UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1880:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

ANGÅENDE

KOimOlLAPPARATM VID DE SVENSKA BRlNRERIERIA

MED

'' LÖMTADT FÖRSLAG TILL FÖRORDNING

ANGÅENDE

TILLVERKNING AF BRÄNVIN.

APGIFVET AF

DERTILL AF KONGL. MALT FÖRORDNADE KOMITERADE

DUN 23 JANUARI 1 880.

STOCKHOLM, 1880.

KONGL. B08TS Y C K E R t U T ,
P. A. NORSTEDT & SÖNER,

STORMÅGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

J-^en af Eders Kongl. Maj:t i nåder tillsatta komité för öfverseende
af gällande bränvinslagstiftning bär i sitt under den 20
december 1878 afgifna underdåniga betänkande med förslag till.

bland annat, förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin icke förutsatt någon förändring i hittills an vän dt sätt för
det tillverkade bränvinets uppmätning och profning; men uti sedermera
aflåten underdånig skrifvelse den 19 maj 1879 uttalade
komitén på anförda skäl önskvärdheten af, att vid de svenska
brännerierna infördes sådana mekaniska kontrollapparater, förmedelst
hvilka bränvinets uppmätning och profning kunde ske
omedelbart och utan direkt åtgärd af kontrollörerne; och då komitén
inhemtat, att dylika apparater, konstruerade af Hrr Siemens &
Hätske (numera Gebr. Siemens) i Berlin, blifvit införde och sedan
flera år använde i Ryssland samt enligt officiela meddelanden derstädes
lemnat tillfredsställande resultat, men de anordningar och
detaljbestämmelser, som måste vara förenade med deras införande
vid de svenska brännerierna vore af beskaffenhet att icke kunna
föreslås utan en föregående fullständigare utredning, än som kunnat
verkställas med ledning af komitén meddelade reglementariska stadgande^
hemstälde komitén i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
måtte uppdraga åt sakkunnig person att i Ryssland inhemta noggrann
och fullständig kännedom om dithörande förhållanden.

Sedan Eders Kongl. Maj:t åt Justeringsdirektören D:r L. A.
Forssman uppdragit att för nämnda ändamål afresa till Ryssland,
och Forssman efter återkomsten afgifvit underdånig berättelse, så
har Eders Kongl. Maj:t den 28 sistlidne november i nåder anbefalt
komitén att i anledning deraf skyndsamt afgifva underdånigt
utlåtande, huruvida och under hvilka vilkor ofvannämnde kontrollapparat
ansåges böra införas vid de svenska brännerierna.

I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t, enär komiténs
ordförande, Landshöfdingen i Kopparbergs län m. m. S. de Maré
tillkännagifvit sig vara af sjukdom förhindrad att vidare deltaga
i komiténs arbeten, uppdragit åt undertecknad, Fock, att vara komiténs
ordförande, äfvensom förordnat Justeringsdirektören f orssman
att vara ledamot af komitén under den tid, ifrågavande ärende
handlades; hvaremot komiténs ledamot Herr C. Hammarhjelm varit
hindrad att under denna tid i komitén tjenstgöra.

Då komité!) nu går att afgifva det af Eders Kongl. Maj:t infordrade
underdåniga utlåtandet, torde den först, med ledning af
undertecknad Forssmans berättelse och dervid fogade bilagor, böra
redogöra för den grad af noggrannhet, hvarmed enligt anstälda
undersökningar den Siemenska apparaten verkställer uppmätningen..
Apparaten, som uppställes i bränneriet emellan kylredskapen och
sprithållaren eller det kärl, hvaruti spriten uppsamlas efter tillverkningen,
angifver förmedelst två visare såväl volumen af det
genomrunna bränvinet som samma bränvins volum, reducerad till
normalstyrka. De vid åtskilliga tyska brännerier under flera år
fortsatta undersökningar gifva vid handen, att vid mätning med
en enda apparat under kortare tid man i allmänhet kunde vara
viss, att felet ej öfverstege en procent, och att blott i synnerligen
ogynsamma fall, eller då någon särskild felkälla hos apparaten
utöfvade eu öfvervägande verkan, större fel kunde uppstå, hvilka
dock ytterst sällan uppginge till U procent; att vid mätning med
eu enda apparat under en hel tillverkningsperiod t. ex. ett helt
år felet i allmänhet ej uppginge till ^ procent, och endast vid särdeles
ytterliga under större delen af tiden i samma rigtning verkande
temperaturinflytelser eller andra dylika felkällor afvikelserna
kunde uppgå till en procent; samt att vid mätning med ett större
antal apparater under hela tillverkningsperioder den af apparaterna
angifna summan af alkoholen öfverensstämde med den verkliga
inom få tiondelar af en procent.

Vid i Österrike och Italien anstälda försök uppgick största
afvikelsen aldrig till 2 procent, och den i Ungern nedsatta undersökningskommissionens
slutresultat angifver äfven mätningsfelet
vara, mindre än det nyss nämnda.

Äfven i Sverige anstäldes med Eders Kongl. Maj:ts tillstånd
för några år sedan försök med eu dylik apparat under omedelbar
ledning af en tekniskt bildad kontrollör, som genom vågning
och profning med normalinstrument bestämde qvantiteten tillverkadt
bränvin, hvilket samtidigt uppmättes af kontrollapparaten.
Försöken fortsattes oafbrutet under fem månader, och resultatet
var enligt Eders Kongl. Maj:t meddelad berättelse, att hela den
tillverkade bränvinsqvantiteten, som af kontrollören uppmättes till
55,944 kannor, af apparaten angafs till 56,003 kannor, allt af

normalstyrka, således en skilnad af endast 59 kannor eller något
öfver TV procent af hela tillverkningen.

Härvid bör äfven erinras, att de ofvan anförda afvikelserna,
som erhållits mellan apparatens angifvelser och den direkt medelst
alkoholometer samt mätning eller vågning bestämda alkoholmängden,
helt och hållet tillskrifvits apparaten, eller med andra ord,
att den direkta uppmätningen betraktats såsom fullt exakt, hvilket
dock naturligtvis aldrig kan vara fallet.

Erfarenheten i Ryssland, der dessa slags apparater redan
under eu tid af sex år varit använde, har också till fullo bekräftat
mätningsresultatens tillförlitlighet, i följd hvaraf ett annat
slag derstädes äfven använda kontrollapparater (af Stumpe) nu är
i fråga att utbytas mot de Siemenska, så att dessa senare skulle
komma att finnas vid alla brännerier inom det ryska riket.

För att rätt kunna bedöma betydelsen af dylika apparaters
införande vid de svenska brännerierna torde först vara nödigt att
i korthet erinra om det sätt, hvarpå enligt nu gällande lagstiftning
skatten å bränvinstillverkningen inom Sverige bestämmes. —
I hvarje svenskt bränneri uppsamlas bränvinet i ett särskildt kärl,
den s. k. sprithållaren, så stort att det rymmer minst ett dygns
tillverkning och uppstäldt i ett särskildt rum, det s. k. sprithållarerummet,
hvilket likasom sjelfva sprithållaren är stäldt under
kronans lås, så att det ej för tillverkaren är tillgängligt. I allmänhet
hvarje helgfri dag och vid förut bestämd timma öppnar
den vid bränneriet anstälde kontrollören sprithållarerummet och
sprithållaren och uppmäter med vanliga målkärl eller krönta
transportkärl det i den senare befintliga bränvinet, hvarefter detsamma
profvas till sin alkoholhalt med termo-alkoholometer. Af
det uppmätta kannetalet och den observerade alkoholhalten beräknas
samma bränvins kannetal till normalstyrka eller 50 procent
alkoholhalt vid +15° å Celsii termometer, hvilket kannetal, efter
afdrag af 3 procent för afdunstning, utgör det bränvin, hvarför
skatten skall utgå. År skatten i förskott erlagd, utlemnas
omedelbart motsvarande qvantitet bränvin till tillverkarens fria
förfogande; i motsatt fall skall bränvinet genast efter verkstäld
uppmätning och profning läggas under kronans lås. Hvad å nederlag
inlägges skall antecknas i en efter faststäldt formulär upp -

rättad journal. — Vid mätnings- och profningsförrättningarne skall
derjemte såsom vittne närvara eu af kommunalmyndigheten utsedd
trovärdig och skrifkunnig person, som ej utöfvar bränvinstillverkning.
Kontrollören har i öfrigt dels att tillse, det redskapen är
i författningsenligt skick, dels att öfvervaka tillverkningen, så att
ej försnillning eller andra olagligheter vid bränneriet eller nederlaget
föröfvas.

Statens säkerhet för utbekommande af ett mot tillverkningen
fullt svarande skattebelopp är, såsom af det föregående inses, helt
och hållet beroende af den noggrannhet, hvarmed mätningarne
och profningarne verkställas. Äfven vid ett fullkomligen samvetsgrant
tillvägagående härutinnan kunna ej undvikas fel, genom
■ hvilka staten blifver lidande. Sålunda skall alkoholhalten angifvas
noggrant endast på half procent och värmegraden bestämmas i
hela centesimalgrader, och de toleranser, som häruti medgifvas,
räknas alltid till tillverkarens fördel, helst, i fall tvist uppkommer
och det vid efterprofning visar sig, att kontrollören haft orätt,
lian sjelf får gälda undersökningskostnaden. Kontrollören har så
mycket mer anledning att i detta hänseende vara försigtig, som
dels alkoholometrarne kunna vara något olika, dels någon afdunstning
af det tagna profvet är att befara. Lägges härtill, att äfven
vid uppmätningen med målkärl, synnerligen då den qvantitet, som
skall uppmätas, är betydlig, lätteligen något fel begås, så torde
väl den förlust, som staten på detta sätt lider, ej kunna uppskattas
under en procent, eller mer än det fel, som äfven under
missgynnande förhållanden, såsom ofvan är anfördt, visat sig i
allmänhet kunna uppkomma vid användning af de Siemenska
kontrollapparaterna. Men härtill kommer en annan, efter koiniténs
förmenande, långt vigtigare omständighet. Kontrollören är
vanligen under sin tjenstgöring dagligen i beröring med tillverkaren;
han har bostad i hans hus och kost vid hans bord, och
det torde under sådana förhållanden ej vara synnerligen oväntadt,
om de till ett antal af emellan fyra och femhundra tillfälligt anstälde
kontrollörer icke alla hafva den moraliska styrka och pligttrohet,
som fordras, för att ej på ett och annat ställe skall inträffa,
att statens rätt i någon mån ännu mera eftersättes genom
slapphet vid mätningen och profningen. Utom förlust för stats -

verket, följer häraf naturligtvis äfven ojemnhet i beskattningen
samt deraf alstrad ovilja och misstankar både mot kontrollörer
och tillverkare. Klart är äfven, att betydelsen af dessa omständigheter
blir större, ju högre skatten är. — Det är dessa icke
blott financiel skäl, som kraftigt tala för införande af kontrollapparater,
sådana som den Siemenska, genom hvilka kontrollörerne
befrias från ansvaret med såväl uppmätningen som profningen.
Och då nu de Siemenska apparaternas tillförlitlighet
ådagalägges dels af de af undertecknad, Forssrnan, i Ryssland
inhemtade upplysningarne om resultaten af deras användning derstädes,
dels af öfrige komitén meddelade uppgifter och undersökningshandlingar
och dels deraf, att de, enligt komitén den 12
i denna månad meddelad officiel underrättelse, blifvit påbjudne
till införande vid de italienska brännerierna, samt härtill slutligen
kommer, att, såsom längre fram skall visas, en ej ringa besparing
i kostnaderna för kontrollen bör kunna vinnas genom
deras användning, anser komitén sig ega fullt skäl att under vissa
vilkor tillstyrka införandet af de Siemenska kontrollapparaterna
vid de svenska brännerierna.

Hvad beträffar dessa vilkor, får komitén först såsom eu särdeles.
vigtig omständighet framhålla, att, om dessa apparater införas
i det svenska kontrollsystemet, de uti detta få eu annan
betydelse än i Ryssland. I sistnämnda land äro nemligen kontrollapparaternas
utslag ingalunda ensamt bestämmande för den qvantitet
bränvin, hvarå skatt skall påföras, utan denna qvantitet bestämmes
enligt ett ganska kompliceradt system, hvaruti ingå både
jäskarens rymd, jäsningstiden samt naturen af de inmäskade råämnena,
och blott för den qvantitet, hvarmed tillverkningen enligt
apparatens utslag möjligen öfverstiger en häraf beräknad norinaltillverkning
och skattefri öfvertillverkning, ingår nämnda utslag i
bestämmandet af skattebeloppet. Då nu komitén ingalunda finner
skäl att föreslå någon förändring i den här i landet tillämpade
oblandade produktbeskattningen, hvars fördelar vunnit allmänt
erkännande, så följer redan häraf, att äfven efter kontrollapparaternas
införande vid de svenska brännerierna dessa måste egnas
en långt trägnare tillsyn från kontrollpersonalens sida, än hvad
som kan vara erforderligt i Ryssland, der staten i den kompli -

ceratle beskattningsmetoden har säkerhet för, att eu viss, någorlunda
efter mängden af använd t råmaterial lämpad skatt alltid utgår.
Det blifver sålunda, enligt komiténs mening, icke möjligt att inskränka
kontrollörernas antal till ett sådant fåtal, som i Ryssland
kan vara fallet med motsvarande tjensteman; och i vissa orter,
der brännerierna ligga aflägset från hvarandra, torde till och med
fortfarande få bibehållas en kontrollör vid hvarje bränneri. I de
delar af landet åter, der tillverkningen bedrifves i större skala,
kan flertalet af brännerier ordnas i särskilda tjenstgöringsoinråden
och brännerierna inom hvarje sådant ställas under tillsyn af en
gemensam kontrollör; och enligt ett af öfverkontrollörerne uppgjordt
förberedande förslag, omfattande samtlige de brännerier,
som till ett antal af 379 under tillverkningsåret 1878—1879 voro
i verksamhet, skulle, om kontrollapparater då varit införde, 320
kunnat sammanföras i 183 dylika tjenstgöringsoinråden, hvart och
ett bestående af 2 till 4 brännerier, hvaremot de återstående 59
icke kunnat på sådant sätt ordnas. Områdena äro härvid ej bestämde
större, än att kontrollören bort kunna åtminstone en gång
hvartannat tillverkningsdygn inspektera hvarje bränneri och äfven,
om behofvet någon gång så skulle kräfva, under loppet af en
och samma dag besöka dem samtlige. Komitén anser nemligen,
att åtminstone under den första tiden af det nya systemets tillämpning
områdenas storlek bör begränsas efter denna grund.

Öfverlemnandet till samma person af tillsynen öfver flere brännerier
och bränvinets uppmätning förmedelst kontrollapparaten
medföra, enligt komiténs uppfattning, pligt och rätt för tillverkaren
att sjelf taga hand om och vårda det emellan de på hvarandra
följande inspektionerna af kontrollapparaten uppmätta bränvinet,
och således äfven rätt för honom att hafva tillträde till
sprithållarerummet. Ett motsatt förfarande skulle nemligen i flera
fall möta hinder deruti, att sprithållarne ej rymma flere dagars
tillverkning, hvarjemte det synes rigtigast, att tillverkaren ensam
står i ansvar för, att det tillverkade och uppmätta bränvinet vid
kontrollörens ankomst till bränneriet behörigen redovisas.

De betänkligheter, som kunna uppstå mot den föreslagna
rättigheten för tillverkaren att sjelf i första hand taga vård
om det tillverkade bränvinet, torde ej vara af synnerlig bety -

(lenhet, helst komiterade i lagförslaget inlagt så strängt ansvar
för förskingring af nämnda bränvin, att sådan visserligen ej bör
vara att befara. För att emellertid kunna föreslå detta ansvar
så strängt, bör dock, enligt komiterades åsigt, tillämpningen ej
ske omedelbart, utan något anstånd lemnas tillverkaren för att
genom tillverkning eller skatteliqvid fylla en brist, som möjligen
kan hafva uppkommit af förbiseende och utan brottslig afsigt,
hvarför ock tillvaron af en sådan brist, om den inom den bestämda
korta tiden fylles, icke bör anses vara mera straffbar, än
andra mindre försumligheter, till hvilka bränvinstillverkare kan
göra sig skyldig.

Af det bränvin, som enligt kontrollapparatens utslag tillverkats,
eger tillverkaren naturligtvis att fritt förfoga öfver det, hvarför
skatt blifvit erlagd. Hvad åter beträffar det bränvin, hvarför
skatt ej gnidits, skulle betydliga svårigheter möta, om, såsom hittills,
allt detta bränvin ovilkorligen skulle vid kontrollörens ankomst
inläireas å nederlaget. Kontrollören vore nemligen i sådant fall nödsakad
att med yttersta noggranhet uppmäta detta bränvin, för att
förvissa sig att allt vore förhanden, och oaktadt all omsorg koinme
dock till följd af de vid hvarje mätning oundgängliga felen aldrig
resultatet att fullkomligt öfverensstämma med kontrollapparatens
utslag, hvarigenom eu mängd förvecklingar måste uppstå, hvarjemte
särdeles vid större brännerier betydlig tidsutdrägt skulle
uppkomma. Enda eller åtminstone enklaste sättet att undvika
dessa svårigheter synes vara, att tillverkare af bränvin erhåller
samma rätt som importör af utländska tullpligtiga varor, att å
nederlag inlägga blott så stor del, att derigenom statens säkerhet
är fullt betryggad. Antages denna grundsats, kan bränvinet
vid kontrollörens ankomst till bränneriet vara fyldt på krönta
kärl, och tillverkaren har då endast att för inläggning på nederlag
öfverlemna minst så mycket, att den ifrågavarande säkerheten
vinnes. Öfver det återstående bränvinet må tillverkaren fritt förfoga
utan att behöfva omedelbart erlägga skatten derför. Det
ligger i sakens natur, att denna skatt bör utgå enligt de bestämmelser,
som gälde, då tillverkningen skedde och nämnda rätt börjar
att finnas, enär stadgandet icke innebär annat, än att bränvinstillverkaren
må erhålla anstånd med skattens betalning, hvarför

det belopp, staten har att af honom fordra, icke kan ökas på grund
af stadganden, som tillkommit sedan anståndet beviljades. Angående
tiden för skattens gäldande i nu afsedda fall skall kornitén
bär nedan yttra sig.

Den myckenhet bränvin, som i hvarje fall minst bör ligga å
nederlag, beror tydligen af skattens storlek och af bränvinets eget
värde, och bör naturligtvis bestämmas så, att statens säkerhet ej
må kunna äfventyras genom tillfälliga vexlingar i bränvinspriset.
Komiterade antaga detta ändamål vinnas, om ständigt minst 80
procent af det bränvin, hvarför skatt ej är gulden, ligger å nederlag.
Med den tillverkningsskatt, som vid 1879 års riksdag bestämdes,
eller eu krona för hvarje beskattningsbar kanna, förutsätter
då statens säkerhet, att bränvinspriset ej skall sjunka under
1 krona 25 öre, något som väl ej lärer vara antagligt. Komiterades
förslag till ny tillverkningslag upptager visserligen skatten
20 öre högre eller till 1 krona 20 öre, under förutsättning, att
tillverkningsskat.ten sammanslås med försäljningsafgiften. Godkännes
denna höjning, skulle naturligtvis bränvinets handelspris
komma att stiga med ungefärligen samma belopp. Statens säkerhet
vore äfven i detta fall betryggad, så vida nyss nämnda
handelspris ej sjunker under 1 krona 50 öre, hvilket icke heller
synes vara sannolikt. I förra fallet förutsattes således, att bränvinets
eget värde ej är lägre än 25 och i det senare ej lägre än
30 öre för kannan.

Enligt gällande tullstadga är den kredit, som kan erhållas å
en del af tullafgiften begränsad till tre månader. En fullt lika
bestämmelse i fråga om kredit å bränvinsskattcn skulle möta betydliga
svårigheter med afseende derå, att under pågående tillverkning
nästan dagligen bränvin inlägges å nederlaget och äfven
uttag ganska ofta eger rum, i följd hvaraf det utan erlagd skatt
eller mot kredit disponerade beloppet härunder ständigt komme
att växla. Kornitén har derför ansett lämpligast och enklast, att
någon viss tidpunkt under hvarje år bestämmes, då skatten för
sålunda disponeradt bränvin alltid skall vara gulden, och har
kornitén i detta afseende föreslagit slutet af tillverkningsåret, då
under normala förhållanden äfven minsta qvantiteten bränvin bör
qvarligga å nederlagen.

Komiterade hafva i sammanhang härmed äfven föreslagit att
godkändt nederlagsmagasin skall finnas vid hvarje bränneri. erigenom
förenklas nemligen ej oväsentligt författningen och underlättas
kontrollen, hvilket senare är af vigt, särdeles då kontrollören
ej är ständigt närvarande vid bränneriet och således ej
heller kan, såsom nu gällande tillverkningslag och ordningsstadga
föreskrifva, tillse, att vid bränneri, der ej godkändt nederlagsmagasin
finnes anvisadt, tillverkningen afbrytes, i fall den öfverskjuter
det belopp, hvarför skatt blifvit i förskott erlagd. Det
föreslagna stadgandet kan ej heller medföra några nämnvärda olägenheter,
enär dylika magasin redan finnas vid de allra flesta
brännerier inom landet.

Då kontrollpersonalen inskränkes och således endast undantagsvis
kontrollör har tillsyn öfver allenast ett bränneri, bör äfven den
tillverkarne för närvarande åliggande skyldigheten att utan ersättning
lemna kontrollörerne bostad och kost upphöra. Det kan
nemligen ej vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande
att lägga ett dylikt onus på några tillverkare, under det andre
och kanske flertalet äro derifrån befriade. Att åter fördela denna
kostnad på brännerierna inom tjenstgöringsområdet skulle, medföra
ej ringa praktiska svårigheter, då dessa brännerier ej i
allmänhet äro i verksamhet lika långa tider och ej heller alltid
samtidigt. Obilligheten skulle i alla fall ej härigenom undanrödjas,
då dels olika områden komma att omfatta olika många
brännerier och dels stundom kontrollör finge tillsyn öfver allenast
ett bränneri. Med rättvisa och billighet mest öfverensstämmande
synes derför vara, att denna kostnad, likasom kostnaden för
annan kronans uppbörd, bestrides af statsverket, som deremot
tager ersättning af samtlige tillverkarne inom landet, på sätt som
komitén i sammanhang med några andra dylika ersättningar längre
fram skall föreslå. Utgående från denna grundsats har komitén
vidare föreslagit, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom sina
underlydande skulle låta träffa aftal med den eller de personer
inom tjenstgöringsområdet, som kunde vara villiga att lemna kontrollören
bostad och kost mot ersättning, hvilken komitén föreslagit
till tre kronor om dagen. Endast i det fall, att sådant
aftal om lämpligt belägen bostad inom området ej kunde träffas,

skulle Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämma, hvilken bland
tillverkarne inom området det borde åligga att mot ofvan nämnda
ersättning lemna kontrollören i fråga varande naturaprestationer,
en skyldighet som, då tjenstgöringsområdet omfattade allenast ett
bränneri, i allmänhet torde komma att åläggas dettas cgare. Förmedelst
denna anordning, genom hvilken kontrollören i allmänhet
ej skulle hafva sin bostad hos tillverkaren, har komitén äfven
afsett att ytterligare i väsentlig mån minska den enskilda beröring
dem emellan, som för närvarande eger rum och gifvér anledning
till anmärkningar af flere slag Då

hvad här ofvan yttrats om obilligheten af att under de
nya förhållandena bibehålla bränvinstillverkaren vid skyldigheten
att utan ersättning gifva kontrollören bostad och kost i ännu
högre grad gäller en sådan skyldighets påläggande i afseende å
kontrollörens resor inom tjenstgöringsområdet, och det för dessa
resor skulle i många fall medföra svårigheter och äfven öfverflödigt
'' stora kostnader, om vanlig gästgifveriskjuts anlitades, har
komitén för beredande af denna skjuts föreslagit liknande bestämmelser
som för anskaffning af bostad och kost, så att, endast
i fall aftal derom ej kunnat träffas, tillverkarne skulle vara skyldige
att mot ersättning besörja kontrollörens skjutsande vid tjenstgöringen
inom området.

Enär dels kan inträffa, att kontrollapparater ej före den nya
författningens trädande i kraft kunna införas i alla brännerier,
dels kan vara att befara, att en eller annan apparat till äfventyrs
kommer i olag eller bör utbytas mot annan, äro i förslaget intagna
bestämmelser, huru under tiden bör förfaras med det tillverkade
bränvinets uppmätning och profning m. in. äfvensom för
bestämmande af den myckenhet bränvin, som, innan sådan särskild
mätning och profning kommit i gång, blifvit tillverkadt utan att
vara af apparaten uppmätt. Komiterade anse sig likväl härvid
böra erinra, att enligt i Ryssland vunnen erfarenhet fall, då kontrollapparat
kommit i olag, äro ytterst sällsynta.

Med bibehållande af förut föreslagna bestämmelser, huru tvist
mellan tillverkare och kontrollör om bränvinets alkoholhalt skall
slitas, hafva komiterade ansett angeläget att bereda tillverkare,
som anser sig hafva skäl till missnöje med kontrollapparatens

matning, rättighet att få noggrann undersökning anstäld, och äro
för sådant ändamål i förslaget intagna erforderliga bestämmelser.

Enligt nu gällande tillverkningslag äro brän vinstillverk are
skyldige att på egen bekostnad anskaffa och underhålla särskilda
instrument för bestämmande af det tillverkade bränvinets kannetal,
derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna för godt förordna om
sådana instruments införande; och i sitt under den 20 december
1878 afgifna förslag till ny tillverkningslag hafva komiterade
äfven’ bibehållit detta stadgande. Emellertid torde denna anordnings
lämplighet kunna med skäl betviflas för ifrågavarande
slag af apparater, med hvilka bestämmes icke blott skenbara
kannetalet utan detta reduceradt till normalstyrka. Dessa
apparater äro nemligen i ej ringa grad komplicerade och deras
åtminstone under längre tid fortfarande noggrannhet beroende
af ett synnerligen omsorgsfullt arbete. Sjelfva anskaffandet
af apparaterna synes derföre under alla förhållanden böra ske
genom statens försorg hos en fullt tillförlitlig fabrikant, och ej
öfverlåtas åt den enskilde, då lätt nog en önskad prisbillighet
skulle kunna föranleda uppoffring af noggrannhet och soliditet i
arbetet. Det vill ock synas lämpligast, att sjelfva kontrollredskapen
fortfarande är statens tillhörighet, likasom förhållandet nu
är med profningsinstrumenten med hvad dertill hörer. 1 någon
mån torde äfven häruti ligga rättvisa, då, i fall tillverkaren sjelf
skulle bekosta apparaterna, kostnaden blefve jemförelsevis betydligt
drygare för de tillverkare, som i mindre skala eller under
kortare tid utöfva handteringen. Samtliga dessa olägenheter undvikas
utan någon förlust för staten, om den ersättning, som tillverkarne,
enligt hvad förut är nämndt, böra vidkännas derför, att
de befrias från eu del dem nu åliggande skyldigheter, tilltages
så, att staten derigenom blir betäckt jemväl för ränta och amortering
å kostnaden för kontrollapparaternas anskaffande. Deremot
hafva komiterade ansett tillverkarne böra hvar för sig bestrida
vissa med kontrollapparaternas transporterande och uppsättning
i brännerierna förenade kostnader, mindre för den besparing,
som derigenom uppkommer, än för svårigheten att redovisa
de häraf härrörande utgifterna, om äfven de skulle af staten
bestridas. Komiterade hafva derjemte ansett, att tillverkarne äfven
skola vara skyldige att vårda de mellan olika tillverkningsperioder

hos dem qvaivstående apparaterna och ersätta den skada å dem,
som kunnat genom omsorgsfull vård förekommas.

Komiterade anse sig nu äfven i sammanhang med det framstälda
förslaget om kontrollapparaters införande vid de svenska
brännerierna böra lemna en approximativ utredning öfver resultaten
deraf i ekonomiskt hänseende, hvad kontrollkostnaderna
beträffar, hvarvid komiterade först få göra följande erinringar. *

Genom bifall till ett förslag, att staten skall utan ersättning
öfvertaga såväl kostnaderna för kontrollörernes bostad och kost
som utgifterna för deras tjensteresor inom områdena, skulle obestridligt
medelbarligen ega rum en nedsättning i den bränvinstillverkningen
pålagda beskattning, hvilket komiten ingalunda vill
förorda. Komiterade anse, såsom förut angifvits, att desse kostnader
böra drabba tillverkarne och ersättningen för såväl nämnde
kostnader som för statens utgifter för kontrollappax^aternas anskaffande
utgå i förhållande till storleken af hvars och ens tillverkning,
hvilket naturligast kunde ske genom en motsvarande höjning af
tillverkningsskatten. Men då det likväl ej torde vara skäl att
blott af denna anledning höja nämnde skatt med det ringa belopp,
som härför vore erforderligt, synes enklaste sättet att faktiskt
bibehålla bränvinsbeskattningen oförminskad vara att med ett
ofvannämnda ersättning fullt motsvarande belopp nedsätta den
eftergift af skatt, som enligt § 26 i nu gällande tillverkningslag
är medgifven, och som motsvarar skatten för 3 procent af det
tillverkade bränvinet.

Med kontrollapparaternas införande torde brännerivittnena
kunna indragas och kostnaderna för dem statsverket besparas.

Genom kontrollbyrån har komitén från öfverkontrollörerne
erhållit af dem uppgjorda förslag till tjenstgöringsområden för de
brännerier, som de senaste åren varit i verksamhet, hvilka förslag
äro uppgjorda under förut angifven förutsättning i afseende
å områdenas storlek. Med ledning af dessa förslag och i byrån
tillgängliga handlingar har komitén beträffande tillverkningsåret
1878—1879 låtit uppgöra approximativ beräkning dels öfver
kontrollkostnaden, sådan den varit, och dels öfver denna kostnad,
sådan den skulle blifvit, i fall den nu föreslagna lagen under
nämnda tillverkningsår varit tillämpad. I bifogade tabell äro resultaten
af dessa beräkningar länsvis sammanförda.

Jemförelse mellan kostnaderna för kontrollen vid bränner urna1) enligt 1876 ars tillverkning slag
och korniterades förslag, båda tillämpade på tillverkning sår et 1878—1879.

		Efter 1876 års tillverkningslag					Efter	korniterades förslag.
Antal brän- nerier.	Till- verk- nings- peri- oder.	Till- verk- nings- dygn.	Tjenst- görings- dagar.		Kontrollkost	□ ad.		Tjenst-görings-om rå-den.	Till- verk- nings- peri- oder.	Tjenst- görings- dagar.	Kontrollkostnad.
Kon- trollörs arfvo- den.	Dagtrakta-mente åt bränneri-vittnen.	Summa.	Kon- trollörs arfvo- den.	Bostad och kost.	Summa.
Stockholms stad...............	2	2	606	730	4,380	909	_	5,289		1	1	365	2,555	1,095	3,650
Stockholms län................	3	3	212	263	1,578	318	—	1,896	—	2	2	240	1,440	720	2,160
Upsala d:o .....................	9	12	1,357	1,535	9,210	2,035	50	11,245	50	5	6	885	5,740	2,655	8,395
Södermanlands d:o.............	4	5	576	706	4,236	864	-	5,100	—	3	3	614	3,776	1,842	5,618
Östergötlands d:o ............	64	102	5,255	7,172	43,032	7,882	50	50,914	50	31	48	4,209	27,918	12,627	40,545
Jönköpings d:o ...............	9	11	736	906	5,436	1,104	—	6,540	-	6	8	844	5,133	2,532	7,665
Kronobergs d:o ...............	14	19	1,316	1,599	9,594	1,974	—	11,568	—	7	9	1,011	6,536	3,033	9,569
Kalmar d-.o.....................	7	13	687	825	4,650	1,030	50	5,980	50	4	8	580	3,721	1,740	5,461
Gotlands d:o...................	2	2	195	240	1,440	292	50	1,732	50	2	2	240	1,440	720	2,160
Blekinge d:o ..................	50	74	4,517	5,468	32,808	6,775	50	39,583	50	27	37	3,499	18,618	10,497	29,115
Kristianstads d:o...............	113	193	10,578	12,846	77,076	15,867	—	92,943	—	43	62	6,718	45,602	20,154	65,756
Malmöhus d:o..................	29	32	3,656	4,297	25,782	5,484	—	31,266	—	18	19	3,003	19,094	9,009	28,103
Hallands d:o ...................	5	6	362	442	2,652	543	—	3,195	—	2	2	259	1,770	777	2,547
Göteborgs och Bohus d:o...	3	3	501	641	3,846	751	50	4,597	50	3	3	641	3,846	1,923	5,769
Elfsborgs d:o ..................	16	22	1,707	2,074	12,444	2,560	50	15,004	50	6	7	1,120	7,715	3,360	11,075
Skaraborgs d:o ................	40	52	4,603	5,617	33,702	6,904	50	40,606	50	18	19	3,136	21,412	9,408	30,820
Örebro d:o .....................	6	8	557	677	4,062	835	50	4,897	50	2	3	321	2,142	963	3,105
Kopparbergs d:o...............	1	1	26	30	180	39	—	219	—	1	1	30	180	90	270
Jemtlands d:o..................	1	1	26	36	216	39	—	255	—	1	1	36	216	108
Vestmanlands d:o ............	1	1	154	189	1,134	231	—	1,365	—	1	1	189	1,134	567	1,701
Summa	379	562	37,627	46,293\| 277,758	56,440	50	334,168	50	183	242	27,940	179,988	83,820	263,808

Sålunda äro här ej upptagna kostnaderna dels för öfverkontrollörer och dels för brännerinederlagen jemte åtskilliga mindre utgifter.

Tabellen upptager å ena sidan och med tillämpning af nu
gällande lag bränneriernas antal, antalet tillverkningsperioder, tillverkningsdygn
och tjenstgöringsdagar, kontrollörernes arfvoden,
beräknade efter 6 kronor för hvarje tjenstgöringsdag och vittnenas
dagtraktamenten efter 1 krona 50 öre för hvarje tillverkningsdygn;
samt å andra sidan och med det nya förslagets tillämpning under
samma tillverkningsår antalet tjenstgöringsområden efter öfverkontrollörernes
förslag, antalet tillverkningsperioder äfvensom
tjenstgöringsdagar, bestämde efter nyss nämnda förslag jemförde
med de tider brännerierna verkligen varit i gång, kontrollörernas
arfvoden, beräknade af dels tjenstgöringsdagarnes antal och dels
bränneriernas antal inom hvarje område, samt dels slutligen kostnaderne
för rum och kost, beräknade efter 3 kronor för hvarje
tjenstgöringsdag.

Hvad beträffar kostnaden för kontrollörernes resor inom
tjenstgöringsområdena, har det mött större svårighet att ens
approximativt beräkna densamme, men antager man, att af de
uppgifne 27,940 tjenstgöringsdagarne 23,400 äro helgfria, och
att kontrollören inom hvarje tjenstgöringsområde måst resa en
mil hvarje helgfri dag, skulle nämnde kostnad efter 1 krona''80
öre för mil hafva uppgått till ungefärligen 42,000 kronor. Att
samma kostnad ej skulle hafva öfverstigit detta belopp synes så
mycket sannolikare, som dels ett ej ringa antal brännerier svårligen
kan sammanföras med andra under gemensam kontrollör,
dels inom ett stort antal områden stundom endast ett bränneri
varit i verksamhet, i hvilka fall, om kontrollörens bostad är lämpligt
vald, nu ifrågavarande kostnad bör blifva betydligt lägre, än
hvad här antagits.

På den grund, att staten skall hållas skadeslös äfven för sina
utgifter för apparaternas anskaffande m. m., tillkommer en ytterligare
kostnad. Enligt af Gebr. Siemens gjordt anbud utgör priset
för hvarje apparat, inberäknadt kostnaderna för inpackning, 720
riksmark eller 684 kronor; således för 400 apparater 273,600 kronor,
hvarå komitén antager, att en annuitet af 10 % ell er27,360
kronor bör tillverkarne påföras. Sammanställas nu de belopp,
för hvilka statsverket enligt komiténs uppfattning bör erhålla
godtgörelse, så utgöra dessa:

Betänkande ang. bränvinstillverkning.

Bostad och kost åt kontrollörerne ....................................... kr. 83,820.

Kontrollörernes tjensteresor ................................................... » 42,000.

Annuitet på apparaternas anskaffningskostnad ............... » 27,360.

Summa kr. 153,180

eller i afrundadt tal 154,000 kronor.

För att bereda statsverket full ersättning'' för dessa utgifter,
hemställa komiterade, att förut omnämnde afdunstningsprocent, som
för närvarande utgår med 3 %, måtte nedsättas till 2 %. Med
tillämpning på tillverkningsåret 1878—1879, då tillverkningen uppgick
till 17,090,606 beskattningsbara kannor, skulle med nu gällande
tillverkningsskatt denna nedsättning hafva beredt staten eu
ökad skatteinkomst af omkring 170,000 kronor, således med 16,000
kronor öfverstigande det belopp, hvartill kostnaderna enligt ofvanstående
skulle uppgått, men hvilket öfverskott torde i väsentlig
mån tagas i anspråk till betäckande af transportkostnader m. fl.
för apparaternas införande för en gång erforderliga utgifter. Under
år, då tillverkningen blir mindre, minskas naturligtvis äfven i någon
mån motsvarande utgifter.

Utom den väsentliga fördelen af det tillverkade bränvinets
säkrare uppmätning skulle således genom kontrollapparaternas användning
under det tillverkningsår, som här tagits till exempel, hafva
åstadkommits en direkt besparing i kontrollkostnader af skillnaden
emellan 334,198: 50, hvartill kontrollörernes arfvoden och brännerivittnenas
dagtraktamenten då uppgingo, och 179,988 kronor, hvartill
kontrollörsaflöningen skulle hafva uppgått, i fall kontrollapparaterna
varit införda, en besparing således af 154,210: 50 eller
i afrundt tal 150,000 kronor.

Genom bränvinets inläggande på nederlag beredes möjlighet
för, att bränvinstillverkningsafgiften, som till sin natur är en konsumtionsskatt,
äfven kommer att ingå till statsverket i den mån
bränvinet utgår till förbrukning. Den fullständiga tillämpningen
af denna grundsats motverkas dock i väsentlig grad derigenom,
att bränvinet i allmänhet utgår till förbrukning icke från de vidt
spridda brännerinederlagen utan från större reningsverk, enär för
allt det bränvin, som är upplagdt vid dessa senare, skatten med
nu gällande lagstiftning i allmänhet -måste vara erlagd, ett förhållande,
som får ökad betydelse, derest i enlighet med komiterades
förslag blir stadgadt, att det bränvin, som säljes i minut
eller detalj, skall hafva en högre renhetsgrad än den, som med nu
gällande bestämmelser vanligen åstadkommes. En följd af nu angifna
förhållande blir, att ett stundom ganska betydligt kapital,
som eljest kunde komma industrien och den allmänna rörelsen till
godo, hålles bundet, hvarförutom utförseln af renad sprit härigenom
tydligen måste motvei-kas, då exportören nödgas i förskott erlägga
en skatt, som är 2 till 3 gånger större än varans eget värde,
hvilken skatt han först efter en temligen lång tid och sedan han
styrkt, att utförseln blifvit fullgjord, får återlyfta. Det har af
dessa skäl åtskilliga gånger varit väckt fråga att möjliggöra förflyttning
af bränvin, för hvilket, skatt ej erlagts, från brännerinederlag
till ett mindre antal andra nederlag, belägna invid reningsverk
eller exportorter, hvarigenom äfven skulle kunna vinnas
minskning i den kostnad, som tillsynen öfver de många stundom
helt små brännerinederlagen föranleder. Komiterade hafva äfven redan
i sammanhang med sitt den 20 december 1878 afgifna underdåniga
förslag till ny tillverkningslag i särskild underdånig skrifvelse
hemstält om åtgärders vidtagande för möjliggörande af förflyttning
af bränvin, hvarför skatt ej erlagts, till andra nederlag
än vid tillverkningsstället.

I händelse af bifall till komiterades förslag om tillverkares
rätt till kredit å en del af skatten för tillverkadt bränvin torde
de svårigheter, som hittills mött mot dylik förflyttning, kunna i
väsentlig mån undvikas. Om nemligen det bränvin, hvaröfver
tillverkaren eger förfoga utan skattens omedelbara gäldande, inlägges
å allmänt nederlag, kommer staten att för skatten å hela

den sålunda flyttade qvantiteten bränvin hafva säkerhet i samma
bränvin. Efter en sådan åtgärd svarar följaktligen det å brännerinederlaget
qvarliggande bränvinet icke för större skatt, än den
som belöper på hvad der verkligen finnes, hvadan ur synpunkten
af statens säkerhet ej hinder möta för att 20 proc. af detta senare
bränvin uttages från brännerinederlaget, för att i sin ordning inläggas
å det allmänna nederlaget o. s. v. Om med ett sådant förfaringssätt
bränvin från flera olika nederlag flyttas till ett och
samma allmänna nederlag, blir det möjligt att med bibehållen
nederlagsrätt från ett eller annat af dem till sådant allmänt nederlag
öfverflytta allt der liggande bränvin. Enär sålunda genom de
nu föreslagna bestämmelserna om kredit å tillverkningsskatten
större möjlighet än förut finnes att åstadkomma allmänna nederlag,
hafva komiterade trott sig böra i förslaget till författning
angående tillverkning af bränvin intaga bestämmelser om sådana
allmänna nederlag.

Då emellertid till dylikt allmänt nederlag kan komma att förflyttas
bränvin, tillverkadt i annat län än det, der nederlaget är
beläget, och i följd deraf äfven skatteliqviden komma att erläggas
å annat ställe, än der tillverkningen blifvit ursprungligen bokförd;
då dessa nederlag kunna komma att inrymma högst betydliga
qvantiteter bränvin och äfven derför ej synas böra få förläggas
hvar som helst; då måhända äfven torde blifva nödvändigt att
förekomma, det ej utländskt bränvin kan i något fall der blifva
inlagdt, och då följaktligen bestämmelserna och vilkoren för de
vanliga brännerinederlagen ej torde i alla delar vara tillämpliga
å de allmänna, hafva komiterade ansett lämpligast att åtminstone
till en början rätt till sådant nederlag äfvensom bestämmandet
af vilkoren derför och kontrollen deröfver m. m. göres beroende
af Eders Kongl. Maj:ts särskilda nådiga pröfning i hvarje fall;
hvarför komiterade inskränkt sig till att i en ny §, den 18:de,
lemna särskild hänvisning till den ordning, i hvilken rätt till
dylika allmänna nederlag må vinnas.

Komiterade hafva i det föregående anfört skäl för de ändringar,
hvilka i följd af kontrollapparaters införande vid de svenska
brännerierna erfordras i komiterades den 20 december 1878 afgifna
underdåniga förslag till ny tillverkningslag. Dessa förändringar
omfatta hufvudsakligen §§ 13 —18, 21, 22, 25, 29, 32 och
45 i nämnda förslag.

Komiterade hafva derjemte:

i § 8 föreslagit en mindre förändring, föranledd deraf, att med
kontrollapparaternas införande kontrollör i allmänhet kommer att
utöfva tillsyn öfver flera än ett i verksamhet varande bränneri;

i § 11 infört ett 3:e mom. i enlighet med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga kungörelse den 16 maj 1879, dock med en förändring
för att bringa detsamma i öfverensstämmelse med den
föreslagna lydelsen af § 13 mom. 1;

under § 18 infört stadgande angående allmänna nederlag
annorlunda än i förening med tillverkning af bränvin;

i § 19 sammanfört stadgandena angående såväl öfverkontrollörers
som kontrollörers antagande och aflöningsvilkor m. m.;

i § 23, som i det äldre förslaget innehåller föreskrifter om
brännerivittnens antagande m. m., hvilka vittnen med kontrollapparaternas
införande skulle indragas, intagit stadgande angående
sistnämnda apparaters anbringande och vård m. in., samt
i § 24, i stället för dess lydelse i äldre förslaget, intagit föreskrifter
om apparaternas aflysning och kontrollörs åliggande i
sammanhang dermed.

Slutligen torde komiterade böra uttala sig om tiden för den
nya författningens trädande i kraft.

Enligt från Gebr. Siemens erhållen skrifvelse kan visserligen
det behöfliga antalet kontrollapparater aflemnas inom 41 månader
efter emottagen definitiv beställning; men äfven om apparaterna
sålunda kunna vara anskaffade före början af nästa tillverkningsår,
synes det oaktadt ej lämpligt att till samma tidpunkt obligatoriskt
bestämma deras användning. Apparaterna måste undergå justering;
öfverkontrollörerna böra erhålla praktisk undervisning om
deras sammansättning, sättet för deras anbringande i brännerierna
och användande derstädes; ny och väsentligen ändrad ordningsstadga
måste utarbetas och af Eders Kongl. Maj:t fastställas, hvar -

jemte det torde vara af vigt, att uppsättningen icke allt fö mycket
påskyndas, enär det säkerligen i sådant fall skulle möta svårighet
att erhålla tillräckligt antal sakkunnige ledare dervid. Med
afseende å dessa omständigheter synes det lämpligast, att den nya
författningen i allmänhet träder i kraft med början af kalenderåret
1881, och att apparaterna successivt insättas i brännerierna
under höstmånaderna innevarande år. Brännerierna äro till allra
största delen i gång under denna tid, så att de tjenstgörande
kontrollörerne få närvara vid apparaternas uppsättning samt göra
sig förtrogne med deras inrättning och verksamhet redan innan
deras utslag ensamt skall ligga till grund för skattens bestämmande.

I händelse af bifall till komiterades framställning i afseende
å såväl sjelfva lagen som tiden för dess tillämpning bör naturligtvis
det öfvergångsstadgande, som förekommer i förra förslaget
under § 48, utgå och § 49 med § nummer 48 erhålla den förändrade
lydelse, som komiterade i det framlagda författningsförslaget
intagit.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda:

Stormägtigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

A. H. FOCK.

Sten Stenberg. Moritz Rubenson. Sven Nilsson. C. O. Berg.
Fredrik Hederstjerna. L. Norm. L. A. Forssman.

A. L. van der Hagen.

Stockholm den 23 januari 1880.

FÖRSLAG

till

Förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Art. I.

Om rättighet till bränvins tillverkning och destillering.*

§ 1 (n. v. § 1).

1. Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka
fabriksrörelse eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord; och må flere till bränvinstillverkning berättigade
förena sig om bedrifvande ä samma ställe af sådan tillverkning.
De, som vilja ingå bolag för bränvinstillverkning, skola
upprätta skriftlig bolagsordning. Är det aktiebolag, skola aktierna
vara stälda till viss person.

2. Domare på landet, embets- eller tjensteman eller annan,
som till följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut
om bränvinstillverkning eller i kontroll derå, så ock ecklesiastik
embets- eller tjensteman, kyrkobetjént och folkskolelärare må dock
icke befatta sig med dylik tillverkning.

3. Å allmänna boställen så ock å annan kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden,
såvida icke tillåtelse dertill meddelas af den myndighet, som
öfver sådan jord eger att utöfva tillsyn; dock vare den, som å den

* Skiljaktigheter mellan förslaget och gällande förordning äro utmärkta med
kursiv stil.

tid, kongl. förordningen den 18 januari 1855 angående vilkoren
för bränvinstillverkning kungjordes, på grund af kontrakt med
kronan, vederbörande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare,
såsom brukare eller arrendator innehade sådan jord, för
sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt
om jordinnehafvare är stadgadt, likväl icke i något fall längre,
än samma kontrakt gäller.

§ 2 (n. v. § 2).

1- Den, som vill tillverka bränvin utan att genom jords
innehafvande vara dertill behörig, göre ansökning, om bränneriet
är beläget å landet, hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande och, om
bränneriet är beläget i stad, hos magistraten eller, der sådan ej
finnes, hos stadsstyrelsen. Vid ansökningen fogas bevis, som styrker
hans behörighet. Derest sökanden finnes vara till handteringens
utöfning behörig, värde- tillståndsbref för honom utfärdadt.

2. Besvär i sådan fråga anföres öfver magistrats- eller stad.sstyrelses
beslut hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom fjorton
dagar och öfver Kongl, Maj:ts befallningshafvandes beslut hos
Kong]. Maj:t i dess finansdepartement inom tretio dagar efter delfåendet
af beslutet.

§ 3 (n. v. § 3).

1. Bränvinstillverkning skall vara tillåten hela tillverkningsåret,
så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda Kongl. Maj:t
att föi eskrifva dess inställande under viss tid. Tillverkning sår et
i äknas jran kl. 12 på dagen första, helgfria dag i september månad
det ena till nämnde timme a första helgfria dag i samma månad
det nästföljande året.

2. Bråne t nstil l verkning må på grund af tillståndsbevis, hvarom
häi nedan i § 3 sägs, utöfvas intill slutet af tillverkningsåret, derest
ej tillverkning sr ätten dessförinnan upphör i följd af Kongl. Maj-.ts
ofvan nämnda föreskrift eller sådan anmälan, som i § 7 omförmäles.

3. Under hvarje tid, tillständsbeviset gäller, ehvad tillverkningen
oafbrutet fortgått eller ej, vare tillverkningen minst 3,000 kannor samt
derjemte begränsad mellan 100 och 2,400 kannor i medeltal för hvarje
tillverkning sdygn. Stadgandet om minsta tillverkningen af 3,000 kannor
gälle dock ej för de fall, att tillverkning srättens upphörande grundar
sig på anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 sägs, eller på Kongl.
Map.ts ofvan omförmälda föreskrift. Har tillverkningsrätten upphört
på grund af anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 nämnes, skall
vid med eltalsb er åkning en icke det tillverkning sdygn medtagas, hvarunder
afbrottet skedde.

4. Med tillverkningsdygn förstås tiden från kl. 12 på dagen
den ena till samme timme å nästföljande helgfria dag.

5. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej
medgifven från kl. 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag
till kl. 10 om| aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda
tillverkningsmetoders begagnande undantag från denna bestämmelse
skulle finnas oundgängligen nödigt, Kongl. Maj:t vill på särskild
underdånig ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.

§ 4 (n. v. § 4).

För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar,
som för kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna.

§ 5 (n. v. § 5).

Minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning är afsedd
att börja, skall densamma hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
skriftligen anmälas samt dervid tillika uppgifvas såväl stället
för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall taga
sin början. Vid anmälningsskriften fogas antingen tillståndsbref,
som i § 2 omförmäles, eller ock bevis, att tillverkaren eger eller
innehar i mantal satt eller särskild t skattlagd jord. Dä tillverkningen
är afsedd att af flera personer bedrifvas ä samma ställe,

skola samtlige delegarne i sådan förening göra anmälan derom till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Af bolag tillämnad tillverk ing
skall anmälas af bolaget eller dess styrelse med ingifvande af bolagsordningen
samt förteckning på delegarne. Finner Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hinder icke möta för handteringens utöfvande,
varde tillståndsbevis utfärdadt.

§ 6 (n. v. § 6).

Vill den, som anmält sig till bränvinstillverkning, afstå derifrån,
ege han hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande återkalla sin
anmälan minst åtta dagar, innan tid inträdt för sådan tillverknings
utöfvande; sker återkallelsen senare, vare han skyldig att enligt
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning ersätta de kostnader,
som möjligen uppstå genom kontrollörs inkallande i tjenstgöring.

§ 7 (n. v. § 7).

1. Vill bränvinstillverkare före tillverkningsårets slut afstå ifrån
tillverkning srätten, skall han derom göra skriftlig anmälan hos kontrollören
minst tre dagar före utgången af det tillverkning sdygn, med
hvilket han anmäler sig vilja af sluta tillverkningen, dock att, om bränneri
eller deri begagnad redskap . genom, vådeld eller annan olyckshändelse
blifvit väsentligen skadad, tillverkning srätten må upphöra omedelbart efter
det egaren gjort skriftlig anmälan derom. Kontrollören åligger att
dels lemna tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen
underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande, öfverkontrollör
och kronobetjent om tiden för tillverkning sr ättens upphörande.

2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att
upphöra, må den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad
anmälan, som i § 5 sägs.

§ 8 (n. v. § 8).

Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid, eller bränvins -

tillverkning afbrytes utan sådan anmälan, som i § 7 omförmäles,
eller utan Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift och ej inom
fem tillverkningsdygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde,
ånyo företages, åligger det bränvinstillverkaren att för hela den
tid, hvarunder tillverkningen sålunda icke utöfvats, till Kong!
Maj:ts befallningshafvande inbetala på bränneriet belöpande kontrollkostnader.

§ 9 (n. v. § 9).

Öfver anmälningar och uppgifter, som enligt §§ 5, 6 och 7
inkomma till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, läte han förteckningar
tillställas öfverkontrollörer äfvensom i stad polismyndighet
och å landet vederbörande kronobetjent.

§ 10 (n. v. 18—22).

1. Vill någon under den tid, då han är till bränvinstillverkning
berättigad, ä tillverkningsstället genom särskild destillering rena
bränvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör.

2. 1 öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande
närings!anordning stadgas.

Art. II.

Om bränvins beskattning och uppläggande på nederlag.

§ 11 (n. v. § 11).

1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas
en skatt af en krona 20 öre för hvarje kanna, så bestämd som i
§ 22 sägs. Denna skatt skall inbetalas till landtränteriet, dock hvarje
gäng icke för mindre än 500 kannor.

2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket skatt blifvit erlagd,
må, efter hvad särskildt stadgas, åtnjutas restitution med en krona

26 öre för hvarje kanna renadt och med en krona 20 öre för hvarje
kanna icke renadt bränvin af normalstyrka.

3. För bränvin, som uttages från sådant nederlag, hvarom hav
nedan sägs, skall med det undantag, som följer af § 13 mom. 1, erlägges
den skatt, som är gällande, dä inbetalningen sker.

§ 12 (n. v. § 12).

1. Har tillverkningen vid något bränneri öfver stigit det i § 3
mom. 3 bestämda högsta kannetal af 2,400 kannor i medeltal för hvarje
tillverkning sdygn eller icke uppgått till det der bestämda minsta kannetal,
vare sig af 3,000 kannor för hela den tid, tillverkning sr ätten gält,
eller af 100 kannor i medeltal för hvarje tillverkning sdygn, då skall
utöfver den i nästföregående § faststälde skatt erläggas en särskild
afgift af 25 öre för hvarje kanna bränvin, hvarmed tillverkningen antingen
öf verstiger det högsta eller varit mindre än det i hvarje fall medgifva
lägsta kannetalet.

2. Den i nästföregående moment bestämda särskilda afgift skall
inom fjorton dagar efter tillverkning sr ätt ens upphörande jemlikt
uträkning, som kontrollören åligger att genast lemna tillverkaren,
af denne inbetalas till landtränteriet. Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ofördröjligen utmäta afgiften; och skall emellertid
det vid bränneriet tillverkade och vid afverkningstidens slut under
offentlig vård qvarvarande bränvin utgöra pant för afgiften.

§ 13 (n. v. § 13).

1. Af det bränvin, för hvilket skatt ej blifvit erlagd, skola såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag minst 80 procent under
kronans läs. Öfver återstoden egen tillverkaren fritt förfoga, dock med
skyldighet att före tillverkningsårets slut inbetala den skatt, som gälde
vid tiden för samma bränvins tillverkning, vid påföljd, att Kongl. Majds
befallningshafvande eljest låter ofördröjligen utmäta skatten.

2. Då bränvinsbr tinning af bry tes af någon bland de i § 3 mom.
3 omförmäla anledningar, må återbäring beviljas af så stor de!

af erlagd skatt, som ej motsvaras af tillverJcadt bränvin. Ansökan
derom, åtföljd, der olyckshändelse vållat afbrottet, af undersökningshandlingar
rörande dennas tillkomst och förloppet dervid, ingifves
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken pröfvar ansökningen
och underställer sitt beslut Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt.

§ 14 (n. v. § 14).

Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall finnas vid
hvarje bränneri, vara beläget i dess närhet och af tillverkaren uteslutande
för ändamålet upplåtet samt så inrättadt och godkändt, som ordningsstadgan
för bränvinsbrännerierna i riket föreskrifver. Sådant
nederlagsmagasin skall förses med två olika lås, hvilkas nycklar
skola förvaras, den ene hos bränvinstillverkaren och den andre hos
den, som å kronans vägnar utöfvar tillsynen öfver nederlaget. Denne
åligger att föra journal öfver nederlaget enligt föreskrifterna i ordningsstadgan.
I journalen skall tillverkaren eller hans befullmägtigade
ombud, hvarje gång bränvin inlägges ä eller uttages från
nederlaget, teckna sitt erkännande.

§ 15 (n. v. § 15).

1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande mot
nederlag saf gift hafva bränvin, dock icke under 1,000 kannor, qvarliggande
ä nederlag vid bränneriet, om anmälan derom blifvit gjord hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom tio dagar före tillverkningens
upphörande.

2. Sättes bränneri ånyo i gång inom sex månader från tillverkningsrättens
upphörande, och har nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt,
skall detta senare, på sätt i ordning sstad g an föreskrifves, öfvertagas
af den i tjenstgöring inträdande kontrollör.

3. Har åter bränneriet icke satts i gäng inom sex månader från tillverkning
sr ättens upphörande och nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt,
dä må efter ny anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast
inom tio dagar före nämnda tids utgång bränvinet fortfarande ligga på

nederlag emot förnyad ned erlag saf gift och i öfrigt oförändrade vilkor.
Dylik förnyelse för högst sex månader i sänder må under enahanda
vilkor ega rum mot, ny nederlag saf gift för hvarje gång.

4. Nederlag saf giften, som utgår med tio kronor för hvarje helt
tusental kannor bränvin, skall beräknas

a) vid tillverknings upphörande ä den myckenhet, som dä finnes
liggande ä nederlaget, med afdrag likväl af hvad å nederlaget qvarläg
vid samma tillverknings början, samt

b) vid förnyelse af nederlagsrätt enligt mom. 3 å den myckenhet,
som då qvarligger på nederlaget.

Nederlag saf giften skall erläggas för minst 3,000 kannor, äfven
om det inneliggande bränvinet ej utgör så mycket.

5. Ne derin g saf giften skall i sin helhet gäldas senast i sammanhang
med betalning af tillverkning sskatt, då uttag från nederlag första
gängen sker, men bör alltid vara gulden, då tillverkning ånyo börjar
eller anmälan göres om förlängd nederlagsrätt.

6. Nederlag saf gift, som är ogulden, dä tillverkning ånyo börjar,
skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen låta utmäta.

7. För den nederlagsrätt, som ätnjutes under fortgående tillverkning,
erlägges ej särskild afgift.

§ 16 (n. v. § 16). •

1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning
eller olyckshändelse i det å nederlag upplagda bränvinets kannetal
eller styrka, skola ändock tillverkning sskatt och nederlagsafgift
erläggas för allt .det bränvin, hvarför enligt journalen skatt är ogulden,
dock vill Kongl. Maj:t, der minskningen utan egarens vållande
uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den lindring i afgifterna,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.

2. A nederlag befintligt bränneri utgör pant för ogulden
skatt och nederlagsafgift. Till ytterligare säkerhet för berörde afgifters
utbekommande skall det bränvin, som vid tillverkningens
upphörande finnes qvar å nederlaget, vara mot eldskadajförsäk -

radt till ett värde ej understigande afgiftemas belopp; och åligger
tillverkaren att vid nämnda tid till den,. som öfver nederlaget utöfvar
tillsyn, aflemna försäkringshandlingarna jemte behörigt bevis,
att kronan eger rätt till så stor del af försäkringssumman,
som fordras för afgifternas gäldande. Går för säkring stiden till
ända, innan nederlag sr ätten uppliör eller nederlaget blifvit af kontrol t lör

öfvertaget på sätt i § 15 mom. 2 sägs, skall försäkringen förnyas.
Underlåter tillverkare att fullgöra hvad sålunda är föreskrifvet,
vare afgifterna genast till betalning förfallna, och skall
nederlaget, enligt hvad i ordning sstadgan närmare föreskrifves, ställas
under särskild uppsigt samt kostnaden härför bestridas af nederlagets
innehafvare.

§ 17 (n. v. § 17).

1. Frän nederlag eger bränvinstillverkare icke utbekomma mera
bränvin, än att det qvarligg ande utgör minst 80 procent af allt det tillverkade
bränvin, för hvilket qvitto å erlagd skatt ej blifvit afiemnadt. Uttag
må endast ske i helt eller hela kärl, der ej fasta cisterner begagnas.
Sedan tillverkningen vid bränneriet upphört, må från nederlaget
för hvarje gång icke uttagas mindre än 500 kannor. I öfrigt galle i
afseende ä uttagningarna de föreskrifter, som i ordning sstadgan meddelas.

2. Uppgår bränvin, som qvarligger ä nederlag, sedan tillverkningen
upphört, ej till 1,000 kannor, skall bränvinet senast inom
åtta dagar på föreskrifvet sätt uttagas från nederlaget. Sker det
ej, läte Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen utmäta de
afgifter, för hvilka bränvinet utgör pant; och skall på samma sätt
förfaras, der nederlagsmagasin icke blifvit utrymdt inom den i
§ 15 mom. 3 bestämda tid, utan att förlängd nederlagsrätt i föreskrifven
ordning inträdt.

§ 18.

På särskild pröfning af Kongl. Maj:t skall i hvarje fall bero, om
och under hvilka vilkor och kontroller annat slag af bränvinsnederlag,
än här ofvan omförmäles, må medgifvas.

Art. in.

Om tillsyn vid bränvinstillverkning och nederlag.

§ 19 (n. v. § 15, 23, 24 och 31).

1. Öfverkontrollörer för ordnas af Kongl. Maj:t till erforderligt
antal att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Öfverkontrollör
lyder under chefen för den vid kongl. finansdepartementet inrättade
byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter och åtnjuter det arfvode
samt den skjuts- och traktamentsersättning, som i ordningsstadgan
bestämmes.

2. Tillsyn vid bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller
med stöd af § 10 destilleras, utöfvas af edsvuren kontrollör. Efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande
det eller de brännerier inom länet, hvilka skola ställas
under hvarje kontrollörs tillsyn.

3. Kontrollör utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och
lyder i allmänhet under öfverkontrollör, men är i län, der öfverkontrollör
ej blifvit inkallad i tjenstgöring, stäld omedelbart under
chefen för kontrollbyrån.

4. Kontrollör erhåller af staten under tjenstgöring stiden arfvode
till följande belopp, nemligen:

vid tillsyn å 1 bränneri 6 kronor om dagen,

» » å 2 brännerier 7 » » »

» » å 3 eller flere d:o 8 » » »

Kontrollör åtnjuter tillika af staten enligt gällande ordningsstadga
skjuts- och traktamentsersättning för resa till och från tjenstgöring en
äfvensom ersättning för skaf- och försegling smaterialier samt postporto.

5. Kongl. Majits befallningshafvande låter träffa aftal med den
eller de personer inom tjenstgöring sområdet, som kunna vara villige att
mot ersättning af statsverket tillhandahålla kontrollören bostad och kost
för högst 3 kronor om dagen samt skjuts inom tjenstgöringsområdet
mot högst den gällande skjutslegan för en häst med åkdon■ Skulle dy -

lika aftal ej kunna träffas, värr den tillverkare, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmer pligtig att emot förut nämnda ersättning
lemna kontrollören kost och eget möbleradt, eldadt och städadt boningsrum
å plats, som af Kongl. Maj-.ts befallningshafvande godkännes, och
hvarje tillverkare eller nederlagsinnehafvare pligtig att senast en timme
efter deromc af kontrollören erhållen tillsägelse lemna honom skjuts af
en häst med åkdon ''och körsven till annat inom tjenstgöringsområdet beläget
bränneri eller nederlag eller hans bostad mot ersättning efter gällande
skjutslega. Rörande tiden, sättet och vilkoren för här ofvan bestämda
ersättningars utbetalande meddelas i ordningsstadganföreskrifter.

6. Kontrollör vare, sä länge lian är i tjenstgöring, tillika tillsyningsman
å de inom hans tjenstgöring sområde befintliga nederlag.
För nederlag, som ej står under tjenstgörande kontrollörs tillsyn, skall
särskild tillsyningsman förordnas af Kongl. Maj-.ts befallningshafvande,
som tillika bestämmer det eller de nederlag, som skola std under hvarje
tillsy ning smans uppsigt.

7. Tillsyningsman vid nederlag, hvilken ej tillika utöfvar leontrollörsjenst
inom området, erhåller af staten dels arfvode till belopp
af fyra kronor för hvarje förrättning vid nederlaget, hvarför godtgörelse,
enligt hvad i mom. 8 sägs, icke skall lemnas af nederlagets innehafvare,
dels ock enligt gällande ordning sstadgas bestämmelser ersättning
för skjuts, skrifmaterialier och postporto.

8. Nederlagets innehafvare vare skyldig ätt för hvarje förrättning
utöfver en gång i veckan, som tillsyningsman på begäran
vid nederlaget verkställer, lemna honom fri skjuts eller skjutsersättning
enligt ordningsstadgans föreskrift och derjemte, i fall tillsy
ning smannen ej är tjenstgörande kontrollör inom området, arfvode
af 4 kronor.

§ 20 (n. v. § 25).

1. Öfverkontrollörer, kontrollörer och tillsy ning smän ställe
sig till efterrättelse de föreskrifter, som i ordningsstadgan äro
meddelade.

Betänkande ang. bränvinstillverkning.

2. Bränvinstillverkare ställe sig till efterrättelse hvad n randa
stadga om hans åligganden innehåller samt de föreskrifter, '' fverkontrollören
eller kontrollören i enlighet med densamma meddelar.

§ 21 (n. v. § 30).

1. Bränvinstillverkning må ej företagas, innan tillständsbeviset
blifvit för kontrollören uppvisadt samt bränneriet och nederlag smagasinet
af honom besigtigade samt befunne icke vara annorlunda inrättade,
än ordningsstadgan medgifver. Sådan besigtning bör anställas,
innan tiden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen
af kontrollör fördröjd, förhålles som i ordningsstadgan
föreskrifves. Vid besigtningen skall kontrollören öfver bränneriet
och nederlaget upprätta beskrifning i tre exemplar, hvilka skola
af honom och bränvinstillverkaren undertecknas. Ett exemplar
insändes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och skola kontrollören
och bränvinstillverkaren till sig taga hvardera ett.

2. Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören
likaledes, innan bränvinstillverkning må der företagas,
öfver de verkstälda förändringarna upprätta beskrifning i tre exemplar,
med hvilka förfares på sätt i mom. 1 är stadgadt i afseende
på der omförmälda beskrifning.

§ 22 (n. v. § 3, 26 och 28).

1. Det tillverkade bränvinet uppmätes■ och reduceras till normalstyrka
förmedelst, en i bränneriet uppstäld, behörigen justerad kontrollapparat.
Från hvad denne angifver afdrages för afdunstning 2 pro o cent.

Återstoden utgör det bränvin, för hvilket skatt samt öfriga afgifter
beräknas och som ligger till grund för bestämmande af gränserna
för tillverknings- och nederlag srätten.

Med bränvin af normalstyrka förstås sådant, som innehåller 50
volumprocent alkohol vid + 15° å Celsii termometer.

2. Vid bränneri, der kontrollapparat ej finnes anbragt eller apparaten
kommit i olag, skall bränvinet, på tillverkningsstället af kontrol -

loren uppmätas och profvas samt reduceras till normalstyrka, hvarefter
sä förf arvs, som i mom. 1 sägs om det förmedelst apparaten uppmätta
bränning. Brän vinsti 11 verk aren, som bör om tiden för uppmätningen
underrättas, eger att dervid sjelf eller genom ombud vara
tillstädes, utan att dock förrättningen må för hans uteblifvande
inställas. All för uppmätningen behöflig handräckning och redskap
skall tillhandahållas af bränvinstillverkaren.

3. Skulle kontrollapparat under pågående tillverkning komma i
olag, skall tillverkaren omedelbart derom underrätta kontrollören, och
skall under dennes tillsyn apparaten frånskiljas redskapen samt särskilt
rör för spritens ledning till sprithällaren anbringas. Om förhållandet
gör kontrollören genast anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och hos öfverkontrollören, der sådan finnes i tjenstgöring.
Skulle kontrollören i följd af annan tjenstgöring inom området vara
hindrad, att utöfva nödig tillsyn vid bränneriet, eger han att tillkalla
sakkunnig person att såsom kontrollör tjenstgöra, till dess öfverkontrollör
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande besluta om kontrollens
uppehållande; Och skall denne särskilde kontrollör, der sä nödigt
finnes, af tillverkaren erhålla rum och kost mot den ersättning som i §
19 mom. 5 sägs. Det bränvin, som tillverkats från närmast föregående
aflösning af kontrollapparaten till dess sprithällaren blifvit satt under
kronans läs, beräknas efter tillverkningens storlek under motsvarande tid,
innan apparaten kommit i olag, så vida tillförlitlig uppgift ej kan på
annat sätt erhållas; och skall i hvarje fall beräkningen underställas
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.

§ 23 (n. v. § 28).

1. Kontrollapparat anskaffas och underhålles af staten.

2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhemta
kontrollapparaten från den plats inom länet, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmer, samt att likaledes bestrida kostnaden för apparatens
uppsättning i enlighet med ordningsstadgan.

3. Efter tillverkningens upphörande qvarstannar kontrollap araten
vid hränneriet under tillverkarens värd, sä vida denne ej hos Kong Maj ds
befallningshafvande anmäler sig vilja återlemna apparaten eller Kongl.
Majds befallningshafvande finner skäl att återfordra densamma; och
skall i båda dessa fall apparaten på tillverkarens bekostnad inpackas
och forslas till den plats inom länet, som Kongl. Majds befallningshafvande
anvisar, allt i öfverensstämmelse med ordning sstadgan.

4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som
kunnat förekomrnas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren
enligt faststäld taxa.

§ 24.

1. Kontrollören skall ä tider, som i ordning sstadgan bestämmas,
afläsa kontrollapparaten, och eger bränvinstillverkaren att dervid sjelf
eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må för
hans uteblifvande inställas.

2. Omedelbart efter den aflösning ä kontrollapparaten, hvarom
i mom. 1 sägs, åligger tillverkarem att, på sätt ordning sstadgan föreskrifver,
under kontrollörens tillsyn låta uppmäta och å nederlaget inlägga
det bränvin, som i § 13 bestämmes.

3. Skulle det bränvin, som skall inläggas å nederlag, ej af tillverkaren
aflemnas, skall kronans lås sättas för sprithållarcn och sprithållarerummet,
och derest icke klockan 12 å nästföljande helgfria dag
minst 80 procent af allt det bränvin, för livilket skatt är ogulden, blifvit
stälde till statens säkerhet, tillverkningen då afbrytas samt kontrollören
om förhållandet ofördröjligen gorå anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som genast låter utmäta den bristande tillverkning sskatten.

§ 25 (n. v. § 29).

1. Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist

om brämvinets alkoliolhalt, skall af bränvinet tagas prof, livilket under
bådas försegling af tillverkaren insändes till kontrollbyrån jemte bestyrkt
utdrag af journalen för dagen. Chefen för byrån undersöker derefter

eller låter genom annan sakkunnig person undersöka prof v et och meddelar
skriftligt yttrande derom till Kongl. Ma.j:ts befallningshafvande,
soin afgör tvisten genom beslut, hvaröfver klagan ej må föras.
Den, som tvisten tappar, skall gälda den af undersökningen uppkommande
kostnad samt ersätta vederparten hans utgifter och besvär.

2. Anmäler tillverkare hos kontrollören inom sex tillverkning sdygn
före tillverkning sr ättens upphörande missnöje med kontrollapparatens mätning,
skall, sd fort sig göra later, kontrollmätning verkställas enligt ordningsstadgans
föreskrifter. Om efter tre tillverkning sdygns kontrollmätning
skilnaden emellan dennas resultat och apparatens icke uppgår
till en och half procent af det förra, föranleder anmälningen ingen
vidare åtgärd, och åligger tillverkaren att betala kostnaden för kontrollmätningen.
År åter nämnda skilnad en och en half procent eller deröfver,
skall apparaten genast undergå inre revision och omjustering
eller utbytas mot annan. Hvad i detta fall genom apparatens felaktighet
blifvit i tillverkning sjournalen för högt upptaget afdrages, dock
e) för längre tid än från den aflösning, som närmast föregick anmälan
om missnöje.

§ 26 (n. v. § 32).-

Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången
vid något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlagsmagasin,
gifve ofördröjligen sådant tillkänna för allmän åklagare, hvilken
har att i laga ordning anställa åtal.

Art. IV.

Om ansvar för öfverträdelser af förordningens föreskrifter.

§ 27 (n. v. § 33).

1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt
tillstånd eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut
bränvin stillverkning blifvit instäld, gälde den i § 11 stadgade tillverk -

ningsskatt och böte för lönbränning första gången ett med skatten
lika belopp och andra, gången dubbelt. Den, som andra gången
beträdes med sådan förbrytelse, hafve derjemte förverkat rättighet
att tillverka bränvin. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd,
erlägge tillverknings skatt och böte fyra gånger skattens belopp.

2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger
pannans rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes
skatten efter 100 kannors tillverkning under dygn. Är tillverkningen
utöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga drifven
redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad utredas
kan, blifvit tillverkad, dock för minst 300 kannor på dygnet.
I begge dessa fall skall skatten utgå för minst en månad; men har
tillverkningen blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres skatt
för två månader, in på tredje månaden för tre månader o. s. v.

§ 28 (n. v. § 35).

Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället
belintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras,
förbrutna. Kan det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen
tillverkad, vare dock sådan del icke förbruten.

§ 29 (n. v. § 36). •

Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål
begagnar tillverkningsredskap eller sprithållare med dold öppning
eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas,
eller på något annat sätt försnillar den skatt, som bör erläggas,
eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets
lönliga uttagande, eller gör åverkan ä den i bränneriet

uppsatta kontrollapparaten, eller af tillverkadt bränvin icke å den i
§ 24 mom. 3 utsatta senaste tid till statens säkerhet för skatten öfverlemnar
hvad föreskrifvet är, straffes med böter från och med 500
till och med 1,500 kronor, gälde den skatt, som belöper sig för
det undansnillade bränvinet, och hafve förbrutit redskapen, det i
bränneri, vid beslag stillfället befintliga bränvin och de kärl, i hvilka
det förvaras.

§ 30 (n. v. § 37).

Till redskap, som enligt § 28 eller 29 är förbruten, räknas
hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning
inrättäd redskap äfvensom sprithållare.

§ 31 (n. v. § 39).

1. Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet
i § 3 mom. 5, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med
20 till och med 200 kronor.

2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och
kl. 5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från
och med 5 till och med 50 kronor.

§ 32 (n. v. § 40).

För öfverträdelse af hvad i § 20 mom. 2, § 22 mom. 2 och
§ 24 mom. 2 angående bränvinstillverkare stadgas vare ansvaret
böter från och med 20 till och med 200 kronor.

-5

§ 33 (n. v. § 41).

Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende
å förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad,
der enligt § 43 inom. 3 undersökning får ske, böte från och
med 100 till och med 1,000 kronor,

§ 34 (n. v. § 42).

1. När förbrytelse mot denna förordning åtalas, ansvare bränvinstillverkare
för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet
anstälde arbetares gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af
redskap eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer,
derest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.

2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras,
skola, fastän bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna,
när förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången
af bränneriets arrendator eller föreståndare eller ock efter arrendators
eller föreståndares föreskrift.

3. ''Då förbrytelse, som enligt denna förordning medför förlust
af redskap, tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit
begången af annan än dessas egare, och denne senare finnes vara
berättigad att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens,
varans eller kärlens värde.

§ 35 (n. n. § 43).

Bränvinstillverkare, som åt den vid hans bränneri anstälde
kontrollör eller tillsyningsman såsom muta något gifver eller erbjuder,
böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrollör
eller tillsyningsman, som mottager mutan, vare underkastad
lika ansvar och miste derjemte befattningen.

§ 36 (n. v. § 44).

Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken är tjenstepligtig att åtala förbrytelse
mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares
försnillning af den skatt, han bör erlägga; varde dömd till

fängelse eller straffarbete från oeh med sex månader till och med

två år. Visar han försummelse eller vårdslöshet i fullgörande af
sina åligganden, varde antingen för alltid eller under viss tid från
tennsten eller befattningen skild eller ock fäld till högst 200
kronors böter.

§ 37 (n. v. § 45).

Om undersökning, hvarom i § 43 sägs, hos någon anställes, men
förbrytelse ej upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5
till och med 50 kronor, der han ej haft giltig anledning till undersökningen.

§ 38 (n. v. § 47).

Böter, som efter denna förordning åd ömas, skola, om t illgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 39 (n. v. § 48).

Då tillverkning sskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna
förordning, må, der tillgång saknas till skatten eller någon del
deraf, böterna ej kunna med. penningar gäldas, utan skall den
sakfälde i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.

§ 40 (n. v. § 49).

1. Af böter, som ådömas enligt denna förordning, samt värdet
af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbruten, tillfälle
två tredjedelar åklagaren och en tredjedel den stads eller
sockens fattigkassa, hvari den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.

2. Efter anmälan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kommer
att på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något
fall åklagare för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande
af förbrytelse mot denna förordning gjort sig förtjent af någon
särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel
i ådörada böter samt redskap eller annat förbrutet gods.

Art. T.

Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.

§ 41 (n. v. § 50).

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver
iakttagande af hvad i denna förordning är stadgadt.

§ 42 (n. v. § Öl).

1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente
samt de personer, hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna
förordnings efterlefnad, åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon
mot hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han
njuter kost eller underhäll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej
heller tjenare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjensten.

3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd
i mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt,
att denne må kunna öfvervara målets utförande.

§ 43 (n. v. § 53, 54 och 55).

1. De i § 42 mom. 1 omförmälde allmänne åklagare ega att
anställa undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom
att verkställa beslag.

2. Den, som förrättar undersökningen, bör, för att tillgodonjuta
det skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen
på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen
företages, uppvisa fullmagt eller förordnande. I orten
boende eller känd krono- eller stadsbetjent vare likväl frikallad
från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet. •

3. Undersökningen må anställas i bränneri sä ock i annat
rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning.

§ 44 (n. v. § 56).

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af
hvad i beslag tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället
eller någon af hans husfolk skall förut tillsägas om beslaget.

§ 45 (n. v. § 57).

Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin
och sig dertill behörigen anmält, må ej panna utbrytas eller
någon del af tillverkningsredskapen honom fråntagas eller han
från tillverkningens fortsättande hindras, innan förste domstol i
målet dömt redskapen förbruten, der ej vid tillverkningen i ändamål
att undansnilla bränvin från beskattning begagnats redskap eller
sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin
kan lönligen uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.

§ 46 (n. v. § 58).

Redskap, som tages i beslag, skall till förekommande af dess
utbyte mot annan af beslagaren utmärkas med särskild stämpel,
der ej redskapen vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den
skall sättas i allmänt förvar.

§ 47 (n. v. § 59).

Vid beslag skall till säkerhet för den skatt och de böter, som
kunna ådömas, det i bränneriet och dertill hörande, förvaringsrum
jemte nederlagsmagasin befintliga, lofligen tillverkade bränvin tagas
i förvar.

Öfvergående stadgande.

§ 48.

Bränvin, som ligger ä nederlag vid tiden för denna förordnings
trädande i kraft, må enligt bestämmelserna i kongl. förordningen den

23 augusti 1876 angående vilkoren för tillverkning af bränvin samt
ordning sstadgan för bränvinsbrännerierna i riket af samma dag qvarligga
å nederlaget intill den l oktober det är, dä denna förordning träder
i gällande kraft, dock att, om bränneriet dessförinnan sättes i gäng,
nederlaget skall öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande kontrollör
och dervid förfaras, på sätt denna förordning bestämmer.

STORMÅGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Med anledning af framställning från komitén för öfverseende af
gällande bränvinslagstiftning har Eders Kongl. Maj:t den 20 sistlidne
juni åt undertecknad uppdragit att i Ryssland inhemta nog -

grann och fullständig kännedom ej mindre om de anordningar
och detaljbestämmelser, som äro förenade med användandet af
den af firman Siemens et Halske konstruerade spritkontrollapparaten,
än äfven om resultaten af densammas användning, samt
att derefter inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida nämnda
apparat kan vara lämplig att införas vid de svenska brännerierna.

Med anledning af det sålunda meddelade nådiga uppdraget,
och sedan Eders Kong]. Maj:ts minister i St. Petersburg, derom
anmodad, i skrifvelse till utrikesdepartementet upplyst att, enligt
vederbörande rysk myndighets utsago, sommaren vore för en resa
till Ryssland i det i fråga varande syftet en mindre lämplig tidpunkt,
enär nästan ingen bränvinsbränning då förekomme, anträddes
resan först den 10 sistlidne oktober. Under den tid af
omkring tre veckor, jag tillbragte i Ryssland, vistades jag dels i
St. Petersburg, sysselsatt med att anskaffa och taga kännedom
om gällande författningar angående bränvinstillverkning och kontrollen
derå samt med att direkt af vederbörande centralmyndigheter
inhemta behöfliga upplysningar, dels i Reval och trakten
deromkring, hvarest tillfälle bereddes mig att på i gång varande
brännerier icke blott inhemta praktisk kännedom om kontrollförfarandet
i dess helhet, utan ock att öfverfara och sjelf deltaga
i uppsättning, undersökning och tarering af apparater. Att det
största tillmötesgående från de ryska myndigheternas och tjenstemännens
sida härvid visades mig, torde jag icke böra underlåta
att för Eders Kong!. Maj:t i underdånighet anmäla.

I sammanhang med beskrifningen af de anordningar och detaljbestämmelser,
som äro förenade med den Siemenska kontrollapparatens
användning i Ryssland, kan jag icke undgå att i korthet
redogöra för vissa delar af den ryska bränvinslagstiftningen, hvilka,
ehuru icke innehållande några särskilda bestämmelser angående
den i fråga varande apparaten, dock stå i närmaste samband.med
grunderna för sjelfva kontrollsystemet och således icke kunna
förbigås vid en framställning af detta system i dess helhet.

Tillverkningsskatten bestämmes efter material, jäskarsrymd,
jäsningstid och tillverkad vara. Innan bränning börjar, skola
samtliga jäskar-vara uppmätta och bränneriegaren genom en deklaration
gifva tillkänna, hvad slags material han, under den tid
deklarationen omfattar, ämnar använda, huru stor qvantitet, som
dagligen skall inmäskas och jäsningstidens längd. I statuterna
för accisen på drycker bestämmes, huru mycket af hvarje slags
material, som svarar mot en viss jäskarsrymd, så att på ett pud
rågmjöl, torrt malt och andra sädesslag beräknas 6 vedro (1 vedro
= 12,3 liter) jäskarsrymd, på ett pud potatis eller hvitbetor lf
vedro och på ett pud grönt malt 4 vedro. På grund häraf beräknas
den qvantitet material, som dagligen skall inmäskas och
derefter qvantiteten tillverkad vara. Härvid gälla vissa så kallade
normer, hvilka angifva, huru mycket sprit, som motsvarar ett pud
af de olika råmaterialen. Enheten vid beräkning af accisen är en
grad eller ^ vedro vattenfri sprit (motsvarande 9,4 kubiktum
bränvin af normalstyrka). Normerna, som äro tre angifvas af
nedanstående schema:

Antal grader enligt
lägsta mellersta högsta

normen. af ett pud råg-, hvete-, korn-, hafre-, ärt-, bo-	normen.	normen.
hvete-, hirs- och speltmjöl samt af torrt malt
och majs...................................................................	35	37	38
» d:o grönt malt...............................................	231	24\|	25J
» d:o potatis..........................................................	9	It	12
» d:o hvitbetor.....................................................	61	7	74.

Tillverkaren är skyldig att betala accis för hela den qvantitet
sprit, som beräknas enligt den af honom sjelf valda normen, äfven
om densamma vid tillverkningen icke uppnås. Erhälles deremot
en öfverbrand, d. v. s. mer än normen angifver, så erlägges ingen
accis för den öfverbrand, som ej öfverstiger en viss procent af
hela tillverkningen, efter följande beräkning, lika för alla slags

material:

Vid en vald jäs- Accisfri öfverbrand i procent

ningstid af af hela tillverkningen, vid

lägsta mellersta högsta norm.

5 dygn.......................................... 3 4 5

4 » .......................................... 4 5 8

3 » .......................................... 5 7 10.

För den del af öfverbranden, som öfverskjuter ofvanstående procent
af det hela, betalas accis. Bränvinstillverkning utan norm och
med beräkning af accis uteslutande efter qvantiteten tillverkad vara
tillätes endast i vissa fall efter särskildt tillstånd af finansministern.

Åccisen inbetalas i allmänhet endast i den mån bränvin eller
sprit afyttras från brännerikällare eller engroslager, och kontrollen
har till ändamål icke blott, att tillverkningen må försiggå i stadgad
ordning och ingen hemlig tillverkning förehafvas eller afledning
ske, utan ock att tillse, det accisen erlägges i den mån, som det
färdiga fabrikatet bortföres, eller att för densamma ställas stadgade
säkerheter. Handhafvandet af alla de lagar, som afse accis
på bränvin och sprit, öl, tobak, salt m. m., åligger accisförvaltningarne,
hvilka subordinera under departementet för de indirekta
skatterna, en afdelning af finansministeriet. Hvarje guvernement
utgör ett accisförvaltningsområde, deladt i distrikter. Distriktsaccisförvaltningarne
stå under en öfveruppsyningsman, biträdd af
uppsyningsman. Öfveruppsyningsmannen fördelar brännerierna och
engroslagren för* sprit inom distriktet på sina underlydande uppsyningsman
och dem biträdande underuppsyningsmän (accissubalterner).
Alla dessa tjensteman äro fast anstälda med bestämd lön
och reseersättning. Några särskilda tekniska insigter fordras af
dem icke.

Redan 1868 och 1869 började kontrollmätningsapparater att
användas, och föreskrifter finnas med anledning häraf redan på
denna tid meddelade af finansministern. Det var dock först under
år 1873, som de Siemenska apparaterna i större mängd anskaffades.
Från september 1872 till december 1873 levererades enligt Eif
firman meddelad uppgift 1,200 stycken och under åren 1874—78
ytterligare 1,300 stycken. Jemte de Siemenska infördes äfven
apparater efter Stumpes system, och finnas af dessa ännu mer än
1,200 uppstälda.

I sammanhang med införandet af kontrollapparaterna skedde
ingen väsentlig förändring i grunderna för beskattningen, utan
förut gällande bestämmelser om normer, öfverbrand och underbrand
m. m. bibehöllos.

För pröfning af alla apparater, som användas till bestämmande
af accis, finnes i Petersburg en expedition för accisinstru -

merit och sedan 1874 två expeditioner för kontrollapparater, en i
Warschau och en i Orel. De arbeten, som expeditionen i Petersburg
har att ombesörja, äro uppmätning och kröning af normalmått,
undersökning af alkoholometrar, saltmätare och alla slags
apparater, hvilka användas i och för bestämmande af accis, att på
reqvisition af accisförvaltningarne utsända kontrollapparater, att
besörja deras reparation, samt att undervisa accistjenstemännen
om apparaternas konstruktion och användning. Kontrollexpeditionen
i St. Petersburg består af en direktör, ledamöter och tjensteman.
Ledamöternas åliggande är att yttra sig om alla de frågor,
det tillkommer expeditionen att handlägga, särskildt i tvistiga mål
angåeende accisapparater; de löpande göromålen besörjas af expeditionens
tjensteman.

Anskaffandet af kontrollapparaterna, deras transport och uppställning
i brännerierna sker alltså på kronans föranstaltande;
bränneriegaren är endast skyldig att lemna nödigt arbetsbiträde,
men erhöll, då apparat första gången anbringades, för de förändringar
af lokalen och den omflyttning af redskapen, som möjligen
deraf föranleddes, en ersättning, lämpad efter tillverkningens
storlek. Såväl apparaterna som alla tillbehör äro under
transport inneslutna i väl plomberade lådor.

Apparaten placeras antingen i samma rum som kylaren eller
i ett från denne skiljdt rum; i hvarje fall måste sådant utrymme
beredas, att man på alla sidor kan komma omkring och utan
svårighet undersöka till- och afloppsrören. Rummet skall vara
torrt och ljust samt vid besigtningar, om de ske sedan mörker
inträdt, behörigen upplyst. Temperaturen i detsamma får ej vara
lägre än + 3° Réaumur (= 3f° C.), hvarken medan afverkningen
pågår eller under afbrott, då apparaten icke är tom och skild
från kylaren.

Till undvikande af skakning skall apparaten hvila på ett
grundfast postament af sten, hvars afstånd från kylaren ej får
vara mindre än 65 cin., på det att ett filtrum må kunna uppställas
mellan kylaren och kontrollapparaten. Kan afståndet icke
göras så stort, måste filtret ställas åt sidan och ledningsrören
böjas derefter. För postamentet upptages en grop, 60 till 120 cm.
djup allt efter markens beskaffenhet, och i densamma utlägges,

Betänkande ang. bränvinstillverkning. ^

om grunden är lös, eu rustbädd af tillräckligt grofva stockar,
hvilka helst böra vara infälda i hvarandra, så att, de bilda ett
galler med rutor af omkring 0,5 meters sida. Ofvanpå detta
galler lägges stundom ett lager af tjocka bräder eller plank. På
den sålunda bildade bädden uppmuras postamentet, hvars nedersta,
under och närmast öfver jordytan liggande hvarf icke alltid göras
af tegel utan af annan lämplig sten, då sådan finnes att tillgå;
deremot skall postamentets öfre del alltid vara af tegel. Längs
igenom hela postamentet anbringas ett vertikalt rör af metall eller
tätt hopfogadt trä, afsedt till att leda ner i jorden den sprit, som
vid öfverfyllning af kontrollapparaten icke hinner att genomgå
densamma. Om alltså destillationen genom bristande uppmärksamhet
drifves så ojemnt, att en dylik händelse inträffar, går den
öfverflytande spriten förlorad.

Postamentet göres så stort, att den sockel, på hvilken apparaten
hvilar, utan svårighet får rum. Det upptar vanligen i längd
4 tegel eller ungefär 1,2 in. och i bredd 21 till 3 tegel, ungefär
80 cm. Grunden, hvarpå postamentet hvilar och följaktligen den
grop, som upptages i marken, får ej vara mindre än 1,3 m. lång
och 90 cm. bred. Vid uppmurningen af postamentets öfre del
inlägges ett tvåarmigt ankare af jern, vid hvars öfre ända den
platform, som tjenar till underlag för apparaten, fastkilas; härvid,
iakttages, att tegelstenarne i de öfverstå lagren inmuras så, att
ankaret omöjligen kan uttagas, utan att dessa lager upprifvas.
Ankaret ligger så djupt, att, endast dess öfre med ett öga försedda
ända skjuter upp öfver den på postamentet hvilande platformen,
dock endast så mycket, att ögats underkant tigger i nivå med
platformens öfre yta. Genom ögat indrifves en kil, som dessutom
med plomberadt snöre fästes vid ankaret. Platformen är äfven
af jern och afsedd till stöd och fäste, såväl för den jernsockel,
hvilken utgör apparatens omedelbara underlag, som för det fodral
af zink, hvilket bildar den yttre betäckningen. Till fäste för
apparatens sockel tjena fyra i platformen fastsittande skrufvar,
som passa i motsvarande öron på sockeln. Vid de fyrkantiga
klackarne i hörnen fästes det yttre fodralet.

Postamentets öfveryta, på hvilken platformen lägges, göres
fullkomligt jemn och horizontel. Platformen kista,lies efter vatten -

Öl

pass, hvarvid man hjelper under med kalk- eller cementbruk;
dess plan måste ligga minst 90 cm. lägre än underkanten af spritröret,
på det ställe, der detta träder ut ur kylaren. Vanligen
påfylles med cement ett lager, så att platformen blir helt och
hållet inbäddad i detsamma; endast ankarets spets, klackarne vid
platformens hörn och skrufvarne skjuta upp öfver cementlagret,
som putsas af, så att dess yta blir fullkomligt jemn; endast på
det stället är en liten fördjupning, der det för afledning af öfverflytande
sprit afsedda röret utmynnar. Äfven alla fogar bruka
bestrykas med cement, och postamentet bör derefter lemnas att
torka, till dess bruk och cement hårdnat. På de uppstående
skrufvarne dragas emellertid tillhörande muttrar, hvilka förbindas
med plomberade snören. Afloppsröret, tillslutes med en träplugg.
Alla apparatens tillbehör, som möjligen under uppmurning af
postamentet tagits fram, nedläggas åter i sina lådor, hvilka plomberas
och lemnas i bränneriegarens förvar.

Kontrollapparatens uppställning får verkställas endast af de
accistjenstcmän, som af chefen för departementet för de indirekta
skatterna eller af guvernements-accisförvaltaren erhållit bemyndigande
att öppna apparat och besigtiga dess inre delar; ty en
stor del af de vid kontrollen använda aceistjenstemän och subalterner
har icke rättighet dertill. Sedan apparaten uttagits ur
sin låda, fråntagas de vid kontrollexpeditionen anbragta plomberna
på det skåp af jernplåt, som »-omsluter apparaten. Man förvissar
sig om, att alla fasta delar äro oskadade samt att mottagningscylindern
vid ifyllning med varmt vatten är tät. Derpå undersökes,
huruvida trumman, flottören och vigterna in. in. äro i behörigt
skick, samt om apparatens alla lösa delar hafva samma
nummer. Alla rörliga delar, som för transporten varit fastgjorda,
lossas, och man öfvertygar sig om, att de röra sig obehindradt
och regelbundet. Om allt är . i ordning, uppställes apparaten på
postamentet, sedan såväl muttrarne på platformens uppstående
skrufvar, som träpluggen i afloppsröret borttagits. De fyra skrufvarne
gå igenom hvar sitt öra på sockelplattan, och genom muttrarnes
påskrufning blir apparaten stadigt fästad vid den inmurade
platformen och derigenom vid postamentet. Sockelplattan inställes
efter vattenpass, hvilket, om så behöfves, lätt sker genom under -

lägg af tunna plåt- eller bleckbitar; muttrarne tilldragas, och de
två som befinna sig på samma sida genomdragas med ett snöre,
hvars ändar plomberas, så att ingendera muttern kan vridas, utan
att plomben skadas. Derpå lossas klämskrufvarne vid basen af
den stora fjäder, på hvilken flottören hänger och fjädern lyftes
upp, så att trumman, om den transporterats skiljd från apparaten,
kan läggas in, och dess inre kanal sättas i förbindelse med mottagningscylindern,
hvarefter fjädern åter lägges ner i sitt vanliga
läge.

Derefter företages reglering och tar er ing, hvarigenom man
öfvertygar sig, att de rörliga delarne under transporten icke kommit
i oordning. De vigtigaste manipulationerna, som härvid förekomma,
äro:

1) Man känner efter, att den friktionsfjäder, som ligger an
mot hjulet R (se figuren) och hvars ändamål är att hämma hjulets
rörelse utan att förhindra densamma, har passande spänstighet, så
att den trycker hvarken för hårdt eller för löst mot hjulet; detta
uppnås genom att med handen vrida omkring alkoholräknarens
drifhjul och med en skruf öka eller minska friktionsfjäderns tryck
mot hjulet. Derpå belastar man fjädern Q med en sådan vigt, att
spetsen x vid trummans kringvridning icke kommer att träffa
skalan utan ligga lägre än denna. Om friktionsfjädern gör rigtig
tjenst, skall den t. ex. vid lätta slag mot alkoholräknarens tafla
förhindra hjulet R och följaktligen däfven visarne att röra sig.

2) Tillses, att märket på utsprånget af det excentriska hjulet
noga passar in med märket på häfarmens ända och att, om detta
icke är fallet, felet afhjelpes.

3) Upphängas vigterna 0 och 0 på fjädern Q, och ställskrufvarne
vid fjäderns fasta ända inställas så, att spetsen x träffar
skalans nollpunkt.

4) Trumman vrides långsamt omkring och dervid efterses:
om rullen går omkring, då den passerar öfver rosettens periferi,
utan att hvarken glida eller trycka för hårdt, om spriträknaren
ger utslag, samt om alkoholräknaren * förblir i oförändrad ställning,

* tiar nedan förutsattes, att apparaten angifver absolut alkohol och sprit, såsom fallet
är med de i Ryssland använda apparaterna.

hvilket den naturligtvis bör blifva, då apparaten är instäld för
nollgradig sprit.

5) Vigterna 0 och 0 utbytas mot 100 och 100, och man ser
efter, om spetsen träffar 100 på skalan. År detta ej fallet, så
korriveras halfva felet genom att medelst de två muttrarne vid
fjädern Q:s fria ända flytta belastningens anbringningspunkt längre
ut på fjädern, eller längre in på densamma; andra hälften af felet
afhjelpes medelst ställskrufvarne vid fjäderns fasta ända.

6) Om nu apparaten är rigtig vid belastning med vigterna
100 och 100, har man att efterse, om den också är rigtig med 0
och 0. Alltså aftagas de förstnämnda vigterna, de senare påhängas;
inträffar då, att spetsen icke träffar skalans nollpunkt, så
regleras spetsens läge medelst ställskrufvarne vid basen af fjädern Q.

7) Sedan felet vid belastningen 0 och- 0 afhjelpts, sker ännu
eu gång undersökning vid belastningen 100 och 100. Dessa operationer
upprepas ända till dess apparaten i båda fallen visar rätt.

8) År detta fallet, påhängas vigterna 80 och 80, då spetsen
bör träffa denna punkt på skalan; en afvikelse af en tand är dock
tillåten.

9) Undersökes om apparaten räknar rätt. Då trumman kringvrides
ett visst antal hvarf, skall spriträknaren angifva den volym,
som svarar mot dessa hvarf, och alkoholräknaren samma volym,
multiplicerad med det procenttal, hvilket spetsen träffar. År, t.
ex. genom anbringande af en godtycklig belastning på fjädern,
spetsen så instäld, att den träffar skalan i punkten 75, och trumman
för hand sakta vrides omkring så många hvarf, som motsvara
t. ex. 12 volymsenheter, så skall alkoholräknaren angifva
9 volymsenheter o. s. v.

Vid alla ofvan anförda manipulationer är naturligtvis en viss
försigtighet och uppmärksamhet af nöden, hvarom ock i instruktionen
för uppställningen erinras, med särskildt omnämnande af
de fel, som lättast begås och som kunna menligt inverka på apparatens
tillstånd.

Sedan apparatens reglering och tarering sålunda försiggått,
påhänges flottören och nedsänkes i den förut med sprit påfylda
mottagningscylindern. Styrkan af denna sprit är undersökt så
noggrant som möjligt medelst alkoholometer. Sedan flottören

fatt hänga i spriten så länge, att den hunnit fullständigt antaga
dess temperatur, föres skalan försigtigt mot spetsen och man ser
efter, om utslaget öfverensstämmer med den förut verkstälda gradermgen.
Jernskåpet sättes derefter öfver apparaten; det tillslutes
och plomberas med två plomber på främre och två på bakre
sidan, nämligen en vid hvardera sprinten till de gångjern, hvarmed
skåpets främre och dess bakre vägg fasthållas vid sockelplattan.
Skåpets främre och dess bakre väggar sammanhållas
med en smal stålten, som i närheten af taket genomgår dem båda
samt fasthålles med en mutter på framsidan. Afskrufning af
denna mutter är genom ploinberadt snöre omöjliggjordt. Öfver
jernskåpet sättes ett zinkfodral. Detta är på främre och bakre
väggens underkant försedt med två vinkelrätt utstående öron, som
passa omkring klackarne på platformen. Genom hål i dessa klackar
skjutas riglar; i rigelns ena ända är ett öga för genomdragning
med snöre, hvilket på ena rigeln plomberas och på den andra
med tjenstemannens sigill förseglas vid ett papper, hvarå tjenstemannen
antecknar namn, datum, månad och år, då förseglingen
skett. På zinkfodralets framsida är ett fenster, skyddadt af eu
lucka, som vid apparatens afösning fälles ned.

Slutligen tillstängas apparatens in- och utloppsöppningar med
träproppar, som äfvenledes fästas med plomber; visarnes. ställning
antecknas, och öfver hela förrättningen uppsättas akter.

Till hvarje kontrollapparat hör ett filtrum, som har sin plats
mellan kylaren och apparaten. Filtrets ändamål är att befria
spriten från sådana, icke lösta föroreningar, som kunna afsätta
sig inom apparaten och föranleda, att angifvelserna blifva mindre
tillförlitliga. Inuti den cylinder, i hvilken spriten inströmmar,
sitter en cylinder af koppartråd, utvändigt omgifven med öfverdrag
af ett slags filt. Spriten tränger genom denna filt, stiger
upp i trådcylindern och i ett vertikalt rör, ur hvars öppna ända
den flyter öfver och går vidare till kontrollapparaten. Locket
utgöres af en glaskupa, öfver hvilken två korslagda jernband bruka
anbringas till. skydd mot stötar. Hela filtret omgifves af ett jerneller
kopparfodral med botten, som kan skrufvas lös, då filtret
skall rengöras, hvilket sker genom att skölja detsamma i hett
vatten. Filtret skall äfven vara försedt med ett rör, genom hvilket

spriten vid öfverfyllning kan komma ut. Detta rör ledes antingen
direkt ner i jorden eller in i det rör, som genomgår postament^!,.
Vid uppställningen gäller för öfrigt, att öppningen af det vertikala
röret under klockan, der spriten rinner öfver, skall ligga omkring
20 cm. lägre än nedre kanten af spritröret, på det ställe, der detta
träder ut ur kylaren. Fastän nödiga stöd för filtret samt afloppsrör
för öfverflytande sprit vanligen anbringas, då postamentet uppmuras,
brukar man i allmänhet icke uppsätta filtret förr än vid
bränningens början, utan det förvaras på bränneriet under försegling.

Då bränningen skall börja, åligger det bränneriegaren att ställa
i ordning alla rör och alla till destillationsapparaten hörande
delar samt att göra dem så rena som möjligt genom påsläppning
af ånga. Derpå förenas filtret med kylarens utloppsrör samt med
ett till kontrollapparaten ledande rör och detta senare med apparatens
inloppsöppning. Vid dessa förbindningar gå rören antingen
i hvarandra med en öfver fogen påskjuten och med svårsmält lod
fastlödd ring, eller också sluta de med flensar, som tillskrufvas
hårdt mot hvarandra och tätas med packningsskifvor. Der fogen
icke är lödd, anbringas alltid plomber på skrufmuttrarne. På
filtret genomdragas de skrufvar, som fästa locket och den yttre
bottnen med snören, hvilkas ändar plomberas. Slutligen förenas
kontrollapparaten med sprithållaren. Detta sker genom ett rör
med flens, som dock sitter 4 till 5 cm. in på röret, så att detta
kan skjutas in i kontrollapparatens utloppsöppning; en fet pappeller
läderpackning anbringas vid fogen, som tillskrufvas och plomberas.

Vid bränningens början skall en accissubaltern alltid vara
närvarande. Det händer nämligen, att oaktadt rengöringen med•
följer från redskapen smuts i sådan mängd, att filtret måste tagas
ifrån och rensas. Öfver den nu beskrifna förrättningen uppsättes
protokoll enligt formulär.

Under det bränning pågår, bör apparat åtminstone hvar tredje
månad eller oftare, om så pröfvas nödigt, undergå inre besigtning.
Denna verkställes af person, som har bemyndigande att öppna
kontrollapparat. Besigtning af filtrum kan deremot verkställas af
hvarje accistjensteman.

Enligt gällande instruktibn sker apparatens besigtning i följande
ordning:

Visarnes ställning afläses vid ett tillfälle, då apparaten icke
är i verksamhet.

Tillses, att plomber och sigill på de riglar, som fasthålla
fodralet, äro oskadade, hvarvid plombernas nummer antecknas i
attesten öfver besigtningen.

Sedan fodralet är aftaget, efterses, om färgen på dess insida
eller, om det är omåladt, dess inre yta är oskadad, samt om ej
tecken finnas, att fodralet blifvit genomborradt i afsigt att komma
åt apparaten. /

Plomberna på jernskåpet undersökas och deras nummer antecknas
i besigtningsattesten. Derefter borttagas plomberna, det
inre fodralet öppnas och undersökes, om det är oskadadt.

Alla fasta delar såsom sockelplatform, rör, räkneverkens yttreomfattningar,
mottagningscylindern och dess understycke o. s. v.
dammas utaf utvändigt, och efterses, att i dem ej finnas hål eller
öppningar. Om rost visar sig på dessa delar, göras de rena och
torrgnidas med bomolja.

Tillses, att bottensats ej finnes på flottören eller på mottagningscylinderns
botten, att fjädern är fri från rostfläckar.

Undersökning, att apparaten räknar rätt, kan ske medan den
är i gång och på det sätt, att man observerar såväl antalet af de
hvarf, trumman vrider sig, som de värden på skalan, hvilka spetsen
för hvarje vridning utvisar. Den volym, som svarar mot observerade
antalet hvarf, skall angifvas af spriträknaren, och samma
volym, multiplicerad med medeltalet aflasta procent på skalan,
skall öfverensstämma med alkoholräknaren. För att vid denna
kontroll uppnå ett tillfredsställande resultat, måste man dock låta
en någorlunda betydlig qvantitet genomgå apparaten. Tarering •
med vigterna på samma sätt, som ofvan är beskrifvet, sker äfven i
allmänhet, men kan dock underlåtas, om man genom flera föregående
revisioner förvissat sig om, att apparaten visar rätt. Visar
sig bottensats på flottören eller bottnen af mottagningscylindern,
så tömmes denna med häfvert och bottensatsen aflägsnas genom
torkning med en lapp eller en svamp. Alla felaktigheter, som
möjligen iakttagas hos någon af de rörliga eller lösa delarne, af -

hjelpas så noggrant som möjligt, och särskild uppmärksamhet
rigtas vid hvarje besigtning på friktionsfjädern, så att den alltid
har sin tillbörliga spänstighet. Äfven filtret undersökes vid hvarje
besigtning och urtvättas, om det visar sig nödvändigt. Innan
plomberna aftagas från filtret, granskas de, och nummern antecknas
i attesten, hvilket äfven sker med de nya plomberna.

Efter slutad besigtning uppskrifves båda räkneverkens ställning
med såväl siffror som bokstäfver och rörande allt, som vid
besigtningen förekommit, göres anteckning i bränneriboken.

idåvidt jag kunnat finna, går man vid dessa besigtningar, vid
hvilka egentligen två tjensteman skola närvara, temligen summariskt
tillväga; åtminstone äro merändels anteckningarne i bränneriböckerna
ganska kortfattade och inskränka sig till ett omnämnande,
att plomber och förseglingar voro oskadade samt att intet olagligt
iakttagits. Visarnes ställning antecknas naturligtvis alltid. Vid
de vanliga revisionerna öppnas ej apparaten; sådan revision skall
ske åtminstone en gång i månaden och dervid alltid i bränneriboken
antecknas, huru mycket sprit, som sedan sista revisionen
gått igenom, samt deremot svarande absolut alkohol. — Vanligen
har hvarje tjensteman under sin uppsigt flera brännerier, och beständig
tillsyn torde numera endast på ytterst få ställen förekomma.
Distriktsaccisförvaltningarne äro dock berättigade att
anställa beständiga uppsyningsman, om anledning dertill förekommer.

Så snart något slags skada eller obestånd observeras å apparaten,
dess plomber eller sigill, är bränneriegaren eller dess ombud
skyldig att deröfver uppsätta ett protokoll, och förse det med sin
egen, brännarens och tre arbetares underskrift samt inom tid, som
för liknande fall är stadgad (lämpad efter afståndet), tillställa det
en accistjensteman, som vid ankomsten till bränneriet har att likaledes
deröfver uppsätta protokoll, förnya och i ordning ställa plomber
in. m. samt göra anteckning om förhållandet i bränneriboken.

På hvarje bränneri skall genom bränneriegarens försorg föras
en bränneri- och en källarebok enligt faststälda formulär. I bränneriboken
antecknas för hvarje dag såväl sprit- som alkoholvisarens
ställning i form af ett bråk; på täljarens plats skrifves näst föregående
och på nämnarens sista afläsningen. Vid bränningens

början, vid dess slut samt vid hvarje revision uppskrifves visarnes
ställning'' med både siffror och bokstäfver. Vid revision, der apparaten
öppnats och undersökts, måste tydligen sådan anteckning
ske både vid revisions början och dess slut, på det att afdrag må
kunna göras för den förändring i visarnes ställning, som föranledts
genom apparatens undersökning.

För den tid, hvarje deklaration omfattar, sker afräkning öfver
normalqvantitet, tillverkad vara (enligt apparaten) och öfver- eller
underbrand. Denna afräkning inskrifves i bränneriboken och
undertecknas af bränneriegaren och accistjenstemannen. Omfattar
deklarationen längre tid, är bränneriegaren pligtig att vid slutet
af hvarje månad hopsummera bränneri- och källarebok, uträkna
öfverbrand, normalbrand och myckenheten tillverkad vara samt
utbetald och återstående accis. Före den 10 i följande månad
skall kopia deraf insändas till accisförvaltningen. Till grund för
beräkning af skatt och af öfver- eller underbrand läggas endast
apparatens angifvelser; om bränneriegarens uppmätning anger mer,
föranleder detta ingen tillökning i skatten, och om den anger
mindre än apparaten, sker icke något afdrag. Om apparat varit
skadad, så att den ej kunnat fungera, beräknas accisen efter vald
norm och enligt deklarationen; för sådana brännerier, som med
särskildt tillstånd bränna utan norm, sker beräkningen efter den
mellersta normen. — 1 källareboken antecknas för hvarje dag
huru många grader som inlagts, huru många som beräknats enligt
normen samt mot dessa svarande accis. A motstående sidan upptages
allt det, som bortförts, summan af den accis, som för revisionsperioden
(vanligen en månad) bort utgöras, huru mycket, som
erlagts genom inbetalning i ränteri eller genom afskrifning till
följd af andra orsaker, såsom spritens öfverflyttning till engroslager
och afräkning af öfverbrand, samt slutligen återstående
oguldna accisbeloppet. Härvid torde böra anmärkas, att innehafvare
af engroslager åtnjuta samma rätt som tillverkare, att
nämligen innehafva sprit, för hvilken tillverkningsskatt icke är
betald. På sådant engroslager föres);äfven källarebok. För den
sprit, som efter anmälan och med iakttagande af stadgade formaliteter
ur brännerikällare transporteras till engroslager, eller från
ett engroslager till ett annat, måste egaren ställa säkerhet upp -

gående till skattens halfva belopp, ända till dess styrkt blifvit,
att spriten är på destinationsorten mottagen och bokförd. Vid
export gälla samma reglor; exportören företer qvitten, att han
stält säkerhet för skattens halfva belopp, och så snart vederbörande
tullmyndighet gifvit intyg om, att spriten passerat gränsen,
blifva de stälda säkerheterna fria. Genom särskild förordning är
stadgadt hvilka säkerheter, som antagas. För sprit, som ur brännerikällare
eller engroslager på annat sätt afyttras, betalas skatten
successivt, dock beviljas egaren en kredit icke öfverstigande 1000
rubel. Den 1 i hvarje månad afslutas källareboken och den
oguldna skatten skall då, äfven om den icke uppgår till 1000
rubel, betalas, senast den 7 påföljande månad. Innehafvare af
engroslager är dock skyldig att senast inom aderton månader
hafva inbetalt hela den accis, för hvilken kredit blifvit honom
beviljad, d. v. s. att den under de 18 månaderna betalda skatten
skall fullständigt betacka det förråd, som innehades vid början
af denna termin.

0,’ För vinnande af bättre öfversigt torde det tillåtas mig att
här kort sammanfatta hufvudmomenten i det ryska systemet för
kontrollen öfver bränvinsaccis.

Sedan bränneriegaren anmält sin önskan att bränna och ingifvit
af accistjensteman bestyrkt beskrifning öfver bränneri (stundom
åtföljd af ritning, hvilket dock icke är obligatoriskt), pröfvas ansökningen
och tillståndsbevis (patent) utfärdas. Detta skall alltid
finnas i bränneriet uppsatt, och bredvid detsamma uppsättes det
besigtningsinstrument öfver kontrollapparaten, hvilket enligt föreskrift
skall åtfölja densamma från kontrollexpeditionen. Innan
bränningen börjar skola

1) jäskaren uppmätas och numreras samt protokoll deröfver
uppsättas enligt formulär. Denna förrättning behöfver icke ske
annat än vid nya brännerier och sådana, der kärlen undergått
reparation;

2) inätkaren uppmätas och numreras;

3) destillationsapparaterna beskrifvas och besigtigas samt en
akt uppsättas häröfver. Äfven denna beskrifning behöfver ej upprättas
annat än, då bränneri är nytt eller undergått ombygnad;

4) kontrollapparaten uppställas;

5) kontrollapparaten tareras;

6) » förbindas med redskapen och apteras till

användning;

7) deklaration ingifvas, innehållande uppgift om tiden (vanligen
14 dagar), som deklarationen omfattar, det valda jässystemet.
och normen, jäskärlens antal och nummer samt en detaljerad plan
för mäskningsarbetena, så att för hvarje dag uppgifves, huru
många mäskningar, som skola göras, huru mycket af hvarje slags
material, som skall inmäskas samt den ordning, i hvilken jäskaren
skola användas, jemte uträkning öfver accisen enligt norm;

Anm. Det är i allmänhet för bränneriegare tillåtet att äfven
under den tid, för hvilken deklaration är ingifven, förändra
afverkningsplanen och ingifva ny deklaration.

Under bränningen skall

8) föras bränneribok;

9) » källarebok;

10) förrättas revisioner å bränneri och källare, hvarom anteckning
göres i böckerna;

11) upprättas afräkning för bränneri öfver hvarje deklarationsperiod,
för källare i allmänhet en gång i månaden.

Någon publicerad officiel redogörelse för resultaten af de
Siemenska kontrollapparaternas användning i Ryssland har jag
mig icke bekant, men att den erfarenhet, man vunnit under de
sex år, dessa apparater varit der införda, talar till deras fördel,
torde klart framgå icke blott deraf, att deras antal årligen ökats,
utan ock deraf, att man, enligt hvad chefen för departementet
för de indirekta skatterna meddelat mig, är betänkt på att ersätta
alla nu i bruk varande Stumpe’s apparater, uppgående till mer
än 1200, med Siemenska, så att dessa senare komma att finnas i
alla brännerier inom det ryska riket. Af de estländska accistjenstemännen
hade jag också tillfälle inhemta, att i Estland, der
bränneriernas antal lär vara relativt större än i någon annan del
af ryska riket, hafva ytterst få afbrott och oregelbundenheter
förekommit. Den anmärkningsvärdaste anledningen till svårighet
och obehag för accistjenstemännen har varit den misstanke, som

någon gång uppstått hos bränneriegarne, att apparaten åstadkommit
ett för dem ofördelaktigt mätningsresultat, då nämligen
deras egen mätning och gradering icke stämt öfverens med apparatens.
Sådana klagomål öfver förmenta felaktigheter hafva dock
merändels upphört efter en af accistjensteman öfvervakad kontrollmätning,
» då det visat sig, att skillnaden i mätningsresultat varit
allt för ringa för att med visshet kunna tillskrifvas fel hos apparaten.

Innan jag går att pligtskyldigast yttra mig om lämpligheten
af de Siemenska kontrollapparaternas införande vid de svenska
brännerierna, torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för
resultaten af de vigtigaste undersökningar, som blifvit gjorda för
att utröna apparaternas noggrannhet vid praktisk användning i
brännerier. Främst bland dessa undersökningar torde böra ställas
de, som innehållas i (den här bilagda) ”Denkschrift betreffend den
Siemenschen Spiritusmessapparat und den Siemenschen Probenehmer
mit besonderer Berucksichtigung der Anwendbarkeit dieser
Apparate zu einer steuerlichen Ermittelung der Fabrikatmengen
absoluten Alkohols.” Denna af kejserliga tyska NormaleichungsKommissionen
utgifna skrift innehåller, jemte en fullständig och
uttömmande diskussion öfver apparatens sammansättning, teoretiska
grunder och användningssätt, äfven en systematiserad samling
observationer, under flere år anstälda vid åtskilliga tyska
brännerier och följaktligen omfattande apparatens olika utvecklingsstadier.
De slutligt sammanfattade resultaten af dessa undersökningar
gifva vid handen, att

vid mätning med en enda apparat under en kortare tid kan
man i allmänhet vara viss om, att felet icke öfverstiger en procent
af den mängd absolut alkohol, som genomrunnit apparaten; blott
i synnerligen ogynsamma fall, eller då någon särskild felkälla hös
apparaten kommer att utöfva en öfvervägande inverkan, kunna
större fel uppstå, hvilka dock endast ytterst sällan uppgå till 1^
procent;

vid mätning med en enda apparat under en hel bränningsperiod,
t. ex. ett helt år, är afvikelsen åtminstone inom en half

procent af den genomrunna alkoholqvantiteten; endast under särdeles
ytterliga, under större delen af tiden i samma rigtning verkande
temperaturinflytelser eller andra dylika felkällor kunna afvikelserna
uppgå till en procent;

vid mätning med ett större antal apparater under hela bränningsperioder
öfverensstämmer den genom apparaterna angifna summan
af alkoholen med den verkliga inom fä tiondelar af en procent.

De försök, som anstälts i Italien, ehuru på långt när icke
så omfattande som de tyska, gifva dock ett ytterligare stöd åt
det fördelaktiga slutomdöme Normaleichungskotnmissionen uttalat.
I sin till finansministern afgifna berättelse, tryckt i Milano 1879
med titel ”Sugli Esperimenti Instituti coi misuratori Siemens e
Dolainski, per accertare la qvantitå e la forza dellalcool prodotto
nelle distillera”, anställer den italienska kommissionen en jemförelse
mellan de båda nämnda apparaterna (Siemens’ och Dolainski’s)
och kommer till det resultat, att den Siemenska är i
hvarje hänseende att föredraga långt framför Dolainskis. Felet
visar sig på en uppmätt qvantitet af omkring 9000 liter uppgå
till mindre än en half procent såväl hos sprit som alkoholmätaren.
Äfven om apparatens varaktighet uttalar kommissionen
det bästa omdöme, i det den yttrar, att, tack vare de förbättringar
Siemens på senare tider infört, det är alldeles otvifvelaktigt, att
hans apparater kunna vara i bruk flere år utan att undergå
någon märkbar förändring, i hvad slags alkoholfabriker de än
uppställas, samt att detta bevisas såväl genom deras användning
i Ryssland som ock genom de officiela undersökningarne i Tyskland.

Äfven i Österrike—Ungern är den Siemenska apparaten enligt
vederbörande ministeriers förordnande undersökt. Enligt protokollen
öfver de i Österrike anstälda försöken uppgick största afvikelsen
aldrig till 0,5 %, och den ungerska kommissionens slutresultat
angifver äfven, att mätningsfelet är mindre än den nämnda
qvantiteten.

Vid alla de ofvan anförda undersökningsresultaten bör dock
anmärkas, att de afvikelser, som erhållits mellan apparatens angifvelser
och den direkt medelst alkoholometer samt mätning eller
vågning bestämda alkoholmängden, helt och hållet tillskrifvits
apparaten, eller med andra ord, att den direkta uppmätningen

betraktats såsom fullt exakt, hvilket naturligtvis dock aldrig alfabet.
De vid den direkta uppmätningen oundvikliga observationsfelen
måste således hafva föranleda att apparatens mätningsfel
uppskattats något högre, än de i verkligheten varit.

De anledningar till fel, som förekomma'' vid gradering och
mätning för hand, såsom dessa operationer ske i våra brännerier,
äro: alkoholometerns fel, termometerns fel, afläsningsfel på profvarespindeln,
afläsningsfel på termometern, felaktig bestämning af
volymen, beroende dels på mätkärlen och dels på sjelfva mätningen.
Det förstnämnda felet får enligt gällande författning
uppgå till 0,25 %, utan att bränvinsprofningsinstrument anses origtigt;
lägges härtill afläsningsfelet på spindeln, som med säkerhet
ofta uppgår till 0,t å 0,2 % samt för termometerns origtighet cell
felaktiga afläsning 0,i %, så utgör summan redan i %, utan att
möjliga fel vid bestämning af volymen äro tagna med i räkningen.
Med stöd häraf synes det kunna antagas, att den Siemenska apparatens
mätning är åtminstone lika säker som den, hvilken för
närvarande ligger till grund för skattens beräkning i de svenska
brännerierna; men härtill kommer, att apparaten inbesparar allt
det arbete, som behöfves för direkt uppmätning, hvilket icke är
ringa, synnerligast om uppmätningen sker med målkärl.

Men ehuru det således torde kunna anses ådagalagdt, att
kontrollapparaten mäter med fullt tillräcklig noggrannhet, samt
att oregelbundenheter och afbrott i dess gång ytterst sällan inträffa,
är det dock endast en del af kontrollörens åligganden, som
apparaten kan fullgöra, och kontrollören blir alltså oumbärlig,
äfven om apparater införas. Antagligt är dock, att den dagliga
tillsynen i bränneri kan genom deras användning minskas och
sålunda en besparing i kontrollkostnad vinnas, utan att kronans
rätt äfventyras. I Ryssland äro sjelfva grunderna för beskattningen
sådana, att frestelsen till lagöfverträdelser måste vara
mycket mindre, än om accisen såsom hos oss utginge såsom en
ren produktskatt, proportionel mot qvantiteten tillverkad vara; ty
det är sjelfkärt, att då skatten utgöres efter deklaration och
norm, har fabrikanten ingen fördel af underslef, så länge hans
öfverbrand icke är större än den, som efter lag är accisfri.
Staten har i normen en garanti att eu viss, någorlunda efter det

använda materialet och jäskarens rymd lämpad skatt alltid utgår;
oneklig! är dock, att såväl beräkningen af skatten som kontrollen
derigenom kompliceras.

Då en förändring af hittills i Sverige gällande grunder för
tillverkningsskattens utgörande icke torde kunna i fråga sättas,
måste således det spörjsmålet noggrant utredas, på hvad sätt,
med bibehållande af nämnda grunder, de med kontrollapparaters
användning förenade fördelarne, en säkrare och en Ulligare kontroll,
bada kunna vinnas. Eu sådan utredning, hvilken förutsätter
större erfarenhet och insigter, än som stå mig tillbuds, synes med
nödvändighet böra föregå beslutet om de Siemenska kontrollapparaternas
införande i de svenska brännerierna.

Med djupaste vördnad, trohet och nit:

Sto r in <ä. g ti gs te, Allom a, d i g s te Konung!
Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte

E. A. FORSSMAN.

Stockholm den 27 november 1879.

Siemenska Kontrollapparateii

o® @

<00,000

BRÄNVIN AF NORMALSTYRKA

wmmm.

Gen. Stab. L it. An st.

Förslag till Topografisk Ekonomisk karta i skala b 2oooo

Bil. IX.

Sundstajy*

plMSjp

Élilill

Xis>

sigf,rw''

gnfegfe

Sjrv -

£*. ''SK.VÄE

rt X<|

S§Ä

Q -

JVytorp

f:" ^ ''''fl!

y*j*s

skede

llltJIII

HPOlj

[@3öW*- T* -k.**

KSi®£

ffiMp

måwm

JXX -ji.

t-åk!fs

mm.

isig

-.j

ras

■ >■. 0:.

!<g».

#11

Stil

Fotolito^rafi

Gen. Stab, Lit._ånst

TOPOGRAFISK KARTA
i skala hsoooo

Originalet ritadt

i .toooo. för hello gravering till

Bil. jern.

ÉÉgiSa

^ o WU\

as\.

^H§«yi

§§ä®

oXVresv^ sy

»Hg

!.''■• v.

Sä&rf

m.b ■vill

Xk 0%.

0^hi„

FVevt

fe-WWi

ikarängi

m;w

Fotolitoérafi

Gen. Stab. L

"j d.-j.

gara

''ifiiilnnii

m&Bi

''mmm

py:y*>»im\vv\\

GEOLOGISK - EKONOMISK-TOPOGRAFI SK KARTA

öfver

TRAKTEN NÄRMAST S. OM STOCKHOLM.

Genomskära i nyår:

Mom/ GlUtgOn-.

~T3]L j

Gl.S.

GIL

Gh.lt.

(Mj

Somt/ Gungan- .

SL.
S.

GIL.
(Mj

S V. onv Enskede-. S Vbm/Magnéberg.

XO. o rrv Efiske de

0. om/ Sandsborg

GU.

GIL

(M.)

GIL.

(Mj

J.rjr.

Skalav för Genomskära irra ärna/

5 3 s ‘f- s e 7 s o -ro fot -

Biojv:

-.K

Sundstajl

uulmUMulul

TgäfitMi

\Y<d:\

''idsuf

+XX

■r&A > "St

_______

» i.

''mmm

•Xr-T,

"\.x§

:ek''- Tv-''.

‘ff//- -

■ *m&.

« K

Mshorty -

g 95

Undersökningen- utfärd af Axel, Lindström/
och/ Leont Holmström/ ur tull

Gem Stall Lit Ans/-.

fe-......X

VWrrt.

yMspIHI

esa

?Z2Z>

sa»:

KygKv

sepc

tf; ''•

3be8IoBHS

Postgluciala aflagring ar Claciala/ aflagring ar

Xyare

och

nutida

Äldre

ÄT

Dytorf

Svämlera.

(tvt ja/

Åkerlera-

.Mosand/

ClaciaUcnv

diet drifsand - Rudstensgrus

.Takelgrus

Gneis.

(Tc.rrassandJ

och'' mergel

(Krossiensgrus)

Skala''/ l-loooo af naturligen storleken-.

300 UOO fttoo 3000 3000 ffOOO SOOO OOOO ibis.

l.-r^i 1- -i—t—i-----=-----+-------------r—-T--------l—— —;------T--------

Åker

-Ang.

Uarrskog.

Löfskog.

Sochengräns.
Egogräns.

Å kerns gräns.
Ängens gräns''.

lera/

sand

lättlera-.

humus rik- Jorden on -

Jf.

GIL.

Jgr.

Gn-.

Zr5’

S5’

3,5''K

j 70*
\»

115

vattensjuk.	+ -+-+ L +	aftorka i högre grad/
mark-.	+ *-+ + +	besvärad-'' jordmån .
stenar och/	a st	stenar och-’ block- i. stör-
block ,spridtta/	LA	re mängd.
humus.	O.	dytorf
ari™	SL.	svämlera/
lera-.	s.	sand/
glarialiera.-\	Öl. s.	glacialsand/
Jokelgrus.	L.	rolls tens grus
mergel/.	LS.	lerig sand och- lättlera''.
gneév	K.	kalkhaltig jordmån/.
del'' i- dagen- gående jordlagrets mägtighet här £ > fot.

sundens nuiglighet här 5 fot.
kalkhaltig jordmån- vidtager på 3fs fot.
gneisens strykning och stupning,
refflomas rigtning.
kolik till a .

afväg A punkt''. o borrhål

höjd öfver hafvel i- fot.