UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1883:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE INRÄTTANDE AF

EN ALLMÄN POSTSPARBANK

AFGIFT ET

AF DE FÖR DENNA FRÅGAS BEHANDLING
I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN,
1882.

TILL KONUNGEN.

Genom nådigt bref af clen 16 december nästlidna år
behagade Eders Kongl. Maj:t åt undertecknade uppdraga
att afgifva yttrande och förslag i fråga om inrättande af

en under Statens garanti och förvaltning stäld allmän postsparbank.

Till närmare ledning beträffande syftemålet med det komiterade
lemnade uppdrag, hafva komiterade fått emottaga utdrag
af det vid ärendets underdåniga föredragning inför Eders
Kongl. Maj:t i Statsrådet förda protokoll, innefattande det af
Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finansdepartement
i ämnet afgifna yttrande.

Enligt detta yttrande skulle första spörj smålet vara, huruvida
öfverhufvud en utaf Staten garanterad och förvaltad sparkassa,
som förmedelst de särskilda postanstalterna utsträckte
sin verksamhet till landets olika delar, kunde anses vara ho&
oss af behof påkallad. Äfven med erkännande, att de enskilda
sparbankerna i vårt land utöfvat en synnerligen gagnande
verksamhet och att man i allmänhet icke haft att beklaga
sådana missgrepp vid deras förvaltning, som i andra
länder varit en af anledningarne till postsparbankers inrättande,,
syntes det nemligen vara förtjent af öfvervägande, huruvida
sparbankernas verksamhet egde den utsträckning, som vore
nödig för uppsamlande, i den grad önskvärd! vore, af den
del af arbetsförtjensten, som möjligen kunde afses för framtida
ändamål, eller huruvida icke här, såsom annorstädes, vid
sidan af sparbankerna kunde finnas ett stort utrymme för en
postsparbanks verksamhet, och detta så mycket hellre som
denna senare anstalt äfven vore afsedd att betjena en annan
publik än den enskilda sparbanken, nemligen den mera rörliga
delen af befolkningen, som just i anledning deraf, att
den ofta ombytte vistelseort, endast i ringa mån kunde draga,
nytta af den enskilda sparbanken.

Vidare och under förutsättning, att inrättandet af en postsparbank
i vårt land befunnes önskvärd!, borde komiterade söka
utreda, hvilka af de särskilda i sådant hänseende följda grundsatser
kunde anses mest lämpa sig för de hos oss bestående
förhållanden, och dervid tillse, bland annat, på hvad sätt och
under livilka vilkor en sådan anstalts verksamhet, i hvad den
afsåge beröringen med allmänheten, kunde öfvertagas af postverket.

Då, med afseende på de fördelar en postsparbank erbjöde,
det med ej ringa sannolikhet kunde antagas, att kapitaluppsamlingen
genom en dylik anstalt äfven i vårt land skulle

komma att representera högst betydliga belopp, borde det
blifva en af komiterades vigtigaste uppgifter att behandla frågan
om lämpligaste sättet för sparmedlens förvaltning; och
borde, vid bestämmande såväl åt hvilken myndighet, denna
förvaltning skulle anförtros, som ock af de grundsatser, hvilka
vid medlens förvaltning borde följas, hänsyn tagas dertill, att
Staten måste vara i möjligaste måtto skyddad mot förlust till
följd af sin garanti för de deponerade medlen, på samma
gång den blefve tillförsäkrad en afkastning af medlen, tillräcklig
att bestrida ränta och nödiga förvaltningskostnader.

Vid fullgörande af det komiterade sålunda lemnade uppdrag,
hafva komiterade i första rummet fäst uppmärksamhet
vid de i landet redan befintliga sparbankernas utvecklingshistoria
och närvarande tillstånd. Utan att dock här ingå i
en utförligare behandling af detta ämne, tillåta sig komiterade
vitsorda de i det stora hela både jemna och hastiga framsteg
vårt enskilda sparbanksväsende gjort nästan allt från de första
sparbankernas uppkomst och särskildt under senaste årtionden.

Såsom bevis härpå torde vara tillräckligt anföra, hurusom,
medan i vårt land, enligt uppgifter i Statistisk Tidskrift
för åren 1865 och 1882, funnos
år 1834, 34 sparbanker,

af hvilka 26 hade tillsammans 22,964 delegare,
» 1840, 60 » » » 49 » » 48,445 »

» 1850,86 » » » 77 » » 100,194 »

uppgick sparbankernas och folkbankernas antal

år 1860 till 151 ........................................ med 187,675 delegare,

» 1870 » 235 » 354,357 » ,

» 1880 » 351 ........................................ » 770,551 »

I afseende å sparbanksdelegarnes antal intager Sverige,
med ungefär 17 sparbanksböcker per 100 invånare, eu ganska
framstående plats, i det att endast några få, smärre stater
hafva att i detta hänseende uppvisa gynsammare förhållanden.
Deremot lemna de samlade sparbanksmedlens belopp i Sverige
mycket öfrigt att önska, oaktadt sparbanksdelegarnes behållning
för närvarande är flera gånger större än den var ännu för
ett tjugotal år sedan. Denna behållning utgjorde nemligen,
enligt Statistisk Tidskrift, vid slutet af

Nuvarande

sparbanker.

Tiderna för
Sparbankskontorens
öppethållande.

år 1860 kronor 27,291,937.

» 1865 j> 35,983,636.

» 1870 » 57,376,611.

» 1875 )> 134,119,697.

» 1876 » 144,296,760.

b 1877 » 146,127,365.

» 1878 b 139,914,761.

b 1879 b 136,564,383.

b 1880 b 147,555,662;

hvarjemte sparbankeimas egna fonder sistnämnda år uppgingo
till i 1,365,954 kronor. Medelbehållningen var således på hvarje
sparbanksbok 191 kronor 49 öre eller för hvarje innevånare
i riket 34 kronor 81 öre; ett belopp, som torde föga öfverträffas
af det motsvarande medeltalet för hela Europa. Men med hänsyn
till den ringa utveckling andra sparanstalter för de mindre
bemedlade folkklasserna hittills vunnit i vårt land, torde
icke kunna förnekas behofvet af särskilda åtgärder för att,
om möjligt, åstadkomma en ytterligare tillväxt af i synnerhet
nyssnämnda folkklassers besparingar. Att vårt nuvarande sparbankssystem
icke på ett fullt tillfredsställande sätt beredt
tillfälle till små besparingars tillvaratagande, framgår klart vid
en blick på de uppgifter, som till Statistiska Centralbyrån
blifvit insända, rörande tiderna för insättningars emottagande
vid de särskilda sparbankernas hufvud- och afdelningskontor.
Ehuru dessa uppgifter angående en del sparbanker äro sväfvande
— innefattande exempelvis tillkännagifvande derom, att
Btiderna bestämmas af sparbanksstyrelsenB eller dylikt —
torde dock kunna antagas, att af Sveriges mer än 900 sparbankskontor
knappt mer än 5 proc. äro tillgängliga alla
dagar i veckan eller åtminstone alla helgfria dagar. Hvad
angår största antalet sparbankskontor, är den tid, hvarunder
de hållas öppna, inskränkt till en gång i veckan, och om
minst fjerdedelen af samtliga kontor torde gälla, att de icke
äro för allmänheten tillgängliga mer än en gäng i månaden
och vanligen blott en timma för gången. Att tillfällena till
insättning i sparbank äro mycket olika i olika delar af landet
och mångenstädes alltför sällsynta, är för öfrigt en olägenhet,
hvilken i afseende å enskilda sparbanker svårligen kan
undvikas, då icke å alla orter kunna finnas att tillgå personer,
som äro på eu gång lämpliga såsom ledare af en sparbanks

verksamhet och villiga att för liten eller ingen ersättning egna
tid och omtanke åt hithörande förrättningar.

Denna olägenhet är icke den enda, som plägar vidlåda
hvarje system af enskilda sparbanker och som äfven framträder
i vårt enskilda sparbanksväsende.. Visserligen torde
med fullt skäl kunna sägas, att det öfvervägande flertalet af
våra enskilda sparbankers styrelser, långt ifrån att missbruka
den onekligen mycket vidsträckta befogenhet, som af lagstiftningen
blifvit dem medgifven i fråga om handhafvandet af
sparbanksmedlen, tvärtom med berömvärd klokhet och samvetsgrannhet
motsvarat detta vigtiga förtroende, likasom äfven
bör medgifvas, att högst få fall äro kända, då större belopp
af de hopsparade medlen blifvit af sparbankstjenstemän förskingrade.
Men blotta möjligheten af sådana missförhållanden
som t. ex. de, hvilka sistlidna år kommo i dagen med afseende
på Thorsåkers sparbank, är väl egnad att ingifva de
allvarligaste bekymmer. Komiterade tillåta sig att såsom ett,
enligt deras åsigt, tillräckligt talande bevis härför meddela
följande utdrag ur en skrifvelse från ordföranden i nyssnämnda
sparbanks styrelse till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Gefleborgs län: »H. har alltifrån bankens stiftelse enväldigt
styrt dess angelägenheter och någon inventering har aldrig
egt rum, utan H. har på god tro år ifrån år fått med banken
styra och ställa som honom behagat, ehuru de i bokföring
och sparbanksverksamhet oerfarna direktörerna stundom pro
forma af honom sammankallats för att underrättas om, hvilka
låneansökningar beviljats o. s. v. Kassabristen började 1865
och hafva revisorerna aldrig förr än i år (1881) tagit sitt
uppdrag på allvar eller undersökt, om bankens tillgångar på
papperet också funnits i verkligheten.» — Äfven om man
vågade antaga, att ifrågavarande fall vore både till art och
grad alldeles ensamt stående, är det dock visst, att sättet för
sparbanksmedlens placering icke i alla sparbanker är sådant,
att detsamma ej gifver skäl till anmärkning. Särskilt i många
af de mindre och minsta sparbankerna har utlåningen mot
endast namnsäkerhet tagit eu, efter komiterades mening, alltför
betydlig utsträckning. Af samtliga medel, som innestå i
hvar och en af de sparbanker, i hvilka delegarnes behållning
icke uppgår till 100,000 kronor, äro mer än 70 proc. utlånade
mot skuldförbindelser med borgen; i åtskilliga fall

SparbanJcsmedlens
handhafvande.

bilda dylika fordringsbevis mer än 90 proc. af en sparbanks
alla säkerhetshandlingar. Det kan väl med skäl sättas i fråga,
huruvida ett sådant placeringssätt innebär all den trygghet,
som oeftergifligen måste fordras för de mindre bemedlades små
besparingar; och en sådan fråga framställer sig så mycket
hellre, som det är bekant, att dessa borgenslån stundom af
sparbankerna gifvas på ända till 10-årig afbetalning, om också
med förbindelse för låntagaren att inbetala lånet redan en
månad efter uppsägning från sparbankens sida. Ännu större principiella
betänkligheter torde kunna anföras mot ett annat placeringssätt,
som dock förekommer endast hos ett mindre antal
sparbanker, i det att nemligen betydligare belopp blifvit nedlagda
i jern vägsaktier eller lån till jernvägsföretag, som ansetts
vara af vigt för orten. Visserligen torde fullgiltiga skäl
finnas för den äfven af komiterade delade mening, att en
noggrann pröfning af hvarje särskild sparbanks ekonomiska
ställning i vårt land skulle ådagalägga, att endast i sällsynta
undantagsfall någon fara föreligger, för att delegarne kunna
gå miste om en större eller mindre del af de insatta medlen.
Likväl anse sig komiterade böra särskild! framhålla, att det
stora flertalet af de personer, för hvilka sparbankernas fenster
i främsta rummet borde vara afsedda, nemligen i allmänhet
de mindre bemedlade, företrädesvis kroppsarbetare och
deras anhöriga, alldeles icke kunna förutsättas ega förmåga
att ingå i någon pröfning af den säkerhet, hvarje särskild
sparbank erbjuder, äfvensom att just för dylika insättare ett
val emellan olika sparbanker under närvarande förhållanden i
de allra flesta fall nära nog omöjliggöres genom de långa afstånden
mellan sparbankskontoren. Af dessa skäl måste det
anses vara högligen önskvärd!, att i alla delar af landet tillfälle
funnes till insättning af smärre belopp i en sparinrättning,
hvilken erbjöde sådan säkerhet, att någon särskild pröfning
deraf alldeles icke vore behöflig. Hvad som fördenskull,
enligt komit.erades åsigt, i främsta rummet talar för inrättande
af en svensk postsparbank under Statens garanti och förvaltning
är, att en sådan anstalt skulle komma att i hög grad
besitta de tvenne egenskaper, lätt tillgänglighet och otvifvelaktig
säkerhet, hvilka göra eu sparbank synnerligen gagnrik för de
mindre bemedlade folkklasserna, men hvilka, till följd af sjelfva

■sakens natur, icke kunna finnas i lika mån hos alla enskilda
■sparbanker.

För närvarande finnas i riket omkring 1,680 fasta postanstalter,
i hvilkas antal torde vara att motse en ytterligare
tillökning, allt efter som folkmängden och den allmänna rörelsen
tillväxa. Om alla dessa postanstalter blefve använda så•som
filialer af en central sparbank, skulle detta innebära en
tillökning på en gång af mer än 180 proc. till det nuvarande
antalet af sparbanksställen i landet. Då dertill kommer, att postanstalterna
äro tillgängliga ett större eller mindre antal timmar
dagligen, skulle insättare ojemförligt lättare än hittills
kunna välja lämpliga tider för sina sparbanksbesök och göra
insättningar, när helst några besparingar börjat bildas; en för
sparsamhetens befrämjande i hög grad betydelsefull omständighet.

Det kunde väl ifrågasättas, huruvida nämnda fördel ej
skulle, äfven utan inrättande af någon statssparbank, kunna
vinnas derigenom, att postanstalterna erhölle uppdrag att tillhandagå
enskilda sparbanker med sparmedels uppbärande och
utbetalande. Försök med införande af en dylik ordning hafva
■också blifvit gj orda i utlandet, särskilt i Frankrike, Nederländerna
•och vestra Tyskland. Dessa försök hafva dock ingenstädes
krönts med någon nämnvärd framgång och hafva derför blifvit
helt och hållet eller i det närmaste uppgifna. Nederländerna och
Frankrike hafva nemligen inrättat allmänna postsparbanker,
och i Tyska riket lära förberedelser göras för samma ändamål.
Utom det att postanstalternas nuvarande föreståndare
svårligen skulle kunna åläggas att i omförmälda hänseende
tillhandagå enskilda sparbanker, skulle också af en dylik anordning
härflyta åtskilliga olägenheter, bland hvilka icke minst
förtjenar nämnas den svårighet i afseende å medelsförvaltningens
behöriga öfvervakande, som alltid måste uppkomma,
då samma person är redovisningsskyldig inför mer än en
myndighet, enär den möjligheten då ligger nära tillhands för
redogöraren, att med medel tillhörande en kassa, skyla den
brist, som i en annan kassa kan förefinnas.

Komiterade anhålla få fästa uppmärksamheten derå, hurusom
genom en väl organiserad postsparbank kunna vinnas
äfven andra fördelar än de, som här ofvan blifvit i underdånighet
omförmälta.

Postanstalternas
användande
till sparbankskontor.

Postanstalternas
begagnande
såsom kommissionskontor
för
enskilda sparbanker.

Befrämjande
af skol- m. fl.
sparkassor genom,
postsparbanken.

Sparkort och
spann är ken.

Såsom bekant är, kafva, särskildt under de senaste åren,,
i åtskilliga länder kraftiga bemödanden blifvit med framgångs
gjorda att befordra folkens såväl ekonomiska som moraliska
uppfostran genom inrättande af skolsparkassor, fabriks- och
verkstads-sparkassor m. fl. slags smärre sparinrättningar. Då.
det gemensamma kännetecknet för dylika s. k. »supplementära»
sparanstalter är, att de icke sjelfva förvalta influtna
medel, utan blott tjenstgöra såsom mellanhänder mellan insättare
och en större sparbank eller annan penninganstalt, som
sörjer för medlens fruktbargörande, är det tydligen af vigt,
att i alla delar af landet någon sådan större anstalt af obetviflad
soliditet finnes lätt tillgänglig, så att ledarne af de
smärre sparanstalterna må kunna, utan mycket besvär, med
korta mellantider lemna ifrån sig de åt dem anförtrodda medel
och sålunda frikallas från vidare ansvar för dessa medels
förvaltning. Inrättandet af dylika supplementära sparanstalter
i vårt land, der de med hänsyn till geografiska och andra förhållanden
måste anses vara af behof högligen påkallade,,
skulle betydligt underlättas, om postanstalterna blefve använda
såsom afdelningskontor för en allmän stats sparbank.

Användandet af s. k. sparkort och sparmärken har redan
flerstädes visat sig vara ett mycket verksamt medel till befrämjande
af små besparingars tillvaratagande. Sålunda hafva,
exempelvis i England, sedan pennymärken i oktober 1880 derstädes
börjat användas till insättning i postsparbanken, under
år 1881 1,553,920 sparkort, hvart och ett med 12 pennymärken,
blifvit inlösta, d. v. s. förvandlade till en behållning
i postsparbanken af 77,696 i*, motsvarande omkring 1,411,000
kronor. Visserligen hafva liknande åtgärder äfven i Sverige
blifvit vidtagna af enskilda inrättningar; men ett allmännareanvändande
af privata sparmärken, utfärdade af en mängd
olika anstalter, skulle kunna medföra stora olägenheter, särskild!
en ganska betydlig fara för märkenas eftergörande.
Om Staten genom postsparbanken toge omhand utfärdandet
och inlösandet af sparmärken, skulle deremot, enligt komiterades
åsigt, eu sådan fara i väsentlig män minskas. Och
säkerligen blefve i alla händelser denna fara mindre än den,,
som redan nu, i vårt land likasom i andra länder, postverken
löpa derigenom, att dels frimärken kunna eftergöras, dels en
gång använda frimärken varda, efter det makuleringssvärtan
utplånats, ånyo begagnade till postafgifters utgörande.

Allt efter som kommunikationsanstalterna och den allmänna
samfärdseln utvecklas, blir landets befolkning mera
rörlig. I flera af Sveriges provinser är det vanligt, att en
del af den kroppsarbetande befolkningen tillbringar vissa tider
af året å annan ort, der rikare tillfällen gifvas till god arbetsförtjenst,
antingen mera regelbundet vid jordbruk, sågverk
och dylikt, eller blott tillfälligtvis såsom vid jernvägsbyggnad.
Ofta bildar då arbetsfört] ensten under bortovaron
från hemmet den väsentligaste delen af arbetarens årsinkomst.
Under sådana omständigheter är det af stor vigt, att tillfälle
beredes dylika vandrande arbetare att sätta i säkert förvar
de besparingar, som kunna göras å den dagliga arbetsförtjensten,
så mycket hellre som frånvaron från hemmet lätteligen
medför särskilda frestelser till ett oregelbundet lefnadssätt,
och arbetaren, äfven om han eljest är sparbankskund,
nu, då han bäst vore i tillfälle att göra insättningar, icke kan
verkställa dessa, utan att antingen blifva insättare i en annan
än hemortens sparbank eller ock underkasta sig icke obetydligt
besvär med penningförsändelser och dylikt. Genom en postsparbanks
inrättande skulle vinnas den fördel, att sådana arbetare,
likasom äfven andra personer, som befinna sig på resor
eller eljest aflägsnade från den egentliga hemorten, kunde, så
att säga, föra sin sparbank med sig, enär insättningar — och,
efter vederbörlig uppsägning, äfven uttagningar — skulle
kunna på samma motbok göras å hvilken postanstalt i riket
som helst, så snart sparbanksrörelse blifvit der anordnad.

För hvarje land med statsskuld, i synnerhet om skulden
uppgår till större belopp, måste det anses såsom en vigtig
fördel, om åtminstone någon väsentlig del af skulden kan
placeras inom landet å så många händer som möjligt. Härigenom
kunna starka band knytas mellan Staten och befolkningen,
i det att den sistnämnda blir direkt intresserad i upprätthållande
af god ordning och undvikande af sådana förvecklingar,
som skulle skada Statens kredit och betalningsförmåga.
Derjemte måste spridningen af Statens skuldförbindelser äfven
bland de mindre bemedlade samhällslagren utgöra ett synnerligen
kraftigt medel att praktiskt befordra utöfvandet af sparsamhetens
dygd. Dessa ändamål skulle utan tvifvel i icke
oväsentlig mån äfven här i landet befrämjas genom inrättande
af en postsparbank, bland hvars åligganden jemväl inginge att

Insättning och
uttagning ä
samma motbok
inom alla de*
lar af landet.

Förmedling af
oblig ationsköp.

Postsparbankers
införande
i andra länder.

Skäl mot postsparbankers

införande.

Statens befattning
med privatekonomiska

företag.

för insättares räkning förmedla köp af inhemska obligationer
och att för insättning i postsparbanken emottaga och inkassera
förfallna räntekuponger till dylika obligationer.

Många och betydande äro således de fördelar, som af
en rätt organiserad postsparbank kunna erbjudas. Också
hafva — enligt den redogörelse för postsparbanksinrättningarne
i andra länder, hvilken, utarbetad på föranstaltande af Statsrådet
och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finansdepartement,
sistlidna år blifvit till tryck befordrad — postsparbanker redan
blifvit inrättade i fem europeiska och tre utomeuropeiska länder,
nemligen Storbritannien med Irland, Belgien, Italien,
Nederländerna och Frankrike samt Nya Zeeland,^ Kanada och
Japan; hvartill innevarande år äfven kommit Österrike och
Britiska Indien. Nästan i alla dessa länder har postsparbankernas
verksamhet redan från början krönts med afgjord framgång;
och om någonstädes ett annat förhållande egt rum, har
sådant utan tvifvel haft sin grund deri, att de träffade anordningarne
behöft undergå förändringar, för att fullt motsvara
de behof, som desamma skolat tillgodose.

Postsparbankernas införande har emellertid i allmänhet
till en början mötts af motstånd, och mot denna anordning
hafva anförts åtskilliga skäl. De hufvudsakligaste af dessa
hafva komiterade ansett sig böra till bemötande här upptaga.

Såsom ett skäl mot postsparbankers inrättande har
åberopats den grundsats, att Staten icke bör befatta sig
med privatekonomiska företag. Hvilken större eller mindre
betydelse än i allmänhet må tillerkännas denna sats, hafva
dock under mansåldrar blifvit af erfarenheten vitsordade fördelarne
af att Staten öfvertagit grenar af rörelsen, om hvilka
ej må sägas, att desamma icke skulle hafva kunnat, om också
endast med mindre fördel, handhafvas jemväl af bolag eller
af enskilde. Har nu en dylik anordning befunnits lämplig,
der fråga varit om sådan rörelse, som kunnat i vissa fall
lemna ett öfverskott, men i andra gifva anledning till årliga
utgifter af statsmedel, så synes någon tvekan ännu
mindre böra möta att, der i öfrigt sådant af omständigheterna
påkallas, anlita Statens mellankomst till förmån för
en inrättning, som i allmänhet icke är afsedd att å Statens
utgifter och inkomster utöfva något inflytande i annan mån,
än att under första tiden af inrättningens verksamhet de för

densamma erforderliga medel skulle, mot framtida ersättning,
förskjutas af postverket.

Det starkaste motståndet mot förslag om postsparbankers
inrättande har vanligen framkallats af en i viss mån lätt förklarlig
fruktan, att sådana banker skulle komma att hindra de
enskilda sparbankernas nyttiga verksamhet. Emellertid har
erfarenheten redan visat, att dylika farhågor varit ogrundade;
och orsaken till detta lyckliga förhållande ligger nära
tillhands. Postsparbanken kan i allmänhet icke gifva så
hög ränta som de enskilda sparbankerna, hvadan personer,
som redan ega någon nämnvärd behållning i en enskild sparbank,
icke kunna antagas komma att utan tvingande skäl öfverflytta
dessa medel till postsparbanken. Och äfven för sådana
nya insättare, som hafva utsigt att inom kort hopspara
något mera betydande belopp, spelar räntans höjd en icke
ovigtig rol vid valet mellan postsparbanken eller en solid enskild
sparbank. För de minst bemedlade åter, hvilka kunna
hopspara endast mycket små belopp, kan räntans höjd ofta
blifva af mindre betydelse, i jemförelse med fördelarne af särdeles
lägliga tillfällen till insättning och full visshet derom,
att det lilla kapitalet icke är utsatt för någon fara att gå förloradt.
Det är hufvudsakligen sådana'' insättare postsparbanken
söker, och erfarenheten visar, att det också företrädesvis
är de mindre besparingarne, för hvilka postsparbanken anlitas.
På sådant sätt utbildar sig mellan postsparbanken och alla solida
enskilda sparbanker i riket en äfven i detta fall gagnande
arbetsfördelning. Sålunda hade, för att anföra ett exempel, den
engelska postsparbanken efter en tjugoårig verksamhet, vid
slutet af 1881, 2,607,612 insättare med en samlad behållning,
som vid nämnda tidpunkt uppgick till 36,194,495 £, motsvarande
657,292,029 kronor eller 252 kronor för hvarje insättare.
De enskilda sparbankerna i England hade vid slutet af år
1860, omkring 60 år efter de första sparbankernas inrättande,
. 1,585,778 delegare; detta antal har visserligen sedan dess
något minskats, så att det den 20 november 1880 utgjorde
1,519,805; men delegarnes behållning har dock under tiden
vuxit från 41,258,368 £ till 44,254,850 £ eller från 472,48
till 528,80 kronor på hvarje sparbanksbok. Härvid bör särskild!
märkas, dels att vid tiden för postsparbankens inrättande
ett starkt och säkerligen icke alldeles oberättigadt miss -

Postsparbankens
inverkan
på de enskilda
sparbankernas
verksamhet.

Statsgarantien.

Placering af
postsparbanksmedel.

troende rådde mot eu stor del af de enskilda sparbankerna i
Storbritannien, hvadan åtskilliga sådana funno sig föranlåtna
att på postsparbanken öfverflytta sin rörelse, dels ock att den
ränta de enskilda sparbankerna i Storbritannien gifva sina insättare,
är endast obetydligt högre än postsparbankens inlåningsränta,
emedan äfven de enskilda sparbankernas medel
derstädes förvaltas af Staten. I Italien har efter postsparbankens
inrättande lotteriväsendet lidit märkbart afbräck; deremot
hafva både de enskilda sparbankernas och deras insättares
antal samt dessas sparbanksbehållning betydligt förökats.

De enskilda sparbanker, som skötas med vederbörlig omsorg
och samvetsgrannhet, synas således icke hafva något att
frukta af täflan med en postsparbank. Lika litet förekommer
anledning befara, att Staten, genom öfvertagande af garanti
för de i postsparbanken inflytande medel, skulle, såsom man
någon gång sökt göra sannolikt, utsätta sig för något afsevärdt
äfventyr. En förlust för Staten skulle härvid naturligtvis,
kunna uppkomma hufvudsakligen på tvenne sätt: dels genom
försnillning, dels genom ofördelaktig placering af postsparbankens
medel. I förra hänseendet har erfarenheten likväl
visat, att utan allt för stora kostnader kan åstadkommas en
kontroll, jemngod med den, som i afseende på andi’a allmänna
medels förvaltning anses tillfredsställande. Hvad åter angår
placeringen af postsparbankens medel, bör denna i vårt land
kunna utan svårighet så anordnas, att ingen förlust rimligtvisbehöfver
befaras. Komiterade antaga nemligen, att för medel,
hvilka icke beliöfde hållas tillgängliga för löpande utgifters
bestridande, skulle inköpas räntebärande obligationer af sådan
beskaffenhet, som allmänt anses innefatta fullgod säkerhet, såsom
Svenska Statens, Sveriges Allmänna Hypoteksbanks samt
Svenska Hypoteksföreningars mellan jordegare å landet.

En sådan anordning torde äfven befinnas innefatta tillräcklig
vederläggning af det stundom hörda påståendet, att
postsparbankens verksamhet skulle hafva till följd, att kapital ,
dragés från landsbygden, för att koncentreras i hufvudstaden
och företrädesvis komma denna till godo. Här är nemligen
icke fråga om de inflytande medlens utlånande på ett sätt,
som skulle komma företrädesvis den ena eller den andra
orten till godo, utan om en sådan placering, som, på samma
gång den innebure största trygghet för postsparbanken, möjlig -

gjorde en minskning i den utländska skuldsättning, hvilken dels
redan egt rum, dels framdeles kan ifrågakomma såväl för
Statens egna behof som ock för beredande af nödigt förlagför
jordbruksnäringen. För öfrigt bör icke lemnas oanmärkt,
att ifrågavarande medel vanligen bildas genom inskränkning
i de mindre bemedlades utgifter för njutningar, som kunna
anses umbärliga, om icke skadliga; hvilka utgifter i många
fall för konsumtionsorterna medföra en verklig kapitalförlust.

I enlighet med nu anförda åsigter och då, efter hvad
komiterade komma i tillfälle att i det följande visa, hinder
icke bör möta för att vid de fasta postanstalterna i riket på
ändamålsenligt sätt, under iakttagande af erforderliga kontroller,
anordna sparbanksrörelse, hafva komiterade uppgjort och få
härjemte i underdånighet öfverlemna förslag till reglemente
för en svensk postsparbank.

För de vigtigare punkter i detta förslag, hvilka icke
redan blifvit behandlade, torde det tillåtas komiterade att här
särskildt redogöra, med anställande derjemte af en jemförelse
med vissa bestämmelser i lagstiftningen för utländska postsparbanker.

Det i § 3 föreslagna minsta beloppet för insättning, en
krona, är högre än hvad som finnes stadgadt i afseende å de
utländska postsparbankerna. Minsta insättningsbeloppet är
nemligen i

engelska postsparbanken 1 shilling — i det närmaste 91 öre;

österrikiska » 50 kreuzer » » » 90 »

nederländska » 25 cents » » » 38 »

belgiska » 1 franc, motsvarande.............. 72 »

franska » » » » y> »

italienska » 1 lira » » »

För att ej för mycket fördyra postsparbankens verksamhet,
hafva komiterade ansett sig böra föreslå vår myntenhet,
en krona, såsom minimum för insättning, och detta så
mycket hellre, som det i § 4 medgifna användandet af sparkort
och sparmärken gör det på sätt och vis möjligt att verkställa
successiva insättningar med så små belopp som 10 öre.
Med antagande af denna valör bör utväg finnas att, utan större

Minimum för
insättning.

uppoffring än af omständigheterna medgifves, åstadkomma
sparmärken af sådan beskaffenhet, att deras eftergörande i
högre grad försvåras. Medelst lämpliga anordningar bör det
ock blifva möjligt att här, såsom annorstädes, genom skolsparkassor
och liknande anstalter uppsamla jemväl mindre
besparingar, hvilka, då de uppgått till 10 öre, omsättas i
sparmärken.

Förhud mot in- I § 6 mom. 3 har, i öfverensstämmelse med lagstiftningen
‘åTm9motbok för de flesta utländska postsparbanker, intagits förbud mot
för samma insättning af medel för en och samma persons räkning på.
person'' mer än en motbok. Detta förbud åsyftar tydligen, dels att
bespara postsparbanken såväl besvär som kostnader, dels ock
att hindra ett kringgående af bestämmelsen derom, att på en
och samma motbok icke godtgöres ränta för mer än ett visst,
i förväg bestämdt belopp, hvilket för den svenska postsparbanken
ansetts lämpligen kunna fastställas till 2,000 kronor
Undnämndaån (§ ® mom. 3). Ett undantag från nyssnämnda förbud synes
förbud. dock böra medgifva^. Om någon uttagit motbok, i ändamål att
å densamma för minderårigs räkning insätta medel, skulle, med
tillämpning af föreskriften om endast en motboks utfärdande,
nämnda omständighet kunna komma att afhålla den minderårige
från att sjelf göra insättningar, enär han icke förr än
vid uppnådd myndighetsålder kunde få disponera öfver medel,
som blifvit insatta å en sålunda, på reqvisition af annan person,
utfärdad motbok. Eu anordning åter af den beskaffenhet,
att af medel, som blifvit å samma motbok insatta, eu del borde
tillhandahållas äfven minderårig, under det att en annan del,
först sedan motbokens egare uppnått myndig ålder, finge till
denne utbetalas, skulle, i afseende å bokföring och ränteberäkning,
för postsparbanken medföra stora olägenheter. För
att göra det kraftiga — moraliska såväl som ekonomiska —
uppfostringsmedel, som bildas af en egen sparbanksbok, tillgängligt,
för äfven sådan minderårig, för hvars räkning medel
redan blifvit af annan person i postsparbanken insatta,
hafva komiterade föreslagit den inskränkning i förbudet mot
insättning på mer än en motbok, att för insättning af egna
medel minderårig kan utbekomma särskild motbok.

I sammanhang härmed hafva komiterade, i öfverensstämmelse
med hvad allmän lag stadgar i fråga om minderårigs
rätt att sjelf förfoga öfver medel, som han sig förvärfvat,

föreslagit, att minderårig må ega att, vid uppnådd ålder af 15
år, sjelf lyfta medel, som blifvit å särskild motbok af honom
i postsparbanken insatta (§ 12 mom. 2).

Någon särskild påföljd för insättning af medel på mer
än en motbok i annat fall, än som i reglementsförslaget medgifves,
hafva komiterade ansett icke behöfva stadgas. De i
lagstiftningen för vissa andra länders postsparbanker upptagna
stränga straffbestämmelser, enligt hvilka åtminstone
räntan å de på otillåtna motböcker innestående belopp eller
till och med — såsom i England — sjelfva dessa kapitalbelopp
förverkas, hafva utan tvifvel sin grund deri, att i dessa
länders banker oftast alldeles icke någon eller ock endast
en mycket obetydlig ränta plägar godtgöras för insättning
af medel på upp- och afskrifningsräkning eller deposition
på kort tid, hvarför med något skäl kunde antagas, .att
affärsmän och bemedlade personer i allmänhet skulle, för att bereda
sig räntevinst, i postsparbanken insätta större penningbelopp,
fördelade på olika motböcker. Ett dylikt missbruk
kan, med vårt lands penning- och kreditförhållanden, icke gerna
vara att befara, och torde för öfrigt tillräckligt förebyggas
derigenom, att för lyftande af större belopp fastställes en något
längre uppsägningstid.

Bland de postsparbanken rörande frågor är det knappt
någon, som kräfver större omtanke än den, hvilka anordningar
må böra träffas för att, i all möjlig mån, förekomma förskingring
af medel, som blifvit å postanstalterna aflemnade för att
insättas i postsparbanken.

I England, hvarest början gjordes med inrättande af postsparbanker,
har i sådant afseende blifvit föreskrifvet att, samma
dag insättning sker, skall af den postanstalt, som emottagit
medlen, till generalpostmästaren insändas anmälan derom,
hvarefter från centralförvaltningen qvitto å beloppet varder
ofördröjligen till insättaren öfversändt.

Har icke inom fyra, i vissa fall sex, dygn sådant qvitto
kommit insättaren tillhanda, eller förekommer, i afseende å
qvittot, någon anledning till anmärkning, tillhör det insättaren
att i bref, hvartill formulär afgiftsfritt tillhandahålles å postanstalterna,
om förhållandet göra anmälan hos generalpostmästaren,
samt att, om icke rättelse följer, hvar tionde dag
förnya denna anmälan.

Kontrollåtgärder
för postsparbanksmedlens
behöriga
redovisande.

I England.

Denna kontroll har i England befunnits synnerligen verksam.
Och utan tvifvel skulle äfven annorstädes förhållandet
blifva sådant, derest med säkerhet kunde påräknas, att, åtminstone
i de flesta fall, då qvitto uteblifvit eller felaktighet
förefinnes i qvitto, som erhållits, anmälan derom skulle göras
hos centralförvaltningen.

Svårligen kan dock antagas, att en dylik föreskrift
skulle blifva vederbörligen iakttagen, derest icke omsorgen
om bevarande af egen rätt manade insättaren att göra den
skriftliga anmälan, hvarom här är fråga. Sådant kunde emellertid
icke vara att påräkna i annat fall, än att antingen alldeles
icke något qvitto meddelades af den postanstalt, å hvilken
medlen af insättaren inbetaltes, eller ock det qvitto, som
af postanstalten utfärdades, blefve gällande endast några få
dagar, eller så lång tid som kunde erfordras, för att hos postsparbankens
styrelse göra sådan anmälan, som här ofvan omförmäles,
och ''derefter erhålla ett qvitto, hvars gällande kraft
icke lede af den inskränkning, som i afseende å postanstalternas
mottagningsbevis vore föreskrifven.

Olägenheterna af det förra alternativet äro alltför mycket
i ögonen fallande, för att någon närmare utredning af desamma
skulle kunna anses erforderlig. Också i England blir
hvar insättning genast attesterad genom vederbörande posttjenstemans
namnteckning, hvilken införes i motboken, jemte
det att postanstaltens datostämpel der anbringas. Och i den
sålunda gjorda anteckningen eger insättaren laga bevis på sin
fordran.

Beträffande det senare alternativet tillåta sig komiterade
anmärka, att om äfven, hvad en del insättare angår, någon
synnerligen afsevärd svårighet icke skulle uppkomma derigenom,
att den gällande kraften af postanstalternas qvitton å
inbetalta sparbanksmedel blefve inskränkt på det sätt, som här
ofvan blifvit ifrågasatt, skulle i andra fall betydliga olägenheter
blifva följden af en dylik anordning. Särskildt gäller
detta personer, h vilka lifnära sig genom kroppsarbete; en samhällsklass,
hvilken dock postsparbanken företrädesvis är afsedd
att betjena, Nödgas dertill insättarne, för att finna arbetsförtjenst,
flera gånger om året ombyta vistelseort, eller
äro de mindre skrifkunniga, blefve det för dem så mycket olägligare
att — för bevarande af sin rätt till medel, dem de sjelfve

insatt — behöfva underhålla en skriftvexling, hvilken i de
flesta fall val äfven komme att för dem medföra någon
utgift.

Under det att i Italien det engelska sättet att kontrollera i italien och
postsparbanksmedlens behöriga redovisande blifvit antaget, har
inom Nederländerna denna kontroll ansetts böra åstadkommas
på det sätt, att det inbetalta beloppet, äfvensom dagen för
mottagandet, varda med siffror angifna i en längd, så beskaffad,
att från hvart blad en del deraf, innefattande en qvittensblankett,
kan beqvämligen frånskiljas; att jemväl å denna blankett
beloppet angifves, men icke med siffror, utan med bokstäfver;
att nämnda blankett medelst gummerade pappersremsor
fästes vid motboken; att den posttjensteman, som mottagit
beloppet, bekräftar sådant genom att i motboken teckna
sitt namn, med bifogande derjemte, i aftryck, af postanstaltens
datostämpel; att, då å samma motbok blifvit inbetalta
minst 10 floriner, insättaren har att från centralförvaltningen
bekomma ett tillkännagifvande derom, att beloppet blifvit honom
tillgodofördt, samt att, åk sådant tillkännagifvande icke inom
fem dygn kommit insättaren tillhanda, han eger att- derom
gorå anmälan hos centralförvaltningen.

Slutligen har under senaste tiden i Belgien gjorts försök / Belgien.
att, till beredande af ökad trygghet för postsparbankens uppbörd,
mot ett nytt slag af tryckta qvittenser utbyta de förut använda,
handskrifna mottagningsbevisen. I sådant afseende har
blifvit meddelad föreskrift derom, att för qvitterande å postanstalt
af inbetalta postsparbanksmedel visserligen skall, såsom
i Nederländerna sker, användas särskild blankett eller, i
vissa fall, för samma inbetalning flere blanketter, som i motboken
anbringas, men att dessa blanketter skola utgöras af
tryckta kuponger, lydande å vissa belopp, s. k. »couponsrefus»,
hvilka användas till ett emot insättningen svarande
belopp och, likasom i Nederländerna, förses med tjenstemannens
namnteckning och aftryck af postanstaltens datostämpel.

Då derjemte inom postsparbankens centralförvaltning föres
noggrann förteckning öfver de kuponger, somt blifvit postanstalterna
tillstälda, kan, med tillämpning af det belgiska systemet,
vinnas en nrycket afsevärd fördel, hvilken icke så lätt
ernås, derest kontrollen ordnas så som fallet är i England och

i Nederländerna. Vid inventering å postanstalt måste nemligen,
om det belgiska systemet användes, kunna utan tidsutdrägt
utrönas, huruvida levereringsbrist eger rum eller icke.,
då skilnaden mellan beloppen af de mottagna och de å postanstalten
qvarliggande qvittenskuponger alltid angifver beloppet
af de å motbok insatta medel, för Indika det åligger
postanstaltens föreståndare att redogöra.

Jemlikt meddelande från belgiska postförvaltningen till
undertecknad ordförande, har i Belgien detta system visat
sig synnerligen verksamt till förekommande af förskingring.
Och om äfven stora fördelar befunnits vara förenade med
det engelska så väl som med det nederländska systemet,,
synes dock, för så vidt dömas kan, innan ännu rörande
dessa förhållanden vunnits någon erfarenhet inom eget land,,
företräde böra tillerkännas det sätt att kontrollera uppbörden,,
som inom Belgien blifvit antaget och hvilket, enligt officiel!
meddelande, kommer att äfven inom Frankrike införas.

Man har visserligen i afseende å detta system anmärkt,,
det en fara skulle ligga i möjligheten att eftergöra qvittenskupongerna.
Om också ej någon säkerhet förefinnes, att icke
någon gång försök i denna väg skulle komma att göras, så bör
dock frestelsen härtill i väsentlig mån minskas genom medvetandet
derom, att motbok skall årligen till postsparbankens centralförvaltning
insändas (§ 14). Skulle äfven ganska många motboksegare
underlåta att fullgöra ifrågavarande föreskrift —
såsom verkligen lärer varit förhållandet i Belgien — bör densammas
tillvaro dock bilda en icke oväsentlig tillökning i.
sannolikheten för att posttjenstemännen allmänt skola med
ordning och redbarhet handhafva postsparbankens angelägenheter,
alldenstund ingen tjensteman kan vara säker, att icke
motbok, honom ovetande, inkommer till postsparbankens styrelse,
hvarvid, om icke förr, möjligen gjorda misstag eller bedrägerier
böra komma i dagen. En ytterligare kontroll bör
jemväl vinnas på det sätt, att, hvarje gång medel å motbok
uppsägas, uppgift å det belopp, som å motboken finnes innestående,
meddelas postsparbankens styrelse, hvarigenom, äfven om
motboken icke skulle blifva till styrelsen insänd, möjliga skiljaktigheter
mellan motboken och postsparbankens räkenskaper böra
blifva upptäckta, Synnerligt afseende förtjenar derjemte den
omständigheten, att någonting motsvarande den förlust till följd.

af bedrägligt förfarande, för hvilken postverken lättast utsättas,
eller användande ånyo af frimärken, från hvilka makuleringssvärtan
utplånats, icke kunde komma att drabba postsparbanken,
hos hvars styrelse borde förvaras alla en gånganvända
qvittenskuponger, af hvilka motboksegare icke vidare
hade behof för att styrka sin fordran hos postsparbanken;
hvadan dessa kuponger icke blefve för allmänheten tillgängliga
på samma sätt som fallet är med makulerade frimärken.

Vid skärskådande af fördelarne utaf det ena och det
andra kontrollsystemet, bör icke heller lemnas oanmärkt, att om
en oredlig tjensteman skulle söka genom förfalskning dölja
förskingring af anförtrodda medel, öfversändande af qvitto
från centralförvaltningen icke mer än användande af qvittenskuponger,
på det sätt här ofvan blifvit omförmält, kan anses
egnadt att förekomma dylikt bedrägeri, då svårigheten att
förfalska centralförvaltningens qvitto, hvilket åtminstone i de
flesta fall komme att genom samma tjensteman till insättaren
utlemnas, icke kunde vara större än den att förfalska en qvittenskupong.

Med afseende såväl å hvad i underdånighet blifvit anfördt,
som ock å den större kostnad tillämpningen af det, engelska
systemet medför, är det i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det i Belgien antagna kontrollsystem som komiterade
ansett böra affattas de i § 7 intagna bestämmelser rörande
sättet för qvitterande af medel, hvilka å postanstalt inbetalas
för att i postsparbanken insättas.

Räntefoten å de i postsparbanken insatta medel är i England,
Nederländerna och Frankrike faststäld genom sjelfva postsparbankslagen
och kan således endast genom ny lag förändras.
Utan tvifvel är det också af stor vigt, att räntefoten må undergå
. så få förändringar som möjligt, enär det torde vara obestridligt,
att nedsättning af en redan faststäld högre inlåningsränta
skulle göra postsparbankens rörelse större afbräck, än
bestämmandet af en jemförelsevis låg räntefot redan från början
af inrättningens verksamhet. Emellertid och då det å
andra sidan måste anses önskligt, att allmänheten å sina i
postsparbanken insatta medel erhåller så hög ränta, som kan
beviljas, utan att Staten lider någon förlust vid fruktbargörandet
af dessa medel, hafva komiterade trott sig böra föreslå,
att räntefoten måtte fastställas af Eders Kongl. Maj:t; en an -

Räntefoten
m. m.

ordning, som i hufvudsak öfverensstämmer med hvad i sådant
afseende iakttages inom Belgien och Italien. För den österrikiska
postsparbanken har till eu början räntan blifvit genom
lag faststäld till 3 procent per år, men förändring af densamma
kan emellertid utan representationens hörande vidtagas.
Skulle Eders Kongl. Maj:t finna lämpligt, att någon likartad
bestämmelse intages i reglementet för den svenska postsparbanken,
anse komiterade räntefoten till en början kunna fastställas
till 3,0 procent per år eller 0,3 procent per månad,
hvarigenom, under iakttagande af det utaf komiterade föreslagna
beräkningssätt, att räntan löper från och med månaden
näst efter den, då insättningen egt rum, till den månad, då
medlen få lyftas (§ 8 mom. 1), den verkliga räntan icke torde
komma att mycket öfverstiga 3,5 procent per år. Med den
af komiterade föreslagna placering af postsparbankens medel
bör i sådant fall erhållas ett öfverskott af minst en half procent,
hvilket, enligt i utlandet vunnen erfarenhet, är fullt tillräckligt
för bestridande af de med postsparbankens förvaltning
och rörelse förenade utgifter. För den händelse att
något betydligare öfverskott småningom skulle uppkomma,
hafva komiterade genom bestämmelsen, att sådant öfverskott
skall användas uteslutande för postsparbankens egna ändamål
(§ 20 mom. 3), velat, bland annat, hålla den möjligheten öppen
att, i öfverensstämmelse med den italienska postsparbankens
förfaringssätt, periodiskt utdela räntepremier eller tillskott till
de räntebelopp insättarne ega rätt att uppbära. Ett sådant
tillvägagående torde vara att föredraga framför räntefotens
fastställande till något högre belopp utan att med någon
högre grad af sannolikhet kunna påräkna, att den högre räntesatsen
skulle kunna under eu längre tid bibehållas. Komiterades
förslag, att förändring i räntefoten icke må träda i verket
under löpande kalenderår (§ 9 mom. 2), har tillkommit ensamt
med afseende på den lättnad, som derigenom kan vinnas för
såväl ränteberäkningen som bokföringen. Förslaget om förändringens
tillämpande först 4 månader efter det nådig kungörelse
i ämnet blifvit utfärdad, står åter i sammanhang dermed,
att förfallotiden för uppsagda belopp, öfverstigande 1,000
kronor, utsträckts till 3 månader. En mellantid af en månad
har nemligen ansetts erforderlig, för att personer, som, i
händelse af räntefotens nedsättande, skulle vilja uppsäga sitt

tillgodohafvande, måtte hinna utfå detsamma, innan den nya
räiftesatsen börjar att tillämpas.

Såsom af § 10 inhemtas, hafva komiterade ansett, att
uppsägningstiderna för utbekommande af innestående postsparbanksmedel
böra lämpas efter de uppsagda beloppens storlek,
och i betraktande deraf föreslagit, att uppsägning skall
i allmänhet verkställas minst 10, högst 90 dagar före den
dag, då medlen skola vara att lyfta. Med iakttagande af dessa
föreskrifter, hufvudsakligen öfverensstämmande med lagstiftningen
för den belgiska och den italienska postsparbanken,
är det så mycket mindre sannolikt, att uppsägningar i massa
af medel, hvilka innestå i postsparbanken, någonsin komma
att eg a rum, som postsparbankens fordringsegare i regeln böra
tillhöra sådana samhällsklasser, hvilkas inkomster och förmögenhetsförhållanden
endast medelbart påverkas af äfven de
häftigaste handelskriser. Då insättarne derjemte kunna antagas
blifva, om icke jemnt fördelade, åtminstone någorlunda
spridda öfver hela landet, kunna icke heller andra häftiga lokala
kriser komma att utöfva något synnerligen stort inflytande
på uppsägningarne i postsparbanken. Högst lärorikt
är i detta hänseende Englands exempel. Trots de stora vexlingar
de ekonomiska förhållandena i nämnda land varit underkastade
under loppet af de senaste 20 åren, hafva uttagningarne
i postsparbanken dock icke under något år, ej ens
under den bekanta bomullskrisen (the cotton famine), öfverstigit
insätta]''ngarne, utan har det i postsparbanken innestående
beloppet befunnit sig i jemn stigning år ifrån år. Under
sådana omständigheter har det synts komiterade kunna utan
äfventyr åt postsparbankens styrelse öfverlemnas att, i förekommande
fall, låta utbetala uppsagda medel äfven före de i
allmänhet stadgade förfallotiderna.

Enär postsparbankens verksamhet i främsta rummet bör
afse att gagna de mindre bemedlade klasserna, och då det
torde vara ett obestridligt sakförhållande, att ordning och välstånd,
särskildt i nyssnämnda folkklassers familjelif, i väsentlig
män äro beroende af hustruns ordningssinne, förtänksamhet
och sparsamhet, hafva komiterade, ledda af de åsigter, som
legat till grund för nådiga förordningarne den 11 december
* 1874, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med lagstiftningen

för utländska postsparbanker, föreslagit, att gift qvinna må

Uppsägnings tider.

Gift qvinnas
rättighet att
lyfta innestående
medel.

ega fri dispositionsrätt öfver de för hennes räkning i postsparbanken
innestående medel (§ 12 mom. 1).

En och samma Den i S 13 införda bestämmelsen, att en och samma mot motboks

an- 0 ° , *111 , , , ...

vändbarhet vid bok ma anvandas vid alla postsparbankskontor, har redan i

alla postspar- föregående blifvit vidrörd. Enligt komiterades åsigt är en

häri k-<il''nn i nr- *—^ O v

dylik bestämmelse -— det i England så kallade »cross-entry»-systemet, fransmännens »livrét national» — så väsentlig fölen
ändamålsenlig organisation af postsparbanken, att den olägenhet
och de svårigheter, som onekligen förekomma vid
nämnda bestämmelses tillämpning, icke böra hindra densammas
antagande. Olägenheten består deri, att utbetalning af uppsagda
medel icke gerna kan ske vid anfordran. De antydda
svårigheterna åter röra kontrollen öfver sparbanksoperationerna
å postanstalterna, hvilken kontroll naturligtvis blifver betydligt
mer invecklad, än den behöfde vara, om insättningar och uttagningar
på samma motbok finge eg a rum endast å den postanstalt,
som utfärdat motboken, eller å annan postanstalt först
sedan motboken blifvit i vederbörlig ordning dit Överflyttad.
Ett sådant förfaringssätt eger rum i Italien, under det att öfriga
europeiska postsparbanker numera antagit »cross-entry»-systemet,
den nederländska dock med någon inskränkning. Ifrågavarande
olägenhet och svårigheter synas emellertid icke böra
tillmätas alltför mycket afseende. Hvad angår uttagningarne,
torde väl böra erkännas, att den af de flesta enskilda sparbanker
delegarne medgifna rättighet, att vid anfordran lyfta
åtminstone smärre innestående belopp, kan vara af väsentlig fördel
för delegarne. Dock torde å andra sidan icke heller kunna
nekas, att en alltför lätt tillgång till de i sparbank insatta
medel kan missbrukas och föranleda, att mödosamt hopsparade
medel utan tvingande skäl uttagas och bortslösas. Beträffande
åter kontrollen öfver handhafvandet å postanstalterna af postsparbankens
angelägenheter, hafva komiterade redan haft tillfälle
framhålla, att erfarenheten rörande möjligheten af en tillräckligt
säker sådan kontroll i England, cross-entry-systemets
hemland, är mycket gynsam. Ehuru komiterade af skål,
som ofvan anförts, anse sig icke böra förorda det engelska
förfaringssättet vid qvitterande af de medel, som för insättning
i postsparbanken varda å postanstalt aflemnade, har, vid
sidan af qvittenskupongers användande och de redovisningsåtgärder,
som i öfrigt ansetts böra ifrågakomma, ur lagstift -

ningen för Englands och flera andra länders postsparbanker
upptagits den bestämmelsen, att motbok bör en gång årligen
insändas till postsparbankens styrelse (§ 14). Då motboksegare
endast genom att ställa sig denna föreskrift till efterrättelse
kan få den honom tillkommande ränta i motboken inskrifven
och dessutom, ifall föreskriften icke fullgöres, möjligtvis
kan komma att lida förlust derigenom, att, vid skiljaktighet
mellan anteckningarne i motboken och i postsparbankens räkenskaper,
de sistnämnda skola ega vitsord, är det sannolikt, att de
flesta motboksegare skola å postanstalt vederbörligen aflemna
sina motböcker, för att till postsparbankens hufvudkontor öfversändas;
detta så mycket hellre som föreskriften härom bör finnas
tryckt med stor stil på ett i ögonen fallande ställe i
hvarje motbok, och egare, som underlåtit att sin motbok
aflerrfna, dessutom bör vid hvarje insättning erinras om vigten
•af föreskriftens iakttagande.

Då under postsparbankens fortgående verksamhet insätt- Preskription.
ningar antagligen komma att ega rum af ett stort antal personer,
bland hvilka icke så få torde finnas, som i anseende till
det insatta beloppets ringhet, af glömska eller annan anledning
icke återfordra sina insatta medel, och det för postsparbanken
skulle medföra stora olägenheter att för sådana
insättare allt framgent hålla räkning öppen samt år från år
balansera belopp, hvilka antagligen aldrig komme att uttagas,
hafva komiterade funnit angeläget, att en preskriptionstid för
fordringars utbekommande från postsparbanken stadgas. Förslag
härtill återfinnes ock uti 15 § af reglementet. Vid densammas
utarbetande hafva komiterade tagit hänsyn till hvad
nådiga förordningen den 4 Mars 1862, om tioårig preskription
m. m., innehåller, och ansett de deri upptagna allmänna bestämmelser
böra i förevarande hänseende hufvudsakligen blifva tilllämpliga.
Den som under loppet af tio år hvarken verkstält insättning
eller uttagning å sin motbok med postsparbanken samt
ej heller vidtagit sådan åtgärd för fordringsrättens bevarande,
som föreskrifves i nyssnämnda förordning, kan väl antagas
i allmänhet hafva frånträdt anspråk på medlens återbekommande.
Undantagsfall ligga visserligen icke utom möjlighetens
•område, och komiterade hafva derför föreslagit, att postsparbankens
styrelse skulle ega att, med afseende å förekommande omständigheter,
medgifva medlens utbetalande till motbokens egare

äfven sedan preskription åkommit, och medlen af denna anledning
tillfallit postsparbanken. Förslaget till stadgande i sistberörda
hänseende har icke till grund någon benägenhet att
söka bereda postsparbanken vinst på den enskildes bekostnad,,
utan hvilar uteslutande på den antydda olägenheten att fortfarande
hålla räkning öppen med personer, som upphört att
vara postsparbankens kunder. Komiterade föreställa sig ock, att
vid tillämpning af detta stadgande en sådan uppfattning hos
postsparbankens styrelse kommer att göra sig gällande, som
tillgodoser den enskildes bästa, på samma gång den underhåller
och stärker allmänhetens förtroende för inrättningen och ökar
benägenheten att med densamma stå i förbindelse. Och någon
fara för allmänheten af stadgandet synes så mycket mindre
vara att förutse, som erfarenheten i ett annat, temligen likartadt
fall ådagalagt, att Staten icke vill göra en vinst på den enskildes
bekostnad, då allenast en formel rätt till stöd derför
kunde åberopas. Riksgäldskontorets sedlar inlösas nemligen
fortfarande, så vida de befinnas riktiga, oaktadt dessa sedlar
för länge sedan lagligen äro preskriberade.

Komiterade hafva i sammanhang härmed ansett sig höra
till besvarande upptaga ett vid frågans behandling uppkommet
spörsmål, huruvida det ifrågasatta preskriptionsstadgandet kan
vara förenligt med nu gällande lagstiftning, eller om för dessgenomförande
eu lagförändring skulle vara erforderlig. Detta,
senare alternativ af spörjsmålet hafva komiterade emellertid
trott böra nekande besvaras. Föreskriften i 20 § af nyssberörda
1862 års nådiga förordning, att angående medel,
som blifvit insatta i landtränteri, i Rikets Ständers Bank
eller numera Riksbanken, i Riksgäldskontor eller under annan
allmän vård, skulle gälla hvad derom vore särskildt stadgadt,
innefattar nemligen, enligt komiterades åsigt, medgifvande att,
utan rubbning af allmänna bestämmelserna i samma förordning,
meddela specialföreskrifter angående preskription af fordringsanspråk,
som mot Staten i dess olika förvaltningsgrenar
kunna uppkomma. Sådana föreskrifter hafva ock, jemväl efter
nämnda förordnings tillkomst, blifvit utfärdade, exempelvis uti
nådiga förordningen af den 12 november 1872, angående postverkets
ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflemnas.

ykrädekvid Enligt komiterades förslag skulle samtliga de medel, som
medlens frukt- genom insättning i postsparbanken uppsamlas vid de särskilda

bargörande.

postanstalterna och som icke tagas i anspråk för verkställande
af erforderliga utbetalningar för postsparbankens räkning, inlevereras
till postsparbankens hufvudkassa å samma tid och i
enahanda ordning, som för leverering af postanvisnings-, postförskotts-
och tidningsmedel äro stadgade, följaktligen tre gånger
i månaden, i allmänhet hvar tionde dag.

Vid öfvervägande af frågan, åt hvilken myndighet förvaltningen
af de sålunda influtna sparbanksmedlen må lämpligast
anförtros, hafva komiterade ansett för postsparbanken
mest betryggande och äfven i andra afseenden fördelaktigast,
om denna förvaltning blefve öfverlemnad åt Fullmäktige i
Sveriges Riksbank. Större säkerhet än Riksbanken lemnar,
kan icke någon annan penningeinrättning i riket erbjuda. Med
hänsyn till det uppdrag desse Fullmäktige af Riksdagen erhållit,
måste de ock anses lämplige och företrädesvis i tillfälle
att, så fördelaktigt för postsparbanken som är möjligt, icke
blott verkställa ifrågavarande medels placering, utan äfven vid
förekommande behof realisera större eller tnindre del af de
säkerheter, i hvilka medlen blifvit nedlagda. Och vid tillfällen,
då en dylik realisation af eu eller annan anledning funnes
för postsparbanken ofördelaktig eller eljest mindre lämplig, skulle
Riksbanken, under hvars säkra vård de för postsparbankens
räkning anskaffade värdehandlingar borde förblifva, tvifvelsutan
i de flesta fall kunna, emot pant af desamma, till erforderligt
belopp tillhandagå postsparbanken med de tillfälliga försträckningar,
af hvilka denna vore i behof.

Den befattning med förvaltningen af postsparbankens
medel, som skulle tillkomma Fullmäktige i Riksbanken, borde
emellertid, hvad angår medlens placering, enligt komiterades
mening blifva inskränkt till inköp af endast vissa bestämda
slag af värdepapper. Såsom sådana hafva redan i det föregående
angifvits obligationer, utfärdade af Svenska Staten,
Sveriges Allmänna Hypoteksbank samt Svenska Hypoteksföreningar
mellan jordegare å landet. Då vid förräntande af
postsparbankens medel hufvudsyftemålet alltid måste vara vinnande
af en i möjligaste måtto fullt betryggande säkerhet,
hafva komiterade ansett sig icke böra föreslå inköp för postsparbankens
räkning af andra slag af värdepapper än de ofvannämnda,
hvilka, till en del utfärdade i utländska myntslag,
för närvarande finnas till stora belopp placerade utom Sverige

och samtliga äro att hänföra till första klassens papper. Först i den
händelse att, med en betydligare utsträckning af postsparbankens
rörelse, det skulle visa sig, att väsentliga svårigheter möta för att
på nämnda sätt med fördel fruktbargöra postsparbankens medel,
synes tiden vara inne att besluta, om och hvilka ytterligare slag
af obligationer eller andra värdepapper må för dessa medel anskaffas.
För öfrigt har det synts komiterade, att Fullmäktige borde
inom det belopp, som af postsparbankens styrelse för hvarje tillfälle
bestämdes, verkställa obligationsköpen, likasom att, då
bemälta styrelse funne sig föranlåten att, för fullgörande af
postsparbankens förbindelser, hos Fullmäktige göra framställning
om försäljning till visst uppgifvet belopp af de för postsparbankens
räkning inneliggande obligationer, Fullmäktige
skulle om en sådan försäljning föranstalta. Vid verkställigheten
häraf torde Fullmäktige i allmänhet icke böra bindas
vid några inskränkande föreskrifter, enär samverkan mellan
postsparbankens styrelse och Fullmäktige i viss män kunde
ega rum genom den ledamot af st}rrelsen, som, enligt komiterades
förslag, borde bland Fullmäktige i Riksbanken utses.
Skulle styrelsen i särskildt fall äska uppköp eller försäljning
af vissa obligationer, och sådant utan olägenhet kan ske, lära
Fullmäktige icke undandraga sig att derom gå i författning.

Förutom det verksamma biträde postsparbanken sålunda
skulle komma att vid sin medelsförvaltning påräkna af Riksbanken,
hafva komiterade funnit angeläget, att postsparbanken
beredes förmånen af att i Riksbanken öppna upp- och
afskrifningsräkning samt begagna kreditiv. På sätt af § 19
i reglementsförslaget inhemtas, är af komiterade förutsatt,
att alla medel, som till postsparbankens hufvudkassa inflyta,
skola, i den mån desamma icke erfordras till bestridande af
löpande utgifter, insättas i Riksbanken på upp- och afskrifningsräkning,
hvarifrån postsparbankens styrelse sedermera
hade att till Fullmäktiges förfogande för obligationsköp anvisa
de belopp, som styrelsen, med ledning af vunnen erfarenhet,
ansåge icke nödigt att låta på räkningen qvarstå, för att möta
ifrågakommande uppsägningar af insatta sparbanksmedel. Genom
erhållande af ett kreditiv till lämpligt belopp, att begagnas
hufvudsakligen såsom reserv vid tillfällen, då oförutsedda
utbetalningar förestode, skulle en väsentlig fördel uppenbarligen
beredas postsparbanken, synnerligast under början af dess

verksamhet, innan rörelsen ännu hunnit inbringa någon
vinst.

Nu gällande Bankoreglemente innefattar emellertid uttryckligt
förbud mot upp- och afskrifningsräknings öppnande
i Riksbanken för Staten, dess allmänna verk och kassor. Sålänge
detta förbud utan all inskränkning fortfar, lärer postsparbanken
icke kunna tillåtas att i Riksbanken hålla upp- och
afskrifningsräkning. Då ränta, enligt Fullmäktiges bestämmande,
kan räkningshafvare tillgodoföras å en på en gång
innestående summa af ända till 400,000 kronor, skulle en sådan
förmån, om den beviljades postsparbanken, för denna
blifva af värde. Från åtnjutande af kreditivrätt i Riksbanken
äro Statens inrättningar i allmänhet äfven uteslutna, men då
likväl undantag härifrån medgifvits för en af dessa inrättningar,
nemligen Riksgäldskontor, som är berättigadt till kreditivs
erhållande, utan erläggande af inträdesafgift, och jemväl befriadt
från skyldigheten att för kreditivet ställa säkerhet, synes
en lika beskaffad förmån utan olägenhet för Riksbanken
äfven kunna tillerkännas en så allmännyttig statsinrättning som
postsparbanken.

Komiterade anhålla nu få öfvergå till frågan om ordnande
af postsparbankens styrelse.

Då den allmänhet, som må komma att begagna sig af
postsparbanken, skall i sådant afseende uteslutande betjenas
af postanstalternas tjensteman, är det tydligt, att ledningen
af postsparbankens angelägenheter bör uppdragas åt den myndighet,
hvilken styrelsen öfver postverket är anförtrodd.

Jemlikt § 53 af den för Generalpoststyrelsen den 5 december
1873 i nåder utfärdade Instruktion, eger generalpostdirektören
ensam beslutanderätt i de postverket rörande ärenden,
i hvilkas pröfning han deltager.

Dessa ärenden föredragas af byråchefer, hvilka, då de
icke låtit i protokollet anteckna sin uttalade mening i mål,
der den afviker från det af generalpostdirektören fattade beslut,
anses hafva detsamma biträdt.

Med undantag för en del, vigtigare ärenden — såsom
frågor om inrättande af nya postgångar eller poststationer,
förhyrande af postkontorslägenheter och inköp af dyrbarare
inventarier, upprättande af liqvider med utländska postverk,
afskrifnings- och balansmål, befordran till lediga fenster, mist -

Postsparbankens
styrelse.

ning af tjenst på viss tid eller för alltid, m. m. — kunna
ärendena af generalpostdirektören afgöras i närvaro ensamt
af föredragande byråchefen.

Enligt hvad komiterade haft tillfälle inhemta, kunna icke
de utan tvifvel tidsödande och mödosamma göromål, till hvilka
en postsparbanks inrättande kommer att gifva anledning, uppdragas
åt förutvarande byråchefer i Generalpoststyrelsen, hvilkas
göromål under senare tiden så betydligt ökats, att nödigt
befunnits adjungera en fjerde ledamot, hufvudsakligen för
handläggning af revisionsärenden.

Förefinnes också anledning antaga, att denne ledamot kan,
åtminstone tills vidare, öfvertaga föredragningen af äfven sådana
anmärkningsmål, som angå förvaltningen af postsparbanksmedel,
så blifver likväl oundgängligt anställa — till en början
dock endast på förordnande — en särskild byråchef för föredragningen
af alla sådana ärenden, som egentligen afse postsparbanksrörelsens
bedrifvande. Hit höra hufvudsakligen den
behöriga bokföringen hos centralförvaltningen af alla de medel,
som å olika orter till postsparbanken inflyta; utfärdande
af föreskrifter om utbetalning, genom det ena eller andra
bland de närmare 1,700 sparbankskontoren, af medel, som
blifvit i behörig ordning uppsagda; motböckesnas granskning
och införande i desamma af upplupna räntor; afgifvande
af årsberättelse och upprättande af månatliga redogörelser för
insättningar och uttagningar från postsparbanken m. m.

Om än sålunda det ojemförligt största antalet postsparbanksärenden
kan och bör handläggas ensamt af generalpostdirektören
och en för denna förvaltning särskildt anstäld byråchef,
så återstår dock en del ärenden, som äro af beskaffenhet
att påkalla en mera mångsidig pröfning. Denna kan dock
icke lämpligen åstadkommas på samma sätt, som om postärenden
är föreskrifvet-, helst en hvar af byråcheferne hos
Generalpoststyrelsen är af de till hans byrå hörande mål allt
för mycket upptagen, för att han skulle kunna, så som vederborde,
sätta sig in i de med dessa mål så väsentligt olikartade
postsparbanksärendena. Icke heller kan en sådan ärendenas
behandling, som i afseende å postmål i allmänhet befunnits
fördelaktig, anses fullt ändamålsenlig, der fråga är om en så
betydlig medelsförvaltning "som den, hvilken kan komma att
öfvertagas af postsparbankens styrelse. Komiterade anse för -

denskull, att, då till handläggning förekomma frågor af större
vigt, postsparbankens styrelse bör förstärkas, så att densamma
kommer att utgöras af fem personer, nemligen, förutom generalpostdirektören
och byråchefen för postsparbanksärenden, tre
af Eders Kongl. Magt i nåder förordnade ledamöter, af hvilka.
med afseende å beskaffenheten af den verksamhet, som skulle
åt denna styrelse anvisas, en borde vara fullmäktig i Riksbanken
och en fullmäktig i Riksgäldskontoret.

De ärenden, för hvilkas behandling postsparbankens styrelse
borde på förenämnda sätt förstärkas, finnas angifna i
§ 25 mom 3 af reglementsförslaget, och utgöras hufvudsakligen
af frågor rörande meddelande af reglementariska bestämmelser
om hvad iakttagas bör i afseende å postsparbankstjenstgöringen
i allmänhet; afgifvande af underdånigt förslag
angående den ränta, som skall räkningshafvare tillgodoföras;
eftergift i vissa fall af postsparbankens rätt till innestående
medel; bestämmande af det belopp postsparbanksmedel,
som må i hufvudkassan innestå; inköp eller försäljning af
räntebärande obligationer samt vidtagande i allmänhet af åtgärder
för beredande af de rörelsemedel, som för postsparbanken
erfordras, m. m.

I olikhet med hvad i afseende å postsparbanksärenden i
allmänhet skulle iakttagas, borde, enligt komiterades åsigt,
efter flertalets afgifna röster afgöras alla sådana frågor, som
komme att af den förstärkta postsparbanksstyrelsen handläggas.

För den händelse emellertid att någon gång sålunda fattadt
beslut rörande sparbanksgöromålens handläggning å postanstalt
skulle befinnas menligt för posttjenstens behöriga bestridande,
har i § 26 intagits föreskrift derom att, i sådant fäll, ärendet
skall, på yrkande af generalpostdirektören, hos Eders
Kongl. Maj:t, i underdånighet anmälas, och med beslutets tilllämpning
anstå, till dess att Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift
i ämnet meddelats.

I hvad mån det kan visa sig behöfligt att, utöfver den
förenämnde byråchefen, hos postsparbankens styrelse anställa
flere tjenstemän, låter sig icke i förväg beräkna. Tydligt är
det att, om ock till en början ett ringare antal insättningar
och uttagningar minskar arbetet med bokföring af sparbanksuppbörden,
med anordnande af medel, som blifvit till lyftande

Förskott af
postmedlen till
förvaltningskostnaderna.

Godtgörelse till
posttjenstemännen.

Postsparbanksärendenas

handläggning å
postanstalterna.
.

uppsagda och med motböckernas granskning, såblifveri stället,
under det första året, arbetet så mycket större med utfärdandet
af alla de detalj föreskrifter, som, utöfver i allmänhet gällande
instruktion, erfordras för att vid postanstalterna —
äfven sådana, hvilkas föreståndare ega mycket ringa insigt i och
vana vid bokföring — postsparbanksverksamheten måtte fortgå
i den ordning som vederbör. Utan tvifvel skall en väsentlig
del af de hos postsparbanken förekommande göromål kunna
handläggas af extra biträden.

De förvaltningsutgifter, som blifva nödvändiga, såsom för
personalens aflönande, för att godtgöra postanstalternas tjenstemän
för besväret med sparbanksmedels uppbärande och redovisande,
för bekostande af blankettryck och för expenser
in. m. torde, intilldess att postsparbankens räntevinst dertill
lemnar tillgång, enligt Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande, få
bestridas af postverkets öfverskottsmedel.

Utom det att billigheten påkallar, att posttjenstemännen
erhålla någon godtgörelse för den tillökning i dem åliggande
göromål, som blifver en följd af en postsparbanks inrättande,
bar det ansetts ligga i inrättningens eget välförstådda intresse,
att, genom någon andel i räntevinsten, postanstalternas tjensteman
manas att, i hvad på dem kan ankomma, söka verka för
ett allmännare anlitande af postsparbanken.

Denna godtgörelse utgår annorstädes antingen ensamt med
en afgift för hvar insättning, eller ock med såväl eu dylik
mindre afgift som äfven en viss procentdel af inbetalta medel.

Det bar synts komiterade, som skulle, åtminstone till en
början, i Sverige ersättningen kunna bestämmas till 2 öre
för hvar insättning och en krona per inbetalta 1,000 kronor.

För att fullständigt åskådliggöra det sätt, hvarpå, enligt
komiterades uppfattning, sparbanksärendena lämpligen kunde
och borde å postanstalterna handläggas samt erforderlig kontroll
vid redovisningen vinnas, har af komiterade blifvit uppgjordt
ett förslag till instruktion för ifrågavarande del af tjenstgöringen,
hvilket, jemte dertill hörande formulärblanketter,
härhos underdånigst bifogas.

Då en af de väsentligaste fördelarne af eu postsparbanks
inrättande är att, genom postanstalternas användande till sparbankskontor,
tillfällena till insättning i sparbank så mycket
som möjligt ökas, är det naturligtvis i hög grad önskligt,
att bestyret med sparbanksmedels uppbärande och utbetalande
efter hand varder utsträckt till hvar postanstalt i riket, hvilken
icke, såsom fallet är med några få poststationer, endast
under någon del af året hålles öppen för allmänheten.

Någon anledning förekommer också icke till tvifvel derom,
att inom jemförelsevis kort tid skola, med undantag för
hvad angår sistnämnda slag af postanstalter, kunna för sparbanksrörelsen
anlitas, om icke alla, så åtminstone i det närmaste
alla postkontor och poststationer.

Möjligen skall dock vid en och annan poststation, företrädesvis
der postgöromålen handläggas af jernvägsstationsföreståndare,
åtminstone till en början möta någon svårighet att
anordna äfven sparbanksrörelse.

Med afseende å dessa och andra hithörande förhållanden
har flerstädes i utlandet sparbanksverksamheten icke blifvit
med ens utsträckt till alla postanstalter, utan åt vederbörande
myndighet öfverlemnats att, efter hand och i den mån omständigheterna
sådant medgåfvo, mer och mer utvidga fältet för
postsparbankens verksamhet. Och i öfverensstämmelse härmed
torde äfven befinnas lämpligt tillvägagå vid en postsparbanks
inrättande inom vårt land.

Derest beslut fattas om inrättande af en allmän postsparbank,
erfordras, innan densamma kan träda i verksamhet,
vidtagande af särskilda, förberedande åtgärder, för livilka bär
ofvan delvis blifvit redogjordt. Bland dessa lära några vara
af beskaffenhet att påkalla äfven Riksdagens medverkan. Först
sedan Riksdagens beslut meddelats rörande de frågor, hvilka
sålunda kunna varda dess pröfning understälda, torde till behandling
upptagas öfriga frågor beträffande sättet och vilkoren
för postsparbankens verksamhet. Och en blifvande styrelse
öfver postsparbanken lärer det få anses tillkomma att hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå de för postsparbanken
erforderliga, närmare reglementariska bestämmelser,

Inskränkning
t. v. af postsparbanksrörelses
anordnande
vid alla
postanstalter.

hvilka kunna befinnas vara af beskaffenhet att erfordra Eders
Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle finna den
erfarenhet, som inom andra länder vunnits angående de välgörande
verkningarne af postsparbanksrörelsen, innebära anledning
att inom vårt land inrätta en postsparbank, ordnad
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, hvilka
innefattas uti de af komiterade uppgjorda förslag till författningar
i ämnet, anse sig komiterade böra i underdånighet
hemställa,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
göra framställning derom, att Riksdagen måtte, för
sin del, medgifva,

dels att Staten ikläder sig ansvarighet för gäldandet
af de fordringar, som grunda sig på insättning
i postsparbanken,

dels ock att, der ej uppkommande vinst å postsparbankens
rörelse lernnar full tillgång till bestridande
af de, .enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga hoproffande,
erforderliga förvaltningsutgifter, af postverket
må, förskottsvis och mot framtida ersättning
af postsparbanksmedel, utbetalas hvad i sådant afseende
kan befinnas ytterligare behöflig!.

Derjemte hemställa komiterade i underdånighet,

det behagade Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen,

dels att åt Fullmäktige i Riksbanken uppdraga
att för de medel, som af postsparbankens styrelse
anvisas, inköpa obligationer, utfärdade af Svenska
Staten, Sveriges Allmänna Hypoteksbank eller Svenska
Hypoteksföreningar mellan jordegare å landet; att
låta för postsparbankens räkning i Riksbanken afgiftsfritt
förvara sålunda inköpta obligationer, och att,
när postsparbankens styrelse derom gör framställning,
föranstalta om försäljning eller pantsättning af
berörda värdehandlingar till det belopp, som styrelsen
finner nödigt,

dels ock att medgifva, det postsparbanken må
ega ej mindre att i Riksbanken öppna upp- och afskrifningsräkning
med åtnjutande för derå insatta

medel, inom högst 400,000 kronor, af den ränta, som
af Fullmäktige bestämmes, än äfven att, utan ställande
af säkerhet och inträdesafgifts erläggande, i
Riksbanken begagna kreditiv till det belopp och under
de vilkor i öfrigt, som Fullmäktige finna skäligt föreskrifva.

-Stockholm den 23 december 1882.

underdånigst

Wilhelm Roos.

F. Richter.
Johan Leffler.

Per Samzelius.
G. Fr. Sandberg.

Underdånigt förslag

till

Reglemente för Postsparbanken.

§ i Postspar-

Postsparbankens ändamål är att, under Statens garanti,,

ändamål ©mottaga penningar, desamma förränta och genom räntas läg«n
amu. gan(je pp kapitalet ytterligare förkofra samt, på sätt och i
den ordning, som här nedan omförmälas, medlen vederbörande
tillhandahålla.

§ 2.

insättning i Mom. 1. En hvar eger att för egen eller annans räkning
allmänhet, isätta medel i Postsparbanken.

Mom. 2. Insättning kan ega rum vid fast postanstalt
(postkontor eller poststation), å alla de tider, då postanstalten
hålles öppen för allmänheten.

Mom. 3. Första gången insättning verkställes, skall uppgift
lemnas om namn, födelseår, månad och dag, hemvist
och, der sådant kan ske, lefnadsyrke för den, till hvars förmån
insättningen eger rum. Göres insättningen till förmån
för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnes namn
uppgifvas.

Mom. 4. Dessa uppgifter införas af vederbörande posttjensteman
å tryckt blankett och skola, der insättaren är skrifkunnig,
af denne undertecknas.

§ 3.

Minimum för Minsta belopp, som på en gång må i Postsparbanken ininsättnmg.
gittas, utgör en krona. Derutöfver får insättning ske endast
i helt krontal.

§ 4.

Mom.. 1. För att underlätta besparing af äfven min- SparmärTcen
dre belopp än en krona, tillhandahållas å postkontoren och0CÄ s^“}källos
särskildt antagne försäljningsmän sparmärken och sparkort.

Mom. 2. Sparmärke lyder å tio öre och betalas med
samma belopp, hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekommes af den,
som vid emottagandet å detsamma anbringar minst ett sparmärke.

Mom. 3. Sparkort indelas i tio rutor. Sedan hvar och
en af dessa rutor blifvit med sparmärke försedd, kan insättning
i Postsparbanken verkställas genom sparkortets inlemnande
å postanstalt.

Mom. 4. Sparmärke må icke såsom betalningsmedel användas
utom i de fall, som i denna § mom. 3 och här nedan
i § 5 mom. 2 omförmälas.

§ 5.

Mom. 1. För insättning i Postsparbanken kan äfven be- insättning
gagnas förfallen räntekupong till obligation af sådant slag,
som, jemlik! nedanstående § 19 mom. 2, för Postsparbankens
egen räkning inköpes.

Mom. 2. Den, som för insättning å postanstalt aflemnar
räntekupong, erhåller derå interimsqvitto. Detta qvitto skall
till postanstalten återställas, sedan kupongen hos Postsparbankens
Styrelse befunnits riktig och hvad af beloppet utgör
helt krontal blifvit den, för hvilken insättningen skett,
tillgodoföidt; hvarvid Överskjutande belopp i öretal skall med
sparmärke eller kontant återbetalas. Varder kupongen ej godkänd,
bör ock, i utbyte mot densamma, qvittot till postanstalten
återställas.

§ 6.

Mom. 1. Vid första insättning erhåller insättaren afgifts- Motbok.
fritt dels en med seriebokstaf och ordningsnummer försedd
motbok, utfärdad för den person, till förmån för hvilken insättningen
eger rum, dels ock blanketter till qvittenser, afsedda
att användas vid lyftande af innestående medel.

Mom. 2. I motbok skall vid utlemnande! finnas infördt

Qvitto å insatta
medel.

Räntegodt görelse.

Räntefot.

sammandrag af de författningar, hvilka röra allmänhetens förhållande
till Postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning
å mer än en motbok ej eg a rum; dock må minderårig,
för hvars räkning medel blifvit af annan person insatta, kunna
utbekomma särskild motbok för insättning af egna medel.

Insättning skall, för att vara gällande, af vederbörande
tjensteman å den postanstalt, der insättningen sker, qvitteras
medelst anbringande i motboken af en eller flere qvittenskuponger
till ett mot insättningen svarande belopp, dervid
hvarje kupong förses med tjenstemannens namnteckning och
postanstaltens datostämpel. Dessa kuponger kunna icke såsom
betalningsmedel användas.

§ 8.

Mom. 1. Ränta å insatta medel godtgöres endast för
hel månad och beräknas från och med månaden näst efter
den, då insättningen egt rum, till den månad, då medlen få
lyftas.

Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till
kapitalet. Å hvad af det sålunda uppkommande beloppet utgör
helt krontal, beräknas ränta från och med början af
näst derpå följande år.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta
för högre belopp än 2,000 kronor.

§ 9.

Mom. 1. Räntefoten å de medel, som äro eller varda i
Postsparbanken insatta, bestämmes af Kongl. Maj:t.

Mom. 2. Varder i räntefoten förändring beslutad, träder
densamma dock icke i verket under löpande kalenderår, ej heller
förr än 4 månader efter det Kongl. Maj:ts nådiga beslut i
ämnet blifvit kungjordt.

§ io.

Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller Uppsägning.
del deraf, skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt,
skriftligen uppsäga och dervid uppgifva, genom hvilken
postanstalt medlen böra utbetalas, öfver uppsägningen
meddelas bevis af postanstalten.

Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:

för belopp af högst 50 kronor .................. minst 10 dagar,

» » öfverstigande 50, men ej 500 kronor» 30 »

» » ''» 500, » » 1,000 » » 60 »

)) » )> 1,000 kronor................. » 90 )) ,

allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.

Mom 3. På Postsparbankens Styrelse ankommer emellertid
att i särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet för
Postsparbanken kan ske, medgifva utbetalning af insatta medel
äfven inom kortare tid, än här ofvan stadgas.

Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla,
att vid någon postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp
af högst 50 kronor utsträckes till mer än tio dagar, bör Postsparbankens
Styrelse meddela nödiga föreskrifter i ämnet,
hvilka skola å postanstalten anslås.

Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet,
må densamma ej lyda å annat än helt krontal.

Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande
lyftade inom tio dagar efter den dag, då desamma
skolat tillhandahållas, anses uppsägningen hafva förfallit, och
beräknas räntan å dessa medel, såsom vore de i Postsparbanken
ånyo insatta.

§ ii.

Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande uttagning.
af medel, som blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin
behörighet dertill genom meddelande af sådana uppgifter, som
här ofvan i § 2 mom. 3 omförmälas.

Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande
med dem, som vid första insättningen afgifvits, verkställes utbetalningen.
I annat fall öfverlemnas ärendet till Postsparbankens
Styrelse, som eger att efter omständigheterna förordna
om medlens utbetalande eller om frågans hänvisande till laga
domstol.

Mom. 3. Vid medlens lyftande aflemna» till postanstalten
qvitto, tecknadt å sådan blankett, som i § 6 mom. 1 omförmäles.

Mom. 4. Beloppet af de lyftade medlen skall af vederbörande
tjensteman i motboken införas.

Mom. 5. Omfattar uppsägning kela det i motbok införda
belopp, skall, jemte kapitalet, äfven upplupen ränta utbetalas,
dervid motboken till postanstalten återställes.

§ 12.

Gift finnas Mom. 1. Gift qvinna må, äfven utan mannens samtycke,
årigsTättuil uppsäga och lyfta medel, som för hennes räkning innestå i
uttagning. Postsparbanken.

Mom. 2. Likaledes må minderårig, som uppnått 15 år,
jemväl utan särskild tillåtelse af målsman, förfoga öfver medel,
insatta å sådan motbok, som han på grund af § 6 mom. 3
för insättning af egna medel utbekommit.

§ 13-

Motboks an- Eu och samma motbok må, för så väl insättning som utV°oiä>oiviia
tagning af medel, användas vid hvar postanstalt, der sparpostanstalter.
banksrörelse finnes anordnad.

§ 14-

Motboks in- Mom. 1. En gång hvart år, före utgången af den månad,
sändande till}lvarun(Jer första insättningen egt rum, bör motbok å postansparbankens
stalt mot qvitto aflemna», för att genom postanstaltens försorg
Styrelse. ingandas till Postsparbankens Styrelse, som besörjer motbokens
granskning och införande i densamma af den för nästförflutna
kalenderår upplupna ränta, hvarefter motboken genom
vederbörande postanstalt, i utbyte mot omförmälta qvitto, till
egaren återställes.

Mom. 2. Underlåter motboks egare att densamma, inom
tid som ofvan säges, till insändning aflemna, och yppar sig
sedermera skiljaktighet mellan motbok och Postsparbankens
räkenskaper, då skola, i fråga om egarens tillgodohafvande,
räkenskaperna ega vitsord.

§ 15-

Innestå medel å motbok, på hvilken under loppet af tio
år hvarken insättning eller uttagning egt rum, och har i afseende
å dylik fordran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens
bevarande, som i Kongl. Förordningen den 4 mars
1862, om tioårig preskription och om årsstämning, föreskrifves,
då skola medlen tillfalla Postsparbanken. Dock eger Postsparbankens
Styrelse att, med afseende å förekommande omständigheter,
medgifva medlens utbetalande till motbokens egare.

§ 16.

Mom. 1. Öfvergår eganderätt till motbok från en till annan,
vare sig genom arf eller testamente eller ock till följd af konkurs
eller utmätning, skall anmälan derom ofördröjligen göras
hos Postsparbankens Styrelse.

Mom. 2. Innan sådan anmälan skett och blifvit godkänd,
medför öfverlåtelsen ej någon rätt mot Postsparbanken.

Mom. 3. Öfverlåtelse af motbok må ej ega rum i annat
fall, än som i mom. 1 af denna § säges.

§ 17.

Mom. 1. Förloras motbok, bör sådant hos Postsparbankens
Styrelse ofördröjligen anmälas, med uppgift å tid och
omständigheter, under hvilka boken förkommit.

Mom. 2. Har sådan anmälan skett, eger Styrelsen gå i
författning derom, att motboken varder, på egarens bekostnad,
tre gånger i allmänna tidningarne efterlyst.

Mom. 3. Sex månader efter det sådan efterlysning sista
gången egt rum, må ny motbok, i den förkomnas ställe, utfärdas
af Postsparbankens Styrelse, på hvars pröfning ankommer,
dels huruvida för den nya motbokens erhållande säkerhet
bör ställas, dels ock om och, i sådant fall, med hvilket belopp
.särskild afgift skall för motboken erläggas.

Mom. 4. Genom ny motboks utfärdande anses den förra
motboken till kraft och verkan mot Postsparbanken dödad.

Preskription..

Öfverlåtelse
af motbok.

Förlust
af motbok.

Förmedling
af obligationsköp.

Medlens

fruktbar görande.

Förvaltningskostnader,

m. m.

§ 18.

Gör egare af motbok till Postsparbankens Styrelse framställning
derom, att för medel, som på hans räkning i Postsparbanken
innestå, må inköpas räntebärande obligation af
det slag, som för Postsparbankens egen räkning anskaffas,
tillhör det Styrelsen föranstalta, att, såvidt ske kan och inom
den i § 10 mom. 2 stadgade uppsägningstid, dylik obligation
varder, utan särskild afgift till Postsparbanken, inköpt till förmånligaste
kurs, som kan betingas. Obligationen skall derefter
genom vederbörande postanstalt motbokens egare tillhandahållas,
mot erläggande af belöpande franko- och assuransafgifter,
i fall obligationen, för att egaren tillställas, skall med
post från en till annan ort befordras.

§ 19-

Mom. 1. De i Postsparbanken inflytande medel, som ickeerfordras
för löpande utgifters bestridande, insättas på uppoch
afskrifningsräkning i Riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som Postsparbankens
Styrelse anser icke behöfva hållas tillgängliga för att
möta uppsägning af medel, hvilka i Postsparbanken innestå,,
skola för Postsparbankens räkning inköpas räntebärande obligationer,
utfärdade af Svenska Staten, Sveriges Allmänna Hypoteksbank
eller Svenska Hypoteksföreningar mellan jordegareå
landet.

§ 20.

Mom. 1. De med Postsparbankens förvaltning förenade
utgifter skola bestridas med den räntevinst, som på Postsparbankens
rörelse kan uppkomma.

Mom. 2. Till en början och så länge icke denna räntevinst
dertill lemnar full tillgång, bör af Postverket förskjutas,
hvad utöfver räntevinsten kan för ändamålet, erfordras.

Mom. 3. Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit Postverket
ersatt, skola de öfverskott, som kunna uppkomma,
användas uteslutande för Postsparbankens egna ändamål.

§ 21.

Mom. 1. Efter bokslut, som för hvarje kalenderår verk- Årsberättelse
ställes, skall Styrelsen till Kong]. Maj:t afgifva underdånig m''

berättelse om Postsparbankens tillstånd och förvaltning.

Mom. 2. Vid afgifvande af denna berättelse åligger det
Styrelsen att yttra sig rörande det belopp, som af Postsparbankens
medel må under det löpande året användas för vidtagande
af åtgärder, hvilka afse främjande af sparsamhet,
särskildt inom de mindre bemedlade samhällsklasserna.

Mom. 3. A insättningar i och uttagningar från Postsparbanken
skall summarisk uppgift månadsvis offentliggöras.

§ 22.

Mom. 1. I fråga om granskning af Postsparbankens rä- Revision,
kenskaper och förvaltning gäller hvad i sådant afseende om m'' m''
Postverket är stadgadt.

Mom. 2. I afseende å befordran, tjenstledighet eller afsked
för de tjensteman och betjente, som anställas särskildt
för handläggning af postsparbanksärenden, samt i fråga om
ansvar för tjenstefel och försummelser, som af nämnde tjenstemän
och betjente begås, gäller likaledes hvad i dylikt hänseende
för Postverket är föreskrifvet.

§ 23.

Hvad i denna författning rörande posttjensteman stadgadt Föreståndare
är, tillämpas ock i afseende å föreståndare för poststation. poststation.

§ 24.

Styrelsen öfver Postsparbanken utgöres af Generalpost- spc^^kem
direktören såsom ordförande, en byråchef, som föredrager styrelse. ''
frågor rörande Postsparbanken, samt ytterligare tre ledamöter,
som af Kongl. Maj:t i nåder förordnas, och af hvilka en bör
vara Fullmäktig i Riksbanken och en Fullmäktig i Riksgäldskontoret.

§ 25.

Sättet för Mom. 1. I afseende å sättet för handläggning hos Postärendenas
sparbankens Styrelse af de Postsparbanken rörande ärenden
hos ipost- ^ särskiljas sådana, om hvilka Generalpostdirektören eger att
sparbankens ensam besluta, och sådana, hvilka afgöras efter flertalets röster
inom Styrelsen.

Mom. 2. De mål, i hvilka Generalpostdirektören eger att
ensam besluta, äro alla sådana, som angå det behöriga bestridandet
å postanstalterna af de till postsparbanksrörelsen börande
göromål, inflytande medels redovisning, anordnande af
medel, som böra genom postanstalterna för Postsparbankens
räkning utbetalas, samt i allmänhet sådana ärenden, om hvilka
icke i nästföljande mom. annorlunda förordnas.

Mom. 3. De ärenden, hvilka afgöras efter flertalets röster
inom Postsparbankens Styrelse, äro frågor rörande:

a) meddelande af reglementariska bestämmelser, angående
hvad iakttagas bör i afseende å postsparbankstjenstgöringen
i allmänhet;

b) fastställande af blanketter till motbok, till qvittenser
å medel, som lyftas i Postsparbanken, till qvittenskuponger
för insättningar i Postsparbanken, till sparmärken och sparkort,
m. in.;

c) antagande af särskilda försäljningsmän för tillhandahållande
af sparmärken;

d) afgifvande af underdånigt förslag angående den ränta,
som skall räkningshafvare tillgodoföras;

e) bestämmande, på grund af § 10 mom. 4, af längre
uppsägningstid, än som i allmänhet gäller för lyftande af medel,
hvilka i Postsparbanken innestå;

f) utbetalande af medel i det fall, hvarom handlas i § 11
mom. 2;

g) eftergift, jemlikt § 15, af Postsparbankens rätt till
innestående medel;

b) vilkoren för utlemnande af ny motbok i stället för motbok,
som förkommit;

i) bestämmande af det belopp, som må i hufvudkassan
innestå;

j) inköp eller försäljning af sådana räntebärande obligationer,
som i § 19 omförmälas, äfvensom vidtagande i allmän -

het af åtgärder för beredande af de rörelsemedel, som för
Postsparbanken erfordras;

k) afgifvande af årsberättelse och besvarande af remisser,
som från Kongl. Maj:t ankomma;

l) sådana, tjenstemän och betjente rörande ärenden, som
i § 22 mom. 2 omförmälas; samt slutligen

m) andra ärenden, i hvilka Gieneralpostdirektören finner
öfrige Styrelseledamöters mening böra inhemtas.

§ 26.

Mom. 1. I behandlingen och afgörandet af de ärenden, Ärendenas
som här ofvan i § 25 mom. 3 omförmälas, skola deltaga Ge- iJom^Postneralpostdirektören,
vederbörande byråchef och i allmänhet sparbankens
minst två bland öfrige ledamöter. Dock må äfven i det fall, l,Jiesem-m
att utom Generalpostdirektören och vederbörande byråchef endast
en af de öfrige Styrelseledamöterna är vid sammanträde
närvarande, hithörande frågor kunna afgöras, då ordföranden
och begge ledamöterne äro om beslutet ense.

Mom. 2. Ärendena föredragas af byråchefen. Uppkommer
vid omröstning lika röstetal, gäller den mening ordföranden
biträdt.

Mom. 3. Har emellertid i fråga, som rör sparbanksgöromålens
handläggning å postanstalt, blifvit af flertalet bland
Styrelsens ledamöter fattadt beslut, som Generalpostdirektören
finner vara menligt för posttjenstens behöriga bestridande,
skall ärendet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas och
med beslutets tillämpning anstå, till dess att Kongl. Maj:ts
nådiga föreskrift i ämnet meddelats.

Mom. 4. År Generalpostdirektören hindrad att i handläggning
af postsparbanksärendena deltaga, vill, uppå anmälan
härom, Kongl. Maj:t i nåder förordna någon af byråclieferne
hos Generalpoststyrelsen att under tiden, i Generalpostdirektörens
ställe, såsom ordförande i Postsparbankens Styrelse
tjenstgöra.

Mom. 5. Erfordras vikarie för den i Postsparbankens
Styrelse föredragande byråchefen, förfares dermed i enlighet
med de föreskrifter, som i sådant afseende äro eller varda
för Generalpoststyrelsen gällande.

Utgående expeditioner.

Ändrings

sökande.

Mom. 6. Har för eu eller flere bland öfrige ledamöter i
Postsparbankens Styrelse inträffat hinder, som gör nödvändigt,
att annan person för någon tid förordnas att såsom ledamot
af Styrelsen tjenstgöra, tillhör det ordföranden att derom hos
Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan.

§ 27.

Mom. 1. Skrifvelser, som till Kongl. Maj:t i underdånighet
aflåtas, skola, kontrasignerade af tjensteman, som dertill
förordnas, undertecknas af Generalpostdirektören och de ledamöter
af Postsparbankens Styrelse, som i målens handläggning
deltagit.

Mom. 2. Anordningar, assignationer och dispositioner
skola, behörigen kontrasignerade, underskrifvas af Generalpostdirektören
och föredragande byråchefen.

Mom. 3. Alla öfriga från Postsparbankens Styrelse utgående
skrifvelser expedieras, sedan de, kontrasignerade af
vederbörande tjensteman, blifvit af Generalpostdirektören med
underskrift försedda.

§ 28-

Ändring i beslut, som af Postsparbankens Styrelse meddelas,
sökes genom anförande af underdåniga besvär, hvilka
böra till Kongl. Maj:ts Finansdepartement ingifvas inom den
tid, som finnes stadgad i Kongl. Förordningen den 14 december
1866 angående ändring af gällande stadganden om tid för
besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande myndigheter
och embetsverk.

Förslag till Instruktion

för handläggning å postanstalt af
postsparhanksgöromål.

§ i.

Mom. 1. Då någon, i ändamål att för första gången för Första inegen
eller annans räkning insätta medel i Postsparbanken, in- saMnmfJställer
sig vid postanstalt å tid, då densamma hålles öppen för
allmänheten, tillhör det vederbörande posttjensteman att affordra
insättaren de nppgifter, som omförmälas i § 2 mom. 3
af nådiga reglementet för Postsparbanken, och dem å vederbörlig
blankett (form. 1) införa.

Mom. 2. Blanketten nnderskrifves derefter af insättaren
eller, om denne ej är skrifkunnig, af posttjenstemannen; i
senare fallet bör insättaren förse underskriften med sitt bomärke.

Mom. 3. Uppgiften förses af posttjenstemannen med
motbokens seriebokstaf och ordningsnummer samt insändes
med först afgående post till Postsparbanksbyrån.

§ 2.

Mom. 1. Har första insättningen verkstälts med kontanta Motbok m. m.
penningar eller sparkort, erhåller insättaren en med seriebokstaf
och ordningsnummer försedd motbok (form. 2), uti hvilken
det insatta beloppet bör vara af posttjenstemannen infördt
och qvitteradt på sätt och i den ordning, här nedan stadgas.

Mom. 2. Verkställes deremot första insättningen medelst
räntekupong, tillhörande sådan obligation, som i § 5 af reglementet
omförmäles, erhåller insättaren endast interimsqvitto
(form. 3); och åligger det posttjenstemannen att med först
afgående post kupongen till Postsparbanksbyrån insända. Se -

clan underrättelse till postanstalten ingått, att kupongen befunnits
riktig, utfärdas motbok, hvilken till insättaren öfverlemnas,
efter det att deri på föreskrifvet sätt införts och qvitterats,
hvad af kupongens värde utgör helt krontal.

Mom. 3. Motbok bör vid första utlemnandet åtföljas af
tio med motbokens seriebokstaf och ordningsnummer försedda
blanketter (form. 4) att användas vid lyftning af innestående
medel. Dylika blanketter tillhandahållas sedermera vederbörande
insättare i mån af behof.

Mom. 4. Vid motboks öfverlemnande till insättaren bör
denne erinras, att hvarje följande år, före utgången af den
månad, hvarunder första insättningen egt rum, till postanstalt
aflemna motboken för att till Postsparbanksbyrån insändas.

Mom. 5. Motbok bör vid hvarje insättning, uppsägning
och uttagning af medel å postanstalt företes.

Mom. 6. Vid insättning och uttagning iakttages:

a) att beloppet införes med siffror uti den derför afsedda
kolumn;

b) att insatt belopp qvitteras medelst anbringande i motboken
af qvittenskuponger (form. 5) och med iakttagande i
öfrigt af hvad i § 7 af reglementet stadgas;

c) att, om mer än en kupong behöfves för qvitterande af
insatt belopp, de använda kupongerna ordnas efter deras inbördes
värde, så att den å högsta beloppet lydande sättes
främst och den i värde närmast dernäst o. s. v.; börande
minsta möjliga antal kuponger användas för qvitterande af
insatt belopp;

d) att, der, i öfverensstämmelse med § 5 af reglementet, för
insättning användes räntekupong, beloppet på vanligt sätt införes
och qvitteras i motboken, först sedan föreskrift härom
erhållits från Postsparbanksbyrån;

e) att för uttaget belopp antecknas år, månad och dag för
utbetalningen, namnet eller begynnelsebokstäfverna till namnet
å den tjensteman, som verkställer utbetalningen, och ordet »uttaget»;
samt

f) att insättares förut varande tillgodohafvande hvarje gång
ökas med hvad som blifvit insatt och minskas med hvad som
blifvit uttaget.

§ 3.

Mom. 1. Med sparmärken (form. 6) fyldt sparkort (form. Sparmärken
1), som för insättning i Postsparbanken inlemnas å post-OCÄ sParkortanstalt,
anses och behandlas såsom kontant insättning af en
krona. Till följd häraf behöfver hvarken i motbok eller i
redovisningshandling angifvas, att insättningen skett medelst
sparmärken.

Mom. 2. De sparkortet åsätta sparmärken makuleras med
postanstaltens datostämpel, hvarefter kortet vid leverering
gäller i räkning för en krona.

§ 4.

Mom. 1. Då innehafvare af motbok anmäler sig å post- Uppsägning.
anstalt för utbekommande af medel, som innestå i Postsparbanken,
bör, efter det posttjenstemannen af motboken förvissat
sig derom, att på densamma finnes innestående minst så stort
belopp, som uppsägningen afser, blankett för uppsägning
(form. 8) tillställas innehafvaren, samt underrättelse honom
meddelas, huru blanketten bör ifyllas. År den, som verkställer
uppsägningen, ej skrifkunnig, åligger det posttjenstemannen
att ifylla blanketten. Sedan uppsägningsblanketten blifvit försedd
med vederbörandes namnteckning eller bomärke, insändes
densamma genom postanstaltens försorg till Postsparbanksbyrån.

Mom. 2. För det i § 10 mom. 1 af reglementet omförmälda
uppsägningsbevis begagnas blankett (form. 9), som af
posttjenstemannen underskrifves.

§ 5.

Mom. 1. Utbetalning af uppsagdt belopp må icke ega rum, Utbetalning
utan att tillstånd dertill erhållits från Postsparbanksbyrån, och
ej heller före den tidpunkt, som i tillståndsbeviset angifves.

Mom. 2. Sedan tillståndsbevis till postanstalt ankommit,
åligger det posttjenstemannen att före medlens utbetalning
göra sig förvissad derom, att de uppgifter, som, enligt § 11
mom. 1 af reglementet, böra vid medlens lyftande meddelas,
öfverensstämma med tillståndsbeviset.

Monn. 3. Har uppsagdt belopp ej blifvit inom den i 10 §
6 mom. af reglementet stadgade tid lyftadt, eller har annat
hinder för utbetalningen mött, bör tillståndsbeviset, försedt med
påskrift härom, återsändas omedelbart till Postsparbanksbyrån,
derest medlen skolat utbetalas vid postkontor, men, om medlen
skolat tillhandahållas vid poststation, till det postkontor, under
hvilket poststationen lyder; och åligger det då postkontoret
att beviset till Postsparbanksbyrån insända.

Mom. 4. Då, på grund af stadgandet i 11 § 5 mom. af
reglementet, motbok blifvit till postanstalt återstäld, bör densamma
till Postsparbanksbyrån ofördröjligen insändas.

§ 6-

Motboks in- Mom. 1. Närhelst motbok företes å postanstalt, vare sig
mpostspar-Uför insättning, uppsägning eller utbetalning af medel, tillhör
banksbyrån, det posttjenstemannen efterse, att boken varit å bestämd tid
till Postsparbanksbyrån insänd för granskning och räntas införande.

Mom. 2. Har sådant icke iakttagits, och icke heller sedermera
motboken blifvit till Postsparbanksbyrån insänd, åligger
det posttjenstemannen att erinra bokens innehafvare om föreskriften
i § 14 af reglementet samt att, om egaren sådant
medgifver, motboken emot qvitto (form. 10) omhändertaga
och till Postsparbanksbyrån ofördröjligen öfversända. ■

§ 7-

Redovisning. Redovisningen af medel, som för Postsparbankens räkning
omhänderhafvas, försiggår på olika sätt å poststation och å
postkontor.

§ 8.

Redovisning Mom. 1. Sker å poststation insättning af medel i Posta
poststation. gparbanken, vare sig kontant, medelst sparmärken eller med
räntekupong, som efter verkstäld granskning å Postsparbanksbyrån
befunnits riktig, bör, innan motboken till insättaren
öfverlemnas, det insatta beloppet införas uti poststationens
sparbanksjournal (form. 11), med angifvande af ordningsnum -

mer, motbokens nummer och serie, för- och tillnamn å bokens
egare samt namnet å den postanstalt, der första insättningen
ogt rum.

Mom. 2. Sedan poststation upphört att för dagen hållas
tillgänglig för allmänheten, åligger det föreståndaren att
omedelbart derpå summera journalen samt med först derefter
afgående post till det postkontor, hvarunder stationen lyder,
insända journalen i två exemplar,]emte influtna kontanta medel,
fylda och makulerade sparkort samt från Postsparbanksbyrån
erhållna bevis om inleverering för insättares räkning af räntekuponger.

Mom. 3. Har under dagens lopp någon insättning ej
egt ruin, insändes en vakatjournal, behörigen underskrifven.

Mom. 4. Sedan journalen blifvit å postkontoret granskad
och riktig befunnen, återsändes till poststationen det ena exemplaret,
behörigen qvitteradt.

Mom. 5. Tillståndsbevis till utbetalning vid poststation
af uppsagda medel öfversändes från Postsparbanksbyrån till
det postkontor, hvarunder stationen lyder. Å postkontoret upptages
beviset i en förteckning (form. 12), hvarefter beviset tilllika
med de för utbetalningen nödiga medel tillsändes poststationen.
Så snart beloppet blifvit å poststationen till vederbörande
utbetalt samt på föreskrifvet sätt i motboken infördt, återsändes
till postkontoret beviset jemte behörigt qvitto å de
lyftade medlen.

§ 9.

Mom. 1. A postkontor skola såväl insättningar som ut- Redovisning
tagningar — de senare vare sig de skett å postkontoret eller åå postkontor.
underlydande poststation — införas uti en sparbanksjournal,

(form. 13), hvilken den 10, 20 och sista dagen af hvar månad
af slutas.

Mom. 2. De å postkontor verkstälda insättningar införas
i . nämnda journal på samma sätt, som i fråga om insättning
vid poststation föreskrifvits, med iakttagande deraf, att jemväl
dagen för medlens insättning angifves, samt att i journalen
införes namnet eller begynnelsebokstäfverna till namnet å den
posttjensteman, som qvitterat det insatta beloppet.

Mom. 3. Sker vid postkontor uttagning af uppsagda
medel, bör, förrän motboken till vederbörande återställes, det
uttagna beloppet införas i sparbanksjournalen, med angifvande
af utbetalningsdag, ordningsnummer, motbokens nummer och
serie, för- och tillnamn å bokens egare, namnet å den postanstalt,
der första insättningen egt rum, samt den dag, då
medlen varit för vederbörande att tillgå.

Mom. 4. Postförvaltaren bör noga vaka deröfver, att de,
jemlikt mom. 5 i nästföregående §, poststation tillstälda tillståndsbevis
angående utbetalning af medel inom föreskrifven
tid till postkontoret återkomma, hvart och ett åtföljdt antingen
af vederbörligt qvitto eller, om utbetalning ej kunnat ega ruin,
af uppgift rörande orsaken dertill.

Mom. 5. Så snart beviset jemte behörigt qvitto till postkontoret
återkommit, införes beloppet i sparbanksjournalen, på
sätt härofvan uti mom. 3 finnes föreskrifvet, med uppgift derjemte
å den poststation, som verkstält utbetalningen.

Mom. 6. Omedelbart efter det emottagning af bref för
dagen upphört, skola å de dagar, då enligt mom. 1 af denna
§ sparbanksjournalen bör afslutas, de i journalens debet och
kredit upptagna belopp summeras, och sammandrag (form. 14)
upprättas öfver de sparbanksjournaler, som inkommit från
underlydande poststationer.

Mom. 7. De uppkomna slutsummorna införas derefter på
vederbörliga ställen uti postkontorets sparbanksmedelsräkning
(form. 15).

Mom. 8. Uti denna räkning införas dessutom beloppen
af in- och utgående balanser i debet och kredit, kontanta förskott
samt levereringar till hufvudkassan.

Mom. 9. Den utgående balansen i kredit får icke upptaga
någon annan innehållning än sådana uppsagda belopp, som
antingen vid redovisningens afslutande qvarligga å postkontoret
eller ock derförinnan blifvit till poststation utsända, men
å hvilka belopp qvittenser icke ankommit; börande specifikation
(form. 16) öfver de balanserade beloppen räkningen biläggas.

Mom. 10. Sparbanksmedelsräkningen jemte dertill hörande
journaler och bilagor, nemligen postkontorets och underlydande
poststationers sparbanksjournaler, tillståndsbevis och
qvittenser å lyftade medel, äfvensom specifikation öfver utgå -

ende kreditbalansen och sammandrag af poststationernas sparbanksjournaler,
insändes till Postsparbanksbyrån med första
post, som afgår, sedan 48 timmar förflutit, efter det mottagandet
af bref den 10, 20 eller sista dagen i månaden vid postkontoret
uppbört.

Mom. 11. Samtidigt härmed skall, jemte reversal (form.
17) i två exemplar, till hufvudkassan insändas det belopp, som
på grund af sparbanksmedelsräkningen bör af postkontoret
levereras, vare sig detta belopp utgöres af kontanta medel,
sparkort eller bevis om inlevererade räntekuponger.

§ 10.

Mom. 1. Postkontor eger att, för såväl egen som under- Redovisning
lydande poststations räkning, efter reqvisition från Postspar- af cLclttenfiubanksbyrån,
utbekomma sådana kuponger, som, jemlikt § 7 v°n,Jclaf
reglementet, skola användas såsom qvittenser å de i Postsparbanken
insatta medel.

Mom. 2. Redovisning öfver de förskott af dylika kuponger,
som af postkontor tillstälts underlydande poststationer,
afgifves till postkontoret månadsvis senast den 15 i månaden
näst efter den, hvilken redovisningen omfattar.

Mom. 3. Uti denna redovisning (form. 18) upptagas såväl
behållningen af kuponger vid månadens ingång, som ock
de förskott af kuponger, hvilka under månadens lopp af poststationen
emottagits.

Förenämnda behållning och förskott sammanslås, och från
den erhållna summan dragés beloppet af de kuponger, som
vid månadens utgång finnas qvarliggande å poststationen. Den
sålunda uppkomna återstoden utvisar sammanlagda beloppet
af de insättningar, som under månaden egt rum vid poststationen
och hvilka blifvit medelst kuponger qvitterade. För
kontrollerande häraf införes i redovisningen sammanlagda beloppet
af de enligt sparbanksjournalerna under månaden gjorda
insättningar.

Mom. 4. Sedan denna redovisning jemte de vid poststationen
befintliga exemplar af sparbanksjournalerna inkommit
till vederbörande postkontor, bör redovisningen derstädes

Redovisning
af sparmärken.

granskas och tjena till ledning vid upprättandet af den enahanda
slags redovisning postkontoret har att afgifva.

Mom. 5. Sistnämnda redovisning (form. 19) bör för hvart
kalenderqvartal upprättas och vara till Postsparbanksbyrån insänd
inom sex veckor efter utgången af det qvartal, redovisningen
omfattar. Redovisningen upprättas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad här ofvan blilvit i fråga om poststationernas
kupongredovisning stadgadt, under iakttagande
deraf att postkontorets redovisning innefattar redogörelse jemväl
för de af underlydande poststationer använda qvittenskuponger.

Mom. 6. Till följd häraf bör uti postkontorets redovisning
såsom behållning vid början och slutet af kalenderqvartalet
upptagas sammanlagda beloppet åt de qvittenskuponger,
som vid nämnda tidpunkter förefinnas dels å postkontoret dels
å de postkontoret underlydande poststationer, hvarjemte införas
slutsummorna af de belopp, som under qvartalet blifvit
å dessa postanstalter insatta.

Mom. 7. Till nyssnämnda redovisningshandling böra vid
insändande till Postsparbanksbyrån fogas behörigen bestyrkta
inventeringsinstrument öfver det förråd af qvittenskuponger,
som vid kalenderqvartalets utgång förefanns å postkontoret
och underlydande poststationer. Äfvenså bör redovisningshandlingen
åtföljas af poststationernas kupongredovisningar
jemte dertill hörande exemplar af sparbanksjournalerna.

§ 1L

Mom. 1. Har af Postsparbankens Styrelse blifvit antagen
sådan försäljningsman, som i § 4 af reglementet omförmäles,
kommer underrättelse derom att meddelas det postkontor,
genom hvilket sparmärken och sparkort böra försäljningsmannen
tillhandahållas.

Mom. 2. Sparkort utlemnas till det antal, som anses
nödigt. Sparmärken tillhandahållas försäljningsmannen på
grund af reqvisition 5 dervid lakttages, att hvarje försäljningsman
eger att förskottsvis utbekomma och innehafva sparmärken
till ett sammanlagdt värde af 20 kronor, der ej högre
belopp blifvit af Postsparbankens Styrelse medgifvet.

Mom. 3. De sparmärken och sparkort, hvilka sålunda
böra antingen till försäljningsman utlemnas eller ock å postkontoren
allmänheten tillhandahållas, ega postkontoren, efter
reqvisition, utbekomma från Postsparbanksbyrån, dervid i förskott
lemnas sparmärken till belopp, som af Styrelsen särskildt
föreskrifves.

Mom. 4. Redovisning (form. 20) för de sparmärken, som
blifvit, postkontoren tillställa, afgifves för hvarje kalenderqvartal
och bör vara till Postsparbanksbyrån insänd före utgången
af månaden näst efter det qvartal, redovisningen omfattar.

Mom. 5. Vid redovisningens uppgörande intagas:

i debet dels behållningen af sparmärken från föregående
qvartal, dels ock de sparmärkesförskott, som under qvartalet
erhållits, samt

i kredit dels de sparmärkesmedel, som blifvit antingen till
hufvudkassan levererade eller vid postkontoret användts till
utbetalningar för Postsparbankens räkning, dels ock den behållning
af sparmärken, som vid qvartalets utgång förefinnes
vid postkontoret och, såsom förskott, hos underlydande försäljnings
män.

Mom. 6. Sistnämnda behållning bör verificeras genom
behörigen bestyrkt förteckning å de sparmärken, som vid
qvartalets utgång finnas vid postkontoret qvarliggande, äfvensom
af specifikt sammandrag öfver värdet af de sparmärken,
som vid nämnda tidpunkt äro såsom förskott utestående
hos underlydande försäljningsmän.

Mom. 7. De medel, hvilka för försålda sparmärken vid
postkontor influtit, böra, i den mån desamma icke åtgått till
utbetalning för postsparbankens räkning, till hufvudkassan inlevereras
å de tider, som för insändande af vanliga sparbanksmedel
blifvit här ofvan i 9 § mom. 11 föreskrift^.

§ 12-

Mom. 1. För verkställande af medgifna utbetalningar för
Postsparbankens räkning användas i första rummet de till postkontoret
influtna sparbanks- och sparmärkesmedel.

Tillgångar
för medgifna
utbetalningar.

Jernväg spostmspektion.

Afgiftsfritt
biträde,
in. m.

Mom. 2. Lemna dessa medel ej full tillgång till bestridande
af utbetalningarne, eger postkontoret att disponera
nödigt belopp af de allmänna postmedel samt postanvisningspostförskotts-
eller tidningsmedel, som för tillfället icke äro
för Postverkets utgifter erforderliga.

Mom. 3. Visar sig, att sålunda tillgängliga medel icke
äro för ändamålet tillräckliga, bör postkontoret i god tid hos
Postsparbanksbyrån reqvirera behöfligt förskott.

Mom. 4. Vid afgifvandet af denna förskottsreqvisition
(form. 21) bör uppgift lemnas å beloppet dels af förestående
utbetalningar, dels af tillgängliga sparbanks- och sparmärkesmedel,
dels ock af de allmänna postmedel samt postanvisnings-,
postförskotts- eller tidningsmedel, som för tillfället
icke erfordras för Postverkets utgifter.

Mom. 5. Vid disposition af sparmärkesmedel, allmänna
postmedel, postanvisnings-, postförskotts- eller tidningsmedel
för Postsparbankens räkning bör det disponerade beloppet
debiteras i sparbanksmedelsräkningen och krediteras i vederbörande
räkenskaper (sparmärkesräkningen, postmedelsräkningen
eller tiodagsuppgiften).

§ 13-

Hvad i denna instruktion finnes för postkontor föreskrifvet
rörande dess förhållande till underlydande poststationer,
gäller äfven för jernvägspostinspektion.

§ 14-

Motbok, anmälnings- och qvittensblanketter samt alla andra
formulär och blanketter, hvilka genom posttjensteman skola
allmänheten tillhandahållas, utlemnas afgiftsfritt. För biträde
med blanketters ifyllande eller annat biträde, som vid insättning,
uppsägning eller uttagning af medel lemnas, må ej heller
någon ersättning af posttjensteman uppbäras.

Form. 1.

Anhållan om motbok.

Ånhålles om utfärdande af motbok med Postsparbanken

för ((y.tzb ''/''

född

hemvist: rfän

yrke eller tjenst:

föräldrarnes namn: *)......................................................................................................

den 3’

C{\ A^ffitr//yint

rf,

■tzM lLrf uÄ ''S&twid&be-n

på hvilken första insätt -

På grund häraf är till förmån för
utfärdad motboken N:o <å'',(yser.

ningen verkstälts meåy^fl kronor.

Post- i den rf.rfrfA.

<§/K ts/!"

*) Uppgifvas endast i det fall att motbok begäres för minderårig.

Form. 2 a).

i''

ggSg

Sveriges Postsparbank.

Motbok

13,092.
ser. B.

''-''ne/tzte-n

Obs. Denna motbok bör, för jemförelse med Postsparbankens
räkenskaper och för räntas införande, årligen under loppet af
månad, emot qvitto, aflemnas till någon postanstalt
med uppgift å den postanstalt, genom hvilken motboken skall
till egaren återställas. *)

*) Med afseende å föreskriften i § 11 mom. 1 af reglementet bör egarens förnamn
ej bär angifvas.

Form. 2 b).

		N:o Jå,éy2 ser. ($f.
År och månad.	Dag.	Insätta eller uttagna belopp.	Kronor.	Öre.

JSS#

an.

Postsparbanken.
Insatt TIO kronor.

Postsparbanken.

Insatt FEMTIO kronor.

N. N.

Postsparbanken.
Insatt TJUGO kronor.

N. N.

amma

ze/

dn/a di J tf S#.

JO...

Jc5

3å

Form. 3.

Qvitto å inlemnad räntekupong.

En räntekupong, tillhörande ^/a/enö <5-obligation

af Jo''/0 års lån, Litt. X:r o-5>''///. , lydande å kronor

........... öre och förfallen den har nedannämnda dag blifvit af

■,)jf;<mf//fiUf/eu $''/«//(/£ - jfffy&dffl&iy å härvarande postanstalt inlemnad,
för att till Postsparbanksbyrån insändas.

t. post- jårn/iM den -&å ■/SS#..

Obs. Detta qvitto bör till ofvannämnda postanstalt återställas, sedan
beloppet blifvit i motboken behörigen infördt och qvitteradt.

Har kupongen ej kunnat för insättning användas, återbekommes densamma
i utbyte mot detta qvitto.

Form. 4.

•. har jag denna dag utaf det å motboken

Genom postanstalten i

innestående belopp utbekommit

kronor, som härmed qvitteras.

den JO

✓

Farm. 5.

Postsparbanken.		Postsparbanken.
Insatt ETT HUNDRA kronor.		Insatt FEMTIO kronor.
N. N.		N. N.

Form. 6.

Sveriges Postsparbank.

Sparmärke

tio (10) öre.

Form. 7.


	Sparkort.

Qvittenskuponger och sparmärken förses med konstgrayyr.

Form. 8.

kronor

Uppsägning af sparbanksmedel samt tillståndsbevis
för deras utbetalande.

Undertecknad anhåller härmed, att utaf den i motboken N:o...........

S4Ä<?å.. ser. (^^upptagna behållning, stor fåOJ

öre, måtte genom postanstalten i @/f. @0/. den ZO

''tcdZt- Z(O(f 0^. utbetalas ett belopp af
fåSJ kronor.

...........<«»

''Zd?. O . rmr/y i-fm.

X:o ZZZZ
Till

Postmästaren i

■O i /{/*

'' @4C

På grund af förestående ansökning eger
d/a/nt/a-Un t att utbetala det uppsagda beloppet till mot bokens

innehafvare, så framt denne genom meddelande af nedanstående
uppgifter styrker sin behörighet till medlens lyftande. Stockholm i Postsparbanksbyrån
den 6 <^//uyrfd/( OZ.Z.df:....

På befallning

©/>: ©i

Förnamn: "F/d}.

Födelseår, månad och dag: Zm dfytaM.................................

Hemvist vid första insättningen: :.r Or/-

/e/mj /O//,

Yrke eller tjenst vid samma tillfälle: fåjJnaJutMZe/ate.
Föräldrarnes namn: ................................................................................................

Form. 9.

Bevis öfver verkstad uppsägning.

Att å härvarande postanstalt denna dag blifvit å motboken N:o

uppsagdt ett belopp af

kronor

A’

vid postanstalten i (Q//.

varder härigenom till bevis meddeladt.

Postanstalten i

Form. 10.

Qvitto å motbok, som till postanstalt aflemnats.

Motboken N:o

ser.

utfärdad för

''en

och upptagande en behållning, stor jemfre^e/u /<5<5J kronor

öre, har denna dag blifvit härstädes aflemnad, för att till Postsparbanksbyrån
insändas; och skall, sedan motboken blifvit jemförd med Postsparbankens
räkenskaper, och den till och med nästlidna års slut upplupna
räntan i motboken införts, densamma genom postanstalten i
hållas egaren tillhanda mot återställande af detta qvitto.

1 postanstalt den yanuetit 4886.

Form. 11 ci)

Journal

öfver de vid poststationen i den zfieÅt/a-u verk stälda

insättningar i Postsparbanken.

Ord- nings- n:r.	Motbokens nummer och serie.	För- och tillnamn å mot-bokens egare.	Postanstalt, der första insättningen å motboken egt rum.	Insatt belopp. Kronor	Anmärk- ningar.
i	25,865, A	A. P. Larsson	N. K.	70
2	13,592, B	F. Holmqvist	N. N.	10
B	24,718, A	0. J. Brogren	A''. N.	65
			Summa	145
		♦

Form. 11 b).

Omstående J&S kronor levereras härmed till postkontoret i

''/l- poststation den

Specifikation:

Kontant......................................... kr. fS:—_

Sparkort: J st. ä /kr.......... » J.- —

Bevis om godkända räntekuponger:

J st. å Jc-5 kr................... » SO: — . ,

- y.gv kronor.

Förenämnda

//.£•£/ kronor qvitteras.

'' postkontor den ^edutate'' -/Sfi#-.

Form. 12,

Förteckning

å de till postkontoret i från Postsparbanksbyrån under

qvartalet ankomna tillståndsbevis för utbetalning vid underlydande
poststationer af uppsagda sparbanksmedel.

Ordningsnummer.	Bevisets datum och nummer.	Mot- bokens nummer och serie.	För- och till-namn å motbo-kens egaro.	Till ut-betalning medgifvet belopp. Kr. öre	För- fallo- dag.	Poststation, der medlen skola utbetalas.	Öfver- sändt den	Åter- kom den
i	84 »It, N:o 8,518	10,809, C	G. Hallgren	100	—	84 10/V	N. N.	6/j 84	12A 84
2	84 10/V,	1,517, A	S. Andrén	500	_	84 21A	N. N.	12/j 84	23/j 84
	N:o 4,082
3	84 Vs, N:o 5,115	13,692, B	C. E. Lundgren	25		84 I0/s	N. N.	6/e 84	12/s 84

Form. 13,

Sparbank

öfver insatta och uttagna medel vid postkontoret i ^ under tiden

underly

		I	— n— s — ä — t — t —
Ord-	Dag.	Motbokens nummer	Namn å motbokens
nings-	och	egare.
n:r. 1	21	serie. 375, B	C. Schweder
2	J>	19,870, A	P. Svensson
S	23	7,809, A	G. Berglund
4	24	18,910, B	0. Sandin
5	26	6,975, C	C. Engdahl
6	28	13,692, B	C. E. Lundgren
i........... i	l		-

n — i — n — g — a — r.

Postanstalt, der första insättningen egt rum.	Belopp. Kronor.	Namnet å d tjensteman, so qvitterat belop
N. N.	55	N. N.
N. N. ................	65	N. N.
N. N.	25	N. N.
N. N.	50	N. N.
N. N.	18	N. N.
Sala	10	N. N.
Summa	223 \| 1

urnal

fMtm/f samt öfver uttagningar, som under samma tid redovisats af

stationer.

d gs -

		U — t —t —a — g— n-	~i —n —g-	-a — r.
Ut- betal-	Motbokens nummer	Namn å motbokens	Postanstalt, der första	Utbetalnings-	För- fallo- dag.	Belopp. Kr.
långs- dag.	och serie.	egare.	insättningen egt rum.	postanstalt.	• öre.
22	6,870, B	J. Ersson	N. N.	K. N.	20	10
19	10,809, C	G. Hallgren	N. N.	N. N.	15	60
26	17,963, A	0. Holm	N. N.	K. N.	26	75
29	24,718, A	0. J. Brogren	N. K	N. N.	29	15
29	187, A	F. Kjellberg	N. N.	N. N.	29	1,857	60
				&	umma	2,017	60
	..................	\				................

Postkontoret i

Form. 14,

Sammandrag

af de sparbanksjournaler, som till postkontoret i /.<. /. från under lydande

poststationer inkommit under perioden-^

Poststation.	Journalens datum.	Kronor.	Kronor.
K N.	20 Februari	315
	21	145
	22	63
	23	-
	24 »	78
	25	267
	_26........”...........................
	27	9
	28	145	1,022
N. N.	19 »	_
	20	_
	21	89
	22	6
	23	—
	24	100
	25 .	12
	26 »	100
	27 »	142	449
		Summa	1,471

Postkontoret i

/• //. ilen / /f.

Form. 15.

Sparbanks medels

för postkontoret i

lind

Kr.

Debet.

Balans från föregående period.

Innehållna medel

Uppbörd.

Enligt postkontorets sparbanksjoumal

Enligt underlydande poststationers sparbanksjoumaler och sammandrag deraf

Förskott.

Från Postsparbankens hufvudkassa

Disponerad tillgång.

Af sparmärkesmedel
» allmänna postmedel

» postanvisnings-, postförskotts- och tidningsmedel

Utgående balans.

Undertecknads tillgodohafvande

Summa

210

223 —

1,471 —

300

100

200

2,546 \ 6

åkning

perioden /<fcf^.

K r ed it.

Balans från föregående period.

Undertecknads tillgodohafvande

Utgifter.

Enligt postkontorets sparbanksjournal

Leverering.

Till Postsparbankens liufvudkassa samtidigt härmed

Utgående balans.

Innehållna medel, enligt bifogade specifikation

Summa

Kr. öre.

2,017

287

219

2,546 \ 60

Postkontoret i

Form. 16.

Specifikation

å den uti utgående kreditbalansen af ''pM.,.....Pp:_. postkontors sparbanksmedelsräkning för perioden

J/—Jf upptagna innehållning.

0 Tillstan cl sbevisets \|	Till utbetalning vid postkontoret medgift» och förfallna, men ej lyftade sparbanks-medel.	Till underlydande poststationer utsända sparbanksmedel, å Indika qvittenser ännu ej inkommit.
Datum.	N timmer.	Förfallo- dag.	Belopp. Kr. öre.	Poststation, dit medlen utsändts.	Utsänd- ningsdag- dag.	Förfallo- dag.	Belopp. Kr. öre.
Den 12 Februari 1884	1,987	24/2 84	115	—	—	—	—	—	—
» 20	2163	— _	—	—	N. N.	23A 84	; .Cfc ; i* : CO :	90	—
» 21 » »	2,240	—	—	—	N. N.	24/2 84	27/2 84	14	—
		Summa	115	—	—	—	—	104	—
			219: —

Postkontoret i ''-0-den ^

Form. 17.

rereras:

Till Postsparbankens hufvudkassa leve

på grund af Sparbanksmedelsräkningen för perioden 3Y 3/

éffieAtmU S<fé%....................kronor J J/V

influtna spärmärkesmedel................... » -

Summa kronor jfd/c

Postkontoret

den •/ //cflt-; /(/(//.

Qvitteras.

Stockholm, af Postsparbankens hufvudkassa, den 3

-/w,.

Annot. å Postsparbanksbyrån.

Form. 18.

Poststationens i 3/1. C/l. redovisning för

''em.ifsa.i.i mOm-nr/, Y3 3

qvittenskuponger under

	Kronor.
Behållning fränvmånad . . .	/,é3o
Erhållna qvittenskuponger under (l^ediaaH .	3,000
Summa	3,22do
Behållning den 3tf <''Q^-e/iUMU ....	</,os?
Rest	3,(;3/
Insätta sparbanksmedel under (Q^eJiuaU månad, enligt
härhos bifogade sparbanksjournaler och sammandrag deraf	3,2)33

Poststationen

''02. den 0/i<léJ /öö‘//.

Form. 19.

Postkontorets i Y/i. Y/i. redovisning för qvittenskuponger under
2: r/l-rr- qvartalet 06‘Y^. ■

Behållning- från föregående qvartal.......		Kronor. YS,YYY
Bekomna under qvartalet:
enligt reversal af den Yå 666^/hY/. . . .	YO, OOO
» » » den (].......	6,000	Y6, OOO
	Summa	JY,YY‘/
Behållning den 6O^ltWH Y''66//1 , enligt bi-fogade förteckningar:
vid postkontoret...............	yy£
» underlydande poststationer......	j, Y60	Y6,?éé
	Best	Y//_, Y6Y
Insatta sparbanksmedel under qvartalet: vid postkontoret, enligt förut insända spar-
banksjournaler...............
vid underlydande poststationer, enligt bi-	Y,6y6
fogade kupongredovisningar.......	Y//.,Y6Y
I 1 Postkontoret i '' den V YYY^..

Form. 20.

Sparmärkes -

för postkontoret i

Debet.

Balans från föregående qvartal.

Kontanta medel, levererade den 10 April

Behållning af sparmärken:
vid postkontoret

hos underlydande försäljningsman

Förskott.

Erhållna sparmärken, enligt reversal af den 15 April
» » » » » den 15 Juni

133

258

140

200

300

Kronor, öre.

532

500

Summa I 1,032

redovisning under ~ qvartalet /£''1’^.
				Kronor.	öre.
	K r e d i t.
	Levereringar.
	Till Postsparbankens hufvudkassa under qvartalet			368	—
	Disponerade till sparbanksutgiftor			125	—
	Balans till nästföljande qvartal.
	Kontanta medel, levererade den 13 Juli	198	20
	Behållning af sparmärken:
	vid postkontoret, enligt bifogade inventeringsbevis	191	10
	hos underlydande försäljningsman, jemlikt hosföljande sammandrag	150	—	539	30
	Summa	1,032	30

Postkontoret i yi den J/yu/c /6''d''^.

Fo r m . 21.

Reqvisition

å kontant förskott för sparbanksutgifter.

Jemlikt hit ankomna tillståndsbevis, N:is 3198, 3412, 3619, 3788

och 3829, har postkontoret att utbetala ett sammanlagdt

belopp af............................kronor 2698: —

Då emellertid för närvarande finnas tillgängliga:

Sparbanksmedel..............kronor 326: —

Sparmärkesmedel............. » 114:50

Allmänna postmedel........... » 625: —

Postanvisnings-, postförskotts- och tidningsmedel
till belopp af....... , 1134:— » 2199:50,

reqvireras, till fyllande af den uppkommande bristen . . kronor 498: 50,
ett kontant förskott af....................kronor 500: —

Postkontoret i N. N. den 15 J-faj 1884.

6é: