UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1895:1)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

BÅRNMORSKEKÅRENS pensionering

JÄMTE

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE

BARNMORSKORNAS ÅLDERD OMSU NDERSTÖDSA NSTALT.

G. BNESTRÖM.

STOCKHOLM

IVAR HA5GGSTRÖMS BOKTRYCKERI

1883.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrifvelse till konungen...................................................... 1—4.

Gången af utredningen. Provisoriskt förslag till reglemente utarbetadt
och utsändt. Uttalanden och erinringar med anledning af detta förslag.
Revision af förslaget. Förslagets hufvudpunkter.

Betänkande om barnmorskekårens pensionering......... 5—163.

I. Kort redogörelse för barnmorskeväsendets utveckling
i Sverige...................................................................... 5—20.

1. Barnmorskeelevernas undervisning. Villkoren för rätt

att utöfva barnmorskeyrket. Barnmorskornas skyldigheter
och rättigheter..................................................... 5—16.

Den första ansatsen till ordnande af barnmorskeväsendet i Sverige
genom privilegierna för Collegium medicorum af år 1663. Ofriga
åtgärder under 1600-talet för barnmorskeväsendets förbättrande. Föreskrifterna
i medicinalordningarna af år 1688. Barnmorskeundervisnin gen

i böljan af 1700-talet. Reglementet af år 1711 för barnmorskorna
i Stockholm. Särskilda åtgärder för barnmorskeväsendets ordnande
vidtagna före 1777. Barnmorskereglementet af år 1777. Barnmorskeväsendet
i slutet af 1700- och början af 1800-talet. Barnmorskereglementet
af år 1810. Nya åtgärder i fråga om undervisningen. Reglementet
af år 1840. Undervisningen under 1850-talet. Nu gällande
barnmorskereglemente af år 1856. Ändringar däri med afseende på
barnmorskornas undervisning. Barnmorskornas skyldigheter och rättigheter
enligt nyssnämda reglemente. Nyare föreskrifter beträffande
barnmorskornas skyldigheter,

2. Antalet utexaminerade barnmorskor och antalet praktiserande
barnmorskor............................................ 16—20.

Barnmorskeelevernas antal under 1700-talet och början af 1800-talet.
Antalet utexaminerade elever 1842—1890. Anmärkning om skiljaktigheterna
mellan uppgifterna i medicinalstyrelsens årsberättelser och anteckningarna
i matrikeln öfver legitimerade barnmorskor. Medeltalet
utexaminerade elever 1883—1892 samt medelåldern vid examens afläg -

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

gande under åren 1867—1892. Antalet praktiserande barnmorskor i
äldre tider. Antalet barnmorskor i Stockholm enligt 1711 års reglemente.
Antalet barnmorskor inom olika län 1851—1890. Medeltillökningen
af barnmorskornas antal inom hela riket.

II. Statistiska uppgifter om de år 1892 befintliga barnmorskornas
antal och ålder samt yrkesförhållanden
och civilstånd, äfvensom om dödlighets- och afgångsförhållanden
inom barnmorskekåren under tiden
1887 -1892........................................................................... 21—60.

1. Det statistiska materialet, dess insamling och bearbetande
............................................................................ 21—32.

Behofvet af särskilda statistiska uppgifter om barnmorskornas yrkesförhållanden
och inkomster samt önskvärdheten af kännedom om deras
civilståndsförhållanden. Förut insamlade uppgifter om barnmorskorna.
Formulär för 1887 års uppgifter. Anmärkning i fråga om dessa uppgiftera
fullständighet och användbarhet. Uppgifter om barnmorskorna

i vederbörande läkares årsberättelser för år 1891. Anmärkning om
dessa uppgifter. Behofvet af nya uppgifter för pensionsfrågans utredning.
Formulär till uppgifter från barnmorskorna själfva. Anmärkning
om formuläret och om de af barnmorskorna lämnade uppgifterna
därå. Uppgifternas granskning, komplettering och bearbetning. Särskilda
blanketter för bearbetningen. Formulär till uppgifter om barnmorskornas
dödlighets- och afgångsförhållanden.

2. Antalet barnmorskor år 1892 samt deras fördelning med

hänsyn till hemvist och yrkesutöfning ................... 32—35.

Primäruppgifternas tillförlitlighet i afseende på antalet barnmorskor.
Fördelning af barnmorskorna i praktiserande och icke praktiserande.
Fördelning af de praktiserande barnmorskorna efter hemvist, och ytterligare
fördelning dels i stadsbammorskor och landtbarnmorskor, dels i
aflönade och enskildt praktiserande. Fördelning af de icke praktiserande
barnmorskorna. Uppgifter om de praktiserande barnmorskornas
antal. Uppgifter om de icke praktiserande barnmorskornas antal. Antalet
barnmorskor, som aflagt instrumentaiexamen.

3. De praktiserande barnmorskornas iefnads- och yrkesålder
samt de icke praktiserande barnmorskornas lef nadsålder

.................................................................... 35 —38.

Beräkning af barnmorskornas Iefnads- och yrkesålder. Antalet barnmorskor
inom olika lefnadsåldrar samt medelåldern inom olika län.
Antalet barnmorskor med olika yrkesålder samt medelyrkesåldern inom
olika län. Anmärkning om medelåldern inom olika examensgenerationer.
Antalet barnmorskor inom olika examensgenerationer, som
aflagt instrumentalexamen. De icke praktiserande barnmorskornas lefnadsålder.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

4. De praktiserande barnmorskornas yrkesutöfning med

hänsyn till dess omfattning under år 1891 ................. 38—42.

Anmärkning om barnmorskornas uppgifter i fråga om antalet verkställda
förlossningar. Sättet för bearbetningen af dessa uppgifter. Yrkesutöfningens
omfattning dels för olika barnmorskor, dels bland barnmorskor
inom olika län, lefnadsåldrar och yrkesåldrar. Särskild fördelning
af vissa slag bland barnmorskorna med hänsyn till antalet
verkställda förlossningar.

5. De praktiserande barnmorskornas årsinkomster under

år 1891 ................................................................... 43—45.

Anmärkning om barnmorskornas uppgifter i fråga om årsinkomsterna.

Sättet för uppgifternas bearbetning. Barnmorskornas medelinkomster
inom olika län. Inkomstbeloppen för olika barnmorskor. Inkomstbeloppen
för städernas barnmorskor.

6. De i kommuners tjänst anställda barnmorskornas yrkes förhållanden.

................................................................. 45—48.

Fördelning af de aflönade barnmorskorna dels efter anställningsår i
nuvarande tjänst, dels efter löneförmåner, dels efter antalet kommuner,
som bidragit till aflöningen. Anmärkning om primäruppgiftemas tillförlitlighet
och om sättet för deras bearbetning. Antalet barnmorsketjänster,
som kunna beräknas årligen blifva lediga. Om barnmorskornas
afskedande efter en längre tids tjänstgöring. Medeltjänstetiden inom
olika län. Lönebeloppen för olika barnmorskor och medellönen inom
olika län. Antalet barnmorskor, som aflönas af 1—6 kommuner.

7. De praktiserande barnmorskornas civilstånd samt mannens
stånd eller yrke i fråga om de gifta och enkorna 49—53.

Kelativa antalet ogifta, gifta och enkor bland barnmorskorna inom
olika län. Belativa antalet ogifta inom de äldre åldersklasserna. Fördelning
af de gifta barnmorskorna efter mannens stånd eller yrke.
Fördelning af enkorna efter det stånd eller yrke, som mannen tillhört.

8. Barnmorskornas dödlighets- och afgångsförhållanden

under åren 1887—1892 ............................................... 53—60.

Anmärkning om primäruppgifternas fullständighet. Antalet aflidna
barnmorskor under olika kalenderår och inom olika lefnadsåldrar.
Jämförelse mellan mortaliteten enligt de insamlade uppgifterna, och
mortaliteten bland Sveriges kvinnor enligt Statistiska centralbyråns
dödlighetstabell 1871—1880. Antalet emigrerade barnmorskor under
olika kalenderår och inom olika lefnadsåldrar. Sannolikheten för olika
åldersgrupper att emigrera inom ett år. Börligheten inom barnmorskekåren.
Antalet barnmorskor, om livilka inga uppgifter kunnat erhållas.
Anmärkning om omöjligheten att bestämma, huru många barnmorskor
inom olika åldersklasser upphört att praktisera på grund af
sjukdom eller gifte.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

III. Om anordningen af ålderdomsunderstöd åt barnmorskekåren.
................................................................... 61—128.

1. De nuvarande anordningarna för barnmorskornas åider domsförsörjning.

............................................................. 61—65.

Ålderdomsunderstöd åt barnmorskorna från kommunernas sida. Antalet
barnmorskor, som under åren 1886 och 1892 erhållit sådant
understöd till olika belopp. Anmärkning om understödstagare, som
fortsatt att praktisera. Pensionsrätt för barnmorskor på vissa orter.
Försök att genom sammanskott af barnmorskorna själfva bereda dem
ålderdomsunderstöd. Barnmorskornas i Stockholm ämbetslåda enligt
1711 års reglemente. Fattigkassa bildad i Stockholm 1776. Föreskrifter
om fattigkassan i reglementena af åren 1777, 1819, 1840, 1856.
Fattigkassans verksamhet under år 1892. Barnmorskornas i Stockholm
pensionsförening.

2. Olika förslag till anordnande af en allmän pensionsin rättning

för barnmorskor............................................. 65 —78.

Behofvet af en allmän pensionskassa för barnmorskekåren. Besolution

i pensionsfrågan vid barnmorskemötet i Stockholm 1886. Förberedande
åtgärder från barnmorskekårens sida för att af statsmakterna utverka
inrättande af en pensionskassa. Barnmorskemötet i Stockholm 1887.
Närmare redogörelse för mötets beslut'' och innehållet i den till konungen
aflämnade petitionen. Beräkning af den kostnad, som skulle
uppstått för statsverket, om petitionen vunnit framgång. Medicinalstyrelsens
utlåtande om petitionen. Barnmorskornas pensionsfråga vid
1888 års riksdag. Biksdagens skrifvelse af den 5 maj 1888 samt de
åtgärder, som med anledning däraf vidtogos. D:r Wretlinds utredning
af pensionsfrågan jämte förslag till reglemente för svenska barnmorskors
pensionskassa. Närmare redogörelse för d:r Wretlinds förslag.

Det behöfliga statsbidraget samt beloppen af barnmorskornas afgifter
enligt nämda förslag. Speciella bestämmelser i reglementsförslaget.
Medicinalstyrelsens utlåtande om d:r Wretlinds förslag. Åtgärder
under åren 1889 och 1890 för pensionsfrågans lösning. Modifikationer
af d:r Wretlinds ursprungliga förslag. Ny utredning påbörjad 1892.

3. Om sättet för statens medverkan till barnmorskekårens
pensionering och om begränsningen af pensionsrätten 78 — 103.
Sammanfattning af de skäl, som hittills blifvit anförda för lämpligheten
af statens medverkan till barnmorskekårens pensionering samt
närmare granskning af dessa skäl. Om den allmänna formen för statens
medverkan. Arliga insättningar från statens sida för barnmorskornas
räkning i de befintliga lifränteanstalterna eller i en egen nybildad
lifränteanstalt för barnmorskekåren. Skälen för och mot en
sådan anordning. Sympatierna inom barnmorskekåren för d:r Wretlinds
förslag. Anledningen, hvarför detta förslag vunnit så ringa till -

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

YII

Sid.

slutning. Statens kostnad för pensioneringen af de barnmorskor, som
kunna beräknas villiga att ingå i en pensionskassa enligt d:r Wretlinds
förslag. Anmärkningar mot förslaget om statens medverkan
under den form, hvarom i det föregående varit fråga. Skälen mot
hvarje försök att lösa pensionsfrågan på frivillighetens väg med afgifter
från barnmorskorna själfva och ett mindre bidrag från statsverket.
Pensioneringen hör alltså icke försökas på frivillighetens väg. Om
begränsningen af pensionsrätten. Äfven de enskildt praktiserande
barnmorskorna böra erhålla pensionsrätt under vissa villkor. Vid begränsningen
af pensionsrätten kan man icke föreskrifva blott att barnmorskorna
skola vara behöfliga eller nyttiga. Pensionsrätten bör i
regeln göras beroende af det antal förlossningar, som en barnmorska
verkställer. Anmärkningar mot detta sätt för pensionsrättens begränsning.
Definition af ordet »tjänsteår». Minimiantalet förlossningar för
rätt till tjänsteårsberäkning. Anmärkningar mot det föreslagna minimiantalet.
Särskilda bestämmelser för de i kommuners tjänst anställda
barnmorskorna. Minimilön för rätt till tjänsteårsberäkning. Särskild
tjänsteårsberäkning på grund af lokala förhållanden. Anmärkningar
mot den föreslagna minimilönen. Särskilda modifikationer af de redan
framställda förslagen för rätt till tjänsteårsberäkning. Tjänsteårsberäkning
för de redan befintliga barnmorskorna. Om tjänsteårsberäkning
med hänsyn särskild! till barnmorskorna i Stockholms stad. Från
pensionsrätten böra icke utestängas de befintliga äldre barnmorskorna,
som ännu fortsätta att praktisera, men däremot de barnmorskor, som
redan upphört att utöfva yrket.

4. Närmare bestämmelser beträffande villkoren för pensionsrätt
och pensions utbetalande ....................... 103—113.

Olika förslag beträffande pensionsåldern. Nödvändigheten att vid fastställande
af densamma taga hänsyn äfven till kostnadsfrågan. Några
uppgifter till ledning vid bedömande af pensionsålderns inflytande på
kostnaden. Invaliditetspensionsåldern. Pensionsåldern under normala
förhållanden. Antalet tjänsteår för rätt till pension. Lägre pensionsbelopp
vid ett mindre antal tjänsteår eller vid olycksfall under tjänsteförrättning.
Mistning af tjänsteår. Bestämmelse, hvarigenom undvikes,
att barnmorska, som frivilligt upphört med yrket, kan erhålla
pension. Anmärkningar mot de föregående förslagen. Om lefnadsoch
tjänsteålder. Pensionsbeloppets storlek; olika förslag härom. Pensionsbeloppet
efter normalt antal tjänsteår. Pensionsbeloppet efter ett
mindre antal tjänsteår eller vid olycksfall under tjänsteförrättning.
Särskilda bestämmelser om pension för barnmorskor, som äro anställda
i kommuners tjänst. Öfvergång från ett lägre till ett högre pensionsbelopp
bör ej ifrågakomma. Särskilda villkor för pensionsbeloppets
utbetalande Anmärkningar mot dessa villkor. Pensionerad barnmorskas
befriande från skyldigheten att biträda vid förlossningar. Mistning
af pension. Ordet »pension» bör utbytas mot »understöd». Sammanfattning
af de föregående förslagen om villkor för understödsrätt

VIII

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

och understöds utbekommande. Huru förfaras bör, om understödet
icke blifvit lvftadt.

5. Om sättet för kostnadernas bestridande .................. 113—121.

Obligatoriska afgifter från barnmorskorna själfva böra icke ifrågasättas.

Om beredande af tillfälle för barnmorskorna att genom frivilliga tillskott
förvärfva sig rätt till ett högre understödsbelopp. Bör hela kostnaden
bestridas medelst statsbidrag? Skälen, hvarför kommunerna
böra hufvudsakligen bekosta understödet. Anmärkningar mot lämpligheten
af en sådan anordning. Om begränsning af kommunernas rätt
att af barnmorskorna återbekomma de erlagda afgifterna. Kostnadens
fördelning mellan staten och kommunerna samt mellan kommunerna
inbördes. Högre afgifter i särskilda fall. Om rätt för en kommun
att helt och hållet befrias från afgift. Anmärkningar mot de framställda
förslagen om kommunernas afgifter. Sammanfattning af förslagen
om sättet för kostnadernas bestridande.

6. De administrativa anordningarna ............................ . 122-128.

Öfversikt af de göromål, som betingas af understödsrättens beviljande.
Pröfning af understödsrätt och beviljande af understöd; tjänstgöringsböcker.
Utbetalande af understöd. Indrifvande af kommunernas afgifter.
Särskilda ärenden, som stå i samband med understödsrätten.
Behofvet af statistiska uppgifters insamlande och matematiska utredningars
verkställande. De nu omnämda göromålen kunna icke lämpligen
öfverlämnas åt direktionen öfver folkskollärarnes pensionsinrättning
eller åt medicinalstyrelsen. Barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt
såsom en fristående anstalt. Anstaltens tjänstemän: direktören,
sekreteraren, aktuarien; deras åligganden.

IV. Om kostnaderna för ålderdomsunderstöd åt barnmorskekåren
................................................................. 129—163.

1. Härledning af tabeller för relativa antalet yrkesutöfvande
och med understöd afgående barnmorskor inom olika

åldrar .......................................................................... 129—141.

Yanliga lifränteberäkningar oanvändbara för beräknande af understödskostnaden.
Afgången inom barnmorskekåren i jämförelse med dödligheten
enligt Allmänna enke- och pupillkassans dödlighetstabell. Nödvändigheten
att före kostnadsberäkningen upprätta en särskild afgångstabell
för barnmorskekåren. Sättet för beräknandet af en sådan tabell.

Valet af mortalitetskoefficienter. Sannolikheterna att upphöra med
barnmorskeyrket på grund af emigration, sjukdom eller giftermål. Beräkning
af den totala afgångskoefficienten för olika åldrar: hypotetisk
afgångskoefBcient; definitiv afgångskoefficient. Härledning af afgångstabellen
för åldrarna intill 65 år. Härledning af afgångstabellen för
åldrarna från och med 65 år. Beräkning af en tabell för relativa antalet
med understöd afgående barnmorskor vid olika åldrar.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

2. Härledning af de erforderliga matematiska formlerna
samt beräkning af numeriska tabeller för kapitalvärdet

af understödsrätten vid olika åldrar........................ 141—147.

Dödlighetstabell och räntefot vid de följande beräkningarna. Formeln
för kapitalvärdet af ett genast böljande understöd. Härledning af
formeln för understödsrättens kapitalvärde vid olika åldrar dels intill
65 år, dels från och med 65 år. Den mot kapitalvärdet af understödsrätten
svarande årliga afgiften för olika åldrar. Beräkning af de afkortade
understödens belopp under förutsättning, att ingen extra kostnad
skall uppstå. Anmärkning om de afkortade understödsbeloppen.

3. Beräkning af det för åiderdomsunderstödet behöfliga

kapitalet och det däremot svarande årliga beloppet, samt
fördelning af detta belopp dels mellan staten och kommunerna,
dels mellan kommunerna inbördes ........ 147—155.

Uppgifter behöfliga för beräkning af kostnaden för de framtida barnmorskorna.
Medelåldern för de framtida barnmorskorna vid inträdet
i yrkets utöfning. Arliga antalet barnmorskor, som hädanefter
komma att inträda i yrkets utöfning. Beräkning af kostnaden för understöd
åt de framtida barnmorskorna. Beräkning af kostnaden för
understöd åt de befintliga barnmorskorna. Hela understödskostnaden.
Beduktion af den beräknade understödskostnaden på grund deraf, att
icke alla barnmorskor kunna erhålla understöd. Extra kostnad för de
afkortade understöden. Understödskostnadens totala kapitalvärde och

det motsvarande årliga beloppet. Fördelning af detta belopp mellan
staten och kommunerna samt beräkning af kommunernas afgifter. Särskild
minimiafgift i vissa fall. Det största belopp, som kommunerna
borde kunna utkräfva af sina barnmorskor. Sammanfattning af de
föregående förslagen om kommunernas afgifter. Om förvaltningskostnaden.

4. Beräkning af antalet understödstagare samt understödsbeloppen
under de närmaste åren efter understödsan staltens

inrättande ............................................... 156—163.

Härledning af formler för antalet understödstagare under olika år. Beräkning
af de i formlerna ingående konstanterna: antalet understödstagare
omedelbart efter anstaltens inrättande; årliga antalet med icke
afkortadt understöd afgående barnmorskor; årliga antalet med afkortadt
understöd afgående barnmorskor; lefnadsåldern vid understödets erhållande.
Antalet understödstagare under åren 1894—1933. Maximiantalet
understödstagare. Om reduktion af de beräknade antalen understödstagare.
Sättet för beräkning af understödskostnaden under
olika år. Understödskostnaden under åren 1894—1933. Om storleken

af den reduktion, som de nu beräknade beloppen antagligen kunna
underkastas.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Tabellbilagor.

Sid.

Tab. I. Antalet barnmorskor, som utexaminerats under
åren 1867—1892, samt deras fördelning efter lefnadsåldern
vid examens afläggande ............................. 166—167.

Tab. II. Antalet barnmorskor vid slutet af åren 1851—
1890 samt deras fördelning länsvis........................ 168—169

Tab. III. Antalet år 1892 befintliga barnmorskor samt
deras fördelning med hänsyn till hemvist och yrkesutöfning
......................................................................... 170—171.

Tab. IV. Fördelning med hänsyn till lefnadsålder och
examensår af de år 1892 praktiserande barnmorskorna
............................................................................ 172—181.

N:r 1. Fördelning med hänsyn till hemvist’och lefnadsålder.

N:r 2. Fördelning med hänsyn till hemvist och examensår.

N:r 3. Fördelning med hänsyn till lefnadsålder och examensår.

Tab. V. Fördelning af de år 1892 praktiserande barn morskorna

med hänsyn till antalet under år 1891
verkställda förlossningar .......................................... 182—195.

N:r 1. Fördelning med hänsyn till hemvist och antalet verkställda
förlossningar.

N:r 2. Fördelning med hänsyn till lefnadsålder och antalet
verkställda förlossningar.

N:r 3. Fördelning med hänsyn till examensår och antalet verkställda
förlossningar.

N:r 4. Fördelning af de enskildt praktiserande barnmorskorna
med hänsyn till examensår och antalet verkställda förlossningar.

jV. t 5. Fördelning med hänsyn till examensår och antalet verkställda
förlossningar af de i kommuners tjänst anställda barnmorskorna
med fast årslön af mindre än 200 kronor.

Tab. VI. Fördelning med hänsyn till hemvist och hela
årsinkomsten under år 1891 af de år 1892 praktiserande
barnmorskorna ............................................... 196—197.

Tab. VII. Fördelning af de år 1892 i kommuners tjänst
anställda barnmorskorna med hänsyn till anställnings -

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

år, löneinkomster och antalet i aflöningen deltagande
kommuner ..................................................................... 198—204.

N:r 1. Fördelning med hänsyn till hemvist och anställningsår.

N:r 2. Fördelning med hänsyn till hemvist och den fasta årslönen.

N:r 3. Fördelning med hänsyn till hemvist och antalet i aflöningen
deltagande kommuner.

Tab. Vill. Fördelning af de år 1892 praktiserande barnmorskorna
med hänsyn till civilstånd samt af de gifta
barnmorskorna med hänsyn till mannens stånd eller
yrke .............................................................................. 205—208.

N:r 1. Fördelning med hänsyn till hemvist och civilstånd.

N.t 2. Fördelning af de gifta barnmorskorna med hänsyn till
hemvist och mannens stånd eller yrke.

Tab. IX. Antalet barnmorskor, som under åren 1887—
1892 dött, emigrerat eller afflyttat till annan ort inom
Sverige, samt deras fördelning länsvis........................... 209.

Tab. X. Tabell för beräkning af kostnaden för ålderdomsunderstöd
åt barnmorskor inom olika lefnadsåldrar.
................................................................................ 210—213.

Tab. XI. Beräkning af kostnaden för ålderdomsunderstöd
åt de nuvarande barnmorskorna . .......................... 214.

Förslag till reglemente för barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt
....................................................... 215—227.

I. Om anstaltens ändamål. — II. Om kostnadernas bestridande
och om kommunernas afglfter. — III. Om rätt
till understöd och om understödets belopp. — IV. Om
sättet huru understöd sökes och tilldelas. — V. Om utbetalning
af understöd. — VI. Om anstaltens styrelse
och förvaltning.

XII

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Anmärkning. De olika paragraferna i förslaget till reglemente
äro motiverade å de sidor af betänkandet, som angifvas här
nedan.

Para- grafens ord- nings- nummer	Sidor i betänkan-det, där paragrafen motiveras	Para- grafens ord- nings- nummer	Sidor i betänkan-det, där paragrafen motiveras	Para- grafens ord- nings- nummer	Sidor i betänkan-det, där paragrafen motiveras
i	79—81	8	109	15	123
2	81—87,113—118	9	108-109	18	122—123
3	118—120,152-153	10	88—103,106,124	24	123
4	123	11	109—110	25	123
5	106	12	110-111	26	125-127
6	107—108	14	in	29	124—125
7	103—106,109

Till konungen.

I enlighet med ett af eders kungl. maj:t gifvet bemyndigande
uppdrog statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
den 16 juni 1892 åt mig att verkställa den
ytterligare utredning af frågan om barnmorskekårens pensionering,
som pröfvades vara behöflig, innan det af 1888
års riksdag begärda förslaget till frågans lösning kunde
framläggas, äfvensom att till eders kungl. maj:t inkomma
med det yttrande och förslag, hvartill denna utredning
kunde föranleda.

Ene ström, liarnmorskekärens "pensionering.

SKRIFVELSE TILL KONUNGEN.

Med anledning häraf påbörjade jag omedelbart den
omförmälda utredningen, och då det därvid visade sig, att
hvarken de uppgifter, som 1887 särskildt infordrades om
barnmorskorna inom riket, eller de årsberättelser, som i
början af år 1892 till medicinalstyrelsen afgåfvos af vederbörande
provinsial-, extra provinsial- och stadsläkare, innehöllo
alla de för frågans utredning behöfliga upplysningarna,
utarbetades och utsändes genom medicinalstyrelsens
försorg till vederbörande läkare formulär till nya uppgifter,
hvilka borde af barnmorskorna själfva ifyllas. Under afvaktan
på dessa uppgifters erhållande verkställdes de utredningar,
som med tillhjälp af tillgängligt statistiskt material
och förut framställda förslag rörande pensionsfrågan kunde
åstadkommas, samt utarbetades med ledning af desamma
ett provisoriskt förslag till reglemente för barnmorskornas
ålderdomsunderstödsanstalt. Detta förslag granskades i afseende
på dess hufvudsakliga delar af chefen för ecklesiastikdepartementet
och chefen för medicinalstyrelsen samt sedermera
delvis äfven af hans excellens statsministern. Sedan
på grund af denna granskning vissa ändringar blifvit vidtagna,
befordrades förslaget till tryckning, och bifogades
därvid en kort framställning af de grunder för barnmorskekårens
pensionering, på hvilka förslaget hvilade. Härefter
lämnades tillfälle åt de befintliga barnmorskeföreningama
att yttra sig om förslaget, hvarjämte statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet anmodade ett antal sakkunnige
män att vid förslaget göra de erinringar, till hvilka det
tilläfventyrs kunde gifva anledning. Under tiden bearbetades
de infordrade uppgifterna, i den män de kommo mig

SKRIFVELSE TILL KONUNGEN.

tillhanda, och verkställdes de undersökningar, som i öfrigt
visade sig behöfliga för utredningen.

Sedan de nyss omnämda uttalandena ock erinringarna
afgifvits, underkastades det provisoriska förslaget en ytterligare
revision, och det sålunda reviderade förslaget till
reglemente för barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt
framlägges härmed i underdånighet för eders kung! maj:t.

Hufvudpunkterna af detta förslag äro:

att rätt till understöds erhållande bör kunna tillkomma
både de i kommuners tjänst anställda och de enskildt praktiserande
barnmorskorna;

att sådan rätt i regeln förvärfvas genom att under ett
visst antal kalenderår hafva med godt vitsord utöfvat barnmorskeyrket
i en viss omfattning;

att understöd i regeln erhålles efter fyllda 65 år och
efter att under 30 år hafva utöfvat yrket i nyss antydda
omfattning;

att det normala understödet bestämmes till 200 kronor;
dock borde tillfälle beredas barnmorskorna att genom frivilliga
bidrag tillförsäkra sig ett högre understödsbelopp;

att kostnaden för understödet till större delen bestrides
genom afgifter af kommunerna, hvilka afgifter i regeln bestämmas
i förhållande till antalet mantalsskrifna personer
inom hvarje kommun;

att den öfriga delen af kostnaden betäckes af staten
genom ett efter det årliga behofvet afpassadt fyllnadsbidrag;

att däremot inga afgifter till det allmänna ålderdomsunderstödet
direkt utkräfvas af barnmorskorna, utan att

4 SKRIFVELSE TILL KONUNGEN.

det må vara kommunernas ensak att afgöra, om de kunna
och vilja af barnmorskorna återbekomma hela afgiften eller
en del deraf, hvarvid dock om möjligt sådan anordning bör
träffas, hvarigenom barnmorskorna i intet fall komma att
erlägga mer än 10 kronor årligen.

För de närmare bestämmelserna tillåter jag mig hänvisa
till bifogade förslag till reglemente för barnmorskornas
ålderdomsunderstödsanstalt, och för motiveringen till bilagda
betänkande om barnmorskekårens pensionering, hvilket betänkande
äfven innehåller en beräkning af de kostnader,
som genom understödsrättens beviljande skulle komma att
drabba statsverket.

Stockholm den 13 februari 1893.

Underdånigst

G. ENESTRÖM.

Den första början till bammorskeväsendets ordnande i Sverige.

Betänkande om barnmorskekårens pensionering.

I. Kort redogörelse för bammorskeväsendets utveckling i Sverige.

1. Barnmorskeelevernas undervisning. Villkoren för rätt
att utöfva barnmorskeyrket. Barnmorskornas skyldigheter

och rättigheter.

Den första grunden till svenska medicinalverket lades genom de
privilegier för Collegium medicorum, som af regeringen 1663 fastställdes
och sedermera 1680 ytterligare bekräftades. Också är det i
dessa privilegier, som man träffar den första ansatsen till ordnandet
af barnmorskeväsendet inom Sverige. 112:e punkten stadgas nämligen:

Detta Collegium medicum skall och opsicht draga, åt the
som sigh vrillia för hjordegummor1 och barnemorskor bruka låta,
äbre förståndige och wijdh sådant wärck wahne, åt icke någre sigh
derföre utbgifwa, som buga och folck bedraga, och medh obillige
prcetensioner sigh dyrka låta, uthan åt Gudhfruchtige, Ehrbahre
och försichtige qwinnor dertill brukas, och the andre billigt derifrån
stängias och hållas.

Om någon ordnad undervisning och pröfning var då ännu icke
fråga, utan barnmorskorna erhöllo sin utbildning genom andra äldre
barnmorskor. Visserligen framlade Urban Hjärne år 1682 ett för 1

Sota bekant kallades barnmorskorna i äldre tider jordegummor; den första
stafvelsen i detta ord är af samma ursprung som det isländska jod (afkomma).

Barnmorskeväsendet under 1600-talet.

slag till inrättande af ett barnsängshospital, där äfven tillfälle borde
beredas barnmorskorna att erhålla undervisning och praktisk handledning,
men detta förslag hade ingen påföljd. Särskild! för Stockholms
stad erhöllo barnmorskorna år 1686 ett slags instruktion med
titel: »Några reglor hvarefter barnmorskorna här i staden hafva

sig vid deras embetes förrättande att förhålla». Om vikten af barnmorskeväsendets
ordnande i landsorten påmindes i kap. 4 § 4 af den
samma år utfärdade kyrkolagen, enligt hvilken barnmorskorna skulle
antagas och förordnas i städerna af magistraten, på landet åter af
kyrkoherden eller kyrkans förtroendemän.

Två år senare meddelades något utförligare föreskrifter om barnmorskornas
praktiska utbildning, pröfning och skyldigheter, genom
de s. k. medicinalordningarna af 1688, i hvilka § 32 uteslutande
handlade om barnmorskorna. Här upprepades till en början föreskrifterna
af år 1663 samt bestämdes, att den, som ville blifva barnmorska,
borde först anmäla sig hos stadsfysikus och sedan genomgå
4 läroår hos någon redan praktiserande barnmorska. Under lärotiden
borde eleven hvarje månad eller åtminstone en gång i kvartalet inför
stadsfysikus redogöra för hvad hon inhämtat, samt af honom begära
behöfliga upplysningar. Så vidt möjligt borde äfven barnmorskeeleverna
få vara tillstädes vid sådana liköppningar, där de för sitt
yrke kunde hafva något att inhämta. Efter lärotidens slut borde
eleven examineras af stadsfysikus och aflägga ed, hvarigenom hon
lofvade att fullgöra de skyldigheter, hennes yrke ålade henne. Dessa
skyldigheter voro: att utan hänsyn till tid och omständigheter oförtrutet
biträda, då hennes hjälp påfordrades; att i tvifvelaktiga fall
inhämta upplysning af stadsfysikus eller af andra barnmorskor; att icke
befrämja missfall; att i svårare fall låta tillkalla läkare eller andra
barnmorskor; att, om hon kallades inför rätta, aflägga fullständigt och
sanningsenligt vittnesmål; att hvarje månad inlämna rapport till stadsfysikus;
att, om hon för yrkets utöfvande kallades till ogift kvinna,
uppmana denna att nämna barnets faders namn; att icke utan läkares
tillstånd begagna drifvande läkemedel; att mottaga barnmorskeelever
till handledning.

Bammorskeväsendet under 1600- och 1700-talen.

I sammanhang härmed förklarades, att ingen finge utöfva barnmorskeyrket,
utan att vara på ofvan angifvet sätt examinerad och
godkänd af stadsfysikus, men något vite för öfverträdande af detta
förbud fastställdes icke.

Genom dessa bestämmelser, hvilka kunna anses såsom det första
svenska barnmorskereglementet, hade således gjorts början till ett
verkligt ordnande af bammorskeväsendet inom riket, men något tillfälle
till planmässig teoretisk undervisning gafs ännu icke. Visserligen
utgafs år 1697 på svenska en handbok för barnmorskor, men
först 1706 synes en kurs för barnmorskornas undervisning hafva kommit
till stånd, då en af Kollegii medici medlemmar frivilligt erbjöd
sig att utan ersättning föreläsa för barnmorskeelever i Stockholm.
För att bereda honom någon ersättning för detta besvär aflät Kollegium
medicum den 10 mars 1708 en skrifvelse till regeringen, men
denna torde icke genast hafva ledt till något resultat; från och med
1711 synes dock en mera regelbunden undervisning för Stockholms
stads barnmorskor kommit till stånd, och genom k. brefvet af den 26
nov. 1723 lämnades tillfälle äfven åt barnmorskorna i landsorten att
begagna sig af denna undervisning. Dessförinnan hade dock det
första särskilda barnmorskereglementet blifvit utfärdadt, nämligen
»Reglemente och förordning för jordegummorna uti Stockholm, uppå
höga öfwerhetens betalning och approbation uthgifwen den 29 april
1711». I flera stycken innehåller detta reglemente ungefär detsamma
som den nyss nämda paragrafen i medicinalordningarna af år 1688, men
i vissa afseenden gåfvos dock vida mera detaljerade föreskrifter. Så
stadgades t. ex., att till barnmorskeelever borde antagas endast gudfruktiga,
fridsamma, sediga, för yrket lämpliga och nyktra matronor.
De borde, med företeende af ett vittnesbörd från konsistorium om
härkomst, kristendomskunskap och lefverne, anmäla sig hos stadsfysikus,
hvilken skulle pröfva och, om han så funne för godt, antaga
dem till barnmorskeelever. Antalet elever var dock strängt begränsadt
genom föreskriften, att summan af befintliga examinerade barnmorskor
och barnmorskeelever ej finge öfverstiga 50. Eleven borde
till lärarinna utvälja en barnmorska, som tjänstgjort i minst 10 år

8 Reglementet för barnmorskorna i Stockholm af år 1711.

samt till ämbetslådan erlägga eu inskrifningsafgift af 5 d:r sint. Hon
borde under läromoderns ledning tjänstgöra i två år och skulle därefter
uppföras bland de extra barnmorskorna, af bvilka högst 10 finge
samtidigt finnas, samt kunde i tur och ordning uppflyttas bland de
ordinarie barnmorskorna, bvilka skulle vara till antalet 40. Innan
en sådan uppflyttning finge ske, måste barnmorskan dock undergå
examen inför Kollegium medicum och inför magistraten aflägga föreskrifven
ed samt erhålla barnmorskebref; äfven vid detta tillfälle
skulle till ämbetslådan erläggas en afgift af 5 d:r smt.

För barnmorskornas fortsatta utbildning borde sörjas genom beredande
af tillfälle till närvaro vid obduktion af kvinnolik, och genom
den särskilda undervisning, som Kollegium medicum kunde anordna.

De skyldigheter, som enligt 1711 års barnmorskereglemente
ålades barnmorskorna, voro hufvudsakligen, att vid yrkets utöfvande
i allmänhet ådagalägga noggrannhet och försiktighet samt
uthållighet; att icke använda instrumenter eller järnverktyg annat
än i yttersta nödfall och då ingen i sådana instrumenters bruk
öfvad person kunde anskaffas; att vid smittosam sjukdom icke
aflägsna sig från staden; att efter hvarje förlossning till ämbetslådan
erlägga ett femöresstycke.

För öfrigt föreskref reglementet äfven, att de tio yngsta barnmorskorna
skulle utan ersättning betjäna de fattiga; att den, som
utan att vara privilegierad utöfvade barnmorskeyrket, skulle till ämbetslådan
bota 20 d:r smt eller i brist på tillgång undergå kroppsstraff;
lede moder eller barn skada, följde särskildt straff härför; att magistraten
i Stockholm borde draga försorg därom, att undervisade och
öfvade barnmorskor anställdes i landsorten.

Åtskilliga detaljerade bestämmelser om barnmorskornas skyldigheter
i speciella fall, hvilka till en del återfinnas äfven i det nu
gällande reglementet, torde saklöst kunna förbigås. Genom barnmorskeeden
förband sig barnmorskan för öfrigt äfven att, om så påfordrades,
mottaga elever till sorgfällig undervisning.

För ändamålet med den ämbetslåda, hvarom ofvan har talats,
skall i en följande afdelning redogöras.

Bammorskeundervisningen under 1700-talet.

Det har redan blifvit anmärkt, att år 1723 tillfälle lämnades till
undervisning i Stockholm äfven åt barnmorskeelever från landsorten.
Detta tillfälle begagnades dock till en början så godt som allsicke,
och ännu vid slutet af år 1728 hade endast Upsala skickat någon
elev dit. Med anledning häraf utfärdade Kollegium medicum ett cirkulär
till samtliga landshöfdingar och magistrater, hvari de uppmanades
att låta sända till Stockholm lämpliga elever, eller också från hufvudstaden
begära vederbörligen examinerade barnmorskor. Cirkuläret
hade dock ingen egentlig påföljd; endast Arboga synes hafva
utlofvat att skicka en elev till Stockholm. De öfriga städerna undskyllde
sig därmed, att redan tillräckligt antal lämpliga barnmorskor
förefunnos, eller därmed, att ingen lämplig person funnes att skicka
till Stockholm, och först långt senare började elever från landsorten
att i nämnvärdt antal begagna sig af tillfället att erhålla bättre
undervisning än den, som i hemorten stod dem till buds.

Regeringens fortsatta omvårdnad om barnmorskeväsendets lämpliga
ordnande ådagalades genom flere åtgärder, som under medlet af
1700-talet vidtogos. Så föreskrefs i den första provinsialläkareinstruktionen
af den 12 april 1744, att provinsialläkarne borde öfvervaka,
att barnmorskorna både i städerua och på landsbygden ställde sig till
efterrättelse § 32 af medicinalordningarna. År 1752 utfärdades ett
cirkulär, hvari framhölls vikten af examinerade barnmorskors anställande
i landsorterna; däremot blef ett af Kollegium medicum 1757 föreslaget
vite, för den händelse att obehörig utan nödfall läte bruka sig såsom
barnmorska, icke af regeringen fastställdt. Äfven för undervisningens
förbättrande vidtogos flere åtgärder. Sedan 1755 en obstetrisk klinik
blifvit inrättad vid det då nyss förut öppnade Serafimerlasarettet, lämnades
där tillfälle åt barnmorskeeleverna att erhålla en bättre praktisk
handledning än den, som förut kunnat erbjudas. År 1761 utnämdes en
särskild informator och direktor i barnmorskekonsten, för hvilken också
detaljerad instruktion utfärdades. Enligt denna instruktion borde till
barnmorskeelever antagas endast sådana, som genom gudfruktigt,
ärbart och fredligt uppförande visat sig vara för kallet lämpliga;
afgångsbetyg borde icke få lämnas, innan eleven genomgått hela kursen

Barnmorskereglementet af år 1777.

och i examen ådagalagt sig äga tillräckliga kunskaper. Till biträde
åt barnmorskeinformatorn tillsattes äfven från och med 1768 en särskild
adjunkt i förlossningskonsten. Slutligen inrättades 1775 ett
särskilt barnbördshus i Stockholm, hvilket enligt reglementet äfven
både till uppgift att utbilda barnmorskor.

Något allmänt barnmorskereglemente både, om man bortser från
den ofvannämda paragrafen i 1688 års medicinalordningar, ännu icke
blifvit utfärdadt. Därför lät Kollegium medicum 1776 utarbeta förslag
till ett sådant reglemente, hvilket samma år öfverläranades till
regeringen och den 14 oktober 1777 af densamma stadfästades. Detta
reglemente utgör en nödtorftig omarbetning och förbättring af 1711
års barnmorskereglemente för Stockholm; de ändringar, som vidtogos,
voro jämförelsevis obetydliga, utom i fråga om undervisningens ordnande.
I detta afseende stadgades nu uttryckligen, att alla, som
önskade utöfva barnmorskeyrket, måste i Stockholm genomgå en
särskild kurs och sedan där aflägga barnmorskeexamen. För att kunna
antagas såsom elev fordrades att vara gudfruktig, ärbar, sedig och
nykter samt väl kunna läsa och skrifva; dock måste elev från landsorten
för att vinna inträde uppvisa kallelsebref från någon stad eller
socken, hvilken därigenom förklarade sig villig att efter kursens afslutande
antaga henne till barnmorska. Kursen skulle efter omständigheterna
omfatta eu eller flere terminer, men elever från landsorten,
som redan hos vederbörande provinsialläkare erhållit undervisning,
kunde få aflägga examen efter att hafva genomgått en mindre
kurs. För oexaminerad barnmorska, som utom i högsta nödfall biträdde
vid förlossning, fastställdes äfven här 20 d:r smts böter eller
i brist på tillgång 14 dagars fängelse, samt vid olycklig utgång af
förlossningen särskildt straff. Samma bestämmelser skulle nu äfven
gälla för dem, som utan nödtvång anlitade oexaminerad barnmorska.
För öfrigt förbjödos barnmorskorna genom reglementet ovillkorligt
att använda instrumenter eller järnverktyg; visade sig en instrumental
förlossning oundgänglig, borde någon läkare eller kirurg tillkallas.
Barnmorskeeden bibehölls fortfarande under samma form
som förut, men med uteslutande af löftet att undervisa barnmorske -

Barnmorskereglementena af år 1777 och år 1819. 11

elever. På landsbygden och i landsortsstäderna skulle barnmorskorna
årligen infinna sig hos vederbörande provinsial- eller stadsläkare för
att aflägga rapport och undergå förhör; i Stockholm skulle sammanträde
en eller två gånger årligen äga rum inför Kollegium medicum
och barnmorskedirektorn.

Den här ofvan omnämda föreskriften, enligt hvilken alla barnmorskor
skulle examineras i Stockholm, kom dock knappast att tilllämpas,
enär bondeståndet vid närmaste riksdag protesterade däremot
och lyckades utverka, att föreskriften 1780 upphäfdes; äfven förbudet
mot anlitande af oexaminerade barnmorskor upphäfdes samtidigt af
liknande anledning.

På grund af ett beslut vid 1772 års riksdag inrättades 1778 en
särskild kurs i Skåne till utbildande af barnmorskor för Lunds stift.
Inom vissa orter anordnades också under läkares ledning särskild
undervisning för barnmorskeelever, men dessa anordningar blefvo af
kort varaktighet, så att efter 1822 funnos blott två undervisningsanstalter
för barnmorskor, nämligen en allmän i Stockholm och en
lokal i Lund.

År 1819 ersattes det gamla barnmorskeregleinentet af ett nytt,
i hvilket åtskilliga nya föreskrifter införts och ändringar af de gamla
bestämmelserna vidtagits. För att blifva antagen till barnmorskeelev
fordrades nu äfven intyg, att sökanden vore frisk och helbregda;
däremot bortföll villkoret, att elev från landsorten skulle styrka sig
hafva blifvit kallad till barnmorska af någon församling. Undervisningskursen
skulle omfatta två eller flere terminer, dock så, att
elev från landsorten, som redan åtnjutit haudledning af behörig läkare,
kunde efter en kortare kurs i Stockholm få aflägga examen.
För barnmorskorna i Stockholm föreskrefs intet maximiantal, och
någon skyldighet för de yngre barnmorskorna att utan ersättning
förlösa fattiga barnaföderskor stadgades icke. I fråga om barnmorskornas
allmänna skyldigheter bestämdes nu uttryckligen, att
ingen utan lagligt hinder finge underlåta att så fort som möjligt infinna
sig, då hon kallades till en förrättning, och att barnmorskan
måste kvarstanna hos barnaföderskan, så länge hennes biträde vore

12 Bammorskeväsendet 1819—1840. Reglementet af år 1840.

af nöden. Bruket af instrumenter var fortfarande förbjudet, och edsformuläret
bibehölls oförändradt. Liksom förut skulle barnmorskorna
i hufvudstaden stå under uppsikt af Sundhetskollegium och barnmorskelärarne,
barnmorskorna i landsorten åter under uppsikt af
vederbörande provinsial- eller stadsläkare, hos hvilken de också borde
en gång om året personligen infinna sig. Slutligen förklarades uttryckligen,
att vid 16 rdr 32 sk. b:cos vite ingen finge antagas till
barnmorska utan att hafva undergått vederbörlig examen i Stockholm,
dock med undantag för Gotland och Skåne; för Gotland gällde dock,
såsom af det föregående framgår, detta undantag endast några få år.

För att bereda församlingarna tillfälle att lättare få sitt behof
af barnmorskor tillgodosedt beviljades 1822 ett särskildt anslag, hvarigenom
årligen 12 elever kunde kostnadsfritt uppehålla sig i Stockholm
under hela studietiden. En ännu betydelsefullare åtgärd för
barnmorskeväsendets utveckling vidtogs 1829, då det bestämdes, att
barnmorskeelever vid undervisningsanstalten i Stockholm, hvilka utmärkt
sig för sedighet och skicklighet i yrket, skulle fä öfvas i
instrumenters bruk och, efter undergången examen häri, använda
dessa vid förlossningar.

År 1840 utfärdades ett nytt barnmorskereglemente, hvilket i
vissa afseenden var ej obetydligt fullständigare än det gamla. I fråga
om undervisningen ändrades bestämmelserna så till vida, att eleverna
från landsorten icke längre ägde rätt till examens afläggande efter
eu kortare kurs i Stockholm, och att å andra sidan undervisningen
i instrumental förlossningskonst, hvilken 1819 ännu icke förekom,
nu särskildt omnämdes. I fråga om barnmorskornas skyldigheter tillädes
flere speciella föreskrifter. Så t. ex. borde barnmorskan, om hon
aflägsnade sig från sin bostad, alltid på lämpligt sätt angifva, hvar
hon kunde träffas; hon borde också till hvarje förrättning medföra
vissa instrumenter. Däremot var barnmorskan icke längre skyldig
att en gång om året infinna sig hos vederbörande läkare, utan borde
denne i stället vid förekommen anledning anställa förhör med henne
i grannskapet af hennes bostad, och kunde hon, om någon försummelse
eller felaktighet upptäckts, tillsvidare förbjudas att utöfva yrket.

Reglementet af år 1840. Nya anordningar för undervisningen.

Hade en barnmorska blifvit straffad för stöld, förfalskning eller annat
nesligt brott, förlorade bon därmed för alltid rättigheten att utöfva
yrket. Det i föregående reglemente stadgade vitet för antagande af
oexaminerad barnmorska kvarstod, och för anlitande af sådan barnmorska
i ett enskildt fall bestämdes 5 rdrs vite.

I de äldre barnmorskereglementena hade uteslutande talats om
barnmorskornas skyldigheter, men icke om deras rättigheter; förmodligen
ansågs yrket i sig själft så lönande, att inga andra föreskrifter
behöfdes, än sådana, hvarigenom de privilegierade barnmorskorna
skyddades mot intrång från de oexaminerade förlossningsbiträdenas
sida. Först i 1840 års reglemente träffas särskilda bestämmelser om
barnmorskornas rättigheter; här stadgades nämligen, att, då barnmorska
kallades till någon förrättning, hon skulle erhålla fri skjuts
fram och tillbaka och fri kost på stället; för öfrigt borde ersättningen
fastställas genom särskild taxa, men om församling och barnmorska
icke kunde enas om en sådan, borde konungens befallningshafvande
bestämma ersättningens belopp. Denna ersättning skulle
dock vara lika stor för hvarje förrättning, oafsedt om förlossningen
varit svår eller lätt. Jämte de nu omnämda föreskrifterna, hvilka
afsågo de i församlingars tjänst anställda barnmorskorna, tillädes
äfven i reglementet, att barnmorska, som samvetsgrant skött sin
befattning, vore berättigad att åtnjuta ersättning till öfverenskommet
belopp af en hvar, som anlitade henne och med hennes biträde blifvit
ordentligt betjänt, ett stadgande, som utan tvifvel var afsedt för
de enskildt praktiserande barnmorskorna.

För att bättre tillgodose barnmorskeelevernas undervisning fick
anstalten i Stockholm 1849 en lärare uteslutande för dess räkning;
förut hade de båda lärarne i förlossningskonsten äfven haft att undervisa
medicine studerande. År 1854 beslöts inrättande af en ny barnmorskeundervisningsanstalt
i Göteborg, och då anstalten i Lund redan
genom 1840 års reglemente synes hafva förlorat sin rent lokala natur,
funnos således numera tre undervisningsanstalter, hvilka voro med
hvarandra likställda, utom häruti att handledning i instrumenters bruk
meddelades blott i Stockholm. Redan 1858 började dock sådan hand -

14 Barnmorskereglementet af år 1856. Ändringar däri.

ledning att meddelas i Göteborg, under det att däremot i Lund någon
undervisning af detta slag ännu icke kommit till stånd.

Kort efter inrättandet af den nyss nämda undervisningsanstalten
i Göteborg utfärdades år 1856 ett nytt barnmorskereglemente, hvilket
i hufvudsakliga delar fortfarande äger gällande kraft. Enligt detta
reglemente meddelas kostnadsfri undervisning i barnmorskekonsten
åt alla elever i Stockholm och Göteborg, samt i Lund åt sådana elever,
hvilka af vissa församlingar blifvit kallade till barnmorskor. För att
kunna antagas till elev, fordrades enligt reglementet, att sökanden
ej vore yngre än 20 år och icke äldre än 35 år, samt vidare att bon
vore välfräjdad, ägde god kristendomskunskap och fattningsförmåga,
kunde lätt och redigt läsa och skrifva, vore frisk och helbregda, samt
ägde nödiga medel till uppehälle under studietiden. Dessa föreskrifter
ändrades 1880 så till vida, att lägsta inträdesåldern skulle vara fyllda
22 år, och att eleven skulle hafva stadig hälsa, vara fri från lyten
samt lämplig till barnmorska; vidare skulle hon kunna väl läsa svenskt
och latinskt tryck, nöjaktigt redogöra för det lästa och någorlunda felfritt
uppskrifva ett dikterad t stycke, samt slutligen äga färdighet i
de fyra räknesätten i hela tal, öfning i enkel hufvudräkning äfvensom
läslig handstil.

Undervisningstiden är enligt reglementet bestämd till minst 9
månader, fördelade på två läseterminer och med praktiska öfningar
äfven under mellantiden. De, som under denna tid gjort sig särdeles
väl kända för kunskaper och färdighet uti den egentliga barnmorskekonsten
jämte pålitlighet och ett i allo hedrande uppförande,
skulle enligt reglementet kunna i Stockholm erhålla undervisning i
den instrumentala förlossningskonsten och undergå förhör däri; år
1858 kom, såsom redan är angifvet, en sådan undervisning till stånd
äfven i Göteborg, och 1881 bestämdes, att denna undervisning skulle
omfatta 3 månader samt vara tillgänglig endast för den, som i barnmorskeexamen
erhållit betyget »berömlig» eller »utmärkt».

Genom 1856 års reglemente gjordes inga väsentliga ändringar
eller tillägg till de förut gifna föreskrifterna om barnmorskornas
skyldigheter. Eu ny bestämmelse, hvilken i enskilda fall kan för -

Barnmorskereglementet af år 1856.

orsaka en direkt utgift för barnmorskan, infördes dock, nämligen att
hon vid hvarje förrättning måste medföra icke blott vissa instrumenter
utan äfven vissa läkemedel. För att vederbörande läkare skulle få
kännedom om, kvilka barnmorskor funnes inom hans område, stadgades,
att den, som flyttade till annan ort, skulle inom en månad
anmäla sig hos sin nye forman. För öfrigt infördes bestämda viten
för öfverträdande af de olika ordningsföreskrifterna, hvilka viten i
allmänhet växla mellan 2 kr. 50 öre och 7 kr. 50 öre; för den, som
utan att därtill vara berättigad använder instrumenter, är vitet dock
25 kr., och i hvarje fall följer särskildt ansvar, om barnaföderskan eller
barnet genom barnmorskans fel lider någon skada.

v För anställande eller anlitande af oexaminerad barnmorska gälla
fortfarande samma viten som i 1840 års reglemente, och äfven de
äldre föreskrifterna om förlust af rättigheten att utöfva yrket hafva
genom 1856 års reglemente icke undergått någon annan ändring, än
att barnmorska, som blifvit sakfälld för förnyadt fylleri eller sedeslöshet,
bör af medicinalstyrelsen tills vidare afstängas från tjänstgöring;
en särskild ordningsföreskrift för Stockholms stad, enligt
hvilken förfallolös frånvaro från årssammanträdet inför medicinalstyrelsen
skulle medföra en temporär förlust af rättigheten att utöfva
yrket, synes numera icke vidare tillämpas.

Om barnmorskornas rättigheter innehåller 1856 års reglemente
delvis något olika bestämmelser mot de förut omnämda. Den allmänna
föreskriften, att barnmorska, som samvetsgrant uppfyller sina
skyldigheter, är berättigad att njuta ersättning till öfverenskommet
eller fastställdt belopp af den, som henne anlitar och med hennes
biträde blifvit ordentligt betjänt!, är nästan ordagrant tagen ur
1840 års reglemente; däremot saknas i nu gällande reglemente
stadgandet om fri skjuts och fri kost för barnmorskan, samt bestäm- 1

1 Huruvida en enskildt praktiserande barnmorska, som kallas till en förrättning,
utan att öfverenskommelse om ersättningen förut träffats, får själf bestämma
arvodet, är icke i reglementet uttryckligen angifvet, men det synes, som om ordet
ifastställdt» icke gärna kan tolkas på annat sätt, än att bestämmanderätten tillhör
barnmorskan själf.

16 Nyare föreskrifter om barnmorskornas skyldigheter.

melsen, att konungens befallningshafvande i vissa fall skall medla
mellan församling och barnmorska. I stället gäller nu, att barnmorska
på landet, där icke annorlunda är öfverenskommet, uppbär
den ersättning, som vid hennes antagande blifvit af kommunalstämman
fastställd, samt att denna ersättning för medellösa barnaföderskor
i allmänhet utgår från församlingens fattigvård. Ersättningen
enligt taxan utgår äfven nu med lika stort belopp, vare sig att förlossningen
varit långsam eller hastig, lätt eller svår.

De förändringar i fråga om barnmorskornas skyldigheter, hvilka
efter utfärdandet af 1856 års reglemente vidtagits, inskränka sig
hufvudsakligen därtill, att enligt ett cirkulär af den 13 juni 1881
hvarje barnmorska bör föra en särskild dagbok öfver verkställda förlossningar,
och att enligt ett annat cirkulär af samma datum barnmorska
dels vid hvarje förrättning bör vara försedd med karbolsyra
och karbololja, dels vid inträffad barnsängsfeber skall under minst
en vecka afhålla sig från all praktik. För fullständighetens skull
må tilläggas, att genom ett kungligt bref af den 13 juli 1887 barnmorskeeden
afskaffades, efter att omkring tvåhundra år hafva ägt
bestånd i nästan oförändrad form. Den uppsikt öfver barnmorskorna,
hvilken af ålder tillkommit provinsial- och stadsläkarne, är genom
läkareinstruktionen af den 31 okt. 1890 i första rummet anförtrodd
åt vederbörande provinsial-, extra provinsial- och stadsläkare, samt i
andra instansen åt förste provinsialläkarne. Några bestämmelser af
vikt i fråga om barnmorskornas skyldigheter hafva emellertid icke
genom nämda instruktion tillkommit; dock har läkaren därigenom
berättigats att vid fall af barnsängsfeber afstänga barnmorskan från
tjänstgöring under högst 14 dagar.

2. Antalet utexaminerade barnmorskor och antalet
praktiserande barnmorskor.

(Tab. I—II.)

I det föregående har omnämts, att den särskilda undervisning
för barnmorskor, som under 1700-talet kom till stånd, till en början

Antalet utexaminerade barnmorskeelev.

nästan uteslutande användes af barnmorskorna i Stockholm. Under
sådana förhållanden måste naturligtvis antalet utexaminerade elever
hafva varit mycket ringa. Ännu sedan under sista hälften af 1700-talet strängare ansvar blifvit föreskrifvet för dem, som utan att vara
examinerade utöfvade barnmorskeyrket. var tilloppet af elever fortfarande
ganska ringa. Först från och med 1761 trätfas i Kollega
medici protokoller uppgift om antalet utexaminerade barnmorskor.
Det utgjorde nyssnämda år 8 och det därpå följande året 15; i medeltal
utexaminerades före inrättandet af undervisningsanstalten i
Lund 10 barnmorskor årligen; sedermera steg antalet något litet, och
år 1797 utexaminerades exempelvis 16 barnmorskor i Stockholm.
Under början af 1800-talet synes i Stockholm det årliga medeltalet
hafva utgjort omkring 20, samt för perioderna 1815—-1822, 1823—
1841, 1842—1851 i ordning 26, 37 och 44.

Årliga antalet utexaminerade barnmorskor under åren 1842—
1890 angifves i nedanstående tabell, hvilken är utarbetad med ledning
af sundhetskollegii och medicinalstyrelsens tryckta årsberättelser.

Exa- mens- år	Antalet examinerade enligt års-berättelserna	Exa- mens- år	Antalet examinerade enligt års-berättelserna	Exa- mens- år	Antalet examinerade enligt års-berättelserna	Exa- mens- år	Antalet examinerade enligt års-berättelserna
1842	62	1855	56	1868	100	1881	105
1843	66	1856	85	1869	104	1882	95
1844	43	1857	104	1870	109	1883	106
1845	71	1858	52	1871	94	1884	106
1846	58	1859	65	1872	101	1885	105
1847	57	1860	77	1873	91	1886	114
1848	65	1861	82	1874	97	1887	104
1849	57	1862	79	1875	109	1888	100
1850	60	1863	84	1876	105	1889	94
1851	63	1864	105	1877	104	1890	92
1852	65	1865	104	1878	91	—	—
1853	56	1866	108	1879	117		—
1854	53	1867	87	1830	117		—

Enea tr öm. B ammor ak ekårens penaicnering. 2

Elevernas antal och medelålder. Barnmorskornas antal.

Talen i denna tabell stämma dock icke fullt med de tal, som
erhållas ur medicinalstyrelsens matrikel öfver legitimerade barnmorskor;
för tiden intill 1867 beror detta förhållande säkerligen på ofullständigheten
i matrikeln, hvilken började uppläggas först år 1859.
För de följande åren åter kunna skiljaktigheterna bero lika mycket
på de tryckta årsberättelsernas uppgifter som på matrikelns anteckningar.
I flere fall förklaras stridigheterna lätt därigenom, att en
barnmorska, som först aflagt godkänd examen och sedermera en följande
termin, för rätt att använda instrumenter, undergått nytt förhör,
i den tryckta berättelsen medräknats två gånger, men i matrikeln
antecknats blott en gång.

Af tabellen framgår, att intill år 1864 antalet utexaminerade
elever endast undantagsvis öfverskridit 100, under det att från och
med nyssnämda år elevernas antal antingen öfverstigit eller åtminstone
nära uppgått till 100. Variationen i elevernas antal under
olika år har icke berott på antalet inträdessökande, hvilka i allmänhet
varit 2 å 3 gånger så många, som de antagna, utan därpå, att
tillfälle till undervisning icke kunnat beredas åt alla. Af tab. I,
hvilken med ledning af medicinalstyrelsens matrikel öfver legitimerade
barnmorskor angifver elevernas antal och fördelning efter ålder
vid examens afläggande, finner man, att under åren 1883—1892 i
medeltal årligen utexaminerats 104 elever. Af denna tabell framgår
också, att medelåldern vid examens afläggande under de 26 sista
åren utgjort i genomsnitt 27 år, och att de afvikelser från detta
genomsnittstal, som under olika år förekommit, icke, oaktadt inträdesåldern
år 1880 höjdes till lägst 22 år, häntyda på någon ökning
för framtiden af denna medelålder.

Om antalet praktiserande barnmorskor i äldre tider finnas högst
få uppgifter. Också bildade barnmorskorna långt in på 1700-talet
ingen skarpt begränsad yrkesklass, enär antalet examinerade barnmorskor,
om man bortser från Stockholm, var alltför ringa för att i
någon mån motsvara behofvet af förlossningsbiträden, och enär förbudet
för oexaminerade kvinnor att utöfva yrket, äfven sedan det
genom särskilda förordningar blifvit närmare formuleradt, knappast

Barnmorskornas antal i äldre och nyare tider.

hade någon effektiv betydelse, utom för Stockholm och möjligen en
eller annan af de större landsortsstäderna.

Såsom redan blifvit omnämdt, bestämdes år 1711 maximiantalet
barnmorskor i Stockholm till 40 ordinarie och 10 extra barnmorskor.
Landsortsstäderna synas vid denna tid i allmänhet hafva haft 1 å 2
barnmorskor1, men i många mindre städer funnos dock inga examinerade
barnmorskor, och på landsbygden torde sådana endast undantagsvis
hafva förekommit, åtminstone under 1700-talets förra hälft.
Men i den mån undervisningen i Stockholm erhöll en fastare anordning,
och förbudet mot användande af oexaminerade barnmorskor
strängare öfvervakades, ökades naturligtvis de privilegierade barnmorskornas
antal. Ännu långt in på 1800-talet funnos likväl till
och med i mellersta Sverige många orter, där på 10 eller 15 mils
afstånd ingen examinerad barnmorska var att tillgå.

För tiden från och med år 1851 föreligga mera tillförlitliga
uppgifter om barnmorskornas antal inom hvarje län; dessa uppgifter
äro med ledning af sundhetskollegii och medicinalstyrelsens årsberättelser
sammanställda i tab. II. Emellertid bör framhållas, att uppgifterna
icke alltid kunna anses fullt noggranna, enär de primäruppgifter,
från hvilka de hämtats, nämligen provinsial- och stadsläkarnes
årsberättelser, lämnat åtskilligt öfrigt att önska.

Redan en blick på tabellen visar också, att många uppgifter
måste vara felaktiga, enär talen för ett och samma län stundom
språngvis ändras från ett år till ett annat. Någon gång anmärkes
också uttryckligen i årsberättelserna, att ett visst tal blifvit minskadt
genom dubbelräkningars aflägsnande, såsom för Malmöhus län 1865.
I vissa fall synas oregelbundenheterna bero på någon felaktighet vid
bearbetningen1 2. Oaktadt således tab. I i afseende på de speciella talen

1 Enligt till Kollegium medicum 1728 lämnade uppgifter funnos i Kalmar 3
barnmorskor, i Visby och Göteborg 2 barnmorskor, samt i hvar och en af städerna
Jönköping, Uddevalla, Veaterås, Sala och Köping en barnmorska.

2 Så t. ex. uppgifves antalet barnmorskor på Gotland år 1889 hafva varit 64,
hvilket tal förmodligen uppkommit därigenom, att för Hemse distrikt genom missskrifning
antecknats 18 i stället för 10 barnmorskor, så att det riktiga talet egentligen
borde varit 40. På samma sätt finner man genom granskning af primärupp -

Barnmorskornas antal under de sista årtiondena.

ej är fullt tillförlitlig, lämnar den dock en ungefärlig föreställning
om barnmorskeväsendets utveckling under de sista 4 årtiondena. Det
framgår därvid, att barnmorskornas antal sedan år 1851 nära fördubblats.
Dock råda inom olika län mycket olika förhållanden; under
det att t. ex. i Upsala och Gotlands län barnmorskornas antal varit
nästan stationärt, bar detta antal i Elfsborgs, Göteborgs, Jemtlands
och Skaraborgs län ungefär femdubblats. I öfrigt har tillväxten varit
relativt stor inom Kalmar, Norrbottens, Yermlands och Yesterbottens
län, relativt liten däremot inom Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Stockholms, Södermanlands och Vestmanlands län samt Stockholms
stad; för de skånska länen samt Stockholms stad förklaras förhållandet
lätt däraf, att behofvet af barnmorskor redan på 1850-talet var
tillräckligt tillgodosedt. Medeltillökningen af barnmorskornas antal
i hela riket kan uppskattas till omkring 30 för år, men under de
sista åren synes dock ett stillestånd i tillökningen hafva inträdt.

gifterna, att det för Hallands län för år 1885 nppgifna talet 49 måste hafva uppkommit
genom någon felaktighet vid bearbetningen, enär enligt primäruppgifterna,
äfven sedan alla dubbelräkningar aflägsnats, talet borde utgöra 71.

Om behofvet af särskilda statistiska uppgifter för barnmorskorna. 21

II. Statistiska uppgifter om de år 1892 befintliga barnmorskornas
antal och ålder samt yrkesförhållanden och civilstånd, äfvensom
om dödlighets- och afgångsförhållanden inom barnmorskekåren
under tiden 1887—1892.

1. Det statistiska materialet, dess insamling och bearbetande.

Då fråga är om pensionering af en tjänstemannakår med fast
organisation och bestämda tjänsteåligganden, är det för frågans utredning
i allmänhet tillräckligt att känna tjänstemännens antal samt
deras lefnads- och tjänsteålder äfvensom löneförmåner. För barnmorskekåren
åter äro dessa uppgifter ensamma ej tillräckliga, utan
fordras i detta fall speciella upplysningar rörande deras yrkesförhållanden.
En ej obetydlig del af barnmorskorna åtnjuter nämligen
alls ingen lön, utan sysselsätter sig uteslutande med enskild praktik,
och under sådana förhållanden ligger det nära till hands att redan
på förhand antaga en begränsning af pensionsrätten vara nödvändig
åtminstone i fråga om de enskildt, praktiserande barnmorskorna.
Men för utredningen af denna fråga behöfver man närmare kännedom
om den omfattning, i hvilken de olika barnmorskorna utöfva
sitt yrke. Likaså behöfver man för det ifrågavarande slaget af
barnmorskor känna beloppet af deras inkomster, på det att den ifrågasatta
pensionens storlek måtte bestämmas i rimligt förhållande till
detta belopp. Slutligen, då barnmorskans yrke i allmänhet ej hindrar
henne från att fortsätta detsamma, om hon ingår gifte, eller från
att såsom gift ägna sig åt familjens vård, så har det för afgörandet
af frågan om pensioneringens behöflighet ett visst intresse att

22 Äldre uppgifter om barnmorskorna. Uppgifter af år 1887.

veta, huru många barnmorskor äro gifta, och huruvida det yrke,
deras män utöfva, är sådant, att genom mannens besparingar möjlighet
till en något så när sorgfri ålderdom kan beredas den gifta
barnmorskan.

Då denna utredning påbörjades, funnos beträffande barnmorskornas
antal och fördelning på olika lefnadsåldrar samt om deras yrkesförhållanden
att tillgå dels de särskilda uppgifter, som 1887 af medicinalstyrelsen
infordrades med anledning af väckt fråga om en allmän
pensionskassa för barnmorskekåren, dels de uppgifter om barnmorskor,
hvilka vederbörande provinsial-, extra provinsial- och stadsläkare
lämnat i sina årsberättelser för år 1891. För de förra
uppgifternas insamlande användes formulär med nedanstående anordning.

Inom __________________________kommun af län funnos den 31 decem ber

1886 följande barnmorskor.

A. I kommunens tjänst anställde:	Född år	Examinerad år	Årliga löneförmåner	Ekonotnisk ställning	Årlig pension
Ordinarie lön	Extra inkomster	Naturaförmåners penningevärde	Fattig	Bergad	God	Penningevärde	Beviljad år

B. Enskildt praktiserande eller afskedade:

Uppgifterna af år 1887 ej tillräckliga för utredningen. 23

Deras infordrande beslöts af medicinalstyrelsen den 17 december 1886,
men formulären synas hafva blifvit utsända först i april 1887.

De senare uppgifterna åter borde enligt medicinalstyrelsens
cirkulär den 29 december 1890 afse förhållandena vid 1891 års utgång,
och enligt Sundhetskollegii cirkulär den 22 oktober 1875 för
hvarje barnmorska angifva namn och löneförmåner, samt om hon aflagt
instrumentalexamen eller icke.

Då de förra uppgifterna infordrades särskildt med hänsyn till
pensionsfrågan, synes det, som om de skulle kunna åtminstone i allt
hufvudsakligt lämna det för utredningen behöfliga statistiska materialet.
Emellertid visade det sig vid en närmare granskning, att så
icke alldeles var förhållandet. Hvad först och främst angår deras
fullständighet rörande själfva antalet befintliga barnmorskor, så lämnade
denna åtskilligt öfrigt att önska. Det finnes nämligen hela
provinsialläkaredistrikt, från hvilka ingen enda uppgift insändes, och
flere städer, bland dessa Norrköping och Örebro, från hvilka likaledes
alla uppgifter uteblefvo. Hela antalet barnmorskor, rörande
hvilka uppgifter lämnades, var, enligt den år 1888 verkställda bearbetningen,
2262. Då nu, enligt medicinalstyrelsens årsberättelse för år
1886, vid nämda års slut skulle hafva funnits 2420 barnmorskor,
så följer däraf, att uppgifter måste hafva saknats åtminstone från
158 barnmorskor. Emellertid är ofullständigheten i själfva verket
ännu större. I de särskilda uppgifterna funnos nämligen upptagna
ganska många äldre afskedade barnmorskor, hvilka icke återfinnas i
de för medicinalstyrelsens årsberättelse använda primäruppgifterna;
och genom eu jämförelse mellan länssiffrorna har jag funnit, att för
åtminstone 247 barnmorskor inga särskilda uppgifter inkommo. Då
för öfrigt de utsända formulären i allmänhet ifylldes af kommunalnämdernas
ordförande och i flertalet fall icke sedermera underkastades
någon närmare granskning eller komplettering, så har däraf blifvit
en följd, att uppgifterna ofta, särskildt i fråga om inkomsterna, icke
lämnats i öfverensstämmelse med formulärets anvisning, äfvensom
att andra ofullständigheter däri förekomma. Slutligen bör anmärkas,
att, såsom af det ofvan meddelade formuläret framgår, uppgifterna

24 Uppgifterna af år 1887 och läkarnes uppgifter för år 1891 ofullständiga.

afse endast födelseår, examensår, ordinarie lön, extra inkomster och
naturaförmåners penningevärde, samt vidare den ekonomiska ställningen,
äfvensom, för de pensionerade, pensionsåret och pensionens
penningevärde. Om den omfattning, i hvilken särskildt de privat
praktiserande barnmorskorna drefvo sitt yrke, lämnades däremot ingen
upplysning; då dessutom de enskildt praktiserande och de pensionerade
barnmorskorna voro förda under samma rubrik, kan man i allmänhet
icke ens afgöra, hvilka bland de under denna rubrik upptagna
barnmorskorna under år 1886 utöfvat någon praktik. Att slutligen
dessa uppgifter, såsom hänförande sig till förhållandena, sådana de
voro för 6 år sedan, icke äro fullt lämpliga att nu läggas till grund
för en utredning, torde också vara klart.

De uppgifter om barnmorskor, som finnas i provinsial-, extra
provinsial- och stadsläkarnes berättelser för år 1891 äro så till vida
att föredraga framför dem, hvarom nyss varit fråga, som de dels afse
förhållandena vid 1891 års slut, dels äro vida fullständigare i afseende
på antalet barnmorskor, och för vissa län skulle dessa uppgifter
utan tvifvel i nödfall kunnat användas, enär de stundom lämna upplysningar
äfven om födelseår, examensår, anställnings-år och ort samt
kontant årslön, naturaförmåner och extra inkomster. Emellertid saknas
en eller flere af dessa uppgifter för det stora flertalet af barnmorskor;
i vissa fall meddelas till och med endast barnmorskornas
tillnamn utan någon som hälst vidare upplysning. För öfrigt visade
det sig vid en närmare granskning, att icke ens dessa uppgifter voro
med afseende på antalet befintliga barnmorskor fullt tillförlitliga.
I ganska många fall voro nämligen samma barnmorskor synbarligen
upptagna två gånger — särskildt om de praktiserade inom två olika
distrikt eller inom en stad och ett landtdistrikt — utan att detta
blifvit uppmärksammadt af vederbörande förste provinsialläkare1;

1 Enligt § 32 af gällande instruktion för provinsialläkarne skall provinsialläkaren
anteckna i sin matrikel de barnmorskor, som bosätta sig inom hans distrikt
och afföra dem ur matrikelD, då de upphört att vara bosatta inom distriktet. Följdes
samma grundsats vid uppgörande af förteckningarna i årsberättelserna, skulle
ingen barnmorska kunna upptagas två gånger, då hou icke gärna kan vara bosatt
inom två distrikt.

Läkarnes uppgifter för år 1891. Behofvet af nya uppgifter.

det var därför att befara, att samma förhållande skulle äga rum i
många andra fall, där man icke kunde afgöra, om en dubbelräkning
eller blott en namnlikhet mellan två närboende barnmorskor ägde
rum. Vidare visade sig i fråga om afskedade barnmorskor en olikhet
mellan de respektive läkarnes förteckningar förefinnas så till
vida, att några läkare upptagit, andra åter uteslutit nämda barnmorskor,
ehuru det på förhand kunde förmodas, att de afskedade
barnmorskorna äfven i de fall, då de ur förteckningarna uteslutits,
fortsatte att praktisera1. Oafsedt de nu anmärkta förhållandena,
gäller äfven om dessa uppgifter, att de icke lämna någon upplysning
med hänsyn till den omfattning, i hvilken barnmorskorna utöfvat sitt
yrke under år 1891.

På grund af nu anförda omständigheter visade det sig redan
vid utredningens påbörjande nödvändigt att infordra nya och fullständigare
uppgifter om barnmorskorna. För detta ändamål utarbetades
ett formulär med den uppställning, som angifves å efterföljande
två sidor.

1 Sedan de särskilda uppgifter inkommit, om hvilka här nedan kommer att
talas, och sedan med tillhjälp af dessa årsberättelsernas förteckningar öfver barnmorskor
kunnat noggrant kontrolleras, visade det sig också, att nämda förteckningar
icke voro så fullständiga och tillförlitliga, som önskvärdt varit. I dem
saknades nämligen ett ej obetydligt antal barnmorskor, hvilka enligt de särskilda uppgifterna
sedan flere år tillbaka varit såsom praktiserande bosatta på samma ställe. A
andra sidan voro ganska många barnmorskor dubbelräknade, alldenstund de upptagits
både för den kommun, där de voro bosatta, och för den eller de kommuner,
inom hvilka de blott praktiserade; så t. ex. funnos 9 barnmorskor af nu nämda
anledning samtidigt upptagna för två olika län. Äfven fall, då barnmorskor af
annan anledning blifvit två gånger upptagna, saknades icke. Så t. ex. angafs för
en kommun i Skåne såsom där praktiserande cn barnmorska, hvilken redan år 1889
fått fast plats inom Skaraborgs län och för detta län vederbörligen upptagits. Ett
ännu egendomligare fall upptäcktes i förteckningen för ett distrikt inom Stockholms
län. I denna förteckning funnos nämligen inom en kommun upptagna två barnmorskor
med olika både för- och tillnamn, men genom de särskilda uppgifterna
konstaterades, att kommunen blott ägde en barnmorska, att denna barnmorska hade
två förnamn och var gift, samt att dubbelräkningen uppkommit så, att barnmorskans
ena förnamn förenats med tillnamnet {öre giftermålet, det andra förnamnet med
tillnamnet efter giftermålet, och på detta sätt af den enda barnmorskan bildats två
sådana.

Formulär till nya uppgifter från barnmorskorna själfva.

stad

distrikt. Xs..... .........................lätt.

Uppgifter för ytterligare utredning af frågan om barnmorskekårens
pensionering.

Uppgifterna böra af barnmorskan införas å denna blankett, hvilken därefter
så fort som möjligt och senast en vecka efter delfåendet insändes till un -

dertecknad, ...................................................läkare i.

.......................................den..........................1892.

Anm. Om en barnmorska från mer än ett håll erhåller sådan blankett, behöfver
blott en af dem ifyllas, men å de andra göres anteckning om förhållandet,
och alla blanketterna böra återsändas till de respektive läkarne. —Vid uppgifterna
å raderna 2, 8, 9 och 10 räknas frånskilda hustrur såsom enkor.

1. Fullständiga för- och tillnamn:......................................................................................

2■ {Joh enkorna} Tillnamnet före giftermålet: ......................................................................

3. Född i..............................församling af.............................län den..........................18......

4. Utexaminerades från undervisningsanstalten i ............................................ 18.......

och undergick examen i den instrumentala förlossningskonsten år 18.......

5. Har sedermera såsom praktiserande barnmorska varit bosatt i följande
städer:

församlingar:

Anm. Här angifves, så vidt ske kan, äfven tiden för vistelsen på de olika ställena.

6. År sedan år 18...... såsom praktiserande barnmorska bosatt i..............................

församling ; postadressen är............................................................................

Anm. Har från olika församlingar lönen eller ersättningen börjat utgå vid olika
tidpunkten angifves begynnelseåret omedelbart efter hvarje församlings
namn.

8- {och eu korna} Ingiclc äktenskap år 18

9. { » » i Mannens stånd eller yrke.........................................................................

10. {För enkorna} Blef enka år 18......

11. Har under år 1891 verkställt förlossningar till ett antal af..........................

Formulär till nya uppgifter från barnmorskorna själfva.

12.

13.

Har under åren 1888—1890 verkställt tillsammans.........................förlossningar.

Anm. Denna rad ifylles blott af de barnmorskor, som sedan 1888 års början varit
bosatta inom samma församling.

Har under år 1891 haft följande inkomster:

a. Fast kontant årslön af..................................................................

(bär anteckoas stadens eller församlingarnas namn)

församlingar tiU ett bel°PP af

b. Dessutom särskilt kontant ersättning af...........................

(här antecknas stadens eller församlingarnas namn)

församlingar ^ uVoråa förlossningar till ett sammanlagdt
belopp af....................................................................................

c. Ersättning af enskilda för utförda förlossningar till

sammanlagdt belopp af......................................................................

d. Naturaförmåner:

1) Bostad och vedbrand, värda i penningar tillsammans

2) Öfriga naturaförmåner, värda i penningar tillsammans

e. Öfriga inkomster (såsom vaccinatris, sjuksköterska o. s. v.)
till ett sammanlagdt belopp af

Summa inkomster under år 1891

Kronor	öre

14. {For0ch afskédadeade| Erhöll år 18 afsked från anställning såsom

(här antecknas stadens eller församlingarnas namn)

jprrt/t

församlingars barnmorska och tillerkändes därvid en pension af sammanlagdt
kronor.

Anm. Om någon del af pensionen utgår i naturaförmåner, böra dessa uppskattas i
penningar och inräknas i pensionsbeloppet.

(Plats för läkarens anmärkningar.)

28 Uppgifterna i formuläret. Formulärets utsändande.

Uppgifterna i raderna 1, 2 och 3 afsågo (med undantag för födelseåret)
blott konstaterandet af barnmorskans identitet, så att icke
samma barnmorska kunde upptagas på två olika formulär. Uppgifterna
i raderna 11 och 12 begärdes därför, att om pension srätten
skulle inskränkas till de barnmorskor, som utöfvade yrket i större
omfattning, intet annat mått härför syntes mig i regeln användbart,
än antalet under ett år verkställda förlossningar. Skälet hvarför de
öfriga uppgifterna begärdes, torde icke behöfva närmare angifvas;
blott i förbigående må påpekas, att specifikationen af inkomsterna
begärdes för att lämna så mycket tillfälle som möjligt till en kontroll
öfver uppgifternas fullständighet och tillförlitlighet.

I slutet af formuläret tillädes äfven en särskild fråga, om hvilken
längre fram kommer att talas.

A de nu omnämda fomulären ifylldes före afsäudandet de ofvanför
rubriken stående raderna, hvarvid numreringen verkställdes i
fortlöpande följd för hvarje län, samt under nummern antecknades
med ledning åt årsberättelserna för 1891 namnet å den barnmorska,
för hvilken formuläret var afsedt. Formulären öfverlämnades sedan
till medicinalstyrelsen och utsändes genom dess försorg i slutet af
juli 1892 till förste provinsialläkarne i de olika länen, bvilka åter i
sin ordning utdelade dem till vederbörande provinsial-, extra provinsial-
och stadsläkare; på samma gång bifogades ett antal extra formulär,
afsedda för de barnmorskor, hvilka af någon anledning ej
funnos upptagna i årsberättelserna.

Det var ursprungligen beräknadt, att en månad i regeln skulle
vara tillräcklig för formulärens ifyllande och återsändande, men det
visade sig snart, att på flere ställen betydliga svårigheter mötte för
uppgifternas erhållande. Först under loppet af september och oktober
kunde därför formulären återbekommas, och för några län blef
det nödvändigt att genom utsändande af nya formulär söka erhålla
ännu felande uppgifter. De största svårigheterna synas hafva erbjudit
sig inom Malmöhus län, där också antalet barnmorskor är ojämförligt
större än i något annat län, och först den 14 november 1892
kunde den då tillförordnade förste provinsialläkaren i nämda län,

Ofullständiga uppgifter. Uppgifternas komplettering och bearbetning. 29

oaktadt han med stor kraft ägnade sig åt fullgörandet af sitt uppdrag,
till medicinalstyrelsen insända de sista bland de från honom
infordrade uppgifterna1. Emellertid bör anmärkas, att från ett eller
annat tiotal barnmorskor uppgifter ej kunnat erhållas, enär några
varit sjuka och andra bestämdt nekat att lämna nödiga upplysningar1
2. Hvad angår de barnmorskor, som verkligen ifyllt formulären,
hafva deras uppgifter naturligtvis stundom varit ofullständiga,
särskildt i afseende på löneförmånerna, mindre ofta i afseende på
förlossningarnas antal. Någon åtgärd för att komplettera dessa uppgifter,
där sådant icke redan af vederbörande läkare ombesörjts, vidtogs
emellertid icke, enär det var att förmoda, att i de flesta fall
åtgärden icke skulle medföra åsyftad verkan. Däremot hafva i
några fall, där uppenbart oriktiga uppgifter varit att misstänka, förklaringar
inhämtats.

Allt efter som formulären inkommo och blefvo till mig öfverlämnade,
underkastades de en särskild granskning, hvarvid de ofullständiga
formulären så vidt möjligt kompletterades med ledning af
medicinalstyrelsens matrikel öfver barnmorskor, årsberättelserna för
år 1891 samt andra för mig tillgängliga handlingar, hvarefter bearbetningen
omedelbart påbörjades. För detta ändamål begagnades särskilda
blanketter i tväroktavformat; uppställningen af dem angifves
öfverst å följande sida.

Genom användande af dessa blanketter vanns dels en ej obetydlig
tidsbesparing, dels eu säkrare kontroll i fråga om bearbetningens
riktighet.

Sedan blanketterna blifvit vederbörligen ifyllda, sorterades de i
högar med hänsyn till de uppgifter, om hvilkas bearbetning för tillfället
var fråga, de olika högarna räknades, och de härvid erhållna
talen infördes i på förband uppgjorda tabellformulär.

Jämte det formulär, hvarom nu varit fråga, och hvilket för kort 1

För Vesternorrlands län inkommo de sista uppgifterna först den 30 december
1892.

2 Till och med i Stockholm vägrade en barnmorska bestämdt att lämna de
begärda uppgifterna, oaktadt förste stadsläkaren personligen till henne gjorde framställning
därom.

30 Blanketter för bearbetningen. Formulär för af gångna barnmorskor.

(Län; distrikt eller stad)

(1, 2)............................

(6) bosatt i..............

x......

(Tillnamn; förnamn)

stad

församling

sedan år 18

Villig att ingå i den ifrågasatta pensionsanstalten?

(Instrument berättigad) -

(Ogift, gift, enka)

(8, 10)...........................

(3) Födelseår och dag	(4) Examensår, examensort	(8) Gift år	(10) Enka år

Lefnadsålder	Ålder vid examens af-läggande	(9) Mannens stånd eller yrke	(il) Antal för-rättningar un-der år 1891

(*).... (14) Afsked ™fanPRnsl0n år 18 (u) Pensionsbelopp kr.

(13) Samtliga inkomster
under år 1891

....... kr.

(13 a) Fast kontant
årslön

kr.

(13 d 1) Däri bostad
och vedbrand inräknade
för

...........kr.

(13 b) Särskild kontant
ersättning af
kommunen

..................kr.

(7) I ......kommuners

tjänst sedan år

18............

hetens skull kallats formulär A, utarbetades och utsändes samtidigt
äfven ett annat sådant (formulär B). Detta sistnämda formulär, som
var afsedt för uppgifter om barnmorskornas mortalitets- och afgångsförliållanden
under de 6 sista åren, finnes infördt å följande sida.

Detta formulär borde ifyllas af vederbörande provinsial-, extra
provinsial- eller stadsläkare. Då det var att förmoda, att i flere fall
svårigheter skulle möta för läkarne att skaffa sig kännedom om,
hvilka barnmorskor under den angifna tiden afgått, utarbetades för
hvarje län en förteckning öfver de barnmorskor, som enligt ofvan
omnämda särskilda uppgifter förefunnos vid 1886 års slut, men hvilka

Uppgift å de barnmorskor inom................................................., hvilka efter 1886 års slut aflida eller afflyttat

från det distrikt (eller den stad), där de varit bosatta.

1	2 \| 3 \| 4 \| 5	6 \| 7 \| 8	9	10
Barnmorskans fullständiga för- och tillnamn	Född år	Exami- nerad år	Bosatt	Död år	Afflyttad	Anledningen till afflyttningen	Anmärkningar
inom nedan-stående distrikt (stad)	sedan år	till nedanstående distrikt (stad)	år
						.

Formulär för uppgifter om af gångna barnmorskor.

32 Uppgifternas tillförlitlighet i fråga om barnmorskornas antal.

ej kunde återfinnas i liikarnes årsberättelser för 1891, och öfversändes
denna förteckning till vederbörande förste provinsialläkare.

Sedan de nu ifrågavarande uppgifterna inkommit, granskades,
kompletterades och bearbetades de ungefär på samma sätt som uppgifterna
enligt formulär A.

2. Antalet barnmorskor år 1892 samt deras fördelning med
hänsyn till hemvist och yrkesutöfning.

(Tab. III.)

I den skrifvelse från medicinalstyrelsen, hvarigenom de här ofvan
omnämda uppgifterna begärdes, föreskrefs, att uppgifter enligt
formulär A borde infordras från alla barnmorskor, som aflagt vederbörlig
examen, således icke blott från de i kommuners tjänst
anställda eller enskildt praktiserande, utan äfven från dem, som af
någon anledning upphört att praktisera. Klart är emellertid, att
med hänsyn särskildt till det sista slaget af barnmorskor, svårigheter
stundom måste möta för läkarne att från vederbörande själfva anskaffa
de begärda upplysningarna. Också visade det sig, att i
flere fall uppgifter ej kunnat erhållas, och de barnmorskor, för
hvilka så varit förhållandet, uppfördes då stundom af läkarne å formulär
B. Emellertid är det alldeles säkert, att för åtskilliga tiotal
icke praktiserande barnmorskor uppgifter helt och hållet uteblifvit,
och att således det genom primäruppgifternas bearbetning erhållna
resultatet ej omfattar alla icke praktiserande barnmorskor. Ett
liknande förhållande gäller äfven för de yngre åldersgrupperna bland
de praktiserande barnmorskorna af den anledning, att flere barnmorskor,
som under år 1892 börjat sin praktik, vid tiden för uppgifternas
infordrande ännu icke anmält sig hos vederbörande läkare.

Då det redan på förhand måste vara klart, att ett förslag till
barnmorskekårens pensionering kan afse blott de praktiserande barnmorskorna,
följer däraf, att man vid de för kostnadens bestämmande
beköfliga beräkningarna bör utgå från antalet af dessa barnmorskor,
ehuru uppgifterna rörande de öfriga kunna komma till användning

Antalet barnmorskor år 1892 och deras fördelning efter yrlcesutöfningen. 33

vid vissa specialundersökningar. Den första bearbetningen af uppgifterna
måste således afse att fördela de 1892 befintliga barnmorskorna
i två grupper, allt efter som de voro praktiserande eller hade
upphört att praktisera. Då emellertid någon bestämd gräns mellan
dessa två grupper svårligen lär kunna fastställas, och då för öfrigt
primäruppgifterna icke alltid lämnade de för klassifikationen nödiga
upplysningarna, måste fördelningen stundom verkställas mer eller
mindre gissningsvis. I tvifvelaktiga fall följde jag den grundsatsen
att upptaga såsom praktiserande de barnmorskor, hvilka under år

1891 verkställt åtminstone någon förlossning, såvida ej uttryckligen
uppgafs, att de under år 1892 upphört med all praktik. Det är
därför högst sannolikt, att bland de barnmorskor, hvilka af mig upptagits
såsom praktiserande, ett eller annat tiotal under år 1892 upphört
att utöfva yrket, och att således antalet praktiserande barnmorskor
inom de äldre åldersklasserna blifvit angifvet något för högt.

Sedan barnmorskorna sålunda med ledning af blanketterna fördelats
i praktiserande och icke praktiserande, verkställdes på samma*
sätt en ytterligare fördelning inom dessa grupper. De praktiserande
barnmorskorna fördelades först med hänsyn till det län, inom hvilket
de voro bosatta, vidare afskildes de barnmorskor, som voro bosatta i
städer, och slutligen verkställdes en ytterligare fördelning för att
utröna, huru många barnmorskor voro anställda i kommuners tjänst
och huru många voro enskildt praktiserande. Härvid inräknades dock
i den förra gruppen blott de barnmorskor, hvilka enligt uppgifterna
åtnjöto särskild aflöning af en eller flere kommuner, således icke de,
som på grund af någon allmän föreskrift erhålla ersättning af kommunerna
för biträde åt medellösa barnaföderskor, ej häller de, som
genom särskild! kontrakt tillförsäkrats en bestämd ersättning för
hvarje förrättning, men icke åtnjuta någon fast lön. Den förra
anordningen tillämpas i flere större städer, den senare åter förekom

1892 åtminstone på ett ställe inom Skaraborgs län. De icke praktiserande
barnmorskorna åter fördelades likaledes först med hänsyn till
hemvist och sedan ytterligare i två afdelningar, af hvilka den ena
omfattade dem, som upphört att praktisera på grund af ålder eller

Ene ström, Iiarnmorskekårens pensionering.

34 Praktiserande och icke praktiserande barnmorskor. Olika slag bland de förra.

sjukdom, den andra åter alla de öfriga. Resultaten af de olika fördelningarna
angifvas i tab. III.

Af denna tabell framgår, att hela antalet praktiserande barnmorskor
år 1892 utgjorde 2470 och antalet icke praktiserande 173,
så att hela antalet befintliga barnmorskor, så vidt primäruppgifterna
därom lämnat upplysning, var 2643. Största antalet praktiserande
barnmorskor fanns inom Malmöhus län; närmast i ordning följde
Kristianstads län, Stockholms stad och Göteborgs län. Minsta antalet
barnmorskor åter förefanns inom Norrbottens, Gotlands, Blekinge
och Jemtlands län. Hela antalet i kommuners tjänst anställda
barnmorskor var 1716, under det att de enskildt praktiserande barnmorskorna
utgjorde 754. Af de förra voro blott 162 bosatta i städer,
och bland dem ej mindre än 35 uteslutande aflönade af landtkommuner,
under det att de öfriga 1554 voro bosatta på landsbygden.
Bland de senare åter funnos 481 i städer, men endast 273 på landsbygden;
af dessa sistnämda utgjordes dock eu ej obetydlig del af
äldre barnmorskor, som afslredats ur kommuners tjänst, men fortsätta
att praktisera, då tillfälle därtill erbjuder sig. De af kommuner
aflönade barnmorskorna vore relativt talrikast inom Stockholms, Gotlands,
Jemtlands, Kristianstads och Kronobergs län, de enskildt praktiserande
åter inom Stockholms stad, där ingen aflönad barnmorska
finnes, samt inom Göteborgs län. Af större städer utom Stockholm,
hvilka icke aflöna någon barnmorska, må nämnas Norrköping, Linköping,
Upsala, Eskilstuna och Lidköping; i Göteborg finnes blott en enda
af staden aflönad barnmorska. Af de barnmorskor, som upphört att
praktisera, funnos de flesta inom Malmöhus och Stockholms län samt
Stockholms stad; minst var antalet åter inom Blekinge, Jönköpings,
Yesternorrlands och Yestmanlands län, samt för Norrbottens län finnes
ingen enda sådan barnmorska uppgifven. Anledningen till upphörande
med yrket har för 123 varit ålder eller sjukdom; för de andra 50 har
anledningen i de flesta fall varit giftermål, undantagsvis brott mot
strafflagen, olämplighet för yrket, eller öfvergång till mera lönande
sysselsättning.

I sammanhang med nu meddelade uppgifter må nämnas, att vid

Instrumentlärda barnmorskor. Barnmorskornas lefnads- och yrkesålder. 35

verkställd fördelning af de praktiserande barnmorskorna med afseende
på rättigheten till instrumenters bruk befunnits, att af hela antalet
1834 (74 °/o) genom vederbörlig examen förvärfvat sådan rätt, under
det att åter 636 (26 %) icke aflagt instrumentalexamen.

3. De praktiserande barnmorskornas lefnads- och yrkesålder
samt de icke praktiserande barnmorskornas
lefnadsålder.

(Tab. IV n:r 1—3.)

För de flesta bland de barnmorskor, hvilka i tab. III upptagits
såsom praktiserande, fanns å formulären födelseåret uppgifvet, och
för de återstående lyckades det mig att på annan väg förskaffa mig
kännedom därom. Med ledning af födelseåret bestämdes åldern så,
att alla barnmorskor antogos födda den 1 juli, och åldersuppgifterna
förutsattes gälla för den 1 juli 1892; på grund häraf erhölls åldern
i hvarje särskildt fall genom eu enkel subtraktion af födelseåret
från 1892.

Äfven beträffande examensåret lyckades det mig att erhålla uppgifter
för de få praktiserande barnmorskor, för hvilka formulär A i
detta afseende var ofullständigt.

I tab. IV n:r 1—3 äro de praktiserande barnmorskorna fördelade
med hänsyn till lefnadsålder och examensår, samt i de två första
tabellerna äfven med hänsyn till hemvist. I den första tabellen är
tillagd en kolumn för medelåldern bland barnmorskorna inom de
olika länen. I den andra tabellen finnes ett liknande medeltal, för
hvilket jag användt namnet medelyrkesålder, och hvilket erhållits
genom att för hvarje särskild barnmorska subtrahera examensåret
från 1892 samt sedan beräkna aritmetiska mediet af alla till samma
län hörande tal. Slutligen har i den tredje tabellen tillfogats en
kolumn för medellefnadsåldern inom de olika examensgenerationerna.

Af tab. 1Y n:r 1 framgår, att åldersklasserna 32—39 år äro
starkast representerade, och att för de högre åldersklasserna antalet
något så när kontinuerligt aftager ända till den högsta lefnadsåldern,
som enligt tabellen är 82 år. Medelåldern för samtliga barnmor -

Barnmorskornas lefnads- och yrkesålder.

skorna är nära 45 år; de olika länen förete dock jämförelsevis betydliga
afvikelser från detta medeltal. Så är t. ex. medelåldern för
barnmorskorna inom Jemtlands län blott 40 år, under det att den
däremot för Gotlands, Kristianstads och Örebro län öfverstiger 47 år.
Emellertid vore det förhastadt att af dessa tal draga några slutsatser
rörande den olika graden af uthållighet hos barnmorskor inom olika
län; så t. ex. kan den låga medelåldern för Jemtlands län mycket
väl förklaras genom den ofvan påpekade omständigheten, att under
de sista årtiondena ett relativt högst betydligt antal nya barnmorskor
där tillkommit.

Af tab. IY n:r 2 framgår, att de barnmorskor, som hafva en
yrkesålder af 6 år, äro talrikt representerade, och att antalet blir
allt mindre, i den mån yrkesåldern ökas; de äldsta barnmorskorna
innehade den respektabla yrkesåldern af 56 år. Att de yngre examensgenerationerna
äro så svagt representerade, beror tydligen därpå,
att många barnmorskor inom dessa generationer ännu icke fått tillfälle
att börja praktisera.

Medelyrkesåldern för samtliga barnmorskor uppgår till nära 18
år; man träffar dock för de olika länen större eller mindre afvikelser
från detta medeltal. Högsta yrkesåldern förekommer inom
Gotlands och Kristianstads län, den minsta åter inom Jemtlands län.
Äfven här bör betonas, hvad som ofvan blifvit anmärkt i fråga om
medellefnadsåldern, nämligen att man icke af tabellens tal omedelbart
får draga några slutsatser i afseende på den större eller mindre
uthålligheten hos barnmorskorna i olika län.

Tab. IY n:r 3 innehåller en fördelning af de praktiserande barnmorskorna
med hänsyn till lefnadsålder och examensår. Jämför man
noggrannare talen i denna tabell med talen i tab. I, finner man i
enstaka fall brist på samstämmighet; detta beror emellertid därpå,
att tab. I erhållits med ledning af barnmorskematrikeln, men tab.
IV n:r 3 genom bearbetning af de infordrade uppgifterna, hvilka
icke alltid öfverensstämt med matrikeln. Med afseende på de i tabellens
sista kolumn meddelade uppgifterna om medelåldern för olika
examensgenerationer må påpekas, att de skenbara oregelbundenhe -

De instrumentlärda barnmorskornas yrkesålder.

terna för dessa tal i de flesta fall få sin förklaring genom en jämförelse
med medeltalen i tab. I.

1 föregående kapitel omnämdes, att bland de praktiserande barnmorskorna
1834 hade aflagt instrumentalexamen och 636 icke aflagt
sådan examen. Då det kan vara af intresse att se, huru många bland
de instrumentlärda barnmorskorna tillhöra olika examensgenerationer,
har jag verkställt en fördelning i detta syfte och meddelar resultatet
i nedanstående tabell.

Exa-	Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor, som	Exa-	Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor, som	Exa-	Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor, som
mensår	aflagt	ej aflagt	mensår	aflagt	ej aflagt	mensår	aflagt	ej aflagt
	instrumentalexamen		instrumentalexamen		instrumentalexamen
1892	—	2	1873	44	17	1854	10	9
1891	48	12	1872	44	23	1853	12	7
1890	67	9	1871	42	16	1852	15	5
1889	72	11	1870	51	22	1851	8	6
1888	66	15	1869	54	17	1850	7	2
1887	68	18	1868	47	14	1849	6	4
1886	78	23	1867	35	12	1848	4	5
1885	55	24	1866	38	20	1847	11	2
1884	75	13	1865	44	14	1846	3	2
1883	63	21	1864	45	16	1845	2	4
1882	65	14	1863	38	10	1844	1	1
1881	58	21	1862	23	13	1843	2	2
1880	67	25	1861	40	9	1842	3	3
1879	62	24	1860	33	4	1841	1	2
1878	50	17	1859	26	9	1840	2	3
1877	50	24	1858	12	10	1839	—	2
1876	51	10	1857	22	19	1838	1	—
1875	44	18	1856	15	5	1836	1	2
1874	36	17	1855	17	7	Summa	1,834	636

Tabellen utvisar, att de instrumentlärda barnmorskorna äro relativt
taget nästan lika talrika bland de äldsta examensgenerationerna
som bland de yngsta. Detta förhållande beror tydligen därpå, att

38 De icke praktiserande barnmorskornas lefnadsålder.

de ej instrumentlärda barnmorskorna afskedats i mycket större proportion
än de andra.

För de icke praktiserande barnmorskorna hafva i flere fall uppgifter
om examensår saknats; däremot har det lyckats mig att för
nästan alla erhålla uppgift om födelseåret, och i nedanstående tabell
äro nämda barnmorskor fördelade efter deras lefnadsålder vid midten
af år 1892.

Lefnads- ålder år	Antalet icke praktise-rande barn-morskor	Lefnads- ålder år	Antalet icke praktise-rande barn-morskor	Lefnads- ålder år	Antalet icke praktise-rande barn-morskor	Lefnads- ålder år	Antalet icke praktise-rande barn-morskor
30	1	46	3	62	3	78	6
31	—	47	1	63	3	79	1
32	—	48	4	64	3	80	2
33		49	—	65	4	81	3
34	2	50	3	66	7	82	7
35	3	51	2	67	6	83	—
36	4	52	2	68	5	84	1
37	1	53	2	69	4	85	2
38	1	54	1	70	3	86	—
39	3	55	3	71	8	87	1
40	—	56	4	72	4	88	1
41	3	57	5	73	6	89	—
42	1	58	3	74	7	90	1
43	1	59	5	75	7	ej upp-
44	2	60	3	76	6	gifven	1
45	—	61	5	77	3	Summa	173

4. De praktiserande barnmorskornas yrkesutöfning med
hänsyn till dess omfattning under år 1891.

(Tab. V n:r 1—6.)

För att erhålla kännedom om den omfattning, i hvilken barnmorskorna
utöfvat sitt yrke, hafva, såsom ofvan omnämts, uppgifter
infordrats rörande det antal förlossningar, som af barnmorskorna verkställts
dels under år 1891, dels under åren 1888—1890. Blott de
första uppgifterna hafva dock bearbetats, under det att de senare

Omfattningen af barnmorskornas yrkesutöfning under år 1891. 39

blott tjänat till att konstatera, att i allmänhet ingen betydande variation
i ärliga antalet verkställda förlossningar förefunnits för de
barnmorskor, hvilka under en följd af ar praktiserat pa samma ställe.

Vid granskningen af formulären bar befunnits, att uppgift om
antalet under år 1891 verkställda förlossningar saknats för 77 barnmorskor,
som före uämda år aflagt examen. För en ej obetydlig
del af dessa torde det kunna antagas, att de under år 1891 af någon
anledning ej praktiserat; bland de öfriga upplyste några, att de ej
kunde lämna den begärda uppgiften, enär dagboken förkommit. Af
förut angifvet skäl bar intet försök af mig gjorts att genom utsändande
af nya formulär erhålla de felande uppgifterna. Däremot
hafva förklaringar infordrats i några fall, där en barnmorska uppgift
sig hafva verkställt 200 å 280 förlossningar under år 1891,
och har härvid befunnits, att i alla dessa fall uppgifterna voro oriktiga.
Möjligen förekomma äfven i andra fall oriktiga siffror, men i
regeln torde väl uppgifterna få anses sanningsenliga. Bearbetningen
af de nu ifrågavarande uppgifterna har blifvit verkställd på samma
sätt som eljest, och hafva därvid barnmorskorna blifvit fördelade med
hänsyn till hemvist, lefnadsålder, examensålder och antalet under år
1891 verkställda förlossningar, hvarjämte eu särskild fördelning af
enskildt praktiserande och vissa i kommuners tjänst anställda barnmorskor
utförts. Naturligtvis har det dock icke kunnat komma i
fråga att bilda en ny grupp för hvarje särskild! antal förlossningar,
utan hafva i allmänhet grupper bildats för hvarje femtal eller tiotal
förlossningar. Resultaten af bearbetningen angifvas i tab. V n:r 1 5.

Tab. V n:r 1 innehåller en fördelning af de praktiserande barnmorskorna
med hänsyn till hemvist och antalet under ar 1891 verkställda
förlossningar. Före fördelningen med hänsyn till antalet förlossningar
hafva dock blifvit afskilda och sammanförda i en särskild
grupp de barnmorskor, hvilka utexaminerats efter 1891 års början.
Det är nämligen tydligt, att dessa barnmorskor under år 1891 icke
kunnat verkställa så stort antal förlossningar som de öfriga — i vissa
fall icke ens någon förlossning — och om de inräknats bland dessa,
skulle därför medeltalen för de olika länen kunnat lämna en mindre

40 Anmärkning om fördelningen efter antalet verkställda förlossningar.

riktig föreställning om den omfattning, i hvilken barnmorskeyrket
under året 1891 där utöfvades. För öfrigt må nämnas, att jämte
det vanliga medeltalet för hvarje län i tabellen tillagts äfven ett
annat tal, som jag kallat sannolikaste antalet förlossningar för en
enskild barnmorska, och hvilket tal angifver det antal förlossningar,
som öfverskridits af hälften men icke öfverskridits af den andra
hälften bland barnmorskorna. Då nämligen antalet förlossningar
varierar emellan mycket vidsträckta gränser, kan ett stort antal förlossningar
för en enda eller ett fåtal barnmorskor utöfva allt för stor
inverkan på medeltalet, så att detta icke gifver eu tillräckligt god
föreställning beträffande omfattningen af yrkesutöfningen inom länet.
I sadant fall kan det andra talet användas, enär detta i mycket ringa
mån röner inverkan af ett stort antal förlossningar för ett ringa
antal barnmorskor. Dylika tal hafva tillagts äfven i tab. V n:r 2 och 3.

Ytterligare en anmärkning må här tillfogas rörande upprättandet
af den nu ifrågavarande tabellen. Då fördelningen verkställts med
hänsyn till barnmorskornas hemvist under år 1892 och det antal förlossuingar,
de verkställt under år 1891, så blir häraf en följd, att de
barnmorskor, hvilka efter ingången af år 1891 flyttat frän ett län till
ett annat, icke alltid upptagits för det län, inom hvilket de verkställt
förlossningarna. Det skulle således kunna bända, att för något län det
enligt tabellen utförda antalet förlossningar till någon del icke verkställts
inom länet. I vissa fall både denna lilla oegentlighet nog
kunnat afhjälpas genom att hänföra barnmorskorna till det län, inom
hvilket de år 1891 utöfvat yrket, men i många fall hade sådant icke
varit möjligt, enär flere barnmorskor tjänstgjort en del af året inom
ett län och den återstående delen af året inom ett annat län. Ja»-

bar därför ansett bäst att hänföra hvarje barnmorska till det län,
där hon under år 1892 var bosatt, så mycket hällre som därigenom
den fördelen vinnes, att länssiffrorna öfverensstämma med tab. III;
i alla händelser bar den anmärkta lilla oegentligheten icke någoii
praktisk betydelse.

Af tab. V n:r 1 framgår, att det största antalet förlossningar,
som af eu enskild barnmorska under år 1891 verkställts, uppgick

Yrkesutöfning ens omfattning för olika grupper af barnmorskor. 41

till 193. Mer än 114 förlossningar verkställdes dock af ett mycket
ringa antal barnmorskor, och äfven 65—114 förlossningar utfördes
blott af 343 barnmorskor. Talrikast representerade voro de barnmorskor,
som verkställde 20—39 förlossningar, men äfven mindre
än 20 förlossningar utfördes af ett ej obetydligt antal. Medeltalet
förlossningar för eu enskild barnmorska uppgick till 41 och det
sannolikaste antalet förlossningar till 35.

Betraktar man talen för de olika länen, finner man högst betydliga
olikheter i fråga om omfattningen af barnmorskornas yrkesutöfning.
Minsta praktiken utöfvades af barnmorskorna inom Gotlands,
Kristianstads och Malmöhus län samt inom Stockholms stad,
största praktiken åter af barnmorskorna inom Vesternorrlands, Gefleborgs,
Norrbottens, Kopparbergs och Blekinge län.

Tab. Y n:r 2 angifver de praktiserande barnmorskornas fördelning
med hänsyn till lefnadsålder och antalet under år 1891 verkställda
förlossningar. Vid upprättandet af denna tabell hafva i nollraden
upptagits endast sådana barnmorskor, som under år 1891 kunnat
verkställa någon förlossning. Däremot hafva i raden »ej uppgifvet
antal förlossningar» inräknats äfven de barnmorskor, som aflagt
examen först vid 1891 års slut eller under år 1892, och hvilka således
ej under år 1891 kunnat verkställa någon förlossning. Af tabellen
framgår, att de yngsta åldersklasserna verkställt ett jämförelsevis
litet antal förlossningar, men att medeltalet förlossningar vid
tilltagande ålder ökas, så att det uppnår sitt maximum vid en lefnadsålder
af 41 år. Därefter minskas visserligen medeltalet något litet,
men bibehåller sig med tämligen obetydliga oscillationer ungefär lika
stort ända intill åldersklassen 54 år; äfven inom åldersklasserna
55 — 70 utvisar medeltalet ingen kontinuerlig minskning af praktiken.
De sannolika talen utvisa dock något större variationer, särskild!
inom de äldre åldersklasserna. Öfver hufvud kan man säga, att för
åldersklasserna 32—67 år antalet förlossningar i medeltal öfverstiger 40.

Tab. V n:r 3 öfverensstämmer i afseende på anordningen fullkomligt
med tab. V n:r 2 utom däruti, att fördelningen här skett
efter examensår och icke efter lefnadsålder. Såsom naturligt är,

42 Yrkesutöfning ens omfattning för vissa slag af barnmorskor.

gifva medeltalen ungefär samma resultat för denna tabell som för
den närmast föregående. De yngre åldersklasserna kafva att uppvisa
ett jämförelsevis litet antal förlossningar, men för dem, som innehaft
en yrkesålder af 4—32 år, har medeltalet förlossningar i allmänhet
öfverstigit 40. Af de sannolika talen framgår, att i allmänhet
endast undantagsvis mer än hälften af barnmorskorna inom eu åldersklass
under år 1891 verkställt mera än 40 förlossningar.

Med afseende på tab. Y n:r 2 och 3 bör till slut anmärkas, att
de jämförelsevis låga medeltalen] för de olika åldersklasserna till
hufvudsaklig del berott på barnmorskorna i Skåne och i Stockholms
stad. Skulle man före tabellernas upprättande hafva frånskilt dessa
barnmorskor, så hade de nämda medeltalen blifvit ej obetydligt
större.

På grund af det förslag till begränsning af pensionsrätten för
barnmorskorna, hvilket i det följande kommer att framställas, är det
af intresse att undersöka, i hvilken omfattning barnmorskeyrket utöfvats
dels af de enskildt praktiserande barnmorskorna, dels af de i
kommuners tjänst anställda barnmorskor, hvilka erhålla en fast årslön
af mindre än 200 kronor. Därför hafva dessa två slag af barnmorskor
blifvit frånskilda, samt hvart och ett af dem sedan fördeladt
med hänsyn till examensår och antalet under år 1891 verkställda
förlossningar. Dock har den sistnämda fördelningen inskränkts till
dem, som verkställt mindre än 40 förlossningar. Resultatet af dessa
fördelningar finnes angifvet i tab. V n:r 4 och 5. Af dessa tabeller
framgår, att bland de enskildt praktiserande barnmorskorna minst
40 förlossningar verkställts af 241, 20—39 förlossningar af 205 och
mindre än 20 af 256, samt ej uppgifvet antal förlossningar af 52
barnmorskor. Bland de i kommuners tjänst anställda barnmorskor,
som ätnjöto mindre än 200 kronor i fast årslön, verkställdes under
år 1891 minst 40 förlossningar af 134, 20—39 förlossningar af 212
och mindre än 20 af 155, samt ej uppgifvet antal förlossningar af
11. Inom yrkesåldersklasserna 4—1.7 år ställa sig dock siffrorna
för de relativt högre antalen förlossningar betydligt gynnsammare,
än de nyss meddelade uppgifterna angifva.

Barnmorskornas årsinkomster. Anmärkning om primäruppgifterna. 43

5. De praktiserande barnmorskornas årsinkomster
under år 1891.

(Tab. VI.)

Det har förut blifvit framhållet, att primäruppgifterna särskildt
med afseende på den punkt, som afsåg inkomsterna, voro i flere fall
ofullständiga, men att af anförda skäl något försök icke gjorts att
erhålla fullständigare uppgifter. Helt och hållet saknades inkomsttalen
för omkring ett hundratal barnmorskor, och äfven för flera
bland de öfriga voro vissa inkomstposter i formulär A ej uppgifna,
oaktadt det var tydligt, att inkomst af sådant slag borde hafva
funnits; särskildt ägde detta rum i fråga om ersättningen af enskilda
för utförda förlossningar. I sammanhang härmed må nämnas, att i
ett mycket stort antal fall ersättningen af enskilda blifvit upptagen
i den rad, som varit afsedd för ersättningen af kommunalmedel,
hvadan det icke låtit sig göra att erhålla någon tillförlitlig upplysning
om de belopp, som enligt § 28 af barnmorskereglementet utgått
ur församlingarnas fattigvård. Slutligen må anmärkas, att lönebeloppen
för de i kommuners tjänst anställda barnmorskorna icke
alltid öfverensstämt med vederbörande läkares uppgifter i årsberättelsen
för år 1891.

Men oafsedt de nu nämda ofullständigheterna, hvilka omedelbart
kunnat upptäckas genom en blick å formulären, är det tämligen
antagligt, att inkomsterna i flere fall icke varit fullt exakt uppgifna;
särdeles beträffande städernas barnmorskor hafva de utan tvifvel i
vissa fall blifvit upptagna allt för lågt, och med all säkerhet är detta
förhållandet åtminstone för några barnmorskor inom Stockholms stad.
För öfrigt må anmärkas, att vissa barnmorskor utöfver inkomsterna
af yrket förskaffat sig en ej obetydlig extra förtjänst genom kvacksalveri;
så upplyste t. ex. en läkare inom Malmöhus län, att en
inom hans område boende barnmorska vore taxerad för en inkomst
af 2,000 kronor åt sistnämda handtering.

Emellertid torde man kunna påstå, att det stora flertalet barnmorskor
riktigt uppgifva sina inkomster, och att en bearbetning af

44 Sammmanfsittning af uppgifterna om årsinkomsterna.

deras uppgifter därför bör lämna ett tillnärmelsevis riktigt resultat.
Jag har därför icke tvekat att verkställa denna bearbetning, och resultatet
meddelas i tab. VI, där inkomstbeloppen dock sammanslagits
i grupper af 50-tal eller 100-tal kronor.

Med afseende på denna tabell må anmärkas, att, liksom i
tab. Y n:r 2 och il, äfven här i noll-kolumnen upptagits blott sådana
barnmorskor, som före 1891 års utgång afslutat sina studier,
och som således under nyssnämda år kunnat hafva någon inkomst af
yrket, under det att de barnmorskor, som först vid 1891 års utgång
eller senare afslutat sina studier, upptagits under rubriken »ej uppgifven
inkomst». Vidare må framhållas, att äfven i denna tabell
barnmorskorna blifvit hänförda till det län, där de år 1892 voro
bosatta, och att således för de barnmorskor, som flyttat från ett län
till ett annat under loppet af åren 1891 eller 1892, den lilla oegentligheten
förefinnes, om hvilken förut (se sid. 40) varit taladt. I ett
enstaka fall har härigenom Blekinge län blifvit tilldelad en barnmorska
med 1,700 kronors årsinkomst, hvilken årsinkomst rätteligen
bort upptagas för Stockholms stad, där barnmorskan under år 1891
var bosatt.

Af tabellen synes, att medelinkomsten för samtliga barnmorskorna
utgjort 370 kronor, men att för de olika länen högst betydliga äfvikelser
från detta medeltal förekomma. De lägsta medelinkomsterna
förefunnos inom Kristianstads och Malmöhus län, där beloppen voro
respektive 230 och 250 kronor. Något större inkomster hade barnmorskorna
inom Elfsborgs, Gotlands och Hallands län, där medelbeloppet
uppgick till 310 kronor. Högsta inkomsterna ägde barnmorskorna
inom Vesternorrlands län, för hvilket medeltalet var 500
kronor, samt därnäst inom Jemtlands län och i Stockholms stad, där
medeltalen uppgingo till 470 kronor; för sistnämnda stad torde dock
detta medeltal, såsom ofvan påpekats, vara något för lågt.

Tager man i betraktande de olika inkomstbeloppen, finner man,
att inkomster af 200—449 kronor förvärfvats af 1,169 barnmorskor,
under det att 507 haft lägre och 678 högre inkomster än de nu
nämda.

Stadsbarnmorskornas inkomster. Om de kommunala barnmorskorna. 45

Då det kan vara af särskildt intresse att veta, huru inkomsterna
ställa sig för städernas barnmorskor, har jag verkställt en specialundersökning
med afseende på dem, och funnit, att medelinkomsten
under år 1891 uppgick till 440 kronor. Huru inkomst beloppen i
öfrigt fördela sig, framgår af nedanstående tabell.

Årsinkomst under år 1891 kronor	Antalet barn-morskor, som haft denna års-inkomst	Årsinkomst under år 1891 kronor	Antalet barn-morskor, som haft dennaårs-inkomst	Årsinkomst under år 1891 kronor	Antalet barn-morskor, som haft denna års-inkomst	Årsinkomst under år 1891 kronor	Antalet barn-morskor, som haft denna års-inkomst
0	12	350-399	43	750-799	20	1300-1399	2
1-49''	25	400-449	41	800-849	19	1500	2
50-99	20	450—499	24	850-899	11	1600	1
100-149	36	500-549	41	900-949	4	1700	1
150-199	32	550-599	28	950-999	3	ej uppgifven	42
200-249	49	600-649	33	1000—1099	9	Summa	643
250 - 299	32	650 - 699	20	1100-1199	5
300-349	55	700-749	26	1200—1299	7

6. De i kommuners tjänst anställda barnmorskornas
yrkesförhållanden.

(Tab. VII n:r 1—3.)

De uppgifter, som i det föregående meddelats, hafva nästan uteslutande
afsett samtliga under år 1892 praktiserande barnmorskor.
Emellertid är det för utredningen af pensionsfrågan af intresse att
särskildt undersöka yrkesförhållandena för de i kommuners tjänst
anställda barnmorskorna. För detta ändamål hafva dessa fördelats
dels efter anställningsår i nuvarande tjänst, dels efter löneförmåner,
dels slutligen efter antalet kommuner, som deltagit i deras aflöning.
Resultaten af dessa fördelningar innehållas i tab. VII n:r 1—3.

Med afseende på den fördelning, hvarigenom tab. VII n:r 2 erhållits,
bör nämnas, att äfven här hemvisten afser året 1892, men
aflöningen året 1891, och att således lönerna för några barnmorskor
utgått från kommuner inom annat län än det, för hvilket de i tabellen

46 De kommunala barnmorskornas löneförhållanden.

upptagas. Denua lilla oegentlighet har dock icke häller här någon
praktisk betydelse; ännu mindre betydelse har den omständigheten,
att de 9 barnmorskor, som 1891 åtnjöto aflöning från två olika län,
blifvit, såsom naturligt är, upptagna för det län, där de voro bosatta.
Hvad angår löneförmånerna, stämma barnmorskornas uppgifter, enligt
hvad i föregående kapitel angifvits, ej alltid öfverens med uppgifterna
i läkarnes årsberättelser för 1891, men afvikelserna äro i allmänhet
mindre betydande; så t. ex. differera de kontanta lönebeloppen stundom
med ett eller annat tiotal kronor, och om naturaförmånerna
lämnas delvis stridiga uppgifter. Dessa stridigheter kunna emellertid
i flere fall lätt förklaras genom de invecklade löneförhållanden, som
i vissa trakter förefinnas. Så t. ex. utgår lönen stundom icke eller
åtminstone blott delvis med ett fixeradt belopp; i stället erhåller
barnmorskan ett visst antal kronor eller eu viss kvantitet säd för
hvarje hemman, eller för hvarje matlag, eller för hvarje barn, som
födes, oafsedt om hon tillkallas eller ej. I sammanhang härmed må
framhållas, att, då barnmorskorna själfva verkställt evalveringen af
naturaförmånernas penningevärde, denna naturligtvis utförts efter
mycket olika grunder, särskilt i fråga om bostad och vedbrand k
I kolumnen för »ej uppgifven lön» hafva inräknats äfven de barnmorskor,
som 1891 icke voro anställda i kommuns tjänst; å andra
sidan hafva naturligtvis de barnmorskor, som 1891 voro aflönade, men
1892 enskild! praktiserande, icke i tabellen funnit plats. För dem,
som under loppet af år 1891 tillträdt sina tjänster, är lönen beräknad
för fullt år och icke blott för den del af året, under hvilken
anställningen ägt rum. Det finnes således barnmorskor, hvilka i
denna tabell äro upptagna för lönebelopp, hvilka öfverstiga hela den
årsinkomst, för hvilken de äro uppförda i tab. YL

Med afseende på tah. VII n:r 3 bör anmärkas, att denna säkerligen
icke upptager alla kommuner, som under år 1892 aflönat barnmorskor,
enär dels i några fall barnmorskorna antagligen underlåtit 1

1 För Gotlands län har dock reda vid evalveringen vunnits, därigenom att
förste provinsialläkaren korrigerat de af barnmorskorna själfva lämnade uppgifterna.

Antalet kommunala barnmorskor och deras tjänsteålder. 47

att uppgifva alla kommuner, af hvilka de åtnjutit lön, dels ett eller
annat tiotal barnmorskebefattningar vid uppgifternas infordrande voro
vakanta.

Af tabell YII n:r 1 framgår, att under år 1891 åtminstone 102
barnmorskor blifvit anställda i kommuners tjänst. För år 1892 utvisar
tabellen ett något lägre tal, men detta förhållande beror naturligtvis
därpå, att uppgifterna afgifvits före årets slut, i flertalet fall
till och med redan under augusti månad. Att åter talen för de öfriga
åren äro lägre än för år 1891, beror säkerligen till största delen
därpå, att flere barnmorskor redan efter en kort tid öfvergått från
en kommuns tjänst till en annans.

För att utröna, huru stor del af de nyanställda barnmorskorna
förut haft anställning i annan kommuns tjänst, har jag närmare
undersökt förhållandet med afseende på de 73 barnmorskor, hvilka i
tabellen äro upptagna under år 1892. Det har därvid visat sig, att
icke mindre än 21 d. v. s. omkring 30 % af dessa förut innehaft
annan tjänst. Man torde sålunda kunna antaga, att årligen blott
omkring 75 kommunala barnmorsketjänster finnas att tillgå för nyss
utexaminerade elever eller enskildt praktiserande barnmorskor.

Betraktar man närmare talen i sista raden af tab. YII n:r 1,
finner man, att dessa något så när regelbundet minskas till och med
det tal, som afser anställningsåret 1862. Därefter förekommer omedelbart
eu jämförelsevis stor sänkning, och en liknande oregelbundenhet
återfinnes efter anställningsåret 1857. Då ingen särskild anledning
finnes att förutsätta någon betydlig tillväxt i antalet nyanställda
barnmorskor för åren 1857 och 1862, så synes af det anmärkta
förhållandet följa, att ett relativt stort antal barnmorskor
afskedas dels efter 30, dels efter 35 tjänsteår. Antager man, att
barnmorskorna vid anställningen varit i medeltal 28 år gamla, skulle
således ett talrikare afskedande af barnmorskor förekomma, då dessa
uppnått 58 och 63 års ålder. Emellertid bör framhållas, att icke
mindre än 155 barnmorskor med mer än 30 tjänsteår kvarstodo i
tjänst; den äldsta bland dessa (inom Malmöhus län) innehade eu
tjänsteålder af 56 år.

48 Tjänstetid och lönebelopp för de kommunala barnmorskorna.

Af tab. YII n:r 1 framgår också, att medeltjänstetiden för samtliga
i kommuners tjänst anställda barnmorskor utgjort omkring 14
år. Afvikelserna från detta medeltal äro äfven här för de olika
länen tämligen betydande. Den högsta medeltjänstetiden förekommer
inom Kristianstads^ och Malmöhus län, den lägsta åter inom Jemtlands
län, där endast en enda barnmorska varit anställd i mer än 30
år och endast 5 i mer än 19 år. Detta förhållande får sin osökta
förklaring genom den redan ett par gånger förut påpekade omständigheten,
att barnmorskornas antal inom Jemtland under de sista
årtiondena företett en relativt taget mycket snabb tillväxt.

Af tab. YII n:r 2 visar sig, att nära hälften af alla i kommuners
tjänst anställda barnmorskor hafva en fast årslön af 200—349
kronor. Lönebelopp under 200 kronor åtnjötos dock af nära 1/3 af
barnmorskorna, och bland dessa hade 12 en lön, som växlade mellan
15 och 49 kronor. Lönebelopp af minst 450 kronor förekommo blott
i 88 fall, och högsta lönebeloppet (inom Gefleborgs län) uppgick till
750 kronor.

Betraktar man de i sista kolumnen af tab. VII angifna talen,
så finner man, att medellönen för samtliga barnmorskor utgjorde 270
kronor. Lägst var medellönen i Kristianstads och Malmöhus län,
samt därnäst i Hallands län; högst åter i Kopparbergs län, samt
därnäst i Gefleborgs, Jemtlands och Norrbottens län.

Af tab. VII n:r 3 finner man, att 1347 barnmorskor varit aflönade
af en enda kommun, 258 af två kommuner, 76 af tre kommuner,
25 af fyra kommuner, 9 af fem kommuner och 1 af sex kommuner.
De län, där mer än två kommuner oftast förenat sig om
aflönandet af en barnmorska, äro Elfsborgs, Gotlands, Jönköpings och
Skaraborgs län. Inom Jönköpings län hade i ett fall sex kommuner
förenat sig om en barnmorska.

Antalet ogifta, gifta och enkor bland barnmorskorna.

7. De praktiserande barnmorskornas civilstånd samt mannens
stånd eller yrke i fråga om de gifta och enkorna.

(Tab. VIII n:r 1—2.)

För att utröna, huru många af de praktiserande barnmorskorna
varit gifta, ogifta eller enkor, har för hvarje län verkställts eu fördelning
efter civilstånd, och för att erhålla kännedom om det stånd
eller yrke, hvilket hustrurnas eller enkornas män tillhört, har äfveu
en fördelning af de gifta barnmorskorna och enkorna utförts. Resultaten
af fördelningen efter civilstånd samt efter det yrke, som de
gifta barnmorskornas män idkade, meddelas i tab. Vill n:r 1 och 2;
beträffande den särskilda fördelningen af enkorna meddelas blott slutresultatet
här nedan.

Af tab. Vill n:r 1 synes, att de år 1892 praktiserande barnmorskorna
till V4 utgjordes af ogifta kvinnor, till omkring 3/.
af gifta och till omkring ''/a af enkor. De ogifta barnmorskorna
förekommo relativt talrikast i Kopparbergs län, där de till och med
utgjorde nära hälften af samtliga barnmorskor, därnäst i Östergötlands,
Norrbottens, Gefleborgs, Jönköpings och Kronobergs län. Svagast
åter voro de ogifta representerade inom Malmöhus, Hallands,
Gotlands och Kalmar län. Gifta barnmorskor förekommo relativt
talrikast i Jemtlauds och Vesternorrlands län, men däremot sparsammast
i Kopparbergs, Kronobergs och Östergötlands län. Slutligen
finner man af tabellen, att det relativt största antalet enkor funnos
inom Stockholms stad samt Kronobergs och Kalmar län, det minsta
antalet åter inom Norrbottens, Jemtlauds, Upsala, Vesternorrlands
och Kopparbergs län.

Det anmärktes nyss, att 1/4 af de år 1892 praktiserande barnmorskorna
vore ogifta. Naturligtvis äro dessa att söka företrädesvis
bland de yngsta åldersklasserna, under det att bland de äldre antalet
är ganska ringa. Huru förhållandet i afseende på civilstånd ställer
sig särskildt för åldersklasserna 51—60 år, framgår af följande
tabell.

En 11 tv öm, IJarnmorskekärens pensionering.

50 jDe äldre barnmorskornas civilstånd. Yrken utöfvade af de giftas män.

Lefnads- ålder	Antalet	Lefnads- ålder	Antalet
ogifta	gifta	enkor	ogifta	gifta	enkor
Öl	12	43	10	57	9	32	8
52	10	52	13	58	5	21	11
53	5	36	10	59	2	22	13
54	5	27	8	60	1	13	11
55	6	21	11	Summa	62	298	107
56	7	31	12

Det visar sig således, att inom dessa åldersklasser blott 13 %
ogifta funnos, och man skulle däraf kunna draga den slutsatsen, att
bland de 25 % barnmorskor, som 1892 voro ogifta, blott omkring
hälften skulle komma att kvarstå i detta civilstånd.

I tab. VIII n:r 2 äro särskild! specificerade de yrken, som idkats
af åtminstone 10 bland de gifta kvinnornas män. Med afseende på
de olika rubrikerna må nämnas följande. Bland arbetare hafva 17
uppgifvits vara fabriks- eller verkstadsarbetare; af de öfriga voro 24
arbetare i stad och 150 arbetare på landet. Bland bokhållare äro
äfven inräknade handelsresande. Till hemmansägare äro räknade
äfven åbor och bönder. Under rubriken »järnvägsbetjänt» äro sammanförda
banvakter, stationskarlar, konduktörer, lokomotiv-förare och
eldare, stations-föreståndare och förmän, järnvägsbokhållare och öfverbanmästare
samt vagnssmörja^. Under rubriken »kusk» äro äfven
upptagna åkare, hållkarlar, ölutkörare och hyrkuskar. Rubriken »postbetjänt»
innefattar postiljoner, brefbärare och poststationsföreståndare.
Bland skeppare äro äfven upptagna styrmän och sjökaptener. Till
skogvaktare äro räknade äfven kronojägare.

Af tabellen framgår, att barnmorskornas män företrädesvis äro
att söka bland arbetare, snickare, skräddare, skomakare, landtbrukare,
handlande, folkskollärare och hemmansägare. Anmärkningsvärd! är,
att särskilt inom Vesterbottens län ej mindre än 36 % af de gifta
barnmorskorna hade hemmansägare till män.

De stånd eller yrken, hvilka å tab. VIII n:r 2 ej äro specificerade,
finnas här nedan angifna, med iakttagande af den klassifikation, som

Yrlcen utöfvade af de gifta barnmorskornas män.

Statistiska centralbyrån användt i tab. n:r 6 af Befolknings statistik.
Ny följd. XXII: 3 (Stockholm 1885).

Yrkesgrupp	Antalet gifta barnmorskor, hvilkas män tillhörde denna grupp
I. Jordbruk och därmed sammanhängande binäringar..............	30
Arrendatorer 6; inspektörer 8; rättare 5; torpare 6; nattvak-
tare 2; mejerist 1; fiskare 2.
II. Sågverksrörelse, grufbrytning och tillverkningsindustri.........	132
Sågverksägare 1; sågare 2; schaktmästare 1; bergsmän 6;
grundläggare 3; guldsmed 1; förgyllare 1; gelbgjutare 2; bleck-
slagare 3; mässingväfvare 1; kopparslagare 6; blylödare 1;
plåtslagare 2; filhuggare 2; gjutare 5; ingeniörer 5; tegel-
mästare 2; kakelugnsmakare 7; skorstensfejare 1''; tunnbin-
dåre 2; sadelmakare 4; repslagare 2; glasmästare 4; tapet-
serare 1; korgmakare 4; segelmakare 1; bagare 8; slaktare 3;
salteriidkare 1; bryggare 2; brännmästare 1; cigarrtillverkare
1; hattmakare 3; barberare 3; spinnmästare 1; färgare 1;
draglimstillverkare 1; typograf 1; pappersräknare 1; xylograf
1; ritare 1; fotografer 5; bokbindare 4; orgelbyggare 1; fabriks-
idkare B; packmästare 2; faktorer 6; förmän eller verkmä-
stare 11.
III. Handel, sjöfart och landtransport...................................	12
Bokhandlare 1; agenter 3; hotellägare och värdshusvärdar 5;
skeppsstufvare 1; kustroddare 1; dykare 1.
IV. Kyrko-, stats- och kommunalförvaltning samt landt- och sjö-
försvar .......................................................................	18
Predikanter 4; klockare, kantorer och organister 6; flagg-
konstaplar 3; trumslagare 2; länsmän 3.
V. Undervisning, litterära och konstnärliga yrken....................	15
Slöjdlärare 1; döfstumlärare 1; småskollärare 7; bildhuggare
1; musiklärare 1; korsångare 1; musikanter 3.
VI. Sjuk- och fattigvård .....................................................	3
Apotekare 1; farmacie studiosus 1; sjukvårdare 1.
VII. Utan uppgifvet yrke eller bestämd anställning..................	8
Husägare 5; betjänter 3.

Yrken, som utöfvats af enkornas män

Resultatet af enkornas fördelning med hänsyn till mannens stånd
eller yrke meddelas i nedanstående tabell.

Mannens stånd eller yrke	Antalet barn-morskor, som voro enkor och hvilkas män varit af motstående yrke	Mannens stånd eller yrke	Antalet barn-morskor, som voro enkor och hvilkas män varit af motstående yrke
Arbetare.......................	34	Skeppare .....................	13
Bokhållare....................	2	Skogvaktare ..................	4
Byggmästare..................	5	Skomakare..................	13
Fjärdingsman..................	1	Skräddare ....................	23
Folkskollärare ...............	22	Smed .........................	11
Garfvare.......................	4	Snickare.......................	22
Handlande...................	26	Soldat...........................	6
Hemmansägare ...............	6	Timmerman .................	6
Järnvägsbetjänt...............	7	Trädgårdsmästare...........	2
Kusk ...........................	2	Underofficer .....	11
Landtbrukare..................	27	Urmakare .....................	3
Maskinist .....................	4	Vaktmästare ..................	5
Mjölnare .......................	3	Annat uppgifvet stånd eller
Murare .......................	2	yrke................... ......	82
Målare ........................	5	Ej „ uppgifvet stånd eller
Poliskonstapel ...............	6	yrke..........................	15
Postbetjänt.....................	6	Summa	387
Sjöman ........................	9

De stånd eller yrken, som i ofvanstående tabell äro sammanförda
under rubriken »annat stånd eller yrke», finnas närmare specificerade
i följande tabell.

Yrkesgrupp	Antalet barn-morskor, som voro enkor och hvilkas män tillliört denna grupp
I. Jordbruk och därmed sammanhängande binäringar...............	9
Förvaltare 3; rättare 2; torpare 2; ladufogde 1; fiskare 1.
II. Sågverksrörelse, grufbrytning och tillverkningsindustri.........	41
Jägmästare 1; guldsmed 1; förgyllare 1; bleckslagare 1; köp-
parslagare 1; modellör 1; kakelformare 1; skorstensfejare 2;

Yrken, aom utöfvats af enkornas män. Uppgifter om af gångna barnmorskor. 53

Yrkesgrupp	Antalet barn-morskor, som voro enkor och hvilkas män tillhört denna grupp
sadelmakare 5; repslagare 1; väfmästare 1; bagare 3; kvarn-	•
ägare 1; slaktare 2; bryggare 1; destillator 1; hattmakare 2;
barberare 1; färgare 1; linslagare 1; väfmästare 1; typograf
1; pappersräknare 1; konstförvandt 1; bokbindare 1; instru-
mentmakare 1; handskmakare 1; fabriksidkare 3; pressmästare
1; verkmästare 1.
III. Handel, sjöfart och landtransport .................................	7
Våginspektor 1; värdshusvärdar 2; kypare 1; kvartersman 1;
lots 1; kustvakt 1.
IV. Kyrka-, stats- och kommunalförvaltning samt landt- och sjö-
försvar ......................................................................	11
Prest 1; predikant 1; klockare 2; länsmän 2; fiskal 1; löjt-
nant 1; båtsman 1; hautboist 1; trumslagare 1.
V. Undervisning, litterära och konstnärliga yrken ..................	7
Småskollärare 1; litteratör 1; skrifvare 2; skådespelare 1;
musiklärare 1; kammarmusikus 1.
VI. Sjuk- och fattigvård ......................................................	5
Stadsläkare 1; fältskär 1; veterinärläkare 1; apotekare 2.
VII. Utan uppgifvet yrke eller bestämd anställning..................	2
Husägare 1; borgare 1.

8. Barnmorskornas dödlighets- och afgångsförhållanden
under åren 1887 -1892.

(Tab. IX.)

Det har redan blifvit omnämdt, att för erhållande af kännedom
om barnmorskornas afgångs- och dödlighetsförhållanden särskilda uppgifter
infordrades från vederbörande läkare. Dessa uppgifter voro i
första rummet afsedda att användas vid beräkning af den afgångstabell
för barnmorskorna, hvarom längre fram kommer att talas,
men därjämte borde de också kunna tjäna såsom kontroll i fråga om
fullständigheten af uppgifterna enligt formulär A; det är nämligen
tydligt, att alla barnmorskor, som enligt de år 1887 särskilt insamlade
uppgifterna förefunnos vid 1886 års slut, måste återfinnas å
formulär A, om de ej blifvit uppförda å formulär B.

54 Uppgifter om af gångna barnmorskor. Dödsfallen 1887—1892.

Vid den granskning af nu ifrågavarande uppgifter, som verkställdes
efter deras erhållande, visade det sig emellertid, att uppgifterna
från flere distrikt och städer voro ganska ofullständiga. Särskilt
gäller detta om de uppgifter, som insändes från sådana orter,
där för tillfället den ordinarie läkaren var tjänstledig, och hans plats
sköttes af någon ung vikarie. Men äfven i några andra fall visade
det sig, att vederbörande läkare icke varit i tillfälle att meddela
något så när tillförlitliga uppgifter om afgångna eller aflidna barnmorskor.
Den bearbetning af dessa uppgifter, som här verkställts,
kan således på grund af primäruppgifternas ofullständighet icke tillmätas
något större värde, men den har dock i vissa fall kunnat
komma till användning för det ursprungligen afsedda ändamålet.

I tab. IX lämnas en sammanställning af antalen barnmorskor,
som under tiden 1887—1892 inom de olika länen dött, emigrerat
eller afflytta! till annan ort inom Sverige; dock hafva bland de sistnämda
ej inräknats de barnmorskor, som blott flyttat inom ett visst
distrikt. I sista kolumnen af denna tabell äro äfven upptagna de
barnmorskor, hvilka under den nämda tiden afgått, utan att några
upplysningar om dem kunnat erhållas. Af tabellen synes, att enligt
läkarnes uppgifter 199 barnmorskor aflidit under åren 1887—1892.
Huru dödsfallen fördela sig på de olika kalenderåren, framgår af
nedanstående tabell.

Antalet barnmorskor, som aflidit under år	Summa
1887	1888	1889	1890	1891	1892
24	36	40	36	35	28	199

Enligt tabellen skulle under åren 1887 och 1892 ett mindre
antal barnmorskor aflidit, än under de mellanliggande åren, men
detta förhållande är säkerligen blott skenbart och beroende å ena
sidan därpå, att uppgifterna icke omfatta hela året 1892, och å andra
sidan därpå, att för det längst aflägsna året åtskilliga dödsfall råkat
i glömska.

De aflidna barnmorskornas ålder. Mortaliteten bland barnmorskorna. 55

De aflidnas fördelning efter lefnadsåldern vid dödsfallet angifves
i nedanstående tabell.

Lefnads- ålder	Antalet aflidna	Lefnads- ålder	Antalet aflidna	Lefnads- ålder	Antalet aflidna	Lefnads- ålder	Antalet aflidna
27	1	44	1	61	2	78	—
28	4	45	1	62	6	79	3
29	—	46	3	63	4	80	5
30	2	47	5	64	5	81	7
31	1	48	—	65	6	82	4
32	2	49	5	66	7	83	2
33	3	50	1	67	1	84	2
34	2	51	2	68	6	85	1
35	4	52	3	69	2	86	—
36	3	53	2	70	4	87	1
37	2	54	2	71	3	88	3
38	4	55	6	72	5	89	2
39	2	56	6	73	7	90	—
40	4	57	2	74	5	91	1
41	2	58	3	75	5	ej upp-
42	4	59	2	76	2	gifven	8
43	2	60	1	77	3	Summa	199

Med ledning af denna tabell har jag sökt bestämma, huruvida
mortaliteten inom barnmorskekåren är större eller mindre än den
dödlighet, som skulle äga rum, om Statistiska centralbyråns mortalitetstabell
för kvinnor 1871—1880 gällde för barnmorskorna. Jag
har för detta ändamål beräknat sammanlagda antalet praktiserande
och icke praktiserande barnmorskor inom hvarje åldersklass, multiplicerat
detta antal med nyssnämda tabells mortalitetskoefficient för
motsvarande åldersklass, och adderat produkterna för ett antal sukcessiva
åldersklasser; jag har sedan sammanställt de sålunda erhållna
talen med motsvarande, ur den här ofvan införda tabellen härledda,
tal och därigenom erhållit följande tablå.

Mortaliteten bland barnmorskorna. Emigranter 1887—1892.

Åldersklass	Beräknadt antal döda	Observeradt antal döda	Åldersklass	Beräknadt antal döda	Observeradt antal döda
23—29 år	8''32	5	60—69 år	55-20	40
30-39 b	39-12	25	70-79 b	58-84	37
40-49 »	35-24	27	80—89 b	19-50	27
50-59 b	46-59	29	90-91 b	1-79	1

Man finner häraf, att till och med åldersgruppen 70—79 år den

observerade dödligheten är betydligt (30 å 40 %) lägre än den beräknade,
men att för åldersgruppen 80—89 år ett motsatt förhållande
äger rum. Det vore emellertid förhastadt, om man däraf ville draga
den slutsatsen, att dödligheten inom barnmorskekåren med säkerhet
är betydligt mindre än Statistiska centralbyråns tabell utvisar. Det
är nämligen otvifvelaktigt, att ganska många dödsfall inom barnmorskekåren
icke varit af vederbörande läkare kända; härtill kommer
äfven, att de insamlade uppgifterna omfatta blott ungefär hälften af
år 1892, och att således ännu några dödsfall borde upptagas bland
de observerade. För öfrigt är vid denna beräkning antaget, att
antalet barnmorskor varit lika stort under åren 1887—1892, ett antagande
som ej är fullt riktigt. Slutligen äro antalen barnmorskor
inom de olika åldersgrupperna alltför små för att berättiga till någon
definitiv slutsats pa grund af ofvanstående tal. På sin höjd kan man
säga, att bland de yngre och de medelåldriga barnmorskorna dödligheten
synes vara något mindre, men bland de äldsta något större,
än den använda tabellen utvisar.

I kol. 3 af tab. IX lämnas upplysning om antalet barnmorskor,
som under de sex sista aren emigrerat. För de allra flesta uppgifves,
att de afrest till Amerika; en har afflytta! till Norge, en till Brasilien
och en till Kongo. Huru emigranterna fördela sig på de olika
kalenderåren, framgår af nedanstående tabell.

Antalet barnmorskor, som emigrerat under åren	Summa
1887	1888	1889	1890	1891	1892
14	13	13	12	19	17	88

Emigranternas ålder. Sannolikheten för en barnmorska att emigrera. 57

Det synes således, som om emigrationen under de två sista åren
tilltagit, hälst om man tager i betraktande, att uppgifterna för år
1892 icke afse hela kalenderåret. Möjligt är dock, att bland dem,
som emigrerat under de fyra första åren, flere varit obekanta för
läkarne, och att således slutsummorna för dessa år äro något för små.

Huru emigranterna fördela sig efter åldern vid afresan, framgår
af nedanstående tabell.

Ålder vid emigra-tionen	Antalet emigre- rade	Ålder vid emigra-tionen	• Antalet emigre- rade	Ålder vid emigra-tionen	Antalet emigre- rade	Ålder vid emigra-tionen	Antalet emigre- rade
24	i	37	1	50	—	63	—
25	—	38	4	51	3	64	—
26	—	39	3	52	2	65	i
27	4	40	3	53	—	66	i
28	1	41	1	54	3	67	—
29	2	42	3	55	1	68	—
30	1	43	5	56	1	69	—
31	4	44	1	57	1	70	—
32	3	45	1	58	—	71	i
33	6	46	3	59	—	72	—
34	5	47	2	60	2	73	i
35	3	48	3	61	—	ej uppgifven	4
36	6	49	1	62	—	Summa	88

Det synes af tabellen, att bland emigranterna de medelåldriga
äro starkast representerade, ehuru äfven äldre barnmorskor icke helt
och hållet saknas. Såsom anledning till emigrationen har i flere fall
uppgifvits hopp om bättre inkomster, i andra fall familjeförhållanden.
Med ledning af den nu anförda tabellen har jag för hvar och
en af åldersgrupperna 27—29, 30—39, 40—49, 50—59, 60—64 år
sökt beräkna sannolikheten att inom ett år emigrera. Jag har
därvid gått till väga så, att jag för hvar och en af de angifna åldersgrupperna
bestämt å ena sidan antalet emigranter, å andra sidan
antalet år 1892 befintliga praktiserande barnmorskor samt dividerat
6 gånger det senare talet i det förra. På detta sätt har jag för

58 Sannolikheten att emigrera. Rörligheten bland barnmorskorna.

sannolikheten, att en barnmorska emigrerar inom ett år, funnit följande
värden:

t''» o o 6	för	åldersgruppen	27-	-29	år
0*007		»	30-	-39	»
0*006	2>	»	40-	-49
0-004			50-	-59
0*002			60-	-64	»

Om fullständiga uppgifter rörande emigrationen förelegat, hade
antagligen ofvanstående sannolikhetstal utfallit "något större.

Såsom af tab. IX synes, hafva de, som afflyttat till annan ort,
blifvit fördelade i två olika kolumner, allt efter som orten blifvit af
läkaren uppgifven eller icke. Anledningen härtill är, att bland dem,
som afflyttat till ej uppgifven ort, några möjligen bort upptagas
bland emigranterna. Om primäruppgifterna finge anses något så när
fullständiga, skulle af tabellen följa, att årligen omkring 60 barnmorskor
ändrat boningsort; bland dessa utgjordes dock eu fjärdedel
af nyexaminerade barnmorskor, som efter en kortare tids vistelse på
ett ställe afflyttat för att tillträda fast plats eller bosätta sig på eu
ort, där större praktik kunde påräknas. Finge mau döma efter siffrorna
för de olika länen, skulle rörligheten relativt taget vara störst
inom Jönköpings och Norrbottens län, minst åter inom Gotlands län.

Till jämförelse med de nu lämnade upplysningarna om rörligheten
inom barnmorskekåren må nämnas, att enligt de uppgifter,
bvilka barnmorskorna själfva meddelat i rad 5 af formulär A, skulle
under de sista sex åren 297 barnmorskor hafva flyttat en gång, 39
barnmorskor två gånger, 9 barnmorskor tre gånger och 1 barnmorska
fyra gånger. Antalet flyttningar borde således hafva uppgått till
406. Då emellertid barnmorskorna äfven bort upptaga flyttningar
inom samma distrikt, kunna både läkarnes och barnmorskornas uppgifter
vara fullt exakta; sannolikare är dock, att i båda fallen åtskilliga
flyttningar icke blifvit uppgifna.

I sista kolumnen af tab. IX hafva, enligt hvad redan ofvan
blifvit anmärkt, införts de barnmorskor, bvilka vid 1886 års slut

Obefintliga barnmorskor. Barnmorskor, som upphört att praktisera. 59

förefunnos, men om hvilka inga uppgifter nu kunnat erhållas. Af
följande tabell framgår, att dessa barnmorskor företrädesvis tillhöra
de äldsta åldersklasserna.

Födelseår	Antalet barnmor-skor för hvilka uppgift saknats	Födelseår	Antalet barnmor-skor för hvilka uppgift saknats	Födelseår	Antalet barnmor-skor för hvilka uppgift saknats	Födelseår	Antalet barnmor-skor för hvilka uppgift saknats
1793	1	1818	2	1830	1	1848	1
1803	1	1819	2	1833	1	1849	2
1807	2	1820	1	1835	1	1850	1
1808	2	1821	3	1836	1	1851	1
1809	1	1823	5	1838	2	1857	1
1811	2	1824	1	1840	1	1859	1
1814	1	1825	2	1842	2	1863	1
1815	4	1826	1	1844	1	ej upp-
1816	2	1828	1	1845	1	gifvet	10
1817	3	1829	4	1847	2	Summa	72

Det är således tämligen antagligt, att flere af dem nu äro aflidna,
men å andra sidan kvarlefver troligen ett eller annat tiotal, och dessa
kvarlefvande skulle, ifall sakförhållandet kunde konstateras, uppföras
bland icke praktiserande barnmorskor å tab. III, hvarigenom antalet
af dessa barnmorskor blefve något större.

Det skulle varit af stort intresse att i tab. IX hafva kunnat införa
en kolumn för barnmorskor, som under åren 1887—1892 upphört
att praktisera, men olyckligtvis lämnar det statistiska materialets
ofullständighet ingen möjlighet härtill. Visserligen innehåller tab.
III uppgift om antalet år 1892 befintliga barnmorskor, hvilka upphört
att praktisera, men om den tidpunkt, då deras praktik upphörde,
lämnas i flertalet fall inga tillförlitliga uppgifter; i själfva verket är
det ju ofta ytterst vanskligt att afgöra, när en barnmorska kan betraktas
hafva upphört med yrkets utöfvande. Men äfven om exakta
uppgifter kunnat erhållas för de barnmorskor, om hvilka nu varit
fråga, skulle dessa ensamma icke varit af stort värde. Det är nära -

60 Omöjligt att angifva ålder och afgängsorsak för dem, som upphört med yrket.

ligen alldeles säkert, att ett betydligt antal barnmorskor under åren
1887—1892 upphört att praktisera, h vil ka icke äro upptagna å tab.
III under rubriken »icke praktiserande». Först och främst finnas,
såsom redan förut blifvit anmärkt, bland de å tab. IV n:r 1 upptagna
barnmorskorna antagligen flere, som under år 1892 upphört med
yrkets utöfvande, och andra sådana äro måhända att söka bland de i
sista kolumnen af tab. IX uppförda. Vidare är det sannolikt, dels
att ett antal barnmorskor, som under åren 1887—1892 upphört att
praktisera, efter kort tids förlopp aflidit och således blifvit inräknade
i kol. 2 af tab. IX, dels att några ännu lefvande barnmorskor af
nämda slag icke i någon tabell finnas uppförda.

Af det nu anmärkta följer, att man icke kan på grund af det
statistiska materialet afgöra, huru många barnmorskor under åren
1887—1892 upphört att praktisera. Ännu mindre är det möjligt att
utröna, huru många barnmorskor inom olika åldersklasser under
åren 1887—1892 upphört att praktisera dels på grund af sjukdom,
dels med anledning af giftermål, ehuru kännedomen härom skulle varit
af stort värde för beräkningen af pensionskostnaden.

Antalet understödstagande barnmorskor 1886 och 1892.

III. Om anordningen af ålderdomsunderstöd åt barnmorskekåren.

1. De nuvarande anordningarna för barnmorskornas
ålderdomsförsörj ning.

Då det af ålder ansetts tillhöra kommunerna att träffa sådana
anordningar, hvarigenom behofvet af barnmorskor blir tillgodosedt,
och då ur denna synpunkt barnmorskorna kunna betraktas såsom
kommunens tjänare, till och med om de icke åtnjuta fast årslön,
ligger det i sakens natur, att kommunerna också i första hand skola
sörja för deras nödtorftiga uppehälle på ålderdomen. Också hafva
hittills i ganska många fall pensioner eller understöd tilldelats uttjänta
barnmorskor. Enligt de uppgifter, som 1887 insamlades, utgingo
vid 1886 års slut pensioner eller understöd åtminstone till
114 barnmorskor. Understödsbeloppets storlek angifves i nedanstående
tabell.

Antalet barnmorskor, som vid 1886 års slut åtnjöto ett
understödsbelopp af

Summa

understöds-

tagande

barnmorskor

T—20
kr.

21—50

kr.

51—
100 kr.

101—
150 kr.

151 —
200 kr.

201 —
250 kr.

251—
300 kr.

375

kr.

400

kr.

500

kr.

114

Af tabellen synes, att, om man frånräknar dem, som erhöllo ett
understöd af högst 50 kronor, endast 64 pensionärer återstå.

Enligt de för denna utredning insamlade uppgifterna funnos
1892 åtminstone 91 barnmorskor, hvilka af kommuner erhöllo pensioner
eller understöd. Af dessa 91 barnmorskor äro i tab. III 38
uppförda såsom fortfarande praktiserande och 53 såsom icke mera

Antalet understödstagande barnmorskor 1892.

praktiserande. Understödsbeloppen angifva;-! i nedanstående tabell,
där understödstagarne äfven fördelats efter åldern vid pensionens
erhållande.

Ålder vid pen-	Antalet barnmorskor,	som 1892 åtnjöto ett understöds-belopp af	Summa under- stöds-
erhål- lande	10— 20 kr.	21— 50 kr.	61 — 100 kr.	101 — 150 kr.	151 — 200 kr.	201 — 250 kr.	300 kr.	350 kr.	375 kr.	450 kr.	ej upp-gifven storlek	tagande barn- morskor
under 50 år	—	_	1	_	_	__	1	_	_		i	3
50—54 »	—	i	1	—	1							3
55-59 T>	1	5	4	3	2	1	—	—	i	—	i	18
60—64 »	—	4	5	7	1	2	1	—	—	i	3	24
65-69 »	—	6	4	1	4	1	—	—	—	—	1	17
70-74 »	2	1	2	3	2	1	1	—	—	—	1	13
75—79 »	—	1	—	2	1	2	—	1	—	—	—	7
80—82 »	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	1
ej uppgif- ven ......	1		1		2						1	5
Summa	4	18	18	17	13	7	3	1	i	i	8	91

Frånräknar man äfven här de barnmorskor, som erhöllo ett understöd
af högst 50 kronor1, återstå 69 pensionärer; häraf synes
framgå, att pensioneringen under de sex sista åren icke vunnit någon
större omfattning. De medelstora pensionerna synas dock hafva
till antalet något ökats.

Af de i den senare tabellen upptagna pensionärerna synes en
eller annan äfven efter pensioneringen hafva fortsatt att praktisera i
större omfattning. Så uppgifves bland dem, som pensionerats före
år 1891, en hafva under nämda år verkställt 75 förlossningar, och
sex 20—39 förlossningar. Ett egendomligt förhållande synes äga
rum med en pensionerad barnmorska tillhörande en kommun inom

1 Att antalet barnmorskor med ett understödsbelopp af högst 50 kronor i den
senare tabellen är betydligt mindre än i den förra, beror tydligen på de formulär,
hvarigenom uppgifterna infordrades. A formuläret af år 1887 borde antecknas alla
pensioner, å formuläret af år 1892 däremot blott de pensioner, som af kommunerna
beviljats vid afskedet. Därför finnes säkerligen å det förra formuläret upptaget
ett trettiotal understödstagare från den allmänna fattigkassan för barnmorskor.

Stockholms barnmorskors ämbetslåda 1711. 63

Stockholms län. Denna barnmorska, hvilken 1887 erhöll afsked med
pension af 150 kronor jämte husrum, antogs nämligen ånyo två år
senare, ehuru fortfarande pensionerad, såsom kommunens ordinarie
barnmorska mot eu särskild årslön af 50 kronor.

De pensioner, om hvilka nu varit fråga, torde i allmänhet hafva
varit af rent personlig natur. Undantag härifrån synas dock förekomma;
så uppgifves t. ex. för Ystad, att stadens barnmorskor hafva
åtminstone sedvanerätt till en pension om 200 å 250 kronor. Inom
en eller annan kommun lär det också vara brukligt, att 25 kronor
årligen insättas i lifränteanstalt för beredande af pension åt barnmorskorna
vid 56 års ålder.

Det första försöket, att genom sammanskott från barnmorskorna
själfva bereda dem någon hjälp på ålderdomen kom till stånd genom
1711 års reglemente för barnmorskorna i Stockholm. I detta reglemente
innehåller nämligen § 11 följande stadgande:

»Det skall ock för dhem een embetes låda uprättas, på det därutur
den som dhem underviser ock lärer, må niuta något för sin omsorg
ock sitt omak, nembl. halfparten; som ock dee gambla ock
siukliga af deras skrå kunna hafwa någon liten hielp ock understöd
jembwehl andre nödige utgifter motte wara att tilgå. Denne lådan
skall sambias af inskrifningspenningarne, af böterne ock af det som
jordegumman af barnsängshustrun, när hon är förlöst, för sitt omak
undfått; efter som hon skall wara skyldig, vid nermaste sammankomst,
däraf ett fembörest. uti lådan richtigt att inlefwerera. Ock skulle
någon af dhem wara så gijrig ock eij denna penningen inlefwerera,
så skall den som tree gånger därmed beträdes, aldeles uthslutas,
ock vittnesbörden som äro henne meddehlte, fråntagas.»

Det synes emellertid tvifvelaktigt, huruvida denna ämbetslåda
verkligen kom till stånd. I alla händelser måste den under 1700-talets senare hälft hafva upphört att underhållas, ty 1776 beslöto
barnmorskorna i Stockholm (enligt Kollega medici protokoll af den
18 apr. 1776) att göra sammanskott till en fattigkassa, »hvilket de
hittills underlåtit». Afgiften borde lämpas efter råd och lägenhet,
dock så att den i intet fall understege 6 d:r kmt. Samma år beslöts,

Barnmorskornas fattigkassa 1777—1856.

att kassan skulle insättas i assistanskontoret, och redau före årets
slut utdelades till en behöfvande barnmorska 60 d:r kmt.

Genom 1777 års reglemente bestämdes, att fattigkassan skulle
vara gemensam för alla barnmorskorna i riket; å andra sidan skulle
medlen uteslutande användas till fattigunderstöd. Till kassan skulle
vid barnmorskeedens afläggande inbetalas 10 d:r smt af barnmorska
i Stockholm och 5 d:r smt af barnmorska i landsorten. Dessutom
skulle kassan erhålla de böter, hvilka på grund af reglementets föreskrifter
komme att utkräfvas af barnmorskorna. Dessa böter voro:
10 d:r smt vid försummelse af barnmorska i Stockholm att anmäla
flyttning eller att på kallelse infinna sig inför Kollegium medicum;
20 d:r smt, om oexaminerad barnmorska utförde förlossningar annat
än i högsta nödfall1; 10 d:r smt, om barnmorska använde läkemedel
utan läkares anvisning; 100 d:r smt, om barnmorska befrämjade missfall;
10 d:r smt, om barnmorska i Stockholm direkt befattade sig med
anskaffande af ammor. Kassans vård uppdrogs åt Kollegium medicum.

I 1819 års reglemente upprepades hufvudsakligen samma föreskrifter
rörande fattigkassan. Afgiften bestämdes dock nu till 1 rdr
32 sk. b:co för barnmorskor i Stockholm och 40 sk. b:eo för barnmorskor
i landsorten. Öfriga inkomster skulle bestå dels af frivilliga
sammanskott bland hufvudstadens barnmorskor på årssammanträdet, dels
af de böter, som borde erläggas af barnmorskor i Stockholm, hvilka
försummade att anmäla flyttning eller vid kallelse inställa sig inför
Kollegium medicum. Kassan skulle fortfarande vara under Kollegii
vård och medlen förvaltas af Kollegii kamrerare, men barnmorskorna
själfva skulle genom särskilda deputerade afgöra, till hvilka bland de
behöfvande understöd borde utgå.

Genom 1840 års reglemente för barnmorskorna bestämdes afgiften
till 1 rdr 32 sk. b:co äfven för barnmorskor i landsorten,
hvaremot kassans andel i böter borttogs. Kassan skulle äga tre förestånderskor,
som Stockholms barnmorskor hade rätt att bland sig
utse. Äfven i 1856 års reglemente återfinnas nästan oförändrade de
nu anförda föreskrifterna; dock tillerkändes kassan hälften af de

1 Detta vite afskaffades dock redan efter 3 år (se sid. 11).

Barnmorskornas fattigkassa. Stockholms barnmorskors pensionskassa. 65

böter, som enligt reglementet komrne att erläggas af barnmorskor i
Stockholm, och förestånderskornas antal minskades till två, hvarjemte
bestämdes, att understöd blott finge beviljas för ett år i sänder.

Kassans behållning vid 1892 års slut uppgick till något mer än

13.000 kronor; inkomsterna under året utgjorde 983 kr. 60 öre samt
utgifterna 825 kr. De belopp, som från kassan utdelas, växla i allmänhet
mellan 10 och 40 kr., samt understöd utgå årligen till omkring
30 barnmorskor.

Utom den nu nämda fattigkassan finnes för närvarande, så vidt
mig bekant är, blott en enda pensionskassa för barnmorskor, nämligen
»Barnmorskornas i Stockholm pensionsföreuing». Såsom namnet
angifver, är denna kassa uteslutande afsedd för Stockholms barnmorskor,
ehuru delägare, som afflytta till landsorten, fortfarande få
kvarstå i densamma; grunden därtill lades 1860 af prof. F. A. Cederschiöld,
hvilken genom gåfvor hopsamlade ett kapital af omkring

6.000 kr. Kassan äger nu eu fond af omkring 30,000 kr. Pensionsbeloppet
är bestämdt till 200 kr., som kvartalsvis utbetalas, samt
till hvars erhållande fordras att hafva fyllt 60 år och under 25 år
hafva erlagt en afgift af 10 kr. De årliga afgifterna skola alltid
läggas till kapitalet. Ett bestämdt antal pensionsrum finnes —• antalet
är för närvarande 7 —, och först då en pensionär aflidit eller
fondens tillväxt tillåter inrättande af nytt pensionsrum, kan en pensionsberättigad
barnmorska komma i åtnjutande af de 200 kronorna.

2. Olika förslag till anordnande af en allmän pensionsinrättning
för barnmorskor.

Af den föregående redogörelsen framgår, att hittills endast ett
mindre antal barnmorskor blifvit af kommunerna tillgodosedda med
ålderdomsunderstöd till något så när nödtorftigt belopp. Af tab. III
synes, att under år 1892 funnos åtminstone 123 barnmorskor, som
upphört att praktisera på grund af ålder eller sjuklighet, och af tab.
IV n:r 1 visar sig, att 185 bland de barnmorskor, som där finnas
upptagna, voro minst 65 år gamla; man torde därför kunna påstå,

Eneström. Barnmorskekårcns pensionering. G

66 - Förslag om en allmän pensionskassa för barnmorskorna 1886.

att för närvarande åtminstone 250 barnmorskor finnas, som på grund
af ålder eller sjuklighet icke vidare kunna af yrket hafva sin utkomst.
Bland dessa är förmodligen en del i bärgade omständigheter,
men med visshet kan antagas, att flere än de 69, hvilka, såsom förut
visats, år 1892 hade en pension af mer än 50 kronor, verkligen äro i behof
af sådant understöd. Från de befintliga pensionskassorna kan under
dylika förhållanden ingen tillräcklig hjälp erhållas, och att kommunerna
skulle kunna eller vilja förbinda sig att vid förefallande behof
träda emellan, lär icke vara att förvänta.

För att råda bot på de anmärkta missförhållandena hafva därför,
såsom naturligt v är, tankarna bland dem, hvilka saken närmast
gäller, riktat sig på inrättandet af en allmän pensionskassa för bammorsk
ekåren.

Frågan om bildande af eu sådan pensionskassa synes hafva blifvit
på allvar upptagen till behandling först 1886 på det allmänna barnmorskemötet
i Stockholm, hvilket kom till stånd på inbjudning af
Göteborgs barnmorskesällskap, och var besökt af något mer än 150
barnmorskor. Vid detta möte uppställdes bland andra frågor äfven
följande: »Äro barnmorskorna berättigade att fordra anordning af

en pensionskassa med hjälp af statsanslag?» Vid behandlingen af
denna fråga framhölls, att å ena sidan staten genom barnmorskereglementet
och barnmorskeeden ställde mycket stora fordringar på
barnmorskorna, under det att å andra sidan ersättningen för arbetet
vore mycket knapp och osäker, särskildt för stadsbarnmorskorna, hvilka
redan vid 50 års ålder började anses allt för gamla att vidare böra
anlitas; till följd häraf vore det i regeln icke möjligt för barnmorskorna
att själfva reservera något afsevärdt belopp till uppehälle
på ålderdomen. I öfverensstämmelse med hvad som blifvit yttradt
under diskussionen, antogs följande resolution: »På grund af de

stora fordringar, som ställas på barnmorskan, anser hon sig kunna
af staten fordra understöd på sin ålderdom».

Denna resolution synes dock icke hafva gifvit anledning till
några åtgärder från mötets sida för att hos statsmakterna söka utverka
det nämda understödet. Initiativet härtill togs i stället af

Petition om en allmän pensionskassa för barnmorskor 1887. 67

Stockholms barnmorskesällskap, hvilket kort efter mötet dels hos
medicinalstyrelsen anhöll, att den måtte medverka till eu pensionskassas
inrättande, dels uppsatte och till barnmorskor i alla delar af riket
kringsände formulär afsedda för en petition till konungen; i denna
petition skulle anhållas om utarbetande af reglemente för en allmän
pensionskassa för rikets samtliga barnmorskor, tillsättande af en styrelse
för denna kassa och anskaffande af vederbörligt statsanslag därtill,
så att hvarje barnmorska, mot inbetalande under vissa år af
högst 10 kronor, kunde vid 55 å 60 års ålder erhålla en årlig pension
af 300 kronor.

Med anledning af den från Stockholms barnmorskesällskap gjorda
framställningen infordrade medicinalstyrelsen, som fann frågan om
en pensionskassa för harnmorskekåren i hög grad hehjärtansvärd,
från provinsial-, distrikts- och stadsläkare inom hela riket de särskilda
uppgifter om barnmorskor, hvilka ofvan (sid. 22) blifvit omnämda.

Hvad angår den nyss omförmälda petitionen, vann den så stor
anslutning, att undertecknarinnornas antal uppgick till 1,315. För
att emellertid lämna barnmorskorna tillfälle att ytterligare taga pensionsfrågan
under behandling, inbjöd Stockholms barnmorskesällskap
till ett allmänt barnmorskemöte i Stockholm, hvilket hölls den 1
augusti 1887, och vid hvilket förhandlingarna uteslutande upptogos
af den nämda frågan. Detta möte, där 1,506 barnmorskor voro antingen
personligen närvarande eller genom ombud representerade,
beslöt att genom en deputation af fem barnmorskor låta utarbeta
och till konungen inlämna en petition om bildande af en pensionsinrättning
för Sveriges barnmorskor.

På grund af detta beslut aflämnades också den 26 september
1887 å mötets vägnar till konungen en underdånig skrifvelse rörande
pensionsfrågan. I denna skrifvelse påpekades inledningsvis, att en
barnmorskas inkomster i regeln vore alltför små för att tillåta henne
göra några besparingar för ålderdomen; barnmorskorna behöfde således
i allmänhet från annat håll bidrag till sin ålderdomsförsörjning,
och de förtjänade äfven, att staten i detta afseende räckte dem

68 Pensionsförslag 1887. Om den kostnad, förslaget borde medföra.

en hjälpsam hand, enär staten genom barnmorskereglementet ålade
dem vissa förpliktelser, som i enskilda fall kunde vara ganska tryckande.
A andra sidan vore det ur den allmänna sjukvårdens synpunkt olämpligt,
att barnmorskorna af'' nöden tvingades att utöfva yrket, äfven
sedan ålderdomsbräcklighet gjort dem därtill olämpliga. Då dessutom
den stora tillslutningen af deltagare i mötet visat, att pensionsfrågan
af barnmorskekåren omfattades med det lifligaste intresse,
anhöll deputationen, att kungl. maj:t i nåder täcktes för den ifrågasatta
pensionsinrättningen begära hos riksdagen ett så stort statsbidrag,
att en pension af 300 kronor kunde erhållas vid 55 års ålder
och efter 25 års utöfning af yrket, vare sig såsom enskildt praktiserande
eller af kommun aflönad, dock med skyldighet för barnmorska
att själf årligen i 25 år erlägga 10 kronor, eller, därest
pension kunde erhållas förr, än 25 årsafgifter inbetalts, vidkännas
ett mot de felande afgifterua svarande afdrag vid första pensionsutbetalningen;
inträdet i pensionsinrättningen börda vara obligatoriskt
åtminstone för alla nytillträdande barnmorskor. Likaledes anhöll deputationen,
att kuugl. maj:t täcktes låta utarbeta reglemente för pensionsinrättningen
i öfverensstämmelse med mötets förslag, eller i
nödfall med de modifikationer däraf, som kunde blifva nödvändiga.

Någon utredning af den kostnad, som, ifall petitionen vunnit
framgång, skulle kommit att drabba statsverket, synes icke hafva
blifvit af mötet verkställd. Åtminstone nämdes i skrifvelsen ingenting
därom, och i själfva förslaget saknades två närmare bestämmelser,
hvilka för en kostnadsberäkning äro behöfliga, nämligen huru förfäras
borde med pensioneringen af de barnmorskor, hvilka vid pensionsinrättningens
bildande redan skulle hafva fyllt 55 år, och huru
afdraget skulle beräknas för de barnmorskor, hvilka vid 55 års ålder
ännu icke inbetalt 25 årsafgifter, d. v. s. hvilka inträdt efter fyllda
30 år. Att eu bestämmelse i förra afseende! saknades, berodde måhända
därpå, att mötet ansett de mer än 55-åriga barnmorskorna
icke kunna ifrågakomma till erhållande af pension. Hvad åter angår
de barnmorskor, som vid pensionskassans inrättande ej fyllt 55
år, men dock öfverskridit 30 år, och således icke kunde hinna att

Om beräkning af den kostnad, 1887 års förslag skulle medfört. 69

vid 55 års ålder erlägga 25 årsafgifter, föreslog mötet, att dessa barnmorskor
skulle vid 55 års ålder erhålla pension, ehuru med afdrag
af det resterande beloppet, men i själfva petitionen modifierades, såsom
redan angifvits, detta förslag så, att nämda barnmorskor skulle
vid första pensionsutbetalningen vidkännas ett mot de felande afgifterna
svarande afdrag. I den kostnadsberäkning, som 1888 utfördes
af d:r Wretlind, och som längre fram kommer att omnämnas,
antogs detta afdrag lika med matematiska värdet af det resterande
antalet afgifter, under förutsättning att den första af dessa afgifter
inbetalades vid fyllda 55 år, den andra vid fyllda 56 år, o. s. v. Det
är ju icke otroligt, att så verkligen varit mötets mening, särskildt
som på detta sätt afdraget alltid skulle komma att understiga 300
kr. och således redan vid första pensionsutbetalningen kunna till fullo
utkräfvas. Emellertid synes det mig, som om genom denna tolkning
de äldre barnmorskorna blefve onödigtvis gynnade framför de yngre,
och jag ville därför häldre gifva åt mötets förslag eu sådan tolkning,
att vid fyllda 55 år alla barnmorskor borde antingen hafva erlagt
ett bestämdt, för alla lika, belopp, eller, om så icke varit fallet,
medelst afdrag vid pensionsutbetalningarna kännas skyldiga att ersätta,
hvad som felades i detta belopp; ersättningens matematiska
värde .skulle således tillsammans med det matematiska värdet af de
verkligen inbetalda afgifterna vara lika med det matematiska värdet
af de afgifter, som inbetalts under normala förhållanden.

Följande kostnadsberäkning är därför utförd under förutsättning: 1)

att pensionskassan hade kommit till stånd år 1892;

2) att de barnmorskor, som då varit äldre än 55 år, uteslutits
från pensionsrätten;

3) att de barnmorskor, som icke öfverskridit 30 års ålder, skulle
erlägga''årligen 10 kr. från och med fyllda 30 år till och med fyllda
54 år;

4) att de barnmorskor, som voro mer än 30 år gamla, men icke
öfverskridit 55 års ålder, skulle dels erlägga årligen till och med
fyllda 54 år en afgift af 10 kr., dels vidkännas vid pensionsutbetal -

70 Det behöfliga statsbidraget enligt 1887 års förslag.

ningarna ett afdrag så stort, att dess matematiska värde blefve lika
med skillnaden mellan det matematiska värdet af afgifterna, om dessa
erlagts i enlighet med föregående punkt, och matematiska värdet af
de verkligen erlagda afgifterna;

hvarjämte jag för beräkningen af den framtida kostnaden antagit,
att årligen 104 nyexaminerade 27-åriga barnmorskor tillträda.

Vid kostnadsberäkningen har jag användt Statistiska centralbyråns
dödlighetstabell för kvinnor 1871—1880 samt en räntefot af
4 %. Resultatet af räkningen finnes sammanställdt i följande tablå.

	För de be-fintliga barn-morskorna	För de fram-tida barn-morskorna	Summa
	kronor	kronor	kronor
Kapitalvärdet af kostnaden skulle ut-göra............................................	3,760,000	2,500,000	6,260,000
Såsom bidrag till pensionskostnaderna skulle genom afgifter inflyta............	510,000	350,000	860.000
Så att statens kostnad skulle uppgå till	3,250,000	2,150,000	5,400,000

Enligt förslaget skulle således barnmorskorna själfva genom sina
afgifter bestrida blott omkring */7 af kostnaden, under det att staten
skulle lämna antingen ett kapital af nära 5''/i, millioner kronor eller
också ett årligt bidrag för all framtid af omkring 216,000 kronor.

Sedan barnmorskemötets petition blifvit af kungl. maj:t remitterad
till medicinalstyrelsen, afgaf denna styrelse ded 23 mars 1888 ett
utlåtande, hvari den i princip tillstyrkte hvad som i petitionen blifvit
hemställdt, men på samma gång förklarade sig i afseende på frågans
detaljer ej vara i tillfälle att afgifva något yttrande eller förslag.
Däremot anmälde medicinalstyrelsen, att de uppgifter om barnmorskorna,
hvilka år 1887 från vederbörande läkare infordrats, nu voro
bearbetade, och att de genom bearbetningen erhållna resultaten
säkerligen skulle blifva af värde för pensionsfrågans närmare utredning.

Innan medicinalstyrelsens nu omnämda utlåtande hunnit afgifvas,
hade emellertid frågan om barnmorskekårens pensionering

Barnmorskornas pensionsfråga vid 1888 års riksdag. 71

blifvit bragt å bane äfven inom riksdagen. I första kammaren väcktes
nämligen vid 1888 års riksdag en motion, hvari, på ungefär samma
grunder som de af barnmorskemötet framhållna, yrkades, att riksdagen
i skrifvelse till kungi. maj:t måtte göra underdånig hemställan
om utarbetande af förslag till en allmän pensionsinrättning för barnmorskorna
med tillhörande kostnadsberäkning. Såsom ett ytterligare
skäl för sitt yrkande anförde motionären, att många kommuner icke
ägde tillgångar till aflönande af en barnmorska, än mindre vore i
stånd att gifva henne sådana löneförmåner, att hon själf kunde betrygga
sin ålderdom.

Första kammarens andra tillfälliga utskott, till hvilket motionen
remitterades, tillstyrkte densamma efter en kortfattad motivering,
hvari äfven påpekades de stora fordringar, som barnmorskereglementet
ställer på barnmorskorna, och första kammaren instämde för sin del
i utskottets förslag, sedan en talare framlagt några statistiska uppgifter
om barnmorskornas ekonomiska förhållanden. Ärendet öfverlämnades
sedan till andra kammaren och remitterades af denna till
dess första tillfälliga utskott, hvilket likaledes tillstyrkte bifall till
motionen. Vid frågans behandling i kammaren uppstod dock en
stunds diskussion, hvarunder röster äfven höjdes mot en skrifvelses
aflåtande. Från detta håll anfördes: att kostnaden för pensioneringen
säkerligen skulle blifva ganska betydlig; att här vore fråga om
personer, af hvilka ingen enda åtnjöte någon aflöning af statsmedel,
och bland hvilka flere vore helt och hållet enskilda personer, mot
hvilka staten icke gärna kunde hafva någon förpliktelse; att, då ett
förslag om pensionering af småskollärarinnorna, hvilka dock åtnjöte
aflöning af statsmedel, icke vunnit riksdagens bifall, det nu föreliggande
förslaget ännu mindre borde göra det; att, äfven om man
önskade statens medverkan vid barnmorskekårens pensionering, det
framställda skrifvelseförslaget ej borde godkännas, enär det vore
hållet i allt för obestämda ordalag; att särskildt uttrycket »allmän
pensionsinrättning» vore olämpligt; att för öfrigt barnmorskekåren själf
redan till kungl. maj:t inlämnat en petition i frågan. Å andra sidan
framhölls: att kostnadsfrågan ej borde utgöra något hinder för bifall

72 Diskussion om pensionsfrågan 1888. Riksdagens skrifvelse.

till förslaget, då riksdagen ju ej genom skrifvelsen bunde sig vid
något visst pensionsbelopp eller vid några särskilda pensionsvillkor;
att, äfven om kommunerna vore de närmaste att pensionera barnmorskorna,
sådant i flere fall för dem vore omöjligt på grund af
bristande tillgångar; att barnmorskorna för öfrigt verkligen i viss
mening vore i statens tjänst, då staten på dem ställde vissa fordringar
med afseende på deras yrkesutöfning, och att starka humanitetsskäl
talade för beviljande af ålderdomsunderstöd åt dem; att genom
en sådan åtgärd äfven kostnaden för den allmänna fattigvården skulle
i någon mån lättas; att den obestämda formen för skrifvelseförslaget
vore oundviklig, då ingen utredning ännu förelåge; att särskilt i uttrycket
»allmän pensionsinrättning», om så funnes behöfligt, ordet
»allmän» ju kunde strykas; att slutligen barnmorskornas petition
kanske blefve kraftlös, om den ej understöddes af riksdagen. Under
diskussionen framhölls äfven af en talare, att det bästa sättet för
frågans lösning vore, om staten underlättade för barnmorskorna möjligheten
att vinna inträde i lifränteanstalt. Efter verkställd votering
visade det sig emellertid, att utskottets förslag ägde en majoritet af
134 röster mot 62, och på grund häraf atläts den 5 maj 1888 till kungl.
maj:t en skrifvelse, hvari riksdagen, utan att ingå i pröfning vare sig
af lämpligheten utaf de särskilda bestämmelserna rörande sättet för
pensioneringen, hvilka i barnmorskornas petition blifvit föreslagna,
eller af frågan i hvad mån eller huru staten borde till pensioneringen
bidraga, anhöll, att kungl. maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en
allmän pensionsinrättning för barnmorskor jämte förslag till de bidrag
från staten, som därför kunde anses behöfliga. I skrifvelsen
påpekades också, att det vore af vikt för barnmorskeväsendets utveckling,
att lämpliga personer ej afskräcktes från att ägna sig åt
yrket och att barnmorskorna ej nödgades för utkomstens skull tjänstgöra
allt för långt in på ålderdomen.

På grund af denna riksdagens skrifvelse bemyndigade kungl. magt
den 25 maj 1888 statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
att genom en eller flere sakkunniga personer, dem han ägde utse,
låta utarbeta förslag till barnmorskekårens pensionering, hvarefter

D:r Wretlinds förslag till pensionkassa för barnmorskorna. 73

chefen för ecklesiastikdepartementet den 1 juni 1888 åt d:r E. W.
Wretlind uppdrog att utarbeta ett sådant förslag. Med anledning
häraf ingaf d:r Wretlind den 8 november 1888 till chefen för ecklesiastikdepartementet
en skrifvelse, hvari en utredning af pensionsfrågan
lämnades och ett förslag till »reglemente för svenska barnmorskors
pensionskassa» framlades.

D:r Wretlinds skrifvelse inleddes genom en kortfattad redogörelse
för frågans föregående behandling och en sammanställning
af de resultat i afseende på barnmorskornas antal samt ålders- och
examensförhållanden äfvensom deras inkomster och ekonomiska ställning,
hvilka genom bearbetning af de förut omnämda uppgifterna
erhållits, hvarvid äfven påpekades, att dessa uppgifter i flere afseenden
vore ofullständiga. Därefter framhöllos de skäl, som borde tala för
statens medverkan till barnmorskornas ålderdomsförsörjning; å ena
sidan ålade staten genom reglementet barnmorskorna vissa skyldigheter,
utan att garantera dem någon ersättning härför, å andra sidan
hade barnmorskorna i ett stort antal fall så ringa inkomster, att de
ej af egna medel kunde betrygga sin ålderdom, hvartill komme, att
i den allmänna hälsovårdens och de fattigare kommunernas intresse
en utväg borde gifvas att aflägsna åldriga och på grund häraf mindre
lämpliga barnmorskor, utan att de därför beböfde falla fattigvården
till last. Vidare tog d:r Wretlind under behandling de särskilda
frågor, som vid uppgörande af ett reglemente för barnmorskornas
pensionsinrättning borde uppmärksammas. Han betonade,
att pensionsrätt borde tillkomma både de enskildt praktiserande och
de af kommunerna aflönade barnmorskorna, enär dels barnmorskereglementet
ålade båda slagen af barnmorskor samma skyldigheter,
dels gränsen mellan dessa båda slag i vissa fall vore svår, ja till och
med omöjlig att fastställa, dels slutligen en barnmorska tidtals kunde
vara aflönad, tidtals åter enskildt praktiserande. Han ansåg, att från
kommunernas sida icke någon afgift borde fordras för de i deras tjänst
anställda barnmorskorna, enär någon minimilön icke funnes fastställd,
och kommunerna således antagligen skulle genom att sänka lönen
hålla sig skadelösa för den ifrågasatta utgiften; afgifterna borde där -

D.r Wretlinds beräkning af pensionskostnaden.

för direkt erläggas af barnmorskorna själfva. Han påpekade vidare,
att då de enskildt praktiserande barnmorskorna icke gärna kunna
tvingas att inbetala afgifter till pensionskassan, ett inträde i densamma
åtminstone för dem icke kunde blifva obligatoriskt, men att
däremot kommunerna skäligen kunde fordra, att barnmorska, som
sökte aflönad anställning, förpliktade sig att ingå i kassan. I fråga
om det statsbidrag, som borde begäras för pensionskassans räkning,
anmärkte lian först, att detta bidrag ej kunde påräknas blifva så
stort, att, såsom barnmorskemötet föreslagit, en pension af 300 kronor
skulle kunna vid 55 år erhållas, mot erläggande under 25 år af blott
10 kronor årligen, enär i sådant fall för de redan befintliga barnmorskorna,
äfven om alla mer än 55-åriga uteslötes, skulle erfordras
ett kapital af nära 3,000,000 kronor1 eller ett motsvarande årligt
bidrag. För att nedbringa det behöfliga statsbidraget inom rimliga
gränser ansåg han därför nödvändigt att bestämma pensionsåldern
till 60 år, pensionsbeloppet till 200 kronor och låta barnmorskorna
själfva erlägga 2/3 af de afgifter, som enligt vanlig lifränteberäkning
skulle erfordras för pensioneringen, samt dessutom utesluta alla redan
befintliga barnmorskor, som öfverskridit 50 års ålder; de äldsta inträdande
barnmorskorna skulle således vara 50 år, och afgifter komma
att af dem erläggas i 10 år, hvadan man skäligen kunde bestämma
10 års ledamotskap såsom minimum för rätt till pension. Genom att
till grund för beräkningarna lägga Allmänna enke- och pupillkassans
dödlighetstabell för kvinnor samt en räntefot af 4 %, fann d:r Wretlind,
att på detta sätt kapitalvärdet af statens bidrag för de redan
befintliga barnmorskorna skulle blifva endast 360,000 kronor, under
det att från barnmorskornas sida skulle erfordras årliga afgifter till
följande belopp.

1 Jfr här ofvan sid. 70; att d:r Wretlinds kostnadsberäkning slutar på ett
mindre belopp än min, beror hufvudsakligen därpå, att den sistnämda beräkningen
grundar sig på fullständigare uppgifter om barnmorskornas antal.

Afgiftemas belopp enligt d:r Wretlinds förslag. Speciella bestämmelser. 75

Ålder vid inträdet i pensions-inrätt-ningen	Afgift som årligen borde er-läggas till fyllda 60 år	Ålder vid inträdet i pensions-in rätt-ningen	Afgift som årligen borde er-läggas till fyllda 60 år	Ålder vid inträdet i pensions-inrätt-ningen	Afgift som årligen borde er-läggas till fyllda 60 år	Ålder vid inträdet i pensions-inrätt-ningen	Afgift som årligen borde er-läggas till fyllda 60 år
25	14-20	32	22-10	39	36-40	46	6740
26	15-10	33	23-60	40	39-40	47	74-80
27	16-10	34	25-20	41	42-60	48	83-60
28	1710	35	27-10	42	46-40	49	94-00
29	18-20	36	29-10	43	50-80	50	106-70
30	19-701	37	31-30	44	55-60	—	—
31	20-70	38	33-70	45	60-60	—	—

För de framtida barnmorskorna skulle visserligen intet statsbidrag
enligt denna beräkning finnas att tillgå, men d:r Wretlind
antog såsom säkert, att många barnmorskor inom åldersklasserna 45
—50 år på grund af de höga afgifterna ej skulle kunna ingå i kassan,
och att därigenom så stor besparing skulle uppstå, att statsbidraget
kunde räcka till äfven för de framtida barnmorskorna, t. o. m. om
det sänktes till 300,000 kronor.

Bland de närmare bestämmelser, som enligt d:r Wretlinds reglementsförslag
skulle gälla för pensionsrätten, må följande anföras.

Fattiga eller sjuka barnmorskor kunde efter 10 års ledamotskap
få pension redan före fyllda 60 år; pensionsbeloppet borde i detta
fall beräknas så, att dess matematiska värde vore lika med matematiska
värdet af de afgifter, som erlagts både af barnmorskan själf
och af staten för hennes räkning.

Rätt till inträde i pensionskassan skulle medgifvas barnmorska,
som antingen aflagt examen högst ett år före den tidpunkt, då inträde
söktes, eller också genom intyg styrkte, att hon utöfvade yrket
och åtnjöte sin förmans förtroende. Årsafgiften skulle inbetalas till
kassan antiugen direkt eller genom konungens befallningshafvande i
det län, där barnmorskan vore bosatt; pensionen skulle utbetalas på

1 Detta tal har tydligen tillkommit genom något skrif- eller räknefel och bör
säkerligen rättas till 19''40.

76 D:r Wretlinds förslag. Medicinalstyrelsens utlåtande.

samma väg. En försummad inbetalning skulle medföra skyldighet
att erlägga straffränta, och två försummade inbetalningar medförde
uteslutning ur kassan, dock så att barnmorskan därvid skulle återfå
matematiska värdet af sina egna afgifter. Sak samma skulle gälla,
om barnmorska dömdes förlustig rättigheten att yrket vidare utöfva,
eller om hon bosatte sig utomlands och blefve främmande makts
undersåte. Emellertid hade barnmorska, som på grand af försummad
inbetalning utträdt ur kassan, rätt att ånyo inträda, om hon ville
erlägga afgifter i förhållande till hennes ålder vid återinträdet.

Ofriga stadganden i reglementsförslaget afsågo hufvudsakligen
administrationen och beräkningen af de olika fonder, som borde för
hvarje år afsättas. Själfva förvaltningen af penningmedlen ansåg d:r
Wretlind ej behöfva medföra några utgifter, enär den åtminstone till
en början borde kunna ombesörjas t. ex. af Civilstatens pensionsinrättning
eller Allmänna enke- och pupillkassan; icke häller skulle
kassans direktion, hvilken borde af medicinalstyrelsen utses, uppbära
något arvode.

D:r Wretlinds skrifvelse remitterades i vanlig ordning till medicinalstyrelsen,
hvilken den 18 januari 1889 däröfver afgaf utlåtande.
I detta utlåtande tillstyrktes i hufvudsak d:r Wretlinds förslag; dock
anmärkte medicinalstyrelsen, att barnmorskorna inom åldersklasserna
37—50 år näppeligen skulle vara i stånd att erlägga de för dem
bestämda afgifterna, och föreslog därför, att beloppet skulle minskas
till 30 kr. för åldersklasserna 37—40 år, till 40 kr. för åldersklasserna
41—45 år och till 50 kr. för åldersklasserna 46—50 år. Vidare
hemställde medicinalstyrelsen, om icke statsbidraget tills vidare skulle
under 10 års tid kunna få årligen utgå dels med 30,000 kr., dels
med ytterligare 10,000 kr., hvilket sistnämda bidrag skulle användas
uteslutande för att möjliggöra den föreslagna minskningen af afgifterna
för de äldre åldersklasserna. Mot förslaget till reglemente
gjordes några mindre viktiga detaljanmärkningar, i sammanhang
hvarmed framhölls, att förvaltningen af kassan möjligen kunde mot
en mindre ersättning öfvertagas af direktionen öfver folkskollärarnes
pensionsinrättning.

Pensionsfrågans behandling 1889. Ny kostnadsberäkning af d:r Wretlind. 77

Med anledning af denna sista hemställan från medicinalstyrelsen
remitterades handlingarna i frågan till direktionen öfver folkskollärarnes
peusionsinrättning, hvilken dock i utlåtande af den 7 februari
1889 framhöll, att den föreslagna kassan — eller mera exakt uttryckt
lifränteförsäkringsanstalten — vore till sin natur så olika de pensionskassor,
som stode under direktionens vård, att direktionen svårligen
kunde åtaga sig dess förvaltning, om den komme till stånd, och att
i alla händelser förvaltningskostnaden skulle komma att uppgå till
flere tusental kronor.

Härefter synes ärendet hafva hufvudsakligen hvilat under närmare
två år; den enda åtgärd, som under denna tid vidtogs, bestod
däri, att handlingarna i frågan den 19 oktober 1889 remitterades till
direktionen öfver presterskapets enke- och pupillkassa, hvilken dock
i utlåtande af den 15 november 1889 på ungefär samma grunder
som direktionen öfver folkskollärarnes pensionsinrättning anhöll att
icke få åt sig öfverlämnad förvaltningen af barnmorskornas pensionskassa,
om den komme till stånd.

Mot slutet af år 1890 företogs ärendet till förberedande behandling
inom ecklesiastikdepartementet. Därvid gjordes vissa anmärkningar
mot d:r Wretlinds kostnadsberäkning, hvilken ej lämnade någon
verklig utredning rörande omkostnaderna för de framtida barnmorskornas
pensionering, äfvensom mot några punkter i hans förslag till
reglemente. Dessa anmärkningar meddelades åt d:r Wretlind, hvilken
med anledning däraf den 3 december 1890 aflämnade en skrifvelse
till chefen för ecklesiastikdepartementet. I denna skrifvelse kompletterades
den förut verkställda kostnadsberäkningen, och det visade
sig därvid, att, om alla kommande barnmorskor skulle ingå i kassan,
kapitalvärdet af statens kostnad för deras pensionering borde uppgå till
omkring 350,000 kr., hvadan kapitalvärdet af hela kostnaden för all
framtid skulle utgöra 710,000 kr. Emellertid ansåg d:r Wretlind
sannolikt, att blott omkring hälften af samtliga redan befintliga och
framdeles utexaminerade barnmorskor skulle komma att ingå i kassan,
så att den ursprungliga beräkningen af kostnaden fortfarande borde
få anses approximativt giltig. Ville man för öfrigt i enlighet med

78 Alternativa förslag af d:r Wretlind 1890.

medicinalstyrelsens hemställan sänka afgifterna för åldersklasserna
37—50 år, skulle ett årligt statsbidrag af 54,000 kr. tillsvidare under
10 års tid utan tvifvel icke blott vara tillräckligt att betäcka
kostnaderna för statens andel i pensionsafgifterna under nämda tid,
utan äfven lämna så stort öfverskott, att för framtiden ett vida mindre
årligt statsbidrag blefve behöfligt. Visade det sig emellertid
nödvändigt att ytterligare nedbringa kostnaden för pensioneringen,
kunde detta ske t. ex. så, att aflönad barnmorska, så länge hon kvarstode
i kommunens tjänst, icke finge uppbära pension; ytterligare
besparingar skulle ernås genom att medgifva rätt till inträde i kassan
blott åt de verkligt praktiserande barnmorskorna — för att en barnmorska
skulle anses såsom verkligt praktiserande kunde möjligen ett
minimiantal förlossningar fixeras — och genom att icke låta den,
som före uppnådd pensionsålder frivilligt upphörde med yrket, få
draga fördel af statsbidraget. Slutligen gjorde d:r Wretlind ett par
rättelser i fråga om vissa detaljer i förslaget till reglemente.

Sedan d:r Wretlinds nu omförmälda skrifvelse inom ecklesiastikdepartementet
gifvit anledning till några erinringar, synes ärendet
hafva blifvit tillsvidare skjutet åt sidan, och först den 16 juni 1892
uppdrog statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet åt mig
att verkställa den ytterligare utredning, som kunde vara behöflig,
samt till kungl. maj:t inkomma med det yttrande och förslag, hvartill
denna utredning kunde gifva anledning. De åtgärder, som sedermera
blifvit vidtagna för frågans lösning, hafva redan blifvit angifna
i den skrifvelse till konungen, som föregår detta betänkande.

3. Om sättet för statens medverkan till barnmorskekårens
pensionering och om begränsningen af pensionsrätten.

De skäl, hvilka hittills anförts för lämpligheten af statens medverkan
till barnmorskekårens pensionering, hafva hufvudsakligen
varit:

1) att, då staten genom barnmorskereglementet ålagt barnmorskorna
vissa skyldigheter, för hvilkas åsidosättande, äfven om det

Skäl, som anförts för barnmorskekårens pensionering.

sker ofrivilligt, viten äro fastställda, och af hvilka några kunna erfordra
direkta ekonomiska uppoffringar, staten också bör hålla barnmorskorna
skadelösa härför genom att medverka till betryggande af
deras ålderdom, äfvensom att denna medverkan är så mycket mera af
behofvet påkallad, som barnmorskorna på grund af sina ringa inkomster
i regeln ej kunna afsätta något afsevärdt belopp för ålderdomen,
samt många kommuner antingen icke kunna eller icke vilja
gifva sina barnmorskor pension;

2) att, då barnmorskans yrke är ur den allmänna hälsovårdens
synpunkt för samhället mycket maktpåliggande, man bör så vidt
möjligt bereda barnmorskorna sådana villkor, att dugliga kvinnor icke
afskräckas från att ägna sig åt detta yrke, af fruktan att vid ålderdomens
inträdande, sedan hälsa och krafter blifvit medtagna af det
ansträngande och lågt aflönade arbetet, utsättas för verklig nöd;

3) att det också för hälsovården är af vikt, att gamla och med
vetenskapens framsteg obekanta barnmorskor icke af nöden tvingas
att fortfarande praktisera, utan lämna plats åt yngre och kunnigare
kamrater;

4) att slutligen kommunernas fattig vårdstunga bör, där så lämpligen
ske kan, genom statens försorg lindras och jämnare fördelas,
samt att det äfven ur denna synpunkt vore önskvärdt, att staten toge
barnmorskekårens pensionering om hand.

Hvad angår det första af de ofvan anförda skälen, så torde detta
icke ensamt kunna tillmätas någon större betydelse. Att för utöfvande
af ett yrke vissa ordningsföreskrifter gifvas och viten fastställas,
är icke något ovanligt och i alla händelser icke något för
barnmorskeyrket egendomligt. De skyldigheter åter, hvilka kunna
medföra direkt ekonomisk förlust, bestå hufvudsakligen däri, att
barnmorskan måste biträda äfven i sådana fall, då hon icke kan vara
säker om betalning för sitt arbete, vidare att hon icke får lämna en
patient, så länge hon behöfves, äfven om hon därigenom skulle gå
miste om ett vida förmånligare tillfälle till praktik, och att hon
måste vara tillhands när som hälst, då hon icke är sysselsatt med
yrkets utöfvande, hvilket gör, att hon i allmänhet icke på lediga

80 Granskning af skälen för barnmorskornas pensionering.

stunder kan kafva någon inkomstbringande verksamhet, samt att hon
måste anskaffa läkemedel och antiseptiska medel, äfven med risk att
själf nödgas bekosta dem.

Emellertid torde det först och främst få anses klart, att de af
kommuner antagna barnmorskorna just genom den fasta årslönen
erhålla en ersättning för de skyldigheter, hvilka äro förenade med
barnmorskeyrkets utöfvande; om också dessa löner i flere fall äro
ganska små, så torde i allmänhet de motsvarande skyldigheterna
under sådana förhållanden icke häller vara särdeles betungande. Vidare
torde äfven de enskildt praktiserande barnmorskorna endast i
ett fåtal fall gå helt och hållet miste om ersättning för sitt besvär,
enär i flere städer arvode för fattiga barnaföderskors förlossning
lämnas af hälsovårds- eller fattigvårdsnämderna; för öfrigt innehåller
ju § 28 af barnmorskereglementet eu föreskrift, som i någon mån
bör betrygga barnmorskornas rätt till skälig ersättning för deras
arbete. Slutligen är det tydligt, att de barnmorskor, som hufvudsakligen
äro sysselsatta med yrkets utöfvande, knappast kunna hafva
någon tid öfrig för annan verksamhet, så mycket hällre, som många
bland dem äro gifta och väl i allmänhet måste åtminstone i någon
mån ägna sig åt familjens vård. Det är således i främsta rummet
de privata barnmorskorna med ringa praktik, för hvilka det nu ifrågavarande
skälet skulle gälla. Men skall genom ^statens försorg någon
ersättning erbjudas dessa, ligger det väl närmast till hands att lämna
denna ersättning för hvarje särskildt fall och icke genom inrättande
af en pensionskassa för alla barnmorskor.

Däremot måste utan tvifvel de två följande skälen anses äga
stor betydelse. I våra dagar, då nästan för hvarje år nya banor
öppnas för kvinnorna, erbjuder barnmorskans kall i sig själft föga,
som kan locka dugliga kvinnor att ägna sig åt detsamma; det är
därför af stor vikt, att så fort som möjligt särskilda åtgärder vidtagas,
hvarigenom sådana kvinnor kunna föranledas att välja bammorskevrket,
och det bästa sättet härför är otvifvelaktigt att, så vidt ske
kan, betrygga barnmorskans ålderdom. A andra sidan har den snabba
utvecklingen af förlossningskonsten under de sista årtiondena, särskildt

Skäl, som tala för barnmorskornas pensionering. Olika sätt härför. 81

genom den antiseptiska behandlingens införande och förbättrande,
haft till följd, att flertalet bland de äldre barnmorskorna, hvilka i
allmänhet sakna förmåga och tillfälle att taga kännedom om vetenskapens
framsteg, icke längre äro lämpliga att utöfva yrket, och dessa
borde därför, om ej skada skall uppstå, utbytas mot bättre krafter;
men äfven för detta ändamål synes ingen lämpligare åtgärd kunna
vidtagas, än beredande af ålderdomsförsörjuing åt de gamla barnmorskorna.

Det har enskildt blifvit anmärkt, att den utan tvifvel bebjärtansvärda
frågan om barnmorskornas ålderdomsförsörjning lämpligast
kunde lösas i sammanhang med ett allmänt ordnande af pensionsväsendet
för arbetare och dess vederlikar. Denna anmärkning kunde
nog vara riktig, om man afsåge uteslutande eller åtminstone företrädesvis
barnmorskornas bästa. Betonar man åter, att pensioneringen
bör betraktas såsom ett medel för barn morske väsendets tidsenliga
utveckling, så är därmed också behöfligheten af alldeles särskilda
anordningar för barnmorskornas pensionering uppenbar, hvadan denna
pensionsfråga tydligen icke bör sammanblandas med frågan om pensionering
af arbetare och deras vederlikar.

Till sist må i förbigående anmärkas, att det fjärde bland de
ofvan anförda skälen är af mycket underordnad vikt och väl närmast
kan användas till stöd för ett yrkande om kommunernas medverkan
till barnmorskekårens pensionering.

Om det sålunda, på grund af hvad som nu anförts, bör vara
klart, att kraftiga skäl finnas för statens medverkan till barnmorskekårens
pensionering, så följer närmast i ordningen att bestämma den
allmänna formen för denna medverkan, och för detta ändamål åter
torde det vara bäst att taga i närmare betraktande de olika förslag
till pensionsfrågans lösning, hvilka hittills blifvit framlagda. Det till
utseendet enklaste af dessa förslag är utan tvifvel det, som år 1888
under diskussionen i andra kammaren muntligen framställdes af en
riksdagens ledamot, och om hvilket bär ofvan varit taladt. Enligt
detta förslag borde staten endast på det sättet medverka till barnmorskornas
ålderdomsförsörjning, att den för dem underlättade inträdet

Eneslröm, Darnmortkekärens pen tio ner in g. 6

82 Om möjligheten af pensionsfrågans lösning på frivillighetens väg.

i någon lifränte- och kapitalförsäkringsanstalt. Härmed afsågs utan
tvifvel, att staten skulle genom årliga tillskott bidraga till ökandeaf
den lifränta, barnmorskorna själfva borde genom egna medel söka.
förvärfva sig. En jämförelsevis obetydlig modifikation af detta förslag
utgör det af d:r Wretlind ifrågasatta inrättandet af en särskild
pensionskassa för barnmorskekåren, enär denna s. k. pensionskassa i
själfva verket blott skulle blifva en ny lifränteanstalt, i hvilken insättningar
skulle göras dels af barnmorskorna själfva, dels af staten
för barnmorskornas räkning. För båda förslagen gäller, att enligt,
dem pensionsfrågans lösning borde sökas på frivillighetens väg.

Utan tvifvel ligger en mycket god tanke till grund för de nu
omnämda förslagen, nämligen den tanken, att barnmorskorna böra i
första rummet hjälpa sig själfva, och staten endast har till uppgift
att underlätta deras bemödande härvid. Emellertid synes det mig,
som om i detta enskilda fall sådana förhållanden äga rum, att det
med barnmorskornas pensionering afsedda ändamålet icke skulle vinnas
genom de ifrågavarande förslagen. Af den redogörelse för
barnmorskornas inkomster, hvilken förut blifvit lämnad, framgår
nämligen, att många barnmorskor icke skulle vara i stånd att erlägga
de afgifter, som blefve erforderliga för att bereda dem en något så
när nödtorftig lifränta. Därför var jag också redan vid påbörjandet
af denna utredning fullt öfvertygad om, att en pensionering af barnmorskekåren,
hufvudsakligen bekostad af barnmorskorna själfva, icke
vore möjlig att genomföra. För att emellertid full visshet i detta
afseende måtte kunna vinnas, tillädes i slutet af det formulär A, om
hvilket förut varit taladt, en fråga, hvilken borde besvaras af hvarje
barnmorska, som var yngre än 51 år, och genom hvilken hon tillspordes,
om hon vore villig att inträda i en pensionskassa, inrättad
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med d:r Wretlinds förslag, men
med afgifterna för åldersklasserna 37—50 år modererade enligt medicinalstyrelsens
hemställan. Huru svaren å denna fråga utfallit, angifves
af följande tabell1.

1 Utom från de i tabellen upptagna barnmorskorna hafva äfven uppgifter
enligt formulär A inkommit från 23 barnmorskor under 51 års ålder, hvilka upp -

Barnmorskor, som velat eller ej velat ansluta sig till d:r Wretlinds förslag. 83

Län	Antalet barnmorskor under 51 års ålder, hvilka på den fram-ställda frågan svarat	Summa barn-morskor som icke fyllt 51 år	Antalet barn-morskor som fyllt 51 år	Hela antalet barn- morskor
ja	obe- stämdt	nej	intet
1.	Blekinge .........	7	11	10	3	31	19	50
2.	Elfsborgs .........	28	6	17	19	70	28	98
3.	Gefleborgs.........	26	7	17	20	70	22	92
4.	Gotlands .........	11	1	8	3	23	19	42
5.	Göteborgs.........	19	15	34	21	89	49	138
6.	Hallands .........	15	3	20	8	46	27	73
7.	Jemtlands .........	18	15	4	5	42	8	50
8.	Jönköpings ......	20	4	12	11	47	23	70
9.	Kalmar ............	24	12	16	13	65	26	91
10.	Kopparbergs______	30	6	10	13	59	14	73
11.	Kristianstads......	26	16	30	39	in	74	185
12.	Kronobergs ......	20	2	11	9	42	16	58
13.	Malmöhus.........	43	30	116	45	234	104	338
14.	Norrbottens ......	12	4	8	5	29	11	40
15.	Skaraborgs ......	23	18	29	15	85	31	116
16.	Stockholms ......	25	11	19	11	66	27	93
17.	Stockholms stad	37	34	40	9	120	50	170
18.	Södermanlands...	28	11	13	10	62	25	87
19.	Upsala ............	12	7	16	11	46	25	71
20.	Yermlands.........	16	5	19	19	59	32	91
21.	Yesterbottens ...	23	5	22	9	59	21	80
22.	Vesternorrlands	29	10	12	18	69	29	98
23.	Vestmanlands ...	20	6	12	12	50	20	70
24.	Örebro ............	16	6	20	12	54	33	87
25.	Östergötlands ...	29	13	11	20	73	36	109
Summa	557	258	526	360	1701	769	2470

Huru många af de jakande svaren falla på olika lefnadsåldrar
och examensgenerationer, framgår af följande två tabeller.

hört att praktisera. Bland desBa hafva 4 svarat ja, 1 obestämdt, 11 nej och 7
icke lämnat något svar.

84 Fördelning af barnmorskor, som anslutit sig till d:r Wretlinds förslag.

Fördelning med hänsyn till lefnadsåider af de barnmorskor,
som afgifvit jakande svar.

Lefnads- åider	Antal barnmor-skor, som afgifvit jakande svar	I procent af hela ålders-klassens styrka	Lefnads- åider	Antal barnmor-skor, som afgifvit jakande svar	I procent af hela ålders-klassens styrka	Lefnads- åider	Antal barnmor-skor, som afgifvit jakande svar	I procent af hela ålders-klassens styrka
23	i	5°	33	29	32	43	23	32
24	i	5°	34	31	3i	44	15	27
25	9	53	35	25	25	45	23	33
26	19	66	36	25	3°	46	15	29
27	23	52	37	24	32	47	18	29
28	22	5°	38	28	32	48	19	3°
29	22	35	39	25	29	49	20	40
30	25	37	40	14	23	50	12	20
31	27	47	41	13	19	Summa	557	33
32	29	33	42	20	35

Fördelning med hänsyn till examensår af de barnmorskor,
som afgifvit jakande svar.

Exa- mensår	Antal barnmor-skor, som afgifvit jakande svar	I procent af hela examens-genera-tionens styrka	Exa- mensår	Antal barnmor-skor, som afgifvit jakande svar	I procent af hela cxamens- genera- tionens styrka	Exa- mensår	Antal barnmor-skor, som afgifvit jakande svar	I procent af hela examens-genera-tionens styrka
1892	1	5°	1882	22	28	1872	14	25
1891	26	47	1881	15	19	1871	11	24
1890	38	5°	1880	36	39	1870	16	34
1889	34	41	1879	26	3°	1869	13	28
1888	34	42	1878	25	37	1868	7	29
1887	27	31	1877	25	34	1867	10	59
1886	35	35	1876	13	22	1866	4	29
1885	24	30	1875	14	23	1865	3	25
1884	30	34	1874	20	43	1864	1	20
1883	20	24	1873	13	25	Summa	557	33

Om sympatierna inom bammorskekåren för d:r Wretlinds förslag. 85

Slutligen må meddelas, att bland dem, som afgifvit jakande svar,
voro 228 ogifta, 286 gifta och 43 enkor.

Af den första tabellen framgår, att omkring l/3 af de barnmorskor,
hvilka icke fyllt 51 år och hvilka således efter d:r Wretlinds
förslag skulle äga rätt att inträda i pensionskassan, förklarat
sig därtill villiga, under det att omkring 1/3 bestämdt nekat och
omkring V3 antingen gifvit obestämdt eller intet svar. Då å
själfva formuläret meddelats i en särskild anmärkning, att frågan
icke nödvändigt behöfde besvaras med bestämdt ja eller nej, enär
meningen närmast vore att söka få utrönt, huru stora sympatier för
den ifrågasatta pensionskassan förefunnes inom bammorskekåren, synes
det beaktansvärdt, att så stor del af de tillfrågade svarat bestämdt
nej. Likaledes synes det anmärkningsvärd^ att icke mindre än 360
barnmorskor underlåtit att lämna något som hälst svar.

Af den första tabellen framgår också, att sympatierna för pensionskassan
varit mycket olika inom olika län. Under det att således
inom Gotlands, Kopparbergs och Kronobergs län ungefär hälften af
de tillfrågade svarat ja, så hafva däremot inom Malmöhus, Kristianstads
och Skaraborgs län blott omkring ’/4 eller i/s gifvit ett jakande
svar.

Af de båda senare tabellerna finner man, att inom de yngsta
lefnadsåldrarna och inom de yngsta examensgenerationerna omkring
50 % svarat ja, samt att bland de öfriga i allmänhet omkring 3/io
lämnat jakande svar.

Vid frågans framställande meddelades äfven, att barnmorskorna,
om de så önskade, ägde rätt att närmare motivera sitt svar. Af
denna rätt hafva också begagnat sig ganska många bland dem, som
svarat nej; de vanligaste motiven till svaren hafva varit, att den
tillfrågade icke vore i stånd att erlägga årsafgiften, eller att hon
icke ansåge värdet af pensionen motsvara de uppoffringar, hon för
årsafgiftens erläggande måste underkasta sig. I några fall har anmärkts,
att den tillfrågade hällre ville bekosta en blandad lif- och
kapitalförsäkring, enär genom en sådan fördelar bereddes icke blott
henne själf, utan äfven hennes familj; i andra fall har framhållits,

86 Kostnaden för en pensionskassa enligt d:r Wretlinds förslag.

att det framställda förslaget vore synnerligen obilligt så till vida,
som det beröfvade alla nuvarande barnmorskor öfver 50 år utsikt till
pension.

Då det möjligen kunde vara af intresse att veta, huru stor kostnad
skulle uppstå ?_för statsverket, om en pensionskassa enligt d:r
Wretlinds förslag komme till stånd, i hvilken de 557 barnmorskorna,
som svarat ja, omedelbart inginge, och i hvilken — såsom de båda
sista tabellerna synas gifva vid handen — för framtiden hälften af
alla utexaminerade barnmorskor komme att ingå, har jag verkställt
en beräkning af denna kostnad. Jag har därvid antagit, att kassan
verkligen inrättats år 1892, beräknat kapitalvärdet af kostnaden för
de 557 barnmorskorna, samt dividerat detta kapitalvärde med 3; jag
har förfarit på samma sätt med de framtida barnmorskorna, bland hvilka
jag antagit 52 årligen inträda i kassan vid 27 års ålder, och slutligen
har jag beräknat kapitalvärdet af den extra kostnad, som komme att
uppstå genom den särskilda nedsättningen af årsafgifterna för åldersklasserna
37—50 år. Det har därvid visat sig, att statsverkets kostnad
i hela tusental kronor skulle utgöra: för de nuvarande barnmorskorna
128,000 kr., för de framtida barnmorskorna 181,000 kr.
samt för afgifternas sänkning 45,000 kr. eller tillsammans 354,000
kr., motsvarande, efter en räntefot af 4 %, ett årligt statsbidrag för
all framtid af omkring 14,000 kr. Detta belopp är visserligen icke
synnerligen stort, men å andra sidan bör framhållas, att genom dess
beviljande ingen väsentlig förbättring af barnmorskeväsendet skulle
ernås, enär mindre än x/t af de nuvarande och blott hälften af de
framtida barnmorskorna skulle genom detsamma sättas i stånd att
erhålla pension, samt att de pensionsberättigade antagligen skulle
vara att söka just bland de i ekonomiskt afseende bäst lottade barnmorskorna,
enär de fattigaste i allmänhet icke skulle vara i stånd
att erlägga de föreskrifna afgifterna.

Det lider intet tvifvel, att, om de af d:r Wretlind föreslagna
pensionsafgifterna väsentligen minskades, och om pensionsåldern
sänktes från 60 till 55 år, ett betydligt större antal barnmorskor
skulle förklara sig villiga att ingå i den ifrågasatta pensionskassan,

Skäl mot ett försök att lösa pensionsfrågan på frivillighetens väg.

men under sådana förhållanden skulle äfven det behöfiiga statsbidraget
blifva högst betydligt större, och äfven om man sänkte de lägsta
afgifterna till 10 kr., skulle, enligt de upplysningar jag på enskild
väg erhållit, antagligen ganska många barnmorskor blifva hindrade
att begagna sig af pensionskassans förmåner.

Mot förslaget att i lifränteanstalter placera statens bidrag kan
för öfrigt invändas, att dessa anstalter icke kunna erbjuda full garanti
för, att statens bidrag verkligen i sinom tid komma vederbörande
barnmorskor till godo. Denna anmärkning träffar däremot icke d:r
Wretlinds förslag, hvilket dessutom skulle medföra den fördelen, att
särskilda donationer till höjande af barnmorskornas pensioner kunde
mottagas; emellertid kan mot detta förslag riktas den anmärkningen,
att intet skäl synes förefinnas, hvarför barnmorskorna skola
vara förpliktade att erlägga en för alla år lika stor afgift, då ju
resultatet blefve detsamma, om blott barnmorskan vid inträdet i
pensionsåldern hade ett visst tillgodohafvande hos kassan. Bestämmelsen
om den fixa årsafgiften och om uteslutning ur kassan efter
två försummade inbetalningar, men med möjlighet till återinträde,
skulle därför endast onödigtvis öka förvaltningsbesväret.

Mot båda förslagen, liksom mot hvarje annat förslag att lösa
pensionsfrågan på frivillighetens väg medelst afgifter från barnmorskorna
själfva och ett mindre bidrag af statsverket, måste också
betonas det obilliga däri, att de nuvarande äldre barnmorskorna faktiskt
skulle blifva utestängda från rätt till pension, och det olämpliga
däri, att alltså ännu under ett par årtionden ålderstigna barnmorskor
skulle nödgas att för sitt uppehälle fortsätta med yrkets utöfvande.

Det ofvan anförda synes mig vara tillräckligt för att motivera
det påståendet, att barnmorskekårens pensionering, om den försöktes
på frivillighetens väg, hvarken för kårens medlemmar eller för barnmorskeväsendets
utveckling skulle medföra det åsyftade gagnet.
Häraf följer icke omedelbart, att alla barnmorskor böra genom statens
medverkan erhålla pension, utan blott att, om en begränsning
af pensionsrätten bör göras, sådant måste ske genom bestämda före -

88 Äfven enskildt praktiserande barnmorskor böra erhålla pensionsrätt.

skrifter, och det återstår nu att undersöka, om och på hvilket sätt
en sådan begränsning bör komma till stånd.

Först och främst kunde man ifrågasätta, huruvida icke pensioneringen
borde inskränkas till de i kommuners tjänst anställda barnmorskorna.
En sådan inskränkning torde emellertid af flere anledningar
icke vara lämplig. De skäl, som ofvan blifvit anförda för
barnmorskekårens pensionering, gälla äfven för de enskildt praktiserande
lika väl som för de i kommuners tjänst anställda; i flere
städer finnas nämligen inga af kommunen aflönade barnmorskor,
hvadan de enskildt praktiserande barnmorskorna i vissa fall kunna
anses lika nödvändiga som de af kommuner aflönade. Dessutom kan,
såsom redan i en föregående afdelning (sid. 33) blifvit påpekadt,
ingen fullt säker gräns uppdragas mellan de båda slagen åt barnmorskor,
enär på landet kommuner finnas, bvilka icke lämna någon
bestämd lön, utan blott genom särskildt kontrakt garantera en viss
ersättning för hvarje förrättning inom kommunen. Också bar
hvarken i barnmorskemötets eller i d:r Wretlinds förslag ifrågasatts
att inskränka pensionsrätten till de i kommuners tjänst anställda
barnmorskorna. Ett förslag i denna riktning bar visserligen blifvit
framställdt af en barnmorskeförening, dock med den modifikation, att
barnmorskor, som under tre år varit anställda i kommuns tjänst,
skulle få bibehålla sin pensionsrätt, äfven om de sedermera ägnade
sig åt enskild praktik. Detta förslag torde emellertid både ur principiell
synpunkt och af praktiska skäl icke vara antagligt.

Men skall pensionsrätt medgifvas äfven åt de enskildt praktiserande
barnmorskorna, så visar det sig nödvändigt, att eu begränsning af pensionsrätten
sker. Af tab. V n:r 4 synes nämligen, att under år 1891 54 enskildt
praktiserande barnmorskor verkställt blott 1—4 förlossningar och
50 sadana barnmorskor 5—9 förlossningar. Bland dessa 104 barnmorskor
finnas visserligen några åldringar, hvilka egentligen upphört att praktisera,
och några andra, bvilka af rent tillfällig anledning, t. ex. sjukdom,
icke under aret utöfvat någon egentlig praktik, men äfven om man frånräknar
dessa, återstå dock åtminstone några tiotal, hvilka visserligen aflagt
barnmorskeexamen, men icke egentligen utöfva barnmorskekallet såsom

Kan pensioneringen bringas att omfatta blott de behöfliga barnmorskorna? 89

yrke. Och det är tydligt, att med afseende på dessa barnmorskor
icke gälla de skäl, som ofvan anförts för lämpligheten af statens
medverkan till barnmorskekårens pensionering. För öfrigt bör det
vara klart, att om verkligen rätt till pension skulle tillerkännas en
kvinna, endast därför att bon aflagt barnmorskeexamen och sedan
årligen under en följd af år biträdt vid en eller annan förlossning,
det vore fara värdt, att pensionsrätten skulle komma att missbrukas;
möjligheten härtill vore ju lätt gifven, åtminstone så länge undervisningskursen,
såsom nu är fallet, endast omfattar 9 månader.

Det enklaste sättet att öfvervinna de svårigheter, som nödvändigheten
af pensionsrättens begränsning onekligen medför, vore utan
tvifvel att inskränka pensioneringen till de verkligt behöfliga barnmorskorna.
Detta sätt har också blifvit med värme förordadt af en
bland de sakkunnige, hvilka yttrat sig om mitt förslag till grunder
för barnmorskekårens pensionering. Emellertid visar det sig vid eu
närmare undersökning, att en begränsning på detta sätt måste för
närvarande erbjuda oöfvervinneliga svårigheter. I en glest befolkad
landsdel, där barnmorskor bo långt ifrån hvarandra, kan man visserligen
påstå, att alla barnmorskor äro behöfliga, äfven om de på grund
af lokala förhållanden hafva ganska obetydlig praktik. Helt annat
är däremot förhållandet, då fråga är om tätt befolkade bygder eller
om större städer. För dessa måste det nämligen vara ytterst svårt
att afgöra, huru många barnmorskor verkligen behöfvas inom ett
visst bejiränsadt område. Men äfven om man kunde för ett sådant
område bestämma antalet behöfliga barnmorskor, så vore det alldeles
omöjligt att angifva, hvilka bland barnmorskorna borde betraktas såsom
behöfliga, för den händelse att antalet befintliga barnmorskor
vore större än behofvet kräfde; och att denna sistnämda förutsättning
äger rum i de flesta större städer, är sedan länge både kändt och
erkändt. Möjligen skulle genom en omarbetning af barnmorskereglementet
sådana anordningar kunna träffas, hvarigenom de nu omnämda
svårigheterna blefve aflägsnade, men, intill dess detta sker, lär det
vara nödvändigt att öfvergifva tanken på en begränsning af det slag,
hvarom nu varit fråga. Däremot är det otvifvelaktigt af synnerlig

90 Kan pensionsrätten inskränkas till de barnmorskor, som gagna samhället?

vikt att, sedan eu användbar grund för den nödvändiga inskränkningen
af pensionsrätten blifvit funnen, noga draga försorg om, att icke hela
grupper af behöfliga barnmorskor blifva uteslutna, och att möjlighet
finnes till beredande af pensionsrätt åt behöfliga barnmorskor, som
icke kunna inordnas under någon bestämd grupp.

Vid sökandet efter en användbar grund för begränsningen kommer
man lätt nog på den tanken, att pensioneringen borde inskränkas
till de verkligt praktiserande barnmorskorna eller, såsom de äfven
kunde kallas, yrkesbarnmorskorna. Denna tanke har också kommit
till uttryck både i barumorskemötets petition samt i d:r Wretlinds
modifikation af hans ursprungliga förslag, och i sak har den äfven
omfattats af några barnmorskeföreningar. Emellertid torde det vara
svårt att kunna fasthålla vid denna tanke redan af den anledningen,
att barnmorskereglementet icke känner mer än ett slag af barnmorskor,
nämligen de, som äro underkastade reglementets föreskrifter,
och att således ur rättslig synpunkt alla barnmorskor äro yrkesbarumorskor,
så länge de äro i stånd att utöfva sitt kall. Den nu framställda
mera formella anmärkningen skulle emellertid förlora sin betydelse,
om man, med bibehållande af själfva grundtanken, vände
saken så, att pensionsrätt skulle tillkomma blott de barnmorskor,
hvilkas yrkesutöfning kunde anses vara till verkligt gagn för samhället,
och öfverlämnade åt vederbörande läkare afgöranderätten härvid.
Onekligt är, att man vida lättare bör kunna afgöra, om en
barnmorska är till nytta, än om hon är behöflig, och att så till vida
den nu ifrågasatta begränsningen skulle erbjuda mindre svårigheter;
i små och medelstora städer samt i mindre landtdistrikt, där läkaren
personligen kan känna hvarje enskild barnmorska, skulle till och med
inga nämnvärda hinder möta för densamma. Betänker man däremot,
att i de stora städerna och i de folkrika landtdistrikten helt andra
förhållanden måste äga rum, och påminner man sig att, enligt hvad
i en föregående afdelning blifvit omnämdt, barnmorskor stundom af
läkarne blifvit antingen upptagna såsom tillhörande ett distrikt, från
hvilket de redan för längesedan afflyttat, eller under olika namn två
gånger upptagna för samma kommun, så inser man lätt, att äfven

Antal förlossningar såsom norm för pensionsrätter begränsning.

den nu ifrågasatta begränsningen i inånga fall skulle erbjuda mycket
stora svårigheter. Härtill kommer äfven, att en så allmän grundsats,
tillämpad af inemot 300 olika läkare, med nödvändighet skulle
göra begränsningen mycket godtycklig och i många fall verkligt orättvis.

För att undvika de nu påpekade svårigheterna synes mig ingen
annan utväg finnas, än att välja en bestämd norm för begränsningen,
och att sedan genom undantagsbestämmelser afhjälpa de smärre
olägenheter, som tilläfventyrs genom ett strängt genomförande af
själfva hufvudregelu för begränsningen skulle kunna uppstå. Härvid
torde väsentligen tre utvägar erbjuda sig, nämligen att göra pensionsrätten
beroende antingen af den tid, barnmorskan använder vid
yrkets utöfvande, eller af den inkomst, hon därigenom erhåller, eller
slutligen af det antal förlossningar, som hon utför. De två första
sätten att bestämma en gräns mellan pensionsberättigade och icke
pensionsberättigade barnmorskor torde emellertid vara olämpliga redan
af den anledningen, att någon effektiv kontroll icke är tänkbar,
hvarken i fråga om den tid, barnmorskan vid yrkets utöfvande använder,
eller i fråga om den inkomst, hon därigenom erhåller; att
äfven andra skäl tala mot en begränsning af någotdera slaget, skulle
för öfrigt vara lätt att visa.

Det återstår således blott att undersöka, huru förhållandena skulle
ställa sig, om man gjorde pensionsrätten beroende af antalet verkställda
förlossningar, eller, närmare bestämdt, föreskrefve, att barnmorska
för att kunna erhålla pension skulle under ett visst antal
kalenderår hafva verkställt minst ett visst antal förlossningar om
året. Det är då först och främst klart, att en fullt effektiv kontroll
skulle på detta sätt utan svårighet kunna åstadkommas, då ju barnmorskorna
äro skyldiga att i en särskild dagbok anteckna alla af dem
verkställda förlossningar; att barnmorskorna skulle genom införandet
af fingerade förlossningar göra kontrollen omöjlig, borde lätt nog
kunna förebyggas. Vidare må påpekas, att enligt § 28 af barnmorskereglementet
den särskilda ersättning, som enligt taxan tillkommer
en kommuns barnmorska, skall beräknas efter antalet verkställda förlossningar
utan afseende därpå, om förlossningen är långsam eller

92 Anmärkningar mot det valda sättet för pensionsrättens begränsning.

hastig, lätt eller svår, och att det sålunda icke är någon alldeles ny
grundsats, man inför, om man gör rätten till pensions erhållande beroende
af de verkställda förlossningarnas antal.

Mot det nu ifrågavarande sättet för begränsningen har en af de
sakkunnige anmärkt, att antalet förlossningar icke är något riktigt
mått på det af barnmorskan förrättade arbetet, enär t. ex. en landtbarnmorska,
som på egen hand väl och riktigt utfört en instrumental
förlossning, därigenom måste anses hafva torvärfvat en flere gånger
större merit än en stadsbarnmorska, som i maklighet och lugn öfvervakat
naturens eget arbete. En annan sakkunnig har påpekat, att
eu barnmorskas verksamhet icke bör hufvudsakligen bedömas efter
huru mycket arbete hon utfört, utan snarare efter huru väl och omsorgsfullt
hon fullgjort sitt värf. Dessa båda anmärkningar äro utan
tvifvel fullt riktiga, och jag är den förste att erkänna det önskvärda
däri, att en bättre grund för pensionsrättens begränsning kunde erhållas,
men då något sådant enligt min öfvertygelse för närvarande
icke är möjligt, återstår ingenting annat än att, såsom jag ofvan
framhållit, söka genom undantagsbestämmelser aflägsna de olägenheter,
som genom en sträng tillämpning af regeln skulle uppstå.
Dessförinnan är det dock nödvändigt att afgöra, hvilket antal förlossningar
är det minsta, som en barnmorska under ett kalenderår
får hafva utfört, för att detta kalenderår skall räknas henne till godo
vid pröfningen af pensionsrätten; ett sådant år må i det följande för
korthetens skull kallas tjänsteår. För att bestämma detta antal torde
det vara bäst att taga hänsyn till de uppgifter om antalet under år
1891 verkställda förlossningar, som äro meddelade i föregående afdelning
med ledning af tab. V n:r 1—3. Af dessa uppgifter framgår,
att under år 1891 de praktiserande barnmorskorna i medeltal verkställt
41 förlossningar, samt att det sannolikaste antalet förlossningar
för en enskild barnmorska varit 35. Att talen utfallit så små, beror
emellertid dels därpå, att det stora antalet barnmorskor i Skåne och
i Stockholms stad af särskilda anledningar icke äro i tillfälle att utföra
mer än ett relativt ringa antal förlossningar, dels därpå, att
de många gamla barnmorskorna, såsom naturligt är, i allmänhet

Minsta antalet förlossningar för rätt till tjänsteårsberäkning. 93

hafva mycket liten praktik. Också synes det af tab. V n:r 1, att
t. ex. i Vesternorrlands län, äfven då de åldriga barnmorskorna medräknas,
medeltalet förlossningar uppgår till 63 och sannolikaste antalet
förlossningar för en enskild barnmorska till 51; likaledes framgår det
af tab. Y n:r 2 och 3, att under barnmorskans kraftigaste ålder
medeltalet förlossningar, oaktadt den betydliga inverkan, som de egendomliga
förhållandena i Skåne och i Stockholm utöfva, i allmänhet
öfverstiger 40, och det sannolikaste antalet förlossningar föga skiljer
sig från nyss nämda tal. Emellertid torde det icke vara rådligt, att
sätta minimiantalet förlossningar för rätt till tjänsteårsberäkning högre
än 40, enär eljest allt för många barnmorskor antingen skulle uteslutas
från pensionsrätt eller också tvingas till ett jäktande efter tillfälle
till förlossningar, hvilket för yrkets omsorgsfulla utöfvande måste
blifva skadligt. Å andra sidan synes det mig, som om man icke
borde sätta minimiantalet lägre än 40, enär i regeln en barnmorska
icke lär kunna beräkna mer än omkring 10 kr. i städer och omkring
5 kr. å landsbygden såsom ersättning för hvarje förlossning, samt en
inkomst af 400 kronor i stad och 200 kr. på landet väl icke kan
anses öfverstiga — i de flesta fall icke ens uppgå till — existensminimum.
Väljer man således 40 till minimiantal, så kan valet också
ur den synpunkten försvaras, att barnmorskan, äfven om hon har
jämn praktik, blir i tillfälle att ägna 9 dygn åt hvarje barnaföderska.

Mot det nu ifrågasatta minimiantalet förlossningar för rätt till
tjänsteårsberäkning hafva emellertid betänkligheter blifvit framställda
af nästan alla barnmorskeföreningarna och alla sakkunnige, som yttrat
sig öfver mitt förslag till grunder för barnmorskekårens pensionering,
gående deras anmärkningar ut därpå, att minimitalet är allt för högt.
Såsom skäl mot fixerandet af ett så högt minimiantal har anförts:
att på detta sätt inom de äldre åldersklasserna endast få barnmorskor
finge rätt att räkna tjänsteår; att många nitiska och dugliga barnmorskor
skulle utan eget förvållande blifva alldeles utestängda från
pensionsrätten; att särskildt i glest bebyggda trakter samt i Skåne,
på Gotland och i Stockholm endast ett mindre antal barnmorskor
kunde komma i tillfälle att verkställa 40 eller flere förlossningar;

Anmärkning om det valda minimiantalet förlossningar.

att särskilt för Stockholm dels de mest förtjänta barnmorskorna
skulle gå miste om pension, dels staden skulle enligt det förslag om
kostnadens bestridande, hvarom längre fram kommer att talas, nödgas
för de få pensionsberättigade barnmorskornas räkning erlägga en
obilligt dryg afgift. I stället för talet 40 hafva därför från olika
håll föreslagits talen 35, 30, 25 och 20.

De skäl, som sålunda blifvit anförda för fixerandet af ett lägre
minimital än 40, äro utan tvifvel väl värda att beaktas; emellertid
synes det mig, som om de anmärkta olägenheterna af det höga
minimitalet hällre borde aflägsnas genom särskilda undantagsbestämmelser,
än genom själfva talets sänkande. Såsom jag ofvan påpekat,
lär nämligen en barnmorska genom den ersättning, hon erhåller vid
yrkets utöfvande, icke gärna kunna lifnära sig, om hon verkställer
mindre än 40 förlossningar om året, såvida hon icke åtnjuter fast årslön
eller arbetar under särskildt gynnsamma förhållanden. För barnmorskorna
med fast årslön blifva i alla händelser vissa undantagsbestämmelser
nödvändiga, och de få barnmorskor, hvilka erhålla en
rundligare ersättning för sitt arbete, kunna i allmänhet af egna medel
bereda sig en lifränta till samma belopp som det här nedan föreslagna
ålderdomsunderstödet. Skulle man väsentligen sänka det
ifrågasatta minimiantalet, vore det fara värdt, att man därigenom bidroge
till ökande af den öfverbefolkning på barnmorskebauan, som
redan nu i betänklig grad förefinnes; säkerligen skulle nämligen då
många kvinnor genom hoppet att efter ett jämförelsevis lindrigt arbete
erhålla ålderdomsunderstöd lockas att inträda på banan och,
sedan de en gång där inträdt, på grund af tröghetens lag fortsätta
med yrkets utöfvande, till förfång för deras medsystrar, men utan
gagn vare sig för dem själfva eller för samhället. En sänkning från
40 till 35 skulle väl å ena sidan icke medföra den nu antydda faran,
men å andra sidan vara motiverad blott om det visades, att en enskilt
praktiserande barnmorska i regeln kunde utan svårighet hafva
sin bärgning af 35 förlossningar om året.

På grund af hvad jag nu anfört, föreslår jag, att i regeln vid
pensionsrättens pröfning måtte såsom tjänsteår räknas det

Särskild rätt till tjänsteårsberäkning för kommunala barnmorskor. 95

kalenderår, under hvilket barnmorska verkställt minst 40
förlossningar.

Det följer nu i ordningen att angifva de närmare modifikationer
af denna allmänna regel, som af omständigheterna påkallas, och härvid
torde man först och främst böra taga under öfvervägande, hvilka
särskilda bestämmelser böra gälla om de af kommuner aflönade barnmorskorna;
redan en flyktig eftertanke måste nämligen gifva vid
handen, att man icke kan från pensionsrätten utesluta alla af kommuner
anställda barnmorskor, som verkställa mindre än 40 förlossningar
om året.

Tvifvelsutan kan det vid första påseendet lätt förefalla, som om
alla af kommuner aflönade barnmorskor borde komma i tillfälle att
erhålla pension, enär kommunen genom att tilldela dem lön borde
anses hafva visat, att den finner dem behöfliga; enligt denna tankegång
borde således såsom tjänsteår få räknas hvarje kalenderår, under
hvilket barnmorska erhållit fast årslön af kommun. Vid närmare
undersökning visar det sig emellertid, att den nu antydda tankegången
icke utan vissa modifikationer kan fastbållas. De stora olikheterna
emellan antalet af kommuner aflönade barnmorskor inom olika landsdelar
samt lönebeloppen för dessa barnmorskor ådagalägga nämligen,
att barnmorskor anställas icke alltid därför, att de äro behöfliga, utan
af andra mer eller mindre tillfälliga anledningar. Så är det t. ex.
i Skåne inom många kommuner af ålder vanligt, att en barnmorska
inom densamma finnes, och då en barnmorska afgår, anställes därför
en ny, utan att hvarken kommunens folkmängd eller lokala förhållanden
göra en särskild barnmorska behöflig. Också är ofta icke
blott lönen, utan till och med hela årsinkomsten så obetydlig, att den
icke på långt när kan räcka till ens för lifvets nödtorft. Skulle
man för öfrigt endast på grund af den obetydliga lönen gifva en
sådan barnmorska rätt till tjänsteårsberäkning, så skulle pensionen
enligt de bestämmelser, som bär nedan komma att föreslås, i manga
fall högst betydligt öfverstiga hela årsinkomsten — ett förhållande
som icke gärna kan anses annat än orimligt, och hvilket dessutom
lätt kunde gifva anledning till missbruk af pensionsrätten. Ville

96 Tjänsteårsberäkning för kommunala barnmorskor med minst 200 kr. i lön.

man åter rätta pensionsbeloppet efter inkomsterna, skulle det blifva
allt för ringa för att erbjuda någon verklig hjälp på ålderdomen.

Det nu sagda synes mig tillräckligt för att ådagalägga, att icke
alla i kommuners tjänst anställda barnmorskor böra äga rätt till
tjänsteårsberäkning. Teoretiskt taget vore det naturligtvis riktigast
att föreskrifva, att rätt till tjänsteårsberäkning på grund af anställning
i kommuns tjänst borde tillkomma endast den barnmorska,
som vore för kommunen behöflig, men icke häller i detta fall torde
en sådan föreskrift vara i praktiken användbar. En antaglig utväg
synes däremot vara att för rätt till tjänsteårsberäkning fastställa en
viss minimilön, enär en relativt hög lön väl i allmänhet får anses
innebära ett bevis därför, att kommunen anser barnmorskan behöflig.
För att gifva det största möjliga antal kommuner tillfälle att bereda
sina barnmorskor rätt till tjänsteårsberäkning, torde minimilönen
icke böra sättas högre än 200 kr., och tillåtelse gifvas att i lönen
inräkna värdet af naturaförmåner, dock så att bostad och vedbrand
icke i något fall få upptagas till högre belopp än 75 kr. Däremot
torde icke i lönen böra få inbegripas den särskilda ersättning af
kommunalmedel, som kan tillkomma barnmorska för hjälp åt medellösa
barnaföderskor, hälst denna ersättning kan vara mycket växlande
från år till år.

Mot förslaget, att de i kommuners tjänst anställda barnmorskorna
skola hafva en årslön af minst 200 kronor för att på grund af anställningen
fä räkna tjänsteår, hafva några af de sakkunnige framställt
anmärkningar. En af dem har ansett, att minimilönen borde bestämmas
till 300 kr., enär ett lägre belopp ej gärna kunde anses
som en skälig lön. En annan har ansett hela den föreslagna bestämmelsen
onödig, då enligt hans erfarenhet ingen barnmorska gärna
kunde åtnöja sig med lägre lön än 200 kr. Däremot hafva flere
andra sakkunnige betonat, att genom det framställda förslaget många
i kommuners tjänst anställda barnmorskor skulle gå miste om rätt
till tjänsteårsberäkning, och att därför antingen minimilönen borde
sänkas eller ock hela bestämmelsen utgå. En sakkunnig har särskilt
anfört, att stundom eu barnmorska, som onekligen vore för

Tjänsteårsberäkning för kommunala barnmorskor med lägre lön än 200 kr. 97

kommunen behöflig, åtnöjde sig med mindre lön än 200 kr. därför,
att hon af särskilda anledningar vore fästad vid orten; i hvarje fall
borde åtminstone för de närvarande innehafvarne af aflönade platser
ingen bestämd minimilön för rätt till tjänsteårsberäkning fastställas.

De nu omnämda anmärkningarna synas mig emellertid icke vara
af den vikt, att jag bör frångå mitt ursprungliga förslag. Af de
statistiska uppgifterna i föregående afdelning framgår visserligen, att
ett betydligt antal barnmorskor, särdeles i Skåne, finnas, hvilka hafva
mindre än 200 kr. i fast årslön; emellertid torde bland dessa flertalet
icke hufvudsakligen vara sysselsatta med yrkets utöfning, utan utgöras
af gifta kvinnor, hvilka jämte det, att de ägna sig åt familjens
vård eller annan sysselsättning, äfven biträda vid förlossningar. I
alla händelser lär icke af dessa barnmorskor kunna förväntas tillräckligt
intresse för underhållande och förkofrande af de insikter och
den färdighet, som yrkets utöfvande kräfver, och staten har således
ingen anledning att genom beviljande af pensionsrätt åt sådana barnmorskor
uppmuntra kommunerna att anställa dem. Det synes mig
därför ingalunda innebära någon bestämd orättvisa att utesluta dessa
från rätt till tjänsteårsberäkning; det står ju i alla händelser kommunen
öppet att bereda dem sådan rätt genom att gifva dem bostad
och vedbrand samt dessutom den lilla kontanta lönen af 125 kr.
Emellertid anser jag, att då särskilda lokala förhållanden förekomma,
rätt till tjänsteårsberäkning må efter särskild ansökan kunna medgifvas
barnmorska, som har lägre årslön än 200 kr. och som icke
häller är i tillfälle att verkställa 40 förlossningar om året. Jag
tänker därvid närmast på barnmorskor, hvilka äro bosatta på mindre
öar i skärgården, och hvilka till följd af fastlandets aflägsenhet
icke kunna af befolkningen undvaras, men å andra sidan på grund
af kommunens medellöshet icke kunna aflönas med 200 kr.

Det kunde möjligen sättas i fråga, huruvida en bestämd årslön
ensam bör berättiga till tjänsteårsberäkning, eller huruvida icke också
ett visst minimiantal förlossningar borde föreskrifvas som villkor härför.
Det synes mig dock vanskligt att träffa någon bestämmelse
härom; af följande tabell framgår nämligen, att ganska många

Eneström, llarnmorskekärens pensionering. 7

98 Förslag om tjänsteårsberäkning. Anmärkningar häremot.

barnmorskor med den föreslagna minimilönen under år 1891 verkställt
ett mycket ringa antal förlossningar.

Antalet barnmorskor med minst 200 kronors fast årslön, hvilka
under år 1891 verkställt nedanstående antal förlossningar

Summa

barn-

morskor

5-9

10-14

15-19

—

I 9

Däremot anser jag nödvändigt föreskrifva, att barnmorska, om rätt
till tjänsteårsberäkning skall medgifvas henne på grund af anställning
med minimilön, bör under året hafva utöfvat yrket, enär i annat fall
rätten till tjänsteårsberäkning möjligen kunde gifva anledning till missbruk
på sådant sätt, att en oduglig barnmorska''tillätes kvarstå såsom
löntagande, mot villkor att hon skötte tjänsten genom vikarie.

Jag föreslår därför, att barnmorska, som är anställd i kommuns
tjänst, må på grund; af sin anställning äga rätt till
tjänsteårsberäkning för det kalenderår, under hvilket hon
utöfvat yrket och i fast årslön erhållit minst 200 kr.; att i
den fasta årslönen också må inräknas värdet af naturaförmåner
— bostad och vedbrand dock till ett sammanlagdt
belopp af högst 75 kr.; samt att äfven för barnmorska
med lägre lön än 200 kr. rätt till tjänsteårsberäkning
må kunna medgifvas på grund af lokala förhållanden.

Det har af en sakkunnig anmärkts, att genom de nu föreslagna
bestämmelserna om rätt till tjänsteårsberäkning den oegentligheten
kunde inträffa, att en barnmorska, som verkställt 40 förlossningar
eller åtnjutit 200 kr. i årslön, skulle få räkna tjänsteår, men däremot
en barnmorska, som verkställt 39 förlossningar eller åtnjutit
175 kr. i årslön, blefve utestängd från denna rätt, ehuru skillnaden
mellan deras yrkesutöfning i ena fallet vore och i andra fallet kunde
vara försvinnande liten. Denna anmärkning är riktig, men träffar tydligen
alla begränsningar medelst bestämda minimital, och den påpekade
oegentligheten kan därför icke anses såsom något för det nu framställda
förslaget egendomligt. Hvad angår anmärkningen med afseende på

Modifikationer af förslaget om tjänsteårsberäkning.

lönebeloppen, vill jag ånyo framhålla, att en kommun, som i fast
årslön lämnar 175 kr., kan genom att öka lönen med blott 25 kr.
bereda barnmorskan rätt till tjänsteårsberäkning. Hvad åter angår anmärkningen
beträffande antalet förlossningar, anser jag, att oegentligheten
kan i väsentlig mån minskas, om man åt barnmorska, som under
•ett kalenderår utfört 20—39 förlossningar, gifver rätt till hel tjänsteårsberäkning,
därest summan af förlossningarna under nämda och
näst föregående år sammanlagda uppgår till minst 80, samt till
half tjänsteårsberäkning, om summan icke uppgår till detta tal. Genom
den förra bestämmelsen skulle man vinna den fördelen, att en
rent tillfällig sänkning af antalet förlossningar under ett enskildt år
icke behöfde utöfva någon inverkan på tjänsteårsberäkningen; genom
åen senare bestämmelsen åter skulle man bereda barnmorskorna tillfälle
att vid pensionsrätter profvande få räkna sig i någon mån
till godo äfven yrkesutöfningen under en mera framskriden ålder,
åå praktiken gemenligen minskas. Ått däremot, såsom en barnmorskeförening
och eu sakkunnig föreslagit, meddela oinskränkt rätt
till sammanräkning af antalet förlossningar under en följd af år,
synes mig icke böra ifrågasättas, särskildt därför att genom en
sådan sammanräkning de barnmorskor, som årligen verkställa 150
eller flere förlossningar, skulle redan efter 8 år hafva förvärfvat
ej mindre än 30 tjänsteår och således kunna efter 8 års praktik och
22 års overksamhet uppnå det antal tjänsteår, som i det följande
kommer att föreslås för rätt till pensions erhållande.

I enlighet med hvad jag nu anfört, föreslår jag således, att
barnmorska, som under ett kalenderår verkställt 20—39
förlossningar, måtte få räkna året såsom helt tjänsteår,
därest summan af förlossningarna under detta och närmast
föregående år uppgår till SO, men eljest såsom hälft tjänsteår.

Oberoende af de bestämmelser, som nu blifvit föreslagna, synas
mig särskilda öfvergångsbestämmelser böra fastställas för de barnmorskor,
livilka före pensionsrättens beviljande börjat utöfva yrket.
Det är nämligen först och främst klart, att för den tid, som redan
förflutit — och i all synnerhet för tiden före 1881, då dagböcker

100 Tjänsteårsberäkning för nu befintliga barnmorskor.

först började föras — i många fall stora eller oöfvervinneliga svårigheter
måste möta för styrkandet af rätt till tjänsteårsberäkning
enligt ofvan föreslagna bestämmelser. Därför torde det vara nödvändigt,
att med afseende på denna tid antalet tjänsteår bestämmes
med hänsyn tagen till den art af verksamhet, barnmorskan
utöfvat, och att bestämmanderätten öfverlämnas åt den i detta afseende
sakkunniga myndigheten, nämligen medicinalstyrelsen. De i
kommuners tjänst anställda barnmorskorna borde därvid få räkna sig
till godo hela den tid, under hvilken de utöfvat yrket på vederbörligt
sätt; för de öfriga barnmorskorna åter torde rätt till retroaktiv
tjänsteårsberäkning icke böra beviljas för längre tid än de senaste
30 kalenderåren. Den sista bestämmelsen är tillagd af den anledningen,
att eljest barnmorskor, som redan nu upphört med yrkets utöfvande,
skulle kunna göra anspråk på pension, något som väl icke
bör ifrågakomma. Den första bestämmelsen åter torde böra inskränkas
att gälla om de barnmorskor, som åtminstone under de sista 10
åren varit oafbrutet anställda i kommuns tjänst, enär det eljest kunde
inträffa, att eu kommun ånyo anställer en redan afskedad barnmorska
endast för att bereda henne pensionsrätt.

Genom den ofvan föreslagna^bestämmelsen skulle möjligheten till
erhållande af pension betydligt underlättas åtminstone för dem bland
de befintliga barnmorskorna, som redan nu äro ålderstigna. För att
äfven för de medelåldriga i någon mån öka denna möjlighet, vore
det utan tvifvel önskvärdt, att man kunde bereda åtminstone dem,,
som vid pensionsrättens beviljande fyllt 50 år, något lindrigare villkor
med afseende på tjänsteårsberäkningen under den kommande
tiden. Detta kunde ske t. ex. så, att helt tjänsteår finge räknas,.
om 30 förlossningar, och hälft tjänsteår, om 15—29 förlossningar
under ett kalenderår verkställts. Eljest vore det att befara, att dessa
medelåldriga barnmorskor icke skulle kunna förvärfva det för pensions
erhållande nödiga antalet tjänsteår, och därför till skada för
barnmorskeväsendets tidsenliga ordnande blifva tvungna att allt för
länge fortsätta med yrkets utöfvande.

Jag föreslår alltså, att med afseende på de barnmorskor,

Undantagsbestämmelser vid tjänsteår sberäkning. 101

hvilka redan vid pensionsrättens beviljande börjat utöfva
yrket, antalet tjänsteår för den förflutna tiden må af medicinalstyrelsen
bestämmas utan hinder af ofvan föreslagna
stadganden, dock så att hänsyn får tagas till hela tjänstgöringstiden
blott för de barnmorskor, hvilka åtminstone under
de lO senaste åren oafbrutet varit i kommuns tjänst anställda,
men för öfriga barnmorskor blott till tjänstgöringen
under de 30 sista kalenderåren; samt att för de befintliga
barnmorskorna, hvilka vid pensionsrättens beviljande redan
fyllt 50 år, de ofvan föreslagna minimiantalen förlossningar
må sänkas till 30 för hel och 15 för half tjänsteårsberäkning.

Godkännas de nu föreslagna undantagsbestämmelserna, torde de
viktigaste bland de betänkligheter, som af barnmorskeföreningarna och
de sakkunnige blifvit anförda, hufvudsakligen vara allägsnade. Hvad
särskild! angår det obilliga däri, att Stockholms stad skulle för sina
få pensionsberättigade barnmorskor betala en synnerligen dryg afgift,
vill jag påpeka, att denna obillighet borde kunna aflägsnas genom
den ofvan föreslagna bestämmelsen om särskild rätt till tjänsteårsberäkning
på grund af lokala förhållanden. Genom denna bestämmelse,
och med hänsyn tagen till den afgift, som i det följande
kommer att föreslås, borde rätt till tjänsteårsberäkning kunna tillerkännas
100 barnmorskor inom Stockholms stad, utan att staden
därför behöfde erlägga någon extra afgift.

Det har af eu sakkunnig föreslagits, att rätt till tjänsteårsberäkning
måtte kunna tillerkännas barnmorska, äfven om hon verkställt
ett mycket ringa antal förlossningar och icke åtnjuter 200 kr.
i fast årslön, därest hon kan förete särdeles goda vitsord om sin tjänstgöring.
Med erkännande af den goda tanke, som ligger till grund för
detta förslag, anser jag dock, att det skulle erbjuda allt för stora svårigheter
med hänsyn till en fullt rättvis tillämpning af detsamma.

Genom de nu föreslagna bestämmelserna har en viss inskränkning
gjorts i rätten att erhålla pension. Det återstår ännu att bestämma,
huruvida möjligen en inskränkning af helt annat slag bör

102

Pensionsrätt för nu befintliga äldre barnmorskor.

göras, nämligen i fråga om de nu befintliga äldre barnmorskorna.
Af barnmorskemötets förslag tyckes det, som om mötet velat utesluta
från pensiousrätt de redan befintliga barnmorskorna, som fyllt 55 år.
D:r Wretlind har gatt ett steg längre och i sitt förslag ej medgifvit
sådan rätt åt de nu befintliga barnmorskorna, som öfverskridit eu
ålder af 50 år. Det synes mig emellertid, som om inga sakliga skäl
funnes för att utesluta från pensionsrätten några af de nu befintliga
barnmorskorna endast därför, att deAfverskridit eu viss ålder. Tvärtom
synes både ett af de hufvudsakliga skälen och humanitetsskäl
tala för beviljandet af pensionsrätt äfven åt dessa barnmorskor, förutsatt
att sådan anordning kan träffas, hvarigenom ur finansiell synpunkt
deras pensionering blir möjlig. Som bekant har vid pensionering
af andra kårer, t. ex. elementarlärarne, folkskollärarne och småskollärarne,
äfven den redan befintliga generationen tillerkänts pensionsrätt,
och, för att välja ett exempel från ett närliggande område,
har, då löneförbättring beviljats åt en kår, denna förmån äfven kommit
dem till godo, hvilka redan varit i tjänst anställda. För öfrigt
må anmärkas, att den nuvarande äldre generationen af barnmorskor
utöfvat sitt yrke under mindre gynnsamma förhållanden, än de, som
nu äga rum, hvadan det ur denna synpunkt vore särskildt obilligt,
om de gamla barnmorskorna skulle tillbakasättas vid pensioneringen.

Enligt min åsikt bör således för den nu befintliga generationen
af barnmorskor en högre lefnadsålder icke utgöra någon grund för
uteslutning från pensionsrätten. Att däremot icke enligt min mening
alla nu befintliga barnmorskor, således äfven de, som för längesedan
upphört att praktisera, borde kunna erhålla pension, har redan
blifvit af mig framhållet och i sammanhang därmed en åtgärd föreslagen,
hvarigenom skulle förebyggas, att barnmorskor, som redan upphört
att praktisera, erhölle pensionsrätt. I det följande komma nämligen
30 tjänsteår att föreslås såsom villkor för den normala pensionens erhållande,
och de nu ifrågavarande barnmorskorna kunna enligt mitt
förslag icke förvärfva 30 tjänsteår. Visserligen skulle en och annan
af dem kunna tillerkännas 20 tjänsteår, och på grund däraf möjligen
få rätt till ett årligt understöd af 70 kr., men det synes mig icke

Vid hvilken lefnadsålder bör barnmorska erhålla pension? 103

förefinnas något skäl att genom ett särskildt stadgande beröfva dem
all möjlighet att erhålla det obetydliga understödet, bvilket för öfrigt
skulle utgå blott till dem, som blifvit urståndsätta såväl att sitt yrke
vidare utöfva som ock att på annat sätt sig nödtorfteligen försörja.

4. Närmare bestämmelser beträffande villkoren för
pensionsrätt och pensions utbetalande.

I det föregående har blifvit förslagsvis angifvet, under hvilka
villkor barnmorskorna borde äga rätt till tjänsteårsberäkning, och
det följer nu närmast i ordningen att afgöra, huru många tjänsteår
en barnmorska bör hafva förvärfvat, samt hvilken lefnadsålder hon
bör hafva uppnått, för att kunna få pension sig tillerkänd.

Enligt barnmorskemötets förslag skulle pension erhållas redan
vid 55 års ålder och efter 25 års praktik såsom barnmorska. Enligt
d:r Wretlinds förslag borde pensionsåldern af ekonomiska skäl höjas
till 60 år; om något egentligt antal tjänsteår kan enligt hans förslag
icke vara fråga, men då alla barnmorskor böra hafva aflagt examen
senast vid 36 års ålder, så är det klart, att de vid fyllda 60 år böra
hafva praktiserat i regeln åtminstone 24 år, i de allra flesta fall till
och med ännu längre.

Utan tvifvel finnas synnerligen talande skäl för förslaget att låta
barnmorskorna erhålla pension redan vid 55 eller åtminstone vid 60
års ålder, enär många barnmorskor redan under 50-talet börja blifva
mindre lämpliga för yrkets utöfvande och deras kvarstående således
utgör ett hinder för barnmorskeväsendets förbättrande. Dessa skäl
hafva också blifvit kraftigt framhållna af flere bland de sakkunnige;
bland desse hafva 4 föreslagit 60 år, en högst 60 år och eu högst
55 år. Äfven en bland barnmorskeföreningarna har yrkat pensionsålderns
bestämmande till 60 och en till 55 år.

Yore vid denna frågas afgörande hänsyn att taga uteslutande
till pensioneringens nytta för barnmorskeväsendets utveckling och för
barnmorskorna själfva, kunde ingen tvekan råda därom, att pensionsåldern
borde bestämmas allra högst till 60 år, hälst till 55 år; men

104

Pensionsålderns inflytande på kostnadsbeloppet.

då det är en trängande nödvändighet att taga hänsyn äfven till den
ekonomiska sidan af saken, synes det mig icke möjligt att redan nu
bereda alla barnmorskor pension vid 55 år eller ens vid 60 år. För
att gifva en ungefärlig föreställning om, i hvilken hög grad en höjning
eller sänkning af pensionsåldern inverkar på kostnaden för pensioneringen,
må följande tjäna till ledning. Enligt hvad i föregående
afdelningar blifvit visadt, utgör de närvarande barnmorskornas
medelålder nära 45 år och barnmorskeelevernas medelålder vid examens
afläggande omkring 27 år. Beräknar man nu, med tillhjälp af Statistiska
centralbyråns mortalitetstabell för kvinnor 1871—1880 samt
en räntefot af 4 procent, huru stort kapital skulle fordras för att
kunna gifva åt en nu 45-årig kvinna en årlig pension af 1 krona,
då hon uppnått 55, 60 eller 65 års ålder, finner man att detta kapital
utgör

om pensioneringen skall börja vid 55 års ålder 7*8 6 kronor

» » » » » 60 » » 5-15 »

» » » » » 65 » » 3'' 15 »

Utför man samma beräkningar med hänsyn till eu 27-årig kvinna,
finner man, att det kapital, som för en sådan fordras, utgör
om pensioneringen skall börja vid 55 års ålder B-3 6 kronor

» » » » » 60 » » 2''20 »

» » » » » 65 » » 1*35 »

I båda fallen förhålla sig talen till hvarandra ungefär som 8:5:3.
De nu anförda siffrorna äro visserligen i föreliggande fall ej fullt användbara
för att angifva, i hvilken proportion kostnaderna för barnmorskekårens
pensionering skulle ändras, om man bestämde pensionsåldern
till 55, 60 eller 65 år, men de visa dock, hvilket väsentligt
inflytande en höjning eller sänkning af pensionsåldern äger med hänsyn
till kostnaden. Huru önskvärdt det än vore att bereda tillfälle
till pension åt alla barnmorskor redan vid 55 år, synes mig därför
ett förslag i denna riktning icke för närvarande äga någon utsikt
att vinna riksdagens bifall. Däremot torde pension redan vid 55
års ålder kunna påräknas åtminstone för dem, som genom obotlig
sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsätta såväl att sitt yrke vidare

Normal pension vid fyllda 65 år. Antalet tjänsteår för rätt till pension. 105

utöfva som ock att på annat sätt sig nödtorfteligen försörja; åt öfriga
barnmorskor åter torde för närvarande pension icke kunna ifrågasättas
förr än vid fyllda 65 år, enär redan genom dessa bestämmelser
en ej obetydlig kostnad, såsom i följande afdelning skall visas, kommer
att drabba statsverket. Visserligen är den nu föreslagna pensionsåldern
mycket hög, men framhållas bör å ena sidan, att, enligt de i
föregående afdelning meddelade statistiska uppgifterna, flere barnmorskor
ännu några år in på sextiotalet äro i stånd att utöfva en
ganska omfattande praktik, och å andra sidan, att för alla befintliga
barnmorskor, hvilka äro födda före år 1829, det .är alldeles
likgiltigt, om pensionsåldern nu sättes lägre än 65 år, enär de i alla
händelser hafva fyllt 65 år, då pension kan börja utbetalas.

Hvad angår det antal tjänsteår, som bör;fordras, för att eu barnmorska
skall erhålla pension, måste vid dess bestämmande hänsyn
tagas till den omständigheten, att så väl ordinarie folkskollärarinnor
som småskollärarinnor erhålla den normala pensionen först efter 30
tjänsteår, och det synes icke kunna sättas i fråga att medgifva barnmorskorna
lindrigare villkor i detta afseende. Då barnmorskorna i
genomsnitt utexamineras vid omkring 27 års ålder, och då de väl i
allmänhet efter några få år borde kunna påräkna antingen fäst årslön
af minst 200 kronor eller så omfattande praktik, att de därigenom
blifva berättigade till tjänsteårsberäkning, så torde de i flertalet
fall vid fyllda 65 år hafva förvärfvat 30 tjänsteår. För dem åter,
som vid en tidigare ålder måste till följd af sjukdom eller vanförhet
upphöra med yrkets utöfvande, ställa sig åter förhållandena mindre
gynnsamt, och på det att dessa måtte erhålla åtminstone någon hjälp,
äfven om de ej lyckats förskaffa sig 30 tjänsteår, torde ett mindre
understöd böra lämnas åt de barnmorskor, som förvärfvat minst 20
tjänsteår, ifall de sedermera blifva urståndsätta såväl att sitt yrke
vidare utöfva som ock att på annat sätt sig nödtorfteligen försörja;
för erhållande af detta mindre understöd torde icke någon bestämd
minimiålder böra fastställas, och äfven fordran på ett bestämdt antal
tjänsteår kunna lämnas å sido för dem, hvilka under yrkets utöfning
blifvit invalida. Däremot kan jag af ekonomiska skäl icke nu för -

106 Mistning af tjänsteår. Särskild inskränkning af pensionsrätten.

orda, att barnmorskorna skola i likhet med småskollärarinnorna få
ett relativt stort understöd redan efter 25 tjänsteår; först sedan erfarenhet
om kostnaden vunnits, bör enligt min åsikt fråga härom väckas.

I detta sammanhang torde det få framhållas, att under särsärskilda
förhållanden ett eller flere, i enlighet med förut angifna
bestämmelser förvärfvade, tjänsteår icke böra inräknas vid pröfning
af pensionsrätt. Har barnmorska för alltid blifvit förklarad
förlustig rättigheten att utöfva sitt yrke, bör hon därmed också hafva
förlorat all rätt att räkna sig till godo de förvärfvade tjänsteåren.
Har hon under ett kalenderår blifvit för försummelse eller tjänstefel
sakfälld, bör hon för detta år förlora sin’rätt till tjänsteårsberäkning;
likaledes bör medicinalstyrelsen äga i sin makt att, om hon under
ett kalenderår på annat sätt sig mindre väl uppfört, fråntaga henne
rätt att räkna detta år såsom tjänsteår.

Skulle man utan vidare inskränkning tillämpa de nu angifna
bestämmelserna rörande tjänsteårsberäkning, så skulle därigenom en
möjlighet gifvas för dem, hvilka redan vid pensionsålderns inträdande
sedan längre tid tillbaka helt och hållet upphört med yrkets
utöfvande, att komma i åtnjutande af pension. Tänker man sig

nämligen, att en barnmorska utexaminerats vid 23 års ålder och

omedelbart därefter blifvit med 200 kronors lön anställd i eu kommuns
tjänst, så skulle eu sådan barnmorska redan vid 53 års ålder
kunnat förvärfvat 30 tjänsteår. Enligt ofvan föreslagna bestämmelser
skulle denna barnmorska vid 65 års ålder erhålla pension, äfven om
hon under de sista 12 åren alls icke praktiserat. En sådan anordning
synes mig emellertid icke böra ifrågakomma, och den kan lätt

undvikas, om man föreskrifver, att barnmorska för att kunna erhålla
pension måste i regeln hafva praktiserat under de sista tio åren och
då under sådana omständigheter, att hon för hvarje kalenderår fått
enligt de allmänna bestämmelserna räkna sig till godo åtminstone ett
hälft tjänsteår, samt att undantag från denna regel må göras, endast
då sådaua förhållanden förekommit, hvilka hon icke haft i sin makt
att själf ändra.

Mot de här ofvan föreslagna bestämmelserna hafva, om man

Olika förslag om lefnads- och tjänsteåldern. Pensionsbeloppet. 107

bortser från frågan om den normala pensionsåldern, de sakkunnige
och barnmorskefbreningarna i allmänhet haft mindre väsentliga anmärkningar
att framställa. En sakkunnig och ett par föreningar
hafva förordat en tjänsteålder af blott 25 år. En annan sakkunnig
har föreslagit, att den lägre iuvaliditetspensionen borde få utgå,
äfven om blott 10 tjänsteår förvärfvats, samt att en något högre
invaliditetspension måtte beviljas efter 20 tjänsteår och vid 50 lefnadsår.
Några sakkunnige och flere barnmorskeföreningar hafva uttryckt
den önskan, att invaliditetspension måtte beviljas, äfven om
det icke styrkes, att barnmorskan genom sjukdomen eller vanförheten
blifvit urståndsatt att på annat sätt sig nödtorfteligen försörja, och
har härvid från ett håll såsom skäl anförts, att pensionen genom den
nämda föreskriften skulle få karaktär af ett fattigunderstöd. Slutligen
hafva ett par sakkunnige uttryckt den önskan, att pensionsåldern
vid invaliditet måtte sänkas till 53 eller 50 år. Någon nedsättning
i fråga om antalet tjänsteår synes mig emellertid af ofvan
anförda skäl icke kunna förordas, och de gjorda anmärkningarna i
fråga om föreskrifterna för invaliditetspensionen hafva icke kunnat
öfvertyga mig om behöfligheten af någon förändring däri. Hvad
åter angår sänkningen af iuvaliditetspensiousåldern, skulle denna alltid
medföra ökade kostnader, och den bör därför åtminstone för närvarande
ej ifrågasättas.

Beträffande storleken af pensionsbeloppet öfverensstämma både
barnmorskemötets och d:r Wretlinds förslag däri, att beloppet icke
bör göras beroende af barnmorskornas olika löner eller inkomster.
Detta är också utan tvifvel fullt befogadt, då både löner och
inkomster kunna betydligt växla från ett år till ett annat, och då
särskildt för de enskildt praktiserande barnmorskorna några löner ju
icke förekomma, utom i de enstaka fall, då barnmorskan är anställd
vid något industriellt företag. Icke häller lär det vara lämpligt att
bestämma olika pensionsbelopp, allt efter som barnmorskan är bosatt
i stad eller på landsbygden.

Enligt barnmorskemötets förslag skulle pensionen utgå med 300
kr.; enligt d:r Wretlinds förslag åter skulle staten icke garantera

108 Olika förslag om pensionens storlek. Normal pension 200 kr.

någon till beloppet fullt fixerad pension, utan blott lämna så stort
bidrag, att enligt vanliga lifränteberäkningar därigenom med tillhjälp
af barnmorskornas egna afgifter en lifränta af 200 kr. borde kunna
erhållas. Att detta sista förslag framställts, beror säkerligen icke på
några rent principiella skäl, utan på den omständigheten, att d:r
Wretlind tänkt sig v den ifrågasatta pensionskassan organiserad på
samma sätt som en vanlig lifränteanstalt; men då på grund af de
speciella bestämmelser för rätt till tjänsteårsberäkning, hvilka här
ofvan blifvit föreslagna, en utdelning af pensionerna medelst årliga
insättningar i de allmänna lifränteanstalterna endast i nödfall bör
ifrågasättas, och då inrättande af en särskild lifränteanstalt för barnmorskorna
skulle kunna motiveras, blott om pensioneringen komme
till stånd på frivillighetens väg, så lär själfva förutsättningen för
d:r Wretlinds förslag hafva bortfallit.

På samma gång jag, i likhet med en af de sakkunnige, håller
före, att eu pension af 300 kronor i många fall skulle vara väl behöflig
för att bereda en barnmorska en något så när sorgfri ålderdom,
anser jag dock, att så stort normalt pensionsbelopp åtminstone
icke för närvarande bör ifrågasättas, utan ansluter jag mig i detta
afseende till d:r Wretlinds förslag, med den af nyss angifna skäl
motiverade modifikationen, att beloppet bör bestämdt fixeras till 200
kronor. Dock borde enligt min tanke en möjlighet beredas barnmorskorna
att genom egna tillskott i någon mån höja pensionsbeloppet;
huru härvid lämpligen skulle förfaras, får jag tillfälle att
närmare utveckla, då fråga blir om sättet för pensionskostnadernas
bestridande.

Att, såsom en sakkunnig föreslagit, fastställa olika belopp för
dem, som afgå på grund af invaliditet vid uppnådd minimiålder och
för dem, som utan sådan anledning afgå vid normal pensionsålder,
synes mig icke lämpligt, då ju de invalida behöfva sin pension minst
lika väl som de andra pensionärerna, och då pensionsåldern för de
sistnämda föreslagits till 65 år blott på grund af tvingande ekonomiska
skäl. För dem åter, som tillerkännas invaliditetspension oberoende
af någon viss ålder, vågar jag däremot ej, trots de anmärk -

109

Lägre pension i vissa fall. Villkor för beloppets utbetalande.

ningar, som af sakkunnige blifvit framställda mot det alltför obetydliga
beloppet, föreslå högre pension än den, som under likartade
förhållanden tillkommer småskollärarinnor, nämligen 70 kr.

Jämte de nu ifrågasatta slagen af pensioner synes mig
emellertid ett tredje slag böra finnas, genom hvilket kommunerna
sättas i stånd att, om särskilda, af barnmorskan själf ej förvållade,
skäl därtill föreligga, afskeda henne redan vid fyllda 55 år, utan
att hon därför behöfver helt och hållet blifva ställd på bar backe.
För detta slag af pension bör beloppet bestämmas så, att någon
betydligare extra kostnad därigenom icke uppkommer. Enligt hvad
i följande afdelning kommer att visas, skulle redan vid 55 års,
ålder utan särskild kostnad kunna åt barnmorskorna beredas en
pension af 80 kronor, vid 56j års ålder en pension af 87 kronor
o. s. v., samt vid 64 år en pension af 167 kronor. Emellertid
synes det mig, som om dessa belopp, på det att kommunerna af
den föreslagna rättigheten skulle hafva någon verklig nytta, borde
något litet höjas, så att pensionen för dem, som afgå vid fyllda 55 år,
blefve 100 kr., för dem, som afgå vid fyllda 56 år, 110 kr., o. s. v.,
samt för dem, som afgå vid fyllda 64 år, 190 kr. Äfven för erhållande
af detta slags pension borde dock fordras 30 tjänsteår samt
åtminstone 10 års tjänstgöring med en lön af minst 200 kr. inom
den kommun, som besluter afskedet.

Klart torde vara, att en barnmorska, som erhållit rätt till ett
visst understöd och redan börjat uppbära detsamma, icke sedermera
bör på grund af uppnådd högre lefnadsålder eller af annan anledning
kunna erhålla rätt till högre understödsbelopp.

För att pensionsbeloppet skall få utbetalas till en pensionerad
barnmorska, torde det vara nödvändigt fordra, att hon ej vidare är
med fast årslön anställd i kommuns tjänst. Ett sådant stadgande
står i full öfverensstämmelse med de föreskrifter, hvilka gälla vid
pensioneringen af andra kårer, och, om det ej funnes, kunde lätt nog
inträffa, att statens bidrag till pensioneringen faktiskt blefve ett bidrag
till barnmorskornas aflöning, ett förhållande, hvars inträffande
väl bör förebyggas. Men om de af kommunerna aflönade barn -

110 Fall, då beloppet ej utbetalas. Pensionerad barnmorskas skyldigheter.

morskorna nödgas afstå från sin lön för att erhålla pension, så
torde det också vara nödvändigt stadga, att de enskildt praktiserande
barnmorskorna icke få beloppet till sig utbetaladt, om de fortfara att
praktisera i större omfattning. Eljest skulle ju de enskildt praktiserande
barnmorskorna lätt blifva gynnade framför de af kommuner
aflönade; en barnmorska, som erhållit afsked ur en kommuns tjänst,
får i regeln en efterträderska, som öfvertager hennes praktik, hvadan
den afskedade barnmorskan endast i enskilda undantagsfall lär kunna
påräkna någon nämnvärd inkomst af sitt yrke. Däremot kan en i
stad enskildt praktiserande barnmorska äfven efter uppnådd pensionsålder
blifva i tillfälle att betjäna sina förra klienter, och hennes
inkomster kunna således vara nästan lika stora som före pensionens
erhållande. För barnmorskan själf vore det utan tvifvel fördelaktigt
att erhålla både pension och inkomst af praktik, och det kan
ju vara sant, att man ej borde missunna den gamla barnmorskan
en så obetydlig fördel, men betraktar man pensionen såsom afsedd
att gagna barnmorskeväsendet, synes det, som om något skäl till dess
utbetalande icke förefunues.

Mot förslaget, att en enskildt praktiserande barnmorska icke
skulle få utöfva någon vidsträcktare praktik, om bon ville uppbära
pension, hafva några sakkunniga och eu barnmorskeförening uttalat
sig. På ofvan anförda skäl anser jag mig dock böra fasthålla vid
detta förslag; det synes mig lämpligast böra formuleras så, att barnmorska,
som under ett kalenderår verkställt minst 40 förlossningar,
förlorar hela pensionsbeloppet för det näst följande kalenderåret,
men endast halfva pensionsbeloppet, om hon verkställt 20—39 förlossningar.
I öfverensstämmelse härmed synes mig förbudet mot
pensions utbetalande till aflönad barnmorska böra formuleras så, att
barnmorska, som efter erhållen pensionsrätt under ett kalenderår
mottager lön, förlorar pensionsbeloppet för det närmast följande kalenderåret.
I sammanhang härmed torde i barnmorskereglementet
böra införas en föreskrift, hvarigenom pensionerad barnmorska fritages
från skyldigheten att på kallelse biträda vid förlossningar.

Att pensionerad barnmorska, som förklarats förlustig medborger -

Mistning af pension. Sammanfattning af pensionsvillkoren. 111

ligt förtroende, för alltid bör förlora sin pension, synes mig själfklart,
liksom att samma stadgande bör gälla, om pensionerad barnmorska
blir främmande makts undersåte eller inträder i främmande makts
tjänst; äfven vid bosättning på främmande ort anser jag, oaktadt de
afvikande åsikter, som uttalats af ett par sakkunnige och en barnmorskeförening,
riktigast, att barnmorskan förlorar peusionen för den
tid, under hvilken hon vistas utomlands.

I samtliga de här ofvan framställda förslagen har, i enlighet
med det föredöme, som riksdagen gifvit i sin skrifvelse af den 5
maj 1888, användts ordet »pension». Då emellertid den pensionsinrättning,
som blifvit inrättad för småskollärarinnekåren — med
hvilken barnmorskekåren väl närmast kan betraktas såsom likställd
— erhållit namnet ålderdomsunderstödsanstalt, och de pensioner, som
därifrån utgå, kallats understöd, så torde det vara skäl att äfven i
detta fall införa en sådan benämning. Med användande af detta
uttryck, samt med begagnande af uttrycken helt och afkortadt understöd
i den genom reglementet för nämda anstalt fastställda betydelsen,
sammanfattar jag här de ofvan angifna bestämmelserna och föreslår
alltså:

att helt understöd till ett belopp af 200 kronor må
tillkomma barnmorska, som räknar 30 tjänsteår och
antingen fyllt 65 år eller också fyllt 55 år och genom
obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt såväl
att sitt yrke vidare utöfva som ock att på annat sätt
sig nödtorfteligen försörja;

att barnmorska, hvilken sedan minst lO år tillbaka
oafbrutet varit med en fast årslön af sammanlagdt minst
200 kronor anställd i samma kommuns eller kommuners
tjänst, må, om hon uppnått 55 års ålder och räknar
minst 30 tjänsteår samt om kommunen eller kommunerna
afskeda henne på grund af försvagad hälsa, bristande
syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad
anledning, erhålla afkortadt understöd till ett belopp af

112 Sammanfattning af förslagen beträffande understödsrätten.

lOO kronor, om hon fyllt 55 år, Ilo kronor, om hon fyllt
56 år, o. s. v., samt 190 kronor, om hon fyllt 64 år;

att barnmorska, som icke uppnått det för erhållande
af helt understöd erforderliga antalet lefnads- och
tjänsteår, men genom obotlig sjukdom eller vanförhet
blifvit urståndsatt såväl att sitt yrke vidare utöfva som
ock att på annat sätt sig nödtorfteligen försörja, må erhålla
årligt understöd till ett belopp af 70 kronor, om
hon räknar minst 20 tjänsteår, eller om hon ådragit
sig sjukdomen genom olycksfall under tjänsteförrättning; att

rätt till tjänsteårsberäkning förloras för det kalenderår,
under hvilket barnmorska blifvit för försummelse
eller tjänstefel sakfälld, samt att medicinalstyrelsen
äger makt att fråntaga barnmorska rätt till tjänsteårsberäkning
på grund af mindre godt uppförande;

att all rätt till tjänsteårsberäkning går förlorad, om
barnmorska för alltid förklaras förlustig rättigheten att
utöfva sitt yrke;

att barnmorska för att kunna erkännas berättigad
till understöd måste under hvart och ett af de sista lO
kalenderåren hafva utöfvat sitt yrke under sådana omständigheter,
att enligt de i föregående kapitel angifna
bestämmelserna hänsyn därtill får tagas vid tjänsteårsberäkningen,
eller i motsatt fall måste styrka, att förhållandet
icke berott på bristande nit eller annan själfförvållad
anledning;

att barnmorska, som erhållit rätt till understöd och
redan börjat uppbära detsamma, icke sedermera kan
erhålla rätt till högre understödsbelopp;

att barnmorska, som blifvit förklarad understödsberättigad
och sedermera under ett kalenderår antingen
erhållit fast årslön af kommun eller verkställt minst 40
förlossningar, förlorar hela sitt understöd för det när -

Böra barnmorskorna själfva bidraga till ålderdomsunderstödet? 113

mast följande kalenderåret, men halfva understödet, om
hon såsom enskildt praktiserande verkställer 20—39
förlossningar;

att understöd för alltid förloras af den, som förklaras
förlustig medborgerligt förtroende, och af den, som
blifver främmande makts undersåte eller träder i främmande
stats tjänst;

samt att understödstagare, som bosätter sig å främmande
ort, förlorar understödet för den tid, under hvilken
hon vistas utrikes.

I sammanhang härmed föreslår jag äfven, att barnmorska,
som under loppet af 5 år icke uttagit sitt understöd, först
efter särskild ansökan må kunna inträda i sin förra rätt.

5. Om sättet för kostnadernas bestridande.

1 riksdagens skrifvelse af den 5 maj 1888 förutsattes, att bidrag
till ålderdomsunderstödet åt barnmorskekåren borde lämnas af statsverket,
men för öfrigt gafs ingen bestämd anvisning om sättet för
kostnadernas bestridande. Enligt barnmorskemötets förslag borde
åtminstone af alla hädanefter inträdande barnmorskor en årsafgift af
10 kronor erläggas. På hvad sätt denna afgift skulle kunna utkräfvas
af de barnmorskor, hvilka icke frivilligt erlade densamma,
angafs icke i petitionen. Huruvida mötet verkligen var af den meningen,
att afgiften borde på exekutiv väg uttagas, är mig icke bekant;
men äfven om detta skulle hafva varit mötets åsikt, så torde
intet tvifvel böra råda därom, att en åtgärd af detta slag icke kan
förordas. En utväg vore visserligen att låta den kommun, inom
hvilken barnmorskan är bosatt, erlägga den ifrågasatta afgiften, för
den händelse att barnmorskan saknade medel därtill, men dels kunde
ett sådant tillvägagående knappast vara lämpligt med afseende på de
enskildt praktiserande barnmorskorna, med hvilka kommunen ju icke
har något direkt att skaffa, dels vore därigenom grundsatsen om
obligatoriska utgifter från barnmorskorna själfva öfvergifven, och det
kunde då sättas i fråga, om det icke vore vida enklare att låta kom Eneström,

Barnmorskckärent pensionering. 8

114 Ej obligatoriska, men om möjligt frivilliga af gifter från barnmorskorna.

munerna erlägga afgifterna och sedermera göra sig betäckta därför
af de barnmorskor, som kunde betala.

Till stöd för den åsikten, att barnmorskorna verkligen borde
bidraga med obligatoriska afgifter, kunde man möjligen anföra, att
småskollärarinnorna måste för ett liknande ändamål årligen erlägga
en afgift af 4 kronor, men dels är det alltid möjligt att utkräfva
denna afgift, enär alla småskollärarinnor hafva minst 200 kronor i
fast årslön, dels uppgår den nämda afgiften icke ens till hälften af
det belopp, som barnmorskemötet föreslagit.

Funnes det verkligen något sätt att från barnmorskorna erhålla
en årsafgift af 4 å 5 kronor, utan att denna behöfde på exekutiv
väg uttagas, så skulle jag icke tveka att förorda fastställandet af en
sådan afgift; men då ingen utväg af nämda slag, så vidt jag kan
se, förefinnes, måste jag bestämdt afstyrka fastställande af en obligatorisk
afgift från deras sida. Emellertid vore det utan tvifvel af
flere skäl önskvärdt, att barnmorskorna själfva i någon mån bidroge
till sin ålderdomsförsörjning, ett önskningsmål, som också uttryckligen
framhållits af två bland de sakkunnige. Enligt den enes förslag
borde alla barnmorskor, hvilka uppfyllt föreskrifna villkor i afseende
på lefnads- och tjänsteår, dels genom statsverkets försorg erhålla ett
för alla lika stort ålderdomsunderstöd, dels sättas i tillfälle att genom
egna tillskott i någon mån öka understödsbeloppet, hvarvid staten
borde, för att uppmuntra barnmorskorna till själfhjälp, utöfver understödet
afsätta för hvarje barnmorskas räkning lika mycket, som hon
själf inbetalade. Grundtanken i detta förslag synes mig vara mycket
god och kunde ju lätt realiseras, därest man med den anstalt, om
hvars inrättande förslag i det följande kommer att framställas, förenade
en enskild lifränteanstalt för barnmorskor. I denna anstalt
borde barnmorskorna få efter råd och lägenhet göra insättningar;
uppginge för en särskild barnmorska vid pensionsålderns inträdande
insättningarna till så stort belopp, att en lifränta å 50 kronor däraf
kunde utgå, borde understödet för henne höjas från 200 till 300
kronor. Vore hennes tillgodohafvande mindre, borde detta kontant
till henne utbetalas; vore det åter större, borde det öfverskjutande

Bör staten af administrativa skäl ensam bekosta understödet? 115

beloppet likaledes tillställas henne. Upphörde åter en barnmorska
med yrkets utöfning före uppnådd pensionsålder, borde insättningarna
med 4 % ränta på ränta till henne utbetalas. Det nu antydningsvis
framställda förslaget torde dock för närvarande icke böra till någon
åtgärd föranleda, enär det tydligen är nödvändigt att förut utröna,
huru stor anslutning förslaget kunde påräkna bland barnmorskorna.
Jag vill blott tillägga, att, därest den ifrågasatta enskilda lifränteanstalten
kommer till stånd, barnmorskornas fattigkassas kapitaltillgång
lämpligen kunde åt densamma öfverlämnas såsom grundfond.

Om det af ofvan anförda skäl får anses klart, att barnmorskorna
själfva icke böra direkt betala några afgifter till det allmänna ålderdomsunderstödet,
så gäller det att afgöra, huruvida hela kostnaden
skall bestridas genom statsbidrag, eller om möjligen en del af de
behöfliga medlen skall på annan väg anskaffas; naturligtvis blir det
i hvarje fall de skattskyldige, som ytterst komma att drabbas af
kostnaden. Då man närmare öfverväger denna fråga, ligger den
tanken nära till hands, att, om hela kostnaden bestredes genom statsbidrag,
administrationen skulle kunna blifva så enkel, att ingen särskild
myndighet behöfdes för dess handhafvande. Det kunde nämligen
sättas i fråga, om man ej kunde anordna saken så, att barnmorskans
närmaste förman finge i uppdrag att pröfva understödsrätten
och bevilja understöd, hvarefter understödets kapitalvärde beräknades,
och det behöfliga beloppet af staten placerades i en lifränteanstalt,
hvilken därmed öfvertoge de förpliktelser, som staten
iklädt sig i fråga om barnmorskornas ålderdomsförsörjning. Denna
till utseendet så tilldragande tanke måste dock öfvergifvas, enär dess
tillämpning skulle medföra mycket stora olägenheter. Först och''
främst är det klart, att inga reglementariska föreskrifter i fråga
om understödsrätt och understöds beviljande kunna göras så fullständiga
och så tydliga, att de kunna tillämpas af nära 300 personer,
utan att talrika anledningar till missnöje på grund af bristande enhet
i tillämpningen skulle uppstå; till och med om man öfverlämnade
uppdraget åt de 24 förste provinsialläkarne jämte förste stadsläkarne
i Stockholm och Göteborg, skulle olägenheterna icke blifva i väsentlig

116 Kommunerna böra i främsta rummet bekosta understödet.

man afhjälpta. Vidare är det otvifvelaktigt, att lifränteanstalterna
icke skulle kunna utöfva nödig kontroll i fråga om iakttagandet af
de bestämmelser, som ofvan blifvit föreslagna för rätt till pensions
utbekommande. Slutligen bör äfven här betonas, att lifränteanstalterna
icke kunna lämna full garanti för understödens noggranna
utbetalande. De två sista anmärkningarna skulle visserligen förfalla,
om man lämnade lifränteanstalterna å sido och läte pensionerna utbetalas
af länsstyrelserna, men säkerligen skulle dessa protestera mot
ett sådant förslag, och i alla händelser skulle den första anmärkningen
fortfarande äga gällande kraft.

Visar det sig sålunda nödvändigt, att en myndighet finnes, hvilken
pröfvar pensionsrätten och beviljar understöd samt ombesörjer eller
åtminstone öfvervakar understödens utdelande, så är därmed det
administrativa skälet för hela understödskostnadens bestridande genom
statsbidrag i väsentlig mån försvagadt. Betänker man nu, att, enligt
hvad redan förut blifvit påpekadt, kommunerna af ålder ansetts
skyldiga att närmast vårda sig om barnmorskeväsendets ekonomiska
sida, så framställer sig omedelbart den tanken, att kommunerna också
böra icke blott bidraga till, utan ock hufvudsakligen bestrida understödskostnaden.
En sådan utväg synes vara så mycket lämpligare,
som därigenom en möjlighet erbjuder sig att låta kommuner, hvilka
eljest skulle åsamka staten relativt stora understödskostnader, erlägga
afgifter i proportion till dessa kostnader. Förslaget att låta kommunerna
hufvudsakligen bestrida understödskostnaden har också till fullo
gillats af nästan alla barnmorskeföreningar och det öfvervägande
antalet bland de sakkunnige. Endast en sakkunnig har bestämdt
uttalat sig mot detta förslag, hvilket enligt hans åsigt dels skulle
nödvändiggöra inrättandet af en särskild understödsanstalt med mycket
dyrbar förvaltning, dels medföra den faran, att kommunerna kunde
af barnmorskorna utkräfva de för deras ålderdomsförsörj ning erlagda
afgifterna, och kostnaden således ytterst komma att bestridas af barnmorskorna
själfva. För att afhjälpa dessa olägenheter har den sakkunnige
föreslagit, att understödskostnaden skulle bestridas antingen
helt och hållet genom statsmedel, eller också genom stats- och lands -

Bidrag af landsting smedel? Olägenheter af avgifter från kommunerna, liv

tingsmedel, hvarvid naturligtvis äfven de städer, som ej deltaga i
landsting, borde lämna bidrag; bidragen från landstingen och städerna
kunde bestämmas antingen i förhållande till folkmängden,
eller i förhållande till barnmorskornas antal,, eller slutligen i förhållande
till antalet understödstagare. Förslaget om kostnadens bestridande
genom landstingsmedel bar äfven omfattats af en bammorskeförening.

Att det förslag, för hvars hufvuddrag nu redogjorts, i flere afseenden
är beaktansvärdt, erkänner jag villigt. Emellertid har redan
förut blifvit framhållet, att i alla händelser eu myndighet måste
finnas, hvilken ombesörjer de göromål, hvilka genom understödsrättens
beviljande blifva nödvändiga, och om åt denna myndighet öfverlämuas
äfven att indrifva kommunernas afgifter, så ökas visserligen
därigenom ej obetydligt arbetet, men då det nya arbetet hufvudsakligen
är af rent mekanisk natur, bör ingen betydlig tillökning i förvaltningskostnaderna
därigenom nödvändiggöras; att kostnaden, såsom
förslagsställaren antagit, skulle komma att medtaga en stor del af de
för pensioneringen afsedda medlen, innebär en påtaglig öfverdrift.
Däremot är det otvifvelaktigt sant, att, om afgifter skola erläggas
af kommunerna, detta lätt nog kan leda därhän, att kostnaden ytterst
drabbar barnmorskorna själfva. Och om ett sådant förhållande inträffade,
vore detta mycket beklagligt icke blott därför, att utgiften
i många fall skulle vara för barnmorskan mycket kännbar, utan
äfven därför, att den ej sällan kunde innebära en bestämd orättvisa.
De afgifter, som af kommunerna skulle erläggas, äro nämligen afsedda
dels till att betäcka kostnaden för de beviljade understöden,
dels till att bilda en fond, hvarigenom understödskostnaden för de
ännu praktiserande barnmorskorna skall bestridas. Men klart är ju,
att de praktiserande barnmorskorna icke billigtvis böra tvingas att
betala kostnaden både för sig själfva och för de kamrater, hvilka
redan vid understödsrättens beviljande eller under den närmaste ''tiden
därefter börja att uppbära understöd, och af hvilka således antingen
intet eller åtminstone blott ett ringa bidrag kan utkräfvas. Då likväl
å andra sidan sättet för kostnadernas bestridande genom afgifter

118

Kostnadens fördelning mellan staten och kommunerna.

af kommunerna synes mig vara det enda naturliga, så anser jag den
framställda anmärkningen icke böra föranleda till någon ändring af
mitt förslag. Förslaget att bestrida kostnaderna genom landstingsmedel
skulle visserligen medföra en ej obetydlig besparing i arbetet,
men så länge landstingen icke aflöna barnmorskorna, torde det icke
vara lämpligt att de åläggas lämna bidrag till ålderdomsunderstödet.

Kunde ett stadgande, hvarigenom kommunerna torbjödes att af
barnmorskorna utkräfva mer än 5 eller högst 10 kronor årligen hafva
någon effektiv verkan, så skulle jag vara den förste att förorda ett sådant
stadgande. Men då ingen minimilön för barnmorskorna finnes fastställd,
skulle därigenom i sak ingenting vara vunnet. Det återstår därför blott
att hoppas, att flertalet kommuner icke ens skola sätta i fråga att af
barnmorskan återfå den erlagda afgiften eller åtminstone icke mer
än 10 kronor däraf, och att de öfriga kommunerna skola genom opinionens
påtryckning förmås att afstå från ett eventuellt försök i denna riktning.

I hvilken proportion kostnaderna skola fördelas mellan staten
och kommunerna, är naturligtvis vanskligt att afgöra. Antager man,
i enlighet med d:r Wretlinds förslag, att staten skulle bestrida */3
af kostnaden, så skulle -/3 komma på kommunerna, och denna proportion
tyckes mig vara ganska antaglig; dock torde den böra modereras
efter omständigheterna så, att kommunernas afgifter utgå med
något lätt beräkneligt belopp. Emellertid bör statsverkets årliga bidrag
icke på förhand fixeras, utan, såsom forhållandet är med statsbidraget
till småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt, utanordnas blott i
den mån det behöfves till kostnadernas bestridande. Under de första
åren bör då intet statsbidrag blifva behöfligt, och om ett öfverskott å
kommunernas afgifter skulle uppstå, bör detta öfverskott insättas
i statskontoret.

För Fördelningen af kostnaderna mellan kommunerna inbördes
erbjuda sig i föreliggande fall ej obetydliga svårigheter. Att bestämma
en fix afgift för hvarje inom kommunen bosatt barnmorska,
kan icke komma i fråga, då många barnmorskor icke skulle kunna
enligt ofvan föreslagna bestämmelser komma i åtnjutande af understöd,
och då i alla händelser kommunen icke lär kunna anses hafva

Grunderna för bestämmande af kommunernas af gifter. 119

särskilda förpliktelser mot en barnmorska, endast därför att hon är
bosatt inom kommunens område. Rättvisare vore visserligen att under
hvarje år en bestämd afgift erlades för hvarje barnmorska, som under
året förvärfvat sig rätt till tjänsteårsberäkning, men om en sådan
anordning skulle kunna genomföras, vore det nödvändigt att förena
kommunerna till vissa barnmorskedistrikt, hvilka gemensamt hade att
erlägga den ifrågasatta afgiften för de barnmorskor, hvilka praktiserade
inom mer än eu kommun af distriktet. En sådan anordning
skulle emellertid enligt min åsikt medföra mycket stora praktiska
svårigheter, och jag anser mig därför icke kunna förorda densamma.
I stället föreslår jag, att i regeln kommunernas afgifter skola bestämmas
i förhållande till antalet mantalsskrifna personer; då detta
antal är ungefär proportionellt mot antalet barnsbörder, så skulle på
detta sätt i det hela taget hvarje kommun komma att till understödet
bidraga i förhållande till antalet barnmorskeförrättningar, som inom
kommunen förekommit eller åtminstone bort förekomma, och en sådan
grundsats för fördelningen af understödskostnaden synes mig hafva
stora skäl för sig.

Emellertid anser jag, att från den nu gifna allmänna regeln
vissa undantag böra göras. Först och främst bör en kommun, som
aflönar barnmorska med minst 200 kronor, för hvarje sådan barnmorska
erlägga minst en viss afgift, uppgående till omkring 2/3 af
medelunderstödskostnaden för eu enskild barnmorska, enär en sådan
barnmorska förvärfvar sig rätt till tjänsteårsberäkning oberoende af
antalet verkställda förlossningar. För de särskilda fall, då i följd af
lokala förhållanden rätt till tjänsteårsberäkning beviljas en barnmorska,
bör också afgiften bestämmas ungefär efter nu angifna grunder.

Enligt det nu framställda förslaget skulle alla kommuner bidraga
till understödskostnaden oberoende af den omständigheteu, huruvida
de aflönade någon särskild barnmorska eller ej, och äfven för
den händelse att ingen inom kommunen praktiserande barnmorska
under det innevarande året förvärfvat sig rätt till tjänsteårsberäkning.
Emellertid anser jag, att i ett fall befrielse från hvarje
afgift bör efter särskild ansökan medgifvas eu kommun, nämligen,

120 Kommuns befriande från afgift i vissa fall. Anmärkningar mot afgifterna.

om styrkas kan, att ingen barnmorska, som inom kommunen utöfvar
sitt yrke, rimligen kan, utan att bosätta sig på annan ort, förvärfva
något tjänsteår. Förhållandet är, att i vissa trakter af Skåne små
kommuner finnas, bvilka aflöna en barnmorska med en obetydlig
årslön, ofta uppgående endast till ett eller annat tiotal kronor, och
där årligen icke ens 20 barn födas. Är nu en sådan kommun omgifven
af andra kommuner, där fullt likartade förhållanden råda, så
är det klart, att kommunens barnmorska icke kan förvärfva sig ett
enda tjänsteår, och således i intet fall kan erhålla understöd, utom
möjligen på grund af olycksfall under tjänsteförrättning. Det synes
under sådana förhållanden obilligt att tvinga kommunen till erläggande
af en afgift, huru obetydlig den än må vara, af hvilken kommunen
icke rimligtvis kan erhålla något motsvarande gagn.

De nu framställda förslagen om understödskostnadens fördelning
mellan staten och kommunerna samt mellan kommunerna inbördes
hafva i allmänhet lämnats utan anmärkning af de sakkunnige och
barnmorskeföreningarna. Dock hafva två sakkunnige och en barnmorskeförening
framhållit, att ingen kommun borde helt och hållet
kunna befrias från afgift, enär eljest det kunde befaras, att
kommunerna afskedade en barnmorska före uppnådd understödsålder.
En sakkunnig har föreslagit, att, om en'' barnmorska af två eller
flere kommuner aflönades med sammaulagdt minst 200 kronor, äfven
för en sådan barnmorska minst en viss afgift borde erläggas,
enär hon ju också förvärfvade sig rätt till tjänsteårsberäkning oberoende
af antalet verkställda förlossningar. Eu sakkunnig har ansett,
att kommun, som vill bereda sin barnmorska understöd före
den normala pensionsåldern, skall erlägga eu särskild afgift, så att
det afkortade understödets belopp kan höjas utöfver det af mig föreslagna.
Slutligen har en barnmorskeförening föreslagit, att äfven
för barnmorska, som är med minst 200 kronor aflöuad af ett industriellt
företag inom en kommun, samma kommun bör erlägga minst
en bestämd afgift, hvarvid dock å andra sidan barnmorskan bör tillerkännas
rätt till tjänsteårsberäkning oberoende af antalet verkställda
förlossningar.

Sammanfattning af grunderna för afgifternas bestämmande. 121

I det första af de nu omnämda förslagen kan jag af ofvan angifna
principiella skäl icke instämma, och jag förmodar, att den uttalade
farhågan hufvudsakligen uppkommit genom något missförstånd.
Det andra förslaget är otvifvelaktigt ur teoretisk synpunkt befogadt,
men då det synes mig svårt att fastställa någon på en gång enkel
och rättvis grund för afgiftens fördelning mellan kommunerna, och
då frågan ur finansiell synpunkt är af mycket ringa betydelse, så
måste jag afstyrka detsamma. För ett antagande af det tredje förslaget
tyckes mig intet egentligt skäl föreligga, alldenstund samma
resultat skulle vinnas, om kommunen direkt till barnmorskan utbetalade
tilläggsbeloppet, och äfven det fjärde förslaget anser jag
mig böra afstyrka, enär tillvaron af ett industriellt företag inom en
kommun icke gärna kan förplikta kommunen att till understödskostnadens
bestridande erlägga någon särskild större afgift.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört beträffande sättet
för kostnadernas bestridande, föreslår jag således:

att understödskostnaden bestrides till ungefär V3 af
staten och 2/ä kommunerna, dock så, att statens bidrag
utanordnas blott i den mån det behöfves för
kostnadernas bestridande;

att fördelningen mellan kommunerna i regeln sker
i förhållande till antalet mantalsskrifna personer, dock
så att kommun, som aflönar barnmorska med minst
200 kronor eller på grund af lokala förhållanden fått
rätt till tjänsteårsberäkning henne tillerkänd oberoende
af antalet verkställda förlossningar, .måste, i förra fallet
ovillkorligt och i senare fallet åtminstone enligt regeln,
erlägga minst en viss afgift, hvars belopp kommer att
i följande afdelning närmare bestämmas;

att befrielse från afgifts erläggande må medgifvas,
om kommunen kan ådagalägga, att ingen barnmorska,
som inom densamma utöfvar sitt yrke, rimligen kan,
så länge hon kvarstannar å samma ort, förvärfva sig
något tjänsteår.

122 Göromål, som betingas af understödsrättens beviljande.

6. De administrativa anordningarna.

De göromål, som blifva nödvändiga, om barnmorskekåren skall i
öfverensstämmelse med det nu framställda förslaget erhålla ålderdomsunderstöd,
måste, såsom i föregående kapitel blifvit ådagalagdt,
åtminstone till större delen handläggas af en och samma myndighet.
För denna myndighet föreslår jag namnet Barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt,
utan att dock med detta namn ensamt
hafva angifvit, att en särskild styrelse med särskilda tjänstemän bör
för detta ändamål anställas. Tvärtom bör det närmare undersökas,
om icke möjligen samtliga de göromål, hvilka tillkomma anstalten,
skulle kunna såsom ämbetsåliggande öfverlämnas åt någon redan befintlig
myndighet. För att afgöra, om så lämpligen ske kan, är det
naturligtvis nödvändigt att taga under betraktande de särskilda göromål,
som på grund af understödsrättens beviljande skulle behöfva
verkställas.

Dessa göromål afse hufvudsakligen dels profvande af understödsrätten
och beviljande af understöd, dels understödens utbetalande,
dels slutligen indrifvande af kommunernas afgifter.

Vid pröfningen af understödsrätt och beviljande af understöd
torde följande tillvägagående vara det lämpligaste. Då en barnmorska
vill erhålla understöd, bör hon till anstalten inlämna eller
med allmänna posten insända vederbörlig ansökan, åtföljd af de handlingar,
genom hvilka hennes understödsrätt kan styrkas. Dessa handlingar
pröfvas af anstalten, och om ansökan bifalles, meddelas henne
underrättelse härom genom förste provinsialläkaren i det län, där
hon vid ansökans inlämnande var bosatt. Sedermera utfärdas understödsbref,
dock i fråga om afkortadt understöd först sedan styrkt
blifvit, att barnmorskan erhållit afsked från sin tjänst. Beviljas understödsrätten
åter icke, meddelas äfven detta beslut åt barnmorskan
på samma väg jämte besvärshänvisning.

För att barnmorskan må kunna vid ansökan styrka sin understödsrätt,
torde det vara nödvändigt, att för hvarje år i en särskild
bok, för hvilken jag föreslår namnet tjänstgöringsbok, införas de

Profning af understödsrätt; beloppens utdelande och af gifters indrifvande. 123

upplysningar, som vid pröfvandet af understödsrätten äro behöfliga.
Dessa upplysningar böra, såsom af det föregående framgår, afse dels
den fasta årslön, som barnmorskan under hvarje år erhållit, dels det
antal förlossningar, hon under året utfört, men därjämte bör i tjänstgöringsboken
äfven antecknas, om barnmorskan blifvit för försummelse
eller tjänstefel sakfålld, eller om hon på annat sätt uppfört
sig mindre väl. Anteckningarna i tjänstgöringsboken böra af barnmorskans
närmaste förman införas så fort som möjligt efter hvarje
kalenderårs utgång samt dessutom, då sådant på grund af flyttning
eller annan anledning påfordras.

Utbetalandet af understödet torde bäst ske direkt från anstalten,
vare sig till understödstagaren personligen eller genom assurerad eller
rekommenderad försändelse. Att, såsom d:r Wretlind föreslagit, anlita
länsstyrelserna såsom mellanhand, bör icke ifrågasättas, då länsstyrelserna
redan äro öfverhopade af mångfaldiga andra göromål,
och då intet egentligt skäl finnes, hvarför just de skulle betungas
med nämda åliggande. I likhet med hvad fallet är inom småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt, torde understödet böra beräknas
för fulla månader och i allmänhet vidtaga med början af månaden
näst efter deu, då barnmorskan blifvit förklarad till understöd berättigad,
men för den, som erhåller afkortad pension, med början af
månaden näst efter den, under hvilken hon erhållit afsked från sin
tjänst. Understödet bör upphöra att utgå med den månad, under
hvilken understödstagare aflidit eller rätt till understöd förverkats.
Utbetalningen åter bör ske halfårsvis i juni och december, hvarvid
särskildt bör styrkas, att barnmorskan icke är på grund af ofvan
föreslagna bestämmelser oberättigad till understödets utbekommande.
För att understödet alltid må blifva till nytta för understödstagaren,
bör stadgas, att det icke får för gäld tagas i mät.

Indrifningen af kommunernas afgifter lär äfven bäst kunna ske
genom anstaltens försorg, och det enklaste sättet torde vara att till
hvarje kommun utsända ett kvitto, hvilket belägges med postförskott
å den summa, hvarå kvittot lyder. För afgifteruas beräkning behöfvas
uppgifter om barnmorskornas fästa årslön under närmast före -

124 Särskilda ärenden, som stå i samband med understödsrätten.

gående kalenderår. Dessa uppgifter torde böra lämnas af förste provinsialläkarne,
och på samma gång torde äfven böra infordras sådana
uppgifter, som äro behöfliga dels för pröfning af understödsrätt, om
tjänstgöringsboken skulle hafva förkommit, dels för de statistiska
och matematiska utredningar, om hvilka här nedan kommer att talas.

Dessutom skulle genom understödsrättens beviljande beslut i följande
frågor komma att erfordras:

1) frågor om befrielse från årsafgift, då eu kommun icke kan
hafva någon fördel af understödsrätten;

2) frågor om beviljande af rätt till tjänsteårsberäkning åt barnmorska
på grund af lokala förhållanden;

3) frågor om årsafgiftens belopp, då den i föregående punkt
omnämda rätten till tjänsteårsberäkning blifvit beviljad;

4) frågor om bestämmande af antalet tjänsteår för barnmorska,
som utöfvat yrket före understödsrättens beviljande.

De sist omnämda ärendena böra dock enligt ett förut framställdt
förslag tillkomma medicinalstyrelsen såsom tjänsteåliggande, och jag
föreslår, att samma anordning må trätfas äfven med hänsyn till det
slag af ärenden, som omnämnas i andra punkten, enär äfven för afgörandet
af dessa kunna erfordras fackinsikter.

Men utom de göromål, som nu blifvit nämda, finnas andra, som
särskilt för den nu ifrågasatta anstalten äro af en viss vikt.

Då pensionering af en tjänstemannakår hittills förekommit, hafva
i allmänhet säkra och kända förhållanden förefunnits med afseende
på de pensionsberättigade tjänstemännens antal och tjänsteförhållanden,
så att verkan af pensioneringen och kostnaden för densamma
kunnat med ganska stor sannolikhet beräknas, och under sådana omständigheter
har det icke funnits någon anledning att redan på förhand
förutsätta behofvet af en snar ändring i pensionsreglementet.
Med afseende på det nu ifrågasatta understödet förhåller det sig
emellertid på annat sätt. Det har redan antydts, att den normala
understödsålderns bestämmande till 65 år medför olägenheter för
barnmorskeväsendets tidsenliga ordnande, men att af ekonomiska
skäl en sänkning af den föreslagna understödsåldern icke för när -

Vikten af statistiska uppgifters insamlande och bearbetande. 125

varande kan ifrågasättas, alldenstund därigenom kostnaden, så vidt
denna nu kan beräknas, skulle blifva allt för stor. Emellertid är att
märka, att den kostnadsberäkning, för hvilken i följande afdelning
kommer att redogöras, måst utföras med tillhjälp af ofullständiga
uppgifter, delvis äfven, t. ex. i afseende på invaliditetskoefficienterna,
på grund af mer eller mindre sannolika antaganden, samt att det
därför till äfventyra, om man erhölle tillgång till fullständigare och
säkrare uppgifter, skulle visa sig, att sänkningen af pensionsåldern
redan efter några få år kunde företagas, utan att den beräknade
kostnaden väsentligen ökades. Det är alltså af vikt, att redan från
anstaltens första inrättande statistiska uppgifter efter en bestämd
plan insamlas, kontrolleras och på lämpligt sätt bearbetas. Men äfven
af flere andra skäl är det nödvändigt att årligen anskaffa detaljerade
uppgifter om barnmorskornas vrkesförhållanden. Det kan
nämligen lätt inträffa, att på grund af ändringar i barnmorskereglementet,
t. ex. höjandet af inträdesfordringarna för barnmorskeeleverna
eller undervisningskursens förlängning, ändringar i bestämmelserna för
understödsrätten blifva önskvärda, eller att verkan af dessa bestämmelser
äfven under nuvarande förhållanden visar sig sådan, att en
dylik ändring blir behöflig, och det är då af vikt att lätt kunna afgöra,
hvilket inflytande de ifrågasatta ändringarna möjligen kunna
hafva på kostnaderna för understödet; detsamma gäller äfven, om
från barnmorskornas sida kraf på lindrigare villkor för understödsrätten
framställas. Slutligen är det att befara, att tjänstgöringsböckernas
anteckningar åtminstone under den första tiden komma
att lämna åtskilligt öfrigt att önska, och därför är det så godt som
nödvändigt, att anstalten själf insamlar uppgifter, genom hvilka de
nu nämda anteckningarna vid förefallande behof kunna kontrolleras.
Det är alltså klart, att för den nu ifrågasatta anstalten statistiska
uppgifters insamlande och matematiska utredningars verkställande
åtminstone till en början kommer att spela en mycket större roll
än inom en vanlig pensionsinrättning.

Med ledning af den nu lämnade redogörelsen för göromålen
inom barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt bör det afgöras, om

126 Kan någon befintlig myndighet sköta de förut omnämda göromålen?

någon redan befintlig myndighet finnes, åt hvilken dessa göromål
kunna öfverlämnas såsom ämbetsåliggande. Härvid torde det ligga
närmast till hands att tänka på två myndigheter, hvilka också redan blifvit
föreslagna, nämligen direktionen öfver folkskollärarnes pensionsinrättning
och medicinalstyrelsen. Hvad angår direktionen öfver folkskollärarnes
pensionsinrättning, så torde flere skäl finnas att öfverlämna
till denna direktion förvaltningen af barnmorskornas understödsanstalt.
De göromål, som redan tillhöra direktionen och dess
tjänstemän, äro i hufvudsak likartade med dem, hvarom här är fråga.
Så till exempel öfverensstämmer mitt förslag till reglemente för barnmorskornas
understödsanstalt i flere hufvudsakliga punkter med reglementet
för småskollärarnes ålderdomsunderstödsanstalt. Å andra sidan
tillhör det direktionen, att för folkskollärarnes pensionsinrättnings
räkning på kommunerna i riket utdebitera särskilda afgifter. Emellertid
torde det vara betänkligt att under närvarande förhållanden, då
direktionen är en penningeförvaltande myndighet, som har att ansvara
för fonder, hvilka redan nu uppgå till vida mer än tio millioner
kronor, belasta densamma med ett nytt åliggande. För öfrigt
synes det vara ett onödigt slösande med krafter att öfverlämna förvaltningen
af den nu ifrågasatta anstalten åt en direktion, bestående
af tre personer, då bestyren mycket väl kunde utföras af en eller
två personer. På grund häraf anser jag, att för närvarande barnmorskornas
understödsanstalt ej bör ställas under direktionens för
folkskollärarnes pensionsinrättning vård.

Hvad åter angår medicinalstyrelsen, stå ju barnmorskorna med
hänsyn till deras yrkesutöfning redan under denna myndighets uppsikt,
och på grund däraf ligger det nära till hands att tänka sig
öfverlämnadt åt denna myndighet bestyret äfven med barnmorskekårens
ålderdomsförsörjning. Emellertid gäller äfven här, och i ännu
högre grad, den gjorda anmärkningen om olämpligheten att öfverlämna
de nu ifrågavarande göromålen åt ett flertal personer, då de
mycket väl kunna på ett enklare sätt skötas. Härtill kommer äfven,
att de kompetensvillkor, som gälla för medicinalstyrelsens medlemmar,
icke äro sådana, att dessa enligt sakens natur böra vara företrädes -

Särskild understödsanstalt för barnmorskorna. Anstaltens tjänstemän. 127

vis lämpliga att deltaga i de göromål, som förekomma inom en pensionsinrättning,
och att, om man får döma af de tryckta årsberättelserna,
någon tjänsteman med statistisk fackbildning för närvarande icke
finnes hos styrelsen anställd. De mångfaldiga olika ärenden, som det redan
nu tillhör medicinalstyrelsen att behandla, skulle säkerligen icke häller
vinna på, att ett nytt slag af ärenden tillkomme. I enlighet med
hvad jag nu anfört, hemställer jag därför, att förvaltningen af den
ifrågasatta understödsanstalten för barnmorskor icke måtte såsom
ämbetsåliggande öfverlämnas åt medicinalstyrelsen.

Någon tredje befintlig myndighet, hvilken bättre än de två
nu nämda skulle kunnna öfvertaga bestyret, är mig icke bekant;
hvarken civilstatens pensionsinrättning eller presterskapets enke- och
pupillkassa, än mindre den allmänna enke- och pupillkassan kan rimligtvis
komma i fråga. Det torde således vara nödvändigt att låta
barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt blifva en fristående
anstalt.

Då denna anstalt enligt mitt förslag icke skulle hafva någon
egentlig penningeförvaltning att ombesörja, bör dess styrelse och
personal kunna begränsas till ett minimum. För pröfningen af ansökningarna
om pensionsrätt torde det vara tillräckligt att anställa
dels en direktör, som ensam afgör ansökningarna, dels en sekreterare,
som äger rätt att i händelse af afvikande mening till protokollet anföra
densamma. Sekreteraren borde äfven kunna tjänstgöra såsom
redogörare, i hvilken egenskap han skulle ombestyra dels afgifteruas
indrifvande från kommunerna, dels pensionernas utbetalande. Härvid
måste han dock vid de tider, då debiteringen af afgifterna skulle
företagas eller understöden utsändas, hafva att tillgå ett biträde,
hvilket också därjämte skulle kunna besörja den nödiga renskrifningen.
Dessutom borde det tillkomma direktören att till kungl.
maj:t ingifva förslag om ordnandet af arbetet inom anstalten och
årligen lämna uppgift om det fyllnadsbidrag af statsmedel, som för
understödskostnadens bestridande kunde beräknas blifva behöflig!,
samt efter hvarje räkenskapsår aflåta en redogörelse för anstaltens
förvaltning. Sekreteraren skulle åter jämte sina förut omnämda göro -

128

De statistiska göromalen inom under stödsanstalten.

mål föra räkenskaperna och i en särskild matrikel anteckna understödstagarnes
namn, födelse-år och dag samt understödsbeloppet m. m.
Finge man antaga, att antingen direktören eller sekreteraren vore
väl förfaren i statistiska och matematiska utredningar, så borde för
anstaltens räkning ingen ytterligare tjänsteman vara behöflig. Då
det emellertid kanhända icke vore fullt lämpligt att för någon af de
nämda tjänstemännen fastställa ett kompetensvillkor af antydda art,
torde det blifva nödvändigt, att ytterligare en tjänsteman anställes,
hvilken skulle hafva till uppgift att utarbeta formulär till statistiska
uppgifter samt öfvervaka deras insamlande och kompletterande, där
sådant blefve behöfligt; vidare skulle han med uppmärksamhet följa
alla de af anstalten vidtagna åtgärder, som kunde utöfva inflytande
på kostnaden för ålderdomsunderstödet, samt verkställa de statistiska
utredningar och matematiska beräkningar, som för anstalten komme att
behöfvas. För denne tjänsteman skulle jag hälst vilja föreslå namnet
aktuarie, såsom bäst motsvarande hans åliggande, men om denna
benämning af någon anledning skulle förefalla mindre passande,
kunde man i stället välja namnet konsulent, hvilket redan nu för en
liknande befattning användes inom arméns enke- och pupillkassa.
Jag anser dock intet hinder böra möta att fa förena direktörs- och
aktuariebefattningen och icke häller att få förena sekreterare- och
aktuari ebefattningen.

Vanliga lifränteberäkningar oanvändbara vid kostnadsberäkningen. 129

IV. Om kostnaderna för ålderdomsunderstöd åt barnmorskekåren.

1. Härledning af tabeller för relativa antalet yrkesutöfvande
och med understöd afgående barnmorskor inom olika åldrar.

(Tab. X.)

I den kostnadsberäkning, som är bifogad d:r Wretlinds förslag
till »reglemente för svenska barnmorskors pensionskassa», hafva uteslutande
vanliga lifränteräkningar blifvit använda, hvarvid för de
numeriska kalkylerna begagnats en räntefot af 4 % samt Allmänna
enke- och pupillkassans dödlighetstabell. Detta förfaringssätt ligger
också nära till hands, enär enligt d:r Wretlinds förslag hvar och en
delägare, som afginge från kassan af annan anledning än dödsfall,
faktiskt skulle återfå matematiska värdet af de gjorda insatserna —
möjligen med undantag för dem, som aflede inom 2 år efter sista
inbetalningen. På grund af det förslag, som jag ofvan framställt,
är emellertid ett sådant beräkningssätt oanvändbart; enligt detta
förslag skulle nämligen ingen återbetalning ens kunna komma ifråga,
och med anledning däraf måste arfsvinst uppstå icke blott för dem,
som afgått på grund af dödsfall, utan äfven för dem, som afgått af
andra orsaker. Och att detta sistnämnda slag af afgångna icke är
relativt taget så obetydligt, att det utan nämnvärdt fel kan lämnas
å sido, framgår af följande betraktelse.

Af de 101 barnmorskor, hvilka enligt tabellen å sid. 17 utexaminerades
1872, kvarstodo 1892 enligt tab. IV n:r 2 såsom yrkesutöfvande
67; promilletalet utgör således 663. Men medelåldern för de utexaminerade
barnmorskorna har i genomsnitt varit 27 år, och för de nu
befintliga barnmorskorna kan man antaga, att de i regeln börjat

Enes tr öm, Barnmor skekärens ''pensionering. 9

130

Af gångsförhållanden för yrkesutöfvande barnmorskor.

utöfva yrket kort efter examens afläggande; det torde egentligen
blott vara de yngsta examensgenerationerna, för hvilka'' ett annat
förhållande ägt rum, och hvilket förhållande, då fråga blir om de
framtida barnmorskorna, måste vederbörligen uppmärksammas. Då
nu de barnmorskor, som 1872 voro 27 år gamla, år 1892 innehade
en lefnadsålder af 47 år, bör man således kunna antaga, att af 1000
barnmorskor, som inträda vid 27 års ålder, ungefär 663 kvarstå såsom
yrkesutöfvande vid fyllda 47 år. Jämför man på samma sätt å
ena sidan antalet år 1873 utexaminerade barnmorskor och å andra
sidan antalet år 1892 yrkesutöfvande barnmorskor, som utexaminerats
1873, samt använder man samma förfaringssätt som nyss, finner man,
att af 1000 barnmorskor, som inträda vid 27 års ålder, ungefär 670
kunna antagas kvarstå såsom yrkesutöfvande vid fyllda 46 år. Utför
man samma beräkningar för alla examensgenerationer från och med
1853 till och med 1892 \ erhåller man en afgångstabell, hvilken bör
ungefärligen angifva, huru många bland 1000 vid inträdet i yrkets
utöfning 27-åriga barnmorskor antagligen kvarstå såsom yrkesutöf -

vande vid olika åldrar. Denna tabell blir af följande utseende.


	Af 1000 27-		Af 1000 27-		Af 1000 27-		Af 1000 27-
Ålder,	åriga barn-	Ålder,	åriga barn-	Ålder,	åriga barn-	Ålder,	åriga barn-
morskor kvar-	morskor kvar-	morskor kvar-	morskor kvar-
år	stå såsom yr-	år	stå såsom yr-	år	stå såsom yr-	år	stå såsom yr-
= X	kesutöfvande	= X	kesutöfvande	= X	kesutöfvande	= X	kesutöfvande
	vid x års	vid a; års	vid x års	vid x års
	ålder 2		ålder		ålder		ålder
27	(19)	37	823	47	663	57	456
28	(556)	38	745	48	617	58	598
29	(826)	39	773	49	670	59	481
30	(874)	40	775	50	683	60	538
31	(810)	41	736	Öl	610	61	423
32	(827)	42	698	52	540	62	394
33	863	43	598	53	537	63	235
34	752	44	569	54	558	64	429
35	822	45	546	55	581	65	358
36	816	46	670	56	571	66	339

1 Vid dessa beräkningar har jag, i fråga om examensgenerationernas styrka,
från och med examensåret 1870 följt matrikelns uppgifter; för de äldre åren åter
har jag användt de uppgifter, som finnas i de tryckta årsberättelserna, enär matrikeln
för dessa år delvis synes vara ofullständig.

2 De inom parentes satta talen i tabellen hafva för här ifrågavarande beräkning
ingen betydelse, enär det af dem blott framgår, att flere barnmorskor inom de

Lifslängdstabell enligt Allmänna enkekassans erfarenhet. 131

För att den nu uppgjorda afgångstabellen skall vara giltig, fordras
tydligen, att afgången inom de olika åldersklasserna af en examensgeneration
är ungefär lika stor. Skulle däremot t. ex. de äldre åldersklasserna
inom en examensgeneration i allmänhet hafva att uppvisa
•en större afgångsprocent, så skulle medelåldern för examensgenerationen
så småningom komma att förskjuta sig. Att så emellertid
icke är fallet, finner man genom att jämföra medeltalen i tab. I och
tab. IY n:r 3, enär det vid jämförelsen visar sig, att, oafsedt små
•afvikelser, skillnaden mellan sammanhörande medeltal just är lika
med antalet efter examen förflutna år.

Beräknar man åter med ledning af Allmänna enke- och pupillkassans
dödlighetstabell för kvinnor, huru många bland 1000 27-åringar kvarlefva vid olika åldrar, erhåller man följande tabell.

Ålder, år = X	Af 1000 27-åriga kvinnor kvarlefva vid x års ålder	Ålder, år = X	Af 1000 27-åriga kvinnor kvarlefva vid x års ålder	Ålder, år = X	Af 1000 27-åriga kvinnor kvarlefva vid x års ålder	Ålder, år = X	Af 1000 27-åriga kvinnor kvarlefva vid x års ålder
27	1000	37	916	47	821	57	698
28	992	38	907	48	810	58	683
29	984	39	898	49	799	59	668
30	976	40	889	50	788	60	652
31	968	41	880	51	776	61	635
32	959	42	870	52	764	62	619
33	951	43	861	53	752	63	601
34	942	44	851	54	739	64	583
35	934	45	841	55	726	65	564
36	925	46	831	56	712	66	544

Jämför man de båda tabellerna med hvarandra, finner man, att
talet för samma åldersklass är betydligt lägre i afgångstabellen än i
den andra tabellen. Detta förhållande är också ganska naturligt.
Det har nämligen i eu föregående afdelning blifvit visadt, att många
barnmorskor årligen emigrera; därjämte är det klart, dels att inom

yngsta examensgenerationerna ännu icke kommit i tillfälle att utöfva yrket, eller
att åtminstone deras yrkesutöfning ännu icke blifvit bekant för vederbörande provinsial-,
extra provinsial- eller stadsläkare.

132 Om beräkning af en särskild afgångstabell för barnmorskorna.

de äldre åldersklasserna flere barnmorskor af sjukdom blifva oförmögna
att vidare utöfva sitt yrke, dels att bland de yngre några på.
grund af förmånliga giften upphöra att sysselsätta sig därmed.
För att beräkna den kostnad, som enligt mitt förslag skulle drabba
staten och kommunerna för ålderdomsunderstöd åt barnmorskorna, är
det således först och främst nödvändigt att uppgöra en afgångstabell
för de yrkesutöfvande barnmorskorna. Ville man förfara strängt
vetenskapligt, borde man i själfva verket icke konstruera en enkel
tabell i öfverensstämmelse med dödlighetstabellerna, utan en tabell
med tvänne ingångar, eu för antalet lefnadsår och en för antalet
yrkesår. Det är nämligen tydligt, af afgångssannolikheten är beroende
icke blott af lefnadsåldern, utan äfven af yrkesåldern, åtminstone
lör dem, som afgå på grund af sjuklighet. Eu på detta sätt
konstruerad tabell kan emellertid icke med de nu tillgängliga uppgifterna
utan tillgripande af rent godtyckliga hypoteser erhållas, och
äfven om den kunde något så när tillförlitligt beräknas, skulle dess
användning erfordra så besvärliga matematiska formler, att antagligen
månader behöfdes ensamt för att verkställa kostnadsberäkningen.
På upprättandet af en sådan tabell är därför icke nu att tänka, utan
man måste åtnöja sig med att försöka beräkna en tabell af ungefär
samma slag som den afgångstabell, hvilken jag användt för utredningen
af frågan om ålderdomsunderstöd åt småskollärarekåren

Det torde därvid vara lämpligast att utgå från den afgångstabell,.
som här ofvan å sid. 130 finnes införd. Betraktar man närmare
talen i denna tabell, visar det sig, att de icke regelbundet aftaga, i
den mån lefnadsåldern tillväxer, utan förete ganska betydliga ojämnheter.
Detta beror naturligtvis i första rummet därpå, att talen icke
erhållits genom att följa en och samma examensgeneration, utan genom
att betrakta en hel serie af generationer, bland hvilka af rent
tillfällig anledning afgången varit mycket olika. Men äfven andra
anledningar till de påpekade ojämnheterna förefinnas. Så t. ex. hafva
säkerligen icke alla under år 1892 praktiserande barnmorskor angifvit 1

1 Se Eneström: Om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid
småskolor (Stockholm 1890), sid. 102—163.

Närmare redogörelse för sättet vid af gångstabellens beräkning. 133

■det riktiga examensåret, och äfven uppgifterna om antalet utexaminerade
elever torde i vissa fall vara felaktiga på en eller annan enhet.

De betydliga oregelbundenheterna i afgångstabellen göra emellertid,
att en utjämning vare sig enligt minsta kvadratmetoden eller
på grafisk väg icke skulle gifva något nöjaktigt resultat, och då å
•andra sidan eu utjämning icke kan undvikas, har jag valt ett tillvägagående,
hvilket synes mig för detta fall vara det mest lämpliga,
samt för hvilket jag nu går att redogöra.

Då de hufvudsakligaste anledningarna till barnmorskornas upphörande
med yrket äro dödsfall, emigration, sjukdom samt förmånligt
gifte eller annat giftermål, som utgör hinder för yrkets utöfvande,
ligger det nära till hands att för hvarje åldersklass söka erhålla
sannolikheten, att en barnmorska inom ett år upphör med yrket på
grund af dödsfall, emigration, sjukdom eller gifte, och med tillhjälp
af dessa sannolikhetstal uppgöra en försökstabell för afgången bland
yrkesutöfvande barnmorskor, samt slutligen genom lämpliga korrektioner
förbättra sannolikhetstalen så, att försökstabellen bringas till
största möjliga öfverensstämmelse med den ofvan anförda afgångstabellen.

Det måste då först afgöras, hvilka mortalitetskoefficienter böra
för barnmorskorna användas. Då Allmänna enke- och pupillkassans
mortalitetstabell numera som bekant angifver allt för hög dödlighet,
har jag icke ansett lämpligt att lägga denna tabell till grund för
utjämningen. Däremot har jag funnit mig oförhindrad att för ändamålet
använda Statistiska centralbyråns dödlighetstabell för kvinnor
1871—1880; det är väl sant, att, enligt hvad i en föregående afdelning
blifvit visadt, mortaliteten bland de yngre och de medelåldriga
barnmorskorna synes vara något lägre, än denna dödlighetstabell
angifver, men det har också blifvit påpekadt, att nämda förhållande
icke kan med de tillgängliga uppgifterna såsom fullt säkert
konstateras. I alla händelser bör betonas, att det här endast gäller
upprättandet af en försökstabell, hvars tal böra genom jämförelse
med en annan tabell kontrolleras.

För sannolikheten att upphöra med barnmorskeyrket på grund

134 Sannolikheten att barnmorskorna afgå genom sjukdom eller giftermål.

af emigration har jag redan i en föregående afdelning beräknat
särskilda tal just för nu ifrågavarande ändamål; vid deras användning
har i några få fall en obetydlig jämkning gjorts för att undvika
ojämnheter i serien af de totala afgångskoefficienternal. Hvad åter
angår barnmorskornas sjukdomsförhållanden, så föreligga beträffande
dem inga sådana uppgifter, att några invaliditetskoefficienter kunna
härledas. Jag har därför varit nödsakad att bland de för mig tillgängliga
invaliditetstabellerna utse någon, som kunde vara åtminstone
tillnärmelsevis tillämplig på barnmorskorna, och jag har därvid
ansett mig skyldig att välja en tabell, som icke gärna kunde angifva
allt för låga invaliditetskoefficienter och därigenom föranleda till en allt
för låg kostnadsberäkning. Då det synes mig, som om barnmorskorna
i vissa afseenden kunna med hänsyn till yrkets hälsofarlighet anses
någorlunda jämnställda med järnvägstjänstemännen — därvid inbegripen
både tåg- och stationspersonalen —, så har jag trott mig på
grund däraf böra vid försökstabellens upprättande använda de af
Behm härledda invaliditetskoefficienterna för nämda tjänstemannaklass
1 2.

För beräkning af sannolikheten, att en barnmorska upphör med
yrkets utöfvande på grund af gifte, föreligga inga direkta uppgifter,
och jag har därför på eu omväg sökt erhålla de behöfliga sanuolikhetstalen.
Då det egentligen endast är inom de yngre åldersklasserna,
som afgång på grund af gifte kan komma i fråga, har jag i
främsta rummet sökt erhålla sannolikheten för en sådan afgång inom
åldrarna 27—32 år. För detta ändamål åter har jag beräknat, huru
stor medelafgångskoefficienten för åldersgrupperna 27—32 år skulle
blifva, om man antoge, att, i enlighet med afgångstabellen å sid. 130,

1 Det skulle möjligen kunna anmärkas, att man af försiktighetsskäl bort vid
beräkningen använda betydligt lägre emigrationskoefficienter än de, som erhållits
med tillhjälp af det statistiska materialet, enär ett emigrationsförbud snart kunde
vara att förvänta. En sådan anmärkning anser jag emellertid icke i sak vara af
någon betydelse, enär en minskad emigration utan tvifvel skulle åstadkomma en
motsvarande ökning i afgången af andra anledningar.

2 Att jag valt Behms oeh icke Zimmermanns, på nyare och mera omfattande
erfarenhet grundade, invaliditetskoefficenter, har berott därpå, att de senare
omedelbart visade sig allt för höga för de äldre åldersklasserna bland barnmorskorna.

Sättet för bestämmande af de totala afgångshoefficienterna. 135

bland 1000 barnmorskor, som vid 27 års ålder börjat utöfva yrket,
blott 863 skulle kvarstå vid fyllda 33 år. Denna medelafgångskoefficient,
hvilken naturligtvis bör beräknas ur ekvationen

1000(1— *)« = 863,

har jag funnit vara 0''024. Från detta tal bar jag subtraherat
de respektiva sannolikheterna att en 30-årig barnmorska afgår
på grund af dödsfall, emigration eller sjukdom, samt därigenom
erhållit O''00 9, hvilket tal jag betraktat såsom angifvande sannolikheten
för en barnmorska i åldern 27—32 år att inom ett år
afgå på grund af gifte. Slutligen har jag antagit, att denna sannolikhet
för hvarje följande åldersår minskas med 0-ooi, så att den
från och med fyllda 41 år blir lika med 0. Jag erkänner villigt,
att möjligen någon annan bättre metod för erhållande af de ifrågavarande
sannolikhetstalen skulle kunna uttänkas, men ur praktisk
synpunkt torde det nu angifna sättet vara tillräckligt nöjaktigt.

Genom det nu använda förfaringssättet har jag för hvarje åldersklass
erhållit dels sannolikheten att do inom ett år, dels sannolikheterna
att upphöra med yrkets utöfvande på grund af emigration,
sjukdom eller gifte. För att med ledning häraf erhålla sannolikheten
för en barnmorska att kvarstå såsom yrkesutöfvande efter ett
år, borde man egentligen använda formler af det slag, som gälla för
pensionskassor med in- och utträdande medlemmar, och hvilka formler
blifvit framställda bl. a. af Wittstein och Zeuner *, men då alla de
här ifrågakommande talen blott äro approximativa, skulle användande
af sådana formler blott medföra lönlöst räknearbete. Jag
har därför valt det i föreliggande fall fullt motiverade sättet att
bestämma den totala afgångskoefficienten såsom summan af alla de
fyra speciella afgångskoefficienterna. Den totala afgångskoefficienten
har jag sedermera subtraherat från 1 och därigenom för hvarje åldersklass
erhållit sannolikheten för en barnmorska att kvarstå såsom 1

1 Se Wittstein: Die Morlalität in Gesellschaften mit successiv eintretenden
lind ausscheidenden Mitgliedern (Archir der Mathematik und Physik 39,
1862, 67—83); Zeuner: Abhandlungen aus der mathematisclien Statistik (Leipzig
1869), sid. 116—128.

136 Hypotetiska tal för beräkning af antalet kvarstående barnmorskor.

yrkesutöfvande efter ett år. Dessa sannolikt!etstal finnas sammanställda
i följande tabell; att inga tal för åldrarna från och med 65
år där finnas upptagna, beror naturligtvis därpå, att den normala
understödsåldern af mig blifvit föreslagen till 65 år, och att således
från och med detta åldersår helt andra afgångsförhållanden måste
äga rum.

Ålder, år = X	Hypotetisk sannolikhet för en ai-årig barnmorska att kvarstå såsom yrkes-utöfvande efter ett år	Ålder, år = X	Hypotetisk sannolikhet för en treårig barnmorska att kvarstå såsom yrkes-utöfvande efter ett år	Ålder, år = X	Hypotetisk sannolikhet för en tr-årig barnmorska att kvarstå såsom yrkes-utöfvande efter ett år	Ålder, år = X	Hypotetisk sannolikhet för en cc-årig barnmorska att kvarstå såsom yrkes-utöfvande efter ett år
27	0976	37	0*978	47	0*976	57	0*949
28	0*976	38	0*979	48	0*974	58	0*944
29	0.976	39	0*979	49	0*973	59	O94O
30	0*976	40	0*980	50	0*9 7 2	60	0*937
31	0*976	41	0*98 I	51	C97O	61	0*931
32	0*976	42	0’980	52	0*967	62	0*924
33	0976	43	0*980	53	0*965	63	0*917
34	0*976	44	0*979	54	O.962	64	0*907
35	0*977	45	0*978	55	0*958	—	—
36	0*978	46	0*978	56	0*95 4	—	—

Beräknar man med tillhjälp af dessa tal, huru många bland 1000
i yrkets utöfning inträdande 27-åriga barnmorskor skulle kvarstå
vid olika åldrar, finner man, att resultatet för åldrarna 33—48 år
ganska väl stämmer öfverens med talen i den ofvan på helt annan
väg erhållna afgångstabellen, men att däremot för de äldre åldersklasserna
antalet kvarstående yrkesutöfvande barnmorskor blir allt
för litet. De enligt ofvan angifna metod beräknade afgångskoefficienterna
måste således för de nämda åldersklasserna reduceras, och
jag har därvid gått till väga så, att jag sukcessivt minskat dels
mortalitetskoefficienterna'', dels invaliditetskoefficienterna, ända till 1

1 Att mortalitetskoefficienterna skulle behöfva något minskas, var redan på
förhand att förmoda, då under de sista årtiondena mortaliteten just inom åldersklasserna
öfver 40 år synes hafva ej obetydligt aftagit.

Definitiva tal för beräkning af antalet kvarstående barnmorskor. 137

dess att användningen af de reducerade afgångskoefficienterna gifvit
ett resultat, som tillräckligt nära öfverensstämmer med den ursprungliga
afgångstabellen, och hvarigenom således en utjämning af denna
tabell kommit till stånd.

De definitiva talen för sannolikheten, att en barnmorska kvarstår
såsom yrkesutöfvande efter ett år, äro angifna i nedanstående
tabell.

Ålder, år — X	Sannolikhe-ten för en at-årig barn-morska att kvarstå så-som yrkes-utöfvande efter ett år	Ålder, år = X	Sannolikhe-ten för en as-årig barn-morska att kvarstå så-som yrkes-utöfvande efter ett år	Ålder, år = X	Sannolikhe-ten för en 05-årig barn-morska att kvarstå så-som yrkes-utöfvande efter ett år	Ålder, år = X	Sannolikhe-ten för en as-årig barn-morska att kvarstå så-som yrkes-utöfvande efter ett år
27	CF976	37	0-978	47	0*976	57	0*968
28	C976	38	0*979	48	0-976	58	0*966
29	0*976	39	0-979	49	0*976	59	0-964
30	C976	40	0*980	50	0-075	60	0*962
31	0*976	41	C98 I	51	0-975	61	°‘959
32	0*976	42	0*980	52	0.974	62	0*956
33	C976	43	0*980	53	0*973	63	°''953
34	0*976	44	0-979	54	0''972	64	0*949
35	0-977	45	0-978	55	0-971	—	—
36	0-978	46	0-978	56	0*969	—	—

Dessa tal, med undantag af det sista, återfinnas äfven i kol. 3
af tab. X.

Med ledning af ofvanstående tabell har jag beräknat, huru en
generation af 10,000 i yrkets utöfning inträdande 27-åriga barnmorskor
sukcessivt minskas till och med fyllda 65 år; vid sistnämda
ålder skulle då kvarstå 3512 barnmorskor. Jag har äfven kompletterat
denna serie af tal för åldersklasserna 22—26 år genom att antaga
afgångskoefficienten för dessa åldersklasser vara lika med koefficienten
för åldrarna 27—34 år. Dessa tal, utom det som hänför
sig till åldern 65 år, finnas införda i kol. 2 af tab. X.

För åldrarna från och med 65 år kan afgångstabellen tydligen
icke konstrueras på nu angifna sätt, enär barnmorskorna enligt mitt

138 Beräkning af antalet barnmorskor, som kvarstå efter fyllda 65 år.

förslag skulle hafva rätt att oberoende af invaliditet afgå med understöd
vid fyllda 65 år, förutsatt att de ägde 30 tjänsteår. Indelar
man nu barnmorskorna i yrkesutöfvande och understödstagande, skulle
således antalet kvarstående yrkesutöfvande barnmorskor från och med
65 år egentligen vara lika med noll, under förutsättning att alla vid
denna ålder förvärfvat 30 tjänsteår — och denna förutsättning måste
här göras, då inga tillförlitliga uppgifter föreligga, medelst hvilka man
kan bestämma sannolikheten, att eu barnmorska vid fyllda 65 år
icke förvärfvat 30 tjänsteår. Emellertid har i föregående afdelning
hemställts om ett förbehåll, enligt hvilket mottagande af fast lön
eller verkställande af minst 40 förlossningar skulle utgöra hinder för
uppbärande af understöd; på grund af detta förbehåll och med hänsyn
till understödets ringa belopp, är det tydligt, att ett antal barnmorskor
i åldrarna från och med 65 år verkligen skall komma att
kvarstå såsom yrkesutöfvande *. För att bestämma detta antal har
jag gått till väga på följande sätt. Jag har liksom förut antagit,
att barnmorskorna börja utöfva yrket vid 27 års ålder, och att således
de, som äga 38 yrkesår, innehafva eu lefnadsålder af just 65 år. Jag
har vidare med tillhjälp af tab. V n:r 3 bestämt, huru många barnmorskor,
hvilka utexaminerats 1853 och således år 1891 innehade
38 yrkesår, under sistnämda år verkställt minst 40 förlossningar;
antalet af dem befinnes vara 5. Jag har nu för säkerhetens skull
antagit, att endast hälften af detta antal finner med sin fördel förenligt
att kvarstå såsom yrkesutöfvande. Det sålunda erhållna talet
2‘ 5 har jag uttryckt i promille af antalet år 1853 utexaminerade
barnmorskor och sålunda kommit till det resultat, att bland 1000
27-åriga barnmorskor 45 kunna antagas kvarstå såsom yrkesutöfvande
omedelbart efter fyllda 65 år. Samma förfaringssätt har jag an- 1

1 Egentligen borde man, jämte grupperna yrkesutöfvande och understödstagande
barnmorskor, upptaga äfven en tredje grupp, omfattande dem, hvilka på grund af
sin praktik få uppbära blott hälft understöd, men för att ej göra beräkningarna
alltför invecklade har jag uppfört dessa bland understödstagarne, hvadan i det
följande ingen hänsyn tagits till den besparing, som uppstår därigenom, att i vissa
fall endast hälften af understödsbeloppen utbetalas.

139

Relativa antalet barnmorskor, som kvarstå efter fyllda 65 ar.

vändt för de följande lefnadsåldrarna och därigenom erhållit nedan''
stående tabell.

Ålder år	Af 1000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-ntöfvande.	Ålder år	Af 1000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-utöfvande	Ålder år	Af 1000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-utöfvande	Ålder år	Af 1000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-utöfvande
65	45	68	17	71	35	74	12
66	62	69	35	72	9	75	8
67	32	70	23	73	0	76	24
—	—	—	-	—	—	77	0

De i tabellen upptagna talen, hvilka, såsom man kunde vänta,
förete betydliga ojämnheter, har jag sedan på grafisk väg utjämnat
efter reduktion till en generation af 10,000 i yrkets utöfning inträdande
barnmorskor; de utjämnade talen återfinnas här nedan.

Ålder år	Af 10,000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-utöfvande	Ålder år	Af 10,000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-utöfvande	Ålder år	Af 10,000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-utöfvande	Ålder år	Af 10,000 27-åriga barn-morskor kvarstå så-som yrkes-utöfvande
65	612	68	369	71	173	74	59
66	524	69	295	72	126	75	37
67	439	70	229	73	89	76	13
—	—	—	—	—	—	\| 77	0

De sålunda erhållna talen återfiunas i kol. 2 af tab. X, hvarigenom
denna kolumn blifvit kompletterad från och med aldrarna 65
år. Med ledning af dessa tal har också kol. 3 af tab. X blifvit
kompletterad för åldrarna från och med 64 år.

Utom den nu härledda afgåugstabellen behöfves för de matematiska
beräkningarna äfven en annan sådan, hvilken angifver relativa
antalet barnmorskor, som afgå med understöd vid olika åldrar.
Enligt mitt förslag skulle för rätt till understöd fordras 30 tjänsteår;
om nu en barnmorska vid examens afläggande är 27 ar, skulle hon,

140 Beräkning af antalet med underställ afgående barnmorskor.

förutsatt att hon genast inträdt i yrkets utöfning och för hvarje
kalenderår förvärfvat ett tjänsteår, kunna efter fyllda 57 år blifva
berättigad till ett understöd af 200 kronor på grund af invaliditet,
och vid 65 års ålder erhålla samma understödsbelopp oberoende af
invaliditet. Men redan efter 20 tjänsteår, således under ofvan gjorda
förutsättningar efter fyllda 47 år, skulle hon kunna erhålla ett understöd
af 70 kronor, och samma belopp skulle oberoende af antalet
tjänsteår komma henne till del vid olycksfall under tjänsteförrättning.

För att erhålla den nyss omnämda tabellen är det således nödvändigt
att göra ett antagande i fråga om sannolikheten för eu barnmorska
att genom olycksfall under tjänsteförrättning blifva invalid.
Då erfarenheten inom den tyska olycksfallsstatistiken under år 1881
gifvit vid handen, att på 1000 arbetare komma årligen endast 0’8 6
fall af oförmåga till arbete under återstående lifstid och bland dessa
blott 0’ 19 fall, som medföra fullständig oförmåga, så torde man icke
gärna kunna sätta den här ifrågavarande olycksfallssannolikheten
högre än O ooos. Detta tal har också för åldrarna 22—46 år blifvit
infördt i kol. 6 af tab. X. För de följande åldrarna har i samma
kolumn införts de reducerade invaliditetskoefficienter, hvilka begagnats
vid härledning af afgångstabellen.

Med ledning af kol. 2 och 6 i tab. X hafva på vanligt sätt härledts
de relativa antalen barnmorskor, som på grund af invaliditet
afgå med understöd efter fyllda 22—64 år. För enkelhetens skull
har jag antagit, att alla dessa komma i åtnjutande af understöd först
efter utgången af det åldersår, under hvilket de blifvit invalida, och
under denna förutsättning kunna de nu härledda talen tillordnas
åldrarna 23—65 år, på sätt kol. 8 af tab. X angifver.

För att bestämma antalet med understöd afgående barnmorskor
i aldrarna från och med 65 år har jag begagnat följande förfaringssätt.
Då, enligt hvad här ofvan blifvit angifvet, 3512 barnmorskor
kunna antagas kvarstå såsom yrkesutöfvande omedelbart före fyllda
65 år, och då enligt kol. 2 af tab. X omedelbart efter uppnåendet
af nämda ålder kvarstå endast 612 barnmorskor, så följer däraf, att
2900 barnmorskor vid 65 års ålder afgått med rätt till understöd.

Antalet med understöd afgående barnmorskor från fyllda 65 år.

141

Af de nyss nämda 612 kvarstående yrkesutöfvande barnmorskorna
böra, enligt Statistiska centralbyråns mortalitetstabell för kvinnor
1871—1880, vid 66 års ålder 592 kvarlefva; å andra sidan kvarstå
enligt kol. 2 af tab. X såsom yrkesutöfvande blott 524; omedelbart
efter fyllda 66 år hafva således med rätt till understöd afgått 68
barnmorskor. På samma sätt har man att utföra beräkningarna äfven
för de följande åldrarna; de sålunda erhållna talen äro här nedan
sammanställda.


Ålder år	Relativa an-talet med understöd af-gående barn-morskor	Ålder år	Relativa an-talet med understöd af-gående barn-morskor	Ålder år	Relativa an-talet med understöd af-gående barn-morskor	Ålder år	Relativa an-talet med understöd af-gående barn-morskor
65	2900	68	52	71	40	74	25
66	68	69	58	72	37	75	18
67	66	70	52	73	29	76	21
—	—	—	—	—	—	77	12

Dessa tal återfinnas också i kol. 8 af tab. X. I nämda tabell
har jag äfven infört en kolumn (kol. 7) för sannolikheterna, att en
onderstödsberättigad barnmorska omedelbart begagnar sig af sin rätt
till understöd. För alla, som afgå på grund af invaliditet, är denna
sannolikhet naturligtvis lika med 1; för åldrarna från och med 65
år erhålles den med tillhjälp af kol. 2 och 8.

2. Härledning af de erforderliga matematiska formlerna samt
beräkning af numeriska tabeller för kapitalvärdet af
understödsrätten vid olika åldrar.

(Tab. X.)

De lifränteberäkningar, som i föregående afdelning blifvit verkställda,
grunda sig på Statistiska centralbyråns mortalitetstabell för
kvinnor 1871 —1880 samt eu räntefot af 4 %. Äfven för de lifränteberäkningar,
hvilka här nedan komma att visa sig erforderliga, har

142 Dödlighetstabell och räntefot för kostnadsberäkningen. Understödsformel.

jag användt samma mortalitetstabell och samma räntefot. Såsom
redan förut ett par gånger blifvit påpekadt, synes visserligen den
nämda mortalitetstabellen för vissa åldersklasser bland barnmorskorna
angifva allt för hög dödlighet, och man kunde därför möjligen sätta
i fråga, huruvida det icke vore skäl att på något sätt korrigera tabellen,
innan den användes för lifränteberäkningarna. Då emellertid
en sådan korrektion icke kan med nu tillgängliga uppgifter utan
rent godtyckliga antaganden verkställas, och då dessutom verkan af
den förmodade lägre dödligheten inom vissa åldersklasser torde upphäfvas
genom den sannolika högre dödligheten inom de äldre åldersklasserna,
så har jag ansett mig böra välja den ifrågavarande tabellen
utan att därvid anbringa några särskilda korrektioner.

Hvad åter angår • räntefoten, så må det väl vara sant, att för
närvarande en säker kapitalplacering stundom icke utan svårighet
kan verkställas mot högre ränteafkastning än 4 %, och att man för
framtiden möjligen har att befara räntans ytterligare sjunkande.
Men då enligt mitt förslag kostnaden för ålderdomsunderstödet icke
skulle bestridas medelst ränteafkastning af ett samladt kapital, så har
i föreliggande fall frågan om den för framtiden påräkneliga räntan
en mycket underordnad betydelse.

Efter denna inledande anmärkning öfvergår jag till härledningen
af de erforderliga matematiska formlerna.

Låter man som vanligt lx utmärka antalet enligt mortalitets -

tabellen kvarlefvande 2-åringar, och sätter man Dx

samt

(t-04)*

betecknar med K''x kapitalvärdet af ett genast börjande helt understöd
åt en skårig barnmorska, blir, såsom jag på ett annat ställe
har visatx,

K''x — 197-7 53

2''Zb

92-08.

Denna formel anser jag gälla äfven för de barnnmorskor, hvilka
på grund af invaliditet afgå med helt understöd-, visserligen är det 1

1 Eneström, Om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor,
sid. 82—87.

Ejälpkvantiteter för härledning af de matematiska formlerna.

143

att förmoda, att mortaliteten bland de invalida barnmorskorna bör
vara högre än hvad den valda mortalitetstabellen angifver, men för
att ej kostnadsberäkningen må befaras Itömma att sluta på allt för
lågt belopp, tager jag ingen hänsyn till den nu framhållna omständigheten.
Jag antager därför också, att kapitalvärdet K"x af ett
genast börjande understöd åt en #-årig barnmorska, som icke förvärfvat
30 tjänsteår, men räknar minst 20 tjänsteår eller blifvit invalid
genom olycksfall under tjänsteförrättning, uttryckes genom
formeln

„„ 70 IDX _{) \ l''Dx QO

K *= 2Öö(197-758 ~WX 92-08j=69''2i4-p- 32-23.

Med ledning af dessa två formler är kol. 9 af tab. X beräknad;
den senare formeln har naturligtvis användts för åldrarna 23—57
år, den förra formeln åter för de högre lefnadsåldrarna.

Betecknar man vidare med ux relativa antalet barnmorskor, som
afgå med understöd omedelbart efter fyllda x år, blir — under det ofvan
gjorda antagandet, att de invalida börja uppbära understöd först efter utgången
af det åldersår, under hvilket sjukdomen träffat dem —
kapitalvärdet af genast börjande understöd åt dessa ux barnmorskor

uxK’x eller uxK"x,

allt efter som x är eller icke är större än 57. Diskonterade värdet
af detta kapital betecknar jag med Ex, hvadan alltså

uxK x

(1-04)*

eller Ex

uxE x

(Tölp

allt efter som x är eller icke är större än 57. Slutligen utmärker
jag med ).x relativa antalet yrkesutöfvande barnmorskor omedelbart
efter x:te åldersårets början, och med Ux kapitalvärdet af understödsrätten
för en enskild x-årig yrkesutöfvande barnmorska, samt inför
beteckningarna

144 Härledning af formeln för understödets kapitalvärde vid olika åldrar.

EAX — Ax 4” Ax + i -j- • • • -f- A? 6,
SEX — Ex -j- Ex + i -f-... -f- En.

Med tillhjälp af dessa beteckningar kunna de matematiska formlerna
utan svårighet härledas.

Tager man nämligen i betraktande, huru stor kostnaden skulle
blifva för understöd åt ).x nu a;-åriga barnmorskor, visar det sig, att
ux + i bland dessa afgå med understöd vid fyllda x -f- 1 år och därigenom
erhålla belopp, hvilkas sammanlagda kapitalvärde vid afgången utgör

ux + i K"x + i kronor och således nu Ux + + 1 kronor. Vid fyllda

x + 2 år afgå ytterligare ux + 2 barnmorskor, och nuvarande kapital +

2 K'' x + 2 -rio __

—Xjx-—• Ta samma

(To 4)^

sätt erhåller man nuvarande kapitalvärdena af understöd åt alla framdeles
afgående barnmorskor, som tillhört den under observation ställda
gruppen, och sammanlägger man alla dessa kapitalvärden, bör summan
blifva just Åx Ux.

Man finner således omedelbart, att, om x < 65, och om man med
Kx utmärker K''x eller K"x allt efter som x är eller icke är större
än 57,

värdet af de åt dem beviljade understöden är

ÅxUx —

*X +

iKx

+ 1

1 Kx

+ 2

1‘04

(1-04)3

+ ...

Utj K17

(1-04)77-* ’

ur hvilken ekvation sukcessivt erhålles

ÅX

(l-04f

T-r tlx + 1 Kx + 1 . Ux + 2 Kx + 2 . I W77 Kn

x~ (1-04)* + 1 ^ (T04)* + 2 ‘ '' ‘ ^ (1-04)”’

Ux — Ex +1 -j- Ex + 2 -j- • • • • En — 2EX +1,

och slutligen

EEx

För x > 65 kan åter följande betraktelsesätt användas. Tager
man hänsyn till de ).x + ux yrkesutöfvande barnmorskor, som kvarstå

Understödsrättens kapitalvärde från fyllda 65 år. Motsvarande årsafgifter. 145

omedelbart före fyllda x år, finner man, att bland dessa ux genast
afgå med understöd, och att närvarande kapitalvärdet af deras understöd
är uxK''x; efter ett år afgå ytterligare ux + l och kapitalvärdet

af dessas understöd är

Ux +1 x +1

1*04

O. S. V.

Man erhåller således

i detta fall formeln

(y.r —(- Ux) TJx — UXK x "I*

ux + 1 K'' X + 1

1*04

U~1 K'' 77
(1*04)77

hvadan slutligen

Ux--

XEx

Jx +

(1-04)*

i stället för

(1*04)*

kan man också sätta

Ex_

K''x

Denna formel gäller tydligen äfven för x — 65, om man låter
ux betyda 2900, d. v. s. antalet barnmorskor, som vid 65 års ålder
börja erhålla understöd oberoende af invaliditet.

För att beräkna understödsrättens kapitalvärde vid olika åldrar
har man nu endast att utföra de numeriska kalkylerna. Värdena af
hjälpkvantiteterna Jx, 2’JX, Ex och IEX finnas angifna i kol. 4, 5,
10 och 11 af tab. X, samt själfva kapitalvärdena i kol. 12 af samma
tabell. Jag har där äfven i kol. 13 augifvit den mot kapitalvärdet
Ux svarande årliga afgift, som borde för eu skårig barnmorska vid
hvarje åldersårs början erläggas, så länge hon kvarstode såsom yrkesutöfvande;
betecknas denna årliga afgift med Ax, erhåller man på
den ofvan angifna vägen för dess bestämmande formeln

Ax =

2EX + 1
Eåx ’

hvilken formel gäller för x < 65.

Det återstår nu blott att angifva formeln för beräkning af de
afkortade understöden, under förutsättning att ingen särskild extra
kostnad genom dem skulle komma att uppstå för understödsanstalten.

Ene strö in, Barnmorskekärens pensionering,

146 Afkortade understödens belopp, om extra kostnad ej skall uppstå.

För detta ändamål bör emellertid först afgöras. om genom beredande
af afkortadt understöd åt en barnmorska möjlighet erbjudes hennes
efterträderska att erhålla understöd tidigare än eljest skulle vara fallet,
så att en eller flere beräknade årsafgifter för sistnämda barnmorska
kunna gå förlorade, om rätt till afkortadt understöd medgifves. Någon
möjlighet af nämda slag torde emellertid icke i regeln kunna
förutsättas befintlig, åtminstone om kommunerna i allmänhet afskeda
sina barnmorskor först då de hunnit en ålder af inemot 60 år, enär
de vid denna ålder böra hafva förvärfvat 30 tjänsteår, äfven om de
icke genom en barnmorskas afskedande i förtid kommit i tillfälle att
få räkna tjänsteår redan före den normala inträdesåldern. På grund
häraf antager jag, att ingen beräknad inkomst går förlorad för understödsanstalten,
om en barnmorska får tillfälle att afgå med afkortadt
understöd. Under sådana förhållanden bör tydligen det afkortade
understödets belopp förhålla sig till 200 kronor, som kapitalvärdet af
understödsrätten förhåller sig till kapitalvärdet af ett genast börjande
understöd å 200 kronor, eller, med. andra ord, det afkortade understödets
belopp är lika med

200 ~ för x > 58,

A- x -

men lika med

70 för x — 55, 56, 57.
x

Insätter man med ledning af tab. X värdena för Ux, K''x och
K"x, finner man, att, om ingen särskild kostnad skulle uppstå genom
medgifvande af rätt till afkortadt understöd, nämda understöd borde
utgå med nedanstående belopp:

Vid afgång Vid afgång

efter fyllda efter fyllda

55	år	med.......	...... 80 kronor;	60	år	med......	...... 119 kronor;
56		» .......	...... 87	» ;	61	»	» ......	...... 129 » ;
57		» ......;	..... 95	» ;	62	»	» .......	...... 140 » ;
58	»	» .......	..... 103	» ;	63	»	» .......	...... 153 » ;
59	»	» ......	......no	» ;	64	»	» ......	...... 167 » .

Anmärkning om deafkortade understöden. Beräkning afunderstödskostnaden. 147

Vid första påseendet kan det väcka någon förvåning, att det
afkortade understödet vid afgång efter fyllda 64 år icke under ofvan
gjorda förutsättning uppgår till högre belopp än 167 kr., oaktadt
motsvarande belopp vid fyllda 65 år är 200 kronor. Förklaringen till
detta förhållande ligger emellertid i den omständigheten, att en barnmorska,
som afgår med afkortadt understöd, icke gärna kan antagas
fortsätta sin praktik i så stor omfattning, att det förut omnämda
förbehållet i fråga om rätt till understödets utbekommande kan
komma att tillämpas på henne. Men det är just på grund af förbehållet,
som närvarande kapitalvärdet af ett understöd å 200 kronor
från och med fyllda 65 år kunnat beräknas till blott 1666 kronor;
eljest hade detta kapitalvärde bort vara 1812 kronor, så att en summa
af 1666 kronor icke skulle hafva medgifvit utdelande af understöd
till högre belopp än 184 kronor.

3. Beräkning af det för ålderdomsunderstödet behöfliga
kapitalet och det däremot svarande årliga beloppet, samt
fördelning af detta belopp dels mellan staten och kommunerna,
dels mellan kommunerna inbördes.

(Tab. XI.)

Genom de uppgifter, hvilka lämnats i slutraden af tab. IY n:r
1 samt i tab. X, är man i stånd att beräkna kostnaden för understöd
åt de nu praktiserande barnmorskorna under de förutsättningar,
hvilka ofvan gjorts vid upprättandet af tab. X. Vill man däremot
beräkna understödskostnaden för all framtid, behöfvas ytterligare vissa
uppgifter, nämligen dels medelåldern för dem, som inträda i yrkets
utöfning, dels antingen antalet yrkesutöfvaude barnmorskor för hvarje
kommande år, eller också antalet barnmorskor, som under hvarje
kommande år inträda i yrkets utöfning.

Enligt hvad förut blifvit visadt, utgör medelåldern för barnmorskeeleverna
vid examens afläggande omkring 27 år; emellertid

148 Antaganden vid beräkningen af understödskostnaden.

framgår det dels af tab. IY n:r 2, dels af den å sid. 130 införda
tabellen, att endast få barnmorskor numera börja utöfva yrket under
det år, då de utexaminerats, och att ganska många barnmorskor inom
de yngsta examensgenerationerna först efter mer än ett års förlopp
kommit i tillfälle att börja sin praktik. Genom att jämföra de för
denna utredning infordrade uppgifterna med barnmorskematrikeln
har jag funnit, att bland dem, som utexaminerats under år 1891,
icke mindre än 47 barnmorskor under senare hälften af år 1892 ännu
icke kommit i tillfälle att praktisera. Bland dem, som utexaminerats
under de närmast föregående fyra åren, skulle, att döma af uppgifterna,
50 vid den nyss angifna tidpunkten icke ännu hafva inträdt
i yrkets utöfning; emellertid har jag på enskild väg inhämtat,
att åtminstone några bland dessa 50 verkligen börjat praktisera,
ehuru denua omständighet af någon anledning ej kommit till vederbörande
läkares kännedom.

Af det nu anmärkta förhållandet följer, att man icke får beräkna
kostnaden för ålderdomsunderstöd åt de framtida barnmorskorna
under förutsättning, att de inträda i yrkets utöfning vid en medelålder
af 27 år. Tvärtom torde man kunna påstå, att denna medelålder
redan nu icke kan sättas lägre än 28 år, och att den för framtiden
sannolikt kommer att blifva något högre. Jag har på grund
häraf för de beräkningar, hvilka afse att bestämma kostnaden för de
framtida barnmorskorna, antagit medelåldern vid inträdet i yrkets
utöfning vara 29 år.

Beträffande antalen yrkesutöfvande barnmorskor under hvarje år,
torde det vara vanskligt att ens för den närmaste framtiden uppställa
någon antaglig lag för dessa tal. Af tab. II synes visserligen framgå,
att antalet barnmorskor icke under de närmaste åren bör komma
att nämnvärdt ökas, men enligt min åsikt bör en beräkning af kostnaden
för understödet om möjligt verkställas, utan att man grundar
densamma på antaganden, hvartill den nyss citerade tabellens siffror
till äfventyrs kunna gifva anledning.

Det återstår då att söka grunda kostnadsberäkningen på ett antagande
i fråga om antalet barnmorskor, som årligen komma att in -

Beräkning af understödakostnaden för de framtida barnmorskorna. 149

träda i yrkets utöfning. Då de tre barnmorskeundervisningsanstalterna
för närvarande mottaga så många elever, som med hänsyn till undervisningens
lämpliga anordning är möjligt, har man intet skäl att för
den närmaste framtiden förutsätta någon ökning af de utexaminerade
barnmorskornas antal. Men då å andra sidan de inträdessökande
eleverna äro vida flere, än att de kunna alla mottagas, så har man
icke häller någon anledning att förutsätta en minskning af antalet
utexaminerade barnmorskor. Och efter som medeltalet af dessa under
de senaste 10 åren utgjort 104, antager jag, att för framtiden ett
lika stort antal årligen utexamineras.

Enligt tab. X erfordras för att bereda en 27-årig barnmorska
rätt till understöd i öfverensstämmelse med mitt förslag ett kapital
af 195 kronor. Tager man emellertid i betraktande, att tab. X beräknats
under förutsättning, att en barnmorska vid 47 års ålder
förvärfvat 20 tjänsteår och vid 57 års ålder 30 tjänsteår, men att,
om en barnmorska inträder i yrkets utöfning först vid fyllda 29 år,
hon först vid 49 års ålder förvärfvat 20 tjänsteår och först vid 59
års ålder 30 tjänsteår, så finner man, att kapitalvärdet under nu
gjorda förutsättning ej bör vara fullt så stort som 195 kronor, och
utför man den behöfliga reduktionen, erhåller man såsom resultat,
att kapitalvärdet blir 185 kronor. För en hel examensgeneration
skulle således behöfvas ett kapital af 19,240 kronor. Men detta
kapital vore tillräckligt blott för den händelse, att det erlades, då
eleverna utexaminerades. År det emellertid så, att de i medeltal
först vid fyllda 29 år inträda i yrkets utöfning, och vill man bestämma,
huru stort kapital vid denna tidpunkt erfordras, bör man
tydligen multiplicera 19,240 kronor med (1‘04)2; efter uträkning befinnes
detta kapital utgöra 20,810 kronor. För hvarje examensgeneration
behöfves således ett belopp af 20,810 kronor, och kapitalvärdet
af alla dessa belopp blir, om man antager, att det första beloppet
erfordras redan då understödsanstalten träder i verksamhet,
541,000 kronor.

Hvad angår kostnaden för de nu befintliga barnmorskorna, fordras
för dess beräknande, att man först bestämmer, vid hvilken tid -

150 Beräkning af understödskostnaden för de befintliga barnmorskorna.

punkt understödet kan börja utdelas. Om en kunglig proposition
framlägges för nu samlade riksdag, kan anslag beviljas redan från
och med 1894; jag förutsätter därför, att anstalten träder i verksamhet
nämda år, och antager för enkelhetens skull, att understödsrätten
börjar gälla först med juli månads ingång. Egentligen borde man
då först beräkna antalet vid denna tidpunkt befintliga barnmorskor,
och denna beräkning skulle naturligtvis för åldersklasserna 23—63
år verkställas med tillhjälp af'' kol. 3 i tab. X, samt för de äldre
åldersklasserna medelst tal, hvilka blifvit på samma sätt härledda.
En sådan beräkning torde dock icke vara af synnerligen stort värde,
och för att undvika densamma, antager jag, att barnmorskornas antal
liksom deras fördelning efter ålder vid midten af år 1894 öfverensstämmer
med slutraden i tab. IV n:r 1. På grund af detta antagande
kan man omedelbart beräkna kapitalvärdet af kostnaden för
understöd åt de befintliga barnmorskorna på det sätt, som i tab. XI
närmare angifves1; slutsumman befinnes vara 1,534,023 kronor. Hela
kapitalvärdet af kostnaden för de befintliga och de framtida barnmorskorna
belöper sig således i rundt tal till 2,080,000 kronor.

Vid den nu verkställda kostnadsberäkningen har det emellertid
varit nödvändigt att göra vissa antaganden, hvilka icke i verkligheten
äga bestånd, och genom hvilka kostnaden blifvit beräknad
väsentligen högre än den bort. Särskildt har antagits, att alla barnmorskor
blifva i tillfälle att förvärfva sig så stor praktik, att antalet
tjänsteår kan sättas lika med antalet kalenderår, under hvilka de
utöfvat yrket, åtminstone ända till dess de tjänstgjort i 30 år. Då
emellertid ett ganska stort antal barnmorskor finnas, för hvilka detta
antagande icke är giltigt, så blir däraf en följd, att den ofvan beräknade
kostnaden bör kunna ej obetydligt nedbringas. För att afgöra,
huru stor minskningen skulle kunna blifva, har jag användt följande

1 Äfven för åldrarna 66—76 år har jag tagit understödens kapitalvärden ur
kol. 12 af tab. X, oaktadt dessa värden gälla blott för de barnmorskor, som vid
65 års ålder kunnat afgå med understöd, om de velat. Jag har genom detta förfaringssätt
sökt vid kostnadsberäkningen motväga den omständigheten, att några
bland de i tab. XI upptagna barnmorskorna inom de äldre åldersklasserna säkerligen
redan upphört att praktisera och således icke kunna erhålla understöd.

Reduktion af den beräknade understödskostnaden. 151

förfaringssätt. Af tab. V n:r 4 framgår, att under år 1891 funnos
bland de enskildt praktiserande barnmorskorna 241, som verkställt
minst 40 förlossningar, 205, som verkställt 20—39 förlossningar, och
256, som verkställt mindre än 20 förlossningar. Af tab. V n:r 5
framgår åter, att under år 1891 bland de barnmorskor, som af kommuner
aflönades med mindre än 200 kronor, funnos 134, som verkställt
minst 40 förlossningar, 212, som verkställt 20—39 förlossningar,
och 155, som verkställt mindre än 20 förlossningar. Enligt mitt
ofvan framställda förslag skulle under år 1891 således 411 barnmorskor
icke haft rätt att räkna något tjänsteår, och 417 barnmorskor
förvärfvat blott ett hälft tjänsteår. Bland de 411 barnmorskorna
finnas emellertid 91, som utexaminerats före 1862, och som därför
år 1891 redan kunde hafva förvärfvat 30 tjänsteår; frånräknar man
dessa, och antager man, att af de 417 barnmorskorna 1/i praktisera
under sådana förhållanden, att de blott få räkna halfva tjänsteår,
hvilket i sak betyder, att de ej komma i tillfälle att erhålla understöd,
så skulle man kunna säga, att 424 barnmorskor, d. v. s. omkring
17 % af hela antalet, icke skola bereda anstalten någon
kostnad för understöd. Men 17 % af 2,100,000 kronor utgör 357,000
kronor, och man skulle därför vara böjd att minska den ofvan
beräknade kostnaden med detta belopp. Emellertid visar det sig
vid en närmare undersökning, att afgången bland de barnmorskor,
som verkställa minst 40 förlossningar om året, är mindre än kol.
2 af tab. X angifver, och af denna anledning blir kostnaden
för understödsrätten större för dessa barnmorskor än talen i kol.
12 af nyssnämda tabell utvisa. Minskningen i den ofvan beräknade
kostnaden anser jag därför icke böra uppskattas till mer
än 75 % af ofvan augifna belopp, d. v. s. till 268,000 kronor, hvadan
kapitalvärdet af kostnaden skulle kunna sänkas till 1,810,000 kronor.

Emellertid har man ännu icke tagit i betraktande den omständigheten,
att de afkortade understöden komma att medföra en extra
kostnad, enär i föregående afdelning för dem förordats något högre
belopp, än som enligt beräkningarna skulle kunna utan särskild
kostnad utgå. Beloppet af denna extra kostnad kan emellertid för

152 Kostnaden för afkortade understöd. Statsbidraget. Kommunernas af gifter.

närvarande blott gissningsvis angifvas. Enligt de infordrade uppgifterna
skulle under år 1892 hafva blifvit afskedade 9 i kommuners
tjänst anställda barnmorskor, b vilka befunno sig i åldern 55—64 år.
Tager man nu i betraktande, att dessa uppgifter afse föga mera än
hälften af år 1892, samt betänker man, att å ena sidan rätten till
afkortadt understöd antagligen skulle föranleda kommunerna att något
oftare, än nu är fallet, afskeda sina barnmorskor, och att å andra
sidan bland de hittills afskedade några invalida barnmorskor böra
finnas, så torde man skäligen kunna antaga, att hädanefter årligen
omkring 20 barnmorskor skola afgå med afkortadt understöd. Aro
dessa i medeltal 60 år gamla, finner man lätt med ledning af det
föregående och af kol. 9 i tab. X, att den extra kostnaden för hvarje

år kan beräknas uppgå till

31 • 20 • 2154
200

eller 6677 kronor, och så -

ledes, om man antager 6677 kronor behöfliga redan då understödsanstalten
träder i verksamhet, motsvarar ett kapitalvärde af 173,602
kronor.

Lägger man detta belopp till den förut beräknade kostnadssumman,
erhåller man i rundt tal ett totalbelopp af 2,000,000 kronor,
och detta kan ersättas med ett årligt belopp af 77,000 kronor, under
förutsättning att sistnämda belopp första gången utgår omedelbart
efter understödsanstaltens inrättande.

I föregående afdelning har föreslagits, att kostnaden för understödet
skulle bestridas till */3 af staten och till ~/3 af kommunerna.
Enligt denna proportion skulle således statsverket drabbas af en årlig
kostnad, uppgående till omkring 25,700 kronor, och kommunerna årligen
erlägga tillsammans omkring 51,300 kronor. Denna sistnämda
summa skulle sedermera fördelas på de olika kommunerna i förhållandet
till antalet mantalsskrifna personer. Då Sveriges hela befolkning
kan för den närmaste tiden i rundt tal beräknas till 5,000,000,
skulle således hvarje kommun komma att årligen erlägga l-026 öre
för hvar och en inom densamma mantalsskrifven person. Men då
dels den nu verkställda kostnadsberäkningen naturligtvis endast är
approximativ, dels för uppbördens skull är af vikt, att hvarje kom -

Beloppet af af giften för kommunala barnmorskor med minst 200 kr. i lön. 153

muns afgift kan utan långa räkningar bestämmas, torde alla skäl
tala för afrundande af kommunernas afgifter så, att l-026 öre utbytes
mot 1 öre.

Från denna regel bör dock, såsom i föregående afdelning framhållits,
ett undantag göras för de kommuner, som aflöna barnmorska
med minst 20G kronor om året. Dessa kommuner skulle
nämligen enligt mitt förslag erlägga minst en viss afgift för hvarje
barnmorska af nu angifven art; för att bestämma beloppet af denna
afgift har jag gått tillväga på följande sätt. Enligt tab. V n:r 1
funnos 1891 tillsammans 482 barnmorskor, hvilka under året verkställt
mindre än 20 förlossningar. På grund häraf kan man antaga,
att, om tjänsteårsberäkningen skulle göras beroende endast af antalet
verkställda förlossningar, åtminstone 482 barnmorskor skulle gå miste
om all utsikt att under år 1891 förvärfva sig någon rätt till ålderdomsunderstöd.
Man skulle således kuuna säga, att inom riket i
rundt tal funnes på sin höjd 2,000 barnmorskeplatser, hvilkas innehafvare
kunde draga nytta af understödsrätten. Då nu enligt det
föregående samtliga kommunerna skulle tillsammans erlägga 51,300
kronor, blefve den på hvarje sådan barnmorskeplats fallande afgiften
25-6 5 kronor. Är det nu så, att en kommun på annan väg skaffar
sin barnmorska rätt till ålderdomsunderstöd, synes det billigt, att
denna kommun härför årligen erlägger en afgift af omkring 25''6 5
kronor; af samma skäl, som ofvan anförts i fråga om den normala
afgiften, föreslår jag, att minimibeloppet bestämmes till 25 kronor.

Samma afgift torde äfven i regeln böra utgå från de kommuner,
där på grund af lokala förhållanden en barnmorska äger rätt till
tjänsteårsberäkning oberoende af antal förlossningar och lönebeloppet.
Emellertid synes det mig bäst att låta anstalten för hvarje särskildt
fall afgöra, om någon anledning kan förefinnas till modifikation af
denna bestämmelse.

I föregående afdelning har blifvit framhållet, att de afgifter till
barnmorskornas ålderdomsförsörjning, som från kommunernas sida
borde erläggas, vore afsedda dels att betäcka de omedelbart förestående
utgifterna för redan understödsberättigade barnmorskor, dels

154 Högsta belopp, som kommun bör få utkräfva afen barnmorska. Sammanfattning.

att bilda en fond, hvarur understöd'' för de ännu yrkesutöfvande
barnmorskorna framdeles kunde bestridas. Med tillhjälp af kol. 13
af tab. X kan man lätt afgöra, huru stor del af afgiften bör vara
afsedd för det sistnämda ändamålet. Tager man särskildt i betraktande,
huru saken ställer sig för de hädanefter inträdande barnmorskorna,
och påminner man sig, att medelåldern vid inträdet i
yrkets utöfning för dem antagits vara 29 år, så finner man, att för
en sådan barnmorskas räkning skulle behöfva erläggas eu årlig afgift
af 14-9o kronor1. Men om staten bestrider l/a af kostnaden, så
skulle kommunen för barnmorskans räkning drabbas af en årlig afgift
af blott omkring 10 kronor. Det skulle således innebära eu bestämd
orättvisa, om någon kommun försökte af en hädanefter i yrkets
utöfning inträdande barnmorska återbekomma mer än 10 kronor,
för den händelse att kommunen erlagt en större årsafgift. Af
de nu befintliga barnmorskorna kunde visserligen i särskilda fall ett
större belopp än 10 kronor utkräfvas, utan att detta behöfde rubriceras
såsom en bestämd orättvisa, men önskvärdt vore, att i intet
fall en barnmorska nödsakades till det allmänna ålderdomsunderstödet
bidraga med mer än 10 kronor årligen.

I enlighet med hvad nu blifvit anfördt, föreslår jag alltså:

att hvarje kommun måtte till bestridande af understödskostnaden
erlägga en årsafgift, som i regeln beräknas
efter 1 öre för hvarje enligt senaste officiella
uppgifter inom kommunen mantalsskrifven person; dock
så att för hvarje barnmorska, som aflönas med minst
200 kronor, måste årligen erläggas minst 25 kronor;

att, där på grund af lokala förhållanden rätt till
tjänsteårsberäkning meddelats en barnmorska, årsafgiftens
belopp må för hvarje särskildt fall af anstalten
bestämmas;

att, för den händelse en kommun skulle af barnmorskan
utkräfva något bidrag till det allmänna ålder 1

I själfva verket borde, af en anledning, som i det föregående blifvit omnämd,
beloppet icke uppgå till fullt 14-90 kronor.

Anmärkning om summan af kommunernas af gifter. Förvaltningskostnaden. 155

domsunderstödet, om möjligt sådan anordning måtte
träffas, hvarigenom i intet fall nämda bidrag kommer
att öfverstiga lO kronor om året.

Då jag i föregående afdelning föreslagit, att statens bidrag måtte
åtgå blott i den man det blir behöflig! för understödskostnadernas bestridande,
kan beräkningen af det belopp, som representerar statens tillskott,
icke föranleda till någon särskild hemställan. Jag anser mig
därför blott böra påpeka, att genom det sätt, som af mig föreslagits
för utdebitering af kommunernas tillskott, icke någon väsentlig höjning
eller sänkning af statsverkets kostnad kan föranledas. A ena
sidan skulle visserligen från kommuner, som aflöna barnmorska med
minst 200 kronor, en extra inkomst komma anstalten till godo, men
å andra sidan skulle en minskning i inkomsterna uppstå därigenom,
att vissa kommuner under särskilda förhållanden kunde befrias från
afgifters erläggande, och på grund häraf bör beloppet af samtliga
kommunernas afgifter, samt således äfven beloppet af statens kostnad
fortfarande kunna beräknas ungefår till ofvan angifna storlek; för
att dock en jämnare summa må erhållas, torde beloppet af kommunernas
afgifter lämpligen böra upptagas till 52,000 kronor.

I det föregående är ännu icke upptaget något belopp för förvaltningskostnaden,
hvilken torde uteslutande böra bestridas af staten.
Det synes mig, som om man icke gärna kunde bestämma arvodena
lägre än till 1,000 kronor för direktören, 1,500 kronor för sekreteraren
och redogöraren, samt 1,000 kronor för aktuarien, hvarjämte
till biträden och expenser torde behöfvas ett reservationsanslag af
1,500 kronor, så att hela förvaltningskostnaden skulle komma att
uppgå till 5,000 kronor. Härvid förutsättes dock, att anstalten kunde
utan särskild kostnad erhålla lokal hos något annat ämbetsverk, hvartill
utsikt för närvarande synes förefinnas. Under det första aret af
anstaltens tillvaro behöfves utan tvifvel också ett särskildt extra anslag
till organisationskostnader, hvarjämte det synes billigt, att ett mindre
belopp blefve ställdt till medicinalstyrelsens förfogande på grund åt
de särskilda göromål, som pröfningen af barnmorskornas rätt till
retroaktiv tjänsteårsberäkning skulle medföra.

156

Sättet för beräkning af det sulccessiva antalet understödstagare.

4. Beräkning1 af antalet understödstagare samt understödskostnaden
under de närmaste åren efter understödsanstaltens
inrättande.

Det är naturligtvis af intresse både för kännedomen om vidden
af de förvaltningsbestyr, som skulle tillkomma den föreslagna anstalten,
och för bestämmandet af statens fyllnadsbidrag, att förskaffa sig
åtminstone en ungefärlig föreställning om antalet understödstagare
under de första åren af anstaltens tillvaro. För detta ändamål har
jag användt följande metod.

Bortser man till en början från dem, som afgå med afkortadt
understöd, och antager man dels, att omedelbart efter anstaltens bildande
afgå med understöd A wi-åriga barnmorskor, dels att sedermera
under hvarje följande kalenderår likaledes afgå med understöd
H w-åriga barnmorskor, så är det klart, att hela antalet understödstagare
blir

under första året		A
» andra »	A lm +1 -	h B
	lm
» tredje »	A lm + 2 + B ln + 1 - lm In	h-B,

o. s. v., så att, om anstalten träder i verksamhet år 1894, antalet
understödstagare under år (1894 -{- t) blir

+ t , In + t — 1 j In -f f — 2 | j

eller

£ + t _j_ g h In + 1 ~t~ . . . ~t~ In + I — 1

Tager man nu hänsyn äfven till dem, som afgå med afkortadt
understöd, och antager, att för hvarje år C yj-åriga understödstagare
af detta slag tillkomma, så blir tillökningen i understödstagarnes
antal under år (1894 —f- t) tydligen

Formel för antalet understödstagare under de första åren.

157

r h + tf + 1 + •••• + \

P + ‘

så att hela antalet understödstagare under nämda år utgör

+ t "1“ <*n + 1

L + ln + 1 + ..• + 4

+ <

(J lp ~l~ Ip + 1 ~t~ • • • + h + *

Denna formel gäller emellertid blott för de första åren af anstaltens
tillvaro. Det är nämligen klart, att de C p-åriga barnmorskorna,
som antagits 1894 afgå med afkortadt understöd skulle,
därest intet sådant understöd funnits att tillgå, hafva i regeln, om
de lefvat vid fyllda 65 år, afgått med helt understöd under året
(1894 -)- [65— ^>]); i själfva verket skulle några hafva tidigare afgått
med invaliditetsunderstöd, andra åter kvarstått såsom yrkesutöfvande
ett eller annat år efter uppnådd normal pensionsålder, men då dessa
båda grupper dels äro relativt fåtaliga, dels ungefär motväga hvarandra,
kan man utan nämnvärdt fel antaga, att alla, som kvarlefvat
vid fyllda 65 år, skulle då hafva afgått med helt understöd. Men
då dessa tydligen äro inräknade bland de B barnmorskor, som antagits
afgå med understöd år (1894 -j- [65—p~\), följer däraf, att det
enligt den allmänna formeln beräknade antalet understödstagare un -

der nämda år bör minskas med Cj-. På samma sätt finner man,

att för närmast följande år bör tilläggas en subtraktiv term

^65 “I" ^66
— O-J-,

och i allmänhet för året (1894-f-f), där t > 65—p, en subtraktiv
term

_ q h,b ± ^66 + ••• + hr, + i — (65 - p)

Det allmänna uttrycket för antalet understödstagare under året
(1894-{-tf) blir således, om tf >65—p,

158 Formel för antalet understödstagare efter de första årens förlopp.

‘ ~H j» + 1 ~i~ • • ~H + t- 1 _|_ Q h ~f" lp + 1 4~ • • • ~f~ +

hn In

_ q Ifö 4~ ^66 ~l~ • • • 4~ ^65 + t — (65 - p)

I stället för de två sista termerna kan man tydligen sätta

% ~t~ h +1 -j~ • • ~f~ ^64

emellertid bör'' observeras, att denna förenkling ej är användbar, då
fråga blir om beräkning af understödsbeloppets storlek, alldenstund
tredje termen i formeln afser dem, som afgå med afkortadt understöd,
men fjärde termen dem, som erhålla helt understöd eller invaliditetsunderstöd.

Om B -\- G icke är allt för litet i förhållande till A, stiger antalet
understödstagare från år till år, till dess det blir konstant från
och med det lägsta värde af t, som gör på eu gång lm + < och ln+ t — i
lika med noll.

För att med ledning af ofvanstående formel bestämma det sukcessiva
antalet understödstagare, måste man således söka erhålla antagliga
värden för storheterna A, B, C, m, n, p.

Hvad angår storheten A, d. v. s. antalet barnmorskor, som erhålla
rätt till understöd omedelbart efter anstaltens inrättande, har
jag beräknat densamma på följande sätt. Jag har antagit slutraden
i tab. IV n:r 1 angifva barnmorskornas antal och fördelning efter
ålder icke blott vid midten af år 1894, såsom här ofvan blifvit förutsatt,
utan äfven vid midten af år 1893. Under detta antagande
kan man med tillhjälp af kol. 6 i tab. X lätt beräkna, huru många
de invalida understödstagarne skola blifva. För beräkning af de
öfriga understödstagarne skulle man egentligen välja talen i kol. 7
af tab. X; emellertid är det tydligt, att för nu ifrågavarande beräkning
endast det till åldern 65 år hörande talet är användbart, enär
de öfriga talen äro giltiga blott för de barnmorskor, hvilka vid fyllda 65
år haft tillfälle att, om de velat, afgå med understöd (jfr. sid. 150). Man
måste således för detta ändamål begagna särskilda afgångskoefficienter,

Beräkning af konstanterna i de föregående formlerna. 159

och jag har valt dessa så, att de sukcessivt ökas med åldern samt redan
från och med 76 år blifva lika med 1. Med tillhjälp af dessa koefficienter
och det ofvan omnämda antagandet beträffande barnmorskornas
fördelning efter ålder vid midten af år 1894, har jag beräknat
antalet af dem, som vid nyss nämda tidpunkt afgå med understöd
på grund af uppnådd pensionsålder, och jag har därigenom erhållit
värdet A — 179. Jag har vidare beräknat medelåldern för dessa 179
barnmorskor, samt funnit denna utgöra 69 år, hvadan jag satt m
— 69.

För bestämmande af storheten B har jag anväudt följande betraktelsesätt.
Antager man, att årligen 10,000 barnmorskor utexamineras,
och att dessa afgå enligt den lag, som kol. 2 af tab. X angifver,
så är det klart, att det för hvarje år måste finnas 10,000
27-åriga barnmorskor, 9,760 28-åriga barnmorskor, o. s. v., så att
antalet barnmorskor inom hvarje åldersklass representeras af det mot
åldern svarande talet i kol. 2 af tab. X. Det är då också klart, att
inom hvarje åldersklass måste afgå med understöd just så många
barnmorskor, som kol. 8 af tab. X angifver, dock så att utom räkningen
böra lämnas talen för åldrarna 23—29 år, enär åtminstone
för framtiden barnmorskorna kunna anses inträda i yrkets utöfning
först vid fyllda 29 år, och således de yngsta, hvilka kunna komma
i åtnjutande af understöd, skola tillhöra åldersklassen 30 år. Möjligen
kunde det synas, som om man före summeringen också borde
ändra talen för åldrarna 48 och 49 år från respektive 51 och 50 till
3, men då de understödstagare, som vid dessa åldrar tillkomma under
den närmaste tiden, härröra från de examensgenerationer, hvilka redan
inträdt i yrkets utöfning, och icke från dem, hvilka framdeles
komma att utexamineras, torde det vara riktigast att ej vidtaga någon
sådan ändring. Summerar man således kol. 8 af tab. X från
och med 30 år, erhåller man såsom resultat, att mot 10,000 årligen
utexaminerade 27-åriga barnmorskor svarar ett årligt antal nytillkommande
understödstagare, uppgående till 4,731; om alltså 104
27-åriga barnmorskor årligen utexamineras, böra dessa betinga 49
årligen nytillkommande understödstagare. Jag har därför satt B =

160 Antalet understödstagare 1894—1933. Maximiantalet understödstagare.

49, och då jag funnit medelåldern för de 4,731 nyss omnämda understödstagare
vara 63 år, har jag alltså äfven satt n — 63.

Slutligen har jag, på samma sätt som i föregående kapitel, för
C antagit värdet 20 och för p värdet 60.

Insätter man i den ofvan angifna formeln värdena

A — 179, B — 49, C = 20; m — 69, n — 63, p — 60,
och låter man t sukcessivt antaga alla heltalsvärden från och med 0
till och med 39, erhåller man antalet understödstagare vid midten
af hvarje år från och med 1894 till och med 1933. Dessa tal äro
sammanställda i följande tabell.

År	Antalet understöds- tagare	År	Antalet understöds- tagare	År	Antalet understöds- tagare	År	Antalet understöds- tagare
1894	199	1904	599	1914	747	1924	783
1895	260	1905	622	1915	754	1925	783
1896	318	1906	642	1916	760	1926	784
1897	373	1907	661	1917	766	1927	784
1898	427	1908	678	1918	771	1928	784
1899	461	1909	693	1919	774	1929	784
1900	492	1910	707	1920	777	1930	784
1901	522	1911	719	1921	779	1931	784
1902	549	1912	729	1922	780	1932	784
1903	575	1913	739	1923	782	1933	784

Det teoretiska maximum skulle egentligen inträda först för det
lägsta värde af t, som satisfierar ekvationen

^62 + (— 0,

eller för t — 42, d. v. s. maximum borde inträda år 1936. Emellersynes
det framgå af tabellen, att antalet understödstagare skulle
blifva konstant redan från och med 1926; i själfva verket gifver
också beräkningen vid handen, att tillökningen under de följande
åren intill 1936 icke ens uppgår till en half enhet.

Den nu verkställda beräkningen af det sukcessiva antalet understödstagare
är, i likhet med den ursprungliga kostnadsberäkningen,

Osäkerheten i fråga om det beräknade antalet understödstagare. 161

utförd under förutsättning, att alla barnmorskor vid uppnådd pensionsålder
förvärfvat vederbörligt antal tjänsteår; man kunde därför
sätta i fråga, om icke här, liksom vid kostnadsberäkningen, en
korrektion borde anbringas. Emellertid synes mig i detta fall en
sådan korrektion vara tämligen gagnlös, då beräkningen hvilar på
åtskilliga antaganden, hvilkas giltighet för närvarande icke kan
pröfvas, men hvilka kunna utöfva ett väsentligt inflytande på resultatet
af beräkningarna. Så är t. ex. gissningsvis antaget, att årligen
20 barnmorskor afgå med afkortadt understöd; likaledes är antaget,
att för understödstagarne gäller Statistiska centralbyråns mortalitetstabell
för kvinnor 1871—1880. För öfrigt hafva för att förenkla
räkningarna vissa antaganden måst göras, hvilka icke äro fullt exakta,
t. ex. att årligen ett lika stort antal barnmorskor utexaminerats, och
att den beräknade medelåldern för de nytillkommande understödstagarne
varit den verkliga åldern för hvar och en sådan; särskildt
med hänsyn till det förra antagandet borde åtminstone för de första
åren af anstaltens tillvaro betydliga korrektioner anbringas. Slutligen
bör framhållas, att i de ofvan beräknade talen icke ingå några
barnmorskor, som upphört att utöfva yrket före år 1893, ehuru enligt
mitt förslag möjlighet gifves äfven för sådana barmorskor att erhålla
det lägsta understödet. På grund af de nu anförda omständigheterna
har jag icke ansett det löna mödan att korrigera de beräknade talen
med hänsyn därtill, att några barnmorskor icke kunna förvärfva det
för understöds erhållande behöfliga antalet tjänsteår.

Med ledning af de nu verkställda beräkningarna kan man äfven
skaffa sig en ungefärlig föreställning om storleken af de belopp, som
under den närmaste tiden skulle erfordras för understödskostnadernas
bestridande. För detta ändamål har jag med tillhjälp af kol. 8 i
tab. X beräknat medelvärdet af det understöd, som barnmorskorna i
B-gruppen skulle erhålla, och funnit detta medelvärde uppgå till
182 kronor. Jag har vidare antagit, att de 179 barnmorskor, hvilka
beräknats afgå med understöd omedelbart efter anstaltens inrättande,
alla erhålla 200 kronor årligen, samt på samma sätt som i föregående
kapitel förutsatt, att det afkortade understödet utgår med

Enea tröm, Barnmorakekdrena j enaioneriny. 11

162

Beräkning af understödsbeloppen under åren 1894—1933.

150 kronor. Jag har alltså för hvarje år multiplicerat antalet barnmorskor
i A-gruppen med 200, antalet barnmorskor i B-gruppen,
sedan detta antal reducerats med tillhjälp af den subtraktiva termen,
med 182, samt antalet barnmorskor i C-gruppen med 150, adderat de
tre produkterna och afrundat summan till hela tusental kronor; de
belopp, som härvid erhållits, äro sammanställda i följande tabell.

År	Beloppet af under-stödskost-nader kronor	År	Beloppet af under-stödskost-nader kronor	År	Beloppet af under-stödskost-nader kronor	År	Beloppet af uuder-stödskost-nader kronor
1894	39 000	1904	104000	1914	127 000	1924	132 000
1895	49 000	1905	108 000	1915	128 000	1925	132 000
1896	59 000	1906	111000	1916	129 000	1926	133 000
1897	68;ooo	1907	114 000	1917	130 000	1927	133 000
1898	77 000	1908	117000	1918	131000	1928	132 000
1899	83 000	1909	119 000	1919	131000	1929	132 000
1900	88 000	1910	121000	1920	131000	1930	132 000
1901	92000	1911	123 000	1921	132 000	1931	132 000
1902	97 000	1912	124 000	1922	132 000	1932	132 000
1903	101000	1913	126000	1923	132 000	1933	132000

Att beloppen icke stiga, äuda till dess jämnvikt inträder, beror
på den subtraktiva termen. Genom afrundningen till hela tusental
kronor har dock skillnaden mellan maximibeloppet och jämnviktsbeloppet
blifvit mycket förstorad; det förra uppgår nämligen till
132,512 kronor, det senare åter till 132,480 kronor, och differensen
är således i verkligheten blott 32 kronor.

Finge man antaga, att ofvanstående belopp vore åtminstone
approximativt riktiga, skulle af tabellen följa, att under de två
första åren af anstaltens tillvaro en del af kommunernas afgifter
skulle kunna reserveras, så att något statsbidrag ej blefve behöfligt
förr än 1897, samt att statens fyllnadsbidrag, sedan jämnvikt mellan
tillkomna och aflidna understödstagare inträdt, ej skulle komma att
uppgå till högre belopp än omkring 80,000 kronor. Emellertid torde
det vara rättare att betrakta beloppen såsom angifvande en öfre gräns

Högsta beloppet af fyllnadsbidraget. Beräkningarnas osäkerhet. 163

för understödskostnaderna under de olika åren; beräknar man nämligen,
huru stort närvarande kapitalvärdet af samtliga beloppen skulle
vara, om tabellen fortsattes i oändlighet, så finner man, att detta kapitalvärde
i rundt tal uppgår till 2,800,000 kronor, hvilket kapitalvärde med
omkring 29 % af sitt belopp öfverstiger det i föregående afdelning
beräknade kapitalvärdet. Differensen beror till omkring hälften därpå,
att alla barnmorskor här antagits komma att förvärfva rätt till
understöd, och till ungefär hälften därpå, att redan från understödsanstaltens
andra år 49 barnmorskor beräknats komma att afgå med
ej afkortadt understöd, ehuru antalet i verkligheten måste blifva väsentligen
lägre, därför att de examensgenerationer, hvilka under de
närmaste åren komma att uppnå pensionsåldern, icke omfattade på
långt när 104 elever. På grund häraf synes det mig antagligt, att
de i tabellen upptagna beloppen kunna för de första åren af anstaltens
tillvaro reduceras med omkring 20 %, sedermera under en följd
af år kanske med 30 %, och för de år, då jämnvikt inträdt, med åtminstone
10 %. Under denna förutsättning skulle således det behöfliga
fyllnadsbidraget slutligen uppgå till högst 70,000 kronor. Naturligtvis
bör dock det nu sagda betraktas blott såsom mer eller
mindre sannolika förmodanden; alla de i detta kapitel utförda beräkningarna
hafva, såsom redan framhållits, icke kunnat afse något
annat, än att gifva en ungefärlig föreställning om understödstagarnes
antal och understödskostnadens belopp under olika år.

TABELL-BILAGOR.

166

Tab. I.

Antalet barnmorskor, som utexaminerats under åren 1867—1892,

ExamensEr	Antalet under motstående år utexaminerade barnmorskor, hvilka vid en lefnadsålder af nedanstående
20	21	22	23	24	25	26	27	28	29	30	31
1867....................	—	2	4	5	2	6	4	6	3	2	4	2
1868...................	1	—	2	2	4	5	9	1	8	4	5	3
1869....................	1	4	12	6	7	12	5	20	9	10	7	2
1870.....................	1	10	4	1	4	6	10	8	5	6	6	3
1871....................	—	1	1	2	3	3	5	6	2	4	5	4
1872....................	—	1	3	7	4	6	3	5	6	3	6	6
1873.....................	4	5	7	7	7	3	13	4	7	7	1	4
1874 ....................	3	11	6	10	8	9	12	8	6	4	5	3
1875.....................	—	8	8	9	12	4	5	6	7	3	10	8
1876 ...................	—	9	10	12	10	12	9	6	6.	9	8	2
1877.....................	1	1	2	4	4	3	—	3	4	1	5	1
1878 ....................	—	6	5	3	3	3	4	6	3	4	2	3
1879.....................	2	6	7	6	3	6	5	4	2	5	4	2
1880.....................	—	6	13	6	7	11	10	8	4	4	6	5
1881.....................	—	5	7	9	12	13	15	6	9	9	2	5
1882.....................	—	—	1	13	12	9	8	8	18	5	6	5
1883.....................	—	—	4	16	10	10	8	9	7	3	7	5
1884.....................	—	2	1	15	15	13	15	6	10	6	8	6
1885....................	1	1	4	17	6	9	9	10	15	8	7	9
1886.....................	—	2	3	22	16	7	16	10	11	13	5	2
1887....................	—	—	3	12	7	10	6	9	11	12	12	10
1888.....................	—	3	5	13	14	13	9	7	5	6	8	5
1889...................	—	—	2	13	11	8	11	17	9	6	3	5
1890.....................	—	—		8	10	10	9	10	9	10	4	11
1891...................	—	—	2	10	11	12	17	13	7	9	6	2
1892.....................	—	—	4	21	6	4	14	14	7	10	9	3

1 Dessutom erhöll under Er 1884 en i Finland examinerad barnmorska rätt att utöfva yrket i
Sverige.

2 Dessutom erböll under Er 1891 en i Finland examinerad barnmorska rätt att utöfva yrket i
Sverige.

167

samt deras fördelning efter lefnadsåldern vid examens afläggande.

examens afläggande innehade antal år					Hela antalet enligt	Medelålder rid exa-mens af-läggande
	ej upp-gifven lef-nadsålder
matrikeln	de tryckta årsberät-telserna
32	33	34	35	36	37	38	39
2	4	2	1	_		_	_	38	87	87	27''2
2	4	1	4	1	—	—	—	49	105	100	28''2
5	2	2	—	1	—	—	—	—	105	104	266
3	1	—	1	—	—	—	—	40	109	109	26 3
2	—	—	—	—	—	—	—	56	94	94	27 3
2	1	3	1	—	—	—	—	41	98	101	27-4
6	5	2	1	1	—	—	—	4	88	91	2Ö''6
2	4	3	3	—	—	—	—	—	97	97	26 1
3	3	1	1	—	—	—	—	—	88	109	26*4
6	_	2	1	—	—	—	—	—	102	105	26 0
1	_	2	—	—	—	—	—	74	106	104	266
1	2	1	—	—	—	_	—	45	91	91	26‘2
2	2	3	—	—	—	—	—	52	in	117	25-9
3	1	3	4	—	—	1	—	27	119	117	265
6	1	4	1	2	—	—	—	—	106	105	26''7
5	3	2	1	—	—	—	—	-	96	95	27''i
5	3	3	2	—	—	—	—	11	103	106	27*0
3	2	_	1	1	1	—	—	1	1061	106	266
_	2	1	2	1	1	—	1	1	105	105	27-1
4	3	2	—	—	1	—	—	—	117	114	264
6	1	2	2	1	—	—	—	—	104	104	27-9
3	3	3	1	1	—	—	—	1	100	100	266
1	3	3	2	—	—	—	—	1	95	94	269
1	3	3	2	1	—	—	—	1	92	92	277
7	4	2	5	—	—	—	—	—	1072	—	27*4
5	1	4	4	—	—	1	—	—	107	—	272

168

Tab. II.

Antalet barnmorskor vid slutet af
(Efter medicinalstyrelsens

Län							A n	t a	1 e	t b a r n m o	r s	k c	r	i n	o m
1851	1852	1853	1854jl855	1856	1857	1858	1859	1860	18611862	1863	1864	18651866	1867	1868
1. Blekinge ......	30	31	31	33	33	28	28	30	26	31	32	31	35	34	36	39	37	37
2. Elfsborgs ......	21	20	18	20	21	17	16	17	18	18	21	23	28	29	38	29	31	38
3. Gefleborgs.....	45	50	48	51	54	42	39	49	51	45	43	48	53	52	50	49	51	57
4. Gotlands ......	44	42	44	45	46	42	40	42	40	41	42	40	41	43	44	45	45	45
5. Göteborgs......	29	32	39	20	25	32	32	39	41	62	69	78	83	81	88	85	97	93
6. Hallands ......	22	22	24	24	24	20	20	27	30	43	41	43	42	43	47	45	Öl	51
7. Jemtlands.....	10	10	10	10	10	10	10	10	13	22	22	26	17	18	29	26	31	32
8. Jönköpings ...	34	30	30	54	57	56	56	56	54	51	51	51	32	34	36	35	39	43
9. Kalmar .........	22	24	26	26	27	28	36	37	39	40	40	44	45	49	55	47	61	63
10. Kopparbergs...	32	28	32	33	37	38	37	35	34	34	37	40	48	49	48	50	47	53
11. Kristianstads...	136	165	165	165	166	167	168	168	161	157	157	166	158	162	165	175	157	166
12. Kronobergs ...	14	15	16	16	18	23	23	25	27	28	28	27	31	31	32	25	33	36
13. Malmöhus......	263	267	257	257	257	265	261	258	260	259	267	269	281	295	266	310	289	279
14. Norrbottens ...	12	12	12	12	12	19	16	16	17	17	16	16	15	19	22	19	20	21
15. Skaraborgs ...	23	25	28	33	36	29	28	27	30	32	38	47	52	52	59	60	61	69
16. Stockholms ...	80	81	82	82	82	83	97	97	86	83	83	84	103	81	84	87	90	89
17. Stockh:s stad..	131	131	122	130	126	120	in	103	113	102	108	118	121	116	134	127	124	124
18. Södermanlands	64	66	72	72	75	64	64	64	63	64	64	64	74	75	69	70	69	69
19. Upsala .........	73	73	74	74	77	67	69	73	74	80	80	80	66	65	53	66	62	66
20. Vermlands .. .	31	32	39	39	42	51	Öl	51	52	52	52	54	54	48	52	Öl	60	65
21. Vesterbottens ..	22	22	25	20	21	22	22	22	28	30	30	32	30	28	33	35	37	40
22. Vesternorrlands	44	45	45	45	46	46	46	46	46	45	53	49	52	57	60	54	57	59
23. Vestmanlauds..	60	62	62	56	56	56	58	58	62	64	64	71	62	63	65	62	61	70
24. Örebro .........	48	43	47	47	49	48	48	43	46	53	53	60	62	61	62	53	68	61
25. Östergötlands..	48	49	50	53	55	58	67	64	68	72	77	78	73	86	90	88	89	93
Summa	1338\|l377	1398ll417	145214311443,11457	1479	1525 1568\|l639 16581671	1717\|l7321767\|l819

169

åren 1851—1890 samt deras fördelning länsvis.

tryckta årsberättelser.)

m o	t s	t å	e n	d e	1 ä n	v i	d s 1 U t €	t	a f	å r
1869	1870	1871	1872	1873	1874	1875	1876	1877	1878	1879	188oJl881	1882	1883	1884	1885	1886	1887	1888	1889	1890
43	43	45	39	42	41	39	46	44	45	46	41	41	44	43	43	44	43	44	46	46	47
45	45	43	54	54	58	61	69	70	67	66	72	79	74	77	87	92	99	100	103	104	in
55	54	53	63	62	64	73	77	84	77	74	88	85	81	81	82	80	89	87	83	91	93
44	44	44	44	45	45	48	48	48	48	47	Öl	46	48	45	47	46	48	46	44	54	45
95	95	99	104	106	107	120	112	121	in	116	113	122	122	127	129	132	137	135	146	148	147
50	51	51	47	53	55	55	54	59	65	56	69	68	68	71	75	49	78	76	87	83	59
36	36	36	39	39	40	43	42	42	49	45	44	44	47	46	44	52	54	55	55	53	52
46	46	47	51	56	52	53	57	58	55	54	57	61	65	71	70	81	77	82	75	75	70
64	67	66	81	81	88	81	79	88	92	96	95	92	98	85	84	99	91	98	104	85	71
52	54	54	59	59	59	63	71	69	69	62	62	62	65	56	66	64	67	66	68	73	66
168	169	176	166	170	189	173	166	152	169	169	183	188	185	182	189	192	182	179	191	177	181
36	36	36	28	32	32	41	42	45	46	Öl	55	55	56	56	59	57	62	58	60	61	61
277	278	294	300	299	315	332	338	324	359	351	337	325	323	331	320	336	289	307	267	303	377
19	20	21	23	25	25	27	32	31	29	26	26	28	27	31	32	27	35	36	37	40	40
71	74	75	89	81	84	85	81	101	95	91	92	91	90	92	82	90	106	113	120	117	114
93	90	90	87	90	91	89	97	109	92	93	86	88	89	92	96	77	94	92	98	93	92
125	139	147	152	156	141	141	133	131	139	138	143	154	158	158	157	158	173	169	180	177	165
77	77	79	83	85	88	89	96	89	103	98	88	91	89	99	100	102	99	91	102	95	83
67	63	63	64	68	70	67	68	67	69	75	71	70	73	75	77	78	75	79	79	79	72
58	61	62	72	74	81	86	82	98	85	93	89	85	98	102	107	95	82	87	92	93	93
38	40	40	32	35	41	45	48	50	48	41	52	50	54	50	53	53	58	67	67	68	68
59	57	55	63	69	60	70	68	82	78	77	79	74	78	80	87	74	91	98	91	97	95
69	68	68	61	81	82	76	74	73	66	72	78	76	87	78	92	89	86	87	84	87	83
62	59	61	73	75	89	76	74	79	79	77	78	81	83	84	89	90	82	88	92	89	82
91	98	105	102	106	109	118	117	1 116	116	112	115	117	116	116	122	120	123	115	119	120	in

1840 1864 19101976 2043|2106|215l|217l|2230

2251 2226 2264|2273|2318j2328 2389i2377j2420|2455!2490]2508!2478

170

Taft. III.

Antalet år 1892 befintliga barnmorskor samt deras

1	I 2	I 3	4	5	1 6	7	1 8	9	10
				Antalet	år 1892 befintliga barn-
			pra	ktiserade	och voro
	bosatta i städer	bosatta på landsbygden
							aflönade		Summa
	aflönade			aflönade			af kom-	privata	praktise-
	af kom-	privata	Summa	af kom-	privata	Sömma	muner		rande
	maner			maner
1. Blekinge ...........	8	10	18	29	3	32	37	13	50
2. Bitsborgs............	6	9	15	57	26	83	63	35	98
3. Gefleborgs .......	9	14	23	52	17	69	61	31	92
4. Gotlands............	2	1	3	37	2	39	39	3	42
5. Göteborgs ........	7	61	68	50	20	70	57	81	138
6. Hallands............	9	6	15	43	15	58	52	21	73
7. Jemtlands ........	2	2	4	43	3	46	45	5	50
8. Jönköpings.........	6	12	18	51	1	52	57	13	70
9. Kalmar .........	10	12	22	55	14	69	65	26	91
10. Kopparbergs ......	4	3	7	54	12	66	58	15	73
11. Kristianstads......	3	5	8	159	18	177	162	23	185
12. Kronobergs........	2	1	3	49	6	55	Öl	7	58
13. Malmöhus .........	22	63	85	219	34	253	241	97	338
14. Norrbottens.........	5	4	9	28	3	31	33	7	40
15. Skaraborgs........	8	15	23	70	23	93	78	38	116
16. Stockholms...	6	—	6	82	5	87	88	5	93
17. Stockholms stad...	—	170	170	_	_			170	170
18. Södermanlands ..	9	10	19	60	8	68	69	18	87
19. Upsala...............	5	16	21	46	4	50	51	20	71
20. Yermlands ......	6	11	17	64	10	74	70	21	91
21. Yesterbottens......	4	3	7	64	9	73	68	12	80
22. Vesternorrlands ...	6	7	13	69	16	85	75	23	98
23. Vestmanlands......	10	5	15	Öl	4	55	61	9	70
24. Örebro.............	8	11	19	53	15	68	61	26	87
25. Östergötlands .....	5	30	35	69	5	74	74	35	109
Summa	162	481	643 j	1554	273	1827 \|	1716	754	2470

171

fördelning med hänsyn till hemvist och yrkesutöfning.

11	12	13	14	15
morskor, som	Hela antalet
upphört att praktisera	Anmärkningar
på grund af ålder y eller sjukdom	af andra orsaker	Summa eJ . prakti-serande	barn- morskor
2		2	52	Kol. 2. En af dessa aflönad både af städs- och landtkommun.
3	i	4	102	Kol. 2. En af dessa aflönad af landtkommun.
6	3	9	101	Kol. 2. En af dessa aflönad af tre landtkommnner.
7	2	9	51
4	4	8	146
4	3	7	80	Kol. 2. Två af dessa aflönade af landtkommnner.
5		5	55	Kol. 2. En af dessa aflönad af landtkommun.
1	1	2	72	Kol. 2. En af dessa aflönad af landtkommun.
5	4	9	100	Kol. 2. En af dessa aflönad af landtkommun.
3	1	4	77	Kol. 2. Två af dessa aflönade af landtkommnner, eu både af
5	1	6	191	stads- och landtkommun.
2	1	3	61	Kol. 2. Tre af dessa aflönade af landtkommnner, en både af stads- och landtkommun.
17	4	21	359
		_	40	Kol. 2. En af dessa aflönad af landtkommun.
1	2	3	119	Kol. 2. Två af dessa aflönade af landtkommnner.
15	4	19	112	Kol. 2. En af dessa aflönad af tre laudtkommuner, en både
11	6	17	187	af stadskommnn och två landtkommnner.
11	1	12	99	Kol. 2. Fyra af dessa aflönade af landtkommuner, tre både af stads- och landtkommuner.
3	2	5	76	Kol. 2. Fyra af dessa aflönade af landtkommuner, en både af stads- och landtkommun.
4	2	6	97	Kol. 2. Två af dessa aflönade af landtkommuner.
3		3	83	Kol. 2. En af dessa aflönad af landtkommun.
1	1	2	100	Kol. 2. Fyra af dessa aflönade af landtkommuner, tre både af stads- och landtkommuner.
2	—	2	72
3	4	7	94	Kol. 2. Tre af dessa aflönade af landtkommnner, två både af stads- och landtkommuner.
5	3	8	117	Kol. 2. En af dessa aflönad af två landtkommnner.
123	50	173	\| 2643	Kol. 2. 35 af dessa aflönade af landtkommuner samt 13 både af stads- och landtkommuner.

172

Tab. IV n:r 1.

Fördelning med hänsyn till hemvist och lefnads -

Län		Antalet år	1892 praktiserande barnmorskor, hvilka
23	24	25	26	27	28	29	30	31	32	33	34
1. Blekinge..........................	—	—	—	—	1	1	_	1	1		4	2
2. Elfsborgs.........................	—	—	—	2	3	4	4	2	—	4	2	5
3. Gefleborgs ........................	—	—	—	2	1	1	2	1	—	6	6	7
4. Gotlands...........................	—	—	1	—	—	—	—	1	1	2	1	3
5. Göteborgs .......................	—	—	1	3	3	1	2	7	3	4	2	5
6. Hallands...........................	—	—	1	4	—	—	2	1	1	—	1	4
7. Jemtlands ........................	—	—	—	—	1	2	1	3	1	3	5	1
8. Jönköpings.......................	—	—	1	2	—	3	2	—	2	2	3	6
9. Kalmar ...........................	—	1	1	1	—	1	1	3	3	4	2	5
10. Kopparbergs ....................	1	—	—	2	2	4	2	3	5	1	1	2
11. Kristianstads.....................	—	—	1	—	1	—	3	3	2	9	5	5
12. Kronobergs........................	—	1	—	1	3	1	1	3	3	—	1	5
13. Malmöhus .......................	—	—	4	1	3	1	9	9	6	7	6	10
14. Norrbottens.......................	—	—	—	—	1	3	—	1	2	2	3	2
15. Skaraborgs ........................	—	—		2	1	3	5	4	5	2	2	3
16. Stockholms........................	—	—	1	—	1	1	3	1	4	3	4	6
17. Stockholms stad ...............	—	—	-	—	6	2	4	4	2	6	9	9
18. Södermanlands ..................	—	—	1	—	3	1	5	3	4	1	4	4
19. Upsala..............................	—	—	—	2	1	1	—	3	3	4	4	_
20. Vermlands ........................	—	—	1	1	1	2	2	—	2	_	6	3
21. Yesterbottens.....................	1	—	2	2	4	4	8	4	2	1	2	1
22. Yesternorrlands..................	—	—	2	1	3	3	1	4	3	2	5	3
23. Vestmanlands.....................	—	—	—	1	2	—	1	2	2	3	5	5
24. Örebro............................	—	—	—	—	1	2	2	1	—	5	3	1
25. Östergötlands.....................	—	—	—	2	3	3	3 !	4	1	6	6	4
Summa	2 1	2 1	17	29 \|	44	44 \|	63 \|	68 \|	58 \|	77	92	101

173

ålder af de år 1892 praktiserande barnmorskorna.

voro	bosätta inom motstående län och innehade en lefnadsålder af nedanstående antal ar
35	36	37	38	39	40	41	42	43	44	45	46	47	48	49	50	51	52	53
__	4	3	2	2	_	1	_	1	2	1	_	2	2	1	1	1	1	4
2	4	4	3	3	1	4	2	3	1	4	5	3	1	2	2	3	1	1
3	3	2	4	3	—	6	3	6	2	1	5	2	2	—	2	1	2	2
1	2	1	—	2	2	1	—	—	—	1	2	—	1	—	1	2	1	2
5	7	4	4	6	4	3	2	—	1	5	2	3	6	2	4	4	2	1
1	2	1	3	5	2	4	—	3	3	2	—	2	—	1	3	—	1	2
3	4	2	4	2	—	1	—	1	2	1	—	2	1	2	—	1	1	—
1	3	4	6	1	—	2	—	—	3	—	1	2	2	—	1	2	3	2
3	3	3	2	3	3	—	3	3	5	7	—	4	2	1	1	2	2	1
2	2	—	4	1	2	2	2	1	1	3	1	2	8	1	4	1	3	2
8	6	6	5	8	7	3	6	7	3	5	2	3	3	6	4	6	8	6
—	2	1	1	2	1	5	4	—	—	2	2	—	3	—	—	1	2	3
18	15	8	21	11	6	13	7	10	7	8	12	9	10	12	11	7	11	3
3	—	2	1	1	—	—	1	1	—	—	2	2	1	—	1	1	1	—
6	4	5	5	5	2	2	8	5	1	2	—	3	4	—	6	3	1	3
7	4	3	—	2	2	4	5	2	5	1	2	3	1	—	1	5	5	—
9	5	3	1	7	10	7	1	3	5	6	3	2	3	7	6	6	7	3
4	3	3	3	3	1	1	1	5	1	3	1	2	3	—	2	—	4	5
3	1	—	2	—	4	1	2	2	1	3	1	2	1	4	1	3	2	2
2	5	3	1	4	5	3	3	2	2	2	—	4	1	2	2	5	4	—
5	—	1	3	3	2	3	—	—	2	2	2	3	—	2	—	—	4	3
4	1	6	2	5	2	1	2	4	2	1	3	3	1	5	—	3	2	2
3	—	3	2	1	4	1	—	4	2	4	—	—	2	1	2	2	1	1
3	1	2	5	4	1	—	1	5	2	3	2	2	3	1	4	3	2	1
3	2	6	3	2	—	2	4	3	2	3	4	3	2	—	2	3	4	2
I 99	83	76	87	86	61	70	57	71	55	70	52	63	63	50	61	65	75	51

/•

174

Taft. IV n:r 1 (forts.)

Fördelning med hänsyn till hemvist och lefnadsålder

Län	Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor, hvilka voro bo-
54	55	56	57	58	59	60	61	62	63	64	65
1. Blekinge ..........................	1	—	2	2	_	1	_	1	1	_	1
2. Elfsborgs...........................	2	2	—	4	—	3	1	1	4	1	_	_
3. Gefleborgs ........................	—	2	1	1	1	1	—	2	1	1	1	_
4. Gotlands..........................	1	—	5	1	—	—	—	_	3	_	_	_
5. Göteborgs ........................	3	5	1	2	5	2	5	3	1	2	3	1
6. Hallands...........................	4	—	—	3	1	1	—	1	1	2	1	2
7. Jemtlands .......................	—	—	—	2	—	1	—	—	2	_	_	_
8. Jönköpings........................	2	—	3	3	1	1	1	—	—	1	1	1
9. Kalmar ...........................	—	2	2	—	1	3	1	2	_	_	1	2
10. Kopparbergs .....................	—	—	1	2	—	1	—	1	—	—	_	3
11. Kristianstads....................	3	2	4	3	4	2	2	1	2	4	1	2
12. Kronobergs.......................	2	—	—	—	2	1	—	—	1	1	_	1
13. Malmöhus . .....................	5	4	9	9	5	3	1	5	2	4	2	3
14. Norrbottens......................	1	—	2	2	—	—	—	_	1	_	_	1
15. Skaraborgs........................	4	1	1	3	2	1	—	1	—	2	3	_
16. Stockholms........................	—	1	1	—	—	1	2	1	1	_	3	_
17. Stockholms stad ...............	1	4	3	2	5	4	2	1	_	1	3	1
18. Södermanlands ..................	—	1	1	—	3	2	1	—	3	2	1	_
19. Upsala..............................	—	1	4	1	3	1	1	2	1	1	_	_
20. Yermlands ........................	1	3	1	2	2	2	1	_	_	2	2	_
21. Vesterbottens.....................	3	1	—	1	1	—	1	1	_	_	_	3
22. Vesternorrlands..................	1	1	3	1	—	2	2	2	_	1	4	_
23. Vestmanlands.....................	3	1	2	1	1	1	_	2	_	1	1	_
24. Örebro..............................	3	4	2	2	—	1	2	—	_	1	2	_
25. Östergötlands.....................	—	3 1	2	2 1	—	2 1	2	1	5	1	2 1	1
Summa	40 \|	38 \|	50 \|	49 \|	37 \|	37 \|	25	28 \|	29 \|	28	32 \|	21

175

af de år 1892 praktiserande barnmorskorna (forts.).

satta inom motstående län och innehade en lefnadsålder af nedstående antal år

Medel ålder -

Summa

176

Tab. IV n:r 2.

Fördelning med hänsyn till hemvist och examensår

Län			Antalet	ir 1892 praktiserande barnmorskor,
1892	1891	1890	1889	1888	1887	1886	1885	1884	1883	1882
1. Blekinge.................................	—	—	1	2	1	1	_	1	2	2	2
2. Elfsborgs.................................	—	1	5	2	5	2	2	3	4	5	5
3. Gefleborgs ............................	—	3	2	3	2	1	4	3	3	4	3
4. Gotlands.................................	—	1	1	2	1	—	1	—	3	—	2
5. Göteborgs .............................	—	6	3	7	3	5	5	7	1	6	5
6. Hallands..............................	—	2	1	4	1	2	2	2	3	2	1
7. Jern tian ds ............................	—	1	3	1	3	2	2	4	2	2	2
8. Jönköpings..............................	—	1	4	5	1	2	3	3	1	2	7
9. Kalmar ................................	—	4	2	1	4	2	1	2	4	1	3
10. Kopparbergs ..........................	—	4	5	3	3	2	2	2	2	2	1
11. Kristianstads...........................	—	1	5	4	5	5	8	2	4	5	3
12. Kronobergs..............................	—	4	1	—	4	—	6	1	2	—	—
13. Malmöhus ..............................	1	5	5	7	12	15	13	15	5	16	8
14. Norrbottens..............................	—	2	2	1	4	—	2	1	4	3	—
15. Skaraborgs ..............................	—	3	4	4	5	5	7	7	5	1	3
16. Stockholms..............................	—	1	5	5	4	3	4	1	6	2	2
17. Stockholms siad .....................	—	6	5	6	5	6	6	8	11	5	6
18. Södermanlands .......................	—	2	3	2	2	2	10	4	4	2	3
19. Upsala....................................	—	—	4	2	3	2	2	1	2	2	2
20. Vermlands ..............................	—	5	—	2	1	3	4	2	4	3	3
21. Vesterbottens..........................	1	5	4	4	3	8	2	4	3	1	1
22. Yesternorrlands........................	—	1	3	4	3	6	3	1	3	7	4
23. Yestmanlands...........................	—	—	3	3	2		6	1	4	2	3
24. Örebro..................................	—	—	—	3	3	3	2	2	2	4	6
25. Östergötlands..........................	—	2	5	6	1	7	4	2	4	5	4
Summa	2 1	60 \|	76 \|	83 \|	81 \|	86	101 \|	79	88	84 \|	79

177

af de år 1892 praktiserande barnmorskorna.

hvilka voro bosatta	inom	motstående län och utexaminerats nedanstående	o ar
1881	1880	1879	1878	1877	18761875 1	1874	1873	1872	1871	1870	1869	1868	1867	1866	1865	1864	1863
3	1	2	1	_	2	2	1	3	_	_	2	5	2	1	1	2	—	—
4	3	6	2	5	4	3	2	1	2	1	3	2	2	3	3	4	3	2
4	3	5	2	5	5	—	1	4	3	1	2	4	2	2	2	—	—	4
—	2	—	1	1	—	3	—	—	2	2	2	2	1	—	—	1	-	3
8	5	5	3	1	4	1	—	2	6	4	3	4	3	2	2	1	1	4
2	5	4	5	3	2	—	—	—	—	2	—	2	1	—	1	2	1	—
—	3	2	i	2	2	2	—	1	2	1	2	—	2	1	1	1	—	—
1	5	2	—	1	3	—	2	—	2	2	2	3	—	4	2	—	2	3
5	5	2	4	2	3	2	1	5	3	4	3	1	2	1	3	1	5	1
3	—	2	2	1	4	2	4	1	2	—	3	5	1	1	2	6	2	1
3	8	9	6	12	3	4	2	4	7	4	6	3	4	4	9	1	7	3
2	3	4	2	3	2	2	1	1	2	—	1	1	2	—	2	2	2	—
13	13	11	7	12	6	11	13	8	12	9	13	5	7	11	7	11	10	3
—	1	—	3	—	1	—	—	3	—	2	—	—	1	—	—	—	2	1
4	4	—	6	1	6	4	5	—	4	3	3	3	2	3	3	3	—	2
2	2	4	3	1	4	2	4	2	2	2	3	3	3	—	1	4	—	4
7	4	2	3	5	—	5	4	7	3	8	4	7	4	2	4	5	6	—
1	5	4	1	—	3	1	1	3	1	1	3	7	2	3	1	—	2	1
—	2	6	1	—	—	4	1	2	4	2	2	3	1	1	1	1	3	2
2	5	6	4	2	2	2	2	—	3	2	3	3	2	2	3	1	2	2
—	3	3	2	4	1	2	—	3	2	—	2	—	3	—	—	5	2	—
3	2	3	4	2	—	3	4	4	—	1	2	3	3	2	1	2	4	3
4	1	1	1	1	i) tj	1	—	5	3	3	3	—	3	—	1	2	—	2
4	1	—	2	2	2	3	2	—	1	3	3	3	5	2	7	1	2	3
4	6	3	1	\| 8	—	3	3	2	1	1	3	2	3	2	1	2	5	4
79	92	86	67	1 74	61	62	53	61	67	58	73	71	1 61	! 47	\| 58	58	1 61	1 48

Eneström, Barnmor skekdrens pensionering.

178

Taft. IV n:r 2 (forts.).

Fördelning med hänsyn till hemvist och examensår

Län	Antalet år	1892 praktiserande barnmorskor, hvilka
18621861	1860	18591858	1857	1856	1855	1854	1853	1852
1. Blekinge................................	2	1	1	—	—	1	1	1	—	—
2. Elfsborgs................................	1	2	—	1	3
3. Gefleborgs ..............................	2	1	1	1	—	—	—	2	—	—	4
4. Gotlands................................	1	1	1	2	2
5. Göteborgs ..............................	4	6	6	4	—	4	3	—	—	2	1
6. Hallands................................	1	1	2	5	2	5	1	1	2	—	1
7. Jemtlands ..............................	1	2	—	—	—	1	—	—	—	—	—
8. Jönköpings...... .......................	—	—	1	3	—	—	—	—	1	—	—
9. Kalmar ................................	—	3	1	—	1	1	—	—	1	i	2
10. Kopparbergs .........................	2	—	—	—	—	—	1	—	1	—	1
11. Kristianstads...........................	2	2	2	3	2	2	1	3	4	4	3
12. Kronobergs..............................	1	2	—	—	1	1	1	1	1	—	—
13. Malmöhns ..............................	5	2	—	2	3	9	3	5	4	2	3
14. Norrbottens.............................	2	2	—	—	—	—	1	—	1	—	—
15. Skaraborgs.............................	2	5	3	—	1	—	—	—	—	1	1
16. Stockholms..............................	—	1	2	1	1	—	1	3	—	—	1
17. Stockholms stad ...................	2	7	2	2	2	4	1	—	1	1	—
18. Södermanlands .......................	1	3	1	1	1	1	1	1	—	1	—
19. Upsala...................................	1	2	4	1	1	1	—	—	1	1	—
20. Vermlands ..............................	3	—	—	3	1	1	—	1	—	—	3
21. Yesterbottens...........................	—	1	3	—	—	1	2	1	1	1	—
22. Vesternorrlands........................	1	3	1	3	—	3	1	—	—	1	— i
23. Vestmanlands........................	—	—	4	1	—	3	—	1	—	1	—
24. Örebro...... .............................	1	—-	1	—	—	1	1	3	1	2	—
25. Östergötlands...........................	1	2	1	2	1	2	1	1	—	1	—
Summa	36	49	37	35	22	41	20	24	19	19	20

af de år 1892 praktiserande barnmorskorna (forts.).

voro	bosatta inom motstående län och utexaminerats nedanstående år	Summa	Medel- yrkes- ålder
1851	1850	1849	1848	1847	18461845	1844	1843	1842	1841	1840	1839	1838	1836
				1							1			1	50	20''o
1											1				98	I&i
—	—	1	—	1	—	—	—	1	1	—	—	—	—	—	92	»7''9
—	—	—	—	2	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—	42	2V3
1															138	I7''4
1				1											73	I9''4
				l									—	—	50	I4''4
1						1									70	•5''9
—	1	2					1								91	i8é2
															73	»5-7.
2	1	1	2	—	3	1	—	1	1	2	1	—	—	1	185	20-9
															58	I&t
3	1	2	3	1	—	1	—	1	1	—	1	1		1	338	18*3
										1					40	•5''7
1	2														116	i5''9
—	—	—	—	2	1	—	—	—	—	—	1	—	—	—	93	•7''3
1	1	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	170	i6''8
			1			1									87	I6s
—	—	—	2	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	71	192
—	1	1	—	—	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	91	182
—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	80	15 3
—	1	1	1	1											98	I7''7
		1													70	i6’9
2	—	—	—	1	—	1	—	1	1	—	—	—	—	—	87	20*5
1				1					1						109	IÖ-6
14	9	10	9	13	5	6	2	4	6	3	5	2	1	3	2470	17?

180

Taft. IV n:r 3.

Fördelning med hänsyn till iefnadsålder och

Examensår		Antalet	år	1892 praktiserande barnmorskor,	hvilka innehade	nedan-
	23	24	25 26	27	28	2930	31	32	33	34 \|35 36	37 38 39,40 41;4243\|44	45	46 47	48	4950	51	52
1892.....	1							i
1891.....	1	2	8	3	11	6	6	6	3	1	4	2	3	4
1890......	—	—	6	10	7	6	9	7	8	4	10	1	3	3	1	1
1889......	—	—	2	12	10	7	10	13	8	5	2	3	3	3	2	3
1888......	—	—	1	4	11	12	8	9	6	5	6	4	7	1	2	3	2
1887......	—	—	—	—	3	10	8	7	7	7	10	12	5	6	5	2	1	3
1886......	—	—	—	—	2	2	17	13	7	12	11	11	8	5	1	5	4	2			1
1885 ....						1	4	11	4	6	6	11	10	6	3	8	2	3	1	1	1	1
1884......							1	1	11	13	13	11	6	10	3	6	5	2	2	—	1	2	1
1883......									3	17	8	8	11	7	5	4	8	3	4	2	3	1
1882......										3	8	10	10	5	9	11	5	4	4	3	4	2	—	1
1881......									1	3	4	6	10	10	10	5	7	6	2	4	5	1	3	_	2
1880 . ...										1	8	14	8	5	10	7	7	5	6	5	5	3	2	1	4	_	_	1	_	_
1879......											2	8	8	9	4	8	14	5	6	6	3	2	2	3	6
1878 .....												—	5	6	8	5	6	5	9	5	4	3	5	2	3	1	_	_	_	_
1877......													2	3	11	6	5	5	8	7	5	4	7	3	2	1	3	2	_	—
1876......															2	7	7	6	7	5	3	3	8	5	1	4	_	2	_	1
1875......																3	6	8	6	3	6	3	5	3	6	6	3	2	1	1
1874 .. .																3	4	2	6	3	5	6	5	4	2	1	3	2	5	_
1873......																	3	2	4	7	8	3	7	3	5	4	3	2	3	4
1872......																			5	1	8	9	7	6	6	6	3	5	4	2
1871......																				3	1	3	7	5	5	8	6	7	3	5
1870....																				1	8	5	1	7	7	9	5	4	7	9
1869......																				1	—	2	9	5	5	7	6	12	6	5
1868.....																						2	1	2	2	5	4	8	5	8
1867......																								2	4	2	4	5	3	11
1866......																									2	6	4	2	9	4
1865.....																									1	2	4	5	7	9
1864......																										1	2	2	4	4
1863.....																													4	4
1862 .....																													4	4
1861......																														3
1860 .....																														1
1859 .. .
1858 .....
1857......
1856.....
1855......
1854......
1853.
1852
1851......
1850......
1849......
1848
1847 .....
1846......
1845.....
1844......
1843 .....
1842.....
1841......
1840.....
1839......
1838......
1836......
Summa	2	2\|l7	29	44\|44 63	68	58 7792jl0l\|99 83	76	87 86 61 70j57 7l\|55\|70\|52j63\|63	50\|6165	75

181

examensår af de år 1892 praktiserande barnmorskorna.

Medel lefnads ålder.

stående lefnadsålder och utexaminerats under motstående år

Summa

53 54155!56|57158!59]60;61|62163 64;65;66167168l69j70 71|72173174i75]76177l78i79 80j82

5l|40|38''50,49;37|37|25|28|29|28i32 2l|22!1819!2l|l6| 711

182

Taft. V n:r 1.

Fördelning af de år 1892 praktiserande barnmorskorna med hänsyn

Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor, som voro bosatta inom motstående

Län	0	1	2	3	4	5-9	10 till 14	15 till 19	20 till 24	25 till 29	30 till 34	35 till 39	40 till 44	45 till 49	50 till 54	55 till 59	60 till 64	65 till 69	70 till 74	75 till 79
1. Blekinge............	1	1	1	—	1	1	4	1	1	3	1	2	4	4	2	1	3	2	4	1
2. Elfsborgs............	2	—	2	1	1	—	6	7	10	6	11	10	6	9	7	3	4	1	2	1
3. Gefleborgs .........	—	1	1	—	—	3	2	5	9	5	3	5	5	7	1	2	5	2	7	4
4. Gotlands............	1	1	—	—	—	1	9	8	8	5	3	1	2	—	—	—	—	—	1	—
5. Göteborgs ........	1	—	2	—	1	4	5	5	15	9	4	8	9	9	10	10	7	5	3	2
6. Hallands............	—	—	—	2	—	4	2	3	10	6	9	5	6	5	7	3	—	1	2	1
7. Jemtlands .........	1	—	—	—	—	1	4	—	5	6	7	7	2	5	1	2	1	—	1	1
8. Jönköpings.........	—	—	—	—	2	1	3	1	3	4	7	6	3	6	4	2	4	3	3	2
9. Kalmar ............	—	2	1	—	—	3	3	3	9	9	7	8	6	6	5	4	4	2	5	2
10. Kopparbergs ......	—	—	—	—	2	2	5	—	5	3	10	2	3	3	2	6	2	3	3	2
11. Kristianstads......	—	1	1	—	—	9	10	25	26	28	25	20	12	3	6	4	5	—	—	2
12. Kronobergs........	—	—	—	—	1	1	1	4	2	3	5	11	5	7	1	2	3	1	1	3
13. Malmöhus ........	—	2	5	3	5	29	38	45	35	28	36	18	10	7	12	7	8	4	2	5
14. Norrbottens.........	1	—	—	—	—	1	1	2	—	3	3	5	2	1	5	1	—	1	3	1
15. Skaraborgs .........	1	1	2	1	1	2	6	5	6	8	11	7	16	7	11	8	5	5	2	5
16. Stockholms.........	3	—	—	~	—	4	5	5	5	11	10	8	6	11	5	6	4	—	3	—
17. Stockholms stad...	9	—	2	7	1	13	20	12	15	11	9	14	13	6	2	4	5	3	1	5
18. Södermanlands ...	—	—	—	1	—	—	2	4	1	9	6	7	10	7	12	3	2	3	4	—
19. Upsala...............	2	—	1	—	—		3	3	6	6	12	6	—	6	3	7	1	_	1	1
20. Vermlands .........	2	1	1	—	1	2	2	4	2	8	14	7	11	4	4	1	6	_	2	1
21. Vesterbottens ....	1	—	—	2	1	2	3	6	9	7	7	7	5	5	6	3	1	2	1	_
22. Vesternorrlands ..								3	4	6	2	7	4	11	10	6	3	8	2	4
23. Vestmanlands......	1	—	—	—	—	2	1	2	5	3	8	4	4	7	3	7	6	3	4	—
24. Örebro...............	—	1	1	—	—-	—	4	4	9	8	3	5	8	5	3	7	6	2	2	4
25. Östergötlands......	1	—	—	—	—	2	3	4	8	7	171	4	6	16	7	5	4 1	4	3	7
Summa	27 111 20	17	17	87 142 16l\|208 202230\|l84\|l58\|l57	129104 89 \|	55	62 \|	54

183

till hemvist och antalet under år 1891 verkställda förlossningar.

län och under år 1891 verkställt nedanstående antal förlossningar.	ut- exa- mine- rade efter 1891 år9 början	Summa	Medel- talet	Sanno- likaste antalet
80 till 84	85 till 89	90 till 94	95 till 99	100 till 104	105 till 109	no till 114	115 till 119	120 till 124	125 till 129	130 till 139	140 till 149	150 till 159	160 till 169	170 till 179	180 till 189	190 till 193	ej upp-gifvet antal
förlossningar för en enskild barnmorska
3	3	3																	50	52	49
3	3																1	i	98	3»	35
4	3	2	1	_	2	1	1	1	—	—	1	3	—	1	—	—	2	3	92	57	47
1																		1	42	22	19
4	2	8	1	2	1	—	1	1	—	—	—	—	1	—	—	—	2	6	138	4s	45
_	_	_	_	1	_	—	—	1	1	—	1	—	—	—	—	—	1	2	73	40	31
1	3	—	1															1	50	40	32
1	2	1	2	—	—	—	—	—	1	—	1	—	—	—	—	—	7	1	70	49	44
_	_	_	—	1	1	1	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	4	4	91	42	36
4	1	2	—	2	—	1	—	—	—	1	—	—	1	—	—	1	3	4	73	53	46
																	6	1	185	29	27
1	1																1	4	58	42	38
5	2	3	—	3	1	3	1	—	2	—	—	—	—	1	—	—	12	6	338	31	24
1	—	—	—	1	1	1	—	1	—	—	1	1	—	—	—	—	1	2	40	55	45
1																		3	116	41	40
2	—	1															2	1	93	38	35
1	1	—	2	1	1	1				3							2	6	170	32	25
3	1	2	—	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	5	2	87	48	44
3	_	1	1	1	—	—	—	—	—	1	1	—	1	—	—	—	4	—	71	45	34
3	3	1				1							—				5	5	91	41	37
1	1	2	—	1													1	6	80	37	33
3	3	1	3	2	1	—	1	2	—	1	1	—	1	—	—	2	6	1	98	63	51
1	3	2	—	—	1	—-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3	—	70	48	46
2	1	2	—	—	1	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	7	—	87	46	41
1	3	—	—	1	—	—	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	2	2	109	47	44
49	36	31	11	22	11	12	4	6	5	7	7	5	5	3	—	3	77	62	2470	41	35

184

Taft. V n:r ‘2.

Fördelning af de år 1892 praktiserande barnmorskorna med

verkställda

Antal förlossningar	Antalet	år 1892 praktiserande barnmorskor, hvilka under år 1891 motstående antal
	22	23	24	25	26	27	28	29	30	31	32	33
170-193..............											1	1
150- 169 ..............											1
130-149..............
125-129 ..............
120-124............												x
115-119............
110-114..................
105 109...............	—	_	_	_	_	1						2
100 104 ............											1	i
95 99 ............	—	—	1								1
90-94 ............	—	—	—	—	_	_	1	_		1	1	i
85 -89 .............	—	—	1	_	_	_		1			2	1
80-84 .................	—	—	—	_	1	_	_				3	2
75-79 ..................	—	—	—	—	_	1	3	1	_	1	5	i
70 74 ................	—	—	—	1	_	-_	2		1	3	3	5
65 69 ..................	—	—	—	—	1	1	1	_	1	1	3	2
60 64 .................	—	—	—	1	—	_	2	1	3	1	3	3
55—59 ................	—	—	—	2	1	6	_	4		4	7	3
50- 54 ..................	—	—	1	—	2	1	5	2	5	5	2	8
45 49 ..................	—	—	2	—	2	1	3	6	7	3	4	3
40—44 ..................	—	—	—	—	2	3	4	4	5	7	2	8
35-39 ..................	—	—	—	4	1	1	4	4	1	8	7	9
30 34 .................	—	—	—	4	6	6	5	4	7	6	8	11
25 29 ................	—	—	—	3	2	7	6	10	6	7	9	7
20 -24 ...............	—	—	—	2	3	3	3	9	8	7	10	9
15 19 .................	—	—	2	4	4	4	3	4	2	8	7	3
10- 14 .................	—	—	1	3	2	1	9	3	3	8	2	12
5—9 ..................	—	—	2	1	2	2	4	4	2	1	5
4 ....................	—	—	—	—	1	1	2	_	_	_		1
3 ......................	—	—	—	—	—	1	2	_	__	_
2 .......................	—	—	1	1	2	—	—	—	—	1	1	2
1 .....................									1	_	1	_
0 ....................	—	—	2	1	4	3	2	2	2		3	1
ej uppgifvet ............	2	2	4	2	8	1	2	7	4	5	1	3
Summa	2	2	17	29	44	44	63	68	58	77	92	101
Medeltalet 1 „ , e 1 forlossningar S?nn?" [för en enskild	—	—	3i	29	27	33	32	35	33	35	42	43
likaste barnmorska antalet »	—	—	16	26	24	28	28	28	30	32	34	35

185

hänsyn till deras lefnadsålder år 1891 och antalet under samma år
förlossningar.

innehade en lefnadsålder af nedanstående antal år och under samma år verkställt
förlossningar

38 39

41 42

44 45

■M -

49 50 51

— 1
2 —

52 63

40 30

43 48

45 38 36 36 35 45 39 43 41 38 33

186

Tab. V n:r 2 (forts.).

Fördelning af de år 1892 praktiserande barnmorskorna med

verkställda

Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor, hvilka under år 1891

Antal förlossningar	motstående antal
	52	53	54	55	56	57	58	59	60	61	62	63
		__1__
170-193 .............. 150 169.................	1
130-149................. 125-129 ...............	1	—	—	1	—	1	—	—	—	—	—	—
120-124................ 115-119................
110-114..............	—	_	1	2	__	_				_	1
105-109...............	—
100-104................	1	—	1	_	_	_	_	_	1	1		1
95 -99 ..................	1
90- 94 ................	—	—	—	_	_	___	_	1	1			_
85 -89 ...........	2	—	2	2	3	_	_		1
80-84 ..................	1	1	—	1	_	2	1	_		1	1
75-79 ..................	1	4	1	—	—	1	1	_	_	3
70 74 ..............	2	1	3	1	_	_	1	_	1
65-69 .................	3	1	1	1	1	_		_			1
60 64 .................	3	4	4	1	4	1	2	1	1	1	1	5
55—59 ................	1	2	2	1	3	1	1	3	3	1		3
50 - 54 ..................	3	2	—	3	1	4	4	2			3	3
45 49 .................	1	3	5	4	1	1	1	2	1	2	1	2
40 44 ..................	4	6	—	1	6	3	4	2	1	1	1	2
35-39 ..................	1	3	3	4	3	2	5	3	4	1	4	1
30- 34 ................	3	3	—	10	7	5	3	3	1	5	1	4
25-29 ..................	2	1	2	1	5	7	1	1	2		4	2
20 24 ..................	10	3	3	8	2	2	4	2	4	2	2	2
15—19 ...............	2	1	1	6	1	1	1	3	4	5	2	2
10 14 ..................	3	2	4	2	2	3	2		1	3	2	2
5—9 .................	1	—	1	—	2	—	—	2		1		1
4 .......................	—	—	—	—	1	—	—	—	_	2	_	_
3...............	1	—	—	—	1	2	1	_	_		1
2.............	1	—	—	—	1	_	_	_	_		2
1 .....
0 .......................	1	1	2	_	_	_	1
ej uppgifvet ............	1	2	2	1	5	1	4	—	1	—	1	2
Summa	51	40	38	50	49	37	37	25	28	29	28	32
Medeltalet) ... , „ I forlossningar ,.atnn.°‘ ! för en enskild	45	46	46	42	38	39	39	38	43	36	36	42
antalet 1 barnmorska	39	43	46	31	34	30	37	36	38	30	30	42

187

hänsyn till deras lefnadsålder år 1891 och antalet under samma år
förlossningar (forts.)-

innehade en lefnadsålder af nedanstående antal år och under samma förlossningar	år verkställt	Summa
64	65	66	67	68	69	70	71	72	73	74	75	76	77	78	79	81
																	6
																	10
																	14
																	5
1	_	1															6
															4
																	12
			1	1													11
	1	1													22
																11
2																	31
																36
2				1	_	1	1	_	_	_	—	—	—	—	—	—	49
1		1														54
																	62
	1																55
	1																89
	1																104
1	1	1	1	1	2	_	2	1									130
	1		1	1	1	_	_	_	1	1	—	—	—	—	—	—	157
1	5	1	1		1	—	1	—	2	—	—	—	—	—	—	—	158
_	2	1	1	2	_	_											184
2	2		1	2	2	_											230
1	1	3	3	3	_	_	1	1	—	1	—	1	—	—	1	—	202
1	1	2	2	2	1	1	1	1	—	1	1	—	1	—	—	—	208
_	1	1	2	2	4	1											163
1	1	2	1	1	1	1	1	1	1	—	1	3	1	1	—	—	147
3	3	2	1	—	1	1	3	1	—	3	2	—	1	—	—	—	93
2	,_			_	_	_	1	1	1	—	1	—	—	—	—	—	19
																	18
				1		_	_	_	2	_	1	—	—	—	—	—	23
								1	—	1	1	1	—	1	1	14
					1	_	___	_	_	1	_	—	1	—	—	—	42
3	—	1	2	3	1	—	—	—	2	—	—	—	1	—	1	-	101
21	22	18	19	21	16	7	11	8	11	7	8	5	6	1	3	1	2470
44	38	41	43	38	3°	39	28	24	25	17	9	13	9	12	>5	I	41
33	39	26	26	29	20	19	16	24	13	7	7	10	4	—	13	—	35

188

Tab. V n:r 3.

Fördelning af de år 1892 praktiserande barnmorskorna med hänsyn

Antal förlossningar		Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor med nedanstående
1892	1891	1890	1889	1888	1887	1886	1885	1884	1883	1882	1881
170-193......							2					1
150—169...	—	—	_	_	_	_			1		1
130-149...............	—	_	_	_	_	1			1	3	1
125-129.......	—	—	_	_	_				1	1
120-124 ...	—	—	_	_	_	_				1
115-119.............	—	_	_	_	_
110-114..............	—	—	—	_	_	1		2		i
105-109..............	—	—	1	_	_	1		1	1			1
100-104 ............	—	—	—	_	1		_	1	1		1	1
95-99 .	—	—	—	_	1	_					2
90-94 ..............	—	—	1	__	_	2	2	2		2		2
85-89 ........	—	—	1	1	_	1		2			1	1
80-84 ..............	—	—	—	1	1	2	1		1	3	2	3
75-79 ...............	—	—	—	—	1	1	5	1	3	1	5	1
70- 74 ...............	—	—	—	2	2	—	2	3	1	5	4	3
65 -69 ..............	—	—	1	1	1	3	2	_	3	3		2
60 64 ...............	—	—	—	3	2	3	3	2	2	1	2	5
55—59 ..............	—	—	—	5	5	8	6	3	1	6	4	2
50 54 ...............	—	1	3	2	3	1	5	6	9	4	6	6
i 45—49 ...............	—	—	2	D	9	5	6	3	7	3	4	10
40—44 .............	—	—	1	7	6	9	7	6	2	7	4	5
\| 35- 39 ...........	—	—	4	4	2	8	6	7	11	8	6	5
i 30 34 ...............	—	—	4	8	12	6	14	7	14	10	8	7
25—29 ...............	—	—	8	11	7	12	9	9	9	5	7	4
1 20 24 ..............	—	—	11	9	10	6	14	8	7	4	5	6
1 15 19 ...............	—	2	13	6	8	3	4	6	1	8	10	3
i 10-14 ...............	—	5	10	9	5	7	8	3	7	2	3	5
5—9 ...............	—	6	6	3	2	2	2	2	_	2		4
4 .....................	—	2	2
3 .....................	—	1	2	—	—	—	_	1	_	1	_	1
2 .....................	—	3	—	1	—	2	1	1	__	1	2
1 .....................	—	3	—	—	—	_	_	1	_
0 ...................	—	15	2	3	1	_	_	1	2	_	1
ej uppgifvet .........	(2)	22	4	2	2	2	2	1	3	2		1
Summa	2	60	76	83	81	86	101	79	88	84	79	79
Modeltalet\|fSrlo3sningar Sanno- iför en enskild	—	5	25	32	37	4i	41	40	43	48	45	45
antalet >	—	1	19	28	31	36	33	34	35	39	36	42

189

till examensår och antalet under år 1891 verkställda förlossningar.

exainensår, hvilka under år 1891 verkställt motstående antal förlossningar
1880	1879	1878	1877	1876	1875	1874	1873	1872	1871	1870	1869	1868	1867	1866	1865	1864
	1
__	_	_	_	3	—	—	1	1	—	—	—	1	—	—	—	—
1	1	—	—	—	—	—	1	2								1
—	1	1	1
—	1	1	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—
1	_	_	_	1	_	—	1	—	1	—	—	1	—	—	—	—
	_	_	1	_	_	_	_	_	—	1	1	—	—	1	—	—
_	_	3		_	_	—	1	—	2	1	—	1	—	1	3	—
_	1		_	_	1	—	1	1	—	1	1	1	—	—	—	—
2		_	1	1	2	—	1	1	—	3	1	—	1	1	1	—
1	2	1	1	2	2	2	2	1	—	2	1	1	1	—	—	4
2	4	2	2	—	—	2	2	—	3	<2	3	—	1	—	—	—
4	5	1	—	_	1	3	1	3	—	1	1	1	4	—	—	—
6	1	_	4	_	—	3	1	3	1	1	2	3	—	4	2	1
4	1	2	1	_	5	3	2	3	1	3	2	2	1	—	2	1
5	3	3	2	4	1	1	2	3	1	3	3	2	4	6	1	4
4	5	8	3	_	3	3	—	2	2	3	3	4	1	3	4	2
3	10	3	3	4	2	1	2	1	1	4	4	6	3	4	6	2
8	4	4	4	6	6	5	3	5	5	5	7	1	5	—	2	8
G	8	5	4	5	5	3	3	6	5	4	2	5	3	5	4	4
8	8	4	4	9	9	3	7	6	5	4	3	2	6	5	7	3
5	7	5	10	10	1	7	5	7	3	8	8	6	1	7	5	10
5	4	6	9	4	7	5	7	3	10	8	3	2	2	3	4	3
10	6	5	5	5	2	4	2	7	6	4	4	7	5	5	5	5
3	6	4	9	2	4	3	5	3	3	2	5	3	2	4	4	4
4	3	3	5	2	4	4	2	2	3	5	5	2	1	1	4	3
2		2	3	1	3	—	5	—	4	3	4	4	1	3	2	2
4
1	1	—	1	—	—	—	—	1	1	1	—	1	—	—	—	—
	1	1	—	—	—	—	—	—	1	1	1	—	—	1	—	—
_	1	_	—	—	—	—	—	1	—	1	—	—	1	—	—	—
		_	_	_	1	1	1	1	—	1	3	—	1	1	—	2
3	1	3	—	2	2	—	2	4	—	—	2	4	1	3	2	2
92	86	67	74	61	62	53	61	67	58	73	71	61	47	58	58	61
44	48	45	39	47	40	43	47	47	38	45	41	47	48	41	41	40
40	41	41	31	36	38	37	33	39	36	36	35	40	44	36	37	35

190

Tub. V n:r 3 (forts.).

Fördelning af de år 1892 praktiserande barnmorskorna med hänsyn

Antal		Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor med nedanstående
	1863	1862	1861	1860	1859	1858	1857	1856	1855	1854	1853	1852
170-193..........
150-169............	—	1	_	_	_		1
130-149..............	1	_	_	1
125-129............
120-124........	—	_	1	_	_	_		1
115 -119.............
110-114............	1	_	_	1	_							1
105 109............	—	_	_		_	_	_		1
100-104 ..........	—	—	1	2	2	_	_	_		_
95-99 .............	—	—	—	—	—	_	_	1	_
90- 94 ..........	—	1	1	1	_	_	_		_			1
85-89 .......	2	—	1	_	1	1	_	_			1
80-84 ..............	—	1	2	—		2	1	_	_	1		1
75-79 ..	1	—	3	1	1	_	1	1	1		1
70- 74 ..	2	2	1	1	_	_						1
65-69 ...........	—	1	—	—	1	_	1	1	_
60- 64 .........	6	3	2	2	_	2	2		_
55-59 ...............	i	3	—	2	2		2	1	1	1		1
50 54 ...............	i	2	2	2	2	2	3	_	2	2	2	1
45—49 ..............	3	—	7	_	3	1	4	1	1	1	1
40- 44 .............	2	4	2	6		—	—		3	3		2
35-39 ...........	3	4	5	3	2	1	3	2	2	_	2
30-34 ...........	2	1	6	3	7	1	2	4		2	1	4
25—29 .........	2	3	6	2	1	1	5	1	4	1	2	1
20 24 .............	3	4	2	5	4	5	2	1	1	1	4	3
15—19 .............	6	2	1	1	2	3	2	2	5	_	2	1
10-14 ...............	5	—	2	1	—	2	3	1	2	1		1
5—9 ............	1	—	1	—	1	1	3	—	_	3	2	1
4 ............	1	1	—	—	—	—	2	2	_	1
3 .....................		2	1	—	1	—	1	—	—		—	—
2 ..................	—	—	—	1	—	—	1	_	_	_
i................											__	1
0 ....................	1	—	—	1	1	—	_	_	_,	_
ej uppgifvet ........	4	1	2	1	4	—	2	1	1	2	1	—
Summa	48	36	49	37	35	22	41	20	24	19	19	20
Medeltalet\|förlosan.ngar	41	45	46	47	4i	37	36	40	37	33	3°	38
Sanno- \|för en enskild likaste 1 barnmorska antalet >	35	40	38	41	38	24	30	31	28	30	27	32

191

till examensår och antalet under år 1891 verkställda förlossningar (forts.).

examensår, hvilka under	år 1891 verkställt motstående antal förlossningar			Summa
1851	1850	1849	1848	1847	1846	1845	1844	1843	1842	1841	1840	1839	1838	1836
															6
															10
															14
															5
															6
															4
															12
															11
															22
															11
1															31
															36
1	_	_	2	1											49
1															54
															62
			1												89
															104
_	1	2	_''	1											130
_	_	_	_	1	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	157
1	1	—	—	—	—	—	1	—	2	—	—	—	—	—	158
1	1	_	_	_	_	1	—	—	—	—	—	—	—	—	184
		_	_	1	1										230
2	_	_	__	3	_	—	—	—	—	—	1	1	—	—	202
2	—	1	1	—	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	208
2	_	1	2	—						1					163
_	2	—	1	2	—	2	—	1	1	—	2	—	—	1	147
1	2	3	—	1	—	1	—	—	1	—	2	—	—	1	93
		1		1										—	18
1	1	_	1	_	_	_	1	—	—	—	—	—	—	—	23
		___		_	1	1	_	1	—	—	—	—	1	1	14
															42
1	1	—	1	1	2	1	—	1	—	—	—	—	—	—	101
14	9	10	9	13	5	6	2	4	6	3	5	2	1	3	2470
36	21	35	38	33	27	14	22	20	32	>4	14	''5	I	7	41
25	10	19	19	25	18	10	21	6''	30	9	9	12	—	5	35

192

Tält. V n:r 4.

Fördelning af de år 1892 enskildt praktiserande barnmorskorna

förloss -

Examens- år	Antalet år 1892 enskildt praktiserande barnmorskor, som utexaminerats motstående år och under år 1891 verkställt nedanstående antal förlossningar	Summa
minst 40	35-39	30-34	25-29	20-24	15-19	10-145-9	4	3	2	1	0	ej upp-gifvet antal
1892														(2) 9
1891......	—	—	—	—	—	1	4	3	1	_	2	2	6	28
1890 .....	2	1	1	7	—	5	5	1	—	—	—	—	2	1	25
1889......	6	—	1	3	3	2	4	3	—	—	—	—	2	1	25
1888......	7	—	2	2	2	—	1	2	—	—	—	—	1	1	18
1887 .....	14	1	2	3	1	1	2	1	—	—	2	—	—	—	27
1886 .....	11	1	1	—	3	2	1	2	—	—	1	—	—	1	23
1885......	9	1	2	5	3	2	3	1	—	1	1	1	1	—	30
1884......	6	4	4	3	4	—	3	—						1	25
1883......	12	3	4	2	1	3	2	1	—	1	1	—	—	—	30
1882......	12	2	4	1	1	5	1	—	—	—	1	—	1	—	28
1881......	17	1	3	—	1	2	3	2	—	1	—	—	_	—	30
1880......	9	—	—	—	3	1	2	—	3	1	—	—	—	2	21
1879......	9	2	2	1	4	4	1	—	—	—	1	1	_	1	26
1878......	7	1	—	—	1	—	1	—	—	—	1	—	_	1	12
1877......	7	—	1	4	1	5	2	1	—	1	—	_	—	—	22
1876......	3	1	3	—	3	—	—	1						1	12
1875......	3	3	—	1	—	1	—	2	—	—	—	—	1	1	12
1874.....	7	—	2	—	1	2	3	—						—	15
1873......	9	—	2	1	1	2	1	3	—	—	—	—	1	2	22
1872......	8	—	—	1	3	1	—	—	—	1	—	1	1	2	18
1871......	5	1	1	3	2	—	3	4	—	—	1	—	—	—	20
1870......	9	1	2	3	2	1	1	1	—	1	1	1	1	—	24
1869......	5	1	2	1	3	3	2	4	1	—	1	—	1	1	25
1868......	8	1	—	—	2	1	1	2	—	1	—	—	—	1	17
1867......	3	—	—	—	1	1	1	—	—	—	—	1	1	—	8
1866......	4	2	3	—	—	1	1	2	—	—	1	—	1	3	18
1865.....	6	2	2	2	1	3	—	1	—	—	—	—	—	1	18

193

med hänsyn till examensår och antalet under år 1891 verkställda
ningar.

Examens-	Antalet år 1892 en skit dt praktiserande barnmorskor, som utexaminerats motstående år och under år 1891 verkställt nedanstående antal förlossningar	Summa
år	minst 40	35-39	30-34	25-29	20-24	15-19	10-14	5-9	4	3	2	i	0	ej upp-gifvet antal
1864 .....	6	2	_	_	_	2	2	1	—	—	—	—	2	1	16
1863......	4	1	1	1	1	2	2	—	1	—	—	—	—	3	16
1862......	3	—	—	—	—	1	—	—	1	2	—	—	—	1	8
1861......	4	2	2	2	1	—	2	—	—	1	—	—	—	2	16
1860......	6	—	—	1	4	—	1	—	—	—	1	—	1	—	14
1859......	2	1	—	—	2	1	—	—	—	1	—	—	1	2	10
1858......	1	—	—	—	2	1	1	1						—	6
1857......	4	1	—	1	—	2	1	2	1	1	1	—	—	1	15
1856......	1	—	1	—	—	1	1	—	1	—	—	—	—	—	5
1855......	1	1	—	1	1	l	1	—	—	—	—	—	—	—	6
1854.....	2	—	1	—	1	—	1	1	1	—	—	—	—	2	9
1853......	2	—	—	—	2	1	—	1	—	—	—	—	—	1	7
1852......	1	—	2	—	1	1	—	1	—	—	—	i	—	—	7
1851......	—	—	—	—	2	1	—	—						1	4
1850......	—	—	—	—	—	—	1	1	—	—	1	—	—	1	4
1849......	1	—	—	—	—	—	—	3	1	—	—	—	—	—	5
1848......	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1	3
1847 .....	1	—	—	1	—	—	—	1	—	—	—	—	*-	1	4
1846......	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	—	2	4
1845......	—	1	—	—	—	—	1	—	—	—	—	i	—	1	4
1844...... 1843......	1	—	:		:	:	1	_	_	_	_	_	_	_	2
1842......	1	—	—	—	i	—	—	—	—	—	—	-	—	—	2
1841.....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1
1840...... 1839......	—	—	—	1	—	—	—	1	—	:	:	—	1	-	2 1
1838......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	i	—	—	1
1836......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	—	—	1
Summa	241 \| 38 \| 51 Ene ström, Barn	51 \| 65 \| 63 mortkekdrens pensionering.	63	50	1113 1812 26	52	754 13

194

Taft. V n:r 5.

Fördelning med hänsyn till examensår och antalet under år 1891

ställda barnmorskorna med fast

Examens- år	Antalet barnmorskor med lägre årslön än 200 kronor, hvilka utexami-nerats motstående år och under år 1891 verkställt nedanstående antal förlossningar	Summa
Minst 40	35-39	30-34	25-29	20-24	15-19	10-14	5-9	4	3	2	1	0	ej upp-gifvet antal
1892
1891...... 1890......	—	—	—	2	1	2	1 1	1	1	—	—	—	—	1	1 9
1889......	2	1	1	—	2	2	2							—	10
1888......	3	—	2	—	4	4	1							—	14
1887......	3	—	1	1	2	—	2	—	—	—	—	—	—	1	10
1886.....	1	2	2	5	4	—	5	—						1	20
1885......	5	1	—	1	1	2	—	1						—	11
1884.....	3	—	—	1	1	1	3	—						—	9
1883......	2	—	—	—	1	3	—							—	6
1882......	1	1	—	1	1	4	1				1			—	10
1881.....	6	3	—	1	1	1	1	2	—	—	—	—	—	—	15
1880 .....	8	3	1	1	2	2	2	1	1	—	—	—	—	—	21
1879......	5	2	3	1	—	1	1	—							13
1878	1		3	4	2	2	2								15 25
1877......	5	1	6	2	3	3	3	2						_
1876......	3	—	3	1	1	2	1	—						—	11
1875......	6	• 1	1	2	1	3	2	—	1	—	—	—	—	—	17
1874.....	1	2	1	2	3	1	1	—	—	—	—	—	1	—	12
1873......	2	1	2	4	1	1	—	2						—	13
1872	5	2	3		1	2	1							2	16 16
1871.....	7	i		3	3	i		_	—	1	_	_	_
1870 .....	4	i	3	—	1	i	3	1						—	14
1869 .....	2	—	4	1	1	i	3	—	—	—	—	—	—	—	12
1868 .....	1	—	2	—	1	2	1	2						3	12
1867......	5	2	—	1	3	—	—	1						1	13
1866...... 1865 .. ..	5	2	1	2	3	2		1							16 14
4	i	1		3	i	3	1						_

195

verkställda förlossningar af de år 1892 i kommuners tjänst anårslön
af mindre än 200 kronor.

Examens- år	Antalet barnmorskor med lägre årslön än 200 kronor, hvilka utexami-nerats motstående år och under år 1891 verkställt nedanstående antal förlossningar	Summa
Minst 40	35-39	30-34	25-29	20-24	15-19	10-14	5-9	4	3	2	1	0	ej npp- gifvet antal
1864.....	6	—	5	1	4	1	1	1						—	19
1863......	2	1	1	—	2	3	3							1	13
1862......	—	2	—	3	2	1	—	—						—	8
1861......	2	3	1	3	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	10
1860......	5	1	1	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8
1859.....	6	—	2	—	2	1	—	—						—	11
1858.....	2	1	—	1	2	1	1	—	—	—	—	—	—	—	8
1857 .....	1	1	2	3	1	—	1	1	1	—	—	—	—	—	11
1856......	1	—	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	1	4
1855......	5	—	—	2	—	4	1	—						—	12
1854......	3	—	—	1	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	6
1853......	1	1	—	1	1	1	—	1	—	—	-	—	—	—	6
1852......	1	—	1	—	2	—	1	—	—	—	—	—	—	—	5
1851.....	2	—	—	1	—	1	—	—	—	—	1	—	—	—	5
1850......	1	—	—	—	—	—	1	1						—	3
1849......	3	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	4
1848......	1	—	—	—	1	—	1	—	—	—	—	—	—	—	3
1847 .....	1	—	1	1	—	—	2	—	1	—	—	—	—	—	6
1846 . ...	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
1845......	—	—	—	—	—	—	1	1						—	2
1844......														—	1
1843......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1
1842......	1	—	—	—	—	—	1	1					—	—	3
1841......	—	—	—	—	1	1	—	—						—	2
1840......	—	—	—	—	—	—	2	1						—	3
1839.....	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
1836......	—	—	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	—	—	2
Summa	134	37	55	55	65	60	57	27	1 5	1	3	1	1	11	512

Tab. VI.

Fördelning med hänsyn till hemvist och hela årsinkomsten

Län								Antalet år	1892 praktiserande barnmorskor,	som	under
0'')	1- 49	50- 99	100- 149	150- 199	200 249	250- 299	300- 349	350- 399	400- 449	450- 499	500- 549	550- 599	600- 649	650- 699	700- 749	750- 799
1. Blekinge.........	—	2	1	—	4	2	2	5	5	6	2	6	5	4	_	2	_
2. Elfsborgs.........	2	5	5	6	12	10	8	12	6	9	7	4	2	3	2	1	—
! 3. Gefleborgs ......	1	1	4	3	2	6	1	4	11	11	9	7	5	5	2	5	2
4. Gotlands .........	1	—	1	1	7	5	6	3	10	3	2	—	1	—	—	—	1
5. Göteborgs ......	1	4	9	6	7	14	8	11	17	18	6	10	4	2	2	—	2
6. Hallands .........	—	6	3	7	5	12	9	7	3	6	5	4	1	—	1	—	1
7. Jemtlands .....	1	2	—	1	1	—	1	4	6	9	9	2	3	3	1	2	1
8. Jönköpings ......	—	1	—	—	5	6	7	13	10	4	3	4	6	1	1	1	—
9. Kalmar .........	—	3	4	5	11	11	7	8	7	11	5	7	—	3	1	—	—
10. Kopparbergs ...	1	1	3	1	2	2	3	4	9	8	7	6	7	6	2	—	4
11. Kristianstads ...	—	3	11	18	44	44	22	20	6	7	—	—	1	—	—	—	—
12. Kronobergs.....	—	2	1	—	—	1	11	11	14	7	3	2	—	1	—	—	—
13. Malmöhus ......	—	15	15	38	63	48	54	21	18	18	6	7	3	—	—	2	1
14. Norrbottens......	2	2	—	—	1	—	3	2	2	7	4	4	2	6	2	1	—
15. Skaraborgs ......	4	6	2	9	6	13	9	10	10	12	10	9	2	3	3	3	—
16. Stockholms......	2	—	2	1	2	5	11	8	9	13	8	12	8	5	2	2	—
17. Stockholms stad	6	6	7	11	6	11	7	18	13	5	7	12	7	7	4	6	7
18. Södermanlands..	1	1	2	1	1	5	8	9	12	13	10	11	2	4	2	1	—
19. Upsala............	1	—	2	2	4	4	4	12	9	11	4	2	3	2	—	2	1
20. Vermlands .....	1	5	2	3	4	—	4	10	10	18	7	9	3	1	4	1	1
21. Vesterbottens ...	2	2	1	1	3	5	6	13	13	7	7	5	3	1	—	1	1
22. Yesternorrlands	1	1	1	1	2	6	4	2	10	13	11	15	8	1	4	1	4
23. Yestmanlands...	—	2	1	—	—	1	7	10	9	15	4	4	7	2	4	—	—
24. Örebro............	—	2	6	4	3	5	3	5	7	13	3	9	6	4	4	2	3
25. Östergötlands...	—	—	3	5	1	2	8	14	20	12	10	9	5	9	3	1	—
Summa	27 72	86	124	196	218	213	236	246	256	149	160	94	73	44	34	29

'') I denna kolumn äro upptagna blott de barnmorskor, som börjat eller åtminstone kunnat börja praktisera
2) I denna kolumn äro äfven upptagna de barnmorskor, som afslutat sina studier först vid eller efter 1891

197

under år 1891 af de år 1892 praktiserande barnmorskorna.

år 1891 haft en	inkomst af nedanstående belopp kronor				Summa	Medel- inkomst kronor
800- 849	850- 899	900- 949	950- 999	1000- 1099	1100- 1199	1200- 1299	1300- 1399	1400	1500	1600	1700	ej upp-gifvet belopp2)
	1	_	_	_	1		_	_	_	_	1	1	50	460
1												3	98	310
4	—	2	—	—	—	—	—	1	—	—	—	6	92	460
												1	42	310
2	3	1	2	1	—	1	1	—	—	—	—	6	138	390
—	—	1	—	—	—	—	1	—	—	—	—	1	73	310
—	—	—	1	2	—	—	—	—	—	—	—	1	50	470
1												7	70	380
—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	7	91	320
2	—	1	—	1	—	—	—	—	—	—	—	3	73	460
												8	185	230
												5	58	34°
2	2	1	—	—	1	—	—	—	—	—	—	23	338	250
1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	40	440
1												4	116	34°
												2	93	420
7	4	—	—	6	1	4	—	—	2	1	—	5	170	470
												3	87	400
—	1	—	—	2	—	1	—	—	—	—	—	4	71	410
2												6	91	39°
1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	7	80	370
3	—	1	2	1	1	1	—	—	—	—	—	4	98	500
—	2											2	70	430
2	1	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	3	87	43°
1	—	1										5	109	420
30	14	10	6	! 16	4	8	2	1	2	1	1	118	2470	37°

före 1891 års slut.

års slut, och hvilka således icke kunnat hafva någon inkomst under år 1891.

198

Taft. VII n:r 1.

Fördelning med hänsyn till hemvist och anställningsår

Län			Antalet	år 1892 praktiserande barnmorskor
1892	1891	1890	1889	1888	1887	18861885	1884	1883	1882
1. Blekinge................................	2	2	2	_	2	1	_	4	_	4	1
2. Elfsborgs...............................	2	4	7	3	2	1	2	1	1	_	2
3. Gefleborgs ..............................	2	3	2	4	1	8	2	2	2	4	4
4. Gotlands .................................	2	1	2	2	3	4	1	—	1	1	3
5. Göteborgs .............................	3	2	3	2	3	3	2	1	1	5	2
6. Hallands.................................	2	5	3	4	1	1	3	1	—	2	2
7. Jemtlands ............................	1	6	2	4	6	4	—	4	2	2	1
8. Jönköpings.............................	3	5	7	4	2	3	—	1	2	3	4
9. Kalmar ................................	4	7	6	2	3	2	3	_	_	3	2
10. Kopparbergs ..........................	5	6	3	3	—	3	3	2	1	1	2
11. Kristianstads..........................	3	8	12	3	5	8	3	1	6	3	7
12. Kronobergs..............................	3	1	3	8	—	5	3	1	—	2	3
13. Malmöhus .............................	4	8	4	9	8	8	10	10	9	8	14
14. Norrbottens.............................	1	2	2	3	3	1	1	4	2	_	_
15. Skaraborgs ..............................	2	5	6	9	1	5	3	2	2	_	6
16. Stockholms.............................	3	9	4	4	4	4	3	6	5	3	4
17. Stockholms stad ....................
18. Södermanlands .......................	4	5	3	2	3	7	3	4	2	_	4
19. Upsala....................................	1	4	2	1	1	3	2	1	1	2	_
20. Yermlands .............................	7	3	2	3	3	4	2	3	_	1	2
21. Yesterbottens...........................	6	1	5	6	4	7	2	2	2	1	1
22. Vesternorrlands........................	5	2	2	6	4	1	3	1	5	2	_
23. Vestmanlands..........................	3	3	6	2	2	4	3	2	_	7	2
24. Örebro...................................	2	—	3	4	4	—	3	2	5	5	1
25. Östergötlands...........................	3	10	5	6	4	4	3	3	3	1	3
Summa	73	102 \|	96	94 \|	69	91 \|	60	58 \|	52 \|	60	70

199

af de år 1892 i kommuners tjänst anställda barnmorskorna.
%

inom	motstående län, som varit anställda i samma kommuns tjänst sedan	år
1881	1880	1879,1878	1877	1876	1875	1874	1873	1872	1871	18701869	1868	1867	1866	1865	1864	1863
2	1	2	3	1	1							2	—	1	1	—	—	1
6	7	1	4	2	2	1	3	—	2	—	1	—	—	1	1	3	2	—
4	3	_	1	3	2	3	2	—	—	—	3	1	—	1	—	1	—	1
2	1	—	—	2	1	—	—	—	2	—	1	—	—	—	1	—	—	3
2	4	1	1	—	3	3	1	—	—	2	1							1
2	2	1	1	1	—	—	—	1	1	—	1	1	—	3	1	—	—	1
1	1	—	—	1	2	1	1	1	—	1
2	_	_	3	1	2	2	1	3	1	—	1	—	—	—	—	—	4	1
2	1	5	1	2	2	1	—	1	1	—	—	1	2	1	—	3	2	—
1	1	1	2	1	5	1	1	1	—	3	2	—	2	1	1	2	1	2
4	7	5	7	4	4	1	9	6	6	1	2	2	—	3	5	5	1	3
_	2	2	3	—	1	3	1	3	—	—	—	—	1	1	1	—	—	1
7	3	5	9	6	11	8	6	7	7	5	5	3	10	7	3	8	4	2
1	1	1	—	—	1	1	1	—	1	1	—	—	—	—	—	—	1	1
_	1	3	7	1	1	5	—	3	1	—	3	—	—	2	1	—	—	2
1	—	2	1	4	4	3	3	1	—	1	2	—	—	—	3	—	2	2
2	2	1	3	_	2	2	2	2	2	3	1	2	—	1	2	—	—	2
3	3	1	—	1	4	4	1	1	—	—	3	1	—	—	3	2	2	—
2	2	3	1	2	2	2	2	1	5	—	—	1	1	4	—	—	1	2
1	2	3	2	1	2	1	—	4	—	1	2	1	—	—	2	1	1	—
3	2	1	4	1	—	5	4	—	1	2	2	—	3	1	1	1	2	1
1	2	1	2	—	2	1	4	3	—	1	—	—	2	1	—	—	—	2
3	2	1	1	1	1	1	3	—	—	3	—	3	1	1	3	—	2	—
4	_	—	4	2	—	5	—	—	2	—	4	—	—	—	1	1	—	1
56	50	40	\| 60	37	\| 55	54	45	\| 38	32	24	34	1 18	22	29	30	\| 27	25	29

200

Taft. VII n:r 1 (forts.).

Fördelning med hänsyn till hemvist och anställningsår

Län		Antalet år 1892 praktiserande barnmorskor	inom
1862	1861	186C	185S	1858	1857	1856	1855	1854	1853	1852
1. Blekinge..........	_	1	__	_		1	1
2. Elfsborgs.................................	1	—	—	1	_	_	_	_	_	_	_
3. Gefleborgs ..............................											1
4. Gotlands.................................	1	—	1	2	_	_	_	_	1	_	_
5. Göteborgs ..............................	2	2	2	2	1	2	_	_	_	_	_
6. Hallands.................................	—	1	1	3	3	_	_	1	_	2	_
7. Jemtlands .............................	3
8. Jönköpings..............................	1										1
9. Kalmar ................................	2	1	1	1	_	_	_	2	_	_	_
10. Kopparbergs .......									1	_	_
11. Kristianstads..........................	2	2	2	2	1	1	1	3	5	2	1
12. Kronobergs.............................	1	1	—	_	1	_	_	_	_	_	_
13. Malmöhus .............................	3	1	1	3	2	6	1	_	1	_	4
14. Norrbottens..............................	3
15. Skaraborgs.............................	3	3
16. Stockholms.............................	2	1	1	1	_	1	1	_	_	_	1
17. Stockholms stad .....................
18. Södermanlands ........................	—	1	—	_	1	_	_	_	1	_
19. Upsala..................................	1	1	—	1	_	1	_	_	_	___	_
20. Vermlands ..............................	1	1	2	2	1	1	_	_	_	1	_
21. Vesterbottens..........................	—	—	3	_	—	1	__	1	1	_
22. Vesternorrlands.......................	1	1	—	2	2	2	1	.	__	_	_
23. Vestmanlands.......................	3	—	1	1
24. Örebro....................................	—	—	—	1	2	_	_	_	1	1
25. Östergötlands...........................	1	- \|	2	-	1	—	1	—	—	—	—
Summa	31 \|	18 \|	17 \|	22 \|	16 \|	17	6 1	7	Hl	6	8

201

af de år 1892 i kommuners tjänst anställda barnmorskorna (forts ).

motstående län, som varit anställda i samma kommuns tjänst sedan år	Summa	Medel- tjänste- ålder
1851	1850	1849	1848	1847	1846	1845	1844	1843	1842	1841	1840	1839	1836
														37	I3''6
														63	n-9
														61	III
														39	I4‘4
														57	14*0
														52	IS''8
														45	9*o
														57	10*8
_	1													65	«3''°
														58	I2*i
1	_	_	1	—	—	1	—	—	1	1	1	—	—	162	i6’8
														51	Ilo
4	2	_	1	1	_	—	1	—	—	—	—	1	1	241	l6''8
														33	11*9
_	1													78	12*2
														88	>3°
														69	11*8
														51	I4’6
														70	I4’2
_	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	68	I2*i
1														75	14-8
														61	119
														61	H’5
														74	10-4
6	5	-	3	5	1-	1	1		1	1 1	2	1	1	1716	13''6

202

Taft. VII n:r 2.

Fördelning med hänsyn till hemvist och den fasta årslönen under

Län.	Antal	år 1892 i kommuners tjänst anställda barnmorskor af nedanstående
15-49	50-99	100-149	150-199	200-249	250-299	300-349
1. Blekinge.......................	—	2	2	5	4	8	7
2. Elfsborgs........................	2	4	10	5	15	9	11
3. Gefleborgs .....................	—	1	—	—	5	7	8
4. Gotlands...... .................	—	—	2	11	6	7	7
5. Göteborgs .....................	—	1	6	10	17	7	7
6. Hallands........................	—	3	8	19	11	2	7
7. Jemtlands .....................	—	—	1	1	1	4	11
8. Jönköpings.....................	—	1	4	5	17	16	8
9. Kalmar ........................	—	4	5	8	17	10	12
10. Kopparbergs .................	—	—	—	—	3	3	5
11. Kristianstads..................	3	15	60	48	25	6	2
12. Kronobergs.....................	—	—	1	2	20	16	10
13. Malmöhus .....................	3	29	85	66	30	9	14
14. Norrbottens.....................	—	—	—	—	1	2	15
15. Skaraborgs.....................	2	3	8	6	14	17	18
16. Stockholms.....................	—	2	3	7	9	19	20
17. Stockholms stad ...........	—	—	—	—	—	_	_
18. Södermanlands ...............	—	3	—	1	8	13	15
19. Upsala...........................	—	3	2	5	5	9	16
20. Vermlands .....................	—	—	—	1	10	9	17
21. Yesterbottens..................	—	—	2	9	3	12	24
22. Vesternorrlands...............	—	—	1	2	5	10	19
23. Vestmanlands..................	1	3	4	—	13	10	11
24. Örebro...........................	—	2	—	4	2	11	14
25. Östergötlands..................	1	—	3	2	10	19	17
Summa \|	12 \|	76 \|	207 \|	217 \|	251 \|	235 \|	295

* I deuua kolumn äro äfven upptagna de barnmorskor, som anställts i kommuners tjänst

203

år 1891 af de år 1892 i kommuners tjänst anställda barnmorskorna.

inom motstående län, hvilka under år antal kronor	1891 i fast årslön erhållit ett belopp	Summa	Medel- lön kronor
350-399	400—449 450—499	500-549	550-599	600-649	650	750	ingen eller ej nppgifven lön*
4	2		_	1	_	—	—	2	37	270
2	2	1	—	—	—	—	—	2	63	230
12	12	7	3	1	1	1	1	2	61	390
4	_	—	—	—	—	—	—	2	39	250
3	2	—	1	—	—	—	—	3	57	240
_	_	1	—	—	—	—	—	1	52	200
11	9	1	.3	1	1	—	—	1	45	37°
2	2	—	—	—	—	—	—	2	57	250
3	3	—	1	—	—	—	—	2	65	250
11	16	7	6	1	1	1	—	4	58	410
.	_	—	—	—	1	—	—	2	162	160
_	_	_	_	—	—	—	—	2	51	260
_	2	—	—	—	—	—	—	3	241	160
4	5	2	2	1	—	—	—	1	33	37°
3	4	1	—	—	—	—	—	2	78	250
10	13	1	1	1	—	—	—	2	88	310
_	—	—	—	—	—	—	—	—	~	—
14	6	5	—	1	—	—	—	3	69	34°
7	1	2	—	—	—	—	—	1	51	280
13	9	3	2	—	—	—	—	6	70	340
4	11	—	—	—	—	—	—	3	68	300
8	20	5	2	—	1	—	—	2	75	360
7	10	—	—	1	—	—	—	1	61	290
6	8	8	4	1	—	—	—	1	61	35°
13	5	—	1	1	—	—	—	2	74	300
141	142	44	26	10	5	2	1	52	1716	1 270

1892 och således under år 1891 icke kunnat hafva någon fast årslön.

204

Tab. VII n:r 3.

Fördelning af de år 1892 i kommuners tjänst anställda
barnmorskorna med hänsyn till hemvist och antalet i aflöningen
deltagande kommuner.

Län	Antalet barnmorskor, som aflönats af nedanstående antal kommuner inom motstående län	Summa
1	2	3	4	5	6
1. Blekinge...........	29	8	_	_	_		37
2. Elfsborgs...........	36	8	10	8	1	_	63
3. Gefleborgs ..................	58	1	2	—	—	_	61
4. Gotlands........	11	18	6	3	1	_	39
5. Göteborgs ...	38	12	6	1	—	_	57
6. Hallands.....................	37	11	4	—	_	_	52
7. Jemtlands ..........	36	9	—	—	_	_	45
8. Jönköpings .....	27	14	9	3	3	1	57
9. Kalmar ....................	54	8	2	1	—	_	65
10. Kopparbergs ............	55	3	—	—	—	—	58
11. Kristianstads...............	152	10	—	—	_	_	162
12. Kronobergs..................	40	8	2	—	1	—	51
13. Malmöhus ...............	204	37	—	—	_	_	241
14. Norrbottens..................	31	2	—	—	_	_	33
15. Skaraborgs..................	37	19	18	3	1	—	78
16. Stockholms..................	74	10	4	—	_	_	88
17. Stockholms stad .........	—	—	_	_	_	_	__
18. Södermanlands ....	48	19	1	1	_	_	69
19. Upsala.......................	25	19	5	2	—	—	51
20. Vermlands ...	62	4	2	1	1	_	70
21. Vesterbottens...............	66	2	_	—	_	_	68
22. Vestemorrlands...........	71	3	1	_	_	_	75
23. Vestmanlands.........	54	7	—	_	_	___	61
24. Örebro.................	51	10	_	_	_	_	61
25. Östergötlands...............	51	16	4	2	1	--	74
Summa	1347	258	76	25	9 1	1 1	1716

205

Taft. VIII n:r 1.

Fördelning med hänsyn till hemvist och civilstånd af de
år 1892 praktiserande barnmorskorna.

Län	Antalet år 1892 prak-tiserande barnmor-skor, som voro	Samma	A	n t a 1 e t
ogifta	gifta \|	enkor
	i procent af antalet	hela
ogifta	gifta	enkor
1. Blekinge........................	13	31	6	50	26	62	12
2. Elfsborgs........................	25	61	12	98	26	62	12
3. Gefleborgs .....................	30	50	12	92	33	54	13
4. Gotlands........................	8	29	5	42	19	69	12
5. Göteborgs .....................	30	85	23	138	22	6l	17
6. Hallands ........................	13	48	12	73	18	66	16
7. Jeratlands .....................	11	36	3	50	22	72	6
8. Jönköpings....................	23	36	11	70	33	5i	l6
9. Kalmar ........................	17	56	18	91	19	6l	20
10. Kopparbergs ..................	35	32	6	73	48	44	8
It. Kristianstads..................	45	109	31	185	24	59	17
12. Kronobergs....................	19	26	13	58	33	45	22
13. Malmöhus .....................	59	213	66	338	18	63	19
14. Nonbottens.....................	14	24	2	40	35	60	5
15. Skaraborgs.....................	23	76	17	116	20	65	15
16. Stockholms.....................	28	48	17	93	3°	52	18
17. Stockholms stad ............	41	90	39	170	24	53	23
18. Södermanlands ...............	20	55	12	87	23	63	14
19. Upsala..........................	19	47	5	71	27	66	7
20. Vermlands .....................	23	53	15	91	25	58	17
21. Vesterbottens..................	22	50	8	80	28	62	IO
22. Vesternorrlands...............	21	70	7	98	21	72	7
23. Vestmanlands..................	19	38	13	70	27	54	19
24. Örebro...........................	23	49	15	87	27	56	17
25. Östergötlands................	39	51	19	109	36	47	17
Summa	620	1463	387	2470 \| 25	1 59	l6

206

Tab. VIII n:r 2.

Fördelning med hänsyn till hemvist och mannens stånd eller

	Antalet gifta barnmorskor inom motstående
Län				Fjär-
Arbe-	Bok-	Bygg-	Folk-	Garf-	Hand-	Hem-	Järn-	Kusk
	tare	hållare	mästare	man	skol- lärare	vare	lande	mans- ägare	vägs- betjänt	brukare
1. Blekinge.........	i	i	—	—	3	_	3	i	_	_	3
2. Elfsborgs ......	12	—	—	—	5	—	—	2	3	i	7
3. Gefleborgs ......	3	2	i	—	1	i	3	—	—	i	_
4. Gotlands.........	5										2
5. Göteborgs ......	7	—	—	—	4	—	4	1	—	—	6
6. Hallands.........	5	—	2	i	4	i	5	1	1	—	4
7. Jemtlands .....	8	—	—	—	3	2	7	3	1	_	1
8. Jönköpings......	1	—	—	—-	1	1	4	3	1	—	3
9. Kalmar .........	3	—	1	i	6	2	4	3	1	—	5
10. Kopparbergs ...	7	1	—	—	2	—	3	2	2	—	1
11. Kristianstads...	20	1	2	—	5	—	4	5	2	i	6
12. Kronobergs.....	2	1	—	i	3	1	—	—	1	—	1
13. Malmöhus ......	35	2	2	i	2	—	4	2	3	i	18
14. Norrbottens ...	2	1	1	—	1	1	1	3	—	—	2
15. Skaraborgs......	11	—	1	—	7	—	7	—	4	—	3
16. Stockholms......	6	—	1	2	—	2	2	2	1	—	1
17. Stockholms stad	12	5	1	—	—	1	4	—	2	4	1
18. Södermanlands	8	1	1	1	—	—	—	—	1	2	5
19. Upsala............	9	1	—	—	3	1	2	2	—	—	1
20. Vermlands......	7	—	—	—	3	—	2	1	2	—	3
21. Vesterbottens...	4	1	1	—	—	—	3	18	—	—	2
22. Vesternorrlands	9	2	1	—	5	—	—	6	—	—	3
23. Vestmanlands...	8	—	1	1	1	—	1	—	—	1	2
24. Örebro...........	3	4	1	—	2	—	4	1	—	—	1
25. Östergötlands...	3	1	—	2	1	1	4	—	2	—	3
Summa	191	24 \|	17	10	62	14	71 \|	56	27 \|	11	84

207

yrke af de år 1892 praktiserande gifta barnmorskorna.

län, hvilkas	män voro af nedanståenc	le sté	ind o	3h yr	ke
Maski- nist	Mjöl- nare	Murare	Målare	Polis- kon- stapel	Post- betjänt	Sjöman	Skep- pare	Skog- vaktare	Sko- makare	Skräd- dare	Smed	Snic- kare
_	i	i	i	_	_	i	_	_	2	2	—	2
2	i	i	i	—	—	—	—	i	5	3	2	4
2	—	2	—	i	—	—	i	4	3	3	2	4
—	—	—	i	—	i	3	—	—	3	5	—	5
3	—	2	i	2	—	7	3	—	7	5	—	7
1	i	1	2	—		—	—	—	3	2	2	4 i
			1		1				5		1	4
1	2 1	—	5	—	i	2	1	1	1 1 5		1	5 3 11
1	2	3	_	_	_	_	_	12	5
—	1	1	1	1	—-	—	—	—	3	2	1	3
2	2	10	5	—	2	5	—	—	15	20	8	19
									1	3	1	1
—	—	1	3	2	—	—	—	—	6	4	—	12
—	2	—	3	—	—	1	3	—	5	3	2	1
1	—	2	3	4	3	2	—	—	4	1	2	8
—	—	1	1	—	—	—	1	—	5	3	2	8
—	—	—	4	—	—	—	—	1	5	4	2	7
—	1	—	1	—	—	—	—	1	4	5	—	6
—	—	—	1	—	1	—	—	—	5	3	2	1
3	—	—	2	1	—	—	2	2	—	8	1	9
—	—	—	1	—	—	—	1	—	3	2	—	3
—	1	2	4	—	—	—	—	—•	6	—	3	5
1	—	—	2	—	1	1	—	—	1	5	1	6
17	1 13	26	46	11	10	22	12	10	98	103	38	139

208

Taft. VIII n:r 2 (forts.).

Fördelning med hänsyn till hemvist och mannens stånd eller yrke af de
år 1892 praktiserande gifta barmorskorna (forts.).

Antalet gifta barnmorskor inom motstående län, hvilkas
män voro af nedanstående stånd och yrke

Län	Soldat	Tim- mer- man	Träd- gårds- mästare
1. Blekinge .........	1	_	_
2. Elfsborgs........	1	i	—
3. Gefleborgs ......	—	—	—
4. Gotlands.........	—	—	—
5. Göteborgs ......	—	2	i
6. Hallands.........	—	—	—
7. Jemtlands ......	—	—	—
8. Jönköpings......	1	—	—
9. Kalmar .........	—	—	—
10. Kopparbergs ...	—	—	—
11. Kristianstads ...	4	3	2
12. Kronobergs......	—	—	—
13. Malmöhus ......	6	4	6
14. Norrbottens......	—	—	—
15. Skaraborgs......	—	2	2
16. Stockholms......	—	—	1
17. Stockholms stad	—	—	—
18. Södermanlands	—	1	3
19. Upsala............	1	—	2
20. Vermlands ......	—	—	—
21. Vesterbottens...	—	—	—
22. Vesternorrlands	—	—	—
23. Vestmanlands...	—	1	—
24. Örebro............ Östergötlands... Summa	- 14	1 15	5 1 1

Under-	Ur-	Vagn-	Vakt-	Annat upp- gifvet	Ej «PP- gifvet	Summa
officer	makare	makare	2	stånd eller yrke 6	stånd eller	31
1	1	—	1	5	1	61
1	—	—	—	13	2	50
—	1	1	—	2	—	29
—	1	—	3	17	2	85
—	—	—	—	6	2	48
1	—	—	—	2	1	36
3	—	—	—	7	1	36
1	—	—	2	7	—	56
1	—	—	—	3	—	32
—	4	2	1	8	1	109
—	—	—	—	3	—	26
1	1	6	4	27	—	213
1	—	—	—	5	—	24
—	1	—	—	10	—	76
1	—	—	1	7	1	48
2	1	—	8	19	—	90
—	1	—	1	9	—	55
1	1	—	—	—	—	47
—	2	—	1	14	—	53
—	—	—	1	7	—	50
—	1	—	—	14	1	70
—	1	—	1	9	1	38
1	—	-	—	8	2	49
—	2	1	2	10	1
15	18	10	28	218	16	1463

Tab. IX.

Antalet barnmorskor, som under åren 1887—1892 dött,
emigrerat eller afflyttat till annan ort inom Sverige,
samt deras fördelning länsvis.

Län	Antalet barnmorskor inom motstående län, som under åren 1887—1892	Antalet afgångna barnmor-skor för tivilka upp-gifter sakna9
dött	emigrerat	afflytti uppgifven ort	it till ej uppgifven ort
1. Blekinge ............	4	2	5	—	—
2. Elfsborgs ...........	3	8	13	1	—
3. Gefleborgs...........	6	1	13	2	—
4. Gotlands ............	5	3	3	—	—
5. Göteborgs............	12	3	15	7	—
6. Hallands ...........	5	1	5	3	—
7. Jemtlands............	7	5	6	—	i
8. Jönköpings .........	6	2	20	—	3
9. Kalmar ...............	12	7	15	—	—
10. Kopparbergs ........	9	2	10	—	1
11. Kristianstads ......	14	5	16	—	13
12. Kronobergs .........	4	4	8	—	2
13. Malmöhus..... ......	28	5	36	9	4
14. Norrbottens ........	4	3	10	1	—
15. Skaraborgs............	5	4	15	1	1
16. Stockholms .........	8	2	19	—	9
17. Stockholms stad ...	9	10	14	—	2
18. Södermanlands......	4	6	13	3	7
19. Upsala ...............	11	1	10	1	3
20. Vermlands............	5	6	9	1	5
21. Vesterbottens ......	6	—	13	—	—
22. Vesternorrlands ...	8	2	9	2	9
23. Yestmanlands ......	8	1	12	—	7
24. Örebro ...............	8	2	6	—	5
25. Östergötlands ......	8	3	18	5	—
Summa	199	88	313	\| 36	1 72

Ene ström, Barnmorskekärens pensionering.

210

Taft. X.

Tabell för beräkning af kostnaden för ålderdoms ~

Å^197-753^5 — 92-08^; k = 0’35 (22<^a;<^57), Ä = 1 (a; > 58).

1 3

Ålder,
år = #

Relativa an-talet yrkesut-öfvande barn-morskor ome-delbart efter
X:te ålders-årets början

Sannolikheten
för en a;-årig
yrkesutöfvande
barnmorska
att kvarstå så-som sådan
efter ett år

h +1

Diskonterade
antalet yrkes-utöfvande
barnmorskor

2’4 = Ax

+ 4r + 1
+ • • • + ^78

Sannolikheten
för eu a;-årig
barnmorska
att inom ett
år blifva in-valid 1 och vid
årets sint

Sannolikheten,
att en under-stödsberättigad
aJ-årig barn-morska ome-delbart begag-nar sig af sin
rätt att afgå
med understöd

= 4

(1-04)*

kvarlefva

11292	0*9 70	4764	72 975	0*0005	1*00
11021	0-976	4471	68 211	0*0005
10 756	0*976	4196	63 740	0*0005
10 498	0*976	3938	59 544	0*0005
10 246	0*976	3696	55 606	0*0005
10 000	0-976	3468	51910	0*0005	I*oo
9 760	0*976	3255	48 442	0*0005	1*00
9 526	0*976	3054	45187	0*0005	I*oo
9 297	0-976	2867	42 133	0*0005	I*oo
9 074	0-976	2690	39 266	0*0005	I*oo
8 856	0*976	2525	36 576	0*0005	1*00
8 644	0*976	2369	34 051	0*0005	I *00
8 436	0*976	2223	31 682	0*0005
8 234	0-977	2087	29 459	0*0005	I*oo
8 044	0-978	1960	27 372	0*0005
7 867	0-978	1843	25 412	0*0005	I*oo
7 694	0-979	1733	23 569	0*0005
7 533	0-979	1632	21 836	0*0005
7 375	0*980	1536	20204	0*0005
7 227	0*9 81	1447	18 668	0*0005
7 090	0*980	1365	17 221	0*0005
6 948	0*9 80	1287	15 856	0*0005	I*oo
6 809	0 979	1212	14 569	0*0005	I*oo
6 666	0-978	1141	13 357	0*0005	I*oo
6 519	0-978	1073	12 216	0*0005	I*oo
6 376	0*976	1009	11 143	O*oo8	1*00
6 223	0-976	947''i	10134	O*oo8
6 074	6*976	888-8	9187	0*oog
5 928	0-975	834-1	8 298	0*009	I*oo
5 780	0-975	782-0	7 464	O 010
5 635	0*974	733-1	6 682	0*o 10	I*oo

1 för åldrarna 22—46 år afser sannolikhetstalet blott invaliditet på grund af olycksfall vid

211

understöd åt barnmorskor inom olika lefnadsåldrar.

2EX

IEX

f +~ (22 fS x ^ 64), Ux — . .

Ux ^x •"

{x ^ 65).

(1-04)*

EEx + x
2''JX

8	9	10	11	12	13
Relativa an-talet barnmor-skor, som afgå med understöd omedelbart efter fyllda X år = Ux	Kapitalvärdet af ett genast börjande un-derstöd för en OJ-årig barn-morska = KX	Diskonterade kapitalvärdet af understöd åt alla med under-stöd afgångna x-åriga barn-morskor Ex Ux E^x (l''04)x	2EX = Ex + Ex +1 + • • + Er;	Kapitalvärdet af understöds-rätten för en enskild x-årig yrkesutöfvande barnmorska = Ux	Motsvarande år- lig afgift, som för eu x-årig barnmorska bör vid hvarje ålders-års början er-läggas, så länge hon kvarstår så-som yrkes-utöfvande -=AX
			_	145	9.47
6	1340	3262	690889	154	10-08
6	1331	3115	687 627	163	10-7 4
5	1322	2480	684 512	173	11-45
5	1313	2368	682 032	184	12-22
5	1303	2259	679 664	195	13-05
5	1293	2156	677 405	207	13-94
5	1283	2057	675 249	220	14-90
5	1272	1961	673 192	234	1593
5	1262	1871	671231	249	17-05
5	1251	1783	669 360	264	18-25
4	1240	1359	667 577	281	19-57
4	1228	1295	666 218	299	20-99
4	1216	1233	664 923	318	22-53
4	1203	1173	663 690	338	24-20
4	1190	1115	662 517	359	26-03
4	1177	1061	661 402	381	28-02
4	1163	1008	660 341	404	30-19
4	1150	958-1	659 333	429	32-59
4	1135	909-3	658 375	454	35-22
4	1120	862-7	657 466	481	38-13
4	1105	818-5	656 603	510	41-30
3	1089	581-7	655 785	541	44-9 7
3	1071	550-1	655 203	574	49-oi
3	1054	520-5	654 653	610	53-55
3	1035	491-5	654 133	648	58-66
51	1016	7886	653641	682	63.7 2
50	99li	7288	64o 755	718	69-50
	977	7561	638 467	756	76.0 3
53	956	6855	630 906	798	83-61
58	936	7063	624 051	842	92-34

tjänsteförriittning.

212

Tab. X (forta.).

Tabell för beräkning af kostnaden för ålderdoms -

	II	97-7 5 3	Q9*na 1.	k = 0*35 (22 <[«;<[ 57), k	= 1 (x ;> 58)
•Dl
1	2	3	4	5	6	7
Ålder, år =x	Relativa an-talet yrkesut-öfvande barn-morskor ome-delbart efter Xite ålders-årets början = 4	Sannolikheten för en iE-årig yrkesutöfvande barnmorska att kvarstå så-som sådan efter ett år Ax + 1 4	Diskonterade antalet yrkes-utöfvande barnmorskor 4r 4	2''4 = Ax + 4r + l + • • • + 2/76	Sannolikheten för en skårig barnmorska att inom ett år blifva in-valid och vid årets slut kvarlefva	Sannolikheten, att en under-stödsberättigad a;*årig barn-morska ome-delbart begag-nar sig af sia rätt att afgå med understöd
(1*04)^
53	5489	°*973	686-6	5949	0*011	1*00
54	5340	0*972	642-3	5262	0*011
55	5191	d*97 1	600-4	4620	0*012	1*00
56	5040	0*969	560-5	4020	0*013
57	4884	0*968	5222	3459	0*014
58	4728	0*966	486-1	2937	0*016
59	4567	0*964	451-5	2451
60	4402	0*96 2	418-5	1999	0*020
61	4235	°''9S9	387-1	1581	0*022
62	4061	0-956	356-9	1194
63	3883	0*953	328-1	836-8	0*026
64	3700	0*l6S	300-7	508-7	0*029	1*00
65	612	0*850	47-82	208-0	—	0*83
66	524	0*838	3937	160-2	_	0*1 2
67	439	0*818	31-71	120-8	_	0*15
68	369	0-798	25-63	89-13	_
69	295	0-777	19-70	63*50	_	0*14
70	229	0*755	14-71	43-80	_
71	173	0*731	10-68	29’09	_
72	126	0*70 I	7-481	18-41	_
73	89	0*675	5-081	10-93	_
74	59	0-633	3-239	5-851	_
75	37	0*339	1-952	2''612	_
76	13	O*ooo	0*660	0’6 60	_
77	0	O*ooo	_	_
78	0	0*ooo	_	_
79	0	O*ooo	_	_
80	0	0*ooc	_	_
81	0	0*ooo I	_	_
82	0	0*ooo	-	—	—	1*00

Vid beräkningen af detta tal har användts värdet ux = 2900.

213

understöd åt barnmorskor Inom olika lefnadsåldrar (forts.).

S-J X V TP

yjp ___ +1

Ux= A+1{22^»^64), Ux=, ux (x^G5).

4r ^ (1-04)*

8	9	10	11	12	13
Relativa an-talet barnmor-skor, som afgå med understöd omedelbart efter fyllda X år -— W x	Kapitalvärdet af ett genast börjande un-derstöd för en skårig barn-morska = KX	Diskonterade kapitalvärdet af understöd åt alla med under-stöd afgångna jc-åriga barn-morskor Ex Ux -fi-ir	1EX = EX + Ex +1 + .. + En	Kapitalvärdet af understöds-rätten för en enskild ic-årig yrkesutöfvande barnmorska = ux	Motsvarande år-lig afgift, som för en a-årig barnmorska bör vid hvarje ålders-års början er-läggas, så länge hon kvarstår så-som yrkes-utöfvande ~ Ax
1 6 *>- V~H
56	914	6 403	616 988	889	102-64
60	893	6 445	610 585	941	114-81
59	870	5 937	604 140	996	129-48
62	848	5 848	598 203	1057	147-85
66	825	5 822	592 355	1123	169-57
68	2289	16 004	586 533	1174	194-26
76	2222	16 695	570 529	1227	225-95
82	2154	16 790	553 834	1283	268''6 g
88	2086	16 778	537 044	1344	329 07
93	2017	16 486	520 266	1412	421-92
97	1947	15 960	503 780	1487	582-96
101	1880	15 430	487 820	1571	928-62
1 107\|	1812	425 706	472 390	16661	—
12900) 68	1743	8 905	46 684	1050	—
66	1674	7 981	37 779	1036	—
52	1607	5 804	29 798	1019	—
58	1540	5 966	23 994	1018	—
52	1474	4 922	18 028	999	—
40	1408	3 478	13106	997	—
37	1343	2 950	9 628	995	—
29	1280	2119	6 678	991	—
25	1219	1673	4 559	989	—
18	1159	1101	2 886	995	—
21	1101	1 173	1 785	1032	—
12	1045	612	612	1045	—
_	990	—	—	—
_	937	—	—	—
_	887	—	—	—
_	837	—	—	—
—	787	1 —	—

214

Taft. XI.

Beräkning af kostnaden för ålderdomsunderstöd åt de
nuvarande barnmorskorna.

Ålder år	Antalet barnmor-skor inom denna åldersklass	Kapitalvär det af understöds-rätten för en enskild barnmorska	Kapitalvär-det af nnderstöds-rätten för hela ålders-klassen	1 Ålder, år	Antalet barnmor-skor inom denna åldersklass	Kapitalvär-det af understöds-rätten för en enskild barnmorska	Kapitalvär-det af understöds-rätten för hela ålders-klassen
23	2	154	308	54	40	941	37 640
24	2	163	326	55	38	996	37 848
25	17	173	2 941	56	50	1057	52850
26	29	184	5 336	57	49	1123	55 027
27	44	195	8 580	58	37	1174	43 438
28	44	207	9108	59	37	1227	45 399
29	63	220	13 860	60	25	1283	32 075
30	68	234	15 912	61	28	1344	37 632
31	58	249	14 442	62	29	1412	40 948
32	77	264	20 328	63	28	1487	41 636
33	92	281	25 852	64	32	1571	50 272
34	101	299	30199	65	21	1666	34 986
35	99	318	31 482	66	22	1050	23100
36	83	338	28 054	67	18	1036	18 648
37	76	359	27 284	68	19	1019	19 361
38	87	381	33 147	69	21	1018	21378
39	86	404	34 744	70	16	999	15 984
40	61	429	26169	71	7	997	6 979
41	70	454	31 780	72	11	995	10 945
42	57	481	27 417	73	8	991	7 928
43	71	510	36 210	74	11	989	10 879
44	55	541	29 755	75	7	995	6 965
45	70	574	40180	76	8	1032	8 256
46	52	610	31720	77	5	1045	5 225
47	63	648	40 824	78	6	990	5 940
48	63	682	49 966	79	1	937	937
49	50	718	35900	80	3	887	2 661
50	61	756	46116	81	—	_	_
51	65	798	51870	82	1	787	787
52	75	842	63 150
				Summa	2470 \|	_	1,534,023
53	51	889	45 339

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

Förslag till reglemente för barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt.

I. Om anstaltens ändamål.

§ 1. Anstalt en afser beredande af ålderdomsund erstöd
åt i Sverige legitimerade barnmorskor, som genom väl vitsordad,
långvarig och nitisk yrkesutöfning gjort sig af sådant
understöd förtjänta.

II. Om kostnadernas bestridande och om kommunernas

afgifter.

§ 2. De för anstaltens ändamål erforderliga utgifterna
bestridas genom afgifter af kommunerna och fyllnadsbidrag
af staten.

§ 3. Kommun är skyldig att såsom bidrag till bestridande
af anstaltens utgifter erlägga en årsafgift af 25
kronor för hvarje barnmorska, som under närmast föregående
kalenderår af kommunen i fast årslön erhållit minst
200 kronor, dock så att, om vid uträkning af hela kommunens
årsafgift befinnes, att denna skulle utgå med mindre
än 1 öre för hvarje enligt senaste officiella uppgifter
inom kommunen mantalsskrifven person, arsafgiften beräk -

216

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

nas på det sätt, som i följande moment af denna paragraf
föreskrifves. I den fasta årslönen må inräknas värdet af
naturaförmåner — bostad och vedbrand dock till ett belopp
af sammanlagdt högst 75 kronor —, men icke den
särskilda ersättning, som kan hafva tillkommit barnmorskan
för verkställda förlossningar.

Kommun, i hvilkens tjänst icke under närmast föregående
kalenderår funnits anställd någon barnmorska, eller
åtminstone icke någon, som af kommunen i fast årslön erhållit
minst 200 kronor, är skyldig att till bestridande af
anstaltens utgifter erlägga en årsafgift, beräknad efter 1 öre
för hvarje enligt senaste officiella uppgifter inom kommunen
mantalsskrifven person. Skulle vid uträkningen af årsafgiften
beloppet sluta med ören, höjes det till närmast högre
hela antal kronor.

Kan en kommun ådagalägga, att ingen barnmorska,
som inom densamma utöfvar sitt yrke, rimligen kan, så
länge hon är där bosätt, förvärfva sig något tjänsteår enligt
bestämmelserna i § 10, äger kommunen att, sedan detta
förhållande blifvit för anstalten anmäldt och vederbörligen
styrkt, lör en tid af högst fem år i sänder blifva befriad
från den i föregående punkt fastställda afgiften.

§ 4. De i föregående paragraf omnämda afgifterna inkasseras
genom anstaltens försorg på sådant sätt, att till vederbörande
kommunalstyrelse utsändes före juli månads utgång
ett med postförskott belagdt kvitto å den kommunen påförda
årsafgiften, jämte en särskild skrifvelse, hvari kvittots
afsändande tillkännagifves. .

Afgifterna äro exekutiva.

FÖKSLAG TILL REGLEMENTE.

217

III. Om rätt till understöd och om understödets belopp.

§ 5. Rätt till understöd från anstalten tillkommer,
under de villkor i öfrigt, som detta reglemente bestämmer,
hvar och en i Sverige legitimerad barnmorska, som antingen
under hvart och ett af de 10 sista kalenderåren närmast
före det år, under hvilket ansökan inlämnas, utöfvat sitt
yrke under sådana omständigheter, att enligt första momentet
af § 10 hänsyn därtill far tagas vid tjänstearsberäkningen,
eller som, därest hon under ett eller flere af de
nämda 10 kalenderåren icke utöfvat sitt yrke på detta sätt,
genom intyg af vederbörande provinsial-, extra provinsialeller
stadsläkare eller ock pa annat sätt styrker, att detta
icke berott på bristande nit eller annan själfförvållad anledning.

Barnmorska, som blifvit för alltid förklarad förlustig
rättigheten att utöfva sitt yrke, förlorar därmed äfven sin
rätt att från anstalten erhålla understöd.

§ 6. Understödet är dels helt, dels afkortadt.

Helt understöd utgår med ett belopp af 200 kronor
för år.

Afkortadt understöd utgår med de belopp, som i § 8
närmare angifvas.

Dessutom kan under de i § 9 omförmälda förhallandena
ett mindre understöd utdelas, hvilket utgar med det belopp,
som där angifves.

§ 7. Rätt till helt understöd tillkommer barnmorska,
som räknar minst 30 tjänsteår och antingen fyllt 65 år,

218

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

eller också fyllt 55 år och genom obotlig sjukdom eller
vanförhet blifvit urståndsatt såväl att sitt yrke vidare utöfva
som ock att på annat sätt sig nödtorfteligen försörja.

Barnmorska, hvilken sökt och erhållit rätt till understöd
enligt § 8 eller § 9 samt redan börjat uppbära sådant
understöd, kan icke sedermera erhålla rätt till högre understödsbelopp.

§ 8. Om barnmorska sedan minst 10 år tillbaka oafbrutet
varit med fast årslön af sammanlagdt minst 200
kronor anställd i samma kommuns eller kommuners tjänst,
och om kommunen eller kommunerna finna henne på grund
af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan
liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att tjänsten bestrida samt af denna anledning besluta
gifva henne afsked, äger hon rätt att, om hon uppnått 55
års ålder och räknar minst 30 tjänsteår, erhålla afkortadt

årligt understöd till följande belopp: Om hon fått afsked vid en ålder af fyllda 55 år ett belopp af......................	. .. 100 kronor
56	» ............ .. ..........	.... no
57	» ..........................	.... 120
58	» ..........................	.... 130	»
59 »	» .........................	... 140	»
60 »	» ...................... .	... 150
61 s-	» ........... ^............	... 160
62	» ...........................	... 170
63	Tf ...........................	... 180
64	» ........... ...............	... 190

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

219

§ 9. Barnmorska, som ej uppnått det för erhållande
af helt eller afkortadt understöd erforderliga antalet lefnadsoch
tjänsteår, men genom obotlig sjukdom eller vanförhet
blifvit urståndsatt såväl att sitt yrke vidare utöfva som ock
att på annat sätt sig nödtorfteligen försörja, är berättigad
att, därest hon äger minst 20 tjänsteår, erhålla årligt understöd
till ett belopp af 70 kronor. Har hon ådragit sig
sjukdomen genom olycksfall under tjänsteförrättning, äger
hon rätt till det angifna understödet oberoende af antalet
tjänsteår.

§ 10. Såsom tjänsteår räknas hvarje kalenderår, under
hvilket barnmorska varit af en eller flere kommuner aflönad
med fast årslön af sammanlagdt minst 200 kronor och själf
utöfvat yrket, eller under hvilket hon verkställt minst 40
förlossningar. Har barnmorska, som icke aflönats med
minst ofvan angifna årslön, under ett kalenderår verkställt
mindre än 40 men mer än 19 förlossningar, må äfven detta
räknas såsom helt tjänsteår, om sammanlagda antalet förlossningar
under detta och närmast föregående kalenderår
uppgått till minst 80, men eljest blott såsom hälft tjänsteår;
vid pröfningen af pensionsrätten betraktas två halfva tjänsteår
såsom liktydiga med ett helt sadant. Har åter barnmorska
under ett kalenderår hvarken erhållit minst 200
kronor i fast årslön eller verkställt minst 20 förlossningar,
tages vid tjänsteårsberäkningen ingen hänsyn till detta
kalenderår. Sak samma vare, om hon väl erhållit minst
nämda årslön, men ej under året själf utöfvat yrket.

Då särskilda lokala förhållanden därtill föranleda, äger
medicinalstyrelsen att på ansökan af vederbörande kommun

220

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

eller barnmorska, utan hinder af ofvan gifna bestämmelser,
för viss uppgifven tid meddela rätt till hel eller half tjänsteårsheräkning.
Då sådan rätt meddelats, bör tillkännagifvande
därom tillställas anstalten, och bestämmer anstalten
sedermera, huruvida och till hvilket belopp kommunens årsafgift.
på grund däraf bör höjas.

Barnmorska, som under ett kalenderår blifvit för försummelse
eller tjänstefel sakfälld, förlorar för detta år sin
rätt till tjänsteårsberäkning. Har hon under året på annat
sätt sig mindre väl uppfört, må medicinalstyrelsen fråntaga
henne rätt att räkna detta år såsom tjänsteår, och bör i
sådant fall underrättelse därom tillställas anstalten.

öfvergångsstadganden.

Barnmorska, som redan före tidpunkten för anstaltens
bildande utöfvat yrket, bör inom två år från denna tidpunkt
till medicinalstyrelsen insända de handlingar, på
Indika hon vill grunda sin rätt till tjänsteårsberäkning
under tiden före anstaltens bildande, och bestämmer medicinalstyrelsen,
på grund af den verksamhet, hon sålunda
befinnes hafva utöfvat, antalet henne tillkommande tjänsteår
för den tid, hvarom fråga är. Härvid må dock hänsyn
tagas blott till tjänstgöringen under de 30 år, som närmast
föregått tidpunkten för anstaltens bildande, utom i det fall
att barnmorska vid denna tidpunkt oafbrutet varit sedan
minst tio år tillbaka med fast årslön anställd i en kommuns
tjänst.

Barnmorska, som vid tidpunkten för anstaltens bildande
fyllt 50 år, äger att, utan hinder af föreskrifterna i första
momentet af denna paragraf, räkna såsom helt tjänsteår
hvarje kalenderår, under hvilket hon verkställer minst 30

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

221

förlossningar, och såsom hälft tjänsteår hvarje kalenderår,
under hvilket hon verkställer mindre än 30 men mer än
14 förlossningar.

§ 11. Om den, som blifvit förklarad understödsberättigad,
sedermera under ett kalenderår antingen erhållit fast
årslön af kommun eller verkställt minst 40 förlossningar,
förlorar hon sitt understöd för hela det närmast följande
kalenderåret. Har understödsberättigad, som icke under
ett kalenderår erhållit fast årslön af kommun, under detta
år verkställt mindre än 40 men mer än 19 förlossningar,
förlorar hon sitt understöd för det närmast följande halfva
kalenderåret.

§ 12. Understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt
förtroende, förlorar för alltid sitt understöd.

§ 13. Den, som under loppet af 5 år ej uttagit sitt
understöd, varder från förteckningen å understödstagare affärd.
Anmäler hon sig ånyo, pröfvar anstalten om och i
hvilken mån hon må inträda i sin förra rätt.

§ 14. Understödstagare, som bosätter sig å främmande
ort, förverkar därigenom understödet för den tid, hon utrikes
är.

Varder understödstagare främmande makts undersåte
eller träder hon i främmande stats tjänst, upphör hennes
rätt till understöd.

§ 15. Understöd beräknas för fulla månader och vidtager
för den, som sökt understöd enligt §§ 7 och 9, med
början af månaden näst efter den, under hvilken hon blifvit

222

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

förklarad till understöd berättigad, men för den, som sökt
understöd enligt § 8, med början af månaden näst efter den,
under hvilken hon erhållit afsked från sin tjänst.

Understöd upphör att utgå med den månad, under
hvilken understödstagare aflidit eller rätt till understöd förverkats.

IV. Om sättet huru understöd sökes och tilldelas.

§ 16. Barnmorska, som önskar erhålla understöd, skall
till anstalten inlämna eller med allmänna posten insända
ansökan därom, och bifoga åldersbevis i original samt de
handlingar, medelst hon vill styrka, att hon är understödsberättigad
enligt § 5, äfvensom den tjänstgöringsbok, som
i § 18 omnämnes, och eventuellt det intyg af medicinalstyrelsen,
hvarom öfvergångsstadgandet i § 10 handlar.

§ 17. Den, som söker understöd enligt § 8, skall vid
ansökningen foga det intyg af vederbörande kommunalstyrelse,
hvarmed hon vill styrka, att hon på grund af i
denna paragraf uppgifven anledning är till understöd berättigad.
Den, som på grund af obotlig sjukdom eller
vanförhet söker understöd enligt §§ 7 och 9, skall vid ansökningen
foga intyg af legitimerad läkare, att sjukdomen
eller vanförheten gör henne för all framtid oduglig till
yrkets utöfvande och oförmögen att på annat sätt sig nödtorfteligen
försörja.

§ 18. Då detta reglemente börjat tillämpas, skall hvarje
barnmorska genom anstaltens försorg förses med en tjänst -

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

223

göringsbok, upptagande hennes fullständiga för- och tillnamn,
äfvensom födelseort, år och dag, samt afsedd att
innehålla uppgift om hennes fasta årslön, antalet förlossningar,
som af henne under olika år utförts, samt huruvida
hon under något år begått någon försummelse eller
något tjänstefel, eller eljest sig mindre väl uppfört. Dessa
uppgifter skola af vederbörande provinsial-, extra provinsial-
eller stadsläkare, med ledning af dagboken och särskildt
inhämtade upplysningar, i tjänstgöringsboken införas efter
utgången af hvarje kalenderår eller oftare, där på grund
af barnmorskans flyttning eller af annan anledning så erfordras.

Vid ansökan om understöd skall tjänstgöringsboken,
såsom ofvan angifvits, medfölja och varder, om ansökan
beviljas, af anstalten behållen.

§ 19. På anstalten ankommer att, vid fråga om beviljande
af understöd, från vederbörande infordra de upplysningar,
som, utöfver hvad de till anstalten öfverlämnade
handlingar innehålla, anses erforderliga för frågans fullständiga
utredande och bedömande.

§ 20. Sedan ansökan om understöd blifvit af anstalten
pröfvad, skall underrättelse om beslutet meddelas sökanden
genom förste provinsialläkaren i det län, där hon är bosatt
(i Stockholm och Göteborg genom förste stadsläkaren), och
om ansökan blifvit afslagen, hänvisning därjämte lämnas
henne att, i händelse af missnöje med beslutet, däruti hos
kungl. inaj:t söka ändring.

Då understöd blifvit beviljadt enligt § 8, skall förste
provinsialläkaren (i Stockholm och Göteborg förste stads -

224

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

läkaren) härom meddela upplysning jämväl åt kommunalstyrelsen
i den eller de kommuner, där barnmorskan vid
ansökans inlämnande tjänstgjort.

§ 21. För barnmorska, som blifvit förklarad berättigad
till understöd enligt §§ 7 och 9, utfärdar anstalten omedelbart
understödsbref, hvilket genom förste provinsialläkaren
(i Stockholm och Göteborg genom förste stadsläkaren) tillställes
henne mot kvitto, som till anstalten insändes.

Barnmorska, som blifvit förklarad berättigad till understöd
enligt § 8, äger att, efter särskild anhållan och sedan
hon styrkt, att hon erhållit afsked ur kommunens eller
kommunernas tjänst, få för sin räkning af anstalten utfärdadt
understödsbref, hvilket likaledes genom förste provinsialläkaren
(i Stockholm och Göteborg genom förste stadsläkaren)
tillställes henne mot kvitto, som till anstalten insändes.

§ 22. I händelse understödsbref förkommer eller varder
understödstagare frånhändt, bör denna på egen bekostnad
låta i ett nummer af den allmänna tidning, i hvilken legala
kungörelser införas, anmäla dödandet af understödsbrefvet
och inför anstalten förete detta tidningsnummer, hvarefter
anstalten har att nytt bref utfärda.

V. Om utbetalning af understöd.

§ 23. Understöd utbetalas halfårsvis i juni och december.
Därvid företes understödsbrefvet till anteckning å
detsamma om utbetalningen, hvarjämte allämnas fräjdebevis,

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

225

intyg från vederbörande provinsial-, extra provinsial- eller
stadsläkare, att understödstagaren icke enligt § 11 är för året
till hela understödet eller en del däraf oberättigad, äfvensom
intyg, att hon vid ingången af sista, månaden i halfåret
ännu lefde, eller, i fall hon dessförinnan aflidit, om
dagen då dödsfallet inträffade.

§ 24. Utbetalning af understöd verkställes af anstalten,
och beloppet utdelas mot kvitto till understödstagaren eller
hennes rättsinnehafvare antingen personligen eller i assurerad
eller rekommenderad försändelse.

§ 25. Understöd från anstalten må icke för gäld
tagas i mät.

YL Om anstaltens styrelse och förvaltning.

§ 26. Barnmorskornas ålderdomsunderstödsanstalt förvaltas
på sätt kungl. maj:t genom särskildt beslut förordnar.

§ 27. Alla förvaltningskostnader för anstalten bestridas
med det för ändamålet anvisade belopp, och skall förslag
å sättet för dettas användande och arbetets anordning
inom anstalten uppgöras och till kungl. maj:ts nådiga pröfning
och fastställelse anmälas.

§ 28. Före den 1 oktober hvarje år skall anstalten
till kungl. maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag utöfver
kommunernas afgifter, som anses böra i nästföljande statsreglering
upptagas till bestridande af kostnaderna för de
understöd, hvilka från anstalten skola utgå.

Eneström, Barninorskekärens pensionering.

226

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

De enligt § 4 erlagda afgifterna af kommunerna användas
af anstalten till bestridande af understödskostnaden.
Skulle under något år ett öfverskott uppstå, aflämnas detta
vid arets slut till statskontoret för att där såsom en anstaltens
tillgång bokföras och därifrån vid behof återbekommas.

De af staten till anstaltens förfogande särskildt anvisade
anslagen för förvaltnings- och pensionskostnadernas
bestridande äger anstalten äfven i mån af behof lyfta i
statskontoret.

§ 29. Före den 1 maj hvarje år böra samtliga förste
provinsialläkare äfvensom förste stadsläkarne i Stockholm
och Göteborg till anstalten insända en, i enlighet med af
anstalten fastställdt formulär affattad uppgift å samtliga
barnmorskor, som under näst föregående år varit inom
länet eller i Stockholm eller Göteborg bosatta, deras boningsort,
födelse- och examensår, fasta årslön, antalet förlossningar,
som blifvit af dem under sistnämda år verkställda
m. m., samt dessutom för afgångna barnmorskor uppgift
om tidpunkten för och anledningen till deras afgång. Dessa
uppgifter granskas inom anstalten och skola där sedermera
förvaras för att vid behof användas.

§ 30. Öfver de åt anstalten fattade beslut, som angå
rättigheten till och villkoren för understöds åtnjutande, må
den missnöjda hos kungl. maj:t i underdånighet anföra
besvär, hvilka af dem, som äro boende i andra orter af
riket än Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och
Norrbottens län, skola till kungl. inaj:ts ecklesiastikdeparte -

FÖRSLAG TILL REGLEMENTE.

227

ments expedition ingifvas inom 30:e dagen efter erhallen
del af beslutet, men af dem, som bo inom nämda län, inom
45:e dagen.

För beslut, som rör kommuns rätt, är besvärstiden 15
dagar längre.

§ 31. Inom anstalten skall föras eu matrikel öfver
samtliga understödstagare med uppgift om deras födelse-år
och dag samt de åt dem beviljade understödsbelopp, jämte
hänvisning till de beslut, pa grund af hvilka understöd
blifvit hvar och en tillerkändt och understödsbref utfärdats.
I denna matrikel skall jämväl antecknas tiden, da genom
understödstagares dödsfall eller af annan anledning understödet
upphört att utgå.

§ 32. Efter årsräkenskapernas afsittande afgifver anstalten
ofördröjligen till kungl. maj:t genom ecklesiastikdepartementets
expedition underdånig berättelse rörande
förvaltningen under det föregående året. Denna berättelse
skall sedermera genom departementets försorg af trycket
utgifvas för att på lämpligt sätt göras tillgänglig för de
barnmorskor, som däraf vilja taga kännedom.

Detta reglemente skall börja tillämpas från och med
den 1 januari 1894.