro mycket talrika, och det österrikiska »Supplentenelend» är eu
alldeles likartad företeelse med vårt »extraläraresystem». Orsaken till
båda är naturligtvis också densamma, nämligen hänsyn till den billigare
kostnaden.

Blir ordinarie läraresyssla ledig (vid de österrikiska läroverken finnes
endast ett slag af sådana), så anslås den till ansökan ledig och tillsättes
sedermera efter provinsskoleöfverstyrelsens hörande af vederbörande statsministerium.
Skolstyrelsen infordrar i sin ordning utlåtande öfver de
inkomna ansökningshandlingarna af rektor vid det läroverk, där tjänsten
är ledig, innan den afgifver sitt eget. Något motsvarande våra undervisningsprof
för tjänster finnes icke i detta land.

Det kan tilläggas, att den, som sålunda blir till ordinarie lärare utnämnd,
under de första tre åren af den därpå följande tiden är att betrakta
såsom blott »konstituerad». Först efter det han utan anmärkning
fullbordat detta s. k. Probetriennium, har han att hos vederbörande ministerium
göra ansökan om att blifva »stabiliserad» och erhåller då, i sammanhang
med stabiliseringen, professors titel.

Ungarn.

I Ungarn äro förhållandena i de här ifrågavarande hänseendena så
pass likartade med systerlandets, att någon särskild redogörelse för dem
icke är erforderlig.

Holland.

I Holland åter äro förhållandena så olika våra, att en jämförelse dem
emellan knappt kan anställas eller åtminstone icke skulle vara af någon
särdeles lärorik beskaffenhet. Gymnasierna äro där kommunalskolor, delvis
understödda af staten. Hvarje kommun med 20,000 invånare är skyldig
att inrätta och underhålla ett gymnasium, som Står under ledning af ett
kuratorskollegium, valdt af kommunalrådet. Men därjämte utöfvar äfven
staten uppsikt öfver gymnasierna genom eu af regeringen utnämnd inspektor,
som har att årligen afgifva en revisionsberättelse till ministeriet för
det inre.

101

Lärarne vid gymnasiernas högre klasser skola i allmänhet hafva föryärfvat
doktorsgrad i sitt hufvudämne; för kompetens till lärarebefattningar
i de lägre klasserna samt i borgarskolorna behöfves endast en
lägre »mellanskollärareexamen». Någon fackutbildning för lärarekallet finnes
här icke; af seminarier eller profår vet den holländske läraren intet.
Utnämning af lärare tillkommer kommunalrådet, för hvilket kuratorskollegiet,
efter samråd med statsinspektorn, förelägger en lista på de valbare;
icke ens ansökan till ledig tjänst synes här förekomma, än mindre något,
som motsvarar våra undervisningsprof.

Frankrike.

För behörighet att anställas som lärare vid statsläroverken (les lycées)
och de med dem lika organiserade kommunal skolorna fordras i allmänhet
att efter vunnen baccalaureatsgrad hafva inför vederbörande fakultet
aflagt licentiatexamen i det eller de ämnen, som höra till den ifrågavarande
befattningen. Härvid bör märkas, att den franske läraren i regeln
endast har att inom en klass undervisa i ett ämne eller ett hufvudämne
med närbesläktadt biämne. Denna examen medför kompetens att anställas
som »chargé de cours» eller tillförordnad lärare, och med denna klass af
lärare bestrides till största delen undervisningen i kommunalskolornas alla
afdelningar samt i den lägre afdelningen af lyceerna. Efter latinets framflyttning
till tredje läsåret har man dock i allt större utsträckning och
med goda resultat börjat att äfven för lyceernas lägre klasser, liksom i de
förberedande afdelningarna, använda väl vitsordade lärare med endast
folkskollärarekompetens. I lyceernas högre afdelningar handhafves undervisningen
af »professeurs titulaires», hvilka således intaga ungefär samma
ställning som lektorerna vid de svenska lärovei''ken. De äro fast anställda
och åtnjuta högre löner än chargés de cours, hvilka äro skyldiga att frånträda
sina befattningar, om vederbörande myndighet finner för godt att
ersätta dem med ordinarie lärare.

För att erhålla den förmånligare ställningen af professeur titulaire
äro fordringarna ganska stränga. Därtill hör, att man skall vara »agrégé»,
d. v. s. hafva bestått en särskild för ändamålet afsedd pröfning, den s. k.
aggregationsexamen. För att admitteras till denna examen fordras att vara
licentiat i det fack pröfningen afser och hafva ,tjänstgjort som lärare i
förn år. De, som utbilda sig för lärarekallet vid Ecole normale supérieure
i Paris, vid hvilken berömda anstalt emellertid endast ett mycket begränsadt
antal aluinner årligen vinner inträde, få den föregående tjänstgöringstiden
afkortad till tre år.

102

Aggregationsexamen är dels skriftlig, dels muntlig. De skriftliga profven
afläggas inför vederbörande akademiska fakultet; den muntliga slutpröfningen
försiggår inför en examenskommission i Paris och är offentlig.
Endast så många agrégéer få årligen kreeras, som behöfvas för att besätta
uppkomna ledigheter. Bland samtliga examinerade uttagas därför hvarje
gång till erforderligt antal de, som erhållit de högsta betygen. Detta ger
åt aggregationsexamen karakteren af en offentlig täflan och gör det i hög
grad vanskligt att gå igenom densamma.

För lärarekandidaternas teoretiskt pedagogiska utbildning äro inga
andra anstalter träffade, än att en lärostol i pedagogik finnes vid Sorbonne
och spridda föredrag i ämnet hållas vid de flesta akademierna. I aggregationsexamen
ingår af pedagogiken endast dess historia.

För erhållande af praktisk öfning i lärarekallet skickas de blifvande
lärarne mot slutet af studietiden till något lyceum, där de ett par veckor
få undervisa en klass under uppsikt af läraren i klassen. Denna s. k.
stage i förening med den såsom villkor för vinnande af ordinarie anställning
stadgade tjänstgöringstiden utgör således i Frankrike den enda motsvarigheten
till vårt profår.

Lärarnes tillsättning och befordran verkställas af ministern för den
offentliga undervisningen efter inhämtadt utlåtande af ett ständigt utskott
inom det vid hans sida såsom rådgifvande församling ställda Conseil supérieur
de 1’instruction publique. Ministern är dock icke bunden vid detta
utskotts mening. Generalinspektörerna, som utses bland de högre lärarné
och tjänstemännen vid sekundärskolorna, besöka på årliga resor lyceerna
och, såvidt möjligt, äfven kommunalskolorna, kontrollera de underordnade
myndigheternas rapporter om lärarepersonalen och åhöra vanligen två timmar,
stundom mindre, hvarje lärares undervisning. På dessa inspektörers iakttagelser
och intryck grundar man utnämningarna och befordringarna inom
lärarepersonalen. Dessa bero således icke af några särskilda prof för sökt
syssla, utan hufvudsakligen på föregående väl vitsordad tjänstgöring.

Belgien.

Doktorsgrad i filosofi eller i matematik och fysik eller i naturalhistoria
med kemi utgör det vetenskapliga kompetensvillkoret för erhållande af anställning
som lärare vid statsskolorna (les athénées) och de med dem i
allt väsentligt lika inrättade, af staten understödda kommunalskolorna. I
hvar och en af de till filosofie doktorsgraden hörande fem ämnesgrupperna
ingår pröfning i pedagogikens historia och metodologi. Hvarje examinand

103

skall offentligen försvara en af honom författad afhandling öfver ett till
hans studieområde hörande vetenskapligt ämne. Den, som vill ägna sig
åt lärarekallet, har sedan att hålla en offentlig proflektion öfver ett af
examensjuryn uppgifvet ämne, fallande inom området för ateneernas undervisning.
Inom sektionen för matematik och fysik skola två sådana proflektioner
hållas, en i matematik och en i experimentalfysik. Alla profven
afläggas vid något af de fyra universiteten eller inför en af universitetsprofessorer
sammansatt centraljury.

Den pedagogiska utbildningen inskränker sig således i allmänhet till
pedagogikens teori och historia samt metodologi, om ock proflektionen
synes förutsätta praktisk öfning. Någon sådan förekommer för närvarande
endast vid universitetet i Löwen, där den tillkommit genom enskildt
initiativ. Densamma består i: l) öfningsundervisning under två år i sex
latinklasser af ett därtill bestämdt ateneum, 2) proflektioner och 3) skolbesök
(hospiterande). Kandidaternas undervisning åhöres af professorn i
pedagogik, skolans rektor, klassläraren och de öfriga lärarekandidaterna.
Konferenser hållas. Något i lag stadgadt profår finnes emellertid ännu
icke i Belgien.

Lärarne utnämnas af en öfverstyrelse, i spetsen för hvilken undervisningsministern
står. Denne har under sig en generalsekreterare, generaldirektören
för undervisningen, rektorer och inspektörer. Rektor undervisar
icke själf, men åhör undervisningen fyra timmar i veckan, så att
han under loppet af två månader hinner åhöra alla lärarnes undervisning.
Om sina iakttagelser och intryck därunder afger han rapport till öfverstyrelsen.

England.

Förhållandena äro här så säregna, att några på svenska förhållanden
tillämpliga iakttagelser eller lärdomar näppeligen kunna hämtas från det
engelska skolväsendet. Några statsanstalter för sekundärundervisning finnas
icke och därför icke heller någon för ett flertal skolor af detta slag
gemensam organisation. Hvarje särskild skola är inrättad på sitt särskilda
sätt, har sin särskilda styrelse, sitt särskilda program och ofta äfven
sitt särskilda ändamål. En följd häraf är, att kompetensfordringarna för
lärarne äro mycket olika. Deras fackvetenskapliga utbildning är vid alla
goda skolor utmärkt; ty vid de störa skolorna, såväl offentliga som enskilda,
anställas endast sådana lärare, som förvärfva! en synnerligen god
lärdomsgrad vid någotdera af de två gamla universiteten i Oxford och
Cambridge. De bästa skolorna antaga endast »first dass University men».

104

De flesta lärarne, särskild alla äldre, äro Masters of arts, några yngre
ännu endast Bachelors of arts. Många lärare vid de mindre privat- eller
stiftelseskolorna, i synnerhet vid de förra, hafva däremot icke erhållit någon
fackvetenskaplig utbildning vid ett universitet och aldrig undergått någon
grundlig pröfning.

För lärarnes praktiskt pedagogiska utbildning finnas icke några af staten
inrättade anstalter. Man börjar dock alltmer inse behofvet däraf och är
betänkt på införandet af offentlig registrering af behörigen kvalificerade
lärare. Den af undervisningsministern Gorst för parlamentet framlagda
Teachers’ Registration Bill har emellertid icke ännu blifvit antagen. Ett
af en lärareförening inrättadt pedagogiskt seminarium i London, College
of Preceptors, saknar nästan helt och hållet lärjungar.

Lärarne antagas af skolans föreståndare på grund af universitetsbetyg
och, vid alla bättre skolor, efter inhämtande af noggranna underrättelser
och enskilda rekommendationer samt kandidaternas personliga
inställelse hos föreståndaren. Ehuru något profår icke är föreskrifvet,
händer det icke sällan, att en ung man uttryckligen anta ges på prof för
en termin, och det betraktas öfver allt som en själfklar sak, att en ung
lärare kan efter en termins, ja efter ett helt års tjänstgöring af föreståndaren
utan vidare afskedas såsom olämplig. När en lärare blifvit af
föreståndaren antagen, stadfästes vanligen utnämningen af anstaltens
styrelse, där sådan finnes; föreståndaren kan dock när som helst afskeda
en sålunda anställd lärare.

Uppgift angående det antal gånger, som de höstterminen 1897 vid allmänna läroverk och pedagogier
anställde ordinarie ämneslärare, hvilka efter ingången af år 1879 första gången befordrats härtill, före
denna befordran aflagt nndervisningsprof, vare sig fullständigt eller partiellt.

1	2	3	4	5	^6	7 -	8	9	10	11	12	13	14	15	16	17
	Antal	jersoner, som före	sin första befordran till ämneslärare vid allmänt läroverk
Tjänst, som lärare vid sin			eller pedagogi	aflagt undervisningsprof följande antal	gånger:			Summa
första befordran erhållit															personer
	0	i	2	a.	i	5	6	7	8	9	10	ii	12	13	14
Lektorstjänst .....................	—	50	30	17	10	5	i	2	2	—	—	—	—	-	—	117
Adjunkts- eller kollegatjänst,.	2	77	60	53	39	28	21	15	10	5	3	2	—	—	1	316
Summa personer	2	127	90	70	49	33	22	17	12	5	3	2	_.	—	1	433

Anm. 1. De i kol. 2 upptagne hafva utan prof anställts såsom adjunkter vid Nya Elementarskolan.

Anm. 2. I en del primäruppgifter synes icke det prof hafva medräknats, som aflagts för den erhållna befattningen, hvadan för
vissa lärare antalet prof torde vara för lågt uppgifvet. För läroverket i Vadstena hafva inga uppgifter erhållits.

- -~T - I '' 1 I

- ~ -V

o ^

Källa: Uppgifter, infordrade från rektorerna.

106

Antalet undervisningsprof aflagda

	1	2	s	4	i 5	6	7	8	9	10-	H	12	13	U l	15
	1888-1889 • i *		1889—181			1890-1891
Bedömande myndighet	För sökt befattning	Utan åt ning	in	För sökt befattning	Cl 2. ® 5 B »	in	För sökt befattning	Utan åt ning	in
	Lektors-	Adjunkts- eller kollega-	\| Summa 1_:__''_	;t visa befatt- blifvit sökt	5 3 to	Lektors-	Adjunkts-eller kollega-	Summa i.................	•-»> < ►3. Sb" * er O: n vt rr>	i 3..-	t* n VT cT T	Adjunkts-eller kollega-	Summa	t viss befatt-blifvit sökt	s 3 V
Upsala domkapitel.....	—	5	5	i	6	5	5	10	2	12	8	16	24	2	26
j Linköpings » ......	6	5	11	2	13	—	11	11	2	13	14	—	14	1	15
Skara » .....	12	18	30	—	30	—	9	9	: 2	11	—	29	29	2	31
Strängnäs » ......	9	—;	9	—	9	3	8	11	3	14	10	7	17	—	17
Västerås » ......	—	9	9	1	10	—	-	—	1	1	—	—	—	1	1
j Växjö » ......	2	—	! 2	2	4''	6	11	17	1 1	18	6	5	11	2	13
Lunds * .....	—	24	24	5	29	—	16	16	8	24	9	20	29	3	32
Göteborgs » ......	2	10	12	1	13	6	3	9	2	11	17	2	19	—	19
Kalmar » ......	?	?	?	—	?	?	?	?	—	?	?	?	?	—	?
Karlstads » ......	—	6	6	—	6	—	—	—	—	—	2	5	7	—	7
Hernösands » ......	?	?	?	?	?	?		?	?	?	7	?	?	?	?
\| Visby » ......	—	3	3	—	3	5	—	5	i —	5	—	1	1	—	1
'' Direktionen öfver Stock-holms stads undervis-ningsverk ...............				4	1 4		11	11	i 4	15				1	1
Summa	(31)	(80)	(111)	(16)	(127)	(25)	(74)	(99)	(25)	(124)	(66)	(85)	(151)	(12)	(163)

Anm. I uppgifterna från Kalmar och Hernösands domkapitel angifves, huru många prof aflagts under hvart och
äro de i kol. 26—36 införda uppgifterna angående prof inför dessa båda domkapitel något för höga, på

Källa: Uppgifter, af chefen för ecklesiastikdepartementet genom skrifvelse den 1 november 1893 infordrade

107

. Bilaga 3.

ur i U": iU!.: '' J.li ■ fl-jiM ll.Jv ''!:• fy!!l j ilfi !!lj

under läsåren 1888—1893.

16	17	18	19	20	21	22	23	24	25		87	28	29	SO	31	32	33	34	35

1891—1892	1892-1893		S	u m	m a		Medeltal för år
Kör sökt befattning	Utan a1 ning	ce	För sökt befattning	Utan åt ning		För sökt befattning	Utan åt ning	Öl	För sökt befattning	cl 2. *" B B a»	ce
Lektors-	Adjunkts- eller kollega-	cz> a 3 3 so	it viss befatt- blifvit sökt	3 3 so	Lektors-	Adjunkts- eller kollega-	Summa	,t viss befatt- blifvit sökt	a 3 3 a»	Lektors-	Adjnnkts- eller kollega-	Samma	t viss befatt-blifvit sökt	B 3 SO	Lektors-	Adjunkts-eller kollega-	Summa	er ££ Ig- ce o* «r*- SO •	u m m a 0
—	ii	11	4	15	—	17	17	2	19	13	54	67	ii	78	2,6	10,8	13,4	2,2	15,6
6	9	15	—	15	—	12	12	1	13	26	37	63	6	69	5,2	7,4	12,6	1,2	13,8
10	8	18	-	18	6	5	11	1	12	28	69	97	5	102	5,6	13,8	19,4	1,0	20,4
5	22	27	1	28	7	29	36	3	39	34	66	100	7	107	6,8	13,2	20,0	1,4	21,4
—	18	18	1	19	•	11	11	—	11	—	38	38	4	42	—	7,6	7,6	0,8	8,4
5	6	11	1	12	10	14	24	1	25	29	36	65	7	72	5,8	7,2	13,0	1,4	14,4
22	20	42	5	47	4	24	28	2	30	35	104	139	23	162	7,0	20,8	27,8	4,6	32,4
—	26	26	—	26	—	—	—	3	3	25	41	66	6	72	5,o	8,2	13,2	1,2	14,4
?	?	?	—	?	7	?	7	—	7	11	39	50	—	50	2,8	7,8	10,o	-	10,0
—	—	—	—	—	—	8	8	2	10	2	19	21	2	23	0,4	3,8	4,2	0,4	4,6
?	?	?	?	?	V	?	7	7	?	19	28	47	10	57	3,8	5,6	9,4	2,0	11,4
—	3	3	1	4	—	7	7	—	7	5	14	19	1	20	1,0	2,8	3,8	0,2	4,0
8	28	36	1	37	_	29	29	9	38	8	68	76	19	95	1,6	13,6	15,2	3,8	19,o
(56)	(151) (207)	(14)	(221) (27)	(156)	(183)	(24)	(207)	235	613	OTtO	101	949	47,0	122,6	169,6	20,2	189,8

ett af de kalenderår, aom uppgifterna omfatta. Dessa uppgifter hafva därför icke kunnat medtagas i kol. 1 —26. Möjligen
grund deraf att prof, aflagda under vårterminen 1888 och en del af höstterminen 1893, medräknats.

från domkapitlen och direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk.

108

Antal till adjunkter och kolleger vid de allmänna läroverken under åren 1887—1896

i tre, två, ett eller intet af de

A. Befordrade till tjänst, omfattande sådan grupp af tre ämnen, i hvilken adjunkts- eller kollegabefattning

a. I de olika ämnesgrupperna sammanlagdt.

1	2	3	4	5	6	7
	Med profårebetyg i		...A -
Med examensbetyg i	tre	två	ett	intet	Summa	Anmärkningar
r . •• t. -v ; •	tjänsteämnen
0 Tre tjänsteämnen..........	33	34	4	6	77	Kol. 6: 6 ej genomgått profår.
Två >	15	30	12	.12	69	6: 9 » » , »
Ett » ...........	1	7	5	4	17	» 6: 3 *» »> »
Intet » ..........	1	s ro	i	‘ 4	6	•» 6: -4 befriade från examen, ej ge-
• 05? > ; - rj 5: (						nomgått profår.
Summa	50	71	22	20	169

».i .O'': VOl V oo t (• Of:

Obs. Akademiskt examensbetyg = betyg i filosofie licentiat- eller filosefic kandidat-examen eller, beträffande ämnet
kristendom, betyg öfver atlagd teologie kandidat- eller teoretisk teologisk examen. •

! Examensbetyg: ‘ K'''' ’’ l K. f 11 .

i modersmålet = betyg i nordiska språk eller estetik med litteratnr- och konsthistoria;

» tyska = o nyeuropeisk lingvistik eller germanska språk;

» engelska = £7 n ■ \ * It * K n * 0

» franska = » » » » romanska »

»> historia med geografi = betyg i historia;

» naturlära och naturalhistoria = betyg i botanik eller zoologi.

I '' i ''• ri [V »M ; Öl V 8

Anm. Om såsom examensbetyg i modersmålet räknas endast betyg i nordiska språk, inträda i tab. b följande förändringar:
I grupp 2 flyttas en från kol. 7 till kol. 12 och en från kol. 8 till kol. 13, i grupp 5 en från kol. 9 till kol. 14, i
grupp 7 en från kol. 3 till kol. 8, i grupp 8 en från kol. 2 till kol. 7, i grupp 11 en från kol. 10 till kol. 15, i grupp 12 en från
kol. 5 till kol. 10. Anses såsom examensbetyg i naturalhistoria endast betyg i både botanik och zoologi, flyttas i grupp 19
en från kol. 8 till kol. 13.

,Cf - h

p:,

VI m JO* Hi* 8 K» .-TOV (IV* ‘V,!- *TV> {!

y>9lfi(rf > dlf. d "if fall

Källa: Uppgifter, infordrade från domkapitlen och direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och

Nya Elementarskolan.

109

Bilaga 4.

befordrade (incl. transporterade), som företett akademiskt examensbetyg och profårsbetyg
till tjänsten hörande ämnena.

iämlikt läroverksstadgans § 52, sådan denna lyder enligt nåd. kung. den 22 mars 1895, får.anslås ledig.

" I 1 i, ■ : I: II1.j • It!.i

It. I hvarje särskild ämnesgrupp.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	15	16	17	18	19	20	21	22	23
	— —- ----------------- —	—			Med	examensbetyg	i
		tre tjän8te-	två tjänste-	ett tjänste-	intet tjänste-
			ämnen			ämnen			ämne			ämne
		Med prof-		Med prof-		Med prof-		Med prof-		s	Anmärkningar
	Ämnesgrupper	årsbetyg	i		årsbetyg i		årsbetyg i		årsbetyg i		3 s
			c-t- <	et	3‘	c B		<T	rt>	B''	E q		<	n	5’	1		<	(T	5’	e 3	p
		r»	5SO			3	"	pa			3			**		3			**■		3
		tjänste		P	tjänste		p	tjänste			tjänste
			ämnen		ämnen		ämnen		ämnen			''
1	Kristendom, modersmål, ty-																						(Kol. 10: 2 ej gcuoing. profår.
ska ..........................	i	—	—	—	1	—	2	5	2	9	—	—	i	i	2	—	—	1	—	1	13
2	Kristendom, modersmål, hi-storia med geografi .....	i				1	7	11		5	23	i	1		2	4						28	(Kol. 10: 3 » It »

3	Kristendom, latin, grekiska							1			1											1
4	Kristendom, latin, historia
	med geografi..............	_	i	_	_	1	—	—	—	i	1	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	2
5	Modersmål, latin, grekiska	2	2	—	—	4	—	—	2	—	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	6
6	Modersmål, latin, tyska ...	2	5	—	i	8	—	4	—	—	4	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12	Kol. 0:1 ej genomgått profår
7	Modersmål, latin, historia med geografi ............... Modersmål, tyska, engelska		A			A			1		1											5	i
		7			10						i			1				i	1	12	(Kol. 20: 1 befriad från exa
		i																j men, ej genomgått profår
9 10	Modersmål, tyska, franska Modersmål, tyska, historia	—			1																1
	(Kol. 5: 1 ej genomg. profår. ( » 10: *2 » i> »
med geografi ..............	3	4	l	i	9	2	3	1	2	8	—	2	2	—	4	—	-t-	—	—	—	21
11	Modersmål, tyska, matema-
	tik ...........................	—	—	l	—	1	2	2	2	1	7	—	2	1	1	4						12	» 10: 1 » » »
12	Modersmål, engelska, från-
	ska ...........................	—	1	l	2	4																4	Kol. 5:2 ej genomgått profår
13	Latin, grekiska, historia med geografi ..................... Tyska, engelska, franska...	2 14	2 3	l	2	4 20											i			3	4	4 24	(Kol.5:2ej genomgått profår. [Kol. 20: 3 befriade från exa-

15	Matematik, fysik, moders-										6												1 men, ej genomgått profår.
	mål ...........................						1	3	1	1											6	Kol. 10: 1 ej genomg. profår.
16	Matematik, fysik, kemi ...	4	2	—	—	6	2	2			4											10
17	Matematik, naturalhistoria,
	modersmål ..................													1		1						1
18	Matematik, naturalhistoria,
	tyska ........................	—	1			1							1			1						2
19	Matematik, naturalhistoria,
	kemi ..................	1	1	—	—	2	1	1	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4
20	Naturalhistoria, kemi, mo-
	dersmål .....................																					1
	Summa	33	34	4	6	7715	30	12112 69	i	7	5	4	17	i	-	1	4	61169

Antal till adjunkter och kolleger vid de allmänna läroverken under åren 1887—1896

i tre, två, ett eller intet af de

B. Befordrade till tjänst omfattande sådan grupp af två ämnen, i hvilken adjunkts- eller
___________________________________________..... '' den 22 mars 1895,

a. I de olika ämnesgrupperna sammanlagdt.

1	2	3	4	5	6
	Med profårsbetyg i
Mqd examensbetyg i	två	ett	intet	Summa	Anmärkningar
	tjänsteämnen
	1	2		o
Ett » .............................			_
Intet » ..............................	—	-	, f	—
Summa	1	2	il _i	3

Öbt. Akademiskt examensbetyg = betyg i filosofie licentiat- eller filosofie kandidat-examen eller, beträffande ämnet
kristendom, betyg öfver afiagd teologie kandidat- eller teoretisk teologisk examen.

Examensbetyg:

i modersmålet — betyg i nordiska språk eller estetik med litteratur- och koDsthistoria; 11
» tyska = » Dyenropeisk lingvistik eller germanska språk;

» engelska = » » » » » »

» franska = » » » » romanska »

» historia med geografi = betyg i historia;

» naturlära och naturalhistoria = betyg i botanik eller zoologi.

Källa: Uppgifter, infordrade från domkapitlen och direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk

Nya Elementarskolan.

Biloffa ''4 (forte.).

befordrade (incl. transporterade), som företett akademiskt examensbetyg och profårsbetyg
till tjänsten hörande anmena.

kollegabefattning jämlikt läroverksstadgans S 52, sådan denna lyder enligt nåd. kungörelsen
får anslås ledig.

b. I hvarje särskild ämnesgrupp.

Med examensbetyg i ;

två tjänsteämnen

ett tjänsteämne

intet tjänsteämne

Ämnesgrupper

Med profårs-betyg i

Med profårs-fj 1 betyg i

c 1

Anmärkningar

• / i

>1 nhl

två

ett

intet

två

ett

intet

två

ett

intet

ii i

• )wl

tjänsteämnen

~ "

tjänsteämnen

—

tjänsteämnen

Matematik, naturlära...

Summa

r i

Anm. Anses såsom examensbetyg i naturlära endast betyg i både botanik och zoologi, flyttas i grupp 1 eu från
kol. 3 till kol. 7.

4in ■■ • äsntiul • viI-, ,r t •

112

Antal till adjunkter och kolleger vid de allmänna läroverken under åren 1887—1896

i tre, två, ett eller intet af de

C. Befordrade till tjänst, omfattande sådan grupp af tre ämnen, i hvilken adjunkts- eller kollega numera

icke får

a. 1 de olika ämnesgrupperna sammån/agdl.

1	2	3	4	5	C	7
	Med profårsbetyg i
Med examensbetyg i	tre	två	ett	intet	Summa	Anmärkningar
	tjänsteämnen
1 Tre tjänsteämnen.......................	4		4	4	5	17	Kol. 5: 4 ej genomgått profår.
. Två > .....................	1		19	6	2	28	Kol. 5: 2 » » »
Ett » ..........g.....	1		2	2	2	7	Kol. 5: 2 » » »
Intet » ......................	—		—	—	3	3	Kol. 5: 3 befriade från examen, ej genom-gått profår.
Summa	6	25	12	12	55

Obs. Akademiskt examensbetyg = betyg i filosofie licentiat- eller filosofie kandidat-examen eller, beträffande ämnet
kristendom, betyg öfver aflagd teologie kandidat- eller teoretisk teologisk examen.

Examensbetyg:

i modersmålet = betyg i nordiska språk eller estetik med litteratur- och konsthistoria;

» tyska = » nyeuropeisk lingvistik eller germanska språk;

» engelska = » » » » » »

» franska — » » » » romanska »

» historia med geografi = betyg i historia;

» naturlära och naturalhistoria = betyg i botanik eller zoologi.

Anm. Om såsom examensbetyg i modersmålet räknas endast betyg i nordiska språk, flyttas itab. 6 i grupp 1 en från
kol. 3 till kol. S. Anses såsom examensbetyg i naturlära och naturalhistoria endast betyg i både botanik och zoologi, flyttas
i grupp lä tre från kol. 2 till kol. 7 och en frän kol. 3 till kol. 8, i grapp 19 sex från kol. 8 till kol. 13 och en från kol. 9 till
kol. 14, i grupp 20 en frän kol. S till kol. 13 och tvä från kol. 9 till kol. 14 samt i grupp 21 en frän kol. 2 till kol. 7.

Källa: Uppgifter, infordrade från domkapitlen och direktionerna öfver Stockholms städs undervisningsverk och

Nya Elementarskolan.

Bilaga 4 (forts.). . ,

befordrade (incl. transporterade), som företett akademiskt examensbetyg och profårsbetyg
till tjänsten hörande ämnena.

befattning jämlikt läroverksstadgans § 52, sådan denna lyder enligt nåd. kung. den 22 mars 1895,
anslås ledig.

b. I hvarje särskild ämnesgrupp.

: t '' 1	2	3	4	5	6	7	8	s\|	10	11	12	18	14	15	16	17	18	19	20	21	22	23
					Med	examensbetyg i
		tre tjänste	-	tyå tjänste		ett tjänste	-	intet tjänste-
			ämnen			ämnen			ämne			ämne
		Med prof-		Med prof-		Med prof-		Med prof-		ce	Anmärkningar
	Ämnesgrupper	årsbetyg	i		årsbetyg	i		årsbetyg i		årsbetyg	i		0 B
			rt-	ce	5*	0 B			ce	5"	0 B		ct- <	CD	5*	0 B	-J	<		5"	c B	3
		ce	po			3	ce	po		ce	B	CD	po	**		B		po	ct-		B
		tjänste		so	tjänste		P	tjänste			tjänste
		ämnen			ämnen		ämnen		ämnen
i	Kristendom, modersmål, la-																						(Kol. 5: 1 ej genomg. profår. \ » 10: 1 » » »
	tin .......................	—	1	—	i	2	—	1	—	i	2	—	1	—	—	1	—	—	—	—	—	5
2	Kristendom, modersmål, ma-
	tematik .....................										1											1
3	Kristendom, tyska, engelska										1											1
4	Kristendom, tyska, mate-
	matik ........................																					1	Kol. 15: 1 ej genomg. profår.
5	Kristendom, tyska, historia med geografi .............										2									1	1	4	(Kol. 20: 1 befriad från exa-\ men, ej genomgått profår.
6	Kristendom, engelska, hi-
	stork med geografi .....																					1
7	Kristendom, matematik, na-
	turlära........................															1						1
8	Modersmål, tyska, natur-lära .........................														i	2						2	Kol. 15: 1 ej genomg. profår.

9	Modersmål, historia med																			1		6	(Kol. 5: 2 ej genomg. profår.
	geografi, matematik .....	—	2	—	2	4		1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	1	{ » 20: 1 befriad från exa-
10	Modersmål, historia med																						* men, ej genomgått profår.
	geografi, naturlära.........																					3
11	Latin, grekiska, tyska......																					1
12	Latin, tyska, historia med
	geografi ...................																					2
13	Latin, tyska, matematik ...																					1
14	Latin, engelska, franska ..																					2
15	Latin, engelska, historia
	med geografi ..............																					1
16	Tyska, engelska, historia			l
	med geografi ...............	—	—	1	2																2	Kol. 6:1 ej genomgått profår.
17	Tyska, engelska, matematik																					1
18	Matematik, fysik, naturlära	3	1																			4
19	Matematik, naturlära, mo-										9									1		10	(Kol. 20: 1 befriad från exa-
	dersmål ....................	—	—	—	—	—	—	7	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	\ men, ej genomgått profår.
20	Matematik, naturlära, tyska							1	2	i	4											4	Kol. 10: 1 ej genomg. profår.
21	Matematik, naturalhistoria,
	fysik .......................	1				1																1
22	Naturalhisfork, fysik, kemi	—																			1
	Summa	4	4	4	5	17	Ii	19	6	2 28	i	2	2	2	7	1 \|—	—	—	3	3j\| 55

114

Antal till lektorer vid de allmänna läroverken under åren 1887—1896 befordrade

två, ett eller intet af de

A. Befordrade till tjänst, omfattande sådan ämnesgrnpp, i hvilken lektorsbefattning jämlikt

a. / de olika ämnesgrupperna sammanlagdt.

Med profårsbetyg i

Med examensbetyg i

Samma

tjänsteämnen

Två tjänsteämnen

Kol. 4: 8 ej genomgått profår.

Kol. 4: 1 befriad från examen, ej genomgått
profår.

Summa

Obs. Akademiskt examensbetyg = betyg i filosofie licentiat- eller i filosofie kandidatexamen efter 1853 års stadga
eller, beträffande ämnet kristendom, betyg öfver atlagd teologie kandidat- eller teoretisk teologisk examen, En lektor,
som aflagt examen efter 1831 års stadga, är ej medräknad.

Examensbetyg:

i modersmålet = betyg i nordiska språk eller estetik med litteratur- och konsthistoria;

* tyska = » nyenropeisk lingvistik eller germanska språk;

» engelska = » » » » » »

» franska = » » » » romanska >

» historia med geografi = betyg i historia;

» filosofisk propedevtik = » teoretisk eller praktisk filosofi;

» naturalhistoria = y> botanik eller zoologi.

Källa: Uppgifter, infordrade från domkapitlen och direktionerna öfver Stockholms städs undervisningsverk och

Nya Elementarskolan.

115

Bilaga 5.

(incl. transporterade), som företett akademiskt examensbetyg och profårsbetyg i
till tjänsten hörande ämnena.

läroverksstadgans § 52, sådan denna lyder enligt nåd. kung. den 22 mars 1895, får anslås ledig.

b. I hvarje särskild ämnesgrupp.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	15
					Med examensbetyg	i
		två tjänste-	ett tjänste-	intet tjänste-
			ämnen			ämne			ämne
	Ämnesgrupper	Med prof-		Med prof-		Med prof-		a B	Anmärkningar
		årsbetyg i		årsbetyg i		årsbetyg i		B
					02				02					P
		e-t-	(0	3''	B		n	3''	0 B	r+- <	ce	5''	B
		950	**■	et-	3	po		<t>	3	po			B
		tjänste-		tjänste-		tjänste-
		ämnen		ämnen		ämnen
1	Kristendom, modersmål					4	i	i	6		_	—	_	6	Kol. 8: 1 ej genomgått profår.
2	Kristendom, grekiska...............	—	—	—	—	—	2	—	2	—	—	—	—	2
3	Kristendom, historia med geografi	—	—	—	—	1	—	—	1	—	—	—	—	1
4	Kristendom, filosofisk propedeutik	i	—	—	i	2	3	i	6	—	—	—	—	7
5	Modersmål, latin.....................	6	1	—	7									7
6	Modersmål, tyska ..................	3	1	1	5									5	Kol. 4: 1 ej genomgått profår.
7	Modersmål, historia med geografi	7	1	1	9	2	1	—	3	—	—	—	—	12	Kol. 4: 1 » » »
8	Modersmål, filosofisk propedeutik	—	—	—	—	1	2	—	3	—	—	—	—	3
9	Latin, grekiska .....................	16	—	2	18									18	Kol. 4: 2 ej genomgått profår.
10	Tyska, franska........................	1	—	—	1	1	—	—	i	—	—	—	—	2
11	Tyska, engelska ..................	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	1	(Kol. 4: 3 ej genomgått profår.
12	Engelska, franska ..................	10	1	3	14							i	i	15	j » 12: 1 befriad från examen,
13	Matematik, fysik ...................	15	—	—	15	2	—	—-	2	—	—	—	-	17	1 ej genomgått profår.
14	Naturalhistoria, kemi..............	3	—	1	4	4	—	—	4	—	—	—	—	8	Kol. 4: 1 ej genomgått profår.
15	Naturalhistoria, matematik ......		—	—	—	1	—	—	I	—	—	—	—	1
	Summa	63	4	8	75	18	9	2	29	—	—	i	i	105

Anm. Om såsom examensbetyg i modersmålet räknas endast betyg i nordiska språk, inträda följande förändringar:
I grupp 5 flyttas tre från kol. 2 till kol. 6 och en från kol. 3 till kol. 7, i grupp 7 fyra från kol. 2 till kol. 6, i grupp
8 en från kol. 7 till kol. 11. Anses såsom examensbetyg i naturalhistoria endast betyg i både botanik och zoologi,
flyttas i grupp 14 två från kol. 2 till kol. 6.

116

Antal till lektorer vid de allmänna läroverken under åren 1887—1896 befordrade

två, ett eller intet af de

B. Befordrade till tjänst, omfattande sådan ämnesgrupp, i hvilken lektorsbefattning jämlikt läroverks -

a. 1 de olika ämnesgrupperna sammanlagdt.

1	2	3	4	5	6
	Med profårsbetyg i
Med examensbetyg i	två	ett	intet	Summa	Anmärkningar
	tjänsteämnen
Två tjänsteämnen...........................	3	4	i	8	Kol. i: ] ej genomgått profår,
Ett » .....................................	3	1	—	4
Intet » .....................................	—	—	—	—
Summa	6	5	i	12

Obs. Akademiskt examensbetyg = betyg i filosofie licentiat- eller i filosofie kandidatexamen efter 1863 års stadga
eller, beträffande ämnena kristendom och hebreiska, betyg öfver aflagd teologie kandidat- eller teoretisk teologisk examen.

Examensbetyg:

i modersmålet = betyg i nordiska språk eller estetik med litteratur- och konsthistoria
» tyska — » nyenropeisk lingvistik eller germanska språk;

» engelska = » » » » » »

» franska = » » » » romanska »

» historia med geografi = betyg i historia;

» filosofisk propedevtik = » teoretisk eller praktisk filosofi;

» naturalhistoria — » botanik eller zoologi.

Källa: Uppgifter, infordrade från domkapitlen och direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk och

Nya Elementarskolan.

117

Bilaga 5 (forts.).

(incl. transporterade), som företett akademiskt examensbetyg och profårsbetyg i
till tjänsten hörande ämnena.

stadgans § 52, sådan denna lyder enligt nåd. kung. den 22 mars 1895, numera icke får anslås ledig.

6. I hvarje särskild ämnesgrupp.

Ämnesgrupper

Kristendom, latin . ...
Kristendom, hebreiska
Modersmål, franska ...

Fysik, kemi..............

Naturalhistoria, fysik

10 11 12 13

Med examensbetyg i

två tjänste- ett tjänste -

Med profårsbetyg
i

tjänste ämnen -

Summa

1 8

Med profårsbetyg
i

tjänste ämnen -

intet tjänste -

Med profårsbetyg
i

tjänste ämncn -

Anmärkningar

Kol. 4: 1 ej genomgått profår

Amu. Om såsom examensbetyg i modersmålet räknas endast betyg i nordiska språk, flyttas i grupp 3 en från
kol. 2 till kol. 6.

Bilaga 6.

Uppgift å de betyg för undervisningsskicklighet i särskilda läroämnen, som tilldelats de lärarekandidater,
hvilka åren 1887—1896 afslutat sin praktiska profårskurs.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	15	16	17
År	Antalet af dem, som afslutat kursen	Antal ämnen, i hvilka betyg meddelats	Antal kandidater, som erhållit betyg i fyra ämnen		Antalet	utdelade betyg af olik	a grader		Antalet betyg af följande grader, uttryckt i procent af antalet ämnen, i hvilka betyg meddelats:
A	a	AB	Ba	B	Bc	C	A, a	AB	Ba, B	A, a	AB	Ba, B
1887	48	150	6	5	23	61	52	9	_	__	28	61	61	18,7	40,6	40,7
1888	51	165	12	5	18	80	53	9	—	—	23	80	62	13,9	48,5	37,6
1889	47	153	12	—	15	73	57	8	—	—	15	73	65	9,8	47,7	42,6
1890	50	162	12	3	18	72	60	9	—	—	21	72	69	13,0	44,4	42,6
1891	51	161	8	3	39	71	38	10	—	—	42	71	48	26,i	44,1	29,8
1892	43	133	4	2	18	69	43	1	—	—	20	69	44	15,o	51,9	33,1
1893	50	166	16	7	19	96	37	7	—	—	26	96	44	15,7	57,8	26,5
1894	49	161	14	6	24	67	60	4	—	—	30	67	64	18,6	41,6	39,8
1895	48	164	19	4	24	82	51	3	—	—	28	82	54	17,i	50,0	32,9
1896	49	161	14	5	24	90	40	2	—	—	29	90	42	18,o	55,9	26,1
Sömma	486	1576	117	40	222	761	491	62	_	_	262	761	553
Medeltal														16,6	48,3	35,i
för är	48,6	157,6	11,7	4	22,2	76,i	49,1	6,2	—	—	26,2	76,1	55,3

Anm. 1. Då i samma ämne olika betyg gifvits för olika stadier, är hänsyn tagen endast till det lägre betyget.

Anm. 2. Naturlära och naturalhistoria äro betraktade såsom ett ämne.

Anm. 3. Bland de lärarekandidater, som 1895 afslutnde den praktiska profårskursen, erhöll en betyg i fem ämnen.

Källa: Profårsredogörelserna.

118

Bilaga 7.

Uppgift å antalet af de höstterminen 1897 vid de allmänna läroverken och pedagogierna anställde

ordinarie och extra ordinarie ämneslärare, hvilka under åren 1887—1896 aflagt undervisningsprof

i ämnen, som icke ingått i deras profår.

1	2	3	4	5	6	7	8
Antal ämnen, i hvilka vederbörande genomgått profår	Antal personer följande antal i	, hvilka aflagt undervisningsprof i deras profår icke ingående ämnen:	Summa
	ett	två	tre	fyra	fem	sex
Tre .............................................................................	125	so	30	8	—	i	244
Fyra...........................................................................	26	13	10	—	—	—	49
Fem.............................................................................	2	1	—	—	—	—	3
Summa personer	153	94	40	8	—	i	296
Summa i vederbörandes profår icke ingående ämnen, i hvilka prof aflagts ........................................................................	153	188	120	32	_	6	499

Uppgift å huru många af de i förestående tabell upptagne 296 personer aflagt undervisningsprof af

där omhandlade slag i hvarje särskildt läroämne.

7 i 8 | 9

Kristen-

dom

Moders-

mål

Latin

Grekiska

Hebreiska

Tyska

Engelska

Franska

Historia

med

geografi

Filosofisk

prope-

devtik

Mate-

matik

Naturlära

och

Natural-

historia

Fysik

Kemi

Summa

ämnen

56 | 123

60 | 17 | 38

14 || 499

Anm. 1. Naturlära och naturalhistoria hafva betraktats såsom ett ämne.

Anm. 2. På grund af primäruppgifternas beskaffenhet torde icke alla siffror vara fullt exakta. För läroverket i Vadstena hafva
inga uppgifter erhållits.

Källa: Uppgifter, infordrade från rektorerna.

119

120

Uppgift angående den tid, under hvilken de höstterminen 1897 vid allmänna läroverk
gången befordrats härtill, före denna befordran tjänstgjort med full tjänstgöring vid

skolan eller enskildt läroverk

A. Lärare, som vid sin första befordran blifvit lektorer.

1	2 \| 3 j 4	5	6 \| 7 \| 8	9 \|lo\| 11	12 J13	14	15J16	17	18	19	20	2l\|22\| 23	24	25	26	27
	Antal lärare, som befordrats till lektorer efter en tjänstgöring af inalles följande antal år:	Summa
0	under 1	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	n	12	13	14	15	16	17	18	19	20	21	22	23
1 ..	0	17(13)	1(1) 4(3)	6 (2) 3 13(n)	4	2	1	1	1			1	1										1 f''l\
Antal lärare, som befordrats till lekto efter en tjänstgöring, sedan de vunnit hörighet att söka lektorstjänst, disputati prof inbegripet, af följande antal år	under 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10	i 5(2) 8(6)	i 3 5 50)	1 2 1 3(2)	2 3(i)	KD 3 2 1	i i i i	1 1 Ki)	1	—	1	—	—	—	—	—	—	—		—	—	1	10 (3) 23(14) 16 (6) 10 (1) 9 (2) 5 (1) 3 (1) 1 3 (2) 1
Summa	17(13)	5(4)	22(i3)\|l8(8)	16(D	8(2)	6(i)!8(i)	4	7(3)	2	1	—	1	-I-I-I-	—	—	—	KD	-1-	1	117(47)

Anm. 1. De i kol. 2 upptagne hade före sin första befordran icke haft någon som helst tjänstgöring af ifrågavarande
slag.

Anm. 2. Siffrorna inom parentes angifva, huru många af dem, som betecknas med bredvidstående tal, varit
universitetsdocenter.

Anm. 3. Sannolikt äro icke alla primäruppgifter fullt exakta. För läroverket i Vadstena hafva inga uppgifter
erhållits.

Källa: Uppgifter, infordrade från rektorerna.

121

Bilaga 8.

och pedagogi anställde ordinarie ämneslärare, hvilka efter ingången af år 1879 första
allmänt läroverk, pedagogi, folkskolelärareseminarium, högre lärarinneseminariet, sjökrigsmed
lönetursberäkning.

B. Lärare, som vid sill första befordran blifvit adjunkter eller kolleger.

12 13 14 15

10 17 18

20 21

Antal lärare, som befordrats till adjunkter eller kolleger efter en tjänstgöring af
inalles följande antal år:

Summa

"2 ><S

S-S 2

Summa

21(i)| 23

32 38

1)1

122

Reservation.

Undertecknad, som i (ifrigt biträdt de af kommitterade framställda
förslagen, anser sig böra i en punkt uttala en afvikande mening.

Kommitterade hafva vid sitt förslag om afskaffande af de nuvarande
undervisningsprofven inför domkapitlen uttalat såsom sin åsikt, att det ej
bör förmenas den lärare, som sådant önskar, att efter genomgången
profårskurs genom förnyad profundervisning styrka sin under praktiken
ökade färdighet i att undervisa. De hafva på den grund föreslagit
fakultativa fyllnadsprof att afläggas vid profårsläroverk såväl i ämne, i
hvilket vederbörande redan genomgått profår, som i ämne, i hvilket han
först efter profårets slut skaffat sig undervisningsskicklighet.

Med afseende på dessa fyllnadsprof hafva dock vissa restriktioner
förordats. Så skulle efter profårskursens genomgående läraren först böra
undervisa två år eller beträffande ämne, som ej ingår i profåret, ett år,
innan han får aflägga dylikt prof; vidare skulle fyllnadsprof i hvarje ämne
ej få afläggas mera än en gång.

I förra afseende! delar jag öfriga kommitterades åsikt. Det är tillbörligt,
att sådant prof icke aflägges förr, än vederbörande efter profåret
genom viss tids öfning hunnit ytterligare utbilda sin undervisningsskicklighet.
Däremot förefaller mig den senare bestämmelsen, eller att
fyllnadsprof i hvarje ämne ej skulle få afläggas mera än en gång, vara
mindre välbetänkt.

Svåra anmärkningar hafva med skäl framställts mot de nuvarande
undervisningsprofven inför domkapitlen, men därför borde icke det goda
de haft med sig helt och hållet förbises. Eu fördel med dem har varit,
att lärarne, och särskild! de obefordrade, hvilka ju utgöra ett mycket stort
antal, med hänsyn till kommande prof föranledts att i vissa ämnen på
allt sätt, genom åhörande af andras och aktgifvande på sin egen undervisning,
vetenskapliga studier, utländska resor m. in., utveckla sin lärareskicklighet.
Profven hafva således indirekt för många blifvit en sporre,
som haft eggande och uppryckande inverkan under den merendels tröttande
och lätt till ensidighet förfallande lärareverksamheten. Att profven på
detta sätt blifvit en medverkande orsak till lärarekårens förstärkning med

123

många verkligt skickliga och utbildade ordinarie lärare, torde icke kunna
förnekas.

Med de nya anordningar, som kommitterade föreslagit, skulle det
egentligen blifva tjänstgöringsbetygen, som angåfve eu lärares förkofran i
undervisnings förmåga, Dessa betyg torde dock, äfven om de utfärdades
af eforus, ej komma att förlora sin mera allmänna och obestämda karakter;
de skulle ju ej vitsorda undervisningsskickligheten i hvarje särskild! ämne.
De ifrågasatta fyllnadsprofven skulle därför såsom bland annat i nyssnämnda
afseende trädande i stället för de nuvarande undervisningsprofven
kunna blifva betydelsefulla för lärarekårens utbildning.

Nu är det visserligen riktigt, såsom kommitterade yttra, att upprepade
försök i syfte att tilläfventyrs uppnå ett något högre betyg icke böra få
förekomma. Men att å andra sidan inskränka rättigheten att aflägga
dylikt prof till endast en gång, är, såsom det synes mig, att gå till eu
motsatt ytterlighet. Den egentliga profundervisningen skulle ju vid ett
sådant prof upptaga endast två timmar. Huru lätt kan icke under dessa
den profvande vara för tillfället indisponerad, och blotta tanken på att
lian, om han vid profvet lyckas mindre väl, är för framtiden afstängd
från att på detta sätt vidare dokumentera sig, kan inverka menligt på
hans undervisning. Om detta gäller i allmänhet, gäller det naturligtvis
alldeles särskild! beträffande ämne, som den profvande ej haft med i sin
profårskurs, i fråga om hvilket detta vore det enda tillfälle, då han kunde
i detsamma erhålla ett särskild! vitsord beträffande sin undervisningsskicklighet.

Billigheten synes således kräfva, såsom också lärareföreningar i landet
uttalat såsom ett önskemål, att det medgifves afläggande! af dylikt
fyllnadsprof åtminstone tvenne gånger.

Det enda skäl, som rimligtvis kunde anföras häremot, är, såsom öfriga
kommitterade också framhållit, att profårsläroverken ej skulle mäkta bära
den börda, som därigenom ytterligare komine att påläggas dem. Jag tror
dock, att härvid alltför mycket förbi setts den betydliga lättnad, som skulle
beredas profårsläroverken lika väl som andra läroverk genom de nuvarande
undervisningsprofvens borttagande. Enligt infordrade uppgifter aflades
under femårsperioden 1892—1896 vid Upsala högre allmänna läroverk 56
dylika prof med 154 profämnen, vid Lunds högre allmänna läroverk 129
prof med 319 profämnen, vid högre latinläroverket å Norrmalm 44 prof
med 103 profämnen, vid Södermalms högre allmänna läroverk 26 prof med
59 profämnen samt vid Högre realläroverket 53 prof med 127 profämnen
eller i medeltal årligen resp. omkring 11, 26, 9, 5, 11 prof med 2 till 3
gånger högre antal profämnen. Gifvetvis hafva dessa prof för rektorerna

124

och äfven för lärarne medfört ej långa besvär och rubbningar i undervisningen,
som nu skulle helt och hållet bortfalla.

Kommitterade hafva beräknat det antal fyllnadsprof, som skulle komma
att afläggas, till i medeltal 100 ämnesprof årligen. Hvilket antal som
skulle tillkomma, om afläggande!, af ännu ett fyllnadsprof medgåfves efter
minst 2 års ytterligare undervisning, .är naturligtvis ej möjligt att fullt
afgöra. Med hänsyn till att flertalet lärare torde blifva tillfredsställda med
det betyg, som erhållits i det första profvet, och att ganska många vid
,3 å 4 års förlopp efter profåret. redan erhållit ordinarie beställning, torde
antalet af dylika fyllnadsprof allra högst kunna beräknas till 30 ämnesprof
årligen eller 6 årligen på hvarje profårsläroverk. Då nu, om kommitterades
förslag vinna afseende, rektorer och lärare vid dessa läroverk å ena sidan
genom förändrad anordning af profåret och de föreslagna fyllnadsprofven
skulle få ökadt arbete, men å andra sidan, allteftersom deras tid tages i
anspråk, erhålla nedsättning i tjänstgöringsskyldighet och ej obetydlig
ökning i sina hittillsvarande profårsarfvoden, hvartill kommer den lättnad,
som skulle beredas dem genom de nuvarande undervisningsprofvens borttagande,
borde det ej vara för profårsläroverken ogörligt att inom ramen
af sin verksamhet ytterligare inordna kanske högst 3 lyllnadsprof terminligen.
t Om själfva saken anses god och nyttig, bör den på tillfredsställande
sätt ordnas, ej undertryckas, och jag instämmer fullkomligt med kommitterade,
då det yttras: Skulle bördan af ifrågavarande prof befinnas alltför tung för
de nuvarande profårsläroverken, återstår dock alltid den utvägen att inrätta
ytterligare ett sådant läroverk.

På grund af ofvanstående får jag föreslå, att om de af kommitterade
föreslagna fyllnadsprofven komma till stånd, det måtte medgifvas att i
hvarje ämne aflägga dylikt prof tvenne gånger med en mellantid af minst
två år af vederbörlig undervisning mellan de båda profven.

• '' I .''it '' ■ '' • ■ . '' i ''■ I '' ! '' 1 •

Axel Dahlman.