UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1875:4)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

OCH

FÖRSLAG

ANGÅENDE

VETERINÄR VÄSENDETS ORDNANDE,

AFGIFVET DEN 5 DECEMBER 1874

I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE,

JEMTE SUNDHETS-KOLLEGII I ÄRENDET AFGIFNA UTLÅTANDE.

STOCKHOLM, 1875

P. A. NORSTEDT & SÖNER
KONQL. BOKTRYCKARE!.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 11 sistlidne September i Nåder förordnat
undertecknade att i egenskap af särskilt utsedde komiterade sammanträda
i hufvudstaden för att uppgöra underdånigt förslag angående de åt -

gärder, hvilka kunna vara af behofvet påkallade för att bringa rikets veterinärväsende
i ett ändamålsenligt och med tidens fordringar öfverensstämmande
skick, så hafva komiterade till fullgörande af detta uppdrag den 5
Oktober sammankommit härstädes och få nu, sedan komiterades arbeten
denna dag afslutats, härmed till Eders Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemna
underdånigt betänkande angående det dem till utredning förelagda ämne
jemte förslag till nya eller förändrade stadgar och instruktioner, hvilka
i sammanhang med denna utredning blifvit af komiterade utarbetade.

Det ämne, som sålunda blifvit öfverlemnadt till komiterades behandling,
har i vårt land flere gånger varit föremål för såväl statsmakternas
som underordnade myndigheters pröfning samt framkallat många olika förslag,
utan att något af dessa befunnits fullt tillfredställande eller ledt till
några för den vigtiga frågans slutliga lösning gynsamma resultat.

Innan emellertid komiterade gå att framställa sina åsigter uti förevarande
ämne, hafva komiterade ansett sig böra lemna en kort redogörelse
för veterinärväsendets uppkomst och utveckling samt närvarande ståndpunkt
i vårt land.

Historisk
öfversigt rörande
veterinärväsendet.

För jemt ett århundrade sedan eller år 1774 inrättades på Konung
Gustaf III:s befallning af Lektorn, sedermera Professorn Petter Hernqvist
å det i närheten af Skara stad belägna hemmanet Brogården, hvilket Hernqvist
då i sin egenskap af lektor i matematik vid Skara gymnasium innehade
såsom prebendejord, en veterinäranstalt, som på samma gång skulle
vara ett läroverk för bildandet af veterinärer och en sjukvårdsanstalt, vid
hvilken ortens innevånare hade tillfälle att kostnadsfritt erhålla vård och
råd för sjuka husdjur, hvarjemte det skulle åligga Hernqvist att mot åtnjutande
af en årlig pension af 1,000 daler silfvermynt hvart tredje år utexaminera
minst tvenne i veterinärkonsten inöfvade personer, som kunde
för det allmännas tjenst användas. Till inrättningens ytterligare befrämjande
blef genom Kongl. Brefvet den 8 Maj 1775 hemmanet Brogården
upplåtet åt Hernqvist »till eu lazarettsinrättning för sjuka kreatur», och genom
Kongl. Brefvet den 15 Juli 1776 erhöll inrättningen ett årligt anslag
af 480 daler silfvermynt till inköp af utländska instrumenter, medicinalier
m. in., hvarjemte genom Kongl. Brefvet den 5 Januari 1780 åt Hernqvist anvisades
ett årligt belopp af 83 riksdaler 16 skillingar specie till aflöning åt en
adjunkt. Med dessa ringa bidrag från statens sida skulle det emellertid

varit omöjligt för inrättningen att verka för det afsedda ändamålet, om
icke Hernqvist tid efter annan af egna tillgångar bekostat såväl åtskilliga
byggnader som andra inrättningens behof; och då han år 1808 afled, hade
han för att betrygga inrättningens framtid till densamma testamenterat nästan
all sin efterlemnade egendom, som uti den af föreståndaren för veterinärinrättningen
i Skara för år 1872 afgifna årsberättelse beräknats till ett
penningevärde af 90,600 riksdaler, så att med de öfriga gåfvor, hvilka, enligt
samme föreståndares uppgifter, från myndigheter och enskilde personer
sedermera kommit inrättningen till godo, densamma skulle för närvarande
i gåfvomedel ega omkring 100,000 riksdaler. Sedan efter Hernqvists död
de af honom förlänade donationer stälts under offentlig tillsyn, utfärdades
af Kongl. Maj:t för inrättningen den 31 Mars 1813 eu ordningsstadga, enligt
hvilken uppsigten öfver dess verksamhet och förvaltning uppdrogs åt
eu, i Hernqvists testamente förordnad direktion med Landshöfdingen i länet
såsom sjelfskrifven ordförande, hvarjemte inrättningen i sin vetenskapliga
verksamhet st.äldes under Sundhets-Kollegium; utvisande i öfrigt
nämnda ordningstadga, ehuru sådant likväl icke finnes i bestämda ordalag
uttryckt, att inrättningens ändamål skulle vara att utbilda veterinärläkare
och särskildt sådana för kavalleriets behof. Samtidigt härmed hade Sundhets-Kollegium
erhållit Nådig befallning att afgifva utlåtande angående »utvidgning
af läroverk för veterinärkunskapens inhemtande»; och sedan Kollegium
år 1812 afgifvit ett sådant utlåtande jemte förslag till upprättande af
en veterinärinrättning i Stockholm, men detta förslag icke föranledt till
någon vidare åtgärd, gjorde rikets år 1818 församlade Ständer hos Kongl.
Maj:t underdånig framställning om behofvet af veterinärvetenskapens befrämjande.
I anledning häraf anbefalde Kongl. Maj:t den 24 Augusti 1819
inrättandet af en veterinäranstalt i hufvudstaden och upplät för sådant ändamål
genom Nådiga Bref af den 18 December 1819 och den 30 Mars 1820
den till koppympningsanstalt å Ladugårdslandet begagnade byggnad och
plats äfvensom den vid saltsjön belägna delen af samma tomt, hvarjemte
för inrättningens anordnande å nämnda tomter anvisades ett belopp af
29,000 riksdaler banko. År 1821 trädde den nya inrättningen i verksamhet,
och det för densamma föreslagna reglemente erhöll Kongl. Maj:ts stadfästelse
den 28 Maj 1824, då inrättningen jemväl stäldes under öfverinseende
af Sundhets-Kollegium, hvarefter inrättningen, som dels år 1830 utvidgades
genom upplåtelsen af åtskilliga, Ladugårdslands Kronobränneri
tillhöriga byggnader, för hvilkas anordnande för inrättningens behof anslogs
ett belopp af 5,000 riksdaler banko, dels år 1845 erhöll en förhöjning
i sin stat af 666 riksdaler 32 skillingar banko, fortfor under några tiotal af
år både såsom sjukvårdsanstalt för husdjur och såsom läroanstalt för utbildande
af veterinärer och hofslagare.

Veterinäriiirättnirigen i Skara, som under tiden fortgått i sin verksamhet,
tillskyndades emellertid en känbar förlust derigenom, att dess dåvarande
föreståndare Norling äfven förordnades till föreståndare för läroanstalten
i Stockholm, dit han år 1821 afflyttade, och der han, jemte det
han fortfarande var föreståndare jemväl för inrättningen i Skara, förblef
boende i 34 år. Då emellertid eleverne vid läroverket i Skara för genomgående
af fullständig kurs äfven måste förskaffa sig undervisning och kunskapsbetyg
af läroverkets föreståndare, blef deraf eu följd, att eleverne alltid
nödgades infinna sig i Stockholm för att vid veterinärläroverket derstädes
afsluta sin kurs, hvarigenom också den fullständiga afgångsexamen
vid inrättningen i Skara tills vidare upphörde och öfvergick till läroverket
i Stockholm allena.

Den obestämda ställning, som veterinärinrättningen i Skara till följd
häraf kom att intaga med afseende å den veterinära undervisningen, i förening
med ett alltjemt ökadt behof af veterinärer ådagalade emellertid nödvändigheten
af eu ändamålsenligare reglering af veterinärundervisningen och
af förvaltningen af de för densamma bildade läroanstalter. På grund af
framställningar, som af Sundhets-Kollegium förnyade gånger gjordes i detta
afseende, nedsattes den 13 December 1850 en komité, hvilken den 8 Maj
påföljande år afgaf underdånigt betänkande, uti hvilket uttalades den åsigt,
att läroanstalterna i Stockholm och Skara borde hvar för sig vara fristående,
men att för bibehållande af samband dem emellan Sundhets-Kollegium
borde öfver undervisningen och sjukvården hafva inseende. Efter att hafva
från Sundhets-Kollegium infordrat utlåtande öfver detta betänkande, utfärdade
Kongl. Maj:t den 20 Juli 1855 för hvardera undervisningsanstalten
ett provisoriskt reglemente, af hufvudsakligt innehåll att hvardera anstalten
skulle hafva särskild direktion, men Sundhets-Kollegium utöfva inseendet
öfver det vetenskapliga vid båda, hvarjemte reglementet för inrättningen i
Skara särskildt innehöll, att inrättningens ändamål skulle vara att »lemna
undervisning uti veterinärvetenskapen och bilda skickliga hofslagare för
landsorternas behof»; att undervisningen skulle bestridas af fyra lärare, nemligen
två lektorer, af hvilka den ene jemväl vore inrättningens föreståndare,
en adjunkt och en instruktionssmed; samt att afgångsexamen skulle omfatta
de kunskaper, som erfordrades för utöfning af hofslagareyrket. Med
afseende å båda läroverken stadgades såsom vilkor för inträde, att den inträdessökande,
som borde vara mellan 18 och 25 år gammal, skulle förete
behörigt prestbetyg om vunnen konfirmation, ega frisk och stark kroppsbyggnad,
god frejd och nödiga skolkunskaper. Dessa båda reglementen
skulle vara gällande till 1858 års slut, hvarförinnan det skulle åligga
Sundhets-Kollegium att, efter direktionernas hörande, till Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till sådana ändringar, hvartill den under tiden vunna

erfarenhet kunde föranleda. Sedan Sundhets-Kollegium afgifvit sådant underdånigt
förslag, utfärdade Kongl. Maj:t den 6 Augusti 1859 för veterinärinrättningen
i Stockholm nytt reglemente, med befallning att för Skara läroanstalt
skulle fortfarande gälla till efterrättelse ofvannämnda provisoriska
reglemente af år 1855, intill dess ny stat för inrättningen blefve bestämd.

Under det att sålunda, på sätt nu blifvit nämndt, för inrättningen i
Skara fortfarande skulle förblifva gällande 1855 års provisoriska reglemente,
enligt hvilket, ehuru lärokursen derstädes skulle innefatta undervisning i
hela veterinärvetenskapen, afgångsexamen likväl ej komme att omfatta andra
kunskaper än sådana, som erfordrades för utöfning af hofslagareyrket,
hvilken bestämmelse jemväl hade till följd, att de i Skara utexaminerade
eleverne ej hade kompetens till tjenstår med lön af allmänna medel, bestämdes
deremot uti det för veterinärinrättningen i Stockholm den 6 Augusti
1859 utfärdade reglemente, att sedan en elev genomgått inrättningens fyra
klasser, afgångsexamen skulle med honom anställas uti de till den praktiska
djurläkare-vetenskapen hörande ämnen, i hvilka han vid inrättningen
erhållit undervisning, hvarefter, derest examen godkändes, Sundhets-Kollegium
tilldelade honom bevis såsom legitimerad djurläkare.

Redan dessa olika bestämmelser uti de särskilda reglementena utvisa,
hvilken vacklande ståndpunkt de båda bildningsanstalterna intogo till hvarandra,
likasom man deraf kan döma, hvilket skadligt inflytande ett sådant
förhållande skulle utöfva på veterinärväsendet i dess helhet. Röster höjde
sig också snart emot de bestående förhållandena i detta afseende. Redan
den 5 Maj 1861 gjorde Bestyrelsen för det näst föregående år hållna nionde
allmänna svenska landtbruksmötet en underdånig framställning till
Kongl. Maj:t om behofvet deraf, att dels veterinärväsendet i allmänhet och
dels veterinärläroverken ordnades på ett sätt, som motsvarade tidens förhållanden,
samt att för sådant ändamål nödiga medel måtte blifva anslagna
till veterinärväsendets förbättrande. I anledning häraf anbefalde Kongl.
Maj:t Sundhets-Kollegium att öfver omförmälda framställning infordra vederbörandes
yttrande samt dermed, jemte eget underdånigt utlåtande, till
Kongl. Maj:t inkomma; och afgaf Kollegium den 16 Juni 1862 dylikt utlåtande,
åtföljdt af särskilda yttranden från lärarne och direktionerna för
veterinärinrättningarna i Stockholm och Skara, hvarjemte ej mindre Landtbruks-Akademien
på Nådig befallning afgaf underdånigt utlåtande öfver
samtliga förenämnda framställningar, än äfven svenska veterinärläkareföreningen
ingaf underdånigt memorial i samma ämne. Samtidigt härmed
hade rikets åren 1862—1863 församlade Ständer på grund af särskilda
inom Riks-Stånden väckta motioner uti skrifvelse den 28 Februari 1863 anhållit,
»att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga
ett förslag, hvarigenom i öfverensstämmelse med tidens fordringar och

landets behof ej mindre undervisningen i veterinärkunskapen måtte höjas och
utvidgas, än äfven djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras»;
och hade Rikets Ständer i sin berörda skrifvelse såsom de hufvudsakligaste
bristerna i vårt veterinärväsende anmärkt: »saknaden af samband mellan
undervisningsanstalterna i Stockholm och Skara; det provisoriska i det senares
verksamhet; derstädes utexaminerade djurläkares obehörighet till beställningar
med aflöning af allmänna medel; lärarnes vid begge anstalterna
ringa antal; de alltför låga fordringarna på förkunskaper hos eleverne, då.
de vinna tillträde till undervisningen; samt brist på tillfälle för djurläkareeleverne
att förvärfva praktisk öfning i husdjurs-skötsel».

Med anledning af Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelse uppdrog
Kongl. Maj:t den 13 November 1863 åt särskildt utsedde koiniterade att i
öfverensstämmelse med den i samma skrifvelse gjorda framställning afgifva
förslag till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket. Detta förslag
aflemnades den 24 Maj 1865, hvarefter och sedan Sundhets-Kollegium deröfver
blifvit hördt, Kongl. Maj:t till 1867 års riksdag aflat särskild proposition
i ämnet.

Rörande det ifrågasatta ordnandet af veterinärläroverken och veterinärväsendet
blef uti 1865 års komité-betänkande hufvudsakligen föreslaget, att
styrelsen för veterinärväsendet skulle uppdragas åt en särskild myndighet,
hvilken under namn af Veterinär-Styrelsen skulle lyda under Eders Kongl.
Maj:ts Civil-Departement samt bestå af en ordförande och två ledamöter; att
då för bildandet af erforderligt antal veterinärer en läroanstalt, belägen
i mellersta delen af riket, vore tillräcklig, det i Stockholm förlagda läroverket
måtte dertill utses samt under benämning veterinärinstitut ställas under
Veterinär-Styrelsens tillsyn, hvaremot veterinärinrättningens i Skara ändamål
och verksamhet borde blifva beroende af ej mindre de bestämmelser än
jemväl de tillgångar, som den Hernqvistska donationen lemnade; att för
vinnande af inträde vid institutet i Stockholm skulle fordras att hafva
aflagt fullständig examen för afgång från högre elementarläroverk eller
åtminstone för utgång från sjette klassen af sådant läroverk på reallinien;
att för den civila veterinärsjukvårdens uppehållande skulle inom hvarje län
tjenstgöra dels en länsveterinär med 750 riksdaler i lön, som med hvart
femte år förhöjdes med 250 riksdaler, till dess lönen uppginge till 1,500
riksdaler, dels ock så många distriktsveterinärer, som kunde finnas behöflige
samt i behörig ordning blefve antagne och hvilka, beräknade till ett antal
af 145, skulle af statsbidrag erhålla hvardera 250 riksdaler, med vilkor att
vederbörande landsting anvisade ett årligt bidrag af minst enahanda belopp
samt kommunerna dessutom åtoge sig att åt dem upplåta och underhålla
kostnadsfri lämplig bostad; att jemväl för de militäre läkarne lönevilkoren
måtte förbättras; samt att veterinärernes ställning och anseende i samhället

borde höjas derigenom, att högre rang blefve dem tilldelad, äfvensom att
dem tillförsäkrades en efter deras tjenstebefattningars beskaffenhet lämpad
pensionsrätt.

Uti sitt med anledning af komiterades nu frainstälda förslag den 17
Maj 1866 afgifna utlåtande fästa,de Sundhets-Kollegium särskildt uppmärksamhet
vid nödvändigheten att tillförsäkra veterinärer sådana förmåner,
att bildade personer kunde deraf uppmuntras att egna sig åt detta lefnadsyrke,
i synnerhet som endast derigenom kunde påräknas erforderligt antal
kunskapsrike veterinärer för landets behof, hvarför också Kollegium i allo
biträdde komiterades förslag om höjda löner och förbättrad samhällsställning
för veterinärerne, hvarjemte Kollegium påpekade olämpligheten af att
efter införandet af nämnda reformer bibehålla det dittils varande förhållandet,
att länsveterinärer utnämndes af vederbörande länsstyrelser, hvadan
Kollegium hemstälde, att veterinärtjenster måtte tillsättas enligt samma
grunder som läkaresysslor. Deremot förklarade Kollegium sig icke kunna
biträda komiterades förslag om ett särskildt chefskaps inrättande för veterinärväsendet,
hvilket, enligt Kollegii åsigt, borde stå under inseende af samma
myndighet, som hade uppsigt öfver medicinalväsendets öfriga grenar. Lika
litet kunde Kollegium instämma uti komiterades förslag, att staten skulle,
förutom aflönandet af länsveterinärer, deltaga i anställande och underhåll af
ett högst betydligt antal distriktsveterinärer; dock var Kollegium af den
åsigt, att om distriktsveterinärer tillädes rättighet att räkna tjensteår lika med
veterinärer i statens tjenst och således för dem öppnades utsigten att vinna
befordran till länsveterinärsysslor, skickligt'' sökande till distriktsveterinärplatser
antagligen icke skulle uteblifva. Beträffande slutligen den veterinära undervisningens
ordnande vid de båda veterinärläroverken, hemstälde Kollegium,
att, derest för veterinärinrättningens i Skara införlifvande med veterinärinstitutet
i Stockholm hinder skulle möta i den Hernqvistska donationen, äfven
Skara veterinärinrättning måtte blifva ett läroverk för meddelande af fullständig
veterinär bildning, samt att för inträde såsom elev vid fullständigt läroverk
borde erfordras att hafva aflagt afgångsexamen till universitetet; dock att
under de tre första åren efter ett sådant stadgandes införande äfven ynglingar,
som genomgått 6:te klassen af högre elementarläroverk eller visade
sig ega deremot svarande kunskaper, skulle kunna antagas till elever.

Förutom hvad nu blifvit åberopadt, innehöll 1865 års betänkade förslag
dels till omorganisation af jemte ny stat för veterinärläroverket i
Stockholm, dels ock till uppförande af nya byggnader för nämnda läroverks
räkning. För innehållet af sistnämnda förslag torde komiterade
lämpligast få redogöra, då komiterade komma att yttra sig i frågan om
anordnandet af lokaler för institutet i Stockholm.

Utaf de i 1865 års betänkande gjorda förslag och framställningar blef
endast frågan om utvidgning och förändrad organisation af veterinärinrättningen
i Stockholm föremål för Kongl. Maj:ts proposition till 1867 års
riksdag; och äskade Kongl. Maj:t i sådant afseende:

att för ett veterinärinstitut i Stockholm måtte beviljas utöfver det
med 22,330 riksdaler utgående ordinarie anslag ett sammanlagdt belopp af
19,070 riksdaler; samt

att riksdagen måtte för uppförande af nybyggnader vid veterinärinstitutet
bevilja 390,000 riksdaler, hvaraf 50,000 riksdaler att utgå under
loppet af år 1868.

Af de begärda anslagsbeloppen blef endast det förstnämnda, men nedsatt
till 12,970 riksdaler af riksdagen beviljadt, i sammanhang hvarmed för

ett veterinärinstitut i Stockholm faststäldes följande stat:

1 Professor, föreståndare, lön ....	.................................................... R:dr	4,500	—
Eko arfvode........................	))	500	—
1 D:o lön ..............................	))	4,500	—
2 Professorer, löner å 4,000 (så rom) .........	länge de åtnjuta fria hus- ))	8,000
1 Lektor, lön.....................................	))	3,000	•—
1 Adjunkt, lön.................................	............................... »	1,500	—
Instruktionssmeden, lön ...............	))	1,500	■—
Kamererare^ arfvode..................... Sekreteraren, arfvode.....................	))	1,000	—
))	300	—
Aflöning åt betjente........................	))	1,500	—
Stipendier åt elever........................	........................... ))	4,000	—
Byggnaders underhåll.....................	))	1,000	—
Diverse utgifter................................	))	4,000	—
	Summa R:dr	35,300	—

Med tillämpning af denna nya stat utfärdades af Kongl. Maj:t den 24
Maj 1867 reglemente för veterinärinstitutet i Stockholm. Enligt detta
reglemente, som från och med år 1868 skulle tjena till efterrättelse och
som fortfarande är i sin helhet gällande, utgöres institutets styrelse af en
direktion, bestående af en ordförande samt fyra ledamöter. För kompetens
till professors- och lektorstjenst samt adjunktsbefattning fordras att hafva
genomgått sådan examen, som berättigar till inskrifning såsom studerande
vid rikets universiteter, äfvensom att hafva aflagt veterinärexamen, dock
att behörighet till lektorstjenst äfven vinnes genom afläggande af medicine
kandidatexamen, samt slutligen att ega för det sökta lärareembetet erforderliga
kunskaper och skicklighet. De föreskrifna undervisningsämnena
äro bestämdt fördelade på de särskilda lärostolarne, och lärokurserna äro

så inrättade, att fullständig veterinär bildning kan meddelas på fyra år. För
att antagas såsom elev fordras att hafva aflagt sådan examen, som berättigar
till inskrifning såsom studerande vid universitet; dock skulle under
de tre första åren efter det reglementet fullständigt trädt i verkställighet
äfven ynglingar, som genomgått sjette klassen af högre elementarläroverk
eller styrkte sig ega motsvarande kunskaper, kunna till elever antagas.
Behörigen examinerad och godkänd elev skall hos Sundhets-Kollegium anmäla
sig för att såsom veterinär legitimeras.

Under det att sålunda, med afseende på veterinärläroverket i Stockholm,
såväl regering som riksdag tycktes vara ense derom att göra detsamma
till en i vetenskapligt hänseende så fullständig bildningsanstalt som
möjligt, var inrättningen i Skara fortfarande inskränkt till den verksamhet,
som genom 1855 års reglemente blifvit för densamma utstakad, samt för
sitt bestånd till stor del hänvisad till egna tillgångar; det inrättningen
tillagda årliga statsanslag, som vid 1853 års riksdag faststälts till 2,100
riksdaler, har nemligen sedermera icke vunnit vidare tillökning, än att vid
1859—1860 årens riksdag detsamma höjdes till 4,100 riksdaler eller samma
belopp, hvarmed det för närvarande utgår. Inrättningen fortgick emellertid
i sin verksamhet och exempel finnas äfven ända till år 1872, att från
Skara utexaminerade elever, som hos Kongl. Magt derom gjorde ansökan,
erhållit full legitimation såsom djurläkare; men då från och med år 1870
studentexamen uppstälts såsom vilkor för inträde vid institutet i Stockholm,
fjlefvo enahanda under år 1872 ingifna ansökningar af Kongl. Maj:t
afslagna, hvilket hade till följd, att alla eleverne vid läroverket i Skara i
Juni månad sistnämnda år afgingo från läroverket. Sedermera hafva visserligen
under de två derpå följande läseåren under det ena 13 och under
det andra 8 elever begagnat undervisningen vid läroverket, dock utan att
der aflägga examen. För närvarande finnes endast eu elev vid inrättningen.
Med anledning af dessa förhållanden inkom direktionen för veterinärinrättningen
i Skara den 29 Augusti 1872 till Kongl. Maj:t med en underdånig
hemställan, att i afbidan på en fullständig omorganisation af läroverket,
om behofvet hvaraf direktionen gjorde särskild erinran, eu sådan förändring
uti det provisoriska reglementet af den 20 Juli 1855 måtte vidtagas, att
afgångsexamen från läroverket skulle omfatta alla vid inrättningen inhemtade
kunskapsämnen, och att sådan godkänd afgångsexamen måtte berättiga
de från läroverket utgående veterinärer att emottaga anställning såsom
privat praktiserande djurläkare utan lön på stat, äfvensom att under kortare
tid få tjenstgöra såsom vikarier för veterinärläkare i statens tjenst, der sådant
åt behofvet oundgängligen påkallades. Sedan Sundhets-Kollegium häröfver
afgifvit infordrad! underdånigt utlåtande, utfärdades den 11 Oktober
1872 ett Nådigt bref, hvaruti bestämdes, att, under afvaktan af omförmälda

organisations genomförande en sådan förändring af 22 § i Nådiga reglementet
den 20 Juli 1855 finge ega rum, att afgångsexamen från veterinärinrättningen
skulle omfatta alla vid denna läroanstalt inheintade kunskapsämnen,
dock med vilkor att fordringarna för inträde derstädes blefve erforderligen
skärpta och uttryckligen bestämda; och skulle elever, som i sådan
ordning blefve från inrättningen utexaminerade med godkända betyg,
ega att mot recept, från apotek utbekomma såväl häftigt verkande som
andra vanliga medikamenter, hvilka för utöfning af djurläkareyrket erfordras,
samt att under tillfälliga tjensteförrättningar tillhandahålla läkemedel
för sjuka husdjur. Då emellertid härigenom icke bereddes elever
från Skara utsigten att vinna full kompetens såsom veterinärer med rätt
till anställning i statens tjenst, medförde de förändrade bestämmelserna
likväl icke det åsyftade ändamålet.

Med anledning af direktionens för veterinärinrättningen i Skara uti
dess förenämnda skrifvelse gjorda framställning om behofvet af en förändrad
organisation af nämnda inrättning anbefalde Eders Kongl. Maj:t.
den 11 Oktober 1872 direktionen att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med
förslag till nytt reglemente för densamma. Den 2 påföljde December öfverlemnade
direktionen ett sådant förslag till inrättningens förändring till en
fullständig läroanstalt för bildande af veterinärläkare och hofslagare, enligt
hvilket förslag statens ökade bidrag till veterinärinrättningen skulle utgöra
för en gång 10,000 riksdaler till uppförande af eu smedja och årligen
9,000 riksdaler, som i anseende till föreslagna progressiva löneförhöjningar
efter 10 år skulle uppgå till högst 11,000 riksdaler.

I öfverensstämmelse med detta förslag aflat. Eders Kongl. Maj:t Nådig
proposition till 1873 års riksdag och begärde de äskade anslagen, men såväl
denna framställning som äfven Eders Kongl. Maj:ts proposition till
samma riksdag på ett extra anslag af 634,000 riksdaler till uppförande af
nya byggnader för veterinärinstitutet i Stockholm blef af riksdagen afslagen.
Vid denna riksdag blef således för veterinärväsendets befrämjande
något vidare icke åtgjordt, än att riksdagen för höjande af de 28 länsveterinärernes
löner från 500 riksdaler till 1,000 riksdaler för hvarje beviljade
ett derför äskaclt. anslagsbelopp af 14,000 riksdaler årligen.

På grund af ytterligare till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga
skrivelser från ej mindre direktionen för veterinärinrättningen i Skara och
Skaraborgs läns landsting, än äfven åtskilliga ledamöter af Elfsborgs läns
landsting äfvensom Skaraborgs läns hushållningssällskap, gjorde Eders Kongl.
Maj:t till innevarande års riksdag förnyade framställningar om veterinärundervisningens
ordnande på hufvudsakligen enahanda sätt, som uti den
Nådiga propositionen till 1873 års riksdag blifvit föreslaget, utan att likväl
riksdagen å berörda framställningar fastade vidare afseende, än att den till

uppförande af byggnader samt inköp
materiel för veterinärundervisningen i
10,000 kronor.

af inventarier och undervisningsSkara
beviljade ett extra anslag af

Af den utaf komiterade nu i korthet lemnade redogörelse för veterinärväsendets
utveckling i vårt land visar sig, att ehuru nu mer än tio år
förflutit, sedan frågan om ett ändamålsenligt ordnande af vårt veterinärväsende
år 1863 för första gången på allvar blef föremål för såväl enskildes
som statsmakternas omsorg, och ehuru förslag icke saknats till väsendtliga
förändringar uti den nuvarande organisationen af veterinärväsendet,
frågan likväl fortfarande i det hufvudsakligaste befinner sig i samma skick,
som då densamma senast var föremål för utredning af eu för sådant ändamål
särskildt tillsatt komité. Med tillgodogörande af de upplysningar, som
uti då afgifna betänkande finnas lemnade med afseende å flera till detta
ämne hörande frågor, gå komiterade nu att närmare redogöra för de
åsigter, på hvilka komiterade grundat de förslag, som de ansett sig böra
till Eders Kong!. Maj:ts Nådiga pröfning framställa.

Den första och i komiterades tanke vigtigaste fråga, som härvid torde Anledningen
höra upptagas till besvarande är den om orsaken till den brist på dugligem de" mi rä''
veterinärer, hvaröfver klagan redan länge försports. Genom en framstäil- pa "veterinär
ning af förhållandet mellan antalet af nu befintlige praktiserande veteri- samt ,förslas
närer och det antal, som för en fullständig veterinär sjukvård är för landet^f dlnsamma!
erforderligt, framträder det öfverklagade missförhållandet än tydligare.

För vinnande af utredning i detta hänseende hade den år 1863 nedsatta
komité från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande infordrat upplysningar
om det antal civilveterinärer, som inom hvart och ett af de särskilda
länen kunde anses erforderligt för den veterinära sjukvårdens behöriga
uppehållande. Sedan Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande med anledning
häraf inkommit med sådana uppgifter, på grund af hvilka det för
landet erforderliga antal civilveterinärer beräknats för rikets samtliga län
till 169, hade bemälde komiterade såväl med ledning af dessa uppgifter
som genom beräkning af landets areal och storleken af den inom landet
underhållna kreatursstock ansett ett antal af 300 veterinärer inom en icke
aflägsen framtid blifva behöflig! för att behörigen kunna tillgodose landets
stigande husdjurs- och ladugårdsskötsel. Då under den tid, som förflutit

efter det ofvannämnda betänkande afgafs, kreatursstocken i allmänhet visat
sig vara i ett jemt stigande, samt härvid jemväl tages i betraktande, att,
enligt det den 14 April innevarande år af särskilde komiterade afgifna förslag
till grunder för ny härordning, för upprätthållande af den militära
veterinärsjukvården skulle erfordras 18 regementshästläkare och 22 bataljonshästläkare,
anse sig komiterade jemväl böra antaga att för fyllandet af
landets behof under den närmaste framtiden veterinärernes antal bör uppbringas
till minst 300. Att detta antal icke är för högt beräknadt, framgår
tydligast deraf, att, under antagande att veterinärkåren kunde hållas
uppe vid denna siffra, skulle, beräknadt efter antalet åt de under år 1872
inom landet underhållna husdjur, på hvarje veterinär i medeltal belöpa sig
1,487 hästar, 7,013 nötkreatur samt 7,263 får, getter och svin, eller ungefär
två gånger det antal husdjur, som inom Frankrike, Danmark, Belgien
och Sachsen belöper sig på hvarje veterinär, utan att likväl härvid tagits i
betraktande vårt lands jemförelsevis större areal, som i följd häraf för ett
motsvarande kreatursantal anvisar ett betydligt större distrikt.

Att de närvarande förhållandena ingalunda äro egnade att ingifva förhoppningar
om att snart kunna uppbringa veterinärkåren till den erforderliga
storleken, är lätt att inse, om man tager hänsyn dels till det antal
veterinärer, hvaröfver vårt land för närvarande har att förfoga, dels till
det antal elever, som under senaste åren blifvit från landets båda veterinärläroverk
utexaminerade. Enligt den af Sundhets-Kollegium för detta år
utgifna förteckning å de inom landet praktiserande veterinärer, såväl civile
som militäre, belöper sig antalet af desse till 185, deri inbegripne jemväl
lärarne vid läroverken. Beträffande åter antalet af de elever, som under
de sist förflutna fem åren utgått från läroverken i Stockholm och Skara,
inhemtas af de utaf de särskilda läroverkens föreståndare afgifna årsberättelser,
att från läroverken utgått.:

år 1869 från Stockholm 9, från Skara ingen,

		» 1870	)) »	7,	))	” 6,
		»- 1871	» >1	11,	))	» 2,
		» 1872	)) »	6,	))	» 2,
		» 1873	)) »	2,	>•-	» ingen;
och	har vid	slutet af	vårterminen	detta år	* från	institutet i Stockfiol
gått	en elev,	hvaremot	från inrättningen i	Skara	icke heller detta år

elev utexaminerats.

Komiterade, som med anledning af nu omförmälda förhållanden ingått i
pröfning af ej mindre orsaken till den allt mer tilltagande bristen på veterinärer,
än äfven de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en förändring
i detta afseende, hafva dervid i likhet med alla dem, som i denna
fråga sig yttrat, funnit den väsendtligaste anledningen till detta missförhål -

lande vara att söka uti de otillräckliga löneförmåner samt den ringa samhällsställning,
som, i förhållande till de höga fordringarna för inträde vid
veterinärinstitutet samt den långa lärokursen derstädes, komma de i statens
tjenst anstälde veterinärer till godo, äfvensom uti det för befordran till
statens veterinära tjenster hittills tillämpade utnämningssätt, hvithet icke kan
innebära säkerhet derom, att den, som är i besittning af öfvervägande kunskaper
och skicklighet, företrädesvis skall komma i åtanke vid befordran.

Det torde visserligen icke här böra lemnas oanmärkt, att, alltsedan
stadgandet om maturitetsexamen såsom vilkor för inträde vid institutet i
Stockholm med år 1870 trädde i verket, antalet inträdessökande derstädes
med hvarje år aftagit, hvilket förhållande kan gifva anledning till den förmodan,
att en nedsättning uti inträdesfordringarna skulle medföra den nu
åsyftade verkan af flere sökande till elevplatser. Uttalanden i denna retning
hafva jemväl försports under de öfverläggningar, som i sammanhang
med behandlingen af frågan om ordnandet af rikets veterinärläroverk vid
de senaste båda riksdagarne förekommit inom riksdagens båda kamrar.
Men å andra sidan torde icke heller böra förbises, att då Rikets Ständer
uti sin underdåniga skrifvelse af den 28 Februari 1863 uttalade den åsigt,
att fordringarna på förkunskaper för inträde vid veterinärinstitutet borde
höjas, och då de flesta uti detta ämne hörda myndigheter, nemligen Sundhets-Kollegium,
Landtbruks-Akademien, Direktionen för veterinärläroverket
i Skara samt den förra veterinär-komitén förordat maturitetsexamen såsom
inträdesfordran, hafva alla i sammanhang dermed framhållit nödvändigheten
af förbättring uti veterinärernes vilkor i afseende å såväl aflöning
som samhällsställning. I detta senare afseende har dock icke någon väsendtlig
förändring egt rum, under det att stadgandet i Kongl. Maj:ts Nådiga
Reglemente för yeterinärinstitutet i Stockholm af den 24 Maj 1867 rörande
maturitetsexamen såsom vilkor för inträde vid ifrågavarande institut tillämpats
redan i nära fem år. Orsaken till det minskade antalet veterinärelever
får under sådant förhållande, enligt komiterades åsigt, icke ensidigt
sökas i de ökade kunskapsfordringarna utan snarare i ett förbiseende af
veterinärernes billiga anspråk på framtida utkomst och en mot ådagalagda
lärdomsprof svarande samhällsställning.

Ofvertygade att genom ofvan åberopade Nådiga stadgande om maturitetsexamen
såsom vilkor för vinnande af inträde vid veterinärinstitutet i
Stockholm eu af de väsendtligaste bristerna i ''vårt veterinärväsende blifvit
afhjelpt, samt att det hinder för höjande af veterinärens samhällsställning,
som varit en följd af hans otillräckliga humanistiska bildning, äfven derigenom
blifvit undanröjdt, hysa komiterade jemväl den förhoppning, att
om för bildade ynglingar, hvilka hafva håg och fallenhet för veterinärkallet,
öppnas utsigt till en samhällsställning, som i såväl ekonomiskt som

allmänt medborgerligt hänseende stode i rätt förhållande till ej mindre
den tid, de på sin utbildning användt, än äfven de mödor och ansträngningar,
som äro med veterinärtjenstens utöfning förenade, man borde ega
grundade förhoppningar, att bristen på veterinärer skall blifva afhjelpt.
Med angifvande af denna uppfattning vilja derföre komiterade i underdånighet
föreslå:

att en emot de veterinära tjenstebefattningarnas vigt svarande förhöjning
uti de i statens tjenst anstälde veterinärers såväl löneförmåner som
samhällsställning måtte dem beredas; att det hittills brukliga sättet, för utnämning
till veterinärtjenster med lön på stat måtte på lämpligt sätt ändras;
samt att alla af staten aflönade veterinärer äfvensom lärarne vid statens
veterinärläroverk måtte komma i åtnjutande af pension på de vilkor, som
för statens öfrige tjensteman finnas stadgade.

För den omfattning, som komiterade anse böra gifvas åt de förändrade
bestämmelserna i nyss angifna afseende, vilja komiterade nu i korthet
redogöra samt dervid först behandla frågan, för såvidt den rörer de civile
veterinärerne.

Grunderna lör Innan komiterade öfvergå till framställningen af de utaf komiterade
d^n "civila ve föreslagna, förändringar med afseende å civilveterinärernes löneförmåner,
terinärsjnk- torde komiterade dock först få redogöra för det sätt, hvarpå, enligt deras
värden, uppfattning, handhaft a ndet af den civila veterinär sjukvår den inom landet bör,
i hvad det han ankomma på staten att understödja densamma, ordnas. I
detta afseende anse komiterade den grundsats, som hittills tillämpats, vara
fullt rigtig, eller den att staten, förutom de vid krigsmakten erforderlige
veterinärer, antager och aflönar eu länsveterinär i hvarje län, men att deremot
landsting, hushållningssällskap, kommunalstyrelser och enskilde personer
eller bolag antaga och aflöna det antal veterinärer, soin eljest för
den enskilda husdjurs,sjukvården kan. behöfvas. Det är också på grund
häraf, som komiterade icke kunnat biträda det uti 1865 års komitébetänkande
framstälda förslag, att staten skulle deltaga i anställande och underhåll af
ett icke så ringa antal distriktsveterinärer. Att deremot inom vissa län
förhållandena kunna vara sådana, att en länsveterinär blir otillräcklig för
att den allmänna husdjurssjukvården skulle kunna behörigen upprätthållas,
har riksdagen redan erkänt, då vid 1862—1863 årens riksdag löner blifvit
anvisade för ytterligare en länsveterinär i hvart och ett af Westerbottens,
Jemtlands, Wester-Norrlands och Gefleborgs län. Med anledning häraf hafva
komiterade trott sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke ännu ytter -

ligare

blefve
huruvida

Magra

län

otillräcklig1

ega

icke

den utsträckning, att en enda länsveterinär derstädes
... '' synnerhet vid tillfällen af allmännare sjuklighet, samt
t]11'' följd deraf enahanda förmån, som redan blifvit ofvannamnda
fyra län beredd, äfven måste medgifvas några andra. Då jemväl
Norrbottens, St. Kopparbergs, Vermlands och Kalmar län dels ega den uts
räckning, dels aro så glest befolkade, att det svårligen kan antagas, att
inkomsterna af eu enskild praktik derstädes skulle kunna blifva tillräckliga
för att förmå veterinärer att der söka sin verksamhet, hemställa komiterade
att ytterligare eu länsveterinär i hvardera af nämnda län anställes.
1_ enlighet med hvad komiterade sålunda anfört, skulle den civila veterinärsjukvården,
i hvad det bör åligga staten att upprätthålla densamma, bestridas
af dels eu i hvart och ett af rikets 24 län anstäld länsveterinär,
Imikeii komiterade föreslå skulle benämnas förste länsveterinär, dels ock
<S länsveterinärer, hvilka skulle benämnas andre länsveterinärer samt förläggas
till följande orter, nemligen:

station

1 i Norrbottens län med
1 » Vesterbottens län
1 » Vester Norrlands län
1 » Jemtlands län
1 » St. Kopparbergs län
1 » Gefleborgs län
1 » Vermlands län
1 » Kalmar län

i trakten af Haparanda,

» » Skellefteå,

» » Sundsvall,

» » Oviken,

i Vester Dalarne,
i Norra Helsingland,
i trakten af Arvika,

norra delen af Öland.

åtaga sig
lämpliga

» pa

Såsom ett vilkor för anställande af nu föreslagne andre länsveterinärer
hafva likväl komiterade, i anseende till den särskilda förmån, som härmenoT.
i beredes nämnda orter, ansett böra stadgas, att vederbörande kommuner

att åt desse veterinärer kostnadsfritt anskaffa och underhålla
bostäder.

Ehuru, enligt komiterades åsigt, staten icke bör i vidsträcktare mån
genom aflönande af det utaf komiterade nu föreslagna antal länsveterinärer
vidkännas kostnader för den civila veterinärsjukvårdens upprätthållande
i landet, anse likväl komiterade, att om veterinärer, som af landstmg,
_ hushållningssällskap, kommunalstyrelser, bolag eller enskilde personer
blifvit inom ett visst distrikt anstälde och af dem åtnjuta aflöning, fiime
mot skyldighet att vid förekommande fall stå till Eders Konst. Majrts Befallmngshafvandes
förfogande, rätt till tjensteårsberäkning och således äfven
utsigt till befordran till länsveterinärtjenster, en lättnad härigenom skulle
beredas myndigheter och enskilde att få veterinärer hos sig anstälde på
samma _ gång det skulle tillskynda staten fördelen af ett kostnadsfritt biträde
vid veterinärsjukvårdens handhafvande; och vilja komiterade för den

skull i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
må ega att efter ansökan af de myndigheter eller enskilde, hviska hafva
sådan veterinär hos sig anstäld, och sedan dennes; kompetenslblilvit åt
Sundhets-Kollegiiim pröfvad, på förenämnda vilkor antaga honom såsom
distriktsveterinär inom det honom anvisade, af Eders Kongl. Map.ts Befallningshafvande
till beskaffenhet och omfång godkända distrikt, Angående i
Ofri ert de tjensteskyldigheter, som borde åligga såväl läns- som distriktsveterinärerne
få komiterade hänvisa till det förslag till instruktion för civilveterinärerne
i riket, som finnes detta betänkande bifogadt; och få komiterade
med afseende å detta förslag särskilt i underdånighet åberopa de
af komiterade i § 2 föreslagna förändringar i gällande föreskrifter rörande
länsveterinårtjensternas tillsättande. Enligt nu gällande författningar tillsättas
nemligen länsveterinärerne af vederbörande länsstyrelse, sedan oundhets-Kollegium
om de sökandes förtjenst och skicklighet afgifvit yttrande.
På olämpligheten af detta utnämningssätt, hvarigenom veterinärsysslornas
tillsättande öfverlemnas åt en myndighet, som icke egen nödig sakkännedom,
har Sundhets-Kollegium redan i sitt öfver 1865 års komitébetänkande ataifna
utlåtande fästat uppmärksamhet samt föreslagit, att sådana tjenstår
må efter Kollegii förslag af Eders Kongl. Maj:t i Nåder tillsättas; antagande
Kollegium, med hvilket komiterade i detta afseende för sin del instämma,
att detta utnämningssätt, jemte fördelen åt bestämda grunder för veterinäiplatsernas
tillsättande, skulle leda derhän, att öfvervägande kunskaper och
skicklighet företrädesvis komme att blifva grunden för befordran.

Cistern 1 afseende nu å de i statens tjenst anstälde civilveterinärers löneförmåner
närerne» inne- hafva väl de tid efter annan gjorda framställningar om behofvet åt deras
förmåner. förbattrande så tjn vida vunnit erkännande, att länsveterinärernes löner,
till en början utgående med endast 75 riksdaler om aret, men sedenneia.
förhöjda genom Nådiga Brefvet af den 16 November 1854 till 300 riksdaler
samt'' genom Nådiga Brefvet af den 29 December 1860 till 500 riksdaler,
blifvit vid sistlidet års riksdag bestämda till 1,000 riksdaler för hvar och
en af rikets nu varande 28 länsveterinärer. Da c in e 11 e r ti d ^ k o m i t c r a d e lägga
särdeles vigt dervid, att lönernc för de i statens tjenst anstälde veterinärer
fastställas till sådana belopp, att de verkligen stå i ett rätt förhållande
till såväl de fordringar, man numera vill ställa på våra veterinärer, som
äfven den högre samhällsställning, man önskar bereda dem, anse sig ’0-miterade böra föreslå en ytterligare förhöjning i de till länsveterinärerne
nu utgående lönebelopp. Härvid vilja komiterade till en början anmärka,

att då de redan genom den benämning, som gifvits åt de af komiterade
föreslagna två klasser länsveterinärer, nemligen förste och andre länsveterinärer,
antydt en viss gradskillnad dem emellan, detta äfven kommer att
vinna tillämpning vid bestämmandet af deras löner. Med afseende å de
belopp, hvartill dessa böra sättas, hafva komiterade tagit hänsyn till den
i förut omnämnda förslag till ny härordning föreslagna aflöning för hästläkarekårens
medlemmar; och hafva utaf desse regementshästläkare ansetts
böra aflönas lika med kaptener af 2:dra klassen eller med 1,800 kronor
(med uppflyttning efter 10 års tjenst såsom regementshästläkare till lönegrad
i likhet med kaptener af lista klassen) samt bataljonshästläkare lika
med löjtnanter af 2:dra klassen eller med 900 kronor. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
härmed och då komiterade anse förste länsveterinärerne med
afseende å tjensteåligganden vara närmast jemförlige med regementshästläkarne
samt andre länsveterinärerne med bataljonshästläkarne, vilja komiterade
föreslå, att länsveterinärernes löner bestämmas till 1,800 kronor för
förste och till 900 kronor för andre länsveterinären, hvilken sistnämnde
derjemte skulle, på sätt förut blifvit föreslaget, af vederbörande kommun
erhålla kostnadsfri bostad.

Komiterade föreställa sig, att de för länsveterinärerne nu föreslagna
löneförmåner äfven skola befinnas fullt lämpliga, om de jemföra^ med de
löneförmåner, som tillkomma de i de särskilda länen anstälde provincialläkare,
emellan hvilka och länsveterinärerne icke så få jemförelsepunkter
torde förefinnas, ehuru en skilnad i löneförmånerna alltid rättvisligen bör
ega rum, beroende på dels den mer eller mindre kostsamma lärokursen
dels ock det mer eller mindre ansvarsfulla i tjensteåligganden. Hvad då
beträffar provincialläkarnes löner, äro dessa faststälda för samtlige provincialläkare
till 1,500 kronor för hvardera, hvilket belopp utgår genast
vid tjenstens tillträdande, med ett ålderstillägg af 500 kronor till hvar och
en af de 27 äldste i tjenst varande provincialläkare, hvarförutom till
vissa provincialläkaretjenster i de fattigare och mindre befolkade länen är
anslagen en löneförhöjning under form af tjenstgöringspenningar, hvilka
utgå med olika belopp från 300 till 1,000 kronor. Derjemte finnes stadgadt,
att innehafvare af provincialläkaretjenst, som blifvit inrättad efter
år 1860, skall af vederbörande kommun erhålla lämplig bostad. Vid jemförelse
mellan dessa löneförmåner och de af komiterade för förste och
andre länsveterinärerne föreslagna visar sig, att under det provincialläkarnes
löner icke understiga 1,500 kronor, hvarmed i vissa fall fri bostad är förenad,
länsveterinärerne i första lönegraden skulle erhålla endast 900 kronor
jemte fri bostad, samt att då högsta lönen för provincialläkaren kan uppgå
till 2,000 kronor förutom i vissa fall fri bostad och tjenstgöringspenningar,
länsveterinären icke skulle erhålla högre lön än 1,800 kronor utan rätt till

Civilveterinärernes
rang.

fri bostad. Tages härvid ytterligare i betraktande, att provincialläkarne,
hvaraf flere finnas anstälde inom hvarje län, till följd häraf ega betydligt
mindre distrikter än länsveterinärerne, äfvensom att desse senare icke kunna
på långt när påräkna den inkomst af enskild praktik, som provincialläkarne,
torde de af komiterade för länsveterinärerne nu föreslagna löneförmåner
icke kunna anses för högt tilltagna.

Hvad komiterade anfört såsom skäl för den föreslagna löneförhöjningen
för länsveterinärerne, torde jemväl få åberopas till stöd för komiterades
hemställan, att en viss rang, lämpad efter livad för andre statens tjenstemän
finnes stadgadt, mätte varda de i sta,tens tjenst anstälde veterinärer tillerkänd.
Det berättigade i att äfven på detta sätt höja veterinärernes samhällsställning
och anseende i det praktiska lifvet har äfven allmänt erkänts, och
framställningar härom hafva jemväl blifvit gjorda i sammanhang med de
förslag, som tid efter annan afgifvits i afseende på frågan om en förändrad
organisation af veterinärväsendet i dess helhet. För länsveterinärerne finnas
i detta afseende inga bestämmelser meddelade, då deremot, hvad de
militäre veterinärerne beträffar, enligt Nådiga Brefvet af den 1 Juni 1838,
regementshästläkaren har rang mellan underlöjtnant och fanjunkare samt
sqvadronshästläkaren samma rang som sergeant. Då emellertid detta hvarken
synes motsvara de högre kunskaper, veterinärerne nu mera skola besitta,
eller vigten af deras tjenstebefattningar, hafva, såsom förut nämnts,
regementshästläkarne och bataljonshästläkarne, af hvilka den nybildade
hästläkarekåren skulle komma att bestå, i förslaget till ny härordning blifvit
likstälde, de föi’re med kaptener af andra klassen och de senare med
löjtnanter af andra klassen. Komiterade, som förut uttryckt den åsigt, att
förste länsveterinären torde vara närmast jemförlig med regementshästläkaren
samt andre länsveterinären med bataljonshästläkaren, få med anledning häraf
i underdånighet hemställa, att statens civile veterinärer måtte erhålla enahanda
samhällsställning, som blifvit föreslagen för motsvarande militäre
hästläkare. Med afseende på tillämpningen af nu föreslagna rangbestämmelser,
torde desamma dock icke böra gälla för andre veterinärer, än sådane,
hvilka aflagt de för befordran till statens fenster nu stadgade kunskapsprof.

Bland de åtgärder

smil komiterade ansett böra vidtagas för åstadkom- c

mande åt en erforderlig förbättrieg i veterinärernes ställning, var äfven

fl I l-f/ll-tfiS» A X . X J * i ...IT . . c) 7

tillförsäkra de i statens tjenst anstälde veterinärer eu efter deras tienstebefattnmgars
beskaffenhet lämpad pensions rätt. Denna rättighet till pensmn
för sådane tjensteman inskränker sig nu dertill, att länsveterinärerne
sedan ar 187.» haft rättighet till inträde i civilstatens pensionsinrättning,
der de äro uppförde i sjunde klassen med pension till belopp af 300 riksdaler,
samt . att regements- och sqvadronshästläkarne åtnjuta pension ur
armens pensionskassa i förhållande till deras rang. De vid statens veterinärläroverk
anstälde lärare sakna deremot fortfarande all sådan rätt.

. __ kfter de föreslagna väsendtliga förändringarna i de för såväl länsveterinärerne
som de militäre veterinärerne nu gällande löne- och rangbestämmelser
och med hänsyn jemväl till det ansträngande i desse tjensteman»
befattningar, torde de för dem bestämda pensionsbelopp vara alldeles för
oti J räck liga samt utan allt förhållande till de pensioner, »om äro tillförsäkrade
andre tjensteman med mindre arbetssumma, befattningar. Billighet.
och rättvisa torde jemväl fordra, att de ordinarie lärarne vid statens veterinärläroverk
komma i åtnjutande af lämplig pensionsrätt. Komiterade
vilja derför i underdånighet hemställa, dels att lärarne vid statens veterinarlaroverk
matte bereda» rättighet till inträde i civilstatens pensionsinrättning
pa de vilkor, som för öfrige civile embets- och tjensteman äro stadgade,
dels att länsveterinärerne blifva tillförsäkrade pensionsrätt i öfverensstämmelse
med för dem nu föreslagna löneförmåner.

^vilveterinärernes
pcnsio -

nerinu;.

sammanhang

höra i , " ,m?l frågan .°m d® förmåner, som komiterade ansett Re,stipel, dier

, '' a,s / <!In’ »vilka egna sig åt det veterinära kallet, hafva komité- för veteri rade

. velat påpeka fördelen och nyttan äfven för det allmänna deraf, att ”8rer’
veterinärer, som i sitt yrke ådagalägga framstående skicklighet och diudighe.
t, sutta» i tillfälle att i utlandet, vidare utbilda sig. För detta, ändamål
>u »a vomi era e ve åt i underdånighet hemställa, att till resestipendier
t)°^Jcfermarer’ saväl clvlle som militäre, måtte anvisas ett årligt anslag af
2,000 kronor att utgå antingen såsom ett eller flera stipendier.''

Beträffande derå militära veterinärorganisationen hemställes i det under-no, militära

tu fors In er o i till i**.. ____ _____i • . . i . . , _ . __ Jll<ua

dåniga förslaget

grundei

för

lärordning,

att hästläkarekåren skall vet.eri"äl''orsa

bestå af: eu regementshästläkare och eu batalj ^hästläkare vid hvarje ryt -

nisationen.

teriregemente, likaledes en regements- och en bataljonshästläkare vid hvarje
artilleriregemente, en bataljonshästläkare vid hvarje ingeniörregemente och
trängbataljon samt för remonteringsväsendet dessutom eu regementshastläkare,
eller tillsammans 18 regementshästläkare och 22 bataljonshästläkare;
hvarjemte skulle dels antagas 10 extra hästläkare bland dem,
som egnat sig åt studiet af veterinär-vetenskapen, dels vid. rytteriet vara
anstälde 55 hofslagare, eller en vid hvarje sqvadron. Vidare föreslås,
att hästläkarekåren ställes i samma förhållande till öfver!ältlakaren, som
fältläkarekåren, men att i krigstid förordnas eu öfverfältveterinär såsom
inspektör öfver arméns hästläkare, hvarjemte de i värnepligtsaldern varande
civile veterinärer då inkallas till tjenstgöring såsom hästläkare vid
hären eller dess depoter. Lönerna föreslås, såsom redan är nämndt, för
regementshästläkarne lika med kaptener af 2:dra klassen till 1,800 kronor,
med rätt till uppflyttning efter 10 års tjenst i nämnda egenskap till lönegrad
i likhet med kaptener af l:sta klassen, eller 2,800 kronor, för bataljonshästläkare
lika med löjtnanter af 2:dra klassen till 900 kronor, för
extra hästläkare såsom arfvode 200 kronor, samt för hofslagare 600 kronor.
Slutligen framhålles nödvändigheten af att pensionsbeloppen för krigshärens
hela befälspersonal sättes i lämpligt förhållande till såväl behofven som
lönernas storlek. Då Eders Kong! Maj:t i sammanhang med frågan om
ordnandet af försvarsväsendet i dess helhet jemväl torde komma att taga i
Nådigt öfvervägande de förändringar i den militära veterinärorganisationen,
som här ofvan blifvit omnämnda, anse sig komiterade, som hufvudsakligen
instämma i hvad sålunda blifvit i och för krigshärens hästläkare!^ i underdånighet
föreslaget, endast böra i sammanhang härmed hemställa, att förbättring
i de militäre veterinärernes ställning måtte så snart som möjligt
och i den mån sådant må kunna genomföras komma de dertill kompetente
militäre hästläkare tillgodo. Slutligen hafva komiterade, med erinran om
det olämplig;! i nu gällande stadgande, hvarigenom de militära vetennartjensterna
tillsättas af vederbörande regementschef, och da för en förändring
härutinnan tala samma skäl, som blifvit af komiterade anförda till stod för
deras framställning om ett förändradt utnämningssätt till läns veter märtj enst,
velat i underdånighet hemställa, att jemväl de militäre veterinärerne ma
af Eders Kong!. Maj;t i Nåder utnämnas.

Ang. do, ve- Sedan komiterade i sin här ofvan lemnade redogörelse sökt visa orsaSZZ
kerna till den nu rådande bristen på veterinärer samt i sammanhang härsan.
t antalet med föreslagit de åtgärder, som komiterade ansett böra vidtagas för atvete“r°''hjelpande
af denna brist, öfvergå komiterade nu till frågan om ordnandet

af deri veterinära undervisningen inom landet. Härvid torde likväl först i
korthet böra angifvas komiterades åsigt i fråga om den myndighet, som
lämpligast bör hafva, öfverinseendet öfver veterinärväsendet. 1 afsdende härå
hade ej mindre direktionen för veterinärinrättningen i Stockholm uti ett
år 1862 afgifvet utlåtande, än äfven den år 1863 i Nåder tillsatta komité
föreslagit, att styrelsen öfver veterinärväsendet skulle uppdragas åt ett n}^-bildadt embetsverk, hvilket under namn af Veterinär-Styrelsen skulle lyda
under Eders Kongl. Maj:t Civil-Departementet.

I anledning af detta förslag, enligt hvilket öfverinseendet öfver veterinärvåsendet
skulle alldeles skiljas från uppsigten öfver medicinalväsendets
öfriga grenar, fästade Sundhets-Kollegium i deröfver afgifvet utlåtande uppmärksamheten
på det noga samband och de många beröringspunkter, som
finnas emellan administrationen af sjukvården för rikets befolkning och
husdjurssjukvården, så att båda dessa sjukvårdsgrenar böra med hvarandra
vara förenade, då deremot ett afskiljande af den ena från den andra skulle
komma att utöfva ett menligt inflytande på båda; angifvande SundhetsKollegium
bland sådana beröringspunkter särskild^ att provincialläkarne
under vissa förhållanden skola medverka vid hämmandet af farsoter bland
husdjuren; att utgifterna, lör veterinärernes officiela verksamhet utgå af
samma fonder som provincialläkarnes, hvilka fonder äro under Kollegii förvaltning
strida; samt att slutligen apoteken, öfver hvilka Kollegium har
inseendet, och medicinaltaxan, som af Kollegium uppgöres, äfvensom farmakopén
jemte flera stadgande!! i medicinalförfattningarna äro gemensamma
såväl för läkare som för veterinärer; och ansåg sig Kollegium på grund
häraf böra afstyrka det uti 1865 års komitébetänkande framstälda förslag
om ett särskilt chefskaps inrättande för veterinärväsendet samt i stället
hemställa, att styrelsen öfver veterinärväsendet i riket måtte åligga samma
myndighet, som eger inseendet öfver medicinalväsendets öfriga grenar.

De af Sundhets-Kollegium uttalade åsigter hafva jemväl visat sig öfverensstämma
med den uppfattning, som Kongl. Magt. ‘i denna fråga hyst,
i det att nemligen Kongl. Maj:t uti den till 1867 års riksdag aflåtna Nådiga
proposition angående ordnandet af veterinärväsendet under åberopande af
hufvudsakligen enahanda skäl, som blifvit af Sundhets-Kollegium anförda
emot ofvannämnda förslag, förklarat sig icke ega anledning att af riksdagen
äska anslag för en sådan styrelse.

Då komiterade med afseende å förevarande fråga äro af den åsigt, att
veterinärväsendet i vårt land åtminstone icke i den närmaste framtiden kan
komma att få den omfattning, att derför skulle erfordras eu särskild, för
staten ganska kostsam styrelse, samt det dessutom, enligt komiterades tanke,
åi olämpligt att chefskapet öfver veteriHärväsendet, fråntages den myndighet,
som har inseendet öfver sjukvården för rikets befolkning, anse sig

komiterade böra i underdånighet hemställa, att öfverinseendet öfver veterinärväsendet
fortfarande må tillhöra Sundhets-Kollegium.

Den fråga, som i afseende ä den veterinära undervisningens ordnande
komiterade hafva att härnäst taga i öfvervägande, är den huruvida bada
de för detta ändamål bildade, nu befintliga, läroanstalter. böra bibehållas samt,
derest landet skulle fortfarande anses vara i behof af desamma, den ställning
de med afseende på meddelandet af veterinär undervisning böra intaga
till hvarandra. Allt sedan förslaget om en förändrad organisation af vårt
veterinärväsende första gången pa allvar kom a bane, har bland alla till
detta ämne hörande frågor den om läroverkens antal, omfång och ändamål
gifvit anledning till de största meningsskiljaktigheter, beroende hufvudsakligast
på den olika ställning, man velat gifva åt läroverkets i Skara verksamhet
inom den veterinära undervisningens område. Komiterade, som med
afseende å denna frågas framstående vigt och betydelse tagit noggrann
kännedom om de olika åsigter, som i detta ämne blifvit uttalade af de
embetsverk och myndigheter, som härutinnan afgifvit utlåtande, hafva härvid
funnit, att, under det man varit ense derom att bibehålla läroverket i
Stockholm såsom en läroanstalt för meddelande af fullständig undervisning
uti alla till veterinärkunskapen hörande ämnen, man deremot med afseende
å organisationen åt läroverket i Skara, fram stält följande olika förslag:

''a) att jemväl denna läroanstalt utbildas till ett fullständigt och i afseende
å såväl undervisningsskyldighet som rättighet för de utexaminerade
eleverne med läroanstalten i Stockholm fullt likstäldt läroverk;

b) att i Skara anordnas ett tvåklassigt veterinärläroverk med samma
undervisningskurser som i de tvä lägsta klasserna vid institutet i Stockholm
med rättighet för veterinärelev att under de första åren af studiikursen
kunna efter eget val söka undervisning antingen i Skara eller i
Stockholm, ä hvilket sistnämnda ställe kursen således alltid skulle afslutas; och

c) att, med bibehållande af inrättningen i Skara såsom en veterinär
sjukvårdsanstall samt hofbeslagsskola, derstädes jemväl skall meddelas så
vidsträckt undervisning i ofri ga veterinära ämnen, som tillgänglig personal
och materiel medgifva.

Förutom nu omförmälda förslag har uti särskilda, vid sistlidne riksdag
väckta motioner gjorts framställning dels om den veterinära undervisningens
förläggande i sin helhet till Skara, dock att i Stockholm inrattades
eu veterinär klinisk anstalt, vid hvilken skulle meddelas praktisk undervisning
i husdjursskötsel och hofbeslagslära, dels ock om undervisningens förflyttande
till Ultima landtbruksinstitut,

Till stöd för det här ofvan först angifna förslag om genomförandet af
eu fullständig likställighet emellan de båda läroanstalterna, hvithet förslag
frainstälts af direktionen öfver veterinärinrättningen i Skara, bär nämnda

direktion åberopat dels det Hernqvistska testamentets innehåll och syfte
af en mera vidgad verksamhet än den, som enligt nu gällande provisoriska
reglemente blifvit inrättningen förbehållen, dels jemväl den täflan i vetenskaplig
utveckling, som af den föreslagna likställigheten skulle blifva en
följd, dels ock slutligen den fördel, som landtbruket och särskildt husdjursskötseln
kunde hemta af ett större antal veterinärers utbildande samt afhjelpandet
på sådant sätt af den brist på veterinärer, hvilken så allmänt
öfverklagas. Sundhets-Kollegium åter har visserligen ifrågasatt, huruvida
icke en enda läroanstalt, och i sådan händelse den i Stockholm, kunde
vara tillräcklig för bildande af veterinärer för landets behof, samt den i
Skara såsom obehöflig då indragas. Dock har Kollegium, för den händelse
att Kong!. Maj:t, med fästadt afseende å den Hernqvistska donationen, skulle
finna hinder häremot uppstå, för sin del förordat fullständig likställighet
emellan de båda läroverken. Såväl Kongl. Landtbruks-Akademien, hvilken
framstäf det andra af ofvannämnda förslag, som den år 18(33 nedsatta
komité, i hvars afgifna betänkande det tredje förslaget återfinnes,
hafva ansett två veterinärinrättningar icke vara för landet behöflig!! och
hafva förklarat sig i följd häraf, derest veterinärinrättningen i Skara ej
tillkommit genom enskild donation, med föreskrift bland annat att derstädes
vara och förblifva, hafva velat föreslå denna inrättnings sammanslående
med läroverket i Stockholm, då genom bådas förenade lärarekrafter och
tillgångar ett fullständigt läroverk i hufvudstaden eller dess granskap med
minsta kostnad skulle kunna åstadkommas; men då sådant antogs möta
hinder i de vid den Hernqvistska donationen fastade vilkor, ansågs inrättningen
lämpligast böra anordnas i enlighet med något af si stberörda två
förslag.

Såsom utgångspunkt för bestämmandet af sin åsigt i denna fråga hafva
komiterade å ena sidan tagit hänsyn till nödvändigheten för staten att söka
utbilda veterinärer, hvilka genom såväl teoretisk bildning som praktisk
duglighet kunna vara kompetente antingen att såsom lärare vid statens
veterinärläroverk upprätthålla den veterinära undervisningen i landet eller
ock att såsom länsveterinärer och militäre hästläkare anställas i statens
tjenst; men å andra sidan hafva komiterade icke kunnat undgå att fästa
sig vid behofvet för det störa flertalet bland landets jordbrukande befolkning
att ega tillgång på veterinärer, hvilka utan att behöfva ega den högre
såväl allmänt humanistiska som veterinära bildning, hvilken numera förutsattes
såsom ett vilkor för befordran till statens tjänster, skulle kunna, i
anseende till det lägre kunskapsmått man af dem fordrade och den kortare
tid de för sin utbildning behöfde använda, lemna en häraf betingad billigare
sjukvård. Utan att vilja eftergifva något på de fordringar, komiterade
redan uppstält såsom vilkor för anställning såsom veterinär i statens tjenst,

hafva komiterade likväl ansett, att med afseende å dem, hvilka vilja åtnöja
sig med utöfvandet af endast enskild veterinär verksamhet, såväl fordringarna
på förkunskaper kunna sättas lägre som äfven kurserna i afseende å
den teoretiska veterinära undervisningen göras mindre omfattande, än som
fordras för kompetens till statens tjenster. En sådan förändring, hvarigenom
möjlighet skulle beredas äfven för andre personer än studenter att
blifva veterinärer, skulle utan tvifvel hafva till följd, icke blott att antalet
af dem, som ville egna sig åt det veterinära kallet, komine att ökas, utan
äfven att, då i synnerhet det mindre landtbrukets behof af en mer, än nu
kan vara förhållandet, billig sjukvård för husdjuren härigenom komme att
blifva tillgodosedt, praktiskt duglige veterinärer skulle framför de nu så
mycket anlitade qvacksalfvare komma att vinna förtroende bland allmänheten.

I fråga då om antalet af de veterinärläroverk, som må finnas erforderliga,
äro väl komiterade af den åsigt, att om man blott toge hänsyn till
antalet af veterinärer, som årligen borde utexamineras för att hålla veterinärernes
antal uppe vid en numerär af 300 — hvartill, med en i allmänhet
till 25 år beräknad tjenstetid, 12 å 15 nya veterinärer skulle för hvarje år
erfordras — endast ett läroverk vore för landet behöfligt. Men då, enligt
den af komiterade här ofvan angifna uppfattning, två slags veterinärer,
för hvilka komiterade vilja föreslå benämningen lista och 2:dra klassens
veterinärer, skulle behöfva utbildas, och då till följd af den mer eller
mindre omfattande undervisning, som med afseende på deras blifvande
verksamhet borde dem meddelas, deras utbildande vid ett och samma läroverk
icke lämpligen torde kunna verkställas, hafva komiterade ansett två
skilda läroverk vara behöfliga. För utbildandet af första klassens veterinärer
eller sådane, som skulle eg a rätt att söka anställning i statens tjenst,
tinnes redan uti veterinärinstitutet i Stockholm en läroanstalt, som med afseende
å det lärareantal, hvaröfver detsamma har att förfoga, samt de lärokurser,
som äro för detsamma bestämda, är egnad att tillfredsställa fordringarna
på en högre vetenskaplig institution. Vidkommande åter lämpligt
ställe för inrättande af en läroanstalt för utbildande af andra klassens
veterinärer, eller sådane, som skulle vara afsedde endast för den enskilda
praktiken, på sätt här ofvan angifvits, torde veterinärinrättningen i Skara
med fördel och utan några betydliga kostnader för staten kunna till en
sådan läroanstalt användas. Härigenom skulle jemväl inrättningen erhålla
en verksamhet närmare öfverensstämmande med det i Hernqvistska testamentet
för inrättningen afsedda syfte, på samma gång derigenom skulle åt
staten fortfarande bibehållas de till nämnda inrättning anslagna donationer.

Sedan komiterade sålunda i allmänhet angifvit den ställning de båda
nu befintliga läroverken skulle, enligt komiterades förslag, komma att in -

taga till hvarandra och till den veterinära undervisningen, öfvergå komiterade
nu till en närmare redogörelse för de förändringar i hvartdera läroverkets
nuvarande organisation, som komiterade ansett sig böra föreslå.

Beträffande då först institutet i Stockholm har redan länge varit allmänt
erkändt, att de byggnader och lägenheter, hvilka för närvarande af institutet
begagnas, äro såväl till utrymme som till beskaffenhet i öfrigt i deras
nuvarande skick olämpliga. De skiljaktiga meningar, som likväl härvid
yPPat sig om lämpligaste läget för institutet, samt svårigheten att erhålla
de för de erforderliga nybyggnaderna äskade anslag hafva emellertid haft
till följd, att institutet fortfarande i det väsendtligaste befinner sig i samma
skick, som då för omkring tio år sedan frågan härom första gången väcktes.
För de olika förslag, som tid efter annan i detta afseende framstälts, samt
för den utgång, desamma fått, torde komiterade nu till en början få i
korthet redogöra.

Uti det underdåniga betänkande, som den år 1863 tillsatta komité
afgaf, föreslogs med afseende på veterinärinstitutet i Stockholm, att
detsamma skulle förläggas på hufvudsakligen samma plats, som det nu
innehar, dock med den förändring, att institutets egande, öster om Grefgatan
i qvarteret Edelman mindre belägna tomt skulle utvidgas genom byte
med By d ber ska stiftelsen , som i ersättning för hela den nämnda stiftelse
tillhöriga andel af berörda qvarter jemte derå befintliga byggnader skulle
erhålla en lika stor andel af institutets vester om Grefgatan i qvarteret
Krabaten belägna tomter och byggnader, och att på denna sålunda utvidgade
plats skulle för ändamålet uppföras erforderliga byggnader, upptagande
ej mindre undervisningslokaler, samlingsrum, smedja, sjukstallar in. in., än
äfven bostäder för chefen samt institutets lärare, elever, betjente och ett
visst antal hofslagarelärlingar; och skulle kostnaden för uppförande af dessa
byggnader enligt uppgjorda kostnadsförslag belöpa sig till 585,101 riksdaler,
hvilken summa likväl skulle komma att minskas med det försäljningsbelopp
af 96,000 riksdaler, hvartill den östra, under förutsättning af byte,
för institutet icke behöfliga del af qvarteret Krabaten med derå befintliga
t)37ggna(Ier blifvit uppskattad, hvadan slutliga anläggningskostnaden skulle
blifva 489,101 riksdaler.

Innan detta betänkande afgafs, hade emellertid Landtbruks-Akademien
uti underdånigt utlåtande den 13 September 1862 ansett det nuvarande
läget för institutet vara så till vida olämpligt, att institutet nu är å alla
sidor skildt från landsbygden med osammanhängande och otjenliga bygg -

Veteriuäriusti
tutet i Stock
hohu.

»åder och beläget på en plats, som efter den nya strandgatans anläggning torde
tagas i anspråk för andra ändamål, samt föreslagit, att nuvarande byggnader
och tomter skulle försäljas och i deras ställe ett rymligt jordområde
utom, men invid hufvudstaden inköpas och i tidsenligt skick bebyggas.
Detta förslag har jemväl Sundhets-Kollegium biträdt men tillika hemstält,
att, derest institutet komme att bibehållas vid Grefgatan, något utbyte af
tomt med Rydbergska stiftelsen icke måtte ega ruin, utan de båda nuvarande
tomterna bibehållas.

Efter pröfning af ofvanberörda förslag och sedan Eders Kongl. Ma:jts
Öfverintendents-Embete i anledning af erhållen Nådig remiss i afgifvet underdånigt
yttrande anfört, att, i händelse minskning i de ursprungligen afsedda
bostadslägenheterna kunde ske, så att dessa blefve inskränkta till boställen
åt föreståndaren, adjunkterne och instruktionssmeden, samt husrum och
kosthållning för elever kunde uteslutas, det beräknade kostnadsbeloppet
585,101 riksdaler skulle komma att nedsättas till 390,844 riksdaler,. aflat
Kongl. Maj:t till 1867 års riksdag Nådig proposition, dervid Kongl. Maj:t —
som fann komiterades förslag om hufvudsakligt bibehållande för institutet
af dess nuvarande läge böra antagas — föreslog bland annat, att riksdagen
måtte, med godkännande af det utaf komiterade förordade tomtutbyte, för
uppförande af nya byggnader vid institutet i Stockholm bevilja 390,000
riksdaler, deraf 50,000 riksdaler att utgå under loppet af år 1868.

Då likväl inom riksdagen den åsigt gjorde sig gällande, att derest antingen
institutet förlädes å Kronan tillhörig mark utanför någon af Ladugårdslandets
tullar, på sätt Landtbruks-Akademien och Sundhets-Kollegium
föreslagit, eller ock, med bibehållande af anstalten å dess nuvarande plats,
ökaclt utrymme bereddes genom utvidgning och förändring af de redan befintliga
byggnaderna, en betydlig besparing i anläggningskostnaden skulle
uppstå, ansåg sig riksdagen, i saknad af tillförlitlig utredning i dessa afseenden,
icke för det dåvarande kunna bifalla Kongl. Maj:ts berörda förslag;
hvarjemte riksdagen i underdånighet anhöll, ”det täcktes Kongl. Maj:t i
Nåder låta närmare undersöka och utreda, huruvida icke veterinärinstitutet,
till besparing i kostnaderna, skulle kunna utan väsendtliga olägenheter till
någon plats vid hufvudstadens gräns förläggas, eller om icke, i annan
händelse, institutet skulle, utan byte med Rydbergska stiftelsens tomt,
kunna på ett ändamålsenligt sätt anordnas å nuvarande lokaler genom utvidgande
och förändring af der befintliga byggnader, samt att Kongl. Maj:t
ville låta i dessa hänseenden uppgöra alternativa kostnadsförslag”.

I anledning häraf meddelades veterinärinstitutets direktion den 24
Maj 1867 Nådig befallning att i samråd med en af Öfverintendents-Embetet
utsedd sakkunnig person verkställa undersökning om lämpligaste platsen
för institutet och låta uppgöra erforderliga kostnadsförslag. Efter att i så -

dant afseende hafva dels den 5 Februari 1868,-dels den 6 November 1872
inkommit med särskilda förslag, deraf likväl icke någotdera vann Kong!.
Maj:ts Nådiga bifall, har direktionen slutligen efter ytterligare öfverläggläggningar
och undersökningar den 23 December sistnämnda år föreslagit
institutets förläggande till tomterna med adressnummer 6 litt. b och c samt
en del af N:o 8 vid Ladugårdslands tullgata, eller N:ris 11, 12 och en del
af N:ris 3 och 4 i qvarteret Vedbäraren samt en bakom samma tomter
liggande del af lägenheten Djursborgs åker och Ladugårdsgärdet till Drottning
Christinas väg. Enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle byggnadssumman
uppgå till 594,890 riksdaler, men som tomterna i qvarteret Vedbäraren
måste för ändamålet exproprieras, och den del af Djursborgs åkerjord,
som borttoges, ersättas med annan jord, hvartill skulle erfordras för
expropriationen 30,000 riksdaler och för flyttningen af uthus vid Djursborg
jemte uppodling af jordvederlaget 10,000 riksdaler, komme hela kostnaden
att utgöra 634,890 riksdaler, hvilken summa likväl komme att minskas
med värdet af institutets nuvarande tomter, då uppskattade till 190,000
riksdaler, hvadan det erforderliga anslaget skulle belöpa sig till 444,890
riksdaler. I öfverensstämmelse med detta underdåniga förslag aflat Eders
Kongl. Maj:t till 1873 års riksdag Nådig proposition med begäran om ett
extra anslag af 634,000 riksdaler, deraf under innevarande år skulle utgå
150,000 riksdaler, samt att institutets nuvarande tomter måtte, när de för
institutets behof icke vidare behöfdes, på offentlig auktion försäljas och
köpeskillingen derför till Riksgäldskontoret aflemnas.

Uti sitt i ämnet afgifna utlåtande yttrade Statsutskottet bland annat:
att det kunde anses ostridigt, att veterinärinstitutets byggnader nästan
utan undantag voro sådana, att, om läroverket skulle i detta afseende blifva
i sitt gamla skick, dess verksamhet komme att förlamas, och hade behofvet
af en '' genomgripande förändring i nämnda hänseende äfven blifvit af riksdagen
erkändt. Oaktadt fullständig utredning saknades, huruvida, på sätt
1867 års riksdag alternativt ifrågasatt, de öfverklagade olägenheterna med
bibehållande af den befintliga lokalen skulle kunna afhjelpas genom utvidgande
och förändring af dervarande byggnader, samt några ritningar
och kostnadsförslag, som afsåge institutets förläggande på den föreslagna
platsen, då ännu icke blifvit uppgjorda, hade hvad som blifvit anfördt mot
institutets bibehållande å dess till följd af sitt läge ganska dyrbara tomter
synts utskottet utgöra giltig grund för dess förflyttning till annan mera
aflägse belägen plats. De uti det upprättade förslaget, för hvilket under
åren 1865 och 1866 uppgjorda ritningar legat till grund, upptagna kostnaderna
hade emellertid synts utskottet allt för stora. Då utskottet ansett
veterinärundervisningen böra ordnas med hänsyn till ett antal af högst 50
å 60 elever, borde behofvet af byggnader för densamma kunna tillgodoses

med vida mindre kostnad, än som blifvit ifrågasatt, och utskottet förestälde
sig, att, med inskränkande af byggnaderna till hvad som för ändamålet
kunde finnas oundgängligen nödigt, kostnaderna icke borde komma
att öfverstiga det belopp, som enligt Kongl. Maj:ts till 1867 års riksdag aflåtna
Nådiga proposition ansetts för ändamålet erforderligt. På grund häraf
hemstälde utskottet, att riksdagen, med afslag å Eders Kong]. Maj:ts
gjorda Nådiga framställning, måtte i underdånighet anhålla, det Eders Kongl.
Maj:t ville i Nåder tillse, huruvida icke sådana förändringar i den uppgjorda
planen för veterinärinstitutets nya byggnader kunde vidtagas, att
anläggningskostnaden väsendtligen inskränktes.

I enlighet med utskottets hemställan bl ef Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning afslagen, hvaremot riksdagen icke fann skäl bifalla den af utskottet
föreslagna underdåniga skrifvelse.

Då detta riksdagens beslut syntes hufvudsakligen hafva varit förorsakadt
af de höga anläggningskostnaderna, lät direktionen för veterinärinstitutet
med iakttagande af inskränkning i afseende å byggnadernas omfång
uppgöra nya ritningar och kostnadsförslag, enligt hvilket förslag
kostnaderna för samtliga byggnaderna jemte jernstaket åt gatan, för planering,
stensättning, vattenledning och tillsyn vid arbetet äfvensom för
oförutsedda behof skulle uppgå till 546,770 riksdaler, samt för expropriation
och flyttning, af byggnader in. m. till £1,000 riksdaler eller tillsammans
597,770 riksdaler. Enligt verkstäld ny värdering af institutets
tomter .och byggnader skulle för desamma, om försäljningen skedde vid
en i sådant afseende någorlunda gynsam tid, kunna erhållas 300,000 riksdaler,
så att, då detta belopp afdroges från den beräknade anläggningskostnaden,
derå skulle återstå 297,770 riksdaler. Med öfverlemnande af dessa
ritningar och kostnadsförslag samt under anförande, att behofvet af ett
tidsenligt veterinärinstitut gjorde sig för hvarje år allt mera påträngande,
samt att institutets nuvarande byggnader ej kunde för det afsedda ändamålet
mera än högst få år begagnas, anhöll direktionen i underdånig skrifvelse
af den 4 November sistlidet år, att Eders Kongl. Maj:t behagade till
riksdagen aflåta Nådig proposition om anslag till uppförande af nya byggnader
i enlighet med det nu afgifna förslaget. I öfverensstämmelse med
denna hemställan anhöll Eders Kongl. Maj:t hos sist hållna riksdag om ett
extra anslag af 597,770 riksdaler, hvaraf 200,000 riksdaler borde anvisas att
utgå under år 1875, samt hemstälde derjemte om försäljning af institutets nuvarande
lägenheter, på sätt i Nådiga propositionen till 1873 års riksdag
föreslagits. På hemställan af Statsutskottet, som, under åberopande af sitt
förlidet år i ämnet afgifna yttrande ”och då förhållandena sedan dess icke
undergått sådan förändring, som borde kunna föranleda till ändring i riks -

dagens då fattade beslut”, afstyrkt den Nådiga framställningen, blef densamma
af riksdagen afslagen.

Af_ denna nu lemnade redogörelse framgår, att efter den långvariga
behandling, som frågan om anordnandet af tidsenliga lokaler för veterinärinstitutet
i Stockholm varit underkastad, och efter de olika förslag, som i
detta afseende blifvit tid efter annan framstälda, man numera allmänt kommit
till insigt om olämpligheten af institutets bibehållande vid dess nuvarande
läge och om fördelarna åt att förlägga detsamma nära invid Ladugårdslands
tull, på sätt senast blifvit föreslaget.

Detta förslag öfverensstämmer jemväl med den åsigt, komiterade hysa
i denna fråga, hvars slutliga lösning nu synes hufvudsakligast bero derpå,
huruvida kostnaderna för de erfordeliga nybyggnaderna skulle kunna än
ytterligare nedsättas, så att eu förnyad framställning om anslag för berörda
ändamål må hafva utsigt att vinna riksdagens bifall. Ehuru direktionen
för. veterinärinstitutet i Stockholm vid öfverlemnande till Eders Kong!
Maj:t af senast uppgjorda ritningar och kostnadsförslag uttryckt den åsigt,
att större inskränkning i byggnadernas antal och inredning, än direktionen
då föreslagit, icke kunde göras, om institutet skulle motsvara sitt ändamål,
hafva likväl komiterade ansett sig böra tillse, huruvida icke några ytterligare
inskränkningar och förändringar i byggnadsplanen skulle kunna,
utan men för institutets verksamhet, vidtagas och anläggningskostnaden således
än vidare minskas. Då emellertid komiterade äro öfvertygade, att i
en framtid, sedan vårt veterinärväsende nått den högre utveckling, som
måste blifva en följd af landets allt mer stigande kultur, ett veterinärinstitut
af den omfattning, som nu är föreslaget, skall blifva för landet
behöfligt, och då komiterade derjemte äro af den åsigt, att vid ett byggnadsföretag
af den vigt och storlek, som det nu ifrågavarande, afseende
jemväl bör fästas vid möjligen uppkommande framtida behof, hafva komiterade
ansett sig endast för den händelse böra tillstyrka ytterligare inskränkningar
och förändringar, att dessa blifva af den beskaffenhet att icke
utgöra hinder för institutets utvidgning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nu uppgjorda byggnadsplan, allt efter som en sådan utvidgning kan
komma att af omständigheterna påkallas. Utgående från denna åsigt hafva
komiterade med den sakkännedom de, såsom räknande bland sig två vid
statens veterinärläroverk anstälde lärare, tilltrott sig ega i denna fråga,
ingått i närmare granskning af det sistlidna år uppgjorda byggnadsförslag;
och hafva komiterade härvid hufvudsakligen anmärkt, hvad först beträffar
auditorii- och museibyggnaden, att den för våningarna beräknade höjd af
15 fot för hvardera torde kunna något minskas; att då två auditoriisalar
af den storlek, förslaget innehåller, icke synas vara för institutets behof erforderliga,
den i första våningen belägna lämpligare torde inredas till biblio -

tek; att då vidare det utrymme, som tagits i anspråk för museer och
samlingar, synts komiterade kunna för närvarande och intill dess samlingarna
vunnit någon betydligare ökning inskränkas, helst om eu del af dessa
uppstäldes i auditoriisalen, hvilket jemväl för undervisningen skulle blifva
fördelaktigt, de i första våningen belägna, för sådant ändamål nu afsedda
ruin kunde tillsvidare anordnas till bostäder för elever, hvartill jemväl det
nuvarande biblioteksrummet äfvensom adjunktens boställsrum kunde användas,
om för adjunkten i stället bereddes rum i anatomibyggnadens .
öfre våning; kunnande i den mån institutet komme i behof af ökadt
utrymme för samlingar, elevrummen dertill förändras och för eleverne då
i stället bostäder på annat sätt ordnas. Beträffande de Övriga byggnaderna,
hafva komiterade ansett, att anatomi-, stall- och smedjebyggnaderna
skulle kunna med afseende å längden något förkortas; att om det uti ^rotsoch
hundsstallet” förlagda vagnshus inreddes till boskapsstall och i samma
byggnad jemväl inrättades ett stall för får och svin, hela den till boskapsstall
nu afsedda byggnaden kund** undvaras och i stället uppföras en byggnad
af trä, inrymmande såväl vagnslider som latriner; samt att. i stället
för eu portvaktarstuga ett rum jemte kök för portvakt kunde inredas i
stora byggnadens källarvåning. Slutligen hafva komiterade velat föreslå
uppförandet af ett trästaket i stället för ett sådant af jern, en mindre fullständigt
ordnad vattenledning samt inskränkning i tomtens planering.

Sedan komiterade med afseende å lämpligheten af nu antydda förändringar
jemväl rådfört sig med den arkitekt, som uppgjort de till .senaste
riksdag framlemnade ritningar och kostnadsförslag, Professoren, Riddaren
af Eders Kongl. Maj:ts Wasa Orden E. E. von Rothstein, samt denne ansett
de föreslagna förändringarnas genomförande icke böra åstadkomma någon
rubbning uti den för institutet redan uppgjorda byggnadsplan, har Professoren
von Rothstein, på anmodan af komiterade, med iakttagande af nämnda
förändringar uppgjort nytt kostnadsförslag, hvilket med dertill hörande
beskrifning äfvensom de förändrade ritningarna komiterade härmed få i
underdånighet bifoga. Enligt detta förslag skulle anläggningskostnaden
belöpa sig till 448,324 kronor, hvartill kommer kostnaden för expropriation
af tomterna i qvarteret Vedbäraren och flyttning af byggnader vid
Djursborg, beräknad till 50,000 kronor; utgörande således den sammanlagda
kostnadssumman 498,324 kronor. Då härifrån afräkna^ värdet af institutets
nuvarande tomter, hvilka med afseende å det höga pris, som, efter
det nya strandgatan utmed Ladugårdslandsviken blifvit färdig, dessa tomter
böra betinga, blifvit af Professoren von Rothstein uppskattade till 320,000
kronor, återstår ett belopp af 178,324 kronor, hvartill således statens utgift
för uppförande af ifrågavarande byggnader skulle komma att inskränka sig.

Ehuru komiterade i enlighet med den åsigt, som numera blifvit icke
blott af Eders Kongl. Maj:t utan äfven af riksdagen omfattad, icke velat
biträda något förslag, afseende institutets framtida bibehållande å dess nuvarande
plats, hafva likväl komiterade, för den händelse frågans slutliga
lösning skulle blifva än ytterligare undanskjuten, i hvilket fall åtgärder för
de: nuvarande byggnadernas provisoriska iståndsättande oförtöfvadt måste
vidtagas, anmodat Professoren von Rothstein att uppgöra eu beräkning öfver
kostnaderna för de reparationer och förändringar af institutets nuvarande
byggnader, som komiterade ansett oundgängliga, derest institutet ännu under
någon tid skall utan allt för menligt inflytande på dess verksamhet kunna
bibehållas inom dess nuvarande lokaler; och har Professoren von Rothstein
med anledning häraf till komiterade aflemnat ett i sådant afseende upprättadt
aproximativt kostnadsförslag, hvilket finnes detta betänkande bifogadt.
Enligt nämnda förslag skulle kostnaden för byggnadernas provisoriska iståndsättande
»för en kortare tid» belöpa sig till 15,285 kronor.

Utan att ingå i något yttrande, huruvida det vore lämpligt att för ett
blott tillfälligt iståndsättande af institutets nuvarande byggnader uppoffra
en penningesumma till nu angifna belopp, få komiterade för sin del, under
åberopande af hvad de i frågan redan anfört, härmed i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af de utaf komiterade
föreslagna förändringar och inskränkningar i senast uppgjorda ritningar
öfver nybyggnader för veterinärinstitutet i Stockholm, till nästkommande
riksdag framställa Nådig proposition om beviljande af det nybyggnadsanslag,
som komiterade funnit erforderligt.

I afseende slutligen å nu gällande stadganden* rörande undervisningen
vid veterinärinstitutet i Stockholm samt institutets ekonomiska och öfriga
angelägenheter, hafva komiterade ansett sig icke ega anledning att föreslå
någon annan förändring'' i det för institutet den 24 Maj 1867 faststälda
Nådiga reglemente än i afseende å undervisningens omfång samt sättet för
afgångsexamens afläggande, hvarom komiterade blifva i tillfälle att här nedan
vidare yttra sig, likasom komiterade icke heller haft något annat att erinra
med afseende å institutets nuvarande stat, än att komiterade ansett dels
den till adjunkten anslagna lön, hvilken nu utgår med endast 1,500 riksdaler,
höra höjas till 2,000 kronor eller samma belopp, som uti bifogade underdåniga
förslag till stat för veterinärinrättningen i Skara blifvit såsom lön åt en
adjunkt vid nämnda inrättning beräknad, dels ock att med afseende å dispositionen
af det till stipendier åt elever beviljade anslag af 4,000 riksdaler
den bestämmelse borde stadgas, att detsamma skall fördelas bland minst
tio elever.

Veterinärinrättniugen

i Skara.

Under åberopande af de skäl, som blifvit af komiterade anförda till
stöd för deras åsigt, att förutom institutet i Stockholm ett särskild! veterinärläroverk
borde inom landet inrättas för utbildande af privata veterinärer,
samt att inrättningen i Skara lämpligast kunde till ett sådant läroverk
anordnas, öfvergå komiterade nu till framställning af de förändringar med
afseende å nämnda inrättnings nuvarande organisation, som måste blifva
en följd af dess föreslagna utvidgade verksamhet; och vilja komiterade
härvid först anmärka, att då de båda veterinärläroverken i Stockholm och
Skara enligt komiterades förslag skola hafva samma hufvudändamål att utbilda
dugliga veterinärer, komiterade velat föreslå, att läroverket i Skara
måtte i likhet med det i Stockholm erhålla benämningen Veterinär-Institut.

Enligt hvad komiterade redan angifvit, skulle läroverket i Skara, med
bibehållande af sin egenskap dels af vårdanstalt för sjuka husdjur och dels
af läroanstalt för utbildande af hofbeslagssmeder, anordnas till ett läroverk
för bildandet af private veterinärer. För inträde vid läroverket skulle icke
erfordras maturitetsexamen. Undervisningen skulle, ehuru icke så vetenskapligt
ordnad som vid institutet i Stockholm, likväl omfatta alla de teoretiska
och praktiska ämnen, som för bildandet af duglige praktiske veterinärer
erfordras. Slutligen skulle den, som aflagt godkänd examen från läroverket,
vara berättigad att såsom privat veterinär utöfva veterinär verksamhet,
men deremot icke ega rätt att befordras till veterinär^enster med lön på stat.

Detaljerna af den undervisning, som med afseende å läroverkets ofvan
antydda ändamål skulle komma att derstädes meddelas, hafva komiterade
angifvit i det underdåniga »förslag till reglemente för veterinärinstitutet i
Skara», som finnes detta betänkande vidfogadt. Rörande detta förslag torde,
då dess innehåll till största delen lärer motivera sig sjelft, endast vissa
punkter i detsamma här behöfva särskilt omnämnas. Komiterade vilja
härvid till eu början hafva anmärkt, att då, till följd af institutets ändamål
att tillgodose landets behof af praktiskt duglige, men derjemte billige veterinärer,
undervisningen jemväl måste erhålla en öfvervägande praktisk karaktär,
komiterade antagit, såväl att lärokurserna skulle kunna göras mindre
omfattande, som äfven lärarnes antal inskränktare än vid institutet i Stockholm.

I fråga dä om det lärareantal, som för undervisningens behöriga upp
rätthållande skulle erfordras, hafva komiterade föreslagit, att detta måtte
bestämmas till eu professor, som tillika skulle vara institutets föreståndare,
två lektorer, två adjunkter samt eu instruktionssmed, af livilka föreståndaren,
förste adjunkten och instruktionssmeden skulle åtnjuta fri bostad vid institutet.
Om vilkoren för kompetens till dessa lärareplatser samt om lärarnes
skyldigheter med afseende på undervisningen in. m., hafva komiterade endast
att åberopa de §§ i det föreslagna reglementet, som angå dessa ämnen,
likasom komiterade angående de för lärarne föreslagna löneförmåner få i

underdånighet hänvisa till det förslag till stat för institutet, som finnes vid
detta betänkande fogadt. /

Då komiterade uti 40 § föreslagit, att elev, som vill söka inträde vid
läroverket, skall förete betyg om skolkunskaper, motsvarande dem, som
fordras för uppflyttning till sjette klassen af statens elementarläroverk,
hafva komiterade tagit hänsyn dertill, att, efter hvad komiterade inhemtat,
enligt den för elementarläroverken nu tillämnade undervisningsplan, en
kursafslutning med femte klassen skall ega ruin, afseende att bereda möjlighet
för lärjunge att vid tillämpningsskolorna fortsätta och fullborda sin
utbildning.

I afseende härefter å de kostnader, som den föreslagna utvidgningen
af läroverkets verksamhet skulle komma att medföra, hafva komiterade,
som vid en af dem på grund af Nådigt tillstånd företagen resa till Skara
varit i tillfälle att taga närmare kännedom om de läroverket rörande förhållanden,
kommit till den öfvertygelse, att, sedan den nya smedja, hvartill
senaste riksdag anslagit medel, kommit till stånd, någon ytterligare tillökning
af läroverkets byggnader åtminstone icke för den närmaste framtiden
erfordras. Endast den gamla smedjan torde böra inredas till museum.
Då likväl medel härtill blifvit i sammanhang med anslaget till uppförande
af den nya smedjan beviljade, kan förändringen härutinnan icke komma
att medföra andra utgifter från statens sida, än som möjligen kunna blifva
en följd af de alltmer stigande arbetsprisen. Deremot skulle det ökade
antalet lärare äfvensom andra, för genomförande af den föreslagna omorganisationen
nödiga förändringar med afseende å inrättningens förvaltning,
ekonomi m. in., föranleda utgifter, för hvilkas bestridande inrättningen
skulle behöfva ett ökadt anslag af 12,900 kronor, på sätt det af komiterade
för inrättningen uppgjorda förslag till stat närmare utvisar.

Då emellertid utgifterna för institutets underhållande i första hand
skola bestridas af de tillgångar, som de Hernqvistska donationerna äfvensom
de af staten till läroverket upplåtna jordegendomar erbjuda, och då det är
af vigt att förvaltningen af dessa, dispositioner ordnas på ett sätt, som närmast
öfverensstämmer med institutets ändamål, hafva komiterade — under
uttryckande af den åsigt, att, då det måste anses för institutet fördelaktigt,
att derstädes finnes ladugård, vid hvilken eleverne kunna erhålla kännedom
om husdjurens vårdande och skötsel i deras friska tillstånd, den åt föreståndaren
anslagna löningsjord bör af honom sjelf disponeras, men att deremot
öfriga jordfastigheter med större fördel kunna utarrenderas — härmed
velat i underdånighet hemställa:

l:o att de byggnader och fastigheter, som hittills varit såsom löningsjord
åt föreståndaren anslagna, fortfarande för sådant ändamål bibehållas
och af föreståndaren sjelf disponeras;

Angående undervisningens

ordnande vid
veterinärläroverken.

2:o att läroverkets öfriga jordfastigheter må, såsom om kronans jord
är stadgadt, utarrenderas och årliga arrendeafgifterna till läroverkets kassa
ingå; och

3:o att det besparade kapital, som tillhör läroverkets kassa, förvaltas
såsom en särskild _ fond, hvars kapital bör oförminskadt bibehållas samt
endast räntan deraf för läroverkets ändamål användas.

Sedan komiterade härmed redogjort för de bestämmelser, som med afseende
å hvart och ett af de båda veterinärläroverken synts komiterade
särskild! böra uppmärksammas, vilja komiterade slutligen i fråga om undervisningens
ordnande vid de båda läroverken anmärka, att då komiterade
ansett nödigt att i de särskilda reglementena finnes närmare angifvet, uti
hvilka läroämnen undervisning bör vid instituten meddelas, komiterade
velat föreslå, att uti reglementet för institutet i Stockholm måtte inflyta
en paragraf, som, i likhet med 25 § uti komiterades förslag till reglemente
för institutet i Skara, upptager de särskilda undervisningsämnena; och få
komiterade i detta afseende hänvisa till det förslag till tillägg till reglementet
för institutet i Stockholm, hvilket såsom särskild bilaga finnes detta
betänkande bifogadt. Beträffande åter det större eller mindre omfång,
som bör gifvas åt undervisningen vid hvartdera läroverket, samt det kunskapsmått,
som bör erfordras för att vid det ena eller andra läroverket
hafva aflagt godkänd afgångsexamen, hafva komiterade, som icke ansett sig
höra med förbigående af Sundhets-Kollegium afgifva detaljeradt förslag i
ämnet-, förestält sig, att då nämnda Kollegium, enligt komiterades redan
gjorda hemställan, skall hafva tillsyn öfver den veterinära undervisningen
i landet, det lämpligast torde böra öfverlemnas åt denna myndighet att bestämma
de lärokurser, som med afseende å läroverkens olika ändamål i
fråga om utbildandet af veterinärer böra ligga till grund för undervisningen,
likasom komiterade äfven ansett det böra tillkomma Sundhets-Kollegium att
granska och fastställa de förslag till undervisnings-schemata, som årligen
skola af hvartdera läroverkets lärarekollegium upprättas. På det emellertid
Sundhets-Kollegium må blifva i tillfälle att bedöma, huruvida den undervisningsplan,
som således kan blifva för läroverken faststäld, behörigen
efterlefves och tillämpas, hafva komiterade föreslagit, att afgångsexamen
skall afläggas i närvaro af tre utaf Kollegium utsedde censorer, med rättighet
för desse att underkänna elev, som de finna sakna nödiga insigter; och
få komiterade i afseende härå åberopa de närmare bestämmelser, som finnas

upptagna dels i förslaget till reglemente för institutet i Skara, dels i det
föreslagna tillägget till reglementet för institutet i Stockholm.

Efter det komiterade sålunda redogjort för de åsigter, på hvilka komiterade
grundat det underdåniga förslag till ordnande af vårt lands veterinärväsende,
som de ansett sig böra till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
framställa, hafva komiterade här till sist velat i korthet sammanfatta
detta förslags hufvud punkter.

För afhjelpande af den nu rådande bristen på veterinärer hafva komiterade,
som ansett orsaken till denna brist vara att söka i de otillräckliga
löneförmåner samt den ringa samhällsställning, som i förhållande till de
höga kunskapsfordringarna komma de i statens tjenst anstälde veterinärer
till godo, hemstält, att såväl de civile som de militäre veterinärernes vilkor
måtte förbättras, och i sådant afseende föreslagit, att en emot de veterinära
tjenstebefattningarnas vigt svarande förhöjning uti de i statens
tjenst anstälde veterinärers såväl löneförmåner som samhällsställning måtte
dem beredas, att de måtte komma i åtnjutande af lämplig pensionsrätt, samt
att vid tillsättande af statens veterinärtjenster måtte tillämpas samma grunder,
som med afseende å befordran till öfriga statens tjänster äro gällande. För
handhafvande! af den civila veterinärsjukvården inom landet skulle staten
aflöna en förste länsveterinär i hvarje län samt dessutom åtta andre länsveterinärer,
förlagde till de län, som i anseende till utsträckning och oförmåga
att sjelfva underhålla veterinärer ansetts vara i behof af ett sådant
understöd. Hvad åter den militära veterinärsjukvården angår, instämma
komiterade hufvudsakligen i hvad komitén för utarbetande af förslag till
grunder för ny härordning i detta afseende förordat. I afseende å ordnandet
af den veterinära undervisningen, hvaröfver Sundhets-Kollegium
skulle fortfarande utöfva inseendet, hafva komiterade, som utgått från den
åsigt, att nuvarande fordringar för kompetens till statens, för det allmänna
mera vigtiga veterinära tjenstår skola oförändrade bibehållas, men att deremot
för rättighet att utöfva endast enskild veterinär verksamhet skulle
erfordras hvarken så höga förkunskaper eller så omfattande veterinär
bildning, som af innehafvare utaf statens tjenstår skäligen kan fordras,
ansett två slags veterinärer böra utbildas. För detta ändamål skulle de
redan befintliga båda veterinärläroverken i Stockholm och Skara bibehållas,
med den förändring i det senares organisation, som med afseende å dess
sålunda utvidgade verksamhet ansetts erforderlig och som finnes närmare
angifven i de för nämnda läroverk föreslagna stadgar. Enligt uppgjorda
förändrade ritningar och kostnadsförslag till nybyggnader för veterinär -

institutet i Stochholra, förlagdt i stadens närmaste granskap, komme kostnaderna
härför att betydligt understiga de belopp, som i sådant afseende
förut blifvit äskade. För inträde såsom elev vid läroverket i Stockholm
skulle fortfarande gälla stadgandet att hafva aflagt maturitetsexamen, då
deremot för att antagas såsom elev vid läroverket i Skara endast skulle
fordras att innehafva kunskapsmått, motsvarande det för uppflyttning till
6:te klassen af statens elementarläroverk. Elever från båda läroverken
skulle ega lika rätt att såsom enskilde veterinärer praktisera, hvaremot
endast de, som utgått från läroverket i Stockholm, skulle vara kompetente
att söka veterinärtjenster med lön af allmänna medel. Slutligen skulle, då
undervisningen vid de särskilda läroverken komme att med afseende å
dessas olika ändamål i fråga om bildandet af veterinärer ordnas på olika
sätt, Sundhets-Kollegium ega att genom af Kollegium utsedde censorer, som
skola öfvervara afgångsexamina vid läroverken, vaka öfver att undervisningen
vid hvartdera läroverket bedrifves efter den plan, som af SundhetsKollegium
kunde blifva för läroverken bestämd.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

C. M. BJÖRNSTJERNA.

F. v. ESSEN. AXEL ODELBERG. N. E. FORSSELL. C. A. LINDQVIST.

Stockholm den 5 December 1874,

Carl Schönmeyr.

Underdånigt förslag till

Instruktion för Civilveterinärerne inom riket.

§ 1.

Veterinärerne lyda, med afseende på deras vetenskapliga verksamhet,
under Sundhets-Kollegium, och de i statens tjenst anstälde Civilveterinärerne
äfvensom Distriktsveterinärerne, med hänsyn till deras tjensteutöfning,
under Våre Befallningshafvande. Vid utbrott af smittosamma sjukdomar
och farsoter bland husdjuren vare äfven öfrige praktiserande veterinärer
skyldige att lemna det biträde till dessa sjukdomars hämmande, som
af Våre Befallningshafvande äskas.

§ 2.

Varder länsveterinärtjenst ledig, skall Vår Befallningshafvande ledigheten
i Post- och Inrikes Tidningar kungöra med utsättande af trettio dagars
ansökningstid. Ansökningarna, som böra inlemnas till Vår Befallningshafvande
i det län, der ledigheten finnes, skola åtföljas af betyg öfver aflagd
veterinärexamen vid Veterinärinstitutet i Stockholm, af prestbetyg samt
tjenstebetyg, så framt sökanden såsom veterinär tjenstgjort. Efter ansökningstidens
slut skall Vår Befallningshafvande öfverlemna handlingarna jemte
eget utlåtande till Sundhets-Kollegium, som upprättar förslag å tre bland
de sökande med förord för en af de å förslaget uppförde, hvarefter och
sedan handlingarna blifvit till Oss i underdånighet insända, Vi i nåder till
tjensten utnämna en af de på förslaget uppförde.

§ 3.

Sedan Länsveterinär sålunda utnämnd är, skall han inför Vår Befallningshafvande
i det län, der han blifvit anställd, sin fullmakt förete samt
tro-, huldhets- och tjenste-ed aflägga.

§ 4.

Läns- och Distrikts-veterinär vare boende inom det område, Våre Befallningshafvande
pröfva och bestämma.

§ 5.

Tjenstledighet för Läns- och Distrikts-veterinär sökes hos Vare Bcfallningshafvafvande,
som ega sådan meddela och förordna annan inom länet
bosatt Läns- och Distriktsveterinär eller till bestridande af ifrågavarande
tjenst kompetent praktiserande veterinär, som förklarar sig villig förordnandet
emottaga, att tjensten under tiden upprätthålla. Saknas sådan, göres
anmälan derom hos Sundhets-Kollegium.

§ 6.

Veterinärerne vare skyldige att lemna biträde vid utförande af de åtgärder,
som enligt gällande förordningar till förekommande af sinittosamma
sjukdomars och farsoters spridande bland husdjuren äro föreskrifna.

§ 7.

För utöfvande af sitt yrke eger veterinär att mot recept från apotek
utbekomma så väl häftigt verkande som andra läkemedel, men vare pligtig
att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna uti de cirkulär och kungörelser,
som af Sundhets-Kollegium utfärdas angående läkemedels samt gifters
beredande och utlemnande.

§ 8.

Under förrättning eger veterinär att för husdjur tillhandahålla läkemedel
af den beskaffenhet och till det pris, som gällande farmakopé och
medicinaltaxa föreskrifva.

§ 9.

Rese- och traktamentsersättning för de på vederbörandes förordnande
verkstälda förrättningar utgår enligt gällande resereglemente. Förekommer
vid sådan förrättning obduktion af husdjur, hvaröfver särskildt protokoll
skall afgifvas, åtnjute veterinär, förutom rese- och traktamentsersättning,
för hvarje obduktion sex kronor; dock må, der flera obduktioner under
samma dag kunna verkställas, ersättning icke utgå till högre belopp
än tjugo kronor.

§ 10.

Erfordras vid de efter vederbörande myndighets förordnande anstälda
obduktioner af husdjur eller vid besigtningar af delar efter sådana rätts -

kemisk undersökning, förfares dervid
särskilt finnes stadgadt.

på sätt, som för dylika undersökningar

§ 11.

Veterinär vare pligtig att föra diarium och conceptbok samt årligen
före Mars manads utgång afgifva årsberättelse för föregående år, i enlighet
med derför stadgade föreskrifter. °

12.

Med afseende på de misstag och fel, som veterinär i vetenskapligt hänseende.
begär, vare häri underkastad lika ansvar med öfrige under Sundhetskollegium
uti nämnda afseende lydande personer.

§ 13.

Da veterinär hos Sundhets-Kollegium anmält sig icke vidare ämna utöfva
praktisk verksamhet såsom veterinär och med anledning deraf blifvit
ur Sundhets-Kollegii matrikel öfver praktiserande veterinärer affärd eo-er
denna instruktion på sådan person icke vidare tillämpning.

Tillägg

till

Kongl. Maj:ts Nådiga Eeglemente för Veterinärinstitutet i Stockholm

den 24 Maj 1867.

§ 7 (förändrad lydelse).

Lärarekollegium tillkommer:

att hafva inseende och vård om institutets vetenskapliga angelägenheter,
afgifva utlåtanden eller förslag i fråga om läraretjensters tillsättande och
upprätthållande under ledighet, upprätta ordningsstadgar_ samt väcka förslag
rörande undervisningen vid institutet och öfriga dertill hörande angelägenheter;
... r,

att före läsårets början uppgöra förslag till undervisningens omfång

samt detsamma genom direktionen, som deröfver eger att afgifva yttrande,
till Kono-1 Sundhets-Kollegii granskning och fastställelse öfversända, äfvensom
att hos direktionen föreslå fördelning af undervisningsämnen och lärotimmar
*

att’ afgifva utlåtanden, som af vederbörande myndigheter från lärarekollegium
infordras;

att pröfva anmälde elevers antaglighet;

allt med iakttagande af hvad detta reglemente i särskilda delar närmare
bestämmer.

§ (ny).

Undervisningen vid Veterinärinstitutet i Stockholm skall för utbildande
af första klassens veterinärer meddelas i följande läroämnen och till
den utsträckning, som af Kongl. Sundhets-Kollegium bestämmes:

A) Teoretiska *

/. Zoologi: Husdjurens naturalhistoria; kännedom om de olika djurformerna
inom sådana djurklasser, som för veterinärkonsten äro af särskilt intresse.

2. Botanik: De vigtigaste naturliga familjerna; kännedomen om foder-,
medicinal- och giftväxter och särskilt dem, som tillhöra vegetationen på
olika betesmarker inom landet.

3. Fysik: Grunderna för mekaniken; läran om värmet, ljuset, ljudet, elektriciteten,
magnetismen och meteorologien jemte dessa ämnens tillämpning
på veterinärkonsten.

4. Kemi: Oorganisk kemi, fullständig elementarkurs, och i organisk kemi
grunderna för djur- och växtkemien samt hvad i öfrigt af kemien har
tillämpning på veterinärkonsten, äfvensom kännedom om anställandet
af de i praktiskt hänseende vigtigare fysiologiska, farmaceutiska, toxikologiska
och patologiska undersökningar.

5. Farmakologi-. Gällande veterinär-farmakopé; läran om drogernas härkomst,
igenkänningstecken och undersökning, deras insamling, förvaring
och beredning, deras verkningar till in- och utvertes bruk i olika doser
eller sammansättningar, deras indikationer samt grunderna för receptskrifning
och läkemedlens olika användning i olika sjukdomar eller för
olika djurslag.

6‘. Allmän Anatomi samt Histologi: Läran om de djuriska väfnadernas och
vätskornas undersökning, beskaffenhet, igenkännande och utveckling.

7. Speciel Anatomi: Läran om husdjurens olika kroppsdelar, såsom ben,

band, muskler, kärl, nerver, inelfvor etc. och om deras inbördes förhållande
till hvarandra.

8. Fysiologi: Läran om förrättningarna af djurkroppens såväl elementarorganer
som sammansatta verktyg, om vilkoren för syn, hörsel, rörelse,
känsel, digestion, respiration m. m. hos våra husdjur.

,9. Patologisk Anatomi: Djurkroppens eller dess delars patologiska förändringar;
allmänna grunderna för verkställande af obduktioner; undersökning
af sjukligt förändrade kroppsdelar samt redogörelse för de patologiska
företeelsernas vigt och beskaffenhet.

10. Allmän Patologi och Terapi: Läran om sjukdomarnas allmänna kännetecken,
verkningar, orsaker m. in.; deras undersökning på mekanisk,
kemisk och fysikalisk väg, samt allmänna grunderna för sjukdomarnas
profylaktiska och kurativa behandling.

11. Speciel Patologi och Terapi: Läran om alla hos husdjuren förekommande
särskilda sjukdomar, deras igenkänningstecken, orsaker, beskaffenhet,
verkningar, förlopp och utgång samt deras botande eller förebyggande.

12. Kirurgi, Bandagelära och Obstetrik: Om indikationerna för och verkställandet
af kirurgiska operationer samt anläggandet af bandage; om
kännedomen och behandlingen af yttre sjukdomar och skador; utförandet
af förlossningar samt dertill hörande kirurgiska åtgärder.

13. Farsotslära: Läran om de bland husdjuren förekommande farsoter och
smittosainma sjukdomar, deras kännetecken, orsaker, utbredningssätt
och förlopp samt om åtgärderna till deras hämmande.

14. Veterinär^ affattning s-kunskap: Redogörelse för de lagstadganden, förordningar,
Kong!. bref och cirkulärer, som röra veterinärväsendet inom
landet, samt deras tillämpning; om veterinärers skyldigheter och rättigheter;
om medikolegala besigtningar och undersökningar.

15. Husdjurens ytterlära: Redogörelse för kroppsdelarnas form, fel och beskaffenhet
hos olika husdjur; om kroppsformernas olikhet hos djur för
olika ändamål; om rörelser, färg, ålder och storlek.

16. Husdjursafvel och Racelära: Allmänna grunderna för husdjursafvelns
bedrifvande och dessas tillämpning för uppnåendet af de med djurafvel
afsedda ändamål; om de vigtigaste husdjursracerna, deras olikhet till
kroppsformer, egenskaper och användbarhet; om husdjurens uppfödande
m. m.

17. Husdjur sskötsel: Om beskaffenheten och inredningen af de byggnader,
hvari husdjuren förvaras; om foderslagen, deras beståndsdelar, näringsvärde,
beredning, sammansättning och användning; om djurens behof
af foder och vatten, luft, ljus, rörelse, rykt och renhållning; äfvensom
om de redskap och anspanspersedlar, som erfodras vid deras begagnande.

18. Hofbeslagslära: Hofvens anatomi och fysiologi; läran om normal- och
sjukbeslag för hästar och nötkreatur samt tillämpning deraf vid fel
och sjukdomar i hofvar, klöfvar eller andra delar af extremiteterna.

B) Praktiska:

1. Botaniska exkursioner, odling och insamling af medicinalväxter in. fl.

2. Fysiska experimenter.

3. Kemiska och farmaceutiska laborationer.

4. fysiologiska, farmakodynainiska oeh toxikologiska experimenter.

5. Anatomiska och patologiska dissektioner.

6. Obduktioner.

7. Kirurgiska operationer och förbandsöfningar.

8. Förfärdigande af anatomiska, patologiska och mikroskopiska preparater.

9. Klinik och praktisk husdjursskötsel.

10. Författandet af attester, rapporter, obduktionsprotokoll och årsberättelser
samt öfningar i receptskrifning och recepters taxering.

11. Kastning och fängsling af husdjur samt anspansöfningar.

12. Ftofbeslagskonst: öfningar i suddning, verkning, skoning m. m.

§ (ny).

Afgångsexamen anställes vid vårterminens slut med de elever, som
före Mars månads utgång dertill anmält sig, och aflägges inför tre af Sundhets-Kollegium
utsedde censorer.

För att uti examen till veterinär af första klassen godkännas, erfordras
att eleven, genom muntliga svar samt genom praktiska och skriftliga prof
visar sig innehafva kunskaper uti de särskilda läroämnena, i förening med
färdighet att dem .tillämpa, till det omfång, som af Sundhets-Kollegium,
efter af lärarekollegium afgifvet förslag, bestämmes.

Lärarne verkställa en hvar i sina läroämnen pröfningar inom det omfång,
som af censorerne bestämmes i öfverensstämmelse med den af Kongl.
Sundhets-Kollegium faststälda undervisningsplan. Finna censorerne, att
elev saknar erforderliga insigter, åligger det dem att denne elev underkänna.

Underdånigt förslag

till

Reglemente för Kong! Veterinärinstitlitet i Skara.

Kap. 1.

Om institutets ändamål.

§ I Veterinärinstitutet

i Skara, som fortfarande förblifver vid hemmanet
Brogården i enlighet med framlidne Professoren Hernqvists testainentariska
förordnanden, har till ändamål:

l:o att vara en fullständig läroanstalt för bildandet af andra klassens
veterinärer, afsedde för den privata eller enskilda veterinära sjukvården;

2:o att vara en fullständig läroanstalt för bildandet af hofslagare eller
s. k. hofbeslags-smeder;

3:o att tillhandagå offentliga myndigheter och allmänheten med råd
och upplysningar inom veterinärkonstens och husdjursskötselns områden; och

4:o att vara en anstalt för vård af sjuka husdjur.

Kap. 2.

Om institutets styrelse.

§ 2.

Styrelsen utgöres af en direktion, sammansatt af Landshöfdingen i
Skaraborgs län såsom ordförande, Biskopen i Skara stift såsom vice ordförande,
tre inom orten boende, för veterinärväsendet och landthushållningen
nitälskande män, hvilka på förslag af länets hushållningssällskap af Kongl.
Maj:t förordnas. Institutets föreståndare föredrager ärendena inför direktionen
utan att i besluten deltaga.

§ 3.

Direktionen sammanträder på ordförandens kallelse minst två gånger
årligen och dessutom så ofta ärendenas beskaffenhet sådant påkallar.

§ 4.

I ordinarie ordförandens frånvaro företrädes hans ställe af vice ordföranden,
då han är närvarande, men eljest af den ledamot, som direktionen
dertill utser.

§ 5.

I händelse, vid besluts fattande, olika meningar förefinnas, galle den,
som af de flesta rösterna omfattas och, vid lika röster för olika mening,
den som af ordföranden biträdes.

Intet beslut må fattas med mindre än att tre af direktionens ledamöter,
ordföranden inberäknad, äro närvarande.

§ 6.

Protokoll vid dessa sammanträden föres af direktionens sekreterare
eller den bland institutets tjensteman, som direktionen dertill förordnar.

§ 7.

För handläggning af mindre vigtiga ärenden och sådana, som icke tåla
uppskof till direktionens sammankallande, eger direktionen att bland sig
utse en verkställande direktör, hvilkens åtgärder och bestämmanden ega
lika giltighet med direktionens; börande likväl dessa åtgärder vid nästinstundande
sammanträde inför direktionen anmälas och i protokollet
antecknas.

§ 8.

Direktionens åligganden äro:

1) att vaka öfver fullgörandet af Hernqvistska testamentets föreskrifter;

2) att vid inträffande ledigheter af tjenstebefattningar vidtaga de åtgärder
till tjensternas återbesättande eller upprätthållande under ledigheten,
som detta reglemente bestämmer eller omständigheterna påkalla;

3) att tillse, det institutets egendomar i byggnader, skogar och jordegor
väl vårdas, samt öfvervaka det, sätt, hvarpå dessa af vederbörande innehafvare
begagnas eller förvaltas;

4) att ombesörja utarrendering af sådana institutets tomter och egendomar,
som icke äro för annat ändamål disponerade, och öfvervaka ändamålsenligheten
af dervid upprättade kontrakter;

5) att genom verkställande direktören eller annat ombud närvara vid
syner och besigtningar af institutets fastigheter och inventarier;

6) att vaka öfver förvaltningen af institutets penningar och värdepapper
samt pröfva säkerheten vid penningars utlåning;

7) att bestämma tiden för årsexamina samt hos Kongl. Sundhets-Kollegium
föreslå den för afgångsexamina äfvensom att dessa öfvervara;

8) att innan läsårets början till Kongl. Sundhets-Kollegium öfversända,
jemte eget utlåtande i ämnet, lärarekollegii förslag till undervisningens
omfång och fördelning;

9) att fastställa fördelning af premier och stipendier emellan elever, som
blifvit till sådana föreslagne;

10) att utfärda instruktioner för institutets lärare och tjensteman samt
ordningsstadgar för elever och betjening;

11) att pröfva och afgöra de ansökningar och besvär, som af institutets
lärare, lärjungar, betjening eller andre personer blifvit till direktionen
framstälda;

12) att vidtaga nödiga åtgärder till afhjelpandet af institutets behof
och befordrandet af dess bästa;

13) att tillse det såväl detta reglemente som gällande instruktioner och
ordningsstadgar noga efterlefvas;

14) att följa institutets verksamhet och förvaltning i alla dess delar
samt med ledning af föreståndarens, till direktionen afgifvande årsredogörelse
derom årligen till Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse.

Kap. 3.

Lärarekollegium.

§ 9.

Lärarekollegium utgöres af institutets samtlige lärare med undantag
af instruktionssmeden, såvida denne senare icke är veterinär. Föreståndaren
är ordförande. Lärarekollegium sammanträder på ordförandens kallelse,
så ofta ärendenas beskaffenhet dertill föranleder, och må ingen lärare
utan laga förfall från sammanträde uteblifva.

Lärarekollegium är ej behörigt att fatta beslut, derest ej tre ledamöter,
ordföranden inberäknad, äro vid sammanträdet närvarande. Vid lika
röstetal för olika mening ege ordföranden afgörande rösten.

§ 10.

Lärarekollegii åligganden äro:

1) att hafva inseende och vård om institutets vetenskapliga angelägenheter
samt befordra till rättelse alla inom detta område möjligen förekommande
fel;

2) att före läsårets början uppgöra förslag till undervisningens omfång
och fördelning samt detsamma genom direktionen till Kongl, SundhetsKollegii
granskning och fastställelse öfversända; börande lärarekollegium
äfvenledes hos direktionen göra framställning om sådana förändringar i
läsordningen eller materielen, som under pågående läsåret möjligen kunna
af behofvet påkallas;

3) att vid återbesättandet af ledigvarande lärarebefattningar eller vid
inträffade tillfälliga förfall för lärare vidtaga de åtgärder eller anordningar
till tjenstens upprätthållande och tillsättning, som detta reglemente
bestämmer;

4) att afgifva utlåtanden, som af embetsverk eller andra myndigheter
från kollegium begäras;

5) att utarbeta förslag till de instruktioner och ordningsstadgar, som
af direktionen skola utfärdas för institutets lärare, lärjungar, tjensteman
och betjening;

6) att pröfva anmälde elevers antaglighet;

7) att meddela varning åt felande elev samt, ifall han icke låter sig
rätta, för direktionen föreslå hans skiljande från läroverket;

8) att för ett år i sender inom sig välja sekreterare, som vid lärarekollegii
sammanträden förer protokoll, ombesörjer utgående expeditioner
samt förer diarium öfver handlingarna. Sekreterarens arfvode bestämmes af
direktionen.

§ IL

Missnöje med lärarekollegii beslut öfverklagas inom eu månad från dess
delgifvande hos direktionen eller dess verkställande direktör; börande klagoskriften
till föreståndaren aflemnas för att af honom inför vederbörande
föredragas, sedan lärarekollegii förklaring öfver klagoskriften infordrats.

Kap. 4.

Om lärare, deras tillsättning och åligganden.

§ 12.

Vid institutet skola finnas en professor, som tillika är läroverkets föreståndare,
två lektorer, två adjunkter och en instruktionssmed. De åtnjuta
alla lön på stat och må ej utan direktionens medgifvande innehafva annan
tjenst.

§ 13.

Föreståndaren, som på direktionens underdåniga förslag utnämnes af
Kongl. Maj:t, skall vara på Brogården boende och innehafva såsom boställe
det der befintliga karaktershuset med tillhörande uthusbyggnader, gårdsplaner
och trädgårdsanläggningar, äfvensom hemmanet Brogården med underlydande
torp och Horshaga qvarn.

Af de öfrige lärarne skola förste adjunkten samt instruktionssmeden
vara vid Brogården boende och derstädes erhålla fri bostad enligt direktionens
bestämmande.

§ 14.

Professors- och lektorsbefattningarna tillsättas af Kongl. Maj:t, adjunktstjensterna
äfvensom instruktionssmedsbefattningen af direktionen.

§ 15.

Vid inträffad ledighet af professors- eller lektorstjenst anmäle föreståndaren
eller den, hans ställe företräder, förhållandet inför institutets direktion,
som efter inhemtadt yttrande af lärarekollegium förordnar om tjenstens
upprätthållande under ledigheten och låter tillika, genom införande tre
gånger i post- och inrikes tidningar, kungöra tjensten ledig med 56 dagars
ansökningstid, räknadt från den dag, då kungörelsen första gången var i
nämnda tidningar införd.

§ 16.

För behörighet till professors- och lektorstjenst erfordras:
l:o att hafva aflagt fullständig afgångsexamen vid veterinärinstitutet
i Stockholm;

2:o att ega för det sökta lärareembetet erforderliga kunskaper och
skicklighet;

eko att aflägga tvenne offentliga föreläsningsprof med fritt föredrag,
det ena öfver ämne efter eget val och det andra öfver något af de ämnen,
lärarekollegium tre dagar förut meddelar, båda omfattande något af läroämnena
för den tjenst, som sökes, äfvensom ett praktiskt prof, hvilket af
lärarekollegium bestämmes.

Profföreläsningarna, som äro offentliga och vid hvilka institutets lärare
skola vara tillstädes, böra vid institutet afläggas inom loppet af en månad
efter ansökningstidens utgång på de dagar, som af direktionen bestämmas.

Öfver dessa prof, så väl som öfver den sökandes skicklighet till tjensten
i öfrigt, skall lärarekollegium afgifva yttrande till direktionen; börande
detta yttrande åtfölja det underdåniga förslag, som af direktionen upprättas.

A förslag uppföras, då omständigheterna sådant medgifva, tre bland de
sökande i ordning efter hvars och ens skicklighet, och bör, vid jemförelsen
emellan dem, längre tjenstetid såsom lärare vid institutet eller annat offentligt
läroverk endast i det fall gifva företräde, då skickligheten hos tvenne
eller flere sökande pröfvas vara lika.

§ 17-

Adjunkt förordnas för viss tid af direktionen efter aflagda profföreläsningar
och af lärarekollegium upprättadt förslag.

Vid inträffad ledighet i adjunktur gäller i afseende på tjenstens bestridande
under tiden, dess ledigförklarande och ansökningstiden, hvad ofvan
om professorstjenst stadgadt är.

För behörighet till adjunktur fordras att hafva undergått de för erhållande
af professorstjenst föreskrifna examina.

§ 18.

Instruktionssmeden, som bör ega vana och skicklighet i allt hvad till
hofbeslagskonstens praktiska utöfning hörer och detta ådagalagt genom
verkstälda prof, som af föreståndaren bestämmas, antages på förordnande
af direktionen, sedan föreståndaren till lämplig person gifvit sitt förord.

§ 19-

Samtlige lärarnes åligganden äro:

l:o att nitiskt samverka för uppnåendet af institutets ändamål;

2:o att ställa sig gällande undervisningsordning, instruktioner och ordningsstadgar
till noggrann efterrättelse;

3:o att beredvilligt tillhandagå föreståndaren med allt det biträde, han
i och för institutets angelägenheter af dem äskar.

§ 20.

Föreståndaren, hvilken jemte sin lärarebefattning har närmaste styrelsen
af institutet sig anförtrodd, är direktionen och det allmänna ansvarig
för uppnåendet af institutets ändamål.

Honom åligger:

l:o att hafva närmaste tillsynen öfver undervisningens regelmässiga
gång och att lärare, lärjungar, tjensteman och betjening sina skyldigheter
i allo fullgöra, samt att, då anledning dertill förekommer, dem om ett noggrant
uppfyllande af deras pligter erinra och, så vidt ske kan, hvarje fel
eller försummelse genast rätta eller efter omständigheterna hos lärarekollegium
eller direktionen anmäla;

2:o att öfver institutets verksamhet såsom sjukvårdsanstalt och hofbeslagssmedja
äfvenledes utöfva den noggrannaste uppsigt;

3:o att årligen inom Mars månads utgång i en till direktionen stäld
utförlig berättelse redogöra för institutets verksamhet och förvaltning under
nästförflutna läsåret, hvilken berättelse genom direktionens försorg bör
Kongl. Sundhets-Kollegium meddelas;

4:o att tillse det institutets byggnader och samlingar omsorgsfullt
vårdas;

5:o att tillse det institutets inkomster och utgifter behörigen redovisas;

6:o att hos direktionen anmäla institutets behof och föreslå åtgärder
till deras afhjelpande.

§ 21.

De öfrige lärarne åligger, utom hvad redan förut är föreskrifvet, att i
undervisningen, sjukvården och öfriga göromål en deltaga, på sätt gällande
undervisningsordning bestämmer, samt att utöfva närmaste tillsynen öfver
och vården af de lägenheter och den undervisningsmateriel, som tillhöra
hvars och ens befattning.

§ 22.

År lärare genom sjukdom, allmänt uppdrag eller annat laga förfall
förhindrad att sina tjensteåligganden fullgöra, skall undervisningsskyldigheten
under motsvarande timmar af de öfrige lärarne fullgöras enligt föreståndarens
bestämmande.

§ 23.

Tjenstledighet må, då skäl dertill förekommer, åt institutets lärare beviljas
af föreståndaren på högst åtta dagar och af direktionen för högst tre
månader, i senare fallet efter det lärarekollegium sig deröfver yttrat och
afgifvit förslag, huru tjensten under tiden skall upprätthållas.

§ 24.

Vid föreståndarens frånvaro eller förfall skall hans ställe företrädas af
den honom i tjenstegrad närmast stående läraren, tills direktionen härom
närmare bestämmer.

Kap. 5.

Om undervisningen och examina.

§ 25.

Lärokurserna böra så inrättas, att fullständig veterinärbildning för andra
klassens veterinärer kan meddelas på fyra år. De elever, som på denna
tid ej förvärfvat sig fullgoda kunskaper och skicklighet, kunna derutöfver
erhålla högst två års förlängning af lärotiden.

Undervisningen skall omfatta

A) Teoretiska läroämnen:

1) Zoologi: allmän öfversigt af det zoologiska systemet; husdjurens naturalhistoria;
kännedom om de olika djurformerna inom sådana djurklasser,
som för veterinärkonsten äro af särskildt intresse.

2) Botanik: växtrikets systematiska indelning; Skandinaviens vanligaste
fanerogamer, med särskildt afseende på medicinal-, gift- och foderväxter,
äfvensom sådana kryptogamer, som tillhöra de vanligaste slagen af s. k.
nödfoder; . allmänna grunderna i växtfysiologi samt nödig terminologi för
färdighet i växters examinering.

3) Zysik: kropparnas allmänna egenskaper; grunderna för mekaniken;
läran om värmet, ljuset, ljudet, elektriciteten, magnetismen och meteorologien,
samt läran om de för dessa krafter verkande allmänna fysiska lagarna.

4) Kemi: fullständig elementarkurs i den oorganiska kemien och hvad
som af densamma samt af den organiska har tillämpning på veterinärkonsten,
äfvensom kännedom om anställandet af de i praktiskt hänseende
vigtigare fysiologiska, farmaceutiska, toxikologiska och patologiska undersökningar.

5) Farmakologi: gällande veterinärfarmakopi; läran om drogernas härkomst,
igenkänningstecken och undersökning, deras insamling, förvaring och
beredning, deras verkningar till in- och utvertes bruk i olika doser eller
sammansättningar; deras indikationer samt grunderna för receptskrifning
och läkemedlens användning i olika sjukdomar eller för olika djurslag.

6) Allmän anatomi samt Histologi: läran om de djuriska väfnadernas
och vätskornas undersökning, beskaffenhet, igenkännande och utveckling.

7) Speciel anatomi: läran om husdjurens olika kroppsdelar såsom: ben,
band, muskler, kärl, nerver, inelfvor etc. och deras inbördes förhållande till
hvarandra.

8) Fysiologi: läran om förrättningarna af djurkroppens såväl elementarorganer
som sammansatta verktyg; om vilkoren för syn, hörsel, rörelse,
känsel, digestion, respiration m. m. hos våra husdjur.

9) Patologisk anatomi: djurkroppens eller dess delars patologiska förändringar;
allmänna grunderna för verkställande af obduktioner; undersökning
af sjukligt förändrade kroppsdelar samt redogörelse för de patologiska
företeelsernas vigt och beskaffenhet.

10) Allmän patologi och Terapi: läran om sjukdomarnas allmänna kännetecken,
verkningar, orsaker m. m.; deras undersökning på mekanisk, kemisk
och fysikalisk väg samt allmänna grunderna för sjukdomarnas profylaktiska
och kurativa behandling.

11) Speciel patologi och Terapi: läran om alla hos husdjuren förekommande
särskilda sjukdomar, deras igenkänningstecken, orsaker, beskaffenhet,
verkningar, förlopp och utgång samt deras botande eller förebyggande.

12) Kirurgi, Bandagelära och Obstetrik: om indikationerna för och verkställandet
af kirurgiska operationer samt anläggandet af bandager; om kännedomen
och behandlingen af yttre sjukdomar och skador; utförandet af
förlossningar och dervid ifrågakommande kirurgiska åtgärder.

13) Farsotslära: läran om de bland husdjuren förekommande farsoter
och smittosamma sjukdomar, deras kännetecken, orsaker, utbredningssätt
och förlopp samt om åtgärder till deras hämmande.

14) Veterinärförfattningskunskap: redogörelse för de lagstadganden, förordningar,
Kongl. bref och cirkulärer, som röra veterinärväsendet inom
landet, samt deras lilläinpning; om veterinärers skyldigheter och rättigheter;
om medikolegala besigtningar, undersökningar o. s. v.

15) Husdjurens ytterlära: redogörelse för kroppsdelarnas form, fel och
beskaffenhet hos olika husdjur; om kroppsformernas olikhet hos djur för
olika ändamål; om rörelser, färg, ålder och storlek.

l<i) Husdjursafvel och Bacelära: allmänna grunderna för husdjursafvelns
bedrifvande och dessas tillämpning för uppnåendet af de med djuravel afsedda
ändamål; om de vigtigaste husdjursraceima, deras olikhet till kroppsformer,
egenskaper och användbarhet; om husdjurens uppfödande in. m.

17) Husdjursskötsel: om beskaffenheten och inredningen af dee''byggnader,
hvari husdjuren förvaras; om foderslagen, deras beståndsdelar, näringsvärde,
beredning, sammansättning och användning; om djurens behof af
foder och vatten, luft, ljus, rörelse, rykt och renhållning äfvensom om de
redskap och anspanspersedlar, som erfordras vid deras begagnande.

18) Hofbeslagslära: hofvens anatomi och fysiologi; läran om normaloch
sjukbeslag för hästar och nötkreatur samt tillämpning deraf vid fel och
sjukdomar i hofvar, klöfvar eller andra delar af extremiteterna.

B) Praktiska läroämnen:

1) Botaniska exkursioner, odling och insamling af medicinal- och fodervexter
m. fl.;

2) Fysiska experimenter;

3) Kemiska och farmaceutiska laborationer;

4) Fysiologiska, farmakodynamiska och toxikologiska experimenter;

5) Anatomiska och patologiska dissektioner;

6) Obduktioner;

7) Kirurgiska operationer och förbandsöfningar;

8) Förfärdigandet af anatomiska, patologiska och mikroskopiska preparater;

9) Klinik och praktisk husdjursskötsel;

10) Författandet af attester, rapporter, obduktionsprotokoll och årsberättelser
samt öfningar i receptskrifning och recepters taxering;

11) Kastnings-, fängslings- och anspansöfningar;

12) Flofbeslagskonst: öfningar i smidning, verkning, skoning m. in.

§ 26.

Dessa läroämnen och praktiska öfningar fördelas emellan institutets
samtlige lärare sålunda, att

undervisningen i:

Botanik,

Fysik,

Kemi,

Toxikologi,

Farmakologi,

Farmakopé,

Receptskrifning,

Husdjursafvel och racelära,

Husdjurens ytterlära,

Husdjursskötsel,

Utfodringslära,

jemte hithörande praktiska öfningar
laborationer, experimenter, odling c
dicinalväxter in. in.

såsom excursioner,
h insamling af me -

verkställes af eu
hufvudlärare med
biträde af en adjunkt.

Undervisningen i:

Patologi, | ajjmän ocp Specje]
terapi |

Kirurgi,

Obstetrik,

Bandagelära,

Klinik, in- och utvertes,

Farsotslära,

Veterinärförfattningskunskap,

jemte dithörande praktiska öfningar i obduktioner,
skriföfningar, besigtningar, stalltjenst, experimenter,
stationär och ambulatorisk sjukvård m. m.

Undervisningen i:

Zoologi,

Allmän anatomi samt Histologi,

Allmän och speciel fysiologi,

Speciel anatomi,

Patologisk anatomi,

med dithörande öfningar i kastning, anspan, fysiologiska
experimenter, anatomiska dissektioner etc.

Undei''visningen i:

Hofbeslagskonst och
Hofbeslagslära meddelas af instruktionssmeden med biträde i sistnämnda
läroämne af en utaf adjunkterne, ifall så erfordras.

§ 27.

Lärarekollegium vare medgifvet, ifall omständigheterna dertill föranleda
och sådant finnes lända undervisningen till nytta, att med direktionens
medgifvande fördela läroämnena och de praktiska öfningarna på annat sätt,
än härofvan föreskrifvits.

verkställes af endast
eu hufvudlärare.

verkställes af en
hufvudlärare med
biträde af en adjunkt.

§ 28.

Utom de skyldigheter, som tillhöra hvarje lärare att i sina ämnen
följa vetenskapens framsteg samt att undervisa, tentera och examinera,
åligger honom att utarbeta och före lästerminens början hvarje år till lärarekollegium
aflemna undervisningsplan för nästföljande läsår, innehållande
en kort redogörelse för hvad han i de särskilda delarna af sina undervisningsämnen
anser sig böra genomgå.

§ 29.

Undervisningen är kostnadsfri, och ege äfven andre än institutets elever
att, såvidt utrymmet sådant medgifver, föreläsningarna afhöra, efter förut
derom gjord anmälan hos vederbörande lärare.

§ 30.

För tillvägabringandet af ofvannämnda undervisning erfordras vid institutet
följande lägenheter och undervisningsmateriel:

1) Bibliotek, hvartill lokal upplåtes i föreståndarens bostad, står under
inseende af föreståndaren och vårdas af den lärare, direktionen dertill utser.
För begagnande och bokutlåning hålles detsamma tillgängligt enligt gällande
instruktion.

2) Anatomiskt, patologiskt och fysiologiskt museum;

2>) Samlingar af naturalhistoriska föremål, kemiska, farmaceutiska preparater
och droger m. m.;

4) Samlingar af kirurgiska instrumenter, bandager, fängsel- och stallredskap,
anspanspersedlar, hofbeslag m. in.;

5) Kemiskt laboratorium med nödig utredning;

6) Fysiskt kabinett med erforderliga instrumenter och apparater;

7) Apotek med ett för veterinärbehof fullständigt förråd af läkemedel,
jemte apparater för deras beredning, hufvudsakligen till användning för de
djur, som äro vid institutet till sjukvård emottagna;

8) Anatomisal med dertill hörande utredning;

9) Smedja med erforderliga verktyg och inventarier, äfvensom
Skostall och

Förvaringshus för kol och jern etc.;

10) Sjukstall med tillhörande Separationsstall och Ridhus;

11) Auditorium;

12) Inhägnad beteshage för tillfrisknande djur;

13) Botanisk trädgård;

14) Bostad för de lärare, som enligt detta reglemente skola vara vid
institutet boende, äfvensom för elever, så långt utrymmet medgifver.

§ 31.

Läsåret räknas från den 15 Augusti och indelas i två läseterminer nemligen
höstterminen från och med nämnda dag till den 15 December och vårterminen
från och med den 15 Januari till den 15 Juni. Sjukvården och de

praktiska öfningarna fortgå dock vid institutet utan afbrott hela året om, hvarföre
den ledighetstid, som bör tillkomma hvarje lärare, skall så ordnas, att
de kliniska och praktiska öfningarna kunna ostörda alla tider fortsättas.

Föreståndaren eger bestämma, huru många och hvilka elever må kunna
utan hinder för dessa öfningars gång och egna studiers fortsättande vara
från institutet frånvarande under den tid, föreläsningarna äro instälda.

§ 82.

De examina, som vid institutet anställas, äro års- och afgångsexamina.

Vid de förra förhöras eleverne endast i de läroämnen, hvari de under
läsåret erhållit undervisning, men vid de senare i alla de till hela lärokursen
hörande läroämnen.

Såväl års- som afgångsexamen anställes vid vårterminens slut, årsexamen
å tid, som af direktionens ordförande i samråd med föreståndaren
utsättes, afgångsexamen på tid, som af Kongl. Snndhets-Kollegium bestämmes;
börande tiden för dessa examina, som äro offentliga, på förhand i
allmänna tidningar kungöras.

§ 33.

Vid årsexamen skola de af eleverne förda journaler, uppsatser och
rapporter samt tabeller öfver deras på egen hand verkställa sjukvård uppvisas,
äfvensom de af dem förfärdigade anatomiska, kemiska och naturalhistoriska
preparater, hofbeslag o. s. v.; börande derjemte institutets journaler
öfver undervisningen, sjukvården och öfriga arbeten äfvenledes hållas
tillgängliga.

§ 34.

Afgångsexamen anställes vid vårterminens slut med de elever, som föie
Mars månads utgång dertill anmält sig, och aflägges inför tre af Sundhets Kollegium

utsedde censorer. ^

För att uti examen till veterinär af andra klassen godkännas, erfordras
att eleven genom muntliga svar samt genom praktiska och. skriftliga prof
visar sig innehafva kunskaper uti de särskilda läroämnena, i förening .med
färdighet att dem tillämpa, till det omfång, som af Sundhets-Kollegium,
efter af lärarekollegium afgifvet förslag, bestämmes.

Lärarne verkställa en hvar i sina läroämnen pröfningar inom det omfång,
som af censorerne bestämmes i öfverensstämmelse med den af Kongl.
Sundhets-Kollegium faststälda undervisningsplan. Finna censorerne, att elev
saknar erforderliga insigter, åligger det dem att denne elev underkänna.

§ 35.

Till elev, som afgångsexamen undergått, skall afgångsbetyg, enligt af
direktionen faststäldt formulär, meddelas, innehållande de särskilda vitsord
vederbörande lärare afgifvit öfver elevens insigter och skicklighet.

§ 36.

Såsom vitsord begagnas uttrycken:

Berömlig;

Med beröm godkänd;

Godkänd.

§ 37.

För att blifva såsom behörigen utexaminerad veterinär förklarad eifordras
att cga minst godkända kunskaper i alla examensämnen.

§ 38.

Afgångsbetyget, som äfven bör innehålla föreståndarens intyg om elevens
uppförande vid institutet, underskrifves af samtlige lärarne och skall

kostnadsfritt tillhandahållas eleven. ,,

Behörigen utexaminerad och godkänd veterinär skall hos SundnetsKollegium
anmäla sig för att såsom veterinär af andra Mässen legitimeras.

Kap. 6.

Om institutets lärjungar.

§ 39.

Lärjungarne vid institutet äro af två slag:

1) Veterinärelever och

2) Hofslagarelärlingar. _

De förre studera veterinärkonsten i dess helhet för att bildas till veterinärer,
de senare endast hofbeslagskonsten för att bildas till smeder och
hofslagare.

§ 40.

Den, som önskar blifva antagen till elev vid institutet, bör senast fjorton
dagar före läsårets början inlemna egenhändigt skrifven, till föreståndaren
stäld ansökan jemte vederbörliga betyg om:

1) ålder och god frejd;

2) frisk och stark kroppsbyggnad; samt

3) kunskaper motsvarande dem, som fordras för uppflyttning till sjette
klassen af statens elementarläroverk.

§ 41.

Eleverne äro skyldige samtlige lärarne aktning och lydnad uti allt hvad
desse i afseende på undervisningens och ordningens upprätthållande vid institutet
dem anbefalla, och vare derjemte pligtige att sinsemellan iakttaga
ett fridsamt och skickligt uppförande samt att ställa sig till efterrättelse
den ordningsstadga, som af lärarekollegium utfärdas och å institutets lärosalar
och samlingsrum bör finnas anslagen.

§ 42.

Felar elev emot hvad stadgadt blifvit, eller visar han försumlighet i
sina studier eller mindre godt uppförande, skall han, efter felets beskaffenhet,
varnas af någon bland lärarne enskildt eller af föreståndaren, eller
varnas af föreståndaren inför lärarekollegium, eller
förlora stipendium, om eleven sådant åtnjuter, eller ock
genom lärarekollegiets beslut skiljas från institutet, sedan detta beslut
blifvit af direktionen eller verkställande direktören faststäldt.

§ 43.

Lärlingar i hofbeslagskonsten må antagas till det antal utrymmet i
smedjan medger och föreståndaren, i samråd med instruktionssmeden, bestämmer.

§ 44.

För att blifva till hofslagarelärling antagen erfordras:

1) att ega god frejd, som styrkes genom prestbetyg;

2) frisk och stark kroppsbyggnad, hvilket skall styrkas genom läkarebetyg; 3)

betyg om smidesöfning.

Dessa intyg, jemte en af sökanden egenhändigt skrifven ansökan att
varda till hofslagarelärling antagen, insändas till institutets föreståndare senast
fjorton dagar före lärokursens början, som i allmänna tidningar kungöres,
hvarefter sökanden underrättas om ansökningen blifvit bifallen.

Det är likväl instruktionssmeden medgifvet att, efter erhållet tillstånd
af föreståndaren, i sin egen tjenst antaga andre smedslärlingar eller smidesarbetare.

§ 45.

Lärokursen för hofslagarelärlingar, hvilken icke endast afser inhemtandet
af praktisk färdighet i skoning och förfärdigandet af normal- och sjukbeslag,
utan äfven bör omfatta läran om hofvens och dess delars byggnad
och förrättningar, är beräknad till fyra å sex månader; varande likväl medgifvet
smeder, som redan förut ega öfning såsom hofslagare, att, då de så
önska, under kortare tid njuta undervisning såsom extra lärlingar.

§ 46.

Lärling, som undergått godkänd pröfning i alla till hofslagarekonsten
hörande läroämnen, erhåller af föreståndaren och instruktionssmeden undertecknadt
afgångsbetyg och varder derefter såsom utlärd hofslagare ansedd.

§ 47.

Lärlingarne äro skyldige föreståndaren och sine lärare ovilkorlig lydnad.

Befinnes lärling föra ett oordentligt lefverne eller ådagalägga olydnad
eller oskickligt uppförande, varde han först genom varning tillrättavisad och
vid förnyad förseelse från läroverket af föreståndaren skild.

Kap. 7.

Om sjukvården och institutets verksamhet såsom veterinärhospital.

§ 48.

Sjukvården vid institutet omfattar:

1) Stationär klinik för djur, som på institutets sjukstallar till vård
emottagas;

2) Poliklinik för djur, som uppvisas för erhållande af upplysningar
eller råd;

3) Ambulatorisk klinik för djur, som utom institutets område vårdas,
der så ske kan, af en lärare, åtföljd af en eller flere elever, eller i annat
fall af någon bland de äldre eleverne;

För ifrågavarande sjukvård skall institutet hållas tillgängligt hela året
om, likväl med undantag af institutets smedja, som under sön- och helgdagar
hålles stängd.

§ 49.

Sjukvården vid institutet äfvensom besigtningar, råd, upplysningar in. in.
erhållas kostnadsfritt, men för foder, inedikamenter och andra förbrukningsartiklar
betalas efter gällande foder- och veterinärmedicinal-taxor eller enligt
föreståndarens bestämmande. Fodertaxa för olika djurslag utfärdas årligen,
på föreståndarens förslag, af Länsstyrelsen.

§ 50.

Sökes vård eller råd för sjuka djur utom institutets område, lemnas
sådan mot skälig ersättning.

Kap. 8.

Om institutets ekonomi, boställen, lärohus m. m.

§ 51.

öfver institutets ekonomiska förvaltning utöfvar föreståndaren den närmaste
uppsigten, på sätt särskild instruktion närmare bestämmer.

§ 52.

Hus och lägenheter, som äro till institutets föreståndare och lärare till
boställe eller bostad upplåtna, mottagas efter i vederbörlig ordning förrättad
af- och tillträdessyn samt underhållas af innehafvarne.

De hus och lägenheter, som för institutets egen räkning ensamt begagnas,
underhållas af institutet, men de, som begagnas gemensamt af institutet
och lärare, underhållas gemensamt enligt vid af- och tillträdessynen
uppgjord fördelning. Utarrenderade byggnader och lägenheter underhållas
af vederbörande arrendator.

§ 53.

Den nybyggnadsskyldighet, som förut ålegat föreståndaren för de hus
vid Brogården han dels ensam, dels gemensamt med institutet begagnar,

öfverflyttas på institutet mot det att föreståndaren årligen erlägger sjuttiofem
kronor till institutets kassa. Dessa medel bokföras särskildt under benämning
byggnadsfond i institutets räkenskaper och göras fruktbärande
bland öfriga utlånta medel.

Denna fond får endast efter af direktionen fattadt beslut användas.

§ 54.

All sådan institutets egendom i hus, jordar, tomter in. in., som icke för
institutets eget begagnande erfordras eller är föreståndaren på lön anslagen,
skall på lämpligaste sätt utarrenderas och afkastningen deraf, likasom räntemedel
af köpeskillingar för redan försåld egendom in. in., ingå till institutets
kassa.

§ 55.

De tomter och jordegor, som af framlidne Professoren Hernqvist äro
anslagna till elevers mathållning, skola äfvenledes utarrenderas och arrendemedlen
ingå till institutets kassa för att till sitt ändamål användas.

§ 56.

Arrendekontrakter, som af direktionen samt arrendatorn gemensamt
underskrifvas, skola fullständigt upptaga nyttjanderätten till de arrenderade
lägenheterna äfvensom förpligtelser i afseende på underhålls- och nybyggnadsskyldigheten
af hus och hägnader, der sådana förefinnas. För att utröna
huru institutets alla fasta och lösa egendomar af vederbörande vårdas,
bör derå hvart femte år hållas besigtning, på sätt instruktion eller kontrakt
närmare bestämmer.

§ 57.

Alla institutets byggnader i staden och på landet äfvensom dess lösören
skola på veterinärkassans bekostnad brandförsäkras.

§ 58.

Institutets botaniska trädgård skall under föreståndarens inseende vårdas
af läraren i botanik och till så stort utrymme, som för ändamålet bestämmes,
förses med växter, som för veterinärvetenskapen företrädesvis äro
af intresse; varande eleverne pligtige att vid trädgårdens skötsel biträda.

Kap. 9.

Om tjenstemän och betjening.

§ 59.

Institutets direktion eger att bland lärarne antaga

1) en sekreterare och arkivarie;

2) en kassör och räkenskapsförare;

3) en bibliotekarie.

För desse tjenstemän utfärdar direktionen särskild instruktion, som
närmare bestämmer göromålens beskaffenhet, hvarjemte direktionen fastställer
fördelningen af det arfvode, som för dessa befattningar är gemensamt
anvisadt i institutets stat.

Innehafvaren af kassörsbefattningen skall före tjenstens tillträde ställa,
af direktionen godkänd borgen för ett tusen femhundra kronor.

§ 60.

Till uppassning och förrättandet vid institutet af behöfliga arbeten och
handräckningar eger föreståndaren antaga nödig betjening till det antal och
med den aflöning direktionen beslutar.

De närmare bestämmelserna i betjeningens åligganden skola finnas intagna
i institutets ordningsstadga.

Förslag till aflöning»-, utgifts- och inkomststat
för Veterinärinstitutet i Skara.

Utgifter:

Lön till en professor, som tillika är institutets föreståndare:
inkomst af hemmanet Brogården med underlydande
torp och Horshaga qvarn, beräknad till 2,200: —

, Kontant lön.......................................................................... 1,800: — 4,000: —

Arfvode till föreståndaren .................................................... ~ Lqq._

Lön till 1 förste lektor............................................................. 3 gpo-_

» 1 andre lektor............................................................ 3 5qq-__

1 förste adjunkt, som derjemte på Brogården åtnjuter

fria boställsrum .................................. 2 000-__

» 1 andre adjunkt...................................................................... 2 000-

» 1 instruktionssmed, som åtnjuter fri bostad på Brogården 1*000: —

Stipendier åt minst 10 elever......................................................... 2 000____

Löner till betjening ............................................................... ’650‘_

Arfvoden till kassör, sekreterare och bibliotekarie............................. 300:_

Premier till elever vid examen............................................... 00-_

Undervisningsmateriel ............................................................................ 500^_

Skatter och onera................................................................ 425._

Byggnaders underhåll .................................................................... 200-_

Diverse utgifter.......................................................................... j 200'' _

Summa kronor 21,565: —

Inkomster:

Beräknad inkomst af bostället Brogården med underlydande......... 2,200:_

Arrenden ................................................................................................. |’|(;A_

Räntemedel af utlånt kapital ......................................................... l^OO-_

Nuvarande statsanslag.................................................................. é^OO-_

Summa kronor 8,665: —

Således erfordras nytt anslag utöfver det å 4,100 kronor, som

inrättningen nu åtnjuter ............................................................. 42 900-_

Summa kronor 21,565: —

STORMAKTIGSTE, ALLERNADIGSTE KONUNG!

Genom Nådig remiss af den 14 sistlidne månad har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt Dess Sundhets-Kollegium att inkomma med underdånigt utlåtande
angående af särskilde komiterade den 5 i samma månad öfverlemnadt. förslag

rörande »de åtgärder, livilka kunna vara af behofvet påkallade, för att bringa
rikets veterinärväsende i ett ändamålsenligt och med tidens fordringar öfverensstämmande
skick».

Efter att hafva redogjort för veterinärväsendets uppkomst och utveckling
samt närvarande ståndpunkt i vårt land, hafva komiterade först tagit i
öfvervägande orsaken till den länge öfverklagade bristen på duglige veterinärer
och ansett denna vara att söka dels i otillräckliga löneförmåner, dels
i den i förhållande till de höga kunskapsfordringarna ringa samhällsställning,
som komma de i statens tjenst anstälde veterinärer till godo; och
hafva komiterade i berörda afseende föreslagit, att såväl de civile som
militäre veterinärernes lönevilkor skulle förbättras, deras samhällsställning
höjas, högre pensionsrätt dem beviljas och vid tillsättningen af statens
veterinärtjenster samma grunder tillämpas, som äro gällande vid befordran
till statens öfriga tjenstår. För handhafvandet af den civila veterinärsjukvården
skulle staten aflöna eu förste länsveterinär i hvarje län samt dessutom
i åtta län, hvilka med afseende på deras utsträckning och oförmåga att sjelfva
underhålla veterinärer ansetts vara i behof af ett sådant understöd, nemligen
Norrbottens, Vesterbottens, Vester-Norrlands, Jemtlands, Stora Kopparbergs,
Gefleborgs, Vermlands och Kalmar län, äfven en andre länsveterinär, den
förre med 1,800 kronor i årlig lön samt motsvarande rang med regementshästläkare,
enligt nya förslaget till härordning, det är med kapten af 2:dra
klassen, den senare med 900 kronor i årlig lön och kostnadsfri bostad af
vederbörande kommun samt löjtnants rang af 2:dra klassen. Härförutom och
i ändamål att underlätta anställandet af ett tillräckligt antal veterinärer
inom landet föreslå komiterade, att veterinärer, som af myndigheter eller
enskilde blifvit anstälde, skulle, efter derom hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
gjord ansökan och sedan Sundhets-Kollegium pröfvat kompetensen,
få antagas till distriktsveterinärer med rätt till tjensteårsberäkning,
emot skyldighet att vid förekommande fall stå till Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes förfogande; varande det underdåniga betänkandet åtföljdt
af förslag till instruktion för civilveterinärerne i riket. Jemte det
att förhöjd pensionsrätt tillgodokommer i statens tjenst anstälde veterinärer,
anse komiterade billighet och rättvisa fordra, att äfven de ordinarie lärarne
vid statens veterinärläroverk, som derifrån nu äro uteslutne, måtte komma
i åtnjutande af lämplig pensionsrätt.

Beträffande den militära veterinärsjukvården instämma de komiterade
hufvudsakligen i hvad komitén för utarbetandet af förslag till grunder för
ny härordning i sådant afseende framstält, hvithet afser, att armén skulle
cga 18 regements- och 22 bataljonshästläkare, hvarförutom skulle antagas
10 extra hästläkare bland dem, som egnat sig åt studiet af veterinärvetenskapen,
samt vid rytteriet vara anstälde 55 hofslagare eller en vid hvarje
sqvadron. Regemensthästläkaren skulle hafva samma lön som kaptener af

III

2:dra klassen eller 1,800 kronor, med rätt till uppflyttning, efter 10 års tjenst
i nämnda egenskap, till lönegrad i likhet med kaptener af lista klassen, eller
2,800 kronor, samt bataljonshästläkare lika lön med löjtnanter af 2:dra klassen
eller 900 kronor. Extra hästläkare skulle uppbära i arfvode 200 kronor
och hofslagare 600 kronor; och hemställa komiterade, att förbättring i
de militäre veterinärernes ställning måtte så snart som möjligt och i den
mån, som sådant låter sig genomföras, komma de dertill kompetente militäre
hästläkare till godo.

hör att bereda tillfälle för sådane veterinärer, som i sitt yrke ådagalagt
framstående skicklighet och duglighet, att i utlandet vidare utbilda
sig, hafva komiterade slutligen föreslagit, att till resestipendier för såväl
civile som militäre veterinärer skulle anvisas ett årligt anslag af 2,000 kronor
att utgå antingen såsom ett eller flera stipendier.

Rörande frågan om den myndighet, som lämpligast bör hafva öfverinseendet
öfver veterinärväsendet, hafva komiterade, enär hvarken veterinärväsendet
i vårt land, åtminstone i den närmaste framtiden, kan komma att
få den omfattning, att derför skulle erfordras eu särskild styrelse, eller det
vore välbetänkt, att chefskapet öfver veterinärväsendet fråntoges den myndighet,
som har inseendet öfver sjukvården för rikets befolkning, uttalat
den åsigt, att öfverinseendet öfver veterinärväsendet fortfarande bör tillkomma
Sundhets-Kollegium.

Hvad sedermera angår veterinärundervisningen, hafva komiterade föreslagit
att, under det veterinärinstitutet i Stockholm hädanefter liksom hittills
bibehålies för bildandet af veterinärer för statens såväl civila som
militära veterinärtjenster, skulle inrättningen i Skara, som derefter äfven
borde benämnas institut, anordnas till en veterinärskola med mindre fordringar
på så väl elevens förkunskaper som på omfattningen af den lärokurs,
han har att vid skolan genomgå, och skulle denna anordning hafva
till hufvudsakligt syfte »att tillfredsställa behofvet för det stora flertalet
bland landets jordbrukande befolkning att ega tillgång på veterinärer, hvilka,
utan att behöfva ega den högre såväl allmänt humanistiska som veterinära
bildning, hvilken numera förutsättes såsom ett vilkor för befordran till
statens tjenster, skulle kunna, i anseende till det lägre kunskapsmått man
af dem fordrade och den kortare tid de för sin utbildning behöfde använda,
lemna en häraf betingad billigare sjukvård». De från institutet i Stockholm
utexaminerade eller s. k. första klassens veterinärer skulle allena ega
rätt att söka och erhålla anställning med lön på stat, hvaremot de från
Skara utgående, eller andra klassens veterinärer, endast vara berättigade
till anställning som private veterinärer och till utöfning af enskild praktik.

I1 ör inträde som elev vid läroverket i Stockholm skulle fortfarande
fordras att hafva aflagt maturitetsexamen, hvarjemte lärokurserna derstädes
i öfrigt skulle förblifva oförändrade, hvaremot för inträde såsom elev vid

läroverket i Skara endast skulle fordras, att innehafva kunskapsmått, motsvarande
det för uppflyttning till 6:te klassen af statens elementarläroverk
erforderliga, samt kursen i öfrigt der göras mindre omfattande än i Stockholm,
med hufvudsakligt afseende på att bilda praktiske veterinärer. För
att institutet i Stockholm måtte komma i det skick, som är nödigt för undervisningens
ändamålsenliga handhafvande, hafva komiterade förordat ombyggnad
af institutets byggnader på föreslagna tomten å qvarteret \ edbäraren,
lägenheten Djursborg och Ladugårdsgärde för en beräknad summa
af 498,324 kronor, hvilken summa, sedan afdrag af värdet för institutets
nuvarande byggnader, uppgående till 320,000 kronor, blifvit gjord, reduceras
till ett belopp af 178,324 kronor. Beträffande samma instituts stat
hafva komiterade ej föreslagit annan förändring, än att adjunktens lön
skulle höjas från 1,500 till 2,000 kronor samt att, med afseende på dispositionen
af det till stipendier åt elever beviljade anslag af 4,000 kronor,
den bestämmelsen borde stadgas, att detsamma borde fördelas bland minst
tio elever.

För undervisningens behöriga upprätthållande vid Skara skulle fordras
en professor, som tillika vore institutets föreståndare, två lektorer, två
adjunkter samt en instruktionssmed. För genomförandet af den föreslagna
omorganisationen af detta läroverk anse komiterade ett ökadt statsanslag
af 12,900 kronor nödigt, hvarjemte och då utgifterna för institutet i första
hand böra bestridas af de tillgångar, som Hernqvistska donationen och de
af staten till läroverket upplåtna jordegendomar erbjuda, och då det är af
vigt att förvaltningen af dessa dispositoner ordnas på ett sätt, som närmast
öfverensstämmer med institutets ändamål, föreslå komiterade, att den
åt föreståndaren anslagna löningsjorden bör af honom sjelf disponeras,
hvaremot öfriga jordfastigheter med större fördel kunna utarrenderas.

Tillsynen öfver den veterinära undervisningen skulle uppdragas åt
Sundhets-Kollegium, som ej mindre egde att bestämma de kurser, som med
afseende å läroverkens olika ändamål i fråga om utbildandet af veterinärer
böra ligga till grund för undervisningen, än äfven granska och fastställa
det förslag till undervisnings-schemata, som årligen skulle af hvartdera
läroverkets lärarekollegium upprättas; på det Kollegium måtte blifva i tillfälle
att vaka öfver det undervisningen bedrefs enligt den af Kollegium
faststälda planen, skulle Kollegium äfvenledes ega att utse censorer för att
öfvervara afgångsexamina, med rättighet för desse att underkänna elev, som
de finna sakna nödiga insigter, allt i öfverensstämmelse med de förslag dels
till förändring af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga reglemente för veterinärinstitutet
i Stockholm den 24 Maj 1867 och dels till nytt reglememte för veterinärinstitutet
i Skara, som finnas bilagde komiterades underdåniga betänkande.

Till fullgörandet af den Nådiga befallningen får Sundhets-Kollegium
för sin del först i underdånighet erinra, att Kollegium ej mindre i sitt den

17 Maj 1866 afgifna underdåniga utlåtande rörande af särskilde komiterade
för . ordnandet af veterinärväsendet afgifna betänkande, än äfven i underdåniga
utlåtanden öfver svenska veterinärläkareföreningens i ärendet gjorda
framställningar redan uttalat den åsigt, att så val de civile som militäre
veterinärerne med aflöning pa stat borde erhålla förbättrade löneförmåner
pell en samhällsställning, som bättre motsvarar deras nu varande ståndpunkt
i bildning och kunskaper; samt att vid tillsättningen af dessa tjenstår
samma grunder måtte tillämpas, som vid utnämning af statens öfriga t jolster,
så vida staten skall kunna för framtiden påräkna att ega erforderligt
antal skicklige och erfarne veterinärer. Då komiterades framställning i
dessa delar helt och hållet öfverensstämmer med den åsigt Kollegium sålunda
redan uttalat, och Kollegium fortfarande finner det vara af synnerlig
vigt, att åtgärder i det angifna syftet vidtagas, anser sig Kollegium höra
instämma uti komiterades underdåniga hemställan i berörda afseenden.
Beträffande länsveterinärernes löneförmåner, så hafva dessa visserligen, sedan
Kollegium afgaf ofvan nämnda underdåniga utlåtanden, till följd af
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till 1873 års riksdag, blifvit förhöjda
till 1,000 riksdaler riksmynt; men detta belopp kan ingalunda anses
motsvara hvarken de stegrade lefnadskostnaderna eller de löneförmåner,
soin tillkomma andre, med dem jemförlige tjensteman, och fordrar följaktligen
ytterligare förhöjning.

Beträffande de civile veterinärerne har Kollegium i sitt ofvan åberopade
underdåniga utlåtande den 17 Maj 1866 anfört: att då veterinärmedicinen
i sin tillämpning egentligen är af ekonomisk betydelse och i främsta
rummet afser skydd för enskild egendom, anspråken på statens medverkan
1 detta hänseende knappast böra kunna sträckas längre, än att staten må
bekosta ändamålsenliga undervisningsanstalter för danandet af tillräckligt
antal kunnige och skicklige veterinärer samt anställandet och aflönandet af
den personal, som betinnes nödig för den offentliga husdjurssjukvården,
d. v. s. till förekommande eller hämmande af befarad eller yppad allmännare
sjuklighet och farsoter bland husdjuren; hvaremot och då veterinärens
biträde för den enskilda husdjurssjukvården under vanliga förhållanden
företrädesvis åsyftar att skydda jordbrukarens enskilda egendom, det
synes rätteligen böra tillkomma den enskilda eller kommunala omtanka!!
att anställa och aflöna, det antal veterinärer, som för sådant ändamål kan
anses vara behöflig!, till följd hvaraf statens åliggande i berörda afseende
bör begränsas till anställandet af en länsveterinär i hvarje län eller tvenne
i de län, hvilkas storlek och utsträckning befunnits sådant påkalla, hvaremot
det tillkommer hushållningssällskap, kommunalstyrelser eller enskilde
personer att antaga och aflöna det antal veterinärer, som derutöfver erfordras
för den enskilda husdjurssjukvården.

Dessa åsigter, som Kollegium fortfarande hyser, hafva hufvudsakligen
blifvit af komiterade godkända, men vid tillämpningen af desamma hafva
de, som nämndt är, föreslagit tvenne grader af länsveterinärer, nemligen en
förste länsveterinär i hvarje län samt i åtta län ännu en veterinär, benämnd
andre länsveterinär. Under det Kollegium vitsordar behofvet af ytterligare
en länsveterinär i de föreslagna länen, synas ej tillräckliga skäl förefinnas
att ställa denne andre länsveterinärens kontanta löneförmåner lägre än den
förstes, så mycket mindre som denne andre veterinär vanligen torde komma
att få sin station i de mera aflägsna trakterna med gles befolkning, der
följaktligen föga inkomst kan påräknas af den enskilda praktiken, under
det att båda veterinärernes tjensteåligganden äro helt och hållet desamma,
Snarare torde på nämnda grunder den s. k. andre länsveterinären, jemte
samma lön som den förste, böra ega förmånen af fri bostad, om man skall
kunna påräkna att få kompetente veterinärer att bosätta sig i dessa aflägsna
trakter. Kollegium tillåter sig tillika härvid erinra, att i de fyra
län, der redan tvenne länsveterinärer finnas anstälde, ingen skiljaktighet
eger rum emellan deras löneförmåner.

I likhet med komiterade anser Kollegium deremot fördelaktigt och i
väsendtlig mån befordrande anställandet af ett större antal privatveterinärer,
om desse i egenskap af distriktsveterinärer tillerkännas rätt till tjenstårsberäkning.
Enär likväl desse veterinärer skulle ega att på Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes och Sundhets-Ivollegii förordnande hafva att
fullgöra alla en länsveterinär tillhörande åligganden, är det nödigt att endast
fullt legitimerade veterinärer, hvilkas kompetens förut blifvit af Sundhets-Kollegiuin
granskad och godkänd, må till distriktsveterinärer antagas.

Mot det af komiterade uppgjorda förslag till instruktion för civilveterinärerne
förefinnes enligt Kollega uppfattning anledning till flera väsendtliga
anmärkningar. Sålunda innehåller detsamma ej fullt noggranna bestämmelser
rörande veterinärernes åligganden i allmänhet och särskild^ vid
utbruten smittosam sjukdom bland husdjuren, deras skyldighet att tillse
och öfvervaka helsovården inom distriktet och dervid meddela de råd och
upplysningar rörande djurens skötsel, utfodring, anordning af ladugårdar
och stallar in. in., som ofta befinnes vara af nöden; vidare äro bestämmelserna
bristfälliga rörande rapporters och räkningars afgifvande, beträffande
veterinärs skyldighet att biträda polismyndigheter vid besigtningar af djur,
rörande veterinärens ansökan om tjenstledighet för längre tid o. s. v. Kollegium
har dock så mycket mindre ansett sig böra ingå i någon fullständig
Granskning af det föreliggande förslaget, som en dylik instruktion i hufvudsakliga
delar sammanhänger med stadgandet om hvad som iakttagas bör
till förekommande af smittosamma sjukdomars spridande bland husdjuren
inom landet, hvartill förslag för närvarande är beroende på Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning. Kollegium föreställer sig derföre, att uppgörandet

VII

af nu i fråga varande instruktion lämpligast bör uppskjutas, tills sistnämnda
förslag b 1 ifvit af Eders Kongl. Maj:t granskadt och godkändt.

Mot komiterades förslag rörande pensionsväsendets ordnande och det
ifrågasatta anslaget till resestipendier har Kollegium intet att erinra.

Beträffande ordnandet af den veterinära undervisningen har Kollegium
vid föregående tillfällen uttalat den åsigten, att för bildandet af det antal
veterinärer, som landet för närvarande och i en längre framtid kan anses
< behöfva, ett enda läroverk, som i sådant fall företrädesvis borde vara för lagdt

i hufvudstaden, vore för ändamålet tillräckligt, hvarföre, om frågan
gälde att från början ordna denna angelägenhet, det svårligen kunde
ifrågasättas, att derför anordna tvenne läroverk. Men då utom det redan befintliga,
fullständiga veterinärinstitutet i Stockholm äfven finnes en veterinärinrättning
i Skara, som i hufvudsaklig mån är grundad på af framlidne Professoren
Hernqvist donerade fastigheter och kapital, och mot hvars indragning endast
af denna anledning betänkligheter kunna uppstå; då trakten omkring
Skara under snart 100 år för sina husdjur egt fördelen af denna anstalt;
då allmänna meningen inom landet synts vara för anstaltens bibehållande,
och sistlidet års riksdag gifvit ytterligare anslag till densamma, torde svårligen
någon indragning af densamma nu mera allvarligen ifrågakomma;
hvaremot det är så mycket angelägnare, att denna inrättning förflyttas ur
sin inskränkta och provisoriska ställning, som med rätta blifvit ansedd som
en brist i veterinärundervisningen, och att dess verksamhet på ett ändamålsenligt
och tillfredsställande sätt ordnas. I sådant afseende skiljer sig
dock det af komiterade nu framlagda förslag väsendtligt från det af Kollegium
vid föregående behandling af denna fråga framstälda. Under det att
Kollegium nemligen ansett, att Skara veterinärinrättning, så vida den skall
fortfara, borde för ändamålet upphöjas till fullständigt läroverk och blifva
likställigt med det i Stockholm, hafva komiterade föreslagit, att läroverket
i Skara skulle anordnas för bildandet af en andra klass veterinärer, med
lägre så väl inträdes- som afgångskunskaper. Landet skulle härigenom
komma att erhålla två slag af veterinärer, det ena med högre förberedande
och fullständig veterinärbildning, det andra med lägre förkunskaper och
mindre omfattande veterinärkunskaper. De förre skulle ensamme vara
kompetente till statens tjenster; de senare borde endast vara berättigade
att utöfva enskild veterinär praktik, i hvilket afseende deras biträde skulle
vara att påräkna för billigare pris.

Mot detta komiterades förslag har Sundhets-Kollegium många och vigtiga
betänkligheter att anföra. Afser man endast veterinärens verksamhet
såsom privatpraktiker, lärer den enskilde, som anlitar honom för sitt sjuka
djurs behandling, böra ega rätt att förutsätta tillräckliga kunskaper dertill,
hvilken veterinär han än må anlita; och enär äfven den enskilde veterinä 10 -

VIII

rens biträde måste begagnas, då fråga är om åtgärder mot smittosamma
husdjurssjukdomar — hvilket äfven komiterade antagit i § 1 af förslaget
till instruktion för civile veterinärer —■ lärer denne icke kunna på tillfredsställande
sätt fullgöra ett sådant, ofta högst maktpåliggande uppdrag
med mindre kunskaper, än den fullständigt utbildade statsveterinären. Då
således närmaste föremålen för veterinärens verksamhet, antingen han är i
statens tjenst anstäld eller icke, äro desamma, måste äfven fordringarna på
hans kunskaper vara enahanda. Dessa skäl skulle redan vara för Kollegium
tillräckliga för att på dem grunda dess underdåniga afstyrkan i afseende
på komiterades förslag att bilda två slag af veterinärer; men Kollegium
heintar ytterligare anledning dertill af de förvecklingar, som vanligen
1 »lifva en följd deraf, att för utöfningen af samma yrke finnas olika kompetensvilkor,
och hvarpå många bevis finnas att tillgå från den tid, då de
vid Carolinsk» Medico-Ivirurgiska institutet och de vid universitetens medicinska
fakulteter aflagda examina hvar för sig eller båda tillsammans medförde
olika kompetens till läkarebefattningar.

Om komiterades förslag rörande bildandet af två slag af veterinärer
också icke skulle hafva sin grund i komiterades önskan att förskaffa Skara
veterinärinrättning någon verksamhet vid sidan af veterinärinstitutet, utan
vara föranledd af ett förmodad!, behof af veterinärer för billigare pris,
ehuru med ofullständigare kunskaper, än de fullständigt bildade veterinärerne,
torde detta ändamål likväl knappast vara att ernå på den föreslagna
vägen. Skara veterinärinrättning eger sedan mer än två år Eders Kongl.
Maj:ts medgifvande att mottaga elever med förkunskaper svarande mot
femte klassens i högre elementarläroverket, hvilka efter genomgången kurs
och godkänd examen erhålla rättighet att utöfva enskild veterinär praxis;
men, såsom komiterade sjelfve uppgifva, det oaktadt eger inrättningen för
det närvarande ingen elev. Komiterades förslag innebär ingenting annat
än en fortsättning af den befogenhet inrättningen redan tills vidare innehar,
men lemnar ingen garanti, att inrättningen skulle hädanefter mer än
för det närvarande blifva försedd med elever.

I betraktande af dessa med flera olägenheter, som blifva en sannolik
följd af den föreslagna anordningen af veterinärundervisningen, under det
likställigheten mellan båda läroanstalterna måste anses medföra flera och
stora fördelar för veterinärbfldningen, såsom bland annat den vetenskapliga
täflan, som under sådana förhållanden skall göra sig gällande mellan de
båda läroverken, och hvilken ej mindre på undervisningen än lärarnes förkofran
och vetenskapliga utveckling utöfvar ett så fördelaktigt inflytande
— en omständighet som vid den medicinska undervisningens ordnande
inom landet haft den betydelsen, att staten ansett med sitt intresse öfverensstämmande
att med ganska betydande kostnader anordna 3 likstälda

o J

läroverk — och enär åt den kliniska undervisningen kan gifva* större
fullständighet, om den kan meddelas vid tvenne likstälda veterinäranstalter,
af hvilka den ena möjligen kan lemna större material af ett slags husdjur
än den andra, anser Kollegium öfvervägande skäl tala för att Skara måtte
anordnas till fullständigt, hellre än ett ofullständigt, läroverk samt blifva
likställigt med det i Stockholm; och vidhåller Kollegium så mycket hellre
denna åsigt, som läroanstalten i Skara icke allenast till en början utan äfven
ännu i många är bör kunna på nöjaktigt sätt motsvara en sådan anordnings
fordringar utan någon större tillökning i lärarekraltei och penningeanslag,
än komiterade föreslagit för dess verksamhet såsom lägre läroanstalt.
lo ,

En annan fråga är, huruvida stadgandet om undergången matuntets examen

såsom vilkor för att blifva antagen till elev vid de veterinäia fullständiga
läroverken bör förblifva qvarstående. Erfarenheten har nemligen
otvetydigt visat, att sedan nämnda stadgande från och med 18/1 tillämpades
vid veterinärinstitutet i Stockholm, elevernes antal betydligt aftagit.
Om ock flera andra omständigheter, såsom veterinärernes i förhållande till
deras lärokurs och mödosamma tjenstgöring alltför otillräckliga löneförmåner,
deras förbisedda betydelse och samhällsställning, det bedröfliga skick,
hvari institutets lokaler år efter år blifvit lemnade, bidragit att afhålla personer
med håg och .fallenhet från att välja denna bana, torde likväl de
höga fordringarna på förkunskaper i icke ringa mån medverkat till nämnda
förhållande, hvarförutom genom detta stadgande elevernes inträde vid institutet
fördröjes, så att de vid början af de veterinära studierna vanligen

befinna sig vid en ålder af mer ån 20 år.

Under de första tre åren, efter det Nådiga reglementet för veterinärinstitutet
den 24 Maj 1867 började tillämpas, erfordrades för inträde såsom
elev derstädes endast att hafva genomgått sjette klassen af högre elementarläroverk
eller styrka sig ega motsvarande kunskaper. Denna fordran motsvarar
i det närmaste den fordran på förkunskaper, som för veterinärer ar
stadgad i Preussen genom Kungörelsen den 25 September 1869; och af

L87 U_1872 års skolkomité föreslogs, om Sundhets-Kollegium icke misstager

sig, en sådan anordning af undervisningen pa. den s. k. reala linien, att en
afslutning skulle éga ruin tvenne år efter den femte klassen, eller ungefär vid
den nuvarande sjette klassens slut, afsedt för de ynglingar, hvilka skulle egna
sio- åt veterinärkonsten, farmacien och flera andra dermed jemförliga yrken.
Om en återgång skedde från de nu stipulerade int.rädesfordringarna vid
veterinärinstitutet till dem, som voro gällande under åren 1868 — 1871 och
motsvarade genomgången af nuvarande sjette klass i ett högre elementarläroverk,
hör icke rättvisligen kunna sägas att derigenom Rikets Ständers
eu gång uttalade önskan om högre förkunskaper hos veterinärernc blifvit

förbisedd enär mträdesfordringarna vid den tiden voro ganska obestämda
och ganska ringa Sundhets-Kollegmm tillåter sig så mycket hellre hemställa
denna sak till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, som den ålder
ynglingen innehar da han genomgått nuvarande sjette klassen, i allmänhet
motsvarar saval de kroppskrafter en veterinärelev bör ega som den för
mhemtandet af de olika läroämnena erforderliga förståndsutveckling. Dock
hora in tradesf ordringarna ställas på afgångsbetyg ur sjette klassen eller, om
lntradessokande icke bevistat högre elementarläroverk, på betyg från sådant
aroverks. lärare om vid särskild! förhör ådagalagda motsvarande kunskapa
’ ;lnhot fordra motsvarande kunskaper utan föreskrift huru de

Hora styrka^, föranleder ovisshet vid inträdespröfningen och har till påföljd,
att inanga blifva antagne med underhaltiga förkunskaper.

Den anmärkning, som kan göras mot ifrågavarande nedsättning på den
grund, att niaturitetsexameu i allmänhet fordras af sådane tjenstemän, med
hvi ka veterinärer i statens tjenst enligt komiterades förslag skulle erhålla
enahanda samhällsställning, torde förfalla, då man besinnar betydelsen af

kompetens”^1 kUI%S vetennaren har att genomgå, innan han erhåller full

i„ De, af. k°Imterade såsom vilkor för inträde vid det projekterade lä*re
aroverket i .Skara föreslagna inträdesfordringarna, eller de kunskaper, som
svara mot femte klassens slut, äro enligt Kollegii åsigt för låga och dertill
obestämd^. Om de skola ad aga läggas genom afgångsbetyg, är ynglingen,
a han i regeln vid lo ars ålder genomgått femte klassen, för klen både
'' kroppskrafter och förståndsutveckling för att med fördel inträda som
ve ennareiev; skall lian vänta några år till dess åtminstone kroppskrafterna
tilltagit, har han sannolikt glömt mycket af sina kunskaper och under tiden
antingen vant sysslolös eller misslyckats på andra vägar. Kan eleven antagas
utan afgångsbetyg, endast på betyg af hvem som helst eller efter
g dty ck hg pröfning af anstaltens lärare, lemnar ett sådant förfarande immn
säkerhet om förkunskapernas beskaffenhet. Skulle Eders Kongl. Makt,
oaktadt hvad Kollegium nu anfört, finna skål att godkänna komiterades försåg
till reglemente för Skara veterinärinrättning, torde fördenskull föreskriften
om mträdesfordringarna böra erhålla närmare bestämning

Hvad berörda förslag till reglemente i öfrigt beträffar ej mindre än de
föreslagna ändringarna i veterinännstitutets nu gällande reglemente, har
Kollegmm sa mycket mindre ansett sig nu böra ingå i någon granskning
deraf som Kollegium förutsätter att, för den händelse den föreslagna planen
för undervisningen skulle komma att antagas, Eders Kongl. Makt ej
aiei underlåta att, sedan veterinärinstitutets lärarekollegium och vederbö hvdl-e

i Ii''6 *10"?1'' '')hfvit, !''örda’ deröfver åriyo inhemta Kollegii utlåtande,
Ut da med större fullständighet kan afgifvas. Endast i det afseende

/»

torde Kollegium nu böra i underdånighet uttala sin åsigt, att den begränsning
af de olika läroämnenas kurser, hvilken komiterade föreslagit skola af
Sundhets-Kollegium verkställas, icke kan af Kollegium och sannolikt icke
heller af någon annan åstadkommas och, om den än kunde ske, vore utan
ändamål, enär ett öfverskridande deraf svårligen kan anses som ett fel å
lärarens sida eller lända lärjungen till skada.

Beträffande komiterades förslag att Sundhets-Kollegium skulle utöfva
inseendet öfver den veterinära undervisningen och af sådan anledning icke
allenast bestämma lärokurserna vid de båda läroverken utan äfven utse
censorer vid afgångsexamina, tillåter sig Kollegium i underdånighet erinra,
att detta förslag innebär en återgång till hvad som egde rum före utfärdandet
af nu gällande reglemente för veterinärinstitutet af den 24 Maj
1867, enligt h vilket det tillkommer direktionen att vaka öfver institutets
verksamhet i sin helhet, hvartill följaktligen öfven hörer undervisningen.

Då direktionen till biträde vid fullgörandet af detta uppdrag eger institutets
lärarekollegium, som det bland annat tillkommer att hafva inseende
och vård om institutets vetenskapliga angelägenheter, väcka förslag
rörande undervisningen, uppgöra förslag till fördelning af undervisningsämnen
och lärotimmar, torde giltig anledning saknas att göra ändring uti
gällande stadgande rörande öfverinseendet öfver undervisningen, enär detta,
i likhet med hvad som eger rum vid andra motsvarande läroverk, lemnar
åt anstalten sjelf största möjliga sjelfstyrelse, hvilken anses vara af nytta
för undervisningen. Hvad som sålunda eger rum för veterinärinstitutet i
Stockholm torde äfven böra tillämpas på läroanstalten i Skara, ehvad utsträckning
densamma än må erhålla.

1 tdrag af Kollegii protokoll, innefattande eu ledamots skiljaktiga mening,
bifogas; och Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders K o n g 1. Maj: t s

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte

N. J. BERLIN.

O. F. HALLIN. EDW. EDHOLM. A. KULLBERG. CARL EDLING.

Stockholm den 5 Januari 1875.

A. J. Bruzelius.

Protokoll,

hållet vid Kongl. Sundhets-Kollegii extra sammanträde den 5 Januari 1875.

Närvarande: Ordföranden Herr General-Direktören m. in. Berlin.

Medicinalråden m. m. Herrar Hallin,

Edholm,

Kullberg,

t. f. Medicinalrådet Herr Doktor Edling.

§ 2.

Föredrog Herr Medicinalrådet Hallin Kongl. Maj:ts Nådiga remiss å
utaf särskilde komiterade den 5 December 1874 öfverlemnadt förslag rörande
de åtgärder, hvilka kunna vara af behofvet påkallade för att bringa rikets
veterinärväsende i ett ändamålsenligt och med tidens fordringar öfverensstämmande
skick; och beslöts och justerades skrifvelse till Kongl. Maj:t af
lydelse registraturet utvisar.

Herr Medicinalrådet Kullberg var af skiljaktig mening och yttrade:

”Då jag icke kan instämma i Kollegii underdåniga utlåtande öfver komiterades
förslag till veterinärväsendets ordnande, så vidt detta utlåtande
angår frågan om det antal veterinärläroverk, som kan anses för riket behöfligt,
får jag såsom skäl för min i denna punkt skiljaktiga mening anföra
följande:

Så väl Kongl. Landtbruksakademien. som de särskild! utsedde komiterade,
hvilka den 24 Maj 1865 afgåfvo förslag till fullständigt ordnande af
veterinärväsendet i riket, hafva ansett ett enda fullständigt veterinärläroverk
vara tillräckligt för landets behof och det nuvarande veterinärinstitutet i
Stockholm böra dertill utses, eu åsigt, hvilken äfven delats af SundhetsKollegium
i dess underdåniga utlåtande den 17 Maj 1866, der det heter:
»Onekligt lärer vara att för bildande af det antal veterinärer, som riket för
närvarande behöfver och sannolikt för en lång framtid skall behöfva, ett

enda veterinärläroverk skulle kunna vara tillräckligt —--», och yttrar

Kollegium vidare, »att grundläggarens (af veterinärinrättningen i Skara) afsigt
med sin donation, att i riket införa djurläkarekonsten och befordra
djurläkares bildande, bättre än genom komiterades förslag torde blifva tillgodosedd,
om icke allenast de af staten till Skara veterinärinrättning an -

XIII

slagna medel, utan äfven de af grundläggaren för densamma bestämda donationer
öfverflyttades på eu annan dylik inrättning, som derigenom kunde
bringas i ett fullständigare och ändamålsenligare skick än någondera förut
innebade».

De skäl, som af Kollegium nu anföras för bibehållande af veterinärinrättningen
i Skara, äro:

l:o) att denna inrättning i hufvudsaklig mån är grundad på de af Professor
Hernqvist donerade fastigheter och kapital;

2:o) att trakten omkring Skara under snart 100 år för sina husdjur egt
fördelen af denna anstalt; samt

3:o) att allmänna meningen inom landet synes vara för anstaltens bibehållande; och

anser Kollegium, på grund deraf, att någon indragning af veterinärinrättningen
i Skara svårligen numera torde allvarligen ifrågakomma.

För min del kan jag ej tillmäta något af de anförda skälen synnerlig
vigt. Enligt det af komiterade uppgjorda förslag till aflönings-, utgiftsoch
inkomststat för veterinärinstitutet i Skara, hvilken benämning komiterade
föreslå, synes afkastningen af den Hernqvistska donationen endast uppgå
till 2,365 kronor, nemligen arrenden 1,165 och räntemedel af uti ån t
kapital 1,200 kronor, under det att det erforderliga statsanslaget beräknas
till 12,900, utom det nuvarande 4,100, eller tillsammans 17,000 kronor.
Häraf synes att afkastningen af Hernqvistska donationen är allt för obetydlig
för att utgöra ett skäl för staten att i Skara hålla ett fullständigt veterinärläroverk.
Lika litet torde skäl för en sådan åtgärd kunna finnas i den
omständigheten, att trakten omkring Skara i lång tid för sina husdjur haft
fördelen af den nuvarande anstalten. Att allmänna meningen inom landet
skulle vara för anstaltens bibehållande tror jag ej och hemtar för min
åsigt ett stöd, bland annat, deruti, att Kongl. Maj:ts Nådiga propositioner
om utvidgning af veterinärinrättningen i Skara till ett fullständigt veterinärläroverk
blifvit såväl af 1873 som 1874 års riksdag afslagna.

Fördelarna af tvenne likstälda läroverk anser Kollegium ligga dels uti
den större fullständighet, som gifves åt deri kliniska undervisningen, om
den meddelas vid tvenne anstalter, dels uti den täflan i vetenskaplig utveckling,
som af den föreslagna likställigheten skulle blifva en följd. Det
första af dessa skäl eger ingen giltighet, sä vida icke begagnandet af båda
anstalternas klinik göres obligatoriskt, något, som dock icke blifvit ifrågasatt.
En täflan är visserligen i allmänhet önskvärd, men huruvida åstadkommandet
af en sådan ensamt bör vara bestämmande för inrättande af
tvenne fullständiga veterinärläroverk torde vara tvifvelaktigt. Innan behofvet
af tvenne fullständiga veterinärläroverk kan anses ädagalagdt, måste
det först visas, antingen att veterinärinstitutet i Stockholm icke är tillräck -

XIV

ligt ''att lemna undervisning åt ett så stort antal elever, som erfordras för
landets behof, eller att detta institut icke på ett tillfredsställande sätt uppfylt
sitt ändamål att såsom fullständig läroanstalt bilda skicklige veterinärer
och hofslagare. Något sådant har dock icke ens blifvit påstådt, än
mindre visadt.

Rörande denna sak yttra komiterade i sitt underdåniga betänkande att,
»i fråga om antalet af de veterinärläroverk, som må finnas erforderliga,
äro väl komiterade af den åsigt, att om man blott toge hänsyn till antalet
af veterinärer, som årligen borde utexamineras för att hålla veterinä rernes

antal uppe vid en numerär af 300, ---endast ett läroverk vore

för landet tillräckligt, men då, enligt den af komiterade här ofvan angifva
uppfattning, två slags veterinärer, för hvilka komiterade vilja föreslå benämningen
lista och 2:dra klassens veterinärer, skulle behöfva utbildas, och
då till följd af den mer eller mindre omfattande undervisning, som med
afseende på deras blifvande verksamhet borde dem meddelas, deras utbildande
vid ett och samma läroverk icke lämpligen torde kunna verkställas,
hafva komiterade ansett två skilda läroverk vara behöfliga.» Komiterade
grunda således sitt förslag om tvenne läroverk på den förutsättning, att två
klasser af veterinärer komma att utbildas, af Indika den 2:dra klassens
veterinärer, såsom komiterade uttryckt sig, »skulle kunna, i anseende till
det lägre kunskapsmått man af dem fordrade och den kortare tid de för
sin utbildning behöfde använda, lemna eu häraf betingad billigare sjukvård.»
Men om, såsom jag på de af Kollegium anförda, giltiga skäl vågar hoppas,
i vårt land icke komma att vid af staten bekostade läroverk utexamineras
två slags veterinärer, med högre och lägre kunskapsmått, så har också
den förutsättning, som af komiterade gjorts för- behöfligheten af två veterinärläroverk,
bortfallit.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt anser jag att behofvet af två
veterinärläroverk icke blifvit visadt, utan att ett sådant är för vårt land
tillräckligt.”

Skolande detta yttrande medelst utdrag af protokollet åtfölja det underdåniga
utlåtandet till Kongl. Maj:t.

Som ofvan

In fidein

K. II. Sahlström.